# ID: svediakorp-gov98
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1723
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 198,236
# sentences: 8,548
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


SVERIGES
RIDDERSKAPS OCH ADELS
RIKSDAGS-PROTOKOLL
FRÅN OCH MED ÅR 1719
TREDJE DELEN
1723
II
STOCKHOLM, 1877
P. A. NORSTEDT & SÖNER
KONGI-. BOKTBYOKABE
SVERIGES
RIDDERSKAPS OCH ADELS
RIKSDAGS-PROTOKOLL
FRÅN OCH MED ÅR 1719
TREDJE DELEN
1733
TREDJE HÄFTET
RIDDERSKAPETS OCH ADELNS
PROTOKOLL
VID RIKSDAGEN I STOCKHOLM
AR 1733
II
13 AUGUSTI 23 OKTOBER
Om voteringar i Borgarståndet.
17*23.
Den 13 Augusti.
Uplästes Commercie-Deputations Memorial angående Petter
Hanson Helwegs Buldans- ock Segelduksväfverij, som han vid
Norkiöping anlagt; varandes Deputations mening, at det af
Commercie-Collegio för detta värck projecterade privilegium af
Kongl. Maij:t kan authoriseras ock confirmeras, ock jämvähl
llelweg samt andre, hvilka slike Buldansväfverier anlägga,
slippa för den rude materien, som är hampan, hvilken ifrån
utrikes orter införskrifves, med | dels procent i tullen, ock niuta
leverantzen vid Kongl. Maij:ts Orlogsflåtta emot skiäligt prijs;
samt Helweg få de 4,880 Dal. Smt. betalte, som han för försträckt
segelduk til Ammiralitetet för åhr 1714 ock 1715 har at fordra.
Detta betänkandet blef af Ridderskapet ock Adelen
bifallit; dock kan hans folck intet befrias för Mantalspenningarne,
helst i Instruction för Mantals-Commissarierne af åhr 1686
alle sådanne friheter indragas. Icke heller böra andre värck
eller Barnhuset uteslutas igenom Helwegs privilegium, utan
hvem som vill sådan tilvärckning giöra, skall sådant efterlåta
blifva.
Derefter uplästes Bårgare-Ståndets Memorial af den 10 Augusti
angående Ridderskapets ock Adelens samt Präste- ock Bonde-Ståndens
utlåtelse öfver den uti Bårgare-Ståndet upkomne
disputen, huru voteringarne uti Bårgare-Ståndet skie måtte.
Hr Landt marskalken frågade, huru Ridderskapet ock
Adelen behaga giöra här med, ock förestälte om icke BårgareStåndet
svar kunde gifvas, at Bårgare-Ståndet har desse tre
Ståndens utlåtelse hos sig, ock derutinnan Stockholms stads
petitum, såsom ock at de andre tre Stånden intet in meritis
utlåtit sig, utan allenast, til at förekomma det Riksdagssakerne
ey måtte utdragas, förklarat voteringarne til vidare böra skie,
som härdis, ock nu kunde man förelägga dem en viss dag til
nästkommande Måndag at förena sig om den disputen, som
Bårgerskapet emellan varit, efter man elljest vill företaga den
saken vid Deputation öfver Riksdags-Ordningen.
Adelns Protokoll 1723, II. ^
2
1723 den 13 Augusti.
Ock sorn detta blef godt funnit, så anmodades Hr Lilliestierna
med någre andre at träda af ock skrifteligen upsättia
den förestälningen, som härom til Bårgare-Ståndet
giöras skulle.
Frih. Ernest Creutz påminte, at som Bonde-Ståndet
var i går åtskilgt, ock man således ey fick gie communication
deraf, at tre personer komma i Rådet, det borde Bonde-Ståndet
nu få härom i dag notification, ändock de ey haft at giöra
med sielfva valet.
Detta blef bifallit, ock fans godt, at en Deputation skulle
af alla tre Stånden gå til Bonde-Ståndet ock föreställa
dem det.
Sedermera uplästes Bårgare-Ståndets Memorial, angående
Wäster-Norrlands ock Finska almogens handel ock seglation,
hvilken Bårgare-Ståndet påstår böra aldeles uphäfvas ock
dem betagas, undantagandes Aland ock någre frisocknar i yttre
skiärgården, hvilka för fiskerier skattlagde äro. Jämvähl ock
at Ridderskapet ock Adelen obehindrat efterlåtes deras egen
afvel ifrån Sätegårdarne at hit til Stockholm öfverföra.
Hr Landtmarskalken hemstälte Ridderskapet ock Adelen,
om icke detta Memorialet kunde gå til Differentiae-Deputation
at närmare der tagas i öfvervägande.
Hr von Hökerstedt: Man har i Commercie-Collegio
haft denne saken före, ock tyckt at Wäster-Norlands almogen
den frihet må förunnas, at de få afföra til salu sin egen
afvel, nembligen hvad de med båtar gitta afföra; sammalunda
böra de ock, efter min mening, få bygga fahrkåstar at sällja,
men intet at föra vahror med, ty ingen bonde har så mycket,
at han dermed kan lasta en fahrkost; men små fahrtyg kunna
de hafva til at föra sin afvel med.
Memorialet remitterades til Differential-Deputation, at der
tagas i noga öfvervägande.
Hr Landtmarskalken lät upläsa Krigs-Deputations Betänkande
angående husesynerne på Officerarnes boställen.
Ock blef samma betänkande bifallit. Men med fardagen,
upsägningen ock afflytningen ifrån ock til Militise-boställen
förhålles efter lag ock den i hvarje lähn brukelige vanan ock
plägseden efter hvarje orts beskaffenhet.
Til Bonde-Ståndet gick nu Deputation bårt, nembligen:
Gref Renstierna. Hr Ruth.
Frih. Gust. Rålamb. Hr Bengt von Burguev.
Om försvarsverket. Husesyner. B&tsmanshållet. 3
Defensions-Deputations Memorial uplästes, angående försvarsvärcket
i gemeen ock the anstalter, som berörde Deputation
funnit nödige at giöra. Hvarjämte ock Deputation sig
yttrar l:o, at som förnämsta styrkan består uti indelningsvärcket,
så skall therutinnan aldeles ingen förminskning böra tillåtas.
2:o Hemställes Riksens Ständer, om icke en Commission såsom
tilstötande af någre ärfärne män af Riksens Råd, KrigsCollegio
ock någre af Generalitetet, Artilleriet ock Fortification
måtte förordnas, at om Fästnings- ock Defensionsvärcken
undersökia ock therom aflägga sin berättelse hos Kongl. Maij:t
ock Rådet. 3:o Underkastar Deputation Ständernes välbehag,
om icke Deputation må få tilstånd at för tystheten skull
låta thess Svar ock Betänckande om försvarsvärcket gå til
Kongl. Maij:t ock Rådet.
Hr Landtmarskalken: Detta är en generel berättelse,
som Deputation nu aflagt hos Riksens Ständer; men som dervid
äre sådanne specialia, som ey kunna in pleno förekomma,
ock Defensions-Deputation giort en starck Ed, samt på sit
Samvete sökt at taga alla nödiga prsecautioner til landets
försvar, så är frågan om de Deputerade få gifva up sit betänkande
derom til Kongl. Maij:t; hvilket är så mycket nödigare,
som, om Fästningar skola anläggas, en Commission bör afgå
at utse orten dertil.
Ridderskapet ock Adelen samtyckte dertil, at Defensions-Deputation
må med sit betänkande inkomma hoos Kongl.
Maij:t, utan at föredraga det in pleno; ock biföll i öfrigit Deputations
Memorial som här blef upläsit.
Hr Landtmarskalken: Hvad Reserve-Cassorne angår,
så komma vy at taga den saken före härnäst, ock lärer qvaestio
an förmodeligen snart vara afgiord, efter alla lära finna en
sådan besparing helt nödig.
Sedan uplästes Defensions-Deputations giorde project til
en Besparings-Cassa vid Båtsmanshållet.
Ock resolverades, at det skulle lemnäs på bordet, at hvar
ock en måtte få giöra sine påminnelser dervid.
Hr Weil i begiärte at om Båtsmanshållet i Halland afgiöras
måtte ock hans skrifter bli upläste.
Hr Landtmarskalken bad, at Deputationerne ville flitigt
komma tilsamman ock afgiöra de til dem remitterade ährender,
så at de til om Lördag åtta dagar kunna vara färdige med
sine betänkander.
4
1723 den 13 Augusti.
Sedan sades, at om Båtsmansindelningen i Halland bör i
Deputation utarbetas, innan den saken in pleno kan företagas.
Hr Landtmarskalken: Det blef för åtta dagar sedan
faststält, at en Commission skulle gå til Finland, ock Krigsock
Cammar-Collegierne projectera Instruction; ock som berörde
Collegier nu ärna företaga den saken, så bedia desse Collegier,
att de, som äre Fulmäcktige ifrån de orterne, ville infinna
sig i dag efter middagen.
Ofverste Lillieströms Memorial eller påminnelse vid KrigsDeputations
Betänkande angående Corneten Forsberg uplästes,
förmählandes Hr Öfversten ibland annat, at 8 frilietsåhr voro
för mycket at lemna Corneten Forsberg.
Hr Landtmarskalken berättade, at Krigs-Deputation
har begiärt at få se detta Memorialet, huru vida det kan giöra
någon ändring i deras förra Betänkande.
Ridderskapet ock Adelen bevilljade at Krigs-Deputation
deraf lemnäs communication.
Öfverste Didrons Memorial uplästes, angående hans placering.
Hr von Brandt begiärte, at Placerings-Deputation må
få part af Hr Öfverste Didrons Memorial, efter som det skall
röra Placerings-Deputation.
Hr Landtmarskalken sade, at Hr Öfversten förklarar
sig, at han ey klagar på Placerings-Deputation, men begiär
at vetta, om någon har vitnat något emot honom, som förorsakat
det han ey fåt behålla sin påst.
Hr Didron sade, at Axel Gyllenstierna ock Hierta äre
yngre Öfverstar än han, ock at han blefvit obligerad til at
lägga in detta Memorialet af den påminnelsen Hr von Roland
sidst giorde.
Hr Landtmarskalken, berättade, huru som den större
Secrete Deputation blefvit af Riksens Ständer updragit at projectera
en Förordning angående Caracterers hämmande, ock
lät läsa up berörde Förordning.
Hvarefter sedan resolverades, at den skulle läggas på
bordet, at hvar ock en måtte få giöra sine påminnelser dervid.
Gref Renstierna kom med de öfrige Deputerade tilbaka
ifrån Bonde-Ståndet ock giorde sin berättelse sålunda:
I föllje af Ridderskapets ock Adelens betalning, har Deputation
varit hos Präste- ock Bårgare-Stånden, ock dem föreläsit
det i går skiedde Rådsvalet, samt begiärt, at om de ey
Kranglan. Svar till Borgarståndet
hade dervid något at påminna, de då ville äfven sända sine
Deputerade til Bonde-Ståndet. Ock som berörde tvenne
Stånd ey hade något at påminna härvid, skickade de sine
Deputerade med oss til Bonde-Ståndet; hvarest när vij dem
detta ährendet föredragit, tackade de icke allenast för communication,
utan önskade dem lycka, som blifvit Råd, ock at
de måtte kunna finna på sådanne råd, som äro Riket nvttige
ock gagnelige.
Hr Landtmarskalken: För några dagar sedan blef
här upläsit Gammar- ock Oeconomise-Deputations betänkande
angående skatterättigheter på Kränglan, ock då blef sagt, at
man skulle låta se efter, om detta vore enligit med 1655 åhrs
Beslut ock Reductions-Stadga, ock huru vida Cronan hadde
någon rättighet til at lösa in desse skatterättigheter. Nu som
Cammar-Collegium inkommit hos Hans Kongl. Maij:t med sit
Betänkande i denne saken, så är det hit hämtat.
Derpå uplästes Gammar-Collegii underdåniga Skrifvelse
til Kongl. Maij:t af den 12 Juli 1722.
Ock berättade Hr Landtmarskalken sammanhanget af
saken, såsom ock at å Kränglan blefvit bygt ladugård, ock
giord til Landshöfdinge-Boställe, utan at om skatterättigheten
blefvit afhandlat med ägaren.
Ridderskapet ock A del en biföllo i alla delar Cammarock
Oeconomiae-Deputations betänkande i denna saken.
Hr Lilliestierna upläste det svar som upsat blefvit til
Bårgare-Ståndet, hvilket, sedan det blefvit justerat, så lyder
som fölljer:
Sedan Ridderskapet ock Adelen tillika med det Högvördige
Prästerskapet ock det Ahrbara Bonde-Ståndet genom deras
Deputation den 1 i denne månad notificera! Bårgare-Ståndet,
huruledes de gemensamt öfver den emellan Stockholms stads
ock de öfrige städers Riksdags-Fulmäcktige den 30 nästförvekne
Juli upkomne qvestion rörande sättet til omröstandet
behagat resolvera, hafva berörde öfrige städernes Fulmäcktige
genom en deras til Ridderskapet ock Adelen utskickade Deputation
ock derhos öfverlefvererade Memorial andragit, huru som
de emot all förmodan icke erhållit någon part af det Memorial,
som hos Ridderskapet ock Adelen jämte de öfrige respective
Stånden Stockholms stads Fullmäcktige ingifvit, hvarpå ofvanberörde
skiedde notification, detta ährendet angående, sig grundar,
innan deröfver resolverat blifvit, begiärandes fördenskul,
6
1723 den 13 Augusti.
det Ridderskapet ock Adelen behagade giöra berörde Fullmäcktige
den justiee ock benägenhet, at lenina dem af mer ofvanberörde
Memorial behörig dehl samt jämvähl en afskrift af den deröfver
fälte resolutionen, med den uttryckeliga reservation ock
anhållan, at et sådant, vid detta tilfälle skiedt, så kallat hastigt
steg ock processuale hädanefter icke tillåtas, mindre til exempel
ock efterdöme dragas må. Denna merberörde städers
Fulmäcktiges skiedde utlåtelse ock andragande har Ridderskapet
ock Adelen hos sig i noga öfvervägande tagit, ock
funnit sig föranlåtne, fölljande til vänligt svar at meddela,
at hvad anbelangar den begiärte communication af Stockholms
stads Fulmäcktiges Memorial ock Ridderskapets ock Adelens
tillika med de öfrige respective Ståndens derpå gifne utlåtande,
så har Ridderskapet ock Adelen så mycket mindre funnit sådant
nödigt vara, som berörde Fulmäcktige af Ridderskapets
ock Adelens samt de öfrige respective Ståndens genom deras
den l:ste hujus utskickade Deputation medhafde Memorial ock
dess innehåld så vähl det ena som det andra nogsamt kunnat
afse ock intaga, hvarpå Ridderskapet ock Adelen sig ock nu
i så måtto beropar. Beträffande desse Fulmäcktiges öfrige
yttran ock reservation, att et sådant processuale ock så kalladt
alt för hastigt steg hädanefter icke måtte tillåtas, med
mera; så kan ej heller Ridderskapet ock Adelen finna, att
dem til en sådan utlåtelse någon anledning blifvit gifven, utan
lemnäs til deras egen eftertancka, på hvilken sida något hastigt
steg blifvit giort, hälst emedan Ridderskapets ock Adelens
samt de öfrige respective Ståndens förnämsta afseende därhän
syftat, at först befrämja den ledamöterne emellan uti en oskilj—
acktig kråpp så högt angelägne ock omistelig varande enigheten,
ock derefter at med ey mindre sorgfällighet i möijeligaste
måtto befordra de på denne Riksdagen inkomne oräknelige
besvär ock högst vårdande ährender til et skyndesamt ock oss
alla nyttigt ock fördelacktigt slut, hvilket Ridderskapets ock
Adelens med de öfrige tvenne respective Ståndens hälsosamme
påsyftande äfven deruti skiönjas kan, at de sig ingalunda in
meritis öfver den uti Bårgare-Ståndet i ofvan berörde måtto
upkomne qvaestion utlåtit, utan saken i det stånd ock vanlighet
lemnat, som den varit ifrån Riksdagens början, til dess
vid Riksdags-Ordningens företagan- ock fastställande detta
ährende närmare jämkas ock med inbördes förtrolighet afgiöras
kunde. I anseende til hvilket alt ock Ridderskapets ock
Svar och Deputation till Borgarståndet.
7
Adelens vählmente Råd ock tancka vore, at städernes Fullmäcktige
sins emellan uti vän- ock förtrolig enighet ofta meromrörde
upkomne qvestion ock skilgacktighet sökia at slickta
ock afgiöra, hvilket Ridderskapet ock Adelen, til Riksdagens
förkårtande, hälst såge at det inom denne veckas slut skie
kunde. Men i annor händelse, ock i fall Städernes Fulmäcktige
sig dessförinnan under sig sielfve ey förenandes vordo, utan
vidare behöfde de andre Ståndens utlåtande, lärer detta ährendet
nästkommande vecka i Deputation vid Riksdags-Ordningens
företagande äfven ock uptagas ock så anses ock afgiöras,
som med Riksens bästa, städernes frihet ock privilegier
samt sielfva billigheten kan enligit pröfvat varda.
Derjämte vardt godt funnit, at Bårgare-Ståndet skulle
lemnäs Ridderskapets ock Adelens utlåtelse öfver någre andre
af Bårgare-Ståndet andragne måhl, sålunda:
Hvad staden Ystads angelägenhet beträffar, som det
Högdtährade Låflige Bårgare-Ståndet behagat recommendera, så
har Ridderskapet ock Adelen fallit på den meningen, at Justitise-Deputation
bör komma in med sin berättelse om sakens
beskaffenhet imellan berörde stad ock Battram', dock utan at
deröfver gifva sit Betänkande, innan Riksens Ständer sedermera
pröfvat, huru vida den saken kan i föllje af Regeringsformen
ock den projecterade Riksdagsordningens 13 §, som
på goda skiähl tyckes vara grundad, åter uptagas ock afgiöras;
finnandes Ridderskapet ock Adelen äfven vähl nödigt, at af
Hans Kongl. Maij:t med Råds råde, sedan vederbörande Collegier
hörde blefvit, en förordning giöras må, huru de anses
skola, som flytta bårt, utan at betala den andel, som de til
städerne vid afflytningen ehrlägga måste.
Vidkommande det Memorial, som inkommit emot almogens
seglation i Norland, håller Ridderskapet ock Adelen före, at
det bör i Differentise-Deputation tagas i behörig consideration,
ock skiählen mot ock med upsättias, hvarefter de jämte Deputation
ytterligare betänckande upgifves til Stånden in Pleno
at ändteligen afgiöras.
Hvad städernes Inqvarterings-Tolag angår, så lärer Riksens
Ständers Secrete Utskått, dit ährendet remitterat är, så
afgiöra det, som det med förordningarne kan enligit vara.
Derpå utnämdes fölljande at gå til Bårgare-Ståndet,
nembligen:
8
1723 den 13 Augusti.
Gref Tessin. Hr Siegroth.
Frih. Cederhielm. Hr Lilliestierna.
Hr Hammarskiöld. Hr Seidenberg.
Hr Swedenborg.
Hr Landtmarskalken begiärte, at Hrr Landshöfdingarne
ville kalla tilsamman dem, som äre Fulmäcktige
ifrån theras lahn, ock jämka taxan för tiänstehionen, efter
dervid äre påminnelser giorde. Påminte ock, at Sollicitants
Placatet
måtte af Justitiae-Deputation företagas ock revideras.
Sedermera uplästes de andre Ståndens utlåtelse angående
Hans Excellences Gref Tessins förslag om Politiens inrättande
här i staden.
Hr von Hökerstedt påminte härvid, at Ridderskapet
ock Adelen har intet utlåtit sig om sielfva saken, utan allenast
begiärt at husen först måtte skrifvas up, ock mente, at om
invånarne höras häröfver, lära de skrämmas ock mena fonden
blir för svår, innan Ridderskapet ock Adelen jämfört det
ena emot det andra.
Hr Landtmarskalken proponerade, om icke invånarne
kunde af Ofverståthållaren sammankallas häröfver ock visse
af Gref Tessins Deputation då träda med dem tillsamman,
antingen samtlige invånarne eller qvartervijs.
Ock som detta blef bifallit, så upsattes therom fölljande
Extractum Protocolli, at föredragas uti Expeditions-Deputation
ock sedan utgifvas til Hans Excellence Hr Ofverståthållaren:
Såsom Riks-Rådet ock Ofverste-Marskalken Högvälborne
Hr Grefve Nicodemus Tessin, efter Kongl. Maij:ts i sitjande
Råd gifne allernådigste befalning samt derpå fölgde Riksens
Ständers anmodan, behagat åtaga sig, med visse dertil af
Riksens Ständer Deputerade, at projectera en Politie- ock
Brandordning, ock Hans Excellence hos Riksens Ständer inkommit
med et förslag, på hvad sät en tilräckelig fond må
kunna erhållas at aflöna de Betiänter som vid politie-värcket
brukas måste, til hvilkens utfinnande Riksens Ständer hållit
före, at alla huusrummen här i staden upskrifvas måtte; altså
ock emedan detta enkannerligen rörer invånarne uti denne
Kongl. Residence-staden Stockholm; Ty pröfva Riksens Ständer
bäst vara, at Hans Excellence Riks-Rådet, Felt-Marskalken
ock Ofverståthållaren, Högvälborne Grefve Gustaf Adam Taube
låter sammankalla stadsens invånare, at uti Hans Excellences
närvara öfverlägga med visse dertil ifrån Hans Excellence Gref
Polis i Stockholm. Styrmansskola.
9
Tessin ock Deputationen afskickade om et ock annat, som
berörde ährende angående nödigt finnas kan. Hvarvid Riksens
Ständer intet tvifla, at ju Hans Excellence Riks-Rådet
ock Ofverståthållaren lärer söka at disponera stadsens invånare
til det, som för et så nyttigt politievärcks inrättande
pröfvas vara nödigt ock angelägit.
Hr Strömborg bevilljades tilstånd at resa bårt ifrån Riksdagen.
Den 15 Augusti.
Uplästes den öfver Riksens Ständers Commissions arbete
förordnade Deputations Betänkande, at lagmännerue med theras
adjungerade, som lära komma at undersöka om de gamla
ballancerne, måtte vid samma tilfälle ransaka, om de under
Ophandlings-Deputations-tiden skiedde inväxlingar af redbart
mynt vederbörligen blefvit Cronan beräknade.
Hvilket Betänkande af Ridderskapet ock Adelen bifallit
blef.
Uplästes Commercie-Deputations Memorial, at på alla
skiep böra vara Mätarebref, som utvisa lästetalet skieppet
innehåller.
Hvilket approberades.
I lika måtto uplästes Commercie-Deputations Memorial
om en Styrmans-Scholas inrättande, ock at Ammiralitets-Collegio
kunde updragas, at ju förr ju heldre låta efterfråga en
sådan man, som ungdomen i Styrmanskonsten informera kan,
såsom ock at med honom om vilkoren öfverens komma.
Hr von Hökerstedt sade, at denne Styreman står på
Magistratens stat, ock mente at den i Amsterdam, som man
har förslag på, ock der håller styrmansschola, begiär allenast
800 Dal. Smt. i lön; jämvähl at til Magistraten bör lemnäs
at accordera med honom.
Ridderskapet ock Adelen biföll detta CommercieDeputations
Memorial. Ock som denne scholan här inrättas
för Coffardie, men i Carlscrona en för Kongl. Maij:ts tiänst,
så skall här i Stockholm en sådan på Magistratens stat uptagas
ock af stadsens medel lönas; therföre äger ock Magistraten
med honom accordera om lönen, sedan han af Ammiralitetet
är bepröfvad ock examinerad. Men Kongl. Corn
-
10
1723 den 15 Augusti.
mercie-Collegio skall det åligga at drifva derpå, det en sådan
Styrmans-Schola må ju förr ju heldre inrättad blifva.
Commercie-Deputations Memorial uplästes, huru ock på
hvad sät Convoijerne bäst stå at utsättias samt convoijpenningarne
ehrläggas böra, nembligen af alla inkommande vahror
utom Sundet under titul af extra licent 1 procent, ock af de
utgående ock Sundet passerande 1/i procent, men af de vahror,
som inkomma ifrån de orter som innom Sundet i Ostersiön
äro belägne, helften emot det som här nu projecterat är; dock,
så framt det i framtiden befinnes icke kunna förslå, at Kongl.
Maij:t, sedan Collegierne hörde blefvit, förordnar med Råds
råde, det de inkommande varor ifrån de orter, som äro innom
Sundet belägne, samt de härifrån til samma orter utgående,
måtte betala convoijpenningarne efter den af Kongl. Maij:t
nyligen häröfver författade förordningen; ock til undvikande
af den olägenhet, som af segelstrykande sig yppat, håller Deputation
före, at convoijerne böra gå under kiöpmansflaggor,
äfven som ock Deputation är af den tancka, at tvenne Cronoskiep
til Convoijare brukas böra ock vid Giötheborg förläggas;
börandes convoijpenningarne til inge andre usus eller tarfvor
användas, än hvartil de äro utsedde, ock medelen under Ammiralitetets
i Giötheborg ock någre af Bårgerskapets inseende
lemnäs; med mera berörde Memorial innehåller.
Hr von Hökerstedt mente, at de som segla i Ostersiön
äfven böra betala convoijpenningarne, til at befordra farten
på aflägsne orter i Yästersiön. Skulle man lindra convoijpenningarne
för dem som segla i Ostersiön, så förfaller rätta
handelen.
Hr von Utfall sade, at småstäderne intet villja beqväma
sig til at gie mer än halfva convoijpenningarne.
Hr von Hökerstedt: Det ruinerar den liandelen, som
sträcker sig så vida, at man tager varan utur första handen
ock på Spanien, Portugal, etz.
Hr Landtmarskalken: På nästa Riksdag lärer man
få se hvad skada man giort oss i handelen, at man lemnat
dem, som taga varorne utur andra handen, såsom ifrån Lybeck,
helfriheten.
Ridderskapet ock Adelen förklarade sig, at så de,
som handla i Ostersiön, som de andre, böra betala lika convoijpenningar.
Ock blef detta Memorialet i öfrigit approberat.
Konvojpengar. Skråordningen. Deputation. 11
Derefter uplästes Commercie-Deputations Betänkande, angående
Frimästarne ock Skråordningen, så vähl som ock de
projecterade ändringar uti Skråordningen.
Vid 2 § i Skråordningen
utlät Hr von Hökerstedt sig, at additamentet ey vore
tydeligit nog, efter som här ey gifves mer än två slags mästare,
ock de antingen skola stå under skrå eller vara frimästare.
Men Hr Carlheim holt före, at § vore hel klar ock af
det innehåld, at de mästare, som äro i en liten stad, icke
böra förplicktas at vara i skrå under en annan stad.
Vid 6 Art. i §
påminte Hr von Hökerstedt, at den utstrukne meningen,
om mästerstycken i begge handtvärcken som kunna vara
sammanlagde, bör stå, efter sadelmakaren, när han giort mästerstycke
i sadelmakare-Embetet, kan hålla gesäller at giöra
remtyg, et vice versa.
Ifrån de tre andre Stånden kom en Deputation, för hvilken
Biskopen Lund förde ordet, säijandes, at sedan Placerings-Deputation
kommit til slut med sit arbete ock det communicerats
med alle Stånden, så hafva de det företagit, ock
skiähligt funnit samma at bifalla. Ock som dervid den svårigheten
sig yppa torde, at månge öfver berörde placering torde finna
sig missnögde, så har man hållit före, at all rubning härutinnan
bör förekommas; ock fördenskul hafva de tre Stånden
funnit nödigt at conferera härom med Höglåflige Ridderskapet
ock Adelen.
Lät derpå upläsa hvad som skrifteligen upsat var, hvarutinnan
placeringen til alla delar gillas ock approberas; allenast
hålla the före, at Rytmästar Sparschiöld af publiqve
medel ey kan bestås de 1,000 Rdr, som han för Compagniets
afträde gifvit til Majoren Frölich. Derhos påminna de tre
andre Stånden, at Placerings-Deputations ledamöter måtte
tagas i Konungens beskyd för alla insultationer, ock Hrr Officerarne
anbefallas at ställa sig Placeringen til hörsam efterlefnad,
vid exemplart straff til giörandes.
Hr Landtmarskalken besvarade dem ock sade, at hvad
Hrr Deputerade af de tre respective Stånden behagat anföra
skall blifva Ridderskapet ock Adelen förestält, ock i medlertid
behaga de at förmäla hos sine Stånd Ridderskapets ock Adelens
vänliga hälsning.
12 1723 den 15 Augusti.
Bondeståndet begiärte at de officerare, sorn gå ifrån OfverOfficerare
til Under-Officerare, måtte niuta någon tilökning;
men hvarutinnan den skall bestå, vet Bonde-Ståndet ännu
intet.
Hr Landtmarskalken: Det skall äfven blifva BondeStåndet
communicerat, huru Ridderskapet ock Adelen sig häröfver
utlåta.
De tre Ståndens Deputerade afträdde.
Hr Landtmar skalken: Det Höglåflige Ridderskapet
ock Adelen lära hafva hört hvad de tre andre Stånden anfört,
ock at de faststält, det Placeringen skall stå ock ingen ändring
deruti skie, utom hvad Hr Sparschiöld angår, hvilken
de hålla före ey kan få af publico de 1,000 Rdr han gifvit
för Compagniet. Frågade så, huru Ridderskapet ock Adelen
behagar utlåta sig.
Hr von Brandt: Det är vähl, at de tre andre Stånden
så faststält placeringen; men hvad Hr Sparschiöld angår, så vore
väl, om Ridderskapet ock Adelen ville taga sig honom an, at
han kunde få sina 1,000 Rdr igen, antingen af publico eller af
Frölich, som nu är solvendo.
Hr Landtmarskalken: Det lärer intet giöra svårighet
uti detta värcket. Hr Sparschiöld torde vähl på något sät
kunna ställas til frids.
Andre sade, at man kunde här skiuta ihop til hans betalning.
Hr Landtmarskalken frågade, om Ridderskapet ock
Adelen hade något at påminna vid det, som de tre andre Stånden
hafva här låtit läsa up.
Svarades ney.
Hr Landtmarskalken: Får det då bli härvid?
Svarades enhälleligen ja.
Hr Landtmarskalken: Hvad Hr Sparschiöld angår,
så vil man tänka på, huru han kan hielpas.
Hr Landtmarskalken: Behagar nu Ridderskapet ock
Adelen skicka en liten Deputation til de andre Stånden ock
säija dem, at Ridderskapet ock Adelen äro ense med de andre
Ståndens utlåtelse?
Svarades öfver alt ja.
Hr Weili: Det synes nödigt at man täncker på det,
hvad de som stå på expectance skola få.
Beslut om placeringen. Deputationer. 13
Hr Westfelt begiärte, at Krigs-Collegium straxt måtte
få ordres at utdela expectanterne til visse Regementer, ock at
uträkning måtte giöras, om de skola niuta efter värfvad fot
eller ey.
Hr Landtmarskalken: Vij vela lägga til i svaret til
de andre Stånden detta, l:o at Krigs-Collegium straxt skall
fördela expectanterne på Regementerne, ock 2:o giöra uträkning,
huru mycket de skola niuta i lön.
Derpå uttogs en Deputation, som til de andre tre Stånden
med detta svaret försändas skulle, ock blefvo dertil utnämde:
Gref Gust. Bonde. Hr Borneman.
Gref Dolma. Hr Wennerstedt.
Frih. Gyllenstierna. Hr Anckar crantz.
Frih. Cloot. Hr Panso.
Frih. von Dyring. Hr Brauner schiöld.
Hr Siegroth. Hr Stierncrona.
Hr Westfelt begiärte at det in Plenis ock ey i KrigsCollegio
om Expectanternes lön måtte afgiöras.
Men detta blef ey bifallit, utan fans godt, at det skier
af Generalitetet ock Krigs-Collegio, ock sedan kommer til
plenum.
Gref Tessin berättade, at han ock de öfrige Ridderskapets
ock Adelens Deputerade voro i förgår, i ödmiukt följe af
Ridderskapets ock Adelens befalning, hos Präste- ock BondeStånden
ock sedan hos Bårgare-Ståndet, men som de voro då
bårtgångne, så har han med de Deputerade nu varit hos dem.
Prästerskapet förklarade sig, at om de få en copia af Ridderskapets
ock Adelens svar, så villja de gie Bårgare-Ståndet
samma svar. Bonde-Ståndet sade, at de så mycket mindre
hade vid Ridderskapets ock Adelens utlåtelse at påminna,
som de redan skutit den saken under Deputation öfver Riksdags-Ordningen,
ock tyckte at Bårgare-Ståndet fast mera*fiörhastat
sig. Vid de öfrige §§ om Ystads angelägenhet ock om
Tolagen hade de ey heller något at påminna.
Ifrån Bonde-Ståndet kom en Deputation. T al em ann en
förde ordet sålunda:
Bonde-Ståndet låter tiänst- ock hörsammast helsa ock
tackar för communication af någre måhl, hvarpå Bonde-Ståndet
vill utlåta sig. Först angående det at Bårgare-Ståndet
liar inkommit med et Memorial om den tvist, som är upkommen
imellan Stockholm ock de andre städerne, så har Bonde-Stån
14 1723 den 15 Augusti.
det deröfver sig utlåtit, at der de intet kunna komma öfverens,
så vill Bonde-Ståndet med de öfriga Stånden det afgiöra,
ock dervid förb lifver Bonde-Ståndet. Sedan angående Ystad,
så må det gå til Justitiaa-Deputations betänkande, så vida
Riksdags-Ordningen sådant tillåter. För öfrigit recommenderade
de sig hos Ridderskapet ock Adelen ock afträdde.
Derefter lästes det talet up, som föras skulle hos de andre
Stånden, ock approberades, så lydande:
Ridderskapet ock Adelen låter förmäla sin vän- ock flitige
helsning hoos N. N., ock som de trenne respective Stånden
behagat i dag hos Ridderskapet ock Adelen yttra sig öfver
den skiedde Placeringen, så har Ridderskapet ock Adelen
derpå til et vänligit svar lemna velat, at Ridderskapet ock
Adelen conformerat sig med de öfrige respective Ståndens utlåtelse,
tilläggandes allenast detta, at som Placerings-Deputation
i sit Betänkande gifvit förslag ock anledning dertil, at Expectanterne
böra på Regementerne indelas, emedan dels Regementer
finnas [med] mycket få, eller inge Expectanter, ock åter vid
andra en ansenlig myckenhet til 50 å 60, mer eller mindre,
utom de som stå på generalexpectantslistan; så tycker Ridderskapet
ock Adelen för sin del, likasom Placerings-Deputation
det giort, at til Expectanternes egen förmån ock
employerande vid existerande vacanser de nu straxt ock innan
Riksdagens slut böra af Kongl. Krigs-Collegio fördelas proportionaliter
på hvart ock et Regemente efter Regementets
styrcka, ock derjämte utföras hvad hvar ock en i half lön
hafva bör, på det man må deraf finna summan, som til allas
underhållande behöfves; hvilket sedan kommer i alla Ståndens
Plenis at fördragas.
Härvid upkom den frågan, om Krigs-Collegium allena eller
med Krigs-Commission skulle giöra indelningen på Regementerne,
ock blef godt funnit, at som man bifallit Placerings-Deputations
Betänkande, ock derutinnan står, at indelningen skall
skie af Krigs-Collegio, så förblifver det dervid; dock kan KrigsCollegium
upkalla de Generalerne ock Ofverstarne, som de
pröfva nödigt höra dervid.
Derpå gick Deputation härmed bart til de andre Stånden.
Hr Öfverste Didron begiärte resolution på sit Memorial
som han sidst gaf in.
Hr von Roland mente, at Ridderskapet ock Adelen intet
lärer kunna pretendera at något Extractum protocolli skall gies
Om presidenters tillsättande.
15
ut ifrån Placerings-Deputation, ock mente at det intet kan vara
til Hr Öfverstens fördel. Sade sig villja stå på PlaceringsDeputations
rätt.
Sedan uplästes Extract af Protocollet hållit i Secrete
Utskåttet ock Secrete Deputation, hvarutinnan Secrete Utskåttet
ock Secrete Deputation förklara sig med fog ock säkerhet kunna
råda dertil, at Ständerne måge under deras sammanvaro Hans
Kongl. Maij:t i underdånighet föredraga, hvilka de finna värdigast
ock skickeligast til de lediga Prsesidentskapens besättjande.
Jämvähl uplästes et Extract af Protocollet, hållit den 3
Augusti 1723 i Kongl. Maif.ts Rådcammare, hvarutinnan Hans
Kongl. Maij:t i nåder arnar Gref Cronhielm Prsesidentskapet i
Svea Håfrätt, men dock låtit det gå til Ständerne.
Så uplästes också Landshöfdingen Schefers suppliqve til
Hans Kongl. Maij:t om Svea Håfräts Presidentskap, samt
Landshöfdingen Cederhielms suppliqve til Kongl. Maij:t om det
samma, hvilka begge suppliqver blefvit från Hans Maij:t ock
Rådet til Ständerne nedskickade.
Hr Landt marskalken frågade, huru Ridderskapet ock
Adelen behagade utlåta sig häröfver, ock sade at det blir
första qvestion, om det är något at påminna vid Secrete Utskåttets
ock Secrete Deputations Betänkande, at ju Ständerne
på lika sät måge föreslå Praesidenterne som Riks-Råden, efter
40 § i Regeringsformen nämnes.
Hr Knorring ock någre andre sade, at de blifva vid
Regeringsformen.
Hr Landtmarskalken svarade derpå, at man vill intet
gå ifrån Regeringsformen.
Hr Knorring: Om en Riks-Råd skall blifva Praesident,
så gå vij derifrån.
Hr Landtmarskalken: Frågan är denna, om icke, i
anseende dertil at Riks-Råden, som äro Ständernes Fulmäcktige
uti deras frånvaro, äga föreslå Kongl. Maij:t, efter 40 § i
Regeringsformen, personerne til de högre tiänsterne, Riksens
Ständer, efter de nu tilstädes äro, måge utnämna dem, som de
til Praesidentskapen finna skickeligast.
Härtil svarades ja.
Hr Lilliestierna: Det är så mycket mindre at påminna
härvid, som Hans Maij:t sielf remitterat de upläste suppliqverne
hit til Ständerne, ock Råden äro depositär», derföre tyckes
detta föllja af sig sielft.
16
1723 den 15 Augusti.
Hr Landtmarskalken frågade, om det då får förblifva
vid Secrete Utskåttets ock Secrete Deputations betänkande,
at Ständerne på samma sät föreslå Praesidenterne som Rådet.
Härtil svarades enhälligt ja.
Sedan frågades om Gref Cronhielm, huruvida Hans Excellence
kan få det ledige Praesidentskapet i Svea Håfrätt.
Hr Weili: Efter Ständerne funnit 1720, at Gref Cronhielm
borde hugnas, ock Hans Maij:t ey heller förklarat sig
nu vara deremot, så är min mening, at Gref Cronhielm bör
få Praesidentskapet i Svea Håfrät, särdeles som staten blifver
derigenom lisad.
Frih. Hugo Hamilton: Det är nogsamt bekant, at
Ridderskapet ock Adelen med de andre Stånden 1720 funno
skiäligt, at Gref Cronhielm borde komma til sit Presidentskap
igen, ock at samma sak blef lemnad til Hans Maijrts decision.
Nu som den decision ey kan forandras, så synes billigt at
Hans Excellence må blifva accommoderad med Svea Håf-Räts
Presidentskap; hvilket så mycket mindre strider emot Regeringsformen,
som Regeringsformen vill hägna hvar ock en
vid sin rätt, ock at den som orät skiedt må vederfaras justiee.
Hr Lill iestierna: Gref Cronhielm^ ansökning bör komma
i consideration; men förut böra vij komma öfverens, om Presidentskapen
ifrån Deras Excellencer Riks-Råden skola indragas,
efter som det skulle blifva en olikhet, om den ena skulle fa
behålla sit Presidentskap, ock den andra mista det.
Men häremot sades, at detta ey kunde skie.
Frih. E. Creutz begiärte at det måtte få gå til Secrete
Deputation.
Gref Tessin: Jag finner intet, huru Hr Lilliestierna»
proposition kan hafva rum, efter i Regeringsformens 40 § är
stadgadt, at Praesidenterne af Riksens Råd skola behålla sine
Presidentskap til dess de afgå, som ey annorlunda kan förstås
skie än med döden.
Hr Lilliestierna: Angående den qvestion, huru vida
detta skulle strida emot 40 § i Regeringsformen, så säger jag,
ock hvar ock en bör behålla det för en lag, at de, som giort
Regeringsformen, de äro också berättigade til at ändra den
qvo ad oeconomica. Här äre så många Officerare, som måste
gå tilbaka til Underofficerare-indelning, hvarföre skall då icke
detta kunna skie?
Riksråden och presidentskapen. Deputation.
17
Hr Weili: Det som skier med Gref Cronhielm beror
allenast på värckställigheten af det, som 1720 blef godt funnit.
Hr Baas: Hvad Hr Lilliestierna sade, at Riks-Råden
skal böra gå ifrån Praesidentskapen, derpå svarar jag, at vij ey
hafva här den qvaestion; men hvad Gref Cronhielm angår, så
hafva vij bordt Hans Maij:ts utlåtelse; ock som Ständerne vid
1720 åhrs Riksdag faststält, at Hans Excellence skall accommoderas,
så bör det först skie, innan det andra kan foretkgas.
Hr Landtmarskalken förestälte, om icke detta som angår
Gref Cronhielm kunde gå til Secrete Utskåttet ock Secrete
Deputation, at der efterses, huru vida det kan strida emot Regeringsformen.
Hr Seulenberg: Riksråden kunna så väl gå ifrån sina
frsesidentskaper, sorn en dehl Officerare gåt tilbaka. Det vore
arnot lagen, at en skulle hafva 2 tiänster.
Gref Bonde kom med Deputation tilbaka ock sade, at de
tre andre Stånden ärkiände det med all tacksamhet, at Ridderåkapet
ock Adelen behagat conformera sig med dem angående
placeringen, ock hade de intet at påminna vid det svaret Deputation
bräckte dem, hvaraf de begiärte communication.
frästerskapet har ock sagt, at om det skulle behöfvas, ville de
yttra vidare sit bifall.
Sedan uplästes 12 § af Regeringsformen, så vähl som ock
aeu 18 §, som handla om Praesidentskapen.
Hr Lilliestierna: Vij hafva sedt af Secrete Utskåttets
ock Secrete Deputations Extracto Protocolli angående Rådets
fö: stärckande, huru vida Gref Sparre ock Gref Taube kunna
bestrida begge tiänsterne, ock de kunna gifva oss materier at
öfverväga, huru vida Riks-Råden kunna behålla Praesidentskapen.
Detta sades ey kunna eller böra dragas in qvaestione
emot Regeringsformen.
Frih. Örnfelt: Så länge de andre Riks-Råden äre
yd sine Presidentskap, kan ey heller Gref Sparre skilljas
trifrån.
Hr Lilliestierna: Uti all proces i verlden är så, at
törst principale bör afgiöras, innan man rörer accessorium.
i Ju är här principalqveestion, om Deras Excellencer skola behålla
wrasidentskapen.
| Adelns Protokoll 1723, II. —
18
1723 den 15 Augusti.
Cronhielms supplik. Fehmans hemställan. 19
Hr Baas mente at detta ey vore principale, om alla RiksRåden
skola gå ifrån Praesidentskapen; men detta vore säkert,
at Gref Cronhielm gåt ifrån sin tiänst.
Härtil svarades, at han är ju Riks-Råd.
Hr Landtmarskalken: Ar icke Ridderskapets ock
Adelens mening, at Secrete Utskåttets ock Secrete Deputations
Betänkande bifalles, at Ständerne nämna personerna til Prassidentskapen,
ock at Secrete Utskåttet ock Secrete Deputation
gifva sit Betänkande, huru vida det strider emot Regeringsformen,
at Gref Cronhielm kan få Praesidentskapet i Svea
Håf-Rätt?
Härtil svarades ja.
Hr Wadenstierna: Efter detta ändå kommer til at
underkastas pleni decision, så är ju bäst at låta det nu komma
på votering.
Hr Lindenstedt: Det måste aldrig komma til votering,
när det är qvaestion om rätta förståndet af Regeringsformen,
innan saken är utarbetad.
Hr Lilliestierna: Det är en ren qvaestion, om RiksRåden
skola få vara vid Praesidentskapen.
Men Ridderskapet ock Adelen ville intet uptaga den
qvaestion, utan holt den för stridande emot Regeringsformen.
Hr Weili: Som Riksens Ständer giort et steg, hvar
medelst
staten är graverad, i det at man förökt staten, så
borde man nu giöra åter et menage i staten.
Härtil svarades, at i staten ey skier härigenom besparing.
Hr Lilliestierna: Som Deras Excellencer alle äre ledamöter,
så bör den ena hafva intet mer lön än den andra.
Hr von Hökerstedt bad, at saken måtte få gå til Se
crete Utskåttet ock Secrete Deputation, på det Ridderskape!
ock Adelen ey må stanna i annat slut än de andra Stånden.
Gref Tessin: Intet dera, hvarcken angående Rådens skill
jande ifrån Praesidentskapen, eller det, som rörer Gref Cronhielm,
bör gå til Secrete Utskåttet ock Secrete Deputation
ty hvad det första angår, så bör det ey komma in qvsestione
ock en Riks-Råd bör niuta den rätten som den ringaste under
såtaren, at han ey må sättjas ifrån sin tiänst. Den andr
qvaestion, angående Gref Cronhielm, tyckes straxt kunna hä:
afgiöras.
Hr Lilliestierna: Som Riksens Ständer varit sarg
fällige derom, at de Praesidentskap, hvarest äre gamle ocl
siuklige Praesidenter, måtte blifva besatte med sådanne, som
kunna bestrida sysslorne, så tyckes detta äfven häraf följa.
Hr Fehman: Man gior här vidlyftigare qvaestioner än
som behöfves; här är ingen qvaestion, om de som sittia vid
sine Praesidentskap skola gå derifrån, utan här är qvaestion
om Gref Cronhielm. Hans Maij:t har funnit at Hans Excellence
har lidit vid 1720 ahrs Riksdag; nu gifves et förslag til at accommodera
honom med Praesidentskapet i Svea Håf-Rätt. Innan
man kan säija ney eller ja, så måste ju afgiöras, huru vida
den reparation, han bör få, strider emot Regeringsformen eller
ey; strider det ey emot Regeringsformen, bör han få det; men
strider det emot Regeringsformen, så är jag persvaderad,
at Hans Excellence intet lärer begiära det, ock om han giorde
det, bör han intet få det.
Hr Lilliestierna mente, at hans moverade qvaestion
borde gå förut.
Men den sades strida emot Regeringsformen, ock Hr Föhmans
förestälning blef bifallen.
Hr Lilliestierna förklarade sig, at han likvähl intet
vill hafva under sin qvaestion dragit Praesidentskapet i Cancelliet
ock Ofverste-Marskalken.
Hr Stobée: Utaf det Hr Fehman behagat säija, så synes
just också billigt, at det bör först afgiöras, om det är emot
Regeringsformen at gifva Gref Cronhielm Praesidentskapet i
Svea Håf-Rätt: til at finna det, mena en del, at häröfver
voteras bör, andre at det må gå til Secrete Utskåttet ock
Secrete Deputation.
Ridderskapet ock Adelen stannade i det slut, at hvad
som Gref Cronhielm angår går til Secrete Utskåttets ock
Secrete Deputations betänckande, ock i anledning häraf utfärdades
fölljande Extractum Protocolli:
S. D. Uplästes et Extract af Protocollet, hållit den 10 i
innevarande månad uti Riksens Ständers Secrete Utskått ock
Secrete Deputation, hvarutinnan Secrete Utskåttet ock berörda
Deputation, för de skiähl ock orsaker skull, som samma Extractum
Protocolli innehåller, råda dertil, at Ständerne under
deras sammanvara Hans Kongl. Maij:t i underdånighet föredraga
måtte, hvilka de finna värdigast ock skickeligast til de
ledige Prsesidentskapens besättjande, med mera. Hvarpå Ridderskapet
ock Adelen förklarade sig vara af samma mening som
Secrete Utskåttet ock Secrete Deputation, ock biföllo förberörde
20
1723 den 15 och 17 Augusti.
deras betänkande. Derefter uplästes de til Hans Kongl. Maij:t
af Hans Excellence iliks-Rådet Gref Gustaf Cronhielm, så vähl
som ock Hrr Landshöfdingarne Scheffer och Cederhielm ingifne
suppliqver ock underdånige ansökningar angående Fraesidentskapet
uti Svea Håf-Rätt. Ock som en del af Ridderskapet
ock Adelen höllö före, at Hans Excellences Gref Cronhielms
underdåniga begiäran stridde emot Regeringsformen, så blef
Hans Excellences Gref Cronhielms suppliqve remitterad til Riksens
Ständers Secrete Utskått ock Secrete Deputation, at de
hos Riksens Ständer inkomma måtte med sit betänkande deröfver.
Hvilket med de öfrige respective Stånden til deras utlåtelses
inhämtande communicerat blifver.
Hr Fehman: Hans Excellence Landtmarskalken ock
samtelige Ridderskapet ock Adelen hafva befalt mig at vara en
ledamot i Prise-Deputation; den kommer snart at sammanträda,
ock mit lagmansting faller nu äfven in. Vill Hans Excellence
Landtmarskalken ock Ridderskapet ock Adelen licentiera mig
ifrån Deputation, så går jag ock gior min lagmanssyssla; men
villja de at jag skall blifva vid Prise-Deputation, så lärer jag
få låf at begiära i Kongl. Håf-Rätten en substitut, hvilket jag
elljest intet giärna gior, efter jag ey är van vid at låta andre
giöra mine ämbetesförrätningar.
Ridderskapet ock Adelen funno för godt, at Hr Fehman
bör blifva vid Prise-Deputation, ock derpå gafs honom
fölljande Extractum Protocolli:
Såsom Lagmannen Yählborne Hr Thomas Fehman blefvit
af Riksens Ridderskap ock Adel utnämd til en ledamot uti
den Deputation, som om de priserne, hvilka förre åhren upbrackte
blefvit, har at undersöka; ock Hr Lagmannen Höglåflige
Ridderskapet ock Adelen hemstält, huru vida han til dess lagmansting,
som nu instundar, kan härifrån afkomma: förklarandes
sig, det han elljest intet söker at blifva dispenserad ifrån sin
Embetesförrätning, så framt Ridderskapet ock Adelen intet
skulle så förordna, at han här vid berörde Prise-Commission
förblifva måste; altså ock emedan Ridderskapet ock Adelen för
godt funnit, at Hr Lagmannen Thomas Fehman bör continuera
vid Prise-Commission, hvarutinnan han förordnad är; ty tviflar
Ridderskapet ock Adelen intet, at ju Kongl. Håf-Rätten lärer
substituera någon til åfvannämde lagmanstings förrättande
uti Hr Lagmannens ställe; ock dy blifver detta utur Protocollet
extraderat.
Kammarkollegii instruktion.
21
Hr Lilliestierna begiärte, at Hr Landtmarskalken ville
giöra den förestälningen, om icke öfver den qvaestion borde
voteras, som han proponerat.
Dertil svarades, at den redan vore afgiord.
Hr Celsing begiärte at til protocolls föras måtte, det
Hr Lilliestierna giort sådanne qvsestioner, som strida tvert emot
Regeringsformen.
Ock som tiden nu var förleden, skilgdes Ridderskapet ock
Adelen i dag åt.
Den 17 Augusti.
Hr Landtmarskalken: Hr Cederholm begiär låf at
resa neder til Yermeland at hålla sit lagmansting; ock som
han äfven kommer at hålla en Commission der i orten, ock den
Secrete Deputation, som han suttit uti, snart sluter sit arbete,
så frågas, om icke det kan blifva honom bevilljat?
Ridderskapet ock Adelen gåfvo härtil sit bifall.
Derefter uplästes de andre Ståndens påminnelser vid Cammar-Collegii
lnstruction.
Ock beträffande Bårgare-Ståndets påminnelse vid den §, at
Cammar-Collegium vid uphandlingar bör iackttaga de förordningar,
som om handelen nu eller framdeles kunna giorde blifva, så at
städernes Bårgerskap dervid framför andre maintinerade varda;
Så utlät Ridderskapet ock Adelen sig deröfver sålunda,
at detta kan observeras på bättre ock annat ställe, så at Bårgerskapet
ey mindre än andre niuta de för dem utfärdade resolutioner.
I medlertid som Präste- ock Bonde-Stånden ey mindre
än Ridderskapet ock Adelen approberat 8 §, sådan som 'den
finnes i conceptet til Cammar-Collegii lnstruction, så blef den
oförändrad.
De påminnelser, som Borgare-Ståndet vid den 6 §, ock
berörde Stånd så vähl som Präste- ock Bondestånden vid jo
§ giort, at nembligen inga byten tillåtas måge imellan Riksdagarne
eller utom Ständernes speciale tilstånd, på det Cronall
ey må skie för när, förklarade Ridderskapet ock A de len sig
ey kunna gilla, emedan uti Adelige Privilegierne Ridderskapet
ock Adelen sådanne byten tillåtas, ock de under Souverainitetstiden
dem ey heller blefvit vägrade. Dess utan hadde Cronan
nog sin säkerhet vid sådanne byten, när som det observeras.
22
1723 den 17 Augusti.
hvad i 14 § af resolutionerne på Almogens almänne besvär
infördt är.
Frih. Erich Cederhielm mente, at vid detta tilfället
kunde man giöra en remonstration til samtelige de andre Stånden,
at de ey böra giöra sådanne qvaestioner, emot Ridderskapets
ock Adelens privilegier.
18 § påminner Bårgare-Ståndet böra gå ut, ock deremot
införas den af Ridderskapet ock Adelen projecterade §, allenast
i stället för Adelens införes hvart ock et Stånds Privilegier.
Hvilket blef bifallit; dock extenderas ey vidare, än til de
privilegier, som nu vid Riksdagen öfversedde äro.
20 § hafva Prästerskapet samt Bårgare-Ståndet utsat, til
dess Tull-Deputation inkommit med sit Betänckande om Tullbetiänternes
föreslående ock befulmäcktigande.
Hvarvid ock Ridderskapet ock Adelen lät bero.
Vidare som Bondeståndet påstår vid 20 §, at Kyrkio-Inspectorerne
i Skåne ock Mantals-Commissarierne öfver
hela Riket måtte indragas, helst efter Kyrkiornes medel kunna
af Kyrkiovärdarne ock andre redelige Socknemän vårdas, så
kom på discours om Kyrckio-Inspectorerne i Skåne.
Ock dervid berättade Hr Palm creutz, at i början sä
har i Skåne varit en General-Inspector öfver Kyrkiorne; men
som den kom på balance, så blef Kyrkiornes upbörd anförtrodd
Häradshöfdingarne at giöra räkning före, ock då gick det värre
än förr; men sedan blefvo först Kyrkio-Inspectorer tilsatte;
ock de, sade han, äro der helt nödige.
Hr Weili holt före, at de borde dragas in.
Hr Palmcreutz: Kyrkiorne i Skåne hafva 13,000 Tunnor
spannemåhl. Skall intet vara reda derföre? Den spannemåhlen
disponeras til Academien, dels til Domkyrckian i Lund,
ock sådant bör giöras räkning före.
Ridderskapet ock Adelen funno berörde Inspectorer
vara nödige uti Skåne, hvarest är en hel annan beskaffenhet
än här uppe i Sverige. I lika måtto förklarade Ridderskapet
ock Adelen at Mantals-Commissarierne ey kunna indragas.
Ofver 21 § har Bårgerskapet fuller sålunda utlåtit sig,
at den senare delen uti denna § syntes onödig, emedan de
deruti omrörde städernes Tullfriheter icke kunna af Collegio
eller Stats-Contoiret bevilljas, utan af Riksens Ständer, ock
Expeditionerne komma sedan at skie efter Ständernes godtfinnande
vid hvarje casus; men Ridderskapet ock Adelen
Kammarkollegii instruktion.
23
pröfvade nödigt, at § blifver som den är inrättad i projectet
til Cammar-Collegii Instruction, helst de andre Stånden
deremot ingen påminnelse giort.
Elljest påminner Bårgare-Ståndet, at de publiqve ährenderne
efter angelägenheten, men de private efter nummern
skola föredragas, hvilket af Ridderskapet ock Adelen vann
bifall.
Vid 22 § utlät Hr Landtmarskalken sig, at han holle
före, det de måhl berörande jus patronatus, som intet vore
stridige, kunde af Riksens Ständer afgiöras; men vore de
stridige, så skulle de gå til Håf-Rätten. Dock afbidas Justitiae-Deputations
betänckande härom.
Ock som Båigerskapet påmint derom at en viss tijd måtte
sättjas, innom hvilken Cautionisten bör tiltalas; så discourerades
therom, ock befans härvid then svårigheten at, som räkningarne
ofta komma intet i råttan tijd in, ock innan Debitorens
sak är afgiord, kan Cautionisten ey tiltalas.
Änteligen proponerade Hr Landtmarskalken, om icke
et sådant expedient tagas kunde, at sedan boken eller räkningen
är i Cammar-Revision inkommen, så bör Cautionisten
efter sex åhr vara fri, om inge observationer skie. Kortare
tijd holt Hr Landtmarskalken före at man ey kunde sättja,
efter det vore bekant, at i fall alla räkningarne kommo in,
så äre de i Cammar-Revision dock ey goda före, om de än
skulle sittia dagar ock nätter dervid, at revidera dem: men
dessförinnan bör räkningen vara öfversedd, ock observationerne
utfärdade.
I anledning häraf resolverades, at sedan boken ock räkningen
uti Cammar-Revision inkommen är, så bör Cautionisten,
i fall ey innom sex åhr derefter observationerne utfärdas,
vara frij ock otiltalter, hvilket per Extractum Protocolli kan
notificeras Kongl. Cammar-Revision.
Vidare vardt, i anledning af Präste-Ståndets påminnelse,
at någon utväg tagas måtte, så at de, som hafva Cronones
medel om händer, ey måtte få draga på sig balancer, resolverat
at, så snart Stats-Contoiret finner af månatelige förslagen,
eller den ålirlige summariske räkningen, någon ballance
existera, så bör thet med Kongl. Cammar-Collegio sammanträda,
ock straxt begge thesse Collegier tilhålla vederbörande
at utreda eller betala samma ballance, ock ey dermed upskiutas
24 1723 den 17 Augusti
til åhrsräkenskaperne inkomma, hvarmed på tiden ankomma
kan, ock Kongl. Maij:t då så medelst komma i mistningen.
Dessutan påminner Bårgerskapet, at therest, som talas
om hvad tid hvar ock en hör sig infinna til sina sysslors förrättande,
tilläggas måtte: Åliggandes Cammar-Fiscalen hafva
et noga inseende deruppå at hvar ock en i rättan tijd sig infinner.
Hvilket af Ridderskapet ock Adelen bifallit blef.
Men vidkommande det, at Bårgare-Ståndet håller före,
det inga nya friheter måge Riksdagarne imellan bevilljas ock
tillåtas; så kunde Ridderskapet ock A del en ey bifalla Bårgare-Ståndets
mening, utan förklarade sig, at tullfriheter måge
uppå Collegiernes remonstrationer med Råds råde af Kongl.
Maij:t bevilljas, när tillfället ock nödvändigheten det fordrar.
Vid första § af hillänget påminner Bårgare-Ståndet, at berörde
§ uti sig sielf kan vara nyttig; men som en särdeles
Commission kommer uti landsorten! e öfver ballancerne at anställas;
altså håller Bårgare-Ståndet före, at sådant af bemälte
Commissioner observeras ock noga i ackt tages.
Hvaröfver Ridderskapet ock Adelen resolverade, at
det ena emot det andra jämkas skulle.
För öfrigit remitterades de öfver Cammar-Collegii Instruction
inkomne ock approberade påminnelserne til Instructions-Deputation
at införas uti den derstädes projecterade Cammar-Collegii
Instruction.
Frih. Eric Wrangel begiärte, at Instructions-Deputations
ledamöter flitigare måtte komma tilsamman.
Dernäst uplästes et Extract af Protocollet, hållit den 1
hujus uti Secrete Utskåttet, angående Lapparnes undervisande
i deras Christendom ock Scholars inrättande vid hufvudkyrkiorne
ther sammastädes; såsom ock at til nästa Riksdag fyra
collecter om åhret til desse Scholars inrättande måtte bevilljas,
med mera, berörde Extractum Protocolli innehåller.
Hr Landt marskalken frågade, huru Ridderskapet ock
Adelen behaga utlåta sig häröfver, ock sade at detta vore et
Christeligit värck.
Frih. Grundel berömde Secrete Utskåttets försårg; men
mente at det intet kunde aldeles gå an at förbiuda Lapparne
brännevinet vid deras marcknader, efter de då torde vända sig
annorstädes med sine marcknader.
Hr Landtmarskalken: Vid slutet af marcknaden kan
det efterlåtas dem, såsom i Betänkandet står.
Lapparnes undervisning. Regementen. Deputation. 25
Frih. Hamilton: Den collecten som omtalas är en oviss
penning. Vöre icke vähl, om hvar bönedag hvart huushåld
gofve en penning härtill?
Hr Landtmarskalken: Yij villja probera med collecter
til nästa Riksdag.
Hr Grundel: Man lärer ha ondt til at få Scholsemästare.
Hr Landtmarskalken: Man skall intet bry barnen
med andre språk, utan lära dem på deras egit språk; ock derföre
är lika mycket, om scholaemästaren kan latin eller ey.
Secrete Utskåttets yttrade mening ock tancka blef af
Ridderskapet ock Adelen bifallen.
Derefter uplästes et Extract utur Secrete Utskåttets Protocoll,
hållit d. I hujus, angående inrätningen af Artillerie-Regementet,
at thet må behållas vid 1722 åhrs stat, ock än
vidare få någon större styrckia theröfver, ock emot det, at Artillerie-Regementet
öfverskrider 1696 åhrs stat, en besparing
giöras vid the fyra värfvade Garnizons-Regementerne, nembligen
General-Majorerne lliure Horns ock Adlerfelts samt Öfverstarne
Ribbings ock Posses Regementet’, medelst det at Adlerfelts,
Ribbings ock Posses Regementer sättjas til 800,
ock Thure Horns til 900 man. Dock at the vid infallande
krig til 1,200 man förstärckas, ock at Florns Regemente, som
legat här i Stockholm, går nu i garnizon i fästningarne neder
i landet.
Hr Landtmarskalken begiärte, at Ridderskapet ock
Adelen ville yttra sig, om härvid vore något at påminna.
Ilärtil svarades ney. Ock blef altså detta förslaget i alla
delar gillat.
Såsom påminnelse derom giordes, at om Prassidentskapen
afgiöras måtte, så blef godt funnit at skicka en Deputation
til de andre Stånden, hvartil utnämdes:
För Gref Brahe Hr Sinclair.
Frih. E. ./. Creutz. Hr Ruuth.
Frih. Lagercrona. Hr Carl (lust. Bilberg.
Hr Strålenhjelm.
Desse gingo bärt til de andre Stånden at begiära svar
på det Extractum Protocolli, som til dem afgåt.
Hr Lilliestierna begiärte, at den generalqvsestion, som
han förestält, måtte först afgiöras ock tillika med de andre
Stånden communiceras.
26
1723 den 17 Augusti.
Men detta blef intet attenderat.
ÖfVerste-Lieutenanten Hr De la Walls Memorial uplästes,
at Krigs-Commission måtte få betalning at utlåta sig, på hvad
sät tiänstgiörandet uti Regementerne må kunna lämpeligast
inrättas, efter hvars ock ens hafvande caracter.
Detta remitterades til Kongl. Krigs-Commission, som har
at nästkommande Måndag sammanträda ock utlåta sig, huru
med tiänstgiörandet vid Regementerne skall förhållas.
I lika måtto uplästes Öfverste-Lieutenanten Gref Bengt
Frölichs Memorial, at han i anseende til dess i 18 åhr utstådde
fångenskap, emot Ryssarnes med honom slutne capitulation,
samt elljest betygade välförhållande, måtte med någon bättre
poste blifva hågkommen, än den Capitainsindelningen vid Västgiöte-Dahls
Regementet, som honom i Placerings-Deputation
blefvit tillagd, hvarefter Hr Grefven recommenderade sin sak
uti Ridderskapets ock Adelens gunstige benägenhet.
Hr Lilliestierna: Jag tilstår, så vähl som månge andre,
at Hr Grefven har merit; dock hemställes Ridderskapet ock
Adelen, om icke, i fall honom skier någon grace, man då gior
exempel för andre.
Hr Stal: Här är den åtskilnaden, at han, som elljest var
på Narfven, blef utskickad ock giorde capitulation på Ivangrod;
ock ehuru han var under capitulation begrepen, så behöllo
Ryssarne dock honom. Hade han kommit på fri fot
som honom bordt, så hade han giort sin lycka, ock altså ber
han, at detta nu måtte tagas i consideration.
Hr Seulenberg: Ryssarne tilstode sielfve, at han emot
ali billighet blefvit fången.
Hr Lilliestierna: Om Ridderskapet ock Adelen villja
giöra Gref Frölich någon grace, som han värckeligen meriterar,
så måste det intet vara något prsejudicat för någon annan,
hvilken såsom tacite talar på placeringen.
Gref Frölich sade, at han talar intet på placeringen,
men begiär allenast grace.
Hr Landtmarskalken: På det man ey må rubba placeringen,
så kunde skie en underdånig förestälning til Hans
Maij:t, at Gref Frölich kunde blifva hågkommen vid första
vacance.
Men som Ridderskapet ock Adelen ey ville härpå svara,
proponerade
Frölichs rekommendation. Borgare-deputation. 27
Hr Landtmarskalken, om icke detta kunde lemnäs til
Kongl. Maij:t ock Rådet, at giöra härutinnnan efter OfversteLieutenantens
meriter.
I anledning häraf skrefs denne resolution på Grefvens
suppliqve: At som Ridderskapet ock Adelen intet kunna tillåta
någon ändring uti den af Riksens Ständers fulmyndige Deputation
efter Ed ock vitnens utsago giorde placeringen; men
likvähl giärna se, at Hr Grefven, i anseende til de af honom
andragne omständigheter ock dess torftige tilstånd, måtte på
något annat sät hugnad blifva; fördenskul hålla Ridderskapet
ock Adelen före, at Hr Grefven kan förvisas til Hans Kongl.
Maij:t, då Hans Maij:t med Råds råde lärer täckias efter Hr Grefvens
meriter giöra honom vid tilt alle i annan måtto någon nåd.
Derefter uplästes et Extract utur den öfver Båtsmanshållet
i Halland förordnade Deputations den 16 hujus håldne
Protocoll, huru vida Utsockne-frälset i Halland må komma
under Båtsmansindelningen thersammastädes, ock på hvad sät
Frälseägarnes utlåtelse theröfver skall inhämtas.
Hr Weili: Jag vet intet, huru detta Memorialet så hastigt
hommit hit ifrån Deputation, efter som qvsestio an först bör
afgiöras.
Frih. Fleming sade, at Frälseägarne böra ju först
höras, innan qvsestio an, om indelningen skall blifva eller ey,
kan här företagas, ock altså bör detta vara förut afgiort.
Det blef resolverat, at detta communiceras med Ridderskapet
ock Adelen ifrån Halland, at de måge träda tilhopa
ock utlåta sig häröfver.
Ifrån Borgare-Ståndet kom en Deputation, för hvilken
Rådman Sal an förde ordet sålunda:
Bårgare-Ståndet låter anmäla hos Höglåflige Ridderskapet
ock Adelen sin hörsamste respect ock tiänst, ock som en Deputation
ifrån Höglåflige Ridderskapet ock Adelen berättat hos
Bårgare-Ståndet, at Ridderskapet ock Adelen bifallit Secrete
Utskåttets ock Secrete Deputations Betänckande, at Ständerne
måge i underdånighet föredraga Hans Kongl. Maij: t, hvilka
the finna värdigast ock skickeligast til the ledige Praesidentskapen;
järn vähl remitterat den qvsestion til Secrete Utskåttet
ock Secrete Deputation, huru vida Gref Cronhielms ansökning
om Prsesidentskapet i Svea Håf-Rätt må vara stridande emot
Regeringsformen eller ey, så har Bårgare-Ståndet nu bordt
lemna det til svar, at Bårgare-Ståndet äfven bifallit Ridder
-
28
1723 den 17 Augusti.
skåpets ock Adelens utlåtelse, ock at den saken berörande
Gref Cronhielm der kan företagas ock sedan in plenis föredragas
ock afgiöras.
Hr Landt marskalken tackade derföre, at BårgareStåndet
lemnat Ridderskapet ock Adelen sin mening.
Ock derpå recommenderade Bårgare-Ståndets Deputerade
sig uti Ridderskapets ock Adelens vanliga gunst, ock afträdde.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken uprepade sedan,
at Bårgare-Ståndet bifallit Ridderskapets ock Adelens mening,
ock at Secrete Utskåttet ock Secrete Deputation måge inkomma
med sit Betänkande, angående Gref Gustaf Cronhielm,
huru vida det är enligit med Regeringsformen eller ey, at Hans
Excellence kan få Prsesidentskapet i Svea Håf-Rätt.
Regerings-Rådets Hr Neugebauers Memorial uplästes, at
vid närvarande öpningar, som förmedelst de sidste höge RiksRåds-Embetens
besättjande kommit at tima, Riksens Ständer
ville meddela honom sin högstgiällande föreskrift til Hans
Kongl. Maij:t.
Ridderskapet ock Adelen remitterade denne dess ansökning
til Secrete Utskåttet, hvarest Hr Regerings-Rådets
förra Memorial finnes, ock derutinnan uprepade hans meriter,
som lära tagas i behörig consideration.
Frih. Ernest Creutz berättade, at han med de öfrige
Ridderskapets ock Adelens Deputerade har efterkommit Ridderskapets
ock Adelens betalning ock föredragit Prästerskapet,
hvad tancka Ridderskapet ock Adelen stannat uti, berörande
Secrete Utskåttets ock Secrete Deputations Extractum Protocolli
om Prassidenternes föreslående; jämvähl angående det
ährendet, huru vida Gref Cronhielm kunde komma at blifva
President i Svea Håf-Rätt; ock om det vore stridande emot
Regeringsformen eller ey, at det måtte utarbetas i Secrete Utskåttet
ock Secrete Deputation. Hvarpå Prästerskapet låto
anmäla sin hälsning, ock sade at det haft det ährendet för
sig, ock hafva varit sinnade at låta med en Deputation vetta
hvar i de stannat; yttrandes sig, at de bifallit Ridderskapets
ock Adelens mening, at det som rörer Gref Cronhielm må
utarbetas i Secrete Utskåttet ock Secrete Deputation. De
villia vähl skicka Deputation til Ridderskapet ock Adelen,
men som Hr Ernest Creutz sagt sig kunna minnas detta, så
låto de dermed bero, ock recommenderade de sig uti Ridder
-
Deputationer. Sollicitantsplakat.
29
skåpets ock Adelens bevågenhet samt låfvade at skicka hit
Extractum Protocolli. Hoos Bårgare-Ståndet har Deputation
äfven förrättat samma ährende, de hafva låfvat skicka hit
en Deputation. Bonde-Ståndet låfvade det samma ock tackade
de alle för communication af Ridderskapets ock Adelens utlåtelse.
Ifrån Bonde-Ståndet kom en Deputation, som anmälte Bonde-Ståndets
tiänst- ock ödmiuka hälsning, tackade för Deputation
Ridderskapet ock Adelen behagat skicka til Bonde-Ståndet
med påminnelse om deras utlåtelse angående Prassidenternes
nämnande, ock sade at Bonde-Ståndet vore af samma
mening sorn Ridderskapet ock Adelen ock bifaller det med
Bonde-Ståndet den 15 sidstledne communicerade Extractum
Protocolli. Derjämte förklarade denne Deputation angående
Expectanterne, at Bonde-Ståndet voro ense, at de blifva indelte
på Regimenterne.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken besvarade Bonde-Ståndets
Deputerade.
Ock sedan afträdde de.
Sedermera uprepade Hans Excellence Hr Landtmarskalken,
at Bonde-Ståndet bifallit Ridderskapets ock Adelens
mening angående Prassidenterne ock Gref Cronhielm, så vähl
som ock berörande Expectanterne.
Gammar- ock Oeconomice-Deputations Betänkande uplästes,
angående öfverjlödigheters hämmande i mat ock dryck; ock blef
til vidare lagt på bordet.
Den 19 Augusti.
Uplästes Justities-Deputations Betänkande angående Sollidtants-Placatet.
I lika måtto uplästes det projecterade Sollicitants-Placatet.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken uprepade innehållet
af Betänckandet, at nembligen l:o i Placatet nu införes,
det Landshöfdingarne böra gifva sollicitanterne en ricktig copia
af det som expedieras til Kongl. Maij:t.
Hr von Hökerstedt: Det äre månge saker som Almogen
besvärar sig öfver, men Landshöfdingarne kunna intet med
alle sådanne gå til Kongl. Maij:t.
30
1723 den 19 Augusti.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Det angår allenast
sådanne måhl, hvaruti Hans Kongl. Maij:ts resolution
fordras, eller om måhlet går til Collegierna, så håller JustitiasDeputation
före, at parten kan få del af Landshöfdingens
Betänckande, at han må se huru dess ansökning är anförd.
Frih. Conrad Ribbing: Bara man får folk til at arbeta,
ty arbetet blir mera härigenom.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken proponerade, om
icke en Förordning kunde giöras, hvad som för sådanne expeditioner
skall betalas; ock sade, at den, som för CancellieCollegium
är upsat, intet vore applicabel, utan en annan borde
projecteras.
Ridderskapet ock Adelen höllö före, at en taxa bör
sättias för Lands-Betiänte, hvad de för sådant arbete hafva
skola; ock remitterade detta til Justitise-Deputation at taga
för sig Slotz-Cancellietaxa ock efterse, huru mycket landsbetiänterne
få skola.
2:o är Justitiae-Deputations tancka, at den, som går vederbörande
med sin ansökning förbij, bör plickta til de fattige
10 Dal. Smt., men, ther han efter skiedd antydning ey tå förfogar
sig til vederbörlig ort, 15 Dal. Smt.
Detta blef af Ridderskapet ock Adelen bifallit.
3:die påminnelsen, som Justitise-Deputation giort, blef
äfven gillad, allenast fans godt at tilläggas skulle post verba:
skola de ställas til förhör inför oss: eller i vederhörligit foro
derföre til ansvar stånda; in fine, i stället för det at de skola
mista Embetet, sättes, at de skola efter lag ock Förordningarne,
som omständigheterne äro, omgiälla sin förseelse.
Frih. Ernest Creutz: Om sollicitanterne callumniera
Landshöfdingen, så böra de ock derföre alfvarsamt afstraffas.
Detta sades vara rätt.
Frih. Conrad Ribbing: At all ting skall blifva giort, det
är omöijeligit, om man i landsorterne intet får flere arbetare.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: När det blir
en taxa, huru hvart arck skall betalas, så kan Secreteraren
hålla sig flere skrifvare.
Hr von Eccard mente, at sollicitanterne i Collegierne
borde äfven få copier af de remonstrationer, som gå til
Kongl. Maij:t.
Men åtskillige tyckte, at det ey kunde skie.
Skogsordnmgarna. Bergskollegii instruktion. 31
Frih. Cederhielm senior holt före, at de correspondencer,
som gå imellan Konungen ock Konungens Embetsmän,
ey kunna communiceras parterne, mindre betänckandet, utan allenast
relation som giöres i saken.
Ridderskapet ock Adelen conformerade sig härmed,
at uti private måhl relationerne, som i Collegierne eller hos
Landshöfdingarne giöras, kunna parterne communiceras, men
intet Collegiernes eller Konungens Embetsmäns Betänkande.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken frågade, om intet
i anseende til processen voro något vid sollicitantsplacatet at
påminna.
Men som denna saken härvid kom at stanna;
Så uplästes et Memorial ifrån Skogs-Deputation, at det
omöijeligen kan låta sig göra, uti denne hastigheten at författa
en viss förordning om skogarne i Riket, efter som så månge
underrättelser ock speciale omständigheter uti hvart ock et
landskap särskilt fordras ock finnas. Hvarföre Deputation
håller före, at hela detta arbetet må lemnäs på Collegierne,
Deras Excellencer Riks-Råden ock Kongl. Maij:t at imellan Riksdagarne
det utarbeta låta, sedan alla vederbörande hörde äro.
Frih. Ernest Creutz: Detta är det säkraste, efter
alla landsorterne böra höras dervid; ock så kan samma arbete
öfverses af Kongl. Maij:t ock Rådet, men innehållas til nästa
Riksdag.
Detta blef af Ridderskapet ock Adelen bifallit, ock
resolverades, at et Memorial derom afgå skall, at detta strax
företages ock vederbörande hörde blifva; järn vähl at imedlertid
de förre Skogs-Ordningarne observeras ock efterlefvas.
Härefter uplästes de andre Ståndens påminnelser vid BergsCollegii
Instruction.
Ock som Bårgare-Ståndet vid 1 § påstår, at Magistraterne
böra tilsättia järnvräkarne, så vähl som ock vägare,
som tillika giöra vräkaretiänst, vid metalvågarne i stapelstäderne;
så yttrade
Hr Bergenstierna sig, at hvad järnvräkare ock järnvägare
angår, så på det Bergs-Collegium kan hafva dem under
sin styrsel ock kunna förekomma, at elakt järn ey må utföras;
så vore bäst at låta det förblifva vid 1671 åhrs JärnvräkareOrdning.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: 1671 åhrs
Förordning är giord för souverainiteten, ock som den blefvit
32
1723 den 19 Augusti.
practicerad bärtil, så ser nian intet, hvarföre det kan icke nu
blifva dervid.
Ridderskapet ock Adelen funno skiähligt, at det bör
förblifva vid 1671 åhrs Förordning.
Hans Exeellence Hr Landtmarskalken frågade vidare,
huru det blifva skall i de små städerne.
Hr Bergenstierna: Der är saken lätt, ty när Magistraten
skrifver Collegium til, ock gier up caution, så får den föreslagne
strax Fulmackt.
Yttermera sade Hr Bergenstierna, at i städerna, der
som järnet passerar igenom, äro intet aparte vräkare, utan
vägaren ser efter, at intet elakt järn går ut.
Vid 3 § påminner Bårgare-Ståndet, at post verba: den
lön som deni på staten bestådd blefvit, må tilläggas: eller
bestådd varder.
Hvilket hoos Ridderskapet ock Adelen van bifall.
Vid 7 § tillägges, efter Prästerskapets påminnelse, ther som
talas om den disposition Bergs-Collegio öfver alla strömmar,
skogar ock allmenningar lemnäs, desse orden: dock hvars ock
ens särskilte rätt förbehållen.
Vid 11 § begiära Präste- ock Bårgare-Stånden, at en
förlagsordning giöras må;
Men Ridderskapet ock Adelen höllö före, at enär
1696 åhrs Förordning practiceras, ock öfver den hand hålles,
skall ingen hafva at klaga.
Beträffande Bonde-Ståndets påminnelse vid 12 §, ock l:o
at Bergs-Collegium vid hvarje Riksdag måtte inkomma med
underrättelse, til huru stor summa skogsören öfver hela Riket
sig bestiga, samt huru de blefvit disponerade;
Så blef detta af Ridderskapet ock Adelen bifallit,
äfven som ock Ridderskapet ock Adelen funno, at det må observeras,
som Bonde-Ståndet 2:o påminner, at nembligen BergzCollegium
skall hafva acktning derpå, det ingen under förebärande
af ädlare manufacturvärcks anläggande må under sig
slagga någon annans skog, mindre derigenom bringa något
bergzmans-hemman, grufva eller hytta utur dess gång ock
drift. Sidst, at Ständerne må i alla Instructioner förbehållas
at them ändra ock förbättra, ther så nödigt pröfvas, så vore
thet en sak, som fölgde af sig sielf.
Bergverken. President i Svea Hofrätt. 33
För öfrigit blef godt funnit, at Ståndens påminnelser gå
til Instructions-Deputation ock der jämkas, at Instruction
sedan kan upgifvas til Kongl. Maij:t.
Hr Baas påminte derom, at Cammar-Rådet Wattrang
til sit styckegiuterij fåt ock tagit alla de andre värckens kohl
ock derigenom hafva odalbruken måst mista sina kohl. Ock
ehuru vähl han icke allenast har Akers, utan ock Selebo Härad
så har han dock fåt Daga Härad, hvilket Lagmannen begiärte
måtte få förblifva vid Skiepsstads Bruk. Agaren Fru HerdMelin
har besvärat sig deröfver i Bergz-Collegio, men intet
fåt resolution, oacktat Hans Maij:t remitterat saken dit;
altså vore nödigt, at i Bergs-Collegii Instruction infördes, det
de bruk, som hafva lika privilegier ock lika gamble äro, måtte
blifva bibehåldne vid sine Privilegier, så det ena som det andra.
Hr Wattrang: Klagar Hr Lagman på mig eller på
Bergz-Collegium?
Hr Baas: Jag klagar deröfver, at I vilja hafva kohlen.
Hans Exeellence Hr Landtmarskalken: Om det klagas
deröfver, at Hans Maij:ts remis ey är efterlefvad, så kan det
gies in til Kongl. Maij:t ock Rådet.
Hr Baas begiärte delning ock jämkning vederbörande
imellan öfver skogarne, så at den ena ey får draga til sig
kohlen ock skogen ifrån den andra.
Hr Wattrang: Lagman Baas proponerar en qvestion
om Akers styckebruk ock Skiepsstads järnbruk, ock klagar
deröfver at styckebruket, som gior Cronaus arbete, fåt kohl.
Hr Baas: Om I intet lagt an Länna bruk, så hade I
haft kohl nog.
Hr Wattrang: Tala det sant är; Kongl. Maij:t har
befalt Krigs-Collegium, Cammar-Collegium ock Bergz-Collegium
at träda tilsaminan ock se til, huru nödige Stycken ock
mera Ammunition måtte kunna tilvärckas, då blef Hr Lagmans
svärmoder, Fru Herdhielm, hörd dervid. Har nu BergzCollegium,
Caramar-Collegium ock Krigz-Collegium föranstaltat
det, som de ey funnit lända til Kongl. Maij:ts ock Rikets tiänst,
så tala dem till.
Ridderskapet ock Adelen resolverade härpå, at Hr
Lagman hade at addressera sig til Kongl. Maij:t ock vederbörande
Collegier med sit klagomåhl emot Hr Wattrang.
Adelns Protokoll IT23, II. ^
34
1723 den 19 Augusti.
Sedan uplästes et Extract af det Protocoll, sorn hållit blefvit
i Secrete Utskåttet ock Secrete Deputation uppå detta dato, hvarutinnan
Secrete Utskåttet ock Secrete Deputation förklara
sig ey annat finna kunna, än at det aldeles skulle strida emot
Regeringsformens så tydelige ock klara ord, om Prsesidentskapet
i Svea Håf-Rätt nu skulle besättjas med Hans Excellence Gref
Cronhielm eller någon annan af Riks-Råden, som vidlyftigare
af berörde Extracto läses.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken uprepade innehållet
häraf, at Secrete Utskåttet ock Secrete Deputation
funnit detta strida emot Regeringsformen, så mycket mer,
som Rådet blefvit nu förstärckt för den orsaken skull, at
Riksens angelägne ährender måtte med större drift ock skyndesamhet
afgiöras, ock derföre frågade Hans Excellence Hr Landtmarskalken,
huru Ridderskapet ock Adelen behaga härmed,
ock om det får blifva vid detta betänckandet.
Härtil svarades ja.
Frih. Hamilton: Riddex-skapet ock Adelen har tilstådt,
at Gref Cronhielm är skiedt orät; huru skall det redresseras?
Hr Lilliestierna: Det är intet så positive sagt i Regeringsformen,
at de Riks-Råder, som sittia vid Praesidentskapen,
skola behålla dem, utan der står, at hädan efter skola President
skapen icke hänga vid Riks-Råds-Embeten.
Hr Blomfelt: Gref Cronhielm har ersätning nog, ty
när han sat i Uphandlings-Deputation efter Giörtz, så tog
han ut sin innestående lön.
Hr Lilliestierna: Secrete Utskåttet ock Secrete Deputation
har yttrat sig om Gref Cronhielm', men det de anfört
emot Gref Cronhielm, at han, som en Råds-Person ock af
Riksens vårdande ährender öfverhopad, ey kan bestrida Prassidentskapet,
det militerar för min sats; ty huru kunna Deras
Excellencer, som äro Praesidenter, vara dageligen i Collegierne,
när de skola sittia i Rådet. Salus populi bör vara vår sats.
Här gå så månge brafve ock tiänstlöse män; Deras Excellencer
lära vara så genereuse ock intet förtycka det, om de mista
sine Presidentskap; andre hafva måst låta sig med mindre
nöija. Ständerne kunna intet in oeconomicis säijas bryta Regeringsformen,
om de ändra, rätta ock förbättra samma. Derföre
vill jag hemställa detta Höglåfl. Ridderskapets ock Adelens
utslag.
Hr Didron: Hvad man en gång låfvat bör man hålla.
Om råden och presidentskapen.
35
Frih. E. Creutz: Hvad Praesidentskapen angår, så är
til märcka, at i fall Deras Excellencer, som betiäna Praesidentskapen,
skulle afträda dem, så måste de besättias med andre
Prsesidenter, ock då blifver tilökning i staten, förutan at det
strider emot Regeringsformen, ock vet jag altså intet, om det
skulle vara godt at ändra det man låfvat, at nembligen de
skola få blifva dervid, til dess de afgå.
Hr von Hökerstedt: Salus populi kommer intet at lida
härigenom, emedan Rådet är förstärckt nu, så at sysslorna
kunna bestridas.
Frih. Hamilton: Jag har deducerat saken ock vijst,
at det intet strider emot Regeringsformen, det Gref Cronhielm
begiärt; men jag vill fråga, om intet det har stridt emot Regeringsformen
at taga honom derifrån.
Hr Lilliestierna: Hvad Statens gravation angår, som
säijes häraf följa, så kan det visas contrarium, ty de hafva
en särskilt lön för sine Praesidentskaper, ock de som blifva
befordrade böra låta åtnöija sig dermed.
Men som Hr Lilliestiernas påstående intet behagade
Ridderskapet ock Adelen, så ropades deremot öfver
alt ney.
Hr Lilliestierna: At detta skulle strida emot Regeringsformen,
ser jag ey heller; ty jag frågar, om icke ali nåd,
som enom vederfars, den dependerar af gifvaren. Det är et
gratial, som de hafva för Praesidentskapen, ock det står i gifvarens
villja at återtaga det, när han vill.
Frih. Hugo Hamilton: Man vill hålla Regeringsfor
men
uprät i den ena saken, men intet i den andra.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Jag har tagit
det så, at saken är afgiord om Gref Cronhielm.
Detta blef af Ridderskapet ock A del en bejakat.
Capitain Pfeif kom up ock notificerade Ridderskapet ock
Adelen, at Gref Stromberg med döden afgåt.
Ridderskapet ock Adelen beklagade Hans Excellences
afgång.
Hr Lilliestierna begiärte votering uti den qvestion
han förestält.
Men häremot ropades ney, ney.
Hr Lilliestierna prascaverade, at han intet vill hafva
förståt härunder Ofverste-Marskalken, eller Gref Creutz, icke
eller Gref Diiker.
36 1723 den 19 och 20 Augusti.
Hr Seulenberg: Som Ridderskapet ock Adelen äro af
tvenne meningar, så tyckes billigt, at vij böra votera derom,
Men som detta sades strida emot Regeringsformen, ropades
at härom ey voteras borde.
Hans Excellence Hr Land tinar skalk en: Det är intet
så stort at disputera om. Gref Stromberg är död. Gref
De la Gardie har 3,000 Dal. Smt. De gier han åt några
som resa. Gref Duker har intet tractamente, Ofver-Ståthållaren
har haft af staden, ock det blef indragit, nu får man
se, om han får behålla det. Gref Leijonstedt behåller sin Riksrådslön,
ock kan intet giöra tiänst, som förr är faststält.
Hr Lilliestierna begiärte votering.
Men Hr Lan dt mar skalken sade, at om den qvsestion
skall tagas up, så måste derom de andre Stånden höras.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken liemstälte Ridderskapet
ock Adelen, på hvad sätt Praesidenterne skola nämnas.
Hr Lilliestierna begiärte at förra qvaestion måtte blifva
afgiord.
Men detta afslogs honom af Ridderskapet ock Adelen.
Hr Fehman: Det raisoneras mot ock med, om det skall
vara emot Regeringzformen at skillja Riks-Råden ifrån Prmsidentskapen.
De, som påstå at det är intet emot Regeringzformen,
säija at detta skall vara et oeconomiskt måhl; men
dervid torde vara nödigt at giöra reflexion derpå, at det är
äfventyrligit röra vår Regeringzform, som skall vara et sacrosanctum
i det ringaste. Sielfva måhlet kan vara af ringa
värde, men när en banat vägen, så kommer missbruket ock
förer farliga conseqvencer med sig. Det andra skiälet, som
drifves af dem, är detta, at Ständerne äre de som giort Regeringz
formen, ock altså kunna de ändra eller förbättra hvad
nödigt finnes. Men Regeringzformen den är imellan Konungen,
Rådet ock Ständerne såsom et band. Nu vil jag ponera det
vore sådanne, som lefde in statu naturali med hvarannan; om
tvenne personer de stipulera något, skola de intet vara bundne
dervid? Skier det ändring utan begges deras samtycke, så är
ändringen orät.
Hr Lilliestierna: De som hafva suttit öfver sakerne
i Collegierne såsom Praesidenter, de komma nu, när de äro
Råd, at i Rådet sittja öfver samma saker.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Jag tror intet [;
Om mått och vigt.
37
r Lilliestierna skulle vara behagelig, om han komme til
de andre Stånden ock proponerade detta.
Yijdare sade Hr Landtmarskalken, at man ville nu
afgiöra den qvaestion, på hvad sät Praesidenterne skola välljas;
frågande så, om de skola nämnas igenom Electorer, eller huru
Ridderskapet ock Adelen behagar härmed, ock om nya Electorer
skola uttagas härtill.
En del mente, at de förre Electorerne kunna brukas härtil,
men andre begiärte at nya Electores uttagas måtte.
Ock som Ridderskapet ock Adelen var derom enige,
at valet måtte skie igenom Electorer; så frågade
Hans Excellence Hr Landtmarskalken, om icke en Deputation
kunde gå til de andre Stånden ock notificera dem,
at Ridderskapet ock Adelen vill per Electores utnämna Prsesidenterne.
Härtil ropades ja.
Dock som de andra Stånden förnummos vara åtskilgde,
så kommo Ridderskapet ock Adelen therom öfverens, at
de i morgon kl. 6 komma tillropa in pleno igen.
Slåtsfogden von Draken begiärte at få kalla tilsamman
vederbörande, som höras måste öfver politie ordningen.
Hvilket bevilljat blef.
Den 20 Augusti in pleno.
Gammar- ock Oeconomice-Deputations Memorial angående
inåt ock vigt uplästes, hvarutinnan berörde Deputation är af
de tanckar, at denna saken må af samtelige Collegierne utarbetas
ock lemnäs til Kongl. Maij:ts ock Riksens Råds omsårg, at
låta therom författa en Förordning, som sedan vid nästa Riksdag
kan öfverses ock stadfästas. Men som största oredan
skall härröra af sielfva sättet til at mäta; så håller Deputation
för nödigt, at Ständerne nu therom utlåta sig, huru vida
kiöparen må hädan efter hafva frihet at sielf packa uti måhltunnan
så mycket han någonsin kan, ock tunnan sedan strykas;
jämvähl om tvenne cappar för rågan uti kiöp ock salu på
tunnan gifvas böra; hvarjämte Deputation hemställer Riksens
Ständers ompröfvande, om icke uti hvarje landsort någre
visse personer förordnas måtte til at emot en billig vedergiälning
hafva upseende på mått ock vigt.
38
1723 den 20 Augusti.
Sedan man härom något discourerat, stannade Ri d derskapet
ock A de len i det slut, at som kiöparen ock sälljaren på alla
orter i Riket bör niuta enahanda rätt i måhlet, så bör öfver
hela Riket blifva enahanda mått. Men huru mätas skall, vill
Ridderskapet ock Adelen sig utlåta, då de närmare tagit detta
i consideration. I medlertid blef befalt, at Memorialet skulle
til hvars ock ens underrättelse läggas på Riddarhuusbordet.
Derefter uplästes Rytmästaren Bilbergs Memorial, hvarutinnan
han begiär at blifva Ofver-Directeur öfver mått ock
vigt uti Giöta Riket ock derföre niuta 1 öre Kåpparmynt af
hvart ock et matlag.
Ridderskapet ock Adelen samtyckte för sin delli,
at en öre Kåpparmynt af hvart ock et matlag härtil betalas
må; dock communiceras detta med de öfrige Stånden. Ock
i fall de denna afgiften äfven bevillja, samt någon Ofver-Directeur
kommer at antagas, ser Ridderskapet ock Adelen giärna,
at Hr Bilberg, som är en mathematicus, dervid må komma i
consideration.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken kom nu ned ifrån
Kongl. Maij:t ock lät upläsa Commercie-Beputations Memorial
angående Manufactoristers af främmande religion indragande
hit i Riket, såsom ock berörande the projecterade privilegier för
Cancellie-Rådet Baron Wrangel ock Commercie-Rådet Gyllengrip
uppå tvenne marmorberg, samt i gemeen til taak- ock
murtegelbränneriens inrättande.
Ridderskapet ock Adelen utlät sig öfver det första
måhlet, at ingen lärer vara emot qvaestio an, ock at det ju
är nyttigt til at få främmande manufactorister hit in i Riket.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken förestälte härvid,
huru nödvändigt det är, at Ridderskapets ock Adelens Privilegier
först måge bringas til ricktighet, innan man härigenom
torde förfalla i disput med Präste-Ståndet.
Hvad anbelangar de projecterade privilegierne för marmorvärcket,
så vähl som ock för tegelbrännerien, så blef samma
efter Commercie-Deputations betänkande gillade.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken yttrade sig
sedan, at efter qvaestio an vore faststäld, at handtvärckare
af reformerte religion få komma hit in i Riket, så borde privilegierne
för dem projecteras.
Sedan frågade Hans Excellence Hr Landtmarskalken,
huru Ridderskapet ock Adelen behaga, om Deputation skall
Handtverkare af främmande tro. Deputation. 39
gå til de andre Stånden ock gifva dem vid handen, at Ridderskapet
ock Adelen villja per Electores uttaga Praesidenterne.
Hr Weil i mente at med electionen borde hvila, til dess
Riksens undersåtare inkommit med sine besvär, ty någre
torde komma under valet, som kunna få klagomåhl på sig.
Sade sig minnas, at Commissioner blefvit vid sidsta Riksdag
utnämde öfver defension ock elljest i landsorterne, som intet
blefvit slutne.
Ridderskapet ock Adelen sade, at denna saken dertil
ey bero kunde.
Hr Weili: Jag har allenast giort mine påminnelser.
Derpå afsändes en Deputation til de andre Stånden at
notificera dem det, at Ridderskapet ock Adelen vill per Electores
utvällja Prresidenterne. Om modo får man sedan öfverlägga.
Hr Lilliestierna mente med Hr Weili, at med Praesidentsvalet
ey måtte hastas, ty det kunde något upkomma, som
nu ey vore vitterligit.
Men detta blef ey bifallit.
Hr Lilliestierna yttrade sin mening, det han höllö före,
at Electorerne ey komma vidare vid detta valet at giöra, än
til Pleni approbation föreslå visse Personer til Praesidentskapen.
Sedermera uplästes det, som den 17 sidstledne hujus för
Gref Bengt Frölich resolverat blef, ock vart samma approberat.
Justitice-Deputations Betänkande uplästes, angående Robelöfs
godset i Skåne, livartil frambledne Kongl. Rådets ock
Ofverste-Jägmästarens Ebbe Uhlfelts creditorer sig hålla villja
för sin betalning.
Hr Lilliestierna remonstrerade härvid, at qvaestion
bestode derutinnan, om 1693 åhrs bref, som creditorerne
ohörde blefvit utvärckat, kan uphäfva de förut utfalne Kongl,
domarne.
Men som Deputation kom ifrån de andre Stånden tilbaka,
stannade denne discoursen.
Frih. Ernest Creutz kom med de öfrige Ridderskapets
ock Adelens Deputerade tilbaka ifrån de andre Stånden ock
sade, at Deputation til föllje af Ridderskapets ock Adelens
gunstige befalning har varit hos de tre andre Stånden ock
communicerat dem Ridderskapets ock Adelens tanka angående
Prsesidenternes utväljande, ock at Ridderskapet ock Adelen
40 1723 den 20 Augusti.
tyckt för sin del, at de kunde utnämnas genom Electores til
Pleni approbation. De tre Stånden låto hälsa ock tackade
för den benägenheten ock det förtroende, som Ridderskapet
ock Adelen emot dem betygat, ock förklarade sig alle tre, at
de om en liten stund villja komma ock gifva Ridderskapet
ock Adelen svar härom.
Sedan uplästes Hr Carl Hindrich Schyttes Memorial, som
nu sitter i possession af Robbelöf.
Ock blef godt funnit, at 1693 åhrs Kongl. Maij:ts bref ock
1721 åhrs Justitise-Revisions resolution skola hämtas hit neder.
Frih. Clas Ankarstierna mente, at med skiähl skall
kunna visas, at godset då ey var mer värdt än 8,000 Dal.,
när då varande Öfversten Schytte löste det ifrån Bancqven.
Hr Lilliestierna: Schytten fick 1,062 Dal. Smits åhrlig
ränta.
Frih. Ankarstierna begiärte på dess svågers Hr Carl
Hindrich Schyttes vägnar, at så framt två Kongel. resolutioner
ey skulle hafva bestånd, ock det ey skulle få giälla för hans
svåger, at här blefvit faststält, at uti civile måhl inge JustitiaeRevisions
dommar skola rifvas up, det måtte saken ey vidare
uptagas, innan hans svåger häröfver blefvit hörd. Detta itererade
Hr Ankarstierna ännu en gång.
Derpå uplästes 1 § af Kongl. Maij:ts liesolution dat. den
20 Febr. 1690; äfven Kongl. Maij-.ts Bref af den 28 Januari
1693 uti denne saken.
Frih. Ankarstierna: Utaf alt detta lärer Ridderskapet
ock Adelen funnit, att Hans Maij:t tillagt Öfverste Schytte
Robelöf, ock at han allenast skulle betala ut öfverskåttet ock
giöra derföre räkning. Nu oacktat vij kommit uti vår frihet,
ock hvar ock en så mycket mera kan giöra sig försäkrad om
justiee uti det han kan finnas vara berättigad til, så har dock
Kongl. Maij:ts JustitiaB-Revision funnit denna saken af sådan
beskaffenhet, at den för rätvijst pröfvat at afslå de Uldfeltske
creditorerne sin ansökning, ock 1721 igenom en nådig resolution
confirmerat 1693 ahrs Kongl. Bref, ock dervid beder jag
ödmiukeligen at min svåger må blifva bibehållen; men, i fall
detta måhlet skulle komma at gå til Justitise-Revision, at den
klagande då måtte giöra det med sin risco.
Hr Weili: Ständerne kunna ock böra hielpa den til sin
rätt, som lidit.
Om Robbelöfs gods. Prest-Deputation.
41
Vid detta tilfället föreföll någon ordväxling imellan Hr
Lilliestierna ock Hr Ankarstierna, som dock för sårlet
skull ey kunde observeras vid protocollet.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Som här äro
Kongl, resolutioner på begge sidor, ock domar mot ock med;
så frågas, om icke saken må gå til Justitiaa-Revision ock der
uptagas, utan at Revision må vara bunden til et eller annat
som förut i saken skiedt.
Detta blef bifallit.
Frih. Ankarstierna begiärte at det, som hans svåger
har resolution ock domb på, ey må rubbas, utan allenast det
komma in qvsestione, som angår liqvidation.
Frih. Ankarstierna: Det finnes klarligen, at Schytten
har fåt laga immission i godset för den del han tilhandlat
sig af Banqven; begiärte at det ey måtte nu komma in qvsestione,
hvad han har immission ock laga fasta uppå, utan allenast
öfverskåttet.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken sade det vara
förut faststält, at Banqvens rätt ock fordring bör förut uttagas.
Hr Fehman begiärte få vetta, huru månge af Deputation
ledamöter varit af en mening.
Härtil svarades, at pluraliteten varit af den meningen,
som betänkandet innehåller.
Vid detta tilfället sades, at Hr Lilliestierna kallat Konungens
bref et simpelt Kongens rescript, som man mente
strida emot den högacktning han borde hafva för Konungens
höga hand ock bref.
Hr Blomfelt holt före at saken kan gå til Justitise-Revision,
men likvähl at 1693 åhrs bref intet ligger dommaren
i vägen.
Hr Lilliestierna: Saken blef 1693 mycket hastigt afgiord.
Sedan Ridderskapet ock Adelen låtit sig föreläsas JustiticeHeputations
Betänkande angående Kongl. Maij:ts Justitise-Revisions
den 31 Marti 1721 utfärdade resolution emellan BergsRådet
Strömner ock Kongl. Rådets ock Öfverste-Jägemästarens
Ebbe Uhlfelts priviligerade creditorers, afledne Öfver-Inspectoren
Nils Gripendahls ock Handelsmannen Honore Boneaus
räts innehafvare, samt testamentarien Capitain Carl Hindric
Schytte, medelst hvilken förklaras, det kan uti Kongl. Maij:ts
42
1723 don 20 Augusti.
af den 28 Januari 1693 gifne resolution ingen ändring tillåtas,
der likvähl creditorerne, sedan 1693 ahrs resolution deni kunnig
blef, skola i underdånighet sökt visa, det samma resolution
vore ensidigt ock per male narrata utvärckad;
stannade Ridderskapet ock Adelen i det slut, at
emedan på hegge sidor upvises domar ock resolutioner emot
hvar andre stridande, beträffande Robbelöfs godsets värdie, ock
hvad deraf såsom et öfverskått til creditorernes betalning gå
skall, det bör denne qvaestionen utan förkränkning af den
rätt, som Generalen Schytte sig uti berörde gods af Banqven
tillöst, i Kongl. Maij:ts Justitise-Revision uptagas, ock berörde
1693 ahrs Kongl. Bref intet ligga dervid Kongl. Justitiaj-Revision
i vägen, utan saken efter dess rätta beskaffenhet ock
sielfva rätvisan promt ock skyndesammast afgiöras.
Denne Resolution blef för Ridderskapet ock Adelen upläsen
ock i alla delar approberad.
Ifrån Prästerskapet kom en Deputation, för hvilken Biskoppen
Brauner förde ordet, efter förut aflagd hälsning, sålunda:
Roos
Eders Excellence, så vähl som Höglåfl. Ridderskapet
ock Adelen, anmäler Präste-Ståndet genom denne Deputation
en mycket hörsam tiänst ock skyldig hälsning. Ock som
Ridderskapet ock Adelen behagat igenom Deputerade af sine
lemmar låta Prästerskapet vetta, uti hvad tanckar Ridderskapet
ock Adelen stannat, angående sättet til Kongl. Håf-Rättens
samt de öfriga Collegiernes besättjande med Prsesidenter, ock
dervid yttrat sig at de tyckt detta bäst kunna skie genom
Electorer; altså har Prästerskapets skyldighet fordrat at utsända
tilbaka oss sine Deputerade, ock tiänst- ock ödmiukast
förklara, at the sig aldeles med Ridderskapet ock Adelen conformera;
dock så, at sedan Electores giort sit vahl på sådanne
Personer, som skickelige ock vählförtiänte äro, at då dess yttrande
sedan måtte komma til Stånden in plenis.
Hans Excellence Hr Landt mars kalken tackade derföre,
at Prästerskapet behagat lemna Ridderskapet ock Adelen
svar ock conformerat sig med Ridderskapet ock Adelen.
Dermed afträdde Prästerskapets Deputerade.
Hr Ofverst-Lieutenant Gyllenstierna begiärte at detta,
som nu resolverat blefvit uti Robelöfs eller Schyttens sak, ey
måtte vara praejudicat för andre, utan inge flere saker få uptagas
som afgiorde äro.
Indelningen i Halland. Weili. Örnfelt. 43
Frih. Ankarstierna: Efter som Ridderskapet ock Adelen
behagat låta saken gå tilbaka til Justitise-Revision, så ber
jag ock, at i fall contraparterna succumbera, at de då måtte
stå sin risco efter förordningarne.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Det faller af
sig sielft, är han temere litigans, så lärer fuller Kongl. Justitise-Revision
komma ihåg honom.
v
General-Majorens Bennets ock Ofverstens Gref Frölichs
Memorial uplästes, hvarutinnan de besvära sig deröfver, at
Kongl. Håf-Rätten i anseende dertil, at de ey kunnat öfvertyga
hvarannan at hafva utgifvit det första slaget, har
sakfält begge til det straff, som Duels-Placatet dicterar; ther
dock ey mer än en kan vara aggressor, ock en af them måste
vara oskyldig.
Hr Didron: Efter detta är begynt igenom ordväxling
på Riddarhuset, så är bäst, at det af Ständerne afgiöres.
Det blef godt funnit, at denne saken livilar, til dess Hr
Landtmarskalken fåt tala med de andre Stånden härom.
Sedermera förestälte Hr Häradshöfdingen Weili, huru
som nästförleden Lögerdag här blef upläsit et Extractum
Protocolli ifrån den öfver Båtsmansindelningen i Halland förordnade
Deputation, ock derpå resolverat, at vederbörande
ifrån orten skulle höras; men emedan uti berörde Extracto
protocolli skiählen mot ock med ey äro anförde i samma sak,
begiärte han nu, at det intet måtte liggia dem i vägen, utan
en viss tijd Deputation föreläggas til at inkomma med sit betänkande,
eller hans egne skrifter här upläsas, ock saken
sedan derpå afgiöras.
Ock som Hr Ammiralen Örnfelt vid detta tilfället begvnte
at tala,
yttrade Hr Weili sig, at Hr Ammiralen vore contrapart
i denne saken ock hade, sedan siömackten i Giötheborg blifvit
under Hr Ammiralens commando ruinerad, velat utsträckia
sina armar til deras ort ock tagit bostället efter Rytmästaren
Richart; altså vore frågan, om icke Hr Ammiralen borde vara
ifrån Deputation.
Frih. Örnfelt: Herr Landtmarskalken är bekant, at jag
med General-Majoren ock Landshöfdingen Faltzburg giort en
indelning uti Halland, ock det i föllje af Collegiernes instruction.
Hafva vij giort något deremot, så lära Collegierne se
derefter; saken är nu anhängig vid Riksdagen. Utskåttet öfver
44 1723 den 20 Augusti.
denna Båtsmans-Indelningen, har sat up en berättelse, hvaraf
Riksens Ständer lära få se hela sammanhanget. Yij hafva hördt
Bönderne ifrån Halland, ock som de dervid giört den qvestion,
om icke Adelen uti Halland skulle villja påtaga sig också rotering,
så fant Utskåttet nödigt at låta afgå berörde Extractum
protocolli.
Hr Weil i: Qvaestio an är ännu intet afgiord, om der
skall blifva rotering. Min qvestion går derpå ut, om icke
det är nyttigare att giöra en besparing i penningar, hvarföre,
då påtränges, kan skaffas Båtsmän. Sade derhos, at Hr Ammiralen
varit dem något svår, ock at Hr Ammiralen, när han
stod vid bordet i Halmstad ock Stenhof begiärte at med roteringen
öfver Cronet ock Skattet måtte anstå, efter de förmente
sig vinna samma nåd som frälset, har slagit sig för
bröstet ock sagt, det skall den ock den taga honom, om icke
frälset skulle innom et åhr äfven stå dermed. Nu begiärte
han, Hr Weili, intet mer, än at saken måtte komma före;
han hade legat här siu månader, ock den har intet kunnat
komma fram.
Riddarhuus-Secreteraren påminte dervid, at som
Båtsmans-Indelningen i Halland skiedt uppå Kongl. Maij:ts
godtfinnande samt Collegiernes förestälning, ock Almogen berättas
vara benägen at låta Båtsmansindelningen der skie, det
måtte de icke derifrån på något sät afvändas för Kongl. Maij:ts
ock Rikets der under verserande tiänst skull.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Man går säkraste
vägen, om man låter Deputation komma in med sitt betänckande.
Detta blef bifallit, at så skie må.
Gref Wachtmeister förklarade sig, at han intet undandrager
sig det, som andre här uppe i landet måste i detta
fallet undergå.
Hr Weili upläste sit Memorial angående Båtsmans-Indelningen
i Halland ock mente det vära bättre at låta almogen
der få betala penningar, helst summan ungefärligen til 50,000
Dal. S:mt sig skall bestiga, ock derföre, när så behöfves, siöfarit
manskap leijas kunde.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken frågade, om
icke detta Memorialet kan äfven gå til Deputation, som häfver
Hallandske indelningen under händer.
Deputationer om presidentskapen.
45
Detta blef af Ridderskapet ock Adelen bifallit, ock
resolverades, at Ridderskapet ock Adelen ifrån Halland kallas
up ock höres i berörde Deputation.
Uplästes de andre Ståndens påminnelser vid de projecteradf
privilegier för dem, som finna up metall- ock mineralstrek.
Ock hvad det anbelangar, at Bårgare-Ståndet förmenar
at jordeganden bör förklaras skyldig at afstå sin skog emot
betalning til bruksdrifvaren, så blef samma påminnelse af
Ridderskapet ock Adelen ey bifallen, emedan, om en sådan
mening införas skulle i Förordningen, den skulle mycket hindra
malm- ock mineralstrekens uptäckande, särdeles som almogen
äro mycket rädda om sin skog; utan förblifver § som den inrättad
är. Men beträffande Präste-Ståndets påminnelse, at 13 §
uti Adelige Privilegierne måtte rättas efter denne förordningen,
så blef det bifallit.
Uplästes Hr Klinckouströms Memorial at honom med visse
förmåner måtte förunnas at inrätta portechaiser här i Stockholm.
Hvilket biföls; dock communiceras med Bårgareståndet.
Ifrån Bonde-Ståndet kom en Deputation, ock sedan Talemannen
hälsat Ridderskapet ock Adelen ifrån Bonde-Ståndet,
berättade han, at Bondeståndet i går förehaft Secrete Utskåttets
ock Secrete Deputations Betänkande, angående Gref Cronhielms
ansökning, ock samma betänckande för sin del i alla
måtto bifallit. Derhos tackade han för Ridderskapets ock
Adelens dem gifne communication om Praesidenternes välljande
til Collegierne, ock sade at de stannat i det slut som Ridderskapet
ock Adelen, at nembligen en Deputation af fyra
Stånden må träda tilsamman ock utvällja skickelige Personer,
hvilka sedan föredrages plenum til gillande.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken besvarade dem;
Ock sedan afträdde Bondeståndets Deputerade.
Ifrån Bårgare-Ståndet kom också en Deputation, för hvilken
Rådman Salan förde ordet sålunda:
Bårgare-Ståndet låter anmäla sin ödmiuke ock tiänstlige
hälsning. Ock som Ridderskapet ock Adelen behagat i dag
communicera med dem sin tancka angående Praesidenternes
välljande; så har Bårgare-Ståndet tagit den saken i öfvervägande
ock stannat i det slut, som vij utbedia oss den ähran
at få upläsa.
Derpå läste Secreteraren Torpadius up det som skrifteligen
härom upsat var, af innehåld, l:o at Praesidenterne måtte
46
1723 den 22 Augusti.
utnämnas i hvart Stånds Pleno ock intet per Electores; 2:o
at Secrete Utskåttets ock Secrete Deputations betänckande bifalles
angående Gref Cronhielm.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken tackadeBårgareStåndet
för deras beskickning, ock bad dem förmäla Ridtlerskapets
ock Adelens flitvänlige hälsning bos sit Stånd.
Dermed afträdde Bårgare-Ståndets Deputerade.
Haus Excellence Hr Landtmarskalken berättade hvad
Bårgare-Ståndets Deputerade andragit.
Ock blef af Ridd ers kap et ock Adelen beslutit, at
detta jämkas skulle i Secrete Utskåttet med de andre Stånden.
Hr Secreteraren von Roland begiärte tilstånd atresa bärt.
Hvilket honom bevilljades.
Den 22 Augusti.
Uplästes Lagmannens Hr Cederbielkes Memorial, at en
substitut til dess lagmanstings förrättande måtte blifva förordnad.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Som han är
i Secrete Deputation ock vid Reductionsvärcket, så kan han
intet mistas, utan tyckes kunna remitteras til Håf-Rätten, at
Håf-Rätten må förordna en substitut för honom.
Häröfver resolverades, at som Lagmannen Välborne Hr
Johun Cederbielke intet kan afkomma ifrån Secrete Deputation
ock Reductionsvärcket, hvarmed Hr Lagmannen i synnerhet
har at giöra, så remitteras detta Memorial til Håglåfl. Kongl.
Svea Håf-Rät, at Kongl. Håf-Rätten en substitut för honom til
lagmanstingets hållande i Vesmanland förordna må.
Derefter uplästes Justitia’.-])epntations Betänckande öfver
Malmö ock Christianstads lähns städers Fullmäcktiges ingifne
Memorial.
Ock blef berörde Deputations Betänckande approberat, at
nembligen l:o afrad ock utlagors restantier ey kan betagas
prreferencen för andras igenom inteckning bevakade fordringar;
2:o at Rusthåld ock monderingar böra gå i giälds betalning;
3:o at hvarjom ock enom lemnäs fri disposition at utse ock
bruka til skiftesman dem, som de finna sig hafva förtroende
til; ock 4:o at Häradshöfdingarne ey kan lemnäs frihet at
förrätta executioner på landet.
Städers angelägenheter. Presidentval.
47
Sedan företogs ock uplästes Krigz-Deputations Betänckande
öfver de besvär, som Arboga ock Kiöpings städers Fullmäcktige
andragit, beträffande inqvarteringen af Kongl. Maij:ts Drabante-Corps.
Hvarutinnan Deputation stannat i den mening,
at Arboga ock Kiöping böra med inqvarteringen in natura
förskonas; dock som det altid såsom en städernes skyldighet
ock pålaga varit vanligit, at de dragit all inqvartering,
ock Bårgare-Ståndet fördenskul icke med skiähl påstå kan,
at de andre Stånden böra med dem härutinnan participera;
Ty håller Deputation före bästa utvägen til en jämlikhet
städerne imellan vara, at den inqvarterings- eller tiliökningstolagen,
som upbäres i de stapelstäderne, der inge garnizoner
iigga, bör härtil användas. Hvarefter Drabanterne sedan kunna
för kontant skaffa sig qvarter, hvarest Hans Kongl. Maij:t behagar
them at förlägga.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Jag kan ey
annat påminna mig, än at städerne begiärt slippa Inqvarterings-Tolagen,
ock at den saken blefvit remitterad til Collegierne.
Hr Landshöfdingen Funck berättade, at han tagit husrummen
i besicktning i Kiöping ock Arboga, samt funnit at
de äro så slätta, at Drabanterne sig der ey behielpa kunna.
Ock som Collegiernes ock Stats-Contoirets berättelse om
Tolagen til Secrete Utskåttet inkommit; altså blef samma uphämtat
ock Ridderskapet ock Adelen föreläsen.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Bårgerskapet
har begiärt at helt ock hållit blifva befriat för Tolagen,
eller at få behålla den til städernes behof. Ock som
Krigz-Deputation tagit Tolagen til fundament i sit betänckande,
så kunde detta altsammans få gå tilbaka til Krigz-Deputation
eller Secrete Utskåttet.
Frih. Palmqvist begiärte at städerne, efter de äre ruinerade,
måtte få behålla Tolagen.
Men detta blef ey bifallit, utan remitterades til Secrete
Utskåttet.
Sedermera berättade Hans Excellence Hr Landtmarskalken,
at Hans Kongl. Maij:t i förgår sandt efter honom ock Talemännen,
ock som Hans Maij:t hördt, at Ständerne villia föreslå
efter 40 § i Regeringsformen på samma sät Prsesidenterne,
som Rådet i Ständernes frånvaru det giöra bör, så utlät Hans
Maij:t sig, at Hans Maij:t vill inhämta Ständernes utlåtelse,
48
1723 den 22 Augusti.
ock nämde til Svea Håf-Rätt Hr .fri s ti ti ae - C ancell e r e n Stierncrona,
til Göta Håf-Rät Hr Landshöfdingen Cederhielm, til
Cammar-Collegium Hr Landshöfdingen Strömfelt, til Stats-Contoiret
Hr Oinbuds-Rådet Feif, ock til Cammar-Revision Hr
Landshöfdingen Scheffer; dock vill Hans Kongl. Maij:t höra
Riksens Ständers utlåtelse, efter den 40 § i Regeringsformen.
Ock aldenstund Ridderskapet ock Adelen funno godt
at nu giöra en begynnelse med detta valet, så uttogos en utaf
hvar banck til de 12 Personers utvälljande, som de 24 af
Ridderskapets ock Adelens ledamöter utnämna skulle, hvilka
valet med de andre Ståndens Deputerade förrätta skulle.
Ock voro thesse, de som af bänkarne uttoges, hvilka
sedermera trädde neder uti Secrete Utskåtsrummet, nemhligen:
af X
1.
Gref Bielke.
X
29.
Hr
Strokirch.
X
2.
Gref Posse.
X
30.
Hr Frenden felt.
X
3.
Gref Dolma.
X
31.
Hr
Krebs.
X
4.
Frih. Banér.
X
32.
Hr
von Scheffer.
X
5.
Frih. Gripenliiehn.
X
33.
Hr
Stiernroos.
X
6.
Frih. Lagercrona.
X
34.
Hr
von Weinberg.
.¥
7.
Frih. Palmqvist.
X
35.
Hr
Odelstierna.
X
8 ock 9. Frih. Stiernstedt.
X
36. Hr
von Brandten.
X
10.
Frih. Cederhielm.
X
37. Hr Mannerström.
X
11.
Frih. Dyring.
X
38.
Hr
von Erdtman.
X
12.
Hr Barnekov..
X
39.
Hr
Hammarfelt.
X
13.
Hr Hammarschiöld.
X
40.
Hr
von Fccard.
X
14.
Hr Rotkirch.
X
41.
Hr
Adelstierna.
X
15.
Hr De la Walle.
X
42.
Hr
Stedt.
X
16. Hr Rarnswerd.
X
43.
Hr
Göterliielm.
X
17 ock 18. Hr Didron.
X
44.
Hr Ljadau.
X
19.
Hr Bäär.
X
45. Hr Blomfelt.
X
20. Hr Maklier.
X
46. Hr Dimborg.
X
21.
Hr Nummers.
X
47. Hr
Lagerstolpe.
X
22.
Hr Heder schiöld.
X
48.
Hr
von Strömborg.
X
24.
Hr von Fick.
X
49.
Hr
Nordenfelt.
X 25. Hr Ehrenstrahl.
X
50.
Hr
Grundelstierna.
X
26.
Hr Lilliestierna.
X
51.
Hr
von Utfall.
X
28.
Hr Westfelt.
X
52.
Hr
von Burguer.
Hr General-Lieutenant Gyllenkrooks Memorial uplästes.
Ock bevilljades honom at resa bårt ifrån Riksdagen.
Gref Leijonstedt begiärte vid detta tilfället, at som Ridderskapet
ock Adelen, då den qvsestion var före, huru vida de
Gref Leijonstedts presidentskap.
49
Riks-Råden, som vore Praesidenter, måtte blifva dervid, behagade
resolvera, at de som hade Prsesidentskapen skulle blifva
dervid, det måtte Gref Leijonstedt få behålla sit Presidentskap
i Cammar-Revision.
Hr Weili: I Cammar-Revision är en vice President, ock
altså kan Gref Leijonstedt så mycket lättare der bibehållas,
helst, om ingen annan mister sit Presidentskap, Hans Excellence
ey eller bör komma at mista berörde Presidentskap.
Flere andre af Ridderskapet ock Adelen tyckte at
Hans Excellence bör få behålla sitt Presidentskap.
Hr Sigeroth: Gref Leijonstedt bör behålla sit Presidentskap,
så länge de andre intet rubbas derifrån.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken frågade i anledning
häraf, huru Ridderskapet ock Adelen behaga utlåta
sig häröfver, om det då får blifva dervid, at Gref Leijonstedt
får behålla sit Presidentskap.
Härtil svarades ja, ock blef godt funnit, at en Deputation
skulle sändas til de andre Stånden at berätta dem detta.
Hr Weili påminte om Presidenten vid AmmiralitetsCollegium,
att han efter den 27 § i Regeringzformen borde
vara i Carlscrona.
Hr Palmereutz bad at man måtte få afgiöra hvar sak
om sig.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Får en liten
Deputation gå til de andre Stånden ock gifva dem vid handen,
at som Gref Leijonstedt är af så hög ålder, at hans lifstid
intet lärer vara lång, så har Ridderskapet ock Adelen stannat
i det slut, at Hans Excellence må förblifva vid sit Presidentskap,
som de andre Deras Excellencer, hvilka äro Presidenter?
Detta blef bifallit.
Frih. Knorring begiärte, at 18 § i Regeringzformen ock
11 § * Kongl. Maij:ts försäkring måtte upläsas.
Som ock sid edde.
Ock som berörde §§ innehålla, at hvar ock en skall bibehållas
vid sin tiänst, så länge han kan den skickeligen bestrida,
jämvähl at Prsesidenterne dageligen skola sig infinna i Collegierne,
så mente Frih. Knorring, at desse §§:ne lågo Hans
Excellence Gref Leijonstedt i vägen, som för sin höga ålder
ock siuklige tilstånd ey förmår efterkomma hvad derutinnan
fordras.
Adelns Protokoll 1723. 4
50
1723 den 22 Augusti.
Hr Weili: De §§:ne befästa Riks-Råden vid sine Presidentskap
; men jag frågar, i fall Gref Sparre skall gå til siös,
hvem som då skall vara i Rådet ock gie rådslag i sådanne
måhl.
Svarades: Gref Liven.
Hr Weili: Han har aldrig tiänt til siös.
Hans Excellence Hr Landtmarskalk en förestälte, at
proposition til de andre Stånden blifver denne, at Ridderskapet
ock Adelen tycka, det Gref Leijonstedt bör behålla sit Presidentskap
til dess han dör.
Hr Seulenberg: Efter redan sagt är, at Gref Leijonstedt
är så siuklig, at han ey kan giöra tiänst, så tyckes mig, at
han kan låta nöija sig med Riks-Råds-lönen.
Men som detta ey van bifall, utan Ridderskapet ock
Adelen lät förblifva vid sin en gång fattade resolution, så
sändes Deputation bårt til de andre Stånden, ock blef Geueral-Felttygmästaren
Hamilton anmodad at föra ordet för samina
Deputation.
Uplästes Commercie-Deputations Betänkande angående et
Rasp- ock Spinhuus inrättande.
Hans Excellence Hr Lan dt mar skalk en frågade, om
det skall ligga på bordet, eller om Ridderskapet ock Adelen
villja nu utlåta sig deröfver.
Frih. Knorring berättade, at Magistraten har 24 åhr
niutit revenuen af Röstrand, hvaraf Gref LAchton i sin tid
hadde 400 Rdrs revenue, ock påstod at Gref Lichtons arfvingar
böra få igen Röstrand.
Hans Excellence Hr Landtmarsk alicen: Det är en apart
sak. Hr Rosenstierna gior ock så praatension på Röstrand;
men nu är Spaldingens huus kiöpt til Rasp- ock Spinhuus.
Hr Hökerstedt: När Tiänstehions-Ordningen blifver faststäld,
så får ingen löpa omkring på gatorne, ock då kan löst
folck som finnes föras på Spinhuset.
Förberörde Deputations Betänkande om Rasp- ock Spinhusets
inrättande blef i alla delar gillat.
Hans Excellence Hr Landtm arskalken berättade, at
Differentiffi-Deputation i går haft före Almogens Besvär ock
de andre Ståndens dervid giorde påminnelser; ock lät så upläsa
the ther uti förra conceptet giorde ändringarne, at Ridderskapet
ock Adelen måtte theröfver utlåta sig.
Allmogens besvär. Deputationer. 51
Vid 9 § tillädes denne meningen: Men skulle det befinnas,
at Almogen ey niutit de penningemedel, som kunna vara anordnade
eller utfalne til deras betalning, utan af Crono-Betiänterne
innehåldne, då böra Landshöfdingarne med största
alfvarsamhet tilhålla vederbörande at förnöija almogen.
Vid 14 § förklarade Ridderskapet ock Adelen sig,
at de andre Stånden altför mycket in skrän ckt den frihet, som
Ridderskapet ock Adelen haft at byta med Cronan gods ock
hemman.
Men som en Deputation ifrån Bårgare-Ståndet ankom,
uphörde man nu härmed.
Berörde Deputation ifrån Bårgare-Ståndet inkom, för
hvilken Rådman Salan förde ordet sålunda:
Hos Höglåfl. Ridderskapet ock Adelen anmäler BårgareStåndet
sin hörsammaste tiänst ock hälsning; ock som Ridderskapet
ock Adelen behagat afskicka någre Deputerade til
Bårgare-Ståndet ock föreställa, huru vida Riks-Rådet ock Prmsidenten
Gref Leijonstedt kunde bibehållas vid sit Prsesidentskap;
så har Bårgare-Ståndet bordt lemna detta til hörsamt
svar, at det aldrig varit in qvajstione hos Bårgare-Ståndet,
eller Bårgerskapets tancka at skillja Hans Excellence, som ålen
så meriterad herre, vid sit Presidentskap; derföre har Bårgare-Ståndet
så mycket mera conformerat sig med Ridderskapet
ock Adelen.
Sedan communicerade han med Ridderskapet ock Adelen
et Memorial, som Ofver-Directeuren Erenpreutz ingifvit hos
Bårgare-Ståndet angående en exces, som skiedt i Uddevalla
på en Commission, som der varit at inqvirera om lurendrägerier,
hvilket Memorial de bordt communicera med Ridderskapet
ock Adelen, tyckandes at det borde remitteras til JustitiasCancelleren,
at de bråtzlige med tilbörlig näpst anses måtte.
Vidare lästes up B år g are-Ståndets utlåtelse öfver Dahlén
ock Brodzenius samt Prange.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken besvarade Bårgare-Ståndets
Deputerade ock sade, at hvad det Låfl. Bårgare-Ståndet
nu andragit skall blifva Ridderskapet ock Adelen
föredragit, ock Ridderskapets ock Adelens utlåtelse deröfver
Bårgare-Ståndet communicerat.
Bårgare-Ståndets Deputerade afträdde.
Frih. Hamilton kom tilbaka ifrån de andre Stånden
ock sade, at Deputation, som varit afskickad at om Gref Le
-
52
1723 den 22 Augusti.
jonstedts bibehållande vid dess Presidentskap giöra lios de
andre Stånden förestälning, hade förrättat sit ährende, ock
at alla Stånden hafva nästan svarat lika, at de på denna proposition
så mycket mindre hafva tänckt, som de intet tält
derpå at Gref Leijonstedt hade Presidentskapet, eller trodt
det skola komma under ventilation; elljest tackade de för
communication ock låfvade gifva sin utlåtelse vid handen.
Hvarvid Deputation påminte, at det ju snarare ju heldre skie
må efter Ridderskapet ock Adelen vore i värcket begrepen
at vällja sine Deputerade som Prsesidentsvalet förrätta skulle.
Packhuus-Inspectorens i Giötheborg Lars Goténs bref til
Ofver-Directeuren Erenpreutz uplästes, angående then våldsamhet,
som honom ock en del af the andre uti den förordnade
Siötuls-Rätten, til at inqvirera öfver någre oricktigheter
i Uddevalla, tilfogadt hlefvit.
Afven uplästes Ofver-Directeuren Erenpreutz Memorial
angående samma sak.
Hr von Hökerstedt sade, at Commercie-Collegium har
straxt stalt ordres, at Siötuls-Rätten skall continuera i Giötheborg,
angående det äfven i Marstrand föröfvade lurendrägerij;
men om theras förhållande i Uddevalla har CommercieCollegium
låtit afgå bref til Kongl. Maij:t, at en Commission
deröfver hållas måtte.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Efter BårgareStåndets
påminnelse är bäst låta detta gå til Justitise-Cancelleren,
at han lägger dervid en alfvarsam hand.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Det tredie målet,
som Bårgare-Ståndets Deputation androg, var leuteration
för Dahlén, Prång ock Brodzenius.
Hvarom Hr Landtmarskalken lät upläsa Bårgare-Ståndets
utlåtelse, af innehåld, at ehuruvähl desse delinqventer med sit
strafbara förhållande ock förrädeliga stämpliugar giort sig til
thet dem ådömde straffet brotzlige, så har likvähl BårgareStåndet,
i anseende til visse omständigheter, för sin del stannat
i sådant medlidande slut för them, at Dahlén, sedan dess
skrifter blefvit uti dess närvaro af Bödelen upbrände vid Kåken,
bör föras til Marstrand, at der sittja, dock utan arbete,
i förvar uti tvenne ahrs tijd. Men Prange bör, sedan han suttit
14 dagar på vatten ock bröd, förvisas Riket, ock der han
igenkommer, förhålles med honom, som dommen innehåller.
Ock hvad Brodzenius angår, så skall, sedan han suttit 14
Straff för Dahlén m. fl. Ed.
53
dagar på vatten ock bröd, hans skrifter i hans närvaro af
Bödelen upbrännas vid Kåken, ock han föras til Marstrand
på behagelig tid, dock utan arbete.
I lika måtto uplästes Prästerskapets Extracium Protocolli
härom, af nästan lika innehåld; dock at med Prange förhålles
efter Ridderskapets ock Adelens utlåtelse.
Ridderskapets ock Adelens Deputerade kommo up ock
framgåfvo listan på de tålf, som de utvalt til at utnämna de
24, som Prsesidenterne föreslå skola.
Derpå uplästes listan ock befans tlieraf, at valet fallit på
thesse tålf, nembligen:
Gref Charl Emil Lewenhaupt. Hr Carl Lilliestierna.
Gref Carl August Dolma. Hr A. Hammar schiöld.
Frih. Axel E. Gyllenstierna. Hr Christopher Freudenfelt.
Frih. Michael Törnflycht. Hr Lorentz Christ. Stobée.
Hr Barnekou. Hr Gabr. von Seth.
Hr Gothard Strijk. Hr Carl von Carlson.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Som desse tålf
komma at vällja de 24, så frågas, om de skola giöra Ed.
Ock som det blef af Ridderskapet ock Adelen godt
funnit, at de skulle giöra Ed;
så aflade de den för them upsatte Eden.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken erhindrade sedan,
at desse ey lära få vällja til Electorer dem som kunna vara
Candidater, eller komma i den consideratron at blifva Presidenter.
Men som en del tyckte at de borde hafva et frit vahl,
så frågade Hans Excellence Hr Landtmarskalken, om de
få et frit vahl.
Hvilket blef bifallit.
Hr Weinberg påminte, at sidsta gången vore afvälljarne
tijo stycken vid electionen.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken föredrog sedan
Ridderskapet ock Adelen, at den påminnelsen här giöres, det
ibland de 24 intet måtte tagas de, som äro svågrar eller slächt.
Detta blef äfven bifallit.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Sielfva saken
kommer ändå til Pleni approbation, men det vahl, som desse
tålf giöra, får sedan ey ändras.
Hr von Brandten: Här äro någre med mig som giöra
den ödmiuke förfrågningen, om icke det vore rådeligit at
54
1723 den 23 Augusti.
fråga de andre Stånden, när de villja Regeringzformen ock
Försäkringzskriften skall promt efterlefvas, efter vij tycka leuteration
nästan vara oskiälig.
Detta sades vara mycket skiäligt ock rätt, som Hr Brandt
påminte.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Vij böra forst
afvänta Bonde-Ståndets utlåtelse.
Hr von Brandt: Som man har exempel derpå at mången,
som för en olyckelig duel råkat ut, intet får leuteration, hvarföre
skall man då leuterera slike skiälmars dommar?
Detta blef upskutit, til dess Bonde-Ståndet inkommit
med sin utlåtelse.
Sedan continuerade man at föredraga Ridderskapet ock
Adelen de skiedde ändringar uti resolutionerne öfver Almogens
Besvär.
Ock utlåto Ridderskapet ock Adelen sig vid den 14
§ at de höllö före, det en remonstration borde giöras til de
andre Stånden, at den 14 § om byten med Cronan måtte
bättre jämkas; men i annor händelse, at äfven så förfaras
måtte med skattekiöpen.
Hvad de uti 37, 65 ock 76 §§:ne giorde ändringar anbelangar,
så blefvo de af Ridderskapet ock Adelen gillade
ock godkände.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Som det lärer
gå långt ut med valet, så kunna Deputerade gifva mig listan
förseglad, ock den i morgon först öpnas, ock vij nu skilljas åt.
Detta blef bifallit, ock slöts härmed sessionen i dag.
Den 23 Augusti in pleno.
XJplästes Krigz-Deputations Betänkande af den 12 Aug.
sidstledne öfver thet Memorial, som Öfversten för Kymmenegårds
Regemente Hr Wallenstierna ingifvit, innehållande det
Regementets besvär. I lika måtto uplästes ilie therutinnan åberopade
puncterne utur bemälte Deputations andra yttrade betänkande
af detta dato.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken yttrade sig härvid,
at det ey går an at der på gräntzen sättia någre Compagnier
på värfvad fot, ock sade, at man intet vill sättia Kymmene
-
Krigsdeputationens betänkanden. Elektorer. 55
gårds lähns Regemente på värfvad fot, utan äfven ordinera
om de tre ännu oindelte Compagniernes indelning.
Hr Skog berättade at Rusthållarne, som äre 400, begiära
at fyra bönder måtte slås tilhopa om en Soldat, likasom
de andre, ock då blifver allenast et Compagnie til.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken sade, att de
hafva Zögens Dragoner dertil, ock proponerade, om icke detta
kan gå til Defensions- ock Krigs-Deputationerne ock de träda
härom tilhopa, hälst efter indelningen bör blifva der så starck
som han kan blifva, ock Österbottens Regementet kan läggas
i Lapstrand, Vekelax, Nyslåt ock Helsingfors i Garnizoner, så
at indelningen må komma at stå der, så starck han kan blifva der.
I anledning häraf remitterades detta til Defensions- ock
Krigs-Deputationerne, som hafva at höra Hr Öfversten Wallenstierna
ock Hr Öfverst-Lieutenant Skog dervid.
Derefter öpnades det til Hr Landtmarskalken af Ridderskapets
ock Adelens Deputerade lefvererade pacqvetet, ock
voro til Electorer deputerade fölljande, nembligen:
Gref Charl Emil Lewenhaupt. Hr Joh. von Kocken.
Gref Axel Spens. Hr Lorentz Christ:r Stobée.
Gref Carl Tessin. Hr Svante Ridderstråle.
Gref Carl August Bolma. Hr Joh. Bergenstierna.
Frih. Eric Oxenstierna. Hr Willielm Lindenstedt.
Frih. Carl Joh. Stiernstedt. Hr Anders Falker.
Frih. Salomon von Otter. Hr Joh. Cederbielke.
Frih. Joh. Christir von During. Hr Carl von Carlson.
Hr A. Hammar schiöld. Ilr Abraham Adelhielm.
Hr Carl De Geer. Hr Albrecht Lindcreutz.
Hr David Silvius. Hr Jacob von Hökerstedt.
Hr Edvard Plan. Hr Lars Ehrenstam.
Hr De la Wall frågade hvad desse skola giöra.
Svarades: de skola utnämna dem, som Kongl. Maij:t presenteras
böra til de ledige Prsesidentskapen.
Hr De la Wall mente man skulle se efter, huru vida
detta accorderade med Regerings-Formen.
Härtil svarades, at detta vore förut afgiort.
Altså justerades Eden, som Electorerne aflägga skulle, ock
blef den af Ridderskapet ock Adelen approberad.
Derpå upropades Electorerne, hvilke sedan trädde af,
kommandes Eden at afläggas der nedre af samtelige Electorerne
ock alt af Plenis at approberas.
56
1723 den 23 Augusti.
General von Essen frågade, livad methode brukas skulle..
Gref Lewenhaupt: Yij hafva Regeringzformen för oss,
ock få conferera med de andre Ståndens Deputerade härom.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Som Rådet
efter 40 § förfara, så skier nu här med.
Hr Wadenstierna frågade, huru månge Electorerne
föreslå skola.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: De finge ordres
til at förhålla sig efter Regeringsformens 40 §.
Sedan företogs ock uplästes Krigs-Deputations Betänkande
öfver Regementernes til häst anförde besvär, ock resolverades
at Betänkandet skulle läggas på bordet, at hvar ock en af
Ridderskapet ock Adelen måtte få tilgång dertil.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken föredrog Ridderskapet
ock Adelen, at en ung Adelsman, som studerat,
begiär at få hålla en oration här på Riddarhuset, såsom ock
at Ridderskapet ock Adelen så vähl som de andre Stånden
ville giöra honom den gunsten ock åhöra samma oration.
Ridderskapet ock Adelen förklarade sig härtill villige,
ock gåfvo honom sit låf härtil at hålla här samma oration.
Ifrån Prästerskapet kom en Deputation, för hvilken Doctor
Bentzelius förde ordet, säijandes:
Prästerskapet låter förmäla sin tiänsthörsamme hälsning,
ock som för någon tid sedan kommit til Ståndet et betänckandeifrån
Cammar- ock Oeconomiae-Deputation öfver åtskilliges
af Ridderskapet ock Adelen ingifne Memorial, at theras i
Stockholms lähn belägne Frälsebönder måtte blifva befriade
för dagzvärcken vid höbergningen på Diurgården, ock berörde
Deputation funnit dem böra vara frie, men derhos utlåtit sig
at Academiens bönder, tå Regementerne äro upbådade i Rikets
tiänst, böra förrätta samma slåtterarbete; så har Prästeståndet
sat up sina tanckar derom, ock jag beder ödmiukeligen
få läsa up dem samma.
Derpå uplästes Fråste-Ståndets påminnelser härom.
Ock sedan begiärte Hr Doctorn på Academiens vägnar,
at de hemmanen, som Academien tilhörige äro, måtte blifva
vid sin rätt bibehåldne, ock nu, såsom af alla Konungar
skiedt, considereras för frälse; säijandes, at Ridderskapets
ock Adelens frälsebönder böra vara frie; ock som desse Academiens
bönder varit Kongl. Maij:ts Högstsalig Konung Gustaf
Deputatiouer från preste- ock bonde-stånden. 57
Adolphs egne frälsehemman, så förmodar Prästerskapet, at
de måtte niuta samma frihet som Ridderskapets ock Adelens.
Läste så up af Donationsbrefven någre §§ til bestyrckande
deraf, at Academiens bönder böra vara frie ifrån dagzvärcken
vid Kongz- ock Ladugårdarne. Hvarom vidare af Prästerskapets
påminnelse läsas kan.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken svarade härpå,
at detta skulle blifva Ridderskapet ock Adelen föredragit,
som lärer taga alt sådant i behörig consideration.
Prästerskapets Deputerade afträdde.
Sedan uprepade Hans Excellence Hr Landtmarskalken
Prästerskapets förestälning.
Hr Landshöfdingen Cronberg sade, at Almogen i Upsalalähn
har et bref, at Academiaehemmanen skola anses som
Crono ock giöra dagzvärcken vid Kongsgården.
Ifrån Bondeståndet kom Talemannen med någre Deputerade,
hvilken hälsade Höglåfl. Ridderskapet ock Adelen
ock sade, at som Ridderskapet ock Adelen månde i går låta
Bondeståndet vetta, at gref Leijonstedt bör blifva vid sit Presidentskap,
så finner ock Bondeståndet billigt, at Hans Excellence
blifver vid samma Presidentskap i sin lifstijd. Dessutan
berättade han, at Bonde-Ståndet har haft före, ock
tyckt at med Delinqventerne uppå det skarpaste förfaras
borde, men likvähl blandat nåd med rätten.
Ock gaf så fram skrifteligen deras utlåtelse.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken svarade härpå
sålunda: At Bonde-Ståndet conformerat sig med Ridderskapet
ock Adelen angående Gref Leijonstedt, ehrkiänner Ridderskapet
ock Adelen med all välvillja, ock ber för öfrigit at de ville
hälsa sine medbroder.
Dermed afträdde Bondeståndets Deputerade.
Bondeståndets utlåtelse uplästes angående Dahlén ock Brodzenius
samt Prange. Hvarutinnan de befria Brodzenius ock
Dahlén för dödsstralfet, ock förklara Brodzenius skyldig at
sittia 14 dagar på vatten ock bröd, ock sedan at på behagelig
tid försändas til Marstrand, men Dahlén allenast på två åhr,
sedan begges skrifter af Bödeleu på Kåken upbrände äro i
deras åsyn; dock at de ey giöra något arbete i Marstrand;
ock Prange sättes 14 dagar på vatten ock bröd ock förvisas
Riket; men kommer han igen, blifver han en lifstidsfånge
i Marstrand.
58
1723 den 23 Augusti.
Hr Lilliestierna: Det anstår mig intet at tala på tre
Stånds conclusum; men jag hemställer Ridderskapet ock Adelen
at eftertäncka, hvad likhet imellan hråttet ock detta straffet
är. Deras brått har syftat på allas vår undergång, men straffet
svarar intet deremot. Dervid måste detta vähl blifva, men
här frågas, om icke, til at förekomma sådant framdeles, som
ock at befästa oss vid Regeringsformen, man qvam sollennissime
kunde protestera häremot, ock pnecavera at sådant framdeles
ey må skie, efter som hädan efter derigenom öpnas dörar
ock fönster för ilsinnade at contraminera friheten.
Ridderskapet ock Adelen biföllo denna Hr Lilliestiernas
förestälning.
Ock mente Hans Excellence Hr Landtmarskalken, at
någre kunde committeras att upsättia något skrifteligen härom.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken påminte sedan
Ridderskapet ock Adelen, at General-Major Bennets ock Gref
Frölichs skrifter blefvit här upläsne, ock frågade, huru Ridderskapet
ock Adelen behagade dermed giöra.
Friherre von Hyltén: Jag tycker, gode Herrar ock
Bröder, at som de andre tala om at blanda nåd med rätten,
at vij hafva större orsak at giöra det samma med våre medbroder,
ock kunna med godt Samvete hos Hans Maij:t i underdånighet
föreställa, at de aldeles må slippa, helst man intet
vet, som Håf-Rätts-domen innehåller, hvem som skyldig
eller oskyldig är.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: På det man
må få så mycket lättare bifall hos de andre Stånden, så kunde
de gifva, den ene något til S:taa Catharinas ock den andre
til S:tas(!) Jacobs kyrkior.
Hr Lilliestierna: Som desse våre medbroder kommit
på en Riksdag sig således at förse, så är min mening, at vij
böra giöra en intercession för dem; men til sublevation för de
afbrände Kyrkiorne, tyckes mig at de böra gifva något; ty
här är likvähl herredagsfreden bruten; men den afgiften skall
ey anses som et straff, då hörde detta til Justitiae-Revision,
utan til at bringa de andre Stånden til benägne tanckar,
kunde man säija de vore ehrbödige at gifva något til Kyrkiorne.
Men häremot ropades ney.
Hr von Brandt: Om det skall hetas vara en nåd, så
böra de aldeles slippa.
Bennet och Frölich. Skogs-betänkande.
59
Hr Weili: Emedan utaf ransakningen intet kan säijas,
hvem som varit första aggressor, ock Ridderskapet ock Adelen
tyckt at straffet bör uphäfvas, så håller jag före, hvad penningarne
angår, at det måtte lemnäs til deras egen discretion.
Detta biföls af en del, ock tycktes vara straff nog, at de
suttit 15 veckor i arrest; men andre höllö före, at til Kyrkiorne
kunde något gifvas.
Derpå uplästes den förestälning, som här om til de andre
Stånden giöras skulle.
Men som den ey var til Ridderskapets ock Adelens
nöije, så fans godt at låta projectera en annan.
I medlertid berättade Hans Excellence Hr Landtmarskalken,
at et project til Schohe-ordningen, som vore öfversedd
i Cancellie-Collegio ock i Consistorierne, hade inkommit
til Ridderskapet ock Adelen, ock vore Prästerskapets tancka,
at den nu intet fastställes, utan exseqveras til nästa Riksdag,
så kunde de vid scholarne til nästa Riksdag giöra sine påminnelser
dervid.
Detta blef af Ridderskapet ock Adelen bifallit.
Sedermera uplästes Skogs-Deputations Betänkande öfver
den 10 § i Giöta IIaf-Räts Memorial.
Ock hvad l:o angår then plicht, hvarmed the anses skola,
som på Öland giöra olofligit skogshygge, hvarvid Giöta HåfRätt
uti dess underdånige betänkande af den 10 December
1722 håller före böra förblifva efter Kongl. Maij:ts förordning
af 1647 § 10 ock 1664 åhrs förordning § 7; dock at den
åvärckan, som på Öland skier uppå bärande trä, kunde til
någon åtskilnad imellan andre Kongl. Maij:ts parckar anses
med dubbla böter; sammaledes at med böterne för dödvida
skogs fällande förhälles efter den anledning Kongl. Maij:ts förordning
af den 3 Febr. 1691 § 2 om skogarnes häfdande i
Skaraborgs lähn vid handen gifver; hvilket alt Skogs-Deputation
bifallit, förutan the dubbla böterne, varandes af den
mening, at en likhet härutinnan öfver hela Riket blifva bör;
Så pröfvade Ridderskapet ock Adelen för godt at
bifalla Kongl. Giöta Håf-Räts på förberörde sät yttrade mening
; börandes de förenämnde förordningarne til vederbörandes
rättelse å tinget ock på prädikestolarne publiceras ock upläsas.
2:o. Vidkommande det, huru bötas skall för olåfligit
skogshygge, när banemannen ey kan igenfinnas, hvilket Giöta
60
1723 den 23 Augusti.
Håf-Rätt uti dess underdånige betänkande af den 16 November
1721, som i lika måtto nu upläst blef, håller före böra
skie på det sättet, at de byar, som innom en milli äro belägne
ifrån orten der ekehygget skiedt, proportionaliter efter hemmantalet
ersättia ock utbetala, i anledning af Förordningen
dat. den 6 December 1695, helften af de 9 Dal. S:mts böter,
som 7 § af 1664 åhrs Skogsordning om skadans ersättiande
innehåller, ock den som vet, men dölljer banemannen, plicktar
efter 1698 åhrs förordning om delacktighet i missgiärningar;
hvaröfver Skogs-Deputation sig sålunda yttrat, at enär Häradshöfdingen
försummar at upläsa Förordningen vid Tinget,
så bör han allena derföre plickta, ock ey Häradet eller Nämden,
ock om Jägerijbetiänten försummar innom halft åhrs förlåpp
angifva skogshygget, så plicktar han; men kan, sedan
Förordningen är på Tinget behörigen upläsen, banemannen till
skogshygget ey igenfinnas, tå plickte Häradet, efter förra förordningar;
Så
förklarade Ridderskapet ock Adelen sig häröfver,
at de ey kunna bifalla detta af Skogs-Deputationen gifne betänckandet
ock gravera Häradshöfdingen med en sådan plickt,
eller sättja Jägerij-Betiänten före någon viss tijd til angifvande!;
mindre för de af Skogs-Deputation theremot anförde
skiähl bifalla Giöta Håfräts gifne förslag; utan höllö för sin
dehl Ridderskapet ock Adelen före bäst vara, at Socknen
plicktar, der hygget skiedt, enär banemannen ej kan igenfinnas.
3:o. Beträffande then andel Jägerij-Betiänte af Sakören
niuta böra, hvilken Giöta Håf-Rätt håller före ey böra vara
mer än trediedelen af Böterne, lika som andre actores officiosi
niuta; af hvilken mening Justitise-Deputation äfven är, förmälandes,
det böterne så blifva fördelte, at Konungen får en
del, actor officiosus den andra, ock Häradet den tredie; hvaremot
Skogs-Deputation, jämte det berörde Deputation påminner
derom, at skadeståndets ehrsättjande för bärande träns
nedfällande derunder ey dragas bör, utan vara endast Kongl.
Maij:t förbehållit, dock håller före, att alla Öfver-Jägmästare i
Riket kunde, i anseende til deras ringa lön ock månge resor
ock embetesförrätningar, tilläggas Kongl. Maij:ts hela andel af
Sakören, som någre af them för detta niutit efter Kongl.
Maij:ts them gifne bref ock Resolutioner;
Så resolverade Ridderskapet ock A del en häröfver, at
med Böternes fördelning bör förblifva efter förra vanligheten.
Förbön för Bennet och Frölich.
61
4:o. Påminner Giöta Håf-Rät derom, at Jägerij-Betiänte
måtte förplicktas lösa ut citationer, dommar ock resolutioner,
då de lagföra någon bråtzlig;
Men Ridderskapet ock Adelen funno med Skogs-Deputation,
enligit Bårgare-Ståndets den 31 Maij härom yttrade
mening, skiähligt, at ey gravera dem mera nu här efter åt, än
för detta vanligit varit.
5:o söker Giöta Håfrätt ändring uti de utsatte böterne
å högdiurs fällande; dock som Justitise-Deputation samt SkogsDeputation
funnit, at vid förberörde böter bör förblifva ock
Justitise-Deputation dertil andragit goda skiähl;
Så lät ock Ridderskapet ock Adelen dervid bero.
Som den förestälningen, hvilken til de andre Stånden giöras
skulle, nu var färdig, angående General-Majoren Bennet ock
Öfversten Gref Frölich, så blef den för Ridderskapet ock
Adelen upläsen ock gillad, så lydande:
Svea Håf-Räts fälte dom uti det förelupne Duelsmåhlet
emellan Baronen ock General-Majoren Hr Bennet samt Grefven
ock Öfversten Hr Frölich är til Ridderskapets ock Adelens
kundskap kommen, ock de begge hafva med deras böneskrifter
om lindring i straffet samt någre påminnelser inkommit. Ridderskapet
ock Adelen har fuller utur sielfva dommens inneliåld
befunnit, huru som den Kongl. Håf-Rätten icke kunnat utleta
sielfva aggressoren, men likvähl i anseende til omständigheterne
icke helier kunnat de anklagade befria, utan funnit sig foranlåtne
at fälla dem bägge efter lagens stränghet til en lika
dom samt til den plickt som Duels-Placatet dicterar. Men
emedan vid en slik beskaffenhet, at den sanskyllige aggressor
icke har kunnat utfinnas, endera af de anklagade ock nu begge
lika sakfälte, ofelbart måste komma at lida; den öma rätvisan
jämvähl altid uti mörck sak heldre förskonar tvenne skyldige,
än fäller en oskyldig; Ty synes Ridderskapet ock Adelen at
vara skiäligit ock Christeligit, at man icke låter förblifva vid
denne dommens stränghet.
Sielfva bråttets beskaffenhet, at desse Herrar icke upsäteligen
något bedrifvit, utan igenom olyckelig rencontre ock händelse
råkat at förgå sig, det föranlåter jämvähl Ridderskapet ock
Adelen til at stiga emellan för desse sine tvenne olyckelige
Herrar medbroder, förmodandes dervid ofelbart sine trogne medborgares
de öfrige tvenne Riksens Ständers vänlige ock redelige
biträde. Ridderskapet ock Adelen ville fördenskul giärna
62
1723 den 23 Augusti.
sammanfoga sig med de öfrige Stånden til at hos Hans Kongl.
Maij:t vår milde Konung underdånigst utbedia för ofvanbemälte
bägge Herrar en förskoning för alt vidare straff, än det de
medelst fyra månaders besvärlig ock kostsam arrest redan utstått
hafva; dock så, at de hvardera til de afbrände Kyrkiorne
betala två hundrade Dal. S:mt, den ene til S:tse Jacob ock
den andre til Sitse Catharina.
Hr Bielkenhiel m: Efter det säijes at en thera af dem
skall vara oskyldigt dömder, så bör sådant cognosceras; saken
är en gång lemnad til sit vederbörliga forum ock bör gå sin
gång; begiärte så at dommen måtte upläsas, ock at, i fall
man ville giöra ändring i dommen, Håf-Rätten då måtte bli
hörd ock få förklara sig.
Hr Lilliestierna holt före, at ingen viss summa måtte utnämnas,
utan lemnäs til dem sielfva, hvad de til kyrkiorne
gifva ville.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken frågade, om
Deputation får nu gå til de andre Stånden.
Ock ehuruvähl at häremot påmintes, at som revision redan
vore sökter, så borde saken få gå sin gång; Blef dock godt
funnit, at Deputation måtte gå til de andre Stånden.
Hvilket ock skiedde. Ock voro thesse af Ridderskapet
ock Adelen thertil deputerade, nembligen:
Gref Gustaf Bonde. Hr Lagerhielm.
Frih. Lieven. Hr Joli. Franc.
Hr G. D. von Essen. Hr Elirenkrook.
Friherre Eric Wrangel begiärte at Scholas-Ordningen
måtte blifva öfversedd ock til trycket befordrad.
Derpå uplästes Scliolce-Ordningen, ock fans godt, at den
må practiceras på försök til nästa Riksdag.
Gref Bonde kom med Deputation tilbaka, ock berättade
at han efter befalning hadde varit hos de andre Stånden, ock
at de tvenne Stånden voro bårtgångne, men at Bårgareståndet,
som var tilhopa, låfvat at utlåta sig igenom sine Deputerade
här näst.
Sedan tilsade Hans Excellence Hr Landtmarskalken,
at Ridderskapet ock Adelen måtte kl. 3 komma åter tilhopa,
efter Electorerne låfvat vara färdige med valet til klåckan 2.
Skolordning. Presidentsval.
63
Den 23 Augusti a meridie.
Deputation gick nu til de andre Stånden, som i dag
före middagen ey voro församblade.
Sedan kommo Electorerne up, ock sade Gref Carl Emil
Lewenhaupt, at Electorerne efter Ridderskapets ock Adelens
befalning hafva varit nedre ock föreslagit två Personer til
hvar bestälning; men hafva fåt i commission at hemställa
plenum, om det skulle icke vara bättre at föreslå Kongl. Maij:t
en til hvar bestälning;
Hr Lilliestierna: Som för älira ock dygd ingen annan
belöning är än at vid vacancer blifva ihågkommen, så tyckes
mig, at man då bör giöra consideration på så månge som
man kan, intet på det at de just alla skola komma dertil, utan
til at encoragera dem. Derföre tyckes mig at åtminstonne
tvenne böra föreslås Kongl. Maij:t eller ock frenne.
Hr Weili: Jag har intet hört hvad Hr Lilliestierna tält.
Men jag tycker, i anledning af 40 § i Regerings-Formen, at
intet mer än en til hvart ställe utnämnes.
Hr Lilliestierna: Som Riksens Råd äre Ständernes
Depositarier ock de som representera Ständerne, så äga Ständerne
samma mackt. Nu står intet i Regeringsformen at
Rådet skall allenast nämna en; altså är ey heller Ständerne
betagit at nämna flere.
Gref Lewenhaupt: I Deputation äre tvenne förslagne,
ock den som haft mästa vota, hans namn har man sat främst.
Ridderskapet ock Adelen sade det vara rätt giort.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken frågade, om
pacqvetet, hvaruti förslaget ligger, skall öpnas.
Hr Enanderhielm: Sedan Kongl. Maij:t har behagat
bifalla at Ständerne måge vällja Prsesidenterne, så tyckes mig,
at Electorerne intet behöft nämna mer än en. Men efter två
äre af dem utvalde, så kan ju Ridderskapet ock Adelen af de
två taga en, ock dermed är saken afgiord.
Hr Palmcreutz: Regeringsformens 40 § lyder så.
Ridderskapet ock Adelen sade, at de vähl vetta dess
innebåld.
Och therpå blef pacquetet efter Ridderskapets ock Adelens
godtfinnande öpnat, samt listan på de utnämde för
Ridderskapet ock Adelen upläst, hvaraf befans
64
1723 den 27 Augusti.
til Svea Håf-Rätt vara nämde:
Er Landshöfdingen Baron Conrad Ribbing.
Hr Justitise-Cantzleren Baron Stierncrona.
til Kongl. Giöta Håf-Rätt:
Herr Landshöfdingen Baron von Hyltén.
Hr Landshöfdingen Baron von Schefer.
til Kongl. Cammar-Coliegium:
Hr Landshöfdingen Baron Strömfelt.
Hr Stats-Secreteraren Baron von Höpken.
til Kongl. Stats-Contoiret:
Hr Landshöfdingen Baron Cronstedt.
Hr Landshöfdingen Baron Creutz.
Hr Lilliestierna: Jag tilstår at de alle äro skickelige
ock capable män; men som här äre skilgacktige meningar
om Personerne, så är bäst votera öfver hvar ock en.
Hr Weili begiärte at få höra Hans Maij:ts proposition,
ock sade sig ey vetta, om Ständerne hafva större rätt än
Riks-Räden i detta fallet.
Hr Lilliestierna: Jag vill underkasta Ridderskapets
ock Adelens bepröfvande, om lagen är öfver Ofverheten eller
Ofverheten öfver lagen.
Hr Enanderhielm: Hela qvestion beror deruti, om
man skall förblifva vid det valet somgiort är ock deraf vällja en.
Härtil ropades vähl ja; men som pluraliteten förmentes
vara deremot, så kom det ey at bero härvid, utan alt stannade
i et sarl.
Ifrån Bondeståndet kom en Deputation, hvilken hos
Ridderskapet ock Adelen anmälte Bondeståndets ödmiuka
hälsning ock ödmiukast betackade Ridderskapet ock Adelen,
som låtit dem förstå sin tancka angående någon lindring uti
Kongl. Håf-Rättens dom öfver General-Majoren Bennet ock
Öfversten Gref Frölich', men som Bondeståndet äro så få til—
hopa, at de nu ey kunna utlåta sig derom, så försäkrade de
at här näst skola lemna svar här om.
Härmed skilgdes Ridderskapet ock Adelen i dag åt.
Deu 27 Augusti.
Uplästes Krigz- ock Cammar-Collegiernes Memorial angående
Commissionerne som i Finland hållas skohla.
Kommissioner i Finland. Cederhielm.
65
Äfven uplästes den projecterade Instruction för samma
Commissioner.
Friherre Palmqvist påminte sedan vid 3 § i Instruction,
at om jämkning i Kneektehållet skulle tillåtas, så blifver
indelningen alt för mycket rubbad.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken lät fördenskul å
nyo läsa up berörde Instruction, at alt i närmare öfvervägande
tagas måtte; ock vid den 3 § i instruction om jämkningen i
Kneektehållet
yttrade Hr Palmfelt sig, at indelningen i Finland ey
voro faststäld.
Hr Ramse: De hafva likvähl hela kriget prsesterat Soldat
för sine rotar, ock altså voro betänckeligit at nu giöra
någon ändring.
Icke desto mindre, ock emedan detta kommer at behörigen
pröfvas af Commissionen ock höga vederbörande, så blef godt
funnit, at § skulle i Instruction blifva oförandrad.
Sammalunda uplästes listan på de personerne, som Collegierne
föreslagit kunna brukas i berörde Commissioner.
Gref Bonde holt före, at en Riks-Råd, för autoriteten
skul, borde dit förordnas.
Ridderskapet ock Adelen begiärte, at Secrete Utskåttet
måtte utlåta sig om Personerne ock sedan inkomma
med sit Betänkande derom hos Stånden in plenis.
Commercie-Deputations Betånckande uplästes, angående
staden Wismars ansökningar.
Ock bevilljades dem til nästa Riksdag nederlagsfriheten.
Men hvad den sökte obehindrade handelen ock införselen af
humblan angår, så emedan våra inhemiske ej kunna hålla
marcknad med de Wismariske, om desse slippa med 12 Rdr
af Skieppundet i tull, ock deraf vore til at befara, det alla
humlegårdar här i landet skulle förfalla, så kunde Ridderskapet
ock A del en sig nu icke härom utlåta, utan resolverade,
at Commercie-Collegii Memorial, som i denna saken
gåt til Deputation, skall hämtas hijt, ock suspenderade äfven
sina tanckar om det tredie målet, berörande spannemålsinförselen
ock tullen som deraf ehrläggas skall.
Sedan företogs den qvaestion om Praesidenterne.
Ock frågade Hans Excellence Hr Landtmarskalken,
huru Ridderskapet ock Adelen behagar utlåta sig derom; be
Adelns
Protokoll 1723, II. 5
66
1723 den 27 Augusti.
rättandes derjämte, at Hr Landshöfdingen Cederhielm inlagt
et Memorial;
Oek lät så upläsa samma, hvarutinnan Hr Landshöfdingen
sluteligen anhåller, at dess långlige oek trogne tiänster
måtte komma i consideration, ock honom ingen orät tilfogas,
utan han niuta den ynnest ock rätvisa at ibland the andre,
som långt mindre, men aldrig bättre tiänt, måtte uti förslagen
til Håf-Räts-Prassidentskaperne uti then ordning, som honom
med rätta tilkommer, blifva upförd, helst ock icke något vist
antal i thet fallet är föreskrifvit.
Afven uplästes Hr Landshöfdingen Olof Törnflyclits Memorial,
at som han i Deputation lärer hafva blefvit nämd,
ock 40 § i Regerings-Formen thertil tydelig anledning gifver,
at åtminstonne tre af dem, som mästa rösterne bekommit, måtte
blifva Hans Maij:t föreslagne, det måtte hans ock de öfriges
namn, som af vederbörande vid valet til något antal blefvit
ihågkomne, äfven på förslaget til Kongl. Maij:t utnämde blifva.
I lika måtto uplästes Cammar-Rådets Hr Danckwardts
Memorial, at han vid desse vacancer, hälst vid Cammarvärcket,
hvarpå han sin tid i 42 åhr emploijerat, måtte hågkommen blifva.
Hans Excellence Hr Landt marskalken frågade, huru
Ridderskapet ock Adelen behagar nu utlåta sig.
Hr Weili begiärte, at 40 § af Regeringsformen måtte
upläsas.
I anledning deraf uplästes 40 § i Regeringsformen.
Sedan sade Hr L. Åkerhielm, at här voro ock OmbudsRådet
Feif, som intet lagt in något, men har samma raisoner
som de, hvilka inlagt Memorialer hos Ständerne. Han kan
certera med dem i tiänsten, i rangen ock ålderen; han har
varit nämd af Kongel. Maij:t til Stats-Contoiret, har vid Arméen
disponerat mera penningar på et åhr, än han i tre åhr
uti Stats-Contoiret lärer giöra, ock hoppas at han lärer blifva
dervid maintinerad. Han har intet begiärt at jag ville tala för
honom, utan jag gior det som en Adelsman. Har någon något
emot honom, så ville han stiga fram ock gifva sådant tilkiänna.
I medlertid är det honom sensibelt, at han ey blifvit nu nämd
på förslaget til Kongl. Maij:t.
Friherre Silfverhielm: Han har arbetat natt ock dag
som en schlaf.
Hr Åkerhielm: Det är ock en consideration, at han
har måst gå qvitt sin Ombuds-Råds-tiänst. Ständerne hafva
Om presidentsvalen.
67
begiärt, at de, som blefvo då indragne, skulle komma i consideration
vid första vacance, ock i det afseendet har Kongl.
Maij:t gifvit honom sin föi'säkring på Prsesidentskapet i StatsContoiret,
ock det har skiedt i sittjande Råd.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Det blir generaliter
qvestion, huru man nu skall förhålla sig härmed, antingen
de föreslagne eller flere skola komma på förslaget.
Friherre Palmqvist: Ridderskapet ock Adelen lära gunstigt
tillåta, efter här är frågan, hvem som skall blifva nämd,
ock det är den endaste gracen en åhrlig karl kan hafva,
at jag ock beder blifva ihågkommen. Jag täflar intet om Praesidentskapen,
men ber at komma i consideration, efter jag
tiänt 43 åhr, ock har haft nog tilfällen at bruka pennan.
Hr Robbert Muhl frågade, huru det kommer til, at
Generalitetet ey kommit härvid i consideration.
Hr Lilliestierna: Så angelägit det är at conservera
vårt Rike, så angelägit är, at vij conservera medlet dertil,
som är enigheten; hvilken underhålles, då man vid vacancer
kommer ihåg dem, som äre meriterade ock skickelige. Ock
som en del Lagmän äro meriterade ock capable män, så beder
jag, så vida någon ändring i valet skie skulle, at Electorerne
måtte, utan consideration til Caracteren, reflectera på dem
som skickelige äro.
Derpå uplästes slutet af 37 § i Regeringsformen.
Hr von Hökerstedt: Här är faststält, at 8 Personer
skulle utvälljas, det är omöijeligit at giöra alla til nöije, som
kunna hafva skickelighet til Pnesidentskapen, ock omöijeligit
är det ock at kunna emploijera alla på en gång.
Friherre Hamilton: Det är intet sagt, at det skall skie
på en gång, allenast ingen bättre meriterad förbigås.
Friherre Silfverhielm mente det vara bäst låta det gå
til Konungen ock Rådet.
Hr Lilliestierna: Antingen skola vij votera öfver hvar
ock en, ock i fall någon blifver utvoterad, sättia andre i stället,
eller lät oss skicka up listan til Kongl. Maij:ts ompröfvande
på de 8, som den nu är.
Hr Adlerberg: Efter Ridderskapet ock Adelen utvalt
sine Electorer, ock de utnämt tvenne til hvardera tiänsten; så
tycker Hr Lilliestierna at det vore bäst låta gå up det valet
de giort: men jag frågar, om icke det skall stå hos Ridderskapet
ock Adelen at giöra om det dhe Churfurstarne giordt.
68
17‘2 3 den 27 Augusti.
Hr Adlerbeth: Hvad ändringen angår, så tyckes vara
betänckeligit at ändra det sorn de deputerade Electorerne
giort på sit samvete; men här frågas, om icke tre kunde praesenteras
Kongl. Maij:t, helst efter någre angifvit sig ock begiärt
komma på förslaget.
Hr Schantz: De 8 blifva stående; men som här finnes
en del andre meriterade män, så kunde en ännu til hvart ledigt
ställe nämnas.
En del sade det vara rätt, andre voro deremot, ock var
härom en stor disput.
Hr Seulenberg talte derpå at ingen af Generalitetet
blefvit nämd, frågade derföre, om icke de voro så nära at
komma på förslaget som de, hvilka pretendera at blifva upförde.
Hr Weili mente at man skulle begiära, det de andre
Stånden ville giöra halt, til dess Ridderskapet ock Adelen
stannat i något vist slut.
Friherre Grundel: Såsom det finnes at så åtskillige
propositioner giöras, ock jag intet kan se, at icke Herrar
Generalerne ock Landshöfdingarne hafva sine meriter så vähl
som de, hvilka sig angifvit, så frågas, om icke det vore bäst
låta alt gå til Kongl. Maij:t ock Rådet, at Kongl. Maij:t må
taga af hela Ridderskapet ock Adelen dem, som Kongl. Maij:t
finner bäst ock skickeligast.
Hr Generalen Creutz: Det vore mig omöijeligit at taga
emot något Praesidentskap i Cammar-Collegio ock Stats-Contoiret,
ock det trör jag mine cammerater lära säija.
Friherre Palmqvist: Jag vet intet, at hvars ock ens
undersåtares merit kan vara bättre bekant än hos Kongl.
Maij:t ock Rådet, hvarest deras förrätningar mäst löpa in.
Hr Fehman: När något kommer här at proponeras, så
gior hvar ock en sig den säkra tanckan at det blifver vähl
uptagit, fast än man icke råkar på det bästa. Jag gior ock
det samma, ock måste berätta, at en dehl hafva hedt mig föreställa,
hvad oväsende detta kommit til väga, ock hvad det vidare
kan förorsaka. Temperamentet ock bästa utvägen tyckes
denne vara til at komma ifrån denne saken, at som Ständerne
förbehållit sig, hvad tilförende i Regeringsformen varit Rådet
lemnat, ock hafva utnämt Electorer, samt deras vahl är inkommit,
men det står derpå, huru vida det skall blifva dervid,
så tror man at detta, utan lsesion af Ständernes frihet,
Om presidentsvalen.
69
kunde gå til Kongl. Maij:t ock Rådet, at dermed förfaras efter
bokstafven i Regeringzformen. Vij böra considerera, at som
Rådet äro depositarier af Ständernes rät ock frihet, så lära
de intet vara så förgiätne af sin Ed ock Embetes plickt, at
de lära föreslå Kongl. Maij:t dem, som de intet finna skickelige
til så angelägne sysslor. Skulle de det giöra, så äre Ständerne
tilstädes ock kunna ressentera det.
Ridderskapet ock Adelen kunde ey heller sig härom
förena.
Hr Lilliestierna: Jag är aldeles af Hr Fehmans mening,
men lägger det dertil, at som Landshödingarne Cederhielm-
ock Törnflycht hafva inlagt deras suppliqver at blifva
hågkomne, så tyckes mig, at deras suppliqver med förslaget
kunna gå up til Kongl. Maij:t at tagas i nådig consideration.
Men häremot ropades ney.
Hr Weili: Som Kongl. Maij:t redan giort proposition
til Riksens Ständer, så underställes Riksens Ständer, huru
vida det kan remitteras tilbaka til Kongel. Maij:t.
Gref Dohna: Innan Kongl. Maij:t resolverat at skicka
hit de fem projecterade, så hade Ständerne faststält, at de
ville nämna ut Prsesidenter. Nu hafva de valt ut sine Electorer
ock Electorerne giort sit vahl ock föredragit plenum det;
altså står nu til plenum at gilla eller ogilla samma.
Hr Palmcreutz: Denne qvsestion är redan afgiord i Bårgare-Ståndet
ock Bonde-Ståndet, ock de hafva approberat
listan, som til dem kommit.
Härtil svarades, at Stånden hafva intet notificerat Ridderskapet
ock Adelen derom, ock at Ridderskapet ock Adelen
bör icke dess mindre utlåta sig häröfver.
Hr Palmcreutz: Det blifver första frågan, om en skall
nämnas eller flere til hvart rummet.
Hr Lars Åkerhielm frågade, om de andre Stånden committerat
någon at säija deras mening. Holt elljest före, at de
andre Stånden allenast giort et project, men intet faststält
något.
Hr Palmcreutz: Det är bäst at votera, om det skall
blifva en eller tvenne til hvart rummet nämde.
Friherre Hamilton: Det är ingen, vill jag tro, af den
meningen, at man skall gå ifrån valet, utan vij villja lägga fyra
til, ock låta Kongl. Maij:t med Råds råde taga fyra af de tålf.
70
1723 den 27 Augusti.
Hr Schantz: Uti Hans Maij:ts project äro Ombuds-Rådet
Feif ock Landshöfdingen Cederhielm nämde; nu skulle det
synas betänckeligit, at man här går derifrån.
Hr Blomfelt: Om en skall ännu välljas til hvartdera
rummet, kan det intet gå an at låta det komma på Electorerne
an; ty bönderne kunna intet hafva kundskap om Candidaternes
skickelighet; derföre villja vij nämna dem här på våra sedlar.
Hr Palm creutz: Efter en del äre af den tanckan, at
ey mer än en får föreslås, andre at tre böra föreslås, så kunde
voteras härom, på det sättet, at hvar skrifver på sin sedel
så många han vill skola nämnas.
Friherre Hamilton: Hans Excellence Landtmarskalken
frågar, om I Bröder villja blifva vid de fyra.
Härtil svarades ney.
Vidare frågades, om Ridderskapet ock Adelen villja låta
hero vid de åtta, eller om de villja lägga ännu fyra dertil.
Men Ridderskapet ock Adelen blef om intetdera ense.
Hr Cederström hemstälte Ridderskapet ock Adelen, om
icke Ridderskapet ock Adelen, som tagit 40 § i Regeringzformen
til fundament, skulle behaga på det sättet härmed förfara
ock skicka up förslaget til Kongl. Maij:t, så vähl som de
andras suppliqver, som ey finnas på förslaget nämde, at Kongl.
Maij:t må af dem uttaga hvilka han finner skickeligast, ock
sedan låta proponera det för Ständerne, at Ständerne sedan
måge genom sollen votering gio votum exclusivum.
Hr Skog: Regeringsformen säger at Ständerne skola föreslå
Kongl. Maij:t, men intet Kongl. Maij:t Ständerne.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken frågade, om de
skola blifva tålf, som prtesenteras Kongl. Maij:t.
Härtil ropades af en stor del ja, men en del begiärte
votering.
Hr Fehman: Hans Excellence Landtmarskalken befaller
mig föreställa, antingen en, två eller tre til hvart ledigt Presidentskap
skola tagas.
Men aldenstund Ridderskapet ock Adelen ey kunde
blifva härom ense, fördenskul fans godt, at votering skie måtte.
Ock lät Hr Landtmarskalken upläsa qvaestionerne. Hvarefter,
sedan voteringen sluten var, befunnos ethundrade fiorton
röster för den meningen, at allenast en Kongl. Maij:t praesenteras
skulle till hvartthera rummet; ock trettijotvå röster för
den meningen, at tvenne skulle nämnas dertil; inen ethundrade
Justitieärenden. Abr. Hulphers.
71
nijotijoen för den meningen, at trenne nämnas skulle. Hvarigenom
denne stridigheten således sluten blef.
Den 28 Augusti in pleno.
Uplästes Justitice-Deputations Betänckande angående någre
bönders ifrån Christianstad lähn theröfver anförde besvär, at
Cronones Ländsman Jonas Högman vid marcknaden i Båstad
dem ifrån tagit et partie oxar, ther likvähl the skola kommit
ifrån en sund ort. Hvaröfver Justitiae-Deputation sig ey vidare
yttra kunnat, än at den tyckt detta ey vara något Riksdagsmåhl,
utan böra remitteras til behörigt forum, ock saken
af vederbörande dommare der fordersammast afgiöras.
Ridderskapet ock Adelen gillade i alla delar JustitiaeDeputations
Betänkande ock remitterade denna saken til Justitiae-Cancelleren,
at han befordrar saken til ransakning ock
dom, samt sedan infordrar beskied om berörde saks sammanhang
ock derpå fölgde utslag.
Afven uplästes Justitice-Deputations betänkande öfver Abraham
Hylphers ansökning. Hvarvid Justitise-Deputatiou håller
före, at Riksens Ständer ey vidare kunna lägga handen, aldenstund
saken ligger oafsluten i Kongl. Maij:ts Justitiae-Revision,
än lemna honom et promotorial til sakens skyndesamma
afhielpande.
Ock resolverades, at hans Suppliqve skickas til JustitiasCancelleren,
at han befordrar saken til slut.
Vidare uplästes Justitice-Deputations Betänkande öfver
Capitain Larsons emot Commendeuren Uldrich theröfver anförde
besvär, at han skall sat honom utan laga dom ock ransakning
ifrån dess bestälning på fregatten Fortuna, med flere
våldsamheter, hvaröfver klagas.
Och aldenstund thesse Capitain Larssons besvär ey kunna
immediate af Ständerne uptagas, ty blef Justitice-Deputations
Betänckande af Ridderskapet ock A del en gillat, at Ammiralitets-Rätten
här i Stockholm uptager the emot Commendeuren
Uldric anförde besvär; ock at the andre sex puncterne
hänvisas til den öfver Osthof förordnade Commission;
hafvandes lian om anstånd för sine Creditorer at anmäla sig
hos Kongl. Maij:t.
Uplästes den öfver Ständernes Commissions arbete förordnade
Depxitations Betänckande, angående betalning för någre
72
1723 den 28 Augusti.
Ständernes Obligationer, som Envoijén Palmqvists Enkiefru
af Uphandlings-Deputations-Cassan för dess herres Ministertractamente
har bekommit; hvilket Deputation håller före at
Enkiefrun bör niuta under N:o 3 af Ständernes Contoir, i anseende
dertil at detta är Minist ertractamente.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Betänckandet
tyckes hafva så mycket mera sin grund, som ehuruvähl Konungen
låtit utgå en förordning, at Ministrerne skulle här
taga 2 Dal. S:mt för Rdrn, så månde likväl Ständerne
vid 1719 åhrs Riksdag förändra det så, at Ministrerne skulle
få sit tractamente i Specie-Mynt.
Ridderskapet ock Adelen biföllo detta Deputations
Betänckande.
Derefter uplästes nästberörde Deputations Betänckande af den
3:die hujus, at Ständernes Commission måtte få tilstånd at
under N:o 4 ställa theras fordringar, som för bårtmist järn
intet åtniutit the af TJphandlings-Deputation åhr J 718 hos
Magistraten för theras Räkning deponerade Myntetecken ock
Obligationer.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Som så vähl
Ständernes Commission, som Deputation äre ense at desse
fordringar måge komma under N:o 4 at betalas, så tyckes
dervid kunna förblifva, om Ridderskapet ock Adelen så behaga.
Ridderskapet ock Adelen funno detta rättvijst ock
gåfvo dertil sit bifall.
Justities-Deputations Betänckande uplästes, angående Weilandske
Sterbhusets samt Anders Holsteins ansökning om restitution
uti en sak emot Lagmannen Carl Bromans Sterbhuus.
Ock resolverades, at Betänckandet skall läggas på bordet
ock Råds-Protocollet hämtas hit neder, samma sak angående.
Sedan berättade Hans Excellence Hr Landtmarskalken
för Ridderskapet ock Adelen, som til en del gåt i går neder
af Riddarhuset, huru voteringen då slog ut, ock at pluraliteten
stannat deruti, at tre til hvartthera Praesidentskapet föreslås
skulle.
Ock resolverades, at en Deputation härom afskickas til
de andre Stånden at kundgiöra dem detta, ock at Ridderskapet
ock Adelen funnit godt at nämna den tredje in Pleno. Vid
hvilket tilfälle ock kundgiöres Bonde-Ståndet, at de tre andre
Stånden bevilljat en fjärdedels tilökning på Contribution til
de tiänstlöse Officerarnes eller Expectanternes underhållande.
Skrifvelser om presidentval och kontribution. 73
Til denne afskickningen utnämdes:
För Gref Cronhielm Hr Ramse.
Frih. Hamilton. Hr Drakenberg.
Frih. Horn. Hr Hierne.
Hr Grundelstierna.
Ock gafs dem skrifteligen, hvad de skulle föredraga de
andre Stånden, så lydande:
Ridderskapet ock Adelen låter förmäla sin vän- ock flitige
hälsning hos N. N., ock har härmedelst velat gifva tilkiänna,
det Ridderskapet ock Adelen fallit på de tanckar, at Hans Kongl.
Maij:t til hvart ledigt Presidentskap trenne skickelige ock väl
meriterade Herrar ock Män föreslås måge; ock at Ridderskapet
ock Adelen hålla före, det hos Stånden in pleno ännu en nämnas
må til hvartthera rummet, så at förslaget derefter til Kongl.
Maij:t i underdånighet upgå kan. Ock som Ridderskapet ock
Adelen förmoda, at de öfrige respective Stånden lära härutinnan
bifalla dem; så kunde på en sådan händelse detta valet
straxt företagas. Härjämte har Ridderskapet ock Adelen funnit
nödigt at hemställa N. N., om icke af de tre Stånden kunde
skickas en Deputation til Bondeståndet, at giöra dem en behörig
förestälning til at förmå dem at bevillja den fjärdeparts
contributionen, som til de tiänstlöse Officerarnes ock Betiänternes
underhållande kommer at användas, hvilket om det
Hög- ock Ahrevyrdige Präste- samt Låfl. Bårgare-Ståndet bifalla
täcktes, lära de behaga at låta sine Deputerade vara nu
fölgacktige til det Redelige Bondeståndet.
Sidst skulle Deputation påminna om svar, angående General-Major
Bennet ock Öfversten Gref Frölich.
Sedermera uplästes et Memorial, som någre af de på
expectance satte Officerare ingifvit, hvarutinnan de anhålla:
l:o at blifva för åhr 1723 ock framgent under expectancetiden
med visse åhrlige löningar efter värfvad stat soulagerade;
2:o at de, hvilka giort sig skickelige i sådanne stycken,
som höra til Civile ock Jägerij-Staten, måge vid förefallande
öpningar fram för andra blifva hågkomne; ock
3:o at förordnas måtte, huru Expectanterne vid the tiänstgiörandes
afgång måtte blifva emploijerade.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken utlät sig häröfver,
at med det första måhlet lärer komma at anstå, til dess
Krigs-Collegium inkommit med sit betänckande. Men hvad
det andra angående avancementerne vidkommo, så faller det
74
1723 den 28 Augusti.
af sig sielft, at de efter förtiänst ock skickelighet böra hågkommas.
Ock härvid kom denna saken at bero.
Krigs-Deputations Memorial uplästes, at de Officerare,
sorn äre Herredagzntän ifrån Finska Regimenterne, måtte få
tre qvartals lön i afräkning på sin löningsfordring, som the
för de 1722 förutgående åhren kunna hos Kongl. Maij:t ock
Cronan äga.
Hvilket bifallit blef.
Ifrån Bårgare-Ståndet kom en Deputation, för hvilken
Rådman Helledaij förde ordet: At som Bårgare-Ståndet
haft några måhl före til afgiörande, ock dermed kommit ti!
slut, så lia de intet bordt underlåta at gifva Höglåfl. Ridderskapet
ock Adelen part deraf; ock
l:o angående General-Major Bennets ock Öfversten Gref
Frölichs förskoning för thet dem af Svea Håf-Rätt ådömde
straffet, så ehuruvähl Ståndet, sedan måhlet blefvit remitterat
til vederbörande domstohl, ey kan sig med det samma befatta,
så skulle likvähl Ståndet giärna för sin dehl se ock önska,
det Kongl. Maij:t i nåder täcktes, i anseende til de härvid
befintelige omständigheter, giöra uti ofvanberörde dom en så
nådig förändring, at merbemälte Hr General-Major ock Öfverste
kunde hafva at fägna sig af Kongl. Maij:ts nåd härutinnan.
2:o Beträffande den Commission som öfver Commissarien
Osthof är utsedd at hållas, så har Bårgare-Ståndet utnämdt
til ledamöter uti berörde Commission Rådmännerne Leijel ock
Helledaij samt Handelsmannen Spalding.
2:o Begiärte Hr Rådman, at Ridderskapet ock Adelen
ville taga uti benägen consideration hvad som om Städernes
inqvarterings-Tolag andragit blefvit.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken svarade härpå,
ock så afträdde Bårgare-Ståndets Deputerade.
Den projecterade Förordningen om Caracterers förbindande
och 8ub or dinations iackttagande uplästes.
Jämvähl Herrar Stiernstedts ock Tomssons Memorialer berörande
samma.
Hr Behr sade, at han ock flere af fångenskapen hafva
lätt at pasta förbättring pa Caracteren, ock bad at det ey
ma ligga honom i vägen, som nu förordnas.
Officerarne. Deputationer.
75
Hr Sigeroth: Månge af de hemkomne hafva fåt ock
bordt hafva Caracter, men månge här hemma hafva likvähl
tiänt länge ock vähl. En del af de hemkomne hafva fåt två
ä tre grader högre Caracter än de haft tiänst före.
Hr von Hökerstedt: Mången kan vara prsejudicerad
igenom det, at en af ringare merit fåt högre Caracter, men
som den, hvilken fåt en sådan Caracter, ey bordt hafva den,
så borde den framdeles stå tilbaka.
Dock blef detta ey approberat.
Hr Stobée: Här är frågan, om de, som med sine Caracterer
prsejudicera andra, skola få behålla dem.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Jag frucktar
före, om man vill taga sig före at rätta alt sådant, at det
intet låter sig giöra.
Gref Lewenhaupt: Det kan ey blifva faststält, at den
som emot Regeringsformen fåt Caracter skall behålla den,
ock andra skola intet få söka den.
Frih. Silfverhielm: Kasta alla fulmackterne på elden,
ock sätt oss i det stånd som vij vore för Pultava.
Deputation kom tilbaka ifrån de andre Stånden, ock Frih.
Hamilton berättade, at Deputation hade förrättat sit ährende,
ock at Prästerskapet utlåtit sig, at de lära bifalla, det tre
Herrar ock Män til hvart Prsesidentskap föreslås Kongl. Maij:t,
samt låfvat skicka hit sine Deputerade ock gifva svar. Hvad
beträffar General-Major Bennet ock Öfversten Gref Frölich,
så sade de sig redan hafva derom gifvit sit svar; ock en fierdedels
förhögning på Contributionen samtyckte de äfven til.
Bårgare-Ståndet berättade, at de ville utan drögsmåhl skicka
en Deputation at svara om Prsesidenterne, ock imedlertid låto
de vetta, at det är bifallit. Om General-Major Bennet ock
Gref Frölich hafva de redan lenmat Ridderskapet ock Adelen sin
utlåtelse. Ock för öfrigit samtyckte de til en fierdedels förhögning
på Contribution til Expectanterne, men villja at den afgiften
skall hafva annat namn. Bonde-Ståndet svarade, at de
hafva nämnt en Deputation, ock lära genom honom gifva svar angående
Praesidentskapen, samt bifalla Ridderskapets ock Adelens
mening. Angående fiärdeparts förhögningen på Contribution
mente man de lära äfven samtycka til. Men angående Gref
Frölichs ock General-Major Bennets sak, remittera de til Kongl.
Maij:t; dock se de giärna, at desse herrarne få lindring i
domen.
I
76 1723 den 28 Augusti.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken uprepade detta
för Ridderskapet ock Adelen.
Ock sedan företogs åter Caraders-Förordningen til justering.
Vid 1 § blef godt funnit, at i begynnelsen af § jämvähl
införas skulle om Militair-Ståndet: samt ingom, utan i sådant
fall som Regeringsformens 42 § innehåller, någon högre Caracter
tilläggas. I det stället togs den sidsta meningen ut
i berörde §.
Hr Seulenberg: Skall § så förstås, at den som skiedt
för när skall få söka Kongl. Maij:t?
Härtil svarades ja.
Gref Lewenhaupt: Då blir alt för många, som lära söka
Caracterer; mente bättre, at de som intet vore berättigade
til Caracteren borde gie den tilbaka.
Förordningen lästes up i en svite; äfven Hr Tomssons påminnelser.
Ock sedan lästes punctevijs, ock justerades § ifrån §.
2 § approberades efter någon liten skied tranposition af
några ord vid slutet.
3 § blef äfven approberad. Sammalunda den 4 ock 5 §:ne.
Ifrån Prästerskapet kom en Deputation, för hvilken Biskopen
Norlind förde ordet sålunda:
Präste-Ståndet har hos sig förehaft ock tagit i behörigt
öfvervägande Riksens Ständers Conunercie-Deputations af den
26 Juli sidstledne uti trenne måhl gifne betänckande. Ock
hvad theruti finnes angå de projecterade Privilegier för Cancellie-Rådet
Hr Baron Wrangel ock Commercie-Rådet Hr
Gyllengrip uppå tvenne Marmorberg, såsom ock i gemeen til
Taak- ock Murtegel-bränneriers inrättande, så finner Ståndet
thervid intet särdeles at påminna, utan är med Deputation
ense; allenast vore til önskandes, at ock någon moderation
uppå priset på tak- ock murtegel therigenom kunde erhallas.
Men hvad angår then första puncten i berörde Deputations
betänckande, beträffande Manufactoristers af främmande
religion ock theras Prästers införskaffande ock tålande uti
Riket til fri religionsöfning, thet häfver Präste-Ståndet velat
förmoda skola vara en sak, som i anledning icke allenast af
förrige Religions-Stadgar, utan ock vår nu regerande allernådigste
Konungs Försäkring samt then besvurne Regeringsformen
ock thet, som vid förra Riksdagen therom moverats,
bordt acktas för aldeles afslagen ock ey billig at vidare
Karaktersförordning. Religionsfrihet. Presidentval. 77
komma in qvaestione. I medlertid häfver Präste-Ståndet funnit
sig föranlåtit til thenne sakens ytterligare föreställande at
öfverlefverera thet härjämte fölljande betänckande, ock begiära,
at thet uti Höglåfl. Ridderskapets ock Adelens Protocoll
inflyta måtte.
För öfrigit anholt Hr Biskoppen derom, at Scholse-Ordningen
måtte blifva ratificerad til nästa Riksdag; ock berättade
sidst, at Präste-Ståndet conformerat sig med Ridderskapet
ock Adelen, at trenne välljas måtte til hvartdera rummet af
de ledige Prsesidentskapen.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken besvarade dem.
Ock så afträdde Prästerskapets Deputerade.
Ifrån Bonde-Ståndet kom ock nu en Deputation, som anmälte
Bonde-Ståndets hälsning, tackandes för den högförnäma Deputation,
Ridderskapet ock Adelen hedrat Bondeståndet med,
ock sade at Bondeståndets svar är:
l:o Angående General-Major Bennet ock Gref Frölich, så
är Bondeståndet af samma mening som Ridderskapet ock Adelen,
ock sinnade at fälla en förbön för dem hos Kongl. Maij:t,
at de måtte aldeles förskonas, som Ridderskapets ock Adelens
förslag är.
2:o Angående det andra målet om Prsesidenterne, så
hafva de ännu intet öfverlagt det, utan försäkra at vid nästa
plenum komma in med svar, då de ey lära gå ifrån Ridderskapets
ock Adelens tancka.
3:o Angående fierdeparts tilökningen på Contributionen,
så hafva de förut yttrat sig deröfver, ock kunna derifrån intet
gå.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Hvad Bondeståndet
föredragit skall blifva Ridderskapet ock Adelen förebrackt.
I medlertijd ville de hälsa sine medbroder.
Bondeståndets Deputerade afträdde.
Sedan continuerades med Förordningens justerande om
Caracterers förbindande samt subordinations vid maeki hållande,
ock blef den i alla delar gillad, sedan et ock annat ord blefvit
i den 6, 8 ock 9 §§:ne infördt, som af conceptet ibland
acta ses kan. Särdeles blef godt funnit, at den 9 § skulle beropa
sig på Regeringsformen.
Härefter resolverades, at Ridderskapet ock Adelen nu
måtte skrida til votering, ock så medelst utnämna den tredje,
som til hvartdera Praesidentskapet Kongl. Maij:t föreslås skall.
78 1723 den 29 Augusti.
Ock therföre frågade Hans Excellence Hr Landtm arskal
ken, om icke Ridderskapet ock Adelen behagar votera
på en gång om alla fyra Personerne, ock hvar ock en skrifva
på sin sedel en til Svea ock en til Giöta Håf-Rätter, samt
en til Cammar-Collegium ock en til Stats-Contoiret.
Detta blef af Ridderskapet ock Adelen bifallit.
Ock derpå företogs voteringen, sorn så utföll, at igenom
de fläste rösterne blef
Gref Nils Gyllenstierna föreslagen til Svea Håf-Rät.
Generalmajoren Fuchs til Cammar-Collegium.
Landshöfdingen Cederhielm til Giöta Håf-Rätt, ock
Ombuds-Rådet Feif til Stats-Contoiret.
Som vidare af voteringslistan ses kan.
Ock sedan thet vardt beslutit, at the andre Stånden om
thetia valet skulle gifvas connnunication, skilgdes Ridderskapet
ock Adelen i dag åt.
Den 29 Augusti in pleno.
Uplästes Gammar- ock Oeconomice-Deputations Betänkande
angående Regementsskrifvaren Urlanders ballauce ock den i
anledning deraf utaf Kongl. Cammar-Revisionen giorde förfrågning,
huru vida, til föllje af 34 § i Regeringsformen, sådanne
genom observationer upkomne ock på inhämtade förklaringar
ännu intet afgiorde ballancepåster nu mera måge kunna til
afslutande vid Cammar-Revisionen föredragas, eller intet. Hvaröfver
Deputation stannat i den mening, at berörde ballance,
såsom ock alle andre, de måge vara af Upbördsmännen sielfve
i deras räkningar upförde ock således ärkiände, eller af Cammererarne
i Collegierne ock Landz-Contoiren eller andre vederbörande
genom observationer samme upbördsmän i böckerne
påsatte, böra, efter 34 §:s i 1720 åhrs Regeringsforms tydeliga
innehåld, uti Cammar-Revisionen, på sätt ock vijs som förordningarne
föreskrifva, til slut bringas.
Vidare berörande Cammar-Revisionens ytterligare förfrågan,
huru förhållas skall l:o med de observationer, som öfver de
til åhr 1714 uti Cammar-Revisionen inkomne Räkenskaper varit
i Contoiren förfärdigade, innan Regeringz-formen författad blef,
men ännu intet til förklaring utgifne; 2:o utgifne observationer,
men ännu intet förklarade, ock 3:o med de observationer, hvar
-
Balansmål. Wismars humleinförsel och tull.
79
på förklaringar redan inkommit, men ännu intet förfärdigade
ock afgiorde äro; Så, i fall slike observationer skulle fulföljas
ock bringas til ändskap, håller Deputation före, at ändemålet
ey kan erhållas, som denne § i Regeringsformen påsyftar,
som är: l:o at Cammar-Revisionen ey må af de gambla Räkenskaperne
blifva sysslosatt ock hindrad at företaga de senares
revision, ock 2:o at afledne Upbördsmännens barn ock
arfvingar, som observationerne ey gitta förklara, icke måtte
oskyldigt komma at lida, ock therföre förklarar Deputation
sig ey kunna styrckia härtil, utan håller sådant betänckeligit,
så framt icke någon af de ballancerade upbördsmännen ännu
voro i lifvet, i hvilket fall den samma sig ey undandraga kan
en slik påförd skuld antingen förklara, eller til Hans Kongl.
Maij:t ock Cronan at utbetala, likmätigt både lag ock oftanämde
Regeringsform.
Ridderskapet ock Adelen gillade i alla delar Deputationens
yttrade betänkande angående Urlanders ock fleres
ballancer. Ock hvad Deputations gifne betänckande om de tre
frågepuncterne, som Kongl. Cammar-Revisionen giort, angår; så
emedan de, hvilka med sine räkningar inkommit, billigt praesumeras
hafva velat giöra ricktigt för sig, så blef Deputations
betänckande angående thesse tre §§:ne äfven bifallit, i anseende
til de observationer, som öfver the räkenskaper, hvilka til
åhr 1714 inkommit, giorde äro. Men hvad the räkenskaper,
som ey ingifne blefvit, angår, förfares efter Regeringsformen,
så at the ifrån åhr 1700 infordras ock revideras, i anseende
dertil at vederbörande tergiverserat ock intet velat giöra ricktigt
för sig.
Sedermera uplästes et Extract af Protocollet hållit i Secrete
Utskåttet den 20 hujus, at Cronones Pärlefiskerier måge
utbiudas til arrende, ock 1691 åhrs placat uphäfvas, som förklarar
Pärlefiskerien för regale, på det at hvar ock en, som
är ägare af sådan ström, må fritt ock oturberad nyttia samma fiske.
Såsom Kongl. Maij:t ock Cronan ingen nytta häraf tilflutit,
utan Staten sig ey burit, detta ey heller varit något regale
för åhr 1691, ock hvar ock en, då de få fiska på sit vatten,
lära giöra större flit dermed, så blef Secrete Utskåttets betänckande
approberat ock livarjom ock enom frit lemnat at
fiska på sit vatten, äfvensom Cronan på dess vatten äger at
idka samma fiske.
80
1723 den 29 Augusti.
Vidare blef nu Commercie-Deputations Betänkande upläsit,
om humblans införsel ifrån Wismar.
Afven uplästes Commercie-Collegii Betånckande til Kongl.
Maij:t af åhr 1721, hvarutinnan Collegium vill, at Stora Tullen
äfven af Wismar skall betalas.
Hr von Hökerstedt förestälte, at om Wismar skulle
hafva den friheten ock få nederlagsfrihet på humblan samt
slippa med half mindre tull, efter Commercie-Deputations betänckande,
så skulle Lybeckarne profitera deraf, at de, til undvikande
af Tullen, låto den för provision gå igenomWismar.
Hr Ehren strahl mente, at Wismarsboen ey tager vahran
utur Lybeckarens hand, ock at här ey vore någon tilräckelig
qvantitet i landet af humbla.
Gref Bonde: Det är oss lika, om våra humblegårdar ruineras
igenom Wismar eller Lybeck; men frågan är, om humblan
skall få föras in; ty om man lägger hög tull på humblan,
så stiäls den in, men blir den förbiuden, så liielpes vare egne
humblegårdar derigenom up, som Husesynsordningen befaller
at anlägga ock förbättra.
Hr Carl Hind. Wattrang: Jag har haft 200 L<& humbla,
men ey fåt sälja en marck.
Ridderskapet ock Adelen höllö före, at Wismar ingen
lindring i tullen niuta må, efter som man är sinnad utestänga
humbleinförselen, ock at vid nästa Riksdag då kan tagas i consideration,
huru vida all införsel må förbiudas.
Hr von Eccard mente, at Wismar borde niuta de privilegier,
som de haft under souverainiteten.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Man får intet
gie Wismar sådanne privilegier, at hela landet här skall derigenom
komma at lida. Man kan förhöija tullen för de främmande,
ock låta Wismar betala helften deremot, så skall vähl
ingen humbla komma in. Ock hvad det angår, at de beropa
sig på sine privilegier, så kan deremot svaras, at privilegierne
böra öfverses efter Regerings-Eormen.
Frih. Johan Carlson Strömfelt: Som på Gotland
ey växer någon humbla, så lärer det ey komma under förbudet.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Här propo
neras,
at Commercie-Collegium må taga denne qvsestion före,
om vij skola förbiuda all införsel ifrån främmande orter, men Wismar
få föra hit humbla emot 25 Rdrs Tull, som främmande gifva.
Sekrete Deputation. Riddarhusets räkningar. 81
I anledning häraf remitterades denne 2 § af de Wismarske
Deputerades ansökning, humblehandelen beträffande, til Kongl.
Commercie-Collegium, at berörde Collegium med dess utlåtelse
inkomma måtte, om icke införselen af främmande humbla
kunde förbiudas, ock allenast ifrån Wismar tillåtas, emot en
sådan afgift i Tullen, som antingen nu redan i Tulltaxan utsatt
är, eller framdeles utsatt varder.
Hvad surplusen angår, som är differencen imellan Stora
Siötullen, hvilken alle andre betala, ock licenten, som Pommern
ock Wismar ehrlägga för Spannemålen; så blef godt funnit,
at Wismar slipper betala berörde surplus eller thet som licenten
ringare sig bedrager än stora Siötullen.
Sidst bevilljades de Wismariske samma förmåner, som de
åt Spanien etz. ifrån Sverige gående ock undersåtarne til—
liörige fahrkåstar tillagd är.
Hr Barnekou begiärte, at en Deputation måtte utnämnas,
som adjungerar sig de andre Ståndens Deputerade ock går
up til Kongl. Maij:t ock begiär, det General-Major Bennet
ihåtte slippa utur arresten.
Detta blef godt funnit, ock begiäres för dem begge.
Friherre E. Creutz berättade, at de uti Secrete Deputation
arbetat alt livad möijeligit varit på at komma til slut;
men som de få så sällan komma samtelige tilhopa i berörde
Deputation, så begiärte han, at de måtte få flere dagar, elljest
förklarade han, at man ville vara utan skuld, om de ey hinna
bringa samma saker til slut.
Det blef fördenskull resolverat, at Deputation, som går
til de andre Stånden, nu påminner derom, att de flitigt måtte
inställa sig uti Secrete Deputation.
Friherre E. Creutz begiärte, at någre måtte utnämnas
til Riddarhus-räkningarnes öfverseende, på det Ridderskapet
ock Adelej måtte få therom behörig kundskap.
Såsom detta fans nödigt, så deputerades dertil:
Vice Presidenten Baron Johan Thegner.
Öfversten Hr Christer Boije.
Cammar-Rådet Hr Carl Hind. Wattrang,
såsom fulmäcktig för Hr Kruse af Edeby.
Hr .lonas Österling.
Cammereraren Hr von Brobergen.
Assessoren Hr Abraham Adelhiélm.
Commercie-Rådet Hr Erland von Carnéen.
Adelns Protokoll 1723, 11. ^
82
1723 den 29 Augusti.
Ifrån Bårgare-Ståndet kom en Deputation, för hvilken
Radman Sal an förde ordet, anmälandes Bårgare-Ståndets
respect ock hälsning hoos Ridderskapet ock Adelen, ock lät
lasa up af Protocollet Bårgare-Ståndets utlåtelse om thet hoos
dem skiedde valet, hvarmedelst Bårgare-Ståndet til Svea HåfRätt
föreslagit vice Praasidenten Thegner, til Giöta Håf-Rätt
Landshöfdingen Cederhielm, til Cammar-Collegium Landshöfdingen
Olof Törnflycht, ock til Stats-Contoiret Ombuds-Rådet
Casten Feif.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Hvad BårgareStåndet
behagat andraga, skall blifva Ridderskapet ock Adelén
föredragit. Bad them för öfrigit hälsa Ståndet.
Ock thei med afträdde Bargare-Standets Deputerade.
Defensions-Deputations Betäckande uplästes om ReserveCassorne
vid Cavalleriet.
Ock sedan frågade Hans Excellence Hr Landtmarskalken,
om icke en Reserve-Cassa bör blifva vid hvartthera Cavallerie-Regementet.
Härtil svarades ja.
Hr Åkerhielm mente, at Rusthållarne, som varit tilhopa,
borde få komma in med sit betänckande härom.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Åbo lähns
Regemente har redan giort en convention, fast de äro ruinerade;
mycket mer måste det här skie.
lii Bielkenhielm: De villja ock här giöra et sammanskåt,
allenast de få komma sielfva derom öfverens, ock at
indelningen ey rubbas.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken försäkrade Ridderskapet
ock Adelen therom, at intention med thet om Reserve-Cassan
gifne förslaget intet varit til at rubba indelningen,
utan at allenast giöra en sambling til Regementernes tiänst
ock nytta.
Den underdåniga intercession, som Riksens Ständer tänckia
giöra hoos Kongl. Maij:t för General-Majoren Bennet ock
Öfversten Gref Frölich, uplästes ock approberades; ock sändes
med Deputationen til de andre Stånden, at dem föreläsas.
De Deputerade voro:
För Gref Brahe Frih. Ernest Joli. Creutz. Hr De la Wall.
Gref Carl Bielke. Hr Sinclair.
Gref David Frölich. Hr Örnstedt.
frih. Fleming. Hr Lilliestierna.
Militära kassor. Deputationer till Kongl. Majit.
83
För Frih. Rålamb. Hr Ridder schantz.
Frih. von Hyltéen. Hr Elirenpreutz.
Hr B ammar schiöld. Hr Lindenstedt.
Hr Plan påminte, at häraf icke må giöras et praejudicat,
at när man ey kan finna hvem som varit första aggressoren,
det då ey skall vara Duel, efter som det intet fölljer, at de
derföre äro oskyldige.
Frih. von Hylten: Det blir intet prayudicat eller gior
ändring i lagen, at vij bruka giärna denna omständigheten til
at hielpa våra medbroder.
Deputation gick nu bart til de andre Stånden ock fick i
commission at associera sig någre af de andre Ståndens ledamöter,
ock gå thermed up til Kongl. Maij:t.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken förestälte vidare,
om icke det är högnödigt, at man bör hafva en Reserve-Cassa.
Ridderskapet ock Adelen förklarade sig derpå, at
de funno det nödigt.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken frågade derpå,
om de villja taga et af de föreslagne projecter eller något
annat. Kan skie Lijf-Regementets accord behagar dem?
Det blef godt funnit, at de andre Stånden cornmuniceras,
det qvaestio an vore af Ridderskapet ock Adelen faststäld,
ock at Rusthållarne träda tilsamman med sine Landshöfdingar
ock Ofverstar, ock då taga Lijf-Regementets project, ock riise,
om de komma derom öfver ens, så at man om Torsdag kan i
alla plenis taga saken före ock den då afgiöra.
Hr Adlerbeth mente, at man kunde blifva vid första
projectet, som Defensions-Deputation giort, allenast det något
modereras.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Det kan skie,
ock de få talas derom vid, som sagt är.
Derefter uplästes Defensions-Deputations Betänckande angående
besparingen vid Infanteriet;
Ock approberades.
Ock hvad antalet af de vacante Rotarne angår, som Defensions-Deputation
förmenar ey böra öfverstiga 150 man vid
Regementet;
Så blef thet äfven faststält; kommandes sådant at proportioneras
efter Regementets styrckia.
Sedermera uplästes et E.vtract utur Secrete Utskåttets Protocoll,
hållit den 22 Aug. 1 *723, huru örlogsflåttan måtte blifva
84
1723 den 3 September.
bestyckad, igenom de gamla utskutne ock galroge Metall-Canonernes
föryttrande på auction ock Järn-Canoners upkiöpande
til Håttan.
Hvilket betänckande i alla delar bifallit blef.
Friherre Palmqvist erhindrade allenast, at Håttan ey
på en gång må desarmeras, utan denna omväxlingen efter
hand skie; då ock de bättre kunna hållas i prijs.
Hvilket äfven approberades.
Deputation kom tilbaka, ock berättade Frih. Ernest
Creutz, at Deputation hade icke allenast varit hos de tre
andre Stånden, ock andragit det ährendet, som dem blef cornmitterat;
utan ock, efter de fingo de andre Ståndens bifall, ock
de genast utnämde sine Deputerade at vara fölgacktige til
Kongl. Maij:t, har Deputation förfogat sig til Kongl. Maij:t.
Hans Maij:t var redan nedergången utur Rådet, men lät sammankalla
Deras Excellencer uti dess Kammar, hvarest Deputation
företrädde ock anbrackte ährendet som Deputation hadde i betalning.
Hans Maij:t har derpå yttrat sig uti de nådige termer,
at ehuruvähl Hans Maij:t täncker hålla alfvarsam hand
öfver lag ock förordningar, ock i synnerhet Duels-Placatet, dock
likvähl, som hans Maijrt med nåde förmärckte, at samtelige
Riksens Ständer intercedera för General-Majoren Bennet ock
Öfversten Gref Frölich, ock haus Maij:t intet kan afslå, hvad
Ständerne hos Kongl. Maij:t anhålla om ock begiära; altså
voro ock Hans Maij:t i nåder benägen, at aldeles uphäfva ock
eftergifva det dem ådömde straffet. Jag understöd mig at
fråga, om jag finge hugna Ridderskapet ock Adelen härmed;
hvilket Hans Maij:t besvarade med et nådigt ja.
Ridderskapet ock Adelen erkiände med all underdånig
vördnad Hans Maijits nådige utlåtelse.
Chartce-Sigillatce-Förordningen, sorn blefvit projecterad,
uplästes til en dehl, ock lades sedan på bordet at läsas af
dem som sådant behagade.
Den 3 September in pleno.
Uplästes Krigz-Deputations Betänckande angående det byte,
som frainledne Landshöfdingen Adlersten ock dess arfvingar
ingåt med Kongl. Maij:t ock Cronan om frenne under Norra
Skånska Rytteriet indelte Rusthåld samt 2 arbetshemman,
Sala Bergslag. Chartie sigillataa-förordning. Riksdagsbeslut. 85
lydande til Öfverste-sätet Herresvad Closter. Ock aldenstund
detta bytet rite är afgiort, samt med Kongl. Maijits
Bytesbref den 25 April! 1719 bekräftat, fördenskul håller
Deputation före, at det bör blifva faststående, helst Cronan
fåt fult gen fullo, ock utväg finnes at tildela Öfverste-sätet
så många arbetshemman igen, som derjämte kunna ersättja
den derifrån bårtmiste Räntan.
Afven uplästes Cammar-Collegii Memorial i samma sak.
Haus Excellence Hr Landtmarskalken: Sorn så vähl
Cammar-Collegium sorn Deputation är af den meningen, at
bytet skall blifva bestående, så frågas, om icke det får blifva
dervid?
Härtil svarades ja.
Hr General-Lieutenanten Gustaf Horn sade, at arbetshemmanen,
som han kan få igen, äro så långt ifrån Bostället, at
han intet kan betiäna sig af dem, ock sade at det brister
honom ansenligit i dess fördel.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Det kan re
dresseras
när indelningen skier; men bytet kan derföre intet
häfvas. Har Hr General-Lieutenanten något at fordra, så är
det en å part ting, som ey varit hos Deputation ventileradt.
Bergs-Deputations Memorial, angående Sala Bergslags
tilstånd ock uphielpande, dat. den 31 Augusti sidstledne,
uplästes, hvarutinnan Deputation fallit på de tanckar, at til
undersökiande ock uptäckiande af rikare ådrar ock malmstrek,
än de som nu uptäckte ock i gång äro, tiänligit medel skulle
vara, at hvarjom ock enom som helst ville, så dem af Ridderskapet
ock Adelen, som af Kiöpmänner ock andre StåndsPersoner,
som lust ock förmågo hade, fritt lemnäs skulle på
sådanne försök at der våga sine medel; dock så, at enär de,
.sorn derpå sine medel användt, ock träffat de rum som betala
omkåstnaden, hafva återbekommit tredubbelt sin nedlagde omkåstning,
skulle de förbundne vara at lemna Bergslagen sedan
i samma rum med sig del ock participation; hvaröfver Deputation
håller före at Bergs-Collegium måtte med det första
höra Bergslagens ledamöter, ock sedan med et underdånigt
betänkiande deröfver til Kongl. Maij:t inkomma.
Gref Bonde: Bergslagen är hörd, ock har inga penningar
at begynna någre försökningar med, dock lära de pretendera
at blifva interessenter med. De släppa vähl intet giärna
någon in, efter de hafva derpå Contract at de skola drifva
86
1723 den 3 September.
värcket; men som de äre så fattige, så har Bergs-Collegium
äfven varit af samma mening som Deputation.
Ridderskapet ock Adelen biföllo Deputations betänckande;
hafvandes Bergs-Collegium at yttra sig deröfver, när
de få några som villja participera uti berörde bergvärck.
Derefter lät Hans Excellence Hr Landtmarskalken upläsa
Chartai-Sigillatai-För ordning en uti en svite.
Men som det påmintes, at Ricksdags-Beslutet måtte upsättjas;
Så
resolverades, at Expeditions-Deputation sig företaga
skall at projectera Riksdags-Beslutet. Dock som en del ährender
intet gåt igenom berörde Deputation, så fans godt, at
utur Secrete Utskåttet samt Secrete Deputation, så vähl som
Defensions-Deputation skulle en af hvarthera Ståndet Expeditions-Deputation
adjungeras. Hvilket med de öfrige respective
Stånden communiceras.
Hr General-Major Bennet aflade sin ödmiuka tacksäijelse
för den nåd ock gunst Ridderskapet ock Adelen honom bevisat,
medelst det de hulpit honom utur den förtretelige affairen
som han råkat uti; försäkrandes at skola icke allenast
visa sin zele för Riket, utan ock sökia emot hvar ock en particulier
sådant at aftiäna.
Vidare uplästes til justering, projectet til Charta;-Sigillatcri-Förordningen;
äfven vähl Memorialet ifrån Fistitice- samt
Gammar- ock Oeconomice-Deputation, som derhos fölgde.
Vid 1 § mente Justitiestaten, at det ey låter practicera
sig at så, sorn desse Deputationer det mente, skrifva på, ock
intet bruka sielfva papperet, efter Acterne gå igenom så många
händer. Sedan äro extra Commissioner samt Documenter som
gå utrikes, ock om de ey äre skrefne på Charta Sigillata, så reflecteras
ey der ute på dem. Dessutan skall ock skilljas åt
hvad Documentet angår.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken beklagade, at
man ey fåt fram denna saken under hela Riksdagen.
Såsom åtskillige svårigheter härvid befunnos;
så proponerade Hans Excellence Hr Landtmarskalken,
om icke projectet kunde remitteras til Justitire- ock
Cammar-Deputationerne, at de måtte sammanträda i morgon
efter middagen ock tilse, huru de svårigheterne, som vid deras
project giöres, måtte kunna häfvas.
Detta blef bifallit.
Öfverste Hamiltons arrest.
87
Uplästes Cammar- ock Oeconomice- samt Bergs- ock Commercie-Deputationernes
Betänckande öfver de af Öfversten Gref
Dolma ock flere Bruksägare anförde Besvär emot det privilegium
Öfver-Directeuren Erenpreutz af Kongl. Bergs-Collegio
bekommit, at få sig tilhandla en viss qvantité af säljekohlen uti
Fellingsbro sockn ock Öhrebro lahn til det af honom innehafde
Stensta Cronobruks drifvande, hvaröfver desse Deputationer
stannat i det slut, at Commissionen, som dit til orten är förordnad
at inqvirera, hvilka af de der belägne bruken skola för
skoglösa ock kohlbrist antingen inskränckias eller aldeles utdömas,
kunde adjungeras någon ledamot af Kongl. Cammarock
Commercie-Collegierne, ock om thesse anförde besvären
undersökia, samt sedan dess berättelse derom til Cammar-,
Bergs- ock Commercie-Collegierne afgifvas, hvilke sedan denne
tristen slita kunde; dock parterne obetagit sine besvär deremot
hos Riksens Ständer vid nästa sammankomst at andraga,
der de skulle finna sig dertil befogade.
Detta Betänckandet blef af Ridderskapet ock Adelen
bifallit.
Landshöfdingen Ceder creutz begiärte tilstånd at resa
bårt. Ock som han ärnar sig neder til Wästergötland, ock dagen
är utsat, som undersökningen skall skie öfver dess upfundne
Sölfverstrek;
Så blef honom sådant bevilljat.
Commercie-Deputations Betänckande företogs, angående
interesse på utbårgade kiöpmansvahror.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken förestälte, om
icke en adelsman ock andra utom Bårgare-Ståndet, som utborga
sina vahror, ock så böra niuta denna förordning til goda.
Härtil svarades ja.
Hr Weili: Om köpmannen ey gier, när det begiäres
räkning, så bör han vara sin rätt förlustig.
Det blef godt funnit, at Betänckandet lägges på bordet,
at hvar måtte få göra sine påminnelser dervid.
Friherre Törn flycht kom ned ock berättade, at i Rådet
vore resolverat, det Öfversten Hamilton skulle tagas i arrest,
efter han är angifven at hafva med villja stuckit eld på Rotebro
Giästgifvaregård, ock häfver bränt up den.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken berättade, at
Landshöfdinge-Embetet skrifvit Öfver-Ståthållaren derom till,
ock at Öfver-Ståthållaren gåt up med brefvet i Rådet.
88 1723 den 3 September.
Gref Dolma mente, at efter här ingen anklagare vöre,
så borde han ey arresteras, helst han ey heller vore dömd.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Det är allenast
en notification til oss, men vij kunna intet döma eller taga
up saken, utan det kommer på bevijs an. Rådet lärer fuller
sedt sig före, innan de resolverat till arresten.
Hr von Brandt sade, at saken vore förlikt.
Hr Axel Eric Gyllenstierna mente, at Törnflycht
borde få ordres at innehålla med arresten.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Skulle vij
giöra det utan communication med de andre Ständerne? Kongen
ock Rådet hafva ju lagt handen härvid.
Gref Lewenhaupt: Kongen ock Rådet lära vähl haft
skiähl dertill; men kan skie Ståthållaren ey giort sitt ämbete
dervid.
Hr Lilliestierna: Det påminnes att man måtte få
vetta, hvaruti Hr Hamiltons brått består, om det är mord,
dråp eller brand; ty som han är en herredagsman, så böra
vij lägga oss ut för honom, ock innan han är dömd eller i
sielfva giärningen gripen, bör han ey tagas i arrest.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Så mycket
mig är bekant, så är et bref ifrån Landshöfdinge-Embetet, at
Hamilton varit i Rotebro med några, ock der skall han med
villja sat elden på gården.
46 § uplästes af Regeringsformen, som innehåller huru
vida någon må tagas i arrest.
Hr Seulenberg begiärte at 5 § af Adelige Privilegierne
äfven måtte läsas up.
Som ock skiedde.
En del utlåto sig, at lag ock rätt borde hafva sin gång,
ock vore alt nog, at Ständerne fät häraf notification.
Hr Klinckouström begiärte af Hr Landtmarskalken, at
han i morgon måtte få frihet at påminna vid det Memorialet
som uplästes, angående dess svärfaders Hr Ehrenpreutzes er
håldne
privilegium, at när Collegierne sig utlåtit i saken, det
då må gå til Kongl. Maij:t ock Rådet, ock ey anstå til nästa
Riksdag.
Ändteligen stannade det, berörande Hr Hamiltons arrest,
deruti, at Landshöfdinge-Embetet bör i morgon komma in,
ock visa hvad som dem föranlåtit at skrifva Ofver-Ståthållaren
till.
Herredagsmännens drängar.
89
Hr von Hökerstedt: Efter Rådet har lagt handen härvid,
så bör Rådet åtminstonne höras, innan man häfver up
Rådets resolution.
Den 4 September.
Uplästes Cammar- ock Oeconomice-Heputations betänckande,
angående Ofver-Auditeuren Hr Pehr Jacob von Eccards uppå
dess Frus Maria von Stralenhielms vägnar insinuerade Memorial,
angående promotorial uppå de Schulmanske ock Mörnerske
arfvingarne, för det uti Pommern reducerade godset Elrnenhorst,
hvilken sak Deputation tycker böra remitteras til
Kongl. Cammar-Collegium, som- den eftertryckelige anstalt
har at foga, at Ofver-Auditeuren måtte till sin rätt blifva
förhulpen, som efter all lag ock rättvisa 1687 åhrs förordning
af den 7 October fordrar.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken frågade, om
Kongl. Cammar-Collegium får lägga handen härvid, ock hielpa
honom til sin rätt, efter bemälte Förordning.
Ridderskap et ock Adelen funno detta skiäligit.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken berättade, at
det klagas af en del Herredagsman, det deras drängar gåt
ifrån dem, ock låtit sig här leija af andre. Hvarföre de begiära,
at et underdånigt Memorial må gå up til Kongl. Maij:t,
efter 23 § i Riksdags-Ordningen, at en publication skie må.
Som detta af Rid der skap et ock Adel en bifallit blef, så
afgick härom ett sådant Extractum Protocolli til de andre
Stånden:
Såsom det angifves, at en del ifrån landsorterne hit—
komne Herredagsmäns drängar antingen gåt olåfvandes utur
berörde theras husbönders tiänst, eller ock låtit sig städja af
andre; altså ock emedan förenämde Herredagsmän på sådant
sät uti sin betiäning ock resa kunna komma at hafva någon
olägenhet; Ty hålla Ridderskapet ock Adelen före, at et underdånigt
Memorial till Kongl. Maij:t upgå bör, det ingen må
vara tillåtit at ifrån de utur Landsorterne til Riksdagen komne
Herredagsmän, utom husbondens låf ock minne, leija eller
städja något tiänstehion. Hvilket til de öfrige Riksens Ständers
bifall med dem communicerat blifver.
yu 1723 den 4 September.
Hans Excellence Hr Landt marskalken: För några
dagar sedan uplästes et project til en Instruction för Com
missionerne
som hållas skola i Finland, hvilken Collegierne
upsatt. Men som det remitterades till Secrete Utskåttet at
der öfverses, så är det nu rättat.
Derpå uplästes berörde i Secrete Utskåttet upsatte 'project
til Instruction för Finska Cornmissionerne;
ock approberades.
Justitice-TJeputations Betänkande uplästes, angående Regements-Pastoren
Thomas Kihlmarcks klagomåhl emot Öfversten
Delwig, hvarutinnan Deputation tycker bäst vara at låta
förblifva vid Kongl. Maij:ts Nådige Utslag af den 4 Juli 1722,
efter Prästen derutinnan ingen ändring sökt; dock at Hr Öfversten
i föllje deraf til freds ställer Prästen ock håller honom
skadeslöös, ock imedlertid ey niuter något resepass. Hafvandes
Kilmarck för de honom förmente tillagde injurier at sökia
sine contraparter hos ordinarie domare.
Ock som Riksens Ständer intet haft någon part af det
Krigs-Collegium emot Hr Öfversten skall hafva ingifvit; sä
approberades samma Betänckande.
Åfven uplästes Öfversten Delwigs Memorial, hvarutinnan
han sig beklagar deröfver, at oansedt Hans Kongl. Maij:t gifvit
honom til sine förseelser, så har dock Krigs-Collegium,
under titul af liqvidation, tijd efter annan dragit honom för
General-Krigsrätt ock för examen; hvarföre han nu anhåller,
at Riksens Ständer tecktes fulborda den honom skiedde nåden
ock frikalla honom för General-Krigsrättens ock Fiscalens
tiltal, samt til ersättning för det han Cronan ock Regementet
kan skyldig vara låta afskrifva dess restantier ock innestående
lön.
Hr Lilliestierna mente, at som man hade dageligen sådanne
prsejudicata, så kunde honom den nåden skie; dock at
om Öfverstens fordringar ey stiga så högt, at han då förnöijer
det som brister.
Hr Riddercreutz sade, at med Hr Öfverstens sak ey
vore ännu avancerat; men som han mente, lärer Hr Öfversten
härigenom vela häfva den senare criminel action.
Ridderskapet ock Adelén stannade häröfver i föll—
jande slut, hvilket a dorso på suppliqven skrefvit blef, til de
andre Ståndens communication:
Dell wig. Stenbock. Bastviken.
91
Såsom denna saken är Riksens Ständer obekant, ock
Hans Kongl. Maij:t för detta lagt handen vid saken, samt
giort Hr Öfversten nåd; så lärer Hans Kongl. Maij:t med Råds
råde vidare förordna härutinnan, som Hans Kongl. Maij:t
efter omständigheterne kan finna anledning til at låta Hr
Öfversten, hvad criminale angår, niuta lindring i detta målet.
I lika måtto uplästes Justities-Deputations Betänckande,
at Felt-Marskalken Gref Stenbocks Grefvelige arfvingar måtte
fa utaf de medelst Kongl. Stats-Contoirets Assignation af den
20 November 1718 åtniutne 27,734 Dal. S:mt i Ständernes
Myntesedlar återlefverera en summa af 16,000 Dalers capital
med interesset från den 13 December 1719, ock i dess ställe
blifva upförd på innevarande ahrs stat, at niuta en lika summa
af säkre medel i redbart mynt, til Professor von Döbelns
betalning, som Giöta Håf-Rätt förklarat icke vara skyldig at
emottaga öfvannämde för dess räkning deponerade summa i
Myntesedlar.
Haus Excellence Hr Landtmarskalken: Som detta
var en sak, som Secrete Utskåttet ey kunde utlåta sig öfver,
så remitterade Secrete Utskåttet det til plenum, ock altså
lärer Ridderskapet ock Adelen behaga at utlåta sig härom.
Ridderskapet ock Adelen biföllo Justitise-Deputations
Betänckande.
Cammar- ock Oeconomiai-Deputations Betänckande uplästes,
at ängen Bastviken måtte, efter Fendrickens af Södermanlands
Regementet Anders Herlins påstående, i förmågo af Kongl.
Maij:ts bref, dat. den 14 Augusti 1696, bibehållas under
Fendricks-Bostället Ettersta, uti Gripsholms lähn ock ÖfverSela
socken.
Hr Carl Hindr. Wattrang: Denna saken angår mig.
så vida som ängen Bastviken, igenom et Contract af den 16
Maij 1721, blefvit mig till Akers Styckebruks conservation
ock behörige drifvande samt åhrligit besparande för Cronan
i Stycken ock Ammunitions-handelen uplåten, ock ligger uti
min äng, så at jag ey kan hafva fred på min äng, om en
annan skulle få denna. Läste derpå up sit Memorial, huru
han kommit i possession deraf, efter Ständernes gifne anledning,
samt Collegiernes med honom slutne contract, til Akers
styckebruks conservation, ock begiärte så, at som han ey blefvit
hörd vid Deputation, ock saken med Råds råde af Kongl.
Maij:t voro afgiord, det måtte den nu ey åter häfvas. Han
y}2 1723 den 4 September.
ville intet visa, at Deputation entrerat i det som är tvärt
emot Indelningsvärcket; men funne underligt, atén Deputation
vill kasta omkull det, som Kongl. Maij:t ock Rådet liar slutit
om en ängslapp, ock detta utan anseende dertil, at inge bruk
äro, som kunna eller villja giöra stycken. Sade sig vilja heldre
lägga sit bruk öde, än löpa dermed: värcket voro så angelägit
för Cronan som för honom, ock man vore intet i stånd
på 15 åhr at skaffa så många stycken som behöfves; ock som
Fendricken intet haft ängen förr, sä borde han ey heller nu
få den.
Frih. E. Oxenstierna: Deputation har aldrig tänckt
at det skulle vara något forum, hvarest parter skola höras,
utan har fölgt Acter ock Documenter; ock som man haft
klara documenter ock sufficiente, så har man ey behöft höra
Hr Wattrang.
Hr Lilliestierna: Jag kan ey finna, huru Fendricks
Bostället
kan komma at lida, om Fendricken kan få något
annat igen: Bruket är angelägit at conserveras. Skulle man
ey få niuta sine Contracter, så vore man aldrig säker.
Hr Bergenstierna: Akers Bruk är et angelägit värck?
som vij kunna få Stycken ifrån, hvilka ock nu behöfvas, ock
derföre synes nödigt, at det icke allenast härigenom, utan ock
på alt annat möijeligit sätt bör understödjas; men at låta
Fendricken lida, är ock betänckeligit. Begge kunna på det
sättet hielpaSj at ängen bibehålles vid Bruket, ock Fendricken
får något i stället igen.
Hr Wattrang: Ången är intet i indelningsvärcket Fendricken
påförd, ock om så voro, så är ey heller indelningsvärcket
faststält; altså är det ju skiäligit, at Bruket har preferencen
til samma äng.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Deputation
har grundat sit Betänckande på 1696 ålirs resolution för Fendricken;
men i 1698 ahrs Indelningsvärck fins det intet. Nu
ehuruvähl at månge Rusthåld hafva sådanne ängar ock utjordar,
som intet stå dem påförde uti indelningsvärcket; frågas
dock, om icke ängen bör blifva vid Styckebruket.
Hr Lilliestierna: Styckebruket bör vara oss angelägit,
ock Fendricken kan få vederlag.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Efter Styckebruket
är mycket angelägnare än Fendricks-Bostället, ock
Hamiltons arrest.
93
ängen står ey heller i indelningsvärcket Fendricken anslagen,
så blifver ängen vid bruket, ock Fendricken får vederlag.
Detta blef bifallit.
Ock i föllje häraf skrefs på Hr Wattranqs Memorial
fölljande resolution, hvilken vederbörligen uplästes ock appro
berades,
så lydande:
At som uti Indelningsvärcket, hvilket åhr 1698 är inrättadt.
denna ängen Bastvijken intet finnes Fendricks-Bostället
pårörd, ey heller samma Indelningsvärck af Kongl. Maij:t
underskrifvit ock bekräftat, det bör fördenskul, i anseende
dertill at det för Kongl. Maij:t ock Riket högst angelägit är,
det Åkers Styckebruk, som för Cronan arbetar, i möieligaste
måtto understödt blifva må, berörde äng, i föllje af Kongl.
Maij:ts med Råds råde den 4 December 1722 gifne nådige
resolution, under Styckebruket förblifva; men likvähl Fendricken,
hvars Boställe denne ängen, igenom resolution af den 14
Augusti 1696, då blefvit af Kongl. Maij:t tilslagen, ofördröijeligen
igenom Kongl. Cammar-Collegii föranstaltande derföre få
vederlag eller uti penningar, hvad han i åhrligit arrende af
ansen hafva kunnat. Hvilket dock med de öfrige respective
Riksens Ständer communicerat blifver.
Hr D i d r o n begiärte, at detta ey måtte blifva något prae
judicat.
Hr Hederschiöld sade, at han varit Fendrick vid samma
Compagnie, men aldrig haft eller begiärt samma äng.
Frih. Hamilton : Efter Hans Maij:t behagat beordra vackten
at upföra ock arrestera min son, så är jag föranlåten at
gifva här tilkiänna, det han ey hållit sig undan för saken
skull, utan har rest på landet til at inskaffa bevijs om saken.
Klåckan 12 skall han här infinna sig, allenast håppas jag, at
han ey må tagas i arrest förut. Kunna hans skiähl ey hielpa.
honom, i Jesu Namn, giöre då Kongen ock Rådet med honom,
hvad de finna godt.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken berättade, at
i går kom Secreteraren Grundelstierna hijt, ock viste honom
et bref härom, ock derpå gaf Hr Landtmarskalken det til Hr
General-Felttygmästaren, efter Hr Landtmarskalken ey viste
at något i Rådet derom blifvit ingifvit.
Landshöfding e-Embetets bref uplästes, til Of ver-Ståthållaren.
Afven uplästes Giåstgifvarens i Eotebro supplique härom
til Landshöfdingen.
94
1723 den 4 September.
Hans Excellence Hr Lan dt marskalken: Protocollet
utur Rådet få vij ock neder.
Friherre Hamilton: Igenom deras oförsicktighet är det
skiedt, men ey å dessin. Får han icke låf at infinna sig här
ock visa up sine bevijs? Kunna de ey hielpa honom, då må
man lagligen procedera med honom, han vore hvarcken förrädare
eller skiälm.
Härefter uplästes Skogs-I/eputations Memorial ock Betänckande
öfver Erich Tolsteus Memorial, at Almogen i WästerNorland
ock Wästerbåtten måtte tillåtas et fritt ock oinskränkt
svediande på deras skatteägor ock skogar, så innom som utom
Bergslagorne belägne. Hvaröfver Deputation sig yttrat, at
det bör förblifva thermed efter Förordningarne af åhr 1647,
1664, 1680, 1690 ock 1692, ock dertil styrcker, at almogen
therstädes måtte på tiänligit sät tilhållas, at i stället för svedjande
läggia sig på Tiärubrännerij af feta rötter, stubbar ock
annat dylikt*
Frih. Grundel: Tolsten har intet varit befulmäcktigad
härtil, ey heller har han kundskap derom; i Wästerbåtten
brukas intet svedjande, utan af nybyggare, som ligga up åt
Lapland.
Hans Excellence Hr Landt mars kalken hemstälte Ridderskapet
ock Adelen, om icke, emedan Collegierne skola utarbeta
hvad som skogarnes conservation angår, denna saken
kunde äfven remitteras til dem, ock i medlertid det förblifva
vid förra Förordningar, samt de noga efterlefvas.
Detta blef bifallit.
Justitice-Deputations Betänckande uplästes angående Weilandske
Sterbhusets ock Anders Holstens ansökning, at såsom
the i Kongl. Justitise-Revision blefvit sin talan förlustige, efter
the skola hafva försummat giöra deposition af et så kallat
öfverskått, det täcktes Riksens Ständer lemna dem sin föreskrift
til Kongl. Maij:t, at theras sak emot Lagman Bromans
Sterbhuus måtte åter blifva restituerad. Hvilket Justitiae-Deputation
håller före dem kunna bevilljas.
Hr Bentzelstierna: Jag har blefvit constituerad til
Curator för Lagman Bromans Sterbhuus, ock vil nu hafva
den ähran at berätta, att samma Sterbhuus har haft en förlagshandel
med Holsten ock Weilandt ifrån 1715 til 1719.
Ock som desse förläggare 1719 fåt sin betalning med en tilökning
af 4 eller 5,000 Dal., så hade Bromanske Sterbhuset då
Tvist rörande Bromans sterbhus.
95
bordt komma i possession af sit Bruk; men derutinnan blef man
hindrad; altså tog Kongl. Bergs-Collegium up saken, ock en liqvidation
skiedde dem emellan. Ock som parterne voro stridige
om åtskillige påster, så dömde Bergs-Collegium, hvilka påster
den ene ock den andre skulle vidkiännas. Ock ehuruvähl förlagscontractet
vid 1719 åhrs slut var ute, likvähl hafva de kommit
at sittia til 1723 i possession af bruket, efter som Holsten
ock Weilandt sökte Kongl. Maij:ts Justitise-Revision emot
Kongl. Bergs-Collegii den 28 Aprill 1722 utfalne dom. Men
som de ingen deposition giorde, fast än Kongl. Collegium svarade
dem på deras förfrågning derom, at de skulle deponera
hvad klart var, så tog Hans Maij:t saken före ock dömde den
för desert. Weilandt ock Holsten hadde en Advocat. Han
sade: Herrar! I skola deponera, om I villja, at saken ey skall
förklaras för desert; men de låto råda sig af en annan man,
ock lade in, ock ville draga saken in qvasstione. Jag provocerade
Secreteraren König, ock sade han hade intet skrifvit
skriften. Ändteligen slöts saken så som sagt är, at den i
Kongl. Maij:ts Justitise-Revision blef förklarad för desert. Nu
har Justitias-Deputation tagit an de skiählen, som de å andra
sidan anfördt ock hördt dem, utan at Bromans Sterbhuus blefvit
hördt, eller Acten uttagen utur Justitise-Revision. Men til
at visa huru betänckandet må hänga samman, så observeras,
at Deputation säger i 10 §, det quaerela nullitatis skall ännu
vara oafgiord. Vidare sägs ock uti detta betänckandet, att det
intet är liqviderat parterne imellan; men dommen visar, at det
var liqviderat förut, men differencen af Interesserne skulle uträknas.
Huru Ridderskapet ock Adelen behaga anse saken,
det lemnar jag; men det kan jag säija, at skulle det fattiga
Bromanske huset nu åter sättjas uti denne vidlyftigheten,
som påsyftas, så äro de en gång för alla ruinerade. För öfrigit
recommenderade Hr Assessoren saken til Ridderskapets ock
Adelens närmare bepröfvande.
Hr König: Hvad det angår, at Holsten ock Weiland
skola hafva utarbetat sig, så rörer det merita cansas. Men
frågan är, om deposition kunnat giöras, när dommen intet utsat
summan.
Hr Ros en adler: Alt, hvad Assessoren Bentzelstierna
andragit, angår merita cansas. Men när Bergs-Collegium tagit
up några ock 50 §§ ock slutet lyder så, at det skall föras up
på ena, det åter på andra sidan; så har varit svårt för par
-
96
1723 den 4 September.
ten at finna qvantum. Här vore qvsestion, om icke, enär depositionen
skall giöras, qvantum då bör vara utsatt; men at
intet qvantum varit i denna saken då fast, förmente han vara
så mycket klarare, som man ännu ey skall kunna säija hvad
qvantum är.
Hr Bentzelstierna mente at qvantum vähl finnas kunde,
ock hemstälte Ridderskapet ock Adelen, huru vida Ständerne
ville taga den mackten till sig at bryta skrock ock ofsockner
ock draga det ifrån Konungen, som til Hans Maij:t voro
lemnat.
Hr Waden stier na : Holsten ock Weilandt hafva sat
caution, efter de intet vetat qvantum; ock altså tyckes intet
mera af dem kunna fordras.
Hr Bentzelstierna: Saken är intet hulpen dermed.
Hr Lilliestierna: Vij hafva uti Justitiae-Deputation
sedt igenom Justitice-Revisions domen.
Hr Bentzelstierna: Acterne hafva de intet haft.
Det blef godt funnit, at et extract utur Råds-Protocollet,
skulle till här näst hithämtas af det som i denna saken der
passerat.
Bergs-Deputations Betänckande uplästes öfver Gref Fredrich
Gyllenborgs Memorial, hvarutinnan han anförer någre
omständigheter til någon limitations erhållande uti 1664 åhrs
Förordning, som förbiuder at ingen utom Bergsmans-Ståndet
skall få sig tilhandla eller besittia något Bergsmanshemman,
Crono- eller Skatte, under hvad namn det ock vara må.
Varandes Deputations tancka ock mening, at ingen limitation
bör tillåtas i berörde förordning, vidare, än ther en Bergsman
igenom vårdslöshet så fördiupar sig uti giäld, at lian
intet mäcktar sig den afbörda, eller den större är än hemmanet
är värdt, samt han förödt ock utbrukat sin hytta ock
hemmanskog, jämvähl ingen af Bergsmans-Ståndet, utom eller
inom Börden, sedan det dem blefvit hembudit, skulle villja
det inlösa, at Bergs-Collegio tå måtte lemnäs fria händer at
efterlåta någon Ståndsperson få taga det i betalning; dock med
de vilkor, at dä skogen tilväxt blifver, han til egen blåsning
endast ock allenast användes, hvarigenom ändemålet erliålles,
som är, at Berglagsskogarne för blåsningarne conserveras.
Ifrån Bårg are-Ståndet kom en Deputation, för hvilken
Rådman Sal an förde ordet, ock sedan han anmält Bårgare
-
Bergsmanshemman. Borgarnes tanke om kontribution. 97
Ståndets hälsning, gaf han tilkiänna, at Bårgare-Ståndet, i
stället för den projecterade fiärdeparts förhögningen på contribution,
hafva fallit på en annan method, hvaraf Bårgare-Ståndet
ey underlåta bordt at gifva Höglåfl. Ridderskapet ock Adelen delli.
Lät så upläsa af Protocollet B år g are-Ståndets utlåtelse:
l:o at Contribution bevilljas på samma fot som vid sidsta
Riksdag; 2:o at i stället för fiärdeparts förhöjningen en betalningsafgift
kunde fastställas til nästa Riksdag, på den fot som
fredshielpen härtill varit inrättad, hvaraf Expectanterne få
först sin lön, ock det öfriga går til giäldens betalning, dock
erlägges i åhl- allenast helften deraf för den afgift Ständerne
i åhr haft vid Riksdagen; men de fölljande åhren' går den fult
ut; 3:o prsecavera de, at samma afbetalningsafgift til inge andre
usus användas må, ock det vid högsta straff ock ansvar
til giörandes för den, som understår sig at gifva förslag eller
anledning til någon ändring deruti.
Hans Excellence Hr Landt mar skalken: Hvad det
Lath Bårgare-Ståndet behagat andraga, skall blifva Ridderskapet
och Adelen förestäldt ock Ridderskapets ock Adelens utlåxelse
Bårgare-Ståndet communicerat.
Bårgareståndet påminte om utslag öfver InqvarteringsTolagen
ock recommenderade sig, samt afträdde.
Sedan företogs åter Bergs-Deputations Betänckande',
Ock förestälte Hans Excellence Hr L an dt mar skalken,
at Deputation voro af enahanda mening med Bergs-Collegio,
samt frågade om det bifalles.
Ridderskapet ock Adelen funno skiäligt att bifalla
berörde Betänckande.
Hr Bergenstierna: Dock lägges härtill, at om Bergscollegium
bevilljar något i detta fallet, som kan skada brytningarne
ock blåsningarne, a,t då Collegium bör stå i ansvar
derföre.
Detta blef äfven bifallit, ock befaltes införas uti betänkandet.
I lika måtto uplästes Commercie-Deputations Betänkande
angående Stockholms stads Priviligerade Manufactoristers förde
besvär öfver Magistraten ock de 48 äldste, för det de beläggas
med lika tunga som andre Borgare.
Hr von Hökerstedt påminte härvid, at de allenast vid
taxeringen ey måtte för högt taxeras, ock at ibland taxeringsmännen
någre af Manufactoristerne måtte vara.
Adelns Protokoll 1723, II. ^
98
1723 den 5 September.
Detta Betänckandet blef af Ridderskapet ock Adelen
bifallit.
Hans Excellence Hr Landt marskalken bad at Ridderskapet
ock Adelen ville i morgon kl. 7 komma tilhopa.
Major Rotlöbens Memorial uplästes, angående ärsätning
för dess Compagnie, som han i Placeringen mist ock Hr Rytmästaren
Åkerhielm fåt behålla.
Ock resolverades, at som Majoren Rothlöben, hvilken af
Placerings-Deputation varit sat til Rytmästare för Walla Härads
Compagniet vid Västgiöte Cavallerie-Regementet, kommit
at gå Compagniet qvitt, medelst det Rytmästaren Åkerhielm,
som Lieutenants-Indelningen anslagen var, fåt behålla samma
Compagnie; fordenskul hafva Ridderskapet ock Adelen funnit
skiähligt, at icke allenast en underdånig föreskrift til Hans
Kongl. Maij:t upgå bör, det berörde Major må i stället få
det vid bemälte Regemente först vacant blifvande Compagnie,
utan ock et Extractum Protocolli til Kongl. Krigs-Collegium,
at Major Rothlöben, som i medlertid måste låta sig åtnöija med
åfvannämde af Placerings-Deputation Hr Åkerhielm tillagde
Lieutenants-Indelningen, bör tilläggas uti penningar den
difference, som är imellan Ryttmästare- ock Lieutenantslönen.
på det han således må någorlunda kunna vara skadeslös. Hvilket
med de öfrige respective Riksens Ständer communicerat
blifver.
Den 5 September iu pleno.
General-Lieutenant Wenner ste dts Memorial uplästes, at
honom, som allenast i Secrete Utskåttet 400 Dal. Smts pension
tillagd är, måtte uti hemmans-räntor Ofverste-lön tilläggas,
emot des 46 åhrs giorde tiänster.
Hans Excellence Hr Landtm ar skalk en frågade, om
icke det kan gå til Secrete Utskåttet, efter det kommer på utgiften
an.
Detta blef bifallit.
Sedermera uplästes’ Lijf-Regementets den 3 hujus uprättade
förening om en Besparings-Cassa vid berörde Regemente.
Afven uplästes projectet, hvad samma besparing åhrligen
sig bedrager, nembligen 36,305 Dal. Smt utom hvad som ey
kan utsättas.
Stockholms manufakturister. Ordonnanser. 99
Ock blef samma förening af Ridderskapet ock Adelen
gillad.
Friherre von Hyltén berättade, at Gouverneuren Hård
ock han hafva sammanträdt med General-Lieutenanten Gustaf
Horn samt General-Majoren Koskull ock kommit öfver ens
med Herredagsmännen ifrån Skåne om methoden; men om qvanto
hafva de intet velat utlåta sig, innan de komma neder til
sine medbroder. Ock hvad de 6 Dal. Smt angår, som de
förr betalt, så förbehålla de sig at ey betala ut dem, utan använda
dem til Indelnings-Commissions underhållande i orten,
in til dess den blefvit sat i behörigt stånd.
Uplästes den projecterade förordningen angående ordonancerne
vid the indelte Regementerne til häst ock fot i fredstijd ock
medan at the vistas hemma i landet på sine indelningar,
jämvähl ock huruledes then tiden förhållas skall med brefs
ock ordres fortskaffande, som Regements- ock Embetes-ährender
angå.
Hr General-Lieutenant Ribb in g holt före, at Capitainerne
kunde bestås allenast ordonancer eller brefförare, men intet de
andre Compagnie-Officerarne.
Såsom uti förordningen står, at om någon lägger neder
orderne, skall han plickta vid nästa möte med gatulåp;
Så giorde Hr Adlerbeth den påminnelsen, at som ingen
soldat kan straffas med gatulåpp, innan han är dömd, så bör
sättas spöslitande i stället för gatulåp.
Elljest som Krigsbefählet vid denne projecterade Förordningen
giort sine remarqver, så begiärtes at den måtte hvila
til dess de kommit här med in.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Som detta
projectet är alment ock intet kan appliceras til alla Regementen
särdeles i Finland, så frågas, om icke Krigs-Collegium
kan höra Ofverstarne vid Regementerne, ock sedan med aldraförsta
inkomma hos Kongl. Maij:t med dess berättelse, at
en Förordning deröfver utgå må.
Detta blef bifallit, ock i föllje häraf vardt på sielfva documentet,
som gick til communication med de andre Stånden,
denne resolution skrefven:
At som denne Förordningen intet är lämpelig til alla
Regementerne, besynnerlig i Finland, så remitteras detta projectet
til Kongl. Krigs-Collegium, at berörde Collegium, sedan
vederbörande Ofverstar ifrån Regementerne hörde blefvit, med
100
1723 den 5 September.
et nyt project, lämpat til hvarje ort, hos Kongl. Maij:t ock
Rådet inkomma må, at ther fastställas ock utgå.
Uplästes Krigs-Commissions Memorial, angående på hvad
sät tiänstgiörandet vid Regementerne må kunna lämpeligast inrättas,
efter hvars ock ens hafvande caractere.
Afven uplästes then tryckta förordningen therom af den
29 November förledit åhr; yttrandes Krigs-Commissionen
sig, at den funnit berörde Förordning aldeles tilräckelig, så
at Commission icke haft vid then samma något at påminna,
men ther vid thess värckställighet skulle förekomma någon
förfrågning, kunde samma af Kongl. Maij:t med Råds råde
förklaras, jämkas ock slutas. I medlertid kunde de orden:
disposition vid Compagnierne sålunda förklaras, at i fäll någon
Regements-Officerare skulle vara sat vid et Compagnie, sorn
commenderas af en Capitain eller Rytmästare, så kommer,
i anseende til samma Regements-Officerare, genom disposition
vid Compagniet, ey annat tiänstgiörande at förstås, än thet
som angår sielfva hushåldningen; dock kunde til förekommande
af then oreda, som therigenom annars förorsakas skulle, en
slik Regements-Officerare med Lieutenants indelning transporteras
til ett annat Compagnie, som står under en högre caracteriserad
chef, eller en sådan, som åtminstonne är äldre i tiänsten.
Friherre von Hylten mente, at detta kunde bäst afgiöras
hos Kongl. Maij:t ock Rådet.
Gref David Frölichs Memorial angående samma blef också
upläst.
Hans Excellence Hr Landtm ar skalken: Som GeneralFelt-Tygmästaren
Harnilthon beder, at den saken angående
hans son måtte snart undersökas, ock derom kommer at föranstaltas
af Kongl. Håf-Rätten, så frågas, om icke jag får
gifva papperen, som detta angå, til Kongl. Håf-Rätten.
Detta blef bifallit.
Derpå gaf Hr Landtmarskalken Documenterne til Håfrätsrådet
Baas, med begiäran at saken snart måtte företagas.
Sedan företogs åter Krigs-Commissions Betänckande om
tiänstgiörandet vid Regementerne.
Ock som denna saken först af Krigs-Commissionen ock
Krigs-Collegio blefvit ventilerad, ock den nu å nyo varit i
Krigs-Commission före, ock berörde Commission ey funnit sig
kunna gå derifrån, utan om någon special casus vore, kunde
den gå til Kongl. Maij:t ock Rådet;
Militärens tjenstgöring. Krigsbefälets besvär. 101
Så frågade Hans Excellence Hr Landtmarskalken,
om icke den kunde blifva faststäld, likmätigt Krigs-Commissionens
Betänckande.
Detta blef af Ridder skåpet ock Adel en aldeles gillat.
Fiscalen Treffenhielms Memorial uplästes;
Ock resolverades, at ingen, som på legd är inkommen i
Riket, får vara på Riddarhuset.
Krigz-Depntations Betänckande uplästes öfver the Svänska
indelte Regementernes til häst ock foot inkomne besvär.
Afven uplästes Generalen Creutz å Krigs-Befählets vägnar
giorde påminnelser dervid.
Ock var vid 1 ock 2 §§:ne intet at påminna.
Vid 3 § ock therest står, at ingen ändring med åboen
på löningshemmanen skie bör af Landshöfdingen eller CronoBetiänten
utan communication med löningsägaren, tillädes: i
fredeliga tijder ock då Regementet hemma i landet är.
Ofver 4 § resolverades, at ingen åbo bör tilsättjas i fredeliga
tider, när Regementet är hemma, af Crono-Betiänten allena
utan communication med löningshafvaren; 2:o icke heller någre
frihets-åhr på annat sät therå bevilljas hemmanen, utan med
löningshafvarens communication.
5 § är förr afgiord. 6 § approbera^.
7 § slutes ute, efter derom är et särskilt betänckande.
Vid 8 ock 9 §§:ne var intet at påminna.
10 § blef uppå Krigz-Deputations egen begiäran utesluten,
ock blef godt funnit, at efter vanligheten förhållas skulle med
monderingarnes förvarande.
Vid 11 § påmintes, at de, som, utan at de sökt, fåt Caracterer,
intet borde gifva för sine Caracterer. Men med
denne § anstår, til dess man fåt se, om betalningzafgiften blifver
bevilljad.
12 § angående Cancellietaxans afskaffande.
Dervid uplästes et Memorial, som om samma sak ifrån
en del af Krigsbefälet ock andre inkommit.
Friherre von Hylten: Den blef vähl af en god intention
inrättad, men mången, som elljest kunnat få sin expedition
utan betalning ock varit fattig, har nu blefvit tvungen at
betala för fullmackten ock afskied.
Ridderskapet ock Adelen funno för godt, at Cancellietaxan
må uphäfvas, ock alla nu färdige giorde fulmackter
102 1723 den den 6 September.
ock afskied, som ey äre extraderade, utgifvas, utan at dragas
under förberörde afgift.
13 § går ut, efter Generalen Creutz Memorial.
15 §. Ridderskapet ock Adelen hafva redan faststält,
at Räntan in natura betalas bör i pertzedelen, eller efter marckgången,
när pertzedelen ey finnes.
16 § approberas. 17 § dito.
18 § äfven så. 19 § approberas.
20 § observeras uti reglementet för Ständernes Contoir.
21 § anstår, til dess Krigs-Collegium inkommit med sit
betänckande om löningarnes delande. Dock fans skiähligt,
at alle sådanne Officerare böra ifrån den tiden de fåt KrigsCommissionens
eller Krigs-Collegii invisning niuta full lön.
Ofver den 22 §, såsom af stor conseqvence, föll nu ingen
resolution.
Den 6 September.
Uplästes General-Major von Beckerns Memorial, hvarutinnan
han anhåller, at Kongl. Cammar-Collegium må få
ordres at liqvidera hans fordringar, ock de honom til ärsätning
för det han lidit, medelst det han mist Regementet, ofördröijeligen
betalas, samt han til nådigt afskied blifva vilfaren,
hulpen ock understödd.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken proponerade, om
icke detta kunde gå til Secrete Utskåttet.
Hvilket bevilljat blef.
Hr Skog påminte om lönen vid Regementet, som General-Major
von Beckern tillagd blef här uppe af Ridderskapet
ock Adelen.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Man får taga
et Extractum Protocolli til Secrete Utskåttet härom.
Hr Skog begiärte at Ridderskapet ock Adelen ville considerera
General-Major von Beckerns långlige tiänster ock
stora fattigdom.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Vij skola vähl
i Secrete Utskåttet laga at han skall blifva nögd.
Commercie-Deputations Betänckande uplästes, angående
Notebäcks marcknads uphäfvande i Upvidinge härad, såsom för
städerne Vexiö. Calmar ock Vimmerby prsejudicerlig. Dock
Von Beckern. Notebäcks marknad. Bönedagarne. 103
häfver staden Ekesiö at anmäla sig hos Kongl. Maij:t om en
annan marcknadsplats i stället innom det lähn som Ekesiö
stad är belägen, ock ey kan vara the ther befintelige Städerne
til prsejudice, hvaröfver the först höras böra.
Hr von Hökerstedt: Connnercie-Collegium har Kongl.
Maij:ts ordres at reglera marcknads-platzerne, sedan de corresponderat
med Landshöfdingarne. Ock som Landshöfdingen
kordt Städerne ock Almogen, ock de begiärt at Notebäcks
marcknad skulle uphäfvas, så harCollegium det faststält. Ock som
Riksens Ständer lära förmodeligen finna Collegiumhafva härutinnan
rätteligen förfarit, så begiärte han, at Bårgmästaren Höök,
som så oanständigt angripit Collegium, måtte derföre vederbörligen
anses; marcknaderne voro allenast för landet, ock icke för
städerne; ock som Almogen begiärt, at marcknaden der måtte
indragas, så är det skiedt. Hr von Hökerstedt sade vidare,
att qvestion voro, om marcknaden skall lämpas efter landets
eller stadens commoditet, ock sade, at städerne villja så hafva
marcknaderne inrättade, at ingen annan skall komma dit ifrån
en annan stad. Begiärte at Landshöfdingen måtte blifva hörd.
Ridderskapet ock Adelen remitterade denna saken
tiibaka til Commercie-Deputation, at Deputation måtte höra almogen
i Jönkiöpings lähn samt Vexiö ock Callmare lähn theröfver,
ock dervid tilse om något härom i theras besvär infördt är.
Secrete Beputations Betänckande uplästes. at Bönedagarne
så flyttas mätte, at de ey komma uti April, Julio ock Augusto,
utan uti andre för landtmannen ock dess arbete beqvämare
tider. Item at stadgas måtte, det ingen, som vederbör, på
landet uppå Apostlmdagarne efter kl. 10 må undandraga sig
at giöra arbete.
En del af Ridderskapet ock Adelen mente, at det
voro bättre at aldeles afskaffa Apostlasdagarne.
Men Gref Bonde berättade, at de andre Stånden intet
villja afskaffa dem, utan hafva predikningar på dem.
Ridderskapet ock Adelen stannade i det slut, at
första Bönedagen blifver förut innan de såå, den andra imellan
det de slå ock skiära, den tredie ock fiärde blifver om hösten,
enär andetiden är förbi, ock om vinteren. Ock berörande
Apostlaedagarne, så biföls Deputations therom yttrade Betänkande.
104
1723 den 7 September.
Projectet til Krigs-Collegii Instruction uplästes, ock communicerades
med välbemälte Collegio, at thet må kunna thervid
giöra sine påminnelser.
Hr General-Auditeuren Ridder creutz berättade, at Öfversten
Delwig har sat en caution til 30,000 Dal. för sig; men
som Deras Excellencer intet funnit den samma vara tilräckelig,
ock man ey vet huru saken utslår, så hafva Deras Excellencer
resolverat, at han skulle tagas i arrest, ock befalt Hr
General-Auditeuren at notificera Ridderskapet ock Adelen detta.
Ridderskapet ock Adelen hadde härvid intet at påminna.
Härmed ändades denne sessionen i dag.
Den 7 September in pleno.
Uplästes den öfver Ständernes Commissions arbete förordnade
Deputations Betänckande, at Hans Excellence Ofver-Ståtliållaren
Gref Taube må efterlåtas at afskrifva på dess liqviderade
fordringar de 500 Ducater, som han af Ständernes Commission
blefvit dömd at betala, ock äfven befrias för de 2,571
Dal. émt, som Assessorn Drufva innehållit; men deremot
berörde Assessor påläggas til publicum at återbetala hvad
öfrigit är, sedan det afdrages, som på desse penningars hitförsel
ifrån Giötheborg kan sig skiähligen bestiga.
Afven uplästes et Extracturn Protocolli, innehållandes
theras mening, som varit af contrario voto.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Hvad de 500
Ducaterne angår, så har Öfver-Ståthållaren aldrig haft dem i
sin hand, utan har Conradis qvittence på dem. Ock hvad de
2.571 Dal. Smt vidkommer, så har Drufva dem affördt för sine
reseomkåstningar.
Friherre von Hylten tyckte det vara för hardt at obligera
Öfver-Ståthållaren at betala berörde 500 Ducater ock
2.571 Dal. Smt tilbaka.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Det var
klart, at penningarne voro Contributions-medel ock altså
publique medel; men det är ock klart, at Öfver-Ståthållaren
intet haft dem i sine händer.
Hr Plan: När Commissionens dom utföll, så var det
intet kunnogt, at de 500 Ducater voro utdelte til Officerarne,
som haft vackt om Göritz.
Ständernas kommission. Ammunitions utförsel.
105
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Hvad de 2,571
Dal. Smt resepenningar angår, så kommer Drufvan at giöra
räkning derföre; ock altså behöfves det intet at decourteras
på Öfver-Ståthållarens lön; men hvad de 500 Ducater angår,
så voro de omständigheterne, när dommen utföll, ey kunnoge,
at de voro utgifne til Officerarne. Ock altså tyckes han
derföre ey nu kunna graveras.
Ridderskapet ock Adelen funno skiähligt, at Hans
Excellence Öfver-Ståthållaren Gref Taube må få decourtera
berörde 500 Ducater på sin lön, efter dess begiäran, ock blifva
befriad för de 2.571 Dal. Smt; men at Assessoren Drufva
åligger giöra derföre räkning.
Krigs-Deputations Betänkande uplästes, at hvar ock en,
som dertil äger förmögenhet ock tilfälle, må få tilstånd at
emot tullens ehrläggande utskieppa så vähl Stycken som gutne
Ammunitionssorter; dock med de vilkor, at Bruksägarne, i anseende
til en sådan frihet ock förmån, äro skyldige at för
lindrigaste prijs som skie kan lemna Cronan the Stycken ock
Ammunitionssorter, som til Rikets tiänst finnas nödige åhrli
gen
at beställas.
Hr Adelhielm: Bara the gifva godt kiöp på Stvckenen
för Cronan.
Hr von Hökerstedt: Det kan intet fela Cronan Stycken,
ey heller kan detta mera vara regatt än andra Manufacturvärck.
Hr Adelhielm mente at de, som betiäna Cronan, böra
moderera priset.
Hr Wattrang ville bevisa, at vid lefvereringen ingen
profit vore. Men elak betalning vore orsaken, at Hr De Geer
intet ville handla med Kongen.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken mente, at til
nästa Riksdag fry utskiepning skie måtte.
Men en del höllö före, at ingen sådan reservation vore
nödig.
Ändteligen resolverades, at fri utskiepning lemnäs på Stycken
ock gutne Ammunitionssorter; dock när Cronan behöfver
Stycken ock berörde Ammunitionssorter, at Cronan då har
prseferencen til dem, som här vid bruken giöras.
Borgare-Ståndets Extracturn Protocolli uplästes angående
afbetalningsafgiften, som Bårgare-Ståndet föreslagit.
106 1723 den 7 September.
Afven uplästes en delli af Stockholms Handlandes Memorial,
at Ständernes obligationer måtte blifva inlöste, ock thertill
en viss fond anslagen.
Hans Excellence Hr Lan dtmarskalken uprepade innehållet
af Bårgare-Ståndets Extractum protocolli ock sade, at
det ey vore Kiöpmänner allena, utan äfven af de andre Stånden,
som hafva sådanne fordringar.
Ridderskapet ock Adelen remitterade detta till Contributions-Deputation,
ock funno godt at skicka en Deputation
till de andre Stånden härom, at vederbörande i Deputation
häröfver sammanträda måtte ock söka at jämka 1720
ahrs fridshielpsplacat i det som skiähligt kan vara.
Uti berörde Deputation blefvo nämde:
Gref Gust. Bonde. Hr Ridder schiöld.
Frih. Gyllenstierna. Hr Danckwardt.
Hr Ruth. Hr Dimborg.
Ock som et Extractum Protocolli skulle Deputation med
gifvas,
att tilställas de andre Stånden, så blef det upläsit ock
approberat, så lydande:
S. D. Uplästes det Låfl. Bårgare-Ståndets Extractum
protocolli af den 4 September 1723, hvarutinnan välbemälte
Stånd föreslår, at i stället för den projecterade fiärdeparts
contribution måtte beviljas til nästa Riksdag en afbetalningsafgift,
på den fot som fredshielpen härtil varit inrättad, hvaraf
icke allenast de på Expectantslistan upförde Officerare ock
tiänstlöse Betiänte kunde få sin lön, utan ock en besparing
blifva til Riksens giälds afbetalning. Ock som Ridderskapet
ock Adelen förklarat sig ey vara obenägne, för Kongl. Maij:ts
ock Rikets derpå beroende tiänst skull, at påtaga sig en så
dan afgift, allenast den uti det som nödigt är ock skäligit
finnes blifver modererad, ock de andre Stånden äfven dertil
samtycka; så höllö Ridderskapet ock Adelen för bäst vara,
at Contributions-Deputation häröfver sammanträda bör ock
söka at jämka 1720 åhrs Fridshielpsplacat, samt sedan med
dess arbete hos Riksens Ständer deröfver inkomma til deras
vidare utlåtande ock fastställande. Dock blifver detta med
de öfrige respective Stånden communicerat.
Derefter uplästes Krigs-Deputations Betänckande öfver
Regementernes til häst ingifne besvär.
Ock fans godt, at 1 § in fine skall beropa sig på Reglementet
för Ständernes Contoir.
Afbetalningsafgift. Regementenas besvär. 107
3 § confereras med thet som förut är resolverat.
Slutet af 6 §, at Krigsmanshuset må få Konungens andel
af the böter, som Ryttare ock Knecktar blifva sakfälte
til, går ut, såsom stridande emot förra Kongl. Förordningar.
Så ändras ock slutet af 7 § således: Skulle någon kiöpare
sättja sig i possession af et sådant Rusthåld utan Landshöfdingens
ock Ofverstens vetskap ock bifall, skall både kiöparen
ock sälljaren, som therom vederbörande Landshöfdinges ock
Ofverstes approbation ey sökt, hvarthera plickta, etz.
Om 12 § blifver förordnat i Reglementet för Ständernes
Contoir.
13 § post verba: Så synes Rusthållaren böra vara när
mast
at få lösa skatterättigheten af hela Rustningsstammen;
adde: när then sälljes utom börd. Sak samma är med Skatterättigheten
på Augmentshemmanen. Ock ther intet finnes
stadgat, at Rusthållaren skall vara närmast taga up ödesaugmentshemmanen,
skall samma här införas.
Yid slutet af 15 § et post verba: dock svarar egendommen
; adde: så framt den lagligen inventerad är, som vid sådant
tilfälle skie bör, för Rusthållet ock munteringen, etz.
Yid 18 § uplästes Krigs-Befählets påminnelse, ock resolverades,
at det bör förblifva vid 1 § i 1684 åhrs reglemente,
efter Krigs-Deputations yttrade mening.
Utur 20 § uteslutes den meningen: hvaremot Kongl.
Maij:t ock Cronan lärer i nåder hålla Krigsmanshuset för sin
del skadeslöst.
Vidare gick man denna gången intet uti Krigs-Deputations
betänckande öfver Cavallerie-Regementernes besvär.
Deputation kom ifrån Borgerskapet tilbaka, ock berättade
Gref Gust. Bonde, at Bårgare-Ståndet fägnat sig mycket
deraf, at Ridderskapet ock Adelen så benägit behagat förklara
sig om afbetalningsafgiften. Bonde-Ståndet har vähl intet
yttrat sig deröfver, men det vore et medel dertil, at de kallas
up i Contributions-Deputation, så lära de snart gifva sit svar.
Bårgare-Ståndet påminte elljest om Tilöknings-Tolagen.
Sedermera uplästes Krigsbefälets Memorial at, enär någon
öpning af Ofver-Officerare-indelning sig tildrager, ingen annan
måtte avanceras inom Regementerne, än de som äre satte til
Under-Officers-indelning.
En del af Ridderskapet ock Adelen mente, at Expec•‘.
■'-'j.'".. - • twlrte at. detta bör
JC1 CAji rv ‘
A
i. U. H vi rron nm a,t lida. ock tyckte
108 1723 den 7 September.
komma an på Ofverstens förslag, at vid vacancer föreslå dem
han finner skickeligast.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Som förtiän
sten
ock skickeligheten äro, så böra de hågkommas, de må
vara Expectanter eller tiänstgiörande.
Detta blef bifallit.
I lika måtto uplästes Hr Generalen Crentz uppå KrigzBefälets
vägnar ingifne Memorial, at de äldste Generalerne
måtte så många på staten upförde blifva til värckelig löns åtniutande,
som 1696 ahrs stat består, ock samma lön ey delas
imellan flere, som nu skier. Afven at rangen imellan Praesidenterne
ock Generalerne jämkas måtte.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: På 1696 åhrs
stat bestås 1 General ock 1 General-Lieutenant samt 2 General-Majorer
af Cavalleriet ock äfven så många af Infanteriet.
Men 1719 deltes desse generalslönerne imellan en del, som
intet hade några Regementer, ock så är äfven projectet för
i åhr.
Gref Fersen: Jag har i 11 åhr haft et Regemente, ock
har sedermera haft af desse Generalslönerne min lön. Huru
vida Riksens Ständer behaga unna mig det nu eller ey, hemställer
jag Riksens Ständer.
Härtil svarades, at man intet ville betaga Hr Grefven
hvad han bordt hafva; men derföre borde inge andre heller
mista, utan utvägar sökas at de alle kunde blifva hulpne.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Det gior en
förhögning af 10,000 Dal. Smt.
Friherre Silfverhielm: I Civilstaten få alla den lönen,
som tiänsten anslagen är.
Det fans godt, at detta Memorialet lägges på bordet
til vidare.
Krigs-Commissionens tvenne Memorialer uplästes, äfven
det dervid håldne protocollet, angående den ansökning om General-Majors
caracter, som Ofverstarne Lillieström, Ornstedt,
Spens, Gyllenklou ock Wrangel giort, hvilken Krigs-Commissionen
finner dem vähl hafva förtiänt.
Gref Lewenhaupt: Som jag ock någre flere Ofverstar
fåt vetta, at Ständerne remitterat desse Herrar Ofverstarnes
ansökning til General-Krigs-Commission, så hafva vij kommit
in med et Memorial. Ock som det är remitterat til Kongl.
Krigsbefälets ansökningar. Wichman. 109
Maij:t, så begiära vij at detta må anstå, til dess svar kommit
ifrån Kongl. Maij:t, efter som vij elljest skulle komma at lida.
Hr Stobée: Vid det tilfället, at Hr Tegenschiöld ock
Rosenstierna avancerade til General-Majorer, lärer fulmackten
vara äfven för Hr Grefven upsatt.
Gref Lewenhaupt förklarade sig intet vara mån at
avancera, men vill intet at någon skall gå honom förbij.
Det blef godt funnit, at härmed anstår til Måndagen.
Deu 10 September.
Uplästes et Lxtract af Protocollet, hållit i Secrete Utskåttet
den 30 Augusti sidstledne, hura förhållas skall med liqviderandet
öfver the ifrån Fin- Est- Lif- ock Ingermanländske
orterne flycktige Betiänternes löner.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Konung Carl
XII har väl förordnat, at de skulle få full lön; men Riksens
Ständer hafva 1720 resolverat, at de, som giort tiänst uti
Commissiouer eller vid något annat tilfälle, skulle niuta full
lön; men de ingen tiänst gjorde, allenast half lön. Nu har Secrete
Utskåttet tyckt, at det bör förblifva vid förberörde Stän
dernes
resolution.
Ridderskapet ock Adelen gillade i alla delar Secrete
Utskåttets härom yttrade betänckiande.
Derefter uplästes den öfver Ständernes Commissions arbete
förordnade Deputations Memorial angående Räntemästarens i
Cronobergs lähn Johan Wichmans öfvade oricktighet vid åtskilige
inväxlings- ock försträckningspåster; hvarutinnan Deputation
håller före, at det bör förblifva vid den öfver honom
fälte Ständernes Commissions dom; hemställandes Riksens
Ständers bepröfvande, huru vida Wichman må hållas värdig
att längre bekläda någon Kongl. Maij:ts ock Cronans tiänst.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Som Depu
tation
funnit Commissionens dom ricktig, så vore bäst at låta
dervid förblifva.
Detta blef bifallit, at Ständernes Commissions dom för
blifver
vid sin fulla kraft. Men huruvida Räntemästaren Wichman
må längre förblifva vid tiänsten eller ey, deröfver
lärer Kongl. Caminar-Revisionen sig utlåta, då vederbörande
Advocat-Fiscal derpå laga åtal gior.
110 1723 den 10 September.
Secrete Utskåttets Extractum Protocolli af den 27 Augusti
sidstledne uplästes, angående dockebyggnaden i Carlscrona, ock
at Baron Wachtmeister måtte befrias ifrån det återstående
dockearbetet, samt det ansvar han såsom entrepreneur kunde
komma at stanna uti, för det contractet å dess sida i rättan
tijd ey är vordet fulgiort; men at han deremot återställer de
materialier, värcke ock annat dylikt, som til dockebyggnaden
ey äro upgångne, ock hos honom elljest kunna vara i förråd,
äfven ock aflåter smidian med dess tilbehör, ock det utan
någon särskilt betalning; då det som af dåckebyggnaden återstår,
hvartil 6 å 7,000 Dal. Smt reqvireras, kunde drifvas
genom Byggemästaren Scheldon under Ammiralitets-Collegii
upsicht, ock medelen lemnäs under General-Commissariatets
disposition.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken underrättade
Ridderskapet ock Adelen vidare härom, huru som at contractet
blefvit slutit med Ammiralen Wachtmeister at han skulle
giöra dockan färdig efter en viss afritning, som 1716 blefvit
af Kongl. Maij:t underskrifven ock approberad. Den afritningen
har man ey fåt igen, ock Wachtmeister fordrar ännu 10,000
Dal. Smt til dockans fullbordan; men samma har blefvit honom
afslagit, efter han ingen rätt häfver at få mera penningar
dertill; men som han förklarat sig, at han elljest ey kan
giöra den färdig, ock i fall den blefvo färdig, den ändock
ey kan nyttias, innan en slutdam blifver giord; hans contract
också lyder allenast så, at han skulle giöra portarne färdige;
så är frågan, om icke det som återstår må giöras färdigt för
Kongens räkning.
Hr Weil i begiärte at Secrete Utskåttets Extractum Protocolli
må läggas på bordet, at detta vidare kan tagas i öfvervägande.
Hr Erenschiöld påminte, at denne saken måtte snart
slutas, efter som, om arbetet skall giöras för Cronans räkning,
han vill med mackt snart taga deruti.
Ridderskapet ock Adelen resolverade, at detta skulle
förblifva vid Secrete Utskåttets gifne betänckande.
Östgiötarnes förening uplästes om en Reserve-Cassas inrätning
vid det Regementet.
Angående de 60 Dal. Smt, som den utaf sammanskåttet
bör få, som sätter til häst, påminte Hr General-Lieutenant
Carlskrona dockbyggnad. Reservkassor. Reduktionsverket. lil
Silfverhielm, at det vore för mycket ock borde ey vara
mer än 50 Dal. Smt.
Men som detta är et oeconomimmåhl vid Regementet, ock,
i fall hästarne fås för bättre kiöp, denne summan derefter
minskas kan, så giöres ingen ändring i föreningen; utan blef
den af Ridderskapet ock Adelen bifallen.
Uplästes Wåstgiötarnes förening til en Reserve-Cassa.
Frih. von Hylten mente, at en viss nummer sättjas
måste, huru många vacante hästar hållas böra.
Såsom denne besparingen eller samlingen vid Wästgiöte
Cavalleriet icke tycktes vara tilräckelig, så upskiöt Ridderskapet
ock Adelen med thess gillande.
Sedan uplästes Skåningarnes förening om Reserve-Cassan
vid theras Regemente.
Ock resolverades, at samma förening skulle läggas på bordet
til vidare.
Derefter uplästes Bohuus låhns Dragonehållarnes utlåtelse
om Reserve-Cassan, at de den nu ej bevillja kunna.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: De, som hafva
Cavallerie-indelning, tyckes böra giöra lika sammanskått med
de andre Regementerne, ock altså måste de föreningarne gifvas
tilbaka, som ey qvadrera emot de andre.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken berättade, at
med Riksdagen kommit alt för långt at utdragas, emedan de
andre Stånden äro så tröge til at inkomma med sine påminnelser
ock utlåtelser. Särdeles häfver Bårgerskapet ännu ey
utlåtit sig öfver Adelige Privilegierne, ey heller om Contribution.
Hemstälte fördenskul Ridderskapet ock Adelen, om icke
en Deputation kunde gå till de andre Stånden ock påminna
om deras utlåtelse ock äfven om slut på Riksdagen.
Detta blef godt funnit.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Här är ock et
document som bör communiceras med de andre Stånden, nembligen
Commissions, som värdi förordnad öfver Liqvidationsock
Reductions-värcket. Får det läsas up? Så kan det läggas
sedan på bordet ock communiceras med de andre Stånden.
Derpå uplästes den öfver Reductions- ock TAqvidations
värcket
förordnade Commissions Betänckande.
Friherre Ernest Creutz: Vid detta tilfället lärer Ridderskapet
ock Adelen hafva inhämtat de postulater jag giort.
Jag har tagit til fundament 1680 åhrs Riksdagsbeslut, af or
-
112 1723 den 10 September.
sak at Ridderskapet ock Adelen då vid Riksdagen infördt
uti en viss § en resolution, ock therutinnan förbehållit sig at
hvarcken då eller framdeles villja påtaga sig eller undergå
någon ny Reduction. Det finnes ock af samma §, at de andre
Stånden stå i borgen derföre, at ingen vidare Reduction skulle
Ridderskapet ock Adelen påtvingas. Den har jag ansedt
som et kraftigt beslut ock tiänande mig til efterrättelse. 1682
eller 1683, då blef souverainiteten fulkomnad, til hvilken 1680
grunden blef lagd. Då måste Ridderskapet ock Adelen icke
dess mindre undergå Reduction, ock sedermera alt efter hand
har Ridderskapet ock Adelen måst påtaga sig et ock annat.
Ridderskapets ock Adelens mening är intet at spoliera Cronan,
men at sluta en fattig adel ifrån sin rätt til at få en liten
bondegård igen, voro betänckeligit. Och har min mening varit,
at om de icke in totum, dock in tantum måtte få något igen.
Förestälte derhos hvad bedröfvelig påfölgd det i Lifland förorsakat;
säijandes sig vara persuaderad, at Ridderskapet ock
Adelen intet lära villja påstå det yttersta at få sit igen; men
det voro ock billigt til at visa, hvad sacrifice Ridderskapet ock
Adelen giort til Cronan emot de andre Stånden. Non remittitur
peccatum, nisi restituitur ablatum, den regeln bör tiäna
här til fundament. Han håppades Ridderskapet ock Adelen
lära vähl uptaga hans arbete.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Commissions
Betänckande kan läggas på bordet, så vähl som Hr Landshöfdingen
Creutz Memorial, att hvar ock en kan få läsa det.
Men de öfrige acterne holt Hr Landtmarskalken före borde
intet ligga på bordet, utan vähl förvaras.
Hr Landshöfdingen Creutz var af samma mening, at acterne
ey måtte läggas på bordet.
Hr Landshöfdingen Creutz sade vidare: Det är ingens
tancka at giöra breche uti Indelningsvärcket eller at få alt
igen. Men de kunna få Ränta i annat vederlag, så at Indelningen
ey kommer at rubbas. Ock hvad Infanteriet angår,
så blir ingen rubning derutinnan, efter Cronot ock Frälset hålla
lika Knecht.
Sedan utnämndes de som til de andre Stånden afgå skidle
nembligen:
För Gref Brahe Frih. E. Joli. Creutz. Frih. Hogliusen.
Gref Axel Spens. Hr Bahr.
Frih. Fleming. Hr Sinclair.
Dep. om ärendenas af slutande. Amiralitetspresident. 113
Hr von Essen. Hr Busqvet.
Hr Lagerheim. Hr Swedenborg.
Hr Witting. Hr Olivecrona.
Ock gafs them thetta skrifte ligen att föredraga de andre
Stånden, således:
Ridderskapet ock Adelen låter förmäla sin vän- ock flitige
hälsning hos det Hög- ock Ahrevyrdige Präste-Ståndet,
ock har härmedelst velat giöra en vänlig påminnelse derom,
at det Hög- ock Ahrevyrdige Präste-Ståndet täcktes låta
vara sig angelägit at bringa Riksdagen til slut om möijeligit
vore tilkommande vecka; ock som til thetta ändemåhlets erhållande
vill nödigt vara, at hvar ock en uti de Deputationer,
som han förordnad är, sig tidigt ock i god tijd inställer,
att uti enighet ock samdrächtighet afhielpa sakerne; så tvifla
ock Ridderskapet ock Adelen intet, at ju de öfrige respective
Stånden lära låta detta äfven vara sig recommenderat, samt
arbeta derpå at uprätta en god harmonie Stånden emellan.
I synnerhet önskar Ridderskapet ock Adelen at Riksdagsordningen
Privilegierne, Besvären, Contribution, Collegiernes
Instructioner, så vähl somLandshöfdingarnes, ock hvad som Reserve-Cassan
angår, måtte blifva reglerade ock til slut braclite,
så vähl som ock något vist resolverat öfver det Memorialet,
hvarmed den öfver Reductionsvärcket vid sidsta Riksdagen förordnade
Deputation hos Riksens Ständer nu inkommit. Hvilket
Ridderskapet ock Adelen håller före nödvändigt böra afgiöras,
innan Riksdagen slutes.
Therjämte skulle ock Deputation hos Bårgare-Ståndet påminna
om theras utlåtelse öfver Adelige Privilegierne samt
det projecterade Contributions-Placatet.
Ock härmed gick nu Deputation bärt.
Ammiralen Baron Carl Wachtmeister tackade för det
slut, som Ridderskapet ock Adelen giort i hans sak angående
Dockan; ock låfvade att upoffra all sin lifstijd til Kongl.
Maij:ts ock Cronans tiänst.
Gaf derpå fram et Memorial, at en å part Prassident måtte
förordnas vid Ammiralitetet, ock han thertil komma i consideration;
påståendes at Gref Clas Sparre hvarcken kan ifrån
rådslagen här uppe tagas, ey heller hafva fulmacht på Prsesidentskapet
vid Ammiralitets-Collegium, utan voro det vacant.
Adelns Protokoll 1723. ^
114 1723 den 10 September.
Atskillige af Ridder skåpet ock Adelen sade, at saken
vore redan afgiord.
Hr Weili: Jag liar tilförende påmint om detta Praesisidentskapet,
sidsta gången var det, när som man faststälte,
at Gref Leijonstedt borde bibehållas vid sit Presidentskap, då
et Memorial kom in ifrån Hr Anckarcrona. Då blef Gref
Sparres Fulmackt upläsen, ock fans, at Hans Excellence icke
nämnes derutinnan Prsesident.
Hr Lilliestierna: Det är en fast regel, at ingen kan
tiana två herrar tillika. Ock här blifver första frågan, huru
vida Gref Sparre har försäkring på Pra?sidentskapet vid Ammiralitets-Collegium.
Hr Erenschiöld: Den som har varit General-Ammira-l,
han har altid varit President, i Collegio, ock i AmmiralitetsCollegii
Instruction står, at den som har commendo skall prassidera
i Collegio. Ock i föllje deraf har Hans Excellence
niutit Praesidentstractamentet ock sitter deraf i possession.
Hans Excellence Hr Land tmar skalk en: Det blir frågan,
om denne qvsestion skall moveras eller ey.
Ock som Ridderskapet ock Adelen förklarade den
redan vara afgiord, så kom härmed dervid at bero.
Sedermera företogs til justering Ridderskapets ock Adelens
reservation emot de tre andre Ståndens leuteration öfver Dahlens
ock Brodzenii dommar.
Men som ifrån Bårgareståndet en Deputation lät sig anmälda,
stannades thermed.
Ifrån B år g are-Ståndet inkom berörde Deputation, för hvilken
Rådman Leijel förde ordet. Ock sedan han förmält
Bårgare-Ståndets ödmiuka hälsning, lät han Secreteraren Torpadius
upläsa, hvad de i pennan fatta låtit om Barnhusets
40:de dels uttagande af Cronotijonden.
Hans Excellence Hr Landtmar skalken: Hvad det Låfl.
Bårgare-Ståndet andragit skall blifva Ridderskapet ock Adelen
förebrackt, ock deras utlåtelse Bårgare-Ståndet communicerat.
Imedlertid behaga de förmäla Ridderskapets ock
Adelens vänskap ock förtroende hos det Låfl. BårgareStåndet.
Bårgare-Ståndets Deputerade afträdde.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken berättade för
Ridderskapet ock Adelen, at Bårgare-Ståndets Deputation före
-
Dahléns och Brodzenii dom. Rådets ansvar. ] 15
bräckte den disputen, som är imellan Barnhuset ock Academien
angående 40:de delens uttagande af Cronotijonden.
Sedan continuerades med den remonstrations eller reservations
justering, som hoos de andre Stånden giöras skulle, angående
Dahlén ock Brodzenius.
Ock blef samma af Ridderskapet ock Adelen gillad.
Derefter uplästes Secrete Deputations Memorial, af innehåld,
at Secrete Deputation igenom lupit de sidst förflutne
trenne åhrens Råds-, Revisions- ock Cabinets-Protocoller ock
giort sine observationer samt theröfver inhämtat vederbörandes
förklaringar, hvilka til största delen giordt Deputation nöije.
Men aldenstund de få målen, hvaruti något ännu kan desidereras,
ey äro af den vicht, at Riksens välfärd derigenom någon
fara eller äfventyr underkastas, hemställer Deputation Riksens
Ständer, om icke det torde vara nyttigt ock rådeligit at låta
bero vid de påminnelser, som Secrete Deputation pröfvat ock
än vidare pröfvandes varder nödige vederbörande at föreställa.
Hr Lilliestierna: Det är intet utan, at ju Ständerne
hafva fast'stält, det Råden böra giöra redo för sine rådslag.
I föllje ^hvaraf Ständerne förordnat denne Deputation. Jag
lemnar hvad anmärckningar Deputation giort, men skulle hålla
rådeligit at låta härmed bero, emedan l:o med oss är et nytt
värck, et nos et vos homines sumus; 2:o vill jag intet tilskrifva
Deras Excellencer någon felacktighet, men skulle man drifva
saken för högt, så kunde deraf föllja sådant, som kunde inrikes
ock utrikes hafva en stor conseqvence; 3:o böra vij hålla
et godt förtroende med Deras Excellencer, och om någon
ringa felacktighet vore förelupen, så borde man dermed öfverse,
sedan de blefvit therom påminte, ock håppas at Deras Excellencer
lära visa sin sårgfällighet för vår frihet. Men så framt
tertius hade lidit til sin existimation eller elliest, bör pracaveras,
at sådant framdeles intet skie måtte.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Secrete Deputation
har giort sine anmärckningar, men de äro så förklarade,
at det intet äro mer än någre få allenast öfrige, som intet
äro förklarade, ock de äro af ingen conseqvence. Dessutan
äro dervid sådanne preecautioner tagne, at ingen ledit eller
kan komma at lida. Vidare mente Hr Landtmarskalken at
man ey behöfde härmed gå, efter som, om annars skiedde ock
sådant skulle komma i aviserne, det kunde hafva en sådan påfölgd,
som Gud bevare oss ifrån.
116
1723 den 10 September.
Ridderskapet ock Adelen höllö det före vara bäst
at lemna detta vid det, som Secrete Deputation giort eller giörandes
varder.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken sade, at en
fulkomlig berättelse elljest kommer up ifrån Secrete Deputation
om liela thess förrätning.
I lika måtto uplästes Secrete Deputations Memorial, at et
påbud utgå måtte, det ingen croning i städerne eller på landet
för högre eller lägre skie må på de til försälgning inkommande
pertzedler, som ved, höö ock matvaror, med hvad
mera, utan alt, hvad til salu inkommer, efter lag ock handelsordningar
til torgs föras ock bringas, at der handlas ock upkiöpas.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Det tyckes
at all croning som skiedt bör uphäfvas, ock vara en frij
handel.
Detta blef bifallit.
Sedan uplästes Gammar- ock Oeconomice-Deputations betänckande,
angående de gambla bytens afslutande.
Frih. Ernest Creutz kom med Deputation tilbaka ifrån
de andre Stånden ock sade, at Deputation til ödmiukt föllje
af Ridderskapets ock Adelens befalning har varit hos de audre
Stånden. De fägnade sig deröfver, at Ridderskapet ock Adelen
tänckt derpå at giöra et slut på Riksdagen, ock försäkrade
sig skola ali villja ock sorgfällig flijt ock möda dertil använda,
ock önskade giärna slut; dock så, at de angeläguaste ährenderne
ey måge blifva oafgiorde, särdeles de upnämde. Hvad
den öfver reductions- ock liqvidationsvärcket förorduade Commissions
Memorial angår, så låfvade Präste- så vähl som Bårgare-Ståndet
at villja enkannerligen låta det måhlet vara sig
angelägit, försäkrandes sig intet skola underlåta at bidraga
det som kan lända til justicens bibehållande, ock at underhålla
et enighetsband imellan Ridderskapet ock Adelen. Bondeståndet
giorde äfven det samma, ock förbehöllo de sig alle at
gifva svar, när de läsit genom Memorialet.
Vidare företogs Betänckandet om de gamble Bytens afslutande.
Ock hemstälte Hans Excellence Hr Landtmarskalken
Ridderskapet ock Adelen, om icke detta angående Byten, som
har en gemenskap med den öfver Reductions- ock Liqvidations
-
Varors kröning. Reduktion. Deputationer. 117
värcket förordnade Commissions Memorial, kan läggas på bordet,
at hvar får giöra sine påminnelser dervid.
Detta blef bifallit.
Hr von Kaulbars gaf fram et Memorial, som uplästes.
Afven Gref Wasaborg ock någre andre, såsom ock Frih. Rosenstierna,
at om Reductions- ock Liqvidationsvärcket måtte blifva
resolverat, ock de lidande förhielpas til sin rätt.
En Deputation kom ifrån Bårgare-Ståndet, för hvilken
Rådman Helledaij förde ordet sålunda:
Bårgare-Ståndet låter förmäla sin ödmiuka hälsning, ock
äfven med lika vyrdnad ährkiänner den ähran Ridderskapet
ock Adelen behagat giöra dem medelst sin förnäma beskickning,
angående Riksdagens slutande i andra veckan. Men
som Bårgare-Ståndet frucktar det ey kunna på så kårt tijd låta
giöra sig, så äro de nögde, at det skier innan Mickelsmässan.
Gaf så fram en lista på de almenne måhlén, som de
förmente först böra afgiöras, såsom l:o Riksdagsordningen,
2:o Contributionsordningen, 3:o Instructionerne, 4:o Ståndens
Privilegier ock almänne Besvär, 5:o angående Stora Siötullen
ock hvad dertil hörer, samt 6:o angående tvisten imellan Giöteborg
ock Uddevalla.
Ock sade, at man therefter kan tilse, hvad sedan låter
sig giöra. Ock som Bårgare-Ståndet låtit det almenna vara
sig angelägit, ock intet omrört deras enskylta, så recommendera
de ock sine angelägenheter boos Höglåfl. Ridderskapet
ock Adelen.
Hans Excellence Hr Landtmarskalkentackade derföre,
at Bårgare-Ståndet behagat conformera sig med Ridderskapet
ock Adelen derutinnan, at de almenna sakerne först måtte
afgiöras, ock försäkrade dem derom, at Ridderskapet ock Adelen
med all vänskap sådant erkiänner.
Bårgare-Ståndets Deputerade afträdde.
Derefter uplästes et Memorial ifrån Deputation öfver Riksdagsordningen,
angående dem som begiära blifva introducerade
på Riddarhuset ock elljest söka Adelskap.
Frih. Ernest Creutz berättade vid detta tilfället, at
General-Major Löwen ock Marschalck anmält sig ock begiärt
blifva med Friherrevärdighet benådade.
Läste derpå up General-Majoren Löwens Memorial, som
Hans Maij':t hit remitterat.
118
1723 den 12 September.
Men hvad General-Major Marsclialck angår, så har han
intet velat lägga in någon supplique til Kongl. Maij:t, innan
han fåt förnimma Ridderskapets ock Adelens tancka; hans
anhörige af den Familien voro här på Riddarhuset förut introducerade.
Vidare berättade Frih. Ernest Creutz, at Hr Wolfelt
också begiärt blifva introducerad.
Hr Åkerhielm: Hvad General-Major Marschalck vidkommer,
så har Hans Maij:t tilsagt honom, at han skall blifva
Baron, ock det kan jag på min Ed betyga.
Men som tiden var förleden at Ridderskapet ock Adelen en (!)
nu skulle skilljas åt, så blef häröfver ey resolverat.
Heil 12 September.
Uplästes den för Stockholms stad projecterade ByggningsOrdningen.
Öfver l:sta Art. 3 § resolverades, at denne § ändras så,
at om något enskylt huus för dess irregularitet skull eller
elljest vore staden til meen, så bör det inlösas til publicum,
då det sälljes.
De öfrige påminnelserne blefvo straxt in margine införde.
Sedan uplästes Hr Wellis project til en Cliartce SiqillatceFörordning,
hvilket remitterades til Secrete Deputation, at berörde
Deputation må jämka tilhopa alla projecterne.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken föredrog, at som
Nådåhrsmedelen ey hinna til fattige enkiors ock faderlöse barns
understöd, så har Secrete Utskåttet sökt en fond dertil ock
hört deröfver Cammar-Collegium ock Stats-Contoiret.
Lät så upläsa Cammar-Collegii ock Stats- Contoirets project,
af innehåld, at som den, hvilken först på åhret avancerar,
måste efter Förordningarne låta sig för det åhret nöija med
den förra lönen, hvarifrån han avancerar; så borde ock den,
som kommer at avancera, antingen långt in på åhret eller ock
vid slutet, et halft åhr vara nögd med sin förra tiänsts lön,
at räkna ifrån den tiden han avancerat; ock differencen imellan
den större ock mindre lönen för några månader iner eller
mindre af följande åhret til nådåhren komma at besparas.
Betänckandet blef bifallit.
Men en dehl af Ridderskapet ock Adelen voro af
then meningen, at then som avancerar bör det åhret som han
Stockholms byggningsordning. Löneberäkning. 119
avancerar allenast niuta sin förra lön, men sedan ifrån Nyåhret
den lönen han avancerat till.
Gref Carl Emil Lewenhaupt proponerade, om icke
Officerarne, som sig här uppehållit ock komma på Expectantslistan,
måtte få en försträckning utur Stats-Contoiret at
hielpa sig hem med.
Ridderskapet ock Adelen biföllo, at de borde härmed
hielpas.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken upläste, hvilke
blifvit projecterade til ledamöter uti de Commissionerne, sorn
i Finland komma at hållas.
Ock resolverades, at detta communiceras med de andre
Stånden.
Ofverste von Vickens Memorial uplästes, angående åtskil—
lige inventioner ock vettenskaper til culturens förbättring,
med mera.
Ock remitterades til Cammar- ock Oeconomise-Deputation;
dock communiceras det först med de andre Stånden.
Frih. Hamilton begiärte å Hr Grefve Gustaf Cronhielms
vägnar, at Ridderskapet ock Adelen täcktes meddela honom
et svar, på hvad sätt den skadan honom timat kan blifva
redresserad.
Härtil svarades, at Hans Excellence kunde gifvas et extract
utur protocollet af det som härutinnan blifvit resolverat.
Den 17 September in pleno.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken berättade, at
Deputation öfver Dilferentierne varit tilsamman ock jämkat
tilhopa påminnelserne vid Ridderskapets ock Adelens samt
Prästernes Privilegier.
Ock lät så upläsa för Ridderskapet ock Adelen alla cind
ringarne,
som uti berörde projecterade privilegier giorde blefvit
ock vidare finnas kunna af sielfva concepterne.
Ridderskapet ock Ad elen ifrån S k ane giorde dervid
den påminnelsen, at de funno sig mycket derigenom praejudicerade,
om man skulle villja afskiära dem at niuta insocknerättigheten
på hemmanen, som tilförende varit insockne under
theras Sätegardar, men therigenom mist insocknerättigheten,
120
1723 den 17 September.
at de blifvit skilgde ock abalienerade ifrån sätegårdarne, ock
nu hädan efter kunna therander åter bekommas ock förvärfvas.
Sedan uplästes Cammar- Collegii Memorial om den andel
af Accisen ock Bakungspenningarne, som Bårgerskapet prsetenderar
draga under Städerne igen.
Ock blef berörde betänckande approbera!, at detta dem
ey kan bevilljas.
Krigs-Collegii Memorial af den 4 hujus uplästes, angående
Expectanternes lön ock indelning på Regementerne.
Afven uplästes den projecterade Staten N:o 1 för Regements-
ock Compagnie-Officerarne som äro satte till Expectance;
så vähl som ock den projecterade Staten N:o 2 för de
Öfver-Officerare, som äro satte til Under-Officerare-löner.
Generalen Creutz berättade, at en, heter Algian, skall af
förseende vara utesluten vid Placeringen; men då för honom
blef påmint, är han på Expectancelistan upförd; men denne
Algian borde sättas till Regementet, ock den andra till expectance.
Härpå blef ey resolverat.
Hr Brandt: Som jag remarqverat det i Expectance
listan,
at Regements-Officerare, hvilka varit tiänstgiörande, äre
upförde til lika lön med en Capitain å 100 Dal. Smt, så kan
jag ey begripa hvad skiähl dertil vara månde..
Hr Palmfelt: Lönen är ey större, när man tager
Capitainskapet derifrån.
Ridderskapet ock Adelen resolverade häröfver som
fölljer:
l:o. Beträffande de 13 Officerare, som stå på den särskilte
listan af den 10 Augusti ibland de 20, som PlaceringsDeputation
förklarat sig icke kunnat bekomma någon underrättelse
om; så, ehuru vähl Collegium berättar sig om dem ey
heller hafva fåt någon kundskap, fast än de igenom anslag
inkallade blifvit; dock som de af Placerings-Deputation namn
gifne
äro, til at ey mindre än deras vederlikar blifva efter
förtiänst ock skickelighet hågkomne; Altså böra de, när underrättelse
om dem inlupit, af Collegio upföras, antingen til Expectanter
eller til underhåld, så vida Collegium finner dem
det ena eller andra förtiäna.
2:o. Uti den af Collegio projecterade Staten för Expectanterne
är Majors-Expectancen ey högre upförd, än lika med
Capitains-Expectancen, til 100 Dal. Smt; men som halfva
Privilegierna. Placering. Expektanter. 121
Stabs- ock Capitainslönen för Majorerne stiger til 200 Dal. Smt;
Så hafva Ridderskapet ock Adelen funnit godt, at MajorsExpectancen
bör upföras til berörde summa af tvåhundrade
Dal. Silfvermynt.
3:o. Hvad thet vidkommer, at åtskillige elljest hafva sig
hos Collegium angifvit ock begiärt blifva til expectance up
tagne,
men at Collegium ey kunnat sig med dem befatta vidare,
än at det ingifvit en namnlista på dem under N:o 3 vid före
nämde
dess Memorial; Så blifva de til Collegium härmedelst
remitterade, at Collegium deras meriter examinera må ock låta
dem niuta justiee.
Hr Bähr begiärte at han måtte få Öfverst-Lieutenantsexpectans,
efter han så länge tiänt, ock förmenar sig hafva det
vähl meriterat.
Men härpå föll ingen resolution.
Hr Siegrot hemstälte Ridderskapet ock Adelen, om icke
alle Officerarne, som stå på Expectancelistan, böra niuta half
lön efter värfvad stat.
Hvilket blef bifallit.
Såsom det berättades, at Öfverst-Lieutenanterne Harang
ock Sylva skola vara förbigångne vid placeringen ock intet
observerade på Expectancelistan, så remitterades de til Kongl.
Krigs-Collegium; äfven som ock Hr Öfversten Bousqvet. Dock
communiceras detta med de andre respective Stånden.
Hr General-Lieutenant Strömfelt mente, attRegementsOfficerarne,
som hafva mindre indelning än deras caracter som
de värckeligen giort tiänst före, måtte få tilökning, efter
de Öfver-Officerare, som hafva Under-Officerare-indelning, få
tilökning.
Men detta kunde ey accorderas.
Den 18 September.
Uplästes den öfver Commissarien Osthof förordnade Commissionens
ingifne Memorial, at l:o en Actor måtte för Commissionen
blifva utsedd, hvartil Commissionen föreslår Secreteraren
Lilliestierna; 2:o hemställer Commissionen Riksens Ständers
behag, huru med denne saken förhållas skall på den
händelse, at dess beskaffenhet någon leuteration erfordra skulle,
ock om icke den då til Kongl. Maij:t ock Rådet refereras kunde.
122
1723 den 18 September.
Ridderskapet ock Adelen fannö godt, at Secreteraren
Lilliestierna må förordnas til Actor vid denne Commission ock
derföre niuta dagetractainente. Ock som Riksens Ständer intet
äre närvarande, at de sieifVe kunna Commissions dom leuterera,
fördenskul pröfvades skiähligt at låta i civilmålen förblifva
vid Commissionens dom, så at derpå vederbörlig execution
föll ja må; men hvad som criminale är, kan Kongl.
Maij:t ock Rådet i underdånighet refereras ock med Råds råde
leutereras. Dock at ingen eftergift skier eller befrielse, innan
saken är lagligen ransakad ock afdömd.
Sedermera uplästes et Extract utur den öfver Ständernes
Commissions arbete förordnade Deputations den 2 hujus håldne
protocoll, hvarutinnan Deputation hemställer Riksens Ständer,
om icke theras upsatte betänckande om liqvidation öfver de
under Uphandlings-Deputations-tiden skiedde utskiepningar
af järn ock plåtar samt andre eifecter, emot gifne förskrifningar,
at derföre införskaffa nödige vahror i Riket, må, tillika
med flere andre måhl af sådan beskaffenhet, at derom ey kan
uti Ståndens plenis delibereras, gå til Secrete Utskåttet.
Såsom åtskillige Memorialer äre inlagde af främmande
Ministrer, at med Giörtz sak måtte skyndas til slut, hvarunder
ock detta beror, så biföls Deputations Extractum Protocolli,
ock resolverades, at de sakerne gå til Secrete Utskåttet, hvilket
vid samma tilfälle har at adjungera sig någre utur denne
öfver Ständernes Commissions arbete förordnade Deputation.
Cammar- ock Oeconomice-Deputations betänckande uplästes,
angående General-Lieutenant Cronmans Memorial, at Cronobergs
Infanteriet, som til någon del mist dess löningsspannemål,
genom Rå- ock Rörsrättigheters återställande af någre under
Bergqvara säterij lydande Frälsehemman, måtte therföre få
ärsätning.
Ock vardt berörde Deputations therom yttrade betänckiande
af Ridderskapet ock Adelen bifallit, at afgången, som sig
til 13 tunnor 4Y2 skieppa spannemåhl. bestiger, må ersättjas
af Cronotijouden i samma socken.
Krigs-Colleen påminnelser vid den projecterade Instruction
för berörde Collegio uplästes. Ock i anledning af samma påminnelser
blef uti berörde Instructions 3 parag. ock 3 § i
stället för den meningen, som der utströks, infördt, at de indelte
Regementerne til häst skola förses med gevähr utur
Kongl. Maij:ts Rust-Cammare emot betalning, ock Krigs-Col
-
St. Kommission. Krigskollegii instruktion. 123
legium tilse, at samma gevähr är godt ock duchtigt. Men
skulle gevähret befinnas odugligit vid General-Mönstring, åligger
det Krigs-Collegio at utan vidare Rusthållarnes omkåstnad
skaffa Regementet godt ock dugligit gevähr i stället igen.
Til 6 § blef detta tillagt: Kunnandes Rusthållarne om
Fulmäcktigen vid Regementsmötet eller General-Munstringen,
då de tilsammans äro, sig bäst förena.
7 § post verba: alle beklädnings- ock utredningsmedel,
som rusthållarne utgiöra, insamlas af deras egne dertil utsedde
upbördsmän; adde: hvarvid Landshöfdingen ock CronoBetiänterne
intet vidare hafva at giöra, än meddela sin embetes
handräckning til utmätning hos de tröge, när sådant påfordras,
ock elljest medelen på annat sätt af Upbördsmännerne
efter ali använd flijt icke kunna inbekommas. Men thet som
af Rotarnes eller Knecktarues lön efter contracten ock förordningarne
bör innehållas, eller til beklädning uptagas, det
upbäres genom Cronobetiänterne, etz.
11 § inrättades så: Efter som alle slike monderingssorter
böra tagas af inrikes Manufacturerne, ock det af den Manufactoristen
som Regementet anslagit är, efter den fördelning
som Kongl. Maij:t låter giöra Klädevärcken imellan, så framt
han lefvererar varan til pris ock godhet som andra; men
elljest af den Manufactoristen som bästa varan ock priset
gifver; åliggandes det Krigs-Collegio at hafva et alfvarsamt
inseende, etz.
Slutet af 5 puncten lemnäs ute.
Uti 8 puncten blef beslutit, at i stället för det som der
infördt är, Artilleriemedelen angående, skall införas den af
Kongl. Krigs-Collegio therom projecterade §, som finnes ibland
välbemälte Collegii påminnelser.
Uti 9 puncten blef i stället för den clauderade then meningen
införd, som Kongl. Krigs-Collegium upsatt.
Utur 11 puncten slutes ute thet, som ther finnes om summariske
extractet, ock altså är Krigs-Collegii project til denne
11 § nyttigt.
Uti 13 puncten slutes ute den clauderade meningen, ock
införes then af Kongl. Krigs-Collegio projecterade.
Den 14 puncten blifver som han nu är rättad uti sielfva
Instruction.
I stället för den i Instruction befintelige 15 puncten införes
den §, som Kongl. Krigs-Collegium ibland sine påminnelser
projecterat.
124 1723 den 18 September.
Vidare blef godt funnit, at den 13 § uti Krigs-Collegii
project, som utaf Instructions-Deputation blefvit aldeles utesluten,
angående Cronones gevärsbruk ock factorier, skulle införas
uti denne för välbemälte Collegio projecterade Instruction;
dock sorn detta angår Kongl. Maij:ts gevärstilvärckningar,
så blifver androm obetagit at sättja sig neder, hvarest
them lyster, ock drifva sine factorier det bästa de gitta ock
kunna.
För öfrigit som Nerikes ock Värmelands Regementet var
förbigångit ock utelomnat, så blef ock infördt, under hvilkendera
Krigs-Rådets vård ock omsärg det stå skall.
Ock skiedde någon ändring i den meningen hvarmed Instruction
sig sluter, som af sielfva conceptet ses kan, hvilket
uti alt det andra gillat ock approberat vardt.
Ifrån Bårgare-Ståndet kom en Deputation, för hvilken
Rådman Helledaij förde ordet, säijandes, at Bårgare-Ståndet
hade tagit en angelägen sak i öfvervägande, ock som de fattat
sine tanckar skrifteligen, så villja de låta dem upläsa, ock recommendera
den til Ridderskapets ock Adelens öfvervägande.
Secreteraren Torpadius läste derpå up Bårgare-Ståndets
Memorial af den 18 hujus, hvarutinnan the påstå, at en Revisions-Secreterare
ock en Stats-Commissarius måtte vara af Adel,
ock en utom Adels-Ståndet, ock på samma sät förhållas med
alle andre bestälningar, såsom Lagmans-, Häradshöfdinge-,
samt Lands-Cammererare- ock Secreterare-tiänster, ock dervid
den jämlikhet ock alternation i ackt tagas, at dertil altid så
månge utom Adelen som af Adel befordrade varda, på det
dygd ock skickelighet, hos hvem den ock finnes, må hafva en
öppen ock oinskränckt väg til belöning, ock jämvähl all jalousie
ock misstroende Stånden imellan varda dödad ock utrotad,
enär de alla hafva uti Collegier ock tiänster äfven någre af
sine egne medel.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken besvarade dem,
ock dermed afträdde Bårgare-Ståndets Deputerade.
Hr Lilliestierna tackade Hans Excellence samt Ridderskapet
ock Adelen för det gunstige förtroende de til honom
haft, at de behagat förordna honom til Actor uti Osthofs sak.
Låfvade at vid det tilfället skola så förhålla sig, som en
ährlig man ägnar ock bör, at det kan vara Riksens Ständer
til et godt nöije, ock begiärte sedan at Ridderskapet ock Adelen
ville underhielpa honom med något underhåld. Frågade
Dep. om tjensters besättande med ofrälse. 125
vidare, huru med leuteration skall blifva, ock om icke saken
kunde komma at bero vid Commissionens dom.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Betalningen är
Hr Lilliestierna i protocollet bevilljad, ock öfver leuteration
är förut resolverat.
Dock som en dehl talte deremot, uplästes Commissions
Memorial å nyo.
Hr Plan mente, at så härmed som med de criminalmåhlen,
hvarom förmäles uti den förra Ständernes Commissions Instruction,
förhållas bör, at nembligen, om Commission finner
någre mitigantia, de då refereras Kongen ock Rådet, äfven
vähl om någon vill besvära sig öfver Commissions dom, at
den får gå til Kongl. Justitise-Revision.
Gref Dohna holt före, at det bör förblifva vid det som
Commission dömmer, ock domen ställas i execution.
Hr Plan: Det som är civilt, det kan blifva vid Commissions
dom; men ingen proces hafva vij sådan, at det som i
en domstohl tages up skall blifva dervid; utan de saker som
immediate i Håf-Rätten tagas up, de gå til Kongl. Maij:t ock
Rådet.
Gref Bonde: Yij hafva intet praejudicatum, at någon domstohl
varit så independent.
Ridderskapet ock Adelen resolverade, likmätigt 15 §
i den öfver uphandlingsvärcket förordnade Ständernes Commissions
Instruction, at det som är criminale bör gå til Kongl.
Maij:t ock Rådet, ock gillade yttermera sit härutinnan förut
giorde slut, så vähl som ock at Lilliestierna niuter efter reglementet
sin förnöijelse för Actoratet, medelst dagetractamente.
Friherre Ernest Creutz: Eftersom Bårgareståndet har
skickat sin Deputation till oss, ock man vähl lärer kunna se
hvad ändemålet är; men vij böra theremot vara angelägne
om vår välfärd, så frågas, om icke en Deputation kan gå til
de andre Stånden ock begiära, at som mången af Ridderskapet
ock Adelen lidit ock mist sin egendom, så åstundan man först
få svar på Memorialet om Reductionen, innan man kan utlåta
sig uppå detta Bårgareståndets Memorial.
Det blef godt funnit, at en Deputation afskickas skulle
til de andre Stånden.
Friherre Ernest Creutz frågade, om icke han på Ridderskapets
ock Adelens vägnar får låf at ställa sit tal sålunda:
at som förleden vecka låfvades svar på det betänckandet, som
126 1723 den 20 September.
Commissionen fattat om reductions- ock liqvidationsvärcken,
så ber man at de ville vara så goda ock låta meddela oss sit
svar derom; hvad detta senare målet angår, hvarmed BårgareStåndet
hoos oss inkommit, så är det sedermera anhängigt
giort, ock som til de~s besvarande behöfves lång tid, så kunna
vij ock dessförinnan ey utlåta oss.
Hr Palm fel t: Detta senare bör intet sättjas i paralel
med det förra, ty detta om tiänsterne är orimmeligit, men det
förra skiähligt.
Altså blef godt funnit, at härom ingen ting förmälas skulle,
utan begiäras svar på det förra.
Men ändteligen kom så med det ena som andra at bero,
efter Ridderskapet ock Adelen ville vidare taga saken i
betänckande.
Den 20 September in pleno.
Uplästes Krigs-Deputations betänckande angående Osterbåttens
Regementes inlagde besvär.
Ock blef theröfver sålunda resolverat, som för hvarje
punct annoterat finnes på Documentet, samt the projecterade
resolutionerne gillade ock approberade.
Afven uplästes Landshöfdingen Grundels Memorial eller
påminnelse vid den 2 § uti förenämde betänckande, angående
the Österbåtningar, sorn tagit krigstiänst under Västerbåttens
Regimentet.
Ock finnes theröfver resolution uti berörde 2 §.
Sedan continuerades med Krigs-Collegii Memorial om expectanterne.
Ock blef 4:o bifallit, at Krigs-Collegium låtit på uträkningen
upföra Corporalerne af Drabanterne, som stå på Expectantslistan,
til lika expectancelön med Majorer.
5:o. Beträffande om aflöningen ock färdagen, så blef KrigsCollegii
therom yttrade mening uti den 1, 2, 3, 4, 5, 6 ock
7 §§:ne bifallen.
Men änteligen fans godt, at Krigs-Commissionen ock Kongl.
Krigs-Collegium härom höras skulle, ock therföre upsattes ock
utgafs et sådant Extracturn protocolli härom:
S. D. Uplästes Kongl. Krigs-Collegii Memorial angående
den lön ock underhåld, som de på Expectantslistan upförde
Beslut om expektanterna.
127
Herrar Officerare komma at undfå, så vähl som ock beträffande
lönens delning imellan de utur fångenskapen hemkomne
ock de här hemma tiänstgiörande, med mera. Ock resolverades:
l:o at de, som vid Pultava slag eller sedermera under
fångenskapen fåt ständige påster, samt vid deras hemkomst utur
fångenskapen af Krigs-Commissionen äro befundne i stånd at
kunna tiäna ock derföre blefvit anviste til sine förra tiänster,
böra niuta sin fulla lön ock indelning ifrån nästa månadens
dato efter Krigs-Commissionens anvijsning.
2:o. Pröfvades skiähligt, at den 6 § af Kongl. Maij:ts
reglemente eller förordning af den 10 December 1722 bör i
alla delar i ackt tagas. Men som dessutan åtskillige andre
måhl äre, hvaröfver en viss förordning författas bör, så vähl
angående Offierarnes löner som boställens tilträdande; Så resolverades,
at Kongl. General-Krigs-Commissionen med Kongl.
Krigs-Collegio sammanträder ock uptager samt reglerar hvad
som sådant angå kan.
6:o Vidkommande Majoren Pehr Stålhammar af Småländske
Cavalleriet, som Krigs-Collegium recommenderar til OfverstLieutenants
afskieds ärhållande; Så resolverades, at han om
Caracteren har at giöra ansökning hos Kongl. Maij:t ock Rådet;
ock i fall Krigs-Collegium finner honom vara berättigad til
dubbel Rytmästarepension, häfver Collegium honom hos Kongl.
Maij:t at thertil anmäla.
7:o. Blef godt funnit, at Lieutenanten Nils Ritterhausen,
som vid Placeringen aldeles kommit at utelemnas, må benådas
med Cornets expectance vid Södra Skånska Cavalleriet.
8:o. Biföls, at the utur Ryska fångenskapet hemkomne
ock här i staden ännu varande Officerare, som varit af värfvad
stat ock nu blefvit til värckelig tiänst placerade, måge, til at
kunna skaffa sig uhr staden, hielpas med et qvartals lön på
värfvad fot i afräkning på theras löningsfordringar.
9:o. Ock som Kongl. Krigz-Collegium berättar, at af the
dels ifrån Hans Maij:t, dels af Riksens Ständers Secrete Utskåt
ock Placerings-Deputation til Krigs-ock Cammar-Collegierne
samt Stats-Contoiret förvijste förafskiedade Officerares
enkior ock andre betiänte, til at få underhåld, nu för tiden
öfver 160 skola vara ohulpne, ock thertil allenast mycket litet
vara at tilgå; Så håller Ridderskapet ock Adelen för bäst
vara, at Krigs- ock Cammar-Collegierne samt Stats-Contoiret
böra häröfver sammanträda, ock med theras gemensamma
128
1723 den 20 September.
förslag hos Hans Kongl. Maij:t inkomma; varandes i öfrigit
at i ackt taga vid underhållens utdelande, så vida som alle icke
kunna hielpas tillika, at på tilståndet ock tiänsteåhren bör
mera anseende hafvas til preference, än på caracteren. Dock
at i gemeen the uhr Ryska fångenskapet hemkomne ock theras
fattige enkior, som för fienden i fält slagne blefvit, böra först
ihågkommas.
Ofverste Didrons Memorial uplästes, at han måtte för
half Öfverstelön på Expectancelistan blifva upförd. Ock sedan
sade Hr Öfversten, at han hade ingen caracter, utan
Fulmackt som värckelig Öfverste, ock håppades fördenskul at
hans begiäran funnes så mycket skiäligare.
Ridderskapet ock Adelén funno godt, at Hr Öfversten
bör niuta half Öfverstelön, efter han ey vore caracteriserad.
Ock i föllje häraf skrefs denne resolution på Hr Öfverstens
Memorial, at gå til communication med de andre Stånden,
at
Såsom Hr Öfverstens Fulmackt af den 10 Augusti 1719
tillägger honom Öfverstelön ock lyder uppå et Regemente i
Lifland, ock således icke är blåt någon Caracters-Fulmackt;
Altså pröfvar Ridderskapet ock Adelen skiäligt, at Hr Öfversten
af Kongl. Krigs-Collegio på Expectancelistan med half
Öfverstelön upföras bör.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Som Riksens
Ständer tillåtit, at Secrete Deputation måtte sammanträda med
Secrete Utskåttet, när thet modigt finnes, så har Secrete Deputation
gifvit vid handen, at en del saker blefvit liggande
oexpedierade, som i Rådet varit resolverade. Ock fördenskul
har man fallit på de tanckar, at en förordning måtte therom
giöras, samt et underdånigt Memorial derom til Kongl.
Maij:t upgå.
Ridderskapet ock Adelen gåfvo härtill sit bifall.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Man har ock
communicerat detta med Riksens Råd, som intet haft härvid
at påminna.
Berörde Memorial uplästes, af innehåld:
l:o at alle ährender måge efter deras angelägenhet blifva
företagne ock afgiorde; ock på det sådant deste skyndesammare
må kunna skie, förfogas den anstalt, at begge Divisionerne
måge sittia tillika, så ofta möijeligit är ock det behöfves, då
Mern. örn rådet ock expeditionerna.
129
ock, när så påtränges, den ena Divisionen kan förstärckas
utur den andra, likmätigt Regeringsformens 17 §, samt då ey
heller andra saker derunder blandas än de, som egenteligen
höra til den utnämde dagens expedition, med mindre något
särdeles högvicktigt måhl infaller. Hvarvid ännu til sakernes
fordersamma afhjelpande kan tiäna, när de ey straxt genom
enhällig sammanstämning kunna slutas, at de då medelst omröstande
måge efter pluraliteten afgiöras, likmätigt Regeringsformens
15 §.
2:o At hvad således blifvit faststält, af vederbörande
utan försummelse bör utfärdas ock bringas til underskrift, på
det elljest gienom upskåf i saken ingen oreda, oförrät eller
skada måtte föranlåtas.
3:o I synnerhet böra de tilhållas, at sådanne angelägne
ährender, som Riksens Ständer vid deras sammanvaro hos
Kongl. Maij:t i underdånighet föreslå ock ingifva, måge utan
hinder ock uppehåld blifva utfärdade.
4:o För samma ofvanbemälte orsaker skull hafva Herrar
Riks-Råden enkannerligen at rätta sig efter 16 § i Regeringsformen
ock Kongl. Maij:ts Försäkring, så at under Kongl.
Maij:ts frånvaro, opasslighet eller infallande hinder ock upskåf
de samtelige tilstädes varande Råden i dess ställe ved ansvar
underteckna expeditionerne ock draga omsårg, at de måge
skyndsamt blifva utfärdade innom den tiden, som sakens beskaffenhet
pröfvas erfordra.
5:o Brefven til Utrikes Mackter ock andre, af sådan
egenskap, at de ey kunna fortsändas, innan de blifvit af Kongl.
Maij:t sielf underskrefne, måste fuller då blifva så länge liggande;
men vid slik händelse, ock när af drögsmåhlet någon
skada hefrucktas, bör den Svenske Ministren eller vederbörande
undfå Instruction ock befalning af Rådet til sakens behörige
bevakande ock andragande, så at Rikets gagn ock tiänst ju
icke må försummas.
6:o Hvad härutinnan kan blifva eftersatt til Rikets eller
invånarnes meen ock skada, stannar uppå dens ansvar, som
ey tager sin underdånige embetesplickt i ackt, efter Riksens
stadgar ock förordningar. Estats- ock Revisions-Secreterarne
samt General-Auditeuren åligger i synnerhet at giöra om slike
dem ombetrodde ährender deras behörige påminnelser ock,
när de icke kunna anskaffa Kongl. Maij:ts egen underskrift,
Adelns Protokoll 1723, II,
130
1723 den 20 September.
då efter dess härutinnan stadfäste förordning draga tidig försårg,
at hon må af Herrar Riks-Rådén efterlefvas; ock å Kongl.
Maij:ts vägnar af dem undertecknas vid deras sammanvaro i
Radkammaren, eller, när det ey kan skie, hemma i husen;
giörandes vederbörande sedan om förrätningen dess berättelse
in för protocollet.
Hvad Cabinet-sakerne angår, i fall tiden dermed skulle
synas blifva utdragen til någons meen ock saknad, så lärer
til dess afböijande Kongl. Maij:t i nåder tillåta ock befalla,
at vederbörande Estats-Secreterare, eller den som förrättar
dess ställe, på sadan händelse sielf eller genom Rådet må
giöra derom en underdånig påminnelse, alt efter som sakernes
egenskap ock angelägenhet det kunna fordra.
8:o Håf- ock Justitiae-Cancelleren skola i de angelägne
ährender, som under hvarderas syssla ock upsicht egenteligen
höra, efter Cancellie-Ordningen, äfvenvähl gifva noga ackt
deruppå, at de måge behörigen drifvas, företagas ock utfärdas,
hvarom de, när måhlet är af sådan vicht ock beskaffenhet,
böra i kraft af deras åliggande embetes plickt giöra påminnelse
in för Protocollet, som då tiänar dem til uhrsäckt vid
Ständernes sammankomst.
Detta underdånige Memorial til Hans Kongl. Maij:t blef
i alla delar af Ridderskapet ock Adelen bifallit.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: För några
månader sedan skref Hennes Maij:t Dråtningen samtelige Ständerne
til; ock ehuruvähl det blef sagt, då titulatursaken var
före, at man skulle svara derpå, dock likväl, som det ey skiedt,
så är nu et svar upsat. Frågade, om det skall läsas här up,
eller om Ridderskapet ock Adelen vilja hafva det förtroende
til Stora Secrete Deputation ock låta blifva vid det, som hos
dem upsat är.
Ridderskapet ock Adelen begiärte at svaret måtte
läsas up.
Hvilket ock skiedde.
Sedan frågade Hans Excellence Hr Landtmarskalken,
om härvid vore något at påminna.
Hvarpå Ridderskapet ock Adelen förklarade sig, at
dervid voro intet at påminna, ock altså blef det i alla delar
gillat, så lydande som det finnes «A?
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Här är fuller
ändå en annan sak, som den Större Secrete Deputation har
Svar i titulatursaken. Städernas förmåner.
131
fåt anledning at eftertänckia, nembligen at en förordning måste
giöras, huru tystheten måtte kunna hållas. Ock det har man
communicerat med Rådet. Men som deruti concurera någre
omständigheter i anseende til den Utrikes Ministern, som in
pleno ey kunna upläsas, ock Secrete Utskåttet äro sådanne
saker anförtrodde; så frågas, om icke det kan få gå up til
Kongl. Maij:t, hälst detta också är communicerat med Rådet,
ock är så stält, at det skall practiceras på försök til nästa
Riksdag.
Ridderskapet ock Adelen biföllo, at samma Memorial
måtte upgå til Kongl. Maij:t.
Tul-Deputations Betänckande uplästes angående Stora Siötullens
förvaltande ock nödige prascautioner til lurendrägeriens
hämmande.
Hr von Hökerstedt begiärte, at Commercie-Collegium
måtte få part häraf, ock holt före at medelen ey böra lemnäs
under någon annans disposition än Stats-Contoirets.
Hr Hägerflycht begiärte sammaledes communication
för Cammar-Collegium.
Ifrån Bårgerskapet kom en Deputation, för hvilken Rådman
Leijel förde ordet, säijandes, at någre af småstäderne hade
gifvit in et Memorial, som denne Deputation fåt i betalning
at recommendera hos Höglåfl. Ridderskapet ock Adelen. Ock
gaf derpå fram samma Memorial.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken låfvade, at det
skulle blifva Ridderskapet ock Adelen föredragit.
Ock derpå afträdde Bårgare-Ståndets Deputerade.
Bårg are-Ståndets Memorial uplästes, at de Städer, som
för 1680 haft någon del af Accis- ock Bakugnspenningarne,
måtte återfå, hvad för dem sedermera indragit blefvit.
Sedan berättade Hans Excellence Hr Landtmarskalken,
at den andelen vore cederad uti 1680 åhrs Beslut, ock at de
deremot fåt Kiällarefriheten. Härhos underrättade Hr Landtmarskalken
Ridderskapet ock Adelen om the förmåner, som
Bårgare-Ståndet sig förskaffat vid 1719 ock the fölljande Riksdagarne,
hvarigenom Cronan ansenligit afgåt, bestående derutinnan,
at Städerne 1719 fåt fri disposition öfver städernes
medel, äfven Magistraterne förhögning på sine löner, ock at
de nu hafva fåt helfrihet på sine fahrtyg. Cammar-Collegium
vore hördt öfver Accisen ock Bakugnspenningarne, ock uti
Differentim-Deputation har man tyckt at det dem ey kan be
-
132 1723 den 23 September.
villjas. Åro någre småstäder som behöfva hielp, kunna de
gifva sig an hos Kongl. Maij:t ock Rådet.
Detta Hr Landtmarskalkens förslag blef af Rid ders k apet
ock Adelen bifallit, ock i föllje häraf skrefs denne resolution
på Bårgare-Ståndets Memorial:
Såsom desse medel äre til Statens sublevation uti 1680 ahrs
Beslut til Cronan afstådde, ock Städerne jämvähl niutit Kiällarefriheter,
altså kunna de uti denne deras ansökning ey vilfaras
i gemeen; men skulle någre af Små-Städerne behöfva
hielp ock understöd, kunna de hos Kongl. Maij:t sig i underdånighet
anmäla, då Hans Kongl. Maij:t med Råds råde lärer
härutinnan förordna, som dess ock Riksens tiänst fordrar.
Den 23 September.
Uplästes Gammar- ock Oeconornice-Deputations berättelse ock
betänckande angående disposition af Kongs- ock Laduyårdarne
samt andre publique lägenheter.
Ock som therom påmintes, at man nu måtte företaga thet
Memorialet, som Bårgare-Ståndet ingifvit, om civil tiänsternes
besättjande til helften med ofrälsemän;
Så frågade Hans Excellence Hr Landtmarskalken, om
Ridderskapet ock Adelen behagade, at man skulle företaga
Bårgerskapets Memorial thenne saken angående.
Dertil svarades ja, ock at Ridderskapet ock Adelen til
den ändan vore nu tilhopa komne.
Derjämte begiärtes, at ingen måtte släppas ut, men väl
in, ock att man ey måtte gå neder, innan saken vore afgiord.
Hr von Hökerstedt holt före, at efter detta angår
Riksens Nobles, at Riksens Råd borde biträda Ridderskapet
ock Adelen.
Men detta blef ey bifallit, utan sades at Ridderskapet ock
Adelen först borde förena sig om et vist slut.
Friherre Ernest Creutz: Som detta är en sak af stor
vicht ock angelägenhet, som häfver mer in recessu, än man
kan penetrera, så hemställes till Ridderskapet ock Adelen, om
icke Ridderskapet ock Adelen skulle behaga at först förena
sig alle för en ock at aldrig tala om det som här handlas, på
det de andre Stånden ey måtte få vetta hvad här talas ock
handlas.
Ofrälse mäns rätt till civila embeten.
133
Gref Fersen: När de andre Stånden hafva något före,
så giöra de det så hembligen, at ingen får vetta deraf. Nu,
som detta är en angelägen sak, så voro vähl vi kunde tractera
denne saken med sådan tysthet, at den ey må ecclatera. Bad
sedan at man först ville alt väll öfverlägga, på det vij ey
måtte begynna någon ting ock sedan släppa det med flathet,
utan sedan med fermeté utföra hvad som slutes.
Friherre Ernest Creutz: Om vij intet betiäna oss af
detta tilfället, frucktar jag vij blifva så långt pousserade, at
Ridderskapet ock Adelen torde blifva ansedt för det aldraringaste
Ståndet, ock om vij i detta måhlet ey se oss före, så
enär de giort med oss hvad de villja, torde friheten sättjas på
spitzen, ock den igenom dörren spatzera ifrån oss.
Ridderskapet ock Adelen förklarade sig, at de villja
vara som en krop ock en siäl samhällige.
Hr Lilliestierna: Här äro månge af den meningen, at
som vij böra hålla tyst hvad här handlas, så bör den, sorn
ey håller sådant tyst, förklaras för ovärdig at vara en ledamot
på Riddarhuset.
Härtil svarades öfver alt ja.
Friherre Ernes Creutz: Då kunna vij med större sinnes
rolighet arbeta saken, ock då ställa vij de andre Stånden i
större embaras.
Friherre E. Creutz: Om Ridderskapet ock Adelen behaga,
at jag får berätta i ödmiukhet, huru jag funnit denne saken?
Svarades ja.
General-Felt-Tygmästaren Hamilton: Krigs-Befälet har
funnit nödigt at ödmiukeligen gie tilkiänna et angelägit ährende,
som är fattat här i pennan.
Derpå uplästes Krigsbefälets skrift, hvilken för thess angelägenhet
skull här införes ord ifrån ord, så lydande:
Sedan som vij af Krigsbefälet, som til denna berammade
Riksdag kallade ock församlade äro, förnummit, huru som det
Låfl. Bårgare-Ståndet inkommit hos thet Höglåfl. Ridderskapet
ock Adelen med et Memorial, igenom hvilket de begiära ock
påstå at dela med Ridderskapet ock Adelen alla Civil Bestälningar,
så at hädanefter hälften af alla Collegiernes ledamöter
skola bestå af theras Stånd; ock som vij detta ey annorledes
anse kunna, än som et ingrep i Håglåfl. Ridderskapets ock
Adelens välfångne frihet ock förmåner, ock endast påsyftande
på theras än ytterligare försvagande, som det förnämbsta Stån
-
134
1723 den 23 September.
det i Rijket; Så hafva vij denna angelägne sak oss emellan
öfverlagt, ock stannat i det slut, at vij, så i thetta som alle
andre mähl rörande Ridderskapets ock Adelens friheter ock
välfångne privilegier samt then besvorne Regeringsformen, ey
i det ringaste måhl träda villja ifrån det slut, som Ridderskapet
ock Adelen i detta högstangelägne ährendet fattandes
varda, utan det samma fast mera med yttersta krafter samt
lijf ock blod styrckia ock försvara villja.
Ridderskapet ock Adelen ärkiände med tacksamhet
ock högacktning Krigsbefälets utlåtelse.
Hr Lilliestierna förklarade detta ock så vidare;
Som af Ridderskapet ock Adelen biföls.
Friherre Ernest Creutz berättade, at han författat sina
tanckar till Höglåfl. Ridderskapets ock Adelens goda behag.
Derpå uplästes B år g are-Ståndets Memorial eller proposition
denna saken angående.
Gref Fersen: Vij hafva nu hördt Bårgare-Ståndets proposition,
vij hafva ock hördt Krigs-Befälets utlåtelse; men
frågan är, om icke vij villja giöra en convention oss imellan,
som efter Matriculen kan underskrifvas.
Detta blef enhälleligen bifallit.
Herrar Prmsidenterne Strömfelt ock Gref Bonde blefvo anmodade
at projectera samma convention.
Hvilket de sig också åtogo.
Hr Lilliestierna: Efter Krigsbefälet gifvit et sådant
prof af sin välmening emot Ridderskapet ock Adelen, så håller
jag före, at man skulle giöra dem en compliment derföre.
Svarades at de vore skilgde åt.
Gref Fersen: Krigsbefälet är alt nögt, ock räknar det
för en skyldighet at försvara Ridderskapets ock Adelens privilegier
ock rättighet samt alles vår frihet.
Friherre von Hylten ock någre andre blefvo anmodade at
träda neder til Krigs-Befälet, som man förnam vara i Secrete
Utskåtssalen, dit äfven Ridderskapet ock Adelen af Militairstaten
sig församblade, ock aflade Friherre von Hylten Ridderskapets
ock Adelens compliment hos Krigs-Befälet.
Sedan Friherre von Hylten kom tilbaka med de Deputerade,
berättade han sig efter Ridderskapets ock Adelens betalning
hafva varit med de öfrige Deputerade neder hos Sveriges
Krigs-Befäl ock med en vänlig helsning tackat dem för det
de sig så yttrat. De hafva vähl uptagit beskickningen ock
Krigsbefälets skrift. Adelns konvention. 135
låfvat at aldrig skilljas ifrån Ridderskapet ock Adelen; derjämte
förklarade de den för infame, som härom skulle yttra
sig för någon utom Riddarhuset.
Friherre E. Creutz framtog sit concept, ock sade at det
var svagt ock omoget värck, bad at Ridderskapet ock Adelen
ville anse hans goda intention ock ändra eller tillägga, hvad
de funno godt. Beklagade at nu vid Riksdagens slut sådanne
propositioner kommit fram, som hindra oss til at giöra slut på
Riksdagen, ock upläste så sina tanckar om denna saken.
Ridderskapet ock A del en applauderade detta.
Derpå uplästes Conventionsskriften, som Herrar Deputerade
upsat.
Ock blef den approberad.
Hans Excellence Hr Lan dt mar skalken frågade, om
dervid vore något at påminna.
Svarades ney.
Hr Fehman: Efter detta är så vida kommit, så äro åtskillige
af de tanckar, at Ridderskapet ock Adelen intet bör
hafva några gemensamma consultationer med Bårgerskapet, innan
detta är afgiort.
Detta sades vara rät.
Gref Fersen: Som vij kommit öfver ens at skrifva under
denne conventionsskriften, så böra vij taga i consideration, om
icke Krigs-Befälet, sedan vij skrifvit under, äfven böra skrifva
under samma skrift.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken frågade, efter
sorn til Secrete Utskåttet vore anslag giordt, huru dermed
skall blifva.
Friherre von Hylten: I föllje af Hr Fehmans project,
så kan skie Deputationerne kunde stanna, ock i medlertid vij
samråda oss, huru långt vij skola gå, ock om det bifalles,
måste en Deputation gå til Präste- ock Bonde-Ståndet ock
säija dem orsaken här till.
Gref Fersen proponerade, om icke vid detta tilfället man
kunde äfven afgiöra det, at Ridderskapet ock Adelen må hafva
votum decisivum, när två Stånd äro på hvardera sidan af en
mening, ock Ridderskapet ock Adelen har et Stånd med sig.
Derpå uplästes det projectet, som Friherre Strömfelt upsat
til Präste- ock Bonde-Stånden angående det af Bårgare-Ståndet
ingifne Memorialet.
Hvilket Ridderskapet ock Adelen i alla delar gillade.
136
1723 den 24 September.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken proponerade, om
icke Deputationerne kunde gå för sig, som liärtils skiedt, ock
i medlertid någre af Ridderskapet ock Adelen träda tilsamman
at se öfver de upläsne skrifterne samt upsättia et svar på
Bårgare-Ståndets Memorial.
Detta blef bifallit; ock utnämdes härtil:
För Gref Brahe Frih. Ernest Creutz. Frih. Michael Törnflycht.
Gref Gustaf Bonde. Frih. Otto Beinhold Strömfelt.
Frih. Huao Hamilton. Hr Edward Plan.
Gen.-Felt-Tygmästaren Frih. Hr Thomas Fehman.
Johan Carlson Strömfelt. Hr Olof Nordenstråhle.
Frih. Germund Cederhielm. Hr Olof Riddercreutz.
Frih. Sam. von Hyltén.
Sedan lästes Conventionsacten åter up, ock therefter begyntes
med thess underskrifvande.
Til at gå til Fråste- ock Bonde-Ståndet uti förberörde
ährende deputerades efterföljande, nembligen:
För Gref Brahe Frih. Creutz. Hr Zander.
Gref Gyllenstierna. Hr Gustaf Celsing.
Gref Carl Wachtmeister. Hr Thomas Fehman.
Frih. Gustaf Horn. Hr Joli. Cederbielke.
Frih. Otto Strömfelt. Hr Hederschiöld.
Hr Wachschlager. Hr von Caméen.
Friherre Ernest Creutz kom tilbaka ock berättade, at
Deputation varit hos Präste- ock Bonde-Ståndet. PrästeStåndet
har dervid utlåtit sig, at ehuru vähl de icke alle varit
af en mening, så har dock pluraliteten hifallit Bårgare-Ståndets
Memorial, at then saken måtte Ridderskapet ock Adelen
föreställas. Dock ville de, så vida som det sig giöra låtor
tilse, at detta kunde remedieras ock en god harmonie Stånden
imellan underhållas. Bonde-Ståndet utlät sig intet derom at
Bårgareståndet varit hos dem, utan sade at de ville vara
derom förtänckte, at hvar ock en måtte skie justiee ock rätt.
Den 24 September.
Continuerades med Cammar- ock Oeconomice-Deputations
Betänckande angående Kongs- ock Ladugårdarne.
Svar till Borgarståndet. Om Kronogodsen. 137
Ock förutan thet som i brädden på samma betänckande
infördes, blef resolverat, at såsom vid de Kongs- ock Ladugårdarne
samt Cronolägenheterne, som upförde äro at til Skatte
ock perpetuele arrender försäljas, kan vara et ock annat at
påminna så vähl af them, som nu berörde lägenheter innehafva
eller ifrån öde ock på frihet uptagit, som ock af vederbörande
Landshöfdingar, så måste Kongl. Cammar-Collegium,
enär sådane påminnelser inkomma ock Collegium saken behörigen
undersökt, aflägga dess underdånige berättelse derom
til Kongl. Maij:t, då Kongl. Maij:t med Råds råde förordnar
huru dermed förhållas skall, men så framt ingen ting ligger i
vägen, at ju Riksens Ständers disposition kan värckställas,
böra berörde lägenheter, som dertil utsatte äro, til Skatte
eller perpetuelt arrende försälljas.
General-Major Faltzburgs Memorial uplästes, at få på perpetuelt
arrende den i Halland vid Warberg belägne Kongsgården
Lindhof, emot de 100 Tunnors afgift, som nu deraf går.
Ridderskapet ock Adelen bevilljade, at Kongsgården
Lindhof må under perpetuelt arrende uplåtas Hr General-Majoren
ock Landshöfdingen Faltzburg, i anseende til dess långlige
ock trogne tiänster, emot ährligit arrende af ethundrade
tunnor spannemåhl, sorn är det högsta, hvarföre denne Kongsgården
nu varit bårtarrenderad ock skall kunna draga. Hvilket
med de öfrige respective Riksens Ständer communiceras.
Friherre Ernest Creutz kom nu up ifrån Deputation
sorn i går blef utnämd, ock öfvergaf det til Bårgare-Ståndet
upsatte svaret.
Ifrån Prästerskapet kom en Deputation, för hvilken Biskoppen
Norlind förde ordet efter aflagd hälsning sålunda:
Det har så vähl Bonde-Ståndet som Bårgare-Ståndet haft
sine utskickade hos Präste-Ståndet ock sökt, på hvad sätt
man skulle kunna förkårta denne Riksdagen. Bonde-Ståndet
har begiärt at den måtte slutas om Lögerdag, Bårgare-Ståndet
Fredag åtta dagar. Vij hafva intet velat utlåta oss, innan
vij fåt förnimma Ridderskapets ock Adelens utlåtelse härom.
Kunna likväl icke neka, at ju vij, i anseende til de kårta dagarne
ock elaka vägarne, som nu blifva, önska at vij måtte
Lögerdagen åtta dagar til komma på Salen, i fall Höglåfl.
Ridderskapet ock Adelen så godt finna.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken låfvade dem,
at det skulle blifva Ridderskapet ock Adelen föredragit ock
svar dem härpå gifvit.
138
1723 den 24 September.
Prästerskapets Deputerade afträdde.
Sedan uplästes det svaret, som til Bårgare-Ståndet upsat
var; Hvilket approberat blef.
Afven uplästes talen til Präste- ock B onde-Stånden.
Frih. E. Creutz: Man förmodar igenom de messurer, som
nu tagne äro, at man lärer kunna häfva Bårgare-Ståndets påstående.
I annor händelse lärer Deputation utlåta sig, hvad
vidare står at giöra.
Ridderskapet ock Adelen biföllo de til Stånden upsatte
talen ock begiärte, at med dem en starck Deputation
måtte sändas til de andre Stånden.
Härtil deputerades
För Gref Brahe Frih. Ernest Creutz. Hr Stiernsträhle.
Gref Carl Emil Lewenhaupt. Hr Rosenacker.
Gref von Fersen. Hr Grubbenhiélm.
Gref Carl Gustaf Tessin. Hr Ornstedt.
För Gref Duker Hr von Kaulbars. Hr Erenschiöld.
Frih. Hugo Hamilton. Hr Ridder schantz.
Frih. Palmqvist. Hr Witting.
Frih. Törnjlycht. Hr Busqvet.
Frih. Dyring, Hr Giötenstierna.
Hr Sten Arfvidson. Hr Palmldelm.
Hr Barnekou. Hr Palmcreutz.
Hr Törnschiöld. Hr Tilas.
Hr Ramswerd. Hr Blixenstråle.
Hr Didron. Hr Hederscliiöld.
Hr Siegroth. Hr von Strömborg.
Hr Morath. Hr Weili.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken bad, at de som
ey skrifvit under convention ville nu giöra det.
Som ock skiedde.
Friherre Ernest Creutz understälte Ridderskapet ock
Adelen någre frågor. l:o sade han: Man kan intet vetta vist,
men det torde hända, at Bårgerskapet fåt någon kundskap om
det som här passerat är; än om de torde refusera oss at få
komma in til sig, huru skall Deputation då förhålla sig?
Härtil svarades, at detta vore ey til at förmoda.
2:o Frågas, om icke, när man kommer til Bårgare-Ståndet,
man då må giöra såsom de giorde, ock läsa up detta svaret.
Detta blef bifallit.
Dep. till Borgarståndet. Hamiltons arrest. 139
Gref Fersen: Om vid det tilfället vårt svar upläses de
utlåta sig i ovettige termer, får icke Deputation då svara dem?
Härtil svarades, at sådant vore ey heller af dem at förmoda,
särdeles som de väl märckia kunna, at Ridderskapet
ock Adelen härutinnan brukar all allvarsamhet ock intet lärer
tåla sådant.
Hr Ofverste Hamiltons Memorial uplästes, angående dess
arrest ock saken hvarföre han var arresterad, som skulle theri
bestå, at igenom en olyckelig händelse elden kommit lös i
Rotebro, utan ock emot thess villja.
Hr General-Felt-Tygmästaren Hamilton: Fiscalen påstår,
at ransakning må skie å nyo. Det vore en passage, säger
han, äfven så hos Capitain Grönhagen händ, hvaröfver borde
ransakas. Jag frågade hvem som vore angifvaren. Han sade:
det spångerås så: Jag ville producera et Attestatum af värdfålket
på 3 Cronor, at ingen ting vore passerat; men det holt
intet Advocat-Fiscalen för godt, ock sade at han ey annat
torde giöra, än det han gior. Om hans Embete drifver honom
dertil, eller någon annan, vet jag intet; men det vet jag at
någre varit hos honom.
Hr Baas: Håf-Rätten har straxt, då den fick remissen,
befalt Häradshöfdingen Lundvall at ransaka om målet, ock då
ransakningen kom in, ville Kongl. Rätten taga den före; men
som Advocat-Fiscalen påstog ny ransakning, så kunde Kongl.
Håf-Rätten ey längre gå dermed. Dock häfver jag för min
del med någre andre ey hållit den för så mycket nödig.
Frih. Cederhielm: Det kommer ju Kongl. Håf-Rätten
til at pröfva, om ransakningen är nödig eller ey.
Hr Baas: Håf-Rätten kan ey afslå Fiscalen ny ransakning,
efter han begiär flere vitnen måge höras.
Hr Fehman: Hamiltons begiäran går derpå ut, at han
skall slippa utur arresten. Ock som man gifvit saken justitien
i händer, så kommer det Kongl. Håf-Rätten til at utlåta
sig öfver den qvsestionen, ock det lärer snart kunna skie.
Hr Baas berättade, at om Torsdag villja de taga saken
före, ock afgiöra i synnerhet den qvaestion om arresten.
Ridderskapet ock Adelen låto dervid förblifva ock recommenderade
det til Kongel. Håf-Rätten at befordra saken till slut.
Frih. Hamiltons Memorial remitterades fördenskul til Kongl.
Håf-Rätten, som utan uppehåld befordrar saken til skyndesamt
slut.
140
1723 den 24 September.
Frih. Ernest Creutz kom med Deputation tilbaka ock
berättade, at Deputation har til föllje af Ridderskapets ock
Adelens befalning varit hos Bårgare-Ståndet. Ock sedan man
för dem upläsit talet, svarade Bårgmästaren Bunge derpå,
dock utan at bruka det vanliga curiale: at som Ridderskapet
ock Adelen har tagit sig uppå en stor möda at sättia up en
vidlyftig skrift, så vill Bårgare-Ståndet inkomma med et tiänligit
ock tiänstligt svar. Ock dermed slöt han, utan at han
hälsade Ridderskapet ock Adelen.
Derifrån förfogade sig Deputation til Präste-Ståndet, ock
kom Deputation öfverens under vägen, at man upläste hela
Svaret för Prästerne. De fägnade oss på bästa sättet, bådo
oss sittja neder, förklarade sig at det är dem okiärt, at sådant
missförstånd skolat upkomma vid slutet af Riksdagen, önskade
enighet ock förmodade, at Ridderskapet ock Adelen lära bidraga
dertil, ock låfvade at visa sit förtroende ock välvillja,
som de ock förmoda, at de gifvit prof deraf, ock önskade at
denna differencen måtte komma til slut, hvartil de äfven villja
bidraga. Sidst sade de, at Bårgare-Ståndet varit nijo, om icke
flere gånger, ock påmint om svar på sit Memorial, at de således
blifvit föranlåtne at gifva dem et Extract, ock begiärte
at Riksdagssysslorne ey måtte härigenom uppehållas.
Hvad Bonde-Ståndet angår, så förklarade de sig, at de
giärna villja bidraga til Ridderskapets ock Adelens nöije ock
tiänst, ock önskade at enigheten måtte grönska ock gro.
En del af Ridderskapet ock Adelen mente, at man
nu intet borde träda i Deputationerne med Bårgare-Ståndet.
Friherre Ernest Creutz berättade, at General-Majorerne
Löwen ock Marschalk ingifvit deras suppliqver med Kongl.
Maij:ts nådige remisser derpå, ock begiära få blifva introducerade.
Ock som General-Major Löwen i dag kommit up med
Krigsbefählets underskrefne convention, så påminner ock anhåller
han derom, at han måtte få den ähran ock blifva bär
införd som Friherre, i anseende til de i suppliqven anförde
skiähl.
Detta blef honom för hans person bevilljat. Men sedan
ropades ney, ock en del yttermera kommo fram ock protesterade
deremot.
Derefter gick Deputation neder, at öfverlägga hvad vidare
i saken med Bårgerskapet voro at giöra.
Spänning mellan Adeln och Borgarståndet. 141
Gref Fersen: Efter Bårgerskapet så bemöt Ridderskapets
ock Adelens Deputation, så frågas, hura man skall bemöta
dem igen, ock om man skall continuera at gå i Deputationerne
med dem.
En del voro fuller af de tanckar at Deputationerne borde
uphöra;
Men som Hans Excellence Hr Landtmarskalken förestälte
dem, at man hadde alliancer ock andre nödige saker
under händer;
Så fans godt, at med Secrete Utskåttet ock Deputationerne
continueras skulle.
Deputation kom up, ock Friherre Creutz berättade, at
Deputation har varit tilsamman, ock tagit i öfvervägande hvad
steg man skulle taga. Deputation har discourerat, om man,
sedan Bårgare-Ståndet bemöt Ridderskapets ock Adelens
Deputation med fiereté, skulle afbryta Secrete Utskåttet ock
Deputationerne. Dertil kunde man vähl hafva orsak; men
när man betäncker nödvändigheten af affairerne ock tidens
skyndesamhet, jämvähl at åtskillige ährender i Secrete Utskåttet
kunde komma at stanna, ock Rikets välfärd härigenom at lida,
ey til at förtiga, at man ey kan vetta, om detta, som Ridderskapets
ock Adelens Deputation händt är, har skiedt af någon
sinnets rörelse, eller af jalousie ock ilvillja; altså, som Ridderskapet
ock Adelen väntar Bårgare-Ståndets svar, så har man
velat gå steg ifrån steg, ock derföre tyckt at Secrete Utskåttet
ock Deputationerne kunna i dag ock i morgon continuera, ock
om Torsdagen villja vij skicka til dem ock begiära svar ock
förklara, at om vij ey få svar, så taga vij då up det för svar,
ock så hafva vij mät dem måttet fult. Sedan kunna vij derefter
taga våra messurer. Präste- ock Bonde-Stånden hafva
bemöt oss med höflighet ock utlåtit sig mycket billigt, ock nu
stöta vij dem för hufvudet, om vij skulle uphöra med Deputationerne,
derföre är bäst at vij continuera.
Detta blef bifallit.
Friherre Creutz: Det har ock varit i Deputation före,
om man skulle gifva Kongl. Maij:t något tilkiänna af det som
passerat; dock intet som något besvär. På den ena sidan
tyckes, at man intet då manqverade i respecten emot Kongl.
Maij:t, men på andra sidan har man tyckt, at det skulle se
ut som man ville anföra et besvär emot et Stånd, ock sedan
så vet man intet, om Bårgerskapet låter falla detta, då detta
142
1723 den 25 September.
voro onödigt; men der någon berättelse härom skulle giöras,
iiar man ment at, Hr Landtmarskalken kunde tala med Kongl.
Maij:t härom ock äfven i Rådet berätta detta.
En del mente, at man skulle först afvänta Bårgerskapets
svar.
Friherre Creutz: Man har ock tyckt, at man vill intet
giärna giöra detta steget ock besvära sig öfver sina medbroder.
Det blef godt funnit, at man ey skulle giöra detta steget,
utan afbida Bårgare-Ståndets svar.
Den 25 September.
Uplästes et Extraet utur Secrete Utskottets den 6 sidstledne
September håldne protocoll, at Fulmäcktige vid ContributionsRänteriet,
som af 1713 åhrs Contributions- ock Uphandlingsmedels
restantier ey kunnat få den dem åhr 1720 theraf anslagne
arfvodislönenen, emedan the uti afsatte myntetecken ock
rayntesedlar mästedels influtit, måtte nu få samma betald af
1715, 1716, 1717 ock 1718 åhrs Contributions- ock Uphandlingsafgifts
restantisemedel, hvilka åter af 1713 åhrs restantiaemedel
i Stockholms lähn ock stad, när de inflyta, kunna ersättjas.
Ock blef thetta them bevilljat.
Derefter uplästes den öfver Ständérnes Comrnissions arbete
förordnade Deputations betänckande angående Hålstenske KrigsSecreteraren
Ekelefs ingifne ödmiuke Memorial, at l:o komma på
fri fot igen, til at efterse det ringa, som af dess i vidlyftighet
stadde erftelige egendom ännu skall återstå; 2:o at undfå lön
för Räkningsarbetet under Uphandlings-Deputations-tiden, ock
3:o at de som anförtrodt honom deras penningar, hvilka jämte
de andre vid Contoiret befintelige medel blefvo honom afhände,
måtte blifva til freds stälte.
Ock resolverades, at l:o honom ey kan bevilljas resa bart.
2:o Biföls Deputations yttrade betänckande om thess afförde
löningsfordring; men hvad de 2 Dal. Smt angår, som Deputation
tycker at honom för hvar dag hädanefter, ock emedan
han för redogiörandet sig här uppehålla måste, kunde bestås,
så blef honom sådant afslagit. 3:die målet beror på slutet af
Räkenskaperne, hvilket lärer utvisa, om Ekelef får någon öfverlefverering,
hvaraf han sielf sine Creditorer kan förnöija. Men
Om Eklef. Dödstraff efter lott.
143
i medlertid kunna de befundne medelen ey annorledes än för
publiqve anses.
En del af Ridderskapet ock Adelen yttrade sig sålunda,
at räkningen väl kunnat afgiöras på 5 åhrs slut.
Hr Lilliestierna holt före, at Ekelef borde niuta 2
Dal. Smt om dagen til underhåld, efter han är obligerad at
blifva här qvar.
Hr Adlerbet: Så vida som han skrifvit af 8,000 Rdr
utan ordres, så bör han nu intet få niuta något, innan han
giort reda för sig.
Krigs-Rådet Folcker sändes efter, at gifva underrättelse i
denna saken.
Ock som han ey var til finnandes, så innehålles med expedition
häraf til vidare.
Justities-Deputations Betänckande uplästes, at när tvenne
burit en våldsam hand på en Person, hvilken derpå liutit
döden, ock de begge finnas så bråtzlige, at man intet annat
kan utröna, än de begge varit lika vållande till dödsbanau,
de samma då igenom tärningekastande måtte ställas under dödsdommen,
sä at den ene umgiäller til lifvet, ock den andre
med et straff, som skattas näst dödsstraffet. På hvilket sät
äfven förhållas bör, när flere äro uti någons död lika bråtzlige.
Dock undantages alle mordsaker, som af helt svårare ock eftertänckeligare
omständigheter bestå, hvarutinnan lagen thess
utan är tydelig ock klar, ock bör thetta allena förstås om
dråp, som särdeles i brådom skilnad sig kunnat tildraga.
Frih. von Hylten mente, at Ständerne intet borde befatta
sig med sådanne saker, innan Håf-Rätternes Betänckande
vore inhämtade samt Lag-Commissionen deröfver hörd, ock
Kongen ock Rådet utlåtit sig om saken, efter i Deputation
ibland äre få Personer tilstädes, ock saken intet altid så med
den varsamhet, som borde, torde handteras, helst uti Deputation
äro en del, som ey äre domare.
Hr Lilliestierna sade, at Abo Håfrätt giort förfrågningen,
ock at Hans Maij:t haft betänckande at resolvera häröfver,
utan remitterat detta til Ständerne.
Resolverades: Detta måhlet remitteras til Kongl. Maij:t
ock Rådet at efter förra lag ock praxin afgiöra denne saken,
jämvähl at efter inhämtat Håf-Rätternes ock Lag-Commissionens
betänckande giöra en almän förordning, huru i sådanne
144
1723 den 25 September.
fall förhållas skall, hvarefter Riksens Ständer vid nästa Riksdag
deraf part gifves.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken frågade, om icke
Resolutionerne på Almogens Besvär kunna nu skrifvas under
af Kongl. Maij:t ock befordras til trycket.
En del af Rid der skap et ock Adelen höllö före, at dermed
kunde anstå, til dess Ridderskapets ock Adelens Privilegier
äfven komma at underskrifvas; men dock blef ey något
vist nu häröfver slutit.
Sedan uplästes hvad som återstog af Riksens Ständers
Cammar- ock Oeconomice- Deputations tietänckande angående disposition
af Kongs- ock Ladugårdarne samt andre publiqve
lägenheter. Ock resolverades deröfver, som in margine på
sielfva documentet annoterat linues af Riddarhuus-Secreteraren.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken frågade, om icke
Ridderskapet' ock Adelen villja garantera dem, som handla sig
til perpetuele arrender, att samma kiöp skall blifva fast ock
stadigt.
Detta blef af Ridderskapet ock A del en bejakat.
Hr Weili mente at den, som innehafver på arrende någon
Kongsgård, bör intet vara närmare at få den under perpetuelt
arrende än som en annan, utan borde sådant på högsta budet
ankomma; elljest voro auction onödig, efter den, som vet at
han intet får något för sit bud, intet giärna biuder derpå;
ock mente at derföre borde de lemnäs til den mästbiudande.
Elljest kunde den, som prsefereucen har, disponera sina vänner
til at låta blifva att biuda på, ock lägenheten gå bort för
halfva penningen.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken uprepade detta
för Ridderskapet ock Adelen.
Hr von Hökerstedt: Det skulle vara underligit, om
icke en sådan Arrendator, som förut har contract med Cronan,
borde hafva samma förmån som en bonde, der likväl mången
lagt neder sine penningar på meliorationer ock andre värks
inrättande vid slike arrendegårdar.
Hr Weili mente, at ingen har lagt neder någre penningar
på slika arrendegårdar utan emot visse betingningar.
Hr von Hökerstedt: Det har för detta varit practicabelt,
ock är uti contractet betingat, at om Arrendatoren velat
gifva så mycket som en annan, har han varit närmast at få
prolongation på contractet.
Om kronogods ock skatteköp. 145
Det blef godt funnit, at den som högsta budet gior bör
få perpetuele arrendet.
Vid detta tilfället giorde Hans Excellence Hr Landtmarskalken
uppå Friherre von Hyltens påminnelse den förestälning,
om icke för de Landshöfdingar, som inga Boställen
hafva, bör, efter Ständernes vid sidsta Riksdagen giorde slut,
af de i landet varande Cronolägenheter Boställen utsökas, innan
Kongs- ock Ladugårdarne under perpetuele arrender bårtsälljas.
Hvilket af Ridderskapet ock Adelen bifallit blef.
Secreteraren von Otter, som haft at giöra hos de deputerade
Råden med expedition af Almogens Besvär, frågade,
om han får föredraga Almogens Besvär til Kongl. Maij:ts nådige
underskrift.
Ridderskapet ock Adelen biföllo det, at de måtte upgifvas
til Kongl. Maij:ts underskrift ock befordras på trycket.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken underrättade
sedermera Ridderskapet ock Adelen, at Boställen, som Landshöfdingarne
få, komma at räknas Landshöfdingarne på lönen.
Friherre Bennet utlät sig, at det skulle vara oskiäligt,
om den, som är åboe eller Arrendator ock har högsta budet,
icke skulle vara närmast til perpetuele arrendet.
Men härpå föll intet svar.
Friherre Cederhielm kom up ifrån lilla Deputation ock
sade, at de, som äro af Ridderskapet ock Adelen deputerade
till at utse utvägar, huru Ridderskapet ock Adelen må kunna
försättias i säkerhet emot Bårgerskapets oskiälige påstående,
hafva funnit nödigt, at man skulle taga sig tilfälle af den
beskickning, som Prästerskapet i går giorde til Ridderskapet
ock Adelen, ock sända til Prästerskapet ock låta vetta, at
Ridderskapet ock Adelen äro hågade at giöra ända på Riksdagen,
ock fördenskul vill man begiära, at de snart måtte inkomma
med sit svar på vår i går til dem giorde proposition
om Bårgerskapets otidige påstående.
Detta fans godt, ock begiärtes att förestälningeu, som
härom giöras skulle, måtte af Deputation blifva upsatt.
Sedan föredrog Riddarhus-Secreteraren Ridderskapet ock
Adelen, huru som Expeditions-Deputation jämkat Ståndens meningar
angående Skattekiöpen på fölljande sät:
l:o. Vid slutet af 1 §, angående de hemman i Bergslagen,
som liggia nära in til Manufactur, med en sådan slutmening:
at inge sådanne hemman försälljas til Skatte, innan Kongl.
Adelns Protokoll 1723, II.
146
1723 den 25 September.
Bergs-Collegium pröfVat ock igenom resolution särskilt öfver
hvart hemman sig förklarat, om det nödvändigt betarfvas til
något Bergvärcks upräthållande ock förkåfring blifva oförsålt,
vid hvilken händelse det ey får abalieneras ock igenom Skatteköp
undan sit rätta nödige behof dragas.
2:o. At § om Augmentshemmanen är således inrättad:
Vidkommande Augmentshemmanen, så äro Riksens Ständer af
den meningen, at Aboen, som under krigstiden et sådan hemman
för utlagor besuttit ock sit arbete der nederlagt, bör vara
närmast det at få kiöpa til Skatte. Vil ey åboen det til sig
lösa, så må efter honom Rusthållaren vara närmast dertil.
Men ligger Augmentet så när intil sielfva Stammen ock dess
ägor, at det länder Rusthållet til styrckio, eller varit derunder
härtils häfdat ock brukat, så att Rusthållet igenom Augmentets
bortmistande skulle försvagas ock kunna råka til undergång;
så bör vid sådant särskilt måhl, när det vid handen
gifves, noga deröfver ransakas ock, så framt Augmentshemmanet
befinnes vara af en sådan omistelig beskaffenhet för sielfva
Stammen, då til Rusthållets styrckia Rusthållaren fram för
Aboen til kiöps lemnäs.
3:o. Angående methoden til Skattekiöpen, så är väl den
inrättad på 6 åhrs ränta, dock med efterföljande annotation:
med mindre visse omständigheter det på en del landsorter
erfordra, som uppå Landshöfdingens berättelse Cammar-Collegium
kommer at bepröfva ock sparsamt tillåta, värderas ock
skattas må ringare.
Ridderskapet ock Adelen biföllo denne i ExpeditionsDeputation
giorde jämkning, såsom på goda skiähl grundad
ock til publici nytta ländande.
Afven berättade Riddarhus-Secreteraren, at man i Expeditions-Deputation
har tyckt, i anledning af Bonde-Ståndets påminnelse
vid förordningen angående convoijerne, det Rote-Båtzmännen
vähl kunna brukas på convoijerne, på det de måge
blifva vane vid sion ock få experiance; dock at örn de förolyckas
eller rymma, at Roten må få af convoijpenningarne
legan igen, til en ny karls anskaffande, hvaröfver ExpeditionsDeputation
velat inhämta Ståndens ratification.
Detta blef äfven af Ridderskapet ock Adelen bifallit.
Friherre Ernest Creutz kom up med för c stålning en, som
til Präste-Ståndet giöras skulle, ock läste up thet, som skrifteligen
therom upsat var, hvilket gillat blef ock så lyder:
Dep. om föreställning till Presteståndet.
147
Ridderskapet ock Adelen anmähler en flijt- ock vänlig hälsning
til det Hög- ock Ehrevyrdige Präste-Ståndet, ock lemnar
sammaledes til välment svar uppå den i går skiedde benägne
beskickningen, angående Riksdagens skyndesamma slutande, at
Ridderskapet ock Adelen så mycket mera är åhågad ock benägen
dertil, som detta Ståndet af dess utdrägt en kostsam
kiäntzel häfver. Dock som det Låfl. Bårgare-Ståndet igenom
et oförmodat försök budit til at giöra Ridderskapet ock Adelen
emot Regeringsformen ock Privilegierne et misshageligt intrång,
hvaröfver Ridderskapet ock Adelen lemnat i går det
Hög- ock Ehrevyrdige Präste-Ståndet igenom dess Deputation
en förtrolig underrättelse; Så afbidar först Ridderskapet ock
Adelen det Högvyrdige Prästerskapets skyndesamma ock benägna
utlåtelse öfver et så vicktigt ock angelägit måhl, ock
anmodar derom vänligen, innan dagen til Riksdagens afslutande
utsättias ock fastställas kan. Hvarjämte Ridderskapet
ock Adelen all förtrolighet ock vänskap emot en reciproqve
utfästelse ock försäkran å deras sida sig förbehåller.
Til at härmed gå til Prästerskapet deputerades:
Gref Dolma. Hr Makder.
Frih. Cronstierna. Hr Klinckouström.
Hr Irwing. Hr Tilas.
Såsom Bonde-Ståndet ey varit hoos Ridderskapet ock
Adelen, så fans godt, at denne Deputation allena går til PrästeStåndet.
Friherre Ernest Creutz: Denne lilla Deputation, som
Ridderskapet ock Adelen förordnat, har varit tilsamman ock
öfverlagt, huru Ridderskapet ock Adelen skulle bemöta Bårgerskapet,
om de komma in med svar. Man erhindrar sig, huru
kalsinnigt de bemött Ridderskapet ock Adelen; men som man
ey vet, hvad deras svar innehålla kan, så har man tyckt, at
man på vanligit sätt bör taga emot dem. Skulle deras svar
vara annorlunda än det bör, så emedan man sätter dem i tort
mera, då man gior dem all vanlig civilité, så tyckes at man
må taga emot ock föllja dem ut som förr, ock at ingen bör
med miner eller ord låta märcka sit missnöije; dock gifver man
dem intet sin titul eller hälsar tilbaka, efter de sådant å
sido lemnade, då Ridderskapets ock Adelens Deputation hos
dem var. Begiärte för öfrigit at detta måtte hållas tyst.
Gref Dohna kom med Deputation tilbaka ock sade:
Efter Ridderskanets ock Adelens befalning hafva vij varit hos
148
1723 den 25 September.
Prästerskapet. Näst det de med all höflighet togo emot Deputation,
tackade de för svaret, ock sade at de väntat på Ridderskapets
ock Adelens utlåtelse, innan de velat öfverlägga med
Bönderne härom. Låfvade sedan gifva svar, så vähl på detta
som det förra, ock recommenderade sig uti Ridderskapets ock
Adelens benägenhet.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken frågade nu,
huru Bårgerskapet skola tagas emot.
Svarades: Efter vanligheten, ock när de gifvit öfver sin
skrift, svarar Hr Landtmarskalken derpå, at hvad de förebrackt
skall blifva Ridderskapet ock Adelen föredragit, dock
utan at gifva dem sin titul. Ar svaret godt, kan man bedia
dem hälsa sine medbroder, elljest intet.
Derefter uplästes den förordnade Deputations B etan ekande
angående Uddevalla Stäp el rättighet ock de imellan Giötheborg
ock Uddevalla varande differentier. Hvaröfver Deputation sig
sålunda yttrat, at den ev annat finna kunnat, än at Wärmelands
Bergslags conservation nödvändigt fordrar, det de böra
niuta til godo deras tilständige frihet at föryttra deras afvel
ock tilvärckning til dem, som de för sig bäst ock drägeligast
finna, samt Uddevalla behålla dess återvundne Stapels- ock
Utskiepningsfrihet orubbad; dock ther framdeles befinnas skulle,
at handelen uti Uddevalla så skulle tilväxa, at Giöteborgs
handel skulle lida något särdeles meen ock intrång, lärer Ofverheten
ock vederbörande Collegier finna medel ock utvägar, deras
handelsförmåner så at ballancera, at en slik Giöteborgsboernes
undergång ey må theraf stå at befara.
Hr von Utfall kom fram med et Memorial, som han ock
Bårgmästaren ifrån Giötheborg Hr Tellander underskrifva, ock
begiärte at det måtte läsas up, utlåtandes sig derhos, at Commercie-Collegium
intet lärer kunna visa, at Wärmelands Järn
varit i samma prijs som det, hvilket ifrån Stockholm utgåt,
ock at Wärmeland derföre fåt 2 Dal. mindre för sit Järn, med
mera samma Memorial innehåller.
Berörde Memorial uplästes.
Friherre Ernest Creutz: Som jag har haft den ährau
at vara en ledamot uti den Deputation, som med detta Betänckandet
inkommit, så har jag ey bordt underlåta at gifva
tilkiänna, det Deputation i Ulf als Memorial giöres en beskylning,
liksom man skolat gåt förbij en ock annan omständighet,
som Giötheborg andragit. Hvad saken angår, tager jag ock
Uddevallas ht apel rätt och tvist med Göteborg. 149
Deputationens ledamöter oss deraf ingen del, men Ridderskapet
ock Adelen lära considerera, huru angelägen den är; de lära
ock considerera Giötheborg såsom en ibland de considerablaste
Fästningarne. Men vij måste förklara vårt missnöije deröfver,
att man tillägger oss hafva förtegat ock gåt något förbij.
Parterne hafva varit vid conferencen, vij hafva läsit alle Acter
ock hördt Parterne ock alt hvad de anfördt; men at Deputation
funnit en del theras skiähl af så ringa vicht, at man ey
velat anföra dem, kan ey gifva någon anledning til en sådan
beskylning. Det är nog de stå i vårt Protocoll; deribland
lära the finna Hr Landshöfdingen Gyllenkroks Memorial. Ock
altså påstår jag en reparation derföre; ty när vij giöra efter
bästa konst ock samvete, så böra vij ey beskyllas för någon
egenvillighet.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken frågade, om
det skall blifva vid Deputations Betänckande.
Svarades ja.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken förestälte, at
noga hör efterses, det inge lurendrägerier der nedre vid Uddevalla
måtte förelöpa.
Friherre Ernest Creutz: Så angelägen Bergslagens vid
mackt hållande varit Deputation, så angelägen har ock Deputation
varit om det andra, ock är vist, at lurendrägerier der
mer än annorstädes kunna practiceras. Den inkommande
Tullen har ey dragit i Uddevalla mer än 4 å 5,000 Dal. Smt,
men den utgående har stigit til 40,000; altså måste der tagas
goda mesures til at förekomma lurendrägerier. Ty när Uddevalla
ey får bruka lurendrägerier, kunna de ey sällja för så
godt kiöp. Hemskiöt för öfrigit til Ridderskapet ock Adelen,
hvad reparation Deputation bör få.
Gref Fersen påstod äfven reparation, såsom en ledamot
uti berörde Deputation.
En del af Ridderskapet ock Adelen voro af den meningen,
at Deputation borde få reparation; men så blef dock
therom icke något sluteligen resolverat.
Sedermera, medan Friherre von flylten neder hos Deputation
uti conference-cammaren var, befans uppå specification
N:o 1 öfver de indelte gårdar ock lägenheter en annotation
för Kongsgården Lillö, uti Christianstads lahn belägen, vara
in margine införd, så lydande: Såsom efter Riksens Ständers
resolution på Riksdagarne åhr 1719 ock 1720 Landshöfdingen
150
1723 den 26 September.
i Christianstads lahn bör undfå boställe, ock Ständerne åhr
1720 dertil utnämt denne Lillö Kongsgård ock Bostället; altså
bör det dervid förblifva.
Ock sorn Hr Palmcreutz samt Friherre Oxenstierna, hvilka
sittia uti Cammar- ock Oeconomise-Deputation, intet vidkiändes
denne annotation, utan för Hans Excellence Landtmarskalken
intygade, at Deputation ey låtit införa den meningen,
Riddarhuus-Secreteraren jämvähl gaf tilkiänna, at Friherre von
Hylten hämtat acten hem til sig, då han sagt sig dervid haft
något at påminna;
Så sände Hr Landtmarskalken efter det Exemplaret,
som Prästerskapet fåt ifrån Deputation, ock fans uti det
samma icke någon sådan annotation.
Hr Palmcreutz holt före at Hr Landshöfdingen von Hylten
lärer skrifvit in denna meningen uti Cammar- ock Oeconomias-Deputations
betänckande, som Deputation ey vidkiännas
kan, ock förbehölt sig at i morgoninkommaderommedetMemorial.
Något derefter upkom Friherre von Flylten, ock sedan Hr
Palmcreutz härom med honom tält, tog han pennan på bordet
ock strök sielf ut berörde annotation.
Sedan uplästes Lieutenant Gripenmarcks Memorial, hvarutinnan
han anhåller at få et förskått af 855 Dal. 26 öre Smt
betalt, som han år 1718 vid utmarchen utur Norjet, under den
honom anbefalte commendering, til de af Gardet återlemnade
siukas conservation samt de dödas qvarlemnade gevärs framskaffande
af egne medel giort.
Ock resolverades, at ehuruvähl under Hr Lieutenanten
Gripenmarcks förskått af 855 Dal. 26 öre Smt sig besticka 636
Dal. 10 2j öre Smt uti Myntetecken, så finner likvähl Ridderskap
et ock Adelen skiäligt, i anseende dertil at Myntetecknen
då jäf ock giängse voro, som ock at han uppå en sådan
commendering medelst samma förskått giort Kongl. Maij:t
ock Cronan en värckelig tiänst, som elljest måst stå tilbaka,
det bör berörde Lieutenant ofvannämde åttahundrade femtijo
fem Dal. 26 öre Smt uti redbart mynt utan någon afkårtning
utbekomma; ock dy blifver detta med de öfrige respective
Stånden communicerat.
Den 26 September.
Uplästes Krigs-Deputations Betänckande, at Knecktarne
för de 17 hemmanen i Säfvedals Härad, som stå i Kneckte
-
Gripenmarek. Grundelstierna.
151
håld under Elfsborgs Regementet ey kunna therifrån transporteras
under Garnison i Giötheborg eller Båtsmanshållet, utan
böra under berörde regemente förblifva.
Hvilket af Ridder skåpet ock Adelen bifallit blef.
Afven uplästes Proviant-Mästaren Hasselhons Memorial
om ändring uti Kongl. Cammar-Collegii den 26 Februari 1723
gifne resolution.
Ock som det sades, at et lika lydande vore i Cammar
ock
Oeconomise-Deputation inkommit, så ville Ridderskap et
ock Adelen afbida berörde Deputations Betänckande theröfver.
Sedan uplästes Justities-Deputations Betänckande, at then
emot Advocat-Fiscalen Grundelstierna anstälte Fiscaliske actionen,
för thet han uti thess åhr 1717 ock 1718 til HögstSahlig
Kongl. Maij:t skrefne tvenne underdånige bref skall
någre af Theras Excellencer Kongl. Maij:ts til Justitiens administerande
förordnade Herrar Råd för theras embetes förrätning
omildt angifvit, nu måtte uphäfven blifva.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken frågade, om
dervid vore något at påminna.
Hr Lilliestierna: Jag har varit af den meningen, at
der Hr Grundelstierna skulle slippa denne action, borde han
gå til Hans Excellence Gref Horn ock giöra sin soumission
ock tilstå, at han ey på något sät velat förfördela Hans
Excellence.
Hr Baas: Grundelstierna har in limine actionis förklarat
sig både munt- ock skrifteligen hos Gref Carl Gyllenstierna
ock Gref Horn, ock lärer ey vara vidare nödigt, utan bäst
låta bero vid Justitias-Deputations Betänckande.
Frih. Ernest Creutz berättade uppå tilfrågan, at Secrete
Deputation sedt, det Hr Grundelstierna offererat sig til
at giöra afbön ock begiärt komma under Pardons-Placatet.
Hr Plan: Deputation säger at Ständernes Commission ey
bordt gifva ut brefven; men jag förbehåller mig at visa, det
Commissionen haft fog til at giöra det samma.
Det blef godt funnit, at Betänckandet lägges på bordet,
ock at Secrete Deputation gier närmare underrättelse härom.
Vidare uplästes en del Officerares Memorial, hvarutinnan
the anhålla at the, som blifvit benådade med Majors Caractere,
men af Placerings-Deputation upförde til Capitains Expectance,
måtte få niuta samma förmån som the, hvilka värckeligen
giordt tiänst för Majorer, helst de länge ock vähl tiänt samt
152
1723 den 26 September.
dels för några åhr tilbaka varit destinerade til samma tiänst,
dels efter theras fångenskap sig bemälte Caracterer förvärfvat.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Det är förut
faststält, at de som stå för Majors Expectance, de skulle niuta
200 Dal. Smt; men huru vida desse skola få lika med dem,
det är frågan.
Ridderskapet ock Adelen remitterade detta Memorialet
til General-Krigs-Commissionen ock Krigs-Collegium, at
de med sit gemensamme betänckande häröfver inkomma måtte.
Continuerades med Krigs-Deputations Betånckiandes upläsande,
öfver Regementernes til häst anförde almänne besvär,
ifrån den 21 §, hvarvid man den 7 September sistledne stannade.
Ofver 21 §, angående thet at Officerarne ey måge påbördas
at betala högre fredshielp eller bevilning, än efter then
lön the värckeligen åtniuta, ock ey efter Caracteren, resolverades,
at thetta kommer at tagas i consideration, när Förordningen
om Betalningsafgiften Ridderskapet ock Adelen föreläses.
22 ock 23 §§:ne approberades.
Slutet af 2d § beror uppå General-Krigs-Commissionens
ock Kongl. Krigs-Collegii utlåtelse.
25 ock 26 §§:ne approberas.
27 § beror uppå Cammar- ock Oeconomise-Deputations
betänckande.
28, 29 ock 30 §§:ne approberas.
31 § går ut.
32 ock 33 §§ approberas.
34 §. Såsom Ridderskapet ock Adelen redan hafva här
öfver
utlåtit sig, ock sådant är communicerat med de andre
Stånden, så afbidas theras utlåtelse, ock kommer resolutionen
häröfver sedan at therefter inrättas.
35, 36 ock 37 §§:ne approberas.
38 § går ut.
40 ock 41 §§:ne approberas.
42 §. Thervid efterses the för detta utgångne resolutionerne.
43 § ock 44 approberas.
45 § är redan afgiord.
46 ock 47 §§:ne approberas.
48 § approberas, ock i begynnelsen af denne puncten
post verba: påminner Krigsbefälet vid begge Skånska Rege
-
Krigsbefälets till häst besvär.
153
menteme; adde: ock det Compagniet af Adelsfanan, som
der står.
49, 50 ock 51 §§:ne approberas.
Vid 52 § fans godt, at Krigs- ock Cammar-Collegierne
samt Stats-Contoiret skola träda tilsamman, ock inkomma med
deras underdånige berättelse härom til Kongl. Maij:t, at Kongl.
Maij:t med Råds råde häröfver resolvera må.
53 §. Officerarne bibehållas vid de resolutioner, som de i
detta målet hafva, dock observeras härvid de laga vägarne.
54, 55 och 56 §§:ne approberas.
57 § sammalunda. Men som Cronotijonden intet öfverskiuter,
hvad til Magazinerne åhrligen ehrfordras, så slutes
then therom införde meningen ut.
58 §. The härom förr utgångne resolutioner skola skaffas
tilhanda.
59 § förblifver vid Deputations utlåtelse ock kan beqvämligast
slutas ut.
60 $ approberas.
Vid 61 §
erhindrade Friherre von Hylten, at som detta vore et
tvistemål, ock Ofverste Hästsko ey vore hörd, så borde det
här ey afgiöras, utan lemnäs til lag ock dom.
Hr Bielkenhielm: Här är Giöta Håf-Räts resolution.
Deputations Betänckande approberades, men extraderas
igenom en särskilt resolution.
62 § approberas.
63 § sammalunda ock utgår uti en särskilt resolution.
64 § approberas.
65 § approberas ock blifver en särskilt resolution.
Hr Didron påminte derom, at som i går det skall passerat,
at en viss man skrifvit in något uti Cammar- ock Oeconomife-Deputations
Betänckande om Kongsgårdarne, men sedan
strukit ut samma, det måtte sådant intet läggas neder, utan
Justitife-Cancellern eller Fiscalen taga sig saken an.
Hr Ridder schantz påstod, at häröfver måtte skie en
undersökning.
En del af Ridderskapet ock Adelen mente at Fiscalen
borde tala derpå, en del, at Cammar- ock Oeconomiae-Deputation
borde först höras. Men andre sade at Deputation ey
hade dermed at giöra.
Hr Didron ock flere af Ridderskapet ock Adelen be
-
154
1723 den 26 September.
giärte, at Hr Palmcreutz skulle giöra sin berättelse om denna
saken.
Hvartil ock Plenum samtyckte. (Vide Prot. af den 21 Oct.)
Hr Palmcreutz: Som jag är en ledamot af Cammarock
OeconomiaB-Deputation ock har lagt handen vid detta arbetet,
så finner jag min skyldighet vara, at jag först bör gifva
an saken uti berörde Deputation, hvarefter Deputation lärer
häröfver yttra sig ock komma in med sin berättelse.
Friherre von Hylten kom up ock begiärte få höra hvad
man beskyller honom före.
Hr Palmcreutz: Om Ridderskapet ock Adelen behaga
låta litet härmed anstå, så kan saken komma rät fram. Den
rörer hela Cammar- ock Oeconomiae-Deputation.
Friherre Eric Oxenstierna: Yij hafva gifvit ut fyra
exemplar ifrån Deputation, et til hvartthera Ståndet, ock således
är saken gången ifrån Deputation. De andre Stånden
hafva ey heller at giöra med det som skier på vårt Riddarhuus.
Hr Palmcreutz: Jag har fått tilstånd at taga denna
acten til mig, efter detta som här skiedt på visst sätt rörer
Cammar- ock Oeconomiae-Deputation. Hemstälte Ridderskapet
ock Adelen, om icke denna saken får hvila, til dess Cammarock
Oeconomiae-Deputation kommer tilsamman, efter man elljest
stannar här i mörcker.
Hr von Hökerstedt: Man bör först höra, hvarutinnan
målet består, sedan får man se, om det skal gå til någon Deputation
eller ey.
Riddarhus-Fiscalen Treffenhielm läste efter betalning up
den meningen, som var tilsatt uti Deputations Betänckande.
Hr Palmcreutz sade, at en sådan resolution livarcken i
Deputation ey heller hos Ridderskapet ock Adelen vore fallen.
Friherre von Hylten: 1719 ock 1720 skrefvo Ständerne
Konungen till, at jag skulle få Lillö til Boställe (Läste derpå
up Secrete Utskåttets Memorial.) Cammar-Collegium har ock
gifvit mig immission deruti, men det har dock kommit at hvila.
När detta Cammar- ock Oeconomiae-Deputations Betänckande
var uti min frånvaru igenomläsit, ock jag fick se at Lillö
Kongsgård stog ibland de lägenheterne som indelte voro, begiärte
jag af Secreteraren, efter som hvar Adelsman har frihet
at säija sin mening, ock jag intet varit i Deputation, eller
haft tilfälle at giöra mine påminnelser, det måtte jag få läna
Deputations Betänckande. Hvilket jag ock feck. I går talte
Hyltén anklagas för bedrägeri.
155
jag med Landtmarskalken om Boställe för mig, dock som jag
måste gå neder i Deputation, kom jag ey at vidare proponera
detta. Papperen äro ju här, ock hvar ock en får giöra sine
påminnelser. At Landtmarskalken har jag ock sagt, at jag
ville tala til Plenum om mitt Boställe ock giöra en annotation;
men som jag blef kallad neder til lilla Deputation, så fick
jag intet tid ock råderum at taga approbation på det projectet
jag giort.
Hr Adlerbeth sade, at han hörde då säijas, det saken
skulle vara afgiord vid förra Riksdagen.
Friherre von Hylten: Jag fick intet tid at föredraga det,
men när jag kom up, så sade jag det vara et project som jag
giort, det kunde strykas ut, ock derpå strök jag ut det. Mente
dock, at det ändå borde stå der, ock frågade hvad ondt
derutinnan vore.
Hr Palmcreutz: Orsaken ock tilfället huru annotation
blef anmärckt vill jag i ödmiukhet berätta. Ridderskapet ock
Adelen deputerade mig i går til at gå til de andre Stånden.
När jag då kom tilbaka ock intet fåt höra, hvad Ridderskapet
ock Adelen resolverat öfver Cammar- ock OeconomiaeDeputations
Betänckande, så tog jag i går acten til mig, ock
ville se derefter. När jag då fick se denna annotation, frågade
jag Landshöfdingen Törnflycht, som stog hos mig, om så var
resolverat i min frånvaru, hvartil som Hr Landshöfdingen nekade,
tilsporde jag Riddarhus-Secreteraren derom. Han sade
at här ey vore så resolverat, ock mente det var min hand.
Jag svarade dertil ney, ock sade at i Deputationen denna saken
aldrig varit påtänckt. Hans Excellence Landtmarskalken
skickade fördenskul efter det exemplaret, som var hos Prästeståndet.
Sedan, då Landshöfdingen von Hylten kom up, frågade
jag honom, huru den meningen vore inkommen i Deputations
Betänckande. Derpå tog han papperet ock gick fram
ock strök ut det på bordet. Efter nu misstanckar äro på
mig, ock man mente det vara min hand, så har jag funnit
mig föranlåten at tala härpå, ock måste frågas, när denne
resolution blefvit inskrefven. Hemstälte Ridderskapet ock
Adelen i öfrigit saken.
Friherre von Hylten: Jag har sagt, at jag har låtit
skrifva in annotation; såsom en Adelsman har jag giort min
anmärckniug, ock än kan jag det giöra, til dess det blir underskrifva.
Listorne äre intet upläste.
156
1723 den 26 September.
Svarades, at de voro upläste.
Friherre von Hylten: Processen har ju varit sådan, at
så länge documentet intet är underskrifvit, så får hvar man
påminna.
Hr Palm creutz upviste af Acten, huru långt man avancerat
den 24 September, ock at den blef sluten den 25 September
före middagen på Riddarhuset. Sade sedan: Nu blir
frågan när Hr Landshöfdingen haft ute Acten.
Friherre von Hylten tilstod, at han länt ut den om aftonen
den 24 sidstledne.
Hr Palmcreutz: Hr Landshöfdingen tilstar således sielf,
at han länt ut Acten, sedan den blefvit upläsen ock approberad.
Friherre von Hylten förklarade sig, at han ey vettat
deraf, at den var approberad.
Hr Palmcreutz upläste den af Hr Landshöfdingen införde
resolution, så lydande, som den här frammanföre inföx-d
finnes, under den 25 September.
Frih. Yxkull: Efter Hr Landshöfdingen hållit sig så
braf vid Riksdagen, så villja vij lemna detta.
Frih. von Hylten: Jag vet mig intet mer hafva giort,
än en Adelsman bordt ock kunnat giöra. Men efter Höglåfl.
Ridderskapet ock Adelen tycker detta vara illa giort, så beder
jag om förlåtelse.
Hr Palmcreutz: Vid det tilfället, jag har haft acten
hos mig, har jag äfven observerat, at Hr Landshöfdingen på
specification N:o 5 tillagt tvenne ord uti den resolution, som
Secreteraren dersammastädes infördt. Lydandes resolution så:
Detta måste Commission i orten skiärskåda. Men sedan Hr
Landshöfdingen giort förberörde tilsats, är den af detta innehåld:
Detta måste Landshöfdingen ock Commissionen i orten
skiärskåda.
Härtil svarades, at saken vore enahanda, efter Landshöfdingen
vid Commissionen höras måste.
Hr Palmcreutz: Nu har Ridderskapet ock Adelen hördt
sakens sammanhang. Jag hemställer Ridderskapet ock Adelen
hvad de behaga giöra härmed.
Ock som en del begiärte, at Fiscalen måtte taga sig
saken an;
yttrade Riddarhus-Fiscalen Treffenhielm sig sålunda: Jag
vill i största ödmiukhet inhämta Höglåfl. Ridderskapets ock
Hyltéus ursäkt. St&ndstvisten. 157
Adelens gunstige utlåtelse, om Hr Landshöfdingen von Hyltena
förklaring gör tilfyllest.
Härtil ropades ja.
Men som en del andre talte här emot;
Sade Gref Fersen: Lät oss lemna denna saken, som är
passerad, ock intet hafva någon oenighet oss emellan. Men
om någon hädanefter skulle beträdas med sådant, så bör det
lagligen beifraSj ock anses för infamt.
Hr Lilliestierna: Jag finner at Hr Landshöfdingen illa
brukat den myndighet, som han såsom en Adelsman äger. Men
i anseende till de conjoncturerne vij nu hafva, ock at Hr Landshöfdingen
afbedt detta, så tycker jag vij böra lemna denna
saken.
Ock som Friherre Ernest Creutz ifrån Deputation uti conference-cammaren
upkom ock hade något at föredraga Ridderskapet
ock Adelen, uphörde man at tala om den förra saken,
Hr Landshöfdingen von Hylten angående.
Dock begiärte Frih. Crassou, at til Protocollet föras
måtte, det man ey vöre' förnögd dermed, at Hr von Hyltena
sakv lägges neder. Han funno för sin del, at denna saken deshonorerade
Riddarhuset, ock sade at Hr Landshöfdingen giort
et fel förra Riksdagen, som blifvit pardonnerat.
Friherre Ernest Creutz: Om jag rätt minnes, så giordes
en påminnelse, at någon beskickning skulle giöras til Bårgerskapet
ock påminnas om svar, ock derföre så har Deputation
trädt til samman härom. Det finnes åtskillige skiähl dertil,
at en Deputation skulle gå dit. Men så hafva vij dock stannat
i de tanckar, til at visa en kalsinnighet härvid, at härmed
må dröijas.
Hr Lagercrona holt före, at med denne beskickningen
borde dröijas.
Hr Siegroth: Som vij höra, at Bårgerskapet drager de
andre Stånden på sin sida, så frågas, om icke Herrar Landshöfdingarne
kunde tala med Bönderne ock vid tilfälle föreställa
dem, hvad interesse de hafva communt med Ridderskapet
ock Adelen.
Gref Tessin var af den meningen, at en Deputation
borde nu gå til Bårgare-Ståndet.
Men det blef dock ey bifallit.
158
1723 den 27 September.
Den 27 September.
Uplästes Biskoppen Norlinds ansökning, at Strengnäs
(lomkvrkia, som af liungeld tagit skada, måtte få samma frihet
som S:t£e Catharin* ock S:tse Jacobs kyrckior, ock utan Cronotull
eller slagskatt til Plåtar få förmynta den förbrände
kyrkiokåpparen, jämvähl at utan samma afgift få vid Avestad
smida låta så mycken kåppar, som til kyrkans täckande behöfves.
Detta blef af Ridderskapet ock Adelen Strengnäs
kyrckia bevilljat.
Sedan uplästes Krigs-Deputations Memorial uppå tilökningen
af Krigsbefählets besvär.
Ock l:o berörande Öfverstarnes begiäran at blifva bibehåldne
vid konung Carl XI:tes resolution af den 20 November
1680 ock 16 §, så at utom theras förslag ingen Officerare må
til Regementerne förordnas, så har Krigs-Deputation deröfver
så utlåtit sig, at med föreslåendet vid Regementerne bör förblifva
efter 40 § i Regeringsformen ock Konung Carl XILtes
Förordning af den 16 November 1716.
Härjämte uplästes Capitains Hr Pinellos Memorial, at vid
Officerarnes underdånige föreslående hoos Kongl. Maij:t til de
förefallande ledige tiänsters ersättjande Herrar Ofverstarne
för Regementerne måtte hafva biträde af de ordinarie Regements-Officerarne
ock Compagniechefs.
Ock blef öfver denne 1 § i Krigs-Deputations Betänckande
eller Memorial således resolverat, at som Öfversten är Konungens
man vid Regementet ock bör vara derföre ansvarig,
Regeringsformen äfven innehåller, huru med förslagen förhållas
skall, så bör det dervid förblifva.
Hr Seulenberg mente at det borde blifva vid Pinellos
Memorial;
Men fick ey bifall, utan blef godt funnit, at man skulle
skicka efter brefvet til Krigs-Collegium, som åberopas i Regeringsformen.
Beträffande Herredagspenningarne, som Officerarne begiära
niuta af Regementerne, hvarom handlas i 2 §, så anstår,
til Riksdags-Ordningen förekommer, härmed.
3 § är redan afgiord.
Krigsbefälets besvär. Prest-Deputation. 159
Ofverst-Lieutenant Creutz Memorial uplästes, hvarutinnan
han begiär at förordnas måtte, på hvad sät Osterbåttens Regementets
Officerare böra niuta det som brister ock innestår för
dem hos deras löningsbönder, hvilka af fienden ruinerade blefvit,
jämvähl huru the under böndernes frihetsåhr skola niuta
ärsätning.
Detta Memorialet blef remitterat til Secrete Utskåttet.
I lika måtto uplästes Hans Excellence Riks-Rådets Gref
Livens Memorial, at som Hans Excellence genom de Lifländske
Provinciernes cession en stor afsaknad uti sin timmeliga
välfärd lider, ock det voro bekant, at han Riket troligen ock
vähl tiänt, men sitter uti et slätt tilstånd; det måtte fördenskul
honom lemnäs emot ricktigt arrendes betalande någon af
Cronones Ladugårdar, antingen Gripsholm, Tynnelsöö eller
Dahlby i Skåne, som kunna blifva bårtarrenderade ock komma
at utbiudas, hvarföre han altid förut ehrläggia vill den efter
skiählig taxation stipulerade arrendesumman.
Häröfver resolverades, at Hans Excellence, så framt han
vill gifva så mycket som en annan biuder för någon af de
gårdar, som komma at bårtarrenderas ock ey under perpetuelt
arrende försälljas, må vara närmast til at arrendera en sådan
Kongs- eller Ladugård.
Hr von Hökerstedt berättade, at han innehafver Stegeborg,
ock som han der lagt an et manufacturvärck, så begiärte
han, i fall han ville gifva så mycket som en annan
biuder, at han då måtte få behålla det.
Ridderskapet ock Adelen förklarade, at det borde
förblifva vid högsta budet, som förr vore resolverat.
Ifrån Prästerskapet kom en Deputation, för hvilken Biskoppen
Norlind förde ordet sålunda:
Högvälborne Herr Baron, Kongl. Maij:ts samt Sveriges
Rikes Råd ock Landtmarskalk. Högvälborne, Välborne, samtelige
Riksens Höglåflige Ridderskap ock Adel! Hes Höglåfl.
Ridderskapet ock Adelen låter Präste-Ståndet förmäla sin
hörsamma ock tiänstliga helsning, ock therjämte sina välmenta
ock oförgripeliga tanckar uti thet hos Höglåfl. Ridderskapet
ock Adelen för ey många dagar sedan ifrån thet Låfl. BårgareStåndet
anmälte ärendet i lika hörsamhet kundgiöra. At af
thenna saken et sådant missförstånd skolat upväxa, som man
sedermera måst förfara, thet kan Präste-Ståndet ey annorlunda
än för sin del högeligen beklaga, ock sålunda uppå
160
1723 den 27 September.
thess stillande samt then ädla enighetens uphielpande ali
möijelig sårgfällighet använda.
Präste-Ståndet skulle hierteligen önska, at thet icke måtte
fela i then tanckan, at Höglåfl. Ridderskapet ock Adelen
fattat om denna saken et annat begrep, än thess syftemåhl
egenteligen varit, ock stalt sig thess påfölgd sålunda före,
som skulle meningen vara, at härefter idel ofrälsemän skulle
i Collegierne niuta befordring, til thess the kom me emot Frälsemän
at giöra halfparten. Hvaremot såsom Präste-Ståndet
giärna tilstår, at thet för sin del så vida bifallit qvsestionem
an, at then samma kunde blifva Höglåfl. Ridderskapet ock
Adelen föredragen, förmenandes at i så måtto thet, som Regeringsformen
innehåller om hvars ock ens hielpande efter förtiänst
ock skickelighet, skulle så mycket bättre kunna bringas
i värckställighet, hvilket Präste-Ståndets förnämste afseende
har varit; Altså har man hållit sig aldeles ifrån, at om modo
något determinera eller fastställa, förr än thet skulle komma
under samråd af alla Stånden tillika; kunnandes ey eller
Präste-Standet, sedan nu thenne saken emot all förmodan i
någon orolighet utbrustit, uppå hvilkens dämpande man för
all ting måtte vara omtänckt, för sin del finna thertil någon
tiänligare utväg, än at then samma ställes under en gemensam
Deputation af sachtmodige ock förståndige män utaf alla
Stånden, til at tagas i moget öfvervägande, hvad med bästa
maner ock lämpa må nu stå härutinnan til giörandes.
At Höglåfl. Ridderskapet ock Adelen lärer thenna PrästeStåndets
oförgripeliga välmening gunstigast biträda, tlierom
gior sig Präste-Ståndet så mycket mera förhopning, som thet,
näst Guds hielp, vill vara then bepröfdaste vägen, at kunna
en förkränckt enighet ock vår therunder pericliterande allmenna
frihet understödia ock uphielpa; hvarutinnan Höglåfl.
Ridderskapet ock Adelen ey lärer tillåta at thess tilförenne
altid å daga lagde berömvärde sårgfällighet skall blifva saknad.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Hvad det
Hög- ock Årevyrdige Präste-Ståndet föredragit, skall blifva
Ridderskapet ock Adelen vidare förestält, ock Ridderskapets
ock Adelens utlåtelse med Präste-Ståndet ofördröijeligen communicerat.
Prästerskapets Deputerade afträdde.
Sedan uplästes Prästerskapets utlåtelse å nyo.
Civila tjensterna. Säby Ladugård.
161
Hans Excellence Hr Landtmarskalken proponerade, om
icke detta kunde gå til Ridderskapets ock Adelens lilla Deputation,
ock der tilses hvad härmed står at giöra.
Friherre Creutz mente man skulle dröija, til de andre
Stånden kommit äfven in med sit svar.
Friherre Otto Strömfelt holt före, at Bårgare-Ståndet
intet lärer komma in, förr än Prästerne fåt svar på detta.
Friherre Ernest Creutz begiärte efter Deputations
öfverenskommande at få adjungera sig någre flere i samma
Deputation. Nämde
Gref Wachtmeister.
Gref Nils Gyllenstierna.
Gref Fersen.
Gref Tessin.
Generalen Creutz.
Hr Gabriel Ribbing.
Hr Erenschiöld.
Ock sade, at man sökt ut en af hvart Collegio eller en af
hvar metié.
Ridderskapet ock Adelen voro härmed vähl förnögde.
Friherre Bennets Memorial uplästes, at fa antingen utbyta
emot vederlag, eller ock under perpetuelt arrende efter skatlägning
ock värdie, utann ågot upbud, Säby Ladugård i Malmöhuus
Lahn, så framt den efter Cammar- ock OeconomiasDeputations
Betänckande skall komma under perpetuelt arrende;
hvilket Hr General-Majoren så mycket mera förmodar
lärer honom bevilljas, som han gården af öde ock för fäfot
liggande uptagit samt sedermera, då frihetsåhren 1726 expirerat,
elljest äger at rusta för den ock redan derpå kåstat öfver
8,000 Dal. Smt.
Hr Palmcreutz upläste annotation, som står i brädden
i Cammar- ock Oeconomise-Deputations betänkande.
Hr Bieikenhielm: När Hr General-Majoren niutit sine
frihetsåhr derpå, har lian ey mer at pretendera.
Hr Palmcreutz mente, at ingen så stor tilgång är til
Indelningsvärcket, at de Kongsgårdarne, som berustade blifvit,
kunna dragas ifrån Rusthåld.
Ridderskapet ock Adelen resolverade härpå, at ifall
Säby intet skulle blifva ståendes under Regementet för Rusthåld,
utan komma utur Indelningen at slutas, så bör Hr Gene
Adelns
Protokoll 1723, II- ^
Hr Palmfelt.
Hr Cederström.
Hr Folcker.
Hr Lindencreutz.
Hr von Hökerstedt ock
Hr Caméen.
162
1723 den 27 September.
ral-Majoren Bennet, innan samma gård disponeras, niuta sine
frihetsåhr til godo, så tilräckelige, som Kongl. Cammar-Collegium
pröfvar svara emot Hr General-Majorens bygnad ock
cultur.
Denne resolution, som äfven skrefs på Hr General-Majorens
Memorial, blef Ridderskapet ock Adelen förelåsen,
ock af dem i alla delar approberad.
Hr Palmcreutz erhindrade, at när här var före om
Kongsgårdarne, så taltes intet om Byringe ock Lindholmen,
huru vida de skulle blifva vid indelningen eller publico förbehåldne,
ock som deröfver intet voro resolverat, så hemstälte
han til Ridderskapets ock Adelens gunstige öfvervägande,
huru de behaga giöra härmed; berättandes derjämte, at 0111
begge Cavallerie-Regementerne skola få sin fulla indelning, så
gå alle Kongsgårdarne dertill, ock lärer ändå blifva en brist.
Hr Weili: Kongl. Maijrt ock Cronan kan intet vara bättre
belåten än igenom perpetuele arrenden eller skatterättigheternes
försäljande. Der är väl en diurgård, men när man ser
at Cronan ey lider, så är bättre at det är i en privats
händer.
Det blef godt funnit, at efterses skulle, huru de andre
Stånden sig härom utlåtit.
De utnämde trädde nu neder i Deputation.
Men sedan de Deputerade trädt neder i conference-cammaren,
ock deribland Hr Landshöfdingen von Hylten, protesterade
Friherre Faltzburg emot honom ock begiärte, det Riddarhus-Fiscalen
måtte få ordres at antyda honom at absentera
sig utur Deputation.
Hr Stobée: Så länge han får vara på Riddarhuset, kan
honom ey förvägras sittia i Deputation.
Hr Lilliestierna: Min mening är denna, at så framt
Ridderskapet ock Adelen ey skulle anse denna saken för i
går afgiord;
Härtil svarades ney, ney!
Hr Lilliestierna: så vil jag reservera mig, ock håller
det för betänckeligit, at vij i nu varande conjontur förhasta oss.
Hr von Weinberg begiärte, at det betänckandet, som
Deputation gaf i början af Riksdagen, angående dem som stodo
sub reatu, måtte upläsas, at man derefter äfven i denna saken
förfara må.
Hylténs sak. Bonde-deputation. 163
Hans Excellence Hr Landtmarskalken frågade, huru
härmed förhållas skall.
Hr Faltzburg påstod, at Fiscalen måtte beordras notificera
Landshöfdingen von Hylten, at han skulle afhålla sig
ifrån Riddarhuset ock alla Deputationer.
Hvartil ropades ja.
Men som andre voro häremot;
frågade Hr Land t marskalken, om man skulle låta
säija Landshöfdingen von Hylten, at han måtte afhålla sig,
til dess han sig purgerat.
Svarades ja.
Hr Palmcreutz frågade, om icke han först bör kallas
hit op, ock protocollet för honom upläsas samt justeras, på
det man intet må giöra något steg i otid, hvarefter Ridderskapet
ock Adelen sedan kunna öfverlägga hvad vidare står
at giöra, säijandes: kan hända något annat torde sig yppa.
Hr Stobée begiärte, det man ey ab executione måtte
begynna, utan utnämna en Deputation, som tager saken före.
Friherre von Hyltén inkom, ock blef det i dag håldne
Protocollet honom föreläsit.
Ifrån Bonde-Ståndet kom en Deputation, för hvilken T alein
ann en förde ordet sålunda:
Bonde-Ståndet låter tiänst- ock ödmiukast hälsa Ridderskapet
ock Adelen. Ock som Ridderskapet ock Adelen den
24 sidstledne månde communicera med Bonde-Ståndet et svar
på det Memorialet som Bårgare-Ståndet ingifvit, jämvähl et
tahl til Bonde-Ståndet; så har Bonde-Ståndet deröfver bordt
utlåta sig, at hvad detta senare angår, så har Bonde-Ståndet
intet hållit nödigt at lemna derpå sin utlåtelse, men öfver det
förra har Bonde-Ståndet sig så utlåtit, som han skrifteligen
framgaf. Påminte derjämte om slut på Riksdagen i tilkommande
vecka, ock önskade at enighet ock förtroende måtte
tiltaga ock all oenighet aftaga.
Hans Excellence Hr Landtm arskalken svarade dem
ock försäkrade dem örn Ridderskapets ock Adelens välmening
emot deras Stånd.
Talemannen: Bonde-Ståndet försäkrar Ridderskapet ock
Adelen om all tiänst ock hörsamhet.
Afträdde.
164
1723 den 27 September.
B onde-Ståndets svar uplästes för Ridderskapet ock Adelen,
ock blifver här för sakens angelägenhet skull i protocollet
infördt, så lydande:
Odmiukt Memorial.
Det Höglåfl. Ridderskapet ock Adelen betackar BondeStåndet
för dhen tahlrike ock ansenlige Deputation, hvarmed
det Höglåfl. Ridderskapet ock Adelen för några dagar sedan
månde Bondeståndet besökia, såsom ock för den skriftelige
förestälning, som samma Högbemälte Deputation då behagat
giöra ock qvarlemna, angående et af det Låfl. Bårgare-Ståndet
hoos Höglåfl. Ridderskapet ock Adelen den 18 uti innevarande
månad ingifvit Memorial, Tiänsternes förgifvan- ock besättiande
angående. Ock såsom Bonde-Ståndet af samma det Höglåfl.
Ridderskapets ock Adelens förestälning bedröfveligen
måtte finna, huru som det Låfl. Bårgare-Ståndets Memorial
skall hos det Höglåfl. Ridderskapet ock Adelen hafva förorsakat
ock upväckt någon oro; altså häfver Bonde-Ståndet låtit
dess högsta flijt ock vinning vara, at på alt uptänckeligit sät
dämpa ock förqväfja alt, hvad som skulle det högst angelägna
ock fasta enighetsbandet kunna afskiära ock förstöra; Förmenandes
Bonde-Ståndet sig fördenskul för sin dehl intet
kunna gifva säkrare ock tilförlåteligare prof deraf, än då Ståndet
härmed förklarar sig uti så måtto, hvad qvsestio an angår,
taga dehl uti det Låfl. Bårgare-Ståndets Memorial ock
derutinnan giorde förestälning, som den kan hafva styrckia,
stöd ock grund uti Regeringsformen, vid hvilken Bondeståndet
sig aldeles tryggar ock håller. Ock aldenstund Bonde-Ståndet
intet annat kan pröfva, än at det Låfl. Bårgare-Ståndets giorde
förestälning går allenast derpå ut, huru i detta måhl Regeringsformen
må framdeles blifva efterlefvad, ock at skickelige
ock förfarne män, utan anseende til person ock härkomst, jämblijkt
den samma måge kunna befordras til de tiänster, som
hvar ock en igenom flijt ock redeligit förhållande giort ,sig
värdig ock vähl förtiänt til; Fördenskul håller Bonde-Ståndet
för sin dehl före vara bäst, at Riksens Höglåfl. Ständer behagade
med hvar andra igenom några goda Herrar ock Män
om detta ährendet sammanträda ock öfverlägga, då BondeStåndet
icke tviflar, at ju det samma läre så vähl til det
Höglåfl. Ridderskapets ock Adelens, som de andre respective
Ståndens behagelige nöije vinna et godt samt vänligt slut ock
ändskap. Uti öfrigit kan Bonde-Ståndet försäkra sig icke i
Hylténs sak återupptages.
165
någon måtto villja eller skola gifva anledning til hvad som
de inbördes roligheters ock oskatbara enigheters samt den ädla
frihetens uphäfvan- ock förstörande lända kan, med betygande,
sig hvarcken af någons intalan- eller förledande, mindre af
hoot ock skrämsel, skola förorsaka eller åstadkomma något,
hvarigenom Bonde-Ståndet kunde samla uppå sig sine hemmavarande
medbröders, eller någon annans hårda tiltahl ock ansvar.
Stockholm den 27 September 1723.
Uppå Bonde-Ståndets vägnar
Johan Andersson.
Friherre von Hyltén gick neder i Deputation.
Ridderskapet ock Adelen remitterade Bonde-Ståndets
svar til lilla Deputationen, at der tagas i öfvervägande. Icke
desto mindre lästes slutet åter up, at Ridderskapet ock Adelen
det theste bättre fatta måtte.
Friherre Faltzburg påminte om Friherre von Hyttens sak.
Hans Excellence Hr Lan dt marskalken: I förgår kom
han up ock hade brefvet med sig, som 1720 afgeck til 'Konungen
om Lillö, ock som han begiärte at jag skulle proponera
om boställe för honom, svarade jag mig ey kunna annorlunda
än generaliter proponera, det de Landshöfdingar, sorn inga boställen
hafva, måtte få boställen.
Frih. Faltzburg: Det är intet nu första gången, utan
1720 har han fört in i Protocollet uti Contributions-Deputation
något, som Hr Cronström ock flere vetta.
Hr Ridd ers ch antz: Nämdemannen Nils Månsson i
Biäre härad ifrån Skåne bör höras, så vähl som Secreteraren
von Otter; då får man förnimma, hvad Hr Landshöfdingen giort
med enskylte Besvären, som Råden sittja öfver.
Vid detta tilfället ropades, at Fiscalen måtte säija Hr
Landshöfdingen, det han bör afhålla sig ifrån Riddarhuset.
Friherre Faltzbury gaf fram et Memorial, som uplästes,
lydandes ord ifrån ord som här efter fölljer.
Odmiukt Memorial.
Efter som jag förnimmer månge af mina medbroder uppå
Riddarhuset hafva icke förståt Riddarhuus-Fiscalens proposition
angående Hr Landshöfdingen Hyltén, utan äro sinnade
tillika med mig ock begiära i ödmiukhet, at Hr Landshöfdingen
Hyttens sielf tilstående procedurer ock grofva felacktigheter
icke måste eftergifvas, utan at Hr Justitiee-Cancellern
Fehman måtte uptaga saken ock efterlefva sin embetes plickt i
166
1723 den 27 September.
alla delar, ock lagligen afgiöras; ock emedan sorn det icke är
första gången at Hr Landshöfdingen Hylten med sin vältalighet
har måst giöra afbön, utan ock uti en offentelig Deputation
förleden Riksdag det samma giöra måste, hvilket Hr Ofverste
Lillie ock Hr Cammarherren Cronström tydeligen berätta kunna;
Så torde sådant komma hos Hr Landshöfdingen uti en otil—
börlig ock oanständig vana, ock omsider oss samtelige til
största skada ock fördärf. Fördenskul vil jag härmed i ödmiukhet
hafva påmint ock begiär, at min utlåtelse måtte föras
til Protocoll.
Dat. Stockholm den 27 September 1723.
C. G. Faltzburg.
Friherre Ernest Creutz kom up ock sade, at Deputation
har efter Ridderskapets ock Adelens betalning tagit för
sig begge Memorialerne, samt med noga eftertancka dem igenomläsit.
Ock som vij ey annat finna, än at Präste- ock
Bondestånden vilija blifva vid Regerings-Formen, så at ingen
skall för härkomst blifva befordrad, ey heller någon för dess
ringare stånd varda förskuten; altså har Deputation fallit på
de tanckar at projectera et svar til de andre Stånden tilbaka.
Ock imedlertid, som Bårgerskapet ey inkommit ännu med sit
svar, så förmenar Deputation, at efter Ridderskapet ock Adelen
ey nämnt om svar hos dem, at man intet pousserar pä
theras svar; men at förordna en Deputation öfver qvsestio an,
tyckes ey vara nödigt, efter de villja blifva vid Regeringsformen,
ock den är tydelig ock klar.
Detta blef af Ridderskapet ock Adelen bifallit.
Som Hr Landshöfdingen von Hyltén nu åter var upkommen,
blef Protocollet vidare justerat.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken sade, at han
ey annat kunde se, då det här för honom upvistes, än at annotation
var med samma hand skrefven som Cammar- ock Oeconomiae-Deputations
betänckande.
Hr Palme re utz hemstälte Ridderskapet ock Adelén, om
icke Landshöfdingen Hylten borde utstryka de orden, som han
på specification N:o 5 infört.
Hvilket som Ridderskapet ock Adelen fant godt böra
skie, strök Hr Landshöfdingen sielf ut dein.
Vid det tilfället at protocollet justerades ock Hr Lilli e—
stiernas i går yttrade mening uplästes, hvarmedelst han förklarat,
det han höllö före, at man borde lemna denna saken;
Anklagelser enuot Hyltén.
167
utlät han sig, at det vähl i går var hans mening, men nu
tager han sig ingen del häraf, utan begiär, at hvad han då
utlåtit sig til Hr Landshöfdingen Hyltens faveur måtte strykas
ut, efter han vore nu mera om saken underrättad, ock man
ey bör hysa någon god tancka för den, som hålles före giort
sig dertil ovärdig.
Hr Palmcreutz: Efter Hr Landshöfdingen beropat sig
på Hans Excellence Hr Landtmarskalken, så är frågan, huru
Hr Landshöfdingen utlåtit sig för Hans Excellence.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken utlät sig, at
han intet ville härutinnan blifva blandad; dock berättade Hans
Excellence, at Landshöfdingen Hylten tält om Lillö, då han
kom up, men fåt til svar, at Hans Excellence ey annorlunda
än i gemeen om Boställen för alla Landshöfdingar, som inga
hade, proponera kunde. Hr Landshöfdingen hade vähl begiärt
få tala, men Hans Excellence har sagt honom, at han
skulle få tala, när det vore til slut, som man då hade före.
Dock, sade Hans Excellence, var det, sedan detta var inskrifvit
i Cammar- ock Oeconomiae-Deputations Betänckande.
Hr Palmcreutz: Ridderskapet ock Adelen lärer hafva
hört utaf Protocollet, at Hr Landshöfdingen sagt, det han ey
varit tilstädes, när documentet lästes op. Om han varit här
eller ey, lärer Höglåfl. Ridderskapet ock Adelen sielfve hafva
sedt.
Friherre von Hyltén sade sig hafva varit här ock hört
ingången, men intet slutet eller listorne läsas op.
Hr Palmcreutz: Hr Landshöfdingen säger, at han ey
vettat, det listorne hade varit före. Men som Riddarhuus-Secreterarens
hand finnes på listorne, ock Hr Landshöfdingen uti
en resolution, som Secreteraren skrifvit, har flickat in några
ord, så har det intet kunnat vara honom okunnigt, at de
varit före.
Hr Fehman: Efter som i Hr Faltzburgs Memorial nämnes,
at saken måtte skiutas til mig; altså ock på det sådant intet
må ligga mig i vägen, såsom hade jag något efterlåtit af
det mig bordt giöra, så vil jag hafva den ähran ock berätta,
så nu, som jag elljest altid går rätta vägen, det jag är i nära
svågerlag med Hr Landshöfdingen von Hylten. Sedan ser jag
intet, at mig, såsom Justitise-Canceller, i denna saken, hvilken
på Riddarhuset, derest jag är en ledamot, sig tildragit, tillkommer
at lägga dervid handen, så framt icke samtelige Stän
-
168
1723 den 27 September.
derne det förordna. Om ock det skulle finnas nödigt, at en
Commission bör anställas häröfver, så lära Ridderskapet ock
Adelen förordna, hvilken som skall vara dervid Actor; men
villia de lemna detta til behörigt forum, så äro der Fiscaler,
som saken utföra kunna, hvaröfver mig tilkommer at hafva
inseende.
Friherre von Hylten begiärte låf at tala; ock då honom
liud lemnades, sade han: Jag bekiänner det är den största
olyckan som mig hända kunnat, at jag skall misshaga et så
lustert sälskap. Jag ser at gemöterne äro emot mig retade,
men jag säger vid Gud ock min eviga Salighet, at i mit värck
är intet sådant, som kan vara en åhrlig man oanständigt, eller
dervid någon flärd. Huru det är kommit, har jag berättat,
men jag har intet fåt föra ut det. Jag måste säga at det
qvälljer mig, at man begynner ab executione ock vill, det jag
skall absentera mig ifrån Riddarhuset, der likvist ingen Rätt
har cognoscerat saken. Det är intet rätt ock rättvijst hvad
mig skier. En sådan proces kan hafva svåra efterfölgder.
Det gior mig ondt, at man sätter härpå sådanne färgor, som
äro så långt ifrån mina tanckar, som himmelen ifrån jorden.
Jag fordrade acten af Secreteraren. Vid min Gud kan jag
betyga, det jag intet gifvit ackt på Secreterarens annotation
uppå listorne. Jag lät min Skrifvare skrifva in den annotation
man nu påtalar. Jag giorde det intet annars, än at föredraga
det här in pleno, til hvilken ända iag gick hit op, ock
äfven begiärte af Hr Landtmarskalken, at han ville proponera
om Boställe för mig; men min olycka är, at jag blef nedkallad
i Deputation, innan jag feck föredraga plenum saken. Jag
giorde i förgår min ödmiuka afbön. Ar Ehr det intet angenämt,
submitterar jag mig Edert förordnande, men ber, at ab executione
ey begynnas måtte. När det kommer at ransakas härom,
skall mit upsåt finnas intet hafva varit at begå någon flärd.
Ock som upsåtet är grunden til giärningen, så bör man derefter
anse mit förfarande. Villja Ridderskapet ock Adelen
vara nögde med min declaration, skulle jag ödmiukeligen tacka
derföre.
Hr Riddersch antz: Det är intet Hr Landshöfdingens
olycka, at han geck neder, utan at han skrifvit dit detta.
Hr Faltzburg: Ridderskapet ock Adelen lärer blifva vid
den fattade resolution, at Hr Landshöfdingen bör blifva ifrån
Riddarhuset ock alla Deputationerne, til han purgerat sig.
Hylténs afgifna förklaring. 169
Hr Baas: Hans Excellence vet, at jag varit neder til at
afhöra vitnen angående Öfversten Hamilton, ock har jag ey
vettat at denna saken skulle nu vara före, efter jag holt den för
vara i går afgiord. Hvad detta petitum angår, at Hyltén skall
removeras, så kan jag ey annat än bifalla Hr Stobée, at man
ey bör begynna ab executione, helst Regeringzformen är klar,
at hvar ock en bör niuta lag ock lätt.
Svarades, at saken vore helt klar, ock Hr Landshöfdingen
borde absentera sig.
Hr Palmcreutz: Efter jag igenom Hr Landshöfdingens
oricktiga resolution kommit i misstanckar hos Hr Landtmar.
skalken ock Secreteraren, så förorsakas jag berätta, at om
Ridderskapet ock Adelen behaga infordra et Memorial, som
ifrån Skåne, Halland, Blekingen ock Bohuus lahn vid Riksdagen
1720 inlades, så lära de få se, huru Hr Landshöfdingen då
procederat.
Hr Adlerbeth: Det holts i början af Riksdagen en
commission öfver dem som stodo sub reatu, men icke dess mindre
äre månge, kan skie, criminelle nog, som äre på Riddarhuset.
Man bör vetta i denna saken, om Landshöfdingen Hyltén skall
absentera sig ifrån Riddarhuset, Sade, at han ock flere vore
af annan mening, ock begiärte votering.
Härvid kom det nu at bero, emedan tiden var förfluten,
ock Ridderskapet ock Adelen skilgdes åt.
Den 28 September in pleno.
Uplästes Majoren Häijs Memorial, hvarutinnan han beklagar
sig deröfver, at vid placeringen audre skolat blifvit
honom föredragne ock satte til indelning, men han på expectance,
som skall kommit deraf, at hans meriter af Öfverste
Didron ey blefvit rät upförde. Hvarföre han anhåller, at
sådant redresseras måtte.
Det blef godt funnit, at detta communiceras med Hr Öfversten
Didron.
Hr Majoren begiärte at han måtte niuta lön, äfven som
Rothlöben bevilljat blef. Ock ehuruvähl en dehl tyckte detta
vara billigt, så fans dock godt, at först Hr Öfverste Didron»
förklaring inhämtas skulle.
170
1723 den 28 September.
Derefter uplästes Skogs-Deputations den 12 Augusti gifne
Betänckande öfver den i Bårgerskapets nu på Riksdagen ingifne
allmänne besvär 28 § ock Bårgare-Ståndets samt Bondeståndets
dervid inkomne Memorialer, angående Skogarnes fria
bruk til bräders sågande. Hvaröfver Deputation stannat i de
t.anckar: l:o at intet såge- eller timmerståckar, utan allenast
mindre skog samt grenar ock tåppar må brukas til kohlning.
2:o Må Bårgerskapet ey tillåtas at niuta til sin handel mera
förmån af skogen, än den värckeligen kan tåla ock taxeringen
medgifver. Men der 3:o ingen taxering är ock ymnog skog finnes,
kunna byggas nya Sågar, efter föregångit angifvande hos Landshöfdingen
ock skiedd syn af Bergmästaren eller Häradshöfdingen
samt Bergs-Collegii, der Bärgvärck äro, men elljest
Cammar-Collegii tilstånd. 4:o De sågeståckar, som almogen
det ena åhret ey kunna för oföre skull få fram, bör dem det
andra åhret tillåtas at framskaifa, utan at då kårtas något på
taxationssumman. 5:o Håller Deputation före, at i svåra åhr
almogen någon större frihet til skogens nyttiande bevilljas
måtte. 6:o De 23,000 Dal. Smt, som almogen i Enånger,
Skoug ock Noråla socknar, för det de öfverskridit brädetaxeringen,
blifvit fälde til, tyckes de kunna förskonas före, dock
at ey aldeles öfverses med den egenvillighet de brukat emot
Landshöfdingens seqvester ock förbud.
General-Lieutenanten ock Landshöfdingen Palmqvist
giorde härvid den påminnelsen, at uti hans höfdingedöme behöfdes
vara skogvacktare, til skogarnes acktande, ock ville han
elljest intet vara ansvarig, om skogarne ey kunna conserveras
som sig bör.
Bergs-Collegii Memorial uplästes, angående förberörde 28
§ i Bårgerskapets besvär ock deras ansökning, at almogen
obehindrat må få inrätta Sågeqvarnar.
Ifrån Bårgerskapet kom en Deputation, som emottogs af
någre utaf Ridderskapet ock Adelén. Rådman Sal an förde
ordet; ock sedan han gifvit Ridderskapet ock Adelen sin tilbörliga
titul, sade han:
Bårgerskapet låter anmäla sin ödmiuka tiänst ock respect;
ock som Höglåfl. Ridderskapet ock Adelen communicerat med
dem et Memorial, så hafva de intet kunnat underlåta at lemna
derpå sin ödmiuka förklaring, som de i lika ödmiukhet bedia
må få upläsas.
Borgare-deputation. Skogsdeputationens betänkande. 171
Ock som detta blef af Ridderskapet ock Adelen samtyckt
;
upläste Bårgmästaren Stobéus Bårgare-Ståndets Memorial.
Hans Excellence Hr Landtmarskaiken svarade härpå,
at hvad det Högtärade Låfl. Bårgare-Ståndet behagat andraga
skall blifva Ridderskapet ock Adelen förestält; men
vidare utlät Hr Landtmarskaiken sig intet, utan blef i så måtto
vid thet curiale, som förut härom var öfverens kommit.
Rådman Salan: Bårgare-Ståndet recommenderar sig uti
Ridderskapets ock Adelens vanliga benägenhet.
Hvarpå han med Ståndets Deputerade afträdde.
Emedan Ridderskapet ock Adelen nu ey vore til någon
myckenhet församblade, så drögdes med det svarets upläsande,
som Bårgare-Ståndet nu gifvit.
I medlertid continuerades med Skogs-Deputationens Betänckande.
Vid Ista §
utlät Hr Bergenstierna sig, at detta borde i SkogsOrdninuen
observeras, ock sade at här intet sa hastigt något
fastställas kan; utan vore bäst, at detta ginge til Gollegierne,
at ey någon onyttig, utan beständig förordning giöras måtte.
Hans Excellence Hr Landtmarskaiken: Sorn det redan
är resolverat, at Skogzordningen ey kan giöras på Riksdagen,
utan Hans Maij:t kommer at höra Collegierne, de åter Landshöfdingarne
ock vederbörande, ock sedan deröfver at giöras en
förordning; så menar man, at detta kunde ga samma väg, ock
at i medlertid förra Skogsordningarne noga efterlefvas samt
beskaffenheten af skogarne efterses. Men hvad böterne angår,
som någre socknar blefvit fälte til ock de begiärt blifva befriade
före, så är det en sak, som hörer Kongl. Maij:t ock
Rådet til.
Denna Hans Excellences Hr Landtmarskalkens proposition
blef i alla delar bifallen.
Hr Bergenstierna: När i går var före om KongzGårdarnes
perpetuelle förarrenderande, förmärckte jag, at der
ibland nämdes Garpenbergs Kongzgård, som är under Garpenbergs
Grufva lemnad; särdeles hafva de 1645 fått privilegium
af Dråtning Christina derpå, ock 1681 af Konung Carl
den XP.TE. Skulle den nu biudas ut, så kunde den dragas
ifrån värcket, som vore högst skadeligit. Öfverheten har varit
172
1723 den 28 September.
sårgfällig at uplåta Cronolägenheter utan afgift til Bruken,
men denne har Garpenberg under arrende; altså bör den så
mycket mindre dragas derifrån. Jag hörde ock, at Hr von
Hökerstedt sade, at han vill ock på en Kongzgård anlägga et
Manufacturvärck. Skulle han villja gifva så mycket som en
annan, så vore vähl man lemnade honom det, at de sorn villja
taga up bruk ock manufacturer kunde hugnas på något sät,
ock flere derigenom til sådant äfven upmuntras.
Hr Palmcreutz: Deputation är utan skuld, at Garpenberg
är infördt, ock har vid slutet förmält, at om vid listorne
skulle vara at påminna, så borde sådant tagas i behörig consideration.
Altså om ägaren har förr perpetuelt arrende, så
får han ju blifva dervid.
Hr Danckwardt : Deputation har begiärt at få namn på
alla fcongzgårdarne, indelte eller oindelte; men som CammarCollegium
intet vettat, til hvad ända detta skiedt, så har man
ey kunnat gifva detta vid handen.
En del af Ridderskapet ock Adelen mente, at detta
borde gå til Deputation tilbaka.
Friherre Ernest Creutz kom up ock hälsade ifrån den
förordnade Deputation öfver dilferencen med Bårgerskapet, ock
sade, at som de hafva något angelägit at öfverlägga med
Ridderskapet ock Adelen, så hafva de skickat up honom, General
Strömfelt ock Presidenten Strömfelt.
Upläste derpå et Svar, som Deputation upsat til Prästeock
Bonde-Stånden.
Derpå lät Präste-Ståndet Ridderskapet ock Adelen vetta,
at de med en Deputation gingo up til Hans Maij:t, at föredraga
något uti Religionssakerne.
Sedermera uplästes ånyo berörde Svar til Pråste- ock
B onde-Stånden.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken frågade, om
icke det ordet concert i svaret til Prästerskapet uttagas skulle.
Hvilket blef bifallit, ock fans godt, at den Deputation,
som går till desse tvenne Stånden, begiär äfven svar på det
Memorial som reduction angår, ock tackar dem, att de låtit
Ridderskapet ock Adelen vetta, uti hvad ährende deras Deputerade
gingo up til Kongl. Maij:t.
Eölljande blefvo utnämde att gå til Präste- ock BondeStånden,
nembligen:
Svar till Preste- och Bonde- samt Borgarestånden. 173
Gref Dohna. Hr Eiirencreutz.
Frih. Löwenstierna. Hr Grundelstierna.
Hr Ehrencrona. Hr Adlerbeth.
Frih. Ernest Creutz: Som den förordnade Deputation
nu så vida giort ifrån svaren til Präste- ock Bonde-Stånden,
at de nu kommit at afgå, så har Deputation funnit sig föranlåten
at inhämta Ridderskapets ock Adelens behag, om Deputation,
sedan Bårgare-Ståndets svar är nu kommit, har något
vidare at giöra, eller intet.
B år g er skåpets Svar uplästes.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Nu frågar Deputation,
hvad härvid är vidare at giöra.
Frih. Ernest Creutz: Om Ridderskapet ock Adelen
falla på de tanckar, at Deputation skall träda tilsamman, ock
vidare projectera något, så bedia vij til at få et Extractum
Protocolli, hvad vij skola giöra, at vij intet må hetas giort
något af oss sielfva.
Härtil svarades, at det de giöra kommer til pleni approbation,
ock Deputation kunde bäst sielf tilse, hvad vidare i
denna saken stodo at giöra.
Hr Lilliestierna mente, at l:o bör Deputation tilse,
huru man kan draga tilbaka, hvad Ridderskapet ock Adelen
cederat dem af sine privilegier; 2:o at man intet begifver sig,
utan blifver vid Regeringsformen.
Frih. Ernest Creutz: Det är väll Deputation lärer taga
detta till rättelse. Men första frågan blir, om Deputation skall
continuera; sedan hvad steg vij skola taga; 3:o om vij skola
svara Bårgare-Ståndet eller intet, ock 4:o om det skall skie
vidlyftigt eller kårt.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Skall Deputation
gä neder ock continuera?
Svarades ja.
Gref Dohna kom med Deputation tilbaka från Prästeock
Bonde-Stånden ock sade, at Deputation har varit hos
Präste- ock Bonde-Stånden efter betalning ock läst up Ridderskapets
ock Adelens skriftelige svar för dem. Hva(r)på BondeStåndet,
som vij gick först till, efter Prästerne voro uppe hos
Kongel. Maij:t, tackade för det förtroende de sago af Ridderskapet
ock Adelen, ock tycktes acqviescera dervid; hvad Reduction
angår, låfvade de gifva svar. Präste-Ståndet, som vij
174
1723 den 28 September.
sedermera besökte, togo vänligen up Ridderskapets ock Adelens
beskickning, ock tyckte intet hinder vara, hvarmedelst Riksdagens
slut kunde upskiutas; om Reduction hade de intet
haft före, men låfvade taga före det ock gifva svar. För öfrigit
tackade Präste-Ståndet derföre, at Ridderskapet ock Adelen
så vähl uptagit den giorde notification om deras utskickade
til Kongl. Maij:t, ock låfvade villja continuera uti sin förtrolighet
ock ingen ting giöra utan communication med Ridderskapet
ock Adelen.
Ridderskapet ock Adelen betygade häremot sin välviilja.
Advocat-Fiscalen uti Svea Håfrätt Hr Nils Westers Memorial
uplästes, hvarutinnan han sig besvärar deröfver, at Öfversten
Hamilton skolat gripit honom an, ock begiär at samma
måtte remitteras til Kongl. Håf-Rätten, at äfven der afgiöras.
General-Felt-Tygmästaren Hamilton sade, at hans son
Öfversten Hamilton vill förklara sig, at han ey gripit Fiscalen
an.
Ridderskapet ock Adelen remitterade detta til Kongl.
Håf-Rätten.
Sedermera uplästes det upsatte projectet eller bevilningen
til Betalning saf giften ock Fridshielpen.
Ock resolverades, at det skulle läggas på bordet, at hvar
ock en, som behafgajr läsa det, kan dertil hafva tilträde.
Hr Adlerbeth giorde dervid den påminnelsen, at de indragne
Civil-Betiänte, som nu gå tiänstlöse, måtte blifva befriade
ifrån denne afgiften, ock begiärte at Riksens Ständer
ville täncka på dem, så at de måtte komma til de tiänster,
som de hafva Fulmackter på, ock i medlertid niuta någon lön
ock hielp.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken sade, at man
tänckt på dem i Secrete Utskåttet, ock låfvade at et Memorial
skulle gå up til Kongl. Maij:t för dem, hvilket här skulle
blifva upläst.
Sedan uplästes Öfversten von der Billies Memorial, at han
i stället för sin löningsfördring af 16,000 Dal. Smt måtte få
helften 8,000 Dal. Smt, hvaremot han vill gifva tilbaka sin
pension af 400 Dal. Smt ock cedera de öfrige 8,000 Dal.
Ock ehuruvähl en del höllö före, at Hr Öfversten, i anseende
til dess svåra blessurer, borde härmed hielpas, så stannade
det dock derutinnan, at Memorialet remitteras til Secre
-
Bevillningar. Statsverket. Krigsbefälets herre dagspen gar. 175
te Utskåttet, som lärer tilse, huru Hr Öfversten kan hulpen
blifva.
Generalen Creutz Memorial uplästes, at Officerarne, som
vid Riksdagen ifrån Regementerne sig infinna måste, måtte
niuta herredagspenningar.
Vid detta tilfället uplästes 2 § uti Krigs-Deputations den
16 Augusti sidstledne ingifne betänckande, hvarutinnan föreslås,
at 2 procent åhrligen samlas mätte af Officerarnes, KrigsPrästernes,
Auditeurernes ock Regements-Skrifvarnes löner,
men ey af the gemene.
Hr Siegroth begiärte. at de gemene äfven måtte härtil
giöra sammanskått.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Detta projectet
som Krigz-Deputation giort, är för tilkommande tider.
Ock altså frågas, om det skall blifva dervid.
Svarades ja.
Sedan frågade Hans Excellence Hr Landtmarskalken,
huru de skola niuta för i åhr herredagspenningarne, som nu
varit ifrån Regimenterne deputerade.
Det blef godt funnit, at de gemene för denna gången
måste hvardera contribuera åtta öre Smt til de Herrar Officerarne,
som efter Kongl. Maij:ts kallelsebref vid Riksdagen
sig instält ock befulmäcktigade varit. Men huru mycket hvar
ock en af de öfrige Officerarne til berörde Herredagsmän gifva
bör, derom hafva de sig sielfve at förena. För öfrigit, ock
hvad Krigz-Befälets kallelse til Riksdagarne angar, så blifver
therom stadgat uti Riksdags-Ordningen.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken berättade, at
Statsvärcket vore nu i Secrete Utskåttet färdigt, ock at de
andre Stånden hafva förklarat, at de intet villja hafva det til
sig. Men här voro frågan, efter det står uti Instruction för
Secrete Utskåttet, at visse måhl skola gå til Ståndens plena,
om Ridderskapet ock Adelen villja hafva detta hit. Summan
stiger allenast 3 eller 4,000 Dal. Smt öfver förledne åhrs stat.
Ridderskapet ock Adelen höllö onödigt at låta det in
pleno föredragas; dock resolverades, at personelle staten ey
bör imellan Riksdagarne rubbas; men de som på visse åhr
antagne äre, som en del skrifvare til et vist arbete, de gå ut
af staten, när arbetet är giort.
Hr Seulenberg frågade, om Stats-Commission får ändra
Staten.
176
1723 den 30 September.
Hans Excellence Hr Landtm ar skal ken: Man har måst
giöra ändring, til des man fåt staten på sin rätta fot; berättade
huru stor staten 1718 var, ock hvad indragning skiedt,
men at hädan efter ingen ändring skier i personelstaten imellan
Riksdagarne.
Hr Linnerhielm bevilljades låf at resa bart ifrån Riksdagen.
Den 30 September.
Uplästes Krigs-Deputations Betånckande angående Saltpetter-Siuderiet
här i Riket.
Ock blef thet i alla delar approberat.
Men hvad then af Saltpetter-Siuderij-Inspectorerne sökte
förmånen angår, at få i Lands-Contoiret niuta fri påst på
theras embetes bref, så fans godt, at thermed förblifva bör
efter som vanligit varit.
I lika måtto uplästes den projecterade förordningen för
Saltpettersiuderijvårcken i Riket.
Ock blefvo 1 ock 2 §§:ne approberade.
Yid 3 § in fine tillädes denne meningen: Så bör ock ingen
Saltpettersiudare förafskiedas, utan af Krigs-Collegio, icke
heller Collegium förr meddela någon dess afskied, innan Landshöfdingen
ock Inspectoren hörde blefvit, ock Collegium befunnit
orsakerne til karlens förafskiedande giltige.
Til slutet af 4 § tillädes: Börandes Landshöfdingen för
mera säkerhet skull medelst dess underskrift stadfästa de pass
vid nästa mönstringen, som Inspectoren det antagne Manskapet
gifvit, så framt intet hinder i vägen är, hvarföre de vid
Saltpettersiuderiet ey kunna bibehållas.
Ofver 5 § höres Bonde-Ståndet.
Vid 6 § resolverades, at i Förordningen införas skulle,
det Saltpetter-Siudarne icke måge rifva eller rubba sådanne
vånhuus, som med spislar ock gålf äro inredde.
Vid 7 § fans godt, at thet förbudet, som i slutet infördt
är, at ingen måtte rubba eller flyttia sine ladugårdshus ifrån
sådanne ställen, hvarest är god saltpetterjord, bör lemnäs
ute, efter som det skulle gifva tilfälle til chicaner.
8 §. Om vedbranden, som Saltpetter-Siudarne få hämta,
tillägges: ock det på de ställen, som ägaren sielf utvisar, ock
Saltpetersjuderierna. Skolordning. 177
icke annorstädes efter egit behag. Item hör honom thersammastädes
förbindas sådan skog, som til giärdsel ock stör duglig
är, såsom ock the instängde få hagar, lundar eller skogsparcker,
som ägaren upfredar til gårdsens nytta i framtiden,
eller til dess prydnad.
9 §, punden 3:die om lefverantzen; adde: Men befinnes
bristen endast härröra af hans försummelse eller otrohet, bör
han ärsättia det således brister med så mycket i penningar,
som varan kan kiöpas före; orckar lian ey botum, plickte etz.
In fine post verba: plickte med så många gatulåpp; adde:
eller spö.
Vid 10, 11, 12 ock 13 §§:n<? giordes inge påminnelser.
Afven uplästes Prästerskapets påminnelser vid timarnes
fördelning etz. vid Scholce-Ordningen.
Hvilket bifallit blef. Elljest practiceras Scholaeordningen
til nästa Riksdagen, då den kan ställas fast, i fall man finner
den med nytta kunna brukas.
Uplästes Hr Landshöfdingen Hylténs Memorial, hvarutinnan
han begiärar, at den rätvisan honom må förunnas, at
de emot honom angifne saker, hvarföre han i sit Samvete så
litet frucktar före, måtte af redelige, ovälduge ock Edsvurne
Samvetsmän varda skiärskådade, ock han få tilfälle at svara
för sig, då han tryggeligen tiltror sig skola kunna visa, at i
hans giärning aldrig något ondt upsåt varit häfver. Sedan,
ock ehuruvähl aldrig någon rätsint man lärer kunna samtycka,
at med Hr Landshöfdingen ab executione må begynnas, så
förklarar han sig likvähl vara hugad, at icke villja infinna sig
på Riddarhuset för theras ögon, som til en del torde hafva
fördömt honom i theras sinnen, in till dess han för Deputationen
fåt lägenhet at betaga hvar ock en den misstancka,
som nu så oförskylt har bräckt honom uti et omilt omdömme.
Afven uplästes Riddarhus-Fiscalens Memorial, hvarutinnan
han hemställer Ridderskapets ock Adelens gunstige förordnande,
om icke han må tiltala Hr Landshöfdingen i behörigt foro.
Hr Ridder s chantz: Efter det är crimen, ock et crimen
publicum, så hemställer jag Ridderskapet ock Adelen, om icke
det bör gå til Håf-Rätten.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken : I fall Ridderskapet
ock Adelen villja sättia en Deputation häröfver ock
låta förhöra Hr Landshöfdingen Hyltén, må det skie, men
intet kan den dömma.
Adelns Protokoll 1123. II. ^ ^
178
1723 den 30 September.
Hr von Hökerstedt mente saken kunde gå til HåfRätten,
ock at af dess utslag dependerar, huru vida han må
vara på Riddarhuset eller ey.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Skulle man
sättia en sådan Deputation, så kan derr inga vitnen afhöra, ey
heller kan den mer giöra, än undersöka saken ock höra hans
excuser.
Hr Palmcreutz: Efter Ridderskapet ock Adelen intet
kunna formera någon domstol, så tyckes saken böra remitteras
til Svea Håf-Rätt, at Advocat-Fiscalen der må giöra sit
embete.
Hr Lilliestierna: Denne saken är passerad på Riddarhuset;
derföre, innan det skier, bör saken examineras af Ridderskapet
ock Adelen, hvarefter, då den finnes af sådan beskaffenhet,
kan den remitteras sedan til Svea Håf-Rätt.
Hr Weili hemstälte Ridderskapet ock Adelen, om detta
skulle skie communicatis consiliis med de andre Stånden, efter
alla fyra Stånden suttit i Cammar- ock Oeconomiae-Deputation
ock skrifvit under exemplaret. De torde elljest komma
in med någon oangenäm påminnelse.
Friherre Faltzburg: Aldenstund Landshöfdingen för
Ridderskapet ock Adelen tilstådt, at han begåt en sådan grof
giärning, så tyckes mig, at saken bör remitteras til Kongl.
Håf-Rätten.
Hr Enanderhielm: Jag finner denne saken af den beskaffenhet,
at den concernerar icke allenast Ridderskapet ock
Adelen, utan ock de andre Stånden, aldenstund han temerairerat
et beslut, som är giort i en Deputation af alla Stånden,
men tycker onödigt vara, at remittera den til Justitise-Deputation,
utan kan det bäst skie i en Commission. Går saken
til Kongl. Håf-Rätten, går dermed långsammare. Ock som
ingen scripta lex är, som torde kunna qvadrera, så kommer
det på förfrågning ock förklaring an, ock så går det långt ut.
Hvarföre skal denne saken vara svårare än andre?
Hr Enanderhielm: Skiähl härtil, at den bör gå til en
Commission, äro desse: at Hr Landshöfdingen är en ledamot
af Ståndet ock begiär Commission; hvarföre skall man då gå
andre vägar med honom, än med andre?
Hr Palmcreutz: Efter här concurerar flere omständigheter,
så tycker man, at man skall communicera det med de
andre Stånden, ock så får man se, hvart måhlet skall taga vägen.
Hylténs memorial. Ransakning om honom.
179
Hr Weinberg mente at detta borde communiceras med
de andre Stånden, som skulle öka förtroendet Stånden emellan.
Hr Waden stier na var af den meningen, at detta med
de andre Stånden communiceras skulle, ock holt före, at et
Stånd intet kan remittera saken til Kongl. Håf-Rätten.
Hr Sandberg: Som en Commission förr varit förordnad
öfver dem som ståt sub reatu, så skulle, i fall man giorde med
Landshöfdingen Hyltén annorlunda, då visas en partialitet
emot honom. Sielfva saken lärer han sjelf försvara; men lät
oss intet invertera processen.
Hr Ridderschantz: Ingen gior något af hat för hans
Person, men för hans giärning har jag all styggelse.
Hr Norde nstråh 1 e: Ett Stånd lärer intet kunna allena
befalla et Collegium något.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Om det sättes
en Deputation, så kan den intet mer giöra än tilse, om Landshöfdingen
Hyltén kan vara på Riddarhuset eller ey. Men den
andra saken menar man måste communiceras med de andre
Stånden.
Svarades: detta var rätt.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Här frågas,
om en Deputation skall sättias, om Landshöfdingen kan excluderas
ifrån Riddarhuset eller ey.
Svarades ja.
Andre höllö före, at sådant ey vore nödigt, ty factum
vore här, ock Hr Landshöfdingen har sjelf förklarat sig, at
han vill absentera sig.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Hvad den
andra saken angår, så måste den communiceras med de andre
Stånden.
Detta blef äfven samtyckt.
Hr Baas: Man bör ey begynna ab executione; skulle vij
excludera honom ifrån Riddarhuset, så hafva vij dömt honom,
innan vij ransakat.
Hr Palmcreutz: Här är man af den meningen, at denna
saken bör communiceras med de andre Stånden, ock då får
man med deras samråd tilse, om en Commission skal förordnas,
eller saken remitteras til Kongl. Håf-Rätten.
En del mente, at den kunde gå til Justitiae-Deputation
ock derifrån sedan remitteras, efter som man funne den vara
beskaffad.
180
1723 den 30 September
Friherre Rålamb begiärte, at Deputations Betänckande,
som suttit öfver dem som stå sub reatu, måtte läsas up; sade
at Landshöfdingen Grönbergs sak blef remitterad til Håf-Rätten
men han är intet utesluten ifrån Riddarhuset.
Hr Sandberg: Jag är skyldig at tala för Landshöfdingen
Hylten såsom min anhörige ock vän ock såsom frånvarande.
Man vill utesluta honom ifrån Riddarhuset, innan här blifvit
ransakat ock dömt. Adelige Privilegierne, som Adelen åstundar
skola hållas, de blifva lederade, ty der står: ingen skall
skadas til sin heder ock ähra utan ransakning ock dom.
Hr Lundeblad: Hr Landshöfdingen har tilståt, at han
giort illa, ock då blef sagt, at han skulle afhålla sig.
Hr Sandberg: General-Major Schwerin står under et så
svårt reatu, han lides likvähl här på Riddarhuset.
Hr Stobée: Som den Deputation, som suttit öfver dem
som stå sub reatu, funnit, at ingen bör gå af Riddarhuset,
innan han blir dömd, så bör det observeras med Hyltén.
Hr Enanderhielm: Hade Deputation funnit en sak som
varit evident ock sielfva factum klart, så hade Deputation
intet velat gifva anledning dertill, at en sådan skulle på Ridderhuset
lidas.
Hr Ridderschantz: Den som befinnes med svåra förseelser
bör tagas i arrest ock föras i häcktelse.
Svarades det vore i andra måhl.
Riddarhus-Fiscalen hemstälte Ridderskapet ock Adelen,
om icke Landshöfdingen Hyltén, som bivistat de angelägnaste
sysslor, så i Secrete Utskåttet som elljest, borde tagas i arrest.
Men häremot ropades ney.
Såsom Landshöfdingen sielf utlåter sig i sit Memorial, at
han vill afhålla sig ifrån Riddarhuset, så lät Ridderskapet
ock A del en dervid bero, ock resolverade för öfrigit, at denna
saken skulle communiceras med de öfrige Stånden.
Secreteraren hemstälte Ridderskapet ock Adelen, om icke
communication med de andre Stånden kunde på det sättet
skie, at man dem hemställer, om icke saken kunde remitteras
til Justitiae-Deputation, at der tilses, hvad vidare i saken står
til at giöra, ock hvart den saken skall remitteras.
Detta blef bifallit, ock et sådant Extractum Protocolli til
de andre Stånden upsatt:
Aldenstund Landshöfdingen Baron von Hyltén, då han
Riksens Ständers Gammar- ock Oeconomiae-Deputations Be
-
Hylténs sak delgifves de andre stånden. 181
tänckande angående dispositionen af Kongs- ock Ladugårdarne
haft samma hos sig til läns ifrån Riddarhuset, har för Kongsgården
ock Majors-Bostället Lillö in margine införa låtit en
resolution på Specification «A? 1 så lydande: Såsom efter Riksens
Ständers resolution på Riksdagarne åhr 1719 ock 1720
Landshöfdingen i Christianstads lahn bör undfå Boställe, ock
Ständerne åhr 1720 dertil utnämt denne Lillö Kongsgård ock
Bostället, altså bör det dervid förblifva; Hafvandes Hr Landshöfdingen
jämvähl sedermera tillagt tvenne ord uti Ridderskapets
ock Adelens fattade resolution på Specification Jl/s 5;
Fördenskul ock såsom et slikt förfarande ey annat kan än
misshaga Ridderskapet ock Adelen, ock Landshöfdingen von
Hyltén förmenar sig med åtskillige omständigheter skola kunna
intyga, at härvid ey varit någon dolus; Ty hafva Ridderskapet
ock Adelen, emedan detta alt på en undersökning ankommer,
ock pröfvas bör, huru ett sådant måhl anses kan, funnit
nödigt at communicera detta med de öfrige respective Riksens
Ständer, hvilka uti Cammar- ock Oeconomise-Deputation til
samma Betänckandes författande, angående Kongs- ock Ladugårdarne,
haft sine Deputerade; begiärandes deras utlåtelse,
huru vida denna saken berörande Landshöfdingen von Hyltén
må remitteras til Riksens Ständers Justitiae-Deputation, at der
tilses må, om saken af en Commission utaf Riksens Ständer
afgiöras skall, eller ock hänskiutas til Kongl. Svea Håf-Rätt,
at der afgiöras, då et Extract utur Riddarhuus-Protocollet af
livad som vidare i saken passerat kan vederbörande meddelas.
Den 1 October in pleno.
Uplästes Krigs-Collegii Memorial angående de hemmansbrukare,
som ifrån Kongl. Gardet, Artilleriet ock Thure Horns
Regimente blefvit lösgifne. Hvarutinnan välbemälte Collegium
hemställer Riksens Ständer, om icke en Förordning giöras
kunde, at ingen förlåfvad hemmansbrukare må egenvilligt sättia
sig neder, antingen i någon stad för Bårgare, eller för någon
vinning skull å nyo låta lega sig til krigstiänsten, icke heller
begifva sig i tiänst hos privat folck, eller på annat sät taga
sig annat före, än hemmansbruket at skiöta, som thess afskied
lyder uppå.
Ock resolverades, at en sådan Förordning utgå må.
182
1723 den 1 October.
Sedan uplästes et Extract af Bergs-Deputations den 31
Augusti sidstledne håldne Protocoll, angående Expediternes
handel ock vistande här i Riket.
Ock biföls, at den saken til Kongl. Maij:t ock Rådet
hänskiutes.
Derefter continuferades med Skrå-Ordningens justerande
ifrån 6 Artickelen ock 4 § til ändan.
Ock blefvo the therutinnan af Commercie-Deputation giorde
ändringar i alla delar gillade ock godkiände.
Sedan uplästes den 2 § af Commercie-Deputations Betänckande
om Wismarske humblans införsel, sorn til Kongl.
Cornmercie-Collegium remitterad blef, ock som berörde Collegium
med sit Memorial therom inkommit, så blef thet också
nu Ridderskapet ock Adelen föreläsit; yttrandes Kongl. Collegiurn
sig, at på det införselen af denna varan, innan et tilräckeligit
förråd theraf i landet finnes, ey måtte aldeles vara
förbiuden, så kunde staden Wismar niuta til godo den proportion
i Tullen, som 1694 ahrs resolution innehåller, ock med
nu varande Tulltaxa enlig är; jämvähl andre Sveriges undersåtare
samma frihet förunnas, enär dhe med deras egne helfrie
fahrkåstar humblan på den fot, som andre nederlagsvahror,
från Wismar afhämta; men för öfrigit denne varan icke för
contrabande förklaras, efter slike förbud mera anledning til
lurendrägerier gifva.
Detta blef af Ridderskapet ock Adelen bifallit, så
at härmed förblifva må efter berörde Betänckande ock Tulltaxa
til nästa Riksdag.
Frih. Ernest Creutz berättade, at Deputation varit i
går tilsamman ock öfverlagt om det svaret, Bårgerskapet in
gifvit,
samt projecterat et svar derpå, hvilket Deputation nu
underställer Ridderskapets ock Adelens gunstige bepröfvande,
så vähl som ock huru vida det til Bårgare-Ståndet afgå skulle.
Svaret til Bårgare-Ståndet uplästes ock approberades.
Jämvähl talet til Präste-Stån det och Bondeståndet, ock til
dess afgifvande deputerades:
För Gref Brahe Hr Grubbenhielm.
Frih. Ernest Creutz.
För Gref Lillienstedt Hr Ancarcrantz.
Frih. Bror Rålamb.
Frih. Mårten Cronstierna. Hr Giötenstierna.
Frih. Claes Rålamb. Hr Braunerhielm.
Svar til Borgarståndet. Deputation afsändes.
183
Hr Tilas. Hr B. And. von Burguer.
Hr Braunerschiöld. Hr Adlerstråhle.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Förleden Lögerdags
emot middagen kom Secreteraren Feif neder med et
protocoll hållit i Rådet. Jag har läsit det igenom ock finner,
at det samma angår Stats-Secreterare-Bestälningens besättjande
efter von Duben, ock at det ankommer på en explication
öfver 40 § i Regeringsformen. Sedan, sade Hr Landtmarskalken,
kom ock et transumt neder af protocollet som den 28 September
hållit blef; ock deraf läste Hans Excellence Hr Landtmarskalken
up slutet. Ock frågade så, huru Ridderskapet
ock Adelen behagar at härmed förhållas skall.
Svarades, at det borde gå til Secrete Deputation.
Hr Åkerhielm: Detta är intet någon secret sak, utan
bör in pleno företagas ock afgiöras. Men de andre RådsProtocollen
äro för secretessen skull remitterade till Secrete
Deputation.
Frih. Eric Wrangel: Så vida Kongl. Maij:t ock Rådet
sielfve gifvit anledning dertill, at detta skulle gå til Secrete
Deputation, så är bäst blifva dervid.
Hr Åkerhielm: Hela secretessen består deri, at när
Stats-Secreterare-Bestälningen skulle besättjas, så upkom den
frågan, om Rådet skulle votera om Personerne.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Protocollet
angår rätta förståndet af 40 § i Regeringzformen, ock i'hvad
måhl Rådet bör hafva votum exclusivum.
Hr Lilliestierna mente at protocollet intet bör läsas
up, efter Deras Excellencer så vähl som Collegierne kunna
fördt åtskillige raisonementer om en ock annans person, som
ey böra komma in pleno. Jag ser intet, sade han, hvarföre
man ey skall kunna remittera den saken til Secrete Deputation.
Hr Palmcreutz: Riks-Råden hafva skickat protocollet
til Ridderskapet ock Adelee, men intet til någon Deputation.
Frih. Palmqvist: Yij böra se oss före, hvad vij giöra i
denna puncten. Gifva vij explication i denna saken öfver
Regeringsformen, så har Bårgerskapet öppet hugg på oss at
begiära explication i sin sak; derföre böra vij se oss före, ock
låta det gå til Secrete Deputation.
Hr Gust. Otto Bilberg: Alle ährenderne hafva förr
gåt igenom Uhrskilgnings-Deputation ock blifvit remitterade
184
1723 den 1 October.
til de Deputationer de hördt. Som nu detta här inkommit, bör
det först läsas up ock sedan remitteras til sin behöriga ort.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken proponerade,
om icke Ridderskapet ock Adelen ville taga ut någre som
kunde läsa igenom Råds-Protocollet, så finge de se hvad det
innehåller.
Hr Seulenberg: Som det är en sak, som rörer Regeringsformen,
så kan ey et Stånd allena taga den före, utan
den bör remitteras til Secrete Deputation.
Hr Neugebauer sade det honom öfver femtijo gånger
arriverat, at han blefvit förbi gången, men ingen har interponerat
sig för honom; bad derföre, at Riksens Ständer ville taga sig
honom an.
Frih. C ras sou frågade, om det kan nekas, när Kongl.
Maij:t begiär, at något, som intet är secret, skall upläsas, ock
om icke den douceuren bör skie Kongel. Maij:t.
Anteligen lästes det senare protocollet up, som i Rådet
den 28 sidstledne September hållit blefvit, ock finnes uti et
transumt JUs.
Gref Dohna: Alt hvad som rördt Regeringsformen har
under Riksdagen antingen gåt til Secrete Deputation eller den
Stora Deputation. Blifva vij ferme, ock intet gå ifrån vår
Regeringzform, så går alt väll. Nu blir altså frågan, om icke
detta skall gå til Secrete Deputation.
Härtil svarades ja.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Secrete Deputation
gifver allenast sit betänckande, men målet afgiöres in
plenis.
Detta blef bifallit.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Ar icke så,
at Secrete Deputation sätter up skiälen i saken, men intet afgiör
den, utan refererar sit betänckande til plenum, ock äfven
dervid hörer dem som detta angår ?
Detta blef bifallit, ock Secrefie Deputation träder i morgon
häröfver tilsamman.
Til föllje häraf blef et sådant Extractum protocolli til
communication med de andre Stånden expedierat:
Hans Excellence Hr Landtmarskalken berättade, at
Protocol-Secreteraren Pheif kom förleden Lögerdags mot middagen
neder med et protocoll, som i Rådet den 16 September hållit
är, hvilket Hr Landtmarskalken igenomläsit ock funnit angå
Rådets votum exclusivum. Protokollsutdrag derom. 185
Stats-Secreterare-Bestälningens besättjande efter Håf-Cantzlern
von Duben, hvarvid det kommer an på en explication af
40 § i Regeringsformen, angående votum exclusivum, som Rådet
äger. Härjämte gaf Hr Landtmarskalken tilkiänna, at
sedermera blefvit til honom öfvergifvit et transumt af et uti
Rådet senare hållit protocoll, nembligen, den 28 sidstledne
September, hvarutinnan förmäles vara proponerat, at detta
protocoll kunde gå neder efter vanligheten, som med alla
Rådsprotocollen vid denne Riksdag är vordet brukat, ock at
Hans Maijt härtill gifvit sit nådige bifall. Ock som Ridderskapet
ock Adelen höllö betänckeligit at låta läsa up det
förra protocollet, efter som derutinnan torde vara discourerat
om en ock annans af de föreslagne skickelighet; så blef allenast
det senare af den 28 sistledne September Ridderskapet
ock Adelen föreläsit ock derpå detta ährendet til Secrete Deputation,
som blefvit förordnad öfver Rådsprotocollen, remitterat,
at der utarbetas, vid hvilket tilfälle Deputation frihet
lemnäs at höra dem som detta angå kan, om någon sig anmäler,
hvarefter Deputation har at inkomma med sit betänckande,
så at denne såken sedan af samtelige Riksens Ständer
kan afgiöras.
Sedermera uplästes Constitutorialet för Commissionen i
Osthofs sak, ock approberades.
Afven uplästes Hr Lilliestiernas supplique, at han ey må
förplicktas at löna den, som förrättar dess tiänst vid Abo
Håfrätt.
Ock resolverades, at såsom Hr Secreteraren Lilliestierna
varit icke allenast Herredagsman, utan ock befulmäcktigad af
Kongl. Abo Håf-Rätt til at andraga thess angelägenheter vid
Riksdagen, han ock nu förordnad blefvit til Actor uti Commissionen,
som öfver Commissarien Osthof utnämd är; altså
kan berörde Secreterare ey graveras med någon afgift til den
som hans tiänst vid Kongel. Håf-Rätten imedlertid, ock in til
dess han den honom anförtrodde actionen utfördt, företräder.
Hr Fegerstierna: Abo Håf-Rät har kommit in med
en förfrågan härom, ock Råden funno Hr Lilliestiernas begiäran
skiälig.
Frih. Ernest Creutz upläste å nyo tvenne gånger svaret
til B år g are-Ståndet, ock sedan några ord deruti ändrade blefvit,
vardt det af Hr Landtmarskalken efter Ridderskapets
ock Adelens godtfinnande underskrifvit.
186
1723 den 1 October.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Nu skicka
vij bart detta til Stånden, ock vid samma tilfälle villja vij
skynda på slut af Riksdagen. Men det angelägnaste är, at
Biskopparne ock Bårgare-Ståndet skyndat på Privilegierne
ock resolutionerne på Besvären. Få de giöras färdige och
gå ut?
En del af Ridderskapet ock Adelen samtyckte detta,
andre mente at de kunde hvijla, til dess om Reductionen blefvo
afgiordt.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken sade, at de
villja då i morgon uti Differentim-Deputation träda deröfver
tilsamman. Frågade om de få gå fort dermed.
Detta blef bifallit.
Hr Borg holt före, at Frälsegodsen borde ey cederas
Bårgare-Ståndet.
Men andre sade, at så framt dhe förlika sig med Ridderskapet
ock Adelen, bör man låta förblifva vid det som giort är.
Härmed gick Deputation til de andre Stånden.
Ock resolverades, at Hans Excellence Hr Landtmarskalken
i morgon måtte träda med de andre Ståndens Deputerade
tilhopa uti Differentice-Deputationen.
Sedan gaf Hans Excellence Hr Landtmarskalken tilkiänna,
at Råds-Protocollet sändes förseglat til de andre Stånden.
Ock proponerade i anledning af Hr Sylvii Memorial, om
icke det, som angår Politie- ock Brandordningen, må hänskiutas
til Kongl. Maijt ock Rådet at der afgiöras.
Ridderskapet ock Adelen resolverade här uppå, at
som Brand- ock Politie-Ordningen vid denne Riksdagen ey
kunna giöras färdige, så bör hvad som utarbetat är til Hans
Kongl. Maijt jämte detta Memorialet i underdånighet upgifvas,
at Hans Maijt med Råds råde må härutinnan förordna,
som nyttigt ock nödigt vara kan,
Derefter uplästes Bevilningen til Afbetalningsafgiften.
Ock fans godt, at Enkie-Grefvinnor, Enkiefruer ock Enkior,
af hvad Stånd de äro, böra betala lika som Adels-Ståndet
eller theras afledne Mäns vederlikar, efter förmögenheten.
1 lika måtto resolverades, at Expectanterne böra slippa
at betala af sin lön, men hafva de annan egendom, anses de
derefter lika med Adels-Ståndet.
Sammalunda blef godt funnit, at med the til Statens lisa
iudragne Civil-Betiänte skulle i thenna afgiften på lika sät
Bang och säten. Deputation återkommer. 187
förhållas, som med förafskiedade Officerare. Ock för öfrigit
blef thenne Förordningen approberad, som then upsat var i
Differentiffi-Deputationen.
Instructions-Deputations Memorial uplästes, angående theras
rang ock säten, som komma in uti Collegierne at blifva Bij—
sittiare.
Men som Deputation kom ifrån de andre Stånden, upskiöts
nu denna saken.
Frih. Ernest Creutz: Deputation har varit hos de tre
andre Stånden, först hos Prästerskapet, sedan hoos Bårgerskapet
ock Bonde-Ståndet. Prästerskapet låto förmäla sin
tiänsthörsammaste hälsning ock sade, at om med böner skulle
kunna önskas, at en god förtrolighet måtte blifva åter uprättad,
så ville de det giärna giöra, ock låfvade bidraga det, som
til harmonien lända kan.
Af Bårgerskapet blef Deputation med all höflighet bemött
ock emottagen, ock sedan svaret var upläsit, lät Bårgmästaren
Bunge förmäla på Bårgare-Ståndets vägnar sin tiänst ock respect
til Ridderskapet ock Adelen, beklagade at det missförstånd,
som opkommit är, skulle vara begynt, men kunde för
den gången sig ey vidare öfver svaret utlåta, än at han försäkrade,
at de aldrig skola eller äro sinnade hvarcken at förkräncka,
eller at träda ifrån vår besvurne Regeringsform ock
fundamentallag, utan söka den samma at handhafva ock försvara,
ock det så, som de villja stå med godt samvete in för
Guds dom i himmelen; förmenandes Bårgare-Ståndet nog hafva
sin trygghet ock säkerhet uti vår besvurne Regeringsforms
stricte efterlefvande. För öfrigit fägnade de sig ey ringa deröfver,
at Ridderskapet ock Adelen utlåtit sig til all god enighets
ock förtrolighets återställande. Hvarvid dhe ock försäkrade
på sin sida at bidraga hvad i deras förmåga står. Ock
sluteligen recommenderade de sig uti Ridderskapets ock Adelens
gunst ock vänskap.
Bondeståndet tackade för communication, ock utlåto sig
at giärna önska ock villja bidraga til all enighet, beklagade at
detta missförståndet var upkommit, ock kunde nu ey vidare
sig öfver vår skrift utlåta.
Angående Reductionsvärcket yttrade alla tre Stånden sig,
at de i dag hafva samma ärende under händer, ock förmodade
i morgon kunna inkomma med svar deröfver. Dock var Bårgare-Ståndet
ey aldeles säkerft], om det då kan skie hos dem;
188
1723 den 1 och 3 October.
försäkrade at bruka ali oratancka ock giärna skola bidraga til
Ridderskapets ock Adelens nöijsamma åstundan alt hvad giörligit
ock skiäligit är.
Sedan företogs åter den förra saken berörande ledamöternes
rang ock säten i Collegierne.
Hr Plan mente ingen lag lärer vara om förträdet i
Collegierne, utan utom Collegierne; berättandes at sahl. Hr
Erenberg har haft en disput med Hr Blixenstierna, ock at då
blefvit resolverat, at den som äldre Revisions-Secreterare var
skulle hafva företrädet, ehuruvähl thermed elljest annorlunda
gåt, om de skolat rättat sig efter den rangen, som de haft i
Svea Håf-Rätt, hvarest the begge voro Assessorer. Holt
elljest före, at den äldre i Collegio borde få sittia stilla ock
behålla sit rum, utan at vika för en, som senare dit kommo.
Frih. Cederhielm: De äro specielle casus; men här är
en general resolution.
Ock som Frih. Cederhielm mente sig kunna til härnäst
producera sådanne resolutioner, som tilläde them, som voro af
högre Caracter, rang ock säte efter sin praeference;
Så blef denna saken upskuten til vidare.
Hr Palmcreutz beklagade sig öfver Hr Drufwa ock sade,
at vid det tilfället, då han stog vid Riddarhuus-Secreterarens
stohl ock hörde protocollet, hade Hr Drufwa sagt til honom,
det han giort et lika factum som Hylten, ock derom hade han
Frih. Bennet ock Frih. Cederhielm til vitne.
Hr Drufwa: Vid det tilfället, som Hr Palmcreutz ville
tvinga Hr Secreteraren at föra in något i Extracto Protocolli,
så sade jag: tag man ey så hårdt vid Eder, Hylténs sak torde
intet svårare blifva ansed, än den ändringen I giort i Instructions-Deputation,
hvarom Hr Plan skall vetta at bevittna.
Hr Palmcreutz begiärte at General-Major Bennet, som
hördt Drufwas utlåtelse, måtte blifva häröfver hörd.
Men som här intet är något ställe, hvarest vitnen afhöras
kunna, ock Ridderskapet ock Adelen skilgdes nu åt, stannade
det härvid.
I)en 3 October.
Uplästes Commercie-Deputations Betänckande angående interesse
på utbårgade Kiöpmansvahror.
Drufva och Palmcreutz. Ränta å varor.
189
Ock resolverades, som uti brädden af samma Betänckande
antecknades, at nembligen
l:o När debitoren utfäst interesse, ock betalningen ey
fölljer til den tiden, som Debitoren sig förskrifvit, bör ifrån
berörde tijd bestås interesse å 6 procent på den utbårgade
vahran; men finnes ingen förskrifning til viss tijd, utan Creditor
fordrar allenast efter sin bok ock räkning; så niuter han
först
2:o berörde interesse ifrån den tiden han hos Executoren
eller Dommaren sökt Debitoren, med mindre någonthera, Creditoren
eller Debitoren, gitter lagligen bevisa, at om betalningen
annorlunda accorderat blefvit.
Theremot böra 3:o the handlande hvart Nyåhr gifva räkning
til sine Debitorer på de til dem utbårgade vahror.
4:o. Finnes interesse vara förskrifvit eller elliest utfäst,
men ey huru högt, så niuter Creditor äntå 6 procent.
Men 5:o har ey interesse blefvit förskrifvit eller utfäst,
så undfår Creditor allenast 5 procent ifrån förberörde tijd,
ifrån hvilken interesset kommer at löpa.
6:o. Bör interesset uti alla berörde måhl, när emot sielfva
capitalet intet laga jäf giöres, jämte capitalet hos Debitoren
af Executoren uttagas, ock så Executoren som Domaren giöra
härvid en behörig handräckning.
Dock skall 7:o denna förordning ey lämpas til den credit,
som för detta giord är, utan härefter giöres.
Ock hvad 8:o som här om Kiöpmannevahror stadgat är,
bör äfven förstås om sådanne vahror, som andre, af hvad stånd
dhe vara kunna, utborga.
Sedan justerades den 42 § af Cavallerie-Regementernes besvär,
om Prästernes rättighet af Knecktar ock Ryttare.
Ock fans godt, at then så inrättas skulle, at the så vähl
som Båtsmännen för Kyrkiotiänsten skola gifva Prästen i et
för alt 12 öre Smt åhrligen, eller i stället therföre giöra 3
dagsvärcken, så länge the äro hemma i landet.
Afven blef den 58 § justerad, angående Lagmans-, Häradshöfdings-
ock Tingsgiästningspenningarnes ärläggande af Ryttarne.
Hvaröfver Kongl. Maij:t vill inhämta vederbörande HåfRätters,
Cammar-Collegii samt Landshöfdingars ock Ofverstars
underdånige berättelse, huru härtils i detta målet blefvit practicerat,
ock deröfver med Råds råde låta utgå en förordning
190
1723 den 3 Oetober.
til alles efterrättelse. I medlertid förblifver härmed som vanligit
varit.
Uplästes Deputations Betänckande om Båtmanshållet i
Halland, jämvähl Hr Ammiralen Ornfelts Memorial, berörande
den disputen, som varit här på Riddarhuset emilian honom ock
Häradshöfdingen Welli.
Ock då Memorialet var upläst, hemstälte Frih. Örnfelt
Höglåfl. Ridderskapet ock Adelen, om icke det bör hämnas,
när en blifver så i sine förvaltningar angripen.
Hr Weili understälte i lika måtto Ridderskapet ock
Adelen, om han skulle svara på Hr Ammiralens skrift; sade
sig suttit så länge domare, at han vähl viste hvad han kunde
säija: det han har sagt kan hela Sverige med honom betyga.
Huru Hr Ammiralen har fördt sit commendo, det har han ey
sagt; men under Hr Ammiralens commendo är det skiedt;
det lära de, som hafva varit med Hr Ammiralen, kunna intyga.
Huru som talat blefvit på Kiempebryggan i Giötheborg,
ville han nu just intet säija, eller hvad en ährlig man med
honom discourerat; men i det samma pekade han åt den sidan,
som Öfverste Stael var, ock sade: der står mannen som har
sagt det.
Hr von Hökerstedt: Flere med mig beklaga, at sådanne
injurier komma här på Riddarhuset fram. Jag finner
oanständigt, at en Herredagsman skall insultera den andra här
på Riddarhuset.
Hr Weili sade, at han har tält för landets bästa.
Hr Lilliestierna: Det är oanständigt, at här sådant
skall passera; men efter Hr Ammiralen Örnfelt utgutit så
svåra ord emot Hr Weili, ber Hr Weili at få svara på skriften.
Flere andra förmente, at detta honom ey förvägras måtte.
Men som andre voro häremot ock sade at Hr Örnfelt då
lärer påstå at få duplicera, begiärte Hr Weili at, i fall han
ey får svara, Hr Ammiralen då måtte taga sin skrift tilbaka.
Frih. Örnfelt: Hr Weili har in pleno gripit mig an,
derföre har jag måst försvara mig.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken tyckte illa vara,
at sådanne disputer här på Riddarhuset upkonnna, ock gick
til sielfva saken, frågandes l:o, om i Halland skulle blifva
Rotering.
Hr Weili påminte straxt härvid, at utsocknefrälset måtte
vara derföre frit, efter 1648 åhrs contract ock åtskillige Kongl,
resolutioner.
Båtsmanshållet i Halland. Örnfelt och Weili. 191
Hans Excellence Hr Landtmarskalken förestälte derföre
först frågan så, om icke Roteringen på Crono ock Skattet
bör skie.
Hr Weili: För Frälset talar jag som en Fulmäcktig,
men för det öfriga relative såsom Häradshöfding i orten, ock
håller före, at det är skadeligit til at giöra der rotering. Beropade
sig för öfrigit på sit Memorial ock sade, at Deputation
har intet svarat på dess Memorial, hvilket han ingifvit den
9 Juli sidstledne; han hade ock hemstält Riksens Ständer,
antingen bättre voro taga penningar eller inrätta rotering der,
ock höllö det förra för det bästa.
Hr von Hökerstedt: Alt detta är i Deputations Betänckande
infördt; men om alt skulle för plenum refereras,
som uti Deputation blefvit påmint ock discourerat, så blifver
det alt för vidlyftigt.
Hr Weili: Mit första Memorial det är upläsit, men detta
senare intet, som går ut på et Fiskeries inrättande.
Derpå uplästes efter begiäran samma Memorial, hvarutinnan
föreslås, at Fiskerien i Halland inrättas skulle, på det
man therigenom måtte ther kunna hafva manskap, som voro
vant vid sion; ock at de 50,000 Daler, som på Båtsmanshållet
besparas kunna, insättias för interesse uti en banqve i Lähnet,
som Fiskerien emot 3 procent interesse understödja kunde.
Hr von Hökerstedt: Angående Fiskeriet, så äre härutinnan
åtskillige påminnelser, som äre vackra ock böra vara
antagne. Men hvad befrielsen från enroulleringen angår, så
kan det ey låta giöra sig, utan jämte Roteringen kommer Enroulleringen
at stå; men manskapet brukas aldrig innan krig
infaller.
Hr Weili mente, at til nästa Riksdag kunde anstå med
roteringen.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Det är bekant,
at vij hade 1719 på papperet enrolleringsmanskap några tusen
man; men vij feck intet 3 å 400 igen af them, utan måste
värfva i Hamburg.
Gref Wachtmeister: Jag lemnar Hr Wellis project
angående Fiskerien i sit goda värde, ock begge delarne kunna,
skie. Men som jag vill tala på mit samvete ock som en ährlig
man, så måste jag säija, at om intet man täncker på at skaffa
Båtsmän, så är Flåttan onödig. Besparingz-Cassan kan vara
192
1723 den 3 October.
god, ock af den cassan kunde tagas til at underhålla et Compagnie
Cadetter.
Hr Cederholm: Det älirendet om Fiskerien går til
Kongl. Maij:t ock Rådet; men Roteringen blir efter Deputations
förslag.
Hr Lilliestierna mente, at Hr Wellis project om Fiskerien
kunde gå til Kongl. Maij:t ock Rådet, men det andra här
afgiöras.
Gref Wachtmeister begiärte, at för de penningar, som
af Frälset i Halland samblas, måtte hållas 30 Cadetter.
Sedan sålunda om thenna saken discourerat blefvit, stannade
Ridderskapet ock Adelen uti thet slut, likmätigt
Deputations gifne betänckande:
l:o At Båtsmans-Roteringen uti Halland af ovälduge dertil
förordnade män, uti närvara af någon ifrån Kongl. Ammiralitetet
förordnad, uppå alle Cronan förbehåldne Skatte- ock
Cronohemman, efter erhållen instruction af vederbörande Collegier,
under de uti Deputations betänckande förut andragne
conditioner ock vilkor, med det aldraförsta värckställes ock
fulbordas. Hvaruppå sedan med Almogens goda nöije ock til
deras säkerhet uti framtiden med dem ett skrifteligit contract,
så om Roteringen, Båtsmans aflönande ock en skiälig enrollering,
eftersom förut therutinnan omrört är, samt at de alla tider
skola vara frie för utskrifning ock värfning, uprättas ock underskrifves
samt sedan til vederbörandes rättelse af trycket utgår.
2:o Beträffande Ridderskapets ock Adelens utsockne Frälse,
så förklarar Ridderskapet ock Adelen ifrån Halland sig ey
kunna undergå någon sådan rotering, emedan de l:o betala
ansenliga extra ordinarie utlagor til Cronan, som inge andre
Frälsebönder i Riket, der Båtsmanshåld är, utgiöra; dessutan
skall det 2:o strida emot deras medbrackte privilegier, ock 3:o
skall af utsocknefrälset intet erkläckeligit antal båtsmän sig
belöpa, i fall de derunder dragas skulle; Hvartil dock Ridderskapet
ock Adelen icke samtyckia villja, utan sig på theras
privilegier åberopa.
Therföre blef 3:o vid detta Rifallet resolverat, at af den
räntan, som Kongl. Maij:t tilfaller af Frälset, bör hållas trettijo
stycken Cadetter vid Ammiralitetet, af hvilka duchtige Officerare
vid Flåttan kunna sedan bekommas.
Sidst vardt godt funnit, at detta med de andre Stånden
communiceras skulle.
Gamla och nya skattets afrad.
193
Hr Weili begiärte at han måtte få svara på Hr Ammiralen
Örn felis Memorial.
Hr Wadensti erna: Efter Hr Örnfelt in pleno angripit
Hr Weili, så kan intet betagas Hr Weili til at få svara derpå.
Härtil ropades ja; andre tyckte at alt borde remitteras
til forum.
Frih. Palmqvist begiärte låf at resa bårt.
Som honom bevilliades.
Hr Ridderschantz berättade, at tvenne Herredagsmän
kommit til honom i hans spisqvarter med et Memorial ock begiärt,
at han ville ödmiukast anhålla, at det måtte få läsas
up hos Ridderskapet ock Adelen.
Ock som Ridderskapet ock Adelen dertil samtycka
månde, blef berörde Memorial upläsit, så lydande, som det ad
acta finnes.
Therefter uplästes Krigs-Commissarien Drufwas Memorial
emot Hr Palmcreutz.
Den 4 October.
Uplästes den öfver Ständernes Commissions arbete förordnade
Deputations Memorial angående nödige husrum til Ständernes
Commissions Aders ock handlingars förvarande.
Ock resolverades, at Kongl. Cammar-Collegium har at
utse husrum för berörde acter.
Frih. Ernest Creutz: I går, när Secrete Deputation
var tilsamman, begiärte Stånden at de måtte få de remarqver,
som Secrete Deputation giort öfver 40 § i Regeringsformen.
Ock som de sielfve suttit i Deputation, ock detta är deras egit
arbete, så kan dem sådant ey förvägras.
Detta blef samtyckt.
Uplästes Cammar- ock Oeconomioe-Deputations Betänckande
angående Afrads-Spannemålens betalande til Indelningshafvare!!,
innehållandes det, at ingen åtskilnad giöras bör imellan the
gambla ock nya Skattehemmanen, de måge vara Cronan immediate
behåldne ock oindelte, eller ock til Rusthåld eller lön
indelte, utan alla draga lika tunga, ock åter deremot niuta
lika förmån. I anseende hvartil alla böra betala deras afradsspannemahl
in natura.
Adelns Protokoll 1723, 11. 13
194
1723 den 4 och 5 October.
Detta blef af Ridderskapet ock Adel en så mycket
mera bifallit, som intil 1719 ingen åtskillnad imellan det nya
ock gambla skattet i detta fallet varit, ock derföre på hvart
ock et hemman vid dess skatlägning en viss ränta satt blefvit,
at den utgå skall i pertzedler, som den samma hemman påförd
är; andre skiähl, som yttermera detta bestyrcka, finnes
uti Ridderskapets ock Adelens Extracto Protocolli, som förr
gåt til communication med de andre Stånden. Men om någon
stor missväxt infalla skulle, håller Ridderskapet ock Adelen
före, enligit Deputations yttrade mening, at icke mindre de
gambla Skatte, än Crono ock nya Skatte må efterlåtas at betala
för Afrads-Spanuemålen 5 Dal. Smt tunnan; dock bör
Indelnings- eller Crono-Bonden, som en slik lösen niuta vill,
först taga laga syn uti vederbörandes närvara, ock förskaffa
sig Tings-Attest, at spannemålen in natura utan bondens
undergång ey utgå kunnat; då Indelnings-Bonden, efter TingsAttesten,
får betala för spannemålen 5 Dal. Smt. Men gambla
ock nya Skatte, eller Cronan immediate behåldne hemmans
åboer böra denne Tingsattesten antingen straxt tilställa HäradsFogden,
hvilken skall vara skyldig at skaffa Landshöfdingens
resolution derpå; eller kunna de, om dem så lägligit faller,
förfoga sig med samma attest til Landshöfdingen i orten, som
derpå promt resolution meddelar, at Cronofogden får upbära
reda penningar i stället för spannemåhlen, utan at Landshöfdingen
först sig häröfver i Cammar-Collegio behöfver förfråga.
Dock bör alt thetta ey förstås om andre än indelte samt Cronan
behåldne hemman, efter som Frälsemannen ock ägaren af
räntan icke kan något föreskrifvas, hvarmedelst honom betages
at niuta den ränta honom tilkommer ock therom disponera
såsom om sin proprie egendom.
Sedermera uplästes Krigs-Commissions Memorial, at de
Majorer, som hafva Majors caractere, men i anseende thertil,
at the dels allenast giort Capitains tiänst med Majors Fulmackter,
dels varit befuimäcktigade til sådanne tiänster, hvilka
de aldrig fåt tilträda, allenast til Capitains expectance upförde
blefvit, ey kunna niuta expectance efter theras caracter,
efter som expectancelönen icke skall kunna betalas efter caracteren,
för the skiähl Krigz-CommissioneD vidare anfördt.
Ock blef thetta af Ridderskapet ock Adelen bifallit.
Therefter uplästes de andre Ståndens utlåtelser pä Ofverste
Didrons Memorial, at som the tilförende förklarat sig ey villja
Didron. Städers besvär. Stobées skadestånd. 195
uptaga något til förändring i thet, som blefvit af PlaceringsDeputation
afgiordt; så blifva the thervid faste ock kunna til
Hr Ofverstens ansökning om förbättring på expectancen intet
samtycke gifva.
Ofverste Didron förklarade sit missnöije deröfver, at de
andre Stånden afslagit, hvad som Ridderskapet ock Adelen
funnit honom vara berättigad till, ock tackade i medlertid
Ridderskapet ock Adelen för dess honom betygade benägenhet,
säijandes sig ey kunna vara uögd med half Ofverste-Lieutenants-lön.
Hr Palm creutz begiärte communication af Hr Drufwas
Memorial.
Hvilket honom bevilljades.
General-Major Duwalds Memorial uplästes, at han ock
the vid thet nya Finska Regimentet upförde Officerare måtte
niuta för 1723 sin ordinarie lön.
Dock föll ingen resolution nu härpå.
Sedan uplästes the i Differentise-Deputation utarbetade
resolutioner öfver Stådernes besvär.
Ock vid §
förklarade Ridderskapet ock Adelen sig, at Inqvarterings-Tolagen
bör användas til hielp för Arboga ock Kiöpings
städer, så framt Bårgare-Ståndet ey ställer desse Städers
Bårgerskap deremot på annat sät til freds.
Vid 29 §
yttrade sig Ridderskapet ock Adelen, at the ey bifalla
kunna Bårgerskapets påminnelse, at the förafskiedade af
Krigsfålket, som vela omgås med handtvärck, skola stå under
skrå ock gille.
I öfrigit blefvo de projecterade resolutionerne approberade.
Den 5 October.
Uplästes Gammar- ock Oeconomice-Deputations Memorial
öfver staden Christianstads ansökning, det lilla Tullen i Ahus
afskaffas, ock i Christianstad i stället ehrläggas måtte, efter
Christianstads privilegier.
Ock resolverades, at betänckandet bifalles ock practiceras
på försök til nästa Riksdag.
Bonde-Ståndets Memorial uplästes, at ingen matte få
hafva flere än en tiänst.
196
1723 den 5 October.
Men sorn Ridderskapet ock Adelen ey voro stareke nog,
lemnades detta, til dess flere komma up.
Secrete Utskåttets Extractum Protocolli uplästes at Öfversten
Stobée blefvit tillagt 11,700 Dal. Srnt til et soulagement
för den stora förfölljelse han lidit.
Ock blef detta af Ridderskapet ock Adelen gillat.
Sammalunda uplästes Justities-Deputation» Betånckande»
angående Kyrkoherden Jonas Törnbohm, som blefvit afsatt
ifrån sit embete, at Riksens Ständer täcktes för honom låta
til Kongl. Maij:t upgå dess underdånige föreskrift, at Consistorium
i Giötheborg måtte förse honom med någon annan
honom tiänlig lägenhet, eller, ther han ey är af the krafter, at
han then förestå kan, tå draga försårg, at han med de sine
må niuta tilräckeligit underhåld.
Hvilket af Ridderskapet ock Adelen bifallit blef.
Afven uplästes Justities-- Deputations Extractum protocolli,
at de deputerade ledamöter enhälligt sig infinna måtte.
Ock blefvo the therom nu tilsagde.
Krigs-Commissions Memorial af den 30 September sidstledne
uplästes, så vähl som ock de puncterne, Krigs-Rådet
Reuterholm efter Hans Excellences Hr Landtmarskalkens begiäran
therutur tilsammans dragit, angående Regementernes aflöning
samt Fardagen vid Boställens tilträdande.
Ock blefvo the af Hr Reuterholm upsatte puncterne i alla
delar gillade.
I lika måtto blef Krigs-Commissions therom yttrade mening
af Ridderskapet ock Adelen gillad, at General Kruus,
så vida han niuter lön ifrån 1722 ahrs begynnelse, bör äfven
tilträda Öfverste-Bostället med 1724 åhrs fardag, besynnerlig
som upsäijelsen genom 1721 åhrs placeringslista är skiedd.
Dock som Gref David Frölich förmente, at dess broder
Öfversten Gref Carl Frölich, som haft Hans Maij:ts nådige
• o , i' .
resolution at bibehallas vid Ofverstebestälningen, voro berattigad
til at behålla 1722 ahrs lön; Så begiärte han, at sådant
måtte föras til Protocollet ock häröfver voteras.
Men thetta senare blef ey attenderat.
Hr Henel begiärte ödmiukeligen, at som Ridderskapet
ock Adelen resolverat, det Expectanterne skulle fä lön efter
värfvad stat, det täcktes Ridderskapet ock Adelen förmå de
andre Stånden at consentera dertil.
Bondeståndets memorial mot tjänsters förening. 197
Hr Brandt: Som Officerarne, hvilka stå på expectance,
ey kunna giöra sig hopp om lön efter värfvad stat, så vore
väll, de åtminstonne måtte få en tilökning, nembligen en Major
200, en Capitain 150 Dal. Sint.
Men härpå blef dock ey resolverat.
Bonde-Ståndets Memorial uplästes nu å nyo, at ingen må
hafva tvenne tiänster, utan så är, at lönen ey stiger til 120
Dal. Srnt, elljest delas the, ock til andre personer bårtgifvas,
som värckeligen tilförende varit i Cronaus tiänst, samt medelst
indragningen kommit at afgå.
Ridderskapet ock Adelen tyckte detta vara mycket
billigt.
Hr von Hökerstedt sade, at en del tiänster voro hopalagde,
efter Betiänten med enthera ey kunde utkomma.
Ridderskapet ock Adelen biföllo thetta Bonde-Ståndets
Memorial, ock resolverade, at ordres afgå skola til Collegierne
ock Landshöfdingarne, at the efterse hvilka som tvenne
tiänster hafva, at indragningen vid åhrets slut kan skie; dock
bör detta intet förstås om sådanne embeten, som efter Regeringsformen
äro combinerade.
Öfversten Stobée aflade sin ödmiuka tacksägelse hos
Ridderskapet ock Adelen sålunda:
Sedan Höglåfl. Ridderskapet ock Adelen för en tid sedan
låtit mit Memorial för sig upläsas, har Ridderskapet ock Adelen
af en särdeles ömhet så för mig som alla nödlidande remitterat
mit Memorial til Secrete Utskåttet; ock som Secrete
Utskåttet behagat tillägga mig en summa af 11,700 Dal. Sint,
ock Höglåfl. Ridderskapet ock Adelen behagat nu gilla ock
stadfästa samma; så hembär jag Höglåfl. Ridderskapet ock
Adelen therföre en ödmiuk tacksäijelse. Jag tilstår giärna
detta hafva sit ursprung af Ridderskapets ock Adelens generosité,
at de behagat låta mit lidande så gå sig til hiertat ock
i betracktande häraf soulagerat mig härmed; tviflar ock intet,
at våra barn ock efterkommande lära, då de läsa hvad mig
händt, giöra en behörig reflection härpå. För öfrigit önskade
Hr Öfversten, at han måtte lemna något spår af sin nitälskan
för Fäderneslandets bästa ock Ständernes frihet; försäkrandes
til et tacksamhetstecken, at den honom bevijste nåden
skall aldrig vara förgiäfves, eller komma uti glömskones mörcker.
Herrar Officerarne begiärte at de måtte få det qvartalet,
som dem blefvit bevilljat.
198
1723 den 5 October.
Ock resolverades, at härom skulle gifvas et Extractum
protocolli til de andre Stånden.
I föllje häraf gafs them et sådant Extractum protocolli:
S. D. Resolverades, at the utur fångenskapet hemkomne,
som ståt på värfvad fot ock antingen blifvit placerade, satte
på expectance, eller fåt afskied, samt nu tilstädes vid Riksdagen
äro, skola få et qvartals lön i afräkning på theras innestående
löningar, at hielpa sig härifrån med, aldenstund the
elljest intet kunna komma här ifrån för then giäld ock skuld,
hvaruti the äro fördiupade.
Hr Westfelt påstog, at the som hafva två tiänster
måtte straxt mista den ena, ock at Landshöfdingarne måtte
få ordres at undersöka härom.
Hr Seulenberg mente, at det ordet ”hädanefter”, som
finnes i Bonde-Ståndets Memorial, ey kan appliceras til nu
varande tijd, utan vid åhrets slut ändringen skie, ock Landshöfdingarne
ock Collegierne få ordres at se derefter.
Detta blef bifallit. Ock i föllje häraf förblifver thet vid
föregående resolution.
Gref Wasaborgs Memorial uplästes, at han måtte blifva
remitterad til Kongl. Cammar-Collegium, ock välbemälte Collegium
få befalning at giöra honom justiee, ock låta honom
få igen sin gård Adö, som 1691 indragen blefvit, sammaledes
de pengar som för försålt tegel falla böra ock hos particuliere
innestå.
Gref Wasaborg sade, at han hvarcken begiär interesse
eller ehrsätning för huset, icke heller för de tretton hela
hemmanen, som honom ifrångåt, utan bara gården, som den nu
är ruinerad. Berättade elljest, hvad svåra efterräkningar honom
öfvergåt, ock at sten ock spislar äro bårttagne ock försålde
sampt penningarne innestående hos en del folck.
Ridderskapet ock Adelen funno skiähligt at samtycka
til Hr Grefvens begiäran, ock at han bör få igen sin gård.
Derefter justerades det Extractum protocolli af den 24
ock 25 September, som angående Landshöfdingarnes Boställen
til de andre Stånden afgå skulle.
Hvilket i alla delar gillades.
Sedermera uplästes Hr Erenpreutzes Memorial, angående
Stensta ock Qvarnbacka, at de ey måge under perpetuelt
arrende til någon annan uplåtas.
Wasaborg. Sparrschiöld. Militära löner och löneförskott. 199
Ock resolverades, at uti Cammar- ock Oeconomise-Deputations
betänckande för dem antecknas skulle in margine
denne meningen: Berättas vara uplåtit Ofver-Directeuren
Elirenpreutz under perpetuelt arrende, som observeras.
22 § i Krigs-Deputations Betänckande af den 19 Augusti
sidstledne öfver Regimenternes til häst ock fot anförde besvär
uplästes.
Ock emedan i berörde Deputations betänckande öfver
Cavalleriets besvär ock den 2 § stadgat är, at indelningen
bör blifva orubbad, så blef af Ridderskapet ock Adelen
godtfunnit, at thenne § här utelemnas, helst then ock, sådan
som then här finnes, torde vidare extenderas än sig bör.
Hr Sparschiölds Memorial uplästes, at han måtte fa sine
1,000 Rdr igen, som han til Major Frölich för Compagniet
gifvit.
Ock blef theruppå sålunda resolverat: At, såsom Riksens
Ständers Placerings-Deputation funnit billigt, at Rytmästaren
Sparschiöld, i anseende dertil at han med Kongl. Maij:ts allernådigste
consence transigerat med Ryttmästaren Gref Frölich,
skulle af publiqve medel återbekomma de 1,000 Rdr, som han
til välbemälte Ryttmästare utbetalt; altså, ock emedan
Ridderskapet ock Adelen för sin del önska ock billigt finna,
at Ryttmästaren Sparschiöld, sedan han blefvit af PlaceringsDeputation
tilbaka sat, til Lieutenants indelning måtte blifva
hulpen af publiqve medel ock få sin betalning; Ty hafva
Ridderskapet ock Adelen velat i bästa måtto recommendera
detta til Riksens Ständers Secrete TTtskått, som öfver Statsvärcket
förordnat är; intet tviflandes, at ju Secrete Utskåttet
lärer låta Hr Rytmästarens ansökning komma uti behörig
consideration.
Samma dag kom Häradshöfdingen Hr Weil i fram til
bordet ock begiärte, det han måtte få läsa up en skrift eller
svar på Ammiralen Ornfelts Memorial.
Hvartil ehuruvähl en stor del af Ridderskapet ock
Adelen samtyckte, dock som andre sådant ej tillåta ville,
utan Ridderskapet ock Adelen stannade häröfver uti särskilte
utlåtelser, tiden jämvähl förfluten var, ock Hans Excellence
Hr Landtmarskalken för en viss angelägenhet skull måste afbryta,
kom härmed för denna gången at upskiutas.
200
1723 den 7 October.
Den 7 Oetober.
Uplästes Justitice-Deputations Betänckiande, at Riksens
Ständer för Gref Dolma intercedera måtte, det honom utan
afseende på det, som Kongl. Mai,j:t den 20 December nästledne
åhr resolverat, måtte frit lemnäs at efter föregången laga
stämning utföra sin sak emot Ombuds-Rådet Feif, angående
Rusthållet Kieggleholm, som dess Grefvinna i faddergåfva fåt,
men hans svärmoder til berörde Ombuds-Råd försålt, ock
domaren cum toto effectu få uptaga ock lagligen afgiöra
saken.
Hans Exeellence Hr Landtmarskalken frågade, huru
Ridderskapet ock Adelen behaga härmed.
Hr von Hökerstedt: Det är frågan, om saken har
varit i sit rätta foro, innan den kom til Hans Maij:t.
Ock som Kongl. Maij:ts resolution af den 20 December
1722 icke nu var til hands, blef godt funnit, at högstbemälte
Kongl. Maij:ts resolution skulle hämtas hit up.
I medlertid uplästes Justitice-Deputations Betänckande, at
Major Silfwersiverd måtte niuta Kongl. Maij:ts resolution af
den 5 Juli 1720 til godo, ock ställas uti värckelig possession
af det ifrån honom reducerade säteriet Hammar ock tårpet
Kåås, emot pantesummans ehrläggande til Cammereraren Hederschiöld,
som them under förpantning innehafver.
Sedan begiärte Major Hederschiöld at et Memorial, som
Cammereraren Hederschiöld ingifvit, måtte upläsas, ock sade,
at han beskyller intet Justitise-Deputation, men referenten,
som varit Advocaten Flack, hade vijst, at han mer vore advocat
än dommare, emedan han gåt förbij hvad Cammereraren
Hederschiöld andragit.
Men så biet likvähl först Kongl. Cammar-Collegii betänkande
i saken upläst.
Hr Hederschiöld sade, at medelst referenten Flacks
föredragande voro resolution af den 13 September 1720 aldeles
förbijgangen, ock Justitise-Deputations betänckande ensidigt;
han gifver intet Deputation skulden, utan referenten, som gåt
skiählen på denne sidan förbij.
Hr Lilliestierna mente at denne saken ey bordt gå
til Justitise-Deputation, utan til Commission öfver Reduction.
Silfwersvärds och Hederschiölds egendomstvist. 201
Hr Adlerb eth holt äfven före, at detta ey bordt gå til Justitias-Deputation
utan til förberörde Commission, eller om den skolat
uptagas, hade den bordt gå til Camrnar- ock OeconomiseDeputation.
Hans Exeellence Hr Landtmarskalken: Denne saken
är utsat at afgiöras vid Riksdagen, men kan dock gå, hvart
Ständerne finna godt. Underlig ser saken ut: 20 år har
Hammar ock Kåås varit ifrån Silfwersiverd. Att CammarCollegium
funnit det han bör få igen dem, det har man hördt;
dessutan har han tilstånd at byta ut dem. Men hvad det
anbelangar, at Reductions-Commission säljer at, efter här voro
mera penningar än gods, skall det anses som kiöp ock ey som
byte; så har Reductions-Commission ingen resolution, som de
kunna allegera härutinnan sig til styrcka.
Hr von Brobergen mente, at Silfwersiverd intet hade
rätt til at få igen thesse ifrån honom reducerade hemmanen,
helst emedan Hammar var en lifstids-donation, ock förbättringen
efter 1655 åhrs beslut uphörde. Ock som den 7 § i beslutet
förmår, at alle gods, som hemfölle Cronan, skulle på intet
annat sätt abalieneras, än emot full ränta; ock Regeringen
samtyckt, at detta skulle få bytas ut emot Grimsbohl, men
Grimsbol ey är helften så godt; altså har Cammar-Collegium
tagit et orät fundament, ock är så saken på en orät grund
fotad.
Hans Exeellence Hr Landtmarskalken: Det finnes i
Deputations Betänckande, at Hans Maij:t den 5 Juli 1720
resolverat, at Silfwerswerd borde komma i possession af denne
sin egendom, emot det han betalar pantesumman til Cammereraren
Hederschiöld.
Hr Adlerbeth: Denne resolution är intet extraderad,
det har man sedt af Råds-Protocollet; utan Rådet har ändrat
sig.
Hr Wadenstierna: Cammereraren Hederschiöld har
begiärt communication af Acterne; det blef honom ock bevilljat.
Ock Justitise-Deputation har grundat sit betänckande på 1704
åhrs resolution, som är mycket tydelig.
Hans Exeellence Hr Landtmarskalken berättade, at
Prästerskapet kommit in med tvenne Extracta protocolli angående
denna saken; uti det förra af den 4 September bifalles
Justitiffi-Deputations betänckande, ock uti det senare af den
6 September förbehåller Prästerskapet sig, at thess förra utlåtelse
ey må ligga them i vägen, at uppå the af Cammere
-
202
1723 den 7 October.
raren Hederscliiöld sedermera ingifve skiälil saken å nyo skärskåda
ock afgiöra.
Hr Siegroth mente, at Konungens resolution til Reductions-Commission
gior decision härutinnan.
Uplästes Kongl. Maij-.ts åberopade rescripter af den 26
Februari 1704 ock den 8 Maij 1704.
Hr von Hökerstedt: Fast än Deputationerne om åt
skilige
måhl gifvit sit betänckande, så hafva de likvähl gåt
till Kongl. Maij:t ock Rådet eller Collegierne, ock altså tyckes
mig, at denna sakeu kan gå til Kongl. Cammar-Collegium.
Det blef godt funnit, at denne saken kommer at uptagas
ock afgiöras af den Commission, som öfver Reductionsvärcket
förordnad blifver.
Hr Silfw erswerd begiärte at Råds-Protocollet måtte få
läsas up, så skulle man få se hvad tourer derutinnan äro
tagne.
Hr Fehman: Efter de orden flyta in, såsom någon
oricktighet skolat dervid skiedt, när saken der varit före, så
ber jag at det måtte föras in i protocollet, ock mig gifvas et
Extractum protocolli.
Hvilket ock bevilliades.
Hr Silfwerswerd förklarade sig, at han ey velat härmed
säija, det Deras Excellencer spelt honom tourer, utan parten;
ock viste han intet, huru skrifterne kommit utur vägen, eller
om någon Betiänte undanhållit dem.
Hr Fehman: Jag har den ähran at berätta Höglåfl.
Ridderskapet ock Adelen, at här är en tvist upkommen imellan
tvenne Herrodagsmän; begge prsetendera de vara Herredagsmän,
den ena är af Häradshöfdingen, ock den andra är af Landshöfdingen
förordnad. Den senare säger, at Häradshöfdingen
ey gjordt rätt, ock at Almogen velat hafva honom til Fullmäcktig,
men at Häradshöfdingen hindrat det. Detta har
Bondeståndet remitterat til Justitias-Cancellern, at han skulle
uptaga ock beifra det samma. Hr Stierncrona har derföre
skrifvit Häradshöfdingen Strokirch til, ock hans förklaring är
inkommen. Utaf den ene Herredagzmannens klagan ock Strohircks
förklaring finnes, at de stå in contradictoriis. Han bilägger
ock så en attest, at Landshöfdingen utlåtit sig, at den
som Häradshöfdingen förordnat kunde blifva dervid. Det synes
komma an på en inqvisition i orten. Detta kunde snart vara
rättat, om man låto det komma till sin ort. Men den consi
-
Tvist om riksdagsmannaval. Örnfelt och Weili. 203
deration är här, at deras skrift är inrättad til samtelige Ständerne,
ock Bondeståndet har allenast resolverat derpå; ock
altså understår jag mig intet at lägga handen dervid, efter
jag vid nästa Riksdag torde få en observation på mig. Saken
lärer likväl skola undersökas i orten, ock skall en inqvisition
i orten skie, måste det skie efter alla Ständernas godtfinnande.
Ridderskapet ock Adelen biföllo, at detta remitteras
til Justitiae-Cancellerens åtgiörande.
Hr Weili: Som jag förleden Lögerdag intet fick upläsa
min förklaring på Ammiralen Örnfelte Memorial, som mig til
communication lemnades, så beder jag ödmiukelig at nu få
giöra det. Jag försäkrar at jag med ingen oanständighet skall
besvära Ridderskapets ock Adelens öron.
Frih. Örnfelt: Jag är intet deremot, at Häradshöfdingen
Wellis Memorial må läsas up, men begiär allenast ödmiukeligen
at få svara derpå. Hvad mit Memorial angår, så var jag
tvungen at inlägga det, efter Häradshöfdingen Weili mig så
svårt angripit,
Uppå erhållit tilstånd upläste Hr Weili Memorialet.
Sedan sade Hr Örnfelt: Det skulle intet falla mig svårt
at svara på Hr Wellis skrift; men som Hr Weili sielf begiärer
at saken må gå til forum, så påstår jag det, ock begiär extractum
protocolli öfver det, som först här på Riddarhuset passerade.
Hr Weili hemstälte Ridderskapet ock Adelen, om icke
han bör få taga Hr Ammiralens skrift ock utföra saken uti
Kongl. Håf-Rätten.
Hvilket blef bifallit.
Hr Weili: Detta har jag tält ock skrifvit såsom en
privat; men nu vill jag såsom en ledamot på Riddarhuset uti
en sak samtelige Stånden angående föredraga något.
Läste derpå up sit Memorial angående Commission i Giötheborg.
Ock som Hr Ammiralen Örnfelt holt före, at Hr Häradshöfdingen
Weili ville draga det i tvifvelsmåhl, om han varit
vid Commission i Giötheborg, sade Ammiral Örnfelt, at han
varit der, förbehållandes sig, at Hr Weili måtte blifva hans
man för sådanne tilmählen.
Hr Weli sade, at han vähl skulle vara hans man, ock
continuerade sedan med Memorialet, som gick derpå ut, at
204
1723 den 7 October.
den påbegynte Commissionen i Giötheborg måtte bringas
til slut.
Frih. Örnfelt: Det är mig kiärt, at Cominission i
Giötheborg kommer at fulföljas. At jag har varit vid berörde
Cominission tilstädes, det skall Protocollet visa, om Höglåfl.
Ridderskapet ock Adelen behaga se det. Men Commission kom
at stanna medelst det, at Regementerne, som hade vacht, när
den händelsen sig tildrog, voro b årtmar cherade, ock Siö-Officerarne
måtte förfoga sig til esqvadren i Stockholm.
Hr Weil i läste up namnen på Personerne, som han
mente kunna brukas i samma Commission med minsta Cronans
bekostnad.
Sedermera bevilljades Ammiralen Örnfelt Extractum Protocolli
af det som i denna saken emellan Hr Weili ock honom
passerat, ock blef samma sak til Kongl. Svea Håf-Rätt remitterad.
Hr Palmcreutz Memorial uplästes emot Hr Drufwa.
Hr Weili: Det lärer blifva en väg för mig ock Hr
Palmcreutz.
Hr Palmcreutz hemstälte Ridderskapet ock Adelen, om
hans sak skall remitteras til Öfver-Ståthållaren eller Kongl.
Håf-Rätten.
Ridderskapet ock Adelen remitterade så vähl saken
imellan Hr Weili ock Friherre Örnfelt, som imellan Hr Palmcreutz
ock Hr Drufwa til Svea Håf-Rätt.
Hr Lilliestierna: När någon vill komma in med sine
skrifter, så borde han gifva dem til Riddarhus-Secreteraren,
at han kunde läsa igenom dem, ock när de funnos vara anstötelige,
de då ey läsas up.
Hr Weili: Det är en större sak, at med berådde mode
angripa någon, än om et ord eller annat kan slippa fram.
Therefter vardt af Ridderskapet ock Adelen resolverat,
at Hans Maij:t med Råds råde må nämna Personerne
uti den Commission, som kommer at giöra undersökningen i
Giötheborg. huru Defensionsvärcket der blefvit fört.
Hr Weili: Dock at de giöra beskied vid nästa Riksdag
om sin förrätning.
Sedan uplästes den af Krigs-Rådet Reuterholm projecterade
förklaringen dels öfver Förordningen af den 10 December
1722 angående the indelte Regementernes aflöning för samma
åhr, dels huru med the indelte ock oindelte Regementernes
Palmcreutz och Drufwa. Militära löner. Riksdagsordningen. 205
aflöning för innevarande åhr 1723, såsom ock huru med fardag
vid boställen skall förhållas.
Ock blef den i alla delar gillad ock bifallen.
I lika måtto uplästes Gref Frölichs Memorial om undan
flytningen
för General Kruuse ock Öfverstelönens delande vid
Västgiöte Cavalleriet.
Men föll ingen resolution härpå.
Gen er-al Creutzes å Krigsbefählets vägnar ingifne Memorial
uplästes, at så månge Generals-Personer mätte niuta
Generalslönen, som 1696 åhrs stat består, ock samma löner
ey tildelas androm än them äldstom.
Frih. Bennet: Det ser underlig ut, om de Generalerne
som hafva Regementer skulle fä dertil Generalslöner, ock om
vij, som inge Regementer hafva, skola intet få. Vela Generalerne
afstå sine Regementer til andre, så voro det en sak.
Frih. Knorring: När landet blir rikare, så kan det skie,
at Generalerne få Generalslöner, men nu intet.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken hemstälte Ridderskapet
ock Adelen, om Generalerne skola få utom sine Regementer
Generalslöner.
Härtil svarades ney, ney.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Skulle de Generalerne,
som hafva Regementer ock äldst äro, få Generalslönerne,
som i 1696 åhrs stat bestås ock nu äro imellan åtta
fördelte, hvilka inge Regementer hafva, så måste desse sättias
på expectance ock allenast niuta half lön.
Ridderskapet ock Adelen funno godt, att det bör förblifva
med desse lönerne efter Secrete Utskåttets disposition;
men när någon af them blifver employerad, imellan hvilke berörde
löner nu äro fördelte, bör then äldsta Generalen sådant
til godo komma, så att så månge Generaler, som 1696 åhrs
stat består, måge komma at therefter framdeles niuta lön.
Slutet af Memorialet om Priesidenternes rang begiärte
Hr Generalen Creutz at man ey måtte upläsa, efter som
Generalerne ey vidare tala derpå.
Hr Wennerstedt: Min fader har varit fången 12 åhr
ock har tiänt 48 åhr, men när han kom hem, fick han ey
mer än 200 Dal. Smts pension. Sedermera har Secrete Utskåttet
anordnat honom 400 Dal. Jag ber at han måtte niuta
samma grace som andre ock få Ofverstelön.
Placerings-Deputations-arbetet blef eftersändt, at man
theraf se måtte, huru Hr General-Lieutenanten vore der upförd.
206
1723 den 7 och 8 October.
Riksdags-Ordningen uplästes nu å nyo til justering, sedan
then efter the förut giorde påminnelserne rättad blefvit.
Hr Blomfelt begiärte at en annan termin, än medio
Januari, til Ständernes sammankomst förordnas må, efter man
ifrån Finland sig här ey kunde tå inställa.
Frih. E. Creutz berättade, at Deputation öfver Riksdags-Ordningen
tagit alt noga i öfvervägande, ock stannat vid
den termin.
Det blef godt funnit, at vid den utsatte termin, medio
Januari, förblifva skulle.
Vid 13 §
påminte Hr Weili ock någre flere med honom, at Ständerne
måtte stå fritt at öfverse ock ändra Justiti;e-Revisions
dommar.
Men som detta är förut afgiordt, ock uti Riksdags-Ordningen
infördt thet slut, hvarutinnan Ridderskapet ock Adelen
den 10 Juli stannat, så lät ock Ridderskapet ock Adelen
thervid nu bero.
Såsom tiden var förleden, så stannade man vid den 15 §
i Riksdagsordningen.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken lät likvähl upläsa
Friherre von Hylténs Memorial, hvarutinnan han anhåller,
l:o at dess sak måtte til et ordenteligit undersökande samt
rätrådigt afgiörande remitteras ock befordras, ock 2:o Härads
höfdingen Linnerhielm, som til underrättelses meddelande voro
här nödig, få befalning at ännu något upskiuta dess bårtresa,
samt 3:o den skriften, som Bönderne emot Hr Landshöfdingen
ingifva låtit, äfven komma til en ordentelig ock laglig undersökning.
Therefter uplästes Fråste- ock Bårgare-Ståndens Extracta
protoeolli, Hr Landshöfdingen von Hylten angående.
Ock resolverades, at saken går til Håf-Rätten, samt antydes
Häradshöfdingen Linnerliielm at dröija här qvar, til nödig
underrättelses meddelande.
Den 8 October.
Uplästes Commercie-Beputations Betänckande, angående
then imellan Cardevansmakare- ock Garfvare-Embetet upkomne
tvist, hvaröfver Commercie-Deputation sig yttrat: l:o at desse
Hylténs sak. Bekännelsefrihet. Statssekreteriat. 207
begge embeten böra vara ifrån hvarannan med sine särskilte
Skrå åtskilde; 2:o at den förening, som dem imellan 1710
skiedt ock stadfäst blefvit, som har både grund ock nytta
med sig, bör fastställas såsom et rättesnöre ock regel til
bägge embetens obråtslige efterlefnad.
Ock blef thetta Deputations Betänckande i alla delar
gillat.
Uplästes Prästerskapets Deduction öfver then frågan, om
flere ock främmande religioner måge innom Riket släppas ock
talas; varandes Präste-Ståndet af then meningen, at thet vore
för vår Christeliga Kyrkia ock Försambling högst äfventyrligit,
ock för thet almenna bästa intet gagneiigit, at främmande
religioner släppas in i Riket til frij ock obehindrad offentelig
öfning.
Afven uplästes Commercie-Deputations Memorial i samma
sak, berörande främmande handtvärckares indragande; så vähl
som Bonde-Ståndets utlåtelse under den 12 sidstledne September,
at Manufactorister ock Handtvärckare, som äro af annan
religion, hvarcken böra tålas eller lidas här i Riket.
Sammaledes uplästes 3 § af Kongl. Maipts Försäkring
ock 1 § utur Regeringsformen.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken proponerade,
om icke Manufactorister ock Handtvärckare få, i föllie af
Kongl. Maijits försäkring ock Regeringsformen, komma hit in,
allenast at med theras Gudstiänst ock theras barns uptucktelse
therefter förhålles.
Det blef bifallit, at härmed förblifver efter Regeringsformen
ock Kongl. Maipts Försäkring.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: I förleden
vecka kom et protocoll ifrån Rådet angående det ledige StatsSecretariatet,
ock då blef här resolverat, at det skulle gå til
Secrete Deputation, som hade at komma in med sin utlåtelse
therom. Men nu måste jag berätta, at de andre Stånden intet
äro alle ense dermed.
Altså lät Hans Excellence Hr Landtmarskalken läsa up
Prästerskapets Extractum protoeolli at den 4 hujus, hvarutinnan
berörde Stånd förklarar sin mening i gemeen öfver 40 §
i Regeringsformen, huru den synes kunna lämpeligast förstås,
ock värcket i slika måhl redigast hielpas, nembligen på thet
sättet, at l:o Theras Excellencer Riksens Råd hafva at giöra
sig underrättade om Personernes skickelighet, ock förtiänst,
208
1723 den 8 October.
förenande sig sålunda om trenne Personer af the skickeligaste
ock bäst förtiänte, i anledning af thet, som Ständerne nu vid
thenna Riksdag vid förslaget til Praesidentskapernes besättiande
visat exempel utaf. Hvilka Personer Theras Excellencer
2:o Hans Kongl. Maij:t i underdånighet föredraga. 3:o. Faller
Hans Maij:t uppå någonthera af thessa, som Rådet per pluralitatem
föreslagit, så är saken thermed afgiord. Sammaledes
4:o, om af Hans Maij:t någon annan blifver förestäld, ock
Theras Excellencer Riksens Råd hafva thervid intet at påminna.
Men 5:o, om then af Hans Maij:t i nåder föreslagne
Personens befordring skulle på något sätt strida emot the
omständigheter, som Regeringzformens 40 § innehåller, böra
Riksens Råd therom i underdånighet påminna, tå en sådan
Person kan per pluralitatem excluderas, ock 6:o af Hans Kongl.
Maij:t en annan i nåder nämnas, samt på thet sätt, som förbemält
är, vidare förfaras, så at then, Hans Maij:t i nåder
faller uppå ock icke af förberörde orsak blifver excluderad,
med Fulmackt förses.
Afven uplästes Bår gare-Ståndets Extraetum protocolli af
den 3 hujus. Hvarutinnan Bårgare-Ståndet förklarar sig ey
finna något skiähl at låta thetta målet af någon Deputation
uptagas, utan hemställer, hvad Stats-Secreterare-Bestälningen
ock Hr Åkerhielm angår, det til Kongl. Maij:ts egit välbehag
ock nådige afgiörande, efter ingen af Deras Excellencer Riksens
Råd haft något emot Hr Akerhielms person.
Sammalunda uplästes Bondeståndets Extraetum protocolli
af samma dato, at Hr Åkerhielm må til Stats-Secreterare-Bestälningen
i nåder blifva befordrad.
Prästerskapets Extraetum Protocolli blef efter Ridderskapets
ock Adelens begiäran å nyo upläsit.
Hr Åkerhielm holt före, at Prästerskapets mening stridde
emot Regeringsformen.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken berättade, at
Hr Åkerhielm lagt in et Memorial, ock frågade hvart det skall
taga vägen.
Gref Leij enhufwud sade, at man här med intet personelt
sig befatta vill, men efter det kommer an på en förklaring
öfver Regeringsformen, så mente han at Stånden borde häröfver
träda tilsamman.
Therefter vardt uppå begiäran Transumtet af Råds-Protocollet
upläsit, såsom ock de observationer, som giorde blefvit
Akerhielms memorial om sin befordran.
209
på Hans Excellence Gref Tessin af Secrete Deputation berörande
40 § i Regeringsformen.
Friherre Ernest Creutz: Vij böra allenast hålla oss vid
generale satzen, huru procederas skall, när the högre tiänsterne
skola besättias.
Hr Åkerhielm begiärte at dess Memorial måtte läsas up.
Frih. Ernest Creutz: Ständernes giöremåhl är at förklara,
huru procederas skall, efter Regeringsformen; men intet
hörer det Ständerne til, at i synnerhet utlåta sig om Personerne,
som skola komma til Bestälningen.
Hr Akerhielms Memorial uplästes, hvarutinnan han förnämligast
drifver tvenne qvsestioner, nembligen l:o: Om icke
Kongl. Maij:t til föllje af Regerings-Formen äger mackt at af
dem, som Riksens Råd til tiänsters besättande föreslagit, utvällja
hvilke Kongl. Maij:t sielf behagar, så vida alle de föreslagne
äro habile ock meriterade personer; ock 2:o: Om Deras
Excellencer hafva haft fog, hans af Kongl. Maij:t nådigst intenderade
befordring sig att opponera.
Friherre Wrangel: Det lärer vara åtskilligt at påminna
vid Hr Akerhielms Memorial. Men i synnerhet at Hans Maij:t
ey förr nämt Hr Åkerhielm, utan sedan Rådet nämt dem, som
längre tian t ock skickelighet nog hade til Stats-Secretariatet.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Här är rätta
frågan om 40 § i Regeringsformen.
Ock som Prästerskapet uti dess Extracto protocolli therom
utlåtit sig, så uplästes åter igen berörde Extraetum protocolli.
Therpå ropades, at man ville blifva vid Prästerskapets
utlåtelse.
Hr Åkerhielm: Jag finner för min del, at den ey stämmer
öfverens med Regeringsformen; ty der står, at Deras
Excellencer skola föreslå alle skickelige, ock der nämnes
hvarcken två eller tre. nvad det exemplet angår, som Prästerskapet
tagit af det, som nu blifvit vid Riksdagen practicerat
med Prffisidenternes utvälljande, så hafva Ständerne derigenom
ey velat giöra något ingrep i Regeringzformen.
Hr Seulenberg: Här är intet frågan om personerne,
utan om Regeringsformens rätta förstånd.
Hr Freudenfelt begiärte at Bårgerskapets Extraetum
protocolli måtte upläsas.
Men häremot ropades, at det vore onödigt.
Adelns Protokoll H23, II. 14
210
1723 den 8 October.
Dock blef det för Ridderskapet ock Adelen upläsit.
Hr Cederholm: Mig tyckes oförgripelig vara angelägit,
at samtelige Riksens Ständer utlåta sig om Regeringsformens
rätta förstånd, ock synes mig, at den öfverenskommer med
Prästerskapets föreslagne methode, allenast ey nämnes tre,
utan at Rådet förenar sig om visse personer. Dock kunde nu
stadgas, huru månge, antingen sex, flere eller fierre skola
nämnas.
Derpå uplästes Regeringsformens 40 §.
Hr Lilliestierna: Yoro här egenteligen qvsestion om
Hr Åkerhielms förtiänst ock merit, så ville jag yttra mig, at
jag finner, det lian är en habil ock skickelig man; men som
här är egenteligen qvsestion, huru vida Rådet i anledning af
40 § äger votum exclusivum, så framt de i sina sinnen finna
ens befordring lända til andras prsejudice, så tycker jag at det
är bäst, at Hr Landtmarskalken gior oss den qvsestion.
Ridderskapet ock Adelen biföllo Hr Lilliestierna, at
det voro rätta qvsestion en.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Det är frågan,
om Råden få nämna så, den ene den, en annan en annan, ty
då kunna blifva 30, 40 i förslag.
Gref Leijenhufwud mente at Rådet borde förena sig
först om personerne.
En del af Ridderskapet ock Adelen höllö före, at man
borde taga up Hr Lilliestiernas proposition.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Det är af
Regeringsformen klart, at Rådet har votum exclusivum i de
måhl, som Regeringsformen innehåller. Läste derpå up Regeringsformens
40 §.
Hr Borg: Man borde taga i öfvervägande, om Prästernes
mening är enlig med Regeringsformen eller ey.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken frågade i anledning
häraf, om Ridderskapet ock Adelon funno Prästeståndets
mening enlig med Regeringsformen.
Härtil ropades ja. Men någre få ropade thertil ney.
Hr Bilberg: Rådet har votum exclusivum, men finner
don som excluderas sig hafva skiähl til at besvära sig deröfver,
kan den giöra det.
Hr Boneauschiöld: Frågan tyckes blifva, om Rådet
har rät procederat i denna saken, eller ey.
Här til svarades ja.
40 § R.F. Rådets votum exclusivum. 211
Hr Boneauschiöld: Den andra frågan blir, som Prästerskapet
gifvit anledning til, om icke Rådet bör, til at facilitera
Hans Maij:ts omsårg, förena sig om tre; men villja de ey
förena sig om tre, kunna de nämna fyra.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Frågan är, om
Rådet bör komma öfverens om visse personer, eller om hvar
ock en för sig bör nämna personerne.
Hr Giötenstierna: Största frågan är den, om Kongl.
Maij:t observerat det, som 40 § i Regeringsformen innehåller.
Gref Lewenhaupt ock andre sade, at man ey borde
nämna Hans Maij:t här, utan hålla sig til Rådet.
Friherre Wrangel hemstälte Ridderskapet ock Adelen,
om icke det vore rätta qvaestionen, om Rådet procederat rätt
uti denna saken.
Hr Adlerbeth: Min mening är, efter Hans Maij:t remitterat
ärendet liijt, at man bör tilse, om Rådet giort rätt
eller ey.
Hr Palm creutz: Det är rätta qvestion, om Rådet har
votum exclusivum eller ey.
Härtil svarades, at det vore af Regeringsformen klart, at
de hafva votum exclusivum.
Hr Lilliestierna: Jag tycker, at det skulle vara alt för
eftertänckeligit at giöra den frågan, om Deras Excellencer giort
rätt eller ey, efter man då skulle imputera Deras Excellencer
hafva giort det de ey bordt; utan det blifver frågan, om de
brukat den processen, som de efter Regeringsformen bordt;
ock sade, at det voro betänckeligit at slå omkull, hvad de
efter bästa samvete giort.
Hr Boneauschiöld: Här frågas intet för något tvifvelsmåhl
skull, om de giort efter Regeringsformen eller ey, utan
derföre, at frågan med ja eller ney kan besvaras.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken frågade, om
Deras Excellencer procederat efter Regeringsformen.
Härtil svarades ja.
Hr Törnschiöld: Hafva Deras Excellencer voterat om
någon annan, så är det emot Regeringsformen, ty de hafva
allenast votum exclusivum.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Vidare frågas,
om Rådet bör vara sams om hvilka de skola föredraga Kongl.
Maij:t.
Detta blef äfven med ja bifallit.
212
1723 den 8 October
Hr Boneauschiöld: Hädan efter kan så skie.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Nu blir frågan,
huru många Deras Excellencier skola nämna.
Gref Lewenhaupt mente, at en viss nummer borde
Deras Excellencier föresättias.
Men Ridderskapet ock Adelen höllö betänckeligit
at föreskrifva dem någon viss nummer.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Man menar
här, at den processen som Prästerskapet anfördt är god; dock
at antalet intet föreskrifves, utan Rådet lemnäs at nämna så
många, som Rådet finner vara skickelige ock böra nämnas.
Hr Weili mente, at för Rådet borde sättias et vist antahl,
efter de elljest nämna hvar sin.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Aldrig är det
så, at icke flere falla på en; hvilke pluraliteten fäller då på,
de nämnas; tager Kongl. Maij:t då en af dem, så är saken
klar.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Man håller
före, at Prästerskapets föreslagne methode är god, så att Rådet
bör komma öfverens per pluralitatem om visse personer,
utan at vara bundne til något vist antahl; desse föredrager
Rådet Kongl. Maij:t. Tager Hans Kongl. Maij:t en af them,
är saken klar; hvar ock icke, utan Kongl. Maij:t nämner någon
annan, har Rådet votum exclusivum i sådanne fall som Regeringsformen
innehåller.
Detta blef af Ridderskapet ock Adelen approberat.
Hr Åkerhielm protesterade aldeles deremot, at et vist
antahl skall nämnas, utan holt före, at alle som skickelige äro
böra efter Regeringsformen nämnas.
Hr Blomfelt: Det lärer ingen, som har Regeringsformen
ock förstår Svänska, annat kunna säija, än at ju Deras Excellencer
hafva votum exclusivum, men huru vida det skall gå,
deruti är nodus qvsestionis, ock det bör intet dragas utom det
Regeringsformen innehåller; ty om Hans Maij:t nämner en,
som är så braf karl, som dem Rådet nämnt, så bör han få
tiänsten.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken uprepade sin
proposition, som bifallen blefvit, ock hemstälte Ridderskapet
ock Adelen, om icke det per Extractum protocolli kunde gifvas
til de andre Stånden.
Protokollsutdrag om rådets votum exclusivum. 213
Ock som det blef bifallit, så upsattes therom fölljande
Extract af protocollet, hållit hos Ridderskapet ock Adelen på
Riddarhuset:
' S. D. Uplästes de tre öfrige respective Ståndens insände Extracta
protocolli, så vähl som Kongl. Senatens protocoll, uti hvilket
senare förmäles, huru som vid det tilfället, at hos Hans Maij:t
Krigs-Rådet Åkerhielm kommit i nådig consideration til det
ledige Stats-Secretariatet större delen af Deras Excellencer
hållit före, at en sådan Hr Krigs-Rådet Akerhielms befordring
stridde emot andras förtiänst, ock förment deras skyldighet
fordra, at de i föllje af den 40 § i Regeringsformen sig deröfver
i underdånighet utlåta borde; i anledning hvaraf samtelige
Deras Excellencier skridit til votering. Sedermera blef
berörde § af Regeringsformen, så vähl som Secrete Deputations
utfärdade observationer ock Hr Akerhielms Memorial Ridderskapet
ock Adelen föreläsne. Ock som Riksens Ständers utlåtelse
om Regeringsformens rätta förstånd åstundas, begiärte
Hans Excellence Hr Landtmarskalken, at Ridderskapet ock
Adelen häröfver ville säga sin mening. Ridderskapet ock
Adelen förklarade sig här uppå, utan at villja befatta sig med
det som personelt är, at Riksens Råd rätteligen härutinnan
procederat, helst emedan Regeringsformens 40 §, som i sig
sielf är klar, uttryckeligen förordnar, at Riksens Råd, så framt
de finna någon persons befordning vara stridande emot Sveriges
Lag, Regerings-Formen ock andre redelige undersåtares välfärd
ock förtiänst, då böra deröfver votera. Vidare yttrade Ridderskapet
ock Adelen sig, at emedan 40 § i Regeringsformen förmår,
at Riksens Råd vid de högre tiänsternes besättjande böra.
giöra sig noga underrättade om alle sådanne personers skickelighet
ock förtiänst, som vid sådanne angelägne ämbeten böra
komma i consideration, samt dem Hans Kongl. Maij:t föredraga,
så kunna Ridderskapet ock Adelen ey annat än i så
måtto bifalla det Hög- ock Åhrevyrdige Prästerskapet, at de
hålla före vara den bästa methoden, som hädanefter kan brukas,
at Deras Excellencer Riksens Råd, som nomine senatus
et sådant förslag giöra böra, l:o per pluralitatem komma
öfverens om de personer, som Kongl. Maij:t föredragas skohla,
utan at vara bundne til något vist antahl; hvilke Riksens
Råd 2:o Hans Kongl. Maij:t i underdånighet föredraga. Faller
tå Hans Kongl. Maij:t uppå någonthera af thesse, sorn Rådet
per pluralitatem föreslagit, så är saken thermed afgiord.
214
1723 deu 9 October.
Sammaledes 3:o, om af Hans Maij:t någon annan blifver förestäld,
ock Theras Excellencer Riksens Råd hafva thervid intet
at påminna. Men om 4:o then af Hans Maij:t i nåder nämde
personens befordring skulle på något sätt strida emot the omständigheter,
som Regeringsformens 40:de § innehåller, böra
Riksens Råd therom i underdånighet påminna, tå en sådan
person kan per pluralitatem excluderas, ock 5:o af Hans Kongl.
Maij:t en annan i nåder nämnas, samt på thet sättet, som förbemält
är, vidare förfaras, så at then, Hans Maij:t i nåder
faller uppå ock icke af förberörde orsak blifver excluderad,
med Fulmackt förses. Hvilket med de öfrige respective Stånden
communiceras.
Hans Excellence Hr Landtm ar skalken berättade, at
man i Secrete Utskåttet har före at projectera reglementet
för Ständernes Contoir. Ock som Cammar-Rådet Cronfelt varit
deruti Fulmäcktig, som med döden afgåt, har man tyckt i
Secrete Utskåttet, at Krigs-Rådet Folcker kunde komma i
dess ställe.
Detta fans godt, ock blef af Ridderskapet ock Adelen bifallit.
Den O October.
\
Uplästes de projecterade Resolutionerne på Presterskapets
Besvär.
Ock blef then öfver 1 § upsatte resolutionen aldeles bifallen.
Öfver 2 §
är ännu intet resolution upsat, utan skall projecteras, ock
thervid i ackt tagas, hvad som i detta fall på Almogens enskylte
besvär är resolverat.
3 § approberas.
Vid 4 §
uplästes Svea Håf-Räts härom gifne Betänckande.
Ock blef samma i alla delar bifallit, at nembligen Troläfningar
ey böra för den orsaken skull anses för ofullkomlige, at
inge vitnen tilstädes varit, utan at således uti trolåfnings- ock
äcktenskapstvister egit tilstående ock skriftelige försäkringar
kunna vara lika giällande skiähl ock bevijs, som laglige ock tilkallade
vitnen; therom berörde betänckande tydeligare förmäler.
Resolutioner på Prästerskapets Besvär. 215
5 §. Angående theras straff, som motvilleligen öfvergifva
them the under ächtenskapslöfte häfdat, bifalles Svea HåfRäts
Betänckande, at the straffas med fängelse på vatten ock
bröd uppå mer eller mindre tijd, som personernes motvillja ock
hårdnackenhet thet kan fordra.
6 §.
Bifalles i alla delar den projecterade resolutionen.
Vid 7 §
uplästes Svea Håf-Räts Betänckiande.
Ock stannade Ridderskapet ock Adelen i det slut, at
när det händer at en äckta hustru legat ihiel sit barn, så bör
Kyrkioherden med socknens äldste, i närvaro af någon CronoBetiänt,
träda i Socknestugan ock undersöka, huru vida sådant
timat af någon moderens vårdslöshet eller arghet; ock
ther thet intet finnes skiedt af arghet, bör moderen ey afhållas
ifrån Kyrckian ock thess gemenskap; dock måste saken
vid nästa Ting för större säkerhet skull ransakas ock afgiöras.
Kommandes modren sedan icke på plicktepallen, utan
bak uti kyrkian at intagas, til varning uti slike måhl.
Vid 8 §
uplästes i lika måtto Svea Håf-Räts Betänckande.
Som bifallit blef, at nembligen til tvistige lägersmåhlssakers
så mycket skyndesammare afhielpande vederbörande
domare utan remis til Consistorierne måtte på thet sättet förfara,
som med måhlets egenskap ock thess befundne omständigheter
kan enligit vara.
Ock aldenstund Kongl. Håf-Rätten påminner, at, hvad
som örn 4, 5, 7 ock 8 §:ne stadgat blifver, måtte til domstolarnes
rättelse utgå; så lät Ridderskapet ock Adelen thet på
Kongl. Håf-Rätten ankomma, at härom projectera en Förordning.
9 §■
Approberas resolution; allenast tillägges, at Landshöfdingarne
hafva at giöra sig underkunnige therom, ock sedan theröfver
med theras berättelse hos Commercie-Collegium at inkomma,
som hos Kongl. Maij:t thess underdånige betänckande
sedan aflägger.
10 §■
Bifalles den projecterade resolution.
Öfver 11 §
inrättas resolution så, at enär speciale måhl upgifvas, vill
216
1723 den 9 October.
Kongl. Maij:t sig öfver hvart ock et måhl utlåta, ock resolution
upsättes in forma.
12 §.
Bifalles den projecterade resolution.
13 §
blef i något ändrad ock sedan så gillad som den i conceptet
finnes, ock tillädes denna meningen: Skulle efter använd
möijelig flit syndaren ändock uti sin obotfärdighet ock
hårdnackenhet framhärda, så bör sådant vederbörande OfverRätt
tilkiänna gifvas, innan exsecution värckställes. Jämvähl
fans godt, at i fall Delinqventen ey vill höra sin dom på platzen
upläsas, må dommen för menigheten publiceras af vederbörande,
antingen medan Fången hålles afsides, eller ock innan
Fången til rätteplatzen framkommer; hvilket på Prästernes
bepröfvaude, som honom fölgacktige äro, må ankomma.
14 §
lämpas efter den resolution, som på Almogens enskylte
Besvär är projecterad, ock skall blifva införd ock vidare utarbetad.
15 §
bifalles i så måtto, at Bröllopen i städerne ey begynnas
sent ock emot natten. Sammalunda skall ock stadgas, at Begrafningsprocesser
böra vara alle, innan det ringer i värd om
aftonen.
16 §
är afhulpen uti sielfva Contributionsbevilningen.
Ofver det som 17 § innehåller
är resolverat i Almogens Besvär.
Ifrån de tre andre Stånden kom en Deputation, för hvilken
Biskoppen Norlind förde ordet sålunda: Så vähl sielfva
nödvändigheten, som tiden på åhret drifver oss samtelige tre
Stånd at inkomma hos Hoglaft. Ridderskapet ock Adelen ock
föredraga en angelägenhet, som vij önska få bifall uti, at
nembligen, som vij nu på tijo månader här varit ock, förutan
det vij eftersat vare embeten ock egne sysslor, sådant icke aflupit
utan stor bekostnad, så åstunda vij nu, at en viss dag
måtte blifva utsatt til Riksdagens afslutande ock vår dimission
här ifrån. De tre Stånden hafva kommit öfverens ock
förmoda få bifall therutinnan, at utblåsningen om Lögerdagen
må skie, ock Ständerna om Måndagen komma på Salen.
Deputation om riksdagens slut fråu öfr. stånden. 217
Hans Excellence Hr Landtmarskalken låfvade deni
svar.
Therhos berättade Biskoppen Norlind, at Prästerskapet
vore färdigt med sit svar om Reductions-sakerne, ock at det
skrifves nu rent.
Afträdde.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Ridderskapet
ock Adelen lära bordt, hvad de tre Stånden anbracht, at
nembligen Lögerdagen måtte utblåsningen skie, ock om Måndagen
Ständerne komma på Salen.
Gref Fersen ock andre af Ridderskapet ock Adelen mente,
at det ey kunde skie, efter månge angelägne saker skulle dä
blifva oafgiorde.
Frih. Ernest Creutz: Jag skulle tro, at Ridderskapet
ock Adelen lärer vara angelägnare at komma här ifrån än de
andre Stånden, men at de angelägne sakerne, som böra afgiöras,
blifva afgiorde; nämde Landshöfdinge-Instruction ock
fiore andre ährender.
Hr von Hökerstedt: I anledning af den underrättelse
jag har om de oafgiorde måhlén, säger jag, at så framt sakerne
ey skola stympas, så fordras nästkommande vecka ännu dertil.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken upräknade, hvad
saker som vore oafgiorde.
Hr Seulenberg: Secrete Utskåttet har de angelägnaste
aftåirerne, ock altså lärer det nämna dagen til Riksdagens slut.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Secrete Ut
skåttet
skall intet hindra Ehr.
Hr Lilliestierna: Mig tyckes, at en Deputation bör gå
til de andre Stånden ock visa dem, hvad angelägne saker ännu
äre oafgiorde, samt föreställa dem, at Riksdagen måtte continuera
til Lögerdag 8 dagar.
Hr Palmcreutz: Vårt Ammiralitet är ibland de aldra
angelägnaste; skola vij resa bärt, innan det är reglerat? Dessutan
är Landshöfdinge-Instruction i alla Stånden upläsen, men
ännu ey färdig giord.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Skall man då
skicka en Deputation til de andre Stånden med listan på de
oafgiorde ährenderue ock säga, at desse saker äro så angelägne,
at de böra afgiöras, ock at det ey förr skie kan än Lögerdag
8 dagar til, som är ultimat termin. Men kunde de förr afgiöras,
är väll.
218
1723 den 9 October.
Detta blef af Ridderskapet ock Adelen bifallit.
Sedan uplästes Hr General-Lieutenant Wennerstedts Memorial.
Ock resolverades, at såsom Hr General-Lieutenanten Wennerstedt
med den honom tillagde pension af 400 Dal. S:mt ey
skal kunna utkomma, ock han Kongel. Maij:t ock Riket uti 48
åhr troligen ock vähl tiänt; altså finna Ridderskapet ock
A del en skiähligt, at Hr General-Lieutenanten til half Öfverstelöns
åtniutande på Expectancelistan upföras må.
Therefter uplästes then Förordningen, som upsat blefvit til
rättelse för Prästerskapet i Skåne ock Almogen thersammastädes,
om Prästernes rättigheter.
Ock blef samma gillad, sådan som then i DifferentiseDeputation
jämkad blefvit ock i concept finnes.
Hr von Hökerstedt förestälte, det han fåt förnimma, at
Ridderskapet ock Adelen i går afgiort den tvisten, som varit
imellan Garfvarne ock Cardevans-Makarne, ock faststält den
imellan berörde ämbeten åhr 1710 giorde föreningen; men
Hr Assessoren förmente, at berörde förening, såsom ländande til
landets prsejudice, ey kunde hafva bestånd, helst Kongl. Maij:t
sedermera resolverat, at de fåt arbeta, hvilken som behagat.
Ock det skiählet som Commercie-Deputation andragit, at
Schoultz kiöpt up så många hudar, at han låtit arbeta hos
andre för betalning, gior intet til fyllest, med mera Hr Assessoren
anförde, hvarföre han ock hemstälte Ridderskapet ock
Adelen, om icke Garfvare- ock Cardevansmakare-Ambeterne
borde få arbeta hvar om annan, på det man måtte få dess
bättre kiöp.
Härtil ropades ja.
Men som det berättades, at saken i går blefvit afgiord,
ock at Commercie-Deputations betänckande blefvit då bifallit;
så lät Ridderskapet ock A del en dervid bero.
Friherre Creutz opläste det talet, som til de andre Stånden
upsat var.
Hvilket approberades.
Ock dermed gick nu Deputation til de andre Stånden.
Sedermera resolverades, at expedition bör skie ock execution
ställas i fulbordan öfver Dahlén, Brodzenius ock
Prange.
Såsom man sidst stannade vid 15 § i Riksdagsordningen,
dä den var före, så blef nu godt funnit, at man vidare med
Riksdagsordningen. Adelns utslagsröst.
219
justeringen continuera skulle; men pä det at Ridderskapet ock
Adelen måtte nu få höra ordningen i en svite, begynte man at
upläsa den ifrån begynnelsen.
Vid 6 § fans godt, at i stället för de orden: Så ock af
hvar stad en eller flere af Magistraten eller Bårgerskapet;
måtte sättias: Så ock af hvar stad en eller flere Fulmäcktige,
emedan Magistratspersonerne vid Riksdagen ey annorlunda än
städernes Fulmäcktige anses kunna. Ibidem: efter et frit ock
ordenteligit vahl; adde: likmäktigt Regeringsformen.
14 § in fine adde: Så bör icke heller någon uti Deputa
tionerne
såsom ledamot sig infinna, som icke uti Deputation
förordnad är, mindre den ena med den andra vexla om efter
behag; utan der någon i en annans ställe blifver af dess Stånd
förordnad, bör derpå Extractum Protocolli upvisas.
16 §, därest talas om, at Talemännen skola förena sig om
de saker de skola föredraga, står så: hvarföre bör Landtmarskalken
med de öfrige Talemännen; adde: i närvaro af tvänue utaf
hvart Stånd.
17 § in principio? ubi: det Riksens Ständers friheter; adde:
samt hvart ock et Stånds vähl förvärfvade Privilegier rörer.
Härjämte giordes vid denne 17 § den påminnelsen, at
Ridderskapet ock Adelen måtte hafva votum decisivum, då et
Stånd är af theras mening, ock således två Stånd af hvarthera
meningen.
Men som de andre Stånden ey velat låta sådant uti Riksdagsordningen
inflyta, ock Ridderskapet ock Adelen förmena
sig sittia i possession af den rättigheten, man ock vähl kan
finna expedient at jämka meningarne tilsamman; så blef §
oförändrad. Dock förbehölt Ridderskapet ock Adelen sig sin
rättighet, på det at man ey må hålla före, at Ridderskapet
ock Adelen begifvit sig therifrån, fast än det ey står i ordningen,
eller införes uti det Extracto protocolli, som med påminnelserne
öfver Riksdagsordningen til de andre Stånden utgifves.
Icke dess mindre påstogo Gref Fersen ock Hr Didron,
at det måtte föras in i Riksdagsordningen, at Ridderskapet
ock Adelen i sådan händelse måtte hafva votum decisivum.
Afven resolverades, at med Krigs-Befälets kallelse til
Riksdagarne, ock i öfrigit skall förhållas efter förra vanligheten.
220
1723 dun 9 och 10 October
20 §. Slutet jämkas efter det, sorn vid Secrete Utskåttet
i det fallet är expedierat.
24. §. Ingen Riksdag bör längre påstå, än högst tre månader,
men må vähl derunder slutas, då samtelige eller tre
Stånd det begiära. Ridder skåpet ock Adelen håller före,
at alle Stånden böra förena sig om Riksdagens slut.
I öfrigit påminnes derom, at Ederne för Talemännen, sä
vähl som Fulmackterne för Riksdagsmännerne, mätte af Deputation
ofördröijeligen blifva upsatte.
Friherre Ernest Creutz kom tilbaka med Deputation ock
sade, at Deputation har varit hos de andre Stånden: Prästerskapet
förklarade sig blifva vid det slut som de här berättat.
Bårgare-Ståndet utlät sig, at det ville taga detta ährendet i
närmare betänckande; ock då vij kommo i discours med dem,
låto de inärcka, det de giärna villia hafva slut på de angelägnaste
ährenderne, samt at de ey så just faststält dagen. BondeStåndet,
de förblefvo vid nästkommande Lögerdag.
Det blef godt funnit, at inga expeditioner i medlertid måtte
skie utom then, som Delinqventerne angår.
General-Major Duwalds Memorial uplästes, at som thet
nya Finska Regimentet, hvartil han sat blefvit, ey kommer at
uprättas, det täcktes Riksens Ständer låta fördela hans Officerare
vid någre Regementer här i Sverige, at derunder til
förefallande vacancer stå såsom Expectauter med de dervid
bestådde expectantslöner.
Ock såsom Krigs-Collegium för detta fåt ordres, huru med
Expectanterne förhållas skall, altså lät Ridderskapet ock
A del en thervid bero.
Den 10 October.
Uplästes den för Landshöfdingarne upsatte Instruction.
Vid 17 parag. påminte Ilr von Hökerstedt, at Landshöfdingarne
om Manufacturerne borde addressera sig til Commercie-Collegium,
ock Collegium therom aflägga sin underdånige
remonstration til Kongl. Majit.
Men icke thess mindre blef godt funnit, at § måtte blifva
oförändrad.
Vid 18 parag. 5 § påminte Hr von Hökerstedt, at
Deputation. Landshöfdinge-instruetion. 221
handtvärckarne i städerne intet borde få handla, efter det vore
emot lagen.
Ock fans godt, at post verba: han skall ock sä tilhålla
Magistraterne, at alla handtvärcken ock bårgerlige näringar
måge vara åtskilde; skulle tilläggas: så at ingen i de större
städer brukar kiöpenskap ock handtvärck tilhopa.
Hr von Hökerstedt berättade vid detta tilfället, at
Kongl. Commercie-Collegium befalt honom i ödmiukhet föreställa,
det en Svänsk vore sinnad at här uprätta Ylle-Manufaeturvärck
samt til den ändan införskrifvit värcktyg ock folck;
men som samma handtvärckare ey komma hijt, med mindre de
få en oinskränckt religionsöfning ock hafva sine Präster, så
vill Kongl. Commercie-Collegium vara uhrsächtat, om samma
värck, medelst det at berörde frihet dem ey bevilljas, icke
skulle gå för sig. I öfrigit bad han, at som detta borde hållas
secret, efter handtvärckarne elljest torde blifva hindrade
gå hit öfver, det måtte någre visse deputeras til at informera
sig om detta projectet.
Hans Excellence Hr Landtmarskalkeu sade at här
vore afgiort, at med religionsöfningen skulle förblifva efter
Regeringsformen ock Kongel. Försäkringen.
Vidare continuerades med Landshöfdinge-Instructions justerande.
Vid 10 §, hvarest talas om fattiges intagande uti siukock
fattigstugurne, adde: så framt de icke äro tiänlige at brukas
vid Manufacturvärcken ock handtvärckerierne.
21 § blef således förändrad: Intet tiggerij skall Lands
höfdingen
tilstädja å landet eller i städerne. Det fölljande i
§ bör uttagas, ock detta införas: hållandes en alfvarsam hand
deröfver, at de derom utgångne förordningar noga efterlefvas.
38 § circa finem: äfven som ock Fogdarne sielfva; fölljande
orden gå ut: skola ricktigt ock fulkomligen qvittera almogen;
ock i stället sätties: socknevijs skola upsättia specificationer
på hvad hvart ock et hemman eller gård lefvererat, ock
sedan socknevijs ricktigt ock fulkomligen qvittera almogen alt,
hvad som de i durchtogs-giärd upburit, antingen i penningar
eller pertzedler, etz.
40 §: Så skall ock Landshöfdingen åhrligen, så vida det så
behöfves tages ut, emedan Marckgångstaxan bör åhrligen giöras.
44 §: Så lagandes, at de ey blifva uppehåldne, förr än
de bekomma svar ock skriftelig resolution, uti hvilken; adde:
222
1723 den 10 October.
i anledning af Sollicitantsplacatet; så vida det angår executionsmåhl
stridande parter emellan; ”noga” införes, etz. Ibi—
dem in fine: Kongl. Maij:t förbiuder ock härmed Landshöfdingen
at intet; adde: öfver 14 dagar hvart åhr resa bårt uhr lähnet,
etz.
45 §: Ock må vähl Landshöfdingen, när vacance blir, föreslå;
i stället för: någon dertil, sättes: tre skickelige Personer
dertil. Men Kongl. Maij:t vill nådigst förse; i stället för:
den samma, sättjes: en deraf.
Vid slutet af § tillägges detta: När någon Lands-Cammererare-tiänst
blifver ledig, så bör den af Cammar-Collegio
uppå Landshöfdingens förslag besättjas på det sättet, at Collegium
tilsänder Landshöfdingen en förteckning på alla innom
Collegierne befintelige meriterade Personer, hvilka til den ledige
tiänsten villja blifva befordrade. Af sådanne eller elljest
någon annan, den sig Landshöfdingen bekant häfver, föreslår
lian någon, den han finner skickelig ock vähl förtiänt vara.
Faller dess förslag uppå någon utom Collegierne, så bör han
först uti Collegio examineras, huru vida han uti Räkenskaperne,
bokslutande ock andre dertil hörige vettenskaper förfaren ock
til tiänsten skickelig vara kan, då han ey bör derifrån uteslutas.
46 §. Hålles onödigt, at Landshöfdingen skall på alla
bref, innan han bestält om deras innehåld, gifva svar, at han
dem bekommit, efter det tager för mycken tid bårt; ock altså
går denna meningen ut: han skall ock straxt låta Kongl.
Maij:t eller dess ock Riksens Collegier, etz.
50 §. I stället för Lands-Bokhållare sättes Lands-Cam
mererare.
Sluteligen påminte Praesidenten Strömfelt, at uti Landshöfdinge-Instruction
införas måtte, det alt, hvad Cammereraren
ock Secreteraren giöra uti Landshöfdingens frånvaru, må vara
giltigt, dock Landshöfdingen vähl uti oeconomicis få ändra deraf,
hvad han finner skiähligt, men ey uti executionsmålil.
General-Felt-Tyginästaren Hamilton frågade, om han
får föredraga Ridderskapet ock Adelen en sak, som han i går
fick anledning til.
Ock som Ridderskapet ock Adelen bärtil samtyckte;
uplästes dess Memorial, hvarutinnan han utlåter sig, at
han förmenar, det Kongl. Håf-Rätten lärer villja referera saken,
hans son angående, til Kongl. Maij:t, hvarigenom saken
Deputation från Borgareståndet. 223
lärer komma på tiden at utdragas; ber dy, at få ut sin sons
resolution, som skall vara färdig.
Hr Bielkenhielm: Jag är vähl intet af den Division,
dock vet jag at de nu äre i Håf-Rätten deröfver tilsammans.
Ock sade, at Hr General-Felt-Tygmästaren måste vänta, til
dess saken blir afhulpen.
Sedermera justerades Extractet, som af det den 8 October
håldne protocollet til de andre Stånden gifvas skulle, angående
40:de § af Regeringsformen,
Ock blef thet i alla delar approberat.
Hr Åkerhielm påminte härvid, at Deras Excellencer
måtte anföra sine skiähl, hvarföre någon excluderas.
Svarades, at Råds-Protocollet lärer sådant utvisa.
Derpå utnämdes de, som med samma Extract til de andre
Stånden gå skulle, hvilke ock therlios skulle påminna om timrås
svar berörande reductions-sakerne.
Ock blefvo thesse thertil deputerade:
Gref Dolma. Hr Stierneld.
Frih. Rålamb. Hr Erenlund.
Hr Ankarcrantz. Hr Braunerscliiöld.
Vid thet at Deputation skulle gå bårt, bad Hr Åkerhielm,
at thet måtte expliceras, hvad som välförtiänt vore.
Men härtil svarades, at Deras Excellencer vähl lära finna
det, ock at protocollet vore approberat.
Hr Cederström mente, at när skickeligheten är der, så
bör den äldre i tiänsten hafva prmferencen.
Detta sades vara rätt.
Derpå frågades, om Deputation får gå bårt.
Ock ehuruvähl härtil svarades ja;
så påstog dock Hr Freu den fel t, at den ey måtte gå
bårt, innan det ena med det andra voro här afgiort.
Hr Åkerhielm: Hans Maij:t ock Deras Excellencer hafva
behagat remittera til Riksens Ständer denna qvsestion; men
lär är intet svar på frågan. Ock så angelägit det är, at Hans
Jaij:t ock Deras Excellencer få positive svar, så angelägit är
‘'ven, at Ridderskapet ock Adelen häröfver positive utlåta
Holt före, at det ordet vählförtiänt borde expliceras.
Tfrån Bårgare-Ståndet kom en Deputation, för hvilken
n Helledaij förde ordet, säijandes:
"ire-Ståndet låter förmäla sin hälsning ock tackar för
som de i går hade den ähran at blifva hedrade
224
1723 den 10 October
med. Ock som Ridderskapet ock Adelen behagat communicera
deras tanckar, at termin til Riksdagens slut kunde upskiutas
til Lögerdag 8 dagar til; så ehuru vähl de önskat det kunnat
förr skie, dock som de fruckta, at en dehl angelägne saker
skola blifva derigenom oafgiorde, så hafva de conformerat sig
med Ridderskapet ock Adelen. De hafva notificerat detta hoos
Präste- ock Bondestånden. Det förra påstår ock blifver vid
sin förra utlåtelse; men Bondeståndet vill, at Riksdagen må
slutas om Måndagen. Ock som Stånden således äro skilgacktige,
mente han, at en liten Deputation kunde träda tilsamman
af alla fyra Stånden ock komma härom öfverens. Recommenderade
för öfrigit Ystads ock Battrams sak.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken svarade dem.
Ock derpå afträdde Bårgare-Ståndets Deputerade.
Ridderskapet ock Adelen förente sig therora, at en
liten Deputation härtil utnämnas måtte, som drager ut målen,
som afgiöras skola.
Hans Excellence Ilr Laudtmarskalken frågade, om förra
Deputation får gå bärt til de andre Stånden.
Härtil ropades ja.
Ock altså gick Deputation sin väg.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken bad nu, at en
Deputation måtte uttagas, som går til de andre Stånden ock
föreställer, at Secrete Deputation kan träda tilsamman ock se
öfver måhlén, samt komma öfverens om dem, som afgiöras skola
innan Riksdagens slut.
Härtil nämdes:
För Gref De la Gardie Ilr Plieif. Hr Ehrenkrook.
Frih. Wachtmeister. Hr Broman.
Hr Ribbing. Hr Heine.
Friherre Wrangel påminte, at den qvaestion om ledamöternes
säten i Collegierne måtte blifva afgiord.
1 anledning the/af uplästes Instructions-Deputations Memorial.
Ock sedan frågade Hans Excellence Hr Landtmarskalken
om dervid voro något at påminna.
Derpå gaf Frih. Stiernstedt fram et Memorial, som uplästes,
hvarutinnan han l:o påstår, atthen lagen, som nu giöres,
ey bör lämpas til thet som redan skiedt, ock at 2:o det borde
förblifva vid Kongl. Maijits resolution af den 28 Augusti 1700,
sorn förmår, at then, som medelst Kongl. Fulmackt träder ifrån
Långtvist mellan Drufwa och Adelliielm. 225
en tiänst til en annan af lika rang, bör ock niuta sedermera
sit ställe efter datum af Kongl. Maij:ts undfångne fulmackt
uppå den förra bestälningen.
Hr Adelhielm berättade huru sorn* tå Nordenhielm blef
Cammar-Råd ock Hr Drufwa anmälte sig til succession, Drufwa
tå til et vehiculuin giordt den contestation för honom, at om
rangen ey skulle blifva någon disput, hvilken contestation
Landshöfdingen Hylten äfven giort för vice Praesidenten Thegner.
Icke dess mindre, som Cammar-Revision hadde sit afseende på
Regeringsformen, så föreslog Cammar-Revision tre andre skickelige
Personer. Men sedan Drufwa fick Kongl. Maij:ts Fulmackt,
fant man ock i Fulmackten stå, at han skulle niuta
sin förra Fulmackt til godo ock rangen therefter. Derpå skref
Cammar-Revision til Konungen, ock allegerade et exempel
emellan Nordenhielm ock Erenkrook. Ock således, sade han,
är detta intet någon ny, utan en gammal lag. Lagerstolpe
ock Wålwik äro äldre än jag; men jag nödgas tala emot
Drufwas skrift, ock har tiänt länge nog. Upräknade så sin
tiänst ock sade, at om han nu skulle blifva tilbaka sat för
det at Drufwa varit Ofver-Commissarius, så trodde han, at
det skiedde honom tort.
Hr Drufwa sade, at han tiänt längre, än både Adelhielm
ock Lagerstolpe, ock beropade sig therpå, at Swanhals ock
Silfwerstråhle niutit sine rum i Kongl. Håf-Rätten efter sine
förra Fulmaekter.
Ilr Lilliestierna: Om Drufwa så utlåtit sig som
Assessor Adelhielm säger, så tyckes det vara billigt, at det
borde blifva dervid.
Hr Drufwa: Det är sant at det blef discourerat om
rangen oss emellan, men det blef ey slutit oss imellarq ey
heller satte Cammar-Revision mig på sit förslag.
Hans Excellence Ilr Landtmarskalken: Om en Lag
man
kommer i Håf-Rätten, skall han sittia under alla Assessorerne?
Härtil
svarades ney.
Hr Bielkenhielm: Om en Assessor kommer uhr en
annan Håf-Rätt ock til Svea Håf-Rätt, så niuter han sin
rang, men den intet, som icke haft förr samma tiänst.
Hr Plan: Här är frågan, om den sora en gång för
värfvat
sig et Säte skall mista det, för det en som senare
kommer in uti et Collegio har större rang.
Adtlm Protokoll 17211, 11.
226
1723 den 11 October.
Ilr Drufwa: Mit Säte är uti hela Rådet mig bevilliat.
Hr Adlerbeth: Utan til at prejudicera någon, så måste
jag säija, at här giöres en ny lag.
Häremot sades, at detta voro en gammal lag.
Hr Adlerbeth: Det blir frågan, om de, som tagit efter
Fullmackterne in sine Säten, skola stötas tilbaka.
Svarades ney.
Hr Lilliestierna: Det kan ey säijas vara en ny lag,
som igenom så många prajudicata är bekräftad.
Hr Plan: Alla de resolutioner som åberopas äro i speciale
måhl.
Ilr 131 om felt: Det som af Kongl. Maij:t ock Rådet är
faststält med Hr Drufwa, bör intet så kastas omkull; här äre
så månge prejudicata med, som emot.
Frih. Wrangel: Det är tredje gången denna saken va
rit
före; om de finge gie svar med ney eller ja, kunde derpå
blifva slut.
Ilr Adlerbeth bifaller Betänckandet, dock at sådant
hädan efter observeras.
Hans Excellence Hr Landt marskalken frågade, om
det skall blifva vid Betänckandet.
Bärtil svarades ja; men andre ropade dock häremot ney.
Ock som tiden nu var förleden, skilgdes Ridderskapet ock
Adelen i dag åt.
Den 11 October in pleno.
Uplästes Justitia;- Deputations Betänckande, at Jus Fatronatus
kunde bevilljas Fru Margareta Törnjlyclit vid Össmo
försambling uti Stockholms Lähn ock Sotholms Härad.
Hvilket bifallit blef.
Sammalunda uplästes Justities-Deputations Betänckande,
angående Hr Carl De Geers sökte Jus Patronatus i Tegelmora
ock Hållnäs församblingar.
Ock blef honom berörde Jus Patronatus, för the uti thetia
Betänckandet anförde skiähl skull, vid bemälte socknar bevilljadt.
Secrete Utskåttets Extractum Protocolli af den 27 September
sidstledne uplästes, at l:o vid liqviderandet ey högre än
half lön then, som fången varit, kan beräknas för fångenskaps
-
Pensioner. Deputation om riksdagens slut. 227
tiden; ock 2:o at Pensionairers ock gratialisters arfvingar icke
äga någon rätt, eller kunna pretendera at få sådan ne pensioner
eller gratialer af Cronan betalte, hvilka uti Pensionairernes
ock Gratialisternes egen lifstijd icke kunnat blifva betalte;
samt 3:o at Cammar-Collegium ock Stats-Contoiret måtte gifvas
del af det, som på förra Riksdagen faststält blef, at nembligen
ingen, som är i värckelig tiänst ock niuter lön på staten,
kan vid närvarande Rikets tilstånd jämte lönen få behålla sin
pension.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Cammar-Collegium
förfrågar sig, huru med dessa liqvidationer skall förhållas,
ock altså har Secrete Utskåttet fåt anledning at yttra
sig härom.
Ridderskapet ock Adelen biföllo i alla delar Secrete Utskåttets
i desse måhl gifne betänckande.
Krigs-Deputations Betänckande uplästes, angående de af
Rusthållarne ifrån Bohuus lähn emot Öfversten Didron anförde
besvär;
Ock blef af Ridderskapet ock Adelen bifallit.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken berättade, at
Secrete Deputation varit tilsamman ock utsökt, hvilke ährender
skola afgiöras innan Riksdagens slut, hvarjämte de andre
Ståndens Deputerade prsecaverat, at inge andre saker måtte
företagas, ock äfven tält om utblåsningen; hafvandes BårgareStåndets
Deputerade til ultimat termin at komma på salen
nämt Torsdagen ock förment, at utblåsningen kunde skie om
Tisdagen; men Prästerskapet ock Bonde-Ståndet hafva intet
velat dertil dröija; Altså hemställes Ridderskapet ock Adelen,
om icke en Deputation til de andre Stånden må sändas, at
säija dem, det Ridderskapet ock Adelen finna, at det på ingen
kårtare tijd kan skie, än till Torsdagen.
Detta blef bifallit.
Ock förthenskul deputerades til at gå til de andre Stånden :
För Gref De la Gardie
Hr Pehr Pheif. Hr von Weinberg.
Frih. Dougwal. Hr Danckwardt.
Hr Wennerstedt. Hr Schantz.
Thesse giöra hos de andre Stånden thelina förestälningen:
Ridderskapet ock Adelen låter förmäla sin vänr ock flitige
hälsning hos det N. N. Ståndet. Ock sorn någre af Secrete
Deputations ledamöter varit i dag tilsamman ock utsedt,
228
1723 don 11 October.
hvilka ährender som af Riksens Ständer afgiöras måste, men
Ridderskapet ock Adelen finner, at berörde saker ey kunna
slutas på så få dagar, som det Hög- ock Ahrevyrdige Prästerskapet
samt det Redelige Bondeståndet villia blifva tilsamman;
Altså, ock emedan Ridderskapet ock Adelen sig föreställer
det vara bättre at blifva en eller annan dag längre
här, än at lemna några så angelägne saker oafgiorde, som
torde förorsaka Ständernes snarare återkallelse, än man sig
föreställa kan; Ty är Ridderskapet ock Adelen af de tanckar,
at utblåsningen fuller må skie om Tisdagen, men i fall då
skulle finnas, at berörde ährender ey voro afgiorde, så at
Ständerne kunde dagen efter komma up på Riks-sahlen, at
då, vid utblåsningen om Tijsdagen, Torsdagen til Beslutets afkunnande
på Riks-sahlen utnämnas må. Utom hvilken termin
Ridderskapet ock Adelen förklarar sig ey villja låta Riksdagen
utdragas.. Hvarföre ock Ridderskapet ock Adelen inge andre
saker, än dem som på listan, hvilken nu i dag uti åfvannämde
Deputation upsatt är, upförde blifvit, hvaribland en
del redan af de öfrige respective Stånden afslutne äro, sig
företaga vill utom dem, sorn boos en del af Stånden varit
före, ock hos de öfrige komma at afgiöras.
Cammar- ock Oeconomice-Deputations Betänckande uplästes,
angående de Fin ske städernes Tavastehuus ock Ekenäs
sökte friheter, ock den tvist dem imellan upkommit om Ekenäs
utrifvande. Hvaröfver Deputation sig yttrat, l:o at Tavastehuus
stad bör bibehållas, ock til dess uprättelse niuta så
många frihetsåhr som Helsingfors ock Borgo. 2:o Håller
Deputation betänckeligit at styrckia thertil, at Ekenäs stad
må utdömas, utan pröfvar skiähligt, at berörde stad vid sin
gamla Stadsrätt bibehållas bör, samt til sin uprättelse få niuta
sä många ahrs frihet som Helsingfors ock Bårgo. 3:o. Angående
Ekenäs sökte seglation på Refvel, sä håller Deputation
med Collegierne före vara billigt, at samma seglation, såsom
en för Kongl. Maij:t ock Cronau högst skadelig ting, icke må
berörde stad efterlåtas, utan vid svårt ock alfvarsamt straff
förbiudas. 4:o Pröfvar ock Deputation nödigt, at Almogen
deromkring förbiudes at segla på Refvel eller andre af Ryssen
inkräcktade orter, jämvähl at fara någorstädes innom Riket
med vahror, med mindre bevijs ifrån nästa stads Magistrat anskaffas,
at samma vahror äro deras egen afvel, på det intet
missbruk i handelen, någon stad til meen ock förfång, emot
Lag ock Kongl. Förordningar, handelen angående, föröfvas må.
Ekenäs och Tawastehus. Justitierevision.
229
Detta Cammar- ock Oeconomise-Deputations Betänckande
blef af Ridderskapet ock Adelen bifallit.
Sedan uplästes efter begiäran 1 § af Krigs-Deputations
Betänckande öfver tilökningen af Krigs-Befählets Besvär.
Ock som en delli ville theraf taga tilfälle at åter bringa
then qvsestionen fram, om Regements-Officeranm ock Compagniernes
Chefs böra interessera i förslagen med Ofverstarne
vid existerande vacancer;
Så frågade Hans Excellence Hr Landtmarskalken, om
någre andre saker skola företagas, än de som stå på listorne.
Ock som dertil svarades ney, ock tiletta måhlet ey var
theribland upfördt, så kom nu här med at bero.
Secrete Deputations Memorial uplästes, hvarutinnan berörde
Deputation l:o håller vara nödigt, at som ProtocollsSecreterarne
böra hafva någon kundskap om sakerne, innan de
föredragas, så kunde Secreteraren, som förer Protocollet i Justitise-Revision,
vara tilstädes uti mindre Revisionen, när Revisions-Acterne
upläsas ock parterne höras; ock Stats-Secreterarne,
när någre måhl af besynnerlig vicht skola föredragas,
förut gifva Secreteraren, som i Rådet förer protocollet, någon
underrättelse om samma sak. 2:o Skall det åligga Protocoll-Secreterarne,
at i protocollet noga anmärckia discourserne,
ock deras namn utföra, som discoursen fördt, såsom
ock dens mening, sorn går ifrån pluraliteten. 3:o Tycker
Deputation bäst vara, at en af Riks-Råden dicterade utslaget
eller resolution til Protocollet, ock at expeditionerne af Justitia;-
ock Håf-Cancelleren böra, efter Cancellie-Ordningen, emot
protocollet jämföras. 4:o Håller Deputation oumgiängeligit,
at protocollet justeras, högst innom 3 å 4 dagar, sedan de äro
håldne, ock det in för Rådet: Justitise-Revisions Protocoll uti
Justitise-Cancellerens ock Revisions-Secreterarnes, men RådsProtocollet
uti Håf-Cail cellerens ock vederbörande Stats- eller
Expeditions-Secreterares närvaro, då Justitise-Cancelleren skrifver
dagen, när sådant skiedt, på Justitise-Revisions- ock HåfCancelleren
på Råds-Protocollen. Börandes thet, som någon
försummar at påminna vid justeringen, uti then dagens protocoll
antecknas, som påminnelsen skier, ock thet förra protocollet
blifva oförändrat samt det således justerade äga et fulkomligit
vitzord. Therjämte påminner Deputation, at uti
Justitise-Revisionen ock then relation, som ther upsätt.es, med
230
1723 den 1 1 October.
en liten mening måtte anmärckas the cardinal-documenterne,
som den ene eller andre parten sig i synnerhet åberopat,
jämte et kort innehåld af alla de handlingar, som i den författade
relationen uprepade äro, ock at de i parternes skrifter
ock deduetioner anförde skiählen pro et contra äfven kårteligen
kunde utsatte blifva; hvaraf, sedan parterne fåt comrnunication,
dem tilståud lemnäs vid samma relations underskrifvande
at gifva vid handen, om något skulle vara förbigångit
eller intet så noga infördt. Ock sidst synes Deputation nödigt,
at Revisions-Secreteraren til Deras Excellencers bättre
underrättelse bör utur conference-protocollet skrifteligen sammandraga
de förnämste argumentationerne, tillika med de voteringar,
som i Håf- ock Öfver-Rätterne, hvarifrån Revisionen
sökt blefvit, skiedde äro, ock hvad elljest protocollum occlusum
gifver anledning til, som parterne intet kan communiceras;
ock sedan rätta statum qvmstionis på samma secrete relation
upsättia, hvilken uti Under-Revision med Justitise-Cancelleren
ock den andra Revisions-Secreteraren förut confereras, ock
derefter af Revisions-Secreteraren, som saken häfver, underskrifves,
samt uti Justitia'-Re visionen med den af parterne
underskrefne relationen ock conference-protocollet jämte alla
cardinal-Documenter ock parternes . deduetioner upläses.
Hans Excellence Ur Landtmarskalken frågade, om
härvid voro något at påminna.
Hr Bieikenhielm: Här står at Justitias-Revisions-ock
Råds-Protocollen skola justeras; men skola cabinetsprotocollen
ey justeras?
Härtil svarades, at derom voro påminnelse ifrån Secrete
Deputation upgången.
Ridderskapet ock Adelen förklarade sig, at de bifalla
detta Secrete Deputations Memorial; dock lemnäs til Deras
Excellencer at låta justera protocollen på de timar de finna
beqvämligast, antingen före eller efter middagen.
Hr Bieikenhielm påminte, at det vore för vidlyftigt at
föra in skiählen mot ock med i relation, efter skrifterne allenast
extraheras uti Justitiae-Revisionen.
Friherre Ernest Creutz: Relation inrättas efter seriem
temporis, ock sedan böra skiälen vara uptagne, at intet må
gås förbij.
Hr Bieikenhielm: Det som infördt är therom, at car
dinaldocumenterne
skola utnämnas, ock parternes förnämste
Rådets decharge. Protokollsjusteritig och föredragning. 231
argumentationer anföras, gifver parterne tilfälle at criticera, om
det minsta ord är utelyckt.
Men som Justitiae-Revision är sidsta stället hvarest sakerne
blifva afgiorde, ock therföre så mycket mera angelägit är, at
alle parternes skiähl ther blifva i consideration tagne;
Så blef af Ridderskapet ock Adelen godt funnit at
låta förblifva vid Secrete Deputations Memorial.
Therefter uplästes Secrete Deputations relation om thess
förtätning.
Hr Adlerbeth mente, at man borde taga de praecautioner,
at sakerne intet måtte föredragas, med mindre alla documenter
upläsas, ty det torde händt, at ens ock annans suppliqver blefvit
upläsne, men andras, som voro mera värdige, ey kommit at
föredragas.
Hr von Hökerstedt: Det har skiedt, atén eller annan
skaffat sig resolution, at han skal få tiänsten, ock när vacancen
existerar, så blifva derigenom andre utestängde.
Detta sades vara förekommit genom den projecterade förordningen
om Caractererne ock Subordination.
Hr Weili mente at tiänsten borde ey för hastigt besättias,
på det alle kunde gifva sig an, som den sökia villia ock dertil
kunde hafva någon rätt,
Hr Boneauschiöld: Hr Adlerbetlis proposition förstår
jag vähl. Stats-Secreteraren föredrager först Collegiernes förslag.
Då menar Hr Adlerbeth, at Stats-Secreteraren vill hielpa
någon, så går han the andre sökiandes suppliqver förbij. Men
jag kan betyga, at ingen suppliqve inkommit, hvilket mit Protocoll
skall visa, som icke blefvit i ackt tagen, ock således
har ingen af de sökiande blefvit förbigången. Men intet kan
man hinna at läsa up alla suppliqverne, utan man har med
all upricktighet ock trohet giort therutur extract, ock föredragit
Kongl. Maij:t the Personer som giort ansökning, af hvilka
Kongl. Maij:t sedan tager säkrast af förslaget. Elliest då
Kongl. Maij:t går utom förslaget, så föredrages det uti Rådet.
Hr Hederhielm beklagade sig, at han blefvit förbigången.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Stats-Secreteraren
kan man intet gifva thertil någon skuld; ty han har
föredragit Kongl. Maij:t allas ansökningar.
Såsom Secrete Deputation uti sin berättelse förmäler sig
hafva funnit, det Riksens Råd förtiänt af Riksens Ständer med
2:52
1723 den 1 1 October.
heder ock beröra at fägnas ock hågkommas, för den stora
möda, besvär ock oinsårg de haft för liela Rikets välfärd ock
bästa, fast än theras trogne ock välmente rådslag icke altid
kunnat hinna til öfvervichten af våra olycklige conjoncturer;
Altså blef af Ridderskapet ock Adelen godt funnit,
at til Deras Excellenciers beröm skulle en § i Beslutet therora
införas, hvilken ock berättades redan vara i Beslutet projecterad.
I lika måtto resolverades, at enär någre saker Kongl.
Maij:t i underdånighet föredragas, besynnerlig Collegiernes förslag
til tiänsters besättande, så måste äfven derhos alla de
sökandes suppliqver föredragas, så at ingen blifver förbigången.
Deputation kom nu tilbaka ifrån de andre Stånden, ock
Hr Pehr Pheif aflade therom fölljande berättelse: Efter
Ridderskapets ock Adelens befalning har Deputation varit hos
de tre andre Stånden ock upläst för deni talet, ock gifvit deni
listan på de oafgiorde ährenderne. Prästerskapet lärer rät nu
lemna Ridderskapet ock Adelen sina tanckar. Bårgare-Ståndet
hälsade ock berättade, at de igenom en Deputation sökt at
öfvertala Bonde-Ståndet til at upskiuta med Riksdagens afslutande,
men det har varit fåfängt; de hafva ock förestält
dem, at de torde therföre få låf at komma bittidare tilsamman
än elliest. Bårgare-Ståndet hade en Deputation hos sig ifrån
Prästerskapet, som de öfverlade med om några saker, med
dem ville de äfven härom öfverlägga ock gifva svar. Afven
som ock Bondeståndet låfvade villja gifva svar ifrån sig.
Uppå begiäran blef Capitain Pinellos Memorial upläsit
Ock derpå utlät Hr Seulenberg sig, at han höllö före’
at förslagen vid Regementerne böra derefter inrättas.
Hr Didron: Som ingen Officerare, som är commenderad
ifrån Regementet til Riksdagen, bör gå sin förman förbi, sä
håller jag före, at Capitain Pinello ey giort härutinnan rätt,
at han utom sine förmäns communication detta Memorialet
in gifvit.
Ifrån Prästerskapet kom en Deputation, för hvilken Biskoppen
Norli nd förde ordet, säijandes: Näst det vårt Stånd
har at aflägga deras tiänsthörsamma helsning, är denne Deputation
anmodad at föredraga Höglåfl. Ridderskapet ock
Adelen någre måhl.
Prest- och Bond-Deputationer. Offlcers-förslag. 233
Derpå uplästes Präste-Ståndets Svar l:o angående Reductionsvärcket.
Dessutan, säde Biskopen, äre hos oss angifne tvenne måhl,
som föllja. Ock läste derpå up, at Präste-Ståndet samtyckt
til Hr Carl De Geers begiärte Jus Patronatus. Det andra
angick Fru Margareta Törnflycht, som begiärt för Nynäs få
Jus Patronatus, hvilket henne ey kunnat nekas för den bekostnad
hon giort ock än vidare göra vill. Ock som här lärer
för tre månader sedan vara inlagt hos Höglåfl. Ridderskapet
ock Adelén et Memorial angående Academise-Bönderne, at de
måtte, lika som frälset, slippa dagsvärcken vid Kongsgårdarne,
så bedia vij få svar derpå. Om termin till Riksdagens afslutande
hafva vij commuuicerat med de andre Stånden ock förmoda,
at de lära solda at conformera sig med Ridderskapet
ock Adelen therutinnan.
Hans Excellence Hr Lan dt marsk al k en besvarade dem.
Ock derpå afträdde Präste-Ståndets Deputerade.
Hans Excellence Hr Landtinarskalken uprepade Präste-Ståndets
Svar.
Sedan begynte man åter at tala om Pinellos Memorial.
Ock uplästes Prästerskapets utlåtelse theröfver. Afven
Bårger skåpets. Men Bonde-Ståndets var intet ännu inkommit.
Ock blef af Ridderskapet ock Adelen godt funnit, at
med Officerarnes föreslående, när vacance är, skulle förhållas
efter Kongl. Brefvet af den 16 November 1716 ock Regeringsformen.
Hr Seulenberg mente at Pinellos förslag ey sträfvade
emot Regeringsformen, ock sade, at Regeringsformen ock högstbemälte
Kongl. Maij:ts Bref kunna tagas i ackt, men förslaget
skie af Öfversten conjunctim med Regements Officerarnes ock
Compagniernes Chefs biträde.
Men häremot svarades, at Öfversten voro ansvarig för
Regementet ock borde therföre allena föreslå Kongl. Maij: t
them han finner duglige.
Hr Bilberg holt före, at Officerarne borde höras, men
de likväl ey hafva votum.
39 § af Regeringsformen uplästes, hvarest nämnes om
Öfverstarnes instruetion.
Hr Weinberg frågade, hvar Öfverstarnes Instruetion
voro.
Frih. Hamilton: Krigs-Articlarne äro theras Instruetion.
234
1723 den 12 October.
Hr General Strömfelt: Jag håller före, at hela forcen
af Milicen beror på subordination. Villja vij giöra en Republique
af Regimenterne, så blifver Riket illa betiänt.
Gref Lewenhaupt: Jag skulle intet hafva något betänckaude
at höra mine Officerare, men dock bör förslaget
skie of Öfversten allena.
Ifrån Bonde-Ståndet kom en Deputation, för hvilken
Talemannen förde ordet sålunda: ^Bondeståndet hälsar
Ridderskapet ock Adelen, tackar för communication, som de
fåt igenom Ridderskapets ock Adelens Deputation, angående
Riksdagens afslutande. Bondeståndet finnes giärna beredvilligt
at bidraga alt hvad som det förmår til de angelägne ährendernes
afgiörande; Men som Bondeståndet ey kan samtycka
til tidens utdragande, önskar Bondeståndet, at Ridderskapet ock
Adelen ville bifalla dem ock vara af den godheten ock i morgon
träda up til Kongl. Maij:t ock anhålla om utblåsning til nästkommande
Måndag, ock derpå Ständerne komma på Salen.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken besvarade dem.
Ock derpå afträdde Bondeståndets Deputerade.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken uprepade Bondeståndets
svar.
Men Ridderskapet ock A del en höllö före, at Riksdagen
då ey kunde slutas, som Bönderne begiärt.
Den 12 October.
Uplästes Gammar- ock Oeconomice-Deputations Betänkande
angående the besvär, som Carlshamns Bårgerskap anfördt
öfver then dryga löningsstat, som Magistraten vid 1719 ock
1720 ährs Riksdagar för sig utvärckat; så vähl som ock öfver
the thertil föreslagne nye ock ovanlige pålagor.
Ock blef berörde Betänckaude i alla delar af Ridderskapet
ock Adelen bifallit.
Therefter uplästes Camrnar- ock Oeconomice-Deputations Bctänckande
angående General-Lieutenantens Johan Baners sökte
betalning för den bro, han vid Stacksund ålir 1715 uppå egen
bekåstnad låtit förfärdiga. Hvaröfver Deputation sig sålunda
yttrat, at emedan therutinnan concurrerade omständigheter,
som ey så hastigt ock noga vid Riksdagen undersökias kunde;
fördenskul kunde denne saken gå til Kongl. Maij:t ock Rådet,
Stäcksunds bro. Ständernas kontor.
235
som deröfver lärer vidare inhämta Kongl. Cammar-Collegii
ytterligare Betänckiande ock efter omständigheterne samma sluta
ock afgiöra.
I lika måtto uplästes berörde Deputations Bxtractum protocolli
af den 11 September sidstledne i denna saken.
Frih. Baner berättade, at honom blefvit pålagt at bygga
denne brygga, ock at Hans Maij:t, då varande Durchleuclitighet,
funnit, det han borde fä sin betalning. Bad at Riksens
Ständer ville förordna, at han nu måtte få sin betalning. Helften
kunde af Cronan ock lielften af almogen betalas; ock
sade, at om han finge betalning för hvar ock en som deröfver
marcherat, så skulle han ey mer begiära.
Hr Åkerhielm frågade, om någon pålagt Hr Generalen
at bygga broen.
Frih. Banér sade at han hade, ock i Acten finnes Kongl.
Maij:ts bref therom.
Hr Cederholm sade: Der bäres up bropenningar; altså
har då Hr Generalen interesse för sina penningar.
Frih. Baner: De bäras up til broens underhållande ock
förslå ey vidare.
llr Grundelstierna mente, at som General Banér blefvit
pålagdt at bygga broen 1714, ock troupparne marcherat
fram ock tilbaka, det han bör niuta theremot någon vedergiälning.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Frågan är, om
General-Lieutenanten skolat bygga broen för troupparne för intet.
Svarades ney.
Sedan Ridderskapet ock Adelen härom talts vid, stannade
Ridderskapet ock Adelen i tiletta slut, atsom denne Broen på
Ilögstsahl. Kongl. Maij:ts betalning är bygd för Troupparnes
af ock an marcherande af Hr General-Lieutenanten Banér, ock
dersammastädes aldrig tilförende annat varit än en färga;
Arméen jämvähl 1714 ock de fölljande åhren sig af denna
broen betiänt, utan at derföre betala någon penning; Sä finna
Ridderskapet ock Adelen billigt, at Hr General-Lieutenanten
bör til frids ställas; men på hvad sät det skie må, deröfver
lärer Kongl. Maij:t med Råds Råde behaga sig utlåta, sedan
vederbörande Collegier hörde blefvit.
Reglementet för Ständernes Contoir uplästes.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken berättade, at
de uti 1720 ahrs reglement upförde Kyrkio- ock Hospitalsmedel
voro betalte.
236
1723 den 12 October.
Hr Lager cron a mente, at deras medel, som voro influtne
uti Kongl. Maij:ts Cassa til Konungens uppehälle, då när de
ginge til Oxekofwa ock Bender, borde äfven betalas, ock sade
at han begiär intet för sig. Ridderskapet ock Adelén viste
vähl, at han hade födt Konungen, ock borde icke så aldeles
förglömmas.
Hr Neugebauer: Jag har utlagt 1,063 Ducater ock
begiär få dem betalte. Interesse begiär jag intet, ey heller
hvad jag betalt för Schlavar ock Schlavinnor, som jag brachte
på frij fot.
Hr Cederholm: De skuldfordringar, som äro giorde för
upliandlingstiden, böra ey dragas här under.
Hr Enanderhielm mente desse vara så berättigade som
de förre, särdeles som det voro så mycket fattigt folck som
elljest lidit.
Hr Lilliestierna påminte om Civil-Betiänternes löningar,
ock sade at mången lemnat en fattig änka ock barn efter
sig. Hade Officerarne vågat lijf ock blod, så hade desse i
armod ock med besvär giordt äfven så sin tiänst.
Hr Lagercrona: Jag har ingen annan proposition, utan
jag begiär betalning för en liten rest, som jag tagit up til
Konungens behof i Turekiet. Folcket kringrände mig, at jag
måste försvärja lif ock siäl at skaffa dem 2,000 Ducater. Nu
frågar jag, om jag, som detta giort, då Konungen blef så förlåten,
skall intet få min betalning för den mat som Konungen
niutit, ock det Troupparne fåt; Hr Landtmarskalken vet sielf
huru jag blefvit handterad. För sin General-Majors lön har
han ey mer fått än 1,208 Dal. Smt, han talar intet om andra
sina förskåtter. Gud skulle vara vitne huru han tiänt sin
Konung.
Frågades, huru mycket som vore hans fordran.
Frih. Lagercrona sade, at den fordran han nu begiär
vöre trettije tusond Dahl. Kåpparmynt.
Hr Enanderhielm: Det vore vähl Hr Generalen blefvo
hulpen, ty hans egendom har blefvit exeqverad för dess uptagne
paster til Konungens tiänst.
Gref Spens Memorial uplästes, at innestående löningar,
så för Militie- som Civil-Staten, mätte lemnäs förträdet för
alle andre fordringar, sedan pupil- ock kyrkio-medelen äro
betalte.
Fordringar efter Carl XII. Borgare-deputation. 237
Ridderskapet ock Adelen yttrade sig, at de funno
det billigt, at de komma under N:o 3.
Ock i fö lije häraf skrefs på Gref Spens Memorial, at
Hoglaft. Ridderskapet ock Adelen bifallit, det under N:o 3
komma uti reglementet för Ständernes Contoir at upföras
alle Officerares samt Betiänters löningsfordringar, som ey fåt
lika proportion i lönen med sine vederlikar, ock the således at
niuta samma lön, til dess de fåt lika med berörde theras vederlikar.
Hr Ilederschiöld begiärte, at fattige änckor, som hafva
för förskåtter fåt at fordra ock fåt resolution 1720, måtte
komma under samma nummer.
Hr Enanderhielm: Här blir qvaestio, hvilka skola hafva
preferencen, antingen de som hafva försträckning eller lönin
garne.
Svarades: löningarne.
Hr Lilliestierna: Deras vilkor, som mist sine löningar,
äro sämbre än de andras.
Hr Seulenberg mente, at löningarne böra hafva prre
ferencen
framför förskåtterne.
Detta sades vara rätt, så at de komma under N:o 3.
Ifrån Bårgerskapet kom en Deputation. Rådman Sal an
förde ordet sålunda:
Bårgare-Ständet låter anmäla sin hörsamma respect, ock
uppå den proposition, som i dag förestält blefvit, har BårgareStändet
sig utlåta velat, som protocollet innehåller.
Derpå uplästes samma protocoll, innehållandes, at BårgareStåndet
förehaft den större Secrete Deputations Extractum
protocolli af detta dato, angående någon närmare successions
förhåpning för Hertigen af Hålsten, ock funnit godt at lemna
til större secrete Deputation at, sedan Rådet är hördt, upsättia
et sådant svar, som med Regeringsformen ock vahlacten samt
Bårgareståndets förra svar kan enligit vara.
Bårgare-Ståndets Deputerade afträdde.
Ock som det af Bårgare-Ståndets Deputerade åberopade
extractet af protocollet, som på detta dato i Större Secrete Deputation
hållit är, icke blefvit Ridderskapet ock Adelen föreläsit,
så lät Hans Excellence Hr Landtmarskalken upläsa
samma, hvarutinnan berörde Deputation berättar, at såsom hos
Hans Kongl. Maij:t är inkommen en angelägen Proposition,
ock af Hans Kongl. Ma,ij:t i sittiande Råd med Riksens Stan
-
238
1723 den 12 Oetober.
ders Större Secrete Deputation communicerad, angående någon
närmare successions förhopning för Hertigen af Holsten,
i fall Deras Maij:ter vår Allernådigste Konung ock Drotning
utan Kongelige manlige bröstarfvingar skulle afgå; Altså, ock
ehuruvähl Större Secrete Deputation ey funnit sig härutinnan
något kunna giöra eller svara, som icke aldeles stämmer öfverens
med Riksens Fundamental-Lag ock Stadgar, så vähl som
med det som på näst förledne ock nu påstående Riksdagar egenteligen
i detta målet kan vara öfverlagt ock godt funnit; Så
häfver dock den Större Secrete Deputation, innan raan sig
härom något yttrar, velat af Högläfl. Riksens Ständer förnimma,
om efter samtelige Herrar Riksens Råds öfver samma
ährende inhämtade tanckar et underdånigt svar ifrån Större
Secrete Deputation derom til Hans Kongl. Maij:t må opsättias
ock afgå, som med ofvanberörde grund samt Deras Kongl.
Maij:ters ock Riksens heder, rätt, säkerhet ock bästa kan
pröfvas vara enligast.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken uprepade sedermera
Bårgerskapets svar, at de lemnat til Secrete Deputation
at svara härpå.
Gref Wasaborg ock flere mente, at man borde nämna,
hvarifrån proposition vore kommen.
Detta sades vara bekant, ock at den kommit ifrån en
främmande Minister.
Hr Enanderhielm: Sedan det är inkommit ibland comitial-acterne,
så bör det afgiöras, efter det vore annars betänckeligit;
men huru det skall afgiöras, det håller man före bäst
kunna skie af Secrete Deputation, som lagt handen dervid,
ock refereras skiählen för Ständerne.
Hr Gunter mente, at man borde vetta hvarifrån proposition
kommer: sedan kan man gå i detaille.
Hr Stobée: Här är intet qvsestion om succession, utan
om et svar, som skall gå up til Kongl. Maij:t härom, ock det är
frågan, om icke Stora Secrete Deputation får gifva Kongl.
Maij:t samma svar.
Detta sades vara rätt.
Hr Enanderhielm: Man bör först inhämta Deras Excellencers
råd, ock sedan kan svar gifvas.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Här frågas,
om Ridderskapet ock Adelen villja at det skall gå til plena.
Sedan, om de villja at Secrete Deputation skall svara som
Om Hertigens af Holstein succession.
239
Fundamentallagen enligit är; och 3:o, om icke Secrete Deputation
får öfverlägga med Deras Excellencer om svaret, ock huruvida
det skall föredragas plenum.
Gref Fersen: Ar någon fara at låta läsa up proposition?
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: De andre Stånden
hålla det betänkeligit.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Vij äro i Stora
Secrete Deputation 100 Personer, ock hafva funnit at proposition
ey kan läsas up, ty derutinnan äre ock andre saker;
men när vij öfverlagt derom med Rådet, så kunna vij sättia
det så, at det kan föredragas plenum.
Ridderskapet ock Adelen begiärte, atet Extract utur proposition
måtte tagas.
Ock blef efter begiäran Extractet utur Secrete Deputations
protocoll å nyo Ridderskapet ock Adelen föreläsit.
Gref Fersen: Får intet svaret, sedan det är upsat i
Större Secrete Deputation, här upläsas?
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Vij lära intet
utan pleni approbation giöra något.
Hr Wad enst ier n a mente, at detta borde lemnäs til
Större Secrete Deputation, efter derutinnan äro secretesser.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Om här något
skall upläsas deraf, så måste alle Stånden vara ense derom,
ock om sådant måste man först komma öfverens i Secrete
Deputation.
General Hård: Secrete Deputation lärer underrätta sig,
om Ryska Ministern varit authoriserad af sin Herre at giöra
en sådan proposition.
Frih. Creutz: Som här höres en proposition vara inkommen
ifrån Ryska Ministern, så får han legitimera sin person,
ock det är en å part sak. Men skulle en sådan sak om Hertigen
tagas före in plenis, så vore det betänckeligit, hälst innan
den är utarbetad. Derföre vore bäst remittera den til
Större Secrete Deputation, at saken der utarbetas ock öfverlägges
med Deras Excellencer Riksens Råd, sedan kunna
Stånden in plenis få höra deras utlåtelse.
Hr Stobée: Rationes pro et contra begiär man ey få
vetta, utan slutet.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Ar Ridderskapet
ock Adelen nögde, at jag tager saken före i Större Secre
-
241)
1723 den 12 Oetober.
te Deputation, öfverlägger den med Rådet ock sedan referera1-  slutet för Stånden, innan det afgår?
Detta blef approbera!.
Hr Lilliestierna: Efter vij ey få höra proposition in
pleno, så frågas, om icke den som vill kunde få tilträde ock
på sin Ed läsa den.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken mente, at proposition
lärer kunna läsas up, när man kommit öfverens derom
med de andre Stånden.
Ridderskapot. ock Adelen resolverade, at en Deputation
kunde gå til de andre Stånden ock notificera dem, uti livad
slut Ridderskapot ock Adelen stannat.
Härtil utnämdes:
Gref Spens. Hr von Kocken.
Frih. Schwerin. Hr Borg.
Hr Ankar crantz. Hr von Carlson.
Gref Dohna mente, at vid det tilfället kunde Gref Spens
Memorial föllja med, ock äfven at man kunde antyda de andre
Stånden, at sorn de lemnat dem det svaret, at Reductionssakerne
ey kunna företagas, efter det skulle kåsta Cronan at
hålla den Commission, så villia Ridderskapet ock Adelen påtaga
sig den omkåstnaden.
Talet til de andre Stånden uplästes ock blef approbera!,
så lydande:
Ridderskapet ock Adelen hembär en vän- ock flitig tacksägelse
för den skyndesamma utlåtelse, hvilken N. N. behagat
Ridderskapet ock Adelen meddela öfver det Extractum protocolli,
som i dag uti Större Secrete Deputationen blifvit författat
ock uti respective Ståndens plenis upläst, angående den hos
Hans Kongl. Maij:t nyligen ingifne propositionen om någon
närmare förhopning uti succession för Hans Kongl. Höghet
Hertigen af Hollstein. Ridderskapet ock Adelen conformerar
sig aldeles med N. N. utlåtelse, läggandes allenast dertill, at
slutet, hvaruti Större Secrete Deputation, efter noga öfverläggande
derom med Deras Excellencer Hrr Riksens Råd, kommer at
stanna, måtte blifva först in plenis kunnigt giordt, innan
större Secrete Deputations underdånige svar öfver detta angelägne
måhl til Hans Kongl. Maij:t afgår.
Deputation gick thermed til thc andre Stånden, ock tog
med sig Gref Spens Memorial; saint fick i commission at be
-
Deputationer. Hylténs sak.
241
giära Bårgare- ock Bonde-Ståndens utlåtelse om Reductionsvärcket,
efter the ey ännu therom gifvit svar ifrån sig.
Landshöfdingen Hyltens Memorial uplästes, at de personer,
som något emot honom angifvit, eller elljest giort sig
theruti delacktige, eller ock komma at kallas til vitnen, ibland
hvilka han nämner General-Adjutanten Faltzburg, GeneralKrigs-Commissarien
Palmcreutz ock Hr Ryttmästar Ridderschantz
samt åtskillige af Bondeståndet, ey måtte få resa
bårt, utan tilhållas at blifva här qvare, til saken kommit til slut.
Ock blef samma Memorial bifallit, samt skickat til Bondeståndet.
Therefter uplästes Svea Håf-Räts Advocat-Fiscals Hr
Nils Westers Memorial, at honom måtte lemnäs part af Cammar-
ock Oeconomiae-Deputations Betänckande, uti hvilket Hr
Landshöfdingen Hylten låtit in margine införa om Lillö Kongsgård
en mening, hvarföre han nu anklagas skall.
Ock blef samma Advocat-Fiscalen bevilljat.
Hr Ridderschantz bad at saken snart måtte komma
före, ock at tiden ey må dragas ut thermed.
Ifrån Bondeståndet kom en Deputation, som hälsade ock
gaf i ödmiukhet tilkiänna, det Bonde-Ståndet låtit sig föreläsas
den Större Secrete Deputations Extractum protocolli angående
Hertigens af Holsten ansökning om närmare förhåpning til
succession, ock at Bondeståndet så vähl som Präste- ock Bårgarestånden
hafva antydt sine Deputerade, at i dag med deras
Excellencier träda tilsamman ock tilse, hvad med Regeringsformen
ock Vahlacten kan enligit vara, ock derefter sättia up
svaret til Kongl. May:t.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken besvarade dem.
Ock så afträdde Bondeståndets Deputerade.
Frih. Faltzburg ock Hr Ridderschantz reserverade
sig, i fall de blifva här af Landshöfdingen Hylten uppehåldnc,
at de då måtte niuta derföre refusion af honom.
Den 14 October.
Uplästes Gammar- ock Oeconomice-Deputations Betänckande
angående Bårgmästaren Kylenii ansökning för Nora stad at få
hemmanet Gyttorp tilbaka under staden. I lika måtto uplästes
Bårgmästaren Kylenii Memorial therom.
Adelns Protokoll 1723. 11.
242
1723 den 14 October.
Ock blef berörde betänckande af Ridderskapet ock
Adelen gillat.
Therefter uplästes Justitice-Deputations gifne Betänckiande,
at Magistats-Personerne i Stockholm hädanefter måtte befrias
ifrån värderings-Edens afläggande vid fastigheters värderande,
ock uti theras Domare- ock Embetes-Ed et formulär til värderings-Eden
inryckas, hvarpå the sedan vid Värderings-Instrumentets
underskrift sig beropa böra, ock uppå dess en
gång aflagde Ed värderingens ricktighet bestyrckia.
Thetta blef af Ridderskapet ock Adelen i alla delar
gillat ock approberat.
Cammar- ock Oeconornice-Deputations Betänckande uplästes,
angående Accis-Arrendatorns ock Inspectorens Sahlfelts enkias,
hustru Catharina Carlsdåtters ansökning at slippa then ballance,
hvarföre hon til 14,995 Dal. S:mt af Lilla Tull-Contoiret graveras;
hemställandes Deputation Riksens Ständers ompröfvande,
om icke för the skiähl, som Cammar-Collegium den 4
ock 6 November 1718 anfördt uti dess underdånige skrifvelser
til Hans Kongl. Maij:t, ock Deputation äfven andragit, kunde
för denne ballancen blifva odrefven uti den lilla egendomen
henne ännu kan lemnäs öfrig, sedan de Creditorer, som för
Kongl. Maij:t äga prseferencen, niutit af Sterbhusets qvarlåtenskap
deras nöije.
Ridderskapet ock Adelen skuto denna saken til Kongl.
Maij:t ock Rådet, at ther afgiöras, som Kongl. Maij:t med
Råds Råde thet godt finner.
I lika måtto uplästes Cammar- ock Oeconornice-Deputations
Betänckande öfver Proviantmästaren Hindric Hasselbom anförde
besvär emot Kongl. Cammar-Collegii den 27 Juni 1722 ock 26
Februari sidstledne til General-Lieutenanten ock Landshöfdingen
Palmqvist utfärdade skrifvelser, hvaröfver Deputation
sig sålunda yttrat: at aldenstund Proviantmästaren Hasselhon
angifvit Proviantmästaren Perment, Felt-Camereraren Igström
ock Commissarien Westman för åtskillige egennyttigheter vid
Magazinerne; Fördenskul har Cammar-Revision at föranstalta
therom, at thesse klagomåhl måge til ransakning ock dom företagas;
äfven som ock Kongl. Cammar-Collegium tilkommer at
skynda på framledne Proviantmästaren Lundqvists ock Hasselhons
räkningars förfärdigande, ock at dertill af Kongl. StatsContoriet
utses ock anordnas tilräckelige medel ock underhåld
Hasselhon. Riksdagsbeslutet. Privilegier. Besvär. 243
för vederbörande, som thermed hafva at syssla, så at bokslutet
ey må komma at stanna.
Sedermera uplästes Hasselhons Memorial ock de andre
Ståndens utlåtelser theröfver. Ock som the fallit på den meningen,
at Hasselhons angifvande bör af den Commissionen,
som i Jämtland kommer at hållas, uptagas ock afgiöras, samt
Hasselhon til sin talans bestyrckiande i medlertid få behålla
hos sig documenterne ock räkenskaperne;
Så pröfvade ock Ridderskapet ock Adelen detta skiähligt
ock conformerade sig således härutinnan med de andre Stånden.
Afven uplästes det underdånige Memorialet, som til
Kongl. Maij:t upgå skulle med Ridderskapets ock Adelens
samt Prästerskapets Privilegier ock resolution på BårgareStåndets
almänne besvär.
Ock blef samma i alla delar gillat, samt sändt til communication
med de andre Stånden. Hvarvid äfven påmintes,
at Bårgare-Ståndet måste komma öfverens med Arboga ock
Kiöping om inqvarteringen, efter Inqvarterings-Tolagen är
städerne i resolution på deras allmänna besvär cederad.
I föllje häraf gick en sådan påminnelse härom til Bårgare-Ståndet:
Såsom
Tolagen med de vilkor är bevilljad städerne, at
Bårgerskapet skall ställa Arboga ock Kiöping tilfrids för inqvarteringen,
så måste sådant skie, så framt Bårgerskapets almenne
besvär i dag skola gifvas up, hvarutinnan therom är infördt.
Projectet til Riksdags-Beslutet uplästes.
Ock blef thet i alla delar gillat; kommandes vidare therutinnan
at införas en §, enär om Reductions- ock Liqvidationsvärcken
blefvit resolverat.
Ock som man i Differentiae-Deputation haft mycket at
giöra, innan man kunnat få den 45 § uti Resolution erne på
Bårgerskapets Besvär sä inrättad, at Bårgerskapet dermed
velat låta sig åtnöija, ock den ey måtte kunna dragas vidare,
än sig borde, så blef berörde 45 § Ridderskapet ock Adelen
nu förläsen.
Ock ehuruvähl dervid giordes den påminnelsen, at den
meningen utgå borde, som innehåller det, at Städernes Privilegier,
tå the öfverses, icke skola til theras grund ock varelse
uphäfvas, eller ock dertill sättias: uphäfvas emot Rikets nytta;
Så blef dock godt funnit, at § måtte lemnäs sådan som den i
Differentiae-Deputation blefvit jämkad.
244
1723 den 14 Ootober.
Defensions- ock Krigs-Deput&tions Betänckande uplästes
öfver almogens i Finland, Kymmenegårds ock Nyslåts Lahn,
Stora Savolax ock Lapiväsi härader ingifne besvär ock anhållande
at få förblifva efter vanligheten vid theras Rustningsrättigheter
under gambla Carelska Cavalleriet, utan at indelningen
på något sätt måtte blifva rubbad ock förändrad.
Ock som Ridderskapet ock Adelen funno thetta betänekandet
til Kongl. Maij:ts tiänst ock vederbörandernes conservation
ländande; så blef thet af Ridderskapet ock Adelen
aldeles gillat.
General-Major Duwalds Memorial uplästes, at han ock
de vid thet nya Finska Regementet satte Officerare, som sedan,
medelst det Regementet ey kommer at uprättas, blifvit förde
på Expectance, måtte för detta, äfven som för det förflutne
åhret, med den ordinarie lönen blifva hugnade.
Ock resolverades, at desse Herrar Officerare böra niuta
lön, in til dess de blefvo förde på Expectancelistan.
General-Majoren Gref Gustaf Oxenstiernas Memorial uplästes,
hvarutinnan han beklagar sig theröfver, at han i PlaceringsDep-utation
mist sit Regimente, ock begiär Krigs-Rätt, som
dess sak ock oskuld må skiärskåda ock afdömma, ock at i
medlertid han vid sin Ofverste-Bestälning för Uplands Regementet
måtte bibehållen blifva.
Ridderskapet ock Adelen funno skiähligt, at han må
få General-Krigzrätt; men som det andra, at få Regementet
igen, strider emot placeringen, så kan det honom ej bevilljas.
Hr Wadenstierna hemstälte Ridderskapet ock Adelen
hvad conseqvence det har, om Gref Oxenstierna dess begiäran
skulle bevilljas, efter månge andre Officerare då skulle komma
med samma begiäran fram.
Hr Brandt: Som jag haft den ähran ock suttit med i
Placerings-Deputation, så är saken mig bekant. Ock som l:o
det är faststält hvad Placeringen giort, 2:o Documenterne
liggia förseglade ock ey kunna öpnas utan alla fyra Ståndens
samtycke, ock 3:o det ey heller lärer kunna skie af någon
annan, än af Placerings-Deputation; så lärer ingen Krigzrätt
kunna röra vid denna saken.
Andre voro af samma tanckar. Ock blef i öfrigit godt
funnit, att de Acterne, som kommit förseglade ifrån PlaceringsDeputation,
ey måga öpnas utan fyra Ståndens samtycke.
Placeringen. Justitierevisionen. Reformerta handtverkare, 245
Sedermera utnämdes de af Ridderskapet ock Adelen,
som skulle gå up til Kongl. Maij:t ock i underdånighet begiära
utblåsning til Riksdagens afslutande.
Hr Fehman: Det har den Secrete Ständernes Deputa
tion
gifvit in et Betänckande, huru Justitiassakerne skola beqvämligen
kunna förrättas ock bringas til slut i Kongl Maij:ts
Justitise-Revision. Det kommer på mig ock Justitiae-RevisionsSecreterarne
an. Ridderskapet ock Adelen behaga ey uptaga
detta, som vij skulle undandraga oss at efterkomma hvad Riksens
Ständer finna nödigt ock nyttigt; men det är som vij
begiära, at vij måtte få part deraf. Kan skie vij kunna vetta
något at påminna til befordring af värckställigheten, som nu
kunde hielpas, innan det blir faststält. Den gior oss orätt,
som menar, at vij skulle undandraga oss det som kan blifva
förordnat; men vij begiära detta allenast til at hielpa ock befordra
värcket, efter oss elliest något kunde i vägen kastas,
som torde vara mer til att hindra än befordra sakerne thersammastädes.
Hr Adlerbeth: Detta tyckes vara billigt. Men som
Hr Erencrona har inlagt et Memorial, så therest man nu
skulle giöra det studsande, som blefvit faststält, så voro
det illa.
Hr Fehman: Det är nog, at jag har sagt detta; men
om arbetet lider, så är den skulden, som hindrat detta, Det
är snart giort at säija: det skall skie så ock så; men kan
skie det låter sig ey så giöra.
Det blef godt funnit, at Hr Justitise-Cancellern lemnäs
part af det begiärte Betänckandet.
Hr Silvius: Kongl. Commercie-Collegium har anbefalt
Assessor Hökerstedt ock mig at föredraga något som angår en
viclitig del af theras embetes förrätningar. Om vij ey kunna
få bifall therutinnan, så finner Collegium sig ey i stånd at
kunna värckställa sin Instruction, som angår den delen berörande
Manufacturernes uphielpande.
Ock som Hr Silvius ey hördes, så uprepade Hr Hökerstedt
detta, at Kongl. Commercie-Collegium befalt dem be
giära,
att de måtte få föredraga et ährende ock vinna theruti
bifall, så framt de skola vara i stånd at giöra det deras Instruction
dem tilförbinder.
Derpå uplästes et pro memoria, at de reformerte Handtvärckarne
här måtte tålas, ock at af dem ingen sedition voro
til at befruckta.
246
1723 den 14 October.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Det är redan
slutit, at det skall blifva vid 1 § i Försäkringen ock Regeringsformen.
v Ock läste så up berörde puncter.
Hr von Hökerstedt: Commercie-Collegium har intet
gifvit anledning dertill, at de skola få frij religionsöfning, utan
at de måtte få hafva egen Präst ock sättias innom visse
skrankor.
Ock ehuruvähl at härom nog discourerades, sä stannade
det dock theruti, at härmed skulle förhållas efter Kongl.
Maij:ts Försäkring ock Regeringsformen.
Gref Bonde: Ridderskapet ock Adelen hafva nämt mig
uti Ecclesiastiqve Deputation, ock altså har jag velat inhämta
Ridderskapets ock Adelens vidare förordnande. Vårt faciendum
är ännu intet utsat. Jag tror at det blifver intet til at
undersöka om några dogmata, utan om oordningar, som sig
inritat uti kyrkioväsendet.
Detta biel bifallit, ock sades blifva Deputationens faciendum.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Prästerskapet
hafva sielfva gifvit förslag til denne Deputation.
Hr Seulenberg: Som förleden Lögerdags den proposi
tion
angående Hertigen blef remitterad til Större Secrete Deputation,
ock man intet hördt hvad tilgiort blefvit, så begiär
man nu få vetta härom.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Man är än
intet kommen til slut dermed, men detta skall ey hindra
Riksdagen.
Hr von Essen: Kan man blifva färdig dermed i morgon?
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Så menar
man.
Hr von Essen: År man intet säker derpå, så kan man
ju vänta med utblåsningen.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Det blef ju
samtyckt, at man skulle skicka til de andre Stånden. Ock
altså måste man kl. 3 gå up ock begiära utblåsningen.
Riddarliuus-Secreteraren frågade, om Gref Oxenstierna
skall få Krigsrätt, ock härom sättias up någon expedition.
Dertil svarades ney.
Hr Seulenberg mente, at efter han varit siuk ock haft
laga förfall, så borde han få klaga med sin risco.
Om utblåsning. Baron Löwen. Marschalk. 247
General-Major Löwens Memorial ock ansökning om Baronskap
uplästes.
Friherre Creutz berättade, at Hr General-Majoren producerat
åtskillige Documenter i Introductions-Deputation ifrån
Konung Carl XII ock äfven ifrån vår Konung, hvarutinnan
han kallas Baron.
Hr Wadenstierna frågade, huru Hr General-Majoren
vore introducerad, antingen som en Riddersman eller Frälseman,
ock mente at de, som hos honom sittia, vore så ährliga
ock brafva karlar, att icke någon borde stiga fram om dem.
Hr Lilliestierna: Jag lemnar det, om General-Ma
jor
Löwen är här introducerad. Men efter Hans Maij:t nämt
Hr General-Majoren til Baron, så vördar jag Hans Maij:ts
förordning. Dock bör han, vid sätets intagande, fram för andre,
som äre så gambla Riddersmän, ey taga rum.
Hr Löwen: Jag vill det giärna giöra, ock skattar det
för en heder att sittia ibland Eder.
Hr Lilliestierna: På det sättet lärer ingen disputera
Hr General-Majoren sit Säte.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Det är be
kant,
huru Hr General-Majoren har vähl upfördt sig vid
Gräntze-Commissionen.
Hr General Strömfelt: Vid detta tilfället vill jag
påminna för General-Major Marschalck. Ock sorn han är den
andra General-Majoren i ordningen, så håppas jag, at Ridderskapet
ock Adelen lärer accordera honom det samma.
Hr Anders Gyllenkrok: General-Major Marschalck
förklarar sig, at om Ridderskapet ock Adelen villia giöra honom
den ähran ock taga emot honom som Baron, så ärkiänner han
det med all vördnad; men om Ridderskapet ock Adelen det
ey behaga, utan villia lemna honom sidsta rummet, är han
ock dermed nögd.
Härtil svarades ja.
Hr Brandt påminte, at ingen måtte mista sit ställe ock
skuffas tilbaka, utan de som blifva Grefvar eller Baroner behålla
sine rum.
Den 15 October
Uplästes Cammar- ock Oeconomice-Deputations förklaring
öfver Fru Margareta Winblads ansökning at blifva bibehållen
248
1723 den 15 October.
vid Skatterattigheten pä Strands godset, såsom dess perpetuella
egendom.
Ock blef berörde Betänckande bifallit, så at hon ock hennes
barn bibehållas vid skatterattigheten efter Kongl. Brefven, så
vida de icke sedermera igenom reduction äro håfne, ock Skatterättigheten
indragen.
Sedan uplästes Dom-Probstens uti Giötheborg Magister
Lithovii Suppliqve, at Fästbergs Pastorat måtte honom förunnas
til en prsebeuda, såsom thet in til åhr 1712 varit.
Jäinvähl uplästes Bårgare-Ståndets utlåtelse härom.
Ock conformerade sig Ridderskapet ock Adelen med
det Låfl. Bårgare-Ståndet, at emedan Pastoratet Festberg
efter Magistratens intygande uti Giötheborg varit Dom-Probsten
dersammastädes för detta til understöd för et präbende tillagdt,
sä bör ock detta. Pastoratet, så snart den der varande
Pastoren til något bättre kan varda befordrad, hvarom Consistorium
lärer skyndesammast föranstalta, återigen Dom-Probsten
til präbende hemfalla, ock han således härutinnan niuta
samma förmån som dess antecessorer haft hafva.
Advocat-Fiscalen Westers Memorial uplästes, at fast än
General-Majoren Bennet och Öfversten Gref Frölich blefvit för
thet them ådömde duelstraffet förskonte, honom likvähl såsom
Actori officioso ey måtte betagas dess tertial af böterne, som
Håf-Rätten them pålagt, hvilken tertial genom Kougl. resolutioner
förklaras altid böra vara Fiscalen förbehållen.
Ridderskapet ock Adelén förklarade sig, at de ey
velat betaga Advocat-Fiscalen, hvad han kan vara berättigad
til.
Gref David Frölich begiärte, at hans broder Öfversten
Gref Carl Frölich måtte blifva hörd.
Men Ridderskapet ock Adelen funno detta onödigt,
eftersom Ridderskapet ock Adelen intet tilärkiänna Fiscalen
något, ock ey heller afskiära honom hvad honom bör tilkomma.
Therefter uplästes et project til Ecclesiastiqve Deputations
giöromåhl, så lydande:
Emedan det Högvyrdiga Prästerskapet uti sin til Riksens
Ständer ingifne skrift egenteligen åstundar förnimma, hvaruti
den af de trenne Riksens Ständer förordnade EcclesiastiqveDeputations
göromåhl egenteligen bestå skall; Så hafva de
trenne Riksens Ständer för nödigt ock nyttigt acktat, at denne
Deputation i synnerhet företager sig at öfverse Kyrkiolagen,
Deputation om eckles. deput. och att tacka Rådet. 249
gifva vid handen, hvad som kan vara at dervid påminna, så
vähl hvad dess förnämsta stycken ock delar angår, som dess
behörige efterlefvande, samt hvad elliest kan vara deruti at
förbättra ock til närvarande Regeringsform at lämpa. Hvarvid
nödigt är, at Deputation efter omständigheternes anledning må
igenom correspondence med Consistorierne samt andre vederbörande
inhemta deras mening, förslag ock påminnelser, sorn
til detta ändamåhl tiäna; åliggandes Deputationen, at så det
ena som det andra til nästa Ständernes sammankomst utarbeta,
och sin utförliga berättelse då hos Riksens Ständer ingifva.
Ock blef samma bifallit, samt godt funnit, at en Deputation
af de tre Stånden härom til Präste-Ståndet afsändas
skulle.
Til berörde Deputation utnämdes:
Gref Gust. Bonde. Hr Wattrang.
Gref Nils Gyllenstierna. Hr Celsing.
Frih. Rålamb. Hr Cederbielke.
Frih. Gripenhielm. Hr Rosenstolpe.
Hr Plan. Hr von Hökerstedt.
Hr Ankarcrantz. Hr Dahlman.
Denne Deputation fick ock ordres at fråga Bonde-Ståndet,
om de till denne Ecclesiastiqve Deputation någre af sine
ledamöter ville lemna här qvar.
Såsom Riksens Ständer sig therom förenat, at en Deputation
ifrån alla fyra Stånden til deras Excellencer Riksens
Råd upskickas skulle, til at tacka deras Excellencer för deras
berömmeliga förhållande imellan Riksdagarne;
Altså blef af Ridderskapet ock A del en bärtil ut
nämde:
För
Gref BraheFrih. Ernest Creutz. Hr von Bromsen.
Frih. During. Hr Wennerstedt.
Hr Lilliestierna. Hr Gunther.
Ock blef godt funnit, at hos Theras Excellencier thetta
tahl hållas skulle:
Såsom Riksens Ständer vid deras almenne sammankomster
uti anledning af Regeringsformen tilkomma at giöra sig
underrättade, huru deras Excellencer Herrar Riksens Råd under
deras frånvaro styrt och fördt sine rådslag til Kongl. Maij:ts
goda nöije, Fäderneslandets bästa, opkomst ock förkofring,
vår vählfångne frihets befästande, samt hvar ock ens enskylte
250
1723 den 15 October.
rätt ock befordring; altså hafva ock Riksens Ständer vid Riksdagens
begynnelse til et så högvichtigt ock angelägit ährendes
undersökiande förordnat visse Personer af alla fyra Stånden
at igenomläsa sedan sidsta Riksdag håldne så vähl Råds- som
Justitias-Revisions ock Cabinets-Protocollerne, ock derigenom
gjöra sig så mycket mera underrättade icke allenast om Herrar
Riksens Råds förde rådslag, utan ock huru de öfrige vederbörande
rätteligen ock enligit Regeringsformen sina embeten
föreståt.
Ock som Riksens Ständer af Secrete Deputationens ingifne
Memorial med särdeles fägnad ärfarit den oförtrutne möda,
berömmelige omsårg ock stora flijt, samtelige Herrar Riksens
Råd betygat vid de mångfaldige store ock allmenne Riksvårdande
ährenders rådslag ock bedrifvande, enkannerligen under
de svåre framflutne conjoncturer, då man ock intet kan vid så
många öfverhopade fienders mackter förmoda all åstundad ock
elliest förväntande framgång; likvähl, som Herrar Riksens Råds
goda intention, möda ock arbete varit lika svårt; Så pröfva
ock Riksens Ständer dem ey mindre förtiäna låford, beröm
ock tacksägelse; ock fördenskul funnit anständigt uppå samtelige
deras vägnar igenom denne Deputationen coram protocollo
förklara deras högaktning, skyldiga tacksägelse ock goda hiertelag,
som Riksens Ständer hos sig hysa ock vid alla tilfällen
skola för Deras Excellencer Herrar Riksens Råd å daga läggia.
Försäkrandes sig Riksens Ständer, det Herrar Riksens Råd
ey mer hädanefter än härtill lära tröttas under deras svåra
embeten, utan dem til Fäderneslandets bästa ock Kongl. Maij:ts
nådige ock rättvisa välbehag berömmeligen förrätta, äfven som
ock Herrar Riksens råd kunna tryggia sig dervid, at som de
sina höga anförtrodda embeten rätteligen ock enligit Regeringsformen
förestå, skola Riksens Ständer ey heller underlåta
dem med alt opricktigt inbördes förtroende ock ähretecken at
bemöta, samt emot alle oförmodelige vrångvise uttydningar ock
til äfventyrs vidrige sinnades anfäcktningar redeligen handhafva,
såsom väre fullmyndige Depositarii af vår tilständige rätt
ock frijhets underhåll — ock befästande uti Riksens Ständers
frånvaro.
Härmed afgick nu thenne Deputation til Theras Excellencer.
Sedermera uplästes Bårgmästar Holenii Memorial, at Hans
Excellence Hr Landtmarskalken måtte föra Prsesidium vid
Commission i Kåpparberget.
Värfvade regementenas besvär. St. Kommission. 251
Frih. Ernest Creutz kom til baka ifrån Deras Excellencer
Riksens Råd ock berättade, at deras Exellencer med
all benägenhet ock obligante ord förklarat sig uppå den utlåtelsen,
som Ständernes Deputerade dem giorde.
Krigs- Deputations Betänckande öfver de värfvade Regem enternes
besvär uplästes.
Ock blefvo 1, 2, 3, 4, 5, 6 ock 7 §:ne i alla delar bi
falne.
Vid 8 §
yttrade Hr von Hökerstedt sin mening sålunda, at om
Officerarne ey voro nögde med inqvarteringspenningarne, så
borde de få inqvartering in natura.
Ock som detta fans skiähligt, så resolverades, at, detta
går til Kongl. Maij:t ock Rådet, som genom Krigz-Collegium
lärer täckias höra Bårgerskapet ock Städerna å den ena, samt
Officerarne af Regementerne å den andra sidan, ock låta genom
välbemälte Collegium bemedla denna saken.
9 ock 10 §:ne blefvo aldeles bifalne.
11 § blef bifallen, ock kommer at observeras i Capitulationen.
12, 13, 14, 15 ock 16 §:ne blefvo i lika måtto simpliciter
bifalne.
Den 17 § blef också bifallen. Ock som det sades, at
Cammereraren Johan Andersson blefvit Inspector öfver CammarArchivum,
så förfalla de emot honom andragne klagomåhl af
sig sielfva.
18 ock 19 §:ne biföllos i alla delar.
Gref Bonde: Om Bårgare- ock Bonde-Stånden förena
sig med Ridderskapet ock Adelen at låta skicka en Deputation
til Präste-Ståndet, blir icke då Deputations faciendum at säija,
at som Prästerskapet har önskat til at få vetta Ecclesiastiqve
Deputations giöromåhi, så har Deputation varit tilsamman ock
giort et project thertill? För öfrigit önskar man. att PrästeStåndet
ville gifva sine Deputerade dertill.
Detta blef bifallit.
Hr Brandt begiärte, at Deputation äfven måtte få communicera
de andre Stånden Ridderskapets ock Adelens skrift
angående Delinqventerne.
Men härmed kom dock at bero.
Frih. Yxkull begiärte, at Deputation måtte begiära svar
angående 40 § i Regeringsformen.
252
1723 den 15 October.
Deputation gick nu bårt uti sin förrätning.
Hr Lilliestierna begiärte få tala. Ock då han fat liud,
sade han: Såsom Ridderskapet ock Adelen behagat förordna
mig til Actor, så har jag bordt föreställa någre puncter. Vij
hafva fåt en Instruction, men han behöfver uttydning. I fall
igenom mit upspennande eller andras skulle finnas, at flere
voro delacktige i den saken, som Brodzenius ock Dahlén angår,
så frågas, om icke Commission då må afgiöra samma sak;
eller ther någon befunnes, emedan Commission sitter, stämpla
emot Regeringzformen, så frågas sammalunda, om icke den då
bör stå til svar för Comrnissionen.
Härtil svarades ja.
Hr Plan: Inge andre måhl böra dragas til Comrnissionen
än the, som dit höra ock in specie angå Osthof.
Hans Excellence Hr Landtmarskalk en: Finner Hr
Lilliestierna någonting, som han förmenar sig kunna tala på,
så går han til Commission thermed, ock Commission lärer utlåta
sig, om thet kan tagas up eller intet.
Thetta blef bifallit.
Såsom Deras Excellencer Riksens Råd skrifteligen författa
låtit ock nedsändt det svar, som the gifvit Ständernes Deputerade
uppå then compliment, Ständerne them giöra låtit; altså
blef thet upläsit, så lydande:
Riksens Råd emottaga med en besynnerlig erkiäntzla den
ähran, som Riksens Höglåfl. Ständer giöra dem, at de igenom
denne deras Deputation uti så benägne termer behagat yttra
deras vänskap ock nöije emot Rådet. Vij hafva ock förnummit,
det Riksens Höglåfl. Ständer på et mycket obligeant sätt
hafva velat ihågkomma oss uti sielfva Riksdags-Beslutet. Vij
önskade fördenskul giärna at pä Riks-Salen kunna gifva dem
offentelige ock öfvertygande prof af vår tacksamhet. Men som
dertil då intet tilfälle gifves, emedan där allenast talas uti
Hans Kongl. Maij:ts höga namn, ock Riksens Ständer utom
dess vähl lära då kunna läsa uhr allas våra anleten den innerliga
erkiäntzla, som våra hiertan äre upfylte med; altså vill ja
vij här biuda til at afläggia en dehl af vår skyldighet samt
betyga den ömma kiärlek ock högacktning, vij kiänna ock bära
för dem.
Vij bedia fördenskul Eder, goda Herrar ock Män, at anmäla
hos Riksens Höglåfl. Ständer, våre högdtärade ock älskelige
Bröder, vår kiärlige ock trogne hälsning, samt at berätta
Svar från Rådet. Ingermanländska familjer. 253
dem, det vij af alt hierta tacka dem för all den heder, all
den rättvisa, all den soutien samt all den förtrolighet ock
vänskap, som de vid hela denne förflutne Riksdag hafva hugnat
oss med; hvilket alt vij lära giömma uti et tacksamt minne,
så länge bloden i våra ådrar är varm, ock med Guds hielp
äfven så länge med all trohet ock nijt föllja deras lag ock
sökia deras bästa ock välfärd. Vij önska de Höglåfl. Riksens
Ständer et lyckeligit sluut ock goda påfölgder uppå denne
Riksdag, lyckosam hemresa ock alskiöns vählgång, samt at
vij igenom den Högstas bistånd vid nästkommande Riksdag
måtte kunna fägna dem här förnögde ock glade.
Eder, gode Herrar ock Män, tacka vij ock mycket för
den ähran, I behagat giöra oss, ock önskom Eder alskiöns
välsignelse af den högste Guden.
Sedan sändes det til communication med de andre Stånden.
Sedermera förente Ridderskapet ock Adelen sig therom,
at sedan the varit uppe på Riks-Salen, villia de likvähl
komma på Riddarhuset ock sluta Riddarhuusordningen samt
bestyra om Riddarhuus-Affairerne.
Therefter uplästes de Ingermanländske familiernes Memorial,
at få vederlag för sine igenom Fredsslutet them ifrångångne
arfvegods thersammastädes belägne.
Hr von Kocken sade, at han äfven lagt in et Memorial
om capitulationsgodsen therstädes ock begiärte, at de, som
mist sine capitulationsgods, måtte äfven få vederlag.
Ridderskapet ock A del en resolverade, at hvad de Ingermanländske
godsen angår, så hörer Kongl. Maij:t vederbörande
Collegier ock gior sedermera det slut i saken, som Kongl.
Maij:t med Råds råde finner billigt ock skiähligt, seendes
Ridderskapet ock Adelen giärna, att de niuta det, hvad de
äro berättigade till.
Frih. Knorring mente det vara sak samma med Carelska
godsen.
Men så blef dock theröfver ey resolverat.
Hans Excellence Hr Lan dt marsk al k en lät nu upläsa
et Extract af Frotocollet, hållit den 12 hujus uti den Större
Secrete Deputation, så lydande:
S. D. Företog, til föllje af Riksens samtelige Höglåfl.
Ständers betalning, den Större Secrete Deputation, i närvara
af Riksens Råd, sig til öfvervägande ock sluteligit afgiörande
254
1723 den 15 October.
den till Hans Kongl. Maij:t inkomne propositionen om någon
närmare successions förhåpning för Hans Kongl. Höghet Hertigen
af Hällsten, Carl Fredrich, i fall Deras Maijestäter,
vår allernådigste Konung ock Dråtning, utan manlige bröstarfvingar
skulle afgå. Ock ehuruvähl den Större Secrete Deputation,
i anseende til denne sakens vicht ock angelägenhet,
för sin säkerhet giärna skulle see, at den kunde refereras til
Pleni approbation ock fastställande; icke dess mindre, ock som
uti den samma sädanna högvichtige ock angelägne omständigheter
sammanstöta, hvilka fordra en besynnerlig tysthet, så at
de, utan at förkränckia den samma, hvilken dock likmätigt
Instruction för Secrete Utskåttet för all ting bör helig hållas,
ey kunna utan äfventyr ock skada alment kundbare giöras;
derföre ock så vähl Riksens Råd som denne Större Secrete
Deputation, i anseende til alt sådant, som ock at trenne
Stånds Plena redan sig förklarat, at de ey åstunda eller begiära,
at denna saken skall til dem refereras, utan lemna den
samma aldeles til Riksens Råds ock den Större Secrete Depu
tations
slutelige afgiörande pä deras Eed ock Samveten, för
sin del ey kunnat taga på sit ansvar at låta denne saken dit
refereras; varandes för öfrigit Hans Kongl. Maij:t med Räds
råde i anledning af Ständernes inhämtade betänckiande nogsamt
i stånd at gifva på denne propositionen det svar, som
vederbör, samt ä Kongl. Maij:ts ock Rikets vägnar kunde
åstundas; Fördenskul resolverades, at utur Protocollet sådant
Riksens samtelige Ständer hörsamst vid handen gifva.
Afven uplästes Herrar Riks-Rådens utlåtelse, som här efter
fölljer:
Uppå Höglåfl. Riksens Ständers antydde förtrolige åstundan
hafva vij underskrefne Kongl. Maijrts ock Riksens Råd
bijträdt den Större Secrete Deputationen ock med den samma
moget öfverlagt, hvad beslut, steg ock mått anständigt ock
säkrast måtte kunna tagas i anseende til den begiärte närmare
utlåtelsen öfver successionsmåhlet för Hans Kongl. Höghet
Hertig Carl Fredrich af Holsten. Ock som å den ena
sidan de vid öfverläggningen förefallne högvichtige omständigheter
fordra en synnerlig varsam- ock tysthet, så kunna
vij likvähl å den andra med sanning på våra Samveten betyga,
at så vähl det upsatte betänckandet, som svaret derom
til Hans Kongl. Maij:t är på sådan fast ock försicktig grund
upsat, at vij finna hvarken Deras Maijestäter, vår allernådigste
St. Sekr. Dep. om Holst. Hertigens succession. 255
Konungz ock Drotningz, samt Rikets behörige rätt, heder, fundamentalstadgar,
ro ock trygghet, eller Hertigens nöije jämte
beständig inbördes vänskap ock förtrolighet å alla sidor på
något bättre sätt för tiden kunna befrämjas, fastställas ock
omstängas. Hvilket vij sanningen til styrckio ock vederbörande
til kundskap genom våra namns undersättjande härmed
velat intyga ock bekräfta. Stockholm den 14 October 1723.
Arwed Horn. N. Tessin. J. A. Meijer felt.
C. G. Diicker. G. A. Taube. M. G. De la Gardie.
Clas Bonde. H. R. Horn. Clas Sparre.
Hans Hindrich von Liewen. Joli. Creutz.
Clas Ekeblad. Carl Gyllenborg. J. Cederhielm.
Sedan frågade Hans Excellence Hr Landtmarskalken,
om härvid vore något at påminna.
Hvartil svarades ney.
Frih. H amil thon: Om icke Ridderskapet ock Adelen
skulle villja vetta, huru vida Secrete Deputation varit ense
om det åberopade svaret, och hvarpå det är grundat.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Här äro 50 af
Adelen; de lära säija, om en varit, som påmint et ord dervid.
Jag vet intet at någon haft dervid att påminna något.
Gref Wasaborg: Här är beslutit, at vij skulle få höra
slutet theraf. Vilja de andre Stånden ey höra det, det måge
de giöra. Raisonerne ock skiählen pro et contra villia vij intet
höra, utan allenast slutet.
Frih. Cederhielm junior: Vij vetta at deröfver hafva
suttit redelige män, ock som de andre Stånden äre ense at
det ey skall läsas up, så borde man låta blifva dervid.
Frih. Hamilton: Ridderskapet ock Adelen lärer intet
villia vetta hvad argument de brukat, utan lärer villja allenast
vetta slutet.
Hr Lilliestierna: I förflutne tider hafva de aldra angelägnaste
affairer ofta blefvit skiämde af det, at de blefvit i
otijd kunnoge, ock i alle Republiqver hålles det för ett arcanum
att hålla sakerne tyste. Jag är försäkrad, at de Herrar
ock Män som suttit häröfver lära så giort härutinnan,
som Kongl. Maij:ts ock Rikets säkerhet fordrat, ock at Hertigen
får et behörigt svar. Hvarföre vill man dä, gunstige
Herrar, hafva en sådan curieusitet? Jag har den intet. Hr
Lilliestierna sade vidare: Ridderskapet ock Adelen lärer
påminna sig, huru de gofvo sit betänckande angående Prsesi
-
256
1723 den 15 October.
dentskaperne. Nu är nyligen et Presidentskap i Svea Håf-Rätt
ledigt; altså hemställer jag Ridderskapet ock Adelen, huru de
villja härutinnan giöra, ock menar at de lära villja vara sig lika.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Får det blifva
vid det, som Deras Excellencer ock den Större Secrete Deputation
giort?
Härtil svarades med starkt rop ja.
Frih. Dyring förbehölt sig, at till Protocollet föras måtte,
at han begiärar, det slutet, som Secrete Deputation gjort, måtte
blifva kunnogt.
Hans Excellence Hr Landtmanik alken: Detta cacheras
intet för Ridderskapet ock Adelen, utan för våra grannar.
Hr Wad e n stierna: I hvad slut Större Secrete Deputation
stannat, det vet jag intet, ey heller begiär jag det; men
hemställer Ridderskapet ock Adelen, om icke man bör giöra
sådanne förfatningar, at landet står i defension.
Detta sades vara rätt.
Gref Spens: Alle vichtige saker hafva blefvit communicerade
uti Större Secrete Deputation med Deras Excellenser;
ock altså hemställes, om icke de sakerne, som angå Defension,
kunde tagas före i Större Secrete Deputation med Deras
Excellencier, som varit Generaler.
Gref Wasaborg mente, at efter man fiderar sig på Deputation
ock Secrete Utskåttet, så borde de stå i ansvar för
hvad de giöra i Hertigens sak.
Ridderskapet ock Adelen höllö onödigt att yttra sig
häröfver.
Hr Brandt: Det är onödigt, att man drager ut tiden
med detta, ty vij böra hafva förtroende til Deras Excellencier
ock Deputation.
Ock som Ridderskapet ock Adelen förklarade saken
redan vara afgiord, så kurn nu dervid at bero.
Sedan påmintes om qvartalet för Officerarne, at de måtte
det få.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken sade, at de
skola i dag kl. 3 blifva hulpne.
Hr Seulenberg påminte om Pinellos Memorial, att deröfver
måtte blifva resolverat.
Hr Brandt: Öfverstarne böra blifva vid det, som uti Regeringsformen
faststält är ock Konung Carl den XII:s bref.
Jag tycker jag vore en miserabel Capitain, om jag intet skulle
kunna giöra mig värdig til Öfverstens hågkoinmelse.
Officersförslag. Tacksägelsebref från H. af Holstein. 257
Hans Excellence Hr Landtmarskalken frågade, om det
med förslagen ifrån Regementerne får blifva vid Brefvet af
den 6 November 1716, som i Regeringsformen är faststält.
Härtil ropades ja. Men andre voro derimot.
Hr Seulenberg sade, at en Instruction borde åtminstonne
upsättias för Öfverstarne, ock deruti acktas hvad Hr Pinello
påmint.
Frih. Michael Törnflycht: I tala emot RegeringsFormen,
ock det vet jag I intet vela; ty I begiära en annan
methode til förslagen än förr, men Instruction böra vij ju
hafva; dock måste man intet betaga Öfversten det han äfven
under souverainiteten ägt giöra.
General-Majoren Michael Törnflychts Memorial uplästes,
hvarutinnan han med åtskillige skiähl visa vill, at det med
föreslåendet til vacancer vid Regementerne bör förblifva efter
40 § i Regeringsformen ock Konung Carl den XII:tes bref
therom; men för öfrigit lemnäs hvar ock en orät lidande öppet
efter 41 § i Regeringsformen at anklaga den Konungens
Embetesman, som för egen nytta, hat, gåfvor, skyldskap,
vänskap, gunst, höghet, eller til andre bättre meriterades förfång
någon föreslagit ock befordrat; men elljest icke betagas
någon chef den förmån ock rättighet, som hvar ock en efter
uhråldrigt bruk, Krigs-Articlar ock Fundamentallagen häfver
ock hafva bör.
Detta sades vara rätt, ock van således bifall.
Hr von Muhl sade, at Pinellos förslag skulle förorsaka
missförstånd ock partier i Regementet, emedan en dehl togo
sig tilfälle at hålla sig til Öfversten, en dehl til ÖfversteLieutenanten
at sökia sin lycka.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken berättade, at
en Assessor, heter Surlan, har ifrån Basieivitz låtit anmäla
sig, som skall hafva et bref, hvilket skall vara en tacksäijelse
för Hertigens Höghets-titul, ock frågade, om det får tagas
emot.
Detta blef bifallit.
Derpå fick Secreteraren ordres at gå ut ock taga emot det;
Som han ock giorde, varandes brefvet förseglat.
Ock då lian det Hr Landtmarskalken tilbrackte, bad
Ridderskapet ock Adelen Hr Landtmarskalken läsa igenom
det sielf för sig ock se innehållet deraf;
Adelns Protokoll 1723, II.
258
1723 den 15 Oetober.
Som hnn ock giorde.
Sedan sade Hans Excellence Hr Land t mar skal k en, at
det voro intet annat än en tacksägelse för Höghetstitulen.
Ock altså blef uppå Ridderskapets ock Adelens begiäran
brefvet upläsit, som finnes ad acta.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Behagar Ridderskapet
ock Adelen, at man skall så förhålla sig med detta,
som det förra, ock visa det Kongl. Maij:t?
Detta blef bifallit.
Sedan uplästes den öfver Riksdagsordningen förordnade
Deputations Memorial angående l:o them, som härstamma af
adelige familier i andra länder, särdeles ifrån Lifland ock
Pommern, ock nu för tiden antingen stå uti värckelig tiänst
här i Sverige, eller ock efter undfångne afskied nedsat sig
här i Riket ock dess underliggande provincier, hvarest de ock
ansenlig fast egendom hafva ock nu begiärt at blifva här
naturaliserade ock på Riddarhuset introducerade, ibland hvilka
en del anhålla at blifva med Friherre-dignitet benådade ock
ibland Friherrarne inunatriculerade; 2:o berörande them, sorn
sökia blifva med adelig skiöld, privilegier ock förmåner benadade;
såsom ock 3:o them som giort ansökning, at vissa af
dem utnämde theras svågrar eller bröder måtte blifva under
samma namn ibland Adelén adopterade, sorn de, hvilka derom
anhållit, nu för tiden bära ock hafva.
Ock blef Deputations häröfver yttrade betänckiande i alla
delar bifallit.
Gref Bonde kom tilbaka med Deputation, ock berättade,
at hos Bårgare-Ståndet var en Deputation ifrån Prästerne.
Ock då Ridderskapets ock Adelens Deputerade anmält ährendet,
har Bårgare-Ståndet sagt, at de hadde intet haft
tijd at yttra sig ännu. Hos Bonde-Ståndet var äfven en Deputation
ifrån Prästerne, men när vij kommo in, så biföllo
Bönderne Ridderskapet ock Adelen, at vij skulle gä til Prästerskapet
conjunctim, ock sedan ville de yttra sig om fulmäcktige
af deras Stånd. ' Derpå fölgdes vij alla tre Stånden;
dä svarade Prästerne, at de redan yttrat sig i sin skrift, hvilken
de begiärt måtte upläsas i Stånden. Imedlertid begiärte
de at få hafva projectet hos sig til Ecclesiastiqve Deputations
giöromåhl, ock sade at de intet vettat, at denne Deputation
skulle subsistera imellan Riksdagarne; frågade, hvar de skola
ta sit underhåld, som komma at sittia deruti. Vij svarade, at
Deputation. Introduktioner. Officersförslag. 259
vij vele taga dem som äre här i Stockholm. Om Reduction
har Bonde-Ståndet redan gifvit svar, ock Bårgare-Ståndet
låfvade gifva svar therorn nu i dag eller i morgon.
Såsom Intcodnctions-Deputation upgifvit en lista på åtskillige,
som begiärt blifva introducerade, nembligen:
Friherre:
Sten Arfwidson Sture.
Adelsmän:
Hr Beck. Hr von Olthof.
Hr Löwen. Hr Swedenhielm.
II r Marschalck. Hr Reuter stier na.
Hr Sprengporten. Hr Brunhielm.
Hr Wrangel af Sausiske huset. Hr Braun.
Hr Wolfelt. Hr Er enmalm.
Hr von Schwartzer. Hr Nordenfelt.
Hr Wachenfelt;
Ock Ridderskapet ock A del en bevilliade att de nu
måtte intagas;
Altså gick en Deputation at hämta dem in.
Ock när de voro inkomne;
sade Hans Excellence Hr Landtmarskalken, at som
Hans Maij:t behagat benåda dem, dels med Friherre-, dels
med Adelige förmåner, så önskar jag dem mycken lycka.
Frih. Sten Arfwidson Sture tackade derföre å alles
vägnar, ock fägnade sig deröfver at de komma uti en så luster
corp[s].
Hr Seulenberg begiärte svar på Pinellos Memorial, om
Ofverste-Lieutenanter, Majorer samt de öfrige CompagnieChefs
skola hafva tilträde vid förslagens upsättiande.
Hr Muhl förestälte, huru snart det kunde giöra factioner,
ock hvad svite det kunde hafva.
Ock ehuruvähl saken sades vara förut afgiord, dock som
det begiärtes, at Ridderskapet ock Adelen måtte få yttra sig
häröfver;
frågade Hans Excellence Hr Landtm arskalken, om det
skulle blifva efter Kongl. Maij:ts bref ock Regeringsformen.
Härtil ropades ja.
Frih. Lagercrona: Om jag har rätt begripit saken, så
kom qvestion af Pinellos Memorial, som föreslog, at alla Regements-Officerare
ock Compagnie-Officerare skulle vara med
vid förslagen. Sedan taltes om Instruction för Ofverstarne,
ock då frågades, om det vore någon Instruction för Ofverstarne,
260
1723 den 16 October.
ock sades, at en borde upsättias, ock dermed mente man saken
vara afhulpen.
Häremot ropades ney, ney.
Frih. Lagercrona: Jag undrar, huru en instruction för
Öfverstarne skall kunna hårdare sättas up, än Sahl. Konungens
Bref; ty der står at Öfversten skall gifva orsakerne til
kiänna, när han går någon förbij, ock Regeringsformen säger,
at de skola vara ansvarige therföre, om de det giöra utan
skiähl.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Det säijes at
här begiäres tvenne ting, et emot, ock et med Regeringsformen;
emot, at man vill gå ifrån Regeringsformen ock giöra
flere delacktige uti förslagen med Öfversten, men at Öfverställe
skola hafva Instruction, det strider intet emot Regeringsformen.
Hr Seulenberg: Öfverstarne med tilträde af ÖfversteLieutenanten
ock Majoren giöra förslaget, dock utan at desse
senare votera i saken.
Detta sades vara en nyhet ock sträfva emot Regeringsformen.
Hr Seulenberg 'frågade, om Ridderskapet ock Adelen
behaga votera i denna saken eller ey.
Somblige svarade ja, somblige ney.
Hr Seulenberg frågade vidare, örn Riddderskapet ock
Adelen intet skulle villia bifalla Gref Lewenhaupts proposition,
så at Ofverste-Lieutenanten ock Majoren komma tilstädes, när
förslagen giöras, ock då giöra sine påminnelser samt låta dem
flyta in i protocollet.
Härtil ropades ja.
Ock sedan thet, som uppå Hr Seulenbergs proposition
blefvit discourerat, ock i så måtto, som förberört är, slutit,
vardt efter begiäran af Protocollet Ridderskapet ock Adelen
föreläsit, skilgdes Ridderskapet ock Adelen nu i dag åt.
Deu 16 October iu pleno.
Uplästes en reservationsskrift, som Norkiöpings, Gefle,
Vasa, Uhleå, nya ock gambla Carlebys, Christinae- Jacobsock
Brahaestads städers fullmäcktige ingifvit, hvarutinnan de,
i anseende dertil at de vid begynnelsen af Riksdagen hafva
Om fri inrikes handel. Ständernas kommission. 261
ingifvit et underdånigt Memorial, men ingen resolution fåt, angående
en frij ock oinskränckt handel ock seglation Städerne
imellan inrikes, ock det likmätigt en Kongl, resolution, utfärdad
på Riksdagen åhr 1664, som alt sedan icke på någon
Riksdag ändrad blefvit, nu förbehålla sig allan rätt, i kraft af
högbemälte Kongl, resolution de anno 1664, til dess deröfver
på en allmen Riksdag behörigen stadgat varder.
Häröfver resolverades, at detta lägges ad acta til nästa
Riksdag, ock imedlertid förblifver alt vid sin förra inrätning
ock som härtils vanligit varit.
Uplästes Commercie- ock Tull-Deputationernes Betänckande
angående Malesunds Tull-Cammar samt Hallandsboernes seglationsfrihet.
Hr von Hökerstedt: Collegierne hafva ock funnit, at
Hallandsboerne intet böra hafva en fri handel, utan efter de
hafva fahrkåster, kunna de gå ifrån Götheborg ock Varberg
för fracht.
Det bl ef godt funnit, at Malesunds Tullkammar uphäfves,
men som vederbörande äre försedde med fahrtyg, så lemnäs
dem frihet at löpa ut ifrån Götheborg ock \ arberg för fracht.
Ock kommer Tobaks-Spinneriet ock Repslageriet at förläggas
derifrån ock til Städerne.
Sedermera uplästes den öfver Ständernes Commissions arbete
förordnade JJeputations Memorial af den 23 sidstledne
September.
Ock biet' Deputations yttrade Betänckande bifallit, at
Uphandlings-Deputationsledamöterne icke böra en för alla ock
alla för en graveras, ey heller någon af them til vidare ansvar
förbindas, än til det, som hvar ock en kan finnas in specie
blifva ansvarig.
Vidare berörande ! § af Ständernes Commissions rela
tion,
nembligen Uphandlings-Deputations inrätning, ock huru
den blefvit förvaltat, hvarom, så vähl som på hvars förslager
et ock annat må vara utvärckat, Ständernes Commission efter
dess undfångne Instruction haft at undersökia; så emedan
Commission med den dem i detta mahl anbefalte undersökning
ey vidare komma kunnat, ehvad möda Commission förnumnes
derutinnan hafva användt, ock Deputation berättar
sig dervid ey vidare, än näst förut anfordt är, hafva at påminna;
så låter Ridderskap et ock Ade 1 en också thervid bero.
262
1723 den 16 October.
2:o. Angående Keyserlige Generalen Gref von Der Nath
ock Holstenske Håf-Rådet. Hagen så resolverades, at hvad
Gref von Der Natlis fordringar hos Cronan angår, så bör deröfver
liqvideras, utan at det som dömt ock ostridigt är derföre
bör uppehållas. Ock beträffande Håf-Rådet Hagen, sä
bifalles Deputations Betänckande, at han ey annorlunda anses
kan, än som Giörtzes particulier Commissionair.
3:o. Resolverades, at de, som til det återstående arbetets
afslutande blifva deputerade, böra på det möijeligaste beflita
sig, at Ekelefs räkning til nästkommande våhr blifver afsluten;
dock hvad som fordrar judicielt afgiöraude, tliet går till Kongl.
Cammar-Revisionen. I medlertid bör han niuta 2 Dal. Sint
om dagen i underhåld, ock när räkningen är färdig ock klar,
så kan ingen hindra honom resa bärt.
4:o. Bifalles Deputations mening, at Rouijer får behålla
sit salarium. Ock hvad Handelsmännerne Michel Grube ock
Richmans ansökning angår, at få korta de 2,026 Dal. Smt,
som de äro dömde at betala, så är deröfver förr resolverat,
äfven som ock, hvad processen i Holland emot LegationsRådet
von Creutz angår, Secrete Utskåttet sig therom lärer
hafva utlåtit.
Elljest hvad vidkommer den 4 § af Ständernes Commissions
relation, ock the under Deputationstiden skiedde utskiepningar
af järn, plåtar ock andre efleccter, samt huruledes med
vederbörande liqvideras skall; så är den saken til Secrete
Utskåttets afförande lemnad.
5:o. Bifalles Deputations Betänckande, at på de 23,000
Dal. Smt, som Grainger i obligationer fat, för undfångne vexlar
til Amsterdam, nu mera ey kan talas, efter som samma
ey annorledes än för en sluten handel skall kunna anses.
Ock som Kongl. Maij:t ock Cronan på sådant sätt, som Deputationen
förmäler, niutit ersätning för de 2,500 Dal. Smt,
som Prsesidenten Cederhielm fat uti en obligation, så är ock
den saken med honom afgiord.
Vidare ock beträffande de på Ekelef giorde observationer
ock dess förklaring theröfver, så remitteras samma till de
committerade, ock der detta hoos dem ey kan afgiöras, kommer
det under Kongl. Cammar-Revisions utslag.
Härjämte blef ock, efter Deputations förslag, godt funnit,
at Räntemästarnes qvittencer böra aflevereras til dem, som
komma at revidera Contributions-Räkenskaperne, på det efter
-
Mem. af Deputation öfver St. Kommission 263
ses måtte, huruvida medelen äro uti räkningarne uptagne ock
Cronan beräknade.
Sammalunda biföllo ock Ridderskapet ock Adelen
det, at Ständernes Commission under N:o 3 upfördt någre fa
obligationer, som för invexlade lönings-sedlar blefvit utgifne,
hälst vederbörande cederat helften til Kongl. Maij:t ock Cronan
på berörde lönings-sedlar.
Om de til Håf-Cantzlerinnan Palmqvist utgifne obligationer
är för detta resolverat.
Afven bifalles, at Commissarien Wolters fordran blefvit
upförd under N:o 11; såsom ock Deputations Betänckande, at
de obligationer, som Giörtz til en summa af 50,000 Rdr med
sig fördt til Holland ock nu äro uti Slåtshauptmannens i Hannover
Baron Görtzes händer, hvaremot ingen valuta i Cronans
Räkenskaper finnes beräknad, ey böra giälla, utan anses för
null ock af intet värde.
Beträffande dem, som för sent ock efter de utsatte terminer
uti Commissionen ingifvit sine obligationer, så är theröfver
förr resolverat ock blef än vidare godt funnit, at Cornmissionens
ledamöter må hafva frie händer at resolvera deröfver
efter omständigheterne.
Hvad de indragne obligationerne angår, så hålles the i
förvahr til vidare förordnande.
För det öfrige äro kyrkiors ock privatorum fordringar för
giorde försträckningar 1710, 1711 ock 1712 observerade i det
nu upsatte Reglementet för Ständernes Contoir.
6:o. Så har ock Ridderskapet ock Adelen redan utlåtit
sig om Wickmans föröfvade oricktighet, så vähl som ock om
undersökningen, huru med thet redbare myntets inväxling till—
gåt; bifallandes nu Deputation therutinnan, at undersökningarne,
som i landsorterne skie, kunna sedermera gå til Kongl.
Cammar-Revisionens utslag.
7:o. Bifalles Commissionens den 19 Januari 1722 utfärdade
resolution, at för de myntetecken, som Officerarne ock
Betiänterne under Bohus ock Hallands Regementet til häst
utbetalt för husröta, bör meddelas de tilträdande Officerarne
14 öres försa krings-sedlar.
I lika måtto bifalles det, som Commissionen förordnat om
husrötspenningarne för Trumpetare-Bostället Torkelstorp under
samma Regemente.
264
1723 den 16 October.
Sammalunda bifalles Deputations utslag uti den i Kopparbergs
lahn imellan Järnbruksidkarne ock Prästerskapet upkomne
stridighet om den til Brukens behof åhr 1719 in Martio
ock Aprili tagne Kyrkio-spannemåhl ock Probstetunnan.
Ofver 14 § resolverades, at Ständernes Connnission äger
draga försårg, at en behörig räkning giöres ock ingifves för
de medel, som i anledning af dess fälte resolutioner ock elljest
genom dess försårg blefvit indrifne, ock hvad derpå återstår.
Ock som Commissionen berättar, at så vähl Hennes Kongl.
Maij:t, som Riksens Ständer vid förra Riksdagen til Commissionen
remitterat åtskillige Creditorers ansökningar om deras
fordringars betalning af de medel vid Commissionen inflyta
kunde; men Commissionen icke varit i stånd at kunna ful 1—
giöra desse befalningar, emedan en ock annan af Commissionens
fälte resolutioner för hvarjehanda hinder ock inkast icke
kunnat bringas til fulkomlig värckställighet; så blef tiletta vidare
Herrar Committerade anförtrodt.
16 §. Hvad Crono-Priserne angår, så är therom en å
part Commission förordnad. Ock berörande de 100,000 Dal.
Smt, sorn skola vid Kongl. Maij:ts dödelige afgång vara tagne
uti Strömstad af Hålstenske Justitire-Rådet Paulsen; så har
Secrete Utskåttet redan härom låtit afgå Extractum Protocolli
til Cammar-Collegium at infordra räkning härföre.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken berättade, at
Bondeståndet annoterat vid 8 § uti det conceptet til RiksdagsBeslutet,
som de haft hos sig, at de intet mäckta utgiöra
eller betala en sådan bevilning; beropandes sig på sit therom
förut gifne svar. Hans Excellence Hr Landtmarskalken hade
fuller tält sedan med dem, ock sagt, at de då borde bereda sig på
inqvartering; men som man ännu ey fåt deras samtycke til
betalningsafgiften, frågade Hans Excellence, om icke en Deputation
af de andre Stånden måtte gå til Bonde-Ståndet
ock giöra them härom en behörig förestälning.
Detta blef bifallit, ock vardt then förestålrängen, som til
them giöras skulle, upläsen och approberad.
Hr Lilliestierna påminte om Norkiöpings-sakens afgörande.
Men som Stats-Secreteraren Barck inkom uti et ährende
ifrån Kongl. Maij:t, så vardt samma ey företagen.
Stats-Secreteraren Barck kom ned ifrån Kongl. Maij:t
ock Rådet med et protocoll, som i går eller den 15 liujus uti
Senatsprotocoll om presidents- och statssekterseinbeten. 265
Senaten hållit är, ock lät Protocols-Secreteraren Hr Erenkrok
upläsa samma, hvarutinnan Hans Maij:t har l:o behagat lemna
til Ständerne at nu efter Hr Stierncronas död til de tvenne,
som på förra förslaget til Prsesidentskapet uti Svea Håf-Rätt
upförde blefvit, nämna den tredje, hvarvid Hans Kongl. Maij:t
ihågkommit Hr Landshöfdingen Scheffer; 2:o har Hans Kongl.
Maij:t fordrat Ständernes utlåtelse om Hr Krigs-Rådet Åkerhielm,
som Hans Kongl. Maij:t för detta utnämt til StatsSeeretariatet
efter Baron von Duben.
Sedan sade Hr Stats-Secreteraren, at Kongl. Maij:t befalt
honom, jämte thet som står vid slutet af Protocollet om Hr
Åkerhielm, at säija, det Hans Maij:t förmodar, at Ridderskapet
ock Adelen lika med de öfrige Stånden lärer bifalla Kongl.
Maij:ts mening.
Härtil ropades ja. Men andre sade at de blifva vid det
som giordt är, andre at de ville talas vid härom.
Ock altså fick Stats-Secreteraren intet svar, utan gick
til de andre Stånden med Kongl. Senatens Extractum protocolli,
som här nu upläsit blefvit.
Therefter continuerades med Ständernes Commissions
arbete.
Ock hvad thet vidkommer, huru arbetet härefter drifvas
må, så blef Deputations Betänckande bifallit, at hvad de utrikes
affairerne angår, som varit lenmade under Commissioner.s
omsårg, så remitteras the therom befintelige bref ock acter
til Kongl. Canceliie-Collegium, som samma affairer hädanefter
til slut kan bedrifva.
Hr Plan påminte, at liqvidationsmåhlén måtte lemnäs til
Cammar-Collegii afgiörande, dock at Revision skier af Heiselgren
ock Fult.
Detta blef bifallit.
Til det öfrige af Commissions arbete, som bör afgiöras,
ock består uti et ändteligit utslag öfver Deputations Räkenskaper,
med mera som anfördt är, håller Deputation före, at
Lagman Cederholm, Krigz-Rådet Folcker, Assessor Plan ock
Commissarien Hässelgren vid värcket bibehållas böra, hvartil
Commissarien Fult kunde som en ledamot adjungeras, med
mera Deputations Betänckande härom innehåller.
Hvilket bifallet blef.
266
1723 den 16 October.
*Hr Plan förklarade sig, at han intet vill undandraga sig
thetta arbetet, så ofta hans ordinarie sysslor sådant kunna
medgifva.
Ock vidare så kommer thetta värcket nu mera icke af
Ständernes Gommission, utan af Riksens Ständers Deputerade
til det återstående Ständernes Commissionsarbetets afslutande
at bära namn. Icke heller är thervid nu mera nödig någon
ombudsman, utan blifver Assessor Plan en Deputerad hädan
efter til de återstående sakernes afslutande.
Thesse Deputerade träda tilsamman med Cammar-Revision,
när stridige mahl förefalla, ock ther afgiöra them. Hvarvid,
i fall någen Fiscalisk action sig yppa skulle, kunde vederbörande
Fiscal anbefallas sådant uti Cammar-Revisionen at utföra, då
äfven de Deputerade komma at sittia deröfver.
Ifrån Kongl. Maij:t anmälte sig tvenne Håf-Junkare, sorn
emottogos ock behörigen infördes. Då de kommo in, förmälte
de Kongl. Maij:tz nådige hälsning til Ridderskapet ock
Adelen ock berättade, at emedan Kongl. Maij:t voro sinnad
at infinna sig i morgon på Riks-Sahlen, at låta sig föreläsas
Riksdagsbeslutet, så voro Kongl. Maij:ts nådiga villje, at
Ridderskapet ock Adelen i morgon infinna sig på Slättet i
Prädikan, ock äro Kongl. Maij:t sedan fölgacktige på RiksSalen.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Ridderskapet
ock Adelen låter förmäla sin underdånige hälsning hos Hans
Kongl. Maij:t ock äro beredde at då infinna sig ock vara Kongl.
Maij:t fölgacktige.
Sedermera blef bifallit, at Lagman Cederholm får 400 Dal.
S:mt, Krigs-Rådet Folcker lika med Hr Cederholm 400 Dal.
til augment, utom det han på Expectants-Staten niuter, Commissarien
Hässelgren jämte dess fulla lön 200 Dal. S:mt åhrligit
augment, ock Commissarien Fult sammaledes 200 Dal.
Smits augment om åhret; Commissions-Secreteraren Bergman
niuter utom sin fulla lön vid Cammar-Collegio 350 Dal. Smits
augment om åhret, til dess han med någon honom anständig
öpning blifver liulpen.
Dock som Hr Cederholm utlät sig, at Secreteraren
äfven kan bestrida Notariesysslan;
så förrättar Bergman för denna lönen Secreterare- ock
therhos Notarietjänsten. Ock således går Notarien ut af staten.
Men Cancellisten bestås med 300 Dal. S:mt lön, som therjämte
Kallelse på Rikssalen. Svar om reduktionen. 267
håller acta i ordning. Afven bestås en Skrifvare åt Commissarierne,
samt en Cammardräng vid värcket med 182 Dal. Smit
til lön- ock klädepenningar. I lika måtto bestås skrifmaterialer,
lius ock andre nödige expenser. Skulle elljest gienom de Deputerades
arbete någre medel hädanefter kunna inflyta, sa
insättias de i Banqven för Ständernes Contoirs räkning, ock
notificeras sådant Stats-Contoiret.
Hr von Hökerstedt påminte, at som förra gången, da
Commercie-Deputations betänckande var före om Garfvarnes
ock Cardevansmakarnes tvist, det blef berättat för Ridderskapet
ock Adelen, at de andre Stånden bifallit Deputations betänkande,
men Präste-Ståndets utlåtelse finnes helt annorlunda,
så borde den saken för publici derå beroende interesse åter
företagas.
Men häremot sades, at det voro en afgiord sak.
Therefter uplästes then §, som om Iieduction i beslutet
skall införas.
En del af Ridderskapet ock Adelen mente, at en
Commission måtte sättias deröfver, ock utlåto sig, at de villia
sielfva betala Commissarierne. Andre mente, at Reductionssaken
kunde gå til Cammar-Collegium.
Hr von Hökerstedt: Om Cammar-Collegium intet
hinner at utarbeta sakerne til nästa Riksdag, så mäste andre
förordnas theröfver.
Frih. Eric Wrangel: Det som de andre Standen utlåta
sig om Reductionen sträfvar emot de försäkringar, som Ständerne
gifvit de lidande vid förra Riksdagarne, at blifva liulpne
til sin rätt.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken frågade, omen
Deputation skulle gå til de andre Stånden ock berätta, at
Ridderskapet ock Adelen påstår, at en Commission öfver Reductionsährenderne
sättias måtte, ock villja sielfva löna. dem.
Härtil ropades ja.
Sedermera blefvo de andre Ståndens svar om Reductions
väroket
upläste, som finnas ad acta.
Ock resolverades, at et tal skulle upsättias til de andre
Stånden, hvarutinnan föredrages dem, at det, som de andre
Stånden villia Collegierne skola giöra, det villja Ridderskapet
ock Adelen begiära at en Deputation må giöra, ock ledamöterne
ville de löna sielfva, som få godsen igen eller hafva
något at söka der.
268
1723 den 16 October.
Detta blef bifallit.
Frih. E. Creutz: På det intet omkåstnaden må blifva så
stor, så kunde man taga en som presiderar der, ock adjungera
honom til Assessorer en utaf hvart Collegio, til hvilka också
Präste- ock Bårgare-Stånden dessutom kunna förordna en eller
annan hvar af sit Stånd. Ock Cammererarne äro der vid
värck et.
Detta blef bifallit.
Gref Carl Emil Lewenliaupts ock Gref Arfwid Posses uppå
Königsmarckiske husets vägnar ingifne Memorial uplästes, at
deras ansökning om Torups gård ock gods i Skåne, som af
vederbörande Collegier åhr 1720 är utarbetat, måtte remitteras
til Kongl. Maij:ts ock Rådets afgiörande, lika som med the
Ingermanländskas skiedt.
Hans Excellence Hr Landtm ar skaltin: Den öfver
Reductionsväreket vid 1720 ahrs Riksdag förordnade Commissions
betänckande innehåller uti § 2, at om någon mist sine
Pantegods utan erhållen panteschilling, så bör den hielpas til
sin rätt; ock som detta är just en förpantningssak, så kommer
samma til den Commission, som öfver Reductionsväreket blifver
förordnad.
Gref Lewenhaupt sade, at saken voro redan utarbetad,
ock ther hon skulle nu åter gå til denne Commissions utarbetande,
så hindras arfvingarne i sin rätt.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Om de andre
Stånden bevillia detta, at en Commission lår blifva öfver Reductionsvärcket,
så hindrar det intet, ock så får en § i Riksdags
Beslutet föras in om Reduction til alles säkerhet.
Ridderskapet ock Adelen funno godt, hvad Torupsgodset
angår, at den saken remitteras til Kongl. Maij:t ock
Rådet, efter den af Collegierne är utarbetad.
Therefter företogs den § i Riksdags-Beslutet, som Riddarhuus-Secreteraren
örn Reductions- ock Liqvidationsvärcket uti
generale termer upsatt.
Ock sedan then justerad vardt, blef then approberad.
Vidare uplästes then sidsta §, som Riddarhus-Secreteraren
äfven upsatt, när Riksdagen skall thernäst hållas.
Ock mente en dehl, at thet borde skie 1727, andre åhr
1726, hvarpå pluraliteten ändteligen föll.
Ock thermed sändes thesse begge §§:ne til communication
med de andre Stånden.
Königsmark. Macklier. Durie. Beck, 269
Frih. Hamilton: Sahl. Hr Hans Macklier har länt in
emot
50,000 Dal. S:mt til Grönan, ock förpantningen, som han
fick, drogs sedermera in; nu frågas, om den saken får gå til
Kongl. Maij:t ock Rådet.
Detta blef äfven bifallit.
Hr Hård: Sak samma är med våra gods i Västergöt
land.
Cronan har våra gods ock penningar bärta, ock altså
beder jag, at den saken måtte äfven remitteras til Kongl. Maij:t
ock Rådet.
Detta blef i lika måtto bifallit.
Frih. Lagercrona begiärte, at Sahl. Doctor Duries arfvingar
måtte niuta samma rätt.
Ridderskapet ock Adelen höllö före, at alle sådanne
saker, som vore i Collegierne utarbetade, berörande Kiöpeock
Pante-godsen, kunde gå til Kongl. Maij:t ock Rådet at
afgiöras, men ifall de ey uppå de utarbetade acterne kunde
afgiöras, at då Kongl. Maij:t hörer vederbörande ock den Commission,
som öfver Reductions- ock Liqvidations-värcket förordnad
blifver.
Hr Beck begiärte äfven, at dess sak måtte gå samma väg.
Hvilket biföls.
Gref Lewenhaupt: Det godset, som Hr Beck begiär,
har jag fåt i vederlag för vår förpantning; men jag begiär ey
mer än våra penningar igien.
Detta sades vara rätt.
Hr Bielkenhielm ock någre flere mente, at Commissionen,
som öfver Reduction förordnad blifver, likvälil bör först
säija sin mening öfver alle sådanne saker.
Men som det förblef vid förberörde resolution, så upsattes
ock therom tiletta Extractum protocolli til communication med
de andre Stånden:
S. D. beklagade åtskillige af Ridderskapet ock Adelen
sig deröfver, at deras Kiöpe- ock Pantegods blefvit ifrån dem
indragne, utan at de fåt tilbaka sin Kiöp- eller Panteskilliug,
mindre något vederlag, oacktat de intet kommit för någre gravationer
at häfta; begiärandes, at som deras saker voro uti
vederbörande Collegio utarbetade, ock de der befundne berättigade
att återbekomma sine gods, vederlag eller penningar, det
måtte desse saker af Kongl. Maij:t med Råds råde fä afgiöras.
Detta blef af Ridderskapet ock Adelen bifallit; men i fall
uppå de utarbetade acter, desse saker ey skulle af Kongl.
270
1723 den 16 October.
Maij:t ock Rådet kunna afgiöras, utan närmare underrättelse
behöfvas, lärer Kongl. Maij:t då höra vederbörande Collegier,
eller then Commission, som öfver Reductions- ock Liqvidationsvärcket
förordnad blifver. Dock varder detta med de öfrige
respective Stånden communicerat.
Gref Carl Emil Lewenhaupt begiärte at han måtte
blifva satt på Expectancelistan; ty förr hade han haft in emot
2,000 Plåtar, men deraf hafva de dragit in så mycket, att han
ey har iner än 800 Dal. S:mt qvar, hvarmed han ey kan subsistera
i Stockholm.
Såsom häröfver resolveras måste af alla Stånden, altså
begiärte Hans Excellence Hr Län dtm arskalken, at Hr
Grefven ville sättia skriftelig härom up, som sedan kan befordras
til de andre Ståndens resolverande.
Hr von Hökerstedt beklagade at Manufacturerne intet
blifvit hulpne, ty man gior monopolier af Manufactorierne.
Men som Landshöfdingen Cederhielm kom tilbaka med
Deputation, afbröts denna discoursen.
Frih. Cederhielm sade, at han med Deputation har efter
Ridderskapets ock Adelens betalning varit hos de andre Stånden
ock andragit nödvändigheten hos dem 0111 fridshielpens
beviljande. De två andre Stånden hafva biträdt Ridderskapet
ock Adelen ock tillagt, at så framt Bonde-Ståndet ey ville
toga sig, så skulle de Gillja efter, ock således som de andre
Stånden bevilliat en lönings- ock betalningshielp, så borde
Bonde-Ståndet också bidraga dertill. Bårgare-Ståndet har
utlåtit sig på samma sätt. Ock sä hafva de ifrån alla tre Stånden
förfogat sig til Bondeståndet ock giort dem alle bevekelige
förestälningar; men Bonde-Ståndet har dock ey kunnat förmås
til annan utlåtelse, än at de låfvat villia gifva svar. Derjämte
sade Hr Landshöfdingen, at han gifvit dem brefvet til
Kongl. Maij:t om de tiänstlöse betiänterne.
Frih. E. Creutz upläste talet til de andre Stånden angående
Reductionsvärcket, ock at deröfver måtte sättias en
Commission.
Hr Giötenstierna: Der står, at Ridderskapet ock
Adelen skall giöra det på egen bekostnad. Huru förstås det?
Frih. Creutz: De som få något igen, de löna den som
förer presidium. De andre niuta lön i Collegierne.
Frill. Strömfelt: Der står, at en af hvart Collegio skall
tagas dertill; men jag beder, at ingen utur Cammar-Collegio
tagas måtte, efter ingen derifrån kan umbäras.
Föreställning om reduktion. Deputation er.
271
Ridderskapet ock Adelen tyckte, at man kunde lemna
at taga någon utur Cammar-Collegio.
Hr Palmcreutz: Om någon landsort skulle villia hafva
någon Deputerad dervid, bör det stå dem fritt.
Såsom Ridderskapet ock Adelen gillade then förestälnintj,
som til de tre andre respective Stånden giöras skulle, angående
Reductionsvärcket, så föll jer then ock nu här, ord ifrån ord:
Ridderskapet ock Adelen hafva af S. T. Ståndets giorde
utlåtelse angående Reductions- ock Liqvidationsvärcket inhämtat,
uti hvad slut de deröfver behagat stanna. Ridderskapet
ock Adelen beklagar, at med denne saken til Riksdagens
slut kommit at utdragas, der likvähl den för god tijd
sedan blifvit incaminerad; dock fägnar det Ridderskapet ock
Adelen, at de af S. T. Ståndets utlåtelse förnimma sig ey
vara aldeles afskurne den rätt, en ock annan til sin egendoms
återvinnande kan hafva; men at sådanne ährender vid [til?]
vederbörande, ock besynnerlig Cammar-Collegio (som egenteligen
slika måhl tilhörer at skiärskåda) skulle remitteras, finner
Ridderskapet ock Adelen för sin del så mycket betänckeligare,
som l:o dess ordinarie sysslor derigenom torde hindras, ock
2:o ganska få eller ingen kunde få sin sak utarbetad af dem,
som äre uti mistningen af sin egendom, ock således sökiande
liro. 3:o är uti den uprättade Cammar-Collegii Instruction uttryckeligen
förbudit at befatta sig hvarcken med äldre ock
ännu oafgjorde byten, eller, hvad reduction vidkommer, utan
at dertil särskilte personer skulle förordnas ock utses; ock
churuvähl hvar ock en undersåte en oväldug justitie bör vederfaras,
ock ingom förvägras, mindre betagas, hvad enom med
rätta tilkommer; dock som Ridderskapet ock Adelen nogsamt
sig til sinnes föra Rikets närvarande tilstånd, ock att man på
alt sätt bör vara på en billig sparsamhet omtänckt; fördenskul
hafva Ridderskapet ock Adelén fallit på de tanckar, 0111
icke fyra personer, en af hvart Collegio (undantagandes Caminar-Colledum)
kunde ombäras, som desse ährender sig kunde
företaga, ock äfven vähl tvenne af de här uti staden boende
[utaf] Präste- ock Bårgare-Stånden kunde förmås sig dertil adjungera,
villiandes Ridderskapet ock Adelen med sin egen oinkåstnad
löna dem, så väld som den, sorn dess utom dervid
skulle föra presidium eller directionen. De öfrige Cammererarne
ock underbetiänte, som tilförende dervid varit, äro ännu
värckeligen til, ock niuta på Kongl. Maij:ts stat åhrlig lön,
272
1723 den 16 Oetober.
så at på det sättet denna Commissioneu ingen gravation förorsaka
skulle, men kunde til nästa Riksdag, til Riksens
Höglåfl. Ständers vidare öfverseende ock approbation, under
aflagd Ed ock på samvete sino, utarbeta de förekommande
måhlén, hvilka egentligen bestå uti de af Commissionen nu
vid Riksdagen utnämde fyra målen.
Ock som detta länder til Justitiens befordran, den nödlidandes
klagans ock (!) tilfreds ställande, giöra Ridderskapet ock
Adelen sig aldeles försäkrade om det S. T. Ståndets benägne
bijfall härutinnan, på det Ridderskapet ock Adelen måtte få
hugna sig af en värckelig effect utaf det, som vid tvenne
Riksdagar ock Kongl. Cröningar är beslutit ock faststält, hvarvid
de sig ock fulkommeligen tryggia, förmodandes Ridderskapet
ock Adelen ey, at the lära blifva de endaste, som vid
denne Riksdag hielp- ock rättlöse skola lemnäs.
Med thenne förestälningen deputerades at gå til de andre
Stånden:
F ör Gref Brahe Frih. Ernest Creutz. Hr Blommenschiöld.
Frih. Ulfsparre. Hr von Brandlen.
Hr Lagermarck. Hr Roxendorf.
Vidare uplästes, hvilka Förordningar som skola föras in
i Beslutet, ock som theribland nämdes om Kongs- ock Ladugårdernes
försälljande til perpetuelt arrende;
frågade Frih. Strömfelt, om specificationerne voro faststälte,
at de upförde Cronolägenheterne skola disponeras efter
Gammar- ock Oeconomiae-Deputations betänckande.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Der står en
general regel, at hvad som är at påminna skall observeras.
Ifrån de Irenne andre Stånden kom en Deputation, för
hvilken Biskoppen Norlind förde ordet, ock efter aflagd helsning
upläste han Fräste- Bårgare- ock Bonde-Ståndens utlåtelse
om den andragne qvaestionen berörande visse civiltiånsters
besättiande af sådanne Personer, som äro utom Adels-Ståndet,
hvilken qvaestion de förklarade sig nu nederläggia villja, som
theras skrift therom lyder. Sedan sade Hr Biskoppen, at han
hade dessutom ifrån Präste-Ståndet at berätta angående reduction,
at Präste-Ståndet håller på at arbeta derpå, ock
tror man at de lära kunna conformera sig med Ridderskapet
ock Adelen. Dessutom hade Generalerne Creutz ock
Strömfelt varit hos Präste-Ståndet, ock begiärt thess utlåtelse
angående Capitain Pinellos Momorial, ock sade at Präste
-
Konungs religion. Ofr. stms dep:r om tjänstetillsättningar m. m. 273
Ståndet theröfver intet kunnat annorlunda yttra sig, än the
för detta giordt.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken besvarade them.
Ock sedan afträdde the trenne Ståndens Deputerade.
Hr Georg Didrich von Essens Memorial uplästes, hvarutinnan
han hemställer, om icke jämte de prtecautioner som i
Riksdagsordningen tagne äro, huru vid Konungavahlet tilgå
bör, den meningen inflyta kunde: at vid en så beskaffad händelse,
ock der man til et nyt Konungavahl blefvo förorsakad
at skrida, ingen Prince til Sveriges Crono i consideration komma
bör, den der icke i vår rena Evangeliska religion både
född ock upfostrad är.
Detta blef bifallit ock fans godt böra införas i RiksdagsBeslutet,
samt gick til communication med de andre Stånden.
Hr von Hökerstedt berättade hvad för en tvist imellan
Garfvare- ock Cardevansmakare-Ambeten varit i långlige tider
ock hvad Garfvare-Embetets Skråordning af 1638 innehölt,
samt Kongl. Maij:ts resolution af åhl- 1682, ock huru imellan
desse Ämbeten åhr 1710 en förlikning sluten blefvit, at Cardevansmakarne
skulle allenast få betiäna sig af skin men inga
hudar, men sedermera hafva Cardevansmakarne theremot, så
vähl som ock emot thet håldne protocollet protesterat, som förorsakat
Kongl. Commercie-Collegium at styrckia thertill, at
desse Ämbeten vähl måtte vara åtskilgde, men dock 1710 ahrs
förening uphäfvas, ock Cardevansmakarne tillåtas, at obehindrat
ock utan åtskilnad få giöra cardevan samt röd ock hvijt juft
af alle hudar ock skin, som dertill förarbetas kunna, ock sammalunda
Garfvarne tillåtas af alle hudar ock skin utan åtskillnad
reda smordt, paster-, bundt- ock solläder, som dertill tiänligit
funnes. Hvilket Kongl. Maij:t igenom dess nådige bref til
Kongl. Commercie-Collegium den 20 November 1722 bifallit.
Men som denne tvisten ändå icke blef dermed stillad, utan
kommit til Riksens Ständer; man också vet, at i Augsburg
desse begge ämbeten äro hopslagne, så har Collegium tyckt, at
så äfven här skie måtte; dock som Commercie-Deputation vill,
at det skall förblifva vid 1710 åhrs förening, ock deraf förorsakas
skulle en dyrhet på arbetat solläder ock cardevan, så
bad Hr Assessoren, at Ridderskapet ock Adelen än vidare
ville taga detta i öfvervägande.
Adelns Protokoll 1723, 11.
274
1723 den 16 October.
Gref Dohn a hemstälte Ridderskapet ock Adelen, om icke
det måtte förblifva vid Kongl. Maij:ts resolution af åhr 1722.
Härtil ropades ja. Ock blef således thenne saken härmed
sluten.
Frih. Ernest Creutz kom med Deputation tilbaka ock
sade, at Deputation har varit hos de andre Stånden, ock upläst
det Memorialet de hade med sig. Prästerskapet låfvade
med första skola inkomma med svar; Bårgare-Ståndet mente
det kunde ey i dag derpå svaras; men när jag förestälte, at
Riksdagen går til slut, låfvade de i dag svar. Bonde-Ståndet
låfvade ock med det snaraste komma med sin Deputation ock
gifva et svar, at Ridderskapet ock Adelen kunna vara nögde
dermed.
Hr Weili påminte, at i Riksdags-Beslutet måtte införas
om Förordningen, som kommer at utgå om the främmande
handtvärckares religionsfrihet.
Hr von Hökerstedt sade, at man ville intet giöra något
ingrep uti Regeringsformen eller Försäkringen; men man hadde
önskat, at någre Deputerade kunnat med Collegio trädt til—
samman härom.
Hr Weili: Dem lemnäs intet fri religionsöfning, utan in
privato at hafva sine Präster.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken upläste nX Regeringsformen
ock Försäkringen, hvad om främmande religioner
vore infördt.
Ridderskapet ock Adelen höllö före, at den qvestion
kunde gå til Ecclesiastiqve Deputation.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken berättade, at
Stats-Secreteraren Barck tog Råds-Protocollet med sig bart,
som här upläst blef. Men så frågade Hr Landtmarskalken
likvähl, om man skulle nu taga den saken före.
Detta blef bifallit, ock skickades efter Råds-Protocollet.
Ifrån Bårgare-Ståndet kom en Deputation. Rådman Leijel
förde ordet sålunda: Det hafva Ridderskapets ock Adelens förnäme
utskickade begiärt Bårgare-Ståndets utlåtelse angående
Reductionsvärcket, ock derföre har Bårgare-Ståndet låtit flyta
derom något til protocollet, som vij begiära få upläsa.
Secreteraren Torpadius upläste så protocollet af den 11
October sidstledne, hvarutinnan de falla på den meningen, at
den vid förra Riksdagen förordnade Commissionen bör projectera
plan ock reglorne, jämvähi yttra sig, hvilka Riksdags
-
Deputationer om reduktionen. Officersförslag. 275
Beslut dervid såsom rättesnöre fölljas skölda, innan de uti
berörde Commissions Memorial upgifne måhlén gå til vederbörande
Collegier. Afven uplästes det i dag i Bårgare-Ståndet
håldne protocollet, hvarutinnan Bårgare-Ståndet förklarar sig
vara tilfrids dermed at reductionsmåhlen på det sättet utarbetas,
som Ridderskapet ock Adelen föreslagit, allenast at intet
extraderas, innan Riksens Ständer öfversedt hvad utarbetat
är, ock at Persouerne til Deputation ock utarbetningen blifva
nämde af Riksens Ständer sielfve. Beträffande förslagen vid
Regementerne, så håller Bårgare-Ståndet före, at dermed bör
förblifva vid Kongl. Maij:ts Bref af den 6 November 1716 ock
Regeringsformen.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken besvarade dem.
Ock så afträdde Bårgare-Ståndets Deputerade.
Sedan togos någre ut af Ridderskapet ock Adelen, som
skulle nämna ut personerne i Commission öfver Reductionsvärcket.
Generalernes Memorial eller protest emot det, som i går
blef beslutit om Regements-Officerarnes biträde vid förslagen,
som gå til Kongl. Maij:t ifrån Öfversten, då vacance blifver
vid Regementet, uplästes.
Hr Seulenberg: Höglåfl. Ridderskapet ock Adelen har
jag i ödmiukhet at berätta, huru såsom den saken i går var
före, ock då besvarades nu med ja, nu med ney. Men som en
stor dehl ginge bårt förut, så frågas, om icke den mister sit
votum, som går bårt, ock bör sedan låta sig nöija med det
som slutes.
Härtil svarades ja.
Hr Seulenberg: Fast jag talar i saken, så ber jag, at
man ey må så anse mig, som jag ville häfva up subordination,
ty jag är så vähl född at lyda som Herrar Generalerne. Hvad
det angår, at man menar det subordination skall lida meen,
om Regements-Officerarne bijträda Öfversten vid förslagen, så
frågar jag, om Generalerne äre af de tanckar, at [om?] de skola
hafva en emot lag sträfvande, eller en ogudacktig ÖfversteLieutenant
ock Major, så ville de nämna den, äfven som Herrar
Generalerne begiärte at vij vele nämna våra, som lidit orätt
vid förslagen. Det blef i går faststält, at förslagen skulle så
inrättas, som jag påminte. Mig är lika, om det häfves eller
ey. Men efter det blef faststält, så frågas, om det skall blifva
dervid.
276
1723 den 16 October.
Häremot ropades ja ock ney.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: De andre
Stånden hafva ju utlåtit sig, at de blifva vid Regeringsformen.
Protocoll-Secreteraren Erenkrook kom med Senatens protocoll
ock upläste det nu ånyo.
Ock som den qvestion giöres, om til de tvenne til Prsesidentskapet
i Svea Håf-Rätt förra gången utnämde den tredje
skall nu tilläggas;
Så frågade Hans Excellence Hr Landtmarskalken,
huru Ridderskapet ock Adelen behaga utlåta sig häröfver.
Ifrån Bondeståndet kom en Deputation, ock förde vice
Talmannen ordet sålunda: Hos det Höglåfl. Ridderskapet
ock Adelen anmäler Bondeståndet sin ödmiuke hälsning ock
tackar för Deputation, som varit hos Bonde-Ståndet, angående
en Deputation öfver Reductionsvärcket. Bondeståndet har
vähl haft det i öfvervägande, men som de ey kommit dermed
til slut, villia de i afton gifva slutet til Hr Landtmarskalken.
Jämvähl vilja de gifva svar om hielpen till Officerarnes
belöning. I öfrigit försäkrar Bondeståndet Ridderskapet
ock Adelen om sin ödmiuka tiänst.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Jag väntar
då til i afton det Redelige Bonde-Ståndets utlåtelse, ock ber
at I ville hälsa tilbaka.
Bondeståndets Deputerade afträdde.
Sedan uprepade Hans Excellence Ilr Landtmarskalken
Bondeståndets svar, ock sade at de låfvat gifva svar om reduction,
ock et sådant svar, som Ridderskapet ock Adelen kan
vara nögd med. Om betalningsafgiften låfvade de ock gifva svar.
Derefter företogs om Praesidentskapet i Svea Håf-Rätt.
Hr Lilliestierna: Jag vill säija min mening, som jag
inför Gud ock hvar redelig man vill den försvara. En trogen
undersåtares nöije är at befordra sin Ofverhets nöije. Deremot
bör Ofverhetens nöije bestå i det som lagen förmår. När
desse äro tilhopa, så är alt godt ock rätt. Hvad Landshöfdingen
Scheffer angår, så emedan Kongl. Maij:t nämt Hr
Landshöfdingen Scheffer, ock Hans Maij:t tagit i consideration
hans meriter ock haft reflection på honom, Deras Excellencer
äfven haft reflection på honom, äfven Ständerne nämt honom
til praesidentskapet i Giöta Håf-Rätt; altså, om vij nu ginge
ifrån honom, så skulle vij giöra emot oss sjelfva. Ock derföre
tycker jag, at man bör blifva vid Hr Landshöfdingen Scheffer.
Scheffers presidentskap. Äkeihielms statssekreteriat. 277
Detta blef bifallit.
Hr Brandt: Hr Landshöfdingen Scheffer är en braf ock
förfaren domare; men deremot kan man ock säija, at Hr Landshöfdingen
Ribbing är ey heller någon dufunge.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Första frågan
är, i anledning af Rådsprotocollet, om Ständerne villia taga
sig af detta ock föreslå den tredie. Ock derpå upläste Hr
Landtmarskalken Kongl. Maij:ts utlåtelse ock hemstälte Ridderskapet
ock Adelen, om man skall lemna til Kongl. Maij:t at
afgiöra detta med Råds råde.
Detta blef samtyckt.
Sedan kom den qvsestion före om Hr Åkerhielm. Ock
uplästes thet som protocollet therom innehölt.
Men then saken sades vara afgiord förra gången.
Hr von Kocken: I anledning af det som Hr Lilliestierna
sade, tror jag ingen lärer vara, som ey bidrager hvad til Kongl.
Maij:ts nådige nöije länder, så vida det ey strider emot vår
Fundamentallag ock Regeringsformen. Som nu Hr Akerliielms
befordring skulle strida emot Regeringsformen, så gior jag mig
försäkrad, at Hans Maij:t lärer vara benägen at ey tillåta
något, som kan bedröfva et Collegium ock prsejudicera andre
meriterade män.
Derpå uplästes Extractet af Riddarhuusprotocollet de dato
den 8 hujus, som gick til de andre Stånden.
Ock sedan frågade Hans Excellence Hr Landtmarskalken,
om vid protocollet vore något at påminna.
Svarades ney.
Hr von Brandten mente at man kunde lemna Kongl.
Maij:t at taga Hr Åkerhielm.
Men häremot ropades ney.
Hr Lilliestierna: Efter jag vunnit den gunsten at blifva
hörd, så ber jag ock nu ödmiukelig at få erhindra något. Jag
begynte mit tahl at säija, hvari Ofverhetens nöije består, nembligen
at efterlefva det, som den besvurne Regeringsformen innehåller,
ock at Kongl. Maij:t åstundar Ständernes kiärlek. Jag
säger nu som då, at jag intet har emot Hr Åkerhielm; men
så vida Deras Excellencer funnit, at Hr Åkerhielm intet kunde
komma i consideration, hvilket vij biföllo, så skulle jag hålla
för betänckeligit at uprifva samma. Derföre tyckes mig, at,
som Hans Maij:t intet lärer vara underrättad derom, at saken
är afgiord, så kunde man i underdånighet svara Hans Kongl.
278
1723 den 16 October.
Maij:t, at man skulle giärna giöra Hans Kongl. Maji:t et nöije
härutinnan; men som saken redan vore afgiord, ock nu vore
slut på Riksdagen, så kunde Ständerne intet gå ifrån hvad
giort voro.
Gref Dohna: Skohle vij sända en Deputation til de
andre Stånden, ock låta vetta hvari vij stannat?
Detta blef bifallit.
Hr Neugebauer begiärte, at Ständerne ville giöra honom
den gunsten ock lemna honom en föreskrift til Kongl. Maij:t,
det han måtte få en tiänlig employ ock sine utlagde penningar
betalte.
Detta blef honom bevilljat.
Som de andre Stånden ännu efter middagen ey voro församblade,
så kunde Deputation nu icke gå bärt till dem, utan
drögdes något härmed.
Therefter uplästes ock justerades formuläret til Landt
tnarslcalkens
ock Talemännens Ed, så vähl som ock til Fulmack
teme
för Herredag smännen, som i Riksdagsordningen inflyta
skola.
Ock blefvo the af Ridderskapet ock Adelen approberade.
I lika måtto uplästes Gref Carl Emil Leivenhaupts Memorial,
at föras på Expectancelistan med den lön, som andre
öfverstar niuta.
Hr Ridderschantz hemstälte Ridderskapet ock Adelen,
om icke Gref Lewenhaupt, såsom en meriterad herre, borde
hafva den lön, som han hade i Konung Carl XII:tes tijd.
Detta blef bifallit.
Gref Lewenhaupt: Då är jag rädder, at det ey räcker
til, ock blir pnejudicat för andre.
Detta stannade sedan deruti, at Hr Grefven bevilljas dess
egen begiäran, som han i sit Memorial andragit.
Hr Wennerstedt: Här äro somblige af den meningen,
at Hr Grefven bör få sin lön han förr haft, til at bibehålla
honom vid Drabanterne.
Men andre sade, at det ey går an, ock at staten det
ey tåhl.
Hr Ridderschantz: Efter Hälsinge Regementet är
ledigt, skulle man intet villia nämna Gref Lewenhaupt til
samma Regemente?
Hr Grefven begiärte allenast en recommendation.
Eder. Fullmakter. Lewenhaupt. Staél. 279
Ändteligen resolverades, at en underdånig föreskrift til
Kongl. Maij:t afgå bör, at Hr Grefven måtte med första vacante
Regemente blifva benådad. Imellertid kommer Hr Grefven
at upföras på Expectancelistan ock at behålla derjämte
det honom i Secrete Utskåttet tillagde gratial, hvilket med de
öfriga respective Stånden communiceras.
En del begiärte, at det måtte nämnas Helsinge-Rege
inentet.
Mern Hr Grefven förklarade sig nögd, om han får det
första vacante Regementet.
General-Major Lövenstierna protesterade deremot, ock
mente at honom ock andre skiedde tort.
Föregående resolution justerades ock approberades.
Hvarpå Hr Grefven tackade för den gunsten honom af
Ståndet skiedde.
Therefter uplästes Justitice- ock Krigs-Deputationernes
Betånckiande i Ofverste Stael von Holsteins sak; äfven en del
af ledamöternes dessutom gifne Betånckande.
Hr Stael von Holstein: Jag har intet hördt det första
betänckandet, utan det senare, ock som det innehåller, at jag
skall återkalla Kongl. Maij:ts nåd, så gior jag det giärna med
all soumission, som jag ock redan giort genom Gref Ducker;
ock altså är jag nögd at giöra det ännu. Hvad det angår,
at man vill uti det andra betänckandet pålägga mig at plickta
til kyrkiorne 200 Dal. S:mt, för det jag skall angripit KrigsCollegium,
derom tager jag Gud til vitne, huru jag luppit i
berörde Collegio, ock Landshöfdingen Scheffer, som suttit öfver
den saken, vet at jag intet varit skyldig, ock Cammereraren
gior mig likvähl 11,000 Dal. S:mt skyldig. Nu lemnar jag til
hvar åhrlig man at dömma härom. Jag har fåt den ena
observation efter den andra ock förklarat dem. På slutet har
jag fåt observation på 17,000 Dal. Sant ock äfven förklarat
den; altså hemställer jag Ridderskapet ock Adelén, om jag nu
skall blifva ansed med plickt derföre.
Härtil svarades ney.
Vidare sade Hr Öfversten: Det andra är jag nögd med.
Hr Lilliestierna: Jag vill intet tala som en Justitiag-Deputations
ledamot, utan som en Riddersman, men lät mig
få anledning at klaga, nog skall jag hafva at klaga.
Hr Seulenberg: Här är sat på Öfverste Stael 200
Dal. Sant, för det han klagat öfver Krigs-Collegium, ock om
280
1723 den 16 October.
någon besvärar sig öfver Hål-Rätten, så ar der intet mer
än 50 Dal. S:mts plickt.
Desse böterne sades vara uphäfne.
Hr Stael von Holstein tackade Ridderskapet ock Adelen
ock sade at han skal visa, så länge han är i Sverige, att
ingen skall hafva orsak at vara missnögd med honom.
Hr Stael frågade, om det skall blifva vid det sidsta
eller första Justitiae-Deputations betänckande.
Ridderskapet ock Adelen conformerade sig med det
betänckandet, som en dehl af Justitiae-Deputation ingifvit,
the ther elljest gåt ifrån piuraliteten i samma Deputation.
Hr Stael tackade ödmiukast therföre.
Sedan uplästes Justitice-Deputations Betänckande öfver the
inkomne skrifter ock Documenter angående jura Patronatus,
hvaröfver Deputation stannat i det slut, at antingen en Commission
öfver jura patronatus förordnas bör, eller, der sådant
hålles betänckeligit, då desse tvistige måhl til Håf-Rätterues
afslitande lemnäs, hvaraf Advocat-Fiscalen kan bevaka publici
rätt, och med vederbörande correspondera om hvad han
till sin information pröfvar nödigt ock tiänligit. Imellertid
håller Deputation före, at de, som efter Kongl. Bref ock Resolutioner,
eller efter Cammar-Collegii och Reductions-Commissions
resolutioner jämte gammal häfd ock rättighet sittia uti
possession af något jure patronatus, böra dervid bibehållas.
Frih. Bennet begiärte at en Commission i Skåne måtte
anställas: de ville sielfve bestå omkåstnaden, efter det vore
dem för svårt at gå til Håf-Rätten.
Ridderskapet ock Adelen stannade i detta slut häröfver,
at slike måhl, berörande jura Patronatus, kunna hädanefter
uti Kongl. Håf-Rätterne afgiöras; men hvad Skåne, Blekingen,
Halland ock Bohus Lähn vidkommer, så beviljas them
på egen bekostnad en Commission, til at ther i landet undersökia
om berörde rättigheter, hvarvid någon å Kongl. Maij:ts
vägnar bör tilstädes vara, Cronones interesse at bevaka.
Therefter uplästes det, som angående Svea Håf-Råts prcesidentskap
ock Hr Åkerhielm til de andre stånden afgå skulle,
så lydande:
Det i dag ifrån Hans Kongl. Maij:t nedsände Protocoll
hafva samtlige Ridderskapet ock Adelen för sig upläsa låtit,
ock de tvenne deruti anförde qvaestioner uti noga öfvervägande
tagit, huru ock på hvad sät Ridderskapet och Adelen kunde
Pastorat. Eckles. depm. Adelns afgörande röst. 281
giöra Hans Kongl. Maij:t härutinnan et behageligit nöije, utan
at derigenom gifva något prsejudicatum, som emot den dyrt
besvurne Regeringsformen skulle strida; ock ändteligen stannat
uti det slut, nemligen: l:o angående Prsesidentskapets tillsättande
uti Svea Håf-Rätt, så hafva'Ridderskapet ock Adelen
för sin dehl godtfunnit at i underdånighet lemna detsamma
till Hans Maij:ts eget afgiörande med Råds råde, likmätigt
Regeringsformen; men hvad det andra måhlet angår, så förblifva
Ridderskapet ock Adelen vid det uti Regeringsformen
grundade slut, som de tor någon tijd sedan häröfver fattat,
ock med de öfrige stånden redan communicerat, hvarifrån
Ridderskapet ock Adelen uti ingen måtto kunna afgå.
Afven uplästes Justitice-Deputations Betänkande angående
regale ock consistoriale giälden;
Hvilket approberades, ock finnes ibland Justitiae-Deputations
Acter.
Vidare resolverades, at de dokumenter, som ingifne äre
angående jura patronatus, måtte vederbörande igengifvas.
Major Ilaijs Memorial uplästes, hvarutinnan han besvärar
sig deröfver, at han uppå Hr Ofverste Didrons förslag, som
ey rätteligen uptager hans meriter, blefvit förbigången i Pla
cerings-Deputation.
Ofverste Didrons förklaring uplästes, förmälandes, at Hr
Öfversten fölgt the meriter, som Kongl. Krigs-Collegium Hr
Öfversten tilsändt.
Hr Haij: Jag är intet belåten med Hr Öfverstens förklaring,
utan som jag lidit genom en annans förseende, så beder
jag at det måtte rättas.
Hr Seulenberg: Han har blefvit considererad såsom
han först 1709 blefvit Capitain. Men jag vet han var Capitain
1706. Hemstälte dy, om icke han bör få ersätning, han
viste han voro en åhrlig karl.
Ridderskapet ock Adelen fannö skiähligt, att Haij
må få ersätning.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken hemstälte, om
icke en recommeudation bör gå til Kongl. Maij:t, at efter som
här vore et förseende, så borde han vid första vacance blifva
hulpen, ock i medlertid niuta, på samma sät som Rotlilöben,
Capitains lön.
Detta blef bifallit. Ock i föllje häraf skrefs denne Resolution
på hans Memorial:
282
1723 den 16 October.
Såsom Hr Majoren Haij kommit oskyldigtvis at lida,
derigenom at hans meriter ey blefvit rätt Placerings-Deputation
föredragne, så har Ridderskapet ock Adelen funnit skiähligt,
at en föreskrift til Kongl. Maij:t upgå bör, at Hr Majoren
vid första öpning blifver hulpen til Compagnie vid Cavalleriet,
ock i medlertid bör han utur Stats-Contoiret niuta Capitainslön.
Gref Bonde: När vij om Ecelesiastique Deputationens
giöromåhl voro hos de andre Stånden, utlåto de sig, at de
ville förklara sig derpå, när de finge Präste-Ståndets svar.
Nu häfver Prästerskapet intet yttrat sig; altså frågas, huru
det skall blifva härmed.
Ridderskapet ock Adelen yttrade sin mening häröfver,
at det måtte blifva vid det tre Stånd resolverat, att Deputation
skall gå för sig.
Sedermera uplästes den reservation, som i anseende dertil, at
sådant för de andre Ståndens deremot giorde påminnelser icke
kommit uti Riksdags-Ordningen at inflyta, blefvit upsatt, hvarmedelst
man velat förbehålla Ridderskapet ock Adelen såsom
det förnämsta Ståndet i Riket sin ifrån uhråldrige tider hafde
förmån ock rättighet at äga votum decisivum, så at den meningen
giälla bör för Riksens Ständers slut, som Ridderskapet
ock Adelen stannat uti, när et utaf de andre Stånden dermed
ense äro.
Ock blef denne reservation af Ridderskapet ock Adelen
approberad.
En del mente, at denne reservation borde skickas til de
andre Stånden.
Men Hans Excellence Hr Landtmarskalken sade,
at om denna reservation sändes til de andre Stånden, lära
de giöra, som vij giort med deras reservation om Civil
tiänsternes
besättiande til en viss del af ofrälse män, hvilken
vij tagit emot, men intet föra in i vårt protocoll.
Frih. Michael Törnflycht bad at Secrete Utskåttet
måtte få uptaga ock afgiöra de Memorialer som han inlagt.
Hvilket bevilliades.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken berättade, at
han hadde skickat till de andre Stånden ock låtit vetta, at
Secrete Utskåttet måtte, sedan Ständerne varit på Riks-salen,
komma tilsamman ock afsluta samt expediera de saker, som
Secrete Utskåttet lagt handen vid, såsom ock at remittera de
Haij. Törnflycht. Kommission. Adelsprivilegier. 283
öfriga til sina behörige orter. Hvarpå de hade utlåtit sig, at de
öfvermårgon villja komma tilsamman i Secrete Utskåttet. Han
förmodade, at Ridderskapet ock Adelen lära vara härmed nögde.
Ridderskapet ock Adelen gofvo härtil sit bifall.
Sedan resolverades, at General-Major Törnflycht skulle
få en tilökning såsom Taffelpenningar, i anseende til dess väll
upförande, så vähl som ock at han ligger här på en så kåstsam
ort.
Hr Lilliestierna mente, at Secrete Utskåttet måtte
få befalning at sökia utvägar at gie Hr General-Majoren någon
tilökning på sin lön, efter han elljest ey kan subsistera här.
Dertil ropades ja.
Frih. Dyring proponerade, om icke Törnflycht kunde få
3,000 Dal. Smits tilökning.
Men detta blef ey bifallit.
Hr Se ulen ber g: Summan kan lemnäs til Secrete Utskåttet
att determinera.
Detta blef bifallit.
Härefter uplästes Präste- och Bårgare-Ståndens utlåtelse
öfver Grosmans ock Borgmästar Holenii ingifne Memorialer;
Ock som berörde Stånd derutinnan fallit på de tanckar, at
Hans Excellence Hr Landtmarskalken, som af begge parterne
anmodas at föra presidium vid berörde Commission, sielf må
utnämna skickelige ock sådanne Män til samma Commissions
förrättande, som parterne å både sidor äro nögde med;
Så yttrade Hans Excellence Hr Landtmarskalken sig,
at han höllö säkrast, at Kongl. Maij:t ock Rådet utnämner
ock förordnar dem, som honom til ledamöter uti Commissionen
til Falun komma at adjungeras; dock ville han föreslå
dem hos Kongl. Maijt, vid hvilket tillfälle ock kunde berättas,
hvilke Grösman begiärt.
Ock härvid kom nu detta at bero.
Sedermera uplästes ock justerades resolution angående
jura patronatus;
Ock blef then i alla delar approberad, sådan som den
förut i protocollet finnes införd.
Hr Weili hemstälte Ridderskapet och Adelen, huruvida
den qvsestion om främmande handtvärckares indragande kunde
gå til någon Deputation, sedan Ridderskapet ock Adelen funnit
det billigt för två månader sedan, at handtvärckare af
fremmande religion måtte insläppas i Riket.
284
1723 den 16 October.
Ridderskapet ock A del en fannö skiähligt, att berörde
handtvärckare kunna inlåtas här i landet, samt dem lemnäs
en sådan religionsöfning, som Commercie-Deputations betänckande
innehåller.
Stats-Secreteraren Barck kom ned ifrån Kongl. Maij:t
ock gaf tilbaka Adelige Privilegierne, med Kongl. Maij:ts nådige
underskrift.
Hans Excellence HrLandtmarskalken bad Hr Stats-Secreteraren
anmäla hos Kongl. Maij:t Ridderskapets ock Adelens
underdånige tacksägelse ock helsning, ock betackade äfven Hr
Stats-Secreteraren för sit dervid hafde besvär, at han befordrat
samma til Kongl. Maij:ts nådige underskrift.
Taleman nen kom ifrån Bonde-Ståndet med en Deputation
ock tackade Ridderskapet ock Adelen, som igenom en
Deputation låtit föreställa Bondeståndet l:o om betalningsafgiften
til Officerarne, 2:o om Reduktion samt 3:o om Capitain
Pinellos Memorial. Ock gaf derpå fram Bonde-Ståndets skriftelige
utlåtelse häröfver.
Hans Excellence Hr Landtmarskallten besvarade dem.
Ock sedan afträdde Bondeståndets Deputerade.
Therefter uplästes Bonde-Ståndets Svar, hvarutinnan de
förklara sig:
l:o at de intet kunna påtaga sig betalningsafgiften, sådan
som den voro af den andre Stånden bevilliad, utan villia de allenast
gifva en half Dahl. S:mt af hvart helt hemman.
2:o Bifalla de, at Reduktionssakerue måtte utarbetas af
de Personer, som Ständerne sielfve utnämna, men de utarbetade
målen sedan utställas til Riksens Ständers vidare öfverseende
ock fastställande vid nästa Riksdag.
3:o Berörande Capitain Pinellos Memorial, så låter Ståndet
bero vid 40 § i Regeringsformen ock påminner derom, at
det therutinnan nämde Kongl. Maij:ts Bref af åhr 1716 måtte
tryckas.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken sade, at man
vill begiära af Kongl. Maij:t, at man får, sedan Ständerne varit
på Salen, träda tilsamman ock jämka den puncten om betalningsafgiften.
Detta blef bifallit.
Afven blef godt funnit, at Rådet skulle få communication
af Riksdags-Beslutet, hvilket ock straxt igenom RiddarhuusSecreteraren
blef bestält.
Böndernas dep. och beslut. Käggelholm. 285
Riddarhuus-Secreteraren blef af Bondeståndets Deputerade
utkallad, ock då han inkom, berättade han, at Talemannen
sagt honom, at fuller de andre Provincierne samtyckt til berörde
afbetalningsafgift, men intet Upland.
Frih. Crassou ock Hr Tegenschiöld låto vid detta tilfället
i anledning af Hr Georg Didric von Essens Memorial
införa i Protollet en påminnelse, berörande hvad vid Sveriges
Konungars giftermåhl framdeles skulle acktas.
Men tiletta blef sedermera efter Ridderskapets ock Adelens
godtfinnande utstrukit.
Justitice-Deputations betänckande, angående Gref Dohnas
ansökning berörande det til Prassidenten Feif försålde Rusthållet
Keggelholm, uplästes nu å nyo; Afven Piresidenten
Feifs Memorial ock Kongl. Maij-.ts resolution af den 20 Decemb.
1722. Varandes Justitias-Deputations mening, at för
Gref Dolma kunde giöras en intercession hos Kongl. Maij:t,
at hans sak, utan afseende på hvad som Kongl. Maij:t theruti
resolverat, måtte lagligen få utföras.
Gref Dohna: Justitiae-Deputations Betänckande har jag
intet fåt se förr än för några dagar sedan, ock Praesidenten
Feifs Memorial har jag än mindre sedt. Skulle jag utlåta
mig deröfver, borde jag begiära communication. Men som
Riksdagen nu lider til slut, är allenast min ödmiuke begiäran,
at detta justitiaemåhlet, som blefvit expedierat i Krigs-Expedition,
måtte lemnäs mig meo periculo at utföra vid vederbörande
domstohl, ock jag således få niuta beneficio juris.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Huru skal
det blifva med denna saken?
En del af Ridderskapet ock Adelen voro af den meningen,
at den kunde gå til forum.
Hr Palmcreutz: Wij hafva ingen lag som säger, at en
qvaestion om et Crono-Rusthåld ock rättigheten at rusta skall gå
til forum.
Gref Dohna: Blifver det decideradt af Riksens Ständer,
om en qvmstio juris kan afgiöras i Krigs-Expedition, så är
ock decision i min sak.
Hr Palmcreutz hemstälte Ridderskapet ock Adelen, om
hvad som berörer Rusthåld kan gå til forum.
Vid detta tilfället frågades, om Keggelholm vore CronoRusthåld.
Ock svarades, at det var Säterijs-Rusthåld.
286
1723 den 16 October.
Hr Seulenberg: Gref Dohna begiär Ständernes före
skrift
til Kongl. Maij:t, at domaren må få utlåta sig, huru
vida hans svärmoder varit befogad at sällja hans hustrus
faddergåfva eller ey; men intet disputeras nu om Rusthållet.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Frågan är,
likmätigt Justitiae-Deputations Betänckande, om Gref Dohna
proprio periculo får taga up saken.
Gref Dohna: Här äro qvasstiones juris, som intet blefvit
ventilerade eller kunnat ventileras i Krigs-Expedition.
Hr Klinckowström: Saken har i Rådet varit före.
Hr Cederbielke: Såsom det är klart, at alle Rusthåld
ey annorlunda kunna considereras än lösören, ock detta är et
purt Crono-Rusthåld, som berodt på Konungens disposition;
altså ock emedan den qvaestion om faddergåfvan, som derutinnan
skall beståt, är removerad i sittjande Råd, så håller jag
före, at det ey bör häfvas up, som således i sittiande Råd är
slutit.
Gref Dohna: Detta är et Säterijs-Rusthåld, ock här
frågas, om den som är non dominus får sällia det.
Ändteligen ock efter långt discourerande härom frågade
Hans Excellence Hr Landtmarskalken, om det skall blifva
vid Kongl. Maij:ts Resolution i Gref Dolmas sak.
Ock blef thetta bifallit.
Frih. Stiernstedt påminte, at de främmande handtvärckarne
ey måtte emot Regeringsformen gifvas någon religionsfrihet,
ock sade, at man borde blifva vid Regeringsformen
ock Kongl. Maij:ts Försäkring.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Det är ingen
deremot, at de ju få komma in, men frågan är, om de få
hafva Präster.
Frih. Strömfelt: Den qvsestion om handtvärckare ock
manufactorister af främmande religion ock theras religionsfrihet
har varit 1719 ock 1720 före, ock då har man sökt at förmå
Prästerskapet, at åtminstonne en tolerance dem lemnäs kunde.
Ock alt det man då kunde obtinera var det, at de sade:
»Connivendo vilja vij samtycka, men intet bryta våre religionsförordningar.
» At lemna dem i sine huus den friheten at få
giöra sin andackt, dermed är värcket ey hulpit, utan der de
sättia sig neder, måste de få hafva sin Präst, ock så hålla sin
Gudstiänst i stilhet i sina huus.
Reformerte handtverkare. Kansliets löner. Konungs giftermål. 287
Detta blef bifallit, ock bevilljat allenast de reformerte.
Sedan sade Hans Excellence Hr Landtmarskalken, at
man bedt honom proponera, at vagnarne i morgon måtte hålla
stilla, til dess Ständerne kommit neder, på det de ey måtte
hindra processen.
Frih. Mich. Törnflycht: Det är så till förståendes, at
inga vagnar få komma up, ey heller vidare än til Munkebron,
på det at ey må blifva vid slutet för stor trängsel.
Ridderskapet ock Adelen funno denna anstalten helt
god ock låfvade derom befalla sina kutskar.
Vidare blef nu förberörde Resolution justerad, at nerubligen
handtvärckare af reformerte religion få insläppas i Riket
med tilstånd at på de orter, hvarest de sig sättia, dem må
vara tillåtit at hålla egen Präst til deras Gudstiänsts ock Salighetsmedels
bruk, dock i tysthet ock i deras huus; ock detta
af Ridderskapet ock Adelen enhälligt bifallit.
Cancellie-Collegii Memorial uplästes, at som Ständerne
fallit på de tanckar at uphäfva Cancellietaxan, det måtte en
annan tilräckeligare fond i stället anslås Cancelliets ledamöter
ock betiänte til augment på sin lön. Hvarjämte ock påminnes,
at Riksrådet ock Cancellie-Rådet Gref Banér, som på förra
staten är förbigången, så vähl som Prsesidentens Secreterare
samt underbetiänte vid Riksens Archivum, såsom Actuarien,
Registratoren, Cancellisten ock Copisten, måtte nu liågkomne
blifva.
Hr Pal iner eutz: Här blir rätta frågan, huru tillökningen
skal förstås, om det skall gå längre än til Secreterarne
ock de under dem sorterande Cancellie-Betiänte.
Härtil svarades, at Cancelliet niuter hvad 1696 åhrs stat
dem tillägger, ock dervid bör det förblifva.
Hvarvid ock denna saken kom nu at bero.
Riddarhuus-Secreteraren berättade för Höglåfl. Ridderskapet
ock Adelen, hvad som Hr Tegenschiöld ock Frih. Crassou
låtit uti Protocollet införa, angående det som de förment vid
Sveriges Konungars giftermåhl böra i framtiden i ackt tagas.
Gref Tessin: Jag vill hafva den ähran at fråga Ridderskapet
ock Adelen, huru vida någon kan låta föra något i
protocollet, som intet är in pleno föredragit.
Ridderskapet ock Adelen förklarade, at sådant ey bör
skie, ock befalte, at den meningen, som Hr Tegenschiöld ock
*—1--~ „+
288
1723 den 17 October.
Ock ehuruvähl någre theremot begiärte, at det förra,
som Hr von Essen anfördt, måtte äfven gå ut; dock som det
var faststält ock communicerat med de andre Stånden, blef
thet stående.
Härmed skilgdes nu Ridderskapet ock Adelen åt, sedan
de ifrån morgonen til sent på aftonen uti en session varit
tilsammans.
Den 17 October.
Församblades Ridderskapet ock Adelen at gå up först i
Kyrkian på Slåttet, ock sedan på Riks-Salen at afhöra Riksdags-Beslutet.
Men imedlertid, som någon tid öfrig var, föredrog Hans
Excellence Hr Landtmarskalken Ridderskapet ock Adelen
de andre Ståndens utlåtelse öfver Secrete Deputations Memorial
om Bönedagarnes flyttiande samt Gudstiänsten på Apostlaedagarne.
Ock vardt Prästerskapets mening af Ridderskapet ock
Adelen bifallen, så at första Bönedagen blifver in Februario,
then andra in Majo, then tredie in Julio ock then herde först
in Octobri; allenast terminerne så järnekas, at ingen kommer
för när in på the stora högtiderne; ock hvad Apostkedagarne
angår, så blifver på them ey mer än en Predikan, på thet
tiänstefolcket ock arbetarne, sedan Gudstiänsten kl. 10 är förrättad,
måge träda til sit arbete, hvarifrån om någon sig undandrager,
bör then til 40 mark Smt vara förfallen.
Vidare förestälte Hans Excellence Hr Landtmarskalken
Ridderskapet ock Adelen, at Prästerskapet om Barnhusets
40:de dehl utlåtit sig, at den af residuo, ock sedan Prästerskapet
fåt sin rättighet, tagas bör. Men Bårgare-Ståndet
håller före, at dermed bör förblifva efter Kongl. Maij:ts Resolution
af den 19 December 1664, ock uttagas näst efter
Kyrkio- ock Wijn-Säden samt Domkyrkio- ock Probstetunnan
samt det gamla vederlaget; hafvandes Bondeståndet bifallit
Bårgare-Ståndet.
Ock resolverades af Ridderskapet ock Adelen, at den
saken må gå til Kongl. Maij:t ock Rådet, at der afgiöras.
Yttermera hemstälte Hans Excellence Hr Landtmarskalken,
om icke Ammiralitets-Deputations Betänckande, an
-
Böndagar. Slottsbyggnaden. Reprotest om tjenstetillsättningar. 289
gående Indelnings-Compagnierne i Blekingen ock Södermöre
samt de deraf fallande Besparingsmedelen, hvilket Betänckande
Bonde-Ståndet bifallit, allenast at medelen lemnäs til StatsContoirets
disposition, må gå til Kongl. Maij:t ock Rådet.
Ock vardt thenna Hr Landtmarskalkens proposition af
Ridderskapet ock Adelen bifallen.
För öfrigit blef af Riddersk ap e t ock Adelen godt funnit,
at alt, hvad som ifrån Tull-Deputation inkommit berörande
Stora Siö-Tullen, må gå til Kongl. Maij:t ock Rådet at ther
afgiöras.
Sedan berättade Hans Excellence Hr Landtmarskalken
för Ridderskapet ock Adelen, at Justitise-Deputations Betänkande
uti saken imellan Norkiöpingsboerne ock Bårgmästaren
Lembery vähl voro inkommit, men intet kommit för månge
andre ährender skull at föredragas Ridderskapet ock Adelen.
Ock som de tre andre Stånden deröfver utlåtit sig, at Commissionens
dom, som i Justitiae-Revision ändrad blefvit, bör
bringas til värckställighet, samt desse tre Stånden således
giort pluraliteten; så hemstälte Hans Excellence Hr Landtmarskalken
Ridderskapet ock Adelen, om icke, emedan expedition
derefter kommer at skie, ock saken vore epineux, Ridderskapet
ock Adelen skulle täckas suspendera sina tanckar
ock låta expedition lika fult skie.
Detta blef af Ridderskapet ock Adelen bifallit.
Therefter uplästes Hans Excellences Riks-Rådets ock
Ofverste-Marskalkens Hr Grefve Tessins Memorial, at med nya
Slåttets bygnad måtte efter Kongl. Maij:ts i sittiande Råd
förklarade åstundan fortfaras.
Ock blef samma Memorial remitterat til Secrete Utskåttet;
varandes Ridderskapets ock Adelens önskan, at medel
til berörde bygnads fortsättjande utfinnas måtte.
Frih. Hugo Hamilton giorde sedermera en proposition
til Ridderskapet ock Adelen, säijandes: Ridderskapet ock
Adelen har hördt, at de tre andre Stånden varit här i går
ock gifvit svar på vår skrift, angående theras påstående om
civiltiänsternes besättiande til helften med ofrälsemän, ock
thervid lärer man observerat, huru som de dragit ut med
denna angelägna saken til yttersta timan, men reserverat sig
til nästa Riksdag at afgiöra samma. Altså är frågan, om icke
Ridderskapet ock Adelen villia låta en reprotest flyta in i
Adelm Protokoll 1123. II.
290
1723 den 18 October.
protocollet emot dem, at Ridderskapet ock Adelen intet går
en fot bred ifrån sin förra utlåtelse.
Ridderskapet ock Adelen förklarade sig, at de ey villja
admittera eller anse de andre Ståndens reservation, utan stå
faste vid sin utlåtelse, ock therifrån icke en fot bred afvika.
Sedan gick Ridderskapet ock Adelen uti vanlig ordning
up uti Kyrkian på Slåttet, ock efter skied Predikan ledsagade
Kongl. Maij:t på Riks-Salen, hvarest alt efter vanligheten
tilgick. Varandes Hans Excellences Hr Landtmarskalkens
der håldne tahl at finna ad acta.
Den 18 October in pleno.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken förestälte, huru
som här blef faststält i förgårs, at en Commission skulle sättias
öfver Reductionsvärcket; ock som de andre Stånden begiärt
få vetta, hvilka som blifva utnämde, så vore vähl, om
de nu kunde uttagas.
Frih. Ernest Creutz: Skulle Ridderskapet ock Adelen
behaga bruka mig dervid, som man ock har exempel, at Landshöfdingen
Lovisin suttit förr i Commission, så är jag til deras
tiänst. Men som jag då måste hålla här mit huushåld, äfven
hafva en Skrifvare, så är jag intet i stånd dertil, med mindre
Ridderskapet ock Adelen behaga fastställa, hvarest det skall
tagas, så för mig som de öfrige ledamöterne, som oss kan bestås.
Arbetet vill jag intet undandraga mig, allenast mig något
derföre bestås.
Hr General L. von Essen anmodades gå up til at förnimma,
om det vore Hans Maij:t lägligit at gifva Ständerne
afskieds-audience.
Ock gick Hr Generalen nu up i berörde ährende.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Imellan Riksdagarne
har jag, Hr Wattrang, Hr Plan ock Hr Cederbielke
suttit uti denne Commission. Jag begiär intet vara der mer,
ock Assessor Plan har så mycket at giöra i Ständernes Commission,
at han ey lärer hinna vara öfver Reductionsvärcket.
Hr Stobée begiärte, at en Deputation måtte gå neder
ock vällja ut personerne.
Hr Lilliestierna: Dhe måtte vara sådanne, som intet
äro interesserade i saken.
Val af Reduktionskommission. Riddarhusordning. Ystad. 291
Derpå frågades, om de uti Reductions-Commission Deputerade
skola välljas af dem, som äro här i staden.
Ock blef thet godt funnit; kommandes actoratet at stå
under Justitiae-Cancelleren, ock at fyra välljas samt en som
förer Directionen.
Sedan Deputation giort sit vahl, kommo de up ock upläste
listan på dem, som valet fallit på, nembligen:
Såsom Praeses:
Landshöfdingen Baron Olof Törnflycht.
Såsom Assessorer:
Hr Assessoren Plan. Hr General-Auditeur Dalman.
Hr Cammar-Rådet Wattrang. Hr Assessoren Brath.
Frih. Grundel berättade vid detta tilfället, at Hr Landshöfdingen
Törnflycht förklarat sig, at han intet praetenderar
någon lön, på det at det som bestådt blifver så mycket mer
må räcka til för dhe öfrige.
Ridderskapet ock Adelén förklarade sig nögde meddetta
valet, ock ther något är at påminna på Cronans vägnar, kan
Kongl. Maij:t ock Rådet nämna någon, som Cronans rätt i
synnerhet bevakar.
Sedan uplästes efter Ridderskapets ock Adelens begiäran
den projecterade Riddarhus-Ordningen.
Frih. Ernest Creutz berättade, at någre §§ intet vore
reglerade, som berodt på Riksdags-Ordningen, ock altså, om
någon ofulkomlighet vore här i Riddarhus-Ordningen, så härrörer
det deraf.
Detta sades kunna liielpas under justeringen.
Frih. Bror Rålamb påminte, att en Ed för RiddarhuusSecreteraren
måtte upsättias, at han intet gifver communication
af protocollerne eller discourserne til någon, som dertil
ey är befogad; säijandes vidare, at man hadde vähl ingen orsak
at begiära detta, i anseenden til den nu varande Secreteraren,
men för framtiden skull funno han sådant nödigt.
Thetta blef bifallit.
Ifrå7i B år g are-Ståndet kom en Deputation, för hvilken
Secreteraren Lod förde ordet, säijandes: Hos Bårgare-Ståndet
har i dag inkommit et ödmiukt Memorial å Ystedt Bårgerskaps
vägnar, som Ståndet näst en ödmiuk hälsning har velat
hos det Höglåfl. Ridderskapet ock Adelen låta föredraga.
Läste derpå up Bårgmästaren Jöns Stobei Memorial ock sade,
att Bårgare-Ståndet har i anledning deraf velat recommendera
292
1723 den 18 Oetober.
detta ährendet hos Höglåfl. Ridderskapet ock Adelen igenom
dess Extractum Protocolli af den 18 hujus, som äfven uplästes,
hvarutinnan Bårgare-Ståndet utlåter sig, at det funnit skiähligt,
at så framt intet slut blifver, inuan Ständerne skilljas åt,
emellan Lybska Köpmannen Engelbrecht Battram ock Bårgerskapet
i Ystad, bör det ährendet ibland de första på nästa
Riksdag 1727 blifva afgiordt, ock imedlertid uti berörde måhl
all action ock proces emellan Bårgerskapet ock Battram inhiberas.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Hvad det Låfl.
Bårgare-Ståndet behagat andraga, skall blifva Ridderskapet
ock Adelen förestält, ock dess svar deröfver med BårgareStåndet
communicerat.
Bårgare-Ståndets Deputerade afträdde.
Sedan frågade Hans Excellence Hr Landtmarskalken,
om man nu får afgiöra allmenna saker mer.
Ock som dertil svarades ney, så blef häröfver intet något
resolverat.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Expediera få
vij ock afgiöra, hvad som Riddarhuset angar, men intet resolvera
i alm enna saker.
Detta blef bifallit.
Yttermera continuerades med Riddarhus-Ordningen. Ock
i anledning af l:sta Art. ock 2 § resolverades, at et underdånigt
Memorial til Kongl. Maij:t upgå skall, att alle de, som
i landsorterne sittia, ock ey i Riddarhuset intagne äro, måtte
vid 50 Dal. Smts böter låta sig immatriculera; jämvähl at
Landshöfdingarne insända specificationer på de adelige familier,
som i theras höfdingedömen äro, såsom ock underrätta
Riddarhuset, hvilka familier de vetta vara utgångne.
Therefter uplästes Capitain Erenadlers Memorial, at Telemak,
Ulyssis sons äfventyr, som han ifrån Fransyskan öfversat
på Svenska, måtte af Riddarhuusmedelen til 1,000 exemplar
å 2 Dal. Smt stycket inlöste blifva, efter som Riddarhuset
dem sedan med avance skall kunna afsättia.
Ock ehuruvähl en stor dehl härtil samtyckte;
dock som Frih. Ernest Creutz berättade, at han vähl
intet vore deremot, utan underkastade Ridderskapet ock
Adelen, om icke det vore nödigt, at de som äro Deputerade
måtte först få inkomma med sin berättelse, huru Räkningarne
här stå, ock hvad tilgång finnes vid Riddarhuset;
så skiedde härutinnan halt.
Afskedsdeputation. Riddarhusordning 293
Den 19 Oetober.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken berättade, at
Deras Maijestäter låtit vetta, at de voro beklageligen begge
opasslige, men villia icke dess mindre gifva Ständerne afskied,
dock hadde Deras Maij:ter begiärt, at Deputatiouerne ville
stanna i Salen ock elljest Talemännen gå in ock giöra mycket
kärt. I medlertid, sade Hr Landtmarskalken, går Deputation
lika starck efter vanligheten up. Ock bad at berörde Deputation
dertil utnämnas måtte.
Af Ridderskapet ock Adelen utnämndes til at vara Hans
Excellence Hr Landtmarskalken fölgacktige up til Kongl. Maij:t,
ock å Ridderskapets ock Adelens vägnar taga et underdånigt
afskied:
Gref Wasaborg. Hr Leijonmarch
Gref Oxenstierna af Kärsholm.
Hr Ankarcrantz.
Gref Douglas.
Hr Lilliengrip.
Gref Frölich.
Hr Bousqvet.
Gref Dolma.
Hr Cederbielke.
Frih. Lagercrona.
Hr Mannercrona.
Frih. Faltzburg.
Hr Braunerhielm.
Frih. Bennet.
Hr Panso.
Frih. v. Köhler.
Hr Dimborg.
Frih. Grundel.
Hr Bielkenhielm.
Hr Strijk.
Hr Olivecrona.
Hr Ruth.
Hr Blixenstråle.
Hr Grubbenhielm.
Hr hagerstolpe.
Hr Örnstedt.
Hr Braunerscliiöld.
Hr von Brömsen.
Hr Strålenhielm.
Sedan continuerades med Riddarhuus-Ordningens justerande.
Hr Lilliestierna hemstälte Ridderskapet ock Adelen,
om icke, medan Ridderskapet ock Adelen är en kråp, alle
ledamöter bör sittia pa sine ställen, ock intet flyttias fram
eller tilbaka, utan ordningen ifrån 1627 åhrs rangering ini ättas
efter hvars ock ens introduetion.
Men som Ridderskapet ock Adelen intet fattade straxt
Hr Lilliestiernas mening;
förklarade yttermera Hr Lilliestierna dess mening, at
han trodde, det alle Riddarhuusledamöterne, så vähl dhe som
äre Grefvar som Friherrar, lära visa den generositeten ock in
-
294
1723 den 19 October.
tet pretendera något förträde för de andre, utan finna sig, at
hädanefter ifrån den första Grefven in till den sidsta Adelsmannen
en nummer må löpa i Matriculn. Vidare sade Hr
Lilliestierna, att man förstår intet annat, när man nämner
Matrickeln, än at det går efter introductionstiden, som hvar
ock en kommit in på Riddarhuset.
Hr Bielkenhielm: Om uti et Collegio en Grefve eller
Baron blir Assessor, så får han intet derföre företräde, för
den, som äldre är; hvarföre skall det då här skie? Det första
brefvet är fundament til introduction på Riddarhuset.
Frih. Baner: Vårt arma fattiga Fädernesland är, Gud
bättre, så beskaffat, at vij intet kunna hålla så många Grefvar
ock Friherrar. Jag vill giärna lägga bårt min Baron-titul.
Häremot ropades ney, ney!
Frih. Baner: Skulle Ridderskapet ock Adelen behaga
at giöra det til personelt, så at den, som är Landshöfdinge
eller General, heter Baron, men intet barnen?
Hr Stobée: Sedan den tiden som Classerne blefvo afskaffade,
så kan ingen hafva prsetension att stiga fram.
Såsom häraf upväxte en stor disput;
frågade Hans Excellence Hr Landtmarskalken, huru
man skall komma härifrån.
Hr Lilliestierna: Här är en Matrickel 1627 inrättad,
då togo de per sortem sine rum. De som sedan introducerade
äro, de böra taga sine rum efter introduction.
Härtill ropades ja.
Hr Seulenberg mente, at på detta sättet skulle all
jalousie blifva häfven, om man ginge efter 1627 åhrs intro
duction.
Detta blef med ja bifallit.
Frih. Grundel: Jag vill man giöra en endaste fråga:
hvad gior Adelen annat, än merit af Konungsbref? Hvarföre
skall den ena Kongens bref giälla mer än den andras? eller
skall intet Grefve- ock Friherrebrefvet vara så godt som
Adelsbrefvet, ock hvar derefter niuta sit säte?
Häremot ropades, at det bör förblifva vid första introduction.
Hr Seulenberg: De ha bref på Grefvar ock Friherrar,
men Grefve ock Friherreskap hafva de intet, icke heller står
i brefvet^ huru de skola sittia på Riddarhuset.
Hr Lilliestierna: Vij hafva med största beröm at anse
det, at de äldsta familierna finna sig härutinnan, men detta
Tvist om adelns säten.
295
disputeras allenast af de yngste familierne. Jag frågar, om
icke alla böra taga sina Säten efter som de äre introducerade
sedan 1627.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Det bästa rådet,
som jag har at gifva, är det, at man tager ut någre, som
utarbeta saken med skiählen mot ock med til nästa Riksdag.
Men detta blef ey bifallit, utan häremot ropades ney.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken gick nu med Herrar
Deputerade up til Deras Maij:ter Konungen ock Dråtningen
at taga et underdånigt afskied.
Hr Lilliestierna frågade imedlertid, om icke alle de,
som blifvit introducerade sedan 1627, böra efter sin första
introduction på Riddarhuset hafva sit säte.
Härtil ropades ja.
Gref Tessin: Jag för min del skulle räkna mig för en
ähra, om jag än häfver den sidsta platzen uti en så luster
corps; men alt det jag vill prsecavera är det, at som jag betalt
som Friherre ock som Grefve för min introduction til
Riddarhuset, så vil jag bedia, at en viss fond anslås til min
betalning.
Hr Lilliestierna svarade härpå; dock hördes detta
intet.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken kom med Deputation
tilbaka ock sade, at han med Deputation har efter Ridderskapets
ock Adelens betalning varit uppe hos Deras Maij:ter,
då deras Maij:ter yttrat sig, at de voro försäkrade om Ridderskapets
ock Adelens trohet ock huldskap samt önskade Ridderskapet
ock Adelen en lyckelig återresa.
Frih. Ernest Creutz berättade, at en relation voro upsat,
hvarutinnan Riddarhuus-Directeurerne velat gifva Ridderskapet
ock Adelen underrättelse om Riddarhussakerne, och
frågade, om den nu finge föredragas.
Ridderskapet ock Adelen begiärte först, atdenmoverade
qvsestionen måtte afgiöras, ock, om det elljest ey kunde skie,
då igenom votering.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Efter Riddarhus-Ordningen
bör första dagen ingen votering skie uti angelägne
saker.
Ifrån Prästerskapet kom en Deputation, för hvilken Biskoppen
Norlind förde ordet:
296
1723 den 19 October.
Högvälborne Herr Baron, Sveriges Rikes Råd ock Landtmarskalk!
Högvälborne ock Välborne samtelige Höglåflige
Herrar af Ridderskapet ock Adelen!
At se ock finna Sveriges Rikes Höglåfl. Ridderskap ock
Adel, som hålles före at vara ock värckeligen är vår stöd ock
prydnad i vårt land, uti ett önskeligit tilstånd i början af
Riksdagen, var vår fägnad; at vidare hafva den lyckan at fa
öfverlägga med et Stånd, som af vettenskaper ock vijshet,
med et Stånd, som af förfarenhet ock lius, som af förfäder
ock meriter är uplyst ock ärfteligit, ökade glädien. Annu mer
vardt vår fägnad styrckter, at alt så vähl uti förtrolighet aflupit;
hvilket jag förmodar vara en sammanknuten vänskap.
At säija, at enighet är vår största styrckia, vore onödigt;
hvar man vet, at det Riket, som söndrar sig sielft, varder
förödt. Derföre sade jag vara glädie värdt at finna en sådan
förtrolighet ock vänskap. Det har varit alles vår afsicht at
söka Fäderneslandets nytta ock Konungens nöije; det har varit
alles vår glädie at se, at vij intet så omgäts med detta,
at väre barn ock efterkommande ey måtte sucka öfver oss i
grafven; sådan lärer varit vårt ögnamärcke, fruckten förmoda
vij. Jag önskar at alt, hvad i 10 månader giort är, måtte
fulbordas efter önskan. Ock som det nu så lider, at vij skola
skilljas åt, önskar jag, at den alrådande Guden ville välsigna,
styrcka ock i sin nåd bevara Sveriges Rikes Ridderskap ock
Adel. Ja, jag önskar, at Gud ey ville låta saknas hos dem
det redeliga Svänska blodet ock modet, som varit prisat i alla
världenes ändar, ock at Gud ville upfylla dem med vijshet,
at som de äro de ypperste af Stånden, at de måtte vara de
ypperste i vijshet ock förstånd. Herren förläne oss, at vij
måtte åter se hvarandra i et önskat tilstånd! Herren, som ali
mackt i händer häfver, säije härtil Amen!
Hans Excellence Hr Landtmarskalk en: Den harmonie
ock enighet, som på denne Riksdag varit emellan det Höglåfl.
Ridderskapet ock Adelen samt det Högvyrdige Prästerskapet
til det allmenna bästas befrämjande ock alt ondts afvändande
har fuller säkerligen varit en värckan ock drift af den store
Guden, som derföre tilhör ähran; dock har Ridderskapet ock
Adelen det Högvyrdige Prästerskapet för en sådan upricktig
ock redelig vänskap med alt nöije ock förtrolighet bordt ock
velat betacka, som Ridderskapet ock Adelen försäkrar intet
tilfälle villja låta förbigå, at erkiänna en sådan til den al
-
Presternas afskedsdeputation. Adelns säten.
297
menna nyttan ock hvars mans säkerhet ländande enighet ock
förtrolighet, ock den samma hädanefter vid alle tilfällen så i
det almenna som i det enskylta at continuera ock recommendera,
som det ock alltid skall vara Ridderskapet ock Adelen
en särdeles fägnad ock nöije at förnimma det Högvyrdige Prästerskapets
goda hälsa ock beständiga välgång; önskandes i öfrigit
det Högvyrdige Prästerskapet en lyckelig hemresa hvar
ock en til sit, ock at finna de sina uti et godt ock förnöijeligit
tilstånd ock välgång, hvilket Ridderskapet ock Adelen än
vidare genom deras Deputerade förklara lärer. Imedlertid
behagade Herrar Deputerade det samma jämte en flitig hälsning
ock beständig vänskap til det Högvyrdige Prästerskapet
at förmäla.
Prästerskapets Deputerade reconnnenderade sig ock afträdde.
Sedermera utnämdes at gå til de andre Stånden ock taga
afskied, sedan de först valedicerat Ridderskapet ock Adelen.
Protocollet justerades.
Dervid förklarade Hr Lilliestierna sig, at det han
svarat Gref Tessin, var det, at penningarne vore intet här at
se på, efter hvar ock en för sin merit niuter här sit rum.
Gref Tessin: Som det Hr Lilliestierna vid justeringen sagt,
rörer mig, så vill jag svara derpå. Jag har med bedröfvelse
hördt, at man stuckit förr på de gamla familierne; nu griper
man de yngre an. Jag håppas likvähl, at vår merit ock förtiänst
lemnat oss detta rummet, ock intet penningarne.
Deputation gick nu til Prästerskapet at taga afskied ock
önska dem en lycklig resa. Nembligen:
För Gref Brahe
Frih. Ernest Creutz. Hr Gyllenstolpe.
För Gref Piper
Frih. Didr. v. Yxkull. Hr Morath.
Frih. Rålamb. Hr von Vicken.
Frih. Stiernstedt. Hr von Brömsen.
Hr Schytte af Säther. Hr Erenhof.
Hr Ruåf. Hr Rutensparre.
Gref Tessin: Så vida vij formera en kråp, ock enigheten
är oss angelägen, så reserverar jag mig, att detta må igenom
en Deputation jämkas ock komma på öfverenskommande au;
Trion inUt att n å nnn må flötnäs ifrån sin DlatS.
298
1723 den 19 October.
Hr Seulenberg: Hvad det angår, at Gref Tessin begiärt
penningarne igen, så hafva Adelsmännen ock gifvit penningar
till Riddarhuset.
Frih. Johan Baner: Lät den äldsta stammen behålla
Grefve- ock Friherre-digniteten, ock de andre intet.
Men häremot ropades ney.
Gref Tessin begiärte, at 1719 ålirs Förening, som då
skiedde imellan Classerne, måtte läsas up.
Men som det nekades,
så sade Hr Adlerbeth, att detta ey borde nekas.
Ock altså blef den upläsen.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Då hafva de
utarbetat saken; vilja vij så giöra nu, så kan det blifva vähl
bestält.
Häremot ropades ney, ock at man vähl kunde straxt finna
sig härutinnan.
Hr Bilberg Grunden til Deputationens arbete är, at
man skal få skiählen mot ock med; men som hvar ock en i
denna saken har sig alt vähl bekant, så är Deputation ey
nödig.
Hr Bilberg fick härutinnan bifall, ock sades, at alt vore
dem bekant, som i denna saken behöfdes.
Hr Stobée: Denna saken är klar; skulle det vara så,
at Grefvarne ock Friherrarne skola sittia så tilsamman, så äro
då Classer. Dessutan är den föreningen giord til försök; altså
kunna vij nu giöra det, som vij finna nyttigt.
Frih. Ernest Creutz: Det Högährevyrdige Prästerskapet
låter förmäla sin hälsning så vähl til Hans Excellence
som Ridderskapet ock Adelen, ock tackar mycket för den
ähran dem skiedt, så vähl som continuation af det förtroende,
hvarom Ridderskapet ock Adelen försäkrat Prästerskapet. De
försäkrade tilbaka at gifva säkra prof af sin högaektning ock
vänskap, ock önskade Guds välsignelse öfver Ridderskapet ock
Adelen, ock at de måtte lyckeligen komma hvar hem til sit
ock finna sine anhörige uti et lyckeligit tilstånd.
Vidare continuerades med den disputen, sorn imellan Ridderskapet
ock Adelen upkommit.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Jag för min
person önskar, at de uti vänlighet måtte komma öfverens.
Hr Lilliestierna: Jag tycker för min del, at som Hr
Stobée sade, at föreningen är interimsvijs, ock vij nu äre be
-
Grefvar och friherrar afgå. Möllerheim. Brander. 299
grepne at uprätta en Riddarhus-Ordning, så kan nu skie den
inrätningen, at hvar ock en tager sit säte efter som de sedan
1627 äre introducerade.
Svarades ja.
Såsom Grefvarne ock Friherrarne voro bårtgångne, så
frågade Hr Seulenberg, om icke de, som så gåt bårt, i fall
de giort det i den intention at separera sig ifrån oss, böra å
nyo introduceras.
Men häremot ropades ney.
Hr Seulenberg sade, at Ridderskapet ock Adelen ärkiänner
med största vyrdsamhet den myckna möda Hans Excellence
har haft, ock begiärte, at Hans Excellence nu til slut
ville giöra proposition, at denna saken kunde blifva afgiord.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Riddarhusordningen,
som vij hafva, ock ännu intet är uphäfven, den
innehåller, at angelägne saker skola utarbetas uti Deputationer,
ock åtminstonne intet afgiöras första dagen; altså gior
jag nu ingen proposition. Håppas, at Ridderskapet ock Adelen
intet tager illa op, at jag efterlefver lagen.
Hr Palmcreutz: Efter det måhlet, som nu varit före,
intet tyckes kunna komma till slut nu före middagen, så kan
den härnäst afgiöras.
Ridderskapet ock Adelen svarade, at de höllö saken för
afgiord.
Hr Palmcreutz hegiärte, at Protocollet i Hyltens sak
måtte få läsas up ock i medlertid ey extraderas, på det at
han måtte få giöra sine påminnelser dervid.
Hr Stobée: Efter Hans Excellence nu intet vill giöra
proposition, lät det då blifva om Måndagen den första proposition.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken begiärte, at
någre Deputerade måtte häröfver träda tilsamman, ock proponerade,
om icke Deputation öfver Riddarhuus-Ordningen,
til hvilken äfven de af den gamla secunda classis ingifvit et
Memorial, kunde taga denna saken före.
Men detta blef ey bifallit.
Hr Lilliestierna: Qvsestio an hålla vij här före vara
afgiord, men om modo vela vij oss förena.
Härtil svarades ja.
Såsom en ung studerande person Möllerheim anmält sig
hos Hans Excellence Hr Landtmarskalken ock begiärt at få
300
1723 den 21 October.
hålla en oration här på Riddarhuset; altså blef uppå Hr Landtmarskalkens
förestälning härom honom sådant beviljat.
Hr Bielkenhielm begiärte, at till om Måndagen en viss
termin måtte utsättias til den upkomne qvsestionens afgiörande,
ock den som då är bårta skylle sig sielf.
Sedermera föredrog Capitain välborne Hr Brand, huru
som här på Riddarhuset voro trenne särskilte familier af det
namnet Brandt, ock ehuruvähl at hans familia rätt heter
Brand, dock som then öfver alt blifver kallad Brandt, ock nu
vill giärna distingvera sig ifrån förberördc familier, til undvikande
af hvarjehanda confusioner i framtiden; hemstälte han
Höglåfl. Ridderskapet ock Adelen, om icke honom må stå frit
at skrifva sig Brander, så som familiens namn på dess här
varande vapen finnes.
Ridderskapet ock Adelen hadde härvid intet at påminna,
utan gåfvo härtil samtycke. Hvarföre detta utur
Protocollet til honom extraderadt blef.
Therefter deputerades til at träda med Grefvarne ock Friherrarne
tilsamman öfver den upkomne tvisten:
Hr Sparre af Rossvijk. Hr Cederström.
Hr Ehrenschiöld. Hr Mannerstedt.
Hr Erencrona. Hr Stobée.
Hr Lilliestierna. Hr Folcker.
Hr Grönhagen. Hr Rosenadler.
Hr Wennerstedt. Hr v. Seulenberg.
Deu 21 October iu pleno.
Justerades Protocollet hållit i Hr Landshöfdingen Hyltens
sak.
Ock som General-Krigs-Commissarien Hr Palmcreutz
deruti saknade den påminnelse, Hr Ofverste Didron ock flere
med honom giorde under den 26 September, som Secreteraren
ey hint asseqvera;
resolverades, at efter Hr Palmcreutz begiäran så skulle
införas denna meningen:
Hr Didron ock flere af Ridderskapet ock Adelen begiärte,
at Hr Palmcreutz skulle giöra sin berättelse om denne saken;
hvartil ock Plenum samtyckte.
Borgarnes och böndernas afskedsdep:r. 301
Ifrån Bonde-Ståndet kom Talemannen med en Deputation
til at taga afskied af Ridderskapet ock Adelen ock sade:
Bondeståndet låter hälsa Ridderskapet ock Adelen. Ock
som Bondeståndet vil nu begifva sig härifrån, sedan Riksdagen
sluten är, så tackar Bondeståndet för all gunst ock välvillja,
som Ridderskapet ock Adelen bevisat Bondeståndet under Riksdagen,
ock försäkrar Ridderskapet ock Adelen om sin ödmiuka
tiänst ock redebogenhet. Therjämte önskade Bondeståndet
Ridderskapet ock Adelen all lycka ock välsignelse, ock dem
som hemresa en lyckelig resa.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken besvarade dem
ock sade: Yij böra fuller alle tilstå ock erkiänna, at det är
den Högstes hand ock skickelse, sorn allting på denne nu öfverståndne
Riksdag styrt ock anfördt häfver, ock derföre allena
tilhör ähran ock tacksäijelsen; dock är både vanligit, anständigt
ock til inbördes förtroende Stånden emellan tiänligit, at
Stånden hvarandra för alt ehrvijst godt förtroende betacka.
Ridderskapet ock Adelen har på sin sida dermed ey uteblifva
velat, utan det Redelige Bondeståndet för alt ervijst godt förtroende
härmed betacka velat, ock önska det Redelige Bondeståndet
all välgång ock lycksalighet samt en lyckelig hemresa,
ock at finna de sina i et välsignat tilstånd, hvilket alt Ridderskapet
ock Adelen vidare genom deras Deputerade til det Redelige
Bondeståndet förklara lära.
Bondeståndets Deputerade afträdde.
Sammalunda kom ifrån Bårgare-Ståndet en Deputation,
för hvilken Bårgmästaren Tellander förde ordet sålunda:
Högvälborne, välborne Herrar Grefvar, Friherrar ock samtelige
Ridderskap ock Adel!
Såsom igenom Guds nåd ock välsignelse denne Riksdagen
kommit til slut, ock Stånden nu komma at skilljas åt, så
önskar Bårgare-Ståndet, at alt måtte lända til Guds namns
ähra ock Kongl. Maij:ts nöije samt Fäderneslandets nytta, som
giort ock förafskiedat blefvit. Ock som Bårgare-Ståndet finner
sig förbundit at med ödmiuk vyrdnad erkiänna den nijt ock
åhåga, som Ridderskapet ock Adelen visat vid Riksdagsährendernes
afgiörande til hela Rikets ock landets bästa, så har
Ståndet befalt oss sådant betyga, önskades Guds nåd ock välsignelse
öfver Höglåfl. Ridderskapet ock Adelen, ock at de
måtte hafva en lyckelig resa ock finna sine förnäma anhörige,
som nu komma at fara härifrån. Hvarjämte ock Bårgare
-
302
1723 den 21 October.
Ståndet beder, at Höglåfl. Ridderskapet ock Adelen ville
hafva Ståndet recommenderat uti sin vanlige gunst ock benägenhet.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Som denne
Riksens Ständers allmenna sammankomst nu, Gudi ährat, vähl
öfverstånden är, så är det fuller en den store Gudens värck
ock skickelse, som all ting styrt til det bästa, hvilken allena
derföre tilhör ähran; dock fordrar anständigheten ock billigheten,
at Standen hvarannan för all god plägad förtrolighet uti dealmenna
sakers bedrifvande vänligen ock fliteligen betacka,
hvilket Ridderskapet ock Adelen härmed hos det Låfl. BårgareStåndet
gior, önskandes dem all lycka ock förnöijelighet på
deras hemresa, ock at finna sine anhörige i et godt ock välsignat
tilstånd, hvilket jämte en flitig hälsning från Ridderskapet ock
Adelen Herrar Deputerade behagade til det Låfl. BårgareStåndet
förmäla.
Bårgare-Ståndets Deputerade afträdde, beledsagade, såsom
the öfrige Ståndens, af någre utaf Ridderskapets ock
Adelens ledamöter.
Derpå uttogs en Deputation at gå til Bårgare- ock BondeStånden
ock taga afskied af dem. Ock deputerades dertill:
Gref Carl August von Dohna.
För Gref Lilliestedt Hr Grubbenhielm.
Frih. Bror Rålamb. Hr Modée.
Frih. Rebinder. Hr Ankarcrantz.
Frih. Stiernstedt. Hr von Graman.
Hr Schytte af Säther. Hr Bousqvet.
Hr Bergengren. Hr Ehrenstam.
Riddar huus-Secreter ar en understälte Ridderskapets ock
Adelens godtfinnande, om han nu får gifva et Extractum Protocolli
i Hr Landshöfdingen Hyttens sak, sådant som det nu
blefvit Ridderskapet ock Adelen föreläsit.
Hvilket blef bifallit.
Frih. Faltzhurg: Efter Landshöfdingen Hylten begiärt,
at jag ock Hr Palmcreutz, vij skulle blifva här ock höras i
denna saken i Kongl. Håf-Rätten, begiär jag, at jag må få
lika lydande extractum protocolli.
Ock blef thet honom bevilljadt.
Hr Lilliestierna: Såsom Ridderskapet ock Adelen
behagat bevillja Hr Landshöfdingen Hylten Extractum Protocolli
i den saken, så reserverar jag mig qvam solennissime, at
Hylthéns sak. Adelns säten.
303
hvarcken jag eller någon annan för det, vij här på Riddarhuset
tält eller svarat, må dragas för någon domare eller derföre
vara ansvarige.
Hr Didron: Skulle någon tala det, som rörer Kongl.
Maij:t eller som emot vår Fundamentallag strider, så bör han
vara derföre ansvarig.
Hr Bergenstierna holt äfven före, at om någon talar
det, som rörer en til sin heder ock ähra här på Riddarhuset,
at den derföre bör vara ansvarig, efter ingen elljest kan vara
säker at blifva oskyldigt vijs angripen.
Frih. Ernest Creutz: Hvad den saken angår, så tyckes
mig, detta är ingen domstohl. Hvar ock en får föra til Protollet
hvad han finner godt, det står för Hr Lilliestiernas räkning.
År någonting som är anstöteligit emot Hr Hylten, det
lärer dommaren pröfva.
Hr Lilliestierna: Det är emot all vanlighet, at Ex
tractum
protocolli med discourserne utgifves til domstolen.
Hr Palmcreutz: Alt hvad jag i Riksdagsährender på
minner
ock talar som en Riksdagsman ock lem af Riddarhuset,
derföre bör jag intet för någon domstohl stå til ansvar, aldenstund
hvar ock en är kommen til Riksdagen, at han får säija
sin mening.
Hr Lilliestierna: Det vet jag, at det aldrig varit vanligit
at gie förr ut Extractum Protocolli; altså gior jag den
reservation, at sådant ey må dragas til exempel eller gå til
någon domstohl.
Men som Kongl. Håf-Rätten intet kan få uplysning i
saken, med mindre tahl ock svar fölljas åt; så blef godt funnit,
at Extractum Protocolli extraderas skulle i den form, det
upsat var.
Hr Lilliestierna: Sedan Ridderskapet ock Adelen behagat
utnämna 12 af sine ledamöter til at sammanträda med
Grefvarne ock Friherrarne til at jämka, huru vida man kunde
förena sig om den moverade qvsestion; så hafva vij vähl varit
tilsamman ock tänckt at komma til et godt slut, men Grefvarne
ock Friherrarne utläto sig, at de intet kunde giöra något
til saken, efter de intet voro authoriserade. Ock som
mine medbroder hafva befalt mig giöra denne berättelsen, så har
jag bordt hemställa Ridderskapet ock Adelen, huru de nu behaga
giöra med denne saken, som fuller på vår sida förleden
Lögerdags blef afgiord.
304
1723 den 21 October.
Gref Fersen: När som den proposition skiedde i Lögerdags,
var jag intet oppe. Men i går var jag der nedre med,
då vij ventilerade denne qvsestion. Ridderskapet ock Adelen
påstodo, at hela Matriculen skulle förändras. Yij svarade, at
vij intet fåt någon Instruction ock kunde intet utlåta oss,
innan vij finge tala med våra medbroder. Jag vet intet, huru
denna qvaestion blefvit ventilerad ock upkommit nu, då vij
skola sluta Riksdagen, ey heller vet jag, om den är nyttig.
Hr Adlerbeth: Det föregifves, at det skall vara et
förslag til at vinna enighet imellan Ridderskapet ock Adelen.
Men jag kan intet se det befordra enigheten, at drifva Grafvarne
ock Friherrarne tilbaka ifrån de rum de en gång fåt
ock intagit. Det torde ock hafva större conseqvence, än någon
tror, om man vil se litet framför sig. Det kunde hädanefter
förekommas, och den lagen gjöras at de, som blifva
Grefvar eller Friherrar hädanefter, skola sittia på sine förra
ställen.
Hr Sigerot: Assessor Adlerbeth lider intet, som har sit
rum så långt neder, men jag lider här framme. Jag begiärar
intet, at man skall flytta Grefvarne ock Friherrarne tilbaka,
som nu hafva sina rum inne; utan hädanefter kunde de, som
blifva Grefvar ock Baroner, blifva sittiande på sine ställen.
Hr von Hökerstedt: Jag är af den tanckan, at som i
Regeringsformen är i möijeligste måtto Ofverheten betagit at
giöra Adel, så villja vij ock, at inge Grefvar och Friherrar
nu så lätt blifva måge; men om någon blifver, så bör han
niuta samma rätt som de, hvilka nu äre Grefvar ock Friherrar.
Hr Baas: Jag är äfven af den meningen, at ingen kan
depossidera dem, som tagit in sine säten, utan håller före at
de, som 1719 ock 1720 äre introducerade, behålla sine rum,
men hädaneftér må sådant förekommas.
Hr Lilliestierna: Jag tilstår giärna, at min mening
är i dag som i förgår, at som Ridderskapet ock Adelen är
en oskilgacktig kråp, så böra de ock niuta sine rum. Men
jag ser dervid åtskillige svårigheter. Skulle vij gå til 1719,
så vore det et praejudicat för dem, som blefvit af Kongl. Maij:t
benådade. Men skulle vij säija at de, som hädanefter blifva,
skole håfve sine förra säten, så blifva här två slags Grefvar
ock Friherrar. Altså, i anseende dertil at desse honores äro
prsemia virtutis ock hafva i andra länder preference, så voro
Adelns tvist om säten.
305
vähl, om vij ville för vår enighet, ock at vij ey måtte blifva
depossiderade, söka en jämkning, at vij kunde vara tilfreds.
Hvar ock icke, så villia vij nämna några, som utarbeta det
til nästa Riksdag.
Frih. Hugo Hamilton frågade, huru någon ville betaga
honom sin födelserätt.
Gref Fersen: Det sätet ock privilegium, Grafvarne ock
Friherrarne hafva, det hafva de af Konungen; Konungen har
sin mackt af Fyra Stånden; altså är frågan, om man nu så
platter dings kan giöra här en sådan rubbning.
Gref Dohna kom tilbaka med Deputation ifrån Bårgareock
Bonde-Stånden, ock sade at Deputation efter Ridder-skapet
ock Adelens betalning har varit hos Bårgare- ock Bon •
destånden. Bårgare-Ståndet har emottagit med skyldig vyrdnad
Deputation ock recommenderat sig uti Ridderskapets ock
Adelens vanliga gunst. Bondeståndet har likaledes tackat för
den ähran, Ridderskapet ock Adelen dem visat, så vähl som
godt förtroende, och försäkrade, at the lära framhärda i godt
ock redeligit upsåt, ock bådo Ridderskapet ock Adelen blifva
sig gunstige ock benägne.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Här är intet
mer än en ock en half bänck bårttagen til Friherrarne på
denne vänstra sidan. Kunde man icke låta Direkteurerne laga
så bänckarne, at Friherrarne komma alle at sittia på andra
sidan, så har ingen at klaga at de taga bort deras rum, ock
detta tyckes bäst gå an.
Frih. Ernest Creutz: Om Ridderskapet ock Adelen behagar
falla derpå, så kan det låta sig giöra, at vij giöra en
bänck till på högra sidan för Grefvarne ock Friherrarne ock
draga litet ut dem långer. När bänckarne blefvo bygde, öfverlade
vij med Gref Tessin ock Hr Adelcrantz härom ock
hade ärnat sättia bordet på sidan; men Hudet hinner intet
dela sig som nu, utan nu höres det bäst, när det går i längden,
sedan hade ock då summetrien varit skiämd, och rummet
ey så ansenligit ock beqvämt, när Deputationer komma ifrån
de andre Stånden til Ridderskapet ock Adelen.
Hr Lilliestierna: Mit afseende går derpå ut, at vij
måtte sökia en enighet, ock som vij förleden Lögerdags faststälte
här något, så bör det bonis modis jämkas, at vij ey gå
elljest derifrån.
Adelns Protokoll 1723, II.
306
1723 den 21 October.
Hans Excellence Hr Landtraarskalken: Til åtkomma
ifrån denne disputen, så är frågan, om icke bänckarne kunde
så jämkas, at Grefvarne ock Friherrarne komma på högra sidan,
medelst det man gior en banck till, ock då rubbas ingen
ifrån sit ställe.
Hr Brandt frågade, om icke de få sittia, som de äre
introducerade til.
Hr Plan: Förnämsta orsaken, hvarföre här begiäres ändring,
är, at Adelen ey må flyttias tilbaka, i det stället de
måtte snarare gå fram. Derföre är i 1719 åhrs Convention
främsta bäncken på vänstra sidan om Landtmarskalksbordet
förbehållen dem, som varit i andra classen, ock öfverens kommit,
at Adelen immediate derpå föllja skulle. Ock som på
det sättet, hvilket Hr Landtmarskalken föreslagit, ingen rubbas,
ock detta 1719 är en afgiord sak, så bör man dervid förblifva.
Hr Wadenstierna: Gref Fersen sade, at han ey hade
Instruction af sine medbroder. Skulle han icke derföre få
träda tilsamman med Adelen ock jämka detta?
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Huru länge
skola vij hålla Riksdag?
Hr Lilliestierna: Eftersom Grefvarne ock Friherrarne
lära få en Instruktion af sine medbroder, så vill jag ock fråga
mine medbroder, om vij skola begifva oss ifrån det, vij i Lögerdags
faststälte.
Dertil svarades ney.
Gref Fersen: Då är det onödigt, at vij träda tilsamman.
Gref Lewenhaupt: Jag håller för min del [före,] at det
är högst nödigt, at den saken afgiöres.
Härtil svarades, at saken vore afgiord.
Gref Lewenhaupt: Då hafva I deciderat uti ehr egen
sak. Hemstälte Ridderskapet ock Adelen, om icke hvar ock
en får tala i sin sak.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: När hvar ock
en får igen sit ställe, har han mer at fordra? Om vij flyttia
Friherrarne ifrån vänstra sidan, så hafva Ridderskapet ock
Adelen sine rum, ock mer kunna de ey påstå.
Hr Wadenstierna: Det vore onödigt at låta denna
saken komma under Deputation, om intet Deputation får fria
händer.
Adelns tvist om säten.
307
Hr Bilberg: Minsta delen lärer vara, som villja betaga
Grefvarne ock Friherrarne de platzer, som de nu hafva, utan
det lärer vara utsat på framtiden, at hvar ock en behåller
sine platzer härefter; mente, at theras barn kunde taga sine
platzer ibland Ridderskapet ock Adelen.
Hr Boneauschiöld: Det går intet an. Jag ponerar:
en fader häfver tre söner, den ena sonen är Adelsman, den
andra arbetar sig sa långt fram, at han blir Friherre, den
tredje Grefve. Skulle nu deras barn gå på dörren, som blifvit
Grefvar och Friherrar, och Adelsmannens sittia qvar, som
kanskie icke ens var i början caput familiae, så vore det orät.
Altså hemställer jag Ridderskapet ock Adelen, om icke de,
som af en fulmyndig Öfverhet blifvit Grefvar ock Friherrar,
hafva tagit possession af sit säte, betalt alla afgifterne, bivistat
alla publiqve acter, böra behålla sine redan antagne säten,
men de, som hädanefter giöras, eller som ey vid sidsta
Riksdagen blefvit introducerade, de kunde behålla sin förra
nummer. Dock om hädanefter de, som blifva Grefvar ock
Friherrar, blifva sittiande på sina ställen, så lära intet så
många ambitionera den hedern.
Frih. Baner: Til at facilitera vårt värck tyckes mig,
at här lägges til två bänckar på denne sidan, ock sedan at
ingen Grefve eller Friherre giöres hädanefter, med mindre någon
familia dör ut. Pa det sättet behöllo hvar sit ställe pa
Riddarhuset. Ock äfven tyckes mig, at äldste sonen bör allenast
blifva Grefve ock Baron, hvilketthera fadren varit.
Hr Seulenberg: Den, som första gången kommit up
med en sådan proposition, lärer velat sättia sämja ock enighet
imellan oss; men sorn Grefvarne ock Baioneme intet velat
finna sig härutinnan, så är bäst, at en Deputation förordnas
häröfver, som sätter up skiählen mot ock med.
Hr Brander: Om vij stå här aldrig så länge, så komma
vij intet ifrån hvarandra, ey heller om vij förordna en Deputation.
Men komma Grefvarne ock Friherrarne pa den andra
sidan, sora 1719 faststält blef, så är saken hulpen. Skulle
någon finnas sedermera sa meriterad, at han måtte blifva
Grefve eller Baron, ock vij befunnit det, så tyckes lian böra
niuta det rummet som de andre; men skulle någon blitva, som
ey voro så meriterad, så kunna vij neka honom introduction.
Men detta van ey heller bifall.
308
1723 den 21 October.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: När man eftertäncker,
at en ordning är giord, ock at i andre land en
distinction är, jämvähi at vår Öfverhet har den mackten i detta
fall, som Konung Gustaf Adolph 1627 hadde, ock at Konungen
fåt sin mackt af samtelige Ständerne, så frågas, om et
Stånd kan giöra en sådan inskränkning i Konungens mackt
ock myndighet ock drifva dem tilbaka, som Konungen hedrat
med framsteg.
Hr Lilliestierna: Jag för min del tror det, at ingen
är, som icke önskar, at här voro mer riker än fattig Adel.
Ock som här den qvsestion är upkommen imellan Ridderskapet
ock Adelen, huru vida allenast äldsta sonen måtte niuta
fadrens grefve- eller friherrevärdighet, så frågas, om man intet
skulle här i Sverige som annorstädes inrätta jus primogeniturse.
Men häremot ropades ney.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Då skulle man
sättia en jalousie imellan alle hushåld. Sveriges Lag skulle
ock ändras, etz. Ar det giort på en dag eller två at afgiöra
så. angelägne ock granlagade saker?
Hr von Hökerstedt: Alle de rationes, som Deputation
kan föra an, dem vetta vij. Min mening är den, at Grefvarne
ock Friherrarne behålla sine platser, men at det menageras
hädanefter; 2:o at det blir en ändring med rummen, så
at på vänstra sidan af Landtmarskalksbordet borde intet komma
någre Grefvar eller Friherrar. Mente elljest, at bordet kunde
ock sättias annorledes.
Men häremot sades, at bordet står bäst der det står.
Hr Bergenstierna: Huru vida Grefvarne ock Friherrarne
skola flyttias, så är detta min enfaldige mening. På begge
sidor tyckes vara skiähl. Casus kan vara dabilis, at en kan
blifva Friherre, som intet bättre är förtiänt än en Adelsman;
hvarigenom de senare blifva praejudicerade. På andra sidan
säger Regeringsformen, at intet tiänsten, utan förtiänsten skall
komma i consideration, när sådanne digniteter utdelas. När
nu ingen blifver hedrad, utan han har förtiänsten, så tror jag
på det sättet at en sådan skulle giärna tagas emot. Til
exempel, om en Helmfelt ock sådanne dylika uti civil- ock
militair-ståndet skulle blifva uphögde til Grefvar eller Friherrar,
hvem skulle då missunna en sådan at stiga fram? Prius
ock posterius är intet i sig sielft, men det är et incitamentum
Oro och missnöje inom adeln.
309
virtutis, ock derföre tyckes mig, at det vore bäst at låta förblifva
efter Regeringzformen, ock at bänkarne regleras som
Hans Excellence sagt. Skulle de stötas ifrån sine säten de
fåt, som vågat sig, när Hannibal var ante portas, hielp Herre
Gud! det förorsakade aldrig något godt.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken frågade, om det
skulle blifva härvid.
Hr Lilliestierna protesterade deremot.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken begiärte låf at
proponera.
Men som Hr Lilliestierna föll Hans Excellence med
hastighet i talet ock protesterade;
så begiärte Hans Excellence, at han då måtte få taga
sit afskied.
Men de öfrige af Ridderskapet ock Adelen begiärte
at Hans Excellence Hr Landtmarskalken ville dröija dermed,
ock förklarade sit missnöije öfver det som således passerat.
Hr von Hökerstedt kom fram ock sade, at man intet
vill taga del i den skymf, som Hans Excellence skiedt, ey
heller i det missnöije, som nu upvuxit.
Härmed skilgdes Ridderskapet ock Adelen i dag åt.
Den 22 October in pleno.
Föredrogs Öfverstens Välborne Hr Christ:r Smilinskis
Suppliqve, hvarutinnan han anhåller, at som Directeuren Werner
vid Introductionen för honom utfäst 200 Dal. Sint, men
Hr Öfversten nu finnes oförmögen at betala samma, helst han
haft den olyckan, at han sedermera igenom Officerarnes indragning
blefvit tiänstlös, med mera som andrages; det täcktes
Ridderskapet ock Adelen lindra denne afgiften ock låta sig
behaga de 100 Dal. Sint, som han för sin introduction offererar.
Ock resolverades, at Öfversten Smilinski slipper med ethundrade
Dahl. Smt til Riddarhuset.
I lika måtto uplästes Major Gripenschyltz Memorial, at
dess afgift till Riddarhuset måtte modereras till ethundrade
Dahl. Smt.
Ock resolverades, at detta honom ey bevilljas kan, emedan
Riddarhusets gebiihr ey kan, utan at man bevisar sig
vara fattig, eller ock sådant kundbart är, eftergifvas.
310
1723 den 22 Oetober.
Sammalunda uplästes Enkiefruns Helena Brita Westerschiölds
Memorial ock ansökning, at hon måtte slippa betala
de 112 Dal. 22 öre Smt, som dess sahl. man, Öfversten Daniel
Drefling för dess introductiou till Riddarhuset skyldig finnes,
helst han ingen manlig bröstarfvinge efter sig lemnat.
Ock resolverades, at Fru Helena Wester schiöld den sökte
eftergiften be vill jas.
Therefter vardt för Ridderskapet ock Adelen Advocatens
Laurine Memorial upläsit, hvarutinnan han såsom Curator för
General-Lieutenantens ock Landshöfdingen Appelmans barn
therom anhåller, at som Hr General-Lieutenanten lemnat sine
barn uti et så utblåttat tilstånd, at sedan giäld gulden är, intet
är at erfva, utan de cederat bonis, det måtte de blifva
förskonte för det, Hr General-Lieutenanten utfäst til Riddarhuset
för sin friherre-introduction.
Ock resolverades, at såsom General-Lieutenanten Appelmans
sterbhuus fattigdom är Ridderskapet ock Adelen nogsamt
bekant; altså har Ridderskapet ock Adelen velat härmedelst
eftergifva ock låta falla thenna Riddarhusets fordring.
Hvad Major Blosenhielms ansökning angår, beträffande at
den demanderade execution måtte uphäfvas ock honom lemnäs
råderum at betala de 100 Dal. Smt, som han för sin introduction
til Riddarhuset utfäst; så remitterades hans Memorial
til Herrar Riddarhuus-Directeurerne.
Sedermera uplästes Öfverste Knorrings Memorial, hvarutinnan
han berättar, det han ey mer skall utfäst til Riddarhuset
än 300 Dal. Smt. Ock ehuru vähl han dem till fullo
betalt, så har dock Riddarhuus-Cammereraren ey vidare än til
afräkning qvitterat samma summa, helst han debiterat Hr
Öfversten för 400 Dal. Hvarföre Hr Öfversten anhåller om
et nöijaktigt qvittence, men i vidrigt fall protesterar emot de
resterande ock sig påförde 100 Dal. Smt.
Ock resolverades, at såsom Hr Baron ock Öfversten är af
kundbar förmögenhet, ock uti Riddarhuusboken finnes 400 Dal.
Smt vara inskrefne för dess introduction; så kan Ridderskapet
ock Adelen ey eftergifva något af berörde summa, hvilken Hr
Öfversten förmodeligen ey heller lärer nu mera undandraga sig
at betala.
Såsom Hr Palmencrona berättades hafva utlåtit sig, det
hans moder skulle betala de 500 Dal. Smt, som Riddarhuset
har at fordra; altså blef den om förskoning inlagde Suppliqven
ey upläsen.
Introduktionsafgifter. Adoptioner. Adlande. 311
Kyrkioherdens vid Stockholms stads Storkyrkia Doctor
Sven Caméens underdånige Suppliqve uplästes, så vähl som
Konung Carl Gustafs Bref ock Kongl. Maij:ts, vår nu varande
allernådigste Konungs, remis uppå förberörde underdånige
Suppliqve, angående det Hr Doctorn måtte för sig, hustru
ock arfvingar få possedera adelige Frälsegods, så af Säterij
som annat Frälse, nu ock i framtiden, ey mindre än dess förfäder
samma förmån åtniutit.
Ridderskapet ock Adelen förklarade sig, at de ey
hade at påminna dervid, at ju Hr Doctorn måtte niuta Kongl.
Maij:ts nåd som andre hans vederlikar.
Sedan föredrogs Introductions-Deputations Memorial angående
Assessoren Johan Lillienadlers ansökning at få adoptera
dess enda utur fångenskapet hemkomne broder, Rytmästaren
Gustaf Lundius. Hvaröfver Deputation sig yttrat, at
ehuruvähl Deputation funno Hr Ryttmästaren vähl förtiänt, så
har dock Deputation sig häröfver ey kunnat utlåta, efter detta
egenteligen tilhörde Kongl. Maij:t; Dock som Deputation öfver
Riksdags-Ordningen med Introductions-Deputation häröfver
sammanträdt ock för Rytmästar Lundius sig interponerat,
dess sahl. fader Professoren Lundius länge ock troligen tiänt,
samt af Konung Carl den XI:te för dess capasitet skull
icke allenast til Adelig Skiöld, utan jämvähl till FriherreStånd
är befunnen värdig; Ty har Depution Ridderskapet ock
Adelen sådant föredraga velat ock hemställa, om icke Deputation
får tilstånd honom behörigen immatriculera.
Ock ehuruvähl Ridderskapet ock Adelen syntes vara Hr
Rytmästaren Lundius benägne; dock som Hr Ad 1 e rb ethbegiärte, i
fall Hr Lundius får niuta denne gracen, at dess broder måtte
niuta samma grace ock få komma under hans Skiöldebref;
Hr Fehman också giorde äfven samma ansökning för sin
broder, så vähl som någre flere;
Så hemstälte Frih. Ernest Creutz, om icke det vore nu
å propos til at komma ihåg det, som faststält blefvit, at man
lemnar Kongl. Maij:t sielf at taga ut 10 eller 12 Personer ock
benåda dem med Adelig Skiöld.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken itererade detta
ock sade, at som här har varit et Betänckande före ifrån Deputation
öfver Riksdags-Ordningen, hvarutinnan det lemnäs i
Kongl. Maij:ts behag at giöra 10 eller 12 til Adelsmän, ock
312
1723 den 22 Octobeiv
Hans Maij:t kommer at taga ut personerne, så vore bäst, at
desse gifva sig derom an hos Kongl. Maijrt, efter detta ey kan
här afgiöras.
Frih. Lagercrona: Jag har den ähran at berätta, at
när jag blef introducerad som Baron, så sände jag min son,
at han skulle utfästa 200 Dal. Smt til Riddarhuset, tyckte
det ock vara nog; ty jag har aldrig sökt at blifva Baron, utan
det kom för HummerMelms skull, ock Sahl. Konungen ville
intet gå mig förbij. Derpå kom min son tilbaka ock sade, at
de uti Introductions-Deputation villja hafva 400 Dal., men jag
sade, at han kunde änteligen utfästa 300 Dal. Smt. Dock
hafva de der skrifvit på mig 400 Dal. Altså beder jag nu at
jag må slippa det ena hundrade Dahhne. Jag skulle intet undraga
mig at betala dem, om icke General-Lieutenant Cronberg
så svårt angripit ock blåttat mig.
Men som Frih. Ernest Creutz sade, at protocollet lärer
visa summan jämte boken;
så lät Ridderskapet ock Adelen thetta therpå ankomma.
Hr Adlerbeth begiärte, at Ridderskapet ock Adelen
ville bevillja hans bror samma rät som Hr Lillienadler.
Dertil svarades ja.
Hr Stobée anholt äfven om samma för en Rytmästare.
Men tå Hans Excellence Hr Landtm ars kalken förestälte,
at Ridderskapet ock Adelen intet kan befatta sig härmed,
efter det är af alla fyra Stånden lemnat til Konungen
at taga ut Personerne;
så lät Ridderskapet ock Adelen thervid bero.
Frih. Joh. Banér utlät sig, att som man vill giärna
det Ridderskapet ock Adelen må skilljas åt uti sämja, så vore
vähl, at en Deputation ginge neder til at söka något expedient
i den saken, som i går angående Grefvarnes ock Friherrarnes
säten var före.
Detta blef samtyckt.
Ock altså trädde någre af Ridderskapet ock Adelen neder
öfver thetta ährendet, nembligen:
Gref Wasaborg. Hr Lilliestierna.
Frih. Banér. Hr Wennerstedt.
Frih. Strömfelt. Hr Stobée.
Frih. von Essen. Hr B elgenstierna.
Hr Pehr Sparre. Hr Estenberg.
Therpå uplästes Frih. von Hyltens Memorial, hvarutinnan,
sedan han beropat sig på sin oskuld, han begiärar, at Rid
-
Deputation. Hylthéns sak. Adelns besvär. 313
darhuus-Protocollet må til domaren ock ingen annan extraderas,
samt förklarar sig, at han nu mera ey påstår, det
General-Adjutanten Faltzburg samt General-Krigs-Commissarien
Palmcreutz ock Hr Rytmästaren Ridder schantz skola
blifva här qvare för hans skull.
Hr von Hökerstedt: Jag finnér onödigt, at de Herrarne,
som förut bevilljades Extractum Protocolli, skola få det, helst
som jag intet finner dem skyldige at stå Hr Landshöfdingen
Hyltén til ansvar, eller någon reconvention kan lemnäs Hr
Landshöfdingen Hyltén; ty då skulle han äfven hafva reconvention
på Ridderskapet ock Adelen.
Hans Excellence Hr Lan dt marskalken frågade, om
Hr Palmcreutz ock Faltzburg skola få Extractum Protocolli.
Hr Weili: Här bör ingen hafva Extractum Protocolli
utan antingen actor eller reus.
Hr Adlerbeth: Som jag talat här på Riddarhuset som
en ledamot, så beder jag, at Ridderskapet ock Adelen ey
ville tillåta, at det som jag talat skall gå ut i private händer,
utan må det allenast gå til domaren.
Detta sades vara rätt. Ock altså resolverades, at Frih.
Faltzburg ock Hr Palmcreutz ey kan bevilljas Extractum
Protocolli.
Sedermera uplästes et Memorial ifrån Expeditions-Deputation,
hvaruti berörde Deputation giordt åtskillige förfrågningar.
I lika måtto uplästes Ridderskapets ock Adelens underdånige
Memorial til Kongl. Maij:t, at Hans Kongl. Maij:t täcktes
låta sig föredraga the Besvär, som ifrån Ridderskapet ock
Adelen utur Wästergötland, Skåne, Halland, Blekingen ock
Boliuus lähn samt Finland inkommit, ock sedan vederbörande
theröfver hörde blefvit, med Råds Råde samma Bevärspuncter
allernådigst afgiöra.
Ock blef thetta Memorialet bifallit.
Afven skrefs Reservation under af Hans Excellence Hr
Landtmarskalken, angående votum decisivum, ock sändes til
de andre Stånden.
Therefter kom Deputation up, som sökt at jämka Grefvarne
ock Friherrarne samt Adelen imellan; ock uplästes deras
Project dertil, så lydande:
Anno 1723 den October voro uppå Höglåfl. Ridderskapets
ock Adelens befalning underskrefne tilsammans, nembligen:
314
1723 den 22 October.
Gref Wasabourg. Hr Stobée.
Frih. Banéer. Hr Lilliestierna.
Frih. Strömfelt. Hr Wennerstedt.
Frih. von Essen. Hr Bergenstierna.
Hr Pehr Sparre. Hr Estenberg.
Hvilka företogo sig til afgiörande den opkomne qvasstionen
angående Grefvarnes ock Friherrarnes Säten fram för Adelen
på Riddarhuset. Ock som man intet underlåtit at ventilera
alla skiählen pro et contra, så har man, til at vinna en god
harmonie, sämja ock förtroende, projecterat fölljande slut, convention
ock oryggelige förening til Ridderskapets ock Adelens
mogne ompröfvande:
l:o Skola Grefvar ock Friherrarne efter 1719 åhrs convention
intaga de bänckar, de alt sedan på högra sidan innehaft
ock ännu innehafva, i den ordning, som Riddarhussalen
nu är bygd; hvilka bänckar så komma at jämkas, der flere
Grefvar ock Friherrar hädanefter skulle tilkomma, at alla
Grefvar ock Friherrarne altid blifva på sin sida ock inom afdelningen,
så at de på intet sät rubba den öfrige Adelen
utur deras rum. Deremot behåller först den tilförende så
kallade andra Classen främsta bänken på venstra sidan midt
öfver, hvarpå den öfrige Adelen fölljer utan någon åtskilnad,
gradatim efter Matriculn ända utföre på begge sidor.
2:o. På det at icke en alt för stor öfverflöd af Grefvar
ock Friherrar i framtiden må blifva, är öfverenskommit, at
alla så vähl nu varande som härefter blifvande capita familiae
af Grefvar ock Friherrar behålla deras rum allenast för sig
ock efter deras död äldsta sonen in linea descendenti. Men
efter äldsta sonens död faller dess rätt på den andra in linea
collaterali af samma stamfader, ock det, så länge någon af
samma grefvelige eller frilierrlige familia öfrig är; förblifvande
de öfrige allenast vid deras adelige skiöld, förmåner ock rättigheter,
utan at föra Grefve- eller Friherrenamn. Dock är detta
at förstå allenast om dem, som efter denna upprättade conventions
dato komma at födas.
Ridderskapet ock Adelen biföllo i alla delar den l:sta
puncten.
Men hvad den 2:dra puncten angår,
så förestälte Hans Excellence Hr Landtmarskalken, at
det kommer på Grefvarne ock Friherrarne an at förena sig
therom, huru de villja, at med theras barn blifva skall.
Adelns förening om grefvars och friherrars säten. 315
Gref Fersen mente saken vore hulpen, om allenast Grefvar
ock Friherrar giöres, när någon dör ut, ock något rum blifver
ledigt.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken: Man har Regeringsformen
at trygga sig vid, at Grefvar ock Friherrar sparsamt
skola giöras.
Den 44 § i Regeringsformen uplästes.
Ock resolverades, at hvad denne 2:dra § angår, så förblifver
thermed efter Regeringsformen.
Frih. Johan Banér: Yij hafva intet rördt Regerings
formen,
ty Hans Maij:t har nu samma mackt att giöra Grefvar
ock Friherrar som förr. Men som liär blifva så många
Grefvar ock Friherrar, så menar jag, at det måtte blifva vid
Projectet.
Detta oacktat fans godt at blifva vid Regeringsformen.
Ock i föllje af thetta, som nu resolverat blefvit, upsatte
Riddarhuus- Secreteraren följande mening, at then på berörde
Project skrifvas måtte ock jämvähl underskrifvas:
Föregående projecterade förening är samtelige Höglåfl.
Ridderskapet ock Adelen nu i dag föreläsen ock den första
puncten af dem i alla delar gillad ock stadfästad. Men hvad
den andra anbelangar, så emedan Regeringsformen uti dess 44
§ förmår, at ingen med Friherre- ock Grefvevärdighet behedras
må i anseende til tiänsten ock caracteren, innan han genom
stora ock besynnerliga förtiänster giort sig dertil vähl
förtiänt, ock en sådan ändå icke utan vid allmen Riksdag
kommer på Riddarhuset at introduceras; så finna Ridderskapet
ock Adelen härutinnan sit nöije, at thetta observeras, ock
låta härvid bero.
Sedan företogs Expeditions-Deputations Memorial, ock
resolverades öfver hvarje punct sålunda, at nembligen
l:o Ridderskapet ock Adelen lemnar til sine ledamöter
uti förberörde Deputation at med the öfrige respective Ståndens
Deputerade jämbka vid Expedition tilsamman Ståndens
meningar uti hvad som jämbkas kan; dock at man ey går
uti en contrair mening emot Ridderskapets ock Adelens utlåtelse,
eftersom, då vota äro paria, Ridderskapet ock Adelen
äger votum decisivum såsom det första Ståndet ibland de öfrige;
kommandes det at berättas Ridderskapet ock Adelen
vid nästa Riksdag, om uti angelägne ock vicktige saker någon
316
1723 den 22 och 23 October.
besynnerlig jämbkning skier vid Ridderskapets ock Adelens
öfver samma måhl redan yttrade mening. Men skulle ingen
jämbkning på sådant sätt kunna träffas, utan tvenne Stånd
vara af enahanda ock två andra af en aldeles deremot löpande
mening, lemnäs saken til nästa Riksdag oexpedierad, undantagandes
hvad Prange anbelangar, hvilket måhl expedieras
bör efter den meningen, som Ridderskapet ock Adelen bifallit.
2:o När tre Stånd afgiort en sak, men det herde sig deröfver
ey utlåtit, fast än ährendet hos det Ståndet äfven varit
anhängigt giort; så bör expedition, så vida saken ey angår
berörde fjerde Stånds privilegier ock rättigheter eller strider
emot Regeringsformen, då skie efter pluraliteten.
3:o De ährender, hvaröfver allenast tvenne Stånd sig utlåtit,
böra hållas såsom aldeles oafgiorde saker ock upgifvas
til Kongl. Maij:ts ock Rådets afgiörande, utan at Ståndens
utlåtelser derhos föllja.
4:o Skulle någon sak uti et eller annat Stånd, sedan Riksens
Ständer voro uppe på Riks-Sahlen, blifvit afgiord, bör
berörde Stånd, til säkerhet för Expeditions-Deputation igenom
Extractum Protocolli förklara sig, at Ståndet varit förut ense
derom, ock innan til äfventyrs en dehl sedermera bårtrest, at
slike oafgiorde ährender måtte de fölljande dagar få afslutas;
då en sådan mening ber giälla ock behörigen ansedd blifva,
med mindre den skulle strida emot det, som Ståndet förut til
svar i samma sak ingifvit.
5:o Så må ock Expeditions-Deputation alle mörcka meningar
ock ordasät klarera ock tydeligare få utsättia, ock jämvähl
tillägga utur et eller annat Stånds Betänckande någon
omständighet, som emot sielfva slutmeningen icke finnes vara
stridande.
6:o Uti de måhl, hvarest något tvifvelsmåhl infaller, kunna
Expeditions-Deputations ledamöter igenom gemensamt öfverenskommande,
efter Deputations gifne förslag, få sinsemellan
på det nogaste söka i möjeligaste måtto alt at jämbka ock
efter bästa förstånd rätta ock expediera. Hvarvid Hans Excellence
Landtmarskalken, då han i sådant fall
blifver, låfvar at biträda Expeditions-Deputation.
I öfrigit giöra Ridderskapet ock Adelen sig derom försäkrade,
at vederbörande uti denne dem anförtrodde förrätningen
Expeditionsdeputations instruktion. Tjenstlöse embetsman. 317
lära bruka all försicktighet ock så laga, at alt blifver expedierat
som enligit vara kan med Riksens Ständers tancka och
mening samt det påsyftade ändamåhlet, som är Konungens
ock Rikets tiänst ock bästa.
Den 23 October in pleno.
Uplästes Förteckningen på de genom fångenskaper, provinciers
afstående, staters förändring ock indragande eller hvarjehanda
andra tilfällen utom sit förvållande tiänstlöse blefne
af Civil-Staten, hvilka efter handen komma at förhielpas til
bestälningar, ock imedlertid med half lön åhrligen at förses.
Ock giordes hos Ridderskapet ock Adelen fölljande påminnelser:
l:o
Lagman Adelstierna upföres allenast til befordring,
men ey til lön.
2:o Krigs-Råd Folcker niuter underhåld vid Ständernes
Commission ock Contoir.
3:o General-Krigs-Commissarjen Palmcreutz upföres til
befordring, men ey til lön.
4:o För Ofver-Krigs-Commissarien Cederfelt annoterades,
at han är förmögen.
5:o För Krigs-Secreteraren von Roland annoteras sammaledes:
berättas vara förmögen.
6:o För Felt-Cammereraren Landby, at han skall hafva
egendom.
7:o Om Krigs-Commisarierne Holsts ock Treslaus förmögenhet
undersökes i orten.
8:o Auditeuren Bruse införes.
9:o Isac Kock upföres til befordring.
10:o [ock] ll:o Auditeurerne Holmén ock Lindberg föras på
listan.
12:o ock 13:o Von Braun ock Kryger. Som desse äro
obekante, så informera sig vederbörande om theras vilkor i
anledning af Riksdags-Beslutet.
14:o Cammar-Råd Wattrang upföres til befordring, men
ey til underhåld.
15:o Porteus, at jämte pension niuta half åhrs lön.
16:o Uggelklou berättas hafva någon egendom.
Afven uplästes Förteckningen på Prästerna, som komma
at föras på Expectancelistan.
318
1723 den 23 Oetober.
Såsom Secreteraren det, som i går resolverades uti den
differencen, som varit imellan Grefvarne ock Friherrarne å den
ena sidan ock Ridderskapet ock Adelen å den andra, sammandragit
uti en slutmening, som finnes uti det i går håldne Protocollet;
altså blef samma Ridderskapet ock Adelen föreläsen
ock vederbörligen justerad.
Sedan föredrog Hans Excellence Hr Landtmarskalken
Ridderskapet ock Adelen Herrar Riddarhuus-Directeurernes
Memorial.
Ock yttrade Ridderskapet ock Adelen sig öfver 1 §,
at de höllö före, at det icke behöfves låta giöra om vapnen
på Riddarhuset, fast de äro af olika grund ock storlek. Men
at de måge insättias uti en förgylt ram af trä eller mässing
på hvarje pelare, thet vardt bifallit.
Öfver 2 §
blef godt funnit, at Herrar Riddarhus-Direkteurerne om
vapnens rangerande draga försårg, samtmed Hans Excellence Gref
Tessin ock Architecten Adelcrantz therom öfverlägga. Börandes
the vapnen, som ute äro ock ännu ey inkommit, inom
Januari månad två åhr härefter inlefvereras, ock inga vapen
tagas bårt, hvarcken af the utdödde familiernes eller the lefvandes,
utan rum för them sökias här uppe i Salen, efter som
the uti Secrete-Utskåtssalen icke flyttias måge.
Hr Schantz mente, at Riddarhuset kunde låta giöra
vapnen för dem, som felas, ock sedan per executionem sökia
betalningen igen.
Men detta van ey bifall, utan resolverades, at listor skola
skickas ut på de vapnen som felas, ock således infordras.
3 §.
Fans godt, at til Riddarhuset böra lefvereras copier af
Grefve-, Friherre- ock Adelsbrefven för them, som förut samma
ey ingifvit.
4 §■
Blef thet af Ridderskapet ock Adelen bifallit, at Riddarhus-Directeurerne
inlöst Hr Peringschiölds Genealogiska värck,
såsom ock sökt igenom accord med Directeuren Werner at
bringa det i tryck ock dagsljuset.
Vid 5 §
begiärte Frih. Ernest Creutz, at Riddarhuus-Directeurerne
måtte få drifva in de gamla fordringarne ock vid nästa
Riksdag gifva beskied härom.
Riddarhusdirektionens memorial. Peringskiöld. Kontor. 319
Hvilket af Ridderskapet ock Adelen bifallit blef.
Frih. Ernest Creutz hemstälte vidare Ridderskapet ock
Adelen, om icke de öfrige fordringarne, som Riddarhuset har
hos dem, hvilka sedan 1719 blefvit introducerade, äfven få
drifvas in.
Hvilket i lika måtto samtycktes.
Hvad den 6 § angår, at et Contoir inrättas måtte, til at
draga försårg derom, huru någon viss dehl af Riddarhuusmedelen
måtte kunna få användas ock frucktbare giöras, at deraf någon
besynnerlig vinst Riddarhuset tilfalla må, så vähl til sielfva
husets underhållande ock förbättrande som til en fond, hvarmedelst
andre nyttige desseiner fullfölljas kunna;
Så biföllo Ridderskapet ock Adelen berörde förslag,
at detta Contoir må inrättas, ock remitterade samma til Directeurernes
vidare försårg, varandes nögde dermed, at de
Herrar ock Män antagas til Contoirets föreståndare, som
nämde blefvit, eller Directeurerne vid någons afgång bäst ock
skickeligast finna.
Hr Adelhielm hemstälte Ridderskapet ock Adelen, om
icke Ridderskapet ock Adelen skulle villja påtaga sig caution
för Contoiret.
Men detta blef ey aggréerat, utan mente man, at det lärer
kunna skaffa sig credit gienom en beskedelig handel.
Hr von Hökerstedt påminte, at som til detta Contoirets
inrättande resolverat blefvit, ock crediten är för samma angelägit,
så måste Riddarhuset intet låta vetta sin Gassa, på det
at värcket må äga thess bättre credit.
Detta fans godt; dock förordnas vid Riksdagarne visse,
som uppå sin Eed se öfver Contoiret, ock slutes book thervid
hvart åhr.
Vid 7 §, at Ridderskapet ock Adelen ville utnämna en
Directeur efter Hans Excellence Gref Carl Gyllenstierna til at
föra presidium här vid Riddarhuset;
förklarade sig Ridderskapet ock A del en, at de helst
önskade, det Hans Excellence Gref Horn ville påtaga sig
samma omsårg. Ock therföre sändes Frih. Ernest Creutz med
någre flere up til Hans Excellence at anmoda Hans Excellence
härom.
Hr Anders Gyllenkrooks Memorial uplästes, hvarutinnan
han tackar Ridderskapet ock Adelen för den nåden de behagat
bevisa honom, at de efterlåtit honom på närvarande Riksdag be
-
320
1723 den 23 October.
tiana sig, ock gier tilkiänna, at han fåt här afskied ock annorstädes
arnar sökia sin lycka.
Frih. Ernest Creutz kom med Deputation tilbaka ock
sade, at Hans Excellence Gref Horn räknar det ibland den
största ähran, som honom skiedt, at Ridderskapet ock Adelen
velat kalla honom til Direktionen vid Riddarhuset. Hans
Excellence erhindrar sig den hederen, Ridderskapet ock Adelen
giort honom, då de 1720 kallade honom til Landtmarskalk,
ock at de nn kallat honom til Directionen vid Riddarhuset,
erkiänner Hans Excellence med all tacksamhet.
Frih. Yxkull: Efter Riksdagen är til slut, ock vij vetta,
af Secreteraren Gyllenkrook haft mycket besvär, så frågas, om
vij intet villja komma ihåg honom för sin möda.
Hans Excellence Hr Land t marsk al ken hemstälte Ridderskapet
ock Adelen, hvad han kan få för sit omak.
Ridderskapet ock Adelen, bevilljade Hr Gyllenkrook
af Riddarhuusmedelen trehundrade Plåtar för det han under
Wulfwenstiernas siukdom i början af Riksdagen föreståt Secretariatet,
ock elljest sedermera under hela Riksdagen vid
Riksdagssysslorne varit behielpelig.
Hans Excellence Gref Horn kom in.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken tiltalte Hans
Excellence Gref Horn sålunda: Ridderskapet ock Adelen hafva
igenom theras Deputerade velat icke allenast marqvera det
stora förtroende, som de hafva til Eders Excellence, utan ock
therom anmoda Eders Excellence, at Eders Excellence tecktes
hafva den benägenheten för Riddarhuset ock antaga sig directionen
theröfver, förhåppandes, at Eders Excellence lärer giöra
theras åstundan härutinnan så mycket mera et nöije, som Eders
Excellence vid alla tillfällen haft för Ridderskapet ock Adelen
sin möda osparad.
Hans Excellence Gref Horn: Mine högtährade Herrar
Bröder! Den ähran, som Ridderskapet ock Adelen vid åtskillige
tilfällen behagat giöra mig, särdeles då de sidsta Riksdagen
kallade mig til Landtmarskalck, var så stor, at jag håller
den för den största, mig skiedt i mit hela lefvernes låpp. At
dhe den nu velat öka, ock kalla mig til Directeur vid dheras
Riddarhuus, är thet, hvarföre jag tiänsteligen tackar; försäkrandes,
at jag skall hålla thet för en ähra, om jag så här
utinnan som elljest kan vara Höglåfl. Ridderskapet ock Adelen
til någon behagelig tiäust. Min önskan är allenast, det gåf
-
A. Horn ordförande Riddarhusdirektör. Telemak. Arvoden. 321
vorne hos mig måtte svara emot deras förtroende, som de mig
betygat.
Hans Excellence Hr Landtmarskalken tackade Hans
Excellence Gref Horn, som så benägit förklarat sig för Ridderskapet
ock Adelen.
Hans Excellence Gref Horn afträdde.
Sedermera blef uppå Capitain Grenadiers trägna begiäran
hans Memorial åter upläsit ock honom ändteligen bevilljat, at
1,000 exemplar af Telemack, som berörde Capitain uplagt pä
Svänska, skola inlösas af Riddarhuusmedelen med sextusende
Dahl. Kåpparmynt; ock recommenderades til Riddarhus-Directeurernes
försårg at foga den anstalt, som vederbör, om försälgningen.
Frih. Ernest Creutz: Om detta skier, så beder jag, at
det ey må dragas til exempel.
Hr Anders Gyllenkrook aflade hos Höglåfl. Ridderskapet
ock Adelen sin ödmiuke tacksägelse för den gunst, de
honom visat, så vähl som ock för det honom blef bevilljat,
ock recommenderade sig uti Ridderskapets ock Adelens nåd
ock gunst.
Therefter resolverades för Secreteraren Wulfwenstierna, at
han skulle bekomma femhundrade Dal. Smit til present, likasom
på förra Riksdagen.
Dito för Fisealen trehundrade Dahl. Sunt til present.
Ock för Cammereraren trehundrade Dahl. Sunt til present.
Hans Excellence Hr Landtmar skalken gick neder i Secreterarens
rum.
Ock imedlertid resolverades, at för Hans Excellence Hr
Landtmarskalken slås tvenne Gull-Medailler, en för honom sieJf
ock en för dess Grefvinna, om etthundrade ducater hvardera,
likasom pa senaste Riksdagen skiedde för dä varande Landtmarskalken,
Hans Excellence Gref Horn; dock blifva desse
Medailler af den Gustavianiske familien.
I tollje häraf är utfärdat fölljande ordres til RiddarhuusCamniereraren:
Resolverades,
at Hans Excellence Riks-Rådet Lagerberg,
som vid Landtmarskalksembetet under den nu öfverståndne
Riksdagen haft för Ridderskapet ock Adelen mycket omak ock
besvär, skall utaf Riddarhuset bekomma til en hågkommelse
tvenne Gull-Medailler utaf Gustavianske Familiens, en för sig
sielf ock en för dess Fru Grefvinna, hvarthera å Ethundrade
91
Adelns Protokoll 1723, II.
322
1723 den 23 October.
Ducater. Hvilket til vederbörande efterrättelse utur Protocollet
extraderas.
När Hans Excellence Hr Landtm arskal ken kom up,
proponerade han, om icke Directeurerne måtte få gie Riddarhus-Cancellisten
I'riese ock Cammarskrifvaren Malmberg, som
hulpit til här i Cancelliet, hvad de finna godt.
Hvilket biet' bifallit.
Frih. Ernest Creutz: När Ridderskapet ock Adelen
skilljas åt, plägar ock vara vanligit, at något til de fattige
utdelas, ock altså voro vähl, om de nu kominas ihåg. Nämde
Kajlen, Forbus ock Blanck.
Hr Brander talte för Kajlen ock bad, at han måtte
blifva liulpen.
Hans Excellence Hr Landmarskalken hemstalte sedermera
Ridderskapet ock Adelen, huru Secreteraren ock Betiänte
vid Reductionsvärcket skola lönas, til dess de kunna få af deni,
som få sine gods igen.
En del mente, at bärtil kunde giöras förskått af Riddar
huset.
Frih. Ernest Creutz: Om vij considerera, hvad som är
igen at tagas af vid Riddarhuset, så tyckes vara svårt at
gripa Riddarhuusinedelen an.
Hr Palmcreutz: Denne Cominission är på de sökandes
begiäran förordnad ock på deras bekostnad, ock bör ingen
anticipation skie af Riddarhuusinedelen.
Det blef godt funnit, at Commissionen skrifver Kongl.
Maij:t til derom imedlertid, at bärtil må tagas af publiqve medel
per anticipationem.
Hans Excellence Hr Lan dt marskalken: Angående Riddarhuus-Ordningen,
som intet blefvit, färdig giord, så påminnes,
at det lärer vara någre §§ at sättia til; altså, om Ridderskapet
ock Adelen skulle så behaga, kunna de, som suttit deröfver,
projectera dem til nästa Riksdag, hvarvid hvar ock en, sorn
behagar, kan blifva hörd.
Detta blef bifallit.
Hvad Hr Adlercrantz, von Brobergen, Cancellisten Friese
ock de andre Skrifvarne angår, så vähl som Wacktmästaren
ock Collegii-Påsterne, hvilka här vid Riddarhuset upvacktat;
så lemnäs til Directeurerne at hågkomma dem för sin möda.
Afven at lata utdela en viss summa til de fattige af Riddar
-
Keduktionskommissionens lön. Riddarhusordningen. 323
huusinedelen. Om hvilket alt Hr Landtmarskalkens ordres
finnes N:o . .
Hans Excellence Hr Lan dt marskalk en berättade, at
någre penningar äro utgifne af Riddarhuusinedelen til den, som
upspanat banemannen eller den, som inrådt Bondeståndet at
inkomma med dess eftertänckelige Memorial, ock sade, at sådant
kan observeras vid Räkningarne.
Hvaremot intet blef påmint.
Elljest blefvo Ridderskapet ock Adelen anmodade at sammanskiuta
10 Dal. Sunt af hvar Familia til Riddarhuus-Contoirets
uphielpande; men så stannade det deruti, at hvar ock
en gier efter behag.
Hr Ridderscliantz: Efter Landshöfdingen Hylten be
gifvit
sig therutinnan, at han vil ey hålla mig ock de flere
qvar, utan at vij få resa bärt, så reserverar jag mig, at om
han skulle villja sedan komma mig på hälarne, så sparer jag
honom intet.
Ock sorn denne Riksdagen nu, Gudi låf, til slut är bräckt,
så tog Hans Excellence Hr Landtmarskalken således afskied
af Ridderskapet ock Adelen:
Högvälborne, Välborne, Samtelige Höglåfl. Ridderskap ock
Adel!
Som denna Riksens Ständers allmenna Sammankomst nu
slutad är, ock altså med den samma uphörer det embete, hvarmed
det Höglåfl. Ridderskapet ock Adelen behagat mig behedra,
at hafva varit deras Landtm arskalck; så har jag fuller
med största nöije ock fägnad velat ock bort fulgiöra min plickt
ock skyldighet, det Höglåfl. Ridderskapet ock Adelen för en
sådan mig skiedd gunst, benägenhet, förtroende ock heder på
det hörsamste ock tiänstligaste at betacka, som det ock förplicktar
mig til en ouphörlig erkiäntzla, så länge lijf är i min
kråpp ock blod i mina ådrar; men måste der hos erkiänna ock
tilstå, at mit ringa pund såsom ovant har esom oftast sat
måhl ock mått för min förmågo, men min villja, nijt ock zele
för det allmenna bästa skall dock ey förr än med lijfvet uphöra.
Derhos måtte jag erkiänna mig hafva vid detta angelägne
embetet succumberat, om icke det Höglåfl. Ridderskapet
ock Adelen med sin försicktighet kommit mig til liielp ock med
sin alfvarsamhet gifvit sakerne eftertryck, så at hvad hos det
Höglåfl. Ridderskapet ock Adelen på denne sammanvarelse til
Rikets ock det allmenna bästas nytta ock fromma kan slutat
324
1723 den 23 October.
vara, det är en drift ock värckan af den store Gudens direction
ock skickelse ock det Hoglaft. Ridderskapets ock Adelens
mogne upmärcksamket ock grundelige eftertänckande, ock jag
har allenast haft at förnöija mig, at jag fåt det Högläfl. Ridderskapets
ock Adelens vähl grundade radslag ock slut underställa
riksährenderne efter det af Ridderskapet ock Adelen
mig gunsteligen updragne embete, ifrån hvilket jag nu härmed
afskied tager med den hiertelige ock innerlige önskan, at Gud
den aldrahögste täcktes icke allenast til de redan fattade mat
ock slut gifva sin milden k a nåd ock välsignelse, utan ock fulgiöra,
hvad til Rikets, Ridderskapets ock Adelens ock de öfrige
Ståndens bästa, nytta ock fromma ännu kan återstå ock på
denne Riksdag ey skie kunnat, ock imedlertid uppehålla det
Höglåft. Ridderskapet ock Adelen ock hvars ock ens kiära
anhörige uti alskiöns nöije, frögd ock välsignelse.
Härpå svarade Frih. Ernest Creutz uppå Ridderskapets
ock Adelens vägnar sålunda:
Högvälborne Hr Baron ock Riks-Råd, vår härtil varande
Landtmarskalk!
Samtelige det Hoglaft. Ridderskapet ock Adelen hafva på
sin sida orsak at hembära den store Guden troinnerlig tacksägelse,
som med sit nådiga bistånd til et lyckeligit slut befordrat
denne långvarige ock mycket besvärlige Riksdagen,
hvarvid de ock med besynnerlig fägnad försport den berömmelige
omsorg ock stora flit, som Eders Excellence såsom vår
varande Landtmarskalk dervid betygat.
Eders Excellence har icke allenast vid de förra åhrens
Riksdagar gifvit tilkiänna de goda qvaliteter, hvarmed Gud
Eders Excellence begåfvat at dermed giöra Kongl. Maij:t ock
Riket goda ock nyttiga tiänster, ock uti anseende dertil hafva
Ridderskapet ock Adelen funnit billigt uppå alt sätt hos vår
nådigste Konung at befordra dess framsteg ock heder, utan
ock lärer Eders Excellence ey kunna hafva mera öfvertygande
prof af dess förvärfvade goda omdöme, än at Ridderskapet
ock Adelen uti första början af Riksdagen utkårade honom
til vår Landtmarskalk ock med de öfrige Riksens Ständer
opdrogo honom det högst angelägne värckets styrande, hvarvijd
dhe äfven vähl blifvit förorsakade til vählförtiänt belöning,
at hos Hans Kongl. Maij:t uti underdånighet föreslå Eders
Excellence till det höga Rådsembetet, så at Eders Excellence
således nu vunnit den högsta hederstrappan. Rid
-
Adelns och Landtmarskalkens afsked. 325
derskapet ock Adelen äre uti sina sinnen öfvertygade, at Eders
Excellence dervid, som altid tilförende, lärer låta lysa sin stora
zele för Kongl. Maij:ts ock Fäderneslandets sannskyldige vällärd
ock bästa, samt at Ridderskapet ock Adelen uti synnerhet
lära vid alla förefallande angelägne tilfällen få hugna sig at
Eders Excellences gunstige understöd ock välvillja til deras
opkomst ock förkåfrande, med trogen önskan, at den högste
Guden ville styrkia Eders Excellence uti ock under dess höga
embetes börda, ock med ödmiuk tacksäijelse för all Eders
Excellences hafde stora besvär ock oförtrutne möda, taga härmed
et troget ock vördsamt afskied.
Härmed skilgdes nu Ridderskapet ock Adelen hvar ifrån
annan, ock ändades således denne Riksdagen.
SVERIGES
RIDDERSKAPS OCH ADELS
RIKSDAGS-PROTOKOLL
FRÅN OCH MED ÅR 1719
TREDJE DELEN
1723
FJERDE HÄFTET
BILAGOR
STOCKHOLM, 1886.
KONGL. BOKTRYCKERIET.
P. A. NORSTEDT A SÖNER.
Sedan professor E. V. Montan, hvilken från juli
månad år 1872 haft sig uppdraget utgifvandet af
Ridderskapets och Adelns riksdagsprotokoll för tiden
från och med år 1719 till och med år 1778, förklarat
sig vara genom andra göromål hindrad att
dermed fortfara, har Riddarhus-Direktionen träffat
aftal med amanuensen i Riksarkivet, kammarherre
C. G. U. Silfverstolpe om uppdragets öfvertagande,
till följd hvaraf här föreliggande tredje delens fjerde
häfte utgör början till den under hans redaktion
utkommande fortsättning af i fråga varande arbete.
Stockholm d. 20 Maj 1886.
Å Riddarhus-Direktionens vägnar:
O. M. BJÖRNSTJERNA.
Enär Riddarhus-Direktionen hedrat mig med uppdraget
att fortsätta utgifvandet af Ridderskapets och Adelns Riksdagsprotokoll
under Frihetstiden, som förut varit professoren E. V.
Montan anförtrodt, har min skyldighet varit att i första rummet
redigera bilagorna till de af den förre utgifvaren offentliggjorda
Protokollen för riksdagarne 1723, 1726—1727 och 1731
samt afsluta utgifvandet af 1734 års Protokoll.
Med föreliggande häfte lemnäs bilagorna till 1723 års Protokoll
i Allmänhetens händer. Den egentliga härden för riksdagsarbetet
under denna tid var, som bekant, icke något af
Riksstånden, icke ens Ridderskapet och Adeln, utan Utskotten
och Deputationerna, enkannerligen de Sekreta. Huru frestande
det än skulle hafva varit att oftare än som här skett göra ett
grepp in på detta område, har jag dock icke ansett mig, på
grund af det mig gifna uppdrag, dertill berättigad. Planen
för den publikation, hvartill Ridderskapet och Adeln anslagit
medel, synes mig tillräckligt tydlig och bestämd. Jag har derföre
vid valet af dessa bilagor noga sökt följa den regel, att
det här icke gälde att bland de väldiga massorna af Riksdagsakter
utse de för vår historia vigtigaste, utan inskränka valet
till det ringare antal af dem, som står i omedelbart sammanhang
med Ridderskapets och Adelns Protokoll, med öfverläggningarna
på Riddarhuset.
För hvarje bilaga, som här meddelas, har sålunda kunnat
angifvas en viss sida i Protokollet, der samma bilaga omtalas
och åberopas; men derjemte nämnas i Protokollet akter, som
icke bland bilagorna upptagits; uteslutningen har då, enär en
begränsning för utrymmets skuld måst göras, företagits på grund
af den ringare betydelse de ansetts ega. Huru valet blifvit
gjordt, underställes nu den sakkunnige läsarens bedömande.
Alla de serier af Riksdagsakter, som här blifvit använda
och som för hvarje bilaga anföras, tillhöra nu mera Riksarkivet.
Stockholm i Maj 1886.
Carl Silfverstolpe.
BILAGOR
TILL
REDDERSIAPETS OCH ADELNS
PROTOKOLL
VID RIKSDAGEN I STOCKHOLM
1723
1.
Landtmarskalken baron S. Lagerbergs Tal till Konungen å
Rikssalen vid Riksdagens öppnande den 24 Januari 1723.
(Allegater band I, N. 7. Tryckt.)
Protokoll II, sid. 19.
Stormächtigste Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Maij:ts trogna undersåtare af Ridderskapet
och Adelen fägna, frögda och glädia sig af alt deras hierta,
at de see och tinna Eders Kongl. Maij:tt, deras och alles vår
Allernådigste Konung och Öfverhet, på den kongl, thronen,
vid god hälsa och uti fred.
Hälsa och fred äro vähl, näst Gudz Heliga Ord, de allrastörsta,
den Allsvåldige Gudens nåde-gåfvor, hvaraf en menniskia
sig här på jorden har at fägna. Utan hälsa är ju en
menniskia otiänlig och oskickelig sin kallelse och ämbete til
Gudz ähra, sin Öfverhets, sitt Fäderneslands, sin och sin nästas
nytta, tillbörligen at kunna uthföra. Freden är ännu af större
vickt och nytta; ty hälsan kan ey hafva sin fullkomblige drift
och värkan utan fred: emedan ofred med des oroligheter plågar
esomofftast hälsan, at den ey altijd kan hafva alla sinnens
roligheter.
Så nödige nu som desse tvenne himbliske gåfvor, hälsa
och fred, äro för hvar ock en menniskia, så nödige och fast
nödigare äro de för ett rijke och regemente.
Det äro nu nästan tiugu sex åhr förflutne, sedan Riksens
Ständer hade den nåden och sällheten af Gud, at uti fred få
hålla deras Riksdag. Huru, sedan den tiden, ofred och krig
med alla des vidhängiande förderfveliga plågor, pestilentz, eld
och brand, hunger, siukdomar och andra mångfaldige den Store
Gudens vredes tecken, men af oss välförtiänte syndastraff, hafva
plågadt, uthmattadt, uthmärgladt och afstympadt vårt kiära
Fädernesland: det är hvar ock en uti så mycket friskare minne,
som sådana diupa sår, på den korta tiden, sedan den Store
Adelns Protokoll, 1723. II. ^
336 Landtmarskalkens tal till Kongl. Maj:t vid Riksdagens öppnande.
Guden för något mehr än åhr sedan oss med den ädla freden
välsignadt, som nogast förbindas och skiötas, fast mindre alldeles
helas och botas kunnat; utan folck och land vänta och
längta efter boot och hielp, at kunna efter handen och med
tiden komma till deras förra hälsa och vählmåga.
Eders Kongl. Maij:t har, så val ifrån begynnelsen af Eders
Kongl. Maij:tz regering, som ock igenom Eders Kongl. Maij:ts
nådige kallelse till denne Riksens Ständers allmänne sammankomst,
allom kundgiordt Eders Kongl. Maij:tz besynnerlige
och innerlige åstundan och nöije, at befrämja alt hvad uti
hvarjehanda måtto kan lända till hela riketz, vårt k. Fäderneslands
fromma, förkåfring, vählgång och lycksalighet,
Eders Kongl. Maij:tt har ock uti des Riksens Ständer
nu föreläsne Nådige Proposition det samma vidare yttratt och
stadfäst, och derhos Riksens Ständer underrätta låtit, hvad
sedan sidsta. Rikzdag föreluppit är. Så det förra, som det
sednare, förplichtar Ridderskapet och Adelen en underdånig
tacksäijelse at aflägga, för all den nådige omvårdnad, milda
försorg och stora möda Eders Kongl. Maij:tt haft och häfver
för hela riketz, vårt k. Fäderneslands välgång, upkomst och
förkåfring.
Eders Kongl. Maij:tt har, än vijdare, i Nåder befalt det
Riksens Ständer med deras underdånige välmening och råd
inkomma skola, huru riket vidare står at hielpas och förkåfras.
I underdånigst föllje af denne så nådige befallning, har
Ridderskapet och Adelen sig infunnit till at, efter befallning,
undersåtlig plicht, och med största nöije och glädie, med deras
underdånige välmening, råd och dåd, gå Eders Kongl. Maij:tt
i underdånighet tillhanda, uti ett så högt, angelägit, af allom
åstundat och för allom nyttigt och nödigt värck, at det måtte
nå en välsignad fullbordan, och at vårt arma, dock k. Fädernesland,
som så länge af ofred och krig varit plågadt, måtte nu
rätteligen kunna nyttia den af Gud förlänte utvärtes freden,
och i inbördes enighet, samdräcktigliet, kiärlek och omsorg, få
skiöta och efter handen uphielpa och bringa vårt k. Fädernesland
till des förra välstånd och hälsa. Hvartill hvar redelig
undersåtare så mycket villigare och skyldigare finnas lärer, som
Eders Kongl. Maij:tt, hvilket redan anfördt är, des högsta
åstundan till land och folcks välstånd och förkåfring så nådigt
förklaradt.
Landtmarskalkens tal till Kongl. Maj:t vid Riksdagens öppnande. 337
Detta Eders Kongl. Maij:tts nådiga upsåth och milda omsorg
måtte nu, oemotsäijeligen, uti hvar ock en redelig undersåtares
hierta, vördas, af hiertat välsignas och der hoos ey
ringa föröka den undersåtelige kiärleken för Eders Kongl. Maij:tt.
En rätt och sannskyldig undersåthares kiärlek för deras
Öfverhet är väl det dyrbareste clenod, det ädlaste ting, den
behageligaste rijkedom, den största skatt, de starckaste slått
och fästen, den pålijteligaste värn, som en Öfverhet äga kan.
När Öfverheten seer mehr på sin rnacht, sin myndighet,
sitt herra-välde, sin höghet, sin ähra, än undersåtarenas kiärlek,
förkåfring, välgång och lycksalighet; så finner Hon fuller till
en tid det förra, som mycket mindre är, men förlorar det
sednare, som mehr än tusende gånger större och Öfverheten
nyttigare är; men när Öfverheten seer mehr på det sednare,
så får Hon eij [det] allenast, utan dageligen tilltager det förra.
När Öfverheten håller undersåtharenas kiärlek för sin
macht; undersåtarenas vählgång för sin myndighet; undersåtarenas
hiertan för sitt herra-välde; undersåtarenas inbördes
enighet för sin höghet; undersåtarenas nöije och glädie för sin
ähra; brukar sin macht till at handhafva Lag och Förordningar;
sin myndighet till at försvara rättvijsan; sitt herravälde
at giöra vähl och aldrig ondt; sin höghet at uphielpa
den älenda och förtryckta; sin ähra at försvara den oskyldige;
när hos Öfverheten aldrig tryter gudfruktighet, rättvisa, nåd
och mildhet, och hos undersåtarena aldrig fehlar kiärlek,
vördnad och trohet; då har des kongl, macht sin rätta och
sanskyldiga värckan, des myndighet sin kraft, des herra-välde
sin frucht, des höghet sin prydnad, och des ähra sin fasta
grund.
När Öfverheten på desse oomstötelige pelare fäster sin
Thron och grundar sitt rike på desse Gudi och menniskiom
behagelige grundfåsten, som den rätta och oemotsäijeliga, machten,
myndigheten, herra-väldet, högheten och abran en Öfverhet
tillbringa och försäkra kunna; den Öfverhet är, här i tiden,
säker på så många tusende nyttige önskningar, suckningar,
förböner och välsignelser, som han har undersåtare i sitt rijke;
och efter tiden om ett evigt ähreminne, som aldrig återvänder.
Detta är ock det rätta och sanskyldige, Gudi och alt
folck täcke och behagelige förenings och kiärleks bandet, som
tillsammans binder Öfverhet och undersåtare, fördömer och
straffar all åthskilnad emellan Öfverhetens och undersåtharenas
338 Landtmarskalkens tal till Kongl. Maj:t vid Riksdagens öppnande.
gagn och nytta, hvilka äro och i evighet böra vara så oåthskilde
(om eljest ett land och rijke skal väl gå) sorn hufvudet
är ifrån kroppen, värman och Huset är ifrån sohlen,
och saften ifrån trädet. Ty undersåtarenas förkåfring är ju
Öfverhetens tilväxt, undersåtarenas krafter äro ju Öfverhetens
styrckia, undersåtarenas vählgång är ju Öfverhetens säkra
vinning. Öfverhetens råd och rättvisa, undersåtarenas kiärlek,
Öfverhetens mildhet och godhet, undersåtarenas vördnad och
trohet, böra så starckt vara sammanbundne till inbördes hugnad
och bistånd, at ingen macht, ingen konst, eller hvad det vara
må, dem åtskilja kunna.
Då kan ett land och rijke berömma, hugna, glädia och
fägna sig af de tvänne himliske gåfvor, hälsa och fred; ty
detta förenings- och kiärleksbandet emellan Öfverhet och undersåtare,
begriper alt godt uti sig, gifver framgång till alt götts
företagande, befrämjar alla goda upsåt, råd och anslag, och
gifver dem styrckio och fullbordan.
Men jag tillstår giärna mig vara allt för svag detta förenings-
och kiärleksbandets kraft emellan Öfverhet och undersåtare
fullkombligen at kunna beskrifva för en Konung, som
detta alt mognare förstår och eftertäncker än någon det kan
säija; för ett Stånd, som detta alt bättre veet och besinner,
än jag det kan förtällja.
Derföre stadnar jag billigt, och allenast ännu frambär
Ridderskapetz och Adelens hierteliga och innerliga önskan, at
Gud den Allrahögste värdes detta förenings- och kiärleksbandet
emellan Eders Kongl. Maij:tt och undersåtarena, med sin nåd
välsigna, stärcka och stadfästa; så at det dageligen må tilltaga,
tillväxa och bära des ädla frucht, som är Eders Kongl.
Maij:tts och undersåtarenas nöije, glädie, fromma, förkåfring
och lycksalighet.
Den samma Allsvåldige Guden gifve ock, at all misshällighet,
oenighet och egennytta, som alt godt och alla goda
råd förstörer och förhindrar, icke ens ibland Riksens Ständer
må nämbd eller hörd varda. Men i stället blifve, boo och
vistes hoos oss samdräckt- och enighet, som all ting upbygger
och förbättrar: Och at Gud, som är enighetenes Herre, Han
värdes den samma styrckia och stadfästa ibland Riksens Ständer,
så at de med inbyrdes enighet och omsorg arbeta på sådana
mått och råd, som lända Eders Kongl. Maij:tt och undersåtarena
till nöije, glädie och fromma.
Sekreta Utskottets ed.
339
Den samma Store Guden gifve ock, at denne Rikzdag
måtte i en välsignad stund begynd vara, en lyckelig framgång
vinna, och med ett för de tvänne oskiljachtige ting Konung
och Ständer nyttigt och hälsosamt sluth ändas, så at både
närvarande och frånvarande Svenske Män ock undersåtare nu
ock i framtijden deraf hälsa och fred finna måtte!
2.
Sekreta Utskottets ed.
(Allegater band I, N. 15) (a).
Protokoll II, sid. 40.
Wij till det Secrete Utskåttet af väre älskelige medbroder
Riksens Höglåfl. Ständer utnämde ock befullmäcktigade, lafve
ock svärje vid Gud och Hans helga Evangelium, at såsom
oss sådanne angelägne Riksens Älirender, som den oss meddelte
Instruction innehåller, dels til utarbetande dels til afgörande
anförtrodde äre, och för Kongl. Maij:ts ock Rikets
säkerhet angeläget är det de med all redelighet ock tysthet förhandlas,
altså skola Wij uti denna vår förrättning intet afseende
hafva på något annat än Kongl. Maij:ts ock Sveriges
rikes, vårt kära Fäderneslands välfärd samt Ständernes friock
rättigheter, ock intet med någon, som ey är af detta Utskåttet,
om de saker efter bemälda Instruction böra tyste hållas,
tala eller discourera, mindre de discourser eller hvad der
förehafves ock afslutes någon, eho den ock vara ma, hög eller
lag, inhemisk eller utländsk, pa något uptänckeligit sätt uppenbara,
så framt sådant effter öfverenskommande uti Secrete Utskåttet
ey skie bör uti någon anstält conference med Kongl.
Maij:ts ock Riksens Råd, då vij eij heller vidare gå skola
med våre discourser ock berättelser än oss imellan i Secrete
Utskåttet på åfvannämde sätt aftalt är ock tillåtit blifver,
så sant oss Gud hielpe til lif ock siäl.
340
Kongl. Maj:ts Allmänna Proposition.
3.
Kongl. Maj:ts Allmänna Proposition.
(Allegater band I, N. 6. Original.)
Protokoll II, sid. 73.
Kongl. Maij:ts Proposition till samtel. Rijksens Ständer,
som till detta allmänna möte sammankallade sig här infinna,
at i underdånighet inhämta hvad sedan nästledne Rijksdag
förelupit och i hvad tillstånd Fäderneslandet sig för tijden
befinner: till at, i anledning där af, med moget och samhälligt
inhyrdes öfverläggande, med trogne och underdånige råd gå
Kongl. Maij:t till handa uti allt hvad som till Rijksens understöd,
trygg- och säkerhet fordras, i Nåder framstäld och giord
på Rijkssahlen i Stockholm den 24 Januarij 1723.
Kongl. Maij:t fängnar Sig i Nåder högeligen af Rijksens
Ständers vählmågo, samt en så lyckelig och tahlrijk deras forsambling
till denne i Nåder uthskrefne och berammade Rijksdag.
Ock det så mycket mehr, som Oss igenom den Högstas
försyn och skickelse i Nåder beskärdt vordit är, således som
nu skeer, at kunna mötas uthi en fred och roo på alla sijdor,
den Sverige uthi så många och samfälte snart hela 22 åhrs tijd,
alt hijt in till saknadt häfver. Förmodandes Kongl. Maij:t at ock
tillijka med Kongl. Maij:t Sielf Rijksens Ständer, samt- och
synnerligen, en så oskattbahr den Högstas nåd af innersta hierta
vörda läre, och det så mycket mehr, som hos alla en alt för frisk
och öm både känsel och ihugkommelse lare vara öfrig af dhe,
tillijka med sielfva krijget, nu som nogast öfverståndne besvär,
tungor och olyckor. Kongl. Maij:t, som igenom samma den Store
Gudens försyn kommit at anträda rijksens styrelse just då detsamma,
lijka som et igenom en svår utstånden storm illa medfarit
skepp, ännu långt ifrån hambn och ibland farliga klippor, sväfvade
uti store äfventyr och farligheter, undvijker gärna, medelst
sådant des slätta tillstånds upprepande, at upprifva det bedröfvlige
minne och såår, som Vij med trogne böner af den
Högsta Guden önske och hoppas vinna, at detsamma igenom
den erhåldne fredens ädla fruchter och beständighet allt mehr
och mehr må blifva heladt och förgätit: kan dock intet förbijgå
Rijksens Ständer till närmare upplysning om sakernes
Kongl. Maj:ts Allmänna Proposition.
341
förlopp sedan deras sednaste sammanvarelse så väl som om nu
varande deras Fäderneslands tillstånd at anföra, huruledes
vähl Hennes Kongl. Maij:t under sin regering icke allenast
med en delli då varande rijksens fiender kom till fred och
vänlig förening, utan ock till väga brachte en förnyelse af et
förlängst utsloknadt förbund med England. Men med allt det
var rijket ännu långt ifrån en fulkomlig fred och roo, som,
efter et under så många andra af den Högstas hand det samma
öfvergångne allmänne landsplågor, samt under hvarje handa
tillijka infallne bedröflige omväxlingar utaf så många emot Oss
förente fiender, och fördenskull med så stoor framgång fortsatt
krijg, Fäderneslandet så högnödig och oumgängelig var, sina
så aldeles skingrade och helt afmattade krafter at någorlunda
igen hemta och återvinna kunna.
Till fred med Dannemarck under Franckrijkes och Englands
bemedling var äfven väl icke allenast af Hennes Kongl.
Maij:t grundval lagd utan ock sedermehra, innan Ständerne
sednaste gången skildes från hvarannan, ännu vijdare mycket
tillgiordt. Men med sielfva Tractaten, des ratification och
utväxling så väl som de därtill hörige evacuationer drogs tijden
så uth, at och hela det åhret med des fälttåg rijksens krafter
intet kunnat odelte och oskingrade mot den då öfrige ena fienden
allena med önskeligit eftertryck användas eller behörigen nyttias.
Brunsvigske Congressen, uppå hvilken Käysaren såsom
medlare Sig altstadigt beropat med påstående den förutan ingenting
till Sveriges bästa at kunna företaga, med mindre des
opartijske medlare embete därigenom skulle komma at lijda,
blef, efter Rijksens Ständers egit inrådande, i god tijd beskicka!.
Men vid densamma yppade sig gienast dhe svår- och
vidlöftigheter, som Högstsahl. Hans Kongl. Maij:t Konung
Carl den XII glorvyrdigst i åminnelse altijd befarade och
man efteråth i sielfva värket alt mehr och mehr erfahrit.
Andre, så väl igenom Sveriges egne som des vänners Ministrer,
anstälde underhandlingar, at åstadkomma nemligen till
Wårt understöd en tienlig och tillräklig sammansättning, vant
icke heller större framgång, utan märckte Kongl. Maij:t nogsamt
så väl lasten af sielfva krijget omsijder lieel och hållen
lämnas på Sveriges egne utmattade krafter allena, som ock
at främmandes bemedling, utan ringaste vapnens understöd å
medlarenas sijda, lijkaledes utan värkan och fruclitlöst aflöpa
skulle. Fant altså Kongl. Maij:t på slutet för Sig ock sitt
KoDgl. Maj:ts Allmänna Proposition.
rijke alt för betänckeligit sine egne förlorade länders återvinning
just på det yttersta at ankomma låta: besynnerligen,
när hvarken rijksens egne igenom det långvariga krijget alt
mehr ock mehr aftagne krafter och helt af sig komne indrächter
därmed längre kunde uthhärda eller ock någon den ringaste
främmande liielp mehr var till at förmoda. Ock som vid
samma tijd igenom Kongl. Maij:ts till Czaren afgångne Notification
om Sin upphöijelse på svänska trolmen, samt H:s
Czariske Maijits därpå ankomne gratulation däröfver till Kongl.
Maij:t, en correspondence var öppnad, uti hvilken Czaren Sielf
till en fredsunderhandlings anställande gaf anledning, så samtycktes
till följe däraf, samt föranstaltades ock kort därefter
den Nystadske Congressen, hvilken för den då inpracticable
åhrsens tijd uti April månad följande åhret 1721 först kommen
at öpnas och medelst de svåra påstådde freds vilkohr, hvilka
man i det längsta sökt undvijka, något öfver förmodan uthdragen,
änteligen till sielfva tractaten, des ratification och
utväxling samma åhr uti September månad van sin fullbordan,
icke utan förlust af åtskillige länder, städer, hambnar och
fästningar, som icke allenast Sveriges rijke sielf, utan och
alla hijt in till uti Nordiske jämbnvichten intresserade machter
tiänt till en förmur; Men så förmodar Kongl. Maij:t dock
dymedelst at kunna giöra Sig så mycket mehra försäkrad örn
uprichtig och beständig vänskap med en granne, hvars nabolige
välvilja Sverige elliest i många dehlar kan vara fördehlachtig.
Emedlertijd som intet annat vara kan, än at Fäderneslandet,
eflfter et, såsom förbemält är, under så många andra
tijd efter annan tillstötte hemsökelser med pestilentzier och
allmänne landsplågor ock under hvarjehanda andra bedröfvelige
händelser och omväxlingar utaf så månge emot detsamma
förbundne fiender och fördenskull med så stor deras framgång
fortsatt krijg till sitt in- och utvärtes väsende mächta blifvit
rubbadt och försvagadt, oacktad ali den ömhet, vaksamhet
och oförtrutenhet Kongl. Maij:t till värkets upprätthållande
haft osparde; så äro, till föllje däraf, förnämligast desse följande
måhl, hvaröfver Kongl. Maij:t nu i Nåder åstundar med Rijksens
Ständer at öfverlägga, samt däröfver sedermehra deras
underdånige, trogne råd och betänckiande at inhämta:
1.) På hvad sätt rijksens försvars-värck i gemehn skall
kunna så anläggas, grundas och inrättas, at Fäderneslandsens
Kongl. Maj:ts Allmänna Proposition.
343
säkerhet nu ock i framtijden någorlunda må komma at bestå
af egne krafter.
2.) På hvad sätt rijksens krijgsmackt till lands, således
som den nu inrättad är, eller och närmare efter landsens och
närvarande tijders tillstånd står at lämpas och proportioneras,
må kunna bringas och hållas i sådant skick, at den på ena
sidan väl intet må ligga landet till last, men ock på andra
sijdan finnas någorlunda tillräkelig landet och fästningarne
till betäck- och besättning, jämte nödige anstalter till sielfva
fästningarnes så dhe gamblas vid macht hållande som nyas
anläggande. Ock änteligen men för all ting
3.) På hvad sätt rijksens siömacht står at bringa i det
stånd och till den styrckan, som närvarande tijder och rijksens
tillstånd det synes kräfta. Samt
4.) Huruledes rijket härtill i behörigt stånd at både
sättia och bijbehålla sielfva den här igenom som kraftigast
till befästande freden, rätteligen må kunna nyttias medelst en
försichtig rijksens huushåldning och sådan des inrättning at
alla till des upkomst och förkofring så in- som uthom detsamma
tienlige medel och ämbnen behörigen måge blifva i acht
tagne så väl hemma i landet som besynnerlig uti handel och
vandel med främmande, på sådant sätt, at nationen tillijka
må komma uti en närsahm fahrt ock därjämte uti siöväsende
sig förvärfva en så väl i fredlige som örlogs tider högst angelägen,
nyttig och gangelig erfahrenhet.
Öfver desse och flere däraf härflytande angelägne måhl
täncker Kongl. Maij:t nu at inhämta Rijksens här församblade
Ständers underdånige mening, råd ock tanckar: Önskandes
Rijksens Ständer härvid, så väl som till hela denne deras
sammankomst samt därvid förefallande rådslag och sluth af
den Högste Guden all skiöns lycka, nåd och välsignelse; Förblifvandes
Kongl. Maij:t för det öfrige Rijksens Ständer med
ali Kongl. Nåd och ynnest altijd väl benägen.
FRIEDRICH.
D. N. von Höpken.
%
344 Karn. och Oec. Deputms mern. d. 28 Febr. 1723 om skatteköp
4.
Kammar- och Oeconomi-Deputationens memorial af d. 28
Febr. 1123 angående skatteköp.
{Deputationens ader, band II, N. 29.)
Protokoll II, sid. 112.
Memorial.
Den af Rijksens Högloft. Ständer öfver Cammar och
Oeconomie värket förordnade Deputation har funnit sig föranlåten
Högloft. Rijkzens Ständer skyldigst till kiänna gifva,
huru som vid öfverseendet af de skatterättigheeter, som sedan
sidsta Rijkzdagen ifrån Kongl. Maij:t och cronan, i anledning
af den på Allmogens besvär då utfärdade Resolution, försålde
blifvit, klarligen funnits, at det påsyftade ändamålet, som billigt
Kongl. Maij:tz och cronans samt publici bästa och förkåfring
vara skulle, härmedelst eij är vordet obtinerat, i det at liögstbemelte
Hans Maij:t och rijket igenom et slijkt cronogodzens
försälliande till et mer än lindrigit prijs, där lijkväl samma
medel till rijkzens giäldz afbetalande anslagne äro, een så
märkelig skada och förlust lidit, at densamma i långliga tijder
eij lärer stå at botas och repareras; jemväl och huru som
denne oemotsäijelige skada och förlust där igenom eij litet förökes,
at dageligen utur Högloft. Kongl. Cammar Collegio skattebref
extradei’as för dee hemman, som på ofvannämbde sätt,
nembligen efter värdiet, försålde och kiöpesummorne där af deponerade,
men härtills lijkväl eij igenom kiöpebrefvens utgifvande
confinnerade och fast stälte blifvit.
I hvilket anseende Deputationen hållit före des plickt och
skyldigheet vara, till Hans Maij:ts och cronans höga interesses
bevakande, eij någon tijmma försumma de medel och uthvägar
at angrijpa, hvarigenom Kongl. Maj:tz och rijkzens skada och
afsaknad skyndesammast måtte kunna förhindras, och där före
Kongl. Cammar Collegio vid handen gifvit huru som rådeligast
vöre med skattebrefvens vidare extraderande at innehålla till
dess Högloft. Rijkzens Ständer behagat, sedan Deputationen
med dess oförgrijpelige Betäukiande öfver detta ährendet inkommit,
et slijkt skattekiöp efter värdie vijdare at confirmera
eller förändra. Hvad nu denne påminnelsen till Högloft. Kongl.
Karn. och Oec. Deputms mein. d. 14 Mars 1723 om skatteköp. 345
Cammar Collegium angår, så har och väl härvid Deputation
sig ärhindrat dess åliggande plicht och skyldigheet fordra een
sådan sak samtelige Rijkzens Ständers behag och godtfinnande
underkasta, innan där med till någon värkställiglieet skridas
borde, men och därjemte befunnit, at i väntan på Högloft.
Rijkzens Ständers sammankomst hvar i sitt Stånd, eij annat
än ofvan nämbde medel förhanden vara den skada och afsaknad
at förekomma, som Hans Maijrt och publicum dageligen
och stundeligen tillfogas, medelst ofta nämbde skattebref? skyndesamrna
extraderande till dem, som i fruchtan för någon billig
ändring kraftigt där om anhålla och på yrkia, hvarmed och
ännu efter möijeligheeten continueras och all fortgång hafva
lärer, om icke Högloft. Rijkzens Ständer för godt och nyttigt
finna skulle Deputationens redan giorde påminnelse till högbemelte
Collegium, såsom allena på Hans Kongl. Maij:tz och
rijketz nytta och fördehl syftande, rättvijseligen at stadfästa
och bekräfta. Stockholm d. 28 Februarij 1723.
På Cammar och Oeconomie Deputationens vägnar
H. Posse. Laurents Molin. J. Salan.
Lars Andersson.
5.
Kammar- och Oeconomi-Deputationens memorial af d. 14
Mars 1723 angående skatteköp.
(Deputationens ader, band II, N. 30.)
Protokoll II, sid. 146.
Memorial.
Till underdånigt föllje af Hans Kongl. Maij:tz till Cammaroch
Oeconomie-Deputationen remitterade Secrete Proposition,
häfver Deputationen till öfverseende sig företagit dee tijd efter
annan, men hälst sedan åhl- 1719, så väl redan ifrån Kongl.
Maij:tt och cronan försålde, som uti orterna till kiöp bevilliade
skatterättigheeter, jemte de åthskillige methoder som därvid
äro blefne observerade, hafvandes där boos eij utan förundran
346 Karn. och Oec. Deput:ns mern. d. 14 Mars 1723 om skatteköp.
inhämtat, till hvad ringa quantum kiöpeskillingen af et så stort
antahl hemman och andra lägenheeter sig bestigit, och hvad
lijten andehl af rijkzens giäld därmed är blefven afbördadt;
där lijkväl utaf Reglementet för Ständernes Contoir, gifvit vid
Rijkzdagen anno 1720, klarligen sees kan, huru som rijkzens
giäldz afbetalning det rätta och egenteliga ändamåhlet till alla
desse skatterättigheeters försälliande varit häfver. Deputationen
har och igenom åthskillige, uti Kongl. Caminar Collegio
befinteliga acter och documenter sig underrättadt giort, at väl
uti forna tijder cronojord är blefven försålder till skatte, då
Hans Maij:tt och cronan någon därmed egenteligen velat gratificera,
och at, vid en slijk handel, ändamåhlet eij så mycket
varit kiöpeskillingens qvantum som hemmanets conservation,
hvaruti de tijders både kiöpare och säl ljare deras största nytta
och fördehl bestå låtit, tvärt emot det nu varande bruk och
maneer, som klarligen utlivijsar huru cronogodzen efter värdie
till Hans Maij:tz och publici märkeliga skada försålde och till
sielfva hemmanens ruin och undergång af een stoor deel åboer
kiöpte äro.
Methoden till cronohemmans försälljande till skatte har,
efter Högstsahl. Kongl. Maij:tz Konung Carl den XII:tes härom
uthfärdade Förordningar ifrån anno 1701 till 1719, varit sådan,
at skatterättigheterne vid Häradz Tingen genom offentelig
auction äro blefne försålde, hvarvid doch åboerne varit berättigade
dem, efter första budet, at inlösa och behålla.
Anno 1719 har Hennes Maij:tt vår nuvarande nådigste
Drottning, medelst een nådigst gifven Resolution på Allmogens
Besvär, åboerne på cronohemmanen bevilliat efter värdie eller
mätes manna ordom, utom auction, skatterättigheterne af samma
hemman fram för någon annan sig att tillhandla, hvilken förmåhn
dem äfven anno 1720 af Hans Kongl. Maijrtt vår nu
regerande Konung är stadfäst och confirmerat blefven. I föllie
af desse, Allmogen i nåder förundte Resolutioner, af hvilka
jemväl många andra, i anseende till den ringa kiöpeskillingen
som af dem för slijke skatterättigheeter är ärlagt vorden, oförgripeligen
synes sig hafva betiänt, äro nu, sedan anno 1719
inclusive, ifrån Kongl. Maij:tt och cronan försålde
Hela mantahl  978: —
Skatterättigheeter  1278: —
För hvilke hemman och lägenheeter kiöpeskillingen, uti
diverse myntesorter betalt, sig bestiger nembligen:
Kain. och Oec. Deput:us mein. d. 14 Mars 1723 om skatteköp. 34/
Uti redbart mynt till  Dir 51693 Sint
uti mynteteckn  Dir 58375 —
uti devalverade mynteteckn
Dir 32684 —
Som nu vid alle desse sakers och omständigheeters skiärskådande
Deputationen hållit före sin plicht och skyldigheet
vara Kongl. Maij:tz och publici välgång med undersåtarnes
nytta och förmåhner så till samman jämka och förbinda, at
begges vinst och förlust altid enahanda vara må; så har och
Deputationen till värkställande af dess plickt och skyldigheet,
samt hämmande af een så märkelig skada, som Hans Maij:tt
och publicum medelst cronogodzens försälljande efter värdie
kommit at lijda, eij underlåta bordt Högloft. Rijkzens Ständers
mogna ompröfvande underkasta, om icke fölljande hemman
och lägenheeter, efter bijfogadt methode, både till cronans och
publici fördeel hädanefter till skatte försällias måge, nembligen:
l:o) Alla cronan immediate behåldne hemman; på det Approbatur,
sättet, at kiöparen sig först lioos Landzhöfdingen i orten angifver,
dess uthlåtelse eller tillstånd om samma kiöp at erhålla;
att Landzhöfdingen vid nästa ting alla till kiöp updragne Methodeu skau
hemman efter methoden värdera låter och Hans Maij:ttz och denne^ethod
cronans interesse där vid noga observerar; medndemksom
att sedan värdiet på behörig ort lagligen skedt är, Häradz- Tiiction?
höfdingen, jemte publicationen, till den näst fölljande tingzterminen
bijfogar een lista på de skatterättigheter, som första
tingzdagen komma at försällias, samt till hvad summa hvar
och een på föregående ting äro vordne värderade;
att på ofvannämbde tingzdag de värderade skatterättigheter
offenteligen auctioneras igenom upbud, på sätt och vijs,
som vid alla slijka auctioner uti rijket brukeligit är, då
värderingen första insättningzsumman på Hans Maij:ttz och
cronans vägnar blifva måste, och hemmanet sedan säl lias
till den mästbiudande, doch så at åboen blifver närmast detsamma,
efter högsta budet, at behålla, om han så finner, men
i vidrigit fall undfår af kiöparen den öfverbyggnad, som han Approbera,
med laga skiähl bevijsa kail på hemmanet giort vara, med livad
mera som efter Husesyns Ordningen honom kommer at ersättias.
2) Alla på Militiae- och Landt Staten indeelte lönings- Approbera,
hemman, häste hemman, så vida de eij äro nödige till dagz- kunåedoch°2i
värken under de kongzgårdar som till boställen eller rusthåld detjpr*cavera,
anslagne äro; sammaledes alla fördehlshemman, crono uthjordar, aagzvarkcrf.som
uthfiällar, ängar, (allmänningarne undan tagne), skattelagde efterhvarjé°orte
beskaffenhet.
348 Karn. och Oec. Deput:ns mern. d. 14 Mars 1723 om skatteköp.
torp, som kneclite- båtzmans- samt rusthåld eij underlagde
äro, sälljes till skatte på sätt och vijs som i §. l:o förmält är
3:tio) Hvad rusthållen angår, så förfares med dem efter
Högstsahl. Hans Kongl. Maij:ttz Konung Carl den XII:tes bref
af den 12 Martij 1702 hvaruti tydeligen nämbnes, at skatterättigheeten
på sielfva rusthåldz stammen till ingen annan
än rusthållaren må försällias. Yarandes härvid Deputationens
oförgrijpelige tanka: at i anseende till den förmån härmedelst
rusthållaren tillägges, at utom auction och efter värdiet allenast
Är ändradt i een slijk rättigheet få inlösa, han då een tredie deel öfver
senare betänc- .. .. , , , , t ... . .. . . o
kandet §: 3. samma varcliet betala och erlägga bor, innan honom något
skatte kiöp därpå bevilliat varder.
Resoi. at om Men med augmentz hemmanens försälljande till skatte
ligl^stammen förfares efter auction aldeles som l:ste §: innehåller, allenast
kio,^lgbörrost-at rusthållaren blifver närmast till hemmanet, efter högsta
hallaren vara . . , . .. . o,
närmast; men budet, och nast honom aboen.
elliest åboen.
vide Cammar- 4:to) Kunna och alla bergzlagz hemman sällias till skatte.
Coll. påmin- ' o o o
neise. doch att dervid Bergz Förordningarne i alla mahl noga observerade
blifva.
När nu någre af desse upräknade hemman till kiöp updragne
och aldeles efter den uti §: l:mo uthsatte methode uti
orterne försålde äro, insändes till Kongl. Cammar Collegium
een accurat lista på alla försålde hemman, hvarvid fölljer värdiet
och quittencet på kiöpeskillingen som för hvar skatterättigheet
är vorden betalt, jemte methoden som där vid är blefven i
ackt tagen, då Kongl. Cammar Collegium, i fall at ingen feelachtigheet
i processen till finnandes vore, skattebrefven till
vederbörande ofördröijeligen kommer at uthgifva, utan at någon
vidare auction uti bemelte Collegio tillåten varder. Uti skattebrefven
införes tydeligen at hemmanet försällies med skatte
manna rätt och ingen annan, jemväl och huru vida skatte
mannen tillåtit är öfver hemmanetz ägor at disponera, i synnerheet
hvad skogen angår, at därmed efter Laag och Skogz Förordningarnes
klara innehåld noga förfares, så at hemmanen
derigenom intet förvärras måge, vid förlust af skatterättigheeten
för den, som vid öfverträdandet här af befunnen varder.
Där emot häfver och Deputationen fallit på de oförgripeliga
tankar, at efterfölljande hemman och lägenheeter, till undvikande
af cronans och publici handgripelige skada, hvarken
nu eller i framtijden till skatte böra försällias, nembligen:
Karn. och Oec. Deputms meni. d. 14 Mars 1723 om skatteköp. 349
Alla kongz- och ladugårdar, ehvarest de och belägne äro.
Alla boställen, så väl på Ecclesiastique och Militiae- som Approberas.
Civil Staten nu indeelte, eller som hädanefter indelas kunna,
Alla benificie hemman. Approberas.
Alla prästebohls ståmmer och mensalier. Approb. doch
1 obs. exeption
uti det senare
betänkandet.
Alla de cronohemman, som till kongz- och ladugårdarnes Vide cam. Coi.
memorial.
hägn och nytta omistelige äro.
Alla post- och giästgifvaregårdar. Desse kunne
1 « ri • • säljas men ob'
Alla Academi», Gymnasiers, Scholors, Kyrkiors, Krigs- serveras desse
J 0 . så väl som de
manshus och Hospitalers hemman, sa väl i anseende till de i präst priviieg.
o 5 §: och Cam.
manga och kraftiga, af Svea Konungar, sa gamble som nyare, Coii. mem. pag.
• O ° _ „ 1.1 n -1 42> taSne Pr*‘
dem i nader gifne Privilegier, som och i betrachtande af den cautioner, doch
o »t o o i l-iip ii . at räntan eij
särdeles ömheet, vare christelige förfäder altid haft och dragit förminskas
. ... eller förringas
för den egendomens conservation och förmehnng, som till stu- igenom förmed
.
. ling el. skatt
diers
och vettenskapers fortsättiande, samt andre pios usus, rngmngen, utan
o o t-, snarare för
bade
af öfverheet och undersåtare varit donerade. Doch bättras, och at
..... it o n kiöpeskillingen
varder härmedelst en aldeles förbudit någre af desse uprak- Acad. Gym.
.... , . . -ii i r Scholan Kyrkan
nade, och till pios usus donerade hemman, till skatte at för- och Hospitalet
o. n ii. i.. ip..o. tillfaller som
saina, när sadant af vederbörande agare och föreståndare hemmanen anåstundas
och begiäres samt klarligen vises, at så väl sielfva deras nytta och
hemmanets conservation, som och den däraf flytande ränta, gnS? och efter
jemte kiöpeskillingen, hvarunder statens nytta och fördehl be- giöraVfrachn
röör, medelst et slijkt skatte kiöp märkeligen styrkt och befrämjadt
varder, men och at på vederbörandes hårda ansvar
komma måste, både för Gud, Konungen och hvar redelig undersåte,
om hemmanen, medelst et sådant skattekiöp, förvärras
och kiöpeskillingen eij till des rätta bruk och ändamåhl användt
samt behörigen employerad varder.
Som nu Höglofl. Rijkzens Ständer af alt det, hvad i
möijeligaste kortheet uprepat är, nogsamt lärer hafva inhämtat,
så väl det sätt och maneer, hvarefter Kongl. Maij:tz och
cronans godz tijd efter annan till skatte äro vordne försålde,
som den oförgripeliga tankan hvaruti Deputationen om methoden
till slijke cronogodz försälliande hädan efter stannat häfver,
så lärer och därjemte ögonskeenligen vara funnit, huru som eij
allenast Kongl. Maij:tt och publici, utan och een stoor deel
af privatorum interesse, igenom en så skadelig till allmogens
fördehl uthvärkat Resolution, anseenligen kommit at lida.
Kunnandes Denntationen. vid et så beskaffat måhl, så väl till
350 Kam. och Oec. Deputms mern. d. 14 Mars 1723 om skatteköp.
den allmänna creditens bibehållande, som till een så märkelig
förlusts någorlunda ährsättiande, intet annat medell vid handen
gifva, än een noga och rättvijs undersökning, om och någon
annan än Sveriges allmoge af ett slijkt Privilegium sig betiänt,
och antingen dess skatterättigheet efter värdie eller och
igenom een emot methoden anställt auction ährhållit och
niutit häfver, och at i medier tijd de ännu oextraderade
skattebref, som till et antahl af 707 sig bestiga, till ingen
utom allmogen, innan föregången ransakning, utaf Kongl.
Cammar Collegio vijdare uthgifvas måtte. Varandes och vid
een sådan beskaffenheet Deputationens oförgripelige tanka, at
i fall någon med een slijk handel emot den uti §:o l:mo
anförde methode (oansedt skattebrefvet redan extraderat vore)
beträdas skulle: at skatterättigheten då, emot kiöpeskillingens
återställande till Kongl. Maij:t och cronan, rättvijsligen bör
vara förfallen. Men så framt någre sådane skatteråttigheeter
på kongz- och ladugårdar, samt andra nödiga lägenheeter,
som ifrån Kongl. Maif.tt och cronan icke kunna abalieneras,
skulle finnas redan försålde, at de samma då, så väl som alla
frälsehemman, hvilka hädanefter ifrån Kongl. Maij:tt och
cronan återvinnas torde, vid laga fahrdag utan vidare ransakning,
äfven emot kiöpeskillingens återbekommande, afträdas
och i behörigt stånd till vederbörande lefvereras måge.
Hvad de försålde Academiae hemmanen angår, så är och
Deputationen af den tankan, at med dem på samma sätt, som
med kongzgårdarne procederas kan, hälst som ändå inga skattebref
på samma hemman expedierade äro.
I anledning af det som i förberörde till conservation och
förmeering af de till pios usus donerade hemman och räntor
projecterat finnes, har och Deputationen för billigt ährachtat
Högloft. Rijkzens Ständers mogna betänkiande och välbehag
underkasta, om icke nödigt vara skulle, at Högloft. Rijkzens
Ständer, medelst een noga och rättvijs undersökningz anställande,
sig underrättade giorde om och slijke capitaler uti reda
penningar, godz och gårdar, huus i städer, samt andra lägenheeter,
jemte interesserne, så väl efter billigheeten, som och
efter donatariernes villia och förordning, härtills af vederbörande
äro vordne administrerade, hvarunder både kongl,
och privatorum stipendia vid Academierne komma at begripas,
på det at hvar och een medelst säkerheeten om sådana medels
tillbörlige handhafvande och administration till en slijk cliristelig
Rosennnillers memorial om ordning på Riddarhuset. 351
gifmildheet, hädan efter så mycket upväckas och upmuntras
må, som af een skiälig fruchtan för een lastbar egennyttigheet
här till dagz många redeliga hiertan och sinnen där ifrån
aldeles afskräckte och afhåldne äro. Stockholm d. 14 Martij
1723.
På Rijkzens Ständers Cammar och Oeconomie Deputations
vägnar.
H. Posse. Joli. Possieth. Johan Salan.
Bengdt Matthison.
6.
Kapten G. C. Rosenmullers memorial angående god ordning
på Riddarhuset.
(Allegater hand I, N. 238).
Protokoll II, sid. 150.
Ödmiukaste Memorial.
Vid det Högloft. Ridderskapets och Adelens senaste sammankomst
syntes en och annan ifrån de flästes mening skilliachtige
och allesammans på sådant sätt och vijs trägne,
hvar en sine tanckar att påstå och liksom att villia genomträngia,
att dermedelst den anständige ährbar- och beskedeligheten,
hvaruti vare Riksdagars heder bör bestå, lätteligen hade
kunnat råkat uti en ordentelig oordning. Slike vidare farlige
händelser att förekomma och aldeles afböija, är så mycket
nödigare, som goda och nyttige rådslag intet kunna under ett
alt för häftigt roop och liud samlas, och dessutom den innerliga
enigheten ibland det Högh Ridderskapet och Adelen, livilcken
bör vara deras zirath och oöfvervinneligaste styrckia, i annor
händelse dem till en obotelig skada och ingen ringa vahnheder
skulle förstöras, friheten värnlöös och till intet blifva, samt
deraf den säkra förlusten upkomma, att, sedan således Ridderskapet
och Adelen blifvit fördehlte och skingrade, dee lika
som enckla små qvistar så lätteligen skulle kunna sönderbrytas,
som deras lycksalige frihet nu af sig sielf kan bestå och helt
Adelns Protokoll, 1723. 11.
352 Rosemniillers memorial om ordning på Riddarhuset.
orörlig är, i fall, efter gamla sägn, uti en knippa dee sig hålla
tätt och nähra sammanbundne. En sådan enighets bibehållande
lärer så mycket mindre svårigheet kunna möta, som
jag tror, och ingen tvifla bör, att ju icke alles villia och
upsåt lärer vara goda och lika, oachtat en och annan om sättet
och maneret den goda villian uti värcket att bringa med den
andre eij altid eller genast kunna komma öfverens. När
någon åtskillnad uti meningarne finnes, tycker mig alt buller
kunna styras och all ifver uthestängias, om, jemte det, hvad
vår interims Ridderhus Ordning innehåller, det Högloft. Ridderskapet
och Adelen behagade, vid något ansenligt vijte, som
kan skee en 100 dal. smt, förordna och fastställa, att aldrig
uti sammanblandad oordning månge tillika inom skrancket
mindre fram till H. Landtmarschalckens bord framstijga måge;
uthan att hvar en som vill tahla antingen sitter stilla på
sitt ställe, eller om han eij tror sig kunna höras, ensam och
allena till H. Landt-Marschalcken framträder, liud begiärer,
och sedan sin mening med godt fogh förebringar; om en
således ordentelig skedd föreställning utan gensaga intet antages,
kunna dee, hvilcke andre tanckar hafva, likaledes begiära
frihet dem att föredraga: tå Ridderskapet och Adelen
dem både med mycken tyst- och betäncksamhet lärer behaga
åhöra, samt lemna hvar en tid och råderum efter behag att
tahla, uthan att någon må falla den andra i tahlet, vid något
vijte, hvilcket det Högh Ridderskapet och Adelen sielfve behagade
nämna och påläggia. När således hvar en sin mening
har anfördt och ingen thera med then andres skiähl är nögd,
uthan yrckiar på votering, då bör den samma efter vanligheten
altid, antingen genast, eller om så godt finnes, efter
något längre betänckiande, skee och för sig gå. Jag säger
att votering hör altid skee, i den fasta mening och förmodan,
att under det Högh Ridderskapet och Adellen aldrig och
omöijeligen någon enda lärer finnas så förgiäten af sin dyra eed
och sin siäls eviga dervid hängande saligheet, eller sådan
hätsk fiende af sitt k. Fädernesland, af sine anhörige, af sine
efterkommande och af sig sielf, att kunna bringa öfver sitt
samvete och hierta att någon sin nämna, mindre votering
begiära uti något mål, hvarigenom vår uti RegeringsFormen
uprättade, stadfästade och väl bevarade frihet, uti det aldraminsta,
medell- eller omedelbahrt, skulle kunna minskas och
förkränkias. Detta förtroendet bör hvar en så mycket otvifvel
-
Rosemnullers memorial om ordning på Riddarhuset. 353
achtigare draga till den andra, som RegeringsFormen och
vår mildaste Konungs dyra och kostbahra Försäkrings skrift
slike tillbud med så hardt straff beläggia, att fruchtan och
fasan som den allmänna säkerhetens fiende och riksens förrädare
att blifva ansedd och straffad lärer visserligen i tygelen
hålla, om någon af naturen så illa högd finnes, hvilcken
fruchtan för Guds straff samt kiärleek till ähra och dygd eij
voro allena nog kraftige och starcka ifrån sådana lastbahre
uptog att hindra och afråda. Skulle likväl, emot all förmodan,
någon sådan kunna gifvas, lärer uthan tvifvel det
Högloft. Ridderskapet och Adelen den samma låta ehrfahra,
att deras Regeringsform intet är som ett schillerie eller en
lanterna magica, för blotta skien och syn skull, uthan honom
ett så skyndesamt och alfvarsamt straff underkasta, att hvar
en må blifva förskräckt, att på långt båld när, aldrig träda
uti förbrytarens footspåhr. En sådan alfvarsamheet är det
enda medlet at på en gång ifrån vidare försök vår frihet
befria och än mer att omskantza. Näst detta synes och
nödigt att alfvarligen förordna det, vid straff att under hela
Riksdagen eij mehr få komma up i Ridderhuset, ingen må
hafva frihet eller tillstånd att söka rubba, eller votering
åstunda öfver något som under påstående Riksdag uti Ridderhuset
blifvit beslutit och till sitt vederbörliga ställe afskickat;
men aldraminst öfver sådane saker, som alla eller dee mästa
Stånden hafva stadgat och fastställt. Skier det intet, uthan
man i dag kan få lof att söka ändring uti hvad sorn i går
giordes, skulle intet allenast väre Riksdagar, (Gud vet icke
huru länge) till Herrdagsmännernes stora last, uthan att något
serdeles blefvo uträttat, förlängias och uttdragas; uthan och
jemte sagde skada, uti den ährbare verlden vij få det förtreteliga
eftertahlet, att vårt värck och väsende voro likt ett
kiägelspehl, hvilcka opresas och i god ordning ställas, på det
dee straxt derefter beqvämbligare måge omkullslås. När intet
af alt det, hvaruti vår frihet består eller med henne någon
gemenskap äger, eller och redan afgjordt blifvit, men väl alle
andre questioner, som kunna upkomma, en ordentelig votering,
om så påfordras, underkastas, lärer genom sådan ordning
enigheten hijbehålias och vår deraf händande lycka så mycket
större och fastare varda, som, ju mehr under en nöijsam och
förtrolig enigheet. vij af en heskedelig frijhet rätte fruchten och
söte smaken läre kiänna, ju enigare läre vij samtelige sedan
354 Åkerhjelms memorial om ordning på Riddarhuset.
blifva att heldre lifvet tillsättia, än ifrån den samina, under
hvad skien det och voro, oss att låta låcka eller leeda.
Georg C. Rosenmuller.
7.
Krigsrådet Samuel Åkerhjelms memorial angående god ordning
på Riddarhuset.
(Allegater band I, N. 239).
Protokoll II, sid. 150.
Ödmiuke ock oförgrijpelige påminnellser hvilka jag ödmiukast
beder måtte uthi Ridderhuus Protocollet få införas.
Samtelige rijcksens Ridderskap ock Adel täcktes sig gunstigast
påminna, huruledes icke allenast vijd sidsta uthan
jämvähl vijd een ock annan af förre sammankomsterne är
händt, att vijd dhe här förefallande deliberationer visse ährender
med sådan osämia och sådant oväsende äro vordne afhandlade,
att om det intet i tijd förekommas, lärer det allt
mehr och mehr tilltaga, och dherigenom icke allenast Protocoller
blifva ofullkomblige, uthan ock Resolutionerne oricktige
och obeständige samt omsijder sådane påfölgder förorsakas,
som hela Ståndet och kanskiee hela rijket torde högst äfventyrlige
och skadelige vara; hvartill som efter mitt ringa
omdömme förnämste orsakerue äro fölljande l:mo att dhe
propositioner som dher framme giöras, intet alltijd för rummets
storlek och dhe på främre bänckarne uppstigandes skull
kunna liijt neder uthi Ridderhuuset till oss, mindre vij när
vij något hafva att propornera dijt fram höras, hvarutaf een
och annan blifver föranlåten att trängia sig fram till att see,
höra, och blifva hörd; 2:do att uppå dhe propositioner som
giöras gemeenligen straxt svar och Resolution fordras, uthan
att Ridderskapet ock Adelen tijd till betänckiande lemnäs,
hvarutaf händer att man med ropande ock skrijkande, om
annars eij skee kan, empresserar sig att kungiöra dhen mening
man om dhen ventilerade quaestionen häfver; 3:tio att när
man något andrager, andra falla een uthi ordet innan man
Åkerhjelms memorial om ordning på Riddarhuset. 355
sin mening fått uthsäija och ofta med sådan häftigheet och
sådane åthhäfvor svara, som intet mindre änn enigheet och
godt förtroende oss emellan stifta; och 4:to att när votering
begiäres, dhen intet tillstädies; altså och emedan uthi vår
vijd sidsta Rijksdag fastställte interims Riddarhuus Ordning
all slijk oreda temmeligen vähl är vorden förebygd, förmåendes
dhen 7:de § att dhe propositioner som dher framme giöras,
skohle af Secreteraren på flere stellen uppläses, dhen 4:de §
att ingen skall uppstiga på bänckarne uthan med tysthet
afbijda hvad Landt Marskallken har att andraga, dhen 11 §
att Ridderskapet och Adelen åthminstonne lemnäs natten öfver
att betäncka sig på och uthi angelägne ährender så lång tijd
som dhe kunna komma öfvereens om, dhen 12 att ingen måste
falla dhen andra i tahlet, mindre med anstötelige ord och
åthhäfvor förolämpa dhen, som något tahlat, och dhen 13 §
att så snart man eij öfvereenskommer om hvilken mening
som skall vinna bijfall, då till votering skrijdas skall etc.
Fördhenskulld underkastas samtel. rijksens Ridderskaps och
Adels höggunstiga ompröfvande om icke in till dess dhen nu
under händer varande RiddarhuusOrdningen blifver färdig,
denne interimsordningen till noga efterlefnad stellas böör, och
om icke till hvars och ens så mycket bättre efterrättellse dhen
samma lingö först här uthi Ridderhuuset uppläsas och sedan
till een hvars nogare igenomläsande blifva under Rijksdagen
på Riddarhuusbordet liggande. Stockholm d. 1723.
Sam. Åkerhielm.
8.
Öfver-direktören J. Ehrenpreus' påminnelser vid. Kammar- och
Oeconomi-Deputationens memorial angående skatteköp.
(Deputationens acter band II).
Protokoll, II sid. 158.
Ödmiuka påminnelser vid Högloft. Ständernes Cammaroch
Oeconomie Deputations betänckande angående skatterättigheterne.
Det synes fuller i första anseendet, som skulle alla cronohemmanens
försälljande till skatte i gemeen vara Kongl. Maijrtt
356 Ehrenpreus’ påminnelser ang:de skatteköp.
och cronan nyttigt och profitabel, emedan ränttan ändå blifver
Kongl. Maij:t och cronan förbehållen; man prsesumerar och, att
en ägare af skattehemmanen den samma bättre brukar, häfdar
och conserverar, än cronobonden ofta gior cronohemmanen; imedlertijd
tillfaller och tillflyter publico anseenlige penningar för
cronohemmanen utan någon förlust i ränttorne, hvilka egendomar
elliest för cronan är ett dödt capital; men när man lijtet närmare
denne saken betracktar, så finnes i sielfva värket sådane
cronehemmans försälljande till skatte vara både det allmänna
bästa, cronan och undersåtarne prsejudicerligit och skadeligit;
ty förutan det, att l:mo både publicum och cronan vid hvariehanda
tillfällen och till rijketz stoora nytta oumgiängeligen
behöfva att tillbyta sig emot cronohemman andra lägenheter
af frälse och skatte, hvar till sådane cronohemman nödvändigt
behöfvas, så har 2:o ifrån gambla tijder tillbakars blifvit förordnat
och tillåtit att en frälseman till sina sätteriers styrckia
och förbättring fått emot lijka godt vederlag tillbyta sig
sådane cronohemman, som nära in till dess sätterij varit belägne.
Detta kan intet altijd skie, ty ibland possiderar en
sådan frälseman ett eller annat säterij, som inga andra lägenheeter
har att gifva cronan i vederlag för sådane byten; deremot
kan en annan tijd sådane possessorer blifva af samma
säterier, som hafva strögodz annorstädes och ifrån säterierne
belägne, dem han kan mista, hälst när han emot dem kan och
får tillbyta sig de cronohemman, som när in till säteriet äro
belägne; äro då sådane cronohemman tillförne till skatte forsållde,
så kan intet någon frälseman med dem vijdare blifva
hulpen; 3:o Här finnas ännu i landet många förborgade mineralier
och metaller i jorden af marmor, steenkåhl, jern, koppar,
silfver och kanskie guld, med andra flere för rijket nyttige
mineraliske saker; när sådant yppas och alla cronohemmanen
äro försållde till skatte, mächtar skattebonden sielf intet
att kosta uppå något till dess uptagande; han söker och
snarare det att förtijga och fördöllja, om han ännu någon
kundskap der om hade, i fruchtan före att igenom sådane
värckz uptagande hafva någon olägenheet vid sin skattejord;
finge och någon annan kundskap här om, som några medell
der på använda ville, kunde han det intet giöra emot skattemannens
villja; att få kiöpa hemmanet af skattemannen igen,
det blefve mycket svårt, åtminstone finge man det betala 4 å
6 dubbelt mehr, än det vore värdt. 4:o till alla sådane värcks
Ehrenpreus’ påminnelser ang:de skatteköp.
357
uptagande erfordras nödig hielp af skog, ved, kohl, arbete och
kiörslor utaf andra näst om kring liggande hemman, och det
för ett billigt prijs, om sådane värck elliest med nytta skulle
uptagas; alt detta kan stå att erhållas om de näst belägne
hemmanen äro crono, men intet utan svårheet, när alla cronohemmanen
blifva försållde till skatte, åtminstone praetenderade
skattemannen dubbel betalning för hvad som behöfdes, i det
stället cronan elliest kunde sublevera sådane värck och låta
deni för billigt prijs få af cronohemmanen hvad som behöfdes,
hvilket cronan blifver betagit igenom cronohemmanens försälljande
till skatte. 5:o Ingen ting är nödigare uti ett land
och rijke, än allehanda manufactur-värcks inrättande af linne,
ylle, trä och allehanda metaller, emedan utom sådane manufacturer
ett land och rijke alldrig kan komma upp och blifva
förmögit; der till finnes på landet mänga beqvämliga lägenheter
och situationer, som öfverheeten efter Handtvärckshus
privilegierne lofvat antingen donera till sadane värcks inrättande
eller emot betahlning att afstå, eller och att sådane
lägenheter inlösa eller utbyta, som likväl med ägarens samtycke
måste skie, hvilket alt Handtvärkzhuus privilegierne
innehålla och förmå, hvilka höga öfverheeten ifrån långliga
tijder tillbakars låtit utfärda, till att derigenom animera undersåtarne
till sådane manufacturvärckz inrättande; blifva nu alla
cronohemmanen försållde till skatte, så blifva ju alla tillfällen
och lägenheeter dem betagne, som hädanefter några manufacturvärck
på landet ärna att begynna och inrätta, och utom det
öfverheeten betagit att kunna prsestera till sådane manufactorister
hvad öfverheeten uti Handtvärkzhuus-privilegierne lofvat.
6:to. Det äro nu redan åtskillige manufacturer i landet
inrättade, som eij kunna fortsättias utom hielp af allmogen
med kohlningar, kiörslor och arbete, som af öfverheeten och
vederbörande Collegier kunna disponeras efter sakernes beskaffenheet
och omständigheeter, men blifva alla cronohemmanen
skatte i landet och bonden på dem får skattemanna
rätt, så påstår han, att när han betalar sina utskvllder, det
ingen kan eller bör obligera honom hvarken till kohlningar,
kiörslor, ved eller arbete vijdare, än han sielf vill; hvarigenom
publicum stoor skada skulle taga och mycket godt i landet
blifva eftersatt, som elliest kunde värckställas efter hand och
med tijden. Jag tror, om en specification blefve upsatt uppå
alla cronohemmanen i rijket, som ännu voro cronan behåldne,
Ehrenpreus’ påminnelser aug:de skatteköp.
skulle af dem en ganska ringa delli vara igen, som i förra
tijder varit skatte och nu sedan anno 1700 blifvit till skatte
försållde, så att när man vill considerera den lilla penningesumman,
som för dess skattelösen ännu kunde inflyta, skulle
den lijtet förslå emot den stoora skada, som i framtijden
kunde tijma, när cronohemmanen behöfdes, och på dem ingen
tillgång mera voro. Een frälseman behåller mycket hellre sin
frälsejord och söker hellre att conservera sina hemman under
frälse rättigheet, än att han sälljer deni till skatte, sorn mycket
sällan skier, hvarföre och så icke cronan, sorn ofta så nödigt
behöfver sina cronohemman till hvariehanda publique nyttigheeter
som någon sin en frälseman sine frälsehemman? Uti
ätskillige provincier äro hamrar och jernbruuk belägne, som
intet kunna bestå utan allmogens hielp med ved, kohl och
kiörslor, sorn efter BergzOrdningarne i alla tijder af Kongl.
Bergz-Collegio blifvit disponerade till sådane bruk, som Kongl.
Bergz-Collegium funnit dem nödigast och nyttigast; skulle nu
alla cronohemmanen till skatte försälljas, sä skulle icke allenast
de rijkare och förmögnare hammar-patronerne vid auctionerne
upjaga de skogrijkaste hemmanen och slå dem alla
under sig, så att allmogen och de oförmögnare hammarpatronerne
minsta delen af dem skulle kunna eller få sig tillhandla;
det samma skulle och skie de ringare och oförmögnare af
R. o. A. till sina säteriers behoof, i anseende till de rijkare
och förmögnare af Adelen. Och på det sättet förfölle hela
Kongl. Bergz-Collegii hushålldning och omvårdnad om de angelägnare
och ädlare brukens conservation. Det är ju af de
gamle handlingarne funnit, att forna Sveriges konungar i forna
tijder ibland låtit försällja sine cronohemman till skatte; men
det har skiedt, när Hans Kongl. Maij:t någon der med egenteligen
velat gratificera; derföre synes oförgripeligen för det
allmänna bästa nyttigast, att de få cronohemman som ännu
voro oförsållde, och så blefvo oförsålde på det R. o. A. lijka
som i forna tijder skiedt, kunde hafva tillfälle, när så behöfdes
och de hade lägenlieet der till, att utbyta samma cronohemman
emot frälse, och att den Förordningen giordes, att inga cronohemman
till skatte försålldes, med mindre icke öfverheten
funno ett eller flere lända något säterij till styrckia, och att
derigenom icke någon annan prmjudicerades, eller att sådane
cronohemman till dem till skatte öfverlåtes, som några nyttiga
värck och manufacturer i landet till publici gagn och nytta
Ehrenpreus’ påminnelser ang:de skatteköp. 359
ville anlägga, till hvilkas befordran sådane skattehemman, som
ifrån crono försålldes, voro omistelige och oumgiängelige, och
dä hade öfverheeten lijka som i forna tijder skiedt, tillfälle
att gratificera en eller annan antingen till deras säteriers
styrckia och förkofring, eller sådane, som någre nyttige värck
till det allmänna bästa ville vid dem anläggia. I medlertijd,
såssom det är Bondeståndetz och allmogens rätta syssla att
bruka hemmanen och jorden, så kunde den förordningen giöras
att åboen uppå ett sadant cronohemman, som lagligen till det
samma blefve antagen, skulle där i sin och sine efterkommandes
lijfztijd blifva sittiandes odrefven och orubbad, så länge
han årligen richtigt praesterade sina uthskyllder och efter
Husesyns-Ordningen försvarligen häfdade och byggde hemmanet,
till hvilken ända det voro nödigt, att Landzhöfdingarne i
provincierne igenom Crono Betienterne åhrligen låte hålla husesyn
med sådane cronohemmans åboer, så långt tijden och
lägenheterne der till kunde räckia och Crono Betienternes
öfrige sysslor det kunde tillåta, och att de sedan det fölljande
åhret med de cronohemmans husesyn continuerade, som de
det föregående åhret eij hint med; hvar vid och kunde statueras,
att inga cronohemman till andra till skatte försålldes,
eller någon der med gratificerades, med mindre icke sådane
cronohemman af Adelen utbyttes till styrckia och förkofring
af deras säterier, eller i sådant fall i mangell af vederlag till
skatte uplåtes, eller till dem till skatte försålldes, som antingen
någre nyttige och angelägne värck för det allmänna bästa
anlagt, eller vid sådane cronolägenheeter anläggia täncker;
hvilket han och skulle prestera, så vida han icke skulle vara
skylldig att afstå skattehemmanen till cronan eller någon
annan igen emot kiöpeskillingens återfående och vedergiällning
för hvad melioration han på hemmanen kunnat hafva giort,
som sig de värckens förkofring ville antaga och prsestera, till
hvilken ända de till skatte varit försållde; åtminstone synes
oförgripeligen inga cronohemman böra till skatte utan förbehålld
försälljas, utan uti kiöpebrefven expressis verbis förbehållas,
att cronan framdeles skulle vara förbehållit, att åter
igen få inlösa skatterättigheeterne, när de befunnes vara omistelige
för andra nyttigare och nödigare värck, än hvar till de blifvit
försållde, dock så att alla meliorationer blefvo den förra kiöparen
gode giorde, undantagandes åker, som han upbrutit å nyo, och
engiar, som han låtit rödja, hvarvid dock bör tagas i consi
-
360 Ehrenpreus’ påminnelser ang:de skatteköp.
deration, huru många ahrs gröda han af dem samma niutit,
och om icke usus fructus af sådan åker och äng i de åhren
de blifvit bärgade, kunde svara emot omkostningarne eller af
omkostningarne i proportion af tijden dragas och beräknas;
och på desse bägge sätten synes oförgripeligen cronohemmanen
alldra bäst kunna disponeras till publici och det allmänna
bästas största nytta och fördehl, nembligen antingen igenom
perpetuelt besittande af crono-böndren, eller igenom hemmanens
försälljande till skatte med åfvannämde förbehålld. Beträffande
cronohemmanen i Bergzlagen, som Cammar- och
Oeconomie Deputationen föreslår och så kunna till skatte försälljas,
allenast Bergz Ordningarne der vid observeras, så
fruchtar jag för att det skulle lända till Bergzlagernes totale
ruin och undergång, hvar om Kongl. BergzCollegium bäst lärer
kunna gifva des underrättelse om detta Cammar och Oeconomie
Deputationens Betänckiande blefve remitterat till BergzDeputationen,
som i det måhlet kunde höra Kongl. BergzCollegium.
Hvad det vidkommer, att med de försållde Academisehemmanen
på samma sätt skulle proeederas, som med kongzgårdarne
och emot kiöpeskillingen återställas, hälst ändå inge
skattebref på samma hemman utfärdade äro; så kan det hafva
sina skiäl med de Academise-hemman, på hvilka inga skattebref
extraderade äro, som jag tror lärer vara mycket få eller
altzinga. Men så vore det en saak utaf farlig påfölgd om
sådanne Academiffi-hemmans skatterättigheeter skulle gå tillbakars,
om hvilckas försälljande för publici nytta och det allmänna
bästa Hans Kongl. Maij:t i sittiande råd resolverat,
sedan och Academien deröfver blifvit hörd, värderingen för
sig gången, kiöpeskillingen erlagd och betalt, Academiens större
fördehl der vid observerad, än Academien någon sin tillförne
der af haft, och skattebrefven redan deruppå äro extraderade.
Jag vet fuller intet utaf någre Academise-hemman, som af
andra till skatte blifvit kiöpte, än af mig allenast IV2 helt
mantahl, mindre är mig bekant, att några Academise-hemman
skola vara till skatte försållde, på hvilka ännu inga skattebref
blifvit uthfärdade; men det måste och bör jag berätta
samtelige Ständerne, att som min sahl. k. fader och jag i
många åhr vid Yedvog och Qvarnbacken i Orebro lähn och
Lindesbergz härad och sochn arbetat uppå ett för hela rijket
nyttigt manufacturie i jern och ståhl, hvar vid jag nu i desse
Ehrenpreus’ påminnelser ang:de skatteköp.
361
senare åhren igenom Gudz bijstånd så långt hint, att där nu
giöres allehanda arbete af groft och grant, som någon sin af
jern och ståhl giöras kan, af hvilket och så ännu i dag
anseenlige partier här i Stockholm är att see och af hvilket
tillförne många slag och sorter utan landz ifrån blifvit införskrefne
till rijketz stoora skada och blygsell, att vij skulle
låta komma sådant arbete af jern och ståhl utan landz ifrån,
der vij lijkväl sielfva hafva jernet och ståhlet såssom rudematerien
i landet; hafvandes tillförne här i Sverige en dehl
af sådant arbete alldrig blifvit giordt, som nu hoos mig och
vid desse mine manufactorie-värck giöres, oachtadt forna Sveriges
konungar alt ifrån konung Gustaf Adolphs tijd till sädane
manufacturiers inrättande här i rijket sökt på åtskilligt sätt
att upmuntra deras trogne undersåtare. Vid detta mitt manufacturie
har nu Academien i Upsala haft ett Academisehemman
benämdt Qvarnbacken 1. helt, men brutit igenom det,
att hemman derutaf, benämdt Backen, är skilldt ifrån hela
hemmanet, så att Qvarnbacken blifvit allenast 3/«, °ch Backen
V4, som bägge tillsammans i gamla tijder varit konung Gustaf
Adolphs arf och egit och står ännu i jordeböckren under den
titulen och Qvarnbackanamnet för 1 helt hemman allena, utan
att Backen nämnes; hafvandes jämvähl det ena bruket och
den ena delen af mitt manufacturie värck sitt namn utaf
bemälte hemman, och heter Qvarnbacka bruket, som och så
tillförne varit crono, men går tät ihoop med mitt egit bruk
Vedvog, hvarest och är den andra dellien af manufactur
värcken, och har Qvarnbacka bruket sitt damfäste och brukzbleke
på Qvarnbacka Academise-hemmanetz ägor. Som nu
detta hemmanet, sedan jag förskrifvit och inbekommit ätskillige
främmande handtvärkare utom landz ifrån till mine
manufactur värck, var till utrymme, muhlbete och byggningztomter
helt oumgiängeligit, förutan det, att jag af åboen på
det samma hade stoor olägenheet, i det där holtz öhl och
bränvijns sälgning hoos åboen, hvaremot mine smeder och
handtvärkare hade så nära lägligheet att bortbyta det små
manufactorie-arbetet, som de till mig skulle lefverera, såto
och ofta där att supa och fylla sig i det stället de skulle
sittia på värckstäderna och arbeta; derföre till förekommande
af alt detta och till att befordra manufactur-värckens upkomst,
har jag blifvit nödsakad att anhålla örn tillstånd att få kiöpa
detta Academise hemmanet till skatte, och till Academiens
Ehrenpreus’ påminnelser ang:de skatteköp.
fördehl, med den gravation, att jag påtagit mig att åhrligen
betala till Academien i Upsala en half ränta högre, än Academien
åhrligen tillförne der af bekommit, och till säkerheet
för Academien lemnat skatterättigheeten, som jag kiöpt, till
underpant, att den skulle Academien igen tillfalla, om halfannan
ränta icke åhrligen i rättan tijd till Academien i Upsala
blefve betald. Tätt in till detta hemmanet hade Academien
ett annat 1/i hemman, benämdt Clemetzboda, hvars ägor
gå i hopa med Qvarnbacka hemmanetz ägor; af detta Clemetzboda
hemmanet hade jag intet mindre olägenheet, var mig eij
heller mindre nödigt till manufacturietz behof än Qvarnbacken;
derföre anholt jag och att få kiöpa det med samma
villkor till skatte; een stor half milli derifrån hade Academien
ett annat */« hemman Gåsnäsboda benämdt, i skillnaden emellan
Fällingzbro, Lindesbergz och Ramsbergs sochnar belägit;
detta hemmanet hade nu någon kohlskog och bestod dess
utan af någon timmerskog; Hans Kongl. Maij:t hade tillförne
uti sittiande råd uppå Kongl. Cammar- Bergz- och Commercie
Collegiernes betänckiande resolverat, att alla sälljekohlen uti
Lindesbergs Bondefierding (hvarest och detta V4 hemman Gåsnäsboda
är belägit) skulle till inga andra bruk eller hamrar
föras och försälljas, än till mina manufacturvärck, och något
af timbret, som fans på skogen, var mig högst nödigt och
oumgiängeligit till hielp till våningzhusens upbyggande för de
främmande ankomne handtvärkare; men som jag åhl- ifrån
åhl- befant, att åboen anseeniigit kolade på skogen och oacktadt
Hans Kongl. Maij:tz allernådigste Resolution hembligen
förde bort större delar kohlen till andra bruk och hamrar,
hvarest kohlen emot BergzOrdningarne upstegrades, blef jag
föranlåten att jämvähl begiära få kiöpa det till skatte, med
samma villkor och een half räntas högre erläggiande åhrligen,
än Academien tillförne derutaf haft. Detta alt blef Academien
i Upsala af Kongl. Cammar Collegio communicerat,
hvaruppå Consistorium Academicum inkom med sitt svar och
söckte at hindra bemälte skattekiöp, hvarföre som Kongl.
Cammar- Bergz- och Commercie Collegierne om desse hemman
i orten igenom en commission af Collegiernes ledamöter
låtit undersöka och funnit dess nödvändigheet och oumgiängeligheet
till manufactur-värkens maintinerande och förkofran
de, sammaledes considererade, att Academien i Upsala
hade större nytta och fördehl än någon skada af desse hem
-
Ehrenpreus’ påminnelser ang:de skatteköp.
363
mans försäljande till skatte, igenom det att Academien hädan
efter åhrligen niuter en half ränta högre, än Academien någonsin
tillförne niutit, hade jämvähl sin säkerheet uti sielfva
skatterättigheterne; ty blefvo Kongl. Collegierne föranlåtne
hela denne saken Hans Kongl. Maij:t att remonstrera och dess
allernådigste Resolution deröfver inhämta, som och så i sittiande
råd, i anseende till hemmanens nödvändigheet för manufacturvärken
och för Academiens nytta och säkerheet igenom en half
räntas högre erhållande åhrligen, än tillförne, aller nådigst resolverade
till desse hemmans försälliande till mig emot de af
mig sielf olfererade villkoren och säkerheten. Deruppå afgick
Kongl. Cammar Collegii bref till högvälborne Hr Baron och
Landzböfdingen i Orebro om hemmanens värderande efter methoden;
värderingen har jag sielf på min egen bekostnad för
Cronobetienterne och Nämden låtit hålla, och tror jag knapt,
att månge cronohemman så högt till skatte blifvit värderade,
som desse, i det Qvarnbacka-hemmanet med Backen, som giöra
ett slätt helt hemman, blef värderat till 750 dal. kmt, 1/i
hemmanet Clemetzboda, som och består af slätte villkor, blef
värderat till 360 dal. och Gåsnäsboda 1/v som något bättre,
blef värderat till 800 dal. kmt, och således dessa l1/, hemman
tillsammans till 1910 dal. kmt värderade, förutan omkostnaderne
på värderingen, hvilka hemman jag sannerligen
för Gud eij elliest ville äga för hälften af den summan, om
de icke vore mig för manufactur-värken så högst angelägne
och så omistelige. Denna kiöpeskillingz summan af 1910 dal.
kmt har jag och så uppå Kongl. Cammar Collegii befallning
länge sedan uti Ständernes Contoir i reda penningar deponerat,
quittencet der på uti Kongl. Cammar Collegio upvijst och inlefvererat,
hvaruppå jag och så redan förr Juhl i förledit åhr
2:ne formele skattebref uppå pergament efter min begiäran
skrefne undfådt, det ena på Qvarnbacka hemmanet med Backen
till sammans ett helt, och Clemetzboda hemmanet '/4, uti ett
skattebref, och det andra brefvet lyder uppå Gåsnäsboda allena,
efter som senare derom blifvit resolverat. Uti bägge desse
brefven och för alla desse hemmanen är expressis verbis infördt,
att hemmanen skola vara inseparable ifrån bruken och
manufactur-värken och att jag och alla brukens och manufactur-värkens
possessorer hädan efter skola till Academien i
Upsala åhrligen erläggia en half ränta högre, än den här till
åtniutit; villjandes jag således ingalunda troo, att med Aca
-
364 Ehrenpreus’ påminnelser ang:de skatteköp.
demie hemmanen skulle lijka som kongzgårdar gå tillbakars,
eller att något bijtall der till kan gifvas sedan af så många
Kongl. Collegier och af öfverheeten sielf är befunnit desse
hemman för manufactur-värcken vara helt omistelige och att
Academien i Upsala hädan efter af dem har långt större nytta
och inkomst, än förr, och det så mycket mindre, som jag redan
så länge sedan penningarne derföre betalt, utan att jag ännu
niutit någon åhrsgröda, sielf påkostadt värderingen och haft
mycken möda, omak och omkostnad uppå solliciterandet der
om, endast för det allmänna bästa skull och till skattebrefvens
erhållande. Men skulle Academien i Upsala hafva någon
pretention uppå sielfva kiöpeskillingen och de uti Ständernes
Contoir efter befallning deponerade 1910 dal. kmt, det hemställes
i ödmiukhet till samtelige Högloft. Rijksens Ständers
decision, som och har att disponera om penningarnes utassignerande
till den, som de med rätta tillhöra. Imedlertid kan
jag försäkra Academien i Upsala om, att de altijd hoos mig
och alla desse brukz- och manufacturvärkz efterkommande
possessorer skola och kunna hafva så stoor och mycket större
säkerheet om deras åhrlige och richtige räntas erhållande, än
som hoos någon af allmogen, och det ändå tili en half gång
högre än Academien tillförne fått. Jag gior mig och derjemte
försäkrad, att Academien i Upsala med dess Hrr Ledamöter
intet mindre lära vara måne om sådane nyttiga manufacturvärcks
underhållande, maintinerande och förkofrande, än alle
andre redelige patrioter och undersåtare, hälst och Academiens
Hrr Ledamöter härutinnan finna Academiens egen fördehl och
nytta igenom deras räntors och inkomsters åhrliga formerande,
i det de nu och hädan efter niuta sa mycket för l*/2 hemman,
som voro de 2*/4 hemman. Stockholm d. 28 Martij Anno
1723.
J. Ehrenpreus.
Bilbergs anmärkningar ang:de skatteköp.
365
9.
Ryttrnåstaren G. O. Bilbergs anmärkningar vid Kammar- och
Oeconomie-Deputationens memorial angående skatteköp.
(Deputationens arter, band II.)
Protokoll II, sid 158.
Några oförgripelige anmärkningar öfver Högloft. CamrnarOeconomie-Deputations
till Högloft. Ridderskapet och Adelen
ingifna memorial angående cronoskatträttigheternes försäljande.
l:mo) Angående methoden, så förmähler Memorialet i Högst
sahligste Kongl. Maij:tz Konung Carl den XII:s tijd åboerne
varit berättigade att till sig lösa högsta uppbudet eller det
budit hvarvid auction stadnat. Men jag tviflar om det sä varit,
emädan jag veet vederspehlet ifrån 1705 till 1119, då åboen
måste gå i lijka bud med andre om de elljest ville blifva vid
hemmanets skatterättigheet behålna.
2:do) Beträffande Almogens Resolutioner, de af så vähl
Hennes Kongl. Maij:tz Drottningen som af nu vår regierande
allernådigste Konung af ahren 1719 och 1720, är att märka,
det almogen den första af 1719 på sådant sätt sig förvärfvat,
att sedan större dehlén af Rijksens Ständers ledamöter vore
ifrån hvarandra gangne, blef denne Resolution angående skatträttigheterne
utferdat, hvarvid allenast ganska få Landshöfdingar
men Kongl. Cammar-Collegium aldrig hördt är, varandes
jag nog försäkrat, att om det skedt, att Kongl. Cammar-Collegium
med sina betänkningar inkommit, hade denna hela rijket
och ganska det allmenna väsendet högst skaddige Resolution
icke blifvit utfärdat, besynnerlig som den allenast några få af
ett heelt stånd nytta och gagn tillbringar. Ty läno) är det
oförnekeligt att frälsebönderne äro af Bondeståndet; 2:do) är
större dehlén af rijksens skatträttigheter allaredan 1719 bårtsålde
vordne, att de som kunna säljas och af något verde äro,
allaredan längst för detta äro till den mästbiudande försålde,
så att sielfva cronobönderne emellan för det 3:die) skier en
stoor orätt, aldenstund de som bebo indehlte cronohemman, de
nära under bostället ligga eller till crono ladugårdar, icke få
efter Memorialet kiöpa sin jord till skatte; 4:to) Vore ock
obilligt att en stoor dehl af de som sedan 1719 kiöpt sine
366 Bilbergs anmärkningar ang:de skatteköp.
hemman till skatte, skulle utan uppbåd till den mästbiudande
dem få behålla; aldenstund jag vill ock kan bevijsa det alt
för månge hemmans åboer i Jönciöpings och Elfsborgs Laimer
uti nästledne 15 å 16 åhl' tilbakars varit af Hrr Landshöfdingarna
tillsagde sine hemman att kiöpa till skatte, men den
tijden aldrig vehlat, utan just in termino, då myntecknen skulle
devalveras, hafva större dellien sig anmählt och enär de ett
myntecken för 4 öre silfvermynt sig kunnat tillhandla. Jag
har för min fru moders räkning 1719 den 20 Februarij inropat
igenom högsta budet några hemman uppå ett offenteligt
ting uti åboernes närvara, som kiöpeskillingen vida öfver verdiet
uppjagat, samt sedermehra, långt innan man viste att myntetecknen
skulle devalveras, penningarne insatt i Kongl. Ränteriet,
men är ändå beredder att kiöpeskillingen uti goda penningar
betahia och de deponerade myntetecknen igentaga, omskiönt
att långt innan 1719 åhrs Resolution utkom detta skatteköp
var för sig gångit. 5:to) Förfördehlar denna Resolutionen
af 1719 alt för många ständspehrsohner, som icke hafva fädt
på detta sättet sig betiäna af en förmåhn som allom borde
lijka tillkomma att nyttia. 6:to) Som intet stånd bör hafva
någon förmån som de andre kan förfördehla, kan jag intet begripa
huru någre cronobönderne sig denne förmånnen villja till
välla besynnerlig som här äro i rijket ungefäbr 50,000 frälsebönder
och som sades tillförende många cronobönders hemman
äre så beskaffade, att de hvarken kunna eller böra till skatte
försäljas, hvilka alla skulle denna förmåhnen gä mist om;
oansedt samptelige eij lijka utan större börda på de sednares
hemman hafva att draga. Varandes för det 6:te) (!) desse hemmans
åboer, som sedan 1719 deponerade penninger, icke ringa
förmåhn att deras myntetecken blifva dem för fullo godgjorde,
om hemmanen skulle å nyo uppbiudas, deremot alla de som
hädan efter kiöpa måste hela summan med redbart mynt betahia.
Finner jag ock intet för det 7:de), hvarföre man skall
tilläggia Bondeståndet någon fördehl de till förende aldrig haft,
enär som ögonskenligen finnes att detta Ståndet på det högsta
sökt R. o. Arns Privilegier förminska och stympa, hvar med
de ock temmelig långt, ja alt för långt kommit, om skiönt
större dehlén varit af uhrminnes tijder och så många fram
fahrne konungar stadfestade och för goda ehrkiände. För det
8:de) har Deputationen öfver måttan vähl påmint att denna
Resolutionens afsickt af 1719 icke lärer vara rätteligen exe
-
Bilbergs anmärkningar ang:de skatteköp.
367
querad, ty det veet jag säkert att mången under åboens nampn
sig skatterättigheter efter verdiet tillhandlat.
Vid den 4:de) punchten af Deputationens Memorial tyckes
oförgripeligen observeras böra, att om bonden på hemmanet
vill äga skattemanna rättigheet, bör han ock gå i fult bud
med andra så vähl frälsebönder som ståndspehrsoner, ty eli—
jest är det ingen auction, emädan skulle åboen på detta sättet
der till komma, som aldrig sedan 1705 varit brukeligt, så behöfves
ingen auction, emedan jag är nog vissad det ingen lärer
villja biuda der uppå med mindre han icke får fritt bud så
länge han behagar, ty skulle bonden sedan första budet vore
gångit öfver verdiet af en annan mann få betiäna sig af dess
bud, sä skulle den en skatterättigheet behagade sig tillhandla
antingen då straxt sig till skada så högt öfverbiuda eller ock
gä der ifrån; tror jag doch varit Deputationens mehning att
så länge någon vill tillöka kiöpeskillingen, det icke skall vara
förbudit.
Hvad anbelangar methoden om kiöpebrefvens extraderande,
tyckes oförgrijpelig att sedan auctionen är passerad och penningarne
betalilte, böra Hrr Landshöfdingar hafva tillstånd att
immittera den mästbiudande i hemmanet, emädan Kongl. Cammar
Collegii kiöpebref intet annat är än allenast ett bevijs om
kiöpets ricktigheet för efterkommanderne, hvilket arbete Kongl.
Gammar Collegium makeligen kunde vara qvitte om de behagade,
och nog för kiöparne ett Extractum Protocolli vid
häradsrätten samt Landshöfvedingens immission emot kiöpeskillingens
lefvererande i ränteriet, ty om icke bördandet emellan
privatos vore, behöfvdes äfven inga kiöpebref uppå fast
ägendomb mehr än uppå den lösa; nu sorn pä cronohemman
ingen bördsrätt är, behöfves ock inga andra kiöpebref än som
sagt är, hvilket skulle ett märkeligt arbete uti Kongl. Cammar
Collegium förminska sampt undersåtarenas omkåstningar
och utgifter märkeligen lindra och lätta.
Hvad Deputationens [mening] om prästernas hemman angår,
så vore mycket obilligt om någon skulle villja sig tillhandla
skatträttigheten på deras boställen och andre hemman, som icke
äro indehlte uti knecktehåld, men finner jag ock oförgripeligen,
att om det ährevyrdige Prästerskapet vill under titull af stombner
begrijpa de hemman, som åtskiilige innehafva att nyttia
räntan till förbättring af deras svaga lägenheter eller brist af
Adelns Protokoll, 1723. II. 24
368 Hökerstedts memorial om skatteköp.
fylnad uti herbergen och tionde, så grijpa de för vida i kring
sig och bör aldrig tillåtas; tror jag ock icke varit Deputationens
mehning. Ty till exempel uti Vestergiöthland finnes många
församblingar och uti ett pastorat ofta 4 å 5 kyrkior, och vid
hvarje kyrkia är gemenligen ett hemman som kallas stombn.
Nu finnas de pastorater, som hafva tilldehlning uppå sådant
hemman, att uppbähra räntan, men böra åtminståne icke det
ringeste vidare uppbähra hvarken skiutz eller städja emädan
de äro cronohemman och stå uti knecktehåld oeh intet för
något boställe förklaradt. Att sådane hemman måge uppbiudas
till skattekiöp kan jag intet see någon ting som hindra kan
eller bör, besynnerlig som sådane hemman ock mehrendehls
ligga långt ifrån sielfva prästegårdarne och i sig sielfva ingen
ting lijkt till stombn mehr än gambla nampnet i jordeboken
äga. Stockolm d. 30 Martij 1723.
Gustaf Otto Bilberg.
10.
Assessor J. von Hökerstedts memorial om skatteköp.
{Kammar- och Oeconomi-Deputationens ader, band II.)
Protokoll II, sid. 159.
Memorial.
Sedan Riksens Ständers Cammar- och Oeconomie Deputation
til det Högloft. R. o. A. des Memorial och betänkande
angående skatträttigheters försäljande ingifvit, och det Högl.
R. o. A. lemnat samma til dess ledamöters öfvervägande, så
at hvar och en må anföra hvad därvid til äfventyrs vore att
påminna, så har jag för min del detta Deputationens yttrade
betänkande til eftersinnande företagit och därvid nödigt funnit
mine oförgripelige påminnelser att giöra:
l:o) att försälja til skatte alle cronan immediate behållne
hemman, det håller jag fuller äfven för riket högst nödigt och
nyttigt, i anseende til de skiäl och omständigheter, som här
under skola anförda varda, men i stället för den af Deputationen
därtil projecterade methoden, nämligen l:o) att kiöparen
först hos Hr Landshöfdingen i orten sig angifver, des utlåtelse
Hökerstedts memorial om skatteköp.
369
eller tilstånd om samma kiöp att erhålla, 2:o) att Landshöfdingen
vid nästa ting hemmanet efter methoden värdera låter
etc., 3:o) att sedan värdiet på behörig ort lagligen skiedt,
Häradshöfdingen om denne skatträttighets försäljande vederbörligen
publicera låter, samt det på föregående tinget utsatte
värdiet tillika kundgiörer, sä skulle jag tycka denne methode
vara säker och beqvämlig, att den som åstundar att kiöpa
hemmanet, eho han vara må, anmäler sig hos Hr Landshöfpingen
i orten och dess ordres til Häradshöfdingen och vederbörande
cronobetiente erhåller om en laglig värdering, hvarpå
sedan Häradshöfdingen ä predikestolarne straxt behörigen låter
publicera, att detta hemman vid nästa ting (så framt publication
skier 6 veckor förut men i annor händelse vid det därpå
följande tinget) blifver til den mäst biudande försåldt, då sedan
uppå tinget den af Deputation förmälte processen synes
böra följa, samt åboen hafva frihet hemmanet för det högsta
budet behålla, der han det åstundar.
2:o) Uti § 3:o) behagar Deputation förmäla des tanka
vara, hvad rusthållen angår, att skatträttigheten på sielfva
rusthållsstammen til ingen annan än rusthållaren må försäljas
efter värdiet och utom auction, men att han, i anseende til en
slik förmån, bör erlägga Y3:del öfver samma värdie, innan
honom skatträttighet beviljat varder; så emedan rusthållarne
under krigsåren med så stor möda uthärdat de dem öfvergångne
svåra pålagor och utgifter vid rusttienstens posterande
i det afseende, att de efter kriget en sådan skada af
rusthållen måtte kunna återhämta samt sig i stånd sättia att
vidare kunna åstadkomma och utgiöra hvad som til riksens
tienst af rusthållet kan fordras; ty håller jag oförgripeligen
före sielfva billigheten fordra, att rusthållarne måge skatträttigheten
få lösa efter ett riktigt och lagligit värdie, utan
någon trediedels förhögning af värdiesumman, den där skulle
en högre summa gifva, än då skatträttigheten igenom auction
försåldes, hälst enär öfver värderingarne i gemen å Kongl.
Maj:ts och rikets sida en allvarsam hand hålles.
3:o) Häfver Deputation behagat sig yttra, att följande
lägenheter ej borde til skatte försäljas:
l:o) Kongsladugärdar.
2:o) Militie och Ecclesiastique boställen.
3:o) Beneficie hemman.
4:o) Prästebols-stommar och inensalier.
370 Hökevstedts memorial om skatteköp.
5:o) Alla de cronohemman, sorn til kongsladugårdarnes
hägn och nytta omistelige äro.
6:0) Alla påst- och giästgifvaregårdar.
7:o) Academie, Gymnasiers, Scholars, Kyrckiors och Hospitalers
hemman.
Men häremot tyckes mig oförgripeligen, hvad kongs- och
ladugårdarne angår, dem undantagandes, som närmare till residencet
belägne äro och för höga öfverhetens lust och nöije
tienande samt för stall-staten oumgiängelige, vara följande att
påminna.
Jag förer mig billigt til sinnes hvad Deputationen sielf i
början af dess Memorial anförer, att vid cronojords försäljande
i fordna tider har ändamålet ej så mycket varit på kiöpeskillingens
qvantum, som hemmanens conservation. Om nu
våra förfäder funnit i den förra tiden så väl som ock vi jämväl
vid den närvarande finna cronohemmanens försäljande til
skatte lända til deras conservation, hvad må då vara för omständigheter
som förvandla ofvanmde kongsgårdar, hvilka bestå
hvardera af åtskillige hemman, til en annan natur? Det hafva
oss de framfarne tider nogsamt visat, hvad nytta af kongsladugårdarne
Kongl. Maj:t eller publico in til närvarande tid
tilfallit: sielfve lägenheterne äro igenom den ena arrendatoren
efter den andra uti det stånd satte, att de hvarken utan deras
alt mer och mer tiltagande förderf ej kunna igenom arrendatorer
aflägga den afgift til cronan som väl häfdade lägenheter
eljest nogsamt åstadkomma kunde, och utaf deras afvel, årsväxter
och jordfrukter, niuter landet icke til hälften den understöd
och förkåfring, som igenom en god hushållning eljest
af desse gods falla borde. En försiktig frälsemann gior fördenskull
den författning, att dess gods och lägenheter på det
bästa och eftersinneligaste sätt blifva cultiverade, hvilket honom
och dess efterkommande altid en säker och god nytta
tilbringar; samma allmänna omsorg måste och vid en välbestäld
regering hafvas och en lika grundad författning tagas,
hvilket skier på det sättet, att enär riksens invånare
äga och besittia jorden och de landsens härligheter, som Gud
och naturen beskiärt, sä blifver ock naturligen af slike ägare,
de där sielfva kunna om sin egendom troligaste omvården
hafva, den samma då bäst til rikets förkåfring och styrka
skiött och brukad; giörandes sedan undersåtarnes välmågo och
förmögenhet öfverhetens och rikets styrka och anseende. I
Hökerstedt» memorial om skatteköp.
betraktande af desse omständigheter är min oförgripelige mening,
att alle de aflägsnare kongzladugårdarne böra ju förr
ju häller antingen säljas til skatte eller åtminstone under perpetuelle
arrenden uplåtas, på det sättet, att besittningsrätten
blifver uppå tinget til den mästbiudande uplåten, hvarvid innehafvaren
bör vara närmast, där han vid högsta budet vill
blifva, och sedan blifver en evärdelig årlig arrende summa och
afgift hvad lägenheten förut vederbörligen blifver skattlagd til.
Beträffande de cronohemman, som til kongs ladugårdarnes
hägn och nytta omistelige äro, så tyckes noga böra efterses
och öfvervägas, om icke ladugårdarne utom deras dagsvärken
brukas och drifvas kunna, och således Kongl. Maj:t och cronan
för de tilförene därmedelst mistne dränge- och öke-dagsvärken
betalning bekomma, på hvilken händelse slike cronohemman
til åboen eller andre mästbiudande til skatte försäljas kunna.
Vid påst- och giästgifvare-gårdarnes försäljande til skatte
tycker jag oförgripeligen intet betänkande vara, utan fordrar
sådant landets nödvändiga upkomst serdeles enär med desse
hemmans kiöpare den prascaution tages, att enär de eller deras
arfvingar icke kunna prsestera hvad dem åligger, antingen förmedelst
medellöshet eller eljest, blifva då andre tillåtne skatträttigheterne
däraf, efter lägenheternes då varande beskaffenhet,
för den högst biudande summan på tinget sig att tillösa.
Academiers, Scholars, Kyrkiors och Hospitalers hemman vidkommande,
hvilka Deputationen ej finner böra til skatte försäljas
så väl i anseende til de månge och kraftige gamle och
nyare Privilegier, som i betraktande af den ömhet, som våre
christelige förfäder dragit för den egendomens conservation och
tornering, som til studiers och vettenskapers fortsättiande samt
andre pios usus både af öfverhet och undersåtare varit donerad;
så alldenstund desse hemman allenast til deras ränta
donerade blifvit och här ofvan förmodeligen nogsamt är vist,
att med alle hemmans försäljande til skatte hafves den förnämste
afsikten pä deras conservation och förmering, hvilket
är just det samma ändemål, som Deputation täckts anföra
våra förfäder med dem hafva haft; så kan jag så mycket
mindre betänkande vid deras försäljande til skatte för min
del hafva, som Deputationen straxt derefter i Memorialet förklarar
slik försäljning af ofvannämde hemman, til pios usus
donerade, ej aldeles bör vara förbuden, enär sådant af vederbörande
ägare och föreståndare åstundas och begiäres; kun
-
372
Hökerstedts memorial om skatteköp.
nandes förmodeligen nu uppå Riksdagen til alla delar af Riksens
Ständer nyttan af försäljningen så väl bepröfvas sorn
sedermera och efter handen af någre föreståndare.
Sluteligen har Deputationen täckts sig utlåta, att så väl
til den allmänna creditens bibehållande, som til någorlunda ersättande
af en så märkelig förlust vid de redan försålde skatträttigheter,
kan intet annat medel vid handen gifvas, än att
noga och rättvist undersökes om ock någon annan än Sveriges
allmoge af ett slikt Privilegium sig betient med mera, och att
de ännu oextraderade 707 skattebref til ingen annan än allmogen
gifvas måtte, och att i fall någon med en slik handel
emot den uti i § utsatte methode beträdas kunde, skatträttigheten
då emot kiöpeskillingen må til Kongl. Majit och Cronall
vara förfallen, med mera.
Uppå Bondeståndets under en allmän Riksdag gjorde anhållan
äro skatträttigheternes försäljande til allmogen efter
värdie af Kongl. Majit beviljade; alle andre riksens invånare
utom Bondeståndet, som slike hemman innehafva och bebo,
kunna oförgripeligen i detta mål ej annat än såsom åboer
under allmogen begripas, hvarföre ock Kongl. Majit uti Reglementet
för Ständernes contoir i detta målet i nåder nämnar
äboer. Och alldenstund, i förmågo häraf, alle skatterättigheter
på god tro blifvit af åboerne hit in tils kiöpte, sä kan
jag ej annat finna, än den af Deputationen omtalte creditens
bibehållande tvärt om igenom den projecterade undersökningen
en skadelig och obotelig stöt lida skulle och emot den däraf
flytande otienst, skulle den förmente förmån af undersökningen
altsintet svara, hälst fides publica enkannerligen beror under
förafskiedningars och försäkringars oryggelige hållande. Dock
om någre speciele mål skulle vid handen gifvas, hvarvid något
underslef til illusion af de utgångne Förordningar vore förelupet,
så är det en sak för sig som efter omständigheterne rättas och
ändras bör, samt vederbörande derföre behörigen blifva ansedde.
Kan altså jag för min del detta project ej bifalla, utan
hvad som redan i detta mål skiedt är, tycker jag böra därvid
förblifva, kunnandes oförgripeligen icke eller den af Deputationen
nu författade och projecterade process-öfverträdande vid
skatträttigheternes försäljande tiena til straff för dem, som
förut den ej haft och vettat, eftersom ingen lag bör giälla
innan den allmänneligen til efterlefnad kundgiord är. Dock
underställes alt detta Högh R. o. Arns mogna ompröfvande
Prot. utdrag angide ryktet om regalierna m. m. 373
samt om icke Krigs-, Cammar-, Bergs- och Commercie-Collegierne,
Cainmar-Revision och Stats-Contoiret häröfver höras
kunde och med deras gemensamma betänkande inkomma.
Stockholm den 29 Martij 1723.
J. von Hökerstedt.
11.
Extract af Protocollet liållit hoos Ridderskapet ock Adelen
uppå Riddarhuset den 24 Aprill 1723.
(Allegater, band I, N. 58.)
Protokoll II, sid. 183.
(Om efterspaning af upphofsmannen till ryktet angående regalierna
och af den person, som förledt Bondeståndet att ingifva
sitt memorial om konungamaktens utvidgande.)
Såsom Riksens Ständer icke allenast anförtrodt Justitise
Cancelleren Baron Stierncrona at igenom Fiscalerne låta efterspana
uphofsmannen till det utbrackte falska rycktet, som
skulle någon del af riksens regalier vara försatte ock eij uti
behåld, utan ock R. o. A. hafva utfäst åt den, som en eller
flere sådanne strafbare försmädare kan uptäckia, en summa
af 1000 ducater; altså ock emedan hoos R. o. A. den påminnelsen
nu giord blifvit, at man billigt bör förekomma det icke
sådant må efter Riksdagens slut gifva anledning dertill at
någon oskyldigtvis må blifva angripen, hvilket så mycket
lättare skie kan, då Riksens Ständer äre åtskilde, som deras
tal ock discourser, hvilka antingen eij haft någon annan intention
än at regalierne måtte blifva på behörigt ställe förvarade,
ock af den frihet som Riksens Ständer förbehållen är
at undersökia om huushåldningen, derom talat, eller ock efter
andras berättelse det eftersäija kunnat, torde sålunda ansedt
ock förtydt blifva, som hade de til et sådant ryckte uphofsmän
varit, vid hvilket tilfälle en så olyckelig angripen svårt
falla vill at utnämna sin sagesman, helst under et så allmänt
ryckte man eij brukar dervid en så stor försicktighet som
sedermera fordras kan; fördenskull blef af R. o. A. godtfunnit
at et vist mått härutinnan tagas skulle, på sådant sätt, at
så framt banemannen upspanas kan innan Riksdagens slut,
374 Geheime-rådet Bassewitz’8 memorial af d. m/n April.
skall saken behörigen afgiöras ock den således bråtzlige efter
bråttets beskaffenhet afstraffas; men ertappas han eij förr än
efter Riksdagens slut, måste med sakens undersökande och den
angifnes fängslande samt straffande till nästa Riksdag anstå,
eftersom Riksens Ständer vilja hafva sig förbehållit at sielfva
afgiöra samma sak.
Och som vid detta tillfället den påminnelsen giordes, at
på samma sätt förhållas måste med den som inrådt Bondeståndet
til at inkomma med des eftertänckelige Memorial af
d. 6 sidstl. Februarij och derutinnan med råd och dåd sökt
at förföra Bondeståndet, så resolverades at i detta inåhlet
likaledes som med det förra förhållas skulle, ock utfästes af
R. o. A. 1000 ducater för den som en sådan den allmänna
frihetens förstörare angifva kan. Hvilket utur Protocollet betaltes
at extraderas til communication med de öfrige Stånden.
12.
Holsteinske Geheime-rådet Bassewitz"1 s memorial till K. Majit
af d. 18/29 April 1723 angående k. höghets-titel för hertig
Carl Fredrik af Holstein.
(iSecreta Utskottets ader, band I. Orig.)
Protokoll II, sid. 211.
Ew. Königh Maij:tt wird annoch in gnädigstem Andencken
ruhen was bey dem Recouciliations-werck wegen des dem Hertzoge
meinem gnädigsten Fursten und Herrn zu gebenden Tituls
schon vorhin vorgefallen, und wie geneigt Ew. Königh Maij:tt
sich hieriiber so wöhl gegen den Russischen Ministre Herrn
von Bestucheff expliciret, alss auch insonderheit durch einen,
an den beyni Russischen Hoffe residirenden Frantzösischen Ministre
Herrn von Campredon auff Ew. Königh Maij:tt höhe
Ordre geschriebenen Brieff, dem Hertzoge, welcher bey deroselben
die gantze Zeit tiber nichts anders alss diesen Titul
gesucht, davon abermahlen wiederhohlte Versicherungen geben
lassen, worauff so gleich meine anhero Reisse resolviret, und
abseithen meiner gnädigsten hohen Herrschaft alles dasjenige
erfiillet worden, was Ew. Königh Maij:tt verlanget und des
Hertzogs Hochachtung gegen Ew. Königh Maij:tt und Devotion
gegen das Reich Schweden vollenkommen an den Tag legen
Geheime-rådet Bassewitz’s memorial af d. '8/j9 April. 375
können. Da nun also meine gnädigste höhe Herrschafft nicht
den geringesten Zweiffel gehabt, Ew. Königh Maij:tt (wie auch
numehro wurcklich geschehen und ich mit unterthänigstem
Danck erkenne) mich schon längst wurden gnädigst admittiret
haben, so bin ich mit denen letzteren Brieffen auffs neue beordert
worden, fallss wieder alles Vermuthen es hiemit Schwierigkeiten
wurde gesetzet haben, hieruber und umb Gebung des
Tituls von Königh Hoheit, Ew. Königh Maij:tt geziemend anzugehen,
und dass sölcher nu mehro von Ew. Königh Maij:tt
und dem Reiche Schweden möge zugestanden werden, gehor
samst
anzuhalten.
Der Hertzog mein gnädigster Furst und Herr getröstet
sich umb so ehender dieses zu erlangen, alss Ihro Königh
Maij:tt gracieuse Versicherungen Ihm hierinnen allen Zweiffel
benehmen und Er auch sonsten Sich flattiret, dass die Schwedische
Nation, bey welcher er gebohren und erzogen, und umb
deren willen Ihm alles das Seinige so lange entzogen und
noch zum Theil vorenthalten wird, vor Ihm alss einem Printzell
voin Königh Schwedischen Gebluth und Souverainen Hertzog
von Schlesswig (dessen hochsehligem Herrn Vater von des in
Gott ruhenden Königs Carl des XII Maij:tt, wie solches die
hiel- bey der Hand seyende eigenhändige Schreiben bezeugen,
diesel' Titul bereits beygeleget worden) auch einigen Egard
haben, und wie Er Seiner Seiths in deni ohnverbruchlichen
Attachement gegen dieselbe fortfahren, also auch Sie Ihn alss
einen nahen Anverwandten und Kind des Landes ansehen und
halten werden.
Es wird solches nichts ungewöhnliches seyn, und dem
Königh Hausse selbst zu keiner Desavantage gereichen, auch
bey dem Hertzog die Veneration gegen Ew. Königh Maij:tt
höhe Persohn und die devote Ergebenheit gegen das Reich
Schweden nicht wenig vermehren.
Unterschriebener Ministre will sich hieruber Ew. Königh
Maij:tt baldige gewierige Resolution in Unterthänigheit aussgebethen,
und unterdessen deroselben Königh Hulden und
Gnaden dehmutigst empfohlen haben. Stockholm d. ls/29 Aprilis
1723.
Bassewitz.
376 Geheime-rådet Bassewitz’» memorial af d. V,2 Maj.
13.
Densammes memorial af d. V12 ^aj 3723 rörande samma
angelägenhet.
(Secreta Utskottets ader, band I. Orig.)
Protokoll II, sid. 211.
Ew. Königh Maij:tt habe ich die Gnade gehabt wegen das
dem Hertzog meinem gnädigsten Fursten und Herrn von deroselben
und dem Reiche Schweden zu gebenden Tituls von
Königh Hoheit unter dem if vorigen Monaths unterthänigste
Vorsteliungen zu thun.
Da mir nun hieriiber biss anhero von Ew. Königh Maij:tt
keine gewierige gnädigste Resolution geworden, und ich sonsten
vernommen, dass solches von deroselben an die hochlöblichen
Reichss-Stände reinittiret worden, anbey aber verlauten will,
wie von etlichen die Yerlangung solchen Tituls alss eine Ew.
Königh Maij:tt und Ihro Maij:tt der Königin unangenehme
und nachtheilige Sache wolle aussgeleget werden, wodurch dasjenige
was bey Erhöhung beiderseits Maij:ten auff den Königh
Schwedischen Thron in dero Faveur von denen hochlöblichen
Reichss-Ständen festgestellet worden, einigen Anstoss leiden
könte, hingegen aber meines gnädigsten hohen Principalen
Absicht im allergeringesten nicht dahin gehet, oder mit Recht
solchergestalt kan aussgedeutet werden, nachdemmahlen derselbe
beiderseits Königh Maij:ten nicht allein zu deren Erhöhung
auff den Schwedischen Thron theilss Selbst in Persohn
theils durch öffentliche Gesandtschafften geziemend gratuliret,
und auch fernerhin dieselbe nicht auff die geringeste Arth
hierin zu beeinträchtigen, sondera vielmelir auff alle ersinnliclie
Weise an Eltern Statt zu ehren und zu veneriren und in der
devoten Ergebenheit gegen das Reich Schweden unablässig
fortzufahren, laut dessen hieriiber abgelassenen bewegliclien
Schreiben und vielfältigen Ausserungen sich äusserst bemiihen
wird; Alss habe Ew. Königh Maij:tt nicht nur obiges Gesucli
hiemit nochmahlen unterthänigst recommendiren, sondera auch
damit alle Gelegenheit die innocenteste Intention meiner gnädigsten
hohen Herrschafft iibel ausszudeuten möge abgeschnitten
werden, alss gevolmächtigter Ministre nahmens meines hohen
Hertig Carl Fredriks af Holstein bref till E. o. A. 377
Principalen so wöhl Ew. Königh Maij:tt alss den hochlöblichen
Ständen dieses gehorsambst versichern sollen. Stockholm d.
7,1 Maji 1723.
Basseioitz.
14.
Hertig Carl Fredriks af Holstein bref till Ridderskapet och
Adeln.
(Allegater, band I, N. 61.)
Protokoll II, sid. 213.
Högwählborne, wählborne, edle och wählbyrdige, samptelige
Herrar, Scliwerjes Rickets Ridderskap och Adel.
Den kiärleck och estime, som mig medhfödt är för dhen
wijdt berömbde Schwenske nationen drifwer mig nu eweuwähl
in för dhet höglofliga Scliwerjes Rickets Ridderskap och Adel
skrifteligen att betyga min fägnadt öfver dheras lyckeliga
sammankombst jembte en trogen lyckönskan till dhen nu genom
Gudhs bijståndt erhållne fredens roliga och långvarachtiga åthniutande,
att dhe hånom altijdt medh följande ymniga fruchter
och förmonner ersättia och upfylla må alla ett så långligt
krig wijdhhängande beswährligheter; och som dhen förra eij
mindre glorieuxsa oecupationer och angelägna sysslor fournerar
än det senare, så önskar jag alf alt hierta dhet Höglofl.
Schwerjes Ridderskap och Adel all lycka och wälsignelse till
dheras nu och i framtijden för Schwerjes ricke förrehafwande
helsosamme deliberationers lyckeliga wärckställande sambt fägnesamma
åthniutande.
Dhe ansenlige förluster på föräldrar, folck och landt, som
jag i detta kriget, för Schwerjes Ricke så oskyldigt, ja imina
spädesta åhr widh kiännas måst, skola mig eij afhålla Schwerjes
Rickets wählgång och nöije innerligen att önska, och alt liwadh
som till dess befrämbjande och frihets beijbehällande lända kan
så mycket som i min maclit står att befordra.
Warandes jag äfwenwähl så mycket mehra försäckradt om
en licka redebogen benägenhet och ömhet uthaf dliet Höglofl.
Schwerjes Rickets Ridderskap och Adel om min wählfärdh och
fördehl nu och i frambtiden, som jag å min sida widh alla
378 R. o. A:ns svar ang:de Bondeståndets klagomål.
tillfallen uthwisa skall, att dhet höga Schwenska blodet hvaraf!'
jag har dhen lyckan att härstamma och oachtadt alla tidernas
förändring hos mig aldrig förändras kan, uthan fast rnehra tilltaga
och lijssa skall genom den sehrdeles affection och uprichtighet,
hwarmedh Jag oaflåtel. förblifwer
dhet Högloft. Schwerjes Rickets Ridderskaps och Adels
oprichtigste och tillgifueste gode wän
CAROLUS FRIDERICUS.
Moscau d. 15/is Februarij 1723.
15.
Ridderskapet och Adelns svar å Bondeståndets klagomål i
anledning deraf att de tvenne andra ståndens svar å dess
memorial angående konungamaktens utvidgande blifvit tryckt.,
(.Allegater, band I, N. 46.)
Protokoll II, sid. 266.
Sedan det hedervärda Bondeståndet d. (14?) Maij sisth
hoos Hans Kongl. Maijrtt vår allernådigste Konung sig i underdånigheet
besvära mande öfver offenteligit tryckande af det
svar, som de 3 öfrige Rijkzens Ständer dem uppå deras första
Memorial i vänligheet meddelat, och denne deras underdånige
besvärs skrift tillijka med några flera ärender af Hans Kongl.
Maij:tt till samptelige Rijkzens Ständers förtroliga öfverenskommande
i nåder remitterat blef, hafva de 3 öfriga Rijkzens
Ständer, innan de behagat höra och förnimma hvad Sveriges
rijkes Ridderskapp och Adel härvid kunnat haft att andraga,
funnit sig föranlåtne samma Bondeståndets klagan conjunctim
att antaga och med en sådan skrift hoos R. o. A. enhälligt
att inkomma, som Hrr Deputerade på dheras vägnar förlidne
lördags till R. o. A. öfverlefverera månde.
R. o. A. som på intet sätt vill eller veth sig hafva gifvit
någon anledning till det ringaste misstycke hoos sina förtroliga
medbroder af de öfriga Rijkzens Ständer, lembnar nu gierna
obemält den frij- och rättigheet som hvariom och enom uti
rijket tillkommer af trycket uthgå låta, hvad som af Censore
R. o. A:ns svar ang:de Bondeståndets klagomål. 379
Librorum först är öfversedt, mycket mera ett helt Stånd, hvad
som af fast högre censore, nemligen af 3:ne Rijkzens Ständer
är öfversedt, underskrifvit och för alla Rijkzens Ständer in
plenis upläst och bcslatit; villjandes giärna så härutinnan som
uti alt annat conformera sig med de öfrige Rijkzens Ständer
hvad som til den högst angelägne och oumgengeliga enigheetens
bibehållande och förökande lända kan; men R. o. A. hemställer
till de öfriga Ståndens egit intygande, om utan deras
vettskap och villia dett svaret af R. o. A. någonsin är utlidehlt,
varandes af alt folckz lag bekant, att eij trycket men
vähl promulgatio et distributio äro nödvändiga reqvisita till
en Lagz eller Beslutz publicerande. Så ömma. fördenskull R.
o. A. altijdh varit och oföränderligen blifva skohla att skicka
sig som säta vänner och förtroliga landzmän emot de öfrige
Rijkzens Ständer, så mycket mera går det dem nu till sinnetz,
att innan dem tijdh och råderumb lembnadt blifvit med de
öfriga Stånden att öfverläggia och deras samtycke och villja
inhämpta öfver samma svars uthdehlande, som de ifrån trycket
hämpta och i noga förvar hoos sig innehålla låtit, ja medan
deras Deputerade ännu voro på vägen till det hedervärda Bondeståndet
dem härutinnan ett fullkommeligit nöije attgiöra, måste
förnimma det de öfrige 3:ne Stånden formera sig suppositioner
om R. o. A:ns tanckar af avisor eller så kallade Relationes
Curiosse samt ett eller annat utom R. o. A:ns vett och villja
uthur trycket uthpracticerat exemplar, och i anledning deraf
R. o. A. ohördan och ovettande sig sampteligen förena emot
hvad som härutinnan giordt är eller och hädanefter skie kan
qvam solennissime protestera, revocera och för ogiordt och
aldeles kraftlöst förklara.
Nu ehuruvähl R. o. A. härutaf kunde hafva fast större
fog att protestando inkomma emot een sådan förening och besluth,
hvarutinnan tre Stånd sig sammansättia och något besluta
det fierde Ståndet ovettandes och ohördan til dess prejudice
och reproche; men som R. o. A:ns förtroliga vänskapp
och hiertelag för sina käre medbroder af de 3 öfrige Rijkzens
Ständer är på helt fastare grund fotad, än att den vid hvarjehanda
sig yppande små missförstånd skulle pä något sätt
derutinnan vackla eller sig irra låta, utan fast hälldre undfly
än upsökia lägenheeter sina medbroder något att tillvijta och
förbrå, besynnerligen uti små formaliteter af hvad de i sielfva
realiteeten beslutit och med egenhändig underskrift oryggeligen
K. Maj:ts anmärkningar ang:de presidentsval.
bekräftadt, ty försäkra R. o. A. eij allenast denna skriften
som ännu oförrycht i deras förvahr ligger, hoos sig innehålla
villja, samt de få exemplaren som af boktryckaren af egitt
bevåg utan R. o. Arns lof och minne kunna vara uthgifne så
mycket som giörligit är att återfordra, utan ochså vid alla
tillfällen gifva de öfriga Rijksens Ständer säkra proof af den
nijth och åhåga hoos dem är hvarie Ståndz frij- och rättigheeter
conjunctim mera att föröka och försvara än som förminska
och prsejudicera. Varandes R. o. A. nogsamt förvissade
att de öfrige Rijkzens Ständer tillika med dem lära vara derutinnan
öfvertygade och ense att Fäderneslandets välfärd samt
hvarie Ståndz frij- och rättigheter, näst dens Högstes bijstånd,
på den allting bijbehållande enig- och förtroligheeten sig endast
grunda och stödia.
16.
Amnärckningar1) öfver den nyligen uppkomne frågan om Regeringz-Formens
råtta och egenteliga förstånd, till att vallia
och beställa de uti bemälte Regerings-Form, i stället för Hrr
Rijkes-Råden uthi Kongl. Collegierne förordnade Presidenter.
CAllegater, band I, N:r 124.)
Protokoll II, sid. 310.
l:mo) Den tolfte articul uthi Regeringz-Formen är klar
och tydelig och handlar egenteligen om högsta ämbetet i rijket
näst Konungen, nembligen om Rijkz-Råden, huru starkt
Rådet bör vara, eller uthaf huru många ledamöter det bör
bestå, samt huru och på hvad sätt Rijkz-Råden böra vällias
och tillsättias. I förmågo af themia articul har Konungen
allena jus eligendi, och fast än Konungen nämbner sitt vahl
uthi sittiande råd, så må likvähl Rijkz-Råden intet votera
deröfver. Icke dess mindre äga Rijksens Ständer jus proponendi
ock kan Konungen intet annat subjectum vällia till
RijksRåd än som en af the tre, hvilcka i anledningh af för
bemälte
articul af samtelige Rijkzens Ständer föreslås.
2:o) Uthi 40:de articulen handlas om alle andra höga
tiensters förgifvande ifrån Ofverste in till FäldtMarskalck,
begge inclusive, jämbte alla de som med dem hafva rang i
') A handlingen är antecknadt: Detta kom ifrån Hans K. Maij:t
K. Maj:ts anmärkningar ang:de presidentsval.
det värdzliga, så vähl som andeliga ståndet, hvilcka tienster
af Konungen efter den i förbemälte articul föreskrefne methode
uti sittiande råd denomineras.
Begge desse puncter äre så tydelige och uthtryckelige, at
man omöijeligen kan tvifla om deras så klart föreskrefne rätta
förstånd. Men såsom nu mehra i anledning af Hans Excellence
Hr Grefvens och RijkzRådetz Carl Gyllenstiernas död,
Presidentskapet uti Kongl. Svea Hof Rätten blifvit ledigt,
hvilcket Presidentskap, i förmågo af ofvanbemälte 12:te articul
i RegeringzFormen bör besättias med en särskild President
uthom senaten, således en ganska onödig proposition blifvit
bräckt på bahne, hvar öfver fölliande fråga här rörer, nembligen
om med Presidentvahlet skall förfaras efter den i 12:te
articklen föreskrefne inethoden angående Rådzvahlet, sä som
den der denna frågan förebrackt, vill tvingia en sådan mening
uthur 18:de articklen i RegeringsFormen; eller om Presidenterne
i Collegierne böra tillsättias och deras vahl förrättas
efter 40:de articklen uti RegeringsFormen; hvar till svaras på
fölliande sätt: Urno) Den 12:te ock 40:de artickelln handla ex
professo om tiensternas förgifvande och besättiande. Den
första handlar om det embetetz besättiande, som näst till
Konungen häfver högsta värdet och anseende i rijket, men
den senare handlar om alla höga tiensters förgifvande, ifrån
Ofverste till FäldtMarskalck, begge inclusive, samt deras vederlikar
i värdzliga och andeliga ståndet; Att 2:do) utom förbemälte
tvenne articklar icke en artickell uti hela RegeringzFormen
mehra finnes, hvar uti ex professo förmähles om tiensters
förgifvande: 3:tio) Att uti Sverige ingen tienst finnes,
som har sitt rum emilian en Fäldtmarskalck och en RijkzRådh,
ty elliest voro methoden förgiäten i RegeringzFormen,
hvar efter den samma bör besättias; 4:to) Att 18:de articklen
handlar äfven så lijtet ex professo om methoden att välja
Presidenterne, som alla andra articklar i RegeringzFormen
uthom de tvenne anförde 12:te och 40:de articklarne; ty ändamåhlet
af denna 18:de articklen syftar egendteligen uppå embetes
plichten, som sådanne af Råden åligger, hvilcka till dato
presiderat i Collegierne, och att enär de samma med döden
afgå, då med Presidentskapernes besättiande skulle förhållas
efter 12:te articklens innehåld, nembligen att ingen RijkzRåd
mehra der till skulle tagas, uthan att Presidenterne skulle
tillordnas uthom kongl, senaten, och at sådanne Presidenter
382 K. Maj:ts anmärkningar angrde presidentsval.
äfven den samma plichten åligger uti deras embetens förvaltande,
såsom desse till dato uti Collegierne presiderande
RijkzRåden uti denna 18:de artickell föreskrifvas.
Uthaf detta så i kärfhet andragne skiönnes klarligen efter
den så dyrt besvurne RegeringsFormens innehåld, att Konungen
har mackt at sättia till Presidenter efter den methode, sorn
40:de articklen med sig förer, nembligen at enär Hrr Råden
sig föruth underrättat om alle persohnernes skickeligheet och
meriter, som ved sådanne angelägne ämbeten måtte komma i
consideration, och sådant Konungen föredragit, såsom ock at
enär Konungen i senaten i nåder proponerat den person, som
boos Hans Maij:t kommit i nådigt betracktande till en sådan
tienst att befordras, så gior kongl, senaten der vid sine nödige
påminnelser inför Protocollet, men skrider eij till någon votering,
der icke en sådan persohns befordran befinnes strida
emot Lagen, RegeringzFormen och andra redeliga undersåthares
förtienster och vallfärd.
Nu aldenstund uti RegeringzFormen så vähl tiensterne,
hvilcka Konungen kan förgifva, som maneret, hvar efter de
samma med betienter skohla besättias, sålunda så klart ock
uthtryckeligen beskrifves, så är det ju otillbörligit eller svårt at
en sådan, med sa svagt eftertänkiande projecterad fråga, skulle
komma i consideration att ventileras. Bandet, hvarmed Konungen
så vähl som Ständerne äro ihopknippade med RegeringzFormen,
är en dyr besvuren edli, som eij uthan fahra kan
lösas. Det förbinder icke allenast Ständerne i förmågo af
RegeringzFormens ottonde artickell med all trogen ömheet i
sin fulla macht och myndighet oförkränckt at lembna ali den
konungsliga rätt och välde, som Sveriges Lag och RegeringzFormen
beskrifver, och hvad sålunda Konungens höghet och
myndighet till hörer med all ifver, sorgfällighet och eftertryck
at handhafva, försvara och stärkia, uthan en sådan ed
förbinder ock så Hans Kongl. Maij:t å sin sida på det nogaste
der öfver at hålla, och hafva sålunda Ständerne eij vähl macht
at träda för när in uppå Konungens rätt och myndighet i
detta stycket; såssom uthan at kränckia sin dyra ed Hans
Maijrtz egit samvete eij kan tillåta at något intrång giöres
uppå dess beskrefne höghet och myndighet.
Det skulle kanskie villia invändas såssom et prejudicatum,
at Hans Kongl. Maij:t Hr Presidenten Lagerbergs ansökning
om den vacante Presidents-beställningen i Giötha Hofrätt hem
-
General Diemers bref till min. Campredon.
383
stalt till Rijksens Ständer eller uppskutit med fullmachten in
till Rijcksdagen. Men der igienom har Hans Maij:t eij eftergifva,
att Presidentskaperne måge besättias igienom Rijksens
Ständer eller att någon förändring må giöras i den der vid
i Regeringsformen föreskrefne methoden. Uthan emedan H.
Presidenten Lagerberg var redan President uti Kongl. Statz
Contoiret och sökte altså at transporteras der ifrån, så har
Hans Maij:t dragit betänckiande at taga honom, som alt sedan
den förra Riksdagen förvaltat alla rijksens medell, der ifrån
innan Rijksdagen skulle hållas, på det han så mycket bättre
måtte behålla sammanhanget af alt det som passerat i Statzvärcket
till att dymedelst så mycket lättare och beqvämligare
kunna gifva Ständerne reda och räkenskap derföre.
At ock så Konungen, efter det uthi RegeringsFormens
40:de artickell föreskrefne sättet, har macht att tillsättia Presidenter,
sådant har Hans Maij:t visat då han förordnade
Landshöfdingen Gref Gustav Bonde till President uti Kongl.
Bergz Collegio, när det Presidentskapet var ledigt efter H.
RijksRådets och Presidentens i samma Kongl. Collegio Gref
Spences dödelige frånfälle, hvar emot kongl, senaten då för
tijden icke giorde någon föreställning och et sådant Presidenternes
förordnande efter 40:de RegeringsFormens artickels
klara och tydeliga innehåld således erkiände och för rättmätigt
förklarade, som dock icke kunnat skie om Presidentskapernes
förgifvande hade kunnat dragas under någon annan
artickell i RegeringsFormen.
17.
Extract af ett bref skrifvit i Vesterås d. 24 Sept. 1722 på
Kongl. Maif.tz befallning till IL Campredon. ')
(Secreta Utskottets ader, band I, N. 20.)
Protokoll II, sid. 316.
Försoningen med Hertigen af Hollsten är, som min herre
säger, et af de medlen, hvilka tiäna till at uprätthålla rijkets
roo, Konungens nöije ok ett godt förstånd med Ryssland.
1) Brefvet var skrifvet af hessiske ministern i Stockholm general Diemer.
(Se Protokollen.) I Utr. R&ds-Prot. f. d. 5 Febr. 1723 finnes ock en kort redogörelse
för brefvet, men denna innehåller icke annat än hvad som läses i här
meddelade extrakt.
Adelns Protokoll, 1723. II. ^
384 General Diemers bref till min. Campreclou.
Vij begripe på vår sida icke allenast nyttan ok förtiänsten
häraf, utan vij äre okså redebogen, så mycket oss nånsin
giörligit är, at här till bijdraga ok giöra saken lätt på de
skälige vilkor jag så åfta haft den äran låta min Herre veta.
Konungen åstundar intet häldre än med första förnimma,
at uppå den sista declarationen jag på Hans Maij:tz befallning
giorde Hr Bestuschef ok som han utan tvifvel lärer hafva
berättat till sitt håf, Hertigen af Hollsten icke måtte hafva
drögt en timma at gifva Hans Maij:t den satisfactionen, som
Kongl. Maij:t med så stort skahl begärar, ok at Hans Durchkt
icke måtte hafva längre anstånd till at giöra första steget.
Kongl, värdigheten skulle älliest för mycket lijda om man
gofvo den positive försäkran, som å Hertigens sida förut begäres,
innan man värkeligen giordt den reparationen, som man
sedermera låfvar villia giöra; ok i fall min Herre hint förmå,
som Hans Maij:t det förmodar, at Herr B as se witz ofördröijeligen
anträdt resan på sådan fot ok försedd med sådane behagelige
instructioner, lärer han finna, at Hans Maij:t skall
gifva honom gode prof på sin affedion för des herre ok at
Hans Maiyt skall antaga alla de förslag, som kunna lånda
till befordran af en noga ok beständig vänskap emällan Hans
Maiy.t ok Hertigen.
Men Hans Maij:t försäkrar sig tillijka, at H. Bassewitz
lärer gå upriktigt till väga ok at Hans Maij:t icke må förmärka
hos honom något bakhåld i des negociation. Den minsta
misstankan härom skulle giöra Hans Maij:t kallsinnig uti des
upriktige längtan at förlijka sig med Hertigen. Ty emädan
Hans Maij:t handlar på god tro, skulle det gå Kongl. Maij:t
mycket till sinnes, om man icke på andra sidan giorde sammaledes,
sedan Hans Maij:t redan för så månge månader tillbaka
genom eder canal sig så vijda yttrat som värkeligen skedt är.
Man lärer ställa upriktigheten på prof så snart Hr Bassewitz
ankommer, så väl i anseende till min herres försäkringar,
som till de kännemärken han Hr Bassewitz redan låtit påskina
af sin redelighet.
Jag hoppas han lärer öfver alt skicka sig som en välsinnad
man till Hans Maij:tz nöije. Efter min uträkning
kan han redan vara på vägen ok infinna sig här i rijket,
nästkommande vecka, välförståendes, om man i Muscow strax
samtykt till hans resa ok at han icke för länge blifvit uppehållen
på sion.
Sekr. Utskottets extr. prot. ang:de höghetstiteln. 385
Men skulle haus herre ännu giöra vidare svårighet at afskicka
honom, så at han antingen aldeles intet kommo eller
ok at han utdroge sin hijtresa till Riksdagen, så förklarar
Hans Maij:t sig på den händelsen icke vijdare villia i Sverige
antaga någon ministre ifrån Hertigen af Hollsten, utan
vara ursäktad både för Gud ok inenniskior, om Hertigen
sedermera tilldrager sig förtreteligheter sedan han låtit fara
uhr liänderne denne närvarande lägenheten till at återvinna
Hans Maij:tz ynnest ok protection, hvilken Hertigen på intet
annat sätt kan flattera sig utaf, ehvad tillsäijelser man annorstädes
eller här ifrån må giöra honom, endast till att förblinda
honom med. Vij förlite oss på Gud ok vår rättferdiga
sak ok gior oss försäkrade, at Hans Czariska Maij:t
ok des Ministrer lära underhålla freden ok et godt förstånd
med samma beständighet, som vij äre hogade det på vår sida
at giöra.
18.
Extract utur Protocollet hållit uti Rijksens Ständers Secrete
Utskått d. 7 Maii 1723. (Ang. hertigens af Holstein höghetstitel.)
(Allegater, band. I, N. 62.)
Protokoll II, sid. 317.
Höglåfl. Rijksens Ständer hafva updragit och ombetrodt
Secrete Utskåttet att öfverväga och afgiöra hvad som angående
utrijkes förbund och handlingar kan pröfvas vara bäst för dett
närvarande och tillkommande, jämte antydning under edelig
förbindelse att hålla tyst alt hvad icke utan äfventyr kan
uppenbaras, men eliest till plenum at berätta hvad till desto
större säkerhet nödigt acktas. Till föllie häraf har Secrete
Utskåttet eij bordt lämna obemält hurusom till dett samma
tvänne högvicktige måhl äro af Hans Kongl. Maij:tt med Rådz
råde vordne försände, hvilka fuller till hufvudfrågorne kunna
och böra uti pleno giöras kunniga, men derjämte äro af den
egenskap att visse dervid förekommande omständigheter och
skiähl måste hållas tyste. Dett ena angår Käysare-titlen, som
Hans Czariske Maij:tt begärer, dett andra beträffar Hertigens
af Holstein giorde ansökning att undfå Kongl. Höghetz titul.
Nu hemställes för den skull till pleni godtfinnande hvarest
386 Deput:s öfver Riksdagsordningen memorial.
desse angelägne ärender skohla företagas och utarbetas och
om icke desse måhlén äro af den beskaffenheet, att Bondeståndet
jämvähl der till bör kallas. Actum ut supra.
Ad mandatum
Carl von Grooth.
19.
Memorial, afgifvet af någre ledamöter af Deputationen öfver
Riksdags-Ordningen.1 j
CAllegater, band. I, N. 236.)
Protokoll II, sid. 337.
Ödhmiuk- hörsamt Memorial.
Såsom Riddarhuus Ordningen stadgar, att så många som
af Ridderskapet äro till laga åhr kombne sigh vedh Rijksdagarne
skohle infinna låta eller ock vidh utheblifvandet vijsa
laga förfall; så lärer een så hälsosam Förordning medh lydno
och hörsamheet noga att efterlefva förmodeligen ingen sigh
undandraga.
Men som de dryga uthgifter, hvilka vedh een uti några
samfälte månader påstående Rijksdagh erfordras och hoos
mången adelsman dess inkomster vijda torde öfverstijga, lätteligen
förmå bringa een ock annan uti svår olägenheet och därjämpte
till ährendernes utharbetande och afgiörande eij större
antahl af dedh Höghlofl. Ridderskapet kan brukas, än som
emoth de andra Stånden uti den vedertagne proportionen
svarar; varandes eij någon lijknelse, att de andre Stånden
skulle ökia eller fördubbla antahlet af deras herdagsmän, dem
de äre plijcktige att påkosta och underhålla; för dhen skull
understelles Rijksens Höghlofl. Ridderskaps och Adelns mogna
ompröfvande och gunstiga uthslagh ödhmiuk- hörsamst, om icke
nyttigt och gagneligt skulle finnas, att vedh Rijksdagarne hädanefter
detta förnämsta Ståndet, lijka som de andre giöra, skulle
hafva sina deputatos tilstädes, dock på följande sätt, som endast
uti ett oförgrijpeligt förslagh består och till mognare utharbetande
gerna lämbnas.
’) Underskrifter saknas.
Öfverste Stobées påminnelser ang. Riksdagsordningen. 387
l:o) Alla dhe, som till laga åhren äro kombne, böra instella
sigh på den ort därest Rijksdagen hålles, och eij giöra
något vahl uti landsorterne till deras deputerade, emedan de
där eij kunna veta hvadh som kan blifva föredragit.
2:o) Sedan Propositionen är upläsen och de där uthur om
ährendernes angelägenheet och vickt äro underrättade; så får
ingen, så framt konungavahl skall skee, krigh beslutas eller
något ährende af besynnerlig och högsta angelägenheet företagas,
begifva sigh på återresan, emedan då alla böra vara
tilstädes.
3:o) Men när vidh vanliga Rijksdagarne om den almänna
huushålds-inrätning och förbättring samt andra sådane
ährender gemeensama rådhslagh skohle hållas; så tyckes
att R. o. A. då kunde giöra ett uthskått af deras medhbröder
250 personer, hvilka medh de andre Stånden sådane saker
till rijkets nytta och gagn kunde öfverläggia och afsluta.
Huru desse deputati uthur provincerne skohle blifva valde,
instruerade och medh något bijträde liulpne, kan sedan ventileras,
när först af Rijksens Höghlofl. Ridderskap faststält
är, att detta föreslagna sättet och sielfva qvaestio an blifver
gillat; villiandes man säkert förmoda, att medh desse deputatis
de andra Stånden till ährendernes bättre och skyndesammare
skiötzell läre uti ett rum tilsammans att träda sigh
beqväma och förena, och den långsamhet samt andre inconvenientier,
som erfarenheten vijsar förorsakas igenom deliberationer
på åtskilde stellen, att undvijka sökia. Stockholm.
20.
Ofverste. L. C. Stobées påminnelser angående Riksdagsordningen.
(Allegater, band I, N. 231.)
Protokoll II, sid. 337.
Oförgripelige påminnelser vijd Ricksdags Ordningen.
l:o) Vid den första S, hvarest förmähles att Ständerne D,esse påmin
'
0 nelser eller an
böra
komma in medio Januarj tillsamman, underställes dhe notationer gior
°
des i Deput.
Högloft. Rijksens Ständer om icke det voro bättre att Stan- öfver Riksdags
° ° ' ordningen:
derne in Octobri eller Novembri församblades; ty ehuruvähl K:«;eiiantagas.
7 J ty för Juhl are
man här emoth kunde inkasta, at vägarne icke voro så be- "kayta d»«ar
°
elackt och obe
qvämt
väder.
388 Öfverste Stobées påminnelser ang. Riksdagsordningen.
jimåar^mlnad ^ denne tijden sorn uti Jannario, och de många
hälgedagar, som vijd Julilehellgen infalla, skulle vara förhinderliga
till sysslornes fortsättande; så har doch erfarenheten
vid dhe förflutne Ricksdagar vijst att vägarne vijd Juhlehelgen
varit äfven så elacka och besvärlige som uti October
och at dhe heligedagar, som infalla vid Påsk, Pingst, Böhneocli
Apostle-dagar, långt öfverskrida Juhlehellgedagarne; till
att förtiga den nyttan och beqvämliglieten som hvar och en
landtman deraf skulle förspörija at Ricksdagarne då eij så
långt på sommaren utdrogo, utan att hvar och en till våhren,
som en nödig att vara vijd landtbruket, kunde komma från
Ricksdagen till sitt hem och boning.
Kan eij bifaiias, 2:do) Såssom och i samma S förmähles, at Ständerne
ty 1* • • o
stockholm så- böra sig uti Stockholm försambla, så hemställes uti ödmiuki
anseende til het dhe Höglofl. Ricksens Ständers nogare eftersinnande 0111
Finland; 2. fe- 0 . „
iar husrum på icke det voro bättre at således förändra orterne till Stänäreintetaetérnédernes
sammankombst, at den ena Rijcksdagen stöde i Svea
Rijke, uti Stockholm eller någon annan stad, och den andra
Biir vid pro- uti Giötha Rijke, uti Jönkiöping, Christianstad eller Malmö;
jectet. ehuruvähl det är ofornekeligit at Ricksdagarne för Colle
giernes
och dhe åtskillige acters och documenter skull, som
dervid erfordras, med största beqvämlighet hälst kunna hållas
i Stockholm, så vet jag doch icke om denne beqvämlighet
kan eller hör svara emot dee besvär och omkostnader, som
hvart och ett Stånd ifrån dee långt aflägsne orter är under
kastat,
icke mindre att reesa en så lång väg utan och på en
så dyhr ort som Stockholm sig uppehålla; förmodandes at den
depencen, som man vijd några acters nedförande ifrån Stockholm
till de andra orter använder, emot sådan olägenhet icke
dett ringaste kan svara.
3:o) Vid den 6 §, hvarest talas om de andra Ståndens
Fullmäcktigas förskickande till Ricksdagen, synes det förslag
som högvälborne H:r Baronen, Landtmarskalcken och PrsesiRegieras
i hvart denten Lagerberg senaste proponerade böra högeligen i ackt
tagas, nembligen at af de andra 3:ne Stånden åtminstone 100
personer af hvart Stånd till Ricksdagen försändes, på det till—
räckelige personer vid Deputationerne kunna tillgås och ährenderne
så mycket snarare afgiöras.
4:o) Såssom i den 7 § förmähles om de andra 3:ne Ståndens
Fullmäcktige, så hemställes det Höglofl. Ridderskapet
om icke Adelen till de många resors och omkostningars be
-
Öfverste Stobées påminnelser ang. Riksdagsordningen. 389
sparande så vähl som dhe andre Stånden kunna till Ricksdagen
försända sina vissa Fullmäcktige af hvart lähn; hvilket
oansedt det i vissa måhl synnes eftertänckeligit, så kan det
doch så mycket mindre skada som desse Fullmäcktige böra
med vissa fullmackter och instruetioner vara försedde, dee där
med Regeringsformen böra alldeles vara eenige, så at ingen
Fullmäcktig i ringaste måtto bör eller kan sig understå på
Ricksdagen något proponera eller sluta, som däremot strider;
varandes det och nödigt at de andra 3:ne Ståndens Fullmäcktige
med äfven sådane instruetioner försees.
5:to) Uti den 10:de §, hvarest handlas om Landtmarskallcks-vahlet,
synes det at den som blijr Landtmarskallck
icke allenast bör vara en infödd svänsk man utan och en uti Riddarhus
o # Ordningen kom
possessionatus
i riket; sa lämnas och uti det Höglofl. R. o. mer speciaiiter
° 0 at handlas om
A:ns gottfinnande om mann och icke till Landtmarskalck far Landtmar
o
o o skalcks-valet.
vählija någon af Hrr Rijks-Räden, när det sa nödigt finnes;
emedan Hrr Ricks Råden äfven vähl äro ledamöter af Riksens
Ridderskap och Adell.
6:to) Vid den 13:de §, därest förmähles at Råden och
Collegierne på Ricksdagarne för Ricksens Ständer bör giöra
räckenskap för deras embeten, underkastas de Höglofl. Ricksens
Ständer om icke desse orden måtte inflyta, at Hrr Gouver- Detta hörer tu
Q 0 . instruetionerne,
neurer och Landshöfdingar, Ofver Statthallare och Magistraten och böra em
•
betsmännen
i städerne, Consistorier och Academier, Generaler, Ammiraler giöra beskied
in för veder
och
alt befähll, som antingen hafva disposition öfver cronans hörande coueinkombster
eller commendera något en chef, böra lijka som Maj:tochRåaet.
dhe förra giöra redo för sine embeten och förvaltningar. Vid Approberas.
slutet af denne § tyckes desse orden böra tilläggas: eller därpolian
kan klaga sig de denegata justitia. jectet.
7:mo) Uti den 15 §, därest talas om Atskillnings Deputationen,
synnes at sådanne Memorialer böra undantagas, som
angå et apart Stånd i synnerhet, hvilka uti det Ståndets pleno
utan at skiälirskådas af Athskillnings Deputationen immediate
kunna inlefvereras och upläsas utan föregången remiss.
8:mo) Uti den 16 § synes at i stället för det ordet: un-Har intet rum.
der handen, böra stå: sedan, eller efter åth.
9:mo) Dee orden, som finnas uti den 22 § nembligen Duelloch
Krigs articlarne, i synnerhet det senare, synnes alldeles
böra utelembnas, ty ehuruväl hvar och enn som förbrytter sig Negatur.
antingen emot Duell-Krigs-articlarne eller någon annan sträng
Förordning, bör därföre in foro competenti svara; så tyckes
390 Öfverste Stobées påminnelser ang. Riksdagsordningen.
mig eloch oförgripeligt at detta ordet Krigs-articlar icke kan
lämpas till någon herredagsmann, hvaremot han sig så mycket
mindre kan förgripa som Krigs-articlarna äro allenast giorde
för dem, som uti fält, garnisoner eller andra commenderingar
förrätta sine tienster, men som ingen herredagsmann således
kann ansees, så voro det vähl om detta ordet gingo alldeles
uth, sä mycket mera som elliest i anledning däraf mången
General eller annan formann, så snart han funno någon af
sine underhafvande på Ridderhuset som sig contradicerade,
kunde han antingen förklaga honom at hafva brutit Krigs-articlarna
eller och gifva honom ordres at förfoga sig till sin
post och förrättning, och då han det eij som en herredags
man
efterkommo, skulle det straxt heeta honom hafva satt sig
emot commando eller Krigs-articlarna.
10:mo) Såssom uti den upsatte Ricksdags-Förordningen
ingen ting är förmählt om den tryggheet och säkerhet, hvartill
Ricksens Ständer under påstående Ricksdagar sig kunna
till förtroo; så lämbnas alkira ödmiukast uti dhe Högloft Ricksens
Ständers mognare eftersinnande om icke det voro nödigt,
at till den ändan taga sine prascautioner och låta därom någon
punct inflyta; ty ehuru vähl vij nu Gudilof under en såmilld,
nådig och rättrådig öfverhet, som vij nu äga, kunna trygge
oss vid all säkerhet och frjliet, så kunna doch tiderne och
conjuncturerne sig så förändra, at mången skulle söka med
mackt och vålld komma till det ändamåhl, som han elliest
genom rättvisan och lagliga vägar icke kunde ernå; fördenskull
är min enfaldige tancka at uti denne Förordningen kunde
inryckas: at så länge Ricksdagar påstå, skola icke allenast
Gardet och alla de Regementer, som äro i Stockholm, utan
och hela rikets milice stå under Ständernes ordres och befallning,
så at om någon Fältmarskalck, General, Ofverste eller
annat befähl, högre eller lägre, understår sig utom Ständernes
villja och vetskap befalla sine underhafvande at giöra den
ringaste rörelse eller mouvement (de ordinarie vackter och posteringar
undantagandes) till någon march eller uppbrott, den
samma skall ansees som en förrädare och straffas till lijf, ähra
och godz.
Detta med dett öfrige som jag endast uti en god och
trogen mening har upsatt och vid detta tillfället observerat,
underkastar jag med all ödmiukhet de Högloft. Ricksens Stän
-
Gyllenborgs o. Törnflyehts påminnelser vid RO. 391
ders mognare och höga öfvervägande. Stockholm den 17 Junij
A:o 1723.
L. C. Stobée.
21.
Grefve Carl Gyllenborgs och general-majoren, frih. M. Törnjlychts
påminnelser vid Riksdags-Ordningen. *)
(Allegater, band I, N. 232.)
Protokoll II, sid. 337.
Någre oförgriplige anmärkningar vid den projecterade Riksdags
Ordningen.
Ad Art, 1.
Här tyckes fölljande ord kunna inryckas: Rijksens Ständer
äga ock macht, i fall så vidlyfftige och mångfallige ärender
på Rijksdagen skulle förekomma, at de omöijeligen hinna
dem fullkomligen utarbeta, öfverväga och sluta innan åhrs- Kan intet ngm
o
t nas i Riksdags
tijden
infaller, pa hvilken hvar ock en lierredassmans enskylte ordningen efter
_ o . det torde gifva
angelägenheter oumgängeligen fordra des återresa till sitt hem- tiifan© ofta tm
vist, eller ock för andra orsaker skull, at afbryta Rijksdagen Riksdagen. .
och den till någon annan termin samma åhret eller det fölljande Approberas af
upskiuta. På denne händelsen upsättes ett underdånigt Memorial
till Hans Kongl. Maij:tt och underskrifves af alla fyra
Tahlmännerne, derutinnan ofvanbemälte upskof med des skiähl
Hans Kongl. Maij:tt berättas, den faststälte dagen till Ständernes
återkomst införes, så väl som de Förordningar, hvilka
redan färdige och af Ständerne gillade blifvit, som ock dymedelst
få deras fulla kraft, äfven som om de uti ett Riksdagsbeslut
blifvit inryckte och gillade; Vid denne skillnaden
blifva ock inga andra ceremonier i acht tagne, än at Ständerne
genom Deputationer taga af Hans Kongl. Maij:tt et
underdånigt afskied samt biuda hvarandra farväl. Rijksdagscontinuationen
bör ock med inga andra ceremonier än slijke
Deputationers skickande taga sin början.
Det torde ock vara nödigt at Rijksens Ständer vid deras Tyckes intet
il-ni! o • i t» p n i kunna införas i
ofvannämnde skillnad lemna etter sig en stark Befullmach- Riksdags-ord
it-v
.Pon . i-ni ningen utan
tigad Deputation at sadane personer, som antingen här i Stock- som Riksens
!) Ej undertecknade men å handlingen läses: ”Ifrån Gref Carl Gyllenborg
och Gen. Major Törnflycht.” Memorialet omtalas ock vid 1734 års riksdag
såsom framstäldt af grefve Carl Gyllenborg. (Jfr Adelns Riksdags-Protokoll
1734, I, sid. 286.)
392 Gyllenborgs o. Törnflychts påminnelser vid RO.
sienv“dförordna holm stadigt vistas eller ock äro så när boende, at de utan
két, som°denyt-sär<^e*es bekostnad och besvär kunne sig här infinna och uppekfrLmneijbehålla.
Denne Deputation dehlar sig sedan efter nödvändig
'hiruttanan*
beten uti flere, de der måge då och då sammankomma och
fomde0pröfva tbi Ständernes återkomst öfverlägga och utarbeta så de ärenbäst
o. nyttigast. (ter? gom eij hint at blifva färdige, som dem, hvilka sedermera
kunna hoos dem inkomma, och tiena till beredelse för den näst
instundande Rijksdagen, som dymedelst kan blifva så mycket
kortare. Ibland desse smärre Deputationer bör en enkannerHåiies
betänke-ligen nämnas till Råds Protocollens öfverseende, hvilken under
Ständernes frånvaro månatligen Råds Protocollen igenomgår,
Annot: deröfver anmärkningar gior och dem vijd Ständernes återkomst
approberas. .... , .
straxt dem förebringar.
Så ofta den starka Deputationen kommer tillhopa, hvilket
vid en och annan eftertänckelig händelse oförsummeligen skie
skall, bör LandtMarskalken vara dervid till städes. Hvad då
Fores intet in blifver samtyckt och afhandlat, bör äga lijka kraft, som voro
Ordningen, det af samtlige Rijksens Ständer, hvilka de representera, med
full myndighet författat och belefvat; dock så at de i rijksens
högstvårdande ärender intet äga votum decisivum, utan allenast
dilatorium, och komma sakerne til at stanna till des de
deras hemmavarande Med-Ständers skyndsamma hijtkomst kunnat
begära.
Ad Art. 2.
Konungen äger med Råds råde at utskrifva Rijksdagen.
Ad Art. 6 et 7.
Hemställes ödmiukt om eij bäst voro at hvart Stånd föreskrifves
et vist antahl, som vijd Rijksdagarne till de förefallande
sakernes uptagande och afgiörande sig infinna skola,
såsom till exempel 300 af Adelen, Grefvar och Frijherrar inräknade,
samt 100 af hvartdera de öfrige Stånden, så at hela
herrdags-sammankomsten kommer at bestå af 600 personer.
Huru R. o. A. skall förfara med väljande af sine 300 personer,
hoppas man dem till nöijes kunna föreslå, då Riddarhuus-Ordringen
företages; men de öfrige 3 Stånden böra reglera
och i Riksdagsordningen inflyta låta, huru många herredagsmän
ifrån hvar landsort komma at upsändas till at fylla
föreskrefne antahlet af 100 utaf hvart Stånd.
Gyllenborgs o. Törnflychts påminnelser vid RO.
Ad Art. 10.
Ingen bör till Tahlman kallas, som icke infödd och besuten
svänsk man är; och som Land-Marskalken i synnerhet
oumgängeligen en och annan stor omkostnad göra bör, så torde Hånes onödigt
ät specificeras.
nödigt vara at honom tillräckelige och i Rijksdags-Ordningen
införde taffelpenngar bestodes. Någre hafva ock härvid påmint,
at LandMarskalken borde hafva vacht af Gardiet, samt
at sådant med mera skulle inflyta i en instruction, som de
mena böra upsättias för Öfversten af Gardiet.
Ad Art. 11 circa finem.
Dock bör ingen vara förment, som häfver någon privat Hånes onödigt
ansökning hoos Rijksens Ständer, at sådant genom et särskilt' blifver vid §.
Memorial hoos hvart ock ett Stånd recommendera, eftersom
det ofvannämde allenast bör förstås om det som frijheten och
den allmänna säkerheten rörer.
Ad Art. 12.
Öfverste-Marskalken måste eij mindre än de öfrige RijksRåden
vara i deras af ålder bruklige röda sammets- och med
hermeliner fodrade Talarer, med de dertill hörande Riiks- Deputationens
o • n ° o i o •• utlåtande är at
Rads-hattar, hvilcken ifrån sa langlige tilder inbrackte sed- detta tyckes
.. . ! . t , _ i o i v , . böra lämnas till
vänja, vij icke mindre böra behålla, än andra nationer orygge- Riks-Rådens^
ligen blifva vid deras uti slijke solenne tillfällen vanlige cere- öfverenskom
monier
och klädedrächt; hvarvid ock någre påmint, at alla
fyra Tahlmännerne borde hafva deras vissa drächt, så som Kan eij skie.
Land Marskalken en blå sammets Talar med något gyllende
tyg fodrat; Prästeståndets Tahlman en så kallad churkåpa eller
dalmatique; Borgareståndets Tahlman en svart sammets-råck
med en stackot kappa af svart sammet eller sijdentyg; Bön
dernes
Tahlman en mörkgrå klädesråck, en högkullig hatt med
et stort förgylt spänne på och en stor kiäpp med en förgylt
sölfverknapp, skiänkandes Kongl. Maij:t Bondeståndet des Tahl
mans
klädning; och får Tahlmannen behålla råcken, men hatten
och kiäppen förvaras; alt detta tyckes fuller vara af mindre
angelägenhet, dock har man dervid bordt påminna, att den
kloka ålderdomen i alla rijken varit mycket mån derom at
med särdeles och anständig klädedrächt distinguera så öfver
hets
personer, som andra anseenlige embetsmän, at desto mera
sättia dem i vördnad och imprimera uti hvars och ens sinne
394 Gyllenborgs o. Törnflychts påminnelser vid RO.
tor dem en högachtning. När Konungen tager sitt säte på
Rik8dags-Ord- thronen, stå Capitein Lieutenanten af Drabanterne, Öfversten
nmgen. af Gardiet, Öfversten af Lijf Regiinentet och Öfversten af Lijf
Blir vid förra Dragonerne bakom, men Hof Cantzleren på den högra och
ceremomerne. ustitia; Cantzlern på den vänstra sijdan örn thronen.
Biir vid förra Propositionerne tyckes böra Ständerne föreläsas af Hof
vanligheten. .
Cantzleren, hvilken desutan af Praesidenten i Cantzliet tager
ordres och sedan beställer om alt det, som vijd Rijksdagens
an- och afkunnande hör observeras, så väl som om Generale
Är for^ speciea och Secrete Propositionernes behörige författande i expeditioordningen.
nerne, deras justerande i Cantzliet och sedermera upläsande
för Hans Kongl. Maij:tt i Rådet.
Ad Art. 13:m.
På Riksdagen företaga och afhandla Ständerne Generale
Propositionen samt i Secrete Utskåttet de af Hans Kongl.
Maij:tt meddelade Secrete Propositioner, så vijda de böra
hållas hemlige; men skulle Hans Kongl. Maij:tt behaga något
under Riksdagen hoos Rijksens Ständer ingifva, så må ingen
af Tahlmännerne antingen ensam, flere eller alle tillhopa, vid
svårt ansvar till giörandes, sådane Propositioner, de vare sig
muntelige eller skriftelige, emottaga, utan lärer Hans Kongl.
Maij:tt dem på sådant sätt Stånden nådigt meddela, att Hof
Cantzleren för Ridderskapet och Adelen, en Stats Secreterare
uti Präste- och Borgarestånden, samt en Expeditions-secreterare
uti Bondeståndet berättar ärendet, som Hans Kongl.
Maij:tt befalt at det skal tagas til öfvervägande och afgörande;
hörandes Hof Cantzleren, Stats-Secreterarne och Expeditions-Secreteraren
upvijsa en af Hans Kongl. Maij:tt unDetta
biföis at derskrifven, i Rådcammaren daterad och af vederbörande Statsin
tu ständeme Secreterare contrasignerad befallning till dem, at et sådant
Maj:t, som icke ärende Ständerne föredraga, hvilka intet skyldige äro at ernotvet
och contra-eller uptaga någon Proposition, Bref eller Memorial, som på
signerat. annat satt ifrån öfverheten till dem inkommer; detta obserNegatur.
veras ock i anseende till Secrete Utskottet, hvarest altijd en
Stats-Secreterare och ingen annan bör Hans Kongl. Maijitz
allernådigste behag skrifteligen hoos Ständerne anbringa.
Inga Deputationer sändas till Hans Maijitt ifrån Stånden
uti ärender, som angå rijksens styrsell, andra allmänna saker,
eller något hvart och et Stånd särskilt rörande, utan uti sittiande
råd; hvarföre ock Tahlmännerne böra altijd förut sökia
Approberas.
Jemför 20 §
projectet.
Gyllenborgs o. Törnflychts påminnelser vid RO. 395
at förnimma när det kan vara Hans Kongl. Maij:tt lägligit
at infinna sig i rådet och der allernådigst anhöra hvad Ständerne
igenom deras Deputationer hafva i underdånighet at
föredraga.
Ad Art. 14.
Inga Deputationer tyckes böra vara starkare än 24 per- dignat1 uuäma
söner, nemligen 12 af Adelen och 4 af hvardera de öfrige
Stånden; men Secrete Utskåttet blifver som tillförenne. Item
hvar och en Deputation må hafva fritt, (nemligen Adelen i Deputationen),
at vällia af Deputationens ledamöter en, som skall
föra directorium uti samma Deputation, samt at taga någon
som hoos dem förer protocoll, utfärdar och copierar hvad som
kan nödigt vara, hvilken för sin möda bör af Kongl. Stats som ständerne
Contoiret promt och på Deputations vitnesbörd och anmodan penningarne
_ . -| i , och medelen, så
betalas eftersom Deputationen med honom öfverenskoinnnt. är detta onödigt.
Ad Art. 17.
När Ständerne för godt finna at förordna vissa secrete
och eedsvurne Deputationer, tyckas de böra i sådane måhl, Är för specieit.
som eij uptäckas kunna, äga det förtroende af sina committenter,
at hvad de giöra blifver betrodt och fast; men när
någon annan Deputation ett eller annat ärende häfver utarbetat,
sänder den ett exemplar af sitt arbete till hvardera
Ståndet, som sådant hoos sig in pleno föreläsa låter; när sådant
är skiedt, lemnäs hvarjom och enom efter sakens angelägenheter
2, 3 å 4 dagars tijd till at inkomma med des anmärkningar,
hvilka ock skrifteligen samt et exemplar till hvart
Stånd ingifvas; desse anmärkningar blifva först i hvart Stånd
upläste och sedan med hvart ock ett Stånds provisionelle eller
ungefärlige utlåtande igenom Ståndens deputerade till Deputationens
vijdare jemkande och utlåtande remitterade. Men när
Deputationen med sitt ytterligare betänkiande inkommit, antingen
den sitt förra arbete i föllje af påminnelserne ändrat
eller eij, då tages saken till afslutande före på sådant sätt,
at i alla måhl som eij angå något helt Stånd särskilt, alla
fyra Stånden samla sig på Riddarhuset, der de låta Deputationens
arbete sig föreläsa, samt, der någon sådant begära
skulle, de dervid af en och annan giorde anmärkningar, då
sedan Deputationens arbete antingen gillas, ändras eller förkastas,
som pluraliteten det deciderar. Till desse samman
-
396 Gyllenborgs o. Törnflychts påminnelser Tid RO.
komster ständerne emellan böra åtminstone 2 dagar i vekan
fastställas, och åligger det R. o. A. at i sådant fall lemna de
öfrige Stånden rum nog: Prästeståndet gent öfver emot Grefvar
ne och Frij herrarne, och Borgare- samt Bondeståndet på
samma sijda ända utföre åt dören; uti sådane conferencer, så
väl som när Stånden vid andra tillfällen tillsammans träda,
böra deras secreterare vara tillstädes och upteckna hvad som
tahlas och slutes samt protocollen sin emellan jemföra.
Är för specielt. Ad Art. 18.
Dock skall hvad Statsvärket angår ingen tienst indragas
eller des lön förminskas, eij heller någon des rättighet betagas,
at den, hvilken sådant angår, eij blifver dervid hörd och
det i Secrete Utskottet deröfver fattade beslutet eij förut in
pleno Stånden föredragas, hvarföre ock ingen personel stat
skal hallas för sluten eller för god erkiännas, som icke först
blifvit alla fyra Stånden uppå Riddarhuset föreläst och af
dem approberad.
Ad Art. 19.
Herutinnan kan Men skulle Ständerne, som ofvan i den 1 Art. nämt är,
föreskrifva^* villja continuera deras Rijksdag ännu en eller flere sessioner,
eftMntidOT.Poch så skilljas de åt utan vijdare ceremonier, än de som uti första
tilfället. A , j
Art. aro nämde.
Ad Art. 23.
När Tahlmännerne giordt sitt tahl, lefvererar LandMarskalken
Rijksdagsbeslutet åt Justitiae Cantzleren, som det
uppläser, hvaruppå sedan Konungen eller på des befallning
Praesidenten i Cantzliet Ständerne tilltahlar och således dem
dimitterar.
För det öfrige så påminnes ödmiukt om eij i Riksdagsordningen
införas må:
l:o) At Rijksens Ständer, men i synnerhet Tahlmännerne,
böra under varande Rijksdag flijtigt och förtroligt conferera
med RijksRåden om alla de måhl, som landets styrsel
och oeconomie angå, samt deras betänkiande inhämta, varandes
förutan det högst nödige förtroende, som således emellan
Ständer och Rådet födes och förökas, det för rijket angelägit,
at Rådet, som emellan Rijksdagarne böra efterkomma
Ständernes godtfinnande och mening, blifva derom under Rijks
-
Hjelmborgs påminnelser vid RO. 397
dagarne fullkomligen underrättade; sielfva billigheten tyckes
ock fordra, at de, hvilkas namn tilliika med Ständernes blifva så ofta behof
°
' ves, bora Stan
införde
i Rijksdagsbeslutet, hvilket de ock underskrifva, eij aeme giora
^ __ detta utan at
varda ohörde vid de deröfver haline consultationerne, hälst införa sådant i
Riksdags-Ord
sorn
de utaf deras långlige erfarenhet kunna gifva mycken god ningen,
uplysning.
2:o) At Ständerne böre sielfva ransaka och döma öfver conf. 13 § i
' projectet.
alla de förgripelser, som antingen emellan eller under Rijks- Approberas och
dagar med ord eller gärning skie emot frijheten, rijkets funda-skg'k1sI1agae“a^t®r
mentale Lagar, samt hvart ock ett Stånds välfångne privi-a“°^epr®s8s^t
1 på Riksdagame
om icfce det af
3:o) At inga Regimenter må under varande Rijksdagar s‘a1,tftS? a‘
sammankallas, mycket mindre marchera, eller någre commen- Approberas.
deringar skie till siös eller lands utom Rijksens Ständers vet-tiSge™uti slutet
skap och samtycke, hvarvijd och det som någre påmint, om afidden12i°§!er
en särskilt instruetion för Öfversten af Gardiet, kunde ihog- Är intet bruk
c
ligt att här
kommas. omröra.
22.
fKansleren G. J. Hjelmborgs påminnelser vid Riksdagsordningen.
(Allegater, band I, N. 235.)
Protokoll II, sid. 337.
Hemställes tiänsteligen at pröfva, om fölgiande anmärkningar
äre af den beskaffenhet, at de uti Ricksdags Ordningen
måge införas.
l:o) När sådanne ährender förefalla, at dhe under då påstående
Ricksdag icke kunna afgiöras, måste deröfver en Commission
förordnas, hvilken efter sin instruetions lydelse häfver
sig at rätta.
2:o) När så händer at något Stånds på Ricksdagen ingifne
besvär remitteras till Collegierne eller till Landshöfdingerne,
skole samme med sine berättelser oförsummeligen
deröfver inkomma; men på vidrig händelse skall en Deputation
då eller efter sakernes beskaffenhet på näst fölgiande
Ricksdag förordnas, som efter orsakerne till drögsmåhlet inqvirerar
och deröfver behörige Resolutioner befordrar.
398
Hjelmborgs påminnelser vid RO.
3:o) Då något Stånd något Memorial hos ett eller annat
Stånd ingifver, bör samme Stånd, hos hvilket Memorialet insinuerat
öhr, samme de öfrige Stånden communicera innan
deröfver till någon vidare deliberation skrides. Skulle samme
Memorial röra fundamental lagen, eller befinnas vara skadeligit,
bemöde sig då dhe öfrige fränne Stånden at på godt
manner bringa sitt medstånd på hälsosammare endräcktighets
tanckar. Dock må vähl efterfrågas om någon utom samme
Stånd till ett slikt Memorial anledning gifvit.
4:o) Då något ährende på Ridderhuset eller hos de öfrige
Stånden ahl- incaminerat, äger ingen mackt samme derifrån
draga eller uti Senaten eller i Hofrätterne eller uti något
annat Collegio, uthan Ståndets godtfinnande, angifva. Den
som sig deremot förgriper, stånde derföre till svars.
5:o) Justitise-Cancelleren äger på nästa Ricksdag gifva
till känna hvad emilian Ricksdagarne uti des embete förefallit.
6:0) Behöfver någon Deputation Extracta utur Senatens,
Dombstohlernes eller andre Collegiers Protocoller, böre sådane
strax meddehlas, ja heela Protocollet uthlefvereras, om så påfordras.
7:o) Händer sig at något främmadt härskap skrifver till
Ricksens Ständer, hvilka fuller uti Konungens nährvahro sig
sällan med främmande inlåta, så måge doch ett sådant härskaps
bref uti alle Stånd uppläsas och dem emilian uti Secrete
Uthskottet öfverläggas om och hvad där pä svaras bör,
doch at alt Kongl Maij:t communiceres.
8:0) Frågas om Ricksdags Ordningen så skall inrättas,
som uthi Konung Gustaf Adolphs regements tidh skedde, at
hon til desto större anseende hos posteriteten, af Konungen
confirmeres.
9:o) Om icke bättre anstalt kunde giöras till R. 0. A:ns
beqvämare säten uti kiörkan när kröningar och ricksdagspredikningar
förrättas.
Vid Ridderhuus Ordningens författning kunde och ofvan
nämbde 8:de § tagas i betänckiande, såsom och emädan alla dhe,
som på sista Ricksdag sutto uti Secrete Uthskottet, på denne
nu påstående Ricksens Ständers sammankombst därifrån blefvo
uteslutne, om och i lika måtto på nästa Ricksdag andre personer
än dhe som nu ähre ledamöter af berörde Uthskott dertill
vällias skole. Stockholm d. 18 Maii anno 1723.
Gabriel Joh. Hielmborg.
Bondeståndets memorial om skatteköp.
399
23.
Bondeståndets memorial om skatteköp.
(Kammar- och Oecon. DepuUns ader, band II.)
Protokoll II, sid. 344.
Ödmiukt Memorial.
Utaf den Högl. Cammar och Oeconomie Deputationens
inkomne 2:ne Memorialer häfver Bondeståndet intagit de skiäl
och orsaker, som bräckt Deputationen på de tanckar och den
mening at hädanefter till rijksens och cronones inkomsters formerande
låta med de ännu oförsålde cronohemmans skatträttigheters
försällian- och inlösande förfara genom ett offenteligit
auctionerande eller upbud efter föregången värdering till
den mästbiudande. Och som Bondeståndets Deputerade uti
välbemelte Deputation finnas vid detta ährendets öfvervägande
med goda skiähl och motiver hafva enhälleligen påstådt och
begiärt, at allmogen hädan efter som härtills måtte blifva vid
deras uppå 1719 och 1720 åhrs Riksdagar förvärfvade samt
uppå ali billighet och rättvisa sig grundande Resolutioner,
cronoskatterättz-inlösen angående, handliafd och bibehållen; så
har Bondeståndet, till at undfly dess hemmavarande medbröders
svåra tilltal och ansvar, blifvit högst föranlåtit fölliande
påminnelser till bibehållande af deras härutinnan förvärfvade
rättighet här med korteligen det Högloft. R. 0. Arns gunstige
ompröfvande och godtfinnande uti ödmiukhet underställa, lärandes
l:mo)
Hvar och en nogsamt vara bekandt det Riksens
och publici nytta och förkofring derutinnan märkeligen består,
at cronohemmanen nu, som äfven forna tider skiedt, uplåtas
och försällias till skatte, aldenstund cronan och öfverheten
både får och har sin säkerhet at få räntorne richtigare ärlagde
och betalte, af den orsak, at skatteägaren söker altid
och låter dess endaste åtrå och vinning vara til at conservera
sina efterkommande, hvaraf otvifvelachteligen föllier at han,
skatteägaren, bättre och med större flit liäfdar och brukar hemmanet,
emedan han vet, at dess möda, flit och arbetzsamhet
kommer sedermera dess arfvingar och efterkommande till nytta,
hvarom cronohemmans åboerne eij kunna vara eller giöra sig
försäkrade, aldenstund sådant efter deras död och frånfälle
Adelns Protokoll, 1723. II.
400
Bondeståndets memorial om skatteköp.
ankommer och beror uppå cronobetientemes discretion. Hvarutom
2:o)
Rijket och publicum oförnekeligen den nyttan derutaf
tillflyter, at hvad som kan falla för skatterättigheternes
försälliande åtniuter cronan liksom för intet, aldenstund utom
kiöpeskillingen cronan både har och får större säkerhet om
räntan, som åfvanbemält är.
3:o) Synes åboen vara så mycket mehr berättigad till
skattelösen af cronohemmanen, som han sielf deruppå bor, och
lärer således så mycket mehr beflita och vinlägga sig om hemmanets
förkåfring och fördelachtiga bruk, som han med sina
anhörige derutaf äger desto bättre nähring och utkomst, samt
sätter derigenom sine arfvingar uti bättre och mehr drifvande
tillstånd at hålla hemmanet uti jämt och nyttigt bruk, efter
som han med de sine endast och allena derutaf söker sin utkomst
och uppehälle.
4:o) I betraktan- och anseende till alla desse omständigheter
det högst obilligt och orättvist skulle synas, at sådane
skatträttigheter skola sällias på auction efter högsta upbud,
aldenstund derigenom intet annat sökes och uträttas, än at
förfördela Bondeståndet uti den det efter natursens lag och
all billighet samt rättvisa tillständige rätt, i synnerhet som
den utmärglade allmogens och i synnerhet de fattige cronoåboernes
tillstånd och förmågo intet är at emot en rik och
begirig köpare eller handlare af egendom hålla högsta bod,
utan synes oförgripeligen at i anseende till den nytta samt
inkomst cronan och publicum häfver af skatträttigheterne, de
hemman böra till åboerne, hvars förfäder man efter man dem
besutit samt deras svett och blod derpå nedlagdt, som och utlagorne
richtigt erlagdt och betalt, försällias efter en laga och
skiälig värdering; hvilcket och deraf styrckes, at det är allmänt
kunnigt, det glorvyrdigst i åminnelse Konung Carl den
Ellfte häfver inlöst skatterättigheter och flere sådane lägenheter
till en summa af mehr än femb tunnor guld, hvilket alt
skiedt, intet efter auction eller högsta bod, utan efter en laga
värdering. Altså och emedan Högl. Cammar och Oeconomie
Deputationens Memorialer och derutinnan gifne betänkande
om crono- och skatterättigheternes försälliande till skatte, efter
högsta bud, är icke allenast aldeles stridande emot den praxin,
som glorvyrdigst i åminnelse Konung Carl den Ellfte rättvisligen
brukat, utan ock emot Högstsahl. H. K. M:ttz Konung
Bondeståndets memorial om skatteköp.
Carl den 12:tes till Högl. Kgl. Cammar Collegium ifrån Timurtasch
vid Adrianopell d. 1 Juni 1713 aflåtne nådige skrifvelse
och befallning, såsom och hvad som af Hennes K. M:tt
vår allernådigste Drottning på 1719 åhrs Riksdag med Rådz
råde uti detta måhl blifvit öfverlagdt och fäststält, såsom
och på 1720 åhrs Riksdag af H. K. Maij:tt vår allernådigste
Konung och Herre med Råds råde och Riksens Ständers samtycke,
hvilcket af det för deras contoir åhr 1720 utfärdade
reglemente klarligen kan aftagas, äfven confirmerat och stadfastat,
som de derom håldne både Råds- och Riddarehus Protocoller
lärer sådant ofelbart behörigen kunna utvisa, hafvandes
och dess utom det Högloft. R. o. A. jämte det Högvördige
Prästeståndet och Högtährade Borgareståndet en gång för alla
faststält och förklarat, at man vorde icke allenast råkandes
i slätt omdöme och anseende hos främmande machter och
grannar, om det som på en Rijksdag med förstånd och beröm
blifvit faststält, åter på den andra nästfölliande blefvo
ändrat och omkullkastat, utan skulle jemväl hela Sveriges
rijkes ro och välfärd sättias i fara, der man således vacklade
af och ann i obeständighet, eller böriade rubba och stöta öfver
ända de beslut och författningar, som då blifvit tagne och
giorde, hvartill och kommer at fides publica eller den allmänna
högst nödvändiga och oskattbara crediten derigenom mycket
skulle komma at lida och dess förmurar oboteligen undergräfvas;
fördenskuld och näst det hvar och en K. M:ttz trogne
undersåtare och skattdragare af Bondeståndet och allmogen af
trognaste zele önskar, at dageligen kunna föröka och aldrig
gifva anledning till någon förminskning af riksens och K.
Maij:ttz inkomster och höga rättigheter, påminnandes sig åter
deremot huru ömt och nådigt Sveriges rijkes glorvyrdigst i åminnelse
framledne Konungar sig förklarat till befordran af rättvisan
och för huru skadelig den tienaren blifvit ansedd och
hållen, som skaffar uti sin herres fatebur en orättfärdig penning,
hvilken sedan drager ut med sig alt rättfärdigt godz,
som herren sielf deruti samlat, med melira; ty är härmed
Bondeståndets ödmiucke och hörsamma påstående och begäran,
det Högloft. R. o. A. i anseende till åfvan anförde skiähl och
omständigheter täcktes unna och förläna cronohemmans åboerne
ett oqvaldt samt obehindrat åtnjutande af 1719 och 1720
åhrens Resolutioner, skatterättzlösen angående, samt uti ingen
del tillstädia, at dem deremot något hinder, mehn och förfång
402 Kam. och Oec. Deput:ns mern. d. 6 Juni 1723 om skatteköp.
med auctionerande eller högsta bud mehra hädanefter än härtills
må vederfaras och tillskyndas; hvariemte och till det
Höglofl. R. o. Arns mogna och gunstiga ompröfvande ödmiuckeligen
hemställes, om och huru vida det skulle pröfvas
vara nödigt, at uppå Ryttmästaren Hr Billbergs angifvande i
landzorterne låta igenom en commission undersöka och efterfråga,
om af Häradzhöfdingarne och värderingzmännerne någon
egennytta, flathet eller nachlässighet vid de härtills försålde
cronohemmanens värderande blifvit föröfvat och begången, på
hvilcken händelse det tyckes billigt vara, at den brottzlige
befundne må icke allenast ersätta cronan den förorsakade
minskningen af den för ringa värderade skatteskillingzlösen,
utan och der åfvan uppå straxt utbetala de förorsakade commissions
omkåstnader. Stockholm d. 21 Juni åhr 1723.
Uppå Bonde Ståndets vägnar
Johan Anderson
Talleman.
24.
Kammar- och Oeconomi-Deputationens memorial af d. 6
Juni 1723 angående skatteköp.
{Deputationens ader, band II, N. 31.)
Protokoll II, sid. 344.
Memorial.
Cammar och Oeconomie Deputationen har sig til noga
öfvervägande företagit så väl K. Cammar och Bärgz Collegiernes
af d. 2 och 23 Aprilis til ofvannämde Deputation nyligen
inkomne påminnelser öfver des til Riksens Höglofl. Ständer
giorde betänkande om skatträttigheters försäljande af cronogodsen
uti riket, daterat d. 14 Martii sidstledne, som ock de
3:ne af riksens R. o. A. til berörde Deputation remitterade
Memorialer i samma sak, och efter alla deruti anförde skäls
och omständigheters skärskådande och betraktande ändteligen
stannat uti de oförgripelige tankar, som följa, nemligen:
Hvad 1.) den påminnelsen angår, at betänkeligit vara skulle,
i anledning af många der til andragne skiäl, de öfrige ännu
Approbera, osålde cronohemman hädan efter til skatte at försälja, så lemnar
Deputationen sådant til Höglofl. Riksens Ständers egit godt
-
Kam. och Oec. Deputms mern. d. 6 Juni 1723 om skatteköp. 403
finnande och välbehag, aldenstund så många omständigheter
härvid, både mot och med, vidlyftigt kunna allegeras; hafvandes
doch Deputationen uti dess redan afgifne betänkande
om slike skatterättigheters än vidare tillåtelige försäljande
sitt förnämste ögnamål låtit vara ej allena förkofringen af
Konungens och rikets inkomster, jemte större och förmodeligare
säkerhet om de vanlige räntors med flere åliggande
eller eljest af tidernes tvång och omskiften påkommande utskylders
riktige och oafkortade utgående (för hvilket alt skatterättigheten
blifver hupothec och underpant), utan ock å andra
sidan sielfva hemmanets conservation, fördel och bestånd, när
så öfver det ena som andra behörig hand och upsikt varder
hållen, och sådant i anledning så väl af månge Kongl. Förordningar
som Collegiers och andre mogne mäns på kraftige
skäl sig grundade utlåtelser i förre och senare tider, bestyrkandes
jemväl sielfva dagelige förfarenheten, at en tiltryggelig
säkerhet om en orubbat besittning det mäste bidrager til det
under sådan rätt och vilkor åboende eller eljest ägande hemmanets
görlige cultur och upbringande, hvad kostnad och besvär
der vid än fordras och användas skulle, medelst den
drifvande afsikt at jorden är och förblifver skattemannens fasta
egendom, samt förbättringen till egen eller des erfvingars oqvalde
förmån och nytta; hvaremot mången välsinnad, flitig åbo på
et purt cronohemman afskräkt varder ifrån ali lust och åhåga
at skyldig och nödig byggnad, mindre någon annan melioration
der på anlägga, emedan upräthållandet och förbättringen
oftast gior des besittielse mer osäker, än då han vårdslös och
försummelig är, samt andras begärlighet så mycket häftigare
at, under hvarjehanda sken och omgånger, sådant väl uplagat
hemman få under sig draga och åboen eller åtminstone (vid
dödeligit frånfälle) hans änka och erfvingar der ifrån drifva
och utestänga. Doch synes oförgripeligen vid de än återstående
cronohemmans försäljande til skatte, på de orter, hvarest
någre bergsbruk samt manufactur- och hammarverk äro inrättade
det nogast böra observeras och i akt tagas, at (til
styrka af samma verks desto bättre bestånd, hvar igenom riket
en stor förmon och understöd tilflyter), prseferencen til lösningsrätten
lemnäs åt den bruksägaren, hvilkens värk åboen
med sin kohlning antingen varit valin at betiena eller tilförne
befinnes efter vederbörlig disposition varit förlagd til, samt
K. Bergs Collegium skulle ytterligare pröfva der ifrån vara
Approbatur
Confer Cam.
Coll. Mern.
Conf. Cam.
Coll. Mern.
404 Karn. och Oec. Depufcns mem. d. 6 Juni 1723 om skatteköp.
Approberat.
omisteligit; hvilket ehuru det med åtskillige utgångne Kongl.
Förordningar ej allena öfveren skom mer, utan ock per expressum
är befalt, torde doch ej altid så behörigen vara efterlefvat
som jemte en privats nytta förnämligast den der vid
verserande publique angelägenheten det kunnat erfordra.
2.) Beträffande bergslags hemmanens försäljande til skatte
efter den i berörde betänkande upgifne methode, så emedan
Deputationens tanka och mening ej varit de välgrundade BergsOrdningar
der igenom at förändra eller Bergslagarnes välfångne
rättigheter på något sätt at rubba, utan allenast sit afseende
haft på de hemman, som långt ifrån hyttor och blåsningar
belägne, af des åboer eller ägare til et sådant bruk ej skulle
kunna nyttjas; ty håller Deputationen för skiäligt, at med
skattehandelen uti Bergslagerne efter K. Bergs-Collegii til Deputationen
inkomne Memorial af d. 2 April sidstl. aldeles
förblifva må i den otvifvelaktige afsicht, at som välbemelte
K. Bergs Collegium förnämligast är ombetrodt vårdandet och
upsichten med hushåldningens rätzlige förvaltande i Bergslagarne,
til deras skötzel, förkofring och framdeles bästa bestånd,
så at K. Maj:t och riket uti dess höga rättigheters och
ingälders giörlige förökande ej måtte på något sätt komma at
lida, de ock fördenskuld lära under en sådan deras styrelse
åliggande försorg desto högre sig låta vara angelägit, at af de
skäl som uti föregående punct äro anförde, jemväl genom efterlåtande
af skatterättigheters försäljande inom Bergslagarne på
de så kallade bergsmanshemman, snarare främja och förfordra
riksens vinst och inkomster, der sådant utan särdeles hinder
af hyttor- och blåsningarnes fördelaktigare drift skäligen kan
skie, än utan åtskilnad derutinnan alt motstånd och afböjaude
försvara, til förlust af de indrägter, som såmedelst eljest väl
kunde utan förfång och skada för bergshanteringen til rikets
tienst och högst omträngande tarfver tillika vara at förmoda
ifrån bergslagsorterne.
3.) Det häfver väl Deputationen uti sit här hos fogade
förra Betänkande 3 §: varit af den meningen at, i afseende
til anförde skäl, den rusthållaren, som hädan efter skulle
åstunda at lösa sin anslagne rusthålls stam til skatte, borde Vs
del öfver värderings summan betala, innan honom något skatteköp
der på varder beviljat. Doch som denne V3 dels förhögning
torde den consequence medföra at en eller annan afskräcka
ifrån skattelösns åstundan på sin stam, särdeles som en sådan
Kam. och Oec. Deputms mem. d. 6 Juni 1723 om skatteköp. 405
innehafvare icke dess mindre om besittningen kan vara säker,
så länge han förmår rustningen derföre vederbörligen underhålla,
samt så medelst K. Maj:t och publicum den inkomst
betagas, som eljest af slike lägenheter jemväl igenom jordens
försäljande skulle kunna tilflyta, så har Deputationen vid detta
ärendes närmare öfvervägande numera i de tankar stannat, det
här med vid en laglig värdering bör förblifva, och rusthållaren
tillåtas at der efter, som förr varit vanligit, rusthålls stammen Approbera,
få köpa under skatte manna rätt, när han derom ansökning
gör och den bestigande köpeskillingen riktigt erlagt.
4.) Anbelangande de uti relationen ifrån skatteköp aldeles
eximerade hemman och lägenheter, så finner Deputationen af
alle de der emot uti berörde Memorialer anförde motiver ej
någre så kraftige skäl och omständigheter allegerade, som hos
Deputationen någon ändring i dess tilförne fattade mening och
tanka härom skulle kunna förorsaka. Hållandes allenast för
nödigt det förra i betänkandet utsatte antalet af hemmans
sorter med de då förbigångne reservehemman at föröka, emedan Desse bör»
sådana hemman, som til förafskedade officerares underhåld räntan allenast
. .ii o i* n _ . »är anslagen till
destinerade äro, hvarken til skatte försäljas eller at pnvatis visse usu» vid
under besittningsrätt possideras böra. Men hvad prästebohls
stommer angår, som Deputationen äfven ifrån skatteköp exi
merat,
så varda under det namnet de hemman ej begrepne,
som långt ifrån prästebohlen belägne och uti knektehåll in
delte
äro, af hvilka lägenheter det högärvördige presterskapet Approbatur;
• • i *n n • i • £• o y j a* doch säljas de
tu förbättring af deras svaga vilkor eller i brist af tylnad uti eij tili skatte,
herbergen och tionde räntan allenast, utan flera förmåners capeiiansbohi
och friheters åtnjutande, upbära, och fördenskuld såsom crono- at upiåtas c»phemman,
ifrån skatteköp ej kunna komma at undantagas, räntans äriägutan
allenast de stommer, sorn til prästebolens förbättring°anherdenyrk°
och styrkio anslagne samt oindelte och när in til ofvannämde
prästebolil belägne äro.
5.) Hvad kungsgårdarna angår, som Deputationen förmenar
ej allenast ifrån skatteköp aldeles vara befriade utan
ock at i fall et sådant köp emot förmodan skulle vara skedt,
at då samma gård medelst köpeskillingens restituerande af K.
Majit och cronan, utan vidare ransakning, til nästa fardag
uti samma stånd och vilkor återställas bör; så har K. Cammar
Collegium behagat sig derom således at yttra, at under
namn af kungsgårdar ej andra än de lägenheter begripas kunna,
som uti 1655 åhrs Riksdagsbeslut upräknade äro och at K. Colle
-
406 Karn. och Oec. Deputins mein. d. 6 Juni 1723 oin skatteköp.
gium ej vet någre sådane vara försålde; men i fall at Deputationen
der under skulle forsta Böringe och Lindholmens
gärdar, belägne uti Skåne, så förmenar välbemelte Collegiuin
det samma gårdar ej kunna bära namn af kungsgårdar, hälst
som de af begynnelsen varit klöstergods och sedan de af Reduction
blifvit indragne, först varit förpantade, sedan förarrenderade
och sidst ahr 1710 indelte och til rusthåld lagde, och
således ej vara af annan natur än andra rusthåll, som ifrån
skatteköp ej undantagne blifvit. Ehuruväl nu Deputationen
ofvannämde skiäl och omständigheter angående Böringe och
Lindholmens gårdar i noga betraktande tagit och des beskaffenhet
sådan som här förmält är, befunnit, så kan likväl Deputationen
i anledning der af vid dess förra mening och betänkande
om berörde gårdar och flere dylika lägenheter ej
någon ändring giöra, af orsak at Indelningsvärket uti Skäne
ännu intet så stadfäst och faststält blifvit, at ju någon rubning
der uti skulle kunna tillåtas, i fall at Riksens Högloft.
Ständer til cronans och publici tienst samt inkomsternas förökande
för nyttigare finna skulle sådana ansenlige lägenheter
med större fördel at arrendera, än vid indelning och rusthåld
förblifva låta, då skatträttigheten, vid en slik händelse, komme
at ligga uti vägen och dymedelst cronan en fri disposition
öfver dess egendom betagas, som Deputationen för sin del för
betänkeligit hålla skulle. Och ehuruväl här emot vil invändas,
som skulle genom desse lägenheters indragande igen til cronan,
fast betalning för den erlagde köpeskilling blefvo återstäld,,
den almänna crediten och fides publica (hvarvid hvar och en
borde hafva sig at trygga) ej ringa kränkas och försvagas, til
oskyldigt lidande för den, som vid sådan sin handel de steg
och vägar fölgt, som de generale Förordningar föreskrifva och
påbjuda; hvilken position K. Cammar-Collegium uti sitt til
Högloft. Riksens Ständer afgifne svar uppå Gammar- och
Oeconomie Deputationens dem communicerade Betänkande, så
väl som Hr Assessoren Hökerstedt uti sitt affattade Memorial
med åtskillige bibragte raisonements mycket yrkat och försvarat;
så synes likväl icke dess mindre vid sielfva sakens
och de der vid varande omständigheters närmare öfvervägande
mot och med (särdeles när det ena med det andra noga skärskådas
och jämföres), at de skäl hafva öfvervigten, som fordra
desse lägenheters återkallande, besynnerligen när der jemte i
rätt consideration tages deras beskaffenhet, situation och egen
-
Kam. och Oec. Deputins mern. d. 6 Juni 1723 om skatteköp. 407
skap. Ty l:o) Har Hans Högstsal. K. Majit, glorvyrdigst i
åminnelse Konung Carl den XI, ehuru angelägen han varit
om indelningarnes inrättande och fortgång til vist antal af
ständig milice i hvart lähn, jemväl uti Skåne i synnerhet, som
fördenskuld til 2:ne ständige cavallerie regimenter blifvit indelt,
likväl, sådant oaktat, genom aflåten befalning åhr 1694
expresse derifrån eximerat Börringe och Lindholmen; i följe
hvar af desse kungsgårdar sedermer under förpantning och
arrende cronan blifvit förbehållne (hvilket senare K. Cammar
Collegium sielfve tilstå och berätta), at således oförgripeligen
utan special K. Maj:ts tillåtelse eller befalning välbemelte
Collegium, allenast uppå Gouvernaments Contoirets inrådande
och der öfver til dem inkomne förslag, ej hade emot Högstbemelte
Kongl. Majits uttryckelige förbud bordt consentera
til således beskaffade lägenheters anslående til rusthåll. Och
änskönt (af undergifne ofredelige tiders tvång påfordrad nödvändighet
samt den krigsfara, som landet den tiden var understält)
ingen annan utväg eller tillgång då varit, med mindre
til regimentets skyndsamste försättjande i fulkomligit stånd
at göra dess bättre tienst, sådant ändteligen mäst skie, och at
jemväl der til någon anledning kunnat tagas af Högstsal. H.
K. Majits glorvyrdigst i åminnelse Konung Carl den Tolftes
nådigste bref til Gouvernamentet af d. 20 Junii 1699, som
befaller göra en begynnelse med omväxling och förbättring af
de svage rusthåll uti Skåne, hvilka intet kunna afvakta tiden
til des en ny indelning öfver alt kan företagas, samt at Högstbemelte
H. K. Majit sedermer igenom Dess nådige skrifvelse
under d. 16 Maji 1705 alle ograverade hemmans räntor i hela
hertigdömet til sådane rusthålls omvexling och förbättring upgifvit,
hvar uppå Gouvernamentz-Contoiret uti sitt förslag och
betänkande här om til K. Cammar Collegium under d. 7
Martii 1711 i synnerhet befinnes hafva sig beropat; så synes
likväl icke derigenom kunna skiäligit och försvarligit giöras,
at sielfva grunden eller jorden blifvit ifrån cronan abalienerad
och under skattemanna rätt til en privat uplåten, särdeles så
länge en i nödfall (medelst det igenom krigets besvärligheter
och Danske fiendens invasion någre gamla och rätta rusthålls
hemman af sig kommit) åhr 1710 allenast projecterad indelning
hvarken är blefven godkänd, mindre vederbörligen stadfästad
til någon beständighet framdeles, utan ännu står under
rubbning och förändring, som almänt är bekant; i afseende
408 Karn. och Oec. Deput:ns mern. d. 6 Juni 1723 om skatteköp
hvartil ock desse lägenheter ej ännu egenteligen och med rätta
kunna förklaras at vara af samma natur, som andra rusthåll,
der indelningen är med konglig underskrift authorizerad och
faststält, och fördenskuld icke eller innehafvaren någon med
dem gemensam förmån kunna tillägga. 2:o) Äro Börringe
och Lindholm belägne uti sielfva vilbahnan, samt således deromkring
bästa jagten på den orten. Hvarvid ock 3:o) en
capital böke- med annan skön skog skal befinnas, som (uti Skåne
och särdeles vid slätbygderne) för en stor härlighet skattas,
hvilken 4:o) allenast 2'/4 mihl ifrån Malmö, såsom hufvudstaden
i landet, skal vara belägen, för hvilkens fästningsverk
och des nödvändigheter, när omtränga skulle, skogen oumgängelig
och således omistelig vara kan, at fördenskuld i afseende
til slike regalia de icke bordt cronan afhändas. Och
aldenstund 5:o) Hennes K. Maj:t igenom Dess nådigste Resolution
på almogens besvär åhr 1719 i nåder tillåtit, at om
visas skulle med en eller annan skatterätts försäljande voro
förfarit och passerat emot Förordningar, sådant som olagligit
borde rättas, så skulle fast sälsamt och mer än orimeligit
förekomma, om cronan (då befunnit varder at henne för när
skiedt igenom något skatteköp) ej skulle samma rätt och frihet
vara förbehållen, som hon sina lidande undersåtare tilsagt och
låter vederfaras, ty at, efter Lag som påstås, kiöp bör stå
och ej återgå, sådant är ej mindre högst billigt än Lag likmätigt;
men så fordras oumgängeligen til et sådant fång, om
det skal för beständigt kunna hållas, at köpet til alla delar
blifvit lagligen slutat och fästat, hvilket i detta mål ej lärer
til alla delar försvaras, medelst det at denne handel och abalienation
skedt emot sielfva och högsta jordägandens eget absolute
förbud, hvarigenom han samma egendom sig sielf uttryckeligen
förbehållit, förmodeligen medelst afsiclit på de der
vid befintelige nyttige och för hans större tienst omistelige förmåner.
Lärandes icke eller 6:o) et utfärdat skattebref kunna
kraftigare Privilegium tilläggas, eller des återkallande til ändring
uti en sak, som til publici praejudice och förfång länder, mera
kunna försvaga eller öfverända kasta den almänna säkerheten
och så kallade fidem publicam, än den credit och fides publica,
hvilken vid domsto larne der lag och rätt skiptas och hålles,
samt nog så helig och oförkränkt bör handhafvas til en hvars
trygghet och almänne säkerhet, kan egenteligen eller med fog
sägas blifva öfverända kastad och någon i ovisshet försättia,
Karn. och Oec. Deput:ns mern. d. (! Juni 1723 om skatteköp. 409
som med lag och skiäl är munierad, derföre at, medelst befunne
enormiteter och märkelig domvillo eller andra i processen
förelupne nulliteter, något fastebref eller laga kraft
vunnen dom kan lagligen blifva förändrad eller aldeles uphäfven
til sielfva sakens försättiande i sitt förra och rätta
stånd igen; varandes inga actus eller formaliteter, ehuru lagligen
de voro passerade, som för sig nog kraftige och giltuge
hållas kunna at i synnerhet göra något köp fritt och oryggeligit,
när ingen justus et legitimus titulus possessionis är, och
således fel finnes i sielfva grunden, fördenskuld och uti almänna
Lagen tydeligen stadgat varder 1 Cap. Jordb. L. L.
alt lagligit stånde och olagligit återgånge, jemväl at alt olagligit
fånget är såsom ofånget, til urminnes häfd åkommer. I
afseende hvar til ej eller 7:o) någon kan skäligen klaga öfver
vederfaren orätt, när honom intet annat betages än det han
emot Lag och Förordningar fått sig bemäktiga och förvärfva,
ehuru det ock kunne skedt vara igenom någre laglige solenniteter.
Hvilket alt, när det med eftertryckelig alfvarsamhet
varder beifrat och handhaft, då stabilieras och bibehålies den
almänne creditens rätta styrka och bringar fidem publicam
uti sitt egenteliga och högsta lustre, til alla rättsinnade undersåtares
största förnöjelse och hugnad, at göra alt det fast
och oryggeligit, som på lag och rättvisa rättmäteligen är
grundat, så väl til säljarens som kiöparens trygghet och försvar
vid mötande klander och påtal.
6:o) Hvad de frälsehemman angår, som af cronan hädan
efter, til äfventyrs, återvinnas kunde och Deputationen förment
äfven ibland de lägenheter räknas böra, för hvilka kiöpeskillingen
vid nästa fardag komme at restitueras, och Höglofl.
K. Cammar Collegium behagat kalla en sak, som det för sin
del intet kan så egenteligen begripa eller sig der öfver, innan
sådant närmare förklarat varder, yttra; så har Deputationen
ej förmodat, at den saken för mörk eller obekant hållas skulle,
at i fall någon et genom reductionen bortmist frälsehemman,
som sedan til skatte blifvit försåldt, med rätta återvinna
kunde, han då det samma med dess gamla rättigheter och förmoner
gärna åstunda skulle at äga och besittia; doch at förre
innehafvaren såsom en bon® fidei possessor samt den, som
med cronan i god tro handlat, på intet sätt bör rubbas, mindre
ifrån en sådan sin förvärfvade rättighet stängas eller utdrifvas,
innan han til sin fullkomlige skadeslöshet blifvit förhulpen
Approb.
410 Karn. och Oec. Deput:ns mein. d. 6 Juni 1723 om skatteköp.
samt riktigt fått åtniuta ej allena den utlagde köpeskilling
tilbaka med all bevislig til hemmanets värdering och skattebrefvets
lösn använd bekostnad, utan ock vederbörig ersättning
för sitt medelst ägornes upodlande och förbättring til
åker och äng eller annan melioration nedlagde arbete, efter
rättsinnade mätesmäns laglige bepröfvande uti det som Husesyns
ordningen öfverskiuter, antingen då sådant af K. Maj:t
och cronan honom varder förnögt, eller den, som fått hemmanet
under fri frälse förmån tilbaka, så medelst at vinna
tiden och desto förr absolut disposition öfver en slik återvunnen
sin egendom, skulle behageligt falla til åboens utlösn
samma prenumeration forskiuta.
7:o) Angående de 3:ne Academiae-hemman vid Stensta
och Qvarnbacka bruk belägne, som H. Ofver Directeuren Ehrenpreus
sig tilhandlat för en half ränta högre än Academien til—
förende der af bekommit, och K. Cammar Collegium så väl
som H. Ehrenpreus sielf förmenar ej skola komma at begripas
under de lägenheter, af hvilka köpeskillingen tyckes
böra återställas, så lärer Deputationen med sitt ytterligare
betenkande om desse lägenheter särskilt inkomma. Men hvad
nu för det
8:o) Methoden anbelangar, som Deputationen til skatterättigheternes
försäljande oförgripeligen projecterat och genom
inkomne Memorialer förmenes antingen förkortas eller ock vid
den förra praxin, aldeles förblifva kunna; så finner ej heller
Deputationen deraf sig föranlåten någon ändring uti berörde
methode at giöra, så vida genom den påklagade vidlyftigheten
en sådan handel ordenteligare kommer at tilgå samt cronans
och publici interesse mera der igenom befrämjas; varandes
altid för säljaren fördelaktigare at alla en noga kundskap och
erfarenhet erhålla så väl om lägenheterna, som försäljas skola,
som om det der på satte värdie, än om en sådan handel medelst
större korthet och ofta de bästa köparena ovetterlig afgiöras
skulle. Icke des mindre finner Deputationen för nödigt
til den almänna säkerhetens större soutien och bibehållande,
den tilförende projecterade methoden med följande puncter at
föröka, nemligen l:o) At då någon åstundar sig en skatterättighet
tilhandla, den samma då, til undvikande af onödige
vidlyftigheter och tidens utdragande genom remisser, allena
hos Landshöfdingen i orten sig derom angifver. 2:o) At sedan
K. Cammar Collegium infått Landshöfdingens relation om
Kam. och Oec. Deputms mein. d. 6 Juni 1723 om skatteköp. 411
skatteköpet och befunnit hemmanet vara af en sådan natur,
som til skatteköp uplåtas kan, jemväl ock at methoden, som
nu föreskrifven blifver och stadfästas kan, der vid i alla delar
är vorden observerad; då välbemälte Collegio ej vidare må
tillåtit varda det uti orten lagligen skedde köp hvarken genom
köpeskillingens förökande eller förminskande, under hvad
namn eller omgång det vara må, at ändra eller rubba, utan När hemmanet
den samma der vid förblifva låta, som högsta budet uti orten gai observera»'’
hållit häfver. 3:o) Sedan Högloft. K. Cammar Collegium et budet eij får af
sådant köp medelst skattebrefs utgifvande stadfäst och dess ändras. '
för innan intet klander uti orten vid samma handel varit,
synes billigt, at da ingen vidare ändring der uti, af hvem det
vara må, tillåten varder, mindre någon tilstadt den samma
medelst nya skäls förebringande at söka, det vare sig genom
arfsrätt, donation eller besittningsrätt, med hvad mera, emedan
jura sunt posita vigilantibus och et lageligen giordt köp så Approbera»,
fast och oryggeligit vara bör, at hvarken 2:ne Resolutioner uti
en sak utgifvas, eller K. Maj:t och Riksens Ständer med klagemål
öfver slika ärender vidare måge besvärade blifva. 4:o)
At inga skattebref hädan efter uti K. Cammar Collegio til
köparen utlefvereras måge, utan fast heldre, at alle sådane
bref så väl til en god ordnings befrämjande, som til und- Approbera»,
vikande af åtskillige i detta mal hos Riksens Ständer angifne
egennyttigheter, högst 6 månader efter inkommet tingsbevis
och Landshöfdingens betänkande om skatteköpet til landsorterna
afsände varda, hvarest de af Hrr Landshöfdingarna
sielfva uti Lands contoiret til vederbörande kunde komma at
utdelas eller afsändas. Hvar vid doch billigt synes, at en viss
taxa för hvart skattebref af Högloft. Riksens Ständer utsattes, Approbera»,
nemligen 4 dal. srnt, som fördelas emellan Cammereraren i
Hammaren och Landzcontoiret i orten, at hvardera helften deraf
åtniuta.
9:o) För öfrigit, som åtskillige hemman af den natur befinnas,
at besittningsrätten derå af frami. Högstsal. Konungar Approbatur;
är blefven til en eller annan deras undersåte i förra och se- dthodBnVangi&r
nare tider för giorde trogna tienster donerad och benådad, hväadbderlmfördels
i donatariens allena, eller ock tillika des hustrus lifstid, ^ne.3
dels ock extenderad på deras barn och erfvingar; så är Deputationens
oförgripeliga tanka, at så vida någon af rätta
innehafvarne skulle åstunda uppå et af sådan beskaffenhet
befinteligit cronolieminan sig skattemanna rätt tillösa, sedan
412 Kain. och Oec. Deput:ns mein. d. 6 Juni 1723 om skatteköp.
det (som om alle andra nu förordnat varder), är blifvit lagligen
och efter föreskrefven method värderat, bör der vid den
åtskilnad nogast observeras och i akt tagas, at den som äger
en sådan besittningsrätt för sig och sine erfvingar må tillåtas
at för sig sielf utan auction få lösa hemmanet efter värderingssumman,
lika med den förmån som rusthållarne niuta til goda
(emedan han utan sökt skatteköp ändoch kan sittia odrifven
samt lika säker) och detta antingen han voro sielf åbo eller
icke. Men när förläningen allenast är personel, såsom på
man eller hustru, bör en sådan ägare lika vilkor undergå med
andre cronohemmans äboer och med egendomens upbringande
uti högste lösn på enahanda sätt förfaras, doch med det förbehållne
privilegium för donatarien, der han ej sielf voro åbo,
at så vida han vil hålla det högsta budet som andra giort,
må han der vid närmast blifva bibehållen, hälst utan slik
faveur ingen, som häfver besittningsrätt på cronohemman, skulle
någon skattelösn derå efterstå, samt såmedelst K. Maj:t och
cronan den indrägten företagas, som eljest kunde det andra
tilökas samt vara at förmoda.
10:o) Hvar jemte Deputationen ej kunnat aflåta, at Högloft.
Riksens Ständers behagelige determination och godtfinnande
hemställa, at såsom nog klarligen är bevijst och ovedersägeligit
giort hvad stor skada och förlust K. Majit och cronan tagit
igenom den Resolution, som vid Riksdagen 1719 för Almogen
utfallit, hvarmedelst åboerne blifvit efterlåtit at sine hemman
lösa til skatte efter värderings summan; om icke fördenskuld,
til hämmande af vidare afsaknad för publicum, samma utvärkade
Privilegium med 1722 åhrs utgång skiäligen bör aldeles
afstanna, samt i stället den författning och förordning,
som nu af Högloft. Riksens Ständer kan blifva belefvad och
stadgad til method för vidare sådan handel, taga sin vederbörlige
extension och efterlefnad ifrån innevarande åhrs begynnelse,
så at med alle sedermer och under påstående Riksdag
sökte samt beviljade skatteköp, oaktat penningar derföre
efter värderingen och gamla methoden voro insatte eller ej,
förut förfares efter den ordning och process, som nu varder
faststält innan skattesökaren dess åstundan lemnäs at der vid
få bibehållas, utan således hädan efter den ena som den andra
niuta enahanda rätt, hälst troligit kan hållas at af correspondence
här ifrån til landsorterne omkring och den underrättelse,
som der medelst kunnat lemnäs, det 1719 åhrs Resolution i
Kam. och Oec. Deputms mern. d. 6 Juni 1723 om skatteköp. 413
detta mål voro af Högloft. Riksens Ständer under närmare
deliberation och ompröfvande uptagen, många torde mera hafva
skyndat ej allena med skatterättighets sökande på sine åboende
hemman, utan ock med löseskillingens afgifvande efter
ågånget verdie, än han eljest kunnat vara betänkt, förnämligast
at såmedelst vinna tiden samt tillika förekomma påfölgdens
äfventyrlighet, hvar igenom likväl, der sådant skulle
för fast och oryggeligit bestående blifva, K. Majits och publici
höga interesse märkelig förlust och större afsaknad skulle känna,
än i synnerhet desse högstbeträngde tider och rikets så mycket
gäldbundne tilstånd vil tillåta. Varandes för den skuld Deputationens
oförgripelige och välmente tanka, at K. Cammar
Collegium ju förr dess heldre måtte beordras inga skattebref
få utgifva på någon lägenhet, hvarom i åhr blifvit ansökt,
eller penningar derföre under Riksdagens påstående insatte,
jemväl ock at der något mot förmodan redan skulle vara extraderat,
sådant strax måtte återkallas såsom ingen kraft eller
värkan med sig förande, på det Högloft. Riksens Ständers
dragande nitiske försorg och bekymmersamhet för publici fördel
och avance icke eller i detta mål måtte göras fruktlös eller
uti sit påsyftande ändemål blifva frustrerad til hinder af des
eljest förmodade fördelaktige värkan.
11.) Sidst, hvad undersökningen angår, som Deputationen
ment kunna anställas öfver de skatteköp, som andra ståndspersoner
til äfventyrs sig tilhandlat under samma privilegium,
som almogen åhr 1719 är vordet beviljat och nu så väl utaf
K. Cammar Collegio som flere andre blifver såsom en til den
almänna creditens bibehållande högst skadelig sak uptagen,
hälst som förmenas at de mäste sådana köpare, om icke alle,
läre varit åboer och således under samma Privilegium som
almogen begrepne; så kan Deputationen för sin del ej finna,
at under en almogen allena, på dess underdånige ansökning,
gifven förmån någon annan än almogen allena förstas kunna,
eller någon med rätta bära namn af åbo, som ej i egen person
hemmanet bebor eller ock med egen afvel och folk brukar,
mindre någon såsom arrendator pa ett crono-augmentshemman
hafva skiäl sig öfver injustice at besvära då honom afhändt
varder hvad han emot Lag och Förordningar sig anskaffat,
emedan ingen sägas kan vara bonae fidei possessor af en egendom,
som han ej derjemte justo titulo possiderar. Varandes
fördenskuld Deputationens oförgripeliga tanka, at en sådan
414 Karn. Kollegii memorial ang:de skatteköp.
inqvisition til rättvisans befrämjande utan särdeles möda eller
olägenhet anställas kunde, så vida beskaffenheten af sådana
skatteköp utaf Hrr Landzhöfdingarnes uti K. Cammar Collegio
befintelige relationer förmodeligen lärer stå at inhämta. Hvilket
doch med det öfriga, som här omförmält är, Höglofl. Riksens
Ständers godtfinnande och välbehag underkastat varder. Stockholm
d. 6 Junii 1723.
H. Posse. O. Nauclerus. Johan Salan.
Jan Olsson.
25.
Kammar-Kollegn memorial af d. 6 Maj 1723 angående
skatteköp. J)
{Kammar- och Oecon.-Deputationens ader, II.)
Protokoll II, sid. 345.
Memorial.
Det äro trenne särskilte hoos det Högh R. o. A., nembligen
det ena utaf Hr Öfver Directeuren Ehrenpreus, det andra
af Hr Ryttmästaren Billberg, och det tridie af Hr Assessoren
von Hökerstedt på Ridderhuset ingifne Memorialer, hvilka
innehålla athskillige paminnellser vid det Betänckiande, som
Rijksens Högh Ständers förordnade Cammar- och Oeconomie
Deputation den 14 Martii sidstl. författat öfver skatterättigheternes
försäljande, med vählbemelte Deputation d. 30 ejusdem
blefne communicerade, till at taga de derutinnan anförde
skiähl och omständigheeter uti noga öfvervägande och tillse
huru vida de kunna giöra någon ändring uthi förberörde Betänckiande,
och der jemte at höra Cammar- och Bergz-Collegierne
om berörde skattekiöp, samt änteligen öfver alt sådant
sedan meddehla Rijksens Ständer dess vählgrundade Betänckiande.
Och som Rijksens Högh Ständers Cammar- och
Oeconomie-Deputation i anledning deraf den 4 hujus behagat
af desse trenne Memorialer lembna K. Cammar Collegio part
') Den 19 September utfärdades K. Maj:ts ”Förordning huru med de
hemman och cronolägenheter, som till skatte försäljas, förhållas skall.” (Tryckt.)
Kam. Kollegii memorial angående skatteköp.
415
och communication; altså har först K. Collegium om samma
Memorialers innehåld, och hvad sielfva Cammar- och Oeconomie-Deputation
vid skatterättigheetshandelen så i gemen som
i synnerheet haft at påminna och andraga, giort sig underrättat
och funnit det samma merendehls uthi fölliande momenter
begripas, nembligen:
Det l:a) handlar om skattekiöpen, som i fordna och de
förflutna åhren äro skedde, och den methode, som der vid
blifvit brukat, samt den märkelige skada, som cronan och publicum
i de senare åhren der af skolat haft, och änteligen at
det ländt till sielfva hemmanens ruin och undergång, hvad af
en stor delli åboer kiöpt är, med mehra;
2:dra) Huruvida det är nyttigt at sådan skatterättigheets
handell vidare och hädan efter skeer och fortsätties;
3:die) Om den process, som vid en sådan handell bör i
acht tagas, i fall der med skulle fortfahras;
4:de) Om de hemman, som vidare skola komma at försäljas,
och hvilka borde blifva oförsålde;
5:te) Utaf hvilken skattekiöpebrefven här efter böra utgifvas;
och
6:te) Huru och med hvad mening de skola blifva inrättade.
Hvad fördenskull det första momentet angår, om de i förflutne
tijder skedde skattekiöp och den der vid brukade methoden
samt den skada, som publicum i de senare åhren der
af skolat haft med mehra; så lärer en hvar hafva sig bekant,
at skatterättigheets handelen af cronones jord och hemman af
långlige tijder är vorden practiserat, som sees kan af Tellie
Stadga åhr 1437, Calmare Recess 1474, Resolution på Allmogens
besvär 1627 och 1669 och månge flere, och at fast än
en och annan i de tijderne till hvarjehanda deras så vähl som
publici der under beroende behof samt nyttige värkz understöd
der med blifvit gratificerade, så äro dock största dehlén med
redbare då gångbare penningar vordne betalte, jemvähl och
hvad de sedan åhr 1701 försålde skatterättigheeter angår, at
K. Cammar Collegium för sin dehl ej allena haft sitt afseende
på sielfva kiöpeskillingarne, fast än Högstsahl. H. Maij:t Konung
Carl den XII uti dess den 20 Martii åhr 1701 derom
ankomne nådige bref behagat förmäla, at sådant skulle skie
till de påbegynte krigzanstalternes så mycket bättre uthförande,
utan tillika uppå sielfva hemmanens så mycket bättre conservation
samt cronones säkerheet om sielfva räntan, hvilket
Adelns Protokoll, 1723. II.
Kam. Kollegii memorial angående skatteköp.
icke allenast Rijksens Högl. Ständer vid 1719 och 1720 åhrs
Rijkzdagar utan ock Deras K. Maij:ter sielfva, som, hvad i
det måhlet beslutit är, med deras höga händers underskrift
bekräftat, ofehlbart lära hafva haft, änskiönt sådant uti de
der öfver uthfärdade instrumenter intet så egenteligen är vordet
uthtryckt, ty at alla kiöpeskillingarna i de senare åhren intet
blifvit med redbart mynt, utan till en stor dehl med myntetecken
och devalverade myntetecken betalte, der till har, som
förmenas torde, Gammar Collegium aldrig kunnat gifva någon
anledning, så vida det der vid ej blifvit hört och således ej
heller kan der till vara skull, utan är, hvad myntetecken angår,
sådant, som allom bekant är, skedt uppå Högstsahl. H. Maijttz
Konung Carl den XII:tes egen giorde Förordning och af sielfva
nödvändigheeten, då till en tijd ej annat mynt i rijket var
gångbart; och hvad de devalverade myntetecknen vidkommer,
at sådant så mycket mindre skedt uppå Gammar Collegii underdånige
förslag, som Collegium, straxt efter Högstbemelte
H. Maij:tz dödelige frånfälle, den 23 December åhr 1718 och
15 Januarii samt 18 April 1719 hoos Hennes K. Maij:t vår
nådigste Drottning den underdånige frågan och föreställning
giorde, huruvida då med sådane skatterättigheeters försäljande
vidare skulle fortfahras, och om icke för de skattekiöp, som
dädan efter skedde, borde erläggas godt och redbart mynt,
hvarå man och under den 18 April 1719 äfven erhölt Hennes
Maij:tz nådigste svar, at med bemelte skatterättigheeter än
vidare skulle förfaliras lijkmätigt Högstsahl. H. Maij:tz Collegio
der öfver gifne nådige befallning, dock at alle, som för sådane
skattekiöp då redan uti ränterierne insatt kiöpeskillingarne uti
myntetecken, skulle deremot undfå behörige skattekiöpebref,
men at för de skattekiöp, som efter den dagen skedde, borde
erläggas godt och redbart mynt, hvilket alla H:rr Landshöfdingarne
i rijket af Collegio äfven straxt notificerades; men
den 29 Maii samma åhr uprättades af Rijksens Höglofl. Ständer
en Instruction och underrättelse för deras fullmächtige och betiente
vid det då här inrättade Contoiret, som de hade at
efterlefva, uti hvilkens 3 § ibland annat förordnades at till
den prassante rijksens giäld åthminstone till de löpande interessens
förnöijande och dessutan efter hand igenom någon
inbehåldning de för 2 öre smt gångbare myntetecknens förminskande,
Gammar Collegium hade at försälja alle cronan
förbehåldne skatterättigheeter och lembna cronoförpantningarne
Karn. Kollegii memorial angående skatteköp. 417
åth den, som lösen i den föreskrefne myntesorten åth pantägaren
med öfverbud åth cronan giorde; jemvähl och at alla
för skatterättigheeter fällande medell skulle lembnas till Ständernes
Contoir och at berörde skatterättigheeter fingo betahlas
med sedlar och myntetecken å 2 öre smt stycket, som af
Hennes K. Maij:tz till Cammar Collegium ankomne och sedermera
å trycket uthfärdade nådigste bref af d. 11 Junii 1719
med mera är at inhämpta, hvar af klart nog synes Rijksens
Höglofl. Ständers mening hafva varit der med icke allenast at
indraga de för skilliemynt gående myntetecken och sedlarne,
utan ock at någorlunda ställa dem till fredz, som igenom ett
siijkt afslag och sådane myntesorters förfallande till ett så
ringa värde tagit en mächta stoor skada och afsaknad; emedlertid
och hvad methoden vid skatterättigheets-handelen vidkommer,
så har den ifrån 1701 till 1719 merendehls varit
sådan, neinbligen:
1.) At den, som skatterätt vehlat kiöpa, har sig hoos Hr
Landshöfdingen i orten anmält eller der sådant i K. Collegio
skiedt, då blifvit der med till Hr Landshöfdingen förvist, at
der först kunnat skiärskådas huru vida den begiärte cronolägenheet
varit af den beskaffenheet at den efter Förordningarne
kunnat försäljas till skatte; i sådan händellse har
2.) Landshöfdingen beordrat vederbörande värderingzmän
sielfva värderingen behörigen in loco at förrätta;
3.) Ar samma värdering på Häradztingen vorden upläsen
och öfversedd samt lägenheeten till den mästbiudande uth
buden;
hafvandes
4.) Aboen, enär han vehlat hålla det budet som andre
första gången giort, varit till lösen derföre närmast, så at
ehvad bud af andre sedan, andre, tredie eller flere gångor
äro giorde, intet blifvit attenderade; men där
5.) Så händt, at åboen hvarken vehlat uppå hemmanet
biuda eller mächtat det först skedde budet hålla och betahla;
så är hemmanet för den, som högsta budet giort, blifvit anteknat,
och
6.) Föromtalte värdering med uthbiudningz instrumentet
till Hr Landshöfdingen sändt at af LandsCammereraren vidare
skiärskådas; hvar efter
7.) Och sedan kiöpeskillingen i Landt-Ränteriet var betalt,
qvittencet med de öfrige documenterne och Hr Landshöfdingens
betänkiande till Cammar Collegium blifvit insändt, som
418 Karn. Kollegii memorial angående skatteköp.
8.) Närmare skiärskådat huru vida med hvart och ett
hemman och således efter Förordningarne rätteligen är vordet
procederat samt om det af sådan natur varit, at det kunnat
försäljas, då skattekiöpebrefven derå blifvit uthfärdade; men
om så händt, at åboen intet vehlat lösa hemmanet och allenast
fremmande vid tinget derå budit samt någon annan sedermera
här i Collegio sig angifvit med anbud af något högre
eller större summa än som på tinget är budit, har Collegium
så vida cronones interesse der igenom kunnat formeras, som
understundom till anseenligit skedt, intet understått sig at
sättia sådant tillbaka utan för dem, som således mehra och
högst derå budit, kiöpebrefven uthfärdat.
Hvad rusthåld och deras augmenter anbelangar, så äro
de förre lijkmätigt K. Maij:tz nådigste Förordning vordne försålde
efter värdiet till ingen annan än rusthållarne sielfve, och
de senare åter, sedan Förordningen derom ankom, äfvenledes
till dem samma, så vida han dem begiärt och de äro befundne
lända rusthålleu till styrkio, hvilket och i de senare åhren och
sedan K. Resolutionen på Krigzbefähletz besvär åhr 1720 uthföll,
äfven är vordet i acht tagit; men hvad de öfrige cronohemman
angår, så har Hennes Kongl. Maij:t, i anseende till
Allmogens åhr 1719 förde underdånige besvär och utan tvifvell
i afsicht på de under förflutne krigztijd uthståndne svårigheeter
i nåder resolverat, at de hemman, som af Allmogen begiärtes
kiöpas till skatte, skulle behörigen taxeras och at
åboen efter värdiet och mätismanna-ordom utan något vidare
upbud skulle blifva närmast det at kiöpa, hvilket och med K.
Maij:tz egen nådigste Resolution på Allmogens besvär af den
25 Maii åhr 1720 är vordet stadfäst, jemvähl och är med
Rijksens Ständers för dess Contoir den 30 Junii samma åhr
författade Reglement öfverens stämmande, hvarest orden så
lyda: at skatterättigheterne af de cronan behåldne hemman
skulle säljas emot redbart mynt på det sättet: at sedan hemmanet
tillbörligen och lagligen blifvit till skattekiöp värderat,
ägde åboen macht till tollie af Hennes K. Maij:tz nådigste
Resolution på Allmogens besvär af d. 3 Junii 1719 det samma
för det åsatte värdet at inlösa, men ville eller gitte han det
intet, så skulle det säljas till den mästbiudande; men at sådane
Resolutioner äro uthvärkade och i synnerlieet den första
af åhr 1719 på det sättet uthfärdat, sedan största dehlén af
Rijksens Ständers ledamöter voro ifrån hvar andra gångne,
Karn. Kollegii memorial angående skatteköp. 419
hvarvid allenast ganska få af Landshöfdingarne varit tillstädes,
som Hr Ryttmästaren Billberg berättar, det vill Collegio
så mycket otroligare förefalla, som sådant af Hennes K. Maij:t
på Rijksdagen åhr 1719 med Rådz råde finnes först vara resolverat
och lijkaledes på fölliande Riksdag åhr 1720 af HKongl.
Maij:t i nåder confirmerat samt af Rijksens Högh
Ständer uti det sedermehra och den 30 Junii samma åhr för
deras Contoir uthfärdade Reglement som en vedertagen Lag
åberopat; hvarföre det ochså mycket betänkeligare vara tyckes
at allmänt föregifva icke allenast hvad och till föllie der af
skiedt är för en för cronan och publico så märkelig skada,
utan till at först eftersinna de tijders beskaffenheet och orsakerne,
sorn då der till kunnat gifvit anledning med mehra,
utan och at statuera det de skattekiöp, som i anledning der
af utaf en stor dehl åboer skedde äro, skolat ländt sielfva
hemmanen till ruin och undergång; ty der sådant på ett eller
annat ställe änteligen skulle kunna vijsas, at någon af dem,
som under den tijden kiöpt någon skatterättigheet, förderfvat
dess åker och äng, så är sådant dess egen last och skada, och
der lijkaledes skogen af honom illa vore handterat, åter ett
telli af betienterne i orten, som derå intet gifvit behörig acht,
kunnandes ej heller någre få exempel i det fallet giöra en
general regel, emedan om samma hemman blifvit oförsålde och
cronan förbehåldne, ett lijka om icke värre öde kunnat dem
öfvergå utan at vederbörande befählhafvande i Lähnet ej mehr
än en dehl af Adelen vid deras godz sådant i desse förflutne
tijder kunnat förekomma, ej heller tyckes en summa af 143,052
dal. srnt, som de sedan ähr 1719 försålde 978 hemmans kiöp
af sig kastat, vara så ringa eller der före med en så stor
förundran böra ansees, som skedt, emedan enär man räknar
öfver hufvudet, hvarje mantahl då lijkvähl kommit at kåsta
146 dal. sint, som till dahlér tahlet är mehr än ett och annat
sådant mantahl i forna tijder är vordet försåldt före. Hvad
det åter vidkommer, som berättes, at månge andre åboer utom
Bondeståndet sedan ålir 1719 skolat betient sig af samma beneficio
med deras aboende och innehafvande hemmans lösen
emot värderingz-summan, och at Resolutionernes afseende, som
Hr Ryttmästaren Billberg berättar, intet skolat rätteligen
blifvit exeqverade, så lära utom rusthållarne, som allmänt i
det måhlet ähro priviligaerade, mycket få äboer af andra Stånd
finnas, som emot värdiet fått tillhandla sig skatterättigheeterne
420 Kam. Kollegii memorial angående skatteköp.
af sådane sine åboende hemman, och det allenast i de senare
åhren, hvilket och skiedt i anledning af Rijksens Högloft. Ständers
för deras egit Contoir åhr 1720 författade Reglement,
som en sådan rättigheet åboen i gemen och utan någon limitation
tillägnar, kunnandes och ett sådant beneficium ej med
skiähl kallas något personale eller allena sträckia sig till
Bondeståndet, utan är ett ting, som föllier hemmanen oachtat
af hvilken de blifvit innehafde, äfven som i förra tijden och
andre tillfällen skiedt, enär cronohemmanen blifvit antingen
graverade eller lindrade, at det varit en saak, som med deras
innehafvare och åboer, de måge varit bönder eller andre ståndzpersoner,
är vorden gemensam, som det och mächta orimmeligit
vara skulle att eximera de nykiöpte skattehemman, hvilka
andre ståndzpersoner än bönder innehafva, ifrån den friheet
med räntans uthgiörande, som 1719 åhrs K. Resolution på
Allmogens besvär sådane hemman i gemen tillägnar, och den
samma Allmogen allena tillskrifva, der alldrig tillförende någon
sådan åthskillnad, hvarken i det ena eller andra, dem
emellan skedt eller synes kunna låta sig giöra. I anseende
hvar till med de flere af Hr Assessoren von Hökerstedt i det
måhlet anförde skiähl och omständigheeter Collegium med honom
betänkeligit hålla skulle at der öfver låta anställa någon
sådan undersökning, som projecterat blifvit, och än mehra at
innehålla med de ännu oextraderade skattebrefven, så vida
med dem efter de på Rijkzdagarne faststälte Förordningarne
lite är vordet förfarit och kiöpeskillingarne i Ränterierne insatte
saint till äfventyrs merendehls disponerade, emedan efter
Lag kiöp bör stå och intet återgå och på det sättet den ali—
männe crediten ingalunde skulle stabilieras eller bibehållas,
som Rijksens Högloft. Ständers Oeconomie-Deputation förmenar,
utan fäst mehra försvagas, om icke alldeles öfver ända kastas,
ej till förtigandes, at en sådan undersökning ett så ringa skulle
importera, at den en gång intet skulle svara emot det der af
flytande besvär eller stoppa de omkostningar, som derå skulle
komma at giöras; men om någon malversation på ett eller
annat sätt och uti något specialt måhl elliest skulle kunna
vijsas vara förelupen eller af en eller annan Degången, så
tycker Collegium för sin dehl ej mehr än skiäligit vara, at
sådant må beifras och behörigen ändras, serdeles som det och
med Hennes K. Maij:tz Allmogen på deras underdånige besvär
åhr 1719 i nåder gifne Resolution och dess 3 § äfven
Karn. Kollegii memorial angående skatteköp. 421
är enligit, at der det skulle kunna vijsas at med en eller annan
skatterättigheets försäljande vore förfarit emot Förordningarne
och någon funne sig der af besvärat, det sådant som olagligit
af Collegio skulle rättas, hvarföre det och önskeligit vara skulle,
om Hr Ryttmästaren Billberg ville angifva de speciales casus,
som han förmäler emot Förordningarne vara passerade, på det
de samma hvar för sig kunde examineras och, der så befinnas
skulle, rättas. Anbelangande åter kongz- och ladugårdarne,
sorn genom skattekiöp ifrån K. Maij:t och cronan kunde vara
abalienerade, och Rijksens Ständers Oeconomie Deputation förmenar
tillika med alle frällsehemman, hvilka hädan efter ifrån
K. Maij:t och cronan återvinnas torde, vid laga fahrdag utan
vidare ransakning äfven emot kiöpeskillingens återbekommande
böra afträdas och i behörigt stånd till vederbörande lefvereras;
så äro uti 1655 århs Riksdagz-Beslut de konungz- och ladugårdar
beräknade, hvilka äro belägne vid Konungens egen håfliåldning
och vid Dess förnähme städer och residentier samt
således för omistelige blifvit skatte; men ibland dem alle vetli
Collegium ännu ej en enda vara till skatte försåld. Skulle
åter Rijksens Ständers Oeconomie Deputation under namn af
konungzgårdar villia hafva begrepne Böringe och Lindholms
gårdar i Skåne belägne, som nyligen till skatte äro försålde,
så har Collegium den ähran at berätta, det samma gårdar
intet kunna bära namn af konungzgårdar eller räknas ibland
dem, som af ålder derföre blifvit ansedde, utan hafva i äldre
tijder varit klostergodz och uti privatorum händer, och derifrån
blifvit genom Reductionen till cronan indragne, sedan
först till andra bortförpantade och efter panträttigheetens återindragande
till arrendatorer förpachtade samt omsider åhr 1710
skattlagde och efter då varande Gouvernements-Betientes, ibland
hvilka Hr General Krigz-Commissarien Palmcreutz en var,
gifne förslag och inrådande till rusthåld indelte samt under
sådane vilkohr emot 6 monderingars prsesterande öfverlåtne
till sahl. Hr K. Rådet och Fältmarskalken Högvälborne Grefve
Magnus Stenbock, hvilkens änkegrevinna en sådan dess rustningzrätt
utan tvifvell emot skiählig vedergiällning åter uplåtit
till Commissarien Erasmus Clefve, som af vederbörande
för rätt rusthållare är vorden erkiänd, hvilken äfven som alle
andre rusthållare kunnat på desse sine rusthåld sittia orubbat,
änskiönt lian dem intet till skatte kiöpt, men så vida han det
sielf begiär och de i anledning af den tillförende der öfver
422 Kam. Kollegii memorial angående skatteköp.
håldne skattläggningen uti närvaro af Gouvernements Caminereraren
Laurell och vederbörande på deras eed och samvete,
som de sielfve betyga, äro lagligen värderade till 3,546 dal.
smt och efter Hr Generalen och Gouverneuren Hårds berättelse
ändå till öfverflöd på tinget uthbudne, at i fall någon
skolat villia betalda något högre än värderingen, det en sådan
då skulle sig angifva; så ser för sin dehl Collegium intet K.
Maij:t och cronan eller publico derigenom vara något förnär
skiedt, om sådane gårdar sedan de iklädt sig rusthåldz natur
och egenskap, emot en så anseenlig köpeskilling blifvit försålde
till skatte, som med andre säteries-rusthåld under hehla
kriget skedt, hälst på samma gårdars huus dess utan en så
stor bofälligheet varit, som till 2,000 dal. smt är i orten vorden
uthräknat och séstimerat, hvilken skattekiöparen nu äfven kommer
at vidkiännas, förutan det han om gårdarnes så mycket
bättre cultur nu lärer låta sig vårda och cronan således om
rustningens prsesterande hoos honom kan hafva så mycket
större säkerheet.
Men hvad Rijksens Högloft. Ständers Cammar- och Oeconomie-Deputation
egenteligen menar med återlefvererandet
emot köpeskillingens restitution af alle frälsehemman, hvilka
hädan efter ifrån cronan torde återvinnas, det är en saak som
Collegium för sin dehl intet kan så egenteligen begripa förrän
det närmare varder förklarat, och således ej heller in antecessum
sig denne gången deröfver kan uthlåta.
Der näst förmenar och Rijksens Ständers Oeconomie-Deputation
at med de försålde Academiae-hemmanen på samma sätt
borde procederas, som med kongzgårdarne, hälst som ändå inga
skattebref på sådane hemman skola vara expedierade; men så
måste Collegium lijkvähl berätta, at Rijksens Cammar- och
Bergz-Collegier skattat 3 små Academien i Upsala underlagde
hemman och lägenheter vara, nära in till Stensta och Qvarnbacka
bruk belägne, för de der inrättade manufacturiers så
mycket bättre upkomst och förkofring helt omistelige, och at
å dem samma med K. Maij:tz och Rijksens Rådz råde till
samma manufacturie-värkz innehafvare behörige skattekiöpebref
för detta äro uthfardade, och det alt i anseende till de
skiähl och omständigheeter, som Hr Ofver-Directeuren Ehrenpreus
uti dess Memorial vidlöftigt anförer, för hvilka orsaker
man och billigt förmodar at Rijksens Ständer och lära låta
der vid förblifva.
Karn. Kollegii memorial angående skatteköp.
Anbelangande det 2:dra) huru vida det för publico kan vara
nyttigt at med någre skatterättigheeters försäljande hädan efter
och vidare må fortfahras, så anförer vähl Hr Ofver-Directeuren
åthskillige skiähl och omständigheeter, hvar medelst han vill vijsa
cronohemmanens försäljande lända både det allmänna bästa så
vähl som cronan och undersåtarne till skada, serdeles för byterne
skull, som både cronan och andre af sådane hemman kunna
behöfva, och sedan för de allaredan inrättade nyttige manufactur-
och andre värk så vähl som de, hvilka hädan efter
kunna upfinnas, och med sådane till deras upkomst och förkofring
ländande cronohemman och lägenheter lijkmätigt Kongl.
Förordningar och Handtvärkzhuus-Privilegierne borde försees,
hvar till han förmehnar ingen tillgång vara skulle om alle
cronolägenheeter skulle försäljas med mehra; men så finner
Collegium sådane af Hr Ofver-Directeuren anbrachte skiähl
intet vara af den vicht at derföre skatterättigheets handelen
hädan efter just aldeles skulle eftersättias, emedan cronan
utom köpeskillingen bekommer uti skattekiöpet till räntan så
mycket större säkerheet och der igenom äfven blifver mehra
förvissad om hemmanens bättre häfd och upbringande, som
publico äfven till godo länder, kunnandes den som med cronan
något byte vill ingå ändå lijka fult tillbyta sig räntan och
efter Privilegierne med tijden komma till skatterättigheeten,
så vida han der till blifver närmast, enär skatträttigheeten
utom börd försäljes eller elliest på något annat sätt förmärkes,
efter som han i sådan händelse ändå får behålla skatträttigheeten
uppå de frällsehemman, som han då till vederlag upgifver,
tviflandes man och intet med mindre sådane hemmans
äboer ändå lijka fult lära vara benägne at sökia deras nähring
med arbete och kohlande till slijke värk fast de äga och
bekomma skatträttigheeten, i fall de uppå K. Bergz-Collegii
disposition, hvad kohlsäljningen angår, visse värck varda til—
lagde; Dock skulle Collegium tyckia först at de hemman, som
allaredan under någre bruk och manufactur värk egenteligen
ej alldeles förlagde äro, så vähl som de hvilka ännu nödvändigt
betarfvas och der till af K. Bergz-Collegio uthnembnas,
lembnades oförsålde eller till inga andre än de värk försåldes,
som vählbemelte Collegium pröfvar dem böra försäljas, som
och här tills merendehls blifvit i acht tagit, och med Högstsahl.
H. K. Maij:tz nådigste Resolution af d. 17 Sept. 1701
öfverensstämmer, hvaruthi förordnas, at Cammar- och Bergz
-
424 Karn. Kollega memorial angående skatteköp.
Collegierne vid cronoherumanens försäljande till skatte noga
och vähl hade at tillsee, det under den förunte tillstädielsen
att fa kiöpa cronohemman till skatte, inga sådane lägenheter
ifrån crono eller andre bruuk måtte abalieneras, hvaraf crono
och private bruuk kunde hafva nödige och oumgängelige kohl
och ved; och sedan, för det andra, at enär lijkmätigt 1684
ahrs placat någre hembud ske af skatterättigheeter utom börd
på de orter, som någre bergzvärk äro inrättade, at CammarCollegium
först hade at communicera sådant med K. BergzCollegio
innan till saken något sluteligit varder giordt på det
vählbemelte Collegium måtte hafva tillfälle der vid at giöra
dess påminnelser och at på den händelsen, at slijke skatterättigheeters
inlösen för crouan intet vore nödig och nyttig,
Approberas. cronones lösningzrätt då kunde transporteras på den brukzägaren,
till hvilkens värk åboens kohlning tillförende finnes
varit disponerat och anslagen, hälst enär han erbiuder sig at
betala för skatterättigheeten så mycket som en annan, hvilket
med Ilögstbemelte H. Maij:tz nädigste Förordning af d. 13
Januarii 1707 äfven öfverens stämmer; hvarom med mehra K.
Bergz-Collegium enskylt sig dock uthlåta lärer.
Vidkommande för det
3:die) Processen, som Rijksens Högloft. Ständers Cammaroch
Oecouomie-Deputation hädan efter vid skatterättigheetshandelen
förmehnar böra i acht tagas och uti deras Memorial
uprepar, hvilken Hr Assesoren von Hökerstedt åter tycker på
det sättet säkrare och beqvämligare kunna låta sig giöra, at
den som åstundar at kiöpa hemmanet, eho han vara må, anmähler
sig hoos Hr Landshöfdingen i orten och dess ordres
till Häradzhöfdingen och vederbörande Cronobetiente erhåller
om en laglig värdering, hvar på sedan Häradzhöfdingen å
predikostohlarne straxt behörigen skulle låta publicera, at detta
hemman vid nästa ting (så framt publicationen skeer 6 vekor
förut, men i annor händelse vid det der på fölliande tinget)
blifver till den mästbiudande försåldt, då Hr Assessoren sedan
förmenar den af Deputationen projecterade processen böra
föllias samt åboen hafva friheet hemmanet då för det högsta
budet at behålla, der han det åstundar; men som den process
och methode, som åhr 1701 med moget betänkiande blifvit inrättat
och uti det första momentet finnes uttryckt samt nu
uti lång tijd med nytta mehrendels är vorden practicerat, undantagandes
uti det, som han åhr 1719 är vorden ändrat,
Karn. Kollegii memorial angående skatteköp. 425
tyckes vara mycket renare och korttare; så skulle för sin dehl
Collegium hålla före bäst och säkrast vara at med de få ännu
oförsålde hemmanen på samma sätt procederades som alle de
öfrige och fläste allaredan skedt, och at man nu ej heller behöfde
giöra deruti någon ändring, hälst då på ett ting kunnat
uträttas hvad som efter den nu projecterade processen skulle
skie på tvenne eller flere, förutan det man ej heller see
kan att sielfva värdefingarne, som Deputation tyckes mehna,
kunna låta sig giöra vid tingzborden utan på de der till uti
förre Förordningar uthnembde orterne, och det dess utan föga
anständigt tyckes vara, at sådane saker på predikostohlarne
blifva uthropade och publicerade; men hvad det angår, at
åboerne skulle få kiöpa skatterättigheterne just efter värdiet,
som åhr 1719 och 1720 förordnades, så har Collegium för sin
dehl af den tanka varit, at alle oförsålde skatterättigheeter
hädan efter måge på tingen utlibiudas och at åboen må vara
skylldig at hålla åthminstone det bud, som andra första gången
giöra, i fall han den sig vill tillhandla, som ifrån åhr 1701
till 1719 varit öfligit, om intet hvad den mästbiudande derföre
gifva vill, som nu af Oeconomie-Deputation påstås men
på Rijksens Högl. Ständers mognare ompröfvande och förordnande
ankomma lärer. Anbelangande åter rusthållarne, som
villia kiöpa dess rustningzstammar, så förmenar Rijksens Ständers
Oeconomie-Deputation at i anseende till den förmohn,
som dem dermedelst tillägges, at utom auction och efter värdiet
allenast en slijk rättigheet få inlösa, det de en trediedehl öfver
samma värdie betahla och erlägga borde, innan dem något
skattekiöp bevillias; så kan i anseende till de af Hr Assessoren
von Hökerstedt anförde skiähl Collegium med vählbemelte
Deputation intet vara af enahanda tanka, enär man
eftersinuar hvad besvär en rusthållare i de förflutne krigzåhren
varit underkastat och at han ändå intet kan trängias
ifrån rusthållet så länge han uti öfrigit prsesterar prestanda,
om lian skatterättigheten på stammen aldrig inlöste, samt at
på det sättet ganska få rustliåld skulle blifva till skatte löste
och publicum der igenom komma at mista hvad det elliest
kunde hafva at förvänta enär rusthållet efter ett skiähligit
värdie till honom blifver försåldt, ej till förtigandes, at värderingzmännerne,
som föruth veta, at rusthållen skulle betahlas
med en trediedehl högre än de äro värde, vähl torde vetta
der efter att lämpa sielfva värdiet och värderingzsumman, för
426 Karn. Kollegii memorial angående skatteköp.
hvilka och flere af Hr Assessoren von Hökerstedt uprepade
orsaker Collegium skulle hålla före bäst vara at i det fallet
låta förblifva vid det som af Högstsahl. H. Maij:t Konung
Carl dhen XII den 26 Martii 1702 i nåder är vordet faststält
och alt sedan practicerat, efter som de rusthållare, hvilka
ännu intet kiöpt sine stammar till skatte, elliest skulle vara
olyckeligare än de andre, som sådant tillförende erhållit.
För det
4:de) har Rijksens Högl. Ständers Cammatr- och Oeconomie-Deputation
behagat uthnembna de hemman och lägenheter,
som de förment allena böra försäljas, såsom
l:o) Alle cronall immediate behåldne hemman;
2:o) Alle på militien och landtstaten indelte löhningzhemman,
häste- och fördehlshemman, cronoutjordar, utfiällar,
ängar, uthmarker (allmänningarne undantagne) och skattlagde
torp, som knechte-båtzmans- samt rusthåld ej äro underlagde;
3:o) Rustningzstammar och augmenter.
Derutinnan är och Cammar Collegium med Rijksens Ständers
Oeconomie-Deputation ense, så vida vid hvart och ett
den methode och process blifver i acht tagen, som ofvan påmint
är; men at Deputationen intet vill at fölliande hemman
här efter skola försäljas, nembligen:
1.) alle cronohemman, som till kongz- och ladugårdarnes
hägn och nytta äro omistelige; 2.) alle crono-giästgifverier;
3.) alle Academi*-, Hospitalers och Scholars hemman, derutinnan
kan Collegium med Deputationen intet vara af enahanda
mening, ty hvad
l:o) angar cronohemman, som med öke- och dagzvärken
kongz- och ladugårdarne äro underlagde, så förvärfvar ju
kiöparen af skatterättigheeten föga annat än en rolig besittning
på hemmanet och blir ingalunda derigenom lös och frij
ifrån all den plicht och skylldigheet, sorn han uti öfrigit och
Approbatur, tillförende varit förbunden till; så kan Collegium intet afsee
?°skattebrefvet något hinder ligga i vägen med mindre sådane hemman, så
tydtföres*.ln här efter som här tills, kunna försäljas till skatte.
2:o) Anbelangande crono-giästgifverier, så äro de tillförende
vordne försålde till skatte med den condition, at enär
kiöparen eller dess arfvingar icke framdeles kunde fullgiöra
deras skylldigheet, så skulle andre, som sådant ville åstadkomma,
få samma skatterättighet sig tillösa och så underhålla
giästgifveriet, hvilket Collegium med Hr Assessoren von Höker
-
Kam. Kollega memerial angående skatteköp.
427
stedt äfven tycker här efter kunna och böra skie, med de Approbatur,
vilkohr at Hrr Landshöfdingarne öfver sådane giästgifverier
skola äga lijka macht som tillförende, då de voro crono, nembligen
at der den giästgifvaren, som intet behörigen förestår s^thte“ilsttfr.
giästgifveriet, sättes der ifrån och går sin skatterättighet qvitt, e^“r
då giästgifveriet till en annan, som kan prestera prestanda, dgggtegtjf°|j|?e*r
uplåtes. närmast til at
r # kiopat.
3:o) Academi* hemmanen vidkommande; så ehuruvähl i
synnerheet de, som af forna Svea rijkes Konungar der under
blifvit förlänte, allenast till räntan tyckes dertill varit donerade,
om hvilken Academien förnembligast är till at giöra och de
mehra kunna vara försäkrade om, enär andra äga af hemmanen
skatterättigheeten, sä skulle vähl Collegium tyckia, at
de näst intill Academien belägne hemman och utaf hvilka något
understöd till de publique husens uprätthållande derstädes
vore at förvänta, änteligen kunde lembuas oförsålde, men at
alle de öfrige såsom i Vässmanland, Närike och på andre
orter och lähn belägne med K. Maijitz och publici nytta och
utan Academiens afsaknad kunna för cronones räkning försäljas
till skatte och det i anseende till de af frami. Landshöfdingen
Hr Pehr Ribbing uti ett dess till Högstsahl. H.
Maij:t aflåtne underdånige bref uprepade skiähl och omständigheeter,
som föranlät Högstbemelte H. Maij:t at beordra
sådane hemmans försäljande, hvarföre och en afskrift af samma
Hr Landshöfdingens bref här hoos föllier, ej till förtigandes
hvad Hr Assessoren von Hökerstedt i det måhlet anfördt.
Yarandes och med Hospitals och Scholars hemman enahanda
saak, i synnerheet hvad Danvijkz Hospitals hemmanen
angår, hvilka Hr RikzRådet och Ofver Ståthållaren Grefve
Taube tillika med den lofl. Magistraten här i Stockholm som
föreståndare der af sielfva begiärt måtte få försäljas, hvarom
och Collegium dess underdånige bref och föreställning till H.
K. Maij:t d. 24 April 1721 låtit afgå och deruti hemstält, om
icke i anseende till de å Hospitalets vägnar och den kyrkiobyggnadz-understöd,
som de voro begrepne uti, de för skatterättigheeterne
fallande penningarne kunde komma Hospitalet
till godo; hvilket med Rijksens Ständers Oeconomie-Deputation
otvifvellachteligen lärer vara communicerat.
Elliest och hvad kongz-ladugårdarne anbelangar, som Ständernes
Oeconomie-Deputation håller före ej heller böra försäljas,
så är och, som ofvan förmält är, af dem ingen vorden
Kam. Kollegii memorial angående skatteköp.
försåld, ej heller tyckes sådant här efter höra skie, så vida
de till höga öfverheetens lust och nöije samt håfhåldning tiena;
men huru vida i anseende till de så vähl af Hr Assessoren
von Hökerstedt uti dess hoos Högh R. o. A. som hvad Hr
Assessoren von Bratt uti ett dess här hoos fogade Memorial
anfördt, fölliande små så kallade kongz-ladugårdar, nembligen
Fijholm i Vässmanland, Stegborg vid Motala och reducerade
säteriet Siöstorp uti Östergöthland samt dylijka på andra
orter kunna på det af dem föreslagne sättet antingen säljas
till skatte eller under perpetuelt arrende någon uplåtas, det
är en ting, som uppå Rijksens Ständers egit ompröfvande
synes ankomma. Men alle öfrige hemman såsom boställen så
vähl på ecclesiastique, militiae och civil staten indelte, 2:o)
alle beneficie hemman och 3:o) alle prästebohls-stammar och
mensalier håller äfven Collegium före nu som tillförende böra
blifva oförsålde. Beträffande åter bergzhemman eller dem,
som i sielfva Bergzlagen äro belägne och antingen idka någon
blåsning eller intet och hvad åthskillnad dem emellan giöras
skall, lärer K. Bergz-Collegium inkomma med dess aparte påminnelse,
äfvensom K. Cantzlie Collegium om prästhemmanen
otvifvelachteligen giöra lärer.
5.) Förmehnar Hr Ryttmästar Billberg för dem, som här
efter villia kiöpa skatterättigheeter, vara nog, at de i stället
för detta Collegii formelige kiöpebref finge allenast HäradzRättens
Extractum Protocolli och Hr Landshöfdingens immission
emot kiöpe skillingens lefvererande; men som sådant synes
strida emot förr vanlig och vähl grundat praxin och emot
sielfva naturen af slijke kiöp, som af de uti kiöpebrefven infattade
villkoren kan inhämptas at de af sådan beskaffenheet
äro, det de samma intet af någon Häradz Rätt eller igenom
en simpel immission med rätta kunna accorderas utan höra
antingen till K. Maij:t och cronan eller å dess vägnar till
det Rijksens Collegium, som der till autorizerat är, så vida
kiöparen sig der vid må kunna trygga, hafvandes och förfarenheten
vist det uti en dehl orter otålige många skatterättigheeter
äro antingen af HäradzRätterne eller andre vederbörande
blefne bevilliade at kiöpas, som af den natur varit att de
intet bort säljas, eller och at vid sielfva värderingarne och
elliest intet så är vordet förfahrit, som vederbordt, förutan
flere uti ett och annat måhl passerade fehlachtigheeter, som
af Collegio är vordet skiärskådat och behörigen påmint och
Sekr. Deputms mern. om Rådets förstärkande.
äudrat, hvaraf en mångfaldig och vidlöftig correspondence och
skriftväxling är vorden förorsakat; sådant kunde och än vidare
förelöpa i fall ingen vore, som derå hade inseendet; altså kan
i anseende till alle sådane omständigheeter Collegium för sin
dehl intet styrkia till det af Hr Ryttmästaren Billberg i det
måhlet projecterade förfahrandet, som dock på Rijksens Högloft.
Ständers egit ompröfvande ankommer.
6.) Håller Rijksens Ständers Oeconomie-Deputation före
at uti skattebrefven här efter bör införas huru vida skattemannen
tillåtit är öfver hemmanetz ägor disponera, serdeles
hvad skogen angår, at der med efter Lag och Skogz-Ordningen
bör förfaras, så at hemmanet der igenom intet förvärras vid
förlust af skatterättigheeten; men alldenstund skattemannen,
när han kiöpt skatterättigheeten, äger en frij disposition öfver
sin jord, såsom andre gamble skattägare, att det intet tyckes
honom kunna föreskrifvas huru vida han öfver den må få
disponera, varandes och uti de förr uthgångne Skogz-Ordningar
förklarat huru vida den får nyttia och bruka skogen, hvilket
och genom en ytterligare å part Förordning tyckes kunna skie,
der så nödigt pröfvas skulle; fördenskull vill det synas betänkeligit
vara, för de orsakerne skull, att nu ändra det formulär,
som till skattekiöpebrefven här tills varit brukeligit,
eller giöra de hemman, som här efter säljas, olijka med dem
som här tills blifvit försålde. Stockholm d. 6 Maii 1723.
S. Danckwardt. Arfved Hägerflycht.
Claes Rålamb.
Loco Secr.
S. J. Leijonmarck. L. Törne. H. Hederschiöldh. Piper.
26.
Secreta Deputationens memorial angående Rådets förstärkande.
(Allegater, band II, N. 35.)
Protokoll II, sid. 367 och 463.
Memorial.
Alldenstund Riksens Ständers Secrete Deputation utur
Råds Protocollerne befunnit, huruledes åtskillige af Hrr Riksens
Råd endels af hög ålder, endels af svår och långlig siukdom,
430 öfv.l. Spens’ mern. ang. Rådet o. presidentskapen.
endels och af sine andre högviktige ämbets beställningar i
Collegier och Gouvernementer samt anbefalte Commissioner
blifvit förhindrade riksens allmänne vårdande ährender at bevista
eller så at skiöta, som sakernes angelägenhet och rikets
derpå grundade vallfärd det erfordrar, utan hafva dhe öfrige
närvarande endels måst upskiuta med viktige sakers afgiörande,
endels och måst träda utur den ene Deputationen och Divisionen
i den andra, hvarigenom den 17 § i RegeringzFormen
fruktlös giöres, och föga apparence är till dess efterlefnad och
värkställighet i framtiden; ty har Riksens Ständers Secrete
Deputation eij underlåta bordt sådant dhe Högh Riksens Ständer
at vid handen gifva samt et sådant angelägit ährende deras
vidare öfvervägande och föranstaltande at hemställa. Stockholm
d. 27 Junij 1723.
Uppå Riksens Ständers Secrete Deputations befallning
A. Gyllenkrook.
27.
Ofverstelöjtnanten grefve A. Spens memorial angående Rådet
och presidentskapen.
(Allegater, band II, N. 36.)
Protokoll II, sid. 367.
Odmiukt Memorial.
Det lärer ingen ibland oss vara, som icke vördesammast
erkiänner at Riksens Ilöglåfl. Ständer med flit ock ifver samt
med sårgfällighet ock försicktighet sökia igenom hvarjehanda
Förordningar ock behörige Instructioner för Collegierne ock
flere Konungens ämbetes män at sättia det allmänna värcket
uti godt skick ock drift, så at riksens inbyggiare eij måge
hafva orsak at klaga öfver uppehåld ock försummelse, mindre
öfver orätt ock vrångvisa; men som det påsyftade ändemåhlet
eij erhållas kan med mindre de, som uti Riksens Ständers
frånvaru Kongl. Maij:t biträda ock öfver slike Förordningar
och Instructioner hand hålla skole, äre af de krops- och sinnens
krafter, at de sine höga embeten likmätigt RegeringzFormen
utföra kunna, ock Riksens Höglåfl. Ständer fördenskull
väl besinna lära på den ena sidan huru icke alla af
Förteckning på riksråden.
431
Riksens Råd äro utaf behörig styrckio och krafter, såsom ock
at Prsesidenterne uti en del Collegier befinnas för ålderdom
ock svaghet utur tilstånd at giöra någon tiänst, och å andra
sidan derhos eftertänka hvad omsårg och vårdnad Riks-Rådsembetet
åligger så vid riksens styrelse som justitiens skippande
uti Kongl. Maij:tz höga Justitia Revision; huru äfventyrligit
•det vara skulle, om Rådet blefvo alt för svagt, som lätteligen
skie kan innan nästa Riksdag, emedan de fläste herrarne äro
gamble ock siuklige; hvad vicht och drift som Prsesidenterne
gifva sakerne uti Collegierne; huru icke allenast riksens allmänne
vårdande ährender, utan ock kunna komma härvid i
consideration, eij til at förtiga 3:o) at Ständernes Fullmäcktige
Riksens Råd elliest tilkommer efter den 40 § i RegeringzFormen
at föredraga Kongl. Maij:t de personers skickelighet
ock förtiänster, som vid angelägne embeten böra komma i
consideration, ock 4:o) det som aldrakraftigast är, at H. K.
Maij:t nyligen och sedan H. Maij:t fåt öfvertygande prof at
Ständernes, redelige ock upricktige hiertelag för H. K. Maij:t,
har i nåder försäkrat Ständerne igenom Talemännen, då svaret
angående titlarne i underdånighet öfvergafs, at H. Maij:t aldrig
vill gå ifrån det som Ständerne finna för K. Maij:t och
riket godt ock nyttigt at giöra. Detta är hvad jag endast
ock allenast för min Konungz ock k. Fäderneslands tiänst ock
välfärd funnit nödigt at andraga ock ödmiukast beder måtte
benägit uttydt blifva; låtandes härhos föllia en förteckning pa
RiksRåden at antalet af dem och deras tilstånd så mycket
bättre må kunna tagas i consideration. Datum Stockholm den
3 Julj 1723.
Axel Spens.
28.
Förteckning på deras Excelkcer Riks Råden.
{Allegater, band II.)
Protokoll II, sid. 367.
1.) Gref Stromberg, gammal ock så siuklig, at lian ingen
tiänst gior.
2.) Gref Arvid Horn är ock siuklig.
Adelns Protokoll, 1723. II. 28
432 Öfv.l. Spens’ andra mern. om Rådets förstärkande.
3.) Gref Vellingk kan man intet många åhr giöra stat på
efter han är en gammal herre.
4.) Gref Gustaf Cronhielm.
5.) Gref Tessin, som är en gammal herre, kan man intet
många åhr giöra stat på.
6.) Gref Meijerfelt reser öfver till Pommern ock kommer
intet under antalet af de 16, hvaraf Rådet bör
bestå.
7.) Gref Ducker.
8.) Gref Taube.
9.) Gref De la Gardie.
10.) Gref Eric Sparre har begiärt afskied.
11.) Gref Baner.
12.) Gref Clas Bonde är mycket siuklig.
13.) Gref Henning Rudolph Horn. Hans höga ålder är
bekant.
14.) Gref Salomon Cronhielm är en mycket siuklig herre.
15.) Gref Lillienstedt.
16.) Gref Leijonstedt, gammal ock siuklig, at han ingen
tiänst gior.
17.) Gref Liven.
18.) Gref Clas Sparre.
19.) Gref Creutz reser bårt til Abo.
20.) Gref Ekeblad.
29.
Ofverstelöjtnanten grefve A. Spens’ andra memorial angående
Rådets förstärkande.
(Allegater, band II, N. 37.)
Protokoll II, sid. 394.
Oförgripelig Påminnelse.
De sidstl. d. 3 hujus upläste Memorialerne angående Rijkz
Rådens förstärckande lära vara så omständelige och vählgrundade,
att en hvar lärer derutaf så vähl som vid egit sakens
öfvervägande befinna nödvändigheeten och nyttan. Men hvad
den bifogade upsatzen på samtelige deras Excellencer Herrar
RijkzRåden ock de dervid giorde anmärkningarne beträffar, så
öfv.l. Spens’ andra mern. om Rådets förstärkande. 433
pröfvas nödigt, att der till lägga denne ytterligare förklaringen,
det ingalunda meningen varit dermed på något sätt att förolämpa
eller förringa deras höga förtienst och beröm, som
säijes vara ibland siuke. De som hafva haft tillfälle närvarande
eller af Rådz Protocollen att inhempta beskaffenheten
och kundskap om samma herrars beviste arbetsamma nijth,
tro ock sårgfälligheet för H. K. Maj:tz och rijketz gagn, välfärd
och styrssel med förstånd, skick- och rättrådigheet, kunna
eij annars än gifva derom det vittnesbörd, som af allom allmänt
förtienar beröm och tacksägelse. Dock ehuru stor och
låfvärd deras flijth, klokheet ock åhåga må vara, så äro lell
kråpparne eij frijkallade från de siukdommar ock bräckeligheter,
som alla menniskior ock i synnerheet vid den lutande
åldren äro underkastade. En sådan svagheet betager intet dem
om rijket vählförtiente herrarne deras låford; utan bör fast
mera öka Högloft. Rijkzens Ständers åtanka ock omvårdnad
huru de samma måge komma uti deras öfriga rådrum och tijd
emellan lifvet och döden att åtniuta någon märckelig vedergiällning,
roo och hugnad. Således kunde de, som aldeles intet
äro mera i tillstånd att giöra tienst till dheras behörige fägnad
och andras upmuntring oafkårttat undfå deras löner, så länge
Gud behagar låta dem lefva: ock de andra, som under tijden
med siukdom varit hemsökte, när den Aldrahögste dem åter
hälsan och krafterne förunnar rådslagen antingen i egne personer
att bevista och tillträda, eller och under sin opassligheet
sine tanckar och råd, enär K. Maij:t eller de öfrige tienstgiörande
Herrar Rijkzens Råd det af dem åstundandes varda,
skrifteligen ifrån sig att lemna. Samma ringa och kårta afgång
länder icke rijket til så stor saknad, att han ju drager
öfver det samma fast större heder och välsignelse. När då
desse jemte dem, som måste förfoga sig till andra deras vicktige
embetes sysslor, tagas ifrån RijkzRådens antahl och de
öfrige som hafva svagare hälsa samt då och då måste hafva
hvila och skiötzell, och alt derföre ibland låta giöra deras uhrsäkt;
så lärer man så vähl af de framfarne Protocollerne som
af sielfva naturliga beskaffenheeten befinna, att man sällan
kan giöra sig räckning att tolf kunna komma up i Rådet, och
att man ofta haft svårt att bringa der siu tilhopa fast mindre
kunnat efterlefva den 17 puncten i Regieringz-Formen och
tillijka sittia i tvänne divisioner, Rådet och Revisionen, hvarigenom
det ena eller andra eij så skyndsamt kunnat afgiöras,
434 Sekr. Dep:nens mern. om Rådets förstärkande.
sorn af Hr Justitie Cantzlerens berättelse till alla Stånden
nogsampt kan inhemptas. Så att när detta alt mogit öfverlägges
ock eftertänckes, jempte de förändringar, sorn elliest sig
kunna tilldraga innan näst instundande Rijkzdag, man eij kan
begripa huru Rådens förstärckande skall kunna undgås, utan
att sättia rijket uti äfventyr att i mangel af Råds-perssoner
hela regements-väsendet ock rättvisans skippande i des behörige
gång torde understundom komma att studza och stanna;
hvilket fuller vore att ackta för en större skada och saknad,
än den drägeliga tillökning som i staten elliest komma att
giöras. Stockholm d. 6 Julj 1723.
Axel Spens.
(På frånsidan:)
D:o resolverat af R. o. A., at detta til Riksens Ständers
Secrete Deputation, hvilken Råds-Protocollen igenom läset, remitteras,
på det berörde Deputation med sitt betänkande häröfver
hoos Riksens Ständer inkomma må; dock blifver detta
med de öfrige Stånden communicerat. Stockholm d. 10 Julj
1723.
Uppå befallning
I. Wulfvenstierna.
Ofvanstående det Högh R. o. A:ns d. 10 hujus fäldte
Resolution bifalles af Bonde Ståndet uti alla delar. Stockholm
d. 26 Julii 1723.
Uppå Bonde Ståndets vägnar
Johan Andersson
Talleman.
30.
Secreta Deputationens senare memorial angående Rådets förstärkande.
(Allegater, band II, N. 38.)
Protokoll II, sid. 463.
Memorial.
Sedan Rijksens Ständer behagat remittera till theras Secrete
Deputation thet viktige ährendet om och huru vida thet
Sekr. Deptnens mern. om Rådets förstärkande. 435
skulle finnas nödigt och giörligit K. Maij:ts och Rijksens Råd
nu för tiden att förstärka, så häfver samma Deputation sig
thet företagit, med all sorgfällighet öfvervägat och under tlies
theröfver holdne deliberation befunnit, at ther vid möta 4
eftertänckelige ting, hvilka nödvändigt måste förut besinnas,
innan man kan sig något vist öfver thenne qvsestionen an med
någon grund utlåta; varandes thet l:ta) huru många K. Maij:ts
och Rijksens Råd böra värkeligen vara tillstädes theras rådsembeten
at förvalta, och huru många nu för tiden äro här i
Rådet tienstgiörande. 2:dra) Om riksens vårdande ährender
kunna eller måge under mindre antahl af K. Maij:ts och Rijksens
Råd än RegeringzFormen innehåller och förmår, tilbörligen
styras och drifvas. 3:die) Om och huruvida RegeringzFormen
skulle synas igenom Rådets ytterligare förstärkande
öfverträdas, och 4*.de) Om rijksens inkomster äro sadane, at
the någon tilökning af Rådspersonerne kunna tahla och tillåta.
Hvad förthenskull thet
Usta) momentet vidkommer, så förmår Regeringz Formen
klarligen uti den 12 §, at K. MaijJts och Rijksens Råd böra
vara, utom General Gouverneurerne uti dlie uthrijkes provincierne,
till antalet 16, hvilka alla 16 böra vara här närvarande,
fördelte uti 2:ne divisioner, sa at athminstonne t uti
hvarthera kunna altid vara vid rådslagen tillstädes, at H. K.
Maij:tt till hielp och bijstånd befordra rijksens allmenne välfärd,
hvarunder hvars och ens enskiylte vällstånd och säkerhet
beror, när så vähl inrijkes som uthrijkes angelägenheter med
then försiktighet och rättrådighet samt then nijt och flijt i
akt tages, bevakas och befrämjas, som rijket i gemen och hvars
och ens synnerliga nödtårft fordrar och kräfver; varandes omöjeligit
at rijksens viktige värf och ährender kunna under mindre
antahl af Råd tilbörligen skiötas och skiyndas till sin nödvändige
och oförhinderlige fortgång, särdeles som rijksens tarlver
äro så mångfaldige och värkställigheten at thet sorn theröfver
slutes och fastställes så angelägen, at snarare flere än
färre händer till tlies idkesamme arbetande ärfordras; och som
Prsesidenten uti Cancellie Collegio och Öfverste Marschalken,
hvilka begge äfven böra vara Rad, åfta äro uti andre högviktige
ährender förhindrade, sa händer esomaftast at the äro
till antahl et så få, at the åfta måste upskiuta rijksens vårdande
ährender, hvilket och bestyrkes af Hr Justitiae-Cancellerens
till Rijksens Ständer ingifne relation; altsa kan antahlet af
436 Sekr. Dep:nens mern. om Rådets förstärkande.
the hemmavarande K. Maij:ts och Rijksens Råd aldrig tillåtas
vara ringare än 16, så framt sysslorne icke skohla läggias
neder och ifrån then ene gången till then andra upskiutas,
som man af Protocollen erfarit måst nödvändigt skie, efter
the icke varit altid råd- och dombfore, med mindre the ömsom
skohlat låhna Rådzpersoner af hvars annars division, hvarigenom
handt, at många viktige måhl måst eftersättias, emedan
thet ena måst läggias neder medan thet andra bearbetas. Och
ehuruväl Rijks Råden äro nu för tiden 20 till antalet, så är
thervid at erhindra, at therander är Hans Excellence Gref
Meyerfelt, hvilken är tillika General Gouverneur i Pommern
och ther före icke beräknad under dhe 16, hvilka böra vara
hemmavararande; men under och ibland de 16 är Hans Excellence
Gref Joh. Creutz, som tillika häfver Prsesidentskapet
uti Abo Håö-Rätt och sig förthenskul thit förfogar; Deras
Excellencier Gref Diicher, Gref Taube och Gref Magnus Dela
Guardie hafva efter Regeringz Formen, jemte Råds Embeten,
at behålla sine Prsesidentskaper och Ståthållare-embete, hvilka
them åligger dageligen at förträda, så vida the icke för thess
viktigare mål i Rådet upfordras; at således icke äro af dhe
20 nu varande Rijksens Råd flere än 15 öfrige at dageligen
bijträda rådslagen. Af thesse 15 kommer Hans Excellence
Gref Claes Sparre esomåftast at uppehålla sig i Carlscrona at
bevaka ammiralitetets angelägenheter, så framt icke någon
President varder vid ammiralitetet i följe af RegeringzFormen
thit förordnad; men thess utan häfver Hans Excellence Gref
Erich Sparre för sin siukdomb skull alla redan för et åhr
sedan anhållit om afskied; theras Excellencier Gref Stromberg
och Gref Leijonstedt äro af ålder och siukdom så försvagade,
at the på en lång tid icke förmåt icke heller gifva
något hopp at kunna vidare förmå i Rådet upkomma, så
at thesse 3:ne senares embetes sysslor blifva aldeles af them
oskiötte, ther likvist nödvändigheten fordrar at hvar och en
sit embete till publici nytta förvalta bör. Hvarutom ibland de
flere af theras Excellencier Råden en och annan äfven finnes
dehls af ålder, dehls af siukdom så besvärad, at man hela
långa tiden tillika måste i Rådet sakna deras nödige närvaro
och mogna råd; at när man således afräknar them som åfta
äro siuke och therföre frånvarande, och them som äro framgent
af företalde orsaker uteblifvande, så har man sällan 11
eller 12 af the närvarande tilstädes i Rådet, men åfta mindre,
Sekr. Dep:nens mern. om Rådets förstärkande. 437
at sakerne måtte värkeligen försummas och nedläggas, efter
the icke måge eller kunna under mindre antalil af Råd, än
Regeriugz-Formen föreskrifter, afgiöras; Altså skiönjes här af
klarligen, at the hemmavarande Råden, fast the nämnas 18
och skohla vara 16, äro värkeligen mindre än 12, som kunna
efter Regeringz-Formen delas emellan Kongl. Senaten och Kongl.
Revisionen at dageligen sine rådssyslor förvalta; altså kommer
man therifrån til thet
2:dra) at öfverväga, om rijksens vårdande ährender kunna
eller måge under mindre antahl af K. Maij:ts och Rijksens
Råd, än Regeringz-Formen innehåller och förmår, tilbörligen
styras och drifvas; hvilket som Rijksens Ständer nogsamt behiertat
och betraktat, när Regeringz-Formen A:o 1720 blifvit
uprättat och man Rådets antahl till thet minsta som någonsin
möijeligit varit, staten der med at lätta, inskränkt, så kan
man och icke annat än i thet målet så väll som alt annat
efterfölja Regeringz-Formens tydelige innehåld, at rijksens
vårdande ährender icke kunna eller måge under mindre antahl
af Råd än 16 skiötas, besörjas och drifvas, särdeles hela
rijkets vällstånd, H. K. Maij:ts tilständige höga rätt, samtelige
Ständernes välfångne tillbörlige frijhet och alla rijksens
inbyggiares sällhet uppå så få personers omsorg beror; och
emedan the som Rijksens Ständers Fullmektiger hafva et svårt
och eftertänkeligit ansvar för alla theras förrätningar, så vore
thet icke allenast för rijket oförsvarligit, utan i sig sielf otil—
börligit och för the få friske och sig till siukdomb trälande
Råden alt för ochristeligit at lasta på them allena alt thet
besvär och then tunga, som på flere efter Regeringz-Formens
klara innehåld borde ankomma.
Förthenskull synes oförgripeligen icke annat theraf kunna
följa, än at sådane anstalter måtte författas, at antalet af the
hemmavarande Råden måtte förökas med så månge personer,
sorn efter menniskeligit omdömme kunna vara af den kraft
och liällsa, at de kunna dageligen deras embeten i Rådet förrätta,
at RegeringzFormen therutinnan fulkommeligen må efterlefvas.
Hvarefter kommer för thet
3:die) att tagas uti öfvervägande, om och huru vida Regeringz-Formen
skulle synas igenom Rådets ytterligare förstärkande
öfverträdas, antingen igenom the äldres licentierande
ifrån theras välförtiente embeten och underhåld, eller the yngre
438 Sekr. Depmens mern. om Rådets förstärkande.
Råds tilordnande; men sedan thet är funnit nödigt oell oumgiängeligit,
at Rådet här hemma bör värckeligen vara beklädt
af 16 personer at besörja rijksens vårdande ährender uti Kongl.
Senaten och Justitia Revision, och att de icke kunna eller
böra et mindre antahl underkastas, så kan thet icke vara emot
utan aldeles enigt med Regeringz-Formen, at så många måste
thervid brukas; och fast thet äfven thenne tiden af en händelse
sig tildragit, at så åtskillige af Råden dehls af ålder och
siukligliet, dehls af andre beställningar uti Collegier och Gouvernement
blifvit ifrån sine råds-sysslors dagelige och trägne
bevakande hindrade, så kan thet hvarken dragas i framtiden
till exempel eller uttydas them nu för tiden till något meen,
utan bör hvar och en vid sit embetes heder och oförminskadeåhrlige
råds-löhn bijbehållas, så at och then eller the, som
nu icke hafva lägenhet och förmågo at träda uti Rådet, måge
likväll altid och framdeles hafva ther sit rum obetagit, örn
och när sakerne så fordrade och krafterne så kunde tillåta,
fast än andre till at behålla Rådets antahl fulkombligit blefve
nu thertill utvalde och förordnade; at man i så måtto sig
ingaledes emot Regeringz-Formen försedt, äfven som man ther
emot icker heller i någon måtto brutit, at man flere Rådspersoner
antagit, när äntå icke flere än 16 giöra värckeligen
och dageligen tienst, emedan sällan eller troligare aldrig lärer
hända, att the som nu äro oförmögne at bijträda rådslagen,
skohla hädan efter blifva förmögnare them bijvista. Therföre,
som man så i anseende till sielfva rättvisan och nödvändigheten,
som till Regeringz-Formens rätta grund och faststälte
sluth pröfvar nödigt, at thet antalet af Råds-personerne skall
vara revera och icke pro forma sådant som RegeringszFormen
thet utnämner, så finnes then igenom thenne förstärkningen
efterlefvas och theremot icke någon öfverträdelse begås. Hvar
uppå fölljer thet
4:de) om rijksens inkomster äro sådane, at the någon
tilökning at Rådspersonerne kunna tåhla och tillåta, när nya
löhningar komma therföre på staten at anordnas; hvarvid medlens
knapphet och syslornes angelägenhet komma mot hvar
annan at jämbföras, så at om ährendernes vikt och värde icke
öfverväga svårheten af medlens och löhnernes upbringande, så
vore helt onödigt at vara på en sådan förökning betänkt, men
om ährendernes vikt och värde samt drift och fortgång öfvergå
hundrade och tusende fält then löhnernes tilökning, så vore
Sekr. Depmens mern. om Rådets förstärkande. 439
thet i sig sielf så oförsvarligit, sorn för thet allmenua bästa
fördärfveligit, at bespara et, när therigenom kan berömmeligen
och låfligen gagna hundrade eller tusende. Och emedan Rådsembetens
värk och väsende är som K. Maij:ts trogne och idkesamme
armar uti den stora regementskroppen, at uprätthålla,
styrka, stödia och befordra hela rijkets vällfärd och bästa,
utom hvilkes trägna och dageliga understöd thet måste aldeles
förfalla och gå i grund, rijket til obotelig undergång; alt förthenskull
som thetta värk, som uhrsprunget och medlet till
all rijkets vällgång samt styrka till vår frijhets försvar och
thet säkra skiöte, hvaruti then ädla skatt af vår Fundamental
Lag skall varda förvarad, så kan en statens tilökning af någre
tusend dal. sint så mycket mindre et så nödigt och nyttigt
värk förhindra, som thet för detta åhret icke kommer staten
till någon gravation, emedan the som ther till befordras efter
Förordningarne skohla låta sig nöija i åhr med then löhn,
som the åtniuta för thet embete, som nu beklädes, och thet
är troligit, at så många löhner efter handen hemfalla, som nu
för rijksens höga angelägenheter varda beviljade.
I betraktande hvaraf Rijksens Ständers Secrete Deputation,
efter noga öfvervägande af alt detta, fallit uppå then
oförgripeliga mening uti qusestionen an, at thet är icke allenast
högstnödigt och giörligit, utan och aldeles oumgiängeligit,
at Rådet i anseende till åfvannemde omständigheter
blifver förstärkt med värkeligen tienstgiörande Råd till det
fulla antahl, som Regeringz-Formen innehåller och förmår,
fastän staten therigenom på et åhr eller något skulle graveras,
emedan Regeringz-Formen therigenom revera efterlefves och
fulkomnas, ingen af tlieras Excellencier the älldre Råden
komma therigenom at lijda, som och the, hvilka med all heder
och vyrdnad böra ihugkommas och hugnas för den ouphörliga
omvårdnad som the för rijkets vällfärd burit in till theias
höga ålder, hvilken med all vördnad och respect bör boos hvar
man i ähra lefva, för all den tienst the vårt kiära Fädernesland
all sin lifztid igenom bevisat, och böra therföre icke till
ett förklenligit exempel något umbära af then heder och åhrlige
rådslöhn the förvärfvat, hvilket och tienar the efterkommande
till upväckelse at beflijta sig äfvenledes om njketz
och allmenna bästa, som är thet förnämsta och endaste
ändamålil man härigenom astundar at vinna och ärhålla; som
440 R. o. A:ns reservation rör:de domen öfver Dahlén m. fl.
doch alt Rijksens Ständers vidare bevågne och mogne omdömme
hemställes. Stockholm den 26 Julij 1723.
Uppå Riksens Ständers Secrete Deputations befallning
A. Gyllenkrook.
31.
Ridderskapet och Adelns reservation i afseende på de öfver
notarien Dahlén, kapten Prange och fåltauditören Brodzenius
fälda domar.
(Allegater, band. II, N. 75.)
Protokoll III, sid. 115.
Ridderskapet och Adelen låter anmäla sin tiänstvilliga
hälsning til det högt ährevyrdige Prästeståndet*) och finner sig
af vicktige och eftertänckelige orsaker föranlåten at yttermera
lioos ihet högtährevyrdige Prästeståndet uti et godt och til—
förlåteligit förtroende andraga the skiähl, som synes böra
komma uti närmare öfvervägande innan the öfver för thetta
Notarien Dahléen, Capitain Prange och Feltauditeuren Brozenius
af Riksens Ständers förordnade Commission d. 23 Juli
och 1 Aug. nästledne afsagde dommar ställes uti sin tilbörlige
fullbordan, efter then sedermera hos thet högtährevyrdige
Prästerskapet samt thet låflige Bårgareståndet den 20 Augusti,
sä väl som thet ährlige Bondeståndet samma tid beslutne och
sedermera förständigade lindring uti thet berörde missgiärningzmän
ålagde straff, hvilken leutaration man icke bestrider
at bemälte delinqventer ju böra then efter the fläste Ståndens
med hvarannan närmast sammanstämmande bet.änkiande til
godo niuta: men som R. o. A. vid sin förut therom håldne
deliberation stält sig thervid för ögonen l:o) Regeringz-Formens
klara och uttryckelige innehåld; 2:o) Then ed vij samtelige
aflagt then samma i alla måtto at efterlefva; 3:o) Then påfölgd
man af thess utur ackt låtande har at befara, och 4:o)
then Instruction samtelige Riksens Ständer thenne theras fiörordnade
Commission föreskrifvit, samt 5:o) then förklaring,
som Riksens Ständer theröfver samdräcktigt giordt ock be
-
') På handlingen är antecknadt: Mutatia mntandis til de andre 2:ne
Stånden.
R. o. A:ns reservation ronde domen öfver Dahlén m. fl. 441
slutit d. 31 nästvekne Maij; så har man icke kunnat undgå
til R. o. Arns evärdelige enskyllan uti en fullkomlig god acht
och mening, utan at tänckia til at giöra något hinder eller
ingrep uti thet som kan vara af the flere Stånden beslutit,
härigenom å daga läggia thet R. o. A., som är uti en skilgacktig
tancka om förberörde dommars lindrande, vill för sin
del vara framgient ursäcktat, aldeles utan skuld och utan then
ringaste förbråelse hos efterkommanderne, om thet, som för en
allmän Lag med dyr ed blifvit vedertagit, skulle framdeles
kunna synas eller säijas varit, til bitter ock skadelig påfölgd,
utan värkan lemnat, besinnandes til thet första at RegeringzFormen
med klara och uttryckelige ord förmår, at then som således
sig theremot förbryter som åfvanbemälte missgiärningzmän
blifvit öfvertygade hafva giort, skulle anses och afstraffas som en
ifrån Fäderneslandet afsöndrad ledamot och riksens förrädare,
och emedan thesse åfvanbenämde personers stämplingar och
förehafvande äre in facto och värckeligen befunne vara sådanne,
at icke allenast Ständernes förordnade Commission funnit thesse
delinqventer therutinnan fullkomligen brotzliga och aldeles öfvertygade,
at then kunnat fälla them til thet them hvar för sig
ålagde straff, utan ock at alla Riksens Ständer hafva uti hvart
och et Stånds til leutererandet ingifne betänkande nu efter åt
enhälligt pröfvat the sakfältes brått vara så groft och theras
giärningar så förrädelige, at the sig til straff och androm til
sky och varnagel väl förtiänt til at aldeles undergå thet straff,
til hvilket Riksens Ständers Commission uppå ed och samvete
them häfver fält, så har R. o. A. så mycket mindre kunnat
falla på the tankar at understå sig at skrida ifrån then uti
Regeringz-Formen föreskrefne lag och stadga, som the skiähl,
hvilka elliest i gemen pläga komma ved slike straffs lindring
i betracktande, icke kunna härvid andragas, emedan hvarcken
uti sielfva facto är något thet ringaste tvifvelsmål^, eij häller
uti sielfva lagen något mörcker, at then ju klart och tydeligen
kan til giärningen lämpas, varandes ock personernes illfundige
list sä stor och vrångslughet så handgripelig, at icke häldre
någon imbecillitas mentis kan förevändas, hvilken i thenne grad
icke heldre för öfvermagar plägar giälla, när man finner at
malitia supplet aetatem, tlierföre then ock så mycket mindre
kan tiäna mogne män til undvikandet af thet straff som bör
föllia på the missgiärningar, hvilka the upsåteligen och med
berådde mode emot klar lag til hela rikets och then allmänna
442 R. o. A:ns reservation rör:de domen öfver Dahlén m. fl.
frihetens förtryck begåt; therföre har R. o. A. för tet andra
så mycket mera för sin del velat stadfästa Riksens Ständers
Commissions fälte dommar, så at Daléen, fast än han skulle
kunna undslippa dödsstraffet, skulle likvist undergå then plickt
som är i alla delar theremot svarande, hvarifrån R. o. A. funnit
sig så mycket mindre kunna honom vidare dispensera som
theras dyra eed synes liggia them therutinnan som et oöfvervinneligit
hinder i vägen, sedan man therigenom försäkrat at
troligen hålla och efterlefva alt hvad uti Regeringz-Formen finnes
foreskrifvit. Och emedan alle eders egenskap och beskaffenhet
är at man therigenom kallar icke allenast then Aldrahögste
till vittne öfver thet som utlåfvas, utan ock til hembnare öfver
thet som theremot förbrytes, så håller man så före at thet
ringaste sielfvi 1 lige afvikande therifrån ohelgar Guds namn,
förtörnar then altsvåldige Guden och skaffar hembd och straff
öfver them, som sine in för ock til Gud giorde eder och löften
bryta. Förthenskull och för thet tredie, som man icke allenast
har at befruckta the skadelige påfölgder at andre vrångsinte
kunna lätteligen stärckas i sin ondska ock styrckias til
hvarjehanda dylikt landtfördärfveligit företagande och stemplande,
när en klar lag lämpad til en uppenbar giärning icke
äger någon värckan, utan blifver emot eed och förbindelse til
Gud och sit Fädernesland så ändrad ock lindrad, som giärningen
varit oviss och ingen lag funnen, som thertil kunnat
med säkerhet appliceras; utan har man at befara at then nådige
Guden, som igenom meened förtörnas, varder med straff
hemsökiandes sådan efterlåtenhet med långt svårare afgång
ock odrägeligare olycka, hvilket Gud den Aldrahögste likvist
nådeligen afvände, hvarföre sådant at förekomma Riksens Ständer
ock för thet jierde hafva uti then theras Commission gifne
Instruction thess ledamöter til påminnelse och efterlefvande
uttryckeligen infört, at the skulle vid theone förrättning i ackt
taga hvad Riksens Fundamental Lag ock Regeringzformen förmår,
hvaruppå the ock sin dommare eed aflagt, så at R. o. A.
skulle oförgripeligen tyckia at man torde kunna förvitas thet
man vill föreskrifva andra then lag, hvilken man sielf icke
skulle villia i samma saak efterlefva, om man efter åt skulle
emot samma lag ändra ock kraftlöst giöra hvad en gång enigt
med samma lag vore efter alla Ståndens endräcktige tilstående
rätt ock tilbörligen dömt. Hvartil man ock synes för thet
femte sielf hafva allaredan och förut betagit sig then mackten
R. o. Arns reservation ronde domen öfver Dahlén m. fl. 443
ock förmåendet vid then händelsen, tå man efterlåtit Bondeståndet
allena at efter theras egit godtyckio ställa i fullbordan
thet öfver för thetta Herredagzmännen Lars Erickson
och Olof Larsson af theone Riksens Ständers Commission fälte
utslag, emedan therutinnan tydeligen ock eftertänkeligen uti
then första § anföres at then lindring och eftergift uti then
ådömde plickt, som them uti theras Stånd then gången för
theras redelige ock oskyldige landzmäns förbön skull kunde
erhålla, aldrig skulle dragas mera til exempel i något thera
Ståndet för någon högre eller lägre, som kunde vidare beträdas
thertil i slikt måhl eller i någon måtto emot RegeringzFormen
sig förbrutit eller hädan efter på något sätt theremot
förbrytandes vorde, eho then ock vara måtte, som öfvertygas
theremot, under hvad färg thet ock bemantlas, hafva misshandlat,
skulle therföre utan all förskoning eller lindring i
föllie af Lagen ock Regeringzformens klara innehåld alfvarligen
ock oundvikeligen straffas; förutan hvad uti thess 2:dra
§ om förböner som med then Lsta § icke bör confunderas,
särskilt förmäles, at the ock icke skulle i någon måtto giälla,
så at R. o. A. icke kunnat finna at thet stått i theras mackt
efter så mänga laga actus ock edeliga afhandlingar at styrckia
ock samtyckia till någon så långt ifrån lifsstraffet modererad
förskoning och lindring för them, hvilka så uppenbarligen förbrutit
sig emot Rikets Fundamental-Lag ock Regeringzform,
hvarföre the bordt sig til välförtiänt straff och andre vanartige
till sky ock varnagel efter samtlige Ständernes enhällige
beslut af den 31 nästledne Maij alfvarligen och oundvikeligen
afstraffas, at Gudz namn måtte therigenom ähras, at man sin
ed then man honom giort häfver måtte helig hålla och icke
vanvyrda, Lag ock Förordningar tilbörligen efterlefvas, vårt
kära Fädernesland uti fred ock roo sättias, och H. K. Maij:t
vår nådigste Konung fulkomlig vyrdning och lydno bevisas, ock
alle riksens inbyggare uti sin skiälige rätt ock frihet styrckias
til en allmän allas glädie ock lycksalighet, hvilken R. o. A.
tycker mäckta skola räka uti falma och äfventyr, om the
vrånge ock genvördige icke på then ena sidan utan skonsmahl
straffas, och the fromme ock välförtiänte på then andra sidan
niuta en välförtiänt heder ock vedergiällning; R. o. A. lemnar
förthenskull yttermera til thet högälmevyrdige Prästeståndets
mogna omdömme om thesse och the flere skiähl, som the sielfva
lätteligen kunna eftersinna, kunna vara nogsamt värckande, at
444 R. o. A:ns reservation rör:de domen öfver Dahlén m. fl.
medan res är ännu integra, bringa them närmare til R. o. A:ns
them förr i thetta måhl förständigade välmente betänkiande,
på thet att i thetta som alt annat man kunde med lagens endräktige
handhafvande och noga efterlefvande styrckia och stadfästa
hvars och ens säkerhet och välfärd samt sammanbinda
alles vårt enighetsband uti et enhälligt bearbetande at utrota
thet onda och förkåfra thet goda, Gudi til pris, vår nådigaste
Konung til lycka och hela vårt kiära Fädernesland til heder
och fromma, skattandes R. o. A. alt sådant afvikande ifrån
lagen vara orätt, när man antingen igenom skiärpande eller
lindrande går vilse om lagens rätta ändamåhl, hvilket i thetta
fall kommer så mycket bekymmersammare att betracktas, som
thesse delinqventer obenekeligen begått et uppenbart crimen
les® libertatis public®, hvilket går pari passu med crimine lesje
Majestatis human® och bör så mycket mera utan försoning
och upskåf efter lagen afstraffas, som en emot lagen åtniuten
några personers förskoning kan upreta flere förmätne til slika
försök och förorsaka månge tusende oskyldigas fahra och fördärf;
varandes lättare ock rättare at man gienast är therom
bekymrad qvod tollatur angvis in herba, än at tillåta hydram
lern®am tiltaga, som icke utan multö labore et herculea manu
kan afskaffas. Och som thesse personer äre allaredan sådanne
membra societatis, hvilka icke allenast äre nu mera aldeles
inutilia utan ock noxia samt gangren® iniqvissim® licenti®
infecta, at sielfva nödvändigheten fordrar ut ense rescindantur
ne pars sincera trahatur, på thet hela kråppen må tryggas om
sin beständiga hälsa ock välmåga; hvaremot om något framdeles
skulle igenom en skadelig efterlåtenhet och lindring kunna
tijma thet allmänna bästa til olust och skada, lärer thet högvyrdige
Prästerskapet sielfva villia häruppå vara R. o. Arns
lefvande och odödelige vittnesbörd at R. o. A. ingaledes är
thertil vållande, och häfver therutinnan ingen skuld, som til
at förekomma alt thet onda som af slikt lagens utur ackt
låtande kunde förorsakas, har åstundat at föllia lagen, full—
giöra sin eed och låta hvar och en lida thet hans giärningar
förtiänt hafva, på thet hvar ock en må sedan få med fred ock
fägnad tryggia sig vid then Lag ock Förordning, på hvilkens
vahrsamma i ackt tagande alla undersåtarnes rättmätiga frihet
och högstönskeliga sällhet beror.
R. o. A:ns svar t. Drottningen ang:de hert. af Holstein. 445
32.
Ridderskapet och Adelns svar till Hennes Majit Drottningen
angående hertigens af Holstein titel.
(Secreta Utskottets acter, band I, N. 26.)
Protokoll III, sid. 130.
Stormäcktigste Allernådigste Drottning!
Eders Kongl. Maijtttz högstvördade skrifvelse af den 12
Junij betygar i början ett så nådigt både förtroende till Ricksens
Ständer, såsom och nöije med deras altijd beviste skyldige
kiärlek och trohet, att de eij annars kunnat än straxt
däröfver fatta en innerlig hugnad och underdånig erkiäntzlan.
Men de kunna eij eller förbårga, huru som det påföljande
innehållet åter beblandat den förstfattade glädien med största
häpnad och bedröfvelse, öfver det förmärkte mistroendet i
Holstenska Titulatur saken.
Orden procedurer och pr®tendent synnes innebära en omildare
förvitelse af vanvyrdnad för Eders K. Maij:tt och vårdzlöshet
om rijketz roo och välfärd, än att de kunna härflyta af
Eders K. Maij:tz egne fromma sinnelag; men ehoo derföre
samkat uppå sig skulden för Gud genom dylika föreställningar,
så förökes lijkväl Ständernas sorg och qvida deröfver, om
andra skulle vara mer betrodde än de, som hafva handlingarne
under händer och böra ansees för de huldaste och redeligaste
rådgifvarne, så mycket mera som de aldrig gifvit orsak till
annan omtancka och eij eller kunna hafva annat än öfverhetens
med rijket förknippade gagn, anseende och vältrefnad
till oförryckt ändamål.
Eders K. Maij:tt kan tillika med Hans K. Maij:tt vår
allernådigste Konung aldrig lemna större prof och liufligare
åminnelse af deras höga ynnest, nåd och rättvijsa, än då de
hielpa att skiöta och stärcka den ädla frijheten, hvaruti, under
deras milda regering Sveriges rijke blifvit lyckeligen försatt,
och däremot täckes jämväl Eders K. Maij:tt vara fullkomligen
försäkrad att Ständerne aldrig ärna fläcka deras namn
och samveten med något misbruk af samma deras frij- och
rättighet, emot den undersåtelige ed och trohet hvarmed de
äro Eders K. Maij:tt förbundne, eller och emot den under
-
446 R. o. A:ns svar t. Drottningen ang:de hert, af Holstein.
dåniga ömma kiärlek, hvarmed de outsäijeligen vörda des
ogemena dygd och gudacktighet.
Ständernas Befullmäcktigade till den större Secrete Deputation,
som enkannerligen varit ombetrodde att utarbeta oell
skiärskada denna saken, betyga inför Gud på deras dyra ed
och siälar att intet folck kan någonsin med sorgfälligare ömhet
och åliuga, än de, hafva haft öfverlietens så väl som rijketz
rätt, heder och säkerhet sig om hiärtat.
Hans K. Maij:tt har redan i sittiande radh så väl begripit
skiälen och bepröfvat Ständernas undersåteliga nijt härutinnan,
att man billigt förmodat det des välbetänckte nådige
bijfall skolat vara en af de kraftigaste bevekelser till att öfvertala
Eders K. Maij:tt om det samma,
Den titel, som Hertigen skadlöst och utan förfång af
r undamental-Lagen och valacten tillagd blifvit, är ingen ovanlig
sak i Konglige huus.
Som Ständerne därutinnan å den ena sidan eij bordt
handla emot deras samvete, så hafva de å den andra eij eller
velat draga på sig ansvaret för den skada och olägenhet som
kunnat tijma, om de gifvit andra rådh. Det kan af ingen
uthrijkes mackt misstyckas att man på sådant sätt ährar
kongl, ätt, ord och officiel-, samt befästar förtroligheten med
förvandter och grannar; men om det intet skedde, kunde det
både illa tydas som och föda af sig fördärfvelige påfölgder.
Ständerne hafva och så mycket mera tänckt bevijsa en
del af deras diupesta vördnad för Eders K. Maij:tt när de
sökt att behålla i vänskap, samt någorlunda fägna och hedra
en Printz af samma låfvärda Gustavianiske blod och uprinnelse,
som och des utan har måst ärfara nog saknad och
vedervärdighrt af ett oblidt öde.
Fördenskull bedia Rijcksens Ständer nu här med till sluut
underdånigst det Eders K. Maij:tt täcktes med nåder uptaga
och sig väl behaga låta de änteliga tanckar, som man uti
denne högst angelägne och vicktige saken, efter ett intet mindre
noga än sorgfälligt öfverläggande, eij undgå kunnat att stanna
uti, samt i anseende där till nådigst lämpa sig efter de råd
och steg Hans K. Maij:tt häruti behagat föllja, såsom och
aldrig låta draga sitt nådiga förtroende ifrån Ständerna, hvilka
utan att någonsin förblindas och ledas af enskylte afsickter,
vid alla tillfällen skola gifva å daga den undersåteliga ofärgade
troo, huldskap och tillgifvenheet, hvarmed de under troinner
-
Borgareståndets meni. ang. civila tjenster. 447
liga böner till Gud för Eders K. Maij:tz beständiga hälsa och
välgång, städze förblifva
Stormäcktigste Allernådigste Drottning
Eders Kongl. Maij:tz . .
Stockholm d. 19 Sept, 1723.
33.
Borgareståndets memorial till Ridderskapet och Adeln angående
ofrälsemäns rätt till civila tjenster. J)
(Allegater, band I, N. 163.)
Protokoll III, sid. 124 och 133.
Memorial.
Så fast och oförnekelig den grundsatzen är, at et rikes
upkomst och velgång deruppå högeligen beror, at landsens
ungdom blifver uti dygd, solide studier och vackra vetnskaper
upfostrad, emedan densamma är den oskatbara träscholan,
hvarutur allehanda tjenlige ämnen och subjecta skola tagas och
fortplantas, til at med tiden förestå rikets högt angelegne
tjenster, samt med behörig drift, förstånd och eftertryck skjöta
des vårdande ärender; så angelägit och oemotsäjeligit är det
och at ungdomen bör upmuntras til at med oaflåtelig flit
sökja grundeligen inhemta de stycken, som giöra dem skickelige
til så vichtige ärenders förrättande, hvilket förmodeligen
på intet bettre set kan skje, än at de äro säkre och visse at
få niuta, efter hvars och ens förverfvade erfaren- och mogenhet,
en billig ärebelöning och at derom giorde försäkringar
icke stanna uti blotta lyften, utan visa sig i sielfva verkstelligheten
och det jemvel utan alt anseende til personens
stånd eller herkomst, aldenstund dygd, förstånd, skickelighet
och egen förtjenst äro de samme men intet enda herkomsten,
som böra med heder och befordran blifva ihugkomne. I hvilket
anseende som Riksens Höglofl. Stender uti den vid sista Riksdagen
uprettade och med ede så dyrt befästade Regeringsformen
hafva både försichtigt och retvist förordnat, atalia de
som vinlegga sig om studiers och vetnskapers inhemtande,
skola framför andre hafva derföre at venta framsteg, fördel
*) Handlingarna N. 33—40 och 44 äro förut tryckte i Skand. Sam fits
Handl. XXXIII, sid. 340 o. ff.
29
Adelns Protokoll, 1723. IL
448
Borgareståndets mein. ang. civila tjenster.
oell belöning, och at ingen vid tjensternes besettjande skal för
ringare stånd och herkomst förskjutas, ner han eljes til tjensten
profves skickelig och verdig; altså holler man före vara högstnödvendigt,
at hvad Regerings-Formen i så motto stadgar och
påbjuder, bör fulkomligen hollas heligt och i ingen motto efftersettjas
eller öfverträdas, helst dygd och ärebelöning, utan anseende
til stånd eller herkomst, är det starka och orörliga
grundfäste, hvaruppå rikets velgång och förkofring förknippade
sammanlienga, och det säkra medlet, hvarigenom förtroende,
venskap och kjerlek emelan Stånden sterkes och befästes, ty
der dygd och förtjenst lemnades obelönte, så blifver lusten och
den berömmeliga semulation, som bör vara emelan landsens
ungdom, at jemte mycken omkostnad, anvenda tid och hufvudbry
til at vinna grundelig kundskap uti studier och nyttige
vetnskaper, aldeles dempad, förquafd och utsleckt. Skulle
och göras någon åtskilnad emelan Ståndens barn, som beklageligen
torde hendt vara, och den ena vederfares mera
ynnest än den andra, ner någon tjenst, större eller mindre,
kommo at besettjas, voro det intet annat, än på en gång afskjära
det fasta regimentzbandet, enig- och förtroligheten, samt
således settja rikets styrkja, anseende och velferd uppå vågspel
af en oundvikelig undergång. Fördenskul ju farligare
detta är, ju mer bör man vara sorgfellig at på alt efftersinneligit
set sökja sådant förekomma och afböija, serdeles som
sielfva förfarenheten vid handen gifver, at den i RegeringsFormen
giorde försäkring, det den som skickelig är, icke skal
förskiutas för ringare stånd och herkomst skul, ei torde vara
nog krafftig at kunna öfvertyga samtelige Stånden, det deras
barn, vid förslagens upsettjan- och föredragande til ledige
tjenster ei skola blifvit förbigångne, utan fast mera synes vara
nödigt at tenkja på vidare utvägar, medel och utrymme, huru
samtelige Ståndens barn motte obehindrat och säkert hafva
tilträde til de beneficia och tjenster, hvilka af alla Ståndens
medel och årliga utgiffter belönas och underhollas; hvarföre
och på det herutinnan må hollas en någorlunda likhet och
jemvickt, och de öfrige Stånden jemvel hafva utrymme til
befordran för sine barn, som icke äro adel, har detta Ståndet
fallit uppå de tankar, at det voro både nyttigt och nödigt, at
utom hvad Regerings-Formen hvar och en, utan anseende til
stånd eller herkomst, för des ägande skickelighet tillegger,
kunna hereffter, efven som fordom brukeligit varit, som af
Borgareståndets meni. ang. civila tjenster.
449
1634 års Regerings-Form och rättegångsprocessen af år 1615
slutas och aftagas kan, så vel HofRetterne som alla de andra
Collegierne besettjas halfpartene med Adel och lialfparten utom
Adel, doeh således, at alla niuta lika heder ock lön, emedan
det är retvist, at de som förretta enahanda ämbeten efven
niuta enahanda förmoner och vilkor. Hvilket jemvel kunde
observeras med Revisionssecreterarne och StatsCommissarierne,
så at det blifver en Revisionssecreterare och en StatsCommissarie
af Adel och en utom Adelen. I lika motto kan pa
samma set förhollas med alla andra bestelningar, såsom Lagmans,
HäradzHöfdinge samt LandzCamererare och secreterare
tjenster, at dervid den jemlikhet och alternation i acht tages,
at dertil altid så monge utom Adelen som af Adel befordrade
varda. På detta settet, ner derjemte personens skickelig- och
verdighet anses, lärer det påsyfftade ändemålet til riketz stora
fromma best erhollas och vinnas, så at dygden och skickelighet,
hos hvem den och finnes, häfver en öpen och oinskrenkt
veg til belöning, och jemvel al jalousie och misstroende Stånden
emelan varda dödad och utrotad, ener de alla hafva uti
Collegier och tjenster efven några af sina egna medel; lärer
och öfverheten hermedelst mindre blifva oroad med sollicitationer
om adelig skiöld och vapns meddelande, ner de som
äro utom Adel och endels icke hafva lust och vilja, endels
icke eller råd och ämne uti adels stånd sig at begifva, se sig
vara säkrare om befordran samt vägen mer öpnad til tienster,
än hertils en tid skjedt är. Man vil her icke nemna, at under
påstående Riksdagar kunna riksens ärender och angelegna
sysslor på det settet hafva sin oförändrade fortgång i Collegierne
och ei något eftersat och försummat varda för den orsaken,
at de af Adel skole sig med Riksdagsärenderne befatta,
och således ifrån sine ordinarie ämbetes förretningar dragas
och hindras, som förfarenheten vitnar, emedan de ledamöter,
som äro utom Adelen kunna i den hendelsen dem likafult
skjöta och bevaka. I anseende til alt detta förmodar detta
Ståndet, at Riksens Höglofl. Ridderskap och Adel, så vel som
de andre Stånden lära til detta, såsom endast syfftande på det
almenna bästas velgång, så mycket heldre samtyckja och heruti
sammanstemma, som förutan det, at sådant med vår nu nervarande
regeringsart och erholdne frihet öfverenskommer samt
i andre velbestelte republiquer brukeligit är, det icke eller betager
det Höglofl. Adels-Ståndet den förmån at til helfften
450 Landsh. frih. Creutz’s mern. ang. civila tjenster.
emot de andre trenne Stånden dela ofvannemde beneficia oell
tjenster, och således nog utrymme, medel och utvägar för sine
barns befordran förbeholdne och öpne häfver. Hvarföre lärer
det Högloft Ridderskapet och Adelen finna, at det är högst
nödvendigt til at kunna ernå det dermedelst påsyfftade ändemålet,
som är et fulkomligit förtroende Stånden emelan, at
samtelige Riksens Högloft Stender herom ofördröijeligen sammanträda
och örn verkstelligheten deraf sig förena, samt dervid
giöra den författning, som skjelig och oundgengelig pröfvas
kan. Stockholm den 18 Septembris Ar 1723.
På Borgareståndetz vägnar
J. Bunge.
34.
Landshöfdingen friherre E. J. Creutzs "oförgripelige dock
välilmente tankar öfver det Loflige Borgareståndetz till Högloflige
Ridderskapet och Adelen ingifne proposition angående
tiensternes besåttiande uti riket.”
(Allegater, band. I, N. 164.)
Protokoll lil, sid. 135.
Man kan eij nogsamt förundra sig hvad skiäl, motiver
och orsaker bracht det Loft Borgare-ståndet till de efftertänkelige
propositioner de behagat till R. o. A. giöra, angående
embetens och tiensternes beklädande här uti rijket; en proposition
hvilken man aldrig förväntat af dem som villia bidraga
alt hvad giörligit är till en vählgrundat och förtrolig enighet
Stånden emilian, såsom den starkaste grundpelaren till den
återvundne ädla frihetens befästande, men vähl af dem som
gärna skulle önska den att förstöra och uti stället upväckia
inbördes hath, bitterhet och illvillia, och således som ordspråket
lyder, sedan få fiskia uti grumligt vattn. Om det
Ståndet utan passion närmare efftersinnat saken och de der
vid hängande oundvikelige eifterfölgder, för än den blifvit uti
dagzliuset bracht, hade man bort af dem förvänta at den
blifvit uti första början förqväfd.
Landsh. frih. Creutz’s mein. ang. civila tjenster. 451
R. o. A. hafva aldrig velat omröra, hvar af de andre
Stånden hafva sin förnämsta heder och styrkia, dock kunde
man vid detta tillfälle ställa Borgareståndet för ögonen, det
de endast och allena draga sin styrkia och förmögenhet af de
andra, men särdeles Adels ståndet, emedan de med sin fördehl
försällia uti riket alt hvad de till de förras tienst och
förnödenhet införskrifva; riketz effecter af koppar, järn, spanmåhl,
bräder, beck och tiära med mera, som de andre med
sin anletes svett tillvärka, går ju till största delen igenom
Borgerskapetz händer till des stora profit och förkåfring, åtminstone
hafva Borgare ståndet alla tider och äfvenvähl vid
denne Rikzdagen med all macht sökt tvinga både Ridderskapet
så vähl som landtmannen och allmogen ifrån ali utskiepning
och fri siöfart, så in som utrikes, men hvad af Borgare ståndet
såsom handlande skall kiöpas, måste uti dyresta pening lösas
och icke allenast all giord omkåstnad, provision, interesse,
hazarder, assicurationer, siööskador, fallissementer, utan och
alla deras ålirlige utskylder till Kongl. Maij:t och Riket tillika
med båtzmans håldet, uti varornes pris och stegring beräcknas,
så at det är oförnekeligt, att alt hvad ofvan andragit är, ärlägger
och betahlar intet Borgare ståndet, utan de öfrige riksens
invånare; deras handtvärkare och skråån drifva ett så
uppenbart skinnande och åcker och oss andra med en så olidelig
dyrhet äller rättare sagt contirbution belägga, at det hoos den
ärbara verlden upvächt för dem en styggelse och vämja. När
man således anseer saken med des rätta färger, samt att hela
Borgare ståndet eij bidraga till publici nytta mera än 80,000
daler smt uti contribution och någre få båtzinän, torde Högloflige
R. o. A. lätteligen och eij utan skiähl kunna falla på
de tankar at påtaga och under sig sielfva fördela förberörde
summa och båtzmän, som ganska ringa svara emot den olägenhet
man af dem hvar Rikzdag, så vähl i de publique sysslorne,
som och i synnerhet emot vårt stånd förspörjar, och hädan
effter ansee Borgare ståndet såsom kiöpmän och handtvärkare,
hvilka med de allmänna rikzvårdande ärenderne eij hafva sig
att befatta, vidare än uti det allgemena lefvernet vara Lag
och Förordningar undergifne.
R. o. A. tillika med Bonde ståndet äro de, hvar af riket
häfver sin största störckia och välilmågo, och uti stället för
det att borgaren richtar sig af andras afvell och arbete, måste
adelsman uti dess ungdom till sitt evertuerande påkåsta större
452 Landsh. frih. Creutz’s mein. ang. civila tjenster.
delen om icke hela dess egendomb och vählfärd; vid de mognare
åhren drager publicum, men intet adelsmannen någon
enskylt nytta och frucht af angelägne tiensters beklädande,
deras lijf, blodh och ägendoms efftersättiande opoffras till rikes
tienst och emot des fiender, krigzmachten till siöös och landz
måste crono med adelige godzén anskaffa till landetz försvar;
och visar dagelige förfarenheten, när landtmannen och de öfrige
Stånden uti krigztiden försvagas, tillväxa och förkofras
städerne åter igenom handtvärk och leverantzer med varornes
stegrande.
Borgare-ståndet beklagar sig helt oskiähligt der öfver, at
deras barn tvärt emot Regeringz-Formen och billigheten uteslutas
ifrån hederlige tienster och beställningar; och undrar
man om icke vår tahlrike och lustre noblesse uti synnerhet
de senare framflutne åhren blifvit så anseenligen förökt af de
andre respective 3:ne Ståndens barn, hvilka beklädt och ännu
bekläda ifrån de ringare till de förnämsta heders ställen, hvarföre
de och blifvit behedrade eij allena med adeligt utan och
med friherre och grefligt stånd och värde; och som R. o. A.
med alt nöje, högaclitning och heder fägnadt och emottagit
dem som till denna förmånen giort sig värdiga, så hafva och
R. o. A. aldrig kunnat förmoda, at enkannerligen Borgare
ståndet skulle nu sökia förtryckia sina egna barn och allierade,
förmedelst det att halfparten tienster skola dem förmenas.
Vppå den ena sidan förökes Adels ståndet öfver riketz
förmåga, på den andra vill man tvinga dem att försällja till
de andre Stånden frälsegodz, tvärt emot alla tiders bruk och
privilegier, hvar igenom adelige förmögenheten ju måste så
mycket mer aftaga, som dem förmenes att blifva både präster,
magistratz-personer och borgare, och än vidare vill man eij
uti riket lembna dem mehra än hälften uti tiänsternes beklädande,
varandes förundran värdt at krigz-tiensterne blifvit
med stillatigande förbigångne, om icke för den orsaken skull,
att lijf, armar och behn der vid äro mera fara och äfventyr
underkastade, och således behagat lemna den förmånen R. o.
A. till enskylt dehlning, äfven som dem och deras barn eij så
anständigt är som andre at föda sig med handtvärk.
R. o. A. kunna vid desse 3:ne Rikzdagar litet berömma
sig af någon särdeles vählvillia och benägenhet af Borgare
ståndet, emot de förmåner de till dem cedera tänkt. Påminner
man sig de framflutne åhren, lärer med goda bevis kunna
Landsh. frih. Creutz’s mein. ang. civila tjenster. 453
öfvertygas, hvilken infört och uphulpet den grundförderfvelige
souverainiteten, hvaruti R. o. A. ingen dehl hafva, men vähl
till des afskaffande kunna med skiähl tillägna sig jemte krigzbefähiet
nu största meriten äga, och på det R. o. A. på alt
optänkeligt sätt skulle förklara sitt goda hiärtelag emot sine
k: medbroder, hafva de sig öfvertala låtit afstå den rätt som
alla tiders privilegier dem till ärkändt uti många delar, och
särdeles att ofrälsemän hädanefter skulle få beboo och innehafva
frälsegodz med mera, som länder till Adelsståndetz försvagande,
och om de andre Stånden eij tunnit deraf någon
styrckia, förmån och förkåfran, kan man eij nogsamt utgrunda
hvarföre det då så häftigt blifvit påstått och inhererat; så
frampt de eij hafva den tanckan att ju mera vart Stand aftager,
ju mera förmena deras Stånd tillväxa och förkofras;
men der emot förgätes att ju förmögnare Adelsståndet är,
deste mera vinning och rikedom tillfaller Borgareståndet.
R. o. A. hafva med sin ruin måst undergå en svår, ohörd
och uti många delar orättmätig reduction på deras godz och
egendomb; och ehuruvähl man under de näst förflutne Rikzdagar
blifvit flaterat med hopp af något återvinnande, häfver
man deraf ännu funnit ingen frucht och värkan, än skiönt R.
o. A. förklarat sig hvarken villia rubba Indehlningzvärket eller
återvinna alt hvad dem med rätta tillkommer, utan fast hälldre
till det allmänna bästa giöra af sin egendomb en anseenlig
sacrifice till millioners värde, allenast de till någon dehl kunde
sitt återvinna och derigenom draga fran riket de oskyldigas
tårar samt vidare straff; och som detta alt på var sida är
oförnekeligit, så skulle man och giärna önska att vetta tillbaka
hvad Borgareståndet på deras sida bidragit till R. o.
A:ns fördehl. Man kan sannerligen eij annat finna, än detta
enda profvet af deras boos sig hysande tankar, att igenom
halfva tiensternes afskiärande betaga R. o. A. det endaste öfrige
medlet sig den knappa brödfödan kunna förtjena; och
sorn R. o. A. aldrig betagit eller arnar betaga de öfrige Ståndens
barn effter deras skickelighet och förtiänst till större eller
mindre embeten att befordras, så hade de och förmodat at der
vid ingen numerus pnefixus skulle föreskrifva^, och när man
besinner alla embeten uti riket, och att de som dem bekläda
nu äro nobiliterade, så afstänges R. o. A. förmedelst denne
proposition ifrån alla tiänster och befordringar, åtminstone
uppå 50 alir, 0111 icke mera; kunnandes man aldrig sig hafva
454 Landsh. frih. Creutz’s mein. ang. civila tjenster.
förestält at jalousien skulle så kundbart och högt upstigit att
på en gång tillstängia vägen för R. o. A:ns heder och ringa
underhåld. Borgareståndet kunna eij bestrida att alla Collegier,
undantagandes någre ende och fåå persohner, redan äro
med deras barn och anhörige besatte.
När Borgareståndet eftertänker det vårt fattiga rike eij
med löner mächtar föda alla, utan bör man derjemte vara
omtänkt örn andre ärlige och beröm värde utvägar och näringzmedell,
så lärer de lätteligen och utan svårhet pröfva,
at om den starka ambitionen och chimerique rangen dem eij
plågade, kunde de fast bättre sig både föda och nära, samt
des barn anseenligare egendomb till arf lembna, än sedan
tienster, avancementer och der på fölljande Adelsstånd blifvit
hoos dem så begärligit.
När man således utur grunden examinerar denne saken,
är lätt till at aftaga icke allenast den af Borgare ståndet otillbörligen
här vid brukade ordning och process, utan och hvad
förderfvelige påfölgder det skulle med sig hafva, der slike rådslag
och försök icke uti första början vederbörligen och med
eftertryck bemöttes; det är emot den naturlige ordning och
all folckz Lag, om ett Stånd hemligen söker stämpla emot de
andre 2:ne Stånden, att med dem sig sammansättia och besluta
något det förnämsta och första Ståndet till praejudice
och undergång, hvilken procedere Högloflige R. o. Å. alldrig
brukat eller bevisas kan; man lämnar gärna Riksens samtelige
Ständer att samråda och besluta hvad dhe allmänne riksens
ärender angår, men att R. o. A. skulle lemna de öfrige
den machten öfver sitt enskylte och med rätta tillhörande
vählfärd och vårt interesse till förfång vothera, vore så obilligt
som oförnekeligit att Adelsståndet der igenom om icke
genast, dock likvähl med tiden skulle underkastas de ringare
Ståndens behag och discretion; denna gjorde proposition öfvertyga!'
nogsamt hvad tankar och hiertelag Borgareståndet i
synnerhet emot R. o. A. häfver, som ännu mera framdeles
torde å daga läggias, om slike försök skulle vinna en obehindrat
framgång.
1680 ahrs och flere Rikzdagar gifva nogsamt vid handen
huru de 3:ne Stånden per pluralitatem ordinis voterat öfver
souverainitetens införande, sedan man äfvenvähl förut hoos
Ridderskapet vetat behändigt betiäna sig af det medlet blandt
dem opväckia och stifta förderfvelig oenighet. Uti lika måtto
Landsh. frih. Creutz’s mein. ang. civila tjenster. 455
är och bekant att R. o. A. förmedelst de andre 3:ne Ståndens
gåttfinnande och öfverröstande, måste undergå den svåra reduction
öfver sin egendom; skulle nu detta förslaget och vinna
framgång, så vore ju R. o. A. eij mera något fritt folck, utan
undergifven de andra Ståndens souverainitet. Man har och
orsak uti anseende till ofvan andragne omständigheter till
fruchta det på lika sätt framdeles kunde förfaras och saken
så högt drifvas, at som de sig eij åtnöja låta när at de andre
Ståndens barn tillförende och ännu bekläda Assessorers, Lagmans
och Vice Prsesidentz beställning (hvilcken senare likväl
förr och under souverainitetz tiden aldrig varit förgifven utan
Adels-ståndet) torde med samma skiähl kunna påstås att blifva
emplojerade till de aldra förnämste och högsta hederspåster
och tjänster, som uti konunga riken eij varit brukeligit eller
ärhört, utan Adels-ståndet allena förbehåldne; det häfver och
betänkelig effterfölgd med sig om Kongl. Maij:ts och riksens
höga Collegier, Stats Contoir, samt Revisions Secreterare med
ofrälses män till helfften skulle besättias, villjandes man eij
tilltroo, mindre beskylla dem för någon partialitée, men den
samdrächt och enighet som altid försportz uti och med de
andre 3:ne Stånden är allom bekant, och man således skiähligen
häfver till prsesumera deras interesses mera och närmare
bevakande, hvar af eij mindre riket än R. o. A. med tiden
torde röna och smaka fruchten, eller huru kan R. o. A. förvänta
någon opkomst när de andre stånden på det sättet hade
öfver dem en superioritet och öfvervicht eij mindre vid än
utom Rikzdagarne. Våre barn och efterkommande måste ju
förgås eller för de andre Ståndens vählmågo drifvas utur riket
at sökia sig födan, när de andre Stånden förmedelst tiensterne,
såsom det endaste, hvaraf R. o. A. nu hafva sin soutien,
vilja dem lifvetz uppehälle betaga; R. o. A. lämnar ju gärna
alla Sveriges inbyggare sig uti dess Fädernesland redeligen
att nära, vill eij heller afskiära dem efter ståndli, värde och
capasitet hederliga ämbeten, allenast det kan skie utan vår
undergång; vore R. o. A. uti Sverige at den förmögenhet som
uti andre länder, att kunna subsistera utom län och publiqve
embeten, sannerligen tror iag mången skulle finnas, hvilken
gärna afstode den förmån som man menar tiänsten med sig
föra, och lemnade både hederen och besväret med de der vid
förefallande omkåstningar och ansvar till dem, hvilka så mycket
denna förmente förmånen eftersträfva. Men som ofvanbemält
Landsh. frih. Creutz’s mein. ang. civila tjenster.
är, R. o. A. betages at blifva både präster, magistratz personer
och kiöpmän, så är och sedan ingen utväg uti verlden
för dem mera öppen sig i sitt Fädernesland att underhålla
kunna.
Man har och hört den specieusa raisonemeng, att Borgareståndet
der igenom villia förhindra och förbyggia Adelsständetz
tillväxt och förökande; ett argument som förlägger sig sielf;
ty remeden måste appliceras uppå patienten som med siukdom
är behäfftat, men eij uppå den friska. Borgare och de andre
Stånden drages ju sielfva och äro bekajade med den adelige
siukdomen; ty åligger dem och hoos sig den utur grunden
sökia curera, samt bruka den läkedom som kan häfva hela
deras embitieusa siukdom, det är till säja, författa om sig och
sina barn den Lag och Förordningar, huru och på hvad sätt
de skola ansees som eij med hederlige tienster äro nögde,
med mindre de der jemte uti Adelsståndet försättias.
R. o. A. äga ju redan hvad de andre åstunda, så vore
och ju högsta obillighet att de skola lida och omgälla en
annars brått. Jus talionis talar för oss uti det måhlet, att
som oss förmenas nyttia de andre Ståndens rättigheter och
förmåner, så böra de andre och med lika rätt betagas, att eij
trängia oss uti det som Adelen effter privilegierne samt alla
tiders häfd och oqvalde possession med all rätt och billighet
tillkommer.
Man kan och öfvertyga Borgareståndet (oachtadt de mästa
rikedommarne igenom deras handell och vandell till dem ifrån
oss inflyta) likvähl ganska litet till det allgemena bästa contribuera,
ja så ringa att det en gång eij är tillräckeligt till
Deras Kongl. Maij:ters mycket ringa anslagne handpenningar,
der emot äro städerne med stora och vida öfver R. o. Arns
förmåner benådade, och kan man eij med stillatigande förbi
gå, att när man afdrager de större handels och stapelstäders
contingenter, lärer de mindre städerne eij bidraga öfver 5 å
6,000 daler sint, der emot innehafva de säkert 30,000 tunneland
åcker; om afgifften emot sä anseenlig inkomst svarar,
lemnäs till hvar redelig patriotz opartiske omdömme; och om
icke R. o. A., som till stor dehl ingen fast egendom häfver,
jemte de öfrige af landtmännerne och allmogen gärna skulle
emot 30,000 tunnors ränta jemte de fäå fölgacktige båtzmänner
emottaga desse åkrar, hvarigenom äfvenvähl Bergzlagen blefve
endtledigat det tvång som besynnerligen opstäderne dem marg
-
Landsh. frih. Creutz’s meni. ang. civila tjenster.
457
falleligen tillskyndar, men enkannerligen skulle Kongl. Maijtts
och riketz inkomster der igenom anseenligen förökas. Det är
ännu uti frist minne att de mindre städernes herredagzmän
anhålla om någon tillökning af Kongl. Maij:ts räntor uppå
Magistratens ringa löner, aldenstund städernes så kallade enskylte
och till deras löhn anslagne medell eij äro tillräckelige;
ty frågas eij obilligt hvad en sådan stad gagnar riket,
när den eij kan utan förminskning af Kongl. Maijrts ingiälder
löna sin egen Magistrat, der likvähl den fasta egendom, som
slika städer nu för tiden innehafva, uti andras händer olika
mer och högre summa skulle indraga.
När man nu således alt detta betrachtar, underställes
Högloflige R. o. Arns mogne ompröfvande, hvad messurer, råd
och utvägar äre tilltaga, vid så fatte omständigheter, till tidigt
förekommande af slika efftertänkelige och vårt Stånd med det
allgemenna bästa högst skadelige tentationer och tillbad, hvilka
om de uti första början eij förebyggias, äro framdeles mycket
svårare at häfva; dageliga förfarenheten gifver nogsampt vid
handen, hvad vår betygade foglighet, lämpa och många förmåners
efftergifft hafva uträttat, och om icke å andra sidan
den begiärte öfvervichten emot oss dageligen tillväxer, så att
där man vid det nu mycket laglige gifne tillfället dem utaf
grunden och med rötterne eij upryckia, fruclitar iag man för
sent lärer ångra hvad sedan eij mera står till bota och hielpa;
och på det Högh R. o. A. här uti måtte bekomma så mycket
bättre lius, som mognare kundskap, underställes Högh R. o.
A:ns gunstige ompröfvande, om icke rådeligit torde vara till
detta angelägne ärendetz utarbetande och öfvervägande icke
kunde förordnas en Deputation af någre få och förståndige
män, som till R. o. A:ns vidare approbation kunde inkomma
med deras betänkiande och förslag huru Borgareståndetz giorde
proposition med hvad mera deraf dependerar på en gång bör
undanrödias, samt försättia R. o. A. uti det stånd, att eij
mera hafva till befruchta något oskiähligt intrång.
/
Ernst Johan Creutz.
458 Krigsbefälets förbindelseskrifl ang. civila tjenster.
35.
Krigsbefälets förbindelseskrift att försvara Ridderskapet och
Adelns privilegier emot Borgareståndets anspråk rörande ofrälsemäns
rätt till civila tjenster.
(Allegater, band I, N. 168.)
Protokoll III, sid. 135.
Yij undertecknade Sveriges Rikes Krigs-Befähl giöre vitterligit
för oss och såsom fullmäcktige för våra hemmavarande
medbroder, at såsom vij under det nu öfverståndne svåra och
långsamma kriget til Fäderneslandets värn och försvar vågat
lijf och blod, tilsatt lemmar, hälsa, gods och egendom, och för
alle utståndne olyckor, farligheter och ett svårt fångenskap,
gärna varit åthnöijde med den ringa belöhning, som rikets
medellösa och utblottade tilstånd åstadkomma och til väga
bringa kunnat; så håfve vij däremot räknat för den största
vedergällning och som en fägnesam uprättelse för oss och våre
efterkommande, at souverainetets-ooket varit afskuddat och at
den oskattbara friheten ibland oss är vorden återstäld, hvaraf
vij förväntat den nyttige fruckten at få lefva i trygghet samt
obehindrat äga alla de förmåhner och rättigheter, hvilka oss
och våre medbroder skiähligen äro tillmrige, utan at blifva af
uthländsk fiende eller vrångstyrige inländske män uti denna
förmåhnen oroade och anfäcktade.
Men som vij med missnöije förnimma, huruledes det Lofl.
Bårgare-ståndets här varande fullmäcktige, förmodeligen af
egen böijelse och ambitieus drifft samt utan deras hemmavarande
medbröders vettenskap, någre skadelige tilbud til AdelsStåndets
samt vårt och våra effterkommandes oundvikeliga fördärf
sökt å hahne at bringa, at igenomträngia samt til vidare
fahrlige påfölgder hafft upsåt vägen at bahna; ty vill oss, som
redelige svenske män och krigsbefähl eij anstå at lämna våre
kiäre medbroder af R. o. A. uti den svårhet, at emottaga lag
af ett annat medstånd i riket, eller låta det förnämsta Ståndets
heder, välfärd och egendom ankomma uppå någre afvugas,
illvilliandes och orättsintas sammangaddade behag, godtfinnande
och utslag. Vij förklara fördenskull här med för oss
och våre hemmavarande medbroder, at vij, som redelige svenske
Krigsbefälets förbindelseskrift ang. civila tjenster. 459
män, när det omtränger, med lijf och blod villia bijträda R.
o. A. samt de af de andre Stånden, som äro af R. o. Arns
mening och tanka, at soutenera och försvara rikets frihet och
allmänna välfärd; så at vij, eho den ock vara må, som där
emot åtager sig det ringaste ingrep at giöra, för en uppenbalir
rikets fiende samt freds-förstörare och eedsbrytare skole ansee,
och utan åtliskilnad med tilbörligt eftertryck bemöta.
Där jämte förplicte vij oss, under lijka bedyrelse, at vij
R. o. A:us välfångne Privilegier emot alt intrång på det yttersta
vele försvara och ingalunda tillåta at ett eller flere
Stånd sig den skadelige och svåra påfölgder af sig födande
mackten, at der uti effter behag och godtyckio ändring giöia,
arrogera och tillägna må; som vij ock in specie detta BorgareStåndets
ofvannämde obetänkte förslag, angående dehlacktighet
til hälfften uti alla civile tienster, som snörrätt emot Regeringz-Formen
är stridande, den oss at handhafva och försvara
effter vår dyra eed åligger, icke allenast förkasta utan ock sä
vida och til hvad extremitet denne sak gå kan, vårt trogne,
redelige och kratftige bijträde utfästa, tilsäija och försäkra.
Skulle ock någon af oss, som denne conventionen bijfället
och underskrifvet, på ett eller annat sätt sig sedan undandraga
och falla ifrån det slut som nu taget är; så förklara vij här
med, en för alla och alla för en, i krafft at denne var skiiftt,
at den bör såsom infame ansees och aldrig vara värdig at
beträda någon tienst i riket eller bijvista något adeligit eller
förnämt samqväm.
Til yttermera visso håfve vij denne vår Conveutions och
Förbindelses skrifft med våre namns och signetens undersättiande
styrkia, stadfästa och bekräffta velat, som skiedde
i Stockholm
C. G. Bächer.
Hugo Hamilton. Carl Gustaf Creutz. Hugo Johan Hamilton.
Ii. U. Essen. J. Giertta. Marschalck. H. v. Fersen. J.
C. Strömfelt. C. II. Wachtmeister. Gustaff Horn. J. Cronman.
N. Guldenstierna. S. Arfvidsson. A. Ramsverdh. IF.
Bennet. A. Löwen. M. Törnjlycht. limré Horn. J. F.
Örnfelt. Carl Morath. P. Adlerfelt. Axel Mack Dougall.
N. Hielm. Tegenschöldt. E. D. Taube. M. Stierne Stråhle.
C. II. Wachtmeister. S. Wallenstierna. L. C. Stobee. C. G.
Bielke. C. A. B. G. Dolma. Zander. Carl Grubbe.
460 Krigsbefälets förbindelseskrift ang. civila tjenstår.
Conrad Bildstein. N. Ehrenschiöld. Jean A. Lillie. J. C.
v. Buring. L. von Nummers. A. Posse. Uppå Österbotns regementz
vägnar Gustaff Creutz. C. E. Lewenhaupt. J. F. v. Didron.
A. bpens. C. H. Wrangell. Uppå Hr Grefven och Öfversten Carl Posses
regementz vängnar H. G. Mörner. Robert Muhl. H. Falkenberqh.
På Kongl. Maij:ttz Lifregementz vägnar C. G. V. Siegroth. Uppå Scaraborgz
läbns Infant:regementets vegnar Thur. Leijonstolpe. Olof Tilas.
G. Strick. Bousquet. Uppå Sudermanlandz Infanterie vägner A. A.
Wasabourg. På Östgiöta Cavallerie regementz vengnar A. G. Wachtmeister.
På Östgiöta regemente till fots vägnar Carl F. von Stromberg.
B. P. Schultz fulmectig af Sawolax. Knuth G. Sparre.
Uppå Södra Skånska Cavallerie regementets vägnar Christian Frid. Rid
derscliiöld.
G. Leijonhufwudh. David Frölich. G. Sternleuw.
C. G. Faltzburg. 1. G. Irwing. B. W. Brandt.
A. J. trripenlnelm. Gust. Grönhagen nppå Dahl regementetz vängnar.
H. F. Greiffenschiitz. Uppå Nylantz Infanterie regements vägnar fulmächtig
J. F. Freijtagh. Tho. Clerk. M. Wilhelm v. Engelhart.
B. A. V. Burguer. A. Moraht uppå Hr General Horns regementz
vängnar. J. Baltzar på H. Gen. Maj. Adlerfeldts regementz vägnar.
A. Bongenhielm. G. Snoilsky. Sorn fnllmächtig för Abo Läbns Infanterie
regemente •/. G. v. Ganschou. J. Gunther. G. Gyllenqranat
upå Artlllerie reg: vängnar. P. (Arnestedt. Jean J. Faltzburg. J. F.
V. Kaulbars. J. C. Ramsay sorn fulmächtig af Kongl. Sawolax regemente.
Broor Rålamb på Westgötedahls regementes vägnar. A. [f. Wrangel.
Barnekov. S. Ridder Stråle. And. Tungelfelt. R. H. Horn.
Carl Creutz på Kongl. Nylands Dragone regements vägnar. C. J. Stiernstedt
som deputerad för Svea Rijkes Adelsfabna. C. Reuter stier na. J. Hammarfelt.
H. G. Schmiterlöw för Smolands Cavallerie. Eric Cederberg.
Jacob Lillieström. II. D. Mörner. Som fulmächtig för
Biörneborgz Infanterie Joh. Löwenhxdt. G. Willemoth som fullmäcktig
för Norra Skåningarne. Otto Mauritz v. Krebs. Johan Wolth.
J. Brobergh Sorn fnllmächtig af Nvlandz Infanteri George Johan VOn
Köhler. Georg Hindrich v. Engelhard. Lorentz Ridderborgh.
Ab. Lohrman. Gustav Lundies alf Smålandz Cavalleriet. Kongl.
Maij:ttz Wästerbotns regementetz vägnar G. I. W. Bröijer. Uppå alla
mina hemma varande medbröders vägnar af Bohus Lähns Regemente G. Pinello.
D. L. Lundenstierna. H. M. von Seulenberg Capitain
af Tavasthus lähns regimente. N. Norijn? F. M. Cornell. Hind.
Green. C. Rothlöben. J. H. v. Löwenheim. J. D. Skruuf.
Gustaf Pistolschiöld. J. Gripenmark. Gustave Ad. Witting.
Ludwich Riddercrantz. G. A. Starenflycht. A. Rubzoff. Ja
-
Vi. o. Alns förbindelseskrift ang. civila tjenster. 461
rob Feiff. And. Stiernhöök. M. Blomenschiöldh. J. V. Odendahl.
W. G. Engelhart. A. W. Langman. P. Wallenstien.
Gustaff Westfelt. II. W. von Brömsen. Carl Fred. Coijet.
Isac Hedengralin Öffverste-lnt ved Artilleriet. M.J. Stiernroos. Caril
Friedrich von Brandt. F. Lundberg. Joh. And. Strokirch.
A. Molijn. Abr. Tornerhielm. M. W. Sprengport. M. Sinclair.
M. Henrich Hay. Jahan Leijonbergh. J. W. Schildt.
B. Sahlsteen. Niclas F. Schauman. Christop Linbom. Bengt
Sparre. A. Mag: v. Sta.uden. T. Reuter. G. R. v.
Köhler. Otto W. Wrang eli. And. v. Borning. N. Brunschiöldh.
J. Sneckenberg. Pett. Siöman. H. v. Lutzaiv.
Lorentz Rothoff M. S. Giehl. Carl Ridderstolpe. J.
Westman. J. A. Giöterhielm. J. Svanfelt. Magnus Kling.
Johan Österberg. Axel von Wvinbergh. A. G. Rosenstråhle.
Charles Modée. Carl Joh. Palmhielm. Mauritz de Klinckauström.
Magnus Storkenfelt. Carl de Besche. Wilhelm Wode.
J. Hellbergh. Tobias Runbohm. Hieronimus Mag. v. Zeiger.
Hans Archenholtz. Tob. Pesckell. Daniel Ullfberg. O. R.
Wrangell. Gustav AnckarCrantz. L. Lundebladh. Heinrich
Johann von Brandh. And. Joch. von Henel. Otto Gustav
Ullrich. Lars Eldstierna.
36.
Ridderskapet och Adelns förbindelseskrift emot Borgareståndets
anspråk rörande ofrälsemäns rätt till civila tjenster.
(Allegater, band I, N. 167).
Protokoll lil, sid. 135.
Vij underskrefne Sverijes Rikes Ridderskap och Adel
giöre vitterligit för oss ock vare hemmavarande medbroder,
att emedan det Lofl. Borgareståndet nyligen giordt ett svårt
tillbud igenom en till helfften sökt dehlacktighet uti alla civile
tienster och ett därunder hysande skadeligit upsatli att
uthestänga vare barn och efterkommande tvert emoth Regerings-Formen
och Ståndets Privilegier, samt ärna lägga en
fördärfvelig grundvahl igenom bifall ock samtycke af de andra
Stånden, att altid öfver Adels-Ständets förmåner, friheter och
egendomb, igenom een dem emellan åsämiad pluralitet, att
462 R. o. A:ns förbindelseskrift ang. civila tjenster.
kunna vara rådande; ty kunna och böra vij, såsom redelige
svenske riddersman, eij tåhla och tillåta, att vår dyra frijhet
således skall få trampas under föttern, vår välfärd underställas
de andra Ståndens discretion ock välbehag, ock vår endaste
tillgång af Ståndets uprätthållande, som är besittning af frälsegods
ock tienster, oss blifva tvärt emoth Regerings-Formen
och Privilegier ifråndömbd ock betagen. Yij hafva fördenskull
i betracktande häraf och igenom denna emellan oss samhelligt
belefvade samt faststälte Conventions ock Förbindelse
skrifft på det krafftigaste ock på vår adelige ära ock troo oss
sammanfoga och förbinda velat, att stå een för alla och alla
för een, och hafva både lijf och gods ospart, när så omträngia
skulle, den allmänna friheten att försvara, och hvarcken detta
det Lofl. Borgareståndets efftertenckelige tillbud eller hvad på
lika oskiälig footh emoth Regeringsformen ock våra dyrt förvärfvade
Privilegier intenderas kan, att låta vinna framgång,
utan med kraffter och förmågo sådant att emothstå ock som
redelige svenske riddersman det yttersta att vedervåga, förr
än vij sådane hårdheter undergå och en skadelig lag af något
stånd emothtaga skulle; hvartill vij oss härmed ytterligare
förplickta, och den för een ovärdig samt een ifrån Adelsståndet
och andra därvijd hängande förmåner afsöndrad ledamoth
förklara, som härifrån afgå och sig ändra skulle. Til!
yttermera visso håfve vij denna vår Förbindelses och Conventions
skrifft med våra nambns undersättiande bestyrcka och
bekräffta velat, som skedde i Stockholm den 23 Septemh. 1723.
/5. Lagerberg
sora p. t. Landtraarskalck ooh riddersman.
Uppå Gref Brahes vägnar Ernst Johan Creutz. Charl Emil Lewenhaupt.
Upå Gref Delagardie vägnar Per Gustaf Pfeiff. A. A. Wasabourg.
Uppå Gref Sperlings vägnar G. Oxenstierna. Uppå Oxenstiernas
vegner H. V. Persen. På Gref Gyllenstiernas vägnar E. Wrangel.
W. Douglas. C. H. Wachtmeister. C. G. Bielke. Gustaf
Bonde. W. _Zk Taube fulmäcktig på Hans Excell. Gref Meijerfeldts.
K. G. Guldenstiema. På Gref Pipers vägnar Didrich Ua'kull.
David Frölich. A. Posse. Gref Nerold: Jacob Louis Hamilton.
Lars Benzelstierna för Gr. Arf. Horn. A. Spens. Hugo Hamilton
på Gref Cronhielms vägnar. Gabriel Ribbing på Gr. Perséns. Axel
Reenstierna. Carl G. Tessin. H. G. Mörner. På Hans Excellence
greff Duckers vägnar J. F. Kaulbars. H. H. Taube. C. Bonde.
R. o. A:ns förbindelseskrift ang. civila tjenster. 463
C. A. B. G. Dolma. På H. Gref Lievens vägnar Gust. Gyllenborg.
Gustaff Creutz. J. Gunther på Gref Sal. Cronhielms vägnar. G. B.
Stael V. Holstein för Gref H. Rudolp Horn. C. G. Cronhiort för
Gref Ekebladh. Broor Rålamb för Gref Lilliestett. Olof Leijonstedt.
På Gref Axell Sparres vägnar H. Fleming. E. Oxenstierna. Thure
Horn. Knuth G. Sparre. Claes Fleming fullmäcktig för Erick
Sparre. Gustaff Horn. Johan Baner. G. Leijonhufwudh. C.
H. Wachtmeister. S. Bark. H. Flemingli. H. O. Ulfsparre.
E. Flemingli. A. H. Wrangel. M. Chronstierna. B. W. v.
Liwen. Carl Gustaf Creutz. Wollmar von Scheiding. A. J.
Gripenhielm. Claes Gust. Rålamb. Axel Mack Dougall. C.
G. V. Braimjean fullmächtig för Mardefeldt. På Barons Uxsculs vägnar
Carl Otto Hamilton. H. D. Mörner för Pahlén. Carl Kruuse.
Otto Henrich Rehbinder. J. C. Strömfelt. På Baronens och General
Majorens högvälborne Herr Stael von Holsteins vägnar C ari Gustav Cederhielm.
And. von Duben. Fullmechtig för Lindehielm: Gust.
Grönhagen. Lars Eldstierna. Claes Anckar stier na. Hugo
Johan Hamilton. J. Höghusen. E. L). Taube. Anders
Lager-Crona. Uppå Baron Hummerhielms Georg Reinhold Köhler.
På Bourensehiolds vägnar Charles Modee. C. G. I ultzbuvg. C. G.
Hårdh. Magnus Palmquist. C. Feif. Schwerin. Magnus
Cronberg. Löwenstern. J. Giertta. Germ. Cederhielm. Conrad
Bildstein. Petter Scheffer. J. v. Duben. O. Törnflyclit. Carl
J. Stiernstedt. J. Cronstedt. S. v. Hylten. Salomon von
Otter. C. M. Törnflycht. W. Bennet. C. W. De Krassow. H.
U. Essen. D. N. von Höpken. J. F. Örnfelt. Georg Reinhold
von Köhler. Jean A. Lillie. J. G. Sack. J. C. v.
During. Otto R. Strömfelt. J. Grundel. Gustaff Rålamb.
Jöran Knorring. P. Adlerfelt. Pehr Sparre. S. Arfvidsson.
Georg Ribbingh. Christian Barnekov. Gab. Falkenberg. A.
Sandelhielm för Herr Walckendorff. Claes J. Rosenstråle. Christer
Boije. Carl IL Watrangli. G. Gyllengrijp. För Hr Cruus af
Edeby H. E. Stålhanske. Carl Gustaf Oxie. H. Falkenberg!).
Jacob Spalding Hielmberg på Gustaf Buhres vägnar. A. Hammarschöld.
Carl H. Skytte. G. Strick. J. Silwerswerd. Herman
Brandh. B. Magnus Rääf. A. M. T.ungman. J. F. Ramsay.
Alexiv Starck. Edvard Plaan för Hr Uggla. C. Törnskiöldh. C.
De Geer. J. M. Schildt. E. J. Jordan. J. Svanfelt. Axel
Patrick Thommesson. J. G. Irwing. Carl Ehrc.npreus för
Appelbom. 5. Ollieqvist. Carl Grubbe. Gustaf A. Lagerfeldt.
Carl Gustaff Örnevinge. B. W. Brandh. A. Ramsverdh. Gustaf
Adelns Protokoll, 1723. II. ^
464 R. o. A:ns förbindelseskrift ang. civila tjenster.
Klöf werf eldt. Jacob Lillieström. För Weidenhain fulimächtig D.
Ehrenadler. Tho. Clerk. C. G. v. Siegroth. Aminoff. And.
Stiernhöök. Carl Fredrich Coijet. Carl G. ReuterCrantz.
Magnus Storkenfelt. II. Macklier. G. Snoilsky. Johann:
II: Sparfwenfelt. M. Stierne Stråhle. Carl Moraht. G. Eneskiöldh.
C. F. v. Schantz. I). Lagerqvist. L. von Nummers.
David Silvius. M. Palmgreen. C. Rosenfeldt. J. F.
v. Didron. D. Gyldenstolpe. M. Sinclair. J. II. v. Maliem.
A. Rosenacker. Johan Cronstedt fullmäcktig för Klingstedt. ./.
Österling. Vegesak: fulmccktig Carl Hederschiöldli. B. P.Scheckta.
G. S. Ruuth. Gustave Skogh. Georg C. Rosenmuller. Gustaf
Grubbenhielm. G. Gyllengranat. R. G. Modée. Georg Died.
von Essen. Adlcrhielm: fulmäktig C. Lagermarck. A. Morath för
Herr Anderson. J. Cronman. P. Örn estedt. Gustaf Adolph
Starenflycht. Carl Schönfelt. G. Silfverström. G. Cronström.
D. Plaan. G. J. Lagerhielm. J. Bergenliielm. På Hr Kenstiernas
vägnar Carl Gustaf Bilberg. G. Funck. J. 0. v. Vicken.
J. L. v. Werdenhoff. J. Stael v. Hollstein. C. A. Stiernekrantz.
A. Gyllenkrook. F. J. Elirenstrahl. Bengt Rudebeck.
Arfwed Hägerflyckt. Jahan Ijeijonbergh. N. Ehrenschiöld.
Jall. Gab. GyllenCrona. S. Klingenstierna. P. von
Brobergen. And. Fegerstierna. Carl Lilliestierna. J. Gripenmark.
Tegenschöldt. J. D. Grönhagen. II. W. von Brömsen.
Carl von Kocken fulm. för Tunderfelit. Jacob Huperfeldt. -J. J.
Pfeif. Diurkloo. Sam. Åkerhielm. Mag. von Kothen. C.
G. Wennerstedt. Cornelius Ridder schantz. C. Ridder schiöldh.
J. Wulfwenstierna. 0. Ehrenkrook. Carl Gynterfelt. Paul
Hillethan. C. Gripendahl. S. Wallenstierna. Gustaff Westfelt.
Gisler. S. A. Lilliegreen. Gustaue Ad. Witting. Alb.
Schönström. 0. Cederström. Joli. Adlerberg. Er. Cederberg.
Jacob Ruuth. Joli. And. Strokirch. P. Mannerstedt. Carl
von Grooth. J. Ehrenborgh. S. J. Leijonmarck. Ludwich
Fabritius. Olof Cronstedt. Nils Noordenhielm. C. Freudenfeldt.
G. Palmfelt. J. E. Lillieswerdh. Christian Wallensteen.
P. Lagermarck. M. Blomenschiöld. Oloff Wernfelt.
J. Hiärne. And. Tungel felt. A. Wattrangh Hanson. P.
Gyllenstorm. G. Benzelstierna sorn fulimächtig för Hr Strömner. H.
F. Greiffenscliiitz. P. Leijonsparre. Otto M. von Krebs. M.
Henrich Hay. N. Sparrschöldh. J. v. Berco. Axel von Weinberg.
N. A. Ridderswerdh. C. Adlerstedt. B. Ehrenstolpe.
P. Danckwardt. II. J. Schmidt. Jacob von Ertman. C. Tj.
R. o. Arns förbindelseskrift äng. civila tjenster. 465
v. Schantz. M. J. Stiernroos. J. II. von Kochen. Carl Iserliielm.
Conrad von Brunjean. Gust. Stiårneld. Emanuel
De Besche. Thur. Leijonstolpe. W. v. Berco falm. J. L. v.
Linde. J. Kuhlhielm. G. Lilliengrijp. Jacob Lagerstedt.
P. Kalling. Erik Odhehtierna. Lars Liungfelt. Ludwich
Riddercrantz. Carl L. Silfverstråhle. C. F. v. Brandt. Joh.
Lagerbielke. Sam. Stierncrona. Lud. Manderström. M. G.
Danchvardt. Tho. Wadenstierna. J. Mauritz deKlinckauström.
Christian Ehrenhoff. X. Adlermarck. L. Törne. C. Rothlöben.
E. Gustaf Treffenhielm. Lars Tisensten. J. J. Hammarfelt.
Lorentz Ridderborg. X. C. Stobée. Nils Reuterholm.
Nils Adelstierna. M. v. Neugebauer. C. Gierta. H.
Bunge. Baltzar von Dahlheim. J. Gripenborg. J. Heimberg.
B. Baas. C. de Brenner. George Henrich Wachsclilager.
B. Rudenhielm. Per Jac. von Eccard. Schnthenhielm:
fullm. P. G. Ehrenkrona. Gustaf Otto Bilberg. J. Enanderhielm.
Giöran Adelcrantz. E. Rydingsvärdh. D. de Briant.
S. Ridderstråle. E. Odelström. Bousquet. B. Cederholm.
Sandberg. J. Brauner. Zander. Wilhelm von Utfall. David
Göthens t ierna. Gabriel von Seth. Sven Maull. Pehr Cedersparre.
Gyllenskruuf: fulin. Nils Elirenpreus. O. Linnerhielm. Carl
Ridderstolpe. J. Bergenstierna. Wilh. Lindenstedt. Adam
Jacobson Leijel! Ad. Leijell. A. Folcker. T. Ankarcrona.
Möllerstierna: fullm. Mag. Lagermarck. J. A. Giöterhielm. Carl
Joh. Palmliielm. P. Drufva. Gustaf Celsing. Th. Fehman.
Joh. Cederbielke. Ehr. Borgh. Johan Rosenadler. C. V.
Carlson. Gust. Boneauschiöld. B. Rudenschöld. S. Blomfeldt.
II. M. von Seidenberg. Segerberg: dess fullmäktig C. G.
v. Roxendorf. Em. Swedenborg. Sam. Ehrenlund. Braunerhielm.
Caspar Gyllenbååt. P. Palmcreutz. G. B. Panso.
Joh. Fr. Flack. Olof Nordenstråle. Nils Uggelklo. A.
Adelhielm. Albin Grundelstierna. S. Dimborg. Magnus Bielkenhielm.
J. Ehrenadler. H. OliveCrona. Carl Blixenstråle. Olof
Johan Dalman fullmäktig för Adlerbaum. 01. Benzelstierna. N.
Lagerstolpe. Alb. Lindcreutz. And. Hederschiöldh. Carl F.
von Strömborg. And. Cederflycht. P. Stiernheim. J. v.
Segerdahl. J. C. v. Bahr. Joh. Pihlhielm. P. N. Svedenstierna.
Abr. Tornerhielm. J. von Hökerstedt. P. Löweneck.
J. Nordenfeldt. L. Glansenstierna. L. Lundebladh. A. J.
von Henel. G. Sternleuv. J. Adlerbielcke. L. Braunerschiöld.
01. Estenberg. L. Ehrenstam. E. Rosengrip. D.
466 R. o. A:ns svar till Borgareståndet ang. civila tjenster.
L. Lundenstierna. H. Wagenfelt. Hans Cederstolpe. Olof
Ridder creutz. Julius Grundelstierna fullmäktig för Herr von Castanie.
På Herr Koppens vägnar Gustaf G. v. Schantz. Jac. Nordencreutz.
E. Ehrenpåle. Joli. Nordenheim. Cornelius Riddersclians.
Olof Tilas. Christian Frid. Ridder schiöld fulmäcktig. I). Wulfcrona.
Adelsvärd: fullm. J. von Carlson. E. Ahrenhielrn.
Stenholm: fullm. Christ, von Utfall. Ij. Dalman. A. Gunther.
B. A. v. Burguer. H. Weili. M. Sandelhielm. J. Mählman.
H. F. Standaerhielm. Gudm. Adlerbeth. Joli. von Bratt.
Örncrona: fullm. Caii Ehrenkrook. E. B. v. Cameen. C. H.
Törneblad. N. Hielm. C. Drysell. Joli. Jjöwenliult. M. W.
Sprengport. Arvid Stråhlenhielm. J. Adlerstråhle. J. Blomcreutz.
M. Bungencrona.
37.
Riddershapet och Adelns genom deputerade till Borgareståndet
aflemnade svar å dess memorial angående ofrälsemäns rätt till
civila tjenster.
CBorgareståndets Acta Comitialia 1723, band III, N. 468.)
Protokoll III, sid. 138.
Ridderskapet oell Adelen låter, igenom oss, anmäla till
det Lofl. Borgareståndet en flitig halkning och öfversänder härjemte
svaret uppå ett af det Lofl. Borgareståndet den 18 af
innevarande månad ingifvit Memorial. R. o. A. har en skiälig,
billig och rättmätig ömheet för den allmenna frijheeten och
Ståndets välfärd, och lärer ved den härjemte meddelte utlåtelsen
oförandeligen förblifva, hvarved doch R. o. A. des
osmak för alla hårda utvägar och en aftvungen extremitet betygar
och för ansvaret af det som påföllja kan, aldeles befriat
vara vill; lemnandes det Lofl. Borgareståndets fullmächtige
ännu vägen öpen att eftertäncksamt besinna sig samt taga
de tienliga mått och utvägar, hvarigenom R. o. A. må tillfredzställas,
alt oväsende i första början dämpas, förtroligheeten
Stånden emellan återställas, och sämja, frid och enigheet,
till allment och enskylt välmående, bibehållas.
R. o. A:ns svar till Borgareståndet ang. civila tjenster. 467
Att älira, dygd, lärdom, tapperheet och vählförhållande
uti vårt kiära Fädernesland må niuta all förtient belöning,
anser Rijksens R. o. A. såsom den rätta och endaste grunden
till alla Ståndets heders-framsteg och -förmåliner, och häfver
altid med åhåga sökt en sådan rättvisa att åstadkomma, understödja
och befrämia; ty belöning och straff äro de band,
hvilka hålla tillsammans den allmenna regementzkroppen,
lika som senorne den menniskelige. Men den solida grunden
till belöning och befordring måste endast vara rättad uppå
ämnens skickeligheet, förtienst och älirfarenheet, och fästa sitt
ögnemärcke huru personernes böijelser med sysslorne öfverensstämmande
äro eller eij. Alle andre afsichter och sökte utrymmen
hafva icke allenast smak af orättvisa, utan äro och
för rijket och det allmenna hästa högst äfventyrlige och skadelige.
Fördenskull stadgar tydeligen vår dyrtbesvurne Regeringzform,
uti den 40 §, att ingen för ringare stånd och härkomst
skall förskiutas, när han elljest till tiensten bepröfves
vara skickelig och värdig. Ehuruväl denna rena och oförnekeliga
grundsattzen af det Lofl. Borgareståndet godkiännas
och mycket åberopas vill, så häfver likväl R. o. A. med största
förundran utur ett den 18 innevarande inkommit Memorial
fått förnimma, huru orichtige och emot sielfva denna grunden
stridande fölljemeningar och conclusioner af det Lofl. Borgareståndet
villja giöras, igenom ett sällsamt påstående, att alla
civil-tienster till hälften emellan Adelen och de utom Adelen
måtte delas.
R. o. A. vet aldrig att under det högsta envåldzväldets
hårda ook och då till Adelens förtryck alla medel och utvägar
uptäncktes, ved handen gafs och värckstältes, något sådant
svårt tillbud någonsin skulle hafva varit å färde, som det
Lofl. Borgareståndet under den Hufva frijheets täckmantel nu
arnar giöra.
Fördenskull och ehuruväl R. o. A. icke är af det klenmodiga
sinnelag, att låta föreskrifva sig af ett annat ringare
Stånd i rijket någon till dess undergång påsyftad lag, och
till det Lofl. Borgare-Ståndet i stället för alt svar, den 40:de
§ af den besvurne och stadfäste Regeringzformen lemna kunde,
såsom hvarifrån R. o. A. i detta måhlet icke till en hårsmåhn
sig ärnar begifva; så vill doch R. o. A., till att icke
igenom stillatigande, vid ett sa eftertänkeligit tillfälle, gifva
något inrymme, samt till deras efterkommandes tryggheet och
468 R. o. A:ns svar till Borgareståndet ang. civila tjenster.
alla rättsintas nödiga underrättelse kortteligen visa och under
ögonen ställa, huru svaga rötter de af det Loflige Borgareståndet
andragne skiäl kunna äga, hvad skadeliga efterfölgder
under detta tillbud hyses, och huru detta ärnade steget det
förnämsta Ståndet i rijket till undergång lända vill.
Man behöfver icke gå till någre längre tijder tillbakars,
än de, som äro i friskt minne, samt lemna R. o. A. en bedröfvelig
saknad och svår kientzel af deras försvagande, sedan
dem deras egendom, (hvad deraf med rätta skiedt är, bör eij
påtalas) under hvarjehanda skien blef spehlt utur händren.
Fruchten deraf för rijket torde vara den, som vij nu i handom
hafvom. Ty hvad med välsignelse förvärfvas, går, när våld
och orättvisa öfverhauden äga, visserligen åter sin koos. Men
efterfölgden för Ståndet enskylt deraf häfver varit, at få adelsmän
sedermera ägt tillräckelig inkomst och förmågo att hålla
sine barn till boklige konsters och vettenskapers lärande, som
till civile tiensters beklädande kunnat ärfordras, då tillförende
detta Ståndet icke allenast försedt rijket med stora ämnen
och ymnog träschola till sådane samt andre sysslor och beställningar,
utan jemväl många ibland de andra Ståndens barn
af Adelens medel, förskåtter, stipendier och utrijkes giorde
kastsamme resor, haft sin nytta, upkomst och befordring, den
de ofta vunnit ända till de högsta ähreställen uti rijket. Uti
desse senare tijder häfver den största delen af Adel och nästan
all tillväxt af frisk och rörig ungdom varit nödtvungen att
gripa till värjan och störta sig uti ett blodigt och svårt krigs
äfventyrliga farligheeter, hvarvid rätt månge hafva måst stupa,
andra påkläda sig blodige skiortor, och de öfrige utstå ett
odrägeligit svårt fångenskap. Deremot hafva, ifrån långa
tijder tillbakars, nästan alla Collegier och andra civil-beställningar
med skickelige, vittre och förståndige män utom Adelen
varit besatte, så att antalet af dem åhr 1719 vida öfverstigit
den nu till utrymme begiärte dehlachtigheet i helften. Men
att Hennes K. Maij:tt vår allernådigste drottning velat alla
välförtiente personer uti HofRätter och Collegier med adelig
skiöld och friheet benåda, lära så litet de andra Stånden deras
egit manlige afföde missunna, som Adelsståndet dem med kiärlek
och högachtning ibland sig gärna emottagit häfver och för sina
goda medbroder ärkiänner. Således lärer vid ringaste efterseende
en otvifvelaktig visshet kunna inhämtas att uti alla
Rijksens Collegier eij trettio personer finnes, som af adelige
R. o. Arns svar till Borgareståndet ang. civila tjenster. 469
föräldrar varit födde; de öfrige, hvilka till antahlet öfver §-  delar deremot utgiöra, äro dels igenom egne förtienster blefne
adlade, dels och ännu ofrälse-män. Ja det kan jemväl visas,
att flere af de senare, än de förra, sedan åhr 1720 uti Rijksens
Collegier niutit framsteg och befordring.
R. o. A. förmenar fördenskull att om det Lofl. Borgareståndet
icke hade ett annat vidt utseende syftemål, skulle eij
något tillfälle af deras anhöriges uteslutande ifrån civile tienster
till ett förment klagomåhl kunnat gifva anledning. Doch
märker R. o. A. nogsamt hela ändemålet vara, att sedan de
andra Ståndens barn upfylt alla Collegier och the niutit efter
förtiensten adeliga förm ahner, så vill det Lofl. Borgareståndet
nu å nyo dem med hälften åter besättja, och således skulle
åtminstone ett halft-hundrade åhr behöfvas, innan någon enda
adelsman i rijket hade hopp en civil tienst, ehuru han der till
kunde vara fällen, skickelig och värdig, att få tillträda. Men
hvarföre det Lofl. Borgareståndet ingen dehlachtigheet uti militair-tiensterne,
till hälften emot Adelen, för deras barn och
anhöriga velat begiära, är så mycket melira förundran värdt,
som till rijkets styrka, värn och försvar desse tienster äro högst
angelägne, och man sig eij annat föreställa skulle, än att ett
helt stånd i rijket, som endast borde åstunda det, hvarigenom
rijkets allmenna nytta förm åhr befrämjas, skulle hafva lika
åhåga och lust, så igenom militair- som civil-tienster, att vara
Konung och rijket nyttige och hulde undersåtare. Doch, de
lemnäs gärna åt Adelen och Bondeståndet med deras barn,
när uträkningen giöres, att därvid eij annat vinnas kan, än
som förlust af lif, aini, eller been, gods och hälsa, och en
mager indelning, eller att sättjas på expectance-listan, belöningen
efter utståndne besvär och farligheeter blifva måste.
Det Lofl. Borgareståndet andrager som ett förment hufvudskiähl
till den åstundade de civile tiensters delning, att
ungdomen mycket skulle upmuntras och beflita sig att blifva
skickelige till allehanda tienliga ämnen, om de vore försäkrade
att obehindrat få tillträda de beneficier och tienster, hvilka
af de andre Ståndens medel och åhrlige utgifter belönes och
underhålles.
Man lemnar här giärna å sido den ömtåliga och granlaga
frågan, om för ett rijke och commercien hälsosamt eller skadeIigit
är, att borgarebarn icke födes opp till handeln eller om
de böra hållas till andre vettenskaper, hvarigenom föräldrarnas
470 R. o. A:ns svar till Borgareståndet ang. civila tjenstev.
eller deras egen ambition förnöijes, Ståndet ombytes, och på
slutet boets samlade medel förstöras kan? Det är nog, att
efter Regerings-Formen ingen, som någon befordring förtient,
får blifva utesluten, och att för alla Stånden den regeln allmän
är, att skickeligheet och värckeligen giorde tienster, till
Fäderneslandets nytta, utan anseende till stånd och värde,
böra vara grunden till hvars och ens befordring och framsteg.
Dessutan finnes hoos det Lofl. Borgareståndet, som de sig och
sina barn förbehållit, goda, hederlige och indrächtige magistrats—
och andre tienster, hvaruti, med lika rätt, R. o. A. en dehlachtigheet
till hälften påstå och begiära kunde. Men att det
Lofl. Borgareståndets medel något skulle, som föregifves, bidraga
till de tienstgiörandes lön och underhåld, erfordrar hel
annan öfvertygelse, än den R. o. A. därom häfver; ty de sorn
dageligen till borgarnes contribution få contribuera, böra nödvändigt
veta utur hvars pung detta Ståndets utskylder tages.
När stapelstäderne, sådane af dem allenast, som för utrijkes
handlen äro högst nyttige, blifva undantagne, så är R. o. A.
helt noga bekant hvad tormalm rijket utaf de andre uppstäder
häfver, och huru ringa nytta svarar emot all den jord och inkomst,
som de till några tunnor guidz värde af cronan äga,
innehafva och besittja. Doch torde R. o. A. eij finnas obenägen
uppå mycket skiälige vilkor att befria det Lofl. Borgareståndet
ifrån contingentets afgift, och åtaga sig det samma
icke allenast att utgiöra, utan och anseeuligen att öka.
Det är väl vist, at igenom Regeringsformen af åhr 1634
uti Hof-Rätterne 2:ne classen ibland Assessorerne varit införde
och uti långan tijd i bruk hafde. Men ingen är så
okunnig uti omständigheeterne när förändringen skiedde, som
icke vet, att R. o. A. derigenom eij något nöije, mindre fördehl,
varit ärnadt. Doch skulle det Lofl. Borgareståndet snarare
tappa än som vinna, om vid alla öfrige Collegiers och
civile tiensters besättjande, som dä nödvändigt borde skie, bemälte
Regerings-Form skulle effterlefvas, emedan de af adeligit
stånd, som den 12 § och flere §§ utvisa, der till hälst
och framför andra den tijden ägt ett besynnerligt, men hoos
oss nu afskaffat, företräde.
Det vill väl exempel af andra välbestälte republiqver åberopas,
men de lära svårligen på andra ställen förmå upgifvas,
än hvarest en oordentelig menigheet sig högsta herreväldet
tillägnar; för hvilket farliga regerings-sätt och en grundför
-
R. o. Arns svar till Borgareståndet ang. civila tjenster. 471
derfvelig anarchie den store Guden vårt rijke, till världenes
sidsta slut, i nåder ville förskona. Doch kan vägen aldrig
lättare der till bahnas, än när först Adels-ståndet underkufvas,
och Adels-ståndet aldrig snarare blifva underkufvat, än när
Ståndets endaste stöd och styrckia, som är frälse-egendom, af
andre inkräcktas, och Adelen derjemte ifrån tiensterne, om
icke aldeles utestängas, doch uti sämbre och disproportionerat
olikheet sättes.
Det Lofl. Borgareståndet förmenar ock igenom detta sökte
utrymmet att bota den siukan, som igenom mycken begiärelse
till adelig skiöld 'och förmåhns erhållande finnas skall. Men
som all läkedom endast bör brukas och giöras värckande hoos
den siuka, så behöfver icke Adeln den förmente euren, den
dessutan hårdare än som sielfva siukdomen är, utan önskar,
att några läkedoms-medel kunde vara nog kraftige denne
siukan hoos dem, som enkannerligen dermed äro behäftade, att
bota och häfva.
Den förväntade, men omogne fruchten och nyttan af detta
på försök stälte indelnings-förslaget skall vara den dyra enigheeten
Stånden emilian att bibehålla, förtroligheetens band att
styrkia, och alt tillfälle till afvund och missförstånd att afböija.
R. o. A. anseer enigheeten såsom det rätta grundtästet
till rijkets välfärd, uprättelse och förkofring, och som de säkraste
påhlar, med hvilka en skiälig frijhet bör omstängd vara.
Fördenskull häfver R. o. A. eij något högre låtit sig å hiertat
ligga, än denne oskattbare förmåhnen igenom alla möijeliga
utvägar sig hoos de andra Stånden att förvärfva och bibehålla.
Hvaraf aldrig ett större öfvertygande bevis fordras kan, än
att R. o. A. ifrån den essentialeste rättigheeten, som Ståndet
ifrån hedenhöös haft, ensame i rijket frälse att äga och besittja,
sig ärnat begifva, och deremot det Lofl. Borgareståndet
tillåta icke allenast sätterie, som någre af dem nu innehafva
och sig för detta förvärfvat, att behålla, utan och ett och
annat frälsehemman hädan efter att kiöpa. Där till häfver det
Lofl. Borgareståndet aldrig någonsin varit berättigat, som,
ibland flere och äldre vittnesbörder, jemväl glorvyrdigst i åminnelse
Konung Gustaf den förstas förbud af åhr 1540, och således
ifrån mehr än 180 åhr tillbakars, utvisar; varandes eftertänkeligit,
att aldrig öfverheeten sielf sig förbehållit frälse att
äga, utan lembnat till Ståndets heder, styrckia och utkomst,
så att det Lofl. Borgareståndet större rätt sig tillägna vill, än
472 R. o. A:ns svar till Borgareståndet ang. civila tjenster.
någonsin Konungar och lijket varit tillstådt. Hvad skulle vähl
hafva bracht R. o. A. att begifva sig ifrån välfångne, dyrt
förvärfvade och af högsta öfverheeten besvurne Privilegier,
örn icke en upricktig åhåga till enigheet, vänskap och förtroende
framför ali saknad och egendoms förlust hade behållit
öfver vich ten ?
Doch som det påsyftade ändemålet derigenom ändå eij
kunnat arnås, så förbehåller sig R. o. A. att eij vidare vid
det, som i sådant måhl till det Lofl. Borgareståndet utfäst är,
vara förbunden. Jempte denne ärnade dryga och svåra sacrificen
af egendom, den redan Ståndet till mehra än som 20,000
rustningsmarcker försvagat, häfver och under denna Rijksdag
R. o. A. med lämpa, tålamod och kallsinnigheet uptagit de,
icke en gång, utan ved åtskillige tillfällen, skiedde ovanlige
tillmälen och Stånden emellan oanständige förvitelser, igenom
hvilka det Lofl. Borgareståndets fullmächtige med eftertänkelige
ordesätt sökt R. o. A:ns giöremål att mästra, censurera
och tadla. R. o. A. häfver vähl icke utan öm sinnets rörelse
och empfindteligit missnöije sedt och förnummit sådane till
Ståndets förklening inkomne Protester och skrifter, doch heldre
velat dem i glömsko lembna och å sido läggia, än igenom tillbörligt
gensvar förfalla i anstötelig skriftväxling, förstöra förtroendet,
och uprifva det såret, som endast igenom evigheetenes
band läkias och helas kan. Men ehuru R. o. A. med
uprichtig längtan, nijt och åtrå, igenom förlust af mycken
egendom och med yttersta steget af lämpa och fogligheet, sökt
det Lofl. Borgareståndets goda förtroligheet, biträde och vänskap
dyrt att kiöpa och sig förvärfva; så häfver doch dermed
beklageligen eij mera kunnat uträttas, än att nu på slutet af
Rijksdagen ett sådant oförväntadt påstående och tillbud skier,
som emot rijkets sanna nytta, den besvurne Regeringsformen
och alt under största souverainitets-tijden öfvat bruk stridande
är, men till hela Adels-ståndets undergång ett sammanfogat
ögnamärcke häfver; hvarvid R. o. A. doch månge ibland det
Lofl. Borgareståndet undantager, hvilka för godt sinnelag, rent
begrep och moget förstånd, uti Deputationer så väl som elljest,
äro bekante, och förmodeligen härutinnan, lika som i andre
måhl tillförene befunnit är, lära hafva varit skilljachtige, då
andre Ståndets fullmächtige mera torde hafva fölgt egen böijelse
och en starck begiärelse till framsteg, än att de dermed i adit
tagit Ståndets rätta interesse eller af deras hemmavarande
R. o. A:ns svar till Borgareståndet ang. civila tjenster. 473
medbroder, hvilka mehra på handel och näring än som Statsoch
Revisions-secreterare samt flere tiensters erhållande, förmodeligen
äro omtänckte, kunnat vara instruerade, sådane sälsame
nyheeter att påbegynna, hvarigenom enigheeten förstöres
och till skadelige påfölgder dörr och fönster öpnas kan.
Som nu R. o. A. aldrig sökt det Lofl. Borgareståndets
skiälige frij- och rättigheeter att kränkia eller sina ägande
förmåhns gräntzor något annat Stånd til! förfång att utvidga;
så är aldeles deremot R. o. A:ns fulla och alfvarsamma upsåt
den ringa behåldne delen af de igenom öfverenskommande nog
afstympade Privilegier på det yttersta att försvara och eij
något mehn och intrång deruti att tåhla. R. o. A. tillstädjei
hvarcken ett eller flere Stånd den macht och myndigheet att
uphäfva, omkullkasta, eller utom Adelens egit samtycke förandra
den minsta omständigheet af de dyrt förvärfvade, Ståndet
tillhörige, och af öfverheeten besvurne, förmähner och rättigheeter.
Det vore vist för Gud, hela verlden och posteriteten
oförsvarligt, att Ridder-ståndet, som till den dyra frijheetens
återställande och envaldz-väldets afskaffande gifvit början och
vichten, skulle blifva det första, som böjde halsen under ett
ombytt, sämbre och svårare ook, än det förra häfver varit.
R. o. A. vill fördenskull, som redelige svänske adelsmän,
snarare vedervåga det yttersta, än sorn, till sitt föideif, lata
sig föreskrifvas någon lag och undergå en sådan hårdheet,
hvarigenom deras barn och efterkommande ifrån rijkets tienster,
emot Regeringsformen, kunde blifva utestängde. Detta Ståndets
Privilegier äro icke igenom handel och vinning, utan igenom
trogne och för rijket nyttige tienster samt med lif och
blodz-tillsättjande förvärfvade; ty skola de och med lif och
blod, där så omtränger, blifva försvarade; hvilket är R. o. Arns
fasta, samhälliga och oförandeliga mening och upsåt, som det
Lofl. Borgareståndet till ett välment och åstundat ofördröijeligit
svar här med lemnäs. Stockholm den 23 Sept. 1723.
På Ridderskapet och Adelens vägnar
S. Lagerberg
Sorn p. t. Landtmarskalk.
474 Borgareståndets mein. t. R. o. A. ang. civila tjenster.
38.
Borgareståndets memorial till llidderskåpet och Adeln i anledning
af dess svar rörande Borgareståndets föregående memorial
angående ofrälsemäns rätt till civila tjenster.
(Allegater, band I, N. 172.)
Protokoll III, sid. 171.
Med en besynnerlig bestörtning och sinnens rörelse har
Borgareståndet först afhört och sedan nied nermare upmerksamhet
sielf läsit och betrachtat en svår och hård skrifft, sorn
det Höglofl. R. o. A., den 24 nu nyligen framledne i denne
månad har igenom en ansenlig och talrik Deputation uti Ståndet
låtit upläsas och ingifvas.
Et Stånd, sorn jemte de öfrige respective Sveriges Rikes
Stender är af vår allernådigste Konung sammankallat til en
almen Riksdag, som har visat under des påstående handgripelige
klara merken och prof af en ren, obefleckat kerlek,
ömhet, trohet och nit för den almenna velferden, och för den
ädla sanskyllige friheten, samt å daga gifvit misshag och
osmak för alt, hvad til des förtryck lenda kan, och vet vid
Gud och sit samvete sig icke hafva gifvit den minsta tanka
rum, som en önskelig inbördes enig- och förtrolighet förstöra
skulle, moste med förundran se och oförmodeligen förnimma
sig af et annat Stånd och sine medlemmar förvitas vidt utseende
syftemål, förachtas för des ringhet, förkastas såsom
onödigt och onyttigt, förebrås des upförande under Riksdagen,
hotas med förlust af erholdne förmoner, förklaras för sådane,
emot hvilka lif och blod upsettes och vågas.
En sådan oförventad hårdhet i tal och skrifter och oförinodelig
ändring i sinnen har försåt Borgareståndet uti så
mycket större bestörtning och eftertanka, som det kan på det
högsta bedyra sig icke haft den ringaste tanka gifva dertil
någon upsåtelig anledning.
Den alvise Guden, som best kjenner och dömmer menniskjors
tankar och upsåt, äro retta orsakerne til sådan oreda,
samt hvad derunder förborgat ligger, best bekante.
En proposition, som med al anstendig modestie och saktmodighet,
intet af ondt upsåt, utan af ömsinnad omsorg för
Ståndets ret och frihet, hvilken på en almen Riksdag af et
Borgareståndets meni. t. R. o. A. ang. civila tjenster. 4l5
frit Stånd giord är, ehuru den utan ringaste venligit försök
annorledes uptages, omildare uttydes, vidare streckes, än någonsin
tänkt, ment eller talat är, kan omöjeligen i Ståndets
sinne antagas och hollas för retta språnget och kjellan til så
mycken deraf utfluten ovija, til så svåra hotelser och tilmälen,
som af en förtörnad öfverhet icke svårare kunna befruchtas.
Yi dömmas, om man så skal tala, ohörde, at hafva vidt
utseende syfftemål, men detta Ståndet finner nu sig hafva fast
större fog och skjel fatta den tankan, at under en så ovanlig
och okjerlig process [at] afgöra sakerne på en Riksdag, som
alt förtroende på] en gång öfverända kastar, torde annat afseende
hysas och bergås.
Vid en så eftertenkelig och bedröfvelig sakernes skick
och belägenhet häfver Borgareståndet med et ömsint hjertelag
för enigheten och inbördes förtrolighet, under bekymmer och
ängslan för den yppade oro och oenighet, som en fast eftertenkelig
och högst skadelig påfölgd med sig hafva kan, sorgfelligt
öfverlagt och hos sig betenkt hvad svar Ståndet til
Höglofl. R. o. A. gifva skulle, som til venskaps och förtrolighets
återställande tjenligit vara kan.
Yel kunde Ståndet sit oskyldiga upsåt, velmente och menlöse
syftemål samt orsakerne til den d. 18 hujus giorde propositionen
förklara, jurtificera och bevisa;
Nog kunde Ståndet jemvel de svåra emot dem brukade
tilmälen kraftigt vederlegga och ifrån sig drifva;
Ja, Ståndet kunde efven, ehuru ringa det achtas, ehuru
obevärt det liolles, och huru klenmodigt det kan anses, likvel
med oförskreckte gemöten och hjertan förklara och betyga, at
det af hotelser sig icke förskrecka låter, emedan det är redeboget
heldre låta ankomma på en eljest obehagelig extremitet,
än sedan det jemte de öfrige Sveriges Rikes Stender undgådt
et svårt envålds ok och med dem en lika frihet återvunnit,
nu igen boija halsen under något annat nyt öfvervelde.
Men som Ståndet har större omsorg om enighetens stadfästande
och christelig afsicht på godt förtroende och sammanfogad
semja och venskap; så har Ståndet heldre velat sadant
lemna, som detta des alfvarlige och velmente upsåt hindra kan,
och snarare den upkomne oroen ökar än venskapen befordrar.
Fördenskul och til den ändan har Borgareståndet nu til
Höglofl. R. o. A. velat hemstella, om det icke skulle finnas
nyttigast, best och rådeligast, at hvart och et Stånd utser,
476 R. o. A:ns uti. t. Presteståndet ang. Borgarest:s mern.
veijer och nemner någre sachtmodige och förståndige Män,
som kunde träda tilsammans, och om det ena med det andra
i venlighet tala, conferera och öfverlegga, samt sedan hvad
der kan handlat blifva, hvar til sit Stånd heretta och referera.
Ner sä skjer, synes man kunna skjeligen förmoda at alla
ogrundade misstankar varda betagne, den upvuxne oroen dempad,
samt ven- och förtroligheten återbracht blifva. Stockholm
den 28 Septembris År 1723.
På Borgareståndetz vägnar
J. Bunge.
39.
Ridderskapets och Adelns utlåtande till Presteståndet angående
Borgareståndets memorial om ofrälsemäns rätt till
civile tjenster. ')
(Presteståndets riksdags-acter IT23, P. 6, band I, N. 125.)
Protokoll lil, sid. 172.
Ehuruväl R. o. A. förmodat dess till Låfl. Bårgareståndet
ingifne förklaring ock svar skulle förmått det eij vidare at
fortfara uti sit snörrätt ock tvert emot Regerings-Formens 40
§ stridande, giorde påstående, särdeles som det förmodeligen
eij lärer kunna vara Låfl. Bårgareståndet obekant at det
Högährevyrdige Präste- och det Redelige Bondeståndet mycket
rättvisligen behagat med R. o. A. derom uti enahanda slut
ock mening instämma;
Icke deste mindre har R. o. A. den 28 sidstledne, emot.
all förmodan, igenom Låfl. Borgareståndets Deputation bekommit
dess med eftertänkelige tilvitelser ock beskyllningar
opfylte än ytterligare påstående, hvilket ehuru R. o. A. giärna
önskat at denne saken vid de första härvid giorde stegen
kunnat bero ock uphöra, likväl äro tvungne igenom et bifogat
svar lemna det Låfl. Bårgareståndet sin fasta ock ultimate
här vid tagne resolution, på det R. o. A. framdeles eij måtte
förfalla under det oförtiänte omdömme, med stillatigande optaga
ock låta något som kräncker vår dyrt besvurne Regeringsform,
dess tilständige rätt ock vår allmänna frihet, som
’) Äfven till Bondeståndet afgick ett dylikt utlåtande. (Protokoll ibid.)
R. o. A:ns uti. t. Presteståndet ang. Borgarest:s mern. 477
uti första början bör mötas ock dämpas, til förekommande af
flere ock större inbrått, den stora regements-kråppen ock vår
ädla frihet til obotelig skada.
Ock som R. o. A. besynnerlig vid denne Riksdag hafva
at fägna sig af det Högährevyrdige Prästeståndets förtrogne
vänskap ock goda biträde uti alla gemensamme, så väl som
Stånden emellan inbördes rörande angelägenheter; altså har
ock R. o. A. til dess beständige underhållande eij velat underlåta
det Hög- ock Åhrevyrdige Prästeståndet communicera
en afskrift af vårt til Låfl. Borgareståndet lemnade svar,
försäkrandes R. o. A. sig aldeles, som deras endaste afseende
syftar uppå Regeringsformens oförkränckte bibehållande til
alles vår sälla välfärd, så lärer ock det Hög- ock Åhrevyrdige
Prästeståndet tillika med R. o. A. den handhafva ock emot
alla skadelige försök ock inbrått försvara, såsom det kraftigaste
medlet at betaga enskylte afsickter ock egenvillia, men deremot
enig- ock förtroligheten Stånden emellan derigenom aldrabäst
sammanbindas ock befästas, samt, der någon förmedelst
hastigt öfverilande ock egit afseende dess rätta förstånd ock
mening å sido satt, återvinna kunna.
R. o. A. räknar det för besynnerlig förmån at til denna
af Låfl. Bårgareståndet påbegynte nyheten ingen anledning
hafva gifvit, emedan deras förnämsta nöije deruti bestar at
bemöta sina kära medbroder ock Ständer med all benägen
vänskap ock förtroende, men när man på andra sidan måste
erfara et oförmodeligit intrång, vore ju så obilligt det at tåla,
som det är rättvist sit at försvara.
Sluteligen försäkrar R. o. A. med lika ömhet låta sig
vara angelägit emot det Hög- ock Åhrevyrdige Prästeståndet
vid alla förefallande tillfällen betyga vår upricktige vänskap,
goda sinnelag ock förtroende.
478 R. o. A:ns andra svar t. Borgarest. ang. civila tjenste!-.
40.
Ridderskapet och Adelns andra svar till Borgareståndet angående
dess memorial om ofrälsernäns rätt till civila tjenster.
{Borgareståndets Acta Gomitialia 1723, band lil, N. 494.)
Protokoll III, sid. 182.
Utan den ringaste sinnets rörelse häfver R. o. A. afhört
ock sig föreläsa låtit en den 28 nästförvekne af det Låfl.
Bårgareståndet inkommen skrift, men icke utan förundran
therutur befunnit tvenne tvert emot hvarannan stridande satzer,
then ena, at det Låfl. Bårgareståndets fullmäcktige skola vara
omtänckte, bekymmersamme ock sårgfällige then dyra enigheten
Stånden emellan at återställa; then andra theremot, at
the til det ändemåhlet en så otiänlig utväg taga, hvarigenom
snarare skulle synas, at ved bäras vill uppå den skadelige
elden, som det Låfl. Bårgareståndet sielf igenom sin första
skrift häfver uptänt.
R. o. A. hade önskat, at det Låfl. Bårgareståndet med
mera kallsinnighet hade tagit R. o. Arns svar ock utlåtelse i
moget öfvervägande, så hade aldrig sådanne ogrundade förbråelser
ock tilmälen derutur kunnat hämtas, som skulle R. o.
A. hafva föracktat thet Låfl. Bårgareståndet för thess ringhet,
förkastat thet samma såsom onödigt ock onyttigt, hotat
thet med förlust af förre friheter ock förmåner, och förklarat
them för sådanne, emot hvilka lif ock blod upsättias ock vågas
skulle, med hvad mera af lika beskaffenhet ved håren der hän
dragas vill, fast sielfva skriften eij med et enda ord der til
anledning gifver. Om icke således å det Låfl. Bårgareståndets
sida det heter bättra ondt med hälfften värre, lämnar man til
den ährebara verldens opassionerade omdömme.
R. o. A. vill, af en det Ståndet bäst prydande ädelmodighet,
de med ihopletade ord gifne retelser lämna obesvarade
ock endast hålla sig til den 40 § af Regeringsformen; hvaremot
det Låfl. Bårgareståndets fullmäcktige en stridande ansökning
giort, at begiära et nytt fördelningssätt ved tiänsters
förgifvande; då igenom Kongl. Maij:ts rättrådighet, som af
det Låfl. Bårgareståndet eij bordt dragas i tvifvelsmål, ock
Regeringsformens uttryckeliga innehåld, som sielfva sättet ock
rätta grunden ved tiänsternes förgifvande determinerar ock ut
-
R. o. A:ns andra svar t. Borgarest. ang. civila tjenster. 479
sätter, det Låfl. Bårgareståndet sedt sig nog vara i all tillständig
rätt tryggat, om icke derunder, til eget framsteg hoos
en ock annan af det Låfl. Bårgareståndets fullmäcktige, samt
til R. o. Arns förtryck, et vidt utseende syfftemåhl varit; hafvandes
R. o. A. af den derved brukade äfventyrliga ock farliga
processen noga visshet ock säker öfvertygelse fått inhämta.
R. o. A. blifver vid sit utgifne svar ock lärer icke til en
hårsmån bringas ifrån det rätta ock oförändrade innehållet af
Regeringsformen ock den besvurne fundamental lagen, hvilken
med lif ock blod at försvara, emot hvem det ock vara må,
ingen sig bör undandraga, den der icke som en afsöndrad lem
ifrån Ständernes rätta kropp, ock som aldeles förgiäten af sin
dyra eed, hållas vill.
R. o. A. häfver med fägnesamt nöije af det Högvyrdige
Präste- ock det Redelige Bondeståndet förspordt de rättrådige
ock med oss öfverensstämmande böijelser, att ehuru de kunnat
vara anmodade, de dock icke velat träda ifrån den allmänna
besvurne lagen, utan lemnat den sin tilhörige kraft ock värckan.
Så håller ock R. o. A. det för aldeles onödigt uti någon gemensam
Deputation eller skriftväxling i det måhlet sig at
inlåta.
För öfrigit anser R. o. A. enigheten Stånden emellan såsom
rikets grund ock starckaste fotfäste; önskar ock, at det
Låfl. Bårgareståndet med så alfvarsam ock nöijacktig åhåga
denne förmånen åstadkomma, återställa ock bibehålla ville,
som rikets välfärd, trygg- ock säkerhet det erfordrar, helst det
högst angelägit vara vill, at icke et hemligit agg yppet håller
det såret, som en öfverilning, hvilken sent torde ångras, uplifvit,
ock så skyndesamt som utur grunden behöfver läkias.
På Ridderskapet och Adelens vägnar
S. Lagerberg
Sorn p. t. Landtmarskalck.
Adelns Protokoll, 1723. II.
31
480 St. Secr. Depmens Extr. Pr. ang. hertigen af Holstein.
41.
Extract utur Protocollet hållit i den af Rijksens Ständer förordnade
Större Secrete Deputation den 12 Octob. 1723 (angående
hertigens af Holstein succession).
(Allegater, band I, N. 196.)
Protokoll III, sid. 239.
S. D. Företog till föllie af Rijksens samtlige Höglofl. Ständers
befallning den Större Secrete Deputationen i närvara af
Rijksens Råd sig till öfvervägande och sluteligit afgörande
den till H. K. Maij:t inkomne propositionen om någon närmare
successions förhoppning för H. K. Höghet Hertigen af Hållsten
Carl Fredrich, i fall Deras Maijrter vår allernådigste Konung
och Dråttning utan manlige bröstarfvingar skulle afgå; och
ehuruväl den Större Secrete Deputation i anseende till denna
sakens vicht och angelägenhet för sin säkerhet gärna skulle
see att den kunde refereras till Pleni approbation och fastställande;
icke dess mindre och som uti den samma sådane
högvichtige och angelägne omständigheter sammanstöta, hvilka
fordra en besynnerlig tystheet, så at de utan at förkränkia
den samma, hvilken doch lijkmätigt Instruction för Secrete
Utskåttet för all ting bör helig hallas, eij kunna utan äfventyr
och skada allmänt kundbara göras; derföre och så väl Rijksens
Råd som denne Större Secrete Deputation i anseende till
alt sådant, som och at 3:ne Ståndz Plena redan sig förklarat
at dhe eij åstunda eller begiära att denna saken skall till
dem refereras, utan lämna densamma aldeles till Rijksens Rådz
och den Större Secrete Deputations slutelige afgörande på
deras ed och samveten, för sin dehl eij kunnat taga på sit
ansvar at låta denne saken dijt refereras; varandes för öfrigit
H. K. Maij:t med Rådz råde i anledning af Ständernes inhämtade
betänkiande nogsamt i stånd at gifva på denna proposition
det svar som vederbör samt å K. Maij:tz och rijketz
vägnar kunde åstuudas; fördenskull resolverades at utur Protocollet
sådant Rijksens samtelige Ständer hörsamst vid handen
gifva. Actum ut supra
ad mandatum
Carl von Grooth.
Hertigens af Holstein tacksägelsebref till R. o. A. 481
42.
Hertig Carl Fredriks af Holstein tacksägelsebref till Ridderskapet
och Adeln.
(Allegater, band I, N. 66.)
Protokoll III, sid. 257.
Högvälborne, välborne, edle och välbördige samptelige
herrar Sverjes Rickets Ridderskap och Adell.
Det häfver H. K. Maijrtz på samptlige Höglofveliga Ricksens
Ständers vägnar och uppå deras begiäran och åstundan
mig den högst angenähma effterrättelsen och försäckringen
gifvit, att licksåsom Riksens Ständer intet tviflade iag lärer
lickmätigt min gifven försäckring altid sådana rådslag, mått
och viss folia och taga, hvilka hos dem som öfvertygande prof
giälla kunde af den öma vänskap och säckra tilgifvenheet,
hvilcken iag för alla andra så vähl för H. K. Maij:tz höga
person som och hela rike hyste och stadigt framgent bibehålla
lärer, sampt Höglofvelige Ricksens Ständer äfvenvähl på
licka sätt sinnade vuro, vid alla förekommande lägenheter icke
mindre sig uti alt det bered och villig til at betyga, hvad til
mit nöije och nytta och til en märkelig beviss af deras besynnerliga
vänskap och högachtning för min person lända kunde.
Åfvenvähl är iag underrättat blefven, huruledes de Höglofvelige
Ricksens Ständer intet mindre än H. K. Maij:t, i
betrachtan af min födelse och opfostran, och i synnerheet på
min härkombst af den glorvurdigste Kongl. Svänska famillen
för billigt funnit hafva, til en värdig distintion mig den Kongl.
Ilögheets titul at bijläggia, licksom och II. K. Maij:t mig den
samma redan värckeligen gifvit häfver.
Jag spörier til först och beundrar i diupaste vördnad vid
alt detta den alleén visa och barmhertiga Gudens styrelse, den,
om Han vil, menniskiors hiertan redan til leda och styra veet efter
sit aldra visaste råd, och ingen förlåter som på Honom bygger.
Ty så bedröfvat och beklageliget som det för mig varit,
at en tid bort åt öfveralt effter ytterliget skeen har velad
dömbd blefvit, det matte uti mit högt älskade kiära Fäderneslandet
och hos mina kiäraste landsmän min ihoogkommelse
eller åtminstonde al kiärleck för mig, utan någon min förskyllan,
heelt utslocknad varit.
Så trösteligt och frögdefult är det åter igiän för mig at
nu sådana fattade meningar af sig sielf bort falla måtte, al
-
482 Deputationens öfver Riksdagsordningen memorial.
denstund de höglofveliga Ricksens Ständer, igenom enhällig
sluut på et sådant solenne sätt mig hafva försäckra velad, at
iag hos dem hvarckeu skall förlåten eller förgiäten blifva.
Een sådan rättviss och edelmodig förfatning kan intet
annat än heela Svänska nationen hoos hela verlden til en besönderlig
beröm lända. Jag åter, som derigenom på det aldra
sensiblaste är rörd vorden och mig på det aldra ömaste tacksahm
erkiänner, lärer derföre en oaflåtelig påminnelse och opmuntring
hafva och finna låta, på ingen ting större acht at
gifva, än mig så att förhålla, huru som iag den hela Nationens
vänskap och dyra affection för mig bijbehålla, conservera
och dyrckia kunde, och derhos lägenheet finna måtte mina
värdeste landsmän min trogna tilgifvenheet och sama oprichtiga
kiärleck och erkiännelse, intet med orden alleén utan i
giärningen, til deras fulkomna nöije at betyga, som iag mig
och de höglofveliga Ricksens Ständers högt skattade affection
och vählvilja på det bästa recommenderat och i synnerheet
äfvenvähl med al hiertelig ömheet, kiärleck, högachtning och
nit al min lijfstid är och förblifva lärer
Högvälborne, välborne, edle och välbördige sampteliga
Herrar Sverjes Rickets Ridderskap och Adelens
Oprichtigste tillgifneste
gode vänn
CAROLUS PRIDERICUS.
S:t Pettersburg den 31 Augusty A:o 1723.
43.
Deputationens öfver Riksdagsordningen memorial.
(Allegater, band I, N. 203.)
Protokoll lil, sid. 258.
Till skyldig efterlefnad af Ricksens Höglofl. Ständers befallning
har Deputationen öfver RicksdagsOrdningen tagit i
öfvervägande huruvida med bijbehållande af det som uti Regeringsformens
44 § finnes vara stadgat, Deputationen skulle
kunna styrckia där till at de, som hos H. K. Maij:tt i underdåninghet
anhållit at blifva nobiliterade, måtte vid närvarande
tid dermed varda benådade eller icke. Deputationen har med
Deputationens öfver Riksdagsordningen memorial. 483
särdeles undersåtelig vyrdnat och glädie förmärckt huru angeläget
H. K. Maij:tt alt ifrån sin uphöijelse på thronen sig
vara låtit at icke utan någre få allenast vid dess kongl, croning
med adelig skiöld, frihet och förmån benåda. Och ehuruväl
åtskillige meriterade män sedermera anhållit om en lijka
benådning, har doch H. K. Maij:tt icke behagat vidare der
till samtyckia, än at H. K. Maij:tt efter Regeringsformen
lämnat till Ricksens Ständer huru vida de dervid torde hafva
något at påminna. Af de suppliqver, som Deputationen förekommit,
förnimmas ansökningarne vara af efterfölliande beskaffenheter.
Inno) Hafva en dehl, som elliest härstamma af adelige
familier i andre länder särdeles ifrån Liffland och Pomern och
nu för tijden antingen stå uti värckelig tienst här i Sverige
eller och efter undfångne nådige afskeed nedsatt sig här i Approbera,
rijket och dess underliggiande provincier, hvarest de och anseeniig
fast egendomb hafva, begiärdt att blifva här naturalizerade
och på Riddarehuset introducerade, anhållandes en del
der ibland at blifva med frijherre-dignitet benådade och ibland
frijherrarne immatriculerade. Andre hafva åter
2:do) anhållit at blifva med adelig skiöld, privilegier och
förmåner benådade. Hvar utom någre få
3:tio) giordt ansökning at vissa af dem utnämbde deras
svågrar eller bröder måtte blifva under samma nampn ibland
Adelen adopterade, som de, hvilka'der om anhållit nu för tiden
bära och hafva.
Hvad nu dem vidkommer, om hvilka i den första classen
förmäles, så finner Deputationen sig eij föranlåten at afråda
med mindre de som klarligen bevijsa sig af adelige familier
härstamma och derjemte tiänt eller tiäna Sveriges crono sampt
äro värckelige ägare af någon anseenlig fast och ograverad
egedomb i rijket och dess tillhörande provincier, ju måtte Approberas
kunna naturaliseras såsom adelssmän, hvar till sedan H. K.
Maij:tt uppå underdånig giord föreställning Dess nådigste bifall
gifvit, de uppå Riddarehuset kunna introduceras och ibland
Ridderskapet och Adelen immatriculeras på sätt och vijs, som
der om i Ridderhus-Ordningen förmäles; men med dem som
jemte et sådant immatriculerande sökia friherre-värdigheten
är det en helt annan beskaffenhet, hållandes Deputationen
mycket betänckeligit till den begiärte friherre-värdigheten at
styrckia så väl för de skiäl skuld, som uti Regeringsformens
484 Deputationens öfver Riksdagsordningen memorial.
44 § äro anförde, som och derföre at Deputationen nogsamt
häfver sig bekant det åtskillige svänska ridderlige och adelige
familier äro, som en lijka om icke större rätt till frijherretitlars
begiärande hafva i anseende der till, at så de siälfva
som deras förfäder ansenlige ricksens ämbeten beklädt och bekläda,
men låta sig doch åthnöija der med at som riddarsmän
och adell ansedde blifva; hvarföre och Deputationen fallit på
de oförgripelige tanckar at så framt de, som om friherre-digApproberas.
nitet anhållit, icke ville låta sig nöija dermed at som adelsmän
immatriculera och introducera låta, skulle deras ansökning
skiäligen kunna helt och hållen afslås.
Hvad åter dem angår som sökia med adelig skiöld och
förmåner at blifva benådade så tillstår Deputationen giärna at
åtskillige som vitterligen der om ansökning giordt och Deputationens
ledamöter hafva den ähran at kiänna, äro af den
skickelighet och merite at Deputationen skulle skatta dem helt
värdige den åstundade benådningen; men som antahlet af Ridderskapet
och Adelen sedan sidsta Rickzdagen icke blifvit särdeles
förminskat och samtelige Ricksens Ständer uti den då
författade Regeringsformen funnit det rijket eij kan tåla en
större myckenhet deraf, så håller Deputationen före i anseende
Approberas. der till at så fä vid H. K. Maijitts croning blifvit nobiliterade,
det 10 högst 12 allenast, som genom deras särdeles skickelighet
och lärdom samt tapperhet eller besynnerlige och nyttiga
tiänster för de värdigaste kunna skattas, hos H. K. Maij:tt i
underdånighet kunde recommenderas at blifva med adelig skiöld,
vapn och förmåner benådade, hvilka II. K. Mitt sielf i nåder
utväljer.
Och aldenstund Deputationen tillförende förmällt af hvad
Approberas. ordsak man ej kunnat styrckia till heres nobiliterande, så faller
det och af sig sielft att de som sökt få frijhet till att adoptera
sine svågrar eller bröder synas i sin ansökning icke vidare
kunna villfaras, än deras egne förtiänster giöra dem värdige
at för sig sielfve och under särskilt nummer ibland de få ofvannemde
blifva räknade. Lämnandes vij doch detta med alt
det förra till Ricksens Högloh. Ständers mognare ompröfvande.
Stockholm den 18 Juli Anno 1723.
Uppå Deputationens vägnar öfver Riksdagsordningen
Ernst Johan Creutz. Joli. Possieth.
Wilh. Helleday. Christopher Fribergli.
De ofrälse Ståndens mern. om civila tjensters besättande. 485
44.
Preste-, Borgare- och Bondeståndens gemensamma Memorial
om ofrålsemäns rått till civila tjenster.
(Allegater, band I, N. 175.)
Protokoll III, sid. 272.
Präste- Borgare- och Bonde ståndet hafva sorgfälligt varit
omtänkte, på hvad sätt then uti all anständighet förestälte
propositionen om visse civil-tiensters besättiande af sadana
personer, som äro utom Adels-ståndet, med hvilken proposition
Högloh. R. o. A. vist sig vara missnögde, bäst och uti
all förtrolighet måtte kunna skierskådas och afgiöras.
Till hvilken ända thesse trenne Stånden vähl stadnat uti
the tanckar, at någre förståndige och sachtmodige män af alla
fyra Stånden skulle utnämnas, som berörde ährende i öfvervägande
taga kunde, men som tiden vid thenne elliest nog
länge påstådde Rijkzdag eij tillåta vil, at sådant nu sättes i
värket och fullkommeligen afslutes; altså förklara thesse Stånden
sig vara nögde, at här med till en annan tijd må hafvas
anstånd; therjämpte betygandes, at som the å ena sidan intet
syfta på något annat än rijketz almänna välfärd, RegeringsFonnens
så mycket bättre bringande i värkställighet, och Ständernas
gemensamma frijhet, samt enig- och förtrolighetz bibehållande
Stånden emellan, såsom rätta grundvalen, hvaruppå
rijketz styrka och anseende enkannerligen sig stödier och
fäster; så vilja the å andra sidan eij häller någonsin tillåta
at ther uti then aldraminsta rubning skie må, utan äro the
redebogne then almänna kära frijheten samt en oförkränkt
jämvicht emellan fyra lika machtägande Ständer samt hvart
och et Ståndz frij- och rättighet med all förmögenhet och krafter
at bibehålla och försvara. Uti hvilket oföränderliga upsåt thet
Höglofl. R. o. A. visserligen lärer, såsom ländande till theras
och vår trygg- och säkerhet, med thesse Stånden enhälligt
sammanstämma. Hvilket man förthenskull påstår till vår och
våre effterkommanders frij- och säkerhetz befästande nu och i
framtiden måtte uti samtelige Stådens protocoller infört blifva.
Stockholm d. 15 Oct. 1723.
På Presteståndets På Borgareståndetz På Bondeståndetz
vägnar väg:r vägnar
Torst. Rudeen J. Bunge. Johan Anderson.
såsom Taleman.
R. o. Arns reservation ang. sitt votum decisivum.
45.
Ridderskapet och Adelns reservation angående sitt votum decisivum.
(Allegater, band I, N. 224.)
Protokoll III, sid. 282.
Ehuruväl uti den af Riksens Ständer författade Riksdagsordningen
icke finnes för de andre Ståndens der emot giorde
påminnelser vara infördt huru förhållas skall vid sakernes afgiörande
pa Riksdagen, när Riksens Ständer stadna uti så
skiljacktige meningar at tvänne Stånd på hvardera sidan äro,
nembligen at den mening bör gälla för Riksens Ständers slut,
som R. o. A. stadnat uti, när ett utaf de andre Stånden der
med ense är; dock som R. o. A. såsom det förnämsta Ståndet
i riket ifrån uråldrige tider denne förmån och rättighet haft
at således äga votum decisivum utan at sådant tilförende af
något Stånd vid Riksdagarne bestridt blifvit, så förbehåller sig
R. o. A. vid det Riksdagsordningen nu kommer at blifva auctoriserad,
at sa hädan efter som här tils denne dem tilhörige
rättighet, när sådane casus förefalla, skall orörd och dem obetagen
vara såsom hvar ifrån de sig för ingen dehl begifva
kunna eller böra. Stockholm den 16 Octob. 1723.
På Ridderskapet och Adelens vägnar
S. Lagerberg
sorn p. t. Landtmarskalk.
46.
Landtmarskalken baron S. Lagerbergs Tal till Konungen å
Rikssalen vid Riksdagens afslutande den 17 Okt. 1723.
(Allegater, band I, N. 7.)
Protokoll III, sid. 290.
Stormäcktigste Allernådigste Konung!
När begynnelsen skier i Herrans Namn, så plägar gemenligen
framgången bli lyckelig ock slutet Gudi behageligit ock
menniskiom nyttigt.
Landtmarskalkens tal till K. Maj:t vid Riksdagens afslutande. 487
Denne nu, Gudi ährat, vähl öfverståndne Riksdag begyntes
med härlige Predikningar ock den Store Gudens anropande
om dess medarbetande, hielp, nåd, bijstånd ock välsignelse.
Derföre har han ock haft en lyckelig framgång
emedan ock dertil kommit Eders K. Maiij:ts både munt- och
skriftelige betalning ock förmaning til enighet ibland Riksens
Ständer, hvilken betalning ock förmaning Riksens Ständer som
trogne undersåtare med största nöije ock glädie hafva lydt.
Ty befalningen ock förmaningen var så ifrig af gudsfrucktan,
så ymnog af kiärlek, så full af nåde, så rijk af mildhet ock
godhet för undersåtarne, så nyttig för Fäderneslandet, så
gagnelig för det almenna bästa, så tiänlig at bijlägga ock
dämpa alt missförstånd ock så helsosam tor et af et långvarigt
krig afmattat ock afstympat land; ock hade den vist förgiätit
sin plickt emot sin Öfverhet ock förglömt sin skyldighet
emot sit Fädernesland samt vore en fiende af det allmenna
bästa, som denne fägnesamma, frögde- ock glädiefulla befalningen
ock förmaningen med alskiöns frögd ock glädie eij efterkomma
ville.
Denne förmaningen böra vij eij allenast intryckia ock fästa
i våra minnen, utan ock lemna den vara barn ock efterkommande,
näst Gudsfrucktan, som det största testamente, det
dyrbaraste clenod, det förnämsta arfi, den ansenligaste rikedom
vij dem lemna kunna; andre rijkedommar förgas ock förtäras,
men denne rikedom tilsammanshåller land ock rijke,
befrämjar dess tiltagande, gifver det styrckio ock dagelig tilväxt
samt gior det för dess grannar ansenligit.
Denne befalningen ock förmaningen bör skrifvas med gyldenne
bokstäfver som aldrig föråldras eller af någon tijd eller
glömsko utplånas kunna, den bör i Sverige til evige tider
vara det första språk ock tahl, näst gudacktigheten, som barnet
lärer af föräldrarne, ock den sidsta förmaning föräldrarne på
deras yttersta i timmelige saker gifva barnen.
Denne enighets största värckan, märckelige nytta ock stora
gagn håfve vij på denne, nu Gudi ährat, vähl öfverståndne
Riksdag funnit. Alla tvistigheterne Stånden emellan äro i
enighet ock vänlighet bijlagde, Riksdags arbetet är med inbördes
endrächtighet, fiijt ock omsårg til utarbetande företagit
af dem som det handterat ock sedan af alle Stånden, utan
något annat afseende än på det almenna bästas befrämjande,
i godt förtroende afslutat; om ibland varit skilgacktigheter i
488 Landtmarskalkens tal till K. Maj:t vid Riksdagens afslutande.
meningarne, äro dhe med en trogne undersåtare ock medlemmar
i en regements kråp anständig sacktmodigket ock enighet bijlagde
ock afgiorde, til det rätta ock sanskyllige syfte- ock
ändemålet, det allmänna bästa.
Derföre kan man med säkerhet håppas at slutet ock ändan
af denne Riksdag är både Gudi behagelig, Öfverhet ock undersåtarne
nyttig. Jag är nogsamt försäkrad, at alle Riksens
Ständer önska af alt hierta, det måtte vara Eders K. Maij:t
ock riket så nyttigt, som det varit Riksens Ständers alfvarlige
ock märckelige önskan ock afseende, at alle de förordningar,
underdånige råd och trogne välmente förestälningar,
som Riksens Ständer på denne nu förflutne Riksdag Eders K.
Maij:t til authorizerande ock antagande i underdånighet insinuerat,
måtte hafva en af Gud välsignad värckan, frucht,
gagn och nytta för vårt k. Fäderneslands upkomst, förkåfring,
välstånd ock hälsa, hvilka, jämte det på denne Riksdag författade
Beslut, Eders K. Maij:t Riksens Ständer nu i underdånighet
öfverlefverera ock härmed afskied begiära; afläggandes
Ridderskapet ock Adelen en underdånig vördsam tacksägelse
för ali den stora möda, nådige försårg ock milda omvårdnad,
som Eders K. Maij:t haft ock häfver ospard för hela
riket ock alle undersåtarne, hvilka sig nu innesluta ock anförtro
uti Eders K. Maij:ts milda nåd, hägn och beskydd
emot utvärtes oro ock invärtes förfölljelse, så at ingen utländsk
måtte få tilfälle dem med krig at oroa ock ingen inländsk
dem med våld eller orät få antasta. Ingen baakdantare blifve
nu någonsin hörd. Ingen falsk angifvare blifve någonsin trodd.
Ingen slösare eller girug ansedd, ingen ogudacktig liden, ingen
orätvijs hulpen, utan fred ock rätfärdighet bo hos oss; ty när
Guds ähra, rijkets ock hvars mans säll- ock säkerhet blijr
ändemåhlet ock Sveriges Lag ock Förordningar blifva rättesnöret,
då samkas välsignelse af himmelen öfver både Öfverhet
och undersåtare.
Gud den Aldrahögste, Han bepryde nu Eders K. Maij:t
med Dess vijsdoms Anda, at som en rättsinnig Herrans Smorde
styra folck ock land, dertil den Store Guden värdes uppehålla
Eders K. Maij:t vid god hälsa, styrcke Eders K. Maij:ts krafter,
föröke Eders K. Maij:ts glädie, förmere Eders K. Maij:ts nöije,
lätte Eders K. M:ts svåra regements börda, ock bekröne Eders
K. M:t med allskiöns välsignelse ock lycksalighet, så at vårt
arma, dock kiära Fädernesland, måtte under Eders K. Maij:ts
Andra Klassens af R. o. A. mern. om sitt säte å Riddarhuset. 489
regementstijd i fred och roo stundeligen tiltaga, dageligen tilväxa
ock åhrligen förkåfras, at det med tiden måtte ehrnå
dess förra välstånd ock hälsa, samt at ingen oro, mer olycka,
ingen nöd, ingen fahra för Eders K. Maij:t, för riket, för friheten
måtte gifva Riksens Ständer orsak at här igen sammankomma
innan den vanlige tiden, ock då få komma til—
hopa i fred och roo ock finna vår nådige Öfverhet vid god
hälsa ock vallgång, Fäderneslandet märckeligen tilväxt ock
förkåfrat, ock rikets nu varande trångmåhl förbytt i ymnoghet.
47.
Andra Klassens af R. o. A. memorial till Deputationen öfver
Riddarhus-Ordningen angående sitt såte å Riddarhuset.
(Allegater, band I, N. 241.)
Protokoll III, sid. 295 o. f.
Ödmiukt tienstl. Memorial.
Såsom vid Landt-Marskalck-vallet, då famillierne efter
matriculen opropades, det sig hände at för en delli af frijherrarne
eij var nog rum öfrigit på den sidan, hvarest de altid
tillförende varit vane at hafva deras ställen, och de för den
orsaken skull kommo at gå öfver på vår sida, hvarigenom vij
månde flyttias någre bänckar tillbaka ifrån vära vahnliga
ställen; altså och emedan sådant då endast skedde till voteringens
skyndesamma afgiörande öfver Landt Marskalckz vallet,
men vij alt sedermera blifvit ifrån våra vanlige gambla ställen
uteslutne, ty hafva vij, till vår rättz bevakande, eij kunnat
undgå hos samtelige de högtärade gode Herrar Deputerade
öfver Riddarhus Ordningen vårt skiählige påstående emot ett
sådant oss skedt förfång tienstligen angifva; och det uti följande
momenter:
l:o) Håfve vij och våra förfäder, alt sedan Konung Gustaf
Adolphs tijd, glorvyrdigst i åminnelse, innehaft de första
bänkarne på den sidan mit emot grefvar och frijherrarne,
hvilket ännu aldrig på någon Rickzdag är oss vordet disputerat,
utan blef på 1719 åhrs Rickzdag, då classerne uphofves,
RidarhussOrdningen af åhr 1626 i det måhlet stadfästat, besynnerligen
som våra förfäder, hvilka långliga tider tillbaka
490 Andra Klassens af B. o. A. mein. om sitt säte å Riddarhuset.
redan beklädt Rickz Rådz Embeten här i Ricket, hade ofelilbahrt
äfven så vähl sorn andra kunnat ärhållit frijherre och
grefve titlar, om det den tiden varit brukeligt at de som beklädde
Rickz Rådz Embeten och så derjemte skulle giöras till
grefvar och frij herrar.
2:do) Följer af en sådan tilbakaflyttning, at der frijherre
ståndet efter handen alt mer och mer till antahlet blefvo
förökt, skulle vij eller våre efterkommande gradatim och på
slutet blifva på detta sättet flyttade alt längre och längre
tilbaka; hvilket så mycket mer orimeligt voro, som ingen kan
eller bör mista den anciennetet, rum och ställe, som han efter
matriculen och gammal vana innehafver.
3:tio) Sedan classernes åthskillnad och votering igenom
classer ålir 1719 blef ophäfven, då det jämvähl stadfästades
at utaf RickzRådz efterkommanderne eller af vår bänck altijd
en vid alla Deputationer skulle uttagas, synes oförgripeligen
deraf böra följa, at när vij då för en god harmonie och enighetz
skull afsade oss voteringzrätten, som oss altid tillförende
tillkommit, vij däremot böra niuta den billiga justiee at behålla
den lustre och heder af våra säten, som våra förfäder
innehaft.
Vij begjäre fördenskull af de högtärade goda Herrar till
Riddarehuss Ordningen Deputerade tienstligen det de behagade
detta vårt skiähliga påstående uti behörig consideration taga
och vid Riddarhuss-Ordningens opsättiande utfinna det expedient,
hvarigenom vårt gamla vanliga säte eij må os emot
all rätt och billigheet blifva betagit, utan vij orubbat behålla
derutinnan det rum och säte, som oss ifrån så långlige tider
tillkommer. Stockholm d. 13 Februarij A:o 1723.
Jacob Fleming. C. G. Ulfsparre. Erich Mauritz Soop.
S. Arfvidsson. Christer Boije. Lenardh Hårdh. Gab. Falkenberg.
Barnekov. M. Ramel. Trolle. Axel Fried. Thott.
Landtmarskalkens missiv till K. Maj:t med Adelns Besvär. 491
48.
Eandtmarskalken baron S. Lagerbergs missiv till Konungen
med begäran att han med Råds råde måtte afgöra Adelns
Besvär.
(Riksens Ständers bref i civile saker 1723, fol. 857.)
Protokoll III, sid. 313.
Stormäcktigste Allernådigste Konung.
Som Eders Kongl. Maij:t har i nåder behagat confirmera
the vid thenne Riksdagen för Ridderskapet ock Adelen upsatte
Privilegierne, hvilken Kongel. nåd Ridderskapet ock
Adelen med ali underdånig tacksamhet erkiänner ock vördar,
så lefva Ridderskapet ock Adelen uti den underdånige förtröstan,
at hvad som Ståndet för detta emot theras Frij- och
Rättigheter kunnat tilfogas, lärer tlierigenom vara afliulpit ock
rättat; fördenskull hoos Eders Kongl. Maij:t Ståndet med någre
allmänne Besvär icke inkomma velat; men emedan likväl
Ridderskapet ock Adelen ifrån Västergiötland,J) Skåne, Halland,
Blekingen och Bohuus Lähn samt Finland någre besvärs
puncter, the provincierne i synnerhet berörande, hafva ingifvit,
hvar öfver berörde Ridderskap ock Adel i underdånighet utbeder
sig Eders Kongl. Maij:ts Resolution; ty är Ståndets underdånige
begiäran, at Eders Kongl. Maij:t, sedan vederbörande
theröfver hörde blefvit, täcktes med Råds råde samma
besvärs puncter allernådigst afgiöra. Förblifvandes Ridderskapet
ock Adelen uti all underdånighet
Stormäcktigste Allernådigste Konung
Eders Kongl. Maij:ts
Allerunderdånigste undersåtare och
troplichtigste tienare
På Ridd. och Adelens vägnar
S. Lagerberg
p. t. LandtMarskalk.
Stockholm d. 22 Octob. 1723.
’) A handlingen är antecknadt: Den 2 Martil 1725 återtogs de häruti
mentionerade Adelens i Vestergötland Besvär af Cam:r H:r Erick Sparre, som
tillika med Ofverste Lieut. Tissensten äro samma Adelens fulmächtige.
492
Skånska Adelns Besvär.
49.
Adelns i Skåne och Blekinge Besvär. ’)
(Riksens Ständers bref i civile saker 1723, fol. 860.)
Protokoll lil, sid. 313.
Stormäcktigste Allernådigste Konung.
Remitteras tili Utaf framledne Konungens i Dannemarck Christian den
Cau“hÄegii 3:dies Recess år 1558 och dess 67 § kan man see huru svårt
straff de så kallade krypeskytter är öfvergångit, hvarpå H. K.
Maij:t glorvördigst i åminnelse Konung Carl den XI sig i sin
nådige Resolution uppå R. o. Arns underdånige Besvär vid
Riksdagen åhr 1668 allernådigst beropat. Imedlertid och som
det straffbara sielfsvåld med olofligt jagande i de senare tider
märkeligen tilltagit, altså anhåller R. o. A. i Skåne och Blekinge
allerunderdånigst, att de som beträdas att jaga antingen
med folk eller hundar på sådane ställen, som de aldeles ingen
lott eller ägendom hafva, måge antingen de äro frälse eller
ofrälse män plikta med fåmtjo dal. smt, så framt sådan oloflig
jakt skier i oförbuden tid, men skier sådan oloflig jakt i förbuden
tid, att den bråttslige då må beläggas med dubbla
böter, nembligen hundrade dal. smt, bediandes R. o. A. underdanigst,
att sådane böter genast af den bråtsliges ägendom
måtte blifva utan all invänning utexeqverade, så snart ett
sådant brått honom på tinget blifver öfverbevist, angifvarens
ensak.
2:o.)
Re»»1- I lika måtto är det öfveralt kunnigt, att när armeen kom
Remitteras till . __ 0
Krigz Colle- tiilbakars utur I\or]e, sa blefvo Skånska Adelsfanans tällter,
ginm att här- , ... . . 0
öfver höra ve- kiattiar och tross icke aterlefrerade. Nu aldenstund veder
derbörande
och , .. , D
sedan med dess hörande possessorer för sådane bortkomne saker ingen betal
athlatelse
in- , , . „ , o,, „ n
komina. ning bekommit, sa anhaller R. o. A. i Skane allerunderdånigst,
att den commenderande officeraren vid regementet må giöra
för dem behörig redo och räkning, och att hvar och en må
återfå det honom med rätta däraf tillkommer.
’) A handlingen är antecknadt: Ujiläst i Rådet d. 28 Jnnii 1725 och således
resolverat som vid hvar punct linnes annoterat, hvilcket genom bref till
vederbörande Collegier expedierat blef d. 3 Julii därpåfölliar.de.
Skånska Adelns Besvär.
493
3:o.)
Uti desse långvarige krigstider häfver sig och så på åt
-
Resol.
0 o ^ - - Att Landshöf
skillige
orter det missbruk inritat, att Crono-Betienterne be- d”g^ntihnae^aa
tient sig af Crono- och Frälse-böndernes hästar till sina ären- A0dcble“b*b/dl
ders uträttande, samt bränneveds utförande till städerne, hvartill
de dock eij varit berättigade. Nu aldenstund sådant sielfsvåld utin““ |tom a"
aldeles är stridigt så väl med sielfva rättvisan sorn och Adelige
Privilegierne, så anhaller R. o. A. allerunderdånigst, att sådant
missbruk må blifva hämmat och aldeles förbudit CronoBetiente,
det vare sig högre eller lägre, vid högsta ansvar tillgiörandes,
sådan olaglig skiutz och kiörssel Adelens bönder
att påbörda, likmätigt Privilegierne.
4:o.)
Anhåller R. o. A.^allerunderdånigst, att Adelen härefter
som tillförene skiedt är måtte vara efterlåtit att i fredstider
förpassa sina egne betienter och tiänare när de någon städz
resa, och at Commendanterne i gräntsorterne må blifva anbefalte
att låta dem passera, så vida de äro utgifne ock
med liand och signete bekräftade af en bekant ock bofast
Adelsman.
5:o.)
Anhåller R. o. A. aller underdånigst, att när H. K. Maij:t
med Råds råde pröfvar nödigt några Påbud och Förordningar
utgå låta, det sådane Förordningar, som de i orden lyda, måge
af Landshöfdingarne blifva förkunnade på predikostolarne, utan
att betienterne skola hafva makt dem antingen att stympa
eiler och allenast sig där på beropa.
6:o.)
Såsom af H. General och Gouverneuren Baron Hård
blifvit Allmogen i Malmöhuus Lahn antydt, att de skola underhålla
bryggarne vid Fästningen Malmoe; så anhålles underdånigst
det Crono- och Frälse Allmogen må ifrån en sådan
pålaga blifva befriad, likmätigt Kongl. Maij:ts nådige Resolution,
aldenstund samma Allmoge eij synes vidare kunna betungas,
än att sina landtbryggor behörigen underhålla,
7:o.)
Det söka ock så en del Cronofougdar påbörda Allmogen
att sammanskiuta till att underhålla en Extra Skrifvare för
Extra-ordinarie Bevillningars upbärande, såsom brandstad med
Resol.
att Adelens pass
sk ohla för deras
betiente giälla
inom riket, men
der de skohla
passera någonc
grentze orth, så
böra deras uthskickade
hafva
sådane pass sorn.
Förordningarne
påbiuda.
Resol.
att detta bevillies,
och expedieras
resolm
härpå, äfven
som om att Allmogens
dylika
besvär el. ansökning
för
detta förordnat
Resol.
Re mitt: s til
Krigs och Gammar
Collegii
utblåtelse.
Resol.
Remitt:s til
CaimrCollegii
uthlåtelse.
494
Skånska Adelns Besvär.
mera; nu på det Cronofougdarne eij måtte med brandstudsupbörden
vara besvärade, ty anhålles underdånigst det kyrkiornes
Sexman må en sådan brandstund infordra, och sedan
vid första ting i Cronofougdens närvara därföre behörig räkning
giöra samt med sådane brandstuds-penningar sedan förfaras
som Brandstuds-förordningen innehåller.
8:0.)
Remitt-s tu Anhålles aldra underdånigst att Häradsskrifvaren må vid
^uThiåteisef"' l'var'e ars början för det samma åhret under sin liand debitera
uti bondens ock vederböraudens böcker alla dess utlagor,
och att sådant likmätigt hans Instruction ofelbart af
honom fullbordas måtte.
9:o.)
Reaoi. Crono-Ländzmännerne fordra och på somlige ställen af
Cam:r Collega hvart hemman en ländsmans-skieppa i spannemåhl, till und
uthiateise
. o
vikande hvaraf underdånigst anhålles, det de dubbla Ländsmän
må blifva afskaffade, besynnerligen nu i fredelig tid, och
inga flere Ländsmän förordnas än Staten innehåller och förmår,
och att Allmogen må ifrån en slik Ländsmans-skieppa
blifva befriad, samt att 1696 åhrs Förordning må till allmän
efterrättelse i sådane och andre mål å nyio af trycket utgå
och publiceras.
10:o.)
Pä lika sätt anhålles i diupaste underdånighet att Justitia
och Executions-värket må på det nogaste blifva sepparerat
och åtskilt, på det Öfver- och Under-Executorerne al!
anledning må betagas till handläggande vid audre mål, än de
som efter ovillkorlige obligationer och laga kraft vundne domar
böra utan giensäijelse exeqveras.
ll:o.)
Resoi. I lika måtto anhålles underdånigst att Adelen eller deras
KrigsToch Cam- Fullmäktige må tillåtas att vara tillstädes, när någon repartiruthiiteis®1'
tion i Häraderne skall skie, det vare sig antingen med brandstud,
skiutsningar, giärder, eller annat dylikt, på det alt underslef
så mycket bättre må förekommas.
12:o.)
Resoi. Begiäres underdånigst, att Bönderne må få betalning för
KrigTpöuegii anskaffat ved och giorde dagsvärken till Saltpettersiuderiet
uthiateise. gara^ åtminstone slättbygden ifrån Saltpettersiuderiet blifva
befriat, underkastandes i diupaste underdånighet Eders K.
Skånska Adelns Besvär.
495
Maijits nådigste ompröfvande, om icke krutbruket i Skåne
kunde transporteras till Småland, därest skogen är ömnig och
intet så kostbar som i Skåne.
13:o.)
Såsom genom dulgedråps böter hvad skogen vidkommer k?8»1-
Kemxtt:s tili
manga oskyldige lijda, altsa anhaller R. o. A. underdanigst CamsxCoiiegii
_ utniateise.
att sadane dulgedråps böter för skogshygge hädan efter ma
blifva uphäfne och där emot hvar by eller socken pålagt att
i sådane fall svara för sin skogslott.
14:o.)
Det hafva och Crono-Betienterne på någon tijd begynt Re®.etst0l-t.u
att besvära Allmogen med brefs dragande ifrån den ena orten cam:r coiiegu
.. uthiateise.
till den andra, sättiande dem tijo daler smts vijte före, om de
sådant försumma; nu aldenstund Cronofougden häfver så väl
Länds- som Fiärdingsmän under sig; så anhålles underdånigst
dätt Allmogen ifrån en sådan ovanlig tunga må blifva befriad.
15:o.)
R. 0. A. i Skåne begiära och så allerunderdånigst, att Rerrn\etst?sLtiu
en Commission må i nåder förordnas utaf Skånske Ständerne camtr coiiegu
uthiateise.
utan Cronans omkostnat, som jemte andre Besvär noga rånsakar
hvartill de anseenlige medel och byggnings materialer
använde äro, hvilka sedan åhr 1700 till Långebroo vid Christianstad
utaf landet äro utgifne.
16:o.)
Såsom det hädanefter synes blifva omöjeligit att hvar Resoi.
t-* *1 • *n i • n Att sorn Riks
och
en af R. o. A. lärer kunna sig till Riksdagarne infinna; dagsordningens
altså anhålles underdånigst, att de adelsmän, som hemma huru härmod
o n • 11 • förhållas bör,
blifva, ina vara förbundne att gifva till dem, som antingen så hafva Ridderäro
eller blifva utnemde till Deputerade vid Riksdagar, så stor Skåne att
summa, som proportionaliter på de hemmavarande efter hart-tiWfferrftteise.
korns uträkning falla kan, och R. 0. A. vid sin sammankomst
i orten förenas om.
17:o.)
Anhåller R. 0. A. underdånigst, att sedan giästgifverierne Resoi.
blifvit inrättade likmätigt Eders K. Maijits nådige Resolution Cam^Coiiegu
på R. 0. A:ns Besvär år 1720, Hrr Landshöfdingarne kunde
blifva anbefalte, att då reglera hålskiutsen därefter vid hvar
giästgifvaregård för hvar dag i veckan, och att den indelning
som för hålskiutsen då giord varder, må blifva tryckt, och
Adeln9 protokoll. 1723. II.
496
Skånska Adelns Besvär.
uti hvar och en giästgifvaregård på taflan eller väggen publicerat,
så väl hålskiutsbönderne, som de resande till säker
efterrättelse, hvarigenom den understuckne handel kan förekommas,
som giästgifvarne härtill på en och annan ort föröfvat
med hålskiutsbönderne.
18:o.)
Resoi. Sorn den olyckan i Hertigdömet Skåne nu tillstött, sedan
CamTrCoiiegii Glud nådigst förlänt den hugnelige friden, att landet af den
OCtoire?stSuth011 tungan med inqvartering och annor svårigheter det med sig
låteise. förer Blifvit förskonat, att en smittosam boskapssiuka sig inritat,
hvaraf fänaden oxar, koor, får och svijn uti de byar
och socknar, därest siukdomen ansticker, aldeles dör bort, så
att nästan icke något blir öfrigit, så har och landtmannen
däraf så svår kiänning, och mästa delen äro oförmögne att
drifva sina hemmans bruk, utan måste dem öfvergifva och
lemna hemmanen öde, och är altså omöjeligit, att de som en
slik fanads past öfvergått och blifva vid hemmanen, skulle
kunna de extra ordinarie utskylderne utgiöra och betala; fördenskull
till förekommande af alt för mycket ödesmål, underdånigst
anhålles, det de bönder och hemmans-åboer, som igenom
boskaps siukan sina creatur mistat hafva, måtte för contribution
nu blifva förskonade och lindrade, så länge och in
till dess den olyckeliga boskaps siukan stannar och bönderne
kunna med afvel någorlunda komma sig före igien till hemmanens
bättre drifvande.
Ofver föreskrefne Besvär vid denne Riksdag utbeder sig
Ridderskapet och Adelen ifrån Skåne allerunderdånigst Eders
K. Maij:ts nådigste Resolutioner, och med diupaste vördnad
framhärdar
Stormäcktigste Allernådigste Konungs
Eders Kongl. Maij:ts
allerunderdånigste och tropliktigste
undersåtare och tiänare.
W, Bennet. Claes Anckar stier na. C. E. Lewenhaupt. Barnekov.
Carl H. Skytte. C. L. Beck. Cornelius Ridder schans.
L. C. Stobée. L. Lundebladh. P. Palmcreutz.
Finska Adelns Besvär.
497
50.
Finska Adelns Besvär.
(Memorialer och Aeter till Secr. Utskottet 1723, N. 1450.)
Protokoll III, sid. 313.
Vijdh detta aff H. K. Maij:tt allernådigst beramade mötet
med Rijckzens Ständers sammankallande till en almän Rijckzdagh
haar man blifvitt förorsackatt att inkomma mädh efter
folliande, underdånige påminnelser och besvär ifrån Nylandh
och Tawasthuus lähn i Finlandh, och der öfver förvänte H.
K. M:ttz allernådigste förklarning, nämbligen:
Såsom hvars och ens trogen undersåteres zele och skyldigheet
fordrar att afverja, förekomma mädh råd och gierningh
alle de måhl, som tryckia och hindra dett almänne vällstondett
i landett, så har R. o. A. i Nylandh och Tavastehuus lähn
af en godh och redelig intention emott Konungen och dett almänne
bäste varitt sorgfeldigh och omtenckt, hura såsom de
månge ödessmåhl, som finnes i landett, kunde blifva besatte
och komma i stånd att kasta någon indreckzell af sigh, och
fördenskull stannat i den oförgriplige menningh, att en tienligh
och drifvande man måtte förordnas under visse conditioner,
förseedt mädh fulmacht och instruction i hvardt häradh,
eller så månge som profves för ortens vijdhlyftigheet skull
vara af nöden i höffdingedömmett, detta verkett att inrätta
och vijdh macht hålla på sätt och vijs som bäst kunde finnas
skiälecht derutinnan att stadga och förordna, hvar till dett
lösa folckett i landett noga moste upsökas och intet fåå loff
att vara på sin egen handli, hvarcken qvinfolck eller manfolck,
förafskiedade soldater och ryttare, och alla de som
sluppit utur mantahlsslängderne, allenast att de äre så rörige,
att de kunna holla sina barn till samman och låta dem arbeta,
sampt annatt löst folck som lefva på sin egen handh och
mädh sin boskap, som de holla, och besvära almogen i landet;
män här vijdh moste noga i acht tagas att inga frijlieter öfver
10 åhrs tijdh moste gifvas, ämedan man af de förflutne tijder
nogsamt förnummitt hvadh skada och förderf slicke länglige
frijheter på 20 och mera åhr förorsackett, att om noga skulle
undersökas, så torde finnas att månge hemman i manne
minne ingen skatt uttgiord, flytandes af de lenglige och skade
-
498
Finska Adelns Besvär.
lige frijheter, som åboo efter åboo bekommitt (som gior dem
säckre att vara lätte) så att sellan någott hemman kommer
att skatta, dels och derföre, att de flytta ifrån hemmanen när
frijhetz-åhren lijda till ända och de af lättja i så longan tijdh
inga försvarliga huus uplycht, och ingen så noga veett att
holla handh der öfver, för de förendringar, som skie i tiensterne,
eller och de döö för än som frijheetz-åhren uttgåå, så
blifva hemmanen på nytt utan åboo, och tee andre som efter
kommer måste åter hafva någon frijheet och många sådana
skadelige liendelser som här under förre löpa, som alt igönnom
godh ordningh kunde före kommas; män som detta inte kan
låchta giöra sigh, om icke der till någre medell aff hvart
hemman i hela landett npbärs som en ödes geärd, som mädh
någre capper spanmål knnde låchta giöra sigh att hielpa dem
som slijka öden först uptaga, till uttsäde och underhöll, så
och dem som inga drächter håfve, först moste hielpas och den
som här om beställer och liaa sitt underhöll der af, altunder
Landzhöfdingarnas noga upsicht, för hvilcken desse ödesfogder
mäd richtige relationer, tingz-attester och räckningar som oftast
måste inkomma, att vijsa hvadh han i sin bestälningh
har utträttat. När sådant skier mädh flijtt och eftertryck, så
förmoder man att slijcke öden lärer blifva besatte att de
kunna kasta någott af sigh, och melitien der i gönnom komma
i bettre ståndh, så att hela landett måtte kenna fruchten der
af, att sticke öden begynna bära sigh sielf och komma i sitt
ässe igen. Män frälse, hvadh vijdh kommer, måste R. o. A.
sielf hafva omsorg att deras öden igen komma i bruuck.
2. Förmår jembväll Placatett af d. 2 Octob. 1721 att inga
räntar för de förre åhren tillbakaas skall upbäras, hvilckett
här i orten vell uttydas att 1712 ahrs räst skall jämbväll
der uti beräcknas, som en och annan kan hafva af sine bönder
att fordra å sine förtiente löhner, som 1713 skulle vara betahlte,
men för fiendens infall icke kunde skie; nu såsom alle
flychtingar månge svårigheeter denna tijden hafva most uttstå,
besynnerligen att de sine intrader af deras godz under den
Ryska tijden mist hafva, som andre våre vederlijke i Sverige
så ledes icke öfvergått; alt så förmodas uti underdånigheet,
att lemmer utij en krop, den ena icke mindre än som den
andra, böre conserveras, och lijckheten derutinnan handh hafvas
så att vij här i Finlandh tillika medh våre vederlijcken i
Sverige måge obehindrade låchta upbära det oss på sådant
Finska Adelns Besvär.
499
sett blifvitt pro resto, hälst ämädan vij dett redeligen förtient
hafva och landett då icke var under Ryssen, då samma rest
hadde bordt betahlas, eij heller förmäller Placatett att samma
åhrs rentor skall der uti beräcknas. Ty anholles i underdånigheet
utan hinder att få 1712 och 1713 åhrs räntor och räst,
efter en richtigh liqvidh af de ännu beholdne hemman, åthniuta
och upbära.
3. Såsom R. o. A. igönnom sine erholdne Privilegier
och friiheter, som dem af de framlijdne glorvyrdigste Sveriges
Konningar allernådigst förunte äre, hvilcke och vår nu varande
allernådigste Konungh i alla dehlar confirmeratt, öcht och
stadfest häfver, att R. o. A. så som närmaste Standett näst
Konungen skulle hafva, niuta och behålla dee förmåner, frijheter
och imminuter(l) som Privileggerne dem tilläggia, så finnes
dågh af dagelige förfarenheten, att deras änckor och baren icke
hafva att hungna sigh af de förmåner, som Prästerskapett i
rijcket, som icke behöfva att giöra sigh någon bekostnatt för
sin tienst skull, eij heller behöfva att äfventyra sin egendoom
för fienden, som Ridderskapet till rijckens försvar moste anvenda
att sin egendoom till hästars och monderningars anskaffande,
som tijdh efter annan i krigett afgå, eij heller behöfvade
att giöra någon bekostnatt uppå assingnationer och sin
löners erhollande, eij heller äre de i mistningen af sine löner,
utan niuta dem åhrligen öfver och icke under af ahörarne; för
utan detta, prästen i sin lijfztijdh niuter, så erhåller enckor
och dess baren efter dess dödh ett nådhåhr, lijckmäticht deras
unfångne Privilegier af åhr 1675, och der någon präst d. 1
Maij eller sedan gönnom döden afgår (och icke dagen för) så
niuter änckan och barnen förutan nådåhrett ett tienst åhr tili,
efter Kongl. Maij:ttz nådige Förordningh af d. 28 Jan. 1697;
är för den skull R. o. Arns ifrån Finlandh underdånigste anhållande,
att de allenast fingo niuta den senare benådningen
för sine fattige änckor och baren som Prästerskapettz änckor
och baren efter deras mäns och fäders aflijdande fåa åhtniuta,
ämädan dett merendels händer, att när deras män blifva slagne
eller fångne bortförde, de i stor giäld och fattigdom efter
lämnas, så att de icke mächta utt söka deras slagne mäns resterande
löhner, för den svårigheet och bekostnatt som der vijdh
är, hvar i giönnom många moste i sitt älende och i sin fattigdoom
ynkeligen förgås, hvilcket H. K. Maij:t i underdånigheet
til ett nådigt beliiertigande förreställas att giöra herutinnan
500
Finska Adelns Besvär.
nådh för slijke fattige officerares enkor och faderlösa baren,
hvilckett den Stora Guden madh en ymnig välsignelse vedergiällandes
varder.
4. Ämädan R. o. A. moste uttstå mycken svårigheet och
våga lijf och blodh för den lönen som dem bestås, ty anhollas
i underdånigheet att vederbörande Collegier motte beordras
att förfärdige för hvar och en richtige liqvider på deras restantier
för giorde tienster uti denne långlige krigztijden,
hvilcket förmodas så myckett bättre låta sigh giöra, som felt—
böckerne ifrån alle orter och Felt-Commissariater lära vara
inkomne, på dett att hvar och en motte få hungna sigh af
sine förtiente löningar för de svåre uttståndne travallier och
månge tagne olycker och stora skader, som de i detta krijgett
uttstått och underkastatt varitt, när rijkett igönnom Gudz
nådh och en önskeligli freedz bibehållande kan komma i bättre
ståndh, att slike fordringar efter handh kunne betahlas, eller
på något annat sett niuta någon benådningh för sine långlige
giorde tienster, efter de nu till den sista egendom af deras
gårder mästedels totaliter äre ruinerade. Men vijdh sådan
liqvidation moste officerarne vara förbehållit (ämedan åhtskillige
assignationer som i feltböckerne äre för fult afförde)
och inte betahlte ämädan de af förseende blifvitt assignerat på
slike mädel, som alleredan till förrene våre betahlte, så att
assignanterne der af ingen fyrck fått åhtniuta.*)
5. Befinnes här och så åthskillige, som hafva förrått
våre Svenske partijer, som uppå Kongl. Maij:ttz allernådigste
order till Generalerne blifvitt commanderade efter de ifrån
Regementerne förrymde ryttare och soldater, att de äre komne
i fiendens hender under den tijden som Ryssen innehadde
landett, och såsom krijgett ändågh icke var ändatt och uttfördt,
att de varitt försäckrade att landett skulle blifva under
Ryssen, så hadde de bordt mädh sådant förräderij innehålla,
så synes aldeles vara skiälicht, att sådane, sigh sielff till vällförtient
straff och androm till vaarnagell, blifve straffade efter
laagh som andre förrädare.
6. På Rijckzdagen 1680 d. 29 Novemb. hafva R. o. A.
sigh besväratt öfver dett intrångh, som de af Presterskapett
lijdit uti deras Privileggier angående Jus Patronatus, förnämligast
i kyrkeheerde och andre kyrckee-betientes vahl, som
tern i synnerheet competerar; i ty att Biskopparne mädh
') Meningen synes vara ofullständig.
Finska Adelns Besvär.
501
deras Consistoriales dem således otienlige kyrkeeheerdar våldhsamligen
påträngia, emott deras villia och vocation, der likväll
H. K. Maij:tt sigh allernådigst förklaratt uti den 2 puncten
och finner sådant aldeles obillicht vara, för den skull befaller
och tillägger R. o. A. i detta måhl att förblifva ved deras
vällfångne Privilegier och förra Resolutioner och them aldeles
obehindrade och okränckte fåå åhtniuta. En äfven sådan
casus är här förledue höstas i Aboo stift passerat i Sahalax
församlingh, som för 30 åhr ungefeer af egen bekostnatt utan
någon tilhielp eller colect upbycht sin kyrkie aldeles å nyo,
jämbväll försett den samma mädh klåcker och annan behörigh
kyrkieskrudh, hvar i gönnoin Adelen för utan Privelegerne
efter dett 12 Cap. uti Kongl. Maij:ttz Kyrkio Ordningh hafva
förverfvatt sigh Jus Patronatus och den rättigheet der afföllier,
som de nye och gamble Privilegger expressis verbis dictera,
hvilcka omständigheter den commission, som Consistorium sigh
på beropar, icke haft eller kunnatt hafva någon vettskap om
vijdh undersökningen om Jus Patronatus; och såsom dett är
hent i Sahalax sochen att en prestman som seyes allenast
varitt 6 åhrs tijdh Compagnij Prest och sedan aldeles kommitt
ifrån Regementet och den bestelningh han der vijdh haft,
är nu i Sahalax till kyrkioheerde insatt emot alle K. Förordningar,
en bräckligh man som inte kan upläsa någon lyssningh
eller evangelium, eij heller sijr han att uttdela Herrens
Höghverdige Nattvard, och som berättes förspeller Jesu Christi
helliga och dyra blodh neder på jorden, så att månge af communicanter
klaga att de der af icke delachtige blifvitt, der
emott har den prästen, som Adelen och hela Församlingen begärdt,
24 åhr varitt utij ministerio och upvaclitatt Församlingen
så i lärande som annar måtte besynnerligen under denne
Ryske tijden mädh ali troheet och beröm, anhållandes för den
skull Adelen tillika mädh hela Församlingen, att blifva mantinerat
och handhaft vijdh den rätt som deras väll unfångne
Privilegier den tilläggia, och att sådant vederbörligen måtte
blifva rättat, jämbväll att tylicht framdeles eij motte tillstedjas,
att Biskoparne sigh skole understå vijdh så fatte omständigheeter
således att undertrycka R. o. A:ns vällunfångne Privilegger,
utan att de dem oförkränckte måtte fåå niuta och behålla,
så väll i dett som alle andre förefallande mohl. Utom
dess häfver den oss påträngde presten emot Kongl. Maij:ttz
allernådigste Förordningh om Prästerskapettz upbördh i Aboo
502
Finska Adelns Besvär.
Stifft madh sådane förbudne ränters uttsökande som honom
vijdh sin tiensts förlust hvarcken fordra begiära eller uttsöka
och emottaga, under hvadh skeen dett och vara kunde, sigh
merckligen försett, så att han dess utan efter Kongl. Maij:ttz
nådige Förordningh bör miste sin tienst.
7. Förorsakas man i underdånigheet förredraga den oförrätt,
som nästen en hvar är öfvergången på deras godz och
egendom under den Ryska tijden, hvilcka efter Kongl. Maij:ttz
nådige Resolutioner A:o 1711 uti Martij och Aprill monader
dat., att ingen skulle blifva qvar under dett Ryska välde utan
begifva sigh under K. Maij:ttz beskydh, så hafva de til hörsampt
föllie der af lämnatt deras godz och egendom under
fiendes valdh och lahtitt deras folck och upsyns män blifva
qvare, efter möijeligheten att conservera gårderne, att de icke
motte aldeles förfalna i ödessmåhl, altså hafva de most skicka
sigh i tijden och betahlt dett som af Ryssarne blifvitt pålacht;
sa är likväll händt att af väre egne qvarblefne i landett
hafva tagitt sigh den myndigheet och fördrifvitt rätte ägerens
der qvarlemnade folck och begynt sielfva att bruka garderna,
försolt och förslöst rätta ägarens egendom, uttsugitt must och
mergen af godzén, så att de i gönnom deras illacke och
skadelige disponerande blifvitt aldeles förfalne och dels afbrände,
och således afhendt rätte ägande af godzén den förmon
som han under varande tijdh kunnatt hafva sigh til godo,
om dess qvarlemnade folck hade fåått vijdh blifva gåttzen till
sin husbondes hemkomst och fatt disponera der om; män nu
hafva ägerne af godzén vijdh sin hemkomst funnit alt förstördt
och ett tompt boo för sigh, ämädan de affördt all spanmal
och tillväxt afvell, som alt pos[ses]soren hadde kunnat
fååt niuta sigh till gode, om folcket fått blifva vijdh garderna;
och såsom alt detta är skiädt under den Rysske tijden,
som icke så egenteligen lämpar sigh efter vår Svenske Laugh,
Stadgar och Förordningar, ty har man ingen viss underrättelse
i slijke mahl här i orten kunnat erhålla; och det profves lijkväll
efter rättvisan och samvetett, att sielfva ägaren af godzett
icke borde vara i mistningen der före, att en annan sigh mädh
väldh inträngdh i dess egendoom; altså underställes dett utij
underdånigheet H. K. Maij:ttz höga rättvijsa at determinera
någott vijst sett, hvar efter man sigh i slike måhl må kunna
hafva att rätte, huru mädh slijke våldsamme possessores skall
förhållas, som lijckväll så mycket af godzett nutitt och als
Finska Adelns Besvär.
503
intett kunne vijsa der på hafva kostatt, utan då i Ryske
tijden, som Ryssernes upbördzmän håfve haft macht och våld
att befalla Almogen at arbeta på gåttzen utan någon betahlningh,
och således förskaffat sigh en ansenligh egendom,
ruineratt skogen mädh svidiende, rätte ågern till skade, låchtitt
husen förfalne och somlige aldeles bortfört ifrån gårdarne, så
och timmer och tilljor som til gårdenes reparation varitt hämkiördt,
rijfvitt skorstenerna neder och af fördt teglen till sina
egna hemman tillicka mädh all halm och foder, så att de
brukatt godzén, utan att någon gödzell kommitt på åckrarne,
oachtadt att de tagitt dett förste uttsäde af rätte ägarens
bodor, och dess förutan solt, förskingratt och förslöst alle bohagz
saker i ett och annatt, om icke en sådan ogudachtigh
menniske alt sådant som annan tyfnatt efter laagh må tillhollas
dubbelt att betahla sampt refusion för dett att gården
nu är ruineratt eller alldeles afbrendt.
8. Iblandh annan egennyttigheet, som sigh under den
Ryske tijden här i landett till dragitt, så hafva de Ryske upbördzmän
här i landett dock utan order upburitt sa af Adelens
folck, som af annatt Bonde folck, dett som af Ryssarne
eij varitt på lacht, oanseedt Greff Duglas sådant förbuditt;
män lijckväll håfve de som då allena välde hadde och giorde
hvadh de sielf vilde, uttsöcht och sigh der mädh merkligen
richtatt, män der vijdh varitt så klocke, att de fördt sin egendoom
utur vägen, och giöre sigh nu sa fattige, som ägde de
als inte; så är dett fullan någott blifvitt undersöcht, om den
lidne skadan, män dett har ändågh ingen rätt framgångh hatt,
utan de som skadan lijditt stå ännu der vijdh; för den skull
som detta sträfvar emott 1696 åhrs Placatt af d. 25 Aprill,
altså anhålles uti underdånigheet, att sådane oförsvarlige gärningar
mädh ett alfversampt inseende motte blifva rättade, så
att den som skadan lijditt motte fåå sin fulkomlige betahlningh
af de Ryske Fodger som missbrukatt sine ämbeter till
Kongl. Maij:ttz Svänske undersåteres förtryck.
9. Ehuruväll att icke allenast allmän Laagh, Kongl.
Maij:ttz Krigz Artickler, Adelige Privilegger, apparte Resolutioner
stadga och förmå sampt åtskillia i hvadh måhl arrester
och fengelser bör för sigh gå (mädh en Adelssman) män som
dett kommitt uti missbruk, att tvert emot Laagh, ohördan och
odömdan fengzla en oskyldigh Adelssman, som lender hela
Ståndett till nesa, hoon, spått och föracht, altsa haar man
504
Finska Adelns Besvär.
blifvitt nödsakatt uti underdånigheet att förredraga sådane
emott Laagh och Privileggerne sträfvande arester, mädh lijka
underdånigheet anholla, att de icke allenast hädan efter motte
förbiudas och afskaffas, hvadli således uti missbruk varitt,
utan och att de Adelssmän, som sådant oskyldicht hafva most
utt ståå och der igönnom till all sin timmelige välfärdh blifvitt
ruinerade, motte i anledningh efter Laagh och Privileggerne
fåå niuta för all lijden skade, hoon och spått en fulkomligh
reconvention och reparation; och att slijke Fiscaler
som der på drifvitt och der vijdh öfvertredt sine ämbeter och
sådant till väga bracht, utan någon bevijslig orsaak, sigh
sielfvom till vällförtient stralf och androm till varnagell, der
före efter Laagh och Kongl. Förordningar alfvarligen måge
blifva afstraffade att således den rättfärdige Gudens välsignelse
motte bijbehollas öfver Kåningen och Dess landh och folk.
10. Såsom Häredz Höffdingarne här i landett, för Heredernes
vijdhlyftigheet skull, icke hinna i rättan tijdh att
fullföllia mädh tingen, utan dett ena tingett uttdragas på det
andra tinges termin, på hvilka dhe efter Laagh borde vara
förrättade och afslutne, hvar vijdh ändogh under stundom icke
halffparten uttaff Almogen kan komma fram, utan upskiutes
ifrån dett ena tingett till dett andra, hälst ämädan här i
Länet äro tre Häredzhöfdingedömen, som beståår af siu vidlyftige
Härader, hvilcka dee som förmält är efter Laagh icke
hinna att bestrida; för den skull såsom H. K. Maij:tt haar
så månge braffve officerare, som nu sitte utan brödh och tienst
och håfve intet att lefva af, rijkett jämbväll intett är i dett
stondh, att de alle kunna underhielpas mädh underholdh och
deras förtiente löners åhtniutande; så ämädan månge af dem
finnes som hafva studeratt och förverfvatt sigh en godh vettskap
uti Sveriges Laagh, så anholles uti underdånigheet att
ingen Häradzhöffdinge må tillåttas att hafva mära än som ett
så stordt häradh, och att dett andre till skickelige officerare
motte uttdelas hvar mädh de och kunde blifva hulpne att
försörja sigh och de sine till dess de i annor motto kunde
behöfvas.
11. Såsom R. o. A. uti sine unfångne Privileggier försäckras
om en Gårdz-Rätt och Huus-dissiplin, till en allmän
rättelse för deras bönder och legohion, altså anhålles i underdånigheet,
att den samma må erhållas och uttfåås till hvars
och ens desto bättre underrättelse.
Biddarhus-Direktionens memorial.
505
12. Anhållas uti underdånigheet att de af andre kiöpte
och sigh tillhandlade godz som den tijden varitt possederade
som rätt allodiall frälse, och R. o. A. tittulo oneroso possideratt,
män vijdh melitiens indelningh dem igönnom Reduction
afhende och på melitien indelte, måge efter 1688 ålirs
Resolution åhterställas rätte ägeren till handa, som han redeligen
betahlt häfver, som H. K. Maij:tt uti sielfva RegeringzFormen
och der på gifne försäckring i nåder uttlåfvatt häfver,
att sådant på underdånicht ansökande skall blifva rättat.
Hvadh Eders Kongl. Maij:tt dessutom efter hvars och ens
meriter af dess unfångne donationsgodz vill låchta beholla och
igen bekomma, lemnäs i underdånigheet till Eders Kongl.
Maij ritz höga nåde ocb mildheet, att gratificera en eller annan
mädh, som dett väll kunna hafva förtient.
13. Till underdånigt föllje af åthskillige K. Maijritz
Stadgar och Resolutioner och Herrdagz Besluter, så frijkallas
frälse böndren för härdagzpengars ärläggande för Allmogens
Herdagz man; detta oachtat ehvad som stadgar är, så häfver
Upbördzmännerne än dock understått sig af frälse bondern
att upbära herdagzpenningar, lika så som af andre, som
skyldige äro sådane penningar att uttgifva; uthi så beskaffatt
måhl föranlåtes man uti underdånigheet anhålla, att sådana
upburne penningar må restitueras och eij hädan etter vedli
straff af Kongl. Maijritz Förordningar upbäras. Borgo d. 26
Febr. A:o 1723.
Efter öfverläggiande mädh en och annan här uti orten af
R. o. A. äro desse puncter författade och till Kongl. Maijritz
allernådigste afhielpande öfver skickade.
A. E. Ramse.
51.
Riddarhus-Direktionens Memorial.
(Allegater, band. I, N. 256.)
Protokoll lil, sid. 318.
Hoos Högh R. o. A. hafva vij för tijden varande Directeurer
af det loflige Riddarhuuset intet underlåta bordt att
inkomma med denne vår hörsamma föreställning om någre
506 Riddarhus-Direktionens memorial.
angelägenheeter det lofl. Riddarhuuset berörande, hvaröfver vij
förvänta R. o. A:ns benägna resolution och utlåtelse.
l:mo.)
Håfve vij med fägnad förnummit att Högh R. o. A. benägit
uptagit det vij i föllje af deras vid sidsta Riksdagen
giorde förordnande låtit förfärdiga det återstående gipsvärket
uti stora sahlen, och som till des vidare utzirande mycket
giöra skulle, om vapnen, hvilka nu äro mycket olijka, blefvo
Dett1meet!öfvesalla af en 8rund och lika storlek; så hemställes Högh R. o.
A. huruvida de skulle behaga att låta giöra om vapnen och
Bijfaiiit. infatta dem uti en förgylt ram af trä eller mässing på hvarje
pelare.
2:°.)
Afven vill det vara nödigt att dem som intet inlefvererat
sine vapen måtte föreläggas en viss tijd, inom hvilken de det
giöra böra på det icke altid en rubbning och flyttning med
Härom draga 1,1*1? o r\ i • ,,
Directeureme vapnen blifva ma. Ock sorn 1 fall alle vapnen inkomma,
inga vapn tagas hvilka felas, da eij lärer för dem finnas rum här i stora sahlen,
flyttiasiSecretesa nian velat hemställa Högh R. 0. A. om icke de öfrige
börandes ock
1 kunde få sättjas nedre uti Secrete Utskottssalilen, hälst det
visB termin intet lärer lata sig väl giöra att skillja de utdödde familiers
januarii inief- vapen ifrån theras som äro i lifvet för then rubning som med
vapn. vapnen förorsakas skulle, sa ofta någon familia utgår.
3:o.)
Som icke allenast inrijkes utan och utrijkes plägar begiäras
ifrån Riddarhuuset bevijs om en och annan familia och
Bifallit. till Riddarhuuset fördenskull billigt böra inlefvereras copier
af alla grefve-, frijherre- och adels-bref; så påminnes i hörsamhet
att de, som vetta sig intet hafva ingifvit sine diplomata
till Riddarhuset, ville dem fordersammast ingifva.
4:o.)
Det genealogiske värket, som afledne Cantzlij-Rådet Peringschiöld
sammanskrifvit och Ridderskapet vid sidsta RiksApproberat.
dagen recommenderade oss att befordra i dagsliuset, hafva vij
till Riddarhuuset inlöst och om dess uppläggning sålunda contraherat
med Directeuren Werner som R. o. A. af det med
honom slutne contractet behagade förnimma; hvilket som detta
på intet sätt bättre sig giöra låtit, så förmoda vij att Högh
R. 0. A. lära här med vara förnögde, skolandes vij intet
Riddarhus-Direktionens memorial.
507
underlåta att drifva derpå att berörde Directeur med upläggn
ingen af samma värk sin skyldigheet fullgiöra må,
5:o.)
Hvad Riddarhuus-medlen och räkningarne för samma
medel vidkommer, så lära Högh R. o. A. af den öfver Riddarhuus
räkningarne förordnade Deputation få förnimma att
alt har sin riktigheet. I medlertid hafva vij tienstligen skolat
gifva vid handen att Riddarhuus-medlen merendels af betahlaren
sielf men elljest så snart de inflyta af Cammereraren,
som dem emottager och qvitterar, insättjas i vexel-banqven
för det lofl. Riddarhuusets räkning och utassigneras af Secreteraren
och Cammereraren conjunctim, dock det eij annorlunda
utom hvad som för staten och till liandpenuingar behöfves
än uppå våre ordres, då någre extra-ordinarie och stora
utgifter förefalla. Och som R. o. A. 1710 resolvera månde
att med de utestående fordringarnes inkräfjande skulle hafvas
anstånd för de månge R. o. A. tryckande besvär skull; man
ochså under den tijden, som myntet så månge förändringar
underkastat var, eij fan rådeligit att inkräfia betahlningen; så
har af sådane gambla fordringar härtills eij något influtit,
utan fast mehra Riddarhuusets fordringar alt mer och mer
ökats i det största delen af dem, som sedermehra introducerade
blifvit, eij heller betalt hvad de till Riddarhuuset utfäst, hvarföre
vij förledit åhr funno oss föranlåtne att genom bref begiära
det Herrar Landshöfdingarne ville giöra Riddarhuuset
assistence vid fordringarnes indrifvande hoos Riddarhuusdebitorerne,
för hvilke där hoos riktige räkningar medfölgde.
Detta häfver oc så haft den värkan att Riddarhuuset sedermera
fått in hvad som uti växel-banqven ståendes är. Varandes
vij äfven sinnade att efter Riksdagen låta till debitorerne
afgå bref så att alt som återståår och inbekommas
kan må blifva betalt.
6:0.)
Hafva vij och varit omtänkte huru Riddarhuusmedlen,
som nu influtit eller hädan efter inflyta kunna, måtte kunna
giöras fruktbare. Och emedan materialierne äro så dyre att
man för tijden eij kan begynna med någre flyglars upbyggande,
det ochså nu sedan familierne tilltagit men den fasta ägendomen
igenom de andre Ståndens dehlachtigheet därutinnan
blefvit så aldeles förminskad, torde finnas rådeligit att bringa
Bifallit.
508
Riddarhus-Direktionens memoria].
R. o. A. in uti handelen; så håfve vij velat hemställa Högh
R. o. A. om icke de skulle behaga att inrätta ett handelscontoir
och icke allenast låta en viss summa af Riddarhuusmedlen
roullera under samma contoirs disposition i handelen,
utan och insättja sielfve penningar i samma contoir, hvilket
först kunde begynna med växlar och derjemte sökia att draga
åt sig den handeln, som de främmande expediterne här i
rijket till sin stora fördehl drifva, men omsider torde genom
Guds välsignelse och en behörig drift och omsorg kunna drifvas
sa högt, att det kunde förvandla sig uti ett assecurance contoir
och således jemte nyttan sättja R. o. A. i större anseende
och blifva en schola för R. o. Arns barn, som hade lust att
lägga sig på commercien, hvilken de elljest eij hafva särdeles
tillfälle att lära här inrijkes. Skulle R. o. A. detta täckas
aggréera, lära de vara derpå förtänkte att förordna någre af
sina ledamöter till att inrätta och föra directionen af detta
contoir, hvar till vij för våra delar hälst önskade att Praesidenten
Gref Gustaf Bonde, ÖfverstLieutenanten Gref Duglas,
vice Praesidenten Thegner, CammarRådet Vattrang, CommercieRådet
Cameen och Assessoren Hökerstedt förmås kunde, hållandes
intet oradeligit om man uti detta compagniet äfven
kunde bringa handelsmannen Grill, som både har credit och
all god kunskap om sådane saker.
7:mo.)
Alldenstund Hans Excellence RijksRådet och Praesidenten
Högvälborne Gref Carl Gyllenstierna, som fört presidium här
vid Riddarhuset, är med döden afgången och det Högh R. o.
1rerfDi?™teurf’s£l väl för Ståndets egen heder skull som till att uti ett
i stället. och annat mål gifva Ridderhuusets angelägenheeter vicht och
drift, lärer finna nödigt att en af Herrar Riksens Råd i stället
utuämbd blifver, som efter vanligheeten förer praesidium här
vid directionen; sa hafva vij härmedelst derom velat giöra en
tienstlig påminnelse att detta innan Högh R. o. A. skilljas
åt skie måtte. Stockholm den 18 Octob. 1723.
Ernst Johan Creutz. Gab. Falkenberg. J. Cederstedt.
Adelns namnteckningar under Riksdagsbeslutet. 509
52.
Riksens Ständers Beslut. I)at. Stockholm d. 17 October 1723-
Tryckt hos Stiernman, 3: 2558 - 2569, men utan underskrifter. Originalet
i Riks-arkivet har följande adliga underskrifter:
1. Arwedh Horn. 3. Gustaf Cronhielm. 4. N. Tessin.
5. J. A. Meijerfeldt. 6. C. G. Ducher. 7. G. A. Taube.
9. M. J. Delagardie. 10. A. Baneer. 11. Clas Bonde.
12. H.R.Horn. 13. J. Lillienstedt. 15. HansHinrichvon Liewen.
17. J. Cederhielm. 18. Clas Ekebladh. 20. Carl Gyllenborg.
S. Lagerberg
p. t. Landtmarskalk.
1. Uppå H:r Grefve Brahes vägnar såsom fullmechtig
underskrifver: Ernst Johan Creutz. 2. Charl Emil Lewenhaupt.
3. Per Gus. Pfeiff npå Gref Delagardies vägnar
4. Anthon Adolph Wasabourg. 6. George Oxenstierna.
9. För Grefve Gyllenstiern till Ericsberg som fullmäcktig: E. Wrangel.
13. Carl Gustaff Bielke. 14. Gustaf Bonde.
18. Såsom fullmäcktig för Gref Piper: Didrich Uxkull.
20. Såsom Fnllmechtigh för Grefve Stromberg: Mauritz Posse.
23. Såsom Fullmächtig för Grefve Arfwid Horn: Liars Benzelstiema.
24. Axel Spens. 26. H. v. Fersen. 28. Carl G. Tessin.
29.PaHansExc.Gref
31. På bans Exclences H:r Gref Diickers vängnar: J. F. Kaulbars.
34. C. Bonde. 35. C. A. B. G. Dohna. 38. Fullmächt.: Carl Creutz.
41. C. G. Cronhiort på Hans Excellence Gref Ekebladz vägnar.
42. Broor Rålamb på Hans Excellentz Gref Lilliestedts vägnar.
43. Olof Leyonstedt, på min kiäre H:r Faders vägnar.
44. H. Fleming På Hans Exc. Gref Axell Sparres vägnar. 46. Thure Horn.
49. Knuth G. Sparre på Erick Sparre Person vägnar.
51. Claes Fleming. 52. Gustaff Horn.
54. Gustaf Leyonhufvud af Ekeberg.
56. C. H. Wachtmeister. 61. Adolf H. Wrangel.
63. B. W. v. Liwen. 64. Carl Gustaf Creutz.
66. Wollmar von Scheiding. 69. Axel J. Gripenhiélm.
73. Axel Mack Dougall. 78. Fullmecktigh: II. D. Mörner.
79. Carl F. Kruuse. 80. Otto Henrich Rehbinder.
83. B. Guldenhoff. 86. Axel Lindehielm. 87. J. Cronhielm.
89. Claes Anckarstierna. 97. Anders LagerCrona.
101. C. G. Faltzburg. 105. J. C. Strömfelt. 109. Magnus Cronberg.
110. Schwerin. 115. J. Giertta. 120. Petter Scheffer.
123. O. Törnflycht. 126. Salomon von Otter.
510 Adelns namnteckningar under Riksdagsbeslutet.
127. M. Törnflycht. 128. W. Bennet. 131. II. U(J) Essen.
137. G. R. v. Köhler. 138. Jean A. Lillie. 141. J. C. v. During.
142. Otto R. Strömfelt. 143. J. Grundel.
144. Gustaff Rålamb på H:r Landshöfding S tern Crantz vägnar.
146. P. Adlerfelt. 147. Löwenstern. 148. Jacob Fleming.
152. P. Sparre. 153. E. M. Ulfsparre. 157. Christer Boije.
159. Gab. Falkenberg. 160. Barnekov.
163. Lars Carplan. 168. Joli. Gyllencreutz.
171. Carl Hind. Watrangh på Crusar af Edebys vägnar fullm*
180. Carl Custaf Oxce. 185. F. J. Crusebiörn. 187. Carl H. Skytte
195. Gotthard Strick. 196. J. Silwerswerd. 198. B. Magnus Rääf.
199. C. Tornskiöldh. 201. Herman Brander. 202. A. M. Langman.
205. J. C. Ramsay. 206. P.v.Danckwardt?* H:r Anckarfiäl s vegnar.
209. Alex. Starck. 210. Lorentz Jegerhorn. 216. E. J. Jordan.
223. C. J. Fahnhielm. 225. Charles de Geer. 226. J. Svanfelt.
230. Alexander Irwing. 237. Otto Fleming på H:r Zelos vägnar.
242. Carl Rossfeldt. 247. M. A. S. Schildt.
248. Gustaf Adolph Klöfwerfeldt. 249. Jacob Lillieström.
250. D. Ehrenadler för H:r Weidenhain. 252. Thomas Clerk.
258. C. G. v. Siegroth. 259. J. Aminoff. 262. Andreas Stiernhöök.
263. Carl Fred. Coijet. 269. D. Gyldenstolpe.
271. Carl G. Bergengreen. 272. J. A. Macklier. 273. G. Snoilsky.
279. Carl Moraht. 280. M. StierneStråhle. 282. C. F. v. Schantz.
283. G. Eneskiöldh. 285. L. von Nummers. 286. David Silvius.
289. E. Gyldenbring. 292. C. H. von Muttern.
293. C. E. Rosenacker. 301. J. G. Irving Eulmäktig.
303. G. S. Ruuth. 308. Gustav Grubbenhielm.
312. Georg Died. V. Essen. 316. På H:r Andersons vägnar: A. Moraht.
320. G. A. Starenflycht. 328. D. Plaan. 329. G. J. Lagerhielm.
330. J. Bergenhielm. 331. C. C. Thumb v. Weingarten.
334. Såsom Fullmächtig för Mårten Reenstierna: Carl Gustaf Bilberg.
335. Carl Gripenstierna. 336. G. Funck. 340. J. Stael v. Hollstein.
342. J. O. v. Vicken. 346. C. S. v. Gegerfelt. 347. A. Gyllenkrook.
348. F. J. Ehrenstrahl. 349. Bengt Rudebeck.
353. Erich G. Ehrenkrona. 354. Jah. Gab. GyllenCrona.
355. P. von Brobergen. 356. Johan Lilliemarck.
357. And. Fegerstierna. 360. J. Gripenmark.
362. Tegenschöldt. 365. Hind. Wilh. von Brömsen.
378. C. G. Wennerstedt. 383. Cornelius Ridder schans.
384. O. Ehrenkrook. 388. Joli. Pistolschiöldh. 389. C. Gripendahl.
400. Albrecht Schönström. 405. O. Cederström. 407. Jacob Ruuth.
Adelns namnteckningar under Riksdagsbeslutet. 511
408. Joli. And. Strokirck. 409. P. Mannerstedt. 428. G. AnckarCrantz.
429. Mårten Blomenschiöldh. 430. Oloff Wernfelt.
438. H. Strömner. 441. Otto Mauritz von Krebs.
442. M. Henrich Hay. 443. P. Leijonsparre. 445. N. Sparrschöldh.
447. Axel von Weinbergh. 449. P. J. von Scheffer.
450. N. A. Ridderswerdh. 453. M. Lagerström.
455. P. Danckwardt. 456. H. J. Schmidt.
458. And. M. von Strömborg på H:r Palmcrantz vägnar.
464. C. L. v. Schantz. 473. Carl Iserhielm.
474. Emanuel de Besche. 475. Conrad von Brunjean.
483. Thur. Leijonstolpe. 485. Magnus Hedenstierna.
488. ./. L. v. Linde. 491. Carl A. EhrenCreutz.
494. G. D. v. Engelbrechten. 497. Jacob Lagerstedt.
501. Lars Liungfelt. 503. Joli. von Hårleman.
507 Caril Friedrich von Brandh. 509 Joli. Lagerbielke.
512 Sam. StiernCrona. 518 A. von Goeding. 525. L. Adlermarck.
531. Christian Ehrenhoff. 532. L. Törne. 535../. II. KniperCrona.
539. E. Gustaf Treffenhielm. 540. Jac. Ridderborgh.
543. L. C. Stobée. 546. På H:r Ekfeldts vägnar A. G. v. Schantz.
547. M. v. Neugebauer. 548. C. Gierta. 550. B. von Dahlheim.
555. Gerge Henrich Wachslager. 556. Nicolas Keder.
558. G. von Soldan. 561. Gustaf Otto Bilberg.
562. P. Hederhielm. 565. Erich Rydingsvårdh.
571. Sv. Ridderstråle. 574. Bernhard Cederholm.
578. Daniel Johan v. Zander. 579. David Göthenstierna.
580. Gabriel von Seth. 583. Sven Maull. 589. Erick Lindfelt.
599. Carl Joli. Palmliielm. 601. P. Druf wa. 604. Gustaf Celsing.
616. Gust. Bone au schiöld. 620. Hindrich Matthias von Seulenberg.
622. Heinrich Julius Voltemat. 629. Caspar Gyllenbååt.
630. Georg Bernard Panso. 631. P. Palmcreutz.
634. Olof Nordenstråle. 635. A. Adelhielm. 640. S. Dimborg.
642. Jall. Rosenstolpe. 644. J. Ehrenadler. 647. 01. Benzelstierna.
655. Carl F. von Strömborg. 656. R. A. von Sättern.
659. P. Ridderstad. 661. J. C. v. Bahr. 664. Joli. Pililhielm.
665. A hr. Tornerhielm. 666. ,J. von Hökerstedt.
674. A. J. von Henel. 676. J. Adlerbielcke. 677. L. Braunerskiöld.
678. 01. Estenberg. 680. L. Ehrenstam.
682. Elias Rosengrijp. 686. Olof Riddercreutz.
688. På H:r Koppens vägnar Gustaf G. v. Schantz.
689. Jac. NordenCreutz. 690. ZEgid Ehrenpåle.
691. Joli. Nordenheim. 693. Joli. Ekenstierna. 695. D. Blomcreutz.
Adelns Protokoll, 1723. 11.
512
K. Fredrik I:s Privilegier för R. o. A.
696. På H:r S i 1 fve rsch o ugz vägnar Christ. Frid. Ridderschiöldh.
699. G. F, von Walden. 702. Stenholm fullm. Christ, von Utfall.
710. B. A. v. Burguer. 711. Hugo Weili. 715. Joli. von Bratt.
717. E. B. v. Cameen. 718. Levien Christoffer von Blixen.
719. Magn. Wilh. Sprengtporten. 720. J. F. Wachenfelt.
721. Joh. Löioenhult. 725. Isac Hedenstierna. 726. Alex. Rubzoff.
727. Otto Magnus Wolffeldt. 728. G. E. Charisius von Olthoff.
53.
Konung Fredrih I:s Privilegier för Ridderskapet och Adeln.
(Efter 1723 års tryckta upplaga.)
Vi Friedrich med Guds nåde, Sveriges, Giöthes och Vändes
Konung etc. etc. etc. Giöre vitterligit för Oss och Våra efterkommande
Sveriges Regerande Konungar, at såsom förmedelst
den Stora Gudens nådiga försyn, behag ock skickelse, samt
Hennes Kongl. Maj:tts, den Stormäcktigste Drottnings Ulric®
Eleonoras, Sveriges, Giöthes och Vändes Drottnings, Vår högtälskelige
Gemals, och samtelige Riksens Ständers enhälliga
goda villia, samtycke och fria öfverenskommande, Vi til en
Regerande Konung öfver Sverige, med dess underliggande
länder, äre utvalde, kiände, anammade, krönte ock hyllade,
på sätt och vis, som det deröfver författade Riksens Ständers
Beslut förmår och innehåller; hvar vid Adels-Ståndet här i
Riket sig med vördnat ock god böjelse befinna låtit samt
giordt Oss dess trohets förplicktelse at vara och blifva, såväl
som de andre Riksens Ständer, Oss och Våre efterkommande
manlige bröstarfvingar, så framt Gud dem med Vår nu varande
högtälskeliga Gemål förläna täcktes, hulde, plicktskyldige ock
rättrådige undersåtare, som försvarligt vara kan både för
Gudi och mannom Oss att biuda och dem at giöra, allan
rätt håldnan Vårom och theras; ock emedan Ridderskapet och
Adelen från Skåne, Halland, Blekingen och Bohus Län, som
äro återvundne provincier under Sveriges Crono, genom deras
laga Fullmäcktige vid denna Riksdag framtedt och Oss föredraga
låtit deras medbrakte uråldrige Privilegier, friheter och
rättigheter, som de uti forna Svenska och Danska Konungars
Handfästningar och Recesser finnas och sedermera genom Fredsfördragen,
Malmö Recess och flera Förordningar faststälte och
befäste äro; ty håfve Vi, ei mindre än Våra Förfäder och
K. Fredrik I:s Privilegier för R. o. A. 513
forna Sveriges Konungar vid sådana tilfällen för detta giordt,
med nådig benägenhet och välvillia velat visa, huru Vi Riksens
Ridderskap och Adel, såsom det förnämsta Ståndet i
Riket, med all Konungslig ynnest äro tilgifne och bevågne,
samt med fullkommen ömhet åstunda dess heder, vältrefnad,
upkomst och förkofring at åstadkomma, understödia och befästa.
Vi håfve fördenskul icke allenast banat vägen dertil
genom den af oss til samtlige Riksens Ständer utgifne skriftelige
Försäkringen och deruti tilsagt en fullkommen renhet uti
Vår Christeliga Religion, samt rättvisa uti lagskippandet, såsom
begge de förnämsta grundvalar til et lyckeligit Regemente
at handhafva, försvara ock skydda, både med rätt och Konungsliga
välde Vårom, utan ock efter de andre Riksens Ständers
enhälleliga samtycke vele härmed och i kraft af detta Vårt
öpna bref sammanfoga Adelen uti förbemälte återvundne provincier
med all den öfrige Riksens Adel, begges deras gambla
välförvärfvade Adeliga Privilegier, friheter och rättigheter återställa,
styrckia och stadfästa, på sätt och vis, som alt härefter
föllier.
1.
Vi lofve och tilsäije at villia älska och uti vördning hålla
Riksens Ridderskap och Adell, hvar och en efter sitt embete,
skickelighet och värde, och låta dem samtelige och hvar och
en i synnerhet, utan något qval och intrång niuta på ähra,
lif, hion och gods, deras välfångne friheter, privilegier, förmåner
och rättigheter, af hvad namn de vara må, samt dem
dervid i alla måtto handhafva.
2.
Vi vele ock Riksens Råd samt Riksens höga och angelägna
Embeten låta beställa och besättia med infödda Svenska
män och undersåtare af Ridderskapet och Adelen, som dertil
skickligast och tienligast finnas, jemväl til de mindre tienster,
som efter Collegiernes och Öfverstarnes förslag utdelas, dem
i nåder ihogkomma på sätt och vis, som Regerings Formens
40 § innehåller och förmår; såsom ock låta alla dem niuta
deras tillbörliga underhåld efter Riksens stat, på det de dess
bättre sitt stånd och kall utföra kunna.
3.
Uti Riksens Cancellie skola ock Adelige personer brukade
blifva, så at Vi när omtränger måge hafva dem, som sig på
514 K. Fredrik I:s Privilegier för R. o. A.
Riksens saker förstå kunna och skickelige äro allmänna in—
och utrikes ährender att förrätta, på det at hvar och en må
derigenom blifva upväckt at låta sina barn til lärdom och
skickelighet upfostra, och Adelen således upmuntras om dygd,
snille och vettenskaper sig särdeles at vinläggia, hvar igenom
de til sådane förmåner måge skattas värdige, men intet räkna
sig Adeliga härkomsten til enda förtiensten; hvarvid äfven den
40 § uti Regeringsformen efterlefves.
4.
På det Ridderskapet och Adelen måge vinna mera och
bättre förfarenhet til Var och Fäderneslandets desto nyttigare
tienst, så skal hvar och en fritt och efterlåtit vara, at vandra
uti främmande land, både til bokliga och fria konsters idkande,
som ock at låta bruka sig hos främmande herrar i
krig eller annan tienst, hvarvid den sig utrikes skickelig och
välförtjent giordt sådana förmåner vid dess hemkomst til godo
niuta skall.
5.
Som Vi icke vele låta den ostraffad blifva, som något
talar och säijer uppå en adelsman, det som hans heder, ähra,
adeliga namn och goda ryckte angår, och honom elliest spåtteligit
och til nesa vara kan, så förordne Vi också at icke någon
adelsman skall blifva våldförd icke heller, innan han til någon
grof missgierning öfvertygad är eller domaren efter lag och
process för skiäligt pröfvat at giöra sig för hans brått skull
om dess person försäkrad, fängslader och inmanter, mycket
mindre förderfvader å lif eller lem, ei heller honom, hans hus
och gårdar, bref och egendom, löst eller fast, ifrån tagas, ransakas,
skiöflas, bortgifvas eller i någon måtto afhändas, förr
än han til någon sådan missgierning, der med han lif, ähra
och gods efter lagen förvärckat häfver, öfvertygad, lagvunnen
och dömder är; varder någon af Ridderskapet och Adelen uti
uppenbar grof missgierning och lifssak bahr och å färska gierning
eller å flyende fote tagen, då bör en sådan antastas och
uti et anständigt och säkert rum til saksens utförande inmanas,
och sedan med honom efter lag förfaras; men är gierningeu
icke så grof eller någon lifssak och likväl af svårt utseende,
må then skyldige personel eller reel borgen för sig
ställa, doch utom de mal, som Duels placatet röra.
K. Fredrik I:s Privilegier för R. o. A.
515
6.
När någon adelsman sig så förbryter och misshandlar,
at han der igenom förvärckar lif, ähra, Adelig Frihet och Privilegier,
gods eller arfvelig rättighet, då skal väl saken och
gierningen först der hon giord är, ransakas och skiärskådas,
å Häradsting på landet och å Rådstugu i städerne, eller vid
andra Underrätter, men intet annorstädes dömas än som vid
Hofrätten eller Öfverrätten, hvarunder han hörer. Med dem
af Ridderskapet och Adelen, som låta bruka sig i krigstienst,
förhålles efter Krigs-articlarne, doch böra de för ringa brått
icke beläggas med sådant straff, som kan nesligit och Adelsståndet
förklenligt vara. Där ock någre af Adel hafva tvister
sin emellan om arfskiften, förmynderskap, ersättningar eller
egendomens afstående til creditorer, som om bättre rätt strida,
samt boskilnad; då skal det jämväl skie in för Hofrätten;
men uti alla andra ährender, det vare sig syner eller jordetvister,
giäld och skuldsaker, kiöpslagan och handel, samt
andra civil och ringare bråttmål, så emellan Adelen sielf, som
emellan Adelen och andra, skall sökias och svaras å Ting
och Rådstugu, och niute hvar samt umgiälle det allmänna
Lagen medgifver; doch undantages sådane oförrätter, hvilka
emellan Adelen enskylt och dess vederlikar komma efter Duelsplacatet
at uptagas och afgiöras.
7.
Uti the Prästegiäll och socknar, hvarest Ridderskapet
och Adelen nu för tiden hafva, hädanefter förvärfva kunna,
eller vid den undersökning, hvilken i föllie af den 40 § i
RegeringsFormen kommer at anställas, lagligen kunna bevisa
sig för åhr 1680 värckeligen haft et dem tilhörigt Jus Patronatus,
anten genom urminnes häfd eller förmåner, dem kyrckian
åtniutit, hafva de mackt och frihet at vällia en kyrkioherde
(hvarvid hälst stiftets barn ihågkommas, när de äro af lika
skickelighet och meriter med andra utom stiftet) then vid behörig
examen både om lärdom och lefverne kan bestå, hvilken
Biskopen och Capitlet ei måga sedermera ogilla, utan honom,
uppå patroni kallelse, deras collations-bref ovägerligen och
utan uppehåld meddela. Men der någon adelsman eger någon
sätesgård i socknen, der häfver han mackt och frihet, at
tillika med Församlingen vällia kyrckioherde, och hvar flere
än en utaf Adelen uti et giäll eller sockn sätesgård ega, och
516
K. Fredrik I:s Privilegier för B. o. A.
the anten sins emellan eller insocknens invånare sig icke
förlika och förena kunna, tå skal Biskopen och Consistorium
i samma stift hafva mackt dem emellan att skillia, så at den
af de föreslagne må blifva tagen til kyrckioherde, som them
synes dertil bäst tienlig och skickelig vara; dock ingen prestman
Församlingen uppåträngas mot deras samtycke och goda
villia, vid laga ansvar til giörandes, emedan en olaglig tilsatt
prest aldrig bör hafva inträde eller niuta lön uti Församlingen.
8.
Såsom af ålder Ridderskapet och Adelen i Sverige och
Finland varit nådigst undt och efterlåtit at niuta och behålla
deras sätesgårdar samt Rå- och Rörshemman med de inom
deras enskylta bohlbys egor, antingen nu upbygde torp och
krogar samt qvarnar, med mera, eller som hädanefter upbyggas
kunna, fria för alla utlagor och besvär af hvad namn de vara
kunna; så skola ock här med Ridderskapet och Adelen vid
samma deras välfångne förmåner och rättigheter nådigst bibehållas,
således at deras sätesgårdar med deras torp, gamla
eller nybygda, skola vara fria för rusttiensten, konungstijonden,
utskrifningar och roteringar, cronokiörslor, skiutzningar, durchtågs-
och andre giärder, inquarteringar, prästegårds- samt
tings- och gästgifvaregårds byggnad, contributioner, och alla
andra cronobesvär, af hvad namn de vara måge, undantagne
vägrödning, kyrkio- och kyrkiogårds- samt brobyggnad. Derjemte
skola och alla de Rå- och Rörshemman, hvilka inom
samma bys rätta ägor med Rå och Rör eller annan laga byskillnad
begrepna äro, och nu för tiden Ridderskapet äro til—
höriga, eller ock såsom med orätta ifrångångne lagligen kunna
återvinnas, men icke de, som nu hädanefter ifrån cronan eller
andra frälsemän blifva acquirerade, niuta förberörde förmåner
och rättigheter lika med sielfva sätegården derunder de äro
hörige och belägne. Men landtboerne på de bebodde och til
hemmantal lagde Rå- och Rörshemman, betala efter vanligheten
Lagmans- Häradshöfdings- och Tiugsgiästnings-penningarne
och svara til kyrckio- och kyrckiogårds- jemväl prestegårds
byggnad, samt vägrödning och brobyggnad efter Lag och
Förordningar; jemväl vid fiendens infall och högstträngande
nöd, då krigsmackten kommer på en ort at sammandragas, då
at emottaga en proportionerad inquartering. Ridderskapets
ladugårdar niuta samma förmån, som sielfva säterien, undantagandes
Rå- och Rörs friheten. Skulle någon adelsman äga
K. Fredrik I:s Privilegier för R. o. A. 517
tvenne vid hvar andra belägna sätesgårdar, och han för sin
beqvämlighet skulle villia dem sammanlägga, stånde det honom
fritt, allenast de uti en sockn belägne äre, och at cronones
jordebok derigenom ej rubbas. Vill och någon sammandraga
sina til hemmantal skattlagde Rå- och Rörshemman, så står
honom fritt at afhysa dem under sielfva sätesgården, eller
dem til ladugård bruka och nyttia, emedan Oss och cronan
intet derigenom något afgår. Vi tillåte jemväl Vårt Ridderskap
at, för sin beqvämlighet, flyttia säteries friheten af någon
dess sätes- eller ladugård til et annat frälsehemman af lika
hemmantal och godhet, som då ikläder sig den förras förmån
och rättighet, dock så, at sådan sätesgård är belägen innom
compagniet, hvarest frälsehemmanet varit tilförende indelt, och
at ingen derigenom praejudiceras. Uti Skåne, Halland, Blekingen
och Bohuslän, skal Ridderskapet och Adelen, såsom
dem af ålder förundt och efterlåtit varit, niuta och behålla
deras sätesgårdar de äga, med sina torp, gatehus, krogar och
qvarnar med mera, som ligger på sätesgårdens ägor, antingen
de nu äro upbygde eller hädanefter upbyggas kunna, fria och
lediga för all tunga, utlagor och besvär, af hvad namn de vara
måga, såsom för tijonde afgift, utskrifningar, enroulleringar och
routeringar, cronokiörslor, skiutzningar, durchtågs- och andre
giärder, inqvarteringar, kyrckio- prästegårds- samt tings- och
giästgifvarehus byggnad, contributioner och alla andra cronoutlagor
och besvär, undantagande den vanliga Adels-rusttiensten,
som i den 21 puncten infördt finnes. Sammaledes
äro insockne eller vekudags godsen, som de nu ega, eller af
samma rättighet återvinna kunna, aldeles befriade och fri—
kallade för alla föruprepade crono-utlagor och besvär, undantagandes
Adels-rusttiensten, som redan sagt är, cronokyrckio-
och präste tijonden med andra gamla bevisliga prästerättigheter,
samt vägrödning och brobyggnad af skattlagde
hemman, jemväl kyrckio- och kyrckiogårds samt prästegårds
byggnad i de orter, som så af ålder vanligit varit; item, den
i Skåne så kallade matlags skatten, som är Lagmans- Häradshöfdings-
och Tingsgiästnings penningar, hvilka allenast
utgiöras böra af de veckudagsbönder, som för hemmantal stå
och lagde äro. Dock at crono- och kyrckio-tijonden, hvilken
någon af ålder eller annan besynnerlig rättighet äger och til
säteriet innehafver, aldeles förblifver hvarjom och enom framgent
oförryckt efter dess tilständiga rätt, så at kyrckian til
-
518 K. Fredrik 1:8 Privilegier för R. o. A.
börligen hålles vid mackt och i lika stand. Vid tiendens infall
och högstträngande nöd, förhålles med inquartering på
insockne hemmanen lika, som förut om Rå- och Rörshemman
förmält är. Ridderskapet och Adelens ladugårdar niuta och
behålla sin vanliga frihet som förr, och, för sin beqvämlighet
skull, efterlåtas äfvenväl Ridderskapet och Adelen at afhysa
eller til ladugård at bruka sina insockne eller veckudags hemman
under sätesgården, doch tijonden deraf, cronan, kyrckian
och prästen samt flera gamla bevisliga prästerättigheter förbehåldne,
såsom och at flytta säteries friheten från sätesgården
på et annat frälsehemman af lika hemmantal, som da ikläder
sig den förras förmån och rättighet, och den förra det senares
natur och egenskap. Vi tillåte jemväl Ridderskapet och Adeln
deras gamla insockne eller veckudags frihet på de hemman och
lägenheter, som de nu innehafva i samma sockn, der säteriet
är belägit, men icke uti annexan. Der och några af deras
nu varande utsockne hemman skulle med orätta hafva mist insockne
rättigheten, som samma hemman af ålder, nemligen den
tiden dä landet kom ifrån Dannemarck under Sveriges lydno
och devotion, ägt, och befinnas vara dertil berättigade, så
tillåtes Ridderskapet och Adelen en sådan dem ifrångången
insockne rättighet behörigen återvinna; men de, som hädanefter
igenom kiöp och byten af cronan och privatis förvärfvas,
kunna ej under insockne rätt och förmån dragas, hvarom Kongl,
brefven af den 4 Martii 1690 vidare förmäla.
9.
Så skola och Adelens landtbönder och utsockne frälsehemman
fria vara för alla crono-dagsvärcken, kiörslor, skjuts,
resor och giästning, som de förr varit betungade med, så at
ingen Befallningshafvare eller Fogde skall härefter hafva mackt
något sådant Adelens landtbönder och utsockne frälsehemman
at påläggia, undantagandes de tilfällen, då tåg och större
marscher skie igenom landet, eller proviant, ammunition och
beklädningar til armeen, fästningar och magazinerne skola framföras;
tå böra så väl frälse med utsockne frälse, som cronooch
skattebönder, både med skiutsresor, giärder och andre
pålagor för betalning dertil hielpa. Dock skola uti alla inquarteringar,
giärder samt cronoskiutsningar och hielper blifva
räknade tvenne frälsehemman emot et cronoskatte, frelseskatte
och cronohemman; två halfva emot et halft, och två fjerdings
K. Fredrik I:s Privilegier för R. o. A.
519
hemman emot et fierdedels, med mindre i krigstider högsta
nöden en jemlikhet erfordrar, elliest skola icke Adelens landtbönder
och utsockne hemman med några andra giärder och
hielper, skiutsresor, eller och i andra fall, blifva betungade,
än som förbemält är; dock böra de, som under hålIskiuts lagde
varda, vara behielpelige at understödia de resande emot betalning,
der det sä omtränger och ordningen dem tilkommer.
10.
Och när Riksens tarf och lägenheter förefalla, som uti
Lagen förmälte äro, at någon contribution och hielp måste
utgiöras, tå skal icke något påläggas Adelens landtbönder och
utsockne frälsehemman utan menige Ridderskapets och Adelens,
som sielfva några landtgods äga, goda ja och samtycke;
och skola altid i sådana hielper blifva räknade två hela besuttne
frälsehemman emot et helt besuttit cronoskatte, frelseskatte
och cronohemman; item två halfva emot et halft och
två fierdedels hemman emot et fierdedels. Således skal och
hållas om någon utskrifning hos Allmogen til Riksens värn
och försvar samtyckt och bevilliat blifver; elliest skal Adelen
uti ofredeliga tider icke försvara mera manshielp, än som
hvart hemman til dess nödtorftiga bruk kan erfordra och Legohionsstadgan
tillåter; men om höga nödtorften så trängia
kunde, at man utur huse utgå måste, tå skola alle dertil
vederredo finnas.
11.
Så skola och de skattehemman, af hvilka Ridderskapet
och Adelen äga frälse-rätten och räntan, anses för fullkomligit
frälse, när frälsemannen förvärfvar sig skatterättigheten
deraf, och när någon skattejord, hvaraf räntan någon frälseman
tilhörer, sällies utan börd, tå äger samma frälseman
lösen framför för alla andra, som utom börden äro.
12.
Desslikest skola och alle af Ridderskapet och Adelen,
doch hvart och et Stånds och stads välfångne Privilegier och
rättigheter oförkränckte, niuta och behålla deras hus, gårdar
och frälsejord, som de hafva eller sig förvärfva kunna i städerne,
fria och lediga för allan cronones och stadsens tunga,
tomptören undantagandes för de, som äro på ofri grund belägne,
samt brandvackt och gatlägning. Afven lemnäs til
520 K. Fredrik I:s Privilegier för R. o. A.
Ridderskapet och Adelen fri disposition öfver deras aflingehus
och jord i städerne, aldeles efter 5 § innehåld uti 1668 åhrs
Biafsked. Men der de bruka någon borgelig näring och handel,
böra de derföre, med en efter deras kiöp och sälliande proportionerad
real afgift til stadens contingent anses, och åhrligen,
så länge de handel bruka, taxeras, jemväl och edeligen
sig förbinda, på samma sätt som Borgerskapet, til at ingen
understungen handel drifva; rättandes sig för det öfrige uti
deras handlande efter det, som efterföljande 19 punct vidare
förmäler och innehaller. Med vägerödningen, innom stadsens
district, förhålles efter vanligheten.
13.
Efter ock väl kunna finnas och upspanas silf- kopparjern-
och andra metalliske eller mineraliske grufvor, så väl på
Adelens egna enskylta arf och egendoms egor, som annorstädes
i Riket, af hvilka mycken nytta och fördel, Riket til
bästa, uprättas kunde, om de uti bruk komma måtte; så vele
Vi icke allenast samtyckia, at den adelsman, som på egna
egor vill uptaga och drifva sådane bruk, skal hafva mackt och
tilstånd dertil, utan försäkre och den samma, at han alla de
förmåner och friheter oqvald skal få niuta, hvilka Bergsordningarne
och Vårt nu vid Riksdagen utgångne Privilegium
så väl jordäganden som upfinnaren tillägga.
14.
Ehuruväl Adelen häfver frihet at til egit husbehof byggia
miöl- och sågeqvarnar på egne egor, hvarest lägenhet dertil
finnes; så måste likväl intet cronans eller Adelens gamla
odalqvarnar och sagar til deras rätta häfd och inkomst med
tulltäckts tagande derigenom skadas, utan när någon ny tullqvarn
skal byggas, bör sådant å ringe kundgiöras, af Häradshöfdingen
och Nämden beses, samt andre der om kring belägne
qvarnägande och grannar höras, och öfver sådane skiäl
resolveras huru vida, utan andras förfång och skada, sådan
frihet tillåtas får, aldeles som 1638 åhrs Riksdags Besluts 9§
förmår och innehåller. I sina strömmar måge de och byggia
hamrar eller annor sådane verck, doch med Bergs Collegii tilstånd,
så vida sådant de anlagde och priviligerade bruken intet
til men och skada länder. Och ehuruväl Ridderskapet och
Adelen eger bygga krogar på deras frälse ägor, så bör dock
sådant ej ske utan vid bij- och vintervägar, men el liest vid
K. Fredrik I:s Privilegier för R. o. A.
521
stora stråkvägen ej närmare än på en half mihl när til giästgifvaregårdarne.
15.
Der ock någon af Adelen är egande i siöar, strömmar
och åar, eger han bruka lahner, åhlekista och annat fiske,
både vid stranden och mitt uti, dock så, at icke båts- eller
allmän fahrled och kongsådren stänges, der hon af ålder varit,
och androm på åker, äng och fiske, åfvan eller nedan, någon
skada skier, som förbemält är. Dessutan tillåtes Ridderskapet
och Adelen at bruka hvarjehanda fiske i Saltsiön och på fria
diupet, på det sättet, at om någon har lust och villia at använda
möda och omkåstnad på silfiske, eller annat, som drifves
på diupet, hvarigenom ingen annan på dess stränder och vanlige
fiske förolämpas, så må han det fritt och utan någon afgift
giöra, och må ej heller någon, vare sig Våra betienter,
eller de, som vid siökanten bo, hindra och förmena den, som
på sådant fiske far; doch at en sådan förlikar sig med vederbörande,
hvarest han söker landning och hamn för sitt fahrtyg
och fiske redskap. Och der strandvrak komma på deras egen
frälsejord och grundar at stanna, der iutet folck föllia med,
eller efter kommer i tilbörlig tid, så förhålles dermed efter
den lag, som för detta gjord är eller och hädanefter kan
stadgat blifva.
16.
Ingen skal hafva frihet at låta hugga något vercke, anten
ek, bok, apel eller annat bärande trä, icke heller hvad det
hälst vara kan, uppå någon adelsmans skog och marck, der
han allena är ägande uti, utan jorde- och skogsegandens goda
villia och samtycke; doch skal Ridderskapet och Adelen öfver
hela riket fritt och obehindrat vara, at efter lag nyttia de
skogar, uti hvilka de hafva lått, samt allmänningarne til deras
nödtorft och behof efter 1664 ahrs Skogsordning.
17.
Så må ock Ridderskapet och Adelen fritt vara til at
skiuta fogi ar och diur uppå sine egne gods och egor, utom
den i lag förbudne tiden, såsom och der de hafva lått uti,
eller uppå lands- eller liärads-allmänningar, cronones enskylte
parkar och jägeri-platser undantagne, och skal ingen vara
tillåtit at jaga och skiuta uppå Adelens enskylte ägor, eller
i deras fiskevatn fiska och fara, det vare sig Våre Befallnings
-
522 K. Fredrik I:s Privilegier för R. o. A.
hafvande och betiente, eller andre, utom jordägandens goda
villia, ja och samtycke.
18.
Vi tillåte ock i nåder, at Ridderskapet och Adelen måge
sielfve få utpanta räntor och utskylder, som hos deras frälsebönder
kunna innestå, samt tilhålla dem at betala hvad de
efter hållen laga husesyn för husröta och elliest ostridigt kunna
vara skyldige; doch at sådant förrättas igenom tvenne ovälduge
Nämdemän, samt lämnas vederbörande landboe fritt, om han
förmenar igenom sådan utmätning sig vara förorättad, sådant
lagligen at sökia återvinna, bäst han kan och gitter; blifva
Adelens bönder och betiente dem något skyldige på ränta,
upbörd, eller husröta, så äger husbonden hos de samma bättre
rätt och företräde fram för andra creditorer, som icke hafva
någon priviligerad rättighet.
19.
Så skal och riksens Ridderskap och Adel, utom hvad i
12 § stadgat är om inrikes handelen, fritt efterlåtit vara at få
handla med vexlar, inrätta manufacturer och reda uti skiepp,
jemväl uti städerne handla i gross och större partier, som
komma utrikes från, men intet uti minut, doch så, at de der
emot undergå en skiälig och efter hvars och ens idkande
handel proportionerad reale afgift til stadens contingent, som
den 12 artickeln i dessa Privilegier innehåller och förmår.
Under denna afgiften skal likväl ej förstås och dragas hvad
Adelen til kläder och deras enskylta husbehof nödigt hafva
at införskrifva, allenast det utrikes från kommande godz och
varor intages uti städernes packhus och vanlige lastage platsar
samt der visiteras, och Kongl. Maj:tts tullrättighet samt vanliga
omgiälder, efter Kongl. Maj:tts Förordningar, erläggas.
Ridderskapet och Adelen ega och den frihet, til deras bästa
och nytta, at in- eller utrikes, åt inhemska eller främmande,
afsättia, utskieppa och föryttra alt hvad dem godt synes af
sine åhrlige inkomster, de af sine frälsegods, gårdar och rätta
frälse bruk ega och afla, såsom järn, spannemål, hästar, creatur,
timmer, bräder, vercke, eller hvad namn det hafva kan, allenast
den vanliga tullen och umgiälderne derföre betalas, samt
mätare och vägare penningar lika med stapelstädernes Borgerskap,
derest de handla; men skulle Adelens afvel allenast utgå
genom någon stad til siös, och i staden ej föryttras eller neder
-
K. Fredrik I:s Privilegier för R. o. A. 523
läggas, eller stadsens våg och mått brukas, äro de då ingen
afgift underkastade, undantagandes i de städer, som bro- och
vägarepenningar af järnet efter Resolutionerne betalas böra.
Alt landtkiöp skal vara Ridderskapet och Adelen förbudit med
salt, sill och andra varor i gemen, dock kan dem, som bruk
idka och drifva, den frihet, som 1700 åhrs uti nästledit åhr
öfversedde Förordning, på det sättet, som den uti Kongl. Maj:tts
Borgerskapet vid denna Riksdagen angående kiörslor och förslor
ifrån bruken och til städerne gifne Resolution 51 § är förklarad,
förmår och innehåller, ej betagas at kiöpslaga och
handla med det de til deras enskylta bruks förnödenhet betarfva,
undantagne kiöpmans varor, såsom kläde, vin och
spetseri etc. Ridderskapet och Adelen skal och vara efterlåtit
at til stapelstäderne utföra sine egna tilvärckningar af
järn ifrån sina bruk och frälsegods, som hamn ega, med egne
fahrkostar, eller ifrån hvilka städer de dem kunna få frackta,
dock icke löpa med andras frackter. Samma frihet vare dem
ock förundt, at ifrån upstäderne afhämta sitt egit tilvärckade
järn, så framt upstäderne sielfva icke i rättan tid kunna med
ducktiga, beqväm- och tilräckeliga fahrtyg, genast vid anfordran
och utan tidens ringaste utdräckt dem betiena, hvartil
de skola förplicktas, vid förlust för berörde städer af sådant
privilegio, samt laga ansvar för skadeståndet efter omständigheterne,
så snart deröfver klagas och sådant öfverbevisat
varder; men när upstäderne med säkerhet och utan uppehåld
förmå promt och emot billig fräckt afhielpa och til stapelstäderne
förskieppa de ifrån bruken dit ankomne tilvärckningar,
effecter och afvel, skola då upstädernes fahrtyg vara
fram för fremmande närmast dertil at brukas; hvilket doch
aldeles utan brukspatronernes tvång i så måtto ske måste, at
de icke blifva bundne til vissa skieppare eller fahrtyg, eller at
städernes fahrkostar skola taga last efter nummer, som förr
skal vara skiedt, emedan det et stort hinder i seglationen förorsakat.
Så skal Ridderskapet och Adelen jemväl fritt stå
at sända sina båtar uti lax- strömmings- och andra fisken,
städernes enskylta fiskelägen undantagne, at fiska och byta
sig fisk til mot egen afvel, til deras egna husbehof, likmätigt
hvars ock ens orts hamnordning; men derunder skal icke vara
tillåtit at taga annars mans spaunemål, eller hvad gods det
hälst vara kan, at utföra uti deras egit namn, vid förlust af
sielfva varan, och plicht såsom understuckin handel. I lika
524 K. Fredrik I:s Privilegier för R. o. A.
måtto skal Ridderskapet och Adelen öfver hela riket fritt
efterlåtas at idka och drifva sin vanliga oxhandel, och stalla
oxar på sina gårdar, samt dem sedan till sin nytta afsättia
och förhandla; doch blifver Ridderskapet och Adelen uti Skåne
allena förbehållit deras utskeppning, aldeles som Hans Kongl.
Maj:tts högstsal. Konung Carl den XI:tes, högloft, i åminnelse,
deröfver uthgifne Resolution och tryckte Förordning af den
13 Januarii 1694 innehåller och förmår; och til sådan oxestallnings
bättre understöd skal Adelen i Skåne få niuta och
nyttia städjandet af crono- och kyrkiotijonden, allena af deras
egna frelse, men inga crono- och skattebönder.
20.
När något frelsehemman öde blifvit och husbonden til
hemmanets uprättning måste efterlåta af sin åhrliga upbörd
några åhrs frihet, så vele Vi ock i lika måtto tilstädia så
många åhrs friheter på Vår och cronones upbörd, som frelsemannen
å sin sida derpå eftergifvit efter Tingsrättens ompröfvande.
Men skulle några Adelens gods och hemman ej kunna
bestå utan förmedling, eller bära den räntan, som de af ålder
haft, och frelsemannen derföre föranlåtes det samma at förmedla,
så åligger det Landshöfdingen i orten, på frelsemannens
anmodan, at låta det efter methoden refva och skattläggia,
samt deröfver sit betänckiande tillika med berörde
skattläggningar til Cammar-Collegium at insända, så snart
giörligit är, hvarefter Cammar-Collegium innom sex månader
dess utslag meddela mäste; skulle dermed längre komma att
dröijas, niute utan efterräkning för den förflutne tiden vederbörande
sin vid refningen skiälig befundna förmedling til godo,
til dess Vårt Cammar-Collegium träffar et slut, så at Oss
och frelsemannen sker rätt å både sidor.
21.
Såsom uti Sveriges Lag förmäles, at Adelen eger giöra
och hålla vapnatienst för det gods de ega, så skal fördenskul
sådane vapnatienst utredas efter de Privilegier och den ordning,
som sal. Konung Gustaf Adolph, högloft, i åminnelse, åhr 1626
dermed giordt häfver, nemligen at den adelsman, som häfver
til 580 marker rusttiensts ränta af sitt gods, skal hålla en
sådan mondering, som samma Rusttiensts ordning förmår och
innehåller. Men eger någon större rusttiensts ränta, och öfver
580 marker, tå hålle therföre en serskilt mondering. Och
K. Fredrik I:s Privilegier för R. o. A. 525
emedan mycket få äro, som en hel häst äga; så håfve Vi
jemväl efterlåtit dem, som mindre rusttiensts ränta hafva, at
sammansättias til 500 marker; vapnetiensten utredes af Ridderskapet
och Adelen i Skåne, Halland, Blekingen och Bohus
Län, efter Hans Maj:tts högstsal. Konung Carl den XI:es, glorvyrdigst
i åminnelse, författade Rusttiensts ordning åhr 1687,
de som sammanfogade blifva uti rusttiensten, skillias intet åt,
utan vid ny sammansättning. Villiandes Vi också i förmågo
af Sveriges Lag, här med hafva försäkrat Ridderskapet och
Adelen, at den Adelsfanan, som af dem således är uprättad,
aldrig skal blifva förd och brukad utom Sveriges och Finlands
gamla gränts och landamäre, och at Vi til Officerare
vid samma Regemente inga andra förordna villja än dem, som
äro Svenske besutne adelsmän, ei heller påbörda Ridderskapet
och Adelen at gifva penningar til monderingen, utan
lemna dem frihet den samma sig sielfva at förskaffa, efter
det förseglade profvet, som uti Länet förvaras; så skola och
rusttienstlängderne ei oftare hädanefter än til hvar sammansättning
på vederbörliga orter ingifvas.
22.
Medan ock Sveriges Lag förmår, at enkor och faderlösa
barn måge för all cronones vapnatienst fria vara, sä länge
enka ogift, sönerne omyndige och döttrarne ogifta äro; så
skola de alle, så länge som de i samma tilstånd äro, frihet
niuta på deras morgongåfvo och alle arfvegods. Samma lag
vare med dem, som hafva fånug fader; men för deras aflingejord
ega de vapnetienst uppehålla. Doch rusta Adelen i Skåne,
Halland, Blekingen och Bohus Län efter Rusttienstordningen.
23.
Hvar och någon Adels-ryttare blefve uti krigstider af
riksens fiender fången, då vele Vi låta honom utlösa igen,
lika som med cronones öfrige krigsfolck sker, som råka i fiendens
fångenskap.
24.
Vi lofve ock härmed för Oss och Våra efterkommande,
lika som Vare förfäder det giordt, at Vi icke vele kiöpa eller
tilpanta Oss, mycket mindre afhända någrom något fritt och
frelst gods, derigenom Ridderskapet och Adelsståndet försvagat
blifver. Och som Vi äre aldeles benägne at handhafva,
skydda och bibehålla Ridderskapet och Adelen vid deras
526 K. Fredrik I:s Privilegier för R. o. A.
fasta egendom, såsom Ståndets vältrefnad och styrcka; ty
håfve Vi uti nådigt öfvervägande tagit, huruledes de ifrån
cronan igenom kiöp afhände gods, förmedelst 1655 ahrs Reductions
Stadga, förutan de som på förbudne orter varit belägne,
för Adelens fasta arf och frelse äro förklarade, men
sedermera igenom andra vidrige uttydningar i gemen lösen
underställe, hvarmedelst de ringa vård och skiötsel niutit. Nu
som Vi icke allenast finne denna inlösningen, hvilken uti de
senare åhren cronan varit förbehållen, strida emot sielfva det
uprättade kiöpets egenskap, natur och innehåld, samt rätta
meningen af det första deröfver författade Riksdags Beslut;
ty vele Vi i nådigt betracktande af sådana skiäl, och at
kiöpeskillingen, som influtit för samma försålde gods, är använd
til krigens lyckeliga utförande, hvarigenom åtskilliga
stora och ansenliga provincier cronan tå underlagde blifvit,
såsom ock derjemte til at visa huru benägne Vi äre detta
Ståndet at uprätta, härmed förordne och stadge, at alla köpegods,
hvilka Adelen kiöpt af cronan och nu för tiden besitter,
eller för bortmist kiöpegods ränta kommer til vederlag
at niuta, skola som Adelens odal frelse anses, i cronones
räkenskaper således upföras, och aldrig vidare stå under cronones
lösn; doch crono-förpantningarne här under ej begrepne.
25.
Om ock hända kunde, at några frelsegods blifva hädanefter
under Oss och cronan indragne för efterräkningar af
under händer hafde medel, penninge-gravationer, embetes förseelser
eller hvarjehanda slikt, då skola sådana gods stå under
lösen, och antingen af släckt och bördesmän, eller om de intet
til äro, eller villia och gitta, då af andra frälsemän för den
summan, som cronan godset antagit före eller den mästbiudande,
så framt cronans fordring större är, än godsets rätta
värde, få infrias, så at hädanefter intet frelse, för hvad orsak
det hälst under cronan komma kan, må hos cronan förblifva,
utan gå tilbakars i frelsemanna hand, på sätt som här förmäles.
Elliest, sorn hvar och en adelsman fritt står at giöra
sig sit gods och egendom så nyttig som han kan, så skola
Våra Embetsman och Fogdar intet vara Adelen hinderlige, ej
heller befatta sig med frelsegodsen vidare, än at upbära hvad
til Oss och cronan deraf utgiöras bör.
K. Fredrik I:s Privilegier för R. o. A. 527
26.
När också händer, at någon af Ridderskapet och Adelen
sit jordegods lagligen förbrutit och förvärckat häfver under
Oss och cronan i sådana mål, som lag säijer, tå skal icke
hans hustrus, barns eller folcks rätt och del af jord och lösörou
derutinnan inmängas och tillika borttagas, utan rätta
ägande skola sådant obehindrat behålla; men hvad på förberörde
sätt Oss af det förbrutna jordagodset tilfaller, det
skal efterlåtas någon af dem i släckten; doch Oss förbehållit,
hvilken Oss synes det af ynnest och nåde at unna och efterlåta,
som sådant med trogen tienst hos Oss förtiena kan, vare
sig en eller flere; skolandes slika benådningar icke anses för
donationer och förläningar, utan såsom frelse, behålla den
natur de för förbrytelsen haft.
27.
Vi vele och deröfver handhålla, at ofrelse män ej måge
kiöpa sig til någon frelsejord eller gods, som eger och uti sig
begriper säteries- ladugårds rå och rörs, eller vekudags rätt
och frihet, emedan ingen, eho den vara må, utom Ridderskapet
och Adelen får efter Privilegier något säteri, ladugård, rå
och rörs, insockne eller vekudagshemman ega och besittia;
doch som sålunda öfverenskomma är, at der en eller annan
ofrelseman under förflutne tiden kommit at få ega någon säteseller
ladugård med förbemelte hemman, och för detta förvärfvat
sig derpå laga medfart, fasta och skiöte uti sitt egit
namn, eller efter en sådan ägare det i arf bekommit, då skal
en sådan ofrelseman få roligen ega och besittia samma gård
och gods för sig och sina arfvingar, så länge det ärfves, arfvinge
efter arfvinge; altså vele Vi sådant härmed hafva gillat
och stadfäst, så at gården med godset altid må behålla sin
natur och frihet; men skulle en på det sättet i ofrelsemanna
hand varande sätes- eller ladugärd, med dess tilhörige hemman
och gods, komma at sällias, så skal egaren vara förplicktad
at sällia och afstå det samma til någon af Ridderskapet
och Adelen, för sådant pris, som de antingen bäst
åsämjas kunna, eller ock någon annan redeligen tilbiuder, på
det sådana lägenheter, således må återkomma til Adelsståndet
igen. Om och någon ofrelse bruksegare voro, som til sit skattebruks
oumgengelige understöd för detta fädt kiöpa och besittia
en när in til dess bruk belägen sätes- eller ladugård med der
‘14
Adelns protokoll, 1723. II.
528 K. Fredrik I:s Privilegier för R. o. A.
under hörande hemman, och bruket utom säteries och frelseskogen
icke kan aldeles drifvas och bestå, så skal samme
bruks egare och dess arfvingar få sådant roligen behålla och
sedan oåtskilt från bruket försällia til hvem dem godt synes;
men skillier egaren på något sätt bruket från säteriet, da
ärfves och sällies det senare på sätt och vis, sorn ofvanföre
om ofrälsemäns besittning af säterier eller ladugårdar författat
är. Vi försäkre i nåder Ridderskapet och Adelen härmed,
at ej villia hädanefter benåda någon ofrelseman at fä
kiöpa eller besittia sådana för Adelen allena privilegerade
gårdar och gods, med mindre någon medelst goda och nyttige
tienster giordt sig af Riket och Fäderneslandet dertil väl förtient
och värdig; emedan Adelsståndets styrcka och välmågo
elliest genom slik benådning försvagat varder. Vederbörande
domare blifva fördenskul förbudne at hädanefter meddela någon
ofrelseman upbud och fasta å Adeliga säterier, ladugårdar, rå
och rörs insockne- eller vekudags hemman, efter som en sådan
lagfart aldrig skal ega någon kraft eller bestånd, utan om
ofrelseman giordt på sådant gods någon försträckning, har han
at trygga sig vid laga inteckning, och der han föranlåtas skulle
der utur enteligen söka sin betalning, kan han äfven få niuta
laga införsel der uti af executoren efter värdie, doch skal
samma egendom altid behålla sin naturliga rätt och frihet
och aldrig anses annorlunda än pant, så länge den i ofrelsemanna
hand är, och när en annan frelseman med rätta gods
egarens samtycke begiär at lösa til sig godset med samma
rätt och vilkor, som det hos ofrelsemannen häftar, skal sådant
intet förvägras, ehuru länge pantehafvaren deraf suttit i possession.
Hvad frelse strögodsen och utsockne hemmanen angår,
så emedan äfven öfverens kommit är, at både Adelens vederlikar
så väl som Presterskapet och Borgare Ståndet, hvilke
antingen fått kiöpt eller och härefter kunna komma at få til
sig kiöpa et eller annat berörde frelsehemman, hvar til ingen
bördeman i laga tid sig angifver, skola få dem behålla och
besittia för sig och sina arfvingar; ty vele Vi och i nåder
dertil samtycka, och gille fördenskul härmed, at förbemälte
ofrelseman må sådana frelsehemman under frelsemannarätt
framgent ega och besittia, arfvinge efter arfvinge.
28.
Om ock något cronohemman eller annan lägenhet ligger
en frelseman tilhanda, och han emot jemgod ränta in natura
K. Fredrik I:s Privilegier för R. o. A. 529
sig det samma vil tilbyta, då vele Vi sådant hafva efterlåtit
på sätt och vis, som Förordningarne om slika byten förmå och
innehålla. Doch böra inga byten, som hädanefter begiäras,
emellan Riksdagarne fastställas, eller någon immission deruti
gifvas, utan lemnäs til dess Ständerne sielfva komma til—
samman och pröfva om vid et sådant projecterat byte cronan
kan vara skadelös eller ej, i hvilket senare fall de då ej
tillåtas må.
29.
Efter Vi ock Oss derom vinlägga vele, det ähra och dygd
må i alla Stånd tilväxa, och serdeles at Vårt Ridderskap och
Adel så mycket möjeligit måtte hållas i sin tilbörliga heder,
ty stadge Vi det härmed och biude alfvarligen, at ingen son,
som icke fylt sina et och tiugu åhr, eller står under sina föräldrars
vård, såsom och icke heller någon dotter af Adeligit
Stånd skal efter denna dag drista sig til at inlåta sig i något
ächtenskaps förbund utom sine föräldrars ja och samtycke;
äro ock fadren och modren döde, då tages dertil rätta gifto—
mans råd och samtycke, dock Oss dervid förbehållit, hvar föräldrarne
eller giftomannen oskiäligen satte sig emot sådant
giftermål, at Vi då, på kiärandens klagomål, vele och måge
disponera uti saken efter som Vi finne dertil skiäl vara. Inlåter
sig någon Adelsmans enka eller jungfru hädanefter i
ofrelst gifte, utom Vår consence och vederbörande giftomans
samtycke, då skola de för sina sätesgods af närmaste släckt
och förvanter, efter mätismanna ordom, eller som någon annan
redeligen biuder, vara skyldige at taga lösen. Låter någon
enka eller jungfru lägra sig af frelst eller ofrelst man, och
således sig befläckar, håfve förbrutit alt sit fasta arf under
närmaste arfvingar, och blifve aldrig liden i Adeliga sarnqvämer.
Är lägersmannen frelseman och tager henne til hustru,
så behåller hon det art i löst och fast, som hon i annor händelse
hade förbrutit; men är han en ofrelseman och tager
frelses jungfru eller enka til äckta, som han således förut förnedrat,
så stal hon vara förplicktat tor sit fasta arf, som
ofvanbemält är, lösen taga, med mindre Kongl. Maj:t til ächtenskapet
gifver sit samtycke.
30.
Det må ock vara Ridderskapet och Adelen fritt at hafva
och hålla i sit försvar och tienst allehanda embetsman och
530 K. Fredrik I:s Privilegier för R. o. A.
handtvärckare som til hushålds behof, tarf och förbettring
kunna tienlige vara, börandes de icke heller flera antaga och
under sit namn försvara, än de sielfve behöfva; doch utan
at lata deni i städerne, embetsman och handtvärckare til
prasjudice, något för andra arbeta.
31.
Fälles någon af Adelens enskylta bönder, folck och betiente,
eller någon annan, som uppå deras frelsejord någon
missgierning begådt, til böter, då niute och behålle frelsemannen,
efter Lag, den vanlige jordegande delen af all sakören,
i lika matto målsägande rätten, när han i laga tid målet
angifva låter; Och skal en Adelsman hafva mackt sina bönder
och enskylte betiente vid små förbrytelser, upstudsigheter och
försummelser tilbörligen at aga och näpsa.
32.
Vil någon Svensk Adelsman sättia sitt bo utrikes under
något herrskap, som står med detta riket vid dess afflyttande
i frid och vänskap, sa vele Vi väl, enär derom hos Oss en
underdånig ansökning giöres, och så vida det ej länder riket
til otienst, sådant med Råds råde tillåta, samt befrija dess
efterkommande, hvilke utrikes födas eller äro honom uti deras
omyndiga åhr härifrån fölgacktige, ifrån den eds plickt, hvarmed
de Oss och riket varit förbundne; doch mista alle desse
sitt säte och stämma på Riddarhuset och betala hvar tijonde
penning af all lös egendom, som de såmedelst utur riket draga;
men med dem som til sina mogna åhr komne äro och utur
liket flyttia, samt understa sig med råd och dåd biträda
riksens fiender emot Sveriges rike, förhålles efter Lagen.
Til yttermera visso håfve Vi detta med egen hand underskrilvit
och bekräftat samt Vart Kongl, insegel låtit vitterligen
hängia här nedanföre, som skiedde i Stockholm den sextonde
Octobris åhr efter Christi börd et tusend siuhundrade tiugu tre.
FRIEDRICH.
(L. S.)
Innehållsförteckning
till
Andra och Tredje Delarne af Eidderskapets och Adelns Riksdagsprotokoll
från och med år 1719.
Sid.
Protokoll: Andra Delen (från den 21 Januari till d. 12
Augusti 1723)  1 522.
Tredje Delen (från den 13 Augusti till d. 23
Oktober 1723) -  1—325.
Bilagor: A. Intagna i Protokollet:
Baron E. Creutz s hälsningstal till R. o. A
II, sid. 1.
Densammes tal till Landtmarskalken baron S. Lagerberg » » 4.
Landtmarskalkens tal till R. o. A—  8 8 5.
K. Maj-.ts tal till R. o. A  » » 1°.
Assessoren G. F. Rothliebs memorial emot Riksrådens
säte och stämma på Riddarhuset
8 » 27.
Project till Instruktion för Sekreta Utskottet
» 8 56.
Instruktion för Deputerade till revision af Rådets
Protokoll
8 8 69-
Edsformulär för desamme  -
8 8 71.
Bondeståndets memorial om konungamaktens utvidgande
-  8 8 82.
Samma stånds memorial om delaktighet i Sekreta
Utskottet
-
8 8 83.
R. o. A:ns tal till Preste- och Borgarestånden angående
Bondeståndets anspråk på delaktighet i Sekreta
Utskottet
8 8 87.
Presteståndets svar derpå.
-  8 8 91.
Svar till Bondeståndet från de öfriga Stånden angående
dess anspråk på delaktighet i Sekreta Utskottet
8 8 93.
R. o. A:ns tal till Preste- och Borgarestånden angående
samma, svar
8 8 98.
Borgareståndets utlåtande angående R. o. A:ns svar
på Bondeståndets begge ofvannämnda memorial » » 100.
Svar till Bondeståndet från de öfriga Stånden angående
dess memorial om konungamaktens utvidgande... » » 105.
R. o. A:ns utlåtande om skatteköpe-brefs utfärdande,
regaliernas vårdande, herredagsmans skyldighet att
betala sin gäld och om Defensions-Deputationen » » 115.
532
Innehållsförteckning.
Presteståndets svar derpå
II, sid. 116.
Borgareståndets » »
» » 117.
Bondeståndets utlåtelse om mildring i det straff, som
blifvit tvenne dess medlemmar ådömdt
» » 292.
H. Majit Drottningens bref till Ständerna angående
hertigens af Holstein kongl, höghets-titel
» » 314.
H. Majit Konungens bref till Ständerna angående
president-platsernas tillsättande och hertigens af
Holstein kongl, höghets-titel
» » 315.
Rådets utlåtelse angående tsarens och hertigens af
Holstein titlar
» » 325.
Krigsbefälets förbindelse att bifalla K. o. Arns beslut
i afseende på Borgareståndets anspråk på ofrälsemäns
tillträde till civila tjenster
III, » 133.
Bondeståndets svar till B. o. A. angående dess utlåtande
i afseende på Borgareståndets skrift om
ofrälsemäns rätt till civila tjenster..
» » 164.
Detsammas utlåtelse angående hertigens af Holstein
succession
» » 254.
Landtmarskalkens afskedstal till E. o. A.  » » 323.
Baron E. Creutz s afskedstal å 11. o. Arns vägnar
till Landtmarskalken
» » 324.
B. Särskildt tryckta:
1. Landtmarskalken baron S. Lagerbergs tal till
H. Maj:t Konungen vid Kiksdagens öppnande » » 335.
2. Sekreta Utskottets ed  » » 339.
3. Kongl. Majrts Allmänna Proposition
» » 340.
4. Kammar- och Oeconomi-Deputationens memorial
af d. 28/2 1 7 2 3 angående skatteköp
» » 344.
5. Samma Deputations memorial af d. 14/3 1723
angående samma sak
» » 345.
6. Kapten G. C. Rosenmullers memorial angående
god ordning på Eiddarhuset..
» » 351.
7. Krigsrådet Samuel Akerhjelms memorial angå
ende
samma sak  » » 354.
8. Öfver-direktören ./. Ehrenpreus’ påminnelser vid
Kammar- och OeconomiDeputationens memorial
angående skatteköp
» » 355.
9. Byttmästaren G. O. Bilbergs anmärkningar vid
samma memorial
» » 365.
10. Assessor J. von Hökerstedts memorial om
skatteköp.  » » 368.
11. Extract af Protokollet hållet hos B. o. A. d.
24/4 1723 (angående ryktet om regaliernas
vanvård m. m.)  » » 373.
Innehållsförteckning.
533
12. Holsteinska Geheimerådet Bassewitzs memorial
till K. Maj-.t af d. ls/29 April 1723 angående
hertigens af Holstein höghets-titel  III, sid. 374.
13. Densammes memorial af d. Maj rörande
samma sak.
—  » 8 376.
14. Hertig Carl Fredriks af Holstein bref till
B. o. A : -  8 8 377.
15. B. o. Arns svar å Bondeståndets klagomål i
anledning deraf att de trenne andra ståndens
svar å dess memorial angående konungamaktens
utvidgande blifvit tryckt.
8 8 378.
16. H. K. Majits anmärkningar angående presi
dents-val
-  8 8 380.
17. Extract af general Diemers bref till ministern
Campredon angående förhållandet mellan konungen
och hertigen af Holstein
» » 383.
18. Extract ur Sekreta Utskottets protokoll d. 7/ä 1723
angående hertigens af Holstein höghets-titel... » » 385.
19. Memorial, afgifvet af någre ledamöter af Depu
tationen
öfver Kiksdags-Ordningen  » 8 386.
20. Öfverste L. C. Stobées påminnelser angående
Kiksdags-Ordningen
8 8 387.
21. Grefve Carl Gyllenborgs och frih. M. Törn
flychts
påminnelser vid Kiksdags-Ordningen... » » 391.
22. Kansleren G. J. Hjelmborgs påminnelser vid
Kiksdags-Ordningen
» » 397.
23. Bondeståndets memorial om skatteköp  » » 399.
24. Kammar- och Oeconomi-Deputationens memorial
af d. 6/6 1723 angående samma sak  » » 402.
25. Kammar-Kollegii memorial af d. 6/ä 1723 an
gående
samma sak  » » 414.
26. Secreta Deputationens memorial angående rådets
förstärkande.  — 8 8 429.
27. Öfverste-löjtnanten grefve A. Spens’ memorial
angående Badet och presidentskapen  » 8 430.
28. Eörteckning på Deras Exc. Kiksråden  » » 431.
29. Öfverste-löjtnanten grefve A. Spens’ andra memo
rial
angående Kådets förstärkande
» » 432.
30. Secreta Deputationens senare memorial angå
ende
samma sak
» » 434.
31. B. o. Arns reservation i afseende på de öfver
notarien Dahlén, kapten Prange och fält
auditören
Brodzenius fälda domar
» » 440.
32. E. o. Arns svar till H. Majit Drottningen an
gående
hertigens af Holstein titel  » 8 445.
33. Borgareståndets memorial till B. o. A. angående
ofrälsemäns rätt till civila tjenster
» » 447.
34. Landshöfdingen frih. E. J. Creutz s tankar
rörande samma memorial..
8 8 450.
534
Innehållsförteckning.
35. Krigsbefälets förbindelseskrift att försvara E. o.
Arns privilegier mot Borgareståndets anspråk
rörande ofrälsemäns rätt till civila tjenster_.f lil, sid. 458
36. E. o. Arns förbindelseskrift rörande samma sak » » 461
37. E. o. Arns svar till Borgareståndet angående
dess nyssnämnda memorial  „ » » 466
38. Borgareståndets memorial till E. o. A. i an
ledning
af nämnda svar  » » 474
39. E. o. Arns utlåtande till Preste- (och Bonde-)
ståndet angående Borgareståndets memorial
om ofrälsemäns rätt till civila tjenster  » » 476
40. E. o. Arns andra svar till Borgareståndet an
gående
samma memorial
» » 478
41. Extract ur Större Secreta Deputationens proto
koll
d. 12/I0 1723 angående hertigens af Holstein
succession
» » 480
42. Hertig Carl Fredriks af Holstein tacksägelse
bref
till E. o. A
» u 481
43. Deputationens öfver Eiksdags-Ordningenmemorial » » 482
44. Preste-, Borgare och Bondeståndensgemensamma
memorial om ofrälsemäns rätt till civila tjenster » » 485
45. E. o. Arns reservation angående sitt votum de
cisivum
» » 486
46. Landtmarskalken baron S. Lagerbergs tal till
H. Maj:t Konungen å Eikssalen vid Eiks.
dagens afslutande ___ » ,, 487
47. Andra Klassens af E. o. A. memorial angå
ende
sitt säte å Eiddarhuset
» „ 439
48. Landtmarskalken baron 5. Lagerbergs missiv
till Konungen med begäran att han med Eåds
råde måtte afgöra Adelns besvär
» » 491
49. Skånska Adelns besvär  » „ 493
50. Finska Adelns besvär
» ,, 497
51. Eiddarhus-Direktionens memorial
» » 505
52. Adelns namnteckningar under Eiksdags-beslutet » » 509
53. Konung Fredrik I:s Privilegier för K. o. A  » » 512
