# ID: svediakorp-gov112042
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Tvåkammarriksdagen: utredningar
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1907
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: tvåkammarriksdagen, investigations
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 226,224
# sentences: 6,808
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE
ANGÅENDE
REGLERING AF LÖNEFÖRHÅLLANDENA FÖR PERSONALEN
VID STATENS JÄRNVÄGAR
AFGIFVET
AK
DEN AF KUNGL. MAJ:T DEN 30 JANUARI 1906
FÖR ÄNDAMÅLET TILLSATTA KOMMITTÉ
/
STOCKHOLM
K. L. BECKMANS BOKTKYCKKBI
1907.
/
INNEHÅLL.
Sid.
Underdånig skrifvelse till Konungen ...............-................................................... V
Inledning.........................,....................................... .................................................. 1
Historik ..................................................................................................................... 5
Tablå, utvisande löneförmåner för statens järnvägars personal den 1 april 1906 32
Behofvet af lönereglering för personalen vid statens järnvägar........................... 56
Kommitténs förslag till reglering utaf aflöningsförhållandena för den personal
som enligt gällande instruktion och aflöningsreglemente räknas till betjäningen
................................................................................................... 72—192
Särskilda aflöningsförmåner
för
betjänte vid distrikten ......................... 75—137
Tilläggsarfvoden till vissa stationsbetjänte.............................................................. 75
Jnkvarteringsförmdnen..................................................................................  80
Kommitténs förslag s. 89. — Sammanfattning s. 114.
JBeklädnadsförmdnen............................................................................................ 116
Kommitténs förslag s. 119. — Sammanfattning s. 125.
Ortstillägg ....................................................................................................... 126
Sammanfattning s. 135.
Extra inkomster ................................................................................................ 136
Ordinarie arfvoden för betjänte
vid
distrikten ............................................. 137—185
Kommitténs förslag till sammanföring af den lägst aflönade personalen i en
grupp s. 139. — Grunder för bestämmande af arfvodet för den lägst aflönade
betjäningspersonalen s. 139. — Kommitténs förslag till aflöning för stations
karlsgruppen s. 150. — Grunder för aflöningsförhöjningar s. 154. — Kommitténs
förslag till organisationsförändringar bland betjäningspersonalen s. 157. —
Kommitténs förslag till arfvoden för särskilda befattningshafvare s. 168.
Aflöningsförhållanden för
betjänte
i
järnvägsstyrelsen ................................. 185—192
Kommitténs förslag till reglering utaf af löningsförhållandena för tjänstemän
vid statens järnvägar ............................................................................. 193—293
Särskilda aflöningsförmåner för tjänstemän å distrikten ............................. 193 —224
Inkvarteringsförmdnen........................................................................................ 193
Kommitténs förslag s. 196. — Sammanfattning s. 201.
Extra inkomster för tjänstemän
vid distrikten......................................................... 203
Felräkningspenningar.................................................................................... ''
rv
Sid.
Kommitténs förslag s. 209. — Sammanfattning s. 215.
Provision för godsnotiser ............................................................................. 216
» å fraktkredit ................................................................................ 218
Postarfvoden............................................................................................... 220
Öfriga extra inkomster ................................................................................. 221
Utjämning af skiljaktigheterna i afseende å aflöningsförhållandena mellan tjänstemän
i styrelsen och vid distrikten............................................................ 224—229
Kommitténs förslag angående ersättning för bostad och bränsle för tjänstemän
i styrelsen s. 228.
Reglering af arbetstiden i styrelsen i sammanhang med kommitténs förslag till
lönereglering .................................................................  229
Ändring i nu gällande grunder för löneförhöjning ................................................ 234
Kommitténs förslag till ordinarie arfvoden för tjänstemän vid statens järnvägar 237-293
Tjänstemän i järnvägsstyrelsen.............................................................................. 237
Tjänstemän vid distrikten .................................................................................... 263
Kommitténs förslag till organisationsförändringar bland tjänstemannapersonalen
å distrikten s. 263. — Kommitténs förslag till ordinarie arfvoden för de särskilda
tjänstemannabefattningarne å distrikten s. 272.
Ångfärjans personal.................................................................................................. 294
Förslag till aflöningsregleraente för befattningshafvare vid statens järnvägar 301
Motiv till förslaget till aflöningsreglemente ........................................................ 316
Öfvergångsbestämmelser ..................................................................................... 339
Öfvergång på den nya lönestaten..............................................  s
Aflöningsförhållanden under år 1907 ..................................................................... 345
Approximativ beräkning af den ekonomiska innebörden utaf kommitténs förslag 350
Löneregleringens inverkan på pensioneringen
357
Förslag i fråga om vissa instmktionsbestämmelser ........
361
Särskilda meningar: ................................................................................................. 366
vid kommitténs förslag till reglering utaf aflöningsförhållandena för den personal,
som enligt gällande instruktion och aflöningsreglemente räknas till betjäningen 366
> kommitténs förslag till ordinarie arfvoden för de särskilda tjänstemannabefattningarne
å distrikten ................................................................... 374
* kommitténs förslag till arfvoden för en del tjänstemän såväl i styrelsen som
vid distrikten ................................................  377
» kommitténs förslag till aflöningsreglemente ............................................. 381
»
»
»
» öfvergångsbestämmelser ..................................... 386
Till KONUNGEN.
Sedan Eders Knngl. Maj:t genom nådigt bref den 3 oktober 1902
uppdragit åt en kommitté att afgifva underdånigt utlåtande och förslag
rörande reglering af statens ämbetsverks och myndigheters löneförhål
-
VI
landen, har Eders Kungl. Maj:t, då med afseende å järnvägsstaten förelåge
sådana speciella förhållanden, att vid lönereglering för densamma
järnvägsfunktionärer i olika befattningar måste medverka, samt ett ordnande
af järnvägspersonalens löneförmåner snarast möjligt borde åvägabringas,
genom nådigt bref den 30 januari 1906 funnit godt uppdraga
åt en särskild kommitté att afgifva underdånigt yttrande och förslag till
reglering af löneförhållandena för järnvägsstyrelsen och järnvägsstaten i
öfrigt, att, jämte af kommittén upprättadt löneförslag för år 1907, kunna
för nämnda års Riksdag framläggas.
Till ordförande i sistnämnda kommitté täcktes Eders Kungl. Maj:t
förordna undertecknad Sahlin samt till ledamöter i kommittén undertecknade
Beck-Friis, Jansson, Klemming, Lindström, Malm och Persson.
Eders Kungl. Maj:t fann tillika för godt förklara, att kommittén
skulle snarast möjligt sammanträda på kallelse af kommitténs ordförande
äfvensom föreskrifva, att till densamma skulle öfverlämnas de handlingar
och utredningar rörande järnvägsstaten, som till förut omförmälda allmänna
löneregleringskommitté ingifvits.
På grund af nyssberörda föreskrift har kommittén fått af 1902 års
löneregleringskommitté mottaga, bland annat, följande till densamma af
Eders Kungl. Maj:t öfverlämnade handlingar, nämligen:
järnvägsstyrelsens underdåniga utlåtande den 28 maj 1902 angående
lönereglering vid statens järnvägar med därvid fogade framställningar
från olika grupper af personal vid statens järnvägar;
svenska statsbanornas banmästareförenings underdåniga framställning
den 23 november 1901 angående förbättrade lönevillkor för banmästare
jämte järnvägsstyrelsens däröfver den 28 maj 1902 afgifna utlåtande;
Signe
Kjellborgs m. fl. kvinnliga kontorsskrifvares underdåniga framställning
i mars 1903 om förbättrade aflöningsförmåner jämte järnvägsstyrelsens
däröfver den 14 september 1903 afgifna utlåtande; samt
VIT
Sveriges statsbanors lokomotivförare- och eldareförenings underdåniga
framställning den 14 september 1905 angående vissa önskemål i
fråga om lokomotivförares och eldares aflöningsförmåner m. m.
Därjämte har Eders Kungl. Maj:t genom särskilda nådiga remisser
till kommittén öfverlämnat, för att tagas i öfvervägande vid fullgörande
af det åt kommittén lämnade uppdrag, följande till Eders Kungl. Maj:t
ingifna framställningar:
af representanter för befintliga organisationer bland statsbanornas
betjäningspersonal med begäran om förhöjdt tillfälligt lönetillägg samt
järnvägsstyrelsens däröfver den 1. december 1905 afgifna underdåniga
utlåtande;
af stationsinspektoren Carl Neuman m. fl. kommitterade för tjänstemän
och betjänte vid statens järnvägar med förslag till lönereglering; samt
af delegerade för III, IV och V distriktens tjänstemannaföreningar
och de lägre tjänstemännens vid statens järnvägar förening med uttalande
i anledning af förenämnda af Carl Neuman m. fl. till Eders Kungl.
Maj:t ingifna framställning.
Beträffande de önskemål, som från personalens sida uttalats i såväl
förenämnda petitioner som öfriga till kommittén dels från järnvägsstyrelsen
öfverlämnade och dels direkt ingifna framställningar har kommittén
låtit upprätta en särskild redogörelse, hvilken såsom bilaga åtföljer
det betänkande, som härmed öfverlämnas.
Kommitténs sammanträden togo sin början den 14 februari 1906;
och hade kommitténs arbeten, efter en del af omständigheterna föranledda
uppehåll, den 1 december samma år, då kommittén för året åtskildes,
fortskridit så långt, att alla beslut i de af kommittén behandlade
frågor voro fattade.
Vid behandlingen af särskilda delar af det åt kommittén lämnade
uppdrag har kommittén till öfverläggning inkallat cheferna för järnvägsstyrelsens
administrativa- ban- och trafikafdelningar, adjungerade leda
-
VIII
moten J. E. Lundberg, byrådirektören i järnvägsstyrelsen K. G. A.
Welin, förrådsförvaltaren därstädes L. Ljungberg, bandirektören vid I
distriktet A. Wiberg samt trafikinspektörerna vid l:a och 2:a trafiksektionerna
H. T. Msechel och C. M. Looft.
Sedan kommittén därjämte genom utsända meddelanden tillkännagifvit,
att representanter för olika grupper bland järnvägspersonalen,
som hade något att i lönefrågan anföra, utöfver hvad som förekomme
i de skriftliga framställningarna, kunde erhålla företräde inför kommittén,
hafva representanter för följande grupper eller sammanslutningar
bland personalen inställt sig inför kommittén samt uttalat sina önskemål,
nämligen:
de lägre tjänstemännens vid statens järnvägar förening;
de lägre tjänstemännen å 13:e trafiksektionen;
lokomotivmästarne;
svenska statsbanornas lokomotivförare- och eldare före ning;
Sveriges statsbanors banmästareförening;
statsbanornas konduktörsförening;
stationsmästarne;
vagnförmansföreningen vid statens järnvägar;
Sveriges statsbanors kontorsbiträdesförbund;
stationskarlsförmännen och stationskarlarne;
Sveriges statsbanors v agnsmörj are förening;
stall- och vagnspersonalen i Ealköping-Ranten; samt
svenska järnvägsmannaförbundet.
Till fullgörande af det åt kommittén lämnade uppdrag får kommittén
härmed i underdånighet öfverlämna betänkande och förslag till
reglering af löneförhållandena för personalen vid statens järnvägar, innefattande
jämväl förslag till aflöningsreglemente för befattningshafvare
vid statens järnvägar äfvensom särskildt yttrande, huru enligt kommitténs
mening aflöningarna vid järnvägsstaten böra under år 1.907 utgå.
IX
Därjämte har kommittén framlagt en approximativ beräkning af
den ekonomiska innebörden utaf kommitténs förslag äfvensom afgifvit
utlåtande i särskilda, i samband med löneregleringen stående frågor,
nämligen angående öfvergångsförhållanden, löneregleringens inverkan
på pensioneringen samt i fråga om ändring i vissa bestämmelser i nådiga
instruktionen för järnvägsstyrelsen med underlydande distriktsförvaltningar.
Vidare får kommittén öfverlämna ett särskild! häfte bilagor, innehållande
bland annat en genom kommitténs försorg verkställd statistisk
utredning beträffande den ordinarie personalen vid statens järnvägar.
De af några bland kommitténs ledamöter afgifna särskilda meningar
bifogas.
Underdånigst
MAURITZ SAHLIN.
JOHAN BECK-FRIIS.
CARL JANSSON.
VIKTOR KLEMMING.
JOHAN LINDSTRÖM. C. G. MALM.
CARL PERSSON.
Georg Jctcobi.
Stockholm den 18 februari 1907.
Inledning.
Då frågan om tillsättande af denna kommitté den 30 januari 1906
förevar inför Kungl. Maj:t, anförde, enligt hvad som inhämtas af det
transsumt af statsrådsprotokollet i ärendet, som tillhandahållits kommittén,
dåvarande statsrådet och chefen för civildepartementet, bland annat,
följande:
»I mitt underdåniga yttrande till statsrådsprotokollet den 13 innevarande
månad vid fråga om lönetillägg, att i statsverkspropositionen
upptagas, åt viss personal vid statens järnvägar hade jag tillfälle att
för Eders Kungl. Maj:t framhålla, dels att den aflöning, som enligt stat
åtnjutes af en god del af järn vägspersonalen, är otillräcklig i förhållande
till nuvarande pris å lifsförnödenheter och bostäder samt den ansträngande
och kräfvande järnvägstjänsten, dels och att de under senare
åren vidtagna åtgärderna att medelst tilldelande af särskilda lönetilläggsöka
förbättra de svagast aflönade betjäntes lönevillkor i längden måste
anses otillfredsställande såväl för staten som för personalen. En snar
lönereglering för järn vägsstaten synes mig därför trängande.
Eders Kungl. Maj:t har den 3 oktober 1902 uppdragit åt en kommitté
att afgifva underdånigt utlåtande och förslag rörande reglering af
statens ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden, därvid kommittén
tillika skulle hafva att taga i öfvervägande, huruvida genom förenklingar
i förvaltningen tillfälle kunde beredas till indragning af tjänster,
som genom de förändrade anordningarna kunde undvaras; och har denna
kommitté redan framlagt förslag till lönereglering för åtskilliga ämbetsverk
och stater. Vid nämnda kommittés tillsättande uttalade dåvarande
Kommitténs
uppdrag.
1
statsrådet och chefen för finansdepartementet, beträffande den närmare
beskaffenheten af det uppdrag, som borde lämnas åt kommittén, att
detta syntes böra omfatta icke allenast de centrala ämbetsverken och
myndigheterna utan alla statens myndigheter, hvilkas aflöningsförhållanden
icke under senaste åren blifvit reglerade eller på grund af
särskilda omständigheter vore eller kunde blifva föremål för särskild
undersökning och beredning.
Det är i följd häraf otvifvelaktigt, att reglering af järnvägsstatens
löneförhållanden faller under det kommittén meddelade uppdrag, och att,
därest omständigheterna synas göra det lämpligt, att löneregleringen
för denna stat beredes i annan ordning än genom ofvannämnda kommitté,
Eders Kungl. Maj:ts särskilda beslut härom erfordras.
Med afseende å järnvägsstaten föreligga sådana speciella förhållanden,
att vid löneregleringen för densamma järnväg sfunktionär er i olika
befattningar måste medverka. Då härtill kommer, att ett ordnande al
järnvägspersonalens löneförmåner snarast möjligt bör åvägabringas, anser
jag, att utredningen häraf lämpligast främjas genom en för detta särskilda
ändamål tillsatt kommitté.
Slutligen vill jag framhålla, att kommitténs löneregleringsförslag
bör föreligga å sådan tid under innevarande år, att detta förslag må
kunna framläggas till pröfning vid 1907 års riksdag. Då emellertid en
lönereglering, som af nämnda års riksdag antoges, först torde vinna
tillämpning med 1908 års ingång, synes det mig nödigt, att kommittén,
samtidigt med förslag till löneregleringen i sin helhet, afgifver särskildt
yttrande, huru lönerna vid järnvägsstaten böra för år 1907 utgå.
Det torde nämligen blifva erforderligt, att personalen i så stor utsträckning
som möjligt redan för nämnda år föreslås till erhållande af förbättrade
aflöningsvillkor i hufvudsaklig anslutning till de nya lönestater,
som kunna fastställas att från och med år 1908 vinna tillämpning.»
På grund af det sålunda anförda tillstyrkte chefen för civildepartementet,
att Kungl. Maj:t måtte uppdraga åt en särskild kommitté att
afgifva underdånigt yttrande och förslag till reglering af löneförhål
-
landena för järnvägsstyrelsen och järnvägsstaten i öfrigt, att, jämte af
kommittén upprättadt löneförslag för år 1907, kunna för nämnda års
Riksdag framläggas.
Hvad föredragande departementschefen sålunda hemställt, däri statsrådets
öfriga ledamöter förenade sig, blef ock af Kungl. Maj:t bifallet.
Sedermera har Kungl. Maj:t den 4 augusti 1906 funnit godt uppdraga
åt en annan kommitté att afgifva underdånigt yttrande och förslag
beträffande förändrad organisation af järnvägsstyrelsen och därunder
lydande förvaltningar. I sitt yttrande till statsrådsprotokollet i nämnda
ärende har statsrådet och chefen för civildepartementet, under erinran
om det uppdrag i fråga om lönereglering för statsbanepersonalen, som
lämnats åt förevarande, den 30 januari 1906 tillsatta kommitté, framhållit,
att detta uppdrag icke behöfde verka inskränkning i rätten för
ofvan omförmälda kommitté att i afseende å löner afgifva de yttranden,
som betingades af de förslag i hufvudfrågan, hvarmed kommittén kunde
framkomma.
Historik.
Den nu gällande löneregleringen för personalen vid statens järnvägar,
som i anledning af därom utaf Kungl. Maj:t framställd proposition
fastställdes vid 1897 års riksdag, grundar sig i hufvudsak å det
af 1893 års järn vägskommitté i ämnet afgifna förslag. Beträffande den
föregående utvecklingen af aflöningsförhållandena för ifrågavarande
personal innehåller Bil. I till nämnda kommittés betänkande af den 24
oktober 1895 en utförlig redogörelse, hvarför kommittén i detta sammanhang
inskränker sig till att i berörda afseende allenast anföra följande.
Det aflöningsreglemente, som med vissa modifikationer tillämpades
ända till 1897 års utgång, var utfärdadt den 23 oktober 1874 i enlighet
med samma års Riksdags beslut angående ny lönereglering för personalen
vid statens järnvägar.
A fl ön in garn a voro jämlikt detta aflöningsreglemente bestämda på
följande sätt:
Arfvodena voro dels fasta och dels föränderliga.
I fråga om arfvodenas fördelning i lön och tjänstgöringspenningar
bestämdes i § 2, att af hvarje arfvodesbelopp, som uppginge till eller
öfverstege 1,200 kronor, utgjorde en femtedel och af lägre arfvoden en
sjättedel tjänstgöringspenningar.
Beträffande de fästa arfvodena innehöll aflöningsreglementet allenast
en hänvisning till normalstaten.
Huru denna normalstat var reglerad, framgår af Riksdagens skrifvelse
den 17 maj 1874, däri följande bestämmelser förefinnas:
Fasta arfvoden, med undantag för chefens, hvarom särskildt i nåder
förordnades, skulle utgå med de belopp, som af Kungl. Maj:t för hvarje
år faställd stat utvisade och i öfverensstämmelse med nedanstående
grunder:
Fasta arfvoden,
efter år räkna dt
Ledamot i styrelsen.................................... 6,000
kr.
Inspektören .................................................. 6,000
»
Sekreteraren .................................................... 4,000
»
Kamreraren......................................................... 4.000
»
1874 års
lönereglering.
(i
Föreståndaren för statistiska
kontoret......... 4,000
kr.
»
» kontroll kontoret............... 4,000
)>
Registratorn och aktuarien ............................ 3,500
»
Revisorn ........................................................... 3,000
»
Ilnfvndkassören .................................................. 3,000
»
Uppbördskaesören............................................... 3,000
»
Två notarier, hvardera .................................. 2,500
>
Fast arfvode kunde med Kungl. Maj:ts bifall höjas med ett förtjänst-
och ålderstillägg sålunda, att den, som i en och samma befattning
tjänat minst fem år, erhölle ett årligt tillägg af 500 kronor, men
den, som tjänat minst tio år, ett årligt tillägg al 1,000 kronor utöfver
det fasta arfvodet.
Beträffande ålderstilläggen föreskrefs tillika, att, därest tjänsteinnehafvare
förflyttades till annan befattning med samma eller lägre aflöning,
Kungl. Maj:i skulle särskild! bestämma, huru med förtjänstoch
ålderstillägget skulle förfaras.
Föränderliga arfvoden voro enligt § 1 i aflöningsreglementet sådana,
som berodde på tillämpningen af den i § 6 intagna löneklassreglering
och i årlig stat bestämdes med afseende på förekommande
tjänsteåliggandens större eller mindre omfattning, de för anställning i
de särskilda befattningarne erforderliga egenskaper samt tjänsteålder.
De i omförmälda klassreglering upptagna arfvoden skulle utgå sålunda:
Lägsta
Högsta
klass.
kronor.
klass.
kronor.
vid styrelsen:
öfverdirektörsassistent ........................................
telegrafdirektören................................................
i «
2.700
2
3,900
milkontrollören ..................................................
kontrollör i kontrollkontoret .................................
kammarförvandten................................................
} •
1,800
1
4,200
biljett- ocb formulärförvaltaren............................
bokhållare vid kassa-, statistiska och milkontoren.....
110
1,000
5
3,000
| kammarskrifvare..................................................
kontorsskrifvare...................................................
i19
600
7
2,400
1
vaktmästare......................................................
20
540
14
900
| telegrafbud.......................................................
23
360
18
660
7
vid distrikten:
I byråassistent ..................................................
j distriktskassör..................................................
J bandirektör......................................................
assistent hos samme direktör...........................
’ bauingenjör .....................................................
I bokhållare.......................................................
1 ritare ............................................................
j kontors- och stationsskrifvare.............................
maskindiroktör.................................................
maskiningenjör eller assistent hos nämnde direktör
förrådsförvaltare................................................
verkstadskamreraro ...........................................
verkmästare......................................................
j konstruktör.....................................................
j trafikdirektör..................................................
assistent hos samme direktör..............................
stationsinspektor .............................................
telegrafinspektor................................................
telegrafist........................................................
I stationskassör...................................................
| stationsmästare ................................................
| lokomotivförareförman .......................................
| vagnmästare ..................................................
lokomotivförare................................................
öfvcrkonduktör..................................................
konduktör........................................................
eldare- och eldarelärling....................................
vagnförman.....................................................
packmästaro...................................................
j vagnsmöljare ..................................................
; bromsare ............................................ ...........
portvakt vid hufvudstation................................
I banmästare ...................................................
j materialvakt.................................................
stationskarlsförman....................... .................
Lägsta
Högsta
klass.
kronor.
klass.
kronor.
9
1.800
5
3,000
17
720
7
2,400
5
3.000
1
4,200
9
1,800
O
*
3,900
11
1,200
3
3,600
} 13
960
7
2,400
17
720
8
2,100
6
8
O
1
4,200
9
1,800
2
3,900
1,200
3
3,600
J
17
720
5
3,000
5
3,000
1
4,200
9
1,800
2
3,900
11
1,200
3
3,600
11
1,200
6
2,700
25
210
7
2,400
j 22
420
9
1,800
1
17
720
10
1,500
9
1,800
5
O
O
O
17
720
5
3,000
j 13
960
9
1,800
} 17
720
10
1,500
17
720
12
1,080
J 19
600
12
1,080
j 19
600
14
900
jj 25
240
18
660
19
600
13
960
j} 19
600
14
900
.j 25
240
14
900
Generaldirek
törens
aflöning.
Lägsta
Högsta
klass.
kronor.
klass.
kronor.
! vaktmästare ...............................
| portvakt ............................................................
|
25
24.0
14
900 i
lokomotiv- och vagnputsare........
kolvakt.....................................
240
17
720
pumpare.........................................................
signalkarl..........................................................
spårvexlare..........................
stationskarl.........................................................
25
240
18
060 j
kusk...................................................................
torrådsdräng.............................
bau-, bro- eller grind vakt.................
25
210
20
540
dock att styrelsen ägde att tillägga högst 20 rdr i
månaden under seglationstiden för vakter vid rör-  liga broar samt att för bevakning af grindar
anställa personer med lägre arfvoden.
kontorsvakt.....................................................
•
25
240
19
600
notisbärare ........................................................
telegrafbud .........................................................
j> 25
240
20
540
För öfverdirektörsassistenterna och telegrafdirektören äfvensom
han-, maskin- och trafikdirektörerna bestämdes, att dylik tjänsteman,
som med godt vitsord tjänat i minst tre år, efter det han inträdde i
den för hans grad bestämda högsta arfvodesklassen, skulle kunna af Kung).
Maj:t tilldelas ett förtjänst- och ålderstillägg å 300 kronor. Om han
likaledes med godt vitsord tjänat i minst sex år efter nyss angifna inträde,
skulle han kunna af Kungl. Maj:t tilldelas ytterligare 300 kronor.
Beträffande inkvarteringsförmånen föreskrefs, att ämbete- och
tjänstemän samt betjänte vid distrikten, hvilka ej in natura erhölle bostad
med vedbrand i järnvägens egna eller för ändamålet hyrda lägenheter,
skulle åtnjuta inkvarteringsersättning, som beräknades till 20
procent af årliga arfvodet, tjänstgöringspenningarna däri inberäknade,
för dem, som vore stationerade i Stockholm, Göteborg eller Malmö,
och till 15 procent för dem, som vore annorstädes stationerade.
Rörande generaldirektörens aflöning, hvilken utgått med 9,000
kronor, tanns ingen bestämmelse i 1874 års aflöningsreglemte. Emellertid
beviljade 1874, 1870 och 1877 års riksdagar, på framställning af
9
Kungl. Maj:t, generaldirektören en årlig löneförbättring af 1,000 kronor,
hvarjämte 1878 års Riksdag, efter därom af Kungl. Maj:t gjord hemställan,
bestämde, att generaldirektörens aflöning skulle från och med
år 1878 utgå med 10,000 kronor årligen.
Såsom förut anmärkts, ägde 1874 års aflöningsreglemente i allt
väsentligt gällande kraft ända till dess att 1897 års lönereglering genomfördes.
De partiella förändringar i detsamma, som under mellantiden
ägde rum, betingades hufvudsakligen utaf organisationsförändringar och
i sammanhang därmed tillkomsten af nya befattningar.
Emellertid anbefallde Kung!. Maj:t genom nådigt bref den 31 december
1891 järnvägsstyrelsen att med afseende å de förändrade förhållanden,
som inträdt sedan 1874 års aflöningsreglemente fastställdes,
inkomma med förslag till nytt aflöningsreglemente. I detta förslag,
som af styrelsen afgafs den 26 november 1892, hemställde styrelsen
om åtskilliga förbättringar i löneförhållandena för flertalet befattningshafvare
vid statens järnvägar; men föranledde emellertid förslaget ingen
framställning till Riksdagen från Kungl. Majt:s sida. Vid föredragning
den 2 juni 1893 af styrelsens memorial beslöt nämligen Kungl. Maj:t,
att en särskild kommitté af sakkunniga män skulle tillsättas med uppdrag
att, efter undersökning af järnvägsadministrationens organisation
och det sätt, hvarpå densamma utötvades, till Kungl. Maj:t inkomma
med förslag till ny instruktion för järnvägsstyrelsen och nytt aflöningsreglemente
för järn vägsstaten.
Jämväl kommitténs den 24 oktober 1895 afgifna förslag till aflöningsreglemente
innefattade, hvad särskildt angår de ordinarie arfvodena,
förhöjningar i aflöningarna för en del af den ordinarie järnvägspersonalen.
I vissa afseenden föreslog dock kommittén nedsättning
i de aflöningsbelopp, styrelsen upptagit i sin ofvanberörda
skrifvelse af den 26 "november 1892, hvarjämte kommittén förordade
inskränkning beträffande en del särskilda till personalen utgående aflöningsförmåner,
bland annat, i afseende å förmånen af fri bostad och
vedbrand och i viss mån äfven i fråga om beloppet af inkvarteringsersättningen.
En genomgripande förändring i afseende å grunderna för den
ordinarie aflöningen vidtog kommittén däri, att kommittén föreslog, att
icke mindre än 208 mot förut allenast 13 befattningar skulle aflönas
med fasta arfvoden.
Kommittén anförde i afseende härå följande:
»En granskning af de skäl, som tid efter annan anförts för löneklassystemets
bibehållande, lärer gifva vid handen, att dessa skäl
a
Järnvägsstyrelsens
förslag till
nytt aflöningsreglemente
den 26
november
1892.
Kommittébetänkandet
af den 24
oktober 1895
och dess
behandling
af statsmakterna
dr
1897.
10
numera icke kunna tillmätas fullt samma giltighet som förr. Genom
det allmänna införande i vår statsförvaltning af principen om ålderstillägg,
som under de senare årtiondena ägt rum, torde vara tillfredsställande
sörjdt för en småningom skeende förbättring af de i samma
grad kvarstående tjänstemännens löneförmåner, så att något friare aflöningssystem
af denna anledning icke längre torde vara för järnvägsförvaltningen
erforderligt. Erfarenheten vid järnvägsdriften lärer vidare
hafva gjort det möjligt att säkrare kunna bedöma de olika befattningarnas
betydelse samt att på grund däraf fördela mera likartade befattningar
efter deras vikt i olika grupper med olika löneförmåner —
något hvarom järnvägsstyrelsens föreliggande förslag till nytt aflöningsreglemente
i flera fall bär vittnesbörd. Hvad angår den större möjlighet
att förflytta personalen, som genom löneklassystemet skulle beredas,
så hafva genom särskilda bestämmelser i senare löneregleringar undanröjts
de svårigheter, som i detta hänseende förut mott inom vissa af
statsförvaltningens grenar. Och hvad främmande järnvägars föredöme
beträffar, så har man i utlandet och särskildt i våra grannländer betydligt
inskränkt systemets tillämpning. Af de anförda skälen kan i
själfva verket full giltighet numera endast tillmätas det, hvilket framhåller
angelägenheten för järnvägsförvaltningen af att lättare kunna i
mån af rörelsens växande behof få antalet befattningar i vissa grader
ökadt än som för öfriga förvaltningar, där samtliga befattningar af
riksdagen till antalet fastslås, är möjligt; hvarjämte icke heller lärer
kunna förnekas, att det i en del fall kan för järnvägsförvaltningen med
dess egenartade förhållanden vara ändamålsenligt, att Kungl. Maj:t äger
friare händer i fråga om tilldelandet af begynnelselöner och löneförhöjningar,
än som med ett system af uteslutande fixa arfvoden jämte efter
bestämda år inträdande ålderstillägg är möjligt.
Det är med hänsyn till dessa senare båda omständigheter, som
kommittén ansett sig böra föreslå bibehållandet af arfvoden efter klass
för alla sådana slag af befattningar, i afseende å hvilka antalet befattningshafvare
synts kunna blifva föremål för jämförelsevis tätare växlingar
år från är. Genom införande i instruktionen (§ 20) af ett stadgande,
som förutsätter, att uppflyttning i klass i allmänhet skall äga
rum efter vissa af styrelsen i plenum fastställda grunder, har kommittén
emellertid gifvit de ifrågavarande arfvodena en i viss män annan karaktär
än de förut, om ej faktiskt så dock reglementsenligt, haft; och är
det med afseende härå, som kommittén i § 1 vid angifvaudet af skillnaden
mellan fast arfvode och arfvode efter klass icke velat såsom
järnvägsstyrelsen inskränka sig till att anföra den mindre afgörande
11
omständigheten, att fast arfvode tinnes uti stat, som af riksdagen godkänts,
för vissa befattningar anslaget, medan arfvode efter klass för
hvarje år af Kungl. Maj:t bestämmes med tillämpning af i reglementet
intagen löneklassreglering, utan ansett sig därjämte höra framhålla den
omständigheten, att de fasta arfvodena af Riksdagen till antalet bestämmas,
under det att de rörliga arfvodena jämväl till antalet af Kungl.
Maj:t fastställas.»
I samband med uppförande i förslaget af ett flertal befattningar
med fasta arfvoden föreslog kommittén en annan proportion mellan lön
och tjänstgöringspenningar än hvad förut varit stadgadt. Inom styrelsepersonalen
med fasta arfvoden föreslogs denna proportion att blifva i
ungefärlig öfverensstämmelse med hvad som fanns föreskrifvet i fråga
om personal inom andra styrelseverk; och för den öfriga personalen
samt linjepersonalen föreslogs, att tjänstgöringspeuningarna skulle utgöra
för dem, som hade 1,500 kronors arfvode och därutöfver, en
fjärdedel, och för öfriga en femtedel af aflöningen.
Vid föredragning inför Kungl. Maj:t den 19 januari 1897 af kommitténs
betänkande, öfver hvilket järnvägsstyrelsen i förevarande afseende
den 80 januari 189b afgifvit underdånigt utlåtande, förklarade
föredragande departementschefen sig i allt väsentligt biträda kommitténs
förslag beträffande de ordinarie arfvodenas storlek. Hvad åter
angick den af kommittén förordade inskränkningen i förmånen af fri
bostad och bränsle, uttalade sig departementschefen mot en dylik inskränkning;
och innefattade departementschefens hemställan i berörda
afseende en betydlig utsträckning af nämnda förmån utöfver hvad
kommittén ifrågasatt.
1897 års Riksdag biföll, allenast med några smärre förändringar,
Kungl. Maj:ts proposition i ämnet, och den 15 oktober 1897 utfärdade
Kungl. Maj:t det aflöningsreglemente, hvars bestämmelser i allt väsentligt
fortfarande äro gällande.
Innan kommittén lämnar en framställning af det hufvudsakliga af Pariiciia förnämnda
bestämmelser, får kommittén redogöra för en del partiella för- än^9frsl
ändringar, som aflöningarna efter 1897 års lönereglering undergått, aflöningsäfvensom
för vissa tillfälliga, af de senare årens riksdagar beviljade JHfXlmda
löneförbättringar för järnvägspersonalen.
afluningsför
1897
års Riksdag hadie, i anledning af därom väckt motion, be- iattnn9arslutit
den ändring i Kungl. Maj:ts förslag till lönereglering, i hvad
detsamma afsåg högsta arfvodet åt banvakt, att detta bestämdes till
060 kronor i stället för föreslagna 600 kronor.
12
Med anledning af, bland annat, nämnda förhöjning, föreslog järnvägsstyrelsen
sedermera, att högsta arfvodet för stationskarl måtte utgå
med 720 kronor i stället för med 660 kronor; och blef denna framställning
bifallen af såväl Kung]. Maj:t som 1898 års Riksdag.
Vid det förhållande att alltså de stora grupperna af lägre banoch
trafikbetjäning erhållit förhöjning med en löneklass utöfver hvad
ursprungligen ifrågasatts, föreslog Kungl. Maj:t, på framställning af
järnvägsstyrelsen, 1899 års Riksdag, att samma förmån måtte beviljas
äfven den lägre maskinbetjäningen, nämligen lokomotiv- och vagnputsare,
pumpare och kolvakter, så att maximiarfvodet för dessa betjänte
komme att utgå med 780 kronor; och vann denna framställning
Riksdagens bifall.
Sedan ej mindre 1900 års Riksdag bifallit Kungl. Magts framställning
om inrättande af en del nya tjänster vid statens järnvägar än
äfven jämlikt 1901 års Riksdags beslut tillkommit ett nytt distrikt och
i sammanhang därmed ytterligare nya tjänstebefattningar, utfärdade
Kungl. Magt den 3 maj 1901 ett fullständigt nytt aflöningsreglemente,
hvilket emellertid icke innehöll andra ändringar i det förut gällande än
som betingades af nyssnämnda förhållanden.
På framställning af Kungl. Magt beviljade 1901 års Riksdag dyrtidstillägg
åt vid statens olika ämbetsverk och myndigheter anställda
tjänstemän och betjänte, hvilka icke åtnjöte bostad in natura och hvilkas
inkomst icke öfverstege ett visst belopp. Detta dyrtidstillägg, som med
vissa modifikationer i fråga om sistnämnda villkor beviljats jämväl af
de följande årens riksdagar, utgår med 10 procent å vederbörandes
kontanta arfvode samt hyresbidrag, där sådant förekommer.
Genom nådigt bref den 26 juni 1903 förklarade Kungl. Maj:t, med
godkännande af Riksdagens därom fattade beslut, att järnvägsstyrelsen
ägde att från och med år 1903 bereda inom statens järnvägars 5:e
distrikt stationerade tjänstehafvare särskild aflöningsförbättring med
belopp, som, efter styrelsens bepröfvande i hvarje fall, finge bestämmas
för tjänstehafvare å den nya bandelen Gellivare—Riksgränsen till
högst 20 kronor, för tjänstehafvare å bandelarna i öfrigt norr om Jörn
till högst 10 kronor och för tjänstehafvare å bandelarna från och med
Jörn till Långsele till högst 5 kronor, allt för månad räknadt, äfvensom
att denna aflöningsförbättring, därest allmänt dyrtidstillägg skulle
tilldelas statens tjänstemän och betjänte, icke skulle utgöra hinder för
uppbärande af sådant dyrtidstillägg, hvilket dock icke finge beräknas å
förberörda särskilda aflöningsförbättring. Denna särskilda aflöningsförbättring,
som fortfarande utgår, tillkommer all personal med maximibeloppet
inom de olika zonerna.
13
Uti eu till Kungl. Maj:t den 14 december 1903 inkominen skrift
anböllo delegerade för banvakterna, vagnsmörjarne, lokomotiv- och
vagnputsarne, kolvakterna, pumparne, stationskarlsförmännen, stationskarlarne
och kontorsvakterna vid statens järnvägar, att enär nämnda
järnvägspersonal tillkommande aflöningsförmåner vore alldeles otillräckliga
samt flertalet af personalen, såsom innehafvande fri bostad, icke
knnde komma i åtnjutande af det utaf Riksdagen åt en del tjänstemän
och betjänte beviljade dyrtidstillägg, Kungl. Maj:t täcktes vidtaga
åtgärder, för att, intill dess ny lönereglering genomförts, behöfligt
tillfälligt lönetillägg blefve dem tilldeladt eller, om detta icke
kunde medgifvas, dyrtidstillägg måtte beviljas jämväl de till omförmälda
grupper hörande järnvägsbetjänte, hvilka åtnjöto bostäder in
natura. Öfver denna framställning afgaf järnvägsstyrelsen ett den 29
december 1903 dagtecknadt underdånigt utlåtande; men med hänsyn
till tiden för detta utlåtandes inkommande till Kungl. Maj:t hann ärendet
icke blifva föremål för Kungl. Maj:ts pröfning, innan proposition
angående statsverkets tillstånd och behof till 1904 års riksdag aflåtits.
För att likväl redan under år 1904 bereda löneförbättring åt de svagast
aflönade af den ifrågavarande personalen fann Kungl. Maj:t, på därom
af järnvägsstyrelsen gjord framställning, genom beslut den 22 juni
1904 godt medgifva sådan ändring i de för år 1904 fastställda arfvodesoch
kostnad sstater vid statens järnvägar och för Örebro—Svartå järnväg,
att den personal vid dessa järnvägar, som enligt nämnda stater
eljest skolat under år 1904 åtnjuta arfvode efter 17:e och 16:e klasserna,
äfvensom de stationskarlar å l:a—3:e klassens stationer och å öfriga
stationer norr om Krylbo samt de i Stockholm, Göteborg och Malmö
äfvensom norr om Krylbo stationerade banvakter, lokomotivputsare,
vagnputsare, pumpare och kolvakter, hvilka eljest skolat under år 1904
åtnjuta arfvode efter 15:de klassen, finge, räknadt från och med den 1
januari 1904, uppflyttas i närmast högre löneklass.
Sedan järnvägsstyrelsen, till åtlydnad af Kungl. Maj:ts i nådigt
bref den li mars 1904 meddelade befallning, den 2S november 1904
afgifvit utredning och förslag i fråga om tilldelande af extra lönetillägg
åt järn vägspersonalen, medgaf 1905 års Riksdag, på därom af Kungl.
Maj:t gjord framställning, att ett tillfälligt lönetillägg af 60 kronor, för
år räknadt, finge under år 1905 af trafikmedel tilldelas de inom styrelsen
anställda kontorsbiträden och de betjänte vid statens järnvägars
distrikt och ångfärja, som åtnjöte en aflöning af 960 kronor eller därunder,
med undantag dock för den personal, som på grund af Kungl.
Maj:ts nyssberörda nådiga beslut den 22 juni 1904 uppflyttats i högre
14
löneklass utan att, enligt de för uppflyttning i löneklass gällande allmänna
grunder, hafva varit från och med år 1905 berättigad till dylik uppflyttning,
samt att detta lönetillägg icke utgjorde hinder för uppbärande
af vare sig särskildt tilläggsarfvode eller aflöuingsförbättring, som enligt
gällande bestämmelser kunde tillerkännas vissa tjänsthafvare, eller,
därest allmänt dyrtidstillägg skulle tilldelas statens tjänstemän och
betjänte, sådant dyrtidstillägg, hvilket dock icke finge beräknas å förberörda
lönetillägg.
Den 29 september 1905 ingåfvo en del föreningar bland betjäningspersonalen
vid statens järnvägar till Kungl. Maj:t en skrift, däruti de
hemställde, att Kungl. Majd täcktes vidtaga åtgärder för utanordnando
af tillfälligt lönetillägg åt statsbanepersonalen från och med 1906 års
ingång och intill dess ny lönereglering för personalen ägt rum och
därvid taga i nådigt bepröfvande, dels huruvida icke det under år 1905
utgående belopp af 60 kronor för år kunde förhöjas och dels huruvida
den för det dåvarande gällande gränsen för åtnjutande däraf eller 960
kronors årligt arfvode kunde i någon mån öfverskridas.
Såsom skäl för ifrågavarande framställning anförde föreningarna,
bland annat, den ovanligt snabba stegringen i lefnadskostnaderna, som
på senaste tiden gjort sig gällande, hvaraf följden blifvit att det vid
1905 års riksdag beviljade lönetillägg visat sig icke vara tillräckligt
och i all synnerhet icke för dem, som vore stationerade å de orter,
hvilka särskildt utmärkte sig för höga pris å lifsmedel och bostäder.
Då denna stegring i lefnadskostnaderna högst sannolikt komme att än
starkare göra sig gällande under kommande år, framträdde ett oafvisligt
behof af förbättrade inkomster äfven för dem, hvilkas arfvode
öfverstege 960 kronor om året.
Uti sitt öfver ifrågavarande framställning den 1 december 1905
afgifna underdåniga utlåtande föreslog järnvägsstyrelsen, att ett tillfälligt
lönetillägg af 60 kronor, för år räknadt, måtte under år 1906 af trafikmedel
tilldelas de inom styrelsen anställda kontorsbiträden och de betjänte
vid statens järnvägars distrikt och ångfärja, som åtnjöte en aflöning
af 1,080 kronor eller därunder, med undantag dock af den personal,
som på grund af Kungl. Maj ds nådiga bref den 22 juni 1904
uppflyttats i högre löneklass utan att, enligt de för uppflyttning i löneklass
gällande allmänna grunder, hafva varit från och med år 1906 berättigad
till dylik uppflyttning; samt
att ett tillfälligt lönetillägg af ytterligare 60 kronor för år måtte
för år 1906 af trafikmedel tilldelas de af ifrågavarande kontorsbiträden
och öfriga betjänte, som vore stationerade i Stockholm, Liljeholmen,
15
Karlberg, Tomteboda, Norrtull, Albano och Värtan, samt, hvad banafdelningen
anginge, jämväl bevakningspersonai utmed linjen mellan
nämnda stationer, af hvilket sistnämnda lönetillägg jämväl ifrågakommande,
i nådiga brefvet den 22 juni 1904 omförmälda personal måtte
komma i åtnjutande, äfvensom att dessa lönetillägg, i enlighet med
hvad rörande lönetillägget under år 1905 ägt rum, icke skulle utgöra
hinder för uppbärande af vare sig särskildt tilläggsarfvode eller aflöningsförbättring,
som enligt gällande bestämmelser kunde tillerkännas
vissa tjänstehafvare, eller, därest allmänt dyrtid stil! ägg skulle tilldelas
statens tjänstemän och betjänte, sådant dyrtidstillägg, hvilket dock icke
finge beräknas å förberörda lönetillägg.
1 statsverkspropositionen till 1906 års Riksdag framlade Kungl.
Maj:t förslag i ämnet, därvid Kungl. Maj:t i allo biträdde järnvägsstyrelsens
framställning.
Inom Riksdagens andra kammare hade dessutom väckts två särskilda
motioner, hvilka afsågo beviljande af tillfälligt lönetillägg åt järnvägsbetjänte
i större utsträckning och med högre belopp än hvad Kungl.
Alaj:t föreslagit.
Vid frågans behandling i Riksdagen biföll första kammaren hvad
statsutskottet i ärendet hemställt, nämligen att tillfällig löneförbättring
för järnvägspersonalen måtte för år 1906 beviljas i enahanda utsträckning
och med samma belopp, som vid 1905 års Riksdag medgifvits
genom det då beslutade tillfälliga lönetillägget, hvaremot andra kammaren
biföll Kung]. Maj:ts i ämnet gjorda framställning.
Vid den gemensamma omröstningen segrade första kammarens
mening, och medgaf alltså Riksdagen, att ett • tillfälligt lönetillägg af
60 kronor, för år räknadt, finge under år 1906 af trafikmedel tilldelas
do inom järnvägsstyrelsen anställda kontorsbiträden och de betjänte
vid statens järnvägars distrikt och ångfärja, som åtnjöte en aflöning
af 960 kronor eller därunder med undantag dock af den personal,
som på grund af nådiga brefvet den 22 juni 1904 uppflyttats i högre
löneklass utan att, enligt de för uppfattning i löneklass gällande allmänna
grunder, hafva varit från och med år 1906 berättigad till dylik
uppflyttning, samt att detta lönetillägg icke skulle utgöra hinder för
uppbärande af vare sig särskildt tilläggsarfvode eller aflöningsförbättring,
som enligt gällande bestämmelser kunde tillerkännas vissa tjänstehafvare,
eller, därest allmänt dyrtidstillägg skulle tilldelas statens
tjänstemän och betjänte, sådant dyrtidstillägg, hvilket dock icke finge
beräknas å förberörda lönetillägg.
På framställning af järnvägsstyrelsen föreslog Kungl. Maj:t i 1906
16
Nu (fällande
aflönmgsbe9tämmelser.
års statsverksproposition Riksdagen medgifva, att det lönetillägg, som
jämlikt Kungl. Maj:ts bref den 26 juni 1903 finge tilldelas den inom
statens järnvägars femte distrikt stationerade tjänstepersonal, finge från
och med år 1906 af järnvägsstyrelsen, efter särskildt bepröfvande i
hvarje fall, bestämmas att till en hvar tjänstehafvare af den till banafdelningen
hörande, å banlinjen Abisko—Riksgränsen tjänstgörande
personal utgå med högst 30 kronor i månaden; och vann denna framställning
Riksdagens bifall.
Kommittén anser sig böra i detta sammanhang meddela de hufvudsakligaste
bestämmelserna rörande tjänstemäns och betjäntes vid
statens järnvägar aflöningsförhållanden jämlikt nu gällande aflöningsreglemente
den 3 maj 1901 samt i anslutning därtill utfärdade bestämmelser.
§ 1.
Arfvode, som tillkommer vid statens järnvägar anställd tjänsteman
eller betjänt, är antingen fast arfvode, sådant som uti stat, hvilken af
Riksdagen godkänts, finnes för vissa till antalet bestämda befattningar
anslaget, eller ock arfvode efter klass, sådant som med tillämpning af
den i § 5 här nedan angifna löneklassreglering för hvarje år bestämmes
af Kungl. Maj:t för af Kungl. Maj:t jämväl till antalet fastställda
befattningar.
§ 2.
Fast arfvode fördelas i lön och tjänstgöringspenningar, på sätt i
§ 3 finnes för hvarje befattning angifvet.
Af arfvode efter klass, som uppgår till eller öfverstiger 1,500
kronor, anses tre fjärdedelar utgöra lön och en fjärdedel tjänstgöringspenningar
samt af lägre belopp fyra femtedelar lön och en femtedel
tjänstgöringspenningar.
17
§ 3.
Fasta arfvoden utgå för år räknadt enligt följande stat:
Tjänst-
Lön
g örin ks-
Summa
pen-
arfvode.
ningar.
Kr.
Kr.
Kr.
A) inom styrelsen.
1 generaldirektör....................................
8,000
4,000
12,000
1 öfverdirektör.......................................
4,400
2,000
6,400
3 öfverdirektörer .................................
13,200
6,000
19,200
1 byrådirektör .......................................
3,000
1,500
4,500
8 byrådirektörer ....................................
24,000
12,000
36,000
1 arkitekt .............................................
3,000
1,500
4,500
1 telegrafdirektör....................................
3,000
1,500
4,500
1 kamrerare ..........................................
2,600
1,400
4,000
1 kufvudkassör.......................................
2,600
1,400
4,000
1 föreståndare för statistiska kontoret .......
2,600
1,400
4,000
Aflöningen kan höjas efter
1
»
» milkontoret...................
2,600
1,400
4,000
5 år med 500 kronor och
1 förste kontrollör...................................
2,600
1,400
4,000
efter 10 år med ytter-
ligare 500 kronor.
2 förste kontrollörer................................
5,200
2,800
8,000
1 byråingenjör.......................................
2,600
1,400
4,000
4 byråingenjörer.....................................
10,400
5,600
16,000
1 registrator och aktuarie........................
1,800
1,200
3,000
1 revisor................................................
1,800
1,200
3,000
1 notarie .............................................
1,800
1,200
3,000
G notarier ............................................
10,800
7,200
18,000
1 förrådsförvaltare ............ ....................
1,800
1,200
3,000
1 kontrollör...........................................
1,800
1,200
3,000
4 kontrollörer........................................
7,200
4,800
12,000
( Åtnjuter förste vaktmästaren
1 förste vaktmästare...............................
800
300
1,100
l fri bostad, skall lönen min-
| skas med 150 kronor.
Anm. Ålderstilläggen anses tillhöra lönen.
3
18
Tjänst-
görings-
Summa
pen-
arfvode.
n ingår.
Kr.
Kr.
Kr.
1 distriktschef (se anm. 2) ....................
3,375
1,125
4,500
4 distriktsehefer (
»
) .....................
13,500
4,500
18,000
1 bandirektör .......................................
3,375
1,125
4,500
4 bandirektörer ....................................
13,500
4,500
18,000
1 maskindirektör....................................
3,375
1,125
4,500
4 inaskindirektörer.................................
13,500
4,500
18,000
1 trafikinspektör (se anm. 2) ...................
2,250
750
3,000
13 trafikinspektörer (
»
)...................
29,250
9,750
39,000
1 distriktssekreterare................. ...........
2,250
750
3,000
4 distriktssekreterare...........................
9,000
3,000
12,000
1 baningenjör .......................................
2,250
750
3,000
29 baningenjörer.....................................
65,250
21,750
87,000
1 maskiningenjör....................................
2,250
750
3,000
7 maskiningenjörer.................................
15,750
5,250
21,000
1 distriktskassör....................................
2,025
675
2,700
4 distriktskassörer .................................
8,100
2,700
10,800
1 verkstadskamrerare.............................
2,025
675
2,700
4 verkstadskamrerare.............................
8,100
2,700
10,800
1 förrådsförvaltare .................................
2,025
675
2,700
4 förrådsförvaltare .................................
8,100
2,700
10,800
1 maskininspektor .................................
2,025
675
2,700
6 maskininspektorer...............................
12,150
4,050
16,200
1 verkmästare.......................................
2,025
675
2,700
11 verkmästare ................... ......
22,275
7,425
29,700
1 telegrafinspektor.................................
2,025
675
2,700
4 telegrafinspektorer ..............................
8,100
2,700
10,800
1 stationsinspektor å l:a klassens station...
2,625
875
3,500
4 stationsinspektorer å l:a klassens stationer
10,500
3,500
14,000
1 stationsinspektor å 2:a klassens station...
2,250
750
3,000
32 stationsinspektorer å 2:a klassens stationer
72,000
24,000
96,000
1 stationsinspektor å 3:e klassens station ..
1,800
600
2,400
31 stationsinspektorer å 3:e klassens stationer
55,800
18,600
74,400
Aflöningen kan höjas efter
5 år med 500 kronor och
efter 10 år med ytterligare
500 kronor.
Aflöningen kan höjas efter
3 år med 300 kronor, efter
G år med ytterligare 300
kronor och efter 9 år med
ytterligare 300 kronor.
Efter 5 år kan aflöningen
höjas med 500 kronor.
Aflöningen kan höjas efter
3 år med 300 kronor och
efter 6 år med ytterligare
300 kronor.
19
Lön.
Tjänst-
görings-
pen-
ningar.
Summa
arfvode.
Kr.
Kr.
Kr.
1 byråassistent......i...............................
1,575
525
2,100
13 byråassistenter....................................
20,475
6,825
27,300
Aflöningen kan höjas efter
1 underinspektör å l:a klassens station......
1,575
525
2,100
3 är med 300 kronor,
1 expeditionsföreståndare å l:a klassens
2,100
• efter 6 år med ytterligare
300 kronor och efter 9
station .........................................■''•••
1,575
525
år med ytterligare 300 kr.
19 underinspektörer eller expeditionsförestån-
dåre å l:a klassens stationer ...............
29,925
9,975
39,900
Anm. 1. Af älderstilläggen anses tre fjärdedelar tillhöra lönen och en fjärdedel tjänstgöringspenningarna.
Anm. 2. Distriktschefer och trafikinspektörer äfvensom 2 maskiningenjörer åtnjuta särskilda
tilläggsarfvoden efter 500 kronor för år. Stationsinspektor, som tillika ar tagdirigent, kan erhålla ett
tilläggsarfvode efter högst 300 kronor för år.
...
»
, ,
f
Tilläggsarfvode anses såsom extra inkomst och nia för ty icke ens till någon del uppbaras af
befattningens innehafvare, då han icke tjänsten förrättar.
Beträffande antalet af de i förestående stat upptagna fasta arfvodcn
hafva en del förändringar inträdt, sedan ifrågavarande aflöningregle
mente
utfärdats.
.
Sålunda medgaf 1902 års Riksdag, på framställning af Kungl. Maj:t,
inrättande af en del nya befattningar nämligen en trafikinspektör, en
maskiningenjör och en byråassistent, hvarjämte ett tilläggsarfvode af
500 kronor'' beviljades åt ytterligare en maskiningenjör. Vid samma
riksdag beviljades dessutom ett personligt lönetillägg å 2,100 kronor för
öfverdirektören och chefen för järnvägsstyrelsens trafikafdelnmg A. R.
COrmVidare biföll 1903 års Riksdag af Kungl. Maj:t gjord framställning
om inrättande af en byråingenjör sbefattning i styrelsen, en maskmdirektörsbefattning
vid centralverkstaden i. Örebro och två stationsinspektorsbefattningar
å tredje klassens stationer.
Vid 1904 års riksdag beslöts sådan ändring af hvad i förestående
o S i aflöningsreglementet funnes bestämdt angående antalet fasta arfvode!),
att med uteslutande af ett arfvode till en stationsinspektor å 2:a
klassens station, finge uppföras arfvoden till följande nya tjänstemän
vid distrikten, nämligen: en baningenjör, en stationsinspektor å l:a
klassens station (Norrköping), två stationsinspektorer å 3:e klassens
20
stationer, en underinspektör och tre expeditionsföreståndare å l:a klassens
stationer.
På förslag af Kungl. Maj:t beslöts vid 1905 års riksdag, att Stockholms
södra station skulle nedflyttas från första till andra klassen och
i samband därmed, att ur staten öfver fasta arfvoden skulle uteslutas
arfvoden för en stationsinspektors-, en underinspektörs- och två expeditionsföreståndarebefattningar
å l:a klassens station och i stället uppföras
arfvode åt en stationsinspektor å 2:a klassens station. Vidare
beslöt Riksdagen, likaledes på framställning af Kung]. Maj:t, att två
nya notariebefattningar i styrelsen skulle inrättas.
Slutligen har 1906 års Riksdag bifallit Kungl. Maj:ts framställning
om inrättande af ytterligare en notariebefattning i styrelsen.
Beträffande arfvoden efter klass utgå dessa enligt 4 § i aflöningsreglementet
med följande årliga belopp:
för
l:a klassen med.................................... kr.
3,000:
—
»
2:a
»
»
j»
2,700:
—
»
3:e
»
»
»
2,400:
—
»
4:e
»
»
»
2,100:
—
»
5:e
»
»
»
1,800:
—
»
6:e
»
»
»
1,500:
—
»
7:e
»
»
j>
1,200:
—
»
8:e
»
»
»
1,080:
—
»
9:e
»
»
»
960:
—
»
10:e
»
»
j>
900:
—
»
ll:e
»
»
»
840:
—
»
12:e
»
»
»
780:
—
»
13:e
»
j>
»
720:
—
x>
14:e
»
»
»
660:
—
»
15:e
»
»
»
600:
—
»
16:e
»
»
»
540:
—
»
17:e
»
»
»
480:
—
»
18:e
»
»
s>
420:
—
21
§
l:o. Arfvoden efter klass åtnjutas af nedannämnde tjänstemän och
betjänte enligt följande reglering:
Lägsta
arfvode.
Högsta arfvode.
A) inom Styrelsen.
Klass.
Kr.
Klass.
Kr.
a) tjänstemän.
bokhållare.......................................
3
2,400
i
3,000
ritare.............................................
4
2,100
2
2,700
manlig kontorsskrifvare....................
8
1,080
2
2,700
kvinnlig
d:o
....................
10
900
6
1,500
b) betjänte.
manligt kontorsbiträde.....................
15
600
7
1,200
f Åtnjuter vaktmästare fri
vaktmästare....................................
12
780
10
900
< bostad, skall lönen min-
kvinligt kontorsbiträde.....................
16
540
11
840
( skas med 150 kr.
kontorsvakt ... ................................
B) vid distrikten.
17
480
15
<
600
a) tjänstemän.
underingenjör och ritare ..................
1 5
1,800
3
2,400
stationsinspektor å 4:e kl. station......
bokhållare.....................................
f
1
telegrafist................. ....................
6
1,500
3
2,400
förste stationsskrifvare.....................
)
stationsinspektor å 5:e kl. station......
6
1,500
4
2,100
manlig kontorsskrifvare.....................
|
stationsskrifvare å l:a, ‘2:a eller 3:e kl.
1 8
1,080
4
2,100
station .......................................
|
stationsskrifvare å annan station........
8
1,080
5
1,800
kvinlig kontorsskrifvare.....................
11
840
8
1,080
b) betjänte.
lokomotivmästare ...........................
| 7
1,200
3
2,400
vagnmästare....................................
1
22
Lägsta arfvode.
Högsta arfvode.
Klass.
Kr.
Klass. |
Kr.
lokomotivförare................................
9
960
5
1,800
öfverban mästare.............................
10
900
5
1,800
öfverkonduktör och konduktör...........
11
840
6
1,500
stationsmästare å 6:e kl. station........
trädgårdsmästare ............................
9
1
960
7
1,200
maskinist.......................................
materialvakt...................................
1“
840
7
1,200
vagnförman ....................................
11
840
8
1,080
banmästare....................................
12
780
8
1,080
eldare ...........................................
13
720
8
1,080
manligt kontorsbiträde ....................
15
600
8
1,080
stationsmästare å 7-.e kl. station........
12
780
9
960
packmästare....................................
stationskarlsförman..........................
13
1
720
9
960
portvakt vid l:a bl. station eller vid
verkstad .....................................
1 “
660
9
960
vaktmästare..................... ..............
15
600
11
840
kvinnligt kontorsbiträde..... .............
16
540
11
840
vagnsmörjare .................................
lokomotivputsare..............................
16
540
12
780
vagnputsare....................................
pumpare ........................................
kolvakt.........................................
16
540
12
780
portvakt ........................................
16
540
13
720
stationskarl ....................................
17
480
13
720
banvakt.........................................
17
480
14
660
kontorsvakt ....................................
17
480
15
600
notisbärare ....................................
18
420
16
540
Anm. Om tilläggsarfvode enligt denna punkt gäller hvad i § 3 för
arfvode är stadgadt.
Station skarisförman,
hvilken tjänstgör såsom
växel- eller magasinsförman
vid större station,
kan erhålla ett
tilläggsarfvode efter 60
ä 180 kronor för år.
Stationskarl, hvilken
tjänstgör såsom signalkarl,
växelkarl eller
magasinskarl vid större
station, kan erhålla ett
tilläggsarfvode efter
högst 60 kronor för år.
Banvakt, hvilken tjänstgör
såsom vakt vid
rörlig bro, kan under
scglationstiden erhålla
ett tilläggsarfvode efter
60 ä 120 kronor för år.
där omnämndt tilläggs
-
23
2:o. Då Kungl. Maj:t finner sådant lämpligt, må kontorsskrifvare
aflönas efter beting på det sätt, att han erhåller betalning i den mån
han verkställer arbete, hvarå Styrelsen utsatt visst pris. Så aflönad
kontorsskrifvare skall för utförandet af sådana arbeten, hvilka icke
lämpligen kunna på nämnda sätt godtgöras, erhålla betalning för timme
enligt pris, som Styrelsen fastställer.
Jämlikt Kungl. Maj:ts af 1906 års Riksdag godkända förslag har
tillkommit ett nytt slag af befattningar med arfvode efter klass nämligen
kvinnliga bokhållare i styrelsen med arfvode af lägst 1,800, högst
2,400 kronor.
Förutom de i 1901 års aflöningsreglemente upptagna och sedermera,
på sätt ofvan nämnts, inrättade befattningar har tillkommit en
hel grupp af ordinarie befattningshafvare nämligen den vid statens järnvägars
ångfärja mellan Malmö och Köpenhamn anställda personal, hvilken
jämlikt 1903 års Riksdags beslut uppfördes å ordinarie stat. Enligt
detta beslut äro aflöningarna för nämnda personal fastställda på följande
sätt:
Fast arfvode
Arfvode efter klass
It*
o a
3 cn
H.crcj
Summa
arfvode
Lägsta
Högsta
a
<g §:
CO
arfvode
arfvode
:
■
kr.
kr.
kr.
klass
kr.
klass
kr.
Aflöningen kan llöjas efter
a) Tjänstemän:
5 år med 500 kr. och
efter tio år med ytterligare
befälhafvare ............
2,250
750
3,000
500 kr. Befälhafvare åt-  nj uter för hvarj e enkel resa
han tjänstgör 1 krona så-  . som tilläggsarfvode.
l:ste stvrman o. reserv-  *
/l:ste styrman åtnjuter för
I hvarje enkel resa han
befälhafvare .........
—
—
—
4
2,100
o
2,700
( tjänstgör såsom befälhaf-
l:ste maskinist.........
3
2,400
i
3,000
I vare 1 krona såsom til-  '' läggsarfvode.
2:dre styrman .........
—
—
—
6
1.500
4
O
O
1—f
24
Fast arfvode.
Arfvode efter klass.
o:
=3
Tjänstgörings-
penningur.
Summa
arfvode.
Lägsta
arfvode
Högsta
arfvode.
kr.
kr.
kr.
klass
kr.
klass
kr.
b) Betjänte:
2:dro maskinist........
—
—
—
6
1,500
4
2,100
3:dje styrman .........
—
—
-
j
3:dje maskinist.........
—
—
—
8
1,080
6
1,500
4:de maskinist .........
—
—
—
1
forhaudseldare..........
—
—
—
13
720
9
960
rorgängare...............
—
—
—
14
660
9
960
timmerman ............
—
—
—
}“
660
10
900
eldare.....................
—
—
—
matros .................
—
—
—
15
600
11
840
Anm. i. I likhet med öfriga tjänstemän och betjänte vid distrikten, hvilka ej åtnjuta fri bostad, äger
en hvar af färjans ordinarie personal att uppbära hyresbidrag.
Anm. 2. Ifrågavarande personal åtnjuter fri kost i enlighet med den för besättningar å svenska handelsfartyg
fastställda spisordning.
Anm. 3. Ofvannämnde betjänte erhålla uniformspersedlar in natura enligt reglemente, som af järnvägsstyrelsen
fastställes.
Anm. 4. För ifrågavarande personal äro i öfrigt tillämpliga gällande aflöningsreglementes bestämmelser
för annan distrikspersonal.
I fråga om ålderstillägg m. m. innehåller 6 § i aflöningsreglementet
följande bestämmelser:
l:o. Såsom allmänna villkor för erhållande af ålderstillägg enligt
§ 3 gäller: att tjänsteman under mera än fyra femtedelar af den tjänstetid,
som erfordras för att vinna rätt till ålderstillägget, bestridt sin egen
eller på grund af förordnande annan statens tjänst, dock att härvid ej
må honom till last räknas den tid, han kan hafva åtnjutit semester eller
tjänstledighet utan arfvodesafdrag; att hans tjänstgöring under denna
tid varit af beskaffenhet att kunna väl vitsordas; samt att den högre
aflöningen ej får tillträdas förr än vid början af kalenderåret näst efter
det, hvarunder den stadgade tjänsteåldern blifvit uppnådd.
25
2:o. Tjänsteman, som från en befattning, med hvilken förmånen
af ålderstillägg är förenad, förflyttas till annan dylik befattning med
samma eller lägre arfvode, äger i fråga om rätt till ålderstillägg tillgodoräkna
sig den tid, han innehaft den förra befattningen.
3:o. Förflyttas tjänsteman från en befattning vid distrikten, med
hvilken förmånen af ålderstillägg är förenad, till annan dylik befattning
med högre arfvode, men har hans aflöning i den förra befattningen,
hyresbidrag jämlikt § 9 här nedan däri inberäknadt, på grund af intjänadt
ålderstillägg redan uppgått till högre belopp än arfvodet jämte
hyresbidraget i den nya befattningen, äger han såsom personligt tillägg
till lönen uppbära skillnaden, intill dess hans aflöning i den nya befattningen
stigit till samma belopp. År med någondera befattningen i
stället för hyresbidrag förenad förmånen af fri bostad, skall dennas
värde beräknas på samma sätt som hyresbidraget enligt § 9.
Dylikt personligt lönetillägg må i motsvarande fall jämväl utgå till
distriktstjänsteman, som befordras till befattning inom Styrelsen, äfvensom
till tjänsteman inom Styrelsen, som befordras till annan befattning
därstädes, dock att ersättning för hyresbidrag eller fri bostad ej må
beräknas.
4:o. Förflyttas tjänsteman från befattning med arfvode efter klass
till befattning med fast arfvode, men har hans aflöning i den förra
befattningen redan uppgått till högre belopp än aflöningen i den nya
befattningen, äger han åtnjuta sådant personligt lönetillägg, hvarom i
mom. 3 sägs; och gäller därvid i fråga om hyresbidrag och fri bostad
hvad i nämnda mom. stadgas.
Beträffande den med arfvode efter klass aflönade personalen har
järnvägsstyrelsen, på befallning af Kungl. Maj:t, genom ett cirkulär
n:r 1,646, utfärdadt den 31 december 1897, fastställt allmänna grunder
för uppflyttning i löneklass. Enligt detta cirkulär med däri sedermera
vidtagna förändringar ställa sig löneförhöjningarna för nämnda personal
på följande sätt:
4
26
Begyn-
nelse-
Å r
i g t
a r f v o d o
Befattning.
arfvode.
480
540
600 j
660
720
780
840
900
kronor.
föreslås
efter det arfvode enligt närmast lägre
A. Inom styrelsen.
a) Tjänstemän.
Bokhållare.......................................
2,400
!
_
''
j Ritare.............................................
2,100
—
—
-
—
—
—
—
Manlig kontorsskrifvare .....................
1,080
—
—
—
—
—
—
—
Kvinnlig
d:o
.....................
900
—
—
—
—
—
—
—
b) Betjänte.
] Manligt kontorsbiträde .....................
G00
_
_
_
2
2
2
2
2
Vaktmästare ....................................
780
—
—
—
—
—
2
3
Kvinnligt kontorsbiträde.....................
540
—
—
2
2
2
2
3
—
Kontorsvakt ....................................
480
—
2
3
—
—
—
—
B. Vid distrikten.
j a) Tjänstemän.
Underingenjör och ritare ..................
1,800
“
Stationsinspektor å 4:e klassens station
1,800
-
—
—
—
—
—
—
Bokhållare.......................................
1,500
—
—
—
—
—
—
—
Telegrafist.......................................
1,500
—
—
—
—
—
—
Borste stationsskrifvare .....................
1,500
—
—
—
—
—
—
Stationsinspektor å 5:e klassens sta-  tion .............................................
1,500
_
_
_
—
_
—
Manlig kontorsskrifvare .....................
1,080
—
—
—■
—
—
—
Stationsskrifvare å l:a, 2:a eller 3:e klas-  sens station ................................
1,080
_
_
—
_
—
—
-
—
Stationsskrifvare å annan station.........
1,080
—
—
—
—
-
—
—
Kvinnlig kontorsskrifvare .................
840
—
—
—
—
—
2
b) Betjänte.
Lokomotivmästaro.............................
1,200
_
_
—
_
—
—
—
Vagnmästare...................................
1,200
—
—
—
—
—
—
—
—
Lokomotivförare .............................
960
—
—
—
—
—
—
—
—
Öfverbanmästaro .............................
900
—
—
—
—
—
—
—
—
Öfverkonduktör och konduktör...........
840
—
—
—
—
—
—
—
2
Stationsmästare å 6:e klassens sta
tion............................................
960
_
_
_
__
_
_
—
27
af kronor.
A n m ä r k n
klass af vederbörande innehafts i nedan nämnda antal år
28
Begyn-
nelse-
Årligt
a r f
v o d e
Befattning.
arfvode.
480
540
600
660
720
780
kronor.
föreslås efter det
arfvode enligt närmast
Trädgårdsmästare ...................................................
840
—
_
_
Maskinist...............................................................
840
—
—
—
—
—
— j
Materialvakt .........................................................
840
-
—
—
—
—
— |
Yagnförmän............................................................
840
—
—
—
—
* !
Hallmästare............................................................
780
—
—
_
—
—
Kl dåre ..................................................................
720
—
—
—
—
—
2 j
Manligt kontorsbiträde.............................................
600
—
—
—
2
2
2
Stationsmästare å 7:e klassens station........................
780
—
—
—
—
—
Packmästare .........................................................
720
—
—
_
—
*-
2
Stationskarlsförman ................................................
660
—
—
—
2
2
Portvakt vid lista klassens station eller vid verkstad ...
660
—
—
—
2
2
1 Vaktmästare .........................................................
600
—
—
—
2
2
3
| Kvinnligt kontorsbiträde ..........................................
540
—
2
2
2
2
Vagnsmörj are.........................................................
540
—
—
2
2
3
3
j Portvakt ...............................................................
540
—
2
3
5
—
j Lokomotivputsare ...................................................
Vagnputsaro .........................................................
[pumpare ...............................................................
[ Kolvakt ...............................................................
540
o
O
ö
3
4
Stationskarl............................................................
480
—
2
2
'' 3
5
-
| Banvakt ..............................................................
480
—
3
4
5
—
j Kontorsvakt............................................................
480
_
2
3
_
_
| Notisbäraro..........................................................
420
2
3
—
—
—
29
af t r
o n o r
|
O
-tf
00
900
960
1,080
1,200
1,500
1,800
Anmärkningar.
lägre klass af vederbörande innehafts i följande antal
år.
2
2
3
3
_
---
2
2
3
3
—
—
2
2
2
2
3
3
3
—
—
JS. k. nattbanmästare erhålla ett maximiarfvodo af
2
2
3
3
—
—
| 900 kr.
2
2
3
5
—
—
—
2
2
2
3
—
—
—
2
3
3
—
—
—
—
2
3
5
—
—
—
—
3
3
5
—
—
—
—
3
3
5
—
— - ''
—
—
3
—
—
—
—
—
—
3
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
''Lokomotivputsare, vagnputsare, pumpare och kolvakt
i Stockholm, Göteborg och Malmö, äfvensom å
stationer norr om Krylbo begynna med 600 kr.
|
t och erhålla 660 kr. efter 3 år, 720 kr. efter
ytterligare 3 är samt 780 kr. efter ytterligare
[ 4 år.
fStationskarlar å I—III kl. stationer äfvensom å
| stationer norr om Krylbo begynna med 540 kr.
—
/ och erhålla 600 kr. efter 2 år, 660 kr. efter
ytterligare 3 år och 720 kr. efter ytterligare
l 5 år.
[Banvakter vid Stockholm, Göteborg och Malmö äfven-  ] som å linjerna norr om Krylbo begynna med 540
J kr. och erhålla G00 kr. efter 4 år samt 660 kr.
[ efter ytterligare 5 år.
—
—
—
—
—
_
—
—
—
-
—
—
30
Förmånen af fri bostad uti järnvägens egna eller i närheten af
tjänstgöringsplatsen belägna, för ändamålet förhyrda lägenheter kan
enligt 9 § i aflöningsreglementet, där styrelsen finner sådant vara för
järnvägstrafiken behöfligt, tillkomma följande tjänstemän och betjänte
vid distrikten, nämligen: _ distriktchef, ban- och'' maskin direktör, trafikinspektör,
ban- och maskiningenjör, byråassistent, maskininspektor, stationsinspektor,
underinspektör, expeditionsföreståndare för biljettexpedition,
förste stationsskrifvare a station af andra eller tredje klass,
lokomotivmästare, stationsmästare, maskinist, matenalvakt, vagnförman,
banmästare och vaktmästare äfvensom betjänte af lägre grad än: vid
banafdelningen banmästare, vid maskinafdelningen eldare och vid trafikafdelningen
kontorsbiträde; dock att förhyrning af bostäder icke må
äga rum utan Kungl. Maj:ts särskilda medgifvande.
Där lokala förhållanden göra sådant nödigt eller lämpligt, må fri
bostad i järnvägens egna hus tillkomma jämväl nu ej nämnde tjänstemän
eller betjänte vid distrikten.
Med fri bostad är alltid vid statens järnvägar förenad förmånen af
fri vedbrand enligt af järnvägsstyrelsen fastställd stat.
De befattningshafvare vid distriken, livilka ej åtnjuta fri bostad,
äga uppbära hyresbidrag utgörande tjugu procent af arfvodet (fast arfvode
jämte ålderstillägg eller ock arfvode efter klass).
Enligt 11 § i aflöningsreglementet med därtill gjordt tillägg erhålla
lokomotivmästare, vagnmästare, lokomotivförare, lokomotiveldare, öfverkonduktör,
konduktör, stationsmästare, materialvakt, vagnförman, kontorsbiträde,
packmästare, portvakt, förste vaktmästare, vaktmästare, kontorsvakt
och notisbärare äfvensom öfverbanmästare, banmästare, banvakt,
vagnsmörjare, stationskarlsförman och stationskarl uniformspersedlar in
natura eller ock beklädnadsersättning.
I gällande beklädnadsreglemente, i hvilket af järnvägsstyrelsen bestämts,
hvilka uniformspersedlar skola af hvarje grupp åtnjutas, föreskrifves
i 12 §, att beklädnadsersättning skall utgå till följande betjänte,
nämligen:
till öfverbanmästare och banmästare med 12 kronor i månaden,
» till banvakt
]
)) stationskarlsförman och stationskarl \ med 10 kronor i månaden.
» vagnsmörjare
Felräkning spenning ar tillkomma jämlikt 10 § i aflöningsreglementet:
a)
hufvudkassör med 1,000 kronor om året,
b)
distriktskassör med 500 kronor om året,
31
c)
tjänsteman vid distrikten, som handhafver underkassörsgöromål
vid banafdelningen, med högst 300 kronor om året för hvarje bansektion;
d)
trafik- och telegrafstationernas uppbördspersonal med högst 0,3
procent af redovisade trafik- och telegraminkomster jämte efterkrafsbelopp
till lika fördelning mellan nämnda personal på afsändnings- och
mottagningsstationerna, med iakttagande, att beloppet ej må för någon
öfverstiga 1,000 kronor för år samt i öfrigt enligt de närmare grunder,
Kungl. Maj:t bestämmer.
Dessa grunder äro fastställda i 1 § i tilläggsbestämmelserna till
aflöningsreglementet.
Milpenningar tillkomma tågpersonalen i förhållande till den våglängd,
en hvar under tjänstgöring å tåg tillryggalagt,. samt enligt af
Kungl. Maj:t i 3 § i tilläggsbestämmelserna till aflöningsreglementet
fastställda grunder.
Beträffande det belopp, hvartill milpenningar i medeltal kunna för
ifrågavarande personal uppgå, hänvisas till nedan intagna tablå.
Jämlikt 12 § i aflöningsreglementet erhåller den vid distrikten
anställda personalen äfvensom där anställda betjäntes hos dem boende
hustrur och oförsörjda barn kostnadsfri läkarevård jämte medikamenter.
För upplysning rörande de olika aflöningsformerna samt variationerna
därutinnan har genom kommitténs försorg upprättats nedanstående
tablå, utvisande personalens ställning i berörda afseende den 1
april 1906. För att kunna sammanföra personal med lika aflöningsförmåner
i grupper och sålunda göra tablån mera öfverskådlig har i
densamma endast upptagits de mera konstanta aflöningstitlarne eller
sådana, för livilka medeltal kunnat beräknas, såsom milpenningar. Däremot
har icke medtagits personliga lönetillägg eller extra inkomster,
för hvilka senare redogörelse lämnas dels på särskilda ställen i betänkandet
och dels uti en till detsamma fogad bilaga, upptagande de mera
betydande extra inkomsterna för trafikafdelningens tjänstemän a distrikten.
32
Tablå
utvisande
löneförmåner för statens järnvägars personal den 1 april 1906.
Styrelsen.
Bcfattningshafvarc.
An-
tal.
Arfvode.
Bostad
in natura.
Bekläd-
nad
in natura,
värderad
till
Bekläd-
nads-
ersätt-
ning.
Till-
fälligt
löne-
tillägg.
Hätt till
dyrtids-  tillägg.
S u in in a.
*
Anmärkningar.
Generaldirektör...............
i
18,000
_
12,000
4 Ofverdirektörer.........
7,000
bostad
—
—
—
7,000
bostad
» ............
2
6,400
—
—
—
—
—
6,400
—
» ............
1
6,400
—
—
—
—
—
6,400
—
Vakant.
10 Byrådirektörer............
1
5,500
—
—
—
—
—
5,500
—
n
...........
3
5,000
—
—
—
—
300
5,300
—
„
5
4,500
4,500
300
300
4,800
4,800
» ............
l
—
—
—
—
—
V akant.
Arkitekt.......
1
5,000
—
—
—
300
5,300
—
Kamrerare................
1
5,000
—
—
—
300
5,300
—
Hufvudkassör..................
1
4,000
—
—
—
300
4,300
—
/ + felräkningspengar
\ 1,000 kr.
Förste aktuarie ............
1
4,000
—
—
—
—
300
4,300
—
Milkontrollör..................
1
4,500
—
—
—
—
300
4,800
—
3 Förste kontrollörer ......
1
5,000
—
—
—
—
300
5,300
—
» ......
1
4,500
—
—
—
—
300
4,800
—
»
1
4,000
—
—
—
—
300
4,300
—
6 Byråingeniörer ............
1
4,500
—
—
—
—
300
4,800
—
» ............
5
4,000
—
—
—
—
300
4,300
—
Notarie o. ombudsman ....
1
3,500
—
—
—
—
300
3,800
—
Registrator o. aktuarie ...
1
4,500
—
—
—
—
300
4,800
—
Revisor..........................
1
3,000
—
—
—
—
300
3,300
—
8 Notarier.....................
1
3,500
—
—
—
—
300
3,800
—
)) .....
7
3,000
—
—
—
—
300
3,300
—
5 Kontrollörer ...............
1
4,000
—
—
—
300
4,300
—
» ...............
3
3,500
—
—
—
—
300
3,800
—
» ..............
1
3,000
—
—
—
—
300
3,300
—
33
Befattningshafvare.
An-
tal.
Arfvode.
Bostad
in natura.
Bekläd-
nad
in natura,
värderad
till
Bckläd-
nads-
ersätt-
ning.
Till-
fälligt
löne-
tillägg.
Rätt till
dyrtids-  tillägg.
....
S u in ni a.
Anmärkningar.
Förrådsförvaltare.............
i
3,000
_
_
_
_
300
3,300
44 Bokhållare ...............
29
3,000
—
—
—
—
300
3,300
—
6
2,700
—
—
—
—
270
2,970
—
8
2,400
—
—
—
—
240
2,640
—
N
...............
1
2,400
—
—
—
—
240
2,640
—
Vakant.
17 Bitare .....................
8
2,700
—
—
—
—
270
2,970
—
i
» .....................
2
2,400
—
—
—
—
240
2,640
—
»
3
2,100
—
—
—
—
210
2,310
—
» .....................
4
2,100
—
—
—
—
210
2,310
—
Y akanta.
166 Mani. kontorsskrifvare
29
2,700
—
—
—
—
270
2,970
—
»
15
2,400
—
—
—
—
240
2,640
—
„
21
2,100
—
—
—
—
210
2,310
—
i
»
38
1,800
—
—
—
—
180
1,980
—
1)
37
1,500
—
—
—
150
1,650
—
»
21
1,200
—
—
—
—
120
1,320
—
H
5
1,200
—
—
—
—
120
1,320
—
Vakanta.
109 Kvin nl. kontorsskrifvare
6
1,800
—
—
—
—
180
1,980
—
*>
21
1,500
—
—
—
150
1,650
—
»
2
1,200
—
—
—
120
1,320
-
»
16
1,080
—
—
—
—
108
1,188
—
»
63
960
—
—
—
96
1,056
—
»
1
960
—
—
—
96
1,056
—
Vakant.
8 Mani. kontorsbiträden..
3
1.080
—
90
—
—
108
1,278
—
»» ...
1
900
—
90
—
60
90
1,140
—
»
1
780
—
90
—
60
78
1,008
—
»»
3
600
—
90
—
60
00
810
—
Förste vaktmästare.........
1
950
bostad
80
—
—
—
1,030
bostad
11 Vaktmästare ............
2
900
»
80
—
—
—
980
M
„
1
900
—
80
__
—
90
1,070
—
1
»
1
750
bostad
80
—
—
—
830
bostad
» ............
2
690
»
80
—
—
—
770
•
>» ............
1
840
—
80
—
—
84
1,004
—
* ............
4
780
—
80
—
—
78
938
—
-ö
Distrikten.
Bcfattningshafvare.
An-
tal.
Arf-
vode.
Bostad
in na-  tura
eller
hyres-  bidrag.
Bekläd-  nad in
natura,
värderad
till
Bekläd-
nads-
ersätt-
ning.
*5“
o
a
3
3*
CT3
3
Tilläggs-
arfvode.
Tillfälligt
lönetillägg.
Sär-
skild
aflö-
nings-
förbätt-
ring.
Rätt
till dyr-  tids-  tillägg.
Summa.
Anmärkningar.
Administrativa
utdelningen.
5 Distriktsckefer .........
3
5,500
bostad
500
6,000
bostad
» .........
1
4,500
»
—
—
—
500
—
120
—
5,120
»
» .........
1
4,500
)>
—
—
—
500
—
—
—
5,000
»
5 Distriktssekreterare ...
4
3,500
700
—
—
—
—
—
—
300
4,500
—
»
1
3,000
600
—
—
—
—
—
120
300
4,020
_
5 Distriktskassörer ..
3
3,600
720
_
_
_
_
_
300
4,620
\ -}- felräkningspen-
»
1
3,000
600
—
—
—
—
—
—
300
3,900
_
i ningar 500 kr.
+ d:o d:o
»
1
2,700
540
_
_
_
_
_
120
300
3,660
f+ d:o d:o
Byråassistent...............
1
3,000
600
—
—
—
—
300
3,900
_
^vakant.
11 Mani. kontorsskrifvare
2
2,100
420
—
—
—
—
—
—
252
2,772
—
1
1
1,800
360
—
—
—
—
—
120
216
2,496
—
»
2
1,800
360
—
—
—
—
—
—
216
2,376
—
1
1,500
300
—
—
—
—
—
120
180
2,100
—
»
3
1,500
300
—
—
—
—
—
180
1,980
—
»
1
1,200
240
—
—
—
—
—
144
1,584
—
»
1
1,080
216
—
—
—
—
—
—
129,00
l,425,oo
—
Kvinnl. kontorsskrifvare
1
900
180
—
—
—
—
—
—
108
1,188
--
1 2 Mani. kontorsbiträden
1
1,080
bostad
90
—
—
—
—
—
—
1,170
bostad
»
1
600
120
90
—
—
—
60
—
72
942
—
5 Vaktmästare ............
2
900
bostad
80
—
—
—
60
—
—
1,040
bostad
))
1
840
»
80
—
—
—
60
—
—
980
))
U
..........
1
840
168
80
—
~
60
—
100,80
1,248,80
—
»
1
780
bostad
80
_
—
_
60
120
—
1,040
bostad
35
Befattningshafvare.
An-
tal.
Arf-
vode.
Bostad
in na-  tura
eller
hyres-  bidrag.
Bekläd-  nad in
natura,
värderad
till
Bckläd-
nads-
ersätt-
ning.
g
►ET
o
a
2.
5''
er?
p
•-i
Tilläggs-
arfvodc.
Tillfälligt
lönetillägg.
Sär-
skild
aflö-
nings-
förbätt-
ring.
ltätt
till dyr-  tids-  tillägg.
Summa.
Anmärkningar.
Banafdelningen.
! 5 Bandirektörer .......
3
5,000
4,500
bostad
))
5,000
bostad
>* .......
1
—
—
—
—
—
120
—
4,620
”
»• .........
1
4,500
I»
—
—
—
—
—
—
—
4,500
*
31 Baningeniörer.........
1
4,000
»
—
—
—
—
—
120
_
4,120
»
» .........
10
4,000
»
—
—
—
—
—
—
4,000
”
» .......
5
3,500
))
—
—
—
—
—
3,500
•
.. ......
i
3,000
»
—
—
—
—
240
3,240
»
.. ... .
2
3,000
)>
—
—
—
—
120
3,120
»
.........
2
3,000
»
—
—
—
—
60
3,060
»
„
9
3,000
»
—
—
—
—
—
—
—
3,000
» .........
1
3,000
»
-
—
—
—
—
—
—
3,000
»
Vakant.
Verkmästare ...............
1
3,000
600
-
—
—
—
—
—
300
3,900
—
3 Underingeniörer.........
1
2,400
480
—
—
—
—
—
—
288
3,168
—
i
»
2
1,800
360
_
—
—
—
—
—
216
2,376
—
Va kanta.
5 Bitare.....................
3
2,400
480
_
—
—
—
—
—
288
3,168
—
))
1
1,800
360
—
—
—
—
—
216
2,496
—
»
1
O
O
CO
rH
360
_
—
—
—
—
120
216
2,376
15 Bokhållare...............
1
2,400
bostad
—
—
—
—
—
—
—
2,400
bostad
„
1
2,400
480
—
—
—
—
—
28S
3.168
>;
3
1,500
300
—
—
—
—
—
—
180
1,980
—
Vakanta.
5 Mani. kontorsskrifvare
1
1,500
300
—
—
—
—
—
180
1,980
—
» »
4
1,080
216
—
—
—
—
—
129,co
1,425,60
—
Vakanta.
28 ÖlVerbanmästaro......
1
1,800
bostad
—
144
—
•—
—
120
—
•2,064
bostad
»
1
1,800
»
_
144
—
—
60
—
2,004
»
l>
6
1,800
»
—
144
—
—
—
—
1,944
»
»
1
1,800
360
_
144
—
—
60
216
2,580
—
»>
1,800
360
-
144
—
—
—
216
2,520
—
>1
i
1,500
bostad
_
144
—
—
—
120
1,764
bostad
» ......
i
1,500
»
144
—
—
_
—
1.644
»
,,
3
1,500
300
144
—
—
—
—
180
2,124
—
......
1
1,200
bostad
144
—
_
—
240
-
1,584
bostad
» ......
4
1,200
— j
144
—
_
- -
—
1,344
n
”
2
1,200
240
—
114
—
—
—
—
144
1,728
„
......
1
1,080
216
—
144
—
_
—
—
129,60:
1,569,60
36
Befattningshafvare.
An-
tal.
Arf-
vode.
Bostad
in na-  tura
oller
hyres-  bidrag.
Bekläd-  nad in
natura,
värderad
till
Bokläd-
nads-
ersätt-
ning.
Milpenningar.
H H
H EU
3* w1
o 05
P-< 05
CT> CO |
Tillfälligt
lönetillägg.
Sär-
skild
aflö-
nings-
förbätt-
ring.
Hatt
till dyr
tids-  tillägg.
S u ni m a.
Anmärkningar,
Maskinister.................
2
1,200
bostad
_
_
_
_
_
_
1
1,200
bostad
Trädgårdsmästare.........
1
900
180
—
—
—
—
60
120
108
1,368
—
6
1,080
1.080
bostad
_
144
_
_
_
120
_
1,344
bostad
)>
4
144
_
60
1,284
79
1,080
960
»
144
1,224
»
1
144
60
120
1,284
»
» .....
5
960
144
60
_
1,164
»
3
900
144
60
120
1,224
n
» .........
9
900
144
60
60
1,164
n
33
900
144
60
1,104
»
»
2
900
180
144
60
108
1,392
1
840
144
60
360
1,404
bostad
»
4
840
144
60
240
1,284
»
,
8
840
»
144
60
120
1.164
......
»
3
840
»
144
60
60
1,104
n
»
9
840
144
60
1,044
»
»
1
780
»
144
60
360
1,344
»
»
3
780
144
60
240
1,224
))
»
1
780
144
60
120
1.104
1
780
144
60
60
1.044
»
n
12
780
»
144
60
984
n
2 Mani. kontorsbiträden
1
1,080
216
90
—
—
—
129,60
1,515,60
—
»
1
720
144
90
—
—
—
60
—
86.40
1,100,40
—
Kvinnl. kontorsbiträde...
1
840
168
—
—
—
—
60
—
100,80
1,168,80
Portvakt.....................
1
840
bostad
100
60
_
1.000
bostad
1864 Banvakter............
34
660
120
60
120
960
»
Tilläggsarfvodc så-
3
660
120
120
900
som vakter vid
rörliga broar åt-  njutes under segla-
39
660
120
60
60
900
»
1
660
120
60
840
»
tionstiden med 10
kr. per månad af
6 banvakter och
»
976
660
»
■ 120
60
840
»
>»
44
660
»
1 120
780
»
med 5 kr. per må-  nad af 5 banvakter.
»
1
1 660
132
| 120
60
79,20
'' 1,051,20
1,080
»
6
600
bostad
120
360
bostad
»
! 50
600
»
120
240
960
»
))
1 46
600
»
—
! 120
—
—
60
120
—
900
»
37
Befattningshafvarc.
An-
tal.
Arf-
vode.
Bostad
in na-  tura
eller
hyres-  bidrag.
Bekläd-  nad in
natura,
värderad
till
Bekläd-
nads-
ersätt-
ning.
g
►5*
3
. 5''
CR
P
*
Tilläggs-
arfvode.
Tillfälligt
lönetillägg.
Sär-
skild
aflo-  ma gs-  förbätt-  ring.
Rätt
till dyr-  tids-  tillägg.
S u m m a.
Anmärkningar.
Banvakter ..................
35
600
bostad
120
_
_
120
~
840
bostad
1
)) .................
53
GOO
»
—
120
—
—
60
60
—
840
»
» ..................
11
600
»
—
120
—
—
—
60
—
780
»
n
..................
313
600
»
—
120
—
—
60
—
—
780
»
» ..................
57
600
»,
—
120
—
—
—
720
»
„
8
600
120
—
120
—
—
60
—
72
972
—
» ..................
6
540
bostad
—
120
—
—
60
360
—
1,080
bostad
» ..................
8
540
»
—
120
—
—
60
. 240
—
960
))
» .................
12
540
)>
—
120
—
60
120
—
840
)»
„
15
540
»
—
120
—
—
60
60
—
780
»
» ..................
47
540
»
_
120
—
—
60
—
—
720
»
» ..................
58
540
»
—
120
—
—
—
—
—
660
»
» ..................
3
540
108
—
120
—
—
—
—
64,80
832,80
—
)) ..................
38
480
bostad
—
120
—
60
—
—
660
bostad
Mnskinafdelningen.
6 Maskindirektörer ......
1
5,500
bostad
—
—
_
-
—
—
_
5,500
bostad
» ......
2
5,000
»
—
—
—
—
—
—
—
5,000
»
» ......
1
4,500
»
—
—
—
—
—
120
—
4,620
»
.....
2
4,500
»
—
—
—
—
—
—
4,500
”
8 Maskiningeniörer ......
2
3,500
»
—
—
—
—
—
—
—
3,500
»
)) ......
1
3,000
»)
—
—
—
500
—
—
—
3,500
»)
)) ......
1
3,000
»
—
—
—
-
—
240
3,240
»
» ......
2
3,000
»
_
—
—
—
—
—
3,000
»
))
1
3,000
600
—
—
—
—
—
120
300
4.020
—
» ......
1
3,000
600
—
—
—
—
—
—
300
3,900
—
5 Verkstadskamrerare....
3
3,600
720
—
—
—
—
—
—
300
4,620
—
>»
1
3,000
600
—
—
—
—
—
120
300
4,020
—
»
1
2,700
540
—
—
—
—
—
—
300
3,540
—
5 Förrådsförvaltare ......
1
3,600
720
—
—
—
—
—
—
300
4,620
—
» ......
1
3,000
600
—
—
—
—
120
300
4,020
—
» ......
2
3.000
600
—
—
—
—
—
—
300
3,900
—
» ......
1
2,700
540
—
—
—
—
—
300
3,540
—
7 Maskininspektorer......
2
3,600
bostad
—
—
—
—
3,600
bostad
» ......
i
2
3,000
)>
—
—
—
—
—
—
—
3,000
»
38
Bcfattningshafvaro.
An-
tal.
Arf-
vode.
Bostad
in na-  tura
eller
hyres-  bidrag.
Bekläd-  nad in
natura,
värderad
till
Bckläd-
nads-
ersätt-
ning.
Milpenningar.
Tilläggs-
arfvodo.
o: t-s
ss 53
CD ►—
r-t- ££
ss: —
CfQ A-
Sär-
skild
aflö-  nings-  förb ätt-  ring.
Rätt
till dyr
tids-  tillägg.
S u m in a.
Anmärkningar.
Maskininspektorer.........
1
3,000
600
_
_
_
60
300
3,960
»
1
3,000
600
—
—
—
_
—
300
3,900
_
)) .........
1
2,700
bostad
—
—
—
-
—
2,700
bostad
12 Verkmästare............
2
3,600
»
—
—
—
—
—
—
3,600
»
1
- ............
2
3,600
720
—
—
—
—
—
—
300
4,620
—
l
»
2
3,000
bostad
—
—
—
—
—
—
—
3,000
bostad
» ............
1
3,000
600
—
—
—
—
—
120
300
4,020
—
» ............
2
3,000
600
—
—
—
—
—
—
300
3,900
—
» ............
2
2,700
540
—
—
—
—
—
—
300
3,540
—
” ............
i
2,700
540
—
—
—
—
—
—
300
3,540
—
Vakant.
38 Underingeniörer ......
ii
2.400
480
—
—
—
—
288
3,168
—
”
2
2,400
bostad
—
—
—
—
—
—
—
2,400
bostad
1) ......
5
2,100
420
—
—
—
—
—
120
252
2.892
—
»
12
2,100
420
—
—
—
—
_
—
252
2,772
—
») ......
1
1,800
360
—
—
—
—
240
216
2,616
—
» ......
1
1,800
360
—
—
—
—
60
216
2,436
—
» ......
4
1,800
360
—
—
—
—
—
—
216
2,376
—
1) ......
2
1,800
360
—
—
—
—
—
—
216
2,376
—
Vakanta.
2 Ritare.....................
1
1,800
360
—
—
—
—
—
—
216
2,376
—
» .....................
1
1,800
360
—
—
—
—
120
216
2,496
—
Vakanta.
34 Bokhållare ............
1
2,400
480
—
—
—
—
120
288
3,288
—
» ............
1
2,400
480
—
—
—
—
288
3,168
—
16
2,400
480
—
—
—
—
—
288
3,168
—
»
2.
2,100
420
—
—
—
—
—
120
252
2,892
—
3
2,100
420
—
—
—
—
—
—
252
2,772
—
6
1,800
360
—
—
—
—
__
216
2,376
—
))
1
1,800
360
—
—
—
—
120
216
2,496
—
» ............
2
1,500
300
—
—
—
—
_
_
180
1,980
—
»
1
1,500
300
—
—
—
120
180
2,100
—
»
1
1,500
300
—
—
—
180
1,980
—
Vakant.
59 Mani. kontorsskrifvare
1
2,100
420
—
—
—
—
—
252
2,772
—
»
8
1,800
360
—
—
—
—
—
—
216
2,376
—
-
2
1,500
300
—
—
—
—
—
120
180
2,100
—
»
17
1,500
300
—
—
—
—
—
—
180
1,980
»
3
1,200
240
-
—
—
_
—
120
144
1,704
39
Bcfattn in gskafvarc.
An-
tal.
I
Arf-
vode.
Bostad
in na-  tura
eller
hyres-  bidrag.
Bekläd-  nad in
natura,
värderac
till
Bekläd-
nads-
ersätt-
ning.
5.*
3 t*
ers ZL
H CD
P Ö
2,=
''i »:
O Cf~
p-as
CD t»
• 1
Tillfälligt
lönetillägg.
Sär-
skild
aflö-
nings-
förbätt-
ring.
Bätt
till dyr-  tide-  tillägg.
Summa.
1
Anmärkningar.
Mani. kontorsskrifvare...
6
1,200
240
_
144
1,584
»
1
1,080
216
—
—
—
_
240
129,co
1,665,60
—
» ...
5
1,080
216
—
—
_
—
120
129,co
1,545,60
—
»
13
1,08a
1 216
—
—
—
—
_
129, go
1,425,60
—
»
1
1,080
216
—
—
_
—
120
129,co
1,545,60
—
Vakant.
»
2
1,080
216
—
—
—
—
—
—
129,60
1,425,60
—
Vakanta.
Kvinnl. kontorsskrifvare.
1
900
180
—
—
—
—
—
120
108
1,308
20 Lokomo ti vmästare ...
1
3,000
600
—
—
—
—
—
—
300
3,900
_
»
1
2,700
540
—
—
—
—
—
—
300
3,540
)»
1
2,400
bostad
—
—
—
—
—
240
—•
2,640
bostad
»
1
2,400
n
_
—
—
—
—
120
—
2,520
))
)>
5
2,400
->
-
—
—
—
—
—
—
2,400
»
2
2,400
480
_
—
—
—
—
288
3,168
—
...
1
2,100
420
—
—
—
_
120
252
2.892
—
»
2
2,100
bostad
—
—
—
—
—
—
—
2,100
bostad
»
5
2,100
420
—
—
—
—
—
—
252
2,772
»
1
1,800
bostad
—
—
—
—
—
—
—
1,800
bostad
17 Vagnmästare .........
2
2,400
480
80
—
—
—
—
—
288
3,248
_
> .........
2
2,100
420
80
—
—
—
—
120
252
2,972
—
» .........
3
2,100
420
80
—
—
—
—
—
252
2,852
—
» .........
4
1,800
360
80
—
—
—
—
—
216
2,456
—
t
.........
1
1,500
300
80
—
—
—
—
120
180
2,180
—
» .........
2
1,500
300
80
—
—
—
—
—
180
2,060
—
»
2
1,200
240
80
—
—
—
—
—
144
1,664
—
» .........
1
1,200
bostad
80
—
—
—
—
—
1,280
bostad
J 797 Lokomotivförare ...
9
1,800
360
—
-
500
—
—
60
216
2,936
—
»
34
1,800
360
—
—
597
—
—
—
216
2,973
—
»
178
1,800
360
—
—
500
—
—
216
2,876
—
»
1
1,500
bostad
-
—
475
—
_
240
— !
2,215
bostad
))
1
1,500
»
—
—
475
—
—
120
—
2,095
»
»
4
1,500
300
—
—
475
_ 1
240
180
2,695
—
»
39
1,500
300
—
_
475
-!
—
120
180
2,575
—
»
8
1,500
300
—
— j
475
—
i
—
60
180
2,515
—
»
201
1,500
300
-
i
475
—
—
180
2,455
—
»
10
1,200
bostad
—
426
—
—
240
— 1
1,866
bostad
*) Afscr milpenningar under år 1905.
40
Bcfattningsliafvaro.
An-
tal.
Arf-
vode.
Bostad i
in na-  tura
eller
hyres-  bidrag.
Bekläd- L
nåd in
natura,
värderad
till
Sckläd-
nads-
ersätt-
ning.
2.
3 ZT.
crq —
P5 *Ö
§
jc- 1
Ti Huggs-
år fvo de.
fö
o 5^
gg
pH ~
er! °X
Sär-
skild
allö-  nings-  "örb ätt-  ring.
Eätt
;ill dyr-  tids-  tillägg.
Sura m a.
Anmärkningar.
Lokomotivförare .........!
i
1,200
bostad
_
426
_
_
_
1,626
bostad
5
1,200
240
— ;
—
426
—
—
240
144
2,250
—
„
11
1,200
240
— i
—
426
—
120
144
2,130
—
„
.........j
2
1,200
240
—
426
—
—
60
144 .
2,070
—
»
138
1,200
240
—
426
—
—
—
144
2,010
—
M
.......
9
1,080
bostad
—
—
381
—
—
240
—
1,701
bostad
»
7
1,080
216
—
—
381
—
—
240
129,60
2,046,go
—
» .........
5
1,080
216
—
381
—
—
120
129,co
1,926,60
—
)» .........
1
1,080
216
—
—
381
—
—
60
129,60
l,866,co
—
» .........
133
1,080
216
—
—
381
-
—
—
129,60
1,806,60
9 Maskinister ............
3
1,200
bostad
—
—
—
—
—
—
1,200
bostad
1
1,200
240
-
—
—
—
—
-
144
1,584
_
)) ............
1
1,080
216
_
—
—
—
—
129,co
1,425,60
—
” ...........
2
960
bostad
—
—
—
—
60
—
1,020
bostad
1
960
192
—
—
—
60
_
115,20
1,327,20
—
!
» ...........
1
900
180
—
—
—
—
60
—
108
1,248
—
37 Materialvakter ......
7
1,200
bostad] 80
—
—
—
—
—
1,280
bostad
n
......
1
1,200
n
80
—
—
—
120
—
1,400
»
» ......
3
1,200
240
80
—
—
—
—
144
1,664
—
I
» ......
1
1,080
bostad
80
—
—
—
120
1,280
bostad
» ......
2
1,080
216
80
—
—
—
—
129,60
1,505,60
—
»> ......
1
960
bostad
80
—
—
60
—
—
1,100
bostad
»
6
960
192
80
—
—
—
60
—
115,20
1,407,20
-
■
»
i
900
bostad
80
—
—
60
240
—
1,280
bostad
| h
i
900
»
80
—
—
60
120
—
1,160
)>
i
'' M
5
i 900
180
SO
—
—
60
1 —
108
1,328
—
»
i
|
840 I bo stac
80
—
—
60
—
I —
980
bostad
»
8
840
j 168
80
—
—
—
60
] _
j 100,80
1,248,80
—
53 Yagnförmän............
2
1,080
|bostac
80
—
—
—
—
240
—
1,400
bostad
»
2
1,080
))
80
—
—
—
—
] 120
—
1,280
M
»
5
1,080
j »
80
—
—
—
—
60
—
1,220
))
»
18
1,080
"
80
—
—
—
—
—
—
1,160
»
14
1,080
| 216
80
_
—
—
1 -
129,60
1,505,60
—
»
3
960
bostat
80
—
—
60
—
—
1,100
bostad
” ...........
5
960
192
80
—
—
—
60
—
115,20
1,407,20
—
*) Afser nålpenningar under år 1905.
41
Befattningshafvare.
An-
tal.
Arf-
vode.
Bostad
in na-  tura
eller
hyres-  bidrag.
Bekläd-  nad in
natura,
värderad
till
Bekläd-
nads-
ersätt-
ning.
Milpen-
ningar.*)
53
^
< Sa:
O Oq
pjcrq
a> ce
•
i
Tillfälligt
lönetillägg.
Sär-
skild
aflö-
nings-
förbätt-
ring.
Katt
till dyr-  tids-  tillägg.
Summa.
Anmärkningar.
Vagnförmän ...............
2
900
bostad
80
_
_
—
60
—
1,040
bostad
» ...............
i
900
180
80
-
—
—
60
—
108
1,328
—
)) ...............
i
840
bostad
80
—
—
—
60
—
—
980
bostad
811 Eldare..................
i
1,080
216
—
—
173
—
—
—
129,60
1,598,60
—
»
5
1,080
216
—
—
165
—
—
—
129,60
1,590,60
—
)) ...........
1
960
bostad
—
—
251
—
60
240
—
1,511
bostad
» ..................
9
960
192
—
—
251
—
60
120
115,20
1,698,20
—
» ..................
17
960
192
—
—
251
—
60
—
115,20
1,578,20
—
» ..................
2
900
bostad
—
—
298
—
60
240
—
1,498
bostad
» .........
5
900
»
—
—
298
—
60
120
—
1,378
))
„ ..................
9
900
180
—
—
298
—
60
60
108
1,606
—
» .................
1
900
180
—
—
298
—
60
240
108
1,786
—
» ..................
32
900
180
—
—
298
—
60
120
108
1,666
—
» ................
214
900
180
—
—
298
—
60
—
108
1,546
—
» ..................
2
840
bostad
—
—
290
—
60
—
—
1,190
bostad
„ ..................
3
840
168
—
—
290
—
60
120
100,80
1,578,80
—
» ..................
155
840
168
—
—
290
—
60
—
100,80
1,458,80
—
» .................
14
780
bostad
—
—
290
—
60
240
—
1,370
bostad
» ..................
10
780
156
—
—
290
—
60
240
93,60
1,619,60
—
» ................
9
780
156
—
—
290
—
60
120
93,60
1,499,60
—
» .................
6
780
156
—
—
290
—
60
60
93,60
1,439,60
—
)) ...............
108
780
156
—
—
290
—
60
—
93,60
1,379,60
—
» .................
7
720
bostad
—
—
243
—
60
240
—
1,263
bostad
)) .................
1
720
»
—
—
243
—
60
120
—
1,143
»
„
10
720
144
—
—
243
—
60
240
86,40
1,493,40
—
„
8
720
144
—
—
243
—
60
120
86,40
1,373,40
—
» .................
8
720
144
—
—
243
—
60
60
86,40
1,313,40
—
» .................
181
720
144
—
—
243
—
60
—
86,40
1,253,40
—
21 Manliga kontorsbitr.
2
1,080
216
90
—
—
—
—
—
129,60
1,515,60
—
»
4
960
192
90
—
—
—
60
—
115,20
1,417,20
—
»
1
900
180
90
—
—
—
60
—
108
1,338
—
»
6
780
156
90
—
—
—
60
—
93,60
1,179,60
—
)>
1
720
144
90
—
—
—
60
120
86,40
1,220,40
—
»
1
720
144
90
—
—
—
60
—
86,40
1,100,40
—
t
»
2
660
132
90
—
—
—
60
—
79,20
1.021,20
—
- 6
*) Afser milpenningar under år 1905.
42
Bcfattningshafvare.
- -
An-
tal.
Arf-
vode.
Bostad
in na-  tura
eller
hyres-  bidrag.
Bekläd-  nad in
natura,
värderad
till
Bekläd-
nade-
ersätt-
ning.
P.
« Cl
<g *5"
r* 3
«• .
Tilläggs-
arfvodc.
Tillfälligt
i lönetillägg.
Sär-
skild
aflö-
nings-
förbätt-
ring.
Rätt
till dyr
tids-  tillägg.
S u m m a.
Anmärkningar.
Mani. kontorsbiträden ...
4
600
120
90
60
72
942
2 Kvinnl. kontorsbiträden
1
900
180
—
—
—
60
—
108
1,248
—
»
1
840
168
—
—
—
—
60
—
100,80
1,168,80
—
8 Portv. vid verkstad....
1
960
bostad
100
—
—
--
60
_
i
—
1,120
bostad
»)
1
960
192
100
—
—
—
60
_
115,80
1,427,20
—
»
1
900
bostad
100
—
—
—
60
—
1,060
bostad
»
1
900
180
100
—
—
—
60
—
108
1,348
—
»
4
780
bostad
100
—
—
60
—
—
940
bostad
3 Vaktmästare ............
1
840
»
80
—
—
—
60
120
—
1,100
»
» ............
2
720
»
80
—
—
60
—
—
860
»
186 Vagnsmörj are ......
4
780
»
—
120
363
—
60
240
—
1,663
»
*
2
780
»
-
120
363
—
60
120
—
1,443
»
* ......
1
780
>,
120
363
—
60
60
—
1.383
»
31
780
»
120
363
—
60
—
—
1,323
»
»
4
780
156
120
363
60
120
93,co
1,692,00
—
» ......
6
780
156
—
120
363
—
60
60
93,co
1,632,60
—
»
95
780
156
120
363
—
60
-
93,co
1,572,60
—
»
1
720
bostad
—
120
228
60
120
—
1,248
bostad
)) ......
1
720
»
—
120
228
—
60
60
—
1,188
»
»
5
720
144
—
120
228
—
60
86,40
1,358,40
—
» ......
1
720
144
—
120
228
—
60
60
86,40
1,418,40
1
660
bostad
—
120
215
—
60
-
1,055
bostad
»
3
660
132
—
120
215
—
60
—
79,20
1,266,80
—
M
......
4
600
bostad
—
120
210
—
—
240
—
1,170
bostad
)» ......
1
600
»
_
120
210
—
120
—
1,050
U
W
......
1
600
»
—
120
210
—
60
—
—
990
»
»
2
600
120
—
120
210
—
—
240
72
1,362
—
» ......
5
600
120
—
120
210
—
—
120
72
1,242
—
» ......
2
600
120
—
120
210
—
60
—
72
1,182
—
n
6
600
120
—
120
210
—
—
—
72
1,122
—
»
1
540
bostad
—
120
210
—
60
240
—
1,170
bostad
„
4
540
,,
—
120
210
—
60
—
—
930
))
»
1
540
»
-
120
210
—
60
120
—
1,050
»
» > .....
4
540
108
120
210
—
60
_
64,80
1,102,80
—
243 Lokomotivputsare ...
6
780
bostad
—
—
_
60
120
—
960
Ibostad
*) Afser nålpenningar under år 1905.
43
t
Befattningsliafvarc.
An-
tal.
Arf-
vode.
Bostad
in na-  tura
eller
hyres-  bidrag.
Bekläd-  nad in
natura,
värderad
till
Bekläd-
nads-
ersätt-
ning.
■5=
§
2.
»3
Tilläggs-
I arfvode.
o:
3 ~-  o ~
§
sn
23 er;
er;
Sär-
skild
aflö-
nings-
förbätt-
ring.
Rätt
till dyr-  tids-  tillägg.
Summa.
Anmärkningar.
|
Lokomotivputsare........
3
780
bostad
_
_
60
60
-
900
bostad
» .........
40
780
»
—
—
—
—
60
—
840
n
» .........
43
780
156
—
—
—
—
60
—
93,eo
1,089,60
)) .........
3
780
156
—
—
—
—
60
120
93,60
1,209,60
» .........
3
780
156
—
—
—
—
60
60
93,60
1,149,60
_
i
)) .........
1
720
bostad
_
—
—
—
60
120
—
900
bostad
» .........
15
720
»
—
—
—
—
60
—
—
780
»
» .........
17
720
144
—
—
—
—
60
—
86,40
1,010.40
-
» .........
3
660
bostad
—
—
—
—
240
—
900
bostad
)) .........
1
660
»
—
—
—
—
60
120
—
840
»
» .........
4
660
»
—
—
~
—
—
120
—
780
»
» .........
12
660
)»
—
—
—
—
60
—
_
720
»
» .........
2
660
»
—
—
—
—
—
—
1
660
»
)) ........
1
660
132
—
—
—
—
60
120
79,80
l,051,so
-
„ ........
3
660
132
—
—
—
—
—
120
79,80
991,30
—
))
1
660
132
—
—
—
—
--
60
79,80
931,20
—
» .........
2
660
132
—
—
—
—
—
79,80
871,80
—
„
18
660
132
—
—
—
—
60
—
79,80
931,so
—
» .........
6
600
bostad
—
—
—
60
240
—
900
bostad
» .........
1
600
))
—
—
—
—
60
120
—
780
»
» .........
7
600
»
''
—
*—
—
60
—
—
660
»
» ........
13
600
120
—
—
—
60
—
72
852
—
» .........
6
600
120
—
—
—
—
60
240
72
1,092
—
4
600
120
—
—
—
—
60
120
72
972
—
,, .........
1
600
120
—
—
—
—
60
60
72
912
—
»
1
540
bostad
—
—
—
—
60
—
—
600
bostad
» .........
26
540
108
—
—
—
—
60
—
64,80
772,80
—
118 Yagnputsare ........
3
780
bostad
—
—
—
—
60
240
—
1,080
bostad
» .........
2
780
»
—
—
—
—
60
60
—
900
»
))
10
780
»
—
—
—
—
60
—
—
840
»
„
16
780
156
—
—
—
—
60
—
93,60
1,089,60
—
,,
14
720
bostad
—
—
—
—
60
—
-
780
bostad
6
720
144
—
—
—
60
—
86,40
1,010,40
—
» .........
2
660
bostad
—
—
—
—
60
240
—
960
bostad
)) ........
1
660
n
—
—
—
60
120
—
840
»
44
Befattningshafvare.
An-
tal.
Arf-
vode.
Bostad
in na-  tura
eller
hyres-  bidrag.
Bekläd-  nad in
natura,
värderad
till
Bekläd
nads-
ersätt-
ning.
Milpenningar.
s» H
3,5
<
o az.
O ca i
• i i
Tillfälligt
lönetillägg.
Sär- 1
skild
afiö-  nings-  ''örbätt
ring. |
Katt
till dyr-  tids-  tillägg.
Summa.
Anmärkningar.
Vagnputsare ...............
7
660 j
bostad
_
_
_
_
60
_
720
bostad
»
3
6G0
»
—
—
—
—
—
—
—
660
»
)) ............
10 1
660
132
—
—
—
—
60
—
79,20
931,20
-
))
3
660
132
—
—
—
—
—
120
79,20
991,20
—
'' .............
2
660
132
—
—
—
—
—
60
79,20
931,20
—
..............
3
660
132
—
—
—
—
—
~
79,20
871,20
—
» ...............
8
600
bostad
—
—
—
_
60
—
—
660
bostad
»
14
600
120
—
—
—
—
60
—
72
852
—
14
540
108
—
—
—
—
60
—
64,80
772,80
—
240 Pumpare o. kolvakter
IG
780
bostad
—
—
—
—
G0
120
—
960
bostad
2
780
))
—
—
—
—
60
60
—
900
»
»
1
780
»
—
—
—
—
60
—
—
840
»
27
780
»
—
—
—
—
60
—
—
840
»
2
780
156
—
—
—
—
60
120
93,60
1,209,60
_
))
10
780
156
—
—
—
—
60
60
93,60
l,149,oo
—
»
41
780
156
—
—
—
60
—
93,co
1,089,60
—
7
720 | bostad
—
—
—
60
—
—
780
bostad
))
19
720
144
—
—
—
_
60
—
86,40
1,010,40
—
»
2
660
bostad
—
—
—
—
60
240
—
960
bostad
»
6
660
»
—
—
—
—
—
240
—
900
»
»
2
660
»
—
—
—
60
120
—
840
»
»
6
660
»
—
—
—
—
120
—
780
)»
»
12
660
*
_
—
—
—
60
60
—
780
»
))
1
660
»
—
—
—
—
—
—
—
660
»
»
1
660
132
—
—
—
—
60
240
79,20
1,171,20
—
»
1
660
132
_
—
—
—
—
240
79,20
1,111,20
—
»
2
660
132
—
—
—
60
120
79,20
1,051,20
—
))
2
660
132
—
—
—
—
120
79,20
991,20
—
»
1
660
132
—
—
—
—
60
60
79,20
991,20
—
M
20
660
132
—
—
—
—
60
—
79,20
931,20
—
»
6
600
bostad
—
—
—
—
60
240
—
900
bostad
»
5
600
»
—
-
—
—
60
120
—
780
»
!
))
1
600
»
—
—
—
—
60
60
—
720
»
»
2
600
»
—
—
—
—
60
—
—
660
»
X)
1 4
1 600
120
1 —
—
—
—
60
1 240
72
1 1,092
—
1
45
Bostad
Bekläd-
Bekläd-
g
OS
Sär-
skild
Rätt
Befattningshafvare.
An-
tal.
Arf-
vode.
tura
eller
hyres-
nåd in
natura,
värderad
till
nads-
ersätt-
ning.
a
3
3''
er}
S.Ä’
P-crc
® CO
• 1
Q —
fs
allö-
nings-
förbätt-
till dyr-  tids-  tillägg.
Summa.
Anmärkningar.
bidrag.
ring.
Pumpare och kolvakter
2
600
120
_
_
60
120
72
972
»
3
600
120
—
—
—
60
60
72
912
»
18
600
120
—
—
—
60
—
72
852
—
»
16
540
108
—
—
—
—
60
—
64,80
772,80
—
»
2
540
bostad
—
—
—
—
60
—
—
600
—
ingfärje-
personalen.
Befälhafvare................
1
3,000
600
—
—
—
—
—
—
300
3,900
—
Tillägg 1 krona för
l:ste styrman..............
1
2,400
480
—
—
—
—
—
—
288
3,168
—
hvarje enkel resa,
såsom befälhafvare.
l:ste maskinist...........
1
2,700
540
—
—
—
—
—
—
300
3,540
—
2:dre styrman..............
1
1,500
300
—
—
—
—
—
—
180
1,980
—
2:dre maskinist............
1
1,500
300
80
—
—
—
—
180
2,060
—
3:dje styrman .............
1
1,080
216
100
—
—
—
—
—
129,60
1,525,60
—
3:dje maskinist............
1
1,200
240
SO
—
—
—
—
—
144
1,664
—
4:de maskinist ...........
1
1,200
240
80
—
•-
—
—
144
1,664
—
Förhandseldare ..........
2
780
156
80
—
—
—
60
93,co
1,169,60
—
Åtnjuta jämväl fri
i kost.
Rorgängare.................
i
720
144
45
—
—
—
60
_
86,40
1,055,40
—
Timmerman.................
i
720
144
45
—
—
—
60
—
86,4o
1,055,40
—
3 Eldare.....................
2
720
144
45
—
—
—
60
—
86,40
1,055,40
—
»
1
660
132
45
—
—
—
60
—
79,20
976,20
—
6 Matroser..................
4
660
132
45
—
—
—
60
—
79,20
976,20
—
» ..................
2
600
120
45
—
—
—
60
72
897
Trafik-
afdelningen.
15 Trafikinspektörer......
3
4,000
bostad
—
—
—
500
—
—
_
4,500
bostad
)) ......
1
3,500
»
—
—
—
500
—
240
—
4,240
»
» ......
1
3,500
»
—
—
—
500
—
60
4,060
»
» ......
4
3,500
))
—
—
—
500
—
—
4,000
»
)> ......
1
3,000
—
—
—
500
—
120
3,620
»
)) ......
5
3,000
»
—
—
—
500
—
—
—
3,500
))
15 Byråassistenter .....
6
2,700
»
—
—
—
—
—
—
2,700
)>
))
1
2,400
»
—
—
—
—
—
240
—
2,610
»
» .....
3
2,400
„
—
—
—
—
—
—
—
2,400
»
)>
1
2,100
,
—
—
—
—
—
120
_
2,220
))
» .....
1 1
! 2,100
»
—
—
—
—
—
i 60
2,160
)>
46
Bostad
Bekläd-
nads-
ersätt-
a
Sär-
-!---L!
Befattn in gshafvarc.
An-
tal.
Arf-
vode.
in na-  tura
eller
nåd in
natura,
ss H:
< SM
O oq
P-crq
Ss
ro t—
r-f* ^
~ SS:
k: ^
skild
aflo-
nings-
Hatt
till dyr
tids-
Summa.
Anmärkningar.
hyres-
till
ning.
OQ
•
i
& °x
förbätt-
tillägg.
bidrag.
.-i
ring.
Bvråassistenter......
3
2,100
bostad
2,100
bostad
10 Bokhållare ............
7
2,400
480
—
—
—
—
—
—
288
3,168
_
))
1
2,100
420
—
—
—
—
—
—
252
2,772
—
» ............
1
1,800
360
—
—
—
—
—
—
216
2,376
—
»
1
1,500
300
—
—
—
—
—
120
180
2,100
_
27 Mani. kontorsskrifvare
1
1,800
360
—
—
—
—
—
60
216
2,436
—
»
8
1,800
360
—
—
—
—
—
—
216
2,376
»
7
1,500
300
—
—
—
—
—
—
180
1,980
»
2
1,200
240
—
—
—
—
—
120
144
1,704
))
3
1,200
240
—
—
—
—
—
—
144
1,584
—
»
4
1,080
216
—
—
—
—
—
—
129,60
1,425,60
—
»
1
1,080
216
—
—
—
—
—
240
129,60
1,665,60
—
Vakant.
»
1
1,080
216
—
—
—
—
—
—
129,60
1,425,60
—
„
13 Kvinnl. kontorsskrifv.
4
1,200
240
—
—
—
—
—
—
144
1,584
»
2
1,080
216
—
—
—
—
—
—
129,60
1,425,60
»
6
960
192
—
—
—
—
—
—
115,8 0
1,267,20
—
n
1
900
180
_
__
_
108
1,188
5 Stationsinspektorer å\
I kl. station
f
1
4,000
bostad
—
—
—
_
_
_
4,000
bostad
»
3
3,500
»
—
—
—
—
—
—
—
3,500
»
f 1 tilläggsarfvode 300
\ kr.
»
1
3.500
»
_
_
_
_
_
3,500
Vakant.
33 Stationsinspektorer 1
å II kl. station . ... (
1
3,500
»
—
—
—
—
—
120
_
3,620
»
»
6
3,500
»
—
—
—
—
—
—
—
3,500
»
f 1 tiiläggsarfvode 300
\ kr.
»
1
3,000
»
—
—
—
—
—
120
—
3,120
»
»
24
3,000
»
—
—
—
—
—
—
—
3,000
»
( 2 tilläggsarfvoden
\ 300 kr.
»
1
3,000
))
—
_
_
_
_
-
3,000
V akant.
36 Stationsinspektorer \
å III kl. station ... j
1
3,000
»
—
—
—
—
—•
240
—
3,240
»
1
3,000
»
—
—
—
—
—
120
—
3,120
»)
j»
4
3,000
»
—
—
—
—
—
—
—
3,000
0
i
»
2
2,700
»
—
—
—
—
—
60
—
2,760
»
»
15
2,700
»»
—
—
—
—
—
—
—
2,700
»
»
1
2,400
»
—
—
—
—
—
240
—
2,640
))
»
1
2,400
»
—
—
—
—
—
60
—
2,460
))
»
11
2,400
»
_
_
_
___
_
_
_
2,400
»
f 1 tilläggsarfvode 300
60 Stationsinspektorer 1
ä IV kl. station .../
1
2,400
—
—
—
—
—
120
—
2,520
.»
\ kr.
»
1
2,400
»
—
—
—
—
—
60
—
2,460
»
47
Befattningshafvare.
An
tal.
Arf-
vode.
Hostad
in na-  tura
eller
hyres-  bidrag.
Bekläd-  nad in
natura,
värderad
till
Bekläd-  nads-  er sätt-  ning.
Milpenningar.
Tillägg*-
arfvode.
Tillfälligt
lönetillägg.
Sär-
skild
aflö-
nings-
förbätt-
ring.
Rätt
till dyr-  tids-  tillägg.
Summa.
Anmärkningar.
Stationsinspektorer å IV1
kl. station..............1
52
2,400
bostad
—
—
—
—
—
_
2,400
bostad
»
5
2,100
»
—
—
—
—
—
—
2,100
)>
»
1
1,800
»
—
—
—
—
—
—
—
1,800
-
Y akant.
49 Stationsinspektorer \
å V kl. station......)
2
2,100
)>
—
—
—
—
—
60
-■
2,160
»
»
47
2,100
.»
—
—
—
—
—
—
—
2,100
»
5 Telegrafinspektorer ...
2
3,600
720
—
—
—
—
—
—
300
4,620
—
1
3,300
660
—
—
—
—
—
--
300
4,260
—
!
»
1
3,000
600
—
—
—
—
—
120
300
4,020
—
»
1
2,700
540
—
—
—
—
—
—
300
3,540
—
5 Underinspektörer ......
1
3,000
bostad
—
—
—
—
—
—
—
3,000
bostad
»
4
2,100
»
—
—
—
—
—
—
—
2,100
»
17 Exped.-föreståndare ..
7
3,000
600
—
—
—
—
—
—
300
3,900
—
»
1
2,700
bostad
—
—
—
—
—
—
—
2,700
bostad
2
2,700
540
—
—
—
—
—
—
300
3,540
—
»
2
2,400
bostad
—
—
—
—
—
—
—
2,400
bostad
.
2
2,400
480
—
—
—
—
—
—
288
3,168
—
,,
1
2,100
bostad
—
—
—
—
—
—
—
2,100
bostad
..
2
2,100
420
—
—
—
—
—
—
252
2,772
—
1105 Förste stationsskrifv.
1
2,400
bostad
—
—
—
-
-
240
—
2,640
bostad
»
3
2,400
»
—
-
—
—
—
120
—
2,520
»
n
1
2,400
M
—
—
—
—
—
60
—
2,460
»
»
51
2,400
—
—
—
—
—
—
—
2,400
»
37
2,400
480
—
—
—
—
—
—
288
3,168
—
»
1
2,100
bostad
—
—
—
—
—
120
—
2,220
bostad
4
2,100
»
—
—
—
—
—
—
—
2,100
))
1
2,100
420
—
—
—
-
—
—
252
2,772
—
1
1,800
bostad
—
—
—
—
—
—
—
1,800
bostad
1
1,800
360
—
—
—
—
—
216
2,376
—
»
1
1,500
bostad
—
—
—
—
—
—
1,500
bostad
„
1
1.500
))
—
—
—
—
—
—
—
1,500
»
Vakant.
»
2
1,500
300
—
—
—
—
—
180
1,980
—
Vakanta.
20 Telegrafister............
7
i 2,400
480
—
—
—
—
—
—
288
3,168
—
)) ...........
1
j 2,100
420
—
—
—
—
120
252
2,892
—
» ...........
2
1 2,100
420
—
—
—
—
—
—
252
2,772
—
» ............
1
i 1,800
|bostad
—
—
—
—
—
—
—
1,800
bostad
48
Bostad
Bckläd-
nads-
ersätt-
Sär-
Befattningshafvare.
An-
tal.
Arf-
vode.
in na-  tura
eller
nåd in
natura,
•5“
-
3
2.
93 s
säl
O oq
P- er,
3 2:
O “
5: |-r
skild
aflö-
nings-
Rätt
till dyr-  tids-
Summa.
Anmärkningar.
hyres-
till
ning.
o;
i
8<S.''
förbätt-
tillägg.
bidrag-
ring.
Telegrafister ...............
2
1,800
360
_
_
_
_
_
_
216
2,376
...
;
n
............
1
1,500
1,500
1,500
300
_
_
_
_
_
240
180
2,220
2,100
2,040
..............
1
300
120
180
1
300
—
—
—
—
60
180
—
1
1,500
1,500
2,100
300
300
60
180
2,040
1,980
2,340
Vakant.
Vakanta.
» ............
3
180
308 Stationsskrifvare ...
1
bostad
_
—
—
240
bostad
»
1
2,100
—
—
—
—
60
—
2,160
»
»
3
2,100
»
—
—
—
—
—
—
—
2,100
>»
»
1
2,100
420
—
—
—
—
—
60
252
2,832
—
»
59
2,100
420
—
—
—
—
—
—
252
2,772
—
»
28
1,800
360
—
—
—
—
—
—
216
2,376
—
»
5
1,500
bostad
—
—
—
—
—
—
—
1,500
bostad
»
3
1,500
300
—
—
—
—
—
120
180
2,100
—
»
2
1,500
300
—
—
—
—
—
60
180
2,040
—
»
77
1,500
300
—
—
—
—
—
—
180
1,980
—
»
3
1,200
bostad
—
—
—
—
—
—
—
1,200
bostad
"
2
1,200
240
—
—
—
—
—
120
144
1,704
—
»
2
1,200
240
—
—
—
—
—
60
144
1,644
—
”
72
1,200
240
—
—
__
—
—
—
144
1,584
—
»
1
1,080
216
—
—
—
—
240
129,60
1,665,60
—
»
2
1,080
216
-
—
—
—
—
120
129,60
l,545,eo
—
»
2
1,080
216
-
—
—
-
60
129,60
1,485,60
—
»
39
1,080
216
—
—
—
—
—
129,60
1,425,60
-
»
5
1,080
216
—
—
—
—
—
129,60
1,425,60
—
Vakanta.
212 Stationsmästare å t
VI kl. station ....../
2
1,200
bostad
90
—
—
—
120
1,410
bostad
»
9
1,200
»
90
—
-
—
—
60
—
1,350
»
»
125
1,200
»
90
—
-
—
—
—
1,290
»
!
7
1,080
it
90
—
—
—
120
—
1,290
.
»
7
1,080
»
90
—
—
—
—
60
—
1,230
))
»
40
1,080
»
90
-
_
—
—
—
1,170
»
„
8
960
»
90
-
—
—
60
120
—
1,230
»
u
2
960
»
90
—
—
—
60
60
—
1,170
»
»
8
960
»
90
—
—
—
60
—
—
1,110
n
»
1
960
U
90
—
—
—
60
120
-
1,230
»
Vakant.
49
Befattningshafvare.
An-
tal.
Arf-
vode.
Bostad
in na
tura
eller
hyres-  bidrag.
Bekläd-  nad in
natura,
värderad
till
Bekläd-
nads-
ersätt-
ning.
2. a
a p.
1
Tilläggs-
arfvode
Tillfälligt
lönetillägg.
Sär-
skild
aflö-
nings-
iorbätt-
ring.
Rätt
ill dyr-  tids-  tillägg.
Summa.
Anmärkningar.
Stationsmästare å "ST kl.\
bostad
Vakanta.
station ................/
3
960
bostad
90
—
—
60
_
—
1,110
32 Stationsmästare å \
1
960
90
60
120
_
1,230
»
VII kl. station....... J
1,110
))
21
960
»
90
—
60
—
—
))
))
4
900
»
90
—
_
—
60
—
—
1,050
»
))
1
900
180
90
—
—
60
—
108
1,338
-
))
3
840
bostad
90
—
—
60
—
—
990
bostad
»
1
840
„
90
—
—
—
60
120
—
1,110
»
»
1
780
»
90
—
—
—
60
—
—
930
»
Vakant.
78 Öfverkonduktörer ...
1
1,500
))
100
—
191
—
—
—
—
1,791
»
»
2
1,500
300
100
—
191
—
—
60
180
2,331
—
»
1
1,500
300
100
—
191
—
—
120
180
2,391
—
))
67
1,500
300
100
—
191
—
—
180
2,271
—
»
7
1,200
240
100
191
—
—
—
144
1,875
—
333 Konduktörer .........
2
1,500
bostad
100
—
191
—
—
—
—
1,791
bostad
„
53
1,500
300
100
—
191
—
—
—
180
2,271
—
»
4
1,200
bostad
100
—
191
—
—
—
—
1,491
bostad
» .........
1
1,200
240
100
—
191
—
—
120
144
1,995
—
i
2
1,200
240
100
—
191
—
—
60
144
1,935
—
,,
66
1,200
240
100
—
191
—
—
—
144
1,875
—
*> .........
2
1,080
216
100
—
191
—
—
120
129,60
1,836,go
—
» .........
6
1,080
216
100
—
l9l
—
—
60
129,60
1,776,60
—
»
54
1,080
216
100
—
191
—
—
—
129,60
1,716,60
—
»
2
960
bostad
100
—
191
—
60
—
—
1,311
bostad
»
2
960
192
100
—
191
—
60
120
115,20
1,738,20
—
» .........
1
960
192
100
—
191
—
60
60
115,20
1,678,20
—
„
64
960
192
100
—
191
—
60
—
115,20
1,618,20
—
» .........
1
900
bostad
100
—
191
—
60
—
—
1,251
bostad
„
3
900
180
100
—
191
—
60
120
108
1,659
—
»
2
900
180
100
—
191
60
60
108
1,599
—
,,
65
900
180
100
—
191
60
—
108
1,539
» .........
3
840
168
100
—
191
—
60
—
100,80
1,459,80
226 Packmästare .........
2
960
192
100
—
198
-
60
—
115,20
1,625,20
—
„
1
900
180
100
—
198
—
60
60
108
1,606
—
)) ......
5
900
180
100
—
198
—
60
—
108
1,516
—
)) .........
1
840
bostac
100
—
198
—
60
240
—
1,438
bostad
*) Afser milpenningar under år 1905.
50
Befattningshafvare.
An-
tal.
Arf-
vode.
Bostad
in na-  tura
eller
hyres-  bidrag.
Bekläd-  nad in
natura,
värderad
till
Bekläd-
nads-
ersätt-
ning.
Milpen-
ningar.*)
Tilläggs-
arfvode.
o: 1-2
3 t-rt
c Er
gg?
tf
Sär-
skild
aflö-  nings-  förb ätt-  ring.
Rätt
till dyr-  tids-  tillägg.
Summa.
Anmärkningar.
Packmästare ...............
5
840
bostad
100
_
198
_
60
_
1,198
bostad
)> ...............
7
840
168
100
—
198
—
60
120
100,80
1,586,80
—
»
93
840
168
100
—
198
—
60
—
100,80
1,466,80
—
» ...............
4
780
bostad
100
—
198
—
60
240
—
1,378
bostad
» ...............
1
780
»
100
—
198
—
60
120
—
1,258
»
))
5
780
»
100
—
198
—
60
—
—
1,138
»
»
3
780
156
100
—
198
—
60
120
93,60
1,507,60
—
» ...............
2
780
156
100
—
198
—
60
60
93,60
1,447,60
—
>» ...............
53
780
156
100
—
198
—
60
—
93,60
1,387,60
—
» ............
43
720
144
100
—
198
—
60
—
86,40
1,308,40
bostad
» .............
1
720
bostad
100
—
198
—
60
—
—
1,078
—
577 Mani. kontorsbitr....
13
1,080
bostad
90
—
—
—
—
—
—
1,170
bostad
»
26
1,080
216
90
—
—
—
—
—
129,60
1,515,60
—
»
1
960
bostad
90
—
—
—
60
120
—
1,230
bostad
■
7
960
»)
90
—
—
—
60
—
—
1,110
»
»
2
960
192
90
—
—
—
60
60
115,30
1,477,20
—
»
22
960
192
90
—
—
—
60
—
115,20
1,417,20
—
■>
13
900
bostad
90
—
—
—
60
—
—
1,050
bostad
>»
1
900
180
90
—
—
—
60
120
108
1,458
—
»
1
900
180
90
—
—
—-
80
60
108
1,398
—
»
23
900
180
90
—
—
—
60
—
108
1,338
—
»
1
840
bostad
90
—
—
—
60
240
—
1,230
bostad
»
1
840
»>
90
—
—
—
60
120
—
1,110
»
»
2
840
»
90
—
—
—
60
60
—
1,050
»
»
27
840
»
90
—
—
—
60
—
—
990
»
»>
1
840
168
90
—
—
—
60
120
100,80
1,378,80
—
»
1
840
168
90
—
—
—
60
60
100,80
1,318,80
—
»
52
840
168
90
—
—
—
60
—
100,80
1,258,80
—
»
1
780
bostad
90
—
—
—
60
120
—
1,050
bostad
»
24
780
»
90
—
—
—
60
—
—
930
»)
»
1
780
156
90
—
—
—
60
240
93,60
1,419,60
—
n
7
780
156
90
—
—
—
60
120
93,60
1,299,60
—
»
4
780
156
90
—
—
—
60
60
93,60
1,239,60
—
»
91
780
156
90
—
—
—
60
—
93,60
1,179,60
—
»
3
720
bostad
90
—
—
—
60
120
—
990
bostad
*) Afser nålpenningar under år 1905.
51
Befattningshafyare.
An-
tal.
Arf-
vode.
Bostad
in na-  tura
eller
hyres-  bidrag.
Bekläd-  nad in
natura,
värderad
till
Bekläd-
nads-
ersätt-
ning.
Milpenningar.
Tilläggs-
arfvode.
Tillfälligt
lönetillägg.
Sär-
skild
aflö-  nings-  förb ätt-  ling.
Rätt
till dyr-  tids-  tillägg.
Summa.
Anmärkningar.
Mani. kontorsbiträden ...
10
720
bostad
90
_
_
_
60
_
—
870
bostad
»
1
720
144
90
—
—
—
60
240
86,40
1,340,4 0
—
)>
3
720
144
90
—
—
—
60
120
86,40
1,220,40
—
»
4
720
144
90
—
—
—
60
60
86,40
1,160,40
—
1)
89
720
144
90
—
—
_
60
—
86,40
1,100,40
—
»
1
660
bostad
90
—
—
—
60
240
—
1,050
bostad
))
1
660
»
90
—
—
—
60
120
—
930
»
»
10
660
»
90
—
—
—
60
—
—
810
”
»
2
660
132
90
—
—
—
60
240
79,20
1,261,20
—
»
2
660
132
90
—
—
—
60
120
79,so
1,141,20
—
»
3
660
132
90
—
-
—
60
60
79,20
1,081,20
—
»
71
660
132
90
—
—
—
60
—
79,20
1,021,20
—
»
2
600
bostad
90
—
—
—
60
60
—
810
bostad
»
2
600
»
90
—
—
-
60
—
—
750
n
„
3
600
120
90
—
—
—
60
240
72
1,182
—
„
2
600
120
90
—
—
—
60
120
72
1,062
—
»> ...
1
600
120
90
—
—
—
60
60
72
1,002
—
»
45
600
120
90
—
—
—
60
—
72
942
—
19 Kvinnl. kontorsbitr.
1
960
192
—
—
—
—
60
—
115,20
1,327,20
—
))
13
840
168
—
—
—
—
60
—
100,80
1,168,80
—
)>
1
780
156
—
—
—
—
60
—
93,60
1,089,60
—
»)
2
720
144
—
—
—
—
60
—
86,40
1,010,40
—
„
2
660
132
—
—
—
—
60
—
79,20
931,20
—
Maskinist ..................
1
960
bostad
—
—
—
—
60
—
—
1,020
bostad
435 Stationskarlsförmän
2
960
»
—
120
—
—
60
240
-
1,380
»
»
1
960
»
—
120
—
120
60
60
--
1,320
»
M
23
960
»
—
120
—
180
60
—
—
1,320
))
))
23
960
»
—
120
—
120
60
—
—
1,260
»
)»
3
960
»
—
120
—
60
60
—
—
1,200
»
))
4
960
»
—
120
—
—
60
—
—
1,140
»
))
11
960
192
—
120
—
180
60
—
115,20
1,627,20
—
»
17
960
192
—
120
—
120
60
—
115,20
1,567,20
—
)>
2
960
192
—
120
—
60
60
—
115,20
1,507,20
—
»
3
960
192
—
120
—
—
60
—
115,20
1,447,20
—
»
1 2
1 900
bostad
—
120
—
180
60
120
—
1,380
bostad
52
Befattningshafvare.
An-
tal.
Arf-
vode.
Bostad
in na-  tura
eller
hyres-  bidrag.
Bekläd-  nåd in
natura,
värderad
till
Bekläd-
nads-
ersätt-
ning.
Milpenningar.
p H
►i ti:
HJ5 ii
<
o er;
p ca
Tillfälligt
lönetillägg. |
Sär-
skild
aflö-
nings-
förbätt-
ring.
Hatt
till dyr-  tids-
tiUägg.
Summa.
Anmärkningar.
Stationskarlsförmän.....
2
900
bostad
_
120
_
120
60
60
1,260
bostad
»
i
900
»
—
120
—
—
60
120
—
1,200
))
»
5
900
»
—
120
—
180
60
—
—
1,260
»
))
15
900
»
—
120
—
120
60
—
—
1,200
»
»
1
900
»
—
120
—
60
60
—
—
1,140
„
)»
11
900
»
—
120
—
—
60
~
—
1,080
»
»
7
900
180
—
120
—
180
60
—
108
1,548
—
»
7
900
180
—
120
—
120
60
—
108
1,488
—
»
5
900
180
—
120
—
—
60
—
108
1,368
—
))
3
840
bostad
—
120
—
180
60
120
—
1,320
bostad
U
1
840
»
—
120
—
60
60
120
—
1,200
»
»
1
840
))
—
120
—
120
60
60
—
1,200
»
»
1
840
»
—
120
—
180
60
—
—
1,200
»
)>
48
840
))
—
120
—
120
60
—
—
1,140
»
»
6
840
»
—
120
—
60
60
—
—
1,080
»
»
14
840
))
—
120
—
—
60
—
''
---
1,020
»
”
2
840
168
—
120
—
180
60
—
100,80
1,46S,80
—
»
29
840
168
—
120
—
120
60
—
100,80
1,408,80
_
»
4
840
168
—
120
—
60
60
—
100,80
1,348,80
—
»
4
840
168
—
120
—
—
60
—
100,80
1,288,80
—
” ......
5
780
bostad
—
120
—
—
60
240
—
1,200
bostad
“ ......
4
780
»
-
120
—
120
60
120
—
1,200
»
”
2
780
»
—
120
—
—
60
120
—
1,080
))
»
2
780
n
—
120
—
60
60
60
—
1,080
»
“ ......
2
780
»
—
120
—
—
60
60
—
1,020
»
»
44
780
»
—
120
—
120
60
—
—
1,080
„
»
4
780
»
—
120
—
60
60
—
—
1,020
»
)>
20
780
»
—
120
—
—
60
—
—
960
»)
»
1
780
156
—
120
—
120
60
60
93,60
1,389,60
—
»
17
780
156
—
120
—
120
60
—
93,60
1,329,60
—
)»
7
780
156
—
120
—
60
60
—
93,60
1,269,60
—
»
9
780
156
—
120
—
—
60
—
93,60
1,209,60
—
»
5
720
bostad
—
120
—
120
60
240
—
1,260
bostad
n
7
720
»
—
120
—
—
60
240
—
1,140
))
»
4
720
n
—
120
—
120
60
120
—
1,140
))
53
Befattningshafvare.
An-
tal.
Arf-
vode.
Bostad
in na-  tura
eller
hyres-
Bekläd-  nad in
natura,
värderad
till
Bekläd
nads-
ersätt-
ning.
Milpenninga
5= £5
■< cö:
o cn
P^crc.
O 03
1
Tillfälligt
lönetillägg
Sär-
skild
aflö-
nings-
förbätt-
Katt
till dyr-  tids-  tillägg.
Summ a.
Anmärkningar.
bidrag.
ring.
Stationskarlsförmän ......
i
720
bostad
120
60
60
120
_
1,080
bostad
» ......
i
720
J>
—
120
—
—
60
120
—
1,020
))
)> ......
i
720
»
—
120
—
—
60
60
—
960
)»
» ......
12
720
»
—
120
—
120
60
—
—
1,020
))
» ......
1
720
»
—
120
—
60
60
—
—
960
»
» ......
5
720
»
—
120
—
—
60
—
—
900
»
» ......
1
720
144
—
120
—
—
60
240
86,40
1,370,40
—
»
11
720
144
—
120
—
120
60
-
86,40
1,250,40
—
» ......
4
720
144
—
120
—
60
60
—
86,4 0
1,190,40
—
)) ......
1
720
144
—
120
—
—
60
—
86,40
1,130,40
—
»
2
660
bostad
—
120
—
—
60
120
—
960
bostad
))
2
660
»
—
120
—
60
60
—
—
900
)»
r
V
2
660
»
__
120
—
—
60
—
—
840
»
6 Portvakter å l:a kl.1
station ................/
1
960
»
100
—
—
—
60
—
—
1,120
»
»
1
840
»
100
—
—
—
60
—
—
1,000
))
»
3
780
»
100
—
—
—
60
—
—
940
»
1)
1
720
»
100
_
—
—
60
—
—
880
»
IG Portvakter å andra)
stationer än l:a kl. .../
1
840
»
100
—
—
—
60
—
—
1,000
))
»
1
780
»
100
—
—
—
60
—
—
940
»
»
4
720
..
100
—
—
—
60
—
—
880
»
»
3
720
144
100
—
—
—
60
—
86,40
1,110,40
—
»
2
660
bostad
100
—
—
—
60
—
—
820
bostad
»
1
600
120
100
—
—
—
60
—
72
952
—
2
540
bostad
100
—
—
—
60
—
—
700
bostad
))
2
540
108
100
—
—
—
60
—
64,80
872,80
—
2814 Stationskarlar......
5
720
bostad
—
120
—
60
60
120
—
1,080
bostad
» .....
3
720
))
—
120
—
—
60
60
—
960
n
)) ......
336
720
»
—
120
—
60
60
—
—
960
»
» ......
147
720
»
—
120
—
—
60
—
—
900
»
)) ......
1
720
144
—
120
—
60
60
240
86,40
1,430,40
—
» ......
2
720
144
—
120
—
—
60
60
86,40
1,190,40
—
)) ......
106
720
144
—
120
—
60
60
—
86,40
1,190,40
—
» ......
32
720
144
—
120
—
—
60
—
86,40
1,130,40
)>
1
660
bostad
—
120
—
60
60
240
—
1.140
bostad
» .....
1
660
»
—
120
-
60
—
240
—
1,080
»
54
Befattningshafvare.
An-
tal.
Arf-
vode.
Bostad
in na-  tura
eller
hyres-  bidrag.
Bekläd-  nad in
natura,
värderad
till
Bekläd-
nads-
6T8ätt-
ning.
Milpenningar.
Tilläggs-
arfvode.
Tillfälligt
lönetillägg.
Sär-
skild
aflö-
nings-
förbätt-
ring.
Rätt
till dyr-  tids-  tillägg.
Summa.
Anmärkningar.
Stationskarlar ............
1
660
bostad
120
_
60
240
1,080
bostad
» ............
23
660
»
—
120
—
60
60
120
—
1,020
»
» ............
15
660
»
_
120
—
60
—
120
—
960
»
» ............
10
660
»
—
120
—
—
60
120
—
960
»
» ............
1
660
»
—
120
—
—
—
120
—
900
»
)» ............
11
660
»
—
120
—
60
60
60
—
960
»
» ............
1
660
»
—
120
—
60
—
60
—
900
»
............
13
660
»
—
120
—
—
60
60
—
900
»
» ............
2
660
»
—
120
■—
—
—
60
—
840
»
» ............
311
660
))
—
120
—
60
60
—
—
900
»
» ............
75
660
))
—
120
—
60
—
—
—
840
)>
» ............
182
660
»
—
120
—
—
60
—
—
840
»
» ............
14
660
))
—
120
—
—
—
—
—
780
»
» ............
4
660
132
—
120
—
60
60
120
79,20
1,231,20
—
...........
2
660
132
—
120
_
60
—
120
79,20
1,171,20
—
»
3
660
132
—
120
—
60
60
60
79,20
1,171,20
—
» ............
1
660
132
—
120
—
60
—
60
79,20
1,111,20
—
» ............
2
660
132
—
120
—
—
60
60
79,20
1,111,20
—
» ............
1
660
132
—
120
—
—
—
60
79,20
1,051,20
--
» ............
236
660
132
—
120
—
60
60
—
79,20
1,111,20
—
J)
............
47
660
132
—
120
—
60
—
—
79,20
1,051,20
—
)> ............
111
660
132
—
120
—
—
60
—
79,20
1,051,20
—
» ............
2
660
132
—
120
—
—
—
—
79,20
991,20
—
»
20
600
bostad
—
120
—
60
60
240
—
1,080
bostad
»
1
600
»
—
120
—
—
60
240
—
1,020
»
» ............
23
600
»
—
120
—
60
60
120
—
960
n
» ............
10
600
»
—
120
—
—
60
120
—
900
»
i)
1
600
»
—
120
—
60
60
60
—
900
”
»
6
600
»
—
120
—
—
60
60
—
840
)>
» ............
86
600
»
—
120
—
60
60
—
—
840
»
» ............
15
600
»
—
120
—
60
—
—
—
780
n
» ...........
51
600
».
—
120
—
—
60
—
—
780
»
» ............
e
600
»
—
120
—
—
—
—
—
720
»
»
5
600
120
—
120
—
60
60
240
72
1,272
—
»
6
600
120
—
1 120
—
60
60
120
72
1,152
—
55
Befattningshafvare.
An-
tal.
Arf-
vode.
Bostad
in na-  tura
eller
hyres-  bidrag.
Bekläd-  nad in
natura,
värderad
till
Bekläd-
nads-
ersätt-
ning.
Milpenningar, j
Tilläggs-
arfvode.
Tillfälligt |
lönetillägg.
Sär-
skild
afiö-
nings-
förbätt-
ring.
Rätt
till dyr-  tids-  tillägg.
Summ a.
Anmärkningar.
Stationskarlar ...........
2
600
120
120
60
120
72
1,092
_
» .......
6
600
120
—
120
—
60
60
60
72
1,092
—
» ...........
5
600
120
—
120
—
—
60
60
72
1,032
—
n
............
153
600
120
—
120
—
60
60
—
72
1,032
—
» ............
21
600
120
—
120
—
60
—
—
72
972
—
» ............
48
600
120
—
120
—
—
60
—
72
972
—
» ............
8
600
120
—
120
—
—
—
—
72
912
—
» ............
3
540
bostad
—
120
—
60
60
240
—
1,020
bostad
»
8
540
n
—
120
—
—
60
240
—
960
»
>. ............
5
540
»
—
120
—
60
60
120
—
900
»
» ............
3
540
»
—
120
—
—
60
120
—
840
»
» ............
2
540
»
—
120
—
—
60
60
—
780
n
»
52
540
»
—
120
—
60
60
—
—
780
n
» ............
1
540
»
—
120
—
60
—
—
—
720
»
»
51
540
»
—
120
—
—
60
—
—
720
n
» ............
5
540
n
—
120
—
—
—
—
—
660
»
»
16
540
108
—
120
—■
60
60
240
64,80
1,192,80
—
»
2
540
108
—
120
—
—
60
240
64,80
1,132,80
—
» ............
13
540
108
—
120
—
60
60
120
64,80
1,072,80
—
» ............
6
540
108
—
120
—
—
60
120
64,80
1,012,80
—
m
............
4
540
108
—
120
—
60
60
60
64,80
1,012,80
—
n
......
4
540
108
—
120
—
—
60
60
64,80
952,80
—
»
299
540
108
—
120
—
60
60
—
64,80
952,80
—
» ............
1
540
108
—
120
—
60
—
—
64,80
892,80
—
»
72
540
108
—
120
—
—
60
—
64,80
892,80
—
» ............
7
540
108
—
120
—
—
—
—
64,80
832,80
—
»
29
480
bostad
—
120
—
—
60
—
660
bostad
» ............
56
480
96
—
120
—
—
60
—
57,60
813,60
—
8 Kontorsvakter .........
4
600
120
80
—
—
—
60
—
72
932
—
» .........
2
600
120
80
—
—
—
—
—
72
872
—
»> .........
2
540
108
80
—
—
—
60
—
64,80
852,80
—
56
Dyrtidstillägg.
Behofvet af lönereglering för personalen vid statens
järnvägar.
Genom det, på förslag af Kungl. Maj:t, vid 1901 års riksdag
fattade och sedermera hvarje år förnyade beslut om beviljande af dyrtidstillägg
åt vissa grupper af befattningshafvare inom statsförvaltningen
i sin helhet torde behofvet af en utaf ökade lefnadskostnader föranledd
löneförbättring för dessa statstjänare vara af statsmakterna erkändt.
I motsats mot hvad i Kungl. Maj:ts framställning till förstnämnda Riksdag
föreslagits, blef visserligen genom Riksdagens beslut en särskildt
vid statsbanorna talrik grupp af befattningshafvare, nämligen den, som
innehar bostads- eller boställsförmån in natura, helt och hållet undantagen
från erhållande af dyrtidstillägg, men då af riksdagshandlingarna
framgår, att dyrtidstillägget framför allt afsåg att för tillfället afhjälpa
de mest trängande behofven samtidigt med att en allmän revision af
löneförhållandena inom statsförvaltningen ställdes i utsikt, lärer Riksdagens
beslut i förevarande afseende icke få anses innebära ett underkännande
af behofvet utaf löneförbättring äfven för sådana tjänstehafvare,
som innehafva förmånen af fri bostad på statens bekostnad.
En af Kungl. Maj:t i samband med den nådiga propositionen om
dyrtidstillägg till 1901 års Riksdag framlagd utredning rörande prisförhållandena
i landet gifver också till fullo vid handen — något
som för öfrigt torde vara allmänt kändt — att icke blott bostadshyror
utan äfven lefnadskostnader i allmänhet afsevärdt stegrats under tiden
efter den under senare hälften af 1870-talet och början af 1880-talet
genomförda senaste allmänna lönereglering. I sitt utlåtande öfver
Kungl. Maj:ts nyssnämnda framställning framhöll emellertid statsutskottet
såsom skäl för att utesluta innehafvarne af fri bostad från erhållande
af dyrtidstillägg, att den inträdda prisstegringen förnämligast
gjort sig gällande i afseende å bostadshyror, i sammanhang hvarmed
statsutskottet erinrade, att förmånen af fri bostad in natura, såväl då
den funnes inberäknad i normallön som eljest, måste betraktas såsom
en så afsevärd fördel, att de tjänstemän och betjänte, hvilka däraf vore
57
i åtnjutande, tydligen redan vore framför sina i öfrigt jämnställda kamrater
så gynnade, att de i än högre grad än det kungl.'' förslaget innebure
(Kungl. Maj:t hade föreslagit dyrtidstillägg med en lägre procent
för innehafvare af fri bostad) borde från de senare särställas.
Hvad angår förenämnda utredning rörande prisförhållandena i
landet hade densamma tillkommit på följande sätt. Sedan 1900 års
Riksdag afslagit en af Kungl. Maj:t då gjord framställning om dyrtidstillägg,
hade statsrådet och chefen för finansdepartementet uti cirkulärskrifvelse
den 3 juli samma år anmodat vissa centrala myndigheter
samt läns- och stiftstyrelser att inkomma med sådana uppgifter rörande
lefnadskostnaderna, särskildt bostadshyror och tjänstehjonslöner, som
kunde stå dem till buds och vara ägnade att belysa de förändringar,
som under senare tider inträdt i sagda kostnader. Därvid hade departementschefen
tillika framhållit, att vid meddelandet af dessa uppgifter,
hvilka, där tillgängliga materialier sådant medgåfve, lämpligen kunde
utsträckas att afse en jämförelse med förhållandena under senare hälften
af 1870- och förra hälften af 1880-talet, särskildt borde upplysas, huruvida,
och i sådant fall i hvilken omfattning, stegring i prisen gjort sig
gällande under det senast förflutna året.
Sedan uppgifter i berörda hänseenden inkommit, hade, på anmodan
af departementschefen, aktuarien å kommerskollegii statistiska afdelning
I. Flodström dels utarbetat en sammanfattning af uppgifterna
dels ock verkställt en statistisk utredning beträffande prisförhållandena
i hufvudstaden.
Den af aktuarien Flodström sålunda verkställda sammanfattningen
gaf vid handen att, jämlikt de från vederbörande myndigheter infordrade
uppgifterna, stegringen af lefnadskostnaderna i allmänhet — räknadt
från slutet af 1870- och början af 1880-talet intill år 1899 — i
medeltal för hela riket utgjorde 26,4 procent, hvilken siffra beträffande
år 1900 ansåges kunna höjas till omkring 30 procent.
Till utgångspunkt vid sin beräkning af genomsnittsstorleken af
lefnadskostnaderna hade Flodström antagit en normalhushållsstat, i
hvilken, oberäknadt skatter samt pensions- och försäkringsafgifter, följande
hushållsposter upptagits, nämligen:
Lifsmedel och bränsle med ................................... 44
%
Bostadshyra med.................................................... 16
%
Tjänstehjonslöner med.......................................... 5
%
Andra lefnadskostnader
med ...............  35
%
Summa 100
%
I. Flodströms
utredning
rörande lefnadskostnadernas
ökning.
8
58
Beträffande de 35 % af utgifterna, som i budgeten betecknats med
»andra lefnadskostnader» hade Flodström antagit, att ingen som helst
stegring förekommit — ett antagande, som, enligt hvad han själf medgaf,
»i och för sig synts mycket osannolikt men som åtminstone icke
kan bidraga till att resultatet af beräkningen blir för högt.»
I fråga om giltigheten af de ofvan anförda, såsom resultat af sammanfattningen
erhållna siffertalen uttalade Flodström, att, med afseende
å de till grund för desamma liggande uppgifternas ojämna beskaffenhet,
de såsom uttryck för prisstegring antagligen kunde sägas vara för
höga, men att de såsom uttryck för de allmänna lefnadskostnadernas
stegring däremot snarast kunde anses för låga. För vinnande af ett
någorlunda giltigt minimital för prisstegringen i och för sig hade Flodström,
med bibehållande af beräkningsgrunderna i öfrigt, ansett sig
böra utbyta de uppgifna stegringsprocenterna för lifsmedel och bränsle,
hvilkas medeltal för hela riket utgjorde omkring 37 %, mot 10 procent
för Stockholms stad och de sydliga och medelsvenska länen samt 12
procent för de norrländska. Med tillämpning af denna afsevärda reduktion
i fråga om den största af de i den antagna hushållsstaten ingående
posterna erhölls ett slutresultat för hela riket af 14 procents
stegring från perioden 1876—1885 till 1899, hvilken stegring enligt
Flodströms antagande för år 1900 kunde anslås till minst 16 procent.
Beträffande förhållaudet mellan ökningen af priserna och stegringen
af de allmänna lefnadskostnader na samt betydelsen af sistnämnda omständighet
vid bedömande af frågan om behofvet af löneförbättring för
statstjänare hade blodström ett uttalande, som i detta sammanhang
torde böra anföras. Efter att hafva meddelat en del statistiska uppgifter,
utvisande i hvad mån den allmänna lefnadsnivån i vårt land
ökats under ifrågavarande tidsperiod, yttrar sig Flodström i föreliggande
ämne på följande sätt:
»Om det sålunda måste anses otvifvelaktigt, att sedan slutet af
1870- och början af 1880-talet välståndet i vårt land ökats och lefnadssättet
afsevärdt förbättrats, följer ock däraf, att de allmänna lefnadskostnaderna,
äfven om priserna i och för sig icke undergått någon stegring,
ändock ökats, och att, om prisstegring inträdt, den procentsiffra,
hvarmed lefuadskostnadernas ökning skall uttryckas, blir betydligt högre
än den, som kan beräknas för själfva priserna. Men det torde dock
kunna sägas, att det just är de af tidsförhållandena bestämda lefnadskostnaderna,
som vid bestämmandet af aflöningsbelopp för statens
tjänare alltid varit och alltid böra vara hufvudnormen. Ty det är
59
endast så som staten kan tillförsäkra sig nödig tillgång på för skötandet
af dess befattningar i olika grader kvalificerade personer.»
Ett af Flodström anmärkt egendomligt förhållande, som framtedt
sig vid bearbetning af de inkomna uppgifterna, torde vara förtjänt af
beaktande, hälst som detsamma icke torde sakna en viss betydelse vid
afgörande af frågan om behofvet af löneförbättring särskildt för statens
järnvägars personal. Det visade sig nämligen, att den prisstegring,
som vid ifrågavarande tid (år 1900) så kännbart gjorde sig gällande,
inträdt jämförelsevis plötsligt och oförberedt. »Om än redan under år
1897 möjligen i ett eller annat fall en uppåtgående tendens kunde förmärkas»,
yttrar Flodström, »är det dock först under det därpå följande
året, som samma tendens med klarhet framstår. År 1899 är stegringen
allmän och betydlig, och under 1900 har den, särskildt hvad
lifsmedel beträffar, öfver hufvud taget på ett omisskännbart sätt ytterligare
prononcerats.» Det nu anförda yttrandet hänför sig särskildt
till prisstegringen i hufvudstaden, men den verkställda utredningen
gifver vid handen, att ett motsvarande förhållande i viss mån gjort sig
gällande äfven i landsorten.
Sedan förestående utredning, som afsåg att visa lefnadskostnadernas
stegring vid en tidpunkt, hvilken numera ligger mer än sex år
tillbaka, tillkommit, har en ny undersökning i berörda afseende verkställts
af en annan fackman. I ett af statskontoret den 22 juni 1905
afgifvet underdånigt utlåtande angående 1902 års lönereglerings kommittés
underdåniga betänkande rörande statskontoret åberopas nämligen
en på uppdrag af nämnda myndighet af filosofie doktorn Knut Beckman
år 1905 utförd och i utlåtandet intagen statistisk utredning, hvilken
var afsedd att, beträffande lefnadskostnaderna i hufvudstaden,
komplettera aktuarien Flodströms statistik.
Med användande af dels det utaf Flodström bearbetade statistiska
materialet dels ock själfständigt införskaffade upplysningar har den af
doktor Beckman utförda undersökningen gifvit det resultat, att prisstegringen
i fråga om de i den af Flodström antagna hushållsstaten ingående
poster utgjort för hufvudstaden minst 34 procent. Frånsedt att doktor
Beckmans utredning afser allenast Stockholm, under det att den af Flodström
beräknade stegringsprocenten utgör ett medeltal för hela landet,
beror skillnaden mellan slutresultaten af de båda undersökningarna dels
därpå att Beckman ersatt det af Flodström gjorda, af honom själf såsom
sannolikt ohållbart betecknade antagandet, att ingen stegring ägt rum
i fråga om den i hans hushållsstat ingående posten »andra lefnads
-
K. Beckmans
utredning
om lefnadskostnadernas
ökning
i Stockholm.
60
kostnader» med ett mera hållbart antagande, nämligen att nämnda kostnader,
i likhet med hvad som antagits beträffande utgifterna för lifsmedel
och bränsle, ökats med 10 procent, dels ock hufvudsakligen därpå
att Beckmans jämförelse har andra utgångs- och slutpunkter än
Flodströms. Medan sålunda den sistnämnde med förhållandena under
år 1899 (i någon mån 1900) jämfört prisförhållanden, som i medeltal
voro rådande under det decennium, som börjar med det år, då den
allmänna löneregleringen tog sin början, eller år 1876, har däremot
Beckman med förhållandena närmast intill år 1905 jämfört förhållandena
under den tid, som närmast föregick år 1876. Hvad beträffar valet af
utgångspunkt anmärker Beckman icke utan fog, att i betraktande däraf
att normen för samtliga under förenämnda decennium genomförda löneregleringar
fastslagits redan år 1876, då den första af dem antogs af
Riksdagen, vore de förhållanden, efter hvilka de nya lönerna afpassades,
att söka under åren närmast före 1876, hvarvid särskildt vore att
märka året 1873, under livilket regeringen tog de första stegen till de
blifvande löneregleringarna och hvars prisförhållanden varit bestämmande
ej blott för 1874 -års Riksdag utan för alla senare riksdagar
till och med år 1881 i afseende på frågan om dyrtidstillägg och således
väl äfven beträffande löneregleringar. Med hänsyn härtill synes
ingen anmärkning rättvisligen kunna göras mot Beckmans förfarande
att flytta utgångspunkten för jämförelsen tillbaka från medeltalen för
decenniet 1876—1885 till talen för år 1873.
En ytterligare anledning till olikheten i slutresultatet mellan ifrågavarande
utredningar torde vara att söka därutinnan, att förhållandet
mellan de procenttal, hvarmed de särskilda posterna ingå i den af Flodström
antagna »normalhushållsstaten», blifvit af Beckman med stöd af
honom tillhandakomna uppgifter i någon mån förändradt. Under det
att sålunda i nyssnämnda hushållsstat lifsmedel och bränsle ingå med
44 procent, bostadsliyra med 16 procent och andra lefnadskostnader
med 35 procent, utgöra motsvarande procenttal i Beckmans utredning
resp. 40, 22 och 33.
Prisstegrin-
Utan att vilja inlåta sig på frågan, i hvad mån den ena eller andra
SCpå ''ifrågaaf de här ofvan omhandlade statistiska utredningar rörande stegringen
varande af lefnadskostnaderna, hvilka utredningar delvis stödja sig på antaganden,
loncregiermg. lämpligen kunna tagas till utgångspunkt vid behandlingen af den löneregleringsfråga,
som utgör föremål för kommitténs arbete, finner kommittén
i alla händelser af berörda utredningar framgå, att stegringen
under angifna tidsperioder varit så betydlig, att densamma i och för
61
sig väl kan anses motivera en höjning af nu utgående aflöningar vid
statens järnvägar. Härtill kommer, att hittills icke försports några
tecken, som tyda på nedgång under den närmaste framtiden i nu gällande
prisförhållanden. Det torde i detta sammanhang kunna anmärkas,
att det antagande, som finnes uttaladt i statsutskottets år 1901 afgifna*
utlåtande öfver den då framlagda kungl. propositionen angående dyrtidstillägg,
nämligen att prisstegringen då syntes hafva nått sin höjd
och att en återgång till lägre priser kunde antagas vara nära förestående
icke gått i uppfyllelse, utan att tvärt om under den tidsperiod,
som ligger emellan sistnämnda år och den nuvarande tiden prisstegringen
i stort scdt alltjämt fortgått.
Med hänsyn emellertid därtill, att nu omförmälda utredningar afse en
jämförelse beträffande lefnadskostnaderna emellan, å ena sidan, förhållandena
under 1870- och början af 1880-talet och, å den andra, förhållandena
vid början af innevarande århundrade, under det att den
senaste löneregleringen vid statens järnvägar, hvilken i allt väsentligt
grundade sig på 1893 års järnvägskommittés den 24 oktober 1895 afgifna
betänkande, genomfördes så nyligen som 1897, skulle den meningen
lätt kunna göra sig gällande, att statens järnvägars personal
vore mindre i behof af löneförbättring än de statstjänare, hvilkas löner
reglerades under förstnämnda tidsperiod. För erhållande af en riktig
uppfattning rörande detta spörsmål måste man göra sig förtrogen med
de förhållanden, under hvilka nämnda kommitté tillkom, samt de synpunkter,
som kunna antagas hafva legat till grund för kommitténs förslag,
i hvad detsamma angår aflöningsfrågan. Dessa omständigheter
äro nämligen af betydelse vid bedömande af innebörden utaf kommitténs
förslag i berörda afseende.
I historiken, sid. 9, finnes omnämndt, hurusom järnvägsstyrelsen innebörden af
den 26 november 1892, på nådig befallning, afgaf underdånigt förslag
till förnyadt aflöningsreglemente för personalen vid statens järnvägar, kommittés fiirDå
detta förslag den 2 juni 1893 föredrogs inför Kungl. Maj:t, yttrade lö^3eJ^lrling
departementschefen till statsrådsprotokollet, bland annat, att vid behandlingen
af den föreliggande lönefrågan syntes i första rummet böra noga
undersökas, huruvida organisationen såväl inom järnvägsstyrelsen som
ock inom förvaltningens underafdelningar vore tillbörligen afvägd, efter
hvad förhållandena kräfde och medgåfve. Efter att hafva förordat tillsättande
af en kommitté för ifrågavarande ändamål, framhöll departementschefen
såsom föremål för de sakkunniges undersökning »huruvida
och i sådant fall hvilka förenklingar och besparingar må kunna vid
-
62
tagas såväl i afseende å själfva organisationen som ock genom det
sätt, hvarpå administrationens verksamhet i väsentligare detaljer bör
ordnas». I enlighet med departementschefens hemställan erhöll också
den kommitté, som samma dag tillsattes, till uppdrag »att efter noggrann
undersökning af järnvägsadministrationens organisation och det
sätt, hvarpå dess verksamhet i väsentliga grenar utöfvades, dock tills
vidare ej hvad taxeväsendet rörde, till Kungl. Maj:t afgifva underdånigt
betänkande äfvensom förslag ej mindre till ny instruktion för
järnvägsstyrelsen och nytt aflöningsreglemente för järn vägsstaten än
äfven till de öfriga bestämmelser, som syntes kommitterade i fråga om
statsbaneförvaltningen böra meddelas».
Af det ofvan sagda framgår att, ehuru ordnandet af aflöningsfrågan
gifvit uppslaget till kommitténs tillsättande, dess främsta åliggande
blifvit att verkställa en undersökning af järnvägsadministrationens
organisation och det sätt, hvarpå dess verksamhet i väsentliga grenar
utöfvades, därvid särskild vikt borde läggas på åstadkommandet af besparingar.
Såsom förklaring å den sist nämnda synpunkten torde böra
erinras — hvilket också i kommittébetänkandet (sid. 30) framhållits —
hurusom vid tiden närmast före kommitténs tillsättande statsbaneindustrien
befann sig i ett mindre gynnsamt läge dels genom det vid tillfället
rådande trycket i affärslifvet och dels genom de nyligen ur andra
synpunkter än förhoppningen om finansiell vinst anlagda norrländska
statsbanorna, hvilket förhållande, såsom kommittén på samma ställe i
betänkandet anmärker, manade »till de allvarligaste sträfvanden att inrätta
förvaltningen så ekonomiskt som möjligt». För ådagaläggande
af nu omförmälda förhållande framhålles, bland annat, att medan år
1876, då stambanan under ett helt kalenderår varit öppen till Storvik,
utgiftsprocenten utgjort 62,88 samt skillnadens mellan bruttoinkomst
och driftkostnad förhållande till byggnadskapitalet 4,03 procent, vore
motsvarande tal för år 1892, då Gellivarebanan ej medräknades, resp.
72,14 samt 2,38. Under åren 1893 och 1894 hade visserligen förbättring
inträdt i det att, för statsbanenätet nedom Boden utgiftsprocenten utgjort,
år 1893, 71,4 och år 1894 67,85 samt skillnadens mellan bruttoinkomst
och driftkostnad förhållande till byggnadskapitalet år 1893 2,4G och år
1894 2,71 procent, men resultatet kunde i alla fall icke enligt järnvägskommitténs
mening betecknas såsom tillfredsställande.
Till jämförelse med dessa i kommittébetänkandet af den 24 oktober
1895 förekommande uppgifter kan meddelas, att utgiftsprocenten
för år 1905 utgjorde 71,83 samt skillnadens mellan bruttoinkomst ''och
driftkostnad förhållande till byggnadskapitalet 3,49 procent.
63
För år 1906 äro nämnda tal icke fullt kända, men kunna de enligt
från järnvägsstyrelsens kammarkontor lämnad uppgift approximativt
beräknas till resp. 70 och 4 procent.
Att här ofvan anmärkta omständigheter i icke ringa grad utöfvat
inflytande på 1893 års kommitté vid bestämmandet utaf aflöningarna
för statsbanepersonalen torde vara obestridligt. Det mål, som kommittén
haft i sikte äfven vid behandlingen af aflöningsfrågan, nämligen
minskning af utgifterna för verket, skulle enligt kommitténs mening
till icke ringa del vinnas genom kommitténs förslag att inskränka antalet
befattningshafvare i skilda kategorier, genom användandet i vissa
fall af mindre kvalificerad och förty billigare personal och genom förenklingar
i arbetssättet, hvarjämte kommittén ansåg, att betydliga belopp
skulle kunna besparas genom indragning eller reglering af vissa
personalen dittills utöfver det ordinäre arfvodet tillkommande förmåner.
Med tanke på den sparsamhetsprincip, hvilken sålunda i vissa
afseenden uttryckligen angifvits såsom det normerande för kommitténs
förslag till aflöningsreglemente, torde med fog kunna förutsättas,
att kommittén äfven då det gällt ifrågasatta förhöjningar af de
kontanta aflöningsbeloppen gått till väga med den största försiktighet.
Visserligen föreslog kommittén, såsom i historiken omförmälts,
för en del befattningshafvare aflöningsförbättringar, men i åtskilliga
af dessa fall bestodo förbättringarna allenast däruti, att de minimiarfvoden,
som bestämts för vissa befattningshafvare genom 1874 års
aflöningsreglemente och som genom de sedan dess inträffade förändrade
förhållandena blifvit otidsenliga, af kommittén föreslogos till
förhöjning, under det att maximiarfvodena för samma befattningshafvare
enligt kommitténs förslag förblefvo oförändrade. För en del
befattningshafvare ifrågasattes ingen som hälst löneförbättring, medan
åter i vissa fall kommitténs förslag innebar nedsättning utaf de
till vederbörande utgående löneförmåner såsom t. ex. i fråga om tre
öfverdirektörer i järnvägsstyrelsen, hvilka, oaktadt deras kontanta arfvoden
enligt kommitténs förslag ökades, likväl ledo minskning i sina
löneförmåner genom den af kommittén föreslagna och sedermera af
Riksdagen fastställda indragningen af dem enligt förut gällande aflöningsreglemente
tillkommande förmån af fri bostad. För öfrigt
gjorde sig hos 1893 års kommitté gällande en sträfvan att, såvidt
möjligt, i aflöningshänseende likställa befattningar vid statens järnvägar
med befattningar, som kunde anses äga motsvarighet i andra
statens verk. Slutligen torde beträffande kommitténs förslag till aflöningsreglemente
böra anmärkas, att kommittén allenast i förbigående
64
berört frågan om den inverkan på aflöningarnas bestämmande, som
ökade lefnadskostnader borde anses äga. Med afseende bärå kan dock
erinras, att enligt Flodströms statistik en mera märkbar stegring af
nämnda kostnader gjort sig gällande först nnder åren närmast efter
1897 och sålunda efter det såväl 1893 års kommitté afgifvit sitt betänkande
som nu gällande aflöningsreglemente blifvit af Riksdagen fastställdt.
I detta sammanhang torde jämväl böra framhållas, hurusom,
på sätt af historiken inhämtas, 1897 års Riksdag så godt som utan
undantag godkände kommitténs förslag till aflöningsreglemente, i hvad
det afsåg de kontanta arfvodena, hvaremot kommitténs hemställan i
fråga om inskränkning af särskildt personalens bostadsförmåner i allmänhet
icke vann Riksdagens gillande. Att 1893 års kommitté i fråga
om särskildt de lägre betjäningsgrupperna föreslagit alltför låga aflöningsbelopp,
framgår däraf, att, såsom af historiken inhämtas, 1897 års
Riksdag, i anledning af därom väckt motion, beslöt den ändring i fråga
om aflöningen för banvakterna, att högsta arfvodet bestämdes till 660
kronor i stället för af kommittén och Kungl Maj:t föreslagna 600 kronor.
Såsom en följd häraf blef ock på förslag af järnvägsstyrelsen, vid 1898
års riksdag maximiarfvodet för stationskarlar höjdt från 660 till 720
kronor äfvensom vid riksdagen påföljande år maximiarfvodet för lokomotivputsare,
vagnputsare, pumpare och kolvakter ökadt från 720 till 780
kronor.
Af hvad här ofvan anförts rörande det af 1893 års järnvägskommitté
afgifna och i allt väsentligt sedermera fastställda förslag till aflöningsreglemente,
torde framgå, att 1897 års lönereglering vid statens
järnvägar tillkommit i samband med sådana omständigheter och varit
byggd på sådana principer, att den icke lärer kunna jämställas med
de löneregleringar, som under senare tider ägt rum vid andra statens
verk, äfvensom att regleringen, där den icke ägde gemenskap med den
samtidigt genomförda organisationsförändringen, till stor del bestått i
afskaffande af de mest otidsenliga aflöningsbestämmelserna i 1874 års
aflöningsreglemente. I anledning häraf och med hänsyn till den i stort
sedt obetydliga förbättring i järnvägspersonalens i regel genom nyssnämnda
aflöningsreglemente fastställda aflöningsförmåner, som inträdde
genom sagda lönereglering, lärer man vid bedömande af det närvarande
behofvet af löneförbättring vid statens järnvägar i väsentlig mån kunna
bortse från omförmälda lönereglering och detta så mycket mera som,
på sätt nyss blifvit anmärkt, densamma tillkommit innan ännu stegringen
af lefnadskostnaderna gjort sig mera märkbar.
Enär alltså löneförhållandena för statens järnvägars personal icke
65
afsevärdt förbättrats sedan tillkomsten af 1874 års aflöningsreglemente,
bör man enligt kommitténs mening, äfven då det gäller nämnda personal,
vara berättigad att taga hänsyn till de af ofvanbemälde fackmän gjorda
jämförelser beträffande lefnadskostnaderna mellan, å ena sidan, förhållandena
under 1870- och början af 1880-talet och, å den andra, förhållandena
vid början af innevarande århundrade.
Såsom ofvan anmärkts, ifrågasattes vid 1901 års riksdag, i samband
med beviljandet af dyrtid stillägg, en allmän revision af statstjänares
aflöningsförhållanden. Genom nådigt cirkulär den 25 oktober
1901
anbefallde också Kungl. Maj:t — under erinran, bland annat, hurusom,
under förutsättning att de förhållanden, som framkallat behofvet
af dyrtidstillägg, komme att fortfara någon längre tid framåt, sagda
behof synts böra tillgodoses på mera stadigvarande sätt än genom ett
år efter år beviljadt dyrtidstillägg — statens vederbörande ämbetsverk
och myndigheter att hvar för sin förvaltningsgren inkomma med utredning,
huruvida under den angifna förutsättningen för tiden efter 1902
ändringar i vederbörande lönestater kunde anses böra äga rum, därvid
tillika borde komma under öfvervägande, huruvida genom förenklingar i
förvaltningen tillfälle kunde beredas till indragning af tjänster, som
genom de förändrade anordningarna kunde undvaras. Det af järnvägsstyrelsen
i anledning häraf den 28 maj 1902 afgifna underdåniga
utlåtande, hvilket kommittén, bland andra handlingar, fått emottaga af
1902
års löneregleringskommitté, innehåller i hufvudsak följande.
Till en början ansåg sig styrelsen böra angifva en del allmänna
synpunkter, hvilka enligt styrelsens förmenande borde göra sig gällande
vid frågans behandling.
Först och främst erinrade styrelsen, att tillfälle att genom förenklingar
i förvaltningen möjliggöra indragning af tjänster icke kunde
förefinnas vid en så nyligen omorganiserad och i så snabb utveckling
varande kommunikationsförvaltning som statens järnvägar. Under framhållande,
hurusom redan under den korta tid, som förflutit, sedan den
förändrade organisationen af statsbaneförvaltningen trädt i kraft, det
befunnits nödigt att öka antalet befattningar, fann styrelsen det icke
vara att tänka på att söka åstadkomma någon minskning i staten för
de fasta arfvodena, hvarpå styrelsen förutsatte, att den i den nådiga
remissen anbefallda undersökningen uti ifrågavarande hänseende skulle
rikta sig.
Vidare anmärkte styrelsen, att det genom Riksdagens beslut i
fråga om dyrtidstilläggens utgående kunde anses fastslaget, att be
9
-
Järnvägsstyrelsens
und.
utlåtande den
28 maj 1902.
66
hofvet af löneförbättringar starkast gjorde sig gällande i fråga om den
del af personalen, som icke åtnjöte förmånen af fri bostad jämte den
vid järnvägsstaten därmed förenade förmånen af fri vedbrand.
Härförutom borde hänsyn tagas till en omständighet, som man vid
föregående löneregleringar vid statens järnvägar icke särskildt beaktat,
men som, särskildt då det vore fråga om en mera allmän förhöjning
i löneförmånerna, icke enligt styrelsens förmenande borde förbises,
nämligen den inverkan en eventuell aflöningsförhöjning hade på vederbörandes
pensionsvillkor. Med hänsyn till det ekonomiska obestånd,
som af flera orsaker, särskildt statsbidragets otillräcklighet, drabbat
statens järnvägstrafiks pensionsinrättning, fann styrelsen det nödigt,
att man vid den förestående löneregleringen undveke att genom sådana
aflöningsbestämmelser, som skulle medföra en allmän höjning af pensionerna,
än ytterligare försämra pensionsinrättningens ställning.
I anledning af de svårigheter, som yppat sig på grund af den
afsevärdt större fördel, som den med vissa befattningar vid distrikten
såsom regel förenade förmånen af fri bostad in natura erbjöde i jämförelse
med förmånen af hyresbidrag i penningar eller, för styrelsepersonalen,
däremot svarande vederlag i form af förhöjdt arfvode, ansåg
styrelsen därjämte, att ett önskningsmål vid den förestående regleringen
vore ett relativt utjämnande af olikheten mellan förmånen af
fri bostad och det däremot svarande vederlaget genom detta senares
höjande.
Slutligen hemställde styrelsen om borttagandet af de två lägsta
löneklasserna å 420 och 480 kronor såsom dåmera icke tidsenliga.
I sammanhang med förslaget om lönereglering för personalen i
allmänhet föreslog styrelsen en särskild reglering af de vid järnvägstelegrafen
anställda tjänstemännen. Styrelsen hemställde nämligen om
inrättande af nya telegrafingenjörstjänster, en för hvart distrikt, och i
samband därmed om reglering af telegrafinspektorernas lön och tjänsteställning.
Efter detaljmotivering för hvarje särskildt fall gjorde styrelsen till
slut följande hemställanden, nämligen,
I) '' att i den uti § 3 af gällande nådiga aflöningsreglemente för
personalen vid statens järnvägar intagna stat öfver fasta arfvoden de
ändringar vidtoges:
att arfvodet för öfverdirektör fastställes till 7,400 kronor, däråt
5,400 kronor lön och 2,000 kronor tjänstgöringspenningar, under det
att öfverdirektörs rätt att kunna erhålla ålderstillägg upphör;
att arfvodet för revisor och förrådsförvaltare inom styrelsen höjes
till 4,000 kronor, däraf 2,600 kronor lön och 1,400 kronor tjänst- •
göringspenningar;
att arfvodet för förste vaktmästare höjes till 1,300 kronor, däraf
900 kronor lön och 400 kronor tjänstgöringspenningar;
att arfvoden med 3,000 kronor, däraf 2,250 kronor lön och 750
kronor tjänstgöringspenningar, uppföras för 5 telegrafingenjörer, med
bestämmelse tillika att aflöningen kan höjas efter 5 år med 500 kronor
och efter 10 år med ytterligare 500 kronor;
att1 jämte det antalet telegrafinspektorer fastställes till 7, arfvodet
för sådan tjänsteman fastställes till nedsatt belopp af 2,400 kronor,
däraf 1,800 kronor lön och 600 kronor tjänstgöringspenningar, med
bestämmelse tillika att aflöningen kan höjas efter 3 år med 300 kronor
och efter 6 år med ytterligare 300 kronor;
att arfvodet för byråassistent, underinspektör och expeditionsföreståndare
höjes till 2,400 kronor, däraf 1,800 kronor lön och 600 kronor
tjänstgöringspenningar, med bestämmelse tillika att aflöningen kan
höjas efter 3 år med 300 kronor och efter 6 år med ytterligare 300
kronor;
att sista stycket af den vid paragrafen fogade anmärkningen 2 erhåller
den lydelse, att tilläggsarfvode icke må uppbäras af befattningens
innehafvare, då han icke uppbär tjänstgöringspenningar;
II)
att ur den i § 4 af aflöningsreglementet intagna tabell öfver
arfvoden efter klass måtte uteslutas arfvoden nu uppförda enligt 17:e
klassen med 480 kronor och enligt 18:e klassen med 420 kronor;
III)
att i den uti § 5 af aflöningsreglementet intagna tabell öfver
arfvodenas efter klass reglering de ändringar vidtoges,
att för tjänstehafvare inom styrelsen lägsta arfvodet höjes för vaktmästare
till 840 kronor och för kontorsvakt till 540 kronor samt högsta
arfvodet höjes för vaktmästare till 1,080 kronor och för kontorsvakt
till 660 kronor, hvarjämte de för manligt och kvinligt kontorsbiträde
uppförda arfvodesbelopp uteslutas;
att för tjänstehafvare vid distrikten lägsta arfvodet höjes för stationsinspektor
å 4:e klassens station till 2,100 kronor, för bokhållare,
telegrafist, förste stationsskrifvare och stationsinspektor å 5:e klassens
station till 1,800 kronor, för lokomotivmästare och vagnmästare till
1,500 kronor, för lokomotivförare och stationsmästare å 6:e klassens
station till 1,080 kronor, för öfverbanmästare till 960 kronor, för öfverkonduktör
och konduktör samt stationsmästare å 7:e klassens station
till 900 kronor, för banmästare till 840 kronor, för eldare, manligt
68
kontors biträde och packmästare till 780 kronor, för stationskarlsförman
och portvakt vid l:a klassens station eller vid verkstad till 720 kronor,
för vaktmästare till 660 kronor, för kvinnligt kontorsbiträde, vagnsmörjare,
lokomotivputsare, vagnputsare, pumpare, kolvakt och portvakt
till 600 kronor, för stationskarl, banvakt och kontorsvakt till 540
kronor;
att för tjänstehafvare vid distrikten högsta arfvodet höjes för stationsskrifvare
å annan station än l:a, 2:a eller 3:e klassens till 2,100
kronor, för stationsmästare å 6:e klassens station till 1,500 kronor, för
kvinnlig kontorsskrifvare, baumästare, manligt kontorsbiträde och stationsmästare
å 7:e klassens station till 1,200 kronor, för stationskarlsförman
och portvakt vid l:a klassens station eller vid verkstad till
1,080 kronor, för vaktmästare till 900 kronor, för vagnsmörjare till
840 kronor, för portvakt till 780 kronor och för kontorsvakt till 660
kronor;
att arfvode för en ny klass stationsmästare, benämnd stationsmästare
å 8:e klassens station, uppföres med lägst 840 kronor och
högst 960 kronor;
att de för notisbärare nu uppförda arfvoden uteslutas; samt
att bestämmelse intages dels därom, att vagnförman, hvilken tjänstgör
å större station, kan erhålla ett tilläggsarfvode efter högst 120
kronor för år och dels därom, att lokomotivputsare, vagnputsare,
pumpare, kolvakt, stationskarl och banvakt, som med godt vitsord i
sin befattning tjänstgjort femton år, kan utöfver det för befattningen
fastställda högsta arfvode erhålla ett tilläggsarfvode af 60 kronor
för år;
IV) att i de uti § 9 af gällande aflöningsreglemente intagna bestämmelser
rörande förmånen af fri bostad m. m. vidtoges de ändringar,
att bland de tjänstemän och betjänte, hvilka enligt mom. 1 kunna
komma i åtnjutande af förmånen af fri bostad uti järnvägens egna
eller i närheten af tjänstgöringsplatsen belägna, för ändamålet förhyrda
lägenheter, uppföras jämväl förste stationsskrifvare å l:a klassens
station, öfverbanmästare, trädgårdsmästare och kontorsbiträde;
att det hyresbidrag, som enligt mom. 3 utgår till tjänstemän och
betjänte vid distrikten, hvilka ej åtnjuta fri bostad, höjes från tjugu
till trettio procent af arfvodet; samt
att stadgande införes därom, att särskild hyreskjälp, som dock
icke må inräknas i den aflöning, hvarå delaktighet i statens järnvägstrafiks
pensionsanstalter må beräknas, skall utgå till tjänstemän och
betjänte inom styrelsen med följande årliga belopp:
69
till generaldirektör med
............................................................ 1.200
kronor
»
öfverdirektör med.................................................................... 1,000
»
»
byrådirektör och arkitekt
med............................................. 800
»
» kamrerare och med honom i arfvodeshänseende likställda
med......................................................................... 700
»
»
registrator och med
honom
likställda med.................... 600
»
samt till öfriga tjänstemän samt betjänte med undantag för förste
vaktmästare och vaktmästare med tio procent af arfvodet;
V)
att den i § 10 mom. 5 af aflöningsreglementet. intagna bestämmelse
måtte ändras därhän, att extra inkomst enligt denna § icke finge
af befattningens innehafvare uppbäras, då han icke tjänsten förrättade;
dock att hufvudkassör och distriktskassör finge uppbära felräkningspenningar
under sådan ledighet, då tjänstgöringspenningar finge åtnjutas;
samt
VI)
att såväl den personal, som efter 1897 års lönereglering kvarstode
å gammal stat, som äfven den, som efter den nya löneregleringen
kunde komma att kvarstå å nuvarande stat, måtte komma i åtnjutande
af den i punkt IV här ofvan angifna förmån af särskild hyreshjälp
eller ökadt hyresbidrag.
Uti åtskilliga af de till kommittén inkomna petitioner från skilda
grupper bland personalen vid statens järnvägar förekomma en del allmänna
synpunkter, hvartill enligt sökandenas mening hänsyn borde
tagas vid bedömande af frågan om behofvet af löneförbättring för denna
personal i sin helhet.
I en den 1 april 1906 dagtecknad, af Carl Neuman m. fl. underskrifven
underdånig framställning, hvilken är afsedd att utgöra en sammanfattning
af de åsikter och önskemål i aflöningsfrågan, som uttalats
vid ett möte i Stockholm i september 1902 med delegerade för tjänstemän
och betjänte vid samtliga afdelningar af statens järnvägar, anföres
i ofvannämnda afseende, bland annat, följande:
»Vissa särskilda grunder kunna emellertid med skäl åberopas för
en väsentlig förbättring speciellt i järnvägspersonalens lönevillkor.
Så har ju denna personal i och genom sin tjänst ett ansvar för
människolif, hvartill väl få motstycken torde kunna uppletas inom hela
statsförvaltningen. Af enahanda säregna och omfattande natur är ock
dess ansvar för gods och egendom, ej minst för en synnerligen dyrbar
materiel. Och ej heller får förbises den ofantliga uppbörd af staten
Uttalanden
om behofvet
af löneförbättring
uti
petitioner
från
personalen.
Carl Neumans
m. fl:s framställning.
70
tillkommande medel, som åligger stora grupper inom denna personal.
En alldeles särskild omständighet, som väl förtjänar att framhäfvas, är
den på naturtilldragelser och på tillfälligheter, som äro oberoende af
mänskligt förutseende, grundade nödvändigheten att järnvägarnas personal
ju måste vara underkastad oberäkneliga och understundom oerhörda
förlängningar af arbetstiden. Man tänke blott på den nästan
obegränsade arbetstid, som vid inträffande tågrubbningar erfordras för
att så fort i mänsklig makt står återställa trafikens tillbörliga gång.
Men om således ur dessa synpunkter billigheten synes kräfva förhöjning
i nu gällande aflöningsbelopp, torde äfven ur statens synpunkt
sådan förhöjning vara synnerligen påkallad. Hvarje arbete förutsätter,
för att i stort sedt väl utföras, villighet hos den, som skall förrätta
arbetet. Men det kan vara svårt att alltid påräkna denna villighet hos
dem, hvilka plågas af dagliga och stundliga bekymmer för sin egen
och sin familjs existens. En viss säkerhet — om ock anspråklöst tilltagen
dock tillräcklig att åstadkomma befrielse från sådana öfverhängande
bekymmer -— är obestridligen den bästa häfstången förskapande
af den aldrig svikande oförtrutna arbetsvillighet, som är så
högst nödvändig i järnvägstjänsten med dess, såsom nyss påvisats,
understundom oberäkneliga anspråk på ökadt arbete.
Ej heller må den synpunkten förbises, att järnvägstjänsten i vissa
befattningar han innebära svåra frestelser för den otillräckligt aflönade,
på hvilken ansvaret hvilar t. ex. för kontroll å godstrafiken. Måste
han skuldsätta sig, så kan han ock komma i ett olämpligt och farligt
beroende af enskilde. På andra områden af statsförvaltningen plägar
ju den synpunkten göras gällande, att sådana tjänster, hvilka lätteligen
kunna tänkas leda till förhållanden af nu antydd art, böra i statens
eget intresse tillräckligt aflönas.»
För bestyrkande af billigheten hos de framställda krafven å löneförbättring
hafva i flera af de inkomna framställningarna anställts jämförelser
beträffande aflöningsförhållandena för statsbanepersonalen och
för likställd personal vid andra statens verk eller därmed jämförliga
förvaltningar, hvilka jämförelser enligt sökandenas mening gåfve vid
handen, att statsbanepersonalen vore särskildt ogynsamt lottad i aflöningsliänseende.
Sålunda förekommer i en petition från Sveriges statsbanors
stationskarlsförmans-, stationskaris- och kontorsvaktsförening
följande uttalande i nyss angifna riktning:
71
»Vi anse knappast beliöfligt erinra, att bland alla öfriga statens Sveriges statsverk
och inrättningar knappast någon befattning finnes, som är så lågt sta“™skarisaflönad
som de lägre befattningarna vid statsbanorna, oaktadt att de förmans
sistnämndas arbete torde vara mera ansträngande och för samhället s0^hl0kn0snt™rss_
minst lika gagnande samt risken och ansvaret vid detsammas utförande vaMsförbetydligt
större än vid något annat statens verk.
Under sådana förhållanden, och då järnvägstjänsten kräfver en
personal med stor uthållighet och särskildt hög grad af påpasslighet
och sinnesnärvaro samt minst lika mångsidig utbildning som den lägre
personalens vid exempelvis tull- och postverken, torde det vara nödvändigt,
att en blifvande lönereglering tillförsäkrade den lägre statsbanepersonalen
minst lika fördelaktiga löneförmåner, som de, hvilka
åtnjutas inom de lägre befattningarna vid ofvannämnda verk, för så
vidt det i framtiden skall blifva möjligt att hålla den svenska järnvägspersonalen
uppe på den höga ståndpunkt, den enligt allmänt omdöme
nu intager bland Europas järnvägsmän.»
Uti särskildt de från olika grupper af tjänstemän inkomna framställningar
hafva till jämförelse vid lönereglering åberopats de lönestater,
som fastställts dels vid 1902 års riksdag för personalen vid
riksbanken och dels vid 1905 års riksdag för mariningenjör skår en.
Bland de framställningar om löneförbättringar för statens järn- 1903 års und.
vägars personal, som förekommit under de senare åren, torde i detta
sammanhang särskildt böra erinras om den under år 1903 till Kungl. vakter, vagnMaj:t
ingifna från banvakter, vagnsmörjare, lokomotiv- och vagnputsare, ■vnörJ''arc m-flkoivakter,
pumpare, stationskarlsförmän, stationskarlar och kontorsvakter,
hvilken framställning, på sätt i historiken omförmälts, haft till
följd dels att Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 22 juni 1904 medgifvit
uppflyttning i högre aflöningsklass för en del af nämnda befattningshafvare
dels ock att, på framställning af Kungl. Maj:t, vid 1905 och
1906 års riksdagar beviljats ett tillfälligt lönetillägg af 60 kronor åt
en hvar af de betjänte — undantagandes dem, som kommit i åtnjutande
af förenämnda uppflyttning i löneklass — hvilka åtnjöte fast arfvode
eller arfvode efter klass till belopp af 960 kronor eller därunder.
Genom sistnämnda åtgärd lärer behofvet af löneförbättring, särskildt
hvad angår den lägst aflönade personalen vid statens järnvägar
vara af statsmakterna erkändt.
72
Allmänna
synpunkter.
Kommitténs förslag till reglering utaf aflöningsförhållandena
för den personal, som enligt gällande instruktion och
aflöningsreglemente räknas till betjäningen.
Då kommittén går att fullgöra det åt kommittén lämnade uppdrag,
har kommittén ansett sig böra till en början i ett sammanhang behandla
aflöningsförhållandena för den grupp af statsbanans personal,
som enligt gällande instruktion och aflöningsreglemente räknas till betjäningen
och hvilken grupp i sig innefattar det öfvervägande flertalet
af personalen.
Järn vägsbetjäningen intager i åtskilliga afseenden en särställning
inom statsförvaltningen. I intet annat statens verk förekommer ens
tillnärmelsevis ett så stort antal befattningshafvare, tillhörande betjäningsklassen,
som vid statens järnvägar. Härtill kommer, att medan
inom andra verk de sysslor, som utföras af betjäningspersonal, i regel
äro i viss mån likartade, måste järnvägsbetjäningen med hänsyn till
olikheten i tjänstgöring uppdelas i en mängd grupper med vidt skilda
tjänstgöringsområden. Sistnämnda förhållande har ansetts medföra behofvet
icke blott af en mängd gradationer i afseende å de kontanta
arfvodesbeloppen, afsedda att åstadkomma motsvarighet mellan dessa
senare och de särskilda befattningarnes vikt och ansvar, utan äfven
af flere olika aflöningsformer. Oafsedt de nu antydda olikheterna emellan
järnvägsbetjäningen såsom helhet betraktad, å ena sidan, och öfriga
betjäningsgrupper inom statsförvaltningen, å den andra, hvilka olikheter
funnit uttryck i det för ifrågavarande järnvägspersonal gällande aflöningssystem,
torde icke böra förbises, att en stor del af de sysslor, som utöfvas
af järnvägsbetjäningen, äro af beskaffenhet att ställa alldeles särskilda
fordringar å nämnda personal i afseende å duglighet, ordentlighet
och plikttrohet. Väl är det sannt, att hvarje verksamhet såväl i
enskild som allmän tjänst af sin utöfvare kräfver nyssnämnda egenskaper,
liksom det också måste medges, att en del af de göromål, som uträttas
af järnvägsbetjäningen, äro af enklare art, men det kan icke
73
förnekas att, med hänsyn till den fara för människolif och den betydande
risk för skada å egendom, såväl statens som enskildes, hvarmed
järnvägsdriften är förenad, fordringar ne å omförmälda egenskaper
måste ställas högre hos järn vägsbetjäningen, i stort sedt, än hos
personal med motsvarande ställning i andra verk. Men om så är förhållandet,
så måste äfven aflöningarne i viss mån afpassas härefter på
det att statens järnvägar städse må kunna förvärfva en personal, som
i alla afseenden fyller måttet i fråga om de egenskaper, som särskildt
för järnvägstjänsten äro af betydelse. Visserligen hafva hittills ingå
svårigheter ägt ruin beträffande rekryteringen af den lägie järnvägspersonalen,
men oafsedt vikten att härvid äga tillgång till så rikligt
urval som möjligt, torde man icke kunna bortse från möjligheten att
med hänsyn till det ökade behof af arbetskrafter å andra områden,, som
ett kraftigt uppsving i näringslifvet kan medföra, förhållandena i berörda
afseende kunna undergå förändring.
Här ofvan har erinrats om den mångfald af gradationer beträttande
aflöningsbelopp, som förekomma för de särskilda giupperna af betjäningspersonal
vid statens järnvägar. I detta hänseende kan anmärkas,
att vid 1897 års lönereglering icke gjordes några afsevärda förändringar,
hvad betjäningspersonalen angår, vare sig i den riktning att
nya befattningar inrättades och förändrad fördelning af göiomålen mellan
olika grupper ägde rum eller att förliallandena i aflöningshänseende
mellan befintliga befattningar i vidare mån rubbades, utan förblef det
i förevarande afseende i hufvudsak vid den sakernas ordning, som fastslagits
genom 1874 års aflöningsreglemente. Det antagande ligger nära
till hands, att med den utveckling af statsbanedriften, som ägt ium
sedan nyssnämnda tid, förhållandena ändrats därhän, att man måste
tillse, huruvida icke en omreglering måste äga rum icke blott .beträffande
aflöningarne för nuvarande befattningar utan äfven i flaga om
själfva befattningarne och göromålens fördelning dem emellan. Ehuru
i kommitténs uppdrag icke ingår att verkställa någon undersökning, l
hvad mån en förändring i den nuvarande organisationen af statens
järn vägsförvaltning må anses böra äga rum, har kommittén emellertid
så mycket mindre tvekat att företaga undersökning och afgifva förslag
beträffande en omreglering i ofvan angifna alseende, som enligt kommitténs
mening en dylik omreglering, äfven om densamma skulle innefatta
inrättande af nya befattningar, mera har karaktären af en lönereglering
än en organisationsförändring. Särskildt i fråga om den
grupp af personalen, hvarom nu är fråga, nämligen betjäningen, kunna
nämligen förändringar i nu angifven riktning genomföras utan att där
-
74
Förenkling i
aflöningssystemct.
igenom i någon mån organisationen i dess helhet behöfver rubbas. Sålunda
har kommittén exempelvis, med hänsyn till den utveckling förrådsväsendet
vid statens järnvägar erhållit, funnit sig böra verkställa
en uppdelning af den vid förråden anställda betjäningspersonalen eller
de nuvarande materialvakterna sålunda att för utöfvande af den mest
kräfvande verksamheten vid förråden skulle inrättas en särskild högre
befattning under benämningen förrädsmästare. Vidare skulle en del ansvarsfullare
sysslor, som numera förrättas af materialvakterna, uppdragas
åt för rådsförmän, hvarförutom för ombesörjande af enklare göromål, som
för närvarande hufvudsakligen utföras af extra personal, skulle inrättas
en ordinarie befattning med benämningen förrådsvakt. För de ytterligare
förslag, som kommittén ansett sig böra framställa i nu ifrågavarande
hänseende, kommer redogörelse att lämnas i samband med
behandlingen af frågan om bestämmande af kontanta arfvodesbelopp
för de särskilda befattningarne bland betjäningspersonalen.
Af den ofvan lämnade framställningen rörande järnvägspersonalens
nuvarande aflöningsförhållanden framgår, såsom också nyss anmärkts, att
vid statens järnvägar förekomma en mångfald olika aflöningsformer, hvilka
icke äga motsvarighet, åtminstone icke i samma utsträckning, inom andra
statens verk, och detta gäller särskildt betjäningspersonalen å distrikten.
Förutom det ordinarie arfvodet är sålunda hela denna personal
berättigad till bostad in natura eller hyresbidrag, hvarjämte särskilda
grupper af nämnda personal åtnjuta beklädnad in natura eller motsvarande
ersättning därför, premier och milpenningar, särskilda tillläggsarfvoden
och s. k. kallortstillägg samt, om också i ringa utsträckning, felräkningspenningar,
hvartill komma sådana i penningar icke lätteligen
uppskattbara förmåner som fri sjukvård och medicin samt fribiljetter. Det
har också ofta anmärkts mot det nu gällande aflöningssystemet, att detsamma
är alltför inveckladt, så att man endast med svårighet kan erhålla
en öfversikt beträffande de särskilda befattningshafvarnes hela löneinkomst.
1893 års järnvägskommitté, som vid sitt förslag till lönereglering
sträfvade efter åstadkommande af största möjliga likhet i aflöningsformer
med öfriga ämbetsverk, sökte i afsevärd mån genomföra inskränkningar
i berörda, vid sidan af det egentliga arfvodet utgående
förmåner. Den nu samlade kommittén inser för sin del väl den olikhet,
som i många afseenden råder emellan statens järnvägar, å ena, och
andra ämbetsverk, å andra sidan, — en olikhet, som i vissa fall väl
torde anses kunna motivera förekomsten af en del för statens järnvägar
säregna aflöningsformer — men har likväl ansett sig hafva fulla
75
skäl att undersöka, huruvida icke en förenkling utaf aflöningssystemet
skulle kunna genomföras, bland annat därigenom att en eller annan af
de ofvan omförmälda aflöningsförmånerna indroges . samt medräknades
vid bestämmandet af det ordinarie arfvodet. Kommittén bär härvidlag
i främsta rummet fäst sig vid de s. k. tillägg sarfv oden ^ h vilka utgå till
vissa stationsbetjänte.
Särskilda aflöningsförmåner för betjänte vid distrikten.
Förenämnda tilläggsarfvoden, b vilka på förslag af 1893 års järn vägskommitté
infördes vid 1897 års lönereglering, utgå jämlikt nu gällande
aflöningsreglemente dels till stationskarlsförman, hvilken tjänstgör såsom
växel- eller magasinsförman vid större station, med 60 a 180 kronor för
år och dels till stationskarl, hvilken tjänstgör såsom signalkarl, växelkarl
eller magasinskarl vid större station, med högst 60 kronor för år.
Såsom regel gäller jämlikt järnvägsstyrelsens cirkulär den 31 december
1897 och den 14 januari 1903, att tilläggsarfvode af ifrågavarande slag icke
utbetalas till omförmälda befattningshafvare, som tjänstgöra å lägre station
än 3:e klassens. Genom särskilda beslut af järnvägsstyrelsen har emellertid
bestämts, att tilläggsarfvoden jämväl skola utgå till stationskarlsförmän
och stationskarlar å vissa stationer af lägre klass än 3:e med linigare
trafik såsom Stugsund, Malmberget, Saltskog, Örebro södra, Olskroken
och Tomteboda. Genom ett järnvägsstyrelsens beslut af den 13
december 1904 har vidare föreskrifvits i fråga om tilläggsarfvoden åt
stationskarlsförmän, att fem år skulle i regeln förflyta emellan förhöjning
af tilläggsarfvode från 60 till 120 kronor samt från 120 till 180 kronor.
Det sistnämnda beloppet skulle dessutom endast utbetalas till stationskarlsförman,
som tjänstgjorde såsom växelförman å l:a—3:e klassens
station med betydande växling. Enligt hvad som gällde i berörda afseende
den 1 april 1906, åtnjöto af 435 stationskarlsförmän 38 stycken
tilläggsarfvode å 60 kronor, 241 stycken dylikt arfvode å 120 kronor
och 54 stycken sådant arfvode å 180 kronor. Af 2,814 stationskarlar
voro vid samma tid 1,909 stycken i åtnjutande af tilläggsarfvode.
Mot den princip, å hvilken tilläggsarfvoden af ifrågavarande slag
hufvudsakligen äro grundade eller att högre betalning bör tillerkännas
sådana befattningshafvare inom en större grupp, hvilkas tjänstgöring är
af mera kräfvande natur, lärer ingen invändning med fog kunna göras.
Emellertid har äfven en annan synpunkt gjort sig gällande vid införandet
af omförmälda anordning. Då 1893 års järnvägskommitté — i motsats
mot hvad järnvägsstyrelsen i sin underdåniga skrifvelse med för
-
Tiiiäggsarfvoden
till vissa
stationsbetjänte.
76
slag till nytt aflöningsreglemente den 26 november 1892 ifrågasatt,
nämligen att indela stationskarlsförmännen och stationskarlarne i olika
grupper med högre arfvode för dem, åt hvilka ett mera maktpåliggande
arbete vore anförtrodt — förordade införandet af tilläggsarfvoden, som
skulle utgå endast så länge den särskilda tjänstgöring, som betingade
en högre betalning, fortfore, anförde nämnda kommitté såsom motiv för
sitt förslag härutinnan, bland annat, följande.
De göromål, hvilka tillkomme den del af ifrågavarande personal,
som användes till växel-, signal- och magasinstjänst vid de större stationerna,
vore af den beskaffenhet, att de fordrade full spänstighet och
vigör hos personalen. Det kunde för den skull lätt inträffa, att en karl,
som användts i dylik tjänstgöring, efter några år icke funnes för densamma
längre lämplig utan ansåges böra återflyttas till vanlig stationstjänst.
Någon anledning gåfves emellertid då icke, hvarför han skulle
uppbära det högre arfvode, han under den särskilda, mera maktpåliggande
tjänstgöringen erhållit.
Dessa nu anförda skäl till förmån för tilläggsarfvodena synas emellertid
endast hållbara under den förutsättningen, att enahanda princip
tillämpades för statstjänare i allmänhet, hvilket, såsom bekant, icke är
fallet. Också har systemet med tilläggsarfvoden såsom aflöningsform
i praktiken befunnits behäftadt med en del olägenheter. Till en början
får kommittén i berörda afseende framhålla det missnöje, som, enligt
hvad inom kommittén blifvit upplyst, tilläggsarfvodena allmänt gifvit
anledning till bland den del af stationspersonalen, som på grund af sin
tjänstgöringsort eller tjänstgöringens beskaffenhet icke är i åtnjutande
af dylikt arfvode. Visserligen är det sannt, att vid hvarje lönereglering
i verklig mening, d. v. s. där man söker på möjligast rättvisa sätt
utmäta aflöningsförmånerna efter hvarje befattnings ansvar och vikt,
missnöje alltid uppkommer hos den personal, som funnit sig i aflöningshänseende
sämre ställ d än sina kamrater, men fråga är huruvida icke
i förevarande fall missnöjet i viss mån kan försvaras. Det torde sålunda
vara ganska naturligt, att en stationskarl, som blifvit placerad å
en 4:e klassens station, där inga tilläggsarfvoden utgå men där trafiken,
t. ex. af den anledning at.t stationen är en föreningsstation, kan vara
liflig nog, har svårt att inse rättmätigheten däraf, att en hans
kamrat i samma befattning å exempelvis en 2:a klassens station skall
— förutom högre begynnelsearfvode — erhålla fem kronor i
månaden mera än han själf, oaktadt bägges tjänstgöring i stort
sedt är af likartad beskaffenhet. Den större intensitet i arbetet, som
antages förekomma å en större station särskildt vid växling, hvilket för
-
77
hållande dock i regel medför förkortad arbetstid, kan måhända motvägas
därutaf, att å den mindre stationen tjänstgöringstiden är mer utsträckt.
Men äfven om man tager hänsyn till förhållandena å en och samma
station, där skillnaden mellan den personal, som åtnjuter tilläggsarfvode
och den, som är i saknad däraf, är beroende på tjänstgöringens beskaffenhet,
kunna omständigheterna vara sådana, att i vissa fall denna skillnad,
sådan densamma för närvarande är genomförd, icke kan anses
vara fullt motiverad. Såsom exempel härpå kan anföras, hurusom vid
en del stationer den anordningen förekommer, att stationskarlar, som
utbildats i yttre tjänstgöring, men hvilka visat fallenhet för skrifgöromål,
intagas å stationens expedition, där de förrätta samma sysslor, som
de högre aflönade kontorsbiträdena. Att dessa stationskarlars arbete är
minst lika mycket värdt som en växel- eller magasinskaris torde vara
uppenbart. Emellertid har genomförandet af sistberörda anordning, som
kommittén anser vara från tjänstens synpunkt synnerligen lämplig, och
hvars tillämpning i än större utsträckning än hvad nu sker, kommittén
i ett annat sammanhang tänker förorda, medfört svårigheter just på
grund af tilläggsarfvodena, sådana de nu äro bestämda, då trafikbefälet
af lätt insedda skäl hyser betänkligheter att tvinga exempelvis en magasinskarl,
som sköter sin syssla till full belåtenhet, men måhända skulle
vara särskildt lämplig till expeditionstjänst, att emottaga dylik tjänstgöring
med förminskade löneinkomster. Det ofvan anförda, som hufvudsakligen
varit afsedt att visa, i hvad mån personalens missnöje med
tilläggsarfvodessystemet kan anses äga fog för sig, torde äfven i någon
mån belysa de svårigheter, som äro förenade med ett fullt rättvist genomförande
af systemet. De nu anmärkta omständigheterna hafva också
ledt därhän, att tilläggsarfvoden numera utdelas i betydligt större
omfattning, än som kan anses vara öfverensstämmande med den princip,
å hvilken berörda aflöningsform är grundad. Sålunda har trafikbefälet
funnit sig föranlåtet att söka å de stationer, å hvilka enligt
järnvägsstyrelsens bestämmande tilläggsarfvoden få utbetalas till ifrågavarande
stationspersonal, anordna tjänstgöringen så, att så många som
möjligt af personalen måtte komma i åtnjutande af nämnda förmån.
Af de stationskarlsförmän, som äro placerade å stationer af l:a—3:e klass
samt de öfriga här ofvan nämnda stationer, å hvilka enligt järnvägsstyrelsens
medgifvande tilläggsarfvoden få utdelas, äro endast 7 stycken
i saknad af tilläggsarfvode, och hvad beträffar stationskarlar å ifrågavarande
stationer åtnjuta alla utom 32 stycken dylikt arfvode. Detta
är onekligen ett missförhållande men ett missförhållande, som i viss
mån torde få skrifvas på själfva systemets räkning.
78
Äfven i ett annat hänseende har nämnda system kommit att tilllämpas
så att det därmed afsedda syftet till en viss grad förfelats. Af
1893 års järnvägskommittés här ofvan anförda motivering till förslaget
om tilläggsarfvoden framgår, att nämnda kommitté lagt särskild vikt
vid den fördel, som den föreslagna anordningen ansetts medföra därutinnan,
att då en karl icke längre hade den spänstighet och vigör,
som erfordrades för utförande af den mera maktpåliggande tjänstgöring,
för hvilken tilläggsarfvodet skulle utgöra ersättning, kunde detsamma
fråntagas honom. Förklarligt nog har man emellertid dragit sig för
att låta en karl, som en längre tid innehaft omhandlade löneförmån och
under denna tid skött sin syssla till belåtenhet, lida minskning i sin
aflöning allenast på den grund, att han till följd af ålder samt därigenom
minskade kropps- och själskrafter eller möjligen af annan icke
själfförvållad orsak blifvit mindre skickad än förut att utföra vissa honom
anförtrodda göromål. Förhållandena hafva också i verkligheten
gestaltat sig sålunda att de, som en gång erhållit tilläggsarfvoden och
icke blifvit befordrade till annan befattning, i regeln fått behålla
desamma.
Emot anordningen med tilläggsarfvoden kan slutligen anmärkas,
att den gifver anledning till praktiska olägenheter, särskildt vid aflöningslistornas
upprättande. Då enligt tilläggsarfvodets natur detsamma
icke bör utgå under andra tider, än då vederbörande förrättar tjänst,
måste vid hvarje aflöningslikvid ett tidsödande arbete ägnas åt uträkning,
i hvilken mån hvarje karl, som åtnjuter tilläggsarfvode och på
grund af sjukdom eller annan ledighet varit ur tjänst under månaden,
skall vidkännas afdrag i fråga om tilläggsarfvode.
På grund af såväl de öfverdrifter i tillämpningen, hvartill det nuvarande
systemet med tilläggsarfvoden gifvit anledning och hvilka svårligen lära
helt och hållet kunna undvikas, som ock de olägenheter, hvilka, på sätt här
ofvan nämnts, äro förbundna med samma system, hvartill ytterligare
kommer, att afskatfandet utaf ifrågavarande tilläggsarfvoden skulle i sin
mån bidraga till förenkling af lönesystemet vid statens järnvägar, har
kommittén funnit sig böra föreslå, att nämnda aflöningsform för stationspersonal
måtte upphöra. Kommittén har ansett sig så mycket hellre
kunna göra detta som kommittén, på sätt framdeles skall visas, kommer
att framlägga förslag till ny gruppering af stationspersonalen, hvilket
åsyftar att vinna det med tilläggsarfvodena afsedda ändamålet på
ett lämpligare sätt än enligt nuvarande system.
Förutom de här ofvan omhandlade tilläggsarfvodena till vissa
stationsbetjänte utgå äfven dylika arfvoden till en del banvakter. Så
-
79
lunda förekommer i § 5 i gällande aflöningsreglemente stadgande därom
att banvakt, hvilken tjänstgör såsom vakt vid rörlig bro, kan under
seglationstiden erhålla ett tilläggsarfvode efter 60 å 120 kronor för år.
I 1874 års aflöningsreglemente upptogos brovakter såsom särskilda
befattningar med samma aflöning som banvakter, men stadgades tillika,
att järnvägsstyrelsen ägde att tillägga högst 20 kronor i månaden under
seglationstiden för vakt vid rörliga broar. Uti sin förut omnämnda
underdåniga skrifvelse den 26 november 1892 angående nytt aflöningsreglemente
föreslog styrelsen den förändrade anordning i berörda hänseende,
att brovakterna i stället för tilläggsarfvoden måtte erhålla fasta
arfvoden, som med 120 kronor öfverstege arfvodena för banvakter. 1893
års järnvägskommitté, som motsatte sig nämnda förslag och ansåg, att benämningen
brovakt borde försvinna, införde i stället ofvan omförmälda
bestämmelse om tilläggsarfvode i aflöningsreglementet. För närvarande
utgå dylika arfvoden till 11 banvakter, af hvilka sex erhålla 10 kronor per
månad och fem erhålla 5 kronor per månad, allt under seglationstiden.
Då kommittén, å ena sidan, i likhet med 1893 års järnvägskommitté
icke finner lämpligt att för det fåtal brovakter, som förekomma,
upptaga särskilda ordinarie arfvoden i aflöningsstaten, men, å andra
sidan, håller före, att med hänsyn till de större kraf, som måste ställas
på innehafvarne af ifrågavarande befattningar, högre aflöningsformåner
böra tillkomma dem i förhållande till andra banvakter, saknar kommittén
anledning att föreslå någon förändring i afseende å nu omhandlade
tilläggsarfvoden, hvilka under alla omständigheter endast kunna
förekomma i mycket ringa utsträckning.
Beträffande de i nuvarande aflöningsreglemente förekommande tillläggsarfvoden
får kommittén alltså hemställa,
att tilläggsarfvoden till stationskarlsförmän och stationskarlar icke
vidare böra ifrågakomma, men att däremot dylikt arfvode efter 60 å
120 kronor för år må fortfarande kunna under seglationstiden utgå till
banvakt, hvilken tjänstgör såsom vakt vid rörlig bro.
Vidkommande de viktigaste af de öfriga här ofvan omförmälda särskilda
aflöningsförmåuerna, nämligen bostad in natura eller hyresbidrag,
beklädnad eller ersättning därför och ortstillägg, har kommittén af
skäl, som nedan skola angifvas, icke ansett sig böra föreslå indragning
af någon af samma förmåner. Då desamma äro af den betydelse,
att de grunder, efter hvilka de skola utgå, synas böra fastställas före
bestämmandet af de ordinarie arfvodesbeloppen, går kommittén nu att
redogöra för sina förslag härutinnan.
Kommitténs
förslag.
80
Hvad åter angår de till tågpersonalen utgående milpenningarne,
anser sig kommittén icke böra framlägga något förslag till ändring af
gällande föreskrifter härutinnan; och får kommittén i fråga om de belopp,
hvartill berörda särskilda löneförmån belöpte sig under år 1905,
hänvisa till den här förut intagna tablån öfver löneförmåner för statens
järnvägars personal.
_
Inkvarterings- Förmånen af fri bostad eller inkvarteringsersättning har, så godt
förmånen. som ifrån järnvägsförvaltningens första tid tillkommit linjepersonalen
Historik. V;(J 8tatens järnvägar. Fri bostad torde, hvad betjäningspersonalen beträffar,
till en början hafva upplåtits endast i den mån dylik kunnat
beredas i staten tillhöriga bostäder, men efter hand började man äfven
anlita utvägen att förhyra bostäder. Den del af ifrågavarande personal,
åt hvilken bostäder på nämnda sätt icke lämpligen kunde beredas, erhöll
inkvarteringsersättning till viss procent utaf aflöningen. Sedan
genom nådiga brefvet den 6 februari 18G3 inkvarteringsersättningen
för tjänstemännen vid distrikten bestämts till 20 procent af arfvodet
vid hufvudstationerna i Stockholm, Göteborg och Malmö, 15 procent i
städer på linjerna mellan dessa orter och 10 procent vid andra stationer,
samt trafikstyrelsen samtidigt erhållit bemyndigande att fastställa aflöningsvillkor
för betjäningen, stadgades genom styrelsens cirkulärorder
af den 28 februari 1863, som bekräftades genom trafikstyrelsens cirkulär
af den 4 januari 1867, att inkvarteringsersättningen till betjäningen
skulle utgå efter enahanda procentberäkning som för tjänstemännen.
Dessa bestämmelser angående storleken af inkvarteringsersättningen
undergingo efter hand en del förändringar. I enlighet med 1869 års
Riksdags beslut föreskrefs sålunda i 11 § af aflöningsreglementet samma
år, att inkvarteringsersättningen skulle beräknas till 20 procent af årliga
arfvodet, tjänstgöringspenningar inberäknade, för dem, som vore stationerade
i Stockholm, Göteborg eller Malmö, 15 procent i annan stad
eller köping och 10 procent vid station å landet. Vidare bestämdes
genom särskilda under år 1872 af Kungl. Maj:t meddelade beslut, att
all tågbetjäning, oberoende af tjänstgöringsorten, skulle åtnjuta inkvarteringsersättning
med 20 procent utaf arfvodet.
Trafikstyrd- Uti underdånig skrifvelse den 28 november 1873 framlade trafiksens
und. styrelsen förslag om viss ökning af inkvarteringsersättningen. StyS28fnfvember
relsen framhöll, bland annat, att det vore af stor fördel, om inkvarte1873.
ringsfrågan kunde tills vidare lösas på det sätt, att den kontanta inkvarteringsersättningen
bestämdes till ett belopp, som åtminstone i det
81
närmaste motsvarade hyreskostnaden för en tarflig bostad. Bestämmelsen
i gällande aflöningsreglemente om 15 procent af arfvodet såsom
inkvarteringsersättning i andra städer än Stockholm, Göteborg och
Malmö, men ännu mer bestämmelsen om 10 procent på landet stode
uppenbarligen icke i rätt förhållande till den verkliga kostnaden. I
anledning häraf hemställde styrelsen, att den kontanta inkvarteringsersättningen
måtte bestämmas för all personal till samma andel af arfvodet
eller 20 procent.
Kungl. Maj:t aflat nådig proposition i ämnet till 1874 års Riksdag Kungl. propoi
öfverensstämmelse med styrelsens förenämnda förslag, men Riksdagen
medgaf endast delvis den föreslagna förhöjningen. Riksdagen förkla- Riksdag.
rade nämligen att, om det än måste medgifvas, att hyreskostnaden för
bostäder å landet, särskildt vid järnvägsstationerna, de senare åren något
stigit och att en förhöjd ersättning för dylika kostnader kunde vara
påkallad, kunde de dock icke jämföras med de stegrade hyrorna i de
större städerna. Riksdagen hade därför ansett, att inkvarteringsersättningen
på landet endast borde höjas till 15 procent af arfvodet, och
att nämnda ersättning i de mindre städerna borde kunna bibehållas vid
sitt dåvarande belopp. Föreskrifter i öfverensstämmelse härmed intogos
i aflöningsreglementet af den 23 oktober 1874; och blefvo desamma
gällande oförändradt till dess 1897 års lönereglering trädde i kraft.
I detta sammanhang torde böra erinras om en betydelsefull anord- Förhyrande
ning, som vidtogs för att tillgodose det ökade behofvet af boställslägen- ^“^7
heter för betjäningspersonalen. Genom nådigt bref den 17 mars 1876 pupiUkassan.
bemyndigades nämligen styrelsen att med direktionen för statens järnvägstrafiks
pensionsinrättning uppgöra aftal om förhyrande för högst
25 år af byggnader, som direktionen inköpte eller uppförde och som
innehölle lägenheter, lämpliga till bostäder åt statens järnvägstrafiks
personal. Denna anordning har sedan nämnda tid vunnit en betydande
omfattning. För närvarande äro sålunda 17 boställshus förhyrda af
statens järnvägstrafiks änke- och pupillkassa, af hvilka egendomar 4 äro
belägna'' i Stockholm, 3 i Göteborg, 1 i Jönköping, 1 i Sköfde, 1 i
Norrköping, 1 i Linköping, 1 i Malmö, 1 i Örebro, 2 i Östersund, 1 i
Lund och 1 i Upsala. Egendomarne innehålla sammanlagdt 1,003 rum
utom kök, fördelade å 875 lägenheter, och utgjorde sammanlagda årshyran
för år 1905 218,091 kronor 80 öre.
Beträffande den fria bostaden utfärdades närmare _ bestämmelser
därom genom nådiga brefvet den 23 december 1880, hvilket föranled- 23 december
des af en Riksdagens skrifvelse af år 1877. Sedan Riksdagens år 1876 isso.
församlade revisorer fästat uppmärksamheten på önskvärdheten af att
n
82
bestämdare föreskrifter lämnades angående järnvägspersonalens förseende
med inkvarteringsersättning eller bostäder, anhöll nämligen 1877
års Riksdag, att Kungl. Maj:t måtte taga i öfvervägande, om och till
hvilken utsträckning tjänstebefattningar vid statens järnvägstrafik borde
vara med fördelen af fri bostad, vare sig i statens egna eller förhyrda
lokaler, förenade samt därefter såväl i berörda hänseende som i de med
denna fråga sammanhängande öfriga omständigheter meddela de föreskrifter,
Kungl. Maj:t kunde finna vara för ändamålet tjänliga. Genom
nyssnämnda nådiga bref meddelade Kungl. Maj:t i anledning häraf, med
upphäfvande af 11 § i gällande aflöningsreglemente, särskilda bestämmelser
uti ifrågavarande afseende.
Enligt dessa bestämmelser skulle, där styrelsen funne sådant vara
för järnvägstrafiken nödvändigt eller fördelaktigt, förmånen af fri bostad
uti järnvägens egna eller i närheten däraf belägna, för ändamålet
förhyrda lägenheter tillkomma, förutom en del tjänstemän, vaktmästare
i styrelsen samt följande betjänte vid distrikten, nämligen öfverbanmästare,
lokomotivförareförman, vagnmästare, stationsmästare, vaktmästare,
banmästare, lokomotivförare, vagnförman, öfverkonduktör, konduktör,
packmästare samt betjänte af lägre grad än de nämnda.
Med fri bostad skulle vara förenad förmånen af fri vedbrand.
I afseende å antalet rum, som kunde tillkomma betjänte af olika
grader, stadgades, att bostadens storlek skulle bestämmas af styrelsen,
dock med iakttagande, att ej större lägenhet finge tilldelas åt:
öfverbanmästare, lokomotivförareförman, vagnmästare, stationsmästare
........................................................... än högst 3 rum och kök med eldstad,
vaktmästare, banmästare, lokomotivförare, vagnförman, öfverkonduktör,
konduktör, packmästare.........än högst 2 rum och kök med eldstad,
betjänt af lägre grad än ofvan nämnde »
1
»
»
»
3>
»
Allt med tillhörande kök, källare, skafferi, m. m.
Rum med större golfyta än 50 kvadratmeter skulle därvid räknas
såsom två rum, men rum med mindre golfyta än 10 kvadratmeter ej
inberäknas.
De sålunda meddelade bestämmelserna angående bostadens storlek
äro fortfarande gällande.
I nyssnämnda nådiga bref intogos jämväl stadganden om inkvarteringsersättningen
i öfverensstämmelse med hvad, på sätt ofvan nämnts,
blilvit vid 1874 års Riksdag bestämdt. Dylik ersättning skulle såluuda
tillkomma de befattningsliafvare vid distrikten, hvilka ej åtnjöte fri bostad,
med 20 procent af årliga arfvodet, tjänstgöringspenningar däri
inbegripna, för dem, som vore stationerade i Stockholm, Göteborg och
83
Malmö, och med 15 procent för dem, som vore annorstädes stationerade,
dock att lokomotivförare, eldare, smörjare, konduktörer och packmästare
ägde bekomma 20 procent, oberoende af de orter, där de vore
tidtals kommenderade och hade sin bostad.
Beträffande den med bostadsförmånen förenade förmånen af fri ved- 1884 års
brand bestämdes i det af styrelsen den 5 januari 1884 utfärdade bränsle- hran^telc
reglemente, hvilket fortfarande har gällande kraft, att i utfärdad bränslestat
för vederbörande distrikt skulle upptagas Bränsle till boställen samt
bestämmas med hänsyn till hvad erfarenheten visat vara i följd af olika
klimat och lägenheternas beskaffenhet erforderligt, dock ej till större
belopp än hvad här angåfves, nämligen:
för banvaktstuga, bestående af ett rum och kök, 15,2 kbm barrved,
för hvarje annat boställe per kakelugn eller kamin
under mildare klimat........................................................... 4,3 kbm löfved,
per kakelugn eller kamin under hårdare klimat
samt i nya eller otillräckligt försedda rum.................. 5,7 kbm löfved,
per köksspisel i lägenhet med högst 3 boningsrum
utom köket................................................................ 11,4 kbm barrved.
Genom tillkomsten af nya befattningar hafva bestämmelserna i nå- Föreskrifter
diga brefvet den 23 december 1880 efter hand kompletterats. Sålunda \uiSKungi
föreskrefs genom ett nådigt bref af den 30 december 1885, bland annat, brefvet den 23
att kontorsbiträden skulle åtnjuta inkvartering in natura, där tillgång fsso"
funnes på bostäder. Vidare bestämde Kungl. Maj:t, i sammanhang med
1897 års lönereglering genom nådigt bref den 22 januari 1898, bland
annat, att i fråga om boställslägenheterna skulle maskinist, materialvakt
och lcontorsbiträde vara likställde med vaktmästare, banmästare m. fl.
Såsom ofvan blifvit anmärkt, innefattade 1893 års järnvägskommittés
förslag till lönereglering en väsentlig inskränkning i den järnvägspersonalen
tillkommande förmånen af fri bostad eller inkvarteringsersättning.
Förutom sparsamhetssynpunkten, som väl torde få anses
härvidlag hafva varit i främsta rummet för kommittén bestämmande,
anförde emellertid kommittén en del andra omständigheter såsom stöd
för sitt förslag i berörda afseende. Till en början framhöll kommittén,
att antalet af de tjänstekategorier, hvilkas bostäder med nödvändighet
måste vara belägna i järnvägens omedelbara närhet, icke vore så stort.
Vidare erinrade kommittén därom, att då förmånen af fri bostad in
natura vore en vida större förmån än den kontanta inkvarteringsersätt
-
1893 års
kommittés
uttalande och
förslag angående
inkvarteringen.
84
ningen, men det ofta förekomme, att mom en och samma tjänstekategori
en del af tjänstepersonalen åtnjöte förmånen af fri bostad, medan åter
en annan del endast hade inkvarteringsersättning, skedde härigenom en
orättvisa, då den förra delen befunne sig i en afgjordt bättre ställning
än den senare.
I fråga om bestämmelsen att med fri bostad skulle vara förenad
förmånen af fri vedbrand ansåg kommittén, under åberopande af förhållandena
inom andra verk, att den fria vedbranden borde indragas.
Slutligen uttalade kommittén sig emot bibehållande af tågpersonalens
särskilda förmån af 20 procents inkvarteringsersättning oberoende
af bostadsorten.
Enligt kommitténs förslag skulle förmånen af fri bostad uti järnvägens
egna eller i närheten af tjänstgöringsplatsen belägna, för ändamålet
förhyrda lägenheter, där styrelsen funne sådant vara för järnvägstrafiken
behöfligt, tillkomma följande betjänte vid distrikten, nämligen
stationsmästare, banmästare, banvakt, portvakt vid lista klassens
station eller verkstad och maskinist, som skötte värmeledning eller central
belysning, äfvensom, där tjänstens kraf eller lokala förhållanden
sådant oundgängligen fordrade, nu ej nämnd betjänt, utöfvande den
egentliga stationstjänsten.
Betjänte vid distrikten, hvilka ej åtnjöte fri bostad, skulle äga uppbära
hyresbidrag, utgörande 20 procent af arfvodet för dem, som vore
stationerade i Stockholm, Göteborg, Malmö eller Östersund, och 15 procent
för dem, som vore annorstädes stationerade.
Reservationer Mot kommitténs förslag till inskränkning af förmånen utaf fri bokommittén
s^ac^ eller inkvarteringsersättning för järnvägspersonalen i allmänhet
reserverade sig en del af kommitténs ledamöter. Två reservanter, herrar
Hahr och friherre Sparre, uttalade sig särskildt mot den föreslagna
ändringen af dittills gällande bestämmelser i fråga om hvilka tjänsteinnehafvare
skulle kunna tilldelas bostad in natura, därvid de såsom
stöd för sin åsikt, hvad särskildt betjäningspersonalen anginge, framhöllo
lämpligheten från fysisk och moralisk synpunkt af ifrågavarande
aflöningsform, hvilken alltså finge anses såsom en anordning af stor
vikt för erhållande af en god betjäningspersonal.
Mot indragningen af förmånen af bränsle reserverade sig, förutom
nämnda båda kommittéledamöter, herrar von Krusenstjerna, Simonsson
och Svedelius under erinran om den afsevärda försämring i särskildt
den lägre personalens löneförmåner, som genom indragningen skulle
förorsakas.
85
Äfven järnvägsstyrelsen i sitt underdåniga utlåtande den 30 januaii Järnvägssty
1896
uttalade sig på det bestämdaste mot kommitténs förslag till in
skränkning
i bostadsförmånen; ocb anförde styrelsen i berörda afseende, 30 januari
,1 -i
r..i. j
1896 öfver
bland annat, t oljande:
_
kommitténs
»Vid den interimistiska löneregleringen år 1863 likasom sedermera förslag.
vid de definitiva regleringarna åren 1869 och 1874 bestämdes, att den
distriktspersonal, som icke erhöll bostad in natura, skulle få åtnjuta ersättning
härför i penningar. Inkvarteringen in natura har alltså varit
den primära aflöningsformen och inkvarteringsersättningen endast ett
surrogat härför — något som jämväl torde ligga i denna senare förmåns
begrepp, enär förmånen eljest icke synes hafva något som helst
berättigadt i sig. Anledningen till att linjepersonalen i dess helhet
ansetts böra komma i åtnjutande af förmånen al inkvartering hai naturligen
legat i uppfattningen om lämpligheten och fördelen af att denna
personal bor i järnvägens omedelbara närhet, hvartill i vissa fall kommit
den absoluta nödvändigheten att på orter, där tjänliga bostäder icke
stått att erhålla, anskaffa sådana. Att nu i ett eller annat fall tjänstens
beskaffenhet kan göra vederbörande tjänsteinnehafvares boende i järnvägens
närhet mindre behöfligt synes styrelsen icke kunna förringa betydelsen
af den generella regeln — och denna regel torde äfven kunna
anses vara af järnvägsadministrationerna allt hittills allmänneligen godkänd.
Om — antagligen af lokala skäl — i Norge och Danmark befunnits
i relativt mindre mån än hos oss nödigt att genom järnvägsförvaltningens
försorg åt personalen anskaffa bostäder i järnvägens närhet,
må å andra sidan nämnas, att man exempelvis i Finland i detta
fall gått längre än hos oss. I öfrigt är att märka, att den linjepersonalen
tillkommande förmånen af fri inkvartering in natura alltifrån början
ingått såsom en så viktig faktor vid bestämmandet af denna personals
— eller åtminstone stora gruppers däraf — totalaflöning, att dess
allmännare indragning och ersättande med allenast hyresbidrag skulle,
om ej afsevärda höjningar af de kontanta arfvodena samtidigt vifltoges,
medföra en minskning i löneförmånerna, som måste anses alldeles
opåkallad.
_
.
Kommittén har framhållit den orättvisa, som skulle ligga däri, att
inom en och samma tjänstekategori en del af personalen åtnjöte inkvartering
in natura men en del endast inkvarteringsersättning. Styrelsen
skulle nu gärna sett, om förhållandena medgifvit, att denna orättvisa
kunnat i större mån än som skett utjämnas på den naturliga och med
aflöningsförmånens begrepp, såsom ofvan visats, mest öfverensstämmande
vägen att efter hand öka antalet för naturainkvartering disponibla lägen
-
86
heter. Då emellertid naturainkvarteringen i allt fall nu kunnat utsträckas
därhän, att exempelvis enligt 1895 års arfvodesstat af 269 station skarlsförmän
195 eller 72,5 procent och af 1,375 stationskarlar 846 eller
61,5 procent kommit i åtnjutande däraf, samt — frånsedt den inverkan
rent lokala förhallanden utöfva — bostäder enligt regeln i tur och ordning
tilldelas de äldre befattningshafvarna inom vederbörande kategori,
föreställer sig styrelsen, att de befattningshafvare därinom, hvilka ej
äro i åtnjutande af förmånen, hellre se, att den nuvarande ordningen i
detta hänseende, enligt hvilken utsikt äfven för dem förefinnes att i sin
tid erhålla förmånen, bibehålies än att den af kommittén förordade åtgärden
vidtages.
Till ofvan angifna förhållanden, hvilka tala för ett bibehållande af
gällande bestämmelser i fråga om linjepersoiialens naturainkvartering,
kan — hvad särskildt beträffar den lägre betjäningen — läggas det af
herrar Hahr och friherre Sparre jämväl antydda, tungt vägande skälet
att naturainkvarteringen för denna personal äfven från fysisk och moralisk
synpunkt sedt är en synnerligen lämplig aflöningsform. De s. k.
boställshus, hvilka styrelsen med Eders Kungl. Maj:ts begifvande för
längre tid förhyrt af änke- och pupillkassan, äro hufvudsakligen afsedda
just för den lägre trafikbetjäningen; och deras förhyrande har i väsentlig
mån föranledts af nödvändigheten att genom anskaffande af lämpliga
bostäder åt sagda betjäning medverka till, att denna må bibehållas
vid den, enligt hvad allmänt torde vara erkändt, mönstergilla beskaffenhet,
som från början utmärkt densamma. Styrelsen kan för sin del
bestämdt vitsorda, att den mindre goda anda, som vid tidpunkten närmast
före boställshusens uppförande här i Stockholm höll på att tränga
sig in bland stationsbetjäningen, sedermera försvunnit, helt visst just i
följd af bostadsförhållandenas ordnande. För närvarande finnas dylika
boställshus uppförda i Stockholm, Göteborg, Norrköping, Linköping och
Sköfde om tillsammans 459 boningsrum förutom kök och ekonomirum.
De äro förhyrda enligt sju särskilda kontrakt, hvilkas giltighetstid utgår
ett hvart af åren 1903, 1910, 1913, 1914, 1918, 1919 och 1920. Att
nu, såsom kommittén förordar, meddela förbud mot ingående af nya
dylika hyresaftal samt mot förnyande af de ingångna aftalen vid hyrestidens
slut synes styrelsen så mycket mindre böra ifrågakomma, som
dessa förhyrningar delvis föranledts af riksdagens uttalanden i den skrifvelse
af den 11 maj 1876, däri riksdagen tillkännagaf sitt beslut i anledning
af Eders Kungl. Majrts framställning om anvisande af ett anslag
till uppförande af boställshus åt betjäningen.
För de äldre boställshusen, hvilka byggdes under tider, då hyror
87
samt priser på byggnadsmaterialier voro höga, kunna i öfrigt statens
utgifter visserligen anses nog dryga, men förhållandet i detta hänseende
har de senare åren blifvit gynnsammare och torde för framtiden
kunna komma att ställa sig än fördelaktigare.
Om inskränkning nu vidtoges i den förmån af inkvartering- in natura,
som, allt sedan statsbaneförvaltningens uppkomst ställd i utsikt
jämväl för maskin- och stationsbetjäningen, under de senare åren kunnat
i afsevärdare grad beredas denna betjäning, skulle detta komma att
stå i den bjärtaste motsats till den sträfvan från stora arbetsgifvares
sida att tillhandahålla sin arbetspersonal bostadslägenheter, som allt
mera gör sig gällande. En sådan åtgärd skulle enligt styrelsens förmenande
icke vara staten värdig och icke heller ur ekonomisk synpunkt
klok, ty den skulle säkerligen, såsom förut antydts, med tiden resultera
i en sämre personaluppsättning.»
I fråga om indragningen af fri vedbrand samt nedsättningen af tågpersonalens
inkvarteringsprocent uttalade styrelsen sig på följande sätt:
»Hvad angår förslaget att fri vedbrand icke vidare skulle åtfölja
förmånen af fri bostad, torde styrelsen kunna inskränka sig till att instämma
i den reservation, som afgifvits af fem utaf kommitténs elfva
ledamöter, därvid gifvetvis med särskild anslutning till den formulering
af stadgandet om den fria vedbranden, som af herrar Hahr och friherre
Sparre påyrkats.
Förslaget om nedsättning i inkvarteringsprocenten för tågpersonal
från 20 till 15 kan styrelsen så mycket mindre biträda, som någon anledning
icke förefinnes för styrelsen att frånträda sitt redan i underdånig
skrifvelse den 28 november 1873 framställda, af Eders Kungl.
Maj:t då godkända och för 1874 års riksdag framlagda samt af styrelsen
i dess underdåniga skrifvelse den 26 november 1892 sedermera förnyade
förslag att all linjepersonal, som ej beredes förmånen al fri bostad,
må i inkvarteringsersättning erhålla 20 procent, af arfvodet.»
De synpunkter, som styrelsen sålunda gjort gällande särskildt i afseende
å bibehållande af förmånen af fri bostad i dittills varande utsträckning,
vunno i hufvudsak gillande hos samt utvecklades närmare
af vederbörande departementschef vid hans föredragning inför Kungl.
Maj:t af kommitténs löneregleringsförslag.
Departementschefen yttrade i berörda hänseende följande:
»Vidkommande den viktiga frågan om inkvarteringsförmånens reglering
(§ 11), har, synes mig, styrelsen anfört omständigheter, som
kunna väcka tveksamhet, huruvida fullgiltig anledning verkligen förefinnes
att gå så långt i inskränkning af denna förmån, som kommittén
Departements
chefens
yttrande.
88
föreslagit. Styrelsens anmärkning att den linjepersonalen tillkommande
förmånen af fri inkvartering in natura alltifrån början ingått såsom en
så viktig faktor vid bestämmandet af denna personals — eller åtminstone
stora gruppers däraf — totalaflöning, att dess allmänna indragning
och ersättande med allenast hyresbidrag skulle, om ej afsevärda
höjningar i de kontanta arfvodena samtidigt vidtoges, medföra en opåkallad
minskning i löneförmånerna, synes icke kunna frånkännas en
viss betydelse; och ännu mera vikt synes böra tillmätas hvad styrelsen,
under åberopande af erfarenheten just vid järnvägsstaten, anfört om
naturainkvarteringens lämplighet såsom aflöningsform för lägre betjäning
af det slag, hvarom här är fråga. Det är denna, så att säga,
sociala sida af frågan, som kommittén kanske icke nog uppmärksammat,
men hvilken obestridligen förtjänar beaktande. Den allmänna
sträfvan hos stora arbetsgivare att tillhandahålla sin arbetspersonal bostadslägenheter,
hvarom styrelsen erinrar •— denna sträfvan i riktning
att åt arbetarna bereda egna hem — torde hafva sin grund i den erfarenhet
man gjort, att vidtagandet af en dylik åtgärd ej endast innebär
beredandet af en afsevärd ekonomisk förmån åt arbetarna, utan
äfven bidrager till att höja deras sedliga nivå och ingifva hos dem
känslan af mera samhörighet med den institution, för hvars räkning
de använda sina arbetskrafter. Och det kan ju då ifrågasättas, om icke
äfven för järnvägsförvaltningen, som ock är en mycket stor arbetsgivare,
denna synpunkt är så pass viktig, att hänsynen till den ekonomiska
vinsten af en väsentligare begränsning i nu utgående inkvarteringsförmån
därför bör vika. Man lärer icke heller vid frågans bedömande
kunna underlåta att taga hänsyn till den omständigheten att
staten redan för en lång följd af år anskaffat bostäder åt personalen,
dels direkt genom byggande för egen räkning och dels indirekt genom
järnvägens änke- och pupillkassa såsom mellanhand. Vid dylikt förhållande
torde en genomgripande förändring, sådan den kommittén principiellt
föreslagit, icke — i allt fall icke på länge — kunna med verklig
ekonomisk fördel för statsbanorna genomföras i någon mera afsevärd
utsträckning. Äfven detta förhållande kan väcka tvekan, huruvida
skäl förefinnes att i princip besluta en förändring, som i verkligheten
icke skulle kunna konsekvent föras igenom, utan hufvudsakligen resultera
däri, att befattningshafvare, som vore placerade å platser, där järnvägen
nu af annan än änke- och pupillkassan förhyr bostadslägenheter,
skulle komma i sämre ekonomisk ställning än deras vederlikar å sådana
platser, där järnvägen äger eller af nämnda kassa förhyr lägenheterna.
Och slutligen vill jag icke förneka, att de lokala förhållandena kunna
89
vara sådana, att jämväl andra befattningshafvare än de af kommittén
angifna grupperna kunna för tjänstens behöriga skötande vara i verkligt
behof af att genom järnvägs förvaltningens försorg erhålla bostäder,
belägna i järnvägens omedelbara närhet».
Enligt departementschefens hemställan skulle, där styrelsen funne
sådant våra för järnvägstrafiken behöfligt, förmånen af fri bostad i järnvägens
egna eller i närheten af tjänstgöringsplatsen belägna, för ändamålet
förhyrda lägenheter tillkomma följande betjänte vid distrikten,
nämligen lokomotivmästare, stationsrnästare, maskinist, materialvakt,
vagnförman, banmästare och vaktmästare äfvensom betjänte af lägre
grad än vid banafdelningen banmästare, vid maskinafdelningen eldare
och vid trafikafdelningen kontorsbiträde. Där lokala förhållanden gjorde
sådant nödigt eller lämpligt, skulle fri bostad i järnvägens egna hus
jämväl tillkomma nu ej nämnda betjänte vid distrikten.
I fråga om inkvarteringsersättningen anslöt departementschefen sig
till kommitténs förslag, hvaremot departementschefen beträffande den
fria vedbranden, i enlighet med sin i egenskap af kommittéledamot afgifna
reservation, uttalade sig för bibehållande af nämnda förman.
Den kungl. propositionen affattades i enlighet med departementschefens
förslag, men innan statsutskottet vid 1897 års riksdag afgaf
sitt utlåtande öfver densamma, väcktes inom första kammaren motion
därom, att inkvarteringsersättningen skulle utgå för all personal, som
icke innehade bostad in natura, med 20 procent af arfvodet, oberoende
af boningsort. Denna motion biträddes af statsutskottet, som i öfrigt
utan meningsskiljaktighet hemställde om godkännande af Kungl. Maj.ts
förslag i förevarande ämne. Riksdagens beslut utföll i öfverensstämmelse
med utskottets hemställan, och i det af Kungl. Maj:t den 15
oktober 1897 fastställda aflöningsreglemente erhöllo följaktligen stadgandena
om fri bostad och inkvarteringsersättning lydelse i öfverensstämmelse
med propositionen utom hvad anginge inkvarteringsprocenten.
Af den här ofvan lämnade redogörelsen för behandlingen i sammanhang
med 1897 års lönereglering utaf fragan om naturainkvaiteringen
vid statens järnvägar framgår, hurusom tva skilda principer
härutinnan gjorde sig gällande. Under det att sålunda majoriteten inom
1893 års järnvägskommitté tillstyrkte en väsentlig inskränkning beträffande
berörda förmån, hade däremot såväl reservanter inom kommittén
som järnvägsstyrelsen, under framhållande af de fördelar såväl
från tjänstens synpunkt som i allmänt socialt afseende, hvilka voro
förenade med ifrågavarande aflöningsform, särskildt hvad den lägst af
12
-
1897 års Riksdags
beslut
angående inkvarteringen
.
Kommitténs
förslag.
90
Beredande af
l/ostad in
t Mtura fur
samtlige betjänte,
tillhöra
nde den
lägst aflönadc
gruppen, in. fl.
lönade betjäningspersonalen anginge, uttalat sig på det bestämdaste
emot eu dylik inskränkning. Äfven Kungl. Maj:ts förslag i ämnet är
grundadt på uppfattningen, att naturainkvarteringen borde för den lägre
betjäningspersonalen bibehållas i hufvudsakligen enahanda utsträckning
som förut, och denna uppfattning har Riksdagen genom sitt bifall till
förslaget godkänt.
Beträffande kommitténs ställning till den föreliggande frågan, hvilken
kommittén anser vara af största vikt vid regleringen af järnvägspersonalens
aflöningsförmåner, ansluter sig kommittén i det väsentligaste
till de synpunkter, som, på sätt ofvan nämnts, ej mindre i järnvägsstyrelsens
underdåniga utlåtande den 30 januari 1896 än äfven i
motiveringen till Kungl. 3VIaj:ts förslag i ämnet gjorts gällande i afseende
å lämpligheten af naturainkvartering för den lägst aflönade
betjäningspersonalen vid statens järnvägar. Förutom att järnvägsstyrelsen
intygat önskvärdheten från tjänstens synpunkt af att ifrågavarande
personal, såsom regel betraktadt, vore boende i närheten
af tjänstgöringsplatsen, hvilket syftemål ofta icke torde kunna vinnas
med mindre järnvägen anskaffar bostäder åt personalen, lärer icke kunna
förnekas, att de fördelar i moraliskt, hygieniskt och ekonomiskt afseende
för personalen själf, som äro förenade med omförmälda system,
äfven indirekt komma tjänsten till godo. Detta gäller framför allt i
sådana fall, där antingen lägenheter upplåtas i järnvägens egna hus
eller ock järnvägen tillhandahåller dylika i särskildt för ifrågavarande
ändamål uppförda och af styrelsen förhyrda boställshus. Därigenom att
ett flertal järnvägsfunktionärer bo tillsammans stärkes gemensamhetsandan
och förhindras mången gång främmande skadliga inflytelser.
Genom upplåtelsen af sunda och goda bostäder utvecklas jämväl sinnet
för ordning och trefnad samt förebygges i flera fall uppkomsten och
spridandet af sjukdomar bland personalen. Hvad den ekonomiska synpunkten
angår, torde vara allmänt kändt, att särskildt i fråga om familjer,
hvilkas inkomst närma sig existensminimum, är det vanligen
utbetalningen af hyran, den största på en gång utgående hushållsposten,
som vållar svårigheter och åstadkommer rubbning i familjens
ekonomi. Inkomsterna åtgå ofta, särskildt om sjukdomar eller
andra oförutsedda omständigheter tillkomma, till betäckande af de löpande
utgifterna, och när hyresterminen är inne, saknas tillgång till
hyrans gäldande och lånevägen måste anlitas eller förskott å aflöningen
begäras. Dessa förhållanden åter kunna hafva till följd, att familjer
tvingas att inrymma sig i dåliga bostäder. Om däremot familjen en
gång för alla är befriad från ifrågavarande utgift, lärer svårigheten att
91
hålla hushållsbudgeten i jämvikt vara betydligt förminskad. Den nu
anmärkta ekonomiska synpunkten, hvilken särskildt gör sig gällande i
större städer med dyra hyrespriser, är icke utan betydelse för tjänsten,
eftersom nämligen befrielsen från ekonomiskt betryck är en viktig
förutsättning för att en tjänsteinnehafvare skall kunna med nit och
odeladt intresse fullgöra de honom anförtrodda sysslor. Ur flere af de
ofvan berörda synpunkterna är det dessutom af synnerligen stor vikt
att de lägre aflönade befattningshafvarne vid statens järnvägar kunna
erhålla bostad så nära platsen för deras dagliga arbete, att de kunna
intaga sina måltider i hemmet och tillsammans med familjen.
Erkännandet af ofvan anförda fördelar utaf systemet med fria
bostäder samt af desammas återverkan å vederbörandes tjänsteduglighet
i allmänhet torde allt mer och mer hafva vunnit insteg äfven
bland större enskilda arbetsgivare, af hvilka många i stor utsträckning
beredt sina arbetare bostäder, och vid sådant förhållande torde
framför allt statsbaneförvaltningen, som är den största arbetsgifvaren
inom landet, böra låta sig angeläget vara att sörja för sin personal
genom att, i den mån sådant lämpligen låter sig göra, bereda densamma
bostäder.
Med stöd af det ofvan anförda tvekar kommittén icke att förorda
en sådan utsträckning af naturainkvarteringen vid statens järnvägar,
att densamma måtte efter hand komma samtlige befattningshafvare inom
de lägst aflönade betjäningsgrupperna till del. Härvidlag har emellertid
kommittén jämväl haft såsom syftemål att söka åstadkomma ett rättvisare
förhållande mellan personalen i aflöningshänseende. En af de anmärkningar,
som utaf 1893 års järnvägskommitté riktades mot systemet med
fria bostäder var den, att då förmånen af fri bostad in natura vore en
vida större förmån än den kontanta inkvarteringsersättningen, men det
ofta förekomme, att inom en och samma tjänstekategori en del af tjänstepersonalen
åtnjöte förmånen af fri bostad, medan åter en annan del
endast hade inkvarteringsersättning, skedde därigenom en orättvisa, då
den förra delen befunne sig i en afgjordt bättre ställning än den senare.
Denna anmärkning är fullt befogad och gör sig ännu mer gällande
under närvarande förhållanden, då hyrorna särskildt i de större städerna
och vissa stationssamhällen stigit i den grad, att det nuvarande
hyresbidraget — 20 procent å arfvodet — icke på långt när räcker
till att å nämnda platser anskaffa en bostad, jämförlig med den, som
af staten bestås, och ett förslag, som innefattade hyresbidragets bestämmande
till sådant belopp, att det under alla förhållanden å de dyraste
platserna fullt motsvarade kostnaden för bostad jämte bränsle, torde
92
icke hafva utsikt att vinna statsmakternas bifall. Genom den af kommittén
förordade åtgärden att bereda samtliga befattningshafvare inom
de lägst aflönade betjäningsgrupperna fria bostäder skulle berörda missförhållande,
i fråga om den del af personalen, för hvilken detsamma
verkar mest kännbart, efter band komma att upphöra.
De befattningshafvare af betjäningsklass vid distrikten, bvilka enligt
kommitténs förslag samtliga skulle erhålla inkvartering in natura
och bvilka kommittén ämnar likställa i fråga om det ordinarie arfvodet,
äro vaktmästare, förrådsvakter (ny befattning), vagn- och stallkarlar
(motsvarande nuvarande lokomotivputsare, vagnputsare, pumpare
och kolvakter), vagnsmörjare, stationskarlar, portvakter å station
af lägre klass än l:a samt banvakter.
Ehuru enligt 9 § i aflöningsreglemeutet samtliga ofvannämnda
befattningshafvare, som förekomma i gällande lönestat, kunna, där styrelsen
finner sådant vara för järnvägstrafiken behöfligt, tilldelas förmånen
af fri bostad uti järnvägens egna eller i närheten af tjänstgöringsplatsen
belägna, för ändamålet förhyrda lägenheter, förhåller
det sig i verkligheten så, att en stor del af dem icke innehafva fri
bostad utan erhålla hyresbidrag. Detta gäller framför allt dem utaf
ifrågavarande befattningshafvare, som tillhöra maskin- och trafikafdelningarna,
under det att däremot banvakterna endast undantagsvis äro
i saknad af nämnda förmån. Sålunda inhämtas af 1906 års arfvodesstat,
att af 1,864 banvakter endast 12 sakna naturainkvartering.
Beträffande maskinafdelningens ifrågavarande personal utvisar samma
arfvodesstat, att samtliga vaktmästare hafva fri bostad, men att
dylik förmån icke tillkommer af 186 vagnsmörjare 133 stycken, af 243
lokomotivputsare 141 stycken, af 118 vagnputsare 68 stycken samt af
240 pumpare och kolvakter 142 stycken.
Hvad slutligen angår trafikafdelningens ofvanämnda betjänte, som
kunna erhålla fri bostad i statens egna eller af staten förhyrda bostäder,
åtnjutes nämnda förmån icke bland 16 portvakter af omförmälda slag
af 6 stycken och bland 2,814 stationskarlar af 1,284 stycken.
Af 5 vaktmästare vid administrativa afdelningen saknar en fri
bostad.
Enligt kommitténs förslag skulle alltså förmånen af fri bostad
tillkomma sammanlagdt omkring 1,787 betjänte, tillhörande ofvannämnda
i gällande lönestat upptagna befattningshafvare, som nu äro i
saknad af fri bostad, äfvensom de nya förrådsvakterna.
Att de i nu gällande lönestat förekommande kontorsvakterna, livilka
samtlige äro i saknad af bostad in natura, icke ansetts böra ifråga
-
93
komma till erhållande af fri bostad beror därpå, att denna betjäningsgrupp
uteslutande består af yngre personer, för hvilka behofvet åt tri
bostad icke föreligger, hvartill kommer, att densamma är afsedd att
icke vidare upptagas bland den ordinarie personalen.
Förutom nu omhandlade betjänte, hvilka enligt kommitténs förslagskulle
tillhöra den lägst aflönade betjäningsgruppen och i fråga om
hvilka det på ofvan angifna skäl ansetts särskildt önskvärdt, att de
samtliga komme i åtnjutande af fri bostad, bör enligt kommitténs mening
enahanda förmån jämväl tillkomma samtliga betjänte inom vissa
grupper i närmast högre aflöningsgrader. I fråga om dessa har kommittén
i främsta rummet tagit hänsyn till lämpligheten af att de på
grund af beskaffenheten utaf sin tjänstgöring äro boende i närheten
af tjänstgöringsplatsen. Till denna kategori höra först och främst portvakter
å l:a klassens stationer samt de befattningshafvare, som i nämnda
egenskap tjänstgöra vid verkstäder. Beträffande de nuvarande bostadsförhållandena
för nämnda betjänte, äro samtliga portvakter å l:a klassens
station i åtnjutande af fri bostad, hvaremot utaf 8 vid verkstäder
anställda portvakter 2 äro i saknad af nämnda förmån.
Vidare bör enligt kommitténs mening fri bostad tillkomma samtliga
stationskarlsförmäu, hvilka på grund af sin tjänstgöring å bangården
äro i särskildt behof af att bo i närheten af densamma. Af
435 station skarisförmän sakua enligt 1906 års arfvodesstat 142 stycken
bostad in natura.
Beträffande de vid trafikafdelningen anställda kontorsbiträdena
gäller om dem liksom för öfrigt om en del öfriga betjänte, att de
endast under förutsättning att lokala förhållanden göra sådant nödigt
eller lämpligt kunna erhålla fri bostad i järnvägens egna hus. Jämlikt
1906 års arfvodesstat äro utaf 577 vid trafikafdelningen anställda manliga
kontorsbiträden 458 stycken i saknad åt fri bostad. Med hänsyn
emellertid därtill att ett stort antal kontorsbiträden, särskildt å de
mindre stationerna, hafva yttre tjänstgöring med tåg-passning, därvid
de på bestämda tider dygnet om måste inställa sig i tjänstgöring, äro
dessa kontorsbiträden särskildt i behof af bostad i närheten af stationen;
och finner sig därför kommittén böra föreslå, att samtliga kontorsbiträden
med yttre tjänstgöring måtte, såvida de äro gitta, erhålla
förmånen af fri bostad.
Antalet af de kontorsbiträden, hvilka i följd häraf borde beredas
inkvartering in natura, kan anslås till omkring 200 stycken.
Kommitténs nu omhandlade förslag skulle alltså innebära ett ökadt
behof af bostäder för ofvanuämnda kategorier af betjänte till ett antal
94
Bostadens
storlek för betjänt
e, tillhörande
den
lägst aflöna de
gruppen. 7n.fl.,
liv il ka samtlige
skulle
erhålla nat
ur ainlcr arter
ing.
Sättet för
genomförande
af kommitténs
förslag.
af omkring 2,131 stycken. Härvid har hänsyn icke tagits till att, såsom
ofvan nämnts, jämväl de af kommittén föreslagna nya förrådsvakterna
skulle erhålla fri bostad, men deras antal torde åtminstone till en början
icke blifva synnerligen stort.
Vidkommande bostadens storlek tillkommer det, såsom framgår af
hvad å sid. 82 finnes anfördt, Kungl. Maj:t och järnvägsstyrelsen att
härutinnan meddela bestämmelser, och finner sig därför kommittén icke
böra afgifva något förslag i berörda afseende, men vill kommittén i
detta sammanhang uttala sig för, att stationskarlsförman och portvakt
å l:a klassens station måtte, i likhet med hvad som redan nu äger
rum beträffande vaktmästare och kontorsbiträde, kunna erhålla två rum
och kök, hvaremot öfriga å sid. 92 uppräknade befattningshafvare enligt
kommitténs mening borde åtnöjas med ett rum och kök.
Att stationskarlsförman, som för närvarande jämlikt nyssnämnda
nådiga bref kan erhålla endast ett rum och kök, ansetts böra komma
i åtnjutande af två rum och kök har sin grund däruti, att han innehar
förmansställning, hvilket förhållande synes berättiga honom till en större
bostadsförmån än hvad som bestås åt den honom underlydande personalen.
Med den fria bostaden skulle fortfarande vara förenad förmånen
af fritt bränsle enligt af styrelsen fastställd stat.
Beträffande sättet för genomförande af ifrågavarande förslag har
kommittén tänkt sig, att, i den mån lägenheter icke kunna beredas i
af änke- och pupillkassan förhyrda hus, borde staten efterhand uppföra
boställshus i den utsträckning, att behofvet af bostäder för samtliga
betjänte utaf ofvannämnda kategorier kunde i möjligaste mån tillgodoses.
Med hänsyn till förslagets vidtomfattande ekonomiska innebörd
skulle det emellertid härvidlag icke ifrågakomma att forcera byggandet,
utan skulle enligt kommitténs mening behofvet efter hand fyllas efter en
viss plan inom en tidsperiod af t. ex. tio år, därunder årligen borde af
Riksdagen äskas anslag för ändamålet till lämpliga belopp. Skäl finnas
emellertid, som tala för, att man redan under den närmaste tiden griper
sig an med planens genomförande, enär alla tecken tyda på, att
kostnaderna för husbyggnader komma att stiga på grund af ökning i
arbetspris, hvilket förhållande jämväl lärer medföra högre hyror och
däraf följande ökade kostnader för staten att hålla personalen med
fria bostäder i förhyrda lägenheter. Uppförandet af boställshus skulle
vidare ske i den ordning, att man först byggde å sådana platser, där
behofvet af bostäder vore störst t. ex. i do större städerna eller vid
sådana stationer, där svårigheter mötte för personalen att själf skaffa
95
sig bostäder. Innan behofvet af bostäder blitvit på nämnda sätt fylldt,
skulle, där så lämpligen kunde äga rum, bostäder förhyras, hvilket i
många fall torde kunna ske sålunda att staten öfvertager vederböraudes
hyreskontrakt. Endast för det fall att lämplig bostad in natura icke
skulle kunna anskaffas, borde vederbörande erhålla ersättning för hyra
och vedbrand.
Hvad angår kostnaden för förslagets genomförande, har, på begäran
af kommittén, genom järnvägsstyrelsens försorg verkställts beräkningar
i berörda afseende å vederbörande distrikt. Dessa beräkningar gifva
vid handen, att kostnaden för uppförande af bostäder åt befattningshafvare
utaf ofvannämnda kategorier, hvilka nu sakna bostad in natura,
kan antagas uppgå till omkring 10,330,000 kronor. Härtill måste emellertid
läggas den årliga kostnaden för bränsle enligt gällande bränslestat
för ifrågavarande lägenheter, hvilken kostnad approximativt beräknats
till omkring 188,670 kronor. Om å förstnämnda belopp, angifvande
byggnadskostnaden, beräknas 6 procent såsom ränta ocn årlig
underhållskostnad, utgörande 619,800 kronor, skulle kostnaden, för år
räknadt, uppgå till omkring 808,470 kronor. Då härifrån dragés sammanlagda
beloppet af nu utgående hyresbidrag till de befattningshatvare,
som på nu omförmälda sätt skulle tilldelas bostad in natura, hvilket
belopp för år 1906 utgör omkring 275,670 kronor, skulle förslaget,
fullt genomfördt, innebära en ökad utgift för staten af omkring
532,800 kronor om året.
Med hänsyn därtill, att nyssnämnda belopp, angifvande hyresbidraget,
är beräknadt efter 20 procent å nuvarande ordinarie arfvoden,
men kommitténs förslag innebär dels betydande ökningar i samma arfvoden,
dels ock en afsevärd förhöjning af inkvarteringsprocenten, är
uppenbart, att förslaget om uppförande af bostäder för ifrågavarande
personal icke i och för sig kan anses medföra omförmälda ökning åt
kostnaden för inkvarteringsförmånen för samma personal.
För att visa, huru en jämförelse uti ifrågavarande afseende skulle
utfalla, om hänsyn tages till nu anmärkta omständigheter d. v. s. den
föreslagna höjningen af såväl arfvoden som hyresersättning, har kommittén
låtit verkställa en approximativ beräkning rörande stationskarlarne,
hvilken grupp innefattar mer än hälften åt de betjänte, för hvilka
bostäder skola uppföras. Denna uträkning gifver vid handen, å ena
sidan, att den årliga hyresersättningen för de stationskarlar, som sakna
bostad in natura, skulle utgöra omkring 262,000 kronor, och å andra
sidan, att kostnaden för uppförande af bostäder åt dessa stationskarlar
kan uppskattas till omkring 4,700,000 kronor; samt att årliga räntan
Kostnadsberäkningar
för
förslagets genomförande.
96
Skyldighet för
vederbörande
att emottaga
erbjuden
tjänsteb ostad.
Förslagets inverkan
å frågan
om egna
hem.
därå efter 6 procent, 282,000 kronor, jämte kostnaden för bränsle per
år, omkring 87,375 kronor, eller tillhopa 369,375 kronor öfverstiger
ofvannämnda belopp, angifvande hyreeersättningen, med 107,375 kronor,
hvilken sistnämnda summa alltså angifver den årliga kostnadsökningen
för uppförande af behöflig! antal bostäder åt stationskarlar.
Då staten sålunda vidtager åtgärder för att bereda ifrågavarande
betjänte naturainkvartering, följer häraf med nödvändighet, att alla,
som äro berättigade att erhålla fri bostad, böra, i den mån dylik kan
tilldelas dem, vara pliktiga att emottaga densamma. Såsom en öfvergångsbestämmelse
torde emellertid böra stadgas, att de, som innan de
nya föreskrifterna komme att tillämpas, skaffat sig egna bostäder eller
hyrt bostäder på längre tid eller af annan orsak vore bundna vid sina
bostäder, kunde befrias från skyldigheten att emottaga af staten tillhandahållna
bostäder och i stället erhålla hyresersättning. Äfven för
framtiden borde emellertid undantagsvis särskilda omständigheter kunna
efter styrelsens eller vederbörande distriktsmyndighets bepröfvande medföra
befrielse från ifrågavarande skyldighet. Kommittén har, bland
annat, tänkt sig möjligheten däraf, att en järnvägsman, som är berättigad
att erhålla allenast ett rum och kök, kan finna sig pliktig att
taga emot sjuka eller ålderstigna föräldrar eller andra anhöriga och
för den skull är i behof af en större lägenhet, hvilket behof måhända
icke lämpligen skulle kunna tillgodoses genom hans förflvttning till
annan station, där eljest större utrymme skulle kunna beredas honom.
Vidare har ifrågasatts, att enahanda befrielse skulle kunna äga rum för
den befattningshafvare, livilkens hustru idkade handel eller annan rörelse,
som kräfde en större lägenhet än den, som af staten bestodes.
I nu omförmälda fall borde emellertid hänsyn tagas till, huruvida den
lägenhet, som vore afsedd för ifrågavarande befattningshafvare, kunde
på annat lämpligt sätt af staten disponeras. Till förekommande af missbruk
synes dessutom böra ankomma på vederbörande befälsmyndighets
bepröfvande, huruvida den befattningshafvare, som vinner befrielse från
skyldigheten att emottaga af staten tillhandahållen bostadslägenhet, må
vidkännas viss nedsättning i den hyresersättning, som eljest skulle tillkomma
honom.
Med hänsyn till, å ena sidan, att genomförandet utaf kommitténs
ifrågavarande förslag af ekonomiska skäl endast lärer kunna ske på
det sätt att boställshus, gemensamma för flera familjer, uppföras, och,
å den andra, att förslaget innebär skyldighet för vederbörande befattningshafvare
att emottaga erbjuden lägenhet i dylikt boställshus, har
inom kommittén gjorts gällande betänkligheter mot förslaget från den
97
synpunkten, att därigenom den s. k. egnahemsrörelsen, hvad statens
järnvägars ifrågavarande personal angår, kommer att motverkas. Ehuru
kommittén till fullo uppskattar den sociala betydelsen af ifrågavarande
sträfvanden, har kommittén emellertid ansett det af kommittén framlagda
förslaget i stort sedt medföra så stora fördelar, att kommittén
icke funnit sig kunna taga hänsyn till berörda synpunkt. Till en början
kan anmärkas, att, med afseende å förhållandena vid statens järnvägar,
det måste anses vara från tjänstens synpunkt olämpligt, om den personal,
hvarom nu är fråga, skulle i större utsträckning skaffa sig egna
bostäder och därigenom blifva fastlåst å vissa platser. Genom ett
sådant förhållande skulle helt visst svårigheter ofta uppkomma såväl
vid transporter, som vid befordringar. Därtill kommer, att de fall, då
befattningshafvare inom de kategorier, hvarom nu är fråga, nämligen betjänirigspersonalen
i de lägsta ordinarie graderna, skulle komma i tillfälle
att skaffa sig egen bostad torde blifva allt för fåtaliga, särskildt
vid alla större platser med höga tomtpris och byggnadskostnader, för
att man af hänsyn till dylika undantag skulle afstå från eller rubba ett
system, som, oafsedt detsammas lämplighet från tjänstesynpunkt, för
det stora flertalet befattningshafvare måste anses medföra en af sevärd
förmån. För öfrigt kommer alltid för dem, hvilka befordras till sådan
högre befattning, att de enligt kommitténs förslag blifva tilldelade
kontant hyresersättning, exempelvis då stationskarlar öfvergå till tagtjänst,
möjlighet förefinnas att skaffa sig egna hem.
Förutom ofvannämnda betjänte, åt hvilka samtliga staten skulle
efter hand anskaffa bostäder hufvudsakligen genom uppförande af boställshus
och hvilka skulle i regeln vara pliktiga att emottaga tillhandahållen
tjänstebostad, borde jämväl enligt kommitténs mening en del
betjänte inom högre aflöningsgrader på grund af beskaffenheten af deras
tjänstgöring erhålla naturainkvartering efter hufvudsakligen enahanda
grunder, som stadgas i 9 § i nu gällande aflöningsreglemente. Till
denna kategori skulle höra dels följande i nämnda stadgande omförmälda
betjänte, hvilka, där styrelsen finner sådant vara för järnvägstrafiken
behöfligt, kunna erhålla fri bostad i järnvägens egna eller i
närheten af tjänstgöriugsplatsen förhyrda lägenheter, nämligen lokomotivmästare,
stationsmästare, maskinist, vagnförman och hallmästare
delB ock innehafvare af följande befattningar nämligen: vagnmästare,
öfverbanmästare, trädgårdsmästare, stationsmästare å bangård, förrådsmästare,
stallförman, förrådsförman samt maskin- och pannskötare, af
hvilka de fem sistnämnda äro af kommittén föreslagna nya befattningar.
Beträffande sättet för anordnandet af bostadsfrågan för nu omförmälda
13
Bostad in
natura åt
betjänte inom
högre grader.
98
betjänte har kommittén tänkt sig, att staten åtminstone till en början
icke skulle taga dem i beräkning vid uppförande af bostäder, utan
skulle de tills vidare kunna inrymmas i förhyrda lägenheter eller ock
tilldelas hyresersättning. Därest emellertid lämplig bostad skulle kunna
beredas sistnämnda befattningshafvare i de af staten uppförda boställshus,
böra jämväl de kännas skyldiga att emottaga densamma.
Bostaden, Vidkommande bostadens storlek för ifrågavarande betjänte har kombetjänte
inom mittéu ansett, att, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad nu äger
högre grader, rum beträffande de i gällande lönestat upptagna befattningar, tre rum
och kök skulle kunna tillkomma lokomotivmästare, vagnmästare, öfverbanmästare
och stationsmästare å station, två rum och kök maskinist,
station smästare å bangård, trädgårdsmästare, förrådsmästare, banmästare,
vagnförman, stallförman och förrådsförman samt ett rum och kök
maskin- och pannskötare.
I fråga om sistnämnda befattningshafvare, hvilken grupp skulle
innefatta flertalet af de nuvarande maskinisterna, kan erinras, att dessa
enligt nu gällande bestämmelser kunna erhålla två rum och kök. Vid
sådant förhållande är uppenbart, att kommitténs uttalande i berörda
afseende icke innebär, att de maskinister, som för närvarande innehafva
en lägenhet om två rum och kök, skulle lida någon inskränkning härutinnan.
Kontant
Enligt nu gällande bestämmelser tillkommer förmånen af fri bostad
eruttal9ofZ 1 regeln icke den öfvervägande delen af tågpersonalen, nämligen lokobränsie.
motivförarc, eldare, öfverkonduktörer, konduktörer och packmästare, och
kommittén har icke ansett sig böra föreslå någon ändring i berörda förhållande.
Visserligen har inom kommittén ifrågasatts, huruvida, då staten
i allt fall skulle uppföra ett större antal bostäder, man icke borde taga
steget fullt ut och bygga äfven åt nämnda personal, som då också skulle
vara pliktig att emottaga af staten erbjudna bostäder. Frånsedt emellertid
att statens ifrågavarande byggnadsverksamhet redan med den af kommittén
angifna begränsning skulle komma att blifva en synnerligen
vidtomfattande affär, föreligga äfven andra skäl, som tala emot genomförandet
af ett dylikt förslag. I sådant afseende får kommittén till en
början erinra, att det icke så sällan lärer förekomma, att till följd af
ändrade utgångs- och slutpunkter för tågen större eller mindre grupper
af tågpersonal blifva förflyttade från en station till en annan. Under
dylika omständigheter skulle det kunna inträffa, att de för ifrågavarande
personal afsedda lägenheter å vissa stationer komme att stå
odisponerade. Vidare föreligger i allmänhet från tjänstens synpunkt
99
icke något behof att tågpersonalen är boende i järnvägens närhet, alldenstund
samma personal har fasta tjänstgöringsturer i ett längre sammanhang
och sålunda i regeln icke, såsom t. ex. fallet är med stationspersonalen,
behöfver flere gånger om dagen inställa sig i tjänstgöring.
Vid nu anmärkta förhållande håller kommittén före, att frihet i regel
bör lämnas nämnde betjänte att efter sin egen önskan välja sina
bostäder, helst de på grund af sin högre aflöning kunna förutsättas
hafva lättare att skaffa sig ordentliga bostäder.
I öfverensstämmelse härmed skulle följande betjänte, tillhörande
tågpersonalen, erhålla hyresersättning, nämligen af i nu gällande lönestat
upptagne befattningshafvare: lokomotivförare, eldare och konduktörer,
hvilken sistnämnda kategori enligt kommitténs förslag skulle omfatta
jämväl de nuvarande packmästarne, äfvensom innehafvarne af följande''
af kommittén föreslagna nya befattningar, nämligen tågmästare och
vagnskötare.
Hvad som här ofvan sagts rörande tågpersonalen gäller i hufvudsak
jämväl sådana manliga kontorsbiträden, som hafva inre tjänstgöring;
och anser kommittén för den skull dessa böra erhålla hyresersättning.
Dylik ersättning i stället för bostad in natura har därjämte af lätt
insedda skäl ansetts vara den lämpligaste inkvarteringsformen för kvinnliga
kontorsbiträden.
I § 9 i gällande aflöningsreglemente, i hvithet stadgande uppräknas
de befattningshafvare, som kunna erhålla inkvartering i järnvägens egna
eller i närheten af tjänstgöringsplatsen belägna för ändamålet förhyrda
lägenheter, finnes jämväl föreskrifvet, att, där lokala förhållanden göra
sådant nödigt eller lämpligt, må fri bostad uti järnvägens egna hus tillkomma
jämväl öfriga befattningshafvare. Kommitténs förslag till hyresersättning
för viss personal afser icke att inskränka denna järnvägsförvaltningens
befogenhet att under vissa omständigheter låta äfven
sådan personal, som i regeln skulle erhålla hyresbidrag, komma i åtnjutande
af naturainkvartering. Tvärtom anser sig- kommittén kunna
förorda, att nämnda befogenhet må utsträckas att gälla äfven i sådana
fall, då järnvägsförvaltningen förhyrt ett helt hus för beredande åt
bostad in natura åt sådan personal, som bör erhålla denna förmån.
Inom kommittén har nämligen upplysts, att det understundom befunnits
önskvärdt att i dylika boställshus kunna bereda fria bostäder äfven
åt exempelvis tågpersonal, men att den nuvarande lydelsen al ifrågavarande
stadgande lägger hinder i vägen härför. Därjämte har uppvisats
fall, då hinder mött att kunna disponera samtliga lägenheter i
dylika hus för sådan personals räkning, som företrädesvis skulle erhålla
naturainkvartering.
100
Skyldighet för Till förekommande däraf att af staten uppförda eller förhyrda bo^Yregein™
städer komme att stå odisponerade, synes jämväl sådan personal, som
skulle erhålla skulle erhålla hyresersättning i stället för bostad in natura, böra kännas
f''uTios7ad pliktig att, mot afstående af hyresersättningen, i enlighet med förut
och bränsle, angifna grunder emottaga erbjuden lägenhet af omförmälda slag, detta
atterbjudena dock endast under den förutsättning att vederbörande icke förut äro
tjänstebostad. bundna vid annan bostad. Härvid borde, i likhet med hvad nu är fallet,
lokomotivförare, konduktör och kontorsbiträde kunna tilldelas 2 rum och
kök, hvilket antal rum äfven synes kommittén böra tillkomma innehafvare
af den utaf kommittén föreslagna nya befattningen tågmästare, hvaremot
eldare och vagnskötare skulle åtnöjas med ett rum och kök.
Gradering af Af det ofvan anförda framgår, att en af de synpunkter, som varit
YöYbostad för kommittén bestämmande vid framläggande af förslaget om ordnande
och bränsle af betjäningens bostadsförhållanden, har varit den att söka åstadkomma
^hyrespris. rättvisare förhållande emellan nämnda personal i aflöningshänseende
än hvad som nu äger rum till följd af det förhållande, att det nuvarande
hyresbidraget, 20 procent af arfvodet, å många orter icke är tillräckligt
för gäldande af kostnaden för hyra och vedbrand. Ifrågavarande
syftemål vinnes emellertid endast till en del genom de af kommittén
föreslagna åtgärder, eftersom nämligen äfven enligt kommitténs förslag
en stor grupp af betjäningspersonal allt framgent komme att åtnjuta
hyresersättning i stället för inkvartering in natura, och det är tydligt,
att å sådana platser, där hyresersättningen kanske icke på långt när
räcker till hyra och vedbrand, skulle denna personal blifva jämförelsevis
sämre ställd än annan å samma platser boende personal, som åtnjuter
naturainkvartering. Härtill kommer en annan omständighet, som gör,
att med det nuvarande systemet i fråga om hyresbidraget, i enlighet
hvarmed detsamma utgår lika å alla orter, ett missförhållande i aflöningshänseende
uppkommer jämväl mellan den personal inbördes, som
åtnjuter hyresbidrag. Af den utredning rörande värdet af naturainkvartering,
bestående af ett rum och kök jämte vedbrand enligt gällande
stat, som återfinnes i bilagan till Kungl. Maj:ts nådiga proposition
till 1905 års Riksdag, sjette hufvudtiteln, sid. 167 och följande, framgår
nämligen, att omförmälda värde växlar högst betydligt å de skilda
orter, där järn vägspersonal är placerad.
Af den här nedan å sid. 108 — intagna, med ledning af förestående
utredning uppgjorda tabell inhämtas, att medan värdet af en bostad, bestående
af ett rum och kök jämte vedbrand å de dyraste orterna såsom
t. ex. Stockholm med trakten däromkring och Kiruna kan uppskattas
101
till något öfver 400 kronor, uppgår samma värde å de billigaste orterna
allenast till omkring 100 kronor. Vid sådant förhållande är uppenbart,
att en befattningshafvare, som är placerad å en ort med dyra hyresocb
vedpriser är betydligt sämre ställd i aflöningshänseende än en hans
kamrat med samma kontanta arfvode å en billigare plats, och denna
orättvisa blir tydligen kännbarare ju lägre aflöningarne äro. För utjämnande
af nu omförmälda missförhållanden lärer icke erbjuda sig
annan utväg än att bestämma hyresersättningen olika å olika orter, och
kommittén för sin del tvekar icke att, för åstadkommande af ett i möjligaste
mån rättvist aflöningssystem, inslå på denna väg.
Vidkommande sättet för genomförande af ett förslag i förenämnda
riktning framställa sig olika utvägar. Den naturligaste och på samma
gång den principiellt riktigaste vore, att hyresersättningen bestämdes
efter den faktiska kostnaden för en bostad af den storlek, hvartill vederbörande
ansåges berättigad, jämte vedbrand å de särskilda orter, där
järn vägsbetjäning är placerad. Ett dylikt förslag torde böra innefatta,
att i aflöningsreglementet meddelades föreskrift om bostadens storlek
för de särskilda befattningshafvarne, hvaremot Kungl. Maj:t skulle bestämma
hyresersättningens belopp efter af järnvägsstyrelsen verkställd
utredning af gängse priser å bostad och vedbrand för olika befattningshafvare
å särskilda orter, hvilken utredning skulle periodvis justeras.
Detta sätt att bestämma beloppet af hyresersättningen anser sig
emellertid kommittén icke kunna förorda, då nämligen de ekonomiska
verkningarne af ett dylikt system blefve alltför ovissa och dessutom,
därest systemet konsekvent genomfördes, hyresersättningen å de dyraste
orterna skulle stiga till så högt belopp, att om detsamma sattes i förhållande
till det kontanta arfvodet, afvikelsen från det nu gällande procenttalet
blefve alltför afsevärd. Kommittén har äfven tänkt sig en
modifikation af nyssnämnda system sålunda, att sedan utredning vunnits
rörande kostnaden för bostäder af olika storlek jämte vedbrand å de
särskilda orterna, skulle en uppdelning af orterna ske i visst antal
grupper alltefter dyrhetsgrad samt därefter inom hvarje grupp liyresersättning
till visst belopp, motsvarande medelkostnaden inom gruppen,
bestämmas med hänsyn till bostadens storlek för de olika befattningshafvarne.
Vid de försök kommittén företagit att uppgöra ett förslag
i nämnda riktning hafva emellertid så stora svårigheter yppat sig att
genomföra en tillfredsställande lösning af problemet, att kommittén
ansett sig böra öfvergå till en annan princip för vinnande af syftemålet
att åstadkomma en på samma gång enkel och i möjligaste mån rättvis
gradering af hyresbidraget.
Olika sätt för
gradering tn,
102
Grunderna för
rf radering af
ersättning cn
för bostad och
bränsle enligt
kommitténs
förslag.
Det system i förevarande afseende, som kommittén ämnar förorda,
innebär . en medelväg mellan det nuvarande sättet för bestämmande af
hyresbidraget samt de ofvan omförmälda alternativen. Äfven enligt
detta system skulle de särskilda orterna, efter verkställd utredning af
liyres- och bränslepris, uppdelas i vissa grupper, men skulle, i motsats
mot hvad förut ifrågasatts, hyresersättningen bestämmas för tjänstehafvarne
inom hvarje grupp till viss procent af vederböraudes aflöning.
I fråga om gruppernas antal har kommittén tänkt sig, att dessa skulle
blifva fem, och att man vid bestämmande af procentsatserna skulle utgå
från 20 procent för den lägsta gruppen samt fastställa en ökning af 5
procent för hvarje grupp sålunda, att för den högsta gruppen hyresersättningen
skulle utgå med 40 procent af det ordinarie arfvodet.
I fråga om de sålunda föreslagna procentsatserna har kommittén
tagit till utgångspunkt den i ofvan omförmälda utredning angifna kostnaden
för ett rum och kök jämte vedbrand å de särskilda stationerna,
men har kommittén därjämte haft i sikte de kontanta arfvodesbelopp, som
ansetts kunna ifrågasättas för de särskilda betjäningsgrupperna; och
utmynnar kommitténs förslag däruti att på förenämnda sätt söka åstadkomma,
att hvresersättningarne måtte såvidt möjligt dock med viss begränsning
motsvara den verkliga kostnaden å hvarje ort för en dräglig
bostad jämte bränsle.
Beträffande kostnaden för tvårumslägenheter, som enligt hvad ofvan
nämnts ansetts böra tillkomma en del af den personal, hvilken i regeln
skulle erhålla hyresersättning, har kommittén icke haft tillgång till någon
fullständig statistik för samtliga stationer, men har kommittén
ansett sig kunna utgå därifrån, att tillkomsten af ytterligare ett rum
jämte motsvarande bränsle medför en ökning i kostnaden för en enrumslägenhet
af omkring (50 procent. Kommittén har därvid stödt sig på
den utredning angående bostadspriser å olika orter i Sverige år 1905,
hvilken förekommer å sid. 52 och följande i bilagan till Kungl. Maj:ts
proposition n:r 91 till 1906 års Riksdag om ändrad lydelse af vissa §§
i förordningen den 3 december 1897 angående bevillning af fast egendom
samt af inkomst m. m.
Af nämnda statistik inhämtas, att för samtliga i utredningen upptagna
orter utgör medelpriset per år för ett rum och kök 131 kronor
samt för två rum och kök 208 kronor, sålunda en ökning af nära 60
procent. Kommittén har icke förbisett, att då kostnaden för bränsle
medräknas, ökningen blifver något mindre, men då uträkningen i allt
fall är approximativ, torde afseende icke böra fästas härvid.
Att emellertid kostnadsökningen för lägenheter om två rum och
kök i åtskilliga fall, särskildt i de större städerna, ställer sig icke ovä
-
103
sentligt högre än ofvan angifna procenttal framgår af den utredning
rörande bostadspriser å olika orter i riket år 1906, hvilken finnes intagen
i tredje häftet för år 1906 af meddelanden från Kungl. Kommerskollegii
afdelning för arbetsstatistik sid. 374—401. Denna utredning,
som i främsta rummet grundar sig å uppgifter från medlemmar
i understödskassor för arbetare, utvisar sålunda, att i Stockholm
medelpriset för en lägenhet om ett rum och kök utgjorde 298 kr. och
medelpriset för en lägenhet om två rum och kök 502 kronor, hvilket
gör en ökning af 68,4 procent. I Göteborg utgjorde motsvarande hyrespris
resp. 215 och 356 kronor, sålunda en ökning af 65,5 procent.
Med hänsyn till ofvannämnda utredning angående bostadsprisen
m. m. har kommittén icke ansett sig böra såsom minimum bestämma
lägre procent än nu utgående 20 procent af arfvodet. Visserligen skulle
å de billigaste orterna en sålunda fastställd hyresersättning kunna antagas
något öfverstiga kostnaden för ett rum och kök jämte bränsle. Då
emellertid det ofvan framställda förslaget om utsträckning af bostadsförmånen
för de lägst aflönade betjänte skulle medföra, att alla de,
som äro berättigade till allenast ett rum och kök med undantag af
kvinnliga kontorsbiträden, eldarne samt vagnskötarne, skulle efter hand
erhålla bostad in natura, har kommittén ansett sig kunna bortse från
ofvan anmärkta förhållande, och detta så mycket hellre som ett förslag
att bestämma liyresersättningen till lägre procent än den nuvarande
helt visst skulle gifva anledning till misstämning bland personalen. I
fråga om öfrige betjänte har kommittén vid bestämmande af hyresersättningsprocenten
tagit särskild hänsyn till lokomotivförarne, trafikafdelningens
tågpersonal samt de kontorsbiträden, hvilka, på sätt ofvan
nämnts, icke ansetts böra erhålla naturainkvartering, eftersom nämligen
andra betjäningsgrupper med högre aflöning skulle enligt kommitténs
förslag i regeln åtnjuta bostad in natura. Då i enlighet med hvad
förut omförmälts större delen af den personal, i fråga om hvilken det
sålunda företrädesvis gäller att bestämma beloppet af hyresersättning,
enligt kommitténs mening borde erhålla två rum och kök, samt nämnda
personal i regeln är placerad i städer eller å andra större platser med
dyrare hyrespriser, lärer en hyresersättning af 20 procent å arfvodet
vara det minsta, som kan ifrågasättas.
Beträffande den föreslagna maximiprocenten skulle densamma, enligt
hvad här nedan intagna tabell rörande priset å ett rum och kök jämte vedbrand
utvisar, icke fullt motsvara värdet af nämnda förmån å de allra
dyraste orterna, om man exempelvis utgår från ett lägsta arfvode af
900 kronor för kontorsbiträden och konduktörer. Ännu mindre skulle
104
en till nämnda procent af begynnelsearfvodet bestämd procent förslå
till att å berörda platser betäcka kostnaden för två rum och kök jämte
vedbrand, hvilken bostadsförmån, såsom nyss nämnts, ansetts böra tillkomma
det öfvervägande antalet af den personal, för hvilken hyresersättning
bör utgå. Emellertid har kommittén icke ansett sig kunna
föreslå eu högre procent, då kommittén velat undvika en alltför stor
ändring i nu gällande förhållande mellan ordinarie arfvode och hyresbidrag.
1 detta sammanhang kan emellertid anmärkas, att, enligt hvad
som framgår af den såsom bilaga till kommitténs betänkande fogade
P. M. angående aflöningsförhållanden vid en del utländska statsbanor,
hyresersättning vid de finska statsbanorna utgår å de dyraste orterna
med icke mindre än 75 procent af det ordinarie arfvodet.
Vid bestämmande af hyresersättningen har kommittén, bland annat,
sökt råda bot för det missförhållande, som jämlikt nuvarande grunder
för hvresbidraget råder i sådana fall, då en stationskarl med bostad
in natura befordras till packmästare, i hvilken egenskap han endast
kommer i åtnjutande af hyresbidrag med 20 procent å arfvodet 720
kronor i lägsta löneklassen. Då tågpersonalen, såsom ofvan nämnts, i
regeln är placerad å stationer med dyrare hyrespriser, kommer hyresbidraget,
144 kronor, i många fall icke på långt när att räcka till för
gäldande af hyran för ett rum och kök samt kostnaden för bränsle.
Då kommittén, såsom nyss blifvit antydt, tänkt sig att konduktörer,
till hvilken grupp kommittén har för afsikt att hänföra de nuvarande
packmästarne, skulle erhålla ett begynnelsearfvode af 900 kronor, skulle
den kontanta hyresersättningen enligt kommitténs förslag — lägst 180
högst 360 kronor, — däremot i allmänhet blifva tillräcklig för nämnda
ändamål undantagandes å ett fåtal af de allra dyraste orterna, där i
allt fall skillnaden icke skulle blifva afsevärd. I den mån vederbörande
erhåller aflöningsförhöjning kommer han dessutom i tillfälle att kunna
bekosta en bostad af den storlek, han anses böra kunna erhålla, nämligen
två rum och kök.
Emot förenämnda sätt att bestämma hyresersättningen eller till
viss procent utaf det ordinarie arfvodet skulle kunna erinras, att då
bostad af en viss storlek skulle tillkomma innehafvarne af de särskilda
befattningarne utan särskild hänsyn till beloppet af det till vederbörande
utgående arfvode, innebär det en oegentlighet, att hyresersättningen
växer i den mån vederbörande erhåller löneförhöjning. Kommittén kan
dock icke finna det vara annat än med rättvisa och billighet öfverensstämmande,
att en befattningshafvare, i den mån hans aflöning ökas,
sättes i tillfälle att skaffa sig förbättrade bostadsförhållanden, helst,
105
såsom ofvan framhållits, kommittén icke ansett sig‘ kunna föreslå en
hyresersättningsprocent, som, beräknad å begynnelsearfvodet, för flertalet
till hyresersättning berättigade befattningshafvare räcker till att å
de dyraste orterna betäcka kostnaden för en bostad af den storlek
jämte vedbrand, som ansetts böra tillkomma vederbörande. Till förebyggande
däraf att en på förenämnda sätt bestämd hyresersättning i de
högsta aflöningsgraderna skulle komma att i afsevärd mån öfverstiga
värdet af den bostadsförmån, hvartill vederbörande ansetts berättigad,
anser sig emellertid kommittén böra föreslå, att hyresersättningen icke
må öfverstiga ett visst maximibelopp. Med ledning af dels ofvan
omförmälda utredning rörande bostadspriser å olika orter i riket år
1906, hvilken förekommer i tredje häftet för år 1906 af meddelanden
från Kungl. Kommerskollegii afdelning för arbetsstatistik, sid. 374—
401, och dels den här i Stockholm utkommande »hyreslistan» samt öfriga
kända förhållanden har kommittén funnit sig böra fastslå detta maximibelopp
på följande sätt: för stationerna inom Stockholm och i dess
omedelbara närhet äfvensom Kiruna eller de stationer, som i den här
nedan intagna tabellen räknas till grupp A, skulle hyresersättningen högst
kunna utgöra, allt efter som vederbörande kunna erhålla ett, två eller
tre rum och kök jämte bränsle, resp. 400, 650 ‘och 850 kronor. A
öfriga stationer borde maximum utgöra resp. 3o0, 550 och 700 kronor.
°Det har inom kommittén satts ifråga, huruvida vid bestämmande
af hyresersättningen hänsyn borde tagas till civilstånd sålunda, att ungkarlar
möjligen borde erhålla dylik ersättning med viss lägre procent
än familjefäder. I betraktande af de skiftande omständigheter, som
härvidlag kunna tänkas ifrågakomma, har kommittén dock icke ansett
sig böra förorda en dylik åtskillnad. Å ena sidan skulle man nämligen
i berörda afseende taga i betraktande barnlösa familjer och änklingar
och, å den andra, ungkarlar med hushåll eller sådana, som tagit i sitt
hus medellösa föräldrar eller andra anhöriga.
Beträffande formen för de stadganden, som skulle innefatta kommitténs
förslag rörande den aflöningsforin, som kommittén här ofvan
för korthetens skull benämnt hyresersättning, får kommittén till en
början föreslå, att den nuvarande benämningen hyresbidrag måtte utbytas
mot benämningen »ersättning föl'' bostad och bränsle», detta för att
genom själfva benämningen uttrycka, att ersättningen afser. såväl hyra
som bränsle. Ordet »bränsle» har af kommittén ansetts lämpligare än det
nuvarande »vedbrand», då nämligen vederbörande bostadsinnchafvare kan
tillerkännas jämväl annat bränsle än ved t. ex. torf och kol eller koks.
I detta sammanhang vill kommittén framhålla önskvärdheten af att
14
10G
vid en blifvande omredigering af bränslereglementet hänsyn tages till
den omständigheten att af staten tillhandahållna boställslägenheter
kunna vara försedda med centraluppvärmning, som gör bränsle delvis
obehöfligt.
Vidare anser kommittén, att i aflöningsreglementet bör stadgas,
att ersättningen för bostad och bränsle må utgå med 20, 25, 30, 35 och
40 procent af det ordinarie arfvodet allt efter den ort, där vederbörande
är placerad; dock med iakttagande af att densamma icke må öfverstiga
ofvan angifna maximibelopp, men att däremot åt Kungl. Makt
må öfverlämnas att efter af järnvägsstyrelsen hvart femte år verkställd
utredning bestämma, å hvilka orter de olika procentsatserna skola tilllämpas,
dock att äfven under löpande femårsperiod ändring härutinnan
må kunna göras, där särskilda omständigheter sådant påkalla.
I detta sammanhang får kommittén framhålla såsom lämpligt, att
ersättningen för bostad och bränsle utbetalas kvartalsvis samtidigt med
att personalen erhåller sin aflöning för den sista månaden i hvarje
kvartal och sålunda kommer personalen till handa kort före den tid,
då hyra plägar erläggas.
På grundvalen af den utredning rörande värdet af naturainkvartering,
bestående af ett rum och kök jämte vedbrand enligt gällande
bränslestat, som, på sätt ofvan å sid. 100 omförmälts, åberopats i Kungl.
Maj:ts nådiga proposition till 1905 års Piiksdag, har kommittén förslagsvis
uppgjort nedanstående tabell, innefattande indelning af stationerna
med hänsyn till olika procentsatser för hyresersättningen.
Kommittén har därvid för gruppering af stationerna väsentligen
i-ättat sig efter den i nyssnämnda utredning förekommande värdering,
hvilken grundar sig å från vederbörande linjebefäl under år 1904 införskaffade
upplysningar. Emellertid har kommittén i eu del fall icke
ansett sig kunna strängt följa nämnda värdering utan jämväl uti ifrågavarande
afseende tagit hänsyn till dels den i meranämnda meddelanden
Irån Kungl. Kommerskollegii afdelning för arbetsstatistik förekommande
utredning rörande bostadspriser å olika orter i riket år 1906 och dels
vissa särskilda förhållanden. Hvad angår sistnämnda utredning, hvilken
grundar sig i främsta rummet på uppgifter från medlemmar i unaerstödskassor
för arbetare, så ställä sig de däri uppgifna värdena å lägenheter
om ett rum och kök i regeln något lägre än de, som uppgifvas
i den genom järnvägsstyrelsens försorg verkställda utredning. Detta
förklaras emellertid genom det olika sätt, på hvilket begge utredningarna
tillkommit. Det torde nämligen vara uppenbart, att bland de från arbetarehåll
uppgifna hyrespriser en hel del afser mindre goda eller ur
107
järnvägstjänstens synpunkt alltför aflägsna bostäder, hvilket åter bidrager
till sänkning af medelvärdet å de särskilda orterna, under det
att de uppgifter, som förekomma i järnvägsstyrelsens utredning, uteslutande
afse fullgoda bostäder. Emellertid har så till vida utredningarne
i Kommerskollegii meddelanden beaktats, att i de fall, då skiljaktigheter
mellan där angifna värden (med tillagdt värde å vedbrand) och de, som
förekomma i styrelsens utredning, synes gifva vid handen, att sistnämnda
värden varit allt för högt upptagna, har kommittén verkställt
en nedflyttning i en lägre grupp af de orter, beträffande hvilka nyssnämnda
förhållande äger rum. Så har exempelvis skett med Luleå och
Sundsvall, hvilka städer på grund af värderingen i styrelsens utredning
egentligen bort förekomma i grupp B men i tabellen nedflyttats till
närmast lägre grupp.
Att Liljeholmen räknats med inom grupp A, oaktadt enligt tabellen
kostnaden för ett rum och kök jämte vedbrand därstädes värderats till
allenast 262 kronor, har sin grund däri, att af den vid nämnda station
placerade personalen flertalet icke kan erhålla bostäder å platsen
utan måste bo inom Stockholm. Ett liknande förhållande äger rum beträffande
Bergslagsbanans station i Göteborg samt Saltskog, hvilka upptagits
i grupp B, oaktadt de enligt värderingen egentligen borde hänföras
till grupp C.
Vid bestämmande af procenttalen öfver hufvud taget har kommittén
jämväl tagit i beräkning de af kommittén längre fram i betänkandet
föreslagna arfvoden för de befattning,sliafvare, som företrädesvis skulle
erhålla ifrågavarande ersättning, nämligen lokomotivförare, tågmästare,
konduktörer, vagnskötare, eldare och vissa kontorsbiträden.
I detta sammanhang kan anmärkas, att den billigaste ort, där tågpersonal,
som företrädesvis skulle ifrågakomma till erhållande af hyresersättning,
är placerad, är Elmhult, hvarest priset å ett rum och kök
jämte bränsle beräknats till 163 kronor.
Slutligen må beträffande nedanstående tabell erinras, dels att däri
upptagna värden äro desamma, som förekomma i utredningen i den
ofvan omförmälda nådiga propositionen till 1905 års Riksdag, dels ock
att i densamma saknas uppgifter uti ifrågavarande afseende från ett
mindre antal småstationer i öfre Norrland. Detta beror därpå, att någon
privat byggnadsverksamhet å dessa platser icke ifrågakommer, utan äro
alla därstädes placerade befattningshafvare inhysta i statens hus, hvilket
förhållande under den närmare framtiden torde komma att fortfara.
Distrikt.
108
Tabell, utvisande stationernas gruppering efter hyresersättr.ing till olika procenttal,
beräknade efter kostnaden för ett rum och kök jämte bränsle:
GC |
m i
B
\
2 UE
O ^=3
.
■< S ■*! I
g
HJ JSS
■< 5 •< !
a |
fT. i
■
% 3 ''
O g- :
.
* & S:
vr
:
3 g,®
• ~ _
3°
&
p? a
** s
OC |
Grupp A.
Hyresersättning 40 %.
I
Elfsjö ......................................
302
Stockholm Central.....................1
»
Huddinge .................................
292
u
Norra .....................|
»
Örebro ....................................
291
»
Södra .....................]
q«7 i
Jönköping .................................
285
»
Stadsgården.............i
”
Uddevalla ................................
286
Norrtull....................................
418
»
Strömstad .................................
277
Albano ....................................
321
III
Linköping .................................
274
Värtan ....................................
365
»
Almedal....................................
279
Tomteboda.................................
447
»
Halmstad .................................
297
Karlberg ...............................
441
»
Helsingborg ..............................
300
Liljeholmen ..............................
262
IV
Sollefteå....................................
262
433
Östersund ................................
296
Ange .......................................
285
Grupp B.
»
Sundsvall .................................
321
Hyresersättning 35 %.
V
Boden.......................................
281
Södertelge.................................
326
»
Murjek ....................................
284
286
Nattavara .................................
284
381
Luleå .......................................
326
Olskroken .................................
333
Norrköping ..............................
318
Grupp 1).
Malmö......................................
295
Hyresersättning 25 %.
Göteborg Bergslagen .................
296
I
Krylbo ....................................
268
Gellivare ..............................
345
n
Sala..........................................
225
Malmberget .............................
345
216
»
Väsby.......................................
217
Grupp C.
»>
Jerfva.......................................
259
Hyresersättning 30 %.
»
Tumba ...................................
250
262
»
Rönninge ................................
269
291
»
Katrineholm ..............................
244
Tnreberg ................................
291
»
Erövi .....................................
211
Distrikt.
109
in
Hallsberg ..........
Motala .............
Vretstorp ..........
Kristinehamn
Karlstad............
Arvika .............
Sköfde .............
Karlsborg ..........
Falköping Kanten
» stad
Bankeryd ..........
Ilerrljunga..........
Alingsås.............
Norsesund..........
Flöda................
Lerum................
Jonsered.............
Partilled.............
Skeo ................
Åby..................
Fiskeby ............
Norsholm ..........
Malmslätt .........
Tranås ............
Eslöf
rlaras
III
IV
Varberg.......
Falkenberg....
Gullbrandstorp .
Laholm ..........
Vallberga .......
Skottorp..........
Båstad ..........
Förslöf ..........
Barkakra..........
Skelderviken ....
Engel holm.......
Vegeholm .......
ödåkra ..........
Åstorp.............
Ormastorp ......
Mjöhult ..........
Höganäs nedre
Landskrona
Böketofta ......
Norrhvidinge....
Kjeflinge .......
Furulund ......
Önnerup.........
Lomma .........
Helgum .........
Bräcke .........
Krokom.........
Ytterån .........
Åre...............
Gefsjön .........
Storlien .........
Nedansjö ......
Vattjom.........
Töfva ............
Ljusdal ........
220
223
220
220
240
211
211
260
268
227
230
217
220
216
230
223
211
211
244
235
212
213
248
221
259
226
237
217
243
213
215
250
229
Distrikt.
no
3 ^3
S.
3
^ >-l sa
^ O P
^
W,
2° ?*r ?
r1 o: 2.
g° £ s
r- o: r
IY
Hudiksvall................................
215
I
Högsjö ....................................
163
■>
Bollnäs ........................
223
»
Kilsmo ...............
163
»
Söderhamn..............................
207
»
Pålsboda .........
163
Y
t>
S-i
z?i
T?
o
a
219
»
Ivarbenning .........
135
J»
Niemisel............................
219
)>
Snyten .................
184
»
Umeå .......................
257
»
Yestantors ...
194
»
Mellansel ..........
230
»
Dagarn .................
179
))
Örnsköldsvik......
235
»
Skinnskatteberg ........................
168
»»
Krampen.....................
108
Grupp E.
n
Spannarboda .............................
149
Hyresersättning 20 %.
»
Sällinge......
130
I
Bosshyttan...............
157
»
Blixterboda ............................
138
»
Broddbo............
147
»
Ervalla ..........
128
»
Heby ......................
163
»
Bylta bruk......
186
»
Morgongåfva...........
177
n
Hofsta......................................
191
»
Yittinge..................
169
»
Karlslund
137
n
Åland.....................
148
Gräfvebv.
137
»
Brunna .......................
157
»
Latorpsbruk ...........
141
»
Bergsbrunna.....................
199
»
Vintrosa ................
178
»
Knifsta ..........................
183
„
Hidingebro ..
183
»
Märsta ................
191
Ejugcsta. .
188
»
Jerna ............
169
Gropen .
1 37
»
Mölnbo .........
169
»
Qvisbro .........
137
»
Gnesta .........................
177
»
Mullhyttemon .........
155
»
Björnlunda...............
157
Mosås....................
200
Stjernhof ................................
157
Sparreholm....................
177
Skebokvarn ............. .
169
Klen .......................................
189 1
Kantorp.....................
160 1
Valla .....................
160
Baggetorp..........................
163 j
Vingåker .................................
183
Kumla ..................................
185
Åsbro......................
177
Lerbäck....................................
206
Rönueshytta..............................
135
Mariedam .....................
171
Godegård ..................
117
Bogerön............
117
Karlsby ....................................
165
Distrikt.
Ill
i
»
N
II
n
»
n
»
»
Motala verkstad
Fogelsta..........
Skeninge .......
Laxå .............
Porla .............
Hasselfors .......
Svartå.............
Degerfors .......
Strömtorp ......
Björneborg.......
Ölme .............
Vase .............
Skattkärr .......
Alster.............
Skåre .............
Kil ................
Fryksta ..........
Fagerås ..........
Boda ............
Brunsberg.......
Edane.............
ji Ottebol ..........
» Amot .............
» Ckarlottenberg .
» Finnerödja.......
» Elgarås ..........
» Töreboda .......
» Moholm ..........
» Tidan.............
B Väring ..........
» Igektorp..........
» Tibro .............
» | Fagersanna ....
GQ
CQ |
2 "T i
2
3
« §
O 3 g;- i
|
Distrikt.
imma värdosäi
i 1 rura och
med ved pr
? s 1!
(*r s !
crq j
sr ■
r* o: 2.
& 3
1
oq i
192
ii
Mölltorp..................................
188
192
»
Skultorp...................................
169
158
»
Stenstorp .................................
174 1
185
»
Yartofta...................................
160
159
”
Kettilstorp.................................
132
159
144
159
170
159
»
Habo .......................................
183
159
Tenhult ....................................
189 i
150
..
168
150
»
187
150
»
Sörby .......................................
196
150
»
Foglavik....................................
198
159
»
Vårgårda .................................
179
123
»
Lagmansholm ...........................
196
172
»
Torp .......................................
196
172
»
Hogstorp...................................
138
123
»
Munkedal..................................
207
150
»
Dingle.......................................
207
123
»
Ilällevadsholm ...........................
198
150
»
Rabbalsbede ..............................
178
150
»
Orrekläpp..................................
150
172
»
Tanum......................................
138
172
»
Kragonäs...................... ............
206
1G9
»
Öfverby.....................................
184
140
m
Strångsjö .................................
167
201
»
Simonstorp.................................
178
150
,,
Grafversfors ..............................
202
128
»
Eksund ...................................
199
163
»
Okna .......................................
174
197
172
127
Kim stad....................................
175
„
Gistad.......................................
167
1 »
Linghem....................................
144
Distrikt.
112
III
Bankeberg...............................
186
III
Stellag......................................
190
..
Mantorp....................................
177
»
Örtofta......................................
191
..
Sya..........................................
175
»
Stångby ....................................
163
■>
Mjölby ....................................
199
»
Akarp.......................................
199
»)
Stråisnäs .................................
167
))
Anneberg...................................
176
Boxkolm....................................
186
»
Åsa...........................................
189
»
Sömmen...................................
190
»
Frillesås....................................
197
w
Gripenberg.................................
132
»
Backa.......................................
210
))
Frinnaryd..................................
128
»
Åskloster...................................
186
»
Aneby.......................................
157
))
Himla....................*.................
163
1
)>
Flisby.......................................
108
»
Tvååker....................................
188
j »
Solberga....................................
136
»
Långås......................................
161
*
Nässjö.......................................
170
»
Lis...........................................
188
»
Grimstorp..................................
102
)»
Skrea........................................
143
I »
Sandsjö.....................................
137
»
Heberg......................................
166
! »
Säfsjö........................................
142
»
Slöinge......................................
186
i »
Stockaryd ..................................
138
»
Getinge.....................................
168
i n
Lamhult....................................
133
.»
Brännarp...................................
186
»
Lidnäs.......................................
115
»
Harplinge..................................
186
»
Moheda.....................................
142
»
Trönninge..................................
187
»
Gåfvetorp..................................
115
»
Eldsberga ..................................
157
»
Alfvesta.....................................
178
»
Genevad....................................
191
»
Yislanda....................................
187
»
Yeinge......................................
182
»
Liatorp .....................................
146
»
Grefvie......................................
197
»
Elmhult....................................
163
n
Kögle........................................
170
»
Killeberg..................................
164
»
Kattarp.....................................
186
»
Ousby.......................................
167
»
Spannarp ...................................
163
»
Hästveda...................................
161
»
Hasslarp...............•.....................
177
»
Balingslöf .................................
151
»
Yestraby....................................
190
»
Hessleliolm................................
191
»
Stnrokolm..................................
190
»
Sösdala.....................................
147
»
Ingelsträde.................................
200
»
Tjömarp....................................
191
»
Höganäs öfre..............................
204
n
Hör..........................................
200
»
Norra Yram...............................
146
113
Distrikt.
CO
8#o P
2 ^3
° 2
^ H g
-i i ◄
a3 *■
o g-  •o « g
^ ^
r< o: 5.
Distrikt.
CO
P» P
3 _ 2
p- 3
slå
&o 1
y o 2
P''»:
j?sS
pr =j
oq
III
Billesliolms grafva......................
186
IV
Ann..........................................
139
»
Ekeby.......................................
163
..
Enafors.....................................
150
>»
Kingelstad.................................
169
Erikslund...................................
.159
..
Vadensjö....................................
163
»
Fränsta .....................................
210
»
Säby.......................................
163
»
Torpshammar.............................
167
*
Kågeröd....................................
163
»
Viskan.......................................
157
n
Axeivold....................................
157
»
Stöde........................................
204
»
Kjellstorp..................................
157
»
Alby.........................................
205
»
Svalöf.......................................
177
»
Östavall ....................................
189
Teekomatorp ..............................
175
.
Mellansjö...................................
180
»
Söderbvidingo............................
191
Bamsjö......................................
152
»
Stäfvie......................................
166
»
Hennan .....................................
160
»
Pläd i e.......................................
160
.
Tallåsen.....................................
99
IV
Långsele....................................
181
))
Hybo.........................................
99
»
Graninge....................................
135
>
Delsbo.......................................
206
)>
Bispgården.................................
201
))
Fredriksfors...............................
115
IV
Bagunda....................................
177
»
Näsviken...................................
110
»
Häsjö........................................
159
»
1’orssa.......................................
99
»
Kälarne.....................................
178
»
Skästra......................................
149
)»
Dockmyr....................................
188
»
Jerfsö .......................................
151
..
Nyhem......................................
127
»
Lörstrand...................................
157
»
Stafre.......................................
193
Karsjö.......................................
157
»
Gällö........................................
169
»
Simeå.......................................
150
»
Pilgrimstad................................
183
))
Vallata......................................
172
„
Brnnflo......................................
200
»
Arbrå.......................................
177
,,
Tång.........................................
181
»
Kilafors.....................................
171
,>
Nälden......................................
154
»
Landa.......................................
145
»
Trängsviken ..............................
165
»
Mobodarne.................................
157
»
Mattmar....................................
138
Bergvik.....................................
185
»
Mörsil.......................................
193
”
Myskje .....................................
153
»
Hjerpen.....................................
169
Kinstaby......................:.............
114
))
IJndersåker.................................
172
»
Stugsund...................................
210
»
Dufed.......................................
153
»
Holms veden................................
168
15
114
Sammanfattning
rörande inkvarteringsförmånen.
Oistrikt.
<72
C
3
o ^ a
^ h 5
^ <
6 B p:
p- a
■s&l
r* o: 2.
pr a
CR
Distrikt.
Summa värdesättning
å 1 rum och kök
med ved pr år.
IV
Lingbo......................................
116
V
Bastuträsk..................
169
»
Ockelbo.....................................
186
»
Åsträsk.....................................
k—k
CO
CO
»
Järbo.........................................
134
>1
Hällnäs.....................................
158 :
»
Ashainmar..................................
153
»
Vind''In....................................
139 ''
»
Storvik......................................
192
Tvärålund..................................
158 !
))
Torsåker....................................
176
»
Vännäs.....................................
190
”
Hästbo.....................................
117
i »
Nyåker......................................
132
1 n
Byvalla.....................................
157
j »
Treliörningsjö.............................
139
1 »
Horndal ....................................
134
1 »
Björna.......................................
139
1 »
Morskvttan.................................
138
! »)
Gottno.......................................
198
j »
Fors..........................................
160
»
Själevad.....................................
146
»
Jularbo......................................
159
)»
Anundsjö ..................................
139
r
Elfsby.......................................
194
'' »
Skorped.....................................
139
! »
Långträsk..................................
158
»
Selsjön......................................
169
1 »
Jörn.........................................
158
»
Österås .....................................
200
I anslutning till hvad förut anförts beträffande ordnande af inkvarteringsförmånen
för betjäningspersonalen vid distrikten får kommittén,
hvad till en början angår förmänen af fri bostad jämte bränsle,
uttala sig för:
att i aflöningsreglementet måtte meddelas bestämmelse af innebörd,
att förmånen af fri bostad uti järnvägens egna eller förhyrda lägenheter
må, där järnvägsstyrelsen finner sådant vara för järnvägstrafiken behöfligt,
tillkomma samtliga betjänte vid distrikten med undantag af
lokomotivförare, tågmästare, ogift manligt kontorsbiträde samt gift kontorsbiträde,
som har inre tjänstgöring, konduktör, eldare, vagnskötare
och kvinnligt kontorsbiträde;
att åtgärder måtte vidtagas för att, såvidt möjligt, bereda ej mindre
samtlige befattningshafvare, tillhörande den lägst aflönade betjäningsgruppen,
med undantag af kvinnliga kontorsbiträden, än äfven alla
portvakter å l:a klassens stationer och de som i nämnda egenskap
tjänstgöra vid verkstäder, stationskarlsförmän samt gifta kontorsbiträden,
115
som hafva yttre tjänstgöring, fria bostäder antingen uti genom statens
järnvägars försorg uppförda eller ock i af statsbaneförvaltningen förhyrda
bus eller, i den mån icke någon af dessa utvägar kan anlitas,
genom förhyrande af enskilda lägenheter;
att föreskrift i aflöningsreglementet måtte meddelas därom, att de
befattningshafvare, i fråga om hvilka på sätt ofvan nämts undantag
stadgats beträffande förmånen att erhålla inkvartering in natura, må,
där lokala förhållanden göra sådant nödigt eller lämpligt, beredas fri
bostad i järnvägens egna eller förhyrda hus;
att i aflöningsreglementet därjämte måtte bestämmas, att med fri
bostad skall vara förenad förmånen af fritt bränsle enligt stat, som af
järnvägsstyrelsen fastställes;
att i de närmare bestämmelser, som i förevarande afseende kunna
komma att af Kungl. Maj:t utfärdas, borde i fråga om bostadens storlek
föreskrifvas, att ej större lägenhet finge tilldelas åt:
lokomotivmästare, vagnmästare, öfverbanmästare och stationsmä
stare.
........................................................................ än högst 3 rum och kök,
lokomotivförare, maskinist, banmästare, tågmästare, stationsmästare
å bangård, trädgårdsmästare, förrådsmästare, vagnförman, stallförman,
manligt kontorsbiträde, stationskarlsförman, portvakt å l:a klassens station,
konduktör, förrådsförman och vaktmästare...... än högst 2 rum och
kök, samt
eldare, portvakt vid verkstad, maskin- och pannskötare, vagnskötare
samt betjänt af lägre grad än dessa med undantag af vaktmästare
............................................................än högst 1 rum och kök; samt
att i sistnämnda slag af bestämmelser borde intagas föreskrift därom
att befattningshafvare, skall vara förpliktad att, där icke på grund af
särskilda omständigheter undantag må medgifvas, emottaga honom erbjuden
tjänstebostad.
Beträffande inkvartering ser sättning en för dels sådana betjänte, hvilka,
på sätt ofvan nämnts, i regeln icke skulle erhålla fri bostad, dels ock
öfrige betjänte, för hvilka dylik förmån icke kan beredas, anser kommittén
vidare:
att föreskrift i aflöningsreglementet bör meddelas därom att befattningshafvare
af den tjänstegrad, hvarom nu är fråga, hvilka ej åtnjuta
fri bostad, må äga uppbära ersättning för bostad och bränsle
med 20, 25, 30, 35 och 40 procent af arfvodet, allt efter den ort, där
vederbörande är stationerad, i enlighet med de grunder, som af Kungl.
Maj:t bestämmas; dock med iakttagande däraf att beloppet af nämnda
ersättning icke må öfverstiga:
116
Beklädnadsfor
månen.
Nu gällande
bestämmelser.
ä station, där ersättningen utgår med 40 procent:
för befattningsbafvare, som kan erhålla 3 rum och kök..... kr. 850: —
»
»
»
»
»2
»
»
» ...... » 650: —
»
»
);
»
»
1
»
)>
)>
»
400:
—
å öfrig a stationer:
för befattningshafvare, som kan erhålla 3 rum och kök...... kr. 700: —
»
»
»
»
))
2
»
»
»
»
550:
—
»
»
))
)>
»
1
»
)>
»
»
350:
—
samt
att åt Kungl. Maj:t må öfverlämnas att efter af järnvägsstyrelsen
hvart femte år verkställd utredning bestämma, å h vilka orter de olika
procentsatserna skola tillämpas, dock att äfven under löpande femårsperiod
ändring härutinnan må kunna göras, där särskilda omständigheter
sådant påkalla.
Sedan gammalt har det befunnits lämpligt, att viss jänvägspersonal
under tjänstgöring skall vara iförd uniform. Denna anordning har
vidtagits dels för att inom den talrika järnvägsmannakåren angifva
särskilda befattningsliafvares tjänsteställning dels ock för att vägleda
den trafikerande allmänheten. Ifrågavarande skyldighet för viss personal
att bära tjänstedräkt har å andra sidan ansetts böra medföra förpliktelse
för staten att i viss utsträckning tillhandahålla uniformspersedlar
eller lämna kontant ersättning därför. Ehuru beklädnadsförmånen såväl
i den ena som den andra formen tillkommit hufvudsakligen i syfte att
bespara personalen den ökade kostnad, som skyldigheten att under
tjänstgöring vara iförd dyrbarare och snyggare beklädnad medför, måste
emellertid nämnda förmån äfven betraktas såsom ett icke oväsentligt
tillskott i aflöningen. Eftersom ifrågavarande personal under större
delen af sitt dagliga lif sliter på den beklädnad, som den erhåller af
staten eller för hvars anskaffande den erhåller ersättning, minskas nämligen
i afsevärd mån för samma personal utgifterna för kläder.
Beträffande den skillnad, som äger rum i afseende å formen för
omförmälda förmån, synes den grundsatsen hafva gjort sig gällande,
att sådan betjäningspersonal, som företrädesvis kommer i beröring med
den resande allmänheten och i fråga om hvilkens beklädnad sålunda särskilda
anspråk ställas å snygghet och prydlighet såsom t. ex. förhållandet
är med stationsmästare, vagnmästare och vagnförman samt tåg
-
117
betjäningen vid trafikafdelningen, tilldelas samtliga uniformspersedlar
in natura, under det att däremot de flesta öfriga grupper af betjäning
erhålla kontant beklädnadsersättuing.
Uti de vid olika tider utfärdade aflöningsreglementen hafva intagits
bestämmelser om hvilka befattningshafvare, som skola komma
i åtnjutande af omförmälda förmån, hvilka bestämmelser efterhand
undergått en del förändringar särskildt i den riktning, att allt flere
kategorier af betjäningspersonal tilldelats berörda förmån.
De af järnvägsstyrelsen utfärdade beklädnadsreglementen, af hvilka
det nu gällande är fastställdt den 31 december 1900, innehålla dessutom
detaljerade föreskrifter uti ifrågavarande afseende. Sålunda fastställes
i beklädnadsreglementet hvilka betjänte, som skola tilldelas beklädnad
in natura, och hvilka, som skola erhålla kontant beklädnadsersättning
äfvensom i senare fallet, till hvilket belopp denna ersättningskall
utgå.
Enligt gällande beklädnadsreglemente tillkommer beklädnad in natura
följande betjänte, nämligen kontorsbiträde, öfverkonduktör och konduktör,
packmästare, portvakt, kontorsvakt, notisbärare, lokomotivmästare,
lokomotivförare och eldare. Kontant beklädnadsersättuing utgår enligt
samma reglemente till öfverbanmästare och banmästare med 12 kronor
i månaden samt till banvakt, stationskarlsförman, stationskarl och vagnsmörj
are med 10 kronor i månaden.
Sedan beklädnadsreglementet af den 31 december 1900 utfärdats,
har Riksdagen, med bifall till af Kungl. Maj:t i ämnet aflåtna propositioner,
medgifvit, år 1901, att beklädnad in natura eller bekläduadsersättning
må tillkomma jämväl följande betjänte å distrikten, nämligen
stationsmästare, vagnmästare, vagnförman och vaktmästare samt
år 1905, att enahanda förmån må tillgodonjutas ytterligare af materialvakt;
och har järnvägsstyrelsen genom tillägg till beklädnadsreglementet
bestämt, att samtliga nu omförmälda betjänte skola erhålla beklädnad
in natura.
Slutligen har år 1903, i sammanhang med fastställande af stat för
personalen å statens järnvägars ångfärja, medgifvits, att betjänte å ångfärjan
må erhålla uniformspersedlar in natura enligt reglemente, som åt
järnvägsstyrelsen fastställes.
Beträffande naturabeklädnaden gäller, att samtliga ofvannämnde
betjänte, som äro i åtnjutande af nämnda förmån, med undantag af
lokomotivmästare, lokomotivförare och eldare, tilldelas fullständig uppsättning
af uniformspersedlar, däruti jämväl ingår särskilda sommarkläder,
samt i de flesta fall rägnrock och pälsmössa, hvarjämte dessutom
118
öfverkonduktör, konduktör och ])ackmästare äfvensom under viss förutsättning
portvakt erhålla päls.
Lokomotivmästare, lokomotivförare och eldare erhålla endast uniformsmössa
samt för vintern pälsmössa och päls.
I början af hvarje år verkställer vederbörande afdelningsföreståndare
eller, hvad trafikafdelningen angår, trafikinspektör beklädnadsmönstring
med de betjänte inom afdelningen, som åtnjuta beklädnad
in natura. Förutom denna beklädnadsmönstring äger afdelningsföreståndare
eller trafikinspektör att äfven å andra tider anställa sådan
mönstring, om han så finner nödigt.
Till ledning för bedömande, huruvida uniformspersedlar skola kasseras
eller icke, innehåller beklädnadsreglementet föreskrift om viss
slitningstid för olika persedlar.
I fråga om den personal, som mot kontant ersättning skall själf
anskaffa uniformspersedlar, bestämmes i reglementet angående antal och
beskaffenhet af nämnda persedlar. Äfven beträffande denna personal
äga årligen beklädnadsmönstringar rum för utrönande af, att de innehafva
föreskrifna uniformspersedlar och att dessa äro i fullgodt skick.
Finner afdelningsföreståndare eller trafikinspektör vid förenämnda mönstringar
eller däremellan betjänts uniform i sådant skick, att den ej
kan anses fullgod, må genom vederbörande förmans försorg ny uniform
anskaffas och beklädnadsersättningen innehållas, intill dess den nya
uniformen blifvit betald.
På vederbörande afdelningsföreståndares eller trafikinspektörs rekvisition
får från distriktets förråd blått kläde till inköpspris tillhandahållas
dem af ifrågavarande personal, som sådant önska, samt likvideras
genom månatligt afdrag å beklädnadsersättningen. Likaledes kan
betjäningen få från förråden mot inköpspris utbekomma gradbeteckningar
och uniformsknappar.
Enligt hvad som framgår af förestående redogörelse för nu gällande
bestämmelser rörande beklädnadsförmånen, ifrågakommer nämnda
förmån endast i ringa mån för en talrik grupp af betjäningspersonalen,
nämligen maskinafdelningens tågpersonal, d. v. s. lokomotivförare och
eldare. Helt och hållet uteslutna från samma förmån äro dessutom
trädgårdsmästare, maskinister, kvinnliga kontorsbiträden samt den lägre
stationära betjäningspersonalen, tillhörande maskinafdelningen, d. v. s.
de nuvarande lokomotivputsarne, vagnputsarne, kolvakterna och pumparne,
hvilka senare betjäningsgrupper kommittén, såsom ofvan nämnts,
ansett sig böra sammanföra till en gemensam grupp, benämnd vagnoeh
stallkarlar.
119
Vid behandlingen af frågan om reglering af beklädnadsförmånen
har kommittén funnit det vara önskvärd!, att största möjliga likformighet
mellan de olika befattningshafvarne inom den nuvarande betjäningsgraden
införes. Med hänsyn härtill finner kommittén det vara
lämpligast, att kontant beklädnadsersättning tillerkännes samtlige
ifrågavarande befattningsliafvare, därvid emellertid kommittén af skäl,
som nedan skola angifvas, finner undantag böra göras dels beträffande
trafikafdelningens tågpersonal, hvilken borde såsom hittills erhålla uniformspersedlar
in natura, dels ock i fråga om kvinnliga kontorsbiträden,
för hvilka ingen beklädnadsförmån vare sig in natura eller i form
af kontant ersättning ansetts böra ifrågakomma.
Beträffande det belopp, som i beklädnadsersättning må tillgodonjutas
af olika befattningsliafvare, tillkommer det enligt nu gällande
aflöningsreglemente järnvägsstyrelsen att härom bestämma, och i detta
förhållande har kommittén icke för afsikt att föreslå någon ändring.
Då emellertid kommittén vid uppgörande af sitt förslag till ordinarie
arfvoden för befattningsliafvare, tillhörande den nuvarande betjäningsgruppen,
icke kunnat underlåta att taga hänsyn jämväl till de belopp,
som enligt kommitténs mening i beklädnadsersättning böra tillkomma
inneliafvarne af respektive befattningar, samt frågan härom sålunda
sammanhänger med regleringen af aflöningsförhållandena i sin helhet,
får kommittén i det följande redogöra för de förändringar i berörda
afseende, hvilka kommittén anser böra vidtagas i sammanhang med förevarande
lönereglering.
I fråga om det ordinarie arfvodet för den lägst aflönade gruppen af
befattningsliafvare, tillhörande ban-, maskin- och trafikafdelningarne, liar
kommittén åsyftat att så vidt möjligt aflägsna hittills rådande olikheter
i löneförmåner och därvid funnit, att likställighet beträffande det ordinarie
arfvodet icke kunnat vinnas, med mindre än att beklädnadsersättning
tillerkännes jämväl den grupp, som enligt kommitténs mening borde
benämnas vagn- och stallkarlar, hvilken grupp för närvarande i aflöningshänseende
ligger en löneklass öfver stationskarlarne. Då beklädnadsförmånen
i den ena eller andra formen måste motsvaras af skyldigheten
att under tjänstgöring vara iförd uniform, skulle, med hänsyn till arten
af ifrågavarande befattningshafvares arbete, kunna emot hvad kommittén
sålunda ifrågasatt göras den anmärkningen, att det hvarken vore
behöflig! eller lämpligt att för denna personal föreskrifva en dylik skyldighet.
Emellertid förhåller det sig så, att särskildt vagnkarlarne
ganska ofta äro på sådant sätt sysselsatta, att de komma i beröring
med allmänheten, exempelvis när de uttagas till tågtjänst; och såsom
Kommitténs
förslag.
120
en allmän regel torde gälla, att det ur ordningssynpunkt är lämpligt
och önskvärdt, att jämväl befattningshafvare, tillhörande nu omhandlade
grupp, innefattande såväl vagn- som stallkarlar, äro, då de infinna
sig till och återvända från tjänstgöring äfvensom under resor
iförda åtminstone kappa eller kavaj och mössa af uniformssnitt och
med beteckning, angifvande deras anställning vid statens järnvägar.
Helt visst skulle en föreskrift i denna riktning verka fördelaktigt i
disciplinärt hänseende och bidraga till att höja vederbörandes känsla
af samhörighet med verket. Kommittén håller emellertid före, att beklädnadsersättningen
för ifrågavarande grupp bör sättas lägre än det för
närvarande till stationskarlarne utgående belopp, 120 kronor om året, eller
till 90 kronor per år; och detta dels emedan i fråga om de tillfällen, då
vederbörande skola vara iförda uniform, lägre anspråk kunna ställas å
förstnämnda grupp än å stationskarlarne och dels med hänsyn därtill,
att enligt kommitténs mening vagn- och stallkarlar jämväl borde erhålla
s. k. öfverdragskläder in natura. Såsom skäl för sistnämnda anordning
kan anföras, att en del af det arbete, som utföres af denna personal,
är af beskaffenhet att medföra betydlig nedsmutsning af vederbörandes
kläder. Det har också sedan länge varit brukligt, att befälet på respektive
arbetsplatser haft såsom inventarier ett antal staten tillhöriga
arbetsdräkter af buldansväf eller annat groft bomullstyg, hvilka utlämnats
åt dem, som skolat utföra arbete af ofvannämnda beskaffenhet;
och synes det kommittén lämpligt, att en dylik förmån varder uttryckligen
tillerkänd vagn- och stallpersonalen. Då värdet af nu omförmälda
förmån, inberäknadt tvätt och lagning, som borde ombesörjas af järnvägen,
lärer kunna uppskattas till cirka 30 kronor om året, skulle alltså
vagn- och stallkaidarne i afseende å beklädnadsförmånen blifva likställda
med stationskarlarne.
Kommittén, som föreslagit inrättande af en ny grupp af betjänte
under benämningen förrådsvakter, hvilka ansetts böra erhålla samma
ordinarie arfvode som vagn- och stallkarlar med flere, finner nämnda
grupp böra jämväl i afseende å beklädnadsförmånen likställas med sistnämnda
befattningshafvare; och torde sålunda jämväl förrådsvakterna
böra tillerkännas beklädnadsersättning med 90 kronor om året äfvensom
öfverdragskläder in natura.
Beträffande banvakter har kommittén af flere skäl ansett, att beklädnadsersättningen
för dem borde nedsättas från 120 till 90 kronor
om året. Först och främst må erinras, att banvakterna endast i ringa
grad under tjänstgöringen slita på sina uniformskläder, enär de under
vanliga förhållanden icke behöfva vara iförda annat uniformsplagg än
121
mössa. Dessutom skulle banvakterna genom kommitténs förslag att sätta
det ordinarie arfvodet lika för samtlige betjänte, tillhörande de lägsta
graderna inom de olika afdelningarna, komma att erhålla jämförelsevis
större förhöjning i nämnda arfvode än öfriga till samma grupp hörande
betjänte. Därtill kommer, att den banvakterna tillerkända förmånen åt
egen stuga, till hvilken i regeln hör kostall och täppa, för dem innebär
en större förmån än den naturainkvartering, som enligt kommitténs förslag
skulle bestås med dem i öfrigt likställda befattningshafvare.
Den i afseende å ordinarie arfvode till den lägsta graden af befattningshafvare
hörande gruppen kvinnliga kontorsbiträden finner kommittén
icke böra komma i åtnjutande af beklädnad sförmån af den
naturliga anledningen, att det icke gärna kan ifrågasättas, att de under
tjänstgöring skola vara iförda uniform.
De befattningshafvare, hvilka i nu gällande lönestat upptagas under
benämningen maskinister, åtnjuta icke vare sig beklädnad in na-,
tura eller beklädnadsersättuing. Den af kommittén föreslagna nya befattningen
maskin- och pannskötare, hvilken skulle motsvara flertalet af de
nuvarande maskinisterna, bör enligt kommitténs mening i afseende å beklädnadsförmånen
liksfällas med vagn- och stallkarlar med flere och
sålunda i beklädnadsersättning erhålla 90 kronor om året jämte öfverdragskläder
in natura, af hvilken senare förmån de med hänsyn till beskaffenheten
af sitt arbete äga behof. Ifrågavarande befattningshafvare
torde i regeln rekryteras ur nyssnämnda grupp och böra sålunda vid
befordran ej beröfvas beklädnadsförmånen.
Lokomotiveldarne finner kommittén böra i aflöningshänseende jämställas
med maskin- och pannskötare. Med hänsyn härtill och då af
hufvudsakligen samma skäl, som förut anförts i fråga om vagm- och
stallkarlarne, det synes vara från disciplinär synpunkt lämpligt, att
deras anställning vid statens järnvägar i högre grad än nu är fallet
utmärkes genom beklädnaden, anser kommittén dem böra tillerkännas
beklädnadsersättning med 90 kronor om året jämte öfverdragskläder
in natura. Den nu utgående beklädnadsförmånen in natura, bestående
af päls och pälsmössa samt klädesmössa borde under nämnda förutsättning
bortfalla, och eldarne åläggas att för den kontanta beklädnadsersättnirigen
anskaffa och underhålla de enklare uniforms- och ytterplagg,
som järnvägsstyrelsen kan finna skäl föreskrifva. Den sålunda
föreslagna anordningen, hvilken skulle medföra befrielse för statsbaneförvaltningen
från bestyret att tillhandahålla och vårda pelsar och mössor
för ifrågavarande personal, torde så mycket hellre vara att förorda,
som underhållet och förvaringen af omförmälda persedlar för statens
16
122
järnvägar medföra afsevärda kostnader och äro för förrådsafdelningen
betungande, hvartill kommer, att de, som nu åtnjuta nämnda förmån
icke äro odeladt belåtna med densamma.
Hvad här ofvan anförts i afseende å beklädnadsförmånen för lokomotiveldarne
gäller i hufvudsak jämväl beträffande lokomotivförarne.
Emellertid anser kommittén förmånen af öfverdragskläder in natura
icke behöfva tillerkännas lokomotivförarne, enär dessa äro bättre i tillfälle
att skydda sina kläder än hvad förhållandet är i fråga om eldarne.
Enär från vederbörligt håll inom statsbaneförvaltningen uttalande
gjorts om lämpligheten af föreskrift därom, att lokomotivförare
skall vara skyldig att under tjänstgöring vara iförd uniformsrock jämte
däremot svarande byxor och mössa, får kommittén föreslå, att jämväl
lokomotivförarne måtte tillerkännas beklädnadsersättning, hvilken torde
böra sättas till 120 kronor om året mot skyldighet för dem att själfva
anskaffa de uniformsplagg, som kunna föreskrifvas, jämte erforderliga
ytterplagg.
Beträffande lokomotivmästarne har kommittén, vid det förhållande
att dessa befattningshafvare skola utöfva befäl öfver en talrik personal
och sålunda, enligt hvad som likaledes från järnvägsbefälets sida gjorts
gällande, synas böra under tjänstgöring vara iförda uniform, funnit sig
böra föreslå, att de i afseende å beklädnadsförmånen måtte likställas
med lokomotivförarne, hvilket innebär, att de skulle tillerkännas beklädnadsersättning
med 120 kronor om året mot afstående af den nuvarande
förmånen af pels och mössa in natura och med skyldighet att
sjelf hålla sig föreskrifna uniformsplagg.
För närvarande äro öf verban mästare och banmästare tillerkända
beklädnadsersättning med 12 kronor i månaden eller 144 kronor om
året och sålunda 24 kronor mera än öfriga befattningshafvare, som nu
åtnjuta dylik ersättning. Enligt kommitténs åsikt föreligger icke tillräcklig
grund härför i den omständigheten, som torde hafva utgjort
motiv för nämnda högre beklädnadsersättning, eller att bemälde befattningshafvare
äro i behof af päls under sina tjänsteresor vintertiden;
och får kommittén alltså uttala sig för att beklädnadsersättningen äfven
för öfverbanmästare och banmästare måtte bestämmas till 120 kronor
om året.
Trädgårdsmästarne, hvilka för närvarande hvarken åtnjuta beklädnadsförmån
in natura eller kontant beklädnadsersättning, böra enligt
kommitténs mening, med hänsyn till lämpligheten däraf att de under
sina tjänsteresor äro iförda uniform, tillerkännas beklädnadsersättning
i likhet med banmästare eller med 120 kronor om året.
123
Den af kommittén föreslagna nya maskinistbefattningen, hvilken
kommittén i afseende å ordinarie arfvode anser böra likställas med
lokomotivförare, torde äfven i fråga om beklädnadsförmånen och däremot
svarande skyldighet att bära vissa uniformsplagg böra vara jämställd
med sistnämnda befattning och sålunda tillerkännas enahanda
beklädnadsersättning.
Enär beträffande innehafvarne af de utaf kommittén föreslagna nya
befattningarne förrådsmästare, stationsmästare å bangård, stallförmän,
förrådsförmän och vagnskötare gäller, att de samtliga böra under tjänstgöring
vara iförda uniform, får kommittén föreslå, att de måtte enhålla
beklädnadsersättning, hvilken torde böra utgå med enahanda belopp,
som ifrågasatts för närmast förut omnämnda befattningar.
Af de till beklädnadsersättning af 120 kronor om året för närvarande
berättigade befattningsbafvare, hvilka här ofvan icke omnämnts, nämligen
stationskarlsförmän och vagnsmörjare, böra enligt kommitténs
mening de förra vid nämnda förmån bibehållas samt de senare, hvilka
skola hänföras till vagn- och stallkarlar, i likhet med dessa erhålla
kontant ersättning med 90 kronor om året samt öfverdragskläder in
natura.
I fråga om följande till beklädnad in natura enligt nu gällande bestämmelser
berättigade befattningshafvare, nämligen vagnmästare, stationsmästare,
vagnförmän, manliga kontorsbiträden, portvakter och vaktmästare,
finner sig kommittén böra uttala sig för den förändrade anordning,
att naturabeklädnaden måtte utbytas mot beklädnadsersättning med 120
kronor om året. Såsom skäl härför får kommittén till en början åberopa det
önskemål, som inom järnvägs förvaltningen gjort sig gällande, nämligen
att statens järnvägar måtte i största möjliga grad befrias från det alltjämt
växande bestyret med uniformspersedlars anskaffning, redovisning
och vård. Vidare synes framgå af de till kommittén i lönefrågan ingifna
framställningar, att. personalen i allmänhet hyser en önskan att
erhålla kontant beklädnadsersättning mot skyldighet att sjelf ombesörja
anskaffning af uniformspersedlar. Den enda betänkligheten, som synes
kunna göra sig gällande mot genomförandet af den nu ifrågasatta förändringen
eller att vederbörande, som skulle erhålla beklädnadsersättning
i stället för naturabekläduad, möjligen icke komrne att hålla sina
uniformspersedlar i fullgodt skick, bör enligt kommitténs mening kunna
häfvas genom föreskrift om skärpt kontroll vid beklädnadsmönstringarne.
Därjämte skulle det nu gällande stadgandet att, om betjänts uniform
befiimes i sådant skick, att den ej kan anses fullgod, vederbörande förman
äger ombesörja anskaffande af ny uniform samt innehållande af
124
beklädnadsersättningen, intill dess den nya uniformen blifvit betald,
kunna utvidgas därhän, att om det befinnes, att en hel klass af betjänte
eller vissa individer inom densamma vanvårda sina uniformspersedlar,
må i dylika fall förmånen af kontant beklädnadsersättning utbytas mot
naturabeklädnad. Slutligen kan uti ifrågavarande afseende anmärkas, att
då enligt nu gällande bestämmelser befattningshafvare inom de lägsta
aflöningsgraderna — stationskarlar och banvakter — tillåtits att själfva
ombesörja sin beklädnad, lärer i regeln icke finnas fog för att tillämpa
strängare föreskrifter härutinnan i fråga om befattningshafvare i högre
grader såsom vagn- och stationsmästare, kontorsbiträden med flere. Emellertid
synes det kommittén vara önskligt, att järnvägs förvaltningen fortfarande
liksom hittills från sina förråd tillhandahåller dem bland personalen,
som sådant önska, uniformskläde till inköpspris och dymedelst för personalen
underlättar anskaffning af materialier, därvid äfven vinnes fördelen
af likformighet i afseende å uniformspersedlarnes färg m. m. I
sammanhang härmed torde, till förebyggande af kreditsystem och för
underlättande af likviderna till förrådet, den anordning beträffande beklädnadsersättningen
böra vidtagas, att utbetalning däraf sker kvartalsvis.
Endast beträffande en kategori af befattningshafvare, nämligen
trafikafdelningens tågpersonal, har kommittén ansett undantag böra
göras från den allmänna regeln, att beklädnadsförmånen bör utgå hufvudsakligen
i form af kontant ersättning. Såsom skäl för berörda afvikelse
må anföras, att det ligger synnerligen vikt uppå, att ifrågavarande
befattningshafvare fortfarande liksom hittills äro prydligt och
likformigt klädda, hvilket syfte säkrast torde kunna uppnås genom att,
såsom nu äger rum, tilldela dem beklädnad in natura. Kommittén
finner så mycket mindre anledning att ifrågasätta någon förändring i
den nuvarande anordningen i förevarande afseende, som från den nuvarande
tågpersonalens sida önskningar uttalats för bibehållande af beklädnadsförmånen
in natura.
Såsom förut i betänkandet framhållits, har kommittén vid fullgörande
af sitt uppdrag haft uppmärksamheten fästad vid önskvärdheten
af en förenkling i möjligaste mån utaf aflöningsförhållandena vid
statens järnvägar. Med hänsyn härtill har också inom kommittén
ifrågasatts, huruvida man icke skulle kunna inräkna beklädnadsersättningen
i det ordinarie arfvodet, genom hvilket förfarande man skulle
erhålla en aflöningsform mindre. På grund af den olikhet i afseende
å skyldigheten att under tjänstgöring bära uniform och den däraf betingade
skillnaden i afseende å beklädnadsförmånen, hvilken enligt kommitténs
mening bör råda emellan olika betjäningsgrupper, som eljest
125
anses böra vara i aflöningshänseende likställda, har emellertid vid behandlingen
af frågan om de ordinarie arfvodena visat sig, att genomförandet
af det ifrågaställda förslaget skulle medföra afsevärda svårigheter,
då det gäller att rättvist afväga lönebeloppen för olika betjäningsgrupper.
I alla händelser skulle, såsom i viss mån torde framgå
af hvad här ofvan anförts rörande regleringen af beklädnadsförmånen
för banvakter, vagn- och stallkarlar med flere, den förenkling af löneförhållandena,
som åsyftas med ifrågavarande förslag att inberäkna
beklädnadsförmånen i arfvodet, vinnas allenast med uppoffring af
den utaf kommittén eftersträfvade förenklingen, som^ afser att i
större grupper med samma ordinarie arfvoden sammanföra ett flertal
befattningshafvare. Härtill kommer, att det nog kan hafva sin ^praktiska
betydelse, att, i afseende å sådana befattningshafvare, hvilka
anses böra åtnjuta beklädnadsersättning, grunden till ifrågavarande
tillägg till den del af arfvodet, som anses utgöra betalning för
vederbörandes arbete, får sitt synliga uttryck. I motsatt fall lärer
det kunna inträffa, att nämnda anledning åtminstone bland _ personalen
efter hand råkar i glömska, hvilket åter kan hafva till följd antingen
förnyade anspråk på beklädnadsförmån från sådan personal, i hvilkens
aflöning nämnda förmån redan blifvit inräknad, eller ock framställningar
om likställighet i afseende å ordinarie arfvode från sådan personal,
hvilken i ringare mån är pliktig att bära uniform. Slutligen kan, med
hänsvn till den personalen under vissa förhållanden åliggande skylaigheteii
att afstå en del af arfvodet anmärkas, att om beldädnadsersättningen
inginge i det ordinarie arfvodet, skulle under dylika förhållanden
den oegentligheten inträffa, att personalen finge afstå jämväl en del af
beklädnadsersättningen. Om återigen till förebyggande häraf stadgades,
att beklädnadsersättningen skulle anses tillhöra den del af arfvodet,
som räknades såsom /o''n, kommc däremot det normala förhållandet
mellan lön och tjänstgöringspenningar att förryckas.
På grund af hvad sålunda anförts har kommittén ansett lämpligast
att bibehålla beklädnadsersättningen såsom en särskild aflöningsform.
Kommitténs förslag till ordnande af beklädnadsförmånen för betjänte
vid distrikten innebär alltså,
att beklädnadsförmånen må utsträckas därhän, att den tillkommer
samtlige vid distrikten anställda betjänte med undantag af kvinnliga
kontorsbiträden.
I afseende å den form, i hvilken ifrågavarande förmån må tillgodonjutas
af de särskilda befattningshafvarne, har kommittén uttalat sig för:
att beklädnad in natura må tilldelas tågmästare och konduktörer;
Sammanfattning
rörande
beklädnads
förmånen.
12(5
Ortstillägg.
att öfrige till beklädnadsförmån berättigade betjänte vid distrikten
må erhålla kontant beldädnadsersättning; samt
att af sistnämnda grupp följande befattningshafvare må, förutom
beklädnadsersättning, erhålla s. k. öfverdragskläder i natura, nämligen:
eldare, maskin- och pannskötare, förråds vakter, vagnsmörjare samt
vagn- och stallkarlar.
Beträffande beloppet af beklädnadsersättningen har kommittén slutligen
funnit sig böra förorda:
att beklädnadsersättning må utgå med 120 kronor om aret till följande
befattningshafvare, nämligen lokomotivmästare, vagnmästare,
lokomotivförare, öfverbanmästare, maskinist, banmästare, stationsmästare
å station och å bangård, trädgårdsmästare, förrådsmästare, vagnförman,
stallförman, manligt kontorsbiträde, stationskarlsförman (stationsförman),
portvakt, förrådsförman, vagnskötare, vaktmästare och stationskarl samt
med 90 kronor om året till eldare, maskin- och pannskötare, förrådsvakt,
vagn- och stallkarlar, vagnsmörjare samt banvakt.
Vid behandlingen här ofvan af beklädnadsförmånen har kommittén
icke tagit hänsyn till den å statens järnvägars ångfärja anställda betjäningspersonalen,
hvilken såsom förut blifvit antydt jämväl är i åtnjutande
af nämnda förmån. Då nämligen ångfärjans personal i afseende
å aflöningsförhållandena intager en särskild ställning gent emot öfriga
befattningshafvare vid statens järnvägar, exempelvis därigenom att densamma
åtnjuter fri kost, har kommittén ansett lämpligast att behandla
samtliga aflöningsförhållanden för ångfärjepersonalen i ett sammanhang.
Vid behandlingen af frågan om inkvarteringsförmånen för betjäningspersonalen
vid distrikten har kommittén påvisat, hurusom kostnaden
för husrum och vedbrand ställer sig väsentligt olika å olika
orter inom landet, å hvilka nämnda personal är placerad. Med särskild
hänsyn därtill, att samma personal är såsom löneförmån tillförsäkrad
antingen fri bostad jämte bränsle eller kontant ersättning därför,
har kommittén funnit nödigt att, för åstadkommande af likformighet
i afseende å värdet af nämnda förmån och sålunda äfven beträffande
aflöningen i sin helhet å olika orter, söka utjämna de anmärkta
skiljaktigheterna dels genom att utsträcka bostadsförmånen till så stort
antal betjänte i de lägre aflöningsgraderna som möjligt och dels genom
att fastställa den kontanta ersättningen för hyra och bränsle olika för
olika orter.
127
Då det emellertid torde vara kändt, att icke blott priserna å byra
och bränsle utan äfven öfriga lefnadskostnader växla högst betydligt å
olika orter inom landet, särskildt om man jämför förhållandena i de
större städerna med förhållandena i mindre städer och å landsbygden,
har kommittén ansett sig böra taga under ompröfning, huruvida icke
hänsyn härtill borde tagas vid reglering utaf aflöningsförhållandena för
nämnda personal. Tydligt är nämligen, att en befattningshafvare, som
i och för tjänsten är förpliktad att bo å en ort med höga lefnadskostnader,
blifver i mindre grad godtgjord för sitt arbete genom on aflöning,
hvilken är afpassad med hänsyn till vikten och ansvaret af
nämnda arbete, än en å en billig ort placerad befattningshafvare med
samma aflöning, och denna skiljaktighet gör sig särskildt kännbar för
■de lägst aflönade befattningshafvarne, hvilkas löneinkomster närma sig
existensminimum. I viss mån har redan i gällande aflöningsbestämmelser
afseende fästats vid nu anmärkta förhållande. Enligt hvad som
framgår af den å sid. 26 intagna tabell, innefattande grunder för uppflyttning
i löneklass för viss personal, tillämpas nämligen den regeln,
att de lägst aflönade betjänte vid ban- och maskinafdelningarne, hvilka
äro stationerade i eller vid Stockholm, Göteborg och Malmö äfvensom
å stationer eller linjer norr om Krylbo, erhålla såsom begynnelsearfvode
60 kronor mera än deras vederlikar å andra stationer eller linjer samt
uppnå högsta aflöningen förr än dessa, och liknande aflöningsförhållanden
äga jämväl rum beträffande station skarlar å l:a—3:e klassens
stationer samt stationer norr om Krylbo. Hvad särskildt angår de förbättrade
aflöningsförhållandena för omförmälde betjänte i Stockholm, Göteborg
och Malmö äfvensom å stationer i öfrigt af l:a—3:e klass, lära
desamma utan tvifvel hafva betingats af de högre lefnadskostnaderna å
dessa platser. Beträffande åter aflöningsförbättringen för personal norr
om Krylbo, torde motivet härför vara att söka hufvudsakligen i de hårdare
klimatiska förhållanden, som i nämnda landsändar äro rådande.
En motsvarighet till den princip, som sålunda tagit sig uttryck i
omförmälda bestämmelser rörande statens järnvägars personal, förefinnes
jämväl i aflöningsreglementet för tjänstemän och betjänte vid
postverket af den 6 juni 1902. Enligt nämnda reglemente äro nämligen
postbetjänte indelade i tre lönegrader, af hvilka den l:sta eller högsta
graden omfattar betjänte, som äro stationerade i Stockholm, Göteborg
och Malmö, och den 2:dra graden omfattar betjänte, stationerade norr
om Dalälfven eller hvilka »på grund af särskilda omständigheter böra
med dessa i aflöuingshänseende likställas». Till den 3:dje eller lägsta
graden räknas öfriga betjänte.
Dy r or te -  tillägg.
128
Betraktar man förhållandena i utlandet, så framgår af redogörelsen
för löneförhållandena vid de preussiska statsbanorna, att man i Preussen,
hvarest dock till följd af tätare befolkning och mera utvecklade
kommunikationer, skiljaktigheterna i afseende å lefnadskostnader å olika
orter torde vara mindre betydande än i vårt land, ansett sig böra tillerkänna
den lågt aflönade järnvägspersonalen å orter med höga lefnadskostnader
särskildt dyrortstillägg eller s. k. Tlieuerungszulage.
Hvad angår förhållandet i afseende å lefnadskostnader emellan
olika orter inom Sverige, så har först under de senare åren tillförlitligt
statistiskt material för belysning af denna fråga blifvit insamladt och
offentliggjordt. Härmed afses de uppgifter rörande bostadshyror och
lifsmedel, som lämnas uti de af kungl. kommerskollegii afdelning för
arbetsstatistik utgifna »Meddelanden». På grundvalen af dessa uppgifter
har nyligen en fackman verkställt en undersökning angående
lefnadskostnaderna å olika orter i Sverige. Denna undersökning, på
uppdrag af statsrådet och chefen för kungl. finansdepartementet utförd
af aktuarien hos kungl. kommerskollegium, filosofie doktor Theophil
Andersson, finnes bifogad kungl. maj:ts nådiga proposition n:r 91 till
1906 års Riksdag angående ändrad lydelse af vissa §§ i förordningen
den 3 december 1897 angående bevillning af fast egendom samt af
inkomst m. m.; och då kommittén vid behandlingen af den föreliggande
frågan i viss mån tagit hänsyn till de resultat, som vunnits genom
nämnda utredning, får kommittén i korthet redogöra för innehållet
af densamma.
D<>ido,- Th.
De till grund för utredningen liggande uppgifterna rörande lifs
ifJedn~n°nSm
medelspriser förekomma endast från 27 olika platser i riket, hvilka för
"lefnadskos™ öfrigt utgöra allenast större och medelstora städer jämte ett par större
naderna å samhällen i Norrland, hvaremot uppgifterna rörande bostadspriser före''
sverige. '' ligga från 130 olika platser. I afseende å förhållandet emellan de särskilda
utgiftsposter, som ingå i hushållsstaten för en kroppsarbetares
familj, hvilken samhällsklass ifrågavarande utredning afser, har doktor
Andersson grundat sin beräkning på det antagande, att de poster, hvarom
omförinälda uppgifter lämna upplysning, nämligen utgifterna för föda
och bostad tillsammans uppgå till i rundt tal två tredjedelar eller 67
procent af utgifternas totalbelopp. Under framhållande, hurusom ingen
statistik föreligger rörande den verkliga förbrukningen af lifsmedel, har
vidare Andersson anlitat den utvägen att fastställa en viss normal lörbrukningsstat
och därefter beräkna, huru kostnaderna därför per år
skulle gestalta sig på de olika orter, för hvilka prisuppgifter förekomma.
129
För detta ändamål har tagits såsom utgångspunkt den portionsstat, som
den 1 juni 1900 af kungl. arméförvaltningen blifvit fastställd för den
svenska armén i fredstid. Enligt denna stat skall för hvarje man och
dag beräknas:
650 gm groft, mjukt rågbröd eller däremot svarande 433 gm
groft, torrt rågbröd,
170 gm färskt oxkött,
75 gm salt fläsk,
60 gm salt sill,
20 gm smör,
100 gm gula ärter,
100 gm korngryn,
0,7 liter potatis,
1 liter skummad mjölk
samt 5 öre.
Vid de i utredningen förekommande beräkningar rörande kostnaderna
för födan på olika orter i vårt land, som utförts på grundvalen
af denna portionsstat, har sistnämnda kontanta tillskott till
kosten icke medräknats. 1 fråga om den förstnämnda posten har värdet
häraf beräknats efter priserna å torrt rågbröd.
Kostnaden för ifrågavarande portionsstat utgör, beräknadt efter
medelpriserna för de orter, från livilka uppgifterna rörande kostnader
för lifsmedel förekomma, 59 öre per dag och man.
Jämte erinran, hurusom vid en undersökning rörande lefnadskostnaderna
å olika orter det måste anses som en nödfallsutväg att utgå
från en dylik på förhand fixerad normalstat, framhåller emellertid doktor
Andersson, att ett dylikt tillvägagångssätt väl låter försvara sig vid
en utredning sådan som den ifrågavarande, därvid man i första hand
egentligen önskar veta, icke så mycket hvad det kostar att léfva på en
viss ort, därest man lefver så som sed och bruk å orten föreskrifva,
utan snarare hvad det skulle kosta att lefva på ett visst, för samtliga
orter lika och gemensamt sätt.
Den enligt ofvan angifna grunder verkställda beräkningen har
gifvit det resultat, att födan per år och man skulle å nedanstående
orter, bland hvilka endast medtagits sådana, å hvilka statsbanepersonal
är placerad, draga följande kostnad:
17
130
Kostnaden för födan per år och man i:
Kronor.
Kiruna...............................................................................
261.
Gellivare och Malmberget..................................... 245.
Sundsvall ................................................................. 231.
Boden......................................................................... 230.
Halmstad ........................................................ 228.
Luleå......................................................................... 227.
Norrköping ................................................................. 22-1.
Stockholm..............''......................................................... 222.
Karlstad ........................................................................... 220.
Göteborg'' ................................................................... 218.
Helsingborg .................................................... 218.
Jönköping-...................................................................... 214.
Söderhamn .......................................................... 205.
Upsala ........................................................ 197.
Malmö ........................................................................... 194.
Örebro.....................  192.
l)å eldigt kommitténs förslag olikheterna i afseende å hyreskostnad
skulle utjämnas på förut angifvet sätt, aktar kommittén icke nödigt
redogöra för resultatet af doktor Anderssons undersökning härutinnan,
utan anmärkes endast, att vid en jämförelse mellan olikheterna
i afseende å hyrespris, å ena sidan, samt skiljaktigheterna i lifsmedelspris,
å den andra, befunnits, att hyrespriserna å de olika orterna i långt
högre grad afvika från hvarandra än hvad förhållandet är beträffande
lifsmedelspris.
För erhållande af totalsumman för lefnadskostnaderna å olika orter
i landet för en familj, bestående af man, hustru och två minderåriga
barn, har doktor Andersson beräknat, att födan för hustrun utgör As
af mannens föda, samt att näringskostnaderna för ett barn utgör
40 procent af dem för mannen och sålunda för två barn 80 procent
eller lika med den för hustrun. Förut har meddelats, att i fråga om
mindre inkomsttagare i vårt land utgifterna för lifsmedel och bostad
tillsammans af Andersson antagits utgöra två tredjedelar af lefnadskostnadernas
totalbelopp, och af dessa 67 procent skulle i rundt tal
50 komma på lifsmedel och resten på bostadshyran. Vid beräkningen
af den återstående tredjedelen af lefnadskostnaderna, som icke representerades
af ofvannämnda två poster, har iakttagits, att storleken af
dessa öfriga utgifter ställts i förhållande icke till det sammanlagda be
-
131
loppet af utgifterna för bostad och föda, utan allenast till sistnämnda
post i och för sig-, eller med andra ord, att storleken af »öfriga utgifter®
i hvarje fall ansetts motsvara Vs af kostnaderna för födan i
stället för hälften af kostnaderna för föda och bostad tillsammans.
Enligt doktor Anderssons på ofvan angifna grunder verkställda
beräkning skulle lefncidskostnaderna, med bortseende från hyreskostnaden,
på olika orter i Sverige, å hvilka statsbanepersonal är placerad, ställa
sig på följande sätt:
i1 ö d a n
Öfrig»
utgifter.
Summa
lefnadskost-  nader utom
hyra.
för man och
hustru.
för två
minderåriga
barn.
Summa.
Kr.
Kr.
Kr.
Kr.
Kr.
Kiruna................................
470
209
679
453
1,132
Uellivare och Malmberget.......
441
196
637
425
1,062
Sundsvall.............................
416
185
601
401
1,002
Boden .................................
414
184
598
399
997
Halmstad.............................
410
182
592
395
987
Luleå...................................
409
182
591
394
985
Norrköping...........................
403
.179
582
388
970
Stockholm...........................
400
178
578
385
963
Karlstad...............................
396
176
572
381
953
Grö teborg..............................
392
174
566
377
943
Helsingborg..........................
392
174
566
377
943
Jönköping............................
385
171
556
371
927
Söderhamn...........................
370
165
535
357
892
Upsala...............................
355
158
513
342
855
Malmö................................
319
155
504
336
840
Örebro.................................
346
154
500
333
833
Enligt förestående beräkning skulle alltså de lefnadskostnader,
hvarom nu är fråga, ställa sig dyrast i Kiruna (1,132 kr.) och billigast
i Örebro (833 kr.), hvilket gör en skillnad mellan maximum och minimum
af i det närmaste 300 kronor. Om man bortser från de norrländska
städerna med deras på grund af särskilda omständigheter betingade
prisförhållanden och endast jämför orter i mellersta och södra
132
Kommitténs
förslag till
dyrortstillägg.
Sverige, skulle Halmstad i förevarande afseende stå främst (987 kr.)
och vara 154 kr. dyrare än Örebro.
Det ligger i sakens natur och framgår för öfrigt af förestående
utredning, att störa svårigheter yppa sig vid försök att verkställa en
gradering af de särskilda orterna i afseende å djorhetsförhållandena, då
nämligen så många olika omständigheter, ofta af rent tillfällig art,
härvidlag göra sig gällande. Särskildt torde böra framhållas det genom
utredningen ådagalagda förhållande, att orternas folkmängd i och för
sig icke är afgörande vid bedömande af frågan om en orts dyrhet,
åtminstone då man jämför lefnadskostnaderna i större och medelstora
städer. Att emellertid lifvet ställer sig icke obetydligt dyrare å sådana
orter än i mindre städer och å landsbygden torde vara alltför bekant
för att närmare behöfva påvisas. Doktor Anderssons utredning, hvilken,
såsom ofvan anmärkts, hufvudsakligen omfattar orter af det förstnämnda
slaget, lämnar ingen upplysning rörande sagda förhållande, utan dess
egentliga betydelse för bedömande af ifrågavarande spörsmål ligger
däruti, att densamma dels angifver den ungefärliga skillnaden i afsende
å omhandlade lefnadskostnader emellan olika orter dels ock gifver vid
handen, att det icke, såsom kommittén först tänkt sig, rättvisligen
låter sig göra att fastställa ett särskildt högre ortstillägg för de allra
största städerna, sedan man på annat sätt rådt bot för olikheten i bostadskostnaderna.
Omförmälda utredning utvisar nämligen, att ofvanför
en af de tre största städerna i riket nämligen Malmö ligga i afseende
å dyrhet samtliga de i utredningen medtagna städerna med undantag
af Örebro, som emellertid kommer Malmö så nära, att skillnaden beträffande
ifrågavarande lefnadskostnader utgör allenast 7 kronor. Då,
såsom ofvan omförmälts, fastställande af en högre aflöning för personal
i Stockholm, Göteborg och Malmö har häfd för sig såväl inom järnvägsförvaltningen
som vid postverket, men förenämnda utredning gifver vid
handen, att lefnadskostnaderna i åtskilliga medelstora städer ställa sig
minst lika höga som i Malmö, torde äfven personalen i dessa städer böra
ifrågakomma till erhållande af enahanda aflöningsförhöjning på grund af
dyra lefnadsförhållanden. Kommittén har alltså funnit lämpligast att
bestämma allenast en högre dyrhetsklass för vissa orter, å hvilka ett
ortstillägg med ett och samma belopp ansetts böra utgå. I afseende å
gränsen för ifrågavande grupp af dyra orter har kommittén ansett sig
höra fastställa denna sålunda, att till denna grupp skulle räknas städer
med minst 15,000 invånare. Därigenom skulle af de i utredningen omförmälda
städer, där statsbanepersonal är placerad, bortsedt från Luleå, där
133
ett annat slag af ortstillägg enligt kommitténs mening bör utgå, samtliga
städer, som i afseende å dyrhet ligga högre än Malmö med undantag af
Karlstad och Söderhamn, samt dessutom Örebro, som kan likställas med
Malmö, blifva medräknade, hvartill skulle komma de i utredningen icke omförmälda
städerna Linköping och Lund. Hvad Karlstad beträffar, så hade
denna stad år 1905 14,377 invånare, hvadan densamma inom kort torde
komma att tillhöra den grupp af städer, där ortstillägg skulle utgå.
Beträffande åter Söderhamn, som år 1905 hade 11,285 invånare, skulle
densamma tills vidare blifva utesluten från ifrågavarande grupp af dyrare
städer, oaktadt enligt utredningen lefnadskostnaderna därstädes beräknats
något högre än i de tre lägst stående städerna Upsala, Malmö och Örebro.
Likaledes lärer möjlighet nog förefinnas, att någon i utredningen icke
förekommande stad, hvars invånareantal understiger det ofvan såsom
gräns angifna talet 15,000, skulle vid en undersökning kunna uppvisa
lika höga eller högre lefnadskostnader än de i utredningen medtagna städerna,
Ehuru alltså enligt sakens natur en del oegentligheter svårligen
lära kunna undvikas, då det gäller att bestämma gränsen emellan, å
ena sidan, städer, som skola anses dyra och därför borde påkalla ökning
i aflöningen åt därstädes placerad personal, och å den andra, städer
eller orter med normala lefnadskostnader, finner emellertid kommittén
öfvervägande skäl tala för att man genom fastställande af ett ortstillägg
söker i någon mån åstadkomma en utjämning i afseende å aflöningsförhållanden
å orter af det ena eller andra slaget, Med hänsyn därtill
att, särskildt hvad angår trakten närmast Stockholm, lefnadskostnaderna
torde få anses lika höga å dessa trakter som inom staden, får kommittén
föreslå, att personal, som är placerad å stationer och bansträckor
utom Stockholm till och med Ålfsjö, Järfva och Värtan måtte i afseende
å ortstillägg likställas med personalen i Stockholm.
Då, såsom ofvan framhållits, särskildt de lägst aflönade befattningshafvarne,
hvilkas inkomster närma sig existensminimum, lida under
trycket af höga lefnadskostnader, eftersom nämligen dessa hafva svårast
att inskränka sig, har kommittén funnit sig böra föreslå en gräns äfven i
aflöningshänseende för rätten att åtnjuta förenämnda ortstillägg. Denna
gräns har kommittén tänkt sig sålunda, att endast befattningshafvare,
tillhörande nuvarande betjäningsklass eller med dessa likställda, hvilkas
ordinarie arfvode icke öfverstiger 1,500 kronor, skulle erhålla ifrågavarande
ortstillägg.
Beträffande storleken af nämnda tillägg har kommittén stannat vid
ett årligt belopp af 60 kronor. Af doktor Anderssons utredning
framgår, att om man nöjer sig allenast med att jämföra lefnadskost
-
134
Kommitténs
förslag till
kallortstillägg.
naderna i två medelstora städer i mellersta Sverige, förefinnes en
skillnad härutinnan, bortsedt från hyreskostnaden, emellan t. ex. Halmstad
och Örebro af icke mindre än 154 kronor. Vid sådant förhållande är
uppenbart, att 60 kronor icke i allmänhet skulle räcka till att utjämna
berörda skillnad å de dyraste orterna, å ena, och de billigare, å den
andra sidan. Då emellertid en medelsumma måste bestämmas, samt för
en löntagare med 1,500 kronors inkomst och därunder ett belopp af 60
kronor årligen torde blifva en icke obetydlig hjälp uti ifrågavarande
afseende, har kommittén icke ansett sig böra föreslå ett högre belopp
och detta så mycket mindre som det icke lärer förnekas, att de dyrare
lefnadskostnaderna i större städer i någon mån uppvägas af en del
förmåner, exempelvis lättare tillgång till undervisning och utbildning
för barnen.
De nu ombandlade ortstilläggen äro afsedda att reglera aflöningsförhållandena
med hänsyn till olikheten i lefnadskostnader å skilda
orter. Men äfven i andra afseenden än i fråga om lefnadskostnader
kunna förhållandena å vissa orter vara sådana, att de motivera en högre
aflöning åt därstädes placerad personal. Detta gäller särskildt i fråga
om personalen i öfre Norrland i anledning af de svåra klimatiska förhållanden,
som där äro rådande. På grund häraf och otvifvelaktigt med hänsyn
jämväl till de höga lefnadskostnaderna därstädes har också, såsom förut
finnes omnämndt, särskild aflöningsförbättring tilldelats tjänsteinnehafvarne
inom statens järnvägars femte distrikt. Då, enligt hvad inom
kommittén upplysts, svårighet allt fortfarande skulle möta att utan
den lockelse, som eu högre aflöning erbjuder, rekrytera och bibehålla
duglig personal i dessa trakter, får kommittén tillstyrka, att ortstillägg
efter hufvudsakligen enahanda grunder, som hittills bestämts rörande
nyssnämnda aflöningsförbättring eller det s. k. kallortstillägget, måtte
fastställas att utgå allt fortfarande. Med hänsyn därtill att de förhållanden,
som föranledt beviljande af kallortstillägg, jämväl äro rådande
å en del andra trakter i Norrland än dem, å hvilka detta tillägg för
närvarande utgår, finner kommittén sig böra förorda en utsträckning
af nämnda förmån jämväl till befattningshafvare vid vissa bandelar å
IV distriktet, nämligen bandelarne från Hjärpen till riksgränsen bortom
Storlien samt från llräcke till Sollefteå.
Då nu ifrågavande ortstillägg betingas lika mycket af det hårda
klimatet som af de höga lefnadskostnaderna å nämnda trakter, lärer
ingen inskränkning med hänsyn till vederbörandes aflöning eller tjänstegrad
böra fastställas för rätten att åtnjuta detta slags ortstillägg.
135
Beloppet af kallortstillägget utgör för närvarande jämlikt nådiga
brefven den 26 juni 1903 och den 4 maj 1906 för tjänstehafvare af
den till banafdelningen hörande, å banlinjen Abisko—Riksgränsen tjänstgörande
personal trettio kronor, för tjänstehafvare å bandelen Gellivare
—Riksgränsen med nyssnämnda undantag tjugu kronor, för tjänstehafvare
å bandclarne i öfrigt norrom Jörn tio kronor och för tjänstehafvare
å bandelarne från och med Jörn till Långsele fem kronor, allt
för månad räknadt. För utjämnande af den afsevärda skillnad i fråga
om kallortstilläggets belopp, som råder emellan bandelen Gellivare—
Riksgränsen, å ena sidan, och linjen närmast söder om Gellivare, å
den andra, hvilken skillnad icke synes tillräckligt motiverad, får kommittén
föreslå den förändring härutinnan, att nämnda tillägg måtte utgå
med 15 kronor i månaden å linjen från Polcirkeln till och med Gellivare.
Kommitténs förslag i afseende å ortstillägg skulle alltså blifva följande.
Dyrortstillägg utgår med sextio kronor om året till befattningshafvare,
tillhörande nuvarande betjäningsklass eller därmed likställde, hvilkas
ordinarie arfvode icke öfverstiger 1,500 kronor och som äro placerade
i städer med minst 15,000 invånare samt, hvad Stockholmstrakten
angår, å stationer och bansträckor utom Stockholm till och med Älfsjö,
Järfva och Värtan.
Enligt folkmängdsförhållandeua år 1905 skulle nyssnämnda dyrortstillägg
utgå till personalen i följande städer nämligen, efter folkmängden
räknadt:.Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Helsingborg,
Örebro, Upsala, Jönköping, Lund, Halmstad, Sundsvall och Linköping.
Kallortstillägg utgår:
för samtliga befattningshafvare å bandelarne från Bräcke till och
med Jörn jämte bilinjerna Långsele—Sollefteå, Mellansel—Örnsköldsvik
och Vännäs—Umeå samt från Hjärpen till och med Dufed med fem
kronor i månaden;
för samtliga befattningshafvare å bandelarne från Dufed till riksgränsen
bortom Storlien, samt från Jörn till och med Polcirkeln jämte
bilinjerna Boden—Luleå och Boden—Morjärv med tio kronor i månaden;
för samtliga befattningshafvare å bandelen från Polcirkeln till och
med Gellivare jämte bilinjerna Gellivare—Malmberget och Gellivare—
Koskulls kulle med femton kronor i månaden;
för samtliga befattningshafvare å bandelen från Gellivare till Riksgränsen,
med undantag af befattningshafvare, tillhörande banafdelningen,
å banlinjen Abisko—Riksgränsen, med tjugu kronor i månaden; samt
för nyssnämnda befattningshafvare vid banafdelningen med trettio
kronor i månaden.
Sammanfattning
an
gående orts
tillägg.
136
Extra
inkomster.
Extra inkomster
för stalionsmästare.
Förutom de här ofvan omförmälda aflöningsförmåner, hvilka utöfver
det ordinarie arfvodet tillkomma den nuvarande betjäningspersonalen
antingen i dess helhet eller vissa kategorier bland densamma, åtnjuta en
del befattningshafvare, särskildt vid trafikafdelningen, i likhet med
tjänstemännen därstädes, åtskilliga extra inkomster, såsom postarfvoden,
felräkningspenningar, provision å fraktkredit samt s. k. notispenningar.
Då kommittén i sammanhang med behandling af frågan om tjänstemännens
aflöningsförhållanden kommer att närmare redogöra för hur
kommittén tänkt sig, att ifrågavarande extra inkomster för framtiden
borde regleras för såväl tjänstemän som betjänte, får kommittén här
endast anmärka, att kommitténs förslag härutinnan innebär, att postarfvoden.
oeh öfriga i samband med posten stående inkomster skulle
bibehållas; att felräkningspenningarne skulle reduceras så att de utgöra
allenast godtgörelse för beräknad risk och således icke vidare kunna
betraktas såsom en löneinkomst; samt att notispenningar och provision
å fraktkredit i regeln skulle upphöra att komma personalen till godo.
Beträffande betydelsen af ifrågavarande löneförmåner är det hufvudsakligen
stationsmästarne, för hvilka desamma kunna uppgå till några
af sevärda belopp; öfriga befattningshafvare, tillhörande betjäningsklassen,
äro endast i mindre utsträckning i åtnjutande af dylika extra inkomster
af betydenhet.
De allra flesta stationsmästare uppbära inkomster, som härflyta från
deras bestyr med posten; och detta till icke obetydliga belopp. Sålunda
uppgingo nämnda inkomster under år 1905 för en stationsmästare till
omkring 900 kronor. Lägsta beloppet utgjorde omkring 200 kronor,
hvilket uppbars af fyra stationsmästare. I öfrigt uppgingo beloppen
till mellan 200 och 300 kronor för 30 stationsmästare, emellan 300 och
400 kronor för 44 stationsmästare, mellan 400 och 500 kronor för 82
stationsmästare, mellan 500 och 600 kronor för 57 stationsmästare samt
emellan sistnämnda belopp och ofvan omförmälda maximum, 900 kronor,
för 13 stationsmästare.
Flertalet stationsmästare tillgodonjuta äfven felräkningspenningar,
ehuru dessa endast undantagsvis uppgå till större summor. Högsta
beloppet, som under år 1905 tillkom en stationsmästare, utgjorde 432
kronor. Belopp intill omkring 100 kronor uppburos af 188 stationsmästare
samt belopp därutöfver och intill omkring 250 kronor af 48
stationsmästare.
Provision å fraktkredit förekommer endast å ett mindre antal stationsmästarestationer
och plägar i de flesta fall icke medföra någon
större inkomst. För 39 stationsmästare uppgick densamma under år
137
1905 till belopp, växlande mellan 4 och omkring 150 kronor. Belopp
därutöfver men icke öfverstigande 300 kronor tillkommo 7 stationsmästare.
En stationsmästare uppbar mellan 600 och 700 kronor och i
ett fall (Krokoms station) uppgick provisionen till 974 kronor.
Notispenning arne äro af ringa betydenhet såsom inkomst för stationsmästarne;
medelbeloppet utgjorde år 1905 17 kronor och högsta beloppet,
som tillkom en stationsmästare, utgjorde 54 kronor.
Beträffande den omfattning, i hvilken förenämnda slag af extra in- Extra inkomkomster
förekomma för öfriera betjänte vid trafikafdelnins-en, hänvisas s,ter.k°n~
till nedanstående tablå, hvilken för år 1905 utvisar antalet innehafvare stationskaruaf
respektive befattningar, hvilka åtnjutit ifrågavarande inkomster af firman och
någondera slaget, medelbeloppet samt maximi- och minimibeloppet karlar.
under året.
Post- och postbiträdes
arfvoden.
Felräkning8penningar.
Notispenningar.
Provision å frakt-  kredit.
Antal
Medeltal c:a
Max.
g
B*
Antal
Medeltal c:a
g
SO
H
g
B*
Antal
Medoltal c:a
S
so
K
S
B’
Antal
Medeltal c:a
g
ro
H
o’ |
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr. J
Kontorsbiträden ...
199
147
360
20
401
68
300* 2 3''
i
57
32
186 4)
1
26
60
499“;
3 |
Stationskarlsförmän
39
140
450 *)
40
35
25
73
7
4
24
69
1
3
6
6
6 1
Stationskarlar ......
244
83
420 *)
11
87
38
76
1
11
10
17
2
2
26
40
12 1
*) 2 arfvoden ä 450 resp. 448 kr.; de flesta öfriga öfverstiga icke 120 kr.
2)
ett arfvode å 420 kr.; af de öfriga uppgå några till 200—300 kr., en del utgår med resp. 120,
150, 180 kr.; största delen stiger icke till 100 kr.
3)
ett belopp å 300 kr. till ett kontorsbiträde i Örebro S.; några belopp å 200 å 300 kr.; de flesta
uppgå icke till 100 kr., vanligtvis stiga do oj till 50 kr.
4)
fem kontorsbiträden ha åtnjutit hvardera resp. 186, 153, 140, 129 och 100 kr.; af de öfriga beloppen
stiga endast 4 något öfver 50 kr.; eljest småbelopp.
8) ett belopp å 499 kr. till ett kontorsbiträde i Hjärpen; af de öfriga öfverstiga endust tvänne, ett
till kontorsbiträdet i Skinnskatteberg (107 kr.) och ett till kontorsbiträdet i Svalöf (161 kr.), 100
kr.; de öfriga äro endast mindre belopp.
Ordinarie arfvoden för betjänte vid distrikten.
Såsom förut framhållits, har kommittén vid fullgörande af sin sammanfsuppgift
haft för ögonen att söka i den mån sådant kan finnas möjligt ni^gar ign!pocli
lämpligt, förenkla aflöningsförhållandena vid statens järnvägar. per med lika
Enligt hvad som framgår af den å sid. 32 intagna tablå öfver perso- aflonin3-
18
138
nålens löneförmåner förefinnas en mångfald variationer i afseende å
afiöningen icke blott emellan de olika befattningarna i förhållande
till hvarandra utan äfven inom en och samma befattning. Visserligen
är nu ifrågavarande lönereglering afsedd att medföra den förenkling,
att såväl dy rtids tillägget som det vid 1905 och 1906 års
riksdagar beviljade tillfälliga lönetillägg af 60 kronor om året skulle
upphöra. Vidare innebär kommitténs förslag rörande tilläggsarfvodenas
afskaffande ett steg i nämnda riktning, och slutligen kan
erinras, att kommitténs förslag beträffande ortstillägg afser, bland annat,
att på ett enklare sätt lösa frågan om aflöningens afpassande efter
lefnadskostnaderna än hvad som delvis skett genom nuvarande bestämmelser
om högre begynnelsearfvode och snabbare uppflyttning i löneklass
för viss personal i eller vid Stockholm, Göteborg och Malmö
samt å stationer i öfrigt af l:a—3:e klass äfvensom å orter norr om
Krylbo. Allt detta skulle emellertid icke medföra någon ändring i det
förhållande, som framter sig vid en blick å den i 5 § i nu gällande
aflöningsreglemente intagna tablå öfver arfvoden efter klass, nämligen
att arfvodena endast i några få fall äro bestämda lika för flera befattningar.
Då det onekligen skulle bidraga till enkelhet i aflöningssystemet,
om ett flertal befattningar kunde sammanföras i grupper med lika arfvode,
samt ett dylikt förfarande dessutom skulle vara ägnadt att utjämna
den åtskillnad, som för närvarande råder emellan de olika afdelningarnes
personal, och dymedelst underlätta öfverflyttning af personal
åtminstone inom den lägsta gruppen från en afdelning till en
annan, har kommittén sökt att såvidt möjligt tillämpa en dylik grundsats
vid bestämmande af de kontanta arfvodena för ifrågavarande befattningshafvare,
och detta så mycket hellre som inom personalen själf önskningar
uttalats i enahanda riktning. Vid de löneregleringar, som under
innevarande år kommit till stånd vid en del enskilda järnvägar efter
föregående underhandlingar mellan vederbörande järnvägsförvaltningar
och representanter för personalen, har jämväl förenämnda princip kommit
till användning. Framför allt synes det kommittén, som om en
sammanföring af nu omförmälda slag vore lämplig i fråga om befattningshafvare
i de lägsta graderna vid olika afdelningar, eftersom nämligen
förutsättningarne för dessa betjäntes anställning i ordinarie tjänst i stort
sedt äro desamma, samt aflöningarne för dem till en viss grad måste
anpassas efter hvad som kan anses såsom en anständig bergning.
Ehuru det icke kan förnekas, att en viss skillnad är rådande emellan
ifrågavarande befattningar i afseende å vikten och ansvaret af de där
-
139
med förenade göromål, kan i flera fall det högre ansvaret hos den
ena befattningen uppvägas af det tyngre eller mindre behagliga arbete,
som förrättas af innehafvaren utaf den andra befattningen. En omständighet,
som hittills lagt hinder i vägen för att bestämma de kontanta
arfvodena lika för vissa särskilda befattningar, har varit den, att
medan en del befattningshafvare af nu ifrågavarande slag på grund af
sin tjänstgöring varit skyldiga att bära uniform och fördenskull ansetts
berättigade till beklädnad in natura eller beklädnadsersättning, har anledning
saknats att tilldela vissa andra befattningshafvare nämnda förmån,
och hafva dessa senare däremot erhållit en något högre kontant
aflöning. Så har förhållandet varit beträffande stationskarlar, å ena
sidan, samt de lägst aflönade betjänte vid maskinafdelningen, nämligen
lokomotivputsare, vagnputsare, pumpare och kolvakter, å den andra.
Dessa sistnämndas ordinarie arfvode är nämligen, såväl i afseende å
begynnelselön som slutlön, en aflöningsklass högre än arfvodet för station
skarlar, och detta högre arfvode lärer, som förut vid behandlingen
af beklädnadsfrågan anmärkts, delvis vara afsedt att utgöra godtgörelse
för de senares beklädnadsersättning. Då kommitténs förslag beträffande
beklädnadsförmånen innefattar ett utjämnande af nämnda olikhet, föreligger
från nyssberörda synpunkt intet hinder längre att bestämma de
ordinarie arfvodena lika för dessa bägge grupper af betjänte.
De befattningshafvare, tillhörande de lägsta graderna inom olika
afdelningar, hvilka kommittén har för afsikt att sammanföra till en
grupp med samma ordinarie arfvode, äro följande: kvinnliga kontorsbiträden,
vaktmästare, furrädsvakter, vagnsmörjare, vagn- och stallkarlar,
stationskablar, portvakter å station af lägre klass än l:a samt banvakter.
Hvad beträffar betjänte inom högre grader, äro de förhållanden,
till hvilka hänsyn bör tagas vid bestämmande utaf aflöningen, af mera
växlande art än i fråga "om nu omhandlade betjäningsgrupp, men har
kommittén äfven härvidlag bemödat sig om att i möjligaste mån sammanföra
befattningarne i grupper med lika aflöning.
Vid bestämmande af begynnelsearfvode för nyss omförmälda grupp af
betjänte, tillhörande de lägsta graderna inom hvarje afdelning, hvilken
grupp för korthetens skull kan benämnas stationskarlsgruppen, eftersom
stationskarlarna utgöra det största antalet inom densamma, samt stationskarlsbefattningen
kan anses såsom typisk för nämnda grupp, torde man,
såsom ofvan blifvit antydt, böra taga till utgångspunkt det belopp, som
enligt nuvarande förhållanden kan anses såsom existensminimum för en
familj vid början af dess tillvaro. Detta får dock icke förstås så, som vore
det kommitténs mening, att aflöuingen borde afpassas nätt och jämt efter
Kommitténs
förslag till
sammanföring
af den lägst
aflönade personalen
i en
grupp.
Grunder för
bestämmande
af arfvodet
för den lägst
aflönade oetjäningspersonalen.
140
Utredning angående
lefnadskostnaden•
-
livad som oundgängligen erfordras för lifvets nödtorft, utan synes fasthällre
vid aflöningens bestämmande hänsyn böra tagas till hvad som i allmänhet
anses utgöra lefnadsbehofvet för en familj i den samhällsklass,
hvarom nu är fråga. Att erhålla något allmängiltigt uttryck härför
är emellertid icke lätt, eftersom nödigt statistiskt materiel rörande den
verkliga förbrukningen saknas. Den här ofvan vid behandlingen af
ortstdläggen åberopade utredningen angående lefnadskostnaderna, som
veikställts af doktor Theophil Andersson, afser i främsta rummet att
visa olikheten i berörda afseende i olika landsändar; och har med hänsyn
därtill bemälde författare ansett sig- kunna vid sina beräkningar utgå från
åtskilliga antaganden, hvilkas bristande öfverensstämmelse med verkligheten
icke hade så mycket att betyda, då undersökningen i främsta
rummet gånge ut på att anställa jämförelse mellan förhållandena i olika
trakter. Då det gäller att erhålla kännedom om en familjs verkliga
lefnadskostnad, medför emellertid, såsom författaren själf framhållit,
den begagnade metoden en icke ringa ovisshet beträffande riktigheten
af det vunna resultatet.
Med den reservation, som ligger i det ofvan anförda, vill kommittén
meddela en del siffror ur 1''örenämnda utredning. Enligt densamma
antages den totala lefnadskostnaden för en familj, bestående af
man, hustru och tvenne minderåriga barn, utgöra, i Stockholm 1,252
kronor, i Göteborg 1,141 kronor, i Malmö 1,014 kronor samt i Örebro,
d. v. s. den billigaste orten, som förekommer i utredningen, 983 kronor.
För bedömande, i hvad mån den sålunda gjorda beräkningen af
lefnadskostnaderna öfverensstämmer med verkligheten, har i utredningen
jämförelse anställts med tillgängliga uppgifter rörande inkomstförhållandena
inom de befolkningslager, som utredningen närmast afser,
d. v. s. den kroppsarbetande klassen. Enligt de arbetsstatistiska undersökningar,
som under de senaste åren verkställts rörande den mekaniska
verkstadsindustrien, utgjorde medelinkomsten under tiden 1898
1900 för gifta arbetare i Stockholm, Göteborg och Malmö resp.
1,226, 1,026 och 980 kronor. Den ganska nära öfverensstämmelsen
mellan dessa siffror och dem, som af doktor Andersson beräknats, anför
han såsom stöd för det antagande, att den af honom gjorda uppskattningen
af lefnadskostnaderna, åtminstone med afseende på slutsiffrorna,
kommer, sanningen ganska nära. Gent emot nämnda jämförelse kan
kommittén emellertid icke underlåta att framhålla, att lefnadskostnaderna
torde icke obetydligt hafva stigit efter den tid, förenämnda undersökningar
afse.
141
För belysning af ifrågavarande förhållanden, hvad särskildt hufvudstaden
angår, har i Anderssons utredning intagits nedanståend e budget,
hvilken under förhandlingarne sommaren 1905 mellan arbetsgivare och
arbetare inom renhållningen i Stockholm framlades af arbetarne såsom
motivering för den begärda löneförhöjningen.
Inkomsterna utgjorde i medeltal 1,050 kr.
Utgifterna för en familj om 4 personer upptogos på följande sätt:
Hyra i medeltal ..............................................♦.....
Skatt..........................................................................
Mat å 50 öre per person och dag...............
Ved och belysning................................................
Sjukkasseafgift......................................................
Arbetskläder till mannen..................................
Kläder till familjen och helgdagskläder till
Möbler och husgeråd, sängkläder och linne
Skorepationer.........................................................
Tidningar och div. utgifter .............................
Fackföreningsafgift...............................................
...................... kronor
300: —
..................... »
27: 50
..................... »
730: —
..................... »
50: —
...................... »
12: —
...................... »
30: —
mannen......
»
60: —
..................... »
40: —
...................... »
35; —
...................... »
25; —
..................... »
6; —
Summa kronor 1 315: 50
Det torde i detta sammanhang ånyo böra framhållas, att doktor
Anderssons utredning allenast behandlar förhållandena i större och
medelstora städer samt å vissa andra orter i Norrland, å hvilka samtliga
platser lefnadskostnaderna äro jämförelsevis höga. Beträffande
lefnadskostnaderna å de billigare orterna förefinnes kommittén veterligt
ingen statistisk utredning. Kommittén har emellertid sökt att genom
infordrande af prisuppgifter från ett antal mindre städer och stationssamhällen
åstadkomma dylik utredning, men har det insamlade materialet,
oaktadt tryckta formulär användts, icke varit af den beskaffenhet
att detsamma ansetts kunna göras till föremål för statistisk bearbetning;
och har tiden icke medgifvit åstadkommande af ny utredning i berörda
afseende.
Äfven i de till kommittén ingifna skriftliga framställningar från
skilda grupper bland järnvägspersonalen förekomma en del uppgifter
angående lefnadskostnader. Bland dessa anföres här den, som finnes
åberopad i en af styrelsen för statsbanornas banvaktsförening till kommittén
ingifven skrift af den 16 februari 1906.
142
Denna uppgift, som angifves afse en familj af man, hustru och
fyra barn, bosatt å en jämförelsevis billig plats å landet i mellersta
Sverige, har följande utseende:
Kläder, civila och underkläder för mannen... .
» för hustru och barn ................................
Skodon och lagning för mannen .......................
» för familjen ..............................................
Underhåll och anskaffning af husgeråd och sängkläder
Skatter .........................................................................
Pensionsafgifter och försäkringar......................
Skolkostnader..............................................................
Tidningar och böcker..............................................
Diverse oförutsedda utgifter ...............................
dag. .
kronor
876
—
-»
40
—
))
50
—
»
30
—
»
40
—
fläder
»
50
—
»
37
—
»
73
—
5>
24
—
11
—
»
70
—
Kronor
1,301
—
Därest förestående uppgift å lefnadskostnader, hvilken afser en
familj af sex personer, skall jämföras med den öfriga ofvan i samma
ämne meddelade utredningen, däri familjen beräknats bestå af man,
hustru och två barn, måste naturligen en reduktion med hänsyn till
berörda olikhet äga rum. Emellertid torde man öfverhufvud taget icke
få fästa allt för mycket vikt vid uppgifter af ifrågavarande slag, hvilka
ofta röna inflytande af rent subjektiva förhållanden.
Om man med ledning af det ofvan anförda skulle söka fastställa
ett skäligt existensminimum för en familj af man, hustru och två minderåriga
barn, torde detta kunna antagas utgöra i Stockholm emellan
1,200 och 1,300 kronor samt å billigare orter emellan 900 och 1,000
kronor.
Afiöningsför-
Till belysning af frågan om den lämpliga aflöningen för den grupp
ho!!kadsiagfåf betjäning vid statens järnvägar, hvarom nu är fråga, får kommittén
löntagare, i korthet redogöra för aflöningsförhållandena för en del andra löntagare
i allmän eller enskild tjänst.
Postbetjänte. Hvad då först angår postbetjänte, hvilka i viss mån kunna jämföras
med järnvägsbetjänte i de lägsta graderna, äro desse, såsom förut
i annat sammanhang meddelats, indelade i tre klasser, af hvilka den
första omfattar, bland andra, postbetjänte i Stockholm, Göteborg och
Malmö.
Begynnelseaflöningen i de olika klasserna utgör respektive
1,000, 950 och 900 kronor med två ålderstillägg efter 5 respektive 10
143
år, hvartdera å 200 kronor för postbetjänt i första samt 150 kronor
för postbetjänt i andra och tredje graden. Därjämte erhåller postbetjänt,
åt hvilken mera maktpåliggande göromål äro anförtrodda,
särskild ersättning i form af arfvode om högst 20 kronor i månaden,
att åtnjutas så länge den särskilda tjänstgöringen fortfar. Enligt
gällande aflöningsreglemente äro dessutom betjänte vid postverket
berättigade att erhålla uniformspersedlar in natura eller beklädnadsersättning
till visst belopp. Postbetjänte kunna sålunda uppnå en
maximiaflöning i Stockholm, Göteborg och Malmö af 1,640 kronor
jämte beklädnad och å de platser, där afiöningen är lägst, 1,440 kronor
jämte beklädnad.
Emellertid bör i afseende å ifrågavarande löneförhållanden, som
bestämdes vid 1902 års riksdag, anmärkas, dels attKungl. Maj:t i proposition
till 1906 års riksdag föreslagit, att viss personal vid postverket
och däribland betjäningen måtte komma i åtnjutande af dyrtidstillägg,
som efter nyssnämnda lönereglering icke kommit denna personal till
del, hvilken framställning dock icke vann Riksdagens bifall, dels ock
att Generalpoststyrelsen i sitt år 1906 till Kungl. Maj:t ingifna förslag
till utgiftsstater för postverket för år 1908 ifrågasatt icke oväsentliga
löneförbättringar för postbetjänte. Förslaget, som utöfver de nuvarande
tre graderna af nämnde betjänte upptager en fjärde grad, innefattar
följande lönesatser:
lägst
högst
kr.
kr.
för postbetjänte
af
l:a
graden
1,350: —
1,750: —
»
»
2:a
»
1,300: —
1,700: —
)>
»
»
3:e
1,250: —
1,550: —
»
»
»
4:e
»
1,100: —
1,400: —
Högsta afiöningen skulle liksom nu uppnås efter 10 år, och äro
ålderstilläggen två, hvartdera å 200 kronor för betjänte af l:a och 2:a
graden samt å 150 kronor för betjänte af 3:e och 4:de graden.
Vid en jämförelse mellan aflöningsförhållandena för postbetjänte
och för järnvägsbetjänte inom lägsta aflöningsgraden får man icke förbise
de bättre befordringsmöjligheter, som stå de senare till buds. Det
gäller framför allt stationskarlarne, från hvilken klass såväl stationskarlsförmännen
som trafikafdelningens tågpersonal och i viss mån äfven
kontorsbiträdena rekryteras. Enligt 1906 års arfvodestat finnas 2,814
station skarlar, under det att antalet befattningshafvare inom öfriga ofvannämnda
grupper med undantag af kontorsbiträden utgör sammanlagdt
144
Tallbctjänte.
Enskilda
järnvägar.
1,072. En ytterligare befordringsutsikt beredes stationskarlarne därutinnan
att de genom station skarisförmans- och kontorsbiträdesgraden
kunna avancera till stationsmästarebefattning. Antalet stationsmästarebefattningar
utgör enligt 1906 års arfvodesstat 244. Häraf framgår,
att befordringsutsikterna för stationskarlar äro ganska goda.
Aflöningsförhållandena för betjänte vid tullverket äro fastställda
genom nådiga aflöningsreglementet för tjänstemän och betjänte vid tullverkets
lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning af den 10 juni 1904.
De tullbetjänte, som kunna anses likställda med nu ifrågavarande
grupp af betjänte vid statens järnvägar, äro kustroddare, roddare, kustvakter,
gränsridare samt vaktmästare vid lokaltullförvaltningen. För
kustroddare utgör arfvodet 900 kronor med två ålderstillägg å 100
kronor. Roddare erhålla arfvode alltefter tjänstgöringsorten af resp.
900, 1,000 och 1,100 kronor med två ålderstillägg å 100 kronor. Kustvakter
och gränsridare begynna med 1,000 kronor samt erhålla två
ålderstillägg å 150 kronor. Äfven vaktmästarnes aflöning växlar allt
efter tjänstgöringsorten samt utgör i lägsta graden 1,050 kronor med
två ålderstillägg å 100 kronor. Begynnelsearfvodet i närmast högre
grad är 1,200 kronor samt i högsta graden, hvartill räknas vaktmästare
i Stockholm, Göteborg, Malmö och Helsingborg, 1,400 kronor. Bägge
sistnämnda kategorier erhålla två ålderstillägg å 150 kronor.
Samtliga ifrågavarande betjänte vid tullstaten erhålla uniformspersedlar
in natura eller beklädnadsersättning till visst belopp.
Hvad angår aflöningsförhållandena vid enskilda svenska järnvägar,
så hafva, såsom förut omnämnts, aflöningarne vid en del af dem under
senare tid blifvit fastställda på underhandlingens väg. Så har skett,
bland annat, dels under år 1905 vid Stockholm—Rimbo järnvägar och
dels i maj månad 1906 vid Malmö—Ystads järnväg.
Vid den förstnämnda järnvägen har det ordinarie arfvodet för
stationskarlsgruppen bestämts till lägst 600 och högst 840 kronor,
hvilket senare arfvode erhålles efter 10 års ordinarie anställning.
Dessa löner ökas för personalen i Stockholm med ett ortstillägg af 20
% och för personalen å Djursholmslinjen med ett ortstillägg af 15 %
Dessutom utgår inkvarieringsersättning på landet och å Djursholmslinjen
med 20 % och i Stockholm med 25 % af hela lönen hvartill
kommer beklädnadsersättning åt därtill berättigad personal med 120
kronor om året. Enligt nämnda grunder skulle samtliga aflöningsförmåner
för en stationskarl utgöra å landet utom Djursholmslinjen lägst
145
840 och högst 1,128 kronor samt i Stockholm lägst 1,020 och högst
1,380 kronor.
För personal, tillhörande stationskarlsgruppen, vid Malmö—Ystads
järnväg utgör, liksom vid Rimbobanan, grundlöneu lägst 600 och högst
840 kronor efter 10 års tjänst. Därtill kommer ortstillägg å vissa
platser, utgörande 8 % i Svedala och Skurup samt 20 % i stad, allt
beräknadt å nämnda grundlön. Vidare utgår inkvarteringsersättning
med 20 % å landet samt 25 % i stad, likaledes beräknadt å grundlönen,
samt slutligen beklädnadsersättning med 120 kronor, hvilken ersättning
tillkommer all personal tillhörande stationskarlsgruppen. För
nämnda personal kommer från och med år 1008 totalaflöningen att utgå
med samma belopp som å Rimbobanan eller å billigaste ort å landet
med lägst 840 och högst 1,128 kronor samt i stad med lägst 1,020
och högst 1,380 kronor.
Genom förenämnda löneuppgörelser, vid hvilka enahanda grunder
tillämpats, synas aflöningsförhållandena vid resp. järnvägar hafva ordnats
till vederbörande järnvägspersoaals belåtenhet. Sålunda inhämtas
af det justerade protokollet hos nämnden för biläggande af lönetvisten
vid Malmö—Ystads järnväg, att ett af personalens ombud nämligen
Svenska Järnvägsmannaförbundets förtroendeman A. P. Wiberg vid
underhandlingarnes början framhållit den vid Stockholm—Rimbo järnväg
uppgjorda lönestaten såsom för personalen synnerligen tillfredsställande.
Eu för vederbörande personal något förmånligare löneuppgörelse
har emellertid sedermera, i september 1906 ägt rum vid Landskrona och
Helsingborgs järnvägar. Därvid har totalaflöningen för stationskarlsgruppen
fastställts till å landet lägst 924 och högst 1,200 kronor samt i stad
till lägst 1,032 och högst 1,392 kronor. Slutaflöningen uppnås efter
10 års tjänstetid. Banvakt bekommer 180 kronor lägre lön än stationskarl
på landet samt erhåller i stället fri bostad, hvartill hör trädgårdsland
men icke fri vedbrand. Den i Teckomatorp bosatta personalen
erhåller 5 kronor högre aflöning i månaden än öfrig å landet boende
personal.
I fråga om aflöningsförhållandena vid svenska enskilda järnvägar
i öfrigt kan anmärkas, att svenska järnvägsföreningen lämnat en särskild
kommitté i uppdrag att afgifva förslag till lönereglering för
personalen vid de nämnda förening tillhörande järnvägar. Ett af nämnda
kommitté uppgjordt och till föreningen ingifvet förslag har sedermera
öfverlämnats till svenska järnvägarnes arbetsgifvareförening.
19
146
Lönereglering
för den extra
personalen vid
statens
järnvägar.
Under sommaren 1906 har järnvägsstyrelsen efter föregående öfverläggningar
med representanter för den extra personalen vid statens
järnvägar fastställt grunder för samma personals aflöning. Beträffande
de omständigheter, som föranledt berörda öfverläggningar, må här meddelas
följande.
Under maj månad 1906 ingåfvos från Svenska järnvägsmannaförbundet
till samtliga distriktsförvaltningar vid statens järnvägar lika lydande
framställningar om reglering af löneförhållandena för viss uppgifven
extra personal vid statens järnvägar.
I denna framställning begärdes, bland annat, att för lokomotiveldare,
bromsare, stationskarlar, lokomotiv- och vagnputsare, pumpare,
kol- och stallvakter samt förrådskarlar, tjänstgörande i Stockholm, Göteborg,
Malmö och Bräcke samt å platserna norr om Bräcke, aflöningen
skulle fastställas att utgå med följande belopp, nämligen:
vid antagandet.............. kr. 3.00 pr dag ( 90 kr. i månaden),
efter
1
års
anställning...
»
3.20
»
»
( 96
»
)>
»
),
»
3
»
»
...
»
3.50
d
»
(105
»
»
»
),
»
6
»
»
...
»
4.00
»
»
(120
»
»
»
),
För
dem,
som
vore
placerade å andra
platser söder om
Bräcke,
begärdes aflöning med resp. kr. 2.50, 2.80, 3.30 och 3.80 pr dag eller
resp. kr. 75, 84, 99 och 114 pr månad.
Till extra banvakter i bevakningstjänst ansågs enligt förbundets
löneframställning aflöningen böra utgå med kr. 3.50 pr dag vid tjänstgöring
å lista distriktets lista sektion jämte linjerna Stockholm—Värtan
och Stockholm—Tomteboda, å de banmästarafdelningar, som beröra
Göteborg och Malmö, samt å linjerna norr om Bräcke och med kr. 3
pr dag vid tjänstgöring å öfriga linjer.
För dem af ofvannämnda personal, som vore stationerade i öfre
Norrland, begärdes utöfver förberörda löner särskilda lönetillägg s. k.
kallortstillägg med belopp från 5 till 30 kronor i månaden.
Sedan distriktsförvaltningarna emottagit berörda framställningar,
blef efter åtskillig skriftväxling bestämdt, att distriktsförvaltningarna
skidle den 10 augusti 1906 å de olika distrikten sammanträda med representanter
för den extra personalen för att öfverlägga i den uppkomna
frågan.
Då man vid de öfverläggningar, som sålunda höllos, emellertid kom
till skilda resultat å de olika distrikten samt måste lämna en del viktiga
frågor oafgjorda, beslöt järnvägsstyrelsen den 20 augusti att inbjuda
samtliga distriktschefer och maskindirektörer samt bandirektören
147
vid l:sta distriktet äfvensom särskilda representanter för den extra personalen
till fortsatta öfverläggningar i Stockholm inför generaldirektören
och chefen för styrelsen med början den 24 i samma månad.
Sedan dessa öfverläggningar, som pågingo under den 24, 25, 27
och 28 augusti, sistnämnda dag afslutats, efter det enighet uppnåtts i
de frågor, som varit föremål för behandling, meddelade järnvägsstyrelsen
den 1 september 1906 beslut i fråga om lönereglering för viss
extra linjepersonal samt för verkstads- och förrådsarbetare.
Hvad särskildt angår den sålunda fastställda löneregleringen för
den extra linjepersonalen, bestämdes till en början, att löneregleringen
endast skulle gälla sådan extra personal, som fyllt 21 år och hade
stadigvarande anställning, hvarmed i allmänhet skulle förstås sådan personal,
som aflämnat präst- och läkarebetyg samt intyg om normalt
färgsinne.
Till en gemensam aflöningsgrupp skulle hänföras följande extra
personal, nämligen: manliga kontorsbiträden, banvakter, banarbetare,
lokomotiveldare, packvagnseldare, vagnsynare, lokomotiv- och vagnputsare,
pumpare, kol- och stallvakter, förrådsvakter, portvakter, vaktmästare,
nattvakter och stationskarlar.
För nu nämnda personal skulle aflöningen, allt efter den ort, där
vederbörande är placerad, utgå efter fyra olika klasser, nämligen en
särskild klass för stationerna inom Stockholm och angränsande stationer
samt tre klasser A, B och C för de öfriga stationerna.
Aflöningen skulle beräknas för månad samt utgå inom de olika
klasserna på följande sätt:
För stationerna inom Stockholm jämte Liljeholmen, Tomteboda och Karlberg
samt mellanliggande linjer och angränsande banvaktsträckor:
Begynnelselön....................................... 90 kr. i månaden
1 års tjänst...............
efter
»
3)
33
»
3
6
9
12
»
»
5)
))
33
3)
33
För öfriga orter, indelade
Begynnelselön..............
efter 1 års tjänst
3)
3
3)
»
........
33
6
3)
3)
........
33
9
33
3)
........
3) 12
3)
3)
........
95
33
33
33
. 100
33
33
33
105
33
33
3)
no
33
3)
3)
115
3)
33
33
klasser A
, B
6
o
klass A.
klass B.
klass O.
85
kr.
75
kr.
70
kr.
90
33
80
33
75
33
95
33
85
3)
80
3)
100
33
90
33
85
33
105
3)
95
»
90
3)
110
3)
100
3)
95
3).
148
Polisbetjcvute.
Spårväg spersonal.
I afseende å tillämpningen af omförmälda lönereglering bestämdes,
att personer, som redan innehade stadigvarande anställning, skulle omedelbart
tillträda den aflöning, hvartill deras lefnads- och tjänsteålder
enligt ofvanstående bestämmelser berättigade dem.
Utöfver de sålunda fastställda kontanta lönebeloppen åtnjuter den
extra personalen sjukaflöning och fri läkarevård samt i vissa fall öfvertidsersättning,
hvaremot samma personal icke är berättigad till inkvarterings-
eller beklädnadsförmån.
Till hvarje vid löneregleringen afsedd, å V distriktet stationerad
funktionär skulle utgå lönetillägg, s. k. kallortstillägg med belopp och
enligt grunder, som med stöd af Kungl. Maj:ts ofvan omförmälda nådiga
bref den 26 juni 1903 och den 4 maj 1906 blifvit fastställda för
den ordinarie personalen. Lönetillägg med 10 kronor i månaden skulle
därjämte tillkomma den vid IV distriktet å linjen vester om Dufed
placerade extra personalen.
Bland löntagare, som i någon mån torde kunna jämföras med järnvägspersonalen,
må här nämnas städernas polispersonal. Den kontanta
aflöningen för en poliskonstapel utgör i Stockholm lägst 1,300, högst
1,900 kronor, i Göteborg lägst 1,100, högst 1,500 kronor och i Malmö
lägst 1,300, högst 1,800 kronor, hvartill kommer beklädnadsförmån.
Beträffande förhållandena i Göteborg bör emellertid anmärkas, att poliskårens
aflöning för närvarande är föremål för reglering.
En annan kategori af tjänstepersonal, som i afseende å utbildning
och tjänstgöring kommer de lägre befattningshafvarne vid statens järnvägar
ganska nära, utgöres af trafikpersonalen vid spårvägar.
I fråga om aflöningsförhållandena för personalen vid Stockholms
Nya Spårvägsaktiebolag blef i november månad 1906 förslag till aftal
uppgjordt af en förhandlingsnämnd, bestående af delegerade för bolaget
och representanter för personalen. Enligt detta förslag skulle aflöningen
utgå för ordinarie trafikpersonal med följande belopp för månad: begynnelselön
110 kronor, efter 2 år 120 kronor, efter 5 år 130 kronor och
efter 9 år 140 kronor.
Personalen skulle dessutom bekomma beklädnad in natura och vara
tillförsäkrad förmånen af sjukaflöning (half aflöning) under 60 dagar
äfvensom fri sjukhusvård samt för sig själf, hustru och barn under 15
år fri läkarvård och medicin, hvarjämte bolaget skulle betala hälften
af den personalen på grund af inkomst från bolaget påförda skatten
till stat och kommun.0)
*) I december 1906 kom slutlig uppgörelse till stånd, därvid det förut uppgjorda löneförslaget
ändrades så till vida, att trafikpersonalen skulle erhålla: efter ett år 115 kronor, efter 3 år 125 kronor,
efter 6 år 135 kronor och efter 10 år 145 kronor.
149
I Göteborg, där såsom bekant spårvägsrörelsen bedrifves af kommunen,
har under år 1906 efter en hotande lönekonflikt aflöningsförkållandena
reglerats på underhandlingens väg; och äro de bestämda på
följande sätt.
Den ordinarie trafikpersonalen erhåller i begynnelseaflöning 90 kronor
i månaden med sex lönetillägg å fem kronor i månaden, livilka
sex lönetillägg få åtnjutas efter resp. 2, 4, 6, 8, 10 och 12 års tjänstgöring
såsom ordinarie vid spårvägarne. Därjämte erhåller personalen
uniformspersedlar in natura samt åtnjuter förmånen af sjukaflöning (half
aflöning) under 90 dagar samt af fri läkarevård och medicin.
Beträffande de önskemål i afseende å aflöningen för betjänte, tillhörande
nu ifrågavarande grupp, hvilka uttalats uti till kommittén
ingifna framställningar, får kommittén, under hänvisning i öfrigt till
den vid kommitténs betänkande fogade redogörelse för innehållet af de
i nämnda framställningar gjorda yrkanden, i detta sammanhang meddela
följande.
1 framställningen från styrelsen för statsbanornas banvaktsförening
har begärts, att den fasta aflöningen för banvakter måtte bestämmas
till lägst 720 kronor och högst 1,200 kronor.
För vagnsmörjare har i petitionen från centralstyrelsen för
Sveriges statsbanors vagnsmörjareförening aflöningen föreslagits till
lägst 840 kronor och högst 1,200 kronor, hvarjämte i en senare från
samma håll ingifven skrift yrkats, att vagnsmörjare, som tjänstgöra å
station såsom vagntillsyningsmän, måtte erhålla en minimilön af 960
kronor och en maximilön af 1,500 kronor, samt dessutom att vagnsmörjare,
som efter 15 års oförvitlig tjänst icke befordrats, måtte
erhålla ett lönetillägg af 180 kronor årligen.
I en petition angående löneförmåner för lokomotiv- och vagnputsare
samt kolvakter hafva kommitterade för nämnda betjäningsgrupper
hemställt, att den ordinarie aflöningen måtte bestämmas till
lägst 720 och högst 1,200 kronor. I en senare ingifven framställning
från vagn- och stallpersonalen i Falköping-Ranten har yrkats, att minimiarfvodet
måtte bestämmas till 840 kronor samt att ett tilläggsarfvode
af 180 kronor måtte utgå efter 15 års ordinarie tjänst.
Beträffande arfvodet för stationskarlar har i en från centralstyrelsen
för Sveriges statsbanors stationskarlsförmans-, station skarls- och
kontorsvaktsförening inkommen framställning begärts, att detsamma
måtte fastställas till minimum 900 kronor och maximum 1,500 kronor.
Vaktmästarne vid distrikten hafva anhållit, att minimiarfvodet
Önskemål angående
aflöningen
från
betjänte inom
de lägsta graderna
vid statens
järnvägar.
150
Kommitténs
förslag till
aflöning för
stationskarlsgruppen.
för dem måtte bestämmas till 900 kronor samt maximiarfvodet till
1,200 kronor.
För portvakter, tillhörande nu ifrågavarande betjäningsgrupp, har
uti en från kommitterade för samtliga portvakter inkommen framställning
begärts i begynnelseaflöning 900 kronor och i slutaflöning 1,500
kronor.
Uti den från svenska järnvägsmannaförbundets afdelningar vid
statens järnvägar inkomna framställning hafva i en gemensam aflöningsgrupp
sammanförts enahanda befattningar som dem, för hvilka kommittén
ifrågasatt lika aflöning; och har i berörda framställning det
ordinarie arfvodet för omförmälda grupp föreslagits till lägst 840 och
högst 1,200 kronor samt 1,380 kronor för dem, som efter 15 års tjänst
icke erhållit befordran.
Efter noggrannt öfvervägande af de på frågan inverkande omständigheter
har kommittén funnit sig böra föreslå
att det ordinarie arfvodet för stationskarlsgruppen
måtte sättas till lägst 780 kronor och högst 1,080
kronor, hvilken senare aflöning skulle uppnås efter
15 års ordinarie tjänst. I
I Stockholm, där förmånen af fri bostad jämte bränsle, hvilken förmån
enligt kommitténs förslag skulle tillkomma samtliga betjänte inom
nämnda grupp med undantag af kvinnliga kontorsbiträden, kan uppskattas
till omkring 400 kronor, skulle den totala inkomsten för exempelvis en
stationskarl, inberäknadt beklädnad sersättning och dyrortstillä°;g, sålunda
kunna uppskattas till lägst 1,360 kronor och högst 1,660 kronor. Å
en station i landsorten, där bostadsförmånen kan värderas till exempelvis
200 kronor och där dyrortstillägg icke skulle utgå, utgöra motsvarande
tal resp. 1,100 och 1,400 kronor.
Jämföras dessa belopp med postbetjäntes nuvarande löner, därvid
beklädnadsförmånen, som förekommer i bägge fallen, lämpligen
torde böra lämnas åsido, så motsvaras stationskarlens aflöning i Stockholm,
lägst 1,240 och högst 1,540 kronor, af 1,000 kronor respektive
1,400 kronor för en postbetjänt utan särskildt tilläggsarfvode samt af
1,240 kronor respektive 1,640 kronor för en postbetjänt med dylikt
arfvode af 20 kronor i månaden.
161
En sammanställning mellan de af kommittén föreslagna arfvodena
för ifrågavarande grupp, å ena, samt de aflöningar, som, på sätt ofvan
nämnts, vid en del enskilda järnvägar fastställts efter föregående underhandlingar,
utvisar, att den af kommittén föreslagna totala aflöningen
för en stationskarl i Stockholm, lägst 1,360 och högst 1,660 kronor,
motsvaras af lägst 1,020 och högst 1,380 kronor vid Stockholm Rimbo
järnvägar, därvid dock bör anmärkas, att vid den senare järnvägen
högsta aflöningen uppnås fem år förr än enligt kommitténs förslag.
Enligt detta senare skulle emellertid en stationskarl i Stockholm efter
9 år komma upp till 1,540 kronor och sålunda i allt fall efter ungefärligen
samma tjänstetid erhålla 160 kronor mer än stationskarlen vid
omförmälda enskilda järnväg.
Om jämförelse göres med den på hösten 1906 skedda löneregleringen
vid Landskrona- och Helsingborgs järnvägar, så utgör enligt kommitténs
förslag en stationskaris aflöning i Helsingborg — inberäknadt
värdet af bostad och bränsle därstädes, 300 kronor, äfvensom beklädnadsersättning
och dyrortstillägg — lägst 1,260, efter 9 år 1,440 och
efter 15 år 1,560 kronor, under det att en i nämnda stad placerad stationskarl
vid Landskrona—Helsingborgs järnvägar erhåller lägst 1,032
och högst 1,392 kronor, hvilket sistnämnda arfvode erhålles efter 10
års ordinarie tjänst.
I fråga om dessa jämförelser med löneförhållandena vid enskilda
järnvägar torde emellertid böra framhållas, att de i berörda afseende
träffade öfverenskommelserna endast gälla för 2 å 3 år, under det att
nu ifrågavarande lönereglering vid statens järnvägar är afsedd för
längre tid.
Beträffande förhållandet emellan den af kommittén föreslagna aflöning
för ifrågavarande betjäningsgrupp, å ena sidan, samt nu utgående
aflöning för betjänte, tillhörande samma grupp, å den andra, får kommittén
hänvisa till den å sid. 32 intagna tablån öfver personalens
samtliga löneförmåner. Vid en dylik jämförelse uppstår en mångfald
olika kombinationer, beroende på de skiljaktigheter i afseende å nuvarande
aflöning, som äro rådande icke blott emellan de särskilda
befattningarna i förhållande till hvarandra utan äfven inom en och
samma befattning. Detta senare gäller framför allt stationskarlarne,
hvilkas aflöning växlar såväl efter tjänstgöringsort som efter arten af
tjänstgöring. En stationskarl å en station af l:a, 2:a eller 3:e klass, hvilken
åtnjuter tilläggsarfvode, kan sålunda hafva 120 kronor mera i aflöning
än hans i tjänsten jämnårige kamrat vid en 4:de klassens station.
° Då det skulle blifva allt för vidlyftigt att redogöra för skiljaktig
-
152
heterna i olika fall emellan nuvarande och föreslagen aflöning,
inskränker sig kommittén till att här nedan anföra en del exempel.
En banvakt i lägsta aflöningsklassen å en sträcka ute å linjen
söder om Krylbo med bostad in natura åtnjuter för närvarande i aflöning,
inberäknadt beklädnadsersättning och det af Riksdagen beviljade
tillfälliga lönetillägget å 60 kronor, lägst 660 kronor och högst 840
kronor. Enligt kommitténs förslag skulle hans aflöning inklusive
beklädnadsersättning å 90 kronor, men utan dyrortstillägg, utgöra
lägst 870 kronor och högst 1,170 kronor. Lokomotivputsare och med
dem likställda betjänte, hvilka tjänstgöra å annan station söder om
Krylbo än Stockholm, Göteborg och Malmö samt innehafva bostad in
natura, hafva för närvarande i aflöning, inberäknadt ofvannämnda lönetillägg
å 60 kronor, lägst 600 kronor och högst 840 kronor. För
nämnde befattningshafvare skulle den kontanta aflöningen, inklusive
beklädnadsersättning 90 kronor, men oberäknadt dyrortstillägg, utgöra
lägst 870 kronor och högst 1,170 kronor, hvarjämte de skulle erhålla öfverdragskläder
in natura. Samma befattningshafvare, som äro stationerade
i Stockholm, Göteborg och Malmö och som icke hafva bostad in natura,
åtnjuta för närvarande ordinarie arfvode med lägst 600 kronor, hyresbidrag
med 120 kronor, tillfälligt lönetillägg med 60 kronor samt dyrtidstilllägg
med 72 kronor eller tillhopa 852 kronor. I högsta löneklassen
med ordinarie arfvode af 780 kronor, hyresbidrag med 156 kronor,
dyrtidstillägg med 93 kronor 60 öre samt nyssnämnda lönetillägg utgör
aflöningen sammanlagdt 1,089 kronor 60 öre. Enligt kommitténs förslag
skulle aflöningen för dylika befattningshafvare, om hänsyn tages till
värdet å nämnda platser af den fria bostaden med bränsle (resp.
400, 350 och 300 kronor) äfvensom till dyrortstillägget, beräknas
till lägst 1,330 kronor och högst 1,630 kronor i Stockholm, lägst
1,280 och högst 1,580 kronor i Göteborg samt lägst 1,230 kronor
och högst 1,530 kronor i Malmö, hvartill skulle komma öfverdragskläder
in natura. För en stationskarl å 4:de klassens station med
bostad in natura uppgå för närvarande samtliga kontanta löneförmåner
till lägst 660 kronor och högst 900 kronor. Under enahanda förutsättning
i afseende å inkvarteringsförmånen skulle hans aflöning enligt
kommitténs förslag utgöra lägst 900 kronor och högst 1,200 kronor.
Den kontanta aflöningen för en stationskarl i Stockholm med fri bostad,
tilläggsarfvode och tillfälligt lönetillägg utgår nu med lägst 780 kronor
och högst 960 kronor. För honom skulle den kontanta aflöningen
komma att utgöra lägst 960 kronor och högst 1,260 kronor.
Vid en jämförelse i allmänhet mellan de för ifrågavarande be
-
153
tjäningsgrupp nu gällande samt de af kommittén föreslagna löneförmåner
bör erinras, att kommitténs förslag beträffande utsträckning af
inkvarteringsförmånen in natura samt om ökad hyresersättning å vissa
orter innebär en väsentlig aflöningsförbättring för det stora flertalet af
de till samma grupp börande betjänte, kvilka för närvarande icke äro
i åtnjutande af fri bostad.
Enligt hvad som framgår af förslaget till aflöning för nu omhandlade
grupp af betjänte, skulle i motsats mot hvad hittills varit fallet
vid statens järnvägar, banvakterna blifva i afseende å ordinarie arfvode
likställda med öfriga till samma grupp hörande betjänte. Inom kommittén
har dock ifrågasatts, huruvida icke den banvakterna i regeln tillkommande
förmånen af egen stuga jämte därtill hörande täppa vore af
det värde att den rättvisligen borde medföra någon minskning i det
ordinarie arfvodet i förhållande till deras kamrater inom samma grupp.
Häremot har visserligen gjorts gällande, att nämnda värde i ofruktbara
trakter särskildt i de nordligare delarne af landet vore obetydligt, men
enligt hvad för kommittén upplysts, tillämpas i allmänhet den praxis
inom resp. distrikt, att i den mån fördelaktigare banvaktstugor blifva
lediga, få de öfvertagas af förut i berörda afseende sämre lottade banvakter,
hvadan efterhand de flesta banvakter erhålla en stuga af den
beskaffenhet, att besittningen däraf måste befraktas såsom en särskild
förmån. Då kommittén, oaktadt sålunda skäl kunna anses tala för bibehållande
af den hittills vid statens järnvägar tillämpade principen i
afseende å ordinarie arfvode för banvakterna i förhållande till exempelvis
stationskarlarne, likväl funnit sig böra föreslå en förändring härutinnan,
har kommittén i främsta rummet tagit hänsyn till banvakternas
jämförelsevis dåliga befordringsutsikter. Under det att sålunda, hvad
särskildt stationskarlarne angår, dessa äga möjligheter till befordran inom
tre särskilda närmast högre ställda grupper, nämligen kontorsbiträden,
konduktörer och stationskarlsförmän, äro praktiskt taget banmästaretjänsterna
de enda, som i befordringsväg närmast stå banvakterna till
buds och förhållandet mellan antalet banmästarebefattningar och antalet
banvakter ställer sig tämligen ogynsamt för banvakternas befordringsutsikter,
hvilket framgår däraf att, enligt hvad den såsom bilaga till detta
betänkande fogade statistiska utredningen utvisar, medeltalet lefnadsoch
tjänstår vid befordran från banvakt till banmästare kan anses
hafva utgjort resp. 41,l och 12,3. En omständighet, som jämväl bidragit
till kommitténs ifrågavarande beslut, är att inom personalen
själf önskemål uttalats därom att samtliga lägst aflönade befattningar
inom de olika afdelningarne måtte likställas i afseende å
20
154
Grunder för
aflöningsförhöjningar.
det ordinarie arfvodet — ett önskemål, som blifvit tillgodosedt icke
blott vid de ofvan omförmälta löneregleringarne vid en del enskilda
banor utan äfven vid bestämmandet under sommaren 1906 utaf aflöning
åt den extra personalen vid statens järnvägar. Till stöd för
kommitténs förslag att i fråga om det ordinarie arfvodet likställa banvakterna
med öfrige betjänte inom ifrågavarande grupp kan slutligen
anföras, att härigenom vinnes rättelse i det missförhållande, som enligt
kommitténs mening för närvarande äger rum därutinnan, att banvakterna,
till följd däraf att den under tjänstetiden dem tilldelade förmånen
af egen stuga anses böra medföra minskning beträffande det ordinarie
arfvodet, blifva sämre ställda i pensionshänseende efter afskedstagande^
då nämnda förmån upphör, än med dem i tjänsteafseende likställda
befattningshafvare.
Vidkommande de grunder, efter livilka löneförhöjning bör äga rum
för nu omhandlade betjänte, hafva olika förslag i berörda hänseende
varit föremål för öfverläggningar inom kommittén. Sedan lång tid tillbaka
har, ifråga om löneförhöjningar för den lägre aflönade betjäningspersonalen,
tillämpats systemet med små och ofta återkommande förhöjningar.
För närvarande gäller exempelvis beträffande stationskarlar
å stationer af 4:de eller lägre klass, att uppflyttning i högre löneklass
sker fyra gånger efter resp. 2, 2, 3 och 5 år med 60 kronor för hvarje
gång, så att högsta aflöningen erhålles efter 12 års ordinarie tjänst.
Å stationer af l:a—3:e klass äfvensom å stationer norr om Krylbo, där
begynnelsearfvodet för stationskarlar är en löneklass högre än å förstnämnda
stationer, äger uppflyttning i löneklass rum tre gånger efter
resp. 2, 3 och 5 år; och uppnås högsta aflöningen efter 10 års ordinarie
tjänst.
För sin del anser sig kommittén böra förorda bibehållande af ett likartadt
system såsom det lämpligaste, framför allt i afseende å den lägst
aflönade betjäningspersonalen. Ett dylikt system, enligt hvilket små men
nära på hvarandra följande löneförhöjningar äga rum inom en tidrymd af
högst 15 år efter vederbörandes anställning i ordinarie tjänst, är nämligen
enligt kommitténs mening väl afpassadt efter lefnadsbehofvens
stegring i verkligheten hos den grupp, hvarom nu är fråga. Enligt
förenämnda genom kommitténs försorg utarbetade statistiska utredningutgör
medelåldern vid antagning i ordinarie tjänst för stationskarlar
och banvakter, hvilka kategorier innefatta det ojämförligt största antalet
befattningshafvare inom ifrågavarande grupp, resp. 25,5 och 28,8 år.
Redan före denna tid har, enligt hvad statistiken utvisar, en stor del af
155
dessa befattningshafvare bildat familj, och återstoden torde, efter den låga
äktenskapsåldern att döma, kort efter erhållande af ordinarie tjänst inträda
i äktenskap. Härigenom uppkommer snart nog genom familjens
ökning och barnens tillväxt ökadt behof af inkomster tör familjeförsörjaren,
hvilket återigen motiverar jämförelsevis tidigt inträdande löneförhöjningar.
Att dröja därmed så länge som till sjätte året efter anställningen,
såsom sker i öfriga verk, synes vara mindre lämpligt, då vid det
förhållande att begynnelseaflöningen närmar sig existensminimum, behofvet
af inkomstökning gjort sig kännbart långt förr. Då vidare under
eu viss peidod, som ligger närmast familjens tillkomst, lefnadsbehofvens
stegring i regeln fortgår tämligen konstant, synes under nämnda tid en
regelbundet fortgående aflöningsförhöjning med korta mellanperioder
böra äga rum. Efter en viss tid, då barnen hunnit skolåldern och innan
de kunna själfva bidraga till sin försörjning, hafva anspråken på familjeförsörjaren
nått sitt maximum, och vid denna tidpunkt, som af
kommittén för ifrågavarande betjäningsgrupp förlagts till utgången af
det femtonde året efter antagandet i ordinarie tjänst, bör alltså äfven
aflöningen hafva nått sin högsta höjd.
I afseende å hittills tillämpade regler för löneförhöjningar för nu
ifrågavarande betjäningsgrupp kan anmärkas, att tidsperioderna emellan
hvarje förhöjning växla högst betydligt, nämligen från 2 till 5 år, under
det att beloppet af hvarje löneförhöjning är detsamma eller 60
kronor. För vinnande af större enkelhet och likformighet i aflöningssystemet
har kommittén ansett sig böra föreslå den förändring i berörda
afseende, att tiden emellan hvarje förhöjning, som fortfarande
skulle för befattningshafvare, tillhörande omhandlade grupp, utgöra 60
kronor, fastställes till tre år. Med ett begynnelsearfvode af 7 80 kronor
och under iakttagande af den ofvan angifna uppflyttningstiden, femton
år, skulle alltså högsta arfvodet, 1,080 kronor, uppnås efter fem löneförhöjningar.
Förutom de här ofvan anförda, från synpunkten af familjens lefuadsbehof
hämtade skäl, som enligt kommitténs mening tala till förmån
för nu omhandlade förslag, synes detta vara ägnadt att verka fördelaktigt
äfven ur tjänstesynpuukt. Det synes nämligen ligga i sakens
natur, att dylika ofta återkommande löneförhöjningar skola verka såsom
en uppmuntran för vederbörande tjänsteinnehafvare och därigenom
sporra hans arbetshåg.
Vidare må beträffande ifrågavarande system med ofta återkommande
men små löneförhöjningar anmärkas, förutom att det har gammal häfd
för sig inom den svenska statsbaneförvaltningen, att detsamma jämväl
156
finnes i mer eller mindre grad tillämpadt vid de utländska statsbaneförvaltningar,
hvilkas aflöningsförhållanden kommittén haft tillfälle att
taga kännedom om. Vid de danska statsbanorna gäller sålunda i
fråga om stationskarlar och med dem i aflöningshänseende likställda,
att de erhålla fem löneförhöjningar med 84 kronor för hvarje gång
med fyra års mellanrum. För de lägst aflönade betjänte vid de preussiska
statsbanorna äro löneklassernas antal icke mindre än sju med tre år
emellan hvarje klass, och utgör löneförhöjningen 50 mark för hvarje
gång. Nyssnämnda antal löneklasser förekommer jämväl för de lägst
aflönade betjänte vid de sachsiska statsbanorna, där tiden emellan hvarje
löneförhöjning, som belöper sig till 60 mark, likaledes är fastställd till
tre år.
Slutligen kan erinras, att ett i viss mån likartadt system kommit
till användning vid de enskilda svenska järnvägar, där, såsom förut omnämnts,
lönerna blifvit fastställda efter föregående underhandlingar mellan
vederbörande järn vägsförvaltningar och ombud för personalen.
Kommittén vill emellertid icke lämna oanmärkt, att ett lönesystem,
byggdt på hufvudsakligen enahanda principer som det af kommittén
nu förordade, nämligen det s. k. Tenowska systemet varit föremål för
behandling men blifvit afstyrkt af 1902 års löneregleringskommitté.
Härvidlag gällde dock, liksom i allmänhet då detta system varit föremål
för behandling, frågan hufvudsakligen om detsammas lämplighet
lör tjänstemän i högre eller lägre grader, hvilkas aflöningsförhållanden
och lefnadsbehof ställa sig helt olika mot hvad som i sådant afseende
förekommer för de befattningshafvarc, hvarom nu är fråga, hvadan också
de skäl, som anförts emot systemet, och af nämnda kommitté godkänts,
icke torde äga tillämplighet i nu förevarande fall. Vidare kan erinras, att
statsutskottet vid 1902 års riksdag, vid behandling af en viss löneregleringsfråga,
uttalade sig emot systemet, därvid emellertid utskottet
förklarade sig icke vilja förneka, »att det föreslagna nya aflöningssystemet
möjligen i vissa fall kan vara tillämpligt».
Det som ofvan anförts till förmån för det af kommittén förordade
systemet med flera löneförhöjningar inom en längre tidsrymd afser i
främsta rummet den lägst aflönade betjäningsgruppen men kan i viss
mån tillämpas äfven i fråga om de högre aflönade betjäningsgraderna;
och har kommittén äfven beträffande dem ansett sig böra konsekvent
tillämpa systemet med treårsperioder mellan löneförhöjningarne. I den
mån högre begynnelse- och slutarfvoden tilldelats resp. befattningar,
hafva emellertid förhöjningarnes belopp ökats, till förebyggande däraf
att tiden för uppnående af högsta arfvodet skulle blifva allt för långt
157
framskjuten. Inom en del af ifrågavarande kategorier har kommittén
dessutom af skäl, som längre fram skola angifvas, ansett sig böra väsentligt
inskränka antalet löneförhöjningar.
Innan kommittén går att redogöra för sitt förslag till ordinarie
arfvoden för här ofvan icke omhandlade betjäningsgrupper, får kommittén
lämna en framställning rörande vissa förändringar, som kommittén
ämnar förorda i afseende å betjäningspersonalens gruppering samt
göromålens fördelning emellan de särskilda befattningarne.
Kommittén bar redan förut, bland annat, vid behandlingen af frågan
om afskaffande af tilläggsarfvoden för stationskarlar och stationskarlsförmän
berört denna fråga. De förhållanden, som motiverat dessa
arfvoden, nämligen att göromålen inom samma betjäningsgrupper väsentligen
skilja sig i afseende å vikt och ansvar, göra sig emellertid äfven
gällande inom öfriga betjäningskategorier; och då kommittén ansett sig
icke kunna godkänna systemet med tilläggsarfvoden såsom g-odtgörelse
för det mera maktpåliggande arbetet, men däremot håller före, att
dylikt arbete bör betinga högre betalning, torde ingen annan utväg
återstå än att söka anpassa de ordinarie arfvodena i allmänhet med
hänsyn till nu anmärkta omständigheter, hvilket återigen medför dels
en omgruppering af personalen inom nuvarande befattningar och dels
inrättande af nya högre befattningar. Kommittén kan icke finna annat
än att ett dylikt sätt för åstadkommande af aflöningsförbättring, hvarigenom
tillfälle beredes den dugande, åt hvilken mera ansträngande
och ansvarsfulla sysslor kunna anförtros, att erhålla en däremot svarande
aflöning, är från såväl ekonomisk som tjänstesynpunkt att
föredraga framför en mera likformig aflöningsförhöjning för samtlige
nuvarande befattnmgshafvare. De ökade befordringsmöjligheter, som
genom omförmälda anordning beredas personalen, torde i ännu högre
grad än hvad som gäller i fråga om löneförhöjningar vara ägnade att
väcka och underhålla vederbörandes ambition i tjänsten, då ju af naturliga
orsaker en tjänstehafvare, som har goda utsikter att avancera, är
mera böjd för att ägna hela sitt intresse åt tjänsten än en, för hvilken
befordran till högre befattning ter sig såsom något ovisst och aflägset.
Hvad då först angår ofvannämude stationsbetjänte, så förhåller det
sig i verkligheten så, att ett stort antal stationskarlar utöfva ständig
förmanstjänst såväl vid växlingar som i magasin och vid vagnvågar
m. m., för hvilken tjänstgöring de hittills antingen icke haft någon
ersättning såsom t. ex. å de flesta stationer af lägre klass än 3:e eller
ock blifvit godtgjorda genom förenämnda tilläggsarfvoden. Vidare är
Kommitténs
förslag till
organisationsförändringar
bland betjäning
spe rsonalen.
158
att märka, att å en del mindre stationer finnas, förutom stationsföreståndaren,
endast stationskarlar men däremot hvarken kontorsbiträde
eller stationskarlsförman. A dylika stationer, hvarest tilläfventyrs på
grund af nattåg tjänstgöringstiden pågår dygnet om, får en stationskarl
tjänstgöra såsom stationsföreståndarens närmaste man samt aflösa
honom i tjänsten och detta utan särskild ersättning. Med hänsyn till
nu anmärkta förhållanden anser sig kommittén böra föreslå, att stationskarlsförmännens
antal måtte ökas i den omfattning, dels att stadigvarande
förmanskap å större stationer för växellag, i magasin, vid vagn-vägar, lastkajer
och hamnspår m. m. må i regeln utöfvas af stationskarlsförman, dels
ock att vid mindre stationer, vid hvilka för närvarande hvarken kontorsbiträden
eller stationskarlsförmän förekomma, må varda anställd en stationskarlsförman
i stället för stationslcarl såsom stationsföreståndarens närmaste
man eller ställföreträdare. Detta afser dock icke att gälla för de minsta
stationerna, där endast en eller två stationskarlar äro anställda. Då
benämningen stationskarlsförman synes kommittén mindre lyckligt vald,
får kommittén föreslå att densamma måtte utbytas mot »stationsförman».
Beträffande den omfattning, i hvilken de nuvarande stationskarlsförmännen
skulle behöfva ökas för genomförande af det nu omhandlade
förslaget, har kommittén genom järnvägsstyrelsen låtit infordra utlåtanden
från vederbörande distriktsförvaltningar. Med ledning af dessa
utlåtanden anser sig kommittén kunna angifva antalet erforderliga nya
stationsförmansbefattningar till omkring 350 stycken.
Med frågan om ökning af antalet ifrågavarande befattningshafvare
sammanhänger i viss mån frågan om kontor sbiträdenas vid trafikafdelningen
ställning. Denna befattning inrättades genom ett nådigt bref af
den 30 december 1885, och afsågs därmed, att erhålla en billigare
arbetskraft för utförande af en del enklare expeditionsgöromål, som
dittills verkställts af befattningshafvare inom den lägsta tjänstemannagraden
å stationerna nämligen stationsskrifvarne. För närvarande rekryteras
kontorsbiträdena vid nämnda afdelning dels från de s. k. extra
skrif biträden as klass, hvilka såsom namnet antyder användts till skrifgöromål
å expeditionerna, samt dels från stationskarlarne; och tjänstgöra
de dels å större stationer, där de hufvudsakligen hafva inre tjänstgöring
d. v. s. å expeditionerna, och dels å mindre stationer, å hvilka stationsskrifvare
icke äro placerade och där kontorsbiträden sålunda tjänstgöra
såsom stationsföreståndarens närmaste man och ställföreträdare.
Hvad då först angår rekryteringen af kontorsbiträdena, har det, enligt
hvad inom kommittén upplysts, från flera synpunkter visat sig mindre
fördelaktigt att i nämnda befattning antaga personer, som icke utbildats
159
i yttre tjänstgöring och därunder förvärfvat sig fallenhet och förmåga
att deltaga uti hvarjehanda göromål af jämförelsevis gröfre art. Vid
statens järnvägar har man ock under senare tider mera allmänt inslagit på
den vägen att till kontorsbiträden ej befordra annan personal än sådan,
som erhållit utbildning af nyssnämnda slag; och finner sig kommittén
därför i öfverensstämmelse härmed böra förorda, att till kontorsbiträden
vid trafikafdelning en i regeln måtte befordras stationskarlar. Vidkommande
åter beskaffenheten af kontorsbiträdenas tjänstgöring får kommittén
uttala sig för lämpligheten däraf, att å mindre stationer, där
ofvannämnda förhållanden äro rådande, kontorsbiträdena måtte efterhand
ersättas af station sförmän.
Beträffande vidare förhållandena inom den nuvarande stationskarlsförmansgruppen,
synes det kommittén, att de sysslor, som i vissa fall
utöfvas af befattningskafvare, tillhörande denna grupp, äro af den
maktpåliggande art, att ökningen i arbete och ansvar icke kan anses
tillräckligt godtgjord genom det nu utgående t.illäggsarfvodet, högst 180
kronor om året, hvilket för närvarande åtnjutes af 54 stationskarlsförmän.
Vid exempelvis Stockholm central och en del andra stora stationer
äro trafikförhållandena af den art, att det kräfves särskildt
framstående egenskaper hos den person, som vid dylika stationer skall
utöfva den högsta på en man af betjäningspersonalen ankommande
ledningen af växlingen, hvartill kommer, att han har en talrik personal
under sig. Med hänsyn till nu anmärkta förhållanden anser sig kommittén
böra föreslå, att den befattningskafvare, som tjänstgör i nyssnämnda
egenskap å stora bangårdar, där särskildt omfattande växling
äger rum, måtte tilldelas en särskild högre tjänstegrad under benämning
stationsmästare å bangård. Antalet erforderliga befattningar af detta
slag torde kunna anslås till omkring ett tjugutal.
Kommittén vill i detta sammanhang erinra, att kommitténs förslagbeträffande
såväl ökning af stationskarlsförmännens antal som inrättandet
af nyssnämnda befattning icke innebär någon ökning af personalen
öfver hufvud taget utan endast en uppflyttning i tjänstegrad af
en del af den nuvarande personalen.
Äfven i afseende å trafikafdelningens tågpersonal d. v. s. öfverkonduktörer,
konduktörer och packmästare anser sig kommittén böra föreslå
en viss omgruppei-ing. Hvad först angår öfverkonduktörerna, kan
erinras, att denna benämning innebär allenast en honnörsgrad, utan att
därmed är förenadt högre arfvode än för öfriga konduktörer, Befordringen
till denna tjänstegrad sker efter den grund, att å hvarje distrikt
öfverkonduktörerna må utgöra högst en femtedel af hela antalet
160
konduktörer; och uppflyttas i dylik grad alltefter uppstående ledighet.
konduktörerna i tur och ordning efter tjänsteålder samt under förutsättning
att deras tjänstgöring varit väl vitsordad. Att bibehålla
nu omförmälda tjänstegrad, som icke äger någon motsvarighet i fråga
om arten af vederbörandes tjänstgöring, anser kommittén oegentligt.
Däremot finner kommittén sig böra föreslå inrättandet af en ny högre
tjänstegrad för en viss grupp af ifrågavarande personal nämligen
tågförarne eller, såsom de i vederbörande instruktioner äfven kallas,
l:e konduktörerna. Beträffande fördelningen af göromålen mellan de
särskilda grupperna af tågpersonal gäller följande. Tågföraren har
befälet å tåget, är skyldig att gifva akt på signaler, afgifver rapport
om »klart efter», omhänderhar järnvägens postväskor och tåget
rörande papper samt håller reda på af- och tillkoppling af vagnar
i tåget, hvilket senare åliggande särskildt å godstågen är af ganska
ansvarsfull beskaffenhet, hvarjämte han deltager i bestyret med visering
af biljetter. Å snälltåg, där särskild konduktör är anställd för detta
ändamål, förrättar denne hufvudsakligen sist nämnda syssla. Packmästarne
tjänstgöra i denna egenskap å snäll- och persontåg samt hafva
då hand om resgodset. Enligt 1906 års arfvodesstat funnos anställde
411 öfverkonduktörer och konduktörer samt 226 packmästare. Dessa
senares tjänstgöring ställer sig i verkligheten sålunda, att ett stort
antal packmästare hafva ständig tjänstgöring som 2:o konduktörer,
somliga till och med som l:e konduktörer, under det att de återstående
växelvis förrätta såväl 2:e konduktörs- som packmästaretjänst.
Packmästaretjänst åter förrättas i ganska stor utsträckning af stationskarlar.
Under åberopande häraf och med framhållande tillika af de
för närvarande rådande ogynsamma befordringsförhållandena för packmästare
har uti en till järnvägsstyrelsen ställd och till kommittén
öfverlämnad skrift framställning gjorts från statsbanornas konduktörsförening
därom, att den, som varit packmästare i högst 5 år
och i fortsättningen komme att sköta konduktörtjänst, måtte befordras
till kondxiktör. I en senare från samma förening till kommittén
ingifven skrift har hemställan gjorts därom, att packmästaregraden
måtte bortfalla samt befordran ske direkt från stationskaris- till konduktörsbefattning.
Hvad befordringsförhållandena angår, så utvisar statistiken, att medeltjänsteåldern
för packmästare vid befordran till konduktörstjänst utgör
13,3 år, räknadt från vederbörandes första anställning i ordinarie tjänst.
Medeltalet tjänstår vid befordran från stationskarl till packmästare utgjorde
för de nuvarande konduktörerna i medeltal 7,8 år, men har för
de för närvarande i packmästaregraden stående sjunkit till 6,6 år.
161
För af hjälpande af de missförhållanden, som onekligen vidlåda det
nuvarande systemet i fråga om packmästarnes aflöningsförhållanden, och
samtidigt vinna det af kommittén eftersträfvade syftemålet att afpassa
tjänstegrad och aflöning efter ansvaret och vikten af vederbörandes
verksamhet har kommittén tänkt sig, att packmästaregraden borde upphöra
samt uppgå i en för icke tågförande konduktörer och packmästare
gemensam grupp, och att därutöfver skulle inrättas en ny, högre tjänstegrad
under benämningen tågmästare, hvilken skulle omfatta den grupp, som nu
benämnes tågförare. Genom en dylik anordning tillgodoses packmästarnes
enligt kommitténs mening icke oberättigade kraf på löneförbättring,
på samma gång densamma medför rättelse i ett förhållande, som väl
måste anses oegentligt, nämligen att konduktörer, mot hvilkas tjänstgöring
ingen allvarsammare anmärkning kunnat göras, men som icke
hafva de egenskaper, hvilka erfordras för den mera ansvarsfulla befattningen
såsom tågförare, kunna uppnå samma aflöning som dessa senare.
Beträffande antalet befattningshafvare inom sistnämnda grupp, torde
detta komma att bero på utredning rörande det mera stadigvarande behofvet
af tågförare vid tiden för reformens genomförande. Kommitténs
mening är emellertid icke, att tågmästare skulle tjänstgöra å tåg af
lokal natur. Approximativt torde erforderliga antalet tågmästare kunna
uppskattas till omkring 300 stycken.
De nuvarande stationsmästarne äro föreståndare för stationer af
6:e och 7:e klass. Enligt 1906 års arfvodesstat äro stationsmästarne
sålunda fördelade å dessa stationer, att 212 stycken äro placerade
å 6:e klassens stationer samt 32 stycken å 7:e klassens stationer. Enligt
kommitténs mening skulle föreståndareskapet för en del af de
nuvarande 5:e klass stationerna, hvilket nu utöfvas af stationsinspektorer,
efter hand kunna öfverflyttas å stationsmästare. I sammanhang
härmed borde lämpligen stationsmästarestationerna kunna uppdelas i
tre klasser. Enligt en inom järnvägsstyrelsen gjord förberedande undersökning
synas härvid af de nuvarande mästarestationerna omkring 60
böra uppflyttas till 5:e klass, omkring 150 hänföras till 6:e klass samt
omkring 30 räknas till 7:e klass. Återstående 4 stationsmästarestationer
af 6:e klass anses böra uppflyttas i 4:e klass.
Uti den i 5 § af gällande aflöningsreglemente intagna förteckning
öfver befattningshafvare, som innehafva arfvode efter klass, förekomma
lägst på löneskalan kontorsvakt och notisbärare. Af kontors vakter finnas
enligt 1906 års arfvodesstat endast 8 stycken och af notisbärare ingen.
Då det befunnits olämpligt att besätta nämnda befattningar, som nu
innehafvas af ynglingar mellan 16 och 18 år, med ordinarie personal
21
162
samt, enligt livad för kommittén upplysts, intet hinder förefinnes att
befordra omförmälda kontorsvakter till stationskarlar, anser kommittén
sig böra utesluta befattningarne ur det nya aflöningsreglementet.
För närvarande finnas enligt gällande lönestat anställda portvakter
dels å stationer af l:a klass dels å en del andra stationer och dels å verkstäder.
Då enligt kommitténs mening på innehafvarne af de två
senare slagen af portvaktsbefattningar icke behöfva ställas andra fordringar
än ordentlighet och pålitlighet i allmänhet, anser kommittén
desamma lämpligen böra, i den mån de blifva lediga, upphöra såsom
särskilda befattningar samt de därmed förenade sysslorna uppdragas åt
antingen ordinarie befattningshafvare inom lägsta aflöningsgruppen,
t. ex. betjänte, livilka, oaktadt de besitta ofvannämnda egenskaper,
af en eller annan anledning t. ex. skada under tjänsteutöfning icke
kunna sköta den befattning, de innehafva, eller ock annan för portvaktsgöromål
särskildt lämpad personal.
Beträffande maskinafdelningens personal inom nyssnämnda grupp,
nämligen lokomotivputsarn<?, vagnputsarne, kolvakterna och pumparne, har
kommittén, såsom redan förut anmärkts, funnit lämpligt sammanföra
dem till en gemensam grupp under benämning vagn- och stallkarlar.
Den nuvarande uppdelningen anser kommittén olämplig redan ur den
synpunkten, att den, enligt hvad erfarenheten gifvit vid handen, är
ägnad att skapa större åtskillnad emellan de särskilda grupperna, än
hvad som är förenligt med grundsatsen, att personalen bör kunna användas
å så stort verksamhetsområde som möjligt och sålunda icke
bindas vid den sysselsättning, som vederbörande till en början eller
hufvudsakligen blifvit satt att ombestyra.
Hvad angår v agnsmörjarne har deras tjänstgöring efterhand afsevärdt
förändrats. Ursprungligen användes vagnsmörjarne uteslutande
såsom tågpersonal. De medföljde tåget för ombesörjande af smörjning
af vagnslager, skötande af värmeledning samt såsom medhjälpare vid
bromsning. Till följd af förbättrade konstruktioner å vagnarne och genom
användande af mineraloljor till smörjning minskades emellertid faran
för varmgång, så att behofvet af tillsyn å vagnarne under tågets gång i
väsentlig mån inskränktes. På grund af dessa förhållanden infördes å I,
II, 111 och IV distrikten den förändrade anordning, att vagnsmörjarne
medfölja endast snälltåg. Större delen af vagnsmörjarne å nämnda distrikt
är däremot placerad å stationerna, där de utöfva tillsyn dels öfver
vagnarne i tågen vid dessas uppehåll och dels öfver vagnar å stationerna, å
livilka senare vagnar de förse lagren med olja och afhjälpa smärre
brister. Med hänsyn därtill att de nuvarande personvagnarne äro för
-
163
sedda med åtskilliga apparater för bromsning, uppvärmning, luftväxling
ock belysning, hvilka särskildt å nattågen erfordra tillsyn af personer
med sådan utbildning, att de äro i stånd att afhjälpa smärre fel, anser
sig kommittén böra, i enlighet med en från statsbaneförvaltningens sida
redan framlagd plan, föreslå, att ä större snälltåg och särskildt nattågen
måtte anställas så kallade vagnskötare, hvilka skulle ersätta de åkande
vaqnsmörjarne. Vagnskötarne skulle jämväl hafva sig ^alagdt att öfvervaka
snyggheten i kupéer och toalettrum samt a nattågen biträda konduktören
med bäddning. Kekryteringen af ifrågavarande personal, som
till en början skulle anställas endast i mindre antal, skulle ske från de
nuvarande vagnsmörjarne, i den mån lämpligt folk från denna klass
kunde erhållas, och i öfrigt från verkstad spersonalen samt från vagnkarlarne.
Beträffande nuvarande vagnsmörjare, hvilkas antal enligt 1906
års arfvodesstat utgör 186 stycken, vore meningen att de bland dem,
som icke kunde befordras till vagnskötare, skulle upptagas bland gruppen
vagn- och stallkarlar.
. .
I fråga om de i nuvarande aflöningsstat upptagna maskinisterna,
hvilka sköta ångpannor, enklare maskiner, pumpverk och dylikt, gäller,
att flertalet af dem icke kunna likställas med verkliga maskinister å
andra områden, som i regeln måste innehafva specied fackutbildning,
under det att förstnämnda befattningshafvare i allmänhet äro arbetare,
som uppöfvats vid statens järnvägar. På grund häraf får kommittén
föreslå, att dessa måtte erhålla benämningen maskin- och pannskötare.
Till denna grupp bör enligt kommitténs mening äfven hänföras en del
af nuvarande pumpare, nämligen sådana, hvilkas uteslutande sysselsättning
är att utöfva tillsyn vid större pumpstationer. Da emellertid behof
förefinnes att i ordinarie tjänst kunna anställa maskinist i verklig
mening vid större kraftanläggningar, elektriska belysningsstationer och
dylikt, hvilkas skötsel förutsätter fackutbildning, och en dylik poison
fördenskull måste aflönas högre än nuvarande maskinister äfven med
af kommittén för dem föreslagen löneförbättring,. anser kommittén, att
en ny maskinistbefattning med högre arfvode bör inrättas. ^
Hvad angår personalen å statens järnvägars förråd, så tjänstgöra
därstädes endast ett slags ordinarie betjänte, nämligen materialvakter.
Denna anordning motsvarade behofvet under tidigare enklare förhallanden,
men i den mån som den allmänna rörelsen å statens järnvägar
ökats, och i samband därmed verksamheten å järnvägens förråd utvecklats,
har det visat sig önskvärdt, att en uppdelning af ifrågavarande
personal måtto kunna äga rum, så att vissa befattningshafvare, åt hvilka
särskildt ansvarsfulla sysslor blifvit anförtrodda, måtte kunna eihålla högre
1G4
aflöning än den öfriga ordinarie förrådspersonalen. Bland dylik mera
kräfvande verksamhet kan framhållas förmanskapet å de stora förråden,
hvarmed följer ansvaret för en mängd dyrbara materialiers mottagning,
förvaring och utlämnande, och vidare tillsynen öfver lossning och lastning
af kol å de stora kolemottagningshamnarne, därvid betydande värden
stå på spel och stora fordringar i afseende å duglighet och redbarhet
måste ställas å de personer, som vid dessa tillfällen skola bevaka järnvägens
intressen. Vederbörande förråd sförvaltare å distriktet, som har ledningen
öfver nämnda arbeten, är nämligen urståndsatt att därvid utöfva
den omedelbara dagliga tillsynen, ^utan är bestyret härmed anförtrodt
åt förrådens betjäningspersonal. Å andra sidan äro de sysslor, som
utföras af en del personal vid förråden af enklare beskaffenhet och af
den art, att de hufvudsakligen kräfva ärlighet och ordentlighet. För
bestridande af sistnämnda slag af tjänstgöring, som för närvarande delvis
utöfvas af extra personal, har kommittén föreslagit tillsättande af
de förut omförmälda förrädsvakterna. Då dessa enligt kommitténs mening
skulle kunna förestå smärre förråd och därifrån själfständigt utlämna
materialier samt sålunda bära ett visst ekonomiskt ansvar, har kommittén
ansett lämpligt, att för sådant ändamål måtte anställas ordinarie personal
om ock med lägre aflöning än den för nuvarande materialvakter
bestämda. Såsom tillsyningsmän för afdelningar af hufvudförråden äfvensom
vid större filialförråd samt vid en del kolemottagningshamnar synes
vidare böra anställas förrådsförmän. Till innehafvare af dessa befattningar,
som erfordra särskild pålitlighet och duglighet i allmänhet äfvensom,
hvad tjänstgöringen å förråden beträffar, fullständig kännedom om
därstädes befintliga varor samt vana vid expeditionsgöromål, skulle uttagas
erforderligt antal ur materialvakternas klass. Slutligen borde vid
hvarje hufvudförråd för utöfvande af förmanskap för all därstädes tjänstgörande
betjäningspersonal anställas förrådsmästare.
Af nu anställda 37 materialvakter skulle enligt kommitténs mening
7 kunna uppflyttas till förrådsmästare och de öfriga 30 öfverflyttas till
gruppen förrådsförmän.
Å de större lokomotivstationerna innehar lokomotivmästaren befälet
öfver därstädes anställd såväl lokomotivpersonal som stallpersonal. A
de mindre lokomotivstationerna, hvarest anställandet af en dylik befattningshafvare
icle ansetts erforderligt, utöfvas förmanskapet öfver stallpersonalen
på olika sätt. Å en del platser, där vagnförmän äro placerade,
hafva dessa i vissa fall mot särskild godtgörelse fått öfvertaga
nämnda funktion, å andra ställen har man för ifrågavarande ändamål
under benämningen putsareförmän antingen i lokomotivstallarne anställt
165
dugliga verkstadsarbetare, åt hvilka man på grund af deras anställning
i extra ordinarie tjänst kunnat bereda en högre aflöning än hvad som
enligt aflöningsreglementet är bestämd för putsare och med dem likställde,
eller också för tjänstgöring i berörda egenskap utvalt de dugligaste
bland stallpersonalen, hvilka i dylika fall erhållit särskild gratitikation.
För utöfvande af nu ifrågavarande förmanskap öfver personalen
å vissa lokomotivstationer anser sig kommittén böra föreslå inrättande
af en särskild ordinarie befattning under benämningen stallförman.
Antalet stallförmän har kommittén approximativt beräknat till 34 stycken.
I sammanhang med det ofvan anförda får kommittén yttra sig
rörande en till kommittén ingifven framställning från de s. k. lokomotivreparatörerna
att blifva öfverflyttade på ordinarie stat. Ifrågavarande
personal utgöres af särskildt yrkesskickliga verkstadsarbetare,
hvilka äro placerade å en del lokomotivstationer för afhjälpande af
smärre fel och skador å lokomotiven. Då deras tjänstgöring är särskildt
ansträngande dels på grund af själfva beskaffenheten af deras arbete,
som ofta måste utföras å svårtillgängliga ställen å lokomotiven,
och dels så till vida att ingripande från deras sida kan påfordras
å alla tider på dygnet, synes det vara af vikt, att till utförande af berörda
sysslor endast användes jämförelsevis ungt folk vid full vigör.
Vid sådant förhållande torde det medföra en del olägenheter att å
ordinarie stat öfverflytta djdik personal, som med tilltagande ålder
blifver mindre lämplig att utföra om förmälda sysslor; och finner sig
fördenskull kommittén förhindrad att afgifva något förslag i den af
sökandena angifna riktning. Däremot torde intet hinder möta att från
lokomotivreparatörernas klass rekrytera de ofvan om handlade stallförmännen
äfvensom maskin- och pannskötarne. För öfrigt återstår alltid
för äldre lokomotivreparatörer den utvägen att återgå till arbete i statens
järnvägars verkstäder.
Inom kommittén har beträffande maskinafdelningens personal ifrågasatts,
huruvida icke vid statens järnvägars verkstäder borde inrättas
förmansbefattningar å ordinarie stat. För närvarande gäller, att endast
undantagsvis ordinarie personal, tillhörande nuvarande betjäningsklass,
tjänstgöra å verkstäderna, utan är så godt som hela verkstadspersonalen
anställd å extra stat. De förmän å ordinarie stat, som för närvarande
uteslutande hafva sin tjänstgöring förlagd till verkstäderna, tillhöra
alla tjänstemannaklassen och utgöras af ett mindre antal verkmästare
och underingenjörer. Ehuru kommittén för sin del finner det
ur åtskilliga synpunkter lämpligt, att underbefäl å ordinarie stat erhölle
anställning å verkstäderna, anser sig kommittén dock ej böra föreslå
166
några särskilda befattningar för ifrågavarande ändamål, då nämligen
saken synes kunna ordnas så, att ordinarie personal, tillhörande någon
af de i kommitténs förslag till lönestat förekommande befattningarne
lokomotivmästare, vagnmästare, vagnförmän och stallförmän, placeras
till tjänstgöring å verkstäderna.
Det ofvan anmärkta förhållandet att till följd af järnvägsrörelsens
utveckling den tjänstgöring, som för närvarande utöfvas af olika befattningshafvare
inom samma tjänstegrad, skiljer sig afsevärdt beträffande
göromålens mängd och ansvarsfullhet, gäller i hög grad i fråga om banmästarne.
I dessa befattningshafvares åligganden iugår, bland annat, att
inom sin afdelning utöfva förmanskap öfver banvakterna samt att hafva
närmaste tillsyn öfver därstädes pågående arbeten. På grund af lokala eller
trafikförhållanden gäller emellertid, att å en del banmästareafdelningar
dessa arbeten i allmänhet äro af enklare beskaffenhet och hufvudsakligen
bestå i det regelbundna vidmakthållandet af banans öfverbyggnad, under
det att å andra afdelningar dels banunderhållet kräfver särskildt ansvarsfull
tillsyn och dels vidlyftigare och svårskötta arbeten mera allmänt
förekomma. Då för närvarande ingen skillnad i aflöning äger rum för banmästare
å olika afdelningar, har svårigheter yppats att med dugligt folk
besätta banmästarebefattningarne å sistnämnda afdelningar. Visserligen
har man i vissa fall sökt utjämna förhållandena genom att förkorta
de svårare banmästareafdelningarna och därigenom lindra den banmästaren
åliggande inspektionstjänsten, men praktiska svårigheter möta
ofta att genomföra en dylik anordning, hvilken dessutom mången
gång icke är tillfyllest att afkjälpa omförmälda olägenheter. På grund
af nu anmärkta förhållanden och i öfverensstämmelse med den förut
af kommittén uttalade grundsatsen, att det mera ansvarsfulla arhetet
kräfver högre betalning, anser sig kommittén böra föreslå, att innehafvarne
af de mera kräfvande banmästarebefattningarne måtte erhålla högre
ordinarie arfvode än öfriga banmästare samt benämnas banmästare af l:a
klass.
Enligt från järnvägsstyrelsen meddelad uppgift kan antalet banmästareafdelningar,
som enligt förenämnda grunder borde förestås af
banmästare af l:a klass, beräknas till 26.
I järnvägsstyrelsens cirkulär serien A. n:r 444, utfärdadt den 20
maj 1904, finnes föreskrifvet, att banvakt, hvilken tjänstgör såsom banmästare
eller i banmästares ställe såsom tillsyningsman för arbetslag
af minst sex man, erhåller 50 öre om dagen. Sistnämnda anordning
— att tillsätta en banvakt såsom förman för arbetslag — hvilken ägt
rum sedan längre tid tillbaka, har tillkommit af den anledning, att
167
vederbörande banmästare af andra tjenstegöromål vanligen är förhindrad
att utöfva den omedelbara tillsynen öfver alla å hans afdelning pågående
arbeten. I stället har ur de ordinarie banvakternas led uttagits
kunniga och pålitliga personer, hvilka förordnats att leda mera omfattande
arbeten å banan, samtidigt hvarmed de under den tid arbetena
pågå befriats från sin bevakningstjänst. Då dessa arbeten till
öfvervägande del utföras af extra arbetare, har det så mycket mer varit
af behofvet påkalladt att såsom förmän för dem förordna en person
med ofvannäinnda kvalifikationer. Berörda ersättning af 50 öre om
dagen utgår till banvaktsförmannen såsom godtgörelse dels för det
högre ansvar, som är förenadt med hans ifrågavarande verksamhet och
dels för det han, vid det förhållande att arbetena ofta pågå på längre
afstånd från hans hem, i många fall måste intaga sina måltider borta
från hemmet. Det har inom kommittén varit på tal, huruvida icke,
med hänsyn till här ofvan omhandlade förhållanden det kunde vara
lämpligt att tillgodose behofvet af underbefäl vid banafdelningen genom
att inrätta nya ordinarie befattningar med åligganden, motsvarande de
nuvarande banvaktsförmännens. En framställning i sådant syfte har
också ingifvits till kommittén från banvaktsförmän å V distriktet, hvilka
yrkat, att banvaktsförmännen måtte i aflöningshänseende likställas med
stationskarlsförmän, eller ock att banvaktsförmännen måtte i anseende
till aflöningen utgöra en medelgrupp mellan banmästare och banvakt.
Frågan har också, enligt hvad kommittén har sig bekant, varit föremål
för pröfning hos befälet vid banafdelningen, som emellertid ansett den
ifrågasatta anordningen mindre lämplig hufvudsakligen af det skälet,
att de af banvaktsförmännen ledda arbetena i regeln endast pågå
under vissa tider af året, hvilken omständighet skulle kunna föranleda
därtill, att banvaktsförmännen tidvis kunde blifva i saknad utafsjmselsättning
af den särskilda beskaffenhet, som motsvarade dem eventuellt
tilldelad högre aflöning. Med hänsyn till de sålunda från banafdelningens
sida anförda skäl mot inrättande af ordinarie banvaktsförmansbefattningar,
fiuuer sig kommittén icke böra föreslå någon förändring
uti hvad som för närvarande gäller i förevarande afseende.
Beträffande ordinarie arfvoden till den lägst aflönade betjäningsgruppen,
som innefattar kvinnliga kontorsbiträden, vaktmästare, förrådsvakter,
vagn- och stallkarlar, vagnssmörjare, stationskarlar, portvakter
å station af lägre klass än l:a samt banvakter, har kommittén här ofvan
redogjort för sitt förslag härutinnan. Emellertid vill kommittén här
168
Särskilda förhållanden
i
fråga om
lönevillkor
m. m. för befattning
skafvare,
tillhörande
den
lägst aflönade
betjäningsg
nipp en.
Kommitténs
förslag till
ordinarie
arfvoden för
särskilda befattningshafvare
af be -  tjäningsgrad.
beröra en del särskilda förhållanden i fråga om tjänsteställning och
reglering ntaf aflöningen för en del af nämnda betjänte.
Enligt hvad ofvan nämnts, skulle vagnsmörjarebefattningen upphöra
och de nuvarande vagnsmörjarne, i den mån de icke kunna befordras
till vagnskötare, hänföras till vagn- och stallkarlsgruppen. I
fråga om en del vagnsmörjare, nämligen sådana, som erhållit ordinarie
anställning före den 1 april 1898, gäller på grund af Kungl. Maj:ts
särskilda medgifvande, att de, när de icke i egenskap af vagnsmörjare
medfölja tågen, äga uppbära ersättning för mistade milpenningar med
75 öre om dagen vid tjänstgöring å station samt med 1 krona om dagen
vid tjänstgöring såsom packvagnseldare.
Nämnda ersättning anser kommittén fortfarande böra utgå till dem,
som nu äro i åtnjutande af densamma. Hvad angår de vagnsmörjare,
som nu medfölja tågen och i berörda egenskap uppbära milpenningar,
men i sammanhang med ifrågavarande lönereglering kunna blifva stationära,
får kommittén förorda, att jämväl de efter den nya lönestatens
tillämpning måtte erhålla godtgörelse för mistade milpenningar i den
mån sådant erfordras för att täcka för dessa befattningshafvare möjligen
uppstående minskning i aflöningsförmåner enligt sistberörda stat.
I sitt förslag här ofvan till viss omgruppering utaf personalen har
kommittén vidare tänkt sig, att portvakter å station af annan klass än
l:a icke vidare skulle upptagas såsom särskilda befattningar. Då de i
afseende å aflöning af kommittén likställts med stationskarlar, böra de
nuvarande innehafvarne af ifrågavarande portvaktsbefattningar lämpligen
hänföras till stationskarlsgruppen.
Slutligen kan anmärkas, att banvakterna enligt gällande bestämmelser
äro berättigade att för bevakningstjänst under högst 2 timmar
utöfver den sedvanliga arbetstiden uppbära öfvertidsersättning med 20
öre i timmen, och i denna anordning ämnar kommittén ej föreslå
ändring.
Kommittén öfvergår härmed till behandling af frågan om ordinarie
arfvoden åt öfriga, i aflöningshänseende öfver nu omförmälda betjäningsgrupp
stående befattningar af betjäningsgrad.
Till närmast högre aflöningsgrupp bör enligt kommitténs meninghänföras
eldare, de nya befattningarne förrådsförrnän, maskin- och pannskötare
samt vagnskötare äfvensom stationsmästare ä 1 :e klassens station;
och skulle arfvodet för dem bestämmas på följande sätt: begynnelsearfvode
900 kronor, hvilket arfvode med tre års mellanrum ökas till
resp. 1,020, 1,140, 1,260 och 1,380 kronor sålunda att sistnämnda
169
arfvode uppnås efter 12 års ordinarie tjänst räknadt från det begynnelsearfvodet
erhållits.
Sammanlagda beloppet af aflöningen för eldarne, Indika för närvarande
endast i jämförelsevis ringa utsträckning åtnjuta fri bostad och
sålunda i regeln uppbära dyrtidstillägg, utgör, inberäknadt hyresbidrag,
dyrtid stillägg och tillfälligt lönetillägg för dem, hvilkas arfvode icke
öfver stiger 960 kronor, lägst 1,010 kronor 40 öre och högst 1,425
kronor 60 öre. Om hyresbidraget ej medräknas, utgöra motsvarande
siffror 866 kronor 40 öre och 1,209 kronor 60 öre. Eldarne uppbära
därjämte milpenningar, Indika, frånsedt några få fall, växla mellan lägst
243 kronor och högst 298 kronor. I fråga om beklädnadsförmånen äro
eldarne i likhet med öfrig lokomotivpersonal berättigade att erhålla
mössa och päls in natura. Rekryteringen af eldarne sker så att
till extra eldare antagas lämpliga verkstadsarbetare efter omkring
två års verkstad spraktik. Sedan de tjänstgjort såsom extra eldare i
omkring två år, genomgå de en särskild eldarekurs, hvarefter de i den
mån tjänster blifva lediga befordras till ordinarie eldare. Genomsnittsåldern
för nämnda befordran utgör enligt den statistiska utredningen
25,3 lefnadsår. Angående eldarnes befordringsmöjligheter kan anmärkas,
att medan antalet eldare enligt 1906 års arfvodesstat utgjorde 811 stycken,
uppgick enligt samma stat lokomotivförarnes antal till 797 stycken.
Antalet tjänstår vid befordran till lokomotivförare från eldare kan enligt
statistiken beräknas till i medeltal omkring 8. I detta sammanhang
kan erinras, att med hänsyn till dessa jämförelsevis goda befordringsmöjligheter
endast ett fåtal eldare uppnå de högre aflöningsklasserna.
Enligt 1906 års arfvodesstat innehade endast 6 eldare högsta
arfvodet 1,080 kronor. Den näst högsta aflöningsklassen, 960 kronor,
hade uppnåtts af 20 eldare.
Uti en den 14 september 1905 dagtecknad underdånig framställning
från Svenska statsbanornas lokomotivförare- och eldareförening,
hvilken remitterats till 1902 års löneregleringskommitté'' och därifrån
öfverlemnats till denna kommitté, liar såsom önskemål beträffande eldarnes
aflöning uppställts, att lägsta arfvodet måtte utgöra 900 kronor och
högsta arfvodet 1,200 kronor, hvarjämte begärts fullständig uniform
eller beklädnadsersättning, äfvensom att, då dyrtidstillägget komrae att
upphöra, personalen måtte uppflyttas i närmast högre löneklass, oafsedt
om bestämda antalet år för uppflyttningen innehafts. Vid företräde
inför kommittén har sedermera en representant för nj-ssnämnda förening,
under åberopande af den ytterligare fördyring af lefnadskostnaderna,
som inträffat sedan ofvan omförmälda framställning ingifvits, yrkat,
Eldare.
170
Förråda
förmän.
Maskin- och
pannskötare.
att minimilönen för eldarne måtte sättas till 1,080 kronor och maximilönen
till 1,500 kronor.
Vid en jämförelse mellan eldarnes nuvarande aflöning, däruti inberäknadt
dyrtidstillägg och tillfälligt lönetillägg, å ena, samt den utaf
kommittén för dem föreslagna aflöningen, å andra sidan, skulle det
kunna synas, som om kommitténs förslag icke skulle medföra någon
afsevärd förbättring i deras aflöningsvillkor. Med hänsyn emellertid därtill
att eldarne företrädesvis äro placerade å orter med höga hyrespris, därvid
ett flertal af dem skulle erhålla den utaf kommittén föreslagna högre
hyresersättningsprocenten, hvartill skulle komma ortstillägg ä de allra
dyraste platserna, har kommittén icke ansett sig böra föreslå deras
ordinarie arfvode högre än hvad ofvan angifvits. Dessutom kan anmärkas,
att kommitténs förslag till ordnande af beklädnadsförmånen
innebär en icke oväsentlig förbättring i eldarnes aflöning, nämligen så
till vida att de enligt kommitténs mening borde erhålla 90 kronor om året
i beklädnadsersättning äfvensom öfverdragskläder in natura.
Till förråda förmän skulle jämlikt kommitténs förut omhandlade förslag
till vissa omgrupperingar befordras nuvarande materialvakter. Dessa
sistnämnda utgöra enligt 1906 års arfvodesstat 37 stycken, aflivilkal3
hafva inkvartering in natura och de öfriga åtnjuta hyresbidrag. Det
ordinarie arfvodet utgör enligt gällande aflöningsreglemente lägst 840
och högst 1,200 kronor, hvartill kommer för de därtill berättigade tillfälligt
lönetillägg samt dyrtidstillägg. Uti en till kommittén ingifven
framställning hafva materialvakterna gjort anspråk på att erhålla aflöningmed
lägst 1,200 och högst 1,800 kronor.
Om också kommitténs förslag i fråga om ordinarie arfvode åt
förrådsförmän endast innebär den förhöjning i den till nuvarande materialvakter
utgående aflöning, att slutaflöningen höjes från 1,200 till 1,380
kronor samt för de materialvakter, hvilka åtnjuta dyrtidstillägg, åtminstone
i de lägre aflöningsklasserna skulle medföra minskning i dem
redan nu tillkommande kontanta aflöningsförmåner, torde ersättning därför
beredas dels därigenom, att. samtliga förrådsförmän enligt kommitténs
förslag skulle erhålla naturainkvartering, bestående af två rum och
kök jämte bränsle, hvilken förmån å de större orter, där förrådsförmännen
i regeln skulle vara placerade, torde äga betydligt högre värde
än dyrtidstillägget, dels därutinnan, att åtskilliga förrådsförmän torde
komma i åtnjutande af ortstillägg dels och genom utsikten att erhålla
befordran till den högre befattningen förrådsmästare.
Hvad som här ofvan anförts beträffande aflöning åt förrådsförmän
och materialvakter gäller i viss mån jämväl kommitténs förslag till
171
arfvode åt maskin- och pannskötare, såsom flertalet af de nuvarande
maskinisterna hädanefter skulle benämnas, dock med den modifikation,
att någon befordran icke torde kunna för dem ifrågakomma, samt att
deras inkvarteringsförmån för framtiden skulle inskränka sig till ett
rum och kök jämte bränsle.
Uti en till järnvägsstyrelsen ställd, till kommittén öfverlämnad framställning
från nuvarande maskinister vid statens järnvägar har begärts,
att arfvodet för dem måtte sättas till lägst 1,080 högst 1,500 kronor,
samt att de måtte komma i åtnjutande af beklädnadsförmån.
Vidkommande vidare den nya befattningen vagnskötare, som jämväl
skulle tillhöra nu omhandlade afiöningsgrupp, hafva dessa befattningshafvare
med hänsyn till de kraf i fråga om föregående utbildning,
som böra ställas å dem och som torde medföra jämförelsevis sen befordringsålder,
ansetts böra likställas med eldarne, ehuru deras tjänstgöring
torde blifva mindre ansträngande än dessa senares. Med hänsyn
härtill har emellertid kommittén ansett, att de vid tjänstgöring å
tåg skola åtnjuta milpenningar efter samma grunder som trafikafdelningens
tågpersonal och sålunda till mindre belopp, än hvad som tillkommer
eldarne.
Hvad slutligen angår stationsmästarne ci 7:e klassens station, utgör
deras arfvode enligt gällande aflöningsreglomente lägst 780 och
högst 960 kronor, hvartill kommer det tillfälliga lönetillägget å 60
kronor. Samtliga stationsmästare med undantag af en hafva bostad in
natura, hvarjämte de åtnjuta beklädnad in natura. Löneförhöjningarne
för nu ifrågavarande stationsmästare ske för närvarande så, att de efter
2 år erhålla 840 kronor, tre år därefter 900 kronor och efter ytterligare
tre år och sålunda efter sammanlagdt åtta år högsta arvodet 960
kronor. Enligt hvad som inhämtas af ett till kommittén ingifvet protokollsutdrag
från ett möte med stationsmästarne den 19 februari 1906,
hafva de såsom önskemål i fråga om arfvodet åt stationsmästare å 7:e
klassens station uppställt en minimilön af 1,200 kronor och en maximilön
af 1,800 kronor.
Näst efter nu omhandlade afiöningsgrupp skulle enligt kommitténs
mening komma konduktörer, stationsförmän, portvakter ä l:a klassens station
eller vid verkstad samt manliga kontor sbiträden.
I likhet med föregående grupp skulle dessa befattningshafvare såsom
begynnelsearfvode erhålla 900 kronor med löneförhöjningar hvart
tredje år å 120 kronor, så att ett arfvode af 1,380 kronor uppnås efter
12 år, men därutöfver skulle efter ytterligare tre år tillkomma en löne
-
Vagnskötare.
Stationsmästare
å 7:t
kl. station.
172
Konduktörer.
Tågmästare.
förhöjning å 120 kronor. Denna sista löneklass är särskildt afsedd
att tillgodose kontorsbiträdena, stationsförmän och portvakter å l:a
klassens station, hvilka på grund af bristande befordringsmöjlighet.er
ofta blifva kvarstående i graden, och hvad konduktörerna angår, kunna
de redan nu uppnå ett högsta arfvode af 1,500 kronor.
Beträffande aflöningen åt konduktörer i öfrigt, sammanhänger kommitténs
förslag härutinnan med den af kommittén förordade sammanslagningen
till en gemensam konduktörsklass af nuvarande packmästare
och sådana konduktörer, som icke göra ständig tjänst såsom
tågförare, samt utbrytning af sistnämnda grupp under benämning
tågmästare. Packmästarne, som i regeln icke hafva bostad in
natura, åtnjuta för närvarande i kontanta löneinkomster, inberäknadt
hyresbidrag, dyrtidstillägg, tillfälligt lönetillägg, men frånsedt milpenningar,
lägst 1,010 kronor 40 öre och högst 1,327 kronor 20 öre, hvilken
senare aflöning ernås efter 12 år, hvarjämte de äro tillerkända
förmånen af beklädnad in natura, värderad till 100 kronor. Såsom ofvan
anmärkts, kan för närvarande medeltalet tjänstår för befordran från
stationskarl till packmästare beräknas till 6,6 år. Beträffande nuvarande
konduktörer uppgå motsvarande aflöuingsförmåner för dem till lägst
1,168 kronor 80 öre och högst 1,980 kronor. Medeltjänstcåldern vid
befordran till konduktörstjänst utgör 13,3 år, räknadt från vederbörandes
antagning i ordinarie tjänst.
Enligt kommitténs förslag skulle aflöningen, oberäknadt beklädnadsförmänen,
för den nya konduktörsgruppen utgöra, på de billigaste
platserna, där ersättningen för hyra och bränsle skulle uppgå till 20
procent, lägst 1,080 kronor och högst 1,800 kronor samt på de dyraste
platserna, där nämnda ersättning skulle utgöra 40 procent och där dessutom
ortstillägg skulle utgå, lägst 1,320 kronor och högst 2,160 kronor.
I detta sammanhang bör framhållas att, då flertalet af ifrågavarande
personal är placeradt i städer och vid större stationer med dyra hyrespriser,
kommer hyresersättningen för dem i regeln att öfverstiga 20
procent samt uppgå för ett icke ringa antal till 40 procent.
För bedömande af förhållandet emellan af kommittén föreslagna
och nuvarande aflöningsförhållanden för packmästare och konduktörer
måste emellertid i detta sammanhang beröras frågan om aflöningen åt
den nya befattningen tågmästare. För denna befattning har kommittén
tänkt sig ett begynnelsearfvode af 1,200 kronor, hvilket skulle höjas
efter tre år till 1,500 kronor och efter ytterligare tre år till 1,800 kronor.
Med tillagd ersättning för hyra och bränsle motsvarar detta å en ort
med billiga hyror lägst 1,440 kronor och högst 2,160 kronor samt å en
173
ort med högsta hyresersättning och ortstillägg för därtill berättigade
lägst 1,740 kronor och högst 2,450 kronor.
Den löneförbättring, som innefattas i kommitténs förslag till ordnande
af aflöningsförhållandena för trafikafdelningens tågpersonal, framträder
särskildt, om man tager hänsyn till hela den löneskala, som den
nuvarande konduktören har att genomlöpa från sin anställning såsom
packmästare och ända till dess han uppnått högsta konduktörsarfvodet.
Enligt hvad som framgår af de här ofvan lämnade uppgifterna om
medelåldern vid befordran till packmästare- och konduktörs befattningar,
har befordran till sistnämnda befattning vunnits efter i medeltal 5 72
års tjänstgöring såsom packmästare; och erhålles då ett begynnelsearfvode
af 840 kronor. För uppnående af högsta konduktörsarfvodet,
1,500 kronor, skulle jämlikt gällande regler för löneförhöjning erfordras
ytterligare omkring 1.4 tjänstår eller sålunda sammanlagdt 197a tjänstår
från vederbörandes anställande i packmästaregraden.
Enligt kommitténs förslag erhåller en konduktör redan efter 15
tjänstår en aflöning, som, inräknadt hyresbidrag, å de billigaste orterna
visserligen med 180 kronor understiger konduktörernas nuvarande aflöningsförmåner
(undantagandes milpenningar) i högsta lönegraden men
däremot å de dyraste orterna, om dyrortstillägget medräknas, med enahanda
belopp öfverstiger nämnda förmåner. Men därutöfver skulle inom
ifrågavarande grupp ett antal befattningshafvare, motsvarande omkring
73 procent af nuvarande antalet konduktörer och omkring 47 procent
af sammanlagda antalet konduktörer och packmästare, i mån af ålder
och duglighet, beredas tillfälle att genom befordran till tågmästarotjänst
uppnå en aflöning, som å en billig plats med ISO kronor och å de
dyraste platserna med 470 kronor öfverstiger nuvarande högsta konduktörsaflöningen.
Sammanställer man ofvanstående siffror, torde däraf
framgå, att kommitténs nu omhandlade förslag framför allt afser dels
att, i öfverensstämmelse med den förut af kommittén uttalade principen,
afpassa aflöningen efter vikten af do vederbörande befattningshafvare
åliggande sysslor, dels ock att företrädesvis tillgodose behofvet
af löneförbättring å de dyraste platserna. Då emellertid kommitténs
förslag icke skulle komma att å de billigaste platserna medföra
någon aflöningsförbättring för nuvarande konduktörer, som icke blifva
befordrade till tågmästare, utan tvärtom skulle innebära försämring i
deras lönevillkor, om hänsyn tages till dyrtidstillägget, böra enligt kommitténs
mening ifrågavarande konduktörer — liksom för ölrigt andra
befattningshafvare, som kunna genom kommitténs förslag lida minskning
i innehafvande löneförmåner — erhålla ett mot försämringen i
174
Stationsförmän.
lönevillkor svarande personligt lönetillägg efter de grunder, som i blifvande
öfvergångsstadganden kunna fastställas.
Beträffande de önskemål i aflöningshänseende, som framställts af
ifrågavarande personal, har i den förut omnämnda till kommittén
ingifna skriften från statsbanornas konduktörsförening begärts i aflöning
för packmästare lägst 1,080 och högst 1,500 kronor samt för konduktörer
lägst 1,200 och högst 2,100 kronor.
Hvad angår stationsförmännen, som skulle motsvara de nuvarande
stationskarlsförmännen, så utgör de sistnämndas arfvode för närvarande
lägst 660 och högst 960 kronor eller om det tillfälliga lönetillägget
inberäknas, lägst 720 och högst 1,020 kronor. Af 435 stationskarlsförmän
innehafva enligt 1906 års arfvodesstat 293 fri bostad; de öfriga
åtnjuta hyresbidrag jämte dyrtidstillägg. Enligt hvad förut anmärkts,
utgår till större delen af de å l:a—3:e klassens stationer tjänstgörande
stationskarlsförmän tilläggsarfvode å lägst 60 och högst 180 kronor om
året, hvilken aflöningsform emellertid enligt kommitténs förslag skulle
försvinna. Sistnämnda belopp tillkommer företrädesvis i tjänsten äldre
stationskarlsförmän och utgår för närvarande till 54 stycken. Inberäknadt
dylikt arfvode uppgår alltså den kontanta aflöningen utom beklädnadsersättning
för en stationskarlsförmän med fri bostad till lägst 780
och högst 1,200 kronor.
Dessa lönevillkor för stationskarlsförmän äro enligt kommitténs
mening i högre grad än i fråga om flere andra betjäningskategorier
otillfredsställande, då hänsyn tages till vederbörandes tjänstgöring. 1
och med tralikens snabba utveckling hafva nämligen, särskildt å
större stationer, de sysslor, som utföras af stationskarlsförmän och
särskildt föreståndareskapet vid växling blifvit af alltmera kräfvande
natur. På grund häraf har också kommittén i ett annat sammanhang
förordat inrättande af en ny befattning nämligen stationsmästare
å bangård, hvilken befattning skulle finnas å stationer med särskildt
svåra växlingsförhållanden. Arfvodet för denna befattning anser kommittén
böra utgå lika med det för tågmästare föreslagna eller lägst 1,200
kronor, hvilket arfvode skulle höjas efter tre år till 1,500 kronor och
efter ytterligare tre år till 1,800 kronor. Därtill skulle komma bostad
in natura om två rum och kök. Oafsedt den förbättring i de nuvarande
stationskarlsförmännens lönevillkor, som sålunda vinnes genom
ökade befordringsmöjligheter, innebär kommitténs ofvan angifna
förslag till arfvode för stationsförmännen en icke oväsentlig höjning
särskildt i slutaflöningen, som skulle ökas från 1,200 kronor, med beräkning
af högsta tilläggsarfvodet, 180 kronor, till 1,500 kronor oberäk
-
175
nadt dyrortstillägget å de orter, där detta skulle utgå. Därtill kommer, att
kommittén ifrågasatt förbättring i stationskarlsförmännens inkvarteringså
till vida, som enligt kommitténs mening samtliga stationsförmän
borde kunna erhålla 2 rum och kök mot endast ett rum och kök
enligt nu gällande bestämmelser. I detta sammanhang kan anmärkas,
att tjänsteåldern i medeltal vid befordran från stationskarl till stationskarlsförman
har enligt statistiken utgjort 10,9 år, samt att medeltalet
tjänstår vid befordran till stationsmästare, hvilken befattning rekryteras
dels från stationskarlsförmän och dels från kontorsbiträden, har beräknats
till 18 år.
Uti en till kommittén ingifven framställning från Sveriges statsbanors
stationskarlsförmans-, stationskaris- och kontorsvaktsförening har
arfvodet för stationskarlsförman föreslagits till lägst 1,200 och högst
1,800 kronor.
Till samma aflöningsgrupp som stationsformännen d. v. s. med Portvakter «
arfvode, lägst 900 och högst 1,500 kronor skulle, såsom ofvan angifvits, ^n^vid^erkäfven
höra portvakter å l:a klassens station. Dessa, som för närvarande stad.
samtlige innehafva fri bostad, äro jämväl enligt nu gällande aflöningsreglemento
likställda med stationskarlsförmän. Den af kommittén för
dem föreslagna jämförelsevis höga aflöningen motiveras däraf, att de
måste innehafva språkkunskap, hvarjämte hänsyn tagits därtill, att deras
befordringsutsikter äro synnerligen små.
Hvad särskildt angår portvakter vid verkstad, har kommittén, såsom
förut omnämnts, ansett onödigt att för framtiden bibehålla nämnda syssla
såsom en särskild befattning. Då emellertid någon löneförbättring torde
böra beredas de nuvarande innehafvarne af dessa portvaktsbefattningar,
hvilka i likhet med portvakter å l:a klassens station åtnjuta i aflöning
inberäknadt det tillfälliga lönetillägget lägst 720 kronor och högst
1,020 kronor, får kommittén, som jämväl tagit hänsyn därtill att så
godt som inga befordringsutsikter stå dem till buds, föreslå, att de i
afseende å arfvode måtte likställas med portvakter å l:a klassens station,
dock med den begränsning att maximiarfvodet skulle utgöra 1,260
kronor, hvilket skulle uppnås efter 9 år.
För ifrågavarande portvakter har uti den förut omnämnda, från
denna betjäningsgrupp inkomna framställningen föreslagits såsom begynnelsearfvode
900 kronor och högsta arfvode 1,800 kronor.
Nuvarande kontanta aflöning för manliga kontorsbiträden, utgör, in- Kontorsberäknadt
tillfälligt lönetillägg, lägst 660 och högst 1,080 kronor. ^traden.
För de kontorsbiträden, som icke åtnjuta fri bostad, hvilket förhållande
äger rum beträffande flertalet, tillkommer hyresbidrag samt
176
dyrtidstillägg, hvadan den kontanta aflöningen för dessa utgör lägst
852 och högst 1,425 kronor 60 öre. Samtliga kontorsbiträden åtnjuta
därjämte beklädnad in natura.
Det öfvervägande största antalet manliga kontorsbiträden vid distrikten
tillhör trafikafdelningen, hvarjämte ett icke obetydligt antal
är anställdt vid maskinafdelningen samt några få dessutom vid de öfriga
afdelningarne. Beträffande sättet för kontorsbiträdenas vid trafikafdelningen
rekrytering samt de förändringar i fråga om nämnda betjäningsgrupps
organisation i öfrigt, som kommittén anser böra företagas,
får kommittén hänvisa till hvad härutinnan å sid. 158 här ofvan anförts.
Hvad angår de vid andra afdelningar anställda kontorsbiträden, hvartill
befordras ynglingar, som i regeln endast hafva folkskolebildning och
hvilka någon tid tjänstgjort såsom extra skrifbiträden, afser kommitténs
ofvanberörda förslag ingen ändring i nyssnämnda förhållanden.
I afseende å de utaf kommittén ifrågasatta aflöningsförhållanden
för manliga kontorsbiträden kan till en början erinras, att kommitténs
förslag till ordnande af inkvarteringsförmånen för betjäningen i allmänhet
innebär en afsevärd förbättring i kontorsbiträdenas aflöningsvillkor,
då nämligen enligt nämnda förslag gifta kontorsbiträden, hvilka hafva
yttertjänst, skulle erhålla inkvartering in natura, under det att kontorsbiträden,
som hafva expeditionstjänst skulle erhålla kontant ersättning
för bostad och bränsle, hvilken ersättning, med hänsyn därtill att sistnämnda
kategori af kontorsbiträden företrädesvis förekommer å större
stationer, torde komma att för flertalet utgå med högre procent än den
nuvarande.
Hvad åter angår kommitténs förslag till ordinarie arfvode, har slutaflöningen
blifvit afsevärdt förhöjd, nämligen för dem, som hafva fri
bostad, från 1,080 till 1,500 kronor samt för dem, som nu åtnjuta hyresbidrag
jämte dyrtidstillägg och fortfarande skulle erhålla kontant inkvartering,
från 1,425 kronor 60 öre till 1,800 kronor å en ort med
lägsta byresersättning och till 2,160 kronor å en ort, där högsta hyresersättningen
samt dyrortstillägget skulle utgå.
Vidkommande kontorsbiträdeskårens önskemål har uti en från Sveriges
statsbanors kontorsbiträdesförbund till kommittén ingifven framställning
föreslagits, att arfvodet måtte bestämmas till lägst 1,080 kronor
och högst 1,800 kronor.
Till en gemensam aflöningsgrupp har kommittén sammanfört hanmästare
af 2:a klass, vagnförmän och den nya befattningen stallförmän
äfvensom stationsmästare ä 6:e klassens station. För denna grupp skulle
177
afiöningen utgöra lägst 1,020 kronor med fyra löneförhöjningar å 120
kronor hvart tredje år, så att högsta aflöningen 1,500 kronor, uppnås
efter 12 år.
Begynnelseaflöningen för hallmästare, hvilka på ett par undantag
när innehafva bostad in natura, utgör för närvarande 780 kronor eller
med tillfälligt lönetillägg 840 kronor; och erhålla de efter 10 år med
fyra löneförhöjningar tre å hvardera 60 kronor och en å 120 kronor
en högsta aflöning af 1,080 kronor. Enligt hvad som framgår af motiveringen
till kommitténs förslag rörande inrättande af nya banmästarebefattningar
af l:a klass, har kommittén ansett en aflöningsförbättring
i främsta rummet påkallad för banmästare å mera svårskötta af delningar.
Men äfven för öfriga banmästare har kommittén, med hänsyn till omfattningen
af de banmästare i allmänhet åliggande göromål funnit
sig böra föreslå en icke oväsentlig aflöningsförbättring särskildt i afseende
å slutaflöningen, hvilken med 420 kronor skulle öfverstiga den
nuvarande. Såsom motiv härför må anföras, att ehuru kommitténs
nyssberörda förslag till organisationsförändring inom banmästarekåren
kommer att medföra ökad utsikt till befordran för banmästarne, det i
allt fall kommer att inträffa, att ett flertal banmästare på grund af
bristande befordringsmöjligheter måste kvarstanna inom graden.
Vidkommande de s. k. nattbanmästarne, hvilka hafva till uppgift att
från nattågen utöfva kontroll däröfver, att banvakterna verkställa föreskrifven
postering för dessa tåg, har järnvägsstyrelsen bestämt, att de
skola erhålla ett maximiarfvode af 900 kronor. I gällande aflöningsreglemente
finnes emellertid ingenting föreskrifvet rörande särskilda
aflöningsvillkor för denna kategori af banmästare, utan förekommer
nyssnämnda bestämmelse allenast i de förut omförmälda, af styrelsen
fastställda grunderna för förslag till löneförhöjningar för personal med
aflöning efter klass. Enligt hvad för kommittén blifvit upplyst, lärer
järnvägsstyrelsen vara betänkt på att införa förändrade anordningar i
afseende å ifrågavarande kontroll eller åtminstone att låta nattbanmästareinstitutionen
i dess nuvarande form upphöra. Då emellertid de
nuvarande nattbanmästarne, hvilkas tjänsteåligganden dock icke lära i
ansvarsfullhet kunna jämföras med öfriga banmästares, synas böra erhålla
någon löneförbättring, får kommittén föreslå, att de måtte erhålla
begynnelsearfvode och två löneförhöjningar lika med öfriga banmästare,
men att högsta arfvodet begränsas till 1,260 kronor.
Till samma aflöningsgrupp som banmästare skulle, såsom ofvan
nämnts, höra vagnförmän. I afseende å aflöning skilja de sig för närvarande
från banmästarne därutinnan, att de börja med en löneldass
23
Banmästare
af 2:a klass.
Vagnförmän.
178
St all för män.
högre än banmästarne eller med 840 kronor och uppnå maximiarfvodet?
1,080 kronor, redan efter sju år. Af 54 stycken enligt 1906 års arfvodesstat
anställda vagnförmän sakna 20 bostad in natura, hvilka senare
alltså uppbära hyresbidrag och dyrtidstillägg. Kommitténs förslag
rörande ordnande af bostadsförhållandena för betjäningen, hvilket afser
att bereda samtliga vagnförmän bostad in natura, bestående af två rum
och kök, torde, vid det förhållande att vagnförmännen företrädesvis äro
placerade å större stationer med dyrare hyrespriser, medföra full ersättning
för dyrtidstillägget för de vagnförmän, som äro i åtnjutande
däraf. Hvad angår det af kommittén föreslagna ordinarie arfvodet, skulle,
då hänsyn tages till det tillfälliga lönetillägget, begynnelseaflöningen å
sådana platser, där dyrortstillägg icke förekommer, endast ökas från
900 till 1,020 kronor, hvaremot förslaget, på sätt i fråga om banmästarne
anmärkts, innefattar en icke obetydlig förhöjning i afseende ä
slutaflöningen.
Jämlikt 3 § i järnvägsstyrelsens cirkulär, serien A. n:r 444, utfärdadt
den 20 maj 1904, erhåller betjänt vid maskinafdelningen af lägre
grad än lokomotivmästare och vagnmästare, hvilken tjänstgör såsom tillsyningsman
öfver minst sex man, en ersättning af en krona om dagen,
men föreskrifves i järnvägsstyrelsens skrifvelse af den 21 december
samma år såsom villkor för tilldelande af berörda ersättning åt vagnförman,
att denne skall genom maskindirektörens skriftliga förordnande
vara satt att utöfva befäl öfver minst sex man af stallpersonal, pumpare
och kolvakter m. fl., som icke äro att hänföra till vagnpersonal.
Denna ersättning bör enligt kommitténs mening, därest kommitténs förslag
till aflöningsförmåner för vagnförmän godkännes, upphöra att utgå.
I sammanhang härmed får kommittén framhålla såsom sin åsikt,
att å sådana stationer, å hvilka icke både en vagnförman och en stallförman
äro placerade, bör innehafvaren af endera befattningen kunna
åläggas att utan särskild ersättning utöfva förmanskapet öfver såväl
vagn- som stallpersonalen.
Under framhållande, hurusom maximilönen för vagnförmän icke
blifvit höjd vid 1897 års lönereglering utan kvarstode oförändrad alltsedan
år 1874, har uti en från vagnförmansföreningen vid statens järnvägar
till kommittén ingifven skrift föreningen hemställt, att aflöningen
för vagnförmän måtte sättas till lägst 1,080 kronor och högst
1,800 kronor.
Hvad slutligen angår innehafvarne af den nya befattningen .stallförman,
har kommittén ansett dem i fråga om föregående utbildning
179
samt tjänsteställning kunna likställas med vagnförmännen och förty
hänfört dem till samma aflöningsgrupp som dessa.
För stationsmästare ä 6:e klassens station utgör ordinarie artvodet
för närvarande lägst 960 kronor, hvilket arfvode efter tre år ökas till
1,080 kronor och efter ytterligare tre år till 1,200 kronor. Om det
tillfälliga lönetillägget medräknas, innehafva redan nu dessa befattningshafvare
en begynnelseaflöning af 1,020 kronor, hvadan den af kommittén
föreslagna löneförbättringen består däruti att slutaflöningen icke
oväsentligt ökats. Dessutom skulle i anledning af kommitténs i annat
sammanhang framlagda förslag att besätta föreståndareskapet för 5:e
klassens stationer med stationsmästare och att uppflytta en del 6:e
klassens stationer till nämnda högre klass den förbättring i stationsmästarnes
å 6:e klassens stationer aflöningsvillkor inträda, att möjlighet
till befordran skulle beredas dem.
I det förut omnämnda protokollsutdraget från stationsmästarnes
möte den 19 februari 1906 har för stationsmästare å 6:e klassens station
föreslagits såsom minimiarfvode 1,500 kronor och såsom maximiarfvode
2,100 kronor.
Till stöd för stationsmästarnes kraf å löneförbättring liar i nämnda
protokollsutdrag framhållits, bland annat, att 1874 års aflöningsreglemente
upptog ett maximiarfvode för stationsmästare åt 1,500 kronor;
att de kommunala skatterna ofta äro högre i de mindre kommuner, i
hvilka stationsmästarne i allmänhet äro bosatta, än i städerna eller i
större stationssamhällen; samt att på grund af bristande tillgång å eller
otillfredsställande skolundervisning stationsmästarne ofta nödgades hålla
sina barn å annan ort än i hemmet, hvilket vållade utgifter, som icke
behöfde förekomma å större stationer. 1
Stationsmästare
å tr.e
kl. station.
1 ordningen närmast öfver stationsmästarne å 6:e klassens station Banmästare
bör enligt kommitténs mening komma en aflöningsgrupp, omfattande
dels de af kommittén föreslagna nya befattningarne banmästare af Jm stations-_
klass, tågmästare, stationsmästare ä 5:e klassens station, stationsmästare ä kl stalion>
bangård samt förrädsmästare, dels och trädgårdsmästare.
mästare å
För denna grupp har kommittén ansett sig höra föreslå begyn- hangåri,
nelsearfvode af 1,200 kronor, stigande efter tre år till 1,500 kronor ™"åd*-  och efter ytterligare tre år till 1,800 kronor. Denna löneskala skiljer Träigiird''s.
sig från de" för förut omhandlade aflöningsgrupper tillämpade därutinnan, mästare.
att löneförhöjningarne till beloppet ökats, samtidigt med att tidsperioden,
inom hvilken högsta aflöningen uppnås, förkortats. Den synpunkt,
som härvidlag varit för kommittén bestämmande är den, att då samtlige
bemälde befattningshafvare med undantag af trädgårdsmästarne före
180
sm befordran till resp. befattningar i regeln passerat ett flertal ordinarie
befattningsgrader och sålunda vunnit sin ifrågavarande befordran
vid mera framskriden ålder, finnes intet skäl att för dem framskjuta
tiden för uppnående af högsta aflöningen. Vidkommande trädgårdsmästarne
lärer den för dem erforderliga förberedande utbildningen kunna
likställas med öfriga befattningshafvares tjänstgöringstid i lägre grad
vid statens järnvägar.
Beträffande det föreslagna arfvodets afpassning efter resp. befattningars
vikt och ansvar, får kommittén, hvad först angår banmästarne
af l:a klass, stationsmästarne ä bangård och förrädsmästarne åberopa
de af kommittén anförda skäl för inrättande af berörda befattningar,
hvaraf torde framgå, att å deras innehafvare ställas sådana anspråk å
duglighet och pålitlighet, att det föreslagna arfvodet icke kan anses
för högt tilltaget. I fråga om tågmästarne torde böra framhållas, att
det för konduktörer för närvarande bestämda högsta arfvodet, 1,500
kronor, utgår oförändradt alltsedan år 1874, hvadan den af kommittén
föreslagna förhöjningen — äfven om hänsyn tages till kommitténs förslag
till ökning af inkvarteringsprocenten å dyrare platser — icke torde
få anses oskälig. Vidkommande stationsmästarne å 5:e klassens station
torde vid arfvodets bestämmande böra tagas i betraktande det arfvode,
som för närvarande utgår till stationsinspektorer å stationer af samma
klass nämligen lägst 1,500 och högst 2,100 kronor. Hvad slutligen
angår trädgårdsmästare, utgör deras ordinarie arfvode enligt aflöningsreglementet
för närvarande lägst 840 kronor och högst 1,200 kronor,
hvilket senare arfvode jämlikt grunderna för uppflyttning i löneklass
erhålles efter 10 år. Trädgårdsmästarebefattningen inrättades vid 1897
års lönereglering. Dessförinnan förekom den anordningen, att öfverbanmästare
förordnades att tjänstgöra i berörda egenskap, därvid de erhöllo
en högsta aflöning af 1,200 kronor, hvarjämte de voro berättigade
till fri bostad samt beklädnadsersättning. För närvarande tjänstgöra
fyra å gammal stat kvarstående öfverbanmästare såsom trädgårdsmästare
med nyssnämnda aflöningsförmåner. Dessa äro sålunda i aflöningshänseende
bättre ställda än den ordinarie trädgårdsmästaren, hvilken
hvarken^ är berättigad till bostad in natura eller till beklädnadsersättning.
Linder erinran hurusom till följd af väsentlig ökning i arbetslönerna
för trädgårdsfolk i allmänhet sedan tiden för 1897 års lönereglering
svårigheter torde uppstå att erhålla dugliga efterträdare åt
de nuvarande såsom trädgårdsmästare tjänstgörande öfverbanmästarne,
har trädgårdsdirektören Agathon Sundius uti en till Järnvägsstyrelsen
ingifven och till kommittén öfverlämnad skrift af den 14 december 1905
181
framhållit nödvändigheten att öka aflöningen för ifrågavarande befattning,
med hvilken vore förenad den maktpåliggande skötseln af järnvägens
växthus, drifbänkar och plantskolor. Vidare har innehafvaren
af den enda för närvarande befintliga ordinarie trädgårdsmästarebefattningen
uti en till kommittén ingifven skrift hemställt, att arfvodet för
trädgårdsmästare måtte bestämmas till lägst 1,080 och högst 2,100
kronor.
Med hänsyn till de aflöningar, som för närvarande torde betalas
till utbildade trädgårdsmästare, samt de fordringar, som ställas å innehafvare
af dylik befattning vid statens järnvägar, lärer det af kommittén
föreslagna arfvodet, lägst 1,200 och högst 1,800 kronor, icke kunna
anses för högt tilltaget. Vid bestämmande af trädgårdsmästarnes aflöning
torde jämväl böra tagas i betraktande, att de tjänstgöra såsom
undervisare åt järnvägspersonalen i trädgårdsskötsel och sålunda i viss
mån hafva att fylla en kulturell uppgift. Slutligen må vid en jämförelse
mellan trädgårdsmästarnes nuvarande aflöning och den af kommittén
föreslagna beaktas, att trädgårdsmästarne vid 1897 års lönereglering
fått sina tjänstgöringsområden utvidgade genom ny distriktsindelning.
Då kommittén, på sätt förut omförmälts, ansett lämpligt,
att trädgårdsmästarne skulle erhålla bostad in natura, bestående åt två
rum och kök, kommer jämväl härigenom förbättrade aflöningsvillkor att
beredas innehafvare af trädgårdsmästarebefattning å ordinarie stat. I
I aflöningshänseende närmast öfver nu omhandlade grupp bör enligt
kommitténs mening komma lokomotivförare, öfverbanmästare och den nya
maskinistbefattningen. Liksom föregående grupp skulle dessa erhålla
begynnelsearfvode med 1,200 kronor, stigande efter tre år till 1,500
kronor och efter ytterligare tre år till 1,800 kronor, men därutöfver
skulle de efter ännu en treårsperiod erhålla en löneförhöjning å 300
kronor, så att högsta aflöningen, 2,100 kronor, skulle kunna erhållas
efter nio års anställning i resp. befattning.
Enligt gällande aflöningsreglemente utgör ordinarie arfvodet för
lokomotivförare lägst 960 och högst 1,800 kronor, och förekomma fyra
löneförhöjningar med resp. 2, 2, 3 och 5 års mellanrum. Anmärkas
bör emellertid, att 960 kronors-arfvodet i regeln icke kommer till användning
såsom begynnelseaflöniug för lokomotivförare, utan börja de
i regeln med 1,080 kronor, hvilket beror därpå, att de till lokomotivförare
befordrade eldarne under föregående regelbunden tjänstgöring
såsom extra förare erhålla en ersättning af 50 öre om dagen och därigenom
vid tiden för sin befordran i allmänhet äro i åtnjutande af en
Lokomotiv
förare.
182
fast inkomst, som, frånsedt milpenningar, öfverstiger 960 kronor. Den
faktiska löneförhöjningsperioden utgör sålunda i regeln 10 år. Endast ett
jämförelsevis långa antal lokomotivförare åtnjuta bostad in natura, hvarför
de i allmänhet erhålla hyresbidrag och dyrtidstillägg. Inberäknadt
dessa aflöningsförmåner utgör begynnelseaflöningen i regeln för lokomotivförare
1,425 kronor 60 öre och slutaflöningen 2,376 kronor. Därtill
komma milpenningar, hvilkas medeltal växla mellan lägst 381 kronor
och högst 597 kronor. I detta sammanhang kan erinras, att sedan år 1869
ingen förhöjning ägt rum i fråga om lokomotivförarnes ordinarie arfvode,
utan att tvärtom genom den reglering af milpenningarne, som skedde i
sammanhang med 1897 års lönereglering, löneinkomsterna förminskades
för en del lokomotivförare. Beträffande lokomotivförarnes befordringsförhållanden
utgjorde enligt statistiken medelåldern vid befordran till lokomotivförare
34,7 år samt tjänsteåldern omkring 8 år, räknadt från vederbörandes
antagning i ordinarie befattning. Det af kommittén föreslagna
ordinarie arfvodet för lokomotivförarne är, om dyrtidstillägget medräknas,
endast obetydligt högre än nuvarande arfvode. Då emellertid öfvervägande
antalet lokomotivförare är placeradt å stationer, där enligt
kommitténs förslag högre hyresersättning än 20 procent af arfvodet
skulle komma att utgå, samt ett icke ringa antal af ifrågavarande betjänte
med aflöning icke öfverstigande 1,500 kronor därjämte skulle
erhålla dyrortstillägg, hvartill kommer, att kommitténs förslag att tilldela
lokomotivförarne beklädnadsersättning med 120 kronor medför en
afsevärd ökning i den lokomotivförarne nu tillkommande beklädnadsförmåuen,
innefattar kommitténs löneregleringsförslag i sin helhet
en icke oväsentlig förbättring i lokomotivförarnes aflöningsvillkor. I
Stockholm med närliggande stationer skulle sålunda lokomotivförarne
kunna uppnå en högsta aflöning af 2,870 kronor utom milpenningar.
Uti en af Svenska statsbanornas lokomotivförare- och eldareförening
gjord underdånig framställning af den 14 september 1905, hvilken
i nåder remitterats till 1902 års löneregleringskommitté och därifrån
öfverlämnats till denna kommitté, har arfvodet för lokomotivförare föreslagits
till lägst 1,200 och högst 2,100 kronor och sålunda i öfverensstämmelse
med hvad kommittén ansett skäligt. Därutöfver har emellertid
i nämnda framställning begärts, att lokomotivförarne måtte tilldelas
fullständig uniform eller beklädnadsersättning äfvensom att, då dyrtidstillägget
komme att upphöra, personalen måtte uppflyttas i närmast
högre löneklass, oafsedt om bestämda antalet år för uppflyttningen innehafts.
I fråga om lokomotivförarnes aflöning har den vid behandlingen af
eldarnes aflöningsförmåner omförmälda representanten för nyssnämnda
183
förening-, under åberopande af enahanda skäl, som anförts till förmån
för eldarnes ökade lönepretentioner, yrkat, att miDimiarfvodet för lokomotivförare
måtte bestämmas till 1,500 kronor.
Hvad härefter angår öfverbanmästarne skulle dessa, såsom förut
anmärkts, erhålla en löneklass å 300 kronor utöfver det för hallmästare
af l:a klass föreslagna högsta arfvodet, 1,800 kronor. För
närvarande åtnjuta öfverbanmästarne i ordinarie arfvode lägst 900
kronor och högst 1,800 kronor. Löneuppflyttningsperioden utgör 15
år. Beträffande öfverbanmästarnes inkvarteringsförmån kan erinras,
att dessa befattningshafvare före 1897 års lönereglering voro berättigade
att erhålla bostad in natura, men att denna förmån enligt
nu gällande aflöningsreglemente endast kan förekomma för nämnda
befattningshafvare, då bostad kan beredas i statens hus. Af 28 öfverbanmästare
innehafva enligt 1906 års arfvodesstat 15 dylik bostad.
Kommitténs förslag att samtliga ifrågavarande befattningshafvare skulle
erhålla bostad in natura, bestående af tre rum och kök, torde för de
öfverbanmästare, hvilka nu äro i saknad af inkvartering in natura och
fördenskull erhålla hyresbidrag och dyrtidstillägg, innebära en förmån,
som väl torde uppväga dyrtidstillägget. Emellertid har kommittén, särskild!
med hänsyn till önskvärdheten att kunna besätta ifrågavarande
öfverbanmästare tjänster med personer, som innehafva någon lägre teknisk
utbildning, ansett sig böra föreslå arfvodet för omhandlade tjänster på
sätt som skett, hvarigenom nuvarande såväl begynnelse- som slutaflöning
ökas med 300 kronor, f sammanhang härmed har kommittén
jämväl ansett, att tiden för löneförhöjningarne borde förkortas till
9 år.
Uti en af Carl Johnsson med flera öfverbanmästare underskrifven,
till kommittén ingifven framställning af den 7 februari 1906 har begärts,
att högsta aflöningen för öfverbanmästare måtte sättas lika med
den för lokomotivmästare och vagnmästare nu bestämda eller 2,400
kronor.
Till samma aflöningsgrupp som lokomotivförare och öfverbanmästare,
skulle slutligen höra den af kommittén föreslagna nya maslcinistöefattningen.
Vid denna befattnings inpassande i löneskalan har särskild hänsyn
tagits till de kompetensfordringar, som enligt kommitténs meningböra
ställas å befattningens innehafvare, nämligen aflagd maskinistexamen
eller däremot svarande fackutbildning.
Maskinistföreningen i Stockholm har i en till 1902 års löneregleringskommitté
ingifven, i afskrift denna kommitté delgifven framställning
anhållit, att de vid åtskilliga statens verk anställda maskinister
Öfverman
mästare.
Maskinist t
184
Lokomotiv -  mästare och
vagnmästare.
måtte uppföras å ordinarie stat samt erhålla arfvode af lägst 1,800 kronor
och högst 2,200 kronor för maskinister och lägst 2,400 och högst
3,000 kronor för öfvermaskinister, hvartill för bägge kategorierna skulle
komma fri bostad med värme och lyse.
Enligt gällande aflöningsreglemente äro lokomotivmästarne och vagn■mästarne
likställda i aflöningshänseende; och utgör det ordinarie arfvodet
för dem lägst 1,200 och högst 2,400 kronor. Löneförhöjningar inträda
jämlikt därför fastställda grunder fyra gånger med 300 kronor för
hvarje gång sålunda att högsta arfvodet kan uppnås efter 11 år. I
fråga om bägge befattningarne gäller, att maximiarfvodet blifvit vid
1897 års lönereglering nedsatt från 3,000 kronor till nuvarande belopp.
För lokomotivmästarne minskades därjämte begynnelsearfvodet med 600
kronor, under det att vagnmästarnes begynnelsearfvode höjdes från 720
till 1,200 kronor. Nedsättningen i maximiaflöningen hade förordats af
såväl järnvägsstyrelsen som 1893 års kommitté; och anfördes såsom
motiv därför, att de göromål, som å de viktigaste stationerna tillkomme
ifrågavarande befattningshafvare, för hvilka nyssberörda maximiarfvode
kunde ifrågakomma, lämpligen borde utöfvas af funktionärer, tillhörande
tjänstemannagraden, nämligen innehafvarne af den utaf nämnda kommitté
föreslagna nya maskininspektorsbefattningen. Uti särskilda till kommittén
ingifna petitioner från nu omhandlade betjäningsgrupper har hemställan
gjorts, att arfvodet för dem måtte bestämmas till lägst 1,800
och högst 3,000 kronor, hvilket, hvad särskildt lokomotivmästarne
angår, innebär en återgång till förhållandena före 1897 års lönereglering.
Till stöd härför har från lokomotivmästarnes sida åberopats den
afsevärda betydelse deras verksamhet inneburo för såväl en ekonomiskt
fördelaktig lokomotivdrift som ock trafikens trygga och jämna gång, så
långt den berodde af lokomotivens tjänsteduglighet. 1 vagnmästarnes
petition åter liar såsom motiv för den begärda löneförbättringen framhållits,
förutom de ökade lefnadsomkostnaderna, hurusom genom insättandet
af allt flere och större tåg och genom de stegrade krafven på
den stora vagnmaterielens tillsyn och underhåll vagnmästarnes arbete
och ansvar i intet fall minskats utan i stället ökats sedan ofvannämnda
nedsättning i aflöning ägde rum.
Då ifrågavarande befattningshafvare, särskildt å stationer af mellanstorlek,
hvarest de företrädesvis hafva sin tjänstgöring, utöfva själfständigt
förmansskap öfver en icke ringa personal, samt till följd af den
mångfald mekaniska anordningar, som under senare åren tillkommit
å såväl lokomotiv som vagnar, betydligt ökade fordringar i afseende å
praktisk teknisk utbildning torde höra ställas å den personal, som bär
185
närmaste ansvaret för materielens tillsyn och underhåll, håller kommittén
före, att en förbättring i aflöningen för samma personal redan från
denna synpunkt kan anses befogad. Då emellertid lokomotivens mekanism
är afsevärdt mera invecklad än vagnarnes, och vården af de förra
sålunda torde förutsätta ett ännu högre mått af teknisk utbildning än
hvad som erfordras för skötseln af materielen af det senare slaget,
synes aflöningen böra sättas något högre för lokomotivmästare än för
vagnmästare. För dessa senare finner sig kommittén böra föreslå såsom
begynnelsearfvode 1,500 kronor med fyra löneförhöjningar å 300 kronor
med tre års mellanrum, så att högsta aflöningen, 2,700 kronor, erhålles
efter tolf år. Lokomotivinästarne åter böra enligt kommitténs mening,
i enlighet med hvad som skett före 1897 års lönereglering börja med
1,800 kronor och sluta med 3,000 kronor, hvilket senare arfvode med
tillämpning af enahanda princip som för vagnmästarne i afseende å
löneförhöjningarnes antal och storlek skulle erhållas efter tolf år.
I afseende å inkvarteringsförhållandena för ifrågavarande befattningsliafvare
gäller, att bostad in natura tillkommer lokomotivmästarne
men icke vagnmästarne. För närvarande innehafva utaf 20 lokomotivmästare
9 stycken bostad in natura. Af 17 vagnmästare innehar en fri
bostad i statens hus. Då enligt kommitténs förslag såväl lokomotivmästare
som vagnmästare böra på grund af beskaffenheten af deras
tjänstgöring beredas naturainkvartering, innebär detta särskildt för vagnmästarne,
som äro stationerade å dyrare platser, en icke obetydlig aflöningsförbättring.
I likhet med hvad som förut uttalats beträffande vagnförmän och
stallförmän, bör enligt kommitténs mening innehafvare af lokomotivmästare-
eller vagnmästarebefattning kunna åläggas att utan särskild
ersättning utöfva tillsyn öfver all maskinafdelningen tillhörande betjäningspersonal
å en station.
Aflöningsförliållanden för betjänte i järnvägsstyrelsen.
Kommitténs i det föregående framlagda löneförslag för betjänte vid
statens järnvägar afser de vid distrikten anställda befattningshafvare af
nämnda tjänstegrad. Betjänte i järnvägsstyrelsen utgöra allenast ett
ringa antal — tillsammans 20 — och bilda en särskild grupp för sig,
hvarför kommittén ansett lämpligt att behandla deras aflöningsförhållanden
i ett sammanhang.
24
186
Nuvarande
avlöningsförhållanden
för
vaktmästare.
De vid styrelsen anställde betjänte utgöras enligt gällande aflöningsreglemente
af en förste vaktmästare, vaktmästare, manliga och kvinnliga
kontorsbiträden samt kontorsvakter. Hvad de två sistnämnda befattningarne
angår, har styrelsen funnit mindre lämpligt att besätta dem med
ordinarie innehafvare; och förekomma de icke vidare i arfvodesstaten.
Vid sådant förhållande anser kommittén sig böra utesluta kvinnliga kontorsbiträden
och kontorsvakter ur aflöningsreglementet.
Aflöningen för vaktmästare är bestämd till lägst 780 högst 900
kronor med föreskrift tillika, att om vaktmästare åtnjuter fri bostad,
skall lönen minskas med 150 kronor. För förste vaktmästare utgör arfvodet
1,100 kronor med enahanda villkor i fråga om afdrag för bostadsförmånen.
Förste vaktmästaren samt 5 af de enligt 1906 års arfvodesstat
vid styrelsen anställde 11 vaktmästarne åtnjuta bostad in natura.
1897 års lönereglering, vid hvilken aflöningsförhållandena för ifrågavarande
befattningshafvare bestämdes på förenämnda sätt, medförde, bortsedt
från förste vaktmästaren, en försämring af de aflöningsvillkor, som
voro gällande före berörda lönereglering och allt sedan år 1874, så till
vida som den då vaktmästarne tilldelade förmånen af bostad in natura
icke föranledde något afdrag af det kontanta arfvodet, hvilket äfven
enligt 1874 års aflöningsreglemente kunde uppgå till 900 kronor. Därjämte
indrogs äfven för vaktmästare i styrelsen den jämlikt nyssnämnda
aflöningsreglemente all betjäningspersonal tillkommande rätten till fri
läkarevård och fri medicin. Syftet med nu omförmälda förändring i aflöningsvillkoren
för vaktmästarne i styrelsen var att göra dessa likställda
med vaktmästarne i andra civila verk. Beträffande förhållandet i aflöningshänseende
mellan vaktmästare i styrelsen och å distrikten kan anmärkas,
att, oaktadt vid 1897 års lönereglering högsta arfvodet för de
senare nedsattes från 900 till 840 kronor för åstadkommande af större
likhet i aflöning mellan dem och styrelsens vaktmästare, hafva i allt fall
de senare blifvit sämre ställda i berörda afseende än sina kamrater å
distrikten, för hvilka intet afdrag i arfvodet äger ruin till följd af inkvarteringsförmånen.
Sedan ingången af år 1902 äro förste vaktmästare och vaktmästare
berättigade att erhålla beklädnad in natura.
I fråga om nuvarande aflöningsförmåner för vaktmästarne i styrelsen
kan i detta sammanhang framhållas, dels att de icke blifvit delaktige
af det vid 1905 och 1906 års riksdagar åt flertalet betjänte vid statens
järnvägar med arfvode af 960 kronor och därunder beviljade tillfälliga
lönetillägget å 60 kronor, hvaremot de vaktmästare, som icke hafva bo
-
187
stad in natura, äro i åtnjutande af dyrtidstillägg, dels ock att järnvägsstyrelsen
jämlikt beslut af den 80 januari 1906 medgifvit utbetalande af
öfvertidsersättning för den tid, hvarmed den dagliga tjänstgöringen enligt
de bestämda tjänstgöringsturerna komme att i medeltal per söcknedag
öfverskjuta en ordinarie tjänstetid af 7 timmar. Denna öfvertidsersättning
belöper sig till 20—25 kronor i kvartalet för hvarje vaktmästare,
som tjänstgör å öfvertid.
Under framhållande af såväl den försämring i aflöningsvillkoren för
vaktmästare i styrelsen, som, på sätt ofvan nämnts, genomfördes vid
1897 års lönereglering i syfte att likställa nämnda vaktmästare med
motsvarande befattningshafvare i andra verk, hvilken försämring syntes
så mycket mera oberättigad, som tjänstgöringen för vaktmästarne i styrelsen
vore mera utsträckt än för andra vaktmästare, hvarom vore fråga,
som ock den fördelaktigare ställning i aflöningshänseende, hvilken innehades
af vaktmästare å distrikten, hafva förstnämnde befattningshafvare
uti en till kommittén ingifven skrift hemställt, att arfvodet måtte bestämmas
för förste vaktmästare till 1,500 kronor och för öfrige vaktmästare
till lägst 900 högst 1,200 kronor, äfvensom att samtliga vaktmästare
måtte erhålla fri bostad och, i likhet med öfrig betjäning, tilldelas
fri läkarevård och medicin.
Beträffande 1902 års löneregleringskommittés ställning till frågan
om aflöning åt vaktmästare i de centrala verken må här erinras, att
kommittén föreslagit såsom aflöning, för förste vaktmästare 1,400 kronor
och för vaktmästare 1,100 kronor med ett åldorstillägg å 100 kronor.
Därjämte har nämnda kommitté uttalat sig för, att vaktbetjänt, som åtnjuter
förmånen af fri bostad och vedbrand, skall vidkännas afdrag i
den kontanta aflöningen med 250 kronor.
Till jämförelse må vidare, i fråga om löneförhållanden för vaktmästare
vid andra institutioner än statens centrala verk, meddelas, att förste
vaktmästare hos Stockholms stads drätselnämnd erhåller i lön 1,400 kronor
med två ålderstillägg, hvartdera å 200 kronor, hvarjämte han åtnjuter
fri bostad med ved. För andre vaktmästaren vid samma verk utgör
lönen 1,300 kronor med två ålderstillägg, hvartdera å 100 kronor, hvartill
kommer fri bostad med ved.
Vid tullverkets lokalförvaltning i Stockholm anställde vaktmästare
åtnjuta, såsom i ett annat sammanhang omnämnts, i kontant aflöning
1,400 kronor med två ålderstillägg, hvartdera å 150 kronor, hvarjämte
vederbörande erhålla uniformspersedlar in natura eller beklädnadsersättning
till visst belopp.
188
Kommitténs
förslag till
aflöning för
vaktmästare.
Vaktmästare.
Kommittén, som håller före, att aflöningsvillkoren böra i möjligaste
mån bestämmas lika för hvarandra motsvarande befattningar i styrelsen
och vid distrikten, får i öfverensstämmelse härmed till en början föreslå,
att förste vaktmästaren och samtliga öfriga vaktmästare i styrelsen måtte,
i likhet med hvad som enligt kommitténs mening bör äga rum i fråga
om betjänte, tillhörande den lägst aflönade gruppen vid distrikten och
flertalet andra betjäningsgrupper därstädes, tilldelas bostad in natura
jämte bränsle, och detta utan något afdrag i den kontanta ajlöningen. Beträffande
bostadens storlek håller kommittén före, att i enlighet med
hvad som för närvarande gäller, två rum och kök må kunna tillkomma
ifrågavarande befattningshafvare.
Vidare får kommittén uttala sig för, att beklädnadsersättning till
enahanda belopp, som föreslagits för vaktmästare med flere betjänte vid
distrikten, eller 120 kronor om året, måtte tilldelas förste vaktmästare
och vaktmästare i styrelsen i stället för den nu utgående beklädnadsförmånen
in natura.
Hvad däremot angår det dyrortstillägg af 60 kronor, som enligt
kommitténs mening borde tillkomma de lägre aflönade betjänte vid distrikten
å vissa platser, afser detta att för betjänte, som eljest i aflöningshänseende
äro likställda, utjämna skiljaktigheterna i afseende å lefnadskostnader
å de olika orter, där de kunna vara stationerade. Då en
dylik synpunkt icke gör sig gällande i fråga om betjänte hos styrelsen,
hvilka ju alla äro placerade å en och samma ort, har kommittén ansett
lämpligare att vid bestämmande af det ordinarie arfvodet för dessa befattningshafvare
taga hänsyn till dyrortsförhållandet.
Vidkommande det ordinarie arfvodet får kommittén erinra om sitt
förslag till dylikt arfvode för vaktmästare vid distrikten, i enlighet hvarmed
detta borde utgöra lägst 780 högst 1,080 kronor, hvilket sistnämnda
arfvode skulle uppnås efter 15 år. Med tillägg af nyssnämnda ortstillägg
uppgår alltså enligt kommitténs förslag arfvodet för en vaktmästare
vid l:a distriktet, som är stationerad i Stockholm, till lägst 840 högst
1,140 kronor. Då enligt kommitténs åsikt de i styrelsen anställde vaktmästarnes
tjänstgöring är mera ansträngande än motsvarande befattningshafvares
vid distrikten, lärer det icke kunna ifrågasättas att,
såsom nu äger rum, ställa förstnämnda vaktmästare i aflöningshänseende
sämre än vaktmästarne vid distrikten utan snarare tvärt om.
I betraktande häraf får kommittén föreslå arfvodet för vaktmästare
i styrelsen till lägst 840 högst 1,200 kronor. Enligt de regler, som i
fråga om löneförhöjning borde gälla för betjänte vid distrikten med
189
högre begynnelsearfvode än 780 kronor, bör beloppet af hvarje löneförhöjning
utgöra 120 kronor.
Med tillämpning af den allmänna regeln om treårsperioder emellan
löneförhöjningarne skulle alltså högsta arfvodet uppnås efter 9 år. . I
begynnelseaflöning blifver på detta sätt en vaktmästare i styrelsen likställd
med en till dyrortstillägg berättigad vaktmästare vid distrikten,
hvaremot slutaflöningen, som dessutom för den förre komme att inträda
6 år tidigare än för den senare, skulle blifva 60 kronor högre för vaktmästare
i styrelsen än för vaktmästare vid distrikten.
Den sålunda föreslagna aflöningen innebär en väsentlig höjning
framför allt i den nu utgående slutaflöningen för ifrågavarande befattningshafvare.
För en vaktmästare, som åtnjuter bostad in natura och för
den skull nu får vidkännas afdrag i arfvodet, ökas nämligen aflöningen
från 750 till 1,200 kronor eller med 450 kronor. Härvid har emellertid
icke tagits i betraktande den nu utgående ersättningen för tjänstgöring
å öfvertid, hvilken ersättning emellertid bör upphöra att utgå, då ifrågavarande
lönereglering träder i kraft. Om afseende därjämte fästes vid
den fria bostaden samt beklädnadsersättningen, skulle enligt detta förslag
aflöningsförmånerna för vaktmästare i järnvägsstyrelsen icke obetydligt
öfverstiga hvad som i sådant afseende, på sätt ofvan nämnts, föreslagits
af 1902 års löneregleringskommitté. Härvidlag må emellertid framhållas,
att, såsom redan torde framgå af hvad som här ofvan nämnts
rörande öfvertidsersättningen för vaktmästare i styrelsen, dessa befattningshafvares
tjänstgöringstid i regeln är mer än vanligt utsträckt.
De flesta vaktmästarne i järnvägsstyrelsen tjänstgöra i medeltal 8 timmar
hvarje söcknedag. En del har denna tjänstgöringstid alla söcknedagar,
under det att andra äro indelade i tjänstgöringsturer sålunda, att
de göra tjänst två dagar i veckan från kl. 9 f. m. till 9 e. m. med
allenast middagsrast samt de öfriga söcknedagarne i veckan från kl.
9 f. m. till 3 e. m., hvarförutom de tjänstgöra hvar femte söndag.
Med hänsyn därjämte till vikten af att löneförhållandena mellan
befattningsliafvare inom järn vägsförvaltningen i dess helhet komma i
rätt förhållande till hvarandra finner sig kommittén icke böra föreslå
aflöningen för nu omhandlade befattningsliafvare lägre än som skett.
Det har synts kommittén vara'' en uppgift af ganska stor allmän
betydelse att söka åstadkomma sådana löner lör vaktmästarne, att de
må kunna i regel afhålla sig från extra arbete utom verket för sitt
uppehälle. Det extra arbete, som under vintrarne lättast erbjuder sig,
är i stor utsträckning förenadt med ofta återkommande nattvak; och
190
Förste valdmästare.
Nuvarande
aflöning för
kontorsbiträden
-
det är icke möjligt annat än att tjänsten till sist blir lidande på en
sådan anordning.
För förste vaktmästaren får kommittén föreslå det ordinarie arfvodet
till lägst 1,080 liögst 1,440 kronor, hvilket senare arfvode med tillämpning
af enahanda grunder för löneförhöjning som beträffande vaktmästare
skulle uppnås efter 9 år.
Då vid befordran till förste vaktmästarebefattning vederbörande
lärer i regeln hafva såsom vaktmästare hunnit upp till en aflöning af
1,200 kronor, kommer nog praktiskt taget löneförhöjningarnes antal att
för förste vaktmästaren inskränka sig. till två, så att högsta aflöningen
erhålles efter 6 år. Arfvodet för nu ifrågavarande befattningshafvare
har af kommittén föreslagits på nu omförmälda sätt för bibehållande i
hufvudsak af den nuvarande skillnaden i aflöning mellan vaktmästare
och förste vaktmästare, hvilken skillnad är motiverad däraf, att den
sistnämnde utöfvar förmanskap öfver icke blott de öfriga ordinarie vaktmästare
utan äfven en del extra kontorsvakter.
Jämföres förste vaktmästarens nuvarande aflöning med den af kommittén
föreslagna slutaflöningen, utgör löneförbättringen 490 kronor,
därvid emellertid är att märka, att sistnämnda aflöning erhålles först
efter minst 0 års tjänst i befattningen, under det att vederbörande för
närvarande omedelbart vid tillträde af tjänsten uppnår sin högsta aflöning.
Af de i styrelsen anställda kontor sbiträdena — enligt 1906 års arfvodesstat
uppgående till 8 stycken — tjänstgöra, en å administrativa
byrån, hvilken uträttar vanliga vaktmästaregöromål, en å milkontoret,
hvilken sköter en för arbetet därstädes behöflig räknemaskin, samt sex
å styrelsens biljett- och blankettkontor. Hvad angår dessa sistnämnde,
äro två anställda å biljett-tryckeriet och utföra tryckningsarbete därstädes,
därvid den ene tjänstgör såsom förman. De fyra öfriga äro placerade
å blankettförrådet och äro sysselsatta med emottagning och ordnande
af levererade trycksaker samt ombesörja expedition af de till kontoret
ingångna rekvisitioner å biljetter och blanketter m. m.
Arfvodet för kontorsbiträden i styrelsen utgör för närvarande lägst
600 högst 1,200 kronor, hvilket senare arfvode jämlikt grunderna för
löneförhöjningar erhålles efter 17 år.
Uti den förut omnämnda framställningen till kommittén från Sveriges
statsbanors kontorsbiträdesförbund har begärts, att arfvodet för
kontorsbiträden såväl vid distrikten som i styrelsen måtte bestämmas
till lägst 1,080 högst 1,800 kronor, och att samtliga kontorsbiträden
191
måtte erhålla inkvartering in natura eller ersättning därför med högst
40 procent af arfvodet.
I detta sammanhang må erinras därom, att kommittén föreslagit
det ordinarie arfvodet för kontorsbiträden å distrikten till lägst 900
högst 1,500 kronor.
Kommittén, som i det följande ämnar framlägga förslag därom, att
viss del utaf den kontanta aflöningen för samtliga befattningshafvare i
styrelsen, hvilka ej åtnjuta bostad in natura, må anses motsvara ersättning
för bostad och bränsle, anser sig böra sätta det ordinarie arfvodet
för manliga kontorsbiträden i styrelsen lika med det för vaktmästare
föreslagna. I enlighet härmed får kommittén alltså föreslå det ordinarie
arfvodet för manliga kontorsbiträden i styrelsen till lägst 840 högst
1,200 kronor, hvilket senare arfvode skulle uppnås efter 9 år.
Med tillägg af ersättning för bostad och bränsle, beräknad efter
de för distriktens personal gällande grunder, i enlighet hvarmed dylik
ersättning i Stockholm skulle utgå med 40'' procent af arfvodet med
iakttagande af viss begränsning, som dock i detta fall icke blifver
tillämplig, kommer alltså aflöningen för ifrågavarande befattningshafvare
att utgöra lägst 1,176 högst 1,680 kronor. I afseende å den del
af aflöningen, som anses motsvara ersättning för bostad och bränsle,
må anmärkas, att den icke ens för ett kontorsbiträde i högsta lönegraden
kommer att räcka till för bekostande af en lägenhet af den
storlek, som ansetts kunna tillkomma ett kontorsbiträde vid distrikten
nämligen två rum och kök. Då emellertid kommittén, såsom framgår
af det föregående, ansett sig böra hålla aflöningen i allmänhet något lägre
för kontorsbiträden i styrelsen än för motsvarande befattningshafvare å
distrikten, af hvilka senare större delen i enlighet med de grundsatser,
kommittén uttalat, skulle förut hafva passerat stationskarlsgradeu och
sålunda först vid mera mogen ålder blifva befordrade till berörda befattning,
medan å andra sidan kontorsbiträdena i styrelsen kunna antagas
blifva ordinarie vid unga år, torde den ofvan anmärkta olikheten i afseende
å inkvarteringen äga fog för sig.
Kontorsbiträdena i styrelsen äro för närvarande liksom sina kamrater
å distrikten berättigade till beklädnad in natura. I enlighet med
hvad kommittén uttalat sig för beträffande de sistnämndes beklädnadsförmån,
bör enligt kommitténs mening äfven kontorsbiträden i styrelsen
erhålla beklädnadsersättning med 120 kronor om året.
Kommitténs förslag till aflöning för nu ifrågavarande befattningshafvare
innebär, med bortseende från beklädnadsförmånen, en höjning i
nuvarande aflöning, dyrtidstillägget och det tillfälliga lönetillägget inbe
-
Kommittéens
förslag till
aflöning för
kontorsbiträden.
192
räknadt, af 456 kronor ''i begynnelseaflöning samt 360 kronor i slutaflöning,
hvilken senare dessutom enligt berörda förslag skulle komma att
uppnås redan efter 9 år i stället för att nu högsta arfvodet erhålles
efter 17 år.
Enär det kontorsbiträde, som tjänstgör såsom förman å biljett-tryckeriet,
i denna egenskap, bland annat, ansvarar för korrekturgranskningen
af de tryckta biljetterna och sålunda har ett mera ansvarsfullt arbete
än öfriga kontorsbiträden i styrelsen, bör nämnde befattningshafvare
enligt kommitténs mening vara bättre betald än dessa senare. Då
det emellertid icke synes lämpligt att inrätta en särskild ordinarie befattning
för tillgodoseende af berörda syfte, finner sig kommittén böra
föreslå, att ptt särskildt tilläggsarfvode af högst 180 kronor om året
må tillgodonjutas af det kontorsbiträde, som utöfvar ofvannämnda förmansskap.
193
Kommitténs förslag till reglering utaf aflöningsförhållandena
för tjänstemän vid statens järnvägar.
Särskilda aflöningsförmåner för tjänstemän å distrikten.
I likhet med hvad, på sätt ofvan visats, äger ram beträffande
den personal, som enligt nu gällande instruktion och aflöningsreglemente
räknas till betjäningen, förekomma för tjänstemän å distrikten,
utöfver det ordinarie arfvodet, en del särskilda aflöningsförmåner. Då
åtskilliga af dessa spela en icke oväsentlig roll i fråga om vederbörandes
löneinkomst i sin helhet och sålunda torde tarfva reglering
före bestämmandet af de ordinarie arfvodena, anser sig kommittén böra
i ett sammanhang behandla nämnda förmåner.
Förmånen af fri bostad eller kontant inkvarteringsersättning till ink/arteringsviss
procent utaf arfvodet har, såsom förut anmärkts, under så godt fo^m°ne^
som hela den tid, under hvilken järnvägsförvaltningen ägt bestånd,
tillkommit all linjepersonal. Beträffande procentberäkningen utaf inkvarteringsersättningen
och de växlingar, som därutinnan efter hand ägt
rum, hafva i hufvudsak enahanda regler tillämpats för såväl tjänstemän
som betjänte; och får kommittén alltså i berörda afseende hänvisa till
hvad härom blifvit anfört å sid. 80 och 81 i sammanhang med behandlingen
af frågan om inkvarteringsförmånen för betjäningen.
Vidkommande regleringen utaf förmånen af fri bostad innehåller
det förut omförmälda nådiga brefvet den 23 december 1880, i hvad
afses tjänstemän å distrikten, följande bestämmelser.
Fri bostad uti järnvägens egna eller i närheten däraf belägna, för
ändamålet förhyrda lägenheter skulle, där styrelsen funne sådant vara
för järnvägstrafiken nödvändigt eller fördelaktigt, tillkomma afdelningsföreståndare
och hans assistent, baningenjör, maskiningenjör, stationsinspektor,
telegrafinspektor, verkmästare och stationsskrifvare.
Med fri bostad skulle vara förenad förmånen af fri vedbrand.
194
I afseende å det antal rum, som kunde tillkomma ofvannämnda
tjänstemän, föreskrefs, att icke större lägenhet skulle tilldelas åt afdelliiugsföreståndare
och hans assistent, baningenjör, maskiningenjör,
stationsinspektor vid Stockholms centralstation samt i Göteborg och
Ma]mö .................................................................. än
högst 6 rum med
eldstad,
annan stationsinspektor................................... »
»
telegraf inspektor,
verkmästare..................... »
»
stationsskrifvare ............................................... »
»
allt med tillhörande kök, källare, skafferi m. m.
Bestämmelserna här ofvan angående bostadens storlek äro fortfarande
i allt väsentligt gällande.
Uti ifrågavarande afseende hafva föreskrifter vidare meddelats dels
genom nådigt bref den 30 december 1885, i sammanhang med organisation
af stationsskrifvarekåren, att förste stationsskrifvare skulle åtnjuta
inkvartering in natura, där tillgång funnes å bostäder, och dels genom
nådigt bref den 22 januari 1898 i anledning af 1897 års lönereglering
att i fråga om boställslägenheterna skulle distriktsehef och trafikinspektör
likställas med afdelningsföreståndara samt byråassistent, maskininspektor,
underinspektör, expeditionsföreståndare och förste stationsskrifvare
med telegraf inspektor och verkmästare.
Beträffande den bränslemängd, som beräknas för hvarje eldstad
får kommittén hänvisa till hvad härom finnes uppgifvet å sid. 83 med
det tillägg, att per köksspisel i större lägenhet än 3 boningsrum
med kök beräknas 15,2 kbm. barrved.
För den ställning, som 1893 års järnvägskommitté intog till frågan
om järnvägspersonalens inkvarteringsförmån, har kommittén förut i ett
annat sammanhang, sid. 83, redogjort. Beträffande tjänstemän å distrikten
innefattade 1893 års kommittés förslag, att förmånen af fri bostad uti
järnvägens egna eller i närheten af tjänstgöringsplatsen belägna, för
ändamålet förhyrda lägenheter finge, där styrelsen funne sådant vara
för järnvägstrafiken behöfligt, tillkomma distriktsehef, trafikinspektör,
byråassistent, stationsinspektor och underinspektör ätvensom, där tjänstens
kraf eller lokala förhållanden sådant oundgängligen fordrade, nu
ej nämnd tjänsteman, utöfvande den egentliga stationstjänsten. Häraf
framgår, att 1893 års kommitté ansåg förmånen af bostad in natura
böra i regeln inskränkas till allenast sådana tjänstemän, som handhade
den rena trafiktjänsten.
I fråga om inkvarteringsersättningen förordade kommittén, att densamma
borde utgå med 20 procent af arfvodet för dem, som vore
5
»
))
))
4
»
»
»
3
>i
»
»
195
stationerade i Stockholm, Göteborg, Malmö eller Östersund, och med
15 procent för dem, som vore annorstädes stationerade.
De af kommittén föreslagna inskränkningar vunno emellertid lika
litet i fråga om tjänstemännen vid distrikten som beträffande betjäningen
statsmakternas gillande.
Riksdagens beslut härutinnan innefattas i 9 § i nu gällande aflöningsreglemente,
som föreskrifter, att förmånen af fri bostad uti järnvägens
egna eller i närheten af tjänstgöringsplatsen belägna, för ändamålet
förhyrda lägenheter må, där styrelsen finner sådant vara för järnvägstrafiken
behöfligt, tillkomma följande tjänstemän vid distrikten, nämligen:
distriktschef, ban- och maskindirektör, trafikinspektör, ban- och
maskiningenjör, byråassistent, maskininspektor, stationsinspektor, underinspektör,
expeditionsföreståndare för biljettexpedition samt förste
stationsskrifvare å station af andra eller tredje klass. Vidare stadgas
beträffande inkvarteringen i samma paragraf:
att förhyrning af bostäder icke må äga rum utan Kungl. Maj:ts
särskilda medgifvande;
att, där lokala förhållanden göra sådant nödigt eller lämpligt, ma
fri bostad i järnvägens egna hus tillkomma jämväl nu ej nämnda befattningshafvare
vid distrikten;
att med fri bostad skall vara förenad förmånen af fri vedbrand,
enligt stat, som af styrelsen fastställes; samt
att befattningshafvare vid distrikten, hvilka ej åtnjuta fri bostad,
äga uppbära hyresbidrag, utgörande tjugu procent af arfvodet.
Af förestående redogörelse framgår, att i regeln allt linjebefäl kan
erhålla bostad in natura. I verkligheten äro också de allra flesta af här
ofvan uppräknade tjänstemän i åtnjutande af nämnda förmån. Så är förhållandet
med samtliga afdelningsföreståndare utom en (en bandirektör
f. o. m. den 1 oktober 1906), alla trafikinspektörer, baningenjörer,'' stationsinspektorer,
byråassistenter, underinspektörer och expeditionsföreståndare
å biljettexpedition. I fråga om öfriga tjänstemän, tillhörande
ifrågavarande kategori, åtnjutes inkvartering in natura bland 8 maskiningenjörer
af 6 stycken, bland 7 maskininspektorer af 5 stycken samt
bland 78 förste stationsskrifvare å station af 2:a eller 3:e klass af 64
stycken.
.
Följande tjänstemän å distrikten kunna endast under de i 9 § i
aflöningsreglementet angifna särskilda förhållanden erhålla inkvartering
in natura, nämligen distriktssekreterare, distriktskassör, verkstadskamrerare,
förrådsförvaltare, verkmästare, telegrafinspektor, expeditionsföreståndare
å annan expedition än biljettexpedition, underingenjör och
ritare, bokhållare, telegrafist, förste stationsskrifvare å l:a klassens
196
Kommitténs
förslag ang.
inkvartering
för tjänstemän
ä
distrikten.
station, manlig kontorsskrifvare, stationsskrifvare och kvinnlig kontorsskrifvare.
Af dessa tjänstemän åtnjuta endast ett fåtal fri bostad.
Nämnda förmån tillkommer sålunda exempelvis bland 308 stationsskrifvare
allenast 13 stycken.
Kommittén, som i fråga om den del af personalen, hvilken räknas
till betjäningen, föreslagit en afsevärd utsträckning utaf förmånen att
erhålla inkvartering in natura, saknar emellertid anledning att, hvad
tjänstemännen å distrikten angår, ifrågasätta några afsevärda förändringar
uti hvad som för närvarande gäller i berörda afseende. Å ena
sidan föreligger enligt kommitténs mening intet skäl att för de kategorier
af tjänstemän, hvilka nu äro i åtnjutande af fri bostad, inskränka
nämnda förmån, och å den andra sidan, synes ingen anledning vara för
handen att, utom i ett par fall, hvilka här nedan skola närmare beröras,
tilldela någon eller några af öfriga tjänstemannagrupper naturainkvartering
annat än i de undantagsfall, hvarom i 9 § i aflöningsreglementet
omförmäles.
Beträffande skyldighet för befattningshafvare i allmänhet att emottaga
erbjuden tjänstebostad samt om rättighet för järnvägsförvaltningen
att bereda sådan personal, som i regeln icke skulle kunna erhålla inkvartering
in natura, denna förmån äfven i af statsbaneförvaltningen
förhyrda hus, bör enligt kommitténs mening samma regler gälla för
tjänstemännen som dem, hvilka kommittén föreslagit i fråga om betj
äningen.
Inom kommittén har visserligen ifrågasatts, huruvida icke, i analogi
med hvad som föreslagits beträffande den lägst aflönade betjäningsgruppen,
boställslägenheter i af staten uppförda eller särskildt förhyrda
byggnader borde ånyo beredas åt stationsskrifvarne, som tillhöra de svagast
aflönade tjänstemännen, men har kommittén ansett sig icke böra framlägga
något förslag i denna riktning och detta så mycket mindre som
kommittén på förut angifna skäl undantagit tågpersonalen från erhållande
af inkvartering in natura.
Uti en till kommittén ingifven framställning från cxpeditionsföreståndare
och förste stationsskrifvare har anhållits, att samtlige dessa
tjänstemän måtte erhålla bostad in natura. Då för expeditionsföreståndare
å annan expedition än biljettexpedition tjänstgöringen i regeln är
begränsad till viss kontorstid, lärer för deras vidkommande framställningen
i fråga sakna berättigande. Annorlunda ställer sig emellertid
saken i fråga om en del förste stationsskrifvare å l:a klassens station,
hvilka för närvarande i allmänhet icke kunna erhålla bostad in natura.
197
Anledningen till nämnda anordning torde hafva varit, att man utgått
därifrån, att nämnde befattningshafvare å l:a klassens stationer icke
skulle komma att utöfva sådan tjänstgöring, att de behöfde vara boende
i närbeten af tjänstgöringsorten. Då emellertid, enligt hvad inom
kommittén upplysts, en del förste stationsskrifvare å l:a klassens
stationer är tilldelad antingen yttertjänst eller tjänstgöring å biljettexpedition
ocli sålunda lika väl som l:e stationsskrifvare å 2:a och 3:e klassens
stationer eller expeditionsföreståndare å biljettexpedition äro i behof
af bostad in natura, får kommittén föreslå, att förste stationsskrifvare
å l:a klassens station, som tjänstgöra antingen å stationsinspektorens
expedition och regelbundet användas i yttre tjänstgöring eller å biljettexpeditionen,
måtte i afseende å förmånen af fri bostad likställas med
förste stationsskrifvare å 2:a och 3:e klassens station.
Af det lägre befälet å maskinafdelningen kan maskininspektor tilldelas
bostad in natura, under det att den med honom i öfrigt i aflöningsliänseende
likställde verkmästaren, i motsats till hvad förhållandet var
före 1897 års lönereglering, i regeln är i saknad af nämnda förmån.
Då emellertid tjänsteman, som utöfvar verkmästaresyssla i statens järnvägars
verkstäder bör vara därstädes tillstädes under den tid, verkstaden
är i gång samt äfven å andra tider vara lätt att anträffa, och det
sålunda från tjänstens synpunkt måste anses fördelaktigt, att han har
sin bostad i närheten af verkstaden, finner kommittén dylik tjänsteman
böra i afseende å inkvarteringen likställas mod maskininspektor och får
alltså föreslå ändring i hithörande bestämmelser uti ifrågavarande afseende.
För öfrigt är det kommitténs mening, att nu omförmälda båda
befattningar böra sammanslås till en grupp under den gemensamma
benämningen maskininspektor. ■
Slutligen får kommittén redan i detta sammanhang anmärka, att
kommittén har för afsikt att föreslå inrättande af nya tjänstebefattningar
å distrikten under benämningen telegrafingenjörer, hvilka i
aflöningshänseende skulle vara likställda med ban- och maskiningenjörer.
Då jämväl dessa nya befattningshafvares tjänstgöring i hufvudsak
torde kunna jämföras med nyssnämnda ingenjörers, får kommittén
föreslå, att de måtte kunna erhålla bostad in natura.
De skäl, som föranledt kommittén att i fråga om betjäningen framlägga
förslaget om en till olika procent af det ordinarie arfvodet graderad
hyresersättning, gälla i stort sedt jämväl beträffande tjänstemännen.
Till en början kan framhållas, att med de uppdrifna hyrespris, som
numera i en del större städer äro rådande, gäller äfven för de tjänstemän,
198
för hvilka naturainkvartering icke anses böra ifrågakomma, att
hyresbidraget enligt nu gällande regler, och detta jämväl hvad angår
tjänstemän i högre aflöningsgrader, ofta icke på långt när räcker till att
bekosta en dräglig bostad jämte vedbrand. Häremot skulle visserligen
kunna erinras, att inom andra grenar af statsförvaltningen, där hyresbidrag
förekommer bland atlöningsförmånerna, det aldrig varit afsedt,
att detta bidrag skulle till fullo täcka kostnaden för hyra och
bränsle utan allenast, såsom namnet antyder, utgöra ett bidrag härtill.
Denna invändning torde emellertid icke äga giltighet beträffande förhållandena
vid statens järnvägars linje förvaltning, där, såsom framgår
af det föregående, förmånen af fri bostad jämte vedbrand förekommer
i mycket stor omfattning. Af 987 enligt 1906 års arfvodesstat
å distrikten upptagna tjänstemannabefattningar voro icke mindre
än 365 eller 37 procent tillerkända nämnda förmån. En rättvis reglering
af löneförhållandena emellan olika kategorier af ifrågavarande personal
torde sålunda endast kunna vinnas genom att bestämma den kontanta
hyresersättningen så, att densamma åtminstone tillnärmelsevis motsvarar
värdet af eu bostad af den storlek, som anses böra tillkomma
vederbörande i förhållande till hvars och ens tj än stegrad, jämte vedbrand.
Ett annat lika kraftigt skäl för kommitténs förslag till gradering af hyresbidraget
föreligger i den af kommittén vid behandlingen af betjäningens
inkvarteringsförhållanden påvisade stora skillnaden i hyrespris å olika
orter, hvilken skillnad torde i lika hög grad gälla större som mindre
lägenheter. I detta afseende innebär förslaget, såsom förut framhållits,
att söka i möjligaste mån åstadkomma likställighet i aflöningshänseende
mellan å olika orter stationerade innehafvare af samma befattningar
eller befattningar med ungefär samma ordinarie arfvode. Då kommittén
icke har för afsikt att för tjänstemännen föreslå något dyrortstillägg,
är det af så mycket större vikt, att en utjämning med hänsyn till
skillnaden i lefnadskostnader å olika tjänstgöringsorter äger rum genom
reglering af hyresersättningen.
Kommittén får alltså föreslå, att en dylik reglering må äga rum
för tjänstemännen efter enahanda grunder, som förut angifvits beträffande
betjäningen eller sålunda, att ersättning för bostad och bränsle
må utgå med 20, 25, 30, 35 och 40 procent af det ordinarie arfvodet.
Med hänsyn därtill att det stora flertalet af de högre aflönade linjetjänstemännen,
på sätt ofvan visats, äro i åtnjutande af inkvartering in
natura, kommer den sålunda föreslagna regleringen hufvudsakligen de
stora grupperna af lägre tjänstemän, nämligen underingenjörer och
ritare, bokhållare, stationsskrifvare och kontorsskrifvare tillgodo. Vid
-
199
kommande stationernas uppdelning i grupper, allteftersom med hänsyn
till hyrespris de olika procenttalen för hyres ersättningen skulle komma
att tillämpas, böra enligt kommitténs mening enahanda regler gälla för
tjänstemän som för betjänte; och får kommittén alltså hänvisa till den
af kommittén förslagsvis i berörda hänseende uppgjorda, å sid. 108 här
ofvan intagna tabellen. Af densamma framgår, att de högsta procentsatserna
för hyresersättningen, 40, 35 och 30 procent, skulle ifrågakomma
endast å ett jämförelsevis ringa antal stationer, under det att
å det stora flertalet stationer en hyre sersättning af 25 å 20 procent
skulle komma att utgå. Härvid bör dock erinras, att å en stor del af
de i tabellen förekommande sm åstationerna endast betjäning är placerad.
I sitt förslag beträffande betjäningen har kommittén — till förebyggande
däraf att en till viss procent utaf arfvodet bestämd hyresersättning
skulle komma att öfverstiga värdet af en i förhållande till
vederbörandes tjänsteställning skäligen tillmätt bostad jämte vedbrand
— funnit sig böra föreslå vissa bestämda maximibelopp för hyresersättningen.
Beträffande tjänstemännen får kommittén i sådant afseende
anföra följande.
För fastställande af dylika maximibelopp måste i främsta rummet
hänsyn tagas till storleken af den bostad, som kan tillkomma vederbörande
befattningshafvare. Beträffande såväl de tjänstemän, livilka i regeln
skulle kunna erhålla bostad in natura, som ock en del af de tjänstemän,
för livilka ersättning för bostad och bränsle skulle ifrågakomma, har,
såsom här ofvan å sid. 194 omnämnts, föreskrifter i berörda afseende meddelats
genom nådiga brefvet den 23 december 1880 samt i anslutning
därtill utfärdade bestämmelser; och finner sig kommittén icke böra ifrågasätta
annan ändring uti hvad sålunda föreskrifvits än som betingas af
vissa utaf kommittén föreslagna uppdelningar af en del befattningar. Sålunda
böra enligt kommitténs mening lian- och maskiningenjörer af
l:a klass samt trafikinspektörer af l:a klass kunna tilldelas 0 rum och
kök, men innehafvare af motsvarande befattningar af 2:a klass atnöjas
med 5 rum och kök. Nuvarande tjänsteinneliafvare, som äro att hänföra
till sistnämnda grupp och som redan innehafva större tjänstebostad än
nyss nämnts, torde emellertid icke böra lida någon minskning i sin inkvarteringsförmån.
Vidkommande öfrige distriktstjänstemän, som icke i
regel kunna erhålla bostad in natura och till livilka enligt kommitténs
förslag ersättning för bostad och bränsle skulle utgå, saknas för närvarande
bestämmelser uti omförmälda afseende. Ehuru det icke torde vara
kommitténs sak att afgifva något detaljerad! förslag i förevarande ämne,
eftersom det tillkommer Kungl. Maj:t och järnvägsstyrelsen att bestämma
200
bostadens storlek för befattningshafvare vid statens järnvägar, finner sig
emellertid kommittén böra, i och för upplysning rörande de maximibelopp,
som enligt kommitténs förslag skulle såsom byresersättning tillkomma de
särskilda tjänstemännen, här redogöra för sin uppfattning härutinnan.
Enligt kommitténs mening skulle alltså en bostad af högst fem rum
och kök beräknas för distriktssekreterare, förrådsförvaltare, distriktskamrerare
(verkstadskamrerare) och distriktskassör. Högst fyra rum
och kök skulle, i likhet med hvad som nu gäller, beräknas för telegrafinspektor,
expeditionsföreståndare och förste stationsskrifvare samt
dessutom för förste bokhållare (ny befattning), bokhållare, förste telegrafist
(ny befattning) och underingenjör. För stationsskrifvare, telegrafist,
manlig kontorsskrifvare och ritare skulle, enligt hvad som nu äger rum
för den förstnämnde, beräknas tre rum och kök samt slutligen för
kvinnlig kontorsskrifvare ett rum och kök.
Liksom kommittén i fråga om betjäningens byresersättning ansett
sig böra föreslå olika maximibelopp för, å ena sidan, de allra dyraste
orterna eller stationerna inom eller närmast intill Stockholm samt
Kiruna, och å andra sidan öfriga orter, finner sig kommittén böra göra
enahanda uppdelning beträffande tjänstemännen. Kommitténs förslag i
berörda afseende ter sig på följande sätt:
Maximibeloppet af ersättning till tjänstemän för bostad och bränsle utgör:
a) å stationer, tillhörande grupp A (där ifrågavarande ersättning
kan utgå med 40 % af arfvodet):
för tjänstemän, hvilka beräknas kunna erhålla högst 6 rum o. kök, kr. 1,800
B
»
» »
B
B
B
5
B
B
B
B
1,500
b
b
» »
B
B
B
4
B
B
B
B
1,100
B
B
» »
B
B
B
3
B
B
B
B
850
B
»
b
»
B
B
B
1
B
B
B
B
400
b) å öfriga
stationer:
för tjänstemän, hvilka beräknas kunna erhålla hc
•g''
ät 6
rum o.
kök,
kr. 1,500
» »
» »
B
B
B
5
B
B
B
B
1,200
» »
y>
»
B
B
B
4
B
B
B
B
900
»
b
B
B
B
B
B
3
B
B
B
B
700
» »
B
B
B
B
B
1
B
B
B
B
350
För bedömande af innebörden utaf det ofvan framlagda förslaget i
fråga om ersättning för bostad och bränsle åt tjänstemän måste natur
-
201
ligen hänsyn tagas till det för de särskilda befattningshafvarne föreslagna
ordinarie arfvodet, därå förenämnda procenttal skola beräknas.
Hvad då särskildt angår de lägst aflönade kategorierna af manliga
tjänstemän, nämligen stationsskrifvare, kontorsskrifvare och ritare, hvilka
utgöra det öfvervägande flertalet af de tjänstemän, för hvilka ifrågavarande
ersättning skulle utgå, har kommittén för dessa befattningshafvare
tänkt sig ett arfvode af lägst 1,500 och högst 2,700 kronor.
Med hänsyn härtill kommer nog, i likhet med hvad kommittén anmärkt
beträffande betjäningens hyresersättning, den på förenämnda sätt bestämda
ersättningen icke att, medan vederbörande befinna sig i lägsta
lönegraden, räcka till för bekostande af en lägenhet af den storlek, som
för vederbörande beräknats, jämte vedbrand. Då emellertid ifrågavarande
befattningshafvare blifva ordinarie vid mycket unga år, synas
de näppeligen kunna göra anspråk på, att staten omedelbart skall sätta
dem i tillfälle att anskaffa en så stor bostad. I fråga om de ofvan angifna
maximibeloppen skulle den anmärkning kunna göras, att ingen gradation
i afseende å desamma förekommer å stationer, tillhörande grupperna
B—E i omförmälda tabell, å hvilka dock hyresersättningsprocenten växlar
emellan 35 och 20. Då emellertid, hvad särskildt angår nyssnämnda
talrika grupp af tjänstemän, hyresersättningen, äfven beräknad å högsta
arfvodet, icke kommer att å stationer, där en dylik ersättning af 20
eller 25 procent skulle utgå, stiga till det fastställda maximibeloppet,
700 kronor, kommer i allt fall en gradation att äga rum.
För kommitténs i det föregående framställda förslag och gjorda
uttalanden beträffande ordnande af inkvarteringsförmånen för tjänstemännen
vid distrikten får kommittén här lämna en sammanfattande
redogörelse, därvid kommittén i fråga om en del allmänna, i hufvudsak
nu gällande bestämmelser får hänvisa till redogörelsen å sid. 115 för
kommitténs förslag uti ifrågavarande ämne beträffande betjäningen.
\ idkommande förmånen af fri bostad jämte bränsle innebär kommitténs
förslag:
att förmånen af fri bostad uti järnvägens egna eller förhyrda lägenheter
må, där järnvägsstyrelsen finner sådant vara för järnvägstrafiken
behöfligt, tillkomma följande tjänstemän vid distrikten, nämligen: distriktschef,
ban- och maskindirektör, ban-, maskin- och telegrafingenjör,
trafikinspektör, öfverinspektor, maskininspektor, byråassistent, stationsinspektor,
underinspektör, expeditionsföreståndare för bil]ettexpedition,
förste stationsskrifvare å station af 2:a eller 3:e klass äfvensom dylik
26
Samman
fattning.
202
tjänsteman å station af högre klass, som tjänstgör antingen å stationsinspektorsexpedition
och regelbundet användes i yttre tjänstgöring eller
å biljettexpedition.
I fråga om bostadens storlek för såväl ofvannämnde tjänstemän,
hvilka i regeln skulle kunna erhålla naturainkvartering, som öfrige
tjänstemän, hvilka under vissa förutsättningar kunna tilldelas dylik förmån,
får kommittén, i anslutning till hvad ofvan anförts, uttala sig för:
att i de närmare bestämmelser, som i sådant afseende kunna komma
att af Kungl. Maj:t utfärdas, må föreskrifvas, att ej större lägenhet finge
tilldelas åt:
distriktschef, ban- och maskindirektör, ban- och maskiningenjör af
l:a klass, trafikinspektör af l:a klass samt öfverinspektor (stationsinspektor
vid Stockholms centralstation samt Göteborgs och Malmö stationer)
än
högst 6 rum med eldstad,,
distriktssekreterare, ban- och maskiningenjör
af 2:a klass, telegrafingenjör,
trafikinspektör af 2:a klass, förrådsförvaltare
distriktskamrerare (verkstadskamrerare),
distriktskassör och stationsinspektor
å annan station än ofvan
nämnts ........................................................... »
»
&
”
®
maskininspektor, telegrafinspektor,
byråassistent, underinspekror, expeditionsföreståndare,
underingenjör, l:e station
sskrifvare, l:e bokhållare, l:e telegrafist
och bokhållare................................. »
»
4
»
»
»
stationsskrifvare, telegrafist, manlig
kontorsskrifvare och ritare
»
»
3
»
))
»
samt
kvinnlig kontorsskrifvare.................. »
»
1
»
»
»
allt med tillhörande kök, källare, skafferi m. m.
Vidkommande inkvarteringsförmånen för sådana tjänstemän, hvilka
icke erhålla fri bostad, har kommittén föreslagit:
att de må äga uppbära ersättning för bostad och bränsle med 20,
25, 30, 35 och °40 procent af arfvodet, allt efter tjänstgöringsorten, i
enlighet med de grunder, som af Kungl. Maj:t bestämmas; dock med
iakttagande af visst maximibelopp, på sätt å sid. 200 finnes närmare
angifvet.
203
I den uppgift angående löneförhållanden för personalen vid statens
järnvägar, som finnes intagen här ofvan å sid. 32 och följande, har för
öfverskådligbetens skull personal med lika aflöning sammanförts i
grupper. Detta har möjliggjorts därigenom att man endast medtagit
de afiöningsförmåner, som utgå med konstanta belopp, eller i fråga om
hvilka åtminstone ett medeltal kunnat beräknas. Hvad återigen angår
vissa löneinkomster, som tillkomma flertalet befattningshafvare vid
trafikafdelningen, växla dessa i hög grad äfven för innehafvare af samma
befattning, så att medan den ene befattningshafvaren icke alls eller
endast i ringa mån är i åtnjutande af dylika extra inkomster, kan en
hans kamrat uppbära betydliga belopp i sådant afseende. Beträffande
de viktigaste af nämnda extra inkomster nämligen felräkningspenningar,
provision för godsnotiser eller s. k. notispenningar, provision å fraktkredit
samt postarfvoden har kommittén låtit verkställa utredning
Törande de belopp, hvartill samma inkomster under år 1905 uppgått
för hvarje befattningshafvare, och finnes resultatet häraf, i hvad angår
tjänstemännen, sammanfördt i den såsom bil. D till betänkandet fogade
tablå, i hvilken jämväl upptagits öfriga afiöningsförmåner för erhållande
af en totalsumma för hela löneinkomsten. En särskild tablå (bil. E)
innehåller en sammanställning beträffande sammanlagda beloppet, för
år räknadt, af omförmälda extra inkomster med undantag af postarfvoden
för de särskilda kategorierna af tjänstemän.
Redan i 1869 års aflöningsreglemente förekommo bestämmelser
rörande felräkningspenningar hvilka äro af följande lydelse:
Provisioner och felräkningspenningar tillkomma styrelsens hufvudkassör
med femhundra rdr om året; styrelsens uppbördskassör med 25
öre för hvarje fullt tusental af den uppbörd, som under hvarje år blifvit
från stationerna till uppbördskassan inremitterad; distriktskassörer med
ett af styrelsen bestämdt årligt belopp, dock ej öfver femhundra rdr
för hvardera; samt
trafik- och telegrafstationernas uppbördspersonal med 3/io procent af
redovisade trafik- eller telegraminkomster, till fördelning emellan nämnda
personal på afsändnings- och mottagningsstationerna enligt grunder,
som styrelsen äger att bestämma.
På grund häraf utfärdade styrelsen ett cirkulär den 18 januari 1870
af följande innehåll:
Från och med innevarande år komma de genom Kungl. Maj:ts
under den 17 september 1869 nådigst fastställda aflöningsreglemente
för ämbets- och tjänstemän samt betjänte vid statens järnvägstrafik
Extra inkomster
för
tjänstemän
vid distrikten.
Felräknings
‘penningar.
204
bestämda felräknmgspenningar till trafik- och telegrafstationernas uppbördspersonal
att fördelas mellan personalen å afsändnings- och mottagningsstationen,
enligt följande grunder:
Såsom felräknmgspenningar utgå till stationernas uppbördsmän:
3 10 procent af de vid stationen under rubrik persontrafiken debiterade
afgift er, 1 io procent af debiterade fraktbeloppen för från stationen
afsändt il- och fraktgods samt kronans effekter, 2/io procent af debiterade
fraktbeloppen för vid stationerna emottaget il- och fraktgods samt
kronans effekter, 3/io procent af debiterade fraktbeloppen för från
stationen afsänd boskap samt 3, io procent af uppburna och vid stationen
kontant redovisade extra trafikinkomster.
Felräkningspenningarna beräknas sålunda för person- och godstrafiken
efter de debiterade afgifterna enligt angifna grunder, ehvad
frakten erlagts å afsändnings- eller mottagningsstationen, men för extra
trafikinkomster efter den kontant redovisade uppbörden.
Kontrollkontoret upprättar för hvarje månad, sedan de inkomna
redovisningshandlingarna blifvit granskade, en uppgift å de felräkningspennmgar,
som under hvardera af de fem angifna rubrikerna tillkomma
hvarje ^ station. Dessa uppgifter öfversändas till vederbörande trafikdirektör,
som därefter utanordnar beloppen och tillser, att de behörigen
fördelas mellan uppbördsmännen å hvarje station.
I afseende på denna fördelning skall iakttagas, att vid station, där
icke något af staten aflönadt kontorsbiträde finnes, hela beloppet tillfaller
stationsföreståndaren; vid station, där kontorsbiträde finnes, endast
Ve af hela beloppet tillfaller stationsföreståndaren eller stationskassören,
där sådan finnes, och de återstående Ve fördelas i förhållande till de
debiterade eller uppburna beloppen mellan de tjänstemän, som till stationsföreståndare
eller kassör redovisa uppbörd. Om flera tjänstemän, som
handhafva uppbörd, tjänstgöra å eu expedition, beror på trafikdirektören
att efter vederbörandes hörande bestämma om och på hvad sätt
felräkningspenningarna skola fördelas mellan dessa eller om de skola
tillfalla kontors föreståndaren ensam.
Om vid station, där kontorsbiträde finnes, stationsföreståndaren
själf sköter någon del af de med uppbörd förenade trafikgöromålen,
ägor han äfven att därför uppbära så stor andel af de Ve-delarna af
felräkningspenningarna, som belöper sig på den af honom skötta trafik.
I 1874 års aflöningsreglemente bibehöllos de grundläggande bestämmelserna
angående felräkningspenningar i det närmaste oförändrade.
Felräkningspenningarna till styrelsens hufvudkassör höjdes till 750
kronor, och för distriktskassörerna bestämdes de till 40 öre för hvarje
-
205
fullt tusental kronor, som utgått till bestridande af kontanta likvidei
för samtliga afdelningarnas vid distriktet räkning. Detaljbestämmelserna
i styrelsens cirkulär den 18 januari 1870 undergingo emellertid ingen
formell förändring, ända till dess grunderna för lelräkningspenningais
utgående ändrades i samband med 1897 års lönereglering.
I järnvägsstyrelsens löneregleringsskrifvelse den 26 november 1892
föreslogs ingen annan ändring, än att felräkningspenningbeloppet föi
styrelsens hufvud- och uppbördskassörer föreslogs fixerad t till 1,000
kronor om året för en hvar af dem. I 1893 års löneregleringskommittés
betänkande vidtogos däremot åtskilliga ändringar i grunderna för felräkningspenningarnas
utgående.
Sålunda föreslog’ kommittén, att hufvudkassörens och distriktskassörernas
felräkningspenningar skulle bestämmas till ett visst belopp,
nämligen 1,000 kronor om året för den förra och 500 kronor om. året
för en hvar af de senare. Vidare föreslog kommittén, att felräkningspenningarna
till stationernas uppbördspersonal icke skulle för någon fa
öfverstiga 1,000 kronor om året samt utgå efter i vissa afseenden andra
grunder än förut. Jämväl hemställde kommittén, att bland bestämmelserna
om felräkningspenningar skulle intagas föreskrift därom, att underkassörer
vid banafdelningen skulle bekomma felräkningspenningar med
högst 300 kronor om året för hvarje bansektion, samt att bestämmelserna
angående felräkningspenningars utbetalande skulle utfärdas af
Kungl. Maj:t, icke såsom dittills af styrelsen.
I sitt utlåtande den 30 januari 1896 förklarade järnvägsstyrelsen
sig icke hafva något väsentligt att erinra mot kommitténs föislag, och
Kungl. Maj:ts proposition till 1897 års riksdag affattades i denna del i
öfverensstämmelse med kommittéförslaget.
Riksdagen biträdde det kungliga förslaget, och de i 1897 ars aflöningsreglemente
ingående grundbestämmelserna erhöllo följande lydelse:
Felräkningspenningar tillkomma hufvudkassör med 1,000 kronoi
om året, distriktskassör med 500 kronor om året, tjänsteman vid distrikten,
som liandhafver underkassörsgöromål vid banafdelningen, med
högst 300 kronor om året för hvarje bansektion, samt trafik- och telegrafstationernas
uppbördspersonal med högst 0,3 procent af redovisaae
trafik- och telegraminkomster jämte efterkrafsbelopp till fördelning mellan
nämnda personal på afsändnings- och mottagningsstationerna, med iakttagande
att beloppet ej må för någon öfverstiga 1,000 kronor för år
samt i öfrigt enligt de närmare grunder, Kungl. Maj:t bestämmer.
De bestämmelser, enligt hvilka felräkningspenningar skulle utgå,
fastställdes af Kungl. Maj:t genom nådiga kungörelsen den 31 december
Gällande
bestämmelser
angående felräkningspenningar.
206
1897 angående tilläggsbestämmelser till aflöningsreglementet, och äro de af
följande lydelse:
Felräkningspenningar, livilka jämlikt § 10 mom. 1 d) i aflöningsreglementet
den 15 oktober 1897 tillkomma trafik- och telegrafstationernas
uppbördspersonal, skola utgå med Vio procent af de för resande
och resgods debiterade afgifter, 7io procent af debiterade fraktbeloppen
för afsända åkdon, lokomotiv, tendrar, järnvägsvagnar, båtar och lik
samt lefvande djur och gods, io procent af debiterade fraktbeloppen
för emottagna åkdon, lokomotiv, tendrar, järnvägsvagnar, båtar och lik
samt lefvande djur och gods, Vio procent af efterskrafsbeloppen å emottagna
försändelser, 2/io procent af efterkrafsbeloppen å afsända försändelser,
samt 7io procent af uppburna och kontant redovisade telegramafgifter
och extra inkomster.
A stationer af l:a klass äfvensom å andra större stationer, där särskilda
expeditioner för biljetter och gods finnas inrättade, må stationsföreståndaren
erhålla Vn af hela det stationen tillkommande beloppet al’
felräkningspenningar, dock högst 1,000 kronor för år, samt expeditionsiöreståndare
eller annan tjänsteman, som förestår expedition, med samma
begränsning till 1,000 kronor för år, hälften af det expeditionen tillkommande
belopp, medan däremot af den andra hälften järnte den del,
som kan öfverskjuta 1,000 kronor af expeditionsföreståndarens andel,
enligt distriktsckefens närmare bestämmande och med enahanda begränsning
till 1,000 kronor för år lör en hvar, till den å expeditionen
i öfrig! tjänstgörande personalen utbetalas så stor del, som belöper sig
på den uppbörd, för hvilken en hvar ansvarar, dock med iakttagande
att a sådan större biljettexpedition, där svårighet möter att med full
säkerhet särskilja de olika uppbördsmännens uppbörd, fördelning af felräkningspenningarna
må kunna äga rum i förhållande till arten och
omfattningen af hvarje dylik uppbördsmans tjänstgöring.
Å stationer, där särskilda expeditioner för biljetter eller gods icke
finnas inrättade, men där jämte stationsföreståndaren finnes anställd
tjänsteman eller betjänt, hvilken ansvarar för uppbörd, må stationsföreståndaren
erhålla 1 g af hela beloppet, och återstoden enligt distriktschefens
bestämmande fördelas mellan stationsföreståndaren och den biträdande
personalen till så stor del för en hvar, som belöper sig på den
uppbörd, för hvilken han ansvarar, i hvarje fall med iakttagande att bel°PPecf
icke för någon får öfverstiga 1,000 kronor för år!
Ä mindre station, där utom stationsföreståndaren ingen särskild
för kontorsgöromål afsedd personal finnes anställd, må stationsföre
-
207
ståndaren ensam uppbära hela förekommande beloppet felräkningspenningar,
med iakttagande likaledes af begränsning till 1,000 kronor iör år.
Af förestående redogörelse framgår, att felräkningspenningar utgå
dels till vissa bestämda belopp, nämligen för kassör i styrelsen och å
distrikten samt tjänsteman, som handhafver underkassörsgöromål vid
banafdelningen, och dels till viss procent af uppbörden för trafik- och
telegrafstationernas uppbördspersonal. Hvad till en början angår aet
senare slaget af felräkningspenningar, infördes först vid 1897 års lönereglering
en begränsning af det hvarje befattningshafvare tillkommande
belopp. Man hade nämligen funnit, att med järnvägens tillväxt ifrågavarande
inkomst, bestämd till viss procent å uppbörden, stigit till belopp,
som icke ursprungligen varit beräknade eller afsedda. I fråga om det
maximibelopp, 1,000 kronor, som i 1897 års aflöningsreglemente. fastställdes,
må erinras, hurusom 1893 års järnvägskommitté i motiveringen
till den paragraf i uflöningsreglementet, som behandlar felräkningspenningar,
uttalat det antagande, att endast några få tjänstemän, förnämligast
föreståndarne för de stora expeditionerna vid hufvudstationerna,
skulle kunna nå denna gräns, under det att felräkningspenningarne för
det stora flertalet uppbördsman komme att uppgå till högst obetydliga
belopp. Vidare inhämtas af samma motivering, att kommittén, åtminstone
hvad angår expeditionsföreståndarne, intog den ståndpunkten
beträffande felräkningspenningar, att de borde anses såsom en löneförmån,
hvilket framgår däraf att kommittén tog hänsyn till ofvannämnda
maximibelopp vid beräkning af sistnämnda tjänstemäns aflöning.
Vidkommande kommitténs nyssberörda antagande, utvisar den af förevarande
kommitté verkställda utredningen (bil. D), att förhållandena
gestalta sig annorlunda än i 1893 års kommitté förutsetts, i det att
numera ett stort antal trafiktjänstemän i olika befattningar utbekomma
felräkningspenningar till afsevärda belopp. För år 1905 uppgick sålunda
sammanlagda beloppet felräkningspenningar för den personal, hvarom nu
är fråga, till omkring 115,000 kronor. Den uppfattningen har också
gjort sig gällande bland nämnda tjänstemän, att felräkningspenningarne
utgöra icke en ersättning för risken att genom felräkning lida ekonomisk
förlust, utan en verklig löneförmån. Det nuvarande systemet
gifver också stöd för en dylik åskådning, enär dels felräkningspenningar
i de flesta fall utgå med belopp, som icke sfå i rimligt förhållande till
den risk, vederbörande löpa vid handhafvandet af uppbörd, dels nämnda
förmån i vissa fäll tillkommer tjänstemän, hvilka icke handhafva uppbörd
af den beskaffenhet, att någon nämnvärd risk för felräkning kan
uppkomma.
208
Till belysning af förstnämnda förhållande får kommittén meddela
följande. Vid biljettexpeditionen i Stockholms centralstation äro anställda
ett större antal tjänstemän — för närvarande fjorton, och under år
1905 tolf stycken — hvilka tjänstgöra turvis i de olika biljettluckorna.
På grund af lokala och andra förhållanden kan någon redovisningsskyldighet
i regeln icke förekomma för hvarje tjänsteman särskildt,
utan fördelas ansvaret mellan samtliga å expeditionen tjänstgörande
utom i det fall, att det skulle kunna utrönas, att förlust vållats genom
viss tjänstemans förfarande. Enligt hvad vederbörande expeditionsföreståndare
upplyst, har under tiden den Vi 1903 — Vn 1906 den gemensamma
förlusten å felräkning utgjort allenast 1,233 kronor 4 öre
eller i medeltal 321 kronor 66 öre per år. Det under år 1905 expeditionen
tillkommande beloppet felräkningspenningar uppgick emellertid
till 7,156 kronor 73 öre. Härvid bör dock icke förbises, att risken
alltid är större än den förlust, som under en viss period kan påvisas,
och att denna risk äfven bör täckas af felräkningspenningarne.
Hvad angår den andra af kommittén här ofvan åberopade omständigheten,
har kommittén härvid afsett stationsinspektorernas å de
större stationerna förhållande till uppbörden. Å dylika stationer förestås
biljett- och godsexpeditionerna af särskilda tjänstemän, och stationsföreståndaren
tager därstädes ingen annan befattning med uppbörden än
att han tre gånger i veckan utaf vederbörande tjänstemän emottager densamma,
därvid han allenast har att tillse, att beloppet stämmer med en
samtidigt öfverlämnad skriftlig uppgift, hvarefter lian inlevererar uppbörden
till distriktskassan. Under sådana omständigheter är tydligt,
att å stationer af det omförmälda slaget stationsföreståndarens risk för
felräkning vid uppbörd är försvinnande liten. Det oaktadt hafva samtliga
stationsinspektorer å l:a klassens stationer, enligt hvad som framgår
af meranämnda utredning, under år 1905 uppburit felräkningspenningar
till belopp, öfverstigande 900 kronor. Å stationer af andra klass öfverstego
felräkningspenningarne för en stationsinspektor nämnda belopp,
för åtta stationsinspektorer å dylika stationer växlade felräkningspenningarne
mellan lägst 305 kronor 44 öre och högst 776 kronor 90
öre. Å stationer af 4:e eller lägre klass deltaga stationsinspektorerna
personligen i biljettförsäljning och annan uppbörd, hvadan för
dessa verklig risk för felräkning kan uppstå. Sådan risk föreligger
äfven för stationsinspektorer i allmänhet vid förrättande af aflöning åt
stationernas personal, därvid å större stationer högst betydliga belopp
skola fördelas.
209
Enligt kommitténs mening är tiden inne att bryta med det nuvarande
systemet i fråga om felräkningspenningar, i enlighet hvarmed
dessa kommit att utgöra en fast löneinkomst för ett flertal befattningshafvare
och icke, såsom meningen ursprungligen torde hafva varit, en
skälig ersättning för den risk, som vore förenad med handhafvande af
uppbörd. Vid de löneregleringar, som under senare tider kommit till
stånd för olika kategorier af statstjänare, har man också sökt tillämpa
den grundsatsen att i största möjliga utsträckning göra aflöningen för
tjänstemännen fast och noga bestämd, och inom Riksdagen har städse
gjort sig gällande motvilja mot provisioner och därmed jämförliga mer
eller mindre växlande och oberäkneliga aflöningsformer. Det bör emellertid
icke lämnas oanmärkt, att vid 1902 års lönereglering för postverket
det därstädes sedan äldre tider gällande provisionssystemet om
också med viss begränsning bibehållits såsom aflöningsform, men har
detta, enligt hvad som framgår af motiveringen i post- och telegrafkommitténs
betänkande af den 31 oktober 1901, berott dels därpå att
systemets fullständiga borttagande ansetts komma att åstadkomma högst
betydande förändringar beträffande aflöningsförhållandena inom postverket
och dels på en del säregna förhållanden inom detta verk. Inom
statsbaneförvaltningen föreligga inga särskilda omständigheter, som tala
för bibehållande af en aflöningsform, hvilken, sådana förhållandena utvecklat
sig, i viss mån erhållit karaktären af provision och hvilken, såsom
här nedan skall visas, medför betydande olägenheter.
Till en början kan erinras, att felräkningspenningarne, äfven såsom
aflöningsform betraktade, verka synnerligen ojämnt så till vida, som det
belopp, hvartill desamma enligt nu gällande grunder kunna uppgå fölen
viss befattning, icke står i rätt proportion till befattningens vikt
och ansvar i förhållande till en annan befattning af samma grad. Sålunda
kunna felräkningspenningarne å en station, af den anledningen att
densamma är slutstation eller belägen i stad, uppgå till betydande belopp,
medan återigen å en annan station af samma klass, som är föreningsstation
med genomgångstrafik och sålunda med ringa uppbörd men i
öfrigt med svårare trafikförhållanden, ifrågavarande förmån kan nedgå
till en obetydlighet. Nu anmärkta förhållande framter sig exempelvis vid
en jämförelse mellan Örebro och Hallsberg, hvilka båda äro stationer
af andra klass och där sålunda stationsföreståndarne i afseende å ordinarie
inkomst äro likställda. I Örebro uppbar stationsföreståndaren år 1905
i felräkningspenningar 776 kronor 90 öre, under det att felräkningspenningarne
för stationsföreståndaren i Hallsberg utgjorde allenast 86 kronor
80 öre; och detta oaktadt sistnämnda station på grund af trafik
27
-
Kommitténs
förslag angående
felräkningspenningar.
2 LO
förhållandena anses mera svårskött än Örebro. Liknande fall, hvilka
visa, huru genom det nuvarande systemet för felräkningspenningarne
aflöningsförhållandena förryckas, förekomma i stor utsträckning. Det
faller af sig själft, att dylika förhållanden bland personalen alstrat
missnöje.
Men äfven i afseende å tjänsteförhållandena har nu ifrågavarande
system visat sig medföra åtskilliga olägenheter. Enär med hänsyn
till felräkningspenningarne tjänstgöringen å expeditioner, som handhafva
uppbörd, är förenad med afsevärdt större inkomst än yttertjänsten,
är naturligtvis den förra tjänstgöringen mera eftersträfvansvärd
bland personalen än den senare, hvilken dock framför allt tarfvar dugande
krafter. Härigenom uppstå ofta svårigheter, då det gäller att
sätta den rätte mannen å den rätta platsen, då nämligen befälet af
naturliga orsaker drager sig för att motsätta sig en äldre eller eljest
förtjänstfullare tjänstemans sträfvan att förbättra sin ekonomiska ställning.
Detta gäller såväl inom samma tjänstekategori, exempelvis
bland stationsskrifvarne, hvilka användas i såväl yttre som inre tjänstgöring,
som beträffande de olika be fattninga rne sins emellan.
De sålunda anmärkta olägenheter, som äro förknippade med det
nuvarande systemet beträffande felräkningspenningar, har sin grund
däri att, såsom ofvan anmärkts, felräkningspenningarne bland personalen
uppfattas såsom och i verkligheten också utgöra en aflöningsförmån,
och rättelse härutinnan står enligt kommitténs mening att
vinna endast genom att förändra karaktären af ifrågavarande förmån
så, att den kommer att reduceras till hvad ursprungligen därmed torde
hafva varit afsedt, nämligen att allenast utgöra ersättning för risken
af ekonomisk förlust vid handhafvande af uppbörd.
För vinnande af detta syfte böra till en början beträffande felräkningspenningar
åt trafikafdelningens uppbördspersonal bestämmas,
att nämnda förmån endast må tillkomma personal, som i regelbunden
tjänstefördelning handhafver uppbörd från allmänheten. Därigenom skulle
först och främst felräkningspenningar, som stå i samband med uppbörd,
komma att upphöra för stationsinspektorer å sådana större stationer,
där själfständiga föreståndare för vederbörande biljett- och godsexpeditioner
förekomma. Vidare måste emellertid felräkningspenningarne
begränsas till belopp, som stå i skäligt förhållande till vederbörande
uppbördsmäns risk i olika fall. Att på ett lämpligt sätt
afväga beloppen, så att de motsvara berörda syfte, erbjuder emellertid
stora svårigheter, då nämligen de verkliga förlusterna under
en viss längre tidsperiod å olika expeditioner icke äro kända och näppe
-
21L
ligen kunna utforskas, samt därtill kommer att, såsom ofvan blifvit antydt,
felräkningspenningarne måste tillmätas så att de äfven täcka en
viss riskmarginal. Till ledning för frågans bedömande får kommittén
anföra hvad i berörda afseende gäller vid ett par utländska järnvägsförvaltningar.
Vid de preussiska statsbanorna beräknas felräkningspenningarne särskilt
för hvarje kassa och utgöra lägst 10 mark per år, motsvarande en årsinkomst
för kassan under de tre förflutna åren intill 50,000 mark. Högsta
beloppet, motsvarande en årsinkomst under enahanda tidsperiod af 5,000,000
mark, utgör 120 mark per år. Beträffande hithörande förhållanden vid
sachsiska statsbanorna gäller, att felräkningspenningarne, som bestämmas
för hvarje utbetalningsställe, utgöra vid biljettförsäljning samt resgodsocli
telegrambefordring lägst 5 högst 200 mark per år, allt efter kassans
inkomst under det förflutna räkenskapsåret, samt vid godsexpeditioner
efter samma beräkningsgrund lägst 5 högst 240 mark per år.
Häraf framgår, att felräkningspenningarne vid nämnda utländska statsbaneförvaltningar
utgå med afsevärdt mindre belopp än hos oss.
Till jämförelse må jämväl meddelas hvad i 11 § i aflöningsreglementet
för tjänstemän och betjänte vid postverket finnes stadgadt i fråga om
felräkningspenningar åt personal under förhållanden, som i någon man
kunna likställas med de nu omhandlade vid statens järnvägar. Enligt
nämnda stadgande tillkomma felräkningspenningar de tjänstemän och
af generalpoststyrelsen antagna extra biträden, som å postkontoren i
regelbunden tjänstefördelning betjäna allmänheten samt därvid emottaga
eller utlämna kontanta medel, med 120 kronor till dem hvar vid postkontoren
i Stockholm, Göteborg och Malmö äfvensom vid postkontor
af l:a eller 2:a klass samt med 60 kronor till dem hvar vid postkontor
af 3:e eller 4:e klass; allt för år räknadt.
Då risken för felräkning naturligen står i ett visst förhållande till
uppbördens storlek, saknar kommittén anledning att frångå det gällande
systemet, i hvad det innefattar felräkningspenningarnes bestämmande
till viss procent af uppbörden. Med hänsyn emellertid till de belopp,
som efter den nuvarande beräkningen, högst 0,3 procent af redovisade
trafik- och telegraminkomster jämte efterkrafsbelopp, och i enlighet med
de af Kungl. Maj:t fastställda närmare bestämmelser kunna tillfalla den
i ständig tjänstgöring å ifrågavarande expeditioner anställda personalen,
finner sig kommittén böra föreslå, att procenten måtte nedsättas till
0,1 procent. Men därjämte bör enligt kommitténs mening fastställas
vissa maximibelopp, olika för olika befattningar, allt efter_ storleken af
det ansvar vid uppbörd, som kan anses tillkomma respektive befattnin
-
212
gar. Efter öfvervägande af de på denna fråga inverkande omständigheter
anser kommittén dessa maximibelopp, för år räknadt, böra utgöra:
för expeditionsföreståndare ................................................ kronor
300:
—
» förste stationsskrifvare.................................................. »
180:
—
» stations föreståndare och
stationsskrifvare..................... »
120:
—
samt för öfrig personal (telegrafister, kontorsbiträden m. fl.) »
60:
—
Då, liksom nu är fallet enligt gällande aflöningsreglemente, det
lärer tillkomma Kungl. Maj:t att utfärda bestämmelser för närmare reglering
af felräkningspenningarne, tillåter sig kommittén i detta sammanhang
allenast uttala följande grundsatser, hvilka enligt kommitténs mening
borde följas vid en dylik reglering, nämligen
att, för underlättande af felräkningsprocentens uträkning, densamma
bestämmes lika å alla de belopp, som omförmälas i 1 § af tilläggsbestämmelserna
till aflöningsreglementet;
att å sådana stationer, där särskilda biljett- eller godsexpeditioner
finnas, ofvanstående procent beräknas särskildt å hvarje expeditions
uppbörd samt fördelas mellan därstädes tjänstgörande personal med
iakttagande af ofvannämnda begränsning; samt
att maximibeloppet fastställes för hvarje vederbörande expedition
eller station för året tilldelad befattning, hvars innehafvare på förut angifven
grund är berättigad till felräkningspenningar.
Gällande öfverenskommelse mellan järnvägsstyrelsen och enskilda
järnvägsaktiebolag angående gemensamt begagnande af statsbanestationer
innehålla i regeln förpliktelse för vederbörande bolag att till den
statsbanepersonal, som ombesörjer bolagets trafik, utbetala felräkningspenningar
i enlighet med de i sådant afseende vid statens järnvägar
gällande grunder. De af kommittén föreslagna bestämmelserna rörande
felräkningspenningar synas alltså äfven böra tillämpas i afseende å den
uppbörd, som å dylik station härflyter från den enskilda järnvägens
trafik, med iakttagande däraf, att sammanlagda beloppet af felräkningspenningar
å all uppbörd icke får för någon befattning öfverstiga det
stadgade maximum.
Hvad som här ofvan anförts beträffande felräkningspenningar för
trafik- och telegrafstationernas uppbördspersonal äger så till vida tilllämpning
å den förmån af ifrågavarande slag, som tillkommer hufvudkassören
hos styrelsen och distriktskassörerna, att densamma, enligt
kommitténs mening icke bör bestämmas större än som motsvarar vederbörandes
risk. Hvad först angår hufvudkassören, hvilken icke i någon
213
större utsträckning verkställer utbetalningar till allmänheten, torde icke
kunna påvisas, att han vid utöfvande af sin befattning löper större
risk i fråga om felräkning än distriktskassörerna åtminstone å de större
distrikten utan snarare tvärtom; och håller kommittén fördenskull före,
att dessa befattningar böra uti ifrågavarande afseende likställas. Beträffande
det belopp, som kan anses skäligen böra såsom felräkningspenningar
tillkomma samma befattningar finner sig kommittén, med hänsyn
till, å ena sidan, de betydande penningesummor, som handhafvas utaf
befattningarnes innehafvare, och å den andra, det belopp, hvartill jämlikt
senaste löneregleringar felräkningspenningar blifvit fastställda för
kassören hos generalpoststyrelseu och hufvudkassören hos telegrafstyrelsen,
eller 500 kronor, icke kunna för omförmälda kassörsbefattningar
vid statens järnvägar föreslå lägre belopp än 300 kronor årligen.
Förut har erinrats därom att, om också en del stationsinspektorer
icke vid handhafvande af uppbörd löpa någon nämnvärd risk att lida
förluster genom felräkning, dylik risk till en viss grad föreligger vid
utbetalning af aflöning åt stationspersonalen. Å de större stationerna
uppgå dessa aflöningar årligen till högst betydande summor, hvilka
skola fördelas i en mängd poster; och anser kommittén fördenskull
billigt, att i dylika fall felräkningspenningar må tillkomma vederbörande
stationsföreståndare, åtminstone under den förutsättning att enligt ofvannämnda
af kommittén framlagda grunder station sföreståndaren icke
blifver delaktig i sådana felräkningspenningar, som beräknas å stationens
uppbörd. Kommittén får alltså i förevarande afseende föreslå, att
stationsföreståndare, som å station, där eljest icke felräkningspenningar
utgå till dylik tjänsteman, verkställer aflöning, uppgående för år till
minst 100,000 kronor, må i felräkningspenningar erhålla 25 öre för
hvarje fulla tusental kronor af samma aflöning för år räknadt.
Hvad som sålunda föreslagits för stationsföreståndare bör enligt
kommitténs mening i tillämpliga delar äfven gälla för tjänstemän vid
maskinafdelningen, hvilka tjänstgöra såsom biträden åt distriktskassörerna
för aflöningslikvider till maskinafdelningens personal å en del
stationer. I fråga om dessa tjänstemän plägar Kungl. Maj:t årligen, på
framställning af järnvägsstyrelsen, medgifva, att ett extra arfvode må
såsom godtgörelse för omförmälda bestyr tillkomma en hvar af dem
till ett belopp af 300 kronor för nio tjänstemän och 120 kronor för en
tjänsteman. Därest kommitténs förenämnda förslag beträffande ifrågavarande
tjänstemän vinner bifall, böra emellertid sist omförmälda extra
arfvoden icke vidare ifrågakomma.
I nära samband med hvad nu afhandlats står frågan om felräk
-
214
ningspenningar åt tjänstemän vid distrikten, som handhafva underkassörsgöromål
vid banafdelningen. Jämlikt 10 §, l:o) i aflöningsreglementet
utgå felräkningspenningar till nämnda tjänstemän med högst
300 kronor om året för hvarje bansektion. Ifrågavarande bestyr förrättas
vanligen af en tjänsteman vid trafikafdelningen, i enstaka fall af
en utom järnvägen stående person. Aflöningarnes utbetalande, som sker
sålunda, att vederbörande aflöningsförrättare reser ut å linjen antingen
å tåg, som göra långa uppehåll å stationerna, eller å dressin, tager
vanligen i anspråk en tid af två eller tre dagar hvarje månad. Inom
kommittén har ifrågasatts, huruvida icke ifrågavarande uppdrag kunde
utan annan godtgörelse än vanlig reseersättning anförtros åt viss befattningshafvare;
men då förrättningen är förenad med särskildt, icke
obetydligt ansvar, och det är af vikt att densamma påskyndas så mycket
som möjligt, hvilket förhållande bidrager att göra arbetet synnerligen
ansträngande de dagar, som däraf tagas i anspråk, har kommittén
ansett, att uppdraget, i enlighet med hvad som nu äger rum, borde
betinga särskild ersättning. Med hänsyn till de skäl, som här ofvan
anförts till stöd för utbetalande af dylik ersättning, och då risken för
felräkning är af mera underordnad betydelse, finner kommittén lämpligast,
att ersättningen, i stället för såsom felräkningspenningar, utgår
i form af särskildt arfvode till högst det belopp, som nu är bestämdt.
Vid uppgörande af förslag till ordinarie arfvoden för de befattningar,
med hvilka förmånen af felräkningspenningar i afsevärd mån
kan vara förenad, har kommittén icke kunnat underlåta att taga i beräkning
den reduktion af ifrågavarande extra inkomst, som kommer
att inträda till följd af kommitténs här ofvan framlagda förslag angående
felräkningspenningar. Emellertid har kommittén icke funnit skäl
sätta de ordinarie arfvodena för nämnda befattningar så höga, att
aflöningsförmånerna enligt den nya staten för samtliga befattniugshafvare
skulle fullt täcka deras nuvarande löneinkomst, felräkningspenningar
och dylikt inberäknade. Vid sådant förhållande synes kommittén
billigheten kräfva, att de befattningshafvare, hvilkas aflöningsförmåner
enligt den nya lönestaten skulle blifva lägre än deras sammanlagda
löneinkomst enligt nu gällande aflöningsbestämmelser, erhåller
personlig lönefyllnad, motsvarande den skillnad, som på nämnda sätt kan
uppstå, hvilken lönefyllnad dock borde utgå allenast så länge de kvarstå
i samma befattning å samma station och intill dess de genom löneförhöjning
uppnått en aflöning, som fullt täcker omförmälda skillnad.
För undvikande af missbruk torde i fråga om extra inkomster hänsyn
härvid böra tagas till det belopp, hvartill dylika inkomster uppgått under
år 1906.
215
Det skulle kunna ifrågasättas, huruvida icke, såsom ofta sker vid
löneregleringar, nu omförmälda förhållanden skulle kunna ordnas endast
därigenom att vederbörande lämnades tillfälle att genom kvarstående
på gammal stat bibehålla sina högre inkomster. Detta sätt kan
emellertid icke användas uti ifrågavarande fall, då själfva beräkningssättet
för felräkningspenningarne förändras, och det icke gerna låter
sig göra att tillämpa det nuvarande systemet å en del personer.
Kommitténs förslag till reglering af felräkningspenningar, hvilken
reglering är afsedd att gälla för såväl tjänstemän som betjänte, innebär
alltså:
att felräkningspenningar åt trafikafdelningens uppbördspersonal
endast må tillkomma sådan personal, som i regelbunden tjänstefördelning
handhafver uppbörd från allmänheten;
att felräkningspenningar till dylik personal må utgå med högst 0,1
procent af samtliga redovisade trafik- och telegraminkomster jämte efterkrafsbelopp,
med iaktagande att beloppet ej må, för befattning och år
räknadt, öfverstiga:
för expeditionsföreståndare ................................
» förste stationsskrifvare ..............................
» stationsföreståndare och stationsskrifvare
samt för öfrig personal .....................................
kr. 300: —
» 180: —
» 120: —
)> 60: —
att kassör i styrelsen samt distriktskassör må i felräkningspenningar
erhålla 300 kronor;
att stationsföreståndare, som å station, där eljest icke felräkningspenningar
utgå till dylik tjänsteman, verkställer aflöning, uppgående för
år till minst 100,000 kronor, må i felräkningspenningar erhålla 25 öre
för hvarje fulla tusental kronor af samma aflöning för år räknadt;
att felräkningspenningar enligt nyssnämnda beräkningsgrund jämväl
må tillkomma tjänsteman vid maskinafdelningen, hvilken biträder distriktskassören
vid aflöningslikvider åt maskinafdelningens personal under förutsättning
att nämnda likvider för år uppgå till minst 100,000 kronor;
samt
att de till tjänstemän vid distrikten, som handhafva underkassörsgöromål
vid banafdelningen, nu utgående felräkningspenningar må omföras
till särskildt arfvode af högst 300 kronor om året.
I sammanhang härmed har kommittén uttalat sig för, att i de närmare
bestämmelser, som kunna komma att uti ifrågavarande afseende
af Kungl. Maj:t utfärdas, måtte föreskrifvas:
Sammanfatt
ning.
216
Provision för
godsnotiscr.
att den ofvan föreslagna procenten skall beräknas lika å samtliga
de belopp, som omförmälas i 1 § af tilläggsbestämmelserna till nu gällande
aflöningsreglemente;
att å sådana stationer, där särskilda biljett- eller godsexpeditioner
finnas, må ofvanstående procent beräknas särskildt å hvarje expeditions
uppbörd samt fördelas mellan därstädes tjänstgörande personal med
iakttagande af ofvannämnda begränsning; samt
att maximibeloppet skall fastställas för hvarje vederbörande expedition
eller station lör året tilldelad befattning, hvars innehafvare på
ofvan angifven grund är berättigad till felräkningspenningar.
Med hänsyn till förhållandena år 1905 såväl i fråga om den uppbörd,
å hvilken felräkningspenningar utgått, som beträffande den till
nämnda förmån berättigade personalen, har kommittén låtit verkställa
utredning, utvisande, i hvad mån felräkningspenningar, beräknade enligt
af kommittén föreslagna grunder skulle hafva kommit personalen till
del; och återfinnes denna utredning såsom bil. F till betänkandet.
För att meddela trafikant underrättelse om ankomsten af en godsförsändelse
utsänder vederbörande föreståndare för station eller godsexpedition
en notis, för hvars emottagande trafikanten har att erlägga
3 öre. Blanketterna till dessa notiser utlämnas från styrelsens biljettoch
blankettkontor i häften om 200 notiser i hvarje; och åligger det
stationerna att redovisa häftena med 4 kronor för häfte. Den skillnad,
som uppstår mellan uppbörden, 3 öre för hvarje notis, och redovisningsbeloppet
eller ett öre för hvarje notis, tillfaller stationen. Behållningen,
som sålunda uppstår, plägar tilldelas station sföreståndaren
eller annan tjänsteman, som redovisar försäljningsbeloppet. Vid åtskilliga
stationer tillfaller en del af behållningen notisbärarne eller andra
betjänte, som hafva att syssla med utbärningen af notiser. Bestämmelserna
i förevarande afseende hafva meddelats af järnvägsstyrelsen genom
ett cirkulär n:r 802 af den 28 mars 1884.
Den ofvan omförmälda, i bil. D intagna utredningen rörande extra
inkomster utvisar, att om också ifrågavarande s. k. notis penningar icke
äga samma betydelse som löneinkomst som fallet är med felräkningspenningarne,
i det att ett jämförelsevis mindre antal tjänstemän komma
i åtnjutande af notispenningar till något afsevärdt belopp, så kunna de
dock å en del större stationer uppgå till betydande summor, af hvilka
emellertid en del härflyta från anslutande enskilda järnvägar. Fyra stationsinspektorer
åtnjöto sålunda under år 1905 notispenningar med belopp,
växlande mellan lägst 417 kronor och högst 571 kronor 99 öre.
217
För en expeditionsföreståndare uppgick ifrågavarande inkomst till icke
mindre än 1,943 kronor, däraf dock 843 kronor härflöto från enskilda
järnvägar. En annan expeditionsföreståndare uppbar 1,069 kronor 54
öre, däraf 277 kronor från enskilda järnvägar. För en förste stationsskrifvare
utgjorde beloppet under nämnda år 1,294 kronor däraf <>90
kronor från enskilda järnvägar. Sammanlagdt utgjorde den summa,
som under år 1905 uppbars åt tjänstemännen i form al s. k. notispenningar
från statens järnvägar, omkring 25,000 kronor.
Kommittén har i det föregående vid behandlingen af frågan om
felräkningspenningar uttalat sin åsikt angående olämpligheten åt provisioner
i allmänhet såsom aflöningsform vid statens järnvägar. Hvad nu
särskildt angår provisionen å godsnotiser, så lärer, i likhet med som i stort
sedt gäller angående felräkningspenningar, icke kunna påstås, att ifrågavarande
löneinkomst har något berättigande irån den synpunkten, att densamma
motsvarar ett högre ansvar eller en större arbetsbörda hos den befattning,
med hvilken inkomsten är. förenad, i förhållande till eu annan i
afseende å det kontanta arfvodet likställd befattning, för hvilken dylik
inkomst antingen alls icke eller i allenast ringa mån förekommer. Beträffande
särskildt den andel uti ifrågavarande förmån, som tillkommer
stationsinspektorer å större stationer, sa lägga dessa icke i någon man
hand vid de göromål, som stå i samband med uppkomsten af provisionen
t. ex. notisernas utsändande och redovisning. Vidkommande åter
den risk för felskrifning af notiser och däraf följande förlust vid redovisning,
därför notispenningarne ursprungligen i viss mån torde hafva
ansetts böra utgöra ersättning, sa lärer detta förhållande kunna regleras
på annat sätt, exempelvis i den ordning, som sker vid redovisning af
stämplar, för såvidt icke, såsom väl torde kunna iiragasättas, tiden kan
anses vara inne att, i likhet med hvad som sker vid postverket, helt
och hållet afskaffa utgifter för notiserna. Kommittén har i fråga om
felräkningspenningar påvisat den ofördelaktiga inverkan å tjänsteförhållandena
vid statens järnvägar, som det nuvarande systemet för med
sig, och detta gäller äfven till en del beträffande notispenningar, så till
vida som denna löneinkomst i sin mån bidrager till att dels förrycka
aflöningsförhållandena och dels draga folk från den yttre tjänstgöringen
in å expeditioner, där dylik inkomst kan påräknas.
På grund af hvad ofvan anförts och enär, under förutsättning att
notislösen för framtiden kommer att bibehållas, redovisningen af influtna
medel synes kunna ordnas så, att någon risk för ekonomisk förlust i
anledning af felskrifna notiser icke behöfver uppkomma för vederbörande
tjänstemän, får kommittén uttala sig för att provision för godsnotiser
28
Kommitténs
förslag angående
provision
för godsnotiser.
218
Provision ä
fr akt kr edil.
icke vidare måtte utgå såsom aflöning sform, utan att hela upphörden för
ifrågavarande notiser måtte redovisas.
Vidkommande den minskning i aflöningsförmåner, som i anledning
häraf skulle kunna uppkomma för enskilde befattningshafvare, anser
kommittén ersättning härför böra utgå efter enahanda grunder, som
här ofvan föreslagits beträffande felräkningspenningar.
Genom ett cirkulär af den 31 januari 1867 medgaf trafikstyrelsen,
att under vissa i cirkuläret närmare angifna omständigheter trafikanter
iinge åtnjuta anstånd med betalning af frakt för gods. Dylikt anstånd,
s. k. fraktkredit, beviljades på därom af godstrafikant gjord ansökan
af styrelsen. Från ingången af år 1898 beviljas jämlikt gällande instruktion
sådana ansökningar af vederbörande distriktschef. Krediten
tar för hvarje trafikant, som erhållit tillstånd till kredit, gälla endast
för så mycket gods, som af honom afsändes eller emottages under en
månad. I regeln får fraktkredit icke medgifvas trafikant vid station
i stad.
För hvarje trafikant, som erhållit tillstånd till kredit, föres en s. k.
fraktkrediträkning, i hvilken uppföras fraktbeloppen under löpande månad,
och skall räkningen gäldas senast den femte i påföljande månad.
I ofvan nämnda cirkulär bestämdes i afseende å ersättning för
hållande af dylik räkning, att provision skulle utgå med Va procent å
traktsumman och tillfalla den tjänsteman, som förde krediträkningarna
och den journal, enligt hvilken desamma upprättades. Skulle räkenskaperna
icke föras med tillbörlig ordning och noggrannhet, skulle
provisionen ingå till pensions- och understödskassan. Vederbörande befäl
skulle emellertid vaka däröfver, att räkenskaperna fördes i behörigordning.
De ändrade förhållanden, som år 1898 inträdde därigenom att distriktscheferna
skulle bevilja fraktkredit, föranledde järnvägsstyrelsen
att den 14 januari 1898 utgifva ett nytt cirkulär i ämnet. I detta bestämdes
emellertid inga ändrade grunder för provisionens utgående,
utan blef det därutinuan vid det gamla, dock med borttagande af den i
1867 års cirkulär meddelade bestämmelsen, att vid oordentligt förande
af räkenskaperna provisionen skulle ingå till pensions- och understödskassan.
Af utredningen angående extra inkomster i bil. D framgår, att
provisionen för fraktkredit särskildt för en del stationsföreståndare och
förste stationsskrifvare kan uppgå till icke obetydliga belopp. För en
stationsinspektor utgjorde sålunda nämnda inkomst under år 1905 icke
219
mindre än 1,068 kronor 12 öre. En annan uppbar 982 kronor 46 öre;
för åtta uppgick provisionen till belopp, som växla mellan lägst 575
kronor 27 öre och högst 837 kronor 20 öre. Bland förste stationsskrifvarne
erhöll en 1,003 kronor 95 öre samt fem belopp, som växla
mellan lägst 487 kronor 96 öre och högst 742 kronor 13 öre. Sammanlagda
beloppet af provision å fraktkredit till tjänstemännen under
år 1905 utgjorde omkring 23,000 kronor.
Beträffande ifrågavarande provision kan till en början erinras, att
det besvär, för hvilket densamma är afsedd att utgöra ersättning eller
förande af journal samt räkning med vederbörande innehafvare af
fraktkredit, icke synes stå i rimligt förhållande till de belopp, som i
dylik provision, enligt hvad utredningen visar, kunna tillkomma vederbörande.
För öfrigt håller kommittén före, att ornlörmalda arbete icke
är af den beskaffenhet, att det synes mera än andra till tjänsten hörande
åligganden böra särskildt godtgöras. Med hänsyn härtill och då ifrågavarande
löneform är förenad med enahanda olägenheter, som på sätt
ofvan framhållits, extra inkomster af större betydenhet i allmänhet föra
med sig, nämligen att verka orättvist och förrycka aflöningsförhållandena
i sin helhet, får kommittén uttala sig för att provision ä f raktkredit
icke vidare mätte utgå såsom aflöningsform, utan att den afgift, som anses
böra påläggas förmånen för en trafikant att erhålla fraktkredit, måtte i sin
helhet redovisas såsom annan trafikinkomst.
I öfverensstämmelse med de grundsatser, kommittén här ofvan vid
behandlingen af frågan om felräkningspenningar och notispenningar
uttalat rörande eventuell ersättning åt en befattningshafvare, som i
anledning af den utaf kommittén ifrågasatta reglering af omförmälda
extra inkomster skulle enligt den nya lönestaten lida minskning i hela
sin efter nu gällande grunder utgående löneinkomst, anser kommittén,
att härvidlag äfven bör tagas i beräkning vederbörandes inkomst al
provision å fraktkredit, detta dock endast så länge han är kvar i samma
befattning å samma station och med iakttagande, att ersättningen för
mistad provision å fraktkredit icke får öfverstiga Va procent al den
frakt, som under året efter åtnjuten fraktkredit vid stationen influtit.
Såsom förut blifvit anmärkt i sammanhang med redogörelsen för
betjäningens extra inkomster, är det kommitténs mening, att hvad som
här ofvan föreslagits beträffande felräkningspenningar, provision för
godsnotiser samt provision å fraktkredit bör gälla för såväl tjänstemän
som betjänte vid statens järnvägar.
Kommitténs
förslag angående
provision
ä fraktkredit.
220
Fostarfvoden
De ofvan omhandlade slagen af extra inkomster äro sådana, som
antingen utgå af trafikmedlen eller ock betalas af trafikanter för en i
samband med trafiktjänsten af vederbörande befattningshafvare vid
järnvägen utförd prestation. Det förekommer emellertid ett slag af
extra inkomst, som af dylik befattningshafvare uppbäres från ett annat
verk, nämligen postverket, hvars tjänare han i dylika fall till en viss
grad är.
Genom ett nådigt bref den 18 maj 18G6 föreskrefs, bland annat,
att vid sådan station, där trafikstyrelsen ansåge post- och trafikgöromålen
kunna af samma person skötas, stationsinspektoren skulle vara
skyldig att, därest generalpoststyrelsen sådant yrkade, äfven bestrida
poststationsföreståndarebefattningen. I anslutning härtill bestämdes
genom öfverensskommelse mellan de båda styrelserna de arfvoden, som
skulle tillkomma stationsföreståndare å olika stationer. Bestämmelserna
härom hafva under årens lopp undergått åtskilliga förändringar — för
närvarande gäller härutinnan generalpoststyrelsens med stöd af nådiga
brefvet den 18 december 1903 den 19 i samma månad utfärdade cirkulär
med allmänna grunder för reglering af arfvodena. Enligt dessa
grunder indelas poststationerna vid statens järnvägar i vissa aflöningsklasser
med arfvoden åt föreståndarne af resp. 180, 240, 300, 360,
420, 480, 540 och 600 kronor om året. Förutom arfvodena till stationsföreståndarne
utgå jämväl enligt samma cirkulär s. k. biträdesarfvoden,
hvilka fördelas bland öfriga å stationen tjänstgörande belattningshafvare,
som deltaga uti bestyret med posten.
Enligt hvad som inhämtas af utredningen i bil. I) angående
extra inkomster, förekomma postarfvoden hufvudsakligen å 4:e och 5:e
klassens stationer. Bland tjänstemännen är det i regeln endast stationsföreståndare,
som uppbära dylikt arfvode; i de fall, då förste stati
onsskrifvare och stationsskrifvare hafva blifvit delaktiga däraf, torde
detta i allmänhet hafva skett vid uppehållande af stationsinspektorsbefattning.
Beträffande beloppen växla dessa med få undantag
mellan lägst omkring 400 och högst omkring 700 kronor för år räknadt.
I tre fall har arfvodet uppgått till emellan 800 och 900 kronor och i
ett fall till närmare 1,000 kronor per år. Att de såsom postarfvoden
upptagna extra inkomster i åtskilliga fall icke obetydligt öfverstiga
maximibeloppet för nämnda arfvode, 600 kronor, beror därpå, att vederbörande
medräknat samtliga inkomster af poströrelsen, nämligen frimärkesprovisionen
samt utgifter från trafikanter för lösväskor och
postfack.
Då postarfvoden liksom öfriga extra inkomster verka ojämnt och
221
därigenom medföra rubbningar i aflöningsförhållandena,. hafva inom
kommittén röster höjts för införande af en sådan anordning,. att postarfvodena
måtte upphöra, samt att postverket måtte direkt till statens
järnvägar utbetala ersättning för de prestationer, som af järnvägens
befattningshafvare utföras för postverkets räkning. Ett dylikt system
skulle emellertid medföra, att statsbaneförvaltningen blefve gent emot
postverket ansvarig för det sätt, hvarå posten sköttes å järnvägsstationerna.
Men då en af förutsättningarne för att poströrelsen fortfarande
skall kunna ombesörjas å statens järnvägsstationer torde vara, att järnvägsstyrelsen
och dess underlydande befäl icke belastas med tillsynen
å handhafvande! af posttjänsten vid stationerna, samt dessutom postarfvodena
— i motsats mot hvad i regeln äger rum beträffande förut omhandlade
slag af extra arfvoden — så tillvida kunna anses äga berättigande,
att de motsvaras af väsentligen ökadt arbete för arfvodets innehafvare,
har kommittén ansett sig böra afstå från att föreslå någon
förändring uti den nuvarande anordningen i förevarande afseende.
Vidare liar inom kommittén ifragasatts, huruvida icke, vid bestämmande
af det ordinarie arfvodet för sådana befattningar, som i
regeln komma i åtnjutande af postarfvode, hänsyn i viss mån boide
tagas till ifrågavarande icke obetydliga extra inkomst. Då emellertid,
såsom nyss blifvit antydt, postarfvodet måste anses utgöra ersättning
för särskildt arbete, hvilket för vederbörande befattningshafvare tager
i anspråk tid utöfver den, som den egentliga järnvägstjänsten skulle
kräfva, samt därtill kommer, att postarfvodet åtminstone å de stationer,
hvarom nu är fråga, när som hälst, nämligen da särskildt postkontor
inrättas, kan upphöra att utgå, lärer man enligt kommitténs mening
icke få fästa alltför mycket afseende vid postarfvodet, då det gäller att
fastställa den löneinkomst, som skäligen bör anses tillkomma en stationsföreståndare
å station af sådan klass, att postarfvode därstädes i
regeln förekommer.
Förutom de olika slag af extra inkomster af större betydelse, som
här ofvan omkandlats, förekomma för tjänstemän vid statens järnvägar
en del andra dylika inkomster, hvilka ''dels grunda sig på af järnvägsstyrelsen
tid efter annan utfärdade cirkulär dels och, på förslag af styrelsen,
årligen bestämmas af Kungl. Maj:t i sammanhang med fastställande
af arfvodes- och kostnadsstater vid statens järnvägar.
Beträffande inkomster af förra slaget må erinras, hurusom järnvägsstyrelsen
föreskrifvit, dels i cirkulär n:r 208 af den 24 januari
1868: att om stationstjänsteman af styrelsen erhållit tillstånd att af
Öfriga extra
inkomster.
222
enskilda mottaga uppdrag som kommissionär för spedition af gods,
skall för gods, som sålunda i kommissionsväg af tjänstemannen emottages
för att afsändas antingen med forman eller å järnväg, erläggas,
såvidt årsackord icke är uppgjordt mellan trafikanten och tjänstemannen,
en efter centnertalet beräknad speditionsafgift, som dock icke får
öfverstiga ett öre per centner, och vid mindre sändningar en minimiafgift
af 10 öre; samt att denna uppbörd må tills vidare såsom kommissionsarfvode
tillfalla tjänstemannen; dels i cirkulär n:r 780 af den
2 augusti 1883 och n:r 1235 af den 23 januari 1893: att vanliga fraktsedlar
i bundtar om 100 stycken skola med 50 öre för hvarje bundt
redovisas af stationerna, som äga att försälja fraktsedlarne till trafikanter
mot ett öre stycket, dock att trafikant, som genom någon järnvägsstation
rekvirerar fraktsedlar i fullt hundratal, skall erhålla dessa till
förstnämnda pris af 50 öre per 100 styck; dels i cirkulär serien A n:o
508 af den 5 maj 1905: att för återgående tomkärl afsedda fraktsedlar,
inhäftade i böcker hvardera om 50 stycken, hvilka fraktsedlar tillika
utgöra kvitto å erlagd inskrifningsafgift, få af trafikanter lösas med 5
kronor 25 öre, men må af vederbörande stationsföreståndare redovisas
med allenast 5 kronor per bok; varande emellertid stationerna skyldiga
att vid ifrågavarande fall sälja dylika fraktsedlar styckevis till pris af
11 öre eller, därest stationen biträder vid fraktsedelns utskrifning, 15
öre; dels i cirkulär n:r 1165 af den 22 juni 1891: att, där telefonering
från järnvägsstation är medgifven, för hvarje telefonsamtal skall betalas
10 öre, hvilka afgifter af stationsföreståndaren månatligen fördelas mellan
dem af personalen, som passat telefonapparaten; dels slutligen i
cirkulär n:r 1286 af den 5 oktober 1893 och ser. A. n:r 451 af den
15 juni 1904: att vid befordran å statens järnvägar af medicinlådor
eller fack, innehållande medicinlådor, vederbörande stationsföreståndare
skall låta uttaga och inlägga medicin, rekvisitioner, tomflaskor och
dylikt i lådan eller paket; att särskildt arfvode härför skall utgå till
stationsföreståndaren med 5 öre för hvarje paket, som anländer från
apotek i medicinlåda eller fack, hvilken afgift skall erläggas af vederbörande
apotekare; att för paket eller konvolut, som inlämnas till station
för att i låda eller fack befordras till apotek, skall af rekvirenten
erläggas 10 öre; samt att om apotekare och stationsföreståndare aftalar
om uppbärande genom den senare af betalning för medicinen, äger
stationsföreståndaren åtnjuta en provision af 10 procent af det uppburna
beloppet.
Bland förenämnda sportler kunna, enligt af kommittén införskaffad
utredning, de till en del stationsföreståndare utgående arfvoden för be
-
223
styret med medicinlådor å några stationer uppgå till rätt afsevärda
belopp. Af nämnda utredning, som afser år 1905, inhämtas, att belopp
mellan 100 och 200 kronor uppburits af 27 stationsföreståndare; att
för 7 stationsföreståndare beloppen uppgått till emellan 200 och 300
kronor; att 4 stationsföreståndare uppburit belopp mellan 300 och 400
kronor; samt att för 5 stationsföreståndare beloppen utgjort lägst 400
högst 521 kronor.
Häraf framgår, att om också ifrågavarande arfvoden i några fall
stiga till ansenliga summor, är detta emellertid förhållandet å ett jämförelsevis
ringa antal stationer. Med hänsyn härtill och då arfvodet
dessutom utgör godtgörelse åt vederbörande stationsföreståndare för ett
särskildt, icke obetydligt besvär, saknar kommittén anledning att föreslå
någon ändring uti hvad sålunda äger rum.
Då, enligt hvad för kommittén blifvit upplyst, öfriga här ofvan omhandlade
eller eljest möjligen förekommande sportler antingen uppgå
till obetydliga belopp eller ock, såsom förhållandet är beträffande kommissionsarfvodet,
endast förekomma vid ett fåtal stationer och dessutom
i regeln grunda sig på privata aftal mellan vederbörande trafikanter
och stationsföreståndaren, synas de icke vara ägnade att utöfva någon
inverkan på ifrågavarande lönereglering och torde sålunda kunna lämnas
orubbade.
Vidkommande det andra slaget af de i detta sammanhang omförmälda
extra inkomster eller sådana, som af Kungl. Maj:t för hvarje år
pläga bestämmas, så utgöras dessa af extra arfvoden åt vissa befattningshafvare
för utförande af särskilda, till vederbörandes tjänstegöromål
eljest icke hörande uppdrag. Dylika arfvoden utgå, förutom till tjänstemän
vid maskinafdelningen, som biträda distriktskassörerna vid aflöningslikvider
till maskinafdeluingens personal, hvilka arfvoden, på sätt
kommittén ofvan föreslagit, lämpligen borde ersättas af felräkningspenningar,
dels till en del tjänstemän, hvilka biträda vederbörande
trafikinspektörer såsom tågdirigenter, dels ock till befattningshafvare,
som utöfva vice värdskap i statens järnvägar tillhöriga eller för statens
järnvägars räkning förhyrda hus. Jämlikt nådiga brefvet den 31
december 1905 angående fastställande af arfvodes- och kostnadsstater
vid statens järnvägar för år 1906 medgaf Kungl. Maj:t, att tågdirigentarfvoden
å 300 kronor finge under innevarande år utbetalas till åtta
tjänstemän, däraf en förste stationsskrifvare, en bokhållare och sex
kontorsskrifvare, äfvensom att i sexton särskilda fall arfvoden, växlande
mellan lägst 50 kronor och högst 275 kronor — i ett fall 500 kronor
(
224
— finge utgå såsom ersättning för utöfvande af vice värdskap i ofvan
nämnda hus.
Enär nu omförmälda extra arfvoden, hvilka förekomma i ringa utsträckning,
äro afsedda att utgöra godtgörelse för utförande af särskilda
uppdrag och sålunda torde vara utan betydelse för denna lönereglering,
har kommittén endast för fullständighetens skull ansett sig
böra i korthet redogöra för desamma.
Utjämning af skiljaktigheterna i afseende å aflöningsförhållandena
mellan tjänstemän i styrelsen och vid distrikten.
Liksom förhållandet är inom de andra kommunikationsverken, råder
vid statens järnvägar åtskilliga olikheter i fråga om lönevillkor — alldeles
bortsedt från skillnaden i kontanta aflöningsbelopp — emellan styrelsen
och distrikten. Den viktigaste och i sina följder mest genomgripande
skillnaden i berörda afseende är den, som uppkommer därigenom
att all personal å distrikten åtnjuter fri bostad eller hyresbidrag,
under det att tjänstemännen i styrelsen numera äro helt och hållet i
saknad af såväl den ena som den andra af nämnda förmåner. Anledningen
till sist omförmälda förhållande är tydligen den, att, medan inkvarteringsförmånen
för distriktstjänstemännen grundar sig å behofvet
för dem att bo nära tjänstgöringsplatsen, har i fråga om styrelsens
tjänstemän icke ansetts föreligga någon dylik omständighet, som kunnat
berättiga dessa befattninghafvare mer än andra i de centrala ämbetsverken
anställde till berörda förmån. Äfven i andra afseenden förefinnas
emellertid olikheter beträffande löneförhållandena emellan nyssnämnda
två stora hufvudgrupper af tjänstemän vid statens järnvägar,
särskildt i fråga om arvodets uppdelning i lön och tjänstgöringspenningar
samt rätten att under viss tid åtnjuta ledighet för sjukdom eller
eljest med bibehållande utaf aflöningen. Hvad angår sist anmärkta
förhållanden, rådde före 1897 års lönereglering full likställighet härutinnan
rum mellan befattningshafvare i styrelsen och linjen; och var det
1893 års järnvägskommitté, som, i sin förut omnämnda sträfvan att
i afseende å aflöningsförhållanden åstadkomma öfverensstämmelse mellan
järnvägsstyrelsen och andra verk, införde berörda skillnad. Medan
sålunda, vidkommande arfvodets fördelning i lön och tjänstgöringspen
-
225
ningar, jämlikt 2 § i 1874 års aflöningsreglemente gällde, att för samtliga
beiattningshafvare med arfvode af 1,200 kronor eller därutöfver
en femtedel utgjorde tjänstgöringspenningar, är regleringen härutinnan
jämlikt nu gällande aflöningsreglemente sådan, att, under det att för alla
tjänstemän å distrikten med arfvode, uppgående till eller öfverstigande
1,500 kronor, en fjärdedel utgör tjänstgöringspenningar, uppgår sistnämnda
del utaf aflöningen för tjänstemän i styrelsen med begynn elsearfvode
öfver 2,400 kronor till en tredjedel och ibland därutöfver af
hela arfvodet. Nämnda förhållande utjämnas emellertid i viss mån
därigenom, att ålderstilläggen för tjänstemännen i styrelsen helt och
hållet räknas till lönen men däremot för distriktstjänstemännen utgå
till tre fjärdedelar såsom lön och till en fjärdedel såsom tjänstgöringspenningar
— en olikhet som också genomfördes vid 1897 års lönereglering.
Beträffande åter rätten till viss tids ledighet, särskildt under
sjukdom, med bibehållen aflöning kunde enligt 1874 års aflöningsreglemente
en tjänsteman såväl i styrelsen som å distriktet vara tjänstledig
på grund af sjukdom under 60 dagar utan afdrag i aflöningen, under
det att enligt nu gällande bestämmelser nämnda förmån visserligen
kvarstår för distriktstjänstemän, hvaremot en tjänsteman i styrelsen är
skyldig att redan första dagen, han är frånvarande under sjukdom, afstå
sina tjänstgöringspenningar. Då härtill kommer att, såsom nj^ss förut
anmärkts, fördelningen mellan lön och tjänstgöringspenningar är ofördelaktigare
för en stor del af styrelsens tjänstemän än för distriktstjänstemännen,
äro de förstnämnde i dubbol måtto sämre ställda i nu
omförmälda afseende än de senare. I detta sammanhang kan ock anmärkas,
att distriktstjänstemännen i motsats till styrelsens tjänstemän
äro i åtnjutande af fri läkarevård och fria medikamenter.
De olikheter, som, på sätt ofvan omförmälts, äro rådande i fråga
om aflöningsvillkoren emellan tjänstemän i styrelsen, å ena, och tjänstemän
å distrikten, å andra sidan, hafva, enligt hvad inom kommittén upplysts,
föranledt afsevärda olägenheter i afseende å tjänste förhållanden
vid statens järnvägar, hvilka olägenheter framför allt gjort sig gällande
vid förflyttningar af tjänstehafvare från linjen till styrelsen och tvärtom.
Det ligger i sakens natur, att ett dylikt utbyte är från tjänstens
sida fördelaktigt och sålunda bör på allt sätt underlättas. Framför allt
synes det vara af vikt att kunna besätta en del tjänster inom styrelsen
med dugande personer, som genom sin anställning å linjen vunnit erfarenhet
uti trafiktjänstens praktiska sidor. Till följd af den i det hela
taget gynnsammare ställning i aflöningshänseende, hvilken, särskildt med
hänsyn till inkvarteringsförmånen, intages af distriktstjänstemännen i
29
226
förhållande till styrelsens tjänstemän, hafva ofta svårigheter inträffat i
de fall, då förflyttningar af omförmälda slag ifrågakommit. Detta gäller
icke blott förflyttningar inom befattningsgrader, hvilka i afseende å
tjänstegrad kunna likställas, utan i vissa fall kan det, med hänsyn särskildt,
till det höga värde, som förmånen af bostad in natura innefattar,
befinnas ekonomiskt ofördelaktigt för en distriktstjänsteman att antaga
en befattning i högre tjänstegrad inom styrelsen. I fråga om vissa lägre
tjänstebefattningar har man visserligen i aflöningsreglementet sökt utjämna
ifrågavarande skiljaktigheter så till vida, som det kontanta arfvodet
bestämts högre inom styrelsen än å distrikten för hvarandra motsvarande
befattningar, men för de högre befattningarna har ingen dylik
utjämning ifrågakommit. Såsom exempel på nu anmärkta missförhållanden
kan erinras om förhållandet mellan en byrådirektör i styrelsen
och en ban- eller maskiningenjör å distriktet. Den förre, hvilkens arfvode
utgör 4,500—5,500 kronor, innehar högre tjänstegrad än de senare,
för hvilka den kontanta aflöningen uppgår till 3,000—4,000 kronor.
Då emellertid en ban- eller maskiningenjör åtnjuter fri bostad,,
bestående af sex rum och kök jämte bränsle, hvilken förmån i Stockholm
med nu gällande hyrespriser torde kunna värderas till omkring
1,800 kronor, är o nämnde tjänstemän tydligen i aflöningshänseende
bättre ställda än byrådirektörerna. Då härtill kommer, att aflöningsvillkoren
äfven i andra här ofvan omförmälda afseenden äro gynnsammareför
distriktstjänstemännen än för styrelsens tjänstemän, är uppenbart,
att det icke innebär någon lockelse för en ban- eller maskiningenjör
att söka en byrådirektörsbefattning vid ban- eller maskinafdelningen i
styrelsen, oaktadt en dylik befordringsväg synes vara den naturliga och
otvifvelaktigt från tjänstesynpunkt synnerligen lämplig. Den riktiga
anordningen härvidlag synes vara, att aflöningsförkållandena bestämdes
lika för sådana befattningar i styrelsen och på distrikten, hvilka i
afseende å vikt och ansvar kunna anses motsvara hvarandra, på det
att styrelsen må äga fria händer vid begagnande af sin rätt jämlikt
§§ 48 och 84 i gällande instruktion att förflytta en innehafvare af en
befattning å linjen till tjänstgöring å en motsvarande befattning i styrelsen
eller tvärtom.
Det skulle nu visserligen kunna sägas, att de ofvan omhandlade
missförhållandena, särskildt de, som härleda sig från den distriktstjänstemännen
tillkommande inkvarteringsförmånen, på ett enkelt sätt borde
kunna afhjälpas genom att bestämma arfvodena för tjänstemän i styrelsen
så, att de komme att täcka värdet af samtliga löneförmåner för
motsvarande tjänstemän å distrikten, men icke ens härigenom vinnes
227
den från ofvan anförda synpunkter eftersträfvare likställigheten mellan
styrelsens och distriktens tjänstemän. Det kontanta arfvodet måste
nämligen uppdelas i lön och tjänstgöringspenningar, hvilka senare böra
vid ledighet under vissa förhållanden afstås. Inkvarteringsförmånen
in natura däremot bibehålies af naturliga orsaker under alla omständigheter,
hvilket förhållande för likformighetens skull äfven bör äga rum
i fråga om hvresersättningen. Gällande aflöningsreglemente stadgar
också beträffande det nuvarande hyresbidraget, att det skall anses tillhöra
lönen. Den ifrågasatta anordningen, hvilken skulle medföra olikhet
i afseende å arfvodets fördelning i lön och tjänstgöringspenningar
emellan tjänstemän i styrelsen och å distrikten, då nämligen för de
senare en afsevärd del af löneinkomsten undantages från dylik fördelning,
komme alltså att hafva till följd, att styrelsens tjänstemän finge
vid ledighet under sådana förhållanden att tjänstgöringspenningar böra
afstås, bibehålla en betydligt mindre del af sin löneinkomst i jämförelse
med tjänstemännen å distrikten.
Enda utvägen att i möjligaste mån uppnå det här ofvan omhandlade
svftemålet synes kommittén till en början vara införande, af en
sådan anordning, att en viss del utaf aflöningen för styrelsens tjänstemän
fastställdes att utgå i form af liyresersättning efter enahanda grunder,
som, på sätt ofvan omförmälts, föreslagits för tjänstemän å distrikten.
Kommittén inser till fullo de betänkligheter, som kunna uppresa
sig gent emot ett dylikt aflöningssystem, hvarigenom den af 1893
års järnvägskommitté eftersträfvade och äfven i mångt och mycket
genomförda likformigheten mellan järnvägsstyrelsen och andra ämbetsverk
i viss mån skulle rubbas. Med hänsyn emellertid till de ofvan
påvisade olägenheter, som äro förbundna med sakernas nuvarande ordning
i förevarande afseende, kan kommittén icke finna annat än att
det ligger större vikt uppå att söka åstadkomma enhetlighet i aflöningsförhållandena
inom ett och samma verk än att uppehålla nyssnämnda likformighet
emellan en del af verket — och detta den i fråga om befattningsinnehafvarnes
antal ojämförligt mindre delen och andra ämbetsverk.
Då det af flere orsaker icke torde låta sig göra att förändra
aflöningsförhållandena inom den större delen af verket.— linjeförvaltningen
— så att de öfverensstämma med förhållandena inom centralförvaltningen,
synes den af kommittén anvisade utvägen för erhållande af
ett för järnvägsförvaltningen i dess helhet lämpligt aflöningssystem äga
fog för sig. Förverkligandet af detta mål synes så mycket hellre vara
värdt uppoffringen af likformighet i aflöningsförhållanden mellan järnvägsstyrelsen
och andra verk, som en dylik likformighet i allt fall, med
228
Kommitténs
förslag ang.
ersättning för
bostad och
bränsle för
tjänstemän i
styrelsen.
hänsyn särskildt till den allt mer och mer beaktade egenskapen hos
statsbaneförvaltningen att vara en industriell affär, svårligen lärer i längden
kunna upprätthållas, och därtill kommer, att förflyttning af tjänstemän
mellan järnvägsstyrelsen och andra centrala verk, enligt erfarenhetens
vittnesbörd, ytterst sällan förekommer.
Kommitténs förslag i förevarande afseende innebär alltså, att tjänstemännen
i styrelsen likasom å distrikten tillerkännas ersättning för bostad
och bränsle, motsvarande 40 procent af det ordinarie arfvodet, dock med
begränsning till ett visst maximibelopp, motsvarande ungefärliga kostnaden
för* en bostadslägenhet af den storlek, som skäligen må anses tillkomma vederbörande
befattning skafvare, jämte erforderligt bränsle enligt gällande bränslestat.
För bestämmande af nämnda maximibelopp har kommittén alltså
till en början måst ingå i undersökning, i hvad mån respektive befattningar
inom styrelsen böra i afseende å bostadens storlek kunna jämtöras
med befattningar å distrikten, för hvilka kommittén afgifvit förslag
härutinnan; och har kommittén därvid ansett sig böra likställa
notarie och kamrerare samt öfrige till dessa aflöningskategorier hörande
befattningshafvare med distriktssekreterare, ban- och maskiningenjör af
2:a klass med flere, hvilka enligt kommitténs mening borde erhålla fem
rum och kök, samt byrådirektör och arkitekt med nuvarande afdelningsiöreståndare,
för hvilken högsta antalet rum utgör 6 jämte kök. Med
hänsyn till öfverdirektörens ställning och i öfverensstämmelse med hvad
som föreskrefs i nådiga brefvet den 23 december 1880 bör enligt kommitténs
mening för honom beräknas en våning på 7 rum och kök.
Förste bokhållare och bokhållare, underingenjörer, ritare och manliga
kontorsskrifvare böra jämnställas med motsvarande befattningar vid
distrikten, hvilka enligt sin tjänstegrad borde erhålla, förste bokhållare,
bokhållare och underingenjörer fyra rum och kök samt manlig kontorsskrifvare
och ritare tre rum och kök. Kvinnliga bokhållare böra kunna
åtnöjas med två rum och kök samt kvinnliga kontorsskrifvare med ett
rum och kök.
Vidkommande värdesättningen af bostadslägenheter af ofvannämnda
slag får kommittén hänvisa till sitt förslag härutinnan å sid. 200 och 116
beträffande befattningshafvare å distrikten, i enlighet hvarmed värdet
i Stockholm fastställts till, för en lägenhet om 6 rum och kök 1,800
kronor, för en lägenhet om 5 rum och kök 1,500 kronor, för en lägenhet
om 4 rum och kök 1,100 kronor, för en lägenhet om 3 rum
och kök 850 kronor, för en lägenhet om 2 rum och kök 650 kronor
samt för en lägenhet om ett rum och kök 400 kronor, allt med tillhörande
bränsle. För en lägenhet om 7 rum och kök jämte bränsle
229
anser kommittén värdet böra bestämmas till 2,000 kronor. De sålunda
fastställda värdena böra alltså enligt kommitténs mening angifva
maximibeloppet af den ersättning för bostad och bränsle, som
skulle tillkomma resp. befattningshafvare inom styrelsen, alltefter storleken
af den lägenhet, hvartill de, på sätt här ofvan angifvits, kunna
anses berättigade. Härvid torde böra anmärkas, att i fråga om befattningshafvare
af högre grad än notariegruppen skulle en dylik ersättning
af 40 procent redan å det begynnelsearfvode kommittén tänkt sig
öfverstiga resp. maximibelopp, hvarför beträffande dessa befattningar
maximum och minimum komma att sammanfalla.
Genom den här ofvan ifrågasatta reformen skulle den viktigaste
olikheten i aflöningsförhållanden mellan styrelsen och distrikten komma
att upphöra. För åstadkommande, så vidt möjligt, af full likformighet
uti aflöningssystemet inom hela statsbaneförvaltningen, anser sig kommittén
emellertid äfven böra föreslå, att den nuvarande skillnaden mellan
styrelsen och distrikten måtte upphöra beträffande dels arfvodets fördelning
i lön och tjänstgöringspenningar, dels löneförhöjningarnes hänförande
till lönen eller uppdelning i nyssnämnda beståndsdelar, dels ock
huru med aflöningen skall förfaras, då vederbörande af en eller annan
anledning icke tjänstgör. För kommitténs förslag härutinnan redogöres
närmare under resp. paragrafer i aflöningsreglementet.
Reglering af arbetstiden i styrelsen i sammanhang med kommitténs
förslag till lönereglering.
Frågan om utsträckning äf arbetstiden för statstjänare har under
senare tid kommit å dagordningen. Ett uppslag härtill gafs genom Riksdagens
skrifvelse af den 11 maj 1900, däri anhölls, att Kungl. Maj:t
ville låta verkställa utredning i fråga om gällande bestämmelser och
praxis beträffande ämbete- och tjänstemäns dagliga tjänstgöringstid.
Enligt hvad som framgår af en år 1901 till trycket befordrad »sammanfattning
af afgifna redogörelser beträffande statens ämbets- och tjänstemäns
dagliga tjänstgöringstid», skulle inom de centrala ämbetsverken
den dagliga arbetstiden å tjänsterummet i allmänhet utgöra emellan 4
och 5 timmar.
1902 års löneregleringskommitté har i sitt den 18 november 1903
afgifna utlåtande innefattande allmänna förutsättningar och grunder för
en reglering af löneförhållanden m. m. inom de centrala ämbetsverken
230
upptagit föreliggande fråga till pröfning och därvid såsom en allmän
förutsättning för de af kommittén afgifna löneregleringsförslag, föreslagit
ett stadgande, att samtliga ordinarie tjänstemän och betjänte
skulle, där ej för särskilda fall undantag efter pröfning medgåfves,
vara å tjänsterummen tillstädes minst sex timmar hvarje söckendag.
Inom ett centralt ämbetsverk har redan före afgifvandet af ofvannämnda
betänkande cn reform i berörda riktning blifvit genomförd
nämligen vid telegrafstyrelsen. I detta ämbetsverk har sedan gammalt
den totala arbetstiden beräknats .till 6 timmar hvarje helgfri dag, däraf
minst 4 timmar å tjänsterummet. Genom en den 23 december 1895
utfärdad arbetsordning för ämbets- och tjänstemännen därstädes utsträcktes
arbetstiden å tjänsterummet till 5 timmar, och slutligen har
telegrafstyrelsen i en den 25 september 1903 utfärdad ny arbetsordning
föreskrifvit, att arbetstiden å tjänsterummet för tjänstemännen i allmänhet
skulle beräknas till omkring 6 timmar hvarje söckendag men
kunde därutöfver utsträckas, när sådant af göromålens mängd eller beskaffenhet
erfordrades; dock att under juni, juli och augusti månader
byråchef ägde medgifva skälig förkortning i arbetstiden, likasom byråchef
kunde för enstaka fall medgifva kortare ledighet från göromålen.
Vidkommande förhållandena i ifrågavarande afseende vid statsbaneförvaltningen,
gäller inom styrelsen, att å dess byråer och en del kontor
den dagliga arbetstiden å tjänsterummet i regeln är fem timmar. Å
de tre största kontoren nämligen kontrollkontorct, milkontoret och statistiska
kontoret är den normala arbetstiden för kontorspersonalen bestämd
till sex timmar med en half timmes frukostrast. Personalen a
ban- och maskinafdelningarnes ritkontor har likaledes sex timmars arbetstid
men utan uppehåll. Hvad byråpersonalen angår, torde dock böra
anmärkas, att de högre tjänstemännen, öfverdirektör er och byrådirektörer,
i allmänhet äro tillstädes å tjänsterummen under längre tid än
fem timmar.
Beträffande arbetstiden å distrikten äro tjänsteförhållandena för
flertalet befattningshafvare sådana, att det icke låter sig göra att fixera
någon viss likformig tjänstgöringstid per dag. För tjänstemännen å de
flesta expeditioner och i allmänhet dem, som utföra kontorsgöromål, lärer
emellertid tjänstetiden å arbetsrummet kunna i regeln sättas till omkring
7 timmar. Med hänsyn till hvad sålunda i förevarande afseende
äger rum å distrikten, anser sig kommittén vid frågans behandling uteslutande
kunna sysselsätta sig med förhållandena inom styrelsen.
Hvad angår kommitténs ställning öfverhufvud taget till det föreliggande
spörsmålet, så finner kommittén en utsträckning af arbetstiden
231
å tjänsterummet utöfver den nu gällande stå väl öfverens med statsbaneförvaltningens
egenskap att vara ett affärsverk och. den däraf betingade
högre intensiteten i arbetssättet. I ett kommunikationsverk är
ock en högst betydande del af arbetskvantiteten i det hela af löpande
natur och af beskaffenhet att kräfva ett snabbt afgörande. Hvad de
högre tjänstemännen angår, så lära dessa redan nu, i anledning af den
tyngande arbetsbörda, som förekommer inom järnvägsstyrelsen, vara
nödsakade att dagligen, om också icke å ämbetsrummet, tillsätta en
tid i och för tjänsten af i medeltal 7 å 8 timmar. Annat är emellertid
förhållandet beträffande flertalet tjänstemän af lägre grad än de nyssnämnda.
I fråga om dessa torde i allmänhet gälla, att de utöfver den
ofvan angifna tjänstgöringstiden å ämbetslokalen icke utan särskild ersättning
utföra något arbete för statens järnvägars räkning.
Att under nuvarande löneförhållanden en effektiv utsträckning af
tjänstetiden för sist omförmälda tjänstemän icke gärna kunnat ifrågasättas,
torde vara tydligt, då nämligen vederbörande för sin existens
oftast lära vara nödsakade att genom särskildt arbete skaffa sig inkomster
utöfver det ordinarie arfvodet. Detta sker för närvarande dels
genom tjänstgöring på annat håll eller genom enskild verksamhet och
dels i afsevärd utsträckning genom s. k. öfvertidsarbete för statens
järnvägars räkning.
Hvad det förstnämnda förhållandet angår, kan kommittén icke finna
annat, än att det skulle lända tjänsten till fromma, om man, mot erbjudande
åt tjänstemannen af en aflöning, som fullt räckte till att fylla
de för hans ställning skäligen tillmätta lefnadsbehofven, toge hans intresse
och arbetskraft helt i anspråk.
Vidkommande öfvertidsarbetet, som särskildt förekommer å de stora
kontoren, gäller, att hvarje arbete, som för styrelsens räkning utföres
öfver den normala arbetstiden, betalas särskildt dels efter tid enligt viss
taxa i förhållande till vederbörandes aflöning och dels efter beting.
A kontrollkontoret, där på grund af personalens talrikhet och tjänsteförhållandena
i öfrigt öfvertidsarbetet för närvarande spelar en viktigroll,
skiljes på ordinarie öfvertid, utgörande 28 timmar i månaden, samt
extra ordinarie öfvertid eller den, som utöfver nämnda tid tages i anspråk
för arbete för kontorets räkning. För arbete å extra ordinarie
öfvertid erhålla befattningshafvare i lägre lönegrad ersättning efter en
något högre taxa än för arbete å den ordinarie öfvertiden. Hvad det
senare beträffar, är det å en del afdelningar å kontoret mera jämt fördeladt
under hela månaden, så att i medeltal arbetas minst 7 timmar
hvarje dag, under det att å andra afdelningar såväl det ordinarie som
232
det extra öfvertidsarbetet hufvudsakligast förekommer å vissa tider i
månaden. Något hinder för ordnande af arbetet så, att full sysselsättning
kan lämnas hela personalen å kontrollkontoret under 7 timmar
hvarje söckendag lärer, enligt hvad för kommittén blifvit upplyst, icke
förefinnas. Enligt den utredning, som kommittén införskaffat, äger
för närvarande öfvertidsarbete inom styrelsen rum i en utsträckning,
som icke kan anses normal. Sålunda uppgick under år 1905 sammanlagda
beloppet af öfvertidsersättning till ordinarie personal vid styrelsen
till omkring 138,758 kronor eller i medeltal 519 kronor för hvarje
befattningshafvare, som däraf kom i åtnjutande. Genom införande af
utsträckning i den normala arbetstiden synes detta öfvertidsarbete kunna,
om också icke helt och hållet försvinna så dock åtminstone inskränkas
till att förekomma hufvudsakligen under särskild! brådskande förhållanden.
Kommittén har icke förbisett — något som också 1902 års löneregleringskommitté
framhållit — att en hel del af det arbete, som tillkommer
särskild! de högre tjänstemännen, öfverdirektörer och byrådirektörer,
är af den beskaffenhet, att det kräfver mera ostördt tankearbete och fördenskull
lämpligast utföres i hemmet. Särskildt inom järnvägsstyrelsen,
där ärendena ofta äro af brådskande natur, lärer det icke kunna
undvikas, att nämnde tjänstemän under den tid, de vistas å tjänsterummet,
blifva utsatta för störande afbrott. Om för dessa tjänstemän
en arbetstid å tjänsterummet af exempelvis 7 timmar blefve obligatorisk,
och de därutöfver nödgades regelbundet utföra de mera kräfvande
arbetena i hemmet, skulle otvifvelaktigt arbetsbördan för dem blifva
alltför betungande. För styrelsens chef och ledamöter bör därför enligt
kommitténs mening någon viss arbetstid å tjänsterummet icke uttryckligen
föreskrifvas. För öfriga högre tjänstemän torde dessa förhållanden
lämpligen kunna ordnas så, att äfven om jämväl för dessa tjänstemän
en effektiv utsträckning af arbetstiden å tjänsterummet borde
såsom regel tillämpas, kunde vid de tillfällen, då vederbörande hade
under handläggning större ärenden, en lämplig afkortning af tjänstgöringstiden
å ämbetsrummet medgifvas. Möjligheten för samtlige
de högre tjänstemännen att mer än nu koncentrera sitt arbete till
tjänsterummet skulle i hög grad underlättas, om på de olika afdelningarna
inrättades upplysningskontor till allmänhetens betjänande och
i sammanhang därmed bestämdes, att de högre tjänstemännen i regel
mottoge besök af allmänheten endast vissa, för alla tjänstemännen lika
timmar under dagen, t. ex. kl. 11—1. Därutöfver kunde mycket vara
att vinna, om tjänstemännen sins emellan öfverenskomme att samråd
233
och öfverläggningai efter regel ägde rum endast under viss del af
arbetsdagen, t. ex. endast före eller endast efter måltidsrasten. På
detta sätt skulle viss del af dagen kunna under vanliga förhållanden
afses för sådant mera kräfvande arbete, som nu oftast måste förläggas
till hemmet.
Hvad slutligen angår det stora flertalet tjänstemän i styrelsen nämligen
de lägre tjänstemännen å byråerna samt all kontorspersonal, torde
det dem åliggande arbetet i de allra flesta fall vara af den beskaffenhet,
att det företrädesvis bör utföras å tjänsterummet, och i fråga om en
stor del af dessa skulle alltså den ifrågasatta utsträckningen komma att
väsentligt öka kvantiteten af det arbete, som utföres för det fastställda
arfvodet.
Beträffande måttet af den tjänstgöringstid, som kan ifrågasättas såsom
den normala, framgår af det föregående, att enligt kommitténs åsikt
den ifrågavarande reformen har till syfte att genom beredande af en
skälig löneinkomst ordna förhållandena så, att tjänstemännen må kunna
helt ägna sitt intresse och sin arbetskraft åt verkets tjänst. Då naturligtvis
arbetsförmågan är olika hos olika individer, gäller det att fastställa en
medelarbetstid, så bestämd, att alla kunna komma ut med densamma. Sedan
en dylik medeltid blifvit funnen, bör denna emellertid föreskrifvas såsom
minimitid, då naturligen verket måste göra anspråk på att under särskilda
förhållanden jämväl därutöfver taga vederbörandes arbetskraft i
anspråk. Kommittén för sin del finner sig böra föreslå denna minimitid
till 7 timmar hvarje söckendag. Att såsom 1902 års löneregleringskommitté
föreslagit, begränsa denna minimitid till 6 timmar anser kommittén
mindre lämpligt för järnvägsstyrelsens vidkommande. För en hel
del befattningshafvare, nämligen sådana, hvilkas arbete uteslutande
eller företrädesvis är af beskaffenhet att kunna utföras å tjänsterummet,
skulle nämligen denna arbetstid nog i allmänhet komma att utgöra den
totala ordinarie arbetstiden i tjänsten, medan åter för de högre tjänstemännen
arbetstiden, enligt hvad redan nu äger rum, skulle i regeln
icke oväsentligt komma att öfverstiga nämnda tidsmått; och det är just
detta missförhållande, som kommittén afser att undanrödja. För öfrigt
anser kommittén en arbetstid af 6 timmar icke vara till fylles för ernåendet
af ofvannämnda af kommittén angifna syftemål. Beträffande frågan
om den tid på dagen, till hvilken den af förevarande kommitté
föreslagna tjänstgöringen å tjänsterummet bör förläggas, torde det böra
öfverlämnas åt järnvägsstyrelsen att härom bestämma. Emellertid anser
sig kommittén böra uttala, att kommitténs förslag innebär fastställande
af 7 effektiva arbetstimmar hvarje dag och sålunda däri ej inberäknadt
30
23
uppehåll i arbetet för intagande af måltid. Kommittén har för sin del
intet att erinra däremot att, om sådant befinnes lämpligt, en viss förkortning
af den fastställda arbetstiden å tjänsterummet äger rum under
de tre sommarmånaderna.
Såsom ofvan blifvit antydt, sammanhänger emellertid ifrågavarande
reform med en reglering utaf aflöningsförhållandena på sådant sätt, att
vederbörande befattningshafvare icke skola behöfva för sin utkomst söka sig
arbete utöfver det, som under den ordinarie arbetstiden i verket förrättas.
Kommittén har också vid uppgörande af sitt löneförslag för styrelsens
tjänstemän tagit hänsyn härtill; och medan sålunda, å ena sidan, detta
löneförslag är uppgjord t under den förutsättning, att genom utsträckning
af arbetstiden å tjänsterummet alla befattningskafvares arbetskraft
till fullo utnyttjas för statens järnvägars räkning, har kommittén, å andra
sidan, sökt afväga lönesatserna så, att de icke blott motsvara den stegring
i lefnadskostnader, som under senare lider ägt rum, utan äfven
i viss mån utgöra ersättning för den inkomst, vederbörande kunnat
genom arbete vid sidan af den ordinarie tjänstgöringen förskaffa sig. Vid
nu anmärkta förhållanden är också uppenbart, att kommitténs förslag i
fråga om arbetstiden är ställdt i beroende af godkännande af löneförslaget.
Skulle en väsentlig'' nedsättning äga rum i de af kommittén
ifrågasatta lönerna för styrelsens tjänstemän, finner sig kommittén alltså
icke kunna förorda en utsträckning af arbetstiden å tjänsterummet.
Ändring i nu gällande grunder för löneförhöjning.
Innan kommittén öfvergår till behandlingen af frågan om de särskilda
lönesatserna för olika tjänstemannabefattningar, får kommittén
redogöra för en af kommittén omfattad åsikt angående ändring i nu
gällande grunder för löneförhöjning.
1 likhet med hvad som äger ruin beträffande statens tjänstemän i
allmänhet, äro tjänstemän i järnvägsstyrelsen med fast arfvode med
undantag af generaldirektören tillerkända två ålderstillägg, hvartdera å
500 kronor, hvilka utgå efter fem resp. tio år. Samma förhållande äger
äfven rum i fråga om tjänstemän å distrikten med fast arfvode af
3,000 kronor och därutöfver, dock med undantag för stationsinspektorer
å l:a och 2:a. klassens stationer, hvilka endast kunna erhålla ett ålderstillägg
å 500 kronor efter fem år. För tjänstemän å distrikten med
fast arfvode, som icke uppgår till 3,000 kronor, äro ålderstilläggen fastställda
till 300 kronor och utgå de med tre års mellanrum. Antalet
235
ålderstiUägg utgör inom ifrågavarande grupp för stationsinspektorsbefattning
å 3:e klassens station endast två men för öfriga dithörande
befattningar tre.
I fråga om tjänstemannabefattningar med arfvode efter klass gäller
uti ifrågavarande afseende, att befattningskafvare med begynnelsearfvode
af 1,800 kronor och därutöfver kunna erhålla två löneförhöjningar å
300 kronor med tre års mellanrum, att befattningshafvare med 1,500
kronor i begynnelsearfvode kunna erhålla tre löneförhöjningar likaledes
å 300 kronor och med tre års mellanrum, dock med undantag för stationsinspektor
å 5:e klassens station, för hvilken endast två löneförhöjningar
kunna ifrågakomma; samt att för befattningshafvare med begynnelsearfvode
under 1,500 kronor, olika grunder tillämpas i afseende
å såväl löneförhöjningarnas antal och belopp som tiderna, inom hvilka
de inträda. Äfven för en och samma befattning kan löneförhöjningsskalan
växla så, att förhöjning i aflöning inträder dels med två och
dels med tre års mellanrum, och att densamma utgör dels 120 och dels
300 kronor.
Vid behandlingen af frågan om grunder för löneförhöjningar för
betjäningen har kommittén uttalat sig för införande af större likformighet
och enkelhet i berörda afseende än hvad som nu äger rum. Kommitténs
förslag härutinnan beträffande betjäningen innefattar sålunda ett
konsekvent genomfördt system med 3-årsperioder mellan samtliga löneförhöjningar.
Kommittén har äfven sökt att i fråga om löneförhöjuingarnes
belopp tillämpa mera enhetliga grunder än de nu gällande,
så till vida som inom de särskilda hufvudgrupperna löneförhöjningarne
föreslagits till enahanda belopp i hela uppflyttningsskalan eller resp. 60,
120 och 300 kronor.
Äfven hvad tjänstemännen angår, synes det kommittén, som om
flera fördelar skulle vara förenade med ett löneförhöjningssystem, som
vore byggdt på principen om största möjliga likformighet mellan samtliga
tjänstemannabefattningar i afseende å såväl tiden mellan löneförhöjningarne
som beloppet af hvarje löneförhöjning. Enligt kommitténs mening
vinnes berörda syfte lämpligast dels genom införande äfven för samtliga
tjänstemannabefattningar af en uppflyttningsskala med tre år mellan löneförhöjningarne
och dels därigenom, att beloppet af hvarje löneförhöjning
likaledes för samtliga tjänstemannabefattningar bestämmes till 300 kronor.
För de högre aflönade tjänstemännen, hvilka nu, i likhet med
hvad som äger rum beträffande statens tjänstemän i allmänhet, i regel
åtnjuta två ålderstiUägg, hvartdera å 500 kronor, efter 5 resp. 10 år,
skulle den af kommittén ifrågasatta anordningen medföra, att löneför
-
236
höjningames antal blefve tre, och att sålunda slutaflöningen uppnås
efter 9 i stället för, såsom nu äger rum, efter 10 år.
Vid befordran från en lägre till en högre befattning inträffar det
ofta, att vederbörande befattningshafvare i den lägre befattningen intjänat
ett arfvode, som öfverstiger begynnelsearfvodet i den högre befattningen.
Då såsom en allmän regel gäller, att ingen vid befordran
skall få lägre aflöning än den han förut innehaft, men det enligt nuvarande
lönesystem icke sällan förekommer, att den aflöning, som vederbörande
vid befordringen innehar, icke finner motsvarighet i den högre
befattningen, plägar han erhålla skillnaden i form af särskild lönefyllnad.
En dylik anordning måste emellertid alltid betraktas såsom
mindre tillfredsställande.
Genom det af kommittén ifrågasatta systemet, till hvilket jämväl
hör, att aflöningsbeloppen för de särskilda befattningarne från den lägsta
till den högsta böra bestämmas så, att de bilda en likformig löneskala,
där visserligen begynnelsearfvodet i en högre befattning kan understiga
slutarfvodet i den lägre befattningen, men där i sådant fall vid befordran
från en lägre till närmast högre befattning inom den för den
senare befattningen bestämda aflöningen alltid påträffas ett belopp, som
motsvarar det, som vederbörande befattningshafvare innehaft i den förra
befattningen, undvikes ofvanberörda olägenhet. Då det vid statens järnvägar
är vanligt, att tjänstemännens befordringsväg går genom ett flertal
befattningar, finner kommittén det vara af största vikt att genom
införande af likformighet uti omhandlade afseende mellan olika befattningar
underlätta öfvergången från en befattning till en annan.
Enligt hvad som framgår af den här ofvan lämnade redogörelsen
för gällande regler för löneförhöjningar, tillämpas redan nu beträffande
ett flertal tjänstemanuabefattningar det af kommittén förordade systemet
med 300 kronors löneförhöjning med tre års mellanrum, hvadan alltså
detsamma icke innebär någon nyhet vid statens järnvägar. Gent emot
den invändning, som skulle kunna göras mot en utsträckning af systemet
till att gälla inom hela järnvägsförvaltningen eller att därigenom
likformigheten uti ifrågavarande afseende särskildt mellan styrelsen och
andra centrala ämbetsverk skulle upphäfvas, får kommittén ånyo betona
hvad kommittén vid flere tillfällen uttalat, eller att det enligt kommitténs
mening ligger större vikt uppå att åstadkomma likformighet i aflöningshänseende
inom verket än att bibehålla likställighet mellan en
del af verket och andra verk, och detta så mycket hällre som det hör
till sällsyntheterna, att befattningshafvare vid andra verk öfvergå till
statens järnvägars tjänst. De olägenheter åter, som äro förenade med
237
det nuvarande systemet, uppträda oupphörligen vid förflyttning af befattningshafvare
inom verket.
Beträffande löneförhöjningarnes antal liar kommittén här ofvan uttalat
sig för, att de i fråga om de högre aflönade tjänstemännen skulle
blifva tre, så att löneförhöjningsperioden, i nära anslutning till hvad
nu äger rum, varder begränsad till 9 år. För en del lägre aflönade
tjänstemän anser sig kommittén böra föreslå ännu en löneförhöjning så
att slutaflöningen för den, som kvarstår i samma befattning, uppnås
efter 12 år.
På grund af hvad sålunda anförts får kommittén föreslå:
att löneförhöjningarne inom samtliga tjänstemannabefattningar måtte
inträda med tre års mellanrum samt utgöra 300 kronor hvarje gång.
Kommitténs förslag till ordinarie arfvoden för tjänstemän vid
statens järnvägar.
Då kommittén härmed öfvergår till redogörelse för sitt förslag
rörande de särskilda lönesatserna för tjänstemän, anser sig kommittén
till en början böra i ett sammanhang behandla aflöningarne för styrelsens
tjänstemän.
Tjänstemän i järnvägsstyrelsen.
De lägsta manliga tjänstemannabefattningarne hos styrelsen utgöras
af Jcontorsskrifvarne, hvilka tjänstgöra å styrelsens byråer och kontor.
En särskild ställning bland kontorsskrifvarne intaga de, som äro
placerade å styrelsens administrativa afdelning. Dessa äga nämligen
juridisk utbildning och förrätta sådana sysslor, som i andra centrala
verk utföras af amanuenser. Öfriga kontorsskrifvare hafva i regel endast
uppfyllt sådana allmänna kompetensfordringar, som enligt gällande
instruktion äro föreskrifna för erhållande af tjänstemannabefattning vid
statens järnvägar. Det nuvarande arfvodet för manliga kontorsskrifvare
i styrelsen utgör lägst 1,080 högst 2,700 kronor. T afseende härå må
anmärkas, att nämnda begynnelsearfvode under senare åren icke kommit
till användning, utan har styrelsen i sina till Kungl. Maj:t ingifna förslag
till arfvodes- och kostnadsstater upptagit såsom lägsta arfvode för
kontorsskrifvare 1,200 kronor. Enligt gällande grunder för löneförhöjningar
skulle vederbörande efter två år erhålla sistnämnda arfvode och
efter ytterligare två år 1,500 kronor, hvarefter arfvodet med tre års
Manliga kontor
s skri/ vare.
238
mellanrum ökas med 300 kronor, så att högsta arfvodet, 2,700 kronor,
skulle erhållas efter 16 år. Vid 1897 års lönereglering skedde ingen
annan ändring beträffande den för kontorsskrifvare i styrelsen jämlikt
1874 års aflöningsreglemente bestämda aflöning än att minimiarfvodet
höjdes till nuvarande belopp, hvaremot dåvarande maximiarfvode, 2,400
kronor bibehölls oförändra dt. Höjningen af detta senare till 2,700 kronor
genomfördes vid 1901 års riksdag.
Bland tjänstemän inom andra verk, hvilka i afseende å utbildning
och tjänsteställning kunna jämföras med de lägst aflönade tjänstemännen
vid statens järnvägar, må nämnas postexpeditörer af i:a och 2:a
lönegraden samt telegrafassistenter äfvensom kammarskrifvare i tullverket.
För postexpeditörer af l:a lönegraden utgör arfvodet lägst 2,500
högst 3,300 kronor, hvilket senare arfvode uppnås efter 10 år. Postexpeditörer
af 2:a graden samt assistenter vid telegrafverket börja med
2,200 kronor samt erhålla 2,800 kronor likaledes efter 10 år. Alderstilläggen,
två till antalet, utgöra för förstnämnda befattning 400 kronor
samt för de senare befattningarne 300 kronor.
Kammarskrifvare i tullverket, som äro placerade i Stockholm, erhålla
såsom beg-ynnelsearfvode 2,600 kronor. Med två ålderstillägg, hvardera
å 500 kronor, uppgår arfvodet efter 10 år till 3,600 kronor.
Vid jämförelse mellan ofvaunämnda befattningshafvare bör anmärkas,
att befordran till ordinarie tjänst första gången torde ske afsevärdt
senare vid tullverket än vid de öfrig-a verken samt vid postverket något
senare än vid statens järnvägar. Vid telegrafverket och statens järnvägar
torde förhållandena i berörda afseende för närvarande vara ungefärligen
likställda.
Vid uppgörande af sitt förslag till arfvode för den lägsta aflöningsgruppen
bland betjänte har kommittén ansett sig böra utgå ifrån det
belopp, som under nuvarande förhållanden kan anses utgöra skäligt existensminimum
för eu familj i den lefnadsställning, som nämnda befattningshafvare
intaga vid början af familjens tillvaro. Äfven då det gäller
att bestämma aflöningen för manliga tjänstemän i lägsta graden vid statens
järnvägar, bör man enligt kommitténs mening taga hänsyn till motsvarande
förhållande. Det bör nämligen ligga i statens eget intresse
att tillmäta aflöningen så, att den sätter tjänstemannen i stånd att inom
eu icke alltför lång tid efter det han erhållit ordinarie tjänst bilda familj.
Någon statistisk utredning i berörda afseende, som afser personer i den
ställning, hvilken må anses tillkomma nu omhandlade tjänstemän, har
kommittén icke haft tillgänglig, men i några af de till kommittén ingifna
petitioner i lönefrågan hafva försök gjorts att genom infordrande
239
af uppgifter från järnvägstjänstemän lämna material för belysning af
förevarande spörsmål.
Uti framställningen frän »De lägre tjänstemännens vid statens järnvägar
förening» har sålunda en sammanställning gjorts utaf 409 inkomna
uppgifter, hvilken gifver vid handen, att de skäliga lefnadskostnaderna
för en gift tjänsteman i lägsta aflöningsgraden utan barn ansetts vara
i medeltal 2,695 kronor. Med hänsyn härtill har i nämnda framställning
ifrågasatts ett genomsnittsarfvode såsom minimum i de lägsta manliga
befattningarne af 2,400 kronor.
Till belysning af frågan om lefnadskostnaderna i Stockholm för en
tjänstemannafamilj, bestående af man, hustru och två barn samt en tjänare,
har uti en framställning från bokhållaren G. R. Gillberg med flere
tjänstemän å järnvägsstyrelsens kontrollkontor åberopats följande tablå:
Bostad ...................................................
Föda (85 öre pr person och dag)
Kläder ...........................................
Bränsle..................................................
Lyse ......................................................
Husgeråd och dess underhåll.........
Barnens skolgång (böcker och an
Läkare och medicin........................
Skatter..............................................
Lön till tjänare ................................
Tvätt m. m. .......................................
Diverse................................................
................ kr. 800
—
.................... »
1,551
25
.................... »
450
—
................... » 160
—
.................... »
30
—
................... »
75
—
kostnader) »
225
—
................... »
30
—
................... »
225
—
................... »
150
—
................... » 60
—
.................. »
300
—
Summa kr. 4,056
25
Såsom önskemål i fråga om aflöningen för manlig kontorsskrifvare
i styrelsen har i ofvanberörda framställning från tjänstemän å styrelsens
kontrollkontor uttalats, att begynnelsearfvodet borde utgöra 2,500 kronor
med tre ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor efter resp. 5, 10 och 15
år. I sammanhang härmed har oc-k framhållits såsom önskvärdt, att
öfvertidsersättningen, hvilken vid sjukdom eller nedsatt arbetsförmåga
helt och hållet eller delvis bortfaller, måtte öfvergå till en fast aflöningsform.
Enligt hvad som förut framhållits, har kommittén vid uppgörande
af sitt förslag till aflöningar för tjänstemännen haft för ögonen att i
möjligaste mån söka utjämna förhållandena i aflöningshänseende mellan
ungefärligen likställda tjänstemän i styrelsen och vid distrikten. En
240
särskild grund för en dylik anordning i fråga om tjänstemännen i de
lägst aflönade graderna föreligger därutinnan att, såsom ofvan blifvit
antydt, deras aflöning måste i viss mån rätta sig efter hvad som kan
anses utgöra en anständig bergning för personer uti ifrågavarande tjänsteställning.
Kommittén anser sig alltså böra föreslå samma ordinarie arfvode
för manlig kontorsskrifvare i styrelsen och vid distrikten, stationsskrifvare
samt ritare, därvid olikheten i lefnadskostnader å olika orter får,
i don mån detta kan ske, utjämnas genom den lägre eller högre ersättningen
för bostad och bränsle.
Hvad särskildt angår den tjänstemannagrupp, hvarom närmast är
fråga, eller kontorsskrifvarne i styrelsen, lärer vid bestämmande af arfvodet
för dem icke kunna helt och hållet bortses från den inkomst från
öfvertidsarbete, som i afsevärd mån förekommer å styrelsens kontor, särskildt
de större, nämligen kontroll-, mil- och statistiska kontoren. Genom
den af kommittén förordade utsträckningen af tjänstgöringstiden
till 7 timmar, som utgör förutsättningen för af kommittén föreslagna
löner för styrelsens tjänstemän, och som i och för sig bör betinga ökning
af det ordinarie arfvodet, kommer nämligen öfvertidsersättningen
till största delen att försvinna. Detta gäller framför allt den förut i ett
annat sammanhang sid. 231 omförmälda s. k. ordinarie öfvertiden å kontrollkontoret,
utgörande 28 timmar i månaden. Enligt hvad som framgår
af en genom kommitténs försorg verkställd utredning i berörda afseende,
uppgick ersättningen för arbete å ordinarie öfvertid under år 1905 beträffande
manliga kontorsskrifvare å kontrollkontoret i medeltal till 501
kronor 82 öre för 22 kontorsskrifvare med arfvode af 2,700 kronor,
till 441 kronor 29 öre för 5 kontorsskrifvare med arfvode af 2,400 kronor,
till 367 kronor 28 öre för 12 kontorsskrifvare med arfvode af 2,100
kronor, till 304 kronor 19 öre för 16 kontorsskrifvare med arfvode af
1,800 kronor, till 269 kronor 96 öre för 36 kontorsskrifvare med arfvode
af 1,500 kronor samt till 198 kronor 87 öre för 23 kontorsskrifvare
med arfvode af 1,200 kronor. Sammanlagda beloppet af ordinarie
och extra öfvertidsersättning utgjorde för ofvannämnda kontorsskrifvare
med arfvode af 2,700 kronor i medeltal 793 kronor 37 öre samt för
kontorsskrifvarne med lägsta arfvode i medeltal 376 kronor 19 öre.
Å de öfriga större kontoren äro inkomsterna för öfvertidsarbete
mera växlande, men uppgå de äfven här till betydande belopp.
V id bestämmande af aflöningen för manliga kontorsskrifvare i styrelsen
bör afseende jämväl fästas vid deras ogynsamma ställning i afseende
å befordran. Detta gäller framför allt kontorsskrifvarne å kontrollkontoret,
där största antalet af dem äro anställda. Enligt 1906 års
241
arfvodesstat funnos nämligen å kontrollkontoret 119 manliga kontorsskrifvare,
21 bokhållare samt 8 förste kontrollörer och kontrollörer. Häraf
framgår, att kontorsskrifvarnes befordringsntsikter äro synnerligen små
och att ett flertal af dem komma att kvarstanna i graden intill framskriden
ålder.
På grund af såväl den ökning i lefnadskostnader, som inträdt sedan
aflöningen för nu ifrågavarande tjänstemän senast fastställdes, som ock
den af kommittén förordade utsträckning af tjänstgöringstiden och med
hänsyn jämväl till de för tjänstemännen i lägsta lönegraden vid postoch
telegrafverken fastställda aflöningar finner sig kommittén böra föreslå
det ordinarie arfvodet för manliga kontorsskrifvare i styrelsen till
lägst 1,500 högst 2,700 kronor, livilket senare arfvode enligt de allmänna
reglerna för löneförhöjning, kommer att uppnås efter 12 år. Härtill
kommer ersättning för bostad och bränsle, som enligt förut angifna
grunder belöper sig till lägst 600 högst 850 kronor, sa att hela aflöningen
kommer att utgöra lägst 2,100 högst 3,550 kronor.
Om hänsyn tages till dyrtidstillägget, medför detta förslag en ökning
i det nu i regel utgående lägsta arfvodet med 780 kronor eller
omkring 59 procent samt i högsta arfvodet med 580 kronor eller omkring
19 procent. Detta skulle, särskildt hvad angår begynnelsearfvodet, kunna
synas innebära en mer än skälig aflöningsförbättring, men enligt kommitténs
mening är densamma fullt befogad, då nämligen i jämförelse
med motsvarande tjänstebefattningar i post- och telegrafverken aflöningarne
för nu ifrågavarande tjänstemän vid statens järnvägar synas kommittén
hafva hållits allt för låga. Om därjämte den nu utgående ersättningen
för ordinarie öfvertid tages i betraktande, utgör ökningen för
kontorsskrifvare med lägsta arfvode omkring 580 kronor samt för kontorsskrifvarne
i högsta lönegraden endast omkring 80 kronor.
Jämföres den af kommittén nu föreslagna aflöningen med de förut angifna
aflöningarne för postexpeditörer af 2:a lönegraden samt assistenter vid
telegrafverket, så kommer i allt fall kontorsskrifvarens lägsta arfvode att
med 100 kronor understiga motsvarande arfvode för nyssnämnde tjänstemän
vid posten och telegrafen, hvilket kan motiveras däraf, att kontorsskrifvaren
erhåller ordinarie befattning tidigare än åtminstone posttjänstemannen.
Däremot öfverstiger maximiaflöningen för kontorsskrifvaren
högsta arfvodet för en postexpeditör af l:a lönegraden med 250 kronor,
hvilket åter betingas däraf, att kontorsskrifvaren når sin högsta aflöning
två år senare än postexpeditören.
De å styrelsens byråer och kontor anställda kvinnliga kontorsskrifvarne
utföra i stor utsträckning samma slags arbete som de manliga,
31
Kommitténs
förslag till
aflöning för
manliga kontorsskrifvare.
Kvinnliga
kontorsskrif
vare.
242
d. v. s. verkligt kontorsarbete. Endast ett fåtal syssla uteslutande med
renskrifningsarbete. Före 1897 års lönereglering fanns i aflöningsreglementet
ingen skillnad angifven mellan manliga ocli kvinnliga kontorsskrifvare
i afseende å aflöning, ehuru enligt praxis det högsta arfvodet
för kvinnlig kontorsskrifvare utgjorde 1,800 kronor. Enligt gällande
aflöningsreglemente utgör arfvodet lägst 900 kronor högst 1,500 kronor,
hvilket senare arfvode jämlikt grunderna för löneförhöjning skulle uppnås
efter 10 år. I likhet med hvad som numera, på sätt ofvan nämnts,
äger rum beträffande de manliga kontorsskrifvarne, har under senare
tider ofvannämnda begynnelsearfvode icke kommit till användning, utan
få vederbörande börja med 960 kronor.
Beträffande aflöningarne för motsvarande kvinnliga tjänstemannabefattningar
i andra verk gäller, hvad postverket angår, att kvinnliga
postexpeditörer af 4:e lönegraden börja med 1,500 kronor, hvilken aflöning
ökas efter 5 år med 150 kronor och efter 10 år med ytterligare
150 kronor. Postexpeditörer af 3:e lönegraden börja med 1,750 kronor
och erhålla ålderstillägg efter nyssnämnda grunder, så att en högsta
aflöning af 2,050 kronor uppnås efter 10 år.
För kvinnlig telegrafist utgör aflöningen lägst 1,300 högst 1,600
kronor.
Under framhållande af obilligheten däraf, att aflöningsförhållandena
för mi ifrågavarande kvinnliga befattningshafvare blifvit genom 1897
års lönereglering betydligt försämrade, har uti en till kommittén ingifven
framställning från Anna Dahlgren med flere kvinnliga kontorsskrifvare
vid styrelsens byråer och kontor anhållits, att aflöningen för dem
måtte bestämmas till lägst 1,200 kronor, hvilken aflöning borde ökas
efter 3 års tjänstgöring till 1,500 kronor, efter ytterligare 3 år till
1,800 kronor samt slutligen, äfvenledes efter 3 år, till 2,100 kronor.
För belysning af frågan om lefnadslcostnaderna i Stockholm för en
ogift kvinna i den ställning, som här afses, har i nyssnämnda framställning
åberopats kostnaden för hel inackordering för en dylik kvinna här
i staden. Enligt hvad framställningen bifogade uppgifter härutinnan
från två uthyrnings- och inackorderingsbyråer utvisa, belöper sig nämnda
kostnad till lägst 85 högst 125 kronor i månaden.
Vid bestämmande utaf aflöningen för en kvinnlig tjänstemannabefattning
i förhållande till den aflöning, som anses böra tillkomma eu
motsvarande befattning med manliga innehafvare, kan man icke bortse
från den skillnad i lefnadskostnader, som äger rum emellan man och
kvinna. Vidare gäller beträffande aflöningen för en manlig befattningshafvare
i den tjänstegrad, hvarom nu är fråga, att densamma bör af
-
243
vägas så, att vederbörande åtminstone någon tid etter det han befordrats
till ordinarie anställning sättes i stånd att bilda egen familj, hvilket
förhållande icke äger sin motsvarighet i fråga om en kvinna. Härtill
kommer, att för den manlige befattningshafvaren växa lefnadsbehotven
i regeln under en längre tidrymd till följd af familjens tillväxt,
under det att de för en kvinna hålla sig mera konstanta. Sistnämnda
förhållande betingar därföre en längre löneförhöjningsperiod lör mannen
än för kvinnan.
Äfven åtskilliga bland de kvinnliga kontorsskrifvarne i styrelsen
uppbära icke obetydliga extra inkomster i form af öfvertidsersättning.
A kontrollkontoret uppgick exempelvis under år 1905 den ordinarie
öfvertidsersättningen i medeltal för 13 kontorsskrifvare med arfvode af
1,500 kronor till 237 kronor 95 öre samt för 35 kontorsskrifvare med
arfvode af 960 kronor till 165 kronor 57 öre. Sammanlagda beloppet
af all öfvertidsersättning för ifrågavarande kvinnliga kontorsskrifvare
utgjorde i medeltal för samma år resp. 39o kronor 13 öre och 233
kronor 14 öre.
.
Vid öfvervägande af ofvan anförda omständigheter finner kommittén *£%***£
arfvodet för de kvinnliga kontorsskrifvarne i styrelsen böra bestämmas aflöning för
till lägst 1,080 högst 1,500 kronor. Med hänsyn till ofvanberörda särskilda
synpunkter, som göra sig gällande i iråga om sättet^ för bestämmande
af aflöningen för kvinnliga tjänstemän, har kommittén ansett sig
böra inskränka löneförhöjningarnes antal till två, den första å 120 kronor
och den andra å 300 kronor, hvilka bägge enligt vanliga regler
skulle inträda med 3 års mellanrum. I afseende å beloppet af den sista
löneförhöjningen må anmärkas, att härutinnan föreligger ett undantag
från den eljest af kommittén tillämpade principen, att. vid befattningar
med begynnelsearfvode under 1,200 kronor arfvodet vid löneförhöjning
stiger med allenast 120 kronor, livilket undantag emellertid motiveras
af önskvärdheten att förkorta uppflyttningsperioden för kvinnliga belättni
ngshafv a re.
I fråga om den del al aflöningen, som borde utgöras af ersättning
för bostad och vedbrand, har såsom förut anmärkts vid behandling af
frågan om införande af dylik ersättning för styrelsens tjänstemän, denna
för0 därstädes anställd kvinnlig kontorsskrifvare af kommittén föreslagits
till 400 kronor, motsvarande värdet af ett rum och kök. Totalbeloppet
af aflöningen kommer sålunda att utgöra lägst 1,480 och högst 1,900
kronor, livilket innebär en höjning af aflöningen enligt gällande bestämmelser,
dyrtidstillägget inberäknadt, af 424 kronor eller omkring 40
procent utaf den nu tillämpade lägsta aflöningssatsen samt 250 kronor
244
Ritare.
eller omkring 15 procent af högsta aflöningen. Om hänsyn äfven tages
till den ofvan angifna ordinarie öfvertidsersättningen för dem, som åtnjuta
sådan, skulle höjningen utgöra omkring 257 kronor för en kvinnlig
kontorsskrifvare med arfvode af 960 kronor, hvaremot löneförbättringen
i afseende å slutaflöningen hufvudsakligen komme att bestå däruti, att
vederbörande skulle erhålla hela den nu omförmälda löneinkomsten i
form af ordinarie arfvode.
En jämförelse mellan den sålunda föreslagna aflöningen och hvad
som gäller beträffande kvinnliga postexpeditörer utvisar, att begynnelseaflöningen
för den kvinnliga kontorsskrifvaren med endast 20 kronor
skulle understiga lägsta arfvodet för eu kvinnlig postexpeditör i 4:e lönegraden,
men att slutaflöningen skulle blifva 150 kronor lägre för den kvinnliga
kontorsskrifvaren än för en kvinnlig postexpeditör i 3:e lönegraden.
1 afseende å den nu gjorda jämförelsen bör erinras, att befordran till
ordinarie tjänst för nu ifrågavarande befattningshafvare i regeln torde
ske senare i posten än vid järnvägen, samt att den kvinnliga kontorsskrifvaren
skulle uppnå sin högsta aflöning betydligt tidigare än hvad
fallet är beträffande en kvinnlig postexpeditör i 3:e lönegraden.
En särskild undantagsställning intaga de kvinnliga kontorsskrifvare
å mil- och kontrollkontoren, 5 till antalet, hvilka kvarstå på äldre stat
än den nuvarande och i enlighet härmed åtnjuta ett arfvode af 1,800
kronor. Då dessa befattningshafvare därjämte uppbära dyrtidstillägg
samt öfvertidsersättning, hvilken för år 1905 uppgick till i medeltal 622
kronor för hvar och en, skulle de, med hänsyn därtill att större delen
af öfvertidsersättningen komme att upphöra till följd af arbetstidens utsträckning,
lida en afsevärd minskning i nuvarande löneinkomster. 1
betraktande däraf att nu ifrågavarande kvinnliga kontorsskrifvare, i motsats
till deras manliga kamrater, för hvilka ett liknande förhållande skulle
kunna inträffa, icke lära äga någon utsikt att i framtiden erhålla förbättring
i lönevillkor, anser kommittén billigheten kräfva, att de i någon
mån erhålla godtgörelse för minskad löneinkomst till följd af den nya
lönestatens tilllämpning; och ämnar kommittén framlägga förslag härom
i sammanhang med behandlingen af frågan om öfvergångsbestämmelser.
Å styrelsens tekniska byråer finnas för närvarande anställda ritare,
för hvilken befattning icke några andra kompetensvillkor äro föreskrifna
än de, som i 50 § i gällande instruktion äro angifna för erhållande
af tjänstemannabefattning i allmänhet vid styrelsen. Kommittén anser
sig böra föreslå, att i styrelsen liksom å distrikten måtte kunna anställas
underingenjörer, hvilka tjänster borde besättas dels med personer, som
245
aflagt högre teknisk examen och sålunda kunna avancera till högre befattningar,
och dels med personer, som i likhet med hvad nu är föreskrivet
beträffande underingenjörer vid distrikten, aflagt lägre teknisk
examen. Emellertid förefinnes i alla fall behof att fortfarande kunna
för utförande af ritgöromål anställa ordinarie ritare, för hvilka endast
berörda för tjänstemän vid styrelsen i allmänhet stadgade utbildning
borde vara obligatorisk. Dessa ritare anser kommittén böra i aflöningshänseende
likställas med manliga kontorsskrifvare och sålunda erhålla
ordinarie arfvode med lägst 1,500 högst 2,700 kronor eller med tillagd
ersättning för bostad och bränsle lägst 2,100 högst 3,550 kronor.
Den sålunda föreslagna anordningen innebär egentligen en uppdelning
af den nuvarande ritaregruppen i enlighet med de grundsatser,
kommittén förut tillämpat i liknande fall, i syfte att på ett lämpligare
sätt än hvad nu sker afpassa aflöningen efter det mer eller mindre
kräfvande arbete, som utföres af befattningshafvare, för närvarande tillhörande
en gemensam aflöningsgrupp.
Begvnnelsearfvodet för ritare i styrelsen utgör för närvarande 2,100
kronor, hvilket arfvode efter 3 år ökas till 2,400 kronor och efter
ytterligare 3 år till 2,700 kronor. Om hänsyn tages till dvrtidstillägget,
skulle kommitténs förslag till aflöning för ritare alltså endast medföra
löneförbättring för sådana innehafvare af nämnda befattning, hvilka
kunna tilldelas den för minst 9 tjänstår bestämda aflöning, hvaremot
ritare med lägre antal tjänstår skulle med tillämpning af kommitténs
löneförslag blifva sämre ställda i aflöningshänseende än för närvarande.
Ett dylikt förhållande står emellertid i samband med de principer, som
ligga till grund för af kommittén föreslagna uppdelningar af befattningar
i allmänhet; och hvad angår nuvarande innehafvare af ifrågavarande
befattning, skulle» vederbörande enligt kommitténs mening hållas skadeslös
genom ett allmänt stadgande att ingen tjänstehafvare skall på grund
af den nya lönestaten lida minskning i nu innehafvande löneförmåner.
För ritare, som på grund af tjänsteålder kunna anses berättigade till den
nya slutlönen, innebär emellertid kommitténs förslag en icke oväsentlig
ökning i aflöningen.
Närmast öfver de manliga kontorsskrifvarne i tjänstegrad och Bokhållare.
aflöning stå bokhällarne. Lägsta arfvodet för dem utgör 2,400 kronor,
hvilket arfvode efter 3 år ökas till 2,700 kronor och efter ytterligare
3 år till 3,000 kronor. I fråga om en stor del af dessa tjänstemän
gäller, att de utföra samma arbeten som kontorsskrifvarne, i anledning
hvaraf bokhållarebefattningen i en del fall endast utgör en högre aflöninersurad.
Å de större kontoren särskildt kontrollkontoret utöfvar dåre
O
O
Kommitténs
förslag, till
aflöning för
förste bokhållare
och
bokhållare.
246
mot en del bokhållare en mera sjelfständig verksamhet såsom ledare af
vissa arbeten. Detta förhållande har gifvit föreståndaren för nämnda
kontor anledning till en framställning om inrättande därstädes vid sidan
af de nuvarande kontrollörstj änsterna, af särskilda »andre kontrollörsbefattningar»,
hvilkas innehafvare skulle förestå vissa underafdelning,ar
å kontoret. Kommittén, som, på sätt här ofvan i fråga om ritarne framhållits,
i flere fall föreslagit uppdelningar af nuvarande befattningar i
ändamål att bereda de tjänsteinnehafvare inom en viss grupp, åt
hvilka mera ansvarsfulla sysslor äro anförtrodda, ett däremot svarande
högre ordinarie arfvode, finner sig böra så till vida omfatta förenämnda
förslag, att kommittén vill förorda inrättande af bokhållarebefattningar
af en högre grad under benämningen förste bokhållare. Detta förslag
innebär icke ökning af antalet bokhållare utan endast, såsom nyss antydts,
en uppdelning af den nuvarande bokhållarekåren; och får kommittén
särskildt betona, att enligt kommitténs mening de sålunda föreslagna
nya befattningarne äro afsedda endast för sådana tjänstemän,
som å styrelsens kontor tjänstgöra såsom verkliga arbetsledare under
kontorsföreståndarne eller, hvad kontrollkontoret beträffar, under afdeldelningsförestånd
arne.
För förste bokhållare får kommittén föreslå det ordinarie arfvodet
till lägst 2,400 kronor med fyra löneförhöjningar å 300 kronor så att
högsta arfvodet efter 12 år uppgår till 3,600 kronor. Med tillägg af
ersättning för hyra och bränsle, hvilken ersättning enligt af kommittén
angifna grunder skulle kunna uppgå till ett belopp, motsvarande kostnaden
för en bostad om fyra rum och kök jämte bränsle, samt utgöra
lägst 960 högst 1,100 kronor, kommer hela aflöningen för ifrågavarande
tjänsteman att uppgå till lägst 3,360 högst 4,700 kronor.
Arfvodet för bokhållare anser sig kommittén böra sätta till lägst
2,100 högst 3,300 kronor med samma löneförhöjningsskala som för förste
bokhållare. Beträffande den del af aflöningen, som skall motsvara ersättningen
för bostad och bränsle, böra enligt kommitténs härutinnan
afgifna förslag bokhållarne i afseende å maximibeloppet likställas med
förste bokhållare och sålunda erhålla högst 1,100 kronor. På grund af
procentberäkningen kommer däremot nämnda ersättning för en bokhållare
med lägsta arfvode att utgöra 840 kronor. Sammanlagda beloppet af bokhållarnes
aflöning kommer alltså att utgöra lägst 2,940 högst 4,400 kronor.
Uti ofvannämnda framställning från tjänstemännen vid kontrollkontoret
har aflöningen för manliga bokhållare föreslagits till 3,500 kronor
såsom begynnelsearfvode med två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor,
efter 5 resp. 10 år, hvarjämte, bland annat, begärts, att kontrollörsbefattningarnes
antal måtte väsentligt ökas.
247
Jämförd med de manliga bokhållarnes nuvarande aflöning, dyrtidstillägget
inberäknadt, medför den af kommittén föreslagna aflöningen
för bokhållare en ökning af lägsta arfvodet med 300 kronor eller omkring
11 procent och af högsta arfvodet med 1,100 kronor eller omkring
33 procent. För dem, som befordras till förste bokhållare och hvilka i
regeln därvid hafva såsom bokhållare uppnått högre aflöning än den för
förste bokhållare föreslagna minimiaflöningen, skulle ökningen i slutaflöningen
utgöra 1,400 kronor eller omkring 42 procent. Kommitténs
förslag tili aflöning för manliga bokhållare i styrelsen innebär sålunda
hufvudsakligen en väsentlig höjning af slutaflöningen; och har kommittén
därvid i främsta rummet tagit hänsyn därtill, att större delen af
bokhållarne på grund af ringa befordringsmöjligheter komma att kvarstanna
i denna tjänstegrad. Därjämte har kommittén, liksom i öfriga
fall vid behandlingen af frågan om aflöningarna för tjänstemännen i
styrelsen, beaktat de ökade kraf, som ställas på vederbörande befattningshafvare
genom förslaget om tjänstetidens utsträckning. I detta
sammanhang bör erinras, att jämväl bokhållarne uppbära afsevärda extra
inkomster i form af öfvertidsersättning, hvilka genom nyssnämnda anordning
komma att till större delen försvinna. För 20 bokhållare å
kontrollkontoret med arfvode af 3,000 kronor uppgick år 1905 ersättningen
för ordinarie öfvertidsarbete i medeltal till 556 kronor 72 öre; och utgjorde
hela beloppet af all dylik ersättning för nämnda tjänstemän under samma
år i medeltal 810 kronor 87 öre. Tre bokhållare å milkontoret, af hvilka
en med arfvode af 3,000 kronor, en med arfvode af 2,700 kronor och en
med arfvode af 2,400 kronor, uppburo i ersättning för öfvertidsarbete under
nyssnämnda år resp. 900 kronor, 1,012 kronor 12 öre och 952 kronor
41 öre. A statistiska kontoret utgjorde under samma år för tre bokhållare
med arfvode å 3,000 kronor inkomsten af öfvertidsersättning i
medeltal 1,361 kronor 99 öre. För en del af dessa tjänstemän nämligen
sådana, hvilka ännu icke uppnått den tjänsteålder, att de kunna blifva
berättigade till den af kommittén för bokhållare föreslagna aflöning i de
högre lönegraderna, kan det nog komma att inträffa, att de lida någon
minskning i sin nuvarande löneinkomst. Härvid bör dock ej förbises den
stora fördelen för vederbörande att få större delen af öfvertidsersättningen
omförd i ordinarie aflöning.
Efter därom af järnvägsstyrelsen afgifvet förslag medgaf 1906 års Kvinnliga
Riksdag, med bifall till Kungl. Maj:ts framställning i ämnet, att bland bokhållare.
tjänstemän inom järnvägsstyrelsen finge upptagas kvinnliga bokhållare
med lägsta arfvode af 1,800 kronor och högsta arfvode af 2,400 kronor.
Då nämnda arfvode torde hafva bestämts med anpassning till den nu
gällande löneskalan, anser sig kommittén, utan hinder däraf att befatt
-
248
Underingen
jörer.
ningen så nyligen inrättats, böra föreslå förhöjning af aflöningen, så
att densamma kommer i rätt förhållande till den aflöning, kommittén
tänkt sig för, å ena sidan, manliga bokhållare och å den andra, kvinnliga
kontorsskrifvare. I betraktande häraf bör enligt kommitténs mening
arfvodet för ifrågavarande befattning sättas till lägst 1,500 kronor med
två löneförhöjningar å 300 kronor, så att högsta arfvodet, 2,100 kronor,
efter vanliga regler uppnås efter 6 år. Ersättningen för bostad och
bränsle har kommittén ansett böra för kvinnliga bokhållare tillmätas så,
att den kan motsvara kostnaden för en bostad om två rum och kök
jämte bränsle; och skulle densamma utgöra lägst 600 högst 650 kronor.
Hela aflöningen skulle alltså uppgå till lägst 2,100 högst 2,750 kronor.
Till samma aflöningsgrupp som förste bokhållarne anser kommittén
de föreslagna nya underingenjörsbefattningarne i styrelsen böra hänföras.
Deras arfvode skulle sålunda utgöra lägst 2,400 högst 3,600 kronor
eller med tillagd ersättning för bostad och bränsle lägst 3,360 högst
4,700 kronor. Såsom motiv för sitt förslag härutinnan får kommittén
anföra, att nu omhandlade befattning kommer att för sådana underingenjörer,
hvilka endast aflagt lägre teknisk examen, bilda slutpunkten af
deras befordringsbana, hvilket förhållande kommittén särskildt beaktat, då
det gällt slutaflöningen. Hvad åter angår de underingenjörer, hvilka
innehafva sådan teknisk utbildning, som utgör villkor för befordran till
högre befattning i styrelsen eller å linjen, är icke meningen att de skola
kvarstanna i underingenjörsgraden. Då det emellertid kan inträffa, dels
att en underingenjör, oaktadt han äger goda kunskaper och är skicklig
i sitt arbete, icke besitter de egenskaper, som göra honom lämplig att
föra befäl, eller ock att ett stillastående i befordringsförhållandena gör
sig gällande, samt vederbörande på grund af dessa förhållanden kan
komma att kvarstanna i graden antingen under hela sin tjänstetid eller
åtminstone en längre tid, bör äfven hänsyn härtill tagas vid bestämmande
af aflöningen för ifrågavarande befattning.
I tjänstegrad och aflöning närmast öfver bokhållarne följer enligt
gällande aflöningsreglemente en grupp af befattningshafvare i järnvägsstyrelsen,
som i aflöningshänseende är fullkomligt likställd med tjänstemännen
i l:a lönegraden inom de centrala verken. Till denna grupp,
för hvilken aflöningen utgör 3,000 kronor med två ålderstillägg, hvartdera
å 500 kronor efter resp. 5 och 10 år, höra en registrator och
aktuarie, en revisor och föreståndare för revision skontoret, 10 notarier
(däraf en f. o. m. 1907), en förrådsförvaltare samt o kontrollörer. Rörande
notariernas fördelning å de olika byråerna gäller, att de äro placerade,
249
2 å administrativa byrån, af hvilka den ene tjänstgör såsom styrelsens
ombudsman, en å banbyrån, en å maskinbyrån, en å förrådsbyrån, 2 å
trafikbyrån, en å militärbyrån samt 2 å taxebyrån. Kontrollörerna tjänstgöra
å kontrollkontoret.
Innan korfimittén öfvergår till behandlingen af frågan om aflöningen
för omförmälde befattningshafvare, hvilka kommittén för korthetens skull
anser sig kunna sammanfatta under den gemensamma benämningen
notariegruppen, anser sig kommittén böra framlägga förslag rörande
vissa omflyttningar i aflöningshänseende utaf en del tjänstemän i styrelsen,
hvilken anordning är af betydelse uti förenämnda afseende.
Till en början anser sig kommittén böra föreslå, att af ofvan- uppflyttning
nämnda befattningar notarien och ombudsmannen samt revisorn måtte lhiiafetiunstc
uppflyttas till närmast högre afiöningsgrupp.
notarien ich
Hvad först angår notarien och ombudsmannen, åligger honom enligt »mbuds32
§ af gällande instruktion att »i rättegångar och andra mål efter ’ nTisorn™
erhållet uppdrag utföra styrelsens talan samt att, då sådant påkallas,
i mål angående tjänstefel, hvilka af styrelsen handläggas, verkställa
utredning och afgifva utlåtande».
Rörande omfattningen af rättegångsväsendet vid statens järnvägar
har järnvägsstyrelsen uti en underdånig framställning af den 1 december
1905 angående inrättande af en ny notarietjänst å styrelsens administrativa
byrå meddelat åtskilliga uppgifter. Sålunda hade styrelsen till en
början låtit utarbeta följande tabell, utvisande de under femårsperioden
1900—1904 anhängiggjorda rättegångar, i hvilka styrelsen varit kärande,
svarande eller målsägande:
liättegångsärenden under åren 1900—1904.
Beskaffenhet.
Antal
Ersättning för skada i följd af järnvägs drift ..
Annan skadeersättning...................................................
Öfriga ersättningskraf...................................................
Vatten afledning ..............................................................
Bättre rätt till fast egendom......................................
Expropriation................................................''...................
Brott mot 19 kap. 11, 12 eller 21 §§ strafflagen
Öfriga brottmål ..............................................................
Konkursärenden.............................................................
Diverse................................................................................
100
G
24
8
7
8
15
85
9
20
Summa 282
32
250
Vidare anförde styrelsen beträffande ombudsmannens verksamhet
följande. Sammanlagda antalet fall, då det alegat ombudsmannen att
under år 1904 iakttaga inställelse inför domstol, hade uppgått till närmare
200. Härvid vore äfven att märka, att ett flertal af rättegångarne
varit af mycket vidlyftig och invecklad art samt till följd däraf föranledt
ej blott synnerligen tidsödande utredningar utan äfven särskildt
maktpåliggande arbete i öfrigt. Då härtill lades,. att ombudsmannen
enligt instruktionen vore ålagd, bland annat, att i förekommande fall
verkställa utredning och afgifva utlåtande i mål rörande förseelser i
tjänsten, framginge oförtydbart, hurusom ombudsmannens arbetsbörda
icke annat än undantagsvis kunde medgifva hans användande för notariegöromål
å administrativa byrån. Ett annat, som det visat sig, tidsödande
arbete, hvilket inginge i ombudsmannens åligganden, vore erforderliga
utredningar i och för afskrifning af osäkra fordringar. Med den stora
utveckling, statens järnvägar tagit, läge det i sakens natur, att styrelsen
vore i behof af en ordinarie tjänsteman uteslutande för ombudsmannagöromål.
Enligt hvad inom kommittén upplysts, tillkommer det. ombudsmannen,
sedan han erhållit styrelsens fullmakt att föra talan i ett mål,
att på eget ansvar författa alla inlagor i rättegången, anskaffa utredning
m. m. 1 detta sammanhang må erinras, att jämlikt 50 § i instruktionen
är notarie vid administrativa afdelningen den enda befattning i styrelsen,
för hvilken högre juridisk examen är föreskrifven såsom oundgängligt
kompetensvillkor. Därutöfver bör emellertid innehafvare!! af sagda , befattning
äga ett icke obetydligt matt af praktisk juiidisk utbildning,
för att på ett tillfredsställande sätt kunna ombesörja de med en ombudsmannabefattning
hos ett verk af den ekonomiska omfattning som
statens järnvägar förenade göromål.
På grund af hvad sålunda anförts rörande beskaffenheten. och omfattningen
af den verksamhet, notarien och ombudsmannen i järnvägsstyrelsen
utöfvar, finner kommittén denna befattning böra i. fråga om
själfständigt ansvar och vikt sättas högre än öfriga notarier i styrelsen
och därmed jämnställda befattningsinneliafvare och sålunda uppflyttas
i tjänstegrad och aflöning samt likställas med kontorsföreståndarebefattningarne.
Då omhandlade befattning sålunda icke vidare skulle
blifva likställd med öfriga notarier i styrelsen, samt dessutom, såsom
framgår af det föregående, befattningens innehafvare nästan uteslutande
sysslar med ombudsmannagöromål, synes häraf följa, att han. endast bör
benämnas ombudsman. Då han emellertid, i den mån hans tid medger,
bör vara förpliktad att biträda jämväl med uppsättningar och dylikt
251
å administrativa byrån, torde föreskrift härom böra i instruktionen meddelas.
Frågan om revisorns i järnvägsstyrelsen uppflyttning till en högre
aflöningsgrupp än den, i hvilken han nu befinner sig, är icke ny.
Redan i järnvägsstyrelsens underdåniga skrifvelse den 26 november 1892
med förslag till nytt aflöningsreglemente för personalen vid statens järnvägar
hemställde styrelsen, att revisorn, som är föreståndare för ett
särskildt kontor, måtte i aflöningshänseende likställas med öfriga kontorschefer
i styrelsen och sålunda erhålla det för dem af styrelsen föreslagna
arfvodet, 4,000 kronor, med två ålderstillägg, hvartdera å 500
kronor. Detta förslag vann emellertid icke understöd af 1893 års järnvägskommitté,
och kommitténs åsikt härutinnan blef gällande vid 1897
års lönereglering. Järnvägsstyrelsen, som i sitt utlåtande öfver kommitténs
förslag häfdade sin förut uttalade uppfattning i berörda fråga,
vidhöll äfven i sitt utlåtande den 28 maj 1902 angående lönereglering
vid statens järnvägar förslaget att i aflöningshänseende likställa revisorn
och föreståndaren för revisionskontoret med öfriga kontorschefer i styrelsen.
Såsom skäl härför anförde styrelsen, hurusom ifrågavarande
tjänstemans arbete sedan år 1896, då styrelsen senast uttalade sig i
frågan, högst väsentligt ökats genom järnvägsnätets utsträckning och
trafikens stegring, hvilka omständigheter syntes styrelsen göra det rättvist,
att den ifrågasatta likställigheten då komme till stånd. Styrelsen
framhöll vidare i samma ämne, att revisorn hade att ansvara
för granskningen af icke allenast alla utgifterna vid statens järnvägar,
hvilka för det dåvarande uppginge till öfver 50 millioner kronor om
året och, sedan under b3Tggnad varande bansträckor öppnats för allmän
trafik, ytterligare komme att ökas, utan äfven för de s. k. diverse inkomsterna
samt den vidlyftiga förrådsräkenskapen.
Uti en till kommittén ingifven framställning i ifrågavarande syfte
har den nuvarande innehafvaren af revisorsbefattningen anfört följande
statistiska uppgifter för att visa, i hvad mån revisorns ansvar och arbete
ökats sedan den nuvarande lönen år 1874 bestämdes.
»Under det att år 1874 statsbanornas längd utgjorde 1,359 km.
och den ordinarie personalens antal 2,771 personer — i fråga om den
extra personalen förefinnes ej några uppgifter — samt kassautgifterna
uppgingo till 15,054,311 kr., så motsvaras dessa siffror, hvad angår
personalens antal vid 1904 års början — för 1905 föreligga ännu ej
officiella siffror — af 21,105 personer, däraf ordinarie 10,132 och extra
10,973 och hvad angår statsbanornas längd vid samma tidpunkt af
4,206 km., hvartill komma de af staten trafikerade enskilda järnvägarne
252
Ned flyttning
af hufvudkassören
till
notariegruppen.
Strömstad—Skee och Örebro—Svartå, tillsammans 56 km., alltså inalles
4,262 km. samt livad angår kassautgifterna, så uppgingo de vid 1905
års utgång till 48,031,201 kronor 50 öre, hvari likväl ej ingå utbetalningar
till Kungl. statskontoret, statens järnvägsbyggnader, diverse
räkningshafvare, trafikräkning med främmande järnvägar, Örebro—Svartå
och Malmö—Kontinentens järnvägsaktiebolag. Medtagas jämväl dessas
konton, utgör beloppet 70,052,982 kr. 24 öre. Under sådant förhållande
har gifvetvis revisionskontorets personal måst ökas och utgöres för närvarande
af, förutom kontorsföreståndaren, 2:ne bokhållare och 4 kontorsskrifvare,
hvaraf en extra, under det att år 1874 personalen utgjordes
af endast kontorsföreståndaren och 1 kontorsskrifvare.D
Att rörelsens vid statsbanorna tillväxt sedan år 1874, då det nuvarande
revisorsarfvodet bestämdes, samt den i samband därmed stående
afsevärda ökningen af de utgifter vid statens järnvägar, som å revisionskontoret
granskas, i betydlig mån medfört förändring i revisorns tjänsteställning
finner kommittén icke kunna förnekas. Öm också de ökade
göromålen å nämnda kontor medfört ökad arbetshjälp för revisorn, så
lider det i allt fall intet tvifvel, att revisorn, som har att öfvervaka och
leda arbetet å kontoret samt ansvarar för att det vidlyftiga granskningsarbetet
fullgöres i rätt tid och på enhetligt sätt, numera bör, särskildt
med hänsyn till den mera själfständiga verksamhet, han utöfvar, fullt
likställas med öfriga kontorsföreståndare i styrelsen; och får alltså kommittén
ansluta sig till den af järnvägsstyrelsen i denna riktning vid
flere tillfällen uttalade åsikt. Häraf skulle emellertid följa, att järnvägsstyrelsens
revisor komme att i afseende å tjänsteställning och aflöning
blifva högre ställd än revisorer i andra statens verk. Denna åtskillnad
lärer emellertid kunna motiveras därigenom att revisorn och föreståndaren
för järnvägsstyrelsens revisionskontor bär ensam ansvaret för granskningen
i första hand af hela den omfattande räkenskapen vid statens
järnvägar, samt att han utöfvar förmanskap öfver en icke obetydlig
personal.
Om alltså kommittén, såsom framgår af det föregående, finner sig
böra förorda uppflyttning af omhandlade två befattningar ur notariegruppen,
anser kommittén, å andra sidan, att en befattning bör kunna
nedflyttas till omförmälda grupp. Detta gäller enligt kommitténs mening
den nuvarande hufvudkassör sbefattning en i styrelsen, hvilken för närvarande
i aflöningshänseende är likställd med kontorsföreståndarebefattning
och sålunda åtnjuter i arfvode 4,000 kronor med två ålderstillägg hvartdera
å 500 kronor efter 5 respektive 10 år, hvartill komma felräkningspen
-
253
ningar, 1,000 kronor. Denna aflöning bestämdes vid 1897 års lönereglering;
dessförinnan hade hufvudkassören samma arfvode som revisorn
eller 3,000 kronor med två ålderstillägg. Härigenom har hufvudkassören
erhållit icke obetydligt högre arfvode än distriktskassörerna,
hvilkas aflöning, inberäknadt hyresbidrag, utgör lägst 3,240 högst 4,320
kronor, hvarjämte felräkningspenningar till dem utgå med 500 kronor.
Enligt hvad inom kommittén upplysts, äro göromålens mängd samt det
ekonomiska ansvaret i ingen mån större för hufvudkassören än för distriktskassörerna
å de större distrikten. På grund häraf och då kommittén
icke finner anledning att föreslå särskild ökning i aflöningen för distriktskassörerna
i vidare mån än som betingas af kommitténs uppfattning
om behofvet af löneförhöjning för tjänstemän i allmänhet, samt
kommittén, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad nu äger rum,
ämnar likställa dem med befattningshafvare, tillhörande notariegruppen,
blir häraf följden, att kommittén icke kan förorda en högre aflöning
för hufvudkassören än hvad som enligt kommitténs mening bör tillkomma
nämnda grupp. Kommittén har emellertid härvidlag äfven tagit
hänsyn till förhållandet i fråga om göromålens mängd och ansvar
emellan hufvudkassörsbefattningen, å ena, samt öfrige befattningshafvare
inom omförmälda grupp, å andra sidan, och därvid funnit, att om
också ett visst icke obetydligt ekonomiskt ansvar påhvilar styrelsens
kassör, så äro emellertid de med befattningen förenade göromål jämförelsevis
enkla. I sammanhang härmed får kommittén, då benämningen
hufvud kassör icke motsvaras af särskildt högre ansvar för denne befattningshafvare
än för distriktskassörerna, föreslå att befattningens titel
iindras till kassör.
Till ifrågavarande aflöningsgrupp böra alltså enligt kommitténs mening
hänföras kassör, registrator och aktuarie, notarie, förradsförvaltare och
kontrollör.
Beträffande aflöningsförhållandena för omförmälda befattningshafvare
må anmärkas, att dessa, i motsats mot hvad som äger rum i fråga om
bokhållare, ritare och kontorsskrifvare i styrelsen och en del tjänstemän
å distrikten, icke kunna erhålla någon extra inkomst af jämvägsmedel,
utöfver det för dem bestämda arfvode, i form af öfvertidsersättning
eller dylikt. Genom nådigt bref den 15 oktober 1897 har nämligen
Kungl. Maj:t anbefallt järnvägsstyrelsen tillse, bland annat, att
ingen tjänsteman inom styrelsen, h vilkens minimiaflöning är 3,000 kronor
eller därutöfver, får af järn vägsmedlen åtnjuta annat arfvode än det,
som finnes för hans ordinarie tjänst fastställdt eller han i egenskap af
vikarie är berättigad att uppbära.
Kassör,
Registrator,
Notarier,
Förråds
förvaltare,
Kontrollörer
254
Kommittén finner sig böra för nu omhandlade befattningshafvare
föreslå ett arfvode af 3,300 kronor med tre löneförhöjningar, så att
enligt de härför af kommittén föreslagna allmänna grunder ett högsta
arfvode af 4,200 kronor erhålles efter 9 år. Ersättningen för bostad
och bränsle skulle utgöra lägst 40 procent af arfvodet eller 1,320 kronor
och högst 1,500 kronor, motsvarande värdet af 5 rum och kök jämte
bränsle, så att hela aflöningen skulle uppgå till lägst 4,620 högst 5,700
kronor. Detta förslag innebär, om hänsyn tages till dyrtidstillägget, en
ökning af 1,320 kronor eller 40 procent i nuvarande lägsta aflöning
samt af 1,400 kronor eller omkring 32 procent i slutaflöningen.
För att bringa nyssnämnda stadgande i nådiga brefvet den 15 oktober
1897 i öfverensstämmelse med kommitténs löneförslag får kommittén
uttala sig för sådan ändring däraf, att ett minimiarfvode af 3,300
kronor i stället för 3,000 kronor måtte fastställas såsom gräns för rättigheten
att kunna åtnjuta annan ersättning af järnvägsmedel än ordinarie
arfvode och vikariatsersättning.
Hvad angår kassören, bör i detta sammanhang erinras om kommitténs
förslag att nedsätta de till honom utgående felräkningspenningar
från 1,000 till 300 kronor. Med hänsjm jämväl härtill skulle nämnda
befattnings nuvarande innehafvare, hvilken icke intjänat ålderstillägg
och på grund af de för erhållande af dyrtidstillägg föreskrifna särskilda
villkor i fråga om vederbörandes taxerade inkomst i allmänhet är utesluten
från nämnda förmån, lida en obetydlig minskning i nu innehafvande
löneförmåner, hvilken emellertid skulle ersättas i den ordning
kommittén, såsom förut blifvit antydt, ämnar föreslå. I fråga om slutaflöningen
för kassören kommer densamma enligt kommitténs förslag
att ställa sig lika med hvad nu är gällande i sådant afseende.
Den sålunda för notariegruppen ifrågasatta aflöningen är icke obetydligt
högre än den lönesats, som af 1902 års löneregleringskommitté
föreslagits för tjänstemän i l:a lönegraden inom de centrala ämbets
verken, hvilka åtminstone i viss mån kunna likställas med ifrågavarande
befattningshafvare vid statens järnvägar. Enligt nyssnämnda kommittés
förslag i berörda afseende skulle begynnelsearfvodet utgöra 3,800 kronor
med tre ålderstillägg, hvartdera å 400 kronor, efter respektive 5, 10
och 15 år.
Såsom motiv för sitt löneförslag, i hvad det afser nu omhandlade
tjänstemannagrupp i järnvägsstyrelsen, får kommittén anföra följande.
Till en början må erinras om den af kommittén förordade utsträckningen
af tjänstetiden till 7 timmar, hvilken anordning utgör förutsättningen
för de af kommittén för styrelsens tjänstemän satta lönerna.
255
Såsom ofvan anmärkts, lärer få antagas, att för en stor del belattningshafvare
i de centrala ämbetsverken särskildt inom l:a lönegraden komme
den af 1902 års löneregleringskommitté föreslagna minimiarbetstiden
a tjänsterummet, 6 timmar, att älven utgöra den totala aibetstiden.
Förevarande kommittés förslag i detta afseende lärer sålunda i de flesta
fall för järnvägstjänstemännen medföra en ökad arbetstid, utöfver hvad
som skulle förekomma i andra verk, af minst en timme, och denna ökning
kräfver billigtvis en särskild ersättning. I detta sammanhang må ock
framhållas, att tjänstgöringen i allmänhet i järnvägsstyrelsen icke undgår
att röna inflytande af järnvägs förvaltningens egenskap att vara ett
affärsverk. En hel del löpande göromål äro nämligen af den beskaffenhet,
att de icke kunna uppskjutas.
Slutligen bör vid en jämförelse i allmänhet mellan det löneförslag,
som här framlägges, samt de af 1902 års löneregleringskommitté föreslagna
aflöningssatser, framhållas, att lefnadskostnaderna ytterligare stigit,
sedan sistnämnda kommitté afgaf det betänkande, i hvilket grunderna
för lönereglering vid statens ämbetsverk angifvits.
I ordningen närmast öfver de befattningshafvare i styrelsen, hvilka
här ofvan behandlats, följer en grupp af tjänstemän, som kommittén vill
beteckna såsom kontors föreståndaregruppen, med hänsyn därtill att flertalet
af dessa tjänstemän innehafva nämnda tjänsteställning. Hit höra
enligt gällande aflöningsreglemente, förutom hufvudkassören, kamreraren,
föreståndaren för statistiska kontoret, föreståndaren för milkontoret, förste
kontrollörer och byråingenjörer, hvarjämte enligt kommitténs förslag till
denna grupp borde ytterligare räknas ombudsmannen samt revisorn.
Nämnda grupp bildar för närvarande i aflöningshänseende en mellanklass
emellan tjänstemän af l:a och 2:a lönegraden i andra ämbetsverk,
då nämligen aflöningen för densamma nu tillhörande befattningshafvare
är bestämd till lägst 4,000 högst 5,000 kronor.
Beträffande aflöningsförhållandena för ifrågavarande tjänstemän ma
erinras, att vid 1897 års lönereglering ägde ingen förhöjning rum i de
jämlikt 1874 års normalstat för kamreraren och föreståndaren för statistiska
kontoret (förste aktuarien) fastställda arfvoden. Ej heller innefattade
de för föreståndaren för milkontoret och för förste kontrollörerna
vid samma lönereglering bestämda arfvoden någon afsevärd förhöjning
i de dessa tjänstemän förut tillkommande aflöningsförmåner.
Byråingenjörsbefattningen inrättades i sammanhang med 1897 års lönereglering;
och föreslog 1893 års kommitté för denna befattning ett aifvode
af 3,000 kronor med tre ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor,
Kamrerare,
Föreståndare
för statistiska
kontoret,
Föreståndare
för milkontoret,
Förste kontrollörer,
Byråingeniörer,
Ombudsman,
Revisor.
256
därvid det sista ålderstillägget jämväl afsåg att utgöra vederlag för den
inkvarteringsersättning, som tilikomme ban- och maskiningenjörer, med
lxvilka byråingenjör ansågs böra likställas. I enlighet med af järnvägsstyrelsen
i underdånigt utlåtande öfver kommitténs förslag gjord hemställan
bestämdes emellertid vid sagda lönereglering aflöningen för byråingenjör
till lägst 4,000, högst 5,000 kronor.
Hvad angår de tjänsteåligganden, som tillkomma nu ifrågavarande
tjänstemän, samt deras ställning i öfrigt, gäller i fråga om kamreraren,
att å det honom underlydande kontoret sammanföras de från statens
järnvägars distrikt inkomna räkenskaperna. Vid kammarkontoret äro
för närvarande, utom föreståndare, anställde 2 bokhållare samt 5 kontorsskrifvare.
Till upplysning rörande omfattningen af det ansvar och de åligganden,
som tillkomma föreståndarne för statistiska och milkontoren, må
anföras, att enligt 1906 års arfvodesstat bestod den vederbörande föreståndare
underlydande ordinarie tjänstemannapersonalen af 4 bokhållare
och 11 kontorsskrifvare å statistiska kontoret och af 3 bokhållare och
23 kontorsskrifvare å milkontoret.
Hvad angår förste kontrollörerna, äro desse föreståndare för hvar sin
af kontrollkontorets tre hufvudafdelningar och utöfva sålunda närmaste
förmanskapet öfver en mycket talrik personal.
\ idkommande hyr äing en för erna utföra dessa konstruktions- och
andra göromål, som kräfva såväl högre teknisk utbildning, som omfattande
praktisk erfarenhet. Beträffande vikten och ansvaret af de göromål,
som tillkomma ombudsmannen och revisorn, får kommittén hänvisa
till hvad härutinnan förut anförts.
För nu omhandlade befattningshafvare får kommittén föreslå ett
arfvode af lägst 4,200 högst 5,100 kronor, hvarigenom aflöningen med
tillägg af ersättning för bostad och bränsle, enligt förut angifna grunder
utgörande 1,500 kronor, skulle uppgå till lägst 5,700 högst 6,600
kronor. Förhöjningen i nuvarande aflöning utgör enligt detta förslag,
om dyrtidstillägget medräknas, 1,400 kronor eller omkring 32 procent
i lägsta lönegraden samt 1,300 kronor eller omkring 24 procent i den
högsta. Den af kommittén sålunda föreslagna aflöningen öfverstiger
med 400 resp. 300 kronor hvad som af 1902 års löneregleringskommitté
föreslagits i aflöning för tjänstemän i andra lönegraden inom de centrala
ämbetsverken. Då ifrågavarande befattningshafvare vid statens
järnvägar enligt kommitténs mening icke böra sättas lägre än nyssnämnda
tjänstemän vid andra centrala verk, samt i öfrigt vid bestämmande
af deras aflöning hufvudsakligen samma synpunkter göra sig
257
gällande, som de här ofvan vid behandlingen af frågan om aflöning
för notariegruppen anförda, lärer kommitténs löneförslag nti förevarande
afseende kunna anses fullt befogadt.
Hvad särskildt angår aflöningen för byråingenjör och ombudsmannen,
hvilka befattningar i fråga om kompetensvillkor och tjänsteställning
kunna likställas med ban- och maskiningenjörer af 2:a klass
å linjen resp. distriktssekreterare, har kommittén jämväl tagit hänsyn
till de aflöningsvillkor, som skäligen ansetts böra ifrågakomma för
dessa senare.
För byrådirektörerna i styrelsen, till hvilken grupp äfven arkitekten
hänföres, utgör arfvodet för närvarande 4,500—5,500 kronor; och äro
de sålunda i aflöningshänseende likställda med tjänstemän i andra lönegraden
i öfriga centrala ämbetsverk. Inom järn vägsförvaltningen hafva
byrådirektörerna samma tjänstegrad som afdelningsföreståndarne å distrikten,
ehuru de i afseende å lönevillkor stå betydligt lägre än dessa.
Vid behandlingen af frågan om likställighet mellan tjänstemän i styrelsen
och vid distrikten har påvisats, att byrådirektörerna i afseende å
löneinkomst till och med äro sämre ställda än de under dem i tjänstegrad
stående ban- och maskiningenjörerna. Äfven om byrådirektörerna
icke kunna likställas med afdelningsföreståndarne å linjen, hvilka föra
befäl öfver en talrik personal och därjämte hafva ett större ekonomiskt
ansvar, lider det enligt kommitténs mening intet tvifvel, att byrådirektörerna
hittills blifvit satta för lågt å löneskalan i förhållande till andra
befattningshafvare såväl vid statens järnvägar som inom andra verk.
Byrådirektörerna äro öfverdirektörernas närmaste män, hvilka det åligger,
bland annat, att i öfverdirektörs frånvaro, där Kungl. Maj:t ej
annorlunda bestämmer, utan särskildt förordnande upprätthålla dennes
tjänst. Förutom under semester inträder dylik befogenhet för byrådirektör
ofta nog under öfverdirektörs inspektions- och andra tjänsteresor.
Om järn vägsförvaltningens egenskap att vara ett affärsverk och
det häraf påkallade affärsmässiga sättet för arbetets bedrifvande inom
verket i viss mån medför en särskildt stor arbetsbörda för tjänstemännen
i allmänhet i jänvägsstyrelsen, gäller detta framför allt de högre
befattningarne, öfverdirektörer och byrådirektörer, på hvilkas duglighet
och förmåga att leda andras arbeten dessutom verkets skötsel i hög
grad beror; och hvad särskildt byrådirektörerna angår, hafva de det
ansvarsfulla värfvet att bereda alla till vederbörande byrå hörande ärenden,
som i styrelsen föredragas.
Byrådirektörer,
Arkitekt.
33
258
Öfverdirek
törer.
På grund af hvad ofvan anförts har kommittén funnit sig icke
böra sätta arfvodet för byrådirektörerna samt arkitekten lägre än 4,800
kronor med tre löneförhöjningar enligt vanliga grunder, så att högsta
arfvodet, 5,700 kronor, uppnås efter 9 år. Då kommittén ansett, att
ersättning för bostad och bränsle bör för ifrågavarande befattningshafvare
utgöra 1,800 kronor, skulle alltså lägsta aflöningen bli 6,600 kronor
samt slutaflöningen 7,500 kronor. Detta förslag innefattar en förhöjning
i nuvarande lägsta arvode, om dyrtidstillägg medräknas, af
1,800 kronor eller omkring 67 procent samt i fråga om slutaflöningen
af 2,000 kronor eller omkring 36 procent. Ehuru två af de till ifrågavarande
grupp hörande tjänstemän, nämligen den byrådirektör, som är
föreståndare för kontrollkontoret, samt arkitekten innehafva en annan
tjänsteställning än öfriga byrådirektörer, saknar kommittén anledning att
föreslå någon ändring i nuvarande förhållande, i enlighet hvarmed bemälde
tjänstemän i aflöningshänseende räknas till byrådirektörsgruppen. Hvad
först angår föreståndaren för kontroilkontoret, må i fråga om tjänstens
vikt och betydenhet erinras om de vidtomfattande arbeten, som å nämnda
kontor utföras och som kräfva en talrik arbetsstyrka, uppgående enligt
1906 års arfvodesstat till icke mindre än 224 ordinarie befattningshafvare
af tjänstemannagrad, oberäknadt föreståndaren. Då på ledaren
af nämnda arbeten ställas särskilda anspråk på duglighet och han dessutom,
såsom nyss blifvit antydt, utöfvar förmansskap för en stor personal,
synes han i fråga om aflöningen böra likställas med byrådirektörerna
i allmänhet. Med afseende å den omfattning husbyggnadsväsendet
vid statens järnvägar äger och i betraktande af de inkomster,
som stå dugliga arkitekter i allmänhet till buds, har kommittén ej heller
ansett sig böra sätta arkitektens aflöning lägre än hvad för byrådirektörerna
föreslagits.
Med byrådirektörer i styrelsen böra enligt kommitténs mening i
aflöningshänseende likställas ban- och maskiningenjörer af första klass
samt trafikinspektörer af första klass, hvilka samtliga skola vara vederbörande
afdelningsföreståndares närmaste män och ställföreträdare.
Då kommittén härmed öfvergår till behandling af frågan om aflöningsförkållandena
för öfverdirektörerna i styrelsen, får kommittén förutskicka
den anmärkningen, att kommitténs förslag till aflöning för dessa
befattningshafvare är afgifvet med hänsyn till deras nuvarande ställning
inom verket och således oberoende af de organisationsförändringar, som
kunna ifrågasättas.
259
I enlighet med hvad som föreslagits utaf 1893 års järn vägskommitté,
är öfverdirektörs arfvode bestämdt till 6,400 kronor med två ålderstillägg
å 500 kronor. En öfverdirektör, nämligen föreståndaren för trafikafdelningen,
åtnjuter emellertid jämlikt 1902 års Riksdags beslut ett personligt
lönetillägg utöfver det honom såsom öfverdirektör tillkommande arfvode,
6,400 kronor, af 2,100 kronor, hvilket belopp dock i den mån han
intjänar ålderstillägg såsom öfverdirektör, eller för den händelse genom
reglering af öfverdirektörens för trafikafdelningen i aflöningsreglementet
nu uppförda aflöning ökning i afiöningsförmånerna för vederbörande
kommer att inträda, skall minskas med belopp, motsvarande ålderstillägget
eller ökningen.
Före 1897 års lönereglering utgjorde öfverdirektörernas aflöning
enligt 1874 års aflöningsreglemente, jämfördt med nådiga brefvet den
23 december 1880, 6,000 kronor jämte fri bostad och vedbrand samt
två ålderstillägg å 500 kronor och uppgick således, om bostadsförmånen
uppskattas till 2,000 kronor, till ett högsta belopp af 9,000 kronor, hvarvid
emellertid var att märka, att öfverdirektören för byråafdelningen,
som förut benämnts byråchef och först genom nådigt bref den 23 december
1881 erhållit sin nuvarande titel, icke åtnjutit dylik förmån.
1893 års järnvägskommitté, som af principiella skäl föreslog indragning
af rätten till fri bostad för öfverdirektör, yttrade sig, då det gällde att fastställa
aflöningen för denna tjänsteman, på sätt här nedan omförmäles. Efter
erinran därom att öfverdirektörsbefattning vore mest jämförlig med byråchefstjänst
vid de centrala verken, och att det sålunda syntes ligga närmast
till hands att för befattningen uppföra den aflöning, som vore byråchef
tilldelad eller 6,400 kronor jämte ett ålderstillägg å 600 kronor efter
5 år, gjorde kommittén i denna del (sid. 272 i betänkandet) följande
uttalande:
»Kommittén har emellertid icke ansett sig kunna förorda en så stor
nedsättning i öfverdirektörernas nuvarande löneförmåner, som en dylik
åtgärd skulle innebära. Om ledamot i järnvägsstyrelsen gäller nämligen
delvis hvad ofvan är framhållet beträffande styrelsens chef eller att vid
aflöningens bestämmande hänsyn måste tagas till järnvägsförvaltningens
industriella karaktär. Aflöningen bör alltså icke sättas för lågt i förhållande
till hvad motsvarande befattningar å det industriella — och
här särskildt det järn vägsindustriella — området betinga, på det att
framstående förmågor inom facket icke drifvas öfver till den privata
industrien. Och vidare måste i följd af järn vägstjänstens egen-artade
natur en ledamot af järnvägsstyrelsen anses hafva större ansvar
och mera maktpåliggande arbete än ledamöterna i de öfriga styrelse
-
260
verken öfver hufvud taget — något som i viss mån torde vara erkändt
genom den benämning, hvilken tilldelats järnvägsstyrelsens ledamöter,
och jämväl framgår af den nödvändighet, som visat sig vara för handen
att bemyndiga dessa att i större utsträckning än andra styrelseledamöter
träffa afgöranden å styrelsens vägnar. Vid öfvervägande af alla dessa
omständigheter har kommittén kommit till den uppfattning, att i stället
för det enda ålderstillägg å 600 kronor efter 5 år, som är byråchef tilldeladt,
öfverdirektören bör med samma begynnelselön som byråchef eller
6,400 kronor kunna erhålla två ålderstillägg å 500 kronor efter resp.
5 och 10 år.»
Att 1893 års järnvägskommitté sålunda, oaktadt kommittén visat
sig till fullo uppskatta öfverdirektörernas ansvarsfulla och maktpåliggande
ställning, för dem föreslog en aflöning, som, därest bostadsförmånen,
såsom ofvan angifvits, uppskattas till 2,000 kronor, innebar en
nedsättning i de förut bestämda löneförmånerna för öfverdirektör med
icke mindre än 1,600 kronor, finner sin förklaring uti den grundsats,
efter hvilken enligt nämnda kommittés såväl i detta som i öfriga fall
uttalade mening löneregleringen vid statens järnvägar borde äga rum,
nämligen att aflöningarna skulle kunna i möjligaste mån inpassas i den
löneskala, som för öfriga centrala verk är gällande.
Den nu tillsatta kommittén anser för sin del — såsom äfven förut
framhållits — ofvannämnda princip icke längre vara hållbar. Under
senare tider har allt mer den uppfattningen gjort sig gällande, att statens
järnvägar böra skötas pa ett affärsmässigt sätt. Denna synpunkt
finnes jämväl uttalad i vederbörande departementschefs yttrande till
statsrådsprotokollet vid det tillfälle, då Kungl. Maj:t, enligt hvad ofvan
blifvit antydt, tillsatte en kommitté för afgifvande af underdånigt yttrande
och förslag till förändrad organisation af järnvägsstyrelsen och
därunder lydande förvaltningar. Till den affärsmässiga driften af ett företag
hör emellertid, bland annat, att de befattningshafvare, som vid detsamma
innehafva en sådan ställning, att deras förmåga af initiativ och
duglighet i allmänhet i högre grad kan äga inverkan på affärens
ekonomiska resultat, aflönas på ett sätt, som är ägnadt att vid företaget
kunna anställa framstående förmågor samt förhindra, att de öfvergå till
andra företag. En dylik ställning intaga enligt kommitténs mening
öfverdirektörerna vid järnvägsstyrelsen. Då med allt fog den affärsmässiga
synpunkten skall göra sig gällande vid bestämmande utaf afiöningsvillkoren
för dessa befattningshafvare, håller kommittén före, att man
måste i viss mån frigöra sig från den förut härvidlag tillämpade principen
att i aflöningshänseende jämföra öfverdirektörerna med befattnings
-
261
häfvare af ungefär motsvarande tjänstegrad vid de öfriga centrala verken
och i stället taga skälig hänsyn till de aflöningsförmåner, som erbjudas
de ledande männen vid enskilda industriella företag af likartad beskaffenhet
som statsbanedriften t. ex. de större enskilda järnvägarne. Äfven
om det icke, för tillgodoseende af ofvan anmärkta synpunkter, kan vara
behöfligt eller lämpligen låter sig göra, att staten betalar sina tjänare lika
höga löner som dem, hvilka komma likställda personer till del inom den
privata affärsverksamheten, så synas lönerna för ifrågavarande befattningshafvare
åtminstone böra afpassas så, att skillnaden icke blifver alltför
betydande och därigenom medför risken att statsbaneförvaltningen, såsom
redan inträffat i fråga om statsbanetjänstemän i andra högre befattningar,
mister dugande krafter, därför att de på grund af anbud om afsevärdt
högre betalning öfvergå till enskilda järn vägsindustriella eller andra
företag. I detta sammanhang torde böra framhållas, att de större enskilda
järnvägsbolagen numera erbjuda sina högre tjänstehafvare pensionsvillkor,
som äro fullt jämförliga med dem, hvilka ifrågakomma för
motsvarande befattningar vid statens järnvägar.
Vid den lönereglering, som år 1905 genomfördes för Kungl. flottans
mariningenjörkår, har Riksdagen uppenbarligen ansett sig böra
taga hänsyn till de aflöningar, som pläga å andra områden bestås personer
med högre teknisk utbildning, då nämligen de för särskildt marinöfverdirektören
och marindirektör af l:a graden bestämda löner äro
icke obetydligt högre än de, som tillkomma tjänstemän af motsvarande
grad inom de civila verken. Sålunda åtnjuter marinöfverdirektören i
fast arfvode och dagaflöning 10,190 kronor, hvartill kommer inkvarteringsbidrag
med 1,200 kronor eller tillhopa 11,390 kronor. Marindirektör
af l:a graden erhåller i fast arfvode och dagaflöning 7,825 kr.
och såsom hyresbidrag 1,000 kronor eller tillhopa 8,825 kronor. Marindirektör
kan äfven tilldelas fri bostad i stället för hyresbidrag. Vid
en jämförelse mellan dessa tjänstemän och öfverdirektörerna vid järn vägsstaten
må anmärkas, att de senare, förutom de för begge slagen af
tjänstemän förekommande tekniska och administrativa uppgifter, därutöfver
hafva personlig ansvarighet för utbetalningar å belopp, som
kunna räknas i hundratusentals kronor om året. Härtill kommer för
öfverdirektörernas vidkommande den förut omhandlade synpunkten, att
järnvägsförvaltningen är ett industriellt affärsverk.
De här ofvan anförda synpunkterna, hvilka enligt kommitténs mening
böra göra sig gällande vid bestämmande af öfverdirektörernas aflöning,
kunna synas hufvudsakligen hänföra sig till de öfverdirektörer,
som äro chefer för de tekniska afdelningarne i vidsträckt mening, till
262
Kommitténs
förslag till
aflöning för
öfver direktörer.
h vilka då äfven kunna räknas cheferna för trafik- och taxeafdelningarna.
Beträffande emellertid öfverdirektören vid administrativa afdelningen bör
framhållas, att i ett förvaltande verk af den omfattning som statens
järnvägar ställas synnerligen stora kraf på skicklighet och erfarenhet i
juridiska eller administrativa värf hos den ledamot i styrelsen, som har
till särskild uppgift att tillse, att styrelsens beslut äro öfverensstämmande
med gällande lagar och författningar. Vid sådant förhållande synas
inga skäl föreligga, att sätta aflöningen för nu ifrågavarande öfverdirektör
lägre än för öfriga ledamöter i styrelsen och detta så mycket mindre
som den arbetsbörda, hvilken påhvilar honom, i intet afseende torde
vara lindrigare än hvad som förekommer för de andra öfverdirektörerna.
Det torde böra omförmälas, att enligt den danska löneregleringen
af den 15 maj 1903 de fyra direktörer, som jämte generaldirektören
bilda generaldirektionen, och livilka förestå resp. trafikafdelningen, banafdelningen,
maskinafdelningen och räkenskapsafdelningen, åtnjuta i lön
en hvar lägst 8,000 kronor och högst 9,800 kronor, hvartill kommer
tantieme, som uppgick år 1904 till 2,720 kronor och år 1905 till 3,154
kronor för hvar och en af dem.
Vid öfvervägande af samtliga här ofvan anförda förhållanden finner
sig kommittén böra för öfverdirektör i järnvägsstyrelsen föreslå ett arfvode
af 8,000 kronor jämte ersättning för bostad och bränsle af 2,000
kronor eller sålunda sammanlagdt 10,000 kronor. Denna aflöning öfverstiger
med allenast 1,000 kronor de aflöningsförmåner, som enligt förut
angifven beräkningsgrund tillkommit öfverdirektör redan sedan lång tid
tillbaka före 1897 års lönereglering. Uttryckt i procent utgör ökningen
i öfverdirektörernas aflöning, om hänsyn tages till nuvarande högsta
arfvodet, omkring 35 procent, men om man utgår från don beräknade
löneinkomsten före 1897 års lönereglering, endast omkring 11 procent.
Den sålunda föreslagna förhöjning utaf den aflöning, som en gång tillkommit
öfverdirektörerna, anser kommittén vara fullt motiverad redan af
järnvägsrörelsens ofantliga tillväxt och den däraf följande ökningen af
vikten och betydelsen af ifrågavarande befattningar och det med dem
förenade ansvar mot hvad förhållandet var vid den tid, då nyssnämnda
aflöning fastställdes, men härtill kommer ytterligare hänsynen till lefnadskostnadernas
stegring efter nämnda tid.
I motsats mot hvad som nu äger rum i fråga om öfver direktörs
aflöning, anser kommittén, att förenämnda aflöningsförmåner böra tillkomma
nämnda tjänsteman genast vid tillträde af tjänsten, och att sålunda,
i enlighet med hvad järnvägsstyrelsen föreslog i sin underdåniga
263
skrifvelse den 28 maj 1902, några ålderstillägg icke böra för befattningen
ifrågakomma. Då kommittén, såsom torde framgå af kommitténs förslag
bär ofvan till aflöning för öfverdirektörerna, finner dem icke kanna i
aflöningshänseende sättas lägre än de öfverdirektörer, som äro chefer för
de smärre centrala verken, för hvilka ålderstillägg icke förekomma, samt
därtill kommer, att öfverdirektörerna i järnvägsstyrelsen i regeln först
vid en mera framskriden ålder erhålla sin befattning och dessförinnan
lära hafva genomgått den pröfning i allmän tjänst, hvars resultat utgör
grunden för ålderstillägg, synes den af kommittén sålunda föreslagna
anordningen vara öfverenstämmande med den ställning, ifrågavarande
tjänstemän enligt kommitténs mening intaga.
I fråga om aflöningen för generaldirektören och chefen för järnvägsstyrelsen
finner sig kommittén, med hänsyn till det sätt, på hvilket kommittén
är sammansatt, icke böra framlägga något förslag.
Tjänstemän vid distrikten.
Liksom kommittén vid behandlingen af aflöningsförhållandena för
betjäningspersonalen vid distrikten föreslagit en del omgrupperingar
bland denna personal, finner kommittén jämväl, att vissa förändringar i
sådant afseende böra äga rum bland distriktens tjänstemannapersonal.
Dessa förändringar, som hufvudsakligen påkallas af statsbanedriftens
betydande utveckling, sedan den nuvarande ordningen kom till stånd,
afse framför allt att vinna det syfte, som kommittén, bland annat, eftersträfvat
vid ifrågavarande lönereglering, nämligen att genom en bättre
aflöning tillgodose det högre ansvaret och det mera ansträngande arbetet
för en del befattningshafvare inom vissa grupper. Kommitténs förslag
härutinnan innebär alltså, såsom kommittén i ett annat sammanhang
framhållit, mera en omreglering af löneförhållandena än en organisationsförändring
i egentlig mening.
På framställning af Kungl. Maj:t medgaf 1901 års Riksdag inrättande
af nya baningeniörstjänster, af hvilka fem voro afsedda att tillgodose
behofvet att å hvarje bandirektörsexpedition anställa en baningenjör såsom
bandirektörens närmaste man och ställföreträdare. Enär bandirektörerna
mycket ofta måste företaga tjänsteresor för inspektioner och dylikt, är
det af största vikt, att en erfaren och med förhållandena å distriktet
Kommitténs
forstag till
organisationsförändringar
bland tjänstemannapersonalen
å
distrikten.
264
samt alla löpande göromål å expeditionen förtrogen baningenjör nnder
bandirektörens frånvaro öfvar tillsyn öfver arbetet därstädes samt vid
behof i hans ställe inträder i distriktsförvaltningen. Då emellertid åt
nämnda befattningshafvare icke erbjudits bättre aflöningsvillkor än dem,
som tillkomma öfriga baningenjörer, hafva de, som eljest skulle hafva
varit mest lämpliga, föredragit den mera oberoende ställningen såsom
föreståndare för en bansektion med boningsort å en i regeln billigare
plats än distriktets hufvudstation. Häraf har följden blifvit, att såsom
baningenjörer å bandirektörsexpeditionerna hafva i de flesta fall måst
anställas de yngsta i kåren, men därigenom har också syftemålet med
ifrågavarande anordning blifvit förfeladt. För afhjälpande af nämnda
missförhållande anser sig kommittén böra föreslå, att å hvarje bandirektörsexpedition
måtte anställas en baningenjör af l:a klass med högre aflöning
än öfriga baningenjörer, livilka senare borde benämnas baningenjörer af 2:a
klass. Detta förslag innebär ingen ökning i baningenjörernas antal utan
endast förbättrade aflöningsvillkor för de baningenjörer, som komma att
placeras å ifrågavarande expeditioner. Emellertid skola enligt kommitténs
mening baningenjörsbefattningarna af l:a klass betraktas såsom nya
tjänster så till vida, som de böra tillsättas efter ansökning i vederbörlig
ordning — ett förhållande, som torde komma att medföra omflyttningar
bland nuvarande baningenjörer.
För närvarande är baningenjörernas antal 31. Emellertid har distriktsförvaltningen
vid femte distriktet uti en till järnvägsstyrelsen ställd och
till kommittén öfverlämnad framställning af den 24 februari 1906 föreslagit,
att antalet bansektioner å nämnda distrikt måtte ökas från fem
till sex och i sammanhang därmed hemställt, att styrelsen måtte ingå
till Kungl. Maj:t med begäran om aflåtande till Riksdagen af nådig
proposition om anställande å distriktet af en baningenjör utöfver det
nu befintliga antalet.
Till stöd för ifrågavarande hemställan har distriktsförvaltniugen
framhållit, hurusom redan för närvarande medeltalet af bansektionernas
längder inom femte distriktet utgjorde 219 km. och således öfverskredo
det i gällande tjänsteordning vid banafdelningen angifna normala
medeltalet för bansektioner i norra delarne af landet eller 200 km.,
ehuru vissa delar af distriktet såsom linjerna Luleå—Gellivare och
Kiruna—Riksgränsen med hänsyn till såväl trafikens utveckling, liflighet
och betydelse som antalet och storleken af bangårdarne och därpå befintliga
anläggningar vore fullt jämförbara och i vissa afseenden öfverträffade
åtskilliga statsbanelinjer i södra och mellersta delarne af landet, där
bansektionerna hade en medellängd af allenast 150 km. Härtill komme.
265
att behofVet af lindring i göromålen vore mycket trängande å nuvarande
26:e bansektionen (omfattande linjen Gellivare—Riksgränsen) och äfven
gjorde sig starkt gällande å nuvarande 24:e sektionen (omfattande linjerna
från och med Korsträsk till Morjärv samt från och med Luleå
till och med Boden).
Då det synes kommittén, att distriktsförvaltningen anfört fullgiltiga
skäl för sin ifrågavarande framställning, får kommittén föreslå, att i
sammanhang med ifrågavarande lönereglering baningenjörernas antal vid
statens järnvägar måtte ökas till 32.
o
A maskindirektörernas expeditioner äro anställda maskiningenjörer,
hvilka intaga samma ställning som de å bandirektörsexpeditionerna tjänstgörande
baningenjörerna. Ifrågavarande anordning har, hvad maskinafdelningen
angår, ägt rum sedan längre tid tillbaka, och äro endast tre
maskiningenjörer placerade å linjen. Äfven maskindirektörerna utöfva
en vidsträckt inspektionsverksamhet, hvilken delvis måste öfverflyttas å
de vid deras expeditioner anställda maskiningenjörerna, hvarförutom dessa,
då de tjänstgöra i stället för maskindirektörerna, måste på eget ansvar
utanordna medel. I analogi med hvad kommittén föreslagit i fråga om
de å bandirektörsexpeditionerna tjänstgörande baningenjörerna får kommittén,
som därjämte ämnar förorda ökning i antalet å linjen tjänstgörande
maskiningenjörer, uttala sig för, att den maskiningenjör, som
är maskindirektörens närmaste man, måtte erhålla benämningen maskiningenjör
af l:a klass och tilldelas högre aflöning än öfriga maskiningenjörer,
hvilka skulle benämnas maskiningenjörer af 2:a klass.
I fråga om maskiningenjörsbefattningarna af l:a klass gäller detsamma,
som här ofvan uttalats rörande baningenjörsbefattningar af motsvarande
klass, nämligen att befattningarna böra tillsättas efter ansökning
och sålunda oberoende af nuvarande placering.
Beträffande maskinafdelningens å distrikten anställde tekniskt bildade
tjänstemän i allmänhet har vid behandlingen af frågan om deras
aflöningsförhållanden framhållits inom kommittén, hurusom ifrågavarande
tjänstemän i de båda lägsta graderna, underingenjörer och ritare, måst
i stor utsträckning beordras att året om fullgöra hvad som måste anses
tillhöra högre befattningar. Detta har berott därpå, att antalet
befattningar af det senare slaget varit allt för knappt för att ens tillnärmelsevis
kunna fylla det behof af befäl vid maskinafdelningen, som
den snabbt växande trafiken och de allt mer invecklade tjänsteförliållandena
medfört. Då genom 1897 års organisationsförändring underingenjörer
anställdes vid maskinafdelningen, torde med denna anord
34
-
2C6
ning närmast hafva afsetts dels att bereda tillgång å tekniska biträden
för mindre maktpåliggande arbeten och dels att hålla en reserv
af för viktigare befälsposter utbildade personer. Förhållandena hafva
emellertid gestaltat sig så, att underingenjörer på grund af brist å ordinarie
befälstjänster af högre grad blifvit i mycket stor utsträckning använda
för sådan tjänstgöring, som bort tillkomma innehafvare af befattningar
af sistnämnda slag. De hafva sålunda ofta under långa tider fullgjort
åligganden, tillhörande en högre befattning, utan att kunna påräkna
däremot svarande aflöning. På grund af nu anmärkta förhållanden hafva
också befordringsförhållandena för underingenjörerna blifvit synnerligen
ofördelaktiga, så att det icke är sällsynt att i nämnda tjänstegrad anträffa
personer å 34—40 år. I anledning af de klena befordringsutsikterna
och de relativt dåliga lönevillkoren har det också uppstått svårigheter
att rekrytera underingenjörskåren med dugliga ingenjörer, hvartill
kommer, att de mera framstående bland ifrågavarande tjänstemän ofta
öfvergå i enskild tjänst. Med hänsyn till de sålunda anförda omständigheterna
har kommittén funnit sig böra föreslå ökning af antalet
befälsplatser vid maskinafdelningen, hvilken ökning enligt kommitténs
mening lämpligast bör äga rum uti maskiningenj örsgraden samt föranleda
till motsvarande minskning i antalet underingenjörer.
På grund af distriktens störa utsträckning och den synnerligen
talrika, maskinafdelningen tillhörande personal, bestående af lokomotivförare,
eldare, vagn- och stallkarlar, maskin- och pannskötare samt reparatörer,
hvilken är förlagd vid större lokomotivstationer på betydliga
afstånd från distriktens hufvudstationer, är det af synnerlig vikt, att å
nämnda platser anställes ett särskildt kvalificeradt befäl, så att icke
betydande disciplinära och ekonomiska intressen åsidosättas. I fråga om
sättet för fördelningen å de särskilda stationerna af högre och lägre
befäl har kommittén tänkt, att detta borde ske i enlighet med den såsom
bil. Gr till betänkandet fogade tablå, till hvilken kommittén alltså
får hänvisa. Af densamma framgår, att för ordnande af tillsynen öfver
maskinafdelningens personal å linjen på ett tillfredsställande sätt skulle
erfordras dels 9 maskiningenjörer, frånsedt de fem af l:a klass å maskindirektörernas
expeditioner men inberäknadt de tre redan nu å linjen
placerade maskiningenjörerna, dels ock 8 maskininspektorer mot nu befintliga
7 befattningar af denna grad. I den mån kompetenta och
fullt lämpliga personer till omförmälda 7 nya befattningar kunna
utväljas bland nuvarande innehafvare af lägre tjänstegrader, skulle antalet
underingenjörsbefattningar kunna minskas i motsvarande mån.
Skillnaden mellan maskiningenjör af 2:a klassen och maskininspek
-
267
tor i afseende å tjänsteåligganden skulle väsentligen ligga i omfattningen
af göromål och. verksamhetskrets, så till vida som maskiningenjör
af nyssnämnda klass skulle i flertalet fall vara placerad på hufvudstation
eller annan större station men utöfva befäl och tillsyn beträffande maskinafdelningens
personal och materiel icke endast å dessa utan äfven å
öfriga stationer på en större sträcka af distriktet, hvaremot maskininspektor
i linjetjänst skulle tilldelas befälet hufvudsakligen å större lokomotivstationer
med skyldighet därjämte att tillse personalen a en eller
annan närbelägen mindre station.
Den närmaste tillsynen öfver verkstäderna å distrikten har i regeln
utöfvats af tjänstemän med benämningen verkmästare, hvilka lyda direkt
under maskindirektören. Endast undantagsvis har såsom föreståndare för
en verkstad varit anställd en maskiningenjör, och numer äger detta förhållande
rum allenast i Bollnäs. Om man bortser från föreståndaren för
centralverkstaden i Örebro, hafva maskindirektörerna numera till följd af
den vidlyftiga förvaltningsapparat, som af dem handhafves, föga tid öfrig
att ägna sig åt en mera ingående inspektion af verkstädernas skötsel
och ingripa mera sällan i de löpande göromålen därstädes. Därigenom
har behofvet af teoretiskt och praktiskt utbildadt verkstadsbeM, fullt
kompetent att tekniskt och ekonomiskt leda verkstadsdriften, blifvit oafvisligt.
På grund af den låga aflöningen och det ringa sociala anseende,
som verkmästarebefattningarne medföra, erbjuda dessa befattningar icke
sådana fördelar för dugande ingenjörer, att de vilja under någon längre
följd af år kvarblifva i desamma, utan söka de vanligen transport till
maskininspektorstjänst ute å linjen för att sedan vinna befordran ^ till
maskinmgenj örsbefattning. De täta ombytena bland verkmästame måste
gifvetvis verka ofördelaktigd pa verkstädernas drift, och kontinuiteten
inom desamma blifver ofta beroende uteslutande pa de s. k. verkstadsförmännen.
Med hänsyn till nu anförda förhållanden har inom kommittén
på vederbörligt håll framhållits, att skötseln af distriktens verkstäder
med deras i flere fall till öfver 500 man uppgående arbetsstyrka
ovillkorligen kräfver föreståndare, hvilkas tid uteslutande kan ägnas åt
verkstadsledningen och hvilka hafva intresse af att stanna i nämnda egenskap
under en längre tidsperiod. Den nutida rörelsen inom verkstadsarbetarnes
krets förutsätter äfven större uppmärksamhet från befälets sida
än hvad maskindirektören är i tillfälle att ägna däråt eller hvad man
rimligtvis kan begära af verkmästaren. Kommittén finner sig alltså böra
föreslå, att vid hvar och en af distriktens hufvudverkstäder måtte såsom
föreståndare anställas en maskiningenjör af 2:a klassen. Då äfven dessa
befattningar skulle i mån af lämpliga kandidater rekryteras bland inne
-
268
hafvarne af lägre ordinarie tjänster vid maskinafdelningen, hvilkas antal
i motsvarande mån skulle minskas, innebär förslaget ingen ökning
af den ordinarie tjänstemannaperonalen vid ifrågavarande afdelning.
Bland verkmästarne hafva numera de flesta aflagt teknisk examen,
en del från teknisk högskola, andra från Chalmers’ tekniska läroverk
eller teknisk elementarskola; och skilja de sig härutinnan väsentligen
från den äldre generationens verkmästare, som i de flesta fall endast
utgjordes af praktiskt kunnige maskinuppsättare. Vid sådant förhållande
är tydligt, att benämningen verkmästare, som ju enligt allmänna begrepp
icke afser en tjänsteman eller åtminstone endast en sådan af lägsta grad,
icke skall befinnas tilltalande; också hafva hos järnvägsstyrelsen framställningar
gjorts, att en annan benämning måtte tilläggas ifrågavarande
befattning. Kommittén anser, att denna fråga skulle kunna lösas
på ett tillfredsställande sätt genom att sammanslå, verkmästarne och maskininspektorerna
till en grupp under den gemensamma benämningen maskininspektorer.
Denna anordning skulle äfven underlätta omplaceringen af
omförmälda befattningshafvare från linjen till verkstäderna och tvärt om.
Antalet verkmästare är för närvarande 12 men torde kunna minskas till
10, hvarigenom den ökning från 7 till 8, som är föreslagen beträffande
maskininspektorerna i linjetjänst icke medför ökning af sammanlagda
antalet befattningshafvare i dessa två grader, utan minskas tvärtom antalet
med en. Anledningen till att antalet verkmästare icke kan minskas
med 5, motsvarande de nya maskiningenjörsbefattningarne för
verkstadstjänst, utan endast med 2, är den att, såsom förut blifvit antydt,
underingenjörer i vissa fall användas för bestridande af verkmästaretjänst.
Förutom do vid maskinafdelningen anställde verkmästarne finnes
äfven en dylik befattning vid banafdelningen, hvilkens innehafvare är
anställd vid statens järnvägars telegrafverkstad vid Liljeholmen. Då,
enligt hvad inom kommittén upplysts, nämnda verkstad lämpligen bör
införlifvas med den under maskinafdelningens ledning stående verkstadsdriften,
samt arbetena därstädes icke äro af den omfattning, att de kräfva
en särskild verkmästare såsom ledare, anser kommittén, att den nuvarande
innehafvaren af ifrågavarande verkmästarebefattning, hvilken för
öfrigt kvarstår å gammal stat, endast bör såsom öfvertalig tjänsteman
kvarstå i arfvodesstaten, samt befattningen efter hans afgång indragas.
Innan kommittén lämnar frågan om de nuvarande tjänstemännen
vid de tekniska afdelningarne å distrikten, får kommittén erinra om sitt
förslag att i styrelsen anställa såväl underingenjörer som ritare med
olika aflöning. För närvarande äro dessa tjänstemän å distrikten lik
-
269
ställda i aflöningshänseende. På enahanda grunder, som af kommittén
framlagts i sammanhang med nämnda förslag, håller kommittén före,
att en åtskillnad bör göras äfven mellan de å distrikten anställde underingenjörerna
och ritarne i afseende å aflöning och tjänstegrad.
En liknande anordning, som här ofvan föreslagits i fråga om banoch
maskiningenjörerna, nämligen en uppdelning i två klasser, anser
kommittén äfven böra vidtagas beträffande trafikinspektörerna. Jämväl
i fråga om trafikinspektörerna å distriktens hufvudstationer gäller, att
de vid förfall för distriktschefen utöfva föreståndareskapet för trafikafdelningen.
Förutom det högre ansvar, som sålunda tillkommer omförmälda
befattningshafvare, bör anmärkas, att trafikförhållandena å de
sektioner, som gränsa intill eller omfatta de stöire distriktens hufvudstationer,
Stockholm, Göteborg och Malmö, äro betydligt mera svårskötta än
å en del öfriga sektioner. Bland dessa senare förekomma emellertid äfven
ett par sektioner, där på grund af liflig trafik förhållandena i någon mån
kunna jämföras med hvad som äger rum å de till ofvannämnda städer
gränsande sektioner och sålunda ställa särskildt höga anspråk på vederbörande
sektionsföreståndare, nämligen 8:e sektionen med hufvudstation
i Plelsingborg samt 9:e sektionen med hufvudstation i Norrköping.
Med hänsyn till vikten af ifrågavarande befattningar i allmänhet,
och då det synes vara förenligt med statens järnvägars intressen
att kunna genom erbjudande af en högre aflöning draga de dugligaste
personerna till de mest ansvarsfulla och kräfvande befattningarne, får
kommittén föreslå en uppdelning af trafikinspektör stjänsterna uti två klasser.
Beträffande de 4:e och 5:e distrikten tillhörande sektioner, inom
hvilka hufvudstationerna äro belägna, torde trafikförhållandena därstädes
vara så mycket mindre kräfvande än å de här ofvan såsom svårskötta
betecknande sektioner, att ensamt skyldigheten för vederbörande trafikinspektörer
att under förfall för distriktschef öfvertaga föreståndareskapet
för trafikafdelningen icke synes böra föranleda därtill, att föreståndarne
för nämnda sektioner hänföras till trafikinspektörer af l:a klass. Däremot
har kommittén tänkt sig, att de i Stockholm, Göteborg, Malmö,
Norrköping och Helsingborg stationerade trafikinspektörerna skulle tillhöra
nämnda klass. Äfven dessa befattningar böra enligt kommitténs
mening, oberoende af placeringen af nuvarande trafikinspektörer, tillsättas
efter ansökning.
Uti sitt underdåniga utlåtande af den 28 maj 1902 angående lönereglering
vid statens järnvägar ifrågasatte järnvägsstyrelsen införande i
270
de nuvarande telegrafinspektorernas ställe af tjänstemän med högre teknisk
bildning, benämnde telegraf ingenjörers med hufvudsakligen samma
aflöningsvillkor som ban- och maskiningenjörerna.
Till stöd för detta förslag anförde styrelsen följande:
»Anställandet af telegrafingenjörer, en för hvart distrikt, har ansetts
erforderligt på grund däraf, att under de senare åren icke blott telegrafoch
signalledningarne väsentligt ökats, utan äfven anläggningar för
elektrisk belysning och kraftöfverföring fått en allt större betydelse och
tillväxt vid statsbanorna. Beträffande särskildt dessa anläggningar är
det naturligen icke möjligt för elektrotekniska byrån att i detalj öfvervaka
utförandet, skötseln och underhållet, hvartill erfordras dugliga ingenjörer
vid distrikten. Styrelsen har föreställt sig, att den fordran borde
ställas på dylik telegrafingenjör, att han genomgått tekniska högskolan
eller däremot svarande högre tekniskt läroverk samt ägde fullständig
kännedom om och praktisk erfarenhet rörande anläggning, skötsel och
underhåll af järnvägens elektriska inrättningar för telegrafering, telefonering
och signalering äfvensom kunde öfvervaka skötseln af starkströmsledningar.
Telegrafingenjörerna skulle tillika förestå telegrafexpeditionerna
i distriktens liufvudorter.
Telegrafinspektorerna åter, hvilka borde hafva genomgått lägre tekniskt
läroverk eller telegrafverkets högre undervisningskurs eller däremot
svarande kurs ocli äga fullständig kännedom om järnvägens telegrafer
och öfriga elektriska inrättningar, skulle förestå telegrafexpeditionerna
i Helsingborg, Nässjö, Falköping-Ranten, Katrineholm, Ivrylbo och
Ånge.»
På de af styrelsen anförda skäl anser sig kommittén böra biträda
förslaget att anställa telegrafingenjörer, en ä hvarje distrikts med den af
styrelsen anqifna kompetens i stället för telegraf nspektorer. Kommittén
hyser emellertid så till vida en afvikande mening från hvad styrelsen
uttalat beträffande telegrafingenjörernas ställning, att kommittén för sin
del — med hänsyn till den betydande utveckling, som äfven på detta
område ägt rum sedan år 1902 — håller före, att nämnde tjänstemän
böra uteslutande ägna sig åt skötseln och underhållet af järnvägens
elektriska ledningar och därmed sammanhängande göromål och sålunda
fritagas från utöfvandet af uppsikt öfver den egentliga expeditionstjänsten.
För öfrigt bör enligt kommitténs åsikt telegrafingenjörer endast
tillsättas i den mån nuvarande telegrafinspektorer äro kompetenta
och eljest lämpliga att erhålla befordran till telegrafingenjörstjänst
eller ock afgå från sina befattningar. Emellertid torde till en början
i aflöningsstaten böra upptagas fem befattningar af hvardera slaget.
271
Efter inrättande af telegrafingenjörstjänster, hvilkas innehafvare skulle
ombestyra de med järnvägens telegrafväsen sammanhängande tekniska
göromålen å vederbörande distrikt, föreligger enligt kommitténs uppfattning
ingen anledning längre att bibehålla telegrafinspektorsbefattningarne.
1 stället anser kommittén, att såsom föreståndare för telegrafexpeditionerna
å distriktens hufvudorter samt de öfriga af styrelsen
omförmäld a viktigaste expeditionerna borde anställas förste telegrafi ster. De
nuvarande telegrafisterna böra enligt kommitténs mening bibehållas såsom
föreståndare för medelstora telegrafexpeditioner.
Beträffande ofvan omförmälde tjänstemäns ställning i allmänhet anser
kommittén, att telegrafingenjörerna böra med hänsyn till beskaffenheten
af dem tillkommande göromål tillhöra banafdelningen men förste
telegrafisterna och telegrafisterna, liksom hittills ägt rum i fråga om de
senare, räknas till trafikafdelningen.
Hvad angår stationsföreståndarne, anser sig kommittén böra, i likhet
med hvad som äger rum inom post- och telegrafverken, föreslå, att dessa
befattningar vid Stockholms centralstation samt Göteborgs och Malmö stationer
måtte tilldelas en särskild högre ställning. De stora fordringar, som
ställas på innehafvarne af nämnda befattningar i förhållande till öfriga
stationsföreståndare, finner kommittén väl motivera en högre aflöning och
tjänstegrad. Meningen är dock icke att, såsom förhållandet är vid nyssnämnda
verk, undantaga ifrågavarande befattningar, hvilkas innehafvare
borde benämnas öfverinspektor er, från vederbörande inspektörs befäl.
Till l:a klassens stationer räknas nu, förutom de ofvan nämnda, Stockholms
norra station och Norrköping; och skulle dessa alltså enligt kommitténs
förslag blifva de enda inom l:a klassen. Kommittén vill i detta
sammanhang framhålla, att hvad som enligt kommitténs förslag skulle i
aflöningshänseende gälla i fråga om öfriga befattningshafvare, anställda
vid l:a klassens station, exempelvis beträffande förste stationsskrifvares
inkvarteringsförmån, äfven är afsedt att äga tillämpning å omförmälda
tre stationer af högre klass.
Redan förut, i sammanhang med behandlingen af stationsmästarnes
aflöningsförhållanden, har kommittén uttalat sig för, att af nuvarande
5:e klassens stationer en del mätte uppflyttas till 4:e klass och återstående
delen efter hand förändras till stationsmästarestationer. Till denna nya
5:e klass skulle då äfven uppflyttas en del 6:e klassens stationer. Beträffande
de närmare grunderna för en dylik omflyttning af stationerna
torde det böra ankomma på järnvägsstyrelsen att efter vederbörlig utredning
af de på stationernas klassificering inverkande förhållanden till
272
Kungl. Maj:t ingifva förslag härutinnan, innan den nya lönereglering,
som kan blifva beslutad, träder i kraft. Emellertid har kommittén
låtit verkställa en förberedande undersökning i nyssnämnda afseende,
hvaraf synes framgå, att omkring 30 af de nuvarande till ett antal af
49 uppgående 5:e klassens stationerna skulle kunna uppflyttas i 4:e klass,
men återstoden efter hand blifva mästarestationer. Med hänsyn därtill,
att nuvarande 5:e klassens stationer, som kunna anses böra förändras
till mästarestationer, en längre tid framåt komma att förestås af stationsinspektorer,
får kommittén föreslå, att samtliga dessa stationer,
intill dess de genom vederbörande stationsföreståndares afgång kunna
nedflyttas, måtte hänföras till 4:e klassen under en särskild afdelning
B. Till 4:e klassens stationer, afdelning A, skulle däremot räknas alla
nuvarande stationer inom nämnda klass äfvensom de 5:e klassens stationer,
som jämlikt vederbörlig utredning på grund af stationens vikt
och betydelse anses böra till 4:e klassen hänföras.
Å distrikten finnas anställde bokhållare, hvilka tjänstgöra ä afdelningsföreståndarnes
och trafikinspektörernas expeditioner samt å förrådsförvaltare-
och verkstadskamrerarekontoren. Hvad särskildt de sistnämnde,
maskinafdelningen tillhörande bokhållarne angår, anser kommittén,
i likhet med hvad som föreslagits beträffande en del bokhållare i styrelsen,
att en högre grad under benämning förste bokhållare bör tilldelas
dem, hvilka äro förrådsförvaltames och verkstadskamrerarnes närmaste
män och ställföreträdare samt till följd däraf intaga en mera ansvarsfull
ställning än öfriga befattningshafvare inom bokhållaregraden. Till nämnda
högre kategori borde äfven enligt kommitténs^ mening räknas den
bokhållare, som tjänstgör vid centralverkstaden i Örebro och därstädes
förestår förråds- och räkenskapsväsendet.
Kommitténs
förslag till
ordinarie arfvoden
för
de särskilda
tjänstemannabefattningarne
å distrikten.
Enligt hvad som förut anmärkts vid behandlingen af frågan om
aflöning åt manliga kontorsskrifvare och ritare i järnvägsstyrelsen, har
kommittén ansett, att det för dem föreslagna ordinarie arfvodet, lägst
1,500 högst 2,700 kronor, äfven bör tillkomma motsvarande befattningar
vid distrikten äfvensom stationsskrifvarne.
stations-
Hvad angår stationsskrifvarne, uppdelades denna tjänstegrupp genom
skrifvare. nådiga brefvet den 30 december 1885 sålunda, att en ny grupp bildades
under benämningen förste stationsskrifvare, hvilka skulle såsom maximiarfvode
erhålla det förut för samtliga stationsskrifvare i sådant afseende
bestämda beloppet 2,100 kronor, hvaremot maximiarfvodet för stations
-
273
skrifvare i allmänhet nedsattes till 1,800 kronor. Vid 1897 års lönereglering
blef, jämte det att förste stationsskrifvarnes arfvode höjdes, en
uppdelning af stationsskrifvarne i aflöningshänseende gjord sålunda, att
dessa tjänstemän å de tre högsta klassernas stationer kunna nå en
högsta aflöning af 2,100 kronor, medan de öfriga stanna vid förutvarande
maximiarfvode, 1,800 kronor. För en stor del af stationsskrifvarne
ägde sålunda i afseende å maximiarfvode ingen löneförbättring
rum vid nämnda lönereglering, hvaremot minimiarfvodet höjdes från
det i praktiken tillämpade beloppet, 960, till 1,080 kronor, hvilket senare
utgör begynnelsearfvode för samtliga stationsskrifvare. Med tillägg af
hyresbidraget, 20 procent, utgör alltså enligt gällande aflöningsreglemente
stationsskrifvarnes aflöning lägst 1,296 högst 2,160 resp. 2,520 kronor.
I fråga om såväl de synpunkter, som för kommittén varit bestämmande
vid afgifvande af förslag om aflöning åt den lägsta tjänstemannagruppen
vid statens järnvägar, som ock aflöningsförhållandena för motsvarande
befattningar i andra verk, får kommittén hänvisa till hvad
härom å sid. 238 och följande blifvit anfördt.
Då kommittén ansett den nuvarande åtskillnaden i aflöningshänseende
mellan stationsskrifvarne å l:a, 2:a eller 3:e klassens stationer, å
ena, och öfriga stationer, å andra sidan, icke påkallas af hänsyn till
tjänstgöringens beskaffenhet å det ena eller andra slaget af stationer,
samt den olikhet i fråga om lefnadskostnaden, som möjligen skulle kunna
motivera en dylik åtskillnad, i viss mån utjämnas genom kommitténs
förslag till gradering af ersättningen för bostad och bränsle, anser
kommittén det ordinarie arfvodet böra bestämmas lika för alla stationsskrifvare.
Med tillägg af dylik ersättning enligt af kommittén föreslagna
grunder kommer aflöningen att utgöra på en station, där lägsta inkvarteringsprocenten
skall tillämpas, lägst 1,800 högst 3,240 kronor och på
en station med högsta ersättning lägst 2,100 högst 3,550 kronor.
I afseende å den sålunda föreslagna ökningen i stationsskrifvarnes
aflöning gäller hvad ofvan anförts i sammanhang med behandlingen utaf
aflöningen för kontorsskrifvare i styrelsen, eller att enligt kommitténs
mening de lägsta tjänstemannabefattningarne vid statens järnvägar hållits
nere i aflöningshänseende i förhållande till motsvarande tjänster i de andra
kommunikationsverken.
På tal om dylik jämförelse kommer äfven enligt kommitténs förslag
en stationsskrifvare å en station, tillhörande gruppen E., d. v. s.
där inkvarteringsersättningen skulle utgå med 20 procent, att i lägsta
lönegraden erhålla 400 kronor mindre i aflöning än en postexpeditör af
2:a graden. I högsta lönegraden understiger å en station af samma slag
35
274
stationsskrifvårens aflöning med 60 kronor det högsta arfvodet för en
postexpeditör af l:a graden. Å en station, där högsta ersättningen för
bostad och bränsle utgår, skulle, såsom förut blifvit anmärkt i fråga om
kontorsskrifvarne i styrelsen, lägsta arfvodet för stationsskrifvare med
100 kronor understiga motsvarande arfvode för en postexpeditör af
2:dra graden, hvaremot stationsskrifvarens högsta aflöning skulle komma
att med 250 kronor öfverstiga en postexpeditörs af l:a graden slutaflöning.
Hvad särskildt angår den lägre begynnelseaflöningen för stationsskrifvarne,
kan densamma motiveras däraf, att de, liksom förut påvisats
i fråga om kontorsskrifvarne i styrelsen, tidigare än posttjänstemännen
erhålla ordinarie tjänst. Enligt hvad som framgår af den statistiska
utredningen, utgör lefnadsåldern vid stationsskrifvares anställande
i ordinarie tjänst i medeltal emellan 23 och 24 år.
Vid bestämmande utaf aflöningen för kontorsskrifvarne i styrelsen
har kommittén ansett, att afseende borde i någon mån fästas vid den
till dem nu utgående öfvertidsersättningen, hvilken skulle till större
delen upphöra genom kommitténs förslag till utsträckning af den ordinarie
arbetstiden å tjänsterummet. Denna omständighet äger ingen
motsvarighet i fråga om stationsskrifvarne, för hvilka ingen öfvertidsersättning
ifrågakommer. Däremot åtnjuter en stor del af dem, såsom
framgår af den genom kommitténs försorg anskaffade utredningen i
sådant afseende, rätt afsevärda extra inkomster i form af felräkningspenningar,
notispenningar och provision å fraktkredit, hvilka inkomster
enligt kommitténs förslag för framtiden borde upphöra att utgå. Af
den såsom bil. E till detta betänkande fogade sammanställning af berörda
extra inkomster under år 1905 inhämtas, bland annat, att bland
303 stationsskrifvare åtnjöto 75 dylika inkomster med belopp, öfverstigande
200 kronor. För 20 af dessa ligger beloppet mellan 200 och
300 kronor, för 21 emellan 300 och 400 kronor, för 12 mellan 400 och
500 kronor, för 12 mellan 500 och 600 kronor, för 8 mellan 600 och
700 kronor, för en mellan 700 och 800 kronor och för en mellan 1,200
och 1,300 kronor. 65 stationsskrifvare voro i saknad af extra inkomster
af ifrågavarande slag.
Vid uppgörande af sitt löneförslag har kommittén icke ansett sig
helt och hållet kunna bortse från nämnda extra inkomster, hvilka enligt
kommitténs förslag icke vidare skulle åtminstone såsom löneförmån
ifrågakomma. Visserligen uppgå de för endast ett mindre antal stationsskrifvare
till högre belopp, men möjligheten föreligger ju för alla att i
sinom tid genom transport eller i annan ordning komma i åtnjutande
af dylik förmån. Härvid bör dock icke förbises, särskildt hvad felräk
-
275
ningspenningarne angår, att dessa till en del utgöra ersättning för risk
för förlust vid uppbörd, hvarför kommittén också föreslagit, att de i
viss mån men med betydande nedsättning skola bibehållas, därvid de för
stationsskrifvare skulle begränsas till ett maximum af 120 kronor.
Uti den förut omnämnda framställningen från »de lägre tjänstemännens
vid statens järnvägar förening» har arfvodet för stationsskrifvare
föreslagits till lägst 1,800 högst 3,000 kronor. Därutöfver har
emellertid ifrågasatts ett tilläggsarfvode af i medeltal 30 procent af arfvodet,
afseende dels att betäcka kostnaden för bostad och bränsle dels
ock att utjämna olikheten i afseende å lefnadskostnader å skilda orter.
Såsom förut anmärkts, böra enligt kommitténs förslag de manliga Manliga konkontorsshrifvame
å distrikten, i enlighet med hvad nu äger rum, likställas iorssknfvarei
aflöningshänseende med stationsskrifvare. Nämnda befattningshafvare
tjänstgöra icke å stationerna utan på afdelningsföreståndarnes och
trafikinspektörernas expeditioner äfvensom å förrådsförvaltare- och verkstadskamrerarekontoren.
Under framhållande, bland annat, af do klena
befordringsutsikter, som förefinnas särskildt för kontorsskrifvarne vid
distriktens maskinafdelningar, har uti en från de kamerala tjänstemännen
vid nämnda afdelningar till kommittén inkommen framställning yrkats,
att arfvodet för manlig kontorsskrifvare måtte sättas till lägst
1,800 högst 2,700 kronor, äfvensom att inkvarteringen antingen måtte
höjas till att närmare motsvara hvad därmed åsyftas, eller också bestämmas
så, att den motsvarade normalhyran i de olika städerna för så
stor bostadslägenhet, som enligt boställsstaten tilldelades vissa andra
grupper af tjänstemän i motsvarande grader vid statens järnvägar.
I motsats mot hvad förhållandet är beträffande kontorsskrifvarne i
styrelsen och stationsskrifvarne åtnjuta kontorsskrifvare å linjen inga
extra inkomster i tjänsten, om man undantager dels de s. k. tågdirigentarfvoden,
som kunna tilldelas kontorsskrifvare vid trafikafdelningen, och
dels den ersättning, som kan utbetalas till en del kontorsskrifvare, hvilka
biträda distriktskassörerna med aflöningslikvider åt maskinafdelningens
personal, hvilka båda slag af extra arfvoden, såsom förut nämnts, utgå
enligt Kungl. Maj:ts särskilda beslut för hvarje år. För kontorsskrifvarne
å linjen kommer det alltså icke i fråga, att den nya aflöningen
skulle i någon mån utgöra ersättning därför att en del extra inkomster
i framtiden icke vidare skulle komma befattningarnes innehafvare till
del. Då emellertid det förhåller sig så, som i nyssnämnda framställning
påvisats, nämligen att på grund af fåtalet högre befattningar, till hvilka
kontorsskrifvare kunna avancera, befordringsförhållandena för dem äro
276
Kvinnliga
kontorsskrif
vare.
synnerligen ogynnsamma — ett förhållande, som gäller såväl trafikafdelningens
som maskinafdelningens kontorsskrifvare — liar kommittén
icke ansett sig kunna föreslå aflöningen lägre för nu omhandlade befattningshafvare
än för stationsskrifvare.
Innan kommittén lämnar frågan om kontorsskrifvarnes aflöningsförhållanden,
får kommittén beröra en till kommittén ingifven framställning
från de kontorsskrifvare, hvilka tjänstgöra såsom kassakontrollanter
å distriktens kassakontor. Under framhållande af de små
befordringsutsikter, som stå de vid distriktens administrativa afdelningar
anställda kontorsskrifvare till buds, samt det betydande personliga ansvar,
som enligt gällande bestämmelser åligger kassakontrollant, hafva
nämnde befattningshafvare hemställt om inrättande af en högre tjänst
än kontorsskrifvare tjänsten å hvarje distriktskassa med aflöning, motsvarande
den för bokhållare vid distrikten fastställda.
Med hänsyn till den af kommittén för kontorsskrifvare föreslagna
aflöning, finner sig kommittén icke böra förorda någon ändring i den
anordning, som för närvarande tillämpas beträffande kassakontrollanternas
lönevillkor, nämligen att kontorsskrifvare, hvilken förordnas till tjänstgöring
i nämnda egenskap, erhåller högre aflöning, än hvad hans ordinarie
tjänstetid inom kontorsskrifvaregraden skulle berättiga honom till,
samt snabbare uppflyttning i lönegrad än enligt vanliga regler.
Vid distrikten äro jämväl anställda kvinnliga kontorsskrifvare, hvilka
emellertid endast utgöra ett ringa antal — 15 stycken. De tjänstgöra
såväl å stationerna på linjen som å en del andra expeditioner. Deras
aflöning utgör enligt gällande aflöningsreglemente lägst 840 högst 1,080
kronor jämte hyresbidrag, 20 procent, och sålunda sammanlagdt lägst
1,008 högst 1,296 kronor. Då de enligt kommitténs förslag böra åtnjuta
samma ordinarie arfvode som sina kamrater i styrelsen eller lägst
1,080 högst 1,500 kronor, får kommittén i fråga om grunderna för bedömande
af deras aflöning, åberopa hvad härutinnan anförts å sid. 242.
Särskildt för kvinnliga kontorsskrifvare å stationer med högsta inkvarteringsersättning
innebär kommitténs förslag en betydlig förbättring i
nämnda befattningshafvares aflöningsvillkor, och detta gäller framför allt
slutaflöningen, hvilken, om dyrtidstillägget medräknas, skulle ökas från
1,425 kronor 60 öre till 1,900 kronor.
Uti en till kommittén ingifven framställning från Anna Wallin med
flere kvinnliga kontorsskrifvare å distrikten har begärts, att arfvodet för
denna befattning måtte sättas till lägst 1,200 högst 1,800 kronor.
Såsom förut blifvit anmärkt, skulle till samma aflöningsgrupp som
277
manliga kontorsskrifvare och stationsskrifvare hänföras ritare. Beträffande
kompetensfordringarne för dessa befattningshafvare samt deras
ställning i öfrigt gäller detsamma, som förut anförts beträffande motsvarande
befattningar i styrelsen.
I likhet med hvad som nu äger rum, finner sig kommittén böra i
afiöningshänseende likställa förste stationsskrifvare och bokhållare. För
närvarande utgår arfvodet till dem med lägst 1,500 högst 2,400 kronor.
I fråga om inkvarteringsförmånen för dessa tjänstemän gäller, såsom
förut nämnts, att förste stationsskrifvare å station af 2:a eller 3:e klass
kunna erhålla fri bostad, under det att öfriga förste stationsskrifvare
samt bokhållarne i regeln åtnjuta hyresbidrag. Kommitténs förslag i
berörda afseende innebär en utsträckning af bostadsförmånen äfven till
sådana förste stationsskrifvare å station af högre klass än 2:a, hvilka
tjänstgöra antingen å stationsinspektorens expedition och regelbundet
användas i yttre tjänstgöring eller å biljettexpedition.
Vidkommande det ordinarie arfvodet för ifrågavarande befattningshafvare
anser kommittén detta böra sättas till lägst 2,100 högst 3,300
kronor, lrvilket senare arfvode enligt vanliga regler skulle uppnås efter
12 år. Hvad förste stationsskrifvarne angår, kommer det ojämförligt
största antalet af dem enligt kommitténs förslag att åtnjuta bostad in
natura. Beträffande den afsevärda ökning i förste stationsskrifvarnes
aflöning, som kommitténs förslag sålunda skulle medföra, får kommittén
erinra, att vid bestämmande af det ordinarie arfvodet för dessa
befattningshafvare hänsyn ansetts böra tagas till de betydliga extra
inkomster, som nu tillkomma dem, hvilka inkomster emellertid enligt
kommitténs förslag för framtiden skulle försvinna. Enligt hvad som
inhämtas af den såsom bil. E till betänkandet fogade sammanställning
af extra inkomster för en del tjänstemän vid trafikafdelningen,
uppgingo under år 1905 extra inkomsterna för 46 förste stationsskrifvare
till emellan 200 och 600 kronor. Dylika inkomster, öfverstigande
sistnämnda belopp, tillkommo 29 förste stationsskrifvare. Om också fölen
del af ifrågavarande tjänstemän omhandlade inkomster uppgått till
summor, som kunna anses mer än skäliga och sålunda icke böra tagas
i beräkning vid en lönereglering, kan man dock billigtvis icke underlåta
att sätta det ordinarie arfvodet så, att det i någon mån äfven utgör
ersättning för en viss del af de för närvarande med befattningen
förenade löneförmåner, som icke vidare skola ifrågakomma.
För närvarande utgör skillnaden i högsta arfvode mellan förste
stationsskrifvare och stationsskrifvare 300 kronor mot 600 kronor enligt
Förste stationsskrifvare
och bokhållare.
278
Stationsinspektorer
å
4:e kl. stationer
A och B.
kommitténs förslag. I afseende härå kan anmärkas, dels att den ökade
inkvarteringsersättningen torde komma flertalet stationsskrifvare till godo,
under det att förste stationsskrifvarne, som till största delen hafva bostad
in natura, icke därigenom erhålla någon aflöningsförbättring, dels
och att förslaget om reglering af extra inkomster medför betydligt större
nedsättning i nuvarande löneinkomster för förste stationsskrifvarne än
för stationsskrifvarne. Hvad angår det för de förre ifrågasatta minimiarfvodet,
lärer detta mera sällan komma till användning, då nämligen
vederbörande i regeln hafva intjänt samma arfvode i stationsskrifvaregraden.
Enligt hvad som framgår af ett till kommittén ingifvet protokoll vid
underinspektörers, expeditionsföreståndares och förste stationsskrifvares
vid statens järnvägar möte den 18 februari 1906, har såsom önskemål
i fråga om sistnämnda befattningshafvares aflöningsvillkor framställts,
att arfvodet måtte bestämmas till lägst 2,400 högst 3,300 kronor, hvilket
sistnämnda arfvode borde uppnås efter 9 år. Därjämte har i en ytterligare
från samma håll ingifven framställning yrkats, bland annat, att
hyresbidraget måtte å de dyraste orterna bestämmas till 30 procent af
arfvodet samt att felräkningspenningarne icke måtte betraktas såsom en
aflöningsförm ån.
Hvad angår bokhällarne, äro dessa icke i åtnjutande af några extra
inkomster, och kan sålunda för deras vidkommande hänsyn icke tagas
härtill vid bestämmande utaf aflöningen. Då emellertid enligt kommitténs
mening bokhållarne varit synnerligen illa lottade i aflöningshänseende
i förhållande till likställda befattningshafvare särskildt med hänsyn till
deras Idena befordringsutsikter, anser sig kommittén icke böra för dem föreslå
lägre arfvode än för förste stationsskrifvarne. Till belysning af befordriugsförhåll
andena för den grupp af bokhållare, som omfattar det största
antalet af dessa befattningshafvare, nämligen de vid maskinafdelhingen
anställde, må nämnas, att 1906 års arfvodesstat upptager 34 dylika
tjänstemän. Då de befattningar, till hvilka de i regeln kunna erhålla
befordran, nämligen distriktskamrerare, (verkstadskamrerare) samt förrådsförvaltarebefattningar
endast äro 10 till antalet, framgår häraf, att utsikterna
till befordran icke äro stora.
Beträffande stationsinspektorer å 4:e samt nuvarande 5:e klassens stationer
har kommittén här ofvan å sid. 271 framlagt förslag till omgruppering
af dessa stationer, i enlighet hvarmed till stationer af 4:e klass A
skulle hänföras nuvarande 4:e klassens stationer samt sådana 5:e klassens
stationer, som anses böra till nämnda klass uppflyttas, samt till stationer
279
af 4:e klass B sådana 5:e klassens stationer, som i mån af nuvarande
stationsföreståndai’es afgång böra förändras till mästarestationer och då
åter upptagas såsom 5:e klassens stationer.
I fråga om nuvarande aflöningsförhållanden för stationsinspektorer
å omförmälda stationer gäller, att arfvodet å 4:e klassens station utgör
lägst 1,800 högst 2,400 kronor samt å 5:e klassens station lägst 1,500
högst 2,100 kronor. I afseende å högsta arfvodet äro sålunda stationsinspektorer
å 4:e klassens station likställda med förste stationsskrifvare,
hvaremot lägsta arfvodet för de förre är 300 kronor högre än för do
senare. Kommittén, som anser nämnda förhållande emellan dessa befattningar
böra bibehållas, får alltså föreslå arfvodet för stationsinspektorer
å station af 4:e klass A till lägst 2,400 högst 3,300 kronor. Då,
såsom framgår af den i bil. D intagna tablå öfver samtliga mera betydande
löneinkomster för trafiktjänstemän, postarfvode i regeln kan påräknas
å ifrågavarande stationer, samt för öfrigt den mera själfständiga
ställning, som intages af en stationsinspektor, torde i sin mån göra
dessa befattningar begärliga äfven för förste stationsskrifvare, har kommittén
funnit sig icke böra sätta arfvodet högre än hvad som skett.
Af den i bil. E gjorda sammanställningen af extra inkomster xitom
postarfvoden för år 1905 framgår, att bland 60 stationsinspektorer å 4:e
klassens stationer, hafva 25 uppburit dylika inkomster till högst 100
kronor, för 8 växla beloppen mellan 101 och 200 kronor samt för 11
mellan 201 och 300 kronor. Bland de 16 återstående har en icke uppburit
några extra inkomster af ifrågavarande slag, och en annan endast
under en kortare tid af året innehaft befattningen; för de öfriga 14 äro
de extra inkomsterna växlande och uppgå i några fall till afsevärda
belopp. Sålunda hafva 6 stationsinspektorer åtnjutit öfver 900 kronor.
Häraf framgår, att, äfven om hänsyn tages till att omförmälda extra
inkomster skola upphöra att utgå, kommer i allt fall kommitténs förslag
till arfvode för stationsinspektorer å 4:e klassens stationer att för det
öfvervägande flertalet af dem medföra en icke obetydlig aflöningsförbättring,
hvilken emellertid kommittén anser hafva så mycket mera fog
för sig, som dessa befattningshafvare enligt kommitténs mening hittills
stått för lågt i afseende å löneinkomst i förhållande till särskildt förste
stationsskrifvarne med deras i regeln högre extra inkomster.
För stationsinspektorer å station af 4:e klass B får kommittén föreslå
ett arfvode af lägst 2,100 högst 2,700 kronor. Vid bestämmande
af detta arfvode anser kommittén, att hänsyn bör i någon mån tagas
därtill, att dessa stationer enligt kommitténs förslag skulle i framtiden
förestås af stationsmästare med arfvode af lägst 1,200 högst 1,800 kronor.
280
Underingenjörer,
Förste
bokhållare,
Förste telegrafister.
Till en gemensam aflöningsgrupp böra enligt kommitténs mening
liänföras underingenjörer, förste bokhållare och förste telegraf ster samt
arfvodet för dem bestämmas till lägst 2,400 högst 3,600 kronor. Då
samtliga dessa befattningshafvare böra erhålla kontant ersättning för
bostad och bränsle, skulle enligt förut angifna grunder aflöningen för
dem utgöra å en station med 20 procents inkvarteringsersättning lägst
2,880 högst 4,320 kronor samt å en station, där maximibeloppet af
dylik ersättning skall utgå, lägst 3,360 högst 4,700 kronor. Då i de allra
flesta fall ifrågavarande befattningshafvare äro placerade å större stationer
med dyrare hyrespriser, komma de i regel att åtnjuta högre inkvarteringsersättning
än 20 procent.
Beträffande de synpunkter, hvilka gjort sig gällande vid bestämmande
af aflöningen för underingenjörer, får kommittén åberopa hvad
härutinnan anförts rörande motsvarande befattningshafvare i styrelsen.
Då den tekniska utbildning, hvartill hänsyn ansetts böra tagas vid
fastställande af underingenjörernas aflöningsvillkor, torde, hvad angår
förste bokhållarne och förste telegraf sterna, uppvägas af den senare lefnadsåldern
vid befordran till dessa befattningar samt de klena utsikterna
för ytterligare befordran — för en förste telegrafist, som icke aflagt
högre teknisk examen, lärer i regeln ingen vidare befordran kunna ifrågakomma
— måste den för sistnämnda två befattningar föreslagna aflöning
anses skälig. Hvad särskildt förste telegrafisterna angår, bör anmärkas,
att de enligt kommitténs förslag skola till en viss grad ersätta de nuvarande
telegrafinspektorerna, nämligen i hvad afser utöfvande af föreståndareskapet
för de viktigaste telegrafexpeditionerna.
I enlighet med hvad förut blifvit antydt, har kommittén tänkt sig,
att antalet förste bokhållare och förste telegrafister skulle blifva 11 af
hvardera slaget.
De nuvarande telegrafisterna åtnjuta i arfvode lägst 1,500 högst
2,400 kronor och äro sålunda likställda med förste stationsskrifvare med
flei’e. Arfvodet för dessa befattningshafvare anser sig kommittén böra
sätta till lägst 1,800 högst 3,000 kronor.
Då kommittén framför allt afsett att förbättra aflöningen för de
nuvarande telegrafister, som äro anställde vid de största telegrafstationerna,
samt detta syfte vinnes genom kommitténs förslag om inrättande
af förste telegrafistbefattningar, men kommittén å andra sidan ansett,
att telegrafistbefattningarne vid mindre stationer icke kunna i ansvarsfullhet
mäta sig med förste stationsskrifvarbefattningar, saknar kommittén
anledning att föreslå arfvodet för sistnämnda telegrafistbefattningar
högre än som skett.
281
Till närmast högre aflöningsgrapp med arfvode af lägst 3,000 och
högst 3,900 kronor har kommittén ansett sig böra hänföra telegrafinspektörer,
stationsinspektor er å 3:e klassens stationer, byråassistenter, expeditions
föreståndare och underinspektörer.
För närvarande äro de tre sistnämnda befattningarne likställda i
aflöningshänseendc med arfvode af lägst 2,100 högst 3,000 kronor, hvilket
sistnämnda arfvode efter tre ålderstillägg, hvartdera å 300 kronor, uppnås
efter 9 år. Stationsinspektor å 3:e klassens station börjar däremot
med 2,400 kronor, men slutarfvodet är för honom det samma som för
de förenämnda eller 3,000 kronor. Hvad angår telegrafinspektorer, utgör
lägsta arfvodet för dem 2,700 kronor och högsta arfvodet 3,600
kronor.
Frågan om aflöningen för telegrafinspektorer sammanhänger med
kommitténs förut omhan dlade förslag om inrättande af telegraf ingen) örstjänster
samt om uppdelning af nuvarande telegrafistbefattningar. Enär
enligt detta förslag telegrafinspektorsbefattningarne skulle, i den män
deras nuvarande innehafvare kunna befordras till telegraf ingenjörer eller
afgå, utgå ur staten, finner sig kommittén icke böra för ifrågavarande
befattningar föreslå högre arfvode än som motsvarar det nuvarande
jämte dyrtidstillägg. Då telegrafinspektorerna äro placerade å distriktens
hufvudstationer, där förhöjd inkvarteringsersättning skulle utgå, erhålla
de dessutom härigenom förbättring i nuvarande lönevillkor.
För stationsinspektor er å 3:e klassens stationer skulle kommitténs löneförslag
dels innebära en förhöjning i nuvarande högsta arfvode af 900
kronor dels medföra, att skillnaden i afsende å arfvode mellan ifrågavarande
befattningshafvare samt stationsinspektorer å station af 4:e klass
A skulle blifva 600 kronor såväl beträffande lägsta som högsta arfvode.
Då endast för ett mindre antal stationsinspektorer å 3:e klassens stationer
postarfvode ifrågakommer, under det att dylikt arfvode till belopp
af i medeltal omkring 600 kronor åtnjutes af det öfvervägande antalet
stationsinspektorer å 4:e klassens stationer — ett förhållande, från hvilket
man enligt kommitténs mening icke kan bortse — har kommittén
icke ansett lämpligt att föreslå lägre arfvode än det omförmälda.
Af den i bil. E gjorda sammanställningen af extra inkomster utom
postarfvoden för år 1905 inhämtas, att dylika inkomster å 3:e klassens
stationer i de flesta fall utgå med jämförelsevis obetydliga belopp. Af
36 stationsinspektorer å nämnda stationer uppburo endast 7 inkomster
af ifrågavarande slag med belopp, öfverstigande 300 kronor. För 9 uppgingo
desamma till belopp mellan 100 och 300 kronor.
Telegraf
inspektorer.
Stafionsinspektorcr
å
3:e klass
stationer.
36
282
Expeditionsföre
stånd are.
B yr åassistenter
och
underinspektörer.
Hvad angår öfriga till nu omhandlade aflöningsgrupp hänförda bebefattningshafvare,
må först och främst i fråga om expeditionsföreständarne
anmärkas, att de mer än andra tjänstemän komma att beröras af
kommitténs förslag till reglering af extra inkomster. Enligt hvad som
framgår af den i bil. E gjorda sammanställningen, understego för år
1905 icke för någon expeditionsföreståndare de extra inkomsterna 500
kronor, och för de flesta var sammanlagda beloppet af dylika inkomster
vida högre. För icke mindre än 12 uppgick detsamma till öfver 1,000
kronor. Af utredningen i bil. D inhämtas vidare, att sammanlagda löneinkomsten
för de sju expeditionsföreståndarne i högsta lönegraden, utgjorde
för nämnda år i medeltal omkring 5,100 kronor.
Vid sådant förhållande och då, såsom förut anmärkts, 1893 års
järnvägskommitté vid bestämmande af arlvodet för expeditionsföreståndare
tagit hänsyn till felräkningspenningarne, hvilka i regeln utgöra större
delen af ifrågavarande extra inkomster, lärer det af kommittén föreslagna
arfvode vara det lägsta, som skäligen bör ifrågasättas, särskildt
om hänsyn tages till det betydande ekonomiska ansvar, hvarmed befattningarne
äro förenade. Med tillägg af ersättning för bostad och bränsle
— endast fyra expeditionsföreståndare åtnjuta fri bostad — skulle högsta
aflöningen för de i Stockholm stationerade expeditionsföreståndarne
komma att utgöra 5,000 kronor och sålunda, därest det af kommittén
föreslagna maximibeloppet af felräkningspenningar, 300 kronor, uppnås,
med 200 kronor öfverstiga den ofvan angifna medelinkomsten för år
1905. Å öfriga stationer, där omförmälda ersättning borde utgå med
900 kronor och sålunda hela aflöningen — felräkningspenningar oberäknade
— utgöra 4,800 kronor, skulle ingen förbättring i lönevillkor
äga rum, utan i de fall, där nyssnämnda maximibelopp af felräkningspenningar,
300 kronor, kommer att utgå, hvilket torde blifva regel,
löneförhållandena blifva ungefär desamma som nu.
Mot kommitténs förslag att i afseende å ordinarie arfvode fortfarande
liksom hittills likställa byräassistenter och underinspektörer med
expeditionsföreståndare, oaktadt byråassistenterna icke i någon mån och
underinspektörerna endast i ringa grad åtnjuta extra inkomster, till
hvilkas uppbärande hänsyn borde tagas vid arfvodets bestämmande,
skulle kunna erinras, att en dylik likställighet icke längre har fog för
sig. Härtill får kommittén genmäla, att nämnda två befattningar, enligt
kommitténs mening, höra till dem, som i afseende a befattningarnes
vikt och det därmed förenade ansvar varit särskildt ogynnsamt ställda
i aflöningshänseende i jämförelse med andra närstående befattningar.
Det är emellertid af stor vikt att till innehafvare af dessa befatt
-
283
ningar kunna erhålla dugande förmågor, men för vinnande af detta
syfte böra befattningarne också höjas upp i aflöningshänseende. I detta
sammanhang må också framhållas, att kommitténs förslag om ökning af
inkvarteringsersättningen icke, såsom exempelvis förhållandet skulle
blifva med de flesta expeditionsföreståndare, medför någon aflöningsförbättring
för byråassistenter och underinspektörer, eftersom dessa tjänstemän
fortfarande liksom hittills böra åtnjuta bostad in natura.
Uti det förut omförmälda protokollsutdraget från underinspektörers,
expeditionsföreståndares och förste stationsskrifvares möte den IS februari
1900 förekommer såsom önskemål i fråga om aflöningen för förstnämnda
två befattningar, att arfvodet måtte sättas till lägst 3,000 högst 3,900
kronor och sålunda i öfverenstämmelse med kommitténs förslag, därvid
dock för expeditionsföreståndarnes vidkommande bör erinras, att de, såsom
framgår af en ytterligare från dessa tjänstemän ingifven skrift,
icke synas hafva beräknat, att någon förändring skulle ske i afseende å
extra inkomster.
Under framhållande, bland annat, dels att den enligt 1874 års aflöningsreglemente
för byråassistenter bestämda slutaflöningen icke höjdes
vid 1897 års lönereglering dels ock att byråassistenterna numera utöfva
ungefär samma befogenhet som de förutvarande högre aflönade trafikdirektörsassistenterna,
så till vida att de biträda trafikinspektören vid
ledande af tågens gång’ och under honom utöfva närmaste tillsynen
öfver arbetenas gång å trafikinspektörsexpeditionen, hafva byråassistenterna
uti en till kommittén ingifven framställning anhållit, att de i aflöningshänseende
måtte åtminstone likställas med stationsinspektor a 2.a
klassens eller den näst högsta klassens station.
För maskininspéktorer och verkmästare utgör arfvodet för närvarande
lägst 2,700 högst 3,600 kronor. Kommittén, som på förut angifna skäl
uttalat sig för en sammanslagning af dessa båda kategorier under den
gemensamma benämningen maskininspektor, anser arfvodet för denna
befattning böra bestämmas till lägst 3,300 högst 4,200 kronor, hvarjämte,
enligt kommitténs förslag, fri bostad borde kunna tillkomma
samtliga innehafvare af befattningen.
Till samma afiöningsgrupp som maskininspektor m. 11. hänföres
enligt gällande aflöningsreglemente distrikt skassör, och anser sig kommittén
böra bibehålla samma anordning och sålunda äfven för sistnämnda
befattning föreslå ett arfvode af lägst 3,300 högst 4,200 kronor.
I afseende å aflöningen för distriktskassör bör i detta samman
-
Mas kin -  inspektörer.
Distriktskassör
er.
284
Öfver inspektor
er, Stationsinspektor
er å l:a
och 2:a kl.
stationer.
bang erinras om kommitténs förslag att nedsätta de till honom utgående
felräkningspenningar från 500 till 300 kronor. Å andra sidan medför
kommitténs förslag i afseende å inkvarteringen en väsentlig aflöningstorbättring
för ifrågavarande tjänstemän, hvilka äro stationerade å orter
med höga hyrespriser och sålunda komma att tillgodonjuta ökad inkvarteringsersättning.
Denna skulle enligt kommitténs mening motsvara
värdet af fem rum och kök jämte bränsle, hvilket värde satts till 1,500
kronor i Stockholm, där sålunda distriktskassörens högsta aflöning
komme att utgöra 5,700 kronor jämte felräkningspenningar 300 kronor,
motsvarande en ökning i nuvarande aflöning, dyrtidstillägg inberäknadt,
af 880 kronor.
Stationsinspektor er d 2:a klassens station åtnjuta för närvarande ett
lägsta arfvode af 3,000 kronor med ett ålderstillägg å 500 kronor. Af
utredningen angående extra inkomster inhämtas, att de 7 stationsinspektorer
af ifrågavarande kategori, som uppnått högsta aflöning, under år
1905 uppburo i sammanlagda kontanta löneinkomster i medeltal något
öfver 4,100 kronor. Med hänsyn såväl härtill som för erhållande af
ett lämpligt förhållande i aflöning mellan stationsinspektorer å 2:a och
3:e klass finner sig kommittén böra föreslå arfvodet för ifrågavarande
hefattningshafvare till lägst 3,600 högst 4,500 kronor. Enligt af kommittén
föreslagna regler för löneförhöjning, skulle sistnämnda arfvode
erhållas efter 9 år, under det att såsom ofvan nämnts för närvarande
slutaflöningen uppnås efter 5 år.
För stationsinspektorer å ha klassens station, till hvilken grupp på
grund af kommitténs förslag att uppföra Stockholms centralstation,
Göteborgs och Malmö stationer i en särskild öfverklass, endast komme
att räknas Stockholms norra samt Norrköpings stationer, får kommittén
föreslå arfvodet till lägst 3,900 högst 4,800 kronor. Enligt gällande
aflöningsreglemente utgör arfvodet 3,500 kronor med ett ålderstillägg å
500 kronor. Ofverinspelctorernas arfvode anser kommittén böra sättas
till lägst 4,500 högst 5,400 kronor.
Liksom kommittén i allmänhet vid behandlingen af frågan om aflöning
för stationsinspektorer ansett sig böra taga hänsyn till de aflöningsförmåner,
som tillgodonjutas af tjänstemän med ungefär motsvarande
ställning vid post- och tullstaterna nämligen föreståndare för postkontor
samt tullförvaltare m. fl., så gäller detta framför allt i fråga om
föreståndarne för de större järnvägsstationerna. Med hänsyn till de stora
fordringar på duglighet och öfriga personliga egenskaper, som ställas å
sistnämnda hefattningshafvare, samt den omfattande befälsmyndighet, de
285
utöfva, kan kommittén icke finna annat än att de i jämförelse med
ofvannämnda tjänstemän vid post- och tullverken hittills varit satta allt
för lågt i aflöningshänseende. Såsom exempel på de aflöningar, som
åtnjutas inom nyssnämnda verk, må anföras, att den ordinarie aflöningen
utgör: för postdirektör lägst 5,500 högst 6,500 kronor, för postmästare
af l:a klassen lägst 4,700 högst 5,500 kronor, för 11 tullförvaltare
lägst 6,000 högst 7,000 kronor, för öfverinspektor vid packhusinspektion
lägst 7,000 högst 8,000 kronor. Beträffande ofvannämnda aflöningar
bör anmärkas, att, särskildt hvad angår föreståndarne för de större
postkontoren, vederbörande åtnjuta extra inkomster till afsevärda belopp.
För en öfverinspektor vid statens järnvägar skulle högsta arfvodet enligt
kommitténs förslag utgöra 5,400 kronor och hela aflöningen, om värdet
af inkvarteringsförmånen beräknas till 1,800 kronor i Stockholm samt
1,500 kronor i Göteborg och Malmö, sålunda uppgå till 7,200 resp.
6,900 kronor.
Då kommittén icke kan finna, att de tjänstemän, som utöfva högsta
befälet å järnvägsstationerna i nyssnämnda städer, böra i fråga om
tjänsteställning sättas lägre än exempelvis en tullförvaltare, anser sig
kommittén icke böra ifrågasätta en lägre aflöning än den ofvan föreslagna.
Det ofvan sagda gäller jämväl stationsinspektor å l:a klassens
station. I Norrköping, där värdet af den nämnde tjänsteman tillkommande
inkvarteringsförmånen (5 rum och kök) enligt kommitténs uppskattning
kan beräknas till 1,200 kronor, skulle högsta aflöningen, sådan
kommittén tänkt sig densamma, uppgå till 6,000 kronor. Då högsta
aflöningen för tullförvaltare i nämnda stad uppgår till 7,000 kronor,
samt postmästaren därstädes åtnjuter i högsta arfvode 5,500 kronor
jämte sportler, anser kommittén det för ifrågavarande stationsinspektor
föreslagna arfvodet åtminstone icke vara för högt tilltaget.
Vid bestämmandet af arfvodet för nu omhandlade stationsinspektorer
bör enligt kommitténs mening hänsyn ock tagas till de betydande
extra inkomster, som för närvarande tillkomma dem, men hvilka enligt
kommitténs förslag icke vidare skulle ifrågakomma annat än i form af
personligt lönetillägg för nuvarande tjänsteinnehafvare, i den mån de
genom ifrågavarande lönereglering skulle lida minskning i sin löneinkomst.
Enligt hvad söm inhämtas af utredningen i berörda afseende,
torde nyssnämnda förhållande komma att inträffa för samtliga stationsinspektorer
å stationer af l:a klass, af hvilka emellertid endast en uppnått
det högsta arfvodet. Kommitténs förslag innefattar sålunda ingen
annan förbättring i aflöningsvillkor för meranämnde stationsinspektorer
än att större delen af dem tillkommande extra inkomster skulle blifva
omförd till ordinarie arfvode.
28G
I) i strikt skamrer
are och
förrådsförv
altare.
Verkstadskamrerare och förrddsförvaltare åtnjuta för närvarande i arfvode
lägst 2,700 högst 3,000 kronor. Vid 1897 års lönereglering vidtogs
ingen annan förändring i fråga om den nämnde befattningshafVare
jämlikt 1874 års aflöningsreglemente tillkommande aflöning än att minimiarfvodet
höjdes. Den utveckling af järn vägsrörelsen, som ägt rum
sedan sistnämnda tid, lärer icke oväsentligen hafva bidragit att öka vikten
och betydelsen af ifrågavarande befattningar. Till belysning häraf,
särskild! hvad angår förrådsförvaltartjänsten, må anföras, att medan värdet
af under år 1874 för statens järnvägars räkning upphandlade väsentligare
förrådsartiklar utgjorde 5,891,000 kronor, uppgick motsvarande belopp
för år 1905 till 16,108,000 kronor. Å distrikten upphandlas en hel
del effekter; och åligger det förrådsförvaltaren att bereda dylika ärenden
och att ombestyra emottagande! af samt utöfva tillsynen öfver de upphandlade
varorna, hvilka sistnämnda åligganden iifven tillkomma honom
i fråga om de genom styrelsens försorg upphandlade eflekter. Bland
förrådsförvaltarens ifrågavarande bestyr kan särskildt framhållas den i
stor utsträckning pågående emottagningen från utländska leverantörer
af för statens järnvägars räkning inköpta kol, hvilken i regeln sker
utan bemedling af kommissionärer och sålunda helt och hållet ombesörjes
af förrådsförvaltaren, som emottager lasten rörande konossement samt
styr och ställer med fartygens utlossning. Dessa göromål fordra kännedom
om och sinne för affärer, praktisk duglighet i allmänhet samt
kunskap om sjöfarts- och tullförhållanden för undvikande af öfverliggedagsersättningar
och dylika utgifter. Beträffande verkstadskamrerarens
åligganden, ombesörjer lian bokföringen icke blott, såsom man på grund
af hans titel skulle kunna tro, för verkstäderna utan äfven för maskinafdelningen
i sin helhet, hvarförutom fördelningen af verkstädernas och
förrådets kostnader för öfriga afdelningar å distriktet, för andra distrikt,
för styrelsen och för främmande institutioner och personer sker genom
verkstadskamreraren. Honom tillkommer dessutom att bokföra banafdelningens
samtliga utgifter för nybyggnads- och andra arbeten, som redovisas
på särskilda arbetsnuunner. Den ifrågavarande tjänsteman tilldelade
benämningen verkstadskamrerare angifver sålunda icke lians verksamhet;
och får kommittén därför föreslå, att densamma måtte utbytas mot distriktsIcamrerare.
Med den utveckling, omförmälda räkenskap under årens lopp
vunnit i samband med rörelsens tillväxt, följer äfven betydligt ökade
kraf på denne tjänsteman.
På grund af ofvan anförda omständigheter och då enligt kommitténs
mening ifrågavarande befattningar höra till dem, hvilka med hänsyn till
förändrade förhållanden i fråga om befattningames ansvar och betydenhet
287
äro tillbakasätta i aflöningshänseende, anser kommittén dem icke böra
härutinnan sättas lägre än stationssinspektorsbefattningar å l:a klassens
stationer; och får kommittén alltså föreslå, att arfvodet för dem måtte
sättas till lägst 3,900 högst 4,800 kronor. Med tillägg af ersättning
för bostad och bränsle, hvilken ersättning, i anledning däraf att innehafvarne
af sagda befattningar äro placerade å distriktens hufvudorter,
icke komme att enligt förut angifna grunder understiga 30 procent,
skulle alltså sammanlagda aflöningen utgöra lägst 5,070 högst 0,000
kronor i Östersund och Luleå, samt lägst 5,400 högst 0,300 kronor i
Stockholm. Till hvad som ofvan anförts rörande de synpunkter, hvilka
synas böra göra sig gällande vid bestämmande utaf aflöningen för nu
omhandlade tjänstemän, kan läggas, att de erhålla sina befattningar
först vid framskriden ålder. Sålunda utgjorde medelåldern för nuvarande
förrådsförvaltare vid deras tillträdande af innehafvande befattning omkring
44 år samt motsvarande tal för verkstadskamrerare omkring 45 år.
Uti den förut omnämnda framställningen från kamerala tjänstemän
vid distriktens maskinafdelningar har för verkstadskamrerares och förrådsförvaltares
vidkommande begärts, att de i aflöningshänseende måtte
likställas med ban- och maskiningenjörer.
Till grupper med lika aflöning anser sig kommittén böra hänföra
baningenjörer, maskiningenjörer och trafikinspektörer af l:a klass med ett
arfvode af lägst 4,800 kronor högst 5,700 kronor samt motsvarande befattning
skaf v are af 2:a klass äfvensom telegrafingenjörer och distriktssekreterare
med ett arfvode af lägst 4,200 högst 5,100 kronor.
Hvad till en början angår ban- och maskiningenjörer, får kommittén
åberopa hvad här ofvan å sid. 263—265 anförts beträffande den skillnad
i tjänsteställning, som enligt kommitténs mening borde råda mellan dessa
tjänstemän af l:a och 2:a klass.
Arfvodet för ifrågavarande befattningshafvare utgör för närvarande
3,000 kronor med två ålderstillägg å 500 kronor efter resp. 5 och 10
år, livarjämte de i regeln åtnjuta inkvartering in natura. Dessutom tillkommer
maskiningenjör, hvilken förestår verkstad, belägen utom distriktets
hufvudstation, tilläggsarfvode af 500 kronor. Dylikt arfvode uppbäres
emellertid för närvarande endast af en maskiningenjör.
Den aflöning, som på detta sätt fastställdes för ban- och maskiningenjörer
vid 1897 års lönereglering, är endast obetydligt högre än
den, som förut alltsedan år 1874 var gällande. Ökningen i ordinarie
aflöning utgjorde för maskiningenjörerna endast 100 kronor och för
baningenjörerna 400 kronor, hvilket senare emellertid motiverades däraf
Ban- och
maskiningenjörer.
288
att flertalet bland dem, i sammanhang med omregleringen af distrikten,
skulle få sina förutvarande sektioner utsträckta.
Kommittén finner det vara uppenbart, att dessa aflöningar icke
längre äro tidsenliga. Dels ställer nämligen järnvägsrörelsens utveckling
sedan den tid, då aflöningarne bestämdes, högre kraf på teoretisk
och praktisk utbildning hos omförmälda befattningshafvare än förr, och
dels har näringslifvets storartade uppsving sedan nämnda tid och naturligen
äfven lefnadskostnadernas stegring medfört betydligt ökade löneanspråk
hos dugliga ingenjörer i allmänhet. Enligt hvad inom kommittén
upplysts, hafva också nu anmärkta missförhållanden i afseende
å lönevillkoren för det tekniskt utbildade järn vägsbefälet under senare
tider trädt i dagen på ett för statens järnvägar kännbart sätt. Icke
nog med att svårigheter uppstått att rekrytera sagda befäl med fullt
kompetenta personer, utan det har, såsom förut af kommittén blifvit
antydt, upprepade gånger inträffat, att dugande krafter i ordinarie tjänst
vid statens järnvägar lämnat verket på grund af de betydligt bättre
ekonomiska villkor, som för dem erbjudit sig på annat håll. Ett dylikt
sakernas tillstånd lärer emellertid icke vara förenligt med det på statens
järnvägars förvaltning numera ställda anspråket, att den skall skötas på
ett affärsmässigt sätt. Ur denna synpunkt gäller nämligen, att statsbaneförvaltningen
mindre än andra verk kan vara betjänt med att besätta
de mera kräfvande befälsposterna med tjänstemän, som på ett mer
eller mindre rutinmässigt sätt ombestyra löpande göromål, ty på driftigheten
och omtanken hos de befattningshafvare, hvilka handhafva järnvägens
ekonomiska intressen, beror också järnvägsdriftens ekonomiska
resultat. Järn vägsförvaltningen äger sålunda det största intresse af att
kunna draga till sig samt hålla kvar personer, som höja sig öfver
medelmåttan i afseende å såväl teoretisk som praktisk duglighet, men
aflöningsvillkoren för dylika personer bestämmas å den allmänna arbetsmarknaden,
och efter denna måste äfven statens järnvägar i någon mån
rätta sig.
Det ofvan sagda gäller i mer eller mindre grad samtliga mera kräfvande
befattningar vid statens järnvägar men hänför sig särskildt till
de tjänster, hvarom nu är fråga, nämligen ban- och maskiningenjörstjänsterna.
Framhållas bör nämligen, att samtliga innehafvare af dessa
tjänster utöfva ett vidsträckt befäl samt handhafva på eget ansvar göromål
af afsevärd ekonomisk innebörd. Detta är icke blott förhållandet
med de ban- och maskiningenjörer, hvilka kommittén satt i en högre
klass och hvilka i många fall komma att utöfva vederbörande afdelningsföreståndares
hela befogenhet, utan gäller äfven de å linjen placerade
ban- och maskiningenjörerna af 2:a klass.
289
Baningenjörerna å linjen föra befälet livar inom sin sektion samt
bära det närmaste ansvaret för sektionens ekonomi. Med hänsyn till
distriktens stora omfattning och den mängd göromål, som hvila på bandirektörerna,
måste ofta öfverlämnas åt baningenjörerna att leda samt
utöfva tillsynen öfver de på sektionen pågående ofta betydande och
dyrbara arbeten såsom bangårdsutvidgningar och dylikt, hvilka för tillvaratagandet
af statens järnvägars intresse, ställa stora kraf på vederbörandes
duglighet och omtanke.
Hvad angår maskiningenjörerna å linjen, komma dessa hvar inom
sitt område att ansvara för vården af en dyrbar materiel och för densammas
utnyttjande på ett sätt, som är för statens järnvägar fördelaktigast.
Äfven i deras hand är sålunda lagdt ett betydande ekonomiskt
ansvar.
Beträffande utbildningen af ifrågavarande befattningshafvare kan
framhållas, att i regeln till baningenjör icke antages annan person än
den, som har flerårig praktik vid statens eller andra järnvägsbyggnader
och att, hvad maskiningenjörer angår, de, hvilka befordras till nämnda
befattning från lägre tjänst, måste före sin anställning vid statens järnvägar
hafva genomgått utbildning under motsvarande tid vid in- och
utländska verkstäder.
Vidkommande de nya telegrafingenjörsbefattningarne, hvilkas innehafvare
bland annat skulle hafva till uppgift att för statens järnvägars
del utöfva tillsyn öfver de främmande starkströmsledningar, som beröra
järnvägens område, skulle på dessa tjänstemän ställas stora fordringar
på teoretisk och praktisk utbildning på elektroteknikens område.
Uti en till kommittén ingifven framställning från tekniska tjänstemän
vid statens järnvägars maskinafdelning har till stöd för de löneanspråk,
som af dessa tjänstemän uppställts, åberopats den förut omnämnda
löneregleringen vid mariningenjörskåren. I ett annat sammanhang
har omnämnts de aflöningar, som vid denna lönereglering fastställts
för marinöfver direktör och marindirektör af l:a graden. Marindirektör
af 2:a graden åtnjuter i lön och dagaflöning 6,825 kronor
jämte hyresbidrag 1,000 kronor i Stockholm och 600 kronor i Karlskrona,
sålunda tillhopa resp. 7,825 och 7,425 kronor. För mariningenjör
af l:a graden, l:a löneklassen, utgöra lön och dagaflöning tillhopa 5,960
kronor, hvartill kommer hyresbidrag med 500 resp. 400 kronor, så att
hela aflöningen uppgår till 6,460 resp. 6,360 kronor. I 2:a löneklassen
åtnjuter sistnämnde tjänsteman lön och dagaflöning med 4,960 kronor
och sålunda jämte hyresbidrag 5,460 resp. 5,360 kronor.
37
290
Kommittén har, utom till de omständigheter, som här ofvan framlagts
såsom motiv för kommitténs förslag till aflöning för ifrågavarande
tjänstemän, äfven i viss mån ansett sig böra härutinnan taga hänsyn
till förenämnda lönereglering, som afser ett verk, där tjänstemannakåren
består af personer med högre teknisk utbildning. Af riksdagshandlingarne
framgår, att de jämförelsevis höga aflöningar, som beståtts nämnde
tjänstemän, motiverats af deras långa utbildningstid. Tager man emellertid
hänsyn därtill, att exempelvis en maskiningenjör före sin anställning
i ordinarie tjänst vid statens järnvägar, utom teknisk högskoleexamen,
måste innehafva åtminstone två eller tre års praktisk utbildning
och därefter, innan han uppnått ofvannämnda tjänstegrad, passerat genom
ritare- och underingenjörs- samt maskininspektorsgraderna och, i fråga
om maskiningenjör af l:a klassen, dessutom innehaft dylik befattning af
2:a klassen, lärer jämförelsen i fråga om teoretisk och praktisk ingenjörsutbildning
icke utfalla till nackdel för ifrågavarande tjänstemän vid statens
järnvägar. Härtill kommer emellertid, att de sistnämnda utöfva en
verksamhet, som är förbunden med ett själfständigt ekonomiskt ansvar
af betydande omfattning — ett förhållande, som icke har sin motsvarighet
för de ofvan omnämnda tjänstemännen vid mariningenjörskåren.
Enligt kommitténs förslag, som i fråga om ban- och maskiningenjör
af l:a klassen innefattar ett arfvode af lägst 4,800 högst 5,700 kronor,
skulle en dylik tjänsteman i Stockholm, där värdet af den inkvarteringsförmån,
som plägar tilldelas honom eller 6 rum och kök, kan uppskattas
till 1,800 kronor, erhålla i aflöning lägst 6,000, högst 7,500 kronor,
hvarigenom han i aflöningshänseende skulle blifva ställd emellan marindirektör
af 2:a graden och mariningenjör af l:a graden i l:a löneklassen.
För ban- och maskiningenjör af 2:a klass, till hvilken grupp äfven
skulle räknas telegrafingenjör, har kommittén föreslagit i arfvode lägst
4,200 högst 5,100 kronor. Enligt förut angifna grunder skulle inkvarteringsförmånen
för nämnda befattningshafvare utgöra fem rum och kök
jämte bränsle, hvilken förmån i Stockholm värderats till 1,500 kronor,
och skulle sålunda aflöningen för dem uppgå till lägst 5,700 högst 6,600
kronor. Härigenom skulle de blifva ungefärligen likställda med mariningenjör
af l:a graden i l:a löneklassen.
I sammanhang med nu ifrågavarande lönereglering bör enligt kommitténs
mening det ofvan omförmälda under viss förutsättning utgående
tilläggsarfvodet för maskiningenjör icke vidare ifrågakomma.
TrafikinspeM- Trajikinspehtörsbefattningarne inrättades vid 1897 års organisationstoi-er.
förändring i sammanhang med tillkomsten af distriktschefsinstitutionen.
291
Enligt livad i 1893 års kommittés betänkande finnes angifvet, intaga
innehafvarne af nämnda befattning nära nog i allt hvad den löpande
linjetjänsten angår samma ställning som de förutvarande trafikdirektörerna,
hvilka innehade samma ställning som ban- och maskindirektörer.
Med hänsyn till den större befogenhet, som sålunda ansåges tillkomma
dessa tjänstemän i förhållande till ban- och maskiningenjörer, föreslog
nämnda kommitté, som i öfrigt likställde trafikinspektörerna med sistnämnda
befattningshafvare, att de utöfver den för dessa uppförda högsta
aflöningen, 4,000 kronor, måtte erhålla ett tredje ålderstillägg å 500
kronor. Detta förslag vann emellertid icke Riksdagens bifall, men tillerkändes
i stället trafikinspektörerna ett tilläggsarfvode af 500 kronor.
Den nu tillsatta kommittén, som, å ena sidan, i betraktande af den
högre teoretiska utbildning, som förutsättes hos ban- och maskiningenjörerna,
icke anser sig böra i aflöningshänseende sätta trafikinspektörerna
öfver nyssnämnda tjänstehafvare, men å andra sidan till fullo uppskattar
vikten af ifrågavarande befattningar, på hvilkas innehafvare det närmaste
ansvaret för den löpande trafiktjänsten hvilar, finner sig böra, i enlighet
med hvad ofvan angifvits, föreslå samma aflöning för trafikinspektörer
af l:a och 2:a klass som för ban- och maskiningenjörer af motsvarande
klasser. Härigenom skulle en trafikinspektör af 2:a klass blifva
i aflöningshänseende lägre ställd än en öfverinspektor, men anser kommittén
detta förhållande motiveras af den synnerligen maktpåliggande
ställning, som föreståndaren för en stor station intager, hvartill kommer,
att enligt förslaget trafikinspektörer af 2:a klass icke skulle komma att
vara placerade å ort, där öfverinspektor finnes anställd.
Äfven distriktssekreteraretjänsten tillkom i sammanhang med 1897
års organisationsförändring; och äro distriktssekreterarne i afseende å
aflöning likställda med ban- och maskiningenjörer med den skillnad att
de icke, såsom i regeln är fallet med nyssnämnde tjänstemän, åtnjuta
bostad in natura utan erhålla hyresbidrag. Dessa tjänstemän, som enligt
gällande instruktion skola hafva aflagt examen till rättegångsverken,
åligger bland annat, förutom uppsättning af expeditioner och protokoll
i ärenden, som handlagts i distriktsförvaltningen, att ombesörja de juridiska
angelägenheter, som röra distrikten, utföra rättegångar, föra protokoll
samt afgifva utlåtanden i disciplinära mål m. m.
Såsom ofvan blifvit antydt, har kommittén för dem föreslagit samma
arfvode som för baningenjörer m. fl. af 2:a klass eller lägst 4,200 högst
5,100 kronor. Med tillägg af ersättning för bostad och bränsle, motsvarande
högst värdet af fem rum och kök, skulle enligt af kommittén
DistriJds
sekreterare.
292
Distriktschcfer
samt
b an- och
maskindirektör
er.
angifna grunder för beräkning af nämnda ersättning aflöningen uppgå
exempelvis för dem, som äro placerade i Östersund och Luleå, till lägst
5,400 högst 6,300 kronor samt för distriktssekreteraren i Stockholm till
lägst 5,700 högst 6,600 kronor.
Vid bestämmande af aflöningen för nu nämnda tjänstemän anser
kommittén hänsyn böra tagas ej mindre till den icke obetydligt ansvarsfulla
och maktpåliggande ställning, de i egenskap af distriktens enda
juridiskt bildade tjänstemän intaga, än äfven till den omständigheten, att
deras befordringsutsikter äro synnerligen små. Då de enligt kommitténs
förslag skulle blifva i aflöningshänseende likställda med styrelsens ombudsman,
återstå endast två högre befattningar inom verket, till hvilka
de skulle kunna äga någon utsikt att avancera, nämligen öfverdirektörsoch
byrådirektörsbefattningarne vid styrelsens administrativa afdelning.
I afseende å de aflöningsförhållanden kommittén tänkt sig för distriktschefer
samt ban- och maskindirektörer får kommittén göra samma
erinran som vid behandlingen af frågan om aflöning för öfverdirektörer
i styrelsen, nämligen att kommittén endast tagit hänsyn till vederbörandes
tjänsteställning, sådan den för närvarande är.
Det ordinarie arfvodet för ofvannämnda befattningshafvare utgör för
närvarande 4,500 kronor med två ålderstillägg å 500 kronor efter resp. 5
och 10 år, hvarjämte de i regeln äro i åtnjutande af bostad in natura.
Härtill kommer för distriktschefen ett tilläggsarfvode af 500 kronor.
Kommittén får för sin del för distriktsclief samt ban- och maskindirektör
föreslå ett ordinarie arfvode af lägst 6,000 högst 6,900 kronor.
1 fråga om distriktschefens aflöning finner sig kommittén, som endast
har att taga hänsyn till nuvarande tjänsteförhållanden, icke böra föreslå
någon ändring i den anordning, som nu äger rum, nämligen att en del
utaf aflöningen utgår i form af tilläggsarfvode; och bör detta enligt
kommitténs mening sättas till 600 kronor. Härigenom skulle distriktschefen
nå en högsta aflöning af 7,500 kronor jämte bostad in natura,
hvilken sistnämnda förmån enligt förut af'' kommittén afgifvet förslag
äfven skulle tillkomma öfriga afdelningsföreståndare.
De synpunkter, som af kommittén här förut framhållits i sammanhang
med behandlingen af frågan om aflöningsförhållandena för banoch
maskiningenjörer, göra sig äfven gällande ehuru i ännu högre grad
vid bestämmande af aflöningen för nu ifrågavarande befattningshafvare.
Hvad först angår distriktschefen, är han enligt gällande instruktion styrelsen
i första hand ansvarig för den allmänna ordningen och ekonomien
inom distriktet. Honom tillkommer också ensam beslutanderätten i alla
293
till distriktsförvaltningens handläggning hörande ärenden. Såsom styrelsens
representant inom distriktet har han att bevaka betydande ekonomiska
intressen, hvartill kommer den befogenhet, han utöfvar såsom
föreståndare för distriktets trafikafdelning. 1 betraktande af den maktpåliggande
och ansvarsfulla verksamhet, som tillkommer honom och som
kräfver framstående egenskaper i olika riktning, lärer den af kommittén
föreslagna aflöningen icke få anses för högt tilltagen.
Äfven på ban- och maskindirektörerna ställas stora fordringar i afseende
å såväl teknisk duglighet som administrativ förmåga. Hvar och
en inom sin afdelning utöfva de ett vidsträckt befäl och uppbära ett
högst betydande ekonomiskt ansvar. Frånsedt att vederbörande afdelningsföreståndare
är personligen ansvarig för af honom verkställda upphandlingar
och godkända utbetalningar till högst betydliga belopp, ankommer
det i hög grad på honom att tillvarataga statens järnvägars
intresse såväl då det gäller att begränsa utgifterna som ock då det är
fråga om att på det mest ekonomiska sätt utnyttja materielen. Detta
vill emellertid med andra ord säga, att det är den affärsmässiga driften
af statsbanerörelsen, som vederbörande afdelningsföreståndare hvar och
en inom sitt område har att tillgodose. Med hänsyn till vikten af att
kunna å ifrågavarande poster erhålla personer, som i nämnda afseenden
fylla måttet, har kommittén ansett sig böra för ban- och maskindirektörer
föreslå aflöningen på ofvan angifvet sätt.
294
Ångfärjans personal.
Nu gällande
löneförhållanden.
Genom 1903 års Riksdags bifall till Knngl. Maj:ts proposition i ämnet
uppfördes tjänstebefattningarna å statens järnvägars ångfärja på ordinarie
stat.
Såsom tjänstemän upptogos därvid:
en befälhafvare,
en l:ste styrman och reservbefälhafvare,
en l:ste maskinist och
en 2:dre styrman.
Såsom betjänte upptogos:
en 2:dre maskinist,
en 3:dje styrman,
en 3:dje maskinist,
en 4:de maskinist
samt förhandseldare, rorgängare, timmerman, eldare och matroser.
Enligt Riksdagens åsikt borde ångfärjans personal icke inordnas
bland statsbanornas öfriga personal.
Lönevillkoren för nämnda personal äro i enlighet med Riksdagens
beslut samt af järnvägsstyrelsen utfärdade bestämmelser angående uppflyttning
i löneldass fastställda på följande sätt:
befälhafvare: fast arfvode 3,000 kronor med 2 ålderstillägg å 500
kronor efter 5 och 10 års tjänst;
l:ste styrman och reservbefälhafvare: arfvode efter klass, 2,100
kronor, som kan höjas 2 gånger med 300 kronor efter 3 och ö års
tjänst;
l:ste maskinist: arfvode efter klass, 2,400 kronor, som kan höjas
2 gånger med 300 kronor efter 3 och 6 års tjänst;
2:dre styrman: arfvode efter klass, 1,500 kronor, som kan höjas
2 gånger med 300 kronor efter 3 och 6 års tjänst.
295
2:dre maskinist: lika med 2:dre styrman;
3:dje styrman I begynnelsearfvode 1,080 kronor, som efter 2 år kan
3:dje maskinist höjas med 120 kronor och efter ytterligare 3 år
4:de » J med 300 kronor;
förhandseldare: begynnelsearfvode 720 kronor, som kan höjas 4 gånger
med 60 kronor hvarje gång, hvarvid arfvodena å 720 och 780 kronor
skola innehafvas hvartdera i 2 år och arfvodena å 840 och 900 kronor
livartdera i 3 år;
rorgängare: begynnelsearfvode 660 kronor, som kan höjas 5 gånger
med 60 kronor hvarje gång, hvarvid 660, 720 och 780 kronors arfvodena
skola innehafvas i resp. 2 år och hvartdera af 840 och 900 kronors arfvodena
i 3 år;
timmerman och eldare: begynnelsearfvode 660 kronor, som kan
höjas 4 gånger med 60 kronor hvarje gång, hvarvid 660, 720 och 780
kronors arfvodena skola innehafvas i resp. 2 år och 840 kronors arfvodet i
3 år;
matros: begynnelsearfvode 600 kronor, som kan höjas 4 gånger med
60 kronor hvarje gång, hvarvid 600, 660 och 720 kronors arfvodena
skola innehafvas i msp. 2 år och 780 kronors arfvodet i 3 år.
Alla befattningshafvare åtnjuta hyresbidrag med 20 procent å innehafvande
arfvode.
Fri kost omboi''d tillkommer alla befattningshafvare i enlighet med
den för besättningar å svenska handelsfartyg gällande spisordning.
Befälhafvare åtnjuter för hvarje enkel resa, han tjänstgör, 1 krona
såsom tilläggsarvode (flitpenningar).
l:ste styrman åtnjuter för hvarje enkel resa, han tjänstgör som
befälhafvare, 1 krona såsom tilläggsarfvode.
För all personal äro i öfrigt tillämpliga gällande aflöningsreglementes
bestämmelser för annan distriktspersonal.
Befattningsh afvarae inom betjäningsgrad eidiålla unifonnspersedlar
in natura enligt reglemente, som af järnvägsstyrelsen fastställes.
Dyrtidstillägg har utgått till ångfärjans ordinarie personal enligt af
Riksdagen fastställda grunder äfvensom tillfälligt lönetillägg enligt
Riksdagens beslut åren 1905 och 1906 med 60 kronor för hvarje befattningshafvare
med arfvode af 960 kronor och därunder.
I en till kommittén ställd skrifvelse af den 30 mars 1906 har
befälhafvaren å ångfärjan uttalat sina och den honom undei''ställda personalens
önskningar i afseende på löneförbättring. Enligt denna framställning
skulle arfvodena, med i öfrigt oförändrade förmåner, blifva:
Angfärje
personalens
önskemål.
296
Kommitténs
förslag.
..
5,000—6,000
kronor
..
3,000—3,900
»
..
3,000—3,900
»
..
2,100—3,000
»
..
2,100—3,000
»
..
1,500—2,100
»
900—1,200
»
•
840—1,200
»
780—1,080
»
720— 960
»
För egen del liar befälhafvaren dessutom uttalat såsom önskemål,
att vid utarbetandet af öfvergångsbestämmelser till den nya lönestaten
hänsyn borde tagas till den långa tid, han tjänstgjort i samma befattning
som extra ordinarie, innan ordinarie stat blef fastställd för ångfärjan.
Inom kommittén har från vederbörligt håll framhållits önskvärdheten
af, att benämningen l:ste maskinist utbyttes mot öfvermaskinist;
och finner sig kommittén kunna förorda denna namnförändring, som mer än
den nuvarande benämningen skiljer nämnde befattningshafvare, hvilken är
tjänsteman, från maskinisterna, hvilka höra till betjänte. I sammanhang
härmed anser kommittén, att benämningen 4:de maskinist bör bortfalla,
enär ingen skillnad förefinnes vare sig i fråga om lönevillkor eller åligganden
mellan 3:de och 4:de maskinisterna. Den nuvarande 4:de maskinisten
bör sålunda hänföras till 3:dje maskinistgraden.
Kommittén får härmed framlägga följande förslag till aflöning för
ångfärjans personal:
för befälhafvare.......
» l:ste styrman...
)> l:ste maskinist.
» 2:dre styrman .
» 2:dre maskinist.
» 3:dje styrman 1
)) 3:dje maskinist
» 4:de maskinist]
» förhandseldare .
» rorgängare \
» timmerman f
» eldare ................
» matros ..............
Tjänstemän.
Befattning
Antal
befälhafvare ............................................ 1
l:ste styrman och reservbefälhafvare 1(
öfvermaskinist........................................ lj
2:dre styrman.......................................... 1
Arfvode
lägst
4,200 kronor
2,400
»
1,800
»
llögst
5,100 kronor
3,300
)>
2,700
x»
297
Löneförhöjningarna äro afsedda att inträda efter samma regler, som
enligt kommitténs förslag skola gälla för andra befattningshafvare med
motsvarande arfvoden vid statens järnvägar d. v. s. med 300 kronor
för hvarje gång med tre års mellantid.
De flitpenningar, utgörande 1 krona pr enkel resa, som nu utgå till
befälhafvaren och till l:ste styrman, då denne tjänstgör som befälhafvare,
böra enligt kommitténs mening såsom tilläggsarfvode fortfarande
utgå samt utsträckas att jämväl kunna tillfalla 2:dre styrman, ifall denne
på grund af omständigheterna skulle komma att föra ångfärjan.
Enär enligt kommitténs åsikt det i ganska hög grad är beroende af
öfvermaskinistens åtgöranden, om ångfärjan skall kunna vara i beredskap
ej endast till ordinarie utan äfven till extra turer, får kommittén
föreslå, att flitpenningar med 50 öre för enkel resa jämväl må kunna tilldelas
öfvermaskinisten eller den maskinist, som upprätthåller hans tjänst.
I fråga om inkvarteringsförmånen för å ångfärjan anställde tjänstemän
får kommittén föreslå, att ersättning för bostad och bränsle måtte
tillkomma dem enligt de af kommittén beträffande öfriga tjänstemän vid
statens järnvägar förordade grunder. Jämlikt utredningen angående
hyrespriser borde ifrågavarande ersättning i Malmö utgå med 35 procent
af arfvodet, med iakttagande emellertid af det utaf kommittén föreslagna
maximibelopp, hvilket är beroende på storleken af den bostad, som anses
böra ifrågakomma för vederbörande tjänsteman. Hvad angår nu ifrågavarande
tjänstemäns ställning i förevarande afseende, håller kommittén
före, att bostadens storlek bör beräknas, för befälhafvare till 5 rum och
kök, för l:e styrman och öfvermaskinist till 4 rum och kök samt för
2:e styrmannen till 3 rum och kök. Efter denna beräkning skulle enligt
förenämnda grunder ersättningen för bostad och bränsle utgöra, för
befälhafvaren 1,200 kronor, för l:e styrman och öfvermaskinist lägst
840 högst 900 kronor samt för 2:e styrman lägst 630 högst 700 kronor.
Härigenom skulle hela den ordinarie kontanta aflöningen komma att
utgöra, för befälhafvare lägst 5,400 högst 6,300 kronor, för l:e styrman
och öfvermaskinist lägst 3,240 högst 4,200 kronor samt för 2:e styrman
lägst 2,430 högst 3,400 kronor. Detta förslag innebär, om hänsyn tages
till dyrtidstillägget, en löneförbättring, för befälhafvaren af 1,500 kronor
i lägsta och 1,200 kronor i högsta lönegraden, för l:ste styrman
af resp. 468 och 660 kronor, för öfvermaskinist af resp. 72 och 300
kronor samt för 2:e styrman af resp. 450 och 628 kronor.
Utöfver förenämnda aflöningsförmåner böra enligt kommitténs mening
ifrågavarande befattningshafvare fortfarande liksom hittills åtnjuta fri
kost ombord.
38
298
Såsom förut omnämnts, har i den af Riksdagen fastställda staten
för ångfärjans personal bestämts, att nämnda förmån skall utgå enligt
den för besättningar å svenska handelsfartyg fastställda spisordning.
Enligt hvad kommittén inhämtat, tillämpas denna bestämmelse så, att
innehafvaren af restaurationsrörelsen å ångfärjan tillförbundits att mot
viss godtgörelse, beräknad olika efter vederbörande befattningshafvares
olika tjänsteställning, tillhandahålla ångfärjans befäl och manskap vissa
föreskrifna antal maträtter samt dryck till de särskilda måltiderna. Denna
anordning är icke öfverensstämmande med den af Kungl. Maj:t den 17 april
1896 utfärdade förnyade spisordningen å svenska handelsfartyg men väl med
gällande praxis i berörda afseende å svenska ångfartyg i kustfart. Spisordningen
bestämmer nämligen vissa kvantiteter af de för kosthållet ombord
afsedda födoämnen, hvilka genom en af rederiet anställd kock tilllagas,
under det att å passagerareångfartyg i kustfart spisordningens
föreskrifter ansetts lämpligare uppfyllas på det sättet, att en af rederiet
antagen restauratris förpliktas att mot viss ersättning hålla lämplig kost
åt befäl och manskap.
Det synes ock kommittén, som om syftet med ifrågavarande bestämmelse
att bereda fri kost åt ångfärjans personal lämpligast skulle
vinnas genom bibehållande af ofvannärnnda utaf järnvägsstyrelsen träffade
anordning, och får kommittén alltså förorda, att fritt kosthåll måtte
beredas samtliga befattningshafvare å ångfärjan i möjligaste mån i
öfverensstämmelse med gällande praxis å svenska passagerareångfartyg i
kustfart.
Betjänte.
Befattning
A
lägst
r f v o (l e
högst
2:dre maskinist.....................
............ 1,800
2,700
kronor
3:dje styrman | ................
3:dje maskinist | ..................
förhandseldare j ................
1,200
1,800
»
rorgängare
..................
timmerman
1 ..................
......... 840
1,200
»
eldare.......................................
........ 780
1,020
i>
matros ..................................
720
960
299
Äfven för ofvanuämnde befattningshafvare böra enligt kommitténs
mening aflöningsförhöjningar inträda efter samma grunder, som kemmittén
tänkt sig för öfrig personal vid statens järnvägar, nämligen med
tre års mellanrum samt utgöra, för 2:e maskinist, 3:e styrman oclx 3:o
maskinist 300 kronor, för förhandseldare, rorgängare och timmerman 120
kronor samt för eldare och matros 60 kronor för hvarje gång.
Förenämnda arfvodesbelopp ansluta sig i viss mån till hvad som
af kommittén föreslagits i fråga om aflöning för betjänte i allmänhet
vid statens järnvägar. Emellertid må framhållas, att någon full likställighet
i afseende å det ordinarie arfvodet emellan ifrågavarande befattningshafvare
och motsvarande befattningshafvare i öfrigt vid statens järnvägar
icke låter sig genomföras på grund af den särställning ångfärjans
personal intager, bland annat med hänsyn till don, på sätt ofvan nämnts,
samma personal tillerkända förmånen af fri kost ombord.
På grund af nyssnämnda förhållande och då kommittén dessutom
vid bestämmande af ordinarie arfvoden åt betjänte å ångfärjan tagit
hänsyn till dyrortsförhållaudet, bör enligt kommitténs mening ifrågavarande
befattningshafvare icke komma i åtnjutande af det dyrortstillägg
å 60 kronor, som enligt kommitténs förslag skulle tillkomma
öfriga i Malmö placerade betjänte vid statens järnvägar med arfvode af
1,500 kronor och därunder.
I likhet med hvad här ofvan föreslagits i fråga om tjänstemännen
å ångfärjan, böra enligt kommitténs mening äfven betjänte å densamma
åtnjuta ersättning för bostad och bränsle enligt samma grunder, som
skulle gälla för öfriga befattningshafvare med motsvarande ordinarie
arfvoden vid statens järnvägar.
För bestämmande af det maximibelopp, som i berörda afseende må
tillkomma vederbörande befattningshafvare, får kommittén uttala sig för,
att nämnda belopp må motsvara det beräknade värdet i Malmö af 2
rum och kök järnte bränsle för 2:c maskinist, 3:e styrman och 3:e
maskinist samt värdet af ett rum och kök jämte bränsle för förhandseldare,
rorgängare, timmerman, eldare och matros.
Omhandlade ersättning kommer sålunda enligt förut angifna regler
att utgöra, för 2:e maskinist 550 kronor, för 3:e styrman och 3:e maskinist
lägst 420 högst 550 kronor, för förhandseldare, rorgängare och
timmerman lägst 294 högst 350 kronor, för eldare lägst 273 högst 350
samt för matros lägst 252 högst 336 kronor.
Sammanlagda beloppet af ordinarie arfvode och ersättning för bostad
och bränsle skulle alltså komma att utgöra, för 2:e maskinist lägst 2,350,
högst 3,250 kronor, motsvarande en förhöjning i nuvarande aflöning af 370
300
kronor i lägsta och 478 kronor i högsta lönegraden; för 3:e styrman och 3:e
maskinist lägst 1,620, högst 2,350 kronor, motsvarande en förhöjning af
resp. 194,40 och 370 kronor; för förhandseldare, rorgängare och timmerman
lägst 1,134, högst 1,550 kronor, motsvarande en förhöjning af, för förhandseldare
resp. 123,60 o’ch 222,80 kronor, för rorgängare resp. 202,80
och 222,80 kronor samt för timmerman 202,80 och 302 kronor; för eldare
lägst 1,053, högst 1,370 kronor, motsvarande en förhöjning af resp.
121,80 och 122 kronor samt för matros lägst 972 högst 1,296 kronor,
motsvarande en förhöjning af resp. 120 och 127,20 kronor.
Såsom ofvan omförmälts, äro i enlighet med den för ångfärjan fastställda
stat betjänte å densamma berättigade att erhålla uniformspersedlar
in natura enligt reglemente, som af järnvägsstyrelsen fastställes.
För vinnande af öfverensstämmelse härutinnan mellan ifrågavarande
personal och öfriga betjänte vid statens järnvägar får kommittén uttala
sig för, att naturabeklädnaden utbytes mot kontant ersättning af 120
kronor om året till 2:e och 3:e maskinist samt 3:e styrman och af 90
kronor om året till öfriga betjänte å ångfärjan, hvilka senare dessutom
borde erhålla för deras tjänstgöring erforderliga så kallade öfverdragskläder
in natura.
301
Förslag
till
aflöningsreglemente för befattningshafvare vid
statens järnvägar.
§ 1.
Arfvode tillkommer vid statens järnvägar anställd befattningshafvare
enligt bestämmelserna i § 2 af detta aflöningsreglemente.
Af arfvode, som öfverstiger 3,900 kronor, utgöra två tredjedelar
lön och» en tredjedel tjänstgöringspenningar, af arfvode till belopp af
3,900 kronor och därunder intill 2,100 kronor utgöra tre fjärdedelar
lön och en fjärdedel tjänstgöringspenningar samt af arfvode å 2,100
kronor och därunder utgöra fyra femtedelar lön och en femtedel tjänstgöringspenningar.
§ 2.
l:o) Till befattningshafvare i Styrelsen utgår aflöning dels såsom
arfvode och dels, där bostad in natura icke åtnjutes, i form af ersättning
för bostad och bränsle, allt enligt följande stat med däri i förekommande
fall angifna högsta och lägsta belopp för år räknadt. Där
ersättning för bostad och bränsle icke är i staten med ett visst oföränderligt
belopp angifven, utgår samma ersättning med 40 procent af
arfvodet med den i staten bestämda begränsning. Nämnda ersättning
anses tillhöra lönen.
Arfvode
Ersättning
för bostad
och bränsle
Summa
aflöning
lägst
Kr.
högst
Kr.
lägst
Kr.
högst
Kr.
lägst
Kr.
högst
Kr.
Befattningshafvare
af högre grad.
Generaldirektör...............
Öfverdirektör.....................
'' 8,000
2,000
10,000
Byrådirektör .....................
Arkitekt...........................
|4,800
5,700
1,800
6,600
7,500
302
Arfvode
Ersättning
för bostad
och bränsle
Summa
aflöning
lägst
Kr.
högst
Kr.
lägst
Kr.
högst
Kr. |
lägst
Kr.
högst
Kr.
Kamrerare och föreståndare
för kammarkontoret.........
Förste aktuarie och förestån-  dare för statistiska kontoret
Milkontrollör och förestån-  dare för milkontoret.........
Ombudsman .....................
4.200
5,100
1,0
00
5,700
6,600
Revisor och föreståndare för
revisionskontoret ............
Förste kontrollör ...............
•
Byråingenjör .....................
Kassör..............................
Registrator och aktuarie......
Notarie.............................
3,300
4,200
1,320
1,500
4,620,
5,700
Förrådsförvaltare ...............
Kontrollör ........................
Förste bokhållare ...............
Underingenjör....................
|2,400
3,600
960
1,100
8,360
4,700
Manlig bokhållare...............
2,100
3,300
840
1,100
2,940
4,400
Ritare ..............................
Manlig kontorsskrifvare.......
11,500
2,700
600
850
2,100
3,550
Kvinnlig bokhållare...........
1,500
2,100
600
650
2,100
2,750
»
kontorsskrifvare ....
1,080
1,500
4
00
1,480
1,900
Befattningshafvare
af lägre grad.
Förste vaktmästare ............
Vaktmästare .....................
1,080
840
1,440
1,200
—
—
1,080
840
1,440
1,200
Förste vaktmästare och
1 vaktmästare erhålla bostad
\ in natura.
Manligt kontorsbiträde.........
840
1,200
336
480
1,176
1,680
( Kontorsbiträde, som tjänst-  gör som förman å biljctt-  ! tryckeriet, kan erhålla ett
tilläggsarfvodc af högst 180
* kronor om året.
Anm. Tilläggsarfvodc anses såsom extra inkomst och må förty icke ens till någon del uppbäras af
befattningshafvare, då han ej tjänstgör.
2:o) Då Kungl. Maj:t finner sådant lämpligt, må kontorsskrifvare
aflönas efter beting på det sätt, att han erhåller betalning i den mån
303
lian verkställer arbete, hvarå Styrelsen utsatt visst pris. Så aflöuad
kontorsskrifvare skall för utförandet af sådana arbeten, livilka icke
lämpligen kunna på nämnda sätt godtgöras, erhålla betalning för timme
enligt pris, som Styrelsen fastställer.
3:o) Befatlningshafvare vid distrikten åtnjuter arfvode enligt följande
stat med däri angifna lägsta och högsta belopp för år räknadt.
1
Arfvode
j Befattningshafvare af högre grad.
j
j Distriktschef .................................
Bandirektör....................................
lägst
Kr.
\ 6.000
högst
Kr.
6,900
i
Distriktschef åtnjuter särskild t tilläggs-
Maskindirektör ...............................
Baningenjör af l:a klass..................
Maskiningenjör af l:a klass ..............
1
> 4.800
5,700
arfvode efter 000 kronor för år.
Trafikinspektör af l:a klass...............
Öfverinspektor.................................
1
4.500
5,400
Distriktssekreteraro ........................
Baningenjör af 2:a klass.................
Telegrafingenjör ..............................
, 4,200
5,100
Maskiningenjör af 2:a klass..............
Trafikinspektör af 2:a klass...............
Distriktskamrerare...........................
Förrådsförvaltare.............................
| 3.900
4.800
1
Stationsinspektor å T.a klassens station
Stationsinspektor å 2:a klassens station
1
3.600
4.500
Distriktskassör .......''......................
j 3,300
, 3,000
4,200
Maskininspektor..............................
Telegrafinspektor ............................
Stationsinspektor å S:e klassens station
Byråassistent ................................
3,900
Underinspektör ..............................
Expcditionsföreståndare.....................
Underingenjör................................
Förste bokhållare ...........................
l 2.400
3.600
Förste telegrafist ............................
Stationsinspektor å 4:e klassens station A.
1
2,400
3,300
304
Arfvode
1
Bokhållare ...............
lägst
Kr.
j 2.100
högst
Kr.
Förste stationsskrifvare.....................
3,300
Telegrafist ...................................
1,800
3,000
Stationsinspektor å4:e klassens station B.
Bitare ..........................................
2,100
2,700
Manlig kontorsskrifvare.....................
Stationsskrifvare..............................
| 1,500
2,700
Kvinnlig kontorsskrifvare..................
Befattningshafvare af lägre grad.
1,080
1,500
Lokomotivmästare ...........................
1,800
3,000
Vagnmästare .................................
Ofvorb anmästare..............................
1.500
2,700
Lokomotivförare ..............................
Maskinist.......................................
Banmästare af l:a klass ..................
Trädgårdsmästare ...........................
Förrådsmästare ..............................
| 1,200
2,100
Stationsmästare å 5:e klassens station
Stationsmästare å bangård ...............
Tågmästare ....................................
Banmästare af 2:a klass ..................
1,200
1,800
Vagnförman....................................
Stallförman ....................................
Stationsmästare å 6:e klassens station
Konduktör ....................................
Manligt kontorsbiträde.....................
> 1,020
1,500
f Nattbanmä stare erhåller ett högsta arfvode!
\ af 1,260 kronor.
Stationsförman................................
Portvakt å l:a klassens station eller
vid verkstad................................
Lokomotiveldare ..............................
Vagnskötare....................................
900
1,500
J Portvakt vid verkstad erhäller ett högsta
| arfvode af 1,200 kronor.
Förrådsförman.................................
Maskin- och pannskötare..................
Stationsmästare å 7:e klassens station
,
900
1,380
J
305
hrisrst
Kvinnligt kontorsbiträde
Vaktmästare..................
Banvakt.......................
Vagn- och stallkarlar ....
Förrådsvakt..................
Stationskarl..................
Arfvode
780
1,080
Banvakt, hvilken tjänstgör såsom vakt vid
rörlig bro, han under seglationstiden erhålla
ett tilläggsarfvode efter högst 120
kronor för år.
Anm. i. Stationsinspektor, som tillika är tågdirigent, kan erhålla ett tillägsarfvode efter högst 300
kronor om året.
Anm. 2. Tilläggsarfvode anses såsom extra inkomst och må förty icke ens till någon del uppburas af
befattningshafvare, då han icke tjänsten förrättar.
§ 3.
Antalet af nedanstående befattningar utgör:
i Styrelsen:
generaldirektör 1,
öfverdirektörer 4,
byrådirektörer 10, däraf en tillika
är telegrafdirektör,
arkitekt 1,
kamrerare och föreståndare för kammarkontoret
1,
förste aktuarie och föreståndare för
statistiska kontoret 1,
milkontrollör och föreståndare för
milkontoret 1,
vid distrikten:
distriktschefer 5,
bandirektörer 5,
maskindirektörer 6,
baningenjörer af l:a klass 5,
maskiningenjörer af l:a klass 5,
trafikinspektörer af l:a klass 6,
öfverinspektorer 3,
ombudsman 1,
revisor och föreståndare för revisionskontoret
1,
förste kontrollörer 3,
byråingenjörer 6,
kassör 1,
registrator och aktuarie 1,
notarier 9,
förrådsförvaltare 1 och
kontrollörer 5.
distriktssekreterare 5,
baningenjörer af 2:a klass 27,
telegrafingenjörer 5,
maskiningenjörer af 2:a klass 14,
trafikinspektörer af 2:a klass 9,
distriktskamrerare 5,
förrådsförvaltare 5,
39
306
stationsinspektorer å l:a klassens
station 2,
stationsinspektorer å 2:a klassens
station 33,
distriktskassörer 5,
maskininspektorer 18,
telegrafinspektorer 5l),
stationsinspektorer å 3:e klassens
station 36,
byråassistenter 15,
underinspektörer 5 och
expeditionsföreståndare 17.
Antalet öfriga befattningar bestämmas för hvarje år af Kungl. Maj:t.
§ 4.
l:o) Befattningshafvare, för hvilken arfvode i § 2 linnes bestämdt
till ett lägsta och ett högsta belopp, erhåller arfvodesförhöjning efter
att hafva innehaft ett och samma arfvode i tre år; och äger sådan förhöjning
ruin intill dess det för befattningen stadgade högsta arfvode uppnåtts.
Det belopp, hvarmed innehafvande arfvode sålunda förhöjes, utgör
för hvarje gång‘förhöjning sker:
300 kronor för befattning med lägsta arfvode af 1,200 kronor eller
däröfver;
120 kronor för befattning med lägsta arfvode under det nyssnämnda
och intill 780 kronor, samt
60 kronor för befattning med lägsta arfvode af 780 kronor.
Kvinnlig kontorsskrifvare, för hvilkens befattning lägsta arfvodet
utgör 1,080 kronor, erhåller dock, efter att hafva innehaft arfvode af
1,200 kronor i tre år, omedelbart det för befattningen stadgade
högsta arfvode, 1,500 kronor.
2: o) Enligt förestående grunder utgående högre arfvode åtnjutes
från och med den första dagen i ett kalenderkvartal, därest befattningshafvare
då uppnått stadgad tjänsteålder, men i annat fall efter utgången
af det kalenderkvartal, hvarunder dylik tjänsteålder uppnåtts.
I öfrigt gäller såsom allmänna villkor för erhållande af arfvodesförhöjning:
att
befattningshafvare under mera än fyra femtedelar af den tjänstetid,
som erfordras för att vinna arfvodesförhöjning, med godt vitsord
bestridt sin egen eller på grund af förordnande annan statens tjänst,
dock att härvid icke må föras honom till last den tid, han åtnjutit
semester eller tjänstledighet utan arfvodesafdrag, samt
l) Minskas i den mån telegrafingenjörstjänster tillsättas.
307
att befattningshafvare icke redan uppnått den lefnads- och tjänsteålder,
vid hvilken han enligt gällande bestämmelser är förpliktad att
från tjänsten afgå.
3:o) En hvar befattningshafvare, som befordras eller i annan ordning
förflyttas från en befattning till annan, erhåller i den nya befattningen
såsom begynnelsearfvode minst det arfvode, han vid förflyttningen
innehade i den förra befattningen.
Förekommer ej sådant arfvode, men väl högre arfvode i den nya
befattningen, tilldelas den förflyttade det närmast högre arfvode, som
enligt grunderna kan i den nya befattningen ifrågakomma, med iakttagande
dock:
att befattningshafvare, som vid förflyttning till befattning med lägsta
arfvode af 1,200 kronor innehar arfvode af 1,140 kronor, bekommer
1,260 kronor vid den tid, han enligt grunderna varit berättigad att erhålla
sistnämnda arfvode, om han kvarstått i den lägre befattningen,
med rättighet likväl för honom att räkna tiden för erhållande af den för
den högre befattningen enligt grunderna bestämda första arfvodesförhöjning
från förflyttningen till samma befattning; samt
att befattningshafvare, som vid förflyttning till befattning af förstnämnda
slag, innehar arfvode af 1,260 kronor, bibehåller detta arfvode
intill dess han, om han kvarstått i den lägre befattningen, varit berättigad
till arfvodesförhöjning, samt erhåller då den för den högre befattningen
enligt grunderna bestämda första arfvodesförhöjning.
Den, som efter egen ansökning förflyttas till befattning med lägre
arfvode, må dock icke bekomma mer än det högsta för sistnämnda befattning
förekommande arfvode.
Befattningshafvare, som befordras eller i annan ordning förflyttas
från en befattning till en annan, äger att i fråga om arfvodesförhöjning
enligt grunderna tillgodoräkna sig hela den tid, han åtnjutit det vid
förflyttningen innehafva arfvodet, oafsedt hvilken befattning, han därunder
bestridt.
4:o) Undantagsvis må, när statens järnvägars intressen så fordra
och efter Kungl. Maj:ts godkännande, befattningshafvare kunna i andra
fall, än då sådant vid förflyttning är medgifvet, såsom begynnelsearfvode
tilldelas ett enligt förenämnda grunder för befattningen ifrågakominande
högre arfvode äfvensom kunna tillerkännas förhöjning af innehafvande
arfvode tidigare än samma grunder medgifva.
I fråga om befattning med lägsta arfvode af 2,400 kronor eller
därunder må dock järnvägsstyrelsen, där särskilda omständigheter
föreligga och den af Kungl. Maj:t för året fastställda arfvodesstaten så
-
308
dant medgifver, i begynnelsearfvode tilldela ny innehafvare af dylik befattning
ett för befattningen ifrågakommande högre arfvode.
l:o) Fullt arfvode må under loppet af samma kalenderår till en
hvar befattningshafvare, som åtnjuter semester eller tjänstledighet för enskilda
angelägenheter, utgå till innehafvare af befattning inom Styrelsen
med lägsta arfvode af 4,200 kronor eller däröfver under fyrtiofem dagar,
till öfriga befattningshafvare af högre grad under trettio dagar samt
till befattningshafvare af lägre grad under femton dagar; skolande likväl
vid bestämmandet af denna tid icke medräknas den tid, befattningshafvare
efter Styrelsens medgifvande användt för att utom sin tjänstgöringsort
på egen bekostnad göra iakttagelser i sitt yrke, eller den
tid, som åtgått för fullgörande af de skyldigheter, hvilka ålegat honom
såsom fullmäktig eller revisor vid statens järnvägstrafiks pensionsinrättning,
eller de sön- och helgdagar, han enligt gällande bestämmelser
varit ^befriad från tjänstgöring för åtnjutande af sabbatshvila.
Åtnjuter befattningshafvare ledighet för sjukdom eller svag hälsas
vårdande, må fullt arfvode till honom utgå för en tid af högst fyrtiolem
dagar under ett och samma kalenderår.
Om lian åtnjutit såväl semester eller ledighet för enskilda angelägenheter
som ledighet för sjukdom eller svag hälsas vårdande, må dock
sammanlagda antalet dagar, för hvilka befattningshafvare under nämnda
förhållanden äger uppbära fullt arfvode, icke öfverstiga fyrtiofem dagar.
2:o) Under semester utöfver den i nästföregående moment för vederbörliga
fall stadgade tid för fullt arfvodes åtnjutande eller där annan
tjänstledighet utöfver samma tid pröfvas på grund af föreliggande omständigheter
böra beviljas befattningshafvare, må för sålunda Överskjutande
tid tjänstgöringspenningar icke uppbäras.
3:o) Hindras befattningshafvare af sjukdom att förrätta sin tjänst
utöfver den tid, fullt arfvode enligt hvad ofvan sagts till honom utgår,
äger han uppbära hela lönen.
Åtnjuter befattningshafvare däremot utöfver nyssnämnda tid semester
eller tjänstledighet af annan anledning än sjukdom,
eller afstänges han i behörig ordning från tjänstgöring,
eller är han eljest lagligen förhindrad att sköta sin befattning,
kan han förpliktas att under ledigheten utöfver sina tjänstgöringspenningar
afstå så mycket af lönen, som för tjänstens förrättande erfordras
eller eljest pröfvas skäligt.
309
4:o) År befattningshafvare sjuk i följd af kroppsskada, ådragen i
tjänsteutöfning, må, såsom undantag från hvad ofvan är stadgadt, arfvode
till honom utgå under högst sex månader oafkortadt samt efter
denna tid med belopp, som för befattningshafvare af högre grad af
Kungl. Maj:t och för befattningshafvare af lägre grad af Styrelsen
bestämmes.
§ 6.
l:o) Den, som på förordnande förvaltar ledig befattning, åtnjuter
under tiden de med densamma förenade aflöningsförmåner.
2:o) I öfrigt utgår, där ej i förekommande fall högre ersättning
efter hvad i nästföregående § mom. 3 stadgas, eller resekostnads- och
traktamentsersättning anses böra ifrågakomma, ersättning för uppehållande
af högre befattning vid Styrelsen sålunda, att den vikarierande
äger, mot afstående af egna tjänstgöringspenningar, uppbära ersättning
för mistade tjänstgöringspenningar och därutöfver hvad som motsvarar
skillnaden mellan tjänstgöringspenningarne i lägsta lönegraden för, å
ena sidan, den högre befattning, som uppehälles, och å andra sidan,
den vikarierandes egen befattning. Dylik vikariatsersättning utgår dock
icke, då uppehållandet af högre befattning är beroende däraf att ordinarie
befattningshafvare företagit af sin berörda befattning föranledd
tjänsteresa, som varat endast några få dagar.
Angående ersättning för uppehållande af högre befattning vid distrikten
äger järnvägsstyrelsen utfärda närmare bestämmelser.
§ 7-
För åtnjutande-'' af de med befattning förenade aflöningsförmåner
gälla följande allmänna bestämmelser:
l:o) Befattningshafvare skall vara underkastad icke allenast de i
gällande instruktion gifna bestämmelser utan ock den utvidgade eller
förändrade tjänstgöring eller den förflyttning till annan tjänstgöringsort
eller annan befattning vid statens järnvägar, som kan varda honom
i behörig ordning ålagd, dock utan minskning i det honom vid förflyttningen
enligt stat tillkommande arfvode; ägande den, som i följd af befattnings
indragning eller förändring förflyttas till annan befattning med
ringare aflöningsförmåner, erhålla, förutom vid förflyttningen innehaf
-
310
vande arfvode, jämväl från den tid, han i sin förra befattning skulle
hafva kommit i åtnjutande af förhöjning i arfvode, dylik arfvodesförhöjning.
Likaledes skall befattningshafvare vara skyldig underkasta sig dels,
efter vederbörande öfverordnade myndighets bestämmande, upphörande
af eller minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja befattning
eller utgå för bestyr i sammanhang därmed, dels ock de förändrade bestämmelser
ifråga om pension, som kunna varda stadgade.
2:6) Med befattning vid statens järnvägar må icke förenas annan
tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat eller amanuens- eller därmed
jämförlig biträdesbefattning i statens, riksdagens eller kommuns verk.
Ej heller må med befattning vid statens järnvägar förenas vare sig
uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag,
som är med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsom aktiebolag
registreradt, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag
eller annan tjänstebefattning eller därmed jämförligt uppdrag af
hvad slag som helst, så framt ej i särskilda fall, hvad angår generaldirektören
och ledamot i Styrelsen, Kungl. Maj:t, och, hvad angår annan
befattningshafvare, Styrelsen på grund af förekommande omständigheter
och efter pröfning att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej
må anses inverka hinderligt å tjänstgöringen vid statens järnvägar,
finner sådant uppdrag eller sådan tjänstebefattning kunna få tillsvidare
bibehållas eller mottagas.
Öfver alla af Styrelsen i ofvannämnda hänseenden meddelade beslut
skall förteckning föras hos Styrelsen.
3: o) Aflöning må ej utgå till befattningshafvare för tid, hvarunder
han afhållit, sig från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig ordningerhållit
tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall.
Därest befattningshafvare varder afstängd från tjänstgöring eller
tagen i häkte, skall den del af hans aflöning, som icke af Styrelsen
pröfvas böra användas till befattningens uppehållande, under tiden innehållas,
såvida ej Styrelsen finner skäligt låta honom uppbära något däraf.
§ 8.
Vid afgång från statens järnvägars tjänst till följd af afskedstagande,
entledigande eller dödsfall utgår lönen till månadens slut, men
tjänstgöringspenningarne endast till och med den dag, afgången sker.
311
Aflider befattningshafvare i följd af olyckshändelse under tjänsteutöfning,
må ett belopp, motsvarande en månads aflöning, såsom begrafningshjälp
tilldelas sterbhuset.
§ 9.
l:o) Förmånen af fri bostad uti järnvägens egna eller förhyrda
lägenheter må, där Styrelsen finner sådant vara för järnvägstrafiken
behöfligt, tillkomma dels följande befattningshafvare af högre grad vid
distrikten, nämligen: distriktschef, ban- och maskindirektör, ban-,
maskin- och telegrafingenjör, trafikinspektör, öfverinspektor, maskininspektor,
byråassistent, stationsinspektor, underinspektör, expeditionsföreståndare
för biljettexpedition, förste stationsskrifvare å station af
2:a eller 3:e klass äfvensom dvlik befattningshafvare å station af
%J
O
högre klass, som tjänstgör antingen å stationsinspektors expedition och
regelbundet användes i yttre tjänstgöring eller å biljettexpedition, dels
samtliga befattningshafvare af lägre grad vid distrikten med undantag
af lokomotivförare, tågmästare, ogift manligt kontorsbiträde samt gift
manligt kontorsbiträde, som har inre tjänstgöring, konduktör, eldare,
vagnskötare och kvinnligt kontorsbiträde, dels ock förste vaktmästare
och vaktmästare i styrelsen.
Där lokala förhållanden göra sådant nödigt eller lämpligt, må fri
bostad i järnvägens egna eller förhyrda hus tillkomma jämväl nu ej
nämnde befattningshafvare vid distrikten äfvensom de befattningshafvare,
i fråga om hvilka, på sätt ofvan angifvits, undantag stadgats
beträffande förmånen att erhålla inkvartering in natura.
2:o) Med fri bostad är förenad förmånen af fritt bränsle enligt
stat, som af Styrelsen fastställes.
3:o) Befattningshafvare vid distrikten, hvilka ej åtnjuta fri bostad,
äga uppbära ersättning för bostad och bränsle med 20, 25, 30, 35 eller
40 procent af arfvodet, allt efter den ort, där vederbörande är placerad,
i enlighet med de grunder, som af Kungl. Maj: t bestämmas; dock med
iakttagande däraf att beloppet af nämnda ersättning ej må öfverstiga:
a) å station, där ersättningen utgår med 40 procent:
för befattningshafvare, som kan erhålla 6 rum och kök, kr. 1,800
»
»
»
»
»
5
»
»
»
»
1,500
»
»
»
»
4
»
»
»
»
1,100
312
850
650
400
för befattningshafvare, som kan erhålla 3 rum och kök, kr.
■»
»
»
»
»
2
»
y>
»
»
»
»
7>
»
»
1
»
»
)>
»
b) å öfrig a stationer:
för befattningshafvare, som kan erhålla 6 rum och kök, kr. 1,500
)>
)>
»
5>
»
))
)>
»
5)
);
)>
v
»
:»
»
»
5>
)>
))
)i
5
4
3
2
1
»
»
»
»
»
).>
)>
»
ii
»
»
»
)>
). 1,200
900
700
550
350
4:o) Ersättning för bostad och bränsle anses tillhöra lönen.
§ io.
l:o) Felräkningsj)enningar tillkomma:
a)
kassör i styrelsen samt distriktskassör med 300 kronor om året;
b)
trafik- och telegrafstationernas personal, som i regelbunden tjänstefördelning
handhafver uppbörd från allmänheten, med högst 0,1 procent
af samtliga redovisade trafik- och telegraminkomster jämte efterkrafsbelopp
till lika fördelning mellan nämnda personal på afsändnings- och
emottagningsstationerna, med iakttagande att beloppet, för befattning
och år rälmadt, ej må öfverstiga:
för
expeditionsföreståndare .......................................... kr.
300:
—
:»
förste stationsskrifvare......................................... »
180:
—
»
stationsföreståndare och stationsskrifvare ...... >>
120:
—
samt
»
öfrig personal ........................................................ »
60:
—
ägande Kungl. Maj:t i öfrigt meddela närmare bestämmelser rörande
sättet för fördelning af felräkningspenningar m. in.;
c)
stationsföreståndare, som å station, där eljest icke felräkningspenningar
utgå till dylik befattningshafvare, verkställer utbetalning af
aflöning, uppgående för år till minst 100,000 kronor, med 25 öre för
hvarje fulla tusental kronor af samma aflöning för år räknadt;
d)
befattningshafvare vid maskinafdelningen, hvilken verkställer
utbetalning af aflöning åt maskinafdelningens personal, uppgående til!
minst 100,000 kronor för år, likaledes med 25 öre för hvarje fulla tusental
kronor för år räknadt.
313
2:6) Extra arfvode af högst 300 kronor om året för hvarje bansektion
tillkommer befattningshafvare vid distrikten, som handhafver
underkassör sgör omål vid banafdelningen.
3:o) Anmärkning sprovision tillkommer befattningshafvare vid revisionsoch
kontrollkontoren enligt de närmare grunder, Kungl. Maj:t bestämmer,
med högst femton procent å hvarje belopp, som på grund af anmärkning,
gjord af sådan befattningshafvare, antingen såsom ej behörigen
uppburet, till statens järnvägar inflyter eller, såsom för högt debiteradt,
till vederbörande återgäldas.
4:o) Milpenningar tillkomma tågpersonalen enligt de grunder, Kungl.
Maj:t fastställer.
5:o) Premier må enligt särskilda af Kungl. Maj:t fastställda bestämmelser
kunna tilldelas befattningshafvare af lägre grad, till följd af
hvilkas hushållning med materialier afsevärda besparingar i utgifterna
för trafiken åstadkommits.
6:o) Om extra inkomst enligt denna paragraf gäller hvad i 2 §
för där omnämndt tilläggsarfvode är stadgadt.
§ 11-
Befattningshafvare af lägre grad, med undantag af kvinnligt kontorsbiträde,
erhåller antingen uniformspersedlar in natura eller ock beklädnadsersättning
till visst årligt belopp jämte i vissa fall öfverdragskläder
in natura, allt enligt reglemente, som af Styrelsen fastställes.
§ 12-
Dyrortstillägg utgår med 60 kronor om året till befattningshafvare
af lägre grad, hvilkas arfvode icke öfverstiger 1,500 kronor och som
äro placerade i städer med minst 15,000 invånare samt, hvad Stockholmstrakten
angår, å stationer och bansträckor utom Stockholm till och med
Alfsjö, Järfva och Värtan.
Källortstillägg utgår:
för samtliga befattningshafvare å bandelarne från Bräcke till och
med Jörn jämte bilinjerna Långsele—Sollefteå, Mellansel—Örnsköldsvik
och Vännäs—Umeå samt från Hjärpen till och med Dufed med fem
kronor i månaden;
40
314
för samtliga befattningshafvare å bandelarne från Dufed till riksgränsen
bortom Storlien, samt från Jörn till och med Polcirkeln jämte
bilinjerna Boden—Luleå och Boden—Morjärv med tio kronor i månaden;
för samtliga befattningshafvare å bandelen från Polcirkeln till och
med Gellivare jämte bilinjerna Gellivare—Malmberget och Gellivare—
Koskulls kulle med femton kronor i månaden;
för samtliga befattningshafvare å bandelen från Gellivare till och
med Riksgränsen med undantag af befattningshafvare, tillhörande banafdelningen,
å banlinjen Abisko—Riksgränsen, med tjugu kronor i
månaden; samt
för nyssnämnda befattningshafvare vid banafdelningen med trettio
kronor i månaden.
§ 13-
Kostnadsfri läkarevård jämte medikamenter lämnas enligt de närmare
bestämmelser, Kungl. Maj:t meddelar, åt den vid distrikten anställda
personalen äfvensom åt där anställde befattningshafvares af lägre grad
hos dem boende hustrur och oförsörjda barn.
§ 14-
Befattningshafvare å ångfärja.
l:o) Befattningshafvare å statens järnvägar tillhörig ångfärja åtnjuter
arfvode enligt följande stat med däri angifna lägsta och högsta belopp
för år räknadt.
Befattningshafvare af högre grad.
Befälhafvare..................................
Öfvermaskinist
Andre styrman
Arfvode
Anmärkningar
lägst
kr.
högst
kr.
4,200
5,100
j Befälhafvare åtnjuter för hvarje enkel resa,
\ han tjänstgör, 1 kr. såsom tilläggsarfvode.
l 2,400
3,300
'' Förste och andre styrman åtnjuta för hvarje
enkel resa, de tjänstgöra såsom befäl-  hafvare, 1 krona såsom tilläggsarfvode.
)
1,800
2,700
Öfvermaskinist åtnjuter, för hvarje enkel
resa. han tjänstgör, 50 öre såsom till-  läggsarfvode.
315
Arfvode
Anmärkningar
lägst
högst
kr.
kr.
Befattningshafvare af lägre grad.
Andre maskinist..............................
1,800
2,700
Maskinist åtnjuter för hvarje enkel resa,
Tredje styrman ..............................
| 1,200
1,800
han tjänstgör såsom öfvermaskinist, 50
Tredje maskinist..............................
Öre såsom tilläggsarfvode.
Förliandseldare ..............................
1
Rorgängare....................................
{ 840
i
1,200
Timmerman ..................................
\
Eldare ..........................................
780
1,020
Matros ..........................................
720
960
2:o) Befattningshafvare å ångfärja äger uppbära ersättning för
bostad och bränsle jämlikt bestämmelserna i § 9 mom. 3 i detta aflöningsreglemente.
3:o) Ifrågavarande personal åtnjuter fri kost ombord enligt de närmare
grunder Styrelsen bestämmer.
4:o) Befattningshafvare å ångfärja af lägre grad erhåller beklädnadsersättning
till visst årligt belopp jämte i vissa fall öfverdragskläder in
natura, allt enligt reglemente, som af Styrelsen fastställes.
5:o) Å ifrågavarande personal tillämpas i öfrigt bestämmelserna för
annan distriktspersonal i detta aflöningsreglemente; dock att dyrortstilllägg
icke utgår till befattningshafvare å ångfärja.
I fråga om arfvodesförhöjning för matros gälla samma regler, som
i § 4 stadgas för befattningshafvare med lägsta arfvode af 780 kronor.
Detta aflöningsreglemente träder i kraft den 1 januari 190
316
Motiv till förslaget till aflöningsreglemente för befattningshafvare
vid statens järnvägar.
§ 1.
I första paragrafen af nu gällande aflöningsreglemente skiljes mellan
fast arfvode och arfvode efter klass. En dylik skillnad mellan fasta och
»föränderliga arfvoden», såsom klassarfvodena förut benämndes, har förefunnits
sedan järn vägsförvaltningens äldsta tider, ehuru utvecklingen
gått i den riktning, att antalet fasta arfvoden ökats på klassarfvodenas
bekostnad. Vid 1897 års lönereglering blefvo sålunda, på förslag af
1893 års järnvägskommitté, ett stort antal klassarfvoden omförda till
fästa arfvoden. Beträffande de skäl, som anförts till förmån för det
friare löneklassystemets bibehållande, får kommittén hänvisa till den
redogörelse härför, som förekommer i historiken å sid. 9. I detta
sammanhang torde emellertid böra erinras, hurusom ofvannämnda kommitté
funnit allenast två af de anförda skälen fortfarande kunna tillmätas
giltighet, nämligen dels angelägenheten för järnvägsförvaltningen af att
lättare kunna i mån af rörelsens växande behof få antalet befattningar
i vissa grader ökade än som för öfriga förvaltningar, där samtliga
befattningar af Riksdagen till antalet fastsloges, vore möjligt, dels ock
den omständigheten, att det i en del fall kunde för järnvägsförvaltningen
med dess egenartade förhållanden vara ändamålsenligt, att Kungl. Maj:t
ägde friare händer i fråga om tilldelandet af begynnelselöner och löneförhöjningar
än som med ett system af uteslutande fixa arfvoden jämte
efter bestämda år inträdande ålderstillägg vore möjligt.
Med hänsyn till nyssnämnda båda omständigheter ansåg sig 1893
års järnvägskommitté böra föreslå bibehållandet af arfvoden efter klass
för alla sådana slag af befattningar, i afseende å hvilka antalet befattningshafvare
syntes kunna blifva föremål för jämförelsevis tätare växlingar
år från år. Genom införande i instruktionen af ett stadgande,
som förutsatte, att uppflyttning i klass i allmänhet skulle äga
rum efter vissa af järnvägsstyrelsen i plenum fastställda grunder, gaf
317
emellertid nämnda kommitté de ifrågavarande arfvodena en i viss
mån annan karaktär, än de förut om ej faktiskt så dock reglementsenligt
haft; och det var med afseende härå, som kommittén i § 1 af
förslaget till afiöningsreglemente vid angifvandet af skillnaden mellan
fast arfvode och arfvode efter klass icke ville, såsom järnvägsstyrelsen
i sitt löneregleringsförslag af den 26 november 1892 gjort, inskränka
sig till att anföra den mindre afgörande omständigheten, att fäst arfvode
funnes uti stat, som af Riksdagen godkänts, för vissa befattningar anslaget,
medan arfvode efter klass för hvarje år af Kungl. Maj:t bestämdes
med tillämpning af i reglementet intagen löneklassreglering, utan
fann sig därjämte böra framhålla den omständigheten, att de fasta arfvodena
af Riksdagen till antalet bestämdes, under det att de rörliga
arfvodena jämväl till antalet af Kungl. Maj:t fastställdes.
Vid behandlingen af föreliggande fråga vid 1897 års riksdag förklarade
sig statsutskottet kunna instämma i den af 1893 års järnvägskommitté
uttalade uppfattningen om lämpligheten af löneklass-systemets
bibehållande på de grunder, som af kommittén åberopats, men ansåg
sig utskottet härvid . böra uttryckligen framhålla vikten däraf att, på
sätt kommittén förordat, järnvägsstyrelsen genom formligt beslut i plenum
fastsloge de allmänna grunder, enligt hvilka uppflyttning i löneklass
borde äga rum, samt att dessa grunder blefve för personalen kungjorda.
Hvad först angår den skillnad emellan fasta arfvoden och arfvoden
efter klass, som för närvarande råder därutinnan att, medan vid de
förra i aflöningsreglementet finnas fastslagna särskilda regler för löneförhöjning
i form af ålderstillägg, saknas därstädes motsvarande stadganden
i fråga om arfvoden efter klass, får kommittén meddela, att uti
en del af de till kommittén inkomna framställningar i lönefrågan från
personalen gjort sig gällande en önskan om förändring i berörda förhållande.
Sålunda har exempelvis uti en till Kungl. Maj:t ingifven och
genom nådig remiss till kommittén för att tagas i öfvervägande vid
fullgörande af dess uppdrag öfverlämnad petition från Carl Neuman med
flere kommitterade för tjänstemän och betjänte vid statens järnvägar
hemställts, huruvida icke den ändring i nu gällande klassaflöningssystem
kunde vidtagas, att hvarje efter klass aflönad befattningshafvare, som
med godt vitsord fullgjort sin tjänst, blefve berättigad till uppflyttning
i högre löneklass.
Kommitténs uppfattning af ifrågavarande spörsmål torde i viss mån
framgå af det sätt, på hvilket kommittén i det föregående på särskilda
ställen i betänkandet behandlat frågan om sättet för löneförhöjning för
de olika befattningshafvarne, därvid kommittén dels uttalat sig för lik
-
318
form i gliet i möjligaste mån i berörda afseende mellan samtliga befattningsliafvare,
dels ock föreslagit en viss uppflyttningsskala för de olika
kategorierna af befattningshafvare. Kommittén hyser så mycket mindre
tvekan att föreslå införande i afiöningsreglementet af regler för aflöningsförhöjning
för samtliga befattningshafvare, som, enligt hvad inom
kommittén upplysts, de af järnvägsstyrelsen utfärdade grunder för uppflyttning
i löneklass så godt som utan undantag tillämpas, så till vida
att en befattningshafvare, hvilken med godt vitsord tjänstgjort den tid,
som enligt nämnda grunder erfordras för uppflyttning i högre klass,
också erhåller densamma. Vid sådant förhållande är nämligen skillnaden
i nu omhandlade afseende mellan fast arfvode och arfvode efter
klass i verkligheten af mera formell än materiell natur; och kan sålunda
denna skillnad enligt kommitténs mening saklöst upphöra.
Vidkommande den i § 1 af gällande aflöningsreglemente angifna
hufvudsakliga skillnaden mellan fasta arfvoden och arfvoden efter klass,
nämligen att antalet af de förra bestämmas af Riksdagen, under det att
Kungl. Maj:t fastställer antalet af de senare, så finner kommittén de
af 1893 års kommitté anförda, och af 1897 års Riksdag godkända skäl
för att inom vissa gränser öfverlämna åt Kungl. Maj:t att bestämma
antalet befattningar vid statens järnvägar fortfarande äga full giltighet.
Då emellertid denna omständighet icke utgör något skäl för att
gifva en särskild benämning åt de arfvoden, hvilkas antal bör bestämmas
af Kungl. Maj:t, har kommittén, med hänsyn jämväl till det
här ofvan framlagda förslaget om upphäfvande af den principiella skillnaden
i afseende å sättet för löneförhöjning mellan fasta arfvoden och
arfvoden efter klass, funnit lämpligt att formulera § 1 i det nya afiöningsreglementet
så, att någon skillnad mellan de för befattningshafvare
vid statens järnvägar förekommande ordinarie arfvodenas natur icke
vidare kommer till synes. Enligt hvad som framgår af § 3 i detta aflöningsreglemente,
har gränsen för Kungl. Maj:ts rätt att bestämma antalet
af en del befattningar bibehållits orubbad.
Beträffande det andra af 1893 års kommitté anförda skälet för bibehållande
af klassarfvoden, nämligen angelägenheten däraf att åt Kungl.
Maj:t lämnades friare händer i fråga om tilldelande af begynnelselöner
och löneförhöjningar än som med ett system af uteslutande fixa arfvoden
jämte efter bestämda år inträdande ålderstillägg vore möjligt, har detta
syfte blifvit tillgodosedt genom stadgandet i § 4 mom. 4 i detta aflöningsreglemente.
Bestämmelserna i andra stycket af § 1 afse arfvodets fördelning
i lön och tjänstgöringspenningar. Kommittén har redan förut i ett
319
annat sammanhang, sid. 225 i betänkandet, framhållit den olikhet, som i
berörda afseende nu råder emellan befattningshafvare i styrelsen och vid
distrikten. Först och främst är delningsgrunden olika, i det att för samtliga
befattningshafvare vid distrikten med arfvode uppgående till eller
öfverstigande 1,500 kronor tre fjärdedelar utgöra lön och en fjärdedel
tjänstgöringspenningar, medan åter för befattningshafvare i styrelsen
med begynnelse arfvode öfver 2,400 kronor två tredjedelar och ibland
därunder utgöra lön samt återstoden tjänstgöringspenningar. Beträffande
befattningshafvare med arfvoden efter klass, till hvilken kategori
räknas alla befattningshafvare i styrelsen med begynnelsearfvode af 2,400
kronor och därunder med undantag af förste vaktmästaren, gälla emellertid
samma regler i förevarande afseende i styrelsen och på distrikten.
Vidare uppstår en olikhet därigenom att ålderstilläggen för befattningshafvare
i styrelsen med fast arfvode räknas till lönen, under det att de
för befattningshafvare vid distrikten uppdelas i lön och tjänstgöringspenningar
efter samma grunder som arfvodet — en olikhet, hvilken
såsom förut framhållits, i någon mån utjämnar skiljaktigheten i förstnämnda
afseende. Slutligen inverkar härvidlag den omständigheten, att på distrikten
den del af aflöningsförmånerna, som utgår i form af inkvartering,
räknas till lönen, under det att hela det ordinarie arfvodet för befattningshafvare
i styrelsen och sålunda äfven den del däraf, som i
någon mån afser att motsvara inkvarteringsförmånen för befattningshafvare
å distrikten, blir föremål för uppdelning i lön och tjänstgöringsp
enningar.
Kommittén har på det här ofvan angifna stället i betänkandet dels
redogjort för de olägenheter, som uppstå genom de nu rådande olikheterna
i aflöningsvillkor mellan befattningshafvare i styrelsen och vid
distrikten, dels ock framhållit vikten af dessa olägenheters undanrödjande,
äfven om därigenom likställigheten mellan järnvägsförvaltningen och
andra verk skulle komma att uppoffras. Genom kommitténs förslag
om uppdelning af aflöningen för befattningshafvare i styrelsen på det
sätt, att en del däraf skall anses utgöra ersättning för bostad och bränsle,
hvilken del skall räknas till lönen, kommer en af de ofvan omförmälda
anledningarne till olikhet beträffande fördelning af lön och tjänstgöringspenningar
att försvinna.
Den af kommittén i § 1 framlagda bestämmelsen, som innefattar en
generell regel för ifrågavarande uppdelning, afser att jämväl i öfrigt
åstadkomma full likställighet härutinnan bland personalen, oafsedt om
densamma är anställd i styrelsen eller vid distrikten.
De olika grunder i fråga om uppdelningen, som i stadgandet
320
komma till synes, hänföra sig sålunda endast till arfvodenas olika
belopp och ansluta sig i viss mån till hvad som härvidlag för
närvarande gäller; dock med don väsentliga olikheten, hvad angår de
högre aflönade befattningshafvarne å distrikten, att förhållandet
mellan lön och tjänstgöringspenningar för dem ändrats i enlighet med
hvad som för närvarande äger rum i fråga om motsvarande befattningshafvare
i styrelsen. Då kommittén framför allt åsyftat att åstadkomma
likformighet i aflöningsvillkor inom statsbaneförvaltningen, men
kommittén så mycket mindre ansett sig kunna ifrågasätta en förändring
i motsatt riktning mot den här ofvan augifna, som sistnämnda befattningsliafvare
redan genom kommitténs förslag att införa ersättning för
bostad och bränsle i styrelsen skulle blifva gynnsammare ställda än
motsvarande befattningshafvare i andra verk uti ifrågavarande afseende,
tiar det icke kunnat undvikas, att de högre befattningshafvarne å distrikten
blifvit i någon mån lidande i anledning af nu omhandladc förändring.
De af kommittén föreslagna löneförhöjningarna hafva dessutom ansetts
böra medföra uppflyttning från 1,500 till 2,100 kronor af gränsen, där
en fördelning enligt förhållandet fyra femtedelar och en femtedel af
arfvoden till nämnda belopp och därunder skulle vidtaga.
§ 2.
*
Vid behandlingen af aflöningsfrågorna här förut i betänkandet har
kommittén, i anslutning till nuvarande bestämmelser i instruktion och
aflöningsreglemente, bibehållit uppdelningen af personalen i tjänstemän
och betjänte. Emellertid har kommittén funnit det vara lämpligt och
med tidens kraf öfverensstämmande, att i det nya aflöningsreglementet
medelst en gemensam benämning angifva personalens tjänsteförhållande
till statens järnvägar. En dylik reform bör enligt kommitténs
mening i sin mån bidraga till att stärka samhörighetskänslan inom hela
järnvägsmannakåren. 1 enlighet härmed har kommittén ansett sig böra
med benämningen befattningshafvare vid statens järnvägar beteckna hela
den vid statsbanorna anställda personalen. Kommitténs mening är emellertid
icke, att härigenom skulle borttagas den nu rådande skillnaden i
vissa afseenden mellan innehafvare af befattningar, för hvilka enligt
§ 50 i instruktionen ett visst kunskapsmått erfordras (de nuvarande
tjänstemännen), å ena, och sådana befattningshafvare, å hvilka dylika
anspråk icke uppställas, å den andra sidan.
För utmärkande af nämnda skiljaktighet, som jämväl beror på de
olikheter i såväl tjänstgörings- som ekonomiska förhållanden, hvilka göra
321
sig gällande mellan befattningshafvare af hvardera kategorien, och sålunda
svårligen torde kunna upphäfvas, finner kommittén lämpligt begagna
benämningarna befattningshafvare af högre och lägre grad, af hvilka
de förre skulle motsvara de nuvarande tjänstemännen.
En naturlig följd af den utaf kommittén sålunda förordade förändringen
synes kommittén vara, att det nuvarande sättet att utmärka
skillnaden mellan tjänstemän och betjänte genom användande af guld
å uniformen för de förra och silfver för de senare bör upphöra.
Förevarande paragraf motsvarar §§ 3—5 i nu gällande aflöningsreglemente.
Beträffande arfvodena för de särskilda befattningshafvarne, sådana
de finnas angifna i den i paragrafen intagna lönestat, får kommittén
hänvisa till den motivering härutinnan, som förut i betänkandet framlagts.
Då § 1 innehåller generella regler för samtliga arfvodens fördelning
i lön och tjänstgöringspenningar, har kommittén icke ansett nödigt att,
såsom i nu gällande aflöningsreglemente äger rum beträffande fasta arfvoden,
angifva sättet för denna uppdelning i lönestaten.
Lönestaten för befattningshafvare i styrelsen har upprättats i anslutning
till det af kommittén å sid. 228 och följande i betänkandet framlagda
förslag till uppdelning af aflöningen för dessa befattningshafvare,
med undantag af förste vaktmästare och vaktmästare, i arfvode samt
ersättning för bostad och bränsle. I enlighet med hvad där framhållits,
har kommittén för beräkning af den del utaf aflöningen, som bestämts
att utgöra dylik ersättning, tillämpat samma grunder som för befattningshafvare
vid distrikten och sålunda utgått ifrån att nämnda del
skulle utgöra 40 procent af arfvodet med begränsning till visst maximibelopp,
motsvarande värdet i Stockholm af en bostad af den beskaffenhet,
som ansetts böra tillkomma vederbörande befattningshafvare jämte
bränsle. På sätt likaledes förut anmärkts, kommer i fråga om befattningshafvare
af högre grad än dem, som tillhöra notariegruppen, en beräkning
efter 40 procent redan å begynnelsearfvodet att öfverstiga resp.
maximibelopp, hvarför endast ett belopp för dem ifrågakommer.
Den i § 5, 2:o) i nu gällande aflöningsreglemente intagna bestämmelsen
därom, att kontorsskrifvare må under vissa förhållanden, efter
medgifvande af Kungl. Maj:t, kunna aflönas efter beting, har öfverflyttats
i oförändradt skick till denna paragraf. En liknande bestämmelse
förekom i 1874 års aflöningsreglemente, men föreslog 1893 års järnvägskommitté,
att densamma borde uteslutas. På hemställan af ''järnvägsstyrelsen,
som framhöll, att betingsaflöningen, väl afvägd, hade många
förutsättningar för att kunna blifva en lämplig aflöningsform för perso
41
-
322
nal, som vore sysselsatt med statistiskt eller liknande räknearbete, blef
emellertid bestämmelsen bibehållen. Vid sådant förhållande saknar kommittén
anledning att nu föreslå bestämmelsens upphäfvande.
Beträffande lönestaten för befattningshafvare vid distrikten får kommittén
till en början erinra, att i densamma icke kunnat, i likhet med
hvad som skott i staten för befattningshafvare i styrelsen, angifvas det
belopp, hvartill i förekommande fall ersättning för bostad och bränsle
skulle uppgå för resp. befattningshafvare. Detta har sin grund däri, att
enligt kommitténs förslag maximibeloppet af nämnda ersättning är beroende
på storleken af den bostad, som anses böra tillkomma vederbörande,
men härom tillkommer det för närvarande Kungl. Maj:t och järnvägsstyrelsen
att besluta; och i detta förhållande anser sig kommittén icke
böra föreslå någon ändring. Kommittén, som emellertid i sammanhang
med behandlingen af frågan om inkvarteringsförmånen för befattningshafvare
å distrikten uttalat sig rörande bostadens storlek för samtliga
dessa befattningshafvare, har i öfverensstämmlese härmed låtit utarbeta
en tablå (Bil. H till betänkandet), utvisande, bland annat, sammanlagda
beloppet af arfvodet samt ersättningen för bostad och bränsle för befattningshafvare
i olika lönegrader och å olika orter, sådan kommittén
tänkt sig nämnda ersättning; och får kommittén alltså i nu omhandlade
afseende hänvisa till nämnda tablå.
Vidkommande förslaget att, i likhet med hvad som nu äger rum,
låta en» del af distriktschefens aflöning utgå i form af tilläggsarfvode
har kommittén förut, vid behandlingen af frågan om nämnde befattningshafvares
aflöning, sid. 292 i betänkandet, angifvit skälen härför.
Äfven i fråga om tilläggsarfvodet för banvakt, hvilken tjänstgör
såsom vakt vid rörlig bro, får kommittén åberopa hvad härutinnan förut
å sid. 79 anförts.
Mot bibehållande af det tilläggsarfvode, som enligt gällande aflöningsreglemente
kan tilldelas stationsinspektor, hvilken tillika är tågdirigent,
har kommittén intet att erinra; och har för den skull föreskriften
härom öfverflyttats från § 3 i nyssnämnda reglemente.
Likaledes har därifrån hämtats bestämmelsen om att tilläggsarfvode
icke ens till någon del får uppbäras af befattningshafvare, då han icke
tjänsten förrättar.
§ 3-
Då kommittén för att göra lönestaten mera öfverskådlig ansett sig
icke böra i fråga om de befattningar, hvilkas antal af Biksdagen be
-
323
stämmes, i likhet med hvad nu äger rum, i lönestaten angifva nämnda
antal och därjämte såväl aflöningen för en befattningshafvare inom hvarje
grupp som sammanlagda beloppet däraf för alla öfriga inom gruppen, har i
stället i denna paragraf intagits bestämmelse rörande antalet af de befattningar,
i fråga om hvilka Riksdagen skulle bestämma detta antal.
Beträffande de afvikelser i fråga om nuvarande antalet befattningar
af hvarje slag, som förevarande stadgande innebär, får kommittén erinra
därom, att genom uppförande i staten af en särskild ombudsmannabefattning
antalet notarier i styrelsen minskats med en; att antalet baningenjörer
på förut angifna skäl ökats med en; att till följd af förslaget
om inrättande utaf tre nya öfverinspektorsbefattningar antalet stationsinspektorer
å l:a klassens station minskats i motsvarande mån; att
antalet maskiningenjörer ökats med 11; samt att sammanlagda antalet
maskininspektorer och verkmästare, hvilken senare kategori skulle uppgå
i maskininspektorsgruppen, minskats med en.
§ 4''
Uti förevarande § af aflöningsreglementet har intagits stadgande,
afseende viss likformighet i aflöningsförhöjning för befattningshafvare
af såväl lägre som högre grad.
Redan 1893 års järn vägskommitté, på hvilkens förslag tillkom föreskrift
lir järnvägsstyrelsen om fastställande och bekantgörande för personalen
af allmänna grunder för uppflyttning i löneklass, genom hvilken
anordning afsågs att för klassarfvodena vinna öfverensstämmelse med
systemet af fasta arfvoden med ålderstillägg, utgående efter ett bestämdt
antal år, hade varit betänkt på att föreslå intagande i aflöningsreglementet
af bestämmelse, att innehafvare af föränderligt arfvode skulle
i allmänhet vara berättigad att efter visst antal tjänstår uppflyttas i närmast
högre klass. Men utgående från att behofvet af en sådan uppflyttning
icke i lika grad förefunnes för alla med föränderligt arfvode aflönade kategorier
och att i följd häraf intagande i aflöningsreglementet af detaljerade
bestämmelser, som toge hänsyn till alla de särskilda omständigheter,
hvilka för olika grupper af personalen påkallade olika stadganden i detta
hänseende, skulle blifva alltför omständligt, stannade man vid nyssnämnda
förslag, hvarigenom förhållandena uti ifrågavarande hänseende
då ansåges vara på ett jämväl för personalen tillfredsställande sätt ordnade.
På sätt förut framhållits, har kommittén för vinnande af större enkelhet
och likformighet förordat antagande af ett konsekvent genomfördt
system med treårsperioder mellan samtliga arfvodesförhöjningar beträffande
befattningshafvare af såväl lägre som högre grad. På grund häraf
324
och då kommittén i sammanhang härmed ansett de nuvarande benämningarne
alderstillägg för höjning af fast arfvode och uppflyttning i
löneklass för klassarfvodes förhöjning böra inom alla grader utbytas
mot benämningen arfvodesförhöjning, har stadgandet i förevarande paragraf
om sådan förhöjning kunnat erhålla den generella affattning förslaget
angitver.
Jämväl i det föregående har påvisats, hurusom, för den lägst aflönade
gruppen af befattningshafvare af lägre grad eller den s. k. stationskarlsgruppen
såväl från synpunkten af familjens lefnadsbehof som
ur tjänstesynpunkt ansetts böra bibehållas det redan under de första
trafikåren och sedan alltjämt tillämpade systemet med ofta återkommande
men små löneförhöjningar, medan i den mån för öfriga befattningshafvare
af lägre grad högre begynnelse- och slutarfvoden tilldelats resp.
befattningar, förhöjningarnes belopp måst ökas, samtidigt med att antalet
förhöjningar i regeln inskränkts. Beträffande befattningshafvare af högre
grad hafva för vissa lägre af dem, nämligen stations- och kontorsskrifvare,
förste stationsskrifvare, telegrafister och förste telegrafi ster, ritare och
underingenjörer samt bokhållare och förste bokhållare, förhöjningarnes
antal satts till fyra. De kvinnliga kontorsskrifvarne hafva dock, såsom
förut betonats, ansetts böra erhålla en snabbare uppflyttning medelst två
arfvodesförhöjningar, däraf den senare med högre belopp än enligt de
vanliga reglerna. Samma antal förhöjningar liar föreslagits för kvinnliga
bokhållare, hvilket antal äfven återfinnes för den lägsta graden af stationsinspektorer.
Hvad angår öfriga befattningshafvare af högre grad, har
antalet förhöjningar föreslagits till tre för vinnande af att slutaflöningen
må kunna uppnås efter ungefär enahanda tidsperiod, som nu i allmänhet
är fallet.
Med utgående från principen om förhöjning i treårsperioder hafva
sålunda de öfver begynnelsearfvodena förekommande arfvoden bestämts
efter en förhöjning för hvarje gång af 60 kronor för befattningshafvare
inom stationskarlsgruppen, 120 kronor för andra befattningshafvare med
begynnelsearfvode under 1,200 kronor samt 300 kronor för befattningshafvarne
i öfrigt. För kvinnlig kontorsskrifvare har dock, af skäl som
nyss antydts, ansetts önskvärdt att öka den andra arfvodesförhöjningen.
Medan enligt nu gällande bestämmelser alderstillägg för befattningshafvare
med fast arfvode ej får tillträdas förrän vid början af kalenderåret
näst efter det, hvarunder den stadgade tjänsteåldern blifvit uppnådd,
har intagits föreskrift därom, att kalenderkvartalet skall i detta afseende
vara bestämmande för en hvar befattningshafvare. För nuvarande befattningshafvare
med klassarfvoden har med lvungl. Maj:ts godkännande
325
uppflyttning i loneklass ägt rum från årets början äfven i de full, då
vederbörande först under första kvartalet af detsamma intjänat den stadgade
förhöjningen. Med hänsyn till det stora antalet befattningshafvare
inom järnvägsstaten och däraf föranledda, ofta återkommande befordringar
äfven under årets tre sista kvartal har det synts rättvist, att förmånen
att icke behöfva vänta längre på aflöningsförhöjning än till kvartalets
slut må blifva allmän och således tillkomma icke blott alla, som nu
åtnjuta arfvode efter klass, utan äfven dom, som nu innehafva fasta
arfvoden. Om aflöningsförhöjningarna på detta sätt komma att ske vid
fyra tider af året, synes billigheten mot personalen i detta afseende öfverväga
den olägenhet, som kan ligga i ökningen i viss mån af arbetet
med hithörande ärenden.
I hufvudsaklig anslutning till hvad i aflöningsreglementena för postoch
telegrafverken finnes stadgadt för tjänstemän och betjänte vid lokalförvaltningarne
samt hvad af 1902 års löneregleringskommitté i ämnet
uttalats, har, såsom allmänt villkor för erhållande af arfvodesförhöjning,
föreslagits, att för arfvodesförhöjnings intjänande endast må tagas i
beräkning tiden före uppnående af den lefnads- och tjänsteålder, då bofattningsliafvare
är förpliktad att från tjänsten afgå. Härförutom har
bibehållits nuvarande stadgande om bestridande under större delen af
den stadgade tjänstetiden af egen eller annan statens tjänst.
Kommittén har i det föregående vid redogörelse för de föreslagna
grunderna för arfvodesförhöjning för befattningshafvare af högre grad
(sid. 234 och följande) framhållit olägenheterna af det nuvarande systemet
för arfvodesförhöjningar för dessa befattningshafvare och de fördelar,
som det af kommittén förordade systemet med en städse återkommande
skillnad af 300 kronor mellan ett arfvode och det därpå följande
skulle medföra. Här torde allenast böra tilläggas, att såsom en
följd af kommitténs förslag blifva bestämmelserna i nuvarande 0 § af
aflöningsreglementet om tilldelande vid vissa förflyttningar af personligt
lönetillägg obehöfliga. Med den af kommittén förordade hyresersättningen
äfven till befattningshafvare vid styrelsen afhjälpas ock de ej ringa
svårigheter, som med det nuvarande lönesystemet vid upprepade tillfällen
mött vid erforderliga förflyttningar af distriktspersonal till centralförvaltningen.
Hvad angår befattningshafvarne af lägre grad, har ju ock kommittén
sökt införa en större likformighet, ehuru där med den växlande arfvodesförhöjningen
af 300, 120 eller 60 kronor det ofta kan inträffa, att
vid öfvergång till annan befattning det förut innehafda arfvodet icke
återfinnes i denna befattning. För sådant fall har, i enlighet med hvad
326
vid de preussiska statsbanorna tillämpas, ansetts skäligt tilldela vederbörande
det närmast högre i befattningen förekommande arfvode. Sålunda
skulle exempelvis en stationskarl med arfvode af 960 kronor vid
befordran till stationsförman, konduktör eller kontorsbiträde erhålla 1,020
kronor.
På grund af det anförda hafva de nuvarande bestämmelserna uti
berörda hänseende ersatts med det generella stadgandet om rätt för en
hvar förflyttad att erhålla minst det förut innehafda arfvodet men, där
icke sådant men väl högre arfvode i den nya befattningen återfinnes,
det närmast högre i denna.
Då nyssnämnda generella stadgande skulle medföra en del oegentligheter
vid förflyttning från en befattning, inom hvilken arfvodesförhöjningar
å 120 kronor förekomma, till befattning, där arfvodesförhöjningarna
utgöra 300 kronor, har det befunnits nödigt att föreskrifva vissa
undantagsbestämmelser i syfte att förmedla öfvergången från den ena
till den andra af befattningar utaf omförmälda slag. Om nämligen till
exempel en eldare, som innehaft arfvode af 1,140 kronor i ett år, befordras
till lokomotivförare och sålunda tilldelas det för sistnämnda befattning
bestämda lägsta arfvode, 1,200 kronor, skulle han enligt den
generella regeln innehafva detta arfvode i tre år, innan han uppflyttas
till 1,500 kronor. En hans i tjänsten jämnårige kamrat, som kvarstår
i eldaregraden, skulle däremot erhålla 1,260 kronor redan efter två år
och således, om han fortfarande kvarstannar såsom eldare, under ett år
uppbära 60 kronor mera än den förstnämnde, som befordrats till lokomotivförare.
Det skulle äfven kunna inträffa, att den i eldaregraden
kvarstående erhåller befordran till lokomotivförarebefattning kort efter
det han uppnått ett arfvode af 1,260 kronor, och skulle han då enligt
det generella stadgandet erhålla 1,500 kronor, under det att hans tidigare
befordrade kamrat fortfarande innehar 1,200 kronor. I sistnämnda
fall kommer under hela uppflyttningsperioden den eldare, som först befordrats
till lokomotivförare, att i fråga om arfvodesförhöjningar ligga
efter sin i eldaregraden under längre tid än han själf kvarstående kamrat.
Den nu omförmälda oegentligheten kan äfven inträffa på det sätt, att
af två å olika tider till eldare antagna personer den senast antagne kan,
om lian befordras till lokomotivförare strax efter det han såsom eldare
erhållit 1,260 kronor,5 på ofvannämnda sätt hinna förbi sin i tjänsten
äldre kamrat.
Genom de vid mom. 3, andra punkten, fogade särskilda bestämmelser,
innefattande undantag från den i samma punkt intagna generella
327
regeln, komma de här ofvan påvisade oegentligheter, som i vissa fall
skulle inträda vid tillämpning af nämnda regel, att förebyggas.
Då fall kunna inträffa, att tjänstehafvare i högre befattning af särskilda
skäl söker förflyttning till lägre befattning, men han vid sådan
förflyttning icke rimligen bör i den lägre befattningen erhålla mer än
det högsta i denna befattning förekommande arfvode, har stadgande
härom intagits.
Huru med aflöningen i visst fall förhålles vid förflyttning utan
ansökan till befattning med ringare aflöningsförmåner, därom förmäles
i § 7.
Från synpunkten af vinnande af likformighet i aflöningsvillkor har
jämväl föreslagits rätt för en hvar befattningshafvare till arfvodesförhöjning
efter den tid han innehaft vederbörande arfvode, oafsedt hvilken
befattning han därunder bestridt.
Genom denna bestämmelse har afsetts att råda bot för de uppenbara
ojämnheter, som ej sällan kunna uppkomma vid tillämpning af
de nu gällande stadgandena härutinnan. Under nuvarande förhållanden
kan inträffa och har inträffat, att befordran till högre tjänst medfört
ekonomisk förlust, beroende däraf att den, som befordrats till befattning
med fast arfvode, alltid erhåller — jämte i vissa fall enligt 6
§ i aflöningsreglementet personligt lönetillägg — begynnelsearfvodet i
befattningen, oafsedt om han i den lägre befattningen innehaft samma eller
till och med högre arfvode. Om t. ex. en maskininspektor, som i tre
år innehaft arfvode af 3,000 kronor, blir befordrad till maskiningenjör,
kommer han att under tio år åtnjuta lägre arfvode än han skulle haft,
om han icke blifvit befordrad, och det dröjer ända till sexton och ett
hälft år efter befordran, innan hans intjänta arfvoden sammanlagdt
hinna upp till hvad han under samma tid skulle tjänat in, i händelse
han ej blifvit befordrad, ränteförlusten oberäknad. Fall har uppvisats,
då en bokhållare, som år 1893 innehade arfvode af 2,400 kronor och
vid befordran till byråassistent den 1 oktober 1898 erhållit fast arfvode
af 2,100 kronor jämte personligt lönetillägg af 300 kronor, först år 1902
erhöll samma lönegrad, 2,400 kronor, som han innehade år 1893, och
icke förrän år 1905 eller således efter en tidrymd af tolf år erhöll förhöjning
till 2,700 kronor.
Dylika uppenbara missförhållanden skulle genom det nu föreslagna
stadgandet undanröjas.
Ehuru, såsom påvisats, med det föreslagna lönesystemet icke synas
i allmänhet möta några svårigheter att tillämpa de antagna grunderna
för tilldelande af begynnelsearfvode och arfvodenas höjning, kan
328
dock icke undvikas, att särskilda förhållanden komma att påfordra undantag
härifrån. För dylik händelse har intagits bestämmelse om rätt för
Kungl. Maj:t att härom besluta, hvarvid dock, i öfverensstämmelse med
hvad nu äger rum beträffande befattningshafvare med klassarfvode, rätt
att tilldela högre arfvode än begynnelsearfvodet åt tjänstehafvare med
lägsta arfvode af 2,400 kronor eller därunder, hvilka motsvara nyssnämnda
befattningshafvare, bibehållits för järnvägsstyrelsen, där den för
året fastställda arfvodesstaten sådant medgifver.
Då det nu gäller att åt statens järnvägar gifva en affärsmässig förvaltning,
bör järnvägsstyrelsens händer uppenbarligen icke bindas hårdare
än för närvarande i fråga om möjligheten att, när omständigheterna
undantagsvis därtill föranleda, lämna nytillträdande befattningshafvare
med nyssnämnda begränsning högre aflöning än minimilönen. Jämte
den i § 3 för Kungl. Maj:t bibehållna rätten att bestämma antalet af
de arfvoden, som motsvara de nuvarande klassarfvodena, skulle detta
blifva den enda återstoden af klassarfvodenas ursprungliga egenskap
af rörlighet och anpassning efter de växlande förhållandena. Den
vanligaste anledningen blefve nog, att någon kommit att stå kvar i
extra tjänst så länge, att det lägsta ordinarie arfvodet icke blefve tillräckligt
för hans aflönande. Men det bör ock, enligt kommitténs mening,
hållas öppet för järnvägsstyrelsen att kunna genom en något bättre
begynnelselön än det lägsta fastställda arfvodet lämna godtgörelse fölen
grundligare fackutbildning än det stadgade minimum.
Den åt Kungl. Maj:t förbehållna rätten i detta hänseende, som afser
både högre begynnelselön och snabbare uppflyttning än enligt normala
grunder, skulle afse att bereda möjlighet att åt verket förvärfva
eller inom verket bibehålla särskildt lämpliga personer, rörande hvilka
täflan med enskilda företag allt oftare kan ifrågakomma. Vikten af en
sådan anordning är påtaglig och står i det närmaste sammanhang med
krafvet på en större rörelsefrihet för järnvägsadministrationen, såsom
ett affärsdrifvande verk.
, § 5-
Äfven beträffande bestämmelserna om arfvodesafdrag har kommittén
sökt genomföra likformighet och sålunda utjämna den skiljaktighet, som
i förevarande afseende nu förefinnes mellan styrelse- och linjepersonalen.
Det torde icke kunna jäfvas, att, om än i ett kommunikationsverk af
denna omfattning förefinnes en mångfald af olika tjänster med skiftande
verksamhetsområden och åligganden, dock i stort sedt göromålen icke
äro af den skillnad, att de påkalla principiella olikheter i afseende på
329
lönevillkoren. Såsom äfven påvisats, träder olämpligheten af de nuvarande
stadgandena i förevarande afseende i öppen dag vid de tid efter
annan återkommande erforderliga förflyttningarna af distriktspersonal
till centralförvaltningen. Det har därför synts kommittén rättvist, att
större likformighet beträffande hela statsbanepersonalen äfven inom detta
område införes.
Vid öfvervägande huru förhållandena i berörda hänseende lämpligen
böra ordnas, har kommittén stannat därvid, att ingen befattningshafvare
— utom vid olycksfall i tjänsten och oafsedt den tid, som, enligt
hvad i mom. 1 närmare stadgas, i vissa fall icke medräknas — skulle vid
tjänstledighet äga åtnjuta fullt arfvode utöfver en tidrymd af 45 dagar
för år rälmadt. Med denna för det vida öfvervägande antalet af befattningshafvare
redan nu gällande tidsbestämmelse skalle väl en viss minskning
å ifrågavarande förmån äga rum för distriktstjänstemännen, men
kommittén vill såsom grund för detta sitt förslag hänvisa till de ej
ringa förbättringar i aflöningshän seende, hvarom kommittén hemställt.
Utgående från ofvanstående och med bibehållande i öfrigt i hufvudsak
af grunderna för nuvarande bestämmelser i ämnet har kommittén
ansett sig böra gifva stadgandena i fråga den lydelse, förslaget närmare
utvisar. Beträffande tillgodonjutande af fullt arfvode under resp.
45, 30 och 15 dagar vid semester och tjänstledighet för enskilda angelägenheter
har grupperingen af personalen skett med anslutning till nuvarande
tidsbestämmelser i detta afseende.
I fråga om tjänstledighet på grund af sjukdom utöfver den tid, fullt
arfvode skulle utgå, har föreslagits den redan för styrelsens personal
nu gällande bestämmelse, att den, som af sjukdom hindras att förrätta
sin tjänst, äger uppbära hela lönen. För befattningshafvare vid
distrikten, hvilken nu vid tjänstledighet för sjukdom efter viss tids
förlopp kan förpliktas att utöfver tjänstgöringspenningarne afstå så
mycket af lönen, som för tjänstens förrättande erfordras eller eljest
pröfvas skäligt, skulle förslaget således innebära en förmån. Förutom
att härvid tagits hänsyn till nyss antydda sträfvan att ernå större likformighet
i aflöningsvillkor för hela statsbanepersonalen, skulle genom
förslaget vinnas öfverensstämmelse med hvad i förevarande afseende
torde gälla för statens befattningshafvare i allmänhet. Det har ock
synts kommittén vara med billighet öfverensstämmande, att en hvar, som
nått ordinarie anställning vid verket, kan i hvarje fall vid styrkt sjukdom
komma i åtnjutande af berörda förmån för sitt och, därest han är gift,
familjens uppehälle. Då härtill kommer, att, särskildt hvad angår befattningshafvare
af högre grad vid distrikten, tiden för åtnjutande af full aflöning
4si
330
enligt kommitténs förslag bli fvi t icke oväsentligt inskränkt, kan den
nu ifrågasatta bestämmelsen, som medför uttrycklig rätt för befattningshafvare
att under sjukdom bibehålla lönen oafkortad, i någon mån anses
innebära en ersättning i förenämnda afseende. I detta sammanhang
må ock framhållas, att en alltför stor utsträckning i tiden för tillgodonjutande
af ifrågavarande förmån i allt fall linnes förebyggd genom de
stadganden om rätt att entlediga befattningshafvare på grund af sjukdom,
som förekomma i 57 och 92 §§ i instruktionen, i enlighet hvarmed
dylik rätt inträder, då befattningshafvare icke kan sin befattning behörigen
sköta vare sig till följd af kroppsskada eller sjuklighet, hvilken
han i tjänsteutofning ådragit sig, eller ock efter minst tio tjänstår i
ordinarie anställning, till följd af antingen sjuklighet, som han icke
ådragit sig i tjänsteutöfning, eller ålderdomssvaghet.
I enlighet med uttalanden i ämnet af ofvanberörda löneregleringskommitté
har slutligen inryckts bestämmelse om förpliktelse att afstå
erforderligt belopp äfven af lönen vid afstängning från tjänstgöring eller
lagligt hinder i öfrigt att sköta befattningen.
§ 6.
I öfverensstämmelse med hvad sedan lång tid tillbaka gällt inom
postverket och jämväl stadgas i nu gällande aflöningsreglementen för
tjänstemän och betjänte vid post- och telegrafverken den (1 juni 1902
har 1902 års löneregleringskommitté uttalat önskvärdheten däraf, att
för de centrala ämbetsverken i allmänhet måtte utfärdas bestämmelse,
att den, som på förordnande förvaltar ledig tjänst, skall under tiden
åtnjuta de med densamma förenade aflöningsförmåner.
Då saknaden af dylik bestämmelse i ett flertal fall vid vakans inom
järn vägsstaten föranledt tvekan, huru i berörda hänseende rätteligen bör
förfaras, samt skäl tala för stadgandets tillämplighet äfven vid statens
järnvägar, har detsamma ansetts böra inflyta i förevarande förslag till
aflöningsreglemente.
Genom den af kommittén föreslagna löneskala och däraf härledda mera
likformiga relation mellan lön och tjänstgöringspenningar för samtliga befattningshafvare
har uppenbarligen åstadkommits en rättvisare grundval för
bestämmande i förekommande fall af vikariatsersättning. Det nuvarande
systemet med dess i ett flertal fall oproportionerligt växlande skillnad
mellan lön och tjänstgöringspenningar har ofta medfört, att ersättningar
för uppehållande af tjänst inom de högre graderna utgått med vida
lägre belopp än för uppehållande af lägre tjänst. Det har nu ansetts
331
önskligt, att för vanliga fall — då fråga ej är om vikariat under sådana
förhållanden, att antingen den, hvilkens tjänst uppehälles, är pliktig
afstå lön eller del däraf, eller, såsom inom järn vägsstaten med dess
egenartade verksamhet icke så sällan förekommer, vikarien anses böra
tillgodonjuta resekostnads- och traktamcntsersättning enligt därom
gällande bestämmelser — uttryckliga föreskrifter intagas i aflöningsreglementet
rörande de grunder, hvarefter vikariatsersättning bör utgå.
Med hänsyn därtill att för hvarje i en befattning ifrågakommande arfvode
enligt kommitténs förslag uppdelning skulle ske i lön och tjänstgöringspenningar,
har därvid icke ansetts rättvist, att denna ersättnings
storlek göres beroende af det högre eller lägre arfvode och sålunda äfven
de högre eller lägre tjänstgöringspenningar, som, å ena sidan, den, hvilkens
tjänst uppehälles, och, å den andra, den vikarierande innehafva, utau har
den särskilda ersättningen för uppehållande af annan befattning satts i förhållande
till skillnaden mellan tjänstgöringspenningarne i lägsta lönegraden
för de resp. båda tjänsterna. Sådan grund är redan tillämpad af järnvägsstyrelsen
i de fall, då vikariatsersättning för distriktets personal anses
böra ifrågakomma. Hvad angår dylik ersättning för nämnda personal,
torde, i likhet med hvad nu äger rum, böra öfverlämnas åt järnvägsstyrelsen
att därom besluta.
Slutligen torde böra anmärkas, att uti den i förevarande § intagna
bestämmelsen om vikariatsersättning har, efter mönster af likartadt stadgande
inom post- och telegrafverken i fråga om vikariat för byråchef,
vidtagits den inskränkningen, att under ordinarie belättningshafvaros
tjänsteresa, som varat endast några få dagar, dylik ersättning icke må utgå.
§
Samtliga i denna § införda bestämmelser om allmänna villkor för
åtnjutande af de med vederbörande befattning förenade aflöningsförmåner
äro i hufvudsak hämtade från det af 1902 års löneregleringskommitté den
18 november 1903 afgifna und. betänkande rörande allmänna förutsättningar
och grunder för en reglering af löneförhållanden m. m. inom de
centrala ämbetsverken; och tillåter sig kommittén fördenskull allenast
åberopa de synpunkter och uttalanden, som i förevarande afseende i
berörda betänkande återfinnas.
De af nämnda kommitté såsom allmänna villkor föreslagna aflöningsbestäminelser
vid tjänstledighet och stadganden om tider för tillgodonjutande
af arfvodesförliöjning hafva, med de synpunkter i nämnda
hänseenden kommittén, enligt hvad ofvan närmare utvecklats, ansett be
-
332
träffande personalen vid statens järnvägar böra vara i dessa frågor bestämmande,
gifvetvis icke kunnat i förevarande förslag till aflöningsreglemente
intagas. Den för samtliga centrala ämbetsverk ifrågasatta
utnämning inom första lönegraden icke å viss tjänst utan allenast å
befattning inom nämnda lönegrad har äfvenledes, med hänsyn till den
likställighet inom järnvägsstaten i dess helhet kommittén funnit vara
oneklig, icke föreslagits till införande i aflöningsreglementet för personalen
vid statens järnvägar.
Stadgandena om skyldighet att ingå på de nya aflöningsvillkoren
torde, i hvad de äga betydelse för denna lönereglering, höra till de
öfvergångsbestämmelser, hvarom kommittén gör särskild framställning.
Bestämmelserna rörande semester och skyldighet att från tjänsten
afgå vid viss lefnads- och tjänsteålder hafva ansetts böra bibehållas bland
instruktionsbestämmelserna.
Föreskrift för befattningshafvare att underkasta sig de i gällande
instruktion gifna bestämmelser har af kommittén upptagits, därvid kommittén
haft sin uppmärksamhet fäst särskildt vid stadgandena rörande
nyss angifna skyldighet att afgå ur tjänsten, om enahanda förpliktelse
för kvinnlig befattningshafvare, som träder i gifte, och om åliggande,
såsom nuvarande instruktion stadgar, för en hvar befattningshafvare
att tjänstgöra när och hvar helst han därtill beordras, om hvilka sistnämnda
skyldigheter kommittén å annat ställe uttalar sig.
Hvad särskildt angår skyldighet för befattningshafvaren att afgå
ur tjänsten, föreskrifves härom i § 57 af gällande instruktion,
att tjänsteman eller betjänt är förpliktad att, då han fyllt 65 år
samt uppnått sådan tjänsteålder, att han enligt reglementet för statens
järnvägstrafiks pensionsinrättning är på grund af antalet sammanräknade
lefnads- och tjänstår berättigad till pension från nämnda Inrättning,
från tjänsten afgå, Kungl. Maj:t eller, där Kungl. Maj:t ej tillsatt befattningen,
järnvägsstyrelsen dock obetaget att låta med afskedet anstå,
därest och så länge han pröfvas kunna på ett tillfredsställande sätt gagna
det allmänna och kan finnas villig kvarstå; samt
att tjänsteman eller betjänt, som på grund af antalet sammanräknade
lefnads- och tjänstår är berättigad till pension från statens järnvägstrafiks
pensionsinrättning, men ännu ej uppnått den i föregående
stycke omförmälda lefnadsålder, må kunna, därest så finnes för tjänsten
fördelaktigt, af Kungl. Maj:t eller, där Kungl. Maj:t ej tillsatt befattningen,
af järnvägsstyrelsen entledigas.
Enligt hvad som framgår af det ofvan anförda är skyldigheten för
befattningshafvare vid statens järnvägar att från tjänsten afgå beroende
333
icke blott på viss uppnådd lefnadsålder utan äfven därpå, att de i pensionsreglementet
stadgade villkor för erhållande af ålderspension blifvit
uppfyllda. Detta reglemente fastställes af Kungl. Maj:t, som sålunda
jämväl äger att bestämma rörande pensionsvillkoren. Härvid bör dock
anmärkas, att, om såsom antagligt är, fråga uppstår om beviljande af
ökadt bidrag från statens sida till pensionsinrättningen, Riksdagen äger
tillfälle att, såsom ock ägde rum år 1882, då statsbidraget höjdes, göra
sin mening gällande i fråga om villkoren för pensioneringen. I detta
sammanhang må ock erinras, att den af Kungl. Maj:t den 6 november
1903 tillsatta kommitté för afgifvande af förslag till de ändrade bestämmelser,
som borde meddelas för att pensioneringen af tjänstemän och
betjänte vid statens järnvägar måtte blifva på lämpligt och betryggande
sätt anordnad, har i sitt den 26 juli 1905 i ämnet afgifna underdåniga
betänkande föreslagit, att blifvande bestämmelser angående pensionering
af statens järnvägars personal skulle erhålla karaktären af lag.
Vid befattningsliafvare behörigen ålagd utvidgad eller förändrad
tjänstgöring eller förflyttning till annan tjänstgöringsort eller annan befattning
vid statens järnvägar torde, i anslutning till hvad enligt gällande
instruktion nu föreskrifves vid förflyttning utan ansökning, innehafvande
arfvode böra bibehållas. Kommittén har funnit bestämmelse
härom böra inflyta i aflöningsreglementet ocli i sammanhang härmed
föreslagit öfverflyttande till denna § från nuvarande 13 § i aflöningsreglementet,
enligt dess lydelse i nådiga skrifvelsen den 2 juni 1905,
af där intagen bestämmelse rörande aflöningsvillkor vid förflyttning i
följd af indragning eller förändring af tjänst, därvid viss ändring vidtagits
hufvudsakligen med anledning af kommitténs förslag, att de nuvarande
ålderstilläggen och uppflyttniugarna i löneklass skulle motsvaras
af arfvodesförhöjningar för samtliga befattuingshafvare.
I anslutning till nu gällande stadgande i instruktionen (§ 54) har
intagits förbud för befattuingshafvare att utan medgifvande åtaga sig
med tjänstebefattning jämförligt uppdrag.
§ 8.
Första stycket i denna paragraf liar influtit från tilläggsbestämmelserna
till nu gällande aflöningsreglemente, likasom analogt stadgande
återfinnes i 1902 års löueregleringskommittés betänkande.
Från § 8 i samma aflöningsreglemente är hämtad därpå intagen
bestämmelse om begrafningshjälp i visst fall till befattningshafvares
sterbhus.
334
§ 9.
Denna paragraf, som handlar om inkvarteringsförmånen för befattningshafvare
å distrikten samt förste vaktmästare och vaktmästare i styrelsen,
är affattad i öfverensstämmelse med de åsikter, som af kommittén
förut på vederbörliga ställen i betänkandet, sid. 89—116, 188, 191
samt 196—202 uttalats.
Affattningen af inom l:o) öfverensstämmer så till vida med den nuvarande
lydelsen af motsvarande stadgande i § 9 af gällande aflöningsreglemente,
att för järnvägsstyrelsen bibehållits befogenheten att. bestämma,
huruvida befattningshafvare, för hvilken bostad in natura kan
ifrågakomma, bör komma i åtnjutande af denna förmån. Däremot har
kommittén ansett onödigt att bibehålla föreskriften, att de af järnvägsförvaltningen
för beredande af naturainkvartering förhyrda lägenheterna
skola vara belägna i närheten af tjänstgöringsplatsen äfvensom att de
böra vara särskildt förhyrda för berörda ändamål. Kommittén har nämligen
ansett, att fall kunna inträffa, då det kan vara önskligt, att järnvägsförvaltningen
äger friare händer i omförmälda afseenden, än hvad
som öfverensstämmer med den nuvarande affattningen af ifrågavarande
stadgande.
Med hänsyn därtill, att under den närmaste tiden efter genomförande
af ifrågavarande lönereglering, därest detta i fråga om ordnande
af inkvarteringsförmånen kommer att ske i den riktning, kommittén föreslagit,
anskaffande af lägenheter i mycket stor utsträckning måste äga
rum antingen genom förhyrande af nya bostäder eller genom öfvertagande
af vederbörandes hyreskontrakt, har kommittén vidare ansett, att
bibehållandet af nuvarande föreskrift om inhämtande af Kungl. Maj:ts
särskilda medgifvande för förhyrande af bostäder skulle föranleda allt
för mycken omgång samt därför uteslutit nämnda föreskrift. Då dessutom
enligt kommitténs åsikt samtliga i mom. l:o) uppräknade befättningshafvare,
som kunna erhålla fri bostad i statens egna eller förhyrda
lägenheter, äfven böra i största möjliga utsträckning beredas nämnda
förmån, synes ingen anledning längre förefinnas att inskränka järnvägsförvaltningens
handlingsfrihet i fråga om anskaffande af lägenheter.
Från § 9 i gällande aflöningsregleinentc har hämtats bestämmelsen
därom, att hyresbidraget anses tillhöra lönen. Sistnämda bestämmelse
afser naturligen att så vidt möjligt åstadkomma likställighet i aflöningshänseende
mellan befattningshafvare, som åtnjuta bostad in natura, samt
dem, till hvilka ersättning för bostad och bränsle utgår.
335
§ io.
Bestämmelserna i denna paragraf, i hvad de angå felräkning spenningar,
äro af kommittén utförligt motiverade å sid. 209—216 i betänkandet.
Stadgandet om anmärkning sprovision har formulerats i full öfverensstämmelse
med motsvarande föreskrift i § 10 2:a punkten i gällande
aflöningsreglemente. 1 hufvudsak liknande bestämmelser förekomma
äfven i afiöningsreglementena för post- och telegrafverken.
Beträffande de grunder, efter hvilka anmärkningsprovisionen skall
utgå, finnes närmare föreskrift meddelad i § 2 af nådiga kungörelsen
den 31 december 1897 angående tilläggsbestämmelser till aflöningsreglementet,
hvilken föreskrift är af följande lydelse:
»Den enligt aflöningsreglementet den 15 oktober 1897 § 10 mom 2.
tjänstemännen å revisions- och kontrollkontoren tillkommande anmärkning
sprovisionen må utbetalas till den tjänsteman, hvilken i den af järnvägsstyrelsen
föreskrifna ordning styrker sig hafva först framställt vederbörlig
anmärkning, med 15 % af det anmärkta beloppet, därest detta
icke öfverstiger 500 kronor, samt med 10 % af högre belopp, dock att för
belopp mellan 500 och 750 kronor provision skall utgå med 15 % af
500 kronor. Befinnes anmärkt felaktighet vara af beskaffenhet, att densamma
skäligen måste antagas icke hafva tillkommit ensamt af förbiseende,
utan af uppsåt, uppenbar vanvård eller gröfre försummelse, skall
provisionen gäldas af den felande. Eljest utgår denna af trafikmedel.»
Enahanda grunder, som här ofvan angifvits i fråga om anmärkningsprovisionens
beräkning, har af 1902 års löneregleringskommitté
föreslagits att gälla för tjänstemän i kammarrätten. 1
1 fråga om milpenningar stadgas i § 10 3:e punkten i gällande aflöningsreglemente,
att de tillkomma tågpersonalen i förhållande till den
våglängd, en hvar under tjänstgöring å tåg tillryggalagt, samt enligt de
grunder, Kungl. Maj:t fastställer.
1 anslutning till den åsikt beträffande milpenningar, som gjorde sig
gällande inom 1893 års järn vägskommitté, har Riksdagen i skrifvelse
till Kungl. Maj:t den 18 maj 1897 angående Riksdagens beslut i fråga
om nytt aflöningsreglemente för personalen vid statens järnvägar uttalat
sig för en revision af de grunder, efter hvilka milpenningarne utginge,
sålunda att de af ofvannämnda kommitté angifna medelbelopp, hvartill
milpenningar under år 1892 uppgått, nämligen för lokomotivförare 609
kronor, för eldare 421 kronor och för vagnsmörjare 307 kronor, komme
336
att för resp. befattningshafvare utgöra de högsta belopp, hvartill deras
inkomst af ifrågavarande slag finge utgå.
Med anledning häraf utarbetade järnvägsstyrelsen underdånigt förslag
till nya grunder rörande beräkning af milpenningar, därvid hänsyn
togs till Riksdagens här ofvan omförmälda uttalande rörande de maximibelopp,
som icke borde öfverskridas. Järnvägsstyrelsen afstyrkte dock,
i fråga om de till lokomotivpersonalen utgående vagnmilpenningarne,
att ett visst maximibelopp, utöfver hvilket milpenningarne under inga
förhållanden finge för någon utgå, blefve fastställdt, alldenstund en föreskrift
i nämnda riktning vore stridande mot nämnda aflönings natur af
flitpenningar och i tillämpningen komme att med nödvändighet för järnvägen
medföra i ekonomiskt afseende ofördelaktiga följder.
Med stöd af § 10, 3:e punkten i gällande aflöningsreglemente
har Kungl. Maj:t uti § 3 af ofvannämnda nådiga kungörelse den
31 december 1897 angående tilläggsbestämmelser till aflöningsreglementet
utfärdat närmare föreskrifter härutinnan. Den personal, som
i enlighet härmed kommer i åtnjutande af milpenningar, är tågbetjänte
vid trafikafdelningen, lokomotivförare och eldare samt vagnsmörjare.
Grunden, efter hvilken milpenningarne för nämnda personal i
främsta rummet beräknas, är den väglängd, som tillrygga!ägges under
tjänstgöring å olika tåg. Vid stations- och reservtjänst utgå milpenningar
till lokomotivpersonal efter antalet tjänstgöringstimmar. Utöfver
de efter förenämnda grunder beräknade milpenningar erhålla lokomotivförare
och eldare särskilda milpenningar i visst förhållande till det antal
vagnar, som framföras i tågen.
Uti en del till kommittén inkomna framställningar från den personal,
som åtnjuter milpenningar, hafva önskemål framställts angående
förändring af nu gällande bestämmelser i förevarande afseende i syfte
bland annat, att åstadkomma deras bättre anpassande efter tjänstgöringens
större eller mindre besvärlighet och långvarighet å olika slags tåg.
Därjämte har framhållits det oriktiga uti, att milpenningarne, hvilka
kunde anses utgöra tågpersonalens reseersättning, eftersom ingen dylik
ersättning i annan form för denna personal komme i fråga, blefve föremål
för beskattning såsom annan inkomst. I detta sammanhang må anmärkas,
att vid en del af de större enskilda järnvägarne, hvilka förut
tillämpat samma grunder som statsbanan i fråga om milpenningar,
har under senare tid företagits sådan förändring härvidlag, att ifrågavarande
ersättning åt tågpersonalen benämnes resetraktamente och beräknas
efter antalet i tjänstgöring tillbragta timmar.
Kommittén, som icke finner sig böra ingå på någon närmare be
-
337
handling1 af den vidlyftiga och svårlösta frågan om sättet för beräkning
af milpenningarne, får emellertid uttala sig för en revision åt
bestämmelserna härutinnan i den riktning, att tågpersonalens milpenningar,
med undantag af dem, som utgå till lokomotivförare och eldare
efter antalet befordrade vagnar, må bestämmas med hänsyn till tjänstgöringens
långvarighet och mer eller mindre kräfvande beskaffenhet, de
olika tider på dygnet, till hvilka densamma förlägges, samt klimatiska
förhållanden.
Hvad åter angår det särskilda slag af milpenningar, som utgår till
lokomotivförare och eldare efter antalet i tåg medförda vagnar, är denna
ersättning enligt kommitténs åsikt att anse såsom flitpenningar, afsedda
att sporra vederbörande att, i den mån på honom ankommer, medverka
till ett ekonomiskt utnyttjande af dragkraften; och får kommittén förorda
bibehållande af milpenningar i denna form med de ändringar i
sättet för beräkningen af desamma, som torde böra äga rum.
I öfverensstämmelse med hvad här ofvan uttalats, finner kommittén
det vara olämpligt att i aftoningsreglementet, såsom nu äger rum, särskilt
angifva, att milpenningarne skola utgå efter den väglängd, en
hvar under tjänstgöring å tåg tillryggalagt, utan torde åt KungL Maj:t,
på hvilken det enligt kommitténs mening fortfarande liksom hittills bör
ankomma att fastställa grunderna, efter hvilka milpenningar skola beräknas,
böra lämnas friare händer att på sätt, som kan finnas lämpligast,
ordna hithörande förhållanden. På grund häraf har kommittén ansett
sig böra gifva ifrågavarande bestämmelse en mera generell affattning än
för närvarande.
1 de nya bestämmelser angående milpenningar, som kunna komma
att utfärdas, bör enligt kommitténs mening i enlighet med hvad som
skedde i samband med 1897 års lönereglering, hänsyn i möjligaste män
tagas till Riksdagens år 1897 uttalade, här ofvan omförmälda önskan i
fråga om viss begränsning af de till lokomotivförare, eldare och vagnsmör
jarc utgående milpenningar, hvarvid dock bör beaktas de under
den förflutna tioårsperioden inträdda förändringar beträffande tjänstgörings-
och prisförhållanden. I betraktande af hvad järnvägsstyrelsen,
på sätt ofvan nämnts, uttalat i berörda afseende, lärer emellertid ett
definitivt fastställande af vissa maximibelopp icke. vara möjligt.
Förutom de befattningshafvare, som nu åtnjuta milpenningar, bör
nämnda ersättning jämväl tillkomma innehafvarne af de utaf kommittén
föreslagna nya belättningarne tågmästare och vagnskötare.
43
Stadgandet angående premier har utan förändring öfverflyttats från
§ 10 4:e punkten i gällande aflöningsreglemente. Såsom motiv för
detta stadgande anförde 1893 års jämvägskommitté — efter erinran,
att premier för det dåvarande förekomme i ringa utsträckning, i det
att allenast vagnsmörj are erhölle dylika för besparad olja — att kommittén
i allt fall ansett sig böra gifva stadgandet i fråga den generella
affattning, det erhållit, med hänsyn till möjligheten att denna aflöningsform
framdeles kunde finnas böra erhålla vidsträcktare tillämpning.
Ehuru, enligt hvad inom kommittén upplysts, premierna fortfarande
i ringa utsträckning komma till användning, och ifrågavarande stadgande
sålunda för närvarande icke äger någon vidare betydelse, har emellertid
kommittén på de af 1893 års kommitté anförda skäl ansett stadgandet
kunna bibehållas.
§ 11.
Stadgandet angående beklädnadsförmånen i denna paragraf är affattadt
i enlighet med kommitténs härutinnan framlagda förslag; och
får kommittén beträffande de synpunkter, som härvid varit bestämmande
för kommitténs uppfattning i frågan, hänvisa till sid. 119—126 i betänkandet.
§ 12.
1 fråga om motiveringen till stadgandet angående ortstillägg i
denna paragraf får kommittén hänvisa till hvad härutinnan anförts å
sid. 132—135 i betänkandet.
§ 13.
1 öreskriften i denna paragraf har med allenast en redaktionsförändring
öfverflyttats från § 12 i gällande aflöningsreglemente.
De af Kungl. Maj:t i ämnet utfärdade närmare bestämmelserna återfinnas
i § 5 af ofvan omförmälda tilläggsbestämmelser till aflöningsreglementet.
§ 14-
Beträffande de särskilda grunder, som enligt kommitténs mening
böra i vissa afseenden gälla i fråga om aflöningsförhållandena för ångfärjans
personal, får kommittén hänvisa till hvad härutinnan blifvit å
sid. 296—300 anfördt.
339
Öfvergångsbestämmelser.
Under förutsättning att en lönereglering för statens järnvägars personal
under innevarande år kommer till stånd i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med kommitténs förslag, samt den nya lönestaten i dess helhet
vid sådant förhållande kan antagas träda i gällande kraft den l
januari 1908, lära särskilda öfvergångsbestämmelser blifva erforderliga.
Enligt hvad som skedde vid 1897 års lönereglering, torde böra lämnas
ät Kungl. May.t att utfärda detaljerade föreskrifter i berörda afseende,
men anser sig kommittén böra angifva några hufvudsakliga grundsatser,
hvilka enligt kommitténs mening böra vid ifrågavarande öfvergång vinna
tillämpning.
Öfvergång på den nya lönestaten.
Till en början får kommittén, i syfte att ifrågavarande lönereglering
måtte blifva fullt effektiv och på samma gång i möjligaste mån rättvis,
föreslå,
att de nya aflöning sbestämmelserna måtte omedelbart
efter deras trädande i kraft varda i sin helhet gällande
för samtliga ordinarie befattning skafvare vid. statens järnvägar
sä, som om bestämmelserna varit tillämpade under
hvars och ens hela ordinarie tjänstetid.
Detta innebär icke blott, att en tjänsteinnehafvare insättes i den af
kommittén för af honom innehafd befattning föreslagna löneskalan efter
beräkning af hans tjänstetid i samma befattning, utan äfven, att man
för bestämmande af hans aflöning går tillbaka till hans eventuellt förut
innehafda befattningar och däri bekomna arfvodesförhöjningar samt därvid
tillämpar de i kommitténs förslag till aflöningsreglemente förekommande
reglerna i berörda afseende vid arfvodesförhöjningar och vid förflyttning
från en befattning till en annan. En dylik genomgående tjänstårsberäkning
afser att förebygga en del oegentligheter, som skulle inträda,
därest man vid bestämmande af en befattningshafvares nya arfvode endast
toge hänsyn till hans tjänstetid i innehafvande befattning. Enligt
sistnämnda grundsats skulle en person, som exempelvis ett år före den
1 januari 1908 blifvit befordrad till stationskarlsförman efter att hafva
i 15 år tjänat som ordinarie stationskarl, endast erhålla det för stationsförman
föreslagna lägsta arfvodet, 900 kronor, under det att antingen
han själf, om han icke blifvit befordrad, eller hans i tjänsten jämnårige,
såsom stationskarl kvarstående kamrat skulle kunna erhålla 1,080 kronor.
Först efter fem års ytterligare tjänst som stationsförman skulle lian erhålla
ett arfvode, som öfverstege sistnämnda belopp. Såsom ett annat
exempel kan anföras, att en bokhållare i styrelsen, som den 1 januari
1908 innehaft denna befattning i två år efter att förut hafva varit kontorsskrifvare
i 12 år, skulle efter nyssnämnda beräkningsgrund erhålla
i arfvode 2,100 kronor jämte ersättning för bostad och bränsle, 840
kronor, eller sålunda tillhopa 2,940 kronor. Hade han kvarstått i kontorsskrifvaregraden,
skulle han hafva erhållit 2,700 kronor jämte ersättning
för bostad och bränsle med 850 kronor, eller tillhopa 3,550 kronor.
Genom sin befordran skulle han sålunda det första året göra en förlust
af 610 kronor. Efter ett år skulle visserligen hans aflöning stiga till
3,360 kronor — arfvode 2,400 kronor och ersättning för bostad och
bränsle, 960 kronor — men först efter ytterligare tre år skulle han erhålla
någon afsevärd löneförbättring i jämförelse med inkomsterna, om
han kvarstått som kontorsskrifvare. Tydligt är, att man måste söka
förebygga dylika oegentligheter, hvarigenom en befattningshafvare, som
på grund af större duglighet blifvit befordrad, skulle åtminstone till en
början erhålla lägre aflöning än sin i den lägre tjänsten kvarstående
kamrat, som af en eller annan anledning måhända icke anses lämplig
att erhålla eu högre befattning; och i detta syfte har kommittén ansett
sig böra förorda ofvan angifna förfaringssätt vid öfvergången.
Såsom en ytterligare hufvudprincip, som enligt kommitténs mening
bör gälla vid öfvergången till den nya ordningen den 1 januari 1908,
får kommittén föreslå,
att ingen befattningshafvare må genom tillämpningen
af kommitténs löneförslag i dess helhet vid öfvergång till
den nya staten lida minskning i den sammanlagda löneinkomst,
öfvertidsersättning dock undantagen, han enligt
nu gällande bestämmelser skidle hafva innehaft vid.
öfvergången under förutsättning jämväl, att dyrtidstillägg
samt tillfälligt lönetillägg jämlikt de senast af 1906 års
Riksdag fastställda grunder fortfarande skulle utgå.
341
Denna grundsats anser kommittén vara betingad såväl åt billiglietsskäl
som från praktisk synpunkt. Vid löneregleringar i allmänhet äger
visserligen den befattningshafvare, som finner de äldre aflöningsvillkoren
vara för sig fördelaktigare, rättighet att efter anmälan inom viss tid
kvarstå på gammal stat, och en dylik rätt bör naturligen äfven vid nu
ifrågavarande lönereglering förbehållas befattningshafvare vid statens
järnvägar. Först och främst bör emellertid härvidlag framhållas, att
det ur flera synpunkter är önskligt, att den nya lönestateu varder tilllämpad
i så stor utsträckning som möjligt. Vidare är att märka, att
en befattningshafvare icke genom att kvarstå på gammal stat skulle i
regeln vara berättigad vare sig att bibehålla de extra inkomster, felräkningspenningar,
provision för godsnotiser och å fraktkredit, hvilka inkomster
enligt kommitténs förslag antingen böra helt och hållet upphöra
eller ock så väsentligt reduceras, att de icke vidare skulle kunna
anses såsom en inkomst, eller att tillgodonjuta dyrtidstillägg och tillfälligt
lönetillägg. Endast liufvudkassören i styrelsen samt distriktskassörerna,
för hvilka felräkningspenningarne i aflöningsreglementet äro bestämda
till fixa belopp, skulle kunna genom kvarstående å gammal stat
äga rätt att uppbära felräkningspenningar enligt nu gällande grunder.
Visserligen äro de af kommittén föreslagna aflöningar, särskildt om hänsyn
tages till den förhöjda -inkvarteringsersättningen, så tillmätta, att i
de flesta fall, äfven om ofvannämnda extra inkomster samt dyrtids- och
lönetillägg medtagas i beräkning, förbättring af vederbörandes aflöning
äger rum, men motsatsen kan ock inträffa, dels då de extra inkomsterna
för någon befattningshafvare uppgå till afsevärdt höga belopp, dels ock
i sådana fall, då kommittén föreslagit uppdelning af befattningar, därvid
en tjänsteinnehafvare, som kommer att bibehålla en lägre befattning
inom den grupp, som uppdelats, kan lida någon minskning i löneinkomst.
Såsom motiv för kommitténs åsikt att man, då det gäller den
ifrågaställa ersättningen för möjlig minskning i löneinkomst, jämväl
borde taga hänsyn till dyrtidstillägg och tillfälligt lönetillägg kan anföras,
att man torde kunna utgå från det antagande, att dylika tillägg fortfarande
liksom hittills skulle hafva kommit järnvägspersonalen till godo,
därest icke nu ifrågavarande lönereglering mellankommit.
I fråga om den af kommittén sålunda förordade godtgörelsen åt eu
befattningshafvare för minskad löneinkomst till följd af den nya löneregleringen
får kommittén föreslå:
O
O
att godtgörelse för minskad löneinkomst måtte utgå i
form af personligt lönetillägg, att af befattningshafvare till
-
342
godonjutas intill dess han vare sig genom aflöningsförliöjning
i samma tjänst eller genom förflyttning till annan
befattning eller ort erhäller en löneinkomst, som minst uppgår
till den, han enligt gällande aflöning sregler skulle
hafva innehaft vid öfvergängen;
att till grund för beräkning häraf vid själfva öfvergängen
den 1 januari 1908 mätte läggas sammanlagda
beloppet af dels det ordinarie arfvode jämte öfriga enligt
nu gällande aflöning sreglemente befattningsliafvare tillkommande
löneförmåner — med undantag af felräkning spenningar
— äfvensom dyrtidstillägg och tillfälligt lönetillägg,
som skulle hafva utgått till honom vid öfvergängen,
dels ock de extra inkomster, felräknmgspenningar,
provision ä godsnotiser och ä fraktkredit, han eller tidigare
innehafvare af tjänsten åtnjutit under år 1906;
att såsom villkor för nyssnämnda extra inkomsters
medtagande i beräkningen mätte galla, att vederbörande
befattning skafvare efter öfvergängen kvarstår i samma
befattning och ä samma station som vid öfvergängen och
dessutom i fråga om provision ä fraktkredit, att ersättningen
för mistad dylik provision icke får öfverstiga 1 •.*
procent ä den frakt, som under året efter åtnjuten fraktkredit
vid stationen influtit; samt
att under alla omständigheter vagnsmörjare, som
blifvit ordinarie före den 1 april 1898, måtte bibehålla
till dem nu utgående godtgörelse för mistade milpenningar
samt att i fråga om de vagnsmörjare, som blifva stationära
i sammanhang med ifrågavarande lönereglering,
hänsyn måtte vid bestämmande af ofvan nämnda personliga
lönetillägg, tagas till beloppet af dem under är
1907 tillkommande milpenningar.
Kommittén är icke okunnig om, att vid en del af de löneregleringar,
som under de senare åren ägt rum, till exempel vid postverket, kar
icke i samma mån, som af kommittén här ofvan föreslagits, hänsyn tagits
till vederbörande befattningshafvares sportler. Härvid bör emellertid
anmärkas, att de extra inkomster, som förekomma vid statens järnvägar,
på några få undantag när, icke tillnärmelsevis uppgå till de belopp,
som i sådant afseende förut åtnjutits af föreståndare för större
och medelstora postkontor.
343
Enligt livad som framgår af det föregående, har kommittén icke
ansett, att vid bedömande af frågan, huruvida en befattningshafvare skall
erhålla godtgörelse på grund af mistad löneinkomst, hänsyn får tagas
till öfvertidsersättningen. I ett fall anser sig kommittén emellertid böra
föreslå ett undantag från nämnda regel, nämligen i fråga om de kvinnliga
kontorsskrifvarne å styrelsens mil- och kontrollkontor, Indika kvarstå
på gammal stat samt åtnjuta ett arfvode af 1,800 kronor. Då dessa
befattningshafvares nuvarande löneinkomst, inberäknadt dyrtidstillägg
och öfvertidsersättning, kan beräknas till omkring 2,600 kronor, samt de
sålunda enligt den nya lönestaten, enligt hvilken de skulle erhålla en
högsta aflöning af 1,900 kronor, komme att lida en betydlig nedsättning
i aflöningsförmåner, anser kommittén på de skäl, som angifvits vid behandlingen
af löneförhållandena för ifrågavarande kvinnliga kontorsskrifvare,
sid. 244 i betänkandet, att någon godtgörelse bör tillerkännas
dem uti ifrågavarande afseende; och får kommittén sålunda uttala sig för:
att för kvinnlig konton^skrifvare å mil- och kontrollkontoren,
som enligt äldre stat än den nuvarande åtnjuter
i arfvode 1,800 kronor, må vid öfvergång på ny stat,
så länge hon utan att vara berättigad till full pension
kvarstår i tjänsten, det personliga lönetillägget utgöra 300
kronor om året.
Bland de detalj föreskrifter, som synas böra utfärdas beträffande
öfvergång på ny stat, får kommittén framhålla, att då kommitténs förslag
att nedflytta liufvudkassören till en lägre aflöningsgrupp kommer
att medföra, att han får sin semestertid förkortad från en och en half
månad till 30 dagar, synes billigheten kräfva, att den nuvarande hufvudkassören,
om han öfvergår på ny stat, bibehålies vid sin nuvarande rätt i
berörda afseende; och får kommittén alltså uttala sig för:
att, om liufvudkassören i styrelsen öfvergår på ny
stat, han må personligen bibehålla sin rätt till semester
i en och en half månad.
Genom de af kommittén här ofvan föreslagna allmänna grunder för
öfvergång till ny stat torde vara sörjdt för, att vederbörande befattningshafvare
icke genom ifrågavarande lönereglering skola lida minskning
i sina löneinkomster, och att de fördenskull böra finna med .sin
344
fördel förenligt att öfvergå på den nya staten. Emellertid lärer det nog
i enstaka fall kunna inträffa, att befattningshafvare af en eller annan
anledning finna sig böra kvarstå på gammal stat; och får kommittén i
sådant afseende förorda:
att anmälan om kvarstående pa gammal stat skall
för att vinna afseende ske före den 1 maj 1908.
I likliet med livad som skedde genom nådiga brefvet den 17 december
1897 beträffande personal, som vid den påföljande år genomförda
löneregleringen kvarstodo på gammal stat, lära äfven nu detaljerade
bestämmelser rörande löneförhållandena för dylika fall komma att
af Kungl. Maj:t, utfärdas. I afseende härå vill kommittén endast anmärka,
att det synes kommittén vara med rättvisa och billighet öfverensstämmande,
att äfven den personal vid distrikten, som kvarstår
på gammal stat, får tillgodonjuta ersättning för bostad
och bränsle enligt kommitténs förslag.
I afseende å frågan om öfvergång på ny eller kvarstannande pa
gammal stat får kommittén slutligen framhålla ett fall, då enligt kommitténs
mening vederbörande befattningshafvare icke bör tillåtas att
öfvergå på den nya staten. Ett dylikt förbud anser kommittén böra
stadgas för gift kvinna, som nu innehar ordinarie befattning. Kommittén
anser nämligen en sådan anordning vara öfverensstämmande med
den i kommitténs förslag i fråga om vissa instruktionsförändringar intagna
bestämmelsen, att om kvinna, som innehar tjänst å ordinarie stat,
träder i gifte, skall hon anses hafva frånträdt befattningen, styrelsen
dock obetaget att, där sådant anses lämpligt, bibehålla henne i extra
tjänst. Kommittén får alltså uttala sig för:
att gift kvinna, som nu innehar ordinarie befältning,
icke må tillåtas att öfvergå på ny stat.
Såsom förut anmärkts, har ur den nya lönestaten uteslutits verkmästaren
vid statens järnvägars telegrafverkstad vid Liljeholmen och så
har äfven skett i fråga om en öfvertalig byråassistent i Malmö.
345
Aflöningsförliällanden under år 1907.
De här ofvan behandlade synpunkterna afse öfvergång till den nya
stat, som antages träda i kraft den 1 januari 1908, men äfven andra öfvergångsförhållanden
behöfva ordnas, för den händelse en lönereglering för
statsbanepersonalen kommer till stånd innevarande år. I det åt kommittén
lämnade uppdrag ingår nämligen icke blott att framlägga förslag
till dylik reglering, att tillämpas från och med nyssnämnda tidpunkt,
utan äfven att upprätta ett löneförslag för år 1907. I sistnämnda afseende
har vederbörande departementschef, vid föredragning inför Kungl.
Maj:t af frågan om tillsättning af denna kommitté, yttrat följande:
»Då emellertid en lönereglering, som af nämnda (1907) års Riksdag
antages, först torde vinna tillämpning med 1908 års ingång, synes
det mig nödigt, att kommittén, samtidigt med förslag till löneregleringen
i sin helhet, afgifver särskildt yttrande, huru lönerna vid järnvägsstaten
böra för år 1907 utgå. Det torde nämligen blifva erforderligt,
att personalen i så stor utsträckning som möjligt redan för nämnda år
föreslås till erhållande af förbättrade aflöningsvillkor i hufvudsaklig anslutning
till de nya lönestater, som kunna fastställas att från och med
år 1908 vinna tillämpning.»
Det af dåvarande statsrådet och chefen för Kungl. Civildepartementet
sålunda angifna syftet synes kommittén lämpligast vinnas på det
sättet,
att personalen under år 1907 tillerkännes ett personligt
lönetillägg, motsvarande skillnaden mellan de aflöning
sförmåner, som enligt gällande bestämmelser tillkomma
vederbörande befattning skafvare, å ena, samt den
aflöning, som befattning skaf var en vid samma tidpunkt
skulle hafva åtnjutit, därest de nya aflöning sbestämmelserna
varit i sin helhet gällande under hela hans ordinarie
tjänstetid, å andra sidan, med iakttagande därvid
af de här ofvan beträffande öfvergång på ny stat föreslagna
regler till förebyggande där af, att någon må kunna
lida minskning i innehafvande löneinkomst.
Härvid bör till en början erinras i fråga om de befattningshafvare,
som åtnjuta felräkningspenningar samt provision för godsnotiser och för
fraktkredit, att dessa extra inkomster komma att oafkortade utgå under
44
346
år 1907 efter nu gällande grunder. Vid beräkning af det lönetillskott,
som enligt förestående regler skulle tillkomma dylik befattningshafvare,
synes därför, i analogi med den princip, som i förevarande afseende
enligt kommitténs mening borde tillämpas vid öfvergång på den nya
staten, hänsyn böra tagas till de belopp, hvartill enligt den genom kommitténs
försorg verkställda utredning ifrågavarande extra inkomster uppgått
under år 1905 för befattningshafvaren själf eller tidigare innehafvare
af tjänsten.
Vidare må i fråga om löneförhållandena under år 1907 anmärkas,
att tvekan kan uppstå, huruvida och i hvad mån redan under nämnda
år tillämpning bör äga rum af kommitténs förslag till uppdelning af
vissa grupper af befattningshafvare. Då emellertid dessa omgrupperingar
ingå såsom ett viktigt moment i kommitténs löneregleringsförslag
och i en del fall innebära den hufvudsakliga löneförbättringen för innehafvare
af de befattningar, som af förändringarna beröras, får kommittén
uttala sig för,
att de befattningshafvare, som redan nu utföra de
sysslor, som enligt kommitténs förslag tillkomma, vissa
nya befattningar, mätte i sä stor utsträckning som möjligt
blifva under år 1907 genom lönetillägg i erforderlig
män tilldelade de afiöningar, som af kommittén föreslagits
för sistnämnda befattningar.
Denna regel bör dock icke tillämpas i de fall, då en befattningshafvares
tjänstgöring i sådan egenskap, som skulle tillkomma en af kommittén
föreslagen ny befattning, beror mera på tillfälliga omständigheter än
på något urval, och det sålunda icke med större sannolikhet kan antagas,
att vederbörande vid den definitiva regleringen år 1908 kommer att tilldelas
den nya befattningen. I denna riktning har kommittén redan
uttalat sig beträffande de nya ban- och maskiningenjörs- samt trafikinspektörsbefattningarne
af l:a klass. Detsamma skulle äfven gälla förste
bokhållare- och förste telegrafistbefattningar, banmästarebefattningar af
l:a klass, stationsmästarebefattningar å bangård, förrådsmästare- och
stallförmansbefattningar. Däremot synes intet hinder föreligga, att därest
kommitténs förslag till uppflyttning i en högre aflöniugsgrupp af sådana
befattningar, som äro ensamma i sitt slag, vinner bifall, tilldela vederbörande
befattningshafvare redan under år 1907 den föreslagna högre
aflöningen. Detta skulle gälla revisors- och ombudsmannabefattningarna,
därvid dock kan anmärkas, att förslaget i fråga om den senare befattningen
torde komma att sakna praktisk betydelse, eftersom befattningens
347
ordinarie innehafvare för upprätthållande af annan tjänst sedan längre tid
åtnjuter tjänstledighet mot afstående af samtliga löneförmåner, samt ställföreträdaren
uppbär aflöning i ordinarie befattning, som af kommittén
blifvit likställd i aflöningshänseende med ombudsmannabefattningen.
Beträffande de befattningar, som antingen af kommittén gifvits nya benämningar
såsom t. ex. maskin- och pannskötare i stället för nuvarande
maskinister samt vagn- och stallkarlar i stället för lokomotiv- och vagnputsare,
pumpare och kolvakter, eller ock såsom själfständiga befattningar
ur staten uteslutits, t. ex. portvakter å annan station än af l:a
klass samt vagnsmörj are, böra dessa enligt kommitténs mening i allmänhet
tilldelas, i förra fallet de nya befattningarnas aflöningar och i
det senare aflöningarna för de befattningar, till livilka de enligt kommitténs
förslag böra hänföras.
I anslutning till det här ofvan anförda samt hvad förut i ämnet af
kommittén uttalats, får kommittén, beträffande aflöningsförhållandena under
år 1907 för innehafvare af befattningar, som enligt kommitténs förslag
blifva föremål för omreglering, föreslå:
att innehafvare af revisors- och ombudsmannabefattningarna
i styrelsen måtte tilldelas de för dessa befattningar
föreslagna aflöning ar;
att konduktörer, som enligt uppgjord turlista göra
ständig tjänst såsom tågförare (l:e konduktörer) måtte
tilldelas aflöning som tägmästare med genomgående tjänstärsberäkning;
att
öfriga konduktörer mätte erhålla den af kommittén
föreslagna konduktörsaflöningen med genomgående
tjänstår sberäkning samt eventuellt tilldelas personligt lönetillägg
allt enligt förut angifna grunder;
att packmästare mätte tilldelas de nya konduktörsajlöningarne
med genomgående tjanstårsberäkning;
att de såsom trädgårdsmästare tjänstgörande öfverbanmästarne
måtte tilldelas aflöning såsom trädgårdsmästare,
likaledes med genomgående tjänstärsberåkning;
att materialvakter mätte erhålla aflöning såsom förrädsförrnän
samt tilldelas eventuellt personligt lönetillägg;
att nuvarande maskinister mätte erhålla aflöning
såsom maskin- och pannskötare samt tilldelas eventuellt
personligt lönetillägg;
att vagnsmörjare mätte erhålla aflöning såsom vagnoch
stallkarlar;
348
att lokornotivputsare, vagnputsare, pumpare och kolvakter
måtte erhålla aflöning såsom vagn- och stallkarlar;
samt
att portvakter å station af annan klass än l:a mätte
erhålla aflöning såsom stationskarlar.
Beträffande frågan om inkvarteringen under år 1907 för sådan
personal, som enligt kommitténs förslag skulle kunna i regeln erhålla
bostad in natura, men icke är i åtnjutande af nämnda förmån, får kommittén
uttala sig för
att åtgärder mätte vidtagas för att staten må sä
snart sådant lämpligen kan äga rum, tillhandahålla
dylik personal bostadslägenheter, hvilket torde kunna ske
antingen genom förhyrande af bostäder eller ock genom
öfvertagande af personalens hyreskontrakt i sådana fall,
då dessa gälla lägenheter, som i afseende å storlek och
beskaffenhet i öfrigt samt pris motsvara den inkvartering
in natura, som enligt kommitténs förslag skulle tillkomma
vederbörande. 1 den män ingen af dessa utvägar lämpligen
kan anlitas, torde ersättning för bostad och bränsle
böra utgå i enlighet med af kommittén angifna grunder
och med tillämpning af den gruppering af stationerna i
afseende å hyrespriser, som förekommer i kommitténs betänkande.
Mot kommitténs i det föregående framlagda förslag till ordnande af
aflöningsförliållandena för personalen under år 1907, livilket förslag afser
att låta alla befattningshafvare komma i åtnjutande af löneförbättring
redan under nämnda år i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den lönereglering,
som är ämnad att träda i kraft år 1908, kan erinras, att
därigenom skulle dylik löneförbättring äfven kunna tillkomma sådan
personal, som sedermera under år 1908 anmäler sig att kvarstanna på
gammal stat. Det kan icke bestridas, att ett dylikt förhållande innebär
en oegentlighet, men då kommittén, såsom framgår af det föregående,
föreslagit bestämmelser till förebyggande däraf, att någon befattningshafvare
komme att genom den nya löneregleringen lida minskning i sina
löneförmåner enligt nu gällande aflöningsföreskrifter, lärer enligt kommitténs
mening med fog kunna antagas, att, om kommitténs förslag
vinner bifall, de fall, då befattningshafvare finna med sin fördel fören
-
349
ligt att kvarstå på gammal stat, skola inskränka sig till ett fåtal. Vid
sådant förhållande synas från ofvannämnda synpunkt betänkligheter icke
böra möta för godkännande af den utaf kommittén föreslagna anordningen.
Vidkommande förslaget till ordnande af aflöningsförhållandena under
år 1907 hafva endast de hufvudsakligaste grunderna härför kunnat af
kommittén angifvas; och torde sålunda äfven härvidlag böra lämnas ät
Kungl. Maj:t att reglera detaljerna härutinnan.
Då kommitténs förslag till aflöningar för befattningshafvare i styrelsen
hvilar på den förutsättningen, att den ordinarie arbetstiden å
tjänsterummet för dessa befattningshafvare skall utgöra 7 timmar, böra
enligt kommitténs mening meranämnda befattningshafvare, därest de
redan under år 1907, på sätt kommittén här ofvan ifrågasatt, komma i
åtnjutande _af de utaf kommittén föreslagna aflöningsförmåner, blifva
underkastade en dylik utsträckning af arbetstiden, hvarjämte ersättningen
för öfvertid bör regleras i öfverensstämmelse härmed; och får kommittén
alltså hemställa:
att, därest kommitténs aflöning snörslag varder på sätt
ofvan nämnts, tillämpadt redan under är 1907, af Kungl.
Maj:t mätte utfärdas bestämmelser rörande såväl tiden,
dä kommitténs förslag om utsträckning af arbetstiden för
befattningshafvare i styrelsen skall träda i kraft, som ock
i fråga om tidpunkten för upphörande af utbetalning af
särskild ersättning för arbete, som utföres inom en tid
af 7 timmar.
350
Approximativ beräkning af den ekonomiska innebörden
utaf kommitténs förslag.
Kommittén får härmed framlägga en approximativ beräkning af
den ekonomiska innebörden af kommitténs förslag.
En så stor personal som statbanornas är naturligtvis genom dödsfall
och afskedstagande, nyutnämningar och befordringar underkastad en
ständig växling såväl i antal som i afseende å till densamma utgående
aflöningar, och måste man därför som utgångspunkt för beräkningen bestämma
sig för en viss tidpunkt. Såsom den i alla hänseenden lämpligaste
har kommittén valt den 1 april 1906; under årets första tre månader
äga nämligen i regeln alla utnämningar rum till de nya befattningar,
som äro upptagna i den af Kungl. Maj:t för året fastställda staten,
och kan därför personalens ställning den 1 april anses som den för
året normala. För statsbanornas personal vid nämnda tidpunkt föreligger
äfven tryckt arfvodesstat, hvadan beräkningen med större lätthet
låter sig utföras än om en senare tidpunkt blifvit vald. I detta sammanhang
torde böra omnämnas, att de i betänkandet förekommande
uppgifter angående personalens såväl antal som aflöning och öfriga förhållanden
utom extra inkomster hänföra sig till statsbanornas ordinarie
personal den 1 april 1906.
Ifrågavarande beräkning afser sålunda den personal, som den 1
april 1906 befann sig i statsbanornas tjänst, och utvisar skillnaden mellan
kostnaderna för samma ar, å ena sidan, om denna personal under
hela året aflönats enligt nu gällande bestämmelser, och å den andra, om
den åtnjutit aflöning enligt kommittéförslaget. För tjänstemän och stationsmästare
hafva äfven medräknats vakanta befattningar, för hvilka
beräknats begynnelsearfvoden för respektive befattningar, under det att
för öfrig betjäning endast medtagits vid sagda tidpunkt verkligen befintlig
personal. För öfrigt har vid beräkningen af praktiska skäl vissa
modifikationer måst göras i de af kommittén uppställda principerna för
löneregleringens genomförande. Sålunda har hänsyn icke tagits till kommitténs
förslag angående arfvodesförhöjningarnes beräknande från och
351
med kalenderkvartalet näst efter det, då vederbörligt antal tjänstår uppnåtts,
utan har i detta afseende tillämpats nu gällande regler, men torde
detta endast i ringa grad inverka på beräkningens resultat. Ej heller
har det föreslagna förfaringssättet att vid bestämmande af arfvodet
till den nuvarande personalen vid öfvergången låta de nya aflöningsbestämmelserna
gälla för samtliga befattningshavare så, som om de
varit tillämpade under hvars och ens hela tjänstetid, kunnat konsekvent
följas, enär detta skulle hafva föranledt en synnerligen tidsödande
utredning öfver hvarje befattningshafvares hela befordringsbana,
utan har som regel endast beräknats tjänstår i den sista befattningen.
Detta torde dock endast hvad de fasta arfvodena beträffar mera afsevärdt
kunna inverka på beräkningens resultat — ehuru ej ens beträffande
dem i någon högre grad. Vidkommande befattningshafvare med klassarfvoden
har nyssnämnda beräkningssätt ingen tillämpning inom de lägsta
graderna, där rekrytering sker genom direkt utnämning af extra personal;
och dessa grader innefatta i sig det stora flertalet af personalen.
Hvad åter angår befattningshafvare med klassarfvoden inom högre grader,
tillämpas redan nu vid befordringar inom dessa grader den grundsatsen,
att arfvodesförhöjning äger rum, > sedan ett arfvode uppburits i
vederbörligt antal år, oberoende af i hvilken befattning det innehafts,
och detta förfaringssätt har äfven iakttagits vid nu ifrågavarande beräkning.
Vid sådant förhållande skulle en fullt utsträckt genomgående
tjänstårsheräkning, d. v. s. där, på sätt ofvan nämnts, hänsyn toges till
vederbörandes hela tjänstetid, icke i afsevärd mån hafva förändrat beräkningens
resultat. I vissa fall t. ex. efter lång anställning i extra
ordinarie tjänst, på grund af högre kompetens eller då personal vid statens
inköp af en enskild bana öfvergår i statens järnvägars tjänst, plägar
hänsyn tagas till dessa förhållanden sålunda, att vederbörande vid
befordran till ordinarie tjänst erhåller högre arfvode än det för befattningen
bestämda begynnelsearfvodet eller får tillgodonjuta snabbare uppflyttning
i löneklass än enligt vanliga regler; och har vid förevarande
beräkning nämnda förhållanden beaktats. I konsekvens härmed har äfven
i de fall, då befattningshafvare innehaft lägre arfvoden, än de på grund
af tjänstår i befattningen bort uppbära t. ex. på grund af bestraffningar,
vid beräkningen af deras nya arfvoden en motsvarande reduktion af de
verkliga tjänståren ägt rum.
Vidkommande de felräkningspenningar, som beräknats hafva inbesparats
genom tillämpningen af kommitténs förslag, liksom provision
för godsnotiser och å fraktkredit, hvilka senare bägge slag af
extra inkomster föreslagits att till järnvägens kassa indragas, ligga till
352
grund för dessa beräkningar den för år 1905 angående dessa förhållanden
gjorda utredning (bil. D).
Hvad beträffar den minskning i ersättningen för öfvertidsarbete, som
beräknats hafva vunnits genom kommitténs förslag att utsträcka tjänstgöringstiden
i styrelsen till 7 effektiva arbetstimmar, så har detta belopp
uträknats enligt det efter innehafvande arfvode varierande timpris, som
för närvarande utgår för dylikt arbete i styrelsen, hvarvid antalet arbetsdagar
under året beräknats lika med antalet hvardagar, minskadt med
semestermånaden. Beräkningen afser endast bokhållare, ritare och kontorsskrifvare,
hvaremot ingen värdering skett af ökningen i arbetstiden
för innehafvare af fasta arfvoden. Emot ofvannämnda sätt att beräkna
besparingen på grund af kommitténs förslag i förevarande hänseende
skulle visserligen kunna invändas, att å en del byråer och kontor ersättning
för öfvertidsarbete icke förekommer i den utsträckning, som
här beräknats, men å andra sidan torde genom arbetstidens utsträckning
och det härigenom presterade ökade arbetet minskning i motsvarande
grad äga rum i behofvet af extra personal.
Slutligen bör nämnas, att den lönefyllnad, som enligt förslaget skulle
utgå till personal, som på grund af bortfallandet eller minskningen af
extra inkomster komme att lida försämring i sina löneförmåner, icke
medtagits i beräkningen, men torde dylik lönefyllnad på grund af de af
kommittén föreslagna arfvodesbeloppens storlek endast ifrågakomma för
ett jämförelsevis ringa antal befattningshafvare.
Beräkningen har utfallit sålunda:
A) ökning af kostnaden för personalens aflöning.
Härvid har beräknats:
1) Skillnaden mellan kostnaderna för, å ena sidan, enligt nu
gällande bestämmelser utgående ordinarie arfvoden, lönefyllnader och
personliga lönetillägg, hyresbidrag för all personal, som däraf är i åtnjutande,
med undantag af betjänte, för hvilka enligt förslaget bostäder
skulle anskaffas genom nybyggnad, dyrtidstillägg, tillägg sarf voden samt
tillfälliga lönetillägg och, å andra sidan, enligt bestämmelserna i
kommittéförslaget beräknade ordinarie arfvoden, ersättning för bostad och
bränsle för därtill enligt förslaget berättigad personal, hyra för bostäder
jämte bränsle för sådan personal, som enligt förslaget skulle erhålla
bostäder genom förhyrning på statens järnvägars bekostnad, samt
tilläggsarfvoden äfvensom lönefyllnad till personal, som på grund af
förslaget skulle lida försämring i sammanlagda inkomsten
räknade löneförmåner, utgörande ökningen:
a) för befattningshafvare af högre grad i
Kronor
styrelsen ......................................................
b) för befattningshafvare af högre grad å
306,896: —
distrikten (utom ångfärjan).....................
c) för befattningshafvare af lägre grad i
719,831: -
styrelsen ......................................................
d) för befattningshafvare af lägre grad å
8,542: —
distrikten (utom ångfärjan)..................... 2,12b,640: —
e) för befattningshafvare af högre grad å
ångfärjan......................................................
/'') för befattningshafvare af lägre grad å
2,952: —
ångfärjan.....................................................
2) reglering af beklädnadsförmånen.........
2,523: — 3
3) a) dyrortstillägg till viss personal inom
Stockholms-
rayonen samt i öfriga städer med
invånare..:.................................................
öfver 15,000
b) utsträckning af rätten till kallortstillägg till
personal å linjerna Hjerpen—riksgränsen bortom
Storlien samt Bräcke—Sollefteå ..............................
c) förhöjning af kallortstillägg et till personalen å
linjerna Polcirkeln—Gellivare, Gellivare—Malmberget
och Gellivare—Koskulls kulle.....................
4) Skillnaden mellan, å ena sidan, 6 % ränta å kostnaden
för uppförande af bostäder till viss personal
(Kronor 10,330,000)........................ kr. 619,800: —
jämte kostnaden för bränsle till
dessa bostäder .............................. » 188,670: —
eller tillsammans kr. 808,470: —
och, å den andra, nu utgående
hyresbidrag till samma personal i> 275,670: —
sålunda utgörande............................................................
af här upp
I
Kronor
-
,167,384: —
143,188: —
135,360: —
16,620: —
9,780: —
532,800: —
Summa ökade utgifter kronor 4,005,132: —
354
Från denna summa böra åtdraga*:
♦
B) Följande besparingar:
1)
genom ändrade grunder för felräkning spenning ars
utgående inbesparade
kr. 97,700: —
2)
genom arbetstidens förlängning
för styrelsens personal inbesparad
öfvertidsersättning eller minskad
utgift för aflöning af extra personal.
...........* .................................... » 151,460: —
C) Ökade inkomster:
Indragning till statens järnvägars kassa
af nu till personalen utgående:
1)
ersättning för godsnotiser........................ 28,000: —
2)
provision å fraktkredit............................. 30,000: —
307,160: —
Kommittéförslagets genomförande år 1906 för statsbanornas
dåvarande personal skulle alltså, för statsverket
hafva medfört en ökad kostnad för detta år af omkring
................................................. Kronor 3,697,972: —
Då det gäller att bestämma förslagets inverkan på statens järnvägars
budget, bör emellertid ihågkommas, att dyrtidstillägget, som medräknats
bland nuvarande utgifter med beräknadt belopp af 703,670 kronor, icke
utgår af trafikmedel.
Beträffande det belopp, 532,800 kronor, som beräknats utgöra den
kostnadsökning, hvilken skulle uppkomma därigenom att staten uppförde
bostäder åt viss personal, må anmärkas, att nämnda belopp afser ett
fullt genomfördt förslag i omförmälda riktning. Enligt hvad kommittén
i betänkandet uttalat, är meningen den att uppförandet af bostäder borde
355
ske småningom, och vid sådant förhållande skulle ifrågavarande ökning
icke till fullo inträda förr än efter en längre tid.
Vidare får kommittén till närmare belysning af den ekonomiska
innebörden af löneförslaget här nedan angifva den beräknade totalkostnaden,
med vissa undantag, år 1906 för personalens aflöning, fördelad å
de särskilda i förestående beräkning ingående aflöningstitlar:
Ordinarie arfvoden, lönefyllnader och personliga lönetillägg, dyrtid stillägg,
tillfälliga lönetillägg och tilläggsarfvoden
styrelsen
kr.
)>
))
»
))
y>
873,100
21,400
2,212,100
8,658,800
11,900
16,100
för tjänstemän i
>> betjänte
»
»
...........................
» tj änstemän å distrikten (utom ångfärjan)
)> betänte »
»
(
»
»
)
» t jänstemän å ångfärj an .....................
» betjänte :»
»
........................
Beklädnadsförmånen...................................................
Särskild aflöningsförbättring (kallortstillägg) .....................
Felräkningspenningar ..................................................
Öfvertidsersättning till styrelsens personal...........
Hyresbidrag, inkvartering i förhyrda lägenheter samt löneved
till all personal, som åtnjuter bostad in natura
(sålunda äfven i statens hus), med i kostnadsstaten för
år 1906 upptaget belopp.................................................
11,793,400
887.000
178.000
181.000
140,000
1,773,900:
Summa kr. 14,953,300:
Ofvanståeude belopp utgör emellertid icke hela kostnaden för den
ordinarie personalens aflöning, enär i detsamma icke ingå exempelvis
milpenningar och premier samt vissa slag af extra inkomster eller särskilda
löneförmåner (vikariatsersättning, reseersättning, kostnader för fri
läkarevård och medicin o. d.), liksom ej heller någon beräkning kunnat
göras öfver kostnaden för naturainkvarteringen i statens egna hus.
Antalet för den ordinarie personalens räkning år 1906 disponerade dylika
boställslägenheter utgjorde omkring 4,050, i storlek växlande mellan sex
rum och kök och ett rum och kök, hvaraf torde framgå, att kostnaden
för denna aflöningsform uppgår till högst betydande belopp.
Till slut får kommittén beträffande statens järnvägars ekonomi meddela
följande uppgifter för femårsperioden 1901 —1905.
356
lr
Bruttoinkomst.
Driftkostnad.
Skillnad mellan bruttoinkomst och driftkostnad.
Kr.
Kr.
Kr.
1901
45,210,885
36,408,596
8,802,289
1902 ............
46,418,305
34,829,194
11,589,111
1903 ..........
50,676,732
36,861,970
13,814,762
1904 .........
52,937,271
38,036,333
14,900,938
1905 .......
54,736,906
39,319,607
15,417,299
För år
sammare. °)
1906 beräknas
emellertid förhållandena
ställa sig vida gyn-
*) Motsvarande tal för år 190ö äro:
Bruttoinkomst,
Driftkostnad.
Kr.
Kr.
60,017,283.
42,017,526
Skillnad mellan bruttoinkomst och driftkostnad.
Kr.
17,999,758.
357
Lönereglering-ens inverkan på pensioneringen.
Enligt nu gällande, af Kungl. Maj:t fastställda reglemente för statens
järnvägstrafiks pensionsinrättning ittgör pensionen för delägare i
densamma, som uppnått den för erhållande af full pension stadgade lefnads-
och tjänsteålder, 80 procent af den medelaflöning, som uppkommer,
då medeltalet tages af de fem sista årsaflöningar, i förhållande hvartill
den pensionsberättigade, näst före erhållet afsked, erlagt årsafgifter till
pensionsinrättningen. Såsom aflöning i berörda hänseende räknas ordinarie
arfvode och inkvartering, därest sådan utgår, denna senares värde
alltid beräknad till 20 procent af arfvodet.
Sedan verkställda beräkningar gifvit vid handen, att pensionsinrättningens
finansiella ställning icke vore sådan, att den skulle kunna fullgöra
sina åtagna förpliktelser i afseende å pensioneringen, uppdrog
Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 6 november 1903 åt en kommitté
att efter vederbörlig utredning afgifva förslag till de ändrade bestämmelser,
som borde meddelas för att pensioneringen af tjänstemän och
betjänte vid statens järnvägar måtte blifva på lämpligt och betryggande
sätt anordnad.
Denna kommitté afgaf underdånigt betänkande i ärendet den 26
juli 1905; och inhämtas däraf, att enligt af kommittén verkställd utredning
skulle i pensionsinrättningen förefinnas en brist, hvilken, beräknad
med hänsyn till delägarne enligt gällande aflöningsreglemente tillkommande
aflöningsförhöjniugar, vid ingången af år 1904 uppginge till
öfver 37,000,000 kronor.
För att täcka denna brist och för återställande af den ekonomiska
jämvikten inom pensionsinrättningen föreslog nämnda kommitté åtskilliga
förändrade anordningar. De viktigaste bland dessa äro: betydlig
ökning af det till pensionsinrättningen utgående statsbidraget, hvars
hittillsvarande otillräcklighet kommittén ansåg utgöra en af de förnämsta
orsakerna till pensionsinrättningens obestånd, höjning af pensionsåldern
och slutligen nedsättning af pensionerna för särskildt de högre aflönade
358
befattningskafvarne. Beträffande de två sistnämnda förändringarna ansåg
kommittén, att nuvarande delägare i pensionsinrättningen, som underkastade
sig den föreslagna höjningen af pensionsåldern, icke skulle
lida minskning i fråga om pensionernas belopp. Hvad angår nedsättuingen
af pensionerna för sådana delägare, som inträdt i pensionsinrättningen,
sedan den af kommittén föreslagna nya pensionslagen trädt i kraft,
skulle enligt denna lag de nya pensionerna utgöra, för befattningsliafvare
med fast arfvode i styrelsen mellan 70 och 73 procent af aflöningen, för
befattningshafvare med fast arfvode vid distrikten och befattningsliafvare
af nuvarande tjänstemannagrad med klassarfvode i styrelsen 75 procent
af aflöningen samt för befattningshafvare med klassarfvode å distrikten
75 procent för dem, hvilkas ordinarie arfvode uppgår till eller öfverstiger
1,500 kronor, och 80 procent för dem, hvilkas arfvode är lägre
än 1,500 kronor.
Vidkommande pensionsafgifterna föreslog äfven kommittén en del
ändringar härutinnan för nytillträdande delägare, hvilka ändringar dock
ej innebära någon afsevärd förhöjning i nu utgående afgifter.
Oaktadt pensionskommittén sålunda föreslagit en viss skärpning i
pensions villkoren för såväl nuvarande som blifvande delägare i pensionsinrättningen
äfvensom eu icke obetydlig nedsättning af pensionerna för
en del af dessa senare, skulle i allt fall, såsom ofvan blifvit antydt,
högst betydande kraf komma att ställas på staten för beredande af bidrag
till pensionsinrättningen.
Öfver pensionskommitténs ofvan omförmälda förslag har Kung!.
Maj:t anbefallt järnvägsstyrelsen att, efter direktionens och fullmäktiges
för pensionsinrättningen hörande, afgifva underdånigt utlåtande, men
har, uppenbarligen i afvaktan på nu ifrågavarande lönereglering, hvarken
pensioninrättningens direktion eller järnvägsstyrelsen afgifvit utlåtande
i ärendet.
Klart är också enligt kommitténs mening, att löneregleringen måste
föregå pensionsfrågans lösning, och att alltså denna fråga kommer att
äfven någon tid sedan löneregleringen trädt i kraft blifva sväfvande.
Med hänsyn härtill anser sig kommittén böra uttala sig om pensionsförhållandena
under nämnda tid.
1 betraktande af den betydande brist i fråga om pensionsinrättningens
förmåga att fullgöra sina förpliktelser, beräknade efter nu gällande
aflöning ar, som af pensionskommittén blifvit ådagalagd, finner nämligen
förevarande kommitté det icke gärna kunna ifrågasättas, att, därest de
af kommittén föreslagna afsevärda förhöjningar i de ordinarie arfvodena
i hufvudsak vinna godkännande, pensioner enligt nu gällande bestäm
-
melser men med beräkning efter de nya arfvodena fortfarande ma kunna,
komma att utgå öfver hela linjen. Kommittén har också bland villkoren
för åtnjutande af aflöning enligt den nya lönestaten föreslagit
skyldighet för vederbörande att underkasta sig förändring i afseende å
pensionsvillkoren. Likväl måste man äfven taga hänsyn därtill, att
under den tid, som förflyter från den dag, dä den nya lönestaten träder
i kraft, hvilket antages kunna ske den 1 januari 1908, och intill dess
pensionsfrågan blifvit definitivt ordnad, skulle, om ingen särskild föreskrift
meddelas, pensionsafgifter inbetalas samt pensioner till dem, som
blifva pensionsmässiga under nämnda tid, fastställas i enlighet med gällande
pensionsbestämmelser men med beräkning i stadgad omfattning
efter de förhöjda arfvodena. Ett dylikt sakernas tillstånd skulle dock
tydligen medföra rätt afsevärda ojämnheter.
Det enklaste sättet att ordna ifrågavarande förhållanden anser kommittén
vara, att under tiden från och med den 1 januari 1908 och intill
dess nya föreskrifter i pensionshänseende träda i kraft såväl pensioner
som pensionsafgifter beräknas efter de aflöningar, vederbörande skulle
innehafva enligt nu gällande aflöningsbestämmelser. För detta ändamål
måste emellertid en särskild, i öfverensstämmelse härmed uträknad lönestat
fastställas att i pensionshänseende tills vidare gälla.
I detta sammanhang får kommittén erinra om bestämmelsen i § 26
af gällande reglemente tör pensionsinrättningen, däruti föreskrifves, att
fullmäktiges beslut i ämnen, som angå ändringar eller tillägg i pensionsinrättningens
af Kungl. Maj: t fastställda reglementen eller instruktioner
icke blifva gällande förr, än de blifvit Kungl. Maj:ts pröfning
underställda och af Kungl. Maj:t i nåder gillade, äfvensom att, därest
Kungl. Maj: t skulle anse någon förändring i omförmälda hänseenden vara
af nöden, Kungl. Maj:t vill, innan beslut därom fattas, lämna fullmäktige
tillfälle att i ämnet sig yttra.
Hvad angår befattningshafvares vid statens järnvägar delaktighet i
statens järnvägstrafiks änke- och pupillkassa, synes det ock kommittén
vara lämpligast, att, innan nya bestämmelser tillämpas i afseende å pensionsinrättningen,
utgifter till och pensioner från änke- och pupill kassan
bibehållas i enlighet med nuvarande aflöningsbestämmelser.
Jämlikt § 13 i reglementet för änke- och pupillkassan gälla i fråga
om reglementsändring enahanda föreskrifter, som på sätt ofvan nämnts
äro meddelade för statens järnvägstrafiks pension sinrättning.
360
Kommittén får alltså föreslå:
att utöfver den i § 7 mom. 1 i kommitténs förslag
till aflöning sreglemente intagna bestämmelse därom,
att befattning skafvare för åtnjutande af de med befattning
förenade aflöningsförmaner skall vara underkastad
de förändrade bestämmelser i fråga om pension, som
kunna varda stadgade, måtte utfärdas särskild föreskrift
därom, att öfvergång till eller inträde på den nya lönestaten
icke skall under tiden, intill dess förändrade bestämmelser
angående befattningshafvares pensionering trädt
i gällande kraft, medföra andra rättigheter eller skyldigheter
för befattning skafvare såsom delägare i statens järnvägstrafiks
pensionsinrättning eller änke- och pupillkassa
än om nu gällande aflöningsbestämmelser på honom ägde
tillämpning.
361
Förslag i fråga om vissa instruktionsbe3tämmelser.
Uti kommitténs förslag till aflöningsreglemente har upptagits förpliktelse
för en hvar befattningshafvare att ställa sig till efterrättelse
de i instruktionen intagna bestämmelser. I sammanhang därmed att
ej oväsentliga aflöningsförbättringar föreslagits för personalen, har å
andra sidan ansetts lämpligt att göra föreskrifterna om personalens
förpliktelser fullt klara och tydliga. Förutom de i det föregående
redan angifna allmänna villkor för aflöningsförmånernas uppbärande
har kommittén ansett sig böra i detta afseende taga i särskildt beaktande
dels frågan om förtydligande af den i nu gällande instruktion intagna
föreskrift, att en hvar befattningshafvare skall tjänstgöra när och
hvarhelst han därtill beordras, dels ock spörsmålet huruvida kvinnlig befattningshafvare,
då hon träder i gifte, anses böra frånträda sin befattning.
Härjämte har kommittén till behandling upptagit frågan, huruvida
den i instruktionen nu föreskrifna skyldighet att ställa uppbördsborgen
bör bibehållas. I
I det förslag till reglemente för antagande och entledigande m. m. Ändring af 54
af personalen vid statens järnvägstrafik, som trafikstyi''elsen med under- $ \ instrukdånig
skrifvelse den 23 december 1867 afgaf, intogs bestämmelse, att
hvar och en, som blifvit till ordinarie befattning antagen, skulle tjänstgöra
när och hvarhelst han därtill beordrades och finge icke åtaga sig
annat uppdrag, så framt ej styrelsen ansåge det kunna utföras utan
hinder för hans tjänsteutöfning vid statens järnvägstrafik. Detta villkor
för antagande i ordinarie tjänst betingades, enligt hvad styrelsen i motiven
framhöll, af järnvägstjänstens beskaffenhet, hvilken i de flesta fall
toge tjänsteinnehafvarens hela arbetsförmåga och tid odeladt i anspråk.
Den sålunda föreslagna bestämmelsen intogs i den första instruktionen
af den 17 september 1869 och återfinnes såväl i instruktionen af den 5
november 1875 som i nu gällande instruktion af den 15 oktober 1897
(§§ 54 och 89).
46
362
Det är ju gifvet, att ett strängt fullgörande af förekommande, i
tjänsten gifna åligganden måste vara ett oeftergifligt villkor för ernåendet
af det med järnvägsrörelsen afsedda ändamålet: att med säkerhet
och skyndsamhet befordra personer, post och gods. I en sådan rörelse,
där allt är beroende på en talrik och spridd personals sammanhållande till
gemensamt och punktligt arbete för ett och samma ändamål, kan minsta
uraktlåtenhet i berörda hänseenden medföra stora förluster och faror.
Därför har ock i gällande instruktion (§§ 47, 82 och 83) intagits en
bestämmelse om allmän lydnadsplikt, i det att däri föreskrifvits, att en
hvar är pliktig att ställa sig till efterrättelse, förutom honom berörande
instruktioner och reglementen, jämväl de föreskrifter, som i särskilda fall
med afseende å tjänstgöringen meddelas af styrelsen eller vederbörande
förman.
Under vissa förhållanden kunna emellertid fall inträffa, som för
järn vägsrörelsens rätta handhafvande påfordra befattningshafvares användande
äfven för göromål, som ligga utom hans omedelbara, dagliga
verksamhetsfält. Det är gifvetvis äfven i dylika fall en ovillkorlig
skyldighet för en hvar befattningsliafvare att ställa sig vederbörandes
order till efterrättelse. Då emellertid på något håll uppfattningen häraf
icke synes hafva varit alldeles klar, och frågan är af den natur, att den i
förekommande fall icke lämpar sig att utgöra föremål för en diskussion
om rätta tolkningen af instruktionen, torde uttrycklig bestämmelse härutinnan
böra inryckas i instruktionen; och synes detta lämpligen kunna
ske genom ett förtydligande tillägg till ofvanberörda stadgande rörande
skyldighet för befattningshafvare att tjänstgöra när och hvarhelst han
därtill beordras.
I samband härmed har kommittén velat framhålla önskvärdheten
däraf, att, i likhet med hvad för danska statsbanepersonalen nyligen
föreskrifvits, jämväl hos oss infördes uttryckligt förbud för befattningshafvare
att lägga hinder i vägen för järnvägstjänstens punktliga fullgörande
genom nedläggande af arbetet utan erhållen ledighet eller afsked
eller genom otillbörligt fördröjande af arbetet (obstruktion) äfvensom
stadgande, att öfverträdelse af sådant förbud eller förberedelse eller uppmaning
till dylik förseelse, skall, där handlingen icke faller under allmän
lag, anses såsom sådant tjänstefel af svårare beskaffenhet, därå afsättning
kan följa. Kommittén vill betona, att detta stadgande icke är
någon nyhet och att nämnda påföljd redan enligt gällande instruktion är
gifven för en så allvarlig förseelse. Men det synes kommittén viktigt,
att ett så tydligt stadgande införes, att hvarje tvifvel om personalens
skyldighet i detta hänseende är uteslutet.
363
På grund af det anförda och under erinran, att i kommitténs förslag
till aflöningsreglemente upptagits en motsvarighet till det i 54 §
af instruktionen nu intagna stadgande rörande åtagande af annat uppdrag,
hvilket stadgande alltså skulle utgå, hemställer kommittén, att
54 § i gällande instruktion, till hvilken §, afseende styrelsens personal,
89 § i fråga om distriktspersonalen hänvisar, måtte erhålla följande
ändrade lydelse:
En hvar, som blifvit till ordinarie befattning antagen,
skall tjänstgöra när och hvarhelst han därtill beordras
och utföra de göromål af hvad slag det vara må,
som honom i tjänsten åläggas, äfven där dylikt åläggande
på grund af föreliggande omständigheter innefattar fullgörande
af annan befattningshafvares tjänsteåligganden.
Det är en hvar befattningshafvare förbjudet att
lägga hinder i vägen för tjänstens punktliga fullgörande
qenom nedläggande af arbetet utan erhållen ledighet eller
afsked eller genom otillbörligt fördröjande af arbetet.
Förseelse häremot eller förberedelse eller uppmaning till
sådan förseelse anses, där handlingen icke faller under
allmän lag, såsom sådant tjänstefel af svårare beskaffenhet,
därå ''enligt §§ 51) och 94 afsättning kan följa.j
Uti gällande instruktion för telegrafstyrelsen har intagits stadgande,
att om kvinna, som innehar tjänst å ordinarie stat vid telegrafverket,
inträder i gifte, skall hon anses hafva frånträdt befattningen. Analogt
stadgande förekommer ock f instruktionen för generalpoststyrelsen rörande
kvinna, som förordnats till postexpeditör eller postmästare af viss
klass.
Vid statens järnvägar kan kvinna erhålla ordinarie anställning såsom
bokhållare, kontorsskrifvare eller kontorsbiträde. Då, enligt hvad
till kommitténs kännedom kommit, vid flera förekommande fall ansetts
lämpligt, att dylik kvinnlig befattningshafvare, som trädt i gifte, bort
frånträda sin ordinarie befattning, hvarvid emellertid i saknad af föreskrift
lämnats åt hennes eget skön att härom bestämma, synes det önskligt,
att stadgande af ifrågavarande art nu intoges jämväl i instruktionen för
järnvägsstyrelsen med underlydande distriktsförvaltningar. I likhet med
hvad i instruktionerna för nyssnämnda båda verk bestämts, torde dock
järnvägsstyrelsen förbehållas rätt att, där så anses lämpligt, bibehålla
sådan afgående kvinnlig befattningshafvare i extra tjänst.
Tillägg till
48 § af instruktionen.
364
Ändring af
51 § i instruktionen.
Med stöd af det anförda får kommittén föreslå följande tillägg till
48 § af instruktionen, till hvilken paragraf, som afser styrelsens personal.
84 § beträffande distriktspersonalen hänvisar:
Träder kvinna, som innehar tjänst å ordinarie stat,
i gifte, skall hon anses hafva frånträda befattningen,
styrelsen dock obetaget att, där sådant anses lämpligt,
bibehålla henne i extra tjänst.
Slutligen har kommittén tagit i öfvervägande frågan om bibehållande
af den i 51 § — till hvilken paragraf hänvisning beträffande distriktspersonalen
lämnas i 87 § — gifna föreskrift, att ordinarie befattningshafvare
skall, såframt befattningen är förenad med någon uppbörd, ställa
af styrelsen godkänd säkerhet därför.
Vid borttagande ur instruktionerna för post- och telegrafverken af
bestämmelse om dylik skyldighet hade, såsom 1902 års löneregleriugskommitté
framhållit, såsom skäl härför åberopats dels de ekonomiska uppoffringar
af ej alldeles betydelselös art eller den obligation till borgesmännen,
som för vederbörande uppkomme genom fordran att ställa uppbördsborgen,
dels ock att i förekommande fall uppbördssäkerheten endast undantagsvis
varit tillräcklig att fylla den uppkomna bristen. Vidare hade afgörande
betydelse ansetts icke kunna tillmätas den synpunkt, som emot
borttagandet af säkerheten framhållits, eller att offervilligheten till uppbördsbrists
betäckande tilläfventyrs skulle därigenom minskas och att i
det förtroende, som vid tecknande af uppbördsborgen visats befattningshafvaren
af andra personer, skulle ligga en särskild sporre för honom
att så sköta sin tjänst, att uppbördsbrist och förlust för borgesmännen
ej uppstode. Ett säkrare skydd läge i tjänstehafvarens plikt och hederskänsla
samt i farhågan för förlust af tjänsten och den därmed förenade
säkra utkomsten för framtiden äfvensom i noggrann kontroll öfver uppbördsmännen.
I fråga om den inom vissa verk — såsom vid statens järnvägar
är förhållandet beträffande uppbördsmännen vid trafikafdelningen —
uppställda fordran på medlemskap i uppbördsförening hade anmärkts, dels
att härigenom lades ett band på de tjänstehafvare, hvilka dittills af egna
medel kunnat åstadkomma ifrågavarande säkerhet, dels att det syntes något
motbjudande i att obligatoriskt taga samhörighetskänslan mellan kamrater
inom ett statens verk i anspråk för att det allmänna icke måtte lida
förlust genom .pliktvidrigt förfarande af en eller annan tjänsteman, och
hade förty uttalats, att det väl tvärtom borde vara det riktiga, att staten
själf stode ifrågavarande risk.
365
Med anslutning härtill har ock 1902 års löneregleringskommitté
föreslagit för de centrala ämbetsverken i allmänhet borttagande af ifrågavarande
skyldighet.
Då hvad sålunda ofvan anförts synes innefatta fullgiltiga skäl för
att, äfven beträffande statens järnvägar, vidtaga ändring i förevarande
afseende, får kommittén föreslå,
att den i instruktionen nu gifna föreskrift om skyldighet
för befattningshafvare att, så framt befattningen
är förenad med någon uppbörd, ställa af styrelsen godkänd
säkerhet därför, måtte upphäfvas.
366
Särskilda meningar.
Tid kommitténs förslag till reglering utaf aflöningsförliållandena för
den personal, som enligt gällande instruktion och afiöningsreglemente räknas
till betjäningen (sid. 72— 192):
af herr Malm, som anfört:
»Enär jag i vissa hänseenden icke kunnat biträda kommitténs mening,
får jag därför anföra min särskilda ståndpunkt i de olika frågorna
jämte de hufvudsakligaste motiven för densamma.
Befattningshafvarnas löner vid statens järnvägar hafva ej varit
höga i förhållande till dessa befattningshafvares plikter, ansvarsskyldighet
och lefnadsställning; och hafva de i stort sedt ej heller undergått någon
förbättring utan stått på ungefär samma nivå sedan år 1874, ja för en
del sedan ännu längre tid tillbaka. De små efter denna tidpunkt en
del befattningshafvare tilldelade löneförbättringar hafva icke stått i samband
med de stegrade lefnadskostnaderna, utan hafva de senare i stället
framkallat en ytterst bekymmersam period för järnvägspersonalen, för
hvilken en verklig lönereglering och därmed förenad löneförbättring
redan länge visat sig vara en trängande nödvändighet.
Många af dessa tjänsteinnehafvare önska därför nu ej högre än att
få komma i åtnjutande af de lönevillkor, som för närvarande erhållas
eller i närmaste framtiden komma att erhållas af ungefärligen motsvarande
befattningshafvare inom likartade ämbetsverk eller privata industrigrenar;
de öfriga hysa liflig förhoppning om erhållandet af sådana
aflöningsvillkor, som sätta dem i tillfälle att ernå en anständig bärgning,
hvar och en efter sitt kall och sin lefnadsställning. Järnvägsmännen
hafva under denna förhoppningens period ej kunnat undgå att taga intryck
af de äfvenså i allmänhet stegrade lefnadsbehofven. Samtliga
dessa omständigheter hafva emellertid nu ledt därhän, att hela personalen
med spändt intresse och liflig förhoppning följer denna lönereglerings
utgång, och torde därför enligt min tankegång förhållandena nu
påkalla, att den förevarande löneregleringen ej göres för snäf utan
367
verkligt genomgripande, så att den i största möjliga mått tillfredsställer
alla rimliga kraf på löneförbättring samt förmår att åtminstone för en
tid framåt framkalla arbetsro och tillfredsställelse hos personalen; ty en
lönereform, som nu ej till fullo anpassar sig efter nuvarande förhållanden
och åskådningar, innebär genast anledning till missnöje och däraf föranledda
nya lönepetitioner, hvilket allt verkar hämmande på arbetslusten
eller tjänsteintresset, hvilka senare egenskaper i särskildt hög grad
fordras hos järnvägsmännen.
Kommittén har därför enligt mitt förmenande haft en ingalunda
lätt uppgift att fylla, dels på grund af järnvägsstatens allmänna efterblifvenhet
i löneväg, dels genom den för de flesta järnvägsmän mindre
lyckosamma 1897 års lönereglering, dels ock då hänsyn lästes å det
statsfinansiella intresset, synnerligen då det visade sig nödigt att taga
ett större steg än vanligt i löneförbättringsväg. För att i största möjliga
mån kunna ernå en lönereglering, som vore för både statsverket
och personalen tillfredsställande, har jag därför föreslagit, att kommittén
på lämpligaste sätt borde under kommittéarbetets gång låta inhämta
särskildt de lägre befattningshafvarnes mening om de preliminärt föreslagna
lönevillkoren för desamma; varande detta förfarande enligt min
åsikt af synnerlig stor betydelse, då det visade sig för kommittén icke
vara möjligt att föreslå sådana lönebelopp, som mera sammanföllo med
de från ifrågavarande befattningshafvare till kommittén inlämnade eller
framställda lönepetitioner. Som kommittén funnit sig förhindrad bifalla
min i förenämnda syfte gjorda framställan, hvilket framgår af innehållet
i kommitténs protokoll den 24 oktober 1906, får jag härmed framlägga
de lägsta aflöningsvillkor, som jag för en del lägre befattningshafvare
ansett böra ifrågakomma. I
I sitt förslag till reglering af beklädnadsförmånen för befattningshafvare
af lägre grad, såväl vid styrelsen och distrikten som å ångfiärjan,
har kommittén förordat dels beklädnad in natura dels beklädnadsersättning,
dels ock att en del grupper befattningshafvare skulle
erhålla en viss del af beklädnaden in natura och en annan del af densamma
i form af kontant ersättning. Kommittén har därvid föreslagit för
dem, som böra erhålla kontant ersättning för uniformskostnaden, ett belopp
af 120 kronor; för gruppen vagn- och stallkarlar har däremot föreslagits
90 kronors kontant beklädnadsersättning, hvarjämte öfverdragskläder
in natura skulle erhållas, de senare värderade, inberäknadt tvätt och
lagning, till 30 kronor. Angående banvakternas beklädnadsersättning
har ansetts, att det till dessa nu utgående beloppet af 120 kronor bör
Angående en
del befattning
shafvar es
af lägre grad
beklädnadsförmån.
368
Angående
tiden för en
del lägre befattning
skaf -  vares löneförhöjning.
nedsättas till 90 kronor, allt om året. I beklädnad shänseende har dessutom
med vagn- och stallkarlar likställts: vid distrikten, lokomotiveldare,
maskin- och pannskötare och förrådsvakt samt å ångfärjan, förhandseldare,
rorgängare, timmerman, eldare och matros.
Instämmande i kommitténs uttalande, att det arbete, som utföres af
vagn- och stallkarlar, är af beskaffenhet att medföra betydlig nedsmutsning
af vederbörandes kläder, har jag likväl funnit, att då förtroende
lämnats till desamma att själfva förskaffa sig de erforderliga uniformspersedlarna,
så borde äfvenså kunna öfverlämnas åt dem själfva anskaffningen
och underhållet af erforderliga öfverdragskläder. Ett bifall till
det af mig framställda förslaget skulle ej heller föranleda större kostnader
för statsverket utan möjligen bidraga till minskningen af desamma
och samtidigt till vinnandet af den största möjliga likformighet mellan
de olika befattningshafvarna, hvilket senare såväl kommittén som personalen
framhållit som önskvärdt.
Beträffande förslaget om nedsättning af banvakternas beklädnadsersättning
har jag ej kunnat biträda detsamma, enär jag anser, att banvakterna
icke böra åtnjuta mindre kontanta löneförmåner än öfriga lägsta
befattningshafvare. Om nu ock för en del af dessa vakter kan påvisas,
att de innehafva större fördel af sin stuga, kostall och täppa än öfriga
tjänstehafvare, som tilldelats endast bostadslägenhet in natura, så är dock
banvakten, hvilken i regel är stationerad ute å linjen, i saknad af alla
de fördelar, hvilka tillfalla dem, som haft förmånen att bli stationerade
i större eller mindre samhällen. Jag har därför ansett, att banvakten i
lönevillkor borde likställas med de öfriga lägsta befattningshafvarna, och
stödes jag i denna uppfattning ytterligare därigenom, att bland personalen
detta önskemål är mera allmänt samt tagit sig uttryck i den
petition, som till kommittén inlämnats från representanter, utsedda bland
alla de olika grupper, som förefinnas bland nuvarande betjäningspersonal,
hvarförutom vid en del löneregleringar, som företagits vid enskilda järnvägar,
denna åskådning redan vunnit gillande af resp. banförvaltningar
och tjänstetagare. Mitt förslag i fråga om föreliggande lönevillkor har
därför utmynnat i, att samtliga förut omförmälda befattningshafvare måtte
erhålla 120 kronor i beklädnadsersättning med skyldighet att själfva
anskaffa uniformspersedlar samt behöfliga öfverdragskläder.
Jag har icke heller kunnat dela kommitténs uppfattning, att högsta
arfvodet, 1080 kronor, för de lägsta befattningshafvarna skulle uppnås
först efter 15 års ordinarie tjänst. Då begynnelselönen ej kunnat sättas
högre än till 780 kronor, anser jag det vara en oafvislig nödvändighet
369
att låta förhöjningarna inträda tätare än hvad som föreslagits. Att behofvet
af snabbare uppflyttning måste föreligga för dem, hvilka erhålla
en begynnelselön, som knappast kan i våra dagar anses motväga hvad
en person i järnvägsmannens ställning kräfver, torde ligga i öppen dag;
lägges härtill, att medelåldern vid antagandet i ordinarie tjänst varierade
för de lägsta tjänstehafvarne från 26,4 till 28,4 år, och att denna ålder
sammanfaller med tiden för äktenskaps ingående, ehuru i många fall
sådant äfven ingås vid tidigare ålder, så bör ej lång tid förflyta innan
lönen kommer i någorlunda samband med lefnadskostnaderna.
Som i nu gällande grunder för förslag till löneförhöjningar för
ifrågavarande grupper högsta arfvodet kan erhållas efter en tjänstetid,
varierande från 9 till 12 år, och då kommittén ifråga om de lägsta
befattningshafvarna af nuvarande tjänstemannagrad ej heller föreslagit
längre uppflyttningstid än 12 år, hade jag hälst sett, att alla 60 kronors
förhöjningar ägt rum efter 2 års mellanrum, samt att billighet och rättvisa
fordrade* att ej längre uppflyttningsperiod än nämnda 12 år borde
ifrågakomma för de lägsta befattningshafvarna i förevarande betjäntgrad.
Vid den lönereglering, som ägde rum för extra personalen vid
statsbanorna, har ej häller fastställts längre uppryckningstid än den
sist omförmälda; likaså har vid överenskommelser, hvilka gjorts vid en
del enskilda järnvägar, någon längre uppflyttningstid än den nu omförmälda
icke förekommit. Genom kommitténs förslag att sålunda utsträcka
tiden för erhållandet af högsta arfvodet förminskas värdet af den föreslagna
löneförbättringen, ehuru densamma på grund af dess ej alltför
stora omfång borde uppnås snarast möjligt.
Att kommittén sträfvat för likformighet i fråga om den tid, som
bör förflyta mellan hvarje löneförhöjning, och att denna likformighet
borde utsträckas till samtliga befattningshafvare är erkännansvärdt, ehuru
jag ej kunnat undgå att finna, att under sådana omständigheter mera
hänsyn bort tagas vid förslagets uppgörande till begynnelselönens och
löneförhöjningarnes storlek för de lägst stående. Då nu förhöjningens
storlek för dessa funktionärer satts så lågt som till 60 kronor, synes
det mig icke lämpligt att föreslå 3 års mellanrum mellan hvarje sådan
arfvodesförhöjning. Jag kan därför icke instämma i kommitténs mening
att denna löneförhöjning är väl afpassad efter lefnadsbehofvens stegring
i verkligheten hos den grupp, hvarom nu är fråga, synnerligast som
kommittén ansett denna stegring hos de nuvarande lägre tjänstemännen
kräfva en förhöjning af 300 kronor på samma tid; och har jag ej kunnat
finna, att behofvet af löneförhöjning i verkligheten kan vara 5 gånger
mindre hos de förra än hos de senare.
47
370
Enligt kommitténs förslag skulle arfvodet för konduktörer, stationsförmän,
portvakter å l:a klassens station och manliga kontorsbiträden
utgå med lägst 900 kronor och högst 1,500 kronor, och härvid löneförhöjningarnes
antal utgöra fem å 120 kronor med 3 års mellanrum,
hvarigenom högsta arfvodet skulle uppnås efter 15 år. Ehuru för ifrågavarande
befattningshafvare i nu gällande grunder för förslag till löneförhöjning
visserligen samma långa tjänstetid hnnes foreskrifven, har
jag likväl funnit billighet och tillmötesgående tala för, att icke så lång
uppflyttningstid hädanefter borde ifrågasättas. Ehuru jag i fråga om
löneförhöjningar å 120 kronor gärna sett, att desamma blifvit äfvenledes
2-åriga, har jag ansett, att kommitténs sträfvan efter enkelhet och likformighet
bort utsträckas därhän, att icke längre tid än högst 12 år
föreslagits för erhållande af högsta arfvodet, hvarigenom likhet uppnåtts
med hvad som förordats för en del nuvarande lägre tjänstemän, inom
hvilken grupp för öfrigt icke någon befattningshafvare bör enligt kommitténs
förslag tjänstgöra längre än omförmälda 12 år föt maximiarfvodets
erhållande. Att sätta längre uppflyttningstid för konduktörerna m. 11.
finner jag sakna tillräckligt fog för sig, synnerligast då man betänker,
att arfvodesbeloppen redan i sig; själfva äro satta med ledning af de
jämförda befattningskafvarnas olika lefnadsställning. Kommittén motiverar
sitt här ofvan nämnda förslag med att den sista löneklassen, 1,500
kronor, är särskildt afsedd att tillgodose dem, hvilka på grund af
bristande befordringsmöjligheter ofta blifva kvarstående i graden, och
skulle således slutlönen i vanliga fall enligt kommitténs förslag uppgå
till 1,380 kronor och erhållas efter 12 tjänsteår. Denna kommitténs
uppfattning har jag icke kunnat dela, utan funnit att högsta arfvodet
för förenämnda befattningshafvare borde utgå med 1,500 kronor samt
erhållas efter högst 12 år.
Löneförhöjningarnes storlek för de båda lägsta befattningshafvarna
bland ångfärjepersonalen har af kommittén föreslagits till 60 kronor
med 3 års mellanrum; och skulle maximiarfvodet erhållas efter 12 år.
Enär dessa befattningshafvare enligt nuvarande uppflyttningsbestämmelser
kunna ernå högsta arfvodet efter 9 tjänstår, därvid de trenne första
löneförhöjningarna erhållas hvartannat år, har jag icke funnit skäligt
att utsträcka uppflyttningsperioden, synnerligast som den föreslagna
löneförbättringen endast består i förhöjd hyresersättning. Visserligen
hafva i detta fall såväl begynnelse- som slutarfvode höjts med 120
kronor, men då därvid både dyrtids- och tillfälligt lönetillägg, hvilka
för eldare och matroser i lägsta lönegraden uppgått till resp. 139,20 och
132 kronor, beräknats bortfalla, så skulle, under förutsättning att kom
-
371
mittens förslag vinner Kungl. Maj:ts och Riksdagens bifall, löneförbättringen
för eldare och matroser i lägsta lönegraden blifva resp. 121,80
och 120 kronor samt i den högsta 122 och 127,20 kronor. Under sådana
förhållanden skulle den beräknade löneförbättringen blifva af ännu
mindre värde, om uppflyttningstiden ökades, och har jag därför ansett
att någon ökning i densamma icke bort ifrågasättas.
Vid uppgörandet af sitt förslag till arfvode för den lägsta gruppen Lönetillägg åt
bland befattningshafvarna har kommittén ansett sig böra utgå från det de sbe~
belopp, som under nuvarande förhållanden kan anses utgöra skäligt hafvarna.
existensminimum för en familj i den lefnadsställning, som nämnda befattningshafvare
intaga vid början af familjens tillvaro. Det har dock
icke varit kommitténs mening, att aflöningen borde afpassas nätt och
jämt efter hvad som oundgängligen erfordras för lifvets nödtorft, utan
har det ansetts vid bestämmandet af aflöningen, att hänsyn borde tagas
till hvad som i allmänhet anses utgöra lefnadsbehofvet för en familj af
ifrågavarande grupp befattningshafvare. Kommittén meddelar en del
siffror ur den af doktor Th. Andersson gjorda utredningen angående
lefnadskostnaderna å olika orter i Sverige. Äfvenså tinnes medtagen en
uppgift rörande sagda kostnader, utom för bostad och bränsle, för en
familj af 6 personer, bosatt å billigare plats å landsbygden i mellersta
delen af landet. Uppgiften, som förekom i lönepetitionen från statsbanornas
banvakts förening, slutar med en summa af 1,301 kronor. Ehuru
i nämnda slutsumma ej ingår utgiften för bostad, bränsle och arbetskläder,
ej heller utgifter för resor, förströelser, för annan eller vidare
utbildning för barnen än folkskolan, så blir dock beloppet, som synes
särdeles sparsamt fördeladt, betydligt högre än det för de lägsta befattningshafvarna
föreslagna maximiarfvodet eller 1,080 kronor.
Om man nu ock icke torde få fästa alltför stor vikt vid dylika
uppgifter af mera enskildt slag, så framgår dock tydligt genom nämnda
uppgift, att anspråken på lefnadsbehofven icke äro för högt tillmätta
och att, om också en slutaflöning af 1,080 kronor jämte bostad, bränsle
och uniformsersättning erhålles, en icke obetydlig svårighet kommer att
föreflnnas för ernåendet af en anständig bärgning för mången familjefader
bland de lägsta befattningshafvarna.
Sträfvan att ernå en någorlunda god och ekonomisk ställning gör
sig som bekant gällande inom alla samhällsklasser och icke minst hos
de lägst aflönade befattningshafvarna vid statsbanorna. Hoppet att
genom plikttroget arbete kunna förskaffa sig och de sina en mera anständig
utkomst förefinnes dock för en del af ifrågavarande funktionärer,
nämligen förhoppningen att genom befordran till högre befatt
-
372
ning komma i åtnjutande af bättre lönevillkor. Kommittén har äfven
framhållit, att man icke far förbise de bättre befordringsmöjligheter, som
förefinnas för järnvägsbetjänte gent emot postbetjänte, och har kommittén
i samband härmed sökt att öka de nuvarande befordringsutsikterna
och därför föreslagit införandet af nya högre befattningar, enär
kommittén af flera skäl ansett ett dylikt sätt för åstadkommande af
aflöningsförbättring vara att föredraga framför en mera likformig aflöningsförhöjning
för samtliga nuvarande befattningshafvare.
Trots att dessa befordringsmöjligheter kunna komma att ökas, ställa
de sig dock väsentligt olika för innehafvarna af de resp. lägsta tjänstegraderna
bland nuvarande betjänte. Förhoppningen att genom redlig
sträfvan i statens tjänst kunna från den knappa inkomsten i den lägre
befattningen ernå en högre sådan med bättre ekonomiska villkor har
sålunda stärkts för en del af nyssnämnda befattningshafvare, då det
däremot för en annan del icke kunnat företagas något nämnvärdt i
denna betydelsefulla riktning. Bland denna senare del märkas särskildt
kvinnliga kontorsbiträden, vaktmästare, stallkarlar och banvakter. Befordringsutsikterna
för de trenne förstnämnda af förestående grupper
torde, trots oförvitlig tjänstgöring, vara lika med noll och för den återstående
gruppen synnerligen ringa, om ock inom närmaste tiden
yrkesskolor anordnas för banmästareaspiranter. Utsikternas storlek för
banvakterna att erhålla befordran till banmästare framgår, då hänsyn
tages till dessa olika befattningshafvares antal, hvilket för närvarande
förhåller sig som talet 10 till 1. Förutom nu nämnda grupper torde ej
häller större befordringsutsikter förefinnas för dem bland de öfriga återstående
grupperna af de lägsta befattningshafvarna, hvilka redan räkna
15 år eller därutöfver i tjänsten. Jag har därför ansett det vara en
osviklig plikt mot sådana statstjänare, som med väl vitsordad pliktuppfyllelse
skött sina resp. befattningar i flera år och endast genom
kounjunkturernas eller genom andra omständigheters inflytande icke kunnat
ifrågakomma vid befordran till högre befattningar och därmed förenad
större existensmöjlighet, att bereda dessa, hvilka invigt hela sin arbetsföra
lefnad åt statsverkets tjänst, en sådan löneinkomst, att de måtte
blifva i tillfälle att åtminstone under en del af sin krafts dagar få
den ekonomiska bördan något lättad och såmedelst erhålla en välförtjänt
om ock ringa ersättning för sitt arbete och välförhållande i statens
tjänst samt för den uteblifna befordran, hvilken senare kommit deras i
detta hänseende mer gynnsamt ställda kamrater till del. Mitt förslag
har därför varit, att all personal, tillhörande de lägsta befattningshafvarna,
som icke efter 15 års väl vitsordad tjänstgöring erhållit befordran,
373
skulle utöfver det för resp. befattningar fastställda högsta arfvodet erhålla
ett lönetillägg af 120 kronor för år, hvarigenom deras högsta
aflöning skulle uppgå till 1,200 kronor jämte fri bostad och beklädnadsersättning.
''Att denna framställan icke är obefogad, bestyrkes af det anförande,
som hölls i Riksdagen den 24 februari sistlidna år af dåvarande statsrådet
och chefen för civildepartementet. Enligt af statsrådet gjorda
beräkningar, grundade på uppgifter från kommerskollegium, skulle för
järn vägsbetjäningen omkring 1,500 kronor kunna anses erforderliga för
en familj, bosatt å landet och bestående af 5 personer. Därvid beräknades,
att familjen skulle hafva ett rum och kök, hvartill hyran upptogs
till 150 kronor. Alltså 1,350 kronors inkomst jämte bostad. Statsrådet
tillägger: »Dessa siffror måste dock betraktas såsom minimibelopp för
personer i den ställning, hvarom här är fråga». I slutet af sitt anförande
framhåller statsrådet: »Det kan dessutom ifrågasättas, om det
är lämpligt och klokt att hålla järnvägspersonalens lefnadsstandard för
låg. Den har, denna personal, en synnerligen ansträngande tjänstgöring.
Den består af dugligt och nitiskt folk, på hvilket allmänheten ställer
stora anspråk. Det kan befaras, att kårens rekrytering skall försvåras,
om aflöningen sättes för lågt. Af vikt är det, att järnvägspersonalen
känner sig som statstjänare och tillgodoses med löner, som någorlunda
motsvarar dess trägna tjänstgöring. Det är här fråga om personer i
en klass, som har särskildt ansvarsfulla plikter mot öfriga medborgare;
den minsta ouppmärksamhet i tjänsten kan vålla olyckor. Enligt min
mening är det därför af stor betydelse, att järnvägspersonalen icke
alltför mycket tryckes af omsorg för det dagliga brödet. Först om den
är befriad från större svårighet för de skäliga lefnadsbehofvens tillfredsställande,
kan den med intresse och vakenhet sköta sin anvarsfulla
tjänst.»
Af samma anledning som förut nämnts har jag ansett, att bland ångfärjepersonalen
böra eldare och matroser efter uppfyllandet af samma
vilikor, som förut angifvits, äfvenledes komma i åtnjutande af ett lönetillägg
till ett belopp af 120 kronor för år. Antalet ordinarie befattningshafvare
vid statsbanorna uppgick till närmare 11,000 år 1906, och
af dessa befinna sig omkring 5,600 i de lägsta befattningsgraderna
bland nuvarande betjäning. Bland detta senare antal torde cirka
1,800 stycken räkna 15 tjänstår och därutöfver den 1 januari 1908.
Dessa skulle således enligt mitt förslag komma i åtnjutande af lönetillägg,
hvilket sålunda komme att uppgå till approximativt 216,000
kronor för sistnämnda år. I samband härmed tillåter jag mig framhålla
374
Arfvodesbeloppen
för
vaktmästarna
i styrelsen.
den uppfattning, som gör sig gällande bland en större grupp af statsbanornas
järnvägsmän. Dessa järnvägsmäns uppfattning i lönefrågan har
tagit sig uttryck i ett uttalande, som återfinnes i bilaga n:o 1 (sid. 386).
Arfvodet för vaktmästare i styrelsen har af kommittén föreslagits
till lägst 840 kronor och högst 1,200 kronor jämte beklädnafisersättning
med 120 kronör samt bostad in natura. Enär jag på förut
angifna skäl föreslagit ett lönetillägg af 120 kronor för de bland
distriktspersonalen varande lägsta befattningshafvare, hvilka efter 15 års
väl vitsordad tjänst icke erhållit befordran, så skulle slutaflöningen,
hvari inräknats 1,080 kronors arfvode, 120 kronors beklädnadnadsersättning,
60 kronors dyrortstillägg och 120 kronors lönetillägg, uppgå för
dem, som äro stationerade å samma plats som styrelsens vaktmästare,
till 1,380 kronor och fri bostad in natura. Som denna slutaflöning
efter 15 års troget arbete i statens tjänst torde vara den lägsta, som
under nuvarande förhållanden gärna kan ifrågakomma för järnvägsmännen,
så har jag ansett, att samma högsta aflöning äfvenledes borde
tilldelas nämnda vaktmästare, synnnerligast som deras befordringsutsikter
äro synnerligen ringa, och de dessutom sakna förmånen af fri läkarvård
och medicin.
Jag har därför föreslagit, att vaktmästarna i styrelsen borde upptagas
till lägsta arfvode af 900 kronor och ett högsta af 1,260 kronor
eller samma arfvodesbelopp, som af kommittén föreslagits för portvakter
vid verkstad.»
Vid kommitténs förslag till ordinarie arfvoden för de särskilda tjänstemaimahefattningarne
å distrikten (sid. 272—293):
vid sid. 282—283 (arfvoden för expeditionsföreståndare och byråassistenter)
:
af herr Lindström, som yttrat:
»Kommitténs beslut att för byråassistenter och expeditionsföreståndare
föreslå ett årligt arfvodesbelopp af 3,000—3,900 kronor kan jag,
af skäl att jag anser dessa arfvodesbelopp vara för små, icke biträda,
utan får jag mot detta beslut anföra reservation.
Byråassistentbefattningarne äro af den beskaffenhet, att på dessa
platser böra, i olikhet med nu rådande förhållanden, sättas personer, som
hafva nått mogen ålder och hvilka blifvit i trafiktjänstens skilda grenar
praktiskt utbildade.
4
375
Om man tager i betraktande, att byråassistenten är trafikinspektörens
närmaste man och ofta hans ställföreträdare samt i senare fallet för
befälet öfver trafiksektionen och därmed ansvarar för utredningar, utanordningar
och beslut, som röra såväl tjänsten som personalen och allmänheten,
inses nog, att en sådan person, utan kännedom om de dagligen
förefallande expeditionsgöromålen, för hvilka han å trafikinspektörsexpeditionen
utöfvar chefskapet, äfven bör vara fullt förtrogen med
linjetjänstens alla detaljer, känna till sektionens personal samt stationernas
och tillstötande enskilda bibanors trafikförhållanden m. m.
Med sådana fordringar på denne befattningshafvare, och sådana äro
och böra fordringarna vara, äro de föreslagna arfvodesbeloppen för låga.
Expeditionsföreståndarne, som äro föreståndare för statsbanornas
största biljett-, il- och fraktgodsexpeditioner och hvilka befattningar ej
ernås förrän efter cirka 25 tjänste- och 45 å 50 lefnadsår, innehafva
de mest arbetsamma och svårskötta föreståndarebefattningar, som i dylikt
afseende förefinnas inom statens järnvägar.
De hafva en uppbörd att ansvara för och redovisa, som årligen
uppgår till många millioner kronor, och då är den betydliga efterkrafsrörelsen
icke medräknad, en personal under sig på flere tiotal personer,
de skola öfvervaka såväl den inre som yttre tjänsten, fördela och leda
arbetet, ett arbete, som är af mångskiftande art och synnerligen omfattande.
Den trafikerande allmänheten, med hvilken de stå i daglig och intim
beröring, har stora och berättigade fordringar på en sådan person såväl
ifråga om tillmötesgående som äfven hvad tillförlitligheten af begärda
upplysningar beträffar äfvensom rörande godsets behandlingssätt och
detsammas expedierande.
Ur flere synpunkter är det icke lämpligt, att expeditionsföreståndare
ombytas för ofta, dessa expeditioner äro af den beskaffenhet, att man
bör se till, att rätte mannen kommer på rätta platsen, och med hänsyn
härtill böra löneförmånerna vara så stora, att personen ej bryr sig om
att söka annan befattning.
En föreståndare, som med skicklighet, nit och reda leder en dylik
expeditions stora arbeten, om honom kan man säga, att han främjar både
järnvägens och allmänhetens bästa.
Jag ber att få framhålla, att nuvarande löneförmåner, ordinarie och
extra sammanlagda, men frånsedt bostadsförmånen, uppgå i medeltal
till 4,353 kronor 28 öre per år för expeditionsföreståndare, hvilket belopp
visst icke är för mycket. Att då vilja sätta högsta arfvodet till 3,900
kronor och med de föreslagna felräkningspenningarne 300 kronor in
-
räknade till 4,200 kronor per år, d. v. s. i dessa dyra tider göra en
löneminskning af mellan 100 och 200 kronor för denna viktiga befattning,
därom kan jag icke vara med.
Maskininspektorernas och distriktskassörernas arfvoden hafva föreslagits
att utgå med 3,300—4,200 kronor, hvilket ej är för högt, och
då jag anser, att byråassistent- och expeditionsföreståndarebefattningarne
äro, oafsedt uppbördsansvaret för expeditionsföreståndare och ansvaret
för tågledningarne hos byråassistenter, i allt öfrigt fullt jämförliga med
de förstnämnda, böra de också likställas i aflöningsförmåner med dessa.
Hvad kommittén yttrar å sidan 263 angående vinnande af »det
syfte, som kommittén bland annat eftersträfvat vid ifrågavarande lönereglering
nämligen att genom en bättre aflöning tillgodose det högre
ansvaret och det mera ansträngande arbetet för en del befattningshafvare
inom vissa grupper» eger sin tulla tillämpning på dessa tjänstegrupper.
Med stöd af hvad sålunda anförts har jag ansett:
att arfvodesbeloppet för byråassistenter och expeditionsföreståndare
borde sättas till samma belopp, som
är föreslaget för maskininspektorer och distriktskassörsbefattning
eller till 3,300—4,200 kronor.»
vid sid. 292—293 (arfvoden för distriktschefer samt ban- och maskindirektörer)
:
af herr Klemming, som uttalat:
»Emot kommitténs beslut ifråga om förslag till aflöning åt afdelningsföreståndarne
vid linjetjänsten får jag härmed anföra min afvikande
mening. Enligt min åsikt är det af allra största vikt, att lönevillkoren
för de ledande personerna inom statens järnvägsförvaltning blifva så
afpassade, att staten kan påräkna ej endas.t att behålla dugande krafter
utan äfven att förvärfva fullgoda ersättningsmän. I båda dessa afseenden
äro emellertid förhållandena synnerligen otillfredsställande. Med
den växande industriella verksamheten i vårt land röna dugande män
med kunskaper och praktisk erfarenhet stor efterfrågan och erhålla
synnerligen goda löneförmåner. Vid sådant förhållande är det naturligt,
att de små löner, som betalas på befälsplatserna vid statens järnvägar,
icke göra dessa platser eftersökta af utomstående dugande personer, och
att de Hd verket anställda yngre förmågorna icke känna sig hågade att
kvarstanna för att aspirera på dessa befattningar, som i allmänhet icke
nås före 45 års ålder, utan öfvergå i enskild tjänst, när tillfälle erbjuder
377
sig. Vid större enskilda företag komma naturligtvis alltid lönevillkoren
för de ledande männen att blifva högre än hvad staten bjuder, men
därest statens lönevillkor icke äro alltför ogynnsamma, tager dock mången
befattningshafvare hänsyn till den trygghet en statsanställning erbjuder.
Den sociala företrädesställning, som innehafvande! af statstjänst fordom
medförde, är nu försvunnen, och möjligheten för en statsanställd att
genom enskilda uppdrag förbättra sin ekonomi skall nu ock borttagas,
så att statstjänstemannen har blott att räkna med de lönevillkor, som
staten bjuder.
Den tekniskt administrativa tjänstemannakår, med hvilken kommittén
i sitt betänkande jämfört nu ifrågavarande befattningshafvare, nämligen
mariningenjör skåren, erhöll sin lönestat godkänd af 1905 års riksdag,
och tillerkändes därvid öfverdirektör kontanta löneförmåner å tillsammans
11,390 kronor och marindirektör af l:a grad kontant 7,825 kronor och
fri bostad eller hyresbidrag. Kommittén har visserligen uttalat, att å
järn vägsstatens direktörer hvilar ett betydligt större ekonomiskt ansvar
än på mariningenjörskårens, men kommittén har ändock icke funnit
lämpligt föreslå, att staten skulle tillerkänna de förra lika löneförmåner
med de senares. Detta anser jag hvarken rätt eller med statens järnvägars
intressen förenligt och har därföre inom kommittén yrkat, att
begynnelsearfvodet för afdelningsföreståndare skulle föreslås till 6,600
kronor och slutarfvodet till 7,500 kronor, hvartill skulle komma fri
bostad, och vidhåller jag denna min mening. Det har inom kommittén
framhållits, att fordringarne på utbildning skulle vara större och befordringsgången
långsammare vid mariningenjörskåren än för motsvarande
tjänster vid statens järnvägar, men en undersökning af de faktiska förhållandena
visar, att intet fog tinnes för en sådan uppfattning.
Inom kommittén har jag icke gjort något yrkande eller deltagit i
beslutet angående löneförmånerna för öfverdirektörer i järnvägsstyrelsen,
men jag anser mig oförhindrad att här uttala, att kommitténs förslag
jämväl i denna del synes mig innebära en underskattning af befattningarnes
vikt och af de fordringar, som ställas på deras innehafvare.»
Vid kommitténs förslag till arfvoden för en del tjänstemän såväl i
styrelsen som vid distrikten:
af herr Carl Jansson, som uttalat:
»Då kommitténs förslag till arfvoden för en del grupper bland befattningshafvare
af högre grad tilltagits i större omfattning, än jag an
48
-
378
sett mig kunna biträda, får jag härmed framlägga de arfvodesbelopp,
som af mig i detta hänseende ansetts böra ifrågakomma, äfvensom
det hufvndsakligaste af de motiv, på hvilka jag grundar mitt löneförslag.
I allmänhet sedt har kommittén föreslagit större löneförbättringar
för en del af förenämnda befattningshafvare än hvad som kunnat föreslås
för befattningshafvare af lägre grad, och då det synes mig, att
redan i nu gällande lönereglemente för statsbanepersonalen skillnaden
mellan tjänstemäns och betjäntes arfvode är tämligen skarpt markerad,
jämfördt med hvad som framgår vid ett studium af lönereglementena
för motsvarande personal vid de Preussiska och Saxsiska statsbanorna, samt
då ett bifall till kommitténs förslag till lönereglemente skulle innebära,
att ofvannämnda skillnad ännu mera skulle utsträckas, och tjänstemännens
arbete därigenom värdesättas i ännu högre grad än betjäningens,
så har jag ansett, att kommittén, enär densamma icke lunnit det möjligt
framlägga högre arfvoden för betjäningspersonalen, än de i löneförslaget
angifna, icke heller i allmänhet bort föreslå proportionellt större löneförbättring
för tjänstemännen.
bägges härtill de svårigheter och försakelser, lör att ej tala om
brist och umbäranden, som föreligga för en större del af betjäningspersonalen,
så har jag funnit det vara ett framträdande behof, att löneförbättringen
för dem, som lefva under ofvan omförmälda förhållanden,
bort vara större än för tjänstemännen och icke tvärt om.
Med anledning af hvad jag sålunda funnit vara med rättvisa och
billighet förenligt, får jag, ehuru arfvodena i allmänhet för de allra flesta
grupper af högre befattningshafvare blifvit enligt mitt förmenande väl
högt tillmätta, för nedanstående grupper af ifrågavarande personal anföra
följande och i samband därmed hänvisa till efterstående tabell, upptagande
de af mig ifrågasatta arfvodesbcloppen.
Angående skillnaden mellan högsta arfvodena för stationsskrifvare
och förste stationsskrifvare, har kommittén föreslagit densamma till 600
kr., ehuru den f. n. utgör 300 kr. Som jag icke funnit tillräckliga skäl
tala för en större skillnad i ifrågavarande befattningshafvares högsta
arfvode, än hvad som f. n. är fallet, hade detta senare arfvode för förste
stationsskrifvare enligt min mening bort sättas till 3,000 kronor.
Som maximiarfvodet för stationsinspektor ä 4:de klass station och
förste stationsskrifvare f. n. utgå med samma belopp, har jag icke funnit
skäligt föreslå högre maximiarfvode för den förre än för den senare.
Då kommittén som skäl för de föreslagna lönebeloppen anfört den
ifrågasatta förminskningen af de till uppbördspersonalen nu utgående
extra inkomster, såsom felräkningspenningar, notislösen, fraktkreditpro
-
379
vision etc., och att denna förminskning således helt eller delvis skulle
ersättas genom förhöjda arfvoden, så bör enligt mitt förmenande denna
större arfvodesförhöjning ej utsträckas till sådana befattningshafvare,
livilka icke ägt uppbära dylika extra inkomster. Härmed afser jag i
första hand bokhållare, förste bokhållare, underingeniörer och maskininspektorer,
för hvilka jag därför ansett, att det af kommittén föreslagna maximiarfvodet
bort sättas 300 kr. lägre, hvarförutom minimiarfvodet för de
båda sistnämnda äfvenledes kunnat sättas lägre än hvad som ifrågasatts
af kommittén.
Vidkommande de föreslagna maximiarfvodena för såväl öfverinspektorer
som för stationsinspektor er å lista, 2:dra och 3:dje klass stationer
har jag jämväl föreslagit, att desamma måtte sättas likaledes 300 kr.
lägre, enär jag anser, att de af mig föreslagna lönesatser borde kunna
under nuvarande förhållanden tillfredsställa ifrågavarande befattningshafvare.
I fråga om arfvodena för öfverdirektör er, distriktschefer samt banoch
maskindirektörer har jag icke heller kunnat dela kommitténs uppfattning
utan föreslagit något lägre lönebelopp.
Tabell, upptagande de lägsta och högsta arfvoden, som i enlighet
med förestående uttalande föreslagits böra utgå för
nedanstående befattningshafvare:
Arfvode
Ersättning
för bostad
och bränsle
1
Summa
aflöning
lägst
högst
lägst
högst
lägst
högst
Er.
Kr.
Kr.
Kr.
Kr.
Kr.
I stjrelsen.
Befattningshafvare af högre grad.
Öfverdirektör.................................
6,900
7,500
2
000
8,900
9,500
Förste bokhållare..........................
2,400
3,300
960
1,100
3,360
4,400
Underingenjör ..............................
2,100
3,300
840
1,100
2,940
4,400
Manlig bokhållare ........................
2,100
3,000
840
1,100
2,940
4,100
380
Arfvodo
Å distrikten.
Bcfattninrjshafvare af högre grad.
lägst
Kr.
högst
Kr.
1 Distriktschef åtnjuter särskildt till-
Distriktschef .................................
5,700
6,600
\ läggsarfvode efter 600 kronor för år.
Bandirektör....................................
5,700
6,600
Maskindirektör ..............................
5,700
6,600
Öfverinspektor.................................
4,500
5,100
Stationsinspektor å l:a kl. station......
3,900
4,500
Stationsinspektor å 2:a kl. station......
3,600
4,200
Maskininspektor..............................
3.000
3,900
Stationsinspektor å 8:e kl. station......
3,000
3,600
Förste bokhållare ...........................
2,400
3,300
Underingenjör.................................
2,100
3,300
Stationsinspektor å 4:e kl. station......
2,400
3,000
Bokhållare ....................................
2,100
3,000
Förste stationsskrifvare ..................
2,100
3,000
af herr Carl Persson, som instämt med herr Carl Jansson utom
hvad angår den del af motiveringen, som utgör början af densamma
och slutar med orden »af mig ifrågasatta arfvodesbeloppen» (sid 378).
Yid kommitténs förslag till aflöningsreglemente (sid. 301—315):
vid § 4:
af herr Carl Persson, som anfört:
»Enligt nuvarande bestämmelser i afseende å tillträdande af ålderstillägg
eller högre arfvode i samma befattning är föreskrifvet, att den
högre aflöningen ej får tillträdas förr än vid början af kalenderåret näst
efter det, hvarunder den stadgade tjänsteåldern blifvit uppnådd.
Kommittén har i sitt förslag till aflöningsreglemente föreslagit, att
den högre aflöningen eller arfvodet får tillträdas från och med första
dagen efter det kalenderkvartal, stadgad tjänsteålder uppnåtts.
381
Då kommittén för alla befattningshafvare föreslagit, att löne- och
arfvodesförhöjning intjänats efter tre år i stället för, såsom för en stor
del nu är gällande, efter fem år, och då dessutom i de under senare
åren beslutade löneregleringar ålderstilläggen bestämts att utgå vid
början af kalenderåret näst efter det, hvarunder tjänsteåldern blifvit
uppnådd, har jag yrkat, att detta stadgande bort af kommittén såsom
sitt förslag upptagas.»
vid §§ 4 och 10:
af herrar Carl Jansson och Carl Persson gemensamt, hvilka yttrat:
»Vidare har kommittén i sitt förslag till aflöningsreglemente förordat
en bestämmelse, hvilken återfinnes i § 4 mom. 4 och som i hufvudsak
innehåller, att antingen Kungl. Maj:t eller järnvägsstyrelsen skulle i
undantagsfall kunna tilldela en befattningshafvare högre arfvode än det
för befattningen fastställda begynnelsearfvodet samt äfven bevilja uppflyttning
till högre arfvode tidigare än hvad grunderna för löneförhöjning
tillåta. 1 detta kommitténs förslag hafva vi icke kunnat instämma,
enär vi anse, att ett dylikt tillvägagående ej är i öfverensstämmelse med
de i allmänhet inom öfriga ämbetsverk varande lönebestämmelser och ej
heller ifrågasatts af 1902 års löneregleringskommitté, och kan dessutom
enligt vårt förmenande ett sådant stadgande medföra slitningar och
obehag bland befattningshafvarne i arbetet och framkalla mindre arbetsintresse
hos de i detta fall mindre lyckligt lottade kamraterna.
Bland aflöningsformer har kommittén bibehållit, att till tågpersonalen
fortfarande skall utgå s. k. milpenningar. Åt Kungl. Maj:t har öfverlämnats
att bestämma de grunder, efter hvilka milpenningar skola beräknas.
Vi hafva inom kommittén yrkat, att kommittén skulle som sitt
förslag i denna del upptaga hvad 1897 års riksdag i sin skrifvelse till
Kungl. Maj:t beträffande denna sak anförde. Sedan riksdagen i nämnda
skrifvelse framhållit, att 1893 års järn vägskommitté fäst uppmärksamheten
därpå, att milpenningarne uppgå till jämförelsevis betydande belopp,
så att under år 1892 dessa i medeltal uppgått för lokomotivförare till 609
kronor, för eldare till 421 kronor och för vagnsmörjare till 307 kronor,
hemställde samma kommitté, att en revision af de grunder, efter hvilka
milpenningar utgå, vore önsklig, och att sådana föreskrifter borde meddelas,
att dessa milpenningar icke komme att för någon uppgå till högre
belopp än exempelvis 500 kronor årligen, yttrade riksdagen: »Lika med
kommittén vill Riksdagen uttala sig för en revision af de grunder, hvarefter
milpenningarne utgå; och anser Riksdagen för sin del dessa grunder
böra bestämmas så, att milpenningarnes ofvan angifna medelbelopp för
382
år 1892 komma att för omnämnda resp. betjänte utgöra de högsta
belopp, hvartill deras inkomst af ifrågavarande slag må uppgå.»
vid § 7 och i sammanhang därmed vid kommitténs förslag i fråga
om vissa instruktionsbestämmelser (sid. 361—365):
af hen- Malm, som yttrat:
»I aflöningsreglementet § 7 har kommittén föreslagit, att för åtnjutande
af med vederbörande befattning förenade aflöningsförmåner skola
gälla åtskilliga allmänna bestämmelser, och har bland dessa äfven inrymts
villkor om, att befattningshafvare skall vara underkastad icke
allenast de i gällande instruktion gifna bestämmelser utan ock den utvidgade
eller förändrade tjänstgöring m. m., som kan varda honom i behörig
ordning ålagd. Som villkor för åtnjutande af aflöningsförmånerna
har äfvenså förordats, att befattningshafvare likaledes skall vara skyldig
underkasta sig de förändrade bestämmelser i fråga om pension, som
kunna varda stadgade.
Af kommitténs motivering till förstnämnda villkor framgår, att kommittén
haft sin uppmärksamhet bland annat fäst särsldldt vid bestämmelserna
om det åliggande, som nuvarande instruktion stadgar för en hvar
befattningshafvare att tjänstgöra när och hvarhelst han därtill beordras,
och om hvilka skyldigheter ''kommittén uttalar sig i förslaget till förtydligande
af § 54 i nuvarande instruktionen för järnvägsstyrelsen med
underlydande distriktsförvaltningar. Förslaget innebär föreskrift för befattningshafvare
om skyldigheten att utföra göromål af hvad slag det
vara må, som honom i tjänsten åläggas, äfven där dylikt åläggande
innefattar fullgörande af annan befattningshafvares tjänsteåliggande.
Förslaget innehåller dessutom förbud att lägga hinder i vägen för tjänstens
punktliga fullgörande genom nedläggandet af arbetet eller genom
obstruktion, och att förseelser häremot eller uppmaning härtill anses
som tjänstefel af svårare beskaffenhet, därå afsättning kan följa.
Att staten måste skydda sina intressen så, att den kan försäkra sig
om sina tjänstetagares punktliga fullgörande af tilldelade åligganden, på
det att arbetsinställelse eller obstruktion inom dess verk icke kunna
ifrågakomma, finner jag vara i fullgod ordning och har intet däremot
att erinra. Trots att ingen gärna med större tillfredsställelse än jagskulle
vilja se stridigheter af ofvan nämnda slag bragta ur världen, kan
jag likväl ej finna, att enbart en bestämmelse eller förtydligande därom
i föreslagna riktning skulle verka tillfyllestgörande. Att på bestämmelsernas
väg ingripa mot strejker eller obstruktioner torde vara en vansk
-
383
lig sak, ocli liur dessa bestämmelser än affattas, komma de ej att visa
sig effektiva, om de ej äro byggda på alla de å denna fråga inverkande
omständigheter.
I och för undanrödjande! af arbetsinställelser eller obstruktioner
bör man därför enligt mitt förmenande äfvenså undersöka de orsaker,
som framkalla desamma och äfvenledes i största möjliga mått först
undanrödja dessa. Strejker eller obstruktioner äro ju i allmänhet framkallade
genom missnöje al’ en eller annan anledning, och torde detta i
de flesta fall vara baseradt på otillräckliga löneförmåner eller lång arbetstid.
Skola därför förhållandena mellan arbetsgivare och arbetstagare
regleras, så att mera lugn och stadga uppstå i desamma till hela samhällets
lugn och trefnad, måste tydligen numera en sådan angelägenhet
ordnas genom båda parternas ömsesidiga samförstånd och tillmötesgående,
såvida verkligt tillfredsställande och varaktiga resultat skola uppnås.
Att staten i detta fäll är arbetsgivare, torde enligt min uppfattning icke
kunna anses utgöra hinder för ett sådant betydelsefullt gemensamhetsarbete.
Kommitténs förslag till förtydligande af nämnda § 54 kan därför
under nuvarande förhållanden och åskådningar lätt uppfattas som en
skärpning af nu gällande bestämmelser och sålunda få karaktären af en
tvångsbestämmelse samt i sådant fall framkalla en allvarlig förstämning
bland personalen, hvarigenom ringare utsikt skulle kunna uppstå till
betryggande af de förhållanden, kommittén afsett, synnerligast som detta
ändringsförslag kommer i samband med förslaget till nytt aflöningsreglemente,
i hvars utarbetande personalen icke ägt att genom utsedda
ombud deltaga.
Lägges härtill, att sagda bestämmelsers föreslagna innehåll kan, om
ock personalen icke kommer att företaga något, som strider mot dessa
bestämmelser, lämna fältet öppet för småsinnet att trakassera och förfölja,
så visar sig denna fråga vara af en ytterst betänksam och allvarlig
natur.
Huru man än ser denna sak, torde man ändock finna, att den uppfattningen
alltmer och mer i vår tid gör sig gällande, att icke blott
yrkesarbetare utan äfven statstjänare anse det numera vara med full
rättvisa och billighet förenligt att på lämpligaste sätt få deltaga, då
frågor rörande löneförhållanden, arbetstider m. m. skola ordnas eller
regleras, och skulle vid sådana tillfällen alla frågor rörande personalens
plikter och rättigheter förekomma.
Jag hade därför ansett, att på samma gång, som kommittén fann
det vara nödvändigt att föreslå sådant förtydligande till meranämnda
384
§ 54, kommittén äfven bort, i och för vinnandet af det åsyftade ändamålet
och som ett utslag af billighet och tillmötesgående mot personalen,
biträda den af mig härofvan framhållna uppfattningen och i enlighet
härmed framlägga förslag till föreskrifter om, huru personalens
angelägenheter i fråga om lön, arbetstid m. m. skulle för närmaste
framtiden kunna ordnas på ett för de berörande parterna tillfredsställande
och betryggande sätt. Skall statsbanepersonalen åläggas större
och i allmänhet ansvarsfullare plikter än öfriga statstjänare och privata
arbetare, så måste tydligen deras lönevillkor m. m. vara satta i förhållande
härtill, så att de icke äro sämre utan snarare bättre ställda än
dem, för hvilka intet strejkförbud föreligger. Det är en känd sanning
att stränga lagar ej skapa goda människor, samt att missnöje är en
smärtsam känsla, hvilken icke verkar särskildt aggande och uppmuntrande
till glad pliktuppfyllelse. En af våra största kännare af arbetsförhållanden
dr H. Elmqvist har äfvenså offentligt framhållit, att »anspråk
böra ställas på stat och stad, att dessa skola blifva mönsterarbetsgifvare,
som så ordna arbetarnas förhållanden, att hvarje anledning till samhällsfarliga
strejker bortfaller».
Som kommittén ej föreslagit några föreskrifter rörande sättet, på
hvilket personalens plikter och rättigheter bäst och tryggast hädanefter
kunna ordnas, har jag icke kunnat instämma i kommitténs förändringsförslag
till meranämnda § 54.
Gentemot det andra af mig förut omnämnda villkor för erhållande
af de med vederbörande befattning förenade aflöningsförmåner nämligen
att underkasta sig de förändrade bestämmelser i fråga om pension, som
kunna varda stadgade, torde jag först få framhålla att, om ock dylikt
villkor finnes föreskrifvet i andra ämbetsverks lönereglementen, det icke
synts mig lämpligt att för närvarande intaga sådant stadgande i nu
föreslagna lönereglemente för statsbanepersonalen. Pensionsförhållandena
för denna personal hafva som kändt redan varit föremål för granskning
af en särskildt härför den 6 november 1903 tillsatt kommitté,
hvilken äfven utarbetat förslag till pensioneringens ordnande. Likaledes
torde vara allmänt kändt, att en större del af de af sagda kommitté
föreslagna åtgärderna enhälligt af personalen mottagits med en känsla
af oro och förstämning. Då nu hela personalen, såväl högre som lägre
befattningshafvare, på få undantag när, dels på möten, dels genom sina
utsedda fullmäktige i pensionsinrättningen samstämmigt uttalat den
uppfattningen, att någon försämring i deras pensionsvillkor ej rimligtvis
kan ifrågakomma, och då, med anledning af en i pensionskommitténs
385
betänkande förekommande enskild mening, nämligen att delägare vid
erhållen befordran skulle förpliktas ingå på de nja pensionsvillkoren,
fullmäktige med lika stor samstämmighet uttalat, att ingen kan förpliktas
att för befordrans skull ingå på höjning af pensionsåldern, samt
då förutnämnda pensionskommitté äfvenså framhållit, att ett sådant stadgande
som det enskildt föreslagna skulle komma att utgöra en orättvisa,
så kan jag ej heller för min del finna det vare sig lämpligt eller
rättvist att vid tilldelandet af en löneförbättring fordra sådana villkor
som att underkasta sig förändrade pensionsförhållanden, synnerligast
som hela personalen har sig nogsamt bekant, att ett förslag till för- •
sämring härutinnan faktiskt föreligger.
Om nu ock personalen vid öfvergången till det blifvande nya lönereglementet
skulle beredas frihet att välja mellan å ena sidan bibehållande af
nuvarande löneförmåner mot rättighet att fortfarande äga pensionsrätt
enligt nu gällande föreskrifter och å andra sidan öfvergå till nya aflöningsreglementets
höjda förmåner med förpliktande samtidigt att underkasta
sig förändringar i pensionsvillkoren, så skulle, i anledning af det
läge, hvari personalens pensioneringsfråga för närvarande befinner sig,
denna frihet att välja ej framstå som frihet i detta ordets egentliga och
vackra betydelse utan snarare som ett tvång, ja ett starkt sådant, för
personalen.
Ett dylikt villkor för bekommandet af en länge önskad och äfvenså
berättigad löneförbättring skulle, för att begagna ett i annat sammanhang
af pensionskommittén gjort uttalande, »icke vara af den betydelse,
att detsamma kan anses uppväga den i penningar icke uppskattbara
skada, som skulle vållas det allmänna genom det enligt kommitténs
mening icke oberättigade missnöje, som säkerligen skulle blifva en följd
af genomförandet utaf omförmälda förändringar».
Jag har därför icke kunnat instämma i förevarande kommittés förslag
till omhandlade stadgande i lönereglementets § 7 utan i anledning af
ofvan omnämnda skäl ansett det vara med rättvisa, billighet och tillmötesgående
förenligt, att delfåendet af den föreslagna löneförbättringen,
såvida den vinner statsmakternas bifall, icke kombinerades med blifvande
pensionsvillkor, utan borde de olika frågorna om löne- och pensionsförhållanden
lösas ensamt hvar och en för sig.» I
I hvad förestående yttrande afser kommitténs förslag till förändrad
lydelse af § 54 i gällande instruktion har herr Carl Jansson i hufvudsak
instämt.
49
386
Vid kommitténs förslag till öfvcrgångsbestämmelscr (sid. 339—349):
af herrar Carl Jansson och (Jarl Persson, som anfört:
»I öfvergång sbestämmelserna har kommittén föreslagit, att ingen befattningshafvare
må genom tillämpningen af kommitténs löneförslag i dess
helhet vid öfvergång till den nya staten lida minskning i den sammanlagda
löneinkomsten och därvid förordat, att ersättning hör utgå för
sådan minskning med undantag för öfvertidsersättning.
I denna ersättning beräknas således godtgörelse äfven för mistad
nötislösen och fraktkreditprovision. Som dessa extra inkomster icke finnas
upptagna i nu gällande aflöningsreglemente och således icke hafva aflönings
häfd eller sådan natur, så anse vi, att någon särskild godtgörelse
för minskning i dylika inkomster icke bör ifrågakomma, synnerligast
som kommittén i sitt förslag till nytt aflöningsreglemente påyrkat, att
enligt innehållet i § 7, befattningshafvare framdeles skall vara underkastad
upphörande eller minskning af de extra inkomster, som kunna
åtfölja tjänstebefattning.»
Bilaga n:o 1 till herr Malms reservation.
»Svenska statsbanebetjaningens understödsförenings 24:de årsmöte i
Stockholm den 16 och 17 juli 1906, vid hvilket voro representerade
Öfver 4,000 ordinarie järnvägsmän, uttalar härmed sin lifliga och berättigade
förhoppning, att såväl de aflöningsvillkor, som af Kungl. löneregleringskommittén
komma att föreslås för den ordinarie personalen,
som ock de lönebelopp, hvilka af distriktsförvaltningarna bestämmas
för den extra personalen, måtte vara tillmätta i sådan omfattning, att
personalen utan alltför stora svårigheter och ^bekymmer kan framlefva
i sitt ansträngande och ansvarsfulla kall. Årsmötet uttalar äfven sin
förhoppning därutinnan, att lönestaterna jämte öfriga förmåner äfvenledes
sättas så, att de tillmötesgå järnvägsmännens blygsamma och berättigade
löneanspråk och därmed lämna rum för en känsla af bättre
tillfredsställelse och starkare fosterlandskärlek.
Den nationella samling, som enligt nödvändighetens lag nu gör sig
gällande i vårt fosterland, och för hvilken målsmän ur de högre klasserna
uppträdt, kan endast uppnås genom ett allmänt förbättrande af de lägres
ställning, så att ersättningen för deras sträfvan och kamp för tillvaron
icke inskränkas till erhållandet af de allra oumbärligaste och oundgäng
-
387
ligaste lefnadsbetingelserna i knappaste mått utan äfvenledes tillåter en
ställning, som, utom de rent materiella behofven, äfven i någon mån
kan tillfredsställa och förkofra den andliga nivån hos såväl järnvägsmannen
själf som hos hans familj.
Vinsten af en förbättring i järnvägsmannens ställning stannar icke
ensamt på honom själf utan kommer hela samhället till godo i form af
den ännu högre plikttrohet och det ännu större intresse, hvarmed järnvägsmannen
i gengäld för den förbättrade tillvaron kommer att omfatta
sitt kräfvande kall; allt betydelsefulla faktorer för den allmänhet, de
myndigheter och det land, han tjänar.»
UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE
ANGÅENDE
REGLERING AF LÖNEFÖRHÅLLANDENA FÖR PERSONALEN
VID STATENS JÄRNVÄGAR
AFGTFVET
AF
DEN AF K UNG I a MAJ:T DEN 30 JANUARI 1906
FÖR ÄNDAMÅLET TILLSATTA KOMMITTÉ
BILAGOR
STOCKHOLM
K. L. BECKMANS BOKTRYCKERI
1907.
INNEHÅLL.
Sid.
Bilaga A. Redogörelse för de till kommittén inkomna framställningar från statens
järnvägars personal rörande aflöningsförbättringar ......................................... 1—48
I. Framställningar betrii ffande personalen i dess helhet eller styrelsen och distrikten
gemensamt .................................................................................................. 1
II. Framställningar beträffande personal hos styrelsen .......................................... 8
III.
»
>
> vid distrikten ............................................. 12
Bilaga B. Statistisk utredning beträffande den ordinarie personalen vid statens järnvägar,
verkställd af d:r Theophil Andersson................................................... 45—113
Inledning.............................................................................................................. 47
I.
Ålder och civilstånd .................................................................................... 51
II.
Äktenskapsålder. Antal barn ....................................................................... 56
III.
Första anställning i jiirnvägsstaten................................................................. 61
IV.
Befordringar.................................................................................................. 65
V.
Ålder i nuvarande befattning......... .............................................................. 73
Tabellbilagor.
Tab. 1. Personalen vid statens järnvägar, fördelad efter ålder och civilstånd............ 76
Tab. 2. Personalen [gifta, änklingar (änkor) och frånskilda] vid statens järnvägar, fördelad
efter lefnadsålder vid inträde i första gifte ....................................... 84
Tab. 3. Personalen [gifta, änklingar (änkor) och frånskilda] vid statens järnvägar, fördelad
efter antalet barn .......................................................................... 87
Tab. 4. Personalen vid statens järnvägar, fördelad efter lefnadsålder vid första anställning
i järnvägsstaten.......................................................................... 91
Tab. 5. Personalen vid statens järnvägar, fördelad efter lefnadsålder vid första befordran
till ordinarie befattning................................................................. 94
Tab. 6. Personalen vid statens järnvägar, fördelad efter tjänsteålder vid första befordran
till ordinarie befattning................................................................. 97
Tab. 7. Personalen vid statens järnvägar, fördelad efter lefnadsålder vid befordran till
nuvarande befattning............................................................................... 102
Tab.
8. Tid mellan befordran för vissa tjänstemän och betjänte .............................. 106
Tab.
9. Personalen vid statens järnvägar, fördelad efter ålder i nuvarande befattning 108
Bilaga C. P. M. angående af löningsförhållanden vid en del utländska statsbanor 115—163
Norska statsbanorna ............................................................................................. 116
IV
Sid.
Danska statsbanorna ............................................................................................ 120
Finska
»
127
Preussiska
»
135
Sachsiska
»
146
Schweiziska förbundsbanorna ..............................................................................••• 158
Bilaga B. Utredning angående extra inkomster för traflkafdelningens tjänstemänvid
distrikten år 1905 ......................................................................................... 165
Bilaga B. Sammanställning angående extra inkomster (felräkningspenningar, provision
för gcdsnotiser och å fraktkredit) för trafikafdeiningens tjänstemän vid
distrikten år 1905 ............................................................................................. 205
Bilaga T. Felräkningspenningar, i enlighet med af kommittén föreslagna grunder
beräknade å stationernas uppbörd år 1905 och fördelade å den under samma år
vid stationerna tjänstgörande personal.................................................................. 209
Bilaga G. Plan för placering af befäl och underbefäl vid maskinafdelningen ........ 227
Bilaga H. Tablå öfver befattningshafvares vid statens järnvägar samtliga löneförmåner
enligt kommitténs förslag till aflöningsreglemente och af kommittén angifna
grunder för särskilda aflöningsförmåner ................................................... 233
1
Bil. A.
Redogörelse
för de till kommittén inkomna framställningar
från statens järnvägars personal rörande
aflöningsförbättring.
I.
Framställningar beträffande personalen i dess helhet eller
styrelsen och distrikten gemensamt.
l:o) Stationsinspektoren Carl Neumans m. fl. kommitterades för
tjänstemän och betjänte vid statens järnvägar underdåniga framställning
den 1 april 1906 (öfverlämnad till kommittén den 12 april 1906):
a)
huruvida ej den förändringen i gällande klassaflöningssystem
kunde vidtagas, att hvarje efter klass aflönad befattningshafvare, som
med godt vitsord fullgjort sin tjänst, blefve berättigad till uppflyttning
i högre löneklass;
huruvida ej löneklasserna till och med den, där arfvodet utginge
med 1,200 kr., lämpligen kunde göras tvååriga och de därefter följande
klasserna från och med den, där arfvodet utginge med 1,500 kr.,
treåriga; och
huruvida ej, beträffande villkoren för erhållande af åld er stillägg,
ändring kunde ske på det sättet, att det år, en befattning tillträddes,
finge räknas som fullt tjänstår, därest tillträdet skett före den 1 juli;
b)
att vid löneuppflyttning öfverhufvud borde få tillgodoräknas ej
blott den tid, som en person tjänat i en och samma befattning
utan jämväl den, som han i annan befattning tjänat
mot arfvode, som funne motsvarighet i hans vid uppflyttningen
innehafvande befattning;
C. Neumans
m. fl. koramittérades
framställning.
1
2
c)
att hinder af sjukdom måtte åsamka förlust af tjänstgörings
penningar
för tjänsteman i järnvägsstyrelsen först då hindret
orsakat utevaro från tjänstens skötande i mer än trettio dagar
under ett och samma kalenderår;
d)
att, beträffande 9 § 1 mom. aflöningsreglementet, den ändring
måtte
göras att i uttrycket »expeditionsföreståndare för biljettexpeditionen»
de två sista orden finge utgå, så att förmånen
af fri bostad äfven kunde tilläggas andra expeditionsföreståndare;
i sammanhang hvarmed ifrågasattes, att detsamma
lämpligen borde gälla alla förste stationsskrifvare, oafsedt
på hvilka stationer de vore placerade;
e)
huruvida ej tjänstemän och betjänte, hvilka vore anställda vid
stationer, belägna å jämförelsevis dyrare orter, men hvilka likväl ej bekomme
förmånen af fri bostad, i stället kunde erhålla någon hyreshjälp,
hvilken i sådant fall lämpligen borde utgå genom förhöjning (t. ex. med
5 %) af nuvarande inkvarteringsbidrag;
f)
huruvida ej, beträffande 9 § 2 mom. i aflöningsreglementet, uttrycket
»vedbrand» kunde utbytas mot ordet »bränsle»;
g)
att felräkningspenningarna för distriktskassör (§ 10 mom. 1 b
i aflöningsreglementet) måtte böjas från 500 till 1,000 kr.
b) att, beträffande § 10 mom. 1 c) i aflöningsreglementet, däri föreskrefves,
att tjänsteman vid distrikten, som handhade underkassörsgöromål
vid banafdelningen, skulle tillkomma felräkningspenningar
med högst 300 kr. om året för hvarje
bansektion, den ändring måtte göras, att uttrycket »högst»
utbytes mot »minst»;
i)
huruvida icke, beträffande 11 § i aflöningsreglementet, förmånen
att erhålla uniformspersedlar eller beklädnadsersättning borde utvidgas
till vissa kategorier, hvilka nu därifrån vore uteslutna, nämligen förste
vaktmästare, lokomotivputsare, vagnputsare, kolvakt och pumpare, af
hvilka kategorier den första lämpligen borde erhålla beklädnad in natura,
men de öfriga beklädnadsersättning;
j)
huruvida ej den ojämnhet, som nu rådde därutinnan, att en kategori
af betjänte erhölle blott vissa slag af uniformspersedlar, andra
fullständiga sådana, kunde undanrödjas t. ex. genom inrymmande i § 11
i aflöningsreglementet af ordet »fullständiga» framför »uniformspersedlar
eller motsvarande ersättning»;
k)
att, beträffande anm. 2 under 3 § i aflöningsreglementet angående
tilläggsarfvode åt tågdirigent, den ändring måtte äga rum,
att ordet »högst» finge utgå, och tilläggsarfvodet sålunda
3
sättas till 300 kr. om året för alla station sinspektorer, Bil. A.
som tillika vore tågdirigenter, äfvensom att föreskriften måtte
utsträckas till att omfatta ej blott stationsinspektor utan jämväl
annan tjänsteman, som af järnvägsstyrelsen förordnades
att biträda vid ledande af tågens gång;
l)
att en öfvergångsbestämmelse af ungefär följande lydelse måtte
stadgas:
»I fråga om tjänsteinnehafvare, som varit anställd vid
statens järnvägar före den tid, då det nya aflöningsreglementet
träder i kraft, skall samma reglemente tillämpas så,
som om det varit gällande vid den tid ban anställdes i sin
vid reglementets ikraftträdande innehafvande befattning»;
samt
m)
att aflöningarna för de särskilda befattningshafvarna måtte be
stämmas
enligt följande förslag:
Löner
A n m ä r k n
i n g a r
”Fasta arfvoden.
lägsta
högsta
Inom Styrelsen.
Byrådirektör .................................
5,500
6,500
däraf 2 ålderstil lägg å
500 kronor.
Arkitekt ......................................
5,500
6,500
d:o
d:o
Telegrafdirektör..............................
5,500
6,500
d:o
d:o
4,500
4,500
5,500
5,500
d:o
Hufvudkassör ................................
do
d:o
Föreståndare för mil- och statistiska
kontoren ....................................
4,500
5,500
d:o
d:0
Furste kontrollör ...........................
4,500
5,500
5,500
d:0
d:o
Byråingenjör .................................
4,500
d:o
d:o
Registrator och aktuarie ..................
4.000
5,000
d:o
d:o
Revisor..........................................
4,000
5,000
d:o
d:o
Notarie..........................................
4,000
5,000
d:o
d:o
Förrådsförvaltare ...........................
4,000
4,000
5,000
5,000
d:o
d:o
Kontrollör ....................................
d:o
d:o
Vaktmästare .................................
900
1,200
jämte fri hostad (hyresafdraget skulle upp-  höra).
Vid distrikten.
Diatriktschef ................................
6,000
7,000
f 20 % inkvartering samt 2 ålderstillägg
(
å 500 kr.
Ban- och maskindirektör..................
5,000
6,000
d:o
d:o
Trafikinspektör ..............................
3,500
4,500
d:o
d:o
4
Löner
A n m ä r k n i n g a r
lägsta
högsta
t
Distriktssekreterare ........................
3,500
4.500
|20 % inkvartering samt 2 fddcrstillägg
1 ä 500 kr.
Baningenjur....................................
3,500
4,500
d:o
clio
Maskiningenjör ..............................
3,500
4,500
d:o
d:o
Distriktskassör ..............................
3,200
4,200
d:o
d:o
V erkstadskamrer..............................
3,200
4,200
d:o
d:o
Förrådsförvaltars ...........................
3,200
4,200
d:o
d:o
Masldninspektor..............................
3,000
4,000
d:o
d:o
Verkmästare .................................
3,000
4,000
d:o
d:o
Telegrafinspektor ...........................
3.000
4,000
d:o
d:o
dock att do sistnämnde skulle oj höjas, om
styrelsens förslag om telegraf ingenjör gur
igenom.
j Stationsinspektor I klass..................
4,000
4,500
20 % inkvartering. Ett ålderstil lägg å 500 kr.
I):o
II »
.................
3,500
4,000
d:o
»
d:o
d:o
;
1 Byråassistent..................................
3,000
4,000
d:o
Två
d:o
d:o
Stationsinspektor III klass...............
3,000
3,500
d-.o
Ett
d:o
d:o
Underinspektör ..............................
3,000
3,500
d:o
»
(l:o
d:o
j Expeditionsföreståndare.....................
3,000
3.500
d:o
»
d:o
d:o
Årfvodeii efter klass.
Inom Styrelsen.
a) tjänstemän.
! Bokhållare ....................................
2,700
3,600
j Ritare .........................................
2,400
3,300
Manlig kontorsskrifvarc ..................
1,500
3,000
Kvinnlig
d:o
..................
1,080
1,800
b) Hetjäntc.
Manligt kontorsbiträde....................
840
1,500
Vaktmästare ...............................
840
060
jämte bostad.
Kvinnligt kontorsbiträde .................
720
1,200
Kontorsvakt...................................
ÖBO
1,080
Upplystes att numera ur befordran för
kontors vakter inom Styrelsen alldeles
Vid distrikten.
stängd.
a) Tjänstemän.
| Underingenjör, Ritare ...................
1 2,100
1
2,700
i
5
Löner
lägsta
högsta
Anmärkningar
| Stationsinspektor IV klass ...............
2,100
6,000
! Bokhållare ....................................
1,800
2,700
Telegrafist ...................................
1,800
2,700
; Stationsinspektor V klass..................
1,800
2,700
; Förste stationsskrifvare.....................
1,800
2,700
, Stationsskrifvare.............................
1,200
2,400
! Manlig kontorsskrifvare....................
1,200
2,400
Kvinnlig
d:o
..................
b) Bctjänte.
900
1,500
i
! Lokomotivmästare ..........................
1,500
2,700
''■ Vagnmästare .................................
1,500
2,400
\ Lokomotivförare..............................
1,200
2,100
I Öfverbanmästare..............................
1,200
2,100
’
i Stationsmästaro VI klass.................
1,080
1,800
d:o
VII =
.................
900
O
O
1 Ofverkonduktör och konduktör ........
9C0
1,800
! Manligt kontorsbitriide.....................
840
1,500
Banmästare....................................
900
1,500
Trädgårdsmästare ...........................
900
1,500
Maskinist......................................
900
1,500
Materialvakt .................................
900
1,500
Vagn förman....................................
900
1,200
1 Eldare .........................................
900
1.200
! Packmästare ................................
780
1,200
Stationskarlsförman I ä II klass stationer
900
1,500
d:o
öfriga stationer ...
780
1,200
Portvakt vid I kl. station ...............
840
1,200
d:o
» öfriga stationer och verk-
städer ...............................
720
1,080
Vaktmästare vid Administrativa afdel-
ningens kassor...........................
840
1,200
i Öfriga vaktmästare ........................
720
1,080
Kvinnligt kontorsbiträdé ..................
660
O
j:
o
j Stationskarl....................................
660
1,080
Vagnsmörj are................................
660
1,080
6
Gensaga mot
förestående
framställning.
Löner
1
Anmärkningar
lagstil
högsta
Vagn tillsyningsman ........................
660
1,080
1
j Vagnputsare....................................
660
1,080
1 Pumpare .......................................
660
1,080
j Kolvakt.........................................
660
1,080
Kontorsvakt....................................
600
840
'' Banvakt .......................................
600
900".
2:o) Delegerades för III, IV och V distriktens tjänstemannaföreningar
och De lägre tjänstemännens vid statens järnvägar förenings underdåniga
skrifvelse den 8 september 1906 (öfverlämnad till kommittén den 23
oktober 1906), däri 1,121 af de i samma års arfvodesstat upptagna 1,360
tjänstemän — under framhållande att det under n:r 1 upptagna förslaget
vore baseradt på önskemål, framlagda vid ett möte i Stockholm
den 28—30 september 1902 med ombud för vissa grupper af jämvägspersonalen
— anfört, bland annat:
T> Af personalen då begärd löneförbättring af såg från dess sida alltså
ej att vara en verklig för en längre framtid tillfyllestgörande lönereglering,
utan var fast mer endast uttrycket för en önskan bland samtlig personal,
att dyrtidstillägget under en eller annan form måtte komma äfven dem, som
hade bostad in natura till del, ett förhållande, som framträder med full
tydlighet, om man tager i betraktande att Eders Kungi. Maj:t redan år 1900
framlade proposition om 20 % dyrtidstillägg, hvilket tillsamman med arfvode
och inkvartering sersättning öfver stig er de af 1902 års kommitté nu
föreslagna beloppen för ett icke oväsentligt antal tjänstemän.
Då en lönereglering i egentlig mening nu är ifrågasatt och 1902 års
kommittéförslag skulle kunna gifva anledning till missuppfattning beträffande
de förhoppningar personalen anser sig hafva skäl att fästa vid denna
reglering, hafva 111, IV och V distriktens tjänstemannaföreningar samt
de lägre tjänstemännens vid statens järnvägar förening ansett sig böra i
underdånighet låta komma till Eders Kungl. Maj:ts kännedom:
att tjänstemännens flertal icke deltog i ombudsvalen år 1902,
att nyssnämnda så kallade 1902 års redaktionskommittés förslagframlämnats
först ungefär fyra år efter kommitténs tillsättande
och utan att personalen före förslagets ingifvande fått tillfälle
att uttala sig därom,
7
att det, af skal som förut anförts, icke utgör ett sannt och verkligt Bil. A
uttryck för flertalets af personalen önskningar ifråga om en lönereglering
vid nuvarande tidpunkt,
att många* grupper af järn vägspersonalen direkt eller genom sina
föreningar inlämnat förslag till den af Eders Kungl. Maj:t tillsatta
löneregleringskommitten för statens järnvägar, hvilka förslag
däremot i allmänhet torde gifva tillförlitliga uttryck åt de inom
dessa grupper rådande önskemålen rörande den förestående aflöningsreformen.
På grund af hvad här ofvan anförts, och med tanke på den ogynnsamma
ekonomiska ställning, som statsbanetjänstemännen intaga och
fortfarande skulle komma att intaga i förhållande till jämnåriga tjänstemän
i motsvarande grader i andra statens verk, därest 1902 års redaktionskommittés
förslag blefve gällande, och utan att i öfrig! ingå på
några detaljfrågor beträffande lönebeloppens storlek för olika befattningar,
vilja III, IV och V distriktens tjänstemannaföreningar samt de lägre
tjänstemännens vid statens järnvägar förening inför Eders Kungl. Maj:t i
underdånighet hafva uttryckt den förhoppningen, att 1902 års redaktionskommittés
förslag icke måtte läggas till grund för den blifvande
löneregleringen och att de arfvoden, som nu komma att bestämmas,
under inga omständigheter måtte sättas lägre än de, som efter den senaste
löneregleringen tillkomma motsvarande funktionärer vid statens
öfriga kommunikationsverk, hvilken önskan icke torde kunna anses förmäten,
om man tager i betraktande järn vägstjänstens större ansvar
och inträdda prisstegringar, sedan lönerna vid post- och telegrafverken
reglerades.»
3:o) t. f. maskindirektören B. O. Ekmans och maskininspektoren K. L.
Nelsons skrifvelse till kommittén den 15 mars 1906 med öfverlämnande
af dels protokoll, hållet vid de tekniska tjänstemännens vid statens järnvägars
maskinafdelning sammanträde i Stockholm den 11 mars 1906,
dels ock följande vid sammanträdet godkända förslag till aflöningar för
nämnde tjänstemän:
Öfverdirektören för maskinafdelning en .............................................. kr.
jämte fri bostad med vedbrand. Ett ålderstillägg å 1,000
kr. efter 5 år.
Maskindirektör ......................................................................................... »
jämte fri bostad med vedbrand. Två ålderstillägg å 500 kr.
efter resp. 5 och 10 år.
9.000
Maskinafdel
ningen8
personal.
7.000
8
Revisions
kontorets
personal.
Kontroll
kontorets
personal.
Byrådirektör .........................................................................................■■■ kr. 7,500
Ålderstillägg lika med föregående.
Maskiningenjör..............................................
»
5,000
jämte fri bostad och vedbrand. Ålderstillägg lika med
föregående.
Byråingenjör ..................................................  »
5,o00
Ålderstillägg lika med föregående.
Maskininspektor och, verkmästare ......................
x>
3,500
jämte fri bostad med vedbrand eller inkvarteringsersättning.
Ålderstillägg lika med föregående.
Konstruktör ............................................................................................. )}
3,500
Ålderstillägg lika med föregående.
Underingenjör........................................................................................... »
2,400
jämte inkvarteringsersättning. Tre ålderstillägg å 300 kr.
efter resp. 3, 6 och 9 år.
Ritare i Styrelsen ..................................................................................
Ålderstillägg lika med underingenjör.
11.
Framställningar beträffande personal hos styrelsen.
4:o) Revisorn E. F. Ouchterlonys memorial till Järnvägsstyrelsen
den 21 april 1902 (bil. till styrelsens underdåniga utlåtande den 28 maj
1902 ang. lönereglering vid Statens järnvägar).
Hemställan:
att föreståndaren för Styrelsens revisionskontor måtte benämnas förste
revisor och erhålla aflöning till samma belopp, som kunde blifva
bestämdt för föreståndarna''för kammar-, statistiska och milkontoren
samt förste kontrollörerna å kontrollkontoret; samt
att bokhållarna å revisionskontoret måtte benämnas revisorer och
erhålla aflöning till samma belopp, som kunde blifva bestämdt
för revisorer inom andra förvaltande ämbetsverk.
5:o) Revisorn F. Hedströms skrifvelse till kommittén den 20 mars
1906 med enahanda framställning som under 4:o), första punkten.
6:o) M. A. L. Mathiesens m. fl. bokhållares ä kontrollkontoret framställning
till föreståndaren för kontrollkontoret (bil. till styrelsens underdåniga
utlåtande den 28 maj 1902);
9
att för bokhållarna å kontrollkontoret måtte inrättas ytterligare en Bil. i.
aflöningsklass å 300 kr.; samt
att desamma måtte erhålla benämningen 3:e kontrollör.
7:o) Föreståndarens för kontrollkontoret V. P. M. den 1 maj 1902
(öfverlämnad med styrelsens skrifvelse den 17 februari 1906):
att föreståndarens begynnelseaflöning- måtte höjas från 4,500 kr. till
5.000
kr. dära£ 3,500 kr. lön och 1,500 kr. tjänstgöringspenningar
eller 3,700 kr. lön och 1,300 kr. tjänstgöringspenningar;
att förste kontrollörernas begynnelseaflöning måtte höjas från 4,000
kr. till 4,500 kr. däraf 3,100 kr. lön och 1,400 kr. tjänstgöringspenningar
eller 3,300 kr. lön och 1,200 kr. tjänstgöringspenningar;
att kontrollörernas begynnelseaflöning måtte höjas från 3,000 kr. till
4.000
kr., däraf 2,700 kr. lön och 1,300 kr. tjänstgöringspenningar
eller 2,900 kr. lön och 1,100 kr. tjänstgöringspenningar;
att samtliga dessa tjänstemän måtte tilldelas två ålderstillägg å 500
kr. hvartdera efter resp. 5 och 10 års tjänst;
att såsom föreståndare för särskilda underafdelningar å kontrollkontoret
måtte anställas andra kontrollörer med antingen begynnelsearfvode
af 3,500 kr. jämte två ålderstillägg å 500 kr.
hvartdera, eller ock arfvode efter klass med lägst 2,700 kr. och
högst 3,900 kr. för hvilket sistnämnda fall skulle tillkomma
ersättning för arbete å öfvertid med högst 600 kr.;
att manliga bokhållare måtte tilldelas ytterligare en löneklass å. 300
kr. hvarigenom högsta arfvodet skulle uppgå till 3,300 kr.;
att lägsta arfvodet för manliga kontorsskrifvare skulle bestämmas till
1,200 kr.;
att kvinnliga bokhållarebefattningar med aflöning af lägst 1,500 kr.
och högst 2,100 kr. måtte inrättas; samt
att kvinnliga kontorsskrifvare måtte i arfvode erhålla lägst 960 kr.
och högst 1,800 kr.
8:o) R. Gillbergs m. fl. bokhållares och kontorsskrifvares vid kontrollkontoret
framställning till Generaldirektören den 16 mars 1906 (öfverlämnad
till kommittén):
att i ett blifvande förslag till nya lönestater måtte upptagas för manlig
bokhållare hos Järnvägsstyrelsen ett fast arfvode af lön och tjänstgöringspenningar,
3,500 kr., med två ålderstillägg å 500 kr.
hvartdera efter resp. 5 och 10 år samt för manlig kontorsskrifvare
10
Biljett- och
blankettkontorets
personal.
hos Järnvägsstyrelsen ett fast arfvode af lön och tjänstgöringspenningar,
2,500 kr., med tre ålderstillägg å 500 kr. hvartdera
efter resp. 5, 10 och 15 år;
att i förslaget måtte intagas den bestämmelsen, att tjänstehafvare,
som befordrats till högre grad, finge vid beräkning af ålderstillägg
räkna den tid till godo, under hvilken han i förut innehafd
befattning varit berättigad erhålla af lön, tjänstgöringspenningar
och ålderstillägg en sammanlagd inkomst, uppgående
till eller öfverstigande det för den senast tillträdda befattningen
fastställda begynnelsearfvodet; samt
att antalet kontrollörs- och bokhållarebefattningar å kontrollkontoret
måtte väsentligt ökas.
9:o) Föreståndarens för kontrollkontoret V. P. M. till Generaldirektören
den 27 juni 1906 (öfverlämnad till kommittén):
att förbättring i bokhållarnas och kontorsskrifvarnas löneförhållanden
måtte ske;
att, därest de i V. P. M. den 1 maj 1902 föreslagna arfvodena icke
ansåges riktigt afvägda, de fasta minimiarfvodena till byrådirektören
resp. förste kontrollörerna och kontrollörerna måtte bestämmas
att utgå med samma belopp som för styrelsens öfriga
byrådirektörer resp. kontorsföreståndare och notarier, och att
arfvode för andre kontrollör mätte sättas något lägre än kontrollörs;
samt
att kontorets vaktmästare måtte likställas med styrelsens öfriga
vaktmästare.
10:o) Förrådsförvaltareh L. Ljungbergs framställning till kommittén
den 16 november 1906:
att föreståndaren-för biljett- och blankettkontoret måtte, i likhet med
föreståndarna för postverkets frimärkesförråd och persedelförråd,
erhålla intendents titel och tjänstegrad i stället för förrådsförvaltares;
att
två aktuarie- eller kontrollörstjänöter inrättas, hvilkas innehafvare
skulle tjänstgöra såsom souschefer och arbetsledare, en
på biljettafdelningen: och en på blankettäfdelningen;
att nuvarande bokhållaretjänster till behöfligt antal måtte bibehållas;
att nuvarande kontorsskrifvaretjänster till behöfligt antal bibehölles;
att biljettryckaretjänster till-behöfligt antal måtte inrättas;
att nuvarande kontorsbiträdestjänster till behöfligt antal bibehölles;
11
att biljettryekarna måtte tilldelas en aflöning af lägst 1,200 och högst
1,800 kr. per år, förutom beklädnad in natura;
att kontorsbiträdena, hvilka hade att med aldrig svikande ordningssinne
utföra ett ansträngande arbete med att mottaga leveranserna
och biträda med granskningen af desamma, att inordna
samtliga tryckalster på sina respektive platser, att efter rekvisitionerna
framtaga do olika posterna, paketera och adressera dem
till respektive emottagare, upprätta förteckningar öfver alla från
kontoret utgående ilgodsförsändelser samt i öfrigt biträda med
öfriga göromål, måtte tilldelas en aflöning af lägst 1,080 och
högst 1,800 kr., förutom beklädnad in natura;
att den bland biljettryckarna, som tjänstgjorde som förman och ledde
arbetet i biljettryckeriet och närmast torde kunna jämföras med
en förste tryckare å ett boktryckeri, måtte tilldelas ett tilläggsarfvode
af 420 kr. årligen;
att den bland kontorsbiträdena, som tjänstgjorde som förman och ledde
arbetet i förrådslokalerna, måtte tilldelas ett tilläggsarfvode af
000 kr. årligen; samt
att tjänstgöringstiden måtte bestämmas till 7 timmar hvarje söckendag
för tjänstemännen och till 8 timmar hvarje söckendag flöden
öfriga personalen.
ll:o) H. Munktells m. fl. kontorsskrifvares och bokhållares vid Järnvägsstyrelsens
byråer och kontor framställning till kommittén den 1 november 19Ö6:
att styrelsens tjänstemän måtte tillerkännas samma förmåner i aflöningshänseende
som för motsvarande tjänstemän vid distrikten
påfordrats af de lägre tjänstemännens förening (senedan); samt
att, därest tilläggsarfvode (hyreshjälp) icke tilldelades styrelsens tjänstemän,
en däremot svarande arfvodesförhöjning i förhållande till
distriktstjänstemännens aflöning måtte för dem bestämmas.
12:o) Signe Kjellborgs m. fl. kvinnliga kontorsskrifvares underdåniga
framställning i mars 1903 (öfverlämnad af 1902 års löneregleringskommitté):
att maximiaflöningen måtte bestämmas till 1,800 kr., i likhet med
hvad som ägt rum före år 1898;
att minimiaflöningen måtte, likaledes i enlighet med förhållandena
före år 1898, bestämmas till 1,080 kr.; samt
att kvinnliga kontorsskrifvare måtte erhålla utsikt till befordran utöfver
kontorsskrif varegraden.
Järnvägsstyrelsen hade i underdånigt utlåtande den 14 september
Bil. A.
Bokhållare
och kontorsskrifvare.
Kvinnliga
kontors
skrifvare.
12
1903 hemställt, att framställningen icke måtte till annan åtgärd föranleda,
än att densamma öfverlämnades till 1902 års löneregleringskommitté,
hvarefter sökandena den 17 oktober 1903 afgifvit underdåniga
påminnelser och därvid hemställt, att åtminstone frågan om maxirniaflöningen
måtte göras till föremål för omedelbart afgörande.
13:o) Anna Dahlgrens m. fl. kvinnliga kontorsskrifvares vid Järnvägsstyrelsens
byråer och kontor framställning till kommittén den 31 mars 19Ö6:
att aflöningen för kvinnliga kontorsskrifvare måtte bestämmas till
minimum 1,200 kr. och maximum 2,100 kr.;
att uppflyttning i löneklass måtte ske sålunda, att 1,500 kr. erhölles
efter 3 års tjänstgöring, 1,800 kr. efter ytterligare 3 års tjänstgöring
samt slutligen 2,100 kr. efter ytterligare 3 års tjänstgöring;
samt
att i löneförslaget för år 1907 måtte intagas bestämmelser, som kunde
verka till utjämnande af den ofördelaktiga ställning, hvari en
del äldre af sökandena skulle, vid bifall till framställningen ifråga,
komma i jämförelse med deras yngre kamrater.
Vaktmästare. 14:o) A. W. Anderssons m. fl. vaktmästares i Järnvägsstyrelsen framställning
till kommittén den 15 mars 1906:
att aflöningen måtte bestämmas, för förste vaktmästare till 1,500 kr.
samt för öfriga vaktmästare till minimum 900 kr. och maximum
1,200 kr., jämte fri bostad äfvensom i likhet med (öfrig betjäning,
fri läkarevård och medicin; samt
att maximiarfvodet måtte uppnås efter 8 års tjänst.
III.
Framställningar beträffande personal vid distrikten.
A. Framställningar, gemensamma för olika nfdclningars personal.
Baa- och
15:o) Ban- och maskiningenjörs/''öreningens framställning till Järnvägs
maakimngen-
styrelser) den 23 februari 1906 (öfverlämnad af styrelsen den 5 mars 1906):
jörer.
J
\
J
/
13
att ban- och maskiningenjörer måtte i aflöningshänseencle likställas
med trafikinspektörer.
16:o) V distriktets tjänstemannaförenings framställning till kommittén
den 6 april 1906:
att »kommittén ville beakta behofvet för femte distriktets personal
af någon ersättning utöfver den, som betingas af jämförelsen
emellan prisen på bostäder och förnödenheter på skilda platser,
samt i sitt förslag till reglering af löneförhållandena vid järnvägsstaten
bibehålla den särskilda aflöningsförbättring, som för
närvarande ntgår till på ordinarie stat varande personal vid femte
distriktet».
17:o) Stationsskrifvaren S. Santessons, för 13:o sektionens medlemmar
af de lägre tjänstemännens vid statens järnvägar förening, vid kommitténs
sammanträde den 23 oktober 1906 inlämnade framställning:
att det vid V distriktet utgående kallortstillägget fortfarande finge
utgå.
18:o) Stationsinspektoren J. W. Sörmans in. fl. befattningshafvares
ä linjen Storlien—Dufed framställning till Järnvägsstyrelsen i december
1905
(öfverlämnad af styrelsen den 17 februari 1906.):
att sökandena måtte komma i åtnjutande af s. k. kallortstillägg.
19:o) T. f. stationsinspektoren P. A. Landbergs in. fl. befattningshafvares
ä samma linje framställning till Järnvägsstyrelsen den 9 oktober
1906
(öfverlämnad af styrelsen den 26 oktober 1906):
att sökandena måtte, i likhet med hvad som tillerkänts den extra ordinarie
personalen, tilldelas ett lönetillägg (kallortstillägg) med
10 kr. i månaden.
Tillstyrkt af distriktschefen vid IV distriktet.
20:o) B. Sohrnes in. fl. såsom representanter för de lägre tjänstemännens
vid statens järnvägar förening, framställning till kommittén den 18 mars
1906 (föreningen omfattar: stationsinspektorer å 3, 4 och 5 klassens
stationer, byråassistenter, underinspektörer, expeditionsföreståndare, underingenjörer,
ritare, bokhållare, telegrafister, förste stationsskrifvare, manliga
kontorsskrifvare, stationsskrifvare och kvinnliga kontorsskrifvare):
att för nedannämnda befattningar fasta arfvoden måtte bestämmas
på följande sätt:
Bil. A.
V distriktets
personal.
I
Befattningshafvare
å linjen
Storlien —
Dufed.
De lägre
tjänstemännens
vid
statens
järnvägar
förening.
14
för
5)
))
»
byråassistent................ .....................
expeditionsföreståndare...................
underinspektör ...................................
stationsinspektor å 3:e kl. station
» 3,000—3,900
kr. 3,000—4,200
» 3,000—3,900
» 2,700—3,600
» 2,400—3,300
»
)> 4:e »
»
))
))
nnderingenjör och ritare ................
bokhållare...........................................
förste stationsskrifvare ...................
stationsinspektor å 5:e kl. station
telegrafist.............................................
manlig kontorsskrifvare ..................
stationsskrifvare .................................
kvinnlig bokhållare............................
j » 2,400—3,300
| » 1,800—3,000
3> 1,800—2,400
» 1,200-1,800;
» 2,400—3,300
» 1,800—3,000
» kontorsskrifvare
att lönerna för de ordinarie tjänstemännen måtte höjas hvart tredje
år med 300 kr.; samt
att utöfver nämnda fasta arfvoden måtte utgå tilläggsarfvoden —
olika å olika orter.
Såsom allmänna önskemål framhålles särskildt:
att arfvode, som tillkomme vid statens järnvägar anställd tjänsteman,
måtte, med upphäfvande af fördelningen i fasta och klassarfvoden,
utgå enligt reglering, hvilken af Riksdagen godkänts
med afseende å begynnelsearfvoden, tiden för inträdande förhöjningar
och maximiarfvoden;
att olikheten i aflöningsbestämmelser mellan styrelsens och distriktens
personal måtte bortfalla;
att aflöningsformernas antal måtte reduceras och beträffande tjänstemännen
om möjligt inskränkas till endast tvenne former — förslagsvis
benämnda fast arfvode och tilläggsarfvode — att fördelas
enligt af sökandena angifna grunder;
att genomsnittshöjningen i lönerna icke måtte understiga 40 procent;
att begynnelsearfvodena icke måtte sättas lägre, än att tjänstemännen
blefve i stånd att vid lämplig ålder bilda familj, och att tiden
för löneförhöjningarna måtte bestämmas med möjligaste hänsyn
till den naturliga stegring i lefnadskostnader, som inträdde på
grund af familjens tillväxt;
att arfvodena för tjänstemännen icke måtte blifva lägre än vid postoch
telegrafverken utan, med hänsyn till järn vägstjänstens större
15
ansvar och inträdda prisstegringar sedan lönerna vid post- och Bil. A.
telegrafverken reglerades, snarare högre;
att befordran till högre eller ansvarsfullare befattning icke under några
förhållanden måtte bereda den befordrade ekonomisk förlust; samt
att den blifvande regleringen omedelbart måtte helt och hållet träda
i kraft och ålderstilläggen vid öfvergången till den nya staten
beräknas i förhållande till hela den föregående tjänstetiden i ordinarie
befattning.
21:o) Stationsskrifvaren B. Sohrnes och förste stationsskrifvaren G.
Hultmans, såsom representanter för samma förening, framställning vid kommitténs
sammanträde den 22 oktober 1906, därvid ifrågasattes, huruvida
icke föreningens''förslag vore för knappt tilltaget, samt hemställdes:
att vid afgifvande af förslag till öfvergångsbestämmelser till ny stat
måtte tagas i betraktande, att före år 1898 bland tjänstemannaaspiranter
med betyg till sjunde klassen vid allmänt läroverk
en del direkt antagits till tjänstemän, under det andra först antagits
till ordinarie kontorsbiträden, och att dessa båda kategorier
torde böra likställas i aflöningshänseende;
att. därest felräkningspenningar ansåges böra utgå, sådana måtte
beräknas äfven för uppbörd från de vid en station anslutande
in- och utländska järnvägar; samt
att likställighet med betjänte måtte utverkas för tjänstemännen beträffande
fri läkarevård och medicin.
22:o) Anna W allins in. fl. kvinnliga kontorsskrifvares vid distrikten Kvinnliga könframställning
till kommittén den 12 mars 1906:
torssknfv»re.
att aflöningen för kvinnliga kontorsskrifvare vid distrikten måtte
sättas till lägst 1,200 och högst 1,800 kronor.
23:o) P. A. Lindlis m. fl., för järnvägspersonalförbundet, framställning
Betjente,
till Järnvägsstyrelsen den 14 april 1902 (bilagd styrelsens underdåniga
utlåtande den 28 maj 1902):
ätt aflöningen för nedannämnda betjänte måtte bestämmas till följande
belopp:
för kontorsbiträde ............ minimum 840 kr. maximum 1,200 kr.
J>
stationskarlsförman ...
»
900
»
»
1,200
1>
stationskarl.................
660
X>
900
»
kontorsvakt.................
v
540
)>
660
»
vagnsmörj are ............
660
»
»
960
16
för vagnputsare, pumpare,
lokomotivputsare och
kolvakter....................... minimum 660 kr. maximum 900 kr.
» banvakter..................... »
600 »
*
840 »;
att tiden för uppflyttning i högre löneklass ställdes så, att högsta
lön erhölles, åt kontorsbiträde, stationskarl, vagnsmörj are, lokomotiv-
och vagnputsare, pumpare, kolvakt och banvakt efter 10 år,
för stationskarlsförman efter 6 år samt af kontorsvakt efter 5 år;
att ifrågavarande betjänte tilldelades bostad in natura, utgörande 2
rum och kök för kontorsbiträde och stationskarlsförman samt 1
rum och kök för öfrig personal, eller, därest dylik bostad icke
kunde beredas, hyresbidrag å 20 procent å arfvodet;
att beklädnad in natura eller beklädnadsersättning till belopp af 120
kr. per år måtte tillkomma samtliga ofvannämnda befattningshafvare;
att
ett ålderstillägg å 300 kr. måtte efter 20 års väl vitsordad tjänst''»■öriim
kunna tilldelas kontorsbiträde och stationskarlsförman,
som dessförinnan ej erhållit befordran till högre grad; samt
att alla tjänster måtte anslås till ansökning lediga.
24:o) Representanters för organisationer bland statsbanornas betjäningspersonal
underdåniga framställning den 9 januari 1906 (öfverlämnad till
kommittén den 5 mars 1906):
att, oberoende af om dyrtidstillägg åtnjötos eller en extra löneförhöjning
erhållits, ett lönetillägg af 180 kr. per år måtte tillerkännas
alla de af statsbanepersonalen, hvilka enligt då gällande
stat åtnjöte ett årligt arfvode af 1,200 kr. eller därunder; samt
att ifrågavarande lönetillägg måtte utgå från och med år 1906 intill
dess den afsedda löneregleringen genomförts.
Järnvägsstyrelsen hade i afgifvet yttrande den 17 februari 1906
hemställt, att framställningen icke skulle till någon annan åtgärd föranleda,
än att densamma öfverlämnades till kommittén.
25:o) Svenska Järnvägsmannaförbundets framställning till kommittén
den 15 maj 1906:
a) att aflöningarna måtte fastställas enligt följande:
17
»Förslag till ny lunestat för betjänte vid statens järnvägar.
Befattning
Grupp
Lägsta
Högsta
Beklädnad
N:0
L
C) n
Banvakt ......................................................
Stationskarl..................................................
Kolvakt.........................................................
Pumpare ....................................................
i Vagnputsarc...................................................
Lokputsare ...................................................
Portvakt vid mindre stationer...........................
| Vagnsmörjare ................................................
1
840
1,200
All personal erlialler full-
Kvinnligt kontorsbiträde ................................
ständiga uniform spersed-
Vaktmästare .................................................
lar in natura eller be-
Portvakt 1 kl. stationer o. verkstad ..................
Stationskarlsförman ........................................
Packmästare.................................................
Manligt kontorsbiträde....................................i
Eldare .........................................................
Banmästare...................................................
Vagnförman..................................................j
Material vakt................................................
Maskinist......................................................
Trädgårdsmästare ..........................................1
; 2
1,080
1,500
kliidnadscrsättning till visst
ärligt belopp, således äfven
de, hvilka för närvarande
icke åtnjuta sådan.
Stationsmästare .............................................
Öfverkonduktör och konduktör ........................1
3
1,200
1,800
Öfverbanmästare.............................................
Lokförare......................................................
! 4
1,500
2,100
Vagnmästare ...............................................i
5
1,500
2,400
Lokmästare..................................................1
6
1,800
2,700
3
18
Bostad in natura eller inkvarteringsersättning.
Anm.
Att förmånen af fri bostad eller mot denna förmån svarande hyres-
All personal tillhoran de grupp
bidrag må få bibehållas och anses tillhöra lönen.
N-.o 1, som icke efter 15
Att personal tillhörande grupp N:o 1 med undantag af kvinnligt kon-
års tjänst erhållit beford-
torsbiträde må omedelbart efter anställning på ordinarie stat erhålla hus-
rån, må erhålla ett löne-
rum in natura bestående af 1 rum och kök jämte vedbrand, samt per-
tillägg af 180 kronor pr.
sonal tillhörande grupp N:o 2 likaledes efter anställning eller befordran
år.
till nämnda befattningar erhålla husrum in natura, bestående af 2 rum
Att hvarje löneklass göres
och kök jämto vedbrand i statens egna eller af staten förhyrda lägen-
120 kr. högre än före-
heter; och detta oberoende om personen i fråga är gift eller ogift.
gående och att högsta lön
Att för den personal, som icke åtnjuter bostad in natura eller är
crhålles efter åtta (8) år
stationerad på plats där lampliga bostäder icke kunna erhållas för det
ordinarie hyresbidraget, ett extra hyresbidrag till ett belopp motsvarande
| skillnaden mellan det erhållna hyresbidraget och hyrornas medelpris på
platsen måtte erhållas; detta exta hyresbidrag anses icke tillhöra lönen.»
i hvarje befattning.
b) att minimilön för personalen i grupp n:r 1 måtte sättas 120 kr.
högre, d. v. s. till 9G0 kr. per år för den personal, som hade
sin tjänstgöring vid någon af följande stationer eller linjer:
Stockholms samtliga stationer, Liljeholmen, Carlberg, Tomteboda,
Norrtull, Albano och Värtan samt mellanliggande linjer
äfvensom Göteborg och Malmö och möjligtvis öfriga större
stationer, där lefnadskostnaderna ställde sig ungefär lika, samt
linjer och stationer från och med Bräcke och norrut;
att det hittills utgående kallortstillägget måtte få utgå efter följande
grunder: linjen från och med Bräcke till Hjärpen samt
från Bräcke till Långsele med 5 kr.; från och med Hjärpen
till och med Storlien samt från och med Långsele till Polcirkeln
med 10 kr.; från och med Polcirkeln till och med
Malmberget och Koskullskulle med 15 kr.; från Gellivare till
Kiruna med 20 kr.; från och med Kiruna till Abisko med 25
kr.; samt från och med Abisko till och med Riksgränsen med
30 kr., allt per månad; samt
att all personal måtte erhålla beklädnad in natura eller beklädnadsersättning.
19
26:o) Lokomotivputsaren O. Winbergs m. fl., för Svenska Järnvägsmannaförbundet,
framställning till kommittén vid sammanträde den 22
oktober 1906:
att någon hänsyn icke under nuvarande förhållanden måtte tagas
till den år 1902 beslutade petition i lönefrågan;
att vid öfvergången till den nya arfvodesstaten hvar och en måtte
uppflyttas i den löneklass, hvartill han efter sin tjänstetid vore
berättigad, om den nya staten varit gällande, då han antogs i
ordinarie befattning;
att, därest det särskilda arfvode, som tilldelats brovakt och vakt
vid fast signal komme att bortfalla, tjänstetiden för dessa nedsattes
till högst 8 timmar per dag; samt
att i öfrigt arbetstiden nedsattes för växlare och spårväxlare å större
bangårdar samt lokomotivputsare till 8 timmar per dag och för
den andra linjepersonalen till högst 9 timmar per dag.
27:o) Kontorsbiträdet P. Pehrssons m. fl., på kontorsbiträdeskärens
vid statens järnvägar vägnar, framställning den 23 januari 1905 till
1902 års löneregleringskommitté (öfverlämnad af kommittén):
att. fasta arfvodet för kontorsbiträden måtte bestämmas till lägst 840
och högst 1,500 kr.; samt
att uppflyttning i löneklass måtte ske så, att högsta arfvodet, 1,500
kr., erhölles efter 12 års tjänst såsom kontorsbiträde.
28:o) P. Pehrssons m. fl., för Sveriges statsbanors kontorsbiträdesförbunds
styrelse, framställning till kommittén den 3 april 1906:
att arfvodet för kontorsbiträden måtte utgå med lägst 1,080 och
högst 1,800 kr.;
att uppflyttning i de olika löneklasserna måtte ordnas så, att högsta
lönen, 1,800 kr., måtte erhållas efter 10 års tjänst såsom kontorsbiträde
;
att förutom ofvannämnda lön kontant beklädnadsersättning till skäligt
belopp måtte erhållas; samt
att vidare såsom löneförmån, för såväl vid distrikten som vid Järnvägsstyrelsen
anställda kontorsbiträden, måtte tillgodonjutas bostad,
bestående af 2 rum och kök samt vedbrand eller ersättning
för dessa naturaförmåner med 20 till 40 procent af kontanta
lönen, beroende på de olika orternas bostadsförhållanden
och hyrespriser.
Bil. A.
Kontors
biträden.
20
Maskinister.
Portvakter.
Vaktmästare.
29:o) Kontorsbiträdet P. Pehrssons, för samma förbund, muntliga
framställning till kommittén den 22 oktober 1906:
att hänsyn ej måtte tagas till det år 1902 beslutade löneförslaget;
att i den öfvergångsstat, som kunde komma att fastställas, måtte
bestämmas, att do nya lönerna genast skulle få tillträdas och
personalen således inräkna de tjänsteår, som redan intjänats genom
tidigare arbete i statens järnvägars tjänst; samt
att den för närvarande utgående beklädnaden in natura måtte utbytas
mot kontant ersättning.
30:o) K. M. Alms in. fl. maskinisters framställning till järnvägsstyrelsen
den 30 december 1905 (öfverlämnad till kommittén):
att begynnelselönen för maskinister bestämdes till 1,080 kr. och
maximilönen till 1,500 kr., jämte fri bostad; samt
att maskinister måtte medgifvas beklädnad in natura.
31:o) Kommitterades för -portvakter vid statens järnvägar framställning
till kommittén i april 1906:
att aflöningen för portvakter måtte utgå efter följande grunder:
för I klass stationer ock verkstad
för stationer af andra klasser
begynnelsearfvode 900 kr. begynnelsearfvode.........
900 kr.
efter
2
år............... 1,200
»
efter
2
år....................... 1,100
»
»
3
»
............... 1,500
»
»
3
»
1,300
»
»
5
:»
............... 1,800
»
»
5
»
1,500
»
jämte bostad in natura, 2 rum och kök, vid I kl. stationer och
verkstad samt 1 rum och kök för II klass stationer äfvensom
uniformspersedlar efter gällande grunder.
32:o) Sven Alinders m. fl. vaktmästares vid distrikten framställning
till kommittén, inkommen den 2 april 1906:
att arfvodet till vaktmästare vid statens järnvägars distrikt måtte
bestämmas till minimum 900 kr. och maximum 1,200 kr. jämte
fri bostad; samt
att maximiarfvodet måtte uppnås efter 8 års ordinarie tjänst.
21
B. Öfriga framställningar.
1. Administrativa af delningen.
33:o) Distriktssekreteraren A. 0. Anderssons framställning till Järnvägsstyrelsen
den 11 oktober 1904 (öfverlämnad af styrelsen den 17
februari 1906):
att distriktssekreterama måtte tilldelas bostad in natura.
Ansökningen bär förordats af distriktscliefen vid III distriktet, hvaremot
I, II, IV och V distriktsforvaltningarna afstyrkt framställningen
men förordat förbättrade aflöningsvillkor för distriktssekreterama.
34:o) L. H. Gyllenhaals m. fl. distriktssekreterares framställning till
kommittén i april 1906:
att distriktssekreterama måtte i det blifvande förslaget till aflöningsreglemente
erhålla full likställighet med ban- och maskiningenjörer
samt trafikinspektörer antingen på det sätt, att äfven distriktssekreterarna
förklarades berättigade till fri bostad eller ock så,
att deras arfvode fastställdes till så mycket högre belopp, att
detsamma, jämte hyresbidrag, sammanlagdt motsvarade sagda
tjänstemäns aflöningsförmåner. I detta senare afseende föreslogs,
att distriktssekreterarnas löner måtte fastställas till samma belopp,
som komme att bestämmas för byrådirektörer, hvilkas tjänstgöringvore
af ungefär enahanda art som distriktssekreterarnas.
35:o) Kontor sskrifvarnas ä distriktskassorna (kassakontrollanter) framställning
till Järnvägsstyrelsen i april 1906 (öfverlämnad till kommittén)
samt i skrifvelse till kommittén i juli 1906 gjorda närmare utveckling
af berörda framställning:
att å hvarje distriktskassa måtte inrättas eu högre befattning än
kontorsskrifvarebefattning med aflöning till samma belopp som
för bokhållare vid distrikten; samt
att vikariatsersättning för distriktskassör måtte bestämmas att utgå
med 5 kr. per dag.
2. B anafdelning en.
36:o) Statens järnvägars ban- och maskiningenjörs^förenings framställning
till Järnvägsstyrelsen den 30 november i905 enligt beslut vid
föreningens sammanträde den 15 oktober 1904 (öfverlämnad af styrelsen
den 17 februari 1906):
Bil. A.
Distrikts
sekreterare.
Kassa
kontrollanter.
Banperso
nalen.
22
att a, baningenjörernas expeditioner måtte anställas tekniskt bildade
biträden (för Indika likväl ej med nödvändighet borde fordras
examen från tekniska högskolan) i stället för öfverbanmästama;
att dessa biträden måtte erhålla i aflöning lägst 1,800 kr. och
högst 2,400 kr.; samt
att öfverbanmästama måtte placeras såsom befälhafvare å mera svårskötta
banmästareafdelningar.
Därjämte ifrågasattes, att några af de å bandirektörsexpeditionerna
anställda ritarna eller underingenjörerna kunde öfverflyttas till baningenjörsexpeditionerna.
Distriktsförvaltningen vid V distriktet hade i yttrande
den 24 tebruari 1905 gjort gällande, att åsyftad lättnad i baningenjörernas
åligganden bäst torde vinnas genom reglering af bansektionernas
längd.
Bandirektörerna vid statens järnvägar hafva, enligt protokoll vid
sammanträde den 8 juni 1906 afstyrkt anställande af dylika tekniskt
bildade biträden samt tillstyrkt, att öfverbanmästare bibehålies vid nuvarande
göromål och att å bandirektörsexpeditionerna anställdes e. o. tjänstemän
med i möjligaste mån fullständig utbildning för b aningen jör stjänst.
37:o) Baningenjörers m. 11. befattningsliafvares vid statens järnvägar
framställning enligt protokoll, hållet vid sammanträde den 11 februari
1906 i Stockholm:
att följande löner borde bestämmas för tjänstemän och betjänte vid
banafdelningen, nämligen för:
baniugenjör...............
... lägst
4,000
kr. högst
5.000
3.000
kr
underingenjör .........
»
2,100
)'')
)>
))
öfverbanmästare......
))
1,500
j)
»
2,400
''))
bostad
nattbanmästare.........
»
960
))
»
1,200
»
(befattningen an-
banmästare och......
trädgårdsmästare ...
: p
1,080
»
))
1,800
»
sågs lämpligast
böra indragas.)
banvakt......................
:»
660
»
900
samt
att en del tjänsteinnehafvare, i anledning af dyrare lefnadslorhållanden
å vissa order, borde, enligt järnvägsstyrelsens bepröfvande,
kunna tilldelas ett extra lönetillägg, för banvakt högst 120 kr.
och för banmästare högst 300 kr.;
att kallortstillägget borde utgå med minst 10 kr. i månaden; samt
att öfvergången till den nya lönestaten ordnades så, att löneregleringen
blefve fullt effektiv så snart som möjligt.
23
38:o) Carl Johnssons m. fl. öfverbanmästares framställning till kommittén
den 7 februari 1906:
att öfverbanmästama måtte kunna erhålla högsta aflöning i samma
löneklass, som i nu gällande aflöningsreglemente vore bestämd
för lokomotivmästare och vagnmästare eller 2,400 kr. för år.
39:o) Trädgårdsdirektören Agathon Sundius’ framställning rörande
träde]ärdsmästama till Järnvägsstyrelsen den 14 december 1905 (af styrelsen
öfverlämnad den 17 februari 1906):
att trädgårdsmästarna måtte erhålla begynnelsearfvode af 1,000 kr.
och högsta arfvode af 1,800 kr. med bibehållande af bostad in
natura, boställs jord samt resetraktamentsersättning af kr. 3: 50
per dag.
40:o) Trädgårdsmästaren T. P>. Malmstens framställning till kommittén
den 20 mars 1906:
att aflöningen för trädgårdsmästare måtte sättas till lägst 1,080 kr.
och högst 2,100 kr., att erhållas efter 10 års tjänst.
41 :o) Svenska statsbanornas banmästareförenings underdåniga framställning
den 23 november 1901 samt närmare utveckling däraf i skrifvelse
till Järnvägsstyrelsen den 19 april 1902:
att lägsta arfvodet för banmästare måtte bestämmas till 900 kr. och
högsta arfvodet till 1,500 kr.
I underdånigt utlåtande den 28 maj 1902 åberopade Järnvägsstyrelsen
sitt förslag i underdånigt utlåtande samma dag angående lönereglering
för statens järnvägar, därvid styrelsen för banmästarna föreslagit
arfvode af lägst 840 kr. och högst 1,200 kr.
42:o) Sveriges statsbanors banmästareförenings framställning den 18
december 1904 (af föreningen öfverlämnad till Järnvägsstatens löueregleringskommitté
med skrifvelse den 24 februari 1906):
att banmästarna »förunnas det rum gent emot jämbördige vederlikar
såsom i åtföljande tabell visas, hvartill befälets fordringar och
vår tjänstgöringsskyldighet berättiga oss, så att vi i lönegrad
ej komma under här andragna befattningar inom öfriga afdelningar,
hvartill vi tro oss vara och enligt lämnade uppgifter ha
rätt att anses jämbördiga;
att såsom nu tillämpas för trafikafdelningens personal vid l:a, 2:a
och 3:e kl. stationer, någon mera ersättning kan erhållas af de
Sil• A.
Öfver hallmästare.
Trädgårds
mästare.
Banmästare.
24
hallmästare, som å sin afdelning ha sådan station, så att nuvarande
missförhållande måtte för oss blifva riittadt till det allmännas,
till våra öfverordnades och till vår egen fördel.»
Den ofvan åberopade tabellen innehåller redogörelse beträffande
aflöningar vid Norges och Danmarks statsbanor och en del svenska enskilda
järnvägar för banmästare och med dem jämförlig personal. Enligt
tabellen utgör lägsta kontanta aflöningen för banmästare i Norge 1,200
kr., i Danmark (öfverbanmästare = sådana hvilka föra befäl öfver afdelning)
2,100 kr., vid Stockholm—Vesterås—Bergslagens järnvägar samt tre
andra enskilda järnvägar 960 kr., vid Stockholm—Saltsjöns järnväg
1,140 kr., vid Ystad—Eslöfs järnväg 900 kr. samt vid Bergslagernas
och två andra enskilda järnvägar 780 kr., samt högsta kontanta aflöningen
i Norge 1,950 kr., i Danmark 2,100 kr., vid Stockholm—Vesterås—
Bergslagens järnvägar och Stockholm—Rimbo—Norrtelje järnväg 1,350
kr., vid Stockholm—Saltsjöns järnväg 1,380 kr., vid Ystad—Eslöfs järnväg
1,300 kr., vid Upsala—Gefle—Oekelbo järnväg 1,080 kr., vid
Bergslagernas järnvägar och två andra enskilda järnvägar 1,200 kr.
samt vid Grängesberg—Oxelösunds järnväg 1,200 kr. Dessutom åtnjuta
enligt tabellen banmästare vid samtliga de däri angifna enskilda svenska
järnvägar bostad in natura eller hyresbidrag samt vid de flesta af
nämnda järnvägar jämväl beklädnad (ej vid Stockholm—Saltsjöns och
Ystad—Eslöfs järnvägar).
43:o Centralstyrelsens för Sveriges statsbanors banmästareförening
skrifvelse till kommittén den 31 augusti 1906, med protest mot järnvägsmannaförbundets
framställning under n:r 25 samt vidhållande af
baningenjörernas m. 11. framställning under n:r 37.
44:o) Banmastaren G. Petterssons i Örebro m. fl. muntliga framställning
till kommittén den 24 oktober 1906:
att banmästarna, med hänsyn till de af motsvarande grader bland
maskin- och trafikpersonalen fordrade löner samt i betraktande
af de på senare tider vid enskilda järnvägar träffade lönestater,
måtte jämställas med den personal, som upptoges under grupp
3 i järnvägsmannaförbundets förslag;
att banmästarna, med hänsyn till arbetets vikt och betydenhet, delades
i olika aflöningskl asser i öfverensstämmelse med hvad som
ägt rum beträffande den extra ordinarie personalen, exempelvis
3 klasser, eller ock att ett extra lönetillskott utöfver de angifna
lönesatserna tillerkändes innehafvarne af större och mera svårskötta
banmästarebefattningar; samt
25
att öfvergångsperioden till den blifvande nya lönestaten icke måtte
fastställas till så lång tid, som ägde ram vid 1898 års lönereglering,
utan att den ordinarie personalen, i likhet med den extra
ordinarie, måtte berättigas att räkna till godo de lefnads- och
tjänstår, som den intjänat å gamla staten.
45:o) A. D. Almqvists m. fl. natt b an in äs tares framställning till Järnvägsstyrelsen
af den 18 december 1904 (af styrelsen öfverlämnad den
17 februari 1906):
att nattbanmästarna måtte komma i åtnjutande af antingen dagtraktamente
vid tjänsteresor eller motsvarande milpenningar.
Distriktsförvaltningarna vid 1 och III distrikten hafva afstyrkt bifall
till framställningen, hvaremot förvaltningarna vid öfriga distrikt förordat
antingen dagtraktamente eller milpenningar för nattbanmästare.
46.-o) Banvaktsförmäns å A" distriktet framställning till kommittén på
grund af beslut vid möte den 4 mars 1906:
att banvaktsförman måtte i aflöningshänseende likställas med stationskarlsförman
eller, om detta ej kunde bifallas, att banvaktsförmännen
måtte i anseende till afföningen utgöra en medelgrupp
mellan banmästare och banvakt.
47 :o) E. Carlsons m. fl. banvakters d IV distriktet framställning till
Järnvägsstyrelsen af den 11 januari 1899 (af styrelsen öfverlämnad
den 17 februari 1906):
att samtliga banvakter å IV distriktet måtte tilldelas den för banvakter
då gällande högsta lön;
att vid tillsättandet af ordinarie banvakter å IV distriktet dessa, i
likhet med hvad förhållandet varit före den senaste löneregleringen,
måtte tilldelas den för banvakter fastställda högsta lön; samt
att ytterligare två ålderstillägg å 60 kr. hvartdera måtte tilldelas
banvakter å IV distriktet efter resp. 5 och 10 års tjänstgöring,
så att nämnda banvakters lön efter denna tid uppginge till 780 kr.
48:o) Styrelsens för statsbanornas banvaktsförening framställning till
kommittén den 16 februari 1906:
att den fasta aflöningen för banvakter måtte upptagas till 720 kr.
såsom minimilön och 1200 kr. såsom maximilön efter 10 års
tjänst.
49:o) t. f. byrådirektören E. R. L. Smitts m. fl. skrifvelse till kommittén
den 25 september 1906 med öfverlänmande af efterföljande förteckning
å de olika befattningshafvare, som borde i aflöningshänseende
jämnställas.
Bil. A
Banvakts
förmän.
Banvakter
4
26
Bana f delningen.
B a n a f d o 1 n i n g e n.
M as k in a f d e1nin g o n.
Trafikafdelningen.
Banvakt.
Lokomotivputsare.
V agnsmörj are (Vagnsyn are).
Pumpare.
Stationskarl.
Banvaktsförman.
Kontorsbiträdo.
Eldare.
Vagnförman.
Kontorsbiträdo.
StationskarlsfÖrman.
Packmästare.
Kontorsbiträde.
| Banmästare (2 klass).
Trädgårdsmästare.
Lokomotivföraro.
Konduktör.
Stationsmästare å 7:do klass
station.
| Öfverbanmästare.
j (Banmästare 1 klass).
j (Förändrad till ren expeditions-  och förrådstjänst.)
Lokomotivmästare.
Vagnmästare.
''
[
0
i
Stationsmästare a ö:te klass
station.
Öfvorkonduktör.
! Kontorsakrifvaro.
Kontorsskrifvaro.
Kontorsskrifvare.
Stationsskrifvare.
f
Bokhållare.
i
Bokhållare.
Bokhållare:
l:sto stationsskrifvare.
Stationsinspektor å 4:de och 5:te !
klass station.
i Underingenjör:
i Bitare. (Konstruktör.)
Underingenjör.
Bitare. (Konstruktör).
Underinspektör.
Stationsinspektor å 3:dje klass ;
station.
.
; Baningenjörsassistent.
(Nyupptagen befattning.)
Maskininspektor.
Vcrkstadsföreståndare.
V orkstadskamroraro.
i
Stationsinspektor å I :sta oeii 2:dra :
klass station.
B vråassistent.
''
! Baningenjör.
Maskiningenjör.
!
Tratikinspektör.
Bil. i.
3. Maskinafdelningen.
50:o) Verkstadskamreraren O. W. Ouchterlonys och förrådsförvaltaren
E. Setterbergs m. fl. framställning till Järnvägsstyrelsen den 25 april
1902 (bilagd styrelsens underdåniga utlåtande af den 28 maj 19021:
att verkstadskamrerarne och förrådsföryaltarne måtte i afseende å
aflöning likställas med maskiningenjörer.
Framställningen har förordats af samtliga maskindirektörer.
51:o) Bokhållaren K. U. Isbergs m. fl. bokhållares och kontorsskrifvares
vid distriktens maskinafdelning framställning till Järnvägsstyrelsen den 5
maj 1902 (bifogad styrelsens underdåniga utlåtande den 28 maj 1902):
att begynnelsearfvodet för kontorsskrifvare måtte bestämmas till
1,200 kr. och högsta arfvodet till 2,400 kr.;
att högsta arfvodet för bokhållare måtte bestämmas till 2,700 kr.:
att ett personligt lönetillägg å 300 kr. måtte tilldelas de bokhållare,
hvilka tjänstgjorde såsom kamrerare- eller förrådsförvaltareassistenter;
samt
att en förhöjning till närmast högre aflöningsklass måtte beviljas
hvar och en af sökandena, med rättighet för dem att för uppflyttning
från denna nya löneklass få tillgodoräkna sig de år,
de åtnjutit nu innehafvande aflöningsklass.
52:o) Bokhållaren A. Lindblads och kontorsskrifvaren C. F. Lahnhao-ens,
såsom representanter för de kamerala tjänstemännen vid maskinaf
delning en^ framställning till kommittén den 30 mars 1906 i anledning
af beslut vid möte i Stockholm den 11 i samma månad:
att de lägre kamerala tjänstemännen vid maskinafdelningen måtte
erhålla aflöning efter klass och klasserna bestämmas sålunda:
för kontorsskrifvare........................... 1,800
2,700 kr.
)> bokhållare.......................................... 2,400—3,300 » ;
att uppflyttningen från lägsta till högsta arfvode måtte ske genom
mellanliggande aflöningsklasser, af hvilka hvarje högre vore
300 kr. större än närmast föregående;
att beträffande kontorsskrifvare måtte bestämmas, att högsta arfvodet
erhölles efter 10 års tjänst, om begynnelsearfvodet vant
1.800 kr.;
Verkstadskamrerare.
Förr Ads fö ivaltare.
Bokhållare
och kontorsskrifvare.
28
Lokomotiv
mästare.
att till en bokhållare å hvarje verkstadskamrerare- eller förråd sförvaltarekontor
måtte utgå ett tilläggsarfvode af 300 kr.
per år;
att verkstadskamrerare och förråd slör valtare måtte i aflöningshäuseende
blifva likställda med maskiningenjörer;
att antingen inkvarteringsersättningen måtte höjas till att närmare
motsvara hvad med densamma åsyftades eller också att i stället
för denna måtte utgå en hyresersättning, motsvarande
normalhyran i de olika städerna för så stor bostadslägenhet som
enligt boställsstaten tilldelades vissa andra grupper af tjänstemän
i motsvarande grader vid statens järnvägar; samt
att beträffande öfvergången från nu gällande reglemente till det
nya, de tjänstemän, som vid nämnda öfvergång antoges eller
då innehade aflöning af 1,080 eller 1,200 kr., måtte erhålla
1,800 kr., under det att öfriga tjänstemän tilldelades ett arfvode,
som vore två löneklasser högre än det, till hvilket de vid
tiden för öfvergången vore berättigade enligt gällande reglemente;
dock att denna uppflyttning icke borde inverka hämmande
på den löneförhöjning, som skulle inträda närmast efter
öfvergången, utan borde en tjänsteman för första förhöjning
efter nya reglementet få tillgodoräkna sig den tid, han innehaft
sista löneklassen efter det gamla reglementet.
53:o) Lokomotivmästarne V. Backmans och F. Roos’ framställning till
Järnvägsstyrelsen den 14 oktober 1900 (bilagd styrelsens underdåniga
utlåtande den 28 maj 1902):
att lokomotivmästarna å distriktens hufvudstationer mätte komma
i åtnjutande al den aflöning, »som föregående aflöningsreglemente
föreskref» (för lokomotivförareförmän lägst 1,800 och högst
3,000 kr).
54:o) R. Söderströms m. fl. lokomotivmästares framställning till järnvägsstyrelsen
af år 1905 (af styrelsen öfverlämnad den 17 februari
1906), att lokomotivmästarna måtte uppflyttas i tjänstemannagrad.
55:o) R. Söderströms m. fl. lokomotivmästares framställning till kommittén
den 3 april 1906:
att lokomotivmästarna måtte åtminstone återfå de löneförmåner, som
ursprungligen varit lokomotivmästarne tillerkända.
29
56:o) Lokomotivmästaren R. Söderströms framställning till kommittén
vid sammanträde den 23 oktober 1906:
att de lokomotivmästare, som genom 1898 års lönereglering drabbats
af förlust i följd där af att de ända till 8 år lätt upprätthålla
förmansbefattning på förordnande, måtte vid tillämpningen af
nya lönereglementet uppflyttas i den lönegrad, hvartill de skulle
hafva varit berättigade, därest 1898 års »lönereduktion» icke
ägt rum.
57:o) C. W. Forsells och S. R. Alexandersons, å vagnmästarnes vid
statens järnvägar vägnar, framställning till kommittén den 30 mars 1906:
att aflöningen för vagnmästare måtte utgå med lägst 1,800 kr. och
högst 3,000 kr., hvilken senare löneklass skulle uppnås efter
en tjänstetid af 12 år;
att inkvarteringsersättningen måtte utgå efter en för hvart femte år
fastställd taxa, uppgjord efter de på de olika platserna rådande
hyreskostnaderna under nästföregående 5-årsperiod, dock så att
inkvarteringsersättningen i intet fall skulle utgå med mindre
belopp än 25 % af lönen; samt
att den löneförmån i form af beklädnad in natura, som nu vore
tilldelad vagnmästarne, måtte utgå i form af beklädnadsersättning.
58:o) Svenska statsbanornas lokomotivförare- och eldar eförenings framställning
till järnvägsstyrelsen den 12 maj 1902 (bilagd styrelsens
underdåniga utlåtande den 28 maj 1902):
att då hittills utgående dyrtidstillägg upphörde att utgå, hvarje
lokomotivförare och eldare, som förut åtnjutit dyrtidstillägg, måtte
uppflyttas en löneklass förutom den uppflyttning, hvartill eu
del af dem på grund af innehafd tjänsteålder vore i tur att
erhålla; samt
att vid en blifvande lönereglering måtte upptagas för lokomotivförare
såsom lägsta arfvode 1,200 kr. och högsta arfvode 2,100
kr. samt för eldare såsom lägsta arfvode 900 kr. och högsta
arfvode 1,200 kr.
59:o) Samma förenings underdåniga framställning den 14 september
1905 (öfverlämnad af 1902 års löneregleringskommitté):
Bil. i.
Vagn
mästare.
Lokomotivförare
och
eldare.
30
i fråga om den kontanta aflöningen för lokomotivförare och eldaro
samt uppflyttning i löneklass enahanda yrkande som här ofvan; och vidare
att ifrågavarande personal dessutom måtte erhålla milpenningar til!
minst nuvarande belopp samt därjämte tilldelas fullständig uniform
eller beklädnadsersättning; samt
att, då dyrtidstillägg upphörde att utgå, personalen måtte uppflyttas
i närmast högre löneklass, oafsedt om bestämda antalet år för
uppfattningen innehafts.
Samma framställning har direkt gjorts hos Järnvägsstyrelsen.
60:o) Lokomotivföraren Falks, för samma förening, muntliga framställning
till kommittén den 23 oktober 1906:
att, med hänsyn till den inträffade stegringen af lefnadskostnaderna,
lönerna måtte bestämmas utgå för eldare med lägst 1,080 kr.
och högst 1,500 kr. samt för lokomotivförare med lägst 1,500
kr. och högst 2,100 kr.;
att milpenningarna måtte höjas;
att vid öfvergången till ny lönestat personalen måtte få tillgodoräkna
sig den tid, som den tjänat på gamla staten; samt
att Norrlandspersonalen måtte liksom hittills tillerkännas kallortstillägg.
Material
vakter.
61:o) J. V. Betzbergs m. fl. materialvakters till kommittén den 18
maj 1906 inkomna framställning:
att aflöningen för materialvakter måtte utgå enligt följande grunder:
begynnelsearfvode ................................................ 1,200
kr.
efter 3 år................................................................ 1,500
»
» 3 »................................................................ 1,800
»
jämte bostad in natura om 2 rum och kök med ved enligt:
gällande grunder, att erhållas omedelbart efter anställandet,
samt beklädnad i enlighet med hvad hittills vore stadgadt.
62:o) J. V. Betzbergs jämte 27 andra materialvakters till kommittén
den 17 oktober 1906 inkomna skrifvelse med protest mot järnvägsmannaförbundets
förslag, i hvad det afsåge materialvakter.
63:o) Th. Bergqvists m. fl. vagnförmäns, å Vagnförmansföreningens
Vagn form än.
31
vid statens järnvägar vägnar, framställning till kommittén dono mars 1906 Bil. A.
enligt beslut vid årsmöte den 13 juli 1905:
att aflöningen för vagnförrnän måtte bestämmas till lägst 1,080
kr. och högst 1,800 kr.
öl:o) Vagnförmannen C. Erikssons i Sala närmare utveckling af sistberörda
framställning vid kommitténs sammanträde den 23 oktober 1906,
därvid tillika framhölls önskvärdheten däraf att vagnförmännens aflöning
höjdes så mycket, att skillnaden i aflöning mellan dem och vagnmästarne
icke blefve så stor som för närvarande.
65:o) Densammes skrifvelse till kommittén den 26 oktober 1906:
att de vagnförmän, som hade minst 8 man under sitt befäl, måtte,
utöfver fäst maximiarfvode af 1,800 kr., erhålla ett tilläggsarfvode
af 300 kr. per år.
66:o) 1). G. Garells m. fl., för centralstyrelsen för Sveriges statsbanors v»gu*mörj«re.
vagnsmörj ar eförening, framställning till kommittén den 20 februari 1906:
att för vagnsmörj are måtte fastställas en minimilön af 840 kr. och
en maximilön af 1,200 kr.; samt
att löueklassernas antal mellan lägsta och högsta lön måtte blifva
två, nämligen 960 och 1,080 kr. att erhållas efter resp. 2 å 3
tjänstår sålunda, att högsta lön utginge efter 10 års ordinarie
tjänst.
67 :o) N. J. Gemers m. fl. vagnsmörjares framställning till kommittén
den 15 augusti 1906:
att vagnsmörjaresysslan måtte aflönas något högre än de andra
sysslor, för hvilka föreslagits lika aflöning.
68:o) 1). G. Garells m. fl., för vagnsmörjareföreningen, framställning
till kommittén den 30 augusti 1906:
att de vagnsmörjare, som tjänstgjorde å station och innehade befattning
såsom vagntillsyningsmän, med samma skjddigheter och
ansvar som vagnförmän, måtte erhålla en minimilön af 960 kr.
och maximilön af 1,500 kr.; samt
att de vagnsmörjare, som efter 15 års oförvitlig tjänst icke erhållit
befordran, måtte tillerkännas ett lönetillägg af 180 kr. per år.
69:o) 1). G. Garells m. fl., för samma förening, framställning till
kommittén den 12 oktober 1906:
32
Vagn- och
stallpersonal.
att vagnsmörjare finge tillgodoräkna sig det antal tjänstår, lian
innehade, då det nya aflöningsreglementet trädde i kraft, så att
den, som innehade det antal tjänstår, som erfordrades för erhållande
af maximilön, skulle tilldelas denna, utan att behöfva
tjänstgöra ytterligare flera år för hvarje löneklass.
70:o) D. G. Carells, för samma förening, muntliga framställning till
kommittén den 23 oktober 1906:
att 1902 års förslag om vagnsmörjarnas aflöning måtte lämnas helt
åsido, enär detta förslag icke numera i följd af stegrade lefnadskostnader
kunde läggas till grund för den blifvande löneregleringen;
samt
att de vagnsmörjare, som icke tjänstgjorde såsom vagntillsyningsmän
å station, måtte, i liket med hvad ursprungligen tillämpats,
utföra tågtjänstgöring.
71:o) Vagnputsaren A. Sjöbloms m. fl., såsom representanter för
lokornotivputsare, vagnputsare och kolvakter, framställning till kommittén
i anledning af beslut vid möte den 8 mars 1906:
att lokomotiv- och vagnputsare samt kolvakter måtte erhålla såsom
begynnelseaflöning 720 kr. samt aflöningen efter 10 års tjänstgöring
uppgå till 1,200 kr.; samt
att nämnda befattningshafvare därjämte måtte erhålla bostad in
natura eller ersättning härför med 30 % utaf aflöningen äfvensom
beklädnad.
72:o) G. L. Björns m. fl. pumpares framställning den 7 september
1905 till öfverdirektören för maskinafdelningen (af styrelsen öfverlämnad
den 17 februari 1906):
att pumparna måtte erhålla antingen beklädnad in natura eventuellt
beklädnadsersättning eller, om detta icke kunde beviljas, förbättring
i lönevillkor.
73:o) Vagnsmörjaren A. Sjöbloms m. fl., för vagns- och stallpersonalen,
framställning till kommittén vid sammanträde den 23 oktober 1906:
att minimilönen för lokornotivputsare, vagnsmörjare och vagnputsare
måtte bestämmas till 840 kr. i stället för förut föreslagna 720
kr.; samt
att de af ifrågavarande personal, som efter 15 års ordinarie tjänst
icke åtnjutit befordran till befattning med högre lön än som
33
bestämts för denna personal, måtte tilldelas ett tilläggsarfvode Bil. A.
af 180 kr. per år.
74:o) Gustaf Tli. Lysanders skrifvelse till kommittén den 30 mars Ångfärje1906
med öfverlämnande af följande förslag till lönestat för personalen Per30nalend
statens järnvägars ängfärja:
Befälhafvare kr. 5,000. Två ålderstillägg å 500 kr. efter resp. 5
och 10 år; därjämte en krona för hvarje enkel resa.
l:e styrman och reservbefälhafvare kr. 3,000. Tre ålderstillägg
å 300 kr. efter resp. 3, 6 och 9 år. Tilläggsarfvode lika med
befälhafvare.
l:e maskinist kr. 3,000. ^Ålderstillägg lika med l:e styrman.
2:e styrman kr. 2,100. Ålderstillägg lika med l:e styrman.
2:e maskinist .............. lägst 2,100 kr., högst 3,000 kr.
3:e styrman .........
»
1,500
»
»
2,100
»
3:e maskinist ......
»
1,500
»
»
2,100
»
4:e maskinist .......
))
1,500
»
»
2,100
»
Förhandseldare ....
»
900
»
»
1,200
Rorgängare ..........
»
840
»
»
1,200
»
Timmerman .........
»
840
»
»
1,200
»
Ridare ...................
»
780
»
1,080
»
Matros...................
720
»
»
960
75:o) J. A. Malmbergs m. fl., k Sveriges lokomotivreparatörers vägnar, Lokomotivframställning
till kommittén den 28 mars 1906:
reparatörer.
att lokomotivreparatörerna måtte blifva uppförda å ordinarie stat
med en begynnelseaflöning af 900 kr. och en maximiaflöning af
1,800 kr.
4.
Trafikafdelning en.
76:o) Trafikinspektörernas hemställan enligt protokoll vid samman- Trafikmspekträde
i Stockholm den 20 februari 1906:
tövar.
att aflöningen för trafikinspektör måtte utgå enligt samma grunder
som för afdelningsföreståndare, och att aflöningen icke till någon
del måtte utgå under form af tilläggsarfvode.
Protokollet innehåller vidare förslag till aflöningar för trafikafdelningens
personal af lägre grad än trafikinspektör.
5
34
Stationsin
spektoTer.
Dessutom innefattar protokollet följande önskemal beträffande aflö
ningsförhållanden i allmänhet:
att löneförhöjningar och ålderstillägg måtte åtnjutas från och med
den månad, då föreskrifvet antal år uppnåtts, och icke efter
kalenderår eller beroende på om viss lön erhållits under årets
första månader;
att vid befordran till högre befattning äfven befattningshafvare med
fast arfvode måtte i fråga om ålderstillägg få tillgodoräkna sig
den tid innehafvande lönegrad innehafts;
att inkvarteringsersättning måtte utgå med olika procent på orter
med väsentligt olika lefnadsomkostnader men eljest lönerna
öfverallt vara lika i samma befattning och alltså tilläggsarfvoden
bortfalla;
att postarfvode och postbiträdesanslag matte bortfalla och i stället
ersättning utgå till statens järnvägar från postverket;
att notislösen m. fl. extra inkomster måtte bortfalla och icke heller
felräkningspenningar utgå med högre maximibelopp än 2 å 300
kr. per år och befattning;
att vid öfvergång till ny stat den, som genom extra inkomster, eller
på annat sätt förut åtnjutit högre förmåner, måtte fa åtnjuta
fyllnad så länge han kvarstode i befattningen; samt
att den endast vid statens järnvägar för tjänstemän gällande bestämmelsen
att dagtraktamente icke finge åtnjutas vid tjänsteresa af
kortare varaktighet än 12 timmar m. m. måtte ändras till öfverensstämmelse
med hvad vid andra kommunikationsverk och i
utlandet vore förhållandet.
77:o) Stationsinspektor sförening ens framställning till Järnvägsstyrelsen
den 9 december 1903 (af styrelsen öfverlämnad till kommittén jämte utlåtanden
från samtliga distriktsförvaltningar):
att särskild ersättning måtte beredas de stationsinspektorer, som
verkställde utbetalning af aflöning m. m. för maskinafdelningens
räkning.
78:o) Förnyad framställning till Järnvägsstyrelsen i samma ämne den
25 mars 1906 (af styrelsen den 3 april 1906 öfverlämnad till kommittén).
79:o) Carl Neumans m. fl., i egenskap af stationsinspektorernas förtroendenämnd,
framställning till kommittén den 26 mars 1906 åtföljd af,
35
bland annat, utdrag ur protokoll vid stationsinspektorernas allmänna Bil. A.
lönemöte i Stockholm den 19 februari 1906:
att aflöningarna måtte bestämmas på följande sätt:
Öfverinspektor (i Stockholm, Göteborg och Malmö) begynnelselön
4,500 kr.,
stationsinspektor
af
1 :a
klass
begynnelselön
4,000
kr.
»
)>
2:a
»
)>
3,500
)>
y>
»
3:e
»
»
3,000
»
jämte ett ålderstillägg å 500 kr. efter 5 år för hvar och en af
nämnda befattningar;
stationsinspektor af 4:e klass begynnelselön 2,400 kr., som efter
3 år kunde höjas med 300 kr. och efter 6 år med ytterligare
300 kr.;
att utom öfverinspektorsbefattningarne, stationsinspektorer endast
måtte finnas vid blifvande 1—4 klass stationer;
att nuvarande l:a klass stationerna vid Norrköping och Stockholms
norra måtte bibehållas i samma klass och dit uppflyttas alla
nuvarande 2:a klass stationer, hvarjämte 3:e klass stationerna
skulle uppflyttas till 2:a klass, 4:e klass stationerna till 3:e klass
och 5:e klass stationerna till 4:e klass;
att samtliga löner måtte beräknas med s. k. fast arfvode;
att inkvarteringen liksom hittills måtte utgå in natura;
att intjänadt ålderstillägg måtte åtnjutas från den dag, utnämningen
ägt rum, hvarvid äfven skulle medräknas den tid, som den befordrade
innehaft samma lön i lägre befattning;
att de nuvarande 5:e klass stationernas antal vid uppflyttningen
icke måtte förminskas;
att det s. k. kallortstillägget måtte fortfarande tilldelas personalen
å linjerna inom öfre Norrland; samt
att bostad in natura måtte i beskattningshänseende värderas efter i
orten gängse priser, dock icke till högre värde än nuvarande
20 % af det kontanta arfvodet.
80:o) Desammes skrifvelse till kommittén den 30 oktober 1906, med
framhållande att en snar och verklig löneförbättring vore af nöden, samt
att de föreslagna arfvodena vore beräknade med bibehållande därutöfver
af postarfvoden, felräkningspenningar, notispengar och provision för fraktkredit:
Hemställan:
att
löneförbättringen måtte få åtnjutas från 1907 års ingång.
36
Byrå
assistenter.
Underinspektörer,
expeditionsföreståndare
o. förste
stationsskrifvare.
81:o) G. Björklunds m. fl. byräassislenters framställning till kommittén
den 19 februari 1906:
att byråassistenter måtte erhålla minst samma aflöning, som kunde
komma att föreslås för stationsinspektorer å 2:a klassens station,
äfvensom tilldelas lika stor bostad som sistnämnda tjänstemän.
82:o) Underinspektörers, expeditionsföreståndares och förste stationsskrifvares
vid statens järnvägar framställning enligt protokoll vid möte i
Stockholm den 18 februari 1906:
att aflöningen måtte blifva för underinspektör och expeditionsföreståndare
3,000 kr. jämte tre ålderstillägg (å 300 kr.) efter
resp. 3, 6 och 9 år äfvensom bostad in natura eller inkvartering
af minst 20 procent af aflöningen, med beräkning dock
till den procent, som motsvarade bostadsprisen å tjänstgöringsorten,
och för förste stationsskrifvare 2,400 kr. jämte ålderstillägg
och inkvartering lika med underinspektör; samt
att tjänsteman måtte efter 25 ordinarie tjänstår vid Statens järnvägar
erhålla högsta lönegraden inom innehafvande befattning.
83:o) Expeditionsföreståndaren Hj. Bodachs m. fl. expeditionsföreståndares
äfvensom l:e stationsskrifvares framställning till kommittén i
februari 1906:
att expeditionsföreståndare och l:e stationsskrifvare måtte erhålla
bostad in natura eller ock att statens järnvägar vid eventuell
befordran till befattning å annan ort måtte öfvertaga fullgörandet
af deras förra hyresförbindelser från den tidpunkt den nya
befattningen tillträddes;
att den fastställda tidsterminen för uppflyttning i högre löneklass
eller åtnjutande af ålderstillägg måtte successivt tillämpas för
en hvar oberoende af om vid befordran den nya befattningens
lägsta årsarfvode vore lägre, lika med eller högre än det årsarfvode,
som uppburits i den föregående befattningen;
att hyresbidraget för den personal, som vore stationerad i Stockholm,
Göteborg och Malmö äfvensom andra orter med lika högt
uppdrifna bostadshyror, måtte höjas från 20 till 30 procent af
aflöningen, oafsedt ifrågasatt löneförhöjning;
att den nuvarande likställigheten i afseende å kontant aflöning emellan
expeditionsföreståndare och byråassistent icke måtte rubbas,
äfven om de förre erhölle bostad in natura; samt
37
att »felräkning,spenningar ej måtte betraktas som aflöningsförmån på
samma sätt, som den stora löneregleringskommittén af år 1896
— 1897» gjort.
84:o) V. Sandstens m. fl. stationsskrifvares skrifvelse till Järnvägsstyrelsen
den 26 maj 1902 (bilagd styrelsens underdåniga utlåtande den
28 maj 1902), däri uttalats följande önskemål:
att lägsta lönen för stationsskrifvare måtte utgå med 1,200 kr. och
högsta med 2,700 kr. utom inkvarteringsersättning;
att lönen måtte höjas efter tre års och högsta lönegraden inträda
efter 15 års oförvitlig tjänstgöring;
att beträffande löneförhöjningarna måtte iakttagas, att löntagare
finge tillgodoräkna sig den tid, som före den nya aflöningsstatens
trädande i kraft förflutit, sedan han först erhöll aflöning
efter 1,080 kr.; samt
att i fråga om löneförhöjningar efter klass och ålderstillägg tjänstemännen
skulle anses tillhöra grupper, af hvilka den sista skulle
omfatta alla tjänstemän med aflöning efter klass och den närmast
därofvan skulle utgöras af stationsinspektorer å 3:e klass
station, expeditionsföreståndare och underinspektörer, äfvensom
att tidpunkten då tjänsteman kunde komma i åtnjutande af de
i §§ 3 och 5 i aflöningsreglémentet angifna förhöjningar måtte
beräknas efter den tid, han tillträdt innehafvande tjänst eller
tjänst, tillhörande samma eller närmaste grupp.
85:o) Centralstyrelsens för Sveriges statsbanors öfver konduktör-, konduktör-
och packmästareförening framställning till Järnvägsstyrelsen den 31
december 1902 (bilagd styrelsens underdåniga utlåtande den 28 maj 1902):
att aflöningen för nämnda grupper af betjänte måtte bestämmas på
följande sätt:
för öfverkonduktörer och konduktörer:
begynnelsearfvode kr. 960,
efter att hafva innehaft nämnda lönegrad i 2 år kr. 1,080,
»
»
»
»
»
»
»
»
»
»
1,200,
»
»
»
»
»
»
»
5
»
»
1,500,
»
»
»
»
»
»
»
»
»
»
1,800,
för pachnästare:
begynnelsearfvode kr 840,
efter att
hafva
innehaft
nämnda
befattning i
2
år
kr.
960,
»
»
»
»
*
i»
»
5
»
»
1,080,
» »
»
»
»
» »
10
»
»
1,200;
Bil. A.
Stationsskrif
vare.
Ofverkonduktörer,
konduktörer
och
packmästare.
38
att, om packmästare vid befordran till konduktör förut innehade
löneklasserna 960, 1,080 eller 1,200 kr., lian därefter måtte
uppflyttas efter att hafva innehaft dessa löner i resp. 2 och 5
år; samt
att den nuvarande personalen måtte få tillgodoräkna sig de tjänstår
den hade enligt anförda förslag.
86:o) Statsbanornas konduktörsförenings särskilda framställningar till
Järnvägsstyrelsen i september 1905 (öfverlämnade af styrelsen den 17
februari 1906):
a)
att alla de konduktörer, som bakom sig både en oförvitlig tjän
stetid
och fört tåg, måtte komma i åtnjutande af befordran
till öfverkonduktör, »oafsedt om vederbörande uppnått högsta
lön eller ej»;
b)
att den, som varit packmästare i högst 5 år och i fortsättnin
gen
komme att sköta konduktörstj änst, också måtte erhålla
konduktörs befordran, liksom vid denna befordran måtte tillgodoräknas
lönen, så att löneförhöjning erhölles;
c)
att, för undvikande af beskattning af tågpersonalens milpenningar,
detta ord måtte utbytas mot resetraktamente, hvilket skulle
utgå enligt följande grunder:
1)
resetraktamente tillkommer öfverkonduktör, konduktör och
packmästare i förhållande till det. antal timmar en hvar tjänstgör
å tåg och utgår för tjänstgöring under dagen med
snäll-, person-, blandadt- och godståg med 12 öre per timme
samt 18 öre i timmen mellan kl. 6 e. m. och 6 f. m. Till
öfverkonduktör, konduktör eller packmästare, som tjänstgör
norr om Krylbo, utgår resetraktamente med 18 öre i timmen
om dagen och med 27 öre i timmen mellan kl. 6 e. m.
och 6 f. m.;
2)
tågtjänsten anses börja och sluta en half timme före tågs
afgång resp. efter tågs framkomst, för så vidt ej personalombyte
äger rum å tågs mellanstation, då tjänstgöringen
räknas till resp. från tågets ankomsttid vid vederbörande
station;
3)
tiden för tjänstgöringen beräknas efter tidtabellen med under
2) gjorda tillägg;
4)
vid uträkning af tjänstgöringstimmarna under en tjänstgöringsdag
beräknas Överskjutande halftimme som hel;
5)
då öfverkonduktör, konduktör eller packmästare afresa för
39
att hämta tåg eller tvärtom eller annorledes enligt order äro Bil. A.
i tjänsteresa, skola de erhålla samma resetraktamente som
under 1) angifvits.
87:o) Öfverkonduktören Nils Henricssons m. fl., för centralstyrelsen
för statsbanornas konduktörsförening, framställning till kommittén i anledning
af möte den 21 och 22 februari 1906:
att aflöningen måtte bestämmas på följande sätt:
för packmästare:
begynnelselön kr. 1,080;
efter 2 år i denna lönegrad kr. 1,200;
)->
3 » i sistnämnda lönegrad kr. 1,500;
för konduktörer och öfverkonduktörer:
begynnelselön kr. 1,200,
efter 3 år i denna lönegrad kr. 1,500;
»
5
» i
sistnämnda
lönegrad
1,800;
»
»
» i »
»
2,100;
att inkvarteringsersättning måtte utgå med 40 ^procent af den fasta
lönen i Stockholm, Göteborg, Malmö och Kiruna samt 30 procent
å öfriga platser eller, därest detta icke kunde bifallas, att
Järnvägsstyrelsen framdeles måtte utbetala det belopp föi hyra
och ved, som å de platser, där konduktörspersonal vore förlagd,
ansåges vara gängse; samt
att benämningen milpenningar måtte utbytas mot dagtraktamente.
Därjämte ifrågasättes, att packmästaregraden måtte bortfalla, samt
befordran ske direkt från stationskarl till konduktör.
88:o) Öfverkonduktören Nils Henricsons m. fl., för statsbanornas konduktörs
förening, muntliga framställning till kommittén den 23 oktober 1906:
att, därest milpengar fortfarande komme att utgå, desamma i betraktande
af de stegrade lefnadskostnaderna, måtte höjas och
utgå med 5 öre per mil beträffande snäll- och persontåg samt
8 öre beträffande godståg, allt för dagtjänst, samt att beloppen
för natt-tjänst måtte utgå med 7 resp. 10 öre, äfvensom natttjänstgöring
i afseende å beräknande af milpenningai matte
räknas från kl. 6 på kvällen till 6 på morgonen i stället för såsom
nu från kl. 11 på kvällen till 4 på morgonen; samt
att beklädnadsförmån måtte såsom hittills få utgå in natura och
icke såsom beklädnadsersättning, med iakttagande däraf att viss
tid måtte bestämmas för begagnandet af hvarje särskildt plagg.
40
Station smästare.
Stationskarlsförmän,
stationskarlar
och kontorsvakter.
89:o) Stationsmästarekårens framställning enligt protokoll vid sammanträde
i Mjölby den 12 februari 1906:
att arfvodena för stationsmästare måtte bestämmas på följande sätt:
vid 6:e kl.
station:
minim.
1,500 kr.
maxim.
2,100 kr.,
» 7:e »
»
»
1,200 »
»
1,800 »
att postarfvodena icke måtte förändras i anledning af den ifrågasatta
löneförbättringen;
att däremot förmånen af beklädnad måtte upphöra; samt
att minst 50 % af stationsmästarestationerna måtte hänföras till 6:e
klassens stationer.
Protokollet innehåller jämväl uttalande, att arfvodena för kontorsbiträden,
stationskarlsförmän och stationskarlar måtte bestämmas till
resp. 900—1,500 kr., 960—1,500 kr. samt 720—1,080 kr.
90:o) Stationsmästaren N. Willborgs framställning till kommittén vid
sammanträde den 24 oktober 1906:
att stationsmästarna, på grund af de rådande olikheterna i stationernas
bostäder, måtte erhålla hyresprocenten kontant, med
skyldighet likväl att, liksom nu, hyra och bebo dem tilldelade bostäder
i statens hus men erlägga hyra för desamma efter bostädernas
storlek, beskaffenhet obh gällande ortspris per eldstad.
91:o) J. A. Cederbloms, för centralstyrelsen för Sveriges statsbanors
stationskaris förmans-, stationskaris- och kontor svaktsförening, framställning
till kommittén den 1 mars 1906:
att följande arfvodesbelopp måtte bestämmas:
a)
för stationskarlsförmän:
begynnelsearfvode 1,200 kr.,
högsta arfvode
1,800 »
b)
för stationskarl:
begynnelsearfvode 900 kr.,
högsta arfvode 1,500
»
eller eventuellt, fast arfvode af:
a)
för stationskarlsförmän 1,200 kr.,
b)
» stationskarl
900 x> ,
jämte för hvardera befattningen 3 ålderstillägg å 200 kr.,
därvid det sista borde erhållas vid uppnådda 10 tjänstår inom
befattningen;
att 4/?. utaf ofvänbtående arfvodesbelopp (eventuellt arfvode och ålderstillägg)
måtte utgå såsom lön och f r, såsom tjänstgöringspenningar;
-
41
a«, beträffande skillnaden mellan arfvodesklasserna, hvarje ny klass Bil. A.
måtte med 120 kr. öfverstiga närmast föregående klass;
att grunderna för uppflyttning i de särskilda löneklasserna måtte
beräknas efter antalet uppnådda tjänstår, och att högsta arfvodet
måtte erhållas senast efter tio års anställning’ i ordinarie tjänst;
att det nu vid de större stationerna till vissa bland ifrågavarande
personal utgående tilläggsarfvode liksom äfven dyrtid stillägg och
möjligen utgående lönetillägg måtte bortfalla och ingå i det
ordinarie arfvodet;
att personalen i landets nordligare delar måtte erhålla kallortstillägg
af lägst 10 och högst 30 procent af det ordinarie arfvodet;
att beklädnadsersättning fortfarande måtte utgå med samma belopp
som hittills;
att stationskarl, hvilken vikarierade för kontorsbiträde eller stationskarlsförman
eller hvilkens tjänsteåligganden enligt reglementen
och instruktioner kunde anses hänförliga till dem, hvilka ålåge
någon af dessa befattningshafvare, måtte för den tid sådan tjänstgöring
af honom upprätthölles, erhålla vikariatsersättning af 50
öre per dag;
att förmånen af fri bostad eller mot denna förmån svarande hyresbidrag
måtte få bibehållas och anses tillhöra lönen, samt att
stationskarlsförman måtte, därest fri bostad erhölles, med hänsyn
till det utaf det högre arfvodet betingade högre hyresbidraget,
åtnjuta denna förmån i bostad, bestående af två rum och kök;
samt
att förslag måtte framställas om rätt för Järnvägsstyrelsen att efter
Kungl. Maj:ts hörande, för ett år i sänder, tillerkänna den personal,
som icke åtnjöte fri bostad in natura och vore stationerad
å plats, där bostadsprisen vore så höga, att lämpliga bostäder
icke kunde erhållas för det ordinarie hyresbidraget, ett extra
hyresbidrag till belopp af högst 50 procent utaf det ordinarie
hyresbidraget.
92:o) Stationskarlen J. A. Cederbloms m. fl. muntliga framställning
ti]] kommittén vid sammanträde den 22 oktober 1906:
att det förslag, som från personalens sida år 1902 beslutades, måtte
lämnas utan afseende; samt
att stationskarlar å linjen Storlien-Bräcke måtte, med hänsyn till
de ogynnsamma klimatförhållanden, som där existerade, komma
c
TelegraE
perstmalen.
42
i åtnjutande af ett rimligt kallortstillägg, i likhet med personalen
norr om Bräcke.
93:o) Telegrafdirektören L. A. Meurlings framställning till Järnvägsstyrelsen
den 11 april 1902 (bilagd styrelsens underdåniga utlåtande den 28
maj 1902):
att i stället för nuvarande telegrafinspektorer måtte å hvarje distrikt
anställas en telegrafinc/enjör, i afseende å aflöning och tjänsteställning
likställd med ban- och maskiningenjörer;
att såsom föreståndare för statens järnvägars viktigaste telegrafexpeditioner
nämligen i Stockholms central, Göteborg, Malmö,
Helsingborg, Nässjö, Hallsberg, Falköping-Ranten, Katrineholm,
Krylbo och Ånge måtte anställas telegrafinspektorer, i afseende
å aflöning likställda med stationsinspektor å 3:e klass station;
samt
att i stället för nuvarande telegrafister måtte såsom föreståndare
för större telegrafexpeditioner och som vaktföreståndäre å Stockholms
centrals telegrafexpedition anställas telegrafassistenter,
hvilka borde erhålla en löneklass högre arfvode än l:e stationsskrifvare.
94:o) Karl Agrells m. fl. telegrajlsters framställning till Järnvägsstyrelsen
den 30 januari 1902 (bilagd styrelsens underdåniga utlåtande den
28 maj 1902):''
att sökandena måtte erhålla en maximilön af 3,300 kr.
95:o) Protokoll vid telegraftjänstemännens vid statens järnvägar sammanträde
i Hallsberg den 11 mars 1906:
Hemställan:
i hufvudsak lika med telegrafdirektören Meurlings framställning
till Järnvägsstyrelsen den 11 april 1902 med tillägg i fråga
om öfvergång till ny stat, att vid beräkning af ålderstillägg telegrafingenjörerna
måtte få tillgodoräkna sig sina tjänstår såsom
telegrafinspektorer, telegrafinspektorerna de år, de innehaft telegrafistbefattning
utöfver den tid som erfordrades för erhållande
af högsta löneklassen såsom telegraf assistent, samt telegrafassistenterna
sina tjänstår såsom telegrafister.
96:o) F. Brobergs m. fl. telegraf sters skrifvelse till kommittén den 28
mars 1906, med protest mot »De lägre tjänstemännens vid statens järn
-
43
vägar förenings» förslag till lönestat och tjänsteställning, hvad telegraiisterna
vidkomme, samt uttalande af anslutning till innehållet i protokollet
vid telegraftjänstemännens vid statens järnvägar sammanträde i
Hallsberg den 11 mars 1906.
97:o) Maskinistföreningens i Stockholm framställning i mars 1905 till
1902 års lönereglering skommitté (afskrift öfverlämnad till kommittén):
att examinerade maskinister vid statens ämbetsverk och institutioner
måtte upptagas å ordinarie stat och därvid erhålla aflöning enligt
följande grunder:
Befattning
Lön
Tjänstgp.
2 ålders-  tillägg
efter 5 o.
10 år å
Högsta
lön.
Förmåner in natura.
Öfvermaskinist........
1,800
600
300
3,000
3 rum och kök,
värme och lyse.
Maskinist ...............
1,400
400
200
2,200
2 rum och kök,
varme och lyse.
Maskinist
föreningen.
Bil. B.
Statistisk utredning
beträffande den ordinarie personalen vid statens järnvägar
verkställd af d:r Theophil Andersson, bitr. förste
aktuarie hos k. kommerskollegium.
■
.
*
Bil. B.
INLEDNING.
Då det vid fullgörandet af kommitténs uppdrag ansågs önskvärdt
att kunna framlägga en statistisk belysning af vissa personalförhållanden
för ordinarie tjänstemän och betjänte såväl vid järnvägsstyrelsen som vid
järn vägsstaten i öfrigt, beslöt kommittén att hos järnvägsstyrelsen göra
framställning om inhämtande genom dess försorg af dylika uppgifter enligt
tvänne för ändamålet särskildt upprättade formulär, det ena afsedt för
tjänstemän och det andra för betjänte. Genom dessa formulär, som i
allt väsentligt voro likalydande, begärdes för samtliga befattnings häfvare
uppgifter om 1) namn och nuvarande tjänst samt tjänstgöringsort, 2)
födelseår, 8) tiden för antagandet såväl i extra som ordinarie tjänst samt
om befordringar inom järn vägsstaten (med uppgift om kalenderår, då
dessa senare inträffat), 4) civilstånd samt, i förekommande fall, kalenderåret,
då äktenskapet resp. första äktenskapet ingåtts, 5) antal barn,
med angifvande af deras födelseår, hvartill, särskildt för tjänstemän,
komino uppgifter om 6) aflagda examina samt 7) föregående tjänstgöring
hos annan myndighet.
I anledning af denna framställning gick järnvägsstyrelsen genom
cirkulärskrifvelse den 2 juni 1906 i författning om formulärens utdelande
med tillkännagifvande, att desamma borde, vederbörligen ifyllda,
till styrelsen återställas senast den 1 augusti samma år. Sedan uppgifterna
i föreskrifven tid till styrelsen inkommit, öfverlämnades desamma
till kommittén, hvarefter bearbetningen omedelbart tog sin början.
Enligt 1906 års arfvodesstat utgjorde hela antalet af den vid statens
järnvägar anställda ordinarie personalen 10,981 personer med följande
fördelning, hvarvid siffrorna inom parentes angifva det motsvarande
48
antal befattningshafvare, från hvilka uppgifter enligt ofvannämnda formulär
till styrelsen inkommit:
Tjänstemän.
Betjäntc.
i styrelsen......
vid distrikten
376 ( 364)
20 ( 22)
972 ( 928) 9,613 (9,382)
Summa1) 1,348 (1,292)
9,633 (9,404)
Det framgår häraf, att det material, hvarpå föreliggande utredning
grundar sig, är i fråga om antalet tämligen fullständigt, särskildt om
man tager hänsyn till de fluktuationer, som ständigt förekomma inom
en så stor kår.
Hvad åter angår det sätt, hvarpå de i formulären uppställda frågorna
besvarats, kan detta betraktas såsom i allmänhet fullt tillfredsställande,
och endast i fråga om befordringarne har materialet haft att
uppvisa bristfälligheter af större betydelse. Spörsmålet härom har nämligen
i mycket stor utsträckning å formulären besvarats endast på det
sätt, att årtalen för resp. befordringar angifvits, men däremot icke den
befattning, hvartill befordran i hvarje fall ägt rum. Då tiden icke medgifvit
en komplettering af materialet härutinnan, antingen genom inhämtandet
af upplysningar från vederbörande befattningshafvare eller genom
särskilda efterforskningar, har följden häraf blifvit den, att den belysning
af befordringsförhållandena inom järn vägsstaten, som här kunnat
lämnas, icke blifvit på långt när så fullständig, som annars hade varit
önskligt.
Den indelning af personalen i olika lönegrupper, som återfinnes i
tabellbilagorna, har uppgjorts med ledning af bestämmelserna i Kungl.
Maj:ts förnyade aflöningsreglemente för tjänstemän och betjänte vid statens
järnvägar den 3 maj 1901. På några få undantag när hafva sålunda
endast de befattningshafvare, hvilkas begynnelse- och slutarfvoden ligga
inom samma gränser, sammanförts till en lönegrupp. På detta sätt hafva
0 I dessa uppgifter ingår icke personalen å den till järn vägsstaten hörande ångfärjan
å linjen Malmö—Köpenhamn. Då nämligen denna personal med afseende på
löneförmåner inom järnvägsstaten intager en särställning, har densamma ansetts
kunna lämnas utom räkningen vid föreliggande utredning.
49
erhållits icke mindre än 44 olika lönegrupper, däraf för tjänstemän 21 Bil. Ii.
(8 i styrelsen och 13 vid lokalförvaltningen) och för betjänte 23 (2 vid
styrelsen och 21 vid järn vägsstaten i öfrigt).
\id fördelningen på olika lönegrupper har iakttagits, att tjänstehafvare,
som förordnats att tills vidare eller under annat uppdrag för
ordinarie innehafvare uppehålla en viss befattning med rätt att uppbära
den därmed förenade aflöning, upptagits inom den grupp, hvartill
den på förordnande innehafda befattningen varit att hänföra. På samma
sätt hafva en del tjänster i styrelsen, som icke äro uppförda på ordinarie
stat, medtagits och deras innehafvare uppförts inom den grupp,
hvartill motsvarande ordinarie befattningar varit att räkna.
Till sist må framhållas, att de uppgifter, som å formulären för
tjänstemännen lämnats angående aflagda examina och föregående tjänstgöring,
varit af mycket växlande natur och afsett så olika förhållanden,
att en bearbetning af desamma icke ansetts böra ifrågakomma, i all
synnerhet som uppgifterna i fråga endast hafva afseende på ett jämförelsevis
mycket ringa antal af järn vägsstatens befattningshafvare.
7
Bil, B.
I. Ålder och civilstånd.
1 tab. 1 lämnas eu öfversikt af den ordinarie personalen vid statens
järnvägar, fördelad efter ålder och civilstånd. Slutsummorna med afseende
på åldersfördelningen hafva sammanförts i tab. A. här nedan. Då antalet
hos järnvägsstyrelsen anställda betjänte är synnerligen ringa (inalles
endast 22), hafva ifrågavarande befattningshafvare här, liksom i öfriga i
täxten förekommande tabellsammandrag, hopförts med öfriga järnvägshetjänte
till en grupp. Däremot har i fråga om tjänstemännen skillnaden
mellan central- och lokalförvaltningen genomgående bibehållits.
Tab. A. Personalen vid statens järnvägar, fördelad efter ålder.
Lefnadsår.
.................
i styrelsen.
Tjänstemän
vid distrikten.
Summa.
Betjänte.
Hela perso-  nalen.
Antal.
Proc.
Antal.
Proc.
Antal.
Proc.
Antal.
Proc.
Antal.
Proe.
Högst
20 år ...............
_
_
_
_
8
0.1
8
O.i
21—25 * ...............
22-
6.1
61
6.6
83
6.4
542
5.8
625
5.8 ]
26—30 > ...............
86
23.6
192
20.6
278
21.5
2,201
23.4
2,479
23.2
31—35 » ...............
76
20.9
130
14.0
206
16.0
1,821
19.4
2,027
19.0 j
36-40 » ...............
69
19.o
102
11.0
171
13.2
1,162
12.s
1,333
12.5
41—45 > ...............
34
9.3
75
8.1
109
8.4
1,027
10.9
1,136
10.6
46—50 » ...............
27
7.4
125
13.5
152
11.8
865
9.2
1,017
9.5 1
51—55 » ............
29
8.0
125
13.5
154
12.o
938
10.o
1,092
10.2 |
56-60 » ...............
14
3.8
91
9.8
105
8.1
657
7.o
762
7.i;
61 ocli däröfver........
7
1.9
27
2.9
34
2.6
183
1.9
217
2.0
Summa
364
100.9
928
100.»
1.292
lOO.o
9.404
100. o
10.096
100.» i
52
Hvad först tjänstemännen beträffar, framgår af tabellen, att åldrarne
26—40 år äro de ojämförligt talrikaste, i det att de tillhopa omfatta något
mer än hälften (50.7 %) af samtliga i järnvägsstaten anställda tjänstemän.
Härvid framträder emellertid en betydande olikhet mellan styrelsen å
den ena och järnvägsstaten i öfrig-t å den andra sidan. Medan nämligen
af tjänsteinnehafvarne i styrelsen nära två tredjedelar tillhöra
ifrågavarande åldersgrupper, är detta förhållandet med endast 45.6 % af
tjänstemännen vid distrikten. Omvändt äro de högre åldersklasserna
relativt långt starkare representerade inom lokalförvaltningen än inom
styrelsen. Till åldrarne efter 45 år hörde sålunda i det närmaste två
femtedelar (39.7 %) af distriktens, men endast något mer än en femtedel
(21.1 %) af styrelsens tjänsteinnehafvare. Denna olikhet med afseende
på ålderssammansättningen framträder jämväl vid en beräkning af medelåldern
för ifrågavarande båda grupper af järnvägstjänstemän. En dylik
beräkning ger nämligen till resultat, att denna ålder Jean anses hafva
uppgått till 37.5 år för tjänsteinnehafvare i styrelsen och till 40.7 år för
öfriga järnvägstjänstemän, och att sålunda de senare äro i genomsnitt
3.2 år äldre än de förra.
Förklaringen till här påpekade olikhet är att söka förnämligast i
den omständigheten, att tillökningen under det sista decenniet i antalet
tjänstebefattningar varit relativt långt snabbare inom .styrelsen än vid
distrikten. Sålunda växte under åren 1895—1906 antalet af i styrelsen
anställda tjänstemän från 193 till 376 eller med 95 %, medan samtidigt
lokalförvaltningens tjänstemannapersonal ökades från 689 till 972 eller med
endast 41 %.
Hvad därefter angår betjänte, så synes åldersgrupperingen bland
dem vara i stort sedt densamma som bland tjänstemännen. Äfven här
återfinnes sålunda något mer än hälften (55.l %) af personalen i sin helhet
inom åldrarne 26—40 år, och äfven här är åldersgruppen 26—30 år den
talrikaste. Öfver hufvud taget äro dock bland betjänte de yngre åldersklasserna
något starkare, de äldre något svagare besatta än hvad förhållandet
är bland tjänstemännen.
Medelåldern för betjänte kan anses hafva uppgått till 38.4 år mot
39.8 år för tjänstemännen.
Fördelningen efter civilstånd bland den manliga personalen vid
statens järnvägar framgår af efterföljande tabell (tab. B.), hvarest af
utrymmesskäl gifta och änklingar sammanförts i en kolumn. För jämförelses
skull hafva i tabellen jämväl upptagits de procenttal, som
enligt 1900 års folkräkning i detta afseende gällde för landets manliga
befolkning öfver hufvud taget inom motsvarande åldersklasser.
53
Tab. B. Den manliga personalen vid statens järnvägar, fördelad efter civilstånd. Bil. B.
1. Absoluta tal.
Lefnadsår.
i
1
T j
ä n s
tern
Å n
Betjäntc.
Hela
personalen.
i styrelsen.
vid distrikten.
Summa.
Ogifta.
Gifta
och
änk-
lingar.
Ogifta.
»Gifta
och
änk-
lingar.
Ogifta.
Gifta
och
änk-
lingar.
Ogifta.
Gifta
och
änk-
lingar.
Ogifta.
Gifta
och
änk-
lingar.
! Högst 20 år .....................
8
8
21—25 » ....................
9
—
60
—
69
_
385
155
454
155
26-30 .. ....................
33
9
142
47
175
56
777
1.420
952
1,476
31-35 .. ....................
32
23
54
72
86
95
237
1,579
323
1,674!
3G—40 ■■ ....................
21
27
32
69
53
96
90
1,065
143
1,161 |
41—45 » .....................
9
20
25
49
3-1
69
32
993
66
1,062 |
46-50 » .....................
6
19
28
94
34
113
22
842
56
955
51-55 .. .....................
5
23
12
113
17
136
9
929
26
1,065
56—60 » ....... .............
3
11
17
74
20
85
10
647
30
732
61 och däröfver...............
2
4
9
25
4
29
2
181
6
210
Summa
120
186
372
543
492
679
1,572
7,811
2.064
S.490
2. Procenttal.
1
(Lefnadsår.
T j
ä n s
tern
A n
Betjäntc.
H
ela
nalen.
Sveriges hela
manliga
befolkning
år 1900.
i styrelsen.
vid distrikten.
Summa.
perso
Ogifta.
Gifta
och
änk-
lingar.
Ogifta.
Gifta
och
änk-
lingar.
Ogifta.
Gifta
och
änk-
lingar.
Ogifta.
Gifta
och
änk-
lingar.
Ogifta.
Gifta
och
änk-
lingar.
Ogifta.
Gifta
och
änk-  lingar j
Högst 20 år ...
_
_
._
100.0
100.o
100. o
_
21—25 » ...
100, o
—
100.o
—
100.O
—
71.3
28.7
74.5
25.5
91.9
8.1
26—30 » ...
78.6
21.4
75.1
24.9
75.4
24.6
35. s
64.7
39.1
60.9
60.6
39.4
31-35 » ...
58.2
41.8
42.9
57.1
47.5
52.5
13.1
86.9
16.3
83.7
35.3
64.7
36—40 -> ...
43$
56.2
31.7
68. s
35.e
64.4
7.8
92.2
11.0
89.o
23.o
77.o
41-45 - ...
31.o
69.o
33. s
66.2
33.s
66.7
3.i
96.»
5.9
94.i
17.1
82.9
46—50 » ...
24.o
7G.o
23.0
77.o
23.1
76.0
2.5
97.5
5.5
94.5
13.5
86.5
51—55 » ...
17.9
82.1
9.6
90.4
ll.i
88.9
1.0
99.0
2.4
97.n
11.7
88.3
56-60 .. ...
21.4
78.6
18.7
81.3
19,o
81.0
1.5
98.5
3.9
96.1
10.2
89.8 |
61 o. däröfver
33. s
66.7
7.4
92.6
12.1
87.9
1.1
98.9
2.8
97.2
—
— i
Summa
46.0
58.1
40.;
59.3
42.0
5S.o
16 8
83. s
19.6
80.4
—
—
54
Tabellen utvisar, att i fråga om tjänstemännen vid statens järnvägar
det relativa antalet af dem, som vid tidpunkten för undersökningen
voro eller varit gifta, vida understiger det motsvarande procenttalet för
den jämnåriga manliga befolkningen i vårt land. Särskild t framträder
detta missförhållande inom de yngre åldersklasserna. Sålunda funnos
bland järnvägstjänstemännen i åldern 21—25 år öfver hufvud taget inga
gifta (eller änklingar), hvaremot af landets manliga befolkning 8.1 % redan
i denna ålder inträdt i äktenskap. Och inom de båda närmast följande
femårsgrupperna uppgick bland den manliga befolkningen i sin
helhet de giftes (inkl. änklingarnes) antal till resp. 39.4 och 64.7 %, medan
motsvarande procenttal för tjänsteinnehafvarne vid statsjärnvägarna
endast nådde upp till resp. 24.6 och 52.5 %.
Inom distriktsförvaltningarnas tjänstemannakår ensamt för sig ställer
sig civilståndsfördelningen åtskilligt gynnsammare än bland tjänstemännen
i styrelsen. Mot öfver hufvud taget 59.3 % gifta inom den förra
svara sålunda endast 53.1 % bland de senare. Men äfven för förstnämnda
befattningshafvare är de giftes proportion genomgående betydligt svagare
än bland befolkningen i sin helhet.
Sammanställas de i tabellen här ofvan meddelade procenttalen för
i järnvägsstyrelsen anställda ordinarie tjänstemän med de motsvarande
uppgifter, som lämnas uti den statistiska utredning angående personalen
inom Kungl. Maj:ts kansli och de centrala ämbetsverken, som utarbetats
genom den s. k. löneregleringskommittén1), så synes en dylik jämförelse
gifva vid handen, att giftermålsförhållandena skulle ställa sig betydligt
gynnsammare för de inom sistnämnda verk anställda ordinarie tjänstemännen.
Mot 53.1 % gifta (och änklingar) öfver hufvud taget inom
järnvägsstyrelsen svara sålunda ej mindre än 65.3 % bland de i nämnda
utredning medtagna civila ämbets- och tjänstemännen. Härvid är likväl
att märka, att de yngre åldersgrupperna, inom livilka de gifte utgöra
endast ett ringa fåtal, äro ojämförligt mycket talrikare bland järnvägsstyrelsens
tjänstemannapersonal än inom centralförvaltningen i öfrigt.
Sålunda tillhörde, såsom ofvan visats, af den förstnämnda icke mindre än
29.7 % åldrame t. o. m. 30 år. Däremot var detta förhållandet med endast
1.4 % af de tjänstemannagrupper, som löneregleringskommitténs utredning
omfattar. För att icke blifva missvisande måste därför jämförelsen göras
med hänsyn till civilståndsfördelningen inom hvarje åldersgrupp särskildt
för sig. Vid en dylik jämförelse finner man, att, bortsedt från åldersgrupperna
26—30 år, hvars procenttal för gifta bland järnvägsstyrelsens
’) Bihang till 1902 års löneregleringskommittés betänkande. I. sid. 16 o. f.
55
tjänsteirmeliafVare synes vara ovanligt lågt, samt 51—55 år, procent- Bil. B.
förhållandena för ogifta och gifta i båda fallen äro ungefär desamma,
särskildt om man tager i betraktande, att de absoluta tal, som ligga till
grund för procentberäkningen äro hvad järnvägsstaten beträffar i flera
fall ytterst små.
Hvad därefter beträffar civilståndsfördelningen bland betjänte vid
statens järnvägar, så finner man af tabellen, att bland dem de giftes
proportion står lika mycket öfver som den bland tjänstemännen står
under den, som i allmänhet utmärker vårt land. Inom samtliga åldersgrupper
återfinnas sålunda för järnvägsbetjänte procenttal för gifta och
änklingar, som betydligt öfverstiga dem, som gälla för den jämnåriga
manliga befolkningen öfver hufvud taget. Särskildt må i detta hänseende
framhållas den gynnsamma civilståndsfördelning, som bland järnvägsbetjänte
råder inom de yngre åldersklasserna. Af järnvägsbetjänte
i åldern 21—25 år voro sålunda relativt mellan tre och fyra gånger så
många gifta som af landets manliga befolkning i sin helhet. För närmast
följande åldersgrupp (26—30 år) är skillnaden visserligen icke så
stor, men ändock ganska betydande. Medan nämligen de giftes relativa
antal bland samtliga män i denna åldersgrupp uppgår till endast
två femtedelar (39.4 %\ stiger den bland statsjärnvägarnes betjänte till
nära två tredjedelar (64.7 %).
Såsom tabellen utvisar, uppgick det relativa antalet af de järnvägsbetjänte,
som vid tidpunkten för undersökningen voro eller varit gifta,
till inalles 83.2 %. Inom stora grupper af hithörande befattningshafvare
förekommer dock en ännu gynnsammare civilståndsfördelning. Sålunda
utgjorde procenttalet gifta och änklingar för gruppen lokomotivförare
92.9 för gruppen öfverkonduktörer och konduktörer 95.1 %, för banvakter
95.6 %, för stationskarlsförmän 96.4 %, för stationsmästare 96.3
% och för banmästare 97.8 %.
II. Äktenskapsålder. Antal barn.
I tab. 2 lämnas en öfversikt af lefnadsäldern vid inträde i första gifte.
Slutsummorna i fråga om den manliga personalen hafva sammanförts i
efterföljande täxttabell.
Tab. C. Den manliga personalen (gifta, änklingar och. frånskilda) vid
statens järnvägar, fördelad efter lefnadsålder vid inträde i första gifte.
Ålder vid inträde i första
gifte.
T j
ä n s
t o m ä n
Betjänte.
Hela
personalen.
i styrelsen.
vid distrikten.
Summa.
Antal.
Proc.
Antal.
Proc.
Antal.
Proc.
Antal. |
Proc.
Antal. Proc.
Högst 35 år........................
17
12.7
65
12.1
82
12.2
3,522
45.5
!
3.604 j 42.9
26-30 »........................
41
30. c
241
45.0
282
42.1
3,329 i
43.o
3.611
43.0 ''
31—35 »........................
41
30. e
127
23.7
168
25.i
719
9.s
887
10. c
36—40 »........................
27
20.1
58
10.8
85
12.7
136
1.8
221
2.9
öfver 40 »........................
8
O.o
45
8.4
53
7.9
28
0.4
81 |
0.9
Summa1;
134
lOO.o
536
lOO.o
670
lOO.o
7,734
lOO.o
S.404 lOO.o
Liksom, enligt hvad i det föregående visats, civilståndsfördelningen
är vida gynnsammare bland betjänte än bland tjänstemännen vid statens
järnvägar, så ingås också, såsom framgår af ofvanstående sammanställning,
i allmänhet taget, äktenskapen bland de förra vid betydligt
tidigare ålder än bland de senare.
Sålunda hade af järnvägsbetjänte, som vid tidpunkten för uppgifternas
inhämtande voro eller varit gifta, ej mindre än nära nio tiondelar (88.5%)
inträdt i gifte vid en ålder af högst 30 år. För tjänstemännen nådde
däremot det motsvarande procenttalet ej högre än till 54.3 %. Särskildt
anmärkningsvärd! är i fråga om betjänte det stora antalet äktenskap,
'') Mod utelämnande af inalles 86 befattniugshafvare, för livilka uppgift om tiden för äktenskapets
ingående icke lämnats.
57
som ingåtts i åldern 21—25 år. Inalles 45.5 % eller ej långt ifrån half- Bil. B.
ten af samtliga gifta järnvägsbetjänte hade sålunda ingått äktenskap
senast vid fyllda 25 år. Af tjänstemännen åter hade blott en åttondel
(12 •2 % ) gift sig vid så unga år.
Jämföras förhållandena i detta hänseende bland tjänstemännen i
styrelsen och vid distrikten, finner man, att tidiga giftermål äro relativt
något talrikare bland de förra än bland de senare. Sålunda hade
af lokalförvaltningens gifta tjänstemannapersonal inalles 57.1 %, men af
centralförvaltningens endast 43.3 % ingått giftermål före fyllda 30 år.
Medelåldern för den manliga personalen vid inträde i första gifte
kan beräknas hafva utgjort:
för
tjänstemän
i
styrelsen ...
31.8
år
»
»
vid distrikten
31.0
)>
»
»
i
allmänhet...
31.2
»
»
betjänte.............................. 26.4
»
Då den motsvarande åldern för den manliga befolkningen öfverhufvudtaget
i vårt land vid inträde i första gifte torde kunna antagas
hafva under den sista mansåldern utgjort något mindre än 29 år1), så
framgår häraf, att tjänstemännen vid statens järnvägar i genomsnitt ingått
äktenskap 2 å 3 år senare, men betjänte vid samma järnvägar 2 å
3 år tidigare än hvad som kan anses hafva varit det för vårt land
normala.
Den tidiga äktenskapsålder, som sålunda kännetecknar järnvägsbetjäningen
i sin helhet, återfinnes också inom flertalet af de mera betydande
lönegrupper, hvari betjänte i tabellbilagorna uppdelats. Sålunda
utgjorde denna ålder för banmästare och banvakter 26.3 år, för stationskarlar
26.1 år, för lokomotivputsare, vagnputsare, pumpare och kolvakter
26.3 år och för eldare 25.7 år.
Bland de omständigheter, som kunna anses inverka på äktenskapsåldern,
torde i fråga om personer, som äro anställda i statens tjänst, i
främsta rummet komma i betraktande tidpunkten för vinnande af ordinarie
befattning med den trygghet med afseende på framtiden, som
härigenom erhålles. Att emellertid denna omständighet, åtminstone för
järnvägsstaten såsom helhet betraktad, icke varit af någon afgörande
utgjort:
l) Enligt den officiella bcfolkningsstatistiken har medelåldern för vigda män vid första giftet
1871-1880.
1881—1890.
1891-1900
29.12 år
28.47 »
28.78 »
8
58
betydelse, framgår redan däraf, att järnvägsbetjänte i genomsnitt ingå
äktenskap vid tidigare ålder än tjänstemännen, oaktadt, såsom längre
fram skall visas, medelåldern vid erhållande af ordinarie anställning är
högre för de förra än för de senare.
För en närmare belysning af denna fråga har en utredning verkställts,
i hvilken omfattning bland järn vägsstatens manliga befattningshafvare
äktenskapen ingåtts före eller efter första ordinarie anställning.
Giftermål, som afslutits samma år, som befordringen till ordinarie ägt
rum, hafva härvid räknats såsom ingångna efter befordringen.
Undersökningens resultat framgå af följande sammanställning 1).
Äktenskap
ingångna
före första ordinarie
efter första ordinarie
anställning
anställning
Antal
Proc.
Antal
Proc.
Tjänstemän i st37relsen..............................
23
17.2
in
82.8
»
vid distrikten ........................
82
15.3
454
84.7
1
»
i allmänhet ...........................
105
15.7
565
84.3
Betjänte ................................................
3,695
47.8
4,039
52.2
Hela personalen......................................
3,800
45.2
4,604
54.8
Man finner häraf, att af samtliga vid statens järnvägar anställda
manliga befattningshafvare, som äro eller varit gifta, 45.2 % ingått äktenskap
före och 54.8 % efter erhållande af ordinarie anställning. Mellan
betjänte och tjänstemän är olikheten härutinnan starkt framträdande.
Af sistnämnda befattningshafvare hade sålunda endast mellan hvar sjätte
och hvar sjunde gift sig före befordran till ordinarie anställning. Däremot
hade af betjänte inemot hälften ingått äktenskap utan att afvakta
dylik befordran. Ett ovanligt stort antal giftermål före anställningen i
ordinarie befattning har förekommit inom följande grupper af betjänte,
nämligen banmästare (51.4 %), vagnsmörjare (59.2 %), banvakter (63.8 %)
samt lokomotivputsare, vagnputsare, pumpare och kolvakter (82.2 %).
Med antalet barn bör i tab. 3 förstås antalet vid tidpunkten fölundersökningen
lefvande barn. Ty visserligen hade icke i formulären
uttryckligen utsagts, att endast dessa skulle i uppgiften medtagas, men
en granskning af det sätt, hvarpå ifrågavarande punkt blifvit besvarad,
'') Med utelämnande af innalles 86 befattningshafvare, för hvilka uppgift om tiden för äktenskapets
ingående icke lämnats.
59
synes dock gifva vid handen, att åtminstone såsom regel icke, utan att Bil, B.
detta särskildt anmärkts, de barn, som aflidit före undersökningen, medtagits
i. uppgiften. Sannolikt har dock detta i åtskilliga fall ägt rum,
och de i tabellen meddelade uppgifterna äro därför endast att betrakta
såsom approximativt riktiga.
Tabellens slutsiffror hafva sammanförts i efterföljande täxttabell, som
dock endast afser manliga befattningshafvare.
Tab. D. Den manliga personalen (gifta, änklingar och frånskilda) vid
statens järnvägar, fördelad efter antalet barn.
Antal barn
Tjänstemän
Betjänte
Hela
perso-
len
i styrelsen.
vid distrikten.
Summa.
na
Antal.
Proc.
Antal.
Proc.
Antal.
Proc.
Antal.
Proc.
Antal.
Proc.
Inga barn ...............
33
24.3
102
18. a
135
19.9
863
11.0
998
11.7
1—2 » ....
64
47.1
252
46.1
316
46.5
2,983
38.2
3,299
38.9
3—4
..
........................
32
23.5
127
23.1
159
23.4 1
2,044
26.2
2,203
25.9
5—7
»
..........
7
5.1
50
9.2
57
8.4
1,452
18. c
1,509
17.8
8 barn och däröfver ......
—
—
12
2.2
12
1.8
469
6.o
481
5.7
Summa
136
100. o
543
100.0
679
lOO.o |1 7,811
109.o
8,490
lOO.o
Det framgår häraf, att barnlösa äktenskap och äktenskap med högst
två barn äro företeelser, som relativt taget långt oftare förekomma bland
tjänstemännen än bland betjänte, samt att omvändt familjer med en stor
barnskara hufvudsakligen äro till finnandes bland sistnämnda befattningshafvare.
Sålunda hade jämt två tredjedelar (66.4 %) af samtliga tjänstemän
uppgifvit sig hafva antingen inga eller högst två barn och endast
en tiondel (10.2 %) flera än fyra barn. Af betjänte däremot hade i det
närmaste en fjärdedel (24.C %) fem eller ännu flera barn och endast inemot
hälften (49.2 %) mindre än tre barn. I rundt tal en fjärdedel af
samtliga befattningshafvare hade tre eller fyra barn.
En beräkning af medeltalet barn per familj ger vid handen, att på
hvarje manlig tjänstehafvare vid statens järnvägar, som, då uppgifterna
afgåfvos, var eller varit gift, kom följande antal barn, nämligen:
för tjänstemän i styrelsen...... 1.8 barn
»
»
vid distrikten 2.2 »
»
»
i allmänhet... 2.2 »
» betjänte.............................. 3.1
y>
» hela personalen............... 3.0
)>
60
För en rätt uppskattning af den olika betydelse, som ur folkökningens
synpunkt tillkommer de olika slagen af befattningsliafvare, är det
emellertid icke tillräckligt att, såsom här skett, endast med hvarandra
jämföra medelsiffrorna för barn per familj. Man måste nämligen äfven
"taga hänsyn därtill, att, såsom i det föregående påvisats, proportionen af
gifta är långt större bland betjänte än bland tjänstemän. Tages äfven denna
omständighet i betraktande, och beräknas på detta sätt de verkliga befolkningstillskott,
som de båda grupperna kunna anses hafva hvar för sig
lämnat, så linner man, att på hvarje hundratal järnvägstjänstemän öfver
hufvud taget kommit 127 barn, men på hvarje hundratal järnvägsbetjänte
258 barn. Det visar sig sålunda, att järnvägsbetjäntes tillskott till folkökningen
i värt land varit mer än dubbelt så stort som tjänstemännens. Och
härvid är att märka, att åldersfördelningen i stort sedt är densamma och
att betjänte t. o. m. i genomsnitt äro något yngre än tjänstemännen,
hvilken senare omständighet dock mer än uppväges däraf, att de förra
i regel gifta sig betydligt tidigare än de senare.
För de viktigare af de befattningsgrupper, som enligt gällande stat
hänföras till betjänte, har en beräkning af medeltalet barn per familj
gifvit följande resultat:
för
eldare.................................................................................................. 1-7
barn
)•>
packmästare........................................................................................ 2.5
»
t>
stationskarlar ............................................
2.5
»
»
lokomotivputsare, vagnputsare, pumpare och kolvakter......... 2.9
»
»
lokomotivförare................................................................................... 3.1
»
)>
vagnsmörjare ....................................................................................... 3.3
»
»
konduktörer ......................................................................................... 3.3
»
»
stationskarlsfönnän............................................................................ 3.4
)>
»
stationsmästare ................................................................................... 3.8
)>
»
hallmästare............................................................................................ 4.2
)»
»
banvakter............................................................................................... 4.2
»
Vid en dylik uppdelning blir emellertid de olika gruppernas ålderssammansättning
af väsentlig betydelse. När sålunda barnantalet för
exempelvis eldare och packmästare visar sig vara relativt mycket ringa,
så förklaras detta naturligtvis däraf, att befordringen härifrån till närmast
högre befattningsgrader (lokomotivförare och konduktörer) försiggår jämförelsevis
raskt, och att sålunda dessa grupper komma att till största
delen utgöras af ungt folk, som först nyligen inträdt i äktenskap.
Bil. B
III. Första anställning i järnvägsstaten.
De uppgifter, som i tab. 4 lämnas rörande lefnadsåldern vid första
anställning i järnvägsstaten, afse åldern vid antagandet i extra tjänst
vid statens järnvägstrafik. I fråga om de befattningshafvare, som före
sitt inträde i trafikstaten haft anställning vid statens järnvägsbyggnader,
har därför deras tjänstgöring i sistnämnda hänseende icke tagits i betraktande
vid uppgörandet af ifrågavarande tabell. I de fall åter, då
en person, som tidigare tillhört järnvägsstaten, efter att under någon
tid hafva egnat sig åt annan sysselsättning, sedermera återgått till statens
järnvägar, har tjänstgöringstiden beräknats efter tidpunkten för hans
senare anställning.
Det finnes inom järnvägsstaten en hel mängd befattningshafvare,
som utan föregående tjänstgöring såsom extra direkt befordrats till ordinarie
anställning. Hit höra i främsta rummet de tjänstehafvare, som
vid tidpunkten för statens öfvertagande af vissa enskilda järnvägar, haft
anställning vid dessa, och tillika med banorna öfvergått till statens järnvägar.
Då det sätt hvarpå ifrågavarande personer erhållit sina befattningar
icke är att jämföra med det, som vanligen förekommer, har det
icke ansetts lämpligt, att vid bearbetningen sammanföra dem med den
öfriga personalen inom resp. lönegrupper, utan har i tab. 4, liksom i
närmast följande tre tabeller, tillagts en särskild kolumn, hvaruti jämte
det ringa fåtal tjänstehafvare, för hvilka någon uppgift om tjänstgöringstiden
såsom extra icke lämnats, äfven uppförts samtliga de tjänstemän
och betjänte vid statens järnvägar, som af en eller annan anledning
omedelbart befordrats till ordinarie anställning.
En öfversikt af personalens fördelning efter ålder vid första anställningen
meddelas i efterföljande täxttabell.
(»2
Tab. E. Personalen vid statens järnvägar, fördelad efter ålder vid första
anställning i järnvägsstaten.
T j
ii n 8
s e m ä n
Betjänte.
Hela perso-  nalen.
Ålder vid första anställning. | j styrelsen.
vid distrikten.
Summa.
:
J Antal, j Proc.
Antal.
Proc.
Antal.
Proc.
Antal.
Proc.
Antal.
Proc.
Högst 90 år ..................... 123
34.9
405
48.4
528
44.4
2,995
34.3
3,523
35.4
21-25 år ........................ 142
40.3
311
37.3
453
38.1
3,945
45.0
4,398
44.3
26—30 .. .......................1
65 | 18.5
90
10.8
155
13.t
1,654
18.8
1,809
18.1
31 och däröfver..................|
22 |
6.3
30
3.s
52
4.4
173
2.o
225
2.3
Summa *) | 352 j 100.O
836
lOO.o
1,188
lOO.o
8,767
100.O
9,955
lOO.o
Såsom af tabellen framgår, hafva, i allmänhet taget, de tjänstemän,
som äro anställda vid lokalförvaltningen, tidigare inträdt i järnvägsstaten
än hvad förhållandet är med tjänstemännen i styrelsen. Särskildt anmärkningsvärdt
är, att en så betydande andel af distriktens tjänstemannapersonal,
eller ej mindre än 48.4 %, vunnit inträde i tjänsten före
21 års ålder. Inom styrelsen däremot förekom en så tidig antagningsålder
endast för omkring en tredjedel (34.9 %) af samtliga där anställda
tjänstemän. A andra sidan hafva proportionsvis långt flera af styrelsens
än af distriktens tjänstemän inträdt i statsjärnvägarnas tjänst i åldern
26—30 år. Förklaringen till här påpekade olikhet är naturligtvis att
söka i den omständigheten, att det inom styrelsen finnes ett relativt
stort antal tjänstemän med högre kvalifikationer än dem, som i gemen
kräfvas för järnvägstjänsten, och hvilka därför måst använda en längre
tid för sin utbildning.
I fråga om betjänte utvisar tabellen, att dessa i genomsnitt vid
något senare ålder än tjänstemännen vunnit anställning vid statens järnvägar.
Man finner sålunda, att det relativa antalet betjänte, som antagits
i tjänst vid högst 20 års ålder, är lägre än den motsvarande procentsiffran
för tjänstemännen icke blott vid distrikten utan t. o. m. i
styrelsen. Däremot hafva proportionsvis flera betjänte inträdt i järnvägsstaten
i åldrarna 21—25 och 26—30 år.
’) Med utelämnande af inalles 741 befattningsbafcare, som utan föregående tjänstgöring i järnvägsstaten
direkt befordrats till ordinarie befattning, eller för hvilka uppgift om tjänstgöringstiden såsom
extra icke lämnats.
63
Till samma resultat kommer man vid en beräkning af medelåldern Bil. B.
vid första anställning i järnväg sstaten. Enligt approximativa beräkningar
kan nämligen denna anses hafva utgjort:
för
tjänstemän
i styrelsen ...................................................................... 22.7
år
»
»
vid distrikten ................................................................. 21.3
»
»
)>
i allmänhet........................................................................ 21.8
»
))
betjänte...................................................................................................... 22.2
»
y>
hela personalen....................................................................................... 22.i
»
Bland tjänstemännen i styrelsen hafva bokhållare samt manliga och
kvinnliga kontorsskrifvare att uppvisa den lägsta inträdesåldern, eller
resp. 21.9, 22.7 och 22.3 år, och byrådirektörer m. fl. (gr. 2 i tabellerna)
samt byråingenjörer m. fl. (gr. 3 i tabellerna) den högsta, eller resp.
26.2 och 25.8 år. I fråga om lokalförvaltningen erhållas de lägsta
medelsiffrorna för stationsinspektorer å första och andra klassens stationer
(resp. 17.2 och 17.G år) och de högsta för distriktschefer m. fl.
(25.6 år) samt trafikinspektörer m. fl. (26.3 år). För manliga kontorsskrifvare
samt stationsskrifvare å de tre första klassernas stationer
(gr. 11 i tabellerna) har medelåldern vid anställning i järnvägens tjänst
utgjort 20.3 år, och för stationsskrifvare å öfriga stationer 19.2 år.
För följande grupper af betjänte kan ifrågavarande medelålder anses
hafva utgjort:
för
manliga kontorsbiträden.................................................................... 18.1
år.
»
eldare...................................................................................................... 20.9
»
»
konduktörer och
öfverkonduktörer ................................................ 21.3
»
))
packmästare.......................................................................................... 21.3
»
»
lokomotivförare..................................................................................... 21.4
»
»
stationskarlar........................................................................................ 21.8
»
»
stationskarlsförmän .............................................................................. 22.6
)>
»
hallmästare .......................................................................................... 23.8
»
»
banvakter .............................................................................................. 23.9
»
»
lokomotivputsare,
vagnputsare, pumpare och kolvakter ......... 24.9
»
Då en del af dessa tjänster i regel uppnås först genom befordran från
lägre befattningsgrader, och sålunda tidpunkten, då dessa tjänsters nuvarande
innehafvare vunnit inträde i järn vägsstaten, måste ligga längre tillbaka
i tiden än motsvarande tidpunkt för befattningshaivarne i de grader,
hvarifrån befordran skett, så lämna ofvanstående siffror upplysning jämväl
64
om de förändringar, som inträdesåldern för berörda grupper af befattningsbafvare
den senare tiden undergått. När sålunda exempelvis denna
ålder för de nuvarande lokomotivförarne kan beräknas till 21.4 år och
för stationskarlsförmän till 22.6 år, medan motsvarande ålder för eldare
och stationskarlar uppgår till resp. 20.9 och 21.8 år, så utvisar detta,
att den personal, som under de senare åren vunnit inträde i dessa båda
grenar af järnvägstjänsten, i genomsnitt varit något yngre än hvad
för samma grenar tidigare varit förhållandet. På samma sätt finner
man, att inträdesåldern för packmästare och banvakter icke kan anses
hafva undergått några förändringar, då denna ålder är i genomsnitt
densamma å ena sidan för konduktörer och packmästare och å andra
sidan för banmästare och banvakter.
Bil. B.
IV. Befordringar.
Det har redan i inledningen framhållits, att de å formulären meddelade
uppgifterna rörande befordringarne icke i sin helhet varit af den
beskaffenhet, att på grundval af dem en uttömmande statistisk belysning
af befordringsförhållandena vid statens järnvägar kunnat åstadkommas.
Då tiden icke medgifvit inhämtandet af erforderliga kompletteringsuppgifter,
har därför icke åt framställningen af dessa förhållanden kunnat
gifvas den fullständighet, som eljest varit önsklig. I betraktande däraf
att de väsentligaste sidorna af befordringsförhållandena kunnat göras till
föremål för undersökning, och då i öfrigt befordringsfallen i olika riktningar
ofta varit till antalet så ringa, att de endast i mindre grad
lämpa sig för statistisk behandling, torde dock den utredning, som här
lämnats, kunna anses i hufvudsak fylla sitt ändamål.
Befordringsförhållandena vid statens järnvägar hafva undersökts från
trenne synpunkter.
Först och främst har sålunda en utredning verkställts angående
lefnads- och tjänsteåldern vid första befordran till ordinarie befattning
vid statens järnvägar, en utredning hvars resultat återfinnas i tab. 5
och 6. Vidare har utarbetats en öfversikt (i tab. 7) af lefnadsåldern
vid befordran till den vid tidpunkten för uppgifternas aflämnande innehafda
befattningen. Då för det stora flertalet af järn vägsstatens befattningshafvare
någon ytterligare befordran utöfver den första icke
förekommit, blifva själffallet uppgifterna i denna tabell för åtskilliga
lönegrupper i det stora hela identiska med dem, som återfinnas i tab.
5. Slutligen har, i fråga om de vanligast förekommande befordringsfallen,
i tab. 8 framlagts en öfversikt, som utvisar den tid, som dessa
befordringar tagit.
De uppgifter, som i tab. 5 meddelas rörande lefnadsåldern vid första
anställning i ordinarie befattning vid statens järnvägar beteckna den ålder,
vid hvilken tjänstehafvare inom olika grupper erhållit sin första ordinarie
anställning, oafsedt till hvilken befattning antagandet skett. Där
9
-
66
emot lämna dessa siffror icke någon upplysning därom, i livilka befattningar
första ordinarie anställning öfver hufvud taget ägt rum. På
grund af det ofullständiga sätt, hvarpå punkten rörande befordringarne
i många fall blifvit å formulären besvarad, har en bearbetning af materialet
i detta hänseende icke låtit sig göra. För de större befattningsgrupperna
och särskildt för sådana, hvarifrån befordringarna äro jämförelsevis
fåtaliga, torde dock de i tabellen meddelade sifferuppgifterna
kunna betraktas såsom typiska för anställning i allmänhet inom gruppen
i fråga.
Tabellens slutsiffror hafva sammanställts i efterföljande täxttabell.
Tab. F. Personalen vid statens järnvägar, fördelad efter lefnadsålder vid
första befordran till ordinarie befattning.
Ålder vid första ordinarie
anställning.
Tjänstemän
Betjänte.
Hela porso- ;
nålen.
i styrelsen.
vid distrikten.
Summa.
Antal.
Proc.
Antal.
Proc.
Antal.
Proc.
Antal.
Proc.
Antal.
Proc. j
Högst 20 år ....................
21—25 år ........................
26—30 »> ........................
31—35 » ........................
36 år och däröfver ............
18
162
114
40
18
5.1
4G.o
32.4
11.4
5.1
130
466
181
4S
11
15. ö
55.7
21.7
5.7
1.3
148
628
295
88
29
12.5
52.9
24.8
7.4
2.4
437
3,418
3,796
889
227
5.o
39.0
43.3
10.1
2.6
585
4,046
4,091
977
256
5.9
40.0
41.1
|
9.8 1
2.G
Summal) j 352
100. o | 836
100.O
1,188
100.O | 8,707 | 100.o
9,955
100.O
Af denna sammanställning framgår, att liksom tjänstemännen vid
distrikten, enligt hvad ofvan visats, i regel tidigast vinna inträde vid
statens järnvägar, så når också det relativt största antalet af dem
redan vid jämförelsevis unga år fram till ordinarie anställning. Sålunda
hade af ifrågavarande befattningshafvare inemot en sjättedel (15.6 %) erhållit
sin första ordinarie anställning före 21 års ålder och ytterligare
55.7 % vid högst 25 år. Af styrelsens tjäusteinnehafvare hade däremot endast
något mer än hälften blifvit ordinarie vid så unga år, och inemot en
tredjedel först i ålderu 26—30 år. Hvad slutligen betjänte angår, så
hade de relativt flesta af dem befordrats till ordinarie befattning i sistnämnda
ålder. Efter 30 år hade af tjänstemännen öfver hufvud taget endast
9.8 %, men af betjänte 12.7 % antagits i ordinarie anställning.
'') Jämför noten å sid. 20.
f>7
En beräkning- af medelåldern vid första ordinarie anställning i järn- Bil. B.
vägsstaten ger till resultat, att denna kan anses hafva utgjort:
för tjänstemän
i styrelsen...................................................................... 26.3
år.
y>
)''
vid distrikten................................................................ 24.i
»
>’
»
i allmänhet ................................................................ 24.8
»
»
betjänte .................................................................................................. 26.3
»
»
hela personalen....................................................................................... 26.1
»
Det framgår häraf, att betjänte i genomsnitt 1 Vs år senare än
tjänstemännen nått upp till ordinarie anställning. Mellan motsvarande
ålder för tjänstemän i styrelsen å ena sidan och vid distrikten å den
andra förefinnes, till de senares förmån, en tidskillnad af 2.2 år.
I tab. 6 meddelas uppgifter rörande tjänsteålder vid första ordinarie
omställning i järnväg sstaten. Ett sammandrag af ifrågavarande uppgifter
återfinnes i efterföljande täxttabell.
Tab. G. Personalen vid statens järnvägar, fördelad efter tjänsteålder vid
första befordran till ordinarie befattning.
! Antal tjänsteår vid första
ord inarie anställning.
T .i
ä n s
t e m
ii n
Betjänte.
Hela perso- !
nalon.
i styrelsen.
vid distrikten.
Summa.
Antal.
Proc.
Antal.
Proc.
Antal.
Proc.
Antal.
Proc.
Antal.
Proc. !
! Högst 1 år...............
58
16.5
245
29.3
303
25.5
1,598
18.2
1,901
19.1
; 2 ar.................................
74
21.o
216
25.8
290
24.4
1,390
15.9
1,680
16.9
3 » ...............
80
22.7
173
20.7
253
21.3
1,389
15.8
1,642
16.5
4—5 år ..........................
96
27.3
140
16.8
236
19.9
2,205
25.2
2,441
24.5
6—8 » ..........................
36
10.2
51
6.1
87
7.3 ;
1,572
17.9
1,659
16.7
9—14» .............. ...........
6
1.7
7
0.8
13
lo
571
6.5
584
5.8
15 år och däröfver ............
o
0.6
4
0.5
6
0.5 |
42
0.5
48
0.5 j
Summa *) 1
352
100. o
83(5
lOO.o
1,188
lOO.o
8,767
lOO.o
9,955
lOO.o
Inemot en tredjedel af distriktens hela tjänstemannapersonal hade
sålunda redan efter ett års tjänstgöring nått upp till ordinarie anställning.
Härtill komma under de båda närmast följande åren resp. 25.8
och 20.7 %, så att inalles tre fjärdedelar (75.8 %) af ifrågavarande be
-
*) Jämför noten å sid. 20.
68
fattningshafvare haft en tjänstgöringstid såsom extra af högst tre år.
För tjänstemännen i styrelsen åter har befordran till ordinarie anställning
gått något långsammare. Af dessa hade nämligen endast en sjättedel
(16.5 %) vunnit ordinarie anställning efter endast ett års tjänstgöring
och två femtedelar (39.8 %) först efter en extra-tid af fyra år eller däröfver.
Vidkommande slutligen betjänte vid statens järnvägar, hade ena
hälften af ifrågavarande befattningshafvare befordrats till ordinarie anställning
efter högst tre års tjänstgöring såsom extra och andra hälften
först efter en tjänstgöringstid af minst fyra år.
I det föregående hafva meddelats resultaten af de beräkningar, som
verkställts rörande personalens medelålder å ena sidan vid inträde i järnvägsstaten
å andra sidan vid första befordran till ordinarie befattning.
Skillnaden mellan ifrågavarande båda medeltal är naturligtvis liktydig
med medeltjänstetiden vid första ordinarie anställning, hvilken, på detta
sätt beräknad, befinnes hafva utgjort:
för tjänstemän i styrelsen ................................................ 3.6 år
»
»
vid distrikten ......................................... 2.8 »
»
»
i allmänhet............................................... 3.0 »
» betjänte........................................................................... 4.1 »
»
hela personalen......................................................... 4.0 »
Siffrorna bekräfta den slutsats, hvartill redan uppgifterna i tab. G.
här ofvan gåfvo anledning, nämligen att tjänstemännen vid distrikten i
regel haft den kortaste och betjänte den längsta tjänstgöringstiden såsom
extra.
För efterföljande befattningsgrupper hafva medelåldern och medeltjänstetiden
vid första befordran till ordinarie befattning gestaltat sig på
följande sätt:
A.
1 styrelsen:
Medelålder.
Medeltjänstetid
(såsom extra).
manliga kontorsskrifvare................................
...... 25.7 år
3.0 år
kvinnliga kontorsskrifvare.............................
..... 26.9 »
4.6 ))
B.
Vid distrikten:
manliga kontors- och stationsskrifvare.....
....... 23.8 »
4.3 ))
eldare .................................................................
...... 25.3 ))
4.4 )>
manliga kontorsbiträden...............................
....... 22.6 )>
2.9 ))
lokomotivputsare, vagnputsare, pumpare
och
kolvakter.....................................................
....... 29.1 »
4.2 ))
69
stationskarlar
banvakter .....
Medelålder.
25.5 åt
28.8 »
Medeltjänstetid
(såsom extra.)
3.7 år
4.9 »
Bil. B.
Då af dessa befattningsgrupper kontorsskrifvare- och kontorsbiträdesgraderna
kunna nås antingen genom direkt befordran från extra anställning
eller också genom befordran från lägre ordinarie befattningsgrad,
bär vid beräkningen af ofvanstående medeltal endast befordringsfall
af förstnämnda karaktär tagits i betraktande, och dessa medeltal
hänföra sig därför icke direkt till de i tab. 5 och 6 meddelade sifferuppgifterna1).
I detta sammanhang har i fråga om efterföljande befattningsgrupper
verkställts en särskild utredning rörande den frågan, i hvad mån längden
af tjänstgöringstiden såsom extra under de senareåren undergått några
förändringar. Enligt denna undersökning skulle medeltjänstetiden såsom
extra vid första befordran hafva utgjort för:
mani. kontors- eller stationsskrifvare
lokomotivputsare, vagnputsare, pumpare
eller kolvakt ............................
stationskarl................................................
banvakt ......................................................
1881-
-90
1891-
-95
1896-
-1900
1901
-06
2.9
år
3.5
år
3.i
år
3.0
år.
6.2
»
4.3
»
3.2
»
4.0
»
3.5
3.9
»
3.9
»
4.7
))
6.2
8.4
6.4
»
Man finner häraf, att tjänstetiden såsom extra under dessa år ansenligt
förkortats för lokomotivputsare m. fl., men förlängts för banvakterna.
För de båda öfriga grupperna hafva däremot förändringarna
härutinnan varit af jämförelsevis mindre betydelse.
Såsom ofvan nämnts, meddelas i tab. 7 uppgifter rörande lefnadsåldern
vid befordran till nuvarande befattning. Med ledning af de uppgifter,
som ligga till grund för denna tabell, och de sifferuppgifter rörande
åldern vid första ordinarie anställning i järn vägsstaten, som återfinnas
i tab. 5, har för efterföljande lönegrupper verkställts en beräkning
rörande såväl medelåldern som medeltjänstetiden, räknad från första ordinarie
anställning, vid befordran till grupperna i fråga. Beträffande
stationsmästarne har härvid, då det naturligtvis var af intresse att
lära känna, vid hvilken ålder befordran i allmänhet till denna befatt
P
Lämnas åter detta förhållande utan afseende och beräknar man medeltjänstetiden vid befordran
i allmänhet till dessa befattningsgrader, så belinnes denna utgöra 4.9 år för manliga stations-och
kontorsskrifvare samt 7. t år för manliga kontorsbiträden.
70
ningsgrad ägt rum, undersökningen afsett de båda klasserna gemensamt,
och beteckna sålunda de angifna medeltalen den ålder, vid hvilken första
befordran till denna grad erhållits.
A.
B.
Medoltjänstetid
1 styrelsen:
Medelålder.
(från första ordina-  rie anställning).
bokhållare.......................
................................... 40.4 år.
15.1 år.
Vid distrikten:
bokhållare, telegrafister,
förstastationsskrifvare 37.8 år.
14.0 år.
lokomotivförare ...........
..................................... 34.7 ■■
8.2 »
konduktörer....................
....................................... 37.0 »
13.3 »
stationsmästare..............
.......................................... 40.8 »
18.0 i>
banmästare .....................
....................................... 37.5 »
10.3 )>
packmästare....................
.......................................... 31.5 »
6.7
»
stationskarlsförmän . ..
....................................... 30.4 »
10.9 ))
Beträffande innebörden af ofvanstående medeltal må särskildt med
hänsyn till de å följande sida meddelade uppgifterna rörande tiden mellan
befordran för vissa af dessa befattningsgrader anföras följande. Då
de ofvan anförda uppgifterna rörande medeltjänstetiden vid befordran
till viss befattningsgrad beräknats på grundval af tidsskillnaden mellan
första och (vid tidpunkten för undersökningen) sista befordran, oafsedt
om under tiden en eller flera mellangrader passerats, så måste till följd
häraf den på detta sätt erhållna tjänsteåldern i regel blifva längre än om
samma ålder beräknas endast efter befordringstiden mellan tvenne bestämda
befattningsgrader. Beträffande särskildt lokomotivföraregraden
förklaras den ringa skiljaktighet, som förefinnes mellan uppgifterna angående
tjänstetiden vid befordran till denna grad, däraf att för en del
af hithörande befattningshafvare den första ordinarie anställningen erhållits
icke såsom eldare utan som eldarelärling, hvarifrån befordran
sedermera skett till eldaregraden.
Hvad åter banmästaregraden angår, så beror den stora olikhet,
som förefinnes mellan ofvanstående uppgift om medeltjänstetiden vid anställning
i denna grad och de medeltal, som å följande sida lämnas
angående tiden för befordran från banvakt till banmästare, naturligtvis
därpå, att befordran till banmästaregraden i många fall sker direkt
utan föregående anställning såsom banvakt.
Vid utarbetandet af tab. 8 har förfarits sålunda, att beträffande
de inom betjäntegraden vanligast förekommande befordringarne, såsom
\
71
exempelvis från eldare till lokomotivförare, från packmästare till kon- Bil. B.
duktör, från stationskarl till stationskarlsförman, befordran äfven där,
såsom ofta varit fallet, i formuläret endast befordringsåret angifvits,
ansetts hafva skett från den i hvarje fall sannolika befattningsgruppen.
Beträffande åter de fall, där olika befordringsmöjligheter förelegat, har
afseende fästats endast vid dem, i fråga om hvilka i formulären bestämdt
angifvits den befattning, hvarifrån befordran ägt rum.
Vidare må framhållas, att vid uppgörandet af ifrågavarande tabell
endast de fall af befordran till en viss befattning medtagits, som gälla
den vid tidpunkten för undersökningen i samma befattning stående personalen.
Däremot har icke undersökningen omfattat befordringstiden
till samma befattning för de personer inom andra tjänstegrupper, som
tidigare passerat befattningen i fråga. En dylik undersökning skulle
nämligen dels hafva kraft alltför lång tid, dels icke kunnat genomföras
utan anskaffandet i stor utsträckning af kompletteringsuppgifter.
Med ledning af de i tabellen meddelade sifferuppgifterna hafva efterföljande
medeltal för de olika befordringsfallen uträknats.
Till:
r o
r rau:
Mcdel-
I styrelsen.
tjäustetid.
bokhållare .............................................
kontorsskrifvare.......................
13.4 ål
Tid distrikten.
trafikinspektör.......................................
stationsinspektor ....................
10.7 »
trafikinspektör.......................................
byråassistent ..............................
•1.3 D
stationsinspektor,
underinspektör
eller expeditionsföreståndare.........
förste stationsskrifvare .......
6.2 ))
bokhållare ..........................................
kontors- el. stationsskrifvare
7.7 »
förste stationsskrifvare .....................
stationsskrifvare........................
16.5 ))
stations- eller kontorsskrifvare ......
kontorsbiträde...........................
5.8 )>
öfverbanmästare ................................
banmästare.................................
9.1 »
banmästare.............................................
banvakt ......................................
12.3 »
lokomotivmästare ..............................
lokomotivförare ........................
12.7 »
lokomotivförare...................................
eldare ..........................................
8.1 »
stationsmästare ....................................
kontorsbiträde...........................
9.0 »
stationsmästare ...................................
stationskarlsförman..................
9.9 »
konduktör .............................................
packmästare ..............................
5.5 »
kontorsbiträde.......................................
stationskarlsförman..................
3 8 ))
kontorsbiträde.......................................
stationskarl.................................
5.3 )>
kontorsbiträde......................................
kontors vakt ..............................
3.4 )>
packmästare .........................................
stationskarl ............................
6.0 »
stationskarlsförman ...........................
stationskarl.................................
10.9 ))
72
Beträffande dessa medeltal må erinras därom, att då desamma endast
grunda sig på uppgifter om befordringstiderna för den personal,
som vid tidpunkten för undersökningen tillhörde befattningsgraden
ifråga, de icke utan vidare kunna anses äga tillämpning på tidigare
befordringsförhållanden för samma befattning. Ett exempel härpå erbjuda
befordringarne till packmästaregraden. Sålunda uppgick för de
nuvarande packmästarne befordringstiden från stationskarlsgraden enligt
ofvanstående beräkning till 6.6 år. För de nuvarande konduktörerna
däremot kan med ledning af dels den å föregående sida meddelade uppgiften
angående tjänstetiden i sin helhet vid befordran till denna grad
dels ofvanstående medeltal för befordran från packmästare till konduktör
samma tid beräknas hafva utgjort 7.8 år.
Bil. B.
V. Ålder i nuvarande befattning.
I tab. 9 hafva slutligen sammanställts uppgifter rörande den tid,
som år 1906 förflutit, sedan befattningshafvare inom olika grupper
erhållit sin nuvarande befattning. I efterföljande täxttabell lämnas för
några af de mera betydande befattningsgrupperna ett sammandrag af
ifrågavarande uppgifter.
Tab. H. Personalen i vissa lönegrupper, fördelad efter ålder i
nuvarande befattning.
Högst 5 år.
6—10 ar.
11—15 år.
16-20 år.
Mor än 20 år.
Summa.
Ant.
Proc.
Ant.
Proc.
Ant.
Proc.
Ant.
Proc.
Ant.
Proc.
Ant.
Proc.
I styrelsen.
Manliga kontorsskrifvare ...
4G
29.3
63
40.1
19
12.1
10
6.4
19
12.1
157
100.o
Vid distrikten.
Manliga kontors- ock sta-  tionsskrifvare ...............
213
56.5
112
29.7
21
5.o
5
1.8
26
6.9
377
100.0
Eldare............................
564
69.7
239
29.5
2
0.2
1
0.1
4
0.5
810
100. o
Manliga kontorsbiträden ....
331
54.9
204
33.8
41
0.8
27
4.5
—
—
603
lOO.o
Paekmästare....................
169
75. s
52
23.4
1
0.4
—
—
1
0.4
223
lOO.o
Lokomotivputsare, vagnput-  sare, pumpare o. kolvakter
323
53.8
135
22.5
135
22.5
3
0.5
4
0.7
600
lOO.o
Stationskarlar..................
1,536
54. c
650
23.1
156
5.G
132
4.7
337
12.o
2,811
lOO.o
Banvakter.......................
693
37.4
123
G. G
199
10.8
150
8.1
688
37.1
1,853
lOO.o
Man finner häraf, att med undantag af kontorsskrifvarne i styrelsen
samt banvakterna inom samtliga i tabellen upptagna grupper mer än
hälften af dithörande befattningshafvare icke tillhört gruppen i fråga
10
74
längre än högst fem år. En särskildt låg siffra företer i detta hänseende
packmästarne, af hvilka tre fjärdedelar räkna högst fem tjänsteår
inom gruppen. Den relativt största andelen äldre befattningshafvare
förekommer däremot bland banvakterna, af hvilka åtskilligt mer än
hälften (56.0 %) tillhört gruppen i 11 år eller däröfver.
Dessa siffror äro därför belysande jämväl för befordringsutsikterna
inom de olika grupperna. Där icke särskilda omständigheter föranleda
till en annan slutsats, angifver nämligen det förhållande, att det inom
en grupp endast finnes ett jämförelsevis ringa antal befattningshafvare
med en längre tjänstetid inom gruppen, att befordran från densamma
försiggår relativt raskt. Och omvändt utvisa höga siffror för äldre
tjänstehafvare inom gruppen, att befordringsutsikterna äro små och att
ett jämförelsevis stort antal befattningshafvare få stanna kvar inom
densamma ända till pensionsåldern.
TABELLBILAGOR.
76
Tab. 1. Personalen vid statens järnvägar,
[og. = ogift; g. = gift;
Lönegrupper.
Hög
st 20
år.
21
—25 år.
26
—30 år.
31
-35
ir.
36—40 år.
°g-
g-
ii.
og.
ii.
Og.
»•
ä.
og.
O*
ii.
°g-
g-
ii.
A. I styrelsen.
I. Tjänstemän.
1 Generaldirektör och öfverdirek-  törer ......................
2. Byrådirektörer, arkitekt, tele-  grafdirektör ....................
2
3. Kamrerare,hufvudkassör, förste
aktuarie, föreståndare för
milkontoret, förste kontrollö-  rer, byråingenjörer............
1
2
4. Registrator, revisor, notarier,
förrådsförvaltare, kontrol-  lörer ..............................
1
2
2
1
5. Bokhållare ........................
—
—
—
—
—
—
1
1
_
3
_
2
5
i
j 6. Ritare ...........................
—
—
—
1
__
—
1
—
_
1
_
_
1
3
_
7. Manliga kontorsskrifvare......
—
—
—
8
—
31
G
_
29
18
_
IG
15
_
8. Kvinnliga kontorsskrifvare____
—
—
—
13
—
—
43
1
—
21
—
—
21
—
—
Summa
—
—
—
22
—
—
70
10
—
53
23
—
42
26
i
II. Betjånte.
9. Manliga kontorsbiträden......
2
4
1
1
2
| 10. Förste vaktmästare och vakt-  mästare .........................
2
1
4
2
Summa
2
—
_
6
1
—
4
1
—
—
3
—
—
2
—
B. Vid distrikten.
I. Tjänstemän.
11. Distriktschefer, bandirektörer,
1
maskindirektörer..............
1
77
Bil.
fördelad efter ålder och civilstånd.
ä. = änkling (änka) 1. frånskild.]
41-45
ål*.
46-50
är.
51—55
år.
56—60
år.
61—65
år.
Mer
än 65 år.
Summa.
°g-
ä.
»g-
O*
ä.
Og.
g-
ä.
og.
O*
a.
og.
,,
1
it.
og.
g.
it.
og.
|
ä. 1
1
1
1
2
1
1
5
2
3
—
—
2
—
—
2
—
—
_
—
—
—
—
—
—
—
0
9
—
—
2
—
-
1
2
2
—
2
—
—
—
—
—
2
10
—
1
1
1
4
1
1
7
8
3
5
—
3
5
i
—
7
—
1
4
—
1
—
i
—
—
—
ii
30
3
—
1
—
—
—
—
1
—
—
—
1
—
—
1
—
—
—
—
5
0
—
3
7
—
2
8
i
1
6
—
1
3
1
1
—
—
—
—
02
64
1
4
—
i
2
—
—
1
—
—
—
—
—
1
—
-
—
-
—
106
1
l|
13
20
i
8
17
2
0
23
3
ii
—
3
3
i
—
—
226
133
5
0
4
—
_
__.
_
_
_
_
_
1
_
_
i
_
_
1
_
—
_
_
0
6
—
1
1
6
2
i
3
1
2
i
12
-1
10
18
3
78
Tab. 1. (Forts.) Personalen vid statens
[og. = ogift; g. = gift;
Lönegruppc r.
Högst 20
år.
21
-25
tr.
26
-30 år.
31
—35 år.
36
—40 år.
»g-
ö* 1
ä.
°g.
g-
ä.
°g.
O*
ä.
°g.
g-
ä.
og-
g-
ä.
: 12.
Trafikinspektörer, distrikts-  sekreterare, baningenjörer,
maskiningenjörer..............
1
8
4
13
13.
Distriktskassörer, verkstads-  kamrerare, förrådsförvaltare,
maskininspektorer, verkmä-  stare, telegrafinspektorer ...
1
3
2
5
1 14.
Stationsinspektorer å l:sta
klass stationer ................
15.
Stationsinspektorer å 2:dra
klass stationer ................
16.
Stationsinspektorer å 3:dje
klass stationer ................
1
17.
Byråassistenter, underinspek-  törer å l-.sta klass stationer,
expeditionsföreständare å d:o
2
6
ll
18.
Underingenjörer, ritare, sta-  tionsinspektorer å 4:de klass
stationer ........................
3
10
5
9
7
4
5
19.
Bokhållare, telegrafister, förste
stationsskrifvare...............
1
12
2
6
4
8
8
_
20.
Stationsinspektorer å 5:te klass
stationer........................
1
__
1 21.
Manliga kontorsskrifvare, sta-  tionsskrifvare å 1—3 klass
stationer ........................
55
115
39
35
44
i
14
28
; 22.
Stationsskrifvare å annan sta-  tion ..............................
1
4
1
3
3
_
_
_
23.
Kvinnliga kontorsskrifvare ....
—
—
—
1
—
—
2
1
—
4
—
—
1
—
—
1
Summa
1 _
—
61
| -
| -
144
48
58
71
i
33
68
i
79
Bil. B.
järnvägar, fördelad efter ålder och civilstånd,
ä. — änkling (änka) 1. frånskild.]
41
—45 år.
46—50
År.
51—55 år.
56-60
År.
61
—65 år.
Mer
•
iin 65 år.
Summa.
og-
O*
ä.
og-
ä.
og-
g-
ii.
°g-
er
o-
ä.
og-
&•
ä.
og.
ä.
og-
er
O*
ä.
2
4
—
2
2
—
1
8
—
2
5
i
—
1
—
—
1
—
12
42
1
1
3
—
—
3
1
9
—
1
8
1
6
i
—
5
Ur
—
4
—
—
—
—
5
31
4
25
1
1
—
1
—
1
—
1
2
2
7
i
—
2
i
—
—
—
4
4
1
—
—
4
8
—
—
8
—
—
9
i
1
2
—
—
—
—
6
28
1
—
4
—
—
7
—
2
8
—
3
5
—
—
—
—
—
—
—
5
32
1
—
5
—
1
7
—
4
16
—
4
14
—
1
5
i
—
1
—
36
65
1
11
20
—
9
33
—
1
25
2
3
9
—
—
—
—
—
1
—
51
102
o
4
—
3
14
i
2
10
—
—
10
—
—
2
i
—
—
—
5
41
2
9
7
—
8
8
—
—
10
—
3
1
—
—
—
—
—
—
—
239
137
1
1
1
—
—
3
1
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
9
12
5
1
—
26
49
_
31
93
i
12
106
i i?
70
4
2
18
4
—
3
—
384
526
18
80
Tab. 1. (Forts.) Personalen vid statens
[og-= ogift; g. = gift;
L ö n e g r u p p e r.
•
Hög
st 20
år.
21
—25 år.
26
—30 år.
31
—35 år.
36
—40 år.
og-
&•
ä.
og.
g-
ä.
Og.
g.
ä.
Og-
ä.
og.
ä.
24.
II. Betjänte.
Lokomotiv- och vagnmästare
1
_
4
25.
Lokomotivförare..................
—
__
—
—
—
—
8
24
—
18
147
3
12
146
3
26.
Öfverbanmästare..................
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
2
—
—
; 27.
Öfverkonduktörer och konduk-  törer ..............................
_
1
_
4
18
_
7
70
1
1 28.
Stationsmästare å 6:te klass
stationer.........................
*
12
_
29.
Trädgårdsmästare, maskinister,
materialvakter.................
_
_
4
_
_
_
4
_
2
6
_
__
13
1
30.
V agnförmän.......................
2
—
1
5
—
31.
Hallmästare........................
—
—
—
—
—
—
2
2
—
1
8
—
1
20
—
32.
Eldare ..............................
—
—
—
45
14
—
233
294
3
36
162
1
1
11
—
33.
Manliga kontorsbiträden ......
2
—
—
98
7
—
92
98
4
30
102
—
14
76
2
34.
Stationsmästare å 7:de klass
stationer ........................
1
_
4
_
35.
Packmästare ......................
—
—
—
—
—
—
12
31
-
16
73
—
8
44
1
36.
Stationskarlsförmän, portvak-  ter vid första klass stationer
1. vid verkstäder .............
2
12
3
52
1
4
78
j
37.
Vaktmästare ......................
—
-
—
—
—
2
—
—
—
—
—
—
2
—
38.
Kvinnliga kontorsbiträden.....
—
—
—
2
—
-
3
1
-
5
—
7
—
—
39.
Vagnsmörj aro....................
—
—
—
1
—
—
3
10
—
3
20
1
4
30
1
1 40.
1
Lokomotivputsare, vagnput-  sare, pumpare och kolvakter
_
_
_
26
17
_
27
95
2
17
145
2
7
92
2
41.
Portvakter ........................
—
—
-
—
—
5
—
—
2
—
1
—
—
I 42.
Stationskarlar.....................
O
O
—
—
192
94
—
356
691
7
86
573
7
20
21b
5
81
Bil. B
järnvägar, fördelad efter ålder och civilstånd.
ä. = änkling (änka) 1. frånskild.]
41—45
år.
1
46—50
år.
i 51—55
år.
56-60
ål*.
61—65
år.
i
j Mer
än 65 år.
Summa.
1 s''
il.
1 og.
1
u.
°g-
O*
ii.
og-
ä.
og-
g-
ä.
og.
g-
U.
og.
ä.
1
2
\
5
6
12
!
i
3
i
1
2
36
i
7
127
3
6
104
2
4
100
5
1
53
4
—
12
2
—
1
—
56
714
22
i —
3
—
—
6
—
—
5
—
6
—
—
3
—
—
1
—
o
24
—
2
!
81
3
2
68
—
1
78
6
2
53
4
2
4
—
—
—
1
20
373
15
2
24
2
3
37
2
1
62
4
2
42
2
—
14
—
—
1
_
8
192
10
10
_
2
_
_
2
1
_
4
_
—
2
—
_
1
C
43
3
-
11
—
—
17
—
—
12
—
—
4
—
—
1
—
—
_
—
1
52
—
i _
33
2
—
42
1
—
36
—
—
24
3
—
8
1
—
—
—
4
173
7
3
—
1
—
—
—
2
—
—
4
—
—
—
—
—
—
—
31C
490
4
! 6
43
—
1
18
—
7
—
—
3
—
—
—
—
—
—
—
243
354
6
—
8
1
1
5
_
—
6
1
—
1
—
—
4
—
_
_
_
1
29
2
25
—
_
9
I
4
—
—
—
—
—
—
—
—
—
36
186
i
3
87
1
1
66
2
1
68
2
2
40
6
12
1
1
1
16
416
16
—
2
—
—
—
—
—
~
—
—
1
—
—■
—
—
1
—
t)
6
—
2
—
.
1
20
1
—
2
31
1
|
1
28
—
1
32
1
—
13
—
—
3
—
—
—
—
15
167
4
—
77
4
62
3
_
15
1
_
3
—
—
1
_
_
2
_
77
509
14
—
i
1
—
1
—
—
2
—
—
2
—
—
1
1
—
—
—
1
14
2j
6
144
4
2
104
5
—
144
11
2
116
6
—
14
2
—
1
—
667! 2,097
47
11
82
Tab. 1. (Forts.) Personalen vid statens
[og. == ogift; g. = gift;
Lönegrupper.
Högst 20 år.
21-25 år.
26—30 år.
31—35 år.
36—40 år. j
t
og-
g.
ä.
og.
g*
ii.
og. J g.
ä.
og.
g-
ä.
Og.
g.
ä.
43. Banvakter .........................
1 44. Kontorsvakter.....................
1
—
—
10
3
22
35 i 134
ll 1
—
21
245
5
8
217
5
Summa
Summa tjänstemän (A I och BI)...
i Summa betjänte (A II och Bil)...
[
j Summa hela personalen...............
(i
8
—
381
83
! 387
154
155
—
770 1,404
220
58
780] 1,405
10
16
242
111
| 242
1,556
04
1,559
20
1
20
97
75
97
1,040
94
1,042
23
2
23
8
_
—
| 470
155
—
1,000 1.463
10
| 353
1,653
21
172
1,136
25
83
Bil. B,
järnvägar, fördelad efter ålder och civilstånd.
ä. = änkling (änka) 1. frånskild.]
41-45
ar.
46—50
år.
51-55
år.
56—60 är.
61—65 år.
Mor
än 65 Ar.
Summa.
°g.
g-
ä.
°g-
ö*
ä.
»g-
O*
ä.
»g-
g-
ä.
og.
O''
ii.
og.
O*
u.
og.
g-
it.
2
247
9
4
244
8
1
297
12
1
229
19
69
4
3
2
82
1,707
64
-
5
1
34
902
31
23
819
23
9
884
44
10
602
44
2
151
12
-
12
5
1,580
7,584
218
39
69
1
39
110
3
18
129
7
20
81
4
5
21
5
—
3
610
659
23
34
902
31
23
819
23
9
885
44
10
003
44
2
152
12
-
12
5
1,592 7,594
218
73
1,031
32
02
929
20
27
1,014
51
30
684
48
7
173
17!
-
15
5
2,202'' 8,253
2411
84
Tab. 2. Personalen [gifta, änklingar (änkor) och frånskilda] vid statens järnvägar,
fördelad efter lefnadsålder vid inträde i första gifte.
Lönegrupper.
Högst
25 år.
26—30
år.
31—35
år.
36-40
år.
41—45
år.
46-50
år.
Mer än
50 år.
Akten-  skaps-  ålder
ej an-  gifven.
Summa.!
A. I styrelsen.
I. Tjänsteman.
1. Generaldirektör och öfverdirektörer .........
3
i
i
!
- 1
5 j
2. Byrådirektörer, arkitekt, telegrafdirektör...
—
2
6
i
—
-
—
—
» 1
| 3. Kamrerare, hufvudkassör, förste aktuarie,
föreståndare för milkontoret, förste kon-  trollörer, byråingenjörer......................
1
4
2
3
10
|
4. Registrator, revisor, notarier, förrådsför-
valtare, kontrollörer............................
i
3
1
i
2
__
_
8 I
j 5. Bokhållare ..........................................
4
9
11
7
—
2
—
—
33
1
6. Ritare ................................................
1
1
2
2
—
—
—
—
6
| 7. Manliga kontorsskrifvare........................
11
21
16
12
2
1
2
Oo
! 8. Kvinnliga kontorsskrifvare .....................
1
1
—
—
—
—
—
—
2
Summa
18
42
41
27
3
5
—
2
138
II. Betjänte.
j 9. Manliga kontorsbiträden........................
1
3
_
4
10. Förste vaktmästare och vaktmästare .......
5
1
—
—
—
—
-
■6 j
Summa
G
4
—
—
—
—
—
10
B. Vid distrikten.
I. Tjänstemän.
11. Distriktschefer, bandirektörer, maskindirek-
törer................................................
2
5
4
2
2
i
:
16
12. Trafikinspektörer, distriktssekreterare, ban-  iögenjörer, maskiningenjörer ...............
3
19
15
4
2
_
_
! -
43
13. Distriktskassörer, verkstadskamreraro, för-  rådsförvaltare, maskininspektorer, verk-  mästare, telegrafinspektorer ................
3
15
7
5
i
i
.
| _
32
(
85
Tab. 2. (Forts.) Personalen [gifta, änklingar (änkor) och frånskilda] vid statens
järnvägar, fördelad efter lefnadsålder vid inträde i första gifte.
Lönegrupper.
Högst
25 år.
26—30
år.
31—35
år.
36—40
år.
41—45
år.
46-50
år.
Mer än
50 år.
Äkten-  skaps-  ålder
ej an-  gifven.
Summa.
14. Stationsinspektorer å l:sta klass stationer
_
4
i
_
!
_
5
15. Stationsinspektorer å 2:dra klass stationer
5
10
7
3
l
2
—
1
29
16. Stationsinspektorer å 3:dje klass stationer
4
11
6
5
l
—
—
2
2!)
17. Byråassistenter, underinspektörer å 1 :sta klass
stationer, expeditionsföreståndare å d:o
2
14
7
4
2
3
1
_
33 j
18. Underingenjörer, ritare, stationsinspektorer
å 4:de klass stationer ........................
8
27
16
9
5
1
66
19. Bokhållare, telegrafister, förste stations-  skrifvare ..........................................
10
38
30
13
9
3
1
104
20. Stationsinspektorer å 5:te klass stationer
5
14
9
6
4
3
—
2
43
21. Manliga kontorsskrifvare, stationsskrifvare
å 1—3 klass stationer........................
22
81
24
7
3
1
138
22. Stationsskrifvare å annan station............
1
3
1
—
—
—
—
—
5
23. Kvinnliga kontorsskrifvare .....................
1
—
—
—
—
—
—
—
1
Summa
<10
241
127
5S
30
14
1
7
544
11. Betjänte.
24. Lokomotiv- och vagnmästare ..................
8
22
4
3
37
25. Lokomotivförare....................................
238
355
109
22
3
2
—
7
736 :
26. öfverhanmästare ..................................
7
11
5
1
—
—
—
24
27. Öfverkonduktörer och konduktörer.........
153
167
47
13
3
2
—
3
383 ''
28. Stationsmästare å öde klass stationer......
90
78
21
9
1
_
—
3
202
29. Trädgårdsmästare, maskinister, material-  vakter .............................................
18
14
10
1
3
40
30. Vagnförmän.........................................
21
25
6
—
—
—
—
—
52 j
31. Banmästare..........................................
84
75
16
3
1
—
—
1
180
32. Eldare ................................................
241
227
19
1
—
—
—
6
494 |
33. Manliga kontorsbiträden.......................
149
154
40
11
—
—
—
6
360 1
34. Stationsmästare å 7:de klass stationer......
8
12
7
4
—
—
—
—
31 ;
35. Packmästare .......................................
74
83
24
3
—
—
3
187 ''
36. Stationskarlsförmän, portvakter vid l:sta
klass stationer eller vid verkstäder ......|
169 1
196 !
1
48j
9
5
1
4
432
86
Tab. 2. (Forts.) Personalen [gifta, änklingar (änkor) och frånskilda] vid statens
järnvägar, fördelad efter lefnadsålder vid inträde i första gifte.
Lönegrupper.
Högst
25 år.
26-30
år.
31—35
år.
36-40
år.
41-45
år.
46-50
år.
Mer än
50 år.
Äkten-  skaps-  ålder
ej an-  gifven.
Summa.!
1
37.
Vaktmästare .........................
3
3
-
6
38.
Kvinnliga kontorsbiträden .......
—
1
—
—
—
—
—
1
39.
Vagnsmörj are.........................
72
70
20
6
—
i
—
2
171
40.
Lokomotivputsare, vagnputsare,
och kolvakter.................
pumpare
276
196
42
6
i
2
523
41.
Portvakter ............................
10
4
2
—
—
—
—
—
16
42.
Stationskarlar ........................
1,020
925
147
22
i
—
1
28
2,144 |
43.
Banvakter ............................
875
707
152
22
4
2
9
1,771 |
44.
Kontorsvalcter.........................
—■
1
—
—
—
—
-
1
Summa
3,516
3,326
719
136
19
7
2
77
7,802
Summa tjänstemän (A I ocli B I)....
84
283
168
85
33
19
1
9
682
Semma betjäntc (Å II och B II) ....
3,522
3,330
719
136
19
7
2
77
7.812
Summa hela nersonalen ................
3,606
3.613
S87
221
52
26
O
O
86
8,494
87
Bil. B.
Tab. 3. Personalen [gifta, änklingar (änkor) och frånskilda] vid statens järnvägar,
fördelad efter antalet barn.
Antal befattningskafv
are med:
Lönegrupper.
1
barn.
2
barn.
3
barn.
4
barn.
5
barn.
6
barn.
7
barn.
8-10
barn.
Mer än
10
barn.
Ingå
barn.
Summa.
A. I styrelsen.
I. Tjänstemän.
1. Generaldirektör ock öfverdirek-
törer ..............................
1
a
i
i
5 |
2. Byrådirektörer, arkitekt, tele-  grafdirektör ......................
_
5
2
i
i
9
3. Kamrerare, kufvudkassör, förste
aktuarie, föreståndare för
milkontoret, förste kontrollö-  rer, byråingenjörer.............
2
2
2
2
i
i
10
4. Registrator, revisor, notarier,
förrådsförvaltare, kontrollörer
3
i
4
8
5. Bokhållare...........................
11
5
4
2
—
i
2
—
—
8
33
6. Ritare.................................
1
2
1
—
i
—
—
—
—
1
0
7. Manliga kontorsskrifvare.........
14
18
11
4
—
—
—
—
—
18
65
8. Kvinnliga kontorsskrifvare......
—
1
—
—
—
—
—
—
—
1
2
Summa
31
34
22
10
2
2
3
—
—
34
138
11. Betjänte.
9. Manliga kontorsbiträden.........
1
1
2
4
10. Förste vaktmästare och vakt-  mästare ............................
1
1
1
1
2
C
Summa
1
2
1
1
—
—
1
—
—
4
10
B. Vid distrikten.
I. Tjänstemän.
11. Distriktscbefer, bandirektörer,
maskindirektörer................
1
G
1
3
2
3
1«
88
Tab. 3. (Forts.) Personalen [gifta, änklingar (änkor) och frånskilda] vid statens
järnvägar, fördelad efter antalet barn.
Antal befattningshafvare med:
Lönegrupper.
i
1
barn.
2
barn.
3
barn.
4
barn.
5
barn.
6
bara.
7
barn.
8—10
bara.
Mer än
10
barn.
Ingå
barn.
Summa.
12. Trafikinspektörer, distriktssekre-  terare, baningenjörer, maskin-  ingenjörer.........................
6
15
9
3
2
_
8
43
13. Distriktskassörer, vorkstadskam-  rerare, förrådsförvaltare, ma-  skininspektorer, verkmästare,
telegrafinspektorer .............
7
5
6
1
1
5
2
5
32
14. Stationsinspektorer å l:a klass
stationer...........................
2
1
i
1
5
1 15. Stationsinspektorer å 2:a klass
stationer..........................
5
5
6
3
4
3
o
O
29
16. Stationsinspektorer å 3:e klass
stationer..........................
2
6
7
6
1
2
5
29
I 17. Byråassistenter, underinspektö-  rer å l:a klass stationer, ex-  peditionsföreståndare å d:o...
9
7
3
5
1
_
8
33
I 18. Underingenjörer, ritare, sta-  tionsinspektorer å 4:o klass
stationer...........................
14
21
10
5
5
3
i
1
6
06
19. Bokhållare, telegrafister, förste
station sskrifvare.................
23
29
12
11
5
3
2
3
i
15
104
20. Stationsinspektorer å 5:e klass
stationer..........................
10
13
6
5
4
1
4
i
43
21. Manliga kontorsskrifvare, sta-  tionsskrifvare å 1—3 klass
stationer...........................
38
24
13
10
5
3
i
44
138
22. Stationsskrifvare å annan sta-  tion ...................
3
i
i
5
23. Kvinnliga kontorsskrifvare ....
—
—
—
-
—
—
—
—
—
1
i
Summa
118
134
74
53
28
14
8
10
2
103
544
89
Bil. B.
Tab. 3. (Forts.) Personalen [gifta, änklingar (änkor) och frånskilda] vid statens
järnvägar, fördelad efter antalet barn.
Antal befattnings
häfvare m
e d:
L ö n e gr u p por.
1
barn.
o
barn.
3
barn.
4
barn.
5
barn.
6
barn.
7
barn.
8—10
barn.
Mer än
10
barn.
Ingå
barn.
r
23
!
''
II. Betjänte.
24.
Lokomotiv- och vagnmästare...
5
9
4
4
7
i
o
i
—
4
37
■ 25.
Lokomotivfiirare....................
122
153
122
84
57
56
24
41
i
76
730
26,
Öfverbanmästare...................
2
6
rt
O
2
1
5
1
O
i)
•
—
1
24
1 27.
Öfverkonduktörer och konduk-
törcr................................
60
76
61
56
46
29
11
17
3
29
388
28.
Stationsmästare å 6:e klass sta-
17
31
44
23
23
23
9
15
4
13
202
29.
Trädgårdsm ästaro, maskin ister,
materialvakter...................
9
10
9
2
2
2
1
3
—
8
46
30.
Vagnförmän........................
4
9
6
12
5
6
2
5
—
3
52
81.
Banmästarc..........................
14
22
36
16
20
25
20
16
—
11
ISO
82.
Eldaro ................................
167
125
69
22
13
5
3
—
—
90
494
! Qf>
i oo.
Manliga kontorsbiträde».........
103
70
61
25
13
8
6
4
—
70
360
! 34.
Stationsmästare å, 7:e klass sta-
tioner..............................
5
7
2
6
4
O
O
U
—
—
3
31
35.
Packiniistaro.........................
3S
41
34
21
13
4
2
6
—
25
187
36.
Stationskails förmän, portvakter
vid l:a klass stationer 1. vid
verkstäder .......................
70
75
73
71
39
16
29
27
2
30
432
37.
Vaktmästare .......................
1
1
i
2
—
1
—
—
—
ö
! 38.
Kvinnliga kontorsbiträdon......
—
—
—
—
-
~~
—
—
1
1
! 39.
Vagtismörjare .....................
28
32
23
29
19
0
6
12
1
16
171
40.
Lokomotivputsaro, vagnputsare,
pumpare och kolvakter ......
103
98
95
64
48
37
18
12
—
48
523
41.
Portvakter...........................
3
3
3
1
1
S»
*
1
—
—
2
16
42.
Stationskarlar ....................
552
465
301
173
151
77
45
65
7
308
2,144
i-.*
90
Tab. 3. (Forts.) Personalen [gifta, änklingar (änkor) och frånskilda] vid statens
järnvägar, fördelad efter antalet barn.
L ö ri e g r u p p o r.
Antal befatt
ningshafv
are med:
1
barn.
2
barn.
3
barn.
4
barn.
5
barn.
(5
barn.
7
barn.
8-10
barn.
Mer än
10
barn.
Ingå
barn.
i Summa.
43. Banvakter .........................
194
345
253
230
208
187
107
196
28
123
1,771
44. Kontoravakter .
1
—
—
—
—
—
—
—
—
—
i
Summa
1,498
1,481
1,199
843
670
492
289
423
46
861
7,802
Summa tjänstemän (AI och BI)...
149
168
96
63
30
16
11
10
o
137
682
Summa betjänte (A II och Bil),...
1,499
1,483
1,200
S44
670
492
290
423
46
865
7,812
Summa hela personalen
1,648
1,651
1.29G
907
700
508
301
433
48
1,002
8,494
91
Bil. B.
Tal). 4. Personalen vid statens järnvägar, fördelad efter lefnadsålder vid första
anställning i jämvägsstaten.
Lönegrupper.
Högst
15 år.
16-20
år.
21—25
o
ar.
2G—30
O
ar.
3:1—35
år.
36-40
år.
Mer än
40 år.
Direkt
anställda
i ordinarie
befatt-  ning.
1
¥ \
B
B
1.
A. I styrelsen.
I. Tjänstemän.
General direktör och öfverdirektörer ......
2
i
i
2
6
2.
Byrådirektörer, arkitekt, telegrafdirektör
—
1
4
o
3
—
—
i
11
O.
Kamrerare, hufvudkassör, förste aktuarie,
föreståndare för milkontoret, förste kon-  trollörer, byråingenjörer ..................
5
4
1
_
2
-
4.
Registrator, revisor, notarier, förrådsför-  valtare, kontrollörer........................
5
4
1
3
i
1
15
5.
Bokhållare .......................................
1
18
13
7
2
—
1
2
44
Ö.
Ritare .............................................
—
—
3
8
-7-
—
—
—
11
7.
Manliga kontorssbrifvare.....................
1
52
69
23
5
3
—
4
157
8.
Kvinnliga kontorsskrifvare ..................
—
43
43
19
3
—
—
—
108
Summa
O
121
142
65
17
4
1
12
364
9.
II. Betjänte.
Manliga kontorsbiträdon....................
6
4
10
10.
Förste vaktmästare och vaktmästare......
5
G
1
—
—
—
—
—
12
Summa
It
10
1
—
—
—
—
—
22
11.
B. Aid distrikten.
I. ''Tjänstemän.
Distriktschefor, bandirektörer, maskin-  direktörer ....................................
8
5
1
1
__
1
16
12.
Trafikinspektörcr,
distriktssekreterare,
haningenjörer, maskiningenjörer.........
8
12
19
10
1
1
4
55
18.
Distriktskassörer,
verkstadskamrorare,
förrådsförvaltare, maskininspektorer,
verkmästare, telegrafinspektorer.........
4
19
7
3
1
3
37
92
Tab. 4 (Forts.). Personalen vid statens järnvägar, fördelad efter lefnadsälder
vid första anställning i järnvägsstaten.
Lönegrupper.
Högst
15 år.
16—20
ar.
21-25
år.
26—30
0
ur.
31—35
O
ar.
36-40
år.
Mer än
40 år.
Direkt
anställda
i ordinarie
befatt-  ning.
I Summa.
14. Stationainspektorer å l:sta klass stationer
_
4
i
5
15. Stationsinspektorer å 2:dra klass stationer
15
10
2
i
_
5
33
16. Stationsinspektorer å Kulje klass stationer
—
17
11
O
—
i
—
3
35
17. Byråassistenter, underinspektörer å l:sta
klass stationer, expeditionsföreståndarc
å d:o ..........................................
1
24
8
3
_
2
3S
18. Underingenjörer, ritare, stationsinspok-  torer å 4:de klass stationer...............
3
20
47
14
5
13
102
10. Bokhållare, telegrafister, förste stations-  skrifvare .......................................
4
69
61
9
1
11
155
j 20. Stationsinspektorer å öde klass stationer
1
13
9
4
1
—
—
20
48
21. Manliga kontorsskrifvare, stationsskrif-  vare å 1—3 klass stationer...............
14
194
114
23
1
2
29
oi 4
| 22. Stationsskrifvare å annan station.........
10
O
—
—
—
—
i
14
i 23. Kvinnliga kontorsskrifvare ..................
4
8
1
—
—
—
13
Summa
23
382
311
90
23
6
1
92
92S
II. Betjänte.
24. Lokomotiv- och vagnmästare...............
11
17
5
2
4
39
25. Lokomotivförare.................................
19
247
346
72
4
1
—
108
792
26. Öfverkanmästare ...............................
2
5
6
7
1
1
—
4
20
27. Öfverkonduktöror och konduktörer ......
11
127
156
48
1
—
65
408
28. Stationsmästare å Ode klass stationer...
13
55
84
21
2
1
1
c>o
OO
210
| 20. Trädgårdsmästare, maskinister, material-  vakter .........................................
4
15
13
12
4
1
O
O
52
i 30. Vagnförmän ....................................
—
14
24
11
—
—
—
4
53
J 31. Banmästare.......................................
3
40
63
52
8
1
17
184
i 32. Eldare................................
90
361
381
45
1
810
33. Manliga kontorsbiträden.....................
139
281
134
22
2
—
—
25
003
34. Stationsmästare å 7:de klass stationer..
4
4
7
5
i
—
—
11
32
Tab. 4. (Forts.) Personalen vid statens järnvägar, fördelad efter lefnadsalder
vid första anställning i jämvägsstaten.
Lönegrupper.
! Hö^st j 16—20
15 år. år.
1 .
21—25
O
ar.
26—30
O
i ar.
31—35
O
ar.
1
136—40
c
ar.
|Mer än
40 år.
! Direkt
| anställda
ji ordinarie
t befatt-  ning.
Summa.
85.
Packmästare ........................
9
SI
93
30
3
7
223
36.
Stationskarlsförmän, portvakter vid lista
klass stationer 1. vid verkstäder ......
4
107
205
9G
8
i
—
27
448
37.
Vaktmästare ..................................
1
1
5
1
__
—
—
8
38.
Kvinnliga kontorsbiträden .................
1
13
3
3
—
—
1
21
39.
Vagnsmörjare....................................
2
41
9G
29
4
—
14
186
40.
Lokomotivputsare, vagnputsare, pumpare
och kolvakter.................................
2
90
210
238
38
i
—
21
600
41.
Portvakter ...........
—
2
10
4
1
—
—
—
17
42.
Stationskarlar .................................
28
856
1,351
479
12
o
O
1
81
2,811
43.
Banvakter ..............................
1
353
739
474 i
65
5
—
216
1,853
44.
Kontorsvakter..................................
1
4
1 l
— I
—
—
—
—
6
Summa
26G
2.708
3944
1,054
155
16
2
637
9,382
Summa tjänstemän (A I och BI) ...............
25
503
453
155
40
10
2
104
1,292
Summa botjiinto (A II och B II).................
277
2.71S
3,945
1,654
155
16
2
637
9.404
Summa hela personalen
302
3,221
4,398
1,809 j
195
26
4
741
10,090
94
Tab. 5. Personalen vid statens järnvägar, fördelad efter lefnadsålder vid första
befordran till ordinarie befattning.
Lönegrnppe r.
Högst
20 ar.
21—25
O
ar.
26—30
år.
31—35
år.
36—40
år.
41—45
år.
46—50
O
ar.
Mor än
50 år.
Direkt
an-
ställda
ordi-
narie
befatt-
ning.
Summa.
A. I Styrelsen.
I. Tjänstemän.
j 1. Generaldirektör och öfverdircktörer
1
i
2
;
2
.
! 2. Byrådirektörer, arkitekt, telegraf-  direktör ....................................
1
3
1
4
i
_
_
-
1
11
; 3. Kamrerare, kufvudkassör, förste aktu-  arie, föreståndare för milkontoret,
förste kontrollörer, byråingenjörer...
4
4
1
i
_
“
2
12
| 4. Registrator, revisor, notarier, för-  rådsförvaltare, kontrollörer .........
7
2
3
2
_
i
15
! 5. Bokhållare ................................
10
17
11
1
2
i
—
—
2
44
| 6. Ritare ......................................
—
2
2
3
1
—
i
—
—
11
7. Manliga kontorsskrifvare...............
5
82
50
12
O
O
i
—
—
4
157
8. Kvinnliga kontorsskrifvare ............
1
46
42
14
5
—
—
—
—
108
Summa
IS
162
114
40
15
2
i
—
12
364
11. Betjänte.
!). Manliga kontorsbiträden...............
7
3
1
10 !
10. Förste vaktmästare och vaktmästare
4
7
1
—
—
—
—
-
—
1 12
Summa
11
10
1
-
—
—
—
—
22 j
B. Vid distrikten.
I. Tjänstemän.
11. Distriktschefer, bandirektörer, ma-  skindirektörer ...........................
6
6
2
1
1
1C
12. Trafikinspektörer, distriktssekrete-  raro, baningenjörer, maskiningen-  jörer ......................................
i'' 4
3
19
17
1
i
_
4
55
95
Tab. 5. (Forts.) Personalen vid statens järnvägar, fördelad efter lefnadsålder vid
första befordran till ordinarie befattning.
Lönegrup p c r.
! . ...
1 ........ ‘
| Högst
! 20 år.
21—25
0
ar.
26—30
O
ar.
31—35
O
ar.
36-40
o
ar.
41—45
O
ar.
:
[46-50
| år.
Mer än
1 50 år.
Direkt
an-  ställda
i ordi-  narie
befatt-  ning.
Summa.
| 13. Distriktskassörer, verkstadskam re-  rare, förrådsförvaltare, maskinin-  spoktorer, v erkmästare, telegrafin-  spektorer.................................
1
:
9
13
7
3
i
3
37
14. Stationsinspektorer å l:sta klass sta-  tioner .......................................
4
1
_
5
15. Stationsinspoktorer å 2:dra klass sta-  tioner .......................................
11
12
4
1
—
5
33
16. Stationsinspoktorer å 3:dje klass sta-  tioner.....................................
11
16
4
i
3
35
j 17. Byråassisteuter, underinspektörer å
l:sta klass stationer, expeditiousföro-  ståndare å d:o...........................
6
22
7
1
2
38
i 18. Underingenjörer, ritare, stationsin-  spektorer å 4:de klass stationer ...
12
44
26
6
i
13
102
j 19. Bokhållare, telegrafister, förste sta-  tionsskrifvare ...........................
27
75
35
6
i
11
155
j 20. Stationsinspoktorer å 5:te klass sta-  tioner.......................................
10
9
8
1
—
20
48
21. Manliga kontorsskrifvare, stations-  skrifvaro å 1 —3 klass stationer ...
42
248
51
6
i
_
29
377
j22. Stationsskrifvaro å annan station ...
2
10
1
—
—
—
—
1
14
I 23. Kvinnliga kontorsskrifvare ............
—
5
7
i
—
-
—
—
—
13
Summa
130
466
181
48
ai
o
—
i
_
92
1)28 |
i
II. Bcljänte.
24. Lokomotiv- och vagnmästare.........
13
13
6 1
3
4
39
25. Lokomotivföraro...........................
7 i
266 ;
360
49 |
5
2
- i
103
792
26. Öfverbaumästare ........................
1
6
8 1
4 1
3
—
_
4
26
27. Ofvcrkonduktörer och konduktörer., j
48
196
90 i
7 j
2 !
—
— 1
-
65
408
28. Stationsmästare å 6:te klass stationer ''
47 !
82 j
43 j
3
2 i
1 j
- 1
i
33
210
96
Tab. 5. (Forts.) Personalen vid statens järnvägar, fördelad efter lefnadsålder vid
första befordran till ordinarie befattning.
Lönegrupper.
Högst 21—25 26—30
20 år. | år. j år.
31r35
ar.
36-40
O
ar.
41-45
är.
O
o .
Mor än
50 år.
Direkt!
an-
ställdaj
i ordi-j
narie
befatt-j
ning.
Summa.!
| 29. Trädgårdsmästare, maskinister, ma-
!
1
:
terialvaktor ..............................
i
10
15
12
9
2
—
—
o j
52 j
'' 30. Vagnförmän ..............................
i
6
28
9
3
i
1
—
4
53 |
81. Banmästare.................................
o
43
86
25
4
—
—
—
17!
184 ;
32. Eldaro ......................................
16
413
370
9
—
—
1
—
i
810 |
33. Manliga kontorsbiträden...............
140
340
88
8
O
—
—
—
25
603 :
34. Stationsmiistare å 7: de klass stationer
O
9
6
O
—
—
—
—
11
32 1
35. Packmästare ..............................
17
110
82
6
1
—
—
7
223 f
136. Stationskarlsförmän, portvakter vid
|
l:sta klass stationer eller vid verk-
städer......................................
27
176
194
OO
2
—
—
—
27
448 i
! 37. Vaktmästare ..............................
_
5
2
1
—
—
—
—
S j
38. Kvinnliga kontorsbiträden ............
O
9
7
1
—
—
—
—
1
21
39. Vagnsmörjaro..............................
6
37
86
37
6
-
—
-
14
186 j
40. Lokomotivputsare, vagnputsare, pum-
pare och kolvakter..................
8
99
259
176
36
i
—
—
21
600 i
41. Portvakter ...............................
__
3
12
2
-
—
i —
—
—
17 !
1 42. Stationskarlar..............................
63
1,198
1,317
135
16
—
j —
1
81
i 2,811 |
i 43. Banvakter .................................
26
3S4
729
375
107
14
1
l
216
I 1.853 !
! 44. Kontorsvakter..............................
3
3
—
—
-
—
i _
_
! -
6 j
Summa
426
3,408
3,795
889
201
21
3
! o
037
! 9,382 |
Summa tjänstemän (AI och BI) .........
148
628
295
SS
24
4
1
1 —
104
1,292
; Summa betjänte (A II och BII)............
437
3,418
j 3,796
i 889
201
1 21
1 3
2
| 637
9,404
Summa hela personalen
585
4,046
4.091
977
oor.
1 —°
| 25
j 4
2
741
! 10,696
Tab. 6. Personalen vid statens järnvägar, fördelad efter
tjänsteålder vid första befordran till ordinarie befattning.
13
i
98
Tab. 6. Personalen vid statens järnvägar, fördelad efter
Lönegrupper.
Högst
1 år.
....
2
år.
3
år.
A. I styrelsen.
I. Tjänsteman.
1. Generaldirektör oeh öfverdirektörer........................ .......................
2
i
2. Byrådirektörer, arkitekt, telegrafdirektör ......................................
5
i
3
3. Kamrerare, hufvudkassör, förste aktuarie, föreståndare för milkontoret,
förste kontrollörer, byråingenjörer .............................................
5
4
_
4. Kegistrator, revisor, notarier, förrådsförvaltare, kontrollörer ...............
4
2
O
5. Bokhållare .................................................................................
11
15
7
6. Bitare ............... .
...
................ .....
4
—
O
ä
7. Manliga kontorsskrifvare...............................................................
26
48
42
8. Kvinnliga kontorsskrifvare............................................................
1
3
24
Summa
58
74
80
IL Betjänte.
9. Manliga kontorsbiträden...............................................................
1
2
10. Förste vaktmästare och vaktmästare ..............................................
2
1
1
Summa
2
2
3
B. Yid distrikten.
1. Tjänstemän.
11. Distriktscliefer, bandirektörer, maskindirektörer................................
9
4
12. Trafikinspektcrer, distriktssekreterare, baningenjörer, maskiningenjörer
24
13
6
13. Distriktskassörer, verkstadskamrerare, förrådsförvaltare, maskininspek-  torer, verkmästare, telegrafinspektorer..........................................
14
5
4
14. Stationsinspektorer å l:sta klass stationer.......................................
2
2
1
15. Stationsinspektorer å 2:dra klass stationer.......................................
20
5
—
IG. Stationsinspektorer å 3:dje klass stationer.......................................
18
10
2
17. Bvråassistenter, underinspektörer å lista klass stationer, expeditions-  föreståndare å d:o.....................................................................
13
13
8
18. Underingenjörer, ritare, stationsinspektorer å 4:de klass stationer.......
41
17
15
19. Bokhållare, telegrafister, förste stationsskrifvare................................
37
37
33
20. Stationsinspektorer å 5:te klass stationer........................................
20
3
4
21. Manliga kontorsskrifvare, stationsskrifvare å 1—3 klass stationer.......
44
102
98
99
tjänsteålder vid första befordran till ordinarie befattning.
4
år.
5
år.
6—8
år.
9-11
år.
...----------....
12-14
år.
15-17
ä,
18-20
ar.
Mer än
20 år.
Direkt an-  ställda i ordi-  narie bafatt-  ning.
Summa.
1
2
5
| _
16
26
2
1
1
9
33
1
1
2
2
1
9
20
i
i
i
i
_
1
1
1
1
2
1
2
1
2
4
6
11
12
15
44
11
157
108
50
46
36
4
2
1
—
1
12
364
2
3
2
_
_
__
__
10
2
2
3
1
—
—
—
—
—
12
4
5
5
1
—
—
—
—
22
1
1
1
16
4
1
2
1
—
—
.
4
55
—
2
5
1
—
2
1
3
87
K
2
1
_
_
_
_
5
33
1
1
—
—
—
—
—
—
3
35
_
__
2
_
_
_
_
_
2
38
6
6
4
—
—
—
—
—
13
102
14
7
13
—
2
1
—
—
11
155
—
—
1
—
—
—
—
—
20
48
59
23
20
2
—
—
—
—
29
377
Bil. B.
JOO
Tab. 6. (Forts.) Personalen vid statens järnvägar, fördelad efter
Lönegrupper.
Högst j
1 år.
2
år.
3
år.
! 22. Stationsskrifvare å annan station........................................
2
4
i
| 23. Kvinnliga kontorsskrifvare............................................................
1
1
i
Summa
245
216
173
II. Betjänte.
24. Lokomotiv- och vagnmästare .........................................................
5
8
2
25. Lokomotivförare...........................................................................
71
111
88
1 26. Öfverbanmästare .........................................................................
8
3
2
27. Öfverkonduktörer och konduktörer .................................................
167
63
46
j 28. Stationsnmstare å 6:te klass stationer............................................
113
24
12
! 29. Trädgårdsmästare, maskinister, materialvakter...............................
5
1
4
i 30. Vagnförmän .............................................................................
4
3
2
■ 31. Banmästare................................................................................
75
13
20
1 32. Eldare.......................................................................................
31
162
147
i 33. Manliga kontorsbiträden..............................................................
51
86
111
34. Stationsmästare å 7:de klass stationer...........................................
6
5
4
j 35. Packmästare ..............................................................................
39
47
41
| 36. Stationskarlsförmän, portvakter vid l:sta klass stationer 1. vid verkstäder
143
81
71 i
j 37. Vaktmästare ..............................................................................
3
1
-
| ^
J 38. Kvinnliga kontorsbiträden ............................................................
5
3
39. Vagn8mörjare..............................................................................
13
22
19
1 40. Lokomotivputsare, vagnputsare, pumpare och kolvakter ....................
143
103
72
| 41. Portvakter ...............................................................................
3
1
5
1 42. Stationskarlar..................................................;..........................
333
499
570
I 43. Banvakter.................................................................................
383
150
165
| 44. Kontorsvakter ........................................................................
_
—
2
Summa
1,596
1,388
1,386
I Summa tjänstemän (AI och BI) ................................. .......................
303
290
253
I Summa betjänte (AII och Bil)...........................................................
1,598
1,390
1,389
| Summa hela personalen ......................................................................
1,901
1,680
1,642
101
tjänsteålder vid första befordran till ordinarie befattning.
4
år.
1
5 j 6-8
år. i år.
9-11
år.
12-14
år.
15-17
år.
18-20
år.
Mer än
20 år.
Direkt an-  ställda i ordi-  narie befatt-  ning.
Summa.
3
1 2
-
_
—
1
14
6
2 1
i
—
—
—
--
1
lä |
90
44
51
5
2
3
i
92
2
3 -|
6
2
6
_
_
1
4
39
73
78
182
66
17
O
i
—
103
792
—
1 3
2
1
2
—
—
4
26
18
26 18
4
1
—
—
—
65
408
6
8 {
14
—
-
—
—
33
210
3
11 11
6
4
1
2
1
3
52
4
6 16
9
O
ö
1
—
1
4
53
10
10
27
9
2
1
—
—
17
184
126
125
182
29
5
2
—
—
1
810
96
84
132
17
1
—
—
—
25
603
1
1 3
1
—
—
ii
32
35
19
30
5
—
—
—
_
7
223
46
35
39
1
6
—
—
—
—
27
448
4
3 1
2
2
—
1
—
1
21
18
17 j
53
24
3
1
1
1
14
186 1
56
36
111
33
15
10
—
—
21
600
2
1
3
2
—
— .
—
—
—
17
524
395 (
365
33
8
3
—
_
81
2,811
140
169 |
366
220
34
9
1
—
216
1,853
2
2
—
—
—
—
—
«
1,166
1.030
1,567
470
100
32
6
4
637
9,382
140
90 1
87
9
4
4
1
1
104
1,292
1,170
1,035 1
1,572
471
100
32
o
4
637
9.404 1
1,310
1,125 |
1,659
480
104
30
<
5
741
10,696
Tab. 7. Personalen vid statens järnvägar, fördelad efter lefnadsålder vid
befordran till nuvarande befattning.
Lönegrupper.
Högst
20 år.
21—25''
år.
26-30
år.
31-35i
år. I
36-40
år.
41—45
år.
46-50
år.
'' T
51-55
år.
Mer
Ull
55 år.
Direkt
an- !
ställda!
i ordi-  narie
befatt-  ning.
Summa.
A. I styrelsen.
I. Tjänstemän.
1. Generaldirektör och öfverdirek-
törer ...............................
1
2
i
1
2
i
6
1 2. Byrådirektörer, arkitekt, tele-  grafdirektör .....................
3
3
3
i
1
ii
| 3. Kamrerare, hufvudkassör, förste
aktuarie, föreståndare för mil-  kontoret, förste kontrollörer,
bvråingenjörer .................
i
1
2
2
3
i
2
12
1 4. .Registrator, revisor, notarier,
förrådsförvaltare, kontrollörer
2
3
4
1
3
i
1
15
! 5. Bokhållare...........................
—
2
1
7
14
10
4
3
i
2
44
! 6. Ritare.................................
—
2
2
5
1
1
_
—
—
11
j 7. Manliga kontorsskrifvare .......
1
81
52
13
5
1
—
—
—
4
157
i 8. '' Kvinnliga kontorsskrifvare......
1
46
42
14
5
—
—
—
—
—
108
Summa
2
131
100
46
34
18
14
6
i
12
364
II. Betjänte.
j 9. Manliga kontorsbiträden.........
7
3
_
10
110. Förste vaktmästare och vakt-  mästare ...........................
7
4
_
-
_
1
•
12
Summa
7
10
4
—
—
1
—
22
B. Tid distrikten.
I. Tjänstemän.
\ 11. Distriktschofer, bandirektörer
maskindirektörer................
2
4
7
2
1
16
103
Tab. 7. (Forts.) Personalen vid statens järnvägar, fördelad efter lefnadsålder
vid befordran till nuvarande befattning.
Bil. B.
Lönegruppe r.
Högst
20 år,
21—25
i år.
|26—30
år.
31-35
år.
36-40
år.
141—45
1 år.
1
46-50
j år.
jöl—55
! år.
I
Mer
j än
! 55 år.
Direkt
j an-  ställda
i ordi-  narie
befatt-  ning.
Summa.
i
12. Trafikinspektörer, distrikts-  sekreterare, baningenjörer,
maskiningenjörer...............
7
22
!
7
i
4
1
;
5
6
4
55
j 13. Distriktskassörer, verkstads-  kamrerare, förrådsförvaltare,
maskininspektorer, verkmä-  stare, telegrafmspektorer ....
i
2
10
8
6
5
2
3
87
j 14. Stationsinspektorer å lista klass
stationer..........................
_
_
1
2
i
1
5
15. Stationsinspektorer å 2:dra klass
stationer...........................
_
1
5
10
9
3
5
33
16. Stationsinspektorer å 3:dje klass
stationer...........................
-
_
1
3
5
13
7
3
3
35
17. Byråassistenter, underinspek-  törer å lista klass stationer,
expeditionsföreståndare å dio
3
2
6
8
14
3
2
38
18. Underingenjörer, ritare, sta-  tionsinspektorer å 4ide klass
stationer...........................
17
IG
10
3
5
15
20
3
13
102
i 19. Bokhållare, telegrafister, förste
stationsskrifvare................
1
10
27
12
29
43
15
7
11
155
i 20. Stationsinspektorer å 5:te klass
stationer.........................
_
2
7
4
10
5
20 j
48 j
121. Manliga kontorsskrifvare, sta-  tionsskrifvare å 1—3 klass
stationer..........................
11
220
91 j
19 1
6
1
_
29
-
877
22. Stationsskrifvare å annan sta-  tion ...........................
_
8
4 j
,
1 |
1
14
23. Kvinnliga kontorsskrifvare......i
—
3
6 i
3 1
1 i
-1
— 1
— |
1
-
13 1
Summa
12
259
157 |
82 |
72 |
82
93 j
67 |
12 |
92 |
928 |
104
Tab. 7. (Forts.) Personalen vid statens järnvägar, fördelad efter lefnadsålder
vid befordran till nuvarande befattning.
•
Lönegruppe r.
Högst
20 år. |
21—25!
år.
26-30
år.
31—35
år.
36-401
år.
41-45!
år.
46—50’51—55
är. j år. i
1
Mer
än
55 år.
Direkt 1
an- j
ställda
i ordi-  narie
befatt-  ning.
Summa.
24.
II. Betjänte.
Lokomotiv- och vagnmästare ...
1
;
2
6
8 i
6
7 :
5 1
1
4
39
j 25.
Lokomotivförare ...................
1
7
117
296
181
74
11
2
—
103
792
t 26.
Öfverbanmästare ..................
1
1
6
9
2
2
1
—
4
26
27.
Öfverlconduktörer och konduk-  törer ...............................
5
18
82
113
60
33
25
7
65
408
28.
Stationsniästare å 6:te klass
stationer...........................
_
_
5
27
47
56
28
12
2
33
210
I 29.
Trädgårdsmästare, maskinister,
materialvakter ..................
-
7
13
13
10
3
1
2
_
3
52
30.
__
_
10
8
12
7
8
3
1
4
53
31.
Banmästare..........................
—
5
23
44
38
36
14
4
3
17
184
32.
Eldare.................................
16
414
368
10
—
—
1
—
—
1
810
33.
Manliga kontorsbiträden.........
70
240
151
67
28
16
5
1
—
25
603
34.
Stationsmästare å 7:de klass
stationer...........................
1
2
7
1
6
3
1
11
82
35.
Packmästare........................
—
13
95
70
24
10
3
1
—
7
223
36.
Stationskarlsförmän, portvaktei
vid l:sta klass stationer 1. vid
verkstäder ........................
8
79
127
101
55
36
14
1
27
448
37.
Vaktmästare ........................
3
—
1
3
1
—
—
—
—
8
38.
Kvinnliga kontorsbiträden.....
3
10
6
1
—
—
—
—
—
1
21
39.
Vagnsmörj are......................
5
31
78
40
12
2
3
—
1
14
186
40.
Lokomotivputsare, vagnputsare
pumpare och kolvakter .....
! 7
95
254
173
44
5
1
—
—
21
600
i 41.
Portvakter..........................
—
1
i 6
4
2
2
1
1
—
i _
17
! 42.
Stationskarlar ....................
62
! 1,198
11,318
135
16
—
—
| 1
—
81
12,811
105
Bil. B.
Tab. 7. (Forts.) Personalen vid statens järnvägar, fördelad efter lefnadsålder
vid befordran till nuvarande befattning.
Lönegruppe r.
i
j
Högst
20 år.
21—25
år.
26-30
år.
31—35
år.
36-40
s
ar.
41—45
år.
46—50
år.
51-55
år.
Mer
än
55 år.
Direkt
an-  ställda
i ordi-  narie
befatt-  ning.
i
43. Banvakter...................
26
383
729
369
114
14
1
1
216
1,S53
44. Kontorsvakter................
3
3
—
—
—
—
—
—
—
6
Summa
193
2.424
3,274
1,481
709
350
161
75
18
637
9.382
i
Summa tjänsteman (AI och BI)...
14
390
257
12S
100
100
107
73
13
104
1,292
Summa betjänte (AII och Bil) ...
200
2,434
3,278
1,481
709
350
161
76
18
037
9,404
Summa hela personalen...............
214
2,824
3,535
1.009
875
450
268
149 !
31
741 j
10,696
14
106
Tab. 8. Tid mellan befordran för
Till:
Från:
0 år. j
Ant
1 ur.
a 1 b
1
2 år.
I
e f a
3 år. j
1
; t n i
4 år. j
n g s
5 år.
li a f v
6 år.
a r o,
7 år.
i
i
1 •
A. I styrelsen.
Bokhållare.
|
Kontorsskrifvare..............
—
3
i
1
■
2
i
1
..
15. Tid distrikten.
I. Tjänstemän.
i
Trafikinspektör.
Stationsinspektor.............
—
—
—
1
i
1 |
Trafikinspektör.
Byråassistent..................
—
—
1
2
—
1 !
i
Stationsinspektor, expedi-
Förste stationsskrifvare ....
—
1
8
12
15
10
5 !
8
tionsförest&ndare 1. under-
inspektor.
1
Bokhållare.
Kontors-1. statiensski ifrare
—
O
O
2
—
5
o
1
Förste stationsskrifvare.
Stationsskrifvare..............
—
—
—
1
—
i
1
Kontors- 1. stationsskrifvare
Kontorsbiträde................
1
4
11
6
7
3
G
II. Betjänte
Öfverbanmästare.
Banmästare.....................
—
1
—
-
i
4
Banmästare.
Banvakt.........................
—
1
3
7
9
6
1
7
Lokomotivmästare.
Lokomotivförare...............
—
1
! —
1
—
1 -
2
Lokomotivförare.
Eldare...........................
—
—
1 l
29
1 41
121
! 124
113
Stationsmästare.
Kontorsbiträde................
3
3
3
i 4
1
1
-
Stationsmästaro.
Stationskarlsförnian..........
1
1
4
3
■ 10
3
j 3
3
Konduktör.
Paekmästare...................
2
11
! io
| 20
1 53
53
48
49
Kontorsbi träde.
Stationskarlsförnian.........
i
1
1 8
1 O
1 ^
2
1
i -
i ~
; Kontorsbiträde(.
Stationskarl...................
i
13
6
6
! io
12
4
3
|
! Kontorsbiträde.
Kontorsvakt...................
—
6
i 9
1 8
8
9
2
| Packmästaro.
Stationskarl...................
—
5
5
: 13
27
23
j 29
20
1 Stationskarlsförnian.
Stationskarl..................
—
1 ‘I
1 10
! 21
35
! 25
29
i 27
107
Bil. B.
Trissa tjänstemän och. betjänte.
s o in
beford
r a t
s efter
följ
and
e antal
å r.
! 8 år.
9 är.
| 10 är.
i 11 år.
12 är.
13 år.
1
; 14 år.
! 15 år.
|
16 är.
j 17 är.
18 är.
19 är.
20 är.
21 år och
däröfver.
Summa.
1
i
2
1
1
i
:
i
2
:
1
2
5
i
2
2
2
''
:
j
1
1
''
9
■
42
1
|
1
1 _
1
1
1
:
_
1
'' j
7
7
7
2
_
1
—
2
_
-
2
_
-
—
4 !
S7 |
; 2
6
2
2
2
-
1
—
29
2
_
2
1
1
2
2
—
Q
O
i
4
9
6
41
6
1
4
5
_
—
—
—
—
—
54
__
2
3
~ 1
11
11
6
14
10
7
4
8
2
6
7
6
3
7
15
140
1
1
—
1
-
—
2
1
—
—
1
2
1
1
15
45
36
41
23
42
30
23
16
11
8 1
13 j
—
2
1
720
i
4
2
1
—
3
5
3
2
3
—
-
—
36
5
12
9
19 !
13 j
10
9
4
4
2 1
1 j
—
—
—
116
29
8 I
6 1
1
2 |
— !
—
2
—
—
—
—
—
—
300
1
1
—
—
—
—
1
—
—
—
—
—
—
—
18 j
4
O
°
i
1 ;
1
—
3
—
—
1
—
1
70
1
—
—
—
- j
_
—
—
- 1
— :
—
—
—
43
14
11
8
o
° i
6
2 1
5
3
1
1
—
1
176
|
25
22 i
34
19 1
21
15 1
20 j
18
15 1
14 1
10 1
12
9 1
35
423
|
108
/
Talj 9. Personalen vid statens järnvägar,
Lönegrupper.
Högst
1 år.
2
år.
3
år.
4
år.
5
år.
6
år.
7
år.
8
år.
9
år.
A. I styrelsen.
I. Tjänstemän.
Generaldirektör och öfverdirektörer...........
i
2
2
1
2.
Byrådirektörer, arkitekt, telegrafdirektör....
3
—
—
2
3
—
1
2
—
3.
Kamrerare, hufvudkassör, förste aktuarie,
föreståndare för milkontoret, förste kon-  trollörer, byråingenjörer........................
1
2
2
2
i
3
4.
Registrator, revisor, notarier, förrådsför-  valtare, kontrollörer .........................
3
i
2
2
1
1
3
5.
Bokhållare...........................................
8
2
3
6
6
4
4
5
i
6.
Ritare .................................................
2
—
—
—
1
2
2
1
—
7.
Manliga kontorsskrifvare ........................
12
5
8
8
13
18
15
17
5
8.
Kvinnliga kontorsskrifvare.......................
31
18
16
6
9
6
2
—
Summa
60
20
31
28
35
31
23
34
6
9.
II. Jkfjänte.
Manliga kontorsbiträden .......................
4
1
1
1
10.
Förste vaktmästare och vaktmästare.........
3
1
2
1
1
—
2
—
—
Summa
7
1
o
2
2
—
3
—
—
11.
II. Vid distrikten.
I. Tjänstemän.
Distriktschefer, bandirektörer, maskindirek-  törer ................................................
2
1
i
5
•v
1
3
3
12.
Trafikinspektörer, distriktssekreterare, ban-  ingenjörer, maskiningenjörer..................
7
3
5
13
6
3
1
7
13.
Distriktskassörer, verkstadskamrerare, lör-  rådsförvaltare, maskininspektorer, verk-  mästare, telegTafinspektorer..................
5
3
2
10
1
1
2
109
Bil. B.
fördelad efter ålder i nuvarande befattning.
10
1 11
12
! I8
14
15
16
1 17
! 18
1-
19
20
21
j 22
23
; 24
1
1 25
Mer än
1 0
o
0
r
1
O
i
Summa.
|
Uil.
ar.
ar.
| a,
ar.
J ar.
ar.
j ar.
ar.
I
1 ar''
år.
j år.
år.
1 är.
ar.
25 år.
!
i
!
i
C
1
11
—
_
—
—
—
—
—
i
—
—
12
2
—
—
_
—
—
—
—
_
_
_
_
_
_
15 j
1
—
i
1
—
—
—
i
—
—
—
i
—
—
—
-
—
44
—
_
_
1
—
i
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
1
11
8
5
i
3
8
2
4
2
3
i
—
—
4
3
4
8
157
—
1
2
6
4
1
2
—
—
—
1
—
—
—
—
-
3
108
9
8
4
11
12
4
#
3
3
i
1
2
4
3
4
_
12
364
__
1
__
_1
_
1
1
10
—
—
—
—
-
—
—
-
- .
—
1
1
12
1
-
1
i
1
1
22
j
!
.
16 i
1
—
—
i
1
1
—
1
3
i
__
_
_
_
_
2
55 i
•
2
2 i
2 i
—
—
-1
—
i!
1
- |
—
_ 1
_ 1
1
4
37
110
Tab. 9. (Forts.) Personalen vid statens järnvägar,
L ö n o g r u p p e r.
Högst
i år.
2
år.
3
år.
4
år.
i)
år.
6
år.
7
år.
8
år.
9
1
år. !
14 Stationsinspektorer å lista klass stationer
2
_
-
2
~
__ :
15. Stationsinspektorer å 2:dra klass stationer
6
2
2
15
i
2
—
i
— ;
16. Stationsinspektorer å 3:dje klass stationer
5
3
5
13
i
1
—
—
— |
17. Byråassistenter, underinspektörer å l:sta klass
stationer, expeditionsföreståndare å d:o ...
8
2
7
4
i
_
2
12
-i
|
18. Underingenjörer, ritare, stationsinspektorer
å 4:de klass stationer..........................
24
6
5
27
9
9
6
5
1
19. Bokhållare, telegrafister, förste stations-  skrifvare.............................................
28
17
19
21
10
13
7
4
3
20. Stationsinspektorer å 5:te klass stationer ...
2
1
6
4
2
5
—
—
o
O
21. Manliga kontorsskrifvare, stationsskrifvare
ä 1—3 klass stationer.........................
59
41
38
31
44
33
33
15
8
22. Stationsskrifvare å annan station .............
1
1
1
1
1
4
2
—
1
23. Kvinnliga kontorsskrifvare........................
1
2
—
4
1
1
—
—
'' Summa
150
82
90
150
78
72
54
49
16
II. Eetjänte.
24 Lokomotiv- och vagnmästare.....................
5
o
O
8
V
2
2
1
o
O
25. Lokomotivförare ....................................
150
46
39
47
55
76
94
55
12
26. Ofverbanmästare ....................................
—
2
1
1
2
1
—
3
27. Öfverkonduktörer och konduktörer.............
68
14
26
23
oi
ul
43
36
10
27 1
28. Stationsmästare å 6:tc klass stationer ......
14
14
13
32
0
7
3
5
61
29. Trädgårdsmästare, maskinister, material-  vakter................................................
13
7
4
2
4
1
3
3
1
30. Vagnförmän .........................................
4
6
6
7
4
6
o
31. Banmästare ..........................................
13
20
10
11
40
1
—
—
— !
32. Eldaro .................................................
202
77
82
80
123
127
87
22
33. Manliga kontorsbiträden ........................
106
47
46
57
75
82
68
14
26
34 Stationsmästare å 7:de klass stationer .....
3
9
2
2
i
2
—
9
1
35. Packmästare..........................................
39
25
44
23
38
42
7
1
1 |
36. Stationskarlsförmän, portvakter vid lista klass
stationer eller vid verkstäder................
47
47
43
55
36
23
30
11
9
37. Vaktmästare.........................................
—
—
1
2
1
1
—
1
— 1
j 36. Kvinnliga kontorsbiträden........................
1
1
2
—
9
4
1
1
— 1
111
fördelad efter ålder i nuvarande befattning.
■ 10
i år.
11
år.
12
år.
13
år.
j
t*
T—t
15
år.
16
år.
1 17
0
ar.
! 18
år.
19
år.
20
år.
21
år.
99
C Al
år.
23
år.
! 24
i år.
25
år.
Mer än
25 år.
Summa.
3
5
4
15
23
1
_
1
2
2
3
i
_
1
2
1
1
i
4
1
2
G
2
1
7
9
1
1
i
1
~
2
2
i
i
_
1
4
~
1
7
1
1
2
-
__
o
2
-
2
2
_
i
_
-
_
1
2
1
1
3
8
1
19
5
33 !
35 |
88
102 i
155 |
48 !
877 !
14 i
13 i
54
10
7
8
10
12
3
9
4
5
13
4
2
2
i
4
39
928 i
i
2
2
_*
_
1
_
__
1
_
_
i
2
39
50
12
24
5
2
18
9
6
11
3
10
17
4
G
1
40
782
2
1
1
2
i
4
1
—
1
—
—
—
—
—
1
2
2«
39
5
4
9
5
13
G
4
i
s
4
2
—
2
1
18
408
22
2
17
8
5
5
5
2
6
9
10
1
3
3
_
3
IG
210
2
i
—
1
i
—
o
A!
—
i
2
—
—
_
1
3
52 |
5
—
—
1
—
3
2
1
1
—
2
i
1
—
1
53
6
2
7
12
7
8
7
5
2
2
3
2
3
i
3
3
IG
184
3
_
i
—
—
1
_
_
—
—
1
__
—
-
-
-
4
810
14
11
5
5
12
8
9
5
5
—
8
—
—
—
_
—
G03
4
—
32 |
l
—
1
1
223 !
17
14
G
14
8
11
10
5
4
7
i
8
2
G
2
3
23
448
—
—
—
—
—
1
—
1
—
—
—
_
—
8
! 1
-
3
2
3
—
-
—
—
—
—
—
21 |
Bil. B.
112
Tab. 9. (Forts.) Personalen vid statens järnvägar,
Lönegrupper.
Högst
1 år.
2
år.
3
år.
4
år.
5
år.
c
år.
7
år.
8
år.
9
år.
j 39. Vagnsmörj are ................
21
16
7
2
10
8
5
7
i
| 40. Lokomotivputsare, vagnputsare, pumpare och
kolvakter ..................
117
52
54
60
40
29
48
31
4
j 41. Portvakter .............
5
2
1
—
2
_
1
i
__
42. Stationskarlar ....................
558
230
227
199
322
276
159
102
51
43. Banvakter.............
107
79
112
41
354
23
_
_
_
44. Kontorsvakter ............
2
2
1
—
—
1
—
—
Summa
1,475
693
729
645
1,151
753
548
279
141
Summa tjänstemän (A I och B I)
210
111
121
178
113
103
77
83
22
Summa betjänte (A II och B II).....................
1,482
694
731
647
1,153
753
551
279
141
Summa hela personalen.......
1.692
805
852
825
1,266
856
628
362
163 !
113
fördelad efter ålder i nuvarande befattning.
10
| ar.
11
år.
12
är.
13
ar.
14
år.
15
år.
16
år.
17
år.
18
år.
19
år.
20
år.
21
år.
22
år.
23
år.
''■ ......
24
år.
.... ....
25
år.
Mer än
25 år.
Summa.
13
7
4
2
5
ii
2
2
i
8
2
2
i
G
2
42
180
23
15
5
19
4
92
2
—
—
—
1
—
1
i
1
2
600
17
G2
31
32
33
34
2
26
37
27
21
23
24
27
15
24
-L
22
20
229
2.811
100
6
öi
44
54
44
39
40
21
37
13
32
39
15
96
22
484
1,853
6
307
102
160
158
135
242
145
102
78
77
94
90
09
50
140
57
884
9,382
03
18
11
19
22
10
9
12
7
0
14
6
0
5
5
4
51
1,292
307
102
167
158
135
242
145
103
79
i i
94
90
09
56
141
57
885
9,404
430
120
178
177
157
258
154
115
86
83
108
102
75
01
140
01
930
10 090
15
,:V
Bil. C.
P. M.
angående aflöningsforhållanden vid en del
utländska statsbanor.
Norska statsbanorna.
Nedanstående tablå utvisar aflöningarne för befattningshafvare vid de norska stats''
banorna i enlighet med ett från den 1 juli 1893 gällande reglemente
och i anslutning därtill meddelade bestämmelser.
—
!
----
2. ^
Efter en tjänstetid af:
! 1
Löneklasscr
« g
<0 J®.
Ö fo:
r
3 år i
1
1
6 år ;
I
9 år ! 12 år i
j
!
K r
o n
o r
1. Generaldirektören........................
6,400 l
5,000
2. Direktören för trafikafdelningen......
j
/därjämte fri bostad med |
\belysning
! 3.
»
» banafdelmngen......\
5,400
_
_ _
»
» maskinafdelningen j
i
| 4. Chefen för byråafdelningen............
4,400
5,200
4,600
5,400
4,800
5,600
5,000 i 5,200
5,800 '' 6,000
j 5. Driftsbestyrere .........................
/För fri bostad m. m. af- i
(dragés 1,200 kr.
| 6. Distriktsingenjörer .....................|
4,000
4,200
4,400
4,600 ! 4,800
Maskiningenjörer........................j
| 7. Hufvudrevisor ...........................
Öfvertrafikkontrollör ..................|
Kamrerare.................................J
Hufvudkassör ...........................J
3,600
3,800
4,000
4,200 4,400
1
j 8. a) Direktörsassistenter vid trafik-’
!
afdelningen.......................
Driftsassistenter....................
Sektionsingenjörer..................
Verkmästare...........................J
3,000
3,200
3,400
3,600 i 3,800
b) Sekreterare ...........................|
Föreståndare för statistiska!
kontoret ............................
2,600
i 2,800
3,000
j 3,200 j 3,400
Telegrafinspektör....................i
Föreståndare för milkontoret1) ...J
✓För bostad med belys-  Ining och bränsle samt
Stationsföreståndare af l:a klasser
j 2,600
2,800
8,000
j j uniform afgår 400 kr.; för
i [uniform ensamt afgår
t80 kr.
*) galler blott för nuvarande innehafvare af tjänsten.
117
-e*
_3. pl
Efter en tjänstetid af:
.....
Löncklasser
‘S 1
: 3 |
T
2 år
3 Sr
4 ur
6 ar
9 år
K
r o
n o
r
9. Biljettförvaltare ........................
Trafikkontrollöror lios styrelsen ...
Bitare hos direktören för banför-
valtningen..............................
Materialförvaltare och bokhållare
vid maskinafdelningen...............
Bäkenskapsförare i 5:e, 6:e, 7:e och
8:e distriktet...........................
Assistent hos kamreraren1) ..........
2,200
~
2,400
2,600
C£
oc
r
O
[För bostad med belys-  ning och bränsle samt
Stationsförc3tåndare af 2:a kl. ......
2,200
—
2,400
—
2,600
—
k uniform afgår 300 kr.; för j
I uniform ensamt afgår
10.
»
» o:e kl.......
11.
Assistent hos direktören för ban-1
2,000
2,200
2,400
''80 kr.
afdelningen.............................i
Lokomotivmästare.....................j
1,800
—
O
8
©f
—
2,200
2,400
Stationsföreståndare af 4:e kl.......
1,800
—
2,000
—
2,200
_
D:o
12. Föreståndare för rundresekontoretl
Distriktskassörer .....................1
Cnderkassörer vid styrelsen.........j
1,600
—
1,800
—
2,000
2,200
Underinspektörer........................
1,600
—
1,800
—
2,000
För uniform afgår 70 kr.
13. Fuldmaegtige:
[Efter 8 års tjänst 2,100
Styrelsens arkivarie..,.
1,500
1,650
1,800
1,950
—
Jkr. efter 10 år 2,250 kr.
Andra fullmäktige..................
[och efter 12 Ar 2,400 kr. ''
Stationsföreståndare af 5:o kl. .
[För bostad med belysning
Lokomotivförare af l:a kl..........<
Verkstadsförmän .....................t
1,500
1,650
1,800
1,950
■J och bränsle afgår 200 kr.;
[för uniform ensamt 70 kr.
Bil. a
*) gäller endast för nuvarande innehafvare af tjänsten.
118
Efter en tjänstetid af:
Löneklasser
Oq S
* g
i
2 är
4 år
1 0 är
8 år
K r
o n
o r
14.
Den tekniska assistenten vid ban-
afdelningen i 4:e distriktet.........
Banmästare.............
Telegrafmästare i l:a, 2:a och 3:e
i
Efter 10 års tjänst 1,950 kr.
distriktet .............................
O
O
54
H
1,350
1.500
1,650
1.800
Trafikkontrollörer och material-
förvaltare i 5:e, 6:e och 7:e
distriktet .................
(För bostad in. m. samt ;
15.
Stationsföreståndare af 6:e kl.......
1,300
1,400
1,500
—
O
—
•Juniform afgår 200 kr.; ;
(för uniform ensamt 70 kr.
16.
Öfvorkonduktörcr ................. 1
Kontorister af l-.a kl.
1.150
1,250
1.350
1,450
1,550
(För uniform afgår, för
■Jöfvcrkonduktörer 70 kr.,
|för kontorister 60 kr.
17.
Stationsföreståndare af 7:e kl. ...
Telegrafmästaren i 4:e distriktet!
1,050
1,150
1,250
1,350
1,450
i
(För bostad m. m. samt
•J uniform afgår 200 kr.; för
Lokomotivförare af 2:a kl.
i
(uniform ensamt 70 kr.
18.
a) Kontorister af 2:a kl.
900
1,000
1.100
11,200
1,300
b) Underkonduktörer ...
)
Vagnvisitörer.......................J
850
950
1,050
1,150
1,250
För uniform afgår 60 kr.
19.
Förmän ......................
(För bostad m. m. algår
Eldare ...................
1100 kr.; för ungkarlslä-
Vagnskrifvare............
810
‘100
960
1,020
1,080
1 genhet hälften däraf. För
I uniform afgår, för eldare j
Telegrafister af l:a kl............
ki-., i öfrigt 50 kr.
Vaktmästare vid liufvudkassan ....
■För bostad m. m. afgår 100 *
20.
Telegrafkunniga stationsbetjäntel
Fasta spårväxlare ....................}
780
840
900
960
—
(kr.; för ungkarlslägenhet
[hälften däraf; för uniform
50 kr.
21. Telegrafister af 2:a kl.
Andra stationsbctjiinte..
Banvakter .................
I 7(
1
700
760
820
i
i or bostad in. ni. — ungkarlslägenhet
— afgår 50
kr.; för uniform 50 kr.
Banvakter erhålla 60 öre
por natt vid visitation af
bansträcka för nattåg om
vintern under tiden från kl.
12 på natten till kl. 5 f. m.
119
De i Kristiania och Narvik bosatta befattningshafvare vid stats- Bil. C.
banorna, hvilkas aflöning icke öfverstiger 1,200 kronor om året, erhålla, Hyresbidrag
om de äro gifta, ett hyresbidrag af 100 kronor per år; för öfriga gifta
befattningshafvare med högst 1,200 kronor i årlig aflöning utgår hyresbidrag
med 60 kr. per år.
Enligt Stortingets beslut af den 22 april 1899 uppbära tills vidare Lönetillägg,
befattningshafvare i 16:e löneklassen ett lönetillägg af 50 kronor om
året samt befattningshafvare i 17:e eller lägre löneklasser ett lönetillägg
af 100 kronor om året.
Milpenningar tillkomma:
nålpenningar.
1)
öfverkonduktörer och lokomotivförare med 1/s öre samt underkonduktörer
och el dåre med 1 t öre för hvarje tåg- resp. lokomotivkilometer,
dock ej under 10 resp. 5 öre för hvar timme, som tåget
enligt tidtabellen skulle hafva användt mellan utgångs- och ändstationerna;
2)
öfverkonduktörer och lokomotivförare med 10 öre samt uuderkonduktörer
och eldare med 5 öre för hvarje timme, som användes i
växeltjänst. Ett tågs betjäning är dock skyldig att utan dylik ersättning
tjänstgöra vid växling för eget tåg å utgångs- och ändstation under
en half timme.
Fast anställd personal kan, enligt vederbörande afdelningsförestån- Afiömngsfördares
bepröfvande, tillerkännas full aflöning under sjukdom, som icke
loranledts genom oordentligt lefverne, under en tid af högst 6 månader Jom.
i följd dock icke under längre tid än sammanlagdt 6 månader under
samma kalenderår. Uppstår fråga om aflöningens bibehållande under
längre tid, underställes densamma styrelsens bepröfvande.
Personalen är pliktig att bidraga till sin pensionering med 1 Vi Pensionering,
procent af den ordinarie årsaflöningen, hvilket belopp innehålles vid
aflöningslikviderna.
120
Danska statsbanorna.
De allmänna grunderna för den fast anställda personalens aflöningsförhållanden
innefattas i Loven om Statsbanernes Ordning af den 15
maj 1903.
Med undantag af generaldirektören och. direktörerna är nämnda personal
i aflöningshänseende indelad i 15 löneldasser. I den mån antalet
af de till l:a—14:e löneklasserna hörande befattningshafvare icke
är bestämdt genom förenämnda lag, fastställes detsamma genom de
årliga finans! agarne.
Antalet af de befattningshafvare, i fråga om hvilka sistnämnda
förhållande äger rum, kan af vederbörande minister, därest tvingande
omständigheter därtill föranleda, tills vidare ökas intill dess att slutlig
bestämmelse härutinnan meddelas genom finanslagen för följande år.
Generaldirektörens aflöning är fastställd till 10,000 kr. om året,
stigande hvart 3:e år med 1,000 kr. intill 13,000 kr.
Direktörernas årslön utgör 8,000 kr., stigande hvart 3:e år med
600 kr. intill 9,800 kr.
För personalen inom de 14 ofvannämnda löneklasserna äro årsaflöningarne
bestämda på följande sätt:
ha löneklassen: 4,800 kr., stigande hvart 3:e år med 400 kr. intill
6,000 kr.
Till denna löneklass höra, bland andra:
Föreståndare för centralverkstäderna,
Trafikbestyrere,
Banebestyrere,
Maskininspektörer och
Telegrafingenj örer;
2:a löneklassen: 3,600 kr., stigande hvart 4:e år med 375 kr. intill
5,100 kr.
Hit räknas, bland andra:
Kontorschefer (däribland hufvudbokhållaren (kamrerare), hufvudkassörer,
öfverrevisor och revisorer),
Maskiningenjörer,
121
Trafikinspektörer,
Bil. C.
Baningenjörer,
Stationsföreståndaren å Köpenhamns hufvudbangård, samt
Fartygsbefälhafvare af l:a graden;
3:e löneklassen: 3,000 kr., stigande hvart 4:e år med 325 kr. intill
4,300 kr.
Hit höra:
Underbokhållaren,
Kassakontrollörer,
Stationsföreståndare af l:a graden (föreståndare för hufvudstationer,
bland andra Köpenhamns godsbangård) samt
Fartygsmaskinmästare af l:a graden;
4:e löneklassen: 2,700 kr., stigande hvart 4:e år med 275 kr. intill
3,800 kr.
Hit höra:
Föreståndaren för biljett- och blankettförvaltningen,
Räkenskapsförare under ban- och maskinafdelningarne,
Stationsföreståndare af 2:a graden, samt
Fartygsbefälhafvare af 2:a graden;
5:e löneklassen: 2,400 kr., stigande hvart 4:e år med 250 kr. intill
3,400 kr.
Hit höra:
Fuldmsegtige (tjänstemän, som i regeln hafva akademisk utbildning),
Ingenjörassistenter,
Stationsföreståndare af 3:e graden,
Godsexpeditörer af l:a graden,
Öfverassistenter »
»
»
öfverbanmästare »
»
»
Telegrafmästare »
»
»
samt
Fartygsmaskinmästare af 2:a graden;
G:e löneklassen: 2,100 kr., stigande hvart 4:e år med 225 kr. intill
3,000 kr., hvilken klass omfattar:
^
Stationsföreståndare af 4:e graden,
Godsexpeditörer af 2:a graden,
Öfverassistenter »
»
»
Öfverbanmästare »
»
»
lti
122
Telegrafmästare af 2:a graden,
Konstruktörer,
Lokomotivmästare samt
Verkmästare af l:a graden;
l:e löneklassen: 1,800 kr., stigande kvart 4:e år med 200 kr. intill
2,600 kr., hvilken klass omfattar:
Stationsföreståndare af 5:e graden,
Ranger- och Packhusmästare,
Styrmän af l:a graden,
Furtygsmaskinassistenter af l:a graden,
Lokomotivförmän,
Verkmästare af 2:a graden samt
Ritare;
8:e löneklassen:
afd. a), 1,500 kr., stigande hvart 4:e år med 200 kr. intill 2,100 kr.,
hvilken afdelning omfattar,
Lokomotivförare;
afd. b), 1,500 kr., stigande hvart 4:e år med 150 kr. intill 2,100 kr.,
till hvilken afdelning räknas:
Stationsföreståndare af 6:e graden,
Ranger- och Packhusförmän,
Styrmän af 2:a graden samt
Brofogdar;
9:e löneklassen: 1,400 kr., stigande hvart 4:e år med 200 kr. intill
2,000 kr., hvilken klass omfattar:
Tågförare och
Vagnuppsyningsmän af l:a graden;
10:e löneklassen:
afd. a), omfattande manliga underassistenter, 800 kr.
afd. b), omfattande manliga assistenter, 1,200 kr., stigande hvart 4:e år
med 315 kr. intill 2,460 kr.;
afd. c), omfattande kvinnliga assistenter, 960 kr., stigande hvart 4:e år
med 225 kr. intill 1,860 kr.;
Anm. För utnämning till assistent erfordras 25 lefnadsår, för utnämning
till underassistent 21 lefnadsår. Underassistenter, som tjänstgjort
i denna egenskap i 4 år, utnämnas till assistenter.
123
ll:e löneklassen: 1,200 kr., stigande hvart 4:e år med 125 kr. intill Bil. C.
1,700 kr., hvilken klass omfattar, bland andra:
Stationsföreståndare af 7:e graden,
Stationskarlsförmän (overportörer) af l:a graden,
Broförmän och
Vagnuppsyningsmän. af 2:a graden;
12:e löneklassen: 1,050 kr., stigande hvart 4:e år med 108 kr. intill
1,482 kr., till hvilken klass höra:
Stationskarlsförmän (overportörer) af 2:a graden,
Banförmän af l:a graden,
T elegrafför m än,
Stationsmästare (föreståndare för hållplatser) och
Lokomotiveldare;
13:e löneklassen: 960 kr., stigande hvart 4:de år med 90 kr. intill
1,410 kr., hvilken klass omfattar:
•
Vaktmästare (kontorbude),
Tågbetjänte (packmästare och konduktörer),
Matroser,
F artygseidare,
Magasinsförmän och
Banförmän af 2:a graden:
I4:e löneklassen: 840 kr., stigande hvart 4:e år med 84 kr. intill
1,260 kr., hvilken klass omfattar:
Stationskarlar (portörer),
Stationsbude och
Brovakter.
För 15:e löneklassen, hvartill räknas, bland andra, skrifvare, biljetttryckare,
telegrafister, ban- och telegrafarbetare, led- och signalvakter
samt handtverkare och arbetare, fastställas aflöningarne med hänsyn
till de genom fmanslagen beviljade anslag och utgå antingen såsom
månads-, vecko-, dag-, eller timpenning eller efter ackord.
Ålderstillägg räknas från dagen för anställning i vederbörande Regler för
löneklass, för såvidt denna dag är den första dagen i en månad, i
annat fall från den l:a i påföljande månad. Vid öfvergång till annan
befattning i samma eller lägre löneklass — undantagandes vid öfvergång
från 10:e till ll:e löneklassen — bibehålles den i den förra
124
befattningen på grund af rjänsteålder förvärfvade rätt till ålderstillägg.
Stationsföreståndaren å Köpenhamns hufvudbangård, de 7 stationsföreståndaregraderna,
godsexpeditörer och öfverassistenter betraktas med
hänsyn till ålderstillägg såsom en gemensam löneklass, dock med den
inskränkning att, när en befattningshafvare, tillhörande nämnda kategorier,
rycker upp i 2:a, 3:e eller 4:e löneklassen, kan han vid inträde
i den nya befattningen icke tillgodoräkna sig mera än 12 tjänstår.
Såsom tillhörande en gemensam löneklass i afseende å åldersklass
betraktas vidare:
a)
styrmän af l:a och 2:a graden,
b)
fartygsmaskinassistenter af l:a och 2:a graden och
c)
banförmän af l:a och 2:a graden samt telegrafförmän.
För lokomotivmästare, verkmästare af l:a graden samt ranger- och
packhusmästare medräknas tjänsteåldern i närmast lägre löneklass till
hälften.
Assistenter, s«m efter minst 16 års tjänst som assistent eller underassistent
utnämnas till godsexpeditör af 2:a graden eller öfverassistent
af 2:a graden, få tillgodoräkna sig ytterligare 4 tjänstår, dock endast
så länge de kvarstanna i sistnämnda befattningar.
En befattningshafvare, som efter minst 8 års fast anställning vid
statsbanorna utnämnes till stationskarlsförman (overportör) af 2:a graden,
får i denna ställning tillgodoräkna sig ytterligare 4 tjänstår.
Lonrtiiiugg. Föreståndarne för sekretariatet, trafikkontoren, bankontoret, maskinkontoret
och tariffkontoret samt hufvudbokhållaren (kamreraren), hufvudkassörerna
och öfverrevisorn uppbära hvardera ett årligt lönetillägg å
600 kr. Intill en tredjedel af de vid statsbanorna anställde »fuldmasgtiger*
och ingenjörsassistenter erhålla i egenskap af expeditionssekreterare
ett årligt lönetillägg af 300 kr.
Boställen och Stationsföreståndare och stationsmästare äro berättigade till fri
hyresbidrag. lJ0Sja({ eller vederlag därför, lokomotivmästare och lokomotivförmän till
fri bostad eller vederlag därför jämte fritt bränsle. Under förutsättning
att vaktmästare (kontorbude) hafva tillsyn öfver tjänstebyggnader eller
kontorslokaler, kan vederbörande minister tillerkänna dem fri bostad
jämte bränsle och belysning. I öfrigt är en hvar af de vid statsbanorna
anställde befattningshafvare förpliktad att efter ministerns närmare
bestämmelser på vissa villkor emottaga honom anvisad tjänstebostad
mot hyresafgift, som afdrages å aflöningen.
125
Hyresafgiften beräknas, jämlikt därom särskildt. utfärdade bestämmelser,
på följande sätt.
Godsexpeditörer och öfverassistenter erlägga för dem anvisade
boställslägenheter efter generaldirektörens bestämmelse 20 å 25 kr. i
månaden allt efter bostadens beskaffenhet.
Assistenter och underassistenter betala för ensamt rum 5 kr. i
månaden och för en lägenhet med kök 15 å 20 kr. efter generaldirektörens
bestämmelse.
Tjänsteinnehafvare, tillhörande 12:e—14:e löneklasserna erlägga för
enkelt rum 3—5 kr. och för en lägenhet med kök 6—13 kr. i månaden,
allt efter generaldirektörens bestämmelse med hänsyn till bostädernas
beskaffenhet och lokala förhållanden.
De i Köpenhamns eller Fredriksbergs kommuner bosatta stationskarlar
(portörer), »stationsbude» och brovakter erhålla, om de äro gifta
eller änkemän och hafva uppnått en ålder af 25 år, samt under förutsättning
att de icke innehafva boställslägenhet, ett hyresbidrag af 48
kr. om året.
Stationsmästare, ranger- och packhusmästare, ranger- och packhusförmän,
stationskarlsförmän, tågförare och tågbetjänte, stations karlar,
stationsbud och vaktmästare, brofogdar, broförmän och brovakter, magasins-,
bro- och telegrafförmän, lokomotivförare, lokomotiveldare, vagnuppsyningsmän,
fartygseldare och matroser samt underordnad personal
i öfrigt erhålla uniforms- och beklädnadspersedlar enligt särskildt därom
utfärdadt reglemente.
Milpenningar tillkomma lokomotivförare, lokomotiveldare, tågförare
och tågbetjänte samt personal, som tjänstgör i någon af nämnda befattningar,
efter följande grunder:
lokomotivförare erhålla .................... 1,2 öre per kilometer,
tågförare
»
0,8
»
»
»
lokomotiveldare
)>
0,c
»
»
»
tågbetjänte
»
0,3
)>
s>
»
» som tjänstgjort i 6 år
i nämnda egenskap, erhålla......... 0,6 »
»
»
Därjämte erhåller tågpersonalen för annan tjänstgöring än å ordinarie
tåg, godtgörelse enligt särskilda af ministern utfärdade bestämmelser.
Sålunda tillkommer, bland annat, lokomotivförare och eldare,
Bil, C\
Beklädnad.
Miljgen
ningar.
126
Nattpen
ningar.
Tantiéme.
Pensionering.
som tjänstgöra å växlingslokomotiv, eu ersättning af resp. 12 och 6
öre för hvarje i dylik tjänstgöring använd timma.
Eu del personal, som gör natt-tjänst, erhåller för den tid mellan
klockan 11 e. m. och 5 f. m., under hvilken personalen är i tjänstgöring
eller eljest tillbringar natten utom hemmet, s. k. nattpenningar.
Dessa utgöra exempelvis för lokomotivförare och tågförare 20 öre i
timmen, eller 4 kr. per dygn, för lokomotiveldare 15 öre i timmen eller
3 kr. pr dygn och för packmästare och konduktörer 12 öre i timmen
eller 2 kr. 40 öre per dygn.
Förutom ofvannämnda aflöningsförmåner åtnjuta generaldirektören
och direktörerna, befattningshafvare i l:a—14:e löneklasserna äfvensom
fast anställda han- och telegrafarbetare samt led- och signalvakter andel
i vinsten å statsbanedriften i enlighet med följande grunder.
Vid beräkning af statsbanornas anläggningskostnad har denna fastställts
till 180 millioner kronor vid utgången af finansåret 1901—1902.
För hvarje följande finansår ökas nämnda summa med de under året
tillkomna utgifter, hvilka i statens räkenskaper äro upptagna såsom
afseende statsbanorna.
Vinstandelar fastställes till:
50
proc.
af
den
vinst,
som
motsvarar öfver
2
proc. intill
2,5 proc.
30
>
j)
)>
)>
»
2,5
)>
»
3
20
»
»
»
»
»
»
O
O
»
3,5
»
10
»
»
»
»
3,5
»
4
5
j>
»
))
»
»
)>
4
»
5
» ,
allt af den vid driftårets början beräknade anläggningskostnaden.
Vinstandelen kan alltså icke öfverstiga 0,6 proc. af nämnda kostnad.
Vinstandelen beräknas på grundvalen af den utaf statsbanorna algifna
redovisning af inkomster och utgifter. För så vidt icke annorlunda
bestämmes genom de årliga finanslagarne, sker fördelning af
vinsten sålunda, att hela vinstbeloppet fördelas i 12,000 lika stora
lotter, af hvilka ett visst antal sedermera tilldelas, särskilda för detta
ändamål uppgjorda grupper af personalen.
De till l:a—14:e löneklasserna hörande befattningshafvare äro
pliktige att med ett belopp, motsvarande 5 proc. af årslönen, bidraga
till sin pensionering. Dessa belopp afdragas å aflöningen och tillfalla
statsbanorna.
127
Finska statsbanorna.
Bil. C.
Aflöningarne för personalen vid de finska statsbanorna äro bestämda
genom en den 24 april (7 maj) 1903 fastställd aflöningsstat, enligt
hvilken aflöningarne dels äro fasta och dels, för de lägre tjänstemännen
och betjäningen, utgå efter aflöningsklasser.
Aflöningsklasserna äro bestämda på följande sätt:
l:a
klassen
motsvarar
eu
aflöning
af
3,600
mark,
2:a
»
b
B
B
B
3,408
B
3:e
b
B
B
B
B
3,204
»
4:e
B
B
B
B
3,000
B
5:e
»
B
B
B
2,808
B
6:e
)>
B
B
B
B
2,604
B
7:e
»
B
B
B
B
2,400
B
8:e
b
B
B
B
B
2,208
B
9:e
b
B
»
B
B
2,004
B
I0:e
>>
B
»
B
B
1,800
B
lire
»
B
B
B
B
1,608
B
12:e
b
B
B
B
B
1,404
)'')
13:e
b
B
ii
B
B
1,200
''»
14:e
b
B
B
B
B
1,104
))
15:e
b
B
B
B
B
1,008
))
16:e
»
B
B
B
B
900
))
17:e
b
B
»
B
B
804
)>
18:e
b
B
B
B
B
708
))
19:e
b
B
B
B
B
600
))
Emellertid torde böra anmärkas att, i anledning af framställningar
om löneförbättringar från en del af den lägre aflönade personalens sida,
har den finska järnvägsstyrelsen tillsatt, en kommitté för reglering utaf
aflöningsförhållandena för samtliga betjänte vid de finska statsbanorna.
Enligt hvad som framgår af denna kommittés den 9 januari 1906 afgifna
betänkande, har kommittén, bland annat, föreslagit, att de två lägsta
aflöningsklasserna skulle bortfalla äfvensom att betjäningspersonalen
måtte erhålla en aflöningsförbättring, motsvarande en å två löneklasser.
Järnvägsstyrelsen, som den 30 januari 1906 afgifvit underdånigt
utlåtande öfver kommitténs betänkande, har i hufvudsak biträdt kommitténs
förslag beträffande löneförhöjningarna.1)
*) Sedermera har en ny kommitté blifvit tillsatt för utarbetande af, bland annat, ny aflöningsstat för de
vid finska statsjärnvägarne anställda ämbets- och tjänstemännen samt betjänte; och har på grundvalen af nämnda
kommittés betänkande järnvägsstyrelsen den 28 april 1906 afgifvit underdånigt förslag i omförmälda afseende,
innefattande aflöningsförhöjningar för en del befattningshafvaro siirskildt bland den lägst aflönade personalen.
128
Enligt den nu gällande afiöningsstaten utgå aflöningarne för nedannämnde
befattningshafvare på följande sätt:
A. Centralför vattningen.
J ärnvägsstyrelsen.
Generaldirektör.........................................
Summa
aflöning
Mark
Aflöningsklass
14,500
—
jKesetraktamente 2,(XX)
( mark.
Direktörer...............................................
Sekreterare .......................................
10,500
7,000
—
(Direktörerna vid trafik-,
J ban- och maskinafdclnin-  | garno åtnjuta resetrakta-  1 raente med 1,500 mark.
Ombudsman .........
6.000
—
Notarie ................
5,200
—
Registrator ...............
4,000
_
Kanslist
_
11—7
Bokförare
_
8-3
Kanslibiträde
15—12
Vaktmästare .............................................
_
16-13
Kamrerare.....................
8.000
_
Förste kammarförvandt .. .
5.200
—
Andre
d:o
.........
4,400
—
Revisor
4,400
—
•
Bokförare................................................
8—3
Kontorsbiträde ..........................................
—
15—12
Hufvudkassör ......................
7,000
—
Biträdande kassör ..............
5,000
—
Föreståndare för kontrollkontoret..................
7,000
—
Förste kontrollör.......................................
Andre
d:o
................................
» bokhållare................................ ......
5,000
4,400
10-6
/Itesetraktamente åt resande
l kontrollör 1,000 mark.
Föreståndare för statistiska kontoret............
7,000
—
Aktuarie.........................................
4,400
—
Föreståndare för kilometerkontoret...............
Direktörsadjointer ...................................
6,000
7,500
7,000
—
Trafikinspektör af l:a klass ........................
I):o
D:o
» 2:a
»
........................
5,700
—
D:o
129
Summa
aflöning
Aflöningsklass
Mark
Föreståndare för trupptransportafdelningen ..
7,500
_
Biträdande föreståndare.............................
5,700
—
Telegrafingenjör .......................................
5,200
—
Resctraktamentc 1,000 in.
Baningenjör af l:a klass ...........................
7,000
—
Eesetraktamente 600 m.
D:o
» 2:a » ..............................
5,700
—
D:o
Arkitekt....................................
6,000
-
öfverträdgårdsmästare ..............................
—
6-3
I):o
Biträdande ingenjör....................................
—
6-1
Bitare......................................................
—
12—6
Maskiningenjör af l:a klass ........................
7,000
—
Eesetraktamente G00 mark.
D:o
» 2:a
»
........................
5,700
~
D:o
Föreståndare för förrådskoutoret..................
7,000
—
D:o
Förrådskontrollör.......................................
5,000
D:o
Kanslibiträde.............................................
—
15-12
B. Linjeförvaltning en.
Distriktsstyrelserna.
Distriktschef.............................................
8,500
—
(Eesetraktamente högst
( 800 mark.
Bandirektörsadjoint....................................
7,500
—
D:o
Maskindirektörsadjoint ..............................
7,500
—
D:o
Trafikdirektörsadjoint.................................
7,500
—
D:o
Byr&afdelningen.
Notarie ...................................................
4,400
Distriktsre visor..........................................
Distriktskassör......................
4,400
5,000
—
fMissräkningspcnningar
J G00 mark.
(Resctraktamentc 400mark
Trafikafdelningen.
Trafikinspektör af l:a klass .......................
7,000
—
/Eesetraktamente G00—
t 1,000 mark.
D:o
» 2:a
»
........................
5,700
—
Stationsinspektor af l:a »
........................
4,800
—
D:o
» 2:a »
........................
4,000
—
D:o
» 3:e »
........................
3,200
—
D:o
» 4:e »
........................
2,800
—
D:o
» 5:e »
........................
2,400
—
Stationsinspektorsadjoint ...........................
5,200
—
17
130
Summa
aflöning-
Vflöningsklass
ilark
1 Stationskassör...........................................
3,800
/Missräkningspcnningar
\ 200 mark.
j Förste bokhållare.......................................
—
8-3
t Andre
»
.......................................
10-6 j
| Förste biljettförsäljare ..............................
8-3
|
Andre
d:o
..............................
12-9
j Telegrafist................................................
—
13-10
Kanslibiträde.............................................
—
15—12
Ofverkonduktör..........................................
Konduktör................................................
_
11-8
14—12
J>Bcklädnadshjälp252 mark.
Bromsare ................................................
—
18—16
Beklädnadshjälp 96 mark.
Förste packmästare....................................
13-11
Andre
d:o
...................................
16—14
J Vaktmästare å station af l:a klass...............
15-12
Beklädnadshjälp 204 mark.
Stationsvaktmästare å öfriga orter ...............
—
17-15
Beklädnadshjälp 120 mark.
Växelkarlsfönnan.......................................
—
16—13
!
j Växelkarl ................................................
18-15
Stationskarlsförman....................................
17-15
Stationska rl .............................................
—
19-16
Nattvakt ................................................
• -
19-16
Banafdelningen.
Baningenjör af l:a klass ...........................
D:o
» 2:a
»
...........................
7,000
5,700
—
(Resetraktamcnte från 600 j
J —1,000 mark.
Biträdande ingenjör....................................
—
6-1
Äldre banmästare.......................................
—
11-9
Yngre banmästare .....................i..............
—
14-11
Banvaktareförman ...................................
—
17-14
Trädgärdsmä stare.....................................
—
13-8
ltcsetraktaniente 400 mark.
Banvakt..................................................
—
19-16
Maslcinafdelningen.
Ingenjörmekaniker ...................................
7,500''
:
Maskiningenjör af l:a klass .......................
7,000
—
ltesctraktamcnte 300 mark.
D:o
» 2:a
»
.......................
5,700
Öfververkmästare......................................
4,500
—
! Resetraktamcnte 200 mark.
Verkmästare ...........................................
—
7—1
1 v
131
Bil. C..
Samma
aflöning
Aflöningskluss
Mark
Underverkmästare.................................
9-4
Äldre maskinist .......................................
_
12—9
Yngre d:o
.......................................
—
17—13
Kontorsföreståndare...................................
_
5—1
Bokförare ..............................................
_
8—3
Andre bokhållare......................................
_
10—6
Vaktmästare.............................................
—
17—15
Förrådsförvaltare af l:a klass ..........
5,600 |
D:o
» 2:a
»
5,000
—
/Kcsetraktamente högst
( 400 mark.
E:o
» 3:e
»
....................
4,400 j
Förrådsdräng............................................
—
18-15
Depotföreståndare af l:a klass.....................
—
5—21
ltcsctraktamentc 200 mark.
D:o
» 2:a
» .....................
—
7-4)
Äldre lokomotivförare................................
—
11-8
Yngre
d:o
.................................
<-
14—11
Äldre lokomotiveldare.................................
—
15—14
Yngre
d:o
.................................
—
17—16
1
■
Förste vagnmästare....................................
—
11—8
Andre
d:o
....................................
—
13-11
Vagnsrcvisor.............................................
—
16—13
Bcklädnadshjälp 90 mark.
Vagnssmörj are ... .......;..............................
—
19—16
Pampmaskinist..........................................
—
18—15
Stadsvakt ................................................
—
18—15
Lokomotivputsare.......................................
—
19-16
Tjänstemän med fast aflöning med undantag af generaldirektören
och direktörerna tillkommer efter fem och tio års tjänst i samma befattning
förhöjning af arfvodet (motsvarande tjänstgöringspenningar)
med 500 mark hvardera gången.
Distriktschöf, direktörsadjoint, trafikinspektör, stationsinspektor och
stationsinspektörsadjoint, baningenjör, ingenjörmekaniker, maskiningenjör,
föreståndare för förrådskontoret äfvensom förrådsförvaltare äga i
afseende å förberörda arfvodesförhöjningar tillgodoräkna sig hela den
tid, de på grund af konstitutorial innehaft någon af dessa befattningar.
Löneförhöj
ningar.
132
Tjänstebostäder
och hyresbidrag.
Sjukvård.
Aflöningsförhållanden
under sjukdom
etc.
Nämnda arfvodesförliöjningar utgå från och med månaden näst
efter den, då ofvan bestämda tid förflutit, räknadt från den dag, då
fullmakt eller konstitutorial å tjänsten utfärdats.
Tjänsteman eller betjänt, hvars aflöning utgår efter klass, uppflyttas,
därest han ordentligt och nitiskt mot enahanda aflöning bestridt sin
befattning, hvart femte år i närmast högre klass inom de för tjänsten
bestämda gränser; och beräknas denna förhöjning från månaden näst
efter den, då den bestämda tiden förflutit, sedan tjänsten tillträddes
eller senaste förhöjning vidtog. Dock må järnvägsstyrelsen äfven inom
kortare tider i undantagsfall hos Senaten föreslå sådan tjänsteman eller
betjänt att för synnerlig utmärkelse i tjänsten uppflyttas i närmast högre
aflöningsklass.
Stationsinspektorer åtnjuta förmånen af fri bostad jämte ved.
Hyresmedel tillkomma såväl tjänstemän med arfvode efter klass
som betjänte med 25—75 procent af deras grundaflöning, beroende på
orts- och andra förhållanden, enligt Senatens bestämmande. Härvid
iakttages emellertid, att hyresmedlen icke må understiga 180 och ej
öfverstiga 1,200 mark.
Jämlikt en särskild af Senaten fastställd hyrestariff äro stationerna
med hänsyn till hyresmedlen indelade i fyra hyresklasser. I den högsta
klassen, omfattande förutom Helsingfors fem andra städer, utgå hyresmedlen
exempelvis för kontorsföreståndare med 1,200 mark, för äldre
lokomotivförare och öfverkonduktörer med 780 mark, för konduktörer
med 600 mark och för stationskarlar och banvakter m. fl. med 456 mark.
I den lägsta klassen utgöra hyresmedlen för enahanda befattningar resp.
720, 480, 360 och 240 mark.
Tjänstemän och betjänte vid de finska statsjärnvägarne samt deras
familjer åtnjuta kostnadsfri läkarevård af järnvägsläkare.
Om tjänsteman af sjukdom eller annat laga förfall är hindrad att
sin tjänst utöfva, bibehålies han vid sina fulla löneförmåner under den
löpande månaden. Beviljas betjänt ledighet på grund af sjukdom, får
han åtnjuta full aflöning under en månads tid, räknadt från den dag,
då han insjuknade.
Erhåller betjänt ledighet för annat laga förfall äu sjukdom,
bibehåller han sina fulla löneförmåner endast för den löpande månaden.
133
Vid längre tids ledighet få tjänstemän och betjänte, därest de Bil. C.
icke ställa godkända vikarier för sig, vidkännas afdrag i aflöningen
efter särskilda regler.
Milpenningar, vid de finska statsbanorna kallade tjänstgöringspen- Milpenningar,
ningar, utgå
till lokomotivservis för passagerare-, lokal-, blandade och militärtåg
med sammanlagdt 3 penni för hvarje tågkilometer. För lokaltågen
kunna kilometerpenningarne förhöjas enligt järnvägsstyrelsens bestämmande,
dock icke med mer än 100 procent. För tjänstgöring å godståg
tillkommer lokomotivservisen en penni för hvarje tågkilometer samt
dessutom för hvarje tusental framförda vagnaxelkilometer i regel under
månaderna april—september 60 penni samt under den återstående delen
af året 70 penni. Vid växlingstjänst äfvensom under tjänstgöring i
lokomotivstall, erhåller lokomotivservisen sammanlagdt 30 penni för
hvarje beräknad effektiv arbetstimme. För nattjänst beräknas 50 procents
förhöjning.
De lokomotivserviser tillkommande milpenningar fördelas mellan
förarne och eldarne sålunda, att två tredjedelar af den servisen å hvarje
lokomotiv under månaden tillkommande ersättning fördelas mellan
förarne i förhållande till det antal kilometer och timmar, som på en
hvar belöper sig, och en tredjedel enligt samma grund mellan eldarne.
Beträffande milpenningar åt tv afikafdelning ens personal erhålla konduktörer
och bromsare samt för dem tjänstgörande för tjänstgöring å
passagerare-, lokal-, blandade och militärtåg ersättning efter
0,6 penni per tågkilometer för konduktörer, samt
0,3 penni per tågkilometer för bromsare.
För lokaltåg kunna milpenningarne höjas i likhet med hvad här
ofvan sagts beträffande lokomotivpersonalen.
Vid tjänstgöring å godståg utgår ersättning med
1,0 penni per tågkilometer för konduktörer samt
0,6 penni per tågkilometer för bromsare.
Vid växlingstjänst utgör ersättningen, för konduktörer 20 penni
och för bromsare 10 penni per timme. Vid nattjänst beräknas 50 procents
förhöjning.
■
135
Preussiska statsbanorna.
Den ordinarie statsbanepersonalen med undantag af presidenterna
för järnvägsdirektioner, för hvilka ett en gång för alla fastställdt arfvode
är bestämdt, erhåller arfvoden, som stiga alltefter uppnådda tjänståldersgrader
(Dienstalterstufen). Ärfvodesförhöjning, som äger rum
under förutsättning att vederbörande ådagalagt ett tillfredsställande
uppförande så inom som utom tjänsten, fastställes efter den tidpunkt,
från hvilken vederbörande äger beräkna aflöning (Besoldungsdienstalter),
och utgår med vissa för de särskilda tjänsteklasserna fastställda belopp
och efter vissa tidsperioder.
Tjänsteinnehafvare kan icke göra gällande något lagligt anspråk
på rätt till ärfvodesförhöjning.
Arfvodesförhöjningarne inträda, räknadt från första dagen i kalenderkvartalet,
för de befattningshafvare, hvilka antingen nämnda dag
efter ofvannämnda tidpunkt (Besoldungsdienstalter) eller ock under nästföregående
kalenderkvartal uppnått en högre tjänsteåldersgrad.
Nedanstående tablå utvisar arfvoden i olika tjänsteåldersgrader för
samtliga ordinarie befattningshafvare vid de preussiska statsbanorna
äfvensom tid, under hvilken arfvode i hvarje särskild tjänsteåldersgrad
intill den sista innehafves.
Bil. C.
Arfvodesför
höjningar.
136
Tablå, utvisande ailöniiigen för ordinarie
Ärligt arfvode efter nedanstående tjänståldersgrader
Tjänsteklasser.
i
o
3
4
5
o
1
7
8
M a
r k
Presidenter vid järnvägsdirektionerna...............
_
_
_
_
_
11,000
Medlemmar af
»
...............
4,200
4,800
5,400
6,000
6,600
7,200
—
Föreståndare för »Eisenbahn-, Betriebs-, Maschi-  nen-, Werkstätten- und Verkekrsinspektionen»,
för vagnkontrollbyråerna äfvensom telegrafin-  spektorer ................................................
3,600
4,200
4,800
5,300
5,800
6,300
_
j Kamrerare (Kechnungsdirektoren) ..................
4,200
4,700
5,200
5,600
6,000
—
—
| »Eisenbahn-, Bau-, Betriebs- sowie Maschinen-  inspektoren»..............................................
3,600
4,200
4,700
5,200
5,700
—
—
»Hauptkassenrendanten»...................''..............
4,800
5,100
5,400
—
—
—
—
a) Hudvudkassörer.......................................1
3,000
3,300
3,600
3,900
4,200
b)
Driftkontrollörer ....................................]
a)
Stationsföreståndare af I kl......................|
b)
Föreståndare för godsexpeditioner...............>
2,400
2,900
3,400
3,800
4,200
1 c) »Stationskassenrendanten» ........................J
i
j a) Tekniska »Eisenbahnsekretäre», däri inbe-  gripna ban- och maskiningenjörer (»bau- und
maschintechnische Eisenbahn-Betriebsinge-
2,100
2,500
2,900
3,300
3,600
3,900
4,200
1
nieure»)
:...........................................
b) Föreståndare för verkstäder .....................
»Nickttechniselie Eisenbahnsekretäre», däri in-  | begripna kassakontrollörer, revisorer och
materialförvaltare af I kl............................
1
1,800
2,200
2,600
3,000
3,300
3,600
3,900
4,200
137
Bil. C.
personal vid de preussiska statsbanorna.
Tid, under hvilken arfvode innehafves i nedanstående tjänst-  ål dersgrader
Hyresbidrag
Särskild löneinkomst, be-  räknad i pensionshänseende
till belopp af:
M.
i
2
3
4
5
6
7
8
Efter
tjänstegrupp
Beräknadt i
pensionshänae-  ende tillbelopp
af: M.
i
r
j _
_
_
i
660
3
3
3
3
3
—
-
m
492
»Ober-Kcgierungs- och
—
»Ober-Bauräthc» hvardera
15
900 M.
3
3
3
3
3
_
_
_
in
492
15
3
3
3
3
—
—
-
—
m
492
12
3
3
3
3
—
—
—
-
m
492
1
12
3
3
—
—
—
—
—
-
m
492
6
3
3
3
3
—
—
—
IV
297,60
12
1 3
3
3
3
—
—
—
—
IV
297,60
1
12
3
3
3
3
3
3
__
IV
297,co
i
1
8
3
3
3
3
3
3
3
IV
297,co
21
1
18
138
Ärligt arfvode efter nedanstående tjänstålderagrade
r
Tjänstetlasser
i
2
3
4
5
0
7
8
M a
r k
a)
Stationsföreständare af II kl......................
b)
Godsexpeditörer...............; .....................
c)
»Stationseinnehmer».................................
d)
Banmästare af I kl..................................
e)
Verkmästare ..................................
1,800
2,000
2,200
2,400
2,600
2,800
3,000
f) Fartygskaptener af I kl............................
Driftssekreterare (Betriebssekretäre)..................
1,500
1,800
2,000
2,200
2,400
2,600
2,800
i
3,000
a)
Bitare af I kl........................................j
b)
Kanslister af I kl.....................................|
1.650
1,800
1,950
2,100
2,250
2,400
2,550
2,700
a)
Byråassistenter .......................................•
b)
Stationsförvaltare och stationsassistenter ...
c)
Materialförvaltare af II kl.........................
d)
Banmästare
......................................
e)
Telegrafmästare.......................................
1 f) Fartygskaptener af II kl............................
1,500
1,700
1,900
2,100
2,300
2,500
2,700
a)
Bitare...................................................|
b)
Kanslister .............................................f
1,500
1,650
1,800
1,900
2,000
2,100
2,200
a)
Lokomotivförare.......................................\
b)
Fartygsmaskinister .................................|
J c) Maskinister vid elektriska belysningsanlägg-
1,200
1,400
1,600
1,800
2,000
2,200
—
ningar.............................. 1
a) Tågförare ................................... .........1
! Ii) Styrmän ................................................|
1,200
1,300
1,400
1,500
1,600
1,700
1,800
» Werkfiihrer»
a) Telegrafister ..........................................
1,200
1,350
1,500
1,650
1,800
—
—
b)
»Lademeister» .......................................
c)
Vagnmästare ..........................................
d)
Bangermästare .......................................
1,200
1,300
1,400
1,500
1,600
1,700
1,800
Maskinvårdare vid elektr. belysningsanläggningai
j 1,200
1,300
1,400
1,480
1,560
1,640
1,720
1,800
139
Tid, under hvilken
arfvode innohafves i nedanstående tjänst-  åldersgrader
Hyresbidrag
Särskild löneinkomst, be-
i
2
3
4
5
6
7
1 8
Efter
Beräknadt i
ponsionshänse
ende tillbelopp
af: M.
räknad i pensionshänseende
till belopp af:
I
r
tjänstegrup]
M.
3
3
3
3
3
3
IV
297,60
f) 200
18
3
3
3
3
3
3
3
—
IV
297,60
21
3
3
3
3
3
3
3
—
IV
297,60
21
3
3
3
3
3
3
IV
297,60
f) 200
18
3
3
3
3
3
3
_
IV
297,60
1
8
3
3
3
3
3
—
—
_
IV
297,60
|a) 350
Ib) 350
i
15
3
3
3
3
3
3
—
_ I
IV
297,60
la) 300
\b) 200
18
3
3
3
3
—
—
—
—
V
112,80
1
2
3
3
3
3
3
3
—
—
V
112,80
1
8
3
3
3
3
3
3
3
—
V
112,80
21
1
Bil. C.
140
Ärligt arfvode efter nedanstående tjänståldersgradei
Tjänsteklasser
i
2 |
3
4
5
6
7
8
M a
r k
a)
Biljettförsäljare (Fahrkartenausgeber) .........1
b)
Pa ekmästare ..........................................J
a) Föreståndare för hållplatser och växlarel
1,200
1,280
1,380
1
1,440
1,520
1,600
—
(Weiehenställer) af T kl........................../
b) Maskinvårdare ......................................>
1,200
1,280
1,360
1,420
1,480
1,540
1,600 ''
a)
Lokomotiveldare.......................................|
b)
Fartygseldare..........................................1
a)
Magasinsuppsyningsman ............................
b)
Biljettryckare.........................................
1,000
1.100
1,180
1,260
1,340
1,420
1,500
1,500
c) Vaktmästare ..........................................J
| d) »Bruekengeldeinnebmer» ..........................)
1,000
1,100
1,180
1,260
1,320
1,380
1,440
i Biljettförsäljerskor .......................................
900
1,000
1,100
1,200
1,300
1.400
»
anställda före den 1 april 1899
1,100
1,180
1,260
1,340
1,420
1,500
—
Växlare (Weickensteller).................................
900
1,000
1,080
1,160
1,240
1,320
1,400
Vagnskötare (Wagenwärter) ...........................
a) Brovakter ............................................1
900
980
1,060
1,140
1,220
1,280
1,340
1,400
b)
Kranmästare .........................................j
c)
Portvakter ...........................................
d)
»Bahnsteigschaffner».................................J
900
900
1,020
1,080
1,140
1,200
a)
Konduktörer och Bromsare........................]
b)
Matroser...............................................]
a) Banvakter ..............................................
900
950
1,000
1,040
''1,080
1,120
1,160
1,200
b)
Kranvakter............................................
c)
Nattvakter......................... . ...............^
700
750
800
850
900
950
1,000
141
Tid, under hvilken arfvode innehafves
åldersgrader
i nedanstående tjänst-
Hyresbidrag
Särskild löneinkomst, be-  räknad i pensionshänsccnde
till belopp af:
M.
i
2
3
4
5
6
7
8
| Beräknadt i
Efter
jpensionshänse-
1
r
tjänstegrupp
ende till belopp
af: M.
3
3
3
3
o
O
V
112,80
b) 300
15
3
3
3
3
3
3
—
• M
112,80
1
8
ja) 250
3
3
3
3
3
3
—
—
V
112,80
\b) 180
18
1
3
3
3
3
3
3
3
—
V
112,80
21
3
3
O
3
3
—
—
—
V
112,80
15
3
3
3
3
3
—
—
—
V
112,80
15
3
3
3
3
3
3
—
—
v
112,80
18
3
3
8
3
3
3
3
—
v
112,80
200
21
3
3
3
o
3
3
—
—
—
1''
1 12,80
15
3
■
3
3
3
V
112,80
|a) 200
(b) 150
1
21
3
1
1 3
o
O
3 ''
3
3
j _
_
V
112.80
•
18
Bil, C.
142
Hyresbidrag.
(Wohnungs
geldzuschiips).
Bostadsför
hållanden.
Särskilda
löneförmåner
åt tågpersonal.
Hyresbidrag tillkommer all ordinarie personal, som icke är i åtnjutande
af boställsvåning eller ersättning därför, och beräknas dels efter
vissa servisklasser, i hvilka de olika tjänstgöringsorterna äro indelade,
och dels efter tjänstegrupper. Beloppen utgöra enligt följande tabell:
Å orter, tillhörande följande servisklasser
Hyresbidrag i
genomsnitt, för
hvilket pension
beräknas
A
I
II
111
"
Y
M a
r k
för-grupp II ...............
1,200
900
720
600
540
540
660
»
» III ...............
900
660
540
480
420
360
492
»
» IV ...............
540
432
360
300
216
180
297, g o
..
.
V ...............
240
180
144
108
72
60
112,80
Statsbaneförvaltningen tillhandahåller bostäder åt en stor del af personalen.
Endast i undantagsfall förekommer emellertid, att tjänsteinnehafvare
åtnjuter fri bostad, utan är regeln den, att äfven sådana tjänsteinnehafvare,
åt hvilka boställsvåningar (Dienstwohnungen), upplåtas, äro
pliktige att erlägga hyra för desamma. Tjänsteinnehafvare, som i första
rummet komma i åtnjutande af boställsvåningar, äro bland andra, presidenter
för järnvägsdirektionerna, föreståndare för driftsinspektionerna
(Betriebsinspektionen), stationsföreståndare, stationsförvaltare, banmästare,
portvakter samt sådana banvakter och växelkarlar, för hvilka på grund
af lokala eller andra förhållanden särskildt behof i berörda afseende
föreligger. I andra rummet äger upplåtelse af boställsvåningar rum
till station sassistenter i yttre tjänstgöring äfvensom, därest tillgång till
bostäder i statens hus förefinnes, till befattningshafvare af lägre eller
mellangrad, hvilka på grund af sin tjänstgöring äro i särskildt behof af
boställsvåning.
Befattningshafvare, åt hvilken boställsvåning af vederbörande befäl
anvisas, är i regeln pliktig att emottaga densamma.
Milpenningar (Fahrgeld) tillkomma tågpersonalen för hvarje i tjän
-
sten tillryggaiagd 10-kilometersträcka till följande belopp:
1) å persontåg:
a)
för tågförare, packmästare och lokomotivförare.................. 6 pf.
b)
» eldare ........................................................................................ 5 »
c)
» konduktörer, bromsare, vagnsmörjare, vagnskötare,
packmästarbiträden och extra bromsare.......................... 4 »
143
2) å gods-, militär- och blandade tåg, såvida de med hänsyn till Bil. C.
sin större hastighet icke efter vederbörande direktions bepröfvande äro
att anse som persontåg:
a)
för
den under 1 a nämnda
personal ...................................... 9
pf.
b)
»
eldare ......................................................................................... 8
»
c)
»
den under 1 c nämnda
personal ....................................... 6
»
. tjänstgöring å material-, grus- och malmtåg äfvensom då lokomotivpersonal
gör växeltjänst utom stationsorten, utgår i stället för
milpenningar s. k. timpenning (Stundengeld), hvilken utgör för hvarje
i tjänsten använd timme:
a)
för
tågförare, packmästare
och lokomotivförare................ 10
pf.
b)
»
eldare ................................................................................... 8
»
c)
» konduktörer, bromsare, vagnsmörjare, vagnskötare,
packmästarebiträden och extra bromsare ........................ 6
»
Nattpenningar (Nachtgelder) tillkomma tågpersonalen:
1)
för hvarje natt, som infaller under frånvaro från stationsorten i
tjänsteärende, under förutsättning att nämnda frånvaro räcker mer än 12
timmar samt att densamma tager sin början före klockan 2 på morgonen
eller varar utöfver nämnda tidpunkt;
2)
för en oafbruten, af tjänsten föranledd frånvaro utöfver 18 timmar
från stationsorten med beräkning att, om frånvaron räcker minst
36 timmar, nattpenning för två nätter utgår och att för hvarje ytterligare
dygn nattpenning för en natt tillkommer.
Nattpenningen utgör:
1)
i de fall, då vederbörande efter uppgjord turlista skall tillbringa
natten utom egen station samt öfverliggningsrum icke erbjudes:
a)
för tågförare, packmästare och lokomotivförare ............ 1: 50 M.
b)
» öfrig här ofvan nämnd tågpersonal.............................. 1:— »
2)
i alla öfriga fall två tredjedelar af ofvannämnda belopp.
Förutom ofvannämnda särskilda aflöningsförmåner åtnjuter lokomotivpersonalen
jämväl premier dels fasta, beräknade antingen efter tillrySSa^aSda
sträckor eller efter tid, och dels föränderliga, de senare
utgående i den mån den verkliga förbrukningen af bränn- eller smörjematerialier
understiger den beräknade.
Felräkningspenningar tillkomma kassaförvaltare och beräknas för Feh.äkning8.
hvarje kassa efter den årliga medelinkomsten under den förflutna tre- penningar
årsperioden. Lägsta beloppet, motsvarande en årsinkomst i kassan in- sihädigungen
till 50,000 mark, utg\>r 10 mark och högsta beloppet, motsvarande en fiir Kasseu
fiihrer).
144
Sjukvård.
Aflöningsförliållauden
under tjänst
ledighet.
Särskilda tillläggsarfvoden
(Stellenzulagen).
årsinkomst af öfver 5,000,000 mark, 120 mark. Af nämnda belopp utbetalas
hälften i förvåg- till vederbörande kassaförvaltare; återstoden fördelas
vid slutet af hvarje kvartal bland samtliga tjänstemän, som regelbundet
handhaft utbetalningar i kassan.
För kassörer vid hufvudkassorna äro felräkningspenningarne fastställda
till ett belopp af 150 mark, som fördelas vid slutet af hvarje kvartal.
Kostnadsfri behandling genom särskildt anställda järnvägsläkare tillkommer
järnvägspersonal af lägre eller mellangrad samt deras anhöriga.
Vid tjänstledighet under högst ol Va månad kan tjänsteinnehafvare
få åtnjuta sin aflöning oafkortad. Åtnjutes tjänstledighet för längre tid
intill 4 Va månader, afdrages halfva aflöningen. Vid ytterligare tjänstledighet
är vederbörande förpliktad att afstå hela arfvodet. Under sjukdom
eller vid tjänstledighet för hälsans vårdande åtnjutes full aflöning
äfven för längre tid än 1 V* månad.
Vid statsbaneförvaltningen förekommer en särskild form af tilläggsarfvoden,
som benämnas »Stellenzulagen». Dessa arfvoden äro af två
slag, »Dienstzulagen» och »Theuerungszulagen».
De förra kunna i viss mån jämföras med tilläggsarfvoden åt vissa
stationskarlsförmän och stationskarlar hos oss och tilldelas personal, som
har en mera ansvarsfull eller svår tjänstgöring såsom t. ex. personal
med yttre tjänstgöring å bangårdar med svåra trafikförhållanden, banmästare,
som hafva uppsikt öfver vidlyftigare arbeten m. fl.
Dienstzulagen utgå:
a)
för befattningshafvare af lägre grad (Unterbeamte) med 40—120
eller undantagsvis 180 mark årligen;
b)
för befattningshafvare af mellangrad med 120—300 mark om året.
En del befattningshafvare med inre tjänstgöring af mera ansvarsfull
art såsom t. ex. byråföreståndare kunna jämväl erhålla Dienstzulage
till belopp af 300 å 400 mark.
Hvad angår det andra slaget af tilläggsarfvode, Theuerungszulage
eller dyrortstillägg, afses därmed att utjämna olikheter å skilda orter i
fråga om lefnadskostnader och särskildt hyresförhållanden.
Att märka är emellertid, att dyrortstillägg kan tillerkännas äfven
dem, som åtnjuta hyresbidrag (Wohnungsgeldzuschuss).
Dyrortstillägg utgår allenast till Unterbeamte, livilkas aflöning, frånsedt
hyresbidrag och »Dienstzulagen», understiger 1,200 mark. Bland
andra, som sålunda kunna komma i åtnjutande af ifrågavarande tilläggs
-
145
arfvode, äro eldare, konduktörer, portvakter, växel- och magasinskarlar Bil. C.
samt banvakter.
Dyrortstilläggen utgå med vissa belopp i förhållande till vederbörandes
aflöning, med hänsyn hvartill aflöningarne uppdelats i fyra
grupper, utgående från 700 mark, sålunda att till l:a gruppen räknas
aflöning från och med 700 till och med 800 mark, till 2:a gruppen aflöning
från och med 801 till och med 900 mark, till 3:dje gruppen aflöning
från och med 901 till och med 1,000 mark samt till 4:de gruppen
från och med 1,001 ■ till 1,200 mark. Det tillkommer järnvägsdirektionerna
att minska antalet af ifrågavarande grupper äfvensom att utjämna
beloppen af dyrortstilläggen.
Beträffande storleken af nyssnämnda belopp gäller, dels att det
ordinarie arfvodet jämte dyrortstillägget under inga omständigheter får
öfverstiga 1,200 mark, och dels att sammanlagda beloppet af dyrortstillägg
och Dienstzulage icke får öfverstiga 200 mark.
För dem, som innehafva boställsvåning utgår dyrortstillägg i regeln
med hälften af det belopp, som kan tillkomma motsvarande tjänsteinnehafvare
utan boställsvåning.
Ett undantag i fråga om ofvannämnda begränsning af dyrortstilllägget
till sådana tjänsteinnehafvare, hvilkas aflöning understiger 1,200
mark, äger rum beträffande »Werkfiihrer», hvilka kunna erhålla dylikt
lönetillägg, så länge de befinna sig i de tre första aflöningsklasserna,
1,200, 1,350 och 1,500 mark.
En utsträckning af det område, inom hvilket dyrortstillägg kan
ifrågakomma, är tillåten endast under villkor, att förändringar i berörda
afseende finnas angifna i budgetsförslaget och ej inverka på detta, eller
att under räkenskapsåret tillstånd därtill erhålles från ministeriet.
Indelning af de såsom dyra bekanta orterna i dyrhetsgrupper förekommer
i allmänhet icke. För den händelse emellertid att vid betydande
skillnad i afseende å dyrhetsförhållanden en dylik indelning synes böra
förekomma, får antalet grupper icke öfverstiga tre. Så snart det blifvit
fastställdt, att en ort bör betraktas såsom dyr, böra alla därstädes stationerade
tjänsteinnehafvare med lika stort arfvode så vidt möjligt åtnjuta
lika stort dyrortstillägg.
Pensionering af ordinarie statsbanepersonal och deras efterlefvande Pensionering,
sker uteslutande på statens bekostnad. I
I likhet med hvad som gäller för statstjänare i allmänhet i Preus- Nedsättning i
sen, åtnjuter statsbanepersonalen nedsättning i afseende å kommunal- ko™“tufia1''
skatten till hälften af densammas belopp.
19
146
Sachsiska statsbanorna.
Här nedan lämnas en summarisk redogörelse för afiöningarne för en del be1
fattningar vid de sachsiska statsbanorna enligt aflöningsstat 1906/07.
Befattning
|
■
Antal
Årligt arfvode
Tilläggsarfvoden
1 Antal år emellan löne-
förhöiningar
1
Hyra för j
tjänste-  bostad
Uppgift å tjänste-
åldersklasser eller
antal befattningar inom
samma löneklass
Mark
! Generaldirektör..............................
1
i
12,300
900
—
1,350
j Juridiska råd, anställda vid general-
12
3
6,000
direktionen . ............................
2
6,600
2
7,200
I
2
7,800
3
8,400
j 14 Tekniska råd, anställda hos gene-
I
4
6,000
raldirektionen...........................
-
4
6,600
—
—
*) 720 till 810
6 direktörer.................................
I
4
7,200
och däröfver 1
4
7,800
4
8,400
j 64 »Bauinspektoren des Hoch- und
1
11
4,200
Ingenieurbaufaches»...................
[ 76
10
4,500
j 12 »Bau- und Betriebsinspektoren» ...
1
11
4,800
En del hafva till-
1
12
5,100
läggsarfvoden från
>—
480 till 690 |
11
j 5,400
600 till 1,800 mark
)
10
5,700
11
6,000
»Bauinspektorer des Maskinbaufaches»
20
3
4,200
—
—
480 till 690
3
i 4,500
3
4,800
2
j 5,100
3
5,400
3
5,700
3
1 6,000
*
1
*) Afser direktörerna.
147
Befattning
Antal
Årligt arfvode
Tilläggsarfvoden
Antal ar emellan löne-
förhöjningar
Hyra för
tjänste-
bostad
Uppgilt ä tjanste-
åldersklasser eller
antal befattningarinom
samma löncklass
Mark
Amanuenser och direktionsreferendarei
: u
2
2,400
1
2,700
1
3,000
2
3,300
2
3,600
2
3,900
1
4,200
1
4,500
2
4,800
»Obergiiterverwalter»......................
i
—
5,400
5,700
•
6,000
Transport-öfverinspektor..................
i
—
5,400
600
5,700
6,000
»Oberrechnungsinspektor» ...............
i
—
4,800
HufVudkassör................................
i
—
5,100
5,400
5,400
5,700
6,000
1 Transportinspektor......................
1 7
2
4,500
6 »Verkehrsinspektoren»..................
1 7
3
4,800
2
5,100
Kassarevisorer..............................
4
1
3,900
2
4,200
1
4,500
Kassör vid kufvudkassan ..... .........
1
—
3,900
4,200
4,500
1 »Bureauinspektor» .....................
3
4,500
9 Byråföreståndare vid hufvu dförval t-
10
4
4,800
ningen.................................|
1
3
5,100
i
148
Befattning
Antal
Årligt arfvode
Tilläggsarfvoden
Antal år emellan löne-  förhöjningar
Hyra för
tjänste-  bostad
Uppgift å tjänste-
åldersklasser eller
antal befattningar inom
gamma löncklass
Mark
19 Tekniska »Eisenbahnsekretäre» ....
5
3,600
3 Föreståndare för elektricitetsverk..
6
3,900
6
4,200
5
4,500
»Eisenbahnsekretäre»......................
48
12
3,600
12
3,900
12
4,200
12
4,500
Materialförvaltare (Giiterverwalter) af
I kl........................................
12
IV
3,600
63 m. i beklädnads-
4
450 -510 m.
III
3,900
ersättning
II
4,200
I
4,500
j öfververkmästare ...........................
12
IV
3,300
—
4
—
III
3,600
II
3,900
I
4,200
j Station3inspektorer af I kl..............
81
l-.a gruppen ............................
23
IV
3,600
70 m. i beklädnads-
4
450—540 m.
III
3,900
ersättning
II
4,200
å 6 stationer 300 m
I
4,500
tilläggsarfvode
2:a gruppen ............................
58
IV
3,300
70 m. i beklädnads-
4
420-480 m.
111
3,600
ersättning
11
3,900
1
4,200
Banförvaltare af l-.a kl.
l:a gruppen ...........................
3
V
3,000
70 m. i beklädnads
4
300 —450 m.
IV
3,300
ersättning
III
3,600
II
3,900
I
4,200
149
Befattning
i
Antal
Årligt arfvode
Tilläggsarfvoden
Antal ar emellan löne-
förhöjningar
Hyra för j
tjänste-  bostad
Uppgift å tjänste-
åldersklasser eller
antal befattningar in om
samma löneklass
Mark
2:a gruppen ............................
5
V
2,700
70 m. i beklädnads-
4
800—450 m.
IV
3,000
ersättning
III
3,300
> !
II
3,600
I
3,900
j Stationsinspektorer af II kl.............
125
IV
2,880
70 m. i beklädnads-
4
300 —330 m.
III
3,120
ersättning
II
3,360
I
3,600
Banförvaltare af II kl.....................
19
V
2,400
70 m. i beklädnads-
4
270-300 m.
IV
2,700
ersättning
III
3,000
II
3,300
I
3,600
»Betriebssekretäre» ........................
380
V
2,400
—
4
_ 1
IV
2,700
III
3,000
II
3,300
I
3,600
Kassörer vid biljettförsäljning .........
)
IV
2,880
63 m. i beklädnads-
4
300- 330 m.
Kassörer vid godsexpeditioner..........
1 213
III
3,120
ersättning
Inspektionsassistenter .....................
1
IT
3,360
I
3,600
Materialförvaltare (Guterverwalter) af
11 «........................................
2
IV
2,880
63 m. i beklädnads-
4
—
III
3,120
ersättning
II
3,360
I
3,600
150
Befattning
Antal
Årligt arfvode
Tilläggsarfvoden
| Antal år emellan löne-  förhöjningar
Hyra för
tjänste-
bostad
Uppgift å tjänste-
åldersklasser eller
antal befattningar inom
samma löneklass
Mark
Tekniska »Betriebsekretäre» ............
33
V
2,400
4
IV
2,700
III
3,000
II
3,300
I
3,600
Föreståndare för lokomotivstallar
(Heizhausvorstände)
l:a gruppen ............................
11
IV
2,700
4
300 - 330 m.
III
3,000
II
3,300
1
3,600
2:a gruppen ............................
11
IV
2,400
—
4
270—300 m.
III
2,700
II
3,000
T
3,300
Verkmästare .................................
52
IV
2,400
4
III
2,700
II
3,000
I
3,300
Tekniska Byråassistenter af I kl.......
71
V
2,040
—
3
—
IV
2,220
III
2,400
II
2,580
I
2,760
Tekniska Byråassistenter af II kl.......
37
V
1,740
—
3
—
IV
1,920
III
2,100
II
2,280
I
2,460
151
.
Befattning
Antal
Årligt a
£
a ?SC
2 -
3 ~ o rs
3 o 2 crq
a hj R h.
-i » ^ P
, rt p"
§: B''I Z
- £■
H- M O D
g M.
M 3 ® O
O 4 i
s
rfvode
Mark
Tilläggsarfvoden
Antal år emellan löne-
förhöjningar
Hyra för
tjänste-
bostad
Stationsassistenter och stationsförval-
tare af l:a kl............................
352
III
2,400
67 m. i beklädnads-
4
240—270 m.
II
2,640
ersättning
I
2,880
Byråassistenter..............................
I
Stationsassistenter af II kl..............
<2,050
V
1,680
67 m. i beklädnads-
3
180 -210 m.
Stationsförvaltare af II kl................
1
IV
1,860
ersättning
in
2,040
ii
2,220
i
2,400
Banmästare
l:a gruppen............................
66
v
2,040
70 m. i beklädnads-
3
210-240 m.
IV
2,220
ersättning
in
2,400
ii
2,580
i
2,760
2:a gruppen............................
173
v
1,740
70 m. i beklädnads-
3
180-210 m.
IV
1,920
ersättning
in
2,100
ii
2,280
i
2,460
Lokomotivförare.............................
1,077
VI
1,860
20 m. i beklädnads-
2
—
V
2,040
ersättning
IV
2,220
milpenningar och
III
2,400
premier
II
2,580
I
2,760
Vagnmästare .................................
4
V
1,500
44 m. i beklädnads-
3
—
IV
1,680
ersättning
in
1,860
ii
2,040
i
2,220
152
Befattning
Antal
Årligt arfvode
Tilläggsarfvoden
Antal är emellan löne-  förhöjningar
Hyra för
tjänste-  bostad
Uppgift & tjänste-
åldersklasscr eller
antal befattningarinom
samma löncklass
Mark
Öfverkonduktörer ...........................
50S
v
1,500
72 m. i beklädnads-
3
IV
1,680
ersättning
III
1,860
milpenningar
n
2,040
i
2,220
Byråskrifvare, stationsskrifvare samt
» Stati onsaufseher» .....................
158
v
1,440
54 m. i beklädnads-
3
—
IV
1,530
ersättning för sta-
III
1,620
tionsskrifvare
II
1,710
I
1,800
Banmästareassistenter och »Bauauf-
seher» .....................................
87
V
1,440
57 m. i beklädnads-
3
150 m.
IV
1,530
ersättning
III
1,620
II
1,710
I
1,800
V agnrevisorer.................................
96
V
1,440
44 m. i beklädnads-
3
—
IV
1,530
ersättning
III
1,620
II
1,710
I
1,800
Vagnskötare (Vagenwärter)...............
25
V
1,440
71 m. i beklädnads-
3
—
IV
1,530
ersättning
in
1,620
milpenningar
ii
1,710
i
1,800
Växelskötare (Weichenwärter) af I k).
206
v
1,440
45 m. i beklädnads-
3
—
IV
1,530
ersättning
m
1,620
ii
1,710
i
1,800
153
|" m■■■■
Befattning
i
!
1 Antal
|
Ärligt arfvode
Tilläggsarfvoden
1 Antal ar emellan lone-
|p
förhöjningar
Hyra för
tjänste-
bostad
Uppgift å tjänste-
ålilersklasser eller
antal befattningar inom
samma löneklass
Mark
1 »Werkfiilirer»
86
i
i
v
i 1,440
1 3
IV
1,530
i
III
1,620
11
1,710
1
1,800
,
Vaktmästare (Bureau- und Kassen-
diener).....................................
50
V
1,320
54 m. i beklädnads-
3
150 m.
IV
1,440
ersättning
III
1,560
II
1,680
I
1,800
Maskinskötare (Masehinenwärter) af
•
'' I kl. ..
10
V
1 320
3
1
IV
1,440
III
1,560
II
1,680
I
1,800
Eldare af I kl.
790
V
1,320
21 m. i beklädnads-
2
___
IV
1,440
ersättning
III
1,560
milpenningar och j
II
1,680
premier
1
1.800
Eldare af II kl.
581
VII
1,080
21 m. i beklädnads-
9
_
VI
1,170
ersättning
V
1,260
milpenningar och !
i
IV
1,350
premier
|
III
1,440
|
II
1,530
I
1.6201
.
30
Bil. C.
154
1 ■ 1
I
Befattning
Årligt arfvode
Tilläggsarfvoden
Antal år emellan löne-  förhöjningar
Antal
Uppgift & tjänste-
fildersklasser eller
antal befattningar inom
samma löneklass
Arark 1
1
Hvra för j
tjänste- j
bostad
j
Maskinskötare (Maschin en wärtcr) af j
II kl........................................
30
VII
1,080
—
3
—
VI
1,170
V
1,260
IV
1,350
III
1,440
|
II
1,530
I
1.620
i »Materialausgeber».........................
VII
1,080
54 in. i beklädnads-
Q
ö
- 1
VI
1,170
ersättning
V
1,260
IV
1,350
III
1,440
II
1,530
I
1,620
Konduktörer..................................
2,092
VII
1,080
71 m. i beklädnads-
3
--1
VI
1,170
| ersättning
V
1.260
i milpenningar
IV
1,350
III
1 1,440
11
1,530
j
I
1,620
Växelskötare (VVeiehenwärter) af II kl
1,823
i VII
1,080
45 m. i beklädnads-
3
—
VI
1,170
ersättning
1 Y
1,260
IV
1,350
III
1,440
n
! 1,530
''
I
'' 1.620
j
:
155
\
Befattning
:
Antal
Årligt arfvode
Tilläggsarfvoden
Antal år emellan löne-
I
förböjningar
..
Hyra för !
tjäna te-  bostad 1
1
.
Uppgift å tjänstc-
åldersklasser eller
antal befattningar in om
samma löneklaes
Mark
Portvakter.................
106
VII
960
60 in. i beklädnads-
3
120 m.
VI
1,050
ersättning
V
1,140
IV
1,230
III
1,320
II
1.410
I
1,500
Banvakter och »Rottenfiibrer» .........
2,107
VII
000
44 m. i beklädnads-
3
00 m.
VI
060
ersättning
V
1,020
IV
1,080
III
1,140
''
11
1,200
I
1,260
;
Till närmare belysning utaf aflöningsförhållandena vid de sachsiska
statsbanorna må anföras följande.
Löneförhöjningar äga rum antingen efter löneklass-system (Gehaltsklassensystem)
eller efter tjänsteåldersklass-system (Dienstalterstufensystem).
Enligt det förra systemet gäller såsom regel, att hvarje löneklass
inom en eller flere tjänstegrupper tilldelats ett bestämdt antal
tjänster; så länge dessa tjänster äro besatta, kan någon löneförhöjning
inom ifrågavarande grupper icke äga rum, utan inträder dylik förhöjning
först då en tjänst med högre arfvode blifver ledig. I fråga om sådana
tjänster, som äro ensamma i sitt slag, t. ex. hufvudkassör och kassör
vid hufvudkassan m. fl., inträder löneförhöjning på grund af särskildt
beslut. Vid tjänsteåldersklass-systemet återigen tillämpas den grundsatsen,
att tjänsteinnehafvarne, därest i öfrigt alla förutsättningar för
en löneförhöjning äger rum, uppflyttas i högre lön efter vissa bestämda
Bil. C.
Löneförhöj
ning.
Hyresbidrag.
Pensionering.
Mil- och nattpenningar
(Fahr- und
Nachtgelder).
mellantider (2 till 4 år) ända till dess högsta afiöningen ernåtts. Löueklass-systemet
tillämpas på alla tjänstemän med vetenskaplig utbildning
äfvensom å följande tjänstemän: »Transport-Oberinspektor», »Vorstände
der Hauptverwaltungsstellen)), »Verkehrs- und Transportinspektoren»,
»Kassarevisorer», »Eisenbahnsekretäre», »Teknische Eisenbahnsekretäre»,
»Föreståndare för elektricitetsverk och kassörer vid hufvudkassan. (1
förestående redogörelse äro i tredje kolumnen angifna med arabiska
siffror antal befattningar i en och samma löneklass.) Alla öfriga
befattningshafvare uppflyttas efter tjänsteåldersklass-systemet efter en
mellantid af 2, 3 eller 4 år på sätt i nyssnämnda redogörelse finnes
angifvet. (Tjänsteåldersklasserna äro i tredje kolumnen af samma redogörelse
utmärkta med romerska siffror.)
Enligt särskild förordning af den 16 juli 1902 jämte tilläggsbestämmelser
erhålla alla tjänsteinnehafvare vid de sachsiska statsbanorna,
hvilka äro stationerade i Tyskland, hyresbidrag. Storleken
af hyresbidraget rättar sig efter en i förordningen förekommande tariff,
som innefattar 6 tjänste- och 3 ortsklasser, och växlar detsamma för
befattningshafvare vid jernvägen mellan 60 och 320 mark. Indelningen
i ortsklasser grundar sig å den ortsförteckning, som förordningen innehåller,
under det att indelningen i tjänsteklasser bestämmes genom
budgeten. Ogift tjänsteinnehafvare erhåller endast hälften af det eljest
föreskrifna hyresbidraget; dock kan han i fall af behof tillerkännas
hyresbidrag till fulla beloppet.
Erlägger tjänsteinnehafvare för tjänstebostad en hyra, som understiger
det enligt förenämnda tariff utgående hyresbidrag, tillkommer
honom hyresbidrag allenast till belopp, motsvarande hyran.
I
likhet med hvad som äger ruin beträffande ordinarie statstjänare
i allmänhet i Sachsen, sker pensioneringen af den ordinarie statsbanepersonalen
och deras efterlefvande uteslutande på statens bekostnad.
Milpenningar för den åkande personalen beräknas efter tid och
utgöra för hvarje timme:
15 pf. för lokomotivförare och öfverkonduktörer;
II
pf. för själfständigt tjänstgörande reservförare och tågförande
konduktör äfvensom för annan personal, som undantagsvis tjänstgör
såsom tågförare.
157
6 pf. för vagnskötare, konduktörer, bromsskötare, bromsare, vagnstäderskor
(dienstfrauen), eldare och biträdande eldare äfvensom för sådan
lägre personal, som tillfälligtvis tjänstgör såsom konduktör, bromsare
eller eldare.
Utöfver milpenningar erhåller den personal, hvarom nu är fråga,
jämväl nattpenningar, då vederbörande nödgas tillbringa natten utom
hemmet. Dylik ersättning utgår
a)
vid öfvernattande i tjänstelokaler med 1 mark till lokomotivförare
och själfständigt tjänstgörande reservförare äfvensom till öfverkonduktörer
och tågförande konduktörer samt med 75 pf. till vagnskötare,
konduktörer, bromsskötare, bromsare, vagnstäderskor, eldare
och biträdande eldare äfvensom till personal, som tillfälligtvis användes
i konduktörs-, bromsare- eller eldaretjänst;
b)
vid öfvernattande utom tjänstelokaler med dubbla beloppet af
den under a) angifna ersättningen.
Premier för besparing af materialier tillkommer maskinpersonal,
som användes i och för tågdriften. Till denna personal räknas —
förutom lokomotivförare, eldare och biträdande eldare - - personal, som
ombesörjer lokomotivens uppeldning (»Nachtfeuermänner» och »Schuppénfeuermänner»)
äfvensom putsare.
Omförmälda ersättningar äro af följande slag:
1)
premiegodtgörelse till tågpersonal såsom ersättning för förut
utgående kolbesparingspremier;
2)
premier för besparing af smörje- och belysningsmaterial å lokomotiv
och tender — tillkomma tågpersonalen;
3)
ersättning för lokomotivets uppeldning till de ofvan nämnda
»Nachtfeuermänner» och »Schuppenfeuermänner»;
4)
premier för besparing af putsmaterialier till putsarne.
Felräkningspenningar utgå:
a)
af inkomsten utaf försäljning af biljetter äfvensom utaf resgodsoch.
privattelegrambefordring,
b)
af inkomster utaf godstrafiken och af »diverse inkomster», samt
c)
vid kontanta utbetalningar.
Tågförare tillkommande felräkningspenningar för försäljning af
biljetter och för befordring af resgods beräknas efter det af honom
under helt år eller resp. del af år levererade beloppet och utgöra från
5 till 100 mark.
1 alla andra fall bilda inkomster och utgifter under det förflutna
%
Bil, C.
Premier för
besparing af
materialier.
Felräknings
penningar.
158
räkenskapsåret grundval för beräkning af felräkningspenningar under
följande räkenskapsår. Dessa felräkningspenningar utgöra, för inkomster
under a) från 5 till 200 mark, för inkomster under b) från 5 till 240
mark och vid kontanta utbetalningar c) från 10 till 120 mark; och
fastställas desamma i början af hvarje år för de särskilda befattningarne
resp. utbetalningsställena.
sjukvård.
Utaf särskild! anställde järnvägsläkare meddelad vård, däri inbe
räknadt
kostnad för medikamenter, betalas helt och hållet af staten,
om sjukdomen vållats genom olycksfall i tjänsten. 1 öfriga fall lämnas
ett bidrag, uppgående i allmänhet till halfva kostnaden. Dylika bidrag
förekomma i regeln endast, då fråga är om tjänsteinnehafvare, hvilkas
lön icke öfverstiger 2,760 mark. Efter nyssnämnda grunder ersättas
jämväl kostnaderna för tjänsteinnehafvares begrafning.
Hostad*.
För beredande af bostäder åt den lägre järnvägspersonalen, såväl
förhållanden. or(]inarie 80m extra personal, har af statsmedel (intill juni 1904) efter
hand anslagits 5,000,000 mark, för hvilken summa uppförts bostadshus,
inrymmande omkring 660 lägenheter om 2 å 3 rum. Af dessa lägenheter
användas ett ringa antal af statsbaneförvaltningen till boställsvåningar;
de öfriga uthyras åt personalen mot billig hyra. Hyresbeloppet
för ifrågavarande bostadshus motsvarar omkring 3,75 % af anläggningskapitalet.
Förutom de på förenämnda sätt tillkomna bostäder för den lägre
personalen har den sachsiska statsbaneförvaltningen sedan längre tid
tillbaka till ett större antal betjäningspersonal upplåtit lägenheter i
staten tillhöriga hus antingen såsom boställslägenheter eller mot hyra.
Vid slutet af år 1903 voro vid statsbaneförvaltningen — utom de på
sätt ofvan nämnts genom särskildt anslagna medel åstadkomna bostäder —
omkring 4,360 lägenheter upplåtna åt personalen. Af dessa voro 2,980
anvisade till boställslägenheter och de öfriga 1,380 upplåtna mot hyra.
Schweiziska förbundsbanorna.
De allmänna grunderna för aflöningen åt tjänstemän och öfrig
personal med ständig anställning innehållas i »Bundesgesetz betreffend
die Besoldungen der Beamten und Angestellten der schweizerischen
Bundesbahnen» vom 29 juni 1900.
*
159
Följande löneklasser med därför fastställda maximi- och minimiarfvoden
finnas:
1
kl......................
................... Fr.
10,000 —
15,000
II
B ..................
................... »
6,000
10,000
III
)) ......................
.................... »
5,000 —
8,000
IV
».....................
.................. »
4,000 —
7,000
V
■».....................
................... »
3,000 —
5,000
VI
9 .....................
................... B
2,400 —
4,800
VII
» ...................
.................... )>
1,800 —
3,600
VIII
»....................
.................... »
1,500 —
2,700
IX
» ....................
.................... »
1,200 —
2,200
På förslag af generaldirektionen för förbundsbanorna fastställer
förbundsrådet inom ramen af ofvannämnda klasser maximi- och mimmiaflöningen
för hvarje särskild befattning.
Vid anställning i viss befattning gäller såsom regel, att vederbörande
erhåller det för befattningen fastställda minimiarfvodet. Emellertid
är föreskrifvet, att vederbörlig hänsyn härvidlag skall tagas till
förut ådagalagd duglighet, skicklighet i särskilda afseenden äfvensom
lefnadsförhållandena å tjänstgöringsorten.
Då en tjänsteinnehafvare öfvergår från en lägre aflöningsklass till
en högre eller från en afdelning till en annan, skall vid bestämmande
af arfvodet hänsyn tagas till sammanlagda tjänsteåldern. Under alla
omständigheter skall vederbörande såsom begynnelsearfvode erhålla
minst den af honom vid ifrågavarande tillfälle innehafda aflöning.
Intill dess att det för en befattning fastställda maximiarfvode
uppnåtts, stiger aflöningen efter utgången af hvarje treårsperiod med
500 francs i I och II aflöningsklassen och med 300 francs i de öfriga
klasserna.
Om eu tjänsteinnehafvare på ett mindre tillfredsställande sätt uppfyllt
sina tjänsteåligganden eller gjort sig skyldig till klandervärd! uppförande,
kan han helt och hållet eller delvis gå miste om aflöningsförhöjning.
Har befattningshafvare tilldelats tjänstebostad, tages denna i förhållande
till hyresvärdet på platsen i beräkning vid bestämmande utaf
aflöningen.
I de fall, då viss uniform är föreskrifven, erhåller befattningshafvare
sådan kostnadsfritt eller tillerkännes däremot svarande kontant
ersättning.
Bil. C.
Löneklasser.
Löneförhöj
ning
-
Inkvarteringsförmånens
inberäknande
i aflöningen.
Beklädnad.
160
Vid utbetalning utaf aflöning- fråndraga^ de enligt särskild författning
fastställda bidrag till pensions- och hjälpkassor.
På grundvalen af ofvannämnda lag har den 7 januari 1902 fastställts
»Gehaltsordnung fur die Beamten und ständigen Angestellten
der schweizerischen Bundesbalinen», utvisande maximi- och minimiaflöning
för de särskilda befattningarne.
Enligt denna författning ställa sig aflöningarne för här nedan
nämnda befattningar på följande sätt:
a) inom generaldirektionen:
generaldirektionens ledamöter.................................. fr. 12,000 — 15,000
öfveringenjören vid banafdelningen, öfveringenjören
vid maskinafdelningen, chefen för
trafikafdelningen (Oberbfetriebschef)............... fr. 7,000 — 10,000
generalsekreteraren, föreståndaren för utgifts
-
kontrollen, kamreraren, hufvudkassören, föreståndaren
för persontariffbyrån, föreståndaren
för godstariff byrån, föreståndaren för inkomstkontrollen,
föreståndaren för den juridiska
byrån ..................................................................... fr.
6,000
—
9,000
föreståndaren för statistiska byråu, ingenjör vid
ban- och maskinafdelningen af l:a klass,
arkitekt af l:a klass, elektrotekniker af l:a
klass...................................................................... fr.
4,800
—
7,000
föreståndaren för
fraktreklamationsbyrån.............. fr.
4,500
—
6,500
kansliföreståndaren, registratorn, ingenjör vid
ban- och maskinafdelningen af 2:a klass,
arkitekt och elektrotekniker af 2:a klass,
sekreterare hos öfveringenjören vid banafdelningen
och hos öfvermaskiningenjören
samt föreståndaren för centralvagnkontrollen fr.
3,500 -
5,000
förråd s fö r v altaren ...................................................... fr.
3,3u0 — 4,$00
Bil. C.
161
tekniska biträden af l:a klass, byråföreståndare
hos chefen för trafikafdelningen..................... fr. 2,700 —
4,800
byråbiträde af l:a klass ...................t....................... fr. 2,700 — 4,500
tekniska biträden af 2:a klass.................................... fr.
2,100
—
3,600
byråbiträde af 2:a klass .......................................... fr.
2,100
—
3,300
ritare af l:a klass, tekniska biträden af 3:e klass fr.
1,700
—
2,700
byråbiträde af 3:e klass ............................................. fr.
1,500
—
2,400
ritare af 2:a klass ........................................................ fr.
1,400
—
2,200
byråbiträde af 4:e klass, vaktmästare..................... fr.
1,200
—
2,100
b) vid Jcretsdirektionerna (Kreisdirektionen):
ledamöter i kretsdirektion.......................
fr.
10,000
—
12,000
öfveringenjör vid ban- och maskinafdelningarne,
chef för trafikafdelningen (Betriebschef)...... fr.
6,000
—
9,000
verkstadsföreståndare af l:a klass........................... fr.
5,600
—
8,000
direktionssekreterare, kassör, föreståndare för den
juridiska byrån, telegrafinspektör, stationsföreståndare
af l:a klass, ban-, maskin- och
verkstadsingenjör af l:a klass........................... fr.
4,500
—
6,500
materialförvaltare..................
fr.
4,000
—
5,200
kamrerare ........................................................................ fr.
3,500
—
5,000
stationsföreståndare af 2:a klass, vagnmästare ... fr.
3,300
—
4,800
föreståndare af l:a klass för godsexpedition ...... fr.
2,700
—
4,800
21
162
öfverlokomotivförare......................................................
fr.
3,300 —
4,500
byråbiträde af l:a kl................................................
fr.
2,400 -
4,200
öfvergodskonduktör, stationsmästare af l:a klass
fr.
2,400 —
4,000
banmästare af l:a klass................................................
fr.
2,400 -
3,600
»
» 2:a kl., öfvertågförare....................
fr.
2,100 -
-
3,300
stationsmästare af 2:a klass, stationsbiträde af
l:a klass, lokomotivförare, ångbåtskapten
af l:a klass, telegralist af l:a klass ............
fr.
1,800 -
-
3,000
växelförman af l:a klass.............................................
fr.
1,800 -
- 2,700
godskonduktör af l:a klass ....................................
B
1,800 -
2,500
stationsmästare af 3:e klass, portvakt af l:a kl.
B
1,700 -
-
2,700
tågförare ..........................................................................
B
1,600 -
- 2,500
telegrafist af 2:a klass ...............................................
B
1,500 -
- 2,400
stationsmästare af 4:e klass.......................................
))
1,500 -
- 2,300
växelförman af 2:a klass...........................................
B
1,400 -
- 2,200
godskonduktör af 2:a klass .......................................
))
1,400 -
- 2,100
vaktmästare ....................................................................
B
1,200 -
- 2,100
eldare...............................................................................
B
1,300 -
2,000
stationskarl af l:a klass, konduktör........................
»
1,200 -
-
1,900
banvakt af l:a klass, föreståndare för hållplats
»
1,200 -
- 1,800
banvakt och stationskarl af 2:a klass samt brom-
sare ..........................................................................
B
1,200 -
- 1,600
I förestående aflöningsbelopp är hyresvärdet för tjänstebostäder
inräknadt.
Förutom fasta arfvoden åtnjuter den resande personalen traktamentsersättning,
premier och milpenningar jämlikt »Reglement betreffend die
Nebenbeziige des Zugs-, Lokomotiv- nnd Dampfbootpersonals der schweizerischen
Bundesbahnen».
Hvad särskildt milpenningar angår, utgå dessa efter följande hufvudsakliga
grunder.
A) för tågpersonal, tillhörande trafikafdelning en:
Milpenningar. Tågförare, konduktörer och bromsare erhålla för hvarje i tågtjänst
(å linjen) tillryggalagd kilometer:
163
tågförare konduktör bromsare
(J
cts
cts
cts
med snäll- och persontåg....................................
» godståg med eller utan personbefordring
1
0.8
0.7
1.5
l.i
1.0
Förutom de sålunda fastställda milpenningarne tillkommer, vid
tjänstgöring å styckegodståg med längre uppehåll å mellanstationer,
nyssnämnda personal en ersättning af 20 cts för hvarje växeltimme.
För reservtjänst erhåller samma personal en ersättning af 10 cts i
timmen.
Utöfver intjänade milpenningar tillkommer ifrågavarande tågpersonal
en fast årlig ersättning, utgörande:
för tågförare........................................................................................... fr.
600
» konduktörer och bromsare............................................................ »
480
B) för lokomotiv personalen:
Lokomotivförare och eldare erhålla för hvarje i tågtjänst (å linjen)
tillryggalagd kilometer:
förare eldare
med snäll- och persontåg.......................................
» godståg med eller utan personbefordran
1.4 cts
0.8 cts
2 »
1.2 ))
Förutom nyssnämnda milpenningar utgår ersättning, för hvarje i
växeltjänst använd timme med 24 cts till lokomotivförare och med 16 cts
till eldare samt för reserv- och aflösningstjänst m. m. med 15 cts i timmen
till lokomotivförare och med 10 cts i timmen till eldare.
Jämväl lokomotivpersonalen åtnjuter, utöfver milpenningar, en fast
årlig ersättning, utgörande:
för förare för eldare
å hufvudlinjer....................................................................
» bilinjer samt för reserv-, aflösnings- och växel
-
fr. 900 fr. 600
tj änst
))
720
» 480
Bil. D.
Utredning
angående extra inkomster för traflkafdelningens tjänstemän
vid distrikten år 1905.
166
Befattningshafvare.
1
Arfvodo
kr.
Bostad
in natura
eller
hyresbidrag
kr.
Särskild
aflönings-
förbättring
kr.
Hatt till
dyrtidstillägg
med
kr.
Felräknings-
penningar
kr.
| Stationsinspektorer
å 1 M. station, Göteborg................
4,000
bostad
967
19
»
Stockholm N ..........
3,500
—
»
—
—
—
—
‘)2) 865
46
»
»
Cst.........
3,500
—
>»
—
—
—
—
'') 1,317
09
»
Malmö ...................
3,500
—
»»
—
—
—
—
l) 1,1G6
32
»
Norrköping.............
3,500
—
»
—
—
—
—
936
85
å 2 kl. station, Luleå.....................
3,500
—
»
120
—
—
—
*) 911
07
»
Upsala ..................
3,500
—
»
—
—
—
—
'') 475
72
»
Örebro...................
3,500
—
»
—
—
—
—
776
90
»
Falköping K............
3,500
—
»
—
—
—
—
86
44
»
Eslöf .....................
3,500
—
»
—
—
—
—
l) 193
76
»
Nässjö...................
3,500
—
»
—
—
—
—
*) 187
30
»
Sundsvall ...............
3,500
—
M
—
—
—
—
449
74
»
Boden....................
3,000
—
M
120
—
—
—
'') 102
70
••
Stockholm S............
3,000
—
))
—
—
—
—
'') 345
11
»
Katrineholm............
3,000
—
»
—
—
—
—
146
13
»
Liljeholmen.............
3,000
—
•
»
—
—
—
—
78
19
»
Krylbo...................
3,000
»
—
—
—
—
•) 137
88
»
Sala ......................
3,000
»
—
—
—
—
») 104
12
»
Hallsberg ...............
3,000
—
--
—
—
—
—
86
80
»
Herrljunga .............
3,000
—
»
—
—
—
—
'') 81
96
»
Jönköping...............
3,000
—
»
—
—
—
—
249
62
..
Sköfde ...................
3,000
—
»
—
—
—
—
*) 181
97
»
Laxå......................
3,000
—
»
—
—
—.
—
77
77
»
Karlstad ................
3,000
—
»
—
—
—
—
150
50
»
Kristinehamn..........
3,000
—
»
—
—
—
—
'') 83
07
»
Hessleholm.............
3,000
—
»
—
—
—
—
'') 154
49
»
Lund .....................
3,000
—
»
—
—
—
—
‘) 461
40
»
Engelholm..............
3,000
—
M
—
—
—
—
>) 155
88
»
Helsingborg Angf. ...
3,000
—
»
—
—
—
—
305
44
n
Linköping..............
3,000
—
»
—
—
—
—
'') 389
41
n
Mjölby..................
3,000
—
»
—
—
—
—
102
04
a
Östersund..............
3,000
—
»
—
—
—
—
359
21
»
Hudiksvall..............
3,000
—
»
—
—
t-
—
*) 268
32
n
Ljusdal................
3,000
—
n
—
—
—
—
127
78
167
Notis-
Provision
å
Summa
Postarfvodo
Summa
Anmärkningar.
penningar
fraktkredit
summarum
-
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
450
5,417
19
5,417
19
'') 571
92
—
—
4,937
38
—
—
4,937
38
f
För 300 dagar. 2) Från främm. järnv.
kr. 112.3 5.
—
—
—
—
4,817
09
—
—
4,817
09
‘)
För 330 dagar; från främm.järnv. kr. 384.5 4.
—
—
—
—
4,666
32
—
—
4,666
32
l)
Från främm. järnv. kr. 179.52.
540
—
—
—
4,976
85
—
—
4,976
85
—
—
687
50
5,218
57
—
—
5,218
57
'')
För 323 dagar.
—
—
—
—
3,975
72
—
—
3,975
72
J)
» 330
»
417
—
—
—
4,693
90
—
—
4,693
90
!
—
—
—
—
3,586
44
—
—
3,586
44
207
79
—
—
3,901
55
—
—
3,901
55
*)
Från främm. järnv. kr. 69.70.
—
—
—
—
3,687
30
—
—
3,687
30
'')
»
»
»
» 31.22.
305
—
—
4,254
74
—
—
4,254
74
—
—
—
—
3,222
70
—
—
3,222
70
’)
För 64 dagar.
!) 310
70
—
—
3,655
81
—
—
3,655
81
‘)
» 308
»
60
—
—
—
3,206
13
—
—
3,206
13
—
—
—
—
3,078
19
—
—
3,078
19
—
—
—
—
3,137
88
133
30
3,271
18
‘)
Från främm. järnv. kr. 5.00.
120
—
—
—
3,224
12
—
—
3,224
12
‘)
För 300 dagar.
—
—
—
—
3,086
80
—
—
3,086
80
—
—
—
—
3,081
96
—
—
3,081
96
*)
Från främm. järnv. kr. 36.83.
175
—
—
—
3,424
62
—
—
3,424
62
175
—
—
—
3,356
97
—
—
3,356
97
‘)
Från främm. järnv. kr. 9.0 0.
—
—
—
—
3,077
77
—
—
3,077
77
119
—
—
A
3,269
50
—
—
3,269
50
—
—
—
—
3,083
07
—
—
3,083
07
*)
Från främm. järnv. kr. 12.88.
2) 260
38
—
—
3,414
87
—
—
3,414
87
‘)
»
»
»
»
51.io.
—
—
—
—
3,461
40
—
—
3,461
40
‘)
»
»
»
» 135.15.
185
—
—
—
3,340
88
—
—
3,340
88
»
»
»
»
11.41.
177
—
—
—
3,482
44
—
—
3,482
44
212
—
—
—
3,601
41
—
—
3,601
41
‘)
Från främm. järnv. kr. 74.01.
—
—
—
3,102
04
—
—
3,102
04
—
—
—
3,359
21
—
—
3,359
21
—
—
—
—
3,268
32
—
—
3,268
32
‘)
För 300 dgr; från främm. järnv. kr. 39.24.
148
—
-
—
3,275
78
—
— 1
3,275
78
168
Befattnings häfvare.
Arfvode
kr.
Bostad
in natura
eller
hyresbidrag
kr.
Särskild
aflönings
förbättrin
kr.
er
O
Rätt till
dyrtidstillägg
med
kr.
Felräknings-
ponningar
kr.
Stationsinspektorer
å 2 kl. station, Storvik ..................
3,000
bostad
l) 198
58
»
Söderhamn .............
3,000
—
»
—
—
—
—
130
07
»
Bollnäs ..................
3,000
—
»
—
—
—
—
■) 123
57
)>
Charloti^nberg.........
3,000
—
»
—
—
—
—
>) 63
06
å 3 kl. station,
Kiruna...................
3,000
—
.»
240
—
—
—
'') 175
84
»
Gellivare ................
3,000
—
»
120
—
—
—
l) 492
15
»
Alingsås.................
3,000
—
»
—
—
—
—
96
08
>,
Norsholm ...............
3,000
—
»
—
—
—
—
>) 29
49
»
Bräcke...................
3,000
—
»
—
—
—
—
85
05
»
Storlien..................
3,000
—
n
—
—
—
—
16
53
»
Umeå.....................
2,700
—
»
60
—
—
—
153
55
»
Vännäs ..................
2,700
—
»
60
—
—
—
33
39
1
Flen......................
2,700
—
»
—
—
—
—
'') 76
81
..
Södertelje...............
2,700
—
»
—
—
—
—
'') 76
51
»
Gnesta...................
2,700
—
))
—
—
—
—
60
75
»
Motala...................
2,700
—
»
—
—
—
—
241
20
»
Töreboda...............
2,700
—
»
—
—
—
—
45
49
»
Arvika...................
2,700
—
»
—
—
—
—
127
15
»
Säfsjö.....................
2,700
»
—
—
—
—
'') 74
50
»
Malmö Ångf. ..........
2,700
—
»
—
—
—
—
101
95
i>
Kjeflinge ...............
2,700
—
»
—
—
—
—
>) 71
20
»
Elmhult..................
2,700
—
»
—
—
—
—
60
83
»
Falkenberg .............
2,700
—
»
—
—
—
—
’) 224
73
»
Tranås...................
2,700
—
»
—
—
—
—
98
03
»
Sollefteå..................
2,700
—
»
—
—
—
—
'') 122
—
»
Ange .....................
2,700
—
»
—
—
—
—
46
40
»
Ockelbo..................
2,700
—
m
—
—
—
—
>) 98
67
»
Kilafors.................
2,700
—
n
—
—
—
—
42
47
»
Biksgränsen ............
2,400
—
o
240
—
—
—
17
82
»
Örnsköldsvik...........
2,400
—
»
60
—
—
—
97
40
»
Stockholm Stg.........
2,400
—
»>
—
—
—
—
345
19
»
Värtan...................
2,400
—
»
—
—
—
—
413
60
»
Norrtull..................
2,400
»
—
—
—
—
247
92
»
Göteborg Hb...........
2,400
»
—
—
—
1-
1 —
-
169
Notis-
penningar
kr.
Provision
å
fraktkredit
kr.
Summa
kr.
Postarfvode
kr.
Summa
summarum
kr.
Anmärkningar.
—
3,198
58
3,198
58
*) Från främm. järnv. kr. 64.86.
i
—
—
—
3,130
07
—
—
3,130
07
—
—
—
3,123
57
—
—
3,123
57
'') Från främm. järnv. kr. 12.67.
-
—
—
—
3,063
06
—
—
3,063
06
*)
»
»
»
» 17.67.
—
2G0
37
3,676
21
—
—
3,676
21
*) För 312 dagar.
-
—
633
—
4,245
15
—
—
4,245
15
l) » 261 »
_
—
—
—
3,096
08
—
—
3,096
08
—
—
—
—
3,029
49
!) 404
51
3,434
—
f1) Från främm. järnv. kr. 10.62.
\
2) För 294 dagar.
—
—
—
—
3,085
05
578
30
3,663
35
—
—
—
—
3,016
53
878
08
3,894
61
55
—
—
—
2,968
55
—
—
2,968
55
38
—
—
—
2,831
39
—
—
2,831
39
—
—
—
—
2,776
SI
—
—
2,776
81
*) Frän främm. jurnv. kr. 28.7 7.
—
—
—
2,776
51
—
—
2,776
51
*)
»
»
»
»
7.97.
—
—
—
2,760
75
—
—
2,760
75
117
—
—
—
3,058
20
—
—
3,058
20
—
—
—
—
2,745
49
—
—
2,745
49
45
38
—
—
2,872
53
—
—
2,872
53
—
—
—
2,774
50
—
—
2,774
50
*) Från främm. järnv. kr. 12.42.
—
6
18
2,808
13
—
—
2,808
13
—
301
31
3,072
51
—
—
3,072
51
*) Från främm. järnv. kr. 20.00.
130
—
—
—
2,890
83
—
—
2,890
83
107
12
—
—
3,031
85
—
—
3,031
85
*) Från främm. järnv. kr. 54.24.
—
—
—
2,798
03
—
—
2,798
03
—
—
—
2.822
—
—
—
2,822
—
x) Från främm. järnv. kr. 25.96.
—
—
—
—
2,746
40
—
—
2,746
40
—
—
—
—
2,798
67
—
—
2,798
67
l) Från främm. järnv. kr. 29.87.
—
—
67
65
2,810
12
696
02
3,506
14
—
—
—
—
2,657
82
690
—
3,347
82
1
106
—
—
—
2,663
40
—
—
2,663
40
150 !
—
—
—
2.895
19
—
—
2,895
19
1
2
25
145
94
2,991 1
79
320
—
3,311
79
—
—
5
57
2,653 I
49
300
—
'' 2,953
49
- i
—
—
— 1
2,400 !
—
—
2,400 1
—
22
170
Befattnings
häfvare.
Arfvode
kr.
Bostad
in natura
eller
hyresbidrag
kr.
Särskild
aflönings-
förbättring.
kr.
Rätt till
dyrtidstillägg
med
kr.
Fclräknings-
penningar.
kr.
Stationsinspektorer
å 3 kl. station,
Uddevalla............
2,400
—
bostad
—
—
—
—
14
50
»
Stenstorp............
2,400
—
»
—
—
—
—
M 41
04
»
Kil.....................
2,400
—
->
—
—
—
—
») 70
72
»
Yislanda ............
2,400
—
»
—
—
—
—
■j 55
88
»
Alfvesta..............
2,400
—
II
—
—
—
—
*) 151
62
»
Arlöf..................
2,400
—
»
—
—
—
—
77
28
å 4 kl. station,
Malmberget.........
2,400
—
»
120
—
—
—
l) 108
99
»
Mellansel ............
2,400
—
»
60
—
—
—
9
65
»
Sparreholm .........
2,400
—
»
—
--
—
—
37
88
»
Valla..................
2,400
—
»
—
—
—
—
24
24
»
Pålsboda ............
2,400
—
))
—
—
—
—
13
06
»
Vingåker ............
2,400
—
»
—
—
—
—
>) 19S
12
»
Tumba..............
2,400
—
»
—
—
—
—
38
»
Saltskog ............
2,400
—
»
—
—
—
—
’) 27
47
))
Elfsjö ................
2,400
—
»
—
—
—
—
'') 21
58
»
Jerna..................
2,400
—
»
—
—
—
60
77 j
»
Frö vi.................
2.400
»
—
—
—
—
■) 43
42
»
Ervalla...............
2,400
_
»
—
—
—
—
M 21
47
»>
Vestanfors ..........
2,400
_
»
—
—
—
—
*) 41
59
»
Fogelsta ............
2.400
—
”
—
—
—
—
'') 15
961
»
Kumla ...............
2,400
—
»
—
—
—
—
70
26
)>
Örebro S.............
2,400
—
»
—
—
—
—
’) 777
10
U
Skeninge ............
2,400
—
»
-
—
—
—
159
21
n
Lomma................
2,400
—
»
—
—
—
—
85
08 I
»
Laholm...............
2,400
—
»
—
—
—
—
46
40
»
Höganiis Ö..........
2,400
—
»
-
—
—
—
55
03
»
Kongsbacka.........
2,400
—
)>
—
—
—
—
133
38
„
Åby .................
2,400
—
»
—
—
—
—
34
56
u
Kimstad ............
2,400
—
»
—
—
—
—
11
28
»
Boxholm ...........
2.400
—
»
—
—
—
—
526
13
»
Långsele ...........
2,400
—
—
—
—
—
26
78
»
Hjärpen ............
2,400
—
>•
—
—
—
—
83
99
»
Stugsund...........
2,400
—
))
—
—
—
—
196
961
1
Bergvik..............
2,400
—
»
—
—
—
—
137
57 1
171
Notis
Provision
Summa
a
Summa
Postarfvocle
Anmärkningar.
fraktkredit.
summarum
Kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
2,414
50
2,414
50
—
—
■ —
—
2,441
04
—
—
2,441
04
Från främm. järnv. kr. 16.66.
—
—
—
—
2,470
72
—
—
2,470
72
»
»
»
»
36.07.
—
—
—
—
2,455
88
—
—
2,455
88
»
»
»
»
17.30.
—
—
—
—
2,551
62
—
—
2,551
62
»
»>
»
»
51.00.
—
—
1,068
12
3,545
40
—
—
3,545
40
186
57
192
98
2,958
54
—
—
2,958
54
*) För 330 dagar.
—
—
—
—
2,469
65
420
—
2,889
65
—
—
21
77
2,459
65
886
32
3.345
97
—
—
O
O
28
2,427
52
550
—
2,977
52
—
—
—
—
2,413
06
560
—
2,973
06
*) Från främm. järnv. kr. 3.57.
58
—
7
28
2,663
40
—
—
2,663
40
*) För 315 dagar.
—
—
—
—
2,438
—
600
—
3.038
—
—
—
—
—
2,427
47
600
—
3,027
47
*) Från främm. järnv. kr. 4.75.
—
—
—
—
2,421
58
720
—
3,141
58
*)
»
»
»
»
3.9 9.
4
—
6
—
2,470
77
>) 550
—
3,020
77
*) För 300 dagar.
—
—
27
59
2,471
01
—
—
2,471
01
*) Från främm. järnv. kr. 18.26.
—
—
—
—
2,421
47
300
87
2,722
34
*)
»
»
»
»
6.36.
—
—
209
28
2,650
87
*) 711
96
3,362
83
I1)
»
»
»
»
22.60; *) postar-
)
vodet utgått i 345 dagar.
—
—
—
—
2,415
96
548
75
2,964
71
*) Från främm. järnv. kr. 6.15.
—
—
—
—
2,470
26
977
04
3,447
30
152
—
—
—
3,329
10
—
—
3,329
10
*)
»
»
»
» 74.86.
43
60
—
—
2,602
81
—
—
2,602
81
—
—
55
28
2,540
36
763
—
3,303
36
196
—
—
—
2,642
40
—
—
2,642
40
170
—
118
66
2,743
69
—
—
2,743
69
144
—
—
—
2,677
38
47
—
2,724
38
—
—
—
"V
2,434
56
—
—
2,434
56
—
—
—
—
2,411
28
540
—
2,951
28
—
—
982
46
3,908
59
—
—
3,908
59
—
—
—
—
2,426
78
600
—
3,026
78
—
—
575
27
3,059
26
600
—
3,659
26
—
—
120
68
2,717
64
709
20
3,426
84
— 1
—
605
95
3,143
52
746
21
3,889
73
172
Befattnin
jshafvare.
Arfvode
kr.
Bostad
in natura
eller
hyresbidrag
kr.
Särskild
aflönings-
förbättring
kr.
Katt till
dyrtidstillägg
med
kr.
Fclräknings-
penningar.
kr.
Stationsinspektorer
1
å 4 kl. station,
Fors .....................
2,400
—
bostad
—
—
—
l) 832
311
»
Bvvalla..................
2,400
—
»
—
—
—
-
246
561
»
Horndal ................
2,400
—
»
—
—
—
—
221
os!
»
Arbrå ...................
2.400
—
»
—
—
—
—
54
19
»
Heby.....................
2,400
—
—
—
—
—
149
29
>1
Kotebro..................
2,400
—
»
—
—
—
—
B 25
—
»
Tomteboda ............
2,400
—
»
—
—
—
—
l) 14
46 l
»
Yartofta ...............
2,400
—
»
—
—
—
—
29
13
M
Falköping S..........
2,400
—
»
—
—
—
—
226
97
»
Forserum ..............
2,400
—
»
—
—
—
—
33
59 j
»
Lernm ..................
2,400
—
»
—
—
—
—
30
08
»
Olskroken...............
2,400
—
»
—
—
—
—
l ) 50
39
»
Jonsered ...............
2,400
—
»
—
—
—
—
101
71
M
Yårgårda...............
2,400
—
»
—
—
—
—
41
83
»
Karlsborg...............
2,400
-
»
—
—
—
—
67
51 i
»
Moliolm ...............
2,400
—
»
—
—
—
—
25
941
»
Yretstorp...............
2,400
—
»
—
—
—
—
105
74 j
>»
Fryksta..................
2,400
—
»
—
—
—
120
84 i
))
Degerfors...............
2,400
—
»
—
—
—
—
389
85
»
Strömtorp .............
2,400
—
»)
—
—
—
—
*) 20
59
»
Svartå ..................
2,400
—
..
—
—
—
—
*) 10
46
M
Åmot.....................
2,400
—
..
—
—
—
—
183
66
»
Akarp ...................
2,400
—
»
—
—
—
—
—
—
M
Billesliolms grufva...
2,400
—
»
—
—
—
—
28
22 ;
»
Örtofta..................
2,400
—
M
—
—
—
—
45
83
))
Ousby ..................
2,400
—
)>
—
—
—
—
166
08
»
Hästveda...............
2,400
—
l>
—
—
—
10
74
»
Hör .....................
2,400
—
)»
—
—
—
—
70
84
»
Svalöf ..................
2,100
—
»
—
—
—
—
35
30
M
Kattarp ................
2,100
—
M
—
—
—
—
15
—
U
Ekeby...................
2,100
—
»
—
—
—
—
150
37
»
Fässberg ...............
2,100
—
»
—
—
—
—
335
77
å 5 kl. station,
Hällnäs..................
2,100
—
)>
60
—
—
180
28
»
Jörn .....................
2,100
—
»
60
—
—
—
155
68
173
Xotis-
Provision
Summa
&
Summa.
Postarfvode
Anmärkningar.
penningar.
fraktkredit.
summarum
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
734
93
3,467
24
706
38
4,173
62
*) Från främm. järnv. kr. 55.72.
—
—
783
40
3,429
96
389
66
3,819
62
*)
»
»
»
» 34.81.
—
—
837
20
3,458
28
722
16
4,180
44
—
—
188
85
2,643
04
821
—
3,464
04
—
—
—
—
2,549
29
600
—
3,149
29
—
—
114
08
2,539
08
‘) 664
76
3,203
84
’) För 330 dagar.
—
—
—
—
2,414
46
2) 666
—
3,080
46
I1)
» 300
»
; från främm. järnv. kr. G. 03;
\
2) för 300 dagar.
—
—
—
—
2,429
13
480
—
2,909
13
—
—
—
—
2,626
97
188
—
2,814
97
—
—
144
79
2,578
38
600
—
3,178
38
—
—
—
—
2,430
08
600
—
3,030
08
—
—
—
—
2,450
39
—
—
2,450
39
1) Från främm. järnv. kr. 20.49.
—
—
146
59
2,648
30
600
—
3,248
30
—
—
158
—
2,599
83
600
—
3,199
83
—
—
—
—
2,467
51
—
—
2,467
51
—
—
—
—
2,425
94
—
—
2,425
94
—
—
—
—
2,505
74
—
—
2,505
74
—
—
—
—
2,520
84
300
—
2,820
84
—
—
—
—
2,789
85
—
—
2,789
85
—
—
—
—
2,420
59
420
—
2,840
59
*)
»
»
»
»
6.44.
—
—
—
—
2,410
46
>) 70
—
2,480
46
*) För 60 dagar.
18
41
—
—
2,602
07
600
—
3,202
07
—
—
—
—
2,400
—
—
—
2,400
—
59
92
—
—
2,488
14
—
—
2,488
14
—
—
113
05
2,558
88
600
—
3,158
88
128
—
—
—
2,694
08
—
—
2,694
08
55
50
—
—
2,466
24
694
26
3,160
50
*) 136
50
—
—
2,607
34
—
—
2,607
34
*) Från främm. järnv. kr. 10.50.
—
—
—
—
2,135
30
400
—
2,535
30
30
—
—
—
2,145
—
650
—
2,795
—
84
—
193
16
2,527
53
690
65
3,218
18
—
—
755
30
3,191
07
—
—
3,191
07
—
—
62
—
2,402
28
420
—
2,822
28
88
28
—
—
2,403
96
338
75
2,742
71
174
Bostad
in natura
Särskild
Rätt till
Felräknings-
Befattnin
gshafvare.
Arfvode
eller
aflönings
dyrtidstillägg
hyresbidrag
förbättring
med
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
Stationsinspektorer
å 5 kl. station,
Huddinge ...............
2,100
—
bostad
—
—
—
—
40
75
»
Stjernhof................
2,100
-
n
—
—
—
—
57
05
n
Kilsmo...................
2,100
—
»
—
—
—
—
109
03
»
Snyten....................
2,100
—
»
—
—
—
—
’) 7
75
n
Skinnskatteberg........
2,100
—
»
—
—
—
—
!) 19
18
»
Fjugesta.................
2,100
—
»
—
—
—
—
117
20
»
Qvisbro..................
2,100
—
»
—
—
—
—
46
68
n
Hidingebro..............
2,100
—
»
—
—
—
—
129
64
»
Foglavik.................
2,100
—
»
—
—
—
—
'') 20
74
»
Mullsjö...................
2,100
_
»
—
—
—
—
*) 80
86
»
Tenhult..................
2,100
—
»
—
—
—
—
—
—
»
Sörby.....................
2,100
—
»
—
—
—
—
25
92
»
Flöda......................
2,100
—
»
—
—
—
—
‘) 12
18
»
Elgarås ..................
2,100
—
»
—
—
—
—
20
59
»
Björneborg..............
2,100
—
»
—
—
—
—
191
34
»
Sösdala...................
2,100
—
»
—
—
—
—
106
94
»
Båstad...................
2,100
—
»
—
—
—
—
100
07
»
Hasslarp.................
2,100
—
»
—
—
—
—
195
88
»
Grefvie...................
2,100
—
»
—
—
—
—
—
—
»
Slöinge...................
2,100
—
»
—
—
—
—
41
83
»
Långås...................
2,100
—
»
—
—
—
—
40
32
»
Förslöf...................
2,100
—
»
—
—
—
—
37
27
»
Getinge..................
2,100
—
»
—
—
—
—
66
64
»
Ödåkra ..................
2,100
—
—
—
■ —
—
97
40
»
Heberg...................
2,100
—
»
—
—
—
—
59
73
»
Harplinge...............
2,100
—
»
—
—
—
—
54
71
»
Yeinge..................
2,100
—
»
—
—
—
■) 159
83
»
Tvååker..................
2,100
—
»
—
—
—
66
57
»
Somnien..................
2,100
—
»
—
—
—
—
26
—
»
Malmslätt...............
2,100
—
»
—
—
—
—
82
28
»
Aneby....................
2,100
—
»
—
—
—
—
—
—
»
Simonstorp..............
2,100
—
i>
—
—
—
—
18
84
»
Are.......................
2,100
—
»
—
—
—
—
—
—
»
Helgum..................
2,100
—
»
—
—
—
—
51
97
175
Notis-
penningar
kr.
Provision
å
fraktkredit
kr.
Summa
kr.
Postarfvode
kr.
Summa
summarum
kr.
Anmärkningar.
6
2,146
75
420
2,566
75
—
—
—
—
2,157
05
600
—
2,757
05
—
179
75
2,388
78
600
—
2,988
78
—
—
—
—
2,107
75
267
72
2,375
47
1) Från främtn järnv. kr. 2.78.
—
—
-
—
2,119
18
J) 679
38
2,798
56
'') För 345 dagar.
—
24
42
2,241
62
608
46
2,850
08
—
—
—
—
2,146
68
379
52
2,526
20
—
54
50
2,284
14
554
70
2,838
84
*) 26
50
—
—
2,147
24
2) 480
—
2,627
24
*) För 330 dagar. ä) För 345 dagar.
—
—
—
—
2,180
86
\) 575
—
2,755
86
'') ». 345
»
—
—
—
—
2,100
—
600
—
2,700
—
—
—
—
—
2,125
92
600
—
2,725
92
—
—
—
—
2,112
18
■) 266
70
2,378
88
*) För 165 dagar.
—
—
—
2,120
59
530
10
2,650
69
—
480
80
2,772
14
600
—
3,372
14
r—
ce
23
—
—
2,294
17
560
80
2,854
97
100
—
—
2,300
07
—
—
2,300
07
76
77
449
90
2,822
55
671
—
3,493
55
88
—
—
—
2,188
—
480
—
2,668
—
8
—
—
—
2,149
83
525
—
2,674
83
—
—
—
2,140
32
420
—
2,560
32
—
—
—
—
2,137
27
519
—
2,656
27
—
—
—
—
2,166
64
600
-
2,766
64
—
—
287
01
2,484
44
540
—
3,024
44
—
—
—
—
2,159
73
540
—
2,699
73
10
—
—
—
2,164
71
480
—
2,644
71
—
—
—
—
2,259
83
675
—
2,934
83
*) Från främm. järnv. kr. lOO.oo.
-
—
—
—
2,166
57
480
2,646
57
—
—
—
—
2,126
_
540
—
2,666
—
6
65
—
—
2,188
93
600
—
2,788
93
—
—
—
—
2,100
—
—
2,100
—
—
—
49
72
2,168
56
480
—
2,648
56
—
—
—
—
2,100
—
600
—
2,700
—
—
—
— I
— I
2,151
97 i
540
— i
2,691
97
176
Befattningshafvare.
!
Arfvode
kr.
Bostad
in natura
eller
hyresbidrag
kr.
Särskilc
aflönings
förbättrii
kr.
O
Hatt till
dyrtidstillägg
med
kr.
Felräknings-
penningar
kr.
| Stationsinspektor or
å 5 kl. station, Mörsil....................
2,100
bostad
110
31
»
Bispgården..............
2,100
—
»
—
—
_
—
—
»
G allo.....................
2,100
—
»
—
—
—
—
162
53 |
»
Torpshammar..........
2,100
-
»
—
—
~
—
105
86
»
Näsviken................
2,100
—
»
—
—
—
—
*) 106
39
»
Stöde .....................
2,100
—
»
—
—
—
—
145
26 ''
»
Vattjom..................
2,100
—
»
—
—
—
—
17
18
»
0 stavall..................
2,100
—
))
—
—
_
—
195
42
»
Hybo......................
2,100
—
»
-
—
—
—
82
48 !
»
Delsbo....................
2,100
—
)>
—
—
—
—
83
46 J
»
Jerfsö.....................
2,100
—
))
—
—
—
—
71
71
»
Torsåker.................
2,100
—
»
—
—
—
—
113
35 j
»
Morshyttan..............
2,100
—
))
—
—
—
—
'') 69
85
Telegrafinspektor.............................
3,600
—
720
—
—
—
300
—
10
32
)> ..............................
3,600
—
720
—
—
—
300
—
—
—
»
3,300
—
660
—
—
—
300
—
—
» ..............................
3,000
—
600
—
120
—
300
—
—
—
»
2,700
—
540
—
—
—
300
—
—
—
Underinspektör, Stockholm Cst...........
3,000
bostad
—
—
—
—
'') 95
56
»
»
Nst...........
2,100
—
»
—
—
—
—
>) 274
76
»
Göteborg..................
2,100
»
—
—
—
—
i) 2
77
»
Malmö.....................
2,100
»
—
—
—
—
*) 89
12
»
Norrköping...............
2,100
»
—
—
—
--
'') 124
52
Expeditionsföreståndare,StockholmNst
3,000
600
—
—
—
300
—
») 993
97
» )) »
3,000
600
—
—
—
—
—
>) 992
03
»
»
Cst
3,000
—
600
—
—
—
—
—
*) 1,110
20
»
Göteborg.......
3,000
—
600
—
—
—
—
—
>) 868
92
» » .......
3,000
—
600
—
—
—
300
—
475
90
» ))
3,000
600
—
—
—
300
—
*) 975
78
»
Malmö..........
3,000
—
600
—
—
—
—
—
1) 951
23
•>
Göteborg.......
2,700
—
bostad
—
—
—
1,004
46
»
Stockholm Cs1
2,700
—
540
—
—
—
300
—
>) 1,105
10
»
Malmö.........
2,700
—
540
—
—
—
300
—
t”»
rH
CO
75
177
Bil. D.
Notis
Provision
Summa
summarum
penningar
å
j fraktkredit
i
Summa
| Postarfvode
Anmärkningar.
kr.
—
kr.
kr.
kr.
kr.
58
!_
2,268
31
600
2,868
31
--
—
—
2,100
—
—
i —
2,100
1 —
—
i
190
68
2,453
21
577
83
3,031
04
16
—
—
2,221
86
600
—
2,821
86
j -
—
107
44
2,313
83
‘J 647
119
2,961
02
1) För 315 dagar.
—
i —
—
—
2,245
j 26
780
_
3,025
i 26
—
—
—
—
2,117
18
312
87
2,430
05
—
j —
—
—
2,295
42
600
—
2,895
j 42
—
4
42
2,186
90
540
—
2,726
; 90
—
I —
—
—
2,183
46
796
95
2,980
41
j
—
1 —
—
—
2,171
71
677
72
2.849
43
—
—
—
2,213
35
734
84
2,948
19
20
—
2,189
85
*) 105
—
2,294
85
*) Från främm. järn v. 2) För 90 dagar.
—
—
—
4,630
32
—
—
4,630
32
-
-
—
—
4,620
_
—
4.620
—
“
—
—
—
4,260
—
—
4,260
—
—
—
4,020
_
—
—
4,020
—
—
—
3,540
—
—
3,540
—
—
—
3,095
56:
3,095
56
/*) Frän främm. järnv. kr. 28.11; felräkn.-
■) 157
27,
—
—
2,532
03
— i
—
2,532
03
t
penningar utgått under 30 dagar.
\''För 60 dagar; !)från främm, järnv. kr. 27.91.
—
—
~
2,102
77 [
— 1
—
2,102
77
»
1 dag.
—
—
—
2,189
12 I
—
—
2,189
12
*) » 25 dagar; vikariat för stationsinspektor.
>) 37
50
_
2,262
02
.
- i
2,262
02
!) Vikariat för stationsinspektor.
- |
27
83
4,921
80
—
—
4.921
80
*) För 330 dagar; från främm. järnv. 115.24.
M 351 ''
07
312
76!
5,255
86
20;
— !
— j
5,255 l
86
I1) För 330 dagar; af felräkn.-penningar kr.
1
142.67 från främm. järnv.
4,710
- |
—
4,710
20
*) För 330 dagar; från främm. järnv. kr. 213.8 8.!
*) 450 ;
408
02
5,326
94
— !
— :
5.326
94
*) För 318 dagar.
168
—
—
—
4,543
90 j
4,543
90
— 1
—
—
—
4,875
78 i
- i
_
4,875
78
*) För 3()1 dagar.
!) 1,943
_ |
ioi !
57
6.595
80
_ |
_
6.595
80
(’) Från främm. järnv. kr. 120.84.
—
— 1
—
3,704
46
— !
— |
3,704
46
V) "
»
»
» 843.00.
—
~
—
4.645
10
— ■
_ i
4,645
10
l) För 330 dagar; från främm. järnv. kr. 146.2 2.
- I
- 1
38
30
4,396
05
— .
—!
4.396
05
‘) Från främm. järnv. kr. 122.46.
23
178
Befattnings häfvare.
Arfvode
i
l
kr-
Bostad
in natura
oller
hyresbidrag
kr.
Särskild
aflönings-
forbättring
kr.
Rätt till
dyrtidstillägg j
med
kr.
Felräknings-
penningar
kr.
1
t
1
Expeditionsföreståndare, StockkolmCst. j
2,400
_
480 1 — |
—
—
288
—
1
l) 558
65
„
»
» :
2,400
—
bostad
—
—
—
—
») 1,512
93
»
Malmö......... 2,400
—
480 -|
—
—
288 !
—
*) 712
82
„
„
......i 2.400
- |
bostad
—
—
—
l) i,no
41
,,
Norrköping...
2,100
—
420 | —
—
—
252
—
675
95 i
„ ... 2,100
— .
420 i —
—
— :
252
—
575
02 i
» ...! 2,100
—
bostad
—
—
—
—
562
50
Förste stationsskrifrare .................. 2,400
—•
bostad
240
—
—
—
>) 341
88''
.................. 2,400
—
»
120
—
—
—
l) 980
50
„
.................. 2,400
— .
»
120
—
—
'') 952
13
„
.......i 2,400
—
»
120
_
—
‘) 278
09
»
»
.......j 2,400
_ 1
»
60
—
_
—
243
91
»)
„
............1
2,400
))
—
—
—
282
02
n
„
.................. 2,400
—
n
—
—
—
—
900
»
»
................ 2,400
—
»
—
—
—
>) 53
56
1 »
„
..................1
2.400
—
»
—
—
—
—
248
76
„
. .
2,400
—
M
—
—
—
—
414
19
„
...1
2,400
—
»
—
—
—
—
529
96
»
....
2,400
»
-
—
—
—
41
14
„
......!
2,400
—
))
—
—
—
233
10
..................|
2,400
_
»
—
—
—
—
*) 196
12
1 »
»
....
2,400
—
»
—
—
—
132
j 62
))
„
................|
2,400
—
))
—
—
—
418
125
n
»
..................I 2,400
—
-
—
—
—
556
i 59
,,
»
..................1
2,400
1 -
»
—
—
—
956
50
„
2,400
—
»
—
—
—
236
i 19
„
|
2.400
_
))
—
!
I ~
337
84
))
,,
j 2,400
j -
))
—
—
i—
>) 75
57
„
I 2.400
i -
j
—
—
—
i —
450
| 56
»
„
2,400
—
»
—
| —
—
■—
394
97
»
»
. i 2,400
—
»
—
i —
—
—
171
03
»
„
..................|
2,400
—
»
—
—
—
—
344
89
»
„
..........1
2,400
—
»
—
—
—
'')3) 121
18
»
.............1
2,400
—
»
_
—
—
—
340
9i
»
»
..................i 2,400
—
))
—
| _
—
398
■ 34
179
Notis-
Provision
i
"
Summa
ä
Summa
! Postarfvode
A ii märkningar.
penningar
fraktkredit
summarum
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
462
—
4,188
65
i _
4,188
65
*) Från främm. järn/v. kr. 34.20.
—
j _
—
3,912
93
—
—
(
3,912
93
*)
»
»
»
» 583.07.
*) 1,069
i 54
3
76
4,954
12
—
—
4,954
12
1'')
»
»
»
»
54.00.
»
»
»
» 277.00.
—
—
—
—
3,510
41
—
3,510
41
l) »
ii
ii ii 156.82.
242
25
198
65
3 888
85
—
3,888
85
-
—
—
3,347
02
—
—
3,347
02
_
—
—
—
2,662
50
~
—
2,662
50
40
—
516
26
3,538
14
—
—
3,538
14
*) För 325 dagar.
153
—
737
52
4,396
02
—
4,396
02
*) » 354
»
88
—
742
13
4,302
26
—
—
4,302
26
*) » 356
»
120
—
—
—
2,918
09
—
2,918
09
» 338
»
50
—
27
05
2,780
96
—
—
2,780
96
*) » 330
»
147
—
41
15
2,870
17
—
—
2,870
17
—
—
—
—
3,300
—
—
—
3.300
•) 56
80
—
2,510
36
—
2,510
36
l) För 342 dagar.
101
50
—
—
2,750
26
—
—
2,750
26
—
—
—
—
2,814
19
—-
—
T*
rH
CO
19
—
—
—
—
2,929
96
—
—
2,929
96
—
—
_
2,441
14
—
—
2,441
14
74
—
71
68
2,778
78
—
—
2,778
78
129
25
134
63
2,860
—
2,860
—
*) Från främm. järnv. kr. 10.00.
134
—
—
—
2,666
62
—
2,666
62
326
25
73
95
3,218
45
—
3,218
45
10
—
—
2,966
59
—
2,966
59
398
—
—
—
3,754
50
—
—
3,754
50
137
—
—
2,773
19
—
2,773
19
117
—
—
2,854
84
—
—
2,854
84
67
35
154
901
2.697
82
—
—
2,697
82
*) Från främm. järnv. kr. 15.54.
86
— ;
—
—
2,936
56
—
—
2,936
56
■ 206
—!
—
—
3,000
97
—
—
3,000
97
55
—:
—
— i
2,626
03
—
—
2,626
03
3
—
698
—!
3,445
89:
_
-1
3,445 :
89
*)4
—;
77
52 |
2,602 ,
70
—
|
2,602
70
J1) Från främm. järnv. kr. 25.49; 2) För 240j
(
dagar.
—
— |
—
2 740 i
9i j
—
-1
2,740
91
51
331
2,849
67;
—
_!
2,849
67
180
B c fattnings h af var c.
Arfvode
kr.
Bostad
in natura
eller
hyresbidra
kr.
>
Särskild
aflönings-  forb ättling |
kr.
Eätt till
dyrtidstillägg j
med
kr.
Folräknings-
penningar
kr.
Förste stationsskrifvare ..................
i
•2,400 I
i
bostad
388
69 1
» » ..................
2,400
—;
»
—
—
—
—
*) 90
30
" » ..................
2,400 |
— |
»
—
—
- |
—
J) 101
42 !
2,400
—
»
—
—
—
—
225
66
» ))
2,400
— j
—
—
-
») 483
59
{
>»
n
.............
2,400
»)
_
—
—
'') 586
32
» » ................
2,400
_;
»
—
—
'') 84
50
2,400
—
»
—
—
'') 200
83
1 ■ ■ ..................
2,400
—
»
—
—
—
•) 268
45
» »
2,400
—
»
—
—
—
—
213
13
..................
2,400
—
)>
—
—
'') 229
90
.............
2,400
»
—
—
—
—
277
34
| " * ..................
2,400
»
—
—
—
—
‘) 64
91
» »
...........
2,400
—
»
—
—
—
—
■) 343
38
»
2,400
-
»
—
—
—
—
351
02
» »> ..................
2,400
—
X)
—
—
—
—
—
—
» »
2,400
—
-
—
—
—
140
69
» » ..................
2,400
»
—
~
—
58
27
»
n
2,400
»
—
135
58
» »
2,400
—
»
—
—
~
—
506
93
» »
2,400
—
»
—
—
_
—
758
—
» » ..................
2,400
—
a
—
—
—
—
157
15
» »
2,400
—
»
—
—
—
—
177
49
» )>
2,400
—
»
—
—
i
—
—
*) 84
26
») »
2,400
—
»
—
—
—
_
737
89
» ■* .................
2,400
—
»
—
—
—
—
127
83
» »
2,400
—
n
—
—
—
_
261
29
» )>
2,400
—
»
—
—
—
!) 403
29
» »
2,400
—
»
—
j-
—
—
*) 1,160
33
» ))
2,400
—
»
—
—
—
; —
■) 60
39
» » .................
2,400
—
480
—
—
—
288
—
>) 191
70
» » ...............
2,400
—
480
—
—
—
288
'') 447
91
»
j>
2,400
—
480
—
—
288
i —
'') 300
I46
»
n
1
2.400
—
480
—
—
288
1 —
>) 317
85
181
Notis-
Provision
r "
i
Summa
a
Summa
rostarfvodo
A n m ä r k ii i n g a r.
fraktkredit
summarum
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
'') 357
50
86
60
3,232
!
! 79
i
3,2o2
79
*) För JOO dagar.
6
—
—
—
2,496
30
— ; —
2,496
30
*) Från frätnm. järnv. kr. 47.37.
—
—
—
2,501
42
-) 175 j —
2,676
j 42
J) Från främm. järnv. kr. 14. 2) För 150 dgr,
72
—
487
96
3,185
62
_ _
3,185
62
''■) 1,294
—
76
31
4,253
90
4,253
90
f1) Från främm. järnv. kr. 134.18.
(2)
»
»
»
» 390.00.
—
—
—
2,986
32
2,986
32
*)
»
»
»
» 175.97.
*) 165
86
157
36
2,807
72
2,807
72
i1)
»
»
»
»>
33.90.
\2)
»
»
»
»
89.34.
*) 442
88
-
3.043
21
— j —
3,043
21
f1)
»
»
»
»
95.19.
\*)
»
»
»
»
288.88.
"-) 447
05
79
16
3,194
66
3,194
66
f1)
»
»
>»
»
43.24.
\2)
»
»
»
»
128.48.
—
-
—
2,613
13
— —
2,613
13
112
—
217
85
2,959
75
— | —
2,959
75
l) Från främm. järnv. kr. 18.S5,
77
—
—
—
2,754
34
— t —
2,754
34
22
—
—
—
2,486
91
154 I 92
2,641
83
Från främm. jurnv. kr. 30.31.
137
272
87
3,153
25
3,153
25
J) För 330 dgr; från främm. järnv. kr. 55.69.
—
—
—
2,751
02
— ! —
2,751
02
75
—
—
—
2,475
— i —
2,475
—
310
—
60
89
2,911
58
— | —
2,911
58
—
—
—
—
2,458
27
75 —
2,533
27
'') För 30 dagar.
240
—
—
—
2,775
58
2,775
58
430
—
12
01
3,348
94
— ! —
3,348
94
155
—
189
62
3,502
62
__
3,502
62
150
—
—
—
2,707
15
— j —
2,707
15
98
—
—
—
2,675
49
— —
2 675
49
'') 16
—
1
73
2,501
99
— '' —
2,501
99
l) För 270 dagar.
198
—
1,003
95
4,339
84
— i —
4,339
84
6
—
—
—
2,533
83
— ; —
2,533
83 |
94
—
182
38
2,937
67
_ j__
2,937
67
18
—
—
2,821
29
— —
2,821
29
Från främm. järnv. kr. 126.39.
170
06
—
3,730
39
— —
3,730
39
»
»
»
» 905.13.
123
—
—
—
2,583 i
39
— 1 — 1
2.583
39
’)
11
»
»
»
22.38.
‘) 8
—
-
—
3.367
70
— j —
3,367
70
Tillfälliga förordnanden.
'') 111
—
11
75
3,738
66
— | —
3,738
66 |
'') F^ör 321 dagar.
—
—
'' ~
— ^
3,468
46
— —
3,468
46 j
*) » 344
»
10
—
—
-I
3,495 185
— | —
3,495
851
>) » 329
»
182
!
Bofattningshafvarc.
Arfvode
kr.
Bostad
in natura j Särskild
eller
!
aflönings-
hyresbidrag j förbättrin
kr.
kr.
1
g 1
Rätt till
dyrtidatillägg
med
_
Felräknings-
penningar
kr.
Förste
|
stationsskrifrare ..................
2,400
480
288
|
!) 201
11
))
..................|
2,400 j
—
480
—
— i
288
—
*) 203
n
»
» ..................!
2,400
— ,
480
— — !
_
288
—
765
17
»
» ...................
2,400
_
480
_ i
_ j
—
288
953
04
»
j
2,400 !
—
480
— — .
—
288
— I
*) 856
02
»
» .................
2,400
—
480
- ,
- j
—
288
—
0 368
65
»
» ..................
2,400
—
480
—!
— i
—
288
—
888
33
..
» ..................
2,400
—
480
--I
- !
—
288
—
>) 31
53
»
» .................
2,400
—
480
;
—
288
—
813
06
»
». ..................
2,400
— |
480
— j —
—
288
—
786
08
»
» ............. ...
2,400
—
480
— : —
—
288
—
231
29
1 »
» ..................
2,400
—
480
— —
—
288
—
177
73
1 ”
)) ................
2,400
—
480
— i
—
—
288
—
414
19
1
» ..................
2,400
—
480
~ I
—
288
—
>) 902
84
i
» ..................
2,400
—
480
_ ,
—
288
—
■) 831
12
»
» ..................
2,400
—
480
_ _
—
288
>) 49
39
»
» ..................
2,400
-i
480
— !
—
288
>) 589
01
"
» ..................
2,400
480
—
288
—
*) 493
04
))
» ..................
2,400
-
480
--
—
288
—
l) 94
99
»
» ..................
2,400
—
480
— —
288
—
•) 276
62
»
» .................
2,400
—
480
:
—
288
127
69
»
» ..................
2,400
—
480
_ _
—
288
>) 100
94
■ »
» ..................
2,400
—
480
— j
—
—
288
—
>) 241
22
»
» ..................
2,400
480
—
288
—
>) 294
04
i
»
» .................
2,400
—
480
—
288
—
‘) 758
23
»
)) ..................
2,400
—
480
i i
—
288
—
‘) 675
77
»
» ..........•.....
2,400
_
480
— —
—
288
—
») 478
65
-*
» ..................
2,400
—
480
— i —
—
288
1-
>) 85
09
! »
)) ..................
2,400
_
480
! — j
—
—
288
—
!) 361
65
1 n
» ..................
2,400
—
480
—
288
—
318
32
“
» ..................
2,400
__
480
—
_
288
—
359
16
i ”
») ..................
| 2,100
—
bostad |
120
—
—
1 —
|
4)733
37
!
» ..................
2,100
—
»
-
—
i —
>) 27
29
»
2.100
_
»
_
:_
1 >)2) 70
74
183
Notis-
Provision
Summa
A nmärkningar.
A.
Summa
Postarfvodc
penningar
fraktkredit
summarum
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
3,369
11
3,369
11
>) För 294 dagar.
—
—
—
—
3,371
11
—
—
3,371
11
>) » 210 »
—
—
—
—
3,933
17
_
: —
3,933
17
—
—
—
4,121
04
—
—
4.121
04
—
—
_
—
4,024
02
—
—
4,024
02
*) För 330 dagar.
—
—
__
—
3,536
65
—
—
3,536
65
*) » 300
»
—
—
—
—
4,056
33
—
—
4,056
33
—
—
—
—
3,199
53
—
—
3,199
53
För 00 dagar.
—
—
—
—
3,981
06
—
—
3,981
06
46
84
45
55
4,046
47
—
1 _
4,046
47
—
—
_
—
3,399
29
—
: —
3,399
29
—
—
—
3,345
73
—
—
3,345
73
—
—
—
—
3,582
19
—
j —
3,582
19
—
52
15
4,122
99
—
i —
4,122
99
!) För 361 dagar.
—
—
—
3,999
12
—
—
3,999
12
*) » 335
»
—
—
—
3,217
39
—
3,217
39
>) » 342
»
—
—
—
—
3,757
01
—
—
3,757
01
*) » 345
»
—
—
—
—
3,661
04
1 —
3,661
04
>) » 351
»
—
—
—
—
3,262
99
! —
3,262
99
*) >» 348
»
■) 188
—
132
51
3,765
13
—
--
3,765
13
>) .» 315
»
56
—
—
—
3,351
69
—
—
3,351
69
14
—
—
—
3,282
94
—
'' —
3,282
94
‘) Från främm. jiirnv. kr. 33.80.
126
—
40
—
3,575
22
—
3,575
22
J) »
»
»
»
7.00.
—
—
--
—
3,462
04
—
3,462
04
»
»
»>
» 37.42.
103
50
91
01
4,120
74
—
1
4,120
74
l) »
»
»
» 89.12.
—
—
—
3,843
77
—
i —
3,843
77
*)
»
»
»
» 40.14.
_
.
_
3.646
65
—
3,646
65
*) ii
ii
ii
ii 72.18.
2) 108
—
—
—
3,361
09
—
—
3,361
09
j1)
II
II
II
»
29.38.
|2)
»
»
»
a
6O.00.
2) 67
—
—
—
3,596
65
_
—
3,596
65
j1)
n
n
n
»
157.7 0.
p)
»
»
»
»
26.00.
—
3,486
32
—
—
3,486
32
—
—
—
—
3,527
16
—
—
3,527
16
_
2,953
37
_
'' -
2,953
37
’) För 330 dagnr.
—
—
—
2,131
29
—
; —
2,131
29
f1) n
90
»
»
30
»
*)9
50
2
90
2,183
14
'') 167
20
2,350
34
I1) » 180
»
|2) Från främm. järnv. kr. 29.80.
184
Befattningshafvarc.
j
Arfvode
kr.
Bostad
in natura
eller
hyresbidrag
kr.
Särskild
aflonings-
forbättring
kr.
Bätt till
dyrt i dstil lägg
med
kr.
Felruknings-
pcnningar
kr.
Förste stationsskrifvare ...............
...1 2,100
bostad
228
74 1
>'' ...............
2,100
_
»
—
—
—
_
364
35
»)
2,100
—
420
—
—
_
252
—
272
24
» ...............
...j
1,800
—
bostad
-
—
__
—
—
- 1
» ...............
...i
1,800
—
360
—
—
—
216
—
—
- |
» ...............
..J
1,500
—
bostad
—
—
_
_
_
_ |
Telegraflst ...................................
2,400
—
480
—
—
—
288
—
2
93
))
2,400
—
480
—
—
—
288
—
—
—
»
2,400
-
480
—
—
—
288
—
29
72
” ....................................
2,400
480
—
_
—
288
—
3
30
» ....................................
...j
2,400
—
480
—
—
288
—
3
44
))
...
2,400
—
480
—
—
—
288
—
2
53 i
» ...................................
2,400
—
480
—
—
—
288
—
’’ ....................................
2,100
—
420
—
120
—
252
—
6
711
»
2,100
420
—
—
—
252
—
—
- 1
» ....................................
...1 2,100
_
420
—
—
—
252
—
—
" ....................................
1,800
bostad
—
—
—
5
70
» ..........
...j
1,800
_
360
—
-
—
216
—
—
-i
)) .........
...j
1,800
—
360
—
-
—
216
—
—
” ...................................
...
1,500
—
300
—
240
_
180
—
4
19;
H ....................................
1500
—
300
—
120
—
180
_
6
70 i
n
.......................
...I
1,500
—
300
_
60
_
180
_
_
_
Stationsskrifvare...........................
... 2,100
—
bostad
240
—
—
—
*) 176
56!
“ ...........................
2.100
—
»
60
—
_
'') 204
22
»
...j 2,100
—
»
—
—
—
—
105
85 1
»
...j
2,100
—
))
—
—
—
—
*) 527
54:
n ...........................
2,100
—
■»
—
_
—
—
382
88
J>
2.100
—
420
—
—
—
252
—
—
—
»
2.100
420
—
—
—
252
—
'') 61
60
»
2,100
420
—
—
—
252
_
11
43
))
...j
2,100
—
420
—
—
—
252
—
*) 200
26 i
n
2,100
—
420
—
—
—
252
—
‘) 49
43 !
»
2.100
—
420
—
—
—
252
—
*) 343
28
»
...j 2,100
—
420
—
—
—
252
—
'') 521
79 |
«
2,100
—
420
—
—
—
252
—
!) 651
31
185
Notis-
penningar
kr.
Provision
å
fraktkredit
kr.
Snmma
kr.
Postarfvodo
kr.
Summa
summarum
kr.
Anmärkningar.
9
20
34
06
2,372
21
70
2,393
70
—
—
—
—
2,464
35
—
—
2,464
35
85
—
—
—
3,129
24
—
—
3,129
24
—
—
—
—
1,800
—
—
—
1,800
—
—
—
—
—
2,376
—
—
—
2,376
—
—
—
—
—
1,500
—
—
—
1,500
—
—
—
—
—
3,170
93
—
—
3,170
93
—
—
—
—
3,168
—
—
—
3,168
—
—
—
—
—
3,197
72
—
—
3,197
72
—
—
—
—
3,171
30
—
—
3,171
30
—
—
—
—
3,171
44
—
—
3,171
44
—
—
—
—
3,170
53
—
—
3,170
53
—
—
—
—
3,168
—
—
—
3,168
—
—
—
—
—
2,898
71
—
—
2,898
71
—
—
—
—
2,772
—
—
—
2,772
—
—
—
—
—
2,772
—
—
—
2,772
—
—
—
—
—
1,805
70
—
—
1,805
70
—
—
—
—
2,376
—
—
—
2,376
—
—
—
—
—
2,376
—
—
—
2,376
—
—
—
—
—
2,224
19
—
—
2,224
19
—
—
—
—
2,106
70
—
—
2,106
70
—
—
—
—
2,040
—
—
—
2,040
—
—
—
192
47
2,709
03
—
—
2,709
03
*) För 310 dgr.
100
—
—
—
2.464
22
—
—
2,464
22
>) » 300 »
80
46
17
90
2,304
21
—
—
2,304
21
99
43
41
12
2,768
09
—
—
2,768
09
x) Från friimm. järnv. kr. 227.52.
20
—
—
—
2,502
88
—
—
2,502
88
—
—
—
—
2,772
—
—
—
2,772
—
>)34
—
—
—
2,867
60
—
—
2,867
60
'') För 330 dgr.
—
—
—
—
2,783
43
—
—
2,783
43
400
—
—
—
3,372
26
—
—
3,372
26
l) Från främm. järnv.
—
—
—
—
2,821
43 |
—
—
2,821
43
*) För 30 dgr; från främm. järnv. kr. 3.26.
—
—
—
—
3,115
28
—
—
3,115
28
*) » 240 » ;
»
»
»
» 19.83.
—
—
—
—
3,293
79
—
—
3,293
79
*) Från främm. järnv. kr. 29.54.
-
—
—
-i
3,423
31
—
—
3,423
31
*) För 330 dgr; från främm. järnv. kr. 68.25.
24
186
Befattningshafvarc.
Arfvode
kr.
Bostad
in natura
eller*
hyresbidrag
kr.
Särskild
aflöning»- i
förbättring
kr.
Rätt till
dyrtidstillägg
med
kr.
Felräknings-
penningar
kr.
Stationsskrifvare............................
2.100
420
252
*) 526
91
» ..............................
2,100
—
420
—
—
—
252
—
*) 515
56
» ..............................
2,100
—
420
—
—
—
252
—
329
68
2,100
—
420
—
—
—
252
—
«) 608
34
2,100
—
420
—
—
—
252
—
>) 583
33
» ..............................
2,100
—
420
—
—
—
252
—
*) 28
77
2,100
—
420
—
—
—
252
—
47
36
» ..............................
2,100
—
420
—
—
—
252
—
358
34
» ..............................
2,100
—
420
—
—
—
252
—
39
42
,,
2,100
—
420
—
—
—
252
—
47
41
» ..............................
2,100
—
420
—
—
—
252
—
189
96
»
2,100
—
420
—
—
—
252
—
119
67
>)
2,100
—
420
—
—
—
252
—
’) 158
07
» .................
2,100
—
420
—
—
—
252
—
l)8) 163
88
» .............................
2,100
420
—
—
—
252
—
154
80
n
2,100
—
420
—
—
—
252
—
*) 30
35
» ..............................
2,100
420
—
—
—
252
—
‘) 264
87
» .....................
2,100
420
—
—
—
252
—
>) 293
35
.............................
2,100
420
—
—
—
252
—
17
53
n
.......................
2,100
420
—
—
—
252
—
>) 324
42
» .................. ...........
2,100
420
—
—
252
—
'') 150
18
»
2,100
—
420
—
~
—
252
—
V)4
35
» ................
2,100
_
420
—
—
—
252
—
>) 41
29
»
2,100
420
—
—
—
252
—
l) 31
66
»
2,100
420
—
—
—
252
—
*) 35
77
» ..... ......
2,100
420
—
—
—
252
—
226
95
» ..............................
2,100
_
420
—
—
—
252
—
206
47
.............................
2,100
-
420
—
—
—
252
—
'') 231
89
» ..............................
2,100
-
420
—
—
—
252
—
61
94
»
2,100
|
420
—
—
—
252
—
'') 2
52
»
2,100
—
420
—
—
—
252
—
346
21
»
2,100
—
420
—
—
—
252
—
l) 49
—
»
2,100
—
420
—
—
—
252
—
>) 36
18
»
2,100
—
420
—
—
—
252
—
109
51
» .............................
2,100
—
420
—
—
—
252
—
—
—
187
Notis-
penningar
kr.
Provision
å
fraktkredit
kr.
Summa
kr.
Postarfvode
kr.
Summa
summarum
kr.
Anmärkningar.
3,298
91
3,298
91
*) För 330 dgr; från främm. järnv. kr. 24.83.
—
—
—
—
3,287
56
—
—
3,287
56
*) Från främm. järnv. kr. 38.86.
—
—
—
—
3,101
68
—
—
3,101
68
—
—
—
—
3,380
34
—
—
3,380
34
*'') För 355 dgr.
—
—
—
—
3,355
33
—
—
3,355
33
’)
» 355
»
—
—
—
—
2,800
77
—
—
2,800
77
*) Från främm. järnv. kr. 8.25.
—
—
—
—
2,819
36
—
—
2,819
36
—
—
—
—
3,130
34
—
—
3,130
34
—
—
—
—
2,811
42
—
—
2,811
42
—
—
—
—
2,819
41
—
—
2,819
41
65
—
—
—
3,026
96
—
—
3,026
96
15
—
—
—
2,906
67
—
—
2,906
67
—
—
—
—
2,930
07
—
—
2,930
07
*) Från främm. järnv. kr. 88.65.
*)5
—
—
—
2,940
88
—
—
2,940
88
'') För 90 dgr; 2) från främm. järnv. kr. 25.05.
—
—
—
—
2,926
80
—
—
2,926
80
—
—
—
—
2,802
35
—
—
2,802
35
*) För 60 dgr.
—
—
234
38
3,271
25
—
—
3,271
25
*) Från främm. järnv. kr. 79.45.
—
—
—
—
3,065
35
—
—
3,065
35
*)
»
»
»
» 65-46.
—
—
—
—
2,789
53
») 220
—
3,009
53
x) För förvaring och utväxling af post nattetid.
—
—
—
—
3,096
42
—
—
3,096
42
*) Från främm. järnv. kr. lll.io.
*) 266
—
—
—
3,188
18
—
—
3,188
18
jl)
»
»
»
»
40.—.
\2)
»
»
»
»
180.—.
—
—
—
—
2,776
35
—
—
2,776
35
l) För 120 dgr; *) från främm. järnv. kr. 0.35.
73
—
—
—
2,886
29
—
—
2,886
29
*) Från främm. järnv. kr. 6.10.
—
—
—
—
2,803
66
60
—
2,863
66
*)
»
»
»
»4.09.
—
—
—
—
2,807
77
80
—
2,887
77
1)
»
»
»
» 4.10.
—
—
—
—
2,998
95
—
—
2,998
95
—
—
—
—
2,978
47
—
—
2,978
47
—
—
107
06
3,110
95
—
—
3,110
95
*) Från främm. järnv. kr. 38.54.
—
—
—
—
2,833
94
—
—
2,833
94
—
—
—
—
2,774
52
—
—
2,774
52
*) För 270 dgr.
—
—
—
—
3,118
21
—
—
3,118
21
—
—
—
—
2,821
—
—
—
2,821
—
*) För 90 dgr.
—
—
—
—
2,808
18
—
—
2,808
18
*) » 180 »
—
—
—
—
2,881
51
—
—
2,881
51
—
—
—
—
2.772
—
—
—
2,772
—
188
Befattnings häfvare.
Arfyode
kr.
Bostad
in natura
eller
hyresbidrag
kr.
Särskild
aflönings-
förhättring
kr.
Rätt till
dyrtidstillägg
med
kr.
Felräknings-
penningar
kr.
Stationsskrifvare..............................
2,100
420
252
)) ..............................
2,100
—
420
—
—
—
252
—
—
—
» .............................
2,100
—
420
—
—
—
252
—
—
—
» ..............................
2,100
—
420
—
—
—
252
—
—
—
» ..............................
2,100
—
420
—
—
—
252
—
—
—
» ..............................
2,100
—
420
—
—
—
252
—
—
—
n
.............................
2,100
—
420
—
—
—
252
—
—
—
» ..............................
2,100
—
420
—
—
—
252
—
—
—
» ..............................
2,100
—
420
—
—
—
252
—
—
—
» ..............................
2,100
—
420
—
—
—
252
—
—
—
» ..............................
2,100
—
420
—
—
—
252
—
—
—
2,100
—
420
—
—
—
252
—
—
—
» ..... ......................
2,100
—
420
—
—
—
252
—
—
—
» ................... ..........
2,100
—
420
—
—
—
252
—
—
—
» ..........................
2,100
—
420
—
—
—
252
—
—
—
» ..............................
2,100
—
420
—
—
—
252
—
—
—
» .........
2,100
—
420
—
—
—
252
—
—
—
»
1,800
—
360
—
—
—
216
—
325
24
» ..............................
1,800
—
360
—
—
—
216
—
'') 479
66
» ..............................
1,800
—
360
—
—
—
216
—
*) 510
28
» ..............................
1,800
—
360
—
—
—
216
_
>) 147
35
»
1,800
—
360
—
—
—
216
-
237
04
-> ..............................
1,800
—
360
—
—
—
216
—
!) 60
57
» ..............................
1,800
—
360
—
—
—
216
—
166
47
»
1,800
—
360
—
—
—
216
—
369
75
» .............................
1,800
—
360
—
—
—
216
—
527
82
» ..............................
1,800
—
360
—
—
—
216
—
205
29
» .............................
1,800
—
360
—
—
—
216
—
74
26
» ..............................
1,800
—
360
—
—
—
216
—
‘J 148
26
»
1,800
—
360
—
—
—
216
—
>) 259
55
» ..............................
1,800
—
360
—
—
—
216
—
l) 219
24
»
1,800
—
360
—
—
—
216
—
39
35
» ..............................
1,800
—
360
—
—
—
216
—
170
19
)>
1,800
—
360
—
—
—
216
—
'') 170
62
» ..............................
1,800
—
360
—
—
—
216
—
'') 343
25
189
Notis-
Provision
&
Summa
Postarfvods
Summa
Anmärkningar.
fraktkredit
summarum
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
2,772
2,772
—
—
—
—
2,772
—
—
—
2,772
—
—
—
—
—
2,772
—
—
—
2,772
—
—
—
—
—
2,772
—
—
—
2,772
—
—
—
—
—
2,772
—
—
—
2,772
—
—
—
—
—
2,772
—
—
—
2,772
—
—
—
—
—
2,772
—
—
—
2,772
—
—
—
—
—
2,772
—
—
—
2,772
—
—
—
—
—
2,772
—
—
—
2,772
—
—
—
—
—
2,772
—
—
—
2,772
—
—
—
—
—
2,772
—
—
—
2,772
—
—
—
—
—
2,772
—
—
—
2,772
—
—
—
—
—
2,772
—
—
—
2,772
—
—
—
—
—
2,772
—
—
—
2,772
—
—
—
—
—
2,772
—
—
—
2,772
—
—
—
—
2,772
—
—
—
2,772
—
—
_
—
2,772
—
—
—
2,772
—
60
—
372
29
3,133
53
—
—
3,133
53
—
—
—
—
2,855
66
— .
—
2,855
66
!) Från främm. järnv. kr. 28.74.
—
—
—
—
2,886
28
—
—
2,886
28
*)
»
»-
»
» 100.27.
—
—
237
95
2,761
30
—
—
2,761
30
'')
»
»
»
»
60.7 3.
—
—
—
—
2,613
04
—
—
2,613
04
—
—
—
—
2,436
57
117
35
2,553
92
‘) Från främm. järnv. kr. 23.7 0.
—
—
—
—
2,542
47
—
—
2,542
47
—
—
—
—
2,745
75
—
—
2,745
75
—
40
684
67
3,588
89
—
—
3,588
89
'') 49
—
—
—
2,630
29
—
—
2,630
29
‘) För 60 dagar.
—
—
—
—
2,450
26
—
—
2,450
26
—
—
—
—
2,524
26
—
—
2,524
26
'') Från främm. järnv. kr. 22.85.
—
—
—
—
2,635
55
—
—
2,635
55
*)
»
»
»
»
74.04.
8/ 207
86
200
45
3,003
55
—
—
3,003
55
/'')
»
»
»
»
41.39.\Noti6p.för
l8j
»
»
»
»
118.38./180 dgr.
—
—
—
—
2,415
35
—
—
2,415
35
‘)
»
»
»
i) 13.67.
—
—
—
—
2,546
19
—
—
2,546
19
—
—
—
—
2,546
62
—
—
2.546
62
1) Från främm. järnv. kr. 9.38.
30
—
—
—
2,749
25
—
—
2,749
25
'')
»
»
»
» 40.oi.
190
Befattningshafvare.
Arfvode
kr,
Bostad
in natura
eller
hyresbidrag
kr.
Särskild
aflönings
forbättrin
kr.
|
S
Sätt till
dyrtidstillägg
med
kr.
Felräkning fe-  penningar
kr.
Slationsskrifvare..............................
1,800
360
216
158
23
» ..............................
1,800
360
—
—
—
216
—
34
23
» ..............................
1,800
~
360
—
—
—
216
—
'') 26
98
» ..............................
1,800
—
360
—
—
216
—
361
69
» .............................
1,800
—
360
—
—
216
—
250
57
)) ..............................
1,800
—
360
—
—
216
—
'') 168
76
» ..............................
1,800
—
360
_
—
—
216
—
‘) 392
09
» ..............................
1,800
—
360
—
—
—
216
—
—
—
» ..............................
1,800
—
360
--
—
—
216
—
—
—
» ..............................
1,800
—
360
—
—
—
216
—
—
—
)) ..............................
1,500
—
bostad
—
—
—
—
39
03
» ..............................
1,500
—
»
—
—
—
—
37
34
» .............................
1,500
—
»
—
—
—
—
>) 100
26
..............................
1.500
—
»
—
—
—
—
*) 131
69
» ..............................
1,500
—
»
—
—
—
—
43
60
» ..............................
1,500
—
300
—
—
—
180
—
■) 33
88
» ..............................
1,500
—
300
—
—
180
—
CO
1—4
62
)) ..............................
1,500
—
300
—
—
—
180
—
124
66
» ..............................
1,500
—
300
—
—
—
180
—
*) 199
29
» ..............................
1,500
—
300
—
—
—
180
—
‘) 148
50
•> ..............................
1,500
—
300
—
—
—
180
—
>) 648
39
» ..............................
1,500
—
300
—
—
-
180
—
CO
38
„
1,500
—
300
—
—
—
180
—
») 605
41
»
1,500
—
300
—
—
—
180
—
'') 130
—
» ..............................
1,500
—
300
—
—
—
180
—
*) 72
37
» ..............................
1,500
—
300
—
—
—
180
—
111
21
» ..............................
1,500
—
300
—
—
—
180
—
‘) 145
77
» .............................
1,500
—
300
—
—
—
180
—
*) 595
71
)) ..............................
1,500
—
300
—
—
—
180
—
‘) 3
85
» .............................
1,500
—
300
—
—
—
180
—
—
—
» ............................
1,500
—
300
—
—
—
180
—
*) 99
42
» .............................
1,500
—
300
—
—
—
180
—
>) 567
-
,,
1,500
—
300
—
—
—
180
—
‘) 471
18
» .............................
1,500
—
300
—
—
—
180
—
7
92
191
Notis-
Provision
å
Summa
1 "
Postarfvode •
Summa
Anmärkningar.
penningar
fraktkredit
summarum
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
84
»
2,618
23
2.618
23
—
-----
—
2,410
23
—
—
2,410
23
*) För 210 dgr.
—
—
—
2,402
98
—
—
2,402
98
‘) »
90 »
—
—
—
2,737
69
—
—
2,737
69
280
—
19
31
2,925
88
—
—
2,925
88
291
97
—
—
2,836
73
—
—
2,836
73
x) Från främm. järnv. kr. 39.83.
10
—
—
—
2,778
09
—
—
2,778
09
’)
»
»
»
u 100.29.
—
—
—
—
2,376
—
—
—
2,376
—
—
—-
—
—
2,376
—
—
—
2,376
—
—
—
—
—
2,376
—
—
—
2,376
—
—
—
—
—
1,539
03
—
—
1,539
03
20
—
23
74
1,581
08
29
90
1,610
98
f1) Från främm. järnv. kr. 4.01.
J2)
»
»
»
» 36.—.
s) 36
_
30
28
1,666
54
3) 236
_
1,902
54
|3) För förvaring af post nattetid.
2) 175
—
—
—
1,806
69
—
—
1,806
69
f1) Från främm. järnv. kr. 15.46.
\f) n
»
»
» 25.—,
—
—
154
56
1,698
16
—
—
1,698
16
—
—
—
—
2,013
88
—
-
2,013
88
*) För 120 dgr.
—
—
—
—
2,162
62
—
—
2,162
62
>) » 341
»
—
—
—
—
2,104
66
—
—
2,104
66
.
—
—
—
2,179
29
—
—
2,179
29
x) Från främm. järnv. kr. 15.—.
_
—
—
—
2,128
50
*) 60
—
2,178
50
*) För 270 dgr, s) för 30 dgr.
—
—
—
—
2,628
39
—
—
2,628
39
'') För 330 dgr, frän främm. järnv. kr. 60.96.
—
—
—
—
2,188
38
—
—
2,188
38
*) För 300 dgr, »
»
»
»41.84.
—
—
—
—
2,585
41
—
—
2,585
41
*) Från främm. järnv. kr. 59.20.
35
75
11
05
2,156
80
—
—
2,156
80
*)
»
»
»
» 45.93.
—
—
—
—
2,052
37
—
—
2,052
37
*) För 30 dgr, från främm. järnv 2.68.
—
—
—
—
2,091
21
—
—
2,091
21
—
—
—
—
2,125
77
28
18
2,153
95
*) Från främm. järnv. kr. 34.—.
—
—
—
—
2,575
71
—
—
2,575
71
x) »
»
»
» 56.70.
—
—
—
1,983
85
'') 173
24
2,157
09
'') För 60 dgr.
—
—
—
1,980
—
20
41
2,000
41
—
—
—
—
2,079
42
—
—
2,079
42
x) Från främm. järnv. kr. 9.52.
—
—
—
—
2,547
—
—
2,547
—
'') För 330 dgr.; från främm. järnv. 57.22.
—
—
—
—
2,451
18
—
_ 1
2,451
18
*) Från främm. järnv. kr. 34.61.
—
—
—
—
1,987
92
119
071
2,106
99
192
Befattnings häfvare.
Arfvode
kr.
Bostad
in natura
eller
hyresbidrag
kr.
Särskild
aflönings-
förbättring
kr.
Rätt till
dyrtidstillägg
med
kr.
Felräknings-
penningar
kr.
Stationsskrifvare.............................
1,500
300
.
180
190
61
» ..............................
1,500
—
300
—
—
—
180
—
325
42
>
1,500
—
300
—
—
—
180
—
215
71
» ..........................
1,500
—
300
—
—
—
180
—
63
44
)) .............................
1,500
—
300
—
—
—
180
—
158
24
» .............................
1,500
—
300
—
—
—
180
—
>) 324
01
»
1,500
—
300
—
—
—
180
—
'') 538
03
» ..............................
1,500
—
300
—
—
—
180
—
•) 350
42
» .............................
1,500
—
300
—
—
—
180
—
>) 170
02
» ..............................
1,500
—
300
—
—
—
180
—
■) 42
07
» ..............................
1,500
—
300
—
—
—
180
—
J)3
96
a
...........................
1,500
—
300
—
—
—
180
—
») 176
23
»
1,500
—
300
—
—
—
180
—
2
20
»
1,500
—
300
—
—
—
180
—
1
42
» :.............................
1,500
—
300
—
—
—
180
—
'') 94
59
»
1,500
—
300
—
—
—
180
—
>) 222
15
rt
1,500
—
300
—
—
—
180
—
155
77
» .............................
1,500
—
300
—
—
—
180
—
>) 95
63
»
1,500
—
300
—
—
—
180
—
■) 20
42
..
1,500
—
300
—
—
—
180
—
262
97
»
1,500
—
300
—
—
—
180
—
>) 83
09
» .............................
1,500
—
300
—
—
—
180
—
>) 19
42
1,500
—
300
—
—
—
180
—
*) 20
99
»
1,500
—
300
—
—
—
180
—
») 257
53
)>
1,500
—
300
—
—
—
180
—
>) 425
39
rt
1,500
—
300
—
—
—
180
—
*) 61
43
» ..............................
1,500
—
300
—
—
—
180
—
>) 137
40
»
1,500
—
300
—
—
—
180
—
16
44
» ..............................
1,500
—
300
—
—
—
180
—
‘) 315
26
M
1,500
—
300
—
—
—
180
—
150
9G
» ..............................
1,500
—
300
—
—
—
180
») 18
82
» ..............................
1,500
—
300
—
—
—
180
—
140
86
M
1,500
—
300
—
—
—
180
—
>) 12
08
»
1,500
—
300
—
—
—
180
—-
>) 125
40
»
1,500
—
300
—
—
—
180
—
») 85
68
193
Bil. V,
Notis-
penningar
Provision
å
fraktkredit
Summa
Postarfvode
Summa
Summarum
Anmärkningar.
kr.
kr-
kr.
kr.
kr.
2,170
61
2,170
61
—
—
—
—
2,305
42
—
—
2,305
42
—
—
—
—
2,195
71
—
—
2,195
71
—
—
—
—
2,043
44
—
—
2,043
44
—
—
—
—
2,138
24
—
—
2,138
24
—
—
—
—
2,304
01
—
—
2,304
01
'') För 292 dgr. •
—
—
—
—
2,518
03
—
—
2,518
03
*) » 334
>
_
_
_
—
2,330
42
—
—
2,330
42
*) » 304 »
—
—
—
—
2,150
02
2) 57
—
2,207
02
j1) Från främrn. jurnv. kr. 85.96.
\2) »
»
>
»
45.—.
—
—
—
—
2,022
07
—
—
2,022
07
■) För 270 dgr.
—
—
—
—
1,983
96
—
—
1,983
96
») »
90 .
i
50
—
—
2,157
73
—
—
2,157
73
l) Frän främrn. jurnv. kr. 87.30.
—
—
—
—
1,982
20
—
—
1,982
20
—
—
—
—
1,981
42
—
—
1,981
42
48
—
—
—
2,122
59
—
—
2,122
59
1) Från främrn. jurnv. kr. 5.—.
4
—
—
—
2,200
15
—
—
2,206
15
i) .
»
»
> 20.—.
—
—
—
—
2,135
77
—
—
2,135
77
15
—
—
—
2 ,090
63
29 37
60
2,128
23
1 Från främrn. jurnv. kr. 22.06 ; 2) för 180 dgr.
—
—
—
—
2,000
42
—
—
2,000
42
*)
:»
»
»
» 17.49.
—
—
—
—
2,242
97
—
—
2,242
97
—
—
—
—
2,063
09
—
—
2.063
09
*) Från främrn. jämo. kr. 32.22.
—
—
—
—
1,999
42
—
—
1,999
42
*) För 270 dgr.
—
—
—
—
2,000
99
—
—
2,000
99
*) Från främrn. jurnv. kr. 3.05.
57
52
—
—
2,295
05
-
—
2,295
05
}l)
i>
»
»
j>
18.—.
\2)
»
»
>
»
20.—.
—
_
—
2,405
39
—
—
2,405
39
l) j
»
»
» 40.13.
—
—
—
-
2,041
43
—
2,041
43
1) För 75 dgr; från främrn. jurnv. kr. 8.80.
25
—
—
—
2,142
40
—
—
2,142
40
1 För 300 dgr.
—
—
—
—
1,996
44
*) 120
—
2,116
44
*) För utvexling och förvaring af post nattetid.
—
—
—
—
2,295
26
—
—
2,295
26
l) Från främrn. järnv. kr. 39.98.
>) 12
—
—
—
2,142
96
—
—
2,142
96
■) För 30 dgr.
—
—
—
—
1,998
82
—
—
1,998
82
'') För 60 dgr.
—
—
—
—
2,120
86
—
—
2,120
86
—
—
—
—
1,992
08
67
81
2,059
89
x) För 180 dgr; från främrn. jurnv. kr. 1.5G.
—
—
—
—
2,105
40
—
—
2,105
40
x) Från främrn. järnv. kr. 11.13.
—
—
—
—
2,065
68
—
—
2,065
68
*)
»
»
»i 7.11.
25
194
Befattningshafvare.
Arfvode
kr.
Bostad
in natura
eller
hyresbidrag
kr.
Särskild
aflönings-
förbättring
kr.
ltätt till
dvrtidstillä
med
kr.
DÖ
Felräknings-
penningar
kr.
Stationsskrifyai-e ..............................
1,500
300
_
180
*)-
16
» ..............................
1,500
—
300
—
—
—
180
115
16
» ..............................
1,500
—
300
—
—
—
180
—
144
53
» ..............................
1,500
—
300
—
—
—
180
—
>) 10
49
„
1,500
—
300
—
—
—
180
—
253
04
n . . . . #.........................
1,500
—
300
—
—
—
180
—
>) 14
32
,,
1,500
—
300
—
—
—
180
—
—
—
»
1,500
—
300
—
—
—
180
—
135
58
»
1,500
—
300
—
—
—
180
—
l) 174
54
» ..............................
1,500
—
300
—
—
—
180
—
J) 193
77
»
1,500
—
300
—
—
—
180
—
>) 169
38
)>
1,500
—
300
—
—
—
180
—
>) 122
58
))
1,500
-
300
—
120
—
180
—
l) 501
13
» ..............................
1,500
—
300
—
120
—
180
—
») 342
53
»
1,500
—
300
—
120
—
180
—
*) 194
79
)»
1,500
—
300
-
60
—
180
—
161
18
>'' ..............................
1,500
—
300
—
60
—
180
—
247
19
»
1,500
—
300
—
—
—
180
—
—
-
»
1,500
—
300
—
—
—
180
—
—
—
» ..............................
1,500
300
—
—
—
180
—
—
—
» ..............................
1,500
_
O
O
CO
—
—
—
180
-
—
—
n
1,500
-
o
o
CO
—
—
—
180
—
—
—
» ............................
1,500
—
300
—
—
—
180
—
—
—
»
1,500
—
300
—
—
—
180
—
—
—
»
1,500
—
300
—
—
—
180
—
—
—
»
1,500
—
300
—
—
—
180
—
—
—
»>
1,500
—
300
—
—
—
180
—
—
—
»
1,500
—
300
—
—
—
180
—
—
—
»
1,200
—
bostad
—
—
—
—
308
33
»
1,200
—
»
—
—
—
—
180
40
»
1,200
—
»
—
—
—
—
14
04
» •
1,200
—
240
—
—
—
144
—
*) 24
77
»
1,200
—
240
—
—
—
144
—
62
06
»
1,200
—
240
-
—
—
144
—
>) 138
36
»
1,200
—
240
—
—
—
144
—
87
28
195
Notis-
j penningar
kr.
Provision
å
fraktkredit
kr.
Summa
kr.
Postarfvodo
kr.
Summa
Summarum
kr.
Anmärkningar.
_
1,980
16
1,980
16
*) För G0 dgr.
—
—
—
2,095
16
—
—
2,095
16
*) Från främm. järnv. kr. 19.52.
—
—
—
—
2,124
53
—
—
2,124
53
—
—
i
50
1,991
99
—
—
1,991
99
*) För 150 dgr.
—
—
—
—
2,233
04
—
—
2,233
04
—
—
12
02
2,006
34
—
—
2,006
34
'') För 60 dgr.
—
—
—
—
1,980
—
200
—
2,180
—
50
—
—
—
2,165
58
—
—
2,165
58
—
—
—
—
2,154
54
—
—
2,154
54
*) Från främm. järnv. kr. 11.74.
—
—
7
46
2,181
23
—
—
2,181
23
*) »
»
»
» 23.3 2.
—
—
—
—
2,149
38
—
—
2,149
38
*)
»
»
»
»
60.3 3.
—
—
—
—
2,102
58
—
—
2,102
58
*) »
»
»
» 41.06.
—
—
125
—
2,726
13
—
—
2,726
13
'') För 330 dgr.
—
—
—
—
2,442
53
—
—
2,442
53
i) »
»
„
—
—
—
—
2,294
79
—
—
2,294
79
■) » 300 »
5
—
—
—
2,206
18
—
—
2,206
18
—
—
—
—
2,287
19
—
—
2,287
19
—
—
—
—
1,980
—
—
—
1,980
—
—
—
—
1,980
—
—
—
1,980
—
—
—
—
—
1,980
—
—
—
1,980
—
—
—
—
—
1,980
—
—
—
1,980
—
—
—
—
—
1,980
—
—
—
1,980
—
—
—
—
—
1,980
—
—
—
1,980
—
—
—
—
1,980
—
—
—
1,980
—
—
—
—
1,980
—
—
—
1,980
—
—
—
—
—
1,980
—
—
—
1,980
—
—
—
—
—
1,980
—
—
—
1,980
—
—
—
—
—
1,980
—
—
—
1,980
—
—
—
145
94
1,654
27
40
—
1,694
27
171
G0
111
76
1,663
76
—
-
1,663
76
») 32
—
—
—
1,246
04
—
—
1,246
04
*) För 270 dgr.
—
—
—
—
1,608
77
—
—
1,608
77
*) » 333 >
—
—
—
—
1,646
06
—
—
1,646
06
—
—
—
—
1,722
36
—
—
1,722
36
*) 1’rån främm. järnv. kr. 5.—.
—
—
—
—
1,671
28
—
—
1,671
28
196
Befattningshafvaro.
Arfvode
kr.
Bostad
in natura
eller
hyresbidrag
kr.
Särskild
atiönings-
förbättring
kr.
Rätt till
dyrtidstillägg
med
kr.
Felräknings-
penningar
kr.
Stations skrifvare............................j
1,200
_
240
144
56
14
» ..............................
1,200
—
240
—
—
—
144
—
■) 213
83
» ..............................
1,200
—
240
—
—
—
144
—
*) 80
99
)) ...................
1,200
—
240
—
—
144
—
—
43
” .............................
1,200
—
240
—
—
—
144
—
>) 48
64
)) ..................
1.200
—
240
—
—
—
144
—
») 96
40
»
.....i.......................
1,200
—
240
—
—
—
144
—
’) 511
80
» ..............................
1,200
—
240
—
—
—
144
—
>) 459
81
)> ..............................
1,200
—
240
—
—
—
144
—
*) 115
52
)) ..............................
1,200
—
240
—
—
—
144
—
l) 648
86
» ..............................
1,200
—
240
—
—
—
144
—
'') 58
03
1,200
—
240
—
—
—
144
—
1\
)
26
1,200
—
240
—
—
—
144
—
») 28
70
» .............................
1,200
—
240
—
—
—
144
__
7) 79
34
» .............................
1,200
—
240
—
—
—
144
—
») 35
55
)) .............................
1,200
—
240
—
—
—
144
—
55
931
1,200
—
240
—
—
—
144
—
16
57
n
1,200
—
240
—
—
—
144
—
15
06 |
*
1,200
—
240
—
—
—
144
—
64
57
» ..............................
1,200
—
240
—
—
—
144
—
19
18 :
» ..............................
1,200
—
240
—
—
—
144
—
2
57
» ..............................
1,200
—
240
—
—
—
144
—
—
08 1
)) .............................
1,200
—
240
—
—
—
144
—
*) 24
30 |
» .............................
1,200
240
—
—
—
144
—
•) 38
87 j
» .............................
1,200
—
240
—
—
—
144
—
*) 1
40 j
» ..............................
1,200
—
240
—
_
—
144
—
'') 15
05!
)) . ................
1,200
—
240
—
—
—
144
—
») 57
68;
» ..............................
1,200
—
240
—
—
—
144
—
>) 13
87 |
i
» .............................
1,200
—
240
—
—
—
144
—
—
)) ..............................
1,200
—
240
—
—
—
144
—
15
80
)) .............................
1,200
—
240
—
-
—
144
—
*) 1
52
» .............................
1,200
—
240
—
—
—
144
-
2
65!
)) ............................
1,200
240
—
—
—
144
—
6
31
» ..........................
1,200
240
—
—
—
144
—
19
66
197
Notis-
penningar
kr.
Provision
å
fraktkredit
kr.
Summa
kr.
Postarfvode
kr.
Summa
Summarum
kr.
Anmärkningar.
—
_
—
1,640
14
_
_
1,640
14
i
—
-
1,798
83
43
—
1,841
83
*) Frän fränim. järnv. kr. 73.92.
—
—
—
—
1,664
99
84
50
1,749
49
*)
»
»
»
» 27.98.
—
—
—
—
1,584
43
91
50
1,675
93
—
—
—
—
1,632
64
—
—
1,632
64
*) För 150 dgr.
—
—
—
1,680
40
—
—
1,680
40
l) ». 210 » .
—
—
—
2,095
80
—
—
2,095
80
*) » 270 » ; från främm.järnv. kr. 50.78.
—
—
—
—
2,043
81
—
—
2,043
81
*) » 330 » ; »
»
»
» 33.03.
—
—
—
—
1,699
52
—
—
1,699
52
» 330 » , »
»
»
» bl.in.
—
—
—
—
2,232
86
—
—
2,232
86
l) Från fräntm, järnv. kr. 58.96.
—
—
—
—
1,642
03
—
—
1,642
03
*) För 300 dgr; från framm. järnv. kr. 27.50.
—
—
—
—
1,584
26
>) 56
54
1,640
80
>) » 180 » .
—
—
—
—
1,612
70
*) 36
35
1,649
05
■) » 120 » .
—
—
14
59
1,677
93
'') 220
30
1,898
23
*) » 330
»; 2) irhi främm.järnv.kr. 23.16.
—
—
—
—
1,619
55
—
—
1,619
55
>) »
90 » .
—
—
—
—
1,639
93
—
—
1,639
93
—
—
—
—
1,600
57
—
—
1,600
57
—
—
—
—
1,599
06
—
—
1,599
06
—
—
—
—
1,648
57
—
—
1,648
57
—
—
—
—
1,603
18
—
—
1,603
18
—
—
—
—
1,586
57
—
—
1,586
57
—
—
—
—
1,584
08
—
-
1,584
08
—
—
—
—
1,608
30
—
1.608
30
>) För 192 dgr.
—
—
—
—
1,622
87
—
-
1,622
87
i) » 341 » .
—
—
—
—
1,585
40
—
-
1,585
40
1) »
4
» .
—
—
—
—
1,599
05
—
— ,
1,599
05
x) »
73 » .
s) 21
—
2
57
1,665
25
—
—
1,665
25
*) Från främm.järnv. kr. 29.81; a) för 195 dgr.
s) 16
50
—
96
1,615
33
—
—
1,615
33
l) För 225 dgr; a) för 135 dgr.
*)3
57
1
24
1,588
81
—
—
1,588
81
*) »
30 » .
—
—
—
—
1,599
80
—
__
1,599
80
i
—
—
—
—
1,585
52
—
—;
1,585
52
x) För 60 dgr.
—
—
—
—
1,586
65
—
—
1,586
65
—
—
—
—
1,590
31
—
1,590
31
—
—
—
—
1,603
66 1
—
—!
1.603
66
198
Befattningshafvare.
Arfvode
kr.
Bostad
in natura
eller
hyresbidrag
kr.
Särskild
aflönings
förbättrin
kr.
3
Rätt till
dyrtidstillägg
med
kr.
Felräknings-
penningar
kr.
i Stationsskrifvare..............................
1,200
_
240
144
J
*) 46 j
66
1,200
—
240
—
—
—
144
-
■) 120
79
1,200
—
240
—
—
—
144
_ !
13
53
» ..............................
1,200 t
—
240
—
—
—
144
48
22
.. ..............................
1,200
—
240
—
—
—
144
_
6
—
)> ..............................
1,200
_
240
—
—
—
144
—
'') 26
28
.» ............................
1.200
240
—
—
—
144
67
02
)) ..............................
1,200
_
240
—
—
—
144
_
‘j 161
98
» .............................
1,200
—
240
—
—
—
144
—
*) 97
911
„ ..........................
1,200
—
240
—
—
—
144
—
*) 96
89
1,200
—
240
—
—
—
144
—
‘) 19
99 j
»
1,200
—
240
—
—
—
144
119
39
” ............................
1,200
240
—
—
—
144
87
70
)> ..............................
1,200
—
240
—
—
144
—
72
16
» ..............................
1,200
—
240
—
—
144
—
>) 213
53
)) ..............................
1,200
—
240
—
—
—
144
—
374
42
m
...........................
1,200
—
240
—
—
144
—
*) -
11
» ............................
1,200
—
240
—
—
144
—
>) 115
11
» ..............................
1.200
—
240
—
—
144
—
l) 5
25
». .............................
1,200
—
240
—
—
—
144
—
'') 139
73
.. ..............................
1;200
240
—
—
144
—
344
90
») ..............................
1,200
—
240
—
—
—
144
—
■)
5
79
» ..............................
1,200
—
240
—
—
_
144
—
79
87
» ..............................
1,200
—
240
—
—
—
144
—
») 278
78
» ........................
1,200
—
240
—
—
—
144
—
10
34
» ...........................
1,200
—
240
—
—
144
—
112
77
! » .............................
O
Q
(M
240
—
120
—
144
—
>) 584
42
1,200
240
—
120
—
144
—
>) 58
41
» ..............................
1,200
—
240
—
—
144
—
—
» ...............
1,200
—
240
—
60
—
144
—
139
17
» .............................
1,200
—
240
60
—
144
—
126
01
» ...................
1,200
—
240
-
—
—
144
—
—
—
1,200
_
240
I _
_
144
_
—
—
1,200
240
144
_
—
» ............................
1,200
—
240
—
—
—
144
—
—
—
199
Notis-
penningar
kr.
Provision
å
fraktkredit
kr.
Summa
kr.
j Postarfvode
kr.
Summa
Summarum
kr.
Anmärkningar.
_
_
_
L
1,630
66
i
16
1,631
82
j
*) Från främm. järnv. kr. 44.75.
*)
4
—
76
j 57
1,785
36
—
—
1,785
36
'') »
»
>>
» 35.23; *) för 180
—
—
—
—
1,597
53
109
78
1,707
31
dagar.
j
—
—
—
—
1,632
22
—
—
1,632
22
1 |
—
—
—
—
1,590
—
—
—
1,590
—
—
—
—
—
1,610
28
—
—
1,610
28
'') För 120 dagar.
110
—
15
32
1,776
34
—
—
1,776
34
—
-
—
—
1,745
j 98
—
—
1,745
98
'') Från främm. järnv. kr. 28.96.
—
—
—
—
1,681
91
—
—
1,681
91
*)
”
»
»
» 47.67.
—
—
—
—
1,680
89
—
—
1,680
89
*) "
»
»
» 4G.21.
—
—
—
—
1,603
99
—
—
1,603
99
l) För 210 dagar.
—
—
—
—
1,703
39
—
—
1,703
39
38
—
—
—
1,709
70
47
—
1,756
70
—
—
—
—
1,656
16
—
—
1,656
16
—
—
—
—
1,797
53
—
—
1,797
53
‘) Från främm. järnv. kr. 40.65.
—
—
—
—
1,958
42
—
—
1,958
42
—
—
—
—
1,584
11
*) 8
35
1,592
46
'') För 60 dagar.
—
—
—
~~
1,699
11
—
—
1,699
11
*) Från främm. järnv. kr. 19.4 7.
—
—
—
—
1,589
25
—
—
1,589
25
*) För 150 dagar.
—
—
—
—
1,723
73
—
1,723
73
'') » 330
»
—
—
—
—
1,928
90
—
—
1,928
90
—
—
—
—
1,589
79
—
—
1,589
79
*) För 120 dagar.
—
—
—
1,663
87
—
—
1,663
87
148
—
3
50
2,014
28
—
—
2,014
28
l) Från främm. järnv. kr. 64.37.
—
—
—
_
1,594
34
—
—
1,594
34
50
—
—
1,746
77
—
—
1,746
77
—
—
74
98
2,363 i
40
—
—
2,363
40
‘) För 326 dagar.
—
—
—
— 1
1,762 :
41
s) 30
—
1,792
41
*) »
270
»>
2) För 15 dagar.
—
—
—
— J
1,584 I
—
—
—
1,584
— 1
*) » 144
»
10
—
—
— :
1,793 i
17
—
— 1
1,793
17
—
—
—
—
1,770
01
—
1,770
01 i
—
—
—
—
1,584
—
—
1,584
1
—
—
—
:
1,584
—
—
1,584
—
—
—
—
— j
1,584
—
—
|
1,584
— !
—
—
—
_ j
1,584 1
—
1.584
- 1
200
Befattningshafvare.
Arfyodo
kr.
Bostad
in natura
eller
hyrcsbidra
kr.
g
Särskild
aflönings-
förbättring
kr.
Rätt till
dyrtidstillä
med
kr.
Felräknings-
penningar
kr.
Stationsskrifvare.............................
1,200
240
144
,,
1,200
—
240
—
|
—
144
—
—
—
1,200 1
— ;
240
—
—
—
144
—
—
—
» ..............................
1,080
—
21C
—
—
—
129
60
'')
25
39
..............................
1,080
—
216
—
—
—
129
60
'')
35
82
..............................
1,080
—
216
—
—
—
129
60
s)
25
38
..............................
1,080
—
216
—
—
—
129
60 j
—
59
»
1,080
—
216
—
—
—
129
60 i
'')
7
44
» ...........................
1,080 !
—
216
—
—
—
129
60
■)
—
80
1,080
—
216
—
—
—
129
60 !
'')
32
86
” ..............................
1,080
—
216
—
....
—
129
60
*)
9
7i
1,080
—
216
—
—
—
129
60
—
59 1
„
1,080
—
216
—
—
—
129
60
175
76
» .......................
1,080
—
216
—
—
—
129
60
■)
13
38|
1,080
—
216
—
—
—
129
60
*)
1
43
„
1,080
—
216
—
__
—
129
60
*)
31
18
........
1,080
216
—
—
—
129
60
19
48
„ .......
1,080
—
216
—
—
129
60
'')
76
31
» ............................
1,080
—
216
—
—
129
60
82
88
» ............................
1,080
—
216
—
—
129
60
'')
5
66
.............................
1,080
—
216
—
—
—
129
60
*)
43
28
» ..............................
1,080
_
216
—
—
129
60
*)
—
50
»
1,080
—
216
—
__
129
60
68
47
»
1,080
—
216
—
—
129
60
74
97
n
....................... ....
1,080
—
216
—
240
_
129
60
'')
14
89
»
O
X
o.
t-H
—
216
120
—
129
60
'') 179
42
»
1,080
—
216
—
*) 60
—
129
60
—
1-
" ............................
1,080
j —
216
—
120
—
129
60
—
—
»
1,080
—
216
—
—
—
129
60
—
—
" .............................
1,080
—
216
| —
—
—
129
60
—
-
»
1,080
—
216
—
—
—
129
60
—
—
.............................
1,080
—
216
—
—
—
129
60
—
—
» .............................
1,080
_
216
_
_
129
60
_
_
.
1,080
216
i —
129
60
» .............................
1 1.080
—
216
—
—
!_
129
60
—
—
201
1
Noti 8-  ponningar
kr.
Provision
å
fraktkredit
kr.
Summa
kr.
| Postarfvodo
i
kr.
Summa
summarum
kr.
Anmärkningar.
.
_
1
i
1?584
1,584
—
—
—
—
1,584
—
—
—
1,584
—
—
—
—
—
1,584
—
—
—
1,584
—
—
—
—
1,450
99
—
—
1,450
99
*) För 60 dagar.
—
—
—
1,461
42
—
—
1,461
42
>) » 210 ..
—
—
—
1,450
! 98
—
—
1,450
98
'') » 180 »
—
—
—
1,426
19
63
50
1,489
69
—
—
—
—
1,433
04
'') 68
70
1,501
74
*) För 210 dagar.
—
—
—
—
1,426
40
‘) 1
30
1,427
70
*) » 60 »
—
—
—
1,458
46
—
—
1,458
46
>) »
90
»
—
—
—
1,435
31
29
68
1,464
99
*) » 180 »
—
—
—
1,426
19
—
1,426
19
—
—
—
1,601
36
—
1,601
36
1 -
—
—
1,438
98
—
—
1,438
98
’) För 25 dagar.
—
—
—
1,427
03
—
—
1,427
03
'') ». 180 >.
—
—
1,456
78
—
—
1,456
78
») .. 120 »
—
—
—
—
1,445
08
—
—
1,445
08
—
—
—
1,501
91
—
—
1,501
91
För 330 dagar.
—
—
—
1,508
48
—
—
1,508
48
—
—
—
1,431
26
—
—
1,431
26
*) Från främm. järnv. kr. 1.40.
—
—
—
1,468
88
—
—
1,468
88
*) För 150 dagar; från främm. järnv. kr. 8.
—
—
—
1,426
10
*) 40
—
1,466
10
l) För 240 dagar.
_
—
—
—
1,494
07
—
—
1,494
07
1
—
—
—
1,500
57
—
—
1,500
57
-
—
—
—
1,680
49
—
—
1,680
49
‘) För 90 dagar.
—
—
—
1,725
02
—
—
1,725
02
*) För 144 dagar.
___
—
—
—
1,485
60
—
—
1,485
60
—
—
—
—
1,545
60
—
—
1,545
60
—
—
—
—
1,425
60
—
1,425
60
—
—
—
—
1,425
60
—
1,425
60
—
—
—
—
1,425
60
—
—
1,425
60
—
—
—
1,425
60
—
—
1,425
60
—
—
—
—
1,425
60
—
—
1,425
60
—
—
—
—
1,425
60
—
—
1,425
60
\
—
—
—
—
1,425
60
—
—
1,425
60
\
26
202
Befattningskafrare.
Arfvode
kr.
Bostad
in natura
eller
hyresbidrag
kr.
Särskild
aflönings-
förbättring
kr.
Katt till
dyrtidstillägg
med
kr.
F I
1
Felräknings- j
ponningar (
!
kr.
Stationsskrifvare...........
1,080
216
129
60
» ..............................
1,080
—
216
—
—
—
129
60
—
—
1,080
—
216
—
—
—
129
60
—
—
»
1.080
—
216
—
—
—
129
60
—
»>
1,080
—
216
—
—
—
129
60
-
-i
1,080
—
216
—
—
—
129
60
—
—
>» .............................
1,080
—
216
—
129
60
—
—
.. .........................
1,080
—
216
—
—
—
129
60
—
—
»
1.080
—
216
—
—
—
129
60
—
—
1,080
—
216
—
—
129
60
—
—
»
1,080
—
216
—
—
—
129
60
—
—
»
1,080
—
216
—
—
—
129
60
—
—
203
Notis-
penningar
kr.
Provision
å
fraktkredit
kr.
Summa
kr.
Postarfvode
kr.
Summa
summarum
kr.
Anmärkningar.
1,425
60
1,425
60
—
—
—
—
1.425
60
—
—
1,425
60
—
—
—
—
1,425
60
—
—
1,425
60
—
—
—
—
1,425
60
—
—
1,425
60
—
—
—
—
1,425
60
—
—
1,425
60
—
—
—
—
1,425
60
—
—
1,425
60
—
—
—
—
1,425
60
—
—
1,425
60
—
—
—
—
1,425
60
—
—
1,425
60
—
—
—
—
1,425
60
—
—
1,425
60
—
—
—
—
1,425
60
—
—
1,425
60
—
—
—
—
1,425
60
—
—
1,425
60
—
—__
—
—
1,425
60
—
—
1,425
60
<9
Bil. E.
Sammanställning
{ingående extra inkomster (felräkningspenningar, provision för
godsnotiser och å fraktkredit) för trafikafdelningens
tjänstemän vid distrikten år 1905.
206
H
Stationsinspektorer
03
Extra inkomster (felräkningspenningar, notispenningar samt
1. klass
2. klass
3. klass
4. klass
5. klass
SÖ
c?
ö
provision å fraktkredit), utgångna under minst 300
-6
CD
dagar af år 1905 till belopp af:
s t
a t i
o n
g-
3
emellan
1 ocb 100 kr. hafva uppburits af.. ..................
_
7
17
25
24
*)1
»» 101 200 » » » » .....................
—
G
6
8
10
—
» 201 800 » » » » .....................
—
6
3
11
4
—
a
8
tH
o
CO
3
3
4
2
—
»
401
500 »
»
»
» .....................
—
5
2
1
—
—
»
501
600 »
»
»
» .....................
—
1
1
—
—
—
»
601
700 »
"
»
» .....................
—
1
—
2
1
»
701
800 »
»
»
»» .....................
—
1
—
1
1
»
801
900 »
»>
»
» .....................
—
—
—
—
—
»
901
1,000 »
»
»
» ....................
—
1
—
» 1,001 1.100 .. » » » .....................
1
—
—
4
—
—
» 1,101 1,200 »
—
1
1
—
—
—
).
1,201
1,300 »
»
»
» .....................
—
—
—
—
—
—
»
1.301
1,400 »
»
»
» .....................
1
1
_
—
—
—
»
1,401
2,000 »
»
»
» .....................
3
-
—
1
—
—
omkring 3,000 »
»
»
» .....................
—
—
—
—
—
—
5
32
33
58
42
1
Vidstående antal tjänstemän åtnjöto icke extra inkomster under
år 1905 .....................................................................
—
1
i
5
4
Yidstående antal tjänstemän hafva under kortare lider än 300
dagar af år 1905 uppburit extra inkomster.......................
—
1
2
i
2
—
Summa antal
5
33
3G
GO
49
5
207
£
P
c»
►ö
S? H
i-l
EDO P-<
h §
o c»
'') 5 |
CD
5* o°
p p~
3 å
o
13
05
Si
B5
17
8
8
9
16
12
9
2
6
8
5
1
1
2
4
ui
r+“
P
o’
P
cn
02
ET
2) 9
91
4
17
102
IG
63
45
19
19
12
11
8
1
Anmärkningar.
Bil. E.
*) Kr. 10.32.
2) Lägst kr. 2.53, högst kr. 29.72.
179
*) vikariat för stationsinspektor.
2) Af dessa hafva 12 uppburit belopp, oj öfverstigande
5 kr
( 4—270 dagar.)
11
II
)}
5
11
11
11
11
10
11
( 60—210
>} )
65
»
))
»
6
))
>1
11
11
15
11
( 25—225
» )
11
II
11
3
11
11
11
11
20
11
( 60—270
» )
11
II
II
1
1)
11
11
11
25
11
(
192
» )
11
11
I)
18
1)
11
11
1)
50
11
( 30—270
» )
) 59
»
»
II
(i
11
11
11
11
100
11
( 30—270
•> )
»
11
11
2
11
11
1)
11
150
11
(180—270
» )
303
)>
»
II
o
11
11
11
11
200
1)
( 90—144
» )
11
11
11
i
11
11
11
11
250
11
( 00
-- )
11
11
11
—
1)
11
11
1)
300
1)
( -
-- )
11
11
2
•1
11
11
11
350
11
(240—292
“ )
11
11
11
—
1)
1»
11
11
400
11
( —
» )
o
•1
II
—
11
11
11
11
450
11
( —
» )
»
>1
11
—
11
11
11
11
500
11
( -
» )
»
11
1
»
11
11
11
600
11
(
270
» )
*
Bil. F.
Felräkningspenningar
i enlighet med af kommittén föreslagna grunder beräknade
å stationernas uppbörd år 1905 och fördelade
å den under samma år vid stationerna
tjänstgörande personal.
27
210
.
0.1 % å det belopp,
hvarå felräknings-
peuningar beräk-
nats för år 1905.
Felräkningspenningar, i enlighet med de af kommittén föreslagna
grunder beräknade å stationernas uppbörd år 1905 och fördelade å nedan
nämnda vid stationerna samma år tjänstgörande befattningshafvare.
Summa
felräk-
nings-
pennin-
gar.
Stationer.
Stations-  f örestån dåre.
Expeditions-
föreståndare.
Första
stations-
skrifvare.
Stations-  skr ifrare.
Kontors-
biträden.
Stationskarls-  f orm än
iller stations-  karlar.
Kr.
Ö.
Antal.
Kr.
1
ö.
Antal.
Kr.
i
Ö.
Antal.
l\r.
Ö.
Antal.
Kr.
Ö.
Antal. I
Kr. |
Ö.
Antal. I
Kr.
ö.
Stockholm, Stadsgården ....
1,331
29
_l
_
i
180
i
120''
_
i
60
360
_
»
, Södra:
biljettexpeditionen ...
30
do
—
-
_1
—
—
i
201
—
i
10
03
—
—
—
30
03
ilgods-
»
194
OS
—
-
—
....
—
-
—
—
i
120
—
2
74
08
—
—
—
194
08
exp. för afg. fraktgods
603
35
—
—
—
-
-
2
360
—
3
243
35
—
—
-
-
—
—
603
35
»
» ank. »
616
48
—
—
—
—
—
—
2
360
—
1
120
-
—
—
—
2
120
-
600
—
j Liljeholmen .....................
352
>9
—
—
—
-
—
—
1
180
-
3
172
69
—
—
-
-
—
352
69
Elfsjö.............................
51
01
i
30
—
—
—
—
‘
—
—
—
—
2
21
01
—
—
—
51
01
! Huddinge ........................
40
04
i
30
1
10
04
—
—
-
40
04
I Tumba............................
133
48
i
120
2
13
48
—
—
—
133
48
! Rönuinge .......................
54
35
i
50
1
4
35
54
35
Saltskog...........................
67
38
i
30
4
37
38
—
—
67
38
Södertelge........................
332
82
-
—
—
—
—
—
1
180
—
2
120
2
32
82
—
—
—
332
82
Järna..............................
71
09
i
40
—
—
--
—
—
—
—
1
20
—
1
11
09
—
—
—
71
09
Mölnbo............................
71
38
i
60
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
1
11
38
71
38
Gnesta............................
215
04
-
—
—
—
—
-
1
100
—
2
100
1
15
04
-
—
—
215
04
Björnlunda ......................
55
12
i
40
1
15
12
—
—
—
55
12
Stjärnhof.....................
73
82
i
60
1
13
82
—
—
—
73
82
Sparreholm .....................
176
54
i
120
—
-
1
56
54
—
—
—
176
54
Skeboqvarn .....................
25
52
i
20
-
—
—
-
_
—
—
—
—
—
—
—
1
5
52
25
52
Flen..............................
211
09
—
—
—
1
90
4
100
—
2
21
09
—
—
211
09
Kantorp.........................
85
81
i
75
—
—
-
—
—
j—
1
10
81
_
-
85
81
Valla.............................
109
61
i
90
—
—
...
—
—
-
—
1
10
-
1
9
62
109
62
Katrineholm....................
506
—
-
-
—
I 1
180
5
275
—
3
45
-
1
6
506
—
Baggetorp.......................
26
81
i
20
—
-
—
—
-
1
6
81
26
81
Vingåker.......................
23g
4C
i
12C
—
—
-
-
—
|
-
—
2
118
40
_
238
40
Högsjö.........................
59
It
59
19
—
59
19
Kilsmo..........................
124
il
11C
-
—
L
_
j—
1
14
45
—
124
45
Pålsboda ........................
3C
86
ir
—
_
-
1
10
—
1
5
81
30
80
Krylbo...........................
15f
5(
-
9C
—
2
6C
—
1
b
50
—
156
Bosshvttan .....................
51
2(
51
2(
-
1
55
211
p® p H
i
^ &°
;
po fc- P-
£
Felräkningspenningar, i enlighet med de af kommittén föreslagna
''rundor beräknade å stationernas uppbörd år 1905 och fördelade å nedan-  nämnda vid stationerna samma år tjänstgörande befattningshafvare.
Summa
Stationer.
p o* 5“
'' u-* CT> £
1 CO 2. S3
er» v o3
i
O
c-t-
:r*
o
o-
Station s-  föreståndare.
Expeditions-
föreståndaro.
Första
stations-
skrifvare.
Stations-
skrifvare.
Kontors-
biträden.
Stationskarls-  förmän
eller stations-  karlar.
felräk-
nings-
pennin-
gar.
j Kr.
ö.
Antal.
Kr.
Ö.
3
3
Kr.
Ö.
Antal.
Kr.
Ö.
Antal.
Kr.
1
O.
Antal.
Kr.
Antal, i
Kr.
ö.
Broddbo...........................
55
04
i
55
04
5504
Sala ...............................
355
30
—
—
—
—
—
i
180
3
120
—
5
55
30
—
—
—
355 30
Hcby.............................
157
75
i
120
—
2
37
75
—
—
-1
157 75
Morgongåfva.....................
56
02
i
50
—
—
-
—
—
—
—
—
-
1
6
02
—
—
—
5602
Vittinge...........................
50
20
i
50
20
...
50 20
Åland.............................
30
08
i
30
08
—
30 08
Brunna ...........................
20
35
i
20
35
—
-
20
35
Uppsala...........................
1,167
82
—
—
—
—
—
—
3
540
—
3
360
—
6
267
82
—
—
—
1,167
82
Bergsbrunna.....................
52
75
i
52
75
—
—
52
75
Knifsta ...........................
92
15
i
80
1
12
15
—
92
15
Märsta............................
69
25
i
50
—
1
19
25
_
—
—
69
25
Rosersberg ......................
76
04
i
60
1
16
04
—
—
—
76
04
Väsby..............................
68
52
i
60
i
8
52
68
52
Rotebro...........................
72
38
i
50
2
22
38
—
—
—
72
38
Tureberg.........................
21
08
i
21
08
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
21
08
Järfva..............................
65
15
i
50
2
15
15
—
—
—
65
15
Tomteboda........................
14
73
i
10
—
—
—
—
—
—
—
1
2
37
1
2
36
—
—
—
14
73
Norrtull...........................
295
60
—
—
—
—
—
—
—
—
-
—
—
—
2
120
—
—
—
—
120
—
Albano ...........................
76
38
i
70
i
6
38
76
38
Värtan............................
530
39
—
—
—
-
—
—
—
—
-
1
120
—
—
—
—
—
—
—
120
—
Karlberg ........................
18
53
i
18
53
—
-
18
53
Stockholm, Norra:
exp. för afg. fraktgods......
2,619
19
—
—
—
1
300
-
1
180
—
3
360
—
—
—
—
—
—
840
—
»
» ank. »>
......
1,953
48
—
—
-
1
300
—
1
180
—
3
360
-
—
—
—
—
—
840
—
Stockholms Central:
rundresebyrån,
j
biljettexpeditionen
3,761
58
—
—
—
2
600
—
4
720
—
12
1,440
—
3
180
—
-
—
-
2,940
—
o. exp. för utbet. eftcrkrafj
resgodsexpeditionen.........1
117
85
—
—
—
—
-
1
100
—
1
17
85
—
-
117
85
exp. för afg. ilgods.........
4,824
10
—
—
1
300
—
1
180
—
1
120
—
8
480
-
1,080
—
»
» ank. »
846163
—
-1
—
1
300
—
1
180
—
1
120
—
4
240
_
—!
840
—
212
O.i % å det belopp,
hvarå felräknings-
penningar beräk-
: nats för år 1905.
Felräkningspenningar, i enlighet med de af kommittén föreslagna
grunder beräknade å stationernas uppbörd år 1905 oeb fördelade å nedan-  nämnda vid stationerna samma år tjänstgörande befattningshafvare.
1
Summa j
felräk-  nings-  pennin- j
gar.
Stationer.
Stations-
föreståndare.
Expeditions-
föreståndare.
Första
stations-
skrifvarc.
Stations-
skrifvarc.
Kontors-
biträden.
Stationskarls-  förmän
eller stations-  karlar.
Kr.
Ö.
Antal.
Kr.
Ö.
i Antal.
Kr.
Ö.
Antal.
t
Kr. j
Ö.
Antal.
Kr.
Ö.
3 |
P |
"I
Kr.
Ö.
Antal.
Kr.
Ö.
Stockholm, Östermalm......
221
12
i
180
1
“1
—
|
180
»
, Vasastaden ......
99
09
—
—
—
—
—
—
i
99
09:
-
—
-
—
—
-
—
—
99
09;
Karbenning .....................
19
63
i
19
63
-
—
—
—
—
—
-
—
—
—
—
—
—
—
19
63
Snyten............................
5
30
i
o
O
—
-
—
—
—
_1
—
—
-
2
2''
60
-
—
—
5
6o;
j Västanfors........................
65
66
i
30
3
35
66
—
—
65
66
j Dagarn ...........................
19
09
i
19
09
—
~
—
—
—
—
-
—
—
_J
-•
—
—
-
19
091
Skinnskatteberg................
74
73
i
50
—
-
—
-
—
—
—
—
—
2
24
73
_
—
—
74
73,
; Krampen............ ............
12
83
i
12
83
-
12
88
Spannarboda.....................
IS
85
i
13
85
—
-
13
85
| Sällinge ..........................
36
95
i
36
95
—
36
95,
; Blixterboda......................
7
78
i
7
78
—
7
78
Frövi............................
94
91
i
60
—
—
—
—
—
i
20
—
1
14
91
—
—
—
94
911
! Ervalla ...........................
103
52
i
60
—
—
—
—
_
—
2
30
1
13
52
-
—
103
52
Dylta bruk .....................
15
45
i
15
45
15
45
Hofsta ............................
ii
73
i
11
73
—
11
73;
Örebro............................
2,225
12
—
—
—
-
—
—
2
360
—
10
1,200
—
2
120
—
—
—
—
1,680
—;
j »
, Södra ..................
800
45
i
120
-
—
—
—
—
—
-
-
-
-
3
180
-
—
—
300
1
• Mosås..............................
34
33
i
30
—
—
—
—
-
—
—
-
—
-
1
4
33
—
—
—
34
33
Kumla.............................
255
12
i
120
—
—
—
—
—
—
—
—
—
-
3
135
12
—
—
-
255
12
! Hallsberg .......................
808
51
—
—
—
—
—
—
1
180
—
2
100
—
2
28
51
—
—
-
308
51
j Asbro.............................
38
06
i
30
—
—
—
—
—
—
-
—
—
—
-
—
—
2
8
06
38
06
| Lerbäck........................
3ö
26
i
36
26
—
-
—
—
—
-
—
—
-
-
—
—
—
—
—
36
26
| Rönneskytta ...................
77
12
i
77
12
-
-
-
77
12
Mariedam.......................
95
36
i
95
36
—
—
95
36
j Godegård ......................
55
99
i
55
99
—
—
—
—
—
—
—
-
-
—
-
—
-
55
99
j Degerön..........................
36
03
i
36
03
36
03
Karlsby.........................
38
6£
i
38
69
—
-
i
38
69
Motala verkstad ..............
125
81
i
10C
—
—
1—
2
25
8t
125
83
I Motala..........................
558
7C
-
_
—
1
180
—
1
120
3
18(
i—
480
—
i Fogelsta.........................
3C
8C
1
1E
-
_
—
1
10
_
1
5
8C
—
30
80
‘ Skeninge........................
141
48
1
12C
)-
1 —
-
—
—
—
1
21
48
—
-
141
48
213
Stationer.
0.1 % å det belopp,
hvarå felräknings-
penningar beräk-
nats för år 1905.
ö
Felräkningspenningar, i enlighet med de af kommittén föreslagna
runder beräknade å stationernas uppbörd år 1905 och fördelade å nedan-  nämnda vid stationerna samma år tjänstgörande befattningshafvare.
Summa
felräk-
nings-
pennin-
gar.
Station 8-  föreståndare.
Expcditions-
föreståndare.
Första
station s-  skrifvare.
Stations-
skrifvare.
Kontors-
biträden.
Stati onskarls-  förmän
eller stations-  karlar.
Kr.
Ö.
Antal. |
Kr.
Ö.
Antal. |
Kr.
Ö.
Antal, |
Kr.
Ö.
Antal.
Kr.
Ö.
Antal.
Kr.
Ö.
Antal.
Kr.
Ö.
Karlslund .......................
12
12
i
12
12
_
12
12
Gräfveby .........................
9
93
i
9
93
—
9
93
Latorps bruk ...................
42
26
i
42
26
—
—
42
26
Vintrosa .........................
52
74
i
52
74
—
52
74
Hidingebro ...................
94
75
i
94
75
94
75
Fjugesta .........................
67
48
i
67
48
~
—
67
48
Gropen ...........................
20
20
i
20
20
20
20
Kvisbro...........................
32
40
i
32
40
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
32
40
Mullhyttemon ..................
46
96
i
46
96
—
—
—
—
—
—
-
—
—
—
—
—
—
—
46
96
Falköping, Ranten ............
265
43
—
—
—
—
—
—
1
180
—
i
50
—
3
35
43
—
—
-
265
43
»
, Staden ............
212
45
i
120
—
—
—
—
_
_
—
—
1
60
—
i
32
45
212
45
Vartofta...........................
99
82
i
80
-
-
—
—
—
—
_
_
—
—
2
19
82
—
—
—
99
82
Kettilstorp ......................
20
82
i
20
82
—
—
—
—
...
—
—
—
—
—
—
—
—
—
20
82
Sandhem ........................
84
83
i
80
i
4
83
84
83
Mullsjö...........................
101
63
i
90
1
11
63
—
—
-
101
63
Habo..............................
60
56
i
50
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
i
10
56
60
56
Bankeryd ........................
21
30
i
21
30
_
_
21
30
Jönköping........................
1,450
42
—
—
—
3
540
—
3
360
4
240
—
—
—
—
1,140
Tenhult...........................
70
19
i
60
-
1
10
19
—
—
—
70
19
Forsernm ........................
120
90
i
110
1
10
90
—
—
—
120
90
Odensberg........................
64
08
i
50
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
1
14
08
—
—
-
64
08
Sörby..............................
90
47
i
80
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
1
10
47
—
—
—
90
47
Foglavik .........................
38
20
i
20
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
1
10
—
i
8
20
38
20
Herr ljunga .....................
151
44
-
—
—
—
—
—
1
90
—
5
50
—
1
11
44
—
—
151
44
Vårgårda ........................
164
14
i
120
—
—
—
—
—
—
—
—
—
2
44
14
—
—
164
14
Lagmansholm ..................
34
33
i
20
—
1
14
33
—
—
—
34
33
Torp ..............................
16
72
i
10
1
6
72
—
—
-
16
72
Alingsås .........................
313
93
—
—
—
—
—
—
1
180
—
2
120
—
2
13
93
—
_
—
313
93
Norsesund........................
25
47
i
25
47
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
25
47
Flöda..............................
97
49
i
80
—
—
—
—
—
—
—
—
—
1
10
-
i
7
49
97
49
Lerum ...........................
89
05
i
80
—
—
—
—
—
—
—
—
—
1
59
05
—
—
89
05
214
g. g S M
“> B goSS
Sto
Felräkningspenningar, i enlighet med de af kommittén föreslagna
grunder beräknade å stationernas uppbörd år 1905 och fördelade å nedan
nämnda vid stationerna samma år tjänstgörande befattningshafvare.
Summa
Stationer.
Stations-  f örestån dåre.
Expcditions-
föreståndare.
Första
stations-
skrifvare.
Stations- j
skrifvare, j
Kontors-
biträden.
Stationskarls-
förmän
eller stations-  karlar.
felräk-
lrings-
pennin-
gar.
Kr.
Ö.
1 Antal.
Kr.
Ö.
| Antal.
Kr.
Ö.
| Antal.
Kr.
Ö.
Antal.
Kr.
ö-l
Antal.
Kr.
*
Antal.
Kr.
Ö.
Jonsered .........................
85
08
1
70
-
i
15
08
85
08
Partillcd ........................
81
02
i
70
1
11
02
—
—
—
81
02
Olskroken........................
167
15
i
100
-
—
—
—
—
-
-
i
50
2
17
15
—
—
—
167
15
Göteborg:
biljettexpeditionen .........
724
07
__
_
__
i
300
__
i
180
_
i
120
—
1
60
—
—
—
—
660
—
resgods- »
.......
19
87
—
—
—
—
—
—
—
2
19
87
—
—
—
—
—
—
19
87
ilgods-
»
.......
1,138
15
-
—
—
i
300
—
2
360
—
1
120
—
2
120
—
—
—
—
900
—
exp. för afg. fraktgods
2,151
01
-
—
-
i
300
-
i
180
—
2
240
-
1
60
-
—
—
—
780
—
»
» ank.
»
2,906
10
-
_
—
i
300
—
i
180
—
3
360
_
1
60
—
-
—
—
900
—
| Vretstorp .....................
111
82
i
95
2
16
82
—
—
—
111
82
Laxa ............................
283
45
-
—
—
—
—
-
i
180
—
1
90
—
1
13
45
—
—
—
283
45
Finnerödja.......................
54
43
i
30
1
15
-
i
9
43
54
43
Elgarås...........................
72
26
i
60
1
12
26
—
—
—
72
26
Töreboda ........................
146
24
—
—
—
—
—
—
—
—
1
120
—
1
26
24
—
—
-
146
24
Moliolm...........................
95
91
i
60
—
—
—
—
—
—
—
1
25
—
2
10
91
—
—
—
95
91
Tidan..............................
51
83
i
51
83
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
51
83
Väring ...........................
87
08
i
70
....
1
17
08
—
—
—
87
08
Sköfde ..........................
642
46
-
-
—
—
—
—
i
180
—
4
360
—
6
102
46
—
—
—
642
46
Igelstorp .......................
28
95
i
28
95
—
28
95
Tibro..............................
75
66
i
70
i
5
66
75
66
| Fagersanna ..................
32
14
i
32
14
-
32
14
Mölltorp .......................
34
47
i
34
47
-
34
47
! Karlsborg........................
230
21
i
120
—
-
—
—
—
—
1
90
-
1
20
21
—
—
230
21
Skottorp ........................
28
47
i
28
47
—
28
47
Stenstorp ........................
146
91
—
—
—
—
—
—
—
—
—
1
100
—
3
46
91
—
--
—
146
91
; Skee .............................
19
20
i
19
20
—
-
19
20
i Öfverby...........................
12
32
i
12
32
12
32
Kragenäs ............... ........
13
35
i
13
35
—
13
35
; Tanum ...........................
31
61
i
31
61
—
31
61
t Orrekläpp........................
12
84
i
12
84
—
12
84
1 Rabbalshede...................
26
28
i
26
-J-
C3
—
—
26
28
215
Stationer.
3 >Ö 2".°
“ g. 2°^
3?= po
“*■5 g. c,
g, g.
*—• © 1—• o
er
o
fö
Felräkningspenningar, i enlighet med de af kommittén föreslagna
runder beräknade å stationernas uppbörd år 1905 och fördelade å nedan-  nämnda vid stationerna samma år tjänstgörande befattningshafvare.
Summa
felräk-
nings-
pennin-
gar.
Stations-
reståndare.
Expeditions-
föreståndarc.
Första
stations-
skrifvare
Stations-
skrifvare.
Kontors-
biträden.
Stationskarls-  förmän
eller stations*
karlar.
Kr.
Ö.
>
3
Kr.
Ö.
| Antal. |
Kr.
Ö.
Antal. |
Kr.
Ö.
Antal.
Kr.
Ö.
Antal.
Kr.
Ö.
Antal. I
Kr.
Ö.
Hällevadshölm .................
19
72
1
19
-
-
19
72
Dingle ...........................
15
14
1
1514
—
15
14
Munkedal ........................
75
82
1
70
-
—
i
5
82
75
82
Hogstorp ........................
9
58
1
9
58
—
—
-
—
—
-
—
_
-
—
-
—
—
—
—
9
58
Uddevalla........................
36
58
—
—
—
-
—
—
—
—
i
30
-
i
6
58
—
—
—
36
58
Strömstad........................
136
18
1
120
—
120
—
Porla.............................
70
47
1
70
47
—
—
70
47
Hasselfors........................
43
69
1
43
69
—
43
69
Svartå ...........................
105
—
1
90
-
—
—
-
—
—
—
—
—
i
15
—
—
—
—
105
—
Degerfors .....................
447
08
1
120
—
-
—
—
—
—
—
i
120
—
—
_
—
-
—
-
240
—
Strömtorp........................
44
68
1
30
-
—
—
—
—
-
—
—
—
—
2
14
68
-
—
—
44
68
Björneborg .....................
164
—
1
120
—
—
—
—
—
—
—
-
—
1
44
—
—
—
—
164
-
Kristinehamn, Öfra...........
200
17
—
—
—
—
—
i
100
—
2
70
—
3
30
17
—
—
—
200
17
»
, Nedra.........
262
08
—
—
—
—
—
-
i
120
—
—
—
—
1
60
—
—
—
—
180
—
Ölme.............................
34
91
1
25
1
9
91
—
—
-
34
91
Väso ..................... ........
55
28
1
55
28
-
—
55
28
Skattkärr ........................
71
98
1
71
9S
—
71
98
Alster..............................
72
31
1
72
31
—
72
31
Karlstad, Östra.................
58
11
_
—
—
—
-
—
i
50
—
—
-
1
8
11
-
—
—
58
11
Karlstad .........................
979
43
—
—
—
—
—
—
2
360
—
4
480
—
2
120
—
—
—
—
960
—
Skåre..............................
178
56
1
120
i
58
56
178
56
Kil................................
99
89
—
_
—
—
—
—
1
60
—
9
33
-
1
6
89
—
—
—
99
89
Frjksta ...........................
591
51
1
120
—
—
—
—
—
—
—
i
120
—
1
60
-
—
—
-
300
-
Fagerås...........................
62
31
1
50
1
12
31
—
—
—
62
31
Boda ..............................
3S
53
1
38
53
—
38
53
Brunsberg........................
29
49
1
29
49
-
—
—
—
—
—
-
—
-
—
—
—
—
—
—
29
49
Edane ..........................
79
71
1
79
71
-
—
79
71
Arvika ...........................
557
08
—
—
-
—
—
1
180
-
2
240
—
1
60
—
—
—
—
480
—
Ottebol ...........................
69
93
1
69
93
—
69
93
o
Amot..............................
247
20
1
120
3
127
20
—
—
—
247
20
Charlottenberg..................
178
50
-
—
—
—
—
—
1
100
—
2
70
—
1
8
50
—
—
—
178
50
216
Stationer.
§ a g m Felräkningspenningar, i enligliet med de af kommittén föreslagna
SÄ grunder beräknade å stationernas uppbörd år 1905 och fördelade a nedanS?b
g»530 nämnda vid stationerna samma år tjänstgörande befattningsbafvare.
P Jt1»
_
g ® B. gT Stati ons-  o
►§ föreståndare.
y'' i dq ^
Expeditions-
föreståndare.
Första
stations-
skrifvare.
Stations-
skrifvare.
Kontors-
biträden.
Stationskarls-  förmän
eller stations-  karlar.
>
Kr. ö.
Kr.
Ö.
>
3- Kr. ö.
>
3
Kr.
ö.
:d
»H
w
Antal.
E Kr. ö.
>
3- Kr. ö.
»5
p
SO
SO
p
1
Nässjö ...........................
429 15 -
1 Grimstorp........................
23 79 1
Sandsjö...........................
115 7
1
Säfsjö..............................
228 54 -
Stockaryd........................
104 32 1
1 .ambult ........................
99 97 1
Lidnäs ...........................
32 66 1
Molieda...........................
134 25 1
Gåfvetorp........................
54 35 1
Alfvesta...........................
305 82 —
Yislanda..........................
139 51 -
Liatorp ...........................
100 29 1
Elmhult...........................
218 52 -
Killeberg ........................
68 86 1
Ousby ............................
256 22 1
Hästveda ........................
122 01 1
Balingslöf ......................
58 67 1
Hessleholm .....................
290
—
Sösdala...........................
130 94 1
Tjörnarp ........................
4125 1
Hör...............................
15170 1
Stekag ...........................
891
1
Eslöf..............................
3891 -
! Örtofta ...............*...........
153 21 1
Stångby..........................
2184 1
Lund.............................
1,113
—
Åkarp.............................
87 62 1
1 Arlöf..............................
456 11 -
Malmö, Ångfärjestationen ...
692 12 —
Malmö:
biljett- o. resg.-expeditionen
1,139
-
23
110
100
95
32
120
79
66
54 35
I
90
50
120
100
50
120
41
120
70
120
21
60
25
84
180-
200
120
180 -  90-
40— 1
75
30
120-
108 54 -
713 II
45 82-  19 51
180-
180 —
360 ■
180-  180
100 —
3
98 52
-
1
9
43
2
120 —
2
22 01
1501 —
240
480
— 1
300- 1
180— 1
120 - 2
120--—
10 58 -
10 94-
25 —
15-  59 14-  33 21 -
300-■
27 62-  240 —
1
7
32
97
12
10 29
43
22
86
67
41
Summa
felräk
nings
pennin
gar.
429 15
23 79
115 79
228 54
104 32
99 97
32 66
134 25
54 35
305 82
139 51
100 29
218 52
68 86
256 22
122 01
58 67
290 58
130 94
4125
151 70
89 16
389 14
153 21
21 S4
900 —
87 62
420-  660 —
720 -
Bil. F,
2T7-
Stationor.
Malmö:
ilgodsexpeditionen ....
exp. för afg. fraktgods
»
> ank. »
Spannarp .................
Noi-ra Yram................
Billesholms grufva.......
Ekeby. ......................
Kingelstad....................
Vadonsjö.....................
Säby ..........................
Böketofta ....................
Kågoröd......................
Axclvold .....................
Källstorp ....................
Svaluf.........................
Norrhvidinge ..............
Söderhvidinge ..............
Kjäflinge.....................
Furulund ....................
Stäfvie .......................
Flädie ........................
Önnerup.......................
Lomma.......................
Almodal.......................
Fässberg .....................
Lindome......................
Anneberg ....................
Kongsbacka .................
Fjärås’ .......................
A sa..............................
av
S- B g 71
g
*" ■— Q
-
Felräbningspenningar, i enlighet med de af kommittén föreslagna
grunder beräknade å stationernas uppbörd år 1905 och fördelade å nedannämnda
vid stationerna samma år tjänstgörande befattningshafvare.
et belopp,
räknings-
r beräk-
år 1905.
Stati on s-  föreståndarc.
Expediti ons-  f örestån dåre.
Första
stations-
skrifvarc.
Stati ons-  skrifvare.
Kontors-
biträden.
Stationskarls-  förmän
eller stations-  karlar.
felräk-
nings-
pennin-
gar.
>
>
«>
>
>
Kr. ö.
Kr.
0.
Kr. ö. g.
Kr.
ö.
Kr. ö.
Ö
Kr. ö.
Ö
r-f-
Kr.
Ö.
990 79
i
300---
_
— 1
120 —
3
180-
600
1,470 24
-
—
—
i
300 - 1
180
— 1
120 -
2
120 —
—
—
—
720
—
1.052 35
—
—
—
i
300- 1
180
- 1
120 —
1
60 —
—
—
—
660
—
42 12
i
30
—
—
—
_
—
—
—
—
1
12
12
42
12
20 50
i
20
50
i—
—
—
—
—
—
—
_
—
—
20
50
117 95
i
75
—
—
—
—
— 1
25-
2
17 95
—
—
—
117
95
132 39
i
120
—
_
—
-
—
— —
2
12 39
—
—
—
132
39
2135
i
21
35
21
35
29 76
i
29
76
29
76
5 13
i
5
13
_
5
13
9 94
i
9
94
—
—
9
94
47 20
i
47
20
_
47
20
31 68
i
31
68
—
—
1
31
68
15 77
i
10
i
1
5
77
15
77
155 95
i
120
2
35 95
—
—
155
95
11 75
i
11
75
—
—
—
11
75
19 13
i
19
13
—
...
19
13
175 92
—
—
—
—
—
—
- 1
120 —
O
55 92
—
—
—
175
92
9151
i
91
51
—
91
51
14 74
i
14
74
—
14
7
50 69
i
50
69
—
50
69
11 07
i
11
07
—
11
07
105 30
i
75
2
30 30
—
—
—
105
30
66 86
i
40
—
—
_ _
-
—
i
2
26 86
—
—
66
86
263 89
i
120
—
—
—
—
—
_i_
2
120 —
—
—
—
240
—
51 14
i
40
—
—
____i
—
—
— —
1
11 14
—
—
—
51
14
22 46
i
22
46
—
—
—
—
- -
—
_
—
—
22
46
120 77
i1
70
—
-
—
—
— 1
40 —
1
10 77
—
—
—
120
77
6019
i
45
—
-
—
—
---
— —
1
10-
1
5
19
60
19
20 38
i
20
38
—
__
—
—
—: —
—
---
—
—
—
20
38
2S
218
Stationer.
O.i % å det belopp,
hvarå felräknings-
penningar beräk-
nats för år 1905.
Kr.
Ö.
Frillesås .........................
23
16
Backa..............................
30
70
Askloster .......................
17
02
Himle ...........................
33
11
Tvååker...........................
66
55
Langas ..... .....................
38
12
Lis.................................
8
28
Falkenberg .....................
604
65
Skrea.............................
9
52
Heberg ...........................
52
58
Slöinge ..........................
90
98
Getinge...........................
87
02
Brännarp.......................
15
41
Harplinge........................
54
85
Gullbranstorp ..................
26
92
Halmstad, Norra...............
33
—
Trönninge........................
42
48
Eldsberga ........................
31
56
Genevad..........................
22
15
Yeinge ...........................
53
69
Labolm...........................
159
15
Yallberga........................
39
10
Skottorp .........................
37
80
Båstad ..........................
102
43
Grefvie ...........................
80
50
Förslöf ..........................
48
08
Barkåkra .......................
32
34
Skelderviken.....................
23
30
Engelkolm.......................
451
37
Yegeholm.......................
30
47
Rögle.............................
60
28
Felräkningspenningar, i enlighet med de af kommittén föreslagna
grunder beräknade å stationernas uppbörd år 1905 och fördelade å nedannämnda
vid stationerna samma år tjänstgörande befattningshafvare.
Stations
föreståndare.
Kr.
Expeditions- j
föreståndare. |
Första
stations
skrifvare.
Stati onsskrifvare.
Kontors
biträdcn.
Stationskarisförraän
eller stationskarlar.
Summa
felräk
nings
pennin
gar.
Ö.
1 Antal.
Kr.
J
Antal.
Kr.
Ö.
>
3
g
Kr.
Ö.
3
»
Kr.
Ö.
Antal.
Kr.
Ö.
1
8
J
23
36
1
10
70
-
—
—
30
70
02
—
—
17
02
11
—
33
11
1
6
55
—
—
—
66
55
1
8
12
—
—
—
38
12
28
—
—
8
28
—
—
—
—
—
—
—
2
240
—
2
120
—
—
—
—
360
—
52
—
9
52
1
12
58
—
—
—
52
58
2
15
98
—
—
90
98
1
12
02
_
—
—
87
02
41
—
15
41
—
1
14
85
—
...
—
54
85
92
—
26
92
33
—
—
i
12
48
42
48
—
1
11
56
—
—
—
31
56
15
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
22
15
-
1
13
69
—
—
—
53
69
-
2
39
15
_
—
—
159
15
—
1
9
10
—
-
39
10
)-
—
—
—
—
—
—
—
—
—
1
7
80
—
—
37
80
)-
1
12
43
—
—
—
102
43
) —
2
20
50
—
—
—
80
50
i 08
—
48
08
i
7
34
32
34
130
—
—
!-
23
30
—
—
—
—
i
180
—
4
200
5
71
37
—
—
—
451
37
47
30
47
) —
I
! i
10
28
60
28
15
20
17
33
60
30
219
\
Felräkningspenningar, i enlighet med de af kommittén föreslagna
grunder beräknade å stationernas uppbörd år 1905 och fördelade å nedan-  nämnda vid stationerna samma år tjänstgörande befattningskafvare.
Summa
Stations-
föreståndare.
Expeditions-
föreståndare.
Första
stations-
skrifvarc.
Stati ons-  skrifvaro.
Kontors-
biträden.
Stationskarls-  förmän
eller stations-  karlar.
felräk-  nings-  pennin-  gar.
| Antal. |
Kr.
ö.
Antal. |
Kr.
Ö.
| Antal. 1
Kr.
Ö.
Antal. 1
Kr.
Ö.
>■
Kr.
Ö.
| Antal. |
Kr.
Ö.
i
40
i
7
56
_
47
56
i
80
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
i
14
40
—
—
—
94
40
—
—
—
—
—
—
2
360
—
4
480
—
5
67
80
—
—
907
80
i
20
47
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
20
47
i
120
1
48
63
_
—
—
168
63
i
23
96
—
23
96
i
18
60
—
18
60
i
40
i
7
90
47
90
i
34
38
—
—
—
34
38
i
120
—
—
—
—
—
—
—
1
60
—
1
15 02
—
—
—
195
02
i
99
69
—
99
69
i
55
44
—
55
44
i
60
1
12
13
—
—
—
72
13
i
75
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
1
11
55
—
—
—
86
55
i
90
2
23
10
—
—
—
113
10
_
_
_
i
300
_
_
_
—
1
120
—
1
60
—
—
—
—
480
—
—
—
—
—
—
—
1
180
—
1
120
—
1
60
—
—
—
—
360
—
—
—
—
i
300
—
1
180
—
2
240
—
2
120
—
—
—
—
840
—
—
—
—
i
300
—
1
180
—
1
120
—
2
120
—
i
60
—
780
—
i
120
120
—
i
20
12
—
20
12
i
11
46
—
11
46
i
25
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
2
8
96
•-
—
—
33
96
—
—
—
—
—
—
1
40
—
1
15
—
2
12
12
—
—
—
67
12
i
42
12
—
42
12
i
32
88
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
32
88
—
—
—
—
—
—
2
360
—
5
600
—
5
51
19
—
—
-
1,011
19
i
60
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
1
11
37
—
-
—
71
37
i
60
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
2
21
27
—
—
—
81
27
i
60
i
3
03
63
03
Stationer.
S>ö
B3 O 5 t*
g*0
PO H g. O
g 2f er
o it £* 2-  ©
w I Ok0
Kr.
Kattarp...........................
ödåkra ..........................
Hälsingborg, Ångf.-stationen
Ormastorp........................
Hasslarp .........................
Yästraby .........................
Stureholm........................
Mjöhult...........................
Ingelsträde ....................
Höganäs, Ofra..................
» Hedra................
Strångsjö ........................
Simonstorp .....................
Grafversfors .....................
Aby ...............................
Norrköping:
biljett- o. resg.-expeditionen
ilgods-
»
......
exp. för afg. fraktgods
»
» ank. ii
Fiskeby.......................
Eksund .......................
Okna..........................
Kimstad......................
Norsholm ....................
Gistad ........................
Linghem .....................
Linköping....................
Malmslätt....................
Bankeberg.....j..............
Mantorp.......................
47
94
907
20
168
23
18
47
34
195
99
55
72
86
113
514
997
1,161
860
122
20
11
33
67
42
32
1,011
71
81
63
Bil. 2\
220
Stationer.
O.i % å det belopp, |
hvarå felräknings- j
penningar beräk- |
nats för år 1905. j
Felräkningspenningar, i enlighet med de af kommittén föreslagna
grunder beräknade å stationernas uppbörd år 1905 och fördelade å nedan-  nämnda vid stationerna samma år tjänstgörande befattningshafvare.
Summa
felräk-
nings-
pennin-
gar.
Stations-
föreståndare.
Expeditions
föreståndare.
Första
stations-
skrifvare.
Stati on s-  skrifvare.
Kontors-
biträden
Stationskarls-  f orm än
''eller stations-  karlar.
Kr.
Ö.
>
sT
Kr.
Ö.
3
—
Kr.
Ö.
>
3
Se
Kr.
Ö.
>
£1
Kr.
Ö.
K*
3
SS
Kr.
ö.
>
3
03
Kr.
Ö
Sya.................................
70
i
70
70
Mjölby ...........................
343
52
—
—
—
—
—
—
i
180
—
3
140
-
2
2352
—
—
—
343
52
Stråisnäs ........................
55
23
i
55
23
—
55
23
Boxholm .........................
484
81
i
120
__
—
—
—
—
—
—
—
—
—
2
120
-
-
—
—
240
—
Sömmen...........................
115
76
i
90
2
25
76
—
—
—
115
76
Tranås ...........................
331
09
-
—
—
—
—
—
—
—
—
2
240
—
1
60
—
_
—
—
300
—
''Gripenberg .....................
40
85
i
40
85
—
—
40
85
Frinnaryd........................
61
90
i
61
90
—
61
90
Aneby ............................
96
65
i
80
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
1
16
65
—
—
—
96
65
Flisby ..........................
26
49
i
26
49
—
—
—
—
—
—
-
—
—
—
—
—
—
—
—
26
49
Solberga .........................
76
26
i
76
26
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
76
26
Långsele..........................
98
28
i
75
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
3
23
28
—
—
98
28
Sollefteå .........................
301
03
-
—
—
—
—
—
—
—
—
1
120
—
3
180
—
-
—
-4
300
—
Helgum...........................
226
94
i
120
—
—
—
—
-
—
—
—
—
—
2
106
94
-
—
—
226
94
Graninge ........................
78
18
i
78
18
—
78
18
Bispgården ......................
125
40
i
100
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
2
25
40
—
—
—
125
40
Kagnnda .........................
144
01
i
120
120
-
Håsjö..............................
83
75
i
83
75
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
83
75
Kälarne...........................
134
54
i
120
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
1
14
54
134
54
Dockmyr ........................
112
58
i
112
58
—
—
—
—
—
-
—
—
—
—
—
—
—
—
—
112
58
Nyhem ...........................
62
11
i
62
11
—
--
62
11
Bräcke ..........................
373
78
-
—
—
—
—
—
l
180
—
1
120
—
3
73
78
—
—
—
373
78
Stafre..............................
85
35
i
85
35
85
35
Gallo..............................
143
65
i
120
1
23
65
143
65
Bilgrimstad .....................
43
41
i
30
—
1
13
41
43
41
Brunflo ...........................
109
58
i
90
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
--
—
—
2
19
58
109
58
Östersund........................
1,233
80
—
—
—
—
—
—
2
360
—
2
240
—
7
420
—
1
60
—
1,080
Tång..............................
26
49
i
26
49
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
26
49
Krokom...........................
326
80
i
120
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
1
60
—
180
Nälden ...........................
140
56
i
120
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
1
20
56
—
—
—
140
56
! Ytterån..........................
81
26
i
70
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
1
11 26
8l|26
221
s g | h
Felräkningspenningar, i enlighet med de af kommittén föreslagna
grunder beräknade a stationernas uppbörd år 1605 och fördelade å nedannämnda
vid stationerna samma år tjänstgörande bofattningshafvare.
Stationer.
let belopp,
räknings-
tr beräk-
år 1905.
Stations-
föreståndare.
Expeditions-
föreståndare.
Första
station s-  skrifvare.
Stations-  skr ifrare.
Kontors-
biträdon.
Stationskarls-  förmän
eller stations
karlar.
>
>
>
>
Kr. ö.
SJ
Kr.
0.
3
Kr.
Ö.
3
Kr.
Ö.
Kr.
““ö.
Kr.
Ö.
Kr. ö.
1
p_
—
r~
Trångsviken.....................
167 94
1
120
i
47
94
—
—
56
1
50
i
6 24
Mörsil ............................
176 70
1
120
—
—
—
—
-
—
—
—
—
i
56
70
—
—
Hjärpen...........................
318
1
120
—
—
—
—
—
-
3
180
—
—
—
Undersåker......................
281
1
28
19
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
-
—
Åro.................................
36 15
1
25
—
—
—
—
—
—
—
—
-
1
11
15
—
—
Dufed..............................
52 70
1
40
i
12 7
Gefsjön...........................
22 71
1
22
71
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
— —
22 10
1
22
10
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
-
—
ors ...........................
26
1
26
14
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
---
Storlien... .......................
51 49
—
—
—
1
40
—
—
—
—
1
11
49
—
—
Ange..............................
1
—
—
—
—
—
—
1
150
—
—
—
—
2
24
41
-
—
Erikslund........................
97 85
1
90
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
i
7 85
Fränsta...........................
11
1
110
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
i
9 86
Torpshammar ..................
1
90
i
8 65
Viskan ...........................
70-
1
70
Stöde..............................
93 79
1
93
79
—
—
-
—
—
—
—
—
-
—
—
—
— -
Nedansjö ........................
39
1
39
84
—
_
—
—
—
_
—
—
—
-
—
—
Yattjom.... .....................
62 87
1
40
_
_
_
_
1
15
_
i
7 87
Töfva..............................
11 38
1
11
38
—
Sundsvall, Västra .............
417
1
41
74
—
—
—
-
—
—
—
—
-
—
—
—
—
Sundsvall ........................
1,611
—
—
—
—
—
2
360
—
2
240
—
2
120
—
—
—
79
..............................
Osta vall..........................
152
1
120
_
—
_
—
—
_
—
—
—
—
_
—
—
—
Mellansjö ........................
68 96
1
68
96
—
—-
—
—
—
—
—
—
—
—
Bamsjö ..........................
97 76
1
90
i
7 76
Hennan ..........................
56 87
1
50
i
(3 87
Tallåsen...........................
82 19
1
82
19
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
Ljusdal ...........................
443 81
-
—
—
—
—
1
180
—
4
200
—
3
63
81
—
—
Hybo..............................
149 46
1
120
1
20
—
i
9 46
Delsbo ...........................
126
1
120
—
—
—
-
—
-
—
—
—
1
6
06
—
—
Summa
felräk
nings
pennin
gar.
167
94
56
24
176
70
300
—
28
19
36
15
52
70
22
71
22
10
26
14
51
49
174
41
97
85
119
86
98
65
70
—
98
79
39
84
62
87
11
38
41
74
720
—
120
—
120
—
68
96
97
76
56
87
82
19
443
81
149
46
126
06
Bil. F.
222
w ^ t" O
S_ g g ii Felräkningspenningar, i enlighet med de af kommittén föreslagna
"
grunder beräknade å stationernas uppbörd år 1905 och fördelade å nedan
g,
so nämnda vid stationerna samma år tjänstgörande bofattningshafvare.
Stationer.
et belopp,
räknings-
r beräk-
år 1905.
Stations-  f örestån dåre.
Expeditions i
föreståndare, j
Första
stations-
skrifvare.
Stations-
skrifvare.
Kontors-
biträden.
Stationskarls-  förmän
eller stations-  karlar.
felräk-
nings-
pennin-
gar.
Kr.
Ö.
>
3
P_
Kr.
ö.
>
3
&
Kr.
Ö.
>
3
Kr.
Ö.
>
3
P^
Kr.
Ö.
>
Kr.
Ö.
3
r-t-
P
Kr.
Ö.
Fredriksfors ....................
32
94
1
32
94
32
94
ISäsviken .......................
135
88
1
120
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
i
15
88
—
—
—
135
88
Forssa ............................
63
45
1
50
i
13
45
—
—
—
63
45
Hudiksvall.......................
963
29
—
—
—
—
1
180
—
2
240
—
3
180
—
—
—
—
600
—
Skästra...........................
77
69
1
77
69
—
77
69
Järfsö..............................
79
69
1
70
—
1
9
69
—
—
—
79
69
Lörstrand........................
70
16
1
70
16
—
70
16
Karsjö ...........................
69
47
1
6947
—
69
47
Simeå..............................
54
69
1
54 69
—
—
54
69
Vallsta ...........................
88
69
1
80
—
—
—
—
~7
—
—
—
1
8
69
—
—
—
88
69
Arbrå..............................
218
36
1
120
—
—
—
—
—
—
—
—
—
-
—
—
1
60
—
180
—
Bollnäs ..........................
425
89
—
—
—
—
—
—
1
180
—
3
180
—
5
65
89
—
—
—
425
Kilafors...........................
177
13
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
2
120
—
—
—
—
120
—
Landa..............................
116
45
1
116 45
—
116
45
Mobodarne ......................
3
21
1
321
_
3
21
Bergvik..........................
247
16
1
120
—
—
—
—
_
—
—
—
2
120
—
—
—
—
240
—
Myskje ...........................
139
51
1
120;-
1
19
51
139
51
Kinstaby.........................
71
60
1
60
1
11
60
71
60
Söderala..........................
13
25
1
1325
—
13
Söderhamn, Västra............
57
09
1
5709
—
57
09
Söderhamn ......................
493
61
—
—
—
—
—
1
180
—
2
240
—
2
73
61
—
—
—
493
61
Stugsund ........................
211
42
1
120 —
2
91
42
211
42
Holmsveden .....................
71
93
1
7193
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
71
93
Lingbo ..........................
93
10
1
9310
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
93
10
Ockelbo............... ...........
310
86
-
—
—
—
—
—
—
—
1
120
—
1
60
—
—
—
180
—
Järbo ..............................
82
74
1
8274
—
82
74
Åsliammar........................
97
17
1
9717
—
97
17
Storvik ...........................
451
86
—
—
—
—
—
1
180
—
2
240
3
31
86
—
—
451
86
Torsåker .........................
137
99
1
120
1
1799
—
—
137
Hästbo ...........................
67
01
1
6C
—
1
7
01
67
01
Byvalla ..........................
276
65
1
12C
1-
—
1-
—
—
1
1 601-
!-
—
180
—
223
s»1® g m Felräkningspenuingar, i enlighet med de af kommittén föreslagna
g, grunder beräknade å stationernas uppbörd år 1905 och fördelade å nedanS?3''
pso nämnda vid stationerna samma år tjänstgörande befattningshafvare.
<-■
_
___Summa
Stationer.
räknings-  ir beräk-  år 1905.
O
ct-
CT1
O
O
-Ö
Stations-
föreståndare.
Expeditions-  f öreståndare.
Första
stations-
skrifvare.
Stations-
skrifvare.
Kontors-
biträden.
Stationskaris
förmän
eller stations-  karlar.
felräk-
liings-
pennin-
gar.
>
s*.
>
>
>
Kr.
Kr.
=J
Kr. ö.
Kr.
Ö.
Kr.
Ö.
Kr.
Ö.
Kr.
ö.
se
p
1
p
Horndal..........................
280
37
l
120
_
_
_!_
_
_
_
_
_
_
2
120
_
_
_
_
240
—
Morshyttan ...... ..............
176
66
l
120
—
—
— j —
_
—
—
—
—
—
1
56
66
—
—
-
176
66
Fors .............................
353
14
l
120
—
—
— —
—
—
—
—
—
—
1
60
-
—
—
—
180
—
Jularbo ...........................
35
22
l
35
22
—
— —
35
22
Morjärv.........................
124
80
l
120
120
—
Afvafors...........................
16
73
l
16
73
—
— —
16
73
Niemisel .........................
59
55
l
59
55
—
59
55
Hundsjö...........................
18
87
l
18
87
—
—
18
87
Boden..............................
486
42
—
—
—
—
— —
i
180
—
i
120
—
1
60
—
—
—
—
360
—
Ljuså ..............................
28
38
l
28
38
—1 —
—
28
38
Sandträsk........................
19
92
1
19
92
—
19
92
Lakaträsk........................
32
67
l
32
67
—
32
67
Murjek ...........................
130
21
l
120
1
10
21
—
—
—
130
21
Polcirkeln.............. .........
20
92
l
20
92
—
20
92
Nattavara........................
43
05
l
43
05
—
43
05
Gellivare ........................
3,400
33
—
—
—
—
— —
i
180
—
2
240
—
3
180
—
—
—
—
600
-
Kosk ullskullo.....................
74
—
l
74
74
—
Malmberget .....................
399
71
-
—
—
—
— —
—
—
—
—
—
-
4
240
—
—
—
—
240
—
Säfvast ...........................
20
08
l
20
08
—
-1-
20
08
Sunderby ........................
28
53
l
28
53
—
_! —
28
53
Gammelstad....................
101
97
l
90
1
11
97
101
97
Luleå..............................
3,973
53
—
—
—
—
—
2
360
-
2
240
—
1
60
—
—
—
—
660
—
Hednoret ........................
48
89
l
48
89
—
48
89
Brännberg........................
11
12
l
11
12
—
1
11
12
Elfsbyn ...........................
146
05
l
120
I
1
1
26
05
—
—
—
146
05
Storsund ........................
33
77
l
33
77
—
33
77
Långträsk........................
38
29
l
38
29
—
_|_
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
38
29
Myrheden........................
55
28
l
55
28
—
1
55
28
Jörn ..............................
160
35
l
120
2
40
35
—
—
—
160
35
Bastuträsk........................
147
01
l
120
—
—
—1—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
120
—
0
Asträsk...........................
53
33
l
53
33
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
53
33
Bil. F.
22.4.
Stationer.
Ekträsk.........
Hällnäs ..........
Vindeln..........
Tvärålund ......
Vännäs ..........
Spöland..........
Brännland.......
Umeå............
Hömsjö..........
Nyåker ..........
Trehömingsjö .
Björna ...........
Gottne...........
Mellansel .......
Moelfvcn ........
J Själevad..........
Örnsköldsvik ..
Anundsjö .......
Skorped ..........
Selsjön ..........
Österås..........
Sikträsk.........
Risbäek..........
Fjällåsen.......
Kalixfors ........
Kiruna ..........
Krokvik..........
Bauta s...........
Rensjön..........
Bergfors..........
Tometräsk......
g m Felräkningspenningar, i enlighet med de af kommittén föreslagna
grunder beräknade å stationernas uppbörd år 1905 och fördelade å nedauc?B
nämnda vid stationerna samma år tjänstgörande befattningsliafvaro.
^ » S-a.____________Summa
»?° ^ £3-
’ er
ho
cd 2: a 5"
g fe-så
■ ■
Stations*
föreståndare.
Expediti ons-  f örestån dåre.
Första
stati ons-  skrifvare
Stations-
skrifvaro.
Kontors-
biträden.
Stationskaris- felrdk-  förraän
ni vigs-
el ler stations- pennin-  karlar.
£ar-
>
>\
>
>■
Kr. ö.
Kr. ö.
Kr.
Ö.
äj Kr.
ö.
Kr.
O.
Kr. ö.
3- Kr. ö.
05
r-
r-
2125
1
2125
_
21 25
12572
1
120-
—
—
—
— —
—
—
—
—
1
5 72
125 72
7631
1
76 31
—
-''--7 31
34j92
1
34 92
-
121147
—
—
—
—
— —
—
1
90
—
3
31 47
--12147
2178
1
21 78
—
--- 78
1845
1
18 45
—
—
—
538 36
_
—
—
—
—
1 180
—
3
358 36
—
—
—-- 538 36
27| 62
1
27 62
—
-- 27 62
108 89
1
100-
1
8 89
--- 108 89
99 33
1
99 33
—
—
—
—
—
—
—
—
—
-- 99 33
6707
1
67 07
—
67 07
27 68
1
27 68
—
—
-- 27 68
3159
1
25-
1
6 59
3159
33 65
1
33 65
—
33 65
62''34
1
62 34
—
62
39106
—
_
—
—
— —
—
1
120
—
2
120-
—
174(21
1
120-
—
—--120 —
7863
1
70
1
8 63
78 63
94i21
1
94 21
—
—
—
— —
—
—
—
—
—
-- 94 21
27!—
1
27-
27
8i52
1
8 52
—
8 52
10:89
1
10 89
—
10 89
1127
1
11 27
—
11 27
14j01
1
14 01
—
14 01
1,37527
—
—
—
—
1 180
1
120
—
240-
1
G0 —
600 -
389
1
3
—
—
—
_ —
—
—
—
—
—
---3 89
5|82
1
5 2
—
5 82
576
1
5 76
_
5 76
9136
1
9
—
—
—
_ —
—
—
—
--- 36
7''32
1
7 32
—
—
—
—
—
—
—
—
—
---7 32
225
Stationer.
t=-p
g. g oi ~
o?.S
P°
t- IH Ct
p tr —
PO"! g; ®
^ er S-J
5g S-2-  SrsJI
0»
ö
Felräkningspenningar, i enlighet med de af kommittén föreslagna
runder beräknade å stationernas uppbörd år 1905 och fördelade å nedan-  nämuda vid stationerna samma år tjänstgörande befattningshafvare.
Summa 1
felräk- j
pennin- j
gar.
Stati ons-  förestundare.
Expeditions-
föreståndare.
Första
stations-
skrifvare.
Stati ons-  sk rifvare.
Kontors-
biträden.
StationskarJs-  Förraän
eller stations-  karlar.
Kr.
Ö.
>
z
p
Kr.
Ö.
Antal. |
Kr.
ö.
>1
g. Kr.
p|
ö.
| Antal.
Kr.
Ö.
Antal.
Kr.
Ö.
>
a
Kr.
ö.
Stenbacken ......................
10
Si
1
10
82
_!
I
lo|s2
Kaisepakte....................
5
32
1
5
32
—
—
—
— —
—
—
—
—
—
—
—
—
—
5;32j
Stordalen .......................
9
41
1
9
41
__
—
—
—1
—
—
—
_
—
—
—
—
—
—
9|41!
Abisko.......
26i
47
1
26,
17
Björkliden........................
34
45
1
34
45
—
—
—
1
—
—
—
—
_
_
—
_
_
___
34
45;
Kopparäsen ............
5
15
1
5
15
5
15
Yassijaure........................
6
83
1
G
83
—
—
—
—i —
—
—
—
—
—
_
_
—
_
G
83
Riksgränsen .....................
80
55
—
—
....
__
—
—
—! —
—
1
80
55
—!
—
—
—
*80
55:
Bil. F.
1*1 f, fa.
Plan
för
placering af befäl och
underbefäl vid inaskinafdelningeii.
Maskiningenjörer af l:a klass.
Dessa placeras å maskindirektörsexpeditionerna i Stockholm, Göteborg,
Malmö, Östersund och Luleå för att biträda maskindirektören i
alla ärenden, som komma under hans handläggning rörande personalen,
lokomotiv-, vagn- och verkstadstjänsten. räkenskaps- och förrådsväsendet
samt med inspektioner, utredningar och förslag. Maskiningenjören
af l:a klass skall vara maskindirektörens själfskrifne ställföreträdare
och således, bland annat, äga befogenhet att utanordna penningmedel.
Maskiningenjören af l:a klass i Östersund skall jämväl utöfva den
direkta tillsynen öfver linjetjänsten å sträckorna Östersund (ej stationen)
—Sundsvall och Bräcke—Sollefteå (148 man) med biträde af lokomotivmästare
i Bräcke och Sundsvall, stallförman i Ange och vagnförman i
Långsele. Maskiningenjören af l:a klass i Luleå skall jämväl utöfva
den direkta tillsynen öfver linjetjänsten å sträckorna Luleå (ej stationen)
—Lakaträsk (112 man) med biträde af lokomotivmästare i Boden.
228
Maskiningenjörer af 2:a klass i linjetjänst.
Placeringsstation.
Tillsyn å linjesträckor.
“ ”.....‘  ----------- ---------------
Biträden.
Antal nn-1
derställd j
ordinarie 1
och extra
ordinarie |
personal, j
Stockholm...........
Stockholm—Märsta, Tomteboda
—Värtan och Stockholm—
Lokomotivmästare vid Stockholm N
och Tomteboda
Gnesta samt revisionsverksta- |
Stanförmän vid Stockholm X, Tom-
den vid Stockholm X
teboda och Liljeholmen
Vagnmästare vid Stockholm C och
•
I
i
Tomteboda
|
Vagnförmän vid Stockholm C (2),
Stockholm X'', Väldan, Söderteljc
!
och Gnesta
660 j
i •• u
Örebro................
Snyten—Hallsberg, Hallsberg—
Lokonwtivmästare i Örebro, Halls-
Mjölby (ej stationen), Örebro—
Svartå samt revisionsverksta-
berg och Motala Verkstad
Stallförman i Hallsberg
derna i Örebro och Motala
Vagnförmän i Örebro och Hallsberg
391
1
Verkstad
Göteborg''.............
Götoborg—Herrljunga, Göteborg
Lokomotiv mästare i Göteborg och
—Strömstad,
Uddevalla
Stallförman i Göteborg
Vagnmästare i Göteborg
1
Vagnförmän i Göteborg (2)
300
Falköping...........
Jönköping —Falköping—Laxä,
Stallförmän i Jönköping, Falköping
!
Sköfde—Karlsborg.
(2) och Töreboda
1
Vagnförmän i Falköping och Sköfde
294
Malmö ..............
! Malmö—Hör, Malmö—Åstorp,
Lokomotivmästare i Malmö
Landskrona—Billesholms Gr.
Stallförmän i Malmö (2)
Vagnmästare i Malmö
i Vagnförmän i Malmö (2), Lund, Es-
t
löf och Landskrona
356
Helsingborg ......
i Helsingborg—Götoborg B:s. As-  torp—Höganäs.
Lokomotivrnästare i Engelholm,
Halmstad och Göteborg B:s
i
Stallförmän i Helsingborg o. Varberg
Vagnmästare i Helsingborg och Gö-
teborg B:s
j
i Vagnförmän i Engelholm och Halm-
I
1
|
1 stad
1
419
229
Placerinsgstation.
Tillsyn å linjesträckor.
Biträden.
Antal un-  derställd
ordinarie
och extra
ordinarie
personal.
Norrköping.........
Katrineholm—Nässjö samt revi-  sionsverkstaden i Linköping.
Lokomotivmästare i Norrköping,
Mjölby och Nässjö
Stallförmån i Linköping och Nässjö
Vagnförmän i Norrköping, Mjöl-  hy och Nässjö
348
Bollnäs
C
Krvlbo (ej stationen)—Ange (ej
stationen), Kilafors — Stug-
Lokomotivmästare i Storvik, Boll-  näs och Ljusdal
''
334
+ 191
!
sund, Ljusdal—Hudiksvall.
Stallförmän i Bollnäs och Söder-
Dessutom roparationsverksta-
hamn
■ verk-
den i Bollnäs med 191 arbe-  tare och en maskininspektor
som föreståndare.
Vagnmästare i Bollnäs (verkstaden)
Vagnförmän i Storvik och Hudiks-  vall
stads-
arbetare.
Kiruna..............
Gellivare—Riksgränsen.
Lokomotivmästare i Kiruna
Stallförmän i Kiruna och Kiksgrän-
I
sen
Vagnmästare i Kiruna
i
Vagnförman i Riksgränsen
240 j
Maskiningenjörer af 2:a klass i verkstadstjänst.
Placeras vid Liljeholmen för därvarande verkstäder och för vagnverkstaden
i Tomteboda samt i Göteborg, Malmö, Östersund och Boden.
Bil. B.
Maskininspektorer i linjetjänst.
Placeringsstation.
Tillsyn å linjesträckor.
B i t r ä d c n.
Antal un-  derställd
ordinarie
och extra
ordinarie
personal.
Kry 11» o................
Krylbo—Upsala
Lokomotivmästare i Upsala
Stallförman i Krylbo
Vagnförmän i Krylbo, Sala och Up-  sala
181
Katrineholm........
Sparre hoim—Katri n eh olm —Päls-
Stallförman i Katrineholm
boda.
Vagnförman i Katrineholm
169
Kristinehamn......
Laxå (ej stationen)—Charlotten-  berg och revisionsverkstaden i
Kristinehamn.
Lokomotivmästare i Kristinehamn
Stallförmån i Laxå, Arvika och
Karlstad
Vagnmästare i Kristinehamn
Vagnförmän i KilochChai-lottenberg
215
Elmhult.............
Hästvcda—Säfsjö och brikett-
Stållförmän i Elmhult och Alfvcsta
verket i Elmhult
Vagnförman i Hessleholm
224
Östersund...........
Östersund—Storlien
Stallförman i Östersund
Vagnförmän i Östersund, Storlien
och Hjcrpen
116
Vännäs................
Långsele—Jörn, Vännäs—Union,
Stållförmän i Vänuäs, Jörn, Örn-
Mellan sol—Örnsköldsvik.
sköldsvik och Mollansel
Vagnförmän i Vännäs och Umeå
156
I.uleå..................
Luleå med Svartön.
Stallförman å Svartön
Vagnmästare å Svartön
Vagnförman i Luleå
218
Gelliraie.............
■ Malmberget— Gellivarc — Laka-
Stallförman i Gellivaro
träsk (ej stationen).
Vagnförman i Gellivaro
146
Maskininspektorer i verkstadstjänst.
Placeras vid Liljeholmen, Tomteboda, Göteborg (2), Malmö (2), Östersund,
Bollnäs och Centralverkstaden i Örebro (2).
231
Summa.
$ a in m a n f a 11 n i it g.
Maskiningenjörer
af
l:a
klass
placeras en å hvarje distrikts hufvudstation .................;
»
»
2:a
»
»
» »
»
» hufvudvorkstad
..............
»
»
»
»
för masliinafdelningens linjetjänst placoras i
Stockholm, j
Örobro, Göteborg, Falköping, Malmö, Helsingborg, Norrköping, Bollnäs och j
Kiruna .............................................................................................
Nuvarande Maskiningenjörer 8.
Maskininspektorcr för linjotjänst placeras i Krvlbo, Katrineholm, Kristinehamn, Elmhult, j
Östersund, Vännäs, Luleå och Gellivare...................................................i
MasJcininspekto-rer för verkstadstjänst placeras i Liljeholmen, Tomteboda, Göteborg (2),!
Malmö (2), Bollnäs, Östersund och Centralverkstaden i Örobro (2)...............
Nuvarande maskininspektorer och verkmästare 19.
Ijokomotivmästare placoras i Stockholm N, Upsala, Tomteboda, Örobro, Hallsberg, Motala
Verkstad, Göteborg, Uddevalla, Kristinehamn, Malmö, Engelholm, Halmstad,
Göteborg lits, Norrköping, Mjölby, Nässjö, Storvik, Bollnäs, Ljusdal, Sundsvall,
Bräcke, Boden och Kiruna.............................................................
,
Nuvarande befattningar 20, förordnade 3.
Stall för män placeras i Stockholm N, Tomteboda, Krvlbo, Liljeholmen, Katrineholm, Halls-!
berg, Göteborg, Jönköping, Falköping (2), Törebodå, Laxå, Karlstad, Arvika, j
Malmö (2). Helsingborg, Varberg, Elmhult, Alfvcsta, Nässjö, Linköping,''Boll-!
niis, Söderhamn, Ånga, Östersund, Mollansel, Örnsköldsvik, Vännäs, Jörn j
Svartön, Gellivare, Kiruna, Riksgränsen...................................................j
Motsvarande befattningar finnas ej på ordinarie stat.
Vagnmästare placeras vid Stockholm C, Tomteboda, Göteborg, Kristinehamn (verkstaden), j
Malmö, Helsingborg, Göteborg B:s, Bollnäs (verkstaden); Svartön och Kiruna j
Nuvarande befattningar 17.
Vagnförmän placeras vid Stockholm C (2), Stockholm N, Värtan, Upsala, Sala, Krylbo, j
Södertelje, Gnesta, Katrineholm, Hallsberg, Örebro, Göteborg (2), Kil, Char- j
lottenberg, Falköping, Sköfdo, Malmö (2), Lund, Eslöf, Landskrona, Engelholm, j
Halmstad, Hessleholra, Nässjö, Mjölby, Norrköping, Storvik, Hudiksvall, Östersund,
Storlien, Hjerpen, Långsole, Vännäs, Umeå, Luleå, Gellivare, Riksgränsen j
Nuvarande befattningar 58.
5
5
9
8
10
23
34
10
40
.
!
!
Bil. G.
«
.
Bil. //.
4
Tablå
öfver befattningsliafvares vid statens järnvägar samtliga löneförmåner
enligt kommitténs förslag till aflöningsreglemente
och af kommittén angifna grunder för
särskilda aflöningsförmåner.
ao
235
Styrelsen.
Befattningshafeare af högre grad.
Öfverdirektör.....................................
Byrådirektör....................................
Arkitekt...........................................
Kamrerare........................................
| Föreståndare för statistiska kontoret ....
I Föreståndare för milkontoret.....................
| Ombudsman ... ......................................
Bevisor och föreståndare för revisionskontoret
Förste kontrollör ....................................
Byråingenjör..........................................
Kassör...................................................
Registrator och aktuarie...........................
Notarie ...............................................
Förrådsförvaltare .....................................
Kontrollör ....................*.......................
Förste bokhållare....................................I
Underingenjör .......................................I
Manlig bokhållare....................................
Ritare...........................
Manlig kontorsskrifvare ...
Kvinnlig bokhållare.........
)) » .........
Kvinnlig kontorsskrifvare..
Befattningshafeare af lägre grad.
Förste vaktmästare...........................
» » ...........................
Vaktmästare ....................................
n
.............
Manligt kontorsbiträde.......................
Högsta
1-
Arfvode
arfvodet
erhållcs
efter n edan-
Ersättning
för bostad
och
Summa.
j Anmärkningar.
1
I lägst.
1
högst.
stående an-  jtal tjänstår.
bränsle.
8,000
8,000
—
2,000
10,000
|
14,800
-
9
1,800
6,600
•
! -
5,700
1,800
7,500
I
(4.200
9
1,500
5,700
1 -
5,100
1,500
6,600
{ Kassör uppbär i folräk-  \ningspenningar
(3,300
—
9
1,320
4,620
l -
4.200
—
1,500
5,700
r2,400
__
12
960
3,360
i-
3,600
1,100
4,700
2,100
—
12
840
2,940
—
3,300
—
1,100
4,400
(1,500
—
12
600
2,100
1 -
2,700
—
850
3,550
i
1,500
—
6
600
2,100
—
2,100
_
650
2,750
1,080
—
6
400
1,480
—
1,500
—
400
1,900
i
1,080 1
—
9
—
1,080 + bostad
t*
/ l:e vaktmästare, vakt-  mästare och kontorsbi-*
1,440!
—
—
1,440 + bostad
trädo erhålla dessutom i
840
—
9
—
840 + bostad
beklädnadsersättning 120
kr. Kontorsbiträde, som
— 1,200
—
—
1,200 + bostad
tjänstgör som förman å
840
1,200
9
336
1,176
biljettryckeriet, kan er-  hålla tilläggsarfvode med
—
480
1.680
högst 180 kr.
Bil. 11.
236
Högsta
arfvodet
Bostad in natura,
Arfvode
erhålles
i
!
efter
bestående af högst
1
nedan-
nedannämnda
----
--—--
stående
Distrikten.
antal rum.
Befattningshafvare af högre grad.
''
|
lägst.
högst.
tjänstår.
1 Distriktschef ..............................................................
i 6,000
9
6 rum och kök
| Bandirektör..................................................................
1 -
6.900
_
__
j Maskindirektör .........................................................
j Baningenjör af l:a klass...............................................\
1 4,800
9
6 rum och kök
Maskiningenjör af l:a klass ..........................................
t -
5,700
__
*
j Trafikinspektör af l:a klass ..........................................''
Öfverinspektor..............................................................
4,500
—
9
6 rum och kök
» .............................................................
—
5,400
—
—
Distriktssekreterare1)......................................................
4,200
—
9
—
„ .........................................................
4,200
—
—
„
4,200
—
—
•—
» .........................................................
—
5,100
—
—
»
—
5,100
—-
........................................................
—
5,100
—
_
Baningenjör af 2:a klass................................................
Telegrafingenjör..........................................................
1 4,200
—
9
5 rum och kök
Maskiningenjör af 2:a klass ...........................................
1 -
5,100
—
—
Trafikinspektör af 2:a klass............................................
8,900
—
9
—
3,900
—
—
—
Distriktskamrerarel)....................................................j
3,900
—
—
—
Förrådsforvaltare *) .......................................................J
—
4,800
—
—
—
4,800
—
—
*
—
4,800
—
—
1
1 Stationsinspektor å l:a klassens station ...........................
3,900
—
9
5 rum och kök
» » )) » » ........
—
4,800
—
—
»
» 2:a
»
»
...........................
3,600
—
9
5 rum och kök
» » » » ■ »
4,500
—
—
Distriktskassör2) .........................................................
3,300
_
9
—
» .........................................................
3,300
—
—
Förutom här uppgifna löneförmåner utgår kallortstillägg från 60 till 240 kronor om året till befattningshafvare å
*) Uistriktssekreterarne, Distriktskamrorame, Förrådsförvaltarne och Distriktskassörcrna äro placerade å orter, där
-) Distriktskassörema, telegrafinspektorerna och förste bokhållame äro placerade å orter, där ersättning för bostad och
237
Ersättning för bostad och bränsle beräknad efter
de olika ortsprisen och utgående i % af
arfvodet med fastställda maximibelopp.
A n märkning a r.
S n m m a.
Distriktschef dessutom tilläggsarfvode 600 kr.
6,000
bostad
bostad
bostad
bostad
+ bostad
+ bostad
max. 1,500
max. l,200j
max. 1,500
4,200 + bostad
5,100 + bostad
max. 1,200
max. 1,200
max.
max.
bostad
4,800 +
bostad
bostad
bostad
3,600 +
I Distriktsksssör uppbär i felräkniugspenuingar
300 kr.
Bil. H.
vissa bandelar i Norrland. Beträffande bostadens värde å olika orter hänvisas till sid. 108—114 samt 116 och 200 i betänkandet.
ersättning för bostad och bränsle utgår med minst 30 %.
bränsle utgår med minst 30 %.
Distriktskassör *)
))
Maskininspektor
»
Telegrafinspektor l)
»
Arfvode
lägst.
högst.
Högsta
arfvodet
erhålles
efter
nedan
stående
antal
tjänstår.
Bostad in natura,
bestående af högst
nedannämnda
antal rum.
3,300
3,300
3,000
3,000
3,000
4,200
4,200
4,200
4,200
4 rum och kök
t)
............
» ...................
Stationsinspektor å 3:e klassens station
» » )) )) »
Byråassistent ...................................
Underinspektör.................................
3,000
3,000
Expeditionsföreståndare2)
3,000
3,000
Underingenjör........
Förste bokhållare*)
Förste telegrafist....
2,400
2,400
2,400
2,400
2,400
3,900
3,900
3,900
3,900
3,900
3,900
3,900
3,000
3,600
3,600
3.600
3.600
9
9
9
12
5 rum och kök
4 rum och kök
Förutom här uppgifna löneförmåner ntgår kallortstillägg från 60 till 240 kronor om året till befattningshafvare å
*) Distriktskassörerna, telegrafinspektorerna och förste bokhållarne äro placerade å orter, där ersättning för bostad och
a) Expeditionsföreståndarne äro placerade å orter, där ersättning för bostad och bränsle utgår med minst 35 %.
239
Ersättning för bostad och bränsle beräknad efter
de olika ortsprisen och utgående i
% af
arfvodet med fastställda
maximibelopp.
Summa.
Anmärkningar.
20 %.
25 %.
30 %.
35 %.
j 40 %.
''
_
_
_
_
1,320
4,620
—
I -
ra us. 1,20C
—
—
5,400
—
—
—
mas. 1,200
—
5,400
—
—
—
—
mas. 1,500
5,700
—
—
—
—
—
3,300 -f- bostad
—
—
—
—
—
4,200 + bostad
—
—
900
—
—
3,900
—
—
—
max. 900
—
3,900
—
— ■
—
—
max. 1,100
4.100
—
—
max. 900
—
4,800
-
—
—
max. 900
—
4,800
—
—
—
—
mas. 1,100
5,000
—
—
—
—
3,000 + bostad
—
—
—
—
—
3,900 + bostad
—
—
—
—
—
3,000 + bostad
—
—
—
—
—
3,900 -b bostad
—
—
—
max. 900
—
3,900
—
—
—
—
max. 1,100
4,100
Expeditionsföreetåndare å biljettexpedition
—
—
—
max. 900
—
4,800
erhåller bostad in natura bestående af
högst 4 rum och kök.
—
—
—
—
max. 1,100
5,000
480
—
—
—
—
2,880
—
600
—
—
—
3,000
—
—
720
—
—
3,120
—
—
—
840
—
3,240
—
—
—
—
960
3,360
•
720
—
—
—
—
4,320
!
—
900
—
—
—
4,500
—
—
max. 900
—
—
4,500
— •
— ''
—
max. 900
—
4,500
''
—
—
—
max. 1,100
4,700
'' j
visea bandelar i Norrland. Beträffande bostaden» värde å olika orter hänvisas till sid. 108—114 samt 116 och 200 i betänkandet,
bränsle utgår med minst 30 %.
240
Arfvode
j
lägst. i högst. 1
Högsta
arfvodct
erhålles
efter
nedan-
stående
antal
tjänstår.
Bostad in natura, |
bestående af högst
nedannämnda
antal rum.
.. .!
Stationsinspektor å 4:e klassens station A.........................
2,400
__
9
5 rum och kök
)» » » >) » » ........................
~
8,300
—
—
Bokhållare...................................................................
2,100
—
12
—
„ ..............................................
2,100
—
—
—
„ ...................................................
2,100
—
—
—
,, ..................................................................
2.100
—
— ■
—
„ ..........................................
2.100
—
—
—
„ ........
_
3,300
—
—
„ .......................... ......................................
3.300
—
—-
„ .......
3.300
-
—-
„ ...........
3,300
—
„ .....................
—
3.300
—
—
Förste stationsskrifvare...................................................
2,100
—
12
4 rum och kök
„ „ .............................................
—
3,300
—
Telegrafist...................................................................
1,800
—
12
—
„ .......................................
1,800
—
—
——
» .........................................................
1,800
—
—
—
» .................................................................
1,800
—
—
—
» ....................................................................
1,800
—
—
—
„ ...............................................................
—
3,000
—
—
» .........................................................
—
3,000
—
—
M ............................................................. .....
—
3,000
—
„
3,000
—
—
—
3,000
—.
1 Stationsinspektor å 4:o klassens station K.........................
2,100
—
H
5 rum och kök
»
» J)
»
»
»>
.........................
Bitare...........................................................................
1,500
1.500
1.500
2,700
12
—
Manlig kontorsskrifvare...................................................
1,500
_
—
__
Stationsskrifvare ..........................................................
1,500
2,700
—
—
Förutom här uppgifua löneförmåner utgår kallortstillägg från HO till ‘240 kronor
om året till befattningshafvare å
241
] Ersättning för bostad och bränsle beräknad efter
de olika ortsprisen och utgående i % af
arfvodet med fastställda maximibelopp.
S n m m a.
Anmärkningar.
| 20 %.
25 %.
30 %.
35 %.
1
40 %.
i -
2,400 -f bostad
—
—
—
3,300 + bostad
j
420
—
—
—
—
2,520
| —
525
—
—
—
2,625
j
—
630
—
—
2,730
j
—
—
—
735
—
2.835
I —
—
—
840
2,940
060
_
—
—
—
3.960
1 —
825
—
—
4.125
i
—
max. 900
—
—
4.200
—
max. 900
—
4,200
gill
—
—
max. 1.100
\
4,400
2.100 + bostad
3,300 + bostad
2.160
/En del 1:0 Stationsskrifvare å stationer af|
1 högre klass än 2:a erhålla ersättning fors
1 hostad och bränsle till belopp motsvarande
| de, som angifvits tor bokhållare.
—
450
—
—
2,250
—
540
—
—
2.340
—
—
—
630
—
2,430
—
—
—
720
2.520
600
—
—
—
-
3,600
—
max. 700
—
—
—
3,700
—
—
max. 700
—
—
3,700
—
—
—
max. 700
—
3,700
—
—
—
—
max. 850
3,850
—
—
—
—
2,100 *r bostad
—
__
—
2.700 bostad
300
—
—
—
1,800
-
375
—
—
1,875
-
—
450
....
—
1,950
525
—
2,025
_
...
600
2,100
640
—
_
—
3,240
viss» bandelar i Norrland. Beträffande bostaden» värde å olika orter hänvisas till sid. 108—111 samt ll() och 200 i betänkandet.
Öl
242
1 ....................... ......‘...... ............................. ■■
Arfvode
Högsta
arfvodet
erkålles
efter
nedan-
Bostad in natura, 1
bestående af högst!
nedannämnda
lägst.
högst.
stående
antal
tjänstår.
antal rum.
(
| Ritare ........................................................................
| Manlig kontorsskrifvare..............................................
Stationsskrifvare ........................................................
!
1 :
1 :
2,70Q
2,700
2,700
2,700
—
—
Kvinnlig kontorsskrifvare ...............................................
1,080
—
G
—
» ..........................................
1,080
—
! --
»
M
1,080
—
—
—
H " ..........................................
1,080
—
—
—
» » ..........................
1,080
—
—
1 >f n
1,500
1,500
1,500
1,500
1,500
>* »
» »
” *> .............................................
_
-
Förutom här uppgifna löneförmånor utgår kallortstillägg (''rån GO till 240 kronor om året till bcfattningshafytiro
243
Ersättning för bostad och bränsle beräknad efter
de olika ortsprisen och utgående i % af
arfvodet med fastställda maximibelopp.
''
1
8 n m m a..
i
Anmärkning a r.
1
. j
20 %.
25 %. i 30 %.
\
35 %.
40 %.
675 !
—
l
3,375
__
—•
! max. 700
—
—
3,400
_ | _
max. 700
3,400
— i —
—
max. 850
3,550
216
_
i
_
__
—
1,296
j
1
O
1-
w
—
—
1,350
|
324
—
1,404
max. 350
—
1,430
—
— ; —
—
max. 400
1,480
j
300
—
i
—
—
—
1,800
—
max. 350 J
_
1,850
j
''
|
•
—
| max. 350
_
1,850
—
_ j ““
max. 350
—
1,850
—
- 1 ~
—
max. 400
1,900
!
vissa bxndciur i Norrland. Beträffande bostadens värde ä olika orter hänvisas till sid. 108—114 samt 111) och 200 i betänkandet.
244
Arfvode
Högsta
arfvodet
erhålles
efter
Bostad in natura,
bestående af högst
nedan-
stående
antal
tjänstår.
nedannämnda
Distrikten.
Befattningshafvare. af lägre grad.
lägst.
högst.
antal rum.
Lokomotivmästare ..........................................................
1.800
—
12
3 ruin och kök
»
—
3,000
—
Vagnmästare............................................................
1.500
—
12
3 rum ocli kök
» ................................................
—
2,700
—
—
(ifver b an mästare .................
1,200
_
9
3 rum och kök
—
2,100
—
—
Lokomotivförare ............................................................
1,200
—
9
—
» ..........................................................
1,200
—
—
—
» ..........................................................
1,200
—
—
—
1,200
—
—
—
» ............................................
1,200
—
—
—
............................................................
—
2,100
—
—
>*
—
2,100
—
—
»
—
2,100
—
—
,
—
2,100
—
—-
„
—
2,100
—
—
Maskinist ....................................................................
1,200
—
9
2 rum och kök
„
_
2,100
_
_
Banmästare af l:sta klass .............................................
—
—
2 rum och kök
Trädgårdsmästare...............................................
—
—
» »» ** »
Förrådsmästare ...............................................
1,200
—
G
»
»i
»
*»
Stationsmästare å 5:e klassens station..............................
—
1,800
—
3 »
»
»
Stationsmästare å bangård...........................................
—
—
—
2 » >* »
| Tygmästare .................................................................
1,200
—
G
—
» ...............................................
1,200
—
—
—
1,200
—
—
—
1,200
1,200
—
»
1,800
_
j
__
Förutom här uppgifna löneförmåner utgår dyrortstiliägg mod GO kronor om uret till bofattningahafvare af lägre
med minst 15,000 invånare.
Kallortstillägg utgår från GO till 240 kronor om året (ett fåtal banraästare och banvakter 360 kronor) för befatt
BeträfFande
bostadens värde å olika orter hänvisas till sid. 108—114 samt 11G i betänkandet.
245
Ersättning för bostad och bränsle, beräknad p^lädnadsförmån.
efter de olika ortsprisen och utgående i % |-------- —
af arfvodet med fastställda maxim
belopp.
In natura,
beräknad
till nedan-  stående
värde.
Kontant
ersätt-
ning.
S u m m a.
20 %■
| 25 %.
30 %.
i 35 %.
40 %.
1
_
—
I
i
_
j
_
120
1,920 -r bostad
—
—
i _
-
1 —
120
3,120 -f* bostad
—
—
—
—
—
1 —
120
1,620 + bostad
—
—
—
—
1 —
120
2,820 + bostad
—
—
—
_
—
-
120
1,320 + bostad
—
—
—
_
—
—
120
2,220 + bostad
240
—
—
—
—
120
1,560
—
300
—
—
—
120
1,620
_
360
—
—
120
1,680
_
_
—
420
_
—
120
1,740
—
—
—
—
480
—
120
1,800
420
—
—
—
—
120
2,640
525
—
—
—
—
120
2,745
—
—
max. 550
—
—
—
120
2,770
—
—
—
max. 550
—
—
120
2,770
—
—
—
—
max. 650
120
2,870
—
—
_
—
—
120
1,320 + bostad
—
—
—
—
—
120
2,220 + bostad
—
—
—
—
—
—
----
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
120
1,320 + bostad
_
_
—
—
—
120
1,920 -f bostad
240
—
—
—
—
120
—
1,560
—
300
—
—
120
—
1,620
—
—
360
—
—
120
—
1,680
—
—
420
—
120 j
—
1,740
—
—
1
“ 1
— :
480
120 I
—
1,800
360
—
- i
— I
- ||
120 ''
—
2.280
Bil. H.
grad, livilkas arfvode icke öfverstiger 1,000 kronor, och som iiro placerade inom Stockholma-rayonen samt i öfriga städer
ningshafvare å vissa bandelar i Norrland.
246
Arfvode
Högsta
arfvodet
erhålles
efter
Bostad in natura, |
bestående af högst i
nedan- j
stående |
antal
tjänstår.
nedannämnda
1
lägst. |
högst. 1
antal rum.
Tågmästare ..................................................................
j
1,800 j
i
__
_
1.800
_ |
—
_ 1
1,800
1.800
i
__
_
_
, 2 rum och kök
Vagnförman ..............................................................(
1 1,020
12
|
»
»
»
j
| Stallförman..................................................................j
» -
1.500
I » »
»
»
Stationsmästaro å 6:e klassens station.............................)
'' 3
»
»
»
900
- ''
15
—
1
900
—
_
.................
900
—
_
__
900
— :
n
900
~~
—
_
1,500
—
1,500
_
_
1,500
_
__
''
1,500
_
n
—
1,500
—
|
900
—
15
—
900
—
—
—
: » » ...................................................
900
—
—
900
—
—
900
—
_
; - „ „ ....................................................
1,500
—
i
-
1.500
_
1.500
_
_
—
1,500
1,500
! _
_
I
1 -
1 —
Förutom^ här uppgifna löneförmåner utgår dyrortstillägg med 60 kronor om året till befattningsliafvaro nf lägre
med minst 15,000 invånare.
Kallortstillägg utgår från 60 till 240 kronor om året (ett fåtal banmästarc och banvakter 360 kronor) för befatt
Beträlfandc
bostadens värde å olika orter hänvisas till sid. 108—114 samt 116 i betänkandet.
247
1
! Ersättning för bostad och bränsle, beräknad
Beklädnadsförmån.
af arfvodet med fastställda maximibelopp.
In natura,
beräknad
till nedan-
Kontant
ersätt-
S u m m a.
A n in ä r k n i n g a r.
20 %.
1 .
25 %.
30 %.
35 %.
40 %.
stående
värde.
ning.
_
450
120
2,370
—
—
540
— —
120
—
2,460
—
—
— ~
max. 550
120
2,470
—
—
—
—• [max. 650
120
—
2,570
-
-
—
~ 1 _
! =
120
120
1,140 i- bostad
1,620 + bostad
(Nattbaninästare erhåller efter
'' 0 år ett högsta arfvode af
| 1,260 kr. -f- bostad.
! 180
—
—
— i
120
—
1,200
1 -
225
—
— |
120
—
1,245
—
—
270
120
—
1,290
—
-
—
315
120
—
1,335
—
—
—
360
120
—
1,380
300
—
- ! -
120
—
1.920
—
375
—
- 1 -
120
—
1.995
—
—
450
— | —
120
—
2,070
—
—
—
525
120
—
2,145
—
—
—
600
120
—
2,220
180
—
—
—
120
1,200
fGift kontorsbiträde med yttre
—
225
—
—
120
1,245
1 tjänstgöring erhåller bostad
—
270
_ 1 __
—
120
1,290
\ in natura, högat 2 rum och
l kök.
—
—
315
—
120
1,335
—
—
—
—
360
—
120
J,380
300
-
—
— 1 —
-
120
1,920
—
375
—
I
—
120
1,995
—
—
450
— j —
—
120
2,070
—
—
525
—
120
2,145
—
— i
— J
- i 600
—
120
2,220
grad, hvilkas arfvode icke öfverstiger 1,500 kronor, och som ;iro placerade inom Stockholms-rayoncn samt i ofri ga städer
ningahafvare å vissa handelar i Norrland.
i
248
Högsta
arfvodet
Bostad in natura.
Arfvode
erliålles
efter
bestående af högs
nedan-
nedannämnda
—
—
stående
antal rum.
lägst.
högst.
tjänstår.
Stationsförman ............................................................''I
(
900
—
15
2 ram och kök
Portvakt å l:a klassens station eller vid verkstad ............i
( -
1.500
—
» » » »
liokomotiveldare ............................................................
900
—
12
—
» ...................................................
900
—
—
—
[ })
900
„
900
— !
—
—
» ............................................................
900
— i
—
—
j
„
—
1.980
—
—
» ...........................................................
—
1,380
—
—_
1380 i
1 380
„
1.380
: Vagnskötaro.........................................................
900
12
900
900
900
„
900
—
—
—
................................................................
—
1,380
—
—
»
1,380
“
—
» ..................................................................
1.380
—
—
1,380
1.380
Förråd sförman ...............................................................
900
12
2 ruin och kök
•
n
1 380
Maskin- och pannskötare ...............................................
900
_
12
1 rum och kök
» ...............................................
—
1,380
—
1 Stationsmästare å 7:c klassens station ............................
900
—
12
3 ruin och kök
») ») » » » ........
—
1,380
-
Kvinnligt kontorsbiträde
780
15
» »
780
—
Förutom här uppgifna löneförmåner utgår dyrortstillägg med 60 kronor om året till bcfattningshafvara af lägre
med minst 15,000 invånare.
Kallortstillägg utgår från 60 till ‘240 kronor om året (ett fåtal hallmästare och banvakter 360 kronor) för befaitt
Betr
äflande höstadens värde å olika orter hänvisas till sid. 108—114 samt 116 i be länk and et.
249
Ersättning för bostad och bränsle, beräknad
efter de olika ortsprisen och utgående i %
af arfVodet med fastställda maximibelopp.
Beklädnadsförmån
Summa.
Anmärkningar.
In natura
beräknad
till nedan-  stående
värde.
Kontant
ersätt-
ning.
20 %.
25 %.
30 %.
35 %.
40
1
^Portvakt vid verkstad erhåller
—
—
—
—
—
120
1,020 -f bostad
) ett högsta arfvode af 1,260
—
—
—
—
! -
—
120
1,620 + bostad
I kr. efter 9 år. Bostad högst
180
—
—
—
30
90
1,200
—
225
—
—
—
30
90
1,245
—
—
270
—
30
90
1,290
\ -
—
—
315
-
30
90
1,335
—
—
—
—
360
30
90
1,380
276
—
—
—
—
30
90
1,776
—
345
—
—
—
30
90
1,845
—
—
max. 350
—
30
90
1,850
—
—
—
max. 350
—
30
90
1,850
—
—
—
—
max. 400
30
90
1,900
180
—
—
—
—
—
120
1,200
—
225
—
—
—
—
120
1,245
—
—
270
—
—
—
120
1,290
—
—
—
315
—
—
120
1,335
—
—
—
—
360
—
120
1,380
276
—
—
—
—
—
120
1,776
—
345
—
—
—
—
120
1,845
—
—
max. 350
—
— I
—
120
1,850
—
—
—
max. 350
- |
—
120
1,850
—
—
—
—
max. 400
—
120
1,900
—
—
—
—
—
—
120
1,020 + bostad
—
—
—
—
—
120
1,500 + bostad
—
—
—
—
30
90
1,020 -f- bostad
—
—
—
—
—
30
90
1,500 + bostad
—
—
—
—
—
—
120
1,020 + bostad
—
—
—
—
—
—
120
1,500 + bostad
156
—
—
—
—
—
—
936
—
195
—
—
—
—
—
975
grad, hvilkas arfvode icke öfvcrstiger 1,500 kronor, och som äro placerade inom Stockholms-rayoncn samt i öfriga städer.
ningshafvare å viBsa bandelar i Norrland.
32
250
Högsta
arfvodet
Bostad in natura,
Arfvode
erkålles
efter
bestående af högst
nedan-
nedannämnda
stående
antal rum.
lägst.
högst.
tjänstår.
Kvinnligt kontorsbiträde ................................................
780
—
15
—
» )) ................................................
780
—
—
—
» » ...............................................
780
—
—
—
» » ................................................
—
1,080
—
—
» » ................................................
—
1,080
—
—
)) » ................................................
—
1,080
—
—
» » ....................................... ......
—
1,080
—
—
» » ...................................... ......
~
1,080
—
—
Vaktmästare................................................................
780
—
15
2 rum och kök
—
1,080
—
—
Banvakt.......................................................................
780
—
15
1 rum och kök
» ....................................................................
—
1,080
—
—
Vagn- och stallkarlar ...................................................1
1
780
—
15
1 rum och kök
Förrådsvakt................................................................>
l -
1,080
—
—
Stationskarl...............................................................
780
—
15
1 rum och kök j
» ...............................................................
—
1,080
—
—
Förutom här uppgifna löneförmåner utgår dyrortstillägg med 60 kronor om året till befattningshafvare af lägre
med minst 15,000 invånare.
Kallortstillägg utgår från 60 till 240 kronor om året (ett fåtal banmästare och banvakter 360 kronor) för befattBetriiffande
bostadens värde å olika orter hänvisas till sid. 108—114 samt 116 i betänkandet.
251
Ersättning för bostad och bränsle, beräknad
efter de olika ortsprisen och utgående i %
af arfvodet med fastställda maximibelopp.
Beklädnads förmån.
Summa.
Anmärkningar.
In natura,
beräknad
till nedan-  stående
värde.
Kontant
ersätt-
ning.
20 %.
25 *.
30 %.
35 %.
40 %.
_
234
_
_
1,014
—
—
—
273
—
—
—
1,053
—
—
—
—
312
—
—
1,092
216
—
—
—
—
—
—
1,296
—
270
—
—
—
—
—
1,350
—
—
324
—
—
—
—
1,404
—
—
—
max. 350
—
—
—
1,430
—
—
—
—
max. 400
—
—
1,480
—
—
—
—
—
—
120
900 + bostad
—
—
—
—
—
—
120
1,200 + bostad
—
—
—
—
—
—
90
870 + bostad
—
—
—
—
—
—
90
1,170 + bostad
—
—
—
—
—
30
90
900 + bostad
—
—
—
—
—
30
90
1,200 + bostad
—
—
—
—
—
—
120
900 -f- bostad
—
—
—
—
—
—
120
1,200 + bostad
grad, hvilkas arfvode ieke öfverstiger 1,500 kronor, och som äro placerade inom Stockholma-rayonen samt i öfriga städer
ningshafvare å vissa bandelar i Norrland.
S
252
Högsta
•
Arf
o d e
arfvodet
erhållcs
efter nedan-
stående
Ångfärjepersonalen.
lägst.
antal
högst.
tjänstår.
Befattning skaf vare af högre grad.
Befälhafvare........................................................
4.200
—
9
»
5,100
Förste styrman och rescrvbefälhafvare ............
2,400
9
» » » »
3,300
öfvormaskinist...................................................
2,400
9
))
3,300
Andre styrman ............................................................
1,800
9
” ” ............................................................
—
2,700
—
Befattningsliafvare af lägre grad.
Andre maskinist...............................
1,800
9
»» »
2,700
Tredje styrman..................................
Tredje maskinist ..........................
..../
1
1
1,200
1,800
6
Förhandseldare...................................
Rorgängare ................................
1
f
\
840
—
9
Timmerman .......................................
J
—
1,200
—
Eldare ...............................
780
—
12
)) ...................................
—
1,020
—
Matros ................ .........
720
12
»
960
Förutom här uppgifna löneförmåner åtnjuter ifrågavarande personal fri kost i enlighet med de närmare grunder
253
Ersättning för bostad
och bränsle, beräknad
Beklädnadsförmån.
- - — •
efter priserna härför i
1 In natura,
| beräknad till
Summ a.
Malmö och utgående
med 35
af
arfvodet med fast-
Kontant
A n m ä r k n i n g a r.
ställda maximi-
nedanstående
ersättning.
belopp.
värde.
max. 1,200
—
—
5,400
[JBefälhafvare åtnjuter för hvarje enkel resa
max. 1,200
—
—
6,300
1 [ han tjänstgör 1 krona såsom tilläggsarfvode.
840
__
—
3,240
jl:e styrman åtnjuter för hvaije onkel resa
, han tjänstgör som befälhafvare 1 krona
( såsom tilläggsarfvode.
max. 900
—
—
4,200
840
—
—
3,240
i j Öfvermaskinist åtnjuter för hvarje enkel resa
max. 900
—
—
4,200
j| han tjänstgör 50 öre såsom tilläggsarfvode.
630
—
—
2,430
12:e styrman åtnjuter för hvarjo enkel resa
max. 700
3,400
< han tjänstgör som befälhafvare 1 krona
( såsom tilläggsarfvode.
max. 550
120
2,470
Maskinist åtnjuter för hvarjo enkel resa lian
max. 550
420
—
120
3,370
tjänstgör som öfvermaskinist 50 öre såsom
tilläggsarfvode.
—
120
1,740
max. 550
—
120
2,470
294
30
90
1,254
max. 350
30
90
1,670
273
30
90
1,173
max. 350
30
90
1,490
252
30
90
1,092
336
30
90
1,416
;
järnvägsstyrelsen bestämmer.
33
