# ID: svediakorp-gov111989
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Tvåkammarriksdagen: utredningar
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1903
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: tvåkammarriksdagen, investigations
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 63,544
# sentences: 1,956
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


HANDELS- OCH SJÖFARTSKOMITÉN
VI
UTLÅTANDE OCH FÖRSLAG
AF DEN 11 DECEMBER 1900
ANGÅENDE BEREDANDE AP
KAPITAL FÖR REDERINÄRINGEN
SAMT
VISSA ANDRA ÅTGÄRDER TILL
SJÖFARTSNÄRINGENS HÖJANDE.
STORKHOLM
KtfNOL. HOKTRYCKRUIRT. I*. A. NORSTEDT & RÖNKR
1900
- • -
r
, j
Innehåll.
Sid.
Underdånig skrifvelse.................. 7-
Utlåtande och förslag.
Inledning.........................U
A.
Beredande af kapital för rederinäringen.
Inledning.......................15.
Allmänna anmärkningar................17.
Beräkningar angående sjöfartens inflytande på landets
ekonomiska ställning................21.
Statens medverkan befogad...............23.
Förslag om en lånefond................24.
Förslag om en marinhypoteksbank...........29.
Sjö för säkring tf rågan................34.
Grunder för bildandet af eu marinhypoteksbank .... 43.
Yttranden af sakkunnige...... 44.
Komiténs uttalande..................48.
B.
Vissa särskilda åtgärder till sjöfartsnäringens höjande.
1. Skeppsbyggerinäringens höjande..........57.
Historik......................57.
1888
års tulltaxa................57.
TvUkomiténs betänkande.............58.
Ämbetsverkens utlåtande.............59.
1889
års riksdag................61.
1890
års riksdag . *...............61.
Sjöfartsnäringskomiténs betänkande........62.
1891
års riksdag................67.
1892
års riksdag................70.
Gällande bestämmelser...............72.
Komiténs uttalande................73.
4
VI. Sjöfartsnäringens höjande.
Sid.
2.
Anläggning af skeppsdockor...........80.
Bristen på skeppsdockor i Sverige .........80.
Hittills vidtagna åtgärder.............81.
Komiténs uttalande ................82.
3.
Signalstationer, m. m................87.
Signalstationer...........''........87.
Stormsignaler...................89.
4.
Reseunderstöd för studier i skeppsbyggeri .... 90.
Behof af praktiska studier.............90.
Letterstedtska stipendieinedlens användande.....91.
5.
Höjandet af yrkesskickligheten för utöfvande af rederiverksamhet
...
92.
Anmärkningar om bristande yrkesskicklighet .... 92.
Rederistipendier..................93.
6.
Sjöfartslagstiftningen...............95.
Yttranden.....................95.
Allmänna synpunkter................96.
England....................96.
Frankrike....... 97.
JJe skandinaviska länderna............98.
1897 års. nordiska sjöfartsmöte ..........100.
1899 års riksdag................100.
Önskemål.....................101.
Komiténs uttalanden................103.
Kontroll öfver fartygs sjövärdighet........103.
Lastlinietvång och bemanningslag.........103.
Sakkunnige vid sjöförklarings upptagande.....104.
Granskning af sjöförklaringar..........105.
Rättskipningen i sjörättsmål...........106.
Kondemnerade fartygs användande
i
fraktfart . . . 106.
Allmän revision af sjölagen...........108.
7.
Dispachörsinstitutionen..............109.
Yttranden.....................109.
Gällande regler..................109.
Komiténs uttalande.................110.
Innehåll.
5
Sid.
8.
Skeppsklarerareinstitutionen ...........111.
Förbud för skeppsklarerare
att reda i skepp......111.
Yttranden..........  111.
Komiténs uttalande.................112.
Reservationer.
1.
Angående beredande af kapital för rederinäringen, af berrar
Brodin, Melin och Rettig................115.
2.
Angående skeppsbyggerinäringens höjande,
af herr
Brodin
125.
Bilagor.
A.
Protokoll vid komiténs sammanträde den 13 februari
1900
135.
jämte bilagor..................177.
B.
Formulär till Lloyd’s sjöförsäkringspolice
1899 ..... 194.
jämte bilaga...................196.
f
TILL KONUNGEN.
f
Till Eders Kungl. Maj:t far härmed den af Eders Kung].
Maj:t den 1 juli 1898 i nåder tillsatta komité för behandling .
af vissa sjöfartsnäringen och den utrikes handeln rörande frågor
8
VI. Sjöfartsnäringens höjande.
i underdånighet öfverlämna sitt betänkande n:r VI, innefattande
utlåtande och förslag angående
A.
Beredande af kapital för rederinäringen; samt
B.
Vissa särskilda åtgärder till sjöfartsnäringens höjande,
nämligen i fråga om
1)
Skeppsbyggerinäringens höjande;
2)
Anläggning af skeppsdockor;
3)
Signalstationer, m. m.;
4)
Beseunderstöd för studier i skeppsbyggeri;
'' 5) Höjandet af yrkesskickligheten för utöfvande af rederiverksamhet;
6)
Sjöfartslagstiftningen;
7)
Dispachörsinstitutionen; samt
8)
Skeppsklarerareinstitutionen;
varande vid betänkandet fogade reservationer,
angående beredande af kapital för rederinäringen, af undertecknade
Brodin, Melin och Rettig; äfvensom
angående skeppsbyggerinäringens höjande, af undertecknad
Brodin.
Vid betänkandet äro, i fråga om det under A. omnämnda
ärende, fogade dels stenografiskt protokoll, hållet vid ett för
hörande af tillkallade sakkunnige anordnadt sammanträde, jämte
därtill hörande bilagor, dels formulär till Lloyd’s sjöförsäkringspolice
af år 1899.
Under hänvisning till sina föregående betänkanden n:r I—V,
får komitén härmed i underdånighet anmäla, att komitén afslutat
den del af sitt uppdrag, som afser sjöfartsnäringens höjande och
beredandet af lättnader för densamma.
Stockholm den 11 december 1900.
Underdånigst
STAFFAN CEDERSCHIÖLI).
O. A. Brodin.
Axel Johnson.
Olof Melin.
John Rettig.
G. O. Wallenberg. Wilh. R. Willbobg.
Adolf Berencreutz.
UTLÅTANDE OCH FÖRSLAG.
Handels- och sjöfartskomiténs betänkande.
VI.
Det första ledet i det koinitén lämnade nådiga uppdrag af- Inledning.
såg den svenska sjöfartsnäringens främjande och beredandet af
lättnader för densamma. Denna del af uppdraget har sysselsatt
komitén i delarne II—IV af dess betänkande och, jämte frågan
om den utrikes handeln, i delarne I och V. I det nu förevarande
utlåtandet har komitén sammanfört de öfriga åtgärder, som synts
komitén leda till de i uppdraget med afseende å sjöfarten uppställda
målen. Främst sätter komitén här frågan om beredandet
af kapital för rederinäringen, hvarefter den öfvergår till att framlägga
sina åsikter och sina förslag i andra hithörande ämnen,
hvilkas betydelse icke häller får underskattas. Hit höra frågorna
om skeppsbyggerinäringens höjande, anläggning af skeppsdockor
''och signalstationer in. m., höjande af yrkesskickligheten hos skeppsbyggare
och redare, sjöfartslagstiftningen samt dispachörs- och
skeppsklarerareinstitutionerna.
A.
Beredande af
kapital
för rederinäringen.
I de yttranden, som till komitén inkommit från handels- och
sjöfartsnämnder, föreningar och enskilde och för hvilka redogörelse
är lämnad i Bihang 111, »Asikter och önskemål», har såsom en
af de förnämsta orsakerna därtill, att den svenska sjöfartsnäringen
ej vunnit den utveckling, hvartill vårt lands läge och tillgångar
borde gifva anledning, med stor samstämmighet framhållits bristen
på lätt tillgängligt kapital för näringens tidsenliga bedrifvande.
Det har anförts, hurusom vid den vändpunkt på handelssjöfartens
område, som kännetecknas af öfvergången från segel till ånga, af
träfartygens utbytande mot sådana af järn, vårt land ej kunnat
följa den snabba utvecklingen i vissa andra länder. Vårt lands
kapital hade tagits i anspråk för andra ändamål; det hade sökt
placering framför allt i den vid samma tid snabbt uppblomstrande
tillverkningsindustrin och i de omfattande järnvägsanläggningar,
som, samtidigt påbörjade, numera frarnbragts.
Då det gäller att bringa upp den materiel, hvarmed näringen
bör utöfvas, till relativ jämnhöjd med behofvet, åtminstone inom
den nationella sjöfarten, har man att taga hänsyn till denna efterblifvenhet
från en tid, då de andra ländernas sjöfart tog hastigt
uppsving, och det inses lätt, att näringen svårligen kan utan ett
särskildt kraftigt handtag återvinna hvad som förlorats i tid
och tillfällen att deltaga i den internationella fraktmarknaden. —
Hvad det först gäller är då att finna, hvilket handtag här vore
det verksammaste, och därvid erbjuder sig närmast såsom medel
tillförseln af kapital, då brist på sådant just vållat efterblifvenheten.
En af de angelägnaste åtgärderna för utveckling af den
svenska sjöfartsnäringen har sålunda ansetts vara, att kapital
tillföres denna näring i sådan utsträckning, att det blir möjligt
Inledning:.
16
VI. Sjöfartsnäringens höjande.
att i fraktmarknaden insätta tillräckligt stora och med tidsenliga
inrättningar utrustade fartyg, som äro i stånd att framgångsrikt
upptaga den utländska konkurrensen.
Till realiserande af krafven på tillräckligt kapital erbjuda sig
åter flera utvägar, och skilda förslag hafva också i de afgifna
yttrandena framkommit. Man har sålunda dels velat påkalla
statens mellankomst för anskaffande af lånemedel eller för tillhandahållande
af understöd, dels velat särskildt genom lag om
inteckning i fartyg egga det enskilda kapitalet att ställa sig i
näringens tjänst.
Såsom stöd för yrkandet, att lån af statsmedel borde på
billiga villkor hållas sjöfartsnäringen tillhanda, har anförts, bland
annat, att jordbruksnäringen erhåller dylikt stöd i form af odlingslån,
lån för myrutdikningar m. m. och industrin genom
lån ur manufakturförlagslånefonden, samt att stora belopp af
statsmedel i form af lån på billiga villkor jämväl ställts till
enskilda järnvägsföretags disposition. Från flera håll har förordats,
att för tillgodoseende af sjöfartsnäringens behof en lånefond
borde bildas, vare sig genom särskilda af Riksdagen anvisade
anslag, genom öfverskott på tullinkomsterna eller annorledes.
Man har i yttrandena äfven föreslagit inrättandet af en maritim
statsbank, som borde lämna fördelaktiga lån för nya, företrädesvis
i Sverige byggda ångare, emot säkerhet af fartygets assuranspolice.
I ett yttrande hänvisas på beredandet af möjlighet för
delägare i rederiaktiebolag att i statens eller enskilda penningeinrättningar
på rimliga villkor belåna aktier och på sådant sätt
uppdrifva medel till vidgad verksamhet (Bih. III, s. 77).
Angående frågan om det enskilda kapitalets ledande i förevarande
riktning genom möjliggörande och underlättande af lån
mot inteckning i fartyg har komitén redan den 28 november 1898
afgifvit utlåtande. Införandet af detta rättsinstitut, genom hvilket
upplåningen för sjöfartsnäringens ändamål skulle erhålla en ordnad
form, torde vara att anse såsom synnerligen angeläget för
näringens utveckling vid hvarje form för kapitaltillförsel.
Beredande af kapital för rederinäringen.
17
Innan komitén går att afgifva yttrande rörande de sätt för
fyllande af det för sjöfartsnäringen erforderliga kapitalbehofvet,
som synas komitén närmast böra komma i öfvervägande, må hår
förutskickas några anmärkningar angående förutsättningarna för
sjöfartens utveckling så väl hos oss som i främmande länder,
särskild! med hänsyn till dess kapitalbehof.
Den mening, hvilken kanske till stor del just genom den
uppmärksamhet, som vid komiténs tillblifvande började riktas
på sjöfartsnäringen, numera synes råda i vårt land därom, att
denna näring bör kunna höjas, denna mening synes komitén vara
grundad på giltiga skäl. De för närvarande goda utsikterna för
näringen hafva utan tvifvel i hög grad bidragit att stärka denna
åskådning, men det finnes också af sakens egen natur härflytande
skäl för denna mening, och dessa skäl äga gifvetvis än större
beviskraft.
Bland dessa skäl till tron på sjöfartens framtid i vårt land
träda oss främst till mötes de, som kunna hämtas af landets
läge, vår kustbefolknings naturliga anlag och de förutsättningar,
som särskild! tillgången på erforderliga råmaterialier på detta
fält måste anses lämna oss för den moderna skeppsbyggnaden
med hvad därtill hörer. Såsom ett komplement härtill sluter
sig den omständigheten, att behofvet af skeppsrum, om också
järnvägs- och ångfärjeförbindelser, där dessa kunna ersätta handelsfartygen,
verka i motsatt riktning, dock måste med varubytets
tilltagande, importens såväl som exportens, göra sig i allt
högre grad gällande.
Ser man på de absoluta tal, som beteckna ökningen af världsflottans
tonnage, skulle man emellertid lätt kunna få den föreställningen,
att gränsen för skeppsrumsbehofvet snart skulle nås,
men ställer man denna, ökning i relation till produktionens och
industrins utveckling å de områden, som kräfva sjöväga varubyte,
- finner man, att det finnes utsikter till användande af ett
vida stolle tonnage och ett tonnage, som synes komma att behöfva
successive ökas under den framtid, hvarmed man öfverhufvud
nu kan räkna. Att dock hädanefter, likasom hittills
vid olika tillfällen inträffat, sjöfartens utveckling kan för någon
tid komma att hämmas eller till och med aflösas af perioder af
Handels- och sjö far t skam iténs betänkande. VI.
ii
Allmänna
anmärkningar.
18
VI. Sjöfartsnäringens höjande.
tillbakagång, är något, som denna näring har gemensamt med
hvarje annan mänsklig verksamhetsgren. Men i folkmängdens
tillväxt och den stigande kulturens stadigt ökade behof af alster
och produkter, som måste till följd af världstrakternas olika industriella
förutsättningar bytas länderna emellan, har man trygghet
för att sjötransportmedel måste i stigande grad behöfvas.
Och det råder här äfven ett öinsesidighetsförhållande, som gör
saken än säkrare. Ty tillgången på skeppsrum verkar lika lifvande
på den sjöväga handeln, som denna framkallar skeppsrum.
Det nämndes att utvecklingen, i sin helhet sedd, understundom
träffats af ett bakslag. Men äfven detta är icke alltid en
nödvändighet. Där, såsom i England, sjöfarten haft till förutsättning
och underlag ett fritt och högt uppdrifvet utbyte
mellan moderlandet och ett redan tidigt skapadt kolonialvälde,
kan man svårligen tala om ens någon temporär tillbakagång af
nämnvärd varaktighet i sjöfartsnäringens utveckling, frånsedt
naturligtvis påverkan af politiska förvecklingar.
Äfven förhållandet med Hollands sjöfart under tiden före
brytandet af dess sjömakt gifver oss ett liknande exempel.
För dessa länder, som med sina flottor behärskade hafven, voro
de grundsatser, som slogo ut i det engelska prohibitivsystemet
beträffande sjöfarten och hos oss omsattes i produktplakatet från
år 1724, förklarliga, men för andra länder, ej minst vårt, voro de
onaturliga. Under tider af nationell blomstring, fred och goda
finanser kunde väl äfven för vår sjöfart under produktplakatets egid
erbjudas en ganska omfattande, delvis genom särskilda anordningar
understödd verksamhet, som ej dröjde att gifva sjöfarten en
kraftig utveckling, men rubbades dessa förhållanden, — och de
politiska förhållandena påverkade då ej mindre än nu de ekonomiska,
— var det också med ett slag slut med varubytet och
till följd däraf med fartygens användande.
Sedan inemot och vid midten af 1800-talet produktplakatets
grundsatser frångåtts, och det fria varubytets principer brutit
sig igenom och stadfästs i handels- och sjöfartstraktater, som
gjorde varubytet mellan länderna oberoende af varans produktionsort
och fartygens flagga, blef förhållandet ett annat. Sjöfarten
besörjes nu under de friaste former, och de gamla grund
-
Beredande af kapital för rederinäringen.
19
satserna finnas blott kvar i afseende å kustfarten (le cabotage),
hvilken, där ej uttryckligt undantag medgifvits, i regel förbehållits
åt den inhemska flaggan. Af denna sjöfartens internationella
ställning har blifvit en naturlig följd, att de länder, som därför
lämpa sig och därför äga tillbörliga förutsättningar, komma att
företrädesvis besörja den sjöväga varuförseln, hvilket endast innebär
en följdriktig tillämpning på detta område af den allmänna
regeln om arbetets fördelning och dess besörjande af den, som
kan bäst utföra det.
Nu står fraktfarten mellan olika länder öppen äfven för
andra länders fartyg än dessas. Ett svenskt fartyg kan föra
spansk malm till England, lika väl som det kan ditföra svenska
produkter. Sjöfarten är traktatsenligt obunden af flaggan. Här
öppnar sig således ett fält, fritt till täflan för en hvar, som vill
och kan begagna det, och den, som har den bästa blicken och de
bästa materiella förutsättningarna, drager däraf den största vinsten.
Det är af synnerlig vikt, att denna omständighet vinner tillbörligt
beaktande. En utvecklad handelsflotta bör under nuvarande
förhållanden alltid kunna påräkna sysselsättning, just till
följd af sjöfartens frihet att kunna söka sådan i olika delar af
världen och dess däraf härflytande relativa oberoende af konjunkturerna
i hemlandet. Väl kan härigenom stundom förekomma, att
fraktmarknaden på något håll öfverfylles med tonnage och att frakterna
nedgå, men detta förhållande har visat sig vara öfvergående
och har åtminstone i de fall, där sjöfarten på ett klokt
sätt bedrifves, icke föranledt större förluster. Det finnes icke
bättre föredöme i afseende å utnyttjande af denna sjöfartens
internationella karaktär, hvarom här talats, än vårt broderland
Norges. De norska fartygen gå i fraktfart på de mest skilda
delar af jordklotet, och endast ett ringa fåtal är hänvisadt till
den egna fraktmarknaden. I Norge träffar man blicken för och insikten
om sättet för sjöfartens bedrifvande, och där finnes det
nödiga personliga materialet. Fartygen ägas ofta af rederier,
hvilkas kapital samlats tillhopa från många håll och fördelas i
många små lotter. Det lediga kapitalet, sparkapitalet från de
breda lagren, söker sig gärna till rederinäringen; den kommer
att hvila på en bred och nationell grund, och det fattas den
20
VI. Sjöfartsnäringens höjande.
aldrig ekonomiskt underlag. Hvad i den inhemska tillgången
brister, fylles också ofta — hvad för öfrigt icke är att anbefalla
—
af utländskt, företrädesvis engelskt, kapital.
Gå vi så åter till Sveriges sjöfart, har redan uttalats den
mening, att här finnas åtskilliga naturliga förutsättningar för
dess blomstring utan konstlade åtgärder. Af dessa ha några
redan berörts; om väckandet af intresse för sjöfarten och om utbildningen
af det personliga materialet för densamma har komitén
redan annorstädes yttrat sig, eller kommer den att senare uttala sig
(se sid. 92—94). Om de förutsättningar för utveckling, som ligga
i nödvändigheten att tillse, att ej olämplig grund för skeppsafgiftstaxeringen
eller höga afgifter i hemlandet trycka våra fartyg,
har komitén uttalat sig i betänkandena IV. Skeppsmätningen och
V. Sjöfartsafgifter. Hvad det nu gäller är att tillse, huru den
nödiga materiella förutsättning för sjöfarten, som består i tillförseln
af kapital till densamma, skall kunna på lämpligaste sätt
förverkligas. Häruti hafva vi brustit och brista ännu. Tillgång
på kapital fattas icke blott för mindre rederier, utan också, hvad
som är för den stora sjöfarten än viktigare, för utvecklingen af
storrederier med fartyg i tillräckligt antal, för att det regelbundna,
internationella handelsutbytets kraf kunna tillfredsställas.
Ett kapitalstarkt rederi, som kan i fraktmarknaden insätta ett
större antal fartyg, står i en helt annan ställning än ett, som
endast kan förfoga öfver ett fåtal. Och då en väsentlig del af
de med rörelsens bedrifvande förenade kostnader — såsom för
administration, aflöning och den för ett deltagande i den internationella
sjöfarten så viktiga representationen på olika platser
—
icke växer i förhållande till rörelsens omfattning, kommer
därigenom det större rederiet, som fördelar dessa gemensamma
kostnader på ett större antal kölar, i ett vida gynnsammare läge
än det rederi, som endast förfogar öfver några få fartyg. En
sammanslutning till större rederiföretag hämmas hos oss framför
allt genom bristen på kapital. Svårigheten att sammanbringa
sådant utgör ett af hindren för den svenska sjöfartsnäringens
idkare att uppträda under enahanda förhållanden som de utländska
konkurrenterna.
Beredande af kapital för rederinäringen.
21
Erfarenheten gifver emellertid vid handen, att man, äfven
utan större kapitaltillgång inom landet, kan ernå ett uppsving
inom sjöfartsnäringen. Det skulle i sådant fall gälla att söka för
ändamålet förmå utländskt kapital att intressera sig i de fartyg,
som gå under landets flagga, hvarigenom en del svenska fartyg
eller parter i svenska fartyg koinme att, inom den begränsning
sjölagen tillåter — det får här icke förutsättas, att denna begränsning
eluderas — ägas af utländingar. Men då häraf, förutom
andra olägenheter, alltid uppkommer den, att högst väsentliga
delar af den uppkomna vinsten gå ur landet, är detta en nödfallsutväg,
som hälst bör undvikas och, där så kan ske, motarbetas.
Beredandet inom landet af kapitaltillgång för sjöfarten är sålunda,
enligt komiténs förmenande, en af de faktorer, af hvilka sjöfartens
utveckling företrädesvis beror.
Vid bedömandet af huruvida åtgärder — och i så fall hvilka
— må böra från statens sida vidtagas för tillgodoseende af denna
faktor för sjöfartens utveckling, är det emellertid af vikt att
känna, hvilken nytta genom en ökad sjöfartsrörelse skulle beredas
nationen. Det kan naturligtvis härvid icke ifrågakomma att ingå
på en detaljerad undersökning angående alla de verkningar, som
däraf skulle följa, såsom ökad arbetsförtjänst, ökad användning
af landets egna produkter, ökad export och vidgade direkta affärsförbindelser,
hvilka påverkas af sjöförbindelsen, ökad prestige i
politiskt afseende med mera.
Dessa verkningar, hvilka delvis å andra ställen redan framhållits,
äro så påfallande, att de icke behöfva mer än nämnas
för att till fullo beaktas. De äro utan tvifvel af så djup innebörd,
att allmänt erkännes, att en vändning till det bättre skulle föranleda
en gynnsammare ekönomisk ställning för vårt land gent
emot utlandet. Inom komitén hafva i dessa afseende!! anställts
beräkningar, hvilka torde här kunna återgifvas, dock med reservation
för af olika konjunkturer beroende fluktuationer.
Dessa beräkningar lyda som följer:
Utgår man från de siffror, som angifva svenskt ångbåtstonnage, Beräkningar anvoro
enligt kommerskollegiets berättelse för år 1898 i utrikes sjöfart gående sjöfartens
sysselsatta ångfartyg om sainmanlagdt 215,898 registerton. Om inndetiekononäsk
dead-weight-tonnaget kan anses förhålla sig till registertonnaget som ställning.
VI. Sjöfartsnäringens höjande.
22
1,8 till 1, kommer deri i utrikes sjöfart sysselsatta svenska ångbåtsflottan
att representera 388,616 d.w.-ton. För att utröna kapitalvärdet
af detta tonnage torde man ej kunna bringa till användning
någon annan siffra än den, som i England under normala förhållanden
användes för den storlek af fartyg, med hvilken vår fraktfart
i allmänhet besörjes, eller 8 £ per dead-weight-ton, och på
detta sätt kommer man till ett kapitalvärde af 3,108,928 £ eller
i rundt tal 56,5 millioner kronor.
Med detta kapital har, enligt kommerskollegiets nyss åberopade
berättelse, under år -1898 intjänats 33,105,994 kronor eller i
rundt tal 33,1 millioner kronor.
Denna siffra angifver emellertid icke det belopp, som kommit
vårt land till godo genom utrikes sjöfart, utan den måste
minskas med:
Värdet af från utlandet inköpta stenkol, approximativt
beräknadt till 1 £ per registerton eller
i rundt tal ........................................................... kr.
I utlandet erlagda afgifter till stat, kommun, för
klareringar och dylikt efter 10 kronor per
reg.-ton ...........
»
Utgifter i utlandet för proviant och dylikt efter 5
kronor per reg.-ton ............................................ »
Den del af aflöningarna, som af besättningen utgifves
i utlandet och hvilken, om aflöningarnas
totalbelopp uppskattas till 10 kronor per reg.-  ton, kan beräknas till Vs af detta belopp eller
i rundt tal.................-.......................................... »
Lastnings- och lossningskostnader i utlandet, efter
14 kronor per
reg.-ton................  »
Summa kr.
3,9 mill.
2,2 »
l,i »
0,4
»
3,o
»
10,6 mill.
Minskas bruttofrakternas sammanlagda belopp........ kr. 33,i mill.
med nyss anförda utgifter, som falla utom landets
gränser, ................................................................ * 10»6 »
kommer återstoden...................................................... kr. 22,5 mill.
att representera den tillgång, den utrikes sjöfarten tillför vårt
land. Detta belopp motsvarar ej mindre än 39,8 % af det kapi
-
Beredande af kapital för rederinäringen.
23
talvärde, som ligger i den i utländsk sjöfart sysselsatta ångbåtsflottan,
hvilket procenttal dock naturligtvis icke betecknar den
för rederierna å sjöfarten uppkomna vinst.
Om däremot intet svenskt ångbåtstonnage användes i vår
utrikes sjöfart, utan denna ombesörjdes uteslutande af utländska
fartyg, skulle en högst betydlig försämring i förhållandet inträda.
För att approximativt beräkna denna försämring har man
att från bruttofrakternas nyss angifna totalsumma, 33,i millioner
kronor, afdraga de belopp, som komme att till landet inflyta från
de utländska fartyg, hvilka enligt antagandet skulle ersätta de
svenska. Hit är att räkna:
Afgifter till svenska hamnar, beräknade till hälften
af de svenska fartygens afgifter i utländska
hamnar, eller........................................................ kr.
l,i
null.
Utgifter för proviant och dylikt ............................. »
l,i
»
Aflöningar, som stanna i vårt land ......................... »
0,4
»
Lastnings- och lossningskostnader............................ »
3,o
»
Summa kr. 5,6 null.
Skillnaden mellan de angifna summorna, eller 27,5 millioner
kronor, betecknar sålunda det belopp, hvarmed vår handelsbalans
enligt förestående approximativa beräkning skulle försämras,
därest det svenska ångbåtstonnage, som för närvarande är sysselsatt
i utrikes sjöfart, utbyttes mot utländskt.
Med hänsyn till det högst väsentliga inflytande, som sjö- Statens medverkan
fartens utveckling måste anses komma att utöfva på landets befogad.
ekonomiska ställning i dess helhet, finner komitén fullt fog för
att, utöfver de åtgärder, som komitén i sina föregående utlåtanden
föreslagit till lättnad i de sjöfarten påhvilande afgifterna
med mera, påkalla statens direkta medverkan för sjöfartens
höjande genom att råda bot mot bristen på kapital för ändamålet.
Komitén har visserligen redan beaktat behofvet af kapitaltillförsel
till sjöfarten särskildt i sitt utlåtande om inteckning i
fartyg. Detta, rättsinstitut är eu nödvändig förutsättning, för
att den enskilde fartygsägaren skall kunna, begagna sin egendom
såsom säkerhet för lån för idkande eller utvidgande af den
24
VI. Sjöfartsnäringens höjande.
Förslag om eu
lånefond.
rörelse, som med egendomen drifves. För närvarande kan,
frånsedt belåning af aktier i rederiaktiebolag, fartyg icke användas
såsom säkerhet för lån, utan att fartyget till långifvaren
öfverlåtes såsom pant, och i detta fall kan låntagaren hindras från
fritt bruk af fartyget. Men komitén har icke ansett, att det är
tillräckligt att åvägabringa och lagfästa den form, under hvilken
lån kunna upptagas, utan har funnit det af hufvudsaklig vikt,
att staten vidtager åtgärder för tillhandahållande af medel, från
hvilka lån mot säkerhet i fartyg kunde erhållas.
Därom att kapital bör tillföras sjöfartsnäringen och att staten
härvid bör träda emellan, har komitén varit enig. Däremot
hafva skilda åsikter framträdt, då det gällt att angifva, under
hvilken form denna statens mellankomst lämpligast bör äga rum.
Utan att närmare beröra de skiftande åsikter, som härom framkommit
under komiténs ganska långvariga öfverläggningar i denna
angelägenhet, skall komitén här endast redogöra för de två hufvudmeningar,
hvilka slutligen kommit att stå gent emot hvarandra.
Dessa hafva gällt tvänne förslag, hvilka i sin allmänhet
afse, det ena, att af statsmedel skulle afsättas en lånefond, från
hvilken amorteringslån skulle utlämnas till sjöfartsnäringens idkare,
och det andra inrättandet af en marinhypoteksbank efter hufvudsakligen
samma mönster som Allmänna hypoteksbanken.
Båda förslagen förutsätta, att fartygen ställas såsom säkerhet
för upplånade medel, och af detta skäl har nödvändigheten att
genom särskilda garantier öka den säkerhet, som inteckning i
fartyg kan i och för sig erbjuda, gjort sig å båda hållen starkt
gällande. Ty äfven om inteckning i fartyg hos oss införes,
kommer fartygshypoteket icke att innebära full säkerhet för långifvaren,
med mindre fartyget är försäkradt dels för sjöfara,
dels för annan skada och förlust, som ej täckes af vanlig assuranspolice
för sjöfara.
Utgående från detta förhållande, hafva lånefondsförslagets
upphofsman, komiténs ledamot herr Brodin, och hans anhängare
åberopat hufvudsakligen följande:
I Sverige funnes inga sjöassuransbolag eller ömsesidiga assuransföreningar,
som tecknade dylik försäkring, och det vore därför
nödigt, att åtgärder vidtoges, så att äfven andra risker än
Beredande af kapital för rederinäringen.
25
sådana, som inbegrepes i vanlig sjöassurans, kunde genom försäkring
täckas.
Såsom bekant omfattade vanlig sjöassurans hos oss endast
en del af de risker, som kunde drabba redare och fartyg, under
det att en hel del förluster — de så kallade tysta förbehållen —
ej ersattes af försäkringsgifvaren. I utlandet däremot funnes
ömsesidiga föreningar mellan redare, hvilka föreningar åtoge sig
åtskilliga af de risker, som ej täcktes af vanlig assurans å kasko
och frakt, sådana som:
ansvar för lif och personlig skada;
ansvar till tredje man — fartygets egen last däri inbegripen
— för sådana fel eller försummelser från befälhafvarens, besättningens
eller agenters sida, som komme att drabba fartyg eller
frakt och icke vore förorsakade af kollision;
omkostnader och utgifter i anledning däraf, att sådant ansvar,
som under föregående två punkter nämnes, göres gällande
mot fartyg eller försäkra dt fartygs rederi;
omkostnader för processer i fall af tvist rörande frakt, liggedagspenningar
med mera.
De enskilda sjöförsäkringsbolagen vore i Sverige för få och
genom sina affärers begränsning antagligen ur stånd att teckna
försäkring för dylika risker. Af de inhemska sjöförsäkringsbolagen
behölles nämligen endast relativt små belopp på hvarje
köl, under det att återstoden reassurerades i utländska bolag.
Äfven om de svenska bolagen vore villiga att åtaga sig här
ifrågavarande risker, som ej innefattas i vanlig sjöförsäkring,
funnes föga utsikt för att de utländska försäkringsbolagen skulle
åtaga sig reassurans däraf. Ty detta vore ett nytt slag af försäkring,
som för dessa bolag vore främmande, och det kunde ej
beräknas, att de få försäkringar, som ifrågakomme, skulle lämna
nödig ersättning.
Det återstode sålunda endast, att ett ömsesidigt försäkringsbolag
mellan redare inrättades. Ett sådant bolag vore dock utan
tvifvel ganska svårt att få till stånd, enär dels endast ett fatal
svenska fartyg kunde beräknas komma att ingå i en dylik förening,
dels svårigheter skulle vållas genom den stora olikheten i
riskerna. De svenska ångfartyg, som ginge i allmän fraktfart,
Handels- och sjöfartskomiténs betänkande. VI.
4
26
VI. Sjöfartsnäringens höjande.
vore hufvudsakligen mindre och äldre sådana, under det att de
ångfartyg, som komme att tillföras vår handelsflotta genom nybyggnad,
antagligen skulle komma att blifva af betydligt större
dräktighet och modernare typ. Härigenom blefve risken på vissa
kölar för stor, och äfven i detta fall fordrades således reassurans.
Och i ett dylikt ömsesidigt assuransbolag måste risken på vanligt
sätt begränsas till visst belopp utöfver de vanliga premierna,
hvilket åter förorsakade en obetäckt risk.
Äfven under antagande, att en dylik ömsesidig assuransförening
komme till stånd, kvarstode ändock faran för förluster,
som kunde uppkomma genom redares tillskyndande och Indika icke
syntes kunna täckas genom assurans, såsom till exempel genom
bortfraktande af fartyg att användas såsom blokadbrytare, genom
beslags läggande å fartyg för redares andra förbindelser, genom
brytande af certepartier m. fl. risker, som icke syntes kunna
täckas genom assurans.
En ytterligare faktor, som inverkade hindrande för att det
maritima hypoteket skulle kunna anses såsom god realsäkerhet,
vore den stora fluktuationen i fartygspris. Under dåliga frakttider
nedginge fartygsprisen, vid lifligare fraktkonjunkturer kunde
åter samma pris högst betydligt stegras. Sålunda vore prisen
på våren 1900 15 å 20 % högre än ett år tidigare.
Teoretiskt sedt, komme det maritima hypoteket alltid att
medföra större eller mindre risker och kunde icke i och för sig
innebära samma realsäkerhet som fastighetsinteckning. Äfven
om det maritima hypoteket kunde blifva en betydelsefull förstärkning
af den personliga krediten, så att insiktsfulla redare,
som åtnjöte förtroende, kunde utan svårighet få lån mot inteckning
i fartyg, så vore dock detta hypotek icke tillräckligt
tryggande för att ligga till grund för obligationslån, åtminstone
under nuvarande förhållanden, då man saknade erfarenhet
om det maritima hypoteket och om möjligheten att bilda
försäkringsföreningar för täckande af sådana risker, som ej innefattades
i vanlig sjöassurans. Den föreslagna hypoteksbanken
måste sålunda för att hafva full säkerhet fordra, jämte inteckningen,
särskilda garantier eller ytterligare säkerhet, och välkända
redare kunde sannolikt med mindre omständigheter och till bil
-
Beredande af kapital för rederinäringen.
27
ligare pris erhålla lån hos andra bankinrättningar. Att så ej
kunde ske, vore åtminstone icke visadt, och kunde ej häller, innan
inteckningslagen träd! i tillämpning, ådagaläggas. Men däremot
kunde man förutse, att lånen hos vanliga bankinrättningar blefve
lika dyra eller dyrare än lån mot nu använda primasäkerhet,
fastighetsinteckningar och dylikt; och det vore af denna grund
och för att underlätta lånetillgången och den för denna lånegren
säregna säkerhetspröfningen, hvilken fordrade fackinsikter, som
från detta håll förordades, att staten måtte ställa till disposition
en lånefond. Ur denna borde redare kunna erhålla amorteringslån
mot till exempel 4 procents ränta att amorteras inom 10 år.
På annat sätt skulle lån mot hypoteken i fråga icke kunna erhållas
för så billigt pris, och låntagaren vore i dylikt fall fri
från vidare tillskott, då han däremot såsom delägare i den föreslagna
hypoteksbanken måste ikläda sig vidare ansvar eller skyldighet
att göra ytterligare tillskott utöfver ränta och amortering,
hör staten skulle den sålunda ifrågaställa utlåningen icke häller
innebära någon uppoffring, enär staten plägar erhålla sina egna
lån för billigare pris än 4 procent. - Det borde vara en skyldighet
för staten och ligga i dess intresse att genom billiga lån
befordra rederiverksamheten, på samma sätt som staten lämnade
låneunderstöd till enskilda järnvägsanläggningar och genom odlingslan
och lån ur manufakturförlagslånefonden uppmuntrade jordbruket
och industrin. Om rederinäringen till en början understöddes
genom dylika billiga amorteringslån och efterfrågan blefve
större, än staten vore villig att tillmötesgå, då vore tiden inne
att taga under ompröfning frågan om bildande af en marinhypoteksbank,
som under sådana förhållanden kunde etableras
med betydligt större utsikter till framgång. En sådan bank
kunde då börja sin verksamhet antingen genom att öfvertaga
de lån, som af staten förut utlämnats, eller ock oberoende af
den föregående lånerörelsen; men banken kunde i hvarje fall
tillgodogöra sig den erfarenhet, som redan vunnits angående behofvet
af dylika lån samt angående det maritima hypoteket i
öfrigt och den säkerhet, det visat sig innebära.
På grund häraf har från nu ifrågavarande håll föreslagits,
att koinitén måtte hos Kungl. Maj:t hemställa om proposition
28
VI. Sjöfartsnäringens höjande.
till Riksdagen därom, att en lånefond må afsättas, för att redare
må af denna fond erhålla amorteringslån på billiga villkor, med
iakttagande af hufvudsakligen följande allmänna bestämmelser:
l:o.
Sagda lånefond bestämmes till 5,000,000 kronor att vara
disponibel från början af år 1902, men bör fonden sedermera
efter behof ökas till 10,000,000 kronor.
2:o.
Lånen utlämnas i form af amorteringslån, löpande med 4
procent årlig ränta och -högst 10 års amorteringstid.
Aktier i rederiaktiebolag kunna belånas till det belopp, för
hvilket vederbörande granskande myndighet anser dem lämna
full säkerhet, och böra därvid läggas till grund dels gällande
marknadspris, dels ifrågavarande rederis skötsel och ekonomiska
ställning.
Sedan lag om inteckning i fartyg antagits, må lån mot sådan
inteckning lämnas intill fartygets halfva värde, enligt uppskattning
af sakkunnige besiktningsmän, utsedde af vederbörande
myndighet.
Vid lån mot inteckning lämnas som säkerhet första inteckning
i fartyget jämte försäkringspolicer. Skulle försäkringspolicerna
ej vara så affattade, att de anses kunna lämna full säkerhet,
kan vederbörande myndighet, som pröfvar säkerheten, påfordra
garanti eller ytterligare säkerhet.
3:o.
Här ofvan omförmälda lånefond handhafves och förvaltas af
statskontoret.
Då det ej kan antagas, att statskontoret skall kunna bedöma
hypotekens värde, tillsättes ett sakkunnigt råd af 5 personer,
hvilka utses på sätt af Kungl. Maj:t och Riksdagen bestämmes.
Beredande af kapital för rederinäringen.
29
Detta sakkunniga råd föreslår, efter vederbörlig utredning och
värdering, det lånebelopp, som i hvarje föreliggande fall bör
beviljas, hvarefter statskontoret utlämnar lånet och sedermera
uppbär ränta och annuiteter.
Omförmälda råd låter genom tre sakkunnige besiktningsmän
undersöka och besiktiga de fartyg, hvarå lån sökas; och med
ledning af dessas besiktningsutlåtande samt förefintliga assuranspolicer
och möjligen ytterligare behöflig säkerhet föreslås den
lånesumma, som bör beviljas.
. 4:o.
För det sakkunniga rådet och besiktningsmännen utfärdar
Kungl. Maj:t de instruktioner, som anses erforderliga.
Det andra förslaget, som framlagts till komiténs bedömande
af komiténs ledamot herr Wallenberg, innebär, såsom förut antydts,
inrättandet af en marinhypoteksbank efter hufvudsakligen
samma grunder som Allmänna hypoteksbanken. Den nya
banken skulle liksom lånefonden vara så att säga ett korollarium
till det förslag om införande af »lag om inteckning i fartyg»,
som af komitén blifvit framlagdt. Den skulle vara den institution,
som med sakkunskap kunde pröfva maritima hypotek och
därigenom i väsentlig män håfva de svårigheter, som de sakkunnige
bankmännen vid behandling af frågan om inteckning i
fartyg framhållit såsom hindrande åtminstone under en öfvergångsperiod.
Där skulle fartygsinteckningar intill 50 procent af
det efter behörig granskning fastställda kaskovärdet kunna belånas.
Institutionen, som skulle bevilja dels fasta lån till omkring
30 procent af kaskovärdet, dels afbetalningslån därutöfver,
skulle äga att, med dessa hypotek som underlag, utfärda räntebärande
obligationer. För att emellertid gifva dessa obligationer
den första klassens natur, som skulle förskaffa dem rimliga räntevillkor,
borde såsom en grundfond, i likhet med hvad som skett
för Allmänna hypoteksbanken, till hvilken för ändamålet öfverlämnats
ett belopp af trettio millioner kronor i af staten utgifva
Förslag om eu
marinhypotekshank.
30
VI. Sjöfartsnäringens höjande.
obligationer, på enahanda villkor af Riksdagen ställas till disposition
tio millioner kronor i sådana obligationer. Då emellertid
ett institut, som utfärdade obligationer med maritima hypotek
såsom underlag, åtminstone till en början icke skulle kunna
vinna samma grad af förtroende som ett institut, hvilket utfärdade
obligationer, grundade på fastighetsinteckning, vore det
önskligt och lämpligt, att den ifrågavarande marinhypoteksbanken
än ytterligare stärktes i syfte att för densamma erhålla den bästa
möjliga kredit. Detta kunde åvägabringas genom bildandet af en
delcrederefond, till hvilken årligen af statsmedel afsattes omkring
600,000 kronor, hvilket belopp i rundt tal motsvarar totalsumman
af de under senare tider årligen inflytande lastpenningarna.
Genom denna åtgärd skulle Riksdagen åstadkomma ett medel
att betrygga den svenska sjöfartens framtida utveckling. Nationalekonomiskt
sedt, vore en dylik lösning ytterst önskvärd, på
grund däraf att den icke behöfde kräfva ett ansträngande af den
inhemska penningemarknaden, alldenstund den ifrågavarande bankens
obligationer genom institutets solida fondering och enligt
förslagsställarens mening allt jämt växande kraft borde vara begärliga
papper på den utländska penningemarknaden.
Förslagsställaren har uppställt ett räkneexempel och därvid
användt siffror, hvilka synas ådagalägga, att det icke vore oupphinneligt
att inom en tid af 10 år ernå en ökning i landets
ångbåtstonnage af omkring 400,000 registerton, motsvarande ett
kapitalvärde af cirka 100,000,000 kronor. Detta belopp skulle
förmedelst en hypoteksbank kunna under en tid af 10 år placeras
i sjöfartsnäringen på följande sätt:
a)
genom belåning af inteckningar i nu förefintligt,
till cirka 80,000,000 kronor värderadt tonnage,
(inclusive de under de sista två åren inköpta
och nybyggda ångarne) ........................................ kr. 25,000,000
b)
genom belåning af inteckningar i nyan
skaffadt
tonnage...................................................... »
50,000,000
c)
genom placering af medel från allmänna
penningemarknaden medelst teckning af aktier i
hittills varande och nyuppkomna rederiföretag.... »
25,000,000
Summa kr. 100,000,000
Beredande af kapital för rederinäringen.
Bl
På sådant sätt skulle från den allmänna penningemarknaden
för hvart och ett af de 10 åren endast tagas 2,500,000 kronor,
ett belopp, som ingalunda borde vara afskräckande, isynnerhet
vid en jämförelse med hvad som skett under de senaste åren,
då minst 10 å 12 millioner för sjöfartens ändamål blifvit från
den allmänna marknaden disponerade.
Marinhypoteksbanken skulle i enlighet med detta exempel
efter 10 år, frånsedt amorteringar, häfta i en obligationsskuld å
75,000,000 kronor, för hvilka emellertid vore hypotiserade dels
cirka 30 % af värdet af den hittills varande handelsflottan, dels
50 % af den nyanskaffades värde.
Institutionens soliditet framginge genom en granskning, huru
dess ställning skulle vara, för den händelse omständigheterna föranledde
fordringsägarne att efter den nämnda tidens förlopp öfvertaga
samtliga hypotek.
Den nuvarande handelsflottan, som antagits
äga ett värde af 80,000,000 kronor, men som
hypotiserats för 25,000,000 kronor, kunde anses
efter 10 år hafva undergått en värdeförminskning
af 40 % och således då representera ett värde af kr. 48,000,000
Den under årens lopp nyanskaffade flottan,
som antagits äga ett värde af 100,000,000 kro
-
nor, men som hypotiserats för halfva beloppet,
kunde antagas hafva undergått enahanda värdeförminskning
och således representera ett värde af »
60,000,000
Härtill borde läggas dels de af staten lämnade
obligationerna................................................. »
10,000,000
dels det ackumulerade belopp, hvartill statens
åidiga bidrag jämte ränta kunde efter 10 år
uppgå, minst..........................................................___10,000,000
Således funnes sammanlagdt......................... kr. 128,000,000
såsom en samlad säkerhet, i tonnage och värdepapper, för de af
banken utfärdade obligationerna.
Det vore under sådana förhållanden icke tvifvel underkastadt,
att dessa skulle hänföras till första klassens papper och således
betinga eu ganska låg ränta, som måhända under normala förhållanden
borde kunna beräknas till 4 k 5 %.
32
VI. Sjöfartsnäringens höjande.
För att. betacka förvaltningskostnader m. ni. borde under de
första åren få disponeras behöfligt belopp af de medel, som lämnades
af statsverket, men för täckandet af dessa omkostnader
borde sedermera i allmänhet en marginal mellan in- och utlåningen
af 1 % vara tillräcklig. Sjöfartsnäringen skulle således
kunna påräkna behöfligt kapital till en ränta af 5 k 6 %.
Det vore nämligen att märka, att ändamålet med en dylik
bank ingalunda skulle vara att göra penningemedlen räntebärande
eller att därmed drifva bankverksamhet i vanlig bemärkelse (credit
mobilier-rörelse), eller att på något sätt förhindra enskilde
eller andra banker att använda sina medel för sjöfartsnäringen,
utan förslaget åsyftade endast att för denna näring på ett ordnadt
och väl organiseradt sätt bereda behöfliga penningemedel
och att därvid, såvidt. möjligt, skona den inhemska penningemarknaden.
I de stora näringsidkande länderna hade man i alla afseenden
fullföljt den princip, som i allmänhet läge till grund för bankverksamhet
och bolagsbildande, nämligen att genom uppsamlande
af penningetillgångar från alla samhällslager under behörig kontroll
och sakkunskap göra dem användbara för storindustri och
andra näringar. Hvad särskild! anginge de näringar, som berörde
världsmarknaden, erfordrade dessa i regel ofantligt kapital, och
sammanbringandet af detta utgjorde just bankverksamhetens konst
och hela innebörd. Det hade därvid alltmer blifvit nödvändigt
att gå utöfver det egna landets gränser och anlita den internationella
penningemarknaden. Då ett statslån skulle upptagas,
komme det därför numera aldrig i fråga, att en dylik operation
inskränkte sig till det egna landet, utan subskriptionen därå utsträcktes
till andra länders penningemarknader. På samma sätt
skedde i de stora länderna, då något i förhållande till den inhemska
marknaden stort företag skulle åvägabringas. De amerikanska
järnvägarna, den sibiriska järnvägen, det stora nordiska
telegrafsällskapet, de stora transatlantiska ångfartygsbolagen uppburos
redan under sin första tillvaro af den internationella penningemarknaden.
Man hade ej velat utsätta det egna landets
penningeresurser för en så stor ansträngning och därmed på andra
områden åstadkomma rubbningar, hvilka i många fall kunde
Beredande af kapital för rederinäringen.
33
vara ödesdigra. Hos oss hade man hittills i allmänhet ej
följt ifrågavarande regel. Företagen hade ej häller varit af
så betydande omfattning, att man direkt tvungits därtill.
Emellertid hade industrins kraftiga utveckling under det
senaste årtiondet föranleda att de tillgängliga rörelsemedlen
blifvit alltför knappa, och det kunde vara fråga om huruvida
icke en sammanslutning inom en eller annan af våra större industrier,
i syfte att för förlagsbehofvet bereda en bredare bas
än den inhemska penningemarknaden, kunde vara af behofvet påkallad.
För andra näringar och industrier hade detta måhända
gjort sig mindre gällande därför,- att deras utöfvande i högre
grad ingått i den dagliga verksamheten och berört vidsträcktare
kretsar än exempelvis sjöfarten. Men hvad angår sjöfarten, som
på grund af vissa orsaker — framför allt kapitaltillgångarnas
användande för andra näringar och för landtkommunikationerna —
icke hittills hos oss utvecklats i den grad, som vårt läge, våra
naturliga resurser och våra traditioner bort bjuda, syntes det
blifva ''eu tvingande nödvändighet, om denna näring skulle kunna
uppryckas, att man såsom en första åtgärd försäkrade sig
om de finansiella förutsättningarna och på ett klokt sätt framlade
en finansplan för att därmed möjliggöra en fortgående
utveckling.
Ett institut sådant som den föreslagna marinhypoteksbanken
skulle, menar förslagsställaren, åt sjöfartsnäringen gifva en kontinuerlig
utveckling därigenom, att de, som ville drifva sjöfartsrörelsen
såsom en tidsenlig affär, utrustad med moderna ekonomiska hjälpmedel,
erhölle en möjlighet till utvidgning af sin rörelse, hvilken
de för närvarande icke ägde. Men därjämte syntes en dylik åtgärd
just nu vara synnerligen lämplig, på den grund att i vissa
landsdelar, exempelvis Skåne, sjöfartsnäringen utvecklats i så
raskt tempo, att den behöft stora försträckningar från bankinstituten,
hvilket under tryckta penningetider och under eventuellt
inträffande nedgående fraktmarknad skulle! kunna föranleda uppsägningar.
Men detta skulle åter kunna verka hämmande på den
vidare utvecklingen och till och med i vissa fall kunna föranleda
svåra bakslag. Institutionen skulle därför fylla ett stort värf
genom att förhindra, ett afbrott i sjöfartsnäringens jämna utvoek
Handels-
och sjafartskamiténs betänkande. VI.
5
34
VI. Sjöfartsnäringens höjande.
ling, och den skulle utan allt tvifvel därjämte bereda betydliga
lättnader för den inhemska penningemarknaden.
Ett stöd åt sjöfartsnäringen på ofvan antydt sätt och i en
omfattning, som icke på något sätt skulle kunna hänföras till
onaturlig forcering, skulle äfven för framtiden bereda en jämn
och lugn tillväxt i denna viktiga och för oss naturliga förvärfsgren
och borde därjämte hafva till följd, att sjöfartsnäringen i
vårt land mera skulle komma att bedrifvas såsom ett yrke. Den
hade hittills alltför mycket bedrifvits såsom en bisak, såsom en
sysselsättning vid sidan af andra göromål för köpmän och andra
personer, som funne det lämpligt att, på sätt förr skett, reda för
ett eller annat fartyg. Men det vore icke så, den moderna sjöfartsnäringen
borde bedrifvas. Den erfordrade helt andra förutsättningar,
träget arbete, stor rörlighet och kännedom om
snart sagdt hela jordens handelsförhållanden. En ändring härutinnan
syntes emellertid aldrig kunna ernås, med mindre
än att möjlighet att bereda kapitaltillgångar föreflinnés, ty de
dugligaste krafterna ägnade sig icke åt en näring, som, i
saknad af erforderliga hjälpkällor, aldrig kunde komma till full
blomstring.
Sjöförsäkrings-
En af de viktigaste frågor, som framställt sig till lösning,
fragan. ^ jet gällt, att bereda praktisk användning för det maritima
hypoteket, har, efter hvad förut antydts, afsett möjligheten att
genom särskilda åtgärder stärka detta hypotek, att omgärda det
med sådana ytterligare garantier, att pantinnehafvarens rätt blefve
fullt skyddad. Den första fordran, som i detta hänseende måste
uppställas, är att det fartyg, i hvilket inteckning medgifves, skall
vara försäkradt för sjöfara. Men där sådan försäkring skett i
öfverensstämmelse med den allmänna svenska sjöförsäkringsplanen,
kvarstår dock det förhållandet, att denna försäkring ingalunda
medför täckning för alla risker. I det praktiska lifvet förekomma
fall, då redare drabbas af förluster, som icke ersättas af den
vanliga sjöassuransen. Men i samma mån som sådana obetäckta
risker äro för handen, i samma mån minskas också den säkerhet,
som det maritima hypoteket kan anses innebära. För en maritim
hypoteksbank, som hufvudsakligen skulle operera med säkerheter
af här ifrågavarande slag, måste det sålunda ställa sig som en
Beredande af kapital för rederinäringen.
35
af de främsta uppgifterna att vinna skydd mot dessa extra risker,
som icke ingå i den vanliga sjöförsäkringen.
En utredning rörande denna fråga har, med ledning af den
erfarenhet, som vunnits i det främsta sjöfartsidkande landet,
England, framlagts af den komiténs ledamot, som särskild t gjort
sig till målsman för inrättandet af en maritim hypoteksbank.*)
Denna utredning, som här nedan i hufvudsak återgifves, har afsett
att ådagalägga, dels huruvida möjlighet tinnes att försäkra
alla tänkbara risker, dels ock hvilken kostnad en dylik försäkring
skulle betinga.
Grundbestämmelserna rörande den engelska sjöassuransen
återfinnas i nio särskilda författningar, men hvarken någon enskild
af dessa eller alla tillsammans bilda en fullständig lag angående
sjöförsäkring. Tvärtom förhåller det sig i detta fall såsom ofta
nog i den engelska rättskipningen så, att det egentliga rättesnöret
utgöres af en serie utaf domstolarna gjorda tillämpningar af författningarnas
grundbestämmelser. Hvad som här är normerande
är sålunda en talrik samling prejudikat, genom hvilka domstolarne
fastslagit, hvilka risker skola anses vara täckta genom en sjöassuranspolice,
hvars affattning i detta afseende icke är tillräckligt
tydlig. I själfva verket har det i England kommit att gestalta
sig så, att den risk eller fara, som kan uppstå för en
redare, icke täckes genom en, utan först genom flere policer, och
*) Hos firman Clarkson & C:o i London, hvilken, förutom en hela världen
omfattande skeppsmäklarerörelse, äfven har en afdelning för afsilande af sjöassuranser,
inhämtade hr Wallenberg de tekniska detaljerna af det engelska sjöförsäkringsväsendet,
såsom de te sig för sjöfartsnäringens män. För att därjämte
få frågan belyst från juridiskt håll trädde hr Wallenberg äfven i förbindelse med
Mr Ince, i firman Ince, Colt & Ince, och erhöll, sedan af svenska och norska generalkonsulatet
konstaterats, att Mr Ince åtnjöt anseende såsom särskildt hemmastadd
i sjöförsäkringsspörsmål, biträde för uppsättande af protokoll af vid generalkonsulatet
anstälde e. o. kontoristen på konsulsstaten Georg Thunberg, Det protokoll,
som blef uppsatt under sammanträdet mellan Mr Ince och hr Wallenberg och
hvarvid äfven assuransmäklaren Mr Sutherland hos firman Clarkson var närvarande,
blef sedermera genomgånget af Mr Ince och af honom attesteradt, och har
utgjort källan för de upplysningar, som lämnats rörande sjöförsäkringsfrågorna
i England. På särskildt framställd fråga konstaterade Mr Ince, att de engelska
policerna, såväl den allmänna efter Lloydmodellen som den särskilda af »protection
& indemnity»-klubbarne utgifna, vore så klara oclv koncisa, att tvister
om deras tydning sällan uppstå, och att rättegångar om dem numera ytterst sällan
förekomma.
36
VI. Sjöfartsnäringens höjande.
den engelska assuransmetoden kominer sålunda, i stort sedt, att
arbeta på hufvudsakligen tre afdelningar.
Den första och grundläggande är den, som uppbär hufvudparten
af ansvaret för uppkommen skada och förlust och som
innehålles i Lloyd’s eller liknande police. Dessa policer angifva
de risker, som genom dem täckas, äfvensom vissa åtgärder, som
från redarens sida äro att iakttaga; de innehålla vidare uppgift å
kostnaden eller premiesatsen för den åtagna risken samt å de
risker, som icke inneslutas inom försäkringsbrefvets räckvidd.
Vid försäkring, som meddelas af Lloyd’s, den äldsta och viktigaste
försäkringsanstalten, täckas sålunda enligt 1899 års police
(Bil. B., sid. 194—198), följande risker:
I. Förlust eller skada å assureradt fartyg med undantag af
sådan partiell skada, som icke uppgår till 3 % af fartygets värde
(»memorandum clause»). Äfven sådan skada ersättes emellertid,
om den uppstår därigenom, att försäkradt fartyg strandar, sjunker,
brinner eller kolliderar med annat fartyg.
II a. Tre fjärdedelar af det ansvarsbelopp — hvilket belopp
icke må öfverstiga värdet af det försäkrade fartyget (skrof och
maskin) — för hvilket fartyg kan komma att häfta på grund af
skada eller förlust, som vid kollision tillfogats annat fartyg (last,
frakt och omkostnader).
II b. Tre fjärdedelar af kostnader, som försäkringstagaren
med försäkringsgifvarens samtycke åsamkat sig såsom svarande i
krafmål beträffande skada, omnämnd under II a.
III.
Förlust eller skada å assureradt fartyg (skrof och maskin),
uppkommen genom försummelse af befälhafvare, styrmän,
besättning eller lotsar, eller genom explosion, pannexplosion, axelbrott,
eller genom doldt fel hos skrof eller maskin, förutsatt att
sådan förlust eller skada icke härrör af vårdslöshet af ägare eller
korrespondentredare (»the negligence clause»).
Anm. Ersättning för skada enligt denna klausul är underkastad samma
inskränkning, som angifves under I.
IV.
Gemensamt haveri och bärgningskostnad.
V.
Utgifter, som ärö att hänföra under »sue and labour
clause», hvilken täcker kostnader, som uppkomma utöfver totalförlust,
om abandonnering blifvit försäkringsgifvarne erbjuden.
Beredande af kapital för rederinäringen.
37
Däremot äro i policen följande förluster undantagna:
I.
Skada å assureradt fartyg, hvilken icke uppgår till 3 % af
fartygets värde och som uppkommer annorledes än därigenom, att
fartyget strandar, sjunker, brinner eller kolliderar med annat fartyg.
II.
Följande förluster vid fall af kollision:
a.
Eu fjärdedel af den ansvarsskyldighet, som åligger assureradt
fartyg (skrof och maskin) på grund af skada eller förlust,
som tillfogas annat fartyg, dess last eller frakt.
b.
En fjärdedel af de kostnader, som med försäkringsgifvarens
samtycke för försäkringstagaren uppstå för att svara i krafmål
om skada, omnämnd under II a.
c.
Kostnad, som med laga myndighet kan åläggas den
assurerade för undanskaffande af hinder i farled, för skada å
hamnar, broar, stenmurar eller lastkajer eller liknande byggnader,
äfven då sådant skett efter kollision med annat fartyg.
d.
Ansvarsskyldighet för lasten eller för de förbindelser,
som åligga det försäkrade fartyget, eller för förlust af lif eller
för kroppsskada.
En annan afdelning af den engelska sjöförsäkrings verksamheten,
hvilken afser att täcka sådana risker, som icke innefattas
i Lloyd’s eller liknande policer, uppbäres af särskild! upprättade
ömsesidjghetsföreningar, s. k. »protection and indenmity associations''»,
af Indika i England finnes ett stort antal.
Bildandet af dessa föreningar (»associations») började omkring
år 1860, men af åtskilliga skäl misslyckades i början många af
dem. Under de senare åren hafva svårigheterna upphört, och
föreningarna hafva utvidgat sin verksamhet, så att de motsvara
de olika fordringar, som måste ställas på dem. På grund af
den ökade tillslutningen af fartygsägarne i allmänhet till dessa
föreningar och det betydliga tonnage, på hvilket ''skadeersättningarna
därigenom fördelas, äro kostnaderna ej stora, och under
årens lopp hafva gällande bestämmelser ständigt modifierats i
riktning att gifva medlemmarne fullt skydd mot ansvar eller
ersättning, härrörande från deras skeppsredareverksamhet.
Bland de risker, som täckas genom dessa associationer inom
deras »protection and indemnity class», må följande nämnas.
38
VI. Sjöfartsnäringens höjande.
a) Förlust vid räddning af människolif, förlust af människolif
eller kroppsskada å person, som medföres ombord såsom passagerare,
eller som går ombord å eller som eljest vistas på eller
invid eu ångare, tillhörande associationen.
1>) Förlust af människolif eller kroppsskada, uppkommen
under arbete med lasten.
c)
Sjukhus-, läkare-, begrafnings- eller andra omkostnader
i sammanhang med förlust af lif, kroppsskada eller sjukdom hos
befälhafvare eller sjöman eller till följd däraf, att befälhafvare
eller sjöman på grund af sjukdom blifvit för tillfället förd från
medlem tillhörig ångare.
Anm. Ersättning för sjukdom lämnas endast, då kostnaden öfverstiger 10 £
i hvarje hamn, skolande medlem således själf bestrida de första 10 £.
d)
Förlust af lif eller kroppsskada å annan person genom
oriktig navigering eller genom annan försummelse eller
vårdslöshet.
e)
En fjärdedel af förlust eller skada, som genom oriktig
navigering tillfogas annat fartyg, egendom eller varor, eller annat
föremål af hvarje slag, ombord å annat fartyg.
f)
Förlust eller skada, som genom oriktig navigering åsamkas
egendom, varor eller kajer, vågbrytare eller annat rörligt eller
fast föremål af hvad slag det vara må, vare sig sådant befinner
sig ombord å den försäkrade ångaren eller icke.
g)
Lastens andel i gemensamt haveri och /eller speciella kostnader,
som på annat sätt icke kunna återvinnas.
h)
Kostnader eller umgälder för att lyfta eller förflytta
vraket af assurerad ångare, då sådan förflyttning är nödtvungen
och kostnaderna på annat sätt icke kunna återvinnas.
i)
Annat kraf uppkommet i sammanhang med lastning,
fortskaffande, lossning eller aflämnande af egendom eller varor,
hvilket har sin grund i andra orsaker än oriktig navigering
(»improper navigation»), skolande denna bestämmelse afse att
ömsesidigt skydda och godtgöra medlemmarne för förlust, som
uppkommer genom försummelse eller fel af deras tjänstepersonal
eller agenter.
Beredande af kapital för rederinäringen.
39
j)
Förlust eller skada å hvarje ångare och af medlem häfda
utgifter, som uppkomma vid förlust, skada, kapning eller beslagtagning
af ångare, då risken icke täckes af annan police.
k)
Annan fordran (»claim»), förlust eller skada, som kan
drabba rederiverksamheten.
Anm. Fordran enligt klausulerna i, j och k godtgöres under förutsättning,
att utgifterna för hvarje resa uppgå till 40 £ för eu ångare å minst 800 netto
registerton och till 1 sh. pr netto registerton för ångare af lägre tonnage, däri ej inberäknade
rättegångskostnader, och med iakttagande däraf att af hvarje fordran, öfverstigande
denna norm, endast öfverskottet utöfver denna gräns ersättes.
Om tvist uppstår mellan medlemmar och styrelsen med afseende
på föreningens förpliktelse på grund af framställda anspråk,
skall tvisten afgöras af generalförsamlingen, som sammankallas
af styrelsen, varande det af majoriteten fattade beslutet
utan appell.
Hvad angår de kostnader, som uppstå för medlemmar i
»protection and indemnity associations», hafva, enligt årsberättelsen
för år 1899 för en af de ledande föreningarna, de ersättningar,
som på grund af anspråk (»claims») jämlikt klausulerna a—k (»indemnity
and protection clauses») under de tre senaste åren utbetalats
inom denna förening, med tillägg af styrelse- och kontorskostnader,
i medeltal per år utgjort IOV2 pence (79 öre) per ton
gross register.
Inom detta slag af associationer finnes vanligen, förutom »protection
and indemnity class», därjämte en »freight, demurrage and
defence class» (frakt, liggedagsersättning och domstolsskydd).
I denna klass täckas följande risker, för så vidt de icke innefattas
under »protection and indemnity class»:
I. Genomdrifvande medelst laga åtgärder eller på annat sätt
af hvarje behörigt anspråk, som berör
a)
frakt, faute frakt, liggedagar, uppehåll (genom myndigheter),
bärgningar eller bidrag vid gemensamt haveri;
b)
skadestånd för brytande af maritimt eller annat kontrakt,
uppgjordt med hänsyn till eller i förhållande till något inskrifvet
fartyg;
c)
förlust eller eljest förekommande fordran under något slag
af sjöförsäkringspoliee, uppgjord med hänsyn till något inskrifvet
fartyg eller del däraf;
40
VI. Sjöfartsnäringens höjande.
d) uppkommen skada, hvars belopp understiger 3 %-gränsen
eller som icke täckes af de vanliga policerna å skrof och
maskin.
II.
Bevakandet af medlems berättigade intressen, vare sig
denne är kärande eller svarande, vid åtal, process, skiljedom eller
annan åtgärd, utom då medlem redan förut är skyddad i sådant
hänseende genom någon annan police.
III.
Godtgörelse till medlem för gäldandet af kostnad, som kan
drabba honom till följd af fordran för förlust, uppkommen genom
uppehållande (»detention») i kollisionsmål af inskrifvet fartyg.
IV.
Inhämtande och lämnande af upplysningar beträffande
redares intressen i allmänhet och juridiska upplysningar åt
medlemmar i alla angelägenheter, som beröra redareverksamheten.
Den beräknade kostnaden per år i denna klass är för hvarje
fartyg 10 £, men den verkliga kostnaden för de två senaste
åren har enligt den ofvannämnda associationens berättelse endast
uppgått till £ 5. 2. 0.
Ännu en form af engelsk sjöförsäkringverksamhet återstår
att påpeka. Många redare täcka risker för skada, utesluten genom
»the memorandum clause», i ömsesidighetsföreningar, kallade
»small damage clubs». De risker, för hvilka medlemmar af
dessa klubbar söka skydd och godtgörelse, äro i allmänhet
följande:
a)
Förlust vid enskildt haveri, hvilken härrör från sådan risk,
som täckes genom en vanlig Lloyd’s eller Club police — inbegripet
sådana risker, som äro att hänföra under »the Inchmaree»
eller »the negligence clause» — men som icke nå minimigränsen
(3 %).
b)
Kostnad för besättningens aflöning och kosthåll, under
det fartyg i haveri repareras.
c)
Kostnad för besättningens aflöning och kosthåll, under
det fartyg är strandadt.
d)
Förlust genom skada å fartygs skrof och/eller maskin
etc. under pågående lastning och/eller lossning, — som icke härrör
af befälhafvarens och/eller besättningens försummelse, i
hvilket fall förlusten täckes genom klausul a) — när icke naturlig
Beredande af kapital för rederinäringen.
41
slitning är anledning till sådan skada och under förutsättning,
att ersättning ej erhålles på grund af »protection and indemnity»
eller annan police.
e) Förlust genom skada å fartygs skrof och/eller maskin
etc. genom köld, då den icke förorsakas af befälhafvares och''
eller besättnings vårdslöshet, i hvilket fall förlusten täckes genom
klausul a).
Det vanliga afdraget af Vs »nytt för gammalt» —»the Inchmaree
clause» — å arbetskostnader och materiel, använd vid reparation
å havererad! fartyg och som upptages i haveri räkningen
att gäldas af redare, afsåga sig vanligen assuradörerna i fråga
om fartyg af måttlig ålder, men då bestämmelse om sådant afdrag
påyrkas, särskildt beträffande gamla ångare, bruka somliga
skeppsredare täcka denna risk i ömsesidighetsföreningar, kallade
»Thirds elubs».
Styrkan hos en institution, afsedd att upptaga dylika extra
risker, måste naturligtvis i hög grad vara beroende af att ett
tillräckligt antal fartyg ingått i densamma, så att därigenom
riskerna blifva fördelade på ett stort antal kölar. Hos oss
kunde man, enligt förslagsställarens mening, säkerligen icke på
länge hoppas att få en dylik, institution till stånd, och vår
handelslagstiftning lämnade icke, särskildt på grund däraf, att
handelsdomstolar saknades, något lämpligt arbetsfält för en dylik
institution af svenskt ursprung. Däremot vore det icke uteslutet,
att man i framtiden skulle kunna komma därhän. Men
institutionens egenskap att vara svensk vore på det hela taget
mindre afsevärd än den omständigheten, att ett stort antal fartyg
tillhörde densamma. Det läge då nära till hands att upp_
ställa den frågan, huruvida icke för svenska fartyg kunde ernås
samma fördelar som för engelska därigenom, att svenska redare
inginge i engelska klubbar och där täckte de extra risker, som
icke för närvarande kunde täckas hos oss. För att vinna utredning
i detta afseende har förslagsställaren hänvändt sig till
chefen för en af de främsta protection and indemnity-klubbarne
i England med anmodan att, efter tagen kännedom om innehållet
af den allmänna svenska sjöförsäkringsplanen, lämna upp
Handels-
och ajöfartakomiténs betänkande. VI.
G
42
VI. Sjöfartsnäringens höjande.
lysning om huruvida svenska ångfartyg, försäkrade efter denna
plan, kunde erhålla extra täckning för därutöfver uppkommande
risker äfvensom om priset därför. Såsom svar på dessa frågor
har lämnats det besked, att intet hinder förelåge för svenska
ångfartyg, assurerade efter sjöförsäkringsplanen, att inträda i
den ifrågavarande klubben, samt att svenska fartyg på grund af
tekniska skäl, såsom bättre statistik hvad olyckshändelser beträffar
och noggrannare underhåll, torde kunna intagas på fördelaktigare
villkor än engelska. Premiekostnaden skulle kunna
beräknas till 3/* af kostnaden för de engelska fartygen.*)
Såsom en slutlig sammanfattning af sina ofvan omförmälda
undersökningar rörande assuransfrågan uppställer förslagsställaren
följande satser:
hvarje uppkommande risk för det maritima hypoteket, äfven
den minsta, kan försäkras;
kostnaden för dylik försäkring är jämförelsevis obetydlig;
i den engelska klubb, med hvilken förslagsställaren satt sig i
förbindelse, öfverstiger den icke V4 % per år;
de risker, för hvilka extra täckning behöfves, hafva i praktiken
visat sig särdeles minimala.
Med afseende på de svenska sjöförsäkringsbolagens verksamhet
och i förhållandet mellan dem och de svenska rederierna behöfde
ingen annan ändring ske, än att all sådan risk, som faktiskt
icke ersättes af de svenska bolagen, blefve på annat håll
täckt, så att de facto all risk för pantinnehafvare!! upphörde.
För en marinhypoteksbank, som hade till ändamål att anskaffa
medel för sjöfarten och som vid fartygens belåning måste fästa
det största afseende vid att all risk vore täckt, hade en dylik
anordning den största betydelse. Förslagsställaren ansåge det för
den skull vara lämpligt, att en särskild afdelning inom marinhypoteksbanken
hade till åliggande att förmedla täckningen af
dessa extra risker. Därmed vunnes den fördelen, att den, som
*) Det var af Mr Holman, chef för »the West of England protection &
indenmity association», som hr Wallenberg förskaffade sig upplysningar, hvilka
afgåfvos, sedan en till engelska språket verkstäld öfversättning af allmänna svenska
sjöförsäkringsplanen blifvit företedd. Ifrågavarande klubb omfattar 1,200 fartyg
med ett tonnage af c:a 1,600,000 ton och torde vara den största i England.
Beredande af kapital för rederinäringen.
43
mest vore intresserad, finge till åliggande att tillse, att alla behöriga
former fylldes, hvarjämte detta mellanhandskap för banken
beredde tillfälle att utöfva den vidsträcktaste kontroll öfver
att de solidaste och bästa protection and indemnity-klubbar användes.
Det vore ock troligt, att, om banken företrädde ett
samladt stort tonnage, den skulle vara i tillfälle att bereda
svenska redare bättre villkor, ån dessa kunde erhålla, om de uppträdde
isolerade hvar för sig.
Det förslag angående inrättande af eu marinhypoteksbank,
som med stöd af den i det föregående anförda motiveringen
blifvit framlagdt för komitén, är närmare formuleradt i följande
punkter:
Eu marinhypoteksbank inrättas, med rätt för densamma att
utfärda räntebärande obligationer. Riksdagen ställer till bankens
disposition såsom grundfond på samma sätt och under samma
villkor, som skett för Allmänna hypoteksbanken, 10,000,000 kronor
af statens obligationer. Riksdagen anvisar därjämte till
banken ett årligt belopp, motsvarande för hvarje år de under
det näst föregående året influtna lastpenningarna, hvilket belopp
uppföres i en s. k. delcrederefond. Grundfonden får icke användas
under andra villkor, än som är föreskrifvet för Allmänna
hypoteksbanken. Delcrederefonden må däremot anlitas för täckande
af uppkomna förluster genom kapitalrabatter eller genom bankens
verksamhet, men i intet fall för att lämna rederier direkta understöd
eller subventioner. Bankverksamheten ledes af en styrelse,
bestående af en ordförande, en vice ordförande och fem andra
ledamöter. Ordföranden utses af Konungen, vice ordföranden af
fullmäktige i riksgäldskontoret och öfrige fem ledamöter af en
valkorporation, bestående af redare i riket för minst 1,000 gross
registerton, ägande desse att vid val afgifva en röst för hvarje
tusental gross registerton. Verkställande direktören väljes. utom
styrelsen och aflönas så, att han icke behöfver sysselsätta sig
med andra angelägenheter. Vid banken inrättas två afdelning ar,
den ena af teknisk natur, för att med full sakkunskap kunna
underkasta de fartyg inspektion, som skola belånas eller äro belånade,
den andra för att omhänderhafva alla till assuransen
hörande angelägenheter och därvid draga försorg därom, att täck
-
Grunder för bildandet
af enmarinhypoteksbank.
44
VI. Sjöfartsnäringens höjande.
ning beredes för alla risker för fartyg, som äro i banken belånade.
I regeln må endast ångare belånas och å dem endast hälften af
det värde, till hvilket de blifvit genom bankens tekniska byrå
uppskattade. Marinhypoteksbanken skall underkastas samma art
af kontroll, som för Allmänna hypoteksbanken är föreskrifven,
och skall träda i verksamhet den 1 januari 1902.
Förslagsställaren anser, att därest, på sätt komitén förordat,
lag om inteckning i fartyg blefve antagen, denna lag
skulle för marinhypoteksbanken vara ett godt stöd, men dock
icke oundgängligen nödvändig för densamma. Detta vore ådagalagdt
genom erfarenheten från England. Där belånades numera
de flesta fartyg endast på grund af assuranspolicerna, emedan
man funnit dessa vara så säkra och betryggande, att långifvarens
rätt därmed vore tillgodosedd. Men särskild! i ett afseende hade lagen
om inteckning i fartyg för marinhypoteksbanken stor betydelse,
nämligen till skydd mot oärlighet och för att förekomma, att ett
belånadt fartyg i utlandet försåldes och pantinnehafvarens rätt
därigenom förfördelades.
Yttranden af sak- Då komitén, som ansett behofvet af särskilda åtgärder för
kunnige. beredande af erforderligt kapital för sjöfartsnäringen vara oafvisligt,
haft att välja mellan de olika praktiska utvägar, som för
vinnande af detta mål må kunna stå till buds, har komitén låtit
sig angeläget vara att, med stöd af komitén lämnadt nådigt bemyndigande,
tillkalla och höra sakkunnige och för ämnet intresserade
personer, hvilka ansåges kunna lämna upplysningar i denna
fråga. Det har varit till bankmännens och assuradörernas kretsar,
som komitén haft att i detta afseende hänvända sig. Efter det
till en början frågan blifvit utförligt debatterad inom komitén
samt, på grund af hvad under denna diskussion förekommit, ett
särskildt frågeformulär, upptagande de spörsmål, som ansetts
främst spela in vid bedömandet, blifvit utarbetadt, har komitén,
med öfverlämnande a£ detta frågeformulär jämte en del andra
till ärendet hörande handlingar, anmodat numera framlidne banko
-
Beredande af kapital för rederinäringen.
45
fullmäktigen in. m. J. W. Arnberg, bankdirektören H. T. Frölander,
bankdirektören m. m. Frih. C. J. Langenskiöld, filosofie
doktorn in. in. Ph. Leman, direktören in. m. Axel Appelberg,
direktören m. m. Gustaf Rödbom och e. o. kontoristen på konsulsstaten
G. Thunberg att samråda med komitén i detta ämne och
uttala sin mening om de inom komitén väckta förslag.
Herr Arnberg förklarade sig emellertid hindrad att vid sammanträdet
närvara, hvarefter och då den af komitén utsedde
förste suppleanten, bankdirektören in. in. L. Fraenckel, var från
hufvudstaden frånvarande, andre suppleanten, vice häradshöfdingen
m. m. Marcus Wallenberg inkallades. Vid sammanträdet,
som afhölls den 13 februari 1900, fördes stenografiskt protokoll,
som är i tryck vidfogadt detta utlåtande (Bil. A, sid. 135 o. f.).
Af de uttalanden, som vid detta sammanträde afgåfvos, framgår,
att de sakkunnige enstämmigt ansett, att våra inhemska kreditanstalter
icke skulle kunna, åtminstone med sin nuvarande
organisation, anskaffa lån för rederirörelsen i så stor utsträckning,
som af komitén ansetts nödvändig. Två af de hörda bankmännen
hafva ansett, att statens mellankomst härvid*vore nödvändig,
under det att från ett tredje håll den framställda frågan
besvarats mera tvekande.
Rörande sättet för statens mellankomst har full enighet rådt
därom, att försträckning från riksbanken icke borde ifrågakomma.
Riksbankens uppgift vore en helt annan: att upprätthålla myntvärdet
och att vara bankernas bank. Äfven vore att beakta, att
riksbanken redan förut hade i sina afbetalnimyslån en rörelse »Ten,
som ur bankteknisk synpunkt måste anses vara förkastlig.
Ej häller herr Brodins förslag, som afsett, att af statsmedel
skulle anvisas en lånefond, ur hvilken redare skulle kunna erhålla
lån mot antaglig säkerhet af inteckning i fartyg eller af
annat hypotek, har vunnit understöd af de sakkunnige. Det har
ansetts, att en dylik åtgärd allenast vore ett palliativ, enär
fonden icke skulle kunna göras tillräckligt stor och dess betydelse
för sjöfartens utveckling alltså snart skulle upphöra. Måhända
skulle denna fond icke häller komma att förvaltas med
tillräcklig sakkännedom, och sannolikt skulle äfven i detta fall
komma att visa sig samma olägenhet som beträffande rnanufak
-
46
VI. Sjöfartsnäringens höjande.
turförlagslånefonden, nämligen att medel icke skulle finnas att
tillgå, just när de som bäst behöfdes.
Hvad åter angår den föreslagna marinhypoteksbanken, har
det ansetts, att denna idé vore utförbar och att institutionen
skulle kunna fylla den uppgift, som förelädes densamma. Förräntningen
af bankens medel har ansetts icke erbjuda någon svårighet,
därest bankens styrelse icke upptoge större lån utan att undersöka
utsikterna för placeringen. En af de sakkunnige har.,
utan att för öfrigt göra någon invändning mot själfva idén, uttalat
en viss farhåga för lämpligheten af att, i fråga om ett så
nytt företag som detta, staten genast skulle taga saken om hand,
innan det med någon grad af tillförlitlighet kunde bedömas, huruvida
de af banken utfärdade obligationerna kunde finna god placering.
I försäkringsfrågan hafva de tillkallade assuradörerna uttalat
tvifvel om möjligheten att här i landet kunna åstadkomma eu
försäkringsinrättning, som vore i stånd att täcka de risker, hvilka
icke omfattas af våra vanliga policer. Man kunde nämligen hos
oss icke framställa en tillräckligt stor serie af ångare, på hvilken
riskerna kunde fördelas. Om än erfarenheten från England hade
ådagalagt, att dessa extra risker vore i praktiken jämförelsevis
sällan förekommande och därför, fördelade på ett så stort tonnage,
som i England betjänade sig af dylik försäkring, kräfde
jämförelsevis ringa bidrag af de enskilde försäkringstagarne, så
vore dock förhållandet ett helt annat i vårt eget land, där serien
af ångfartyg vore ganska begränsad och där för den skull ersättandet
af en dylik förlust skulle blifva vida kännbarare för dem,
som i detta afseende iklädt sig ansvar.
En af de båda försäkringsmännen har i en till komitén ingifven
skrift framlagt ett särskildt förslag till försäkringsfrågans
lösning (se sid. 191). Han anser de vanliga kaskopolicerna vara
tillfyllestgörande säkerhet för belåning af det maritima hypoteket
under följande villkor:
att belåningen endast gäller stål- eller järnångare, som innehar
högsta klass i norska Veritas, franska Veritas eller engelska
Lloyd’s eller som är underkastad årlig besiktning af svensk förening
eller svenskt bolag, som försäkrar ångare, samt att klassen
under lånetiden uppehälles, vid äfventyr af lånets uppsägning;
Beredande af kapital för rederinäringen.
47
att belåningen endast galler ångare af högst 15 års ålder,
att lånebeloppet ej må öfverskrida resp. 50, 33 och 25 % af
försäkringsvärdet för ångare om högst 5, 10 och 15 års ålder
resp. samt att amorteringsskyldigheten ökas i förhållande till fartygets
ålder, så att lånet är till fullo guldet, då fartyget uppnått
en ålder af 15 år;
att dylika lån omfatta en serie af minst fyra ångare om
lägst 1,000 brutto reg. ton, samt att af dessa ångare endast en
är af specialtyp, under det att de öfriga skola vara byggda för
allmän fraktfart;
att belåningen, som skall grunda sig på inteckning i hvar
och en af de försäkrade ångarne i dess helhet, dock skall i afseende
å betalningsskyldigheten gälla »en för alla och alla för en»
samt att, om en eller annan af dessa ångare utgår i följd af totalförlust
eller kondemnation och serien därigenom nedgår under
fyra ångare, lånet skall anses uppsagdt och inflytande ersättning
för totalförlusten utbetalas till långifvaren i afräkning på lånesumman;
att
i sistnämnda tall, för lånets bibehållande, ny ansökan
måste ingifvas, hvilken dock bör beviljas endast under villkor,
att genom nybyggnad eller köp serien genast höjes till fyra ångare,
i hvilket fall den inkasserade totalförlustersättningen åter
bör utjämnas; samt
att vid eventuell försäljning af någon ångare i en serie öfver
fyia stycken lånet bör pro rata nedsättas och att, därest genom
försäljning en serie nedgår under fyra ångare, samma regler
gälla, som i närmast föregående två punkter äro för dylikt fall
angifna.
En sådan serieförsäkring vore, enligt denne assuradör mening,
mera lämplig för våra förhållanden än anlitande af de engelska
protection and indemnity-klubbarne, enär dessas verksamhet vanligen
omfattade endast ett år i sänder och för öfrigt vore anpassad
efter engelska förhållanden. Däremot vore protection and
indemnity-policer tillsammans med svensk kaskopolice särdeles
lämpliga för stärkande af marinhypoteket i fråga om en eller ett
par ångare i sådana fall, då enskilde lånegifvare eller banker utlämnat
lån mot årlig förnyelse.
48
VI. Sjöfartsnäringens höjande.
Komiténs uttalande.
Vid bedömandet af de skilda hufvudförslag, som framställt
sig till komiténs be|)röfvande, nämligen dels om anvisande af en
lånefond för utlämnande af lån till sjöfartsnäringens idkare, dels
om inrättande af en marinhypoteksbank, har komitén ansett det
afsedda ändamålet kunna befordras på en hvar af de sålunda anvisade
vägarna. Genom lånefonden, hälst uppökad till 10,000,000
kronor, skulle vår flotta onekligen kunna vinna, en ganska aktningsvärd
tillväxt. Det handtag, som ligger i omsättande af dessa medel i
nya fartyg, måste erkännas vara kraftigt, och vikten af den ökning
det representerar kan icke underkännas. Det kan också ifrågasättas,
om icke anvisandet af en sådan fond vore ur statens synpunkt tillrådligt,
hälst intet hindrade att, om erfarenheten visade, att fonden
till fullo utnyttjades, utan att staten lede förlust af denna sin låneverksamhet,
ytterligare öka den. Något hinder härför tinnes
principiellt icke. Men å andra sidan har gjorts gällande, att det
vore ett än kraftigare och än mera ändamålsenligt medel att
redan från början inrätta sig efter den utveckling man förutsätter,
och alltså redan nu tillgripa den anordning, som äfven
lånefondens anhängare ställa fram såsom en eventuell framtidsutsikt,
en af staten fonderad och understödd marinhypoteksbank.
Härutinnan hafva åsikterna skarpt divergerat; de hafva icke kunnat
sammanjämkas, och det har blifvit komiténs flertal, som, med
stöd jämväl af de tillkallade sakkunniges uttalanden, omfattat
den senare åsikten. Komitén såsom sådan har därför funnit sig
böra understödja förslaget om inrättande af en marinhypoteksbank.
Jämväl hvad angår bankens organisation biträder komitén i
hufvudsak det framlagda förslaget.
Till grundfond för denna marinhypoteksbank torde sålunda
böra lämnas ett belopp af 10,000,000 kronor i af staten utgifna
obligationer, ouppsägbara från långifvarens sida. Banken bör
jämväl äga att själf utgifva tryckta eller graverade, till innehafvare!
ställda, på viss årlig afbetalning eller på uppsägning lydande,
räntebärande obligationer. I den mån behof af lånemedel
gör sig gällande, skall det tillkomma marinhypoteksbanken att
ombesörja den erforderliga upplåningen mot de obligationer, som
banken äger att utfärda. För att bereda banken ökad soliditet
49
Beredande af kapital för rederinäringen.
och därmed lånegifvarne, obligationsinnehafvarne, ytterligare säkerhet,
bör staten ställa till bankens disposition, jämte grundfonden,
ett ärligt belopp åt 600,000 kronor, som uppföres i eu
delcrederefond.
Rörande användningen af dessa fonder torde böra, i ungefärlig
öfverensstämmelse med hvad som skett i fråga om Allmänna
hypoteksbanken, stadgas följande:
Såsom säkerhet för de förbindelser, som banken genom utgrina
obligationer eller annorledes sig iklädt, skola anses och i
sådant afseende kunna användas: först de för skri fninffar med åtföljande
säkerhet i fartyg, som låntagare till banken afgifvit,
därnäst delcrederefonden samt bankens öfriga tillgångar och slutligen
grundfonden under nedan angifna villkor.
De till grundfond öfverlämnade statsobligationerna må icke
anlitas till anskaffande af medel för bankens utlåningar, utan
Ö 7
endast i följande tvänne fall kunna genom deras försäljning till
större eller mindre del, efter behof, användas, nämligen:
1.
i händelse sådant i den ordning, som nyss är sagd, vid
bankens utredning för infriande af bankens förbindelser oundvikligen
erfordras, och
2.
då i följd af uraktlåten eller fördröjd inbetalning af hvad
läntagarne höra för undfångna lån erlägga eller af annan anledning
banken saknar egna, för tillfället användbara tillgångar till
fullgörande af sina förbindelser mot sina långifvare.
1 de under mom, 2 omförmälda fall må de grundfonden tillhöriga
obligationer till större eller mindre del äfven kunna af inarinhypoteksbanken
pantsättas; åliggande banken i hvarje händelse
att genast underrätta riksgäldskontoret om obligationernas användande,
pa det att öfverenskommelse mellan riksgäldskontoret
och marinhypoteksbanken ma kunna träffas angående återinköp
af ett mot försålda obligationer svarande belopp samt den riksgäldskontoret
i sådant fall tillkommande ränta eller ock angående
pantsatta obligationers inlösen.
Delcrederefonden må, på sätt förut är antydt, kunna användas
för täckande af förluster, som uppkommit genom bankens
verksamhet, men icke för subventioner ing af rederier,
Jlamlels- och »j afart sk o mit éns betänkande. VI.
7
50
VI. Sjöfartsnäringens höjande.
Den rätt att deltaga i bankens förvaltning, hvilken på grund
af • det ifrågasatta statsunderstödet bör tillkomma staten, synes
bäst kunna tillgodoses därigenom att, i öfverensstämmelse med
det ursprungliga förslaget, styrelsens ordförande utses af Kungl.
Maj:t och dess vice ordförande af fullmäktige i riksgäldskontor^
Styrelsen bör i öfrigt utgöras af fem ledamöter, som utses af
en valkorporation, bestående af verkställande direktörerna i sådana
svenska rederiaktiebolag, hufvudredarne i sådana svenska
rederier och de enskilda svenska redare, som reda för minst
1,000 gross registei’ton, med rätt för väljarne att afgifva en röst
för hvarje fullt tusental gross registerton. Denna valkorporation
torde böra vid bankens konstituerande sammankallas genom kommerskollegiets
försorg och därefter af bankens styrelse.
Komitén anser det ej ändamålsenligt att för styrelsens ledamöter
uppställa några bestämda kvalifikationsvillkor, liksom ej
häller att utesluta ledamot af styrelsen från befogenhet att bekläda
direktörsplatsen, och komiténs här nedan intagna hemställan
är ock affattad i enlighet med denna komiténs åsikt.
Det är tydligt, att en lånerörelse med marinhypoteket som
grundval inaste kräfva icke blott allmän erfarenhet i bankfrågor,
utan äfven speciell kännedom beträffande sjöfarts- och skeppsbyggerinäringarna
samt sjöförsäkringsväsendet. För att dessa
olika, kraf skola kunna tillgodoses, bör, enligt komiténs åsikt,
den ifrågaställda marinhypoteksbanken också organiseras på ett
från öfriga penningeförvaltande inrättningar afvikande och mot
marinhypoteksbankens speciella uppgift svarande sätt. Detta
synes lämpligast kunna ske därigenom, att, på sätt förslagsställaren
ifrågasatt, vid banken inrättas två särskilda afdelningar för
olika grenar af bankens verksamhet. Det skulle sålunda åligga
den ena af delningen att omhänderhafva sjöfartstekniska frågor
och särskildt att underkasta fartyg, som vore eller ifrågasatts
att blifva föremål för belåning, en fullt sakkunnig inspektion för
utrönande däraf, huruvida fartygen erbjöde full säkerhet för
lånebeloppet, under det att den andra afdelningen skulle handlägga
försäkringsfrågorna och därvid tillse, att alla med marinhypoteket
förbundna risker blefve, i den utsträckning sådant
finnes praktiskt kunna ske, genom försäkring betäckta,
Beredande af kapital för rederinäringen
51
I framstå rummet torde visserligen ångfartyg böra blifva
föremål för belåning. Komitén, som i ett föregående utlåtande
framhållit vikten däraf, att den svenska segelflottan må kunna
upprätthållas, särskilt med hänsyn till sjömanskapets utbildning,
anser emellertid, att segelfartyg icke böra vara uteslutna från
belåning, och hemställer därför i det följande, att i allmänhet
fartyg af järn eller stål må kunna i banken belånas.
Vid bestämmande af det lånebelopp, som må kunna lämnas
mot säkerhet i ett fartyg, gäller det först att fastställa fartygets
värde, och bör detta vara en af de uppgifter, som skola åligga
bankens tekniska afdelning. Sedan sålunda fartyget blifvit värdera^,
synes lan böra kunna lämnas intill hälften af det uppskattade
värdet. Genom att på dylikt sätt begränsa lånebeloppet
vinnes äfven garanti mot öfverspekulation, i det att ett rederi,
som vill anlita banken för belåning af ett fartyg, nödgas från
annat håll anskaffa medel till lika stort belopp, som kan från
banken erhållas.
Med afsende å det understöd, som enligt förslaget skulle
lämnas banken från statens sida, bör det vara angeläget, att staten
far icke allenast insätta ledamöter i bankens styrelse utan
äfven deltaga i granskningen af dess förvaltning. Komitén anser
för den skull, att bankens styrelse och förvaltning bör granskas
af trenne revisorer, af hvilka två utses af fullmäktige i riksgäldskontor
och den tredje af den valkorporation, som, enligt
hvad förut yttrats, skulle utse fem ledamöter i bankens styrelse.
På grund af det sålunda anförda hemställer komitén,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen inrättandet
af en marinhypoteksbank, på;hufvudsakligen
följande grunder:
1.
att banken skall äga rätt att utfärda tryckta
eller graverade, till innehafvaren ställda, räntebärande
obligationer;
2.
att Riksdagen såsom grundfond och under
hufvudsakligen samma villkor, som skett för Allmänna
hypoteksbanken, ställer till marinhypoteks
-
52
VI. Sjöfartsnäringens höjande.
bankens disposition ett belopp af 10,000,000 kronor
i statens obligationer;
3.
att Riksdagen anvisar ett årligt belopp af
600,000 kronor att förskottsvis utbetalas och uppföras
i en delcrederefond för banken;
4.
att grundfonden icke inå användas under
andra förhållanden, än som föreskrifvits för Allmänna
hypoteksbanken;
5.
att däremot delcrederefonden må anlitas för
täckande af förluster, uppkomna genom bankens verksamhet,
men icke för subvention åt rederier;
6.
att bankverksamheten ledas af en styrelse,
bestående af en ordförande, en vice ordförande och
ytterligare fem ledamöter; skolande ordföranden
utses af Konungen, vice ordföranden af fullmäktige
i riksgäldskontoret och de öfriga ledamöterna af
en valkorporation, bestående af verkställande direktörerna
i sådana svenska rederiaktiebolag, hufvudredarne
i sådana svenska rederier och de enskilda
svenska redare, som reda för minst 1,000 gross registerton,
hvarvid en röst beräknas för hvarje fullt
tusental gross registerton;
7.
att styrelsen inom eller utom sig utser en
verkställande direktör, som afiönas så, att han icke
nödgas sysselsätta sig med andra angelägenheter;
8.
att vid banken inrättas tvänne afdelningar,
en teknisk, hvilken bör vara i stånd att med full
sakkunskap underkasta de fartyg inspektion, som
skola belånas eller redan äro belånade, och en för
att omhänderhafva alla. till assuransen hörande angelägenheter
;
9.
att endast fartyg af järn eller stål må i
banken belånas och att lånesuminan icke må öfverskrida
hälften af det värde, till hvilket fartyget
blifvit af bankens tekniska afdelning uppskattadt;
samt
53
Beredande af kapital för rederinäringen.
10. att bankens styrelse och förvaltning skall
årligen granskas af tre revisorer, af hvilka två
utses af fullmäktige i riksgäldskontor och den
tredje af den i punkt 6. omförmäla valkorporation
af skeppsredare.
Reservation af herrar Brodin, Mehn och Rettig (sid. 115 o. f.).
B.
Vissa särskilda åtgärder
till
sjöfartsnäringens höjande.
l. Skeppsbyggerinäringens höjande.
I äldre tider skyddades den inhemska skeppsbyggerinäringen Historik,
därigenom, att fartyg och båtar voro till införsel antingen alldeles
förbjudna eller belagda med höga tullar. Samtidigt voro
emellertid jämväl de flesta för skeppsbyggnad nödiga materialier
och skeppsinventarier likaledes antingen till införsel förbjudna
eller åsätta betydliga införseltullar. Först genom tungt kungörelsen
den 9 november 1838 upphäfdes införselförbuden och
medgafs nedsättning i tullafgifterna för åtskilliga för skeppsbyggnad
och fartygs utrustning nödiga materialier, hvarjämte
restitution af erlagd tull för vissa fall beviljades. Ytterligare
nedsättning i tullafgifter och ökad möjlighet till tullrestitution
medgåfvos under de följande åren, till dess genom tulltaxan af den
18 december 1857 stadgades, att utländska fartyg och båtar med
tillbehör skulle vara alldeles fria från tull. Samtidigt bestämdes,
att ägare af fartyg, som vid svenskt skeppsvarf nybyggdes, skulle
vara berättigad att, sedan fartyget kommit i fullfärdigt skick
och sådant blifvit inför generaltullstyrelsen styrkt, tillgodonjuta
restitution af erlagda införselafgifter för de materialier
och skeppsförnödenheter, som visades vara använda till fartygets
byggnad, tackling och utredning samt för sådant ändamål från
utrikes ort införda. Detta stadgande om restitution utsträcktes
år 1868 att gälla jämväl i fråga om fartygs reparation. År 1871
upphäfdes tullen å flertalet skeppsinventarier, i sammanhang hvarmed
stadgandet om restitution inskränktes till artiklarne segel
och segelduk, som fortfarande voro fullbelagda.
Genom den tulltaxa, som utfärdades den 18 juni 1888, att 1888 års tulltaxa.
lända till efterrättelse från och med den 1 juli samma år, upphäfdes
emellertid den allmänna tullfriheten för fartyg. Fartyg
Handels- och sylf art skomiténs betänkande. VI.
8
58
VI. Sjöfartsnäringens höjande.
och båtar, med tillbehör, af järn äfvensom ångfartyg af trä belädes
nu med en tull, motsvarande 10 procent af värdet. På
samma gång belädes ock de viktigaste materialier till skeppsbyggnad
ånyo med tull.
Det dröjde emellertid icke länge, förrän yrkanden framkommo
om ändringar i hvad sålunda blifvit stadgadt. I yttranden,
som till kommerskollegium afgåfvos i anledning af Riksdagens
skrifvelse den 14 maj 1888, genom hvilken Riksdagen
anhållit om en undersökning af den svenska sjöfartsnäringens
tillstånd, uttalades tämligen enhälligt den åsikten, att, därest
tullar å fartyg samt utrustnings- och provianteringsartiklar komme
att bibehållas, borde, vid byggandet af fartyg, afsedda att säljas
till utlandet eller att sysselsättas i den utländska fraktfarten, beviljas
restitution,'' motsvarande gällande tullsatser å de till byggnaden
använda materialier, äfvensom jämväl gifvas tullrestitution
för inventarier, utredningspersedlar och proviant, som användes
på till främmande ort afgående fartyg, hvilket vore bestämdt att
sysselsättas i utrikes fraktfart.
Tullkomiténs be- Den år 1888 förordnade tullkomitén, som genom nådig retänkande.
miss fått sig anbefalldt att taga de sålunda föreslagna tullrestitutionerna
i öfvervägande, yttrade i sitt den 9 april 1889 i detta
ärende afgifna betänkande, bland annat, att de vid 1888 års riksdag
åsätta tullar å materialier för fartygs byggnad, såsom plåt,
stång- och fasonjärn, och å fartygs utrustningspersedlar, väl icke
kunde anses medföra någon olägenhet i fråga om fartyg, som
byggdes för den inhemska sjöfarten, då till dessa i allmänhet
användes svenska materialier, men däremot vore till men för de
skeppsvarf, som byggde fartyg för utländsk räkning, och för de
redare, som läte bygga fartyg för den utländska fraktfarten.
Billighet och omtanke om den svenska sjöfartsnäringen fordrade
därför, att i de senare fallen godtgörelse genom tullrestitution
bereddes för de ökade prisen å byggnadsmaterialier; och ansåg
komitén detta vara det lämpligaste och verksammaste sättet att
upphjälpa sjöfartsnäringen. Restitution borde, enligt tullkomiténs
mening, däremot icke erhållas för provianteringsartiklar.
Lämpligaste formen för tullrestitution vid fartygs nybyggnad
vore, efter tullkomiténs förmenande, att lämna den i form af
Skeppsbyggerinäringen.
_
59
lix godtgörelse för ton; och borde därvid, för att af svenska fartyg
endast sådana, som ginge i utländsk fraktfart, måtte erhålla
tullrestitution, för rätten därtill fordras ett visst minimitontal.
Tullkomitén föreslog för den skull en ändring i tulltaxeunderrättelserna
i syfte, att innehafvare af svenskt skeppsvarf
eller verkstad, där fartyg byggas, skulle vid nybyggnad af ångfartyg
om 500 tons bruttodräktighet eller därutöfver samt af
segelfartyg om 300 tons bruttodräktighet eller därutöfver, sedan
inför generaltullstyrelsen blifvit styrkt, att fartyget kommit i fullfärdigt
skick, erhålla godtgörelse för hvarje ton af fartygets
bruttodräktighet med följande belopp, nämligen
för
fartyg af järn
och stål.............................
16
kronor
»
»
med träbordläggning
på spant af järn eller
stål,
s. k. komposit-.................................... 10
»
»
»
af trä...........................................
3
»
Då fartyg byggdes för utländsk räkning eller såsom nytt
såldes till utlandet, skulle, enligt komiténs förslag, dylik godtgörelse
lämnas utan afseende på fartygets storlek.
Vid reparation eller förbyggnad af utländska fartyg af hvilken
storlek som hälst eller af inhemska fartyg af nyssnämnda storlekar
skulle, sedan inför generaltullstyrelsen blifvit styrkt, att
fartygets förbyggnad eller reparation blifvit afslutad, restitution
af erlagd införseltull erhållas för de materialier och skeppsförnödenheter,
icke hänförliga till husgerådssaker eller proviant, dem
innehafvare af skeppsvarf eller verkstad genom behöriga intyg
visat hafva varit till fartygets reparation eller förbyggnad använda
och för sådant ändamål från utlandet införda.
Från tullkomiténs flertal voro tvänne ledamöter skiljaktiga,
hvilka ansågo, att tullrestitutionen borde utgå under samma form,
nämligen såsom en verklig restitution af erlagda afgifter, så väl
vid nybyggnad af fartyg som vid förbyggnad och reparation.
Genom nådig remiss den 12 april 1889 infordrades gemen- Ämbetsverkens
samt utlåtande i frågan af '' kommerskollegium och generaltull- låtande,
styrelsen, hvilka ämbetsverk, efter att hafva lämnat så väl handelsoch
sjöfartsnämnderna i riket som för saken intresserade skeppsbyggare
och skeppsredare tillfälle att framlägga sina åsikter, i
utlåtande den 22 oktober samma år uttalade, bland annat,att det läge
60
VI. Sjöfartsnäringens höjande.
i sakens natur, att de genom tullafgifter framkallade ökade pris
ä vissa fartyg och fartygsmaterialier försvårade möjligheten för
den för Sverige lika naturliga som viktiga sjöfartsnäringen att
på fraktmarknaden uthärda täflan med andra nationers och alltså
verkade hämmande på näringens däraf beroende bestånd och uppblomstring,
samt att för den skull uppmärksamheten borde riktas
på åstadkommande af all den lättnad, som genom tullrestitution
kunde och rättvisligen borde sjöfartsnäringen beredas. Den af
tullkomitén i fråga om nybyggnad föreslagna godtgörelse, som
skulle utgå med visst, på förhand bestämdt belopp per bruttoton
för vissa fartyg, skulle emellertid, enligt ämbetsverkens åsikt,
kunna komma att utgöra en, om också dold premie från tullmedlen
för tillgodogörandet af materialier, för hvilka i verkligheten
motsvarande tullafgift icke kommit tullkassan till godo.
Med fäst afseende på oegentligheten af en sådan för vår
tullagstiftning främmande premiering, hvilken också från sakkunnigt
håll ansetts näppeligen skola komma att i någon afsevärd
mån gagna den näring, för hvars understödjande den dock egentligen
skulle bringas till stånd, utan fast hällre hufvudsakligen komma
varfven eller verkstäderna och andra näringar till godo, samt med
hänsyn därjämte till, bland annat, faran däraf, att genom ett dylikt
prejudikat antagligen skulle framkallas anspråk från åtskilliga andra
näringar på liknande understöd, ansågo ämbetsverken, med anslutning
till de af reservanterna inom tullkomitén uttalade åsikter,
sig icke kunna tillstyrka bifall till tullkomiténs förslag, utan
hemställde, att godtgörelse för tullafgifterna å de vid fartygs
nybyggnad använda materialier icke måtte utgå i annan form än
den dittills hos oss tillämpade, nämligen såsom restitution i vanlig
ordning af för materialierna bevisligen erlagda sådana umgälder,
i likhet med hvad af tullkomitén enhälligt föreslagits vid fråga
om förbyggnad eller reparation af fartyg.
Beträffande tullkomiténs förslag, att byggnadsgodtgörelse eller
tullrestitution för svenska fartyg skulle erhållas allenast för ångfartyg
om 500 tons bruttodräktighet eller därutöfver samt för
segelfartyg om 300 tons bruttodräktighet eller mera, kunde ämbetsverken,
i likhet med vissa handels- och sjöfartsnämnder och
andra, som i ärendet uttalat sig, icke finna de skäl, som till stöd
Skeppsbyggérinäringen.
61
för den sålunda föreslagna inskränkningen beträffande svenska
fartyg andragits, äga giltighet. Då nämligen alla utländska fartyg
af hvilken storlek och beskaffenhet som hälst ägde rätt till
fri konkurrens med svenska fartyg i fraktfarten till och från
Sverige, under det att därjämte vissa främmande länders fartyg
på grund af gällande traktater ägde rätt till samma konkurrens
beträffande fraktfarten inrikes orter emellan, af hvilken sistnämnda
rättighet de äfven begagnade sig, ansåge ämbetsverken
svenska och utländska fartyg böra i förevarande afseende likställas,
men en minimigräns af t. ex. 40 ton för fartygens storlek
i hvarje fall böra bestämmas. Ämbetsverken föreslogo för
den skull, att restitution af erlagd tull för materialier och förnödenheter
till fartygs nybyggnad, förbyggnad eller reparation,
med undantag för husgerådssaker och proviant, måtte få åtnjutas
för alla sådana så väl svenska som utländska fartyg, hvilka hade
en afgiftspliktig dräktighet öfver 40 ton.
Emellertid hvilade frågan icke vid riksdagen. Redan vid j889 års riksdag.
1889
års riksdag blef, på grund af eu inom Andra kammaren af
herr Brodin väckt motion, § 8 i tulltaxeunderrättelserna sålunda
ändrad, att vid reparation och förbyggnad af utländska fartyg
af hvilken storlek som hälst samt af inhemska ångfartyg om
minst 500 tons bruttodräktighet eller inhemska segelfartyg om
minst 300 tons bruttodräktighet restitution skulle erhållas af erlagd
införseltull för sådana därvid använda materialier och skeppsförnödenheter,
hvilka icke vore hänförliga till husgerådssaker
eller proviant.
Vid 1890 års riksdag framställdes af samme motionär ännu 1890 års riksdag.
längre gående yrkanden. Motionären hemställde nämligen, att tullen
å såväl fartyg som materialier och utredningspersedlar, hvilka
vore afsedda för byggande eller reparation af fartyg, måtte upphäfvas
samt att tillämpningen af detta beslut måtte genast träda i
kraft. Bevillningsutskottet hemställde emellertid om afslag a
dessa motioner, och utskottets hemställan blef af Riksdagen bifallen.
Äfven i annan form förekom ärendet till behandling vid
1890
års riksdag, i det att en motionär i Första kammaren, numera
framlidne Grefve Fr. Strömfelt, såsom sitt upptog det af
Sjöfartsnärmgskomiténs
betänkande.
62
VI. Sjöfartsnäringens höjande.
tullkomitén framlagda förslagen angående införande af byggnadspremier
för fartyg.
Motionen tillstyrktes af bevillningsutskottet, men med den
förändring, att den för rätt till byggnadsgodtgörelse föreslagna
minimidräktigheten af 300 bruttoton för svenskt segelfartyg af
utskottet nedsattes till 200 bruttoton. Härvid hade utskottet
hufvudsakligen tagit hänsyn därtill, att de fartyg, som ombesörjde
den utrikes fraktfarten på Östersjö- och närmaste Nordsjöhamnar,
mestadels utgjordes af segelfartyg, understigande 300 tons bruttodräktighet.
Detta förslag förföll emellertid på grund af Andra
kammarens afslag å bevillningsutskottets hemställan.
Afslaget grundades hufvudsakligen på de af kommerskollegium
och generaltullstyrelsen redan angifna skäl. Därjämte anfördes,
att byggnadspremierna skulle innebära ett direkt understöd af
svenska staten för fartygs försäljning till utlandet, hvarigenom
de utländska redarne skulle sättas i tillfälle att för billigare pris
förskaffa sig fartyg från Sverige, hvilka fartyg sedermera skulle
kunna med så mycket större framgång i den allmänna fraktmarknaden
konkurrera med våra inhemska redares.
Sjöfartsnäringskomitén, som fått sig ålagdt att vid fullgörandet
af sitt uppdrag taga i öfvervägande jämväl den af
tullkomitén behandlade frågan om tullrestitution, föreslog i sitt
den 12 september 1890 afgifna utlåtande införandet af sjöfartspremier
såsom ett, enligt komiténs förmenande, långt verksammare
understöd för den svenska sjöfartsnäringen, än som skulle
komma densamma till del genom byggnadspremier för i Sverige
nybyggda fartyg. Huruvida dylika byggnadspremier komme att
lända svenska redare till någon fördel, blefve alltid osäkert;
och all garanti för att desamma skulle bidraga till den svenska
sjöfartens utveckling saknades, då intet hinder kunde möta
att fartygen, sedan byggnadsgodtgörelsen uppburits, försåldes
till utlandet. Genom sjöfartspremier kunde, enligt komiténs
förslag, vederbörande redare i de fall, som vore värda något
egentligt afseende, erhålla godtgörelse för tullen å fartyg, och
i ännu högre grad borde dessa premier ersätta den förhöjning i
pris, de införda tullarna å materialier för fartygs byggnad och
utrustning månde medföra för i Sverige byggda fartyg. Denna
Skeppsbyggerinäringen.
63
godtgörelse skulle dock erhållas, endast om fartygen ginge i
utrikes fraktfart. Om äfven till fartyg för inrikes fart användes
och i allmänhet måste användas här i landet tillverkade materialier,
hindrade detta dock icke, att det i vissa fall kunde vara
nödvändigt eller åtminstone fördelaktigt att till sådana fartyg
begagna utländska materialier och persedlar. För dessa fall syntes
det komitén till skeppsbyggeriets och sjöfartsnäringens fromma
böra medgifvas restitution af för sådana artiklar erlagd tull.
Då ångfartyg af 350 tons afgiftspliktig dräktighet och däröfver
samt segelfartyg om 150 tons dylik dräktighet och däröfver
skulle, enligt komiténs förslag, vara till sjöfartspremier berättigade,
och då fartyg af denna storlek väl i allmänhet i större
eller mindre utsträckning användes för utrikes fart, ansåg komitén,
att denna rätt till restitution endast borde medgifvas för
svenska fartyg under ofvannämnda storlekar. Med anslutning i
öfrigt till ämbetsverkens utlåtande hemställde därför sjöfartsnäringskomitén,
under förutsättning att dess förslag om sjöfartspremier
blefve godkändt,
att restitution af erlagd tull för materialier och förnödenheter
till fartygs förbyggnad eller reparation, med undantag
för husgerådssaker och proviant, måtte åtnjutas för så väl svenska
som utländska fartyg, hvilka hade en afgiftspliktig dräktighet af
mer än 40 ton; samt
att enahanda förmån måtte äga rum vid nybyggnad af fartyg
af nämnda storlek, om de byggdes för utländsk räkning eller
såsom nybyggda såldes till utlandet, samt om de byggdes för
svensk räkning, därest de understege, ångfartyg 350 tons afgiftspliktig
dräktighet och segelfartyg 150 tons dylik dräktighet.
Den rätt till tullrestitution, hvarom komitén, under förutsättning
att dess förslag angående sjöfartspremier blefve antaget,
sålunda hemställt, vore emellertid under motsatt förutsättning,
enligt hvad komitén framhöll, uppenbarligen icke till fyllest för
att bereda sjöfartsnäringens och skeppsbyggeriets idkare godtgörelse
för de olägenheter, de då nyligen införda tullarna å
fartyg och materialier för fartygs byggande samt å fartygs utrustningspersedlar
onekligen tillskyndade dem.
64
VI. Sjöfartsnäringens höjande.
Många hade de klagomål varit, som från rederinäringens
målsmän framställts öfver de införda tullarna å fartyg. Om man
också icke i dessa tullar kunde söka den egentliga orsaken till
vår sjöfartsnärings ringa utveckling under den senaste tiden,
syntes det dock vara uppenbart, att nämnda tullar innebure ett
hinder för vår rederinäring att förskaffa sig de fartyg, den behöfde,
för billigt pris. Den olägenhet, detta innebure, blefve
desto kännbarare, om, såsom från redarnes sida ofta erinrats,
de svenska varfven och verkstäderna icke ännu kunde, åtminstone
så hastigt som mången gång vore önskligt, tillgodose deras behof
af fartyg. Det vore gifvet, att den, hvars fartyg genom tullumgälder
blifvit fördyradt, vid täflan å den allmänna fraktmarknaden
finge svårare att bestå i konkurrensen med andra,
hvilka kunnat förskaffa sig sina fartyg utan att för dem behöfva
vidkännas något tillägg i pris under form af tullumgälder.
Från rederinäringens synpunkt ansåg komitén därför, under den
angifna förutsättningen, att sjöfartspremier icke blefve införda,,
det vara en oeftergiflig fordran, att tullen å fartyg helt och
hållet borttoges.
Härmed skulle ock förfalla det skydd, man med nämnda
tull velat lämna den svenska skeppsbyggnadsindustrin. Så
mycket angelägnare blefve det då att bereda denna senare lättnader
med hänsyn till tullarna å de artiklar, som för denna
industri vore af nöden.
I detta afseende ansåg komitén, att den tullrestitution, som
enligt gällande lagstiftning redan kunde erhållas, borde, i synnerhet
under den antagna förutsättningen, medgifvas beträffande
alla fartyg af större afgiftspliktig dräktighet än 40 ton och i
lika utsträckning gälla så väl svenska som utländska fartyg.
Hvad anginge de af tullkomitén föreslagna byggnadspremierna,
hade hos oss, i olikhet med hvad förhållandet vore i Frankrike,
där år 1881 premiering kommit till användning, denna
fråga hufvudsakligen betraktats ur den synpunkten, att sådana
premier vore en lämplig form för tullrestitution. Det kunde,
ansåg komitén, icke förnekas, att byggnadspremier i sådant afseende
hade ett afgjordt företräde genom lättheten och enkelheten
vid deras tillämpning. Den anmärkning, man mot dem
Skeppsbygg er ludring en.
65
gjort, att de enligt sin natur skulle utgå, äfven om icke utländskt,
utan inhemskt material användts och således någon tullafgift
icke influtit, fann komitén icke böra tillmätas någon afgörande
vikt, då ju gifvet vore, att, om de åsätta tullarna ledde
till åsyftad verkan, en prisstegring skulle framkallas å de här i
landet tillverkade materialierna, och således fartygsbyggarne, då
de finge vidkännas en sådan prisstegring, kunde anses vara likaså
berättigade till godtgörelse, som därest de erlagt tullafgift för
utifrån inköpta materialier. Komitén hade häller icke kunnat
finna annat, än att systemet med byggnadspremier i det hela
hade ett visst företräde framför tullrestitution under vanlig form,
icke minst därutinnan, att det icke kräfde den kontroll och de
omgångar, som tullrestitutionen förutsatte, och hvilka medförde
kostnader och besvär så val för industriidkare som för vederbörande
ämbetsverk. Om än komitén sålunda skulle kunna biträda
förslaget om byggnadspremier, kunde dock komitén icke anse
detta innebära något verksamt stöd för vår sjöfartsnäring. Om
komitén vidare på de af tullkoinitén anförda skäl kunde finna
det vara obehöfligt att medgifva byggnadspremier för fartyg af
smärre dimensioner, och om gränsen därvid borde, på sätt bevillningsutskottet
vid 1890 års riksdag föreslagit, sättas för segelfartyg
till 200 tons bruttodräktighet och för ångfartyg till 500
tons sådan dräktighet, höll komitén emellertid före, att några
bindande skäl icke funnes för att sätta denna gräns olika för
fartyg, som byggdes för svensk eller utländsk räkning, utan att
den borde i båda fallen vara densamma.
Då emellertid frågan om införande af byggnadspremier för
fartyg redan varit föremål för svenska riksdagens behandling och
därvid rönt ett afgjordt motstånd, ansåg komitén sig icke böra stanna
vid förslaget därom, i synnerhet då komitén äfven för sin del
erkände, att flera betänkligheter mot ett dylikt system mötte.
Om byggnadspremier för fartyg icke befunnes antagliga, ansåg
komitén lämpligaste utvägen att bereda vårt skeppsbyggeri lättnader
i de afseenden, hvarom vore fråga, vara att, liksom i
Tyskland och Norge, tullfri införsel af materialier för skeppsbyggnad
och utrustningspersedlar för fartyg tillätes. Eu sådan
frihet borde då gifvetvis finnas, äfven om berörda artiklar infördes
Handels- och sjöfartskomiténs betänkande. VI.
9
VI. Sjöfartsnäringens höjande.
G6
för fartygs förbyggnad eller reparation. Påståendet att en dylik
frihet icke skulle kunna medgifvas på grund af svårigheten att
öfva nödig kontroll syntes komitén icke vara hållbart, då det visat
sig, att man i andra länder kunnat bevilja en sådan förmån och
att någon olägenhet däraf icke försports. Skulle emellertid, emot
hvad komitén trott sig kunna antaga, för dylik tullfri införsel
hinder uppställa sig, som icke läte sig undanrödjas, återstode
allenast, att för materialier och utrustningspersedlar tullrestitution
medgåfves. I detta afseende ville komitén erinra därom, att,
för att en sådan restitution skulle vara till verkligt gagn, det
vore önskligt, att densamma icke gjordes beroende af alltför
stränga villkor och formaliteter, äfvensom att den industriidkare,
som så önskade, kunde erhålla anstånd med tullafgifts erläggande,
till dess restitutionsfrågan blifvit afgjord, under villkor, att han
för tullumgälderna ställde vederhäftig borgen eller annan betryggande
säkerhet. Då nämligen hithörande tullafgifter kunde
stiga till ganska höga belopp, innebure tullafgiftens kontanta erläggande,
äfven om restitution sedermera erhölles, både en rätt
betydlig ränteförlust och en ganska kännbar minskning i den
enskilde industriidkarens rörelsekapital.
. Sjöfartsnäringskomitén hemställde för den skull, under förutsättning
att sjöfartspremier icke blefve hos oss införda:
dels att gällande tullar å fartyg måtte upphäfvas;
dels att materialier och förnödenheter till fartygs förbyggnad
eller reparation, med undantag af husgerådssaker och proviant,
finge tullfritt införas;
eller, därest sådant icke kunde medgifvas,
att restitution af erlagda tullafgifter för dylika materialier
och förnödenheter måtte beviljas i fråga om så väl svenska som
utländska fartyg, hvilka hade eu afgiftspliktig dräktighet af mer
än 40 ton;
dels ock att vid nybyggnad af ångfartyg af 500 tons bruttodräktighet
eller däröfver samt af segelfartyg af 200 tons bruttodräktighet
eller därutöfver måtte beviljas godtgörelse med de af
tullkomitén föreslagna belopp;
eller, därest detta icke kunde godkännas,
Skeppsbyggerinäringen.
67
att materialier och förnödenheter till fartygs nybyggnad, med
undantag af husgerådssaker och proviant, måtte få tullfritt införas
;
eller ock slutligen, därest icke häller detta senare kunde
medgifvas,
att restitution af erlagd tull för ofvannämnda materialier
och förnödenheter måtte få åtnjutas beträffande så väl svenska
som utländska fartyg, hvilka hade en afgiftspliktig dräktighet af
mer än 40 ton.
Redan vid 1891 års riksdag blef emellertid fartygstullen af- 1891 års riksdag
skaffad. I en inom Andra kammaren väckt motion framställdes
yrkande härom af herr Brodin, med instämmande af åtta andra
af kammarens ledamöter. Motionären framhöll, hurusom, sedan
ifrågavarande tull blifvit åsatt, från utlandet inköpts hufvudsakligen
gamla träfartyg, som på grund af sin dåliga beskaffenhetbetingat
ett mycket lågt pris och sålunda äfven lågt tullbelopp.
Det kunde ej vara klokt att genom tullagstiftningen uppmuntra
och snart sa-gdt tvinga dem, som redde i fartyg, till dylika inköp.
Bevillningsutskottet framhöll i sitt öfver motionen afgifna
betänkande, att’ den svenska sjöfartsnäringen befunne sig i ett
sådant läge, att en kraftig hjälp borde fortast möjligt lämnas
densamma. Då nu seglationspremier utgjorde en nyhet i hela
vår lagstiftning och något förslag därom i allt fall ej för det
dåvarande förelåge till Riksdagens behandling samt, hvad anginge
byggnadspreinier, dels beaktansvärda skäl däremot blifvit af ämbetsverken
anförda, dels ock ett förslag i denna riktning blifvit
vid nästföregående riksdag afslaget, fann utskottet den enda utvägen
vara den, som af motionären påyrkats, eller afskaffande af
fartygstullen.
Emot en sådan åtgärd kunde, enligt utskottets förmenande,
allenast invändas, att därmed det skydd skulle borttagas, som
genom nämnda tull blifvit lämnadt den svenska skeppsbyggeriindustrin.
För att gifva densamma ersättning därför föreslog
emellertid utskottet, på sätt nedan förmäles, så vidsträckta restitutionsförmåner
för fartygsmaterialier, att, om dessa förmåner
beviljades, skeppsbyggerinäringen icke kunde, eldigt hvad ut
-
68
VI. Sjöfartsnäringens höjande.
skottet ansåg, hafva något att mot borttagandet af fartygstullen
invända.
Utskottets hemställan om afskaffande af den gällande fartygstullen,
hvilken hemställan bifölls af Andra, men afslogs af Första
kammaren, segrade därefter i gemensam votering.
Bestämmelsen om tullfrihet för fartyg och båtar, med tillbehör,
hvilken bestämmelse infördes i tull taxan af den 16 oktober
1891, att gälla från 1892 års ingång, har sedan dess fortfarande
bestått- Vid 1895 års riksdag väcktes visserligen inom Första
kammaren motion om återinförande af 10-procentstullen; men
motionen blef, i enlighet med bevillningsutskottets hemställan, af
Riksdagen afslagen.
Vid 1891 års riksdag framlades jämväl af herr Brodin motion
därom, att materialier och utredningspersedlar, som vore afsedda
för byggande eller för reparation af fartyg, mätte få tullfritt införas
och att Riksdagen skulle hos Kungl. Maj:t anhålla, att detta
beslut måtte genast tillämpas.
Bevillningsutskottet anförde, att motionärens förslag svårligen
skulle kunna genomföras, särskilt med hänsyn till omöjligheten
att kontrollera, att hvad som sålunda tullfritt blifvit införet
verkligen också användes till det uppgifna ändamålet.
Emellertid insåge utskottet nödvändigheten af att något gjordes
till aflägsnande af den fara för svår utländsk konkurrens, som
genom ett bifall till förslaget om fartygstullens borttagande skulle
uppstå för vår skeppbyggnadsindustri. Då det af motionären
föreslagna medlet enligt utskottets mening icke kunde användas,
återstode för uppnående af detta mål endast inedgifvandet af
rätt till erhållande af restitution af erlagda tullar för vid fartygsbyggnad
använda materialier och skeppsförnödenheter.
För att göra detta medel fullt effektivt, ansåg utskottet
nämnda rätt böra medgifvas i så stor utsträckning, som vore
möjlig utan att blottställa statsverket för risken att gå förlustigt
de tullafgifter, hvilka detsamma rätteligen borde tillkomma.
Bland de bestämmelser, som utskottet, i syfte att lämna
skeppsbyggerierna full ersättning, ansåge böra uti ifrågavarande
stadgande inflyta, vore äfven föreskriften, att restitution skulle
få åtnjutas jämväl för den råämnesförlust, som vid tillverkningen
Skeppsbyggerinäringen.
G9
uppkommit, önskvärdheten af ett stadgande därom, att varfseller
verkstadsinnehafvare skulle tillerkännas rätt till anstånd med
tullafgiftens erläggande, till dess restitutionsfrågan blifvit afgjord,
hade redan blifvit af sjöfartsnäringskomitén framhållen, och utskottet
ansåg, att intet vore att mot det ifrågavarande medgifvandet
invända, om varfs- eller verkstadsinnehafvaren för tullumgäldernas
riktiga erläggande ställde af generaltullstyrelsen godkänd
borgen eller annan säkerhet.
Utskottet hemställde för den skull, att i tulltaxeunderrättelserna
skulle stadgas, att vid införsel af materialier och förnödenheter
till fartygs nybyggnad, förbyggnad eller reparation,
husgerådssaker och proviantartiklar därifrån undantagna, restitution
af erlagd tull skulle åtnjutas för sådana svenska och utländska
fartyg, hvilka innehade en afgiftspliktig dräktighet af
öfver 40 ton. Såsom villkor för restitutionens åtnjutande borde
gälla, att afsikten med de införda materialiernas och skeppsförnödenheternas
användning till förberörda ändamål vid deras införsel
till t ull behandling skulle skriftligen angifvas; att. det fartyg,
till hvilket materialierna användes, inom två år efter deras införsel
till riket styrktes vara i fallfärdigt skick; att innehafvare!!
af eller föreståndaren för det varf eller den verkstad, där fartyget
byggdes, när detta vore fullt färdigt, till generaltullstyrelsen
atläninade en af honom under edlig förpliktelse afgifven och af
tvänne hans biträden, som med arbetet tagit befattning, bestyrkt
noggrann förteckning öfver myckenheten af alla till fartyget
använda olika materialier och skeppsförnödenheter, materialförlusten
vid arbetet däri inberäknad, för hvilka restitution söktes,
jämte under samma förpliktelse afgifven försäkran, att dessa
materialier och förnödenheter vore af utländskt ursprung och att
full införseltull för dem blifvit behörigen erlagd eller af generaltullstyrelsen
godkänd säkerhet för densamma ställd, samt uppgift
på tiden, då de till riket inkommit, och den lägenhet, med
hvilken införseln skett; samt att varfs- eller verkstadsinnehafvaren
skulle vara förbunden att underkasta sig all den kontroll i öfrigt,
hvilken generaltullstyrelsen kunde tinna skäligt föreskrifva. Varfseller
verkstadsinnehafvare, som önskade anstånd med erläggande
af tullumgälderna för bär berörda, materialiM’ och skeppsförnöden
-
70
VI. Sjöfartsnäringens höjande.
heter, till dess frågan om dessa umgälder restitution blifvit afgjord,
skulle äga, efter hos generaltullstyrelsen därom gjord
anhållan, erhålla sådant anstånd, om han för tullumgäldernas
erläggande ställde säkerhet, som generaltullstyrelsen funne betryggande.
Denna utskottets hemställan, som, i likhet med förslaget om
fartygstidlens upphäfvande, af Första kammaren afslogs, men af
Andra kammaren godkändes, blef slutligen i gemensam votering
bifallen. De nya stadgandena inflöto, med någon jämkning i
redaktionen, i den tulltaxa, som skulle gälla till efterrättelse från
1892 års ingång.
1892 års riksdag. En kungl. proposition, afseende, förutom vissa formella jämkningar
i stadgandets lydelse, borttagande af den rättighet att erhålla
anstånd med tullafgiftens erläggande, som sålunda blifvit
varfs- eller verkstadsinnehafvare medgifven, förekom till behandling
vid 1892 ars riksdag. I sitt anförande till statsrådsprotokollet
yttrade härom föredragande departementschefen, att
denna bestämmelse innefattade ett till förman för en enda klass
af näringsidkare meddeladt undantag från den eljest undantagslösa
regeln, att tullafgiften genast skall, då vara till disposition
inom landet uttages från tullverket, eller, ifall tullverket äger
säkerhet för tullafgiften, inom viss kortare tid därefter gäldas;
och medgifvandet borde redan af denna anledning väcka betänklighet.
Så mycket mera borde emellertid detta blifva förhållandet
i betraktande däraf, att bestämmelser saknades, genom
hvilka undantaget kunde inskränkas till att, såsom med Riksdagens
beslut åsyftats, gälla endast för sådana materialier och förnödenheter,
som verkligen funne användning för det i momentet
angifna ändamål. Departementschefen ville icke förutsätta, att
någon varfs- eller verkstadsinnehafvare skulle enligt ifrågavarande
författningsrum förskaffa sig anstånd med erläggande af tullafgift
för sådana varor af ifrågavarande slag, hvilka han aldrig
ens haft för af sikt att använda till fartygs nybyggnad, förbyggnad
eller reparation, ehuru stadgandet i och för sig icke lade något
hinder i vägen för ett sådant förfaringssätt, allenast varorna angåfves
såsom afsedda för dylikt ändamål; men däremot torde det
väl kunna antagas inträffa, att materialier och förnödenheter,
Skeppsbyggerinäringen.
71
som vid införseln varit ämnade att användas på förenämnda sätt,
på grund af förändrade konjunkturer eller af annan anledning
komme att annorlunda tillgodogöras. Möjligt vore visserligen
att i viss man inskränka dessa fall genom föreskrift om böter
eller annan menlig påföljd; men dels vore det fara för att en
sådan föreskrift skulle komma att möta vissa svårigheter vid
tillämpningen, och dels innebure medgifvandet i och för sig en
betänklig nyhet i tullagstiftningen, lätteligen föranledande anspråk
på en liknande förmån från andra näringsidkares sida till
hinder för tullinkomstens jämna inflytande. Med afseende härå
och då någon större olägenhet icke gärna kunde förorsakas varfsoch
verkstadsinnehafvare af den jämförelsevis obetydliga ränteförlust,
som blefve den enda menliga följden af skyldigheten för
dem att — i likhet med alla andra näringsidkare, indika införde
varor i ändamål att desamma i förädladt skick återutföra — vid
varornas disponerande erlägga belöpande tull, med rätt att under
stadgade villkor i sinom tid restitutionsvis återbekomma densamma,
ansåg departementschefen ifrågavarande bestämmelse böra
uteslutas.
Den kungl. propositionen, som tillstyrktes af bevillningsutskottet,
blef af Första kammaren bifallen. Andra kammaren
däremot afslog propositionen, i hvad angick dess sakliga innebörd,
och denna kammares mening segrade i gemensam votering. Härigenom
gafs åt § 8 af tulltaxeunderrättelserna följande förändrade
lydelse, som, promulgerad i tulltaxan af den 8 juni 1892, att
gälla från och med den 21 i samma månad, sedermera bestått:
»Innehafvare af svenskt skeppsvarf eller verkstad, där fartyg Gällande bestämni
mer än 40 tons afgiftspliktig dräktighet, vare sig svenskt meker.
eller utländskt, blifvit nybygdt, förbygdt eller repareradt, vare
berättigad att för därvid använda från utrikes ort införda tullpliktiga
materialier och skeppsförnödenheter, som ej äro hänförliga
till husgerådssaker eller proviantartiklar, restitutionsvis
återbekomma den erlagda tullafgiften eller i fall, då tullafgiften
icke blifvit erlagd, utan allenast, på sätt här nedan sägs, säkerhet
för densamma ställts, njuta befrielse från dess gäldande,
under villkor,
72
VI. Sjöfartsnäringens höjande.
a)
att afsikten med de införda materialiernas och skeppsförnödenheternas
användning till förberörda ändamål vid deras
införsel och angifning till tullbehandling skriftligen anmäles;
b)
att det fartyg, till hvilket materialierna och skeppsförnödenheterna
användas, inom två år efter deras införsel till riket
styrkes vara i fallfärdigt skick;
c)
att varfvets eller verkstadens innehafvare eller föreståndare,
när fartyget är fullt färdigt, till generaltullstyrelsen aflämnar
en af honom under edlig förpliktelse afgifven och af två
hans biträden, som med arbetet tagit befattning, bestyrkt noggrann
förteckning öfver myckenheten af alla till fartyget använda
olika materialier och skeppsförnödenheter, materialförlusten vid
arbetet däri inberäknad, för hvilka restitution af eller befrielse
från tullafgift sökes, järnte under samma förpliktelse afgifven
försäkran, att dessa materialier och förnödenheter äro af utländskt
ursprung och att full införseltull för dem blifvit behörigen erlagd
eller af generaltullstyrelsen godkänd säkerhet för densamma
ställd, samt uppgift om tiden, då de till riket ankommit, och den
lägenhet, med hvilken införseln skett; samt
d)
att varfs- eller verkstadsinnehafvaren är förbunden att
underkasta sig all den kontroll i öfrigt, hvilken generaltullstyrelsen
kan finna skäligt föreskrifva.
Varfs- eller verkstadsinnehafvare, som önskar anstånd med
erläggande af tullafgiften för materialier och skeppsförnödenheter,
som i detta mom. afses, till dess frågan, huruvida befrielse från
afgiften må njutas, blifvit afgjord, kan, efter hos generaltullstyrelsen
därom gjord anhållan, erhålla sådant anstånd, om han
för samma afgift ställer säkerhet, som generaltullstyrelsen finner
betryggande; skolande angående tullverkets rätt att, efter utgången
af den tid, för hvilken anstånd med tullafgiftens erläggande
beviljats, af sådan säkerhet göra sig betäckt för belöpande
tullafgift i tillämpliga delar gälla de i § 31 tullstadgan meddelade
föreskrifter.
2. De skeppsförnödenheter, hvarmed ett svenskt, från utrikes
ort återvändande fartyg under resan blifvit försedt, äro icke
underkastade tull, så länge de förblifva i samma fartygs bruk.»
Skeppsbyggerinäringen.
73
Efter att sålunda hafva redogjort för tillkomsten af den på
detta område för närvarande gällande lagstiftning, äfvensom för
de olika uttalanden, som från komitéer, ämbetsverk och inom
Riksdagen framkommit, går komitén att afgifva sitt eget yttrande
i frågan.
Vid behandlingen af ämnet har komitén, med stöd af det
komitén gifna bemyndigande att tillkalla och höra sakkunnige
och för ämnet intresserade personer, hvilka ansåges kunna lämna
upplysningar rörande de frågor, som komme att utgöra föremål
för komiténs behandling, till samråd med komitén kallat chefen
för Bergsunds mekaniska verkstad, öfveringeniören m. in. W.
Jacobsen, och chefen för Finnboda slip, ingeniören m. m. Kurt
von Schmalensée, och hafva dessa vid sammanträde med komitén
den 26 april 1900 framlagt sina åsikter i frågan.
Under det att därvid olika meningar uttalats rörande lämpligheten
af byggnadspremiers anvisande, samt ett fullständigt
upphäfvande af tullen å materialier och skeppsförnödenheter mera
framställts såsom ett önskemål än som ett förslag, hvars snara
genomförande vore möjligt att åstadkomma, har full enstämmighet
rådt därom, att en utsträckt tullrestitution samt vidgade
lättnader vid restitutionens erhållande vore nödvändiga förutsättningar
för skeppsbyggerinäringens höjande och utveckling.
För ernående af detta syftemål har jämväl föreslagits införande
af ett partiellt frilager särskilt för detta slags artiklar.
Hvad angår förslaget om byggnadspremiers införande, hvilket
förslag intagit ett framstående rum under frågans tidigare behandling,
har komitén icke velat förorda denna åtgärd, då den
hvarken funnit exemplen i detta afseende från andra länder
mana till efterföljd eller kunnat underlåta att taga hänsyn till de
vägande skal, som vid föregående tillfällen andragits mot en sådan
anordning. Komitén inskränker sig för den skull till en
granskning af gällande tullagstiftning, i hvad densamma har afseende
på den föreliggande frågan.
Det har anmärkts, att den enligt § 8 tulltaxeunderrättelserna
medgifna restitution af tullafgifter för utrikes ifrån
införda tullpliktiga materialier och skeppsförnödenheter icke fullt
motsvarade ändamålet, i det att dels restitutionens åtnjutande vore
Handels- och ijiifartekomiténs betänkande. VI.
10
Komiténs
uttalande.
74
VI. Sjöfartsnäringens höjande.
förknippad med alltför många svårigheter, dels medgifvandet
vore alltför inskränkt så väl till personen eller firman, som vore
därtill berättigad, som till materialiernas art och tiden, hvarinom
fartyget skulle vara färdigbygdt, dels ock vederbörande i allt
fall, om han ej såsom innehafvare af skeppsvarf eller mekanisk
verkstad erhölle anstånd med tullafgiftens erläggande enligt mom.
1, sista stycket, af sagda paragraf, hade att under byggnadstiden
vidkännas ränta å de penningar, hvarmed han förskjutit tullafgiften.
Det har, på sätt ock af den anförda historiken framgår,
med anledning häraf yrkats, att fullständig tullfrihet för
materialier och förnödenheter till fartygsbyggnad borde aflösa
restitutionsrättigheten, eller åtminstone att denna måtte fullföljas
och i tillämpningen underlättas så mycket som med tulllagstiftningens
effektivitet vore förenligt. Under förutsättning
af garanti för att införda, nu tullpliktiga materialier in. m. för
fartygs byggnad verkligen blefve för detta ändamål använda,
vore uppenbarligen icke något att invända mot att för desamma
hällre medgåfves tullfrihet än restitution. Men om man ej vill
för denna industri införa kreditupplagsrätt enligt danskt mönster,
hvilket man näppeligen kan hos oss förvänta, lärer den nödiga
garantin ej stå att vinna utan att åtminstone för skeppsbyggerierna
medgifva partiell frilagersrätt, hvaraf skulle följa, att
verksamheten förlädes inom de tulltekniskt strängt afskilda områden,
som denna rätt förutsätter. Då komitén i annat sammanhang
på det bestämdaste framhåller behofvet af frilagersoch
frihamnsinstitutionernas införande i vårt land, är det tydligt,
att denna sistnämnda utväg har komiténs stora sympatier, men dels
vågar komitén, sedan Kungl. Maj:ts till innevarande års riksdag
aflåtna proposition om införande af frilager genom kamrarnes skiljaktiga
beslut förfallit, ej i detta fall bygga på ett förestående införande
af ifrågavarande institution, dels vore för öfrigt ej därigenom
skeppsbyggeriets behof af materialier utan pålagd tull i hvarje
fall tillgodosedt, ty det vore ej alltid gifvet, att den, som sysslade
med fartygs byggnad och reparation, funne det för sig
lämpligt att anordna ett så stort frilagersområde, som verksamheten
skulle kräfva, och att stadga detta såsom ett villkor för att
kunna undgå tull för skeppsbyggnadsmaterialierna kan gifvetvis
Skepp stygg erinåi''ingen.
75
icke sättas i fråga. Frånses således möjligheten af tullfrihets
medgifvande i detta fall och frilagersrätten, kvarstår behofvet af
restitution af erlagd tull för här ifrågavarande materialier och
förnödenheter, och det är äfven komiténs åsikt, att detta medgifvande
bör, sä långt omständigheterna kräfva och utan olägenhet
ske kan, utsträckas och lättas.
I detta afseende anser komitén åtskilliga viktiga ändringar i
§ 8 tulltaxeunderrättelserna vara att förorda.
För det första synes intet berättigadt skäl tala för medgifvandets
inskränkning till innehafvare af svenskt skeppsvarf
eller verkstad. Det kan inträffa, att ett fartyg, som är i behof
af reparation, kan få denna utförd af annan än den, som kan
betecknas med någon af sagda benämningar, men i detta fall
skulle den, som verkställde arbetet, vara förhindrad att få restitution
af den för materialierna erlagda tullen. Komitén anser
medgifvandet böra generaliseras, sä att en hvar, som här i riket
verkställer det i sagda författningsrum afsedda arbetet, äger åtnjuta
den där inedgifna rättigheten.
Vidare synes det innebära en obillighet att, under det att,
enligt gällande tulltaxa, alla tillbehör till från utlandet infördafartyg
äro tullfria, restitution icke medgifves af tull, som erlagts
för husgerådssaker, som anbringas i här nybyggda eller reparerade
fartyg. Med hänsyn till den nödvändiga kontrollen lärer väl
restitution icke kunna i detta afseende utan hvarje begränsning
medgifvas; men något hinder bör dock icke ur denna synpunkt
möta mot att rättigheten till restitution utsträckes att gälla för
sådana, till husgerådssaker nu hänförda artiklar för fartygs inredning
och utrustning, om hvilkas användande för fartyget
tvifvel ej kan rada. Så är fallet med till exempel tyg till beklädnad
af väggar och fasta soffor i hytter och salonger; väggfasta-
speglar; fasta bord och stolar; balanslampor; fasta tvättfat
med mera dylikt. Med andra ord, komitén anser det böra uttryckligen
stadgas, att till sådana skeppsförnödenheter, hvarför
restitution må åtnjutas, hänföras ''»sädana i fartyget fast anbragta
husgerådssaker, Indika antingen icke kunna med bibehållen användbarhet
därifrån skiljas eller ock genom särskild, på varaktigt sätt
åstadkommen beteckning äro tydligen utmärkta såsom för fartyget
76
VI. Sjöfartsnäringens höjande.
uteslutande afsedda.» Däremot har i den nuvarande affattningen
influtit ordet »proviantartiklar», om hvilkas användande vid
fartygs byggnad eller reparation man svårligen kan tala. Ordet
kan saklöst utgå såsom varande här utan all betydelse.
Ytterligare har anmärkts, att ej oväsentlig olägenhet förorsakas
därigenom, att för rättighet till restitutions åtnjutande
fordras, det afsikten med de införda varornas användning alltid
skall angifvas redan vid deras införsel, hvaraf följer att gods
från nederlag ej kan för ändamålet användas med bibehållen
rätt till tullrestitution, med mindre redan vid godsets införsel
sådant varit bestämdt och angifvet. Då denna anmärkning synes
hafva fog för sig och någon olägenhet näppeligen bör kunna följa af
en ändring i detta förhållande, anser komitén bestämmelsen i mom.
1 litt. a) böra ändras sålunda, att afsikten med artiklarnas användning
skall skriftligen anmälas vid deras angifning till förtullning.
Det har vidare klagats öfver att den tid, hvarinom enligt inom.
1 litt. b) fartyget skall vara färdigt, vore otillräcklig för restitutionens
åtnjutande. Med afseende särskildt å den längre tid,
som måste åtgå för färdigbyggandet af de stora fartyg, som
numera ifrågakomma, biträder komitén denna anmärkning, hälst
någon afse värd olägenhet för tullverket icke synes böra följa däraf,
att tiden utsträckes, så att fartyget, till hvilket artiklarna användts,
hinner fullbordas, äfven om arbetet därmed ej forceras.
Tiden synes komitén lämpligen böra utsträckas till tre år efter
artiklarnas angifning till förtullning.
Af hvad komitén föreslår rörande restitution för husgerådssaker
lärer böra påkallas ett tillägg i mom. 1 litt. c) därom att,
hvad angår sådana artiklar, vederbörande skall till generaltullstyrelsen
aflämna, förutom öfriga, redan nu föreskrifna handlingar,
bevis af tullförvaltning, att de »beträffande sädana artiklar
för den medgifna förmånen stadgade särskilda villkor vid verkställd
besiktning funnits vara för handen.»
Det har ifrågasatts, att den i mom. 1, sista stycket, för innehafvare
af svenskt skeppsvarf eller verkstad öppnade möjligheten att
under vissa omständigheter erhålla anstånd med erläggande af tullafgift
för här afsedda artiklar borde kunna, då medgifvandet här
i allt fall icke är ovillkorligt utan af görandet ligger i generaltull
-
Skeppsbyggerinäringen.
77
styrelsens hand, utan risk generaliseras på sätt ofvan föreslagits i
afseende å restitutionsrättighetens åtnjutande. Komitén har dock
icke velat framställa förslag härom, då det icke kan nekas, att därigenom
skulle öppnas möjlighet för industriidkare i en mångfald
olika grenar att åtnjuta anstånd med erläggande af tullafgift för
artiklar, som aldrig komme till användning vid fartygsbyggnad och
kanske icke ens varit afsedda att komma till sådan användning.
Slutligen har komitén, som nedan gör särskild framställning
i syfte, att behofvet i Sverige af lämpliga skeppsdockor må varda
tillgodosedt, fäst sin uppmärksamhet därvid, att i det närmaste
samma skäl, som tala för medgifvande af restitution i fråga om
materialier med mera till fartygs byggnad och reparation, göra sig
gällande med afseende å materialier och förnödenheter för byggande
och reparation af skeppsdockor äfvensom dockportar, pontoner och
slipar. Komitén föreslår därför, att i ett nytt moment, som lämpligen
bör inskjutas mellan de nuvarande båda momenten, måtte
stadgas, att enahanda förmån, som i mom. 1 sägs, må under där
nämnda villkor tillkomma »den, som här i riket vare sig för
svensk eller utländsk räkning verkställt nybyggnad, förbyggnad
eller reparation af skeppsdocka, dockport, ponton eller slip.»
Komitén föreslår alltså,
att § 8 af tulltaxeunderrättelserna måtte erhålla
följande ändrade lydelse:
1. Den som här i riket verkställt nybyggnad,
förbyggnad eller reparation af fartyg af mer än
40 tons afgiftspliktig dräktighet, vare sig svenskt
eller utländskt, äge att för därvid använda, från
utrikes ort införda tullpliktiga materialier och skeppsförnödenheter,
däribland inbegripna sådana i fartyget
fast anbragta husgerådssaker, hvilka antingen
icke kunna med bibehållen användbarhet därifrån
skiljas eller ock genom särskild, på varaktigt sätt
åstadkommen beteckning äro tydligen utmärkta såsom
för fartyget uteslutande afsedda, restitutionsvis
återbekomma den erlagda tullafgiften eller i
det fall att, enligt medgifvande, som här nedan
78
VI. Sjöfartsnäringens höjande.
sägs, tullafgiften icke blifvit erlagd, utan allenast
säkerhet för densamma ställts, njuta befrielse från
dess gäldande, under villkor:
a)
att afsikten med de införda artiklarnas användning
till förberörda ändamål vid deras angifning
till förtullning skriftligen anmäles;
b)
att det fartyg, till bvilket artiklarna användas,
inom tre år från dagen för deras angifning
till förtullning styrkes vara i fullfärdigt skick;
c)
att den, som verkställt nybyggnaden, förbyggnaden
eller reparationen, när fartyget är fullt
färdigt, till generaltullstyrelsen aflämnar en af honom
under edlig förpliktelse afgifven och af två hans
biträden, som med arbetet tagit befattning, bestyrkt
noggrann förteckning öfver myckenheten och beskaffenheten
af alla till fartyget använda olika
artiklar, materialförlusten vid arbetet däri inberäknad,
för hvilka restitution af eller befrielse från
tullafgift sökes, jämte under samma förpliktelse
afgifven försäkran, att dessa artiklar äro af utländskt
ursprung och att full införseltull för dem
blifvit behörigen erlagd eller af generaltullstyrelsen
godkänd säkerhet för densamma ställd, samt
uppgift ej mindre om dagen, då de angifvits
till förtullning, än äfven därom, huruvida sådan angifning
skett från nederlag eller från transitupplag
eller direkte och i sistnämnda fall jämväl om den
lägenhet, med hvilken införseln skett; skolande,
hvad husgerådssaker angår, dessutom aflämnas bevis
af tullförvaltning, att de här ofvan beträffande
sådana artiklar för den medgifna förmånen stadgade
särskilda villkor vid verkställd besiktning funnits
vara för handen; samt
d)
att den, som verkställer nybyggnaden, förbyggnaden
eller reparationen, är förbunden att
underkasta sig all den kontroll i öfrigt, hvilken
generaltullstyrelsen kan finna- skäligt föreskrifva.
Skeppsbyggerinäringei).
79
Verkställes nybyggnaden, förbyggnaden eller
reparationen af innehafvare af skeppsvarf eller
mekanisk verkstad, och önskar denne anstånd med
erläggande af tullafgift för artiklar, som i detta
mom. afses, till dess frågan, huruvida befrielse
från af giften må njutas, blifvit afgjord, kan han,
efter därom hos generaltullstyrelsen gjord anhållan,
erhålla sådant anstånd, om för samma, afgift ställes
säkerhet, som generaltullstyrelsen finner betryggande;
skolande angående tullverkets rätt att, efter
utgången af den tid, för hvilken anstånd med tullafgiftens
erläggande beviljats, af sådan säkerhet
göra sig betäckt för belöpande tullafgift i tillämpliga
delar gälla de i § 31 tullstadgan meddelade föreskrifter.
2.
Enahanda förmän, som i mom. 1 sägs, tillkommer
under där nämnda villkor äfven den, som
här i riket för vare sig svensk eller utländsk räkning
verkställt nybyggnad, förbyggnad eller reparation
af skeppsdocka, dockport, ponton eller slip.
3.
De skeppsförnödenheter, hvarmed ett svenskt
från utrikes ort återkommande fartyg under resan
blifvit försedt, äro icke underkastade tull, så länge
de förblifva i samma fartygs bruk.
Reservation af herr Brodin (sid. 125 o. f.).
2. Anläggning af skeppsdockor.
Bristen på skeppsdockor
i Sverige.
Till frågan om skeppsbyggeri höra åtgärder i sjöfartens
intresse för'' beredande af möjlighet till fartygs reparation inom
landet. I detta afseende saknar Sverige nödiga förutsättningar,
särskilt så vidt angår större moderna fartyg, i det nämligen här
i landet icke finnas tillräckligt stora dockor. Därtill kommer, att
de dockor, som finnas, i allmänhet äro så anlitade, att, äfven
om deras dimensioner medgifva fartygens dockning, dessa dock
af brist på plats alltför länge få afvakta sin tur. Dockningspriset
hålles slutligen alltför högt, hvadan arbetet både hastigare
och billigare kan blifva verkställdt i utlandet, exempelvis Danmark,
Tyskland och England. En af komiténs ledamöter har sålunda
måst, dels på grund af dockornas otillräckliga dimensioner,
dels med hänsyn till dockningskostnaderna, årligen låta docka sina
fartyg i Hull eller Rotterdam. Att ett sådant förhållande är till
olägenhet ej blott för våra redare utan ock för sjöfarten på
Sverige, vare sig den ombesörjes af svenska eller främmande
fartyg, synes obestridligt.
Så väl på grund af statens allmänna plikt att främja för landet
viktiga näringsgrenar som med hänsyn till det gagn, inrättandet
af tidsenliga dockor på skilda orter af vår vidsträckta kust skulle
erbjuda kronans fartyg, vill det synas komitén, som här förelåge ett
område, på hvilket staten borde komma de enskilda eller kommunerna
till hjälp. Komitén har för denna åsikt funnit stöd jämväl
i de uttalanden, som inför komitén afgifvits af de för skeppsbyggerifrågans
utredning tillkallade sakkunnige, hvilka enstämmigt
förordat statsunderstöd för anläggande af tidsenliga dockor och
slipar. Statens skyldighet att här träda emellan har också redan
erkänts, i det att staten dels medverkat vid anläggningen af
Beckholmsdockorna, dels lämnat ansenliga anslag till Lindholmens
docka invid Göteborg.
Anläggning af skeppsdockor.
81
Enligt kungl. bref den 23 juli 1847 anvisades nämligen
af handels- och sjöfartsfondens medel ett belopp af 150,000 riksdaler
banko för anläggande å Beckholmen af tvänne reparationsdockor
under villkor, dels att dessa dockor framgent underhölles
af Stockholms grosshandelssocietet och skeppsrederier mot rättighet
för dem att, enligt af Kungl. Magt fastställd taxa, uppbära
afgift för alla fartyg, hvilka begagnade dockorna, med undantag af
kronans fartyg, som skulle vara för afgift fria, dels och att grosshandelssocietetens
och skeppsrederiernas deputerade med vederbörande
jordinnehafvare öfverenskomme om inlösen af jordrymd
till anläggningen. Sedermera fastställdes, genom kungl. bref den
7 mars 1854, tiden för kronofartygs uppehållande i dockorna,
utan afgift för dessas begagnande, till fjorton dygn hvarje gång,
äfvensom sammanräknadt för flera fartyg till sex veckor årligen
för hvardera dockan, med iakttagande att, därest dockorna i längre
tid för sådana fartyg begagnades, enahanda afgift för dem
komme att erläggas, som enligt fastställd taxa för enskildas fartyg
utginge.
Frågan om statens rätt i afseende på Beckholmsdockorna
var på 1870-talet föremål för långvariga förhandlingar, som dock
ej ledde till något resultat.
År 1872 ingafs nämligen till Kungl. Maj;t en ansökning af
deputerade för Stockholms grosshandelssocietet och skeppsrederier
att tå aflösa de rättigheter och förmåner, som vore kronan i afseende
å Beckholmsdockorna förbehållna; och ansågo deputerade,
med afseende å det bidrag, staten lämnat vid dockornas anlägg
.
,
ce
mng, samt det gagn, kronan sedermera haft af deras afgiftsfria
begagnande, lösesumman kunna bestämmas till 75,000 riksdaler
riksmynt. Ärendet förekom sedermera till behandling vid riksdagarna
åren 1873—1875, då förslag var å bane att använda
lösesumman för Beckholmsdockorna såsom bidrag till kostnaderna
för en dockbyggnad vid flottans station i Stockholm.
Under frågans handläggning vid 1873 års riksdag upplystes
bland annat, att grosshandelssocieteten och skeppsrederierna till
företaget utgifvit ett sammanlagdt belopp af omkring 70,000 riksdaler
banko, inberäknadt don del af fastighetsköpeskillingen, som
ansetts böra läggas på kostnaderna för dockorna.
Handels- och sjäfartskomlténs betänkande. VI.
11
Hittills vidtagna
åtgärder.
82
VI. Sjöfartsnäringens höjande.
Komiténs
uttalande.
Riksdagen, som ansåg, att den af grosshandelssocieteten och
skeppsrederierna erbjudna lösesumman icke motsvarade de rättigheter,
kronan i afseende å Beckholmen ägde, fastställde emellertid
lösenbeloppet till 150,000 kronor. Häröfver hörde, förklarade sig
grosshandelssocieteten och skeppsrederierna icke kunna, utan allt för
stor uppoffring, erlägga den äskade lösesumman på annat sätt än
genom årliga afbetalningar, och föreslogo i sådant afseende, att
under en tid af tjugufem år skulle till kronan erläggas 6,000
kronor årligen, med rätt för kronan att, intill dess lösesumman
blifvit slutligt gulden, under sammanlagdt två månader om året,
mot utgörande af dockningskostnad och half dockafgift, begagna
två af dockorna å Beckholmen vid tillfällen, då kronans egen
docka icke vore tillräcklig eller användbar. Denna framställning
lämnades emellertid vid 1875 års riksdag utan afseende.
Statens understödjande af skeppsdocka!! å Lindholmen infaller
under en senare period.
Enligt kungl. bref den 4 november 1881 erhöll Motala mekaniska
verkstads aktiebolag till nämnda skeppsdocka, som då tillhörde
bolaget, ett statsbidrag utan återbetalningsskyldighet å
90,000 kronor från handels- och sjöfartsfonden.
Sedan därefter Lindholmens docka öfvergått i Lindholmens
verkstads aktiebolags ägo, blef, i anledning af en kungl. proposition,
vid 1898 års riksdag beslutet, att på extra stat skulle anvisas
ett belopp af 137,000 kronor att användas för utvidgande,
på i propositionen närmare angifvet sätt, af den ifrågavarande
skeppsdocka!!, under villkor att åt flottans fartyg medgåfves förmånsrätt
till dockans begagnande framför enskilda äfven i det fall,
att dessa blifvit tidigare anmälda, så snart det allmännas behof
sådant kräfde; att afgiften för intagning i dockan af kronans fartyg
skulle utgå enligt en af Kungl. Maj:t fastställd taxa; samt att
bolaget lämnade sådan säkerhet, som af Kungl. Maj:t kunde godkännas,
för att nyssnämnda företrädesrätt jämväl för framtiden
skulle blifva gällande.
De två dockanläggningar, till hvilka staten sålunda medverkat,
kunna emellertid icke anses motsvara behofvet. Beckholmsdockorna
äro alldeles otillräckliga, och den nuvarande dockan i Göteborg,
Anläggning af skeppsdockor.
83
hvilken kan upptaga större fartyg, gör naturligtvis i detta afseende
icke tillfyllest för hela västra och södra Sverige, hvartill
kommer, att norr om Stockholm icke finnes någon enda docka.
Komitén anser, att i första rummet i Stockholm och Malmö
samt därefter, i den mån omständigheterna sådant medgifva, företrädesvis
å den plats norr om Stockholm, som pröfvas mest
lämplig, böra inrättas dockor af sådana dimensioner, att däri
kunna intagas stora, moderna fartyg. Beträffande behofvet af
docka norr om Stockholm är det gifvet, att dennas dimensioner
böra vara sådana, att de medgifva dockning af fartyg, som
trafikera Norrlands hamnar, och dessa fartyg äro, som bekant,
i allmänhet af större dimensioner. Härtill kommer det förhållandet,
att för våra pansai''båtar måste fordras tillfälle till
dockning i Norrland, och denna omständighet medverkar kraftigt
därtill, att komitén anser sig kunna redan nu göra hemställan
beträffande anordnandet af en större docka äfven norr om
Stockholm.
Hvad dockornas typ angår, synes det komitén likgiltigt, om
de byggas fasta eller flytande.
För bedömande af de dimensioner, som för dockorna skulle
erfordras, för att dessa må motsvara de kraf, som från svenska
fartygs sida redan nu ställas på anläggningar af ifrågavarande
slag, meddelas här följande uppgift på svenska handelsflottans
för närvarande tre största fartygs dimensioner, angifna i engelska
fot och i meter.
A.
Ångare om 1,500 tons död
vikt:
Längd mellan stäfvarne .................... 405''
—
123,5
in.
Totallängd, omkring ......................... 417''
=
127,2
»
Bredd.............................
52''
6" =
16,o
»
Djupgående på jämn köl, lastad ...... 22''
=
6,7
»
o
B.
Ångare om 6,700 tons död vikt:
Längd mellan stäfvarne .................... 388'' 3” ■— 118,4 in.
Totallängd ............................................ 400''3" = 122,i »
Bredd...............  52''
=
15,9
»
Djupgående på jämn köl, lastad........
20''
6’ —
6,3
»
84
VI. Sjöfartsnäringens höjande.
O
C. Ångare om 5,500 tons död vikt.
Totallängd............................................ 356''0" - 108,6 m.
Bredd.................................................... 48''
— 14,6 »
Djupgående på jämn köl, lastad........
20'' 1" =
6,i »
Emellertid måste beaktas, att dessa dimensioner icke kunna
läggas till grund för dockornas storlek, då fartyg af än'' större
dimensioner säkerligen inom kort komma att tillföras den svenska
handelsflottan. För öfrigt är det ur flera synpunkter angeläget,
att äfven utländska fartyg af sådana dimensioner — och dylika
fartyg byggas redan nu — kunna här repareras. Man bör således
hälst räkna med vida större mått än de angifva och i detta
afseende lägga till grund förhållandena i, framtiden och vid den
tid, då dockorna verkligen komma till utförande.
Såsom upplysning i ämnet meddelas här nedan följande, ur
handlingarna rörande en af stadsfullmäktige i Malmö hos Kungl.
Maj:t gjord ansökning om statsbidrag till anläggande af en ny
docka i Malmö hämtade upplysningar rörande dimensionerna
på dels de nya dockbyggnaderna i Köpenhamn, Helsingör och
Karlskrona, dels den ifrågasätta dockan i Malmö.
l:o.) Den nya torrdockan vid Burmeisters & Wains skepps
-
Köpenhamn:
Längd i dagen ...........
.................. 143,oo
meter.
Längd i bottnen..........
................. 128,oo
»
Bredd i dagen ............
.................. 23,oo
»
Bredd i bottnen..........
........ ......... 13,50
»
Djup på docktröskeln
................. 7,06
»
o.) Den nya torrdockan
i Helsingör:
Längd i dagen ...........
................. 112,oo
meter.
Längd i bottnen.........
.................. 107,40
»
Bredd i dagen.............
................. 20,80
»
Bredd i bottnen..........
................ 11,60
Djup på docktröskeln
.................. 5,50
»
85
Anläggning af skeppsdocka''.
3:o.) Den under byggnad varande nya torrdockan i Karlskrona.
Längd i dagen ............................ 119,oo
meter.
Längd i bottnen ........................... 116,oo
»
Bredd i dagen ............................. 25,so
»
Bredd i bottnen............................ 20,so
»
Djup på docktröskeln .................. 7,so »
4:o.) Den ifrågasatta dockan i Malmö:
Längd i
dagen.............................. 119,oo
meter.
Längd i
bottnen............................ 114,20
»
Bredd i
dagen .............................. 25,so
»
Bredd i
bottnen............................ 1559o
»
Djup på
docktröskeln.................... 7,25
»
Redan på grund af nuvarande förhållanden anser sig komitén
kunna uppställa det önskemålet, att dockorna erhålla en längd
af ungefär 150 meter, en bredd i portöppningen af ungefär 20
meter och ett djup på tröskeln af ungefär 6 meter.
Beträffande omfånget af statens hjälp för åstadkommande
af här omhandlade viktiga anläggningar, synes det med fog
kunna ifragasättas att, därest af kommun eller enskilde för ändamålet
tillskötes hälften af den beräknade kostnaden, staten fyllde
den andra hälften, hvarvid gifvetvis borde åt staten inrymmas
dels det företräde till dockning för kronans fartyg, som från flottans
sida anses nödigt, dels rätt att fastställa taxa för fartygens
dockning och de regler för dockningen, som må påkallas.
Komitén uttalar alltså önskvärdheten däraf,
att i första rummet i Stockholm och Malmö,
samt därefter, i den man omständigheterna sadant
medgifva, företrädesvis a den plats norr om Stockholm,
som pröfvas mest lämplig, inrättas dockor af
sådana dimensioner, att däri kunna intagas stora,
moderna fartyg;
VI. Sjöfartsnäringens höjande.
samt hemställer,
dels att, därest sådana dockor, som ofvan åsyftas,
åstadkommas, staten må understödja företaget medelst
anslag utan återbetalningsskyldighet, under
villkor att dockorna, vare sig de byggas fasta eller
flytande, erhålla ungefär
150 meters längd,
20 meters bredd i portöppningen och
6 meters djup på tröskeln,
och i hvarje fall de dimensioner, som påkallas med
hänsyn till förhållandena vid tiden för dockornas
utförande;
dels och att, beträffande med statsunderstöd
åstadkomna dockor, af Kungl. Maj:t må fastställas taxa
å afgifter för begagnande af desamma samt utfärdas
öfriga erforderliga föreskrifter.
3. Signalstationer, m. m.
I enlighet med hvad i yttrandena (Bih. III, sid. 52) från en- Signalstationer.
skildt håll framhållits, har komitén funnit sig böra fästa uppmärksamheten
på det gagn, sjöfartsrörelsen och handeln hämta af
signalstationer, hvilka upptaga rapporter af förbipasserande fartyg.
Den af särskilda komiterade år 1895—96 utarbetade plan för
säkerhetsanstalter för sjöfarten,* hvilken är afsedd att ligga till
grund för utvecklingen på detta område, upptager af sådana
signa Istationer allenast en vid Understen (nordost om Grisslehamn),
hvilken skulle stå »i telegrafisk förbindelse med det svenska telegrafnätet
och medelst hvilken passerande fartyg, utan att afbryta
sin färd, skulle kunna afsända eller mottaga meddelanden till
eller från sina rederier, befraktare, lastemottagare m. fl.»
En annan plats, där signalstation ansetts synnerligen behöflig,
är emellertid Helsingborg. Frågan om anläggande därstädes
af en dylik station är ock af gammalt datum, och förslag i denna
riktning hafva vid olika tillfällen framkommit. Senast har ärendet
blifvit framfördt af stadsfullmäktige i Helsingborg, som i en till
Kungl. Maj:t ingifven skrift af den 27 april 1900, med förklarande
att Helsingborgs stad erbjöde sig att för stationen kostnadsfritt
upplåta nyttjanderätt till erforderligt område vid dåvarande
hamn, hemställt, att för statens räkning måtte i Helsingborg anläggas
och upprätthållas signalstation för sjöfarten och att Kungl.
Maj:t måtte ur handels- och sjöfartsfonden eller annan därför
disponibel tillgång anvisa nödiga medel till stationens anläggande
och skötsel.
Rörande denna ansökning har marinförvaltningen i utlåtande
af den 8 sistlidne mai anfört, att ämbetsverket ansåge ifråga
u
ö
o
* Sc handels- och sjöfartskoraiténs utlåtande V. Sjöfartsafgifter, sid. 34.
88
VI. Sjöfartsnäringens höjande.
varande signalstation, som säkerligen skulle blifva af mycket stor
betydelse för sjöfarten, dock icke kunna lända flottan till den
nytta, att medel för ändamålet borde från femte hufvudtiteln
anvisas.
Genom nådig remiss anbefalldt att i detta ärende afgifva
underdånigt utlåtande, har kommerskollegium den 9 sistförflutna
juni tillstyrkt, att Kungl. Maj:t täcktes, under vissa närmare angifna
villkor, från handels- och sjöfartsfonden för ändamålet anvisa
dels till bestridande af anläggningskostnaden ett belopp af
6,000 kronor, dels ock till uppehållandet af verksamheten vid
inrättningen ett belopp af 3,000 kronor om året.
Ärendet har ytterligare remitterats till lotsstyrelsen, som i
utlåtande den 17 oktober 1900 tillstyrkt förslaget och tillika
framhållit önskvärdheten däraf, att med signalstationen i Helsingborg
kombinerades en signaleringsutpost vid Kullen.
Det är dessa stationer, den i Helsingborg och den vid Understen,
som komitén anser vara främst af behofvet påkallade.
Såsom stöd för inrättandet af signalstationer torde komitén
få hänvisa därtill, att Danmark, hvars signalsystem för lifräddning
och bärgning, särskildt utefter Jutlands västkust, på senaste tiden
vunnit en mönstergill utveckling,'' äfven står ganska högt i fråga
om signalstationer för upptagande af rapporter från förbiseglande
fartyg.
I Danmark finnas sådana stationer inrättade i sammanhang
med Hanstholms, Hirshals’, Skagens, Formes’ och Hammerens
fyrar äfvensom sedan den 1 december 1900 å Kronborgpynten vid
Helsingör. Dessa stationer lyda under »Ministeriet for offentlige
Arbejder» och närmast under »Telegrafvaesenet». Tjänstgöringen vid
stationerna besörjes af fyrmästaren, som därför uppbär ett årligt
arfvode af 1,000 kronor, med skyldighet att själ! bestrida utgifterna
för erforderligt biträde. Sådant lämnas dels af fyrpersonalen, dels
— vid de tre förstnämnda stationerna, som samtidigt äro allmänna
telegrafstationer — af telegrafbiträdet. Kostnaden för anläggning
af signalstation utgör 3,000 kronor, oberäknadt utgifterna
för telegrafapparater. Därtill kommer för årligt underhåll, såsom
till flaggor, målning af master m. in., ett belopp af 200 a 300 kronor.
Signalstationer m. m.
89
I detta sammanhang anser sig komitén tillika höra framföra
sjöfarandes önskan om anordnande af stormsignaler på lampliga
platser, sårskildt på västkusten.
Anordningar för stormsignaler hafva förut funnits i Danmark,
men numera äro sådana signaler icke längre där anordnade,
^n utredning i ämnet synes emellertid komitén påkallad.
t
Det kan icke tillhöra komitén att framlägga detaljerade planer
och kostnadsförslag till de omförmälda signalstationerna eller att
utreda frågan om storinsignaler, ty därtill saknar komitén den
erforderliga tekniska sakkunskapen. I dessa ämnen hemställer
alltså komitén allenast,
1)
att åtgärder måtte vidtagas för utveckling
af signalsystemet till upptagande af rapporter
från förbipasserande fartyg, hvarvid komitén såsom
lämpliga stationer i första rummet vill framhålla
Helsingborg och Understen; samt
2)
att utredning måtte åvägabringas beträffande
anordnandet af stormsignaler å vissa platser
på Sveriges kust.
Stormsignaler.
Handels- och sjöfartskomiténs betänkande. VI.
12
4. Reseunderstöd för studier i skeppsbyggeri.
Behof af praktiska
Komitén, som ofvan föreslagit åtgärder för det svenska skepps
byggeri0!8
höjande och utveckling, har beaktat, att det måste
vara en angelägenhet för staten, som ju sörjer för eller understödjer
fackundervisningen inom åtskilliga andra verksamhetsgrenar,
att äfven i tillräckligt mått lämna sitt bistånd för höjande af den
praktiska yrkesskickligheten inom skeppsbyggeriet. Den teoretiska
undervisning, som i detta fack lämnas vid våra större tekniska läroanstalter,
är icke till fyllest; det måste vara angeläget för den unge
skeppsbyggaren att inhämta erfarenhet om huru arbetet praktiskt
bedrifves på de stora skeppsbyggerierna i Tyskland, England eller
Amerika, där den nyaste tekniken kommer till användning. För
skeppsbyggeriets lyftande i vårt land fordras skeppsbyggare, hvilka
stå på höjden af sin tids skeppsbyggnadskonst.
Det, som hittills gjorts i detta syfte, har varit föga afsevärdt.
Till reseunderstöd åt bildade tekniker, som icke ägna sig åt
bergshandteringen, har sedan länge varit uppfördt anslag å sjätte,
numera å sjunde hufvudtitelns stat. Anslaget ökades år 1894
från 5,000 till 10,000 kronor, med hvilket belopp det sedan dess
utgått. Det är enligt ett särskildt förklarande förutsedt, att äfven
de, som ärna ägna sig åt skeppsbyggeri, skola kunna af anslaget
erhålla del, och någon gång har också denna yrkesgren blifvit från
anslaget tillgodosedd. Emellertid lärer anslaget icke kunna vara
tillräckligt för att jämte fyllande af de anspråk, som från andra
lika berättigade håll ställas på detsamma, i regel lämna möjlighet
att understödja behöriga sökande äfven inom skeppsbyggerifacket.
Reseunderstöd för skeppsbyggeriets studium.
91
Komitén hemställer alltså,
att af anslaget till reseunderstöd åt bildade
tekniker, som icke ägna sig åt bergshandteringen,
reseunderstöd måtte i större utsträckning än hittills
skett tilldelas personer, som önska i främmande
länder utbilda sig för skeppsbyggeriverksamhet, samt
att, då detta anslag måste anses vara för ändamålet
otillräckligt, åtgärder måtte vidtagas för dess höjande
i förevarande syfte.
I detta sammanhang vill dock komitén också omförmäla, att
af Letterstedtska stipendiemedlen en viss, om ock ganska begränsad
del kan komma skeppsbyggerinäringens idkare till godo. Det af
generalkonsol Letterstedt genom testamente af den 22■ oktober
1860 instiftade resestipendiet skall nämligen hvart sjätte år tilldelas
»någon, som idkar tekniska eller ingeniörsstudier, hvaribland
må nämnas byggnadskonst och särskildt skeppsbyggeri.»
Komitén har icke att i afseende å användningen af denna
stipendiefond göra någon hemställan, men har velat fästa uppmärksamheten
å den säkerligen föga kända utväg till erhållande
af resestipendium för studier i skeppsbyggeri, som här bör stå
vederbörande öppen.
Letterstedtska
stipendiemedlens
användande.
5. Höjandet af yrkesskickligheten för utöfvande af
rederiverksamhet.
Anmärkningar or
bristande yrkesskicklighet.
* I yttrandena till komitén har från flera håll uppmärksamheten
blifvit fäst på angelägenheten däraf, att redare och de,
som i främmande hamnar vårda redarnes intressen, befälhafvarne,
besitta den kännedom om villkoren och sättet för rederirörelsens
yrkesmässiga bedrifvande, som måste anses såsom en nödvändig
förutsättning för en framgångsrik täflan med redare för konkurrerande
nationers fartyg. Uttalanden härom hafva utgått från
korporationer, hvilkas åsikter i ämnet måste tillerkännas en vägande
betydelse. (Bih. III, sid. 30—32.)
Komitén måste gifva anmärkarne rätt däri, att det sätt,
hvarpå rederirörelse i allmänhet bedrifvits i Sverige, där den
oftare idkats såsom binäring till en köpmans affär än såsom själfständigt
yrke, icke varit ägnadt att uppfostra en duglig, handlingskraftig
och målmedveten redarestam med insikter i den internationella
sjöfartens förutsättningar och de växlande faser, denna
efter skiftande konjunkturer framter. Det duger icke längre,
att redaren på sitt kontor sköter fartygsaffärerna som detaljaffär,
allt eftersom han af befraktare uppsökes; han måste, om
rederirörelsen i och för sig skall icke blott bära sig men utvecklas
till ett omfattande och vinstgifvande företag, ägna sig
däråt med energi och sakkunskap; han måste följa med utvecklingen
på fartygsteknikens område, och han måste skaffa sig
befälhafvare, som hafva kännedom också om rederiaffärer, så att
de icke ikläda redaren förbindelser, som ur affärssynpunkt äro
förkastliga.
Höjandet af yrkesskickligheten för utöfvande af rederiverksamhet. 93
Insikten om en brist är första steget till dess afhjälpande, och
säkerligen skall det förhållande, på hvilket uppmärksamhet här
blifvit riktad, förbättras af sig själft, i den mån medvetandet om
att rederiyrket fordrar sin man helt och fordrar en man med
nödiga personliga förutsättningar för yrkets bedrifvande tränger
igenom de invanda föreställningarna. Exempel på framgång i
yrket, rätt bedrifvet, skall för visso mana till efterföljd.
Komitén har emellertid sökt tillse, om icke någon åt- Rederistipendier.
gärd kunde vidtagas från statens sida för att påskynda spridandet
bland redare och befälhafvare af yrkesskicklighet i rederirörelsen.
Det är de stora sjöfartsidkande ländernas föredömen i detta
afseende, som det gäller att här tillgodogöra oss, och det har
vid sådant förhållande synts komitén företrädesvis erbjuda sig
den utväg att genom reseunderstöd bereda dem, som i dessa
länder önska inhämta ökad insikt om rederinäringens bedrifvande,
tillfälle därtill. Något särskildt anslag för ändamålet torde dock
icke behöfvas, utan lära hällre kompetensvillkoren för studiestipendium
från ett redan befintligt anslag med likartad! föremål
böra så vidgas, att af detta anslag äfven det nu föreliggande
behofvet kunde i förekommande fall blifva tillgodosedt. Till
ändamålet erbjuder sig lämpligast anslaget till handelsstipendier,
gifvetvis efter en förhöjning, vidtagen särskildt med hänsyn till
detta nya, på detsamma ställda kraf och oberoende af den höjning,
som af andra, anslaget närmare liggande orsaker kan påkallas.
Höjningen för nu ifrågavarande syfte bör åtminstone
blifva sådan, att möjlighet beredes till utdelning af två stipendier
årligen å 4,000 å 5,000 kronor hvardera. I brist af sökande skulle
naturligtvis ej härigenom hindras att till andra ändamål inom
anslaget afse detta i sin helhet.
För erhållande af rederistipendium borde obetingadt fordras
intyg om föregående praktisk sysselsättning med rederigöromål,
vare sig vid utöfvande af rederiverksamhet eller såsom befälhafvare,
samt hälst äfven teoretiska förutsättningar, såsom
studier å handelsinstitut eller dylikt. Den borde äga företräde
till erhållande af rederistipendium, som visade sig hafva vunnit
anställning å ansedt rederikontor å någon för den internationella
94
VI. Sjöfartsnäringens höjande.
sjöfarten viktig plats i eller utom Europa, och borde det, i brist
på dylika sökande, åläggas rederistipendiat att, om möjligt., söka
vinna sådan anställning. Om berättelsers afgifvande och dylikt
lära stadgande™ för handelsstipendiater vara tillämpliga.
I enlighet härmed afgifver komitén förslag i sitt utlåtande
VII, punkt B. 5, Handelsstipendier.
6. Sjöfartslagstiftningen.
Att i allmänhet afgifva utlåtande och förslag rörande behöfliga
ändringar i sjölagen eller andra lagar och författningar,
som afse att reglera sjöfartsnäringens bedrifvande, har komitén icke
funnit falla inom ramen för sin uppgift. Endast såvidt inom området
för hithörande lagstiftning antingen saknas någon bestämmelse,
hvars meddelande skulle kunna bidraga till sjöfartsnäringens eller
den utrikes handelns främjande eller till lättnad vid dessa näringars
utöfvande, eller ock redan finnes någon bestämmelse, som
måste anses tynga eller försvåra desamma och som alltså bör,
om icke andra viktigare hänsyn fordra dess bibehållande, bortfalla
eller förändras, har komitén ansett sjöfartslagstiftningen böra
göras till föremål för behandling af komitén.
För att bjuda sjöfartsidkare i vida kretsar tillfälle att i
dessa afseenden uttala sig, upptog komitén på sitt frågeformulär
till handels- och sjöfartsnämnder, föreningar och enskilde frågan
om hvilka anmärkningar syntes vederbörande vara att rikta emot
den nuvarande lagstiftningen angående sjöfarten, dels i allmänhet,
dels särskildt hvad sjöfartsafgifterna angick. I sistnämnda afseende
är frågan af komitén redan behandlad i dess utlåtanden
I, IV och V.
Svaren på frågan i öfrigt återfinnas i den af komitén med
skrifvelse af den 7 april 1900 till Kungl. Maj:t öfverlämnade
redogörelse af komiténs sekreterare (Bih. III, sid. 38—53), där
äfven angifvits de åtgärder till sjöfartsnäringens höjande, som i
yttrandena^ föreslagits på den allmänna sjöfartslagstiftningens
område. A sid. 45—53 redogöres särskildt för de svar, som
inkommo på komiténs cirkulärskrifvelse till en del försäkrings
-
Yttranden.
96
VI. Sjöfartsnäringens höjande.
Allmänna
synpunkter.
bolag för inhämtande af deras yttranden, huruvida och i hvilka
afseenden anledning till anmärkningar förekomme mot sjölagstiftningen,
beträffande såväl stadgandena i 7, 8, 9 oeh 10 kap. sjölagen
som hvad 314—321 §§ samma lag innehålla i afseende å
undersökningar angående orsakerna till inträffade sjöolyckor.
På grund af de anmärkningar och förslag, som inom komitén
eller i de afgifna yttrandena framburits, har komitén funnit sig
böra till behandling upptaga sjöfartslagstiftningen i följande afseenden,
nämligen beträffande
kontroll öfver fartygs sjövärdighet;
lastlinietvång och bemanningslag;
sakkunnige vid sjöförklarings upptagande;
granskning af sjöförklaringar;
rättskipningen i sjörättsmål; samt
kondemnerade fartygs användande i fraktfart;
hvarjämte berörts frågan om behofvet af en allmän revision
af sjölagen.
Då komitén upptagit frågan om behofvet af särskild kontroll
öfver svenska fartygs sjövärdighet på sitt program, har
det för komitén gällt att undersöka, huruvida ur sjöfartens och
handelns synpunkt åtgärder från det allmännas sida till förekommande
af de olyckor och förluster, som kunna drabba person
och egendom genom sjöovärdiga fartyg, må finnas nödiga eller
lämpliga och alltså böra anordnas, eller huruvida man i detta
afseende bör stanna vid den nu gällande lagstiftningen, som hufvudsakligen
lägger ansvaret för fartygens sjövärdighet på befälhafvaren
och redaren.
Med sjövärdighet afses icke blott det, att fartyget till skrof
och materialier, tackling och, hvad angår ångfartyg, maskineri är
utan vank, så att det kan med uthärdande af sjö och vind för
sitt ändamål användas, utan också det, att fartyget är för den
resa det företager behörigen utrustadt och bemannadt samt tillräckligen
försedt med; hvad till resan erfordras, liksom ock att
det ej är för mycket eller olämpligt lastadt.
Sträfvandet efter kontroll öfver fartygs sjövärdighet har,
som bekant, utgått från England, där i början af 1870-talet Mr
England.
Sjöfartslagst tf in ingen.
97
Plimsoll framställde den af dåvarande förhållanden fullt berättigade
fordran på lagstiftningens ingripande för att värja sjömännen
från risken att segla med sjöovärdiga fartyg.
Mr Plimsolls agitation gick ut på, att staten skulle genom
lagstiftning åtaga sig öfvervakandet af de åtgärder, som af redarne
borde vidtagas till förekommande af sjöolyckor, och han sammanfattade
sina förslag i yrkande på vissa åtgärder i afseende
å fartygets behöriga bemanning, förbud mot eller inskränkning
i tillåtelsen att föra däckslast, begränsning af assuranssumman
för fartyget, bestämmande af viss lastlinie, hvaröfver fartygen
ej skulle få nedlastas, samt obligatorisk årlig besiktning med
mera. Icke ens i England hafva dessa yrkanden helt och hållet
godkänts. 1876 infördes väl »voluntary loadline», men denna utbyttes
först i Merchant Shipping Act af 1890 mot »compidsory
loadline», utöfver hvilken intet britiskt fartyg, med undantag blott
för- vissa mindre kustfarare, får nedlastas. Man har vidare lagar
angående däckslasts och spannmålslasts förande å fartyg. Men,
hvad den periodiska, obligatoriska besiktningen angår, är denna
icke ännu allmänt införd utom för fartyg, som föra passagerare.
Man har inskränkt sig till att tillägga offentlig myndighet rätt
att besiktiga andra handelsfartyg. Det är Board of Trade, som
på grund af anförda klagomål, hvilka en hvar äger framställa,
eller af annan anledning kan förordna om provisoriskt stoppande
af ett fartyg, som anses»unmfe», ocli som sedermera, i händelse
efter utredning omständigheterna därtill föranleda, äger påbjuda
dess definitiva stoppande eller dess kvarhållande, till dess
föreskrifna åtgärder vidtagits. Besiktning kan ock ske på grund
af påstående under rättegång mot sjöman, som rymt eller olofligt
af vikit till följd af uppgifvcn bristande sjövärdighet hos fartyget
med mera. Därjämte har man, som bekant, i England sedan länge
föreskrifter om officiella undersökningar angående sjöolyckor, och
slutligen har man, ehuru först sedan 1897, lag om besättnings
storlek (Merchant shipping, Undermanning Act).
I Frankrike har man däremot tillämpat systemet med preventiv
besiktning, som skall ske före lastning i fransk hamn för
dong cours» och skall förnyas, om mer än ett år förflutit sedan
föregående besiktning.
Handels- och sjöfart skenlif éns betänkande. VI.
Ii)
Frankrike.
98
l/l. Sjöfartsnäringens höjande.
De skandinaviska De stadgande!! i de nordiska sjölagarna, som äro gifna i det
syfte, Mr Pliinsoll afsåg, inskränka sig hnfvudsakligast till att
konstituera och inskärpa befälhafvare^, resp. redarens ansvarighet
för att resan anträdes endast med ett fullt sjovärdigt fartyg
och att under resan detta hålles i sj Ovårdigt skick. De äro således
icke allenast att anse såsom preventiva, utan afse att uppnå,
att fartygen ständigt skola hållas i godt stånd, vid påföljd af ansvar.
I 26
§ sjölagen utvecklas hvad denna ansvarighet innebär: den
sträcker sig till såväl"fartyget som dess utrustning, bemanning och
lastning, lastens stufning med mera. 32 § stadgar befälhafvare^
skyldighet att under resa hålla fartyget sjövärdigt, så vidt i hans
makt står, och 292 § innehåller för befälhafvare, som utan nödtvång
går till sjös med sjöovärdigt fartyg, straffbestämmelser,
hvilkas maxima gå upp till sex månaders fängelse eller 1,000
kronors böter, men, om skada vållas, ett års fängelse. Lika
med befälhafvaren kan redare eller annan, som å hans vägnar
haft befattning med fartyget och uppsåtligen förledt till eller
främjat förbrytelsen, straffas. Därefter mötes i 87 § stadgande om
besättnings rätt att dels entledigas på grund af befälhafvares underlåtenhet
att försätta fartyget i sjövärdigt skick, dels påkalla besiktning
för utrönande af uppgifven sjöovärdighet. Genom sådant
påkallande utan rimlig grund eller i uppsåt att bereda sig eller
annan fördel eller att göra skada utsätta sig dock sjömännen,
enligt 302 §, för straff. Vidare förekomma i 317—321 §§ de
stadganden, som ordna undersökningen om orsakerna till inträffade
sjöolyckor, och hvilka naturligtvis genom den därigenom
snart efter olyckan förebragta bevisningen och däraf följande
bestraffning af den till äfventyrs felande också äro ägnade att
stärka känslan af ansvar för fartygets sjövärdighet. Till stadgandena
om sådan undersökning återkommer komitén nedan. För
öfrigt innehåller förordningen om sjöfolks på- och afmönstring af
den 4 juni 1868 i afseende å bemanningen stadgande om skyldighet
för befälhafvare att, om under resa någon af besättningen
algår från fartygets tjänst, i den afgångnes ställe förhyra annan
person, och slutligen kan ju hit räknas hela den lagstiftning,
som går ut på att tillse, det kunnigt och kompetent befäl finnes
å fartyg.
Sjö fartslagstiftningen.
5)9
I afseende å passagerareångfartyg och utvandrarefartyg har
den svenska lagstiftningen stadgat preventiv besiktning (kungl.
förordningen om hvad i afseende å passagerareångfartygs byggnad,
utrustning och begagnande iakttagas bör, den 12 februari
1864, kungl. förordningen angående viss del af detta
ämne den 1 juli 1898, och kungl. förordningen om hvad
med afseende å utvandrares fortskaffande till främmande världsdel
iakttagas bör den 4 juni 1884).
I Norge har man nyligen ägnat frågan om statskontroll
öfver fartygs sjövärdighet en ingående behandling, och en för
ändamålet tillsatt komité har efter en vidlyftig utredning föreslagit
lag om statskontroll öfver fartygs sjöduglighet. Härom
var äfven minoriteten enig, ehuru skiljaktig bland annat i fråga
om hvilka som skulle handhafva kontrollen.
Under det att minoriteten ville öfverlämna den närmaste
kontrollen till af staten anställda funktionärer, bosatta på längre
eller kortare afstånd längs kusten, anslöt sig majoritetens förslag
till den redan bestående sjörättsorganisationen och afsåg, att i
hvarje sjörättsdistrikt skulle för kontrollens handhafvande tillsättas
eu skeppstillsyningsman, som genom längre tids sjöfart
förvärfvat erfarenhet på detta område. Enligt majoritetens hemställan
skulle det ankomma på stortinget att, efter förslag af Konungen,
bestämma, att vederbörande statsdepartement bemyndigades
att träffa öfverenskommelse med »det norske Yeritas» om utförande
af de besiktningar och utfärdande af de certifikat, som vore af
nöden för utöfvande af den genom lagen anordnade kontroll öfver
norska fartygs sjövärdighet, till den utsträckning, för den tid
och på de villkor, som af departementet blefve stadgade.
Vidare fann sig komiténs flertal icke kunna biträda minoritetens
förslag om införande af bestämmelser rörande lastlinie,
och icke häller kunde enighet vinnas om bestämmelser beträffande
däckslast. Däremot var man enig om föreskrifter rörande besättnings
storlek i förhållande till fartygs tontal.
I Finland har frågan för ej länge sedan varit föremål för
utredning, men den tillsatta komitén tillstyrkte icke preventiv
kontroll öfver fartygs sjöduglighet, utan nöjde sig med att ordna
undersökningen af orsakerna till sjöolyckor och föreslå till. öfver
-
100
VI. Sjöfartsnäringens höjande.
vakande af stadgandena inrättandet af ett sjöfartsinspektörsämbete.
1897 års nordiska Frågan om åtgärder till tryggande af fartygs sjövärdighet
sjöfartsmote. var föremål för öfverläggning vid 1897 års nordiska sjöfartsmöte.
Under hänvisning i öfrigt till mötesförhandlingarna må här erinras,
att i bemanningsfrågan höllos två föredrag, af hvilka det
ena, särskildt representerande ett svenskt assuransintresse, gick
ut på tillsättande af en komité för frågans behandling och ställde
sig tillmötesgående mot bestämmelser i ämnet, men det andra,
det danska, innehöll yrkande om protest mot engelska lagstiftningens
tillämpande på främmande''fartyg i engelska hamnar och
ett afvisande af bemanningsbestämmelser såsom opraktiska för
våra förhållanden, särskildt vid kustfarten.
Under diskussionen framhölls å ena sidan vikten af fartygs tillräckliga
bemanning- och å den andra, att något lagstiftningsbehof dock
icke gjorde sig gällande, hälst tillämpningen af lagen skulle medföra
olägenheter ur synpunkten af sjömäns olika arbetsvärde.
Man åberopade också här sjölagens stadganden om befälhafvarens ansvarighet
för fartygets utrustning och bemanning samt besättningens
rätt att begära besiktning. Mötet uppdrog åt Nordisk skeppsredareförenings
styrelse att bringa till de skandinaviska regeringarna
mötets önskan, att det måtte kraftigt protesteras mot att i England
antagna lagar angående besättningens storlek komme att
tillämpas på främmande fartyg i engelska hamnar, en protest,
som mötet önskade afgifven äfven från andra europeiska regeringar.
Mötet förklarade också, att det ansåge besättningsstyrkans
fastställande genom lag opraktiskt.
Äfven i lastliniefrågan ställde man sig afvisande mot särskilda
lagbestämmelser, i detta hänseende anslutande sig till uttalanden
vid föregående sjöfartsmöten. Mötet antog en resolution,
däri mötet förklarade sig anse införandet af en lag om
bestämd lastlinie icke nödvändigt eller önskvärd!, utan fast mera
skadligt, samt det med förtroende kunna öfverlämnas åt befälhafvarne,
såsom de mest sakkunnige, att bestämma, huru fartygen
skola lastas för att blifva på bästa sätt sjövärdiga.
1899 års riksdag. Vid 1899 års riksdag var också frågan före på grund af en
inom Andra kammaren af herr Johansson i Möllstorp väckt mo
-
Sjöfartslag stiftningen.
101
tion (n:r 18), uti hvilken motionären hemställde, att Riksdagen
skulle i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla om utarbetande af
förslag till vissa ändringar i sjölagen, åsyftande, bland annat,
införande af bestämmelser rörande lastmärke samt skärpta stadganden
angående däckslast och'' besiktning. Lagutskottet (uti.
n:r 57), som såg saken ur principiell synpunkt och från redarnes
sida, afstyrkte motionen, och Första kammaren biträdde utskottets
hemställan, hvaremot Andra kammaren för sin del hufvudsakligen
beaktade den humanitära sidan och biföll motionärens förslag.
Genom kamrarnes skiljaktiga beslut kom sålunda motionen icke
att leda till någon åtgärd.
Om än uttalanden eller förslag framkommit om införande
af en särskild kontroll öfver fartygs sjövärdighet, har man dock
kanske allmännare sökt både orsaken till och botemedlet mot de
öfverklagade förhållandena på en annan väg. Under framhållande
att bestämmelser funnes, hvilka borde på tillfyllestgörande sätt
hindra icke sjövärdiga fartygs användande, har man, med erkännande
af att de icke i tillräcklig man medfört denna verkan, funnit
felet därtill ligga i ett ofullkomligt handhafvande af dessa bestämmelser
och bristande beifran af förseelser mot desamma. Man bär
härmed syftat på sättet för sjöförhörs anställande enligt 314—321
§§ sjölagen, särskild! sakkunnigeinstitutionens otillfredsställande
resultat, samt det bristfälliga öfvervakandet af hithörande stadganden.
Denna fråga var också föremål för behandling vid 1897 års nordiska
sjöfartsmöte. Skarpa uttalanden folio mot de sakkunnige, som
enligt 314 § sjölagen skola vid upptagande af sjöförklaring närvara,
medan från annat håll framhölls, att felet läge däri, att
rättens ordförande, som ledde undersökningen, ej vore så bevandrad
i tekniken och sjötermerna, som vore nödigt för att
hålla förhöret. Botemedlet sågs från ett håll dels däri, att parterna
skälfva, särskild! försäkringsgifvarne, vore närvarande vid undersökningen,
och dels i anställandet af sjöåklagare. Det borde i kommerskollegium
finnas en person, särskild! bevandrad i dessa saker,
med åliggande att, i den mån så kunde ske, närvara vid sjöförklaringars
afgifvande och i förekommande fall begära ny, fullständig
undersökning. Hufvudsakligen syntes man fästa sig vid nödvändigheten
af att de gällande bestämmelserna gjordes fullt effektiva.
Önskemål.
102
VI. Sjöfartsnäringens höjande.
1 yttrandena till komitén har denna fråga rönt en liflig
uppmärksamhet, och hänvisar komitén till hvad i detta afseende
anföres i Bihang III, Asikter och önskemål, sid. 38 o. f. Äfven
i dessa yttranden hafva yrkanden framställts om anställandet
af särskilda sjöåklagare, hvarjämte man har fordrat uppdrag
åt de sakkunnige att till protokollet afgifva motiveradt yttrande.
Då man velat fordra särskilda sjötekniska kunskaper hos domaren,
har denna fordran ledt till kraf på specialdomstolar.
Det har vidare vid skilda tillfällen papekats, att den granskning
af sjöförklaringar, hvilken afsåges med dessas insändande till kommerskollegium,
ej blefve behörigen verkställd eller kunde verkställas
af denna myndighet, som likaledes saknade de därför nödiga förutsättningarna.
Nu blefve, såsom också från kommerskollegiets sida
erkänts, granskningen helt formell, och syftet med sjölagens stadganden
härutinnan vore förfeladt. Det har också endast varit på
särskildt gifna anledningar '' kollegium vid ett par tillfällen förordnat
om förnyade undersökningar till följd af de först hållna
undersökningarnas ofullständighet. Dessa anmärkningar hafva i
de till komitén inkomna yttrandena ledt till framställande af kraf
därpå, att en särskild, sjötekniskt bildad tjänsteman förordnades
att hos kommerskollegium granska inkommande sjöförklaringar
och biträda kollegiet med andra sjötekniska frågor, alltså samma
yrkande, som redan vid 1897 års sjöfartsmöte offentligen frambars
och jämväl sedermera vunnit förespråkare.
Det var likväl ej ens då första gången ett sådant förslag
blifvit här offentligen afgifvet. Redan den komité, som, innan
det skandinaviska sjölagsarbetet började, hade att föreslå åtgärder
till förekommande af olyckshändelser till sjös, hade i sitt 1877
afgifna betänkande bland annat föreslagit dels anställande af en
särskild åklagare hos kommerskollegium i sjörättsärenden, dels att
kollegiet själft skulle förstärkas med en eller flere i nautisktmerkantilt
hänseende teoretiskt och praktiskt bildade ledamöter,
dels ock att de sakkunnige, som borde anställas vid domstolarne
i sjömål, skulle under domareansvar afgifva sina yttranden.
I de utlåtanden, smil kommerskollegium den 6 november och
den 30 december 1879 afgaf öfver komiténs betänkande, vunno
dessa förslag endast delvis kollegiets understöd.
Sjö fartslagstiftningen.
103
Denna sammanfattning gifver klarligen vid handen, att Komikus utredan
den gällande lagstiftningen innehåller bestämmelser i syfte talanden,
att förekomma sjöodugliga fartygs användande, och synes det
äfven komitén, att de anförda missförhållandena snarare bero af
sättet för lagstiftningens tillämpning och öfvervakande än af ofullständighet
i eller brist på positiva stadganden.
Man torde nämligen vara enig därom, att vidare gående stad- Kontroll öfver
ganden i syfte att införa en särskild preventiv kontroll frän statens farty^s gj»vardigsida
öfver fartygs sjövärdighet icke böra ifrågakomma, utan att
en sådan visas vara af behofvet fullt motiverad. Och komitén
antager gärna att, under denna förutsättning, redarne själfve icke
skulle vilja undandraga sig en dylik kontroll. Men å andra sidan
är det tydligt, att vidtagandet af kontrollåtgärder, de där ej vore
af omständigheterna fullt betingade, icke gärna, med hänsyn till
den kostnad, den tidsförlust och det besvär, däraf skulle föranledas,
kunde af redarne ses med blida ögon, liksom dylika åtgärder
icke häller vore ägnade att uppmuntra de svenske befälhafvare
att fortfarande hålla den dem anförtrodda materiel i så god ordning,
som de för närvarande måste erkännas göra. Nu har också
förhållandet blifvit det, att våra fartyg i den allmänna fraktmarknaden
äro med hänsyn till sin beskaffenhet och utrustning
väl så begärliga som andra nationers; hvad befäl och besättning
vidkommer, äro de snarare mer eftersökta än någon annan nations;
och detta gynnsamma förhållande synes, hvad bättre är, också
fullt berättigad! Det är vidare att märka att, hvad skrof och
maskiner angår, de fartyg, som tillhöra de stora klassificeringssällskapen,
Lloyd’s och Veritas, — och detta torde vara de flesta
af våra fartyg i allmän fraktfart — äro underkastade samma bestämmelser
som de utländska fartyg, Indika äro klassificerade i
dessa sällskap.
Komitén finner, med stöd af det anförda, sig icke böra göra
någon hemställan i fråga om anordnande af särskild statskontroll
öfver lastfartygs sjövärdighet.
Beträffande härefter frågan om särskilda bestämmelser om Lastlinictvång och
lastlinie och om sättet för fartygs lastning, är komitén af benämning slag.
den åsikt, att en tvångslagstiftning i dessa ämnen hvarken är af
Sakkunnige vid
sjöförklarings
upptagande.
104
VI. Sjöfartsnäringens höjande.
behofvet påkallad eller eljest är lämplig. Det bör vara befälhafvarens
sak att bedöma, huru användandet af det under hans
vård ställda fartyget skall bäst ordnas. Att underkasta befälhafvaren
tvånget att härutinnan följa vissa bestämda regler är
icke berättigad!. Därigenom skulle säkerligen hans ansvarighetskänsla
slappas, han skulle frestas att eftersätta omtanken om fartyg
och last, och resultatet skulle, efter komiténs mening, blifva
motsatt det åstundade. För behofvet af en sådan tvångslagstiftning
gifver ej häller erfarenheten något verkligt stöd. Lika litet
kan komitén förorda ytterligare lagstadganden om fartygs bemallning.
Uppkommen ledighet bland besättningen skall, enligt
gällande lagstiftning, där så ske kan fyllas, och äfven här måste
befälhafvarens omdöme och känsla för det ansvar, som påhvilar
honom, anses innebära en tillfyllestgörande garanti. Dock måste
det vara klart, att befälhafvarens fordran på antagandet af tillräcklig
besättning ej häller af redare lämnas utan afseende. Enligt
292 § sjölagen kan en redare icke motsätta sig en sådan
fordran från befälhafvarens sida utan att därmed göra sig förfallen
till straff.
Om sålunda komitén ställer sig i det hela afvisande mot
lagstadganden, som skulle från befälhafvaren och redaren aflyfta
ansvaret för fartygens lastning och bemanning, har komitén
däremot trott andra åtgärder böra redan nu vidtagas i syfte att
skärpa insikten om detta ansvar och lätta beifrandet af förseelser,
som hafva sjöolyckor till följd. Komitén har, på sätt den redan
antydt, varit af den uppfattning, att den nu gällande lagstiftningen
om ansvaret för fartygs sjövärdighet synts med hänsyn
till dess tillämpning och kontrollen öfver dess iakttagande lämna
åtskilligt öfrigt att önska.
Vid timade sjöolyckor torde sakkunnigeinstitutionen icke hafva
motsvarat förväntningarna. Ofta sakna åtminstone protokollsutdragen
hvarje antydan om det inlägg, som från de sakkunniges
sida gjorts för sanningens utletande, och dock är det denna
institution, man här hänvisat på såsom ett surrogat för särskilda
sjörätter med sakkunnige ledamöter. På domstolsorganisationen
i sjörättsmål ingår icke komitén, men den anser sig kunna
Sjöfartslagstiftningen.
105
framställa den fordran, att de sakkunnige uttala ett slutomdöme
om händelsens orsaker och att detta omdöme kommer till parternas
och den myndighets kännedom, som å det allmännas
vägnar skall granska, om undersökningen är fullständig. Med hänsyn
särskildt till stadgandet i 321 § sjölagen om dylik granskning
synes det höra åläggas de sakkunnige att afgifva ett motiveradt
uttalande till protokollet. Därigenom bör också bevisningen i
en blifvande rättegång underlättas och olägenheterna af domarens
brist på sjöteknisk sakkunskap i någon mån minskas. Då det
åligger de sakkunnige att vid sjöförklaringens upptagande gå
rätten tillhanda, kan koinitén icke föreställa sig, att ej en
praktisk domare äfven under förhörets lopp låter de sakkunnige
få de frågor framställda, som de finna af nöden, ett förfarande
som för visso också i flera fall iakttages, då undersökning enligt
319 § verkställes af konsul.
Komitén hemställer alltså blott,
1) att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärd för
sådan ändring af sjölagen, att det blefve stadgadt,
att, när i sammanhang med sjöförklarings upptagande
undersökning enligt 317 och 319 §§ sjölagen
hålles, de därvid enligt 314 och 319 §§
samma lag tillkallade sakkunnige skola till protokollet
afgifva motiveradt yttrande angående orsaken
till sjöolyckan.
Hvad härefter beträffar den ofvan berörda frågan om effektiviteten
af den kommerskollegium ålagda granskningen af sjöförklaringar,
synes komitén tydligt, att ämbetsverket måste
utrustas med förmåga att fullgöra denna granskning; och vill
komitén förorda inrättandet inom kommerskollegium af eu särskild
tjänstebefattning för detta ändamål. Därigenom skulle äfven andra
närliggande syften kunna tillgodoses. Hufvudgöromålet för denne
tjänsteman, hvilken skulle äga praktisk utbildning i sjöväsendet,
vore granskningen af sjöförklaringar; han skulle äga själf eller
genom ombud bevista sjöförhör, hos kollegium föreslå ny undersöknings
hållande i det i 321 § sjölagen afsedda fall; äga beifra
Handels- och sjöfartskomitcns betänkande. VI.
14
Granskning af
sjöförklaringar.
Rättskipningen i
sjörättsmål.
Kondemnerade
fartygs användande
i fraktfart.
106
VI. Sjöfartsnäringens höjande.
försummelser eller förseelser mot de sjöfartsförfattningar, öfver
hvilka kommerskollegium äger att hålla hand; hos kollegium
fästa uppmärksamhet på oegentligheter eller brister i hithörande
lagstiftning samt i allmänhet tillhandagå kollegiet i sjötekniska
frågor. Då man ej kan förutsätta nautisk bildning hos de
kommerskollegiets tjänstemän, till hvilka dessa ärenden nu höra,
och desse i allt fall äro med mångahanda andra åligganden
betungade, föreställer sig komitén, att anställandet af en sådan
sjötekniskt bildad person icke bör möta hinder.
Angående instruktion för denne sakkunnige, hans löneförmåner
och ställning för öfrigt inom verket lärer det icke tillkomma
denna komité att uttala sig.
Komitén hemställer alltså,
2)
att vid kommerskollegium måtte anställas en
i sjötekniska frågor sakkunnig person, med praktisk
utbildning i sjöväsendet, för att verkställa den
kollegiet åliggande granskning af sjöförklaringar
och andra göromål, som lämpligen böra åt en person
med sådan specialbildning anförtros.
I yttrandena till komitén har vidare anmärkts rättskipningens
långsamhet i sjörättsmål (Bih. III, sid. 44). En genomgripande
ändring härutinnan skulle svårligen kunna med nuvarande domstolsorganisation
genomföras, utan påkalla upprättandet af specialdomstolar
för sjörättsmål. Men en ändrad arbetsordning och en
ökad personal skola gifvetvis verka något i detta syfte. På
frågan om en sådan reform anser sig komitén icke böra ingå,
hvarför den inskränker sig till att från sjöfartens synpunkt uttala
sig för önskvärdheten däraf,
3)
att rättskipningen i sjörättsmål måtte utöfvas
med snabbhet och att tillräckliga krafter för
detta ändamål må stå till buds.
Vidare bör här omförmäla® en särskild sida af frågan om
åtgärder mot användande af icke sjövärdiga fartyg, nämligen
frågan huru kondemnerade fartygs användande till fraktfart, utan
Sjöfartslag stiftning en.
107
att deras sjövärdighet efter reparation blifvit styrkt, skulle kunna
förekommas. Äfven detta spörsmål var före vid 1897 års sjöfartsmöte.
Enligt registreringsförordningen skall efter skedd kondemnering
fartyg afföras ur registret efter anmälan af ägaren och
fartygets handlingar därvid återställas till registreringsmyndigheten.
För underlåtenhet af sådan anmälan är straffpåföljd stadgad.
Intet hindrar att efter verkställd reparation å nyo begära registrering
af ett kondemneradt fartyg. Vid registreringsanmälan skall
väl fogas bevis angående fartygs byggnad eller förbyggnad, men
att häri ensamt ej ligger tillräcklig garanti mot att ett icke sjövärdigt
fartyg registreras är tydligt. Kommerskollegium lärer
emellertid, enligt hvad vid mötet meddelades, för ny registrering
af ett förut kondemneradt fartyg fordra bevis om dettas sjövärdighet.
Någon åtalsplikt, därest ett fall då bestämmelsen
öfverträdts kommer till kommerskollegiets kännedom, har icke
detta ämbetsverk, men det plägar dock i svårare fall anmäla
saken till behörig beifran.
Vikten af noggranna bestämmelser till kontroll med afseende
å kondemnerade fartygs återinsättande i trafiken framhölls
med skärpa. Och mötet enades om en resolution, enligt hvilken
genom Nordiska skeppsredareföreningens styrelse skulle hos de
skandinaviska regeringarna hemställas om vidtagande af effektiva
åtgärder till snarast möjliga afhjälpande af den oegentlighet,
hvarom här är fråga.
Äfven om angelägenheten af ett ordnande af detta förhållande
har man i yttranden till komitén uttalat sig (Bih. III, sid. 42
och 47).
Med afseende å ofvanberörda framställning af 1897 års
nordiska sjöfartsmöte, och på grund af hvad vid mötet upplystes
därom, att intyg om sjövärdighet numera af kommerskollegium
fordras såsom villkor för ny registrering af ett kondemneradt
fartyg, anser sig komitén icke behöfva i detta ämne göra någon
hemställan. Dock uttalar komitén önskvärdheten däraf,
4) att den praxis, hvarpå man sålunda lärer
inslagit, lagfästes.
108
VI. Sjöfartsnäringens höjanae.
Allmän revision
af sjölagen.
Såsom af yttrandena framgår, har man äfven i vissa andra
punkter än de nu berörda önskat en revision af sjölagen. Flera
af dessa punkter äro för visso förtjänta af afseende. Särskildt
nämner komitén bestämmelsen om numrerade konnossement,
hvilken ofta kan medföra ganska afsevärda olägenheter. Då
komitén emellertid trott sig icke böra taga sjölagens behof af
revision i allmänhet under ompröfning, har komitén blött velat
fästa uppmärksamheten på hvad härom i de till komitén inkomna
yttrandena anförts, för att detta må tagas i öfvervägande i samband
med den revision af sjölagen, som, så vidt man får döma
af diskussionen vid 1897 års sjöfartsmöte, säkerligen torde komma
att inom en ej alltför aflägsen framtid påyrkas.
7. Dispachörsinstitutionen.
För sjöfarten är dispacheväsendets behöriga handhafvande af
stor vikt.
Af dispachörer finnas för närvarande i vårt land fyra, en i
Stockholm, en i Göteborg, en i Hernösand och en i Malmö. Några
särskilda distrikt äro ej för dem fastställda.
I yttrandena framställas af åtskilliga försäkringsbolag an- Yttranden.
märkningar rörande dispachörsinstitutionens upprätthållande (Bih.
III, sid. 47—48).
Uppfattningen om denna institution synes ej vara rätt klar.
Då fråga var om tillsättande af dispachör i Malmö, uttalades
sålunda invändningar mot denna åtgärd, ehuru behofvet af en
dispachör äfven i de södra delarna af vårt land är lätt insedt.
Det lärer näppeligen finnas något skäl att hålla antalet dispachörer
alltför lågt, hälst som det med sjöfartens utveckling är angeläget,
att dispache kan erhållas på flera ställen. Vidare är det, såsom i
yttrandena .påpekats, af vikt, att för dispachör finnes vikarie vid
fall af behof.
Rörande dispachörs verksamhet finnas i Sverige endast mycket Gällande regler.
knapphändiga stadganden. De inskränka sig hufvudsakligen därtill,
att i sjölagens 213 § gifves den allmänna regel, att dispache
skall här i landet upprättas af därtill förordnad’ tjänsteman (dispachör),
och att i 214 och 264 §§ af samma lag gifvas några
regler för hvad vid upprättandet af dispache skall iakttagas, hvartill
komma de bestämmelser i särskilda paragrafer af samma lag,
som ordna förhållandet vid dispache. För öfrigt är genom en
den 19 januari 1883 utfärdad taxa bestämdt, hvilket arfvode
dispachör skall äga att i olika fall tillgodonjuta.
Koiniténs
uttalande.
110
VI. Sjöfartsnäringens höjande.
Hvad verksamheten beträffar, regleras denna till stor del af
sedvänjor och prejudikat, som af de sjöfarande icke äro kända.
En instruktion i ämnet, kompletterande sjölagens stadganden, vore
säkerligen ett bättre rättesnöre, hvarjämte bör vara lämpligt att
underkasta taxan en revision.
På det ifrågavarande lagstiftningsområdet skall komitén
emellertid icke närmare inlåta sig; i allt fall skulle för ett förslag
i ämnet fordras ett omfattande studium af sagda sedvänjor och
prejudikat, hvilka först vore att sammanföra, kännedom om
främmande lagstiftning i ämnet och tillgång till den af våra
dispachörer inhämtade erfarenhet. I Finland har saken för ej
länge sedan varit föremål för komitéarbete, men något resultat
lärer ännu icke hafva däraf vunnits.
På grund af hvad sålunda anförts uttalar komitén å sjöfartens
vägnar önskvärdheten däraf,
att, efter sakkunnig utredning, en särskild ordning
för dispachörers tillsättande och deras verksamhet
varder stadgad samt taxan å arfvode för
dispachörer reviderad.
8. Skeppsklarerare-]nstitutionen.
I den nuvarande skeppsklarerareordningen af den 9 juni 1893 Förbud för skeppsfinnes
icke stadgadt förbud för skeppsklarerare att siälf reda i}clarerare att reda
skepp. Det ligger dock nära till hands, att en skeppsklarerare, som
tilllika är redare, skall lätt utsättas för frestelsen att tillgodose sina
egna intressen framför deras, hvilka i tillit till den opartiskhet,
hvarom hans officiella ställning gifver löfte,, söka hans biträde.
Sådant förbud fanns icke häller i den skeppsklarerareordning af
den 25 oktober 1861, som föregick den nuvarande och hvilken
trädde i stället för förordningen för skeppsklarerare af den 11
mars 1748. I denna sistnämnda, liksom i den därförut gällande
af den 24 augusti 1723, var det däremot skeppsklarerare uttryckligen
förbjudet att, som det hette i 1748 års förordning,
antingen för egen räkning eller ock i kompani med andra reda.
i skepp eller fartyg, vid straff af tjänstens förlust och konfiskation
af skeppsparten.
Såsom skäl för förbudets borttagande, hvilket, såsom nämnts,
skedde genom 1861 års skeppsklarerareordning, anförde kommerskollegiuin
i sitt utlåtande i ämnet af den 8 maj 1860, att ett
fortfarande dylikt förbud skulle stå i strid med det genom 1846
års handelsordning meddelade stadgande, att hvarje svensk undersåte
vore berättigad att reda i skepp för så väl utrikes som inrikes
fart. Någon med hänsyn till de trafikerandes rätt och fördel
menlig följd däraf, att rättighet att reda i fartyg blefve
skeppsklarerare förunnad, kunde, enligt kollegiets tanke, icke
vara att befara.
I yttrandena till komitén hafva särskildt handels- och sjö- Yttranden.
fartsnämnden och föreningarna i Gefle uttalat sig i ämnet, därvid
angifvande såsom en af orsakerna till sjöfartens mindre gynn
-
Komiténs
uttalande.
112
VI. Sjöfartsnäringens höjande.
samma läge, att skeppsklarerareinstitutionen måhända icke alltid gent
emot den nationella sjöfarten intagit den opartiska ställning, lagstiftningen
åt densamma anvisat; och från enskildt håll anmärkes,
att skeppsklarerare icke borde få drifva annan affär.
Mot återinförandet af ett förbud, sådant som det ofvan omförmälda,
talar visserligen dels det redan i kommerskollegiets*
utlåtande af år 1860 framhållna ingrepp i näringsfriheten, som
förbudet skulle innebära, dels den omständighet, att lagen icke
tvingar någon tillita skeppsklarerare^ utan lämnar detta i vederbörandes
eget skön; men då det allmänna gifvit. sin sanktion åt
institutionen genom att för dess utöfvande föreskrifva vissa former
och förordna skeppsklarerare, har staten onekligen också rätt att, så
vidt möjligt, omgifva institutionen med sådana garantier, att den,
som lämnar sina intressen i skeppsklarerarens vård, ej utsättes
för att se desamma eftersatta skeppsklarerarens egna. Det är en
likartad synpunkt, som föranledt det i § 8 mäklareordningen stadgade
förbudet för mäklare att idka handel. Komitén tror det därför
icke böra möta någon invändning af principiell innebörd, om
1748 års förbud, i den mån så anses påkalladt, sättes i förnyad
kraft. Dock synes det icke komitén behöfligt att sträcka sig
längre än till förbud för skeppsklarerare att vara hufvudredare
eller ensam redare för fartyg eller verkställande direktör i rederiaktiebolag,
ty att, såsom i 1748 års förordning, förbjuda honom
att äga del i fartyg förefaller komitén vara en obillig och onödig
inkräktning i en enskild persons rätt att använda sina tillgångar.
Komitén hemställer alltså,
att Kungl. Maj:t måtte, med ändring af skeppsklarerareordningen,
förordna att skeppsklarerare ej
må vara hufvudredare eller ensam redare för fartyg
eller verkställande direktör i rederiaktiebolag.
RESERVATIONER.
Handels- och sjöfart skomil ens betänkande. VI.
l:o. Reservation
mot komiténs utlåtande angående beredande af kapital
för rederinäringen
af herrar Brodin, Melin och Rettig.
Handels- och sjöfartskomitén har ansett önskligt, att åtgärder
vidtagas, så att lånemedel för rederirörelsens utveckling kunna
erhållas, under förutsättning af sådana garantier, att full säkerhet
finnes för långifvaren och att öfverspekulation icke framkallas.
För realiserandet af detta syftemål föreslås inrättandet af en
maritim hypoteksbank. Till denna skulle, enligt förslaget, staten
lämna 10,000,000 kronor statsobligationer såsom grundfond samt
dessutom bidraga med 600,000 kronor årligen till en delcrederefond.
Enligt förslaget skulle vidare inom 10 års tid anskaffas och
utlånas 75,000,000 kronor.
Emot komiténs förslag, att lån skulle lämnas intill hälften
af fartygs uppskattade värde, få undertecknade erinra, att det
maritima hypoteket i Sverige för närvarande, och intill dess att lag
angående inteckning i fartyg träder i kraft, är af ringa värde. Om
en sådan inteckningslag varder antagen, så måste., för att det hypotek,
som därigenom införes, skall innebära full säkerhet för långifvaren,
fartyget vara försäkradt dels för vanlig sjöfara, dels för annan
skada och förlust, som ej täckes af assuranspolice för sjöfara.
Såsom kändt är, omfattar vanlig sjöassurans endast eu del
af de risker, som kunna drabba redare af fartyg, då däremot en
hel del förluster (de s. k. tysta förbehållen) kunna uppstå, som
ej ersättas af assuradörerna. Utomlands finnas ömsesidighetsföreningar
emellan redare, hvilka föreningar åtaga sig en del af de
förluster, som drabba redare och ej ersättas af vanlig assurans
å kasko eller frakt, till exempel:
l:o) Ansvar för lif och personlig skada.
2:o) Ansvar till tredje man — fartygets egen last häri inbegripen
— för sådana fel eller försummelser från befälhafvarens
116
l/l. Sjöfartsnäringens höjande.
eller besättningens eller agenters sida, som komma fartyg eller
frakt till last och som icke äro förorsakade vid kollision.
3:o) Omkostnader och utgifter i anledning af att sådant ansvar,
som under l:o och 2:o nämnes, göres gällande mot fartyg
eller försäkradt fartygs rederi.
4:o) Omkostnader för processer, som måste föras för att
fartyg skola erhålla frakt och liggedagspenningar in. m., då vederbörande
neka uppfylla sina skyldigheter.
I Sverige finnas inga sjöassuransbolag, ej häller ömsesidiga
assuransföreningar, hvilka teckna dylik försäkring, och torde det
därför vara nödigt, att åtgärder vidtagas, för att de i vanlig
sjöassurans icke inbegripna risker, som ett fartyg eller en redare
löper, kunna täckas genom assurans.
Såsom bekant är, behållas nämligen af de assuransbolag, som
teckna sjöförsäkringar, endast relativt små belopp på hvarje köl,
och det öfriga reassureras. Dessa reassuranser gå i allmänhet till
utländska bolag, med hvilka reassuranskontrakt äro uppgjorda. Om
nu svenska bolag vore villiga att teckna assurans för här ofvan omförmälda
risker, som ej innefattas i vanlig sjöförsäkring, så blefve
det ett nytt slag af försäkring, hvilket vore främmande för de
utländska försäkringsbolagen, som teckna reassurans. Ovisst är
om dessa bolag skulle åtaga sig reassurans däraf, då denna
nya försäkringsbransch skulle inverka på hela affären, utan att
det kunde beräknas, att de få försäkringar, som kunde komma i
fråga, skulle lämna nödig ersättning.
Återstår sålunda endast, att ett ömsesidigt försäkringsbolag
mellan redare inrättas. Ett dylikt bolag torde dock vara
ganska svårt att få till stånd på grund af det fåtal svenska ångfartyg,
som finnas och kunna beräknas ingå i en dylik förening,
hvarjämte svårigheter skulle uppstå genom den stora olikheten i
riskerna. Den svenska ångbåtsflottan i allmän fraktfart består
hufvudsakligen af relativt mindre och äldre fartyg, då däremot
de nya, som man hoppas skulle tillkomma genom nybyggnad,
antagligen skulle blifva mycket större. Härigenom blefve risken
ur assuranssynpunkt på vissa kölar för stor och måste täckas
genom reassurans, men hvar erhålla dylik?
Reservationer.
117
De af komitén tillkallade assuradörerna hafva äfven uttalat
tvifvel om möjligheten att här i landet kunna åstadkomma en
försäkringsinrättning, som vore i stånd att täcka de risker, hvilka
icke omfattas af våra vanliga policer. Man kunde nämligen hos
oss icke framställa en tillräckligt stor serie af ångare, på hvilken
riskerna kunde fördelas. Om än erfarenheten från England hade
ådagalagt, att dessa extra risker vore i praktiken jämförelsevis
sällan förekommande och därför, fördelade på ett så stort tonnage,
som i England betjänade sig af dylik försäkring, kräfde
jämförelsevis ringa bidrag af de enskilde försäkringstagarne, så
vore dock förhållandet ett helt annat i vårt eget land, där serien
af ångfartyg vore ganska begränsad och där för den skull ersättandet
af en dylik förlust skulle blifva vida kännbarare för dem,
som i detta afseende iklädt sig ansvar.
Den komiténs ledamot, som framlagt förslaget om inrättande
af en maritim hypoteksbank, har sökt visa, att de s. k. Protection
and Indemnity Associations i England teckna försäkring
för alla risker, som vanlig sjöassuranspolice ej täcker, och att
äfven svenska fartyg kunde ingå i dessa ömsesidigt!etsföreningar.
Häremot må erinras, att dessa ömsesidiga föreningar endast
åtaga sig risker till ett visst relativt mindre belopp på hvarje köl,
och ifrågasättas må, huruvida en försäkring af detta slag kan
antagas vara fullt betryggande för svenska fartyg, särdeles då
frågan, huruvida ersättning beviljas eller ej, kan afgöras af delägarne
genom omröstning.
Emot påståendet att dessa klubbar ersätta alla risker, som
kunna förekomma utöfver vanlig sjörisk, må erinras, att följande
förluster, som kunna drabba eu redare, antagligen icke ersättas
af dessa klubbar, nämligen:
förlust på grund af öfverträdelse af utländska författningar;
förlust genom utlämnande af gods till oriktig person eller
genom fel vid aflastningen;
skadad eller förlorad last, vid fall af bristande sjövärdighet,
eller då skadan uppkommit genom fel eller försummelse af befäl
eller besättning (utom för kollisionsfall, då skadan ersättes
enligt vår kaskopolice);
118
VI. Sjöfartsnäringens höjande.
förlust genom tidsbefraktare, hvilka, om de ej . äro fullt
solventa eller pålitliga, under befraktningstiden kunna utsätta
fartygen för anspråk i utlandet, för hvilka ersättning skall utgå
i fartyg och frakt. *)
Vid bedömandet af den risk, som en långifvare mot fartygspant
står, i händelse inteckningslag kommer till stånd och den
anförda åsikten om de ifrågavarande engelska policerna befinnes
riktig, bör man äfven ihågkomma:
att inteckningsfordran kommer efter sådana fordringar, som
angifvas i 268 § sjölagen; och om fartyget är utom svensk
jurisdiktion i utländsk hamn, tillkommer förmånsrätt framför
*) I de bestämmelser, som gälla för den å sid. 42 i betänkandet omförmälda
»West of England Protection & Indemnity Association», äro vissa risker
uttryckligen undantagna.
Å sid. 39 i betänkandet nämnas bland de risker, som täckas genom dessa
associationer inom deras »protection and indemnity class», följande:
»k) annan fordran (»claim»), förlust eller skada, som kan drabba rederiverksamheten.
»
I ett inom komitén företedt prospekt från »the West of England Protection
& Indemnity Association», med hvilket den å sid. 38—40 i betänkandet lämnade
redogörelsen i hufvudsak öfverensstämmer, har emellertid motsvarande moment
följande lydelse:
»k.) Also for claims, losses, or damages, incident to tbe business of
skipowning, which come within the scope of the Association, always excepting
for all purposes under these Rules, any losses consequent on the
cancelment of any Charter-party by reason of any steamer’s non-arrival
åt any loading port by the cancelling date, or losses in the nature of
bad debts, or losses consequent upon the insolvency or fraud of agents,
or any claim for loss of or damage to refrigerating chambers or machinery,
or any other special fittings, or any claim for loss of or damage to refrigerated
produce, unless the contracts of carriage have previously been submitted
to and approved by the Committee, quarantine charges, salvage,
freight, demurrage, detention, and any matters undertaken by the Freight,
Demurrage and Defence Class.»
I svensk öfversättning:
Äfven fordran, förlust eller skada, som kan drabba rederiverksamheten och
som faller inom associationens uppgift; skolande i alla de hänseenden, som i
dessa bestämmelser åsyftas, alltid undantagas förlust till följd af upphäfvande af
certeparti på grund däraf, att ångfartyg icke ankommer till lastningshamn i
vederbörlig tid; förlust genom osäkra fordringar; förlust genom agenters insolvens
eller bedrägeri; fordran på grund af förlust af eller skada å frysrum eller maskiner
eller andra speciella inrättningar; fordran på grund af förlust af eller skada
å de frusna varorna, därest icke fraktaftalet blifvit på förhand underställdt
styrelsen och godkändt af densamma; karantänsafgifter, bärgning, frakt, liggedagsersättning,
uppehållande, och i allmänhet risker, upptagna under »Freight, Demurrage
and Defence Class».
Reservationer.
119
inteckningar ej blott dessa fordringar, Utan alla slags fordringsanspråk
i utlandet, vare sig äldre eller yngre än då hypoteket
lämnades, och som grunda sig på rekvisition af redare eller
befälhafvare (äfven från gångna tider), och dessa fordringar uttagas
till hvilket belopp som hälst ur hypoteket;
ott oberäkneliga förluster kunna uppstå genom fel eller misstag
vid byggnad eller inköp af fartyg, hvarigenom desamma vid
en ny besiktning kunna befinnas underhaltiga och hvarigenom
deras värde högst betydligt minskas, så att fartygen under vissa
konjunkturer äro osäljbara;
att likaså förluster kunna uppstå genom felslut vid befraktningar
eller brott mot ingångna förpliktelser emot assuransgifvare,
t. ex. befraktning till platser, som på grund af ishinder eller
klimatiska förhållanden ej böra under viss tid befaras, intagning
af viss last, som enligt policerna ej får lastas, m. in.; samt
att då fartyg upplägges på ristorno, visserligen pantinnehafvaren
erhåller eldassuranspolice, men dock löper risk under
fartygets förhalningar och kvarliggande på ett mycket trafikeradt
rivier.
Om ett rederi har flera fartyg och belånar desamma, är
det tydligt att, såsom äfven en af de tillkallade assuradörerna
framhållit, risken för förluster, ej täckta genom sjöassurans,
kommer att minskas.
En ytterligare faktor, som inverkar på det maritima hypoteket
och måste tagas i beaktande vid dess bedömande, är den
stora fluktuationen i fartygspris. Under dåliga frakttider nedgå
fartygsprisen, då de däremot vid lifligare fraktkonjunkturer plötsligt
stiga betydligt. Såsom exempel härpå må anföras, att nuvarande
pris på fartyg äro 30 å 40 % högre, än de voro för
två k tre år tillbaka.
Häraf torde framgå, att, teoretiskt sedt, det maritima hypoteket
alltid innebär större och mindre risker och icke kan i och
för sig innebära samma realsäkerhet som inteckning i fast egendom.
Däremot bör en fartygsinteckning blifva en betydelsefull
förstärkning af den personliga krediten för den redare, som visat
sig förstå att med framgång idka rederirörelse och som åtnjuter
förtroende.
120
VI. Sjöfartsnäringens höjande.
Sedan vi nu sökt visa, att det maritima hypoteket är underkastadt
risker, som mana till försiktighet, då det skall antagas
såsom säkerhet för lån, öfvergå vi till granskning af den föreslagna
banken och dess verksamhet.
Om Riksdagen skulle, såsom komitén föreslagit, lämna ett
belopp af 10,000,000 kronor i statsobligationer såsom grundfond
för banken i fråga, torde ej detta beviljas på andra villkor, än
att låntagare eller andra först tecknade ett aktiekapital eller
garantifond. Då antagligt är, att de skeppsredare, som behöfde
låna, ej hade penningar att placera på detta sätt, blefve följden, att
kapitalister måste intresseras för företaget, men detta torde lyckas
endast under förutsättning af god utdelning på insatta penningar
eller för gifven garanti, hvilket måste fördyra penningarna för
låntagarne.
Om det nu lyckats att bilda en maritim hypoteksbank, blefve
väl första åtgärden, att lånesökande finge anmäla sig och att ett större
obligationslån på grund däraf upplades, samt att en del af detta lån
fast afslutades. Lån till rederier skulle därefter utlämnas, men då
det är föga antagligt, att hela det fast afslutade lånet kunde på en
gång utlämnas till lånesökande, måste en del däraf annorledes
placeras, hvilket antagligen skulle föranleda en förlust, som i sista
hand måste betalas af delägarne. Ett dylikt obligationslån skulle
antagligen icke kunna erhållas på billigaste villkor och i intet fall
till sådant pris, som t. ex. svenska staten betingar sig vid sina
lånetransaktioner. Obligationslånet skulle väl som vanligt uppläggas
med en längre amorteringstid, men lånen mot hypotek i
fartyg böra ej utsträckas öfver 10 års amortering för lån på
nya fartyg och kortare tid för äldre fartyg. Om, då lån förfalla
eller genom fartygs förolyckande eller försäljning inbetalas, banken
ej genast kan utlåna medlen, så uppstår ränteförlust, som måste
betalas af delägarne. Ju större dylik förlust blefve, desto mindre
blefve begärligheten efter lån. Äfven under normala, lyckliga
förhållanden kunde dessa lån ej blifva billiga, då kostnaden
för banken, såsom hyra, löner m. m., måste betalas genom högre
utlåningsränta.
Då komitén utgått från den förutsättningen, att marinhypoteksbankens
obligationer skulle finna afsättning hufvudsakligen i
Reservationer.
121
utlandet, så är därvid den erinran att göra, att redan för närvarande
en stor mängd svenska obligationer af olika slag söka
placering utom vårt eget land. Under denna form uppträda
svenska staten, allmänna hypoteksbanken, städernas hypoteksförening
samt åtskilliga städer och enskilda korporationer såsom
lånesökande i utlandet. Införandet på den utländska penningemarknaden
af ännu ett slag af dylika obligationer skulle utan
tvifvel lända vår kredit gent emot utlandet till skada.
Att banken i fråga skulle startas med det syftet att söka
under 10 års tid upplåna och placera i rederirörelsen 75,000,000
kronor, anse vi vara högst riskabelt. Af Bihang III till komiténs
betänkanden inhämtas, att flera korporationer, som yttrat
sig angående orsaken till rederinäringens dåliga läge och ringa
utveckling, framhållit att, förutom bristen på kapital, orsaken äfven
är att söka i bristen på dugliga redare, som äro kunniga och
erfarna att drifva rederirörelse. Vi kunna ej tro, att lätt tillgång
till penningar skulle afhjälpa denna brist. Tvärt om är det antagligt,
att många personer utan nödig utbildning i och kunskap
om rederihandteringen skulle söka bilda aktiebolag eller rederier,
med beräkning att få låna hälften af fartygets värde. Om
detta skedde under en tid, då fartygsprisen äro höga — hvilket
är antagligt, ty då gälla äfven högre frakter, som uppegga spekulationen
— så skulle vid inträffande lägre frakt- och fartygspris
betydliga förluster uppstå, hvilka kunde blifva ruinerande,
om redarne tillika saknade tillräcklig erfarenhet och
kunskap för rörelsens drifvande. Exempel från andra länder,
såsom Italien, där dylika banker existerat, men af förutnämnda
anledningar måst likvidera, gifva stöd åt denna åsikt. Till bevis
härför må åberopas en till komitén inkommen skrifvelse från
svenske och norske generalkonsuln i Genua, hvilken skrifvelse
dock icke refererats i betänkandet. Slutliga följden kunde blifva
bankens upplösning med betydlig förlust, och rederirörelsens utveckling
skulle härigenom högst betänkligt hindras.
Komitén har visserligen föreslagit, att Riksdagen skulle anvisa
ett årligt belopp af 600,000 kronor till en delcrederefond för
banken, och skulle denna fond anlitas till betäckande af förluster;
men vi tro ej, att vår svenska Riksdag skall biträda detta förslag.
Handels- och »jöfurtskomiténs betänkande. VI.
16
122
VI. Sjöfartsnäringens höjande.
Det förefaller oss otänkbart, att Riksdagen, som alltid fordrar
fullständig och tillförlitlig utredning innan anslag beviljas, skulle
i detta fall anslå en så betydlig årlig summa, för att den maritima
hypoteksbankens styrelse skulle kunna betäcka förluster,
som antagligen i många fall kunde härledas af styrelsens lättvindiga
handhafvande af bankens affärer. Då det funnes en
sådan fond att tillgripa för täckande af förlusterna, kunde detta
t. o. m. gifva anledning till att bankens affärer sköttes på
mindre försiktigt sätt, utan nödig hänsyn till säkerheterna.
Enligt vår åsikt bör staten underlätta sjöfartsnäringen, som
är en viktig och naturlig näring för landet, lika väl som andra
viktiga näringar och sålunda i första rummet tillse, att denna
närings idkare må kunna drifva sin handtering under samma
förhållanden som utländska redare, med hvilka de måste konkurrera,
samt i andra rummet bereda möjlighet för dess idkare
att erhålla billiga lån, i likhet med hvad som är fallet i fråga
om andra viktiga näringar.
Såsom förut framhållits, kan det maritima hypoteket icke i
och för sig innebära en säkerhet jämförlig med inteckning i
fast egendom, men då redare visar sig kunna förstå och framgångsrikt
bedrifva rederiaffären, bör det maritima hypoteket
kunna, förstärkt af redarnes personliga kredit, blifva ett godt
hypotek, som bör kunna belånas i likhet med annan säkerhet.
Äfven under nuvarande förhallanden finnas exempel på att
redare, som visat sig kunna förstå och framgångsrikt drifva rederirörelse,
kunnat erhålla nödigt kapital för rörelsens utveckling. Från
såväl Stockholm som Göteborg och andra orter, särskildt Helsingborg,
finnes bevis härför i en efter våra förhållanden snabb utveckling,
hvilken berott på redarnes personlighet. Dylika redare
böra beredas möjlighet att få lån på billiga villkor för affärens
utveckling. Det är denna väg vi reservanter vilja anvisa.
Om staten till disposition ställde en lånefond, hvarur redare
kunde erhålla amorteringslån mot t. ex. 4 % ränta att amorteras
inom 10 år, så skulle detta vara en god häfstång för rederirörelsens
höjande, då penningar mot hypoteken i fråga icke kunde erhållas för
så billigt pris. Härförutom skulle låntagare i dylikt fall vara fri
från vidare tillskott, då han däremot såsom delägare i här ofvan
Reservationer.
123
omförmälda hypoteksbank antagligen måste ikläda sig vidare ansvar
eller tillskott utöfver ränta och amortering. För staten vore detta
icke häller någon uppoffring, då statens lån bruka erhållas till
billigare pris än 4 % och staten borde hafva samma skyldighet
och intresse att genom billiga lån befordra rederiverksamheten
som t. ex. i fråga om järnvägsbyggnader, odlingslån och lån ur
manufakturförlagslånefonden. Om rederihandteringen först understöddes
genom dylika billiga amorteringslån och efterfrågan blefve
större, än staten vore villig försträcka, då först vore tiden inne att
taga under ompröfning frågan om bildande af en maritim hypoteksbank,
hvilken i detta fall skulle kunna etableras med betydligt bättre
utsikter att lyckas. En sådan bank kunde då börja sin verksamhet
antingen genom att öfvertaga förut af staten utlämnade lån
eller däraf oberoende, men banken kunde i hvarje fall tillgodogöra sig
den erfarenhet, som redan erhållits angående behofvet af dylika lån
samt äfven angående det maritima hypoteket för öfrigt och den
säkerhet, det visat sig innebära.
•På grund af hvad här ofvan anförts, hafva vi ansett,
att handels- och sjöfartskomitén bort hos Kungl.
Maj:t hemställa om proposition till Riksdagen därom,
att en lånefond må afsättas, för att redare må
af denna fond erhålla amorteringslån på billiga
villkor, med iakttagande af hufvudsakligen följande
allmänna bestämmelser:
l:o.
Sagda lånefond bestämmes till 5,000,000 kronor att vara disponibel
från början af år 1902, men bör fonden sedermera efter
behof ökas till 10,000,000 kronor.
2:o.
Lånen utlämnas i form af amorteringslån, löpande med 4 procent
årlig ränta och högst 10 års amorteringstid.
Aktier i rederiaktiebolag kunna belånas till det belopp, för
hvilket vederbörande granskande myndighet anser dem lämna
124
VI. Sjöfartsnäringens höjande.
full säkerhet, och böra därvid läggas till grund dels gällande
marknadspris, dels ifrågavarande rederis skötsel och ekonomiska
ställning.
Sedan lag om inteckning i fartyg antagits, må lån mot sådan
inteckning lämnas intill fartygets halfva värde, enligt uppskattning
af sakkunnige besiktningsmän, utsedde af vederbörande myndighet.
Vid lån mot inteckning lämnas som säkerhet första inteckning
i fartyget jämte försäkringspolicer. Skulle försäkringspolicerna
ej vara så affattade, att de anses kunna lämna full säkerhet,
kan vederbörande myndighet, som pröfvar säkerheten,
påfordra garanti eller ytterligare säkerhet.
3:o.
Här ofvan omförmälda lånefond handhafves och förvaltas af
statskontoret.
Då det ej kan antagas, att statskontoret skall kunna bedöma
hypotekens värde, tillsättes ett sakkunnigt råd af 5 personer,
hvilka utses på sätt af Kungl. Maj:t och Riksdagen bestämmes.
Detta sakkunniga råd föreslår, efter vederbörlig utredning och
värdering, det lånebelopp, som i hvarje föreliggande fall bör beviljas,
hvarefter statskontoret utlämnar lånet och sedermera uppbär
ränta och annuiteter.
Omförmälda råd låter genom tre sakkunnige besiktningsmän
undersöka och besiktiga de fartyg, hvarå lån sökas; och med
ledning af dessas besiktningsutlåtande samt förefintliga assuranspolicer
och möjligen ytterligare behöflig säkerhet föreslås den
lånesumma, som bör beviljas.
4:o.
För det sakkunniga rådet och besiktningsmännen utfärdar
Kungl. Maj:t de instruktioner, som anses erforderliga.
2:o. Reservation
mot komiténs utlåtande angående skeppsbyggerinäringens
höjande
af herr Brodin.
Allmänt torde numera inses vikten af att den svenska sjöfartsnäringen
utvecklas och att kraftiga medel vidtagas för ernående
af detta mål. Rederirörelsen står i det intimaste samband
med skeppsbyggerihandteringen, och torde ej någon lifskraft^
utveckling däraf blifva möjlig, såvida ej fartygen kunna
byggas och repareras i Sverige till ungefär samma pris som i
utlandet. Då jäg icke tror, att de af handels- och sjöfartskornitén
föreslagna åtgärder för »skeppsbyggerinäringens höjande»,
ehuru välbetänkta och välvilliga, äro tillräckliga för att leda till
detta mål och komitén ej, såsom jag anser, tillräckligt framhållit
grundorsakerna till skeppsbyggerinäringens brist på utveckling i
Sverige, så har jag ansett mig skyldig att grundligare belysa
denna fråga.
Under förflutna tider, då träfartyg nästan uteslutande användes,
bedrefs skeppsbyggeriet i Sverige i stor skala och i snart
sagdt alla Sveriges sjöstäder. Materialierna, trä och järn, funnos
i landet till billigare pris än i utlandet, och äfven arbetslönerna
voro billiga-. Sedan järnfartyg, särskildt ångfartyg, börjat blifva
allmänna och börjat byggas af stora dimensioner, hafva förhållandena
förändrats och detta framför allt efter det nuvarande
tullsystemets införande 1888. Det är detta jag skall söka visa.
Om till exempel tages, att en tidsenlig verkstad för byggande
af ångfartyg skulle nu anläggas i Sverige, så erfordras, förutom
mark och byggnader, för dess rationella drifvande maskiner,
hufvudsakligast och nästan uteslutande dyrbara specialmaskiner,
126
VI. Sjöfartsnäringens höjande.
hvilka ej tillverkas i Sverige utan måste importeras ifrån England
för minst 1,000,000 kronor.
Vid import af dessa maskiner måste 10 % tull, kr. 100,000,
erläggas, och frakt samt assurans m. m. för så stora pjeser, som
här äro ifråga, torde gå till lika stort belopp. En sådan anläggning
i Sverige komme sålunda att kosta kr. 200,000 mer än i
England. Äfven ränta och amortering härå medför en högst
betydlig årlig utgift.
För fartygsbyggnaden måste materialier af alla slag importeras,
särskildt stålplåt, balkar, spantjärn, ångspel, winchar
och snart sagdt allt för fartygets utredning, emedan dessa materialier
ej kunna tillverkas i Sverige för sådant pris, att det blir
möjligt använda desamma. Exempelvis må anföras, att stålplåt
och spant samt fayonjärn för närvarande kosta i Sverige 50 %
mer än i England och Tyskland. Om nu en större tidsenlig
ångare lastande 6 ä 8,000 ton skulle byggas, så måste tull till
ett belopp af cirka 100,000 kronor erläggas, och om äfven, såsom
komitén föreslagit, större delen däraf skulle restitutionsvis återbekommas,
så är detta en alltför stor penningsumma för att
under en längre tid afvara, hälst 2 å 3 års ränta därå äfven
är ett afsevärdt kapital. Frakt och assurans för alla materialier,
som måste importeras, belöpa sig äfven till högst betydliga belopp
och torde för ett sådant ångfartyg gå till cirka 50,000 kr.
En annan svårighet, som skulle medföra betydliga, oberäkneliga
kostnader, ligger i klimatet, särdeles på Sveriges ostkust,
där sjöfarten under vintern är stängd flera månader. Nödiga
materialier måste därför importeras i god tid på hösten, och
medför detta betydlig ränteförlust, men äfven händer ganska ofta
att materialier, som beställts för leverans i god tid, ej levereras
på aftalad tid utan långt senare. Under sådana förhållanden
måste dessa under vintern importeras öfver Göteborg och sedan,
om fartyget bygges på ostkusten, pr järnväg öfver Sverige, och
komme detta i många fall att fördyra byggandet.
En ytterligare svårighet för att få ett skeppsbyggeri i stor
skala i gång ligger i svårigheten att erhålla och uppfostra yrkesskickliga
arbetare. Sedan nu gällande tullsystem infördes, hafva
lifsförnödenheter och allt öfrigt höjts snart sagdt årligen. År
-
Reservationer.
127
betslönerna hafva äfven såsom en följd däraf gradvis stigit och
därigenom äfven påverkat den allmänna prisstegringen. Dessutom
hafva arbetarne mer och mer sammanslutit sig i fackföreningar
och därigenom uppdrifvit arbetslönerna. Härom vore
intet att säga, såvida samma förutsättningar förefunnes inom de
svenska fackföreningarna som i s. k. »trade unions» i England.
För att blifva upptagen i en »trade union» i England fordras,
där yrkesskicklighet är nödvändig, att arbetaren i fråga under
flera år arbetat i yrket för en låg aflöning, under hvilken tid
yrkesskickligheten inöfvats. De svenska arbetarne däremot skifta
mången gång yrken, endast någon högre betalning tillfälligtvis
erhålles, och då de ingå i en fackförening, anse de sig därigenom
berättigade till högsta betalning, snart sagdt oafsedt
yrkesskickligheten. Att under sådana förhållanden erhålla yrkesskickliga
arbetare, som kunna och vilja lämna valuta för sin aflöning,
eller att inöfva nya arbetare i yrket har sina stora
svårigheter, särdeles som dessa fackföreningar i många fall drifva
upp aflöningarna, men på samma gång söka nedsätta arbetsprodukten
och hindra de arbetare, som genom arbetsskicklighet
och flit vilja utföra större arbetsprodukt. Då ett tidsenligt
skeppsbyggeri, såsom här förutsatts, måste drifvas, såsom i England
och Tyskland, med fullt arbete, d. v. s. att flera fartyg
under olika stadier äro under byggnad samtidigt, så att arbetet
är fördeladt och de olika klasserna af arbetare hafva full sysselsättning,
så kan detta ej ske, om ej försäljningsprisen blifva
ungefär desamma, som gälla i England och Tyskland. Det är
nämligen tydligt, att detta är villkoret för att få beställningar
från utlandet, då det icke är antagligt, att en dylik verkstad
skulle kunna få tillräckliga beställningar af svenska redare, och
dessa senare säkerligen icke häller vilja betala högre pris för
fartyg än i England och Tyskland gällande.
Af hvad här ofvan anförts torde framgå, att föga utsikter
förefinnas att under nuvarande förhållanden få någon större
skeppsbyggnadsindustri till stånd i Sverige, äfven om de af
handels- och sjöfartskomitén föreslagna lindringar i tullrestitution
erhållas. För att nå detta mål måste kraftigare åtgärder
vidtagas, på det att skeppsbyggerihandteringen må kunna drifvas
128
VI. Sjöfartsnäringens höjande.
under närmelsevis samma förutsättningar som i utlandet, särskilt
England och Tyskland.
För att man må kunna så mycket som möjligt närma sig
detta mål utan väsentliga uppoffringar af staten, har jag ansett,
att handels- och sjöfartskomitén bort föreslå:
att tullfri införsel måtte medgifvas såväl af
materialier, inventarier med mera, som äfven af
ångmaskiner och ångpannor med tillbehör, behöfliga
för fartygsbyggnader; samt
att arbetsmaskiner, nödvändiga för byggandet
af fartyg med ångmaskiner och ångpannor, äfven
måtte få tullfritt införas, på det att därigenom må
möjliggöras anläggande af nya, tidsenliga verkstäder
för fartygs byggande samt utvidgning och förbättring
af befintliga sådana verkstäder.
Skulle, ur tullpolitisk synpunkt, ett sådant medgifvande anses
omöjligt att bifalla, måste andra åtgärder vidtagas, som kunna
leda till samma mål. För detta ändamål är lämpligt att relatera
de förslag, som förut varit å bane i samma syfte.
Då nu gällande industritullar infördes, afsågs därmed att
genom tullskydd uppmuntra den inhemska tillverkningen, och
för de artiklar, som kunna tillverkas inom landet och därstädes
afsätta^, är det möjligt att sålunda underlätta industrin. Tull
infördes äfven på fartyg för att skydda den svenska skeppsbyggnadsindustrin,
men då inga redare kunde bygga fartyg i Sverige,
enär dessa blefvo betydligt dyrare än i utlandet byggda, och ej
häller inköpa dylika från utlandet samt betala 10 % tull och
med så fördyrade fartyg uppträda i den internationella fraktmarknaden,
så visade det sig snart, att ett fel var begånget genom
fartygst ullens införande, och upphäfdes densamma ganska
snart. Härigenom bereddes möjlighet för svenska redare att inköpa
fartyg i utlandet och med desamma idka fraktfart under
tämligen samma villkor som andra nationers redare. Skeppsbyggerinäringen
kom därigenom i den ställning, att alla råmaterialier
in. m. som erfordrades voro belagda med tullar, då
Reservationer.
129
däremot den färdiga produkten fartyg var tullfri. Detta var ju
tvärt emot hvad som afsetts vid tullarnes införande och hvad
som tillämpats vid all annan industriel] verksamhet.
1888 års tullkomité insåg äfven omöjligheten att i Sverige
idka skeppsbyggeri, sedan tullar på fartyg och alla materialier
införts, och uttalade därför i sitt yttrande af 9 april 1889, att
lämpligaste formen för tullrestitution, efter tullkomiténs förmenande,
vore att lämna den i form af fix godtgörelse för tölp
samt framlade förslag därtill, på sätt närmare omnämnts å sid.
59 i nu föreliggande betänkande.
Sjöfartsnäringskomitén föreslog sedermera i sitt den 12 september
1890 afgifna utlåtande införandet af sjöfartspremier såsom
ett, enligt komiténs förmenande, långt verksammare understöd
för den svenska sjöfartsnäringen, än som skulle komma
densamma till del genom byggnadspremier för i Sverige nybyggda
fartyg. För den händelse att sjöfartsnäringskomiténs
förslag i sagda syfte ej genomfördes, föreslog komitén, att gällande
tullar å fartyg måtte upphäfva^ och, förutom andra förslag,
att vid nybyggnad af ångfartyg af 500 samt segelfartyg af 200
bruttoton och däröfver måtte beviljas godtgörelse enligt tullkomiténs
förslag. (So vidare nu föreliggande betänkande, sid.
62 o. f.).
Hvarken tullkomiténs eller sjöfartsnäringskomiténs förslag,
ej häller de enskilda motioner, som afgåfvos i samma syfte, biföllos
af Riksdagen, och skeppsbyggeriindustrin ligger fortfarande
i lägervall.
Genom de stora beställningar på krigsfartyg, som svenska
staten gjort under senaste åren, hafva de tvenne verkstäder, som
därmed hugnats, fört eu dräglig existens, men nybyggnader för
handelsflottan hafva ej i nämnvärd män förekommit.
Om det anses nödigt och önskligt att få en tidsenlig skeppsbyggcriindustri
till stånd och här ofvan föreslagna tullfrihet ej kan
beviljas, så måste staten gifva godtgörelse för tullarne i form af
byggnadspremier per ton, såsom såväl tullkomitén 1889 som sjöfartsnä.
ringskomitén 1890 föreslagit, men torde af tullkomitén
föreslagna belopp numera vara otillräckliga. Dylika premier borde
i så fall utgå för ett visst antal år, t. ex. 20. Fn sä lång tid
Handel»- ork sjöfartslamiténs betänkande. 17.
17
130
VI. Sjöfartsnäringens höjande.
torde vara nödvändig, för att tillräckligt stora kapital skola
kunna intresseras för tidsenliga, dyrbara anläggningar för skeppsbyggeri
och ångmaskiners byggande. Genoln godtgörelse på sådant
sätt och under så lång tid är antagligt, att skeppsbyggeriet
skulle blifva af den omfattning, att de flesta materialier skulle
kunna tillverkas i landet. Under de första åren komme val det
hufvudsakligaste af materialierna att importera och tull därför
betalas, men antagligt är, att en större skeppsbyggnadsverksamhet
skulle framkalla anläggning af ett tidsenligt större järnverk för
skeppsbyggnadsmaterialier. De nuvarande valsverken i Sverige,
som tillverka fartygsplåt och spant, äro så få och hafva en så
inskränkt produktionsförmåga, att deras tillverkning torde vara
behöflig för Ofri ga industrier inom landet. Vid detta förhållande
är naturligt, att verken hålla sina pris så höga, som utländska
prisen plus tull och frakt medgifva, och vid inträffad dålig konjunktur
hällre sälja till utlandet för lägre pris den del af tillverkningen,
som ej kan afsättas inom landet, än nedsätta prisen
på hela tillverkningen. Ett nytt tidsenligt järnverk borde, om
kol och koks användes såsom i England och Tyskland, kunna
tillverka plåt m. in. lika billigt som därstädes, då malm finnes,
om nämligen anläggningen göres i tillräcklig stor skala och
drifves rationellt. Om skeppsbyggnadspremier, beräknade att utgöra
godtgörelse för tullarne, tillförsäkrades under t. ex. 20
års tid, är antagligt, att spekulationen skulle framkalla bildandet
af ett eller flera kapitalstarka bolag, som kunde anlägga tidsenliga
verkstäder för såväl fartygs som ångmaskiners byggande äfvensom
i sammanhang därmed järnverk för tillverkning af plåt m.
in. På samma sätt skulle, då ett större antal fartyg byggdes,
andra industrier, såsom tillverkning af ankare, kettingar, ångspel
och ångwinchar in. m., som äro behöfliga till fartygs utrustning,
kunna uppstå, och dessa föremål tillverkas i större skala och till
sådana pris, att import däraf blefve obehöflig.
Sedan en skeppsbyggnadsindustri på så sätt danats, skulle
den otvifvelaktigt kunna utvecklas, så att den utan konstladt
understöd kunde blifva af den allra största vikt för rederinäringens
tidsenliga utveckling. Alla förutsättningar finnas för att en
Ileservationer.
131
dylik industri skulle kunna utvecklas till att blifva den allra
största i landet.
Ehuru i princip motståndare till konstlade medel l''öt1 industrins
höjande, har jag dock med hänsyn till min erfarenhet i
denna industri och min lifiiga öfvertygelse om att den bör och
kan uppdrifvas till en betydande höjd, ansett min skyldighet vara
att påpeka och närmare utveckla de svårigheter, som föreligga
för skeppsbyggeri»äringens rationella drifvande, samt meddela
hvilka åtgärder enligt min åsikt äro att vidtaga för sagda industris
uppblomstring. Vill man målet, måste man vilja medlen.
De å sidan 73 omförmälda tillkallade sakkunnige, öfveringeniören
in. in. W. Jacobsen och ingeniören in. in. Kurt von
Schmalensée, hvilkas yttrande funnits ej böra intagas i komiténs
betänkande, hafva, efter att erhållit del af dessa mina åsikter,
förklarat att de i allo dela dem.
BILAGOR.
c
Bil. A.
Protokoll, hållet vid handels- och sjöfartskomiténs
sammanträde den 13 februari 1900 kl. 2
e. m.
Närvarande: Herr ordföranden, komiténs samtliga
ledamöter med undantag af herr Rett ig, samt,
såsom tillkallade sakkunnige, bankdirektören H. T.
Frölander, bankdirektören friherre C. J. Langenskiöld,
vice häradshöfdingen M. Wallenberg, filosofie
doktorn Ph. Leman, direktören Axel Appelberg,
direktören Gustaf Rödbom och e. o. kontoristen
på konsulsstaten Gr. Thunberg.
§ 1.
Sedan komitén vid sammanträde den 31 nästlidne januari beslutit
att, med afseende å särskilda inom komitén väckta förslag angående
beredande af kapital för rederinäringen, såsom särskilde sakkunnige
tillkalla bankofullmäktigen doktor J. W. Arnberg, bankdirektören
H. T. Frölander, bankdirektören friherre C. J. Langenskiöld, filosofie
doktorn Pb. Leman, direktören Axel Appelberg, direktören Gustaf Rödbom
och e. o. kontoristen på konsulsstaten G. Thunberg,
och samtliga desse antagit kallelsen med undantag af herr Arnberg,
i hvars ställe, då den af komitén utsedde förste suppleanten,
bankdirektören L. Fraenckel var från bufvudstaden frånvarande, inkallats
andre suppleanten, vice häradshöfdingen M. Wallenberg,
så både nu desse tillkallade infunnit sig till samråd med komitén;
och efter det herr ordföranden hälsat de närvarande, intogo dessa
sina platser.
136
VI. Sjöfartsnäringens höjande.
§ 2.
På hemställan af herr ordföranden beslöts, att föredragningen
skulle ske på det sätt, att de punkter, som voro uppförda å det till de
sakkunnige utsända frågecirkulär, skulle hvar efter annan behandlas.
Punkten 1. a) Kan den för rederirörelsens utveckling nödvändiga
förutsättningen, att lån, mot hypotek i fartyg, må kunna erhållas på förmånliga
villkor, vinnas genom förmedling af nuvarande kredit anstalter?
b)
Fordras för ändamålet särskild specialbank, och är det utsikt
för att en sådan kan åstadkommas genom, enskild företagsamhet?
c)
Eller fordras statens mellankomst?
Sedan punkten blifvit föredragen, anförde
Herr G. O. Wallenberg: Jag anhåller först om tillstånd att,
då vi nu gå in på behandlingen af den första frågan, få yttra mig
något mera generellt, på det att vi därigenom må kunna i viss mån
orientera oss på det område, som det här gäller att behandla. Jag
tillåter mig göra det, därför att jag framställt ett af de förslag, som
föreligga i denna fråga.
J)å det inom handels- och sjöfartskomitén varit ifrågasatt att förorda
det ena eller andra medlet för att åstadkomma en utveckling af
den svenska sjöfarten, så har komitén snart kommit till det resultat,
att den viktigaste åtgärden i detta afseende vore att anskaffa tillräckligt
kapital. Komitén har varit fullt enig däri, att detta är en
vitalfråga. Men om själfva sättet, hvarpå detta anskaffande borde ske,
har icke full enighet vunnits. De förslag, som framkommit, hafva
egentligen rört sig om huruvida det borde ske direkt genom statens
mellankomst, d. v. s. i form af ett visst understöd för sjöfarten, eller
huruvida sjöfarten borde sättas i stånd att med egna krafter och genom
egna åtgärder åstadkomma det nödiga kapitalet. Med det sistnämnda
förslaget sammanhängde ju också på det allra närmaste den synpunkten,
att kapitalanskaffningen borde så ordnas, att kapitalet icke någonsin
behöfde tryta, eller med andra ord att kapitalet skulle kunna vara
tillgängligt, då det i verkligheten behöfdes. Vi veta ju, att i fråga
om sjöfartsnäringen gäller i ännu högre, eller åtminstone i lika hög
grad som i fråga om många andra näringar, att vi äro beroende af
konjunkturerna. Vid vissa tillfällen äro förhållandena mycket fördel
-
Protokoll.
137
abtiga för byggande eller för inköp af fartyg. Byggandet af fartyg
är beroende på huruvida materialprisen och arbetslönerna äro billiga.
Inköp af fartyg kan vara mer eller mindre fördelaktigt, beroende på
omkastningar i marknadens behof af olika fartygstyper och fartygsstorlekar.
Så hafva vi under den senaste femårsperioden kunnat till
Östersjön förvärfva en typ af fartyg, som på de andra marknaderna
blifvit öfverflödiga, enär man där skaffat sig andra typer och i allmänhet
större fartyg.
Det viktigaste härvidlag är att söka ställa det så, att sjöfartsnäringen
må hafva disponibelt kapital vid sådana tillfällen, då det
verkligen behöfves. Fondsystemet har ju den olägenheten, att när fonden
är slut, så finnes intet mera att få. Det är ju icke möjligt, att
Riksdagen skulle bevilja ett förslagsanslag, som finge användas i huru
stor utsträckning som hälst, utan en viss begränsning måste ske, och
det är just detta, som jag anser vara för sjöfartsnäringens utvecklingfarligt
och i högsta grad opraktiskt. Det förslag jag framlagt torde
icke lida af en dylik brist, utan skulle just hafva den förtjänsten att
kunna svälla ut och motsvara ökade kraf.
Därmed har jag naturligtvis icke velat säga, att man har tänkt
sig eller hoppats, att sjöfarten skulle kunna skaffa sig medel till ett
billigare pris, än hvad den allmänna marknaden kan lämna. Sjöfarten
anser sig vara en sådan näring, att den lika väl som andra näringar
bör kunna betala det pris, som penningen gäller i den allmänna marknaden.
Skulle här i själfva verket vara fråga om att sjöfartens vara
eller icke vara vore beroende på skillnaden mellan 4 % — eller den
ränta, som blifvit nämnd i sammanhang med förslaget om en lånefond
— och 5 %, eller i allmänhet det gängse marknadspriset å penningar,
då vore ju sjöfarten en näring, som det skulle vara högst betänkligt
att befrämja i någon större utsträckning. Ty om framgången
vore beroende af 1 % af anskaffningskapitalet, så vore ju redan utsikten
till vinst så liten och så oviss, att det visst icke vore skäl att sysselsätta
sig med den näringen.
Jag har nämnt detta för att framhålla, att jag icke velat gå in
på att vi skulle i första hand sträfva efter s. k. billiga penningar.
Hufvudsaken är att kunna anskaffa penningar. I hvarje fall har jag
tänkt mig, att sjöfarten skulle endast sträfva efter att få penningar till
det pris, som kan betingas i den allmänna penningemarknaden.
Handels- och sjöfartskomiténs betänkande. VI.
18
138
VI. Sjöfartsnäringens höjande.
Hvad man däremot bör afhjälpa är först och främst, att sjöfarten
icke, såsom hittills i de allra flesta fall, skall vara absolut afstängd
från penningemarknaden. Ty nu är det i själfva verket så, att det
maritima hypoteket är afstängdt från penningemarknaden. Det faller
icke inom ramen för s. k. bankpapper. Det beror uteslutande på andra
omständigheter, huruvida penningeinstitutionerna taga det som säkerhet
för ett lån. Detta beror på personligt förtroende till styrelsen eller
på andra förhållanden. Lagstiftaren har ännu icke i fråga om det maritima
hypoteket träffat sådana bestämmelser, att, när jag lämnat ett
dylikt hypotek långifvaren i handom, han verkligen kan säga: detta
har jag i min hand, och på grund häraf kan jag alltid göra min rätt
gällande. Det är på grund häraf, som komitén sträfvat att i första
hand bereda trygghet åt långifvaren, så att han verkligen kan anses
hafva panten i sin hand, hvilket nu alls icke är förhållandet.
Detta är hvad jag inledningsvis velat nämna beträffande den
första frågan. Det är på dessa grunder, som jag ansett det af mig
framlagda förslaget, om upprättande af en maritim hypoteksbank,
bättre än förslaget om en fond, anslagen af svenska Riksdagen, motsvara
detta ändamål.
Herr Frölander:
Om jag till en början får yttra mig om de
tre momenten af den första frågan, ber jag att med afseende å mom. a)
få säga, att det nog torde vara ganska sannolikt — därest det maritima
hypoteket ordnas på sätt som varit i fråga, så att dels inteckning
införes, dels försäkringsfrågan blir löst på ett sätt, som innebär full
täckning — att detta hypotek skulle kunna belånas i de vanliga bankerna.
Till hvilken ränta eller på hvilka villkor detta skulle kunna
ske, är, hvad särskildt den första tiden angår, något svårt att säga. —
Jag antager, att dylika lån först skulle draga något högre ränta än
vanliga förlagslån; men i samma mån som man blefve van vid detta
hypotek, torde räntan med säkerhet kunna antagas blifva lika den
vanliga. Däremot synes det mig tvifvelaktigt, huruvida genom de
nuvarande kreditanstalterna dylika lån skulle kunna förmedlas till så
stort belopp, som i de föreliggande förslagen är förutsatt. Om man
syftar därhän, fordras nog en särskild institution. Denna institution
torde näppeligen kunna åstadkommas genom enskild företagsamhet.
Detta är visserligen möjligt, men det är mindre sannolikt, att det
skulle kunna ske på detta sätt, än om staten trädde emellan. Huru
-
Protokoll.
139
vida staten bör göra det eller icke, därom vill jag icke uttala mig på
den grund, att detta beror på en uppskattning af sjöfartsnäringens
framtida vinstutsikter, så att säga, under en följd af år och af dess
vikt för vårt nationella ekonomiska lif, en uppskattning, som jag icke
tilltror mig att göra.
Herr M. Wallenberg:
I afseende å första punkten har jag
ungefär samma uppfattning som herr Frölander. Jag anser nämligen,
att, under förutsättning att genom lagstiftning det maritima hypoteket
skapas och ordnas, nuvarande kreditanstalter kunna allenast i mindre
utsträckning lämna dylika lån. Dessa måste emellertid, liksom alla
andra banklån, betraktas såsom varande af mera tillfällig art, beroende
därpå att bankernas inlåning är ställd på relativt kort tid.
Villkoren komma att följa den allmänna penningemarknadens läge,
och erfarenheten kommer att ådagalägga, huru stor riskpremie räntan
måste inkludera.
Men för en snar utveckling i större skala af landets rederirörelse
torde den inhemska penningemarknaden ej kunna lämna medel. För
uppbringande af härtill erforderliga penningar måste det internationella
kapitalet anlitas. Härtill lämpar sig ej en specialbank, då för denna
villkoren blifva jämförelsevis betungande. En under offentlig kontroll
stående, af staten understödd institution torde däremot hafva utsikter
att, under normala tider, skaffa penningar på drägliga villkor.
Herr friherre Langenskiöld:
Jag håller för min del före, att de
nuvarande kreditanstalterna, d. v. s. de enskilda kreditanstalterna, med
den organisation, som de för närvarande hafva, icke, äfven om assuransfrågan
skulle lösas på ett fullständigare sätt än för närvarande skett,
kunna, utan att i viss måm förändra sin organisation, i någon större grad
gå sjöfartsnäringens önskningar till mötes genom hypotekslån. Såsom
nu är, förekommer i bankrörelsen med hänsyn till sjöfartsnäringen endast
lån mot aktier, och det kan den nuvarande organisationen af bankerna
lämpa sig för, enär man då har vissa andra, allmänna hållpunkter
att stödja sig på för att bedöma aktiernas värde. Man vet hvad aktien
är noterad till, man känner hvilka som sitta i styrelsen för bolaget
o. s. v., och på grund däraf kunna bankerna belåna aktierna.
Men om det gäller att låna mot hypotek i fartyg, tror jag, att
bankerna, äfven om assuransen skulle vara fullständigare, icke kunna
göra det utan att i viss mån omorganisera sig för detta ändamål,
140
VI. Sjöfartsnäringens höjande.
d. v. s. skaffa sig sakkunnigt folk, som verkligen kunna bedöma, i
hvilken mån inteckningen innebär säkerhet eller icke. Jag tror, att
de nuvarande kreditanstalterna icke kunna belåna blifvande inteckningar
i någon större grad, utan att de antingen skola inrätta särskilda
afdelningar därför, eller också bör det fås till stånd en särskild
för ändamålet afsedd institution — sådan som t. ex. Stockholms Inteckningsgarantiaktiebolag
för inteckningar i fastigheter i Stockholm —
där man både att tillgå sakkunnigt folk, för bedömande af de säkerheter,
som lämnas för lånen.
Om återigen statens mellankomst erfordras för detta ändamål
eller om det kan genomföras på enskild väg, därom vågar jag icke
yttra mig. Men jag tror att det vore en farlig sak för staten att alltför
mycket gå in uti ett dylikt företag, ty staten skulle kunna ådraga
sig bra mycket ansvar för den olyckliga utgång, som alltid kan vara
förenad med en dylik utlåning.
Herr Lem an: Jag skall be att få tillägga några ord för att se
saken från en annan synpunkt än den, från hvilken densamma förut
blifvit betraktad.
Det är nog sant, att för närvarande utlåning icke sker direkt
mot hypotek i fartyg, men säkert är att man indirekt kan få lån —
såsom den senaste talaren nämnde — mot pant af aktier. Jag känner
icke, i huru stor utsträckning aktier i ångfartygsbolag belånas i Sverige,
men jag vet, att särskildt i Göteborg denna belåning icke är liten.
Detta bidrager nog ganska mycket till att flottan ökas, ty man vet,
att när det gäller aktier, får man låna åtminstone till halfva värdet
och mot en ränta, som icke öfverstiger den vanliga. Skulle nu en
inteckningslag komma till stånd, så tror jag, att följden blefve den,
att aktierna blefve obelånbara, därest ej i resp. bolagsordningar föreskrefves,
att bolagets fartyg ej finge intecknas. Ty ingen bank lärer
kunna mottaga aktier som säkerhet, om direkt lån kan lämnas mot
fartygshypotek. Jag tror beträffande den öfvergång, som möjligen
kommer att ske, att man måste taga i betraktande, att delägarne i
de äldre bolagen hafva en stor del aktier belånade. Det torde icke
kunna ske utan kännbar förlust för desse att genast göra en omkastning.
Då kapten Wallenberg säger, att det här gäller att åstadkomma
ett nytt sätt för belåning af fartyg, så är detta mycket sant. Men
Protokoll.
141
jag vill erinra, att det finnes många andra föremål än fartyg, hvilka
för närvarande icke kunna på detta sätt belånas. En köpman, som
har ett stort varulager, kan visserligen omsätta det i penningar,
men använda det som underpant kan han icke. Om det är fråga
t. ex. om kaffe eller sidentyger, så kunna dessa varor icke användas
såsom hypotek. Det finnes i handelsvärlden många sådana där fall,
där man icke kan åstadkomma det, som i en viss riktning skulle vara
mest önskvärdt.
Herr Appelberg: Jag hade icke ämnat yttra mig i dessa bankeller
penningeanskaffningsfrågor, förrän vi kommit till punkten 6, men
jag har fått anledning därtill redan nu, emedan frågan om belåning
af ångbåtsaktier indragits i denna diskussion rörande marinhypoteket
och inteckning i fartyg, hvarmed det endast indirekt kan hafva sammanhang,
beroende detta antagligen på ett missförstånd. Jag ber nämligen
få erinra därom, att då inom sjölagskomitén frågan om lag för
inteckning i fartyg behandlades, föreslogs att sådan för Sverige endast
skulle medgifvas för ett helt fartyg, under det att Norge och Danmark
följde det tyska systemet, som medgifver inteckning äfven för andel i
fartyg. Grunden för registreringen blef däremot i hufvudsak densamma.
En ångbåtsaktie utgör ju icke en andel i ett fartyg utan i
ett bolag, som äger en eller flera ångare och kanske dessutom varf,
kolgårdar, reservfonder eller andra tillgångar, hvarför belåning af
dylika aktier icke direkt berör denna fråga. Indirekt har denna belåning
blott betydelse i så hänseende, att en långifvare på ett sådant
affärspapper måste räkna med om det ångbåtsbolag, som aktierna
representera, har sina ångare intecknade eller icke. Hvad doktor Leman
i så hänseende anförde, att enskilda aktieägares belåning af sina ångbåtsaktier
i banker och hos enskilde försvåras därigenom, att ett bolag
beslutar sig för att för sin utvidgning begagna sig af rätten att inteckna
bolagets ångare, är samma invändning, som af ett par bolagsdirektörer
anfördes vid nautiska föreningens möte i Göteborg; men för
att hindra detta, kan man ju i bolagsordningen bestämma eller vid de
årliga bolagsstämmorna aktieägarne besluta, att dylik inteckning ej
får tagas, då ju belåning af sådana ångbåtsaktier hädanefter som hittills
kan försiggå.
Herr Brodin: Med anledning af hvad föregående talare yttrat
skall jag be att få säga några ord.
142
VI. Sjöfartsnäringens höjande.
Det är väl icke alltid så ändå, att ett bolags aktier icke skulle
vara belånbara, om fartyget vore intecknadt. Detta beror väl helt
och hållet på bolagets ställning och det förtroende det åtnjuter.
För att framdraga ett exempel ber jag få erinra därom, att »det
forenede Dampskibsselskab» i Köpenhamn upptagit obligationslån. Åtskilliga
tyska ångbåtslinier, såsom Norddeutsche Lloyds m. fl., hafva
äfven upptagit obligationslån, och flera af dessa bolag ha användt en
del inteckningar såsom hypotek. Men detta oaktadt äro deras papper så
väl kända, att de gå i handel och vandel och noteras. Jag tviflan
icke på, att dessa bolags papper äfven kunna belånas, oaktadt en del
af deras egendom är belagd med inteckning. Vi få väl därför icke
antaga såsom gällande regel, att ett bolags aktier icke skulle vara
belånbara, om dess fartyg helt och hållet eller till någon del äro intecknade.
Herr Appelberg: Detta var ej direkt svar på min framställning.
Jag är enig med herr Brodin i hvad han yttrat. Vi behöfva endast
gå till de stora ångbåtsbolagen i Bremen och Hamburg, hvilka på sina
fartygsegendomar hafva obligationslån upp till 30 å 40 millioner kronor.
Det är därför att hypoteket grundar sig på stora serier af ångare
och öfrig egendom, som banker och enskilde kunna med lugn
taga dessa obligationer och anse dem såsom lika säkra papper som
sådana på egendom i land.
Gent emot baron Langenskiölds framställning rörande belåning
af ångbåtsaktier har jag blott velat betona, att detta icke direkt sammanhänger
med frågan om inteckning i fartyg och det maritima hypoteket.
Gent emot herr Brodin ber jag få tillägga, att jag trott, att
herrarnes förslag hvilade på den grund, att det maritima hypoteket
endast afsåg, att inteckning i helt fartyg skulle medgifvas.
Herr friherre Langenskiöld: Det synes föreligga ett missförstånd
af den senaste talaren.
Jag har aldrig tillåtit mig likställa aktier med inteckningar i
fartyg. Jag yttrade, att bankernas nuvarande organisation gör det
möjligt att belåna aktier, men icke att belåna inteckningar, och detta
på den grund att, för att bedöma en inteckning i fartyg, det fordras
specialkännedom beträffande fartyget, något som icke fordras för belåning
af aktier.
Protokoll.
143
Punkten"2. Om statens medverkan anses nödig, i hvilken af följande
former skulle denna medverkan lämpligast ske:
'' a) genom försträckning från riksbanken?
b)
genom anvisande af en lånefond, ur hvilken redare kunde erhålla
lån mot antaglig säkerhet af inteckning i fartyg eller af annat hypotek?
c)
genom fondering — i ungefärlig öfverensstämmelse med hvad
som skett i fråga om Allmänna hypoteksbanken — af en maritim hypoteksbank,
hvilken skulle hafva till föremål att tillhandahålla rederirörelsen
lånemedel?
Efter punktens föredragning yttrade
Herr M. Wallenberg: Med afseende å mom. a) — huruvida en
dylik försträckning bör lämnas af riksbanken — ber jag att få yttra
såsom min bestämda åsikt, att detta hvarken kan eller bör ifrågakomma,
enär riksbankens, centralbankens, uppgift är en helt annan:
att upprätthålla myntvärdet och att vara bankernas bank.
Hvad därefter angår mom. b), anser jag för min del, att anvisandet
af en dylik lånefond endast skulle vara ett palliativ, ty
fonden kan icke göras tillräckligt stor. Den tömmes snart, och därmed
har den spelat ut sin roll med afseende å sjöfartens utveckling.
Beträffande slutligen mom. c) anser jag det förslag, som däri
innehålles, vara utförbart. Jag har sett igenom den af kapten Wallenberg
uppgjorda planen för en dylik bank, men vill nu icke ingå i
någon granskning däraf. Emellertid finnes i detta förslag åtminstone
ett moment, som jag anser icke vara så klokt, nämligen att styrelsen
skulle väljas uteslutande bland redare för minst 5,000 tons fartyg.
Jag anser det icke vara klokt att intaga detta i förslaget, utan torde
valbarheten böra utsträckas till äfven andra personer än redare. Ty
det är knappast antagligt eller ens möjligt, att redare, som disponera
så mycket tonnage, skulle vara villiga att åtaga sig ett sådant uppdrag.
A andra sidan är det mycket möjligt, att det finnes för en
sådan funktion väl kvalificerade personer, som icke alls reda i fartyg.
Herr Frö länder: Med erinran om den förutsättning, som är
gifven i denna punkt, nämligen att statens mellankomst är nödig, vill
jag först uttala, att försträckning från riksbanken är absolut olämplig,
och detta af det skälet, att riksbanken redan förut i sina afbetalningslåri
har en rörelsegren, som ur bankteknisk synpunkt är fullkomligt
144
VI. Sjöfartsnäringens höjande.
förkastlig och som vid riksbankens ombildning endast bibehölls af politiska
skäl. Det är då ännu mindre lämpligt att lägga dit ytterligare
en liknande rörelse.
Mot förslaget om en särskild lånefond synes mig kunna invändas,
att man vid förvaltningen af denna fond måhända icke skulle kunna
förfoga öfver tillräcklig sakkännedom. Därför instämmer jag — för
så vidt man tänker sig, att det skall gå långt framåt med sjöfartsnäringens
utveckling — i afseende å denna frågas besvarande med
herr Marcus Wallenberg.
Återstår så mom. c), som afser fondering, i ungefärlig öfverensstämmelse
med hvad som skett i fråga om allmänna hypoteksbanken,
af en maritim hypoteksbank. Det förefaller också mig möjligt, att en
sådan anstalt skulle kunna åvägabringas och kunna fylla den uppgift,
som förelägges densamma.
Herr friherre Langenskiöld: Hvad beträffar mom. a), vill jagtill
fullo instämma i de föregående talarnes yttranden. Jag anser
nämligen, att det icke gärna kan komma i fråga, att riksbanken skall
lämna alla de medel, som erfordras i detta afseende
Att återigen bilda en lånefond, ur hvilken lån mot antaglig säkerhet
i fartygsinteckning skulle lämnas sjöfarten, synes mig visserligen
vara en åtgärd, som i många fall kunde vara till stor nytta,
men jag tror icke, att denna lånefond skulle i längden räcka till. Särskild!
skulle väl i fråga om denna fond komma att visa sig samma
olägenhet som beträffande manufakturförlagslånefonden, nämligen att, då
penningar behöfvas, sådana icke finnas till bands. Man skulle således
få vänta, till dess genom inbetalning af gamla lån medel blifva tillgängliga.
Att emellertid i enskilda fall det kan vara synnerligen
fördelaktigt, att lån af statsmedel lämnas enskilda redare eller större
rederier, bar erfarenheten från andra länder nogsamt visat.
Beträffande slutligen frågan om en hypoteksbank, så bar jag för
min del egentligen ingenting att anmärka mot själfva idéen. Ty om
öfver hufvud taget belåning af inteckning skall i större grad kunna
äga rum, måste det, såsom jag nyss tillät mig nämna, antingen finnas
en särskild institution för ändamålet eller också måste de nuvarande
kreditanstalterna skaffa sig särskilda afdelningar, som blifva kompetenta
att bedöma den lämnade säkerheten. Men om detta skall ske
under statens flagga eller icke, därom vågar jag icke yttra mig in er
Protokoll.
145
än så till vida, att jag vill uttala en stor farhåga för lämpligheten af
att, då något så nytt som detta införes, staten genast skall taga saken
om hand, utan att man förut fått någon erfarenhet om i hvilken mån
publiken kommer att blifva mottaglig för de obligationer, en dylik anstalt
utfärdar. Jag fruktar nämligen för att, om det på något sätt
ginge illa, staten finge lof att träda emellan äfven utöfver den fond,
som staten lämnat såsom säkerhet. Kunde det däremot så ordnas, att
det blefve en privat institution, som toge saken om hand, så synes det
mig, som vore det synnerligen lyckligt och liggande inom statens uppgift,
ifall staten hjälpte denna institution, antingen genom att lämna
bidrag till inrättande af en särskild byrå för inspektion af fartygen
eller på annat sätt. Ty då hade man å ena sidan det enskilda intresset,
som skyddade institutionen mot oförsiktig utlåning; och hände
det någonting, så vore det en olycka, som drabbade ett enskildt bolag,
och icke något, på hvilket staten hade tryckt sin prägel.
Herr G. O. Wallenberg: Med afseende å den tvekan, som af
friherre Langenskiöld uttalats, huruvida den här ifrågavarande institutionen
borde vara en statsinstitution eller en privat institution,
torde det i första hand vara nödvändigt att utreda, huru pass långt
man skall gå. Jag tror, att baron Langenskiöld har missuppfattat
saken, då han angifvit den af mig ifrågasatta institutionen såsom en
statsinstitution.
Jag tillåter mig härvid göra en jämförelse. Icke kan man på det
hela taget säga, att allmänna hypoteksbanken är en statsinstitution,
fastän staten har gifvit denna bank en garantifond för ett visst ändamål.
Ty hvad menas med en statsinstitution, om man tager detta ord
i dess strängaste bemärkelse? Det är sådant organ, som styres genom
regeringen. Men detta är icke fallet med allmänna hypoteksbanken.
Ty denna bank ledes af en styrelse, hvars ordförande visserligen är
utnämnd af konungen, men som i öfrigt är tillsatt af delägarne, hvilka
väljas af grupper utaf mindre liknande föreningar i orterna, uti hvilka
föreningar åter de särskilda individerna ingå. Allmänna hypoteksbanken
är således en organisation, tillkommen och administrerad genom
det privata, fastän man, på grund däraf att man önskat ett fortvarande
bestånd åt denna institution, icke velat lämna den i händerna
på en tillfällig aktiemajoritet, utan i stället velat fastslå, att den icke
kan rubbas. Den kan icke ändras till sina grundsyften, utan den
Handels- och sjöfartskomiténs betänkande. VI.
19
146
VI. Sjöfartsnäringens höjande.
måste bibehållas under dessa former. På samma sätt bar man trott,
att åt den föreslagna maritima hypoteksbanken borde, för att den
skall vara en fortbestående institution, gifvas något så när samma
natur. Därför vill jag för min del, såsom förslagsställare, icke gå in
på att den maritima hypoteksbanken är att anse såsom en statsinstitution
i detta ords allra strängaste bemärkelse.
Den omständigheten, att institutet har stöd af staten, gifver äfven
åt detsamma en helt annan ställning, när det blir fråga om att försälja
dess papper i utlandet. Man tager hänsyn till att detta institut
är ett sådant, som icke är underkastadt tillfälliga växlingar med afseende
å alfärsprinciper, utan man vet, att det har ett fortvarande
bestånd, och att, då det står under statens kontroll, staten har intresse
af att det må upprätthållas. Det är därför, som jag tror, att den
uppfattning, som baron Langenskiöld här velat framhålla med afseende
å institutets natur, bör i någon mån modifieras.
Jag skall be att, medan jag har ordet, få rikta en fråga till
bankdirektör Frölander med afseende å de spörsmål, som förevarit här
i komitén vid behandlingen af dessa ämnen. Man har nämligen framhållit,
att det skulle nog vara bra att hafva ett institut, sådant som
det i handlingarna beskrifvits, i framtiden. Men nu skulle det icke
låta sig göra att tillskapa en sådan institution. Ty hvarken — har
man sagt — funnes behof af att låna så mycket penningar, som detta
institut skulle kunna anskaffa, ej häller skulle upplånade medel kunna
förräntas. Man har därför nämnt, såsom en lycklig medelväg, att först
skulle Riksdagen gifva en fond, liknande den som nu går under namn
af manufakturförlagslånefonden, och sedermera, när man funnit, att
denna fond kommit till full användning, skulle ett bankinstitut skapas
för att föra sjöfarten framåt. Jag har för min del inlagt ett bestämdt
bestridande af lämpligheten utaf ett sådant tillvägagående, enär det
skulle både i ena och andra afseende! blifva en halfmesyr. Jag tror
först och främst, att det skulle blifva mycket svårt i hvilket fall som
hälst att få Riksdagen att gå in på att tillskapa en fond, som vore af
tillräcklig storlek.
De frågor jag således skulle vilja rikta till bankdirektör Frölander,
äro följande: huruvida den erfarenhet han har såsom chef för
allmänna hypoteksbanken angifver, att det skulle vara klokt att åstadkomma
ett dylikt dualistiskt system. Och vidare, om han anser, att
Protokoll.
147
det skulle vara någon svårighet att genast sätta i gång en maritim
hypoteksbank. Slutligen ber jag att få spörja, huruvida han tror, att
det skulle möta någon svårighet eller medföra några väsentliga förluster
att förränta sådana medel, som skulle inflyta på grund af de överenskommelser
om obligationsförsäljning, som tid efter annan måste vid
ett sådant institut göras.
Herr friherre Langenskiöld: Jag har icke kunnat af kapten
Wallenbergs uttalande gent emot mig, med afseende å statens ställning
till denna institution, finna annat än en ytterligare bekräftelse på
min farhåga, att just denna omständighet, att staten skulle lämna
obligationer till grundfonden, vore någonting, hvaraf man ville slå
mynt gent emot utlandet, för att kunna placera obligationerna därstädes.
Mig förefaller det som om, därest en dylik institution sökte
placering för sina obligationer i utlandet med framhållande af den
omständigheten, att staten tillskjutit medel för ifrågavarande ändamål,
man ovillkorligen finge utomlands den uppfattningen, att staten
stode bakom det hela, och att, om det sedan ginge illa, man ansåge
det vara statens skyldighet att träda emellan.
Härtill hyser jag stora betänkligheter, huruvida det verkligen
skulle lyckas placera dessa obligationer i utlandet. Det skulle utan
tvifvel lyckas mycket väl, om man därute ansåge det vara tydligt
och klart, att staten stode delcredere för det hela, ty då skulle det gå
lika lätt som i fråga om statens obligationer. Men började man reflektera
öfver att staten i själfva verket endast tillskjutit grundkapitalet,
så skulle det sannolikt kräfva bra lång tid att få dessa
obligationer placerade, enär liknande obligationer utgjorde en nyhet
inom den finansiella världen.
Helt annorlunda är det med allmänna hypoteksbankens obligationer
och äfven med vanliga obligationer mot inteckning i fastighet,
utan att staten på något sätt håller sin skyddande hand däröfver, ty
sedan gammalt är man i alla länder van vid att liknande obligationslån
uppläggas utaf landskap, utaf hypoteksföreningar m. fl. Här åter
vore det fråga om något nytt, och om det också lyckats för mycket
stora ångbåtsbolag, som äro kända öfver hela världen — såsom t. ex.
de stora tyska ångbåtsbolagen — att inom eget land placera sina
obligationslån, så är det icke sagdt, att det skulle lyckas en institution
i ett land att placera dylika obligationer uti ett annat land. Det
148
VI. Sjöfartsnäringens höjande.
är nog sant, att det är mycket svårt att få rederinäringen att hastigt
uppblomstra med tillhjälp endast af de medel, som det egna landet kan
erbjuda, men jag tror, att början bör göras inom eget land, på det man
må kunna visa, att dylika obligationer hafva en marknad inom landet.
Sedan kan man så småningom tänka på utlandet för att därstädes
söka placering för obligationerna.
Herr Fröland er: Den interpellation, som kapten Wallenberg
ställt till mig, gällde, så vidt jag fattade den rätt, först huruvida det
vore klokt att, såsom han kallade det, gå en medelväg, nämligen att
först bilda en lånefond och därefter, sedan rörelsen nått en viss utveckling,
öfvergå till en maritim bypoteksbank. Det tror jag icke
vore så klokt. Jag är i princip emot en direkt lånefond från staten
i sådana fall som detta.
Beträffande åter frågan, om det vore klokt att bilda en maritim
hypoteksbank nu, så beror det på hvad man menar med denna fråga.
Om man afser det nuvarande marknadsläget, skulle det ju icke vara
så lyckligt och knappt möjligt, i fall förhållandena fortfara en längre
tid framåt. Men jag förmodar, att frågan afsåg, huruvida det ur
andra synpunkter vore skäl att vänta. Det förefaller mig då, att det
i alla händelser vore klokt att något vänta, så att lagen om inteckning
i fartyg blefve genomförd och så att man finge någon vana vid
belåning af dylik inteckning. Man skulle då kunna hänvisa på den
erfarenhet, man vunnit om risken, och först sedan, om man ansåge en
maritim bypoteksbank böra bildas, kunna öfvergå till en sådan.
Hvad därefter angår förräntandet af penningarna, kan jag icke
se, att detta skulle erbjuda någon svårighet, förutsatt att bankens
styrelse icke tager upp större lån utan att undersöka utsikterna för
placeringen. När allmänna kypoteksbanken bildades, fingo de lånesökande
anmäla sig, och först i den mån anmälningar i tillräckligt antal
ingingo, vidtogos åtgärder för anskaffande af penningar. Det torde icke
vara svårare att åstadkomma liknande undersökningar i detta fall.
Beträffande de medel, som inflyta genom amorteringar o. d., torde
det icke vara svårt att hålla jämnvikt, om man äfven noggrannt beräknar
utgifterna.
Herr M. Wallenberg: Jag kan följa baron Langenskiöld, då han
säger, att man genom att af den maritima hypoteksbanken göra en
statsinstitution och förläna den statens prägel gifver större säkerhet
Protokoll.
149
åt denna bank, än den skulle få, om lika mycket kapital vore tillgängligt
på annat sätt. Men jag anser för min del, att det väl just
är meningen att gifva detta institut ett stöd, så att dess papper öfverhufvud
taget kunna finna placering i utlandet. Jag tror då, att, åtminstone
under nuvarande förhållanden och äfven under ganska normala
penningtider, det skall blifva ytterligt svårt för en privatbank
med ett dylikt syfte som den ifrågavarande att i utlandet placera sina
obligationer. Däremot är det visst icke uteslutet, att, om det bildas
en bank, som kommer att heta »Konungariket Sveriges marinhypoteksbank»
och som har statens garanti på det sätt, som här är föreslaget,
dess obligationer skola kunna placeras i den utländska marknaden.
Detta visas för öfrigt af praktiken. I höstas placerades i Frankrike
ett lån, emitteradt af »Konungariket Norges hypoteksbank», som icke
är statsinstitution, utan som hvilar på ungefär enahanda grunder som
den nu föreslagna marinhypoteksbanken. Staten har lämnat af sina
obligationer såsom garanti; och det var just den omständigheten —
som för öfrigt var fullkomligt känd af dem, som öfvertogo lånet —
att obligationerna hette »Konungariket Norges» hypoteksbanks obligationer,
som gjorde att de kunde placeras och med ganska stor lätthet
placeras i den franska marknaden. Detta är så mycket viktigare som
för närvarande åtminstone och, så vidt man kan se, äfven under en
ganska lång tid framåt, det just är den franska marknaden, som för
placering bör sökas. Ty där är penningetillgången störst och de villkor,
som kunna erhållas, de förmånligaste.
Det är en vågad slutsats, att staten i händelse af trångmål för
en så beskaffad marinhypoteksbank skulle behöfva träda emellan. Ty
staten har i detta fall icke emitterat några obligationer. Staten har
endast lämnat en garantifond på vissa villkor och under förutsättning
af viss kontroll. Jag tror icke häller att man i utlandet ett ögonblick
tänkt sig, att om t. ex. konungariket Norges hypoteksbanks garantifond
icke skulle räcka, man sedan skulle få hålla sig till den norska
staten.
Vill man en utveckling af sjöfarten, så att den blir till gagn för
landet, måste man arbeta i en större skala än hittills och icke allenast
lita till de medel, som tilläfventyrs kunna uppbringas inom landet
och som då måste tagas från andra industrier.
150
VI. Sjöfartsnäringens höjande.
Herr G. O. Wallenberg: I anledning af hvad friherre Langenskiöld
yttrade därom, att han i viss mån betviflade möjligheten af att
genast kunna sprida en maritim hypoteksbanks obligationer å den utländska
marknaden, hvarför man först borde söka gifva dem en viss
spridning på den inhemska marknaden, så vill jag nämna, att jag för
min del ej har något alls att invända mot ett dylikt tillvägagående.
Ty för mig är hufvudsaken att kunna förskaffa sjöfartsnäringen penningar,
vare sig det sker inom eller utom landet. Men jag har trott,
att man vid lösningen af det problem, som här är i fråga, hade två
särskilda moment att beakta: det ena att skaffa sjöfartsnäringen penningar
och det andra att därvid så litet som möjligt taga den redan
förut mycket ansträngda inhemska marknaden i anspråk. Och jag tror
att den lösning af problemet, som af mig föreslagits, är bäst ägnad att
tillgodose båda dessa moment.
Emellertid finner jag lika naturligt som lämpligt att, såsom friherre
Langenskiöld syntes önska, obligationerna först ställas till den
inhemska penningemarknadens disposition, i den mån denna kan mottaga
dem, likasom jag ock tager för gifvet — och aldrig förutsatt
annat — att genom inrättande af en marinhypoteksbank det ej skulle
vara uteslutet, att hvarje bank eller penningeinstitut i hela riket skulle
äga full frihet att i hvilken utsträckning som hälst tillhandahålla
penningemedel åt sjöfarten.
Anledningen till den form, mitt förslag erhållit, är således den,
att jag ansett önskvärdt, att de behöfliga medlen kunde anskaffas utan
att för häråt anlita den inhemska penningemarknaden.
Punkten 3. Om staten anvisar en lånefond, ur hvilken redare
kunna erhålla amortering slån, löpande med exempelvis 4 % ränta, är
det antagligt, att en maritim hypoteksbank skulle kunna tillhandahålla
lika billiga lån?
Föredrogs, hvarefter ordet begärdes af
Herr G. O. Wallenberg, som yttrade: Jag vill med afseende å
denna punkt genast begära ordet för att påpeka, att i denna punkt äro
ställda emot hvarandra två förslag, det ena om anvisande af en lånefond
af statsmedel och det andra om inrättandet af en marinhypoteksbank,
samt att den procentsats, som angifvits i frågan, eller 4 %, framkommit
Protokoll.
151
allenast från deras sida, som föreslagit en lånefond. Jag åter har
aldrig presumera^ att man i sammanhang med inrättandet af en marinhypoteksbank
skulle komma till så låg ränta, utan jag har tvärtom
angifvit, att priset för medel, anskaffade genom en marinhypoteksbank,
måste blifva underkastadt samma växlingar som penningemarknaden
i allmänhet.
Herr Frölander: Jag får erkänna, att jag finner denna fråga något
egendomligt uppställd, enär den, så att säga, innehåller två frågor, af
hvilka den ena har till förutsättning anvisande från statens sida af
en lånefond, men den andra åter i själfva verket är oberoende af, om
en dylik lånefond anvisas, och är en rent teoretisk fråga. Det ena
spörsmålet är nämligen: kan en maritim hypoteksbank tillhandahålla
lika billiga lån som en statens lånefond? Och det andra spörsmålet
är: tror man, att en maritim hypoteksbank kan skaffa penningar åt
redarne till en räntefot af 4 %? Jag skall anhålla att få besvara båda
dessa frågor.
Det synes mig då till en början ganska säkert, att en maritim
hypoteksbank icke kan tillhandahålla lika billiga lån som en af staten
anvisad lånefond, enär jag förutsätter, att staten skulle från en dylik
fond lämna lån mot ungefär samma ränta, som staten själf får betala
vid upplåning af medel.
Hvad angår frågan om den ränta, till hvilken en maritim hypoteksbank
skulle kunna lämna lån, så ber jag först att få göra en liten
erinran. A sid. 19 i bil. 31) säger herr Wallenberg uti punkt 5, att det
belopp af 600,000 kronor, motsvarande lastpenningarna, som han tänkt
sig lämnadt af staten såsom understöd, skulle få användas »för täckande
af uppkomna förluster genom kapitalrabatter eller genom bankens
verksamhet». Förhållandet är, som bekant, att man vid upptagandet
af obligationslån har att välja på två alternativ: det ena att
låna upp mot en relativt hög ränta, men till en kurs omkring pari, och
det andra att låna mot en lägre ränta, men erlägga en viss kapitalrabatt.
År det nu meningen att dessa kapitalrabatter skulle betraktas
som en förlust, till hvars gäldande man får anlita dessa statsmedel
— ja, då bör man kunna betinga sig ganska låg ränta, ty dessa 600,000
kronor representera betydliga kapitalrabatter; och då skulle den maritima
hypoteksbanken nog kunna lämna billiga lån. Men detta är väl
‘) Ej tryckt.
152
VI. Sjöfartsnäringens höjande.
dock ej meningen, utan i det citerade momentet föreligger en liten
lapsus. Kapitalrabatter äro nämligen inga förluster, och således kan
ej kaller en delcrederefond få användas till deras betäckande.
Hvad sedan angår frågan, huruvida den maritima bypoteksbanken
skulle kunna låna ut penningar mot 4 %, så är det klart, att under
marknadens nuvarande läge sådant ej låter sig göra. Om jag åter
supponerar ett sådant marknadsläge som åren 1888—89 eller åren 1895
—96, så tvekar jag icke att säga, att jag tror, att en maritim hypoteksbank
måste beräkna högre ränta än den för fastighetslån gällande
— om en half eller en procent högre eller mera är ju svårt att säga.
Men jag tror icke, att en dylik bank kan komma till samma ränta som
för fastighetslån under en öfverskådlig framtid.
Punkten 4. Gifver erfarenheten vid handen, att nianuf''akturförlagslånefonden
motsvarat den nytta för industrin, som man väntat af densamma;
och är det att antaga, att en på hufvudsakligen enahanda grunder
byggd fond skulle gagna sjöfartsnäringens utveckling?
Efter punktens föredragning yttrade
Herr friherre Langenskiöld:
Som jag redan förut i dag haft
tillfälle att framhålla, tror jag att i fråga om manufakturförlagslånefonden
yppat sig den olägenhet, att penningar ej kunnat därifrån erhållas,
när man mest haft behof af dem. Att en fond för lån mot
maritimt hypotek skulle komma att medföra samma olägenhet, är alldeles
säkert. Emellertid är det ju gifvetvis antagligt, att en dylik
fond det oaktadt skulle »gagna sjöfartsnäringens utveckling», ty alla
medel, som på billiga villkor ställas till en närings disposition, gagna
ju dess utveckling. Men jag tror icke att en dylik fond skulle lämna
annat än ett jämförelsevis tillfälligt enskildt gagn, och det är icke antagligt,
att en redare, som ville utveckla sin verksamhet, alltid skulle
kunna påräkna lån därifrån för sådant ändamål. Jag tror således, att
en dylik fond väl kunde gagna, men att detta gagn blefve mera, om
jag så får säga, tillfälligt och inskränkt.
Punkten 5. Kan det maritima hypoteket i sin nuvarande form i
regel användas till belåning?
Sedan punkten blifvit föredragen, anförde
Protokoll.
153
Herr M. Wallenberg: Jag antager, att någon felskrifning föreligger
beträffande denna fråga; den skall väl lyda: »Kan det maritima
bypoteket i dess föreslagna form etc.» Ty för närvarande finnes ju
icke något maritimt hypotek.
Punkten 6. Skulle det maritima hypoteket kunna användas till
belåning:
ä) om det belånade fartyget kunde assureras för alla risker?
b)
om dess förbodmande eller försäljning förhindrades genom lag
om inteckning?
c)
om garantier för fartygets vidmakthållande vunnes genom periodiska
besiktningar, sådana som för närvarande företagas t. ex. af Lloyd''s
Surveyors?
Punkten föredrogs, hvarefter följande yttranden afgåfvos af
Herr Frölander: För min del kan jag inskränka mig till att
helt kort svara »ja» till denna fråga. Jag ber endast att få säga, att
jag ej rätt förstår punkten b), ty jag antager, att det ligger i sakens
natur att, när en lag om inteckning antages, det göres omöjligt att,
utan hänsyn till befintliga inteckningar, försälja eller förbodma ett
fartyg. Eljes vore ju lagen utan betydelse.
Herr Appelberg:
Hvad angår punkten a), så är det gifvet, att om
dylik försäkring kan åstadkommas, blifver svaret sådant som herr
Frölander angifvit.
Jag antager meningen vara, att herrarne ärna grunda det maritima
hypoteket på inteckning i endast helt fartyg. Med denna förutsättning
synes mig, då man genomläser handlingarna, som om det maritima
hypoteket blifvit å ena sidan underskattadt och å andra sidan
öfverskattadt. Under betryggande former kan det vara lika godt som
något annat hypotek; det beror blott på, hvad man belånar. Om man,
såsom baron Langenskiöld omnämnde, lämnar lån, i likhet med hvad
som förekommer i Tyskland eller England, på en serie af 50 ångare
eller flera, hvarvid lånesumman kanske icke utgör 1/io-del af de belånade
ångarnes värde, så måste ju ett sådant hypotek anses fullt
betryggande, äfven om ångarna icke äro försäkrade och ännu mer, om
de icke alla äro specialtyper. Detta är nämligen något, som man måste
beakta, ty om dylika ångare, som äro afsedda för ett visst ändamål
Handels- och sjöfartskomiténs betänkande. VI.
20
154
VI. Sjöfartsnäringens höjande.
och icke för allmän fraktfart, försäljas, faller deras värde betydligt,
om de därvid icke finna köpare, för hvilka de passa. Det inträffar da
detsamma med dessa som med fabriker eller dylikt i land, hvarå lån
beviljats på grund af brandförsäkringspolice intill 50 %, men som vid
eventuell försäljning visat sig icke kunna realiseras till mer än 10
å 25 %.
Om den blifvande inteckningslagen icke kommer att gälla träfartyg,
på det att mera gagn och soliditet därigenom skall vinnas, så
kan i afseende å hypoteket tagas hänsyn till att endast skrotvärdet
på stål- och järnångare är en väsentlig faktor.
De af mig förut omnämnda fallen, då lån grundar sig på serie af
fartyg, anser jag därför att man underskattat; och om serierna äro
mycket stora, uppgående till 10 ä 50 ångare, så måste man anse det
vara ett fullgodt hypotek, äfven om, då serien ligger mellan dessa tal,
ångarna äro oförsäkrade och belåningen är måttlig. Om sålunda en
serie af 10 ångare, där hvar och en har ett värde i medeltal af 300,000
kronor — eller i allt tre millioner — och där alla ångarna äro under
10 å 15 år gamla, belånas, kan väl ingen påstå, att detta icke vore
ett godt hypotek för ett måttligt lånebelopp af 25 ä 30 % af värdet,
därest lånet grundar sig på inteckning och på svensk kaskopolice.
I den mån en belåningsserie nedgått i antal ångare, minskas
gifvetvis hypotekets säkerhet, och sedan serien nedgått till omkring
fyra stycken, inträder det förhållandet, att man öfverskattat hypoteket,
ty då måste, för att detsamma skall kunna anses fullt betryggande
för långifvaren, utom kaskopolicen de försäkringspolicer för Protection
and Indemnity Clubs anlitas, som kapten Wallenberg föreslagit.
Utan dessa bör det icke förvåna någon, att en långifvare på ett enkelt
fartyg icke anser sig fullständigt skyddad mot förlust, ifall han icke
på annat sätt kan vinna tillräcklig säkerhet genom personligt ansvar.
Jag använder ordet långifvare, emedan jag antager, att inteckningslagen
kommer att ställas så, att hvar och en, som finner det med
sin fördel förenadt, kan lämna lån på marinhypoteket, hvars värde det
ju då blifver hans ensak att bedöma.
I senast omnämnda fall öfverskattar man, som sagdt, marinhypoteket,
och då inträder den omständigheten, att de extra risker,
som icke täckas af kaskopolicen, få för detsamma en allvarligare betydelse.
Protokoll.
155
Som förut är sagdt, äro dessa extra risker mera sällsynta, och
enligt en tablå öfver de förluster, som af dylik anledning under 27 år
träffat de inom vår förening försäkrade ångare, hvilkas antal utgjort
omkring 4,950 med ett sammanlagdt värde af cirka 404 millioner kronor,
uppgå dessa förluster knappt i allt till 200,000 kronor. Detta
utvisar således en obetydlig procentsats för dessa extra risker, bvilka
dock af flera anledningar kunna väntas blifva stegrade.
År det sålunda fråga om belåning af en ångare, är gifvetvis
bypoteket dåligt för en långifvare, ifall en dylik Indemnity-risk tillfälligt
träffar en ångare och för denna risk saknas särskild försäkring.
Herr Le man: Jag tror, att min ärade vän till vänster sett det
maritima hypoteket i dess nuvarande form med något för mörka ögon,
och att ban en smula öfverskattar det verkliga gagnet af en inteckningslag.
Visserligen kan man ej tänka sig att här i Sverige få ihop
sådana storartade serier som i utlandet — ehuru ju äfven här finnas
bolag, som äga ganska många fartyg — men jag tror, att redan under
nuvarande förhållanden ett bolag med t. ex. tio ångare å 300,000 kronor
skall — förutsatt att det bar en duktig styrelse — i hvilken bank
som hälst anses godt för ett lagom stort lånebelopp utan vidare risk;
och jag tror icke att ett dylikt bolag, då det vill använda sin kredit,
skall på ett nedlagdt kapital af 3,000,000 kronor behöfva stanna vid
ett så litet lånebelopp som 600,000 kronor.
Min öfvertygelse är alltså, att i inteckningsinstitutet man vinner
mera till namnet än till gagnet; ty man skall komma ihåg, att alla
de tysta förmånsrätterna skola hafva bättre rätt än inteckningen.
Då blir frågan den, huru långt man genom assurans kan skydda sig.
Jag tror nog, att man kan skydda sig mot en hel de! risker, men i
fråga om vissa risker kan det icke ske, t. ex. om besättningens hyror
stått inne ett helt år. Det hände i fjor, att ett norskt fartyg kom
till Göteborg med saltlast från S:t Ybes; det hade under resan gjort
haveri, hvarför bodmerilån upptagits i Lissabon; och enär vederbörande
ej kunde betala bodmerilånet, blef fartyget utmätningsvis försåldt.
Och hvad fick långifvaren? Jo, endast några hundra kronor på flera
tusen. Lastägaren erhöll icke ett öre, men besättningens hyror, hvilka
hade innestått i tolf månader, uppslöko nästan hela köpeskillingen för
fartyget. Och detta är icke något enstaka exempel.
156
VI. Sjöfartsnäringens höjande.
Jag ber härefter att få anmärka, att antingen kapten Wallenberg
eller jag måtte hafva missförstått innebörden af ett tillämnadt lagförslag
om inteckning i fartyg. Det heter nämligen här i mom. b) af
denna fråga: »om dess förbodmande eller försäljning förhindrades genom
lag om inteckning.» Och å sid. 5 i bil. 61) säger herr Wallenberg: »Om
jag undantager fordran, uppkommen genom bodmeri, hvilken i sammanhang
med inteckningslagen förbjudes för fartyg, som skola intecknas,»
etc. Men, mig veterligen, har det aldrig ens varit tal om att borttaga
stadgandet om bodmerilån; och sådant kan väl ej häller komma i fråga,
då ju ett fartyg kan lida haveri t. ex. borta i Japan eller Kina, där
ingen annan utväg kan finnas än att upptaga ett bodmerilån för täckande
af reparationskostnaderna. Jag tror således visst icke, att något
förslag i sådan riktning föreligger, utan bodmerilån komma nog att
existera fortfarande.
Sedan kommer en punkt, som åtminstone tidigare har mycket
debatterats, och det är den: i hvad mån respekteras inteckning i fartyg
i ett annat land? År hvarje risk täckt genom assurans, är ju detta spörsmål
ej af någon betydelse; men så länge icke internationella traktater
angående erkännande af fartygsintecknings förmånsrätt afslutats, blir
frågan eljest den: i hvad mån respekteras en svensk fartygsinteckning
för närvarande i utlandet, exempelvis i England? Jag känner ett dylikt
fall från Sverige. En engelsk skeppare kom till Göteborg med
ett litet fartyg och kunde icke betala honom ådömd skadeersättning
för certepartibrott. Han bad emellertid, att man icke skulle utmäta
hans i England intecknade fartyg, ty då blefve han i sitt hemland
ansedd som en bedragare. Nåväl, man släppte honom; men min öfvertygelse
är att, om man här hade utmätt fartyget till och med för en
fordran, som icke haft annan förmånsrätt, än den utmätningen medför,
så skulle man i Sverige icke hafva respekterat en uti England i fartyget
tagen inteckning. Jag anser således, att en svensk inteckningslag
härvidlag icke kan vara fullt betryggande, utan att man åvägabringar
internationella öfverenskommelser, för att få fartygsinteckningar
gällande och respekterade i alla länder. Ett enskildt lands lag kan
således ej hjälpa. Jo, är det fråga om en stor serie fartyg, så gör det
ju ej något, om ett enskildt fartyg säljes; men i fråga om enstaka
fartyg är risken ganska stor.
l) Se sid. 184.
Protokoll.
157
Så vidt jag rätt uppfattat det lagförslag, som blifvit föredraget i
högsta domstolen, så skulle inteckning i fartyg, med hänsyn till förmånsrätten,
gå före endast vanlig utmätning, det vill säga att alla
fordringar enligt sjölagen skulle gå före inteckningen, men om en köpman
har en fordran å redaren personligen, exempelvis om en skräddare
hade fordran för kläder, så skulle inteckning gå före utmätning för en
dylik fordran. Inteckningen komme sålunda att intaga en mycket låg
plats i förmånsrättsordningen.
Jag har därför ej stort förtroende till detta institut, hvars anseende
jag finner ligga mera i namnet än i gagnet. Däremot tror jag
att, om vi antingen drifva upp assuransväsendet här hemma eller anlita
de engelska assuradörerna, så att assuransen betäcker största
möjliga flertal risker, vi kunna gå ganska långt äfven utan fartygsinteckning.
Herr Melin: Jag har begärt ordet med anledning af hvad här
yttrats om assuransfrågan och om den säkerhet, våra vanliga assuranspolicer
skulle innebära för eventuella långifvare.
Herr Wallenbergs förslag om en maritim hypoteksbank är ju i
det fallet öfverensstämmande med herr Brodins förslag, att de båda
tänkt sig ett understöd af regering och riksdag i den ena eller andra
formen. Det är då angeläget, att assuransfrågan först blir utredd och
utredd därhän, att man kan lägga en svensk assuranspolice till grund
för eller säkerhet för det understöd, man begär. Så länge man det ej
kan, är det ej värdt att tänka på att gå in till regering eller riksdag
med begäran om understöd i den ena eller andra formen.
Herr Wallenberg och jag hafva inom komitén mycket tvistat om,
i hvilken mån den eller den policen kan anses säker. Huru långt än
de engelska Protection and Indemnity-klubbarnas policer gå och hur
betryggande de må anses för engelska fartyg, så må väl dock ingen tro,
att sådana policer skulle godkännas såsom säkerhet, om man önskade
understöd från regering och riksdag; utan då måste det vara svenska
policer. Därför tror jag det vara af vikt, att de svenske assuradörerna
komme öfverens om en utsträckning af assuransväsendet i de punkter,
där sådant kan anses behöfligt.
Herr Wallenberg yttrade i sitt första anförande i dag, att inom
komitén full enighet rådde därom, att bristen på kapital vore den
största svårigheten för den svenska rederinäringens utveckling. Jag
158
VI. Sjöfartsnäringens höjande.
ber emellertid då att få nämna, att åtminstone jag i detta afseende
är af skiljaktig mening, ty jag anser visst icke kapitalfrågan erbjuda
den största svårigheten. Jag tror nämligen, att på de olika platser,
där rederirörelse bedrifves, ortens bankinstitut nog skola finnas villiga
att lämna penningar, ty där äga ju bankerna möjlighet att bedöma
icke blott, huru affären skötes, utan äfven den fyllnadssäkerhet, som
erbjudes; och under sådana förhållanden har man äfven möjlighet att
kunna få penningar i det ögonblick, då man behöfver dem. Det kan
ju hända, att t. ex. ett telegram kommer från en agent i utlandet, som
erbjuder ett fartyg — här hemma kan man ju ej få något fartyg byggdt —
och då gäller det att ögonblickligen kunna få penningar. Jag tror att
detta blir svårt, om saken ordnas så, som herr Wallenberg föreslagit.
För min del tror jag därför, att det icke vore lyckligt för den
svenska rederinäringen att ett, tu, tre, söka få fram en sådan stor
maritim hypoteksbank, som här är fråga om, ty en sådan skulle leda
till svindlerier i rörelsen. Och framför allt vill jag ha utsagdt, att
jag tror assuransfrågan vara den viktigaste, och därvid särskildt hvad
slags tilläggspolicer de svenske assuradörerna kunna erbjuda.
Herr G. O. Wallenberg: Det exempel som herr Leman anförde
om ett fartyg, kommande från S:t Ybes, som blef beslagtaget på grund
af några ouppgjorda löneförhållanden, torde ej kunna tillerkännas någon
bevisande kraft i afseende å den fråga, som vi nu diskutera; ty denna
fråga rör ju blott ångfartyg och, i själfva verket, endast sådana af en
ganska ansenlig storlek. Här är ju ej fråga om att belåna ångslupar,
ännu mindre om att, såsom i herr Lemans exempel var fallet, belåna
segelfartyg eller träfartyg i allmänhet. Om dessa två grupper uteslutas,
ställer sig också förmånsrätten för besättningens hyra på ett
helt annat sätt, ty hyressumman stiger ingalunda i förhållade till fartygets
storlek och värde. På ett fartyg, som är värdt en half million,
gå besättningens hyror till 12 å 15,000 kronor, befälhafvarens aflöning
inberäknad; och följaktligen spelar det vid ett fartyg af sådant
värde ej någon roll, om besättningen fortfarande som hittills tillerkännes
förmånsrätt för hyran. Dessutom lära väl sådana fall som
det af herr Leman anförda förekomma ytterst sällan, hvadan de ej
böra inverka vid ett bedömande af frågan i dess helhet.
Jag ber sedan att få vända mig mot herr Melin. Jag skall då
icke upptaga till bemötande en del saker, som han berörde i afseende
Protokoll.
159
å vårt mellanhafvande inom komitén under den gångna tiden, utan
jag vill till besvarande upptaga endast hans påstående att, för att få
Riksdagen att ägna någon uppmärksamhet åt dessa angelägenheter, det
nödvändigt skulle vara svenska assuransföreningar, svenska Protection
and Indemnity Clubs, som ansvarade för de extra risker, hvilka ligga
utom den vanliga policen.
För att tillräckligt belysa frågan måste jag nämna för de
herrar sakkunnige, som möjligen därom sakna kännedom, att all sjöförsäkring
grundar sig på en allmän försäkringspolice — i England är
det Lloyd’s eller något annat bolags; i Sverige en assuranspolice, hyllande
på den allmänna sjöförsäkringsplanen. Men dessutom finnas,
såsom här blifvit nämndt, en del extra risker, t. ex. de, som angifvas
i 268 § sjölagen, de tysta förbehållen, och vidare sådana, som om
genom befälhafvares försummelse last utlämnas till orätt person eller
om fartyget navigeras illa och förluster därigenom uppkomma. Många
dylika risker kunna uppstå, ehuru statistiken visar, att de äro ganska
sällsynta och ej af vidare betydelse, synnerligast då fråga är om en
stor serie fartyg. För att täcka dessa risker och skydda sjöfartsnäringen
mot förluster genom dylika händelser har man bildat s. k.
Protection and Indemnity Clubs. Nu säger herr Melin att, om man
vill komma till Riksdagen med begäran om att få ett understöd eller
en handräckning till sjöfartsnäringens utveckling, är det nödvändigt
att kunna åstadkomma en dylik försäkring inom landet. Jag tror
emellertid, att den svenska Riksdagen mycket lätt skulle låta sig öfvertygas
om, att den hufvudsakliga vikten icke ligger därpå, att denna
försäkringsbransch är svensk eller utländsk, utan därpå att den försäkrade
serien blir så stor som möjligt. Och i själfva verket är ju
detta detsamma, som återkommer i all försäkringsverksamhet; ty samma
anmärkning, som herr Melin här framkastade, kan ju med lika fog riktas
mot nästan all försäkringsverksamhet. Nästan all vår assurans ligger
ju nämligen reassurerad utom landet; och kan väl någon tro att, sedan
denna reassuransverksamhet drifvits här i så mänga år, Riksdagen nu
i våra dagar skulle komma och säga: nej, ni få ej göra så, all assurans
skall täckas inom landet, ty med utlandet vilja vi ej hafva att göra.
Något sådant kan ej tänkas, ty staten har redan lämnat penningar
mot hypotek, hvars värde i viss mån beror af sådan assurans.
160
VI. Sjöfartsnäringens höjande.
Jag vill därför tillbakavisa detta herr Melins påstående, att man
ej skulle kunna få använda annat än svensk assurans till täckande af
dessa extra risker.
Punkten 7. Skulle obligationer, utfärdade på basis af 50 % belåning
utaf fartygets värde, kunna förväntas finna marknad i utlandet?
Punkten 8. Skulle afsättning i utlandet kunna vinnas för obligationer,
utfärdade på nyss angifna basis och af en maritim hypoteksbank,
till hvilken staten lämnat en grundfond af 10 millioner kronor och hvars
risker och rabatter täcktes af en delcrederefond, till hvilken för hvarje år
af statsmedel af sattes ett belopp af omkring 600,000 kronor.
Punkten 9. Kunna svårigheter antagas uppstå vid förräntandet af
de medel, som skulle inflyta till denna bank genom obligations för säljning?
Föredrogos, men föranledde intet yttrande.
Punkten 10. Finnes för närvarande möjlighet att i Sverige erhålla
försäkring för de risker, som ej innefattas i vanlig kaskopolice?
Efter punktens föredragning lämnades ordet till
Herr Appelberg, som anförde:
Grällde det endast att besvara
frågan kort och godt, måste man naturligtvis svara »nej». Denna fråga
är emellertid ej utredd, utan man bör kanske äfven fråga sig, om en
dylik möjlighet kan beredas. Eu liten utredning, innehållen i ett protokollsutdrag
från sammanträde med styrelsen i vår assuransförening,
hvilken utredning tillkommit därigenom, att herr Meliu i egenskap af
medlem i denna komité bedt om upplysningar i ämnet, ber jag därför
få uppläsa, och torde denna delvis lämna svar på frågan.
»Som bekant kan ett skeppshypotek icke i ringaste mån jämföras
med en inteckning i en fastighet som är åtföljd af brandpolice, emedan
sedan långifvaren utlämnat lån mot ett skeppshypotek, äger han inom
svensk jurisdiktion icke förmånsrätt framför alla de fordringar, som
efter lånets gifvande kunna uppstå och som angifvas i § 268 sjölagen,
och så snart fartyget är utom svensk jurisdiktion och befinner sig i
utländsk hamn, äga ej blott dessa fordringar förmånsrätt framför
hypoteket, utan äfven alla slags fordringsanspråk i utlandet, vare sig
Protokoll.
161
äldre eller yngre, än då hypoteket lämnades, och som grunda sig på
rekvisition af redare eller befälhafvare å fartyget (äfven från gångna
tider) och uttagas till hvilket belopp som helst ur hypoteket. Dessa
förhållanden utvisa hvilket ringa och illusoriskt värde i verkligheten
ett skeppshypotek äger, och att det icke för att förvilla omdömet borde,
på sätt förslaget gör, benämnas inteckning i fartyg, men äfven att då
hos oss säkert våra redare icke vilja för låns erhållande ingå i personlig
ansvarighet, som exempelvis den engelske redaren, utan i flera fall nog
fasthåller vid sin ståndpunkt att icke utsträcka ansvarigheten öfver
fartyg och frakt, synes hvilken vikt det ligger uppå att de försäkringspolicer,
som skola stärka hypoteket, blifva fullt betryggande och innehålla
alla vanligt förekommande risker och oförutsedda sådana. Gällde
frågan icke att utlämna lån och lämna hypotek jämte policer å enstaka
fartyg, utan på en serie af exempelvis fem stycken, så skulle på en
ångare Sveriges ångfartygs assuransförenings kaskopolice jämte en fraktpolice,
som dock behöfde vara fullständigare och i redarnes intresse
bättre uppställd än de, som nu hos oss erbjudas, kunna anses fullt
tillräckliga att stärka skeppshypoteket, emedan de många extra och
oförutsedda risker, som utöfver dessa icke täckas i dessa policer, äro
sällsynta och sporadiska och kunna gifvetvis därföre ej väntas att
träffa en serie, om de äfven träffa en eller två af desamma.
Af närslutna reglemente1) för The Mutual Steamship Insurance
Association i London framgår (utom hvad beträffar afdragsförsäkring),
hvilka risker som engelske redaren anser sig böra försäkra utöfver sin
vanliga kaskopolice.
Granskar man de olika klasserna, finner man i Class I eller fraktassuransklubben,
att genom denna täckes mycket fullständigare fraktrisken
än genom våra svenska fraktpolicer, som behöfva fullständigt
reformeras för att vara betryggande. I Class II eller Protecting-klubben
förefinnas risker, som icke täckas af den engelska kaskopolicen och
därföre införas här, men efterhand har styrelsen inom Sveriges ångfartygs
assuransförening, till redarnes skydd, i sitt reglemente och
kaskopolicen tillfört en del af dessa risker såsom ersättningsgilla.
Såsom exempel kan framhållas den (A & C), af hvilken risk föreningen
täcker intill 10 % af fartygs värdet; (B) täckes delvis; (D, E & F) täckes
fullständigt af föreningens kaskopolice. Under Class III benämnd
■) Här ej bifogadt.
Handels- och tjufartskomiténs betänkande. VI.
2\
162
VI. Sjöfartsnäringens höjande.
»Indemnity»-risker täckas i England, som synes af uppgifterna, en hel
del risker af allmän och enskild natur, särskildt för engelska förhållanden,
där rederiet svarar med intill 8 £ pr. ton för all skada och
dertill ytterligare med 7 £ pr. ton för skada genom »loss of life».
Dessa risker förefinnas icke, och ej heller lämpa sig de flesta att tillföra
i en kasko- eller fraktpolice hos oss. Emellertid täckas ett par af dessa
risker genom våra policer, exempelvis förlust till .följe skada å last på
ett kolliderande fartyg och uteblifven ersättning i gemensamt haveri,
som ej kunnat utfås. De öfriga där förekommande risker, som man
behöfver räkna med, jämte följande risker af ovanligare slag, som sällan
förekomma, men som kunna medföra betydlig förlust, äro egentligen de,
som nu icke äro inbegripna och svårligen kunna sammanföras i våra
nuvarande kasko- eller fraktpolicer utan, om de skola täckas, fordra en
tilläggsförsäkring. Ä) Förlust genom certepartibrott eller öfverträdande
af utländsk författning, som föranleder ersättningsskyldighet ur fartyget.
B)
Utlämning af last till oriktig person eller fel vid aflastningen.
C)
Skadad eller förlorad last till följe bristande sjövärdighet hos
fartyget eller därigenom, att samma uppkommit genom fel eller försummelse
af befäl eller besättning (utom i kollisionsfall, då det ersättes
af vår kaskopolice). D) Förlust genom tidsbefraktare, som under befraktningstiden
(om ej fullt solventa eller pålitliga) kunna utsätta
fartygen för anspråk i utlandet, för hvilka ersättning skall utgå i
fartyg och frakt. — En väsentlig risk ibland dessa, nämligen den i C
förekommande, tarfvar ingen särskild försäkring, om ett svenskt rederi
i sina certepartier och ovillkorligen i sina konnossementer alltid fritager
sig från denna risk genom den öfverallt gällande Negligenceklausulen.
Anser man nu, att det i och för skeppshypotekets säkerhet
äfven inom Sverige bör anordnas en ytterligare försäkringspolice, som
upptager förenämnda risker utom kasko- och fraktpolicens, ett behof
som erfordras om lån mot skeppspant i ett enstaka fartyg kan vara behöfligt
men ej kan anses nödvändigt, om panträtt för lån lämnades i en
serie af minst tre å fem fartyg, emedan det icke kan antagas, att dessa
extra sistnämnda risker å alla i serien kunna inträffa samtidigt, så
måste, på det att en tillfällig förlust af en dylik risk, som kan blifva
kännbar, en dylik tilläggsförsäkring omfattas mera allmänt, så att
serien blifver tillräckligt stor likt den i bilagan uppgifna eller minst
6—700 fartyg, då dessa risker erfordra ett obetydligt tillfälligt till
-
Protokoll.
163
skott. Det blifver nog svårt att få rederierna i Sverige med på en
dylik försäkring; och ehuru nyttigt äfven utan skeppshypotekets införande,
kan ifrågakomma, om alla redare inom föreningen vilja obligatoriskt
gå med därpå. Emellertid har det förut erbjudits svenska
redare att ingå i de engelska klubbarna för »Protecting och Indemnity»,
och antagligen kan sådan tillåtelse erhållas för dem det önska. För
några år sedan anmodades jag som ombud att söka intressera svenska
ångredare därför, men endast ett Malmörederi (Beijers), som äfven var
ombud för en klubb, gick då med, och detta särskildt därföre, att vid den
tiden uppbar icke föreningen såsom nu risker för kollision med fasta
föremål, ersatte icke någon förlust tillfölje »loss of life» m. m.
Numera äro emellertid endast, veterligen, 5 ä 7 stycken svenska
ångare med i engelska Protecting & Indemnity-klubbarne, men större
delen af dessa fartyg tillhöra engelska delägare.
Såsom exempel på förluster af förenämnda art, hvilka drabbat
respektive redare i Göteborg, emedan de icke varit täckta genom försäkring,
kan följande af mera betydenhet anföras.
S/s »August Leffler» vattenfylldes liggande i kinesisk hamn med
styckgodslast, därigenom att vid vattnets sjunkning bottenventilen
öppnades och lasten förstördes. Förlusten ersattes i första hand af
lastassuradörerna, men då ingen »Negligence»-klausul förefanns, som
skyddade rederiet, uttogs förlusten med öfver 60,000 kronor ur fartyget.
S/s »Magne» från Göteborg utlämnade i saknad af konnossement
vid ankomsten till Kristiansand sin råglast mot garanti af insolvent
man till oriktig person. Förlusten drabbade rederiet.
Skeppet »Henry» från Göteborg med apelsinlast från spanska
hamnar till New York anlöpte, på begäran åt siste aflastaren, att kaptenen,
som var från tre hamnar befraktad till New York, att i förbigående
anlöpa en större badort vid inloppet till New York. Förlusten
härigenom medtog mer än fartygets halfva värde.
På sista tiden ha som bekant utländska ångare beslagtagits för
ersättning till personer, som under lastning eller lossning eller af tillfällighet
befunnit sig ombord, blifvit genom de ombordvarandes försummelse
skadade eller förlorat lifvet. Senast i vår såldes en norsk
ångare i New York för att täcka en sådan förlust.
I denna framställning har jag icke vidrört risken af entredjedels
afdraget, för hvilket förr i England äfven fanns särskild försäkring,
164
VI. Sjöfartsnäringens höjande.
emedan jag antager, att skeppshypoteket i svenska rederiets intresse
mest kommer att beröra fartyg under tio års ålder».
Så ligger frågan för närvarande enligt min åsikt, och så vidt jag
kan finna af handlingarna, tyckas herrarne hafva dessa saker lika klart
för sig som jag.
Härefter föredrogos jämväl de återstående punkterna i cirkuläret.
Punkten 11. Äro policer, utfärdade af de engelska Protection and
Indemnity C In bs, tillräckliga att täcka möjliga förluster utöfver dem,
som innefattas i vanlig svensk kaskopolice.
Punkten 12. Om lag angående inteckning i fartyg varder i Sverige
antagen och staten under en eller annan form lämnar låneunderstöd
eller bidrag för beredande af förlag skapital åt rederinäringen, skulle
vanlig assuranspolice för kasko jämte sådan försäkring, som omnämnes
i mom. 11, vara till fyllest för belåning af det maritima
hypoteket?
M
Punkten 13. Om policer, utfärdade af de engelska Protection and
Indemnity Clubs, ej anses fullt betryggande för risker utöfver vanlig
kasko försäkring, är det antagligt, att de svenska assuransbolag en skulle
vara villiga att öfvertaga dylik försäkring antingen helt och hållet eller
i samarbete med den svenska ömsesidighets förening, som för sagda ändamål
skulle kunna bildas?
Punkten 11. Kunna förluster, som uppstå genom redares eller
befälhafvares uraktlåtenhet att följa as sur ansp olicens föreskrifter, genom
brytande af certeparti o. d., anses vara täckta genom de engelska Protection
and Indemnity-klubbarnas policer, eller kunna de annorledes täckas genom
assurans?
Punkten 15. Hvilket af följande sätt är att föredraga för
täckande af de extra risker, som icke innefattas i vanlig kaskoförsäkring:
a)
försäkring i engelska Protection and Indemnity Clubs?
b)
bildande af en svensk likartad förening?
c)
ställande af en särskild garanti utöfver assur amen?
Protokoll.
165
Yttranden afgåfvos af
Herr Mel in: I den af herr Appelberg nu senast upplästa promemorian
linnes åtskilligt, som jag för min del icke godkänner.
Herr Appelberg har talat om att de ifrågavarande riskerna och
förlusterna vore sällsynta och sporadiska. Jag tror, att han har rätt
däri, men sällsynta och sporadiska risker kunna också träffa mitt rederi,
och ersättningsbeloppet kan i dylika fall uppgå till kolossala summor.
Då de engelska Protection and Indemnity-klubbarne äro limited, kan
det hända, att deras policer icke räcka till. Jag får visserligen, såsom
herr Wallenberg sagt, en billig premie, men rätt som det är, kan det
blifva fråga om en ersättning till så högt belopp, att policerna icke
räcka till. Under sådana förhållanden kan jag för min del icke vara
nöjd med dylika policer; och allra minst kan jag tro, att, om det är
fråga om att komma med någon framställning till regering eller riksdag,
man kan åberopa sig på de engelska Protection and Indemnityklubbarnas
policer.
Hvad åter angår policer, utfärdade af engelska Lloyd’s, är ju detta
en institution, som, efter hvad det kan synas, borde bereda tillräcklig
säkerhet för långifvare på svenskt marinhypotek. Men jag ber härvid
att få fästa uppmärksamheten vid en sak, ehuru herr Wallenberg visserligen
icke vill höra den omtalas. Då jag själf för många år sedan
hade en båt försäkrad i engelska Lloyd’s för en fix summa, så befanns
det, när policen skulle betalas, att flera af assuradörerna hade gjort
konkurs, och på det sättet förlorades en stor summa. Icke äro dylika
policer något, hvarpå man kan basera en framställning till regering
och riksdag.
Vidare finnas en hel del risker, som dessa Protection and Indemnity-klubbar
icke ersätta.
Det är väl icke meningen, att man vid detta tillfälle skall behöfva
ånyo upprepa allt hvad som inom komitén förekommit rörande
denna punkt. Bäst synes vara, att — sedan herr Appelberg nu i sin
promemoria uttalat, att det icke är så farliga risker, som här äro i
fråga — han tillsammans med svenska assuransbolag inkommer till
komitén med ett förslag, genom hvilket svenska assuradörer förklara
sig villiga att erbjuda svenska rederier en tilläggspolice, som kan användas
såsom god för en lånetransaktion af det slag, komiténs förslag
kan komma att afse. Jag kan till dato icke finna annat än att så
166
VI. Sjöfartsnäringens höjande.
störa risker äro förenade med sjöfartsnäringen, att det icke håller
streck, hvad som från visst håll påstås, eller att alla risker ersättas.
Jag vill fråga herr Appelberg: huru mycket utgör för närvarande
premien för en assurans af risken för skillnad mellan nytt och gammalt?
Om jag icke misstager mig, kostar en dylik assurans i Köpenhamn
O/s ä \3/i %.
För öfrigt är det icke meningen, mine herrar, att, om eu lånehypoteksbank
skulle komma till stånd, man endast skulle kunna belåna
fartyg under tio är. Om ett rederi finner med sin fördel förenligt att
köpa ett äldre fartyg, bör det icke vara utestängdt från möjligheten
att få låna. Likaså vill jag påpeka, att en redare i segelfartyg äfven
bör kunna komma i åtnjutande af denna fördel. Det finnes konjunkturer
— och de närvarande äro sådana — af det slag, att de svenska
redarne, i betraktande af nu rådande pris på kol och annat, skulle
vara lyckliga, om de hade ett större antal segelfartyg.
Jag tror därför icke, att man bör taga denna sak så lätt, som
herrarne här synas göra. Jag hoppas för min del, att de svenska assuradörerna
skola kunna erbjuda rederinäringen en tillfredsställande police,
och innan sådant visar sig, vill jag för min del icke vara med om något
som hälst förslag att ingå till regering och riksdag med begäran
om låneunderstöd.
Herr G. O. Wallenberg: Herr Appelbergs uppfattning, sådan
densamma framgår af hvad han här uppläst, öfverensstämmer i det
stora hela med hvad som blifvit af mig framfördt inom komitén och
hvad som framgått af de anställda undersökningarna. Jag är mycket
glad däröfver och hoppas, att vi skola kunna få ytterligare ett bidrag
till utredning af saken just i denna riktning. Det är därför, som jag
anser det vara lämpligt, att vi till diskussion upptaga frågan om Protection
and Indemnity-klubbar i största allmänhet och särskildt deras
lämplighet för svenska förhållanden.
Såsom förut blifvit nämndt, förhåller det sig så, att den risk,
som hvilar på sjöfartsnäringen, uppbäres i första hand af grundpolicerna,
som i England bestå af Lloyd’s eller andra motsvarande policer
och i Sverige af sjöassuranspolicer efter den allmänna svenska sjöförsäkringsplanen.
Protection and Indemnity-klubbarna hafva till uppgift
att upptaga ytterligare risker, som förefinnas utöfver dem, som upp
-
Protokoll.
167
tagas af assuransbolagen, hvilka uppbära det väsentliga i riskväg.
Huru proportionen ställer sig mellan dessa två organer för upptagande
af risker, kunna herrarne bäst bedöma, då jag nämner, att premien för
en Lloyd’s-police är i vanligaste fall, då fråga är om ett fartyg, som är
under 10 år och som går i allmän fraktfart, 8 %; för fartyg i regelbunden
fart är ju premien betydligt mindre. Hvad åter angår de extra
risker, som täckas af Protection and Indemnity-klubbar, har, i den
största af dessa klubbar eller den, från hvilken jag inhämtat upplysningar,
premien under en följd af år ställt sig till omkring ''/4 %. Herrarne
torde däraf finna, hvilken väsentlig skillnad i verksamhet gör
sig gällande mellan dessa två olika grupper af försäkringsinstitut, och
herrarne torde däraf också finna, att, då vi nu hafva den ena gruppen
eller den, som motsvarar Lloyd’s policer i England, representerad i våra
svenska assuranspolicer efter den allmänna svenska sjöförsäkringsplanen,
men sakna den andra gruppen, som upptager de extra riskerna,
det icke är risker af någon väsentlig omfattning, som ingå i den grupp
vi sakna. Dock äro dessa risker särdeles be«fktansvärda, i synnerhet
när det är fråga om små serier och ännu mer när det gäller enstaka
fartyg, för att det maritima hypoteket skall kunna vara användbart
såsom pant. Det är emellertid nödvändigt att införa denna detalj, på
det att icke den invändningen må kunna träffa det maritima hypoteket,
att det är behäftadt med risker, som icke äro täckta. Man har därför
eftersträfvat att utfinna ett sådant medel, på det att denna invändning
måtte falla och så att åtminstone, praktiskt taget, alla risker
kunna försäkras.
Nu vill man naturligtvis göra den invändningen mot Protection
and Indemnity-klubbarna, särskildt med hänsyn till ett teoretiskt studium
af nämnda klubbars policer, att ej häller dessa täcka allt, som
kan tänkas i riskväg. Det är alldeles riktigt, men det finnes ytterligare
en klass af klubbar, de s. k. Small Damage Clubs och Thirds Glubs,
hvilka just taga upp dessa shillings och pence, som kunna vara föremål
för försäkring, och hvilka, så vidt jag kan se, äro bildade mest i
teoretiskt syfte, för att man verkligen skall kunna påstå, att allt är
försäkradt eller att allt kan försäkras. Just inom den verksamhet, som
utöfvas af sådana Thirds Clubs, faller en afdelning, som herr Melin
nyss omnämnde, nämligen ersättning af »nytt för gammalt». Men denna
assurans är visst icke så stor eller så dyrbar, som herr Melin har an
-
168
VI. Sjöfartsnäringens höjande
tydt, då lian uppgifvit premien till 1V* %■ Jag vet visserligen, hvarifrån
herr Melin fått den siffran: det är från Köpenhamn. Det har
nämligen förekommit, att från svenskt håll framställts förfrågan, huruvida
ett försäkringsbolag i Köpenhamn ville assurera den nämnda risken.
Det är då gifvet, att ett försäkringsbolag, som får sig en dylik
affär proponerad i ett enstaka fall, skall begära bra betaldt. På detta
sätt har man kommit till lr''ä %. Men när vi gå till den statistik, som
är uppgjord, där sådan assurans regelbundet försiggår, nämligen genom
de engelska »Thirds Clubs», visar det sig, att de risker, som uppstå
genom »nytt för gammalt», äro ytterst obetydliga. De torde icke uppgå
till V10 af den uttaxering, som förekommer i Protection and Indemnityklubbarna.
I Thirds och Smäll Damage-klubbar sker uttaxering emellertid
icke på samma sätt som i Protection and Indemnity-klubbarna, utan
man betalar en bestämd årskontingent per ton, som är tilltagen något
högre än enligt hvad de senare årens erfarenhet gifvit vid handen.
Herr Melin omnämnde vidare, att det skulle kunna inträffa, att
sådana klubbar blefve insolventa, och han fäste sig särskildt därvid,
att de i sin firmateckning använde ordet Jimited. Han synes hafva
uppfattat saken så, att, om det inträffar en stor skada eller förlust,
skulle alla delägarne i klubben undandraga sig att betala de penningar,
på hvilka man gjorde anspråk. Jag tror dock icke, att det förhåller
sig så. Jag tror icke, att den engelska affärsverksamheten är baserad
på dylika lösa förutsättningar, och jag tror, att då herr Melin har
framkonstruerat detta fall, han skall få ganska svårt att bevisa riktigheten
af sitt påstående genom att angifva ett enda fall, då något
sådant verkligen förekommit.
På samma sätt har här påståtts, att genom underwriter’s konkurs
det skulle kunna inträffa, att fartygsägare icke få ut hvad de vore
berättigade till på grund af assuranspolicen. Herr Melin har i detta
afseende närmare formulerat sitt påstående så, att Lloyd’s underwriters
eller några andra underwriters — jag vet icke hvilka — då fartyget
gått förloradt, befunnos hafva gjort konkurs, så att ingenting var att
få. Det finnes ett mycket enkelt medel att betäcka förluster genom
en dylik olycka: assurera i en Protection and Indemnity-klubb; dess
bestämmelser äro alldeles tydliga och klara till skydd för redaren i
ett dylikt fall.
Protokoll.
169
Herr Melin har vidare sagt, att, innan han kan blifva öfvertygad
om att svenska assuradörer skulle vara villiga att bilda en dylik förening,
skulle det icke vara möjligt att för den svenska sjöfarten draga
den nytta utaf dylik assurans, som eljest skulle kunna där af hämtas.
Jag tror, som jag förut nämnt, icke, att det är nationaliteten hos en
dylik förening, som är hufvudsaken. Jag är tvärtom öfvertygad, att
litet hvar, som satt sig in i dessa frågor, måste hafva den uppfattningen,
att det här gäller, icke nationaliteten, utan seriens längd. Det
är således klubbens eller föreningens storlek, som spelar största rollen,
och alldeles icke något annat.
Däremot kan framhållas en alldeles bestämd fördel för de svenska
fartygsägarne af att ingå i en engelsk Protection and Indemnity-klubb,
och den hänger nära tillsammans med den farhåga, som flera gånger
uttalats på grund af den olika lagstiftningen i England och i Sverige.
Yi hafva det systemet, att vi endast svara med fartyg och frakt; enligt
engelsk lag skall man vid vanliga kollisionsfall svara med 8 £
per gross ton, och då loss of life förekommer, med 15 £ per sådan ton;
fransmännen gå ännu längre; de stadga ersättningsskyldighet för hela
förlusten. Om det nu är så, att vi känna ett visst obehag af att sitta
här i Sverige och veta, att ett fartyg, som är värdt 200,000 kronor,
kolliderat med ett engelskt fartyg, som är värdt 500,000 kronor, och
att vi därigenom kunna drabbas af förlust jämväl af andra fartyg,
som söka engelsk hamn — hvarför assurera vi då icke i en engelsk
Protection and Indemnity-klubb, hvarför skaffa vi oss icke just engelsmän
att skydda våra intressen i England gent emot det engelska rederi,
som gör sin rätt mot oss gällande? Känner jag mig icke såsom
redare för ett dylikt fartyg bra mycket lugnare, om jag vet, att mitt
intresse tillvaratages i England af personer, hvilka hafva samma intresse
som jag af att det andra rederiets anspråk icke utsträckas allt
för långt, än om jag sitter här och måste veta, att jag skall utkämpa
min rättegång under förhållanden, då ingen står vid min sida för att
skydda min rätt? Jag tycker, att denna synpunkt alldeles tydligt bevisar
fördelen för oss af att begagna oss af engelska Protection and
Indemnity-klubbarna. Jag vill dock därmed icke hafva sagdt, att det
icke i framtiden skulle kunna vara en fördel, om vi äfven här kunde
komma därhän, att något svenskt assuransbolag eller någon svensk
assuransförening åstadkomme något dylikt eller att vi begagnade en
Handels- och sjöfartskomiténs betänkande. VI.
22
no
VI. Sjöfartsnäringens höjande.
svensk assuransförening såsom mellanhand för att komma till de
engelska, på det att vi därigenom skulle få serien så lång som möjligt.
Ty därigenom skulle precis detsamma försiggå som vid reassurans,
nämligen att jag presterar en svensk förenings eller ett svenskt bolags
police, fastän risken uppbäres hufvudsakligast af utlandet.
Herr Lem an: Då tiden är långt framskriden, skall jag endast
tillåta mig framställa några få anmärkningar mot hvad kapten Wallenberg
senast yttrade.
Han sade, att alla risker, praktiskt taget, kunna assureras. Detta
kan jag icke gå in på. Teoretiskt sedt, kan jag gå in därpå, ty det
bör icke finnas någon ekonomisk förlust, för hvilken man icke medelst
försäkring bör kunna skydda sig, men ur praktisk synpunkt gäller
detta icke.
Jag skall anföra ett exempel. I Sveriges ångfartygs assuransförenings
reglemente och policer finnas många klausuler, i hvilka stadgas,
att, om fartygsbefälhafvaren ej ställer sig till efterrättelse vissa
föreskrifter i reglementet, så förlorar rederiet — försäkringstagaren —
rätt att erhålla assuransersättning för lidet haveri eller för totalförlust.
Sådan påföljd är stadgad om t. ex. befälhafvaren navigerar i farvatten,
där fyrarna äro släckta, om han i vissa fall utsätter fartyget för isforcering,
om resa företages utom vissa i policen bestämda gränser
m. m. Om nu än dessa bestämmelser icke så strängt tillämpas, så
kunna dock många fall förekomma, då rederiet kan gå förlustigt assuransbeloppet.
Månne nu en Protection eller Indemnity-klubb skulle
komplettera detta? Om försäkringstagaren eller hans ombud — d. v. s.
befälhafvaren —- icke skulle uppfylla de villkor, som äro i policen gifna,
finnes då verkligen någon klubb, som i detta fall vill träda emellan och
fullt täcka äfven denna risk? Nej, jag tror ej att så är förhållandet.
Där finnes således antagligen en obetäckt risk. Praktiskt taget är ju
risken icke så stor, ty åtminstone de ömsesidiga försäkringsföreningarna
låta som oftast nåd gå framför rätt.
Vidare är att märka, att dessa Protection and Indemnity Clubs äro
limited, icke så som aktiebolag, men i likhet med Sveriges ångfartygs
assuransförening på det sätt, att det finnes en viss höjd, till hvilken
uttaxeringarna få gå. För hvad som går därutöfver blifva delägarne
själfassuradörer. Om det således skulle behöfvas en uttaxering af
Protokoll.
171
100,000 £, så uttaxerar man t. ex. blott 50,000 £, d. v. s. 50 %. Det
lär väl sällan i praktiken hafva förekommit, att något dylikt skett,
men där finnas dock vissa gränser.
Egendomligt är, att, trots det att all verksamhet gått så mycket
framåt, har något aktiebolag ännu icke vågat inlåta sig på ett företag
af den beskaffenhet, som bedrifves af Indemnity och Protection-klubbarna.
Det finnes blott ömsesidighetsföreningar. Här i Sverige torde
det också, så länge vår flotta icke är större än hvad den nu är, komma
att dröja mycket länge, innan man kan bilda någon slags Protection
and Indemnity-klubb.
Jag tror, att man måste erkänna, att vi här i Sverige hafva synnerligen
goda policer, om man blott icke ställer upp den fordran, att
policerna skola täcka alla risker, utan gör klart för sig, att det finnes
risker, som äfven med en god police icke kunna täckas. Långifvaren
har ju alltid tillfälle att granska säkerheten. Men ställer man genast
upp som en kategorisk sats, att policen skall täcka allt och att ingen
obetäckt risk får finnas, så tror jag, att man skjuter förbi målet.
Herr Appelberg:
Herr Melin omnämner eu risk, hvilken före
funnes
å alla äldre ångare, och hvilken hittills inom landet icke skyddats
genom försäkring, nämligen risken för afdrag vid haverier å reparationsarbetena.
Denna är ju särdeles väsentlig, efter det en ångare uppnått en
ålder af öfver 10 år, och hvad betydelse den har, framgår exempelvis af
den statistik från vår förening, som jag här medför, och som jag skall
tillåta mig öfverlämna till sekreteraren. Dess siffror äro absoluta, och
enligt dessa har förlusten å denna risk under senaste femårsperioden
medtagit c:a 0,83 % af försäkringsvärdet. Med ungefär 1 % antager jag,
att nämnda afdrag för närvarande kan täckas för förstklassiga ångare,
ej öfver 15 a 20 år, och är ju förhållandet, såsom här framhållits, att
denna risk täckes i de danska aktiebolagen under de senaste fyra åren
tillsammans med kaskoförsäkringen, hvarom antagligen direktör Pödbom,
som med dem samarbetar, kan lämna upplysning.
Inom vår förening har frågan om denna försäkring förevarit vid
bolagsstämma. Intet hinder däremot förefinnes, men af flere skäl kan
ifrågasättas, om det kan anses nyttigt i försäkringsgifvarens och näringens
intresse, särskildt då det berör frågan om skador å pannor och
maskiner, Indika därifrån borde vara uteslutna.
172
VI. Sjöfartsnäringens höjande.
Exempelvis kunna herrarne själfva tänka sig, att en ångares säkerhet
är helt och hållet beroende på att dess pannor och maskiner
hållas i fullgodt skick. Skalle nu, sedan en ångare uppnått en ålder
af 15 ä 20 år, ersättning genom försäkring kunna erhållas för alla
möjliga skador och förluster å dessa, hvilka i de flesta fall uppkomma
genom ålder, slitning eller vanvård, så blefve följden, att under dåliga
fraktkonjunkturer, då medel saknas till ett välbehöfligt och ständigt
underhåll af pannor och maskiner, stora förluster skalle uppstå, hvarför
jag i försäkringens intresse ej skulle vilja tillråda, att kaskoförsäkringen
utsträcktes att täcka dessa maskinrisker i fråga om ångare, som
äro öfver 15 år.
Herr Wallenberg anför, att man, hvad maskinskador beträffar,
kan taga försäkring i engelska klubbar. Det är skäl härtill, emedan
det icke lämpar sig för våra förhållanden med den mängd gamla ångare
vi äga, och emedan dessutom dylik försäkring, om den skall kunna införas
hos oss, erfordrar en ständig och dyrbar besiktning.
I afseende å vårt försäkringssätt, som sammanhänger med dessa
frågor, får jag på grund af herr Wallenbergs förslag anföra följande.
Då vår förening, som nu försäkrar c:a 9/io af den i utländsk fart gående
svenska ångbåtsflottan, bildades 1872, frångick man den förut
gällande principen att försäkra på treåriga oktroj er och att förbinda
medlemmarne att af dem uttaxera hvad som enligt reglementet åtgick
för ersättningarna under hela oktrojen intill 10 % utöfver premien. I
stället infördes ettåriga oktrojer och fastsattes en något höjd bestämd
medelpremie, beroende på riskens godhet. Om öfverskott uppstod, skulle
detta återgå till delägarne. För att trygga sig mot ytterligare tillskott
utöfver premien, i den händelse att premiefonden under ett'' dåligt
år ej skulle förslå, utfärdade medlemmarne först tioprocents-, sedan
femprocents-förbindelser, livilka skulle tillgripas för nämnda fall, att
premiefonden ej förslog. Dessa förbindelser hafva under föreningens
hela verksamhet hållits särskilt försäkrade i Sverige, Tyskland eller
nu sedan många år i Paris, och härigenom hafva medlemmarne alltid
varit skyddade för uttaxering utöfver den bestämda premien.
Nu framställes här en fråga, om man icke kunde utvidga försäkningen
inom landet till de omnämnda Protection- och Indemnity-riskerna
och äfven erhålla en svensk police å dessa. Sådant låter sig enligt
mitt förmenande icke göra, dels därför att, såsom jag förut anfört, vi
Protokoll.
173
icke inom landet kunna erhålla en tillräckligt stor serie därför, och
dels emedan det enligt mitt förmenande blifver omöjligt att för närvarande
få de svenska redarne att gå med på en försäkring, som är
förenad med obegränsad uttaxeringsrätt å premierna liksom i England
och Norge, sedan redarne nu för kaskoförsäkringen hos oss blifvit
vana vid att kunna beräkna en fix högsta premie.
Herr Brodin: Ändamålet med detta sammanträde var att höra
de sakkunniges omdömen angående de uppställda frågorna. Ehuru det
således just är de olika åsikterna inom komitén, som genom de sakkunniges
omdömen skulle skiljas, hafva komiténs medlemmar upptagit
så mycken tid, att det varit svårt att få höra vederbörande. Jag skall
dock be att få framställa en direkt fråga, hvilken jag anser just utgöra
pudelns kärna.
Kapten Wallenberg har i sin promemoria angående sjöassurans
i England framställt det påståendet, att hvarje uppkommande risk för
det maritima hypoteket kan försäkras, samt att kostnaden för dylik
försäkring icke öfverstiger x/4 % per år. Det är egentligen detta, som
varit stridsfrågan inom komitén. Kapten Wallenberg har framställt
det nämnda påståendet, men herr Melin och jag hafva en motsatt åsikt,
i det vi ansett, att icke alla risker kunna täckas af en så billig premie
som 1/4 %.
Jag tillåter mig därför hemställa till här närvarande assuradörer,
som känna till dessa engelska klubbar och som haft tillfälle att se deras
regler och policer, huruvida det kan vara möjligt, att kapten Wallenbergs
påstående är riktigt.
Herr G. O. Wallenberg: Jag ber att få framställa en annan
fråga till herr Appelberg inom protokollets ram, när vi nu hafva nöjet
att se honom här. Det är huruvida det bland skeppsredarne och sjöfartsintressenterna
på västkusten har spårats något intresse för dessa
frågor: om inteckning i fartyg och om sträfvanden att förskaffa kapital
åt rederinäringen.
Det vore af vikt för komitén att i dagens protokoll få denna
fråga besvarad.
Herr Thunberg: Jag skall endast be att få lämna en faktisk
uppgift angående kostnaderna i »Thirds Clubs». Man har nu i Eng
-
174
VI. Sjöfartsnäringens höjande.
land kommit så långt, att Lloyd’s kaskopolice med 1899 års klausuler
upptager följande paragraf: »Average payable on each valuation separately
or on the whole, without deduction of thirds, new for old, whether
the average be particular or general.» Ock efter hvad jag efter samråd
med flere framstående skeppsredare lyckats inhämta, lär regeln
numera vara, att man icke försäkrar afdraget för nytt mot gammalt,
sedan Lloyd’s‘nu ändtligen förmåtts att i 1899 års klausuler upptaga
ofvan citerade bestämmelse, som förut saknades. Följaktligen kan man
anse frågan om särskild försäkring för afdrag för nytt mot gammalt
vara förfallen, när det gäller ångare af måttlig ålder; och äfven om
den statistik, herr Appelberg vill ställa till komiténs förfogande, skulle
visa, att kostnaderna äro stora, rör detta blott det förflutna och är ej
vidare att räkna med.
Herr Appelberg: Jag vill söka besvara de frågor, som ställts
till mi^, och vänder mig då först till herr Brodin. Det är mig för
närvarande alldeles omöjligt att gifva ett bestämdt svar på denna fråga;
den är så vidlyftig, att man behöfver tid att tänka på den, och för
att gifva ett fullt korrekt svar skulle jag behöfva sätta mig i förbindelse
med mina vänner i England och annorstädes. Granskar man blott
vår förenings verksamhet, så kan man ju undersöka, huru många »indemnity»-risker,
som under föreningens tillvaro förefunnits till ersättande,
och jämföra denna summa med värdet af de försäkrade ångarna,
men herrarne inse mycket väl, att det svar, man då får, ej kan anses
fullt tillfyllest. Yi hafva haft cirka 440 millioner kronors försäkringsvärde;
och hos oss har det nu gått så väl, att blott fem eller sex väsentliga
fall inträffat under 27 år. Däraf kommer man således naturligtvis
icke till 1/t /, men detta kan nog icke anses fullt bevisande för
framtiden.
Huruvida alla risker, som icke inbegripas i vår kaskopolice, kunna
täckas i England eller annorstädes, är jag ej beredd att besvara
i dag.
Herr G. O. Wallenbe rg: För att i någon mån ge svar på den
af herr Brodin framställda frågan, så att denna, då herr Appelberg
förklarat sig icke kunna nu besvara densamma, ej måtte stå alldeles
blank, anser jag mig äga rätt att påvisa, huru jag kommit till den
Protokoll.
17ö
siffra, jag uppgifvit. Jag har tagit medeltalet för tre år i den största
Protection and Indemnity Club, som finnes i England, en klubb, som
omfattar 1,600,000 ton och som har närmare 1,200 fartyg — således
en högst betydande serie, sannolikt den största i världen.
Men jag har därjämte konstaterat ett liknande resultat för ett
fall inom vårt eget land, så vidt jag känner det enda fall, där man hos
oss anlitat Protection and Indemnity Clubs, nämligen vid Sydsvenska
ångfartygsaktiebolaget i Malmö. Enligt de uppgifter, jag förskaffat mig
från bolagets chef, herr Beijer, hafva dess fartyg under nio år varit
försäkrade i två Protection and Indemnity Clubs, dock icke någon af
dem, som jag st.uderat, utan några mindre dylika. Medeltalet för uttaxeringen
har under de nio åren varit 0,2 7 % eller mycket nära den
af mig uppgifna procentsatsen.
Det skulle vara mig kärt, om herr Appelberg ville svara på den
af mig framställda frågan.
Herr Rödbom: I anledning af den framkastade frågan, huruvida
en premie af V* % är tillräcklig att täcka de extra riskerna, kan jag
ej svara annat än att det beror på seriens storlek. Med en sådan
flotta som Englands, där det finnes icke mindre än 5,453 ångare med
en nettodräktighet af tillhopa 6,758,000 ton, kan det gå för sig; ty
om alla dessa gå in i en eller flera Protection and Indemnity Clubs, så
blifva ju dessa extra kostnader fördelade på en sådan oerhörd massa
intressenter, att man kan nedbringa premien till en mycket ringa
summa. Jag betvifla!’ således icke, att den af herr Wallenberg anförda
siffran V4 % dr riktig i ett dylikt fall. Tänker man sig åter ett land
sådant som vårt, hvars hela handels-ångbåtsflotta, om vi räkna fartyg
öfver 100 ton, uppgår till allenast 497 ångare med ett nettotontal af
232,000 ton, och här skulle vilja inrätta en dylik klubb för täckande af
dessa risker, som ligga utom den svenska kaskopolicen, så är jag öfvertygad
om, att det är komplett omöjligt att ställa premiesatserna så
lågt, att de svenska redarne kunna betala dem.
I sammanhang med detta vill jag nämna ett ord i en annan
fråga, som här berörts, nämligen den att, om den svenska kaskopolicen
skulle erbjudas som säkerhet för understöd från statens sida, skulle
assuransen vara helt och hållet täckt inom landet och ej få vara re
-
176
VI. Sjöfartsnäringens höjande.
assurerad i utlandet. Detta är ju omöjligt; hvilken assuradör i Sverige
är oberoende af reassurans i utlandet? Och på samma sätt sker äfven
i andra länder.
Den svenske försäkringsgifvaren måste därför i hvarje fall säga
som så: här är min police, och ni få hålla eder till mig och min ersättningsförmåga;
men jag i min ordning reassurerar delar af denna risk
för att få affären så solid som möjligt och ej för starkt fresta min
ersättningsförmåga.
Herr Appelberg: Jag skall helt kort besvara "herr Wallenbergs
fråga.
Nautiska föreningen i Göteborg, hvars styrelse numera utgöres
af flera redare, hade för behandling af frågan om nyttan af införande
af inteckning i fartyg sammankallat ett möte, som var talrikt besökt
af redare, därvid dock två af de större ångbåtsholagens, Thules och
Göthas, verkställande direktörer icke voro närvarande. Frågan diskuterades
mycket lifligt, och nästan mangrant uttalade sig mötet för införande
snarast möjligt af en inteckningslag. För min egen del föreföll
det mig, som om man hade öfverdrifvit fördelarna af lagens införande,
och mina framställningar om nödvändigheten af att stärka
skeppshypoteket med tilläggspolicer, då det gällde lån i enstaka fartyg,
vunno icke gehör.
Den andra invändningen — som dock synes mig icke hafva betydenhet
— gjordes af någon bland bolagsdirektörerna, livilken anmärkte
att de aktiebolag, som icke ville belåna sina ångare mot inteckning,
nödgades, om lagen infördes, antingen i bolagsordningarna eller genom
årliga bolagsstämmoprotokoll bestämma, att inteckning ej finge tagas
i bolagets ångare, där man önskade bibehålla fördelen för aktieägarne
att lätt belåna sina aktier. Öfverhufvud kan sägas, att nio tiondedelar
af de närvarande önskade en inteckningslag.
Herr G. O. Wallenberg: Jag vill endast, till komplettering af
hvad här blifvit sagdt angående Protection and Indemnity Clubs, anmärka,
att dessa naturligen ej ikläda sig ansvar för obegränsade belopp,
utan att de, liksom andra assuransföreningar, ha en viss »limit».
De taga visserligen emot fartyg på 200,000 £, men de taga ej
mera än exempelvis 2,000 £ på egen risk utan dela Tit återstoden på
andra, kanske på tio olika Protection and Indemnity Clubs. Däri
-
Protokoll.
177
genom förlänges ju också serien tio gånger, under förutsättning att
alla dessa klubbar kafva lika stort antal fartyg.
Vidare yttrades ej.
Sedan herr Ordföranden framfört komiténs tacksamhet till de närvarande
sakkunnige, upplöstes sammanträdet.
In fidem
Adolf Berencreutz.
Bilagor till handels- och sjöfartskomiténs protokoll
den 13 februari 1900, innefattande särskilda,
till komitén ingifna yttranden rörande de vid sammanträdet
nämnda dag behandlade ämnen.
Herr Melin: r) Premien för den risk, som täckes genom engelska
Protection and Indemnity Clubs, må vara så låg som cirka Vi %, men
uttaxeringar, som först efter hvarje räkenskapsårs slut kunna fixeras,
belöpa sig ofta till stora belopp. Den försäkrade får underkasta sig
Clubstyrelsens beslut, och vädjan till engelsk lag undviker man hälst,
såsom en dyrbar och mycket oviss utväg.
Nämnda engelska klubbar ersätta visserligen en del förluster, som
ej täckas genom svenska assuranspolicer, men ej en mängd sådana,
hvaraf en redare kan drabbas, till exempel:
förlust på grund af öfverträdelse af utländska författningar;
utlämnande af gods till oriktig person, eller fel vid aflastningen;
skadad
eller förlorad last, till följe bristande sjövärdighet, eller
därigenom, att skadan uppkommit genom fel eller försummelse af befäl
eller besättning (utom för kollisionsfall, då skadan ersättes enligt vår
kaskopolice);
x) Promemoria, afgifven den 30 januari 1900, till ledning för frågecirkulär
till herrar assuradörer.
Handels- och sjöfartskomiténs betänkande. VI.
23
178
VI. Sjöfartsnäringens höjande.
förlust genom tidsbefraktare, som under befraktningstiden (om ej
fullt solventa eller pålitliga) kunna utsätta fartygen för anspråk i utlandet,
för hvilka ersättning skall utgå i fartyg och frakt.
Vid bedömandet af den risk, som en långifvare mot fartygspant
står, i händelse inteckningslag kommer till stånd (och min åsikt om
de ifrågavarande engelska policerna befinnes riktig), bör man ihågkomma
:
att inteckningsfordran kommer efter sådana fordringar, som angifvas
i § 268 sjölagen; och om fartyget är utom svensk jurisdiktion
i utländsk hamn, tillkommer förmånsrätt framför inteckningar ej blott
dessa fordringar, utan äfven alla slags fordringsanspråk i utlandet,
vare sig äldre eller yngre, än då hypoteket lämnades, och som grunda
sig på rekvisition af redare eller befälhafvare (äfven från gångna tider),
och uttages till hvithet belopp som hälst ur hypoteket;
att oberäkneliga förluster kunna uppstå genom fel eller misstag
vid byggnad eller inköp af fartyg, hvarigenom desamma vid en ny
besiktning kunna befinnas underhaltiga och hvarigenom deras värde
högst betydligt minskats, så att fartygen under vissa konjunkturer äro
osäljbara;
att likaså förluster kunna uppstå genom felslut vid befraktningar,
eller brott mot ingångna förpliktelser emot assuransgifvare, till exempel
befraktning till platser, som på grund af ishinder eller klimatiska
förhållanden ej böra under viss tid befaras, intagning af viss last som
enligt policerna ej får lastas, med mera;
att då fartyg upplägges på ristorno, visserligen pantinnehafvaren
erhåller eldassuranspolice, men dock löper risk under fartygets förhalningar
och kvarliggande på ett mycket trafikeradt rivier.
Till min kännedom hafva kommit några fall, där stor förlust uppstått
för rederier, hvilka haft sina fartyg försäkrade på svenska policer,
och anser jag mig böra meddela dessa.
Ångaren August Leffler vattenfylldes, liggande i kinesisk hamn
med styckegodslast, därigenom att vid vattnets sjunkning botten ventilen
öppnades och lasten förstördes. Förlusten ersattes i första hand
af lastassuradörerna, men då ingen »negligence clause» förefanns, som
skyddade rederiet, uttogs förlusten med öfver 60,000 kronor af fartyget.
Protokoll.
17!*
Ångaren Magne utlämnade, i saknad af konnossement, vid ankomsten
till Kristiansand sin råglast, mot garanti af insolvent man, till oriktig
person. Förlusten drabbade rederiet.
Skeppet Henry med apelsinlast från spanska hamnar till NewYork
anlöpte på begäran af sista aflastaren, ehuru kaptenen var från
tre hamnar befraktad till New-York, i förbigående en större badort
vid inloppet till New-York. Förlusten härigenom medtog mer än fartygets
halfva värde.
På sista tiden hafva ångare beslagtagits i utlandet för ersättning
till personer, som under lastning eller lossning eller af en tillfällighet
befunnit sig ombord och blifvit genom de ombordvarandes försummelse
skadade eller förlorat lifvet.
Senast våren 1899 såldes en norsk ångare i New-York för att
täcka en sådan förlust. Våra tidningar hafva nyligen innehållit meddelande,
att appellationsdomstolen i London (Court of appeal) i dessa
dagar afkunnat en dom, som är af vidtgående betydelse för alla utländska
redare. Domen går ut på att ett en främmande nation tillhörigt
fartyg, som kolliderat med ett engelskt, är skyldigt att ställa
full säkerhet för den skada, som tillfogats det engelska fartyget. Vidare
stipulerade domen, att om det främmande fartyget (jämte frakt) icke
representerar det belopp, som erfordras, så kan motparten beslaglägga
hvarje annan sådan, samma rederi tillhörig fast eller flytande egendom,
som befinner sig inom britiskt område.
Med full säkerhet menas ett belopp af intill 15 £ per brutto registerton,
såsom stadgadt är i § 503 af Merchant Shipping Act of 1894." Denna
bestämmelse har hittills endast gällt fartyg, som varit britisk egendom.
Ett meddelande af januari 1900 från Londonassuransagenterna
Wendt & C:o, rörande ifrågasatt rättegång för att skydda svenska
ångaren Lisa för beslagläggning etc., lyder:
Owners can only be free from further liabilit.y in this country,
by not appearing and absolutely abandoning ship. In order to free
ship by depositing, owners must first appear and by doing so they
make themselves liable up to eight pounds per ton for Collisionclaim
besides payment of salvage.
En risk, som rederierna löpa och som ej är föremål för assuransersättning,
bör ej glömmas, nämligen de i assuransreglementena bestämda
afdragen för nytt mot gammalt.
180
VI. Sjöfartsnäringens höjande.
Redares ansvarighet i Belgien: En belgisk ångare gick uppför
Scheldefloden länder kommando af en tvångslots. För att undvika
kollision med en till ankars liggande ångare lades rodret hårdt i bord,
men till följd af vind och strömförhållanden tornade den uppgående
ångaren mot en spannmålslastad läktare, som låg förtöjd vid ankarliggaren.
Läktaren sjönk och en ombordvarande man drunknade.
Dennes änka fordrade nu en ersättning af 25,000 francs för förlusten
af sin egen och barnens försörjare. Af domstolen utsedde experter
förklarade hela skulden till sammanstötningen ligga hos ångaren,
enär den ej hållit sig långt nog öfver på andra sidan segelleden, och
då tvångslotsens närvaro, enligt belgisk lag, ej fritager vare sig fartygsbefälhafvaren
eller redaren för ansvar, blef rederiet dömdt att
betala änkan det af henne fordrade beloppet.
Frågas: Om under liknande omständigheter en hel besättning
drunknar eller ett stort passagerarefartyg drabbas af olyckan och
ersättningsanspråken uppgå till hundratusental, ersättes också en sådan
risk af indemnity klubbarne till cirka 1/s ä 1/i %?
Herr G. O. Wallenberg:x) I en till handels-och sjöfartskomitén
afgifven promemoria har herr Olof Melin i åtskilliga punkter närmare
preciserat af honom under diskussionen om assurans utöfver de vanliga
svenska policerna i de engelska »protektion and indemnity clubs» gjorda
invändningar.
Under denna diskussion, som utgick ifrån spörsmålet, huruvida
alla risker, som kunna träffa det maritima hypoteket, kunna försäkras,
har jag framlagt en utredning, utvisande huru man i England går till
väga för att ernå detta. Denna utredning, som grundar sig på en
undersökning, huru dessa frågor lösas i praktiken, har blifvit uppsatt
i ett protokoll under mitt besök i London, och detta protokolls innehåll
och riktighet har sedermera blifvit bestyrkt af Englands förnämste
sjörättsadvokat mr Ince. I trots af att kungl. svensk-norska generalkonsulatet
i London har bestyrkt mr Ince’s framstående ställning och
anseende som jurist, har under diskussionen herr Melin'' bestridt riktigheten
af de af mr Ince bestyrkta sakförhållandena. Under ett dylikt
x) Svar, afgifvet den 7 februari 1900, å herr Melins promemoria.
Protokoll.
181
förhållande borde jag naturligtvis påkalla en utredning från komiténs
sida och ett bedömande af, hvem som har rätt, eller åtminstone, att
herr Melin skulle bestyrka sitt bestridande medelst verklig på fakta
och på saklig utredning grundad bevisning. Men herr Melin har icke
gjort något af detta. Han har endast, då jag slutligen uppfordrade
honom att skriftligen framlägga de påståenden och exempel, som förut
hlifvit mångfaldiga gånger af honom framlagda och lika många gånger
af mig vederlagda, aflämnat eu i åtskilliga punkter uppsatt promemoria,
hvilka jag nu skall hvar för sig genomgå.
Herr Melins första fråga lyder:
»Premien för den risk, som täckes genom engelska Protection and
Indemnity Cluhs, må vara så låg som cirka V4 %, men uttaxeringar,
som först efter hvarje räkenskapsårs slut kunna fixeras, belöpa sig ofta
till stora belopp. Hen försäkrade får underkasta sig Clubstyrelsens
beslut, och vädjan till engelsk lag undviker man hälst, såsom en dyrbar
och mycket oviss utväg.»
Svar: Protection and Indemnity Associations arbeta vanligen på
följande sätt:
Direktionen sammanträder som regel hvarannan månad för »settlement
of claims». För godkända ersättningsanspråk sker då omedelbart
uttaxering å medlemmarne i associationen, vanligen genom att
sekreteraren tiflställer hvarje medlem räkning för sådant belopp, som
denne är skyldig inbetala.
Genom att alla ersättningsanspråk afgöras allt efter som de inkomma
och uttaxeringen därför sker minst hvarannan .månad, kunna
ej gärna några »efterräkningar» af den art herr Melin åsyftar ifrågakomma.
Kostnaderna för administration och därmed jämförliga utgifter
bestridas af en fond, bildad genom en inträdesafgift af nytillkommande
medlemmar, så att ej häller för sådana utgifter några efterräkningar
behöfva befaras. I vanliga fall finnes dessutom en »deferred claims
fund», bildad genom mindre tillägg (kvartalsvis) uti uttaxeringen för
redan afgjorda ersättningsanspråk, just för att undvika ett allt för
ojämnt uttaxerande, i händelse att af en eller annan anledning afgörande!
af ersättningsanspråk skulle draga utöfver den ordinarie perioden
(2 månader).
Den försäkrade får visserligen underkasta sig styrelsens beslut,
men från styrelsens (»the committee, the directiom) beslut kan vädjan
182
VI. Sjöfartsnäringens höjande.
äga rum på två sätt. I somliga klubbar användes skiljedom (en utsedd
af styrelsen, en af den klagande medlemmen, hvilka två välja den tredje);
i andra klubbar kan vädjas till en »general meeting» af associationens
medlemmar. Emellertid, då samtliga medlemmars intressen och risker äro
identiska, vare sig de äro medlemmar af styrelsen eller ej, är sannolikheten
af ett berättigadt missnöje med styrelsens afgörande ytterst
liten, och i praktiken har det visat sig, att tvister af sådan art äro
försvinnande få. Vädjan till domstol är af samma skäl och ej blott
på grund af kostnaderna »ew salt som man hälst undviker». Det blir
ju de till antalet öfvervägande engelska delägare, som på grund af
ömsesidighet få betala kostnaderna.
Såsom olägenheter angifver herr Melin vidare:
a)
»Förlust på grund af öfverträdelse af utländska författningar.»
Svar: Denna fråga är så allmänt hållen, att dess besvarande
möter stora svårigheter. Herr Melin borde därför mera precisera sin
fråga. Det är gifvet, att uppenbara brott mot hvad lagar och förordningar
föreskrifva ställa ett rederi liksom all annan verksamhet utom
lagens råmärken. Klass 1, mom. e, *) torde emellertid täcka sådana
förluster, som härvid kunna uppkomma, nämligen då skada eller förlust
uppkommer genom »improper navigation» å annat fartyg eller ägodelar
af hvad slag det vara må.
Äfven i klass 1 mom. i (the negligence clause), som angifver, att
sådana anspråk täckas, som uppkomma genom lastning, förandet, lossandet
eller aflämnandet af gods eller varor, uppkomna genom andra
orsaker än »improper navigation» eller genom befälhafvares eller besättnings
eller annan anställd persons försummelse.
b)
»Utlämnande af gods till oriktig person, eller fel vid aflastningen.
»
Svar: Denna risk täckes fullständigt af den ofvannämnda klausulen
klass 1, inom. i, ty den innehåller klar och tydlig bestämmelse
»for other claims--— or delivery of goods», härrörande från andra
orsaker än »improper navigation», varande afsikten med denna bestämmelse
att ömsesidigt skydda och godtgöra medlemmarne mot sådan 1
1) Härmed afses i det efterföljande att referera till det till komitén öfverlämnade
formuläret för police för »West of England Protection & Indemnity club».
Protokoll.
183
skada, som uppkommer på grund af försummelse eller fel af kos dem
anställde eller agenter.
Som synes lämnar denna bestämmelse ej spelrum för något som
hälst tvifvel.
c)
»Skadad eller förlorad last, till följe bristande sjövärdighet,
eller därigenom,, att skadan uppkommit genom fel eller försummelse af
befäl eller besättning (utom för kollisionsfall, då skadan ersättes
enligt vår kaskopolice).»
Svar: Hela assuransprincipen är som bekant baserad på att ett
fartyg skall vara sjövärdigt. Det assureras således ej, om detta villkor
ej är uppfyldt. Af det skäl de stränga besiktningarne, innan assurans
lämnas, och de sedan företagna inspektionerna.
Bedrägligt försäkrande af ej sjödugligt fartyg kan ju förekomma,
men redares och befälhafvares förpliktelse och ansvar med hänsyn till
fartygets sjöduglighet äro genom bestämmelserna i § 292 sjölagen samt
kapitel 14 § 9 i strafflagen tillräckligt kontrollerade.
Då denna frågas behandling afser assuransens förhållande till
det maritima hypoteket, så och då en bestämd förutsättning för ett
fartygs inteckning var, att det underkastades besiktning, torde för
sjöovärdiga fartyg, utan att därmed äro förknippade brottsliga afsikter,
fara vara undanröjd.
Skada å last, uppkommen genom försummelse af befäl eller besättning,
täckes såsom ofvan nämnts fullständigt genom klass 1, inom.
i (»tbe negligence clause»).
d)
»Förlust genom tidsbefraktare, som under befraktningstiden
(om ej fullt solventa eller pålitliga) kunna utsätta fartygen för
anspråk i utlandet, för hvilka ersättning skall utgå i fartyg och
frakt»
Svar: Man kan i England assurera äfven dylika förluster. Sakeu
har, framstäld i detta sammanhang, dock intet som hälst med det framställda
spörsmålet att göra, nämligen en långifvares säkerhet i det
maritima hypoteket. Det är ju uppenbart, att ett fartyg icke förminskas
i värde, därigenom att en redare, då fartyget var uthyrdt i
Time charter per månad, icke erhöll sin byra för en månad. Om större
förlust kan det naturligtvis icke blifva tal, ty så fort fraktbeloppet
för en månad icke erlägges, är certepartiet brutet ocli redaren därefter
184
VI. Sjöfartsnäringens höjande.
fri att oberoende af betraktarens insolvens skaffa sig inkomst på sitt
fartyg.
Herr Melin anför sedermera, att man vid bedömandet af den risk,
som en långifvare löper — under förutsättning naturligtvis af en icke
tillfyllestgörande assurans — bör taga hänsyn till att åtskilliga fordringar,
exempelvis de som angifvas i § 268 sjölagen, utgå med förmånsrätt.
Om jag undantager fordran, uppkommen genom bodmeri,
hvilken i sammanhang med inteckningslagen förbjudes för fartyg, som
skola intecknas, täckas i öfrigt i sagda § angifna risker genom pretention
and indemnity clubs policer.
Herr Melin anför vidare, att dithörande förluster kunna uppkomma
genom alla slags fordringar och anspråk i utlandet, vare sig äldre
eller yngre, härrörande exempelvis från föregående redare eller befälhafvare.
I klass 2, b) och c) erhålla vi upplysning om att sådana anspråk
täckas af protection and indemnity klubbarne. Det heter däri:
Klass 2 b) »Skada uppkommen genom brytande af certeparti eller
annat kontrakt eller bristande pliktuppfyllelse i sammanhang med
lastning, stufning, trimming, lättning, lossning, förhalning, dockning
eller reparation eller utrustningsförnödenheter eller bunkercoals för
något sådant fartyg.»
Lydelsen af klass 2 c) är: »Förlust eller eljest anspråk på grund
af någon police, som framställes med hänsyn till sådant fartyg eller
del däraf.»
Herr Melin framhåller vidare bland farorna, att oberäkneliga förluster
kunna uppstå genom fel eller misstag vid byggnad eller inköp
af fartyg, hvarigenom desamma vid en ny besiktning kunna befinnas
underhaltiga och hvarigenom deras värde högst betydligt minskats
och för vissa konjunkturer äro osäljbara.
Svar: Ingen långifvare torde belåna ett fartyg, utan att det blifvit
underkastadt sakkunnig besiktning. Jag tror knappast, att en bank
skulle lyssna till en icke sakkunnig fantasts förslag att bygga ett
större fartyg, om denne förmälde, att han hade uppgjort ritningarne
själf.
Herr Melin anför vidare, att förlust kan uppstå genom felslut
vid befraktningar eller brott emot ingångna förpliktelser mot assuransgifvare,
till exempel befraktning till platser, som pa grund af ishinder
Protokoll.
185
eller klimatiska förhållanden ej höra på viss tid befaras, eller intagning
af viss last, som enligt polieerna ej får befraktas.
Svor: Om en redare gör ett dumt fraktslnt, drabbas visserligen
rederiet af förlust för den resan; men icke inverkar det på fartygets
värde. För öfrigt torde en långifvare säkerligen höra sig för om redarens
föregående verksamhet. Har denne gjort sig känd för okunnighet,
osmak eller för försök att kringgå eller bryta gifna öfverenskommelser,
då kan den ifrågavarande redaren vara säker om att hypoteket i hans
hand icke är belånbart. Då herr Melin vidare framhåller den omständigheten,
att brottsliga handlingar eller uppenbart brytande af ingångna
förbindelser skulle vara ett hinder för en närings lojala utöfvande,
så misstager han sig. För brott gälla i allmänhet icke dessa
lagar, utan för dem gäller strafflagen.
För öfrigt kan en långifvare i England, hvilken såsom säkerhet tagit
inteckning i fartyg, assurera sin risk på samma sätt som fartygsägaren.
Herr Melin nämner vidare de risker, som uppstå då fartyg uppläggas
på ristorno, hvarvid »visserligen pantinnehafvaren erhåller eldassuranspolice,
men dock löper risk under fartygets förhalningar och
kvarliggande på ett mycket trafikeradt rivier.»
Svar: Just denna erinran ådagalägger mer än mycket annat, huru
fördelaktigt det bör vara att tillhöra en protection and indemnity club,
ty alla dessa risker, uppkomna då fartyg ligga på ristorno från den
vanliga sjöpolicen, äro inneslutna inom klubbarnes assuranspolicer. Då
nu dessa äro jämförelsevis billiga, skulle jag finna det vara mycket
oklokt, att en redare uppsade sitt fartyg till ristorno för denna police,
x;tan lät ristorno t endast gälla för sjöpolicen. Klubbens police fortgick
således under hela året.
Bestämmelsen i klass 1 inom. f. angifver, att klubbens policer täcka
för skada eller förlust, som uppkommer genom oförsiktig navigering af
assureradt fartyg, eller för skada å varor, pirar, kajer, fasta eller rörliga
föremål af hvad slag det vara må, vore sig dessa äro ombord på dylikt
fartyg eller icke.
Herr Melin omtalar sedermera, att till hans kännedom kommit
några fäll, där stor förlust uppstått för rederi, hvilket haft sina fartyg
försäkrade på svenska policer.
Handel*- och sj ö fa rf* kom i ten * betänkande. VI.
24
186
VI. Sjöfartsnäringens höjande.
Han omnämner sålunda:
att 60,000 kronor förlorades för ångaren »August Leffler» i Kina,
därför att ingen »negligence clause» fanns i assuranspolicen;
att förlust uppkom för ångfartyget »Magne», därför att befälhafvaren
i Kristiansand utlämnade lasten till oriktig person;
att skeppet »Henry’s» redare gjorde betydande förlust, därför att
kaptenen försummade sina plikter;
att ångare lära beslagtagits i utlandet för ersättning till person,
som under lastning eller lossning eller tillfälligtvis befunnit sig om
bord och blifvit genom de ombordvarandes försummelse skadad eller
förlorat lifvet;
att en norsk ångare på våren 1899 blifvit såld för att täcka en
dylik förlust.
Bland de ofvan nämnda fallen torde alla redan hafva erhållit sitt
svar utom med afseende på dem, som röra förlust af lif eller olycksfall.
I detta hänseende hafva klubbpolicerna de allra noggrannaste bestämmelser.
Bestämmelsen i klass 1, mom. a, angifver att ersättning lämnas
vid förlust af människolif eller kroppsskada å person, som föres ombord
såsom passagerare eller som går ombord eller som eljes vistas i eller
invid en ångare tillhörande associationen.
Mom. b angifver, att ersättning bestrides vid förlust af lif eller
kroppsskada, uppkommen vid stufning af lasten.
Herr Melin anför slutligen, att utländskt rederi blir utsatt för
risken, att annan dess egendom blir beslagtagen i engelsk hamn, om
dess fartyg åstadkommer sådan skada, att fartygets värde vid dess
försäljning icke räcker till att täcka skadans belopp.
Alla dessa risker och förluster, som herr Melin angifvit, täckas
fullständigt genom protection and indemnity klubbarne, och man kan
säga, att det var ett absolut fel vid hvarje af de ofvan angifna fallen,
att respektive redare icke iakttagit att på ett tillbörligt sätt assurera sina
fartyg. Detta fel är hos oss mycket vanligt. Jag är en af de felande,
men jag skall skynda mig att, sedan jag numera fått tillfälle att blicka
in i den utvecklade teknik, som finnes i England, beträffande assuransväsendet,
och som åsyftar att ställa hela sjöfartsnäringen på en sundare
basis, i vidsträcktaste mån begagna mig af dessa institutioner.
Hvad den sista invändningen beträffar, återfinnes i klass 1 mom. e
fullständiga bestämmelser om, att klubben åtager sig ansvaret för
Protokoll.
187
sådan förlust, som uppkommer utöfver belopp (respektive 8 eller 15 £,
allt efter som förlusten endast drabbar fartyg eller varor eller om människolif
därvid spillts), som täckes af Lloyd’s eller vanliga sjöassuranspolicer
och hvilka belopp, som bekant, just uppgå till respektive 8 å 15 £.
Herr Melin omnämner sedermera, synbarligen för att stärka sina
invändningar, ett telegram från Sveriges ångfartygs assuransförenings
agenter Wendt & C:o, London. Men om man närmare granskar detta
telegrams innehåll, så innebär detta alldeles icke något klander af det
engelska sjöassuransväsendet eller påstående om dess olämplighet, utan
allenast ett helt enkelt svar å en ifrån en assuradör i Göteborg framställd
fråga, huru han skall förhålla sig under ett visst uppgifvet fall.
Men konsekvensen ur detta telegram är däremot, att om det ifrågavarande
fartyget varit assureradt i en protection and indemnity club,
så hade för rederiet icke uppstått någon förlust.
Nytt för gammalt ersättes genom »the Inchmaree danse» i s,, k.
»Thirds clubs», och kostnaden för denna assurans är mycket låg. Den
torde icke uppgå till tiondelen af kostnaden för assurans i protection
and indemnity clubs.
I sammanhang härmed tillåter jag mig omförmäla, att till min
kännedom kommit, att ett svenskt rederi, det sydsvenska ångfartygsaktiebolaget,
från 1884 och till 1894, då bolaget upphörde, begagnat sig
af de förmåner, som erbjudas rederier som ingå i de engelska protection
and indemnity clubs. Sagda bolags hufvudredare, grosshandlaren Gottfr.
Beijer, liar ställt ett antal styrelseberättelser till min disposition, och
framgår af desamma, att kostnaderna uppgått:
1885
till ..........
........... 0,13 %
1886
» ...........
-......... 0,38 %
1887
»
........... 0,28 %
1888
.....-..... 0,29 %
1889
» ........
........... 0,27 %
1890
» ..........
.......... 0,25 %
1891
»
----------- 0,23 %
1892
»
.........- 0,3* %
1893
........... 0,32 %
Han omnämner äfvenledes i berättelsen för 1885, att eu af bolagets
ångare »Vesta» i oktober ramponerade hamnpiren i Helsingborg, hvilket
188
VI. Sjöfartsnäringens höjande.
haveri uppgick till kronor 17,271: 70, hvaraf de svenska bolagen enligt
sjölagen endast ersatte kronor 3,739: 80; resten erhölls af förenämnda
klubbar, hvadan bolagets förlust skulle blifvit högst kännbar, för så
vidt det icke varit skyddadt genom förberörda försäkringar. Herr
Beijer har därjämte muntligen till mig omnämnt, att vid många tillfällen
under den tid, fartygen voro försäkrade i k lubbar ne, ersattes uppkomna
förluster af desamma, och för ersättningarnes utfående uppstodo
aldrig några svårigheter. Affärsberöringen med dem var synnerligen
angenäm.
Vid ett tillfälle anför herr Melin vidare en olyckshändelse, som
inträffat på Scheldefloden. Ett människolif spilldes, och rederiet fick
ersätta änkan 25,000 francs. Detta, säger herr Melin, i trots af att
tvångslots fanns närvarande. Men ej ens detta halmstrå kan jag unna
herr Melin i och för hans strid mot ett modernt utveckladt assuransväsen.
Det ifrågavarande rederiet hade, såsom vi redan angifvit, undgått
hvarje förlust, om det haft sitt fartyg assureradt i en protection and
indemnity club. Den ofvan angifna klubbens police innehåller i klass
1 mom. a tydliga bestämmelser om detta.
Herr Melin afslutar sitt påstående- och frågeformulär med ett
konstrueradt exempel, som han anser skola kullkasta mina påståenden
och bringa vederbörande att inse, att han ändock måste hafva rätt.
Han frågar sålunda: »Om under .liknande omständigheter en hel
besättning drunknar eller ett stort passagerarefartyg drabbas af olyckan
och ersättningsanspråken uppgå till hundratusental, ersättes också
en sådan risk af indemnity klubbarne till cirka 1/s ä 1/i % ?s
Visst ersättes förlusten, men det inträffar måhända, att uttaxeringen
vid ett dylikt tillfälle, som lyckligtvis mycket sällan förekommer,
kan uppgå till något högre belopp än vanligt. Emellertid låter jag
mig icke så lätt afspisa med den stora siffra, som herr Melin anför.
Den är stor, det är sant, men för den af mig anförda klubben skulle
en förlust på 100,000 kr. ej inverka mera, än att i stället för att beräknade
10 pence per gross ton per år finge uttaxeras 108/4 pence.
Häraf ser man fördelen af, att assuransföreningar, där dylik ömsesidig
försäkring utgör föremålet för verksamheten, äro så stora som möjligt.
Emellertid säkerställa sig dessa klubbar ofta gent emot störa förluster
Protokoll.
189
genom återförsäkring hos andra klubbar, och man har ett i förhållande
till föreningens storlek bestämdt maximum.
Då jag nu genomgått herr Melins promemoria i detta ämne, kan
jag slutligen ej underlåta att framhålla, att hela herr Melins bevisföring
jämte tillhörande exempel alla i intet hänseende äro exempel på
detta ämne, nämligen försäkring genom protection and indemnity lclubbar
för de risker, som uppstå utöfver de af de vanliga sjöpolicerna täckta,
utan exempel och bevis på något helt annat. Det torde därför vara
uppenbart, att herr Melin för att öfvertyga bort framföra starkare
bevis. Hans motstånd mot denna bransch af försäkringsverksamhet och
mot de fakta jag framlagt är därför svårt att förstå. Jag skulle böja
mig för en bevisföring, som ådagalade, att ett antal fartyg eller något
fartyg, som varit inskrifvet i en klubb, icke fått sin rätt. Men något
sådant finnes icke ådagalagdt. Jag har däremot kunnat visa, att en
svensk redare med tillfredsställelse begagnat sig af denna institution.
En annan komitéledamot har, på telegrafisk förfrågan hos firman Watts
& Watts i London, fått det beskedet, att samtliga firmans fartyg äro
assurerade i Protection and indemnity clubs.
Herr M. Wallenberg: Från sakkunnigt håll har anförts, att de
kretsar, som för närvarande intressera sig för rederinäringen, utöfver
det kapital, de för detta ändamål förfoga öfver, pläga anskaffa ytterligare
medel genom belåning af rederiaktier.
Genom skapandet af marinhypoteket skulle, menar man, rederiaktiernas
belåningsvärde förminskas. Hvad man ger med ena handen
skulle man taga med den andra.
Det kan emellertid, både indirekt och direkt, ådagaläggas att
denna förutsägelse angående inskränkning i rederiaktiers belåningsvärde
icke kommer att slå in.
Direkt visar detta sig, om man betänker, att det upplånande rederiaktiebolaget
ju icke förstör de pengar, det mot säkerhet af inteckning
upplånar. Det använder ju dem för att föröka vinsten på aktierna,
och då merendels aktiernas belåningsvärde bestämmes af aktiernas
realisationsvärde, men detta återigen i de flesta fall framkommer genom
kapitalisering af vinsten, så bör tydligtvis, genom användning
190
VI. Sjöfartsnäringens höjande.
af marinhypoteket, rederiaktiers belåningsvärde stiga i stället för
att falla.
Indirekt eller genom jämförelse med andra industrier kan det jämväl
visas, att intecknandet af ett bolags egendom icke, i och för sig,
bar någon inverkan på belåningsvärdet af bolagets aktier. Se på Stora
Kopparbergs Bergslag, se på många af våra järnvägsbolag! Så snart
aktierna gifvit utdelning, hafva de kunnat belånas, och detta äfven
om den intecknade gälden ökats i stället för att minskas.
Följande exempel på ett industriellt företags utveckling torde vara
typiskt. Bolaget X bildas med ett aktiekapital af kr. 1,000,000. Tomt
inköpes, fabrikshus uppföres. Sedan maskiner anskaffats och rörelsen i
mindre skala kommit i gång, är i de flesta fall aktiekapitalet slut.
Fastän bolaget ej nu har någon intecknad skuld, så torde dess aktier
ej vara antagliga såsom hypotek. Det är först sedan rörelsen visar sig
lämna afkastning och till följd däraf utdelning å aktierna kan ske, som
dessa kunna belånas. Nu inträder den fas i bolagets utveckling, då
bolaget, till följd däraf att rörelsen visat sig vara lönande, intecknar
fastighet och förlag för utvidgning af sin rörelse. Bolaget får genom
utvidgningen större absolut- vinst, utdelningen å aktierna kan ökas och
dessas belåningsvärde stiger, trots det att bolagets egendom blifvit intecknad.
Herr Appelberg: Anmodad att särskilt yttra mig om vissa
punkter, som förekomma i frågeformulärets n:ris 12, 13, 14 och 15,
hvilka jag vid mötet den 13 februari ej var beredd att besvara, får
jag härmed nu, med hänvisning till mina redan gjorda uttalanden,
fullgöra detta, utom i ett afseende, hvarom jag icke ännu kunnat erhålla
svar från England, nämligen huruvida genom de engelska Pretention
and Indemnity-policerna alla de risker kunna anses täckta,
hvilka icke äro täckta genom en svensk kaskopolice.
Frågan 12. Om lag angående inteckning i fartyg varder antagen
i Sverige och staten under någon form lämnar låneunderstöd eller bidrag
för beredande af förlagskapital åt rederinäringen, så anser jag
de för vår förening gällande assuranspolicerna för kasko eller motsvarande
kaskopolice vara tillfyllestgörande säkerhet för belåning af
det maritima hypoteket under följande villkor.
Protokoll.
191
A.
Att belåning endast gäller stål- eller järnångare med högsta
klass i norska Yeritas, franska Veritas, engelska Lloyd eller med svensk
årlig besiktning af förening eller bolag inom landet, som försäkrar
ångare, samt med villkor att klassen under lånetiden uppehälles vid påföljd
af lånets uppsägning.
B.
Belåningen bör endast gälla ångare af högst 15 års ålder och
med belåningsvärde af 50 % af försäkringsvärdet intill 5 år, 33 % intill
10 år och 25 % intill 15 års ålder, samt amorteringsskyldighet, som ökas
i förhållande till ålder, så att slutlikvid å lämnadt lån är verkställd
vid 15 års ålder.
C.
Dylika lån böra omfatta minst en serie af 4 ångare af lägst
1,000 brutto reg.-ton, hvaribland endast en i serien får vara af specialtyp
och de öfriga byggda för allmän fraktfart.
D.
Belåningen, som enligt ofvanstående skall grunda sig på inteckning
å det hela i hvardera af dessa 4 ångare, skall dock i afseende
å betalningsskyldigheten gälla »en för alla och alla för en», hvarjämte,
om eu eller annan af serien utgår till följd af totalförlust eller kondemnation,
lånet skall anses uppsagdt och inflytande ersättning för totalförlust
utbetalas till långifvaren i afräkning på lånesnmman, såvida serien
nedgått under 4 ångare. Sker så, måste ansökan om nytt lån ingifvas,
som dock endast bör medgifvas, då genom nybyggnad eller köp af annan
ångare serien genast åter höjes till 4 ångare, då den inkasserade
totalförlustersättningen åter bör utjämnas.
Vid eventuell försäljning af någon ångare i en serie öfver 4 stycken
bör lånet pro rata nedsättas, och om genom försäljning en serie nedgår
under fyra, gäller detsamma som i föregående punkt.
Skälen hvarför förestående förslag till serieförsäkring måste anses
mera lämpligt för våra förhållanden än det af kapten Wallenberg föreslagna
(nämligen att betrygga marinhypoteket för de risker, som icke
täckas af den svenska kaskopolicen, genom de engelska Protecting and
Indemnity-policerna) äro följande. Dessa klubbars verksamhet omfatta
vanligast ett år i sänder, och de förändra sina villkor och reglementen
efter engelska förhållanden, såsom det bäst lämpar sig för deras rederinärings
utveckling.
Då jag antager, att förenämnda lån skola till gagn för rederinäringen
'' utlämnas på amorteringstider af ända till 10 år, kan det
192
VI. Sjöfartsnäringens höjande.
därför icke anses lämpligt att för försäkringen vara beroende af dylika
policer, som kunna ändra form och utgifvas från främmande land, med
hvilket vi i afseende å försäkringsanspråk, mig veterligen, ej hafva
någon ömsesidig konvention.
Däremot anser jag, att de af kapten Wallenberg föreslagna Indemnity
and Protecting-policerna tillsamman med en svensk kaskopolice särdeles
väl lämpa sig för att stärka marin hypotek et å en eller ett par
ångare för enskilda långifvare och banker för sådana lån, som af dem
utlämnas med årliga förnyelser å lånen.
Frågorna 13,14 och 15. Inom Sverige förefinnes ännu icke något bolag
eller förening, som försäkrar alla de risker, som inbegripas i de engelska
Indemnity and Protecting-klubbarnas policer, men några af de mera vanliga
täckas, i olikhet med i England, redan nu genom våra kaskopolicer.
För dessa särskilda risker, som icke kunna hänföras till kaskoförsäkring,
anser jag för närvarande mycket svårt att få till stånd en
svensk försäkringsinstitution, emedan för denna icke kan erhållas en
tillräckligt stor serie och föreningarna, som hafva den största serie af
ångare, kunna på sina ettåriga oktrojer ej häller inrymma denna försäkring
under egen risk.
I Norge bildades för tvänne år sedan ett bolag, benämndt »Skuld»,
för att fylla denna uppgift för skandinaviska länderna, men det har
icke rönt tillslutning och framgång, särskildt emedan det är ställdt på
uttaxeringssystemet, liksom de engelska klubbarna, och dessutom har det
fritagit sig från några väsentliga risker, som täckas af dessas policer.
Då de risker som icke täckas af våra kaskopolicer äro, om ock
någon gång betydande, särdeles sällsynta och sporadiska, men i de
flesta fall af ringa betydenhet, är gifvet att de, på de stora engelska
serierna, endast erfordra en särdeles låg medelpremie, på sätt kapten
Wallenberg uppgifvit, ehuru dock å andra sidan nog kan förväntas, att
premien för dessa risker kommer att något stiga i den mån, de nu allt
oftare återkommande anspråk på ersättning från fartygen göras gällande
för skador och förluster af människolif bland arbetare eller andra,
som i utlandet, tillfälligtvis, användas i fartygens tjänst, och med anledning
af anspråk, som i exempelvis Belgien och'' Frankrike hafva
större betydenhet än inom engelsk jurisdiktion.
Sådana förluster, som uppstå genom redares eller befälhafvares
uraktlåtenhet att följa kaskoförsäkringspolicens föreskrifter, såsom för
-
Protokoll.
193
lust genom bristande sjövärdighet, uraktlåtenhet att i vissa fall genom
Negligence-klausulen fritaga fartyget för förlust på lasten (hvilken
under vissa förhållanden ersättes), ersättas dock gifvetvis icke under
försvårande omständigheter genom den svenska kaskopolicen, lika
litet som brytande af certeparti och dylika Indemnity-risker.
Handels- och sjöfnrtskomiténs betänkande.
VI.
25
Bil. B.
Formulär till Lloyd’s sjöförsäkringspolice 1899.
A
Be it known that
This Policy is issued in the
Form printed and supplied by
the Government previous to
1st August, 1887.
Stämpel.
as well in
own Name, as for and in the
Name and Names of all and every other Person
or Persons to whom the same doth, may or shall
appertain, in part or in all, doth make assurance
and cause
and them and every of them,
to be insured, lost or not lost, åt and from
Any person not an Underwriting
Member of Lloyd’s
subscribing this policy, or any
person uttering the same if
so subscribed, will be liable
to be proceeded against under
Sec. 31 of Lloyd’s Act.
S. G.
upon any kind of Goods and Merchandises, and also upon
the Body, Tackle, Apparel, Ordnance, Munition, Artillery,
Boat and other Furniture, of and in the good Ship or
Vessel called the
£~
whereof is Master, under God, for this present Voyage,
—
or whosoever else shall go for Master in the
printed åt Lioyd’«, Royai Exchange.
or whatsoever other Name or Names the
same Ship, or the Master thereof, is or shall be named or
(yr0
) called, beginning the Adventure upon the said Goods and
Merchandises from the loading thereof aboard the said
Ship
upon the said Ship, &c.,
and shall so continue and endure, during her
Abode there, upon the said Ship, &c.; and further, until
the said Ship, with all her Ordnance, Tackle, Apparel,
&c., and Goods and Merchandises whatsoever, shall be
arrived åt
upon the said Ship, &c., until she hath moored åt Anchor
Twenty-four Hours in good Safety, and upon the Goods
and Merchandises until the same be there discharged and
safely landed; and it shall be lawful for the said Ship,
&c., in this Voyage to proceed and sail to and touch and
stay åt any ports or Places whatsoever
without Prejudice to this Insurance. The said Ship, &c.,
Goods and Merchandises, &c., for so much as concerns the
195
Formulär till Lloyd’s sjöförsåkringspolice.
Assured by Agreement between the Assured and Assurera
in tbis Policy, are and shall be valued åt
Touching the Adventures and Perils which we the Assurers are contented
to bear and do take upon us in this Voyage, they are-of the Seas,
Men-of-War, Fire, Enemies, Pirates, Rovers, Thieyes, Jettisons, Letters
of Mart and Countermart, Surprisals, Takings åt Sea, Arrests, Restraints
and Detainments of all Kings, Princes, and People, of what Nation,
Condition, or Quality soever, Barratry of the Master and Mariners, and
of all other Perils, Losses, and Misfortunes that have or shall come to
the Hurt, Detriment, or Damage of the said Goods and Merchandises
and Ship, &c., or any Part thereof; and in case of any Loss or Misfortune,
it shall be lawful to the Assured, their Factors, Servants, and
Assigns, to sue, labour, and travel for, in and about the Defence, Safeguard
and Recovery of the said Goods and Merchandises and Ship, &c.,
or any Part thereof, without Prejudice to this Insurance; to the charges
whereof we, the Assurers, will contribute, each one according to the
Rate and Quantity of his sum herein assured. And it is especially
declared and agreed that no acts of the Insurer or Insured in recovering,
saving, or preserving the property insured, shall be considered as a
waiver or acceptance of abandonment. And it is agreed by us, the
Insurers, that this Writing or Policy of Assurance shall be of as much
Force and Effect as the surest Writing or Policy of Assurance heretofore
made in Lombard Street, or in the Royal Exchange, or elsewhere
in London. And so we the Assurers are contented, and do hereby
promise and bind ourselves, each one for his own Part, our Heirs,
Executors, and Goods, to the Assured, their Executors, Administratörs,
and Assigns, for the true Performance of the Premises, confessing ourselves
paid the Consideration due unto us for this Assurance by the
Assured
åt and after the Rate of
IN WITNESS whereof, we the Assurera have subscribed our Names and
Surna assured in
N.B. — Corn, Fisli, Salt, Fruit, Flour, and Seed are warranted free from Average,
unless general, or the Ship be stranded; Sugar, Tobacco, Hemp, Flax, Hides, and
Skins are warranted free from Average under Five Pounds per Cent; and all other
Goods, also the Ship and Freight, aro warranted free from Average under Three
Pounds per Cent., unless general, or the Ship he stranded.
(In the event of occident whcrehy loss or damage may result in a claim
under this Folicy the settlement will he much facilitated if immediate
notice he given to the nearest Lloyd''s Agent.)
Bil. B (Forts.).
Formulär till »lnstitute Time Clauses», tillhörande
Lloyd’s sjöförsäkringspolice 1899.
And it is further agreed that if the Ship hereby Insured shall
come into collision with any other Ship or Yessel, and the Assured
shall in consequence thereof become liable to pay, and shall pay by
way of damages to any other person or persons any sum or sums not
exceeding in respect of any one such collision the value of the Ship
hereby Insured, this Company will pay the Assured such proportion of
three-fourths of such sum or sums so paid as its subscription hereto
bears to the value of the Ship hereby Insured, and in eases in which
the liability of the Ship has been contested, or proceedings have been
taken to limit liability, with the consent in writing of this Company,
the Company will also pay a like proportion of three-fourths of the
costs which the Assured shall thereby incur, or be compelled to pay;
but when both Yessels are to blame, then unless the liability of the
Owners of one or both of such Yessels becomes limited hy law, claims
under this clause shall be settled on the principle of cross-liabilities
as if the Owners of each Vessel had been compelled to pay to the
Owners of the other of such Vessels such one-half or other proportion
of the latter’s damages as may have been properly allowed in ascertaining
the balance or sum payable by or to the Assured in consequence of
such collision.
Provided always that this Clause shall in no case extend to any sum
which the Assured may become liable to pay, or shall pay for removal of
obstructions under statutory powers, for injury to harbours, wharves, piers,
stages, and similar structures, consequent on such collision, or in respect of
the Cargo or engagements of the Insured Vessel, or for loss of life or personal
injury.
In port and åt sea, in docks and graving docks, and on ways, gridirons
and pontoons, åt all times, in all places, and on all occasions,
services and trades whatsoever and wheresoever, under steam or sail, with
leave to sail with or without pilots, to tow and assist vessels or craft
in all situations, and to be towed and to go on trial trips.
Should the above Yessel be åt sea on the expiration of this Policy,
it is agreed to hold her covered until arrival åt port of destination, or
until lost, whichever may first occur, åt a pro rata monthly premium,
provided due notice be given before the expiration of the Policy, and
Formulär till IJoyd’s sjöförsäkrinyspolice.
197
damage during sueh extension stall be treated as if it had occurred during
the final voyage under tliis Policy för the purposes of the warranty
as to average.
Held covered in case of any breach of warranty as to cargo, trade,
locality or date of sailing provided notice be given, and any additional
premium required be agreed immediately after receipt of advices.
In the event of the Vessel being sold or transferred to new managing
owners during the currency of this Policy, then, unless the Underwriters
agree in writing to such sate or transfer, this Policy shall be cancelled
immediately after the Vessel’s sate arrival åt her next port, if in ballast,
or final port of discharge, if loaded; a pro rata daily return of premium
being granted.
This insurance also specially to cover (subject to the free of average
warranty) loss of, or damage to hull or machinery through the negligence
of Master, Mariners, Engineers, or Pilots, or trough explosions, bursting
of boilers, breakage of shafts, or trough any latent defect in the
machinery or hull, provided such loss or damage has not resulted from
want of due diligence by the owners of the Ship, or any of them, or by
the Manager. Masters, Mates, Engineers, Pilots, or Crew not to be considered
as part owners within the meaning of this clause should they hold
shares in the steämer.
General Average and Salvage Charges payable according to Foreign
statement, or per York-Antwerp Rules, if in accordance with the contract
of affreightment.
Average payable on each valuation separately or on the whole, without
deduction of thirds, new for old, whether the average be particular or
general.
Donkey boilers, winches, cranes, windlasses, steering gear, and electric
light apparatus shall be deemed to be part of the hull, and not part of
the machinery. Refrigerating machinery and insulation not covered unless
expressly included in this Policy.
Warranted free from particular average under 3 per cent., but nevertheless
when the Vessel shall have been stranded, sunk, on fire, or in
collision with any other Ship or Vessel, Underwriters to pay the damage
occasioned thereby. No claim shall be allowed in respect of scraping or
painting the Vessehs bottom, whether she be stranded or not; but the
expence of sighting the bottom after stranding shall be paid, if reasonably
incurred, even if no damage be found.
Grounding in the Suez Canal or in the Manchester Ship Canal or its
connections, or in the River Mersey, above Rock Ferry Slip, or in the
River Plate (above Buenos Ayres) or its tributaries, or in the Danube,
Demerara, or Bilbao River, or on the Yenikale or Bilbao Bar shall not
be deemed to be a stranding.
198
VI. Sjöfartsnäringens höjande.
The warranty and condition as to average under 3 per cent. to be
applicable to each voyage as if separately insured, and not to the whole
time insured, and a voyage shall commence åt one of the following
periods, to be selected by the Assured (åt any time whether before or
after any damage shall have occurred), viz., åt the inception of the
Policy, or any time during the currency thereof, åt which the Vessel
heing empty or in ballast or engaged in completing the discharge of the
previous cargo, begins to load cargo, or sails in ballast under Charter
to a loading port; and unless the Policy shall previously expire, any
such voyage shall be deemed to continue during the ensuing period within
which two cargoes are in course of carriage or discharge, and until the
Vessel begins to load a third cargo or sails in ballast under Charter for
a loading port; hut the commencement of any voyage shall not be so
fixed as to overlap the termination of the previous voyage in respect of
which there is a claim.
In no case shall Underwriters be liable for unrepaired damage
in addition to a subsequent total loss sustained during the original or
extended term covered by this Policy.
The insured value shall be taken as the repaired value in ascertaining
whether the Vessel is a constructive total loss.
In the event of accident whereby loss or damage may result in a
claim under this Policy, notice shall be given in writing to the Underwriters,
where practicable, and, if abroad, to the nearest Lloyd’s Agent
also, prior to survey, so that they may appoint their own Surveyor if
they so desire; and whenever the extent of the damage is ascertainable,
the Underwriters may take or may require the Assured to take tenders
for the repair of such damage. In cases where a tender is accepted by
or with the approval of Underwriters, the Underwriters will make an
allowance åt the rate of £30 per cent. per annum on the insured value
for the time actually lost in waiting for tenders. In the event of the
Assured failing to comply with the conditions of this Clause, £15 per
cent. shall be deducted from the amount of the ascertained claim.
Warranted free of capture, seizure, and detention, and the consequences
thereof, or any attempt thereat, piracy excepted, and also from
all consequences of hostilities, or warlike operations, whether before or
after declaration of war.
per cent. for each uncommenced month
if this Policy he cancelled.
as follows for each consecutive 30 days the
To return Vessel may be laid up in port, viz.:—
per cent. if in the United Kingdom not
under Average.
per cent. under Average, or if abroad.
and arrival.
