# ID: svediakorp-gov93
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1710
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 152,607
# sentences: 5,778
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


SVERIGES
RIDDEBSKAPS OCH ADELS
RIK SI) AGS-1 PROTOKOLL
SJUTTONDE DELEN
1710, 1713-1714
STOCKHOLM
KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER
1902
sjuttonde delen af Sveriges ridderskaps och adels riksdagsprotokoll
innehåller protokoll med bilagor vid utskottsmötet
1710 och vid riksdagen 1713—1714, båda utskrifna
af rådet under konung Karl XII:s vistelse i Turkiet.
Anledningen till ständernas sammankallande var bägge
gångerna densamma, nämligen den svåra ställning, hvari
Sverige befann sig i följd af det långvariga kriget. Förhandlingarna
rörde sig därför hufvudsakligen om anskaffande
af medel och om försvarsverkets ordnande. Riksdagen
1713—1714 gjorde dock ansatser till att blanda sig i politiken
dels genom ett försök att förmå rådet att inleda
fredsunderhandlingar, dels genom förslaget att uppdraga
styrelsen under konungens frånvaro åt prinsessan Ulrika
Eleonora. Riksdagen upplöstes utan att något formligt
riksdagsbeslut fattats.
Manuskriptet till protokollet vid mötet 1710 föreligger
i två exemplar, ett konceptprotokoll (ett band) och ett
renskrifvet (ett band, äfven innehållande bilagor). Hvad
åter riksdagen 1713—1714 angår, så finnes endast det renskrifna
protokollet i behåll, utgörande jämte bilagorna ett
band.
% #
Med sjuttonde delen afslutas den äldre serien af Ridderskapets
och adelns riksdagsprotokoll. Uppslaget till
utgifningen af denna urkundssamling gafs vid riksdagen
1853—1854 af lektorn vid krigsakademien på Karlberg
Wilh. Tham genom en motion, som föredrogs pä riddar
-
IV
huset den 28 Dec. 1853. Motionären påpekade, att i riddarhusets
arkiv förvarades rikhaltiga samlingar af handskrifna
protokoll och handlingar. »I dessa protokoll», yttrade
han bland annat, »upprullas för den eftertänksamme
läsaren ett eget slag af tidstaflor med bilder ej ur krigets,
men ur fredens värf, ur statsmannalifvets. De store män,
som vi alla från ungdomen lärt känna såsom segrande på
Tysklands, Danmarks, Polens och Rysslands fält, framstå
här i en annan dager, kämpande med ordets makt för
samma fäderneslands väl  Om intet annat stånd i
riket, kanske knappt någon statskorporation i annat land,
utom England, har så mycket af egna minnen och af egna
häfder, så är ock intet så på en gång berättigadt och förpliktadt
att utan statens mellankomst gifva dessa häfder
en offentlighet, som kan bära vittne, att man vet värdera
hvad förfädren efterlämnat.» Af åtskilliga skäl ansåg motionären,
att utgifningen borde ske »i tvenne olika följder,
en för 1600-talet, en från frihetstidens början». Han sammanfattade
sitt förslag sålunda: »Att ridderskapet och
adeln skulle besluta och genom riddarhusdirektionen låta
bringa till verkställighet på det sätt, som kunde finnas
lämpligast, utgifvandet af de riksdagsprotokoll och handlingar
från äldre tider, särskildt eller hufvudsakligen rörande
adeln, som i dess arkiv i handskrift förvaras».
Motionen remitterades till riddarhusutskottet, som efter
inhämtande af riddarhusdirektionens yttrande den 21 Sept.
1854 afgaf ett memorial, i hvilket utskottet dels på grund
af de därmed förenade betydliga kostnaderna afstyrkte
förslaget att trycka adelns protokoll för hela den tid, som
förflutit från riddarhusets inrättande intill 1789 års riksdag,
dels tillstyrkte beviljandet af ett anslag å 400 riksdaler
banko (== 600 kronor) årligen, från och med 1855
intill slutet af det år, då nästa riksdag upphörde, för utgifvande
af protokollen från och med 1627 till och med
1714 års riksdag.
När detta memorial föredrogs på riddarhuset den 18
Okt. 1854, bifölls utan invändningar utskottets afstyrkande
af förslaget att trycka hela samlingen af protokoll före
1789. Om den andra punkten i memorialet uppstod däremot
en längre diskussion, under hvilken ett par talare
uppträdde, som hyste betänkligheter med afseende på kostnaderna
och ansågo, att offentliggörandet af sådana handlingar,
hvarom här vore fråga, icke skulle blifva af något
intresse för den större allmänheten. Att de voro dyrbara
och borde väl vårdas, erkändes dock, och en talare föreslog,
att de skulle afskrifvas i två exemplar, hvaraf det
ena borde förvaras i Uppsala universitetsbibliotek och det
andra i Lunds. Sålunda kunde, menade han, riddarhusets
litterära skatter på ett jämförelsevis billigt sätt bevaras
åt eftervärlden, äfven om riddarhusarkivet skulle härjas af
eldsvåda. Utskottets förslag hade emellertid äfven nitiska
försvarare, särskildt friherre A. Chr. Raab, som vederläde
de ekonomiska betänkligheterna och framhöll, att
kännedomen om hvad som passerat på våra riksdagar
i en förgången tid vore nyttig för hela landet och i synnerhet
för adeln själf. »Hvilket stånd skulle det väl ligga
närmare om hjärtat att sprida kunskap om sina förfäders
bedrifter än riddarhusets medlemmar», frågade han. Emellertid
blef förslaget på grund af vissa formella oegentligheter
återremitteradt till utskottet, dock först efter en
votering mellan återremiss och afslag, hvarvid det förra
yrkandet bifölls med den förseglade sedelns tillhjälp.
Med anledning af återremissen inkom utskottet med
ett nytt memorial, dateradt den 10 Nov. 1854, i hvilket
de anmärkningar, som gjorts mot det förra memorialet,
bemöttes, och samma förslag åter framställdes, endast med
ett tillägg rörande sättet för anslagets användning. Den
15 Nov. blef saken slutligen afgjord, då utskottets förslag
bifölls af adeln med 21 röster mot 18.
VI
Arbetet sattes genast i gång. Lektor Tham åtog sig
att ombesörja utgifningen, och redan 1855 utkom första
delen, omfattande protokoll och handlingar vid riksdagar
och möten från 1627 till 1632. Men sedan Tham under
åren 1856—1858 ytterligare utgifvit två delar (1632—1644),
blef han nödsakad att i följd af en iråkad ögonsjukdom
afbryta arbetet. Anslaget hade under tiden förnyats genom
adelns beslut den 19 Dec. 1857, sedan friherre J. A.
Posse därom väckt motion. Då man emellertid icke för
tillfället kunde finna någon lämplig person, som var benägen
att öfvertaga arbetet, beslöt adeln den 18 Febr.
1860 att tills vidare inställa utgifvandet af protokollen.
Först vid 1869 års adelsmöte återupptogs frågan om
tryckning af adelns äldre protokoll. Med anledning af en
motion af friherre Johan Nordenfalk beslöt nämligen adelsmötet
den 16 Mars 1869 att för fortsatt utgifvande från
trycket af adelns protokoll och handlingar från och med
1645 till och med 1714 anslå en summa af 600 rdr rmt
årligen, räknadt från 1869 års början intill slutet af det
år nästa lagtima adelsmöte sammanträder, samt att åt
riddarhusdirektionen uppdraga att träffa aftal i detta hänseende
med någon person, som af direktionen därtill kunde
pröfvas lämplig och vore villig åtaga sig ifrågavarande
arbete. Detta anslag förnyades af adelsmötet den 26
Mars 1872, och på samma gång anvisades ett lika stort
belopp till utgifvande af ridderskapets och adelns protokoll
och handlingar från och med 1719 till och med 1778.
Sålunda blef den plan, som Tham redan 1853 framlagt,
nu förverkligad. Den 22 Mars 1875 höjdes anslaget för
båda serierna till 900 kronor, och den 19 Mars 1878 anslog
adelsmötet 2,400 kronor att af riddarhusdirektionen
efter omständigheterna till större eller mindre del användas
för den ena eller andra af de båda protokollserierna.
Samma anslag har sedermera af de följande adelsmötena
beviljats.
VII
Redaktionen anförtroddes genom riddarhusdirektionens
beslut den 8 Febr. 1870 åt dåvarande e. o. amanuensen,
sedermera arkivarien i riksarkivet friherre Bernh. Taube,
som under åren 1871—1886 utgaf delarna 4—8, omfattande
riksdagar och möten 1645—1660. Sedan friherre Taube i
Maj 1887 förklarat sig förhindrad att fortsätta arbetet,
öfvertogs detsamma i Sept. 1888 af docenten vid Uppsala
universitet doktor Karl Beckman, som dock redan följande
år afsade sig uppdraget, sedan han blifvit utnämnd till
lektor i Linköping. Undertecknad åtog sig då att fullfölja
redaktionsarbetet och har sedermera under åren 1891
—1902 utgifvit delarna 9—17, omfattande tiden 1664—
1714. Friherre Taube har emellertid, äfven sedan han
upphört att direkt sysselsätta sig med publikationen af
adelns protokoll, visat stort intresse för detta företag,
och undertecknad begagnar därför tillfället att frambära
sin tacksamhet till honom för många goda råd och upplysningar.
# *
Manuskripten till adelns protokoll och därtill hörande
handlingar förvaras i riddarhusarkivet. Protokollen äro
tryckta in extenso, men bland bilagorna har gjorts ett
urval på det sättet, att mindre viktiga handlingar uteslutits,
äfvensom handlingar, som förut äro tryckta i
andra lätt tillgängliga urkundssamlingar. En förteckning
öfver de uteslutna handlingarna finnes dock i hvarje del.
Samlingen har kompletterats genom anlitande af riksarkivets
»riksdagsacta». Koncept till adelns skrifvelser
hafva jämförts med originalen i riksarkivet, för såvidt
de funnits i behåll, och i allmänhet äro i noter till bilagorna
meddelade de upplysningar, som från riksarkivets
handlingar kunnat inhämtas.
VIII
Förslag om anvisande af medel till upprättande af
ett gemensamt register till alla sjutton delarna kommer
att af riddarhusdirektionen framläggas för nästkommande
adelsmöte.
Stockholm i Januari 1902.
Severin Bergh.
Innehållsförteckning
till sjuttonde delen.
Utskottsmötet i Stockholm 1710.
Sid.
Ridderskapets oell adelns protokoll  1.
Bil. 1. Fullmakter.
A. Adelns i Stockholm fullmakt 70.
A. > i Upland fullmakter:
a) Fullmakt af den 26 Mars 1710 73.
b) Särskilda vota, 1, 2 74
c) Rådets bref till landshöfdingen frih. Joli. Höghusen
angående formuleringen af adelns i Upland fullmakt 77.
d) Fullmakt af den 31 Mars 1710 78.
C. Adelns i Södermanland fullmakt 80.
D. > > Närike >  81.
E. > » Värmland >  82.
F. » > Östergötland >  82.
G. > > änkedrottningens lifgeding och Vadstena län
fullmakter:
a) Adelns i Aske och Göstrings härader fullmakt ... 83.
b) > > Dahls > Lysings » > ... 84.
H. Adelns i Kronobergs län fullmakt 84.
I. > > Vestergötland >  85.
K. > > Äbo län >  86.
L. Vice guvernörens i Skåne å adelns vägnar utfärdade
fullmakt 87.
> 2. Rådets allmänna proposition
88.
> 3. Förteckning på adelns ledamöter i sekreta utskottet ... 99.
» 4. Rådets sekreta proposition 101.
> 5. Sekreta utskottets förslag till medels anskaffande till flottans
utrustning och krigets utförande lil.
> 6. Några adelsmäns betänkande angående sekreta utskottets
förslag att använda metalltroféerna i och för medels anskaffande
117.
i 7. Utdrag ur rådets protokoll den 30 April 1710 angående
sekreta utskottets förslag till medels anskaffande .... 118-
X
Sid.
Bil. 8. Åtskilliga förslag angående medels anskaffande. A—L . . 123.
> !). Adelns, presterskapets och borgerskapets beslut angående
afgifter för peruker, fontanger och vagnar 155.
> 10. Kungl, rådet grefve Carl Gyllenstiernas skrifvelse till adeln
angående frivilliga gåfvor och försträekningar 157.
> 11. Föreställningar vid rådets svar på sekreta utskottets för
slag
till medels anskaffande 159.
» 12. Memorial angående den dubbla kontributionen m. m. . . . 161.
» 13. Baron Gustaf Cronhielms memorial angående budskap till
konungen 163.
» 14. Handlingar angående Finlands försvar. A, B 165.
> 15. Rådets och ständernas bevillning 169.
> 16. Ständernas svar på sekreta propositionen angående inrikes
ärenden 175.
> 17. A. Berättelse om konungens undersåtars och ständers »slätta
tillstånd» 190.
B. Några orsaker till ridderskapets och adelns utblottade
tillstånd ; . . . . 197.
> 18. Ständernas skrifvelse angående »den otillbörliga egennyttig
beten»
198.
> 19. Ständernas svar på rådets allmänna proposition 201.
> 20. »En del af ridderskapets och adelns påminnelser» .... 205.
» 21. Riddarhusdirektionens berättelse  207.
» 22. Utskottets öfvor riddarbussakerna memorial  209.
> 23. Utskottsmötets beslut. Underskrifter 212.
> 24. A. De tre högre ståndens skrifvelse till rådet med begäran
om utfärdande af en öfverflödsförordning (jämte projekt
till klädeordning för ridderskapet och adeln) . 213.
B. »Enfaldiga och oförgripliga tankar» angående klädedräkten
m. m  220.
» 25. Förteckning på öfriga originalprotokollet bifogade, men bär
ej tryckta handlingar  223.
Riks dac/en i Stockholm 1713—1714.
Ridderskapets och adelns protokoll  225.
Protokoll i utskottet öfver besvären  293.
Bil. 1. Matrikel  299.
> 2. Introduktionslistor. A—C  304.
» 3. Prinsessan Ulrika Eleonoras och rådets allmänna proposition 307.
> 4. Förteckning på adelns ledamöter i sekreta utskottet . . . 328.
> 5. Uppsats på det som adeln utlofvat att betala i afräkning
på 1714 års kontribution  330.
> 6. Ständernas skrifvelse till Kongl. Majit den 22 Dec. 1713
angående riksdagens sammanträdande och rikets tillstånd.
Underskrifter  333.
> 7. Ständernas skrifvelse till Kongl. Majit med projekt till 1714
års kontribution . .
338.
XI
Sid
Bil. 8. A. P. Scheffers bref till sekreteraren Wulfvenstierna angående
1714 års kontribution  358.
B. Densammes betänkande angående försvarsverket, kontributionen
m. m  359.
> 9. A. Ständernas utskotts memorial med insändande af stän
dernas
förening om nöd- och krigshjelpen  363.
B. Adelns memorial angående, nöd- och krigshjelpen . . . 363.
» 10. Memorial angående fredsunderhandlingar  365.
» 11 Mårten Lilliebööks memorial angående fredsverket .... 367.
> 12. Adelns memorial angående försvaret m. m  370.
» 13. Lars Stiärnelds skrifvelse till landtmarskalken med insän
dande
af ett memorial angående fredsverket, försvaret
m. m  372.
» 14. S. Leijonmarcks memorial i anledning af kungl, brefvet den
30 Maj 1713 angående upphörande af efterräkningar m. m. 387.
> 15. Några adelsmäns memorial angående fullmäktige för de
landshöfdingar och officerare, som resa från riksdagen . 391.
» 16. Adelns memorial angående prinsessan Ulrika Eleonoras öf
vertagande
af styrelsen under konungens frånvaro . . . 392.
» 17. Hugo Hamiltons besvär öfver en honom på riddarhuset vederfaren
skymf 394
» 18. A. Adelns besvär 399
B. Adelns i Skåne särskilda besvär 416.
> 19. Förteckning på ledamöterna i deputationen öfver fredsverket 418.
> 20. Lars Stiärnelds andra memorial angående fredsverket m. m. 419.
> 21. Vice guvernören C. G. Skyttes memorial angående freds
verket,
försvaret m. m  423.
» 22. Adelns votering om styrelsens uppdragande åt prinsessan
Ulrika Eleonora under konungens frånvaro  425.
> 23. M. Ribens betänkande angående frågan om rikets styrelse 427.
> 24. Adelns memorial angående misstydning af dess beslut den
15 Mars 1714 om rikets styrelse  429.
> 25. Adelns skrifvelse till Kongl. Maj:t angående flyktingskom
missionen
432.
» 26. Förteckning på öfriga originalprotokollet bifogade, men här
ej tryckta handlingar  434.
Öfversikt af innehållet
i alla sjutton delarna.
Första delen.
Riddarhusordningen den 6 Juni 1626.
Protokoll och handlingar
vid riksdagen i Stockholm Jan.—Fehr. 1627,
> riksdagen i Stockholm Dec. 1627—Jan. 1628,
> riksdagen i Stockholm Juni 1629,
> utskottsmötet i Stockholm Maj 1630,
> utskottsmötet i Stockholm Maj —Juni 1631,
> utskottsmötet i Stockholm Fehr. 1632,
> utskottsmötet i Stockholm Nov. 1632.
Andra delen.
Protokoll och handlingar yid riksdagen i Stockholm Fehr.—Mars 1633.
Handlingar vid utskottsmötet i Stockholm Fehr. 1634.
Protokoll och handlingar
vid riksdagen i Nyköping och Stockholm Juni—Juli 1634.
> utskottsmötet i Stockholm Mars 1635,
> riksdagen i Stockholm Okt.—Nov. 1635,
> utskottsmötet i Stockholm Juni—Juli 1636.
Tredje delen.
Protokoll och handlingar
vid adelsmötet i Stockholm Okt.—Nov. 1636,
» riksdagen i Stockholm Jan.—Fehr. 1638,
> riksdagen i Nyköping Jan.—Febr. 1640,
> utskottsmötet i Stockholm Jan. 1641,
> riksdagen i Stockholm Jan.—Mars 1642,
> riksdagen i Stockholm Okt.—Dec. 1643,
> riksdagen i Stockholm Okt.—Dec. 1644.
XIII
Fjärde delen.
Protokoll och handlingar
vid utskottsmötet i Stockholm Juli—Aug. 1645,
> riksdagen i Stockholm Jan.—Mars 1647,
> riksdagen i Stockholm Jan.—Mars 1649,
j riksdagen i Stockholm Juli—Nov. 1650,
> utskottsmötet i Stockholm Okt.—Dec. 1651.
Femte delens första häfte.
Protokoll och handlingar
vid riksdagen i Stockholm Okt.—Dec. 1652,
> riksdagen i Upsala Maj—Juni 1654,
> adelns sammanträden i Stockholm vid konung Karl X Gustafs
bröllopshögtid Okt.—Nov. 1654.
Femte delens andra häfte.
Protokoll och handlingar Vid riksdagen i Stockholm Mars—Juni 1655.
Sjette delen.
Protokoll och handlingar vid laudtdagen i Stockholm (för Stockholms län)
Juli—Aug. 1656.
Handlingar angående mötena i Östergötland, Södermanland, Vestmanland,
Jönköpings län, Kalmar län, Skaraborgs län, Elfsborgs län och Halland
1656.
Protokoll och handlingar vid landtdagen i Stockholm (för Upland och
Södermanland) April—Maj 1657.
Handlingar angående mötena i Jönköping (för Östergötland och Småland),
Skara (för Vestergötland och Dal), Arboga (för Vestmanland, Nerike
och Vermland) samt mötena i Finland 1657.
Protokoll (rådets) och handlingar vid utskottsmötet i Göteborg April—
Maj 1658.
Adelns i Åbo och Björneborgs län beslut Okt. 1658.
Sjunde delen.
Protokoll och handlingar vid riksdagen i Göteborg Jan.—Mars 1660.
Åttonde delen.
Protokoll och handlingar vid riksdagen i Stockholm Sept.—Nov. 1660.
Nionde delen.
Protokoll och handlingar vid riksdagen i Stockholm Maj—Sept. 1664.
XIV
Tionde delen.
Protokoll och handlingar vid riksdagen i Stockholm Juni—Okt. 1668.
Elfte delen.
Protokoll och handlingar vid riksdagen i Stockholm Sept.—Der. 1672.
Tolfte delen.
Protokoll och handlingar
vid riksdagen i Upsala Aug.—Okt. 167f>,
> adelsmötet i Stockholm Juli 1676,
> riksdagen i Halmstad Febr.—Mars 1678.
Trettonde delen.
Protokoll och handlingar vid riksdagen i Stockholm Okt.—Dec. 1680.
Fjortonde delen.
Protokoll och handlingar vid riksdagen i Stockholm Okt. 1682—Jan. 1683.
Femtonde delen.
Protokoll och handlingar
vid riksdagen i Stockholm Sept.—Nov. 1686,
> riksdagen i Stockholm Febr.—Mars 1689.
Sextonde delen.
Protokoll och handlingar
vid riksdagen i Stockholm Okt.—Dec. 1693,
> riksdagen i Stockholm Nov.—-Dec. 1697,
Sjuttonde delen.
Protokoll och handlingar
vid utskottsmötet i Stockholm Apr.—Juni 1710,
> riksdagen i Stockholm Dec. 1713—Juni 1714.
Protocoll
hållit [år 1710] uppå det mötet, som uti Hans Kongl.
Maij:tz flärran frånvaru af Deras Excellentier Kongl.
Råden blef uthskrifvit, att här uti Stockholm skie
skulle af alla fyra Ståndens fullmechtige.
Ammiralen ock Landzhöfdingen i Södermanland, högvälborne
Hr Baron Hans Clerck, var förordnad att vara
som Landtmarskalck.
Dee till detta mötet befullmächtigade af det höglofl.
Ridderskapet ock Adelen voro underskrefne, nemligen:
Ifrån Stockholms stad:
Gref Axel Leijonhufvud,
Gref Erich Torstensson,
Gref Herman Fleming,
Gref Gustaff Bonde,
Gref Olof Gyllenborg,
Gref Carl Polus,
Hr Erich Oxenstierna,
Hr Erich Sparre Axelsson,
Hr Johan Baner,
Hr Nicodemus Thessin,
Hr Axel Baner,
Hr Axel Leijonhufvud,
Hr Nils Kagg,
Hr Conrad Ribbing,
Hr Erenst Johan Creutz,
Hr Gustaff Rålamb,
Sv. Ridder sk. o. Adels riksd.-prot. XVII. 1710. • 1
2
1710.
Hr Johan Thegner,
Hr Eric Lowisin,
Hr Claes Bonde,
Hr Carl Falkenberg,
Hr Anders Appelbohm,
Hr Johan Teet,
Hr Jöran Knorring,
Hr Johan Wattrang,
Hr Nils Schönberg,
Hr Johan Lagermarck,
Hr Urban Hiärne,
Hr David Hillebrand,
Hr Isac Sölfverstråhle,
Hr Jacob Daurer.
Jemväl utur Kongl. Collegierne ock Commissionerne i
Stockholm:
Hr Jacob Cronhielm,
Hr Petter Leuhusen,
Hr Johan Stiernhöök, i hvars ställe, emedan han sig
uhrsächtat, Hr Samuel Ehrenstedt sedermehra blifvit
utnämd,
Hr Johan Sölfverström,
Hr Arvedh Hägerflycht,
Hr Petter Franc,
Hr Eobbert Kinnemond,
Hr Johan Ehrenkrook,
Hr Petter Schnack,
Hr Olof von Bysing,
Hr Hindrich Heerdhielm,
Hr Johan Grubbenschöld,
Hr Johan Peringschöld,
Hr Sven Hasselbohm,
Hr Isac Parmand,
Hr Jonas Cederstedt,
Hr Samuel Barck, i hvars ställe, emedan han uti
siukdom infallit, Hr Frantz Ehrenstrahl sedermehra
blifvit uthnämd.
Ifrån Upland:
Gref Abraham Brahe,
Gref Eric Stenbock,
April. 3
Hr Johan Casimir Fleming,
Hr Jacob Spens,
Hr Eric Sparre,
Hr Axel Fleming,
Hr Carl De Geer,
Hr Johan Sölfvercrantz,
Hr Gabriel Stierncrona.
Ifrån Södermanland:
Hr Pehr Ribbing,
Hr Alexander Palbitski,
Hr Hubert de Besche,
Hr Erich Gethe,
Hr Johan Christopher Drakenhielm,
Hr Gerdt Berchner.
Ifrån Östergiötland:
Hr Petter Pijlcrantz,
Hr Johan Gustaff Boije,
Hr Paul Rudbeck,
Hr Reinholdt Rhebinder för Krigzbefählet.
Ifrån Vadstena lähn:
Hr Carl Leijonsteen, som tillijka är för Krigzbefählet
därsammastädes fullmechtig.
Ifrån Cronebergz lähn:
Hr Bengt Rudbeck,
Hr Magnus Liungfelt.
Ifrån Närickie ock Värmeland:
Hr Arvedh Soop, som dock eij är hijtkommen,
Hr Georg Johan Taube,
Hr Johan Gyllenadler.
Ifrån Abo lähn:
Hr Carl Carplan,
Hr Tyris Fotangel, som dock eij är hijtkommen.
Ifrån Nyland ock Tavastehuus lähn:
Hr Alexander Wilhelm Ramse för Krigzbefählet.
4
1710.
De hijt ankomne Landzhöfdingarne voro:
Hr Hans Clerck, Hvilken man tilförende förmält vara
som Landtmarskalk vid detta möthet förordnad,
Hr Gustaff Cronhielm,
Hr Johan Höghusen,
Hr Ludvig Fahlström.
Lagmännen, som sig infunnit, voro:
Hr Herman Fleming,
Hr Christer Bonde,
Hr Sven Bibbing,
Hr Carl Gyllencreutz,
Hr Gabriel Gyllengrijp,
Hr Aron Silfversparre,
Hr Jacob Behnstierna,
Hr Alexander Cock,
Hr Clas Grönhagen,
Hr Germund Cederhielm,
Hr Magnus Palmstierna,
Hr Johan Stierneroos,
Hr Johan Stiernstedt,
Hr Lars Brommenstedt.
Den 2 April 1710.
Yar samtl. det högloft. Bidderskapet ock Adeln tillsammans,
då Landtmarskalcken högvällborne Ammiralen
ock Landzhöfdingen Hr Hans Clerck trädde till sitt
landtmarskalcksembete och sade till Bidderskapet ock
Adeln, prsemisso titulo, att Deras Excellentier Kongl. Bådén
hafva updragit honom detta embetet, bad Secreteraren
läsa upp Deras Excellentiers bref ock vocation, som ock
skiedde, då Bidderskapet stod upp. (Jämf. bil. 25).
Därpå betygade Hr Landtmarskalcken, att han erkiände
med all vördnad Deras Excellentiers kallelse, uhrsächtade
att han för sitt minnes svagheet finner detta vara
sig för svårt, önskade dock därtill all välsignelse, försäkrade
Bidderskapet att villia sökia at befordra Kongl.
Maij:tz tienst ock deras ståndz vällferd, hvari han giorde
sig försäkrad att dee varda honom secunderandes.
Gref Brahe svarade därpå, betygandes Bidderskapets
ock Adelens vördnad för Deras Excellentiers behag ock
nöije till Hr Landtmarskalckens person ock vanliga be
-
April
5
römliga conduite, försäkrade att dee med honom skola sökia
på alt sätt att befrämia Kongl. Maij:tz ock rijkets tienst
ock vallgång, recommenderade Bidderskapet ock Adeln
uti hans bevågenheet.
Är att observera, att Landtmarskalcken hade denna
gången intet landtmarskalcksstafven, af orsak att han
uti brefvet intet kallas aldeles Landtmarskalk, utan att
vara såsom Landtmarskalck, att föra ordet ock dirigera
värcket ibland Adeln.
Hr Landtmarskalcken: Yij vele nu låta läsa upp
listan på dem, som äro befullmechtigade af dee andra af
Bidderskapet, så i Stockholm som i landzorterne, som och
skiedde ock finnes här frammanföre i protocollet.
Gref Leijonhufvud påminte, att alla af Adeln, som
höra till Upland och Stockholm, måtte skrifva under fullmachterne
(se bil. 1), effter som dee äro här upsatte, säijandes
att här äro åtskillige, som intet hafva änn underskrifvit.
Gref Stenbock: Man kunde sända fullmachterna till
dem i huset att underskrifvas.
Hr Landtmarskalcken: Man kunde låta matrickeln
upläsas, då hvar kan komma fram att skrifva under.
Men som matrickeln är alt för vidlyfftig ock lång, så
tycktes att det skulle draga för långt tijden uth. ock fans
därföre godt att sättia upp en lista på dem.
Hr General-Adjutanten Taube påminte, att ifrån
Skaraborgs låhn är ingen fullmechtig här; bad att någre
kunde nämnas ock förordnas till fullmechtige, om icke mehr,
då af dem i Västergiötland, som boo ock äro här; han
föreslog Assessoren Clerck.
Vijdare påmintes, att här äro åtskillige provincier,
hvarifrån inga fullmechtige af Adeln äro.
Detta tychte Bidderskapet underligit vara, ock voro
fölliande lähn, som inga fullmechtige voro änn ifrån, nemligen:
Yässmanland, Jönkiöpingz lähn, Calmare lähn,
Skaraborgz ock Elfsborgz lähn, Skåne, Halland, Blekingen
ock Bohus lähn samt Nyland ock Yijborgz lähn.
Hr Lagmannen Jacob Behnstierna sade, att Landzhöfdingen
i Halland General-Lieutenanten Fersen har
bedit honom låta vetta, att där äro inga af Adel hemma,
utan dee äro alla antingen i krig, fångne eller gamla eller
och qvinfolck, så att han intet har kunnat få någon därifrån.
6
1710.
Hr Lagman Käck sade, att ifrån Bohus låhn äre eij
heller några för samma orsak skull, att dee äre antingen
i krig, fångne, gamla eller omyndige eller och qvinfolck.
Hr Landzhöfdingen Cronhielm sade sig hafva kallat
ihop Adeln i Vässmanland, men där kommo allenast 2
eller 3, så att dee intet kunde efterkomma Deras Excellentiers
villia; dee, som äro i det lähnet, lära ändå alt giöra
det dee böra till Kongl. Maijrtz tienst.
Gref Leijonhufvud påminte, att copier af alla ingifne
fullmachter skulle tagas till att förvaras vid Riddarhuset.
(Se bil. 1.
Hr Lagman Rehnstierna: Hr General-Lieutenanten
Fersen har gifvit mig fullmacht att förträda hans viees,
effter som han intet har kunnat komma ifrån sitt höfdingedömme.
1
Hr Landtmarskalcken sade, att Landzhöfdingen
kan intet giöra någon substitut att vara här såsom Landzhöfding.
Hr Rehnstierna berättade, att Hr General-Lieutenanten
Fersen hade gifvit honom ochså ett memorial med
sig angående lähnets angelägenheter.
Hr Landtmarskalcken: Det få vij intet befatta oss
med här på Riddarhuset.
Hr Landtmarskalcken bad Ridderskapet och Adeln,
att dee, som äro förordnade till fullmechtige, att dee ville
inställa sig, säijandes: det är illa, att dee intet infinna sig,
som nu väll synes, att dee intet äre tilstädes. Ordningen
är, att Fiscalen skall see effter det ock annotera dem, som
sig absentera.
Hr Landtmarskalcken utlät sig vijdare, att såsom
det plägar vara vanligit, att Ridderskapet ock Adeln hälsa
på Kongl, personerne, så måste man väll och nu giöra det.
Bad att Ridderskapet ville därtill nämna någre visse personer,
och tychtes vara nog, om fyra af hvar classe nämdes
därtill; hvilket och fans godt, varandes dee, som härtill
utnämnde blefvo, fölliande:
1 classis:
Hr General-Adjutanten Taube,
Hr Gen.Majoren Hummerhielm,
1 Fullmakten finues i Riksarkivet.
April.
Hr Assessoren Lowisin,
Hr Assessoren Jacob Cronhielm.
2 classis:
Hr Palbitski, Hr Kagg,
Hr Boije, Hr Palmberg.
3 classis:
Hr Uggla, Hr Rothkirck,
Hr Carplan, Hr Gyllengrijp.
Hr Landtmarskalcken bad, att dee, som intet hafva
skrifvit under fullmachterne, ville gå fram ock skrifva
under, så för Stockholm som Upland. Ock som man hade
upsatt en lista på Adeln i Stockholm, upropades dee, att
dee skulle komma fram att skrifva under Stockholms fullmachten.
(Se bil. 1).
Ibland dem, som nu skref vo under, var Hr GeneralLieutenanten
Meijerfelt, som på den påminnelsen, som
Hr Landtmarskalcken ock andra giorde, skref under fullmachten
för Adeln i Stockholm. Sedan han det hade
giordt, så läste han igenom fullmachten, då han således
utlät sig, att han hade väll skrifvit under fullmachten,
förr änn han låås; men som han väll kan tänkia alt är
ansedt till Hans Kongl. Maij:tz ock fäderneslandets tienst
ock vällferd, så är han och nögd med alt det, som således
giöres. Därpå begiärte han, at ett silcke skulle dragas
igenom fullmachten, hvilcket silcke han och med sitt signete
fäste ock förseglade vid sitt namn.
Secreteraren Gyllenkrook berättade, att Deras Excelktier
hade befalt, at vice Prsesidenten Leijonmarck skall
vara med i detta mötet för Abo Håfrätt.
Dea 5 April.
Ridderskapet var nu tillsammans att gå först i kyrckian
och sedan på sahlen att afhöra proposition.
Hr Landtmarskalcken bad, att inga flere ville gå
på sahlen änn dee, som höra till detta mötet, ty på sahlen
vore så lijtet rum.
8
1710.
Sedan blefvo dee fullmechtigade upropade effter den
ordningen, som dee hafva i matrickeln, ock gingo först i
kyrckian att höra predijkan ock sedan på sahlen att afhöra
proposition, hvarest samma methode brukades, som
vid Rijksdagarne är vanlig, i det att Hans Excellence
Gref Horn förde på Rådets vägnar talet till Ständerna,
hvarpå proposition uplästes (bil. 2), och Hr Landtmarskalcken,
Hr Biskopen Doct. Haquinus Spegel, Hr Borgmästaren
Anders Hyltheen ock böndernes tahlman svarade.
Kongl. Maij:tz thron stod ledig, efftersom Kongl. Maij:t
nu intet var tilstädes, utan långt utur sitt rijke, nemligen
i Bender i Turckiet, dijt Hans Maij:t har- tagit sin tillflycht
effter det olyckeliga slaget vid Pultava.
Ridderskapet och Adeln, l:ma ock 2:da classis, satt
effter vanligit sätt på högra handen om Kongl, thronen ock
Prästerskapet på vänstra sidan; 3:tia classis af Adeln på
bänkar på högra handen midt för Kongl, thronen ock Borgerskapet
med bönderna på vänstra handen, ochså uppå
bänckar.
Deras Excellentier Kongl. Råden fölgde intet med
Adeln hvarcken i kyrckian eller på sahlen, utan sedan
Ridderskapet ock Adeln voro samlade, så kommo Deras
Excellentier först i kyrckian ock sedan på sahlen. Och
när proposition var upläsen, så gingo dee först uth för
sig allena ock sedan Adeln ock dee andra Ständerna. Adeln
fölgde Landtmarskalcken upp på Riddarhuset.
Den 5 April effter middagen.
Hr Landtmarskalcken: Vij äre nu i dag ihopkomne
till att effter vanligheten afläggia hälsningarne Ständerna
emellan.
Prästerskapet lät genom en präst anmäla sig att få
afläggia sin hälsning hoos Ridderskapet; och sades den
samma, att dee skole vara vällkomne.
Sedan nämdes ett uthskott, till att hälsa på dee andra
Ständerna.
l:ma classis:
Gref Gustaff Bonde,
Hr Eric Oxenstierna.
April.
9
2:da classis:
Hr Boije, Hr Carl Falkenberg.
3:tia classis:
Hr Leuhusen, Hr Jacob Rehnstierna.
Påmintes att för Callmare lähn borde vara en fullmechtig,
ock föreslogz Gref Axel Leijonhufvud; men häri
blef intet något vist resolverat.
Prästerskapets uthskott kom inn ock möttes af 9 af
Adel.
Biskop Svedberg förde ordet, att som effter Deras
Excellentiers Kongl. Rådens ordres Ständernas uthskott är
tillsammans kommit, så fägna Prästerskapet sig öfver
Ridderskapets vällstånd; dee önska dem all vallgång, och
att alt måtte så gå ock slutas vid detta mothe, att vij
kunde giöra reda för våra medbroder, som hemma äre, för
Hans Kongl. Maij:t, när han kommer hem, så och för Gud
i himmelen, när vij komma för hans dom, så att vij måtte
kunna på dee tree ställen giöra reda för det vij här giöra,
så att dee måtte vara nögda. Prästerskapet beder, som
jag och beder, att Gud ville vällsigna Ridderskapet ock
Adeln och oss alla i vårt förehafvande; vij vele bedia, att
Gud, som är den stora Rådzherren, ville vällsigna lieela
detta värcket. För det öfrige recommendera sig Prästerskapet
i Ridderskapets ock Adelens vanliga gunst. (Jämf.
bil. 25).
Hr Landtmarskalcken tackade Prästerskapet, som
har behagat giöra Ridderskapet och Adeln den ähran att
hälsa på dem; han betygade Ridderskapets vällvilligheet
för dem och försäkrade Prästerskapet om all förtroligheet
ock vänskap; önskade dem all vallgång i deras stånd ock
i deras förrättningar.
Därmed gick Prästerskapets uthskott bärt, beledsagat
till dörren af dee 9 af Adeln, som dem togo emot.
Borgerskapets uthskott kom inn.
Borgmästaren i Upsala Starling förde ordet: Såsom
Deras Excellentier hafva behagat för rijksens vichtiga saker
skull att beramma en Ständernes sammankomst, altså har
Borgerskapet intet bordt underlåta att upvachta det högl.
10
1710.
ock högförtienta Ridderskapet ock Adeln; dee önska dem
all vallgång och förmån, bedia och att Ridderskapet ville
bespringa dem med deras uplysta förstånd ock goda råd,
så att alt måtte aflöpa till Gudz ähra, Kongl. Maij:t till
behag samt det beträngde fäderneslandet till vallgång,
och att alt matte skie till vår stora ock souveraine Konungz
nådiga och goda behag. Borgerskapet recommendera
sig altijd uti det högtmeriterade Ridderskapets och
Adelns gunst.
Hr Landtmarskalcken tackade Borgerskapet för
den ähran Borgerskapet har behagat att ertee Ridderskapet
ock Adelen; försäkrade dem om all vällvilligheet ock förtroligheet.
Påmintes att ifrån dee orter, som inga fullmechtige
äro, att några måtte förordnas, ock fans godt, att Gref
Axel Leijonhufvud kan vara för Callmare lähn ock Hr
Gen.Majoren Ranck för Bohuus lähn.
Påmintes ochså, att Hr Landzhöfdingen Cronhielm
borde skrifva under för Yässmanland eller Adeln i Stockholm
i anseende till sitt huus.
Hr Gustaff Cronhielm: Jag är här som en Landzhöfding,
ock som jag skall skrifva under det, som här blifver
slutit, så veet jag intet till hvad ända jag skall skrifva
under fullmachten ock befullmechtiga någon annan, när
jag är sielf här.
Gref Axel Leijonhufvud: Jag tycker, att Landzhöfdingarne
böra och såsom adelsmän skrifva under fullmachterne.
Hr Landtmarskalcken: Jag menar, att en Landzhöfding
bör och skrifva under fullmachterne för den ort,
där han boor eller har sina godz.
Hr Gustaff Cronhielm: Jag hoppas, att jag förstår
detta så väl som någon annan, ock kan jag intet see, hvarföre
jag skall skrifva under, ty jag är såsom Landzhöfding
hijtkallad.
Hr Landtmarskalcken: Jag lemnar hvar sitt förstånd;
det är bäst, att vij förfråga oss boos Hans Kongl.
Maij:tz Råd.
Hr Gyllencreutz: Vij tycka i Atia classe, att hvar
Landzhöfding är på Riddarhuset som en adelsman ock
icke som en Landzhöfding.
April.
11
Hr Gustaff Cronhielm: Jag har godz pafemb stallen
hvarest skall jag då skrifva under?
’ Svarades att det kan vara lijka mycket, allenast att
lian skrifver under en fullmacht.
Hr Landtmarskalcken: Har är ingen fnUmecktig
ifrån Lifgedinget. <ret
Hr Stierneroos: Jag är har för Lig 0 •
Hr Gustaff Cronhielm: Jag är ju sielf har, jag
skrifver ju under beslutet, sorn andra, jag undandrager
mig intet, men jag veet intet, hvarföre att jag skall da
Skri Gref ^eriTi/onlTrx£vrvd; Vij hafva Deras Excellent^
ordres, att ali Adeln skall skrifva under fidi
ma°
vlnTgodt att Lagman Stierneroos skall skrifva under
Södermanlands fullmachten.
Böndernas uthskott kom inn. ^
Bonden önskade, att denne sammankomsten matte af
v-
fSnå till ähra Kongl. May.t till nolje ock till tadem
Zlandets tienst; ’bad att Ridderskapet vilk, rtåtalfa)
med råd ock rara dem i desse saker, som dee intet torsta,
“landtmarskalcken tackade bondeståndet tor det
att dee villia käisa på Adeln, ftrsäkrade att de, skola ga
dem med all råd ock dad tillhanda. _ .r„iWehtiee
Påmintes igen om dee lämen sorn mga
äre ifrån, nemligen JönkiOpings låhn är ingen f
Skåne, Halland ock Bleking, VassmanlaiKk kilmare ian ^
Skaraborgz ock Elfsborgz lähn, med Vijborgz, Ljlai -
ÄÄÄnXÄtadär
vSimfctaren
vid Riddarhuset biet sänd till dee
andra Stånden, att fråga om “k
uthskott får gå att hälsa pa dem. Han korn tillbaka
sade,ltt dee väntt, uti,skottet. Härpå gick det ock att
hälsa på Ständerne.
12
1710.
Hr Landtmarskalcken: Deras Excellencer hafva
sandt hijt en upsattz på secrete uthskottet.
Denne upsattzen blef upläsen och finnes bil. 3.
Hr Landtmarskalcken: Detta uthskottet är allenast
till att arbeta uth sakerne, som alt ändå sedan blifver här
föredragit, innan något slutes.
Gref Bonde berättade sig hafva varit med utskottet
att complimentera dee andra Ständerne; dee betygade alla
sin respect emoth Adeln ock försäkrade, att dee skola arbeta
tillijka med Ridderskapet på fäderneslandets vallgång.
Den 15 April.
Hr Landtmarskalcken: Dee öfrige af Ridderskapets
uthskott, som nu äre här tillstädes, lära tyckia kanskee
åth vara, att dee intet änn hafva hördt af det, som det
secrete uthskottet har för händer; helgedagarne hafva hindrat
oss, att vij intet hafva kunnat komma tillsammans;
vij hafva och intet änn kunnat arbeta uth sakerne. Men
så skola dee dock få det vetta; det är nu det förnämsta,
att man kan skaffa medel till dee stora krigstarfvor, som
nu äre att söria före; om någon af Ridderskapet har förslag
att skaffa penningar, så vore det väl. Nu vele vij
denne gången tala om Banco ock nämna ett uthskott därtill,
och vore väl, om man däri kunde något godt uträtta;
ty som det är ett angeläget värck, som nu har mycket
lijdit till des credit, ock under des vallgång beror många
menniskiors vällferd, så måste vij see till, huru det kan
igen uprättas. Vij vetta väll, att conjuncturerne hafva
giordt denne ändring i Banco, som somlige dömma åtskilligt
om; men så vijda Ständerne äre guaranter för det, så
är nödigt, att dee, som blifva därtill nämde, underrätta
sig därom samt sökia att förbättra det. Jag skulle tyckia,
1. att man intet vällier många af Ridderskapet, tre eller
fyra af hvar classe tyckes vara noog; 2. att sådane vällias,
som hafva varit vid deputationerne ock om värcket äre
underrättade; 3. hafva capitaler uti Banco; 4. som hafva
inga disputer med Banco, utan villia det värcket väl.
Detta som Hr Landtmarskalcken föredrog fans godt,
och att man på sådane vilckor skulle nämna uthskottet.
April.
13
Hr Landtmarskalcken sade: Jag vill effter vanligheten
och vara med.
Utvaldes altså uppå dee förenämde föresatte reglor
fölliande uthskott:
l:ma classis:
Gref Abram Brahe, Hr Gustaff Cronhielm,
Gref Erich Stenbock, Hr Nicodemus Thessin.
2:da classis:
Hr Axel Fleming, Hr Conrad Ribbing,
Hr Pehr Ribbing, Hr Thegner.
3:tia classis.
Och sorn classen intet kom öfvereens i våhlet, så
utnämdes fölliande af Adeln att vällia fyra af, nemligen:
Hr Carl Gyllencreutz, Hr Johan Silfverström, Hr
Ludvig Fahlström, Hr Urban Hiärne, Hr David Hillebrand,
Hr Germund Cederhielm, Hr Carl De Geer, Hr
Jöran Knorring, Hr Petter Broberg, Hr Aron Sölfversparre,
Hr Johan Wattrang, af hvilcka sedan genom voterande
blefvo nämde:
Hr Carl Gyllencreutz, Hr Carl De Geer,
Hr Ludvig Fahlström, Hr David Hillebrand.
Hr Landtmarskalcken: Denne gången är nu intet
mehra, utan när bancoutskottet skall komma tillsammans,
skall det blifva anslagit.
Den 23 April.
Generalen Gref Magnus Stenbock lät anmäla sig,
att han ville hälsa på Ridderskapet och Adeln, då han af
några blef emottagen.
När han kom inn, sade han: Högvälborne, välborne
samtl. Ridderskapet ock Adeln, mine högtährade medbroder.
Jag erkiänner med all respect den äran mig är
vederfahren af det högl. Ridderskapet ock Adeln genom
den tendre gratulation mig har blifvit giord af det högl.
Ridderskapet ock Adeln, mine högtährade medbroder, öfver
14
1710.
den lycksaligheet, som oss emoth Dannemarck är händ.
Det har fägnat mig, att mine högtährade medbroder hafva
velat gifva mig någon deel af den lyckan, som är händ
för vårt fädernesland; jag tillskrifver det Gud allena ock
ingen annan; det är Gudz hand, som det har giort; mitt
blod till yttersta dråppan skall vara till mitt kjära] fäderneslands
tienst. Jag tackar Ridderskapet ock Adeln
för den redligheet dee hafva vijst till Kongl. Maij:tz ock
fäderneslandets tienst, att dee hafva uprättat en så stålt
armée, som och har fächtat för heela rijkets vällferd till
allas förundran. Jag önskar vijdare lycka till Hans Kongl.
Maij:tz vapn; men jag bör och inför Ridderskapet och
Adeln berätta arméens slätta tillstånd, att den mycket
har afftagit, som är händt genom siukdom, hunger ock
frost ock andra tillfällen, så att det är högst angeläget att
tänckia på des upprättelse ock eonservation. För det öfrige
så recommenderar jag mig ock min vällferd uti deras
gunstiga protection ock godheet, i den försäkran att dee
altijd lära tänckia på min vällgång, att jag icke måtte
för mycket lijda i min vällferd.
Hr Landtm a rskalcken: Ridderskapet ock Adeln
tacka Hr Grefven ock Generalen för den ähran han har
behagat giöra Ridderskapet ock Adeln att nu hälsa på
dem, och att han har velat så väl uptaga den civilité, som
Ridderskapet ock Adeln har funnit sig skyldig att betyga
emoot honom. Dee försäkra, att dee altijd skola erkiänna
den conduite, som Hr Grefven ock Generalen har vijst
vid den sista glorieuse action han uthfört för fäderneslandets
tienst.
Hr Landtmarskalcken: Såsom Generalen Gref Magnus
Stenbock i den sista victorien i Skåne har så märckeligen
signalerat sig för fäderneslandets tienst, hvarigenom
vij genom Gudz nåd äre frälste ifrån fiendens våld ock
härjande uti landet, emedan fienden är fördrefven utur
Skåne, så hafva några af Adeln tält med mig, om icke
man borde på något sätt regalera honom med något till
ett tekn af den estime, som Ridderskapet och Adeln har
för honom.
Gref Brahe sade, att det hafva vij här i vår classe
och tält om med hvarandra, och lära vii alla samtyckia
därtill.
April.
15
Det ropades väll öfver allt ja til denne proposition,
men så vore dock några, som sade, att vij måste conferera
med våra medbroder om detta, effter som vij nu äre så
fåå tillsammans.
Gref Brahe proponerade det, att som han är skyldig
i Banco på sitt huus, så kunde Ridderskapet påtaga sig
att betala den skulden, eller att han blefve därföre frij.
Hr Axel Leijonhufvud: Jag tycker, att vij måste
communicera detta med våra medstånd; det kan vara då
både anseenligare det vij giöra ock lindrigare för oss.
Hr Palbitski proponerade, att Adeln kunde taga
sig på att contribuera härtill effter rusttiensten 10 Rdr
på hästen.
Andra sade: Hvar ock en kan det giöra effter sitt behag,
om hvar gåfvo 50 Rdr eller som hans vilckor tålte.
Åtskillige af Ridderskapet funno, att detta väll kunde
skie; men så påmintes af några, att man bör först öfverläggia
detta med våra medbroder ock med Ständerne.
Hr Gyllencreutz: Vij få först see hvad avance
Banco har, om man då kan gifva Grefven des skuld effter.
Hr Rudbeck ock flera sade: Det är ju redan resolverat,
att det skall skie, allenast man kan komma öfverens
om modo.
Hr Sölfverström: Jag veet intet hvad änn är resolverat.
Hr Landtmarskalcken: Vij skiuta upp detta; vij
vela se till, hvad vij kunna giöra. Vij vela först skaffa
Kongl. Maij:t medel ock sedan see till, hvad man kan giöra
i detta till Gref Stenbocks nöije.
Gref Brahe: Man kan med Gudz nåd säija, att han
har varit vår Gideon; vij böra erkiänna hvad han giort
med all tacksamheet, och hvad vij giöra, det måste skie
med god grace, han är en lem af vårt stånd.
Hr Landtmarskalcken: Vij hafva kallat samtl.
Ridderskapets fnllmechtige tillsammans, att dee måtte
höra hvad förslag vij hafft ock giordt i secrete uthskottet
att skaffa medel; om dee nu hade något att läggia till,
vore väll; eller om dee kunna gifva några goda förslag
vid handen, så vore det att önska; kanske vij skulle läsa
först upp puncterne, ty prästerne väntta på dem.
16
1710.
Uplästes puncterne, som i secrete uthskottet voro upsatte
om medels skaffande till flottan ock kriget (bil. 5),
nämligen:
1 §. Att förmå dem, som rijke äro, att gifva eller
försträckia något till Cron an.
Hr Landtmarskalcken frågade, om någon har att
säija däremot.
Hr Höghusen: Om vij skola igen deliberera om detta,
så blijr aldrig sluth på detta.
Hr Landtmarskalcken: Man har tält, huru dee,
som förskiuta till Cronall, skola få sin betalning utan att
gå i Stats-Contoiret ock där hafva allehanda besvär; och
därföre har secrete uthskottet tyckt, att det skall sättias
i obligation för den, som försträcker, hvarest hvar skall
få sin betalning, hvilcket skall oryggeligen hållas.
Hr Axel Leijonhufvud: Om Cammaren skall gifva
obligation, så är det svårt, ty det vill ingen i det fallet
hafva att giöra med Cammaren.
2 §. Om tiärucompagniet, att det skall förmås att
gifva eller försträckia något.
3 §. Om sölfver, som lefvereras på myntet, att det
skall tagas i försträckning till Cronan för 3 dal. k. m:t
lodet.
Hr Landtmarskalcken: Mehningen är, att som alla
intet förstå placatet, som intet längesedan är uthgångit
om sölfvers lefvererande på myntet, så mehnar man, att
detta sättet är tydeligare för dem, som villia förskiuta, att
straxt få lefverera dijt sitt sölfver ä 3 daler lodet, nemligen
hvitt sölfver.
Hr Palbitski föreslog, om icke man finge betala contribution
med sölfver ä 3 daler lodet.
Härtill blef intet något svarat.
4 §. Angående trophseerne, att de kunde förpantas
eller sällias.
Några uti l:ma classe påminte om dee sista trophseerne,
som Konungen sielf har vunnit ock skaffat, att dee
måtte blifva orörde, ty det torde vara Kongl. Maij:t misshageligit.
(Jämf. bil. 6).
Hr Landtmarskalcken: Detta är intet vijdare upsatt
änn projectvijs till Deras Excellentiers godtfinnande.
Dee öfrige puncterne uplästes ock aggreerades.
April.
17
Hr Landtmarskalcken frågade Ridderskapet ock
Adeln, om någon har några förslag till att skaffa medel.
Alla sade, att man måste sökia dem, som rijka äre,
att dee ville förskiuta ock gifva något, ty dee fattige
hafva härtill dragit all bördan.
Hr Landtmarskalcken: Vij håfve i secrete utskottet
hafft tiärucompagniets Directeurerne uppe ock velat
öfvertala dem att contribuera eller förskiuta något; men
dee hafva svarat, att deras vinst har varit ringa, och hvad
de hafft, så är det längesedan deelt emellan participanterne,
hvilcka och mäst försatt det dee hafft, så att lioos dem
intet stort kan vara att hämta. Man har förestält dem
allehanda skiäl; men dee hafva vijst, att det är intet så.
beskaffat med deras vinst, som man meent; dee lära oell
änn komma till oss; man får då see hvad man uträttar.
Hr Axel Baner föreslog, om icke skiepzparterne skulle
kunna contribuera.
Uplästes secrete proposition angående inrijkes sakerne
(bil. 4).
Cammarherren Hr Erich Sparre: Det hafva några
i denne första classen bedit mig säija, att när vij besinna,
i hvad olycka som rijket är råkat uti genom det att Hans
Kongl. Maij:t är ock har varit så länge bårtta utur sitt
rijke uti främmande land ock i Turckiet, samt huru vij
äre skyldige Hans Kongl. Maij:t all troo ock lydno, så
tyckia dee med mig, att vij hafva feelat, att vij intet
hafva skaffat säker efterrättelse om Hans Kongl. Maij:tz
höga person; vij, som härom hafva tält, äre af den tanckan,
att vij af Ridderskapet ock Adeln skulle nu förordna
ock vällia en eller två af vårt stånd, som skulle resa uth,
att betyga vårt ståndz underdåniga vördnad emot Hans
Kongl. Maij:t, skaffa effterrättelse om Kongl. Maij:tz person
ock af bedia vårt feel i detta fall. Om någon har liäremoth
att säija, så stijge han upp.
Hr Gfeneral Baner: Vij kunna intet skylla vårt stånd
för feelaclitigheet häri, ty vårt stånd har ju intet varit
förr än nu tillsammans; men att vijsa vår flijt, troheet,
ock zele för Kongl. Maij:t, det är angeläget ock alles vår
åstundan; men att tilläggia vårt stånd någon feelachtigheet
däri, det kan jag intet see, att man har skiäl till.
Sv. Ridder sk. o. Adels riksd.-protXVII. 1710. 2
18
1710.
Hr Landtmarskalcken: Jag tror, att ingen lärer
vara emot detta förslaget; men så måste detta föredragas
Deras Excellentier. Man lioppas att få snart goda tijender
om Hans Kongl. Maij:t; det skall en Lieutenant vara kommen,
som berättar, att Kongl. Maij:t skall vara kommen
till dee Lutherske orterne.
Hr Johan Fleming: Detta är en angelägen saak,
som vij alla önska; men Gud gifve vij kunde ock skaffa
Kongl. Maij:t penningar, det vore en önskelig saak.
Hr Landtmarskalcken frågade, om Ridderskapet
har något förslag att skaffa medel till rijkets högst angelägna
tarfvor, som man nu har tält- om. Ock som man
har tält om, att man vill förmå dem, som af Adeln äro
förmögne, att understödia rijket, så bad han, om Ridderskapet
ville sättia upp deras namn, som man mehnar vara
rijka, ock dem man kan anmoda om förskott.
Detta lofvade Ridderskapet och Adeln att giöra.
Den 29 April.
Hr Landtmarskalcken: Jag har varit förorsakad
at kalla Ridderskapetz fullmächtige tillsammans till at
höra, om de hafva några förslag, som de kunde gifva vid
handen till at skaffa medel till rijkets bästa, ty det man
har härtills haft i förslag, som och är communicerat Rådet,
fruchtar man, at det intet förslår. Yij hafva intet fått än
Deras Excellentiers svar om det, som förr har varit gifvet
vid handen utaf det secreta uthskåttet och samptl. Ständerna.
Nöden är så stoor, at den kan intet beskrifvas, och
derföre måste vij grijpa oss an, och som nöden är stoor,
så äro några, som redan hafva förklarat sig at villja gifva
något dels som förskått, dels som gåfvor, sombliga och villja
afstå något af detta åhrs panträntor, hela eller halfva
räntan.
Hr De Geer: Gud gifve, at man vore i villkor at
giöra något till Kongl. Maij:tz och fäderneslandetz tienst;
men fattigdommen är så allment inkommen.
Hr Johan Fleming: Vij måste considerera, at nöden
är så stor, at om vij intet hielpa till, så går alt under;
fienden är öfver oss.
Hr De Geer: Fattigdommen är så stoor, at contributionerne
aldrig gå uth, ty landet är allt för armt,
April.
19
Bergzlagen går under; alla villja giöra sitt till, men man
hinner intet mer medh.
Hr Gyllencreutz: Jag skall vijsa, at på ett frälsehemman
är 40 d:r s.m:tz gravation årligen; man kanintet
mer härda uth med bördan.
Hr Landtmarskalcken: Jag hörer, atingen vill
utlåta sig till några förslag, men utom huset hörer man,
at en och annan har förslag nog; nu vill ingen utlåta sig.
Gud gifve vij hade nu utvägar at skaffa 7 eller 8 tunnor
gull. Ty nöden är för handen.
Hr Landtmarskalcken: Såsom jag ser. at så få
äre nu iliopkomne, så vele vij giöra anslag till i morgon
kl. 9, och då måste de ansees efter riddarhusordningen,
om de sig försumma. Fiscalen måste annotera dem; det
är beklageligit, at de intet inställa sig.
Sedan kom secreta utskottet tillsammans och blef för
sig allena.
Hr Landtmarskalcken: På det vij må vara så
mycket vissare om det, som svaras Rådet om underskriften
under vårt ingifne project om förslag till medlen, så villja
vij nu talas vid derom.
Hr Ehren strahl: Jag tror, at Rådetz tankar intet
var så mycket om underskriften som det kommer af det:
l:o) at de andra begge stånden, Präst- och Borgerskapet,
intet satte upp sine svar såsom projecter till medlens anskaffande,
utan som fullkomlige svar. det de intet än kunde
vara; 2:o) mente Deras Excellentier, at Ständerna vöre
intet ense sig emilian om förslagen, efter som deras tahl
då så föll.
Hr Landtmarskalcken frågade, om icke det är nog,
at Secreteraren Gyllenkrok går upp till Deras Excellentier
och berättar, at Ständerne äre enige om förslagen,
hvilket fans gått och han efter ordres giorde.
Den 30 April.
Hr Landtmarskalcken: Yij äre i dag ihopkallade
at rådgiöra, om några förslag äre at gifvas vid handen
till at skaffa medell vid detta rijketz tillstånd. Ridderskapet
och Adeln var väl i går tillsammans kallade för
denna orsaken skull, men då kommo så fåå; man har sagt
mig, at de af Ridderskapet utom secrete utskåttet och
20
1710.
skola kafva förslag at gifva vid handen. Jag beder, at
hvar och een ville gifva in sina förslag; man kunde sökia
deraf hvad nyttigt är till at bringia ihop medell och föredraga
det sedan Deras Excellentier, så kunde vij något
uträtta i denna vår nödh. (Jfr bil. 8).
Hr Landtmarskalcken: Såsom det sades, at Hr
vice Prsesidenten Leijonmarck hade något förslag i anledning
af det, som sig tilldrog i Konung Carl den 9:des tid,
så frågade Hr Landtmarskalcken honom, v. Prsesidenten
Leijonmarck, om han hade något gått förslag i anledning
af det, som är passerat i Konung Carl den 9:des tid.
Hr Leijonmarck sade sig hafva sett derefter; det
är så beskaffat, at åhr 1595 så blef ett beslut giort, som
kallas Sörkiöpingz beslut; då begyntes ett krig, som varade
mycket länge, och det var med Ryssland, som hade
sitt upsprung af det oväsende, som i Ryssland var af Suski,
hvilket förorsakade Rysslandh at sökia af Sverge hielp;
i samma krig blef armeen af Gref Pontus De la Gardie
commenderad; man hade och då krig med Pohlen, hvarvid
rijket hade stora besvär med giärder etc.; och som
det blef i landet stor nödh, kriget frätte omkring och
många besvär stötte tillsammans, så tog Dannemark tiden
i acht och begynte äfven krig emot Sverge; då holtz rijkzdagar
alla åhr, och Konungen hade alla sina ständer tillhopa,
och då blef Ridderskapet och Adelen framför de
andra soulagerad, ty då var maxime at conservera dem,
ty de voro brukade till råd och krig, de blefvo beneficerade
med godz och gårdar, som Konung Gustaf Adolph
confirmerade dem vid; denne maxime har varit at conservera
det ståndet, ty det är Kongl. Maij:tz högra handh.
men de andra stånden drogo mästa lasten medh contributioner
och giärder.
Hr Landtmarskalken gick på slåttet till Rådet
om ett ährende, som angick secrete utskåttet, nembligen
angående underskriften af utskåttets förslag till medels
anskaffande, som af secreta utskåttet är öfvergifvit till
Rådet.
Hr Landtmarskalken blef inkallat till Deras Excellentier,
då han berättade det, som var passerat i uthskåttet
om underskrifften under förslagen, hvaröfver ut
-
April.
21
skåttet hade sig således utlåtet, som extractet af deras
protocoll utvijsar.
Samma extractum protoeolli blef upläsit af Secreteraren
Gyllenkrok.
Deras Excellentier förklarade sig vara nögda medh
Ständernas begiäran, och det så mycket mer som de nu
höra, at Ständerne äre om förslaget eenige.
Hr Landtmarskalken kom neder till Ridderskapet
och berättade hvad som skiedde i Rådet, och at Deras
Excellentier vore nögde med det, som Ständerne begiärte.
Gref Brahe sade: Det är rätt väl. Elliest sade
han, att här har i Hr Landtmarskalkens frånvaro varit
ett förslag före, som blefvit upläsit och påskrifvit.
Hr Landtmarskalken: Hvad vij här giöra, och
hvad som upläses, så veta vij, det ändamåhlet är at skaffa
medell. Elliest frågade Hr Landtmarskalken, om Adelen
hade något vijdai'e förslag till medells anskaffande och
ropade på Hr Hillebrandt, om han viste något godt
förslag.
Hr Hillebrandt sade, at han intet hade något förslag
sielf; ty han vore intet vahn vid at giöra sådant.
Men så gaf han förslag på Gref Nils Bielke, som han har
hört skall veta utvägar at skaffa några tunnor gull. Sedan
och har Landzhöfdingen Adlersteen skrifvit v. Prcesidenten
Franken till om förslag, som han har at bringa ihop ansenlige
medell. Desutan så skola Camrer Broberg och
Värdijn Påhl hafva något särdeles förslag angående myntet;
de hafva väl haft några förslag förr före uti Kongl.
Cammar-Collegio, som intet aldeles gått ann, men nu
hafva de sådanne. som äro bättre och skola vara öfvermåttan
goda, både att skaffa penningar och att sättia
myntet i godt skick till Kongl. Maij:ttz tienst.
Hr Landtmarskalken sade åt Ridderskapet och Adelen,
at Hr Hillebrandt har gifvet förslag på åtskilliga, som
kunna gifva goda utvägar vid handen. Hvad Hr Nils
Bielke angår, så lära vij intet kunna giöra något dertill,
utan jag vill låta Deras Excellentier det veta; de kunna
fråga honom; jag vet, at han är den, som jag har hört,
som vill sitt fäderneslandh väl. Hr Landzhöfdingen Adlersteen
kunna vij intet gifva ordres at komma hit, eller
1710.
luiru vij skola giöra det, det kan jag intet veta; det vore
väl at önska, at man råkade på goda förslag.
Gref Brake: Kanskie Deras Excellentier kunde skrifva
efter konom, Hr Landzhöfdingen Adlersteen.
Hr Knorring: Han lärer vara på vägen kijt.
Hr Landtmarskalken: Hvad Broberg ock Pohl angår,
så kan jag det berätta, at Brobergz förslag veet jag
intet af, men Pohls förslag kar jag kört talas om, att de
äre skadelige, ock att kan är afsatt ifrån tiensten.
Hr J. Fleming: Man kar funnit dem skadelige.
Hr Silfverström: Jag måtte berätta, att Pokls förslag
äro consilio öfvervägade ock befundne skadelige, förderfvelige
och förkastelige.
Hr Hillebrand: Han kar nu keit annat förslag, som
är godt; det förra är sant, at det dugde intet.
Hr Silfverström: Om Ridderskapet nu kunna höra
konom, det veet jag intet. Kongl. Maij:t har lämbnat det
till sina Collegier; men villja Ständerna höra dem, ock om
de villja taga sig det ann, det kan jag intet veta.
Ridderskapet tyckte, at hvad Brobergz och Påhls förslag
angår, så vill man höra dem, men intet at befatta
sig med det, som kar varit före i Collegio och der är förkastat.
Hr Landtmarskalken: Här påminnes af några, om
vij skola komma ihop i dag kl. 4 at köra Broberg ock
Pohl, hvad de kafva at seija, men intet at uptaga det, som
förr har varit före ock förkastat.
Svarades öfver alt ja, at de då villja komma tillhopa.
Hr Landtmarskalken frågade, om Hr Fleming ock
Silfverström icke ville vara i dag här ock höra dem, om
de något anföra, som är förkastat.
Hr Silfverström: Det vore bäst,at de gofvo det in
skriffteligen.
Hr Landtmarskalken: Jag tycker man kunde köra
dem; det är ont at alt giöra skriffteligen.
Hr Landtmarskalken frågade v. Presidenten Franken
om det, som Adlersteen kar skrifvit honom till om
förslagen till at skaffa penningar.
Hr Franck: Han har skrifvit mig till, at kan torde
hafva goda förslag, om kan vore uppe; men som Deras
April.
23
Excellentier kafva förbudit konom at resa hijt, så kan
kan intet giöra dertill.
Hr Landtmarskalken: Kunde han icke gifva sitt
förslag skriffteligen?
Påmintes om man icke kunde bedja Deras Excellentier,
at kan finge komma kijt.
Svarades at man kunde skrifva konom till och bedja
honom gifva skriffteligen vid handen hvad han har.
Hr Landtmarskalken: At kan skall komma hijt,
det lärer blifva svårt; men om man kunde kanskie skrifva
konom till och begiära af konom skriffteligen, det kunde
så vara.
Hr Landtmarskalken bad, at Ridderskapet ock
Adelen ville gifva förslag vid handen, om de viste några
till medlens anskaffande; man har tält om contribution
för eldstäderna, men det kar uti secreta uthskåttet funnits
vara för svårt.
Hr Landtmarskalken bad, at de ville gifva in sine
förslag.
Hr Rudbäck: Vij villja det gierna giöra, men vij
bedja, at vij få giöra det skriffteligen, ock at vij utom det
secreta utskåttet finge komma tillhopa.
Gref Axel Leijonhufvud påminte, at man skulle
sökia at slippa den dubble contributionen, ty den kan aldrig
utgå.
Hr Landtmarskalken: Detta är sökt hos Deras
Excellentier genom det ingifna förslaget. Villja de utom
secreta uthskåttet komma tillhopa, så må de det giöra.
Hr Cederhielm: Det tyckes intet vara så illa, at
de komma tillhopa ock rådgiöra med hvarandra; det blifver
till at bättre öfverläggia, förkasta det, som intet
duger, ock antaga det, som godt är, det vore ock at förnöija
dem.
Hr Landtmarskalken: Det kan då blifva dervid,
at de må komma tillsammans, giöra som i secreta uthskåttet,
at 8 sättia sig tillsammans och giöra sine förslag,
om de så villja. (Järnf. bil. S).
Den 30 April effter middagen.
Camrer Broberg och Verdin Mickael Påhl kommo in.
24
1710.
Hr Landtmarskalken sade, at Hr Hillebrand har
gifvit anledning på de gode Herrarne, att de skola hafva
förslag at skaffa medell; men det, som förr har varit före
uti Kongl. Cammar-Collegio, det vele vij intet befatta
oss medh.
Broberg: Vij hafva förr gifvet inn våra förslag,
men som de intet blefvo antagne, utan blef oss befalt at
träda tillsammans at gifva vidare in våra förslag och
inkomma hos Deras Excellentier dermed, så äre vij nu
färdige.
Påhl: Man har förkastat det jag förr har giort, utan
at jag fått svara [på] de objectioner, som man giorde deremot,
och jag hoppas, at mitt förslag intet är at förkasta;
det skall jag vij sa.
Påhl gaf in en supplique, som var till Kongl. Maij:t.
De togo afträde.
Hr Landtmarskalken las igenom suppliquen och
sade, at deras supplique är klagomål på Cammar-Collegium.
Hr Erich Sparre: Vij kunna intet giöra illa, om
vij höra dem.
Hr Landtmarskalken: Det är väl så, vij kunna
väl intet försee oss deri at vij höra dem; men at röra vid
det, som är af Cammar-Collegio förkastat, det få vij intet
giöra.
Hr Erich Sparre: Om de hafva goda skiähl nu, så
kan det intet vara illa, at vij höra deras skrifft.
Hr Landtmarskalken: Så kan saken vara till, om
vij befatta oss med det, som oss intet angår, så kan det
vara illa giort. Det blef i dag sagt här af andra och äfven
af mig, at Påhls förslag har blifvit förkastat af Collegierne
och Rådet; det sade Hr Cammarrådh Silfverström,
och då blef för godt funnit at intet befatta sig medh det,
som förr har varit förkastat.
Hr Erich Sparre tyckte, att man kunde höra dem,
och at suppliquen uplästes.
Hr Landtmarskalken: Jag vet intet, at vij kunna
befatta oss med sådant, som är föi’kastat, mindre at vij
skola låta här upläsa en supplique stäld till Kongl. Maij:t.
Hr Erich Sparre påstod än, at suppliquen skulle upläsas;
man kunde gå förbij titelen till Kongl. Maij:t.
April.
Detta sades och af flere.
Gref Stenbock: Vij vela intet befatta oss med det,
som är afgiort; men hafva de nya skiähl, så är det en
annan sak.
Hr Landtmarskalken: Är icke så meningen, at
vij intet vela höra något, som är afgiort, men hafva de
något nytt förslag at skaffa medel, så vela vij höra dem.
Det sade de alle ja till.
Hr Leijonmarck: Jag har frågat dem, hvad de hafva
för förslag, så svarade de, at de villja hafva slätt mynt.
Hr Landtmarskalken: Det är så med myntet, at
intet hvar förstår det; det är och intet oss competent at
höra sådanne saker.
De kommo in. Då gafz dem suppliquen tillbakars,
och sades dem af Landtmarskalken, at Ridderskapet
intet har at giöra medh det, som är stält till Kongl.
Maij:tt, ty vij hafva intet här at giöra medh sådant, men
hafva de något at förebringa, som är af annan beskaffenhet
och intet är afgiort, så kan det så vara, särdeles om
derigenom kan skaffas medel.
Broberg sade, at han hade nu en supplique, som är
till Kongl. Maij:t om detsamma.
Härmed gick Broberg och Påhl uth.
Hr Landtmarskalken: Detta är en supplique till
Kongl. Maij:tt, som jag har här, som de villja här fram
medh; det kunna vij intet befatta oss medh.
Föreslogz at man kunde stryka uth titelen och de
andra curialia i suppliquen och sedan läsa up den.
Gref Stenbock: Intet kunna vij befatta oss med
det, som är till Kongl. Maij:t; det är vår tanka i vår
classe, mäst alla i hopa, at vij intet befatta oss medh
sådant.
Hr Landtmarskalken sade, at de måste ändra suppliquen
och sättja det som ett memorial. Detta kan anstå
till måndag; vij vela intet förhasta oss; då få vij se dess
innehåll.
Hr Erich Sparre: Vij vela votera, om vij icke må
få låta läsa upp suppliquen, som är stäld till Kongl. Maijrt.
Hr Landtmarskalken: Efter som man vill votera
om detta, så vill jag ställa Ridderskapet qvestion före,
nembligen om vij vela votera om det, at man skall här
2G
1710.
läsa opp deras förslag, som de stalt som en supplique till
Kongl. Maij:t och intet stalt som ett memorial, och at man
skall stryka ut Kongl. Maij:tz titel.
3 classis sade, at de alle äre af den tanka, at detta
skall ställas som ett memorial till Ridderskapet och Adelen,
men ingalunda at befatta sig med denna suppliquen.
Hr Gyllen grip sade det samma; detta angår och
myntet, som vij intet hafva at giöra medh.
i:da classis idem. Ira classis utlet sig intet om detta.
Hr Landtmarskalken gick sedan uth till Gen.
lieutenant Meijerfelt, och sedan han hade tält med honom,
kom han in och berättade, at han begiär efter Heras Exeellentiers
ordres at få läsa secreta proposition, hvilket
honom och intet kan förnekas; han har och goda tidender
om Kongl. Maij:t.
Hr Gen.Lieutenant Meijerfelt kom sedan inn och berättade,
at han hade bref af den 1 April ifrån Diinemynde
och Riga. at Kongl. Maij:t är kommen redan ifrån Ryssarnes
händer och förmodeligen lärer komma snart åt sin gräntz.
Den 2 Maij var Adeln utom utskåttet tillsammans.
Hr Landtmarskalken: Man har i dag låtit anslag
skie för dem af Ridderskapet och Adeln utur uthskottet
till att tenckia på goda förslag; jag måste gå up i Banco.1
Den 5 Maij in pleno.
Hr Landtmarskalken: Vij bafve nu fått svar ifrån
Rådet, som nu kan upläsas; sedan och vele vij gierna veta,
om någon har några goda förslag att skaffa medel.
Deras Excellentier bådo mig och seija Ridderskapet,
at Hans Maij:t mår väl och lärer snart vara här. Turken,
Hålland och Frantzosen hafva budit Kongl. Maij:t sina
skiepp till Kongl. Maijtz tienst at resa hem, men Kongl.
Maij:t har uhrsächtat sig at resa siövägen, emedan Kongl.
Maij:t intet tåhl sion. Deras Excellentier låta och veta,
at håttan behöfver 150,000 d:r s:mt; utan dess så kan håttan
intet komma uth. Jag beder, at vij vela grijpa oss
an at hieljja rijket till rätta.
Uplästes Deras Excellentiers svar på förslaget, som
Ständerna gifvit till medels hopbringande. (Bil. 7).
1 Enligt, konceptprotokollet: saknas i det reuskrifna.
Maj.
2.7
Hr Landtmarskalken frågade Landzhöfdingen Cronhielm,
om man har at vänta af tiärucompagniet någon försträckning.
Hr Cronhielm sade, at de hafva varit ihop med dem,
men man kan intet förmå dem at hvarken gifva eller försträcka
något. Vij giorde alt det vij kunde, men det var
alt fåfängt.
Vid 5 § i samma svar uplästes, angående jouveler
och metaller, frågades hvad pubflique] jouveler och metaller
här äro.
Svarades at man vet intet någon jouvel mer än rubinen.
Silfver kan man eij heller så noga veta; men
tycktes at Prsesidenten och Cammar-Collegium lära bäst
veta, hvad jouveler och silfver här äro. Ständerna gifva
allenast detta vid handen, om några jouveler finnas.
En del tyckte, at man skulle nämbna rubin eller hvad
elliest kan vara.
Fans gått att orden brukas: Alla pub[lique[ jouveler,
gull, silfver och metaller.
Discurrerades huru man skall komma dem, som äro
förmögne, at gifva hvad de kunna.
Gref Brahe sade, at somblige tyckia, at hvar och en
skulle sättia up dem, som hafva något.
Hr Landtmarskalken: Nu är meningen, at man
måtte få några försträckningar emot all säkerheet, som
är Ständernas garantie.
Uplästes en upsats på dem af Ridderskapet, som man
menar vara af förmögenhet.
Hr Landtmarskalken: Dessa kunna teckna der hos
hvad de villia försträckia.
Böndernas utskått kom in, då Hr Landtmarskalken
sade dem, at på deras begiäran så hafva Ständerne föredragit
Deras Excellencier, att vij måtte få fred.
Derpå hafva Deras Excellentier svarat, at de villja
sökia at befrämia det.
Uplästes svaret.
Bonden tackade och bad, at Ständerne ville vidare
arbeta derpå; de förklarade sig vara nögda med alt det
de giöra.
Hr Landtmarskalken sade, at man arbetar at så
ställa alla saker, at man kan bringa medel.
28
1710.
Bönderna sade sig vara nögda med alt det Ständerna
gior a.
Hr Landtmarskalken sade, at man har nu tidender
ifrån Kongl. Maij:t, at han mår väl.
Bönderna betyga sin glädie deröfver.
Den 6 Maij in pleno.
Gref Magnus Stenbock: Jag var i går efter Deras
Excellenciers ordres här at berätta hvad fara som rijket
och Skåne står uti. Jag fruektar, at vij stå i yttersta
faran, at fienden kommer inom några veckor i landet, tager
in fästningarna, ja hela rijket. Fästningarna måste,
såsom Christianstad, uprättas, och alt går i grund, om jag
intet får penningar.
Utnämdes de, som skola gå igenom matrikelen och
sättja opp dem af Adelen, som man tänker förmå at försträekia
eller gifva något.
1:a classis:
Gref Polus, Hr Fleming,
Hr Conrad Bibbing, Hr Lovisin.
2:a classis:
Hr Axel Baneer, Hr Claes Bonde,
Hr Axel Leijonhufvud, Hr Ernest Creutz.
3:a classis:
Hr vice Prmsid. Herden- Hr Wattrang,
hielm, Hr Lagermarck,
Hr vice Prmsid. Franck, Hr Bysing.
Hr Häradzhöfdingen Budbeck uhrsächtade Hr Capit.
Bebender, at han intet kan mer komma hijt op för sin
sinkdom skull, utan beder at få substituera någon i sitt
ställe.
Anno 1710 den 9 Maij in pleno.
Hr Landtmarskalken beklagade, at så fåå komma
tillsammans, der dock de äre så tijdigt anslagne; uhrsäch
-
Maj.
•29
tade at han intet fick sidst vara tillstädes; sade och, at
man har nu gått matrikeln igenom och satt opp namn på
all Adeln här i staden, som kunna försträckia eller gifva
något; nu måste hvar göra sitt till.
Hr Axel Baner frågade hvad säkerhet som hvar
kan få.
Hr Landtmarskalken: Det blifver väl först Ständernes
försäkring, och sedan som hvar kan capitulera. Om
vij intet gripa oss an, så at flåttan kan komma utli, så
hafva vij ofehlbart Byssen och Juten här. Det är alt för
beklageliget, at alla Ständerna intet kunna skaffa tillhopa
200,000 d:r s:mt.
Svarades: Det är at beklaga, at tillståndet är så
svagt.
Hr Landtmarskalken: Hvad förslag skola vij nu
bruka at ställa detta i värket; jag tror det vara bäst, at
4 af hvar classe förordnas, som taga sig detta an.
Utnämbdes några af hvar classe til utskått angående
förskåtter och frivillige gåfvor:
l:a classis:
Hr Johan Fleming, Hr Georg Taube,
TTr Christel’ Bonde. Hr Nicodemus Tessin.
2:a classis:
Hr Ernest Creutz, Hr Erich Lovisin,
Hr Johan Tegner, Hr Claes Bonde.
3:a classis:
Hr Johan Wattrang, Hr Hindrich Herdenhielm,
Hr Jacob Beenstierna, Hr Germund Cederhielm,
Hr Ludvich Fahlström, Hr Gabriel Stierncrona.
Hr Landtmarskalken: Det blef i lögerdagz före
dragit
om någon afgift af peruquer, fontanger och vagnar.
Det var sagt 1 carol, för hvar peruque och fontange samt
för vagnar 6 d:r, men det tyckes at det är för litet..
30
1710.
Stiernros: Man borde läggia något på scherpen.
Hr Landtmarskalken: Här påminnes at det måtte
vara tillåtit att betala sin contribution med silfver eller
andra persedlar effter ett skiähliget värde.
Detta fans gått at föredraga Deras Excellentier.
Den 11 Maij samptlige de 3 Ständernes fullmechtige.
Hr Landtmarskalken sade, at de äre nu hopkallade
till att höra hvad som i går passerade i Rådet, nembligen:
l:o) At man har fattat det slutet at contribuera för
peru(pier, fontanger och vagnar. Man har här först tyckt,
at man skulle gifva för peruquer och fontanger en carol.,
men för distinction har man satt sedan 1 d:r s:mt. på peruquen
och fontangen, och drängen och pigan skall gifva
en carol., och för vagnar betalas 2 d:r s:mt och för chaise
1 d:r s:mt.
Hr Landtmarskalken sade, at som de komma så
sent och intet effter anslagen, så skall den, som kommer
sent och intet i rättan tid, gifva 5 öre s:mt till de
fattiga.
Detta fans af alla godt, och sades V2 carol., så vijda
icke någon har laga förfall.
Uplästes projectet till denna bevillningen, som sedan
föredrogz Deras Excelktier, särdeles angående det Ständerne
förbehållit sig, at denna afgifften eij måtte fordras
af dem mer än i åhr. (Bil. 9).
Utskåttet blef sedan allena.
Påmintes af alla 3 stånden, at det måtte förordnas
någon annan General till Finlandh. Berättades at det äre
2 föreslagne, såsom Persen och Meijerfäldt, men de villja
intet dijt.
Såsom Gref Frölich, som här varit, sade, at det vore
väl, at man skaffade af den stora yppigheten så hos officerare
som andra, så vore väl, at detta kunde skie.
Secreteraren fick bod effter sig ifrån Deras Excellentier,
då honom gafs några bref ifrån Revel at upläsas, och
taltes sedan om at bönderna måtte i morgon upkallas at
rådgiöra om recruteringen.
Secreteraren Gyllenkrok kom tillbaka; berättade det
som var befalt angående 1. om brefvens upläsande ifrån
Revel och 2. om knecktarnes recreutering, at Deras Ex
-
Maj. 31
cellentier föreslagit, at de kunde inrättas på det sättet
sorn vid cavalleriet.
Hr Landtmarskalken sade, uti landet är det sättet
infort angående cavallerie-regementz-recreuteringen.
Taltes huru detta skall nu inrättas.
Hr Fahlström: Huru skall man nu röra indelningen,
som vij hafva svurit på; så är med menniskliga gierningar.
Hr Landtmarskalken: Nu är meningen, at hela
regementet skall sammansättias.
Hr Cronhielm: I Västmanland är så effter Kongl.
Maijrtz förordning, at infanteriet och cavalleriet är sammansatt,
så at det bäres up vissa medel, som kommer roten
till hielp 100 d:r af hvarie.
Hr Conrad Ribbing: Genom det så upstussas sol
daten
at begiära stor lega.
Uplästes brefvet af den 14 Apr. 1710 ifrån Patkul
uthur Revel.
Den 14 Maij 1710 samptl. Adeln.
Hr Landtmarskalken: Deras Excellentier hafva
väl varit nögda med de förslag, som hafva varit gifna vid
handen; man har och till en begynnelse lagt någon afgifft
på peruquer, fontanger och vagnar, och sedan har
man igenom ett utskott tänckt att förmå dem af Adelen,
som äre förmögne, at försträckia eller gifva något, men
man har och dervid funnit de svårigheter, i det att de
förmögneste hafva giort det minsta och varit tröga, och
de, som äre af ringare villkor, hafva varit nog villige.
Hr Fleming: Såsom jag har varit i utskåttet, så
vill jag berätta, at man har i utskåttet velat öfvertala
dem, som rijka äre, med allahanda persvasioner at försträckia
eller gifva något, men de hafva varit alt för
tröga; man har så gått som hotat dem, men det har ändå
intet hulpit.
Hr Rehnstierna: Man har i utskåttet funnit hos
dem stor ovillja. Det är underliget, at de rijka förevända
sin oförmögenheet och seija, at alt det de äga står i Lähnebanken
och kan nu intet commanderes. Een af Deras
Excellentier, nembligen Gref Carl Gyllenstierna, häfver
gifvet in ett förslag, som kunde läsas opp.
32
1710.
Hr Landtmarskalken: Kanskie Hans Excellentz
vill intet, at det skall upläsas. Jag kan intet gierna giöra
det, innan jag veet Hans Excellentz villja.
Hr Tessin, Creutz, Christ. Bonde och flera sade
sig hafva tält med Hans Excellentz Gref Gyllenstierna,
at han vill, at den skrifften skall läsas op.
Hr Landtmarskalken föreslog, at man kunde finna
pä andra förslag än dem man här tills har hafft, som
kunde vara både billiga och erkläckeliga; kan skie man
kunde taga någon proportion at contribuera af all sin
egendomb.
Påmintes igen om Gref Carl Gyllenstiernas skrifft, at
den kunde upläsas.
Hr Landtmarskalken: Skrifften är intet stäld till
Ridderskapet och Adelen utan till utskåttet.
Men alla ropade på, at den skall läsas up, hvilket
och skiedde, och var af det innehållet som bil. 10 utvijsar.
Hr Landtmarskalken: Jag ser af Hans Excellentz
skrifft, huru redelig Hans Excellentz intention är för fäderneslandet.
Men Hans Excellentz gifver ett förslag, at
det skall rån sakas i en och annars hvalf; men det torde
vara något betänkeligit at röra vid sådant, ty det voro
at straxt kasta omkull all credit på en gång; vore icke
bättre at finna på något förslag, som träffade alla proportionaliter
lijka.
Nembdes af någre om at gifva något vist pro cento.
Hr Landtmarskalken: Jag seijer intet något vist
pro cento, utan classerne kunde talas vid, at man fingo
något sådant förslag, som gingo proportionaliter på hvars
egendomb.
Hr Baneer: Man kunde kanskie gifva något pro
cento af penningar, men godzén kan aldrig mer läggias
på, ty de äre redan alt för svårt graverade.
Hr Landtmarskalken: Jag tillstår, at jag veet
intet mer hvad förslag man kan råka på. Vij hafva hafft
krig, contributioner, fattigdom, missväxt och många andra
pålagor. Gud veet hvad man skall giöra at hielpa
riket.
Pöreslogz at hvar kunde gifva af sine penningar något
vist pro cento.
Maj.
oo
Hr Landtmarskalken: Gud veet hvart man skall
taga vägen, ty här äre redan så många pålagor förr, men
nöden är för handen.
Taltes emilian classerne at få ett godt sätt at contribuera,
men häri slötz intet denne gången.
Hr Fleming: Vij hafva i vår commission, at bringa
en och annan at förskiuta eller gifva, giort värt till; men
somblige äre oskiählige, som dock äre rijkast, som allom
är uppenbart och vitterligit, och som det tyckes, at man
än skulle sökia at uträtta något gått, så skulle jag föreslå,
om icke man än måtte continuera med vår commission,
och om man icke skulle få macht at taxera dem, som äro
ovilliga och dock äro rijka.
Hr Reenstierna: Man veet, at Borgerskapet har
sagt, at oacktat de här i Stockholm hafva af god villja
giort så mycket, så villja de ändå giöra hvad de kunna,
allenast de få see hvad de rijka och Adelen, ja ifrån den
högsta till den ringa giöra. Man måtte ju obligera dem,
som rijka äro, at giöra det de äro skyldiga rijket och fä -  derneslandet.
Hr Landtmarskalken: Man har ibland här vid
Rijkzdagarna, då en och annan blifvit introducerat, taxerat
dem, som hafva varit rijka, men ogena. Det är svårt,
at de rijka undandraga sig. Detta är alt väl, at utskåttet
continuerar med sin commission, men vore icke det
bättre, at hvar gofve effter någon proportion af sin egendomb?
Hr
Axel Baneer: Man kunde ju få taxera dem, som
äro ogena.
Hr Landtmarskalken: Man måste först fråga Deras
Excellentier derom.
Hr Axel Leijonhufvud: Än om man föreslogo och
sade dem, som skola gifva, att de måste giöra antingen
förskåtter eller gifva något effter sin förmågo, och om de
intet det giöra, så skulle de förklaras för otrogna.
Reenstierna: Man har brukat vid den commission
alle skiähl, ja hotelser, men det har intet något uträttat,
ex. gratia Statscommissarien Wallrave, som är en förmögen
man, men man har intet kunnat bringa honom till något.
Hr Cederhielm: Man har här i 3:tia classe tält om
detta, huru man skulle få een modum contrib[utionis] och
Sv. Riddersk. o. Adels riksd-prut. XVH. 1710. o
u
1710.
tyckt, at man bör separera hvar egendoms natur. Så är
1. Adelens godz; de äre redan så medtagne och med contribution,
rusttienst och pålagor besvärade, at de redan
hafva gifvit uth i hela kriget åhrligen 15, ja 20 procento,
så at de intet kunna giöra mer. 2. Husen äro redan
lagda till halfva hyran, som gifves uth till publicum, så
at de varit nog redan graverade. 3. Är gull, silfver, som.
Ridderskapet äger och är ograverat; deraf villja de gifva
et vist procento, när allenast de andra Ständerna och samtyckia
dertill och förena sig derom. 4. Är penningar, som
kan contribueras af; häri tycker 3:tia classis, at af det,
som är frucht- och ofruchtbart, skulle och gifvas et vist
procento. Nu tycka sombliga, at de, som hafva bort contribuerat
för sina penningar och intet hafva richtigt giort
det, så kunde man noga se eifter, hvad deras egendomb är
och hvad de hafva angifvet, och när det befinnes, at någon
har varit deri oricktig eller och vill intet uplåta sin egendomb
publico till försträkning, så skulle den förklaras
för otrogen och som fredens förstörare; sedan och borde
efftersees, hvilka som hafva tagit uth sina penningar i
Länebanco, sedan de tidender kommo om slaget vid Pultava,
och at de, som dem hafva uttaget, måtte bringas at
gifva det publico till försträkning.
Hr Kock nämbde det samma som Cederhielm om Länebanco,
at de borde uplåta det publico till försträkning.
Hr L and tm ar skalk en: Man har redan i Banco
undersökt om det som talas, och man har funnit, at den
summan, som är uttagen, är så ringa, at det är af intet
värde, och är det en mycket liten summa.
Hr Kock: Jag har varit en tid siuk, och nu har jag
kommit uth igen. Man talar om dem, som hafva tagit
sitt utur Banco, när rycktet kom om slaget vidPultava;
jag har intet fått uth; det äro några med mig, som hafva
halft der till 200,000 d:r s:mt; de begiära, at andra måtte
förordnas i Banco till at see på det värkets administration.
Ty ibland dem, som dertill äre nämbde, linnas de,
som intet halft eller hafva der något capital stående.
Fans godt at Hr Lagman Kock må blifva brukad vid
banco-commission och banco-utskåttet.
Hr Landtmarskalken frågade Cederhielm, om meningen
är, at man af frucktbare och ofrucktbare medel
Maj.
35
skall contribuera. Utom den contribution, som redan skall
utgiöras, och hvad som nämbnes om dem, som intet hafva
ricktigt contribuerat, at det, som de undandölgt, skulle
tiH publicum tagas, så vet jag intet, huru man skall få
fram dem, som hafva undandölgt sin egendomb.
Hr Cederhielm: Hvad angår contributionen, så är
det redan faststält och är för sig klart, at den skall utgiöras,
men huru man skall få fatt på dem, som hafva
medel, så vill jag det och seija: Man linner af contributionslängderne,
hvilka som hafva contribuerat för sina
ofrucktbare medel, och då seer man, hvilka som hafva medel,
och då böra de sökias, at de må låna eller gifva något,
hvarifrån de och intet böra sig undandraga, men så
äre många, som intet hafva ricktigt angifvet sine ofrucktbare
eapitaler; och ehuruväl man praisumerar alla vara
redeliga, men som det torde linnas af allmänt ryckte
eller af andra omständigheter, at någon vore notorie rijk,
men i contribution hade undandölgt sin egendomb, så
tyckia somblige här, att en sådan skulle förklaras för
otrogen. Yij see, at nöden är för handen, och de, som
hafva medel, villja intet fram med dem. Jag tycker, at
om någonsin jus eminens kan af öfverheten excerceras,
så kan det skie nu.
Hr Landtmarskalken frågade Cederhielm, om så är
meningen, at man skulle see eifter contributionslängderne,
hvem som har contribuerat för frucktbare eller ofrucktbare
eapitaler; när man linner, at någon har gifvet up
sine ofrucktbare eapitaler, så skulle man taxera och obligera
den at försträckia till publicum emot tillbörlig säkerheet;
sedan och vill man gravera den, som man menar
hafva contant och dem intet upgifvit. Men så äro dervid
stora omständigheter, som hindra, at man intet kan giöra
deri något med visshet, ty det kan hända sig, at den
samma har sitt i Banco, kiöpt godz eller bygdt, med mera
sådant. Man måtte ackta sig, at man icke går till sådanne
extrema, sorn kunna förstöra fidem publicam. Jag
vet, at i förra kriget så obligerades de rijke, och pålades
dem at förskiuta; men nu är frågan, huru man skall inqvirera
om den, som har medel och intet har försträckt.
Det Cederhielm sade, är väl, at den som har skall försträckia,
men huru man skall få vetta hvem som har, och
36
1710.
huru- man skall tvinga den, det vet jag intet. Det är i
placatet infört, at den, sorn undandölljer sitt, så är det
confiscabelt. Huru kan man gå vidare? Är icke så meningen,
at om någon har varit oricktig i contribution,
at den skulle strax vara skyldig at försträckia till
Cron an.
Gref Brahe: Det kan altså vara, men så är mången,
som är redelig och intet med gåfvor eller mutor har förvärfvat
sig sitt. Skulle den dä mista sitt och tvingas at
afstå sin egendomb? Det vore svårt; det är bäst att intet
gå till sådana extremiteter.
Hr Land t marskalken: Huru kan man giöra den
åtskillnaden? Det är mycket svårt at döma öfver en annan;
men jag tycker, att sombligas mening är, at det är
nog, at den, som har penningar, så skall den försträckia;
men om någon har contribuerat för fruktbart capital eller
ofruktbart, så kunde den väl försträckia något och hielpa
riket i denna nöden; om fienden vore för dörren, sä
tror jag, at man intet funne då betänkeliget at taga der
som något vore.
Gref Brahe: Hr Fahlström sade, at man vet notorie,
at här äre de, som hafva i desse tider lucrerat oändeligen
och intet försträckt. Borde icke de försträckia?
Nämbdes af någre, at de, som hafva af andre at fordra,
at de fordra det in och sedan försträckia det.
Hr Landtmarskalken sade discursive och föreslog,
efftersom man talar om dem, som hafva contanta medel,
at de skulle förskiuta, så kunde deri, effter som talet här
faller, giöras åtskillnad: 1. Den som har contribuerat
för ofrucktbara capitaler, kunde försträckia V4 del der af.
2. Den som befinnes hafva undandölgt sitt capital, försträcker
hela capitalet. 3. Den som har sina penningar
hos andra ståendes, kunde fordra dem in och försträckia
dem till Cronan.
Häröfver blef mycket tält och discurrerat, men med
sorl, så at det intet kunde annoteras.
Den 16 Maij samptl. Ridderskapet.
Hr Landtmarskalken frågade, om vij skola vidare
tala om det, som sidst var före, om den commission, som
varit förordnad at skaffa in medel antingen till försträk
-
Maj.
37
ning eller till gifning; man hörde sidst, at de rijka äre
ogenast och de ringare villigast.
Hr J. Fleming berättade på commissionens vägnar, at
man har kallat opp Deras Excellentiers fullmäektige och
de andra af Ridderskapet personligen och stalt dem före
på allehanda sätt riketz nöd, på mångahanda sätt deras
och allas säkerhet, och at medel fordras; då hafva många
gifvit raisonabelt, men en (lehl och de rijkaste hafva varit
rätt tröga, och derföre vore vähl, at Ridderskapet ville
taga detta i öfvervägande, hvad utvägar man skall bruka.
Det tyckes väl vara en frijheet. Men så synes och väl
vara en obligation, at den ena bör giöra så väl som den
andra sitt till, ty de niuta ju försvar och säkerheet.
Hr Landtmarskalken: At det är en obligation,
det är vist, men nu måste vij öfverläggia, om man skulle
kalla dem hijt opp och hota dem, at om de intet giöra
sitt till, så lärer man bruka den extremitet, som kan skada
dem och deras posteritet, eller om man skall förfråga hos
Deras Excellentier hvad man skall giöra med dem; de
som förr gior t i detta kriget förskåtter, förtiena beröm.
Deras Excellentier hafva giort redan ansenlige förskåtter
föruth.
Hr J. Fleming: Jag har i commission at seija af Hans
Excellentz Gref Wrede, at han har förskutit 136,000 d:r
s:mt och sagt mig, at han har mist i Lifland öfver 3,000
Rdr och i Finland en ansenlig inkomst, och derjemte utlåtet
sig, at om de andra af medel giöra proportionaliter
hvad de kunna, sä, vill han och vidare gripa sig an.
Hr Landtmarskalken: Det är af Hans Excell:tz
Gref Wrede giort.
Gref Brahe: Man måste continuera med eommissio
nen
och persvadera dem.
Hr Landtmarskalken repeterade det han sidst sade,
at man måste hota dem eller föredraga Deras Excell:tier
hvad man härutinnan giöra skall.
Hr J. Fleming: Jag har velat föredraga detta Ridderskapet
till at finna utvägar at bringa dem, som tröge äro,
till at giöra det, som de böra, och antingen gifva eller försträckia
något till Kongl. Maij:tz tienst.
Hr J. Fleming: Gref Wrede har sagt, at när andra
giöra det proportionaliter, så vill han giöra vidare sitt till.
38
1710.
Hr L an cl t mar sk alken: Man måste lij kvist ansee
det, som man redan giort i detta kriget; det är alt nog
det som Gref Wrede giort.
Hr J. Fleming: Gref Carl Gyllenstierna vill och gifva
vidare, när han seer hvad de giöra, som äre rijka.
Hr Landtmarskalken: Om någon har gifvet alt
sitt, så kan man intet mer giöra.
Hr Tanbe: Det svaras, at de, som hafva giort förskått,
niuta stora räntor; det äro de, som hafva gråtit
öfver det, at de see rijketz nödh och eij kunna något
contribuera.
Hr Landtmarskalken: Nu är om methoden, huru
man skall bära sig åt med dem.
Hr Taube: De vill ja intet räkna det, som förr är
giort. Jag har vijst åt många i staden hvad Ridderskap
pet och Adelen föruth giort.
Hr Landtmarskalken: Skall det icke räknas det
hvad de giort, gifvit och förskutit, och jämbväl nu nyligen,
så vore det obilligt.
Hr J. Fleming: Grefvinnan Piper harlåtet genom sin
fullmäktig gifva tillkiänna, at hon har redan giort ansenlige
förskått; hon har stort hushåll, fått på sig stora
vexlar af sin herre, som han för våra fångar i Rysslandh
upnegotierat och af sitt eget måst betala. Man har ändå
intet varit nögd dermed, utan förestält henne, at hon
måste gripa sig an. Hon vill gifva i sölfver, när hon får
se hvad de andra giöra.
Hr Landtmarskalken: Man behöfver intet particularisera,
utan allenast fatta en viss methode.
Hr Fahlström: Jag frucktar, att om vij intet få
någon viss methode och reglor, så kan commissionen intet
något uträtta.
Secreteraren fick bud effter sig.
Hr Thess in påminte, om icke de upsatte förslagen
kunde läsas up.
Hr Cederhielm sade, at et fruentimber, nembligen
Jungfru Juliana Scherberg, har tält med honom och berättat,
at hon hade hört, det ett sådant trångmåhl vore,
och sagt, om det icke illa uptages, ville hon väl gifva
4,000 Rdr. Hr Cederhielm svarade hon giorde mycket
vähl. I dag har hon sandt effter honom och hedt honom
Maj.
lefverera på Riddarhuset 2:ne bancozedlar af den 23 Novemi).
1703 N:o 3063 på 2000 d:r s:mt courant, den 2 af
den 25 Maj 1705 på 1120 d:r earohr och 600 d:r courant,
kvilke zedlar Hr Lagman upviste, men han igentog, till
dess hon uttaget det uplupne interesset, som hon sig förbehållit.
Lofvade dem sedan åter lefverera.
Hr Landtmarskalken på samtl. Adelens vägnar
tackade Jungfrun Juliana, och taltes at någre af Ridderskapet
skulle gå up till henne och tacka henne.
Hr Cammarråd Jean Fleming frågade, om icke han
skulle få berätta Fru Grefvinnan Piper hvad Jungfru
Juliana opåmint giort.
Hr Landtmarskalken proponerade, effter de, som
hafva penningar, icke villja förtro det till Gronau, om
icke då någon, som har fäst egendom, vill negotiera derpå
och såsom caution sättia sin egendomb i pant hos dem.
Hr Lagman Grönhagen sade, om någon vill negotiera
och anskaffa penningar på hans steenhus till 4,000
dahlér silfverm:t, effterlåter han det.
Hr B ane er: Om någre af Adelsståndet, som vore
at öfvertala på sådant sätt at förskiuta någre medel till
Grönan, nemligen at visse familier derföre ginge uti garantie
eller och hela adelige ståndet, skulle det synas
vara för deni säkert nog och fäst bättre än samptl. Ständerne.
Det som förorsakat Hr Baner till detta förslaget
har varit, att han intet tyckt om det tvång, som skulle
skie, i fall de förmögnare eij ville gee.
Hr Assessor Fleming var af samma tanka som Hr
Baner i detta måhl.
Hr Claes Bonde tyckte det vore stoor säkerheet, om
alla 3:ne Ständerne vore garantie för den, som vill låna
något till publicum.
Hr Landtmarskalken frågade, om icke qvsestion är
denne, at som deu, hvilken har at låna uth penningar,
intet vill förtro Grönan och Kongl. Estatz-Contoiret, om
icke dä någon ibland deres ståndli eller visse familier eller
och hela ståndet skulle garantera för befallningen och
låna up penningar af dem, som äro förmögne.
Hr Tessin sade, at man har tillförende om denne
saken varit närmare än nu, emedan det skall redan vara
40
1710.
Deras ExcelLtier föredragit, at samptel. Ständerne villja
vara för alla förskåtter, som skiedde, garanter.
Hr Cederhielm: 3:tia classis tycker, at förslaget iir
godt, men tycker, att det låter sig intet giöra, utan Ständerne
draga lasten conjunctim at betala upnegotiationerne.
l:o at det är ovanliget och skulle draga en farlig
conseqvence; 2:do är det impracticabelt, ty det skulle
sättia dem i all misscredit, at ingen skulle sedan in privatis
tro dem; fördelningen voro och impracticabel.
Hr Gyllencreutz: Yij hafva funnit separation för
Adelen skadelig anno 1680, da de 3 ständerne gingo från
Adelen, derpå är Adelens undergång fölgd; då skulle ingen
tro en adelsman på sin gård.
Hr Axel Baneer: Det kunde så vara, men vill någon
förskiuta på Adelens gårdar, så vore det väl.
2:da och l:a classis äro aldeles eeniga med den 3:die.
Hr Gyllenkrok fick hud effter sig ifrån DefensionsCommissionen,
och sades honom af Deras ExcelLtier om
recreuteringen af infanteriet, at de villja giärna, at Ridderskapet
ville i dag, då bönderna komma till dem, tala
med dem om recreuteringen och laga så, at deri kunde
blifva slut snart, ty detta tåler intet dröijsmåhl i detta
riketz farliga tillstånd; de ville derföre commun i cera Ridderskapet
och bönderne 3:ne Kgl. Maij:tz bref.
Sedan kom han tillhakars och sade Ridderskapet det
som befalt var.
Uplästes de 3:ne Kgl. Maij:tz bref af åhr 1702, [170J3
och 1705, at Kongl. Maij:t vill, at recreuteringen af infanteriet
skall skie, lijka som under cavalleriet, compagnieeller
regementzvis.
Hr Taube sade sig hafva varit hos Grefvinnan Pijper
och ville tala med henne; då lät hon fråga, om han
vore ifrån Riddarhuset, och då han svarade ja ther till,
så lät hon svara, at hon intet var påklädder, och at jag
kunde tala med hennes secreterare eller bokhållare, och
det tyckte jag, at jag intet kunde giöra.
J. Fl[eming]: Hon lärer intet rätt hafva förstått
detta biidet.
Hr Landtmarskalken: Det lärer vara missförstånd.
Inkom Camrer Berg ifrån Eru Funk och sade, at hon
har förklarat sig, at lion intet har några penningar; hon
Maj.
41
har redan försträckt förr i åhr 100 sk:d koppar utan interesse
och 25,000 Rdr. Nu offererar hon som en gåfva
i länbanco-attester till 2,000 d:r s:mt utom det obetalta
interesset.
Derpå gaf han fram de länbanco-attesterne.
Hr Landtmarskalken betygade Ridderskapetz tacksamhet
för den benägenheet, som hon har vijst så i de
giorda förskått som i denna hederliga gåfvan.
Dermed tog han affträde.
Ridderskapet förente sig at villja sända henne 2 af
sitt stånd at complementera henne.
Adelen funno nödigt, at det upsättes en lista på alle
de försträckningar, som Adelen har i detta kriget giort,
hvilket committerades Hr Joh. Fleming och Sölfvercrantz.
Böndernas utskott kom in, då bönderne sade, at effter
det sidsta afftalet så hafva de satt up skriffteligen
angående recreuteringen; de recommendera sig uti Adelens
gunst.
Oplästes det memorial, som bönderne hafva upsatt angående
recreuteringen och deras klädedräckt.
Hr Landtmarskalken: Detta är väl upsatt; vij
vela nu tala om detta och taga hvar province för sig.
Uplästes det, som angår Uplandh.
Det forestältes bonden af Uplandh, at det vore bättre
at recreutera regementzvijs, ty om ett compagnie blefve
ruinerat, skulle då allmogen ruineras, om allenast rotarne
i det compagniet skulle stå för recreuteringen. Det skulle
lända allmogen till lijsa och lättare vara, at recreuteringen
då skiedde af hela regementet.
Bonden: Vij lämbna detta till vår Landzhöfdinge,
som är vår fader och bör sörja för oss. At recreutera
regementzvijs, är alt för vidlötftigt; vij äre alt för fattiga
i Upland. Om man skall giöra uth 30 d:r, så är han intet
capabel at betala 30 öre. Upland är ett alt för fattigt
och magert landh.
Hr Landtmarskalken: An om man skulle taga en
viss man, som skulle upbära dessa sammanskåttzmedlen emot
en ringa betallning.
Bonden: Jag lämbnar alt detta under Ridderskapetz
och Adelens och Landzhöfdingens gottfinnande.
42
1710.
Hr Landtmarskalken: Vij vela sörja för allmogen,
ty vij hafva ett interesse med dem.
Bonden: Vij lämbna alt det till Ridderskapet och
Landzhöfdingen.
TJplandz-Adelen gick i Camaren för sig at rådgiöra
härom.
Sedan företogz Östgiöteböndernes recreutering, och
bonden derifrån förklarade sig, at de äro nögda at recreutera
regementzvijs, och at Regementzskrifvaren skall
upbära det, såsom under cavalleriet har varit vahnligit.
Hr Cederhielm: Bonden ifrån Östergötland beder,
at det kunde blifva till det närmesta som med infanteriet
i Sörmanlandh, och föreslog Hr Conrad Ribbing på Båckzholm.
at han veet beskaffenheten af detta.
Abo lahn togz före.
Bonden sade, at det har varit vanligit uti Finlandk
at recreutera compagnie- och regementzvijs. Det landet
är så fattigt, at de få intet; sade sig hafva satt up 7 ryttare
i detta kriget; nog få de räkningar men inga penningar;
det är så utfattigt, at de intet råda med at skaffa
det, som fordras; de hafva recreuterat hvart åhr; vij hinna
omöijeligen med detta, det är altför odrägeligit. Om de
denna gången få ut recreuteringen till häst, så blifver det
och det sidsta; thet är mången rusthållare, som intet äger
10 d:r s:mt i all sin egendomb.
Hälsingland, Gästrikland blifva vid det, som varit
vanligit.
Skåne: Bonden steg fram och sade, at fäst det står
skrifvet, at recreuteringen skall skee compagnie vij s, så
begiära vij nu at få recreutera regementzvijs till häst.
Västgiötebönderna villja intet recreutera regementzutan
compagnievijs och gifva 100 d:r k:mt till roten, men
sade, at de ogiörligen kunna härda uth med de mångå
mundteringzpärdzedlarna.
Adelen och allmogen af Uplandh kom in och sade, at
de villja recreutera regementzvijs och taga en ä part karl,
som upbär medlen och gior reda derföre; de villja gifva
den 400 d:r s:mt i löhn.
Vermelandz allmoge förklarade sig vara nögde, at
detta afgiöres hos Landzhöfdingen.
Maj.
40
Bolmslähns bönderna begiärte, at som deras reservemedel
äre än i behåll, at de måtte fä niuta detta sig
till goda.
I)en 16 Maij effter middagen.
Hr Landtmarskalken: Såsom Ridderskapet och
Adelen åstunda, at något må talas om Findlandz defenderande,
särdeles at någon annan generalsperson i Lubeckers
ställe kunde förordnas, som hade bättre credit och
lycka, och at den då får deröfver commando.
Gref Erich Steenbock: Den defension är så stor
och nödig, at det vore väl, at det blefve flere Generaler,
som förde värket, och en General en chef, som förer hela
värket.
Hr Rehnstierna: Här är en Öfverste kommen, som
berättar, at det kunde än gä an, allenast at de hade bröd.
Hr Axel Baneer: Det måtte dock alt lämbnas under
Deras Excelktier.
Hr Thessin: Det sker alt med Deras Excelktiers
villja, och voro väl, at vij hade begge Biskopparne med
oss, som äro ifrån Finland.
Hr Landtmarskalken: Vij måtte giöra detta.
Hr Thessin: Man måtte och påminna, at det kunde
sändas dijt spannemål med de första farkostar; här äro
färkåstar, som äro komna med spannemåhl; man kunde
taga dem och straxt sända dem dijt.
Hr Landtmarskalken: Man måtte framföra detta
som ett tekn af vår ömhet, som vij hafva för vårt fädernesland.
Gref Erich Steenbock: I anledning af de oss communicerade
brefven, så kunna vij påminna Deras Excellentier
om det, som angår detta.
Påmintes at Ständerna måtte sända några till Kgl.
Maij:t.
Hr Thessin: Cantzellirådet Feif skrifver till sin
fru, at de intet hafva sedan Octob. 1708 halft bref ifrån
Sverige; voro icke då nödigt at sända någon dijt till
Kongl. Maij:t at betyga vår underdåniga vördnat; det
skulle se illa uth, om vij vid vår sammankomst icke det
giorde.
44
1710.
Hr Landtmarskalken: Jag talte rätt nu vid Secreteraren
Brauner, som sade, at man väntar nied det första
några goda tiender om Kongl. Maij:t af några resande,
som man kar efterrättelse om.
Gref Brake föreslog Gen. Major Duk er, som är en
kurtig cavallier ock är i Kongl. Maij :tz nåd.
Hr Rehnstierna: Han är rätt en kurtig cavallier,
som lärer vara kos Kgl. Maij:tt bekagelig ock lärer
kunna giöra Ridderskapet god tienst.
Hr Axel Baner: Han är kär vid rijket nödig i
dessa krigztijder ock är omistelig för Kongl. Maij:ttz ock
rijketz tienst.
Hr Landtmarskalken frågade, om det är all Adelens
tankar, at det skall sändas någon uth.
.Ridderskapet svarade alla ja, ock föresloges åtskilliga
dertill, nembligen:
Hr Gen. Major Diiker, Hr Yxkull,
Hr Fabricius, Doct. Block,
Hr Erich Sparre, Hr Coijet.
Påmintes at de andra Ständerne måtte höras.
Gref Erich Stenbock sade, at Bilberg hade sagt
honom här om dagen, at prästerne äro af samma tankar,
at någon måtte sändas till Kgl. Maij:t.
Gref Brahe föreslog Hr Landtmarskalken sielf, det
och andra bijfolio.
Hr Landtmarskalken: Jag tackar Ridderskapet
för den ähran de giöra mig, men jag måste uhrsäckta mig,
ty jag kan intet gä ifrån mitt embete; det torde intet
vara behageligit. Jag hemställer Ridderskapet, om man
icke borde först föredraga detta Deras Excell.-tier, att
man har några i förråd, och då förnimma, hvem de tyckia
mäst om.
Gref Brahe nämbde än Hr Landtmarskalken, om han
ville taga sig detta på.
Hr Landtmarskalken: Jag tackar Ridderskapet
och Adelen, som giör mig den ähran. Ridderskapet veet
väl, at jag råder intet om mig. Ridderskapet och Adelen
lärer väl see till, at de taga någon, som kan hafva adress
på ett och annat sätt och kan vara leden af Hans Kgl.
Maij:t samt sitter i något hederligit embete.
Maj.
45
Gref Erich Stenbock påminte om hi uland/, defension.
Hr Landtmarskalken: Det är nu fast, at det förordnas
en General en chef och andra flera, kanskie 2 Generaler
dijt.
Hr Rehnstierna: Man kunde fråga den Öfversten,
som är ifrån Finland, hvad han säger, innan man går så
vidt at tilläggia Lybecker något.
Hr Landtmarskalken: Det kunna vij giöra.
Hr Landtmarskalken frågade, om icke det skall
föredragas Kgl. Maij:tz Råd om den utskickaden till
Kgl. Maij:t, men det måtte hållas för alt tyst.
Hr Rehnstierna: Vij af vår classe tyckia, at man
intet behöfver fråga Deras Excelktier om detta, ty det
består nu allena af Adelens behag.
Hr Landtmarskalken: Man måtte ju communicera
detta med Rådet, ty de äro nu i Kgl. Maij:tz frånvara
de som böra frågas i det, som skie skall, och sedan äro
de och ledamöter af vårt ståndh.
Hr Reenstierna: Vij hafva intet annat ändemål än
betyga Ridderskapetz och Adelens vördnad emot Kgl.
Maij:t, och sedan at den, som sändes, informerar sig om
Kongl. Maij:tz person.
Hr Thessin: Rådet har ju lämnat Ständerne fritt
at sända, om de villja.
Gref Stenbock: Rådet borde hafva här sina full
mäcktiga.
Hr Landtmarskalken: Huru många skall man hafva
till denna afskickningen, 2 eller 3?
Hr Silfverstråhle: Vij måtte ju höra de andra stånden
först, innan något slutes.
Hr Landtmarskalken: Det säges, at de andra stånden
äro nögda med det, som Ridderskapet giöra.
Hr Thessin: Det är intet sä noga om 2- eller 3,000
Rdr till detta användes.
Hr Gyllengrip sade: Vij tyckia mäste delen, at
det är nog, at 2 sändes, men några tyckia man kunde
sända 3, efter som de måste gå flera vägar.
Hr Landtmarskalken: Jag försäkrar Er, at detta
är ett grannlaga värk.
46
1710.
2:da classis håller före, at det är bäst sända 3. Det
torde någon af dem blifva siuk, så måste de vara flera,
men villja Ständerna hafva 4, så äre vij i vår classe intet
deremot.
Gref E. Stenbock sade, at han för några dagar sedan
var hos sin broder, då han påminte om recreuteringen,
men som min broder hade begiärt at komma hijt i morgon,
så kan dermed till dess anstå.
3:tia classis ändrade sig och sade, at det kan vara
nödigt, at det sändes 4, så at 2 fölljas åt.
l:a classis idem, at de hålla före, at det sändes 4.
Eidderskapet bad, at det hålles tyst.
Uplästes en upsatz, som var betänkiande öfver de
puncter, som voro upsatte, sedan Eådetz svar ankom.
(Bil. 11)
Hr J. Fleming med Tanbe kom tillbaka från Grefvinnan
Piper, och då sade Hr J. Fleming, det hon svarade,
at hon intet kunde utlåta sig at gifva mer än 1,000
lod silfver och sedan, om hennes herre vill samtyckia det,
så är hon nögd at cedera de 12,000 d:r sunt, som hon i
höstas uti spannemålil förskiutit till armeen i Skåne. Men
hon bad, at Eidderskapet ville contribuera dertill, at hennes
herre blefve frij, så vill hon gierna tiena rijket med
all sin egendomb.
Hr De Geer bad, att man skulle i morgon hos Deras
Exeelktier påminna svar om den dubbla contributionen,
at den kunde efftergifvas.
Detta sade åtskilliga af Eidderskapet och Adelen borde
änteligen skie.
Hr Landtmarskalken frågade, om man skulle föredraga
Deras Exeelktier, at man vill sökia förskoning för
dubbla contributionen.
3:tia classis önskade alla, at detta kunde sökias och
erhållas hos Deras Exeelktier. (Jfr bil. 12)
Hr Taube: Gen. Stenbock har sagt mig, at det vore
väl, at man sluppe den; han vill gifva vid handen, at det,
som i detta förloras, skall han på annat förslag få igen.
2 classis idem.
1 classis idem.
Hr Clas Bonde sade sin mening vara, at man intet
kan sökia ändring deri, ty det kunde förorsaka irringar.
Maj.
47
Hr Landtmarskalken sade: Här påminnes, at det
är alt för svårt, at de, som tient i kriget och äro fattiga,
skola betala för charactererna; det är svårt, at den, som
är lahmskutin eller mist sin hälsa och intet äger, skall
till det yttersta exeqveras.
Hr J. Fleming sade: Det går med det som med
dubbla contribution, den som intet kan betala, så fäller
det af sig sielfft.
Hr Landtmarskalken: Jag har i dag fått bref
ifrån Gen. Lieutenant Möimer; han ber, att i dhe slagne
dragoners ställe skall den, som dem satt till, skaffa andre
igen. Jag considererar dessa dragonerne som sådana, som
intet af ägarna recreuteras. Frågade om icke så är deras
mening, at de dragouner intet skola recreuteras.
Alia svarade, at det är och har aldrig annat varit, än
när dragounen är utur huset, så är den Konungens och
intet angår oss.
Hr Landtmarskalken: Kanskie at det föga är nödigt
at nämbna om detta. Kongl. Maij:t har aldrig pra>
tenderat, at fämmänningarna eller 3-männingarna skola
recreuteras.
Åtskilliga tyckte, at man kunde sachta nämbna om detta.
Hr Landtmarskalken las op et bref ifrån Hr Vilkens
änkia, sorn har gifvit mycket ansenligit till publici
tienst.
Stiernstedt päminte om klockorne i Finland.
Uplästes några förslag:
l:o) Om cronobruken kunde sälljas till skatte.
Den 6 § om transporterna skall införas i förslagen.
Hr Landtmarskalken: At icke sådant skier; men
det är svårt att få rätt på detta.
Sades at man kunde dock sökia, at sådane saker må
förekommas.
Hr Landtmarskalken: Det kan vara, men huru
skall en sådan inqvisition skie?
Hr Axel Baner: Nog är skiähligt, att sådant förekommes,
men huru det skier.
Den 23 Maij 1710.
Hr Landtmarskalken: För 2 dagar sedan sade jag
till det secreta ntskåttet, at Deras Exeelktier hade fast
-
48
1710.
stalt, at detta mötet skalle slutas antingen för eller straxt
effter helgen, för det at de andra Ständerne begiära resa
hem, och Kongl, betiänte måste till sina förrättningar,
som nu hindras mycket af detta mötet. Skulle något vidare
kunna skie till medels ihopskaffande, så vore det
väl. Deras Excelleneier betygade och all förtroligheet emot
Ständerne, det de och förmoda af Ständerne igen. Utskåttet
tog och at föredraga och öfverväga detta, hvar
uti sitt ständ i dag. Deras Excelktier föreslogo fredagen
eller måndagen effter helgen, och fast det då intet skiedde,
sä kunde det skie om tijsdagen effter helgen. Det kan
intet komma an på 1, 2 eller o dagar.
Men det hafva Deras Excelktier fäststält, at det skall
nu skie slut på mötet.
Hr Gyllencreutz: Om det kunde då skie om torsdagen
nästa veckan effter helgen.
Hr Landtmarskalken bad, att classerne ville förena
sig och yttra sig häröfver.
Uplästes förtekningen på det, som skall giöras färdigt
och upsätties, innan mötet kan slutas; sedan och äro några
saker oafgiorda.
Hr Landtmarskalken: Deras Excelktier talte och
om icke Ständerne kunde skaffa mera medel, då jag sade,
at Ridderskapet hade så många besvär, som dem tryckia,
såsom dubbel contribution, adelsfanans ånyo upprättande,
detta lån glige krig, hungersnöd med flera orsaker som förorsakat
deras medellösheet.
Hr Axel Leijonhufvud: Det vore nödigt at veta,
hvarest alla medlen i dessa åhren äro vägen tagne, ty vij
hafva ju alla åhren contribuerat.
Hr Landtmarskalken: Jag har sett ett Kongl.
Maij:ttz bref, at Estatz-Contoiret för ingen skall göra reda
och reckning för medlens disposition utan för Kgl. Maij :t
sielf och det vid onåder, och derföre är onödigt at fråga
derefter; de lära väl giöra reda för sig.
Hr Claes Bonde: Sä hafva vij intet at giöra dä
dermed.
Hr Axel Baner: Om det skall nu skie slut med
mötet, sä måste man betänkia hvad än ogiort är.
För 3:tia elassis: Hr Gyllencreutz sade, at de mäste
äro nögda med det, at det kan skie slut på mötet om
Maj.
49
torsdag eller fredag effter pingst. En del tyckia, at det
kan intet sättias någon viss dag, innan man får giöra slut
på det, som är oafgiort.
Hr Landtmarskalken: Deras Excelktier hafva sagt
positive, at det skall skie slut straxt effter helgen, men
på 1, 2 eller 3 dagar kommer det intet så noga.
Hr Cederhielm: Effter som det är af Deras Excelktier,
som hafva jus convocandi, resolverat, at det skall
nu ;skie slut på mötet, och de hafva funnit nödigt, at
hvar kan sedan komma till sitt, så är vår skyldigheet at
effterkomma Deras Exeelktiers villja. Hvad ogiordt är
kan än skie och continueras, så at i vårt verk kan blifva
endskap; vid Banco kan och continueras effter slutet möte,
som förr är skiedt, och tyckia de en dehl i denna classen,
at man väl kan komma till slut i veckan effter helgen,
hvad dag Deras Excelktier behaga der till at nämbna.
Hr De Geer: Det är ont at sättja någon viss dag,
innan man får see, huru man hinner med sakerne.
Hr Landtmarskalken frågade, om alla äro i 3:tia
classe enige.
Det svarades öfver alt, at alla äro enige, men är någon
deremot, så kan han seija sina tankar.
Hörningen sade, at de alla äro häri enige.
2:da elassis. Hr Axel Fleming: Vij äre alla mäst
enige med 3:tia classe; vij vela taga sakerne före och se
till, hvad vij kunna hinna med, och till torsdagen nästa
veckan effter helgen tyckes, at vij kunna vara färdige at
sluta alt.
Hr Landtmarskalken: Yij måtte sättia en viss
dag; föreslog om det blefve om torsdag 14 dagar till.
Hr Reenstierna: Det seija nu en dehl af 3:tia classe,
at som det är nu endast ändamåhlet at skaffa medel, och
nu hafva vij giort alt det vij kunna, så tyckes, at således
kan detta mötet snart slutas.
3:tia elassis sade, at de villja vara färdige till torsdagen
i nästa veckan.
l:a elassis: At de villja giöra alt det, som giörliget
är och befordra verket till slut i alt det de hinna med, på
det at Deras Exeelktiers villja må blifva effterkommen;
kunna de intet hinna med alt, så hielper intet.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot., XVII. 1710. 4
50
1710.
Hr Landtmarskalken: Såsom de andra stånden
hafva och lofvat gifva i dag svar om dagen till mötetz
slut, så villja vij sända Fiscalen till Präst- eller Borgerskapet
at inhämpta deras svar om dagen. Skulle bönedagen
blifva om fredagen 14 dagar till, så kan det skie
om onsdag.
Hr Landtmarskalken: Ridderskapet lärer påminna
sig, at man har hafft i förslag at sättia någon contribution
på eldstäderna; kanskie vij kunde ännu öfverläggia
detta ährendet, om vij kunde påtaga oss detta.
Svarades i alla classerne, at de omöijeligen kunna
hinna med mer, om icke de få förskoning för dubbla contribution.
Hr Landtmarskalken: Det låter intet giöra sig
at slippa dubbla contribution. Deras Excelktier sade, at
de skulle gierna slippa, om Ständerne kunna skaffa andra
medel i stället.
Hr Axel Fleming: När detta var förra gången före,
så kom Silfverström fram och sade, att detta intet kan
gå an för de då af honom anförde orsaker skull, och det
bijföllo alla classerne.
Uplästes det, som var upsatt om eldstäderna. (Jcimf.
bil. 8, F.)
Alla classerne svarade, at detta går intet an, ty vij
hafva så svåra contributioner på oss, at vij kunna intet
härda uth dermed.
Hr J. Fleming: Gref Wrede har bedit mig, at de af
Adelen, som hafva låfvat förskåtter eller gåfvor vid det
förordnade utskåttet, at de ville lefverera det till Kongl.
M:tz tienst.
Fans godt at det sättes antingen på en räkning i
Banco eller lefvereras till Räntecammaren.
Hr Landtmarskalken bad, at Ridderskapet ville
lefverera det de låfvat.
Hr Johan Fleming: Det äro många, som intet
komma up, när de få bud af utskåttet. Jag vet intet,
huru man skall bära sig åt der med.
Gref Axel Leijonhufvud: Jag blef upkallad till
utskåttet, men hvad kan man giöra, när man intet
förmår?
Maj.
51
Hr Landtmarskalken: Det är intet något tvång
utan består i hvars och ens frija villja.
Gref Axel Leijonhufvud: Om vij hade licentiam
suadendi och finge fritt tala, så kunde man väl seija
och hafva förslag och uthvägar at hielpa rijket i dess
nödh; fä vij Deras Excellentiers garantie skriffteligen at
få tala fritt, så skola vij väl gifva vid handen, hvarest
medel skola skaffas.
Hr Landtmarskalken: Nog få vij tala fritt, allenast
at vij intet förgripa oss emot Kongl. Maij:tz höghet
och Kgl. M:tz förordningar; ingen nekar oss at fritt
tala.
Hr Tessin: När man vill tala om duble contribu
tion
och frij handel, så är ju det intet väl tagit.
Hr Landtmarskalken: Efftergift på contribution
är en paradox; ty huru skola vij slippa den, när än mer
medel behöfves? At vij få frij handel, är en sak, som
Kongl. Råden intet fördrista sig till att giöra. Deras
Excellentier villja gierna giöra häri alt hvad de kunna,
men det måtte hafva sin tid, och det måtte skie med
Kongl. Maij:tz vettskap.
Hr Thessin: Det som trycker handelen hos Borgerskapet,
det trycker och de andra Ständerne, så länge detta
varar, ty när intet folk få fritt och med säkerheet nära
sig, så kan ju omöijeligen ett land må väl.
Gref Axel Leijonhufvud: Om Deras Excelktier
gifva oss skriffteligen garantie at få tala fritt, så skall
jag gifva vid handen det, som skall gagna rijket; det är
skam, at vij skola skilljas åt och intet hafva giort mer;
det är ett band emilian Gustavianiske familien och oss,
at vij våge det yttersta. Jag seger för mig, at jag vill
och skall gierna för min konung upofra mitt lijf, ty Gud
veet, med hvad troget hierta en vill tiena sin konung och
fäderneslandet; jag vill tjena, men jag får intet; jag har
hört, at man har tält på det, at jag har här tält något,
och at jag skall få Fiscalen derföre på mig; jag hoppas,
at jag har tält som en redelig man och fruchtar intet
derföre.
Hr Tessin: När det blifver folk betagit at skaffa
sig medel och hafva en frij handel, huru skall man då få
medel?
52
1710.
Hr Johan Baner: Borgerskapet häfver sagt, om de
få frij handel, at de villja då skaffa medell; och då skola
väll medell finnas.
Hr Gyllencreutz: Det äro några nämhda, som skola
taga de sakerne före om handelen och crediten.
Hr Landtmarskalken: Det äro några nämbda der
till; de lära väl taga det i öfvervägande.
Fans godt at Gref Axel Leijonhufvud skulle vara
med der vid om creditens upprättande.
Gref Axel Leijonhufvud: Om vij få frijhet at tala,
så skola vij väl skaffa medel.
Hr Tessin: Hvarifrån skall contribution tagas, ty
alt är nu så tvunget? Om vij intet få drifft i handell och
annat, så är ju omöijeligt at giöra något eller härda ut
med bördan.
Hr Axel Baner: Det är underliget, at man vill
giöra svårighet vid alla förslag, och nu är nöden för
handen.
Gref Axel Leijonhufvud: Man seijer, at här fattas
medel för flåttan; om jag får frijheten at tala, så vill jag
fråga: Are ammiralitetsräckningarne reviderade? Där äre
stora balancer åhrligen vid Ammiralitetet; see effter dem,
så får man see, om man icke då kan få medell; jag vet
väll, huru der står till.
Hr Joh. Fleming: Det kan så vara i somt, at ballancer
äre i orterna, eller och är det så, at Räntmästarne
äre skyldige; det måste lagligen gås der med till värka,
det är intet straxt penningar.
Hr Landtmarskalken: Det kan väll vara så, men
derpå kan man väll få ricktigt.
Gref Axel Leijonhufvud: Här är ett secret ut
skått
förordnat; det vore väl, at alla samptl. af Stän
derne
måtte få vara tillsammans at rådgiöra; det torde
finnas de ibland dem, som det och förstå.
Hr Landtmarskalken: Det är så, at när utskåt
tet
har arbetat uth sakerne, så blifva de samtl. föredragne.
Det är ingen, som är af den tankan, at icke alla
må det höra och veta hvad der passerar.
Gref Axel Leijonhufvud: Det är inga secrete saker
at skaffa medel; det är underligit, at ifrån anno 1660
behöfdes åhrligen till flåttan intet mer än 3 tunnor gull,
Maj.
53
och då var flåttan redutabel, och nu få de 9 t:r, och då
så hinner det ändå intet till; hade man frijhet at tahla,
så torde medel finnas.
Hr Landtmarskalken: Jag vet intet, at någon är
förnekad at tahla och seija sin mening, när det skier med
det sättet, at man gior det på tienliget vijs.
Gref Axel Leijonhufvud: Yij see, i hvad fara vår
flotta är och har varit i vintras, om den blifver där. Vöre
intet at öfverväga, om flottan skall blifva der nu i vinter;
nog vet jag, huru det skall vara, men hvem kan
sättja sig i fara, om man talar något?
Hr Landtmarskalken: Jag kan intet see, at det
kan nekas at tala derom.
Gref Axel Leijonhufvud: Jag beklagar, at jag,
som har så länge tient och har försökt mig så mycket,
skall vara så stängd ifrån at få tiena; det är beklageligit,
at jag af en particulair person skall vara förfölgd och
stängd ifrån at tiena min konung och upofra mitt lijf.
Här är mången braf karl, som har tient och förstår sina
saker.
Fiscalen Borning kom tillbakars ifrån Ständerna och
sade det svaret, at Borgerskapet conformera sig aldeles
med Ridderskapet om dagen till mötetz slut; men Biskop
Speijel lofvade i affton svar.
Hr Landtmarskalken berättade, at Gen.Feldttygmästaren
begiärar at see protocollet om det, som Borgmästaren
Siléns har tält.
Hr Axel Fleming: De som höra till secrete utskåttet
kunna sig häröfver intet utlåta.
Hr Landtmarskalken bad, at Ridderskapet ville
nämbna några, som äro öfver svaret på general proposition.
Dertill nämbdes af
l:a classe:
Gref Brahe, Hr Thessin.
2:da classe:
Hr Clas Bonde, Hr Axel Leijonhufvud.
3:tia classe:
Hr Lagman Gyllengrip, v. Prrnsid. Leijonmarck.
54
1710.
Hr Landtmarskalken föreslog, om man icke ville
under adelsfanan recrentera compagnievijs; detta gior jag
uppå någras begiäran, at jag detta proponerar.
Alla svarade, at de begiära at blifva vid det sättet,
som bär till bar varit vabnligit.
Til ntskått öfver riddarbussakerne nämbdes fölljande:
l:a classis:
Hr Joban Fleming, Hr Cb. Bonde.
2:da classis:
Hr Boije, Hr Creutz.
3:tia classis:
Hr Gyllen grip, Hr Bromenstedt.
Den 25 Maij samptl. Ridderskapet ocb Adelen.
Hr Landtmarskalken berättade för Ridderskapet
ocb Adelen, at det har varit i secreta utskåttet före angående
dem, som Ständerna villja sända uth till att betyga
bos Kongl. Maij:t Ständernas underdånige vördnat,
ocb bar secreta utskåttet stannat uti den meningen, at
Hr General-Major Duker är anmodad ocb förordnat till
at förrätta denna resa till Kongl. Maij:t, ocb derföre är
nu at tala om, hvad medell som kunna dertill användas,
på det at detta Ständernes upsåt kunde vinna framgång.
Hr Landtmarskalken repeterade ännu, at secreta uthskåttet
har funnit honom, General-Major Ducker, tienligast
som en meriterad, capabel ocb bos Kongl. Maij:tt vähl
liden man, at ban skulle resa till Kongl. Maij:t, dock at
det skulle först föredragas Deras Excelktier, at de ville
samtyckia, at ban måtte få tillstånd att resa till Kgl.
Maij:t; det är dess utan en annan, nembligen Cederholm,
föreslagen at föllja honom såsom bans secreterare.
Hr Rudbeck sade: Det äre vij alle enige om, at
ban må förrätta denna resan ocb få dertill nödiga medel.
Hr Apelbobm: Huru vill Hr Rudbeck seija det är
här våre tankar? Vij hafva än intet tält om detta: intet
är ban satt at sambla vota.
Maj.
55
Hr Landtmarskalken sade ännu, at secreta utskåttet
af Prästerskapet ocb Borgerskapet vore i går bär
tillsammans ocb förklarade, at de äro nögda med Hr General-Major
Duker.
Ridderskapet var ock då i secrete utbskottet enige
dermed, ocb har man giort det i anseende till bans qvaliteter
ocb goda beröm, ty hän är en mycket redelig man,
väl leden af Kongl. Maij:t, förstår språken, är bekant i
Pohlen ocb annorstädes, ocb dessutom kan ban giöra Kgl.
Maij:t berättelse om slaget i Skåne, effter som ban det
bevistat.
Hr Gyllencreutz: Det är en stor consideration bär
vid, som lärer giöra honom hos Kgl. Maij:tt bebagelig,
at han bar varit nu med i Skånske slaget.
Hr Landtmarskalken: Han är en ärlig, capabel
man, af Kongl. Maij:t leden, förstår språken, så at jag
kan seija, at ingen tienligare har kunnat finnas.
Hr Axel Baner: Han är en man, som ingen kan
hafva något emot, men är dock at considerera, at ban
är intet bär på Riddarhuset; det vore dock bäst at taga
en af vår egen adel; ban är ock nu nödig i Kgl. M:tz
tienst.
Hr Leijonmark kom fram ocb sade, at ban faller
ocb på Hr Gen.Major Duker.
Hr Georg Taube sade, at Gen. Duker är bär på
Riddarhuset under den familiens nampn Duker.
3:tia classis förklarade sig alla utom några få, at de
äro nögda med Hr General-Major Duker, at ban tager
sig på denna resan, hälst effter ban är här på Riddarhuset
af den familien Duker, som nu förnimmes, och at
det föredrages Deras ExcelLtier.
2:da classis idem, allenast med de villkoren, där Deras
Excelktier äro nögda dermed.
l:a classis idem med 2:da classe.
Hr Landtmarskalken: De andra Ständerne i secreta
utskåttet äro ocb nögda med honom. Jag vill nu
gärna vetta, om jag icke får ju nu berätta det Deras
Excelktier och höra, om de villja mista honom, Gen. Major
Duker, och om Deras Excelktier bär med äro nögda. Nu
bör ocb en som secreterare resa med honom, om icke jag
ocb får det föredraga Deras Excelktier. Gen. Major Duker
56
1710.
har sielf fallit på Cederholm, och dessutom är en vacker
man Arozell nämbd, som och är föreslagen at föllja med;
han har väl rest och kan språken.
Härtill svarades öfver alt ja.
Hr Landtm ar skalken: Het blef i går sagt om medlen,
som skola vara till denna resans fortsättiande för Hr
Gen. Majoren, och då föreslogs 2,000 Rdr, at det kunde
vara nog, dock så at det spares hvad som sparas kan; det
sades och honom Gen. Majoren sielf, då han var här uppe,
at man ville gifva dertill 2,000 Rdr, hvilket han tog i betänkande
och lofvade i dag gifva derpå förslag.
Hr Taube: Jag har tält med honom om detta; han
begiärar 3,000 Rdr och vill giöra räkning derföre.
Hr Landtmarskalken: Om jag skulle giöra denna
resa, som är och i samma rang med honom, så kan jag
seija, at 3,000 Rdr är för mycket. Jag tycker, at det är
för mycket at så besvära Ständerna i sådanna svåra tider;
man kan ju sielf see, at resan intet kan vara öfver 6 veckor,
ty till den tiden måste vij antingen hafva säkerheet
om Kgl. Maij:t, eller är alt omkull.
Hr Cederhiel m: Het förslaget om medlen kan faciliteras
genom det, at han vill giöra räkning för penningarne,
och således vill han intet profitera.
Secreta utsbåttet föll på 2,000 Rdr banco eller 15,000
d:r k. m:t; det giordes och då en repartition emellan Ständerne,
och när han får höra Ständernes slut, så lärer han
väl beqväma sig deri; det är och nog, han vill och giöra
reda för detta,
Sombliga tyckte, at när han får de 2,000 Rdr, så må
det vara utan at giöra någon räkning derföre.
Hr Landtmarskalken sade vidare, at nu är at taga
i öfvervägande, hvad medel som skola tagas till denna
resans fortsättjande.
Föreslogz riddarhusmedlen.
Hr Gyllencreutz: Jag beder, at Birecteurerne vid
Riddarhuset måtte och höras härvid.
Hr Landtmarskalken gick up till Kongl. Befensions-Commissionen,
efftersom han fick bud effter sig.
Uplästes imedlertid Gref Magni Stenbocks skrifft till
Ridderskapet om husetz på Blasieholmen cession till Banco
Maj.
57
emot det at han blifver frij för sin skuld där, som suppliquen
utvisar. (Jämf. bil. 25.)
Hr Silfverstråhle: Jag ser intet, at min fullmackt,
som är för Stockholms stad, innehåller, at jag får giöra
något sådant, at gifva något af andras egendomb, som står
i Banco. Jag för min dehl önskar, at honom, Gen. Stenbock,
måtte alt i verlden skie till nöije, ty han är en herre,
som vij alla hafva stoor obligation [till], men om något
häri skall skie, så måste all Adelen här i Stockholm kallas
tillsammans, så få de säija sine tankar.
Hr Wattrang idem.
Hr Gyllenadler: Jag är af samma tankar, at jag
effter min fullmackt intet kan för min province samtyckia
till detta, men önskar, at Hr Gen. Stenbock kunde
skie nöije.
Hr Major Pijlcrantz: Jag för min del vill gierna
gifva, om det vore dubbelt, men at samtyckia för min province,
det har jag intet fullmackt till.
Hr Landtmarskalken kom tillbakars ifrån Befensions-Commissionen
och berättade, huruledes Heras Excelktier
hade sig utlåtit om dagen till slutet af detta
mötet, och at Heras Excelktier varit nögda med det, som
Ständerne hafva förenat sig om, nembligen at mötet slutes
om 14 dagar till.
Hr Landtmarskalken repeterade än och sade, at
Heras Excelktier vore der med nögde, och at de utlåtet
sig, at de hade gierna varit til fredz, at detta mötet stöde
till hösten, men efftersom de see, at de intet få mer medel
af Ständerne, så sade de, at de intet see hvad Ständerne
giöra här, utan kunde de nu skilljas åt, hälst som de
andre Ständerne begiära at få komma härifrån, så at det
är bäst, at man skickar sig dereffter, at mötet slutes i
dag 14 dagar till. Heras Excelktier sade 2:ne gånger, at
de elliest gierna hade velat lämbnat Ständerne fritt at
blifva tillsammans, fast det vore till hösten, på det at de
måtte kunna hafva tillfälle at rådgiöra med dem och at
pläga förtroligheet med dem om rikets angelägenheter.
Men som Ständerna intet kunna skaffa medel tillhopa, så
tyckte de vara bäst at sluta nu mötet. Jag sade Heras
Excelktier, at Ständerne hafva sådanne stora pålagor på
sig med dubbel contribution och mycket annat, at de in
-
58
1710.
tet hinna uth med mera; de hafva och nu påtagit sig at
contribuera för fontanger, och at de hafva velat sambla
medel genom förskåtter och gåfvor, så at de giöra alt det
de förmå, men de råda intet mer medh. Deras Excelktier
utleto sig och om bancovärket, at Ständerna kunde nämna
några dertill, som kunde blifva sedan qvar öfver det
värket.
Jag månde också på Kidderskapetz och Adelens begiäran
låta Deras Excelktier veta, at som Ständerne hafva
varit i tankar at sända några uth till Kgl. Maij:t, hvilket
Deras Excelktier hafva och lämbnat Ständerne fritt, så
hafva alla 3 stånden fallit på Hr General-Majoren Duker,
som och har lofvat at villja påtaga sig denne resan, hvartill
Ständerne så mycket mera förmoda, at Deras Excelktier
lära gifva deras gunstige bijfall och samtyckie, som bemälte
General-Major kunde blifva af Deras Excelktier instruerad
och underrättad om ett och annat, som voro nödigt
at i underdånigheet gifva Hans Kongl. Maij:t tillkiänna.
Men derpå svarade Deras Excelktier, at de eij
behöfde meddela slijk instruction och underrättelse, eij
heller kunde de för deras personer linna nödigt någon at
utsända, effter de hade på så mångahanda sätt sökt at
skaffa säker kundskap om Kongl. Maij:tz person. Man
hade ock tidender ifrån den utsände Högwall, at Kongl.
Maij:t mår väl, men om Ständerne villja sända en eller
flera uth till H:s Kongl. Maij:t, så lämbna de uti deras
behag at deri giöra, som de villja och tycka. Men angående
General-Major Duker, så funno de honom vara
härifrån omistelig för Kongl. Maij:tz tienst skull. Ständerne
kunde derföre utse och taga någon annan, hvilken
förmodeligen på Ständernas vägnar eij lärer andraga hoos
Kongl. Maij:t några besvär, emedan det intet lärer vara
Hans Kongl. Maij:t behageligit, eij heller där å orten anständigt
och gagneligit; hvarpå jag sade, at Ständerne
intet villja i ringaste måtto falla Hans Kongl. Maij:t besvärlige
med sådant, utan allenast effter sin skyldigheet
betyga sin underdånige vördnat emot Hans Kongl. Maij:t
och underrätta sig om Kongl. Maij:tz tillståndh. General
Stenbock och Spens var derhos och hörde alt hvad som
taltes. Jag sade och åt Deras Excelktier, at Ständerna
hafva giort sig heelt säkra om Duker och giort anstalt
Maj.
59
om medel och intet trott, at det skulle dem afslås, hälst
som de valt honom för de orsaker skull, at han är en så
skickelig och redelig man, som är språken mäktig och i
Polen samt annorstädes bekant, är af Kgl. Maij :t väl liden
och kan gifva Kongl. Maij:t berättelse om slaget i Skåne,
det han och sielf har bevistat. Men Deras Excelktier
svarade dertill, at de intet kunna mista honom. Yillja
Ständerne sända någon, en eller flera, så lämna de det i
deras behag, och om så skier, så förmoda de, att Ständerna
intet besvära Kongl. Maij:t med några besvär, emedan
Kongl. Maij:t ändå intet lärer kunna dertill giöra,
utan föranlåtes det at remittera till sina collegier och
andre vederbörande. Deras Excelktier sade och vidare, at
de behöfva intet at betiena sig af honom, som sändes,
mindre gifva honom kundskap om de saker, som de villja
underrätta Kongl. Maij:t om, emedan de redan hafva sökt
många vägar och sätt at låta Kongl. Maij:t få kundskap
om vårt tillstånd. Deras Excelktier lofvade, där någon,
en eller flera sändes uth, at gifva den både pass och recommendation
till de främmande håfven, som han skall
passera, men de villja i det öfrige intet befatta sig härmed.
Gref Falkenberg] sade och, att hvad angår riddarhusmedlen,
så måste de intet tagas till detta.1
Kidderskapet utlät sig således häröfver.
Hr T hessin, 1 classis: Yij hafva väl länge och i några
veckor hafft i tanken och vinlagt oss at värkställa vårt
fasta upsåt at sända uth några till Hans Kongl. Maij:t
och ment genom detta at betyga vår underdåniga zéle,
troo och kiärlek för Kongl. Maij :t, och endast derföre velat
sända några till Hans Kongl. Maij:t till fullgiörande af
vår underdånige skyldighet. Men som Deras Excelktier
hafva således utlåtit sig och på detta sättet, som vij nu
förnimma, hålla det onödigt, så vela de gierna deferera
Deras Excelktiers villja.
Hr Landtmarskalken: Ingalunda är Deras Excel
lentiers
mening, at de skola villja hindra eller förvägra
Ständerne at utsända någre, ehuru många de och hälst der
till behaga utsee och vällja, effter sorn och Deras Excelktier
icke allenast villja försee dem med pass, utan och
med recommendationsbref. Men det sade Deras Excelktier,
1 Sista meningen är tillagd från konceptprotokollet.
60
1710.
at de sig dermed eij befatta ville, utan lämbna Ständerne
aldeles fritt at derutinnan giöra effter eget behag och
gåttfinnande, samt at de eij behöfde gifva den, som utsändes,
någon commission eller instruction.
Hr Rehnstierna idem med 1 classen, allenast at vij
få öfversee och låta läsa op protocollet, som är hållit den
ena gången effter den andra häröfver.
3:a classis idem.
2:da classis. Hr Axel Fleming: Ehuruväl Ridderskapet
och Adelen har på detta sättet, som nu är omtalt,
velat betyga deras zéle och troohet emot Kongl. Maij:t,
och detta, som vij hafva hört af Hr Landtmarskalken, nu
påminnes af Deres Excellrtier, så kunna vij intet komma
längre härmed, utan äre vij och ense häri med l:sta och
3:die classjerne], och lärer denne Ständernes intention nogsampt
betyga deras underdånige zéle och trohet för Hans
Kongl. Maij:t.
Nämbdes af några om Gref Magni Stenbocks ansökning
angående hans bancogiäld.
Hr Landtmarskalken sade, at han nu på slåttet
förnam, at i anseende till General Stenbocks stora merite,
så är han af Deras Excelhtier för ordnat till Feltmarskalk
till et tekn af Deras Excelktiers villja at giöra
honom nöije, efftersom de intet äro i tillstånd annorledes
at recompensera honom, och lärer han väl blifva af Kongl.
Maij:t dertill confirmerad, hvarpå och väl lärer föllja Kongl,
rådzdigniteten. Deras Excelhtier beklaga hans trångmål
och slätta villkor.
Hr Gyllencreutz sade angående Gref Stenbocks ansökning,
at några begiära, at de måtte få blifva underrättade
om Gref Stenbocks skuld i Banco, det jag vill upsättia,
och således voro bäst, at detta kunde anstå, kanskie
till efftermiddagen. De i Banco hafva det förslaget,
at man kunde taga huset i betahlning för Banco och sedan
kanskie slå an huset till auction, och då torde en eller
annan lösa det med lähnebanco-attester till den summan,
som Banco har att fordra, och då lede Banco intet.
Den -t Junij 1710 samptl. Ridderskapet och Adeln.
Uplästes svaret på secreta propositionen om inrijkes
sakerne. (Bil. 16.)
Juni.
61
Taltes om dragoune-recreuteringen i anledning af den
7 § i svaret.
Alla sade: Omöijeligen kan Adelen sig det påtaga.
Hr Landtmarskalken: Deras Excellentier hafva
nu skrifvet Landzhöfdingarna till, at de skulle bringa dem
till at recreutera.
Resolutio: Svaret på secreta propositionen approberas,
och hvad den 8 puncten om flåttans säkerhet angår, at den
intet måtte blifva liggande i Carlscrona, der de Danske
falla in i Skåne, så blir den som den är.
Skrifften om undersåtarnes släta vilkor, och huru igenom
deras vallgång och uprättelse det allmenna bästa förmodas
kunna blifva befordrat, blef upläsen och approberad,
såsom och den om egennyttigheterne som gå i svang.
(Bil. 17, 18.)
Nembdes ett iitskått till medlens insamlande:
Hr Johan Fleming, Hr Creutz,
Hr Tessin, Hr Cederhielm,
Gref Polus, Hr Gyllencreutz,
Hr Claes Bonde, Hr Franck.
Hr Tegner,
Den 7 Junij 1710 samptl. Adeln.
Hr Landtmarskalken frågade hvad uti de förordnade
utskåtten kan vara giort; vij måste deri hafva slut.
Hr Fleming: Uti den commission, som jag med flera
har at förrätta, är tämmeligen avancerat, och hafva vij
samblat öfver 40,000 d:r s:mt, men vij måste nu continuera;
det är vist, at många ähro borta, och många komma
intet upp, när de få bud effter sig; vij hafva sändt bud
3, 4 gånger effter sombliga.
Hr Landtmarskalken: De af dem, som äro i commission,
äro och sombliga på landet boendes.
Hr Johan Fleming: Om vij finge taga andra i deras
ställe? Föreslog Herrar Lagman Kock och Peringskiöld,
at de villja vara här vid i deras ställe, som resa bort.
Förordnades altså:
Gref Polus för Fahlström, Hr Ehrenstedt,
Hr Lagman Kock, Hr Knorring.
Hr Peringskiöld,
(52
1710.
Hr Joli. Fleming: Ridderskapet och Heras Excellentier
hafva funnit, at de skola föras på en lista, som äro
förmögna och intet gifva något, som kan vijsas för Ridderskapet
och Adelen.
Hr Landtmarskalken: Jag tycker, at de, som blifva
upkallade och intet villja komma up, så måtte de sättias
på en lista och vijsas åt Rådet.
Detta fans billigt, och skall extraderas till commissionen.
1
L[andt]m[arskalken]: Grefvinnan] Berta Leijon
hufvud]
har begiert, at hennes herre Gref Adam Leijonhufvud]
måtte hytas ut emot Genier al] Weide, derom brefvet
uplästes och approberades.2 (Jämf. bil. 25.)
Uplästes ett af General-Adjutanten Hr Georg Johan
Taube ingifvet memorial (jämf. bil. 25), som honom såsom
fullmäcktig för provincen Värmeland derifrån skall vara
öfversändt vid detta påstående Ständernes möte at föredraga,
hvaruti föreställes de åtskillige förmånner och beqvämligheter,
som eij allenast landtmannen utan och sielfva
den deromkring liggiande Bergzlagen skulle linna genom
Philippstads återuprättande till en stad igen såsom tilförende,
emedan densamma är landet nödigare och nyttigare
än någon annan stad uti bemälte province, i det at
landtmannen då straxt kunde med fördeel få afsättja sin
egendomb, bestående i spannemåhl, boskap och mera sådant,
hos borgaren och deremot få andra för landet nödige
vahror tillbakars igen, der han nu antingen intet något
får föryttra eller och med äfventyr måste borga bort sitt
åth en dehl bergzmän, som det sedan sent eller aldrig betala,
med hvad mera som samma memorial innehåller;
hvilket Ridderskapet och Adelen tog uti betänkiande, tyckiandes
fuller för sin deel lända landet så väl som Bergzlagen
till gagn och nytta, om Hans Kongl. Maij:t i nåder
skulle täckias at lämna Philipstad vid sine förre privilegier
igen, hälst som bergzmannen då altid hos borgaren
säkrare kunde hafva at bekomma det, som fuller nu ifrån
landet honom skall tillföras, men i anseende till den osäkerheten,
landtmannen om sin betalning måste vara under
-
1 Protokollsntdraget finnes bland bilagorna till protokollet, men dateradt
den 11 (sic!) Juni.
2 Tillagdt från konceptprotokollet.
Juni.
63
kastad, offta lärer tryta och brista, der emot han medh
borgaren, som är stadigt till handz, altid bättre kunde
komma till rätta och hos honom lättare credit erhålla, ja
och denne med mindre möda komma till sin betahlning
än landtmannen, som derifrån längre bärt boendes är, förutan
at och bergzmannen synes kunna hafva allting för
bättre kiöp hos borgaren än hos landtmannen, som, då han
varandes långväga först måste lämna sitt godz på credit
och åter sedan med omkåstnad resa tillbakars at upfordra
sin giäld, intet lärer underlåta till sitt skadelöshållande
vahrorne så mycket högre at upsättia. Men som Deras
Excelktier samptl. Kgl. Råden, hvilka uti Hans Kongl.
Maij:tz frånvahru Ständerne hafva sammankallat, eij velat
tillstädja, at vid detta mötet af en eller annan några besvär
skulle andragas, så lämbnade Ridderskapet och Adelen
vederbörande at uti detta måhl antingen hos Kongl.
Cammar-Collegium, Deras Excelktier Kongl. Råden eller
hos Hans Kongl. Maijrt sielf sin angelägenheet i underdånigheet
förebringa och andraga, såsom de det sielfva
bäst och tienligast pröfvandes varda.
Hr Feltmarskalken Stenbock kom in till Ridderskapet
och sade, at man intet bör blygas för sin fattigdomb;
och som jag är råkat uti slätt tillstånd, så har jag måst
sökia min tillflyckt till Ständerna om min skuldz efftergifft
i Banco, som ock mig är bevilljat; men som jag märker,
at det haplar på det, at man tager det för 2 låhn,
så kan jag betyga på min saligheet, at det är intet mer
än ett låhn; om jag hade varit hemma, så hade jag intet
tagit huset på min arfzlått.
Hr Landtmarskalken: Det skall blifva altbestält;
här är kommit inkast af Banco.
Hr B ane er: Låhnet var först på huset 15,000 Rdr.
Hr Landtmarskalken: Prästerskapet och Borgerskapet
äro nögda och blifva vid det, som giort är.
Hr Gyllencreutz: Största hopen har ju slutit; om
nu någon är der emot, så få de seija: pluraliteten har ju
slutit det.
Hr Landtmarskalken: Detta är ju slutit och bevilljat.
Befaltes altså at summan sättes inn uti skrifften, och blef
Feltmarskalken lefvererad af Landtmarskalken. (Jämf. bil. 25.)
64
1710.
Hr Feldtmarskalken tackade Ridderskapet och Ständerne
för deras benägenheet; recommenderade sig i Ridderskapetz
bevågenheet och lofvade hafva lijf ospart för
fäderneslandet, men beklagade, at tillståndet är så slätt
vid arméen, at där döö 60 och 70 om dagen.
Derpå satte Feldtmarskalken sig.
Hr Landtmarskalken las op et memorial af General-Major
Liven, daterat i Åbo den [31 Maj 1710], hvari
han beklagar, at tillståndet i Finland är eländigt, men så
beder han, at Ständeme måtte hafva all godhet för Finland,
at det intet måtte gå under. {Bil. 14.)
Gref Magnus Stenbock: Han har skrifvet till Rådet,
at det måtte blifva en förordnad en chef, som hade
at befalla öfver hela Finlandh, som och öfver Håttan.
Gref Leijonhufvud: När Ryssen har Finske skiähren
inne, så kunna vij intet försvara oss med våra stora skiepp,
ty deras galer er gå på lågt vatn.
Hr Landtmarskalken: Hvad kunna vij giöra till
detta memorialet; vij måtte lämbna det till Deras Excelktier.
Ridderskapet: Vij kunna intet mer giöra till detta.
Hr Stiernstedt och Bromenstedt bad, at detta
måtte tagas i öfvervägande.
Hr Feltmarschalken tog afsked.
Hr Gyllencreutz: Yij kunna recommendera saken
hos Deras Excelktier,
Hr Ramsen: Om de vore officerare, så kunde väl
blifva gått, ty folk lärer väl finnas.
Ridderskapet sade: Hvad kunna vij giöra till detta,
ty det hörer till Defensions-Commissionen?
Riddarhussakerne toges före. {Bil. 21, 22.)
Hr Tessin: Jag beder, at det måtte föras til protocol,
at Gref Wrede sade till mig i går angående den
ärnade utskickningen till Kongl. Maij:t, at Ridderskapet
må sända om de ville 20, så at det är intet Deras Excelktier
emot, och som det nu är så offta tält om detta,
så veet jag icke, om nu icke borde tänkias uppå denna afskickningen
at betyga vår vördnat emot Hans Kungl.
Maij:t.
Gref Bonde: Yij måste först höra hvad påsten har
med sig i dag om Kongl. Maij:t.
Juni.
65
Hr Tessin: Herrarna hafva frågat mig några gån
ger,
hvarföre at det icke skier, at vij sända någon till
Kongl. Maij:t.
Hr Relinstierna: Sidst sade Hr Landtmarskalken
Cronhielm, at Deras Excel!:tier hade funnit den afskickn
ingen onödig, onyttig och fåfäng, och derföre så måste
vij då stanna der vid och lämpa oss efter Deras Excell:
tiers tankar; det är illa, at sådant berättas här, och det
finnes nu annorledes vara.
Hr Tessin: Sedan nu Deras Excelktier hafva sagt,
at de intet hafva sagt sådanne ord, så lära vij intet låta
det blifva, utan sända express dess mer och snarare uth
till Kongl. Maij:t.
Hr Landtmarskalken: Yij villja vänta, till dess
vij få höra af de ankomne brefven, huru det är med Hans
Kungl. Maij:t.
Hr T hessin: Om fienderna äro de bästa, så fordrar
dock vår skyldiglieet at sända någon till at betyga vår
underdånige vördnat.
Gref Bonde: Hvilket är bättre, at giöra detta eller
giöra anstalt om Finlandh? Vij hafva nu, som seijes, goda
tidender om Kongl. Maij:t.
Hr Landtmarskalken: Hvem vet, huru det skulle
vara behageliget Kongl. M:t. Vij äro Ständer uti et souveraint
rijke.
Några föreslogo Hr Erich Sparre.
Hr Erich Sparre: Jag skall giöra alt det jag kan
till at tiena Adelen.
3:tia classis påminte, at de villja votera om detta, och
at de andra Ständerne måtte och höras.
Hr Tessin föreslog, om icke Adelen kunde komma
tillsammans i dag effter middagen.
Hr Creutz: Jag måtte berätta, at i dag har Gref
Polus förährat till Riddarhuset för sin familia 1,300 d:r
s:mt.
Hr Landtmarskalken tackade och berömde Gref
Polus, som har häri vist sig så genereux, som är ett teckn
af den estime, som han har för sitt ståndh.
Hr Joh. Fleming påminte, at här äre åtskillige, som
äre adlade och intet sig angifva.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot. XVII. 1710. 5
66
1710.
Svarades at man kan intet giöra något nu mer till
detta.
Hr Gyllencrentz: Vij borde tala om bancovärket.
Hr Landtmarskalken: Det är illa, at de intet sittia
stilla; nu vill jag fråga, om de, som äro i utskåttet,
skola effter mötet få mackt at see öfver det värket.
Hr Gyllencreutz: Det är nödigt, at några förordnas
och befullmäcktigas at se effter alt det värket, och de
måtte vara dertill authorizerade; vij måtte see, huru ordningarne
blifva hällne. Jag har varit ifrån Banco begynnelse
vid det värket, och det måtte sees effter; kanskie
det står intet så till som sig bör.
Hr Landtmarskalken: Nu är frågan, om de, som
äro förordnade till det utskåttet, icke må blifva authoriserade
på några dagar at afgiöra de sakerne i Banco.
Hr Gyllencreutz: Vij stå i garantie för värket; vij
måtte intet få lämna det.
Hr Landtmarskalken: Kanskie man kunde låta
sättja opp en fullmackt och instruction för utskåttet.
Detta fans gått och finnes (bil. 25).
Cantzelli-Rådet Schmedman kom ifrån Rådet till at
communicera Ridderskapet och Adelen Kgl. Maij:tz bref
af den 28 Apr. 1710 uthur Bender till Rådet, hvari Kongl.
Maij:t tackar Rådet och Ständerna för den nijt och flit
de vijst till arméens uprätthållande, så at de Danska äro
slagne, det Kongl. Maij:t försäkrar at han med all nåd
erkiänner så deras flit som undersåtarnes trohet och villigheet
at gå Hans Kongl. Maij:t tillhanda. Brefvet finnes
(bil. 25).
Hr Schmedman: Det är lijkasom Kongl. Maij:t hade
vettat af Ständernes möte.
Hr Landtmarskalken: Vij hafva orsak at tacka
Gud, at Kongl. Maij:t mår väl, och ärkiänna med ali vördnat
de nådiga expressioner, som Kongl. Maij:t visar emot
sina undersåtare.
Sedan lass Smedman up svaret eller beslutet på general
propositionen, som var upsatt itti Cantzelliet af Ständernes
svar. (Bil. 1!)).
Hr Landtmarskalken tackade Hr Cantzellie-Rådet
för des hafde möda, och der med gick han bort.
Juni.
67
Hr Landtmarskalken frågade, huru det nu skall
blifva med det utskåttet, som skall sittia öfver Banco.
Vij måtte laga, at det värcket måtte hållas vid macht;
jag hoppas, om man får af Statz-Contoiret betahlning för
Kgl. Maij:tz interesse, så lära alla få sitt interesse ricktigt
betahlt. Genom den ordningen, som redan är giord, så
äro zedlarna stegne i högre prijs.
Anno 1710 den 8 Junij.
Hr Landtmarskalken: Jag lärer intet ännu taga
afskied, utan vij lära fuller än måst dröija här, till dess
beslutet är underskrifvet.
Hr Håff-C[antzleren] Cronhielm bad, at det protocollet,
som sidst var före om afskickningen till Kongl.
Maij:t, måtte visas för Deras Excell:tier.
Hr Landtmarskalken: Det kunde väl dröijas till
i morgon, då vij komma tillsammans, så få vij då talas
vid.
Hr Cronhielm: Det var sagt, at några skulle gå
upp till Rådet med detta protocollet, och at vij skulle
mötas åt klockan 4, men då gick, som jag hört, en lijkväl
allena up till dem emot afftahl; jag har satt något till vid
protocollet och ajousterat det, sorn intet har kunnat så
asseqveras;' det har och intet kunnat mig nekas, men jag
seijer om detta: spreta evanescunt.
Hr Landtmarskalken: Det kan jag väl seija, at
om det var förr onödigt at sända några till Kongl. Maij :t,
så är det mindre nödigt nu, sedan man har fått tidender
om Kongl. Maij:t.
Hr Cronhielm: Jag seijer än: spreta evanescunt.
Den 11 Junij.
Hr Landtmarskalken påminte om riddarkussakerne,
at de måtte tagas före. (Bil. 21, 22).
Uplästes altså memorialet och den 4 § angående den
resten, som Borgemästaren Hyltén balanceras före vid Riddarhuset
för den tiden han varit Fiscal.
Hr Landtmarskalken: Jag tycker, at den, som
reser, måtte hafva sin förnöijelse; man kunde här sam
1
Det med ändringar försedda protokollsutdraget af den 25 Maj är
liilagdt konccptprotokollet. Ändringarna äro iakttagna i det renskrifna
protokollet, som ligger till grund för texten här ofvan (se sid. 58).
68
1710.
tyckia dertill, men remittera honom för öfriget till Directeurerne.
Besolutio: Det har Borgemästaren ehreborne och högachtat
Hr Anders Hyltén hos Bidderskapet och Adelen
genom sin inlagde skrifft gifvit tillkiänna, huru såsom han
uppå de medel, som han har emottagit till riddarhusprocessers
utförande och de der vid giorde åtskilliga resor,
har blifvit skyldig till ett tusende ett hundrade niotijo
och en d:r k. m:t, men som han derjämte andrager, det
han sine räkningar på det sättet har stält, och således
påsterna upfört, som för detta Biddarhus-Fiscalen Lars
Pärsson, förr kallad Ridder mark, kunde igen debiteras
före, där han dock på åtskilliga besvärliga resor mycket
derutöfver har utgifvit och lidit skada vid, altderföre har
han anhållit at niuta et vist underhåll om dagen å 2 d:r
s:mt, så länge han varit på desse resor, och at dereffter
sedan med honom måtte liqvideras, eller och at hans balance
kunde honom efftergifvas. Detta har Bidderskapet
och Adelen tagit uti öfvervägande, och i anseende till de
här vid befundne omständigheter för deras dehlar samtyckt
till hans begiäran, så at hans skuld honom må efftergifvas;
men som han af Herrar Biddarhus-Directeurerne
har hafft ordres till ofvannämbde processer och resor, så
remitteras han till dem at ochså sökia deras samtyckie.
Hvad 5 § anbelangar om Fiscalen Borningz ansökning
at få en recommendation till Kongl. Maijrt så och
Deras Excellitier at blifva vid något tillfälle i nåder befordrad,
så blef det honom bevilljat, och finnas recommendationerne
(bil. 25).
Hvilka som introducerade blifvit vid detta mötet, finnes
af specificationen,1 och resolverades at de skola gifva till
Biddarhuset effter vahnligheten.
Såsom Biddarkus-vacktmästaren Måns Ohlson effter
vahnligheten har altid vid Bijkzdagarnes slut blifvit ihugkommen
med några dryckzpenningar, altså fant Bidderskapet
och Adelen gått, at han denna gången skall bekomma
af riddarhusmedlen 30 d:r silfver:mt, som Secreteraren
Johan Gyllenkrok har honom at tillställa emot
(jvittence.
1 Finnes ej biand bilagorna till protokollet.
Juni.
69
Emedan några af adel samt åtskillige adelige och officerareänkior
hafva i anseende till deras mycket ringa
villkor ahnhållit om litet hielp, altså har Bidderskapet
och Adelen bevilljat till sådane fattige utaf riddarhusmedlen
at utdehlas etthundrade dahlér silfver:mt.
Hr Landtmarskalken tog afsked af Bidderskapet
och Adelen och sade, det han ser sig intet kunna så tacka
Bidderskapet och Adelen, som han ville och borde; bad at
alt måtte uttydas till det bästa, och önskade Bidderskapet
och Adelen all vallgång och lycka på deras resor.
Hr Joli. Fleming berömde Hr Landtmarskalken för
dess viste godheet och conduite; önskade honom ali vallgång
och recommenderade Bidderskapet uti dess bevågenheet.
Dermed ändades detta mötet.
BILAGOK.
Bil. I.1
Fullmakter.
A. Adelns i Stockholm fullmakt.3
Vij underskrefne af Ridderskapet ock Adelen utaf
Stockkolms stad, som nu här tillstädes äre, giörom vitterligit,
att såsom Deras Excellentier, Hans Kongl. Maij:tz
vår allernådigste Konungz ock Herres kärvistande högtbetrodde
Män ock Råd, i anseende till rijkets ock vårt
k[ära] fäderneslandz nu för tijden varande fahrliga ock
svåra tillstånd, kafva uti Hans Kongl. Maijttz fierran frånvaru
funnit nödigt att beramma ett Ständernes uthskott
eller mothe ock därföre genom deras utkgångne ock publicerade
allmänna bref af den !) Februarii sistl. låtit sådant
kundgiöra samt förordna, att till denne Ständernes
sammankomst några vissa utaf Ridderskapet och Adelen
skole uthvällias ock med behörige fullmachter försees, som
på förenämd tijd här i Stockholm skulle sig inställa till
att anhöra det, som Deras Excellentier Kongl. Råden lära
1 Prot. sid. 5—7, 11. — Utom här nedan införda eller i noterna
omnämnda fullmakter linnas bland bilagorna till protokollet en af J. Cedercrona
ntfärdad fullmakt för Andreas Strömnehr, dat. Grimås (Bohus
län) 12 Mars 1710, vidare landshöfdingens på Gotland pass för häradshöfdingen
Lars Söderhielm såsom deputerad till ständernas utskottsmöte,
dat. Visby 24 Mars 1710, samt öfversten för Nylands och Tavastehus läns
kavalleriregemente Anders Erik Ramses pass för ryttmästaren Alexander
Vilhelm Ramse, dat. Perno 17 Mars 1710 (afskrift).
Stockholmsfullmakten återgifves in extenso, de öfriga i sammandrag.
- Afskrift, jämförd med originalet i Riksarkivet.
Bilagor.
71
Ständernes uthskott om rijkets ock fäderneslandets vällferd
och angelägenheter communicera, till hvilken ända Hans
Excellence Kongl. Rådet ock Öfverståthållaren högvällborne
Gref Knuth Posse har kallat Ridderskapet ock Adelen
här uti Stockholm tillsammans här på Riddarhuset
och dem låtit vetta, att trettijo utaf vårt stånd af alla
classerne tillsammans, jemväl två af adel utaf hvart Collegio
ock Commission här i staden skulle till detta uthnämnas;
altså till hörsamst föllie af Deras Excellentiers
behag ock godtfinnande hafva vij härmed befullmechtigat
för första classen högvälborne Gref Axel Leijonhufvud,
högvälborne Gref Erich Torstensson, högvälborne Gref
Herman Fleming, högvälborne Gref Gustaff Bonde, högvälborne
Gref Olof Gyllenborg, högvälborne Gref Carl
Polus, högvälborne Hr Erich Oxenstierna, högvälborne Hr
Erich Sparre Axelsson, högvälborne Hr Johan Baner, hög -  välborne Hr Nicodemus Thessin; för andra classen högvälborne
Hr Axel Baner, högvälborne Hr Axel Leijonhufvud,
liögvälborne Hr Nils Kagg, högvälborne Hr Conrad Ribbing,
högvälborne Hr Erenst Johan Creutz, högvälborne
Hr Gustaff Rålamb, högvälborne Hr Johan Thegner, högvälborne
Hr Eric Lovisin, högvälborne Hr Claes Bonde,
högvälborne Hr Carl Falkenberg; ock för tridie classen
vällborne Hr Anders Appelbohm, vällborne Hr Johan Teet,
vällborne Hr Jöran Knorring, vällborne Hr Johan Wattrang,
vällborne Hr Nils Schönberg, vällborne Hr Johan
Lagermarck, vällborne Hr Urban Hiärne, vällborne Hr
David Hillebrand, vällborne Hr Isac Sölfverstråhle och
vällborne Hr Jacob Daurer; sammaledes utaf Kongl. Collegierne
ock Commissionerne högvälborne Hr Jacob Cronhielm,
vällborne Hr Petter Leuhusen, vällborne Hr Johan
Stiernhööh, vällborne Hr Johan Silfverström, vällborne
Hr Arfvedh Hägerflycht, vällborne Hr Petter Franc, vällborne
Hr Robbert Kinnemond, vällborne Hr Johan Ehrenkrook,
vällborne Hr Petter Schnack, vällborne Hr Oloff
von Bysing, vällborne Hr Hindrich Heerdhielm, vällborne
Hr Johan Grubbenschöld, vällborne Hr Johan Peringschöld,
vällborne Hr Sven Hasselbohm, vällborne Hr Isac Parmand,
vällborne Hr Jonas Cederstedt, vällborne Hr Samuel
Barck. Och som vij hafva till dem det förtroende,
att dee så väl som vij ock samtl. Ständerne hafva ett än
-
72
1710.
demåhl, att näst Gudz alira effter sitt bästa samvete oek
yttersta förstånd sökia ock befrämia Hans Kongl. Maijttz
ock hela vårt k[ära] fäderneslandz ock des inbyggiares vallgång
ock försvar, så befnllmechtiga vij och dem härmed
till denne högt angelägne förrättningen, ock till föllie af
den uti Deras Excellentiers till H. Landzhöfdingen Höghusen
afgångne bref af den 30 hujus giorde uthtydningen
öfver det allmänna kallelsesbrefvet af den 9 Febrnarii
detta åhr härjemte förklara, att hvad dee med dee öfrige
härvarande samtl. deputerade så af Kidderskapet ock
Adeln som af dee andra Ständerne således till Hans Kongl.
Maij :tz ock des rijkes vårt kl ära] fäderneslandz bästa ock
vällferd varda afhandlandes ock slutandes, det skall af
oss varda för godt ock giltigt erkiändt. Till yttermehra
visso bekräffta vij detta med vare händers underskrifft
samt vanlige signeten.1 Stockholm den 31 Martii åhr 1710.
A. Brahe. E. G. Steenbock. P. Sparre.
J. C. Fleming. Magnus Fleming. .Tohan Baner.
A. Flemingh. A. G. Leyonhufvnd.
Christer Bonde. Carl Fredrich Mörner.
Johan Siöbladh. Axel Lindehielm. Johan Höghusen.
Johan August Meijerfeldt. Johan von Palmenberg.
A. Flemingh, C. Ranck. Nils Lagerfeldt.
uppå Hr Erich Eriohsons
Katt åk dagz vägnar.
A. H. Anrep. Charles de Geer. David Silvius.
G. Palmstruk. C. E. Rosenfeld! And. N. Lillieqvist.
J. G. Sparwenfeldt. O. F. Stael von Holstein.
C. H. Schönfelt. G. Cronström. Carl H. Watrangh.,
Jöran Bergenhielm. Carl Gripenstierna.
Axell Hammerhielm. J. Silfwercrantz.
Jah. Gab. Gyllencrona. Jonas Rothoff.
P. von Brobergen. Johan Jacob Pfeiff. P. Swahnhielm.
A. Ehrenfeldt. B. Ehrenstolpe. Ludvig Fahlström.
„ På min faders vägnar
Sam. Åkerhielm. J. D. Grönhagen. Jah. Schmedeman.
1 Sigill saknas under namnen Christer Bonde, Nils Lagerfeldt, And.
N. Lillieqvist, Axell Hammerhielm, J. Silfwercrantz, E. Utterhielra, O.
Törnflycht och D. Hagerbohm.
Bilagor.
Georg Stiernhoff. J. Adlerberg. O. Cederström.
P. Mannerstedt. J. Cronstedt. Nils Noordenhielm.
Swen Silfwerberg. G. Palmfelt. A. Strömner.
Daniel Caméen. And. Wijnblad von Wallter.
C. v. Berco. M. Mörling. C. Adlerstedt.
Jacob Falckencloo. J. S. Nordschiöld. Th. Adlercreutz.
M. Tungelfelt. Charl Rutger von Brunjan.
S. Stierneld. E. Gyllenholm. E. Utterhielm.
H. Schmidt. O. Törnflycht. J. v. Strokirch.
J. F. v. Schantz. Sam. Eenhielm. Ludvig von Thesmar.
P. Danckwardt. N. Lagerkrook. A. Karlsteen.
S. Wingeflycht. P. Scheffer. Gab. Stierncrona.
Hinrich Jacob Hildebrand. J. Cronfeldt.
Hinrich Lohe. P. Stierndahl. 1). Hagerbohm.
B. Adelns i Upland fullmakter.
a) Fullmakt af den 26 Mars 17102
Vij underskrefne af Ridderskapet ock Adelen utaf
Upland, som nu här tillstädes äre, giörom vitterligit, att
såsom Deras Excellentier
låtit förordna,
att till denne Ständernes sammankomst utaf hvart höfdingedömmes
Ridderskap och Adel tre af dem sjelfva skole
uthvällias och med behörige fullmachter försees —
till hvilken ända Landzhöfdingen uti Upland högvällborne
Hr Johan Höghusen har kallat Ridderskapet och Adelen
uti Upland tillsammans här på Riddarhuset; altså till hörsamst
föllie af Deras Excellentiers behag ock godtfinnande
hafva vij härmed befullmechtigat för första classen högvälborne
Gref Abraham Brahe, högvälborne Gref Erich
Stenbock, högvälborne Hr Johan Casimir Fleming; för
andra classen högvällborne Hr Jacob Spens, högvällborne
Hr Erich Sparre, högvällborne Hr Axel Fleming; ock för
1 Original. Om underskrifterna se litt. d. — Bland bilagorna till
protokollet finnes ett bref från J. G. Sparwenfeldt till landshöfdingen i
Upland, dat. Stockholm 23 Mars 1710, med ursäkt för uteblifvande vid
valet.
74
1710.
tridie classen vällborne Hr Carl De Geer, vällborne Hr
Johan Sölfvercrantz och vällborne Hr Gabriel Stierncrona,
till att afhöra ock förnimma hvad Deras Excellentier behaga
Ridderskapet ock Adelen att commnnicera om rijkets
vällferd ock angelägenheter. Till yttermehra visso bekräffla
vij detta med vare händers underskrifft samt vanlige
signeten. Stockholm den 26 Martii åhr 1710.
O O
b) Särskilda rolad
1.
Anno 1710 den 23 Martii, enär som på Riddarehuuset
af Ridderskapet och Adelen förehades och ventilerades om
dhen form af fullmachten, som uthi anledning af Kongl.
Senatens uthgångne pnblication skulle upprättas för Uplandz
fullmechtige, som af Adelen dhet berammade möthet
bevijsta skulle; nu som Sveriges rijke icke är status in
statu, uthan under een souverain och all regerande ko*
nungz välde, förde Gref Axell Le uu en haupt ett sådant
tahl och påminnelse som föllier, nembligen:
Som våra förfäders håfmen hafva sprungit för dhen
stora berömmelige Gustaffvianiska familiens crona sampt
dheras blodigia skiorttor varit klädda till dheras conservation
och välgång, och Konung Gustaff den Irsta högloft
uthi åminnelse oss deremot omfattat och effterlembnadt
för posteriteten dess nådige milda omdömme och distingtion,
som dess testamente vijdare förklarar, så att vij der
emot åhre förbundna att icke vara mindre, uthan att träda
uthi våra förfäders exempell och till dhen Gustaffvianiska
familiens försvar och soutien icke allenast upoffra lijf och
blodh uthan all vår egendomb med dhen yttersta skiärfven,
som är dhen fullmacht jag antingen vill taga eller
gifva, och emot een souverain konung intte annat för oss
anständigt änn allenast höra hvad oss befalles och påbiudes
att effterkomma i anledning af rijkzdagzbeslut,
som jag och tvenne extracta upläsa vill, oss samptelig till
effterrättelsse och säkerheet:
1 Det första finnes i Riksarkivet; det andra är ett original, bilagdt
protokollet.
Bilagor.
Kongl. Maij:tz aprobation uppå Ständernas förklaring
af den 10 Deeemb. 1680: Att fördhenskull vij som een
myndig konung, hvilcken effter lag och laga stadgar rijket
som vårt eget af Gudit förlänte arfrijke före, inför Gud
allenast responsabel för väre actioner ähre. Hvaremot een
regering uthi een konungz minoritet skyldig är för sin
styrelsse att svara sampt reda räkenskap giöra, enär Konungen
dhet så godt finner.
Dito anno 1682 den 9 Decemb. angående clhet 4 capitelet
K. B. L. L.: Konungen äger macht att giöra lag,
stadgar, reglemente!’ och förordningar i rijket uthan att
dher öfver höra Ständerna,
2.
Votum.
Aldenstund tvänne stridige meningar sig yppat ibland
samtel. här närvarande Ridderskapet och Adeln så vähl
af provincien Upland som och af Stockholms stadh, uppå
Deras höghgrefl. Excellencier Kongl. Rådens befallning i
Hans Kongl. Maij:tts frånvaro sammankallade att uthvällja
några fullmächtige till att anhöra hvadh såssom
Deras Excellencier uti det berammade uthskottet och möthet
af Kongl. Maij:tts Rijkes Ständer med dem communicerandes
varda, beståendes ofvanbemälte differencer uti
fullmachternas inrättande, antingen de samma fullmächtige
skola äga macht att svara och afhandla hvad dem
utaf den Kongl. Senaten proponeradt blifver, eller och så
att de intet böra eller kunna härutinnan det ringaste slutha
innan föregången communication med det öfrige här
i orten varande Ridderskapet och Adeln, hälst emädan
detta sehnare förmenes lända till större säkerheet för hvars
och ens ägendombs conserverande, fördenskull och i betrachtande
af fölljande skiähl och orsaker, nembligen
l:o) Eij större säkerheet finnes heroo uti sådane fullmachters
inskränckande, emädan provincien Upland och
Stockholms stadh sig intet alena undandraga kunna för
hvad sorn Ridderskapet och Adeln af de öfriga provintzerna
tillijka med de 3 andra ständerna bevilljandes
varda.
76
1710.
2:o) Rrovineien Upland sig härigenom söndra skulle
ifrån alla de andra provinciernas och ständernes fullmächtige,
som förmodeligen med sådanne fullmachter försedde
äro, att dem tillåtit är giöra och låta utan föregången
comunication med sina principaler, som så vida aflägne
och frånvarande äro, att de eij kunna härutinnan tillspörjas.
3) Den Kongl. Senaten kunde underligit finna, att vidh
sammankombsterne och propositionerne Uplandz fullmächtige
alehna skulle begiära först få gå neder att sammankalla
Ridderskapet och Adeln här i stadhen till öfverläggiande
af hvad de härutinnan rådligit finna, innan de sig
der öfver uthlåta kunna, emedlertijdh som alla de andra
fullmächtige af deras medbroder och ständer af sig sielfva
sig deröfver resolvera kunna.
4) Är till presumerandes, att den Kongl. Senaten, i
fall fullmäehtigarne det då nödigt finna, vähl lära effterlåta
dem någon respit det samma att öfverläggia och besvara,
då de emedlertijd dem öfrigom närvarande comunicera
kunna hvad som proponeradt varder, uthan att
man dem det i deras fullmachter offenteligen föreskrifva
af nöden häfver.
5) Emädan på Kongl. Senatens gunstiga permission
antahlet af fullmäehtigarne så märckeligen är föröckt, att
få af Ridderskapet och Adelen lära öfriga finnas, som icke
till fullmächtige sielfva äro denominerade, och med hvilcka
man elliest conferera skulle.
6) Senaten lembnat till Ridderskapetz eget goda behagh
och godt finnande sig sielfvom fullmächtige att
uthvällia, ty böra der till tagas sådane persohner, som
man sedermehra eij böör tvijfia om, uthan fast mehra draga
det förtroende till, att de lära låta sig hvars och ens interesse
på det högsta angelägit vara.
För det siunde och sidsta, emädan som uti Deras höghgrefl.
Excellenciers bref af den 21 Febr., livilcket oss
härutinnan stride effterföllja åligger, expresse reqvireras
fullmächtige och eij hvarken anhörare eller referenter, ty
befullmächtiger jag undertecknad såssom en ledamoth af
Adeln i Upland höghvälborne H. Grefven och Öfversten
Gref Abraham Brahe samt högvälb. H. Grefven och Öfversten
Gref Eric Stenbock att afhöra hvadh som Deras
Bilagor.
77
Excellencier vidh sammankombsten samtel. Ständerna communicera
lära, varandes i alla måtto tillfredz med hvad
som bern alte Grefvar och Öfverstar till Gudz nampnz ähro,
Hans Kongl. Maij fits tiänst och fäderneslandetz bästa effter
sitt egit samvete oell yttersta förmågo tillijka med
de andre deputerade af samtel. Ständerne vidh denna sammankombsten
för godt finnandes varda. Till yttermehra
visso häfver jag detta mitt votum med egen hand underskrifvit
och inlefvereradt. Stockholm den 24 Martij 1710.
Gustaf Bonde.
c) Rådets bref till landshöfdingen frih. Joli. Höghusen angående
formuleringen af adelns i Upland fiillmalt.1
Högvälborne Herr Baron och Landz hofdinge. Såsom
vij samtl. Hans Kongl. Maijfiz härvarande Råd utur Hr
Barons och Landzhöfdingens inkomne skrifvelse af den 30
hujus håfve sedt, huru som Ridderskapet och Adelen, som
boor och häfver godz uti Upland, hoos Hr Baron och Landzhöfdingen
låtit ingifva den Hr Barons och Landzhöfdingens
skrifvelse bijlagde fullmachten för sine medbroder,
som skohla bijvista den nu instundande sammankomsten,
och Hr Baron och Landzhöfdingen hållit nödigt att begiära
vår utlåtelse, om den är i rätt form stälter, effter
som han intet kunnat förmå Ridderskapet och Adeln till
någon annan och efiter vahnligheten stälter fullmacht ifrån
sig att gifva; altså och emedan vij håfve låtit oss bemälte
fullmacht föreläsa, finnandes orimmeligit, at de af Ridderskapet
och Adelen villia giöra en sådan uttydning af vårt
utfärdade kallelsebref, at de voro hijtkallade allenast att
höra och icke vijdare, där dock i sielfve brefvet finnes
tvänne gånger uttryckeligen nämdt,' at de skulle hafva
nöijachtige fullmachter, erfordrandes sielfva communicationen
det, at därpå måste också föllia svar och sluuth;
ty sändes fullmachten härmed tillbaka, och måste den så
inrättas, att Ridderskapet och Adelen måtte förklara, at
hvad de deputerade varda afhandlandes och slutandes till
Hans Kongl. Maijfiz och dess rijkes vårt kiere fädernes
1
Original med påskrift: prms. den 30 Martii 1710.
78
1710.
landz bästa och välfärd, det skall af dem samtl. varda för
godt ocb giltigt erkiändt. Hvilket länder Hr Baron och
Landzhöfdingen till svar och etfterrättelse. Och vij befalle
Hr Baron och Landzhöfdingen Gud alzmächtig. Stockholm
den 30 Martil 1710.
Axel Julius De la Gardie. F. Wrede. Carl Gyllenstierna.
G. Falkenberg. Carl Gustaff Frölich.
Knut Posse. Arwed Horn.
Joh. Schmedeman.
d) Fullmakt af den 31 Mars 1710.x
—- — — Och som vij hafva till dem det förtroende, att
dee så väl som vij ock samptl. Ständerne hafva ett ändemåhl,
att näst Gudz ähra effter sitt bästa samvete ock
yttersta förstånd sökia ock beffämia Hans Kongl. Maij:tz
ock heela vårt kjära] fäderneslandz ock des inbyggiares
vallgång ock försvar, så befullmechtiga vij och dem härmed
till denne högt angelägne förrättningen ock till föllie
af den i Deras Excellentiers till H. Landzhöfdingen Höghusen
afgångne bref af den 30 hujus giorde uthtydning
öfver det allmänna kallelsebrefvet af den 9 Februarii detta
åhr härjemte förklara, att hvad dee med dee öfrige härvarande
samtl. deputerade så af Ridderskapet ock Adelen
som af dee andra Ständerne således till Hans Kongl.
Maij:tz ock vårt kjära] fäderneslandz bästa ock vällferd
varda afhandlandes ock slutandes, det skall af oss varda
för godt och giltigt erkiändt. Stockholm den 31
Martii åhr 1710. 2
*Axel Leunenhaupt. Carl Julius Lewenhaupt.
Hjerman Fleming. “"Gustaf Bonde.3 *0. Gyllenborg.
Erich Sparre. "Erich Oxenstierna. H. Fleming.
*A. G. Leyonhufud. ““'Johan Baner. Magnus Flemingh.
1 Original i Riksarkivet. Här anföreg endast den mening, som insattes
i stället för orden >till att afhöra och förnimma angelägenheter»
i den förra fullmakten (litt. a). Underskrifterna äro liera än i
litt. a. lie som återiinnas pä båda ställena, äro betecknade med *.
* Sigill saknas under namnen A. Flemingh, Carl Gyllencreutz., 1’.
Leuhusen, G. Cronström, E. Trafwenfeld, Georg De Besche och E. Palmskiöldh.
a I fullmakten litt. a) har han tillagdt: >nt in voto>.
Bilagor.
79
Jöran Fleming.
E. Gripenhielm.1
*E. Lovisin.
*N. Tessin. *C. Falkenberg.
Uppl min k[äre] broders Hr Pehr
Flemingz vägnar
A. Flemingh.
Gustaff Rålamb.
J. Thegner.
Carl Gyllencreutz.
Såsom fullmechtig för Hr Bengt Kafle
*Erick Gethe. *Enoch Lilliemarck. *P. Leuhusen.
And. Appelbor
Såsom fullmechtig för Capitein Hr
Gustaff Buhre undherskrifver
*J. Z. Wattrangh.
G. Cronströ
om.1
Bengt Ekehielm. J. Knorring. B. Ruuth.
På mine egne vägnar och effter fnllmacht
för Capit. Gustaf Landeberg nnderskrifver
M. I. Schechta,3 Er. Ehrenhielm.
i full mack t för Hr Baron Emund Gripenhielm
så och å egne vegnar.
E. Trafwenfeld. Carl Gripenstierna.
*Johan Teet. *J. Z. Wattrangh. J. Lilliemarck.
P. Swahnhielm.
För min broder häradshöfd. Aron
Silvius såsom fnllmechtig
E. Palmskiöld. David Silvius.
För Dawid Anckarström underskrifver
effter fnllmacht
*Carl Gulldeustedt.
*Carl H. Watrangh.
Georg De Besche.
M. K. Törnhiel
m.
På min faders vägnar
J. D. Grönhagen.
* Arfwed Hägerflyckt.
*M. G. Willenssens. *S. Leijonmarck. S. Ehrenstedt.3
G. Palmfelt. B. Ehrenstolpe. *0. von Biising.
För Samuel Göthe nnderskrifver
efter fnllmacht
Carl von Grooth. *J. Cronstedt. Axel Uudehielm.
J. S. Nordschiöld. D. Plaan. Axel Ankarclou.
*( 'ari Gulldenstedt. *Swen Silfwerberg.
[För] min fader häradshöfd, von Scheffer
såsom fuUmächtig
Joh. von Scheffer.
*A. Strömner. M. Tungelfelt.
‘Henrich Rosenstedt.
*Sam. Eenhielm.
*Thomas Wadenstierna.
1 Tillagd från litt. a.
2 Har äfven skrifvit under litt. a), men endast å egne vägnar.
* Har skrifvit under på två ställen.
80
1710.
C. Adelns i Södermanland fullmakt.1
Alden stund oss är vordet notificerat Deras höggrefl.
Excelktiers Kongl. Maij:tz samtl. hemmavarande Hrr Råd/.
_ kallelse af Kongl. Maij:tz Ständers uthskott till
en sammankomst i Stockholm den 30 i denne manad —
; ty till föllie hafva vij samtl. af Adelen uti Södermanuel
and till ofvanberörde sammankomsts bij vistande
uthsedt ock befullmechtigat, som vij och härmed behörigen
befullmeclitiga högvällborne Hr Baronen Pehr Ribbing,
högvällborne Hr Baronen Alexander Palbitski, vällborne
Hr Johan Christopher Drakenhielm, vällborne Hr Hubert
De Besche, vällborne Hr Erich Gethe och vällborne Hr
Gerdt Berchner att vid ofvanbemälte sammankomst af
Kongl. Maijitz Ständers uthskott den 30 i denne månad
sig uti Stockholm infinna, som å vare vägnar afhöra hvad
Deras höggrefl. Excelkcer kunna finna nödigt med berörde
uthskott att communicera och sedan sådant alt, som är
ansedt till Kongl. Maij:tz höga tienst ock kjära] fäderneslandets
vällferd ock upbyggelse, i bästa måtto effter yttersta
förstånd ock vett sino afgöra ock sluta, hvilcket vij
för godt skole erkiänna. Till yttermehra visso Datum
Nykiöping den 4 Martii Anno 1710."
Magnus Elemingh. A. Flemingh. Johan Baner.
Ernst Johan Creutz. A. Palbitzki. E. Lovisin.
Johan Siöbladh. H. H. Clerck. H. Fleming.
(L. S.)
Christer Bonde. A. Hummerhielm. A. H. Anrep.
Erick Gethe. Johan C. Drakenhielm. J. /. Wattrang!].
P. Franc. Arfwed Hägerflyckt. H. Heerdhielm.
K. Schönberg. Hinrich Lohe. Gerhard von Berchner.
P. Scheffer. Johan Stierneroos. J. Ehrencreutz.
1 Afskrift, jämförd med originalet i Riksarkivet.
LJ Endast Ciereks sigill.
Bilagor.
81
D. Adelns i Närike fullmakt.1
Aldenstund Deras Excellencer högvälborne Hrr Grefvar
och Råder genom bref af den 9 Febr. sisth för högst
angeläget funnit — — att förskrifva ock kalla ett uthskott
af Kongl. Maij:tz trogne Ständer till en sammankomst
i Stockholm till den 30 Martii nästinstundande —
—, så emedan i föllie däraf Baron och Landzhöfdingen
högvällborne Hr Salomon Cronhielm medelst publicationer
å predijkestohlarna låtit till denna dagen här i Örebro
sammankalla dee af Ridderskapet och Adelen i Närikie
att effter ett moget öfverläggiande lijkmätigt kallelsebrefvet
af det ståndet utvällia och med behörig fullmacht
försee en eller två skickelige personer, som vid den förordnade
sammankomsten måge sig inställa, hafvandes en
deel sig hörsaml. infunnit ock till fullgiörande af vällbe:te
Deras Excelkcers höga befallning oss således föreenat, att
å Ridderskapets och Adelens vägnar i Närikie Häradzhöfdingen
vällborne Hr Johan Gyllenadler sig åtagit att vid
bemälte sammankomst samt på den förelagde terminen och
orten vara tillstädes; altså — — hafva samtel. undertechnade
till den berammade sammankomstens bijvistande
för godt funnit förberörde Hr Häradzhöfdinge Johan Gyllenadler
härmed å väre vägnar att constituera ock befullmechtiga.
Hvilket Örebro den 25 Febr. 1710.
I anledning af Hr Öfverstlent. Hendrich
Reuters mig gifne fulmacht nnderskrifves
å des så vähl som mine egne vägnar
Jahan Mannerberg, H. Pistolskiöld.
pitzeret är hemma förgiätit. (L. S.)
Efter hoosgående fullmackt uppå
Hr Louis De Gers vägnar
J. Ehrenpreus. O. Bourchman.
(L. S.)
I anledning af ankommit bref underskrifves
på Hr Regementz-Qvartermästaren Carl
LagerhielmB vägnar af
H. Appelbom. H. Appelbom.
(L. S.)
1 Två likalydande exemplar, men med olika underskrifter. Det ena är
undertecknadt af Jacob Hinrich Hildebrand och Jacob Åkerhielm, det andra
som här ofvan synes. Afskrifter, jämförda med originalen i Riksarkivet.
Sv. Ridderak. o. Adela rilead.-Prot. XVII. 1710. 6
82
1710.
E. Adelns i Värmland fullmakt.1
Fullmakten, sorn gäller för öfverstelöjtnanten Arvid. Soop ock generaladjutanten
baron Georg Johan Taube, är daterad Christinsekamn den 1
Mars 1710.
Underskrifter:
Bengt Horn. Carl Uggla.
(L. S.) (L. S.)
C. Lönnroth. Leonhardh Uggla. J. Linnroth.
(L. S.) (L. S.) (L. S.)
F. Adelns i Östergötland fullmakt.2
Såsom Deras höggrefl. Excellentier högstnödigt
funnit hafva — — att medelst sitt under den 9:de Februarii
nästvekne aflåtne öpne kallelsebref förskrifva ock
kalla ett uthskott af Kongl. Maj:tz trogne Ständer till
den 30:de Martii nästinstundande sig i Stockholm att infinna,
ock det högtährade Östgiöthe Landz-Cancelliet icke
allenast låtit högbemälte öpne kallelsebref allom till effterrättelse
af predijkestohlarne kundgiöra, utan ock oss a
parte behörig communication meddelt , så hafva
vij i dag uthsedt ock deputerat Majoren vällborne Hr
Petter Pihlcrantz, Capitainen vällborne Hr Johan Gustaff
Boije ock Häradzhöfdingen vällborne Hr Paul Rudbeck såsom
fullmechtige för oss sig därtill tijdigt inställa, hvilka
och härmedelst uppå väre ock samtel. Adelens vägnar här
uti lähnet änn ytterligare till den ändan authorizerade
ock befullmechtigade blifva. Men om moth förmodan någon
1 Skrifven efter samma formulär som Närikesfullmakten. — I Riksarkivet
finnes en ansökän till kongl. Maj:t af G. J. Taube ock J. Gyllenadler
angående omkostnaderna för deras uppdrag att representera adeln
i Närike ock Värmland vid mötet 1710.
2 Afskrift, jämförd med originalet i Riksarkivet. Dessutom finnas
krigsbefälets fullmakt för kaptenen baron Reinbold Rekbinder, dat. samma
dag, samt Rekbinders fullmakt för Paul Rudebeck att företräda hans
ställe, daterad Stockholm 8 Maj 1710, och Rudebecks fullmakt för Arfved
Hägerflyckt att företräda kans och Rehbinders ställen, dat. Stockholm
26 Maj 1710.
Bilagor.
83
af dee uthnämde förmedelst emilian kommen ock tillstötande
siukdom eij skulle förmå denne resan sig antaga
eller förrätta kunna, så lemna vij honom frijheet och
macht att någon sin vederlijke, som därtill tienlig vara
kan, i sitt ställe att constituera ock tillsättia; åliggiandes
dem den 30:de Martii nästinstundande ofehlbart vara uti
Stockholm ock med dee flere vid den beordrade sammankomsten
sig infinna att afvachta ock med all skyldig devotion
åhöra hvad Deras höggrefl. Excelkcer uti ett så
vällmeent förtroende om rijksens vällferd ock angelägenheter
dem behaga communicera, hafvandes för öfrigt sig
till allerskyldigst åthlydnad ock effterlefvande att ställa
hvad mehr högåberopade Deras Excelkcers öpne kallelsebref
i sielfva bokstafven biuder ock dem till effterrättelse
föreskrifver. Blifvandes dem till underhåld ock resepenningar
bestådt hvad här allmänneligen af oss närvarande
så å egne som alle dee öfriges vägnar är bevilliat ock
faststält. Till yttermehra visso — —, som skedde uti
Linkiöping den 16 Martii anno 1710.
Joh. von Mullern. F. E. Fock. M. Palmstierna,
(L. S.) (L. S.) å egne vägnar.
Reinholdt Rehbinder. J. Gyllenadler. Åke Ugla.
(L. S.) (L. S.)
H. Leonhardt Draake. Lennart Rosenquist.
(L. S.) (L. S.)
S. Adam Möller. Pett. Ehrenspetz.
(L. S.) (L. S.)
G. Adelns i änkedrottningens lifgeding och Vadstena
län fullmakter.1
a) Adelns i Aske och Göstrings härader fullmakt.
Såsom Kongl. Maj:tz vår allernådigste Könungz ock
Herres högtbetrodde Män och Råd i nåder påbudit
och anbefalt, det ett uthskott skulle uthfärdas af alle
Kongl. Maij:tz Ständer och däribland två eller tre af Ade
-
1 Afskrifter, jämförda med originalen i Riksarkivet. — Dessutom finnas
motsvarande fullmakter af >militärbetjente> för öfversten CarlLeijonsteen.
84
1710.
len utur livart höfdingedöme ; altså — — liar man
uti Hennes Kongl. Maij:tz Rijks-Enckiedrottningens lifgeding
af Vadstena lähn giordt sammanträde å ordinarie
tingzplatzarne vid Motala i Aske härad den 3 och Göstringz
härad vid Hågstad den 11 hujus uti Hauptmannens
välborne Hr Samuel Enanders närvara ock effter des
npvijste notification häraf till samtl. dee fåå hemmavarande
af Adelen, och effter närvarandes af Adel eller deras
betientes offentelige omröstande och träffade sluth är
å det adelige ståndets vägnar här ifrån häraderne till bij -  vistande af högberörde sammankomst Öfversten vällhorne
Hr Carl Leijonsteen som och Häradzhöfdingen vällhorne
Carl von Rudbeck, där denne senare för anmält laga förfall
jemväl afkomma kan, befullmechtigad vorden till att
sig på ofvanberörde tijd i Stockholm inställa, afvachta ock
afbijda hvad Deras höggrefl. Excelkcer nåd- ock höggunstigast
hafva att proponera ock föreställa, i dy och
detta med hägge häradernes vanlige insegel jemte ordinarie
Häradzhöfdingens underskrift attesterat varder. Ut
supra.
(2 häradssigill) Carl von Rudbeck.
(L. S.)
b) Adelns i Dahls och Lysings härader fullmakt för öfverste
Carl Leijonsteen, utfärdad vid sammanträden i Orberga den
1 och i Åby den 7 Mars 1710.
Undertecknad:
(2 häradssigill) Jöran Stierneroos,
Häradzhöfdi lige.
(L. S.)
H. Adelns i Kronobergs län fullmakt.1
Emedan såsom det är belefvat ock högst nödigt samt
rådsamt funnit, att ett uthskott ock sammankomst
skall skie ock hållas med Hans Kongl. Maij:tz ock Rijksens
Ständer ; fördenskull ock till underdån-hör
-
1 Afskrift, jämförd med originalet i Riksarkivet.
Bilagor.
85
sammeste föllie däraf hafva undertechnade af Adelen här
uti Cronebergz lähn, lijkmätigt Deras höggrefl. Excell:
cers å alla predijkestohlar här uti lähnet allmänt publicerade
nådige förordning, närskrefne dato sammanträdt ock
till laga fullmechtige för oss uthsedt och förmådt, som vij
och i krafft härmed authorizere och fullmechtige dee edle
ock vällhorne herrar Hr Bengt Rudbeck ock Magnus ljungfelt,
hvilcka som laga constituerade fullmechtige å väre
vägnar hafva sig vid denne i nåder påbudne sammankomst
att inställa, ärkiännandes som vij sielfva voro närvarande
tillstädes hvad vällbemälte desse väre respective herrar
fullmechtige till Hans Kongl. Maij:tz tienst ock nådige
behag samt rijksens nytta ock vällferd i så måtto kunna
uthrätta ock giörandes varda. Till yttermehra visso
Datum Vexiö den 7 Martii 1710.
Nils Skytte.
(L. S.)
Axell Roosenquist. P. Rosenhielcke. Oluff Stråhle.
(L. S.) (L. S.) (L. S.)
Nath. Elias Cederschiöldh. Johan Rosenquist.
(L. S.) (L. S.)
Uppå egne sampt Hr Capitein Willielm
Nederwud[s] ock Hr Häradzhöfdingen Gustaf
Bergmans vägnar, effter anmodan
Pär Ulfsax. A. Liungfelt. Christer Nyberg.
(L. S.) (L. S.) (L. S.)
I. Adelns i Västergötland fullmakt.1
Såsom Deras Excell:tier högvälborne Hrr Grefvar
Kongl. Maij:tz Råd genom bref af den 9 Febr. sisth angeläget
funnit att förskrifva ock kalla ett uthskott
af Kongl. Maij:tz trogne Ständer till en sammankomst i
Stockholm den 30 Martii — —; så emedan Baron och
Landzhöfdingen högvälborne Hr Carl Gustaff Soop berättat
ingen vara för Västergiötland befullmechtigad af
Ridderskapet och Adelen, altså hafva vij underbemälte,
som här tillstädes äro, å väre vägnar öfvertahlt ock förmådt
Baron och Cammarherren högvällborne Hr Erich
1 Afskrift, jämförd med originalet i Riksarkivet.
86
1710.
Sparre och Assessoren vällborne Hr Jacob Clerck att pä
förelagde termin ock ort vara tillstädes , hvilka efter
moget öfverläggiande med uthskottet af dee öfrige
Kongl. Maij:tz Ständer hafva att rådgiöra, sluta ock stadfästa
hvad oss giörligit och i vår förmågo står, hvilket
med våre händers underskrifft bekräfftas. Datum Stockholm
den 2 April anno 1710.
A. Palbitzki.
Gabriel G[yllen]Grijp. G. J. Taube. Jacob Ugla.
(L. S.) (L. S.)
P. Wingeflycht. Nils Kagg.
K. Adelns i Åbo län fullmakt.1
Emedan Deras höggrefl. Excelkcer Hans Kongl. Maij:tz
vår allernådigste Konungz samtel. herrar Råd — — i
nåder hafva tächts uti Kongl. Maij:tz höga namn påbiuda
ock sammankalla ett uthskott af hvart och ett stånd uti
Kongl. Maij:tz Sveriges rijke ock storfurstendömmet Finland
— —; dy till underdånigste föllie däraf hafva vij
undertechnade af Adelen utaf Åbo höfdingedömme på
våre vägnar därtill härigenom velat befullmächtiga Häradzhöfdingen
vällb. Carl Carplan och vällb. Tyris Fotangel
på Åhland boende, hållandes vij effter vår undersåtelige
plicht för stadigt ock fast hvad dee därvid å våre vägnar
giörandes ock låtandes varda. Åbo den 16 Martii 1710.
Henrich Stålhansk. J. Riddercrantz.
(L. S.) (L. S.)
J. Godenliielm. Carl Lagerflycht. Lars Carplan.
(L. S.) (L. S.) (L. S.)
N. Gyllenkrook.
(L. s.)
1 Afskrift, jämförd med originalet i Riksarkivet. — Dessutom finnes
Carl Carplans fullmakt för Johan Stiernstedt att företräda hans ställe,
dat. Stockholm 10 Maj 1710, samt densammes skrifvelse till landtmarskalken
med anhållan om dimission.
Bilagor.
87
L. Vice guvernörens i Skåne å adelns vägnar utfärdade
fullmakt.1
Alldenstund en deel af Adelen här i gouvernamentet
till den utskrefne sammankomst af Ständernes utskått har
utnämt och befullmächtigat Gouvernamentz-Secreteraren
välborne Lars Adlermarck den samma at bijvista, och en
deel mig tillskrifvit uti högvälborne Hr Grefven General
och Gouverneurens frånvahru, med begäran det ville jag
aucthoricera och befullmechtiga den, som dhe andra föllo
på och der till funnes tienlig; fördenskull har jag icke
allenast för min deel utan och på deras vägnar, som ingen
viss utnämt eller någon apart affärdat hafva, här med
jämbvähl velat förordna och befullmechtiga bemelte Gouvernamentz-Secreterare
Adlermarck, såsom den der af långlig
tijd lärdt känna landet och dess beskaffenheet, till at
bij vista denna sammankomsten och inhämta hvad som der
proponerat varder samt dervijd påminna och andraga hvad
som Adelens för tijden varande tillstånd och angelägenheet
kan ehrfordra till dess conservation och vählfärd,
hvilket alt för godt och giltigt kan hållas, som jag härmed
bekräfta velat. Datum Råbelöf den 3 Aprilis 1710.
Carl Gustaf Skytte.
(L. S.)
1 Original. — Dessutom linnas Holger Rosencrantz’ och H. Ramela
bref till vice guvernören med fullmakter för ryttmästaren Carl Bonde
och guverneinentssekreteraren Lars Adlermark, det förra dateradt Glimminge
6 Mars, det senare dateradt Löberöd 9 Mars 1710: vidare tre fullmakter
för Adlermark, utgifna af Mich. Ehrenborgh, dat. Hofdala 11
Mars, Johan Langenhielm, dat. Malmö 13 Mars 1710, och N. Rasmusson
å Jöran Becks vägnar (odat.); slutligen S. Erlandson Ehrenflychts fullmakt
för Johan Silfvercrants, dat. Malmö 23 Mars 1710.
88
1710.
Bil. 2.1
Hans Kongl. Maij:tz vår allernådigste Konungz
samptl. härvistande Rådz allmänne proposition
til Hans Kongl. Maij:tz trogne Ständers
befulmechtigade uthskott, på nervarande möthet
församblade, som skedde i Stockholm den 5
April 1710.
Såsom Kongl. Maij:tz samptl. härvarande Råd medelst
des utgångne kallelsebref i gemen hafva uptäckt Kongl.
Maij:tz trogne Ständer dee högst vichtige orsaker, hvarföre
Kongl. Maij:tz Råd vid denne Hans Kongl. Maij:tz
alt för vida och långsame frånvaru, då man ingen des
egen nådige förordning på en så lång tid har kunnat erholla,
hafva varit föranlåtne att förskrifva af dhem ett
uthskott til denne sammankomsten, altså hafva och uti
Hans Kongl. Maij:tz höga Kongl, nambn dess Råd icke
allenast med besynnerligit nöije och välbehag förmerckt,
att Stenderne des här närvarande utskott, med behörige
fulmachter försedde, af underdånig nijt och troheet för
Kongl. Maij:tz angelägne tienst samt kiärleek för kiäre
fäderneslandets välferd, oachtat desse tijders stora olägenheter
och besvär, hafva velat hijt så tidigt affärda, at
denne sammankomsten således i Herrans nambn nu haar
kunnat taga sin begynnelse, utan och för högstnödigt
erachtat först hermed i gemen och sedan yttermera omstendeligare
Ständernes befulmechtigade utskott att meddehla
en grundelig underrettelse om rijksens närvarande
tilstånd och angelägenheter och deröfver efter ett närmare
öfvervägande förventa deras välsinnade rådh, hvad medell
och utvägar nu under denne Hans Kongl. Maij:tz frånvaru
vidare skulle kunna vara att vid handen taga til
rijksens försvar och det almenna värcketz upretthollande,
bestående sådant i gemeen förnembligast uti desse fölliande
momenter:
1 Prot. sid. 8. — Afskrift, jämförd med en annan afskrift i Riksarkivet.
Bilagor.
89
I.
Huru som för det förste Hans Kongl. Maj:t, varandes
år 1708 uti Julii månad gången öfver Nieper-strömmen
uti des fiendes Ryska Czarens land til att sökia tvinga
honom til een skiälig freed, har utaf ett olyckligit skott
uti nestförledne Junii månad år 1709 blifvit svårligen
skadder i footen, så att Hans Kongl. Maij:t intet kunnat
vara i tilstånd med det tappre eftertryck att antaga sig
des krigshäärs anförande, som Hans Kongl. Maij:t genom
Gudz nådige bij stånd vid alla tillfellen tilförende icke
utan sin högste gloire medelst des månge hieltemodige
bedriffter och segerfulla gierningar har lemnat hela verlden
til billig förundran kundbart, och att någre dagar
effter bemälte olyckelige hendelse mot ändan af samma
månad des krigshäär, effter Gudz öfverhängde gudomelige
skickelse, most lijda ett alt för stort och beklageliget nederlag
utaf den Ryska krigzmachten, som densamma mångfaldigt
uti myckenheet öfvertreffat, jembvehl att Hans
Kongl. Maij:t derpå varit föranlåten att taga sin säkerheet
innom Turkiske grentzen öfver Bug- och Dnisterströmmen;
det alt lärer Kongl. Maij:tz trogne Ständer vid
ett och annat tilfelle utaf Kongl. Maij:tz Rådz till landsorterne
afgångne bref och effterrättelser med tilbörlig
ängslan och bekymmersamheet nogsamt hafva most erfara.
Dock som man mitt under ett sådant Gudz vredes
sträf lijkvehl ögonskenligen har rönt och förmerckt des
gudomelige vård öfver Hans Kongl. Maij:tz dyra Kongl,
person, i ty att Hans Kongl. Maij:t vid ett sådant farligit
tilstånd och bistert utseende, oachtat fiendens å alla
sidor anstälte försåt och efftersättiande, är icke des mindre
lyckeligen undkommen samt sedermera uti den Turkiske
Kejsarens länder å des vägnar med all säkerheet och vyrdesam
undfägnat bemött, jembvehl effter dee än nyligen
erholdne bref och säkre effterrättelser til een fulkommelig
helsa och lifssundhet åter förhulpen, så at Kongl. Maij:tz
Råd och samptl. des trogne Ständer och undersåtare kunna
sig inbördes deröfver fägna och tillika effter alles vår troinnerlige
önskan, genom den nådige Gudens ytterligare
hielp, åter snart förhoppas och förventa Hans Kongl.
90
1710.
Maij:t närmare och hem uti sitt rijke til een välsignat
fullbordan af sådan vår högst effterlengtade glädie och
hugnad.
II.
Imedlertid och för det andre häfver utaf tilfelle af
detta förenembde olyckelige nederlaget Hans Kongl. Maijrtz
och rijksens fiende Ryssen låtit sig angelägit vara att
fatta hvariehanda för Kongl. Maijrtz rijke högst förderfvelige
anslag och til deras verekstellande icke allenast låtet
större delen af sin krigzmacht tåga igenom Littauen åt
Curland och Lifland, i mening att angripa staden Riga
och sedan dee flere festningarne, jembvel den öfrige dehlén
in uti Pohlen att anfalla Kongl. Maij:tz där under General-Major
Crassows commando då stående och med Konung
Stanislai troupper sammanfogade armée och således förskingra
dee för högbemälte Konung och det almenna vercket
vällsinnade af republiquens ledamöter, utan och förmåt
Konungen och Churförsten af Saxen August sampt
Konungen af Dannemarck, effter dhe dhem och tiläfventyrs
flere emellan förut plägade hemlige underhandlingar,
vid samma tid fulföllia det, som sålunda vore beslutet;
som Czaren och redan uti Octobris månad med åfvannembde
sin armée beränt och begynt att bombardera och
beskiuta bemälte Riga stad och jembvel instengia Neumunde
testning, ehuruvel Gudi lof alt hijt intil utan
någon vidare framgång, än att allenast en dehl buus äre
vordne förderfvade, och elliest med sitt ströfvande förherjat
landet, hotandes i lijka måtto både Pernau och Refvel
med angrep samt Ösel med härjande, som ock staden
Viborg med belägring, effter som man erhållit dee effter -  rättelser, att han uti Ingermanland ifrån Ryssland och
Narfviske sidan låtet draga tilsamman een anseenlig dehl
troupper med allehanda förråd, jembvel hafft ett stoort
antahl stycken på släder stående och upbådat många tusendetals
skiutz med mera och des utom förferdigat en
myckenheet halfva galejer med andra falirtyg til dee förre,
hvaraf hans siömacht beståt, som synes gifva den efftertanckan,
att han måtte hafva i sinnet vid öpet vatn att
företaga någon skadelig transport och öfversättning af
krigzfolck. I lijka måtto har han ock i Pohlen och elliest
Bilagor.
91
i sitt skaddige ändemåhl vunnit temmelig framgång, sedan
emot ord och afsked samt [utan] någon skiälig och rättmätig
orsaak icke allenast Konung August åter ryckt in i Pohlen
uti upsåt at å nyo sträfva effter den een gång afsagde
Polniske Grönan och tillika med den Ryske och
uproriske af republiquens ledamöter sammanfogade machten
trachtat effter at anfalla högbemälte Konung Stanislaum
af Pohlen och Hans Kongl. Maijrtz til hans understöd där
stående annee, hvilcken doch, sedan det befans omöijeligit
vid så beskaffade omstendigheter, helst då jembvel een
dehl af dee välsinnade magnaterne vore afskurne och
tvugne att förklara sig till det andra fiendtlige anhanget,
emot sådan stoor myckenheet att kunna längre därsammastädes
uprettholla värcket, var nödsakat att draga sig
utur Pohlen och in uti Kongl. Maijrtz hertigdöme Pommern,
utan och Konungen af Dannemarck vid slutet af
Octobris månad, effter en tijd giorde hvariehanda ansenlige
krigztillrustningar, förspordes inskeppa krigzfolck och vid
samma tijd hafva låtit utgå ett manifest och ankundigungzbref
af des förmente skiähl och orsaker til sitt oförmodelige
fredzbrott, livilkes svaga och alt för orimmelige
grund hela verlden och hvar rättsint utaf den sedermera
utfärdade vederlegningen nogsampt och fulkommeligen befmnandes
varder, samt derpå kommet med sin flåtta till
Skånske stranden och giort een fiendtlig landstigning där
i hertigdömet vid Råå emellan Helsingborg och Landscrona
samt således begynt ett orettmätigt krig, jembvel
medan den här til uprettande i vercket varande krigzmachten
icke kunde så tidigt vara uppå benen, mindre
där nedre i orten denne henden till mootstånd, hafft så
vida framgång, att han med sin krigzhäär väl först
dels med oanstendigt lockande och tubbande dels med
flendtligit tvång och hotande sökt att draga undersåtarne
och invånarne ifrån den eed, troheet och plicht, hvarmed
dee Hans Kongl. Maij:t, deras af Gud förordnade och ordentelige
höga öfverheet, förbunden är, och at svärja sig
trohetzeeden, men straxt dereffter med ströfvande och härjande
samt borttagande af undersåtarnes egendomb icke
allenast uti Skåne utan och i Blekingen alt in til Ronneby
stad som en grym och obarmhertig fiende framfaret och
bracht mången menniskia dehls från lijf och lefverne, dels
92
1710.
uti yttersta nöd och älende, amandes jembvel fulföllia ett
slijkt förderfveligit anslag emot Carlscrona och Kongl.
Maij:tz därliggiande örlogzflåtta, där han icke, utaf dee
därsammastädes under Gudz nådige beskyd af Kongl. Rådets
General-Ammiralens och General-Gouverneurens högvelborne
Hr Grefve Hans Wachtmeisters giorde gode och
tappre anstalter så vähl som utaf Kongl. Maij:tz dåmera
uti antåg varande regementers och trouppers annalkande
neder åt grentzen, hade funnit för sig säkrast uti hastigheet
att åter draga sig tilbaka in åth Skåne och Christianstad.
Imedlertid har Konungen i Dannemarck och
icke underlåtit å den Norske sidan att tilrusta sig och
draga sina troupper både vid Bohusiske, Vermelandske och
Jemptelandske grentzorne tilsamman och jembvel arnat å
dee orterne inbryta, men lijkvehl lembnat sådant hijt till
oförsökt; dock är intet att tvifla, att hvarcken denne eller
dee öfrige redan uppenbara Kongl. Maij:tz och des rijkes
hefftige och sammangaddade fiender läre deras högsta ijd
och sorgfäldighet än ytterligare streckia der hän, huruledes
dee måtte kunna både med macht fiendtligen som
och genom list och hvariehanda konster och greep hemligen
sitt företagne onda och ochristelige upsått til rijksens
och käre fäderneslandetz skada och yttersta förderf och
undergång fulföllia och i fulbord an ställa.
III.
Hvarföre och til det tredie som Hans Kongl. Maij:t
vår allernådigste Konung medelst des vid afresan och detta
svåra krigetz begynnelse effterlembnade nådige förordning
af den 13 April 1700 har i nåder velat förordna, huru
styrelsen af des rijke och sielfve vercket här hemma under
des frånvaru föras skulle, och i synnerhet anbefalla
samtlige des här i staden vistande Rådh, att enär något
besynnerligit af serdeles vicht och angelägenheet skulle
förefalla, som icke tåhlde ett så långt anstånd eller drögzmåhl,
att det Kongl. Maij:t kunde blifva kundgiort till
vidare des förordning, så skulle samptl. Kongl. Maijrtz
Råd sammanträda och öfverleggia samt i vercket stella
hvad i samma måhl må vara att giöra och förretta samt
vaka för Kongl. Maij:tz och des Cronas bestå och välferd
Bilagor.
93
och all fara och olägenheet, som sig på hvariehanda sätt
kan yppa, afveria och i tijd Hans Kongl. Maij:t tillkienna
gifva, hvilcket Hans Kongl. Haij:t des Rådz troohet, flijt
och oförtrutne vacksamheet i nåder aldeles ville hafva anbefalt;
altså hafva och i förmågo och til underdånigt föllie
deraf så väl som i anledning af sedermera tijd effter annan
ankomne des speciale nådige befalningar, in til des
att postcoursen tillijka med correspondencen uti Septemb.
månad 1708 alt mehr och mehr aftog och begynte aldeles
att sperras och afbryias, Kongl. Maij:tz Rådh dehls sampteligen
dehls uti den af Hans Kongl. Maij:t til delibererande
öfver defensionsvärcket förordnade Commissionen, sä
snart visheten af dee en tijd inlupne tidender om högstbemälte
Hans Kongl. Maijrtz krigzhäärs ledne altför store
och olyckelige nederlag någorlunda förspordes, låtit sig
högst angelägit vara att hålla tijdige rådslag och taga
nödige mått om vercketz styrelse och upretthollande, i anseende
både til det uth- och inrijkes väsendet, med flitigt
bearbetande och bevakande vid alt det, som tijdernes beskaffenhet
kunde påfordra til Hans Kongl. Maijrtz tienst
och höga interesse samt des rijkes säkerheet, dehls ock
icke allenast hoos Kgl. Maijrtz höga venner och välsinnade
uthrijkes, utan och straxt uti Augusti månad att förordna,
det alle de ständige regementerne til häst och foot tillijka
med adelsfanan skulle blifva dee förre till trediedehlen och
den senare till helften recruterade, jembvel, sedan också
derom Kongl. Maijrtz egen nådige betalning ifrån Oczakow
af den 12 Julii uti Septemb. månad inhendigades, aldeles
å nyo uprettade; deslijkes att dee öfrige här hemma stående
regementerne i behörig måtto skulle giöras ferdige
och försees med alt tilbehör, och att derjemte förfoga alla
möijeliga anstalter till festningarnes besettiande och försörjande
emot dee å alla sidor hotande fiendtlige anfall,
såsom och att låta en dehl af örlogzflottan utredas och
igenom kreutzande och elliest försäkra undersåtarnes
navigation och tilförslen in i rijket förutan den, som tilförende
redan var vid Ingermanlendska kusterne och skulle
der til seena hösten fördröja til instengande af den Ryska
flottan och beteckiande af siöfarten och seglationen till
och ifrån dee Finske och Estniske orterne; sammaledes
ock att genom hvariehanda förlänte friheter uti tullen i
94
1710.
all möijelig måtto befremia till undersåtarnes och landetz
understöd icke allenast införslen af dee högstnödige varor,
såsom spannemåhl och dylickt, hvarpå dels för den allmenna
missvexten irti rijket, dels och elliest i synnerheet
störste bristen och trångmålet förspordes, utan ock tillijka
uthförslen och afgången af undersåtarnes dem elliest på
händerne liggiande effecter och vahrur. Kongl. Maijrtz
Kådh kunna och icke annars än med besynnerligt låfvärt
beröm ihogkomma den serdeles trogne och sorgfeldige nijt
och ijfver, hvarmed icke allenast alle Hans Kongl. Maij:tz
Herrar Gouverneurer och Landzhöfdingar samt flere vederbörande,
hvar vid sitt anförtrodde embete, utan och
Kidderskapet och Adelen så vähl som alle ståndzpersoner
tillijka med almogen, oachtat alla dee svårheter och olägenheter,
som desse utom des nog tryckiande krigz- och
misvextsåren dhem elliest kunnat i vägen leggia, hafva
låtet sig angeläget vara samt och synnerligen att understödia
Kongl. Maij:tz Rådz om regementernes skyndesamma
uprettande giorde förordningar, så att dee vid den
ansatte tijden hafva kunnat vara i fulkommeligit stånd at
upbryta och tåga til grentzen samt där giöra een ansenlig
krigzmacht tilsamman; hvarpå den ock under Generalens
och Gouverneurens Hr Grefve Magnus Stenbocks berömmelige
commando och anförande i Herrans nambn ryckt
in i Skåne och efter någre lyckelige drabningar mot fienden
alt mehr och mehr befriat landet, skaffat dee en tijd
insperrade festningar lufft och förfölgt fienden ända till
Helsingborg, hvarest den med sin sammandragne och nyligst
tilförende med någre regeinenter ifrån Dannemarck
försterckte mackt på en fördehlachtig ort var upstält i en
ordentlig slachtordning, jembvehl därsammastädes den 28
Februarij sidstl. honom med all frijmodigheet angrep och
genom Gudz den Aldrahögstes nådige hielp och bijstånd
effter någre tijmars strijd öfvervan och nederlade, så att
han måst lembna öfver 4,000 döde på platzen och 3,000
gemene samt 100 öfverofficerare fångne jempte 29 metallstycken
och tvenne mörsare med all ammunition och telter
Kongl. Maij:tz armee til roofz och byte, men med de
öfrige undkomne, ibland hvilka ock varit otahlige och
månge blesserade, sökia sin redning först uti staden Helsingborg
inom sine där upkastade vallar och fördehlar, och
Bilagor.
95
sedan Generalen och Gouverneuren dhem jembvel där med
eeldz inkastande ansatte, tvugne under någre krigzskeps
och med stycken besatte pråmers beskydd mehrendehls
nattetijden effter handen att settia sig tilbaka öfver åth
Seland och låta å denne sidan qvar ett stoort förråd af
sammanbrachte spannemåhls och andre victualie perzedlar
jempte någre stycken, alla hästar och bagaget, så at hela
hertigdömet Skåne innan den 6 Martij därpå fölliande bie
aldeles ifrån fienden befriat, hvarföre Gudz Aldraheligste
nambn vare evinnerligen ährat och prisat, som Hans Kongl.
Maij:tz rettmetige vapn emot denne högmodige och utan
skiähl Hans Kongl. Maij:tz rijke och kiäre fäderneslandet
anfallande förmätne fienden med een så stoor och herlig
seger häfver bekrönt och dee til des erhollande förde rådslag
och giorde anstalter med et så krafftigt bijstånd mildeligen
velsignat samt så vida förspilt hans onda och förderfvelige
anslag samt förlossat hela landet från hans tyrannie
och öfvervåld, kunnandes man och icke undgå med
välförtient heder och beröm vid detta tilfellet at ihugkomma
det besynnerligen tappre och försichtige förhollandet,
som icke allenast först och förnembligast bemälte Hr
Grefve General och Gouverneur sielf vid detta honom anförtrodda
general commando, utan och alla dee öfrige herrar
Generaler så väl som alle högre och lägre officerare
samt gemene samt och synnerligen dervijd vijst och betygat
hafva. Den nådefulle Guden täcktes och än ytterligare
träda Hans Kongl. Maij:tz rättferdige saak och aftvungne
vapn bij och förläne sin gudomelige krafft, hielp
och välsignelse till dee rådslag, anstalter och författningar,
som vidare til landz och til siös till rijketz och kiäre
fäderneslandetz och des grentzers försvar och trygheet
emot desse åfvannembde mechtige fienders förderfvelige
anslag och förehafvande moste giöras och fullföllias, til
des den Högsta täckes effter alles vår högelige önskan förhielpa
Hans Kongel. Maijttz hem i rijket och beskära den
ädla freden til k[ära] fäderneslandetz fulkommelige roo
och sällhet.
IV.
Men aldenstund för det fierde sådant alt icke har kunnat
eller vidare kan fulfölias utan store och erkleckelige
9G
1710.
medell, som oumgiängeligen hafva päfordrats och äu ytterligare
påfordras så väl til örlog/flottans nödvendige utredning,
festningarnes försörjande, krigzmachtens fbrsterekiande,
underhollande och beklädning, förrådzhusens uprettande,
hvariehanda ammunitionsdeelars anskaffande,
rijksens ordinaire och extraordinarie stats förnöijande med
alt öfrigt, som behöfves til det almenne rijks- och försvarsvärketz
styrsell och befremiande, förutan hvad flere oförmodelige
utgiffter, som på hvariehanda händelse ännu
kunna betarfvas, altså och emädan Kongl. Maij:tz Rådh
dervid denne tijden hafva måst och ännu moste förspöria
den största svårheten, sedan detta långvaidge krigetz
tyngd, månge års almenne misvexter, handelens och vandelens
aftagande, månge länders förstöring eller eröfring
af fienden, en dehl orters ödesmåhl, den allmenna bristen
och dyrheet på alt det, som til bergning och näring vil
vara oombärligit, månge giorde förpachtningar med flere
hvariehanda tilfellen håfve förblottat och minskat rijksens
förre inkomster och försatt undersåtarne uti oförmögenheet
och medellösheet til att utbetala een stor dehl af
dee vahnlige utskylder så väl som dee årlige contributioner
till det almenna värcketz upretthollande, mindre bijbringa
något tilreckeligit til nogsam understöd af desse
förenembde högsttrengiande tarfver, Kongl. Maij:tz Radh
monde och finna för sig icke allenast ogiörligit vid alla i
dy måhl mötande hinder och svårheter, för Hans Kongl.
M:tz alt för vida och aflägne frånvaru samt correspondencens
och vägens osäkerheet, att inhempta des egen nådige
villie och förordning, ehuru sorgfeldigt Kongl. Maij:tz
Rådh sökt dehls genom bref på åtskillige vägar som och
genom expresser att komma detsamma til väga och i underdånigheet
gifva Hans Kongl. Maij:t sådant med alt
öfrigt des rijkes tilstånd tilkienna, utan och oförsvarligit
emedlertid att antingen låta henderne aldeles falla eller
något studza af det, som nödvendigt borde skee till rijketz
försvar effter yttersta möijeligheten; — ty håfve Kongl.
Maij:tz Rådh varet nödsakade uti Hans Kongl. Maij:tz
höga Kongl, nambn uti anledning af Ständernes giorde
förklaringar medelst dee förre årens rijkzdagzbesluter att
påbiuda een dubbel eontribution för Ridderskapet och Adelen
samt alle ståndzpersoner, men allenast en enckel för
Bilagor.
97
almogen til någon deras lijsa och förskoning, som Kgl.
Maij:tz Ständer utur det utgångne contributionsplacatet
nogsamt hafva förstådt, i förmodan at hvar och een rettsint
samma eontribution såsom til hela rijketz försvar och
den almenne så väl som den enskijlte välferden och säkerheten
ländande lärer prompt och richtigt vid dee föreskrefne
tider utgiöra och erläggia. Kongl. Maij:tz Råd
hafva och derjempte icke underlätet genom alla uptänckelige
utvägar, dehls medelst förpantningar, förskott och
förstreckningar både uth- och inrijkes, dehls och elliest
nödige medel att sammanskaffa til det almenne försvarsvercketz
understöd och befordran, men så vill sådant alt
för åfvan nembde svårlieter icke effter högsta nödvendigheten
vara tilreckeliget til de å alla sijdor både redan
och än vidare påfordrade mångfaldige tarfver och utgiffter,
utan behöfva krafftigare råd och understöd.
V.
Altfördenskul och til det fembte hafva Kgl. Maij:tz
Rådh uti betrachtande af alla desse förenembde rijksens
och kiäre fäderneslandetz almenne välferd, försvar och säkerheet
rörande högstvichtige ärender funnet sig föranlåtne,
sedan Kongl. Maij:tz Rådh hafva vid det ena och
andra effter sin underdånigste plicht och alla yttersta
kraffter och förmögenheter sträckt sin omsorg så vidt, som
Hans Kongl. Maijrtz egne nådige förordningar och befäl -  Jiingar någonsin kunnat gifva dhem anledning till, och
sielfva möjeligheten och giörligheten har kunnat tåhla och
tillåta numera, då Hans Kongl. Maij :t än befinnes så långt
frånvarande, och ingen des egen nådigste förordning och
befalning på en lång tijd har kunnat eller än kan erhollas,
vid sådan des rijkes föromrörde vidt utseende beskaffenheet
att sammankalla detta des trogne Ständers befulmecktigade
uthskott, til att derigenom icke allenast
någorlunda lijsa dee besvär och olägenheter, som vid deras
samptel. sammankomst skulle kunna förorsakas, utan
och hafva tilfelle nermare att underretta dhem om rijksens
och k[ära] fäderneslandetz tilstånd i anseende både til det
in- och utrijkes väsendet, och huru verket och styrelsen
sedan den åfvanbemälte olyckelige händelsen vid Pultava
Sv. RiddersJc. o. Adels rilcsd.-protXVII. 1710. 7
98
1710.
under Hans Kongl. Maij:tz från varu förd är, såsom och
med Ständernes befulmechtigade uthskott öfverleggia uti
visse måhl, som dhem lare blifva antydde, til Hans Kongl.
Maij:tz egen nådige ankomst eller förordning, hvad råd,
medel och utvägar vidare må vara att vid handen taga
till Kongl. Maij:tz Cronos tienst samt riksens och Mära]
fäderneslandetz allmenne välferd, försvar och säkerheet, hvarföre
och Kongl. M:tz Rådh hafva funnit nödigt att gifva
Kongl. M:tz trogne Ständers befulmechtigade utskott icke
allenast genom detta åfvanförde lijka som summevijs och
i gemen, utan och sedan nermare och omstendeligare om
det ena och andra i synnerheet, som dertil hörer, all god
och grundelig underrättelse, i säkert förtroende att Kongl.
Maij:tz trogne Ständers befulmechtigade uthskott så samptlige
som hvar och een i synnerheet effter deras troohetz
nijt och plicht emot Hans Kongl. Maij:t samt medfödde
kiärleek för sitt kjära] fädernesland alt detta med samnad
enigheet och endrechtigheet rättsinneligen och försichteligen
behiertandes och hvad til denne sammankomstens
lyckelige befordran och ändskap lända kan bibringandes
varder, så att först och förnembligast Gudz ära och dernest
Kongl. Maij:tz Cronos högheet och rätt samt hela
rijketz och kjära] fäderneslandetz välferd, roo och trygheet
derigenom må varda befremiat, hvartil den högste Gud
sin gudomelige välsignelse af högdene mildeligen förläna
tecktes, blifvandes Kongl. Maij:tz Rådh Hans Kongl. Maij:tz
trogne Ständers befulmechtigade utskott samt- och synnerligen
med all benägen välvillia stedze be vägne. Actum
ut supra.
(L. S.)
Axel Julius De la Gardie. F. Wrede.
Carl Gyllenstierna. G. Falkenberg.
C. G. Frölich. Knut Posse. Arwed Horn.
Jah. Schmedeman.
Bilagor.
99
Bil. 3.1
Förteckning på adelns ledamöter i sekreta utskottet.
Hans Kongl. Maijrtz vår allernådigste Konungz samtl.
här varande Råd hafva för godt funnit at utsee effterskrefne
af Ridderskapet och Adelen till det förordnade
secrete utskåttet, som sig den 6 April kl. 8 före middagen
uti Kongl. Cantzelliesahlen läre hafva at inställa, nembligen:
Baron
Hans Clerk som Landtmarskalk,
Grefve Abraham Brahe,
Grefve Erick Stenbock,
Grefve Gustaf Bonde,
Baron Jacob Spens,
Baron Herman Fleming,
Baron Johan Fleming,
Baron Christer Bonde,
Baron Johan Baneer,
Baron Axel Fleming,
Baron Conrad Ribbing,
Baron Pehr Ribbing,
Baron Georg Johan Taube,
Baron Johan Thegner,
Baron Erich Lovisin,
Baron Gustaf Chronhielm,
Baron Johan Höghusen,
Baron Nicodemus Thessin,
Claes Bonde,
Johan Gustaf Boije,
Carl Gyllencreutz,
Gabriel Gyllengrip,
Aron Sölfwersparre,
Johan Silfwerström,
Jöran Knorring,
1 Prot. sid. 12. — Afskrift, jämförd med originalet, som är bilagdt
sekreta ntskottets protokoll i Riksarkivet.
100
1710.
Jacob Rehnstierna,
Joban Wattrang,
Frantz Ebrenstrahl,
Alexander Kock,
Petter Franck,
Joban Sölfwercrantz,
Nils Schönberg,
Ludwig Fahlström,
Germund Cederhielm,
Sven Leyonmarck,
Urban Hierne,
Magnus Palmstierna,
Johan Stiernroos,
Hindrick Herdhielm,
Johan Stiernstedt,
Lars Brommenstedt,
Isac Sölfwerstråhle.
Datum Stockholm den 5 April 1710.
(L. S.)
Axel Julius De la Gardie. F. Wrede.
Carl Gyllenstierna. G. Falkenberg.
Carl Gustaf Frölich, Knut Posse. Arwed Horn.
Jah. Schmedeman.
Bilagor.
101
Bil. i.1
Hans Kongl. Maij:tz
vår allernådigste Konungs samtelige här vistande
Kåds Secrete proposition til dess trogne
Ständers befulmächtigade utskott angående så
utli- som inrikes sakernes tilstånd. Gifven i
Stockholm den 6 Aprilis anno 1710.
Ehuruväl Kongl. Maj:ts trogne Ständers befullmächtigade
utskott redan uti gemeen hafva kunnat erfara riksens
och käre fäderneslandets närvarande tilstånd och hvad
till des välfärd fordras utaf den allmänne proposition, som
nyligast vid deras sammankomst dem är vorden föreläsen
och tilstält, dock likvist som Hans Kongl. Maj:t sielf i nåder
har behagat efter sin sal. Herr faders, glorvyrdigst i åminnelse,
exempel vid Ständernes befullmächtiges sammankomster
til de almänne möten låta dem undfå communication
och underrättelse af des rikes tilstånd i anseende icke allenast
til det utrikes väsendet, som angår krig eller fred
med fremmande potentater och stater, vänner och bundsförvanter,
navigation och handel och andre dess och dess
rikes samt undersåtares rättigheter och angelägenheter,
utan ock til det inrikes värket och de där til hörande
saker och ärender och där vid sig närmare utlåta, än uti
den almänna propositionen ske kunnat; altså hafva ock
til underdånigst tollie där af nu under Hans Kongl. Maj:ts
ännu sporde herran frånvaru des Eåd erachtat nödigt
härigenom att meddela Hans Kongl. Maj:ts trogne Ständers
befulmächtigade utskott en närmare och omständeli*
gare kundskap och underrättelse, enkannerligen om hvad
angelägit sedan Hans Kongl. Maj:ts krigshäärs ledne
olyckelige nederlag och Hans Kongl. Maj:ts därpå fölgde
aflägnare frånvaru, då correspondencen aldeles blef afbruten,
efter hvilken tijd man altså Kongl. Maj:ts egen nå
1
Prot. sid. 17. — Koncept i Riksarkivet. Början finnes också i afskrift.
I midten är en stor lucka (se sid. 108); hufvndinnehållet finnes
dock återgifvet i ständernas svar (bil. 16).
102
1710.
dige förordning eij kunnat erhålla, vid det ena och andra
kan vara forelupit och förrättat.
Ty så snart vissheten om de högstbeklagelige tidender
om Hans Kongl. Maj:ts krigshäärs nederlag förspordes,
vore Kongl. Majits Råd högst bekymrade at inhämta någon
närmare säker kundskap om Kongl. Maj:ts dyra Kongl,
person, och sedan det befans säkert, at Kongl. Maij:t var
kommen lyckeligen öfver Bugströmmen til Okzakow, hvarifrån
och Hans Kongl. Maj:ts egit underskrefne bref, daterat
den 12 Julii sidstledit år, här den 7 September ankom
både til det Kongl, huset såsom och ett till Kongl.
Maj:ts Råd uti den til delibererande öfver defensionsvärket
förordnade Kongl. Commissionen, så hafva väl
Kongl. Maj:ts samtel. Råd varit i högsta måtto sorgfäldige
och straxt affärdat icke allenast bref på åtskillige
vägar til Hans Kongl. Majit och däruthinnan i underdånighet
tilkänna gifvit dess rikes både in- och utrikes
tilstånd, utan jämväl en viss och om sakerne kunnig person
utur Kongl. Cantzeliet, som i fall de honom jämväl
meddelte brefven icke skulle kunna säkert framskaffas,
likväl skulle kunna giöra mundteligen underdånig berättelse
om det ena och det andra och inhämta både en nödig
kundskap om Hans Kongl. Majits tilstånd som och om
des nådigste villie och betalning til des tiensts och höga
interesses vidare bevakande och värkställighet. Men som
de Danskas påbegynte fiendtelighet och den sena årstiden
giorde öfverfarten svår och besvärlig, så har denne utskickadens
resa funnit så mycket mer hinder och uppehåld
i vägen, at han intet har kunnat hinna fram til den första
Turkiska gräntzestaden Bellegrad förr än i begynnelsen
af Februarii månad, hvarifrån han efter des sidste giorde
berättelse förmente sig inom 14 dagar där efter kunna
vara hos Hans Kongl. Majit vid Bender. Kongl. Majitz
Råd hafva och sedermera eij underlåtit tijd ifrån tijd at
gifva Kongl. Majit i underdånighet tilkienna hvad som
förefallit och vidare förrättat är, ehuruväl den långe och
osäkre postvägen fordrar en fast längre tijd, än sakernes
beskaffenheter och riksens tilstånd villia tåla. Imedlertijd
äro och här ändteligen åtskillige bref ifrån Hans
Kongl. Majit sielf ankomne och skrefne dels i Octobris,
dels uti Novemb. och Decemb. månader, då Hans Kongl.
Bilagor.
103
Majit Gudi låf mått aldeles väl och varit vid en fullkomlig
hälsa och lifssundhet, men likvist icke än underrättad
hvarken om Zarens företagande emot Riga och de
Lifländske och Finske orterne, eij heller om Konungens i
Danmark värkstälte fredzbrått och landstigning, mindre
om rikets öfrige tilstånd och försvarsvärkets beskaffenhet,
så at man kunnat där öfver erhålla Hans Kongl. Majitz
nådigste villie och förordning til underdånig efterrättelse,
hvilken Kongl. Majitz Råd likväl med första i underdånighet
förvänta med trogen önskan, att Hans Kongl.
Majit också för sin dyra Kongl, person snart måtte kunna
komma sitt rike närmare til des försvar och sielfva värkets
nödiga styrssel.
Och ehuruvähl Kongl. Majits Råd villia förmoda, at
Hans Kongl. Majit uppå den Turckiske Keisarens vägnar
utaf des Gouverneurer och undersåtare efter inkomne efterrättelser
varder med all vyrdesam välfägnad och vilfarighet
bemött, man altså därsammastädes vidare lärer låta
Hans Kongl. Majit all säkerhet vederfaras under des vistande
där å orterne som och sedan därmed befordra des
resa därifrån, när Hans Kongl. Majit täckes dädan upbryta;
Kongl. Majits Råd hafva ock icke försummat at
utvärcka både Keijsarens som ock Drottningens i Engeland
och General-Staternes af de förenade Nederlanden
befalning til deras vid det Turckiske håfvet vistande ministrer,
därsammastädes at vara Hans Kongl. Majit i alla
måtto tilhanda samt genom alla giörlige officiel’ och bearbetande
befrämia Hans Kongl. Majits villie, interesse
och säkerhet; det har ock en och annan tijd velat berättas,
som skulle Turkiske Keisaren icke allenast villia uplåta
Hans Kongl. Majit en tahlrik armée til des tienst,
utan ock begynna ett värckeligit krig emot Ryssland, och
at där til stora utredelser och utrustningar förehades, eller
och åtminstonne säkert beledsaga Hans Kongl. Majit utur
sitt land vidare igenom; doch likvist som man nogsamt
förnummit, huru som Kongl. Majits uppenbara fiende, Zaaren
i Ryssland, jämte Konung August och Konungen i
Danmark icke underlåta alla uptänckeliga medel och vägar
till att icke allenast uti Turckiet förmå och upväckia
hvarjehanda skadeligit företagande emot Hans Kongl.
Majits dyra Kongl, persohn och des tienst och interesse,
104
1710.
utan och elliest om möijeligit vore, då Hans Kongl. Majit
skulle där ifrån villia upbryta, sökia Hans Kongl. Majit
at anfalla, til hvilken ända henderne och hade sina troupper
allestädes vid grentzerne, hvilka på den händelsen
någre högst skadelige anslag torde sökia värkställa, til at
förtiga hvad som hemligen och genom list torde försökias;
det ock nu ifrån åtskillige orter vil berättas, som skulle
stilleståndet emellan Turken och Ryssen vara prolongerat,
där til med vil i gemeen säijas, at Ministrerne vid det
Turckiske håfvet skulle vara i mycket med penningar at
vinna och förleda, hvilka Zarén icke heller lärer spara,
där han finner sig med dem något kunna uträtta; altså
har man billigt högsta orsak at vara bekymmersam och
betänkt efter giörligheten att föresee Hans Kongl. Majits
dyra Kongl, persons säkerhet och räddning samt undsättning
med penningar til de hitdragne eller än förväntade
vexlars richtige betalning och förnöijelse, som och
elliest vid hvariehanda emellan kommande oförmodelige
händelser, til des Hans Kongl. Majit kan komma därifrån
vi ti fullkommelig säkerhet, fördenskul ock Kongl. Majits
Råd däröfver gierna åstunda vetta Kongl. Majits trogna
Ständers befullmächtigade utskotts välsinnade råd och
mogne betänckiande.
Och på det Kongl. Majits trogne Ständers befullmächtigade
utskott måtte förut hafva någon kundskap om den
methode, som under denne Hans Kongl. Majits frånvaro
fölgd är vid styrelsen af värket, så finna Kongl. Majits
Råd nödigt dem at underrätta, huru som Hans Kongl.
Majit utaf åliggiande nådig Kongl, omsorg om des rikes
och des däruthinnan vistande trogne undersåtares almänne
välfärd och bästa vid sin afresa och krigets begynnelse
åhr 1700 har behagat vara omtänckt och fatta en general
förordning, huruledes Hans Kongl. Majit i nåder ville hafva
värket här hemma imedlertid och under des frånvaro styrt
och hållit i sitt tilbörliga skick och gång, icke mindre än
det där tils i dess egen närvaro är skedt,1 effter hvilken
nådiga förordning:
1. Samptel. Kongl. Maijitz här vistande Råd, där uti
dess frånvaru elliest något besynnerligit af särdeles vicht
och angelägenheet skulle förefalla, som icke tåhlde ett så
1 Här slutar afskriften.
Bilagor.
105
långt anstånd eller drögzmåhl, at det Kongl. Mitt kunde
blifva kundgiort till vijdare dess nådige förordning, skulle
öfverläggia och i värcket ställa hvad uti samma måhl till
Kongl. Maijitz tienst må vara at giöra och förrätta, effter
som Kongl. Maijit i nåder tilltrodde samtl. dess Råd, at
de i gemehn effter deras eedz och embetes plicht lära
sökia at vaka för Kongl. Maijitz och dess Cronas bästa
och välfärd samt all fahra och olägenheet, som sig på
hvariehanda sätt kan yppa, afväria och i tijd Kongl. Maijit
därom tillkänna gifva jemte de medel, hvarigenom all oförmodelig
olycka må kunna styras och af vägen röij as,
hvilcket Kongl. Mitt deras bekiände troheet, flijt och oförtrutne
vaksamheet aldeles ville hafva anbefalt. Sammaledes
skulle ock Kongl. Maijitz samtl. Råd uptaga Kongl.
Mitz trogne undersåtares sollicitaturer och dem sedan
förvijsa till sine hörige orter eller och andraga dem till
Kongl. Mitz eget nådige afhielpande.
2. Därnäst hvad revisions- och justitimsakerne angår,
så haar Kongl. Mit förordnat någre visse af dess Råd
till at afhielpa desamme, på sätt som intill den tijden
uti Kongl. Maijitz höga närvara häfver varit brukeligit,
så at sakerne först af revisionssakerne extraheres och
öfversees, men sedan de således äro vordne utharbetade,
och vederbörande parter vederbörligen hörde, blifva de
under den äldste närvarandes direction alt effter sakernes
beskaffenkeet och förriga sedvahne föredrag[n]a at genom laga
domb slutas eller elliest medelst resolution afhielpas, doch
så at altijd de saker först företagas, som minste upskof
kunna tåhla, som enkannerligen de från ordinarie rätter
och domstohlar inkommande criminalier och sedan de andra
civilmåhlen, samt sedan effter Sveriges lag, revisionsstadgar
och andre Kongl, förordningar lagligen till sluuth och
ändskap befordra[s].
3. Anbelangande de utrijkes ärénder, så ville Hans
Kongl. Mitt, at dess Cantzlie här i Stockholm så effter
den tijden sorn dijt in till skulle sig de samme antaga, och
emedan Kongl. Mitt funnit för gott, at de främmande
Ministrer, som för tijden här äro, på tienligit sätt ansägas,
at de uti Kongl. Mitz frånvaru förblifva här i staden och
med Kongl. Mitz Cantzlie negotiera om de ärenden, som
de på sina principalers vägnar kunna hafva at andraga,
106
1710.
ty skulle och Kongl. M:tz Cantzlie i detta fallet låta
sig vara angeläget at möta de samme med behörig discretion
samt deras andragande mål uptaga och anhöra, berättandes
till Kongl. M:tt sielf samt dess nådige gottfinnande
underkastandes alt hvad som af värde och vicht
kan vara till Kongl. M:tt jemte deras underdånige betänkande
vid hvart och ett måhl i synnerheet, men i det
öfrige sig altijd beflijtandes alla saker där hän at lämpa,
det ett gott förtroende på alla sijdor må blifva underhollit,
effter som ock Kongl. M:tt i nåder häfver anbefalt
alla sina vid främmande håf vistande Ministrer, det
de till Kongl. Maij:tz Cantzlie tillijka skohla insända
doubbletter af alla de rapporter och bref, som de tijd effter
annan till Kongl. M:tt affärda, på det Kongl. M:tz
Cantzlie må vara desto bättre underrättad om det ena
och andra och kunna till Kongl. M:tz tienst och interesse
effter tijdernes och sakernas lopp och nödvändighet
besvara och möta de främmande Ministrerne, såsom ock
effter handen hoos Kongl. M:t så mycket tijdigare inkomma
med deras underdånige påminnelser om det, som
de förmena Kongl. M:tz egne Ministrer böra anbefallas.
4. Till delibererande af defensionsvärket häfver Kongl.
M:t af den 7 April 1700 i lijka måtto förordnat någre
visse af dess Kåd att träda tillsamman med dess Cammar-Collegio
och öfverläggia om de ärender, som därtill
kunna höra.
5. Hvad Collegierne vidkommer, så haar Kongl. M:t
af den 9 April 1700 till hvart Collegium för sig låtit afgå
dess nådige bref, hvareffter det under Kongl. M:tz frånvaru
icke mindre än till den tijden uti Kongl. M:tz
närvara måtte blifva hållit i sitt tilbörlige skick och gång.
Dock som Kongl. M:t befinner, at om en stoor dehl af
de hoos Kongl. Collegierne förefallande måhl, som antingen
ifrån Gen eral - (fou vern eurer, Gouverneurer och Landzhöfdingar
samt flere andre hoos Kongl. M:tt inkomme och
till dem remitterade blifva, eller ock af dem, hvilka directe
till dem ingifvas eller ock elliest sig hoos dem kunde
yppa, skulle effter förre vahnligheten hvar gång blifva
Kongl. H:t specialiter refererade och med deras betänckande
föredragne, så varder sådant icke allenast å alla
sijdor förorsakandes ett vidlyftigt skrifvande, utan ock för
Bilagor.
107
orternes distance skull emellan Kongl. M:t och dem tijden
längre utdragandes, än Kongl. M:tz tienst och sakernes
beskaffenhet ibland kunde tåhla och medgifva, helst effter
ock Kongl. M:t för hvariehanda andre pressente angelägenheter
och krigzanstalter icke så prompt kunde hinna
at besvara alt hvad å förberörde måhl af dem blefve
Kongl. M:t föredragit, mindre sielfve därom uthfärda ordres
till General-Gouverneurer, Gouverneurer och Landzhöfdingar
så ock flere andre, som sig kunna hafva hoos dem
at förfråga; altså häfver Kongl. M:t nådigst velat Collegierne
tillåta uti alla till hvart och et Collegium hörande
måhl och ärender, hvaruti Kongl. M:tz egen nådige resolution
därtills kunnat fordras, at hafva frije händer till
föllie af Kongl, stadgar, förordningar och resolutioner
effter bästa förstånd oell sielfva billigheten sådant förordna
och resolvera, som de finna Kongl. M:tz tienst och
interesse samt hvar och en sakz beskaffenhet kunna erfordra,
hvaröfver Collegierne hade å Kongl. M:tz vägnar directe
at correspondera med General-Gouverneurerne, Gouverneurerne
och Landzhöfdingarne samt andra vederbörande,
så och dem på deras förfrågningar och i andre under deras
öfvervägande hörande mål behörige svar och resolutioner
meddehla, utan at först behöfva däröfver at inhempta
Kongl. M:tz speciale approbation och nådige förklaring;
och som Kongl. M:t til dem det särdeles nådige
förtroende dragit, att [de] desse genom samma förordning til
deras directe afgiörande och resolverande lemnade ärender
så afhielpandes varda, som med Kongl. Maij:tz tienst, Kongl,
stadgar, resolutioner och förordningar, jemväl sakernes
sammanhang samt sielfva rättvijsan och billigheten må
pröfvas vara eenligit, så försäkrade Kongl. M:tt dem, att
Kongl. M:tt ville taga sådane deras förrättningar i dess
Kongl, hägn och försvar emoot hvariehanda tilltahl nu och
i framtijden.
6. Sammaledes häfver Kongl. Maij :tt, ock denne näst
förenämde sin nådige förordning antydt alla GeneralGouverneurer,
Gouverneurer och Landzhöfdingar och dem
anbefalt, att de skulle ställa sig den till hörsam effterrättelse
och till föllie däraf anmähla sig med deras ansökningar
och förfrågningar till vederbörande Collegier, dijt
sielfva ärendet egentligen hörer, samt sedan hafva sig till
108
1710.
hörsam efterlefnad de svar och resolutioner, hvilka de af
dem erhållandes varda, som vore de af Kongl. M:tt sielf
uthgifne, effter som de jemväl behörigen hade at värckställa
de ordres, hvilka de elliest kunna blifva förorsakade
till Kongl. Maij:tz tiensts och interesses befordran
dem tijd effter annan at meddela.
Till underdånigst föllie af förenämde Hans Kongl.
Mitz högst berömmelige förordningar och sedermera tijd
effter annan inkomne befallningar är ock värket, jemväl
effter den tijden att correspondencen genom den förenämde
olyckelige händelsen blef afbruten, styrt och förvaltat,
som närmare utaf det effterfölliande kan förmärkias
och inhemptas.1
Hvad ytterligare angår cammar-huushåldningen och
han delsväsendet samt stats värkets räkenskaper och richtigheten
däraf, så hafva i lijka måtto Kongl. Cammar- och
Commercie-Collegierne samt Kongl. Gammar- Revisionen
så väl som Kongl. Stats-Contoiret låtit sig angelägit vara,
till underdånigst föllie af offta högstbemälte Kongl, generale
förordning, lijkmätigt de reglementer, instructioner
och förordningar, som till hvart värkz styrsel och rättesnöre
uthgångne och föreskrefne linnes, hvar sitt värck
att sköta och föhra.
Och som detta förnämbligast ansees vid regimentzvärckets
styrelse som siälen uti kroppen, hvaraf alt skall
hafva sin rätta drifft och trefnad och dess förutan lätteligen
måste komma att stadna och efftersättias, så haar
ock därföre vid alt det, som haar måst och elliest kunnat
värekställas och förrättas till rijksens försvar, välfärd
och säkerheet, den öfver alt nu försporde fattigdom, nöden
och älendet samt medellösheten och penningebristen allestädes
lagt den största svårigheten i vägen och hindrat
mycket, som elliest med god nytta och framgång hade
kunnat och bordt skee och förrättas. Ty Kongl. M:tz
trogne Ständers befullmächtigade uthskott häfver nogsamt
allaredo utur den dem förestälte publique propositionen
så väl som utaf de tillförende tid effter annan uthgångne
föreställningar icke mindre än Gud bättre utaf egen förfarenhet
försport desse tijders mångfaldige besvärligheter,
1 Härefter saknas antagligen flera blad i manuskriptet (jämf. ofvan
sid. 101, not. 1).
Bilagor.
109
såsom förnämbligast detta långvariga krigets alt för mycket
tryggande (!) tyngd, allmänne missväxten och hungersnöden,
all näringz samt handels och vandels aftagande och
förminskning, Estlandz, Lijf- och Ingermanlandz dehls förlust,
dehls förhärielsse och ödesmåhl samt alla undersåtar -  nes däraf förorsakade fattigdom och oförmögenhet, varandes
ock en stoor dehl af de behåldnestne räntor och intrader
emoot förre åhrens förskott och försträckningar uti
privatorum och andres händer, genom hvilket alt rijksens
ränterijer och cassör äro aldeles uthtömde, och alla dess
inkomster och indräcliter till en dehl heelt och hållit försvundne
och till den öfrige dehlén så förminskade, att de
en gång intet kunna hinna till rijksens ordinarie och extraordinarie
stats underhållande, mindre till de odrägelige store
och anseenlige summor, som [behöfvas] till de högstnödige anstalter
och författningar både till landz och till siös, hvilka
nu till rijksens försvar så oomgängeligen påfordras, att
utom dem hela rijksens och kjära] fäderneslandetz allmänne
och hvars och ens därunder beroende enskijlte vählfärd
och säkerhet står i högsta fahra och äfventyr at förfalla
i yttersta fördärf och undergång, bestijgandes sig denne
faaselige stora bristen, sedan som alle ordinarie och extraordinarie
inkomster med contributioner och dylijkt användes,
till en summa moot ottatijo tunnor guld förutan det,
som ännu torde påfordras till hvariehanda ifrån Hans
Kongl. M:tt ankommande vexlars förnöijelse och betahlning,
med mehra som ännu eij kunde specificeras utan effter
handen yppas, till hvilket alt man nu mera ingen uthväg
eller tillgång veth. Hvarföre ock Kongl. M:tz StatsContoir
icke allenast uti desse förflutne åhren genom deras
tijd effter annan både boos Kongl. Maij:tz samtl. Råd
som ock hoos Kongl. Mitt sielf [giorda föreställningar],
jemvähl föranlåtit samtl. Kongl. Maij:tz Råd i underdånighet
att gifva Hans Kongl. Mitt tillkänna rijksens så
väl som i synnerhet statsvärkets uthblottade tillstånd,
utan ock nu denne tijd som offtast andragit och enkannerligen
dä samptl. Kongl. Mittz Råd äfvensom Haus
Kongl. Mitt sielf uti dess höga närvara åhrligen plägat
giöra, vijst dett samme tydeligen och med klara till den
ända irpsatte förslag hela värcketz sammanhang och beskaffenhet,
och hurusom Kongl. Stats-Contoiret nu mera
110
1710.
intet visste någre uth vägar vijdare att understödia värcket.
Och på det Kongl. M:tz trogne Ständers befullmächtigade
utskott måtte ock kunna vara därom så mycket bättre underrättad,
så hafva Kongl. M:tz Råd funnit nödigt, att dett
samma jemte Kongl. Stats-Contoirets därhoos giorde berättelse
Kongl. Maijttz trogne Ständers befullmeehtigade
uthskott må varda till uplysning meddehlt och upvijst.
Blifver altså nu frågan, hvad råd, medel och lith vägar
nu måge kunna upfinnas och vid handen gifvas till en sådan
stor brists ersättning och försvarsvärcketz nödvändige
uprätthållande och uthförande.
Imedlertijd och på det icke alt må komma till att
stadna, och försvarsvärcket lijkväl någorlunda kunna hållas
uprätt och gående, så hafva samtl. Kongl. Maij:tz Råd
låtit sig högst angelägit vara [och] först och främst till den
ofvannämde flottans uthredning i förledne höstas varit nödsakade
att affärda till Kongl. Stats-Contoiret bref, dett
måtte till den ända prompte medel uthsees och anordnas,
oachtad hvad behof och tarfver de elliest kunde vara ärnade
till, effter som det var det pressenteste och högst
omträngiande, som behöfdes till denne flottans uthredning,
hvaraf ock händt, att Kongl. Stats-Contoiret i mangel af
andre redbahre medel häfver måst därtill anordna bland
andre också de vid ständige landtregimenterne befindtelige
recreuteringspenningar, hvilka sedan effter giörligheten
genom andre medel skulle blifva ersatte, så at flottans
uthredning och uthlopp lijkväl därigenom kom verkeligen
att befordras. Sedan ock at anförtro Kongl. Cammar- och
Commercie-Collegium tillijka med Stats-Contoiret at med
sammanfogat moget råd och noga öfvervägande som sorgfäldigast
sökia at upfinna hvariehanda giörlige och tilldrägelige
förslag, medel och uthvägar, hvarigenom det allmänna
värcket uti dess så högst trängiande tarfver och
nödtorffter på det erkläckeligste sättet med nödige medel
skyndesammest måtte kunna blifva märckeligen undsatt
och sedan jemväl effter handen och nödvändigheten understött
och befrämiat, tagandes och bland annat af de förre
contributions-placaterne uti noga skiärskådan och bepröfvande,
om icke därvid torde vara ett och annat, som både
i anseende till sättet och tijden med hvad mera till contributionernes
richtigare och tillräckeligare uthgående
Bilagor.
lil
kunde effter närvarande rijksens stora trångmåhl och medellöse
tillstånd samt påfordrande nödtorfft jämkas och
förbättras eller rättas; hvarjemte och emedan Secreteraren
Nordschiöld jemvähl hade sig infunnit med en underdånig
berättelse angående det honom i nåder anförtrodde ombudzmansembetet
med rijksdagz-bevillningars och contributioners
uthredande från åhr 1675 och de fölliande åhren
jemte åthskillige förslag icke allenast till deras vijdare
uthdrijfvande, utan ock om medel och andre uthvägar vid
närvarande tijders beskaffenheter, ty skall ock Kongl.
Cammar- och Commercii-Collegierne samt Stats-Contoiret
i lijka måtto taga desamme uti tilbörligit undersökiande
och betänkiande och sedan i anseende både till det ofvannämde
som ock till desse bemälte Secreterares vid handen
gifne förslag så mycket forder- och skyndesammare inkomma
med deras mogne betänckiande och yttrande af det
ena och andra, som tijden intet tåhlde något drögzmåhl,
på det Kongl. Maij:tz Råd sedan med desto bättre grund
därvid kunde fatta det sluuth och de förordningar, som
Kongl. Maij:tz tienst och höga interesse samt hela rijksens
välfärd och det allmänne bästa effter sakernes och
tijdernes samt nödtorffternes omständigheter oundvijkeligen
syntes villia påfordra.
Bil. 5.1
Fölliande förslag äre giorde uti Ständernes
secrete uthskott till medels ikopskaffande uti den
nuvarande rijkets trångmåhl till flottans uthredande
och krigets med Gudz hiälp utförande.
1. Såsom det är i sig sielf billigt, att den förmögne
bör hielpa den oförmögne, och alla Ständerne till största
delen äre så utharmade, att dee intet förmå bringa något
erkläckeligit till väga, så synes, att dee, som Gud rijke
1
Prot. sid. 16. — Ett exemplar, bilagdt protokollet, är jämfördt
med två i Riksarkivet befintliga exemplar, af hvilka det ena har påskriften
: »Den 25 April 1710 är detta af Secret. nthskåttetz deputerade
upläsit i Rådet». Detta är antagligen det egentliga originalexemplaret,
som dock ej undertecknades (se protokollet sid. 19—21).
112
1710.
ligare har vällsignat med redbara medel antingen in- eller
uthrijkes, måtte i anseende till fäderneslandets ock deras
egen vällferd, försvar ock vallgång bespringa rijket i des
stora nöd ock fahra med sina medel ock rijkedomar, hvartill
man måste försökia att förmå dem, som boo här i staden
eller annorstädes, att dee till flottans uthredning ock
dee högst påträngiande krigztarfvorne antingen ville af en
god villia förähra något eller och giöra skyndesamma förskotter
i reda penningar eller vexlar emot sådana vilkor,
som med dem kan afhandlas, ståendes dem fritt att giöra
sådane förskott i sina eller andras namn, hvaremoth Ständerne
å nyio förbinda sig till deras säkerheet, som förskiuta
medel, att dee skola stå för betalningen, och att den
ofehlbart skall föllia effter dee villkor, som med dem kan
blifva afhandlat, särdeles att dee medel, som dem anordnas
till betalning eller interesse, skola utan alt hinder blifva
uthbetalte ock dem tillstälte antingen i Banco eller Landtränterijen,
som hvar försträckiare kan det åstunda, så att
lofven ock crediten må hållas, skolandes dee obligationer,
som af Kongl. Cammar-Collegio utgifvas, oryggeligen hållas
till alla delar utan någon uthtydning eller effterräkning,
så att dee skola få sin förnöjelse fullkomligen till
capital och interesse. Imedlertid skola dee vara frije för
all afgifft ock contribution af slijkt förskott.
2. Aldenstund det är otvifvelachtigt, att tiärucompagniet
en rum tijd har niutit af den handeln en stor
vinst och af Kongl, nåd alt här intill varit befrijat för
alla contributioner, det och intet kan vara skiäligare, ann
att den, som halft fördelar, borde i anseende till des undersåtelige
plicht, kiärleek för sitt fädernesland ock egit
försvar vid denna rijket öfverhängiande yttersta fahra
någon deel däraf uplåta till fäderneslandets understöd och
uphielpande, så förmodar man, att interessenterne af bemälte
compagnie lära och förmås, i proportion af deras
hafde profit, gå rijket tillhanda med någon erkläckelig
hielp antingen som en gåfva ock contribution eller som en
försträckning, hvilcket och af sockercompagniet förmodas,
att det effter hvad som skiäligit är bijspringer rijket.
8. Om alt här i Sverige arbetat ock stämplat hvitt
sölfver blefve under försträckning till Cronan antagit till
3 daler kopparmynt lodet, så är man försäkrad, att stora
Bilagor.
113
cjvantiteter sölfver skulle uplåtas, som kunde blifva sedan
upmyntat ock till nödvändigste usus employeradt. Man
kan och intet afsee, att Kongl. Maij:t skall det ringaste
lijda hvarcken af detta prijset eller medelst någon ringa
afgång vid uthmyntningen, emedan det igen ersättes
genom myntesorten, oell att rijket i des nöd kan få reda
medel.
4. Ehuruväl det synes vara en örn ting att röra contracter,
dock lickväl emedan några panthafvare afkiärlek
till sitt fädernesland sielf hafva velat gifva anledning och
förklarat både sig sielfva vara sinnade ock tillijka med
oss samtlige önska och förmoda, att och andra, som här
inrijkes hafva förpantningar af Kongl. Maij:t ock Cronan,
måtte, uti anseende till rijksens stora tarf ock för hvars
ock ens egit interesse att afvärja fienden ock försvara rijket
och undersåtarnes egendom, lära ock villia straxt afstå
till Kongl. Maij:t halfva delen af detta åhrs panträntor
eller halfva interesset i penningar, som i pantebrefven är
förafskiedat, hvarvid dock intet tvång eller ringaste ändring
uti förpantningarne skee skall, utan lärer den ena föllia
den andras goda exempel effter, hälst när det sättet brukas,
att hvar och en, som i detta fallet vijsar sin villigheet,
antechnar sitt namn hoos vederbörande Gfouverneur
ock Landzhöfdinge, hvilcket lärer vara nödigt för richtigheet
skull i upbörden, kunnandes hvar Landzhöfdinge vid
åhrets ända insända till Kongl. Cammar-Collegium förteckning
på alla dem, som bemälte halfva åhrs panträntor
aldeles afstådt. Skulle och någon villia uplåta Kongl.
Maij:t samma pantränta såsom i försträckning, så har den
som andra försträckiare att niuta effter ingångit contract
sin fulla betalning.
5. Dee dyrbara jouveler och metaller af sölfver eller
koppar, som liggia för publico döda och ofruchtsamma,
hemställes Deras Excelkr, om sådant icke borde föryttras
eller pantsättias, hvilcket med större trygghet tyckes
kunna skee ock i främmande händer lefvereras änn länder
ock provincier, som hafva kostat så mycket svenskt blod
ock offtare med blodiga skiortor änn med penningar återskaffas.
Ock som här skola vara några uti Drottning
Christin;» tijd gutne af råkoppar stycken, som äro odugelige
ock skola omgiutas, så vore bäst att antingen sällia
Sv. Riddersk. o. Adels Riked.-prof., XVII. 1710. 8
114
1710.
dem eller låta slå dem till plåtar, som på förslag lärer
sig bedraga till 17,600 dal. sant. Elliest anföres dee omständigheter
angående trophseerne af stycken: 1. Att dee
are nu nästan det endaste, som kan säkrast användas till
publici nytta, och som förmenes skall sig bestijga till åtskilige
tunnor gull. 2. Är att befahra, att dee kunna
blifva af fienden sökte, ja aldeles locka honom hijt, eller
och hindra, att icke något fredzslut må skee, innan dee
blifva återstälte. 6. Är man i andra länder intet så mån
om att förvahra slijka trophseer i stycken, och hvad oss
angår, så lärer i verlden lijtet vara bekant, hvad vij i sådant
hafva, utan kunde i des ställe alla sådana stycken
stickas i koppar ock i sinom tijd tryckas, så blefve det
mehra allmänt kunnigt, hvilket alt hemställes Deras Excellenciers
godtfinnande.
6. Aldenstund anseenlige medel skola finnas, som äro
kyrekiorne tilhörige, hvilcka till deras ock gudztienstens
uprätthållande ock förnödenheet nu så straxt ock genast
intet kunna beböfvas, af hvilcka medel oft'ta förr äro låhn
skiedde till privatos, altså synes, att kyrekiorne ock församlingarne
kunde uti denne allmänna stora nöden, då
både land, huus ock kyrckior stå i fahra, äfven mehra försträckia
sådane medel till Konungen och fäderneslandet,
dock att häri intet skeer något tvång, utan effter Consistoriernes,
vederbörande prästerskapets och församlingarnes
goda villia, då man aldrig annat förmodar, änn dee lära
giöra alt det, som möjeligit är. till att hielpa fäderneslandet.
Under samma vilkor kommer ock kyrckiornes sölfver,
som kan mistas och umbäras, om och det får antagas
ä 3 daler lodet, äfven och om några kyrckiornes uthestäende
skulder kunde infordras, skolandes alla sådane låhn
till capital och interesse ovägerligen blifva betalte, när
Gud förläner oss freden.
7. Det hafva Actores causee i desse förflutne tijder
utfördt åtskillige actioner, ock een deel af dem torde änn
intet hafva giordt reda ock räckning för slijke actioner och
livad af dem influtit; sä vore till att önska, att dee forderligast
ock med alfvarsam efftertryck därtill blefve
hällne, på det om ännu något vore af sådane medel att
tillgå, det till rijkets nu varande nöd må brukas.
Bilagor.
115
8. Ehuruväl man nu varit på alt sätt sorgfäldig att
sammanbringa några erkläckelige medel, så befruchtar man
ändå, att det icke lärer stijga till det quantum eller utgå
med den fyllnad, som man förmehnar, hälst såsom allas
svagheet är bekant, så framt man deels skulle lefva utan
full lön, eller den allaredan påbudne contribution skall uttagas,
som aldrig lärer skie utan mångas ruin; altså lemnäs
Deras Excelkcers fast mognare deliberation att genom
andra uthlendske negotiationer vinna det, som utan all
tvifvel erkläckeligare blefve, och således genom ändring
af detta nu påbudne contributionsplacatet till enckelt ock
det sätt, som dee förra af vår nådigste Korning påbudne
innehålla, befrija alla Kongl. Maij:tz underdånigste undersåtare
ifrån den lamheet ock oförmögenheet, att dee i tillkommande
ock klageligen för ögonen stående länge varande
krigzoperationer ock olyckor alt hopp till vijdare bestånd
och bijstånd öfvergifva måste.
9. När man således ansedt alt hvad redbarast i rijket
af reda penningar, credit, jouveler, silfver, guld ock metaller
publicqt eller privat finnes att tillgå, hvaruppå så
store summor synes kunna anskaffas, som denne gången
till detta stora trångmåhl synes betarfvas, så föllier däruppå,
att intet mehr är i landet att sökia eller finna, och
där kriget skulle länge eontinuera, och oss träffade en
gång till någon olyckelig händelse, så seer det för menniskeligit
förnufft omöijeligit uth, huru ock igenom hvad
medel Hans Kongl. Maij:t skall sedan kunna efter alles
vår innersta ock underdånige trängtan undsättias, ock rijket
till Hans Maij:tz tienst frällsas. Altså fördristar man
sig och det enda medlet, som högst nödigt till säkraste
bijbehållandet af Hans Kongl. Maij:tz folck ock land, till
des trogne ock underdånige tienst, att anföra under det
vällsinnade förslag och med den trogne bön till Deras Excellentier,
hvilcka värcket af Hans Kongl. Maijrt i nåder
är anförtrodt, att dee tächtes lämpa sakerne därhän, om
det i verlden möijeligit är, att vij kunna komma igenom
något drägeligit fördrag till fredz med Dannemark, som
man förmodar vara därtill benägnast. Man hoppas, att
oenigheterne inne uti Pohlen lära gifva Konung August så
mycket att giöra, att han intet lärer kunna några invasioner
i våra provincier våga, att det värcket kan af sig
11(5
1710.
sielf vara differerat, så att vij hade allena med Muscoviterne
att giöra, då vij hoppas med Gudz hielp så mycket
lättare kunna komma med dem till rätta, som vij hade
ieke allenast dee andre grannar oss ifrån armarne, utan
och vij hade ypnare ock tryggare siöfart med commerciernes
frijare gång samt våra allierades vissare bijträde.
Man veet väll att sluta fredh är en det Kongl, väldet
allena tillhörande myndighet, men i Hans Kongl. Maij:tz
så herran frånvaru och vid ett så beskaffat tijdernes tillstånd,
att det är omöijeligit för våra ock menniskelige
kraffter med så månge fiender att uthärda, så gior man
sig försäkrad, att Hans Maij:t lärer nådigst ansee alt hvad
Deras Excelktier, som Hans Maij:t alt i slijkt fall anför -  trodt, jemväl uppå Ständernes eenhällige ansökning giörandes
eller låtandes varda, särdeles man därvid intet annat
efftertrachtar änn det, som länder synnerligen till Kongl.
Maij:tz egen vällferd, hvilken, utan det enda expedientets
upfinnande, synes till vår högsta bedröfvelse osäker, och
alt hvad godt vij nu till väga bringa kan elliest under
en olyckelig händelse vara aldeles fåfängt ock lijka som
ogiordt, samt heela rijket både fördärfvat ock förlorat, det
Gud nådeligen afvände; ock som detta alt är allenast af
en meenlös vählmehning som ett oförgrijpeligit råd, sådant
som af Ständernes här varande deputerade fordrat
är, så hemställes och dem, som mehra förmå ock bättre
förstå detta svåra värcket att utbreda, desse förslag att
närmare ompröfva, gilla eller förbättra, med förmodan att
detta med så benägne ock gunstige ögon ansees, som vij
med vördnad ock beröm erkienna ock alt framgeent erkiännandes
varda all den högstbeprijslige ifver ock omsorg
Deras Excelkcer för det allmänna bästas uprätthållande
både med vijssheet ock tröttlösheet betyga.
Bilagor.
117
Bil. 6.1
Några adelsmäns betänkande angående sekreta utskottets
förslag att använda metalltroféerna i och för medels
anskaffande.
Emedan Kongl. Maij:tz Ständers förårdnade secrete
utskått har behagat uti deras projecter angående medels
utfinnande vid närvarande riketz så högt betarfva[n]de tillstånd
att mästedels bifalla de tanckar, det i anledning af
åtskillige anförde skiähl intet orådligt vore vid ett så
beskaffat trångmåhl att betiäna sig af de härvarande metalltrophéerne
som ett expedient att i hast upbringa någre
tunnor gull; så ehuru svåre och farligt utseende conjuncturerne
äro, så finna vij underskrefne ändå vara mycket
betänksamt, uti lika hvad svårighet det och vara månde,
att skrida till en slik extremitet, som synes hafva effter
sig en ofehlbar påfölgd af ett alt för stort ansvar, särdeles
när man reflecterar uppå den synnerlige ömhet, sorn
Hans Kongl. Maij:tt så väl vid deras eröfrande som bibehållande
städze nogsamt har till känna gifvit. Emedan
och igienom de senare store svänske Konungars stadigt
tappre och glorieuse actioner en för hela världen otrolig
myckenhet af allehanda trophéer här är samblat, ja så att
slikt förråd på ingen ort finnes, månde det då intet vara
så mycket mehr att behiärta, det så dyre och med så margfaldigt
blodzutgiutande förvärfvade åminnelser uppå en
gång skulle blifva förmörkade, som kanskie hela världens
förundran och posteritetens biarne torde förorsaka? Ifall
andra puissencer hade siälfva materien i deras land, så att
den intet föll dem mehr än dubbelt så lcåstbar som här, ja
och åm de först hade samblat en så stor myckenhet ihop,
tviflas mycket, att de då resolverade dem så lätteligen
att skingra, att förtigandes den vyrdsamhet, som alla främmande
vid så store trophéers åskådande till nationens
gloire blir inpräntat, hvilken uppå en gång skulle stanna
och nästan alldrig mehra kunde ersättias.
1 Prot. sid. 16. — Original med påskrift: Pras. den 25 April 1710.
118
1710.
Desse äro de motiver, som hafva förorsakat åss att
författa vår skrifftelige utlåtelse, lembnandes elljest hvars
och ens åmdöme uti sitt ägit värde; dock förstås här inunder
intet annat än hvad som egenteligen äro trophéer.
A. Brahe. E. G. Steenbock. E. Oxenstierna.
N. Tessin. G. J. Taube. Charles de Geer.
Herman Elemino. Johan Baner. Gustaf Bonde.
U. Hiärne.
Bil. 7.1
Extract utur Kongl. Senatens protocoll af
den 30 Aprilis 1710.
Deras Excellencier läto sig föreläsa Kongl. Maij:tz
Ständers secrete uthskots förslag till medels ihoopskaffande
uti det närvarande rijkets trängmåhl til flottans utbredande
och krigets med Gudz hielp uthförande.
Hvad den första puncten angår, nembligen at dhe, som
Gud rikeligare har välsignat med redbara medell antingen
in- eller utrijkes, måtte i anseende til fäderneslandets och
deras egen välfärd bij springa rijket i dess stora nöd och
fara så til flottans utbredning som till andre högst påträngiande
krigstarfvor och det emoth sådanne vilkor, som
med dem bäst kan afhandlas, så at dem må stå fritt at
giöra sådana förskott i sina eller andras nambn, och at
Ständerne däremoth ä nyo förbinda sig till deras säker -  heet, som förskiuta medell, att dhe skola stå för betalningen,
med mera som bemelte punct innehåller, så finna
Deras Excellencier mycket skiäligt den samma at approbera
och gilla, och det så mycket mehra som han till en
deel med det sidst uthgångne contributionsplaeatet enlig
är. Men så skulle ock Deras Excellencier härvid gerna
1 Prot. sid. 26. — Påskrift: IJra!8. den 5 Maij 1710.
Bilagor.
110
önska, at Ständerne ville sielfva uthläta sig, huru detta
deras förslag må kunna effectueras och i sielfva vercket
bringas, så at prompte medell där utaf kunna förskaffas
till Konungens och fäderneslandets nödvändigheter och
tarfvor, varandes fuller mycket önskeligit, at dhe förmögnare
ville gripa sig an och understödia fäderneslandet
i en så allmän och ovanlig nöd; men som fåå här till vist
sig benägne, så vore väl, om Ständerne ville sig uthlåta,
huru man dhe öfrige därtil förmå kunde, varandes dessuthan
Deras Excellencier intet så egenteligen bekant,
hvileka dhe ähro, som kunde vara af någon större förmögenheet
och än intet förskutit, hvarom Ständerne till
äfventyrs torde hafva bättre kundskap.
Hvad den andra puncten angår, at tiärocompagniet,
som af den handelen skall hafva niutit stoor vinnest och
alt härtils varit befriat för alla contributioner, måtte vid
denne riket öfverhängande yttersta fara någon deel däraf
uplåta til fäderneslandets understöd och uphielpande antingen
som en gåfva eller som en försträckning, och att
såckercompagniet äfven effter, hvad som skiäligt är, bispringer
riket, så äro Deras Excellencier, hvad tiärcompagniet
angår, af samma tancka som Ständerne, så at Deras
Excellencier högeligen skulle önska, at interessenterne
af samma compagnie stodo at öfvertalas til at giöra någon
anseenlig försträckning till Kongl. Maij:tz och fäderneslandets
understöd, förmodandes Deras Excellencier, at
Ständerne sielfve lära använda sin högsta flijt bemelte
interessenter där til at förmå. Hvad sockercompagniet
angår, så önska Deras Excellencier, at Ständerne äfven
ville förmå det til att giöra någon försträkning.
Den tredie puncten, at alt här i Sverige arbetat och
stämplat hvitt silfver blifver under försträckning till Cronall
antagit till 3 daler kopparmynt lodet, approbera äfven
Deras Excellencier, hvarvid Deras Excellentier finna nödigt
at påminna, at Ständerne giöra med Banquen det
aftal, at det silfver, som således til försträckning kommer
at antagas, måtte strax och ofördröijeligen blifva upmyntat,
emädan Kongl. M aij :tz och fäderneslandets närvarande
tilstånd ingalunda tåhl, at därmed något skulle upskiutas.
Hvad den fierde puncten angår, at några pant hafvare
af kärlek till sitt fädernesland sielfve håfve velat gifva
120
1710.
anledning och förklarat både sig sielfve vara sinnade och
tillika med samptel. Ständerne önska och förmoda, at och
andre, som här inrijkes hafva förpantningar af Kongl.
Maij:t och Cronan, måtte i anseende till riksens stora
tarff och för hvars och ens egit interesse at afvärja fienden
och försvara riket och undersåtarenes egendom, lära
ock villia strax afstå till Kongl. Maij:t halfva delen af
detta åhrs panträntor eller halfva interesset i penningar,
dock at härvid intet tvång eller den ringaste förändring
i förpantningarne skeer, utan at den ena lärer följa den
andras goda exempel effter, med mehra som bemälte punct
innehåller; så hafva Deras Excellencier detta i ett noga öfvervägande
tagit såsom en saak, hvilken i sig sielf mycket
delicat är och af en stoor vicht och eonsequence, hälst
emädan det kunde synas, som skulle den allmänna crediten
härigenom komma at lijda, hvilcket Deras Excellencier
skulle hålla alt för betänckeligit, varandes Deras Excellencier
fast mehra med all sorgfälligkeet omtänckte, huruledes
crediten till Konungens och dess rikes välfärd må
blifva conserverad och vid macht hållen. Icke dess mindre
såsom en dhel af Kongl. Maijrtz trogne undersåtare af en
berömlig kiärlek för det allmänna bästa af en frij villia
utan någons påminnelse dels afstådt, dels tilbudit sig villia
afstå halfva dhelen af detta åhrs panträntor, så skulle
Deras Excellencier på andra sijdan hålla alt för betänckeligit
i en sådan allmän och ovahnlig nöd detta Ständernes
förslag att afslå, hälst emädan hvariom och enom af dem,
som hafva förpantningar, lembnas fritt at giöra härnthinnan,
som han finner gott, och ingen kan förnekas at
giöra med sin välfångne egendom som honom sielf behagar,
fast mindre at af frij villia utan något tvång contribuera
eller försträckia til det beträngde fäderneslandets välfärd,
i hvilcket afseende Deras Excellentier intet kunna förmoda,
at crediten härutaf skulle kunna eller böra på något
sätt lijda, hafvandes Deras Excellencier stoor orsaak at
berömma och betacka dem af Ständerne, som sig frivilligt
til sådan antingen gåfva eller försträckning uthlåtit eller
hädaneffter uthlåtandes varda. Dock likväl såsom den
almänna crediten är ett ganska ömt värck, och högstnödigt
är, at man på alt sätt densamma söker att oonservera och
alla tilfallen til dess förminskande undflyr, fördenskuld
Bilagor.
121
lämna Deras Excellencier i Ständernes berömmelige forsichtigheet
at noga tillsee, huruledes, det man intet vill
förmoda, hvarken den in- eller uthrijkes crediten härigenom
på något sätt må komma at lida, eller at af detta
tilbådet någon eonsequence i framtiden måtte dragas till
ens eller annans last, förmodandes Deras Excellencier, at
såsom detta förslag kommer ifrån Ständerne allena, dhe
då alt sådant med ali flijt redan föruth hoos sig sielfva
lära hafva öfverlagt.
Angående den 5:te puncten, at dhe dyrbara juveler
och metaller af silfver eller koppar, som ligga för publico
döda och ofruchtsamma, borde föryttras eller försäljas, så
kunna Deras Excellencier intet så egenteligen veta, hvad
här äro för publique juveler eller metaller af silfver och
koppar, hvarom Deras Excellencier önska at få underrättelse,
och at Ständerne sielfva ville uthlåta sig härom,
nembligen hvileka publique juveler och metaller de mena.
Angående dhe i Drottning Christinae tid gutne stycken
af råkoppar, hvilka Ständerne föreslå til at sällias eller
slås til plåtar, så villia Deras Excellencier sig härom underrätta,
huruvida sådant låter sig giöra, och hvilcketdera
med bästa fördeel kan värckställas. Hvad trophseerne
angår, hvarpå förslag gifves, at de skola användas til publici
bästa, så understå Deras Excellencier sig intet, Hans
Maijtt oåtspord, dem at föryttra, utan lära Deras Excellencier
Hans Maij:t här om i underdånighet tilskrifva och
dess nådigste uthlåtande här öfver sökia at afvachta; men
skulle Ständerne emedlertid emoth bemälte tropheeers förpantande
några penningar opnegotiera kunna, så villia
Deras Excellencier sådant hafva lembnat til Ständernes
berömmeliga omsårg.
Den 6 puncten angående kyrckiornes medell, hvileka
til deras och gudzti enstens upräthållande och förnödenheet
nu strax intet kunna behöfvas, af hvileka medell förr
offta skola vara låhn skiedde til privatos, at dhe uthi
denna allmänna stoora nöden kunde til Konungens och
fäderneslandets tienst försträckas, dock uthan något vederbörandes
tvång, och at kyrckiornes silfver, som kan mistas
oell unbäras, måtte få antagas för 3 d:r lodet, äfven och
om några kyrckiornes återstående skulder kunde infordras,
så approbera och gilla Deras Excellencier denne puncten
122
1710.
til alla dess delar, dock så at silfret antingen kär är arbetat
eller af samma godkeet, förmodandes Deras Excellencier
at vederbörande lära härvid giöra sin kogsta flijt,
at sådant ju förr ju liellre måtte verckställas.
Hvad den 7 puncten angår, at Actores causse, som i
desse förfiutne tider uthfördt åthskillige actioner, och en
dhel af dem torde än intet kafva giort redo och räkning
för slike actioner och hvad af dem influtit, därtill måtte
med eftertryck tilhållas, på det, om något af sådane medel
voro at tilgå, det till rikets nu varande nöd måtte
brukas, så kafva Deras Excellencier härom redan dragit
en behörig försorg och låtit därom breff och betalning til
vederbörande afgå och lare än vidare därmed continuera.
Angående hvad i den 8:de puncten är anfört om medels
sainmanskaffande genom uthländske negotiationer, så
hafva långt för detta så samtelig Deras Excellencier som
det Kongl. Cantzlij-Collegium dragit härom all behörig
försorg och genom Kongl. Maij:tz Ministrer vid främmande
håfven med all flijt sökt at upnegotiera medell, och ehuruväl
Deras Excellencier än intet här vid kunnat uthrätta,
så varda dock Deras Excellencier intet underlåtandes at
än vidare med all flijt hos vederbörande härom anhålla.
— Hvad Kongl. Maij:tz betiänters löningar angår, så
skulle Deras Excellencier önska, att tilståndet sådant vore,
at de kunde fä deras fulla löön, men som sådant vid desse
svåra tider är omöijeligit, så läre Deras Excellencier intet
'underlåta at giöra härvid, så väl hvad som elliest kan
lända til Kongl. Maij:tz trogna Ständers lijsa, så mycket
som någonsin giörligit kan vara.
Hvad den 9:de och sista puncten angar, uthi hvilcken
Ständerne anhålla, at Deras Excellencier täcktes lämpa
sakerne därhän, om det i verlden möijeligit är, at man
må kunna komma genom något drägeligit fördrag til fredz
med Dannemarck, som förmodeligen där till lärer vara
benäget, så önska Deras Excellencier intet mindre än
Ständerne, at den högste Grud ville bringa saken därhän,
at man snart måtte få fred icke allenast med Dannemarck
utan ock med dhe öfrige våra fiender.
Sidst betackar Deras Excellentier Kongl. Maij:tz Ständers
härvarande Hrr deputerade för den berömmelige nijt
och åhågo, som dhe vid detta tilfälle påskina låtit at- villia
Bilagor.
123
visa sin välvillighet Hans Maij:t och dess rijke at under -  stödia; Deras Excellentier hafva til dem det förtroende,
at såsom dhe förslag, hvilcka dhe redan til Dheras Excellentier
ingifvit, til sielfva hufvudvercket aldeles intet
kunna förslå, dhe än vidare lära låta sig högst angelägit
vara at med all flijt och omsårg uthsee uthvägar til större
och tilräckeligare medell, som nu för Hans Kongl. Maij:tz
och fäderneslandets oumgängelige nödvändigkeet erfordras,
varandes Deras Excellencier försäkrade, at när Gud gier
oss den nåden at få Hans Maij:t närmare, Hans Maij:t alt
sådant med all Kongl, nåd och ynnest lärer ansee.
Ad mandatum
Joh. Brauner.
Bil. 8.1
Förslag angående medels anskaffande.
A.
Oförgripeligit project angående medels utfinnande,
särdeles till flåttans skyndsamma
equipperande.
Emedan allmänna contributionerna omöijeligen vidare
låta extendera sig, än som redan skiedt är, och vårt utblåttade
tillstånd synes vara nästan helt rådlöst, varandes
därjämte fåfengt att villja hafva, där intet är att taga,
ty synes nästan ingen annan utväg vara att tillgå, än
som att sökia hiälp hos dem hiälpa förmå, och hvilkas
förmögenhet allmänna rychtet kunnig giör, de man och
skulle förmoda snarare böra vara benägne att af boija ett
för hela rijket så hotande fall, än som att igienom en så
1 Jämf. prot. sid. 20, 23. — Förslagen äro odaterade och ej undertecknade.
Nägra förslag, som i hufvudsak öfverensstämma med sekreta
utskottets (bil. 5), äro här ej upptagna.
124
1710.
totale rume siälfva ofelbart vara underkastade alt hvad
slik svite oumgängeligen till hvar particuliers undergång
med sig föder. Fördenskull inånde det intet vara bättre
för publici nytta använda sin ägendom än som att lämbna
dän samma till skiöfvels åt våra fiender och dessförutan
i discretion af dem, som hafva varit vitne till dess bortdölljande
eller och undergräfvande? Men uppå det att de
förmögne intet allena måge bära lasten, ty synes ingen
större jämlikhet kunna befinnas, än när samtl. Kongl.
Maij:tz Ständer siälfve garantera förskåttet åter att ersättia
med dess interesse, så snart Glud den alldrahögste
åter behagar att vällsigna riket med den så högt åstundade
freden. Emedan således till desto större säkerhet Kongl.
Maij:tz Ständer sig siälfva alldeles engagera, så är frågan,
hos hvilka och igienom hvem ansökning bör skie åm fembeller
säxhundrade tusend d:rs stmtz låhn, som endest och
allenast till flåttans utredande användas månde. Dätta
är alt hvad Kongl. Maij:tz Ständer synas kunna påbörda
sig, men till att ännu ytterligare visa sin underdåniga
zele för Kongl. Maij:tz och fäderneslandetz bästa, så vill
man ännu hafva lämbnat dem, som förbemälte förskått
kunde åstadkomma, att sins emellan siälfva projectera,
hvad större säkerhet de uti ett så pressent måhl månde
pretendera.
2. Såsom det secrete utskåttet förleden torsdag mest
uti alla stånden föll uppå de tankarna, att de, som uti de
förflutne åhren, medan kriget har påstådt, mäst hafva
prospererat, serdeles vid monopolierne, borde ochså nu
kämma i behörig consideration, så blir frågan, hvad som
bäst kan gifva anledning till slik anmodan, och åm icke
någre handlingar eller räkningar kunde finnas, som torde
tiäna till underrättelse, huru stor vinsten har varit i sig
siälf, emedan dän så stor utropas, då sedan interessenterne
intet lära kunna undandraga sig att af en sådan vinst
något ansenligit contribuera i proportion af så många tusende
läster, som här årligen äro tillvärkade.
3. Förfrågas hvad kyrkioherbergen efifter sidsta plaeatet
hafva kunnat importera, emedan särdeles uti de provincier,
derest åhrsväxten har varit ymnig, ett stort quantum
lärer vara i förråd, som mycket bör lindra den till
flåttans utredning reqvirerade summan.
Bilagor.
123
4. Huruvida handelen bör gifvas frij eller äij, torde
erfordra noga öfverläggiande; uti de förflutne fredztider
kan man utan tvifvel hafva halft orsak den samma något
att inskränkia, men andra tider synas och kräfvia andra
åmsårger, ty eliiest erfordrades nu ingen Ständernas sammankåmst.
och kunde altså dänna frij heten allenast effter
fijdernas beskaffenhet lämpas. Ofelbart synes vara, att
således varorna skulle kåmma hopetals in, hvar utaf hvar
åg en månde finna stor lindring till sitt uppehälle, särdeles
vid desse knappa tider, och då näppeligen halfva lönen
torde vara att förvänta. Anno 1678, enär uti förra
kriget med Danmark uti Skåne en så stor brist fantz uppå
all ting, då högstsal. Konungen uppå sal. Hr Estats-Secreterarens
Höghusens förslag allernådigst skall hafva bevilljat,
det alle väre då vid främmande håfven vistande
Ministrer skulle straxt gifva en tullfrij handel tillkiänna,
hvaruppå icke allenast en ymnighet straxt vid
armeen har spordtz, utan åg af ett så öfverflödigt förråd
ett otroligt lindrigt prijs har fölgt..
5. För vid pass några tiugu åhr sedan fördes en
otrolig myckenhet af silfver hijt i landet, ja så att i fyra
ahrs tijd i hvarje fyra och tiugu timars förlopp vid pass
fembtusende lidr förmyntades, och ändå öfver 100 skpp.
silfver då och då i förråd fantz. Denna stora införsel
skiedde mäst igienom dät, att kiöpmännerna funno där vid
en skälig profit, så att det nästan blef deras största handel.
Kunde nu dänsamma tolereras, då ingen slik brist
och nöd, som nu för tiden på färde var, hvarföre månde
det icke nu vid desse alldeles medellöse tider tillåtas?
6. Emedan åtskillige af ägna mouvemens hafva utlåtit
sig att äij allenast godvilligt villja cedera halfparten
interessen för deras förpantningar af innevarande åhr, uthan
och nu straxt avancera det samma i reda pänningar, så i
fall andra åg ville picquera sig af slika berömmelige sentimens
för sin Konungz och fäderneslandetz bästa, torde
det äfven väl tiäna till någon understöd.
126
I‘710.
B.
Någre oförgripelige och välmente påminnelser,
som vid närvarande Ständernes Deputerades
sammankomst kunna komma i öfvervägande
att tagas.
1. Såsom tilståndet af rijket nu för tijden är sådant,
att des inbyggare igenom det långsamma kriget och de
åhrligen jämpt på hvar andra fölgde svåra contributioner
äre afmattade, så att ehuru giärna de åstunda bidraga
alt hvad som till af böjande af förestående fahra och olägenhet
tiana kan, oförmögenheten doch hoos dem är alt
för stoor, ty bör man billigt hoos sig i betrachtande komma
låta, hvad i förra tijder vid dylika händelser föreluppit
är sampt hvad utvägar våra förfäder sökt sig utur sådan
fahra och olägenhet att rädda och liiälpa.
Tilståndet uti Konung Gustafs den förstes tijd, särdeles
åhr 1531, var svårt och farligit nog, då han fuller
igenom Gudz bistånd befriat riket och des inbyggare ifrån
de Danskes tyranni och öfvervåld, men hade ickie des
mindre med hemblige och uppenbare fiender att giöra,
riket jämbväl var uti så stoor giäld satt och indiupat,
att främmande, särdeles de Lybske, ville lag föreskrifva
och den öfrige hoos undersåtarne lembnade förmågan aldeles
till sig draga och suga. Då fant man den utvägen
vara den nyttigaste och drägeligste till fahrans afböjande
och giäldens afbetalande, att gripa till en kläcka af hvar
försambling kring hela rijket och dem till penningar vända,
hvilket en god värkan hade utan någens i synnerhet känbare
last och gravation. Hvar till nu jämbvähl kunde
användas det onödige och öfverflödige silfver, sorn i många
kiörkior finnes och ej till gudztiänsten behöfves, jämbväl
obrukelige och odugelige metallstycken och dylika mera,
som fruchtlöst ligger utan att publicum däraf någon nytta
häfver.
2. Richzdagzbeslntet af ähr 1613 vijsar, huru och på
hvad sätt de förafskiedade 10 t:r guld till Elfzborgz lösen
Bilagor.
127
genom samptl. richsens inbyggare och den dem emellan
skiedde fördelningen är betalt vorden, som till den ändan
nu åberopas, på det der utaf må kunna sees, huru hvar
och en, hög och låg, ingen undantagande samma börda
lättat och underhulpit häfver.
3. Men ifall detta skulle synas för myckit på tijden
ankomma, hälst man af Deras Excellenciers Kongl. Maij:tz
Rådz proposition förnummit, att till flåttans utredning,
hvar på alles vår säkerhet mäst heroor, sampt andre oundvijkelige
och högstnödige utgiffter contante och prompte
medel fordras, så synes oförgripeligen nödigt vara, det
man straxt upnegotierar, det må vara in- eller utrijkes,
så myckit som aldranödigast fordras till förestående fahras
afböjande. Och på det de, som sina medel där till förskiuta,
måge vara förvissade om sin fodersamme betalning
så till capital som intresse, torde vara nödigt, det man
vid sådan händelse föllier andra loflige nationers bruk
och sedvana, det undersåtarne i proportion af deras egendom
och förmögenhet till een sådan giäldz afbetalande
contribuera, således att hvar och een af dhe tre första
stånden, såsom Ridderskapet och Adelen, Prästerskapet
sampt Borgerskapet, gifver af all sin ograverade egendombs
värde V* eller högst 1 procentum, faste godz och gårdar
på landet allena undantagande, hvilka des utom svår contribution
nog äre underkastade. Blifvandes fuller lembnat
uti hvars och eens macht sig siälf på sin undersåtelige
trohets eed att taxera och dereffter i proportion på ofvannämbde
sätt contribuera. Men där det skulle befinnas, att
någon beginge der vid något underslef, så att han af sin
ägendomb effter ofvannämbde methode eij richtigt af sin
förmågo utgiorde det han borde, måtte den samma med
alfvarsampt straff och vijte ansees. Doch att detta, sorn
således nu i största nöden utgöres, intet drages till exempel
eller längre sig sträcker än för denna ena gången allena;
jämbvähl och att, der detta prompt utgiöres, de
Ständer, som dubla contribution äre underkastade, derföre
befrias, således att de undslippa den vid den satte andra
terminen utgiöra, aldenstund en sådan dubbel contribution
des utan svårligen lärer utfalla, och denna bevilning förmodeligen
lärer till ett anseenligit stiga, som häfver den
billigste och rättaste proportion med sig. Och som detta
128
1710.
synes vara det yttersta, hvad vid närvarande tijder kan
åstadkommas, så vore önskeligit man här jämpte i tijd
ville vara omtänkt, huru den önskelige och för oss alla
högstnödige freden kunde för värf vas.
C.
Ett underdåhnigt och ödmiukt förslag, på
hvad sätt som ved desse knappe och medellöse
tijder kunna, så lä[n]ge kriget påstår, åhrligen
importera anseenlige intrader till Kongl. M:t
och rijket.
1. Skall man effter tomptböckerne see, huru mångå
buus i staden och på mallmarne äro och huru dhe äro be
lägne,
och dhem låta värdera, hvad hyra hvart huus och
gård kan kasta af sig åhrligen, och af samma hyra betala
till en krigzhielp om han det sielf beboor 6 procento, män
om det uthyres 8 procento. Sammaledes i dhe andre städerne,
hvilket till ett anseenligt kan belöpa.
2. Alla dhe, som villia hoos vederbörande skomakare
beställa nya skoor, betala 15 öre kunt för hvart paar i
accijs, som brukeligit är i Hålland vid krigztijder, hvilcka
måste stämplas och af skomakaren betalas, hvilken sina
penningar af köparen kan igen bekomma.
8. Alla de, som villia förlusta sig uthom Stockholms
tullportar, betala till Cronan för hvar vagn 30 öre, för
hvar roddarbåt 3 d:r och för hvar släde om vinteren 15
öre k:mt.
4. Alla dhe, som hafva rådh att förändra sina kläder
till ett annat nytt mode, betalar i accijs för hvar klädning
dhe förändra 6 d:r kunt.
5. Dhe som hålla öfvertäckta vagnar uthan ståndzpersonerne
och kiöpa sitt höö uthaf landtmannen, betala
så stor ärkänsell, som sielfva hööet kostar att inkiöpa,
eller en recognition för hvar öfvertäckt vagn om åhret 150
d:r till Kl. M:t och Cronan i desse krigztijder till armeens
förplägning och underhålld till landz och vattn.
Bilagor.
129
D.
Kort och enfaldigt betänkande till råd och
dåd, att hielpa riket uhr närvarande farligheet.
Såsom Gud den aldrahögste vägsignat Svärges rike
med en stoor och oförliknelig Konung, som i 10 åhrs tid
ohörligen arbetat för vår välfärd och giort sig glorieux
för hela verlden, men för våra synder skull lidet ett stort
nederlag och blifvet i herran land så godt som stängd
ifrån sitt rike, at henderne derigenom fått tillfälle at
Sverges gräntzor på alla sidor tillsättia, äfven såsom de
vid krigetz begynnelse ärnade giöra, så skulle ock Sverges
inbyggare vara alt för mycket förgiätne af deras förfäders
troo och redlighet, mod och mandom samt giöra sig till
menedare och gå emot de vår nådigste Konung giorda försäkringar
at för Konungens och riksens välferd upoffra
lif, blod och ägendom, der de nu skulle låta händerne falla,
lemna Konungen i främmande land såsom öfvergifven och
hälre låta en barbarisk hende förstöra land och rike och
giöra oss alla till slaver och tiggare än af ett redliget
hierta försträcka till Konungens tienst och riksens försvar
alt det, som öfverskiuter hvars och ens näring och utkomst,
på gammalt godt svenskt maneer efter stånd och
värde. Och fordrar nu sielfva nödvändigheten så mycket
mera, at hvar och een, som förmår, från den högsta till
den lägste griper sig effter yttersta förmågo an, såsom
både Konung, rike och crona stå i fara, och vi skulle af
hela verlden blifva utspydde, för det vi liksåsom förlåta
vår Konung, och på sistonne, der barbai-en hnge öfverhand,
skulle mången komma att lida skieppsbrott på des salighet
och genom förtviflan af menederie, motgång och tyrannie
stanna i evig förtappelse; hvilket alt med Guds hielp
at förekomma voro rådeliget at söka fred med Dannemark
och genom en anseenlig armé dämpa Zarens grymma välde.
Folk och skiepp hnnes der till nog, men inga penningar
at dem utrusta med. Det är derföre störste frågan, hvar
man skall taga penningar. Alla Ständerne äro i gemen
aldeles afmattade igenom missvext, recreuteringar, contri
Sv.
RiddersTc. o. Adels riJcsd.-prot. XVII. 1710. 9
130
1710.
butioner, giärder, durckmarcher, inqvarteringar, vachthåld
ocb så utrikes sorn inrikes tillstängd handel. Förmå derföre
intet betala deras utskylder, mindre något meer försträcka
än lif och blod, det de med lust och glädie upoffra.
Hvad står till giöra? Med godz och gårdar allena
kan intet krig föras; contante penningar fordras, hvilka
allenast lära finnas i deras händer, som genom girigheet,
slem vinning och skinnande af tiänster och dylicht suget
musten af landsens invånare och såsom draken ligga på
denna snöda mammon, den de för deras Gud hålla, till
deras eviga siälavåde. Det tyckes derföre icke obilligt
vara, at vid så beträngdt tillstånd sådane olagligen samlade
och giömde medel, ehvar de finnas, på tiänliget vis uttagas,
der de icke med godo kunna ehrhållas. Det torde låta
sig giöra, om Riksens Ständer med Deras grefveliga Excellentier
beslöto at för hvart stånd till deras utkomst
förordna en viss summa i guld, silfver och reda penningar
och alt hvad der öfver finnes vid straff af confiscation påbiuda
till försträckning till krigets utförande, såsom till
exempel mer eller mindre:
För Riddarskapet af första classen
50,000 riksdal.
För Riddarskapet af andra classen  40,000 riksdal.
För Adelen i gemen
30,000 riksdal.
För de förnämsta af Klereciet, Militair
och Borgareståndet.
10,000 riksdal.
För de ringare af samma stånd
5,000 riksdal.
För Bondeståndet i gemen  500 riksdal.
Alt förståendes i guld, silfver och penningar allena.
Blefvo sedan om allas förmögenhet noga ransakat, och
hos hvar och en hvad som öfverskiuter den förordnade
summan försträktes till Konungens tienst, så förmodas hos
50 ä 100 personer kunna ehrhållas ett större quantum, än
alla andra svenska invånare med all deras förmögenhet
kunde åstadkomma.
2. Uttages till försträckning alla i utlänske bancor
stående svenske medel, såsom stridande emot commerciens
natur, kiöpmålabalkens ändemål, förbudne nederlag på
tvänne orter och en redelig patriots skyldighet.
Bilagor.
131
3. Försträckes till arbitral refusion alla kyrkors, collegiers,
städers och härads behåldne medel samt alle cassamedel,
af hvad namn de vara må.
4. Försträckes alla onödige jouveler och pärlor, til
at negotiera penningar före på främmande bancor igenom
private assurencer.
5. Taxeras alla monopolier och compagnier till en
anseenlig contribution efter deras många åhrs ehrhåldne
vinst.
6. Indrages alla fördubblingz- och 3-dubblingzgager,
och ingen niute löön mer än för en beställning.
7. Försälljes alla kronohemman i bergslagerne till
skatte, då Konungen får anseenlige medel, och hemmanen
bättre brukas.
8. Vill det eij förslå, så är yttersta och osäkraste
medel at öfver hela riket giöra en allmän bevillning, at
till krigshielp gifva en eller två procent af all ägendom
i löst och fast, hvilket dock sent eller aldrig kan
indragas.
Men sedan alt detta, der det skie kunde, är uttaget
och till kriget använt, så äro alla undersåtarne oförmögne
och tiggare, riket fördiupat i skuld, contributioner och utlagor
kunna icke betalas, giälden ökas och elände tilltager
årligen, så at i vår tid Sverges stååt kan sig aldrig bära.
Man måste derföre icke allenast tänka på utvägar at hielpa
riket uhr närvarande, utan och tillkommande farligheter
och söka at läka den sjukdom, som riket så svåra plågat
och utmattat häfver, hvar till gifves fölljande välmente
påminnelser:
1. Såsom gudzfruktan är ursprung till beständig
framgång och välsignelse, så måste först Gudz tiänare,
det vyrdiga Presterskapet, alla med rätt ifver predika
Gudz ord och i synnerhet sielfva lefva der efter, och sedan
det verldsliga ståndet räcka det andeliga handen och
med inbördes sämja och kiärlek hvar andra upmuntra
till at förelysa alla i dygd och ärbarheet samt de alt
för mycket inritade yppigheter med all flit dämpa och
utrota.
2. Kan icke Sverges stååt och tillstånd tåla at lefva
på Fransöskt maneer och apa efter främmande seder,
132
1710.
utan all öfverflödigheet genom stränga förordningar afskaffas.
3. Måtte riksens ordinarie och extraordinarie stååt
öfver alt indragas och aldrig högre giöras, än inkomsterne
väl tåla, utan hälre så ställas, at det årligen blifver något
öfver till Konungens tienst i krigstider, dock så lagandes
at alla nödige collegier ock betiänter varda tillbörligen
underhåldne, at icke de af fattigdom förledas till girighet
ock schinnande.
4. De ordinarie räntorne i landet, uträchnade i så
många små persedlar, för hvilka alla effter förvandlingen
schall redogöras, de förorsaka en alt för stoor stååt ock
mycket skrifvande samt gifva betiänterne anledning at
allmogen i synnerheet skinna och skafva. Det tyckes derföre
vara fast bättre at på hvar gård i ett för alt lägga
en viss summa, då formodeligen cammarstaten skulle till
helften kunna indragas, och alle förseelser och ballencer i
rättan tid observeras och clareras.
5. Vid småtullarne i riket går ganska illa till. Undersåtarne
plågas mycket der af, men staaten är alt för
kostsam, specialerne för tunna, betiänterne förmögne, Konungen
får det minsta, till att förtiga at vid hvart bruk
är handelsplats och krögerier öfver hela landet, men tull
och accis betalas intet. Man kunde derföre väl på tiänliget
sätt alla småtullzmedlen ibland undersåtarne fördela,
så mycket på hvar stad, så mycket på hvart bruuh, så
mycket på hvart hemman, kroar och mera, efter vilkor af
handel och afvel, då undersåtarne mådde bättre, och Konungen
finge dubbel inkomst, kunnandes dessa redbara
medel först och för alla utgifter upbäras.
6. Aldenstund alla tienster i riket försäljas för stora
penningar, hvilka af privat personer till millioner incasseras,
men nu, när högsta nöden fordrar, litet eller allzintet
der af förschiutes, så voro fast bättre, at hädan efter
åt för alla tienster till publici nytta gifves ett ålirs halfva
lön, och i Cancellierne giöres viss taxa för fullmachternes
utlösande, med förbud at vid förlust af tiensten mer gifva
eller taga.
7. Ar hushåldningen så i gemen som i synnerhet
vid försvarsvärketz anställande alt för öfverflödig, så at
alt det, som anskaffas, från högsta till minsta persedel,
Bilagor.
133
kiöpes som dyraste, och en slem vinning der under drifves,
hvilket måste rättas och en sträng ransakning der
öfver ställas.
8. Ar commercien såsom riksens siäl och städerne
landsens vistehus, men bägge illa skiötte och handterade.
Commercien är af monopolier, skadeliga manufacturer och
der effter uphögd tull aldeles förstörd och af sig kommen,
varorne inpracticeras, tullen försnillas, Konungen får litet,
tillsyningzmän mycket, stapelstäderne ruineras, menigheten
förtryckes, med upstäderne är intet bevänt, de ruttna
neder och förvandlas till bondebyar, men vid hvart bergsbruk
drifves handel och borgerlig näring, hvaraf varorne
stegras, landet utarmas, bergslagerne förderfvas. Om derföre
riket skall kunna komma i välstånd, så måste alt
sådant redresseras, alla monopolier, skadeliga manufactuturer
och all inskränkt handel så in- som utrikes uphäfvas,
Bergslagorne förläggas med reda penningar, och hvar
söke sitt kiöp och måhl. Om alt detta kommer i sin gång,
så förökes Konungens inkomst otroligen, penningar blifver
nog i landet, och alla Ständerne komma i tillstånd att
vid påkommande nöd giöra ett så kraftigt bistånd, som
någonsin kan fordras till landsens försvar.
E.
Såsom det förspöries det är vordet Ständernes uthskått
efterlåtit att gå Kongl. Maij:tt och fäderneslandet
tilhanda icke allenast med dåd utan och med råd, och utskåttet
i desse dagar skall hafva gifvit, som berättes, sig
emellan vid handen åtskillige förslag så väll till medells
anskaffande som till fäderneslandetz förkåfring, och man
af det tillfället har kommit att tänckia på någre omständigheeter
angående så väll medlen som rijketz försvar och
vällgångh, som tyckes vara angelägne att taga uti öfvervägande,
alltså har man af een trogen kierleek för det
kiära fäderneslandet intet kunnat underlåta att insinuera
dem och underkasta med (o: dem) utskåttetz gunstige ompröfvande
och försorg för fäderneslandet.
134
1710.
1.
Dee förslag, som åtskillige uti utskåttet skola hafva
fallit uppå, att både dee, som Gudh har framför andra vällsignat
med rijkedomar sä in- som utomlands, som och
tiäru- och såkercompagnien skulle öfvertalas och obligeras
af kierleek för fäderneslandet och för sin egen vallfärd
skull att understödia rijket i dess stora nöd, äre dee billigaste
och rättvijsaste i världen. Men som man dageligen
seer, att dee, som rijke och förmögna äre, i sådana händeliser
äre mycket tröga och intet låta beqvämma sig.
ehvad villkor, förmåner och försäkringar, som dem biudes,
man och har allt för mycket försport, att dee föreställningar
och persvasioner, som till dem äre så här i Stockholm
som i landzorterne i åhr giorde, intet eller mycket
ringa hafva uträttat, utan dee, som förmögnast varit,
hafva giordt största svårigheeter, och om dee enteligen
äre blefne så gått som dragne dertill, så är det skiedt
med stoor långsamheet, innan penningarne äre komne utur
deras händer, så att det är att befara, det utskåttetz goda
och trogna upsåt intet lärer vinna den framgång och värkan,
som hvar redelig svänsk man skulle önska, utan lära
dervid tusend inkast och svårigheeter giöras, som man
väll redan kan afsee förut, ty den ene vill intet hafva
nampn före att äga något, den andra tänker, att ingen kan
tvinga honom, och den tredie beropar sig på contracter
med flere sådane invändningar, och om dee änteligen skulle
kunna bringas till något, så lärer det både intet förslå
något och sedan skie så sent, att tijden och tillfället att
rädda rijket går Ständerne ur händerne. Fördenskull är
angelägit i denne högst påträngiande nöden att vara omtänckt
på andra utvägar, huru medel må kunna skaffas,
hvartill vällment föreslåes, att dee tre Ständerne utom
bondeståndet skulle sig påtaga utom den påbudne eontribution
med det alldraförsta som någonsin är giörligit att
utgiöra ett V2 procentum af all sin ograverade och behållne
egendom i löst och fast så in- som utrijkes, jämbväll af
banco-capitalerne, hvillken hvar på sin redeligheet och trooheet
upgifver och effter sitt samveete och goda tyckio i
een summa verderar, hvaröfver alldrig under hvad skien
Bilagor.
135
det vara må skall inqvireras eller derpå talas, emedan
detta lämnas på hvar och eens redelige sinne och kierleek
för fäderneslandet.
Nu kunde kanskie invändas, 1. att detta är ett sätt
att contribuera, som hoos oss är ovanligit och som kunde
dragas till exempel, emedan våra pålagor således mäst äre
komne; 2. att detta kunde skada een och annan i sin credit.
Hvad det första angår, så tyckes, att Ständerne
kunna sig väll förbehålla, att sådant, som nu i yttersta
nöden skier, icke må tagas till effterföllgd, och sedan är att
förmoda, att Hans Kongl. Maij:tt snarare lärer sökia att
lindra än öka sin undersåtares besvär, hellst som dee redan
äre så utarmade, att dee intet förmå. Anbelangande
det andra, så kunde den anstallt giöras uti alla städer,
att det, som een eller annan betalar, hålles af vederbörande
hembligit, och när denne contribution är i hvar
landsort och stad betalt, samt sådant vederbörligen i Cronones
räkenskaper i acht tagit, att alla längder öfver hvars
och eens nampn och egendom casseras och till intet giöras,
eller huru man finner bäst att taga hervid nödige preecautioner.
Skulle detta förslag få bijfall, så kan det straxt
här och på dee nästa orter ställas i värcket, ty här är
ingen dag eller timma att förlora. Denna contribution
graverar ingen utan den, som äger något, och lärer importera
ansenligit, ty dee capitaler i Banco läre allena
giöra in mot V2 tunna gull, hvillket Kongl. Maij:tt värkeligen
kan komma att niuta, när f/a pro cento vid interessernes
utbetahlning innehålles för Kongl. Maij:tt.
2.
Det är intet utan, att näst Gudz nåd och hielp så
beror all vår lycka och säkerheet på flåttans skyndesamma
utredning och lyckesamma expedition, för hvilken ordsaak
skull man och är bekymmersam att skaffa medell. Nu kan
väll hvar finna, att om flåttan skall väntta på desse medell,
så lärer det gå långt utk med dess uthredning, man
och har den säkra underrättellsen, att den fullkommeligen
intet kan komma uth på 5 eller 6 vekor, om än alt det,
som erfordras, blefve tillskaffat, och att våga sig uti sion
och slag utan att vara fienden med skiep ock allt vuxen,
136
1710.
så vore det att hazardera rijket på een gångh; der och
vij komma ut, så står ändå segren uti Gudz hand, och för
oss att våga för mycket vore in hoc rerum statu allt för
farligit. Ähr alltså att befruchta och nästan säkert, att
håttan intet kan tillbörligen komma ut på 5 eller 6 veckor,
linder hvillken tijdh fienden har frij macht att öfverfalla
oss, giöra landstigningar och förhäria städer och länder
effter behag, ty motvärn är ingenstädes emot een
sådan macht, som oss hootar; skulle och Håttan komma
uth och hafva olycka, det Gud nådeligen afvände, så finge
fienden frijheet att raasa effter sin åstundan, då han och
icke varder underlåtandes att sättia rijket, som dess utan
är krafftlööst, uti yttersta fördärf och förstöra det förskreckeligen
i grund. När man nu sådant sig föreställer,
som man det och bör giöra, så fordrar ju försichtigheeten,
att man måste giöra sitt yttersta till att försvara och
frällsa sig sampt att förekomma och möta den förestående
faran. Nu är intet utan, att icke faran kan vara på alle
ställen vid siöcusterna, men så är den ena orten mer angelägen
än den andra; ibland alla är Stockholm den alldra
angelägnaste, ty der såsom uti ett centro stöter tillsammans
all rijksens vällfärd och största egendomb, där äre
det Kongl, huset, alla kostbara trophseer, stor skatt i
Banco, bestående i penningar, jouveler, gull, söllfver etc.
till t:r gull och obligationer på många millioner, bägge
Kongl, archiverna, järnvågen, förutan alla private personers
egendomb. Skulle någon fientelig invasion här skie,
då olyckan, som nu sakerne stå, intet är effter menniskligit
förstånd att afböja, så vore det een sådan förskräckelig
förstörellse, som alldrig stöde att öfvervinna och skulle
draga med sig heela rijketz undergångh. Att våra fiender
länge hafva hafft och än hafva den dessein att försökia
denne stadens undergångh, är allt för mycket bekantt;
det kan och icke annars vara, än att fienden lärer
betiena sig af tillfället att skada, hällst när vårt tillstånd
är allom bekantt. När man nu deremot betäncker, att
till denne stadens försvar än icke det ringaste värckeligen
är giordt eller spöries skie, så är det allt för bedröfveligit,
der doch här är een så stor myckenheet af follck, som
kunde biuda till genom Gudz nåd att försvara sig; medell
skulle och intet heller feela, fäst ringa dertill skulle be
-
Bilagor.
137
höfvas, när allenast värcbet med allfvar gripes an och
man i tijd begynner att giöra anstallter.
Fördenskull underställer een redelig patriot, den intet
är här i staden stadigt boende, det höga utskåttetz troohet
och kierleek för fäderneslandet att draga försårg för
denne staden, som är rijketz hierta och clenod, hvarmed
ingen dag, ja ingen timma måste dröijas, ty fördärfvet är
oss öfver hufvudet och så när, att det torde oss träffa i
vår säkerheet och kanskie förr än vij hinna oss bereda till
motstånd. Men kan utskåttet häri något krafftigt uträtta,
så lärer det förtiena vällsignellse och beröm och
(o; af) hvar redelig svänsk man. Det torde kanskie invändas
— som alla goda saker finna sijne contraditioner
— att Deras Excellencier Kongl. Råden och i synnerhet
Hans Excell. Öfverståthållaren åligger att hafva bekymmer
om landetz och denna stadens försvar; så veet man
vel att så är, men som Deras Excellencer äre mäst alla
ålldrige herrar och alla så i gemen som i synnerheet så
med arbete och sysslor öfverhopade, att dee omöijeligen
kunna allt så skiöta, som nöden nu fordrar, utan måste
hafva andras tillhielp, varandes intet nog att een eller
annan är nämbder, som detta vercket skall styra, utan
måste det i värcket giöras, som kan lända till stadens
fullkommeliga försvar, så att dess invånare icke måtte gå
och söria öfver sitt tillstundande fördärf, och kanskie gemene
man, om något elackt ryckte kommer, falla uti desperation,
som intet så lätt stöde att hämma; allt derföre
lärer alldrig hvarcken Hans Kongl. Maij:tt [eller] Deras
Excellencier kunna det illa optaga, om Ständerne sig detta
värket med allfvar antaga, icke allenast genom påminnellser
utan på det sättet att dee läggia handen dervid, och tyckes
att någre af Ridderskapet och Adelen, som sådanne
saker förstå, med Deras Excellentiers tillåtellse adjungeras
dem, som värcket är anbefallt, och ätt dee utan allt uppehålld
giöra det, som denne stadens säkerheet fordrar, hvari
Magistraten och alla invånare lära med glädie secundera
ett så gått opsåth. Och ehuruväll minsta delen af Ständerne
äre här boende, så lärer dock deras kierleek för
fäderneslandet bringa dem till ömheet om hiertat af rijket.
Detta tåhl intet att upskiutas, Gud gifve at det icke vore
för sent, ty sådanne anstalter fordra lång tijd.
138
1710.
3.
Man har och spordt, att Ständernes utskått har i
tankar att begåå hoos höga öfverheeten, att det måtte
blifva een frij handell, och att monopolier och skadelige
manufacturer må afskaffas. Detta är een saak, sorn alla
glädia sig öfver och önska dertill vällsignellse; men som
allt det man tänker sig till i sådant fall är ofullkombligit,
om icke man kan bringa derhän, att alla Ständerne,
så den eena som den andra, kan med tijden sättias i vällstånd
och i säkerheet om sin egendom, ty elliest är det
lappevärck, som igen förfaller i sin förra innerliga siukdomb,
allt derföre som alla Ständerne äre så med hvarandra
ihoopknippade, att den eenas vallgång föllier den
andras åth, och man ändå intet med efftertryck något kan
uträtta angående det, som bemält är om handelen, monopolier
och manufacturer, utan vid Hans Kongl. Maijrtz
lyckelige hemkomst, så hemställes utskåttet, i fall att något
skulle lämnas af Ständerne skriffteligen till Hans
Kongl. Maijitz hemkombst, att Ständerne samtl. ville enliälleligen
i underdänigheet andraga hvar andras nödtorfft;
torde hända, att Gud såge till sitt follks elände och bevekte
Hans Maijittz hierta till nåd för sijne trogne undersåtare.
Och der Ständerne fattade den resolution att således
föreställa Hans Kongl. Maij:tt sin nöd, och det spöries,
när samptelige Ridderskapet och Adelen komma tillsammans,
så vill den, som detta upsatt, gifva några nödvändigheter
vid handen, ingalunda sådanne som kunna vara
Hans Kongl. Maij:tt på något sätt misshagelige, utan snarare
till nådigt behagh och till dess rijkes rätta och sannskylldige
interesse och vällgångh. Gud han vällsigne
Ständernes utskåtts rådslag detta fattiga landet till vallgång
och uprättelse.
Bilagor.
139
F.1
a)
Emedan ibland de åtskillige projecter, som äro Deras
Excellentier redan tillstälte angående medels utfinnande,
särdeles till ilåttans skyndesamma utredande, intetdera
synes kunna skaffa redbare penningar så snart vijd handa,
som de reqvireras, och tijden där emot kräfver ett skyndesamt
och ofehlbart expedient, i fall det skall förekåmmas,
som elljest torde vara utaf ett olika vidlyfftigare påfölljande,
och kan skie' sedan aldeles utan att kunna mehra
botas eller bättras, ty synes oförgripeligen kårtesta vägen
vara innan få dagar ett ansenligit att upbringa, det man
taxerade alla eldställen till 1 d:r silfvermynt eller mindre
och dät uti alla inrijkes städerne, hvar under alla skårstenar
och ungnar begrijpas, de måge brukas eller eij, och
hvardera särskilt för sig. I fall man ville lindra de fattige
härutinnan, så vore det vähl, allenast alt underslef
där med man förekåmmes, för hvilken orsak skull mycket
nödigt är att vällja redelige personer till förbemälte förslagz
värkställande, fördelte uti särskilte kvarteer, till
hvilketz befrämiande lättaste methoden torde vara någre
tusende zedlar straxt att låta tryckia, som vid alla hörnen
till publication tiäna månde. Dänna utgifften synes mehra
böra ankåmma uppå dem, som hyra rummen, än de som
äga husen; men ifall en allena intet skulle bära lasten,
så kunde hälfften sedan vid hyrans ärläggiande decourteras.
b)
Angående afgiffteu för eldstäderna så tyckes
föliande böra tagas uti acht:
1. Att det bör giöras een åtskillnad emellan stapelstäderna,
de bättre landtstäderna och de sämbsta, äfven och
2. Emellan stenhuus, träbygningar och mindre huus,
så att denna afgifften där effter propo[r]tioneras.
1 Jämf. prot. sid. 50.
140
1710,
3. De Imus eller rum, som äro uthyrda ock således
höra under contributionsplacatet, kunde blifva frijkallade,
män de öfriga husen och rumen skulle komma under denua
afgifften, emedan den egendomen elliest är frij för contribution.
4. Den som har hyrt ett huus eller rum, kan intet
med myckit beläggias, äfven som een arrendator på landet.
5. Ståndzpersonerna på landet betala något, som billigt
kan vara, för de huus, som de hafva på de gårdar,
där de alt stadigt boo, män något mindre för dem, hvari
de intet boo, varandes den consideration vid Adelns säterier,
att de äro dem mästedelen till last och omkostnad
för de bygningar skull, som mången till sin största gravation
där har låtit upbyggia.
c)
Välment förslag.
1. Emedan alle åstunda hafva sina hus i hegn och försvar,
så lärer hvar och en husägare i städerne, både hög och
låg, adel, prester och borgare, eij kunna undandraga sig at
efter sit hus verde och kiöpebref gifva 1 pro cento, kunnandes
then påbudne halfva hushyran i bemälte centenal
afräknas, doch så att i fall then redan efter Kongl, placatet
påbudne halfva hyreafgiften skulle bestiga sig högre
än det, som sig kan belöpa efter thenne proportion å 1
pro cento af den summan, som huset är inkiöpt före efter
kiöpebrefvets innehåld, så bör icke dess mindre placatets
innehåld fullgiöras.
Eller ock efter thet förslaget, som någre mena:
Att af alla ohyrda hus och tompter i städerne, ehvem
the tilhöra, betales 1 pro cento af husetz värde; skulle en
dehl af huset vara förhyrt, så kommer then at förstås
under contributionsplacatet, men then andra dehlén, som
ohyrd är och antingen beboes af ägaren eller och ledig
står under dess disposition, betales ä 1 pro cento proportionaliter.
Husens eller tompternes värde kommer antingen
på inköpet efter köpebrefven eller på ägarens eget
samvete och redeliga uthsaga angående des giorda melioration
til sin nytta och fördehl. Förmodandes man så
-
Bilagor.
141
ledes at när alle hus blifva ansedde, at thet lärer inflyta
en ansenlig summa, hvilken nu strax efter 14 dagars bud
och förkunnande bör erläggas.
Eller ock ett annat förslag af en dehl:
Att af alla eldstäder här i staden gifves en eller två
daler silfvermynt, som betales af then, som huset och
rumen bebor antingen som ägare eller hyresman, men ödes
hus blifva frij. Thetta kan förstås allenast om stenhus
och stora träbyggningar här i staden och på malmarna;
men små träbyggningar komma halfparten mindre. I hvart
qvarter kunna visse och redelige personer gå kring at
upskrifva eldstäderne och sedan upgifva til upbördzmannen
sina upsatzer, hvar efter opbörden kan prompt förrättas
innan en viss satt termin.
2. The som komma thenna med flera frivilliga gåfvor
att prestera och eij så i hastighet kunna åstadkomma
med contante penningar, uthan beqvämligare faller lefverera
vahror, som till flottans eller ock armeens behof nödige
äro och elliest upkiöpas skulle, måtte stå fritt at
lefverera in natura, allenast at sådant efter närvarande
markgång skeer.
3. För all ting förbehålles, att thesse frivillige gåfvor
uti ett så beträngdt tilstånd eij dragas til exempel, uthan
allenast nu för thenne gången uthgiöras.
d)
Angående skorsteenars contribution.
Emedan högsta extremiteten tvingar att bevillja något,
som Ständerna expresse prsecavera eij måtte dragas
i framtijden till någon prsejudice eller effterfölgd, så synes
kortesta vägen vara till medels upfinnande med skorsteenars
contribution eller pålago, nembligen att emidlertijd
contribution redan pålägger ägaren af huset att giee halfva
hyran, så böör dem, som hyran afläggia, detta uthan afkortning
på hyran giee, emedan han den förra lasten intet
empfinder, då taxan således kunne vara: alla steenhuus
i Stockholm 3 daler och alla trähuus 6 mark kopparmynt
[för] hvar skorstenar, haak- eller kackellungar,
dock forståås intet mehra än ett eldställe i hvart rum. I
142
1710.
andra städer steenhuus sex mark och trähuus 3 mark;
dessföruthan alla ståndzpersoner på landet gifva V'2 daler
k:mt öfverhufvud, som förmält är, dock undantagandes allmogen,
som här under intet förståås.
G.
Ett kort och vählmeent förslagh.1
Man har een lång tijd tillbracht at kunna finna uthvägar
at få någre medell ock penningar till flåthans uthrustningh
ock krigzuthredningen, men här tills intet något
tillräckeligit för skepzflåtans förnödenheet kunnat till väga
fåås, hvarföre ock Deres höggreflige Excellentier Kongel.
Håden der om åther låtet påminna, varandes dhen contribution,
som man haar halft i tanckar at giöra af skårstenar
eller spijsar, dem man eij kan umbära ock årligen föra sin
omkåstnadt medh sig, i synnerhet för den fattige alldeles
odrägelig, hellst som många igenom dhe i desse svåra krigzoch
misvexttijder påbudne contributioner haa [lemnat] sine
frällsse- ock skattehemman å landet ock fattige borgare i
städerne måst lemna sine huus ock gårdar såsom siste ock
ytterste medell under execution. Alltså har man tänckt på
dhe medell ock uthvägar, hvarigenom dhe fattigas och
oförmögnas börda uthi contribuerande kunde lindras och
lättas, ock dhe rijka ock förmögne skulle dock intet någon
särdeles afsaknadt känna, der de af sådane medell, som
allenast till prackt, ståt och yppigheet anläggias, något
lijtet till publici ock allmenna bästa uti desse högst trängde
krigztijder ock nödfällen skulle contribuera och uthgiöra,
hellst och emedan uti et land och rijke intet nyttigare ock
gagneligare är, än at hvar ock een brukar sine medell och
ägendom rätt, och hoos oss införes ock bruukas mycket
dyrbart, kostsampt och onyttigt godz, hvar emot väre gode
penningar till främmande orter utföres; ty har man kommet
på dhe tanckar, at om, i stället för spijsar eller skorstenar,
utaf dyrbare och kostsamma tappeter, man vill nu
intet tala om stora och prächtige speglar, Hållenske och
1 Utanskrift på baksidan.
Bilagor.
143
Engelske stohlar, hvillket altsammans till pracht ock prål
brukas, något lijtet på fölljande sätt eller elliest, som man
funno lijkast, kundhe contribueras, nembligen för hvart rum,
som ähr zijrat ock klädt:
1. Af Turske figur- eller skogztappeter  2 rdr.
2. Gyllenläder
1 rdr.
3. Trip  1 rdr.
4. Damaske tappeter  1 rdr.
5. Fransöske tappeter
1 d:r carolir.
f>. Trykte tappeter  1 d:r carol:r.
7. Gemene tappeter
1 d:r silf.m:t.
8. Cachian tappeter
1 d:r silf.m:t.
9. Heemgiordhe eller Vestgiöte tappeter  1 carolin.
Dhenne contribution lärer förmodeligen icke synnerligen
någon gravera utan ock richtigt utgå, ty den, som haar
penningar till så dyyra ock kostsamme meubler ock zirater
at använda, den kan ock een så ringa genant ock penningar
der af till dedh, som länder till heela rijketz och
sin ägen välfärdh och försvar, lätteligen contribuera.
H.
Underdånigt och oförgripeligit memorial vid
Kongl. Maj:ts Ständers til ett utskott samman -  kallelse i Stockholm år 1710.
I:o.
Måste qvsestionerne väl separeras och skiljas. Den
ena synas beröra sielfva styrelsen och regementet, den
andra är om medels anskaffande. Hvad den förra beträffar,
så hörer alt vår nådigste souveraine Konung och uti
Hans Maj:ts frånvaro Deras Excellencier Kongl. Maj:ts
befulmäktigade höge herrar Råd til, utan at Ständerne
eller någon undersåte må eller bör däruti sig med raisonnementer
eller på något sätt melera och delaktig göra.
Men angående den senare, så är med ens undersåtliga
144
1710.
lydna och hörsamhet enligit at sig därpå yttra och så
svara, som inför Gud den aldrahögste, vår nådigste Konung
och hvar ärlig man nu och i framtiden försvaras kan.
II:o.
I anledning häraf yttras i diupaste underdånighet följande
undersåtlige och af ett troget hierta til vår nådigste
Konungs och det kära fäderneslandets nytta syftande oförgripelige
tankar:
1. Ändoch det vore tilfyllest och i korthet ett fulkomligit
sammanfattadt svar, at vi alle, som vår nådigste
och souveraine Konungs trogne undersåtare äre, offerere
och erbiude, som alle samtel. och hvar och en i synnerhet
tilförne och altid skyldige äro, til vår nådigste Konungs
tienst och fäderneslandets försvar gods och egendom, lif
och blod med underdånigste hemställelse och supplication
til höga öfverheten, at näst en huld och nådig omsorg för
det almänna bästa den likhet, högre och nedrigare, rike
och fattige emellan högrättrådeligen och cum toto effectu
ställas och visas måtte, att hvart och ett stånd samt hvar
och en därunder vistande undersåte efter yttersta förmögenhet
contribuera och sammanhielpa måtte, så är likväl
oförgripeligen och efter nogare eftertänkande nödigt
at nämna någre moyens och sätt, huru och hvarifrån sådane
ansenlige medel må här komma kunna, som för vår allernådigste
Konungs och Hans Maj:ts rikes tienst och nytta
högstnödige äro och inga upskof eller långlige deliberationer
tåla, utan genast för hand äro och, om eljest det
ändamål, som intenderas och påsyftas, skall erhållas, såsom
contante och i beredskap stående tilgripas kunna. Och följer
i anledning däraf:
2. Denna underdånigste utlåtelse, at som det är aldeles
förgäfves och en fåfäng ting at fästa något förslag
på dem af undersåtarne, som nu intet mera äga, så blifver
tvärt om en tilförlåtlig och säker förhopning at uti
ett så högst angelägit värck och förehafvande reussera
kunna, om åter de af Kongl. Maj:ts trogne undersåtare af
hvariehanda stånd och värde, namn och vilkor, som igenom
Guds välsignelse och på ett eller annat sätt under vår
forna och nu varande nådigsta höga öfverhets hafde och
Bilagor.
145
mer än mödofulla beskyds och regerings omsorg kunnat
här uti och af fäderneslandet fägna sig af någre besynnerlige
inkomster och tildräkter och således til ansenlige
förmögenheter komne äre, nu i närvarande olycka och
elände vår allernådigste Konung och det öfver hela verden
om hielp skriande och ropande fäderneslandet til undsättning
komma vilja; och kunde sådant värkeligen och med
lyckeligit eftertryck ske, om i anledning och til hörsamt
följe af nyligst utfärdade contributionsplacat hvar och en
Kongl. Maj:ts trogne undersåte blefve påmint och tilhållen
at på sit samvete, redligheet, och som med ed, om så skulle
påfordras, besannas kunde, sin förmögenhet i redbara penningar,
juveler, guld, silfver och koppar upgifva och däraf
til Kongl. Maj:t och fäderneslandet en viss försträckning
göra, såsom
af behålne och ograverade capitaler i contante
medel ifrån 1000 til 5000 hvar tiugunde
penning;
ifrån 6000 til 15000 indus, hvar tionde;
ifrån 16000 till 30000 hvar femte;
utaf capital däröfver til 100000 hvar tridie
och af större hvar annan penning eller hälften;
af juveler, guld och silfver alt det, som utan
skada och egit nödigt behof afsättias kan.
Och såsom här under komma at förstås alla i gemen
och hvar och en i synnerhet och äfven sammaledes al
egendom, ärfd eller förvärfd, så är ej nödigt, at om något
stånd i synnerhet eller viss person tilfälle och sätt at
hafva kunnat förvärfva penningar och ägodelar närmare
än under namn af redelig svänsk patriot, trogen undersåte
och äga medel, det må vara på hvad rum och ställe och
under hvad titel det hälst vara och heta må, måtte namngifvit
och specificerat varda.
3. Förutan de vid kyrkiorne befindtlige penningar,
som crediteras och afsättias kunna, torde och någon besparing
vara vid Kongl. Maj:ts slott på en och annan ort
af de til deras estat och bygningar anslagne och årligen
samlade medel.
4. För alle sådane försträckningar vore efter ens underdånigste
tycke väl och högstnödigt, at ingen underpant
Sv. Ridder sk. o. Adels riksd.-prot. XVII. 1710. 10
146
1710.
af Kongl. Maj:ts räntor och revenuer gifvas eller annani -  mas måtte, men alt emot den fasta försäkring at efter al
görlighet och vid första fäderneslandets uprättelse igen
capitalet återbekomma utan at besvära Kongl. Maj:t och
des rike med något uplöpande interesse, efftersom, i den
händelse at al försträckning emot visse hypothequer och
usurer ske skulle, på sidlyktan al Kongl. Maj:ts revenue
och hvad fäderneslandet til uprätthållande och försvar
skulle tiena, skulle i deras händer förfalla, som försträckningar
göra kunna.
5. Och på det alt detta med ett oförkränkt eftertryck
ske måtte, så synes vara högeligen för nöden, at en
viss termin och dag utsatt och uti vår nådigste Konungs
höga namn igenom Deras höggrefl. Excelleneiers afgående
skriftelige befalning förelagd varder, inom hvilken de alle,
som af någon sådan förmögenhet äro, at de utan egen för
stor skada och undergång något afsättia kunna, hvar och
en i sin ort hos vederbörande respective befalningshafvande
och räntemästare eller ock i Kongl. Stats-Contoiret och
Ränteriet här i Stockholm sig med sin försträckning i
penningar eller andra stycken anmäla skola. Och där någon
emot förmodan härvid något betänkande draga skulle
och til berörde dag icke godvilleligen inkomma, intet besinnandes
i hvad farligit tilstånd vår allernådigste Konung
och hela fäderneslandet sväfvar, så måste densamma af
vederbörande befälhafvande tilbörligen reqvirerad, förhörd
och til hörsamhet brakt blifva, hälst emedan i hvar stad
och jämväl på hvar och en ort i provincierne och på landet
intet är eller kan vara obekant, så väl huru med den
förmögnas som arma och uslas tilstånd i sanning tilstår
och föreveter, men at
6. med någras tankar, som hörde äro, göra förslag
på någre trophmers förvandling, som med så många stora
och hela verden öfver ryktbare Sveriges Konungars, tappre
anförares och stridbare svänske mäns dyra och trogna
blod til ett för Svea rikes heder, om hvars försvar och
Guds nådiga beskyd man ännu gior sig tröst och förhopning,
ouphörigt och, så länge verden står, oförkränkt
tänke- och åminnelsetekn med stor omkostnad och för sine
visse orsaker samkade och här i förvar satte äro och under
Kongl. Maj:tz egna nådiga disposition immediate höra,
Bilagor.
147
understår jag mig aldeles intet som ock på ingen annan
vår nådigste Konungs a parte Kongl, clenod och egendom;
hemställandes i diupaste underdånighet Deras höggrefl.
Excellencier Kongl. Maj:tz höga herrar Råd om en
så högt eftertänkelig och viktig ting til Hans Maj :ts vår
nådigste Konungs bästa, nytta och behag allena högst försikteligen
at skicka och ordonnera.
IILtio.
Sedan på det nu gifne underdånige och oförgripelige
förslag eller bättre sätt, som andra torde upgifva kunna,
medel införskaffade äro, så anropas i diupaste underdånödmiukhet
Deras höggrefl. Excellencier Kongl. Maj:tz höge
herrar Råd om huldaste och aldra skyndsammaste försorg
för vår nådigste Konungs, Sveriges rikes dyraste clenods,
säkre och ofördröjeliga hem til fäderneslandet återbringande,
at öfver Sveriges rike aldrig den högst kränkande
biarne stanna må, at något i al undersåtelig och orsini ig
omsorg för vår aldra älskeligaste och nådigste Konung
felat häfver, såsom ock at de af den grymme fiänden hårt
ansatte fästningar, länder och städer efter al möjelig och
mänskelig flit, skyndesamst med hielp och undsättning måtte
bisprungne varda, ne pereat Saguntus, dum deliberatur
Romae.
IY:to.
Men skulle så vara, at inom fäderneslandet i så stor
hast så stora medel, som erfordras, intet finnas och erhållas
kunna, så hemställes i diupaste underdånighet Deras
höggrefl. Excelkciers Kongl. Maj:tz höge herrar Råds högförsiktiga
styrelse at uti vår nådigste Konungs högstbeklageliga
bortovarande så göra, som för Hans Kongl. M:t
behageligast och fäderneslandet nyttigast vara kan, efter
som oss, som hörsamma och åtlyda böra, ingaledes skulle
anstå några tankar och förslag vidare än som med vårt
tilstånd enligit är at yttra och upgifva, väl vetandes och
oss til sinnes förandes, at una obsequii gloria nobis relicta
est, cetera curse Principis.
148
1710.
V:to.
Ett allena synes ännu angående omsorg för medels
anskaffande, och huru armoden, som så tager öfverhand,
förekommas måtte, återstå at i underdånighet och oförgripeligen
beröra och nämna, nämligen om icke någre besynnerlige
värk i fäderneslandet uti något bättre stånd, än
de för tiden som berättas vara skole, försättias kunde, såsom
commerciens och handels restitution til en fulkomlig
frihet, allehanda monopoliers med hvarjehanda högst skadelige
emot lag och Kongl. Maj:ts nådigsta vilja och befalningar
samt andre välbestälte och florerande republiquers
hälsosamaste ordningar sträfvande egennyttigheters
afskaffande, med hvad mera dylikt i någon sådan oeconomies
reglering och inrättande i landet, som för den nu mera
aldeles til undergång lutande och til en stor del allaredan
förfalne fattige, usle och af hunger försmäktade almogens
uprättande, nödig och nyttig vara kunde, så at jorden rätteligen
måtte cultiverad varda, säd finnas at så, och arbetaren
hafva sit bröd, hvarigenom icke allenast Hans
Kongl. Haij:ts inkomster uti tull och hvarjehanda utlagor
märkeligen tiltaga skulle, utan jämväl och tillika undersåtarne
alla i gemen och hvart och ett stånd i synnerhet
til en högst efterlängtat förkofring och välmågo, som den
säkraste öfverhetens thresor i sanning är och så kallad
varder, snart åter brakte varda. Och här af följer
VI:to.
Att de af Kongl. Maj:ts trogne undersåtare och fäderneslandets
hulda patrioter, som nu uti denna almänna och
högst beklagelige nöden kunna och vilja vår nådigste Konung
och fäderneslandet til hielp och försvarelse komma,
måge med giörligaste snarhet för deras försträckningar åter
contenterade varda. Hvilket med alt öfrigit Deras höggreflige
Excellenciers Kongl. Maj:ts höga herrar Kåds nådiga
och högvisa ompröfvande i diupaste underdånighet
underställes. Guds kärleker see med Konunge vårom och
allom almogan hans.
Bilagor.
149
I.
Underdånigt, välment och troget förslag till
medels anskaffande till Konungens och fäderneslandetz
tienst vijd desse svåre och vitt utse[e]nde
conj ungturer.
1. Om Deras höggrefvel. Excellencier nådigst behagade
publicera, att så adel som borgare eller de, som elliest någon
handell drifva, måtte giöra så stort förskått, som deras
lägenhet tåla kunde, så skulle det blifva dem gottgiort
och afdragit på deras tillkommande contributioner eller
afgiffter vijd tullarna. På detta sättet skulle hvar och
en, som eger redbara medel, med gott hierta giöra försträkning,
då de såge sig utan vijdlyfftighet komma till
sin betalning genom den utgifft, som de hvarken villia eller
kunna ungå.
2. Såsom i rijket finnes ett ansenligit förråd på tiera
och en stor vinst dem tillfluten är, som den handelen enskijlt
nyttiat i så många åhr och uti den goda tijden, ty
synes billigdt och nyttigdt vara till Konungens och fäderneslandetz
tienst, att all den tiera, som finnes så här i
Stockholm som uti alla de städer, som der med handla,
måtte nu straxt försällias till de främmande, och penningerne
inflyta uti ränterierna, för hvilcka medel vederbörande
kunde få deras säkerhet, eller och blifva ansedde som
en tillbörlig afgifft för dei’as considerable vinst.
3. Såckercompagniet, som och en mycket stor profit
dragit af dess fördehl, borde tillhållas att contribuera något
ansenligit, effter det är billigdt, att de, som mycken
fördehl hafft, böra mera förskiuta än de, som utan så stor
fördehl dragit lijka last.
4. Skulle dessa tvenne åfvannemde compagnier intet
villia sig beqväma låta, tyckes yitet vara otillbörligit,
att trogna och redeliga män förordnas af dem, som det
värcket väl förstå, hvilcka skulle giöra en calculation och
berättelse om den rena vinst, som de uti de många förflutne
åhren nutit, då försträckningen der effter proportioneras
kunde.
150
1710.
5. Det tyckes ock billigdt vara, att alla de, som sittia
och en lång tijd setat vijd rijksens importantesta tienster
och således hafft tillfälle att sambla stora rijkedomar, nu
straxt försträcka ett ausenligit till Konungens och fäderneslandsens
tienst, hvilcket kommer öfverens med natursens
lag och hvar och en trogen undersåtares plicht, kunnandes
dem för ett sådant förskåt god säkerhet ställas.
6. Allmänna rychtet gifver vijd handen, att alla de,
som halft transporterna under händren vijd hela krigstijden,
så väl som de, som giort lefverantzer af kläde, gevär,
snören, hattar, strumpor, skor, skintröijor, böxor, gehäng,
banteler, hanskar och mera sådant, intet fått ut de summor,
som äro införde i räkenskaperna, ty synes vara skiäligit,
att alla sådana aflägga deras ed på den summa, som
de värckeligen bekommit, och att det, som öfverskiuter i
räkenskaperna, må återgifvas till Konungens tienst, der
saken sig så i sanning förevetter.
7. Man häfver exempel så hos oss i Sverige som andra
nationer, att vijd slijke olyckelige tijder äro klåckor,
sölfver och kiörkiones medel vordne använde till fäderneslandetz
försvar; som nu alt detta är en utvärtes kiörkiones
prydnat, så kunde alt sölfver, kalcken och oblatztallricken
undantagandes, alla kiörkiones medell, som antingen till
tak eller fönster intet betarfvas, sampt den största och
minsta klåckan der 3 finnas, den minsta der tvenne äro,
och så proportionaliter i städerna, användas till rijketz
hängn. Effter och alle ledamöter i församblingarne contribuera
till kiörkionas bygnad och vijnpenningar, så kunde
den säd, som der till af Konungen förordnat är, besparas
i krigztijden.
8. Man har och i största underdånighet velat bedia,
att alla monopolia och compagnier, sorn fast mera contribuerat
än krig och örlog till Sverjes undergång och
Konungens otroliga afsaknat i tullarna, måtte uphäfvas,
och handelen ställas på en frij fot, på det handelen intet
må blifva strypter, och undersåtarena deras näring betagen,
då våra välmente grannar finge större orsak och lust
att hielpa oss i nöden, der de elliest torde heldre se, att
en dehl af Sverjes provincier komme i andras händer, af
hvilka de en frijare handel förmoda.
Bilagor.
151
9. Vijd denna allmenna penningemangelen kunde och
de medel, som Riddarehuset tillhöra, employeras till Konungens
tienst, och vederbörande räkenskap för dem giöra,
för hvilcka penningar säkerhet ställas kunde, dock utan
interesse.
10. Om alla de, som lefverera stämplat sölfver till
Landzhöfdingarna på orterna eller på myntet, finge straxt
3 d:r lodet för det oförgiylta och proportionaliter för det
förgiylta, hvaraf Konungen uti utmyntningen ingen skada
lede, så skulle en stor myckenhet inflyta och undersåtarena
komma i tillstånd att afbörda sig de utgiffter, som detta
svåra kriget fordrar.
11. Såsom det förnimmes, att i Finland uptages af
hvart hemman, det vare sig lijtet eller stort, 4 kappar
säd förutan de vanliga lagmans- och häradzhöfdingepenningar,
som i Sverje upbäres, ty synes tillbörligit, att
desse 4 kappar säd upbäres uti krigztijden till Konungens
tienst, och att sädan en lijkhet skie måtte.
12. De Actores causse, som ännu ingen räkenskap
giort för deras upborne medell, synes vara plichtige att
straxt giöra redo för de stora summor, som de indragit.
13. Ehuruväl ingen undersåtare är så förgiäten af
dess pligdt emot dess nådige Konung och fäderneslandet,
att han ju icke effter yttersta förmågo söker der till att
contribuera, så skulle dock ståndzpersoner nödgas att
lembna deras fasta egendom öde, der icke häreffter lindring
skier, särdeles vijd tienstejonens contribution, ty
när den afdrages, är ingen som för så ringa löhn tiena
kan eller vill, hälst effter de på det sättet intet hafva att
skiyla sig med. När nu intet tienstefolck är att fås, måste
ju jorden blifva obrukat.
152
1710.
K.
Oförgrijpeligit doch ganska vählment förslagh
på kalckungnar och sågar på Gottland sampt
andre(!) ståndzpersoner, som dänna tijden där äro,
där brukas och uthan ägandernes skada och afsaknat
kuna och böra Kungl. Maij:tt och publicum
i dänna allmänne nöden och trånghmålet
medh medel bijspringa och till hiälp komma.
1. Kalckungnar linnes där på landet upbygde ä 30 st.
vidh pass, af hvilke dee störste och rijkaste kuna uthan
skada contribuera ä d:r 20 s:mt.
2. Sågar till 40 å 50 st., af hvilka de störste och där
så kallade stoorsågar vähl måga contribuera hvardera 4
caroliner, dee mindre 3 ä 2 caroliner proportionaliter och
som dee äre till, hvilket alt kan göra een summa till 500
d:r s:mt plus minus.
Om dässa alla kunde vice Landzhöffdingen Hr Bosin
inqvirera och igenom länsmännerne, som hvar i sin ting
säkert beskedh veeta så om kalckungnar som sågar, dem
alla låtha taxera och medlen i Landtränteriet incassera
låtha.
3. Alf adelsståndet äre eij meer än 3 dänna tijden
där på landet, af hvilke Hr Laghmannen och vice Landzhöfdingen
Hr Bosin haar all sin godz och ägendom i
Finland. Dee öfrige tvenne Häradzhöffdingar lijtet eller
allz inthet till bästa. Landzcammererare, Landzsecreterare
och Landträntmästare.
4. Tullnärn vid stfora] licenten med sin controlleur
och fler andre underbetiänte. Inspectoren vid småtullarne
och porttullen i Visby så vähl sorn saltpettersiudareinspectorn.
5. Arrendatorer, som hafva Cronones ladugårdar för
arrenderat, medh een som haar Hospitali vattnvärken arrenderat
i Tingstäde.
6. Chronofogdar 2 st. och deras underhafvande länsmän.
Bilagor.
153
7. Prästerskapet medh Cappellaner och klockare etc.
etc., af hvilka dee förre, som niuta all chronotienden, den
vähl i denna allmänne svårigheten kunna till publicum
entbähra och contribuera.
L.1
Ständernas skrifvelse till rådet angående P. Brobergs och
M. Pohls förslag om förändrad myntning.
Högvälborne Herrar Grefvar samt Kongl.
Maij:tz Råd.
Hoos Eders Excelktier förorsakas vij ödmiukeligen att
föredraga, huru såsom Cammereren Petter Broberg och
Guerdien Michel Pohl hafva hoos oss gifvit in ett memorial,
hvarigenom de forsekrade att gifva vid handen sådana
förslag, som vid denna tijden myckit skulle tiäna till befordran
af vårt upsåt att ihopskafla medel till de stoora
rijksens tarfver, som nu äro. Män som det spordes, att
det, som de hade att anbringa, anginge myntet, och att
det vore redan på vederbörande höga orter förkastat, så
sades dem, att man intet ville sig med något sådant befatta,
utan om de hade några andra goda förslagh, så ville
man taga det uti öfvervägande; och som de utlete sig, att
det, som de uti sin skrifft hade anfört, intet vore det samma,
som hade blifvit på bemälte höga [orter] ogillat, så togo
vij den emot och utnämbde några, som skulle öfverläggia
och pröfva, om däraf något vore, som kunde tiäna oss uti
vårt förehafvande, då det väl är befunnit, att det alt angår
myntet, för hvilken orsak skull vij och intet hafva
oss dee saker velat antaga; män så är doch een omständigheet
där ibland, som synes vara af den angelägenheet,
att det kunde komma till ett bättre och nogare ompröfvande,
som består däri, att emedan det mästa af nu för
tijden varande myntet består antingen uti caroliner eller
femörestycken, hvilka senare äro uti den invärtes godheeten
myckit sämbre än de förra, men genom den tillåtna
1 Koncept.
154
1710.
myntningen lära ökas och stiga till een stoor myckenhet,
och som människiorna uti alt äre så noga att sökia sina
fördelar, så tyckes vara att befara, att de lära drifva hufvudmyntet
carolinerne utur landet eller förvandla dem till
5-örestycken, heela landet till skada, ty som där vid är
en stoor nytta att i plantz smälta carolinerne och dem
sedan till helfften förmynta i caroliner och 5-örestycken,
så synnes med en slik förmyntning och stadig omväxling
sielfva hufvudmyntet försvinna till privatorum stora profit,
särdeles de fremmandes, som af de inrikes stadgar som
undersåtare icke kunna i lydno hållas. Denna skadan att
förebyggia, myntet i stadigt arbete att hålla, på det penningar
alt fort måtte slås och ökas samt till privat folck
att lembna 56 d:r för 1 mark fint sölfver och så medelst
komma allom sitt sölfver, om så godt finnes, villigt i myntet
att bära, innehåller förslaget en sådan ändring i myntet,
att så hufvud- som skil lie-myntet skulle slås af enahanda
halt och finhet ifrån det största till det minsta, och
så vida kunde häraf med tiden komma ett egalt mynt i
riket, med hvilcket ingen handel till den allmänna skadan
af främmande eller de rijke och förmögne i landet kunde
drifvas, uthan så mycket, som näkrvarande tider tåhla,
blifva ett jämt och fint godt mynt, hvilcket märckeligen
till sin godhet skulle öfvergå så 5-örestycken i värde som
caroliner i finhet, varandes således detta något nytt af
dem anfört, som endast syfftar på en allmän skadas undvikande.
Nu ehuruväl vij oss uti dessa saker, som intet
egenteligen till oss hörande, intet vilja blanda, vij och väl
kunna finna, att vid dessa krigztijder lärer vara betenkeligit
att giöra uti myntet någon ändring, så håfve vij
dock uti ett troget och gått upsåt velat nämbna om detta
och hemställa uti Eders Excellentiers höga och mognare
ompröfvande, huru vijda det kan vara för det allmänna
bästa gagneligit eller eij. Hvarmed vij förblifve
E. Excelktiers
Bilagor.
155
Bil. 9.1
Kongl. Maij:tz Rädz ock Ständers utaf Ridderskapet
ock Adeln, Prästerskapet ock Borgerskapet
bevillning angående någon afgifft, som
till Hans Kongl. Maij:tz ock fäderneslandets
tienst kommer att utgiöras; hvaröfver Ständerne
sig hafva föreenat i Stockholm den 11 Maij åhr
1710.
Yij underskrefne Kongl. Maij:tz Råd ock Ständer af
Ridderskapet och Adeln, Prästerskapet ock Borgerskapet,
som till detta nu påstående mötet äre kallade ock församlade,
giörom vitterligit, huru såsom vij, i anseende till
rijketz vårt kiäre fäderneslandz mycket beträngde tillstånd,
som genom detta långlige kriget ock andra besvär
är vordet förorsakat, hvarvid medel behöfves, hafva funnit
skiäligt för detta åhr allena att påtaga oss fölliande frij -  villiga afgifft utaf några vissa saker, nemligen att hvar
ock een, ingen undantagandes, uthom Bondeståndet, som
antingen intill denna dag har brukat eller och till den
tijden, som denne afgifften uttages, brukar peruquer, det
vare sig hög eller låg, ung eller gammal, skall erläggia
en daler sölfvermynt, men tienstedrängiar en carolin. Sammaledes
skall hvar qvinsperson af hvad ålder eller vilkor
den må vara, som härtill har burit eller änn bär någon
fontange eller en sådan hufvudbonad, som med den kan
vara lijk, utgiöra en daler sölfvermynt, ock en tienstepijga
en carolin; dock förstås härunder intet det ringa
folckets ock pijgors gemehna myssor. • Sedan bör och hvar
som brukar heela eller halftäckte vagnar eller calescher
med fyra hiuhl, en eller flera, betala i ett för alt, om den
änn häfver vagnar både i staden ock på landet, två daler
sölfvermynt; men den, som icke har någon vagn med fyra
hiuhl, utan brukar antingen någon hehl- eller halftäckt
1 Prot. sid. BO. — Koncept, jämfördt med det i Riksarkivet förvarade
originalet, som har påskriften: »inkommit den 11 May 1710».
156
1710.
vagn, som elliest kallas chaiser, eller och till lust giorde
carioler med tu hiul, en daler sölfvermynt. Skolandes
denne afgifften emot vederbörlige qvittencer utgiöras lijka
på landet ock i städerne öfver alt här i Sverige, men hvad
Finland angår, så frijkalles det aldeles, emedan det på
mångahanda sätt nu i så lång tijd svårligen har kiändt
ock dragit krigzbördan. Ock på det att denne afgifften
så mycket snarare måtte utfalla, så föreläggies af hvar
executor ock befallningzhafvande en kårt termin af några
dagar, alt som hvar stadz ock orts belägenheet det kan
fordra., innom hvilcken hvar ock en skall vara skyldig till
vederbörande upbördzmän att erläggia det honom åligger,
hvareffter skall ofördröijeligen af vissa personer opskrifvas
ock inläggias en förteckning, huru många uti hvart huus
i städerne ock uti hvar gård på landet komma att höra
under denne afgifften, och i fall att någon då befinnes
icke hafva betalt, så skall den utan all exception undergå
execution. Till yttermehra visso, att detta ofvanbemälte
af oss är slutit ock af oss ock våra hemmavarande medbroder
skall hållas ock nu effterkommas, så hafva vij det
med våra händers underskrift ock vanlige signeten bekräftat,
som skiedde i Stockholm den 11 Maij åhr 1710.
Uppå Riddareskappet och adelens
vägnar Uppå Presterskapets vägnar
H. H. Clerk. Haqvinus Spegel.
(L. S.) (L. S.)
Uppå Borgerskapetz vägnar
And. L. Hylteen.
(L. S.)
Bilagor.
157
Bil. 10.1
Kongl, rådet grefve Carl Gyllenstiernas skrifvelse till adeln
angående frivilliga gåfvor och för sträckning ar.
Såsom min utskickade, Secreteraren Uggla,
berättat mig om den af högl. Bidderskapet och
Adelen genom Hr Baron och Cammarrådet Flemming
i går omständeligen giorde proposition angående
frij villig gåfvo eller försträckning efter
accord och betingande till Hans Kongl. Maij:tz
tienst och alles vår enskijlte vählfärdz befordran
uti denne allmänne nöden och fahran, hvar uti
vij alle storligen sväfva, och lära aldeles undergå,
der icke nödige medel prompt och uthan drögzmåhl
till örlogzflåttans utredande anskaffas,
altså har jag intet underlåta bordt att inkomma
med fölliande svar:
1. Lärer det förmodeligen en och annan nogsamt vara
bekandt, att jag vijd de tienster, hvilcka höga öfverheten
i nåder behagat mig anförtro, alz intet profiterat eller profitera
vehlat utom den löhn, som högstberörde öfverhet
mig uti mine beställningar allernådigst bestådt och dess
uthan mig benådat med, hvar af
2. Ingen serdeles besparing kunnat skie, sedan min
nödige huushåldning vijd samma beställningar är underhållen
vorden, uthan hvad som kunnat den samma öfverskiuta,
har jag större dehlén der af användt till innocente
byggnader så i staden som på landet, hvilcka nu för hvars
mans ögon stå och lända mehra fäderneslandet till lustre
än mig och de mine emot den bekostnad, som der på använd
är, till någon serdeles fördehl, till att förtiga det
månge fattige af undersåtarne hafft der vijd deras näring,
så at
1 Prot. sid. 32. — Original med påskrift: »prés. den 11 May 1710».
158
1710.
3. Jag fördenskull intet något stort capital förmått
sammansamka, uthan livad ringa sedan liar kunnat öfrigt
vara, har jag lemnat uti Kongl. Maij:tz Ständers Bancko,
hvilcket nu för tijden intet står at commenderas.
4. Kunnandes jag fuller efven hafva hoos en eller
annan någon lijten fordran utestående, men som sådanne
creditorer befinna sig af samma olägenhet, som undersåtarne
allmänt äre besvärade med, at de ock intet mächta,
ehuru giärna de ock ville, sådandt återställa och betahla,
så kan eij eller på slijke medel något förslag till rijketz
i desse tijder pressante tarfvor giöras.
5. Hvad den ägendom, som jag kan äga uti godz och
huus i staden och på landet, angår, så har den samma
såsom alle andres redan så store gravationer med sig af
contributioner, rustningar och mehra sådandt, så at den
ringa revenue jag der af kunnat hämta nu i desse svåre
krigztijder ganska lijtet förslagit.
6. Och såsom jag således effter min högsta åstundan
intet har kunnat komma rijket och fäderneslandet till undsättning
med något erbläckeligit föz’skått uti contente penningar,
så har jag lijkvähl till att vijsa den underdånige
zele och nijt, som jag altijd burit och framgent bärandes
varder för min nådigste Konung och kjära] fädernesland,
intet kunnat eller bordt undandraga mig att effter möijeligheten
gripa mig an och af det ringa sölfver, jag uti
mitt våld ograverat kan hafva, redan för någon tijd sedan
låtit en dehl der af på myntet föra och till Kgl. Maijrtz
tienst opmynta uthan at pretendera något interesse der
af, mindre någon underpant der före, hvilcket exempel
såsom det första jag sedermehra med nöije förnummit åtskilige
andre hafva effterfölgdt.
7. Villiandes jag ock än ytterligare vara omtänckt,
på hvad sätt det sig möijeligast giöra kunde att betyga
min redebogenhet till mehr högstberörde Kongl. Maij:tz
och rijkzens tienst i något vijdare, fastän det eij uthan
min stora olägenhet skie skulle, allenast at jag får förnimma,
hvad de af det högl. Bidderskapet och Adelen
sampt andre ståndzpersoner, som allom är bekandt hafva
sig på hvarjehanda sätt anseenlige medel förvärfvadt och således
sittia i större förmåner och vara med stor förmögenhet
begåfvade, af hvilcka somblige något och en dehl alz intet
Bilagor.
159
förskutit, utlåta sig till att villia i proportion af deras
hafvande redbare ägendom lemna till Kgl. Maijrtz och
kjära] fäderneslandets tienst uti detta dess högst beträngde
tillstånd.
8. Och på det ingen måtte tänckia min lägenhet vara
annan än den, hvilcken jag sielf således, som förbemält är,
angifvit, så vill jag godvilligt hafva tillstadt och öpet
lemnat att hoos mig och uti mine huus, så i staden som
på landet, låta undersökia, om mitt tillstånd annorlunda
vore, då alt hvad deremot funnos af alt hierta skall vara
till Hans Kgl. M:tz och fäderneslandetz tienst uplåtit.
9. I den vissa försäkran der emot, at ock ingen redelig
undersåtare lärer undandraga sig detsamma vijd anfordran
at undergå och äfven låta hvar hoos sig så i hvalf
och kiällare som annorstädes, det vare sig i städerne eller
på landet, efftersee och ransaka, hvad förråd hoos en och
annan kunde finnas at bijspringa publico med uti denne
allmänne nöden, som fast bättre är än kan hända betiena
väre egne fiender der med, som Gud nådeligen afvände.
Stockholm den 11 Mai 1710.
Carl Gyllenstierna.
Bil. II.1
Vid deht svahr, som Deras Excelkr behagat
gifva uppå Ständernes secrete uthskåttz giorde
förslag till penningars anskaffande vid detta
rijketz stoora nödh och trångmåhl, synes nödvändigt
effterfölliande föreställningar vijdare att
giöra, nemligen:
1. Angående sättet till att kunna bringa dem, som
äro af någon särdeles stoor förmögenheet, att giöra några
anseenlige försträckningar till Hans Kongl. M:tt till att
dermed hielpa Hans Kgl. Maij:tt och rijket utur den stoora
1 Prot. sid. 46.
160
1710.
fahra, som nu synes förestå, så hålles före bäst vara, att
de samme, så månge de här kunna vara, blifva uppå Ridderhuset
upkallade, då de först af Ständerne måste med
persvasioner sökias att bringas till någon anseenlig försträckning,
kunnandes dem derjempte blifva förestält den
stoora fahra och nästan hela rijketz totale undergång, som
nu förestår. Och där de ändåck skulle villia sig derifrån
undandraga, så synes billigt, att dem, som af sådan förmögenheet
äre, med allfvarsame termer förehållit blifver,
deht de för sådan sin obenägenheet och skylldigheetz efftersättiande
till att hielpa Hans K. M:tt och fäderneslandet
och således sig sielfva, intet annorledes kunna komma
att ansees än för sådane, som villia rijket alldeles förstördt
hafva, i anseende hvartill de måge vara försäkrade
att hoos Hans K. M:tt alldrig hafva någon nådh att förvänta,
ej heller hoos Ständerne blifva som rätta patrioter
ansedde och lijdne.
2. Och som största dehlén af undersåtarne äre uthi
deht tillstånd kombne, att de icke förmå giöra några anseenlige
försträckningar, och lijkvähl många och största
dehlén torde finnas benägne att såssom een gåfva förära
något till Hans K. M:ttz och fäderneslandetz hielp och
undsättning, hvilcket fast än deht för hvar och een i synnerheet
icke skulle kunna giöra något anseenligit, så kunde
lijkvähl myckenheeten af undersåtarne contribuera dertill,
att ett anseenligit quantum af medell kunde ihopbringes,
men sådane, som dertill finnas benägne, skulle för blygsell
skuld, att de så lijtet kunna gifva, icke drista sig att
framkomma dermed; så synes bästa expedientet härutinnan
vara, att uthi hvart lähn och hvar stadh sådane, som
sittia uthi någorlunda gådt tillstånd, utaf Hrr Gouverneurer
och Landzhöfdingar sammankallade blifva och derjempte
förmanes att på deras samvete så mycket förära,
som deras villkåhr tillåta kunna; och på deht de icke behöfva
giöra kunnigt för någon, huru mycket de gifva, så
kunde dertill i hvart lähn och stad een viss kista giöras,
hvaruti hvar och een sin gåfva kan sielf inläggia.
3. Angående cession af någon dehl af chronogodzens
panteränta, så hålles före säkrast vara, att Deras Excelkr
gienom bref låta Hrr Gouverneurer och Landzhöfdingar
vehta, att vid denne allmänne sammankomsten åhtskillige
Bilagor.
161
af pantehafvarne sig erbudit att cedera någon dehl af innevarande
åhrs panteränta, i anledning hvaraf Hrr Gouverneurer
och Landzhöfdingarne sedan kunna med pantehafvarne
sådant communicera och derhoos sökia att persvadera
dem med godo att effterföllia de andras exempel.
4. Angående silfver och penningar, som utur kyrckiorne
skulle kunna lembnas till Hans K. M:ttz och fäderneslandetz
tienst sampt deras egen conservation, så
synes rådeligast, att dervid den methode, som tillförende
är vid handen gifven, kunde brukas, att gienom bref ifrån
Deras Excelkr denne commission Hrr Gouverneurer och
Landzhöfdingarne blefve updragen, hvilke tillijka med Consistorierne
och Prästerskapet effter noga giord undersökning
uti hvar kyrckia hafva att öfverläggia och sluta,
hvad och huru mycket af sådant silfver och penningar
ifrån kyrckiorne kan mistas och till Hans K. M:tt försträckias.
5. Att specificera något silfver eller juveler, som
Hans K. M:tt eenskyllt kan tillhöra och skulle kunna
förpantas, deht läre Ständerne intet kunna giöra, emädan
de om sådant ingen kundskap äga, hafvandes de allenast
en general förslag gifvit, att där något sådant funnes, så
kunde deht till Hans K. M:ttz tienst således brukat blifva.
Bil. 12.1
Memorial angående den dubbla Jcontributionen m. m.
Ödmiuckt memorial.
Ehuruväl man uti det till Deras höggrefl. Excellencer
insinuerade förslaget bland andra ärender jembväl ansökning
giordt, att dhe höggunstigast täktes uti anseende
till den allmenna nöden ock landetz utharmade tillstånd
förskona Kongl. Maij:tz Ständer för den uti innevarande
åhr påbudne dubbla contributions ärläggiande, men såsom
1 Prot. sid. 46. — Ej undertecknadt.
Sv. Ridder sk. o. Adels riksd.-prot. XVII. 1710. 11
162
1710.
högbemelte Deras Excellencer uti deras gunstige svar sig
deröfver ännu eij förklarat, ty synes eij orådeligit, om
man skulle därom än ytterligare anhålla, enkannerligen
som högsta nöden det kräfver, att förmedelst des efftergifft
förekomma alla undersåtarnes förderf ock oförmögenhet
uti tillkommande åhren att det ringesta uthgiöra kunna,
sedan man det sidsta utaf dess ringa och svaga förmögenhet
blifvit föranlåten detta åhret att anngripa, hvillket sedan
en fast svårare effterfölgd skulle uti framtiden af sig föda,
till förtijga att ibland hundrade näppelig tijo lärer finnas,
som till bemälte contributions ärläggiande mecktige äro,
hvaraf oundvikelig fölljer, att summan eij lärer stijga så
ansenligit, som man förmodat ock till äfventyrs torde räkning
däruppå giordt hafva, ock således svårigheten blifva
sedan så mycket större till att finna andre medel uti det
stället igen, där man elliest tvärt om af det allmänna talet
kan så godt som giöra sig försäkrad, att bevillningen af
peruquer, fontanger och vagnar tillika med förskåtter och
frijvillige gåfvor lärer ansenligit öfverstijga den summan,
som af dubbla contributionen utfalla kan, emedan hvar
ock en med glädie lärer sig till det nogaste angripa att
bijspringa Kongl. Maij:t ock kiära fäderneslandet, sedan
den stora fruchtan för dubbla contributionens utexeqverande
är betagen, hvillken räddhoga ock nästan förskräckelse
förorsakat ock afhåller mången från det ringa han
elliest torde frivilligt gifva af det lilla, som öfver den
änkla contributionen kan hos en eller annan öfrigt vara,
och till förmoda eller begiära, att det ena med det andra
skulle uthfalla, är onödigt, ty ogiörligheten förbiuder det
sjelf, till förtijga att det eij synes vara orådeligit att så
uttaga det ena åhret, att man det andra ock något kan
hafva till förvänta, hälst desse vidt utseende tijder gifven
anledning till tro contributionernas långvaraktighet.
Uti lijka måtto har adelsfanan, som desse förflutne
åhren varit utrikes, eij ringa besvärat Ridderskapet ock
Adelen, ock dess starka recreutering tillståndet märkeligen
försvagat och dem oförmögne giordt; fördenskull skulle
synas nödigt, om äfvenväl Deras grell. Excellencer anmodades
om bemälte adelsfanas behållande innom gräntzen,
ock om nöden så fordrade något annat regemente uti
det stället förordnades att utmarschera.
Bilagor.
163
Sluteligen att andraga hvad olägenhet och misscredit
bland Ridderskapet ock Adeln reduction ock liqvidation
förorsakat, är allom så bekant, att man det eij behöfver
omröra; voro allenast till önskandes, om Kongl. Maij:tz
alldranådigste resolution af åhr 1700 nu äntelig kunde
vinna sin fullbordan ock desse Collegier opphäfvas, hvarigenom
hvar ock en voro säker om dess lilla ägendomb,
ock ansenlig besparing [gjordes] uti betjänternas åhrlige
aflöning, ock skulle vijda öfverstijga den inkomst af några
bondehemmans inkomster, som af en fattig adelsman reducerades.
Bil. 13.1
Baron Gustaf Cronhielms memorial angående budskap till
konungen.
Yijd det tilfälle att Ridderskapet ock Adelen så väl
som dhe öfrige af Kongl. Maijitz trogne Ständer ock undersåtare
håfve under nu påstående möte förklarat deras
högelige önskan ock åstundan vara att till H. K. M:t få
i underdånigheet uthsända ock affärda några visse personer
ock således inför H. K. M:t å Ständernes vägnar
deras allerunderdånigste ock oaflåtelige vördnad betyga
sampt icke allenast inhämpta underrättelse om H. K. M:tz
tilstånd, uthan ock andraga dess rijkes ock käre fäderneslandets
så väl som samptelige undersåtarnes angelägenheet,
med allerunderdånigste boön ock önskan det H. K. M:t
snart kunde komma sitt rijke ock vårt beträngde fädernesland
närmare; så är min oförgripelige' underdånigste mening,
att som man lefver i den underdånigste säkre förtröstan,
det H. K. M:t vår allernådigste Konung nogsampt
är förvissad och försäkrad om dess Ständers ock
undersåtares allerunderdånigste troheetzplickt ock välmening,
efftersom alle rijksens inbyggiare i gemeen ock hvar
ock en i synnerheet äre ock böre vara högstvillige ock
1 Original.
164
1710.
skyldige med lijf och blod, godz och ägendomb sampt all
förmågo vijd alle tilfällen, men särdeles i desse olyckelige
ock beträngde tijder deras undersåtelige kärleek ock allerunderdånigste
vördnad etc. K. M:tz tiänst ock fäderneslandetz
välfärd att förklara ock bekräffta, altså dher någon
afsändning till samptlige Ständernes vijdare underdånigste
betygelse i detta måhl skulle vara nödig, sampt
till att derjempte förskaffa kundskap om K. M:tz tilstånd,
det vij alle högst önske ock, i anledning af det Deras Excellentier
herrar Kongl. Håden redan härom behagat oss
föreställa ock tillkännagifva, hoppas vara hälsosampt, jemväl
ock till att berätta vårt käre fäderneslandz nöd och
trångmåhl, så synes angelägenheten fordra sampt anständigast
vara, att Ständerne, som ingen jurisdiktion eller
något skeen deraf äga eller sig tillvälla böra, måtte hoos
Deras Excellentier herrar Kongl. Håden, som uthi H. K.
M;tz högstbeklagelige vidt aflägne frånvaru rijket råda
och styra, gifva förslag och nämbna dertill visse personer,
af hvilka Deras Excellentier två eller tree uthvällia, som
till en sådan förrättning pröfvas vara tienlige ock skickelige;
hvarjempte begäres, att icke allenast samme personer
måge af Deras Excellentier hoos H. K. M:tz vänner ock
vijd främmande håfven i bästa måtto recommenderas att
få resan till H. K. M:t igenom deras länder obehindrat
fortsättia och all nödig befordring niuta, uthan ock att
Deras Excellentier täcktes meddhela mehrbemälte personer
behörig underrättelse ock instruction om rijketz och
vårt käre fäderneslandz nu varande tilstånd med hvad
mehra som H, K. M:t i diupaste underdånigheet föredragas
och kundgöras bör.
Gustaf Cronhielm.
Bilagor.
165
Bil. 14.
Handlingar angående Finlands försvar.
A.1
Memoriale.
Den naturliga kärleken, hvar rättsinnig patriot för
sitt foster- och fädernesland drager, förbinder och förplichtar
honom effter alt mensk-möijeligit förstånd på sådanne
medel vara ombetänckter, som til landetz särdeles
uprättande lända, och nu som detta vårt kära fädernesland
Finland af fiendens anfächtelser mycket antastat är
samt effter våra dödeligas omdömen redo til dett fall lutar,
att der det eij behörigen blifver förebygt och förekommit,
så synes det fast beklageljjgt], det och Gud nådeligen afvärje,
att fienden öfver vårt elende och underliggiande sig
lärer glädie. Men imedlertijd effter den stora Guden så
behagat skicka, att Rijkzens Ständer til all häröfver fordrande
åtancka äro sammankomne samt, som jag förmodar,
om detta Finlandz vählgång lära vara särdeles öma, aldt
derföre har jag affärdat en expresse vid nampn George
Malm, som behörigen är underrättadt hvad mitt sentiment
här vid kan vara samt hvad drifft den stora verdenes
Skapare mig behagat meddela, och så mycket mera vil jag
intet dett ringa mig anförtrodde pund nedergräfva, som
mitt samvete sådant eij tillåter, samt ytterligare så hafva
Deras höggrefl. Excelkcier nådgunstigast behagat förordna
mig til General-Major vid desse finske troupper. Bemälte
expresse lärer utförligen veta gifva underrättelse så hvad
landetz tilstånd beträffar som hvad til des defension behörigen
kräfves. Detta alt hvad andragit lärer blifva
hemställer jag i samtelige Ständernes hiertelag att betäncka
landetz varande tilstånd samt den för ögonen sväfvande
1 Prot. sid. 64. — Original. Dessutom finnes en afskrift af ett bref
från Liwen (på tyska), dat. Åbo den 30 Maj 1710.
166
mo.
undergång och ännu, näst Gudz tilhielp, förmodelige uprättande,
gifvit Åbo den 31 Maj 1710.
Hans Hinrich von Liwen.
B.1
Det är notorium och nogsamt, Gudh bätre, öfver alt
bekant, uti hvadh krigzfahra Sveriges rijke och vårt kjära]
fäderneslandh, men särdeles Finlandh, Carelen, Est- och
Lijflandh som när meste elden och krigzlågan sväfva uthi,
och fördenskull tyckes nu först och främbst böra medh
hielp och undsättning gås tillhanda, det så mycket mehra
som uthi alla världenes tijder och uthi vårt kjära] fäderneslandh,
då Sveriges rijke varit uthi krigh mäd åthskillige
des fijender tillijka invecklat, har man hållit för
rådeligast och säkrast den svåraste och mechtigaste fijenden
sig först att afbörda och afskudda; och som Sveriges
Crona nu ingen mechtigare och svårare fijende har än
Ryssen, så vill och, jempte det skepzflotten blifver behörigen
utrustadh, det vara högst angelägit och nödigast,
att man, så mycket möijeligit är, denne grymma och mechtige
fijendens infall uthi Finlandh ett tijdigdt och manligit
mothståndh gior, på det han icke må få större inrymme
sin macht uthi Sveriges rijkes gräntzor att utvidga,
då motståndet lärer blifva så mycket svagare, som de medel,
utvägar och förmåhner, man ännu på den orten kan
hafva till att upbringa een anseenlig krigzmacht medh
någet förrådh till des subsistence och underhåldh, lära, sedan
fijenden bemechtigat sigh gräntzfästningar, folck och
landet, blifva oss alldeles betagna, och fijenden få så mycket
frijare tillfälle Kongl. Maij:ttz residence Stockholm,
som Gudh dock nådeligen afvärje, att sättia uti en continuerlig
fruchtan och omsijder heela landet i fahra, hvilcket
fijendens anfall och belägring vidh Vijborg förmodeligen
igenom Gudz nåde i begynnelsen mädh ringa macht
nogh och därstående regulerte trouppar och militie har,
1 Handlingen har hvarken rnhrik eller underskrift.
Bilagor.
167
då fijenden medh 3,000 mann allenast i förstone ankom,
och innan han fått draga sin macht tillsammans och sigh
postera, kunnat afvärjas och af böjas, där en så försichtig
sorgfällighet och krigzmaxime hade blifvit brukad, som
tillförene vid fast mindre än, Gudh bättre, nu för handen
stående fahra är blefven observerad och i acht tagen.
Hvarföre vill nu först och för all ting fordras, det
een vähl erfaren och försökter General dijt affärdes, som
armeen och landetz defension i Finlandh sigh förr ju heller
antager, hvarom dock Deres höggrefl. Excellencer och
Kongl. Råden, som man intet tviflar, läre allaredan hafva
giordt sitt till, allenast det intet kommer uth på tijden,
uthan ju förr ju bättre till sin behörige värckställighet
kunde befordras, elfter som det är fahra, att tijden nu tåhl
intet drögzmåhl.
2. Att någre, åtminstone 3 eller 4 regementer ifrån
Sverige kunde befordras till Finlandh att stöta tillsammans
mädh de därstående ord. regementerne. Och emedan
3. den ord. militien uthi Finlandh ändå intet synes
vilia förslå till een så anseenlig fijendens allaredan uthi
landet anbrachte krigzmacht att emotstå eller fördrifva,
hvarföre vill det vara nödigt, att 10,000 mann utaf hvart
höfdingedömme i Finlandh opbådas och uttages, som giöra
af alla 4 höfdingedömmen 40,000 mann tillsammans, förutan
de där redan förmodeligen oprättade ord. regementerne och
regulerte krigzmilitien. Män såssom det är bekant, att
uthi Finlandh, i synnerhet Abo höfdingedömme, intet finnes
mehra än eendeste manshielpen på hemmanen, och
ändå de samme, besynnerligen i Biörneborgz lahn, anten
så gamble gubbar eller små pojkar, att de intet kunna
föra gevähr, mindre utstå någen fatigue eller marche,
altså tyckes vara rådeligast, att sådanne gambla gubbar
blifva vid sine hemman och landtbruuk, och där emot uttages
af Adelens sätegårdar, boställshemman, prästegårdar,
ländzmans- och fogdegårdar, och eliest, hvarest på hemmanen
finnes tvenne drängiar. tages een, och af 4 drengiar
uttages tvenne. Sammaledes uthi städerne bårgaredrängar
och gemene bårgare, som mehrendehls läte bruka sigh att
betiäna de förmögnare utaf Bårgerskapet, handtvärckaregeseller,
Assessorers och Professorers drengiar, stadzens
tegeldrengiar, öfverflödige tulbesökare, stadzens och acade
-
168
1710.
mise fiskare, slåtztimberkarer och handtvärkare under slättet,
som effter Kongl. Maij:ttz förordning] komma att
ansees som försvarskarar och des utan borde utgå till soldater,
så att hvad i åfvanrörde tahl eller summa af 10,000
mann utaf desse fehlar, kunde fyllnaden sedan tagas af
det friskaste och endeste manskapet på hemmanen; brooch
jachtfogdar på landzbygden kunna brukas här vidh till
underofficerare. Så kunna och officerare, som niuta Kongl,
pension, samt dhe, som heela krigztiden sutit stilla på
landet för sig sielfve, till officerare antagas och jempte
secund-officerare af dubleringen men nu ord. regementerne
utcommenderas, detta opbodzmanskapet emottaga, exercera,
utföra och i fält commendera. I lijka måtto skulle
intet skada, om studenterne vid academien i Åbo, gymnasisterne
i Yijborg samt fullvuxne dieknar vid scholorne
i Helsingfors och annorstädes, skulle exerceras och sedan
brukas till officerare för åfvanrörde opbodzmanskap; dock
så att alle, som nu vid denne högst trängiande nöden utgå
till landetz defension och försvahr, men eliest eij hafva
lust att gifva sig vijdare och aldeles under militien, sedan
fijenden igenom Gudz nådige tillhielp är tillbaka drefven
eller alldeles förjagadt, och landet stalt uthi någen bättre
säkerhet och roo, må obehindrade hvar och een komma
hem till sitt igien.
4. Att här ifrån Stockholm kunde gevähr, ammunition,
kruth och bly, så mycket pröfvas kan, förskaffas;
dock förmodar man, att Adelen, Prästerskapet, ståndzpersoner
och bårgare läre kunna förse sine drängiar medh
gevähr, sådanne som i hastighet och i nödfall kunna tillväga
bringas.
5. Och alldenstund till een armées eller krigzmachtz
uthredning icke allenast manskap och gevähr, utan
nödtårfftigdt underhåld och subsistence erfordras, så vill
det och vara nödigdt, förutan hvad som i de Finske landzorterne,
hvilka i desse krigztijder och missvextåhr medh
soldateuthredningar, inkvarteringar och durchmarcher äre
blefne nogsamt utblåttade, kan upbringas och uthi hvar
province vara att tillgå, att här ifrån Sverige någen undsättning
af spanmåhl, åthminstone till partusend tunner,
giordes, som straxt kunde öfversändas och till bröd förbakas;
dock vill man förmoda, att Adelen, Prästerskapet,
Bilagor. 169
ståndzpersoner och Bårgerskapet läre kunna sine drängiar
medh een sex vekors eller två månaders kåst försee, som
och att hvar och een uti denne högst trängande nöden
lärer af sin undersåtelige och underdånigste plicht och
skyldighet samt kärleck för sitt fädernesland, till heela
rijkes och landetz välfärdh sampt sin egen conservation,
det närmeste grijpa sig ann och effter sitt embne och lägenhet
sammanskiuta och contribuera till arméens förnödenhet,
om intet mehra dock 1 pund tårt brödh, och den,
som sådant intet kan åstadkomma, i stället 1 pund tårt
kiött, V2 pund smör, fläsk; i skiergårdarne salt fisk, den
ene mehra, den andre mindre, alt som hvars och ens rådh
och förmögenhet kan medgifva, hvilket fuller tyckes vara
mycke lijtet, men utaf myckenheten lärer ett anseenligit
sammanskått kunna uphämptas, hvarvid hvar och een förmodeligen
lärer så myckit villigare sig affinna, som man
vid sådane högsta nödfällen är skyldig att gå Hans Kongl.
Maij:tt och rijket medh lijff och godz tillhanda, hvartill
förnemligast är nödigdt, att om alt detta en tijdig och
skyndesam anstalt förfogas, och all uthskepning af spanmåhl
sampt victualiepersedlar till den ändan förbiudes.
Elliest och där fijenden får tillfälle att tränga sig närmare
in i landet, lärer hvar man af fruchtan begifve sig
till skogz, då man fast svårligen kunde bringa dem till
rätta igien, att träda tillsammans och giöra fijenden mothståndh.
Bil. 15.1
Rådets och ständernas bevillning.
Yij underskrefne Kongl. Haij:tz Råd ock Ständer af
Ridderskapet ock Adelen, Prästerskapet och Borgerskapet
samt Allmogen, som till detta nu påstående mötet varit
kallade ock befullmechtigade, giörom vitterligit, att såsom
1 Original i Riksarkivet, med påskrift: »inkommit och upläsit den
6 Jnnij 1710.»
170
1710.
Gud den aldrahögste har effter sitt allvijsa råd velat hemsökia
vårt kiäre fädernesland med mångahanda plågor och
ibland andra förnämligast med åtskillige åhrs ovanlig missväxt
ock hungersnöd, med ett långvarigt ock kåstsamt
krig och med den bedröfvelige ändringen uti våre segersamma
vapn, att Sveriges förnämsta krigzmacht aldeles
är blefven antingen slagen eller fången, och att Hans
Kongl. Maij:t vår allernådigste Konung ännu är utur des
rijke, samt att våra fienders ock illvilliares tahl är vordet
ökt, jemväl och att våra fiender hota oss aldeles att förstöra
ock undertryckia; altdärföre näst det att vij genom
en sann boot och bättring böra sökia att blidka Gud, så
åligger oss som trogne undersåtare ock som redelige Svenske
män att förfächta ock försvara oss ock vårt kjära]
fädernesland. Ock som till samma försvarsvärcks utförande
fordras stora ock anseenlige medel, uthom hvilcka
det ofeelbart måste förfalla, och rijket med oss, våra
hustrur, barn och egendom blifva till rofs åth våra fiender,
af hvilcka Zarén af Ryssland genom Gudz skickelse
häfver vunnit stor framgång, bemächtigat sig städer och
länder ock med mord ock brand framfahr, så att man har
orsak att önska och sig bemöda att kunna undvijka deras
grymheet, för hvilcken orsak skull vij hafva varit omtänkte,
huru vij måtte kunna sådane medel ihopskaffa, och
att det måtte i tijd skee, innan alla tillfällen oss gå utur
händerne; elliest lärer alt af sig sielf blifva förlorat utan
förhoppning att det kan genom mennisklig hielp igen uprättas,
hvarvid vij väll besinna den stora medellösheten
som genom dee mångåhrige hungers-, krigz- och andra
besvär ock plågor oss är påkommen, så att undersåtarne
ock inbyggiarne uti gemeen intet mehr mächta att uthärda
med någre flere uthlagor änn dee redan äre underkastade.
Men som Gud har vällsignat en deel af rijkets inbyggiare
med någon förmögenheet, och dee samma effter
all billigheet och utaf den kiärleek och troheet, med hvilcka
dee äro Hans Kongl. Maij:t och det kjära] fäderneslandet
förbundne, äre skyldige att bijspringa rijket i denne des
stora ock högst påträngiande nöd och fahra, så hafva
Bilagor.
171
I.
Yij af Ridderskapet ock Adeln, Präst- och Borgerskapet
och till dem det vissa förtroende, att dee, i betrachtande
af det allmänna bästa och sin egen vällferd,
intet varda sig undandragandes, för hvilcken orsak skull
vij och hafva stannat uti det slutet, att hvar ock en af
Ridderskapet ock Adeln, Präst- ock Borgerskapet, jemväl
andra så på landet som i städerne öfver heela Sverige,
så och den delen af Finland, som för fiendens infall är
frij, med det aldraförsta måtte sig förklara, med hvad han
kan nu straxt komma fäderneslandet till hielp, antingen
genom någon försträckning, hvar och en effter sin förmögenheet,
eller och genom någon frij villig gåfva, skolan -  landes alla dee, som giöra försträckningar uti penningar,
sölfver ä 1 daler silf.m:t lodet hvitt sölfver, som håller profvet,
men förgylt sölfver i proportion effter des värde, eller
och uti nödvändiga vahrur effter hvar orts marckgång,
hafva att vänta ock undfå sin fullkomlige betalning aldeles
effter dee vilckor, som dee sig uti förskrifningarne
varda betingandes, eller och när Gud varder oss freden
förlänandes, så framt att dee kunna förmås att vänta så
länge, och det utan att befahra någon effterräckning eller
åtahl; men dee, som intet kunna komma till väga några
förskotter, lära då effter sin förmögenheet gifva ock förähra
något till publicum; för hvilcken orsak skull dee af
Ridderskapet ock Adeln, som äre boendes uti Stockholms
stad, jemväl och dee mäste af dem, som hafva varit vid
detta mötet befullmächtigade, till att gå andra före med
ett godt exempel, hafva med ett mycket anseenligit deels
som förskotter, deels som gåfvor underhulpit värcket, det
en del af Prästerskapet, jemväl några af Borgerskapet ock
hafva giort. Ock på det att en lijkheet härutinnan må
vara, så äre vij af dee tanckar, att vederbörande af Hrr
Gouverneurerne ock Landzhöfdingarne kunde kalla all
Adeln, som i deras lähn äre besuttne eller och där boendes,
till en viss dag tillsammans, äfven och sedan alt
Prästerskapet uti Biscopens eller Consistorii närvara, jemväl
alt Borgerskapet hvar i sin stad, hvart stånd för sig
särskillt, då denne vår föreening kan blifva dem förelåsen,
172
1710.
dragandes vij till våra medbroder hvar uti sitt stånd den
vissa ock säkra förmodan, att hvar och en lärer besinna,
uti hvad för en stor fahra heela rijket vårt kjära] fädernesland
nu står, och huru högt han är Hans Kongl. Maij:t
vår allernådigste Konung och heela det allmänna bästa
förplichtad, och till föllie däraf lärer med all villigheet
grijpa sig ann ock effter sine yttersta kraffter utlåta sig
antingen till något förskott eller gåfva. Ock ehuruväl
det lemnäs hvar ock en sin frija villia att förklara sig
till det, som han effter sine vilkor ock i sitt samvete kan
finna sig kunna åstadkomma, så är dock härvid hvar redelig
undersåtares ock svensk mans skyldigheet så väl i
anseende till sin undersåtelige plicht emot sin nådigste
öfverheet som för den kiärleek och troheet han bör bära
för sitt kjära] fädernesland, jemväl och det fullgiörandet
som hvar och en åligger att låta föllia på denne vår
trogne förbindelse, så stoor, att ingen bör sig undandraga
att vijsa sin villigheet med en värckelig undsättning, för
hvilcken orsak skull synes bäst, att hvar Gfouverneur ock
Landzhöfding, sedan hvart stånd för sig är ihopkallat, författar
en richtig specification på hvar och en, som sig till något
har förklarat med summan därhoos, jemväl en annan lista
på dem, som intet finna sine villkor tillåta häri något att
giöra, hvarhoos antecknas deras orsaker och uhrsächter.
Men där någon vore, en eller flere, som oachtat att dee
vore af en hundbär förmögenheet, ändå aldeles intet ville
sig till något beqväma eller och giorde det så ringa, att
det vore oanständigt eller för lijtet emot dens förmögenheet,
så sättes dens namn för sig särskillt, hvilcket alt
insändes till den ort, som Deras Excellentier läre förordna.
Vij giöre oss försäkrade, att alla lära så mycket mehr låta
spörja sin redebogenheet i detta, som därunder beror både
deras heder ock vällferd, ja heela rijkets försvar ock uprätthållande,
hvilcket där det icke i tijd ock med krafft
understödies, så lärer det föra med sig hvars och ens äntelige
undergång.
II.
Därnäst hafva några panthafvare, som emot giorde
förskotter i detta kriget innehafva här inrijkes några Cro
-
Bilagor.
173
nones pantegodz ock ränttor, af troheet emot vår allernådigste
Konung ock kiärleek till kjära] fäderneslandet,
sielfve gifvit anledning ock förklarat sig villia nu straxt
afstå till Kongl. Maij:t, somlige heela och somlige halfva
delen af detta åhrs panträntor, räcknat i penningar proportionaliter
som interesset är uti pantebrefven utfäst,
önskandes dee och vij, att och andra panthafvare, uti anseende
till rijksens stora trångmåhl och för hvars ock
ens egit interesses skull att afväria fienden ock försvara
rijket ock des inbyggiares egendom, ville föllia deras
exempel effter. Nu ehuruväl vij af Kidderskapets ock
Adelns, Präst- och Borgerskapets fullmechtige nogsamt
besinna, både med hvad Kongl, försäkran dee sine panttegodz
böra niuta, som och huru högt angeläget det är, att
crediten må till Hans Kongl. Maijrtz ock des rijkes vällferd
blifva conserverad ock vid macht hållen, dock lickväl
som man är försäkrad, att något hvar lärer mehr betrachta
den allmänna nöden ock fahran ann sin egen ringa fördeel,
så förmoda vij, när det blifver panthafvarne uti hvart lähn
af vederbörande Hrr G-ouverneurer ock Landzhöfdingar
förestält, det dee och lära sammaledes vijsa sin villigheet,
och dee, som det giöra, då anteckna sine namn samt på
hvad sätt och huru mycket dee villia förklara sig till,
hvarvid dock intet tvång skall vara, eij heller af detta,
som nu skier, något tillfälle tagas att draga det vij dare
till exempel eller någon till last, mindre till någon den
ringaste ändring i förpantningen, utan lemnäs hvariom
och enom aldeles des frija villia att giöra häri mehr eller
mindre. Skulle och någon villia uplåta Kongl. Maij:t ock
Cronan samma pantränttor såsom förskott, så har den som
andra försträckiare att niuta effter ingångit contract sin
fulla förnöjelse. Ock på det att uti detta måtte vara en
tilbörlig richtigheet, så lära Hrr Gouverneurerne ock
Landshöfdingarne vid detta åhrets sluth insända till Kongl.
Cammar-Collegium en förteckning hvad på detta sättet
kan vara inkommit.
III.
Det har väll för en och annan orsak skull varit betänckeligit
att villia röra kyrckiornes reda penningar eller
174
1710.
sölfver, men till att nu bespringa rijket så håfve vij
samtelige Ständernes befullmechtigade således oss därom
föreenat, att dee reda penningar, som nn för tijden kunna
finnas uti kyrckiorne i Sverige ock Finland, så uti städerne
som på landet, och icke så snart behöfves till bygnad
eller annat trångmåhl, lefvereres det första som giörligit
är till närmaste ränterijer emot vederbörande Räntmästares
qvittens, hvaremot kyrckiorne, som äre i hvart
höfdingedömme, hafva straxt att bekomma en klar förskrifning
ock försäkran så om capitalet som därpå löpande åhrligit
interesse, hvilcken uppå Consistorii anmodan ock tillkiännagifvande
straxt dem tillställes utaf Kongl. Cammar-Collegio
och sändes till vederbörande Consistorium. I lijka måtto
kan det sölfver, som i kyrckiorne står antingen obrukeligit
eller kan mistas och till gudztiensten icke behöfves,
till rijkets nytta ock försvar uplåtas till försträckning,
således att hvart lod hvitt sölfver, som af nästa stadz
gullsmed profves hafva sin rätta halt, tages för 1 daler
sölf.m:t, och förgylt sölfver proportionaliter effter des
värde, hvaröfver kyrckiorne hafva att undfå sine försäkringar
på lijka sätt, som här ofvanföre om reda penningar
är förmält. Som alt skier med den försäkran, att alt hvad
på förbemälte sätt af kyrkiorne afstås, må, så snart Gud
förläner oss freden, blifva fullkomligen betalt ock återstält,
så att dee härigenom icke må något komma att lijda. För
det öfrige så lemnäs det till Consistoriernes förordning
häri med det första att giöra slut med prästernes och vederbörandernes
så väl som församlingarnes vetskap ock samtycke.
Till yttermehra visso att detta af oss ock våra
hemmavarande medbroder skall hållas, så bekräffte vij det
med våra händers underskrifft ock vanlige signeten. Stockholm
den 2 Junii åhr 1710.
På Riddareskappet och adelens
vägnar På Presterskapets vägnar
H. H. Clerk. Haqv. Spegel.
(L. S.) (L. S.)
På Borgerskapetz vägnar På almogens vägnar
And. L. Hylteen. Hans Staffanson.
(L. S.)
Bilagor.
175
Bil. 16.1
Uppå Hans Kongl. Maij:tz vår allernådigste
Konungs högtbetrodde Mäns ock Rådz secrete
proposition, som dee hafva behagat först att föreställa
det utnämde secrete utskottet af Ridderskapet
och Adeln, Präst- ock Borgerskapet och
sedan samtl. Ständerne, är detta samtliges vårt
ödmiuka svar angående det inrijkes väsendet.
Gifvit i Stockholm den 2 Junii åhr 1710.
Ehuruväl orsakerne till denne vår såsom Kongl. Maij:tz
trognaste Ständers ock undersåtares sammankomst till
detta utskrefne ock berammade mötet hafva varit ock ann
äre så högst bedröfvelige, nemligen Sveriges vårt kiäreste
fäderneslandz för ögon stående ock befarande undergång,
att hvar redelig Svensk mans ock trogen undersåtares
hierta däröfver är innerligen bedröfvat ock sorgsse, ja
nästan tröstlöst, så glädie vij oss dock, att vij håfve hafft
nu tillfälle både att betyga vår underdånige ängzlan ock
hiertelige bedröfvelse öfver Hans Kongl. Maij:tz vår allernådigste
Konungz lån glige ock fierran ifrån sitt rijke altför
beklagelige frånvaru, som och att pläga oss emellan ett
förtroende ock rådgiörande om rijkets försvar, jemväl och
att blifva underrättade om des innerliga väsende, erkiännandes
vij med all ödmiuk vördnad den gunst, som Deras
Excellentier hafva behagat oss ertee, att dee icke allenast
genom den secrete propositionen låtit oss få en fullkomlig
ock grundelig kundskap om rijkets tillstånd och om alt
det, som därtill i en och annan måtto hörer, särdeles hvad
sedan slaget vid Pultava kan vara giort eller handt, utan
och under varande vår sammankomst med all bevågen förtroligheet
oss meddelt det, som tijd effter annan ifrån
orterne angående landets försvar ock nödtorfft är inkommit.
1 Prot. sid. 60. — Koncept, jämfördt med det i Riksarkivet förvarade
originalet, som har följande påteckning: »insinuerat den 6 Junij
1710, npläsit samma dag».
176
1710.
Yij kunna intet tillfyllest beskrifva, utan kvar trogen
undersåtares samvete ock hierta bevitnar det, med hvad
sorg vij förledit åhr månde spöria dee olycklige tijender
om heela den Svenske arméens nederlag ock undergång
uti Ukraine, och att Kongl. Maij:t därpå har måst taga
sin säkerheet uti Turkie, hafvandes vij imedlertijd sväfvat
uti en beklagelig ovissheet och ängzlan öfver Hans Kongl.
Maij:tz dyra person, men glädia oss, att vij utaf dee inkomne
tijender ock bref kunna giöra oss förhoppning om
Kongl. Maij:tz goda hälsa, och att snart få see Hans
Kongl. Maj:t uti sitt rijke igen, önskandes af ett troget
ock undersåteligit hierta, att Gud den aldrahögste ville
ledsaga ock bevara Hans Kongl. Maij:t på alla sine vägar
ifrån alla hemlige ock uppenbara farligheter ock olyckor
och förhielpa Hans Kongl. Maij:t till sitt rijke igen, så
att vij måtte en gång kunna erhålla den länge effterlängtade
freden och få lefva under Hans Kongl. Maij:tz regemente
uti en önskelig vallgång ock lycksaligheet.
Det har varit oss en stor hugnad att förnimma, huru
såsom Hans Kongl. Maij:t utaf en nådig Kongl, omsorg
om des rijkes ock des därutinnan vistande trogne undersåtares
vällferd ock bästa vid sin afresa ock krigets begynnelse
åhr 1700 har behagat fatta ock effter sig lemna
en genera] förordning, huruledes Hans Kongl. Maij:t i nåder
ville att värcket här hemma imedlertijd ock under des
frånvaru skulle blifva fört, styrt och i sin tillbörlige gång
ock skick hållit, så att undersåtarnes ansökningar måtte
blifva uptagne, dee till sin rätt hulpne eller och sakerne
andragne till Kongl. Maij:tz egit nådige afhielpande, och
att revisions- och justiticesakerne måtte af dee därtill förordnade
Deras Excellentier Hrr Kongl. Råden effter Sveriges
lag, revisionsstadgar ock andra Kongl, förordningar
lagligen till sluth ock ändskap befordras, såsom och att
om dee uthrijkes sakerne skulle effter vanligheten af des
Cantzlij här i Stockholm all trogen försorg dragas till befordran
af Kongl. Maj:tz tienst och till ett godt förtroendes
på alla sijdor underhållande, jemväl att dee ährender,
som kunde vara af vicht ock värde, skulle föredragas ock
underkastas Hans Kongl. Maij:tz nådige godtfinnande; hafvandes
och Kongl. Maij:t därjemte förordnat en Defensions-Commission
till att öfverläggia om dee ährender, som
Bilagor.
177
höra till landets försvar, ock i öfrigit anbefalt des Collegier
i gemeen att skiöta dee måhl, som till dem lyda, ock
öfver dem förordna ock resolvera effter Kongl, stadgar,
förordningar och resolutioner, som dee finna Kongl. Maij:tz
tienst ock interesse samt hvar och en saks beskaffenheet
det kan fordra; men om något besynnerligit angeläget
måhl skulle förefalla, som icke tålte det drögzmåhl att
först inhämpta Kongl. Maij:tz nådige förordning, så har
Hans Kongl. Maij:t tilltrodt det Deras Excellentiers samtl.
här vistande Hrr Rådz bekante troheet, fiijt ock oförtrutne
vaksamheet att däri söria för des rijkes bästa ock vällferd
samt all fahra ock olägenheet att afböija.
Nu hafva Deras Excellentier gunstigast behagat att
gifva oss vid handen, huru såsom, till underdånigst föllie
af desse Hans Kongl. Maij:tz nådige förordningar, Deras
Excellentier på alt sätt hafva vinlagt sig både att efterkomma
Kongl. Maijrtz nådige villia och att hafva försorg
för alla dee delar, som kunna angå rijkets ock des inbyggiares
vallgång, säkerheet ock försvar. Altdärföi’e som
Kongl. Maij:t har ifrån sin lofvärdigste regementstijdz begynnelse
medelst åtskillige i desse förflutne krigzåhren
utgångne förordningar vijst en alfvarlig och högst berömmelig
nijt om den sanna gudzdyrckan ock vår evangeliske
reena läras handhafvande emot hvariehanda insmygande
irrige inehningar, så hafva Deras Excellentier låtit
sig vara högst angeläget sådant att handhafva ock efterlefva,
jemväl brukat all behörig alfvarsamheet emot dem,
som i någon måtto därutinnan äre befundne bråttzlige,
såsom och därjemte utskrifvit uti Kongl. Maij:tz namn i
åhr att hålla dee vanlige bönedagarne och dee ringare prästoch
scholseämbeten, som ledige varit, med skickelige personer
effter Consistoriernes inkomne förslag behörigen försedt.
Angående lag ock rätts ovälde skipande och handhafvande,
så hafva Deras Excellentier icke allenast hållit
alfvarsam hand däröfver, att alla andra domhafvande ock
executorer måtte redeligen giöra sine ämbeten ock låta
hvariom skie rätt, utan och dee sielfva af dem, som varit
förordnade till justitiens administrerande uti Kongl. Maij:tz
egen J ustitise-Re vision, effter yttersta giörligheten ock så
mycket tijden vid detta tillståndet har medgifvit, afgiort
dee där förefallande måhl.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot., XVII. 1710. 12
178
1710.
Vid försvarsvärcket till landz ock siös hafva Deras
Excellentier, sedan och så snart viss kundskap inköra
både om Sveriges olycka vid Pultava och att Zarén i Ryssland
hade en stor dehl af sin krigzhär i fullt tågande åth
Lifland uti upsåth att angrijpa staden Riga, jemväl och
om Konung Augusti ock Konungens af Dannemark stora
krigztillrustningar, varit med all sorgfälligheet omtänckte,
huru igenom alle möijelige anstalter ock författningar till
landz ock till siös den å alla sijdor förestående fahran
måtte förekommas ock mötas, och fördenskull icke allenast
förordnat, att Hans Excellence Kongl. Rådet ock GeneralGouverneuren
högvälbrne H. Grefve Nils Strömberg skulle
straxt begifva sig till Riga, antaga sig general commendo
öfver Est- Lif- ock Curland, föra där direction öfver alt
defensions- och ceconomievärcket och indrifva alt det giörligit
vore utur landet till fästningarnes providerande, utan
och genom tullfrijhetens publicerande befordrat tillförslen
till dee orter, på hvilcket sätt Riga så väl som Neumiinde
kunde med det nödvändigaste öfver vintern blifva försedde,
till dess dee vid islåssningen med mehra måtte undsättias,
på det att icke fienden effter sitt onda upsåth måtte hafva
sin framgång. Ock som dee ständige regementerne till
häst ock foth samt adelsfahnan, som varit vid det ofvannämde
olyckelige nederlaget, spordes vara antingen slagne
eller fångne, så äre dee anstalter straxt fogade, att dee
ofördröijeligen skulle till hälfften recreuteras, och dee andra
hemmavarande regementerne giöras complette ock färdige;
men uppå Kongl. Maij:tz egen sedan ankomne nådige
befallning är beordrat, att dee aldeles å nyio skulle uprättas.
Och ehuruväl detta har varit landet ock undersåtare
i denne svåra missväxtstij den till mächta stort
besvär, så har dock Gud ansedt vår oskuld, vällsignat
Kongl. Maij:tz rättmätige vapn och förlänt oss en härlig
seger under Eäldtmarskalckens ock Gouverneurens högvälb:ne
Gref Magnus Stenbocks tappra anförande emot Konungen
af Dannemark.
Hvad Krigz-Collegii förrättningar angår, så har det
till föllie af des instructioner låtit sig vara angeläget att
fullgiöra sin skyldigheet och således, så långt som medlen
velat förslå, försedt alla fästningarne med nödig ammunition,
försörgt alla dee nyia regementerne ock en dehl af
Bilagor.
179
undersåtarne på gräntzerne med gevähr ock annat tilbehör,
utfärdat fyra artollerie-fäldtstater, drifvit både gevärsfactorierne,
jemväl kruth- ock saltpetertillvärckningen med
högsta flijt, jemväl, efftersom medlen tålt, fortsatt fortifications-
ock fästningzbygnaderne.
På lijka sätt skall Kongl. Ammiralitets-Collegium i
förmågo af Kongl. Maij:tz förordningar ock reglementer
hafva hållit des värck i sin vanlige gång. Men som det
spordes, att Konungen i Dannemark, så snart vår stora
olycka emot Ryssen blef kunnig, straxt tog tillfället i acht
till att värckställa det onda, som så länge i hiertat var
begrafvit ock hemligen hållit, ock därpå straxt in Augusto
sistl. begynte med all macht att tillrusta en deel af des
örlogzflotta, altså hafva Deras Excellentier funnit, att sielfva
försichtigheten fordrade att och å denne sijdan taga rikets
säkerheet ock undersåtarnes handel ock navigation i beskydd.
Altdärföre har det blifvit Kongl. Ammiralitetet
antydt att hålla så månge skiepp i beredskap, som man
försporde att i Dannemark utreddes, och att giöra sig så
snart i alt färdige som dee Danske. Ock ehuruväl till denne
uthredningen vijste sig stora svårigheter, särdeles genom
det att på tackel ock tyg samt mehra fans stor brist, som
är vorden förorsakad af det att åhrligen en anseenlig
esquadre till Nyendske fahrvattnets betäckiande är utredd,
förutan dee månge creutzarne ock transportskiepp, som äre
vordne brukade, som alt har förminskat förrådet af sådane
nödvändigheter, så är den dock i rättan tijd blefven färdig
med dee ordres att hafva på alt ett vakande öga, dock
att intet begynna någon fiendtligheet eller med äfventyr
våga sig i någon värckelig action. Men som deras flotta
intet dristade sig i Östersiön, utan dee änteligen giorde
landstijgning i Skåne, så skattade Kongl. Ammiralitetet för
orådeligit ock högst fahrligit så seent.på åhret att löpa i
sion, hälst som man intet fann att därmed ändå något
stod att uträtta, utan achtades vara nyttigast att låta inläggia
skieppen och qvarbehälla så mycket manskap som
till den angelägne ortens ock den kåstbara flottans säkerheet
behöfdes, hvilcket och har hafft den goda värckan
att fiendens skadelige anslag på bemälte ort ock flotta i
vintras misslyckades. Ock som rijkets säkerheet har fordrat
att hafva flottan i våhr uti god tijd i beredskap,
180
1710.
därmedelst att möta ock hindra fiendernes skadelige anslag,
så äre allaredan in Novembri till Kongl. AmmiralitetzCollegium
ordres afgångne att vara därpå betänkte, och
att förslagen måtte lämpas effter tijdernes medellösheet,
så att fast icke heela flottan kunde fullkomligen blifva
utredd, så skulle dock först ock främst en esquadre
giöras färdig vid första öpet vattn straxt att utlöpa till
att vid islåssningen betäckia dee Ingermanlendske ock
Finske custerne samt att hindra den Ryske flottans fördärfvelige
anslag, och sedan så månge örlogzskiepp utredas,
som någonsin vore giörligit ock medlen kunde tåla,
till den Nyendske esquadrens ock Svenske custernes betäckande
ock försvar emot den Danska siömachten, lefvandes
man i den säkra förtröstan att Gud lärer härtill
förläna sin nådige välsignelse.
Anbelangande cammarhuushållningz- ock handelsväsendet
samt statsvärcket så skola dee, hvilckom
dee saker hafva varit anbefalte, till föllie af dee dem
gifne Kongl, förordningar, hvar sitt värck med all flijt
ock sorgfälligheet hafva fört. Ock som genom denne huushållningen
alt det, som vid ett regementsvärcks styrelse
skall förrättas, har sin rätta driflt ock trefnad, och när
det felar, måste alt stanna och efftersättias, så har och
den nu påkomne allmänne fattigdommen giordt all ting
besvärligit och hindrat många goda rådz och anslagz utförande,
varandes allom nogsamt kunnigt, huru stor meddellösheet
samt hvad för odrägelige besvär, som nu tryckia
både rijket i geineen som och samt- och synnerligen des
inbyggiare, som är förorsakat af detta långlige krigets
tyngd, den allmänne några åhrs missväxten ock hungersnöden,
all näringz ock handels afftagande, Est- Lif- ock
Ingermanlandz samt dee Finska orters dels förlust dels
förhäriande ock ödesmåhl och af cronoränttors ock inkomsters
bårtförpantande, hvarigenom rijksens räntterijer ock
cassör äre så blefne försvagade, att dee intet hinna till
den ordinarie statens underhåll, mindre till dee odrägelige
summor, som till krigets utförande till siös och till landz
fordras, uthom hvilcket rijket står i högsta fahran att aldeles
gå under. Imedlertijd ock på det att försvarsvärcket
med en gång icke måtte stanna, så har det Kongl. StatsContoiret,
oachtat hvad andra nödvändigheter kunnat vara,
Bilagor.
181
grijpit till det, som i förråd varit, och anordnat till flottans
utrustande, hvarpå heela rijkets försvar beror; men
som bemälte förråd intet har kunnat förslå, så hafva Deras
Excellentier icke allenast intet kunnat undgå i Kongl.
Mnij:tz höga namn att utskrifva en dubbel contribution för
alla Ständerne uthom allmogen, som i anseende till deras
mångfaldige besvär äre med en enckel förskonte, iitan och
emedan denne contribution lijtet förslår till det, som betarfvas,
så hafva Deras Excellentier tänckt genom tienlige
föreställningar öfver alt i rijket att förmå en och annan
förmögen till att giöra förskotter, men därvid ringa uträttat.
Altdärföre hafva dee både genom ett öpet placat
tilbudit allom dem, som villia låta upmynta sitt sölfver
ock däraf försträckia en dehl till Grönan, mycket fördeelachtige
vilkor vid myntet, jemväl och till att någorledes
ersättia den stora penningebristen, som nu är, låtit upmynta
cronokopparen, jemväl gifvit tillstånd allom i gemeen
att upmynta sin koppar, som och på en behagelig
tijd att få förmynta till sitt egit behof alt inländskt sölfver,
häliften till caroliner och den andra delen till fembörestycken.
Men emedan Gud har hemsökt landet med en
svår några åhrs missväxt, jemväl tillåtit våra fiender beläggia
våra gräntzor, betaga all seglation, handel ock vandel
och så instängia oss, att all in- ock utförsel blifver
förhindrad, fördenskull är uti Hans Kongl. Maij:tz höga
namn en lindring uti tullen bevilliad, på det att införslen
af dee nödigste varur och uthförslen af undersåtarnes eflecter
måtte befordras.
Ock som vij utaf alt detta föregående, som oss genom
den secrete propositionen omständeligen är vordet tillkiänna
gifvit ock förestält, nogsampt bafve intagit ock
sedt den stora sorgfälligheet ock oförtrutne möda ock flijt,
som Deras Excellentier hafva halft ock ännu i desse högstbeklagelige
ock bekymmersamme tijder dageligen hafva
för Hans Kongl. Maijrtz tienst ock des rijkes vårt k[ära]
fäderneslandz försvar ock uprätthållande, så böra vij det
med så mycken större ödmiuk vördnad ock tacksamheet
erkiänna, som det angår alles vår vällferd; bedia och ödmiukeligen,
det Deras Excelktier intet villie vid den dem
äliggiande svåra bördan tröttas, utan låta rijksens vallgång
vara sig till det bästa recommenderad; önska och
182
1710.
derhoos, att Gud ville därtill gifva Deras Excellrtier sin
milda välsignelse, så att alt måtte aflöpa Gud till ähra,
Hans Kongl. Maij:t till nådigt nöije, fäderneslandet till
vallgång ock Deras Excellentier till ett odödeligit beröm.
Men som till ett så vichtigt värcks utförande, som
rijkets försvar ock uprätthållande är, fordras stora ock och
anseenlige medel, så hafva Deras Excellentier, som vij af
proposition förstådt och här jemväl till en deel af oss är
uprepat, väll brukat alla optänckelige vägar till deras
ihopskaffande och upbringande; men emedan det alt ganska
ringa förslår till fyllnad af den odrägelige bristen, som
nu befinnes, och det som oumgiängeligen fordras ock måste
vara, så framt rijket skall kunna räddas utur dess för
ögon stående fördärf, öfver hvilcka tarfvor oss äre vijste
förslag ock uthräckningar, som sig bedraga till excessive
summor, altså hafva Deras Excellitier velat ställa under
vårt öfvervägande det hufvudährendet ock måhlet, nemligen
hvad råd, medel och uthvägar vijdare måtte kunna
upfinnas ock vid handen gifvas till denne stora bristens
fyllnad ock ersättning, samt huru ock på hvad sätt enkannerligen
försvarsvärcket, som utan nödige medel måste
stanna, jemte heela rijkets ock kiäre fäderneslandets vällferd
skall ytterligare kunna uprätthållas ock räddas utur
befarande fördärf ock undergång, hvaröfver Deras Excellentier
vänta vårt vällmente råd och dåd.
Denne Deras Excellentiers proposition ock villia äre
vij så mycket mehr villige att yttra oss öfver, sorn vij
genom vår troheets eed därtill högst äre förplichtade. Ock
hvad det första angår, att gå Deras Excellentier tilhanda
med våra trogne råd, så skulle vij af hiertat önska att
kunna fullgiöra Deras Excellentiers åstundan, ty det kan
intet i timmelig måtto vara oss något kiärare änn att
tiena vår allernådigste Konung ock det kiäre fäderneslandet;
men så läre Deras Excellentier väll finna, huru
svårt det är oss om någre särskillte måhl oss utlåta, som
om alla omständigheter intet äre underrättade, rådslagen
och offta effter tijdernes ock tillfällens beskaffenheter måste
lämpas ock ändras, så att vij vijdare däri intet kunnat gå
änn i dee häreffter fölliande puncter finnes förmält. Men
som vij som trogne undersåtare äro effter vår undersåtelige
eedz plicht förbundne att befordra vår allernådigste
Bilagor.
183
Konungz ock des rijkes bästa samt des skada att afväria,
så hafva vij utaf ett troget upsåth velat härhoos foga,
medelst en särskillt underdånig skrifft,1 väre underdånige
tankar om heela rijkets vårt Mära] fäderneslandz vällferdz
ytterligare uprätthållande, med ödmiuk bön det Deras
Excelktier gunstigast ville det uptaga ock härutinnan
ansee rijkets ock alles vårt tillstånd och i allt det, som i
Deras Excellentiers macht står i Hans Maij:tz frånvaru
att giöra, vara oss behielpelige, så att vij hvar uti sitt
ständ kunde komma till att åtniuta någon förkofring, nähring
och lijsa så mycket som i desse krigstijder kan giörligit
vara; men hvad i Deras Excelktiers macht intet står,
dee då ville vid Hans Kongl. Maij:tz lyckelige hemkomst
i bästa måtton såsom vår underdånigste bön hoos Hans
Kongl. Maij:t andraga ock recommendera, så att rijket en
gång måtte hielpas utur sin allmänna fattigdom och vij
blifva i tillstånd både tilbörligen att föda oss och att utgiöra
det, som vår undersåtelige skyldigheet kräfver.
Anbelangande det andra att värckeligen bijträda med
dåd ock medels anskaffande, så ehuruväl vij genom väre
tillförende ingifne skrifter af den 11 Maij sisth och den 2
i denne månaden2 hafva oss utlåtit hvad vij till Hans
Kongl. Maij:tz tienst uti underdånigheet effter väre yttersta
kraffter funnit oss kunna till väga bringa, så håfve
vij dock uti den bedröfvelsen vij stadde äre öfver vårt
kiäre beträngde fäderneslandz alt för stora nöd, trångmåhl
och fahra på alla sijdor nogsamt ytterligare betrachtat,
hvad fahrligit utseende alt har, och huru lijtet vår förmåga
sträcker sig till att skaffa vid handen alt det odrägelige,
som behöfves till försvarsvärckets utförande emot
våra många och mächtiga fiender, som sig hafva sammansatt
oss aldeles att förstöra. Yij betyga, att intet är oss
ömmare och kiärare änn att giöra alt det i vår förmåga
står till vår allernådigste Konungz ock des rijkes vårt
k[ära] fäderneslandz tienst och försvar. Men det ängzlar
oss, att vår macht är så svag, så att vij see oss intet
kunna mehr åstadkomma, utan önska, att vij kunde fulleligen
utgiöra både den utskrefne och påbudne dubbla contribution
— den vij väll hade åstundat att den kunnat
1 Se bil. 17 a).
ä Här ofvan bil. 9 och 15.
184
1710.
blifvit ändrad till enckel, men förnummit det vara ogiörligit
— som och dee flere uthlagor så i penningar ock
giärder som munteringar med mehra, som oss åligger att
erläggia ock prestera, men fruchta att och däri hoos mången
torde fela, ty genom detta långlige och kåstbara kriget
ock dee många svåra hungersåhren äre vij så utharmade
ock utblottade blefne, och alla landzens medel äre så utgångne,
att alt nu nästan på en gång afstannar, och hoos
många, ja största delen tryter födan. Dock som vid öfverläggiande
om medlens bibringande åtskilligt är kommit
i öfvervägande, som torde något kunna understödia
den allmänna nöden ock befordra vårt värck, så hafva vij,
till att vij sa vår underdånige troheet ock zele för vår
allernådigste Konung, tänckt att däröfver inkomma med
våra oförgrijpelige tanckar, som bestå uti fölliande, nemligen
:
I.
Såsom vij nu nogsamt hafva funnit, huru ringa samtelige
undersåtarnes förmågo är, att om dee alt det redbart
i rijket vore sammanbrachte, så skulle det intet stort
förslå, och därföre tyckes, där Grud icke snart förläner oss
den hugnelige freden, ingen annan utväg vara öfrig änn
upnegotiationer uthom landz, då nöden lärer tvinga rijket
att pantsättia länder ock provincier, som hafva kostat så
mycket svenskt blod och oiftare med blodiga skiortor. än
med penningar återskaffes. Men såsom rijket har en stoor
myckenheet af trophseer uti stycken af koppar, som förmehnes
sig skola bestijga till några tunnor gull, så skulle
vij tyckia uti denne stora medellösheten, att det vore till
Hans Kongl. Maij:tz ock des rijkes tienst, om man försökte
först på dem in- eller uthrijkes något upnegotiera med
dee villkoren, att dee skulle blifva qvar uti landet, men
under deras förvar, låås ock nycklar, som giöra förskotten,
och det med all den säkerheet för dem, som uti ett contract
bör vara; förmodandes vij detta vara så mycket
drägeligare för rijket, som därigenom inga åhrlige inkomster
pantsättes, utan allenast ett dödt ock ofruchtbart capital,
som ändå, när rijket kan komma sig före, igen kan
inlösas och blifva behållit, hvilcket alt dock hemställes
Bilagor.
185
Deras Excellentiers mognare ompröfvande oek godtfinnande.
Det skola och vara några utaf råkoppar uti Hennes Maij:tz
Drottning Christina; tijd gutne stycken, som ock äre befundne
vara odugelige; så skulle synas icke vara orådeligit,
att dee antingen blefve aldeles bårtsålde eller slagne
till plåtar, hvilka sig på förslag skole bedraga till en anseenlig
summa. Härhoos kunne vij intet underlåta att
påminna om den fahran, som dee här i Stockholm varande
trophseer stå uti, och därföre är deras conservation nödig
att söria före, om Grud skulle så högt straffa vårt kiäre
fädernesland, att Henderne effter deras nog bekanta anslag
skulle hafva den framgången på denne staden, som dee
effter sin onda villia åstunda.
II.
I fall att några dyrbara jouveler skulle vara i behåll,
som Kongl. Maij:t ock des rijke tilhöra, så förmode vij
det både vara försvarligt och för rijket gagneligit i denne
des trångmåhl, om dee och blefvo pantsatte således, att
dee igen må kunna till publicum inlösas.
III.
Ock som Deras Excellentier hafva uppå vårt giorde
förslag velat därtill samtyckia, att hvitt sölfver, som här
i Sverige är uparbetat ock stämplat, skall blifva antagit
för en daler sölfvermynt lodet, när det blifver till Kongl.
Maij: t ock Cronan uplåtit till försträckning, så vore väl,
om sådant blefve allmänt kimnigt, då man förmodar, att
en och annan lärer sig af dee villkoren betiena. Ock på
det att samma sölfver ofördröijeligen måtte blifva upmyntat
till Kongl. Maijrtz högstnödige .tienst, så hafva vij
därom uti Banquen giort behörig anstalt.
IV.
Emedan det är allmänt bekant, huru stor brist i landet
är på penningar, så att det är att befara, att den påbudne
contribution och andra penniuge-utlagor omöijeligen
läre kunna utgiöras, som sig bör, hvarigenom rijket lärer
186
1710.
lijda, altså förmodes, att sölfver, sedan det är i städerne
af gullsmeder befunnit af rätta profvet ock stämpeln, kan
blifva antagit i betalning för contributioner ock andra
uthlagor ä en daler silfvermynt lodet hvitt sölfver, eller för
hvad prijs det högst kan sättias, ock förgyllt sölfver effter
sitt värde. Sammaledes koppar, spanmåhl och andra pertzedler,
som för Kongl. Maij:t ock rijket på en ock annan
ort äro nödige, effter hvar orts marckgång, där dee lefvereras,
på hvilcket sätt undersåtarne kunde kiänna någon
lijsa ock Kongl. Maij:t få en och annan vid des flottar,
fästningar eller arméer nödvändig pertzedel för ringare
prijs, änn när den emot betalning blifver uphandlad; ock
som vij i detta måhl intet tvifla om Deras Exellentiers
gunstige bijfall, så läre Deras Excellentier och låta utgå
des befallning vederbörande upbördzmän ock andra till
efterrättelse, huru dee häri sig förhålla skole.
V.
Hoos Deras Excellentier hafva vij väll andragit, att
Actores causae måtte giöra reda ock räckning för dee actioner,
som dee hafva hafft att utföra, jemväl hvad af dem
influtit, hvaröfver Deras Excellentier och gunstigast hafva
oss meddelt det svaret, att därom vore redan till vederbörande
bref afgångne. Men som man är i den förmodan,
om dee blifva med eftertryck därtill hällne och dem en
viss tijd föresatt, att af sådane medel väll något lärer
blifva att tilgå, som till rijkets nu varande nöd kan brukas,
altså till Deras Excellentier drage vij den ödmiuka tillför
sichten , att uti detta och kunde ernåås en god ock
skyndesam richtigheet.
VI.
När vij nu således, som i detta ock dee förre väre svar
ock ingifne skrifter är anfört, hafva budit till att giöra
alt det, som i väre krafter står samt gifvit vid handen
alt hvad vij kunna tyckia, att man med skiäl ock rättvisa
kan betiena sig af till Kongl. Maij:tz tienst ock
fäderneslandets försvar, så måste vij hierteligen beklaga,
både att det till ingen deel svarar emot det, som oumgiän
-
Bilagor.
187
geligen betarfvas, som och att när alt det, som af oss bör
i en ock annan måtto utgiöras, är nu denne gången ock i
åhr erlagt ock efterkommit, så see vij ingen förhoppning
eller lijknelse, att vij åth åhret eller vijdare kunna något,
som förslår, till väga bringa eller med bördan längre uthärda,
så att där kriget skulle längre vahra och oss träffade
änn en gång någon olycklig händelse, så är för menniskligit
förnuft omöijeligit att afsee, huru och igenom
hvad medel Hans Kongl. Maij:t skall sedan effter alles
vår underdånige åstundan och skyldigheet undsättias ock
rijket frälsas. Altså är intet annat medel öfrigit änn att
sökia ock antaga freden, ock därföre försee vij oss till
Deras Excellentier, hvilckom värcket ock rijkets styrelse
af Kongl. Maij:t är anfbrtrodt, att dee täcktes lämpa ock
drifva sakerne därhän, om det någonsin är giörligit, att
vij kunde komma ju förr ju heller till en drägelig fred
med Konungen af Dannemark, då vij sedan skulle genom
Gfudz nåd kunna så mycket lättare skiöta och utföra det
öfrige kriget, som vij vore på den ena sijdan frije, sluppe
dee stora siötillrustningarne af heela flottan ock finge en
öpnare ock säkrare siöfart ock handelns frija gång samt
väre allierades bijträde.
VII.
Det hafva Deras Excellentier låtit oss föreställa, om
vij icke kunde oss påtaga att recreutera ock upfylla den
afgången, som skall vara blefven ibland ståndzdragonerne,
sedan dee äre vordne till Hans Kongl. Maij:tz tienst tagne.
Nu kunna vij i detta som uti alt annat betyga, att på
vår villia aldrig felar eller skall feela uti det, som är till
befordran af Hans Kongl. Maij:tz tienst ock vårt k[ära]
fäderneslandz försvar; men som Deras. Excellentier är alt
för väl bekant, uti hvad för slätt ock medellöst tillstånd
vij äre råkade alla i gemeen uthom rätt fåå, effter hvilcka
vij samtlige intet kunna oss rätta, att vij fruchta, att
många af oss intet läre förmå att utgiöra det oss redan
åligger, mindre att kunna till väga bringa det, som i detta
måhl kan fordras, altså förmoda vij, att Deras Excelktier
läre sielfva finna, att ogiörligheten möter oss att kunna
påtaga oss denne recreuteringen, hälst som desse stånds
-
188
1710.
dragouner således äre blefne utgiorde eller antagne att
utgiöras, att när dee en gång vore ifrån oss lefvererade,
så skulle vij vara dem aldeles frije ock af deni intet hafva
någon vijdare last.
VIII.
Härhoos så understå vij oss af en trogen zele för Hans
Kongl. Maij:t och dess rijkes vällferd att anföra en ödrniuk
påminnelse, förmodandes vij, att det altijd så blifver
uptagit ock uttydt, som vårt upsåth är redeligit ock trogit.
Det är allom nog bekant, uti hvad fahra som Kongl.
Maij:tz flotta ock siömacht, hvarpå heela värcket beror,
stod förleden vintras, så att man, då den Danska krigzmachten
nalkades till den orten, var i en dagelig fruchtan
att höra dee olyckelige tidender om fiendens framgång uti
sitt onda upsåth och hela rijkets därpå fölliande undergång,
hvilcken och tycktes vara oss så öfver hufvudet och
nästan oumgiängelig effter menniskiors ögon och som sakerne
då voro beskaffade, om icke Gud hade förblindat
fienden ock af sin nåd giort hans anslag till intet, hvarföre
vij och hafva orsak innerligen att tacka Gud. Men
som sådane fahrligheter billigt böra lända enom till vahrning
ock achtsamheet, hälst som krigzlyckan är änderlig
och uti Gudz våld, vij och hafva orsak att befara, att
icke alt effter åstundan kan lyckas ock värckställas, emedan
den stora meddellösheten ock bristen på alt det,, som
behöfves, förhindrar alla goda rådslagz värckställande;
fördenskull vid den händelsen, att Konungen af Dannemark,
som intet lärer underlåta med all macht att fortfara
uti sine onda upsåth att fördärfva oss, hade någon
framgång i höst eller framdeles, så att flottan skulle igen
stå i någon tahra, så hemställes Deras Excellentiers gunstige
ock mognare omdömme, huru vijda det skulle vara
radeligit att sökia flottans bättre säkerheet ifrån Carlscrona,
antingen hijt till Stockholm eller till hvad ort som
Deras Excellentier varda bäst finnandes, till dess fahran
vore förbij.1
1 Härefter står i konceptet följande stycke, som i originalet uteslutits
:
Sidst bedröfvar oss af hiertat, att vij ännu måste sakna vår allernådigste
Konung utur sitt rijke. ock att vij under vår sammanvaru intet
Bilagor.
189
Ock ehuruväl vij förhoppas, att Gud lärer så vällsigna
vårt kiäre fädernesland, att det en gång kan komma utur
desse sine stora besvär och olyckor, dock lickväl som alt
sådant står uti Gudz våld ock till tijden, så draga vij
till Deras Excellentier det vissa förtroende, att som Deras
Excellentier munteligen hafva sig utlåtit, där några sådane
vichtige händelser sig tildroge, hvarpå heela rijkets
vällferd kunde bero, att vij då skola blifva ihopkallade,
det Deras Excellentier lära då hafva det uti ett gunstigt
minne, hvarom vij och oss aldeles försäkre. Önskandes för
det öfrige Deras Excellentier all vallgång ock lycksaligheet,
hvarmed vij städze förblifve
Deras Excellentiers
ödmiuke och hörsamste tiänare
Uppå Riddarcskappetz och adelens
vägnar På Presterskapets vägnar
H. H. Clerk. Haqv. Spegel.
På Borgerskapetz vägnar På alniogens vägnar
And. L. Hylteen. Hans Staffanson.
hafva kunnat erhålla någon rätt pålijtelig ock säker kundskap, huru Hans
Kongl. Maij:tz tillstånd måtte vara, mindre någon vissheet om Hans
Kongl. Haij:tz lyckelige hemkomst, utan effter dee inkomne ombytelige
tijender ännu sväfva uti en fruchtan, huru därmed rätteligen må vara
beskaffat, och hvari vår olycka antingen i det eller annat änteligen lärer
stanna, kunnandes man vid sådant fahrligit tillstånd intet annat giöra
än att både förvänta det goda och fruchta för det onda, då försichtigheten
lärer fordra att taga tijdige och mogna råd, så att rijket vid någon
bedröfvelig händelse icke aldeles ginge under.
190
1710.
Bil. 17.
A.1
Allerunderdånigst ock trogen berättelse om
Hans Kongl Maij:tz vår allernådigste Konungz
trogne undersåtares och Ständers nu för tijden
varande slätta tillstånd, och huru genom deras
vallgång ock uprättelse det allmänna bästa förmodas
kunna igen blifva befordrat.
Utaf det tillfället, att vij vid detta mötet, som vij
hafva varit kallade till, hafva effter vår underdånigste
skyldigheet varit bekymmersamma, huru vij med medels
anskaffande kunde grijpa Hans Kongl. Maij:t under armarne
ock värckeligen bijbringa det, som behöfves till
detta svåra krigets utförande, så att man med kraft kunde
möta våra mächtiga fiender och afböija den undergång, som
rijket öfverhänger, så hafva vij till befordran af detta vårt
upsåth låtit oss vara högst angeläget att upfinna alla uptänckelige
förslag, genom hvilcka allmänt något till desse
högst påträngiande tarfver kunde utgiöras, som vij och
nu, uthom den tillförende påbudne dubbla contribution,
vanlige uthlagor, giärder, munteringar och oändeliga utgifter,
hafva uthom Bondeståndet oss påtagit att erläggia
ett och annat, som fuller i sig sielfft intet är så stort, som
vij giärna önskade, men dock effter våre svaga kraffter
svårt, då vij alla samtl. hafva funnit, att en otrolig medellösheet
har mött ock hindrat oss undersåtarne i gemeen,
så att vij med en hiertans ängzlan ock bedröfvelse måste
see oss oförmögne att underhielpa vår allernådigste Konung
ock kiäre fäderneslandet, som nu så svårligen är beträngdt,
och det, som beklageligast är, att vij blifva dag
ifrån dag svagare ock fattigare. Man hade väll tyckt, att
en eller annan skulle effter uthvärtes anseende hafva någon
1 Prot. sid. 61. — Afskrift, jämförd med originalet i Riksarkivet.
Bilagor.
191
egendom ock kunna något till väga bringa; men så är
därmed så beskaffat, att sådan egendom antingen är på
allehanda sätt besvärad ock osäker eller intet giällande
eller och des ägare utan reda medel, varandes osäkerheten
ock misscrediten allmänt så stor ock penningebristen så
öfver alt, äfven hoos dem som något i fast äga, inkommen,
att största delen ringa hafva att tillgå, och att den ena
intet kan mehr hielpa den andra, serdeles sedan Lähnebanken
råkat så olyckeligen i misscredit, att undersåtarne,
som nästan alla sine redbara medel där insatt, intet något
däraf få commendera eller nyttia uthom det ringa interesse,
som i sådan allmän ock stor nöd intet något förslår,
så att ögonskenligen alt måste af sig sielf förfalla,
om man änn genom Gudz nåd sig emot henderne kunde
försvara, där icke uppå detta älendet af Kongl, nåd kan
skie någon förändring. Det är intet utan, att under varande
kriget sådant intet fullkomligen giärna kan värckställas,
men så lefver man dock uti den underdånige förhoppningen,
att Gud lärer beveka Hans Kongl. Maij:t att
ju förr ju heller tänckia på dee vägar ock medel, som
kunna lända till befordran af des trogne undersåtares upkomst
ock vallgång. Nu är det så beskaffat med den
siukdommen, som uti ett rijke ock hoos undersåtarne sig
inrijtar, som med den mennisklige kroppen, när den är siuk
blefven, att orsakerne därtill måste vara först kunnige
ock utsökte, innan man kan bruka läkedommen. När man
således betrachtar samtelige undersåtarnes tillstånd, så
hnnes snart, att siukdomen hoos dem är en allmän torfftigheet
ock misscredit, som hoos hvart stånd har sine särskilte
orsaker, nemligen:
1. Ehuruväl att Bondeståndet hålles för det ringaste,
så är dock des egenskap sådan, att den, som genom
Gudz välsignelse skaffar säden i och utur jorden, är i
sanning dee andra menniskiors skaffare ock hielp till deras
föda. Nu har man af gamla historier ock handlingar den
effterrättelsen, att Bondeståndet här i Sverige i dee förra
tijder, då uthlagorne voro ringa ock drägelige ock ibland
intet mehr änn den så kallade jordebooksräntan, har varit
i godt vällstånd och tämmelig uti förmögenheet, så att
det icke allenast kunnat richtigt utgiöra sine utlagor ock
rättigheter till Cronan, utan och häfver hafft sin rijkelige
192
1710.
föda och uthkomst, jemväl något i behåll i penningar,
sölfver, boskap och annan egendom, hvilcket vällstånd har
vahrat intill dee senare tijder, ja ann uti manna minne
tillbakars, att mästedeels alla bönder hade uti sine Imus
sölfver bälten, sölf verb ägare, skiedar med mehra sådant,
den ena mehr, den andra mindre, ja mången satt rijk ock
behållen ock kunde låta sine barn upfödas i studier, vettenskaper
och andra loflige konster, Konungen ock fäderneslandet
till tienst ock nytta, då och det ståndet hade
een stor styrckia uti rijket och var i tillstånd vid påkommande
krig att grijpa sig ann. Men däremot så äre
dee samt- ock synnerligen nu aldeles i grund så utharmade,
att dee hvarcken kunna fulleligen betala sine uthlagor,
eij heller mehr hafva kraffter att så bruka ock
häfda sine hemman, som tilbörligit är, och det som beklageligast
är, så hafva dee intet för alt sitt arbete födan,
utan med största älende ock besvär, ja uti goda åhrsväxtsåhren
måste med möda draga lifvet fram, af orsak att dee
alt stadigt äre under så svår last af uthlagor ock deras
stora restantier, att dee aldrig kunna få tijd att repa sig,
utan därföre tvingas dee största delen att sällia sin säd
om hösten för ringa prijs och om våren och sommaren
kiöpa den dubbelt så högt igen och således åhr ifrån åhr
alt mehr förfalla ock gå under. Det är väll sant, att dee
svåra missväxts- och hungersåhren mycket hafva ökt det
ståndets så väl som de andras armod, och att missväxt
är G-udz svåra straff; men så är därhoos att betänckia,
att så länge den, som jorden brukar, är krafftlös och intet
mächtar den till alla delar så häfda, som sig bör, så är
aldrig att vänta en allmän ymnigheet på säd eller fullkomlig
god åhrsväxt, ja i de bästa åhren, emedan näst
G-udz välsignelse menniskian bör giöra sitt till och hafva
det i förråd och dee medel att bruka, som nödvändigt fordras
till erhållande af Gudz vällsignelse, ty när en åkerman
intet har balfdelen, ja kanskie intet en tridiedeel af
folcks hielp, dragare och afvel, som nödvändigt behöfves
till hans hemmans rätta häfd, utan kanskie har dragare
ock afvel pä lega, eij heller äger något korn, gammal säd
att tillgå om hösten, däraf sig att betiena till uthsäde,
alt som han finner att tijden ock väderleken kräfver,
hvilcken brist nästan öfver alt är, men särdeles för mycket
Bilagor.
193
spöries i vissa doch goda provincier, så är ju omöijeligit
annat att vänta änn miss- eller svaga växter, hafvandes
man i dessa svåra hungersåhren af förfahrenheten det
ögonskienligen sedt, att dee fåå, som hafva varit försedde
med nödigt folck, dragare, afvel ock uthsäde, hafva mästedelen
tämmeligen begådt sig, varandes landtväsendet ock
des bruuk så beskaffat, att till des drifvande intet något
bör fela, men när det skier, så blifver mangel på säd, och
då måste den skaffas ifrån andra främmande länder, hvarigenom
landets ädla varur ock reda medel gå uth ock des
inbyggiare utharmas, där dock i förra tijder långt tilbakars
säden var mäst altijd tillräckelig, men offta i öfverflöd
och ymnighet. Och som det ståndets fattigdom är
alt för uppenbar och oemotsäijelig, så äre och orsakerne
därtil handgrijpelige, nemligen uthlagornes, contributionernes,
giärders ock flere uthskylders myckenhet och storleek
så i fredz- som krigztijder, det svåra knecht- och
båtzmanshållet med rytteriet, som i sig sielf är godt ock
nyttigt inrättat till landets försvar, men på mångahanda
bekanta sätt genom stora ovanliga legor, munteringar,
uthredningar ock annat slijkt trycker så den fattige skattdragare
både i krigz- och uti fredlige tijder, att han aldrig
kan komma sig före, mindre är i tilstånd att kunna
något förmå eller uthärda, hälst som hemmanens ägor nu
äre intet mehr eller bättre änn i forna tijder, utan snarare
svagare och intet svarande emot både den skattlagde
räntan och dee andra många pålagorne, hvartill ock kommer
en stor dehl upbördzmännernes hård- ock egennyttighet,
som bonden intet dristar sig enskijlt att klaga öfver,
utan heller tåhl, till dess han uti sin jämmer förgås.
2. Borgareståndet så i stapel- som upstäderne,
som altijd är ett vist medel och teckn till ett landz atelier
tilltagande, har fuller på en lång tijd tillbakars intet
varit allmänt uti särdeles goda vilkor, men nu är änn
mehr och så af sig kommit och försvagat, att det har föga
behållit någon lijknelse af des förra vällstånd, utan dageligen
lijka som bårtsmälter och afftager, som däraf nogsamt
skiönies, att talet af borgarne, öfver alt att räckna,
intet stijger till halfva delen, som det var anno 1700, då
kriget begyntes, varandes snart ingen mehr, som vill vinna
burskap, men många flyttia på landet ock drifva där otil
Sv.
RiddersJc. o. Adels Rilcsd.-protXVII. 1710. 13
194
1710.
börlig landthandel, utan ser man. hurusom icke allenast
handeln, utan och alla konster och handtvärcken nästan
som bortdöö och utslockna, och det som beklageligast är,
så är den uthrijkes handeln, genom hvilcken, när den rätt
föres, rijkedommar kunna dragas i ett land, jemväl crediten
hoos dee främmande så förfallen, att hos dem intet
står att commendera, om icke man där har ståendes antingen
penningar eller varur, utan äre dee Svenske blefne
dee främmandes tiänare, och nu nästan intet heller troos
därtill mehr. Hvartill är orsaken först dee öfrige tree
ståndens stora medellösheet, ty där ingen eller fåå kiöpare
äre, där är och intet stort att sällia ock handla eller någon
nähring; 2. att handeln, särdeles den uthrijkes, är mycket
bunden, som oförgrijpeligen tyckes kunna drifvas till större
Hans Kongl. Maij:tz och des rijkes nytta ock flor, om den
vore i en större frijheet och lämpad elfter handelns och
landets art; 3. dee stoora och odrägelige contributioner,
båtzmans- ock vachthållningar, som i många åhr, men i
synnerheet i desse tio krigzåhren äre pålagde, uttagne och
prtesterade, oachtat att talet på borgarne så märckeligen
är förminskat, som bemält är; 4. skall execution hvarcken
för inländske eller främmande vara så prompt, som
handeln fordrar, hvartill och kommer den beklagelige långsamheten,
som alla stånden möter uti rättegångzsaker,
hvaraf förorsakas, att ingen credit kan vara eller hållas,
förutan flere orsaker ock skiäl som kunna föredragas ock
vijsas, då det till ett nogare öfvervägande ock ändring
kommer att företagas.
3. Hvad för det tridie anbelangar Prästerskapet,
så ehuruväl deras embeten ifrån det verldzliga äro skilde,
men dee till deras underhåll intet böra lijda, så är doch
trångmåhlet så hoos dem allmänt inkommit, några fåå
undantagandes, att dem tryter deras dagelige föda, och
måste en stoor dehl af dem lefva uti svårt arbete som
bönder samt med suckan förrätta sitt ämbete, hvaraf föllier,
att gudztiensten lärer lijda nöd, studierne blifva försummade
och predijkoembetet kommer uti föracht, jemväl och
att dee intet förmå tillbörligen uptuchta och hålla sine barn
vid scholar och academier. Hvilcket deras trångmåhl är förorsakat
först af deras åhörares stora och allmänna fattigdom,
ty när dee intet hafva att meddela dem, som tiena
Bilagor.
195
vid ordet, så är ock deras förnämsta inkomst försvunnen;
och sedan af dee många ock stoora contributioner, giärder,
knecht- och dragonhållande, löningars afsaknad med flere
besvär, som dee äre underkastade.
4. Huru Kidderskapet ock Adeln, som i alla konungarijken
ock länder hålles för des styrckia och heder,
hvilcket och däri söker sitt endaste beröm att hafva sitt
lif ock blod ospart för sin nådige öfverheet ock sitt fädernesland,
aldeles är till fast och löös egendom försvagat,
och huru deras ringa fasta egendom är i dagelig osäkerheet,
och dee således af ingen kunna vara trodde, det är
alt för mycket bekant, varandes dee alla samtlige uthom
några rätt fåå till att räckna uti ett stånd, som på ett
eller annat sätt kunnat sig något förvärfva, brachte uti
ett sådant tillstånd, att dee antingen äre torfftige, giäldbundne
eller och med stor knappheet kunna bringa sig
igenom, där dee dock för sin nådigste öfverheets tienst
och för sin egen heder skull måste giöra omkåstnad, sättia
sig i giäld och sig sielfva förtära, så att dee föga annat
änn namnet hafva qvar, hvaraf nödvändigt föllier, att dee
intet kunna med det efftertryck tiena sin nådigste öfverheet,
som deras villia ock skyldigheet fordrar, och sedan
att dee för medellösheet skull intet mächta upföda sine
barn i studier ock andra deras stånd tienlige öfningar ock
vettenskaper, mindre att kåsta på dem på några resor, som
elliest mycket upmuntra goda och qvicka sinnen, hvilcket
alt lärer föra öfver rijket en sådan skada, att den intet
står att bota eller i lång tijd att öfvervinna, utan lärer
alt stanna uti ett mörcker, om icke dumheet. När man
nu vill ansee orsakerne till deras utblottade ock ringa
vilkor, så äre dee allmänt kunnige, hvartill och kommer
dee mångåhrige svåra contributioner, som för dem och alla
Ständerne hafva allenast för vissa åhr varit antagne, men
nu vahrat nästan uti 30 åhrs tijd, adelsfahnans uthmunterande
och des många gånger uprättande, dragoners ock
tråssdrängiars preesterande samt recreuterande, knecht- ock
båtzmanshållet af deras öfrige ringa frälsegodz med deras
recreutering ock fördubblingar, fem- ock tremänningar, löningarnes
indragande, många åhrs missväxter, och att dee
i några åhr lijtet eller intet niutit af sine fattige hemman,
som däraf är kommit, att cronoutlagorne äre på dem
196
1710.
så stora, hvilcket oaclitat dee dock hafva måst för dem
contribuera.
Af detta, som här är uprepat, synes klarligen både
undersåtarnes stora nöd ock medellösheet, samt huru den
är förorsakad; ock som däraf snart är att sluta, hvad rådet
därvid bör vara, så fördriste vij oss det att nämna,
nemligen att befordra Kongl. Maij:tz trognaste undersåtares
vällstånd och förmögenheet samt egendommens säkerheet,
jemväl att alla må få tillfälle redeligen att bruka
sin nähring ock handel. Detta har varit och blifver i alla
tijder ett råd och en regel, som är oemotsäijelig och aldrig
slår feelt, varandes oförnekeligit, att där undersåtarne
äre förmögne ock rijke, där är och öfverheten rijk ock
mächtig, och att den säkraste skattcammaren är undersåtarnes
vällstånd, ty där förvaras skatten säkrast och
altijd är, när så behöfves, genom billige vägar att tilgå.
Det skulle kanskie synas vara af oss alt för generaliter
sagt; men så understå vij oss intet att gå till sielfva saken
och omständigheterne vijdare, hvilcka snart nog äre
att finna, utan uti diupaste underdånigheet förhoppas, det
Hans Kongl. Maij:t ville af Kongl, nåd ock mildheet tänckia
på sine trogne undersåtares uprättelse utur sin nöd.
Vij önska innerligen, att Gud ville bevara ock ledsaga
Hans Kongl. Maij:t i sitt rijke igen, oss alla till tröst
ock glädie, förläna Hans Kongl. Maij:t ett lycksaligt regemente
och vällsigna Hans Kongl. Maij:tz rådslag så i
detta som i alla andra des Kongl, företagande. Uti hvilcken
trogne önskan vij framhärda som Hans Kongl. Maij:tz
trognaste undersåtare ock tiänare i döden.
Allerunderdånigste tienare och undersåtare
På Riddareskappetz och adelens
vägnar På Presterskapets vägnar
H. H. Clerk. Haqv. Spegel.
På Borgerskapetz vägnar
And. L. Hylteen.
På almogens vägnar
Hans Staffanson.
Bilagor.
197
B. 1
Någre orsaker till Ridderskapetz och Adelens
nu för tijden utblåttade tillståndh finnes:
1. Vore reduction, som bevilliades åhr 1655 och skulle
taga sin begynnelse ifrån 1632, men blef sedermera genom
1680, 1682 och 1686 åhrs rikzdagzbesluter, resolutioner,
stadgar och förklaringar extenderat till alla donationer i
gemen, hvar effter och många godtz äre till Chronan indragne
för okiöpte räntorne, gravationer af byten med
deras fölgde svåra skattläggningar, ersättningzgodtzen för
allodialiter donerade och abalienerade godtz, förbrutne
godtzen med deras effterräkningar, så och indragande af
Ingermanländiske capitulationsgotzen sampt pantegotzen
och deras effterräkningar, hvilket alt sig bestiger till ett
anseenligit och många tunnor guldz åhrlig inkomst till
Chronan.
2. Blef och jämbväll anno 1680 bevilliat till liqvidation
öfver privatorum försträckningar till Chronan med
deras svåra effterräkningar, hvarigenom Adelen icke ringa
har kommit att lijda.
3. Stora Commissions domar, hvarigenom en stoor dehl
af Ridderskapet och Adelen jämbväll blefvo med capitaler
och interessen till många tunnor guld graverade.
4. Sedan adelsfanan emot förra bruuk är vorden förd
utur rijket, har Adelen i lijka måtto der af kiänt stora
besvär af de svåra och kostbara recreuteringar sampt dragouners
och tråttzdrängars prtesterande och nthmuntering
sampt reda pänningars erläggande för hvar hästs rusttiänst
till 50 d:r sillfverm:t för någre åhr.
5. Kneckt- och båtzmanshållet af Adelens godtz med
deras recreutering och fördubblingar, som mäst åhrligen
måste skie, sampt bevillning och påökning till tree- och
femmänningar med deras uthmunteringar, hvilket alt, tillijka
med contributioner och durcktogzgiärder, hafva mycket
utblåttat Adelens bönder.
1 Original med påskrift: »Föredragit vedh Ständernas mothe på Riddarhuset
i Stockholm den 1710.»
198
1710.
6. General skiepzredderijet, hvarutinnan Adelen så väll
som flere ståndh hafva i desse förflutne åhren måst förlora
många tunnor gulld, som redan hoos höga öfverheten
är inlagt och bevist.
7. Ridderskapetz och Adelens i Banquen insatte capitaler,
hvilka de nu intet vijdare kunna commendera än
till interessetz häfvande, hvar till och kommer till Ridderskapetz
och Adelens stora afsaknad
8. löhningarnes indragande i desse förflutne åhren, hvar
af de som alla andra Chronones betiänte måste kiänna en
stoor olägenheet. Så hafva och
9. de många och svåra missvextåhren förorsakat Adelen
en stoor brist uti deras inkomst, hvarigenom de och
måst förskiuta deras bönder både till utsäde som födan, så
frampt de icke alldeles skulle råka i ödesmåhl, hvar uppå
och är fölgt, att många af Adelen måst försällia och pantsättia
deras godtz så väll till deras egit subsistance som
utmunteringar och bekostningar i Kongl. Maij:tz tiänst,
utaf hvilket alt nogsampt kan slutas, uti hvad förblåttat
och meddellöst tillstånd Rickzens adel nu för tijden befinnes,
att den således som den giärna skulle åstunda icke
kan komma publico uthi desse fahr lige och beträngde tijder
till hielp och understödh.
Cael G. Gyllencreutz.
Bil. 18.1
Ständernas skrifvelse angående »den otillbörliga egennyttig
hetem.
Högvällborne herrar Grefvar samptl. Kongl.
Maij:tz Råd.
Ehuruväl vij nogsamt äre försäkrade, att Eders Excellentier,
som nu i så lång tijd uti Hans Kongl. Maij:tz
vår allernådigste Konungz högstbeklagelige ock fierran
frånvaru utur sitt rijke med så stor sorgfälligheet ock
1 Prot. sid. 61. — Afskrift, jämförd med originalet i Riksarkivet.
Bilagor.
199
ijfver hafva sörgt ock arbetat för Hans Kongl. Maij:tz
tienst ock des rijkes vårt kiära fäderneslandz vällferd, uprätthållande
ock försvar, lära intet underlåta att hålla all
ting uti det skick ock den ordning, som med Kongl. Maij :tz
villia ock nådige förordningar är eenligit, så att alla betiente,
som effter Eders Excellentiers ordres sielfva hafva
hafft eller änn hafva publique medel om händer, måtte
med den troheet dem hantera, som Kongl. Maij:tz tienst,
deras eed ock skyldigheet det fordra; så kunna vij dock
intet förbijgå af den troheet ock kiärleek, med hvilcken
vij äre Hans Kongl. Maij:t ock vårt k[ära] fädernesland
förbundne, att gifva uti ödmiukheet tillkiänna, huru som
så allmänt klagas öfver den otilbörlige egennyttigheten,
som där nästan öfver alt öfvas. Det bedröfvar oss af alt
hierta, det man skall see, att uti denne alt för bedröfvelige
tijden, då rijket är så svårligen tryckt af mächtige
fiender ock af een obeskrifvelig fattigdom ock hungersnöd,
dee ändå intet hafva medymkan med det k[ära] fäderneslandet,
utan blifva vid sin en gång tagne elacka vana.
Yij betyga ock förklara, att vij detta intet framföra af
någon passion, emedan vij giärna unna hvar undersåte ock
tiänare det han redeligen kan förvärfva och det, som Gud
honom har vällsignat med; önska och, att hvar man i rijket
vore uti ett godt vällstånd ock förmögenheet, ty det är
ett landz rätta lycksaligheet ock styrckia att hafva förmögne
inbyggiare, men det q väl lier oss, att när vij så
tungt draga bördan af contributioner ock utlagor, att för
största delen af oss tryter födan, så blifva medlen till
Kongl. Maij:tz största otienst af sådane betiente missbrukade,
i det att dee, som dem infordra, till sin privat nytta
[dem] använda, så väl som dee, hvilcka dem sedan skola utgifva,
vetta på allehanda sätt att taga sine fördelar i acht,
ock dee, som hafva att giöra med uphandlingar, försumma
eij heller att richta sig. En deel äre och emot den fattiga
ock allmogen hårda ock orättrådige, hvaraf händer, att
medlen aldrig hinna till, af orsak att alt det, som skall
för Kongl. Maij:t ock Chronan uphandlas, måste långt öfver
marckgången kiöpas, fast änn betalningen skiedde straxt
contant, då vij igen måste alt mehr och mehr graveras
med pålagor och till det yttersta utharmas. Nu kunde
kanskie tyckias, att sådant måste ankomma på bevijs,
200
1710.
hvilcket och i sig sielf är rättvijst, och ingom oskyldig
hör tilläggias; men så giöra vij oss den ödmiuka förhoppningen,
att Eders Excellentier lära sättia troo till oss som
vår nådigste Konungz trogne undersåtare, som från alla
landzorter äro hijtkomne och vetta, att så tillgår, varandes
nogsamt däraf att dömma, att så i sanning är, att mången
ringa betient, som af sig sielf intet äger, sitter ock vid
ringa lön, utan handel ock kiöpenskap, kan sig på kort
tijd bringa till stora rijkedomar; huru det tilgår, kan hvar
och en lätteligen dömma, fast ingen i synnerheet må sig
åtaga att klaga däröfver, ty det har sina stora hinder.
Fördenskull till att förekomma, att icke landet må tryckias
med sådane straffbara ock fördärfveliga odygder, hvarigenom
det upfylles med klagan, och Gudz straff måtte
komma däröfver, och som Eders Excellentier uti den secrete
propositionen hafva gifvit oss tillstånd att gifva vid
handen, hvaruti vij med råd och dåd skulle kunna befordra
fäderneslandets vällferd, så bedia vij ödmiukeligen,
det Eders Excellentier ville för rijkets och undersåtarnes
vällferd skull fatta någon uthväg, huru den härtills öfvade
egennyttigheten må alfvarligen blifva straffad, och
att den häreffter kunde förekommas, hvarigenom det allmänna
bästa märckeligen skulle befrämias. Vij giöra oss
om Eders Excellentiers rättvijsa benägenheet härutinnan
försäkrade och däremot med all vördnad förblifve
Eders Excellentiers
ödmiuke och hörsamste tiänare
Uppå Riddarcskappetz och adelens
vägnar På Presterskapets vägnar
H. H. Clerk. Haqv. Spegel.
På Borgerskapets vägnar På almogens vägnar
And. L. Hylteen. Hans Staffanson.
Stockholm den 2 Junii 1710.
Bilagor.
201
Bil. 19.1
Uppå Hans Kongl. Maij:tz vår allernådigste
Konungz samtl. här vistande högtbetrodde Mäns
och Rådz till oss, såsom Ridderskapets och Adelens,
Prästerskapets och Borgerskapets samt menige
Allmogens fullmechtige till detta mötet,
förestälte allmänna proposition är detta vårt
ödmiuka svar. Gifvit i Stockholm den 4 Junii
åhr 1710.
Såsom Deras Excellentier, hvilcbom uti Hans Kongl.
Maij:tz frånvaru styrelsen af rijket är anförtrodd, hafva
till befordran af Hans Kongl. Maij:tz höga tienst och för
des rijkes vårt kiära fäderneslandz vällferd skull varit
förorsakade att kalla tillsammans ett uthskott af samtl.
Kongl. Maij:tz Ständer, så hafva vij till hörsamst föllie
däraf effter vår skyldigheet så på väre egne vägnar som
af väre hemmavarande medbroder därtill befullmächtigade
oss instält ock af den oss meddelte så allmänne som secrete
propositionen omständeligen intagit rijkets närvarande
tillstånd, huru det är på mångahanda sätt vordet
ändrat, sedan effter Gudz oss öfverhängde guddomlige
skickelse Kongl. Maij:tz krigzmacht månde förledit åhr
uti Junii månad lijda det nederlaget uti Ukraine, som allmänt
är kunnigt, hvarpå är fölgt, att icke allenast den
Ryska stora machten har begynt sig att utbreda öfver
Kongl. Maij:tz länder ock ansättia dee på gräntzerne belägne
fästningarne, utan och att Konungen af Dannemark
utan att hafva den ringaste skiälig orsak har brutit freden,
angrijpit Kongl. Maij:tz rijke och giort med sin tahlrijke
krigzhär landstijgning uti Skåne. Ock som desse sakers
beskaffenheet äre af den vicht ock angelägenheet, som
med försichtigheet ock alfvarsamt efftertryck böra föras,
så hafva Deras Excellentier både sielfve därvid vijst all
1 Prot. sid. 66. — Afskrift, jämförd med det i Riksarkivet förvarade
originalet, som har påskriften: »inkommit och upläsit den 6 Jnnij 1710».
202
1710.
nijt ock sorgfälligheet, jemväl och af oss åstundat väre
vällsinnade råd, hvad medel och uthvägar nu under Hans
Kongl. Maij:tz Herran från varu vijdare vore vid handen
att taga till rijkets försvar och det allmänna bästas uprätthållande,
altdärföre hafva vij som trogne ock redelige
undersåtare tagit det uti öfvervägande och däröfver velat
meddela vårt ödmiuka svar, nemligen:
I.
Först och främst kunna vij intet utan med hiertans
bedröfvelse ock ängzlan beklaga, att vij nu vid vårt härvarande
hafva funnit den Kongl, thronen ledig ock tomm
genom Hans Kongl. Maij:tz, som den bör besittia, bårtovaru
utur sitt rijke; vij skatta det och billigt för vår
största olycka ock som ett tekn af G-udz onåd öfver vårt
k[ära] fädernesland, men hafva den vissa tillförsichten till
hans guddomlige allmacht, som så underligen har bevarat
Hans Kongl. Maij:tz dyra Kongl, person och fört honom
utur fahran, att han och lärer beledsaga Hans Kongl.
Maij:t uti sitt rijke igen, oss till en outsäijelig glädie och
hugnad. Imedlertijd så skola vij effter vår underdånige
skyldigheet hafva lif, blod ock vår vällferd ospard för Hans
Kongl. Maij:tz tienst ock des rijkes vårt kjara] faderneslandz
försvar.
H.
Ock som för det andra till detta krigets utförande
samt rijkets uprätthållande nödvändigt fordras, uthom dee
vanlige ock ordinarie inkomster, anseenlige och extraordinarie
medel, så hafva vij, förutan den i detta åhr utskrefne
ock påbudne dubbla contribution, oss påtagit åtskilligt
att utgiöra, som våre tillförende ingifne skriffter
af den 11 Maij sistl. och 2 hujus 1 utvijsa, förmodandes vij
att det alt genom Gudz nåd skall hafva en god värckan;
ock fast änn detta långlige kriget kan hafva hafft med
sig för mången sine stora besvär, så skola vij dock intet
velat låta händerne falla, utan vid alla påkommande händelser
grijpa oss an att giöra Henderne mothståndh.
1 Här ofvan bil. 9 och 15.
Bilagor.
203
III.
Ytterligare besinna vij väll, att intet land, ehuru
mächtigt det är, kan altijd vara i tillstånd ock förmögenheet
att till väga bringa alt det, som erfordras till ett
så långligit krigz utförande, som detta har varit, utan
måste betiena sig af upnegotiationer ock låhntagningar.
Så ehuruväl Hans Kongl. Maij:t sielf genom des den 13
April åhr 1700 utgångne nådige förklaring nogsamt har
försäkrat alla dem, som vorde något till publicum förskiutandes,
att dee skulle vara förvissade om sin fulla betalning
utan att fruchta för någre effterräkningar, vij och
vijd rijksdagarne åhr 1686 och 1689 hafva utfäst, att hvad
Kongl. Maij:t vid påkommande skulle behöfva att upnegotiera,
det skulle vij, när Gud gofve igen freden, richtigt
förnöija ock betala; så håfve vij dock änn ytterligare velat
uprepa våre vid ofvanbemälte rijksdagar giorde förklaringar
och härmed på det krafftigaste förplichta oss, att alla dee,
som villia gå Hans Kongl. Maij:t tilhanda med någre förskotter
och intet under varande kriget blifva betalte,
skola, så snart Gud vällsignar landet med fredlige tijder,
hafva att undfå af contributioner eller andra medel sin
richtige betalning.
IV.
Sidst håfve vij orsak att tacka den högste Guden, som
i detta åhr uti Februarii månad månde vällsigna Hans
Kongl. Maij:tz ock des rijkes rättmätige vapn med en härlig
seger emot Konungen af Dannemark, så att landet å
den sijdan har alt härtills varit för fiendtlige infall befrijat.
Men som vid sådane ock andra slijke tillfällen altijd
spöries afgång på manskapet, som måste igen ersättias,
så att regementerne kunna vara fulla ock complete, altdärföre
hafva vij af Ridderskapet och Adeln, så och Allmogen,
näst det att vij alla villiom upsätta lif ock blod
för Hans Kongl. Maij:t ock vårt kiäre fädernesland, oss
föreenat och utfäst att villia upfylla ock ersättia den afgången,
som kan nu vara eller framdeles blifva, så länge
kriget påstår, vid de ständige regementerne till häst och
204
1710.
foth. Ock sorn sättet af recreuteringen har i landzorterne
varit olijkt ock i somlige något svårt, fördenskull håfve
vij påtagit oss att recreutera ock upfylla samma afgång
dels regements-, dels compagnievijs effter hvar orts art
ock egenskap, hvarom redan ordres äre afgångne. Ock
ehuruväl våra fiender hafva sig sammansatt ock förbundit
till att fördärfva oss, så lefva vij dock uti den vissa förtröstan
till Gud, att han vill för sin rättferdigheet skull
ansee, huru vij utan någon gifven orsak äre af dem anfallne,
ock altså af sin oändelige barmhertigheet emot oss
giöra på detta kriget en god ock önskelig uthgång.
Härjemte kunna vij och intet underlåta med största
vördnad ock tacksägelse erkiänna den stora sorgfälligheet,
oförtrutne möda ock flijt, som Deras Excellentier hafva
hafft ock änn dageligen hafva i desse mycket svåra ock
bekymmersamma tijder för Hans Kongl. Maij:tz tienst ock
des rijkes vårt k[ära] fäderneslandz försvar ock uprätthållande;
bedia och ödmiukeligen, det Deras Excellentier
intet ville vid den dem åliggiande svåra bördan tröttas,
utan låta rijkets försvar ock vällferd vara sig till det
bästa recommenderad, önskandes att Gud ville därtill gifva
Deras Excellentier sin milda välsignelse, så att alt måtte
aflöpa Gud till ähra, Hans Kongl. Maij:t till nådigt nöije,
fäderneslandet till vallgång ock Deras Excellentier till ett
odödeligit beröm. Hvarmed vij oss recommendera uti Deras
Excellentiers gunst ock bevågenheet samt förblifve
Deras Excellentiers
ödmiuke och hörsamste tienare
Uppå Riddareskappet och adelens
vägnar På Presterskapets vägnar
H. H. Clerk. Haqv. Spegel.
På Borgerskapets vägnar
And. L. Hylteen.
På almogens vägnar
Hans Staffanson.
Bilagor.
205
Bil. 20.1
En dehl af Ridderskapetz och Adelens påminnelser.
1. Som de redan inkomne förslagen vijsa, hvarest de
nödige medel lärer vara till hempta, så synes och tillkommande
tijder hafva sitt ansvar med sig, om rijksens
provincier nu intet secunderas emot fienden, då rijketz örlogsflotta
är i behåld, rijketz landmelicie till en 50,000
combattanter och nödige medel innom rijksens gränsor till
finnandes.
2. Synes Ridderskapetz och Adelens underdånigste
plicht enligit, at någon af deras medel till Hans Kongl.
Maij:tt afsendes, hvilka l:o underrätta sig om Hans Kongl.
Maij:tz tillstånd, 2:o betyga Ridderskapetz och Adelens
underdånigsta zeele, troohet och vyrdna för Hans Kongl.
Maij:tt, 3:o berätta Kongl. Maj:tt rijketz närvarande tillstånd
och denna Ständernes sammankomst med underdånig
begiäran at förnimma, på hvad sätt Kongl. Maij:tt åstundar
des Ständers giörliga hielp till sin af alle des underdånigste
och trogne undersåtare så länge önskade och
efftertränktade hemkomst, den Gud välsigna och snart förläna
tächtes, rijket och des inbyggiare till ett krafftigt
beskydd och outsäijelig glädie.
3:o. Som Deras Excellencier Kongl. Maij:tz högt betrodde
män, herrar Grefvar och Råd äre uti detta rijketz
beträngde tillstånd icke allenast fåå närvarande här i
Stockholm till det allmänna värketz styrande och uprätthållande,
uthan och en dehl af Deras Excellencier siuklige
och till sådan hög ålder komne, at man eij kan vetta,
huru länge den högsta Gud behagar dem lijfvet spara, ty
begiäres eij obilligen, att högstsahl. Hans Kongl. Maij:tz
regeringzform af anno 1693 nu för Ständerne upläses, at
sig den samma på hvariehanda händelse i Hans Kongl.
Maij:tz så långsamma och långvägade från vara först påminna
och sedan sig underdånigst till efterrättelse ställa
1 Två exemplar.
206
1710.
i alt, som närvarande tider synes fordra Kongl, huset till
tienst och rijket till gangn och goda.
4. Reduction och liqvidation, som nu i 30 [år] rijketz
credit så vähl uth- som innomlandz försvagat, tyckes vid
desse mer än bedröfvelige tijder om icke upphäfvas då åtminstone
på någon tijd hvijla och uphöra borde.
5. Kongl. Maij:tz förordning af anno 1686, som så
alfvarsampt förbiuder och högst straffar hvariehanda olagliga
egennyttigheter, betygar nogsampt Kongl. Maij:tz
nådigste villia och ändamåhl om des rijkes reena och oförkränckta
styrsell, men huru vida det i alle ställen effterkommes,
lära många hafva sig kunnigt, som och desse dagar
något slijkt här för Ständerne är andragit, hvilket,
sedan det bevist är, en fordersam laga näpst fordrar, om
annars någonsin bättring på sådanne syndige och upsåtelige
förgripelser skulle rijket vara till förvänta.
6. Emedan det vid detta Ständernes möte hällne protocoll
nu och framdeles bevares samptl. Ständerne till säkerhet,
så synes eij obilligt, at det och för Ständerne uplästes
och af dem justerades, sampt at denna skrifft i det
samma verbotenus innefördes.
7. Alla på Ridderhuset inkomne acter och memorialer
tiena sammanbindes med protocollet, folieras, med en tråd
igenomdragas och af samptl. secrete utskottet förseglas och
förvaras, på det effterkommanderne klarligen måge erfara,
och (o:att) Ständerne som redelige män och undersåtare
vid handen gifvet hvad rijket och des inbyggare trycker
sampt der jempte anbudit sina krafter och anvist de förmögnares
styrkio till rijketz försvar och des totale under -  gångz befrijande, så att vår nådigste Konung vid Grud
gifve en gång sin lyckeliga hemkomst må i nåder see, huru
troget och zeele Ständerne sig i detta beträngde tillstånd
förhållit.
Bilagor.
207
Bil. 21.1
Vid denne det höglofl. Ridderskapets och
Adelens sammankomst håfve vij som nu varande
Riddarhusets Directeurer intet bordt underlåta
att inkomma med denne vår berättelse om Riddarhusets
nu varande tillstånd.
I.
Det har vid de förre Rijksdagarne varit tillfälle att
anföra åtskilligt angående detta Riddarhuus, som däraf
mäst är vordet förorsakat, att sakerne då voro på mångahanda
sätt uti vidlyftigheet, i det att Riddarhuset häfftade
för stoor skuld uti Banco, des böcker ock räckningar
voro oslutne ock orichtige, och medlen af den då varande
Fiscalen Lars Persson, förr kallad Riddermark, aldeles
försatte. Men sedan värket är bracht uti god ordning, så
förefaller härvid så mycket mindre att besvära det höglofl.
Ridderskapet och Adeln med, ty
II.
Hvad angår skulden uti Banco, så är den sedermehra
fullkomligen blefven betald och Riddarhusets obligation
inlöst. Med böckerne och därtill hörige räckningarne var
anno 1693, då Secreteraren Gyllenkrook dem emottog, så
beskaffat, som väre vid Rijksdagarne åhr 1693 och 1697
ingifne relationer uthvijsa, att sedan anno 1665 var här
ingen sluten hufvudbook, men sedan hår han dem alla afslutit
alt intill åhr 1702, som alt vid påfordran kan framvijsas,
hvarmed vij dare skall continueras, hafvandes vid
Riddarhuset det sättet alt stadigt varit brukeligit, att 8,
9, ja flere åhrs räckningar äre blefne uti en hufvudbook
ihopdragne, för den orsaken skull att det skulle förorsaka
1 Prot. sid. 64, 67. — Original med påskrift: »opläsit för utkskåttet
af Ridderskapet den 6 Junij 1710.»
208
1710.
snarare en vidlyfftigheet ann gagna något, om man för
livart åhr skulle hafva straxt en sådan book, ty den bestode
af intet annat ann interessets tillökning, utan är
nyttigast, när elliest special räckningarne äro richtige, som
och nu är skiedt, att det blifver vid det härtills brukade
sättet.
III.
Medlen vid Eiddarhuset hafva i många åhr varit ringa,
men dock på 40, ja 50 åhr ingen gång mehr änn nu på
dee sista åhren, hvilcket intet däraf är kommit, att man
har här halft större inkomster änn förr utan fast mindre,
men däraf att man har användt dem väll och hållit sakerne
ock räckningarne uti richtigheet, som alt Secreteren
Gyllenkrook skall vijsa; och på det att vij härom måtte
vara så mycket säkrare, så blefvo för ungefähr ett åhr
sedan tvenne af oss, nembligen jag Clas Bonde och sal.
Cammarrådet Hr Hans Billingschöld förordnade att revidera
alla Secreteren Gyllenkrooks räckningar ifrån anno
1691 och intill den tijden, hvilcket och skiedde således,
att icke allenast hvar påst blef examinerad, om därtill
vore behörige verificationer, utan och efftersedt, om dee
medel, som han sig då balancerade före, voro i behåll, då
det befans, att alla påster vore försedde med fullkomlige
ordres ock qvittencer samt hela balancen richtig, som uthom
mycket lijtet contant bestod i ograverade lähnebancoattester,
som änn äre att framtees; och som han för sin
säkerheet skull däröfver åstundade vårt bevijs, så blef det
honom den 14 Januari! 1709 och meddelt som ett extractum
protocolli under Fiscalens Johan Bornings hand.
IV.
Actioner ock processer har Eiddarhuset inga utan
allenast en emot vice Prsesidenten Hr Sven Leijonmarck
angående hans caution för för detta Fiscalen Lars Persson;
och ehuruväl Fiscalen Borningen har giort all sin flijt att
få den saken till ett skyndesamt sluth, men för dee däri
giorde många inkast, så är den alt intill denne tijden uthdragen
och nu beror under den Kongl. Håfrättens uthslag,
Bilagor. 209
lärandes han, Borningen, vid påfordran gifva därom fullkomlig
underrättelse. I det öfrige förblifve
Det höglofi. Eidderskapets ock Adelens tiänstvilligste
G. Falkenberg.
J. Spens. Clas Bonde. Carl G. Gyllencreutz.
Stockholm den 2 Maij 1710.
Bil. 22.1
Memorial till det höglofi. Eidderskapet ock
Adelen angående riddarhuussakerne ock dee
ährender, som vid uthskottet hafva varit före,
som bestå uti fölliande, nemligen:
1. Utaf den anledning, som vij hafva hafft utaf Hrr
Eiddarhuus-Directeurernes berättelse, hafva vij sedt effter,
huru medlen nu äre beskaffade, ock funnit effter en till
den 1 hujus ingifven och underskrefven cassaräckning, att
riddarhuus-balancen då har varit behållna medel deels uti
Lähnebanco, deels uti Växelbanco, som vij alt hafva efftersedt,
och till des större säkerhet, att alt vore richtigt, så
har Secreteraren Gyllenkrook för oss upvijst icke allenast
sielfva original ograverade lähnebanco-attesterne, som vij
pröfvat giöra den balancerade summan, utan och en approberad
assignation på det, som står uti Vexelbanco, så att
däruti intet något felar, utan har alt sin tilbörliga richtigheet.
2. Hvad vidkommer Eiddarhusets uthestående fordringar,
så stiga dee väll effter den sista boken till en
stor summa, men är så oviss, att på dem intet mycket är
att giöra förslag på. Nu hafva väll Hrr EiddarhuusDirecteurerne
låtit tijd effter annan räckningar utgå, men
intet stort kunnat inbekomma, som dee och i desse svåra
1 Prot. sid. 64, 67. — Original.
Sv. RiddersJc. o. Adels Riksd.-protXVII. 1710.
14
210
1710.
krigztijder hafva hafft betänckiande att besvära en och
annan med desse skulders infordrande, så att vij intet
hafva kunnat därtill mehr giöra, änn att det som alt öfrigit
Riddarhuset angående lemnes till Hrr RiddarhuusDirecteurernes
goda försorg.
3. Actioner ock rättegångzprocesser har Riddarhuset
inga flera änn en emot Vice Prsesidenten välborne Hr Sven
Leijonmarck angående den caution, som han har gådt uti
för för detta Riddarhuus-Fiscalen Lars Perssons, förr kallad
Riddermarck, upbörd, hvaröfver Fiscalen Borning har
inlefvererat en utförlig relation öfver samma saak, den vij
låtit upläsa. Men som Hr Vice Prsesidenten Leijonmarck
har ock inlagt en skrifft med åtskilliga bijlagor, hvari han
sig besvärar öfver det att han mycket svårligen blifver
sökt uti en saak, som icke allenast vore oskiälig, utan och
för det som Riddarhuset redan skall vara betalt före, altså
hafva vij så mycket, som giörligit varit, oss därom underrättat,
ock kunna vij intet annat see, änn att Riddarhuset
har i krafft af klara cautionsskriffter skiäl till sin talan,
ock därföre skulle vij hålla före vara bäst ock rådeligast
att afbijda däri den Kongl. Håfrättens utslag, hvilcket
man med det första har att förväntta, emedan saken har
där varit före, conferencerne redan äro hällne, och alt beror
på ett forderligit sluth.
4. Det har Borgmästaren högachtad Hr Anders Hylteen
genom en ingifven skrifft andragit, huru såsom han
af Riddarhuset blifver kräfd för en hoos honom innestående
rest, som han mehnar i anledning af hans nu inlefvererade
räckning skola sig bestijga till 1191 dal. kopp.m:t, anhållandes
han att blifva därföre befrijad, hvarmed således
förevetter, att han uti dee 10 2/.'s åhrs tijd, som han vid
Riddarhuset har tient för Fiscal, har hafft alt stadigt att
utföra åtskillige actioner emot Lars Perssons moder, syskon
ock flera, som alt härröra af bemälte Lars Perssons balance,
då han har måst förrätta några gånger besvärliga
resor neder åth landet, men i synnerheet till Jönkiöpingz
Håfrätt, där han ibland uti 4 å 5 månader, ja längre har
sig uppehållit; ock som honom då varit tilstälte medel till
sådane omkåstnader, så har han ock giort för dem således
räckning, att han har affört alt det, som varit i resepenningar,
förtäring ock annat sådant utgifvit, hvarpå han
Bilagor.
211
blifver ofvanbemälte summa skyldig; men så förmodar han
dock att niuta den gunsten af det höglofl. Ridderskapet,
att honom för den tijden, som han desse resor har giort,
kunde bestås 2 dal. silf.m:t om dagen, i anseende att han
mycket mehr på sig har kåstat änn det han upfört. Skulle
det honom blifva bevilliat, så finge han då väll effter sin
räckning 135 dal. kopp.m:t att fordra; men så kunde det
å bägge sijdor uphäfvas, hvilcket hemställes det höglofl.
Ridderskapets och Adelns behag ock godtfinnande.
5. Sidst har Fiscalen Johan Borning hoos oss anhållit,
det vij ville hoos det högloflige Ridderskapet ock
Adeln förmå för honom, att han kunde erhålla af dem den
gunsten att blifva hoos Hans Kongl. Maij:t så och till
Deras Excellentier Hrr Kongl. Råden recommenderad att
blifva vid något tillfälle i nåder befordrad och ihogkommen;
och som vij intet tvifla om det höglofl. Ridderskapets
och Adelns bevågenheet för honom, så förmoda vij,
att vår interposition för honom lärer hafva den värckan,
som kan lända honom till nöije ock befordran. Hvarmed
vij förblifve
Det höglofl. Ridderskapets och Adelns
ödmiuka tiänare
Christer Bonde. Ernst Johan Creutz.
J. Thegner. Gabriel G[yllen]Grijp.
Stockholm den 6 Junii anno 1710.
212
1710.
Bil. 23.
Utskottsmötets beslut. JDat. Stockholm den 8 Juni 1710.
Ar särskildt tryckt samt i Stiernman» Riksdagars och mötens beslut,
del. III, sid. 2,158 o. f. Tvenne original finnas i Riksarkivet, af
hvilka det ena, det s. k. Adelns exemplar (på pergament med sigill i
träkupor, fästa vid nedhängande snören) har följande underskrifter:
H. H. CLERK.
[Prima classis:]
A. Brahe. Axel Leuuenhaupt.
Eric Torstenson. Herman Flemingh. Gustaf Bonde.
Carl v. Polus. E. Oxenstierna. J. C. Fleming.
H. Fleming. Christer Bonde. Johan Baner.
P. Ribbing. G. J. Taube. Gustaf Cronhielm.
Jacob Cronhielm. Johan Höghusen. N. Tessin.
Secunda classis:
E. Sparre. A. Baneer. A. Flemingh.
Ernst Johan Creutz. Gustaff Rålamb.
J. Thegner. E. Lovisin. Clas Bonde.
J. G. Boije.
Tertia classis:
På her Carl Carplans vägnar
Joh. Stiernstedt. Carl G. Gyllencreutz.
Gabriel G[yllen]Grijp. Arent C. Silfversp arre.
Erick Gethe. A. W. Ramse. Charles de Geer.
And. Appelbom. Johan C. Drakenhjelm.
J. Teet. Johan Gyllenadler. Jöran Knorring.
J. Reenstierna. J. Z. Wattrangh. Carl Leijonsteen.
På Hr Häradzhöfdingeng Paul Rudebecks På Hr Bengt Rudebecks
vägnar vägnar
Arfwed Hägerflyckt. Mag. Liungfeldt.
Bilagor.
213
Arfwed Hägerflyckt. P. Franc. R. Kinninmundt.
J. Ehrenkrook. N. Schönberg. Ludvic Fahlström.
S. Agric. Leijonmark. J. Lagermarck.
Urban Hiärne. Samuel Ehrenstedt.
0. von Bysing. M. Palmstierna. Johan Stierneroos.
H. Heerdhielm. Johan Grubbenschöld.
Johan Peringskiöld. P. Pihlcrantz.
Sven Hasselbohm. Lars Sölferhielm. Joh. Stiernstedt.
D. Hildebrand. Isaac Parmand. Mag. Liungfeldt.
Lars Brommenstedt. Isaac Silfwerstråhle.
Jacob Daurer. Gab. Stierncrona.
J. Cederstedt. L. Adlermarck.
Bil. 24.
A.
De tre högre ståndens skrifvelse till rådet med begäran om
utfärdande af en öfverflödsförordning.1
Högvällborne herrar Grefvar, Kongl. Maij:tz
Råd.
Det är Eders Excelktier nogsampt bekantt, huru yppigheeten
och ostadigheeten i kläder, allehanda meubler,
vagnar med mycket annat har uti alla stånd tagit i dee
förflutne tijder öfverhanden, men i synnerheet i desse krigzåren
så ökts, att dervid intet mått mer är, utan största
delen, ja månge emot sin villia måste, till att intet vara
världen olijk, häri giöra öfver sin förmågo, hvarigenom
icke allena Gudz den högstes stränga vrede, hämbd och
straff torde vara dragit öfver landet, utan och menniskiorna
vänia sig vid flättia och ett ostadigt lefverne, jamb väll
1 Koncept, jämfördt med det i Riksarkivet förvarade originalet, som
har påskriften: »insinuerat den 13 Junij 1710».
214
1710.
många medellst deras ringa egendombs och förmögenheetz
användande till een hoop fåfängeligheeter och öfverflödigheeter,
ja öfver sitt stånd föra sig och de sijna uti fördärf
och armod, och kanske een deel således tvingas att
bruuka otiänliga vägar androm till skada, på det att den
inkombne prachten måtte kunna underhållas, hvari ingen
ändring står att väntta, om icke höga öfverhetens macht
och myndigheet emellan kommer, som sådant kan hämma
och hålla hvar och en innan sijna gräntzor och vid till—
börligheeten, hvarom vij och nu genom detta hoos Eders
Excelktier ödmiukeligen anhålla, på det att det stora missbruket,
som sig har inrijtat, måtte een gångh afskaffas,
hvillket utan många andra stora nyttigheeter skulle kunna
understödia och lätta oss uti det, som vij till Kongl. Maij:tz
och fäderneslandetz tienst böra utgiöra, för hvilcken ordsaak
skull vij och härhoos foga våra underdånige och ödmiuka
förslag häröfver, hvart stånd för sig serskillt. Och
ehuruväll vij hafva den olyckelige afsaknaden af Hans
Kongl. Maij:tz egen höga nådige närvaru, hvarmedelst
detta bunde hafva så mycken större styrckia, så giöre vij
oss dock den visse försäkran, att Eders Excelktier lära
häri villfara samteligas vår begiäran och låta häröfver utgå,
så snart som någonsin är giörligit, een förordning, tviflandes
vij intet på, att icke Hans Kongl. Maij:tt både i
anseende till sakens angelägenheet som och för vår trogna
och underdånige bön skull lärer låta det sig nådigst behaga.
Uti Eders Excellentiers gunstige bevågenheet hemställa
vij detta och deremot stedze förblifve
Eders Excellentiers
ödmiuke hörsamste tiänare
På Riddareskappet och På Presterskapets På Borgerskapotz vägnar
adelena vägnar vägnar
H. H. Clerck. Haqvin Spegel. And. L. Hylteen.
Bilagor.
215
Underdånigst project till klädeordning för
Ridderskapet ock Adelen.1
1. Ingen af Ridderskapet och Adelen skall vara tillåtit
annorledes sig att kläda ann härunder varder förmält,
nemligen manfolcken: 1) Deras råckar, tröjor ock byxor
blifva aldeles effter det nu för tijden varande klädesättet
och giöras af kläde eller yllene tyg med knappar antingen
af massivt gull eller silfver, gutne eller smidde, men intet
dragne, i lijka måtto af ståhl, silcke, camél- eller annat
garn, tagel och af samma kläde ock tyg, som kläderne
äre giorde af. Ock ehuruväl man vill förmoda, att hvar
och en lärer undfly all öfverflödigheet, dock lickväl i fall
att någon skulle villia hafva väster eller foder under räcken
af sammet eller sijdentyg, så stånde honom fritt, men
af slätt och en färga utan någre spundne blommor eller
andra kostbara påfund på tygen. 2) Halsdukar ock ärmkruus
giöres af lärofft eller nättelduuk, men trå- eller andra
spetzar vari aldeles förbudne. 3) Hattarne blifva svarta och
som dee nu brukas, utan någon den ringaste tillökning.
Fruentimbret kläda sig mäst i yllene tyg ock effter
behag uti sammet och sijdentyg slätt och af een färg 2
utan några spundne blommor eller kostbara påfund, och
blifver drächten för dem, som föllier: 1) Mantauerne giöres
aldeles skurne och giorde, som dee nu brukas, dock heelt släta
utan alt kruus på ett eller annat sätt mehr änn lijtet på
armarne; dock vore till att önska, att man måtte bruka
sparsamheet uti sielfva mantauernes vidd, släpen blifva
intet öfver en alns längd. 2) Kiortlarne blifva antingen
heelt släta eller, om någon så vill, med dee så kallade fallbola
1 eller högst två. 3) Hufvudbonaden brukas, som
hon nu är, så framt icke något annat tiänligare sätt kunde
upfinnas, emedan denne hoos alla intet är behagelig. 4)
Spetzar af trå må väl bäras, hälst dee som äro giorde
här i landet, dock icke dyrare än högst 2 dal. silf.m:t alnen.
5) Skiärpen giöras af en färg, antingen svart sam
1
Har samma påteckning som skrifvelsen. Förslag angående presterskapets
och borgerskapets klädedräkt finnes också, men äro här ej upptagna.
2 Orden och af en färg äro i originalet uteslutna.
216
1710.
met eller sijdentyg utan något kruus mehr änn högst ett
qvarters bredd rundt kring bråddarne af samma färg; längden
blifver medelmåttig. 6) Vill någon låta giöra sig
af ylle eller tillåtelige tyg chamelucker, så lemnäs det
fritt. Skolandes alt blifva för man- och qvinfolck effter
det nu antagne klädesättet, bvilcket stricte skall effterlefvas,
utan att någon må fördrista sig därtill något att
läggia eller öka, mindre träda ifrån något, som i denne
puncten är förordnat, vid femhundrade daler silf.m:tz böter.
Skinnfoder brukar hvar effter sina vilkor, hälst det
som faller här i landet. Skulle någon för sin beqvämligheet
ock hälsas skull villia låta giöra sig någon reseklädning,
så lemnes det hvariom fritt det annorledes änn effter
det mode, som förbemält är, att hafva, dock utan gull
ock silfver.
2. Det skall och intet något af gull eller sölfver
häreffter giöras eller förarbetas till kläder eller kappor
mindre bäras af man- eller qvinfolck, eij heller brukas till
meubler eller väggbonad, det må vara broderier, galoner,
spetzar, frantzar, band eller hvad namn det hafva må;
silckes- ock tråsbroderier, silckesfrantzar ock spetzar blifva
och förbudne, och det alt vid 500 daler silf.imt.
3. Hvad Hans Kongl. Maij:tz Krigzbefäbl angår, då
dee giöra tienst ock äro vid sine embetes förrättningar,
så består det uti Kongl. Maj:tz egit nådigste behag, hvad
klädesätt dee då skola hafva. Men utbom det så förmodas,
att dee blifva under den allmänna nu giorde förordningen.
4. Inga vagnar ock slädar skola häreffter förgyllas
lijtet eller mycket, utan öfverstrykas med någon dock icke
kostsam färnissa, färga eller målning med eller utan vapn
eller och inbundit namn; eij heller skola dee klädas inn
uti med annat änn med kläde, camels eller ylletyg utan
frantzar, men med snören af camelshår eller ull. Intet
beslag eller spijkar tillåtes vara i eld förgylte eller försölfrade
på vagnar eller tyg. Den häremot bryter, bote
500 dal. silf.imt.
5. All förgyllning eller försölfring uti eld eller elliest
på koppar, mässing, jern, trä eller annat arbete blifver och
härmed förbuden; men i det stället kan brukas någon god
fernissa eller färg, och det vid 100 dal. silf.m:tz straff.
Bilagor.
217
6. Till meubler eller väggbonad skall intet annat
brukas änn det, som här i landet giöres och tillvärckes;
äfven och förbiudes kostbare sängiar ock sijdentyg, så ock
nattduukssölfver öfver 150 lod, och skall detta silfret vara
slätt och oförgylt arbete; boo häremot bryter, bote 500
dal. silf.imt.
7. Ingen tillåtes att gifva sin fästeman eller fästemö
några jouveler utan allenast en slät gullring, äfven vid
500 dal. silf.imtz böter.
8. Det vore väl, att alla dee, som kunna begå sig
utan peruquer, ville och dem afskaffa, men de, som antingen
för sin hälsa eller andra orsaker måste dem draga, skola
intet bära dem knutne eller oknutne längre, men väl kortare
änn mitt på ryggen ock på dee sätten giorda, som
nu brukas, dock att dee intet äro på sijdan om ansichtet
för tiocka af båår; hvem häremot sig förseer, vare förfallen
till 100 dal. silf.imt.
9. Ock som intet kan gifva större vicbt ock efftertryck
till värckställande af denne ordning änn Kongl.
Maij:tz egen nådige villia ock dee Kongl, personers exempel,
så vore till att önska, att dee, som detta hvad nu förordnat
är öfverträda, måtte finna, att sådant vid det Kongl,
hofvet är obehageligit, då man är försäkrad, att hvar och
en lärer sig däreffter rätta.
10. Inga laquejer eller drängiar skola i staden draga
värjor utan på resor vid 10 dal. silf.imt eller corporalt
straff, om han sielf däremot bryter, men skier det effter
huusbondens befallning, så bote ban 50 dal. silf.imt och
drängen vare frij. Till liverie må dee, som det hafva, inga
flere streck taga änn till en god tolls bredd, men väl under,
i hvar sömm af silcke, reggarn eller ull, men ingalunda
gull eller sölfver, vid 200 dal. sölf.imt. Skulle och
någon villia låta giöra sitt liverie på annat sätt änn med
snören, så lemnäs det hvariom fritt, doch så att det i värde
icke öfvergår det, som om snören är förordnat, och att
gull ock silfver icke därtill tages, alt vid samma straff af
200 dal. silf.imt.
11. Ock på det allom må vara kunnigt, huru mansoch
qvinfolcks drächterne skola blifva häreffter, särdeles
ifrån den 1 Octob. 1710 giorde, så lemnäs hoos skräddareembetet
i Stockholm ett modell därtill, hvareffter alla
218
1710.
andra städers skräddareembeten skola taga mönster sig
till efterrättelse. Och som det är ett teckn till ett ostadigt
ock flychtigt sinne att ofta braka omväxling med
nyia kläder, så förhoppas man, att både man- ock qvinfolck
lära sådant undfly och i det bruka all sparsamheet.
12. Hvilcken skräddare eller den som kläder gior åth
man- eller qvinfolck, som ifrån den dagen, som denne förordning
efter den 16 § tager sin begynnelse, beträdes
hafva giort någon klädning på något sätt annorledes änn
efter dee klädesätten, som nu äre antagne både för manock
qvinfolck, skall utan all nåder plichta med sex månaders
fängelse och föda sig där sielf samt aldrig mehr få
bruka sitt handtvärcke, så vijda det icke må vara för
Krigzbefählet, där Hans Kongl. Maij:t skulle dem ifrån
denne förordningen undantaga.
13. När bröllop skier, skola inga flere giäster, men
val under, uthom brud- och huusfolcket biudas änn högst
12 par. Bruden ock brudgummen tillåtes intet annorlunda
kläda sig änn efter denne ordningen uthom det att bruden,
så framt hon icke är änkia, har i stället för den vanlige
hufvudbonaden på sig en crona eller crantz; den däremot
bryter, häfver förvärckat 500 dal. silf.m:t. Härjemte
förbiudes, att ingen brud må bruka någon yppigheet med
jouveler, hälst dee som äro lånte, utan tyckes vara bäst
häri att vijsa all tienlig måtteligheet.
14. Vid begrafningar och bijsättningar skall fölliande
tagas i acht, nemligen: l:o) uti sorghuset skall intet mehr
änn högst tree rum klädas med svart, och intet svart kläde
mehr då brukas hvarcken i trappor eller fahrstugur. 2:o)
Den som i sorgen är lemnad, man eller hustru, föräldrar
eller barn, håfve sedan allenast ett rum med svart beklädt.
3:o) Lijkkistor, som giöres af koppar, skole vara
af slätt arbete och intet vijdare vara förgylte eller försölfrade
med bookgull änn allenast crucifixet, ringarne i
kistan, vapnen och namn, som och skrifftenes språk, som
kunna sättias därpå. 4:o) Den döde svepes uti lärofft utan
spetzar eller annan kåstbar prydnad. 5:o) Kyrckian klädes
intet mehr, men väl mindre än choret en klädesbredd
högt, predijkestolen, altaret, högst 6 bänckar och det stället,
där lijket står, eller vid grafven, men intet mehr på
ett eller annat sätt. 6:o) Med lijkprocessen bäres högst
Bilagor.
219
24 par facklor, eij heller hafves flere vagnar änn högst
sex. Är någon, som däremoth bryter, bote 500 dal. silf.m:t.
15. Vid bröllop eller begrafningar skall det tagas i
acht, att där giästerne tracteras med confect, så skall ingen
måltijd gifvas och tvärt om; där måltijd är, skall intet
confect brukas, utan något lijtet jemte maten. Ingen
omkostnad vid bröllop eller begrafningar i math, confect
ock vijn och hvad därtill hörer skall högst gå öfver 200
dal. silf.m:t; hvem däremot bryter, bote 500 dal. silf.nr.t.
16. Denne ordningen skall taga sin begynnelse den
1 Octob. nästkommande, dock så, att hvar och en, som till
den tijden har något uti kläder, meubler, vagnar med
mehra, som här är förbudit, skall vara tillåtit att bruka
och behålla sitt, så länge det vahrar; dock på det att häruti
icke missbruk må skie, så kan det med stämplande
eller på hvad sätt det bäst synes förekommas, ock den,
som däremot bryter, belägges med böter.
17. Ock som det är högstnödigt, att det, som nu är
stadgadt, må blifva så efterkommit, att ingen må fördrista
sig däremoth att bryta, så skall allom i gemeen
vara tillåtit att angifva den sig i detta förseer, och hafvi
angifvaren tridie delen af böterne, och de andra 2/3-delar
vari förfallne till nästa hospital ock krigzmanhuset; dock
om någon af argheet eller på gissningar och utan klara
ock fulla skiäl någon angifven, så skall han därföre vederbörligen
straffas.
18. Det är och angeläget, att något blifver stadgat,
huru det skall förhållas med dee kiöpmän eller handtvärckare,
som hafva något sådant godz, som nu förbiudes, så
att dee icke må för mycket lijda, som lemnes till höga
öfverhetens förordnande.
19. Hvad nu således, som förbemält är, för Ridderskapet
och Adeln är förordnat, skall och förstås om deras
vederlijkar ock deras hustrur ock af dem blifva på lijka
sätt ock vid lijka straff effterlefvat.
220
1710.
B.1
Enfalldige och oförgrijpelige tanckar till
att ibland det högh Ridderskappet ock Adellen
icke allenast förekomma dhe store, fåfänge och
alldeles skadelige uthgiffter i klädedrächter, utan
och med minste kåstnad uppfinna de medel och
utvägar, som äntå det ståndet både ifrån de
öfriga, jembväl och Adelen sins emellan effter
hvars och ens ämbne distinguera kunde, hvar
till fölljande uthvägar synes:
Alldenstund ingen är, som icke vet hvad stor och fåfäng
kåstnad Ridderskappet och Adellen sig öfverdrager
genom präcktige klädebonader, ty är onödigt något der
om att röra, män väl att önska, det sådant nu så mycket
mera rättas kunde, som detta ståndet derigenom, lijka
såssom uti en emulation sins emellan, sielfva sig alldramäst
skada och fördärfva. Och efftersom man vet, att beklageligen
genom tijdernes omskifften här i rijket både
uti grefvelige och frij herrestånden månge finnas, dhe där
nu mera i det tillstånd råkat, att för dem omöijeligt är
kunna i medel och egendomb åstadkomma dhet, som ibland
en simpel adellsman prsestera kan, hvaremot lijkväl billigt
synes, att dhe, som genom öfverhetens nåd samt egne meriter
giordt sig eller sin posteritet värdige till dhe förnähmare
stånden, genom en sådan uthi råkad medellösheet
therföre eij böra i sin värdigheet lijda; fördenskull till
bibehållande af slijka hederlige stånds lustre sampt till
förekommande af allt inbyrdes jalousie, skulle man tyckia,
att hvad sielfve klädebonaden angåhr, såsom dheruthinnan
öfver allt borde sökias en allfvarsam måttelighet, så
kunde af manssijdan Ridderskappet och Adellen i gemeen
kläda sig uti kläde och yllene tyg af hvad sort eller färg
dhe hällst behagade, sammaledes dheres fruentimmer och
1 Handlingen är ej undertecknad.
Bilagor.
221
af den arth, som de för sig bäst och beqvämligast pröfvade,
allenast inge galoner, brodderingar och dylijkt dher vijd
emploijeras. Män på det icke desto mindre så väl sjelfva
stånden Adellen emellan, som hvar och en effter sin carachter
änthå häruthinnan till hvars och ens behörige heder
utan någon särdeles bekåstnad distingueras må, så föreslås
dher till fölljande medel och uthvägar, nembligen:
1. Att dhet grefl. ståndet en för sig särskilld viss
seing af massift gulld eller söllfver lijka som en orden
bära kunde, hvarmed samme stånd då nogsamt distinguerat
är.
2. Lijka så frij herreståndet ett sådant som ifrån det
grefvelige åthskilldt vore.
3. Sammaledes Adellen i gemen ett särskilldt ifrån
begge de förre.
Desse 3 seins kunna således, utan afseende till hvad
klädebonad som bäres, nogsamt giöra en skillnad i hvars
och ens naissance.
Och till att sammalunda distinguera alla dhem af Riddare-
och adellståndet samt flere, som tillijka af carachter
äro, från dhe öfrige, så kunde jembväl för dem sådane
seins ordineras, som till hvars och ens högre eller mindre
carachter lämpeligst folie, hvilcket dhe med sitt sein af
naissancen uthi ett sammanfoga, såssom till exempel:
1. Dheres Excellencier af Rådet bähra thå sin Kongl.
Rådz orden, combinerad med deras seins de naissance.
2. Dhereffter kunde man effter rangordningen sammanfoga
alla dhe grader, som närmast till hvarandra sig
lämpa, och dhem på lijka sätt från dhe öfrige åthskillja,
så att dhen första classen till och med den 6:te och 7:de
vähl skulle synas kunna bähra enahanda seins för carachteren,
observerandes tillijka dhen som till dess naissance
hörer, och så ända bårtföre så långdt rangårdningen sig
sträcker, fölljandes hvar och en fru sin mann på samma
sätt; män dheras barn, in till dess dhe någon carachter
eller rang vinna, bähra emedlertijd den sein, som till hvars
och ens naissance hörer.
Dhe af dhet borgerliga ståndet lärer bäst finna hvad
dem tienar; doch synes nödigdt, att dher vid jembväl grader
vore, nembligen:
1. Emellan rätte köpmän och crämare.
222
1710.
2. Lijka så emellan dhe större och mindre handtvärckare;
och som af desse senare en stor öfverflöd med carosser
och equipage brukas, så synas vähl slijkt dherigenom
hämmas kunna, när dhem allena fritt tillätes bruka
carosser, som effter rangordningen uppnämbnes, och tillijka
dhe förnembste af dem som rätteligen kunna kallas kiöpmän;
allt öfrigit vore öfverflöd; män dher någon häruthom
ändteligen ville hålla caross, så kunde dhen samme och
skiähligen dher emoth taxeras till ett åhrl. 40 å 50 Rdr
eller mera, hvar med mycket höö, som genom detta öfverflöd
i vangnars hållande consumeras, till hemmanens cultur
fast bättre besparas, jempte dhet att och dhe, som för sine
carachterers värdighet skull sampt för öfverhetens och
landetz heder oundvijkeligen af carosser sig betiena
måste, så vähl i prijset som provisionen af höö lijsade
blifva.
Skulle sedan effter en viss författad klädordning någon
så fåfäng vara, att han antingen i klädebonaden eller vagnars
hållande den fastställte ändringen öfverskrida ville,
så emedan all ting, som förbiudes eller inskränkes och synas
hafva något tvång med sig, af dhe fåkunnoge mäst
effterlängtas, ty kunde dhem vähl en slijk vanitet sålunda
bevilljas, att ehoo som annorlunda än förordningen vore,
sig kläda eller med caross fahra ville, dhen samme må
dhet och stå fritt, nähr han först och i begynnelsen af
åhret föruth en viss och vähl tilltagen taxt derföre betalar;
men vijd ett anseenligit vijthe sampt confiscation
skulle ingen af Ridderskappet och Adelin, eho han och
vore, blifva effterlåtit att bähra någon annan eller förnähmare
sein än dhen hans stånd och caracPter honom
tillåter.
Bilagor.
223
Bil. 25.
Förteckning på öfriga originalprotokollet bifogade, men här
ej tryckta handlingar.1
1. Rådets bref till öfverståthållaren angående sammankallande
af ett utskott af ständerna; dat. Stockholm
den 9 Febr. 1710. Original. Bilaga: afskrift af kallelsebrefvet
till ständerna.
2. Rådets kallelsebref till amiralen och landshöfdingen
friherre Hans Clerck att vara landtmarskalk; dat. Stockholm
den 2 Apr. 1710. Afskrift.
3. Biskop Svedbergs tal till adeln den 5 Apr. 1710.
Egenhändigt undertecknadt. (Prot. sid. 9).
4. Öfverståthållarens år 1704 ingifna förslag till åtgärder
för landets försvar, i synnerhet Stockholms. Afskrift.
5. Förslag att låta undersöka, huru e. o. gärder och
hjälper utgjordes, då Sverige ej hade några besittningar
på andra sidan Östersjön.
6. Promemoria angående en patriots erbjudande att
gifva vid handen utvägar att anskaffa stora summor.
7. Kamreraren P. von Brobergens och riksvardein M.
Pohls memorial till ständernas fullmäktige angående ommyntning
af caroliner. Original med 8 bilagor. (Jämf.
prot. sid. 21—26).
8. Relation angående desammes förslag. Ligger till
grund för ständernas skrifvelse (bil. 8 L).
9. »Oförgripeligt förslag» angående.medels anskaffande
och angående belöning åt fältmarskalken grefve Stenbock.
10. Tre handlingar angående tjärukompaniet.
11. Magistratens i Stockholm yttrande angående anskaffande
af 2,000 tunnor spannmål till staden Pernau.
12. Presterskapets svar på rådets propositioner; dat.
Stockholm den 26 Apr. 1710. Original.
1 Jämf. äfven noterna sid. 123 o. 165.
224
1710.
13. Borgareståndets svar på rådets propositioner; dat.
Stockholm den Apr. 1710. Original.
14. J. Phoenix’ och Johan Graans memorial angående
klädedräkten i Åbo; dat. Stockholm den 13 Maj 1710.
Original.
15. Transsumt af magistratens i Karlskrona bref till
borgmästaren Hjelmberg angående försträckning af medel;
dat. Karlskrona den 14 Maj 1710.
16. Femton handlingar angående afskrifning af fältmarskalken
grefve Magnus Stenbocks skuld till banken.
(Prot. sid. 57, 63).
17. Två handlingar angående generalen grefve Adam
Leijonhufvuds (sic!) utvexling mot den fångne ryske generalen
Weide. (Prot. sid. 62).
18. Memorial angående staden Filipstads återupprättande.
(Prot. sid. 62).
19. Ständernas fullmakt för utskottet öfver bankoverket
att efter mötets slut fortsätta sitt arbete; dat.
Stockholm den 11 Juni 1710. Koncept. (Prot.’ sid. 66).
20. Kongl, bref till rådet angående rikets försvar;
dat. Bender den 28 Apr. 1710. Afskrift. Tryckt i Historiska
handlingar, utg. af K. Samfundet för utgifvande af
handskrifter rör. Skandinaviens historia, V, sid. 41. (Prot.
sid. 66).
21. Adelns suppliker till Kongl. Maj:t och till rådet
med rekommendation för riddarhusfiskalen Johan Borning
att få befordran till någon tjenst. Koncepter. (Jämf.
bil. 22, § 5).
22. J. A. Meijerfeldts memorial (på tyska) angående
hans revers till ryske tsaren. Original. Bilaga: afskrift
af reversen.
23. Redogörelse (på tyska) för förhandlingarne på
mötet 1710.
1713, 1714.
Protocol, hållit på Riddarhuset hoos det höglåfl. Ridderskapet
och Adeln vid den sammankomsten, hvartil uti
Hans Kongel. Maij:ts vår allernådigste Konungs Konung
Carl den Tolftes fiärran från varu och under des vistande
i Turkiet Hennes Kongel. Höghet Sveriges rikes nådigste
Arfprincessa Ulrica Eleonora och Deras Excelkcier Kongel.
Maij:ts herrar Råd igenom deras nådige kallelsebref (se
bil. 26) förskrifvit Ridderskapet och Adeln samt Krigsbefälet
och visse fullmächtige af Präst- och Borgerskapet
samt menige almogen at hållas här uti Stockholm den 14
Decemb. åhr 1713.
Den 14 December [1713],
Utblåstes efter vanligheten genom pukor och trumpeter
sammankomsten, och blefvo Ständerne igenom Herholden
anbefalte at hvar på sin behörige ort sig angifva,
hvilket och af Ridderskapet och Adeln efterkommit blef,
så at de sine namn på Riddarhuset anteckna låto, som
prsesentes voro och hijt anländt. (Se bil. 1.)
De af Krigsbefälet angåfvo sig och efter vanligheten
på Riddarhuset.
Den 15 December.
Sedan Ridderskapet och Adeln församblat sig uppå
Riddarhuset, inkom Landshöfdingen högvälborne Baron Her
Johan Creutz och framträdde til bordet, hvarpå landtmarskalcksstafven
låg, som Hennes Kongel. Höghet dagen
förut hadde i rådsalen honom gifvit, och sedan han klappat
liud, begynte han således at tala:
Sv. Riddersk. o. Adels Riksd.-prot., XVII. 1714. 15
226
1713.
Högvälborne, välborne, edle och välbördige herrar
Grefvar, Frijherrar, Ridderskap och Adel, at jag för det
högloft Ridderskapet och Adeln nu framträdt och har den
lyckan at på detta rummet see dem med hälsa och sundhet
tilsammans, hvaröfver jag mig högeligen gläder, är
orsaken, at Hennes Hongel. Höghet, Sveriges, Giötes och
Vändes Arfprincessa tillika med Deras höggrefl. Excelkr
Hongel. Maij:ts härvarande Råd hafva i nåder behagat
at förordna mig til Landtmarskalk vid denne välberammade
Ständernes sammankomst, som det höglåfl. Ridderskapet
och Adeln vijdare af Hennes Hongel. Höghets och
Deras Excelkciers nådige kallelsebref förnimma tecktes.
Derpå befalte Hr Landtmarskalcken Secreteraren upläsa
kallelsebrefvet, som och skiedde, och finnes (se bil. 26).
Sedan det var upläsit, continuerade Hr Landtmarskalcken
sålunda: Jag finner samma embete vara et högt
värf och ärkiänner giärna min oförmögenhet til des förrättande,
har och fördenskul sökt at undbedia mig denna
vichtige bestälningen, men som jag det intet förmåt, så
har jag uti en ödmiuk tilförsicht til min nådige Gud om
nåd och bijstånd til detta värkets lyckeliga utförande Hennes
Hongel. Höghets och Deras Excelkciers nådige vilje
med al underdånighet mig underkastat, förmodandes at
som här vid synes möta oss store svårigheter, men lijkväl
alt med väll förde consilier med flijt och enighet kan
öfvervinnas, det lärer höglåfl. Ridderskapet och Adeln icke
allenast hafva den godheten och flitigt infinna sig vid deliberationerne,
utan och secundera mig med deras goda
råd och underrättelser i det, som förekommer, samt vid
voteringar och omröstande förhålla sig efter riddarhusordningen,
at alt ordenteligen må tilgå, och sidst hålla det
secret, som här förhandlas, på det alt måtte så mycket
bättre aflöpa och den framgång vinna, som kan lända Gud
till ära, Hongel. Maij:t til tiänst och vårt beträngde fädernesland
til uprättelse samt det högloft, ståndet til beröm
och heder. Hvartil jag giärna af et troget hiärta
skall contribuera hvad jag både förstår och förmår, recommenderandes
mig imedlertid i Ridderskapet och Adelens
vänskap och benägenhet.
Häruppå svarade uppå Ridderskapet och Adelens vägnar
Gref Abraham Brahe sålunda: Högvälborne Her
December.
227
Baron och Landtmarskalck, enighet och förtrolighet äro
tvenne starka band, hvarigenom Ständers sinnen och hiärtan
sammanknippade varda. Det är til förmoda och til
at önska, at alles våre tankar och upsåt härutinnan öfverensstämma
måtte. Skier det, och at eij proprium commodum
eller en pertinax invidia in suos detta eij förstörer,
så får man see en härlig effect, Konungens rätta tienst
befordras, landet kommer sig före, hvar och en får sitt
skiähliga nöije, ja sielfva posteriteten befrämjes, oss allom
til et odödeligit namn. Det högloft Ridderskapet och
Adeln har det förtroende til Hr Baron och Landtmarskalken,
at han lärer på alt giörligit sätt låta sig detta vara
högst angelägit med råd och dåd at gå dem tilhanda, sökia
at befrämja det goda och förhindra det skadeligit är. I
dessa bistra och vidt utseende conjuncturer behöfves sannerligen
förstånd och eftertancka, sedan eftertryck i det
som skie skall. Är viljan god, så gier den aldrahögste
sin välsignelse, utan hvilken alt är fåfängt det vij giörandes
varda. Ha vij den, så är en god ända och godt
slut at vänta, det Gud gifve.
Sedan proponerade Hr Landtmarskalcken, at et utskått
måtte utnämnas til at upvachta de Hongel, personerne
och aflägga hoos Hennes Maij:t Riks-Enckiedrotningen
samt Hennes Hongel. Höghet och Hertigen af Holsten
Ridderskapet och Adelens underdån- och ödmiuka
hälsning, hvilket fans godt, och utnämdes der til:
Gref Abraham Brahe, Hr Krusbiörn,
Gref Gustaf Leijonhufvud, Hr Appelman,
Gref De la Gardie, Hr Carl De Geer,
Gref Gustaf Oxenstierna, Hr Gabriel Gyllengrijp,
Gref Carl Bielke, Hr Knorring,
Hr Eric Oxenstierna, Hr Cederhielm senior,
Hr Taube, Hr Funck,
Hr Cronstierna, Hr Bildt,
Hr Axel Flemming, Hr Lydinghielm,
Hr Mårten Lilliehök, Hr Anrep,
Hr Boije, Hr Stierncrantz,
Hr Åke Soop, Hr Becker.
Riddarhus-Cammereraren Assarsson blef upsänd at
igenom den vachthafvande Cammarherren förnimma, enär
228
1713.
utskåttet på Ridderskapets och Adelens vägnar får den
nåden at afläggia sin underdånige hälsning hoos Hennes
Maij:t Enckiedrotningen, Hennes Hongel. Höghet och
Hertigen.
Hr Landtmarskalcken bad, at Ridderskapet och
Adelen ville och förordna et utskått, som öfverseer deras
skiöldebref och bevijs, som begiära blifva introducerade
här på Riddarhuset.
Ridderskapet och Adeln nämde altså uti samma utskått,
utom herrar Riddarhus-Directeurerne:
Gref Brahe, Hr Soop,
Gref Leijonhufvud, Hr Falkenberg,
Gref De la Gardie, Hr Carplan,
Hr Lilliehök, Hr Peringschiöld.
Och ehuruväl Assessoren Brenner, hvilken blefvit af
Hans Hongel. Maij:t med adelig skiöld benådad, intet ännu
är intagen här på Riddarhuset, utan nu ibland dem, som
introduceras skohla, så funno doch Ridderskapet och Adeln
för godt, att han borde anmodas at vara med uti denna
deputation, efter som honom är af Hans Maij:t anbefalt
at projectera vapnen för dem, som nobiliteras, och han om
adelige familierne har en stor kundskap.
Cammereraren Assarsson kom tilbaka och berättade,
at utskåttet får klåckan 2 den nåden at upvachta Hongel,
huset.
Befalte altså Hr Landtmarskalcken, at de, som
voro dertil nämde, skulle samblas på Riddarhuset klåckan
half tu och sedan följa up på kongshuset med honom.
Hr Pehr Ribbing: Såsom Hans Maij:t har behagat
förordna Hr Clas Bonde til Landshöfdinge uti Blekingen,
hvilcken varit Directeur vid Riddarhuset af 2:dra classen,
och han således kommer at resa härifrån och vid denna
förrätningen eij kan förblifva, altså har jag, såsom jämväll
nu varande Directeur af Riddarhuset, eij underlåta
bordt at påminna der om, at en annan Directeur måtte i
des ställe utnämnas.
Gref Brahe: Som ingen af 2:dre classen är här i staden,
som der til utväljas kan, så kan ju Cammarherren
Baron Axel Leijonhufvud komma i Hr Clas Bondes ställe.
December.
229
Secreteraren påminte här vid, at 2:da classis borde
hafva valet, efter Directeuren bör vara af samma classe.
Gref Brahe et alii: Här äro af den classen intet
mer än 2 eller 3 personer, och ingen som vistas i staden
som kan vara Directeur; altså kan Cammarherren Leijonhufvud
väll vara Directeur i Hr Clas Bondes ställe.
Såsom ingen opponerade sig här emot, så tackade
Cammarherren Baron Axel Gabriel Leijonhufvud Ridderskapet
och Adeln, som således velat reflectera på honom;
önskade att kunna giöra det höglåfl. ståndet der vid någon
tienst.
Gref Brahe föreslog, at som större delen af Landshöfdingarne
absenterat sig, det dem måtte antydas at rätta
sig efter anslagen och komma på Riddarhuset.
Samtelige i classerne beviljade, at den, som absenterar
sig af Ridderskapet och Adeln, skall böta 1 ducat förste
gången, 2 andra och 4 tredie gången; men de, som hafva
laga förfall, skola uhrsächta sig hoos Hr Landtmarskalcken
eller Secreteraren, at han sedan kan berätta det för Hr
Landtmarskalcken.
Befaltes at vacht skall begiäras så väll för Riddarhus
förstugudörren som här utan för salsdörren, och förmante
Her Landtmarskalken Ridderskapet och Adeln,
at de ville hålla secret och tyst hvad som här handlas.
Anslagen skola skie klåckan 12.
Derpå uplästes riddarhusordningen, och resolverades
at den, som stiger up, så framt han intet har något at
förebringa, eller går bort, för än Her Landtmarskalken
gior dimission, skal efter vanligheten böta 1 daler silfver
mynt.
Så tilsades och, at samtelige Ridderskapet och Adeln
skola vara här tilstädes på Riddarhuset klåckan 4, efter
som de andre stånden då lära vilja helsa på Ridderskapet
och Adeln.
[Den 15 December] efter middagen.
Hrr Lydinghielm, Stierncrantz och Svanhielm låto
uhrsächta sig, at de denne gången intet kunna vara tilstädes.
.
230
1713.
Hrr Fletwod och Reenhielm låto igenom Hr Landshöfdingen
Lindehielm uhrsächta, at de eij kunnat infinna sig
til denne Ständernes sammankomst.
Nämdes et utskått at hälsa på de andre stånden, när
de först varit hoos Ridderskapet och Adeln, nembligen:
Gref Olof Gyllenborg, Hr Gyllencrona,
Hr Christer Horn, Hr Svinhufvud,
Hr Carl Gustaf Liwe, Hr Uggla,
Hr Creutz, Hr Grönhagen,
Hr Soop, Hr Rotlieb.
Hr Falkenberg,
Sedan sändes Cammereraren til de andre stånden at
låta vetta, det Ridderskapet och Adeln voro nu tilsamman,
om de ville hälsa på Ridderskapet och Adeln.
Cammereraren kom sedan tilbaka och berättade, at
Prästerskapet svarat, det de i morgon klåckan 9 ville hafva
den äran, och derefter rättar sig Borgerskapet.
Ridderskapet och Adeln kommer altså klåckan half 9
up på Riddarhuset i morgon.
Cammereraren befaltes annotera absentes, efter ingen
Fiscal är nu vid Riddarhuset.
Hr Landtmarskalken bad, at utskåttet öfver skiöldebrefven
måtte klåckan 2 i morgon efter middag komma tilhopa
och öfverse deras bevijs, som begiära blifva introducerade,
samt huru de betalt charta', sigillatse recognitionen
och Vadstena krigsmanshusafgiften.
Den 16 December.
Hr Pehr Ribbing, Hr Boije och Hr Leijonmark låta
ursächta sit uteblifvande.
Effterföljande deputerades at taga emot de andre ståndens
utskått, när de komma at hälsa på Ridderskapet och
Adeln:
Gref Gyllenborg, Hr Falkenberg,
Gref Flemming, Hr Strömfeldt,
Hr Horn, Hr Crusbiörn.
Desse mötte Prästerskapets utskått och beledsagade
dem in i salen.
December.
231
När Prästerskapets utskått var inkommet, förde Biskopen
i Lindkiöping Doctor Lang ordet: At såsom det
är både naturligit och nyttigt at sökia hielp i den fara,
som enom är åkommen, hvarvid man eij underlåter at pläga
råd, altså fägnar Prästeståndet sig deröfver, at det höglåfl.
Ridderskapet och Adeln kunnat infinna sig med hälsa
och sundhet til denne Ständernes sammankomst, och at
dem gifves tilfälle med de öfrige Kongel. Maij:ts trogne
Ständer til at sökia förekomma och dämpa den fara, som
riket sväfvar uti; de önska, at alt måtte kunna utslå till
Kongel. Maij:ts nådige nöije och bästa samt fäderneslandets
uprättelse, såsom vij och tilbiude at gå de hög- och välborne
herrarne med råd och dåd tilhanda efter den nåd,
som Gud förlänandes varder.
Derpå svarade Hr Landtmarskalcken: Ridderskapet
och Adeln erkiänna med skyldig tacksäjelse, at det
ärevyrdiga Prästerskapet behagat giöra dem den äran och
hälsa på dem. De betyga deremot all förnöijelse öfver
ärevyrdige Prästerskapets lyckeliga hitkomst til denna
Ständernes sammankomst så väl som den förtrolighet,
Prästerskapet behagat försäkra dem om, och äro giärna
benägne med al välvilja och redebogenhet at bemöta det
ärevyrdige Prästerskapet igen, såsom och at pläga med
dem råd i alt det, som kan lända Kongel. Maij:t til tiänst
och vårt beträngde fädernesland til uprättelse, hvarom jag
så mycket mer kan försäkra det ärevyrdige Prästerskapet,
som jag vet, at Ridderskapet och Adeln giärna ser det
ärevyrdige Prästerskapets välgång och önska dem lycka i
deras förrättningar.
Dermed gick Prästerskapets utskått bärt, beledsagat
utaf de 6 af Adeln, som dem togo emot.
Hr Ehrenpreutz bad, at uhrsächtas måtte, om han
för sin tiänst skul intet kan altijd vara tilstädes. När
han har tijd, vill han komma hit up på Riddarhuset.
Borgerskapets utskått kom in, och förde Borgmästaren
Hillen ifrån Carlscrona ordet: Vid denne almänne sammankomsten
har Borgareståndet nu tilfälle at nederläggia
hos Ridderskapet och Adeln des gratulation öfver Ridderskapet
och Adelens lyckeliga sammankomst. De bedia,
at Ridderskapet och Adeln ville bispringa dem med deras
goda råd, och önska, at alt måtte utslå til Guds
232
1713.
ära, Kongel. Maij:ts tiänst och vårt fäderneslands välgång.
Hr Landtmarskalcken svarade sålunda: At det
hedervärde Borgerskapet har behagat giöra Ridderskapet
och Adeln den hedern och hälsa på dem, anseer Ridderskapet
och Adeln för et vist teckn af det goda förtroende,
som de tänckia at pläga med Ridderskapet och Adeln.
Ridderskapet och Adeln försäkra deremot att vilja underhålla
al god vänskap med det hedervärde ståndet och rådgiöra
med dem uti alt det, som kan lända til Kongel.
Maij:ts bästa och vårt k[ära] fäderneslands uprättelse, önskande
dem för öfrigt vijdare förkåfring och alskiöns välgång.
Borgerskapets utskått afträdde, och litet derefter inkom
Böndernes utskått. Och som taleman intet kunde
minnas det talet han hålla skulle, las han det up af papperet,
hvilket gick derpå ut, at Bondeståndet önska, det
denne sammankomsten måtte aflöpa til Guds ära, Kongel.
Haij:ts nöije och fäderneslandets uprättelse, hvilket de
vänta at Ridderskapet och Adeln på alt sätt lärer äfven
sökia at befrämja, såsom och stå Bondeståndet bij med sine
gode råd.
Här på svarade Hr Landtmarskalcken: Ridderskapet
och Adeln gläder sig deröfver, at almogen til denne
vällberammade Ständernes sammankomst med god hälsa och
sundhet ankommit, och som de åstunda uti det, som Kongel.
Maij:ts och fäderneslandets tiänst angår, at blifva hos
Ridderskapet och Adeln hörde och med gode råd understödde,
så kan almogen giöra sig derom försäkrad, at Ridderskapet
och Adeln lärer stå dem bij i alt det, som länder
Gud til ära, Konungen til fromma och vårt arma fädernesland
til uprättelse. Bad dem för öfrigt hälsa sine medbroder.
Togo afträde.
Sedan fick Riddarhus-vachtmästaren betalning at gå
til Prästerskapet samt Borgare- och Bondeståndet och förnimma,
om dem voro lägligit, at Ridderskapet och Adelens
deputation får komma at hälsa på dem.
Yachtmästaren kom tilbaka och sade, at de vänta utskåttet.
December.
233
Dermed gick Ridderskapet och Adelens utskått at hälsa
på de andre stånden.
Cammarherren Leuhusen, som förrättar Hofmarskalcksbestälningen,
kom in och öfvergaf til Hr Landtmarskalcken
ceremonialet, med begiäran at Ridderskapet och Adeln
ville der efter rätta sig, när de komma at gå up i proces
på rikssalen.
Ceremonialet uplästes och finnes (se bil. 26).
Hofjunkrarne Hrr Leijonstedt och Franck läto anmäla
sig.
När de kommo in, sade Hr Leijonstedt, at Hennes
Kongl. Höghet och Kongel. Maij:ts Råd låta hälsa Hr
Landtmarskalcken samt Ridderskapet och Adeln och begiära,
at de ville klåckan 8 gå härifrån i morgon up uti
predikan på kongshuset och sedan följa Hennes Kongl.
Höghet och Deras Excelktier up på salen at afhöra proposition.
Hr Landtmarskalcken befalte fördenskul, at anslås
skulle, det Ridderskapet och Adeln til den ändan komma
tilsamman half 7 i morgon här på Riddarhuset.
Gref Brahe påminte, at om Ryssarne nu måtte hållas
strängare vacht, eller och de blifva bårtförde härifrån, at
de icke måtte få vetta, hvad som här förrättas, och deraf
gifva väre fiender part.
Derpå gick en deputation up til Hennes Kongel. Höghet
och Deras Excelkr att anhålla derom.
När Hr Landtmarskalcken med samma deputation
kom tilbaka neder på Riddarhuset, berättade Hr Landtmarskalcken,
at Hennes Kongel. Höghet och Kongel. Maij:ts
Råd uptagit med välbehag den påminnelsen Ridderskapet
och Adeln giort om fångarne; och har Hennes Kongl.
Höghet och Kongel. Maij:ts Råd resolverat, at de nu skola
blifva starckt bevakade, til des de kunna blifva bårtförde.
Hr Cammarherren Leuhusen inkom och sade, at
Hans Excelkce Tessin sändt honom neder til Ridderskapet
och Adeln at låta vetta, det på rikssalen intet vore rum
för flere än 300 personer af Ridderskapet, hvarföre, der
samtelige härvarande af Ridderskapet och Adeln intet
skulle kunna berymma sig, vore det Hennes Kongel.
Höghets och Deras Excelkrs vilja, at de långvägade
hälst måtte komma på salen, och at ingen, som eij hö
-
234
1713.
rer til Bidderskapet och Adeln, måtte trängia sig in uti
processen.
Den 16 [December] efter middagen var utståttet öfver
skiöldebrefven tillropa och öfversåg deras bevijs, som
begiärte blifva introducerade.
Den 17 December.
Bidderskapet och Adelen var nu tilsamman at gå först
up i predikan på slåttet och sedan på salen at afhöra
proposition.
Gref Brahe berättade, at utskåttet öfver skiöldebrefven
hadde nu öfverset hvars och ens bevijs och författat
en lista på dem, som komma at introduceras samt hvad
de til Biddarhuset utfäst.
Listan uplästes och finnes bil. 2 A.
Därpå inkallades introducendi.
Sedan uplästes Hennes Kongel. Höghets och Deras
Excelkrs Kongl. Bådens bref af den 16 sidstl. til Hr
Landtmarskalcken af innehåld, at såsom Hans Kongel.
Maij:t för godt funnit at i desse framfarne åren benåda
någre des trogne män, tiänare och undersåtare dels med
grefveligit, dels med frijherre- och adelsstånd, men sielfve
diplomata för somblige deribland icke lära ännu vara
ankomne, så har Hennes Kongel. Höghet och Deras Excell:r
pröfvat bäst vara, at de af Kongel. Bådén, som
grefve- eller frijherrebrefven ännu intet i händer hafva,
måge effter deras säten i Bådet introduceras och sina
ställen på Biddarhuset til vijdare der effter intaga. De
öfrige, som med frijherrevärdet eller adelskap äro i nåder
ansedde vordne och sielfva Kongel. brefven der uppå ännu
intet upvijsa kunna, blifva väll intagne i den classen, dijt
de höra. Doch sittia de nu imedlertijd som de komma,
och med rangerandet i sielfva matrikeln hafves anstånd,
til des skiöldebrefven anlända kunna.
Hr Landtmarskalcken önskade dem mycken lycka
til deras stånds förbättring samt tackade dem derföre, at
de vijst sig liberale emot Biddarhuset. Bad at de i det
öfriga ville rätta sig efter förberörde Hennes Kongl. Höghets
och Deras Excelkrs upläsne nådige bref.
December.
235
Sedan upropades Bidderskapet och Adeln efter den ordning,
som de hafva i matrikeln (bil. T), och begaf Hr Landtmarskalcken
sig med Bidderskapet och Adeln up uti Hennes
Kongel. Maij:ts Drotningens apartement, och sedan
predikan var ändad, gick Hr Landtmarskalcken med alle
3 classerne up uti rikssalen, deräst Prästerskapet samt
Borgare- och Bondeståndet var förut försambladt och sine
rum intagit; hvarefter sedan Hennes Kongel. Höghet med
Deras Excelkr var inkommen, brukades samma methode
som vid Biksdagarne är vanlig, i det Hans Excell. Gref
Horn förde på Hennes Kongel. Höghets och Bådets vägnar
talet till Ständerne, hvarpå proposition af Cancellierådet
Leij onstedt uplästes (bil. 3), och Hr Landtmarskalcken, Hr
Erckebiskopen Haqvinus Spegel, Hr Borgmästaren Anders
Hylthén och böndernes taleman svarade.
Hr Landtmarskalckens tal finnes n:r 6.1
Sedan alt var förrättat på salen, och Hennes Kongel.
Höghet, beledsagad af Kongel. Bådén, afträdt, fölgde Bidderskapet
och Adelen Hr Landtmarskalcken neder på Biddarhuset,
och skilgdes så den gången åt.
Den 18 December.
Öfverstl[ieutenanten] Meijendorph von Yxkull ursächtar,
at han intet altijd kan komma på Biddarhuset, effter
han har at giöra med lifregementets aflöningslista.
Så låta och ursächta sig Hr Budenhielm, Hr Buut,
Hr Granatenflycht, effter som de för sine trägne bestälningar
i Stats-Contoiret intet kunna altijd vara uppe på
Biddarhuset.
Ankom et bref ifrån Landshöfdingen Höghusen, hvarutinnan
han som Directeur vid Vadstena krigsmanshus
påminner der om, at de, som i går blefvo introducerade,
måtte betala Vadstena krigsmanshustättigheten. (Se bil. 26).
Hr Landtmarskalcken föreläde dem altså termin
til at vijsa qvittence derpå, at alt vore betalt til nyåret.
Hr Landtmarskalcken påminte, at som 1664 ålirs
resolution förmår, at Bidderskapet och Adeln skola communicera
med Krigsbefälet hvad som förefaller, och Bidderskapet
och Adeln intet kunna altijd umbära det lilla
1 Finnes numera ej bland bilagorna till protokollet.
236
1713.
rummet här på sidan, efter som classerne ibland pläga
träda der in och talas vid, så vore bäst, at Krigsbefälet
intet oftare kommer up, än som der om skier anslag.
Hrr Hammilthon och Palmquist ginge up i Kongel.
Krigs-Collegio.
Uplästes Hennes Kongel. Höghets och Deras Excelkrs
bref af den 17 sidstl. hujus (se bil. 26), hvarutinnan förmäles,
huru som Hr General-Lieutnanten och Gouverneuren
Burenschiöld uti des til Kongel. Senaten insände skrifvelse
af den 7 ejusdem berättat, at en deel af Adeln der
neder i Skåne för åtskillige förfall intet kommit at förena
sig om någre visse personers affärdande på deras vägnar
til sammankomsten, men en deel af dem hafva dertil utset
och befulmächtigat Öfver-Commissarien Stiernblad och
Secreteraren Adlermark uti den förmodan, at de öfrige
derutinnan jämväll måtte interessera. Och som Hr Gouverneuren
anhållit, på den händelsen någon af de uteblefne
skulle andre til sine fulmächtige antagit, och de
samme något annat hafva at andraga än det, som de mäste
til sine fulmächtige öfverlefvererat, det sådant, så framt
det i någon måtto derifrån vore different, måtte blifva
honom först communicerat, altså har Hennes Kongel. Höghet
och Deras Excellrr sådant med Hr Landtmarskalcken
communicera velat, förväntandes hvad Hr Landtmarskalcken
der vid skulle kunna hafva at påminna.
Sades at Hrr Adlermark och Stiernblad intet kunna
vara fulmächtige för andre, efter de sielfve bekläda sine
säten, och det skal vara emot riddarhusordningens
14 §.
Hr Coijet berättade, at Kidderskapet och Adeln i
Skåne intet fått communication alle deraf, at denne sammankomsten
skulle hållas; sade och, at der de sådant
vettat, hadde de väll kunnat fullmächtiga någre andre.
Secreteraren Cröger kom neder ifrån Rådet med en
upsats på dem af Ridderskapet och Adeln, hvilcke Hennes
Kongel. Höghet och Deras Excelkr förordnat at vara uti
secrete utskåttet, som sig den 19 Decemb. klåckan half
9 före middagen hadde uti Kongshuset at inställa.
Samma upsats blef upläsen och finnes bil. 4.
Sedan tilsades Cammereraren Assarsson, at han måste
agera Fiscal vid denne sammankomsten.
December.
237
Hr Landtmarskalcken: Vij måste fuller nämna et
utskått til at öfverse bancovärket.
Nämdes altså der til:
Gref Gyllenborg, Hr Lilliehök, •
Hr Axel Baneer, Hr Gyllencreutz,
Hr Eric Oxenstierna, Hr Gyllengrip.
Hr Clas Bonde,
3:die classen begiärte at få igenom votering utnämna
ännu en til bancoutskåttet.
Härmed upskiöts, til des de komma här näst tilhopa.
Den 23 December.
Hr Landtmarskalcken: At man låtit sammankalla
Ridderskapet och Adeln, är orsaken, at Ständernes secrete
utskått fallit på de tanckar, det de villja affärda 2:ne expresser
til Hans Kongl. Maij:t och der hoos igenom bref
gifva Hans Kongl. Maij:t i underdånighet orsaken til
kiänna,
hvarföre vij nu äro sammankomne, och at vij intet
annat upsåt hafva än at sökia Kongl. Maij:ts bästa,
och fäderneslandets befredande ifrån de oss nu öfver hufvudet
sväfvande fiender. Yij hafva communicerat denna
vår tancka med Hennes Kongel. Höghet och Deras Excelkr
och hafva fåt tilstånd til at giöra härmed, som vij
bäst finna. Nu vil man derföre höra samtelig Ridderskapet
och Adeln, om icke de tyckia det vara väll, at
sådant skier.
Svarades i alle classerne, at de äro nögde dermed,
men begiära communication af brefvet, sedan det blir
upsatt.
Hr Landtmarskalcken: Yij måste och nu talas vid,
hvar penningarne skola tagas der till, som komma på Ridderskapet
och Adelens deel.
Hr Sparfeldt: Som Adeln intet är all tilstädes, så
kan intet sammanskått skie, utan jag tycker, at der til
bör contribueras effter rustetiänst-marketalet.
Resol[verades] at det skall reparteras först på hvart
stånd och sedan på hvar familie.
Hr Landtmarskalcken: Personerne, som skola af
sändas,
vilja vij, som äro i secrete utskåttet, utnämna,
effter det bör hållas tyst hvilcke som komma at resa.
238
1713.
Man behöfver eij heller tala om, at någon afsändning
skall skie, på det de utskickade måge så mycket säkrare
passera.
Hr Landtmarskalcken: Såsom åtskillige angifvit
sig vara fulmächtige af andre, så vilja vij nu och tala
der om.
Hr Thure Bielke: De som äro fulmächtige för andre
och sielfve representera sine familier, kunna intet hafva
votum för dem, som de äro fulmächtige före; men väl
kunna de skrifva under för dem.
Hrr Yxkull, Bielke och Crusbiörn begiärte lof at resa
på landet öfver helgen.
Den 30 December.
Hrr Baner och Schytte läto giöra sin ursächt.
Hr Landtmarskalcken: Orsaken hvarför man kallat
Ridderskapet och Adeln nu tillsamman, är, at Hennes
Kongel. Höghet och Deras Excelkr poussera derpå, at vij
fordersammast skola skaffa medel til Finske esquaderns
utredning, som måste vara färdig sidst in Martio; och som
man nu straxt måste begynna at arbeta på des utredning,
så har Hennes Kongel. Höghet och Deras Excelkr befalt,
at man skulle sökia til at förmå Ständerne at betala något
förut uppå des contribution. Jag hoppas, at hvar
och en lärer gripa sig an, effter vår almänna säkerhet här
under beror.
Hr Grönhagen: Som de äro nu allenast capita familiarum,
som här äro tilstädes, så lärer det intet stort
förslå, hvad de kunna gifva.
Hr Gyllencreutz: Vij vilja giöra hvad vij mächta,
effter medeln äro så pressante til Finske esquaderns utrustning.
3:die classen begiärte dilation til en annan dag, så
vilja de annotera hvar för sitt namn hvad de vilja förskiuta
på contribution.
Hr Grönhagen påminte hvad försäkring man skall
få, at det skall blifva dem godtgiort på contribution.
Svarades: Penningarne insättiasi Yexelbanco för RänteCammarens
räckning, och samma qvittens validerar för bevijs
at contribution är betalter.
December.
239
Hr Gyllencreutz för 3:die classen: Vij hafva exempel,
at när de hafva så in antecessum lefvererat, som
skiedde på Gref Stenbocks och Gref Horns persvasioner,
så har det dem intet blefvit godtgiordt, om de intet haft
Kongel. Maij:ts försäkring derpå. Derföre bedia vij, at
Hr Landtmarskalcken med någre deputerade ville stiga
up til Hennes Kongel. Höghet och Kongel. Senaten och
giöra en ansökning hoos Hennes Kongel. Höghet och Deras
Excelkr, att vij måtte få försäkring igenom ordres til
vederbörande Gouverneurer och Landshöfdingar, at det
skall blifva godtgiordt på 1714 åhrs contribution hvad sorn
nu betalas til esquaderns utredning, då hvar och en lärer
finnas der til villig och giöra hvad i des förmågo är.
Hr Lindehielm mente det vara nog, at det i protocollet
är infördt, och at man intet behöfver til at incommodera
Hennes Kongel. Höghet och Deras Excelkr vijdare
dermed.
Hr Soop af 2:dra classen: Man drager väl intet något
tvifvelsmål om Hennes Kongel. Höghets och Deras Excelkrs
nådige försäkran at niuta afräckning uti tilkommande
åhrs contributionen; men til at ernå så mycket
promptare execution af Hennes Kongel. Höghets och Deras
Excelkrs nådige vilje och betaga betienterne i landsorterne
här vid at giöra difficulteter, finner man nödigt i underdånighet
at bönfalla hoos Hennes Kongel. Höghet och Deras
Excelkr, at bref måtte til Gouverneurerne och Landshöfdingarne
om en sådan afskrifning på 1714 åhrs contribution
afgå, hvilcket om Hennes Kongel. Höghet och Deras
Excelkr skulle i nåder bijfalla, lärer hvar och en finnas
så mycket villigare at förskiuta och discretare sig utlåta.
Alla af samma classe voro dermed ense.
Gref Brahe: De måste falla på de tanckar, at man
borde igenom bref giöra det till Hennes Kongel. Höghet
och Kongel. Senaten, varandes det väll, som Hr Gyllencreutz
påmint.
Hr Sparfeldt: Hela saken består deruti, att vij
skola contribuera, och när vij få qvittens på det vij betala,
så är det ju nog.
Hr Landtmarskalcken begiärte, at någre måtte utnämnas
til at om nyårsmorgonen gå up på slåttet och
önska Kongel. huset et godt nytt åhr.
240
1713.
Deputerades altså der til:
Gref Gustaf Bonde, Hr Bernekou,
Hr Hammilthon, Hr Gyllencreutz,
Hr Soop, Hr Breitholtz.
Detta blef ändrat och sedermera utnämde allenast 3,
nemligen:
Gref Brahe, Hr Gyllencreutz.
Hr Clas Bonde,
Hr Landtmarskalcken bad, at desse ville kl. 8
komma up på Riddarhuset och sedan vara honom följachtige
up på slåttet.
Sedan uplästes conceptet til det brefvet, som Ridderskapet
och Adeln tyckt böra afgå til Hongel. Senaten
angående Skånske Adeln, som intet infunnit sig til denne
sammankomsten.
Hr Schytte: De borde böta, som intet instält sig.
De hafva väl så mycket de kunna hielpa sig fort med
hijt up.
Hr Sparfeldt: Ifrån mitt län är ingen hitkommen.
Hr Adlermark: Jag har för min del intet velat
gierna taga någon fulmacht af Skånska Adeln; men som
ingen var, som reste hijt up och ville åtaga sig att vara
deras fulmäcbtige, bad Gouverneuren, at jag ville taga
emot deras fullmacht. Gouverneuren fick ock mycket sent
kallelsebrefvet, och innan det blef publicerat, var det så
sent, at de intet kunde komma. En deel äro och oförmögne,
en deel siuke.
Secreteraren Brehmer kom in och las up det brefvet,
som uti deputation upsat var til Hans Kongl. Maij:t,
hvilcket finnes bil. 6.
Sedan samma bref var upläsit, sade samtelige af Ridderskapet
och Adeln, at de voro nögde dermed, och ropade
om friden.
Hr Landtmarskalcken påminte, att detta måtte
hållas tyst, och at man nu måtte gripa sig an meer än
tilförende med medels anskaffande, på det vij måtte få en
drägelig frid.
Hr Schönström lät uhrsächta sig igenom Hr Reenstierna,
at han intet kan komma hijt up ifrån regementet.
Januari.
241
1714 den 2 Januari.
Hr Landtmarskalcken: Såsom vij nu förste gången
på detta åhret äro tilsamman, så önskar jag samtelige
det höglåfl. Ridderskapet och Adeln et frögdefult nyt åhr
och oss allom lycka och välsignelse i väre rådslag til at
ehrhålla en önskelig frid och godt regemente, samt at vij
måge få vår nådige Konung snart hem til oss igen.
Secreteraren måste läsa up matrikeln (bil. 1), at hvar
der effter kan taga sit rum på bänckerne.
När det var bestält, sade Hr Landtmarskalcken:
Nu måste hvar och en taga hädan effter det rum, som
honom tilhör, sittia der stilla och intet stiga up, utan han
har något at förebringa, mindre måste någon gå bärt, innan
vij alle skiljas åt; gior någor annorlunda, följer der
böter på. Anslagen skola och altijd skie klåckan 12, och
måste ingen försumma at der effter inställa sig; men har
någon laga förfall, kan han låta giöra sin uhrsächt. Jag
beer och, at de intet ville falla hvar andra i talet, utan
när jag proponerar något, kunna de discurrera der om
med hvarandra i classerne; sedan de stannat i något vist
slut, samblar den främste i classen vota och framförer så
classens votum, som vanligit varit. Är då någon af en
annan mening, får den sedan säja sine tanckar; men för
al ting ber jag, at intet mer än en talar i sänder.
Ridderskapet och Adeln ville och yttra sig hvad de
vilja betala nu för ut på contribution. Skulle någon finnas,
som vill förskiuta något mera, än han för sin egen
person kan komma at contribuera, så skall han få sin betalning
af 1714 års contribution. Der om låfvade Hennes
Kongel. Höghet och Deras Excelkr oss i förgår, at vij
skola få försäkring igenom et bref hijt til Riddarhuset,
och at bref skall der om ochså afgå til Gouverneurerne
och Landshöfdingarne.
Hr Gyllencreutz: Vij veta intet, effter hvad method
vij skola contribuera, effter intet eontributionsplacat ännu
är utkommit, och Contributionsränteriet förnimmes hafva
projecterat åtskillige ändringar uti 1713 åhrs contributionsplacat.
Hr Conrad Ribbing: Gref Falkenberg har deponerat
redan 500 d:r s:mt uppå sin contribution, och resten vil
han betala med det första.
Sv. Riddersk. o. Adels rikad.-prot. XVII. 1714.
IG
242
1714.
Hr Cederhielm senior: Vij hafva rådgiort med hvar
andra om det Hr Landtmarskalcken nu proponerade. De
äro villige, men beklaga, at tijden är sådan, at de intet
kunna bringa penningar ihoopa. Bönderne hafva ännu intet
giort sine vintermarcknader och kunna nu intet bringa
penningar tilväga. De fråga derföre här i 3:die classen,
om de intet få lefverera i varur sin contribution.
Hr Conrad Ribbing: Om torr spannemål och malt
tages an för 12 d:r k:mt tunnan, vill jag betala 400 t:r
spannemål i afräckning på contribution.
Hr Ernest Creutz låfvade 100 d:r s:mt at betalas i
Calmar.
Hr Carplan beklagade, at fienden är mästare af hans
egendom.
Hr Roos sade sig vara så olyckelig, at han ingen
egendom har.
Hrr Carl och Jacob Wattrang låfvade 400 d:r s:mt
på contribution.
Der på uplästes matrikeln, och antecknades för hvar
familia hvad som utlåfvades at betalas i afräckning på
1714 åhrs contribution. Upsatsen derpå finnes (bil. 5).
Hr Cederhielm sen. påminte, at hvar och en, som
halft upbörd under händer, måtte giöra räckning derföre,
och at effterfrågas skulle, igenom hvars förvållande spannemålen
och annat, äom blefvit lefvererat, är vordet förskiämt.
Gref Brahe, Gref Leijonhufvud, Gref Oxenstierna
et alii af första classen utläto sig, at de vilja betala
halfva contributionen straxt, när methoden blir faststälter.
Hr Gyllencreutz hölt nödigt, at methoden til contribution
måtte blifva faststälter, och priset på spannemålen
utsatt.
Hr Höghusen frågade, om de 2 tunnor spannemål,
som Kongl. Senaten igenom des bref af den 16 Decemb.
sidstl. förordnat skola lefvereras af hvar heel gård, äro
under contribution begrepne, så at de äfven som ett förskått
på 1714 åhrs contribution komma at ansees.
Der til svarades ja.
J anuari.
243
Den 7 Januari.
Var Ridderskapet och Adeln tilsamman at underskrifva
det brefvet, hvilket samtelige Ständerne til Hans
Kongel. Maij:t i underdånighet affärda velat, och befalte
Ridderskapet och Adeln, at det exemplaret, som af dem
nu samtelige underskrifves, skall förvaras här på Riddarhuset,
och ingom tillåtas at taga der af copia, eij heller
någon få låna det utur Riddarhuset. (Bil. 6).
Den 14 Januari.
Hr Landtmarskalcken berättade, at deputation,
som varit förordnad til at upsättia någre påminnelser öfver
skatningsmethoden, samt på hvad sätt contributionen
beqvämligare kunde utgå, nu vore färdig der med, och
bad derföre, at samma måtte upläsas. Finnes bil. 7.
Hr Grönhagen begiärte, at Kongel. Contributionsränteriet
måtte få communication deraf.
Hr Gyllencreutz för 3:die classen: Som vij äro
sammankallade til at yttra våre underdånige tanckar för
Hennes Kongel. Höghet och Deras Excelkr, på hvad sätt
nödige medel måge kunna samblas, och således intet hafva
til at giöra med et eller annat contoir, så tyckia vij, at
vår underdånige remonstration går directe til Kongel.
Senaten.
Sedan uplästes projectet på hvad sätt Ständerne i
underdånighet föreslå, at contributionen bäst kan utgå för
1714. (Se bil. 7).
1 §. angående hemmans contribution.
Plnralitetens mening var, at 5 d:rs contribution blir
ståendes, såsom och hvad om påstbönderne och lotshemmanen
infördt är.
At af frälse miöl- och såge qvarn arne måtte äfven i
åhr, likmätigt projectet, contribueras, var Ridderskapet
och Adeln ense om.
Hr Gyllencreutz frågade, om de qvarnar, som höra
under rusthållen, komma här under at förstås.
Svarades neij.
Hr Carl De Geer: De cronoqvarnar, som äro för et
ringa arrende bärt arrenderade, huru skall bli med dem,
och de sågeqvarnar, som såga till salu, skola icke de contribuera
något mer och efter som de kunna kasta af sig?
244
1714.
Hr Gyllencreutz: Vij vela stanna i et vist om sågeqvarnar,
på det vij eij måge underkasta oss landtbetienternes
discretion.
Hr Cederhielm jun.: Det vore väl til at påminna
et och annat, til at få en lijkhet uti contribuerandet, men
det är så ringa, at det eij meriterar. Jag tycker lijkväl,
at den, som har en såg, som går med flere blad, och egen
skog der til, borde mera contribuera än den, som har en
såg med ett blad och ingen skog, utan måste kiöpa skog
af andra.
Hesol[verades] at [för] hvart sågeblad, som går hela
åhret, gifves 1 d:r s:mt, men för de, som gå allenast höst
och vår, 16 öre sölfvermynt utan vijdare åtskillnad.
§ 2. Af cronoräntan, som til privatos före åhr 1700
den 13 Aprilis äre förpantade, utgifves hvar fierde penning
etc.
Hr Cederhielm jun.: Det bör stå hvar 4:de penning
af räntan effter cronovärdering. Men hvad anbelangar de
förpantningar, hvilcka sedan den 13 April 1700 äre giorde
eller hädan effter til Hongel. Maij:t och Cronan giöras
kunna, så blifva fuller de, i förmågo af Kl. M:ts nådige
försäkringar, för contribution frijkallade; men såsom lijkväl
mången torde finnas, som kunde tyckia sig hafva skiäl
at godvilligt gifva något af sin förpantning, så har hvar
och en panthafvare, då de der om här i Stockholm af Öfverståthållaren
samt i landsorterne af vederbörande Gouverneurer
och Landshöfdingar blifva sammankallade, at utlåta
och förklara sig, huruvijda och huru mycket han godvilligt
i anseende til denne almänne nöden för sin innehafvande
förpantning och des der af flytande revenue och
inkomst till Hongel. Maij:t och Cronan vil gifva och afstå,
då hvars och ens förklaring och utlåtande sedan til Hans
Hongel. Maij:t insändes.
Af interesserne, som man för fruchtbare capitalen
niuter', tyckte Kidderskapet och Adeln, at det skulle lemnäs
hvar och en fritt at gie hvad hvar behagar, och at
bancocapitalerne måtte blifva ifrån al contribution och afgifft
frikallade med det deraf fallande interesse.
Hr Hilleb rand: Om icke ägarne äfven som panthafvarne
skulle effter behag och vilja gifva något vist?
Januari.
245
Kongens ord och Ständernes böra giälla; men Ständerne
kunna ju påtaga sig denna afgifften.
Hr Gyllencreutz mente, at som Bancquen mycket
lidit och är i slät tilstånd, så borde intet af bancocapitalerne
gifvas.
Med hushyrecontribution blifver, som 3 § innehåller.
Hr Hillebrand tyckte, at för de husen en sielf' bor
uti borde och contribueras. Men andre voro der emot.
Hr Salomon Cronhielm: Den, som vil för sine hus
han bebor gifva något, måtte ju få giöra det.
Om 4 § voro de ense.
Hr Joh. Tegner: Hvad flychtingarne angår, så förblifver
det med dem effter Hongel. Maij:ts resolution om
deras contribution.
5 §. Anbelangande Bergslagens och brukens contribution.
Hr De Geer: Bruken, som betala en åhrlig recognition,
de blifva vid de med Hongel. Cammar-Collegio slutne
contracterne; men betienterne betala lijka contribution
som vid andre bruk.
Vidare påmintes vid denne § intet.
Beträffande eldstads contribution.
Hr Gyllengrip: Vij böra intet undraga oss det,
som fordras til riksens tarfvor, utan vij af 3:die classen
äro ense, at eldstads contribution i åhr jämvähl utgår.
Gref Brahe: l:a och 2:dra classen äro häremot och
tyckia, at det graverar dem för mycket, ty mången har
ett gammalt hus, men ingen hyra der af.
Hr Lillienstedt och Gyllengrip: Vij vela gå ifrån
det nya contributionssättet, men intet förskaffa så mycket
i stället igen, som det importerat. A7ij vela gie af våre hus.
Hr Gyllencreutz: Husen på landet äro bygde til
Konungens och landets heder, och skulle de graveras med
contribution, skulle få hafva lust at lägga någre penningar
der utinnan, särdeles som de ingen hyra af sig kasta.
Hr Hillebrand: Kan icke det giöras en exception,
at de stora palais och adelige huus på landet, som äro
bygde til landets heder, böra vara härifrån eximerade och
slippa eldstadscontribution?
3:a classis åtager sig samma afgift, doch at den eij
fördubblas.
246
1714.
2:da classis berättar sig intet kunna gå ut dermed.
l:a classis håller det före vara omöijeligit, at de kunna
betala denne afgifften för sine store hus.
Hr Cederhielm jun.: De andre stånden hafva be
viljat
det, och derföre kunna vij eij heller undraga oss
denne afgifften.
9 och 10 § blir som den är författad.
Vid tienstefolckets contribution påminte Hr Gyllencreutz,
at det borde vara en lijkhet, och 6 mark sölfmit
betalas för drängen, så bondens som andre ståndens.
11 §. Dhe räntor, som Hans Hongel. Maij:t i nåder
lemnat undersåtarne til något understöd vid tremenningarnes
utgiörande, komma och hädan effter så väl för
innevarande åhr som för åhr 1713 til Hongel. Haij:t at
indragas.
Hr Landshöfd. Lillienstedt: I Östergötland hafva
de redan fåt 1713 åhrs räntor effter Hongel. M:ts nådige
bref.
Hr Landshöfd. Gref De la Gardie: Det måtte man
intet betaga dem, der som de sat up tremänningarne och
prsesterat prsestanda, men i de provincierne, der som de
intet ännu sat up regementerne, kunna bemälte räntor til
Hongel. Maij:t indragas, såsom och der tremänningarne
skulle komma at understickas de ordinarie regementerne.
Hr Ernest Creutz: När deputation går up, begiär
man at få betala sin contribution med spannemål, och at
der uppå måtte sättias et skiäligit prijs, effter tunnan
giäller redan meer än 10 d:r k:mt. Sedan at man måtte
få vetta, huru mycket man med spannemål får betala, och
hvad som contant skal ehrläggas, och 3:o at landtmannen
och eij borgaren måtte få lof at lefverera spannemål för
contribution.
Hr Landtmarskalcken låfvade at vilja föredraga
detta Hennes Hongel. Höghet och Hongel. Senaten.
Hr Hillebrand bad, at det måtte änteligen komma
til protocollet, at af husen måtte så contribueras som han
sig yttrat, skolande eldstads contributionen hafva importerat
30,000 d:r s:mt.
Hr Willem sens: Egennyttigheten har giordt många
land öde. Skulle icke de, som för tienster och sådant mera
tagit penningar, äfven nu tagas med i contribution?
Januari.
247
Hr Cederstedt: Hvad mässingsbruken angår, så har
Hongel. Maij:t på des Bergs-Collegii giorde underdånige
remonstration resolverat, at de skulle slippa 1712 åhrs
contribution; men contributionen effter den nye methoden,
kunde de fuller intet slippa; doch skulle Hongel. Bergscollegium
inkomma med sit förslag, hvad eqvivalent de
der emot kunde niuta. Och kan man således see, at Hans
Hongel. Maij:t velat benificera dem i anseende til deras
lägervall, som de nu äro råkade uti, samt sielfva nödvändigheten
at hålla dem uprätte, hvilcket Hr Bergsrådet
tyckte äfven uti detta contributionsprojectet böra observeras.
Huruledes Hr vice Preesidenten Scheffer yttrat sig,
finnes af bil. 8.
Den 18:de Januari.
Uplästes Borgareståndets memorial (se bil. 26). hvarutinnan
de vid det til contributionens utgiörande för innevarande
åhr författade projectet giöra sine påminnelser
och i stället för åtskillige i samma project indragne contributioner
föreslå, at den ordinarie contributionen för innevarande
åhr allenast til visse delar fördubblas, och derhoos
en extraordinair nöd- och krigshielp beviljas på det
sättet, at et vist quantum i anledning af förledit åhrs
krigsgiärdsplacat determineras, som almogen, cappellaner,
klåckare och tienstefolcket på landet samt cappellaner och
klåckare med tienstefolck och det ringare slags folcket i
städerne, såsom åkare, järnbärare, mölnare etc. för sig och
sine hustrur böra ehrläggia. Men de öfrige af Kl. M:ts
trogne undersåtare af Bidderskapet och Adeln, ståndspersoner,
civil och militair betiänte, Prästerskapet och Borger
skåpet kunde af visse redelige samvetsmän, af alla 3
stånden utvalde, under den förnämstas direction af Adeln,
således ansees, at der vid allenast kommo i consideration,
hvad förmögenhet hvar och en kan hafva uti sådan egendom,
som effter det nu utsatte contributionsprojectet intet
är med någon contribution belagd, såsom hus och gårdar,
frucht- eller ofruchtbare penningecapitaler, guld, silfver,
jouveler och dylikt, som något när vitterligit är honom
vara ägare af, såsom och hvad depence och omkostnad
han i sit algemena lefverne til äfventyrs vida öfver sit
248
1714.
stånd kan giöra, hvareffter kan, så framt kan sig sielf
godvilligt til det, som tilbörligit ock anständigt vore, eij
ville utlåta, skiäligen belägges, dock intet under 4 d:r
s:mt för de fattigare ock intet öfver 2 å 300 d:r s:mt för
de förmögnaste.
Hr Sparfeldt: Detta projectet retranckerar det förra.
Vij vilja upkäfva den nye metkoden ock intet blifva vid
den gamble.
Hr Lagman Cederhielm jun.: När Ridderskapet
ock Adeln sidst var tilsamman at köra hvad secrete utskåttet
utarbetat, så har man med vördnad ock respect
ankört hvad Hr Landtmarskalcken ock secrete utskåttet
berömmeligen upfunnit. Man hadde ock önskat, at medeln
på det sättet blefvit tilräckelige; men när man besinner,
at contribution uti det då upläsne projectet, hvarutinnan
är sökt en jämlijkket, är satt på den lindrigaste foten,
såsom 5 d:rs contribution, hvilcken då, när vij hadde våre
provincier bekåldne, intet räckte til, utan måste fördubblas,
fördenskull som den nu omöijeligen kan förslå, så tviflar
man intet der på, at ju hvar ock en lärer gripa sig
yttermera an ock heldre vilja undergå al olägenhet med
tilsättiande af des egendom än en barbarisk fiende. Och
som jag intet tviflar på, at de ju kafva den hogen, så
koppas jag de lära taga väll up et litet project, som jag
kar sat up.
Man talar kär koos Ridderskapet och Adeln.
I de äldste tijderne finner man, at de beviljat sine
contributioner under namn af ledungsland(I) alt in til
Kong Eriks tijd; sedan kafva de kallat det skåt. Det kar
bestådt i persedlar ock varur. Man har aldrig hördt, at
de så mycket fordrat penningar och dermed så handlat
och sqvaltat, som nu klagas öfver. Om Adeln finge för
sine gårdar betala contribution med varur, skulle den richtigt
nog utfalla, och publicum jämväl bättre vara dermed
betiänt; man vet, at det de kunna tilvägabringa är nödigt.
Om vij lefvererade 21/* tunna spannemål af kvar heel gård,
det vore den dubbla contribution effter den nu satte markegången.
Jag yet väl, at somblige hemman ränta mer
och somblige mindre, och at en deel tyckia det vara en
stor olijkhet, at man icke desto mindre skal betala så af
det lilla som större 5 d:r s:mt, och 10 d:r när contribu
-
Januari.
249
tionen är dubbel. Men den qvsestion kar varit förr ventilerad;
det finnes i riddarhusprotocollet, at Hr Anders
Lilliehök ock Hr Hindrich Falkenberg så utredt denna
qvsestion, at intet lärer komma fram, som de icke moverat
angående samma materia. Det hemmanet, som kar ringa
ränta, kar mindre rustetienst, ock är således rustetiensten
för de store hemmanen svårare. Vij kunna väl intet härda
ut med kriget, utan måste sökia friden, men böra lijkväl
sättia oss i sådan förfatning emot fienderne, som möijeligest
kan vara. Ock som 5 d:r contribution gåt tämmelig
ricktigt ut, ock kär är en extraordinarie casus, så är min
mening, at den fördubblas, ock som den ändock intet kinner
ut, om man icke af sine hus, antingen man bebor dem
eller eij, skulle jämväl contribuera och äfven betala skårstens
eller eldstads contribution, så tycker jag, at desse
afgiffter äfven skulle inryckias. Bad at det, som andragit
är, måtte så uttydas, som han det i en god intention anfördt.
Hr G-yllengrip: Jag kar tyckt, at det intet kan
förslå, om man drar så undan kusen.
Hr Cederhielm: De äro väl de 2:ne andre stånden
ense om bemedlingen, men hvad som fordras måste snart
inbringas, ock med den methoden kan intet penningar så
snart samblas. Om Borgerskapet får köra, at Ridderskapet
ock Adeln taga på sig dubbel contribution äfven för hushyror
ock skårstenar, så lära de bijfalla det. Vij släppa
intet allenast till vår egendom utan vårt folck ock manskap;
det kommer ifrån landet, ock våre gårdar ock hemman
blifva öde. Adeln borde få lefverera spannemål, ock
de andre intet. Projecterade, at det måtte sättias termin,
at spannemålen til medium Febr. skulle vara betalt. Och
den, som intet vil betala med varur, skulle en månad effteråt
betala contribution med penningar.
Hr Coijet mente, at fetalie saker intet kunna lefvereras,
effter de skiämmas bärt.
Hr Cederhielm: Det hafva lefveranterne lefvererat,
som bortskiämt är.
Hr Lybecker tyckte, at det intet borde lemnäs kvar
ock en fritt at gie spannemål eller penningar, utan at det
borde utsättias et vist hvad kvar skulle lefverera i spannemål
och persedlar eller penningar.
250
1714.
Hr Sparfeldt:- Jag vet i fiol, at det publicerades,
at den, som ville lefverera til magazinerne, skulle få 1
d:r mera på tunnan, men det kom ingen spannemål in.
Om vij intet taga crontij onden til magazinerne, och påbiudes
et vist at lefvereras i spannemål, så få vij ingen
spannemål i hoopa.
Hr Cederhielm sen.: Skulle man bijfalla Borger
skapets
tanckar om bemedlingen, så innan Landshöfdingarne
komma neder och taxeringsmännerne blifva utnämde,
går långt omkring; sedan betinga de sig til betalningen,
och sidst måste liqvideras med dem, huru det blefvit
betalt.
Gref De la Gardie: Som 2:ne af Deras Excelkr
voro hoos oss här på Riddarhuset i secrete utskåttet och
remonstrerade, huru nödigt nu penningar fordras, derföre
har Borgerskapet kommit in med sit förslag. Deras afseende
har varit, at som uti den upsatte methoden en hoop
förmöget folck äro förbigångne, så har man tyckt, at man
kunde få fatt dem på detta sättet. Yij vetta, at krigshielpen
gick sidst promt ut.
Hr Cederhielm: I den var en viss summa determinerad.
Gref Bonde mente, at man nu kunde taga til fundament
den förra krigsgierden, så finge man emedlertijd
hogsa sig om med taxeringen.
Hr Cederhielm: Som vijd den denominerade krigsgiärden
ingen chican kan giöras, så skulle jag tyckia, at
vij kunde påtaga oss den.
Gref De la Gardie: Än om man skulle fördubbla
krigsgiärden?
Hr Cederhielm: Vij kunde för oss fördubbla krigsgiärden.
Gref Leijonhufvud: Kunna icke vij giöra vår bevilning
för oss och låta de andre stånden giöra sitt för sig?
3:a classis utlät sig, at ordinarie contribution fördubblas;
men de begiära at få lefverera den i varur och persedlar
in natura.
De öfrige af Ridderskapet voro och der med ense.
Hr Cederhielm sen.: Den, som vil betala med spannemål,
han måtte få lefverera spannemål.
J anuari.
251
Gref Brahe: Yij hafva talts vid, at man sätter et
vist quantum af spannemål på hvar gård, och at man begiär
få vetta orten, hvar den skal lefvereras.
Gref Bonde idem.
Angående krigsgiärden så resolverade Ridderskapet
och Adeln at betala en dubbel krigsgiärd men i 2:ne terminer,
helfften nu straxt och andra helfften om midsommaren.
Dermed uphöra alla de andre contributionerne, som
Borgerskapet begiär måtte uphäfvas.
Hr Coijet: Om de betala nu ut dubbla contribution,
skulle icke officerarne få sin fulla lön.
Svarades at detta är en sak, som Ridderskapet och
Adeln intet befattar sig med, utan man får sökia Kongel.
Statscontoiret.
Hr Hammilthon: I Bohuslän kunna påstbönderne
intet betala 10 d:r s:mt.
Hr Cederhielm: Cancellie-Collegium får giöra den
påminnelsen. Kommer någon fram, får han niuta afkortning,
om han intet mächtar betala.
Åtskillige af herrar officerarne proponerade, om icke
officerarnes drängar skulle slippa at betala contribution.
3:a classis: Alt tienstefolcket måtte vara lijka, och
officerarnes drängar de betala deremot halfparten.
Hr Cederhielm jun.: Om man viste, at det kunde
lända herrar officerarne til tienst, så vore vij villige at
föredraga detta Kongel. Senaten; men som detta angår
drängarne, och Kl. Maij:ts placater intet eximera dem,
så tyckes, at om bonden kan contribuera, så kunna de och
betala för sine drängar. Det kommer allenast på detta
åhret och denna compagnien an.
l:a och 2:dra classen: Officerarne betala hälfften min
dre
för sine tienste- eller riddrängiar; doch at de intet
hafva flere drängiar än effter tågordningen.
Gref De la Gardie: Sockneskomakare, sockneskräddare
och andre handtvärkare, som hålla sig på landet och
intet äro torpare samt krögare, betala som frälsetorpare
1 d:r s:mt.
Den 19 Januari.
Hr Landt mar sk alcken förestälte, om icke Ridderskapet
och Adeln skulle kunna komma öfverens och betala
252
1714.
en sådan krigshielp, sorn Borgareståndet projecterat uti
des memorial.
Hr Joli. Wattrang tyckte man borde blifva vid
krigsgiärden, och skulle någon tyckias böra gifva mera,
kan den ånyo taxeras.
Hr Clas Bonde: Af hushyra borde något gifvas, men
de huus man sielf bebor böra vara frie.
Hr Wattrang: Såsom här är periculum in mora, är
bäst at i förstone blifva vid krigsgiärden; vil någon gifva
mer, är väll.
Hr Cederhielm confirmerade det samma och lade det
der til, at den, som vil gifva mer, skal hafva tack.
Blef altså beslutit af alle 3 classerne så nu som tilförende,
at Ridderskapet och Adeln förblifver vid krigsgierden.
Hr Palmquist och Hr Gyllencreutz tyckte det
kunde igenom en viss deputation hvar och en förmås til
at gie något meer än samma krigsgiärd.
Men l:ma classis bijföl det intet.
Sedan uplästes projectet, som uti Hongel. Senaten ingifvas
skal och finnes bil. 9 A.
Den 23 Januari.
Hr Landtmarskalcken: Jag kan intet underlåta
at berätta Ridderskapet och Adeln, at hvad som vij angående
contribution varit ense om, är uti Hongel. Senaten
ingifvit. Bad för öfrigt, at Ridderskapet och Adeln ville
nu gripa sig an och betala på innevarande åhrs contribution.
Ridderskapet och Adeln låfvade at vilja sända uppå
Riddarhuset copior af deras qvittencer på hvad som betalt
är i afräckning derpå.
Hr Landtmarskalken sade, at han sat up någre,
som han tyckte kunna brukas i bancodeputation; frågade
om de voro ense med honom.
Och som der emot intet inkast giordes, så blefvo följande
dertil deputerade.1
Hr Landtmarskalken: Såsom åskillige åter igen
gifvit sig an och begiärt blifva introducerade, så kunna
någre utnämnas at öfversee deras bevijs.
1 Härefter är i manuskriptet lämnadt några raders tomrum.
Januari.
253
Resol[verades] at de förre af Ridderskapet och Adeln,
som öfversågo de andras skiöldebref, som sidst introducerades,
kunna äfven nu brukas här til.
Den 27 Januari.
Hr Landtmarskalcken: Jag kan berätta Ridderskapet
och Adeln, at vij i dag vore uppe uti Kongl. Senaten
af secrete utskåttet, och at Hongel. Senaten var på
de tanckar at låta förblifva vid den af Ständerne projecterade
contributionsmethoden, aldenstund Hans Hongel.
Maij:ts nådige bref och ordres om skatningens värckställande
så seent kommit hijt hem, at den nu intet kan blifva
värckstäld innom så kort tijd som medeln ehrfordras, och
effter det ingifne projectet denne contribution öfverstiger
skatningscontributionen.
Sedan påminte Hr Landtmarskalcken, at Ridderskapet
och Adeln ville nu straxt betala helften af sin contribution,
som contant skal betalas, effter de nu kunna
veta, huru mycket de böra contribuera, och medeln äro så
högstnödige til riksens tarfvor.
Gref Brahe bad, at alle ville skrifva under brefvet
til Hans Maij:t.
Hr Landtmarskalcken tilsade derföre, at de, som
ännu intet underskrifvit samma bref, måste, när de andre
gåt bårt, blifva qvar och skrifva under det. (Se bil. 6.)
Följande af höglåfl. Ridderskapet och Adeln utnämdes
jämte herrar Landshöfdingarne til besvärens öfverseende:
Hr Ernest Creutz, Hr Lars Carplan,
Hr Conrad Ribbing, Hr Gyllengrip,
Hr Axel Leijonhufvud, Hr Vittinghof,
Hr Herman Flemming, Hr Bildt,
Hr Hugo Hammilthon, Hr Strömfeldt,
Hr Mårten Lilliehök, Hr Witting,
Hr Åke Soon. Hr Stahl von Holstein.
Den 30 Januari.
Hr Landtmarskalcken berättade, huru som någre
gifvit sig an och begiärt blifva immatriculerade, varandes
deras skiöldebref och bevis om deras adelskap af deputation
öfversedde.
254
1714.
Hr Ernest Creutz berättade, at Grefvinnan Weiling
bar sbrefvit honom til och hedt honom reservera hennes
son, unge Gref Weiling, des rätt och rum här på Riddarhuset
vid immatriculeringen.
Introducendi inkallades, som på listan (bil. 2 JB) upförde
finnas, och önskade Hr Landtmarskalk en dem lycka at
blifva ved Ridderskapet och Adeln incorporerade; tackade
dem och derhoos för deras liberalitet emot Riddarhuset.
Hr Landtmarskalcken berättade, at när deputation
var sidst uppe hoos Rådet, blef intet vist slut om krigshielpen;
utan som Hennes Kl. Höghet och Deras Excelkr
hafva sedermera budit, at Ständerne ville förena sig derom,
och Borgerskapet och Prästerskapet äro der om ense,
så har och Ridderskapet och Adelen af secrete utskåttet
bijfallit dem, och är deröfver upsat et memorial til samtel.
Ridderskapet och Adelens godtfinnande och approbation.
Uplästes altså memorialet (bil. 9 B), hvarutinnan Ridderskapet
och Adeln conformera sig med Präst- och Borgerskapet
at utgiöra en nöd- och krigshielp för innevarande
åhr på sådant sätt, som berörde memorial innehåller.
Hr Landtmarskalcken frågade, om någon har något
deremot at påminna.
Men ingen förklarade något missnöje, utan alle tego
der vid, och befalte Hr Landtmarskalcken fördenskull, at
berörde memorial måtte renskrifvas at ingifvas uti Kongel.
Senaten.
Den 4 Februari.
Hr Landtmarskalcken: Såsom samtel. Ständerne
uti deras underdånige skrifvelse til Hans Kongel. Maij:t
hafva, i anseende til rikets vårt k[ära] fäderneslands nuvarande
beträngda tilstånd, utlåtit sig, at de af deras eds
och trohets plicht för Kongel. Maij:t och det Kongl, huset
finna sig förplichtade at under Hennes Kongel. Höghets
och Deras Excelkrs direction samt alle neutrale potentaters
bemedlande igenom en fridshandel med fienderne heldre
sökia at hålla Kongel. Maij:t riket och undersåtarne
til trogen och lydig handa än låta ankomma på et förtviflat
vågespeel at blifva främmande barbariske herskaper
til rofs och byte och med detsamma förlora både rike och
Februari.
255
folck för Kongel. Maij:t; så hafva Ständerne af secrete
utskåttet i anledning deraf, då vij haft närmare conference
med Deras Excelkr, sökt at förmå Deras Excelkr
at ställa detta i värket och fulfölja den fridshandel, som
uti Hans Kongel. Maijrts fiärran frånvaru och under den
ovisshet, man lefvat uti om Hans Kongel. Maijrts tilstånd,
Hennes Kongel. Höghet och Deras Excelkr redan före vår
sammankomst beordrat en af Kongel. Maij:ts utrikes varande
Ministrer at sig antaga. Men innan som Deras Excellencier
uppå denna secrete utskåttets begiäran kommo
at utlåta sig, så äro med Secreteraren Löwenheim ifrån
Kongel. Cancelliet af den 2 Novemb. sidstl. bref utur Turkiet
ankomne, som gifva någre omständigheter vid handen,
hvaraf skal kunna slutas, at Kongel. Maij:t sielf lärer begynt
at arbeta på friden, viljandes man förmoda, at Hans
Maij:t det med större ifver fortsatt, sedan Hans Kongel.
Maij:t fåt närmare kundskap om landsens utblåttade tilstånd,
och huru det för oss omöijeligit är med kriget längre
at kunna uthärda. Deras Excelkr förklarade fördenskull för
hela secreta utskåttet, at de nu hålla betänckeligit at ännu
skrida til den af Ständerne föreslagne negotiation, emedan
der man ifrån denne orten skulle begynna at arbeta på
någon frid, det då torde hindra Kongel. Maij:t uti des
desseiner, som Deras Excelkr hoppas skola elliest så lyckas,
at vij derigenom kunna få bättre vilkor, än vij sielfve
kunde accordera oss, hvarutaf Deras Excelkr förmoda,
at Ständerne lära finna sit fulkombliga nöije, och at man
heldre låter ankomma något uppå tijden, än at man förhastar
sig med någon fridsnegotiation här ifrån, särdeles
som en expres ifrån Kongel. Maij:t förnimmes vara ankommen
til Wien, och man intet vet hvad den medbringa
kan. Och som Deras Excelkr således yttrat sig, at det
skal vara bäst med denne negotiation, som Ständerne begiärt,
at ännu något dröja, ty hafva vij af secrete utskåttet
eij underlåta bordt detta angelägne ärendet med samtelige
väre medbroder at communicera, på det de icke allenast
måge förnimma, huru högt utskåttet låtit sig angelägit
vara at befordra samma, utan jämväl hafva tilfälle
deröfver at meddela oss deras mogne betänckiande, och
man i detta målet sedan kunna giöra det, som länder Gud
til ähra, Kongel. Maij:t til värkelig tienst och vårt kjara]
256
1714.
fädernesland til uprätthållande, hvar til Glud oss sin nåd
förläne.
Hr Grönhagen begiärte, at Ridderskapet och Adeln
in pleno måtte få communication af de ifrån Turkiet ankomne
brefven.
Hr Crusbiörn och de öfrige itererade det samma.
Hr Strömfeldt: Det kommer alt derpå an, om Hans
Hongel. Maij:t begynt at tractera om frid eller eij. Om
det är en oviss berättelse, så kan man intet preferera den
rikets undergång.
Hr Grönhagen: Som Hr Landtmarskalcken berättat,
at et bref skal vara kommit utur Turkiet ifrån Hongel.
Cancelliet, men samma bref intet skal vara skrifvit effter
Hongel. Maij:ts ordres, så tycker 3:a classis, at man uppå
samma bref intet kan giöra någon så stor reflexion, at det
skall hindra oss i vårt publique värk.
Til at begiära communication af samma bref deputerade
Ridderskapet och Adeln, som voro utom secrete ut
skåttet,
följande:
Hr Christer Horn, Hr Crusbiörn,
Hr Creutz, Hr Strömfeldt,
Hr Coijet, Hr Witting,
Hr Soop, Hr Debesche,
Hr Boije, Hr Stahl von Holstein,
Hr Bildt, Hr Grönhagen.
Hr Hästsko,
Sände så sedan bud til Präst- och Borgerskapet at
förnimma, om de äfven skulle vilja förordna någre af sitt
stånd at följa med up til at begiära för dem part af berörde
bref, hvilcket som de nödigt funno, så gingo förberörde
deputerade tillika med visse ifrån Präst- och Borgerskapet
up til Hongel. Senaten i samma ärende.
Sedan deputation var kommen tilbaka på Riddarhuset,
kom,Cancellierådet Ehrenstrahl in och berättade, huru
som Hennes Kongl. Höghet och Deras Excelkr befalt honom
stiga hijt neder på Riddarhuset och säija Ridderskapet
och Adeln samt de öfrige ståndens deputerade, at
Hennes Hongel. Höghet och Deras Excelkr hafva intet
betänckiande at gie Ständerne in pleno kundskap af dhe
ifrån Turkiet ankomne brefven, men som derutinnan är
Februari.
257
en secretes och det skulle hindra Hongel. Maij:t i sine
desseiner, om samma blefve kunbar, så lemnar Hennes
Hongel. Höghet och Deras Excelkr til Ständerne at öfverläggia,
huruvijda de skulle vilja ännu påstå at få höra
hela brefvet.
Ständerne sade, at det, som är secret, kunde gås förbij,
men det öfriga begiärte de at få höra.
Hr Cancellierådet las fördenskul up Hr Hof-Cantzeleren
von Möllers bref af den 20 Augusti och 2 Novemb.
sidstl., hvarutinnan berättas, at Hans Hongel. Maij:t resolverat
at söndra sine fiender, at Hans Hongel. Maij:t måtte
så mycket bättre kunna skiöta det öfriga.
Låås sedan up Hongel. Maij:ts egit bref angående
den hielpsändning, som Hongel. Senaten begiärt från Engeland.
Hr Landtmarskalcken tackade å Ständernes vägnar
för den nådige communication Hennes Hongel. Höghet och
Deras Excelkr behagat lemna dem, såsom och Hr Cancellierådet
för sin möda med samma brefs upläsande.
Sedan framkom et memorial (bil. 10), som uplästes.
Ridderskapet och Adeln låfvade at vilja i morgon säja
sine tanckar och skilgdes så åt.
Den 5 Februari.
Hr Landtmarskalcken: Som Ridderskapet och
Adeln låfvade i går at nu vilja i dag säja sine tanckar
om fridsvärkets differerande, så vil man nu giärna höra
deras utlåtelse.
Hr Krusbiörn: Man lefver i den tanckan, at secrete
utskåttet lärer nu först yttra sig, som om affairerne fåt
närmare underrättelse.
Hr Gyllencreutz: Man har i secrete utskåttet kommit
så öfverens, at hvart stånd skulle särskildt för sig
härom in pleno deliberera; doch kan jag väl säja, at
discurserne gåt derpå ut, at man skulle låta anstå med
fridsnegotiation här hemma ifrån, til des man finge närmare
underrättelse ifrån Hans Hongel. Maij:t, och huru
det för Hans Hongel. Maij:t der ute vil lyckas. Och af
samma tancka har jämväl Präst- och Borgerskapet varit;
men imedlertijd har man hållit före vara rådeligit, at
Ständerne ännu blifva någon tijd tilsammans, åtminstone
Sv. Riddersk. o. Adels Riksd.-prot., XVII. 1714. 17
258
1714.
visse deputerade, särdeles som det väntas en expres ifrån
Hans Hongel. Maij:t; der til med så lära våre fiender, så
länge vij äro tilsamman, giöra sine reflexioner derpå, och
så länge vij intet slutit vår sammankomst, så vetta de
intet hvad vij kunna uträtta eller eij.
Hr Strömfeldt af 3:die classen: Efftersom vij vänta
expresser och närmare underrättelse ifrån Kl. Maij:t, så
är ju bäst, at man dröjer med til at utlåta sig, til des
man fåt samma, effter som Ständerne bli tilsamman, och
intet periculum är in mora.
Hr Kibbe: Skulle Ständerne komma hem och intet
hafva någon säkerhet med sig om friden, utan allenast om
contribution at berätta, så skulle en revolt kunna der af
följa; men blifva vij tilsamman, så hålles alt in suspenso,
och så lefva de i det hopp, at om friden negotieras, och
då äro de så mycket villigare til at betala ut contribution
och utlagorne samt recreutera regementerne.
Hr Kibbe: 3:a classis påstår lijkväl, medan deliberationerne
skie, at tilrustningen eij måtte skie slummerachtigt
eller sparas, och att utgiffterne, som igenom contributionerne
utgiöras, eij måtte användas til något annat
än vår nödige defension. Så framt det blifver beslutit, at
en deel af de, som varit här vid sammankomsten, få lof
at resa bärt, så torde derigenom alt för månge taga tilfälle
för sit egit interesse skul at resa hem, och altså sammankomsten
til antalet blifva så ringa, at man intet kan
nå sit ändemål dermed. Hvad Landshöfdingarne och Krigsbefälet
angår, så kan man intet hindra dem; doch at de
ställa fulmächtige i sit ställe.
Hr Cederhielm: Jag för min del, som intet hafft
tilfälle at vara här altijd tilstädes och höra alt hvad som
här är kunnogt giort, kan intet så väl yttra mig här öfver;
men så hörer jag, at qveestionerne så uptagas: 1.
huru vij da man skall nu acqviescera der vid, at man hördt,
det Hans Maij:t arbetar på friden, och således härifrån
intet begynna något, och 2:do om icke Ständerne kunde
ännu längre blifva tilsamman. Hvad det 1. angår, så
hörde man, at de andre stånden funnit nödigt at dröja
med sin utlåtelse, effter en expres väntas och med honom
bref ifrån Hongel. Maij:t, hvilcket tyckes hafva en god
grund; tviflar och icke, at hvar och en ju lärer taga det
Februari.
259
i betänckiande, efftersom på den ena sijdan verserar jus
majestatis och på den andra salus populi. Hvad det andra
angår, så emedan vij icke allenast för contribution äro
sammankallade, utan jämväl at med råd och dåd underhielpa
värket, och våra fiender stå oss på negden, altså
om någonsin det varit nödigt, så är nu vist högst angelägit,
at vij enhälleligen sökia at afvärja den faran, som
riket sväfvar uti, och tyckes derföre vara väll, om möijeligit
vore, att så månge, som kunde, måtte blifva tillsamman;
men som det lärer vara nödigt, at regementerne recreuteras,
hvarpå våre fiender lära giöra största reflexion
och eij så mycket reflektera på vår sammankomst, om det
, försummas, altså vill jag giärna önska, at krigsmachten
måtte bringas up, och at den måtte komma i rörelse. Imedlertijd
kan man arbeta der hoos på det andra. Kunde vij
derom bedia Hennes Hongel. Höghet och Deras Excelkr,
så vore det väll. Gud gifve vij kunde försee vår milice,
at både högre och lägre måtte kunna gå i fäldt.
Hr Ribbe påminte, at man måtte sökia til at rädda
de fienden närmaste orterne.
Hr Grönhagen: Ständerne pretendera, at de, som
blifva qvar, eij måtte til antalet vara för få, och sedan
at de måtte vara bofaste och de som hafva hustrur och
barn.
Alla af 3:die classen voro ense med Her Lagman Cederhielms
utlåtelse.
Hr Stierneld: Det påminnes förnämbligast, at Aland
måtte sättias i defension.
Hr Gyllencreutz: Hvad Aland angår, så har Öfverste
Grundel varit där och nu gifvit in et memorial
til Hennes Höghet och Deras Excelkr om des defension.
Sedan uplästes de ingifne memorialerne (se bil. 11),
hvilcka isynnerhet gå der på ut, at Ständerne ännu någon
tijd måtte ansee conjuneturerne och afstå ifrån det särskilte
fridsbearbetandet, öfverlåtandes denna syslan til
Hans Kongel. Maij:ts högt uplyste betämjande och egen
allernådigste omsorg, med mera som berörde memorial
innehålla.
Samtelige så väl af l:a som 2:da classe förklarade sig,
at de vilja blifva tilsamman til at afvachta närmare underrättelse
ifrån Kongel. Maij:t och afbijda värckan och
260
1714.
utgången af Kongel. Maij:ts påbegynte fridsnegotiation
och hvad Kongel. Maij:t med fridsvärket behagar giöra, så
at sammankomsten för de i memorialen och här anförde
orsaker eij måtte nphäfvas.
3:a classis begiärte, at Kongel. Maij:ts bref af den 30
Maj 1713, hvarutinnan Kongel. Maijrt uphäfver alle observationer,
härrörande af förra riksdagsbevillningar, måtte
blifva tryckt. (Jämf. bil. 26).
Ridderskapet och Adeln begiärte. at en deputation
måtte gå up til Kongel. Senaten at påminna om defension,
at ingen tijd försummas, utan allt ställes i värket, som
der til hörer.
Hr Cederhielm: Sedan åtskillige hafva utlåtit sig
så väl om fridsvärkets differerande som defensionsvärket,
så har man intet hördt, huru 1. classen utlåtit sig.
Gref Brahe: Jag vet ingen, som icke är ense med
Hr Lagmannens mening.
Der til sade de ja.
Hr Cederhielm: Som tijden är så pretieus, så vore
väll, om et så vichtigt ärende skriffteligen androges hoos
Kongel. Senaten, men så kan det lijkväl nu skie igenom
en deputation.
Ridderskapet och Adeln budo, at som de conformerat
sig med Hr Lagman Cederhielm, det han ville deröfver
upsättia et skriffteligit memorial, som deputation i Rådet
kan insinuera, hvilket och skiedde, och finnes bil. 12.
Hr Landshöfdingen Höghusen påminte der om, atet
formulär måtte upsättias, huru qvittencerne skola ställas
på det, som lefvereras för contribution.
Den 9 Februari.
Uplästes för Ridderskapet och Adeln in pleno det
memorialet, som Deras Excelkr föredragas skall, hvarutinnan
Ständerne förklara sig at vilja upskiuta med fridsnegotiation
här hemma ifrån och i det yttersta afbida
värkan af den fridsnegotiation, Kongel. Maij:t skal för händer
hafva, samt bedia Hans Kongel. Maij:t, at han tecktes
skyndesammast förskaffa sine afmattade undersåtare en
önskelig frid, hvarom Ständerne et underdånigt bref til
Februari.
261
Hans Kongel. Maij:t affärda tänckia, som alt vidlyfftigare
sees af sielfva memorialet.1
Hr Grundel: Såsom jag set fiendens förehafvande
och varit på Åland, så vil jag låta läsa up en berättelse,
som jag ingifvit til Kongel. Haij:t der om.
Samma berättelse uplästes, men togs sedermera tilbaka
af Hr Öfversten sielf.
Hr Hammilthon sade det vara et med det som Gref
Lewenhaupt föredragit.
Hr Grundel sade, at han vil försäkra, at om man
sätter öfver folck til Finland, så lärer det gå väl för oss.
Hr Ekeblad: Hennes Kongel. Höghet och Deras
Excelkr hafva befalt mig, at som i General Dykers ställe
jag har ordres at antaga mig befälet i Pommeren, och
Dyker skrifvit mig til om tilståndet der, så skulle jag
låta läsa up hans bref här på Riddarhuset, som och skiedde.
Uti brefvet förmältes, at alt der ute felar för guarnizon
och armeen. Bad derföre, at man måtte vara omtänckt
til at secundera bemälte ort med det, som ehrfordras.
Ridderskapet och Adelen önskte, at hvad de nu beviljat
i contribution och krigshielp måtte kunna hinna så
til, at armen der ute kunde med något blifva hulpen; beklagade,
at de elliest intet vetta någon tilgång.
Hr Landtmarskalcken bad, at Ridderskapet och
Adeln ville yttra sig angående det upläste memorialet,
som Deras Excelkr föredragas skall.
Samtelige af Ridderskapet och Adeln sade, at de voro
ense med samma memorial.
Den 16 Februari.
Uplästes för Ridderskapet och Adeln in pleno det
brefvet, som til Hans Kongel. Maij:t npsatt är at accompagnieras
med det förra.2
Sedan det var upläst, frågade Hr Laiultmarskalcken,
om någon hadde dervid något at påminna.
1 Detta memorial synes icke finnas i behåll. Men borgarståndets
betänkande af den 5 Febr., som gillades af de andra stånden och ligger
till grund för ständernas memorial af den 9 Febr., finnes bland bilagorna
till sekreta utskottets protokoll, N:r 44 (jämf.. samma protokoll den 8 och
9 Fehr.).
- Tryckt i Handlingar rörande Skandinaviens historia, del. XXVII,
sid. 364 o. f.
262
1714.
Samtelige af Bidderskapet och Adeln svarade, at brefvet
voro väll upsatt, och Bidderskapet och Adeln der med
nögde.
Sedan inkom et memorial, hvarutinnan påmintes, at
herrar Landshöfdingarne och officerarne, som resa bårt,
måtte sättia fulmächtige för sig. Finnes bil. 15.
Hr Landtmarskalcken sade, at han vil uti secrete
utskåttet öfverläggia detta med de andre stånden och jämväl
höra deras tancka här om.
Den 1 Martil.
Hr Landtmarskalcken: Bidderskapet och Adeln
lärer påminna sig, huru som Ständerne i det memorialet,
hvilcket den 9 Febr. för hela ståndet uplästes och sedermera
til Deras Excelkr ingafs, förklarade sig, at som de
förnummit, det Hans Hongel. Maij:t begynt at negotiera
om friden, så ville de vänta derpå, hvad värckan samme
negotiation hadde. Sedermera äro väll åtskillige paster
ankomne, som man ment skolat tilbringa oss någre hugnelige
tidender der om, hvarföre och secrete utskåttet förleden
friddag var uppe hoos Deras Excelkr at informera
sig der om, såsom och at rådgiöra med Deras Excelkcier
hvad vijdare vore at giöra; men sorn inge bref hvarcken
ifrån Hongel. Maij:t, icke heller Gref Weiling ankommit
med samma paster, så har secrete utskåttet för de af Deras
Excelkr andragne orsaker tyckt vara rådeligast at
ännu dröja och afvänta de påsterne, som äro til Stralsund
ankomne, eller til des man kan få svar ifrån Gref Weiling.
Imedlertid om någon skulle hafva nödigt at resa
bårt, kan det fuller honom intet förvägras, allenast han
gier sig an och vil komma igen, när det påfordras, hvarföre
och den, som reser bårt, måste låta vetta, hvar han
finnes igen.
Sedan uplästes efter Bidderskapets och Adelens begiäran
Her Leijonmarks memorial (se bil. 26), som uti cecrete
utskåttet ingifvit blefvit, och Ständerne tyckt vara
värdt at tagas i mogen deliberation, såsom och memorialet
N:r 1
1 I marginalen står »N:r 29», men någon handling med detta nummer
finnes ej bland bilagorna till protokollet.
Mars.
263
Hr Örnfeldt: Det är nu vinterdag; om det fryser
vid Stralsund, så kunna vij intet få någon påst ute ifrån.
Hvad den kan föra med sig, vet Öfverste Schlippenbak at
berätta.
3: a classis förklarade sig, at de äro väl tilfrids med
det upläsne memorialet, men önska allenast, at med fridshandelen
måtte skyndas.
Hr Örnfeldt: Det är et bref, som kommit med de,
som eschapperat ifrån Holsten, från Dyker til Burenschiöld
af den 12 Febr., deri står, at i Orienten är ingen ting
föränderligit, utan befinner Hongel. Maij:t sig sielf af
Turckarne frustrerad.
Hr Appelbom: Om man intet begynnar med fridshandeln,
så försäkrar jag, at contribution aldrig utgår.
Om Trubetschoij taltes, at han måste föras bårt här
ifrån staden.
Bidderskapet och Adelen sade, at der om är uti Hongel.
Senaten påminnelse giord.
Öfverste Schlippenbak eftersändes, och då Hr Öfversten
kom in, gratulerade Hr Landtmarskalcken honom
des lyckelige återkomst utur dess fångenskap. Sedan berättade
Hr Öfversten, at Gref Stenbok 6 å 7 veckor varit
siuk, blir illa handterad, af 2:ne Öfverstar bevakad, samt
alt noga observeradt hvad som hoos honom passerar, och
sedan skriffteligen til Kongen rapporteradt. Här skall
och intet passera hvarken på Biddarhuset eller annorstädes,
som de icke vetta i Kiöpenhamn. En Bysk courir
kom til Dannemarck med bref ifrån Czaren, at Stenboken
och en trediedel af de andre officerarne måtte til honom
lefvereras, aldenstund han seer, at med utväxlingen på
vår sida är ingen alfvara. De Danske skieppen äro til en
stor del färdige. Czaren har gifvit der til 3 tunnor guld.
De Danske och Byske skola vilja conjungera sig. Danska
armen är beordrat at gå under Hertigen af Wurtenberg
20,000 man til Zeland, och 10,000 Byssar. De vilja väl
giöra frid, men intet med Kongl. Senaten här, utan vilja
se Kongl. Maij:ts ordres dertil. En del af regementsofficerarne
och Capitainerne och Lieutenanterne hafva inge
kläder, utan gå omkring och tigga. De hadde tidningar,
at Hans Maij:t gåt med en liten svite ifrån Turkiet. Kongen
af Dannemarck ehrnar sielf med en annan armé gå
264
1714.
til Wismar; för 5 veckor sedan gick Tönningen öfver. De
Danske hafva på alt sätt plågat väre fångar til at förmå
dem til at taga tienst. At Hennes Kongel. Höghet trädt
i Rådet, har förändradt mycket deras desseiner. Bad at
Ständerne ville giöra en benägen reflexion på Feldtmarskalcken
Gref Stenbok och de arme fångarne.
Hr Willensens: Efter Hr Öfversten Schlippenbak
berättat, at väre fiender halft deraf en consternation, at
Hennes Höghet trädt i Rådet, och at de intet vilja giöra
frid med Senaten, skulle man derföre icke bedia Hennes
Höghet, at hon tecktes taga styrelsen an och arbeta på
en frid? Det kan ingen annat föreställa sig, än at Hennes
Höghet lärer hålla riket Konungen til handa.
Hr örnfeldt: Hans Maij:t vet intet vårt tilstånd.
Ridderskapet och Adeln begiär, at en deputation måtte
utnämnas til at poussera derpå boos Deras Excelkr, at
friden måtte sökias, och methoden til fridshandeln utnämnas.
Hr Leijonmark: Methoden finnes väl, om man först
lägger fundamentet rätt. Aldenstund Hans Maij:t är så
långt bärta och kanskie intet kan komma, när han behagar,
derifrån, eij heller correspondera med oss, och tijden
nu är så kort, innom hvilken vij hafva til at förvänta
at fienderne oss öfverrumpla, så är hög tijd til at
begynna at negotiera om friden. Yår Herre Christus
säger, at om en fiende kommer, så räknar man öfver, om
man kan stå honom emot; kan han eij, så sänder han
emot honom och handlar om frid. Vil man gå til alla
våre handlingar, så finner man, at den, som varit närmast
til successionen, har tagit sig värket an.
Ridderskapet och Adeln ropade, at de voro ense med
Hr Leijonmark, allenast de andre stånden giöra et med
dem.
Hr Leijonmark sade: Hans mening är, at Hennes
Kongel. Höghet giör det med Deras Excelkr.
Öfverste Schlippenbak bad, at hvad han här berättat,
måtte hållas tyst, på det de Danske icke måtte derföre
giöra honom tort, om han skulle blifva obligerad at
gä tilbaka i des fångenskap.
Det låfvade dhe alla.
Mars.
265
Hr Leijonmark: Om det höglåfl. Ridderskapet och
Adeln i gudsfruchtan täncker effter, at om vår Herre, som
har rijsat, skulle tillåta fienden at taga bärt landet, och
vij kunde rädda det, men intet skulle tänckia effter, på
hvad sätt det kunde conserveras, så kan den ärebara verlden
aldrig hålla oss för förnufftige män.
Hr Örnfeldt: Om här ifrån begynnes något, så är
dermed intet något slutit. Komma några tijdender ifrån
Orienten, så är handelen snart uphäfven.
Hr Ribbe: Än de månge 1000:de barnen, som föras
bärt och i hedendom och mörker upfödas, månne vij icke
äro ansvarige för Gud, om vij kunna förekomma det och
intet giöra det?
Ridderskapet och Adeln begiärte at få komma klåckan
3 tilhopa igen in pleno.
Den 1 Martii effter middagen.
Sedan Ridderskapet och Adeln hadde församblat sig
på Riddarhuset, trädde en deel af 3:die classen in uti lilla
rummet at talas vid om det, som före middagen ventilerades,
och effter en liten stund kommo de åter in igen,
då Hr Leijonmark kom fram til bordet och sade: När
jag kom in uti lilla rummet, så stämde alle, som der inne
voro, proprio motu in med mit memorial.
3:a classis begiärte altså, at Hr Leijonmarks memorial
måtte läsas up. Och som de så enhälleligen påstodo
det, befalte Hr Landtmarskalcken, at samma memorial
skulle upläsas, hvilket och skiedde. (Jåmf. bil. 26).
Sedan taltes de vid i classen, och så kom Hr Peringschiöld
fram, säjandes sig vara ombeden at säja, uti
hvad tanckar så väll de uti Cammaren som sedermera hela
classen stannat, at nembligen classen är enig med Hr
Leijonmarkz memorial, som upläsit är, och vilja bedia, at
Hennes Kongel. Höghet ville i Hans Kongel. Maij:ts frånvaru
med Råds råde och Ständernes deputerade i de angelägnaste
affairer, som memorialet innehåller, påtaga sig
styrelsen och hålla riket Kongel. Maij:t til trogen handa.
Hr Witting sade äfven detsamma; doch tyckte han,
at det borde underställas Deras Excellencier.
Sedan läste Secreteraren up utur protocollet 3:die dassens
votum, som Hr Peringschiöld framförde, hvarefter Hr
266
1714.
Landtmarskalcken frågade 2:ne resor classen, om så var
deras mening, som Hr Peringschiöld berättat.
Der til sade de alla ja.
Hr Gyllengrip: För min del skulle jag tyckia, at
man giorde väll, om man uteslöto det, som i ofvanberörde
memorial alligerat är om Kong Carl den 9:de och Konung
Sigismund, effter det intet är aldeles applicabelt.
Hr Leijonmark: Det är bara qvsestion, kuruvijda
Ständerne kunna i sådant fall hafva myndighet at rädda
riket. Och det är mit ändemål at visa med mit memorial.
Hr Mårten Lilliehök af 2:da elasse: Innan classen
hördt Hr Leijonmarks memorial, så har jag tält med classen
och upsatt effter begiäran deras tanckar.
Hvilcket uplästes och följer här hoos in originali (bil.
16), varandes detta innehållet, at Hennes Kongel. Höghet
måtte anmodas at i Konungens från varu åtaga sig jemte
Deras Excelkr och visse deputerade af Ständerne riksens
styrelse, särdeles til at negotiera och sluta om frid, endast
i den intention at hålla Kl. Maij:t des rike til handa
och rädda det ifrån elliest oundvikelig totale mine, och
sådant alt utan anseende til förre tijder och exempel.
Hr Eric Sparre af l:ste classen: Jag menar, at
classens mening är, at man söker i underdånighet hoos
Hennes Kongel. Höghet, at hon ville antaga sig regeringen
i Kongel. Maij:ts från varu, och at man söker på bästa
sättet, som skie kan, at få en frid.
Hr Eric Sparres utlåtelse uplästes, och frågade Hr
Landtmarskalcken, om någon hadde dervid något at påminna.
Hr Hammilthon giorde här emot sin påminnelse. Och
som derutinnan influto åtskillige expressioner, som Ridderskapet
ock Adeln improberade och förordsakade hoos dem
någon alteration, ropandes de at deras mening eij sådan
voro, som Hr Hammilthon sig nu utlåter, så befalte Ridderskapet
och Adelen, at sådant intet skulle komma uti
protocollet. (Jämf. bil. 17).
3:a classis utlät sig, at de blifva vid sin mening, och
bedia, at detta ärendet måtte communiceras med de andre
stånden.
Hr Lilliehök påminte, at som alle classerne äro der
om ense, at Hennes Kongel. Höghet anmodas at antaga
Mars.
267
styrelsen i Kongel. Maij:ts från varu, men kan hända intet
alle af Ridderskapet och Adelen, som til denna sammankomsten
äro kitkomne, nu äro här tilstädes, så bör anslag
skie, at de enhälleligen sig infinna, och deras vota skriffteligen
samblas.
Hr Leijonmark: Jag kan intet utan stor förundran
andraga Hr Hof-Cantzeleren Möllers bref, som Hr Hammilthon
sig åberopat, men intet kan jag taga der af, at
Kongel. Maij:t giort et steg til friden, effter han allenast
intra parietes tält med sin Konung.
Gref Axel Leijonhufvud: När Hennes Höghet
nu har antagit styrelsen i Kongel. Maij:ts frånvaru, så
kan jag intet see, huru vij ändoch derigenom skola få
friden.
Hr Leijonmark: Hvad det ordet interregnum angår,
som Hr Hammilthon inryckte, så kan det så litet kallas
interregnum, när en vicaria sitter i Kongens ställe, som
man intet kan säja, at i Portugal är interregnum, derföre
at Kongen i Spanien har der sin vicarium. Ingen må
draga något tvifvelsmål om Deras Excelkr, at de ju lära
finna detta nyttigt; men så tycker jag man kan vänta en
påstdag eller två, innan man föredrager dem detta. Om
methoden kommer Hennes Kongl. Höghet och Deras Excelkr
til at resolvera och intet Ständerne. Det är ett
cancellievärck, men skulle de finna något dubium, då kan
det communiceras med Ständerne.
Gref Axel Leijonhufvud: Det är frågan, om Hennes
Kongel. Höghet tar sig detta an. Jag tviflar derpå.
Hr Leijonmark: I Tydska kriget begynte frids
negotiation
åhr 1636 och lycktades intet förr än 1640(1).
Trädet fäller intet på en gång. Man måste i tijd begynna.
Det seer ut, at sedes belli skal blifva i Sverige;
då få vij intet någon tilförsel. Hvar skola vij få salt?
Ridderskapet och Adeln utnämnde ett utskått til at
gå till de andre stånden och communicera med deni Ridderskapet
och Adelens mening om det nu ventilerade
ärende.
Der til utnämdes:
Gref Gustaf Leijonhufvud, Gref Carl Bielke,
Gref Gustaf Oxenstierna, Hr Erich Sparre,
Gref Carl Stenbock, Hr Leijonhufvud,
268
1714.
Hr Mårten Lilliehök,
Hr Åke Soop,
Hr Bernekou,
Hr Boije,
Hr Carplan,
Hr Peringschiöld,
Hr Silvius,
Hr Stierneld,
Hr Leijonmark,
Hr Silfverstråle.1
Den 4 Martii.
Hr Landtmarskalcken: Sedan Ridderskapet och
Adeln voro sidst tilsamman, har den deputation, som förordnad
blef, varit hoos de andre stånden. Och som Gref
Leijonhufvud var der ibland en, så tecktes Hr Grefven
giöra sin berättelse, huru de utlåtit sig.
Gref Leijonhufvud: Bönderne förklarade sig, at de
voro af enahanda tancka med Ridderskapet och Adeln, och
glorierade sig der af, at de först bracht detta på banen
igenom deras den 16 sidstl. Febr. uti secrete utskåttet insinuerade
memorial. Borgareståndet och Prästerskapet låfvade
at vilja tilbaka besökia Ridderskapet och Adeln med
en deputation och då gifva svar ifrån sig.
Hr Landtmarskalcken berättade, at Hennes Kongl.
Höghet och Deras Excelkr begiärt af Ständerne, at de til
Gref Stenboks och fångarnes randon i Holsten ville skaffa
penningar. Det vore derföre väl, om det kunde låta sig
giöra. Man tviflar intet på hvars och ens redebogenhet
här til.
Hr Eric Sparre: Det vore väll, om man kunde få
penningar til at lösa Gref Stenbock och armeen med. Men
huru skall man finna modum der till?
Hr Axel Leijonhufvud: Det var en condition derhos,
som de Danske pretendera, at nembligen de måtte
få de Ryske fångarne här ifrån löse. Derom måste fuller
Hennes Höghet och Deras Excelkr utlåta sig.
Hr Ernest Creutz: Det är at presumera, at som
de Danske vilja giöra en desent på Skåne, så lära de aldrig
släppa ut Gref Stenbok nu.
Hr Landtmarskalcken påminte, at de, som intet
ännu betalt det de utfäst at prenummerera på sin contribution,
ville utan drögsmål giöra det.
1 Om denne är antecknadt: irnen var den 2 hujus opasslig, när deputation
gick till de andre ståndem.
Mars.
269
Hr Landtmarskalcken bad, at Ridderskapet och
Adelens besvärspunchter måtte upläsas, at de sedan til
Hans Kongel. Maij:t måtte komma at i underdånighet ingifvas.
Besvären finnas bil. 18.
Vid 1 §. angående ofrälsemän, som possidera frälsegods,
och at de emot en skiälig samt efter lag och mätismanna
ordom determinerad betalning måtte afstå samma
gods til den frälseman, som närmast der til boor och derföre
lösn tilbiuder, påmintes, at kiöpegodsen äfven under
samma § måtte comprmhenderas och innebegripas.
Hr Ekeblad bad om ursächt, at han nu måste gå
bärt och effter Kongel. Senatens ordres tala med Hr Vice
Prmsidenten Tegner.
Vid 9 §. påminte Hr Appelbom, at om båtsmännerne
voro indelte i visse compagnier, så at de hadde sine visse
städer, som snart compagniet stodo uti, så skulle under
bärt- och hemmarchen med dem kunna hållas bättre ordning,
och altijd en officerare då följa med på marchen til
at hålla dem i disciplin.
Hr Conrad Ribbing: Det går intet an för commenderingarne
på håttan. Om då et compagnie vore olyckeligit,
så kunde det intet bringas up igen.
11 §. At en taxa måtte sättias hvad tienstefolcket
på landet skola hafva i lön.
Härvid påmintes, at äfven en sådan taxa måtte giöras
för tienstfolcket i staden.
Hr Conrad Ribbing: Det går intet an.
Vid 12 §. påmintes, at Landshöfdingen i orten måtte
jämväl höras, enär Bergs-Collegium en slijk undersökning
om bruken företaga kan, som i denna § begiäres.
13 §. angående inqvarteringen i Skåne tyckte en deel
af Ridderskapet och Adeln böra extenderas, och äfven för
de andre orterne begiäras det samma, som samma § innehåller.
Gen.Lieutenant Schytte påminte, at äfven införas
måtte, det inge, som borde komma under inqvarteringen,
såsom nämde- och fiärdingsmän, som hafva åtskillige hemmansdelar,
måge varda eximerade ifrån inqvartering.
Öfverste-Lieutenanten Gyllenstierna anholt på södre
Skånske cavallerieregementets vägnar, at de ryttare, som
1714.
svurit standaret och giort Hongel. Maij:ts tiänst vid regementet,
eij måtte blifva skrifne til knechtar, som skall
skiedt med ryttaren Jöns Schartou af des compagnie.
Den 5 Martil.
Hr Landtm ar sk a leken: Effter som Ridderskapet
och Adeln begiärte at de måtte få komma tilsamman, så
är anslag skiedt til i dag.
Bönderne låto anmäla sig och kommo in.
Bonden ifrån Halland: Vij tacka Ridderskapet och
Adeln, så vijda vij blefvit communicerade, at de fallit på
en mening med oss, at anmoda Hennes Hongel. Höghet
at antaga sig riksens styrelse i Hongel. Maijits frånvaro.
Och som vij tänckt at nu få communication af något, så
äro vij upkomne. Vij vilja giärna blifva qvar, om vij
kunna uträtta något, men kan det intet skie, så vilja vij
förfoga oss hem, efter fienden står färdig at öfverfalla oss.
Olyckan är för hand. Kunde vij få någon reen och infödd
Svänsk man til anförare, voro väll. Vij tacka ödmjukeligen,
at Ridderskapet samtyckt til vårt memorial.
Vij vela, så länge vij hafva lijf och blod, stå dervid.
En annan: Vij lefva i den förtröstan, at vij må få
goda tijdender hem med oss; elliest går med oss som med
Stephanus.
Hr Landtmarskalcken: Ridderskapet och Adeln
plägar g-ierna al förtrolighet med eder, och när man fåt
öfverlagt med de andre stånden hvad som nu varit före,
skal edert stånd der af få vijdare communication.
Bönderne togo der med afträde och budo fara väl.
Den 11 Martii.
Hr Landtmarskalken: Som en prästman kommit
ifrån Finland och nu är här ute, så kan den ju komma in
och giöra sin berättelse, medan Ridderskapet och Adeln
församblas.
Inkom altså Emanuel Grundlöf ifrån Nykiörke
sockn, som varit sin faders medhielpare, och berättade, at
sedan Ryssarne kommit til Finland, har han blefvit med
en Capitain Cassaco bekant, som skolat beskatta landet,
såsom och med en Major, som sedan kommit dijt. Desse
hafva berättat honom i förtroende, eifter de ment han
Mars.
2 71
skulle blifva der qvar, at de skulle gå til Österbotn. Af
dem har han och förnummit, at Ryssen ville med 807 fartyg
gå åt Nortellie. Störste delen af samma fartyg ligger
vid Pettersburg, och en deel vid Helsingfors. Ibland desse
807 fartygen äro 8 stycken skiepp, som Czaren kiöpt. I
April skulle Czaren komma til Abo och sedan gå på Håttan.
Dagen för adventsöndag skal Gref Piper, Renschiöld
och Lewenhaupt kommit til Pettersbui’g med Czaren. I
Finland har General Bruse 5,000 man at hålla landet i
Czarens devotion. Somblige regementer bestå af 500, somblige
af 400 man. Ryssarne i Österbotn äro 20,000 man.
Ryssarne hafva varit mycket rädda och hafva fuller ärnat
giöra försök på Aland; men som Öfverste Bökler utgifvit
sig vara 7,000 man, så hafva de varit mycket rädde. Styremännen
och timbermännen har Czaren låtit föra til Pettersburg.
Cavalleriet skall gå norr om hijt åt; men infanteriet
transporteras. Det skal ifrån Pettersburg komma
ännu mera infanterie. De hafva låtit baka och bränna
brännevijn samt uprättat stora magaziner. Med de Danske
hafva de sagt, at vij kunde intet få frid; men Czaren,
hafva de sagt, ville väll giöra frid, men intet vill han gie
mer land tilbaka än til Helsingfors. Om Riksdagen hafva
de och tält och sagt, de få ifrån Tydskland tijdender derom,
säjandes at de consultera här, men de vetta intet hvad
de hafva här före. Om Kongen säja de han är bey den
Tiirck. De undra derpå, at transporten intet skiedde i
höstas til Finland. De hafva hotat, at de vilja i Stockholm
giöra frid. Igenom Pommeren skohla 14,000 man
under Menschekoff gå til Dannemark. Om afftonen sadla
de altijd sine hästar och hafva hela natten eld för sig.
Jungfrur och vackra pijgor hafva de tagit bärt, och då
han frågat, hvar de giöra af dem, hafva de sagt, at herrarne
i deras land skiäncka dem til hvar andra. De hafva
frågat eifter det gallanta Aboeska fruentimberet och sagt
de ville finna igen dem i Stockholm. Ifrån 4 kyrckior
hafva de tagit bärt klåckorne. Den 20 Januari har denne
prästman gåt ifrån Nykyrkie sokn och klåckan 1 om natten
eschapperat. Hadde och med sig universalier, sorn
Galetzin utgifvit, at invånarne skola gå til sine hus igen,
dat. den 15 Novemb. sidstl.; än et af den 25 Decemb. angående
den alfgift Ryssarne fordrat af landet (se bil. 26).
272
1714.
Alla behåldne farkåstar i Österbotn och Finland har Kyssen
låtit upteckna. Domkyrkian i Åbo har han intet
ruinerat. De hafva sagt, at om någre af väre vilja taga
rysk tiänst, skola de döpas om. En sträng disciplin håller
fienden.
Dermed afträde denne prästmannen.
Hr Landtmarskalcken: Jag får nu berätta det
höglåfi. Eidderskapet och Adeln til alles vår hugnad och
glädie, at sedan Hennes Kongel. Höghet och Deras Excell:r
fåt svar ifrån de utrikes Ministrerne, hvars bref
ochså äro med secrete utskåttet communicerade, sä har
Hennes Kongel. Höghet och Deras Excelkr resolverat at
värkeligen skrida til en fridsnegotiation. Och som det är
mycket angeläget, at det värket hålles secret, så äro af
secrete utskåttet, effter öfverenskommande med Deras Excelkr,
tolf af hvart stånd utnämde, at Deras Excelkr af
dem måge kunna utvälja någre af hvart stånd, til at närmare
öfverläggia med dem om methoden och hvad mera
som dervid är at observera. Den högste Gud han gifve
nu til detta angelägne värket sin välsignelse.
Kidderskapet och Adeln bad, at de måtte få höra
hvilcke som utnämde blefvit.
Hr Landtmarskalcken befalte fördenskull Secreteraren
at utur secrete protocollet nämna up deras namn.
Ridderskapet och Adeln begiärte, at de måtte få föreslå
ännu en eller annan, som kan vara kunnog om slike
affairer. Nämde dertil Vice Presidenten Stiernhök och
Secreteraren Staude och budo Hr Landtmarskalcken sända
Secreteraren up at tala med Cancellierådet Ehrenstrahl
derom, hvilcket Hr Landtmarskalcken och giorde.
Imedlertid medan Secreteraren var bärta och Riddarkus-Cammereraren
holt protocollet, kom fram Hr Carplan
pä 3:die classens vägnar och sade, at som hela classen förenat
sig at anhålla hos Hennes Höghet Princessan, det
hon' ville antaga sig riksens styrelse i Konungens frånvaru,
så anhåller classen, at et utskått der om måtte til
Hennes Kongel. Höghet afskickas.
Secreteraren kom tilbaka och berättade, det Cancellierådet
Ehrenstrahl sagt det vara resolverat, at 6 skola
blifva af dem, som Ridderskapet och Adeln utnämt uti
deputation öfver fridsvärket, hvaribland Hr Stiernhök och
Mars.
273
Staude effter Ridderskapet och Adelns begiäran ochså
kunde komma; men uti berörde deputation blir intet mer
än 4 af hvardera de andre stånden.
Listan på desse deputerade finnes bil. 19.
Ifrån Borgareståndet inkom en deputation, som möttes
af någre utaf Ridderskapet och Adeln vid dörren.
Borgmästaren Starling ifrån Upsala förde ordet
prsemisso titulo sålunda: Den ynnest och besynnerliga
benägenhet samt förtroende uti alle consultationer med de
öfrige Kongel. Maij:ts Ständer, så och iner än berömmeliga
zele för Kongel. i\Iaij:t och fäderneslandets välgång,
som Ridderskapet och Adeln i hvarjehanda måtto behagat
förklara för Kongel. Maij:ts och fäderneslandets välgång,
erkiänna Städernes fulmächtige med skyldig vyrdnad, hvaraf
som Ridderskapet och Adeln behagat lemna et besynnerligit
prof medelst den deputation, som icke länge sedan
hoos Borgareståndet var, så ärkiänna Städernes fulmächtige
äfven sådant med tacksamhet och hafva nu derpå
velat lemna detta des välmenta svar. Sedan Hennes
Kongel. Höghet och Deras Excelkr hafva behagat så vijda
aggreera och bijträda Ständerne, at de förklarat sig vilja
arbeta på friden, så hafva vij deraf fattat den hugnad det
af sig föder, i synnerhet som Deras Excelkr behagat kalla
visse deputerade til at om samma ärende med Hennes
Kongel. Höghet och Deras Excelkr öfverlägga. Och som
Städernes fulmächtige förmena sig derigenom ehrhålla det,
som påsyfftas, så är deras tancka at låta med det öfriga,
sorn Ridderskapet och Adeln om Hennes Kongel. Höghet
proponerat, anstå, intet til at refusera Ridderskapet och
Adelens goda proposition, eij heller at precipitera sig,
utan at fridsnegotiation först fastställes med Hennes Hongel.
Höghet, Deras Excelkr och Ständernes deputerade,
hvarefter sedan de definitive lära yttra sig. De förmoda,
at Ridderskapet och Adeln intet lära förtänckia hvarcken
dem som svaret bära, eij heller dem som dem utsändt.
De hafva funnit den fridsnegotiation så plausibel, at de
tyckia, at den intet bör turberas nu, effter det andra snart
lärer derpå följa. Recommendera sig för öfrigt i Ridderskapet
och Adelens gunst och påminna, at med al flit
drifves på fridsnegotiation; önska och, at en tilökning
Sv. Riddersh. o. Adels riksd.-prot. XVII. 1714. 18
274
1714.
kunde skie, och deputation öfver fridsvärket blifva förstärkter.
så at de måtte blifva flere än 3 af hvarje stånd.1
Hr Landtmarskalcken betackade de gode herrarne,
som behagat communicera med Ridderskapet och Adeln
deras tankar, och bad dem städse continuera uti förtrolighet
med Ridderskapet och Adeln.
Gref Gust. Leijonhufvud: Ehuruväl Borgerskapet
sålunda utlåtit sig, så är det et värck, som aldeles ovanligit
är, at riket af Hennes Kongel. Höghet, Deras Excell:r
och Ständernes deputerade skal nu rådas och vårdas;
utan af historierne och actis Carolinis seer man, at riket
i Konungens frånvaru blefvit styrdt af en föreståndare,
hvilcket af Kong Carl den IX:s appologia bevises, hvaraf
Hr Grefven visse articklar upläste.
Ropades i alle classerne, at de äro ense med Gref
Leijonhufvud.
Hr Stierneld: Effter riddarhusordningen tillåter, at
alle ärender igenom et formelt omröstande måge afgiöras,
så ber jag hörsammast, at mit memorial måtte upläsas.
Hr Landtmarskalcken befalte, at så skie måtte,
och uplästes samma memorial, bil. 20.
Hr Leijonmark: Den som förstår statsvärket, han
vet och, at alle jura majestatis intet kunna exerceras af
en Konung, som är så långt ifrån sit land. I brist af
fulmyndig regering hafva alle väre provincier gåt bärt.
Kär nu Hans Maij:t intet han exercera sine jura majestatis,
så är en anarkie och intet monarchie.
Ridderskapet och Adeln begiärte, at Hr Landtmarskalcken
ville sända bud til Prästerskapet, at de måtte
gie svar ifrån sig.
Hr Landtmarskalcken befalte altså, at til Prästerskapet
här om bud giöras skulle, och at Ridderskapet och
Adeln til i morgon klåckan 8 anslås.
, Hr Stierneld bad, at man skulle påminna uti Kongel.
Senaten der om, at tropheerne måtte säljas.
Hr Landtmarskalcken: Det vore väll, om Ständerne
kunde skaffa penningar tilsamman til Gref Stenboks
och fångarnes randon i Holsten.
1 Borgmästarens tal finnes bland handlingarna, något utförligare
affattadt än referatet i protokollet. (Jämf. bil. 36).
Mars.
275
Hr Palmquist: Man lärer intet kunna få ihopa så
månge penningar; men skulle Gref Stenbok få lösas, så
skulle väll så mycket, som der til behöfdes, kunna finnas.
Den 12 Martil.
Hr Eric Sparre: Som jag nu skall med de depute
rade
gå up i Kongel. Senaten, så ber jag, at til protocollet
föras må, det jag blir vid min mening, at Hennes
Kongel. Höghet förmås at antaga sig styrelsen och med
Råds råde och Ständernes deputerades biträde hålla Konungen
riket til trogen handa.
Prästerskapets utskått lät anmäla sig och möttes vid
dörren af någre utaf Ridderskapet och Adeln.
Biskop Svedberg förde ordet, säjandes: Yij äro hit -  skickade at besvara den mycket efftertänckelige proposition,
som Ridderskapet och Adeln igenom des deputation
hoos vårt stånd behagat giöra angående om icke Hennes
Kongel. Höghet skulle bevekeligen förmås at taga sig styrelsen
på med Råds råde i Hans Kongel. Maij:ts frånvaru,
icke allenast hvad friden angår utan och längre fram, til
des Gud hielper Konungen hem. Derom hafva vij talts
vid längie och väll i vårt stånd och stannat i de tanckar,
at vij aldeles bijträda Ridderskapet och Adeln samt bönderne
uti thet the offta så skrifft- som mundteligen yrkiat,
at Hennes Kongel. Höghet der om anmodes; doch at vij
intet hasta der med, utan sedan fridsvärket är faststält,
at det då föredrages Hennes Höghet och Deras Excell:r,
men intet skiljas åt, förr än det skier. Ty om vij förr
skiljas åt, så lärer det intet gå oss väll i hand. Mig kommer
det så före som Simsons låckar; så länge han hadde
de siu låckarne, så kunde ingen råda på honom. Svea och
Göta rike är såsom en starck och modig Simson, som nu
af fienderna efftersättes; ther äro 7 låckar: 1. låcken eller
styrkian, som Gud gifvit, är Konungen, 2. Hennes Höghet,
o. Kongel. Råden, 4. 5. 6. 7. Riksens Ständer. Och när
de hålla i hoop, så kan med Guds hielp ingen Delila oss
öfvervinna; men skiljas de åt, så heter det så: Simson, de
Philisteer äro öfver dig. Prästerskapet recommendera sig
för öfrigt uti Ridderskapet och Adelens vanliga bevågenhet.1
1 Biskopens tal finnes äfven bland handlingarna. (Jämf. bil. 26).
276
1714.
Hr Landtmarskalcken tackade Prästerskapet för
den förtrolighet, som de behagat vijsa Ridderskapet och
Adeln, och at de nu behagat lemna Ridderskapet och Adeln
svar på deras proposition, hvar med man til intet annat
ändamål syfftade än til Hongel. Maij:ts och fäderneslandets
bibehållande och räddande.
Dermed tog Prästerskapets utskått afträde och beledsagades
utaf dem af Ridderskapet och Adeln, som dem
mötte.
Gref Leijonhufvud: Friden kan vij väl begiära,
men vij få den intet straxt. Defensionsvärket ligger öfver
ända; huru skall det hielpas, innan som Hennes Höghet
tar styrelsen an. Gref De la Gardie nämde åt dem, som
skulle utses i deputation öfver fridsvärket; de ha nu gått
up, men utan fulmacht. Fulmacht kunna vij intet gifva
dem, ty här är en status monarchicus, och nu vil man
giöra här af et annat creatur. Derföre tycker jag, at vij
vilja giöra et beslut och derutinnan updraga Hennes Hongel.
Höghet styrelsen, hvilcket vij vela skrifva under och
sedan bära det til de andre stånden, at de, som äro ense
der om, måtte underskrifva det.
Hr Gref Leijonhufvud: Det är ju Ridderskapet
och Adelens mening, at Hennes Höghet måtte taga an
styrelsen?
Samtelige Ridderskapet och Adeln ropade der til ja.
Vij dare sade Gref Leijonhufvud: Prästerskapet och
Borgerskapet äro väll enige med oss der om; men de vilja
något upskiuta der med.
Ridderskapet och Adeln begiärte, at der med intet
väntas måtte, effter tijden intet tål något drögsmål.
Gref Leijonhufvud: Vij vilja igenom et beslut se
dan
updraga Hennes Hongel. Höghet styrelsen och lemna
det til de andre Ständerne at äfven skrifva under det.
Ridderskapet och Adeln förklarade sig vara ense der om.
Hr Coyet: Än om Hans Maij:t skulle giöra någon
ändring i hela värket, hvad messurer skall man då taga?
Ridderskapet och Adeln: Som vij alle äro Kongl.
Maij:ts trogne undersåtare, så är intet vår mening at opponera
oss Hans Hongel. Maij:ts nådige vilje, varandes den
en förrädare, som täncker at giöra Konungens myndighet
förnär.
Mars.
277
Hr Palmquist och Hr Coijet sade, at som de nu
någre gånger varit bärta och intet hördt discurserne angående
denne materien, at Hennes Hongel. Höghet måtte
taga riksens styrelse an, i synnerhet Hr Coijet, som 7
veckor intet varit här tilstädes, så villja de taga sådant i
öfvervägande och skriffteligen yttra sin mening, säjandes
Hr Palmquist sig eij vetta, af hvad tanckar han kan blifva,
innan han tagit saken i noga öfvervägande och af protocollet
inhämtat närmare underrättelse.
Hr Ernest Creutz vil å Gref Torstenssons vägnar
skriffteligen inkomma.
Hr Leijonmark: Det nödvändigste är fridsvärket;
men aldenstund der concurrera månge secretesser, så är
Deras Exeelkrs högvisa resolution, at der til tagas visse
deputerade, hvilcka borde hafva fulmacht af de öfrige.
Det andra är, at som Hennes Hongel. Höghet är en Hongel.
person, så bör Hennes Höghet, när hon kommer at
skrifva under acterne, skrifva under en ä part act, och
Ständerne med Rådet skrifva under en ä part act för sig.
Nu reprsesenterar Hennes Hongel. Höghet sielfva majestatem,
men Ständerne gifva vicht der til. In actu primo
blir majestas hoos Konungen, och effter Hans Maij:t intet
kan nu i det tilstånd exercera majestatem, så är Konungen
som siälen i kroppen, då den säfver.
Häremot svarades, at 1697 åhrs beslut har Enckiedrottningen
tillika med Rådet och Ständerne underskrifvit.
Hr Leijonmark: Majestas är totum potestativum.
Hr St ierneld: Emedan de andre stånden äro ense
derom, at Hennes Kongl. Höghet såsom föreståndarinna
måtte antaga sig styrelsen, så vore väll, om något document
upsattes deröfver, at Hennes Höghet med en sådan
character nämnes.
Hr Leijonmark: Konungen i Hispanien är ju Konung
öfver Neapel, men sätter inte han der en vice roy?
Svarades af någre: Den sätter Kongen i Spanien
sielf til.
Hr General-Lieutenanten Schyttes memorial uplästes
och finnes bil. 21.
Hr Hi ärne conformerade sig med berörde memorials
2 §.
Hr Palmquist och så.
278
1714.
Bönderne kommo in och begiärte, at den skrifften, som
de den 16 Febr. inlagt, bvilcken finnes N:r1, måtte tagas i öfvervägande,
och Hennes Kongel. Höghet förmås at antaga
sig styrelsen, samt at Gref Leijonhufvud måtte förordnas
at commendera armén, och sedan at med friden skyndas.
Gref Leijonhufvud tackade dem, som hafva en så
god tancka om honom, och försäkrade, at han intet vill
undfalla dem, utan hafva lijf och blod ospardt för Kongel.
Maij:t och fäderneslandets välfärd. Och som de nu påstå,
at Hennes Kongel. Höghet i Kongl. Maij:ts från varu ville
taga sig styrelsen an, så måste de nu gripa Hennes Kongel.
Höghet under armarne med mandom och medel.
Det låfvade de giärna vilja giöra.
Hallandsbonden: Ifrån vårt memorial gå vij intet.
Det är en stor skam cassera en annans värk, men mycket
större at cassera sit egit, när det är väll giordt.
Det sade äfven alle de andre, at så vore deras mening.
Togo afträde.
Sades at herredagskarlen ifrån Vässmanneland hadde
rest hem; men des medbroder, de andre bönderne, hadde
kiört honom hijt tilbaka igen, och var han nu här tilstädes
med uti utskåttet.
Hr Palmquist: När man ser effter, huru liten tilgång
är af infanterie, hvaraf 5,000 man går til flåttans
besätning utom hvad som i fästningarne betarfvas, så blir
litet at föra i fäldt. Altså vil jag proponera, om icke almogen
i de provincier, der fästningar äro, torde, emedan
den elliest skall vara tilreds at gå emot fienden, kunna
stå at persvaderas til at giöra et utskått, som kunde läggas
i fästningarne. Och derigenom kunde sparas det almänna
upbudet, som har stor svårhet med sig, och så
kunde vij bruka det reglerade manskapet, som ligger uti
garnisonerne. I Bohuslän tror jag at det lärer och bli
practicerat, at et utskått af almogen tages på gallejerne.
Kunde det skie här uppe äfven, vore väll.
Hr C reutz: De som skulle komma på flåttan, de
hadde så mycket svårare, som de intet kommo så brått at
lösas af, och i skiären är litet manskap.
1 Bondeståndets underdåniga memorial är bilagdt sekreta utskottets
protokoll (N:r 52).
Mars.
279
Gref Leijonhufvud: Jag fbrstår det så. Såsom Hr
General-Majoren Palmquist sagt, at vårt manskap är så
ringa, at det på alle ställen eij förslår, men man är intet
förvissad, på hvilcket stället fienden först gior anfall, och
derföre den ena provincen intet kan säja sig friare för
faran än den andra, så är min mening, som Skåne är en
provinee, hvars almoge man eij kan förlita sig på, at det
kommer en hufvudarme til Skåne, och den öfriga delen af
armeen delas i provincierne at där tillika med almogen
giöra defension, allenast de få sådanne officerare, som de
äro nögde med, och få gevär utur rustkamrarne.
Majoren Ulf, som Hans Kongel. Maij:t benådat med
adelskap och tagit det namnet Ulfhielm, inkallades, sedan
des bevijs deröfver blifvit af Hr Creutz, Hr Lilliehök och
Hr Carplan öfversedde, och blef således effter vanligheten
introducerad. Til Riddarhuset har han utfäst 80 daler
s:mt för inscription.
Den 13 Martii.
Hr Peringschiöld: Det vore någre, som i går mente,
at Hennes Kongel. Höghet skulle anmodas som rikets förestånderska
styra riket; men som af actis publicis skall
finnas, at ingen, som varit arfvinge til riket, blefvit kallad
föreståndare utan regerande arffurste, så mente Hr
Peringschiöld, at det icke vore competent för Hennes Kongel.
Höghet.
Hr Leijonmark var deremot och ville bevisa med
Arboga beslut, at Hertig Carl kallas 1597 föreståndare.
Bönderne kommo in och frågade, om Hidderskapet och
Adeln hadde något at communicera med dem, och påminte
der om, at Hennes Höghet måtte nu utan upskåf anmodas
at antaga styrelsen.
Gref Leijonhufvud: Nu har vij haft det här före
och voterat der om, at sådant skie måtte ju förr ju heldre.
Alle som äro af den meningen, at det nu straxt
skie måtte, hafva tecknat sine namn på et papper; finnes
bil. 22.
Bönderne begiärte, at de måtte få samma til sig, så
vilja de äfven skrifva sine namn derunder.
Hr Landtmarskalcken befäl te derföre Secreteraren
at bära det up på gilstugan til böndernes Secreterare.
280
17X4.
Uplästes en skrifft, som Grefvinnan Brigitta Dorothea
Lewenhaupt til Kongel. Maij:ts Ständer upsändt, hvarutinnan
hon anhåller derom, at Kongel. Maij:ts Ständer täcktes
befordra hennes ansökning hoos Hans Kongel. Maij:t,
at de Ryske fångarnes utväxling emot väre fångar i Dannemark
eij måtte gå för sig, på det våre i Ryssland varande
fångar så medelst eij måtte störtas i yttersta älende
och fördärf, sedan the i Ryssland hafva ingen här mera
öfrig, som the kunna befruchta något lijka vidrigt kunde
öfvergå, och at Kongel. Maij:ts Ständer täcktes behierta
hvad nyttig tiänst hennes herre Generalen Gref Adam
Lewenhaupt allaredan giort och än vijdare giörandes vordo.
om han, som tilförende varit faststält, kunde emot Ryske
Generalen Trubetschoy blifva utbyt, med mera som berörde
skrifft innehåller. (Jämf. bil. 26).
Hr Hillebrand: Som man intet kan skaffa de pen
ningarne,
som ehrfordras til Gref Stenboks och fångarnes
utlösen, så lärer Ryssarnes utväxling studsa.
Den 15 Martii.
Vid det tilfället, at vota ytterligare samblades angående
huruvijda Ständerne funno rådeligit at anmoda Hennes
Kongel. Höghet at i Hans Kongel. Maij:ts fiärran frånvaru
antaga sig riksens styrelse til Hans Kongel. Maijrts
Gud gifve lyckelige hemkomst, och Ridderskapet och Adeln
irnder samma skrifftelige proposition sine meningar yttrade,
utlät Hr Palmquist sig sålunda: Jag bijfaller hvad
här frammanföre proponerat är, så framt Hennes Kongel.
Höghet riksens Arfprincessa sådant i nåder behagar antaga,
och Hennes Höghet tillika med den Kongel. Senaten
finnande varda, at den uti Hans Kongel. Maij:ts fiärran
frånvaru intenderade förändring uti riksens styrelse vid
närvarande conjuncturer för Hans Kongel. Maij:t och riket
nyttig och tillåtelig är.
Hr Herman Flemming idem.
Hr Coijet, Hr Hierne, Hr Lybecker och Hr Posse
idem.
Hr Funck sade, at han i lögerdags förbehölt sig vid
underskrifften, at detta bör underställas Hennes Kongel.
Höghet och Deras Excelkr, och att han så vijda bifaller
detta, som Hennes Kongel. Höghet och Deras Excelkr,
Mars.
281
äfven som Ridderskapet och Adeln finna detta nyttigt
och lända til befordran af Kongel. Maij:ts tiänst samt rikets
räddande och en almän enighets bibehållande emellan
högre och lägre.
Ridderskapet och Adeln utlät sig enhälleligen, at de
voro af samma tancka.
Hr Ribens betänckiande uplästes och finnes bil. 23.
Som Hans Kongel. Maij:t giort Biskopen Bilberg den
nåden och nobiliterat des hustru och barn, så blef den familien
nu inskrifven och introducerad.
Sedan continuerades med voteringen och underskrifften.
(Bil. 22.)
Gref Bonde gaf skrifftelig in sit votum,1 at han eij
understår sig gifva den ringaste anledning til någon förändring
uti regementsväsendet utan Kongel. Maij:ts expresse
betalning eller samtycke.
Secreteraren Palmschiöld kom neder ifrån Rådet
och berättade, at det vore Hennes Kongel. Höghets och
Deras Excelkrs nådige vilje och betalning, at Hr Landtmarskalcken
med någre visse personer af Ridderskapet och
Adeln skulle komma up.
Hr Landtmarskalcken förfogade fördenskul sig up på
slåttet med förberörde af Ridderskapet och Adeln til at
förnimma hvad Hennes Kongel. Höghet och Deras Excelkr
hadde at proponera.
Den 16 Martii.
Hr Landtmarskalcken berättade, at Hennes Kongel.
Höghet och Deras Excelkr förklarade i går sig intet
vara nögde der med, at Ständerne vilja anmoda Hennes
Höghet at antaga sig riksens styrelse, utan befalte, at
Ständerne skulle dermed afstå, på det deraf eij måtte tagas
något tilfälle at uttyda det, såsom lände sådant til Kongel.
Maij:ts prsejudice.
Gref Gustaf Leijonhufvud tyckte, at Ridderskapet
och Adeln borde igenom en ä part skrifft förklara sit redeliga
upsåt, och at man i ingen del sökt at förminska
Hans Kongel. Maij:ts myndighet, utan allenast att hålla
riket Hans Kongel. Maij:t til handa.
1 Finnes numera ej bland handlingarna.
282
1714.
Uplästes Öfverste Schlippenbaks och Schwerins memorial
angående tångarne i Dannemarck.
Hr Schoutbynachten Taub utlät sig, at om de gemene
vilja gå för volonteurer vid Carlscrona, vil han utlösa
för egne medel 2- å 300 man.
Hr Willensens: När man för rulla på manskapet,
som fångne äro, så lära rusthållarne och rotarne lösa hvar
sin karl.
Hr Gyllengrip: De som sittia här i vår classe, utlåta
sig, at rotarne och rusthållen kunna intet nu prestera
manskap och lösa ut de, som fångne äro, emedan en
så stor penningebrist är här i landet.
2:da classis: Som angående Ryssarne är et mål, som
Ständerne intet fördrista sig röra vid, utan hvilcken utväxling
vij intet få våre fångar lösa, så understå vij oss
intet at här öfver yttra våre tanckar, innan som Hennes
Höghet och Deras Excelkr utlåtit sig om Ryssarne; sedan
så vil classen vijdare om medels upbringande utlåta
sig.
Gref Leijonhufvud: Första classen conformerar sig
med 3:die classen och kunna så mycket mindre utfästa
någre medel, som de gripit sig redan tilförende effter yttersta
giörligheten an vid contributionens och krigzhielpens
beviljande; kunnandes intet taga sig detta ärendet an,
utan underställa det Hennes Kongel. Höghets och Deras
Excelkrs betämjande.
Taleman kom in med bönderne och sade: Jag är hit
kommen
at afhöra, om Ridderskapet och Adeln har något
at föreställa oss hvad som passerade, då en del af Ridderskapet
och Adeln vore i går uppe på slottet, och hvad som
med fridsvärket lijder.
Hr Landtmarskalcken: Ständernes deputerade hålla
på dermed; men som hvad fridsvärket angår måste secreteras
och hållas tyst, så kan man om alt intet få så noga
underrättelse; men när det blir slutit af deputation, skola
I lijkväl någorlunda få derom vetta.
Bonden berättade, at de i går äfven blefvit upkallade
i Rådet och tilsporde hvem som inrådt dem at begiära,
det Hennes Kongel. Höghet måtte taga styrelsen an; men
som de sådant af sig sielfve uti et enfaldigt upsåt giort,
så hafva de och det för Kongel. Senaten tilståt och sagt.
Taleman bad, at Ridderskapet och Adeln ville vara
så gunstige och laga, at dhe med godt maneer och skyndesammast
måtte komma här ifrån, effter våren nu tilstundar.
Gud läte oss intet väntat fåfängt, utan gifve oss
en lyckelig frid! Bad et ödmiukt fara väll.
Discurrerades om de colligerade vota, huruvijda Hennes
Kongel. Höghet måtte anmodas at uti Kongel. Maij:ts
frånvaru påtaga sig riksens styrelse, skohla tagas tilbaka.
Hr Hillebrand: Vij vela låta stå våre namn, effter
vij giort det i en god och uprichtig intention, och der vid
står jag ännu, såsom den der håller det nyttigt.
En stor del ropade, at de voro af samma tancka.
Hr Hiärne skref sedan under och sade, at den tijden
lärer komma, at de väll lära approbera det.
Hr Stierneld: Af 3:die classen påminna de, at som
den skrifften, som sidst uplästes, är väll och sundt upsatt,
så be vij, at den måtte vijsas Hennes Kongel. Höghet, til
at betyga vår redeliga intention och innocence.
Hr Soop begiärte, at observeras måtte ad protocollum,
det vid underskrifften han förklarat sig vilja samtycka
med den öfver des namn skrefne cautel: Så vijda
Hans Maiy.t sådant i nåder approbera täckes, hvilken clausul
uppå någras persvasion sedan, som sees kan, under
förbehåld af beneficio protocolli delerad blef.
Den 23 Martil.
Hr Landtmarskalcken berättade, huru som Hans
Kongel. Maij:t har benådat Öfverste-Lieutenanten Ryding
med adelig skiöld och vapen, hvarföre han nu kommer at
introduceras, kallandes han sig Rydingsverd.
Introduction skedde effter vanligheten.
Hr Landtmarskalcken föredrog, huru som Deras
Excelkr hadde permitterat, at de,'sorn vilja resa bort, få
giöra det, allenast en del blifva qvar, och at de komma
igen, när så påfordras.
Hr Crusbiörn: Jag har resolverat mig til at gå
med Gref Gyllenstierna åt Skåne.
Hr Ribbe: Vöre icke det billigt, at den, som bracht
osanning fram hoos Deras Excelkr, som skulle vij något
företagit til Hans Kongel. Maij:ts praejudice och förminskning
af des höga rätt, måtte förklaras för en skiälm och
284
1714.
förrädare. Det vore billigt, at Hennes Hongel. Höghet och
Deras Excelhr måtte anmodas at läsa väre handlingar,
effter vij hoos dem äro disgusterade.
Hr Gref Leijonhufvud tyckte ochså, at det vore
rätt, om memorialen uplästes för Hennes Hongel. Höghet
och Deras Excelhr.
Gref Brahe: Jag var uppe i Hongel. Senaten, och
ibland annat recommenderade Deras Excelhr mig at påminna
om Gref Stenbocks och fångarnes utlösning, och at
dermed intet upskiutes. Och skulle de Danskas chican gå
så vidt, at de intet skulle vilja släppa honom, så hafva
vij då giort det honettiteten fordrar.
Hr Landtmarskalcken: Til den ändan har jag enkannerligen
kallat Ridderskapet och Adeln tilhopa.
Gref Brahe: Det andra var nöd- och krigshielpen,
at den måtte tagas före, och det tredie, at man intet
måtte glömma bårt flychtingarne. Hr Erenstral har varit
tilförende der vid, men vil nu giärna bli dispenserad derifrån.
Derföre vore väll, om någon annan blefve i des
ställe förordnad.
Gref Leijonhufvud: Vij hafva skrifvit Kongen til,
at vij intet hafva til at utrusta flåttan med, och nu vilja
vij vara så promte at skaffa medel til Gref Stenboks rancon.
Gref Brahe: Jag fick låf at berätta, at friden imellan
Franckerike och Keijsaren är sluten, som lärer facilitera
vårt värck, och at det expresse är prsecaverat, at
Sverige skall få igen alle sine provincier.
Hr Landtmarskalcken proponerade angående Gref
Stenboks rancon.
i
Hr De Geer: De säja, at de giärna vilja sammanskiuta
til Gref Stenboks lösen.
Hr Dyben: Min bror har skrifvit mig til af den 15
Januarij utur Demotica och önskat, at penningar til Hans
Hongel. Maij:t på Hamburg måtte blifva öfverremitterade,
på det Hans Hongel. Maij:ts resa intet måtte komma at
studsa i mangel af penningar.
Gref Leijonhufvud: Den endaste halföre vij hafva
böra vij spara och använda til Hongel. Maij:ts välfärd.
Ridderskapet och Adeln tyckte, at til Gref Stenboks
och fångarnes lösen kan vid bemedlingen äfven af en god
vilja då sammanskiutas hvad hvar och en behagar.
April.
285
Hr Adlermark påminte, at åtminstone någre måtte
blifva qvar af hvarje province, som kunde med de öfrige
i samma province correspondera.
Gref Leijonhufvud: De tyckia, at man skulle giöra
en lista på dem, som blifva qvar, och at de, som resa bårt,
kunde deraf befulmächtiga dem som de behaga.
Hr C ar plan: Skulle man icke exculpera sig, effter
som man har det förtretet, at det blir oss förekastat, at
vårt stånd blefvit reprimanderat?
Hr Landtmarskalcken: Hr Mårten Lilliehök har
sat up en skrift, som kan läggas ad acta.
Samma skrifft blef upläsen och finnes bil. 2å.
Äfven finnes en annan skrifft, som legitimerar Ridder -  skapets och Adelns förfogande. (Jämf. bil. 24).
Den 10 April.
Uplästes Gref Stenboks bref til samtel. Hongel. Maij:ts
Ständer, daterat Köpenhagen den 6 Decemb. sidstl., som
finnes N:r 71 vid secrete protocollet.1
Ädelfeldt3 intogs på Riddarhuset och låfvade til Riddarhuset
40 d:r silfvermynt.
Hr Landtmarskalcken berättade, at Deras Excelhr
låtit honom vetta, at någre vexlar voro ifrån Hongel.
Maij:t ankomne. Och som Hongel. Stats-Contoiret til deras
betalning ingen tilgång vet, så hafva Deras Excelhr
tagit i deliberation, huruvijda någre klåckor skulle tagas
här til, som skiedde vid Elfsborgs lösen, eller om man
skall gripa an troplneerne härtil. Budo at Ständerne ville
taga sådant i betänckiande och deröfver inkomma med
svar.
Hr Grönhagen: Hennes Hongel. Höghet och Deras
Excelhr lära vetta hvad för en stor brist är i landet på
penningar, at man intet har det, som til landets defension
ehrfordras.
Hr Gyllengrip: Jag är rädder at gripa klåckorne
an; har större conseqvence än någon kan tro.
Hr Peringschiöld: Man vet, huru det i förra tijder
afiuppit, när man velat gripa til kyrkiornes egendom, så
1
Tryckt kos J. Å. Nordberg, Konung Carl XII:s historia. II. sid.
551 o. f.
2 Utan tvifvel skriffel i st. för Ädelberg. Jämf. bil. 2 C.
286
1714.
som 1526 i Gustavi l:mi tijd. Hvad trophseerne angår,
så äro de af Konungen sielf tagne; kanskie de kunde förpantas.
Hr Gyllengrip: Det är ingen, som vill låna penningar
på dem.
En deel af Ridderskapet ock Adeln tyckte, at man
skulle anmoda Konungen i Eranckerike til at försträckia
oss de penningarne. Klåckorne äro kiöpte för bondens penningar
och egne medel.
Hr Gyllengrip: Meo voto tycker jag, at vij intet
kunna befatta oss här med, utan vij vela lemna det til
Hennes Kongel. Höghet och Deras Excelkr at giöra och
låta härutinnan, som de finna det bäst.
Hr Hi ärne: Vij kunna intet gie något consilium,
ty vij vetta intet, om det behagar Deras Excellrr. Vij
hafva förr blifvit snäste, när vij giet någre förslag.
Hr Stierneld: Eundamentet til alt är friden.
Gref Brahe, som är med i deputation öfver fridsvärket:
Til at vij sa, det vij intet försumma något på
vår sida, så gie vij om måndagen in vår 3:die påminnelse.
Hr Kibbe: Hvad klåckorne angår, så kan Ridderskapet
och Adeln intet utlåta sig der öfver, särdeles sorn
de äro så få, och äfven af prästerne och bönderne, som
det mäst tyckes röra, äro nästan inge här. Det kunde
och hafva en skadelig effterfölgd med sig som i de förrige
tijder, varandes svårt gie bårt det man intet äger; men
hvad trophseerne angåjr], så vilja vij lemna det til Hennes
Kongel. Höghet och Deras Excelkr at så härutinnan som
i annat berömmeligen och väl disponera.
Til at utdela flychtingsmedeln utnämdes:
Gref Polus, Hr Stierneld.
Hr Rosenfeldt,
Den 16 April.
Hr Landtmarskalcken: Såsom det går något långsamt
med bemedlingen, så har man inhämtat Deras Excelkrs
behag, om icke någre kunde förordnas på begge
malmarne at fortfara dermed. Och som Deras Excelkr det
bifallit, så har man i dag kallat Ridderskapet och Adeln
derföre tilhopa, at någre der til af dem utväljas måtte.
April.
287
Hr Leijonmark bad, at han för sin angelägenhet
skull måtte få justera protocollet, som vid sammankomsten
hållit är.
Hr Stierneld påminte, at i flychtings-commissionen
måtte förordnas någon ifrån Finland, som kiänner flychtingarne.
Hr Carplan denominerades altså der til, såsom och
Assessoren Gyllenkrok. (Jämf. bil. 25).
Uti commission på Norremalm, som öfver nöd- och
krigshielpen förordnas skal, nämdes:
Baron Creutz, Hr Funck.
Baron Flemming,
På Södermalm:
Hr Cronstedt, Hr Wattrang,
Hr Lagerkrok, Hr Brenner.
Hr Stierneld och de öfrige deputerade berättade sig
nu luppit igenom de Ryske skriffterne och bracht den commission
til slut och ändskap. Det märckvärdiga de deribland
funnit är, at en och annan länt penningar åt Trubeschoy,
och at han betalt någre boderäckningar för qvinfolck.
Och uplästes någre passager af protocollet, som i
berörde commission hållit blefvit.
De af Ridderskapet och Adeln, som voro af secrete
utskåttet, sade, at Ständerne intet begiärt denna undersökningen.
Hr Stierneld: Det vore bäst, om Ryssarne samblades
tilhopa; elliest om bonden går ut til landets defension,
kunna de tända elden på husen.
Hr von Broberg berättade, .at en Ryss skall halft
före at tända elden på gallejerne, och at saken skall vara
angifven i Rådstugun, men ännu intet afgiord.
Åtskillige tyckte, at secrete utskåttet kan påminna
der om, at Ryssarne kunde dragas tilhopa.
Hr Stierneld: Såsom Deras Excelkr påmint om svar
angående klåckorne, så var vår mening, at som af Ridderskapet
och Adeln så få äro tilstädes, och Deras Excelkr
i angelägnare saker täckts förordna, så kunna Ridderskapet
och Adeln, hvad trophieerne och klåckorne angår, sig
288
1714.
intet utlåta, utan lära Deras Excell:r derutinnan giöra
som de finna bäst.
Hr Landtmarskalcken befalte, at Secreteraren Adlermark
skal vara med på Normalm vid bemedlingen.
Den 11 Juni.
Hr Landtmarskalcken berättade, at när lian var
uppe hos Kongel. Senaten med en del af secrete utskåttet,
har han påmint om resolution på Adelens besvär (bil. 18).
Elliest som medelst det, at Hans Excell:ce Gref Falkenberg
och Her Lilliehök med döden afgångne äro, hvilcka
varit Directeurer här vid Riddarhuset, så har jag nu kallat
Ridderskapet och Adeln tilhopa at utse dem, som komma
at förordnas i Hans Excelkce och Lilliehöks ställe. Ridderskapet
och Adeln har väl, innan Her Lilliehök biet
valder, denominerat Her Axel Leijonhufvud; men som derutinnan
någon ändring sedermera skiedde, så hemställes
til Ridderskapet och Adeln, om icke Her Axel Leijonhufvud
nu effter Lilliehök kunde komma der til; han har lagt
in en skrifft och offererar sig til Ridderskapet och Adelens
tiänst, som kan upläsas. (Jämf. bil. 26).
Hr Pehr Ribbing: Som jag har den äran at vara
Directeur här vid Riddarhuset, så vill jag til Ridderskapet
och Adelens information berätta, huru som valet
bör skie.
Hr Landtmarskalcken: De kunna ju säja först sit
betänckiande om Leijonhufvud.
Hr Funck begiärte, at förordningarne måtte upläsas,
sorn angå herrar Directeurernes vahl, och at Cammarrådet
Ribbing måtte få giöra sin berättelse.
Hr Pehr Ribbing: Ifrån anno 1627, då detta Riddarhuset
blef funderat, har altijd varit maner, at en Kongel.
Råd och en af hvar classe blefvit valde vid Riksdagarne af
Ridderskapet och Adeln til Directeurer, som i synnerhet
1637 åhrs protocol utvijsar. Detta continuerade alt til
1686, så at inge Directeurer blefve valde utan på Riksdagarne,
men 1686 beslöts, at när milian Riksdagarne någon
af Directeurerne afginge, skulle Ridderskapet och
Adeln, som voro här i staden, kallas ihop at välja ny Directeur
i stället, som sees af 1686 åhrs protocol, hvilcket
uplästes. Men som detta misshagade Kongel. Maij:t, al
-
Juni.
289
denstund Ridderskapet och Adeln utan Kongel. Maijrts
consens intet bör kallas tilhopa, och de lijkväl förordnat
om detta sammankallandet utan at gifva Kongel. Maij:t
den ringaste kundskap derom, fast mindre at sökia Kongel.
Maij:ts nådige tilstånd derutinnan, som Kongel. Maij:ts
svar til Directeurerne af den 20 Juni 1698 utvisar, så resolverade
Ridderskapet och Adeln 1698, at de andre Directeurerne,
som lefva effter, skola kalla andre i deras
ställe som afgå. Häraf concluderar jag, at som denna
sammankomsten är af Hennes Kongel. Höghet och Deras
Excelkr dissolverad, och nu så få här, ja inge flere än de,
sorn bo och vistas dageligen här i staden, så competerar
det nu Riddarhus-Directeurerne at utsee dem, som i berörde
vacante ställe förordnas böra.
Hr Landtmarskalcken holt före, at sammankomsten
intet vore så aldeles dissolverad, och at detta derföre tilkommo
Ridderskapet och Adeln, men intet Directeurerne,
medan ståndet är tilhopa.
Hr Pehr Ribbing: Det kan då vara lijka mycket,
men det har altijd varit vanligit, at när Riksdagarne kommit
til ända, så har förordnats en deputation öfver riddarhussakerne;
den samme har företagit sig at öfversee
förvaltningen af Directeurerne för den förra tijden så val
sorn riddarhusmedeln och inkomsten samt husets bygnad
och conservation och alle andre saker, som kunnat imellan
Riksdagarne förefalla och af Directeurerne blefvit afgiorde;
hafva och altijd, när något vacant ställe varit, förenat sig
med Directeurerne om des besättiande och sedan upsat sit
betänckiande der öfver eller memorial, som blefvit sedan
in pleno upläsit. Detta är och vid detta mötet fulbordat
vid den deputation, som blef förordnad öfver riddarhussakerne;
då valdes för andra classen Krigsrådet Hr Mårten
Lilliehök. Der effter har man ment denna sammankomsten
vara sluten, när de således giort ifrån sig riddarhussakerne,
som sidst pläga företagas, och således vid den
förefalne vacancen hafva Riddarhus-Directeurerne ment sig
giöra rätt, när de procedera effter Ridderskapet och Adelens
beslut de anno 1693, i följe hvaraf Hr Lagman Gyllencreutz
och jag varit at anmoda Hans Excelkce Gref
Carl Gyllenstierna, at han ville påtaga sig det besväret
bär vid Riddarhuset at vara Öfverdirecteur.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot., XVII. Tild. 19
-290
1714.
Hr Landtmarskalcken tyckte, at Ridderskapet och
Adelen intet bordt gås förbij, utan at den ansökningen
bordt skie af dem.
Hr Ribbing: Jag lemnar det, men håller det före,
at de, som nu äro här af Ridderskapet och Adelen, utom
de i staden bo, allenast hafva visse angelägenheter, såsom
fridsvärket och Banquen at skiöta.
Hr Funck: Jag kan väll intet see, at någon har
något emot det Her Cammarrådet och Her Lagman Gyllencreutz
giort, men elliest kan man intet säja, at det. varit
illa giort, om Ridderskapet och Adeln förut vettat der af.
Vij äro elliest ense dermed, at Gref Carl Gyllenstierna
kallas til Öfverdirecteur.
Hr Leijonmark: Riksdagen är med vanlige ceremonier
begynt, men hvilcken har slutit den?
Hr Gyllencreutz: Jag tror intet vij förset oss deruti,
at vij sonderat Hans Excelkce, så mycket mindre som
vij kunnat bäst gie Hans Excelhce information om värket.
Hr Leijonmark tyckte, at sonderingen bordt skie
med Ridderskapet och Adelens communication.
Ridderskapet och Adelen voro ense at offerera Hans
Excelhce Gref Carl Gyllenstierna direction vid Riddarhuset.
Der til nämdes:
Gref Gyllenstolpe, Hr Barnekou,
Gref Polus, Hr Funck,
Hr Falkenberg, Hr Wattrang.
Hr Landtmarskalcken: Effter det då så är passerat,
at Hr Axel Leijonhufvud en gång blefvit nämd til
Directeur, kan han icke då blifva dervid?
Hr Adlerstedt: Effter Cammarherren Leijonhufvud
har en gång tagit emot directionen, för än Lilliehök der
til blef kallad, synes det billigt, at han effter Lilliehöks
död der vid förblifver.
Secreteraren upläste utaf 1637 åhrs protocol samt 1680,
1686 och 1689 åhrs, huru Directeurerne den tiden blefvit
valde, hvaraf man förnam, at en af hvar classe bör vara
vid directionen, och at den utnämnes af den classen allena,
som han blir före.
Hr Funck: Såsom den voteringen, som gick för sig
förre gången, då skiedde i anseende der til, at ingen då
Juni.
291
påstod directionen af classen, så emedan nu Her Cammarherren
Falkenberg är här, så kunna vij intet gå ifrån det,
som vanligit varit, nembligen at Directeuren af classen
tages.
Hr Barnekou af 2:dra classen: Ingen hoppas jag
lärer prejudicera oss, utan Directeuren bör tagas af vår
classe. Och som Hr Gabriel Falkenberg har bästa kunskapen
om desse saker, faller mitt votum på honom.
Gref Carl Stenbock: Vij af l:sta classen hafva intet
at giöra här med, utan 2:dra classen väljer sielf.
Hr Leijonmark et alii af 3:die classen sade, at de
intet hadde der med at giöra, men som de intet äro mer
än 2 tilstädes af 2:dra classen, tyckte de vara bäst, at
denne saken upskiutes, til des de andre af classen kunna
komma tilstädes.
Hr Silfversparre: Jag tycker, at vår dass intet
har rätt at nämna någon Directeur för 2:dra classen.
Hr Funck: Det är nu så vijda kommit, och skiälen
så goda, at vij intet kunna mer giöra än önska Hr Cammarherren
Falkenberg mycken lycka.
Hr Joh. Wattrang: Yij ha intet at säja derutinnan,
men finner classen sig sufficient at votera der om, så
må de det giöra.
Hr Landtmarskalcken: Jag kan intet underlåta
at berätta, det jag sidste gången, då deputation var uppe,
blef inkallad igen, och at Hennes Kongel. Höghet och åtskillige
af Deras Excelkr låto märkia sig, at de giärna
skulle see, det Hr Axel Leijonhufvud måtte blifva Directeur
här vid Riddarhuset.
Svarades: Om Hennes Kongel. Höghet och Deras
Excelkr täckias befalla, at så skie skal, så bör man ställa
sig sådant til underdån-hörsam effterrättelse; elliest kan
man intet gå ifrån förordningarne, som äro här vid Riddarhuset.
Hr Peringschiöld: Kanskie det kunde anstå, til
des herrar Directeurerne adjungerat sig Hans Excell. Gref
Gyllenstierna; då kan Hans Exeelkce giöra decision här
uti, effter, ehuruväl classen har sit fria vahl, de lijkväl nu
intet äro mer än 2 personer närvarande i samma classe.
Hr Landtmarskalcken: Det är bäst, at det anstår
här med, sorn nu sagt är.
292
1714.
Den 11 Juni.
Yoro de deputerade lioos Hans ExcelLce Gref Carl
Gyllenstierna at offerera Hans Excell:ce directionen här
vid Riddarhuset, hvilcken Hans ExcelLce och emottog, erkiännandes
med al respect den estime Ridderskapet och
Adeln för Hans ExcelLce behagat hafva och vocera honom
härtil.
Sedermera skilgdes Ridderskapet och Adelen åt, utan
at detta mötet blef med någon sollennitet eller beslut
slutit.
[Protocoll]
uti utskåttet öfver besvären.1
Gref De la Gardie påminte, at rustetienstlengderne
intet böra åhrligen ingifvas, utan då allenast, när någon
förändring skier vid sammansätning och munstringar, som
icke allenast herrar Landshöfdingarne och Landscontoiren
utan och Rfidderskapet] och Adeln hafva deraf största besvär
och olägenhet, at de åhrligen ingifvas och collationeras
måste.
Hr Landshöfding Höghusen påminte, at H:s Kl. Mits
resolution förmår, at enär Landshöfdingarne öfverse almogens
besvär, skola de tilhålla almogen at intet komma
fram med det, som gior ändring uti Kl. M:ts förordningar;
tykte altså, at hvad G[ref] De la Gardie andragit intet
kunde komma i besvären.
Uplästes et memorial ifrån Yermeland.
1 § är resolverat öfver, och ifrån Krigs-Coll[egium]
bref afgångne til Landshöfdingarne] om almogens exercering.
NB. Doch skal brefvet läsas här up.
Hr Öfverste Stake androg, huru som de officerare, som
äro tilsatte at exercera almogen, bära up lön af almogen
i Elfsborgs län.
Resolfverades]: Hr Landshöfding Sparfelt skal höras
här öfver.
1 Protokollet är odateradt men synes åtminstone delvis kunna hänföras
till den 29 Jan. 1714 (se nedan sid. 296, not. 1; det utgör tydligen
endast en del af det protokoll, som hållits i utskottet öfver besvären.
Utskottet valdes den 27 Jan. (se ofvan sid. 253), och besvären föredrogos
på riddarhuset den 4 Mars 1714 (se sid. 269).
294
1714.
2 §•
Hr G-yllengrip: Man måste giöra åtskilnad milian
Värmland och de andra länen; i Värmeland får vara 6 å 8,
ja 12, 15 personer på gården.
Hr Strömfelt: Effter de niuta en så stor benefice
och äro intet så starck underskrifning(l) underkastade, så
måste det fuller bli der vid.
Resolfverades] at Hr Landshöfding Cronhielm skal höras
här öfver, och Hr Taub.
3 §. om inkvarteringen.
Alla sade, at de andre provincierne hafva varit samma
besvär underkastade.
Hr Baron Creutz besvärade sig deröfver, at fast än
han gifvit inqvarteringspenningar och sielf haft sin egen
dragon, så har man ändoch besvärat honom [med] inqvartering
af andre dragoner.
Hr Strömfelt: När båtsmännen få hemförlof, så gå
de troppetals, och ingen officer är som följer dem, om icke
det kunde på något sät förekommas.
Resolfverades] at det skal begieras, at en af officerarne
måtte följa compagniet hemföre, efter officerarnes
underhåld mycket ringa skal gravera Kl. M:ts stat.
4 §. om skiutsen.
Hr Cronhielm: Frälset måste skiutsa helften emot
cronot; men olikheten består der uti, at de, som ligga vid
stråkvägen, de måste skiutsa; men de andra slippa. Derföre
vore bäst, at de, som ligga ifrån, gåfvo penningarne,
hvaraf de, som skiutsa mer än de borde, kunde få betalning.
Resolfverades] at ordres i synnerhet måtte ställas, at
sådant hädan effter intet måtte skie.
5 §. angående dragonerne.
Uplästes Grefvinnan] Merta Elemmings memorial.
Resolfverades]: Kan intet här uptagas, utan remitteras
til vederbörlig ort.
Sparfvenfelts besvär, at frälset måtte slippa at hålla
hålhästar vid giästgifvaregårdarne.
Resolfverades]: Som Kl. M:ts resolution] är klar, kan
häruti intet vijdare tilgiöras.
Hvad de besvären angå, som ifrån Skåne äro inkomne,
så kunna de, som de inkomne äro, biläggas Rfidderskapets]
och Adelens och upsändas til Rådet. (Jämf. bil. 18 B).
1714.
295
Vid Skånska besvären.
1 §. Kan intet införas i besvären.
Om inqvarteringen är deciderat i 1678 åhrs förordning;
de skola kallas up och höras öfver den §. De kunna
intet pretendera någon frihet af inqvarteringen, effter det
är för myket manskap, som skal ha inqvartering.
2 §. Skal ske; doch är bäst at ställa det så, at de
måtte få niuta Kl. M:ts ordningar, som redan deröfver ut
gångne
äro, til godo.
3 §. Kan bli general för alle provincier.
4 §. Är skiälig, men Kongen måste intet betala det.
Kan stå som general t besvär.
5 §. Står.
6 dito.
7 §. General.
8 §. Går uth.
9 §. Adlermark skal höras, och remonsteras honom,
at den § bör gå ut.
2 § i Carl Bondes besvär: Föres in, at cronobetienterne
liqvidera med bönderne öfver gierden, och at öfverlefverantz
giöres dem godt på den gierden, som resterar
och innestår hoos dem.
3 §. Kan combineras med de andre Skånske om inqvarteringen.
4 §. Angående Sparrens regemente, så har sfecreta]
utskåttet gifvit sit betänckiande, at det bör bli bestående.
5 §. Godminnet består Kongen sielf dem.
6. Landshöfdfingarne] höres deröfver.
7. Om tionden; är en cammarsak.
8. Om tullen.
Hr Hammilthon tyckte, at det skulle kunna practiceras,
och moderation finnas af journalerne invid tulportarne,
hvad som ifrån hvart härad åhrligen inkommit.
Hr Faltzburg mente, at proportion kunde tagas efter
tunnelandet på hemmanen.
Utskåttet: Det är en sak, som hörer Cammar-Collfegium]
til.
10 §. Landshöffdingarne] höres.
12 §. Ar et specielt mål, hvaröfver den, som är besvärad,
har at klaga och sig angifva; elliest är Kl. resolfution]
och Cammar-Collfegii], huru hög .... är.
296
1714.
Uplästes på Philipstadsboernes vägnar Hr Nackreis
ingifne supplique om stadens åternpbringande.1
Resolfverades]: Remitteras til vederbörlig ort, hvarest
Borgerskapet sielfva hafva at andraga sin angelägenhet.
Vid detta tillfället påminde Hrr Strömfelt och Åke
Soop för Gotland, at de äfven deröfver måtte få skieppa
ut sine hästar, hvar om allmogen därsammastädes ochså
på Rikzdagen 1697 en underdånig ansökning giordt.
Hr Landshöfdingen Cronhielm påminte, at Borgerskapet
begiärer, at rustningslängderne intet offtare än
hvart 3 åhr eller och när munstring hålles måtte komma
at ingifvas, qfter som ingen förändring skier utan vid sammansätning,
och den, som kiöper godset, kan med säljaren
om rustetiensten sig förlika, och at det notificeras Landshöfdingen],
när någon förändring skier.
Hr Axel Leijonhufvud: Etfter i rustetiensteordningen
står, at han skal rusta för räntan, som bon utgår,
så tyckte han, at om räntan blir innestående hoos bonden,
at man då intet bör rusta derföre.
Uplästes Hr Bfaronj Creutz’ besvär.2
Resolfverades] at uti besvären skal införas, at ingen
Häradshöfdinge eller domstol må gie upbud eller fasta på
något säteri eller frälsehemman, utan at den ofrälseman,
som på något frälse försträcker penningar, den må sittia
såsom hypothecarius.
Uplästes memorialet om humblegårdarne.8
Resolfverades] at Gref Bondes memorial indrages i
besväret.
3 § i Creutzens memoria], om knechte- och båtsmanslegan
etc.
Upskiutes til vidare.
Hr Assessoren Wattrang bad, at den tienstehionsordning,
som Gref Falkenberg, då han i Sörmanland var
Landshöfdinge, giordt, måtte giälla i Södertörn såväl som
i gambla länet och äfven i Upland, och at legostämman
måtte vara om påsk och eij om mickelsmässe, etfter som
om sommaren vid slåtteröhl och slijke gillen folcket då
hafva tilfället at transigera och städia sig bärt.
1 Suppliken finnes bland bilagorna till sekrota utskottets protokoll
(Nt 64) med påskrift: »Insin. på Riddarhuset den 29 Januari 1714».
2 Finnas bland bilagorna till adelns protokoll (fol. 306 o. f.).
8 Finnes ibid. (fol. 298 o. f.).
1714.
297
Resolfverades] at det skal begiäras för Sörmanland
och Upland.
Hr Wattrang bad och i besvären måtte bli infördt,
at om en fattig adelsman intet har något säteri, utan
måste bo på en frälsegård, och han härtils icke allenast
måst betala 5 daler contribution utan ochså 2 daler sfilfvermynt]
som åbo der på, det måtte han slippa de 2 daler
s:mt.
Hr Cammarråd Ribbing: Detta är deciderat i Kongl.
Cammar-Collegio uppå Assessoren Cronhielms ansökning,
då han slapp de 2 daler sfilfvermynt], men måste gie dubbelt
för sit folck.
Hr Wattrang bad, at införas måste, at enär någre
af båtsmännen på deras tåg bli siuka, at då officerarne
vilje skaifa dem godt herberge och skiötzel och intet släpa
dem med sig på vägen, etfter som roten är lättare at betala
något för des skiötzel än at lega ny karl.
Hr Cammarråd Ribbing tyckte, at om roten tar på
sig något, så blir der vid en abus.
Alii tyckte, at som han har Kongens förplägning antingen
han är siuk eller frisk.
Resolfverades] at det skal begieras sålunda, at de siuka
måge inläggas i nästa stad eller vid nästa magazin och
der niuta sin skiötzel.
At bonden må vara tillåtit at lefverera på hvad ränta
som han vil, så at Häradshöfdingen intet måge hafva
macht at afräkna det på sådanne påster, som intet äro
liqvide utan offta disputable, och således sättia bonden in
petitorio.
2 § i Knorringens besvär 1 lägges til, at Häradshöfdfingarne]
alfvarligen tilhållas at intet taga någre penningar
för extracta protocolli om skogshygge.
Som Adeln har gods äfven på slätlandet och dertil
offta tillförende kunnat fåt kiöpa ved och timber af de
näst intil gräntzande skogshemman, men Kl. Bergs-Collegium
nu lär hafva tillåtit en och annan at byggia der
hambrar och järnvärk,2 der man likväl vet, at järnvärken
1 Finnas bland bilagorna till protokollet (fol. 316).
8 I marginalen är tillagdt: »sorn så mycket svårare är, som sedan
sådana värk blefvit upbygde, sedermera de skattehemman, som haft skog och
der til legat, blifvit lagde och kiöpte under bruken, och således landet
aldeles stängt ifrån at få kiöpa nödigt timber och giärdsel>.
298
1714.
äro för månge här i riket och därigenom ruinera hvar
andra, så begiera Ridderskapet och Adeln icke allenast,
at Kl. Bergs-Collegium måtte få ordres at hädan effter ej
tillåta någre sådanne värk på sådanne orter upbyggas,
deräst skogen det kringliggande landet til skada consumeras,
utan och at enär någre besvär i synnerhet öfver
sådanne bergvärk inkomma, at då Kl. Bergs-Collegium det
uptaga måtte.
BILAGOR.
Bil. 1.1
Matrikel uppå Sveriges rikes Ridderskap och Adel,
som vid Kongl. Maij:ts Ständers almänne sammankomst
uti Stockholm den 14 Decemb. 1713 sig infunnit.
l:a classis.
Grefvar:
Gref Brahe.
» Leijonhufvud.
» De la Gardie.
» Torstensson.
» Oxenstierna.
» Stenbock.
» Flemming,
a Bielke.
För Gref Carl Gyllenstierna
Frijherre Rålamfb].
Gref Gyllenstolpe.
För Gref Falkenberg Frijherre
Conrad Ribbing.
Gref Bonde.
» Gyllenborg.
D Polus.
» Strömberg.
» Posse.
» Horn.
a Nils Gyllenstierna.
» Frölich.
» Nierot.
» Spens.
» Cronhielm.
» Fersen.
1 Prot. sid. 225, 235, 241.
300
1713.
Oxenstierna.
Horn af Åminne.
Gyllenstiernor.
Bielke.
Sparar af Cronberg.
Kurck af Lämpelä.
Flemming af Liebelitz.
Baner.
Leijonbufvud.
Wacktmeister.
Ulfsparre.
Flemming af Lais.
Ribbing.
Wrede.
Liwe.
Creutz.
Cronstierna.
Scheding.
von Ungern Sternberg.
Wrangel.
Påsse.
Clas Rålamb.
Mörner.
Duwal.
Frijherrar:
; Taub af Kudinge.
Mejendorpk von Uxkul.
| Taub af Zeswägen.
! Siöblad af Flatna.
Tegner.
Lowisin.
Lindkielm.
Cronhielm.
Hammilton.
Höghusen.
Cronhiort.
Tessin.
Stuart.
Trotzig.
Hummerhielm.
Palmenberg.
i Coijet.
Stromberg.
Burenschiöld.
Lybecker.
Faltzburg.
Reenstierna.
Ekeblad.
Palmquist.
Lilliehök.
Soop.
Bonde.
Horn.
1. Carplan.
14. Roos.
17. Gyllencreutz.
43. Gyllengrip.
2:da classis.
| Ribbing.
Boije.
Falkenberg.
Bernekou.
3:a classis.
58. Pauli.
60. Stålhanske.
61. Silfversparre
63. Uggla.
Bilagor.
301
67. Beurei.
92. Gustaf Bure.
101. Hammarschiöld.
102. Frans Krusbiörn,
lil. Svinhufvud.
123. Gustaf Lod.
124. Reutter.
129. Mauritz Gustaf Håltzer.
133. Gete.
142. Schoulman.
149. Jan Silfversverd.
150. Gyllenollon.
152. Hestsko ifrån Finland.
158. Bäckar i Finland.
160. Jan Klingspårre.
166. Brander.
181. Gyllenlod.
185. Eric Yittinghåf.
189. Otto Reinholt Strömfelt.
201. Herman Aleph Anrep.
[222.] Hästsko.
245. De la Mott.
247. Johan Hindric Schildt.
250. Christian Ekestubb.
256. Carl De Geer.
257. Otto Fredric Stålhammar.
290. von Swalg.
291. Leuhusen af Säby.
292. Harald Apelbohm.
295. Frommoldt Ruten
schiöld.
310. För Falkengren Hr Cederhielm.
311. Gustaf Adolph Lagerfelt.
326. Carl Biörnberg.
347. Ekehielm.
365. Lagercrantz.
388. Landsberg.
396. Schytte.
398. Jernschiöld.
402. Sparfelt.
414. Winblad.
423. Aminof.
438. Stiernhöök.
443. Ekenberg.
451. Breitholtz.
471. Gyllenstolpe.
486. Trafvenfeld.
490. Rotlieb.
495. von Snoilski.
508. Sparfvenfelt.
516. Lindeström.
551. Carl Julius De la chapelle.
560. Lagerqvist.
563. von Nummers.
569. Silvii.
572. Palmgren.
574. Christopher Rosenfelt.
580. Anders Lillieqvist.
597. Stöltenhielm.
609. von Becker.
610. Kulbars.
626. Palmstruk.
647. Appelman.
648. Bildt.
658. Wilhelm von Post.
675. Sche[ch]tta.
678. Rosenmöller.
662. Ruut.
690. Grundel.
708. För Taub Hr Carl
Falckenberg.
723. von Gerdten.
746. Erenberg, omyndigh.
756. Sölfverström.
761. Cronström.
| 762. von Schönfelt.
302
1713.
764. Plaan.
769. Johan Bergenhielm.
771. Tumb von Weingarten.
783. Jöran Knorring.
791. Tigerhielm.
792. Renstierna.
795. Carl Gripenstierna.
802. Funck.
810. Stahl von Holstein.
817. Lejonclou.
818. Svanhielm.
820. Tigerclou.
822. Ehrenhielm.
823. von Porten.
824. Johan Wattrang.
828. Törnehielm.
831. Stierncrantz.
834. Carlström.
840. Gyllenkroock.
843. Frans Joachim Ehrenstrahl.
845. Lars Palmström.
851. Arfved Hägerflycht.
853. Gripenval.
859. Gyllencrona.
861. Rothåf.
862. von Broberg.
866. Johan Lilliemarck.
870. Ehrenfelt.
882. Gyllenskiep.
883. Käck.
901. Gripenmarck.
903. Gustaf Bergman.
906. Otto Wilhelm Lydinghielm.
910. Johan Didric Grönhagen.
913. von Bröms.
924. Fredric Ramfelt.
927. Petter Franc.
929. Pheif.
933. Willemsens.
960. Johan Specht.
964. Örneberg.
975. Billingschiöld.
979. Palmschiöld.
993. Jonas Wulfvenstierna.
994. Ridderschantz.
996. Erenkrook.
998. Silfvercrantz.
1009. För Gyllenpalm Hr
Cederhielm.
1013. von Rothausen.
1020. Wallenstierna.
1031. Witting.
1039. Schönberg.
1040. Hammarberg.
1046. Michel Strokirck.
1047. von Gerdes.
1048. Adlerberg.
1057. Jacob Ruut.
1061. Cederhielm.
1063. Silfverschiöld.
1068. von Bilsten.
1074. Leijonstedt.
1075. von Grot.
1078. Tigerschiöld.
1079. Leijonflycht.
1083. Leijonmarck.
1095. Jacob Cronstedt.
1101. Jöns Nordenhielm.
1102. Silfverberg.
1106. Gustaf Palmfeldt.
1107. Gyllenhöök.
1108. Carl Gyllenstedt.
1112. Ludvig Fabritius.
1117. Cameen.
1119. von Walters.
1128. Riddermarck.
1132. Johan Lagermarck.
1138. Olof Wernfelt.
1140. Urban Hierne.
Bilagor.
303
1144. Magnus Lillieswerd.
1146. Marcus Tungelfeldt.
1154. Matthias Pahl.
1157. Broman.
1158. Anders Strömner.
1180. Blix.
1183. Erenstedt.
1185. Wallrave.
1186. Daniel Sparschiöld.
1191. Petter von Scheffer.
1194. Berco.
1197. Olof von Bysing.
1200. Mannerburg.
1206. Johan Lillienstedt.
1209. Johan Godenhielm.
1214. Lindrot.
1215. Carl Adlerstedt.
1217. Erenstolpe.
1219. von Otter.
1222. Lagerbohm.
1226. Johan och Paul Strokirck.
1228. Georg von Berchner.
1229. Karlsten.
1231. Petter Danckvardt.
1232. Schmitt.
1235. Palmcrantz.
1236. Erenström.
1237. Eric Utterhielm.
1239. De la Grange.
1244. Carl Stiernroos.
1246. Carl von Rudbeck.
1247. Isaac De Besche.
1249. Schantz.
1251. Johan Eding.
1252. Heerdenhielm.
1254. Mannerheim.
1266. Adlerfeldt.
1267. Peringschiöld.
1271. Blixenstierna.
1278. Eric Rappe.
1281. Schauman.
1282. Iserhielm.
1285. Granatenflycht.
1286. von Braunjohan.
1299. Wallensten.
1302. Bremerschiöld.
1307. Ehrenpreus.
1312. Stierneld.
1318. Falckenklou.
1333. Jesper Erencreutz.
1347. Hinric Rosenstedt.
1351. Törneflycht.
1352. Hildebrandt.
1353. Lagerstedt.
1354. Stierndahl.
1355. Parmand.
1356. Kalling.
1359. Liungfeldt.
! 1371. Brommenstedt.
i 1372. Riddercrantz.
| 1374. Stiernblad.
1376. Isac Silfverstråhle.
1377. Dannerhielm.
1381. Lars Stiernmarck.
1382. Scheffer.
1383. Lagerbielke.
1388. Dourer.
1390. För Lillienadler Hr
Cederhielm.
1391. Adlercreutz.
1392. Wadenstierna.
1394. Lohe.
1395. Nils Lagerkrook.
1398. Wingenflycht.
1399. Hermanni.
1401. För Hans Wattrang
Hr Carl Wattrang.
1406. Cronfeldt.
1409. Cederstedt.
| 1410. Barck.
: 1411. Feif.
304
1713.
1414. von Duben.
Adlermark.
Georg Danckwardt
Råfelt.
Höpken.
Erenhof.
Insenstierna.
Knipercrona.
Erdtman.
Treffenhielm.
Schraggenschiöld.
Gyllengam.
von Hofdahl.
Gadde.
Sest.
von Reuterholm.
Adelstierna.
Schutenhielm.
Kihl.
Brenner.
Gripenborg.
Cedercreutz.
Hielmberg.
Rudenhielm.
Törnquist.
Bil. 2.
Introduktionslistor.1
A.2
Anno 1713 den 17 Decemb. introducerades:
Gref Piper, des gref bref dat. 1698 den 3 Jan.
Gref Renschiöld, brefvet dat. den 21 Juni 1706.
Gref Stromberg, brefvet dat. den 25 Juni 1706.
Gref Posse 1706 den 25 Juni.
Gref Horn 1706 den 27 Juni.
Gref Nils Gyllenstierna 1707 den 21 Augusti.
1 Bland bilagorna till protokollet finnas sex introduktionslistor, al
hvilka två äro daterade och här aftryckta under litt. A och B. En tredje
innehåller samma namn som A, utom att några saknas. En fjärde lista
har. följande rubrik: »Förteckning på dem af det höglåfl. Ridderskapet
och Adeln, som antingen med grefvelig, frijherre- eller adelig skiöld af
Hans Kongl. Maij:tt begåfvade blefvit och sedan 1709 här på riddarehuset
inskrefne äro». Denna lista upptager, utan att angifva datum för introduktion,
samtliga namn, som finnas på A och B, somliga med noggrannare
uppgifter, och dessutom några, som här uppräknas under litt. C. De båda
återstående listorna hafva ungefär samma rubrik som den nyss nämnda,
men äro ej så fullständiga. På de flesta listorna finnas äfven uppgifter
om introduktionsafgifterna, men som dessa uppgifter ej äro fullt öfverensstämmande
på de olika listorna och för öfrigt icke erbjuda synnerligt
intresse, hafva de här uteslutits.
s Prot. sid. 234.
Bilagor.
305
Gref Frölich.
Gref Niroth.
Gref Spens [har ännu intet fåt grefvebrefvet, utan en notification
af den 20 Februarij 1712 ifrån Kl. Cancelliet,
hvarpå Hans Excellence är ibland Grefvarne
införd t].1
Gref Cronhielm, [notification uthur Cancelliet af den 23
September 1712].
Gref Fersen, [notification utur Cancelliet af den 28 Martij
1712].
Frijherre Stuart 1703 den 20 Novemb.
Frijherre Trotzig den 19 Martij 1705.
Frijherre Hummerhielm 1705 den 8 Juli.
Frijherre Palmberg 1706 den 10 Nov.
Frijherre Coijet 1706 den 22 Dec.
Frijherre [Alexander] Stromberg.
Frijherre Burenschiöld.
Frijherre Lybecker.
Frijherre [Axel och Gustaff] Faltzburg [ha Cancellie bevijs
af den 30 Augusti 1710, at då blefvit resolverat]
Frijherre
[Jacob] Rhenstierna [har Cancellie bevijs att 1711
blefvit resolverat för Hans Excellence].
Frijherre Ekeblad [dito 1711 den 11 Junij],
Frijherre Palmquist [den 22 Junij förledne åhr 1713].
Hr Secreter Höpken [1649 den 6 Februarij des förfäder
adlade i Drottning Christinas tijd].
Hr Ehrenhof 1690 den 15 April.
Insenstierna 1699 den 7 Martij.
Knipercrona 1700
Erdtman 1703 den 13 Augusti.
Treffenhielm 1704 den 9 Jan.
Schraggenschiöld 1704 den 13 Aug.
Gyllengahm 1704 den 20 Dec.
von Hoffdahl 1705 den 1 Junij.
Gadde 1706 den 6 Martij.
Sest 1706 den 28 Junij.
von Reuterholm den 17 Feb. 1708.
Adelstierna 1708.
1 Tilläggen inom [ ] äro tagna från den i not. 1 å föreg, sida omnämnda
fjärde listan.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot. XVII. 1714. 20
306
1718, 1714.
Schutenhielm 1711.
Kihl 1711.
Gripenborg 1711.
Cedercreutz 1711 den 20 Aug.
Hielmberg [1711].
Rudenhielm [den 30 Januari] 1712.
Brenner [1712].
Törnquist [eller Rosencrona 1712 den 25 Octob.].
B.1
Den 30 Januarij [1714] introdfucerades]:
Hofmarschalk von Duben den 3 Nov. 1698.
Öfverstlfieutenant] Tisenstein den 7 Juli 1700.
Hammarfelt den 20 Sept. 1705.
Häradshofding] Ekebohm2 1708.
Harald Lybeker den 8 April 1708.
Nils Hanson [Törners enokia och barn 1708 den 19 Juli].
Ribe den 27 Juni 1713.
2 bröder von Burger [1713 den 17 Juni],
Assessor Keder 1712 den 10 Nov.
(Melström 2 bröder [1713],
Sahl. Admiral Fredrich Evert Taubes erfvingar [effter som
1690 sahl. Ammiralen blefvit Baron],
C. 3
Baron Tessin, frijherrebrefvet daterat den 27 Juli 1699.
Baron Meijerfeldt 1705 den 12 Juli.
Baron Lorentz Clerck blefvit 1707 den 16 Septemb. begåfvat
med frijherre dignitet.
Adlermarck nobiliterad 1704 den 6 Aprill.
Hägerflycht 1706 den 17 October.
Geörg Danckwardt 1706 den 8 Novemb.
Råfeldt 1708 den 21 Aprill.
Ädelberg. Johan 1692 den 30 Decemb.4
1 Prot. sid. 254. De i denna lista angifna data, som tillskrifvits
med annan stil, synas icke vara tillförlitliga, ty enligt sköldcbrcfskoncepten
(i Riksarkivet) adlades Tisenstein 17 Juli 1700, Lybecker 3 Okt.
1709, Riben 27 Apr. 1713 och Keder 10 Dec. 1711.
2 Adlad Ekfelt.
3 Se ofvan sid. 304, not. 1.
4 Jämf. prot. sid. 285.
Bilagor. 307
Bilberg 1712.1
Rödingsverd 1712.2
Gegerbielm den 9 Juni 1713.
Ulfhielm 1713 den 27 Juni.8
Bil. 3.4
Hennes Kongl. Höghetz och Kongl. Maij:tz
samtel. härvarande Rådz proposition til Kongl.
Maij:tz trogna Ständer, giord på den allmenne
sammankomsten i Stockholm den 17 Decembr.
1713.
Hennes Kongl. Höghet oell samtel. Kongl. Haij:tz
härvarande Rådh, som lijkmätigt deras kallelsebref af
högstträngiande skiähl och orsaker i Hans Kongl. Maij:tz
ännu påstående vijda och långvariga bortvistande varit
föranlåtna at förskrifva och hijtkalla Kongl. Maij:tz trogne
Ständer til en allmen sammankomst, uptaga med särdeles
ynnest och vählbekag, at Ständerna, oachtat desse tiders
store besvähr och olägenheter, hafva, med behörige fullmachter
försedde, sig nu bär tidigt infunnit och därmed
å daga gifvit deras underdånigste nijt och trohet för Hans
Kongl. Maij:tz högst angelägne tiänst samt deras kiärleek
för fäderneslandetz bästa och välfärd. Och ehuruvähl
Hennes Kongl. Höghet samt Kongl. Maij:tz Rådh intet
högre önskat eller hiärteligare åstundat, än at antingen
medelst Kongl. Maij:tz ynnestfulla närvarelse eller förmedelst
rikzens förbättrade tilstånd Ständerna hade kunnat
ifrån deras hijtresa och de där vijd hängiande besvärligheter
förskonas, icke dess mindre såsom fäderneslandet
1 Se prot. sid. 281.
2 Ibid. sid. 283.
3 Ibid. sid. 279.
4 Prot. sid. 235. — Afskrift, jämförd med tvenne i Riksarkivet för
varade
koncepter, af hvilka det ena är försedt med ändringar, som äro
införda i det andra.
308
1713.
beklageligen kommit på närmesta trappan til undergång,
och alles plicht och underdånigste skyldighet fordrar at
effter yttersta kraffter söka försvara fäderneslandet och
hålla Hans Kongl. Haij:t dess rike tilhanda, altså hafva
Hennes Kongl. Höghet och Kongl. Maij:tz Rådh, som allena
en så tung och svår börda intet draga kunna, funnit
sig högst nödsakade, sedan ifrån Hans Kongl. Maij:t sielf
dess egen nådigste förordning här öfver intet så hastigt,
som nöden kräfver, inhämtas kan, denna sammankomsten
utan vijdare upskof at förordna, på det man med samnad
hand, rådh och dåd må komma at öfverläggia om medel
och utvägar til anskaffande af alt det, som til riketz och
fäderneslandetz beskydd emot dess monga och mächtige
fiender samt til utförande af det, som må kunna studza
och afböija deras grymma förehafvande, oundvijkeligen
äskas och fordras. Hvarföre och nu förut och i gemen genom
en behörig underrättelse Kongl. Maijrtz trogne Ständer
skal blifva förestält och tilkänna gifvit hvad som sedan
sista mötet förefallit, och uti hvad nöd samt utblåttat och
fahrligit tilstånd riket sig för tiden befinner, beståendes
sådant förnämligast i desse fölliande omständigheter:
1.
Hvad som Hans Kongl. Maijrtz egen dyra person angår,
så ehuruvähl man veet, det åtskillig^ hafva desse
åhren bort ät varit, och torde ännu monga finnas, hvilka
om Hans Kongl. Maij:tz höga vählmågo tvifla och med
bedröfveliga tankar där öfver plågas, så kunna dock Ständerna
vara försäkrade, at brefven ifrån Timurtaseh vijd
Adrianopel skrefne sist uti nästledne Augusti månad enhälleligen
berätta, det Hans Kongl. Maij:t då var vijd en
fullkommelig god hälsa, hvilket och yngre inkomne efterrättelser
stadfästa. Det är intet utan, at ju Hans Kongl.
Maij:t i begynnelsen af sistledne Februarij månad genom
någre arglistigas stämplingar blef af Tartar Cliam och
Zeraschieren i Bender, som hade några tusende Turkar och
Tartare hoos sig, tilsagd och med hotande påträngdt at
begifva sig på resan ifrån Turkiet åt Pohlen med en ringa
escorte. Hans Kongl. Maij:t hade förut af upsnappade
bref förnummit, uti hvad grymt afseende man yrkade på
Bilagor.
309
upbråttet ifrån Bender, som var at lefverera Hans Kongl.
Maij:tz egen dyra person i fiendernas händer, hvarföre
Hans Kl. Maij:t intet fant någon utväg öfrig at undgå
sielfva extremiteten, så framt Hans Maij:t intet vetandes
och villiandes hade velat låta sig öfvergifvas uti sina
fienders våldh af den då varande Tartar Cham; ty holt
Hans Kongl. Maij:t tildrägeligare at låta sig öfvergå någon
våldsamhet där i landet, hvarest Hans Maij:t som en
vänn och giäst altid är vorden ansedd och bemött, än som
uppenbarligen låta bedraga och förråda sig utaf en Tartare,
satte sig därföre uti defensions stånd, då samma
Turkar och Tartare angrepo orten och sielfva huset, det
Hans Kongl. Maij:t bebodde, hvarest Hans Kongl. Maij:t
och den lilla Svenska hopen sig emot et så stort antahl
länge och på det aldra tappresta, ja til alles största förundran
försvarade, til dess Turkarna skiöto eld på huset
och medelst sin myckenhet ändteligen blefvo dem Svenske
öfvermächtige, hvaruppå Hans Kongl. Maij:t blef föranlåten
at begifva sig til Adrianopel, där Sultanen då vistades,
hvilken när han feck kundskap om det ohörde och barbariske
uptåget vid Bender, lät til Hans Maij:tz satisfaction
exemplariskt afstraffa de förnämste hufvuden, som där til
orsaken varit. Hans Kongl. Maij:t inlogerades strax på
Sultanens lusthuus, vijd ofvannembde stad belägit, och är
sedermehra Hans Maij:t all höflighet vederfahren. Elliest
är och det sant, at Hans Kongl. Maij:t nu i sommars legat
illa siuk i en svår feber, dock uti Julii månad aldeles
igen til sin förra hälsa återbracht. Således häfver
deri högste Guden, som offta tilförende sin smorda i stoora
och ögonskihnliga fahrligheter bevarat, jembvähl desse
tvenne gånger tagit honom utur dödzens kiäfftar, för hvilken
nådevählgiärning Hans gudommeliga namn vare evinnerligen
prisat och lofvat.
2.
Beträffande Hans Kongl. Maij:tz verck och affairer
vijd Ottomanniska porten, så ehuruvähl Hans Kongl. Haij:t
på 4:de åhret sedan Ständernas sista möte sig uti Turkiet
uppehollit, hvar igenom dess trogne undersåtares bekymmersamhet
om hans höga dyrbara person åhr ifrån åhr är
310
1713.
vorden föröclit, och deras innerliga längtan efter sin nådigste
huldesta Konungz återkomst stadnat dehls i fruchtan,
dehls i vahnhopp, så bör man dock med en vördsam
tackseijelse och et odödeljgit beröm ärkiänna sielfva orsaken,
som Hans Kongl. Maij:t där til hafft häfver, hvilken
är den aldrig nogsamt bepriselige stora Kongl, åhåga
och efftertrachtande til at, oachtat de aldra största äfventyr
och besvärligheter, fortfara at åstadkomma en diversion
ifrån den sidan emot Ryssen at där igenom bryta dess
macht och anslag emot Sveriges rike samt således lätta
fäderneslandet ifrån den stoora last och börda, hvarunder
det tryckies och qväfvies, hvilket och en tid bort åt hafft
den goda värckan, at nu medelst de Turkiske och Tartariske
krigzberedelser nu medelst offentelig ruptur Czaren
af Muscow är vorden nödsakad at emot de qvarteren holla
en stoor och anseenlig krigzmacht, som han och sielf där
med 1711 förekom de Turckiske krigzoperationer och föll
in uti Moldavien, men blef vijd floden Pruth af den Turkiske
hären kringränd och så aldeles innesluten samt ifrån
alla lifzmedel afstängd, at där icke Stoora Visiren genom
en aldrig nogsamt förvijtelig och ohörd antingen förblindelse
eller fåkunnighet låtit af fienden förleda sig på det
orådet at genast och utan vijdare betänckiande, jembvähl
med Hans Maij:tz uteslutande, ingå fred på fältet och släppa
fienden oskadd ifrån sig, hade Zarén då sielf med alt sit
folck most förfalla i Turckarnes händer eller af hunger
förgås. Sedermehra häfver Sultanen effter den af Kongl.
Maij:tz Ministrer undfångne uplysning om rätta beskaffenheten
af det, som vijd Pruthströmmen föreluppit, låtit
afstraffa Stoora Visiren och flere af hans anhang samt åter,
af vissa skiähl bevekt, åhret där effter rustat sig til krigz
igen och änteligen uti innevarande åhr medelst sin krigzmachtz
värkeliga antågande hotat Czaren med infall i
dess länder, så framt han icke ville ingå de å nyo föreslagne
fredzpuncter, hvilka om han emottagit eller eij,
ännu intet med säkerhet berättas kan. De monga således
vijd Ottomanniske Porten skedde förändringar, dess Ministrers
snikenhet och oförstånd, fiendernas därsammastädes
genom bestickningar och andra otahliga anlagde
ränker stadigt brukade stämplingar och den sena åhrstiden,
som aldeles obeqväm til Turkarnes upbrått at be
-
Bilagor.
311
ledsaga Hans Maij:t där ifrån, kunna intet annat än sättia
någre hvar i tvifvelsmåhl om Hans Maij:tz annalkande uti
denna tiden och om det hofvetz rätta alfvar til et värckeligit
fullbordande af dess så offta giorde löfften och tilsäij
elser.
3.
Vijd ändan af Martij månad 1710 hade Czaren låtit
belägra staden Viborg, som moste dagtinga och gifva sig
den 15 Junij nästfölliande, och effter Pultaviske slachtningen
geck en stoor dehl af Ryske arméen til Curland
och Lifland, hvilken kringrände och på alla sidor inneslöt
staden Riga, som vijd Ständernes sista möte omförmältes,
varandes sedermehra händt, at pesten och hungern så grufveligen
sig där inritade, at guarnizonen och borgerskapet
dageligen försmulto och til grund gingo, och när änteligen
intet mehra bröd än til tvenne dagars uppehälle öfrigit
var, blef Kongl. Rådet och General-Gouverneuren Gref
Stromberg, som i staden commenderade och med all som
största besvähr ifrån hösten 1709 in uti Julij månad fölliande
åhr belägringen utståt, tvungen at capitulera.
Samma öde träffade sedermehra skantzsen Neumunde samt
städerna Pernow och Rewel, hvarest äfven hungern och
pästen öpnade portarna för fienden, så at besättningarna
motte skrida til dagtingan, men ingendehra af de uti ofvannembde
platzer slutne capitulationer äro af fienden
hällne, utan folcket på et ohört vijs til krigzfångar tagne
och bortförde.
Sedan häfver Czaren jembvähl giort et och annat försök
på stoorförstendömmet Finland, dock intet effter Viborgs
bemästrande hafft där vijd någon framgång, utan
most med oförrättade saker gå tilbakars igen. Men i begynnelsen
af nästledne Maij månad anlände den Ryska
krigzmachten på några hundrade lodior, galeijor och brigantiner
til Finska skiähren, och effter som den til samma
kysters betäckning förordnade esquadern intet kunde i
rättan tid för motvind skull komma til Rätusari och instänga
fiendens siöarmatur, giorde Ryssen landstigning
vijd Helsingfors. De tvåtusend Svenske, som där stodo
under General-Major Armfeldts commendo, drefvo vähl
312
1713.
fienden en gång tilbaka, men kunde för dess myckenhet
intet uthärda, hvarföre fienden fattade posto på landet och
i staden, som mästendehls redan var af de Svenske i brand
satt, hvarifrån han dock sedan sig moste retirera för den
ankomne Svenske esquadern, men landsatte åter strax där
uppå vijd Borgo, hvarest Ryssarne sedermehra blefvo förstärckte
med cavallerie ifrån Yiborgske sidan. Den af
Kongl. Maij:tz Råd til Finlandz försvar uprättade och
först under Kongl. Rådetz General-Gouverneurens Gref
Nirots, men effter hans dödeliga afgång under GeneralLeutnanten
Liibeckers befähl stående armée, som kunde
skattas til 9,000 mann stark, låg, när Ryssarna i våras
ankommo, för brist af uppehälle och fourage vijda kring
i landet fördelt, och när den samma änteligen brachtes
tilhopa och fant sig för svag at uti någon action med
Ryssarnes tahlrijka krigzmacht sig inlåta, satte den sig i
Tavastehus lahn, då Kongl. Maij:tz Rådh låto dehras
bref til General-Leutnanten samt de andra Generalspersoner
och Öfverstar afgå om hvad som där borto tycktes
vara nödigt at företagas; när fienden sedermehra uphäfvit
en postering, som commenderades af Öfversten Stiernschantz,
öpnade han sig vägen til Åbo, dijt han och med
7 esqvadroner anlände, finnandes staden förlåten af sine
invånare. Emedlertid såsom Kongl. Maij:tz Rådh, nogsamt
behiärtandes den importance och stoora nödvändighet,
som berodde på Finlands bijbehollande, monde förleden
höst och vinter til den skiährens betäckiande låta byggia
och förfärdiga åtskillige galeijor så här i Stockholm som
i Gefle och Hernöösand, så blefvo och de nijo, som här
tillika med et blåckhuus vooro bygde, i Augusti månad
segelfärdige, då de, med mannskap och alla nödtorffter försedde,
under Schoutbinacten Taubes commendo gingo härifrån.
Och när Schoutbinacten förnam fienden vara til Äbo
gången, begaf han sig med galeijorne til samma skiähr,
hvilket fienden förmärkiandes inbillade sig, då alla stycken
på galeijorne låssades, at succursen från Sverige vore för
handen, och därföre begaf sig i största hast och confusion
ifrån Äbo, då han först den där sammastädes samlade säd,
salt och andra matvahror sökt at förskiämma. Sedan
Schoubinacten således in uti Novembr. månad hollit den
skiähren reen, är han med galeijorne åter nyligen hijt
Bilagor.
313
ankommen. Uti Septembr. månad lät fienden en stoor
dehl af sina troupper tåga åt Tavastehus lähn at upsökia
den Svenska arméen, som då redan mycket hade aftagit.
General-Majoren Armfeldt satte sig dock med något öfver
2,000 mann vijd passet Pellkenä fienden emot, och blef där
en skarp drabbning af, som några timmar varade, och
ehuruvähl General-Majoren med sitt folk tappert fächtade,
så at Ryssarne 2,000 mann förlorade, moste han dock, effter
som fienden var honom så mycket i macht öfverlägen,
draga sig undan, sedan han några hundrade på platzen
lembnat. Kongl. Maij:tz Rådh, som intet högre om hiärtat
hafft än at kunna på et eller annat sätt låta bij springa
det nödlidande Finland, hafva väl en och annan gång effter
fiendens landzstigning veelat med någre tusende manns
öfverskickande komma landet til hiälp och unsättning,
men för de sig där vijd yppade nästan oöfvervinneliga
hinder hade man eij för än nu i Septembris månad kunnat
låta några regementer hijtkomma i tankar at under General-Leutnant
Taubes befähl och i medfölgd af flera Generalspersoner
öfverföras och med den i Finland stående
Svenska machten sammanbindas. Men som emedlertid icke
allenast det händt, at uti actionen vijd Pelkenä någre
100:de mann där af voro förlorade, utan och samma armee
genom förrym mande och siukdomb, förorsakad af den brist
folcket lidit på underhold och andra förnödenheter, ännu
mehra aftagit, varandes där til med det ringa öfriga rytteriet
uti et mächta slätt stånd och aldeles ovilligt at
fächta, altså och i anseende til en sådan förminskning
häfver man så mycket mindre kunnat sända något krigzfolck
här ifrån, som det ändå intet städt at bringas til
något anseenligit antahl, enkannerligen där sielfva ogiörligheten
legat i vägen at kunna något tillräckeligit rytterij
öfvertransportera låta, särdeles då vahrningar jembvähl
från åtkskillige orter inkommo om de Danskas förehafvande
at ännu i höst giöra en landstigning på Skåne
och et infall i Bohus lähn, hvarföre Kongl. Maij:tz Rådh
hafft största betänckiande i världen at blåtta riket här
hemma af folck, seendes därjemte nogsamt, at med en liten
hop voro intet Finland hulpit, utan at densamma
skulle och löpa största fahra at blifva fienden upoffrat.
314
1713.
Emedlertid har man intet underlåtit at tänckia på
Ålands conservation, hvaröfver åtskillige rådslag äro håldne
vordne, och ehuruvähl för mangel af det, som til denna
ööns besättiande fordras, man eij kunnat komma så vijda,
som önskeligit varit, är dock en begynnelse där med giord,
i det Öfversten Grundel med en Capitain utaf fortification
och tvenne landtmätare är dijt förskickat til at giöra
sig underrättad om försvarsvärketz anläggande där sammastädes,
hvar effter sedan behörig anstalt må kunna förfogas
til hvad som kan finnas nödigt och nyttigt.
Försvarsvärcket i Svenska skiähren är desslikes, så
vijda någonsin desse alt för medellöse tider tillåtit, behörigen
i acht tagit, så at våhrdkassorne äro öfver alt vordne
uprättade och med behörig vacht försedde, Waxholmens
skantz reparerat och med folck besatt, likaledes Dahlaröe
och andre skantzar någorlunda i stånd brachte, vatnbatterier
vijd Oxdiupet och Påblsund anlagde samt inloppen
här och där giörligast försedde, allmogen i Uppland och
Södermanland beordrat at vara i motvärn, där fienden
skulle ankomma, och något antahl af brukzfolck och jägare
i den förre provincien upsatt.
Emedlertid har fienden utvidgat sig öfver alt uti Finland,
hotar nu med infall uti Österbotn, och låter Czaren
elfter hand befästa Helsingfors, det han vill giöra til en
place d’armes. Hans hufvudflotta har i förleden sommars
bestådt af 12 örlogskiepp, de lijkvähl emot Svenska esquadern
ingen ting kunnat uträtta; 2:ne däraf blefvo, då alla
tillika sökte at antasta trenne Svenska krytzare, drefne
på grund, hafvandes Czaren sielf varit på det ena, hvarifrån
han med största lifzfahra på en chalouppe uti stoor
storm emellan bärg och klippor ändteligen blef til land
bracht, då de öfriga hans skiepp gingo tilbaka åt Revel.
Svenske esquadern under vice Ammiral Lilires commendo
häfver i begynnelsen lagt sig eij långt ifrån Helsingfors,
hvarest han i förstone lopp stoor fahra at blifva
af fiendens flotta och galeijer kringränd, hälst han då allenast
hade 5 skiepp med sig, men i detsamma ankommo
ännu 4 ifrån Carlscrona och strax effter 3:ne andra til
hans förstärckning, hvar igenom fiendens anslag studzade.
Och som vice Ammiralen intet längre kunde vijd den orten
sig uppehålla, hälst fienden honom med stycken, dem han
Bilagor.
315
på bärgen planterat, såsom och med bomber där ifrån
mycket förolämpade, dy drog han sig med esquadern til
Hangö udd och har därigenom sedermehra förhindrat fiendens
galeijer och brigantiner at komma in i Abo skiähren.
Nu på det esquadern så mycket förr i nästkommande våhr
åter må kunna redas uth, är för rådeligit funnit, at densamma
motte, då han eij längre hade behof där borte
at förtöfva, begifva sig hijt til Stockholm, hvar utaf
och nyligen 4 skiepp äro til Dahlaröön och 1 til Vaxholmen
ankomne; de öfrige hafva för stormen eij kunnat löpa
in i Svenska skiähren, utan most sökia andra hamnar,
ståendes dock at förmoda, det de antingen til Gottland
eller Calmar lärer vara ankomne, hvar om man och här
hafft någon underrättelse.
4.
Konungen i Danmark häfver fuller anno 1710, sedan
hans armée vijd Helsingborg i Skåne blef medelst Fältmarskalken
Gref Steenboks tappre anförande slagen och
aldeles utur landet förjagad, eij något synnerligit det åhret
kunnat taga sig före, men 1711 ryckte han med en anseenlig
macht in uti Pommern, ängzlade städerne Stralsund
och Stettin samt blocquerade Wismar. Emedlertid
hafva Kongl. Maij:tz Rådh nogsamt bemärckt, huru högst
nödigt och oumgiängeligit det varit, at förutan bägge
esquaderne vijd Götheborg och Finland jembvähl sielfva
hufvudflottan i Carlscrona motte åhrligen kunna utredas
och holla sion, hvarföre man utan uppehold och med största
sorgfällighet, arbete och möda där hän sträfvat at sådant
kunna bringa til sin behörige värckställighet, men dee
excessive penningesummor, hvilka til esquadernas och hufvudflottans
fullkommeliga utrustande varit af nöden at i
tid hafva vid handen, båtzmennernes, timbermennernes och
annat där vijd betarfvande folkz genom pesten skiedde
märkeliga förminskning hafva lagt så stora svårigheter i
vägen, at hufvudflottan eij förr än något seent på åhret
har kunnat löpa uth.
Anno 1710 jagade den samma under Kongl. Rådetz
och General-Ammiralens Gref Hans Wactmeisters berömmeliga
commendo den Danska flottan in i Kögebuct
316
1713.
och sökte henne därsammastädes at angripa, hvilket dock
den starka nppå kommande stormen förhindrade i den
trängzlen at värckställa. Och ehuruvähl där igenom tvenne
örlogskiepp kommo på grund och moste af de Svenske
sielfva sättias i brand, sedan folket med förrådet bärgat
var, blef dock där emot et stoort Danskt Ammiralskiepp,
Danebroga vijd namn, i eld skutit, så at manskapet där
uppå ä 800 man med alla tillhörigheter förlorades.
Anno 1711 monde Kongl. Maij:tz Råd, oachtat armoden
icke allenast tiltog, utan och en stoor förminskning
igenom fahrsoten på båtzmänn, constaplar och barberare
timmat var, lijkvähl af de 7,000 mann, som Hans Maij:t
i nåder befalt til Pommern at öfverbringas, större dehlén
med behörig provision försedd dijt transporteras låta,
hvilka och under örlogzflottans beskydd, commenderad af
Hr Kongel. Rådet och General-Ammiralen Hans Wachmeister
i Novembris månad til Rugen anlände, utan at
den fiendteliga flottan understöd sig det at hindra. Men
strax där effter tildrog sig, at när Commendanten i Wismar,
General-Majoren Schultz, med 2,500 mann och således
nästan med hela besättningen geck utur bemälte fästning
til at öfverraska de Danska, hade han den olyckan, at
mannskapet, som bestod mäst af värfvat främmande folckslag,
intet ville fächta, utan största hopen kastade gevähret
ifrån sig och lopp bort, lembnandes de öfrige i
sticket, så at få med General-Majoren kommo tilbaka i
staden; där utaf äro Kongl. Maijrtz Rådh förorsakade
vordne at förstärckia den förblåttade fästningen med nytt
manskapz och proviants öfverskickande, hvilket kostade så
mycket mehr besvär och möda, som åter någre örlogzskiepp
under den då varande vice Ammiralens Wattrangs
befähl moste vijd ändan af Decembris månad och således
i -vintertiden denna hielpsänning öfverföra. Emedlertid
oachtat de Saxiske tronpper samma åhr stötte til de Danska
i Pommern, kunde de dock intet emot städerne Stettin
och Stralsund uträtta.
Anno 1712 vände Konungen af Danmarck en stoor
dehl af sine vapn emot Hertigdömmet Bremen, tvingade
lastningen Stade at gifva sig och blef så mästare öfver
hela landet, hälst emedan han föga Svenskt krigzfolck där
för sig fant. Sine partier hade han och nästan altjemt
Bilagor.
317
för Wismar; så ankom jembvähl samma åhr en stoor Muscovitisk
krigzmacht utur Polen jemte Saxarna in i Pommern,
där och de Danska sit folck förstärckte. Desse
sammangaddade fiender sökte med alla kraffter, dock förgiäfves,
at tvinga städerna Stettin och Stralsund til öfvergång.
De försökte och at landstiga på Landt Rugen och
sig det bemästra, men blef vo af Generalen Dyker en och
annan gång tappert afviste.
Samma åhr trachtade Kongl. Maij:tz Rådh effter yttersta
kraffter där hän, at en anseenlig krigzmacht motte
til Pommern öfverbringas, både til at sökia de sig där innässlade
fiender at fördrifva, såsom och bahna sig vägen
åt Pohlen och så vijdare til beledsagande af Hans Kongl.
Maijrtz dyra person hem til sina länder igen. Såsom nu
medel och penningar til fullbordande af et så svårt och
vichtigt ährende intet vooro at tilgå, ty bemödade sig
Kongl. Maij:tz Rådh på det aldra högsta at genom upnegotierande
emot deras egna skrifftelige försäkringar om
betahlningen at sammanbringa en så stoor summa, sorn
där til någorlunda motte vara tillräckelig, hvartil Kongl.
Råden Presidenten Gref Horn och Fältmarskalken Gref
Stenbock mycken flijt använde. Detta lyckades i så motto,
at icke mindre Kongl. Maij:tz Råd än monga ståndzpersoner
här i Stockholm och i riket samt Borgerskapet i
denna staden, i Götheborg och annorstädes dehls skiänckte,
dehls lånte där til så mycket, at det steg til några tunnor
guld, och läto således berömmeligen lysa deras redeliga
ifver för Kongl. Maij:tz höga persons hemledsagande
samt för fäderneslandetz bästa och välgång.
Örlogzflottan blef således utredd, et stoort antahl transportskiepp
hyrde och lastade med allehanda victualiepersedlar.
Regementerne, som öfverföras skulle, tågade ned
til inskieppningzorterna och gingo så samteliga i Septembris
månad under örlogzflottans betäckning, hvilken åter
af General-Ammiralen sielf commenderades, fort til Landt
Rugen, dijt de och lyckeligen anlände på den 14 dagen i
samma månad; men så stötte dock den stora olyckan till,
at Danska flottan, som äfven och då var i sion, tog sit
ram at med några lätta fregatter angripa och borttaga en
god dehl af transportskieppen och fahrkostarna med alt
därpå varande förrådh, effter som en starck motvind hin
-
318
1713.
drade Svenska flottan sådant at afböja; dock var alt krigzfolket
tilförende i land satt. Kongl. Rådet och Fäldtmarskalken
Gref Stenbock, åt hvilken befählet öfver arméen,
som bestod ungefähr af 9,000 mann, anförtrodt var, nödgades
således, som han sielf hijt berättat, i brist af underhåld
låta sättia krigzfolket öfver ifrån berörda land
til Pommern. Och såsom han intet där kunde antasta
fienden, effter som han på alla orter, hvarest naturen icke
hade giort alla tilgångar omöijelige, sig med skantzar, redouter
och tredubla linier förvarat, så blef beslutit at söka
tvinga passet vijd Damgarten, hvilket med Danskar och
Saxar besatt var, på det arméen där igenom sig så mycket
bättre skulle få utbreda och fienden så mycket snarare
utur Pommern och sina fördehlar låcka. Detta hade
och igenom Gudz nådiga hiälp sin framgång, ehuruvähl
med en obeskrifvelig möda och äfventyr, effter som arméen
i sida hösten genom diupa vägar öfver svåra kiärr och
morast moste sig framträngia. Man öpnade sig således
vägen medelst de fiendteliga sqvadroners tilbakadrifvande
in i det Meklenburgiske, då et stillstånd och uphörande
med alla fiendteligheter emellan Fältmarskalken och de
Norske alierade mundteligen blef aftalt, hvilket de Danska
lijkvähl bröto, sedan Konungen af Danmarck med hela sin
här, som af Saxarne förstärckt giorde öfver 20,000 mann,
var utur det Holsteenske i det Meklenburgiske ankommen.
Och som han satte sig vijd Gadebusch, fant Fältmarskalken
rådeligit, effter som och stillståndztiden var til ända
luppen, at bryta up och gripa fienden an, hvilket och den
9 Decembr. värckeligen skiedde, då den nådige Guden beskiärde
dem Svenskom en härlig och fullkomlig seger,
skiönt fienderna vooro en gång starckare til antahlet, förlorandes
desse senare i samma action med döde, fångne
och undanrymbde til 7,000 mann, utan någon särdeles stoor
de Svenskas förlust. Czaren stod emedlertid med hela sin
krigzmacht någre mihl där ifrån innom morast och förskantzningar,
dijt och de flychtige Saxer sig begofvo. Fältmarskalken
kunde således intet med sit ringa och utmattade
manskap åter gå löst på en frisk, tahlrijk och förskantzsad
armée, utan nödgades begifva sig öfver Traveströmmen
i Danska Holstéen. Czaren fyrade intet länge,
utan tågade med alt sit folk och Saxarna effter in i Hol
-
Bilagor.
319
sten, då Fältmarskalken blef nödtvungen at draga sig i
det Eijderstädiske landet. Och som fienderna för samma
landz fördelachtige situation honom där så mycket mindre
angripa kunde, som han jämbvähl feck medell och tillfälle
at dehls kasta folket i den fasta staden Tönningen, dehls
låta dem stå där omkring, så förmådde fienderna eij något
vidare företaga, eij heller Fältmarskalken, fast han en och
annan gång giorde försök, utur bemälte land at undkomma.
Kongl. Maij:tz Rådh hade vähl giärna sedt, at alt
det krigzfolket, som var ärnat til Pommern, skulle på en
gång och tillika kunnat öfverföras, och arméen blifva så
mycket starkare, men aldenstund hvarken så monga fahrkostar,
som der til behöfdes, eij heller alla andra förnödenheter
då genast anskaffas kunde, ämnade man med de
tilbaka kommande skiepp och fahrtyg en annan transport
giöra låta, hvarmed dock emot all förmodan kom at dröijas,
effter som en så stoor andehl där utaf blef, som tillförende
sagt är, utaf fienden borttagen, och andra tilkommande
svårigheter det i så motto hindrade, at samma transport
eij stod til at giöras för än vijd ändan af Decembris månad,
då af en upväxt grufvelig storm och oväder skieppen förskingrades
och moste löpa uti åtskillige hamnar tilbakars
igen, så at allenast 60 mann til Stralsund öfverkommo.
Emedlertid tvingades armeen i det Eijderstädiske [landet]
af stoor brist på underhåld och lifzmedel, hvarföre
man här i Februarij månad kom på de tanckar at låta
den Giötheborgiske esquadern löpa uth, til at öpna fahrten
i Eijderströmmen åt de fahrtyg, som ifrån främmande orter
ville segla dijt med victualie persedlar. Men som af
vederbörande yrckades, at sådant var alt för äfventyrligit,
och jembvähl andra hinder inföllo, så moste det förslaget
blifva tilbakars, och Fältmarskalken nödsakas at i begynnelsen
af Maij månad dagtinga med fienderna och det på
sådant sätt, at heela Svenska armeen, som lijkvähl då
redan var tämmeligen förminskad, skulle blifva krigzfångar,
om de icke snart emot en summa af 100,000 Rdr kunde
blifva utlöste. Kongl. Maijitz Råd hinte vähl genast, dock
eij utan stoor möda, en sådan penningepost at upbringa,
hvilken och til Kongl. Rådet och General-Gouverneuren
Gref Weiling på Hamburg utskickades, effter som det eij
320
1713.
kunde skie til Fältmarskalken Gref Stenbock för hans fångenskap
skull. Så gingo och något där effter en hoop fahrkostar
med tvenne fregatter ifrån Carlscrona til Appenrade
i Holsten, at där intaga folket och til Sverige öfverföra;
men när Fältmarskalken sådant vijd Danska hofvet
til känna gaf och yrkade på capitulationens värckställighet,
ville man å Danska sidan intet där til förstå sig,
utan sökte igenom alla uptänkeliga streck och påfunder
at utdraga tiden och beholla folket qvar, til dess det antingen
skulle taga tiänst i Danmarck eller aldeles komma
at försmälta, hvilket och nu mehra i det närmesta skiedt
är, sedan man altjämt qvar behollit manskapet och det
samma på åtskilligt sätt omänskeligen plågat. De Danska
hafva vähl nyligen tilbudit at släppa det ännu öfverblefne
folcket löst, om man å Kongl. Svenska sidan ville samtyckia,
at alla härvarande Kyska fångar blefvo satte på
frij foot; men som man nogsamt halft proof af Danmarcks
bedrägerij, och därjämte påstodz, at sådane Kyske fångar
intet skulle på någon gräntzeort utväxlas, utan först til
Danmarck öfverbringas, och Kongl. Rådet Gref Stenbock
där til med sielf skref hijt, at på denna propositionen intet
vore at bygga, förutan at sådant och lopp emot Hans
Kongl. Maij:tz egna nådigste ordres angående de här i
fångenskap sittiande Ryske Generaler och officerare, så
hafva Kongl. Maij:tz Råd hafft så mycket mehra betänkande
där til at samtycka, som tilbådet var allenast munteligen
skiedt, och man därföre här ifrån låtit yrkia, at
det skriffteligen skie motte. De omtalte tvenne fregatter
med transportfahrtygen, äro nyligen, sedan intet hopp
mehra varit at få det öfverblefne Svenske manskapet utur
Danmarcks händer, ifrån Appenrade til Carlscrona igen
komne.
Elljest är nyligen i Pommern emellan Kongl. Rådet
och General-Gouverneuren Herr Meijerfeldt samt Ryssarne
och Saxarne, hvilka eifter den med Fältmarskalken
Gref Stenbock slutne dagtingan åter hafva gått in i Pommern
och bombarderat Stettin, en afhandling ingången,
hvarmedelst samma fästning under svåra och efftertänkeliga
vilkor är uplåten til Konungen af Preusen och Hans
Durchlauchtighet Herr administratören af Holsten, så at
största dehlén af den Svenska besättningen skall där utur
Bilagor.
321
vara gången til Stralsund och Landt Rygen, och de öfriga
til 1,600 mann trädt uti Härtigens af Holstens eed, hvilka
ligga nu uti Stettin tillika med de troupper, som Konungen
i Preusen dit inskickat,1 varandes Stralsund och Wismar
ännu lembnade i de Kongl. Svenske händer, hvar uppå
Ryssarne med Saxarne berättas vara gångne til Pohlen.
Kongl. Maij:tz Rådh hafva af alt sådant, för än det slutit
och värckstält blef, ingen kundskap halft och således
eij heller i någon motto där uti dehl och part tagit, af
hvilken okunnoghet är händt, at som General Duker högeligen
yrkat på hielpsänning af folck och proviant til
Stralsund, så håfve och Kongl. Maij:tz Rådh nu uti Septembris
månad in emot 800 mann jemte lifzmedel dijt öfversända
låtit. Intet långt däreffter skiedde, at Konungen
i Preussen, sedan han hade lagt besättning i Stettin, beordrat
en dehl af sine troupper at ryckia in i Vor-Pommern,
satt sina posteringar längs genom landet och i städerne,
så at allenast Stralsund med Landt Rugen är i de
Svenskas våld, hafvandes högbemälte Konung genom bref
notificerat Kongl. Rådet och General-Gouverneuren Hr
Meyerfeldt, det han voro allenast kommen at taga landet
i sin protection emot Henderne, som elliest torde åter sig
där innässla villia.
Man har och här ifrån i detta åhret giort all möijelig
anstalt til örlogzflottans utredande, och som Hans Kongl.
Maij:t nådigst förordnat sit Råd och Cantzelierådh Hr
Grefve Cronhielm at så där vijd som vijd transportens befordrande
vara Kongl. Ammiralitetet til bijstånd, så har
ock Kongl. Rådet under sit vistande uti Carlscrona ifrån
slutet af Martij til Octobris månad sistledne uti bägge
dehlarna en särdeles flijt och all möijelig sorgfällighet berömmeligen
lysa låtit och icke allenast skyndat på klargiörandet
af den Finska esquadern, utan och medelst förskotter
af egne medel bijdragit, at bemälte esquader så
mycket tidigare och starckare blef utrustat, varandes den
samma i åhr kommen at bestå af 12 skiepp.
1 I det ena af de i Riksarkivet förvarade koncepten står vidare:
»hvarvid ännu är att berätta, det Ryssarna och Saxerna eij velat beqväma
sig till bemälte seqvester, med mindre de för den på bombarderingen
giorde omkåstnad skulle af staden bekomma 4 tunnor guld, hvilken
prsetension de dock sedermehra föröckt ännu till 2:ne tunnor guld,
dem Konungen i Pryssen säges till dem för staden hafva uthbetalt».
Sv. Riddersk. o. Adels Riksd.-prot., XVII. 1714. 21
322
1713.
En ny transport häfver, sedan Kongl. Svenska armeen
i Holsten blef förlorad, most af sig sielf stadna och för
flera oöfvervinnerliga hinder blifva tilbaka. Uti Junij
månad gingo 9 örlogzskiepp och tvenne fregatter ut ifrån
Carlscrona, de där och skulle föra proviant och lifzmedel
til Stralsund och Wismar; men som fienden äfven då kom
med större dehlén af sin flotta i sion, moste desse få Svenske
skieppen draga sig tilbaka i hamnen. Sederm ehra ähr
vähl hela flottan åter i höstas utluppen; dock ville den
Danska intet holla stånd, utan veek undan til Kögebuct,
då den förre öfverförde det redan nembde mannskapet med
proviantet til Stralsund och kom lyckeligen med transportskieppen
hem igen.
Alla åhr har jembvähl Kongl. Ammiralitetet låtit 3
ä 4 skiep krytza och löpa på Rigiska och Revelska udden,
at hafva et vakande öga på hvad som där kunde förefalla
och på dem, som ifrån neutrale orter ville dijt segla och
med fienden trafiquera. Dessförutan äro och anno 1711
under då varande Capitain Henks commendo någre fregatter
til Stralsund afskickade, hvilka jemte en annan
fregat, som han där tillika med en galeija sielf förskaffat
och af egna medel förbyggia låtit, samt några bestyckade
promar äro af honom brukade vordne at holla fahrten öppen
vijd de så kallade binnen-vatn til proviants och andra
nödvändigheters införskaffande i bemälte stad, det han alt
sedan och hijt intil troligen och vähl förrättat, oachtat de
Danske med dehras skiepp offta sökt honom at skada och
förderfva.
Det bör eij heller obemält lembnas, huruledes de Danska
fuller nästledit åhr giordt infall i Bohus lähn, men
som General-Leutn anten Burenschöld sat sig i behörig
motvärn, och General Mörner blef här ifrån beordrad at
med det folket, han i Vermeland hade, sökia gå fienden i
ryggen, så monde den samme, sådant förmärkiande, hufvudstupa
draga sig undan och skynda med återmarchen
til Norrie.
För det öfrige at jembvähl giöra de Danska och Norrska,
hvilka i Vestersiön idka seglationen, all möijelig afbräck,
har man på alt sätt beflitat sig at de förra åhren
equipera och utreda den Giötheborgiska esquadern, som
och vice Ammiralen Gref Leijonhufvud i nästförledna åhr,
Bilagor.
323
försedd med vederbörlig besättning och underhold, lopp ut
och holt sig några veckor i sion, under hvilken tid han
geck in emot Engelska kysterna, och när han några goda
priser borttagit och var på fahrten tilbaka, mötte honom
17 Danska dehls örlogzskiepp, dehls fregatter, hvilka
ehuruvähl de vooro så tätt in uppå esquadern, at de trodde
sig utan stoor möda kunna blifva mästare där af, geck
lijkvähl vice Ammiralen under en favorable vind nästan
mit igenom den fiendteliga flottan fort och ankom med
sina priser lyckeligen til Kongzhamn och sedan till Götheborg.
Uti detta åhr har bemälte esquader intet kunnat
giöra någon expedition för mangel af båtzfolck och penningar;
dock är af några fregatter och af de Götheborgiske
kaprarne åhrligen dem Danska och Norrska i dehras siöfahrt
och handell stoor skada och afbräck tilfogad.
5.
Under bestridande och utförande af alt detta ofvannembde
häfver man jembvähl altjemt varit mycket sysselsat
med de ständige regementernas completerande, med
rusthollarnes besvährs utredande samt med de nya regementernas
upsättiande. Ty såsom Hans Kongl. Maij:t
medelst dess ankomne åtskillige nådigste bref och befallningar
alfvarligen förordnat, at icke allenast dess lijfguardie
och lifdragone-regemente, utan och tremenningarne
i Sverige och Finland samt ståndzdragone-regementerne
skulle å nyo uprättas, så är i lika motto all möda och
fiijt vorden använd at där uti giöra hvad som motte lända
til Hans Kongl. Maij:tz nådige nöije och behag. Och
ehuruvähl alla slike regementer til en dehl äro upbrachte,
häfver man doch intet förmått bringa hvardera til så stort
antahl af folck, som Kongl. Maij:t åstundat, [felandes
jämbväl ännu beklädningen för större deelen därunder, eij
at förtijga de klagemåhl som officerarne dageligen föra
öfver deras löhningars uteblifvande].1
1 Orden inom [ ] finnas i det. första konceptet, men äro, ehuru ej
öfverstrukna, uteslutna i det andra (jämf. sid. 307, not. 4).
324
1713.
6.
Såsom nu det vijdlöfftiga försvarsvärcket til vatn och
land samt åtskillige andra pressante och ibland oförmodeligen
påkomne tarfvor, sedan Ständerne senast voro här
tilhopa, hafva åhrligen fordrat stoora och monga tunnor
guldz utgiffter, man eij heller utomlandz stort kunnat få
upläna, och de genom bevekeliga föreställningar af rickzens
innebyggiare dehls giorde frivillige gåfvor, dehls meddelte
vackra förskotter lijtet til alt sådant förslagit, så äre
Kongl. Maijitz Råd förorsakade vordne at skrida til de
contributioners utskrifvande, som förordningarna där om
anno 1711 och 1712 förmå och innehålla. Kör detta innevarande
åhr häfver Hans Kongl. Maij:t sielf i nådigt afseende
til en skiählig jämnlijkhet undersåtarne emellan
uti contributionerne genom dess nådigste skattningzplacat
befalt, at af all egendommen i löst och fast et vist pro
centum skulle komma at utgiöras, och är likmätigt Hans
Kongl. Maij:tz nådigste förordnande et Renterie-Contoir
uprättat, som med detta skattningzverket häfver at beställa
och i sin rätta drifft och skick at hålla. Men i anseende
at ingendehra af desse pålagor, oachtat 2 procentum
af egendommen i åhr är vorden utgifven, häfver kunnat
til de åhrligen erfordrade, nästan oräkneliga stora
utgiffter vara tillräckeliga, har man most skrida til det
expedientet at påbiuda en krigzgiärd lijkmätigt det där
öfver utfärdade placatet, hvilken giärd lijkvähl för oförmögenheten
skull eij fyllest gåt ut, och fast det skedt,
ändå eij hint fylla den stora sig allestädes yppade bristen,
hvarföre och offta det allernödvändigaste most studza och
afstadna.
7.
Kongl. Maij:tz Råd förmoda, at så utaf alt detta ofvan
anförda som flere klara omständigheter, hvilka Kongl.
Maij:tz trogna Ständer skola kunnige blifva, kandgripeligen
finnas skall, at Kongl. Maij:tz Råd under de otahlige på
alla sidor och utan återvändo tryckiande, hårda och obeskrifveliga
svårigheter samt under de allmänna bekanta
landzplågorne, då riket varit förlåtit af vänner, stängdt
ifrån handell och vandel, blåttat på medel och penningar,
och de således lembnade i största trångmåhl och brist på
all ting, lijkvähl intet hafva låtit händerna falla, utan
effter aller yttersta förmogo dag och natt vakat för Kongl.
Maijrtz tiänst och den allmenna säkerheten, såsom och
sträckt deras omsorg, flijt, ifver och författningar så vidt,
som någonsin antingen Hans Kongl. Maiptz egna nådigste
förordningar städt at effterkommas, eller i dess långa och
fiärran frånvarelse, [och då man offta eij så snart, sorn nöden
fordrar, kunnat få des nådigste befallningar],1 sakernas
beskaffenhet, som intet drögzmåhl tålt, samt möijeligheten
och giörligheten velat medgifva och tillåta, skiönt
mongas omilda omdömmen och många efftertahl icke ringa
förröckt tyngden af den svåra bördan, som dem på axlarna
legat.
8.
Det är vähl en synnerlig Gfudz nådevälgiärning, at
fienderna, sedan de Danska blefvo 1710 slagna och drefne
utur Skåne, intet hafva kunnat fatta något stånd på den
Svenska båttnen; dock har nu mehra beklageligast olyckan
så aldeles drabbat på kiäre fäderneslandet, och plågorna
sig så förgrymmat, at nästan alla förmurar äro borta, och
fienderna nalkas sig alt närmare och närmare, varandes
så de Danskas som Ryssarnas upsåt och anslag först i
våhr ifrån Finska sidan, utur Norrie och på Skåne tillika
med alla kraffter at trängia sig in til sielfva hiärtat af
riket, hvilket har et så mycket bistrare och fahrligare utseende,
som ingen af de främmande herrskaper eller Kongl.
Maij:tz bundzförvanter ännu förnimmes villia gripa Kongl.
Maij:t under armarna.
9.
Vid et så förvirrat, efventyrligit väsende, som nu omförmält
är, och uti et ängzligit betrachtande af den ringa
lijknelsen, som är til Hans Kongl. Maij:tz återkomst ännu
1 Orden inom [] finnas i det första konceptet, men äro uteslutna i
det andra (jämf. sid. 307, not. 4).
326
1713.
på någon tid bort åt, äro Kongl. Maij:tz Råd effter et bekymmersamt
omhugsande änteligen stadnade i det slut at
i underdånighet söka förmå Hennes Kongl. Höghet, Sverriges
rikes Arffprintzessa, som är närmesta arffvinge til
riket, at i Hans Kongl. Maijrtz från varu och på dess vägnar
samt under dess behageliga nådiga approbation villia
i anseende til sin såta huld- och ömhet för Hans Kongl.
Maij:tz stora tiänst och bästa samt för sin nådiga affection
och kiärlek til riket och fäderneslandet låta beveka
sig at i egen hög person träda med in i Rådet, där bijvista
consilierne samt med sit högt uplyste förstånd och
nådiga närvarelse gifva styrelsevärcket dess behörige vicht
och eftertryck. Hennes Kongl. Höghet har ock i nåder
behagat låta Rådetz underdånige bön och andragne vichtige
skiähl i detta fallet finna rum hoos sig och således
sedan den 2 Novembris sistledne til Kongl. Maijrtz närvarande
Rådz innerliga hiärtans fägnad och til en märckelig
sakernas understöd rådslagen bijvistat, önskandes
man troinnerligen at Gud ville låta sin vijsdombs och råds
anda hvijla uppå Hennes Kongl. Höghet och styrka henne
uti alt det goda, hvar til Hennes Kongl. Höghetz egna
öfver alt lysande stoora Kongl, dygder och ädelmodighet
henne föra och leda.
10.
Hennes Kongl. Höghet och samtel. Kongl. Maijrtz
Råd stå vähl faste i det orubbade upsåtet at effter dehras
plicht och underdånigste skyldighet krafftigast sträfva och
arbeta på alt det, som kan lända til handhafvandet af
riket för Hans Kongl. Maijrt, til det almenne bästas och
fäderneslandetz uprätthollande samt til hvars och en hägn
och beskydd; dock kan nu mera föga ting där med uträttas,
om icke alle Rickzens Ständer och innebyggiare
såsom en mann och med samnad hand taga i bördan, den
at lyffta och ifrån sig på fienderna at afvältra, hvilket
näst Gudz hiälp då kan skie, när samtelige träda tilhopa
och gripa sig an at förskaffa och bij draga alt det, som
behöfves til riketz försvarsvärck, dess drifft och utförande.
Man kan sig nogsamt föreställa de stoora svårigheter,
som Ständerna där vijd mötandes varda; lijkvähl som den
Bilagor.
rena och rätta christeliga lärans försvahr, Konungens
cronas vijdmachthollande och befrämmiande af dess höga
persons återkomst, det Kongl, husetz beskydd, fäderneslandetz
beskärm, hustruurs och barns frälsande utur fiendens
hand äre så tätt sammanknippade stycken, at utan
til at bryta alt hvad heligt är samt uplösa den naturliga
kiärlekens och sielfva societetens band ingen bör hafva
egendomb, godz eller lif ospard, då et dehra där af, mycket
mindre då alla stå i sticket och löpa fahra til en obotelig
undergång, altså lärer förmodeligen alla i gemehn
och hvar och en isynnerhet, näst troget anropande om
Gudz nådiga bijstånd, sökia springa det för sin timmeliga
och eviga välfärdz förvaring dem så högt anskriande fäderneslandet
til hielp och förlåssning; där om tviflas och så
mycket mindre, som Hennes Kongl. Höghet och Kongl.
Maijrtz Råd i desse förflutne åhren med största nöije sedt
och intagit den stoora sorgfällighet, nijt och ifver, som
samtelige Ständerna samt alla vederbörande i dehras anförtrodde
embeten uti desse högst qvälliande svåre krigztider
hafva städze lysa och påskina låtit, hvilket och hoos
Hans Kongl. Maij:t med en lofvärdig berömmelse skall
blifva nemd och ihogkommit, som det och dem i alla tider
til odödelig heder och evigt äreminne ländandes varder.
Emedlertid hafva Hennes Kongl. Höghet och Kongl.
Maij:tz Råd här medelst i gemehn velat underrätta Ständerna
om fäderneslandetz närvarande högst beträngde tilstånd,
samt huru värcket och styrelsen sedan sista mötet
varit förd och drifven, hvilket alt ännu närmare och omständeligare,
jemte hvad som där til hörer, skall Ständernas
befullmächtigade utskådt blifva meddeelt och til kiänna
gifvit, på det man sedan i förtroende, god sämja och enighet
sins emellan må kunna om alt öfverläggia, kommandes
nu där på an, at samteliga villia vara omtänkte, huru och
på hvad både för undersåtarne drägeligit och dock där
hoos i närmesta mottan tillräckeligit sätt manskap, medel
och alla nödige reqvisiter uti tid måge stå at anskaffas
och vara vijd handen at kunna försvara gränsorne til
vatn och land, holla Hans Kongl. Maij:t dess rike til handa
och således vinna det efftersyfftande ändamåhlet, som är
befrämmiande af Gudz namns ähra, af Kongl. Maij:tz cronos
höghet och rätt samt af hela k[ära] fäderneslandetz bästa
328
1713.
och npkomst, hvar til Gud den högste förläne sin rika nåd
och välsignelse.
Hennes Kongl. Högheet och Kongl. Maij:tz Rådh förblifva
i det öfriga Hans Kongl. Maij:tz trogna Ständer
samt och synnerligen med all ynnest och benägenhet städze
vähl bevågne. Aetum ut supra.
ULRICA ELEONORE.
Carl Gyllenstierna. G. Falkenberg. N. Gyllenstierna.
Carl Gustaf Frölick. N. Stromberg.
Arvid Horn. J. Spens. Gustaf Cronhielm.
R. J. Fersen. J. Renstierna. N. Tessin.
Bil. 4.1
Förteckning på adelns ledamöter i sekreta utskottet.
Hennes Kongl. Höghet och Kongl. Maij:tz samtelige
härvarande Råd hafva för godt funnit att utsee effterskrefne
af Ridderskapet och Adelen till det förordnade
secrete utskottet, som sig den 19 Decemb. klockan half
nije för middagen uti Kongl, huset hafva att inställa,
nembligen:
Baron Johan Creutz, Landtmarskalk,
Gref Abraham Brahe,
■Grefve Axel Leijonhufwud,
Gref Gustaf Leijonhufwud,
Gref Adam Carl De la Gardie,
Gref Eric Torstenson,
Baron Conrad Ribbing, Kongl. Rådetz Gref Falckenbergz
fullmecktige,
Gref Gustaf Bonde,
1 Prot. sid. 23G. — Original, bilagdt sekreta utskottets protokoll i
Riksarkivet.
Bilagor.
329
Gref Olof Gyllenborg,
Gref Carl Polus,
Gref Hans von Fersen,
Baron Giöran Gyllenstierna,
Baron Herman Flemming,
Baron Axel Baneer,
Baron Axel Leijonhufwud,
Baron Axel Flemming,
Baron Ernest Johan Creutz,
Baron Per Ribbing,
Baron Gustaf Rålamb, fullmecktig för Kongl. Rådet
Gref Carl Gyllenstierna,
Baron Gustaf Adam Taube,
Baron Johan Tegner,
Baron Mårten Lindhielm,
Baron Salomon Cronhielm,
Baron Hugo Hamilton,
Baron Johan Höghusen,
Baron. Alexander Strömberg,
Baron Justus von Palmenberg,
Baron Lybecker,
Clas Bonde,
Gabriel Falckenberg,
Clas Ekeblad,
Carl Gyllencreutz,
Gabriel Gyllengrip,
Carl Gustaf Skytte,
Ramse,
Eric Fitinghoff,
Carl de Geer,
Leuhusen,
Anders Sparfeldt,
Axel von Faltzburg,
Johan Stiernhök,
Magnus Palmqvist,
Gustaf Appellman,
Gustaf Funck,
And. Leijonclou,
Petter Franck,
Ludwig Fahlström,
Germund Cederhielm,
330
1713.
Sven Leyonmarck,
Urban Hiärne,
Jacob Cronstedt,
Johan Lagermarck,
Joban Lillienstedt,
Petter Danckwardt,
David Hillebrand,
Isac Silfwerstråle,
Petter Scheffer,
Jonas Cedercreutz.
Datum Stockholm den 18 Decemb. 1713.
(L. S.) ULRICA ELEONORE.
Carl Gyllenstierna. G. Falkenberg.
N. G[yllen]stierna. Carl Gustaf Frölich.
N. Stromberg. Arwed Horn. J. Spens.
Gustaf Cronhielm. R. J. Fersen
J. Reenstierna. N. Tessin.
A. Leijonstedt.
Bil. 5.1
Uppsats på det som adeln utlofvat att betala i afräkning
på 1714 års kontribution.
Daler s:mt.
T:r spanmål.
Gref De la Gardie
1 100
l i Calmar
Grefvinnan Gyllenborg
-
1 25
|i Stockholm
Landshöfding] Baneer
150
—
Cammarherren Leijonhufvud
100
Hr Clas Rålamb
100
—
Öfverste Taub
100
—
Vice Pr®s[identen] Tegner
150
1 Prot. sid. 242.
Bilagor.
331
Daler s:mt.
T:r spanmål.
Assessoren Lovisin
200
—
Landshöfding] Lindhielm
—
Q
O
'M
Gen. Major Hammilthon
100
Landshöfding] Höghusen
30
—
Gen. Major Hummerhielm
200
100
Hof-Cantzeleren Coijets sterbhus
—
500
Gen[eral] Lybecker
50
| Palmquist
150
j Hr Mårten Lilliehök
—
12
Hr Gyllencreutz
—
40
j Hr Gyllengrip
150
40
1 Hr Krusbiörn
—
30
j Fittinghåf
100
30
| Anrep
—
40
j Hr De Geer
1,000
—
Hr Lagman Cederhielm]
100
100
1 Hr Lagerfelt
—
20
J Hr Ekehielm
—
20
j Hr Skytte
200
—
Hr Sparfelt
200
—
i Hr Bretholtz
100
—
1 Hr Silvius
50
—
j Hr Appelman
50
—
Hr Bildt
100
—
\ För Cronströms sterbhus
500
—
| von Schönfelt
60
—
Hr Plaan
50
—
Hr Knorring
100
—
Hr Reenstierna
30
—
Hr Gripenstierna
50
—
För sahl. Hr Funcks sterbhus
2,000
—
Öfverste Stahl von Holstein
—
50
Hr Ehrenhielm
—
10
Hr Törnehielm
50
20
Hr Carlström
100
—
Hr Hägerflycht
200
—
Hr Gripenwald
—
30
332
1714.
Daler s:mt.
T:r spanmål.
Hr Gyllencrona
20
Hr Lars Lilliemark
—
5
Hr Käck
100
—
Hr Gustaf Bergman
100
• --
Hr Grönhagen . . . ✓
200
—
Hr Erenkron
50
—
Hr Witting : . >
60
40
Hr Landshöfd[ing] Cederhielm
—
51
von Groot
20
—
Hr Leijonmark
—
40
Hr Sölfverberg
—
4
Hr Gyllenhök
20
—
Hr Fabritius
40
—
Hr Lagermark
100
—
Hr Tungelfelt
30
—
Hr Strömner
50
30
Hr Blix
20
—
Hr Sparschiöld
—
20
Hr Bysing
-10
—
Hr Lillienstedt
200
—
Hr Linderot
300
—
Hr Adlerstedt
30
—
Hr Danckwardt
—
50
Hr Utterhielm
20
—
Hr Rudbeck
—
40
D:o för des s[våger?] Lindberg . .
—
14
Hr Eding
30
—
Hr Peringschiöld
30
—
Hr Erenpreutz
150
—
Hr Erencreutz
100
—
Hr Hillebrand
2,000
—
Hr Stiernblad
—
200
Hr Silfverstråle
100
—
Hr Dannerhielm
40
—
Hr Stiernmarkz sterbhus
20
—
Lillienadler
40
—
Adlercreutz sterbhus
50
30
Bilagor.
333
Daler s:mt.
T:r spanmål !
Wadenstierna
20
Adlermark
—
50
von Hofdahl
—
20
Adlerstierna
50
—
Kihl
20
Cedercreutz
2,000
—
Sparfvenfelt
200
—
Dourer
133Vs
Heidenhielms sterbhus
—
40
Hr Gyllenstedt för Leijoncronas sterbhus .
200
—
Bil. 6.1
Ständernas skrifvelse till Kongl. Maj:t den 22 December
1713 angående riksdagens sammanträdande och rikets tillstånd.
Tryckt i Handlingar rörande Skandinaviens historia, XXVII, sid.
353 o. f. Det exemplar, som enligt adelns beslut den 7 jan. 1714 (se ofvan
sid. 243) skulle förvaras på riddarhuset, är undertecknadt af alla fyra
ståndens ledamöter.2 Adelns och krigsbefälets underskrifter äro följande:8
Jahan Creutz,
P. t. Landtmarskalk.
A. Brahe. *G. F. Löwenhaupt. A. C. De la Gardie.
Ernst Johan Creutz, G. Oxenstierna.
sorn fullmechtigh för gref Erik Torstenson.
*Carl Stenbock. *Herman Fleming. C. G. Bielke.
Uppå Gref Carl Gyllenstiernas vägnar
Gustaff Rålamb. *U. N. Gyldenstolpe.
1 Prot. sid. 240, 243, 253. — Handlingen finnes i Riksarkivet bland
bilagorna till sekreta utskottets protokoll, N:r 8.
2 Ett af talmännen undertecknadt exemplar afsändes till konungen
på samma gång som brefvet af den 16 Febr. 1714.
3 De med -* betecknade namn förekomma äfven under den handling,
som här nedan är införd såsom bil. 22 (adelns votering om styrelsens
uppdragande åt prinsessan Ulrika Eleonora), hvarjämte några namn äro
inom [ ] tillagda från samma handling.
334
1714.
På hans Exc. Gr. Falkenbergz
vägnar
Conradt Bibbing. Grustaf Bonde. *0. Gyllenborg.
Carl v. Polus. *Claes Stromberg. Arfuid Posse.
Uppå Gref Arwed Horns Uppå Gref Nils Gyllenvägnar.
stiernas vägnar
C. G. Bielke. A. G. Leyonhufvud. Carl Frölich.
Reinhold Nieroht. C. G. Spens. Lars Cronhielm.
H. v. Fersen. *Christer Horn. A. E. Gyllenstierna.
Th. Bielke. Fredrick Sparre. Axel G. Kurck.
*H. kleming. A. Baneer. *C. L. Leijonhufvud.
H. 0. Ulfsparre. P. Ribbing. H. J. Wrede.
G . G. Lieve. ^Gustaff Otto Creutz. C. H. Chronstierna.
Scheiding. Niclas von Ungern Sternberg.
C. J. Wrangell. *Mauritz Posse. [Claes Rålamb].1
Carl F. Mörner. G. J. Duvall. *E. Lovisin.
G. J. Taube. *Gustaf Otto Siöblad. J. Thegner.
Mårten Lindehielm. S. Cronhielm. Hugo Hamilton.
Johan Höghusen. C. G. Cronhiort. C. G. Tessin.
Christopher Trotzig. A. Hummerhielm.
J. Palmenberg. *Gustaff Wilhelm Coijet.
*U. Alexand. Stromberg. Nils Burenskiöld.
fG. Lybecker. Axel Reenstierna. Clas Ekeblad.
A. Faltzburg. *Magnus Palmquist. E. D. Taube.
■Mårten Lilliehöök. *Åke Soop Hansson.
Clas Bonde. Bengt Horn. *Jöran Ribbing.
^Christer Boije. Gab. Falkenberg. *Rutger Barnekov.
*Lars Garplan. Mag. Roos. Carl G. Gyllencreutz.
Gabriel G[yllen]Grip. [Isack Silfverhielm].1
[Georg Pauli].1 Hienrich Stålhan sk.
*Carl Gustaf Silfversparre. "Bengt Ugla.
Gustaf Bure. *Lars Hamarskiöldh. *F. J. Crusebiörn.
Leonhard Adolph Svinhufwud. Gust. Gab. Loodh.
1 Tillagd från bil. 22.
Bilagor.
335
*Hinrich Reuter. *Mauritz Gust. Hold. * Erich Gethe.
G. Schulman. *J. Silwerswerd. *Claes Joh. Brander.
*H. Gyllenlodh. E. Fitinghoff. Otto R. Strömfelt.
*A. H. Anrep. Nils Hestskoo. C. M. Delamott.
J. H. Schildt. *C. Hen. Ekestubbe. C. De Geer.
[0. F. Stålhammar].1 Bengt E. Kafle.
G. F. von Schwalch. P. Leuhusen. *F. Rutenschiöld.
G. Lagerfeldt. *Bengt Ekehielm. Carl Gustaf Skytte.
C. L. Jernskiöldk. A. Sparfeld. 0. Wijnblad.
Johan Stiernhöök. Erich Johan Ekenbergh.
Carl Bredtholtz. *D. Gyldenstolpe. G. F. Rothlieb.
A. Snoilskij. *J. G. Sparfvenfeldt.
på min H. fars vägnar.
Lennart Lindeström. *Carl Julius de La Chapelle.
D. Lagerqvist.2 L. v. Numers. David Silvius.
M. Palmgreen. *C. Rosenfeldt. [And. N. Lillieqwist].1
Uthij Hr Öfverst Stylltenbielms frånvaro
effter fnllmacbt
G. J. Watrang. G. G. Appelimann.
M. I. Schechta. Daniel Bildt. *Georg C. Rosenmiiller.
*B. Ruuth. J. Grundell. [J. Silfverström].1
*G. Cronström. *R. Schönfelt. *D. Plaan.
*C. C. Thumb v. Weingarten. J. Knorring.
Seuedh G. Tigerhielm. M. Reenstierna.
Carl Gripenstierna. *G. Funck. *J. Z. Wattrangh.
E. Ehrenhielm. *M. K. Törnhielm. Berge Tigerclou.
J. G. Karlström. *N. Gyllenkrook. P. Stierncrantz.
Lars Palmström. * Arfwed Hägerflyckt.
E. Gripenwald. *Joh. Gab. Gyllenerona. *J. Rothoff.
*P. von Brobergen. *J. Lilliemarck. A. Ehrenfeldt.
*H. de Cock. Gustaff Berghman.
Otto Welh. Lydinghielm. *M. G. Willenssens.3
*J. D. Grönhagen. Joh. Jacob Pfeif.
Frid. C. Ramfeldt. *P. Franc. *J. Specht.
1 Tillagd från bil. 22.
2 C. Lagerquist har undertecknat bil. 22.
8 Har undertecknat bil. 22 äfven »på öffverstens Michael Plantings
vegnar effter fulmaeht af den 16 Martii 1714».
336
1714.
*R. Kinninmundt. *Nils Billingschöld.
*J. Gripenmark. *Ehrenkrook. *01of Wallenstierna.
*C. G. Witting. *N. Schönberg. Gustaff Hammarberg.
‘Michel Strokirch. Balthasar Ehrenstolpe.
‘Carl Silfwerschiöld.1 G. Cederhielm. E. v. Bildstein.
Carl von Grooth. Olof Leijonstedt. W. Tigerschiöldh.
N. Lejonflycht. *S. Leijonmark. [Axel Ankarclou].2
J. Cronstedt. [Nils Nordenhielm].2 ‘Swen Sölfwerberg.
*Axel Palmfelt. C. Gyllenhöök. ‘Carl Gnlldenstedt.
J. Lagermarck. And. W[in]blad von Waltter.
[Hind. Ang. Riddermarck].2 *Urban Hiärne.
Mag. Lillieswerd.3 M. Tungelfelt. *M. Pahl.
[Carl Broman].2 *A. Strömner. Daniel Sparrskiöld.
Pett. von Scheffer. J. v. Berco. O. von Bysing.
J. Lillienstedt. J. Godenhielm. [J. Riddersverd].2
[Samuel Ehrenstedt].2 *J. Linroth. *C. Adlerstedt.
[B. Ehrenstolpe].2 Sal. von Otter. *A. Karlsteen.
*J. v. Strokirch. [Gerhard von Berchner].2
*E. Utterhielm. J. Ehrenström. Paul Delagrange.
Uppå Herr Rudbecks
vägnar
M. Stiernhöök. Isac de Besche. *C. L. v. Schantz.
*Carl Stierneroos. *Joh. Eding. C. Heerdhielm.
*J. G. Adlerfeltt. *Aug. Mannerheim.
*Johan Peringskiöld. Carl Iserhielm.
[C. R. v. Brunjan].2 Erich Rappe. J. Ehrencreutz.
*D. Granatenflycht. ‘Lars Stiärneld.4 *Jac. Falkencloo.
‘Joh. Wallensteen. *D. Hildebrand. [Jacob Lagerstedt].2
Mag. Liungfelt. *J. Riddercrantz. J. Stiernblad.
J. Silfwerstråhle. B. Dannerhielm.
*Rutiger Lagerbielke. *H. Daurer.
[Carl Gust. Cederhielm].2 *E. Adlercreutz.
*Th. Wadenstierna. *N. Lagerkrook. *P. Wingeflycht.
1 Har undertecknat bil. 22 äfven »på Hammarbergarnas vägnar».
2 Tillagd från bil. 22.
3 Carl G. Liliiesverd har undertecknat bil. 22.
4 Har undertecknat bil. 22 äfven »för Hr Blix».
Bilagor. 337
J. Cederstedt. And. von Duben. L. Adlermark.
Erich Treffenhielm. ‘Andreas Insenstierna.
*C. Skraggenschiöld. *Chr. Ehrenhoff.
‘Elias Adelstierna. Johan Skutenhielm. [M. Riben].1
‘Magnus Kijl. *E. Brenner. *J. Gripenborg.
Joh. von Hoffdahl. J. Zeedtz. Nils Reuterholm.
B. Rudenhielm. E. Odelström. *George Törnqwist.
Jac. Ekebohm.2 ‘Nicolas Keder. De Burguer.
[Gustaf Otto Bilberg].1 [Carl Jegerhielm].1
Krijgsbefählet:
Uti Hr Baron och Öfversten Lago
neijendorff von Uxkulls frånvaru
och af honom och Lijf Regementet
befulmächtigad
Olof Tilas.
Uppå Östgiöthc Cavallerietz
wängnar effter fullmakt
Lars Willman.
Uppå Upplandz Infanterie Regimentetz
wägnar
Pet. Elgh.
Uppå Närcke och Wärmlands Inf.
Regim, wägnar
Isaac Cederholm.
1 Tillagd från bil. 22.
2 Skrifver i bil. 22 Jac. Ekfelt.
Uppå wästgiöthe Cavalleriregimentz
wägnar effter ordres
Carl Falkenberg.
Uppå Nårra skånska Cavallerie
Regements wägnar
Erich Simzon.
Uppå Jämptelands Drag. Regementtes
wegnar med Caval.
Compagniet
M. Plantting.
Sv. Ridder st. o. Adels riksd.-prot. XVII. 1714.
22
338
1714.
Bil. 7.1
Ständernas skrifvelse till Kongl. Majit med projekt till
1714 års kontribution.
Stormächtigste allernådigste Konung.
Såsom Hennes Kongl. Höghet och Deras Excelkcier
Eders Kongl. Maij:tz herrar Rådh hafva uti den till oss
Kongl. Maij:tz trogne Ständer af Ridderskapet och Adeln,
Prästerskapet, Krigsbefehlet och Borgerskapet samt den
menige allmogen vid denna sammankomsten afgifne allmänne
proposition i nåder behagat lemna till vårt noga
öfvervägande, på hvad sätt ibland annat tilräckelige medel,
proviant och andra nödvändigheter till förs vars värkets
drifft och uthförande måge någorlunda drägelig för oss,
Hans Kongl. Maij:tz undersåtare, och doch nödtorfftelig för
de påfordrade angelägenheter snart och i tijd stå att anskaffas;
altså och ehuruvähl, sedan af Kongl. Stats-Contoirets
och Kongl. Contributions-Räntterijets berättelser vij
blifvit underrättade, hvad för öfvermåttan stor brist både
uti stats- och contributionsvärket sig för det förflutne
åhret yppat, samt huru excessive stora penningesummor,
till många millioner sig bestigande, försvarsvärkets behörige
uprätthållande för innevarande åhr fordrar, vij nogsamt
befinna, at det en bl åt omöijelighet för oss är, änskiönt
vij och all vår yttersta förmåga villia tillsättia och
tilhopa föra, slijka ansenlige ehrfordrade medell att kunna
anskaffa och tillväga bringa, så att vij fördenskull ingen
annan utväg hafva än at nu, som tillförende igenom vår
underdånige skrifvelse af den 22 Decemb. sidstledne skiedt
är, i diupaste underdånighet bönfalla Eders Kongl. Maij:tt,
det täcktes Eders Kongl. Maij:tt i nåder behierta des
trogne undersåtares utharmade tillstånd och igenom en
skyndesam och önskelig frid förhielpa oss ifrån den svåra
krigzbördan, den Gud i himmelen vet att vij nu mehra
1 Prot. sid. 243. — 2 ex. (afskrifter), det ena utan bilaga.
Bilagor.
339
intet mächta med at draga; doch som vij der jemte ochså
föra oss vederbörligen till sinnes, at till en hederlig frids
ehrhållande nödvändigt fordras, at vij sättia oss i stånd
at giöra krafftigt motvärn och, om möijeligt voro, med
väpnad hand tvinga henderne ifrån deras förmätne företagande,
som den för oss oblida krigslyckan dem i sinnet
fördt häfver, til skiälige fridstanckar, så hafva vij och till
den ändan och i underdånigt föllie af den till oss giorde
proposition med hvarandra öfverlagt, på hvad sätt för innevarande
åhr så många medel, som möijeligast i en sådan
allmän fattigdom och utan at på en gång ruinera alla inbyggarne
i riket kunna tillväga bringas, igenom en någorlunda
drächtig, fastän derjämte svårt tryckiande contribution
måge kunna stå at tilhopa samblas, til at der igenom
vijsa vår underdånige nijt och åhoga at för denne
gången effter yttersta möijeligheet gripa oss an till det
allmänna försvarsvärkets upräthållande, i det otvifvelachtige
hopp och förtröstan att vid Eders Kongl. Maijrtz nådefulla
ankomst och närvarelse här i riket sakerna, näst
Guds den högstes nådiga hielp och bistånd, lära komma i
det stånd, at Eders Kongl. Maij:tz trogne undersåtare få
röna effecten af Kongl. Maij:tz altijd för dem betygade
milda hiertelag och uti deras margfaldige besvär igenom
Eders Kongl. Maijrtz nådige förfatningar med värkelig lijsa
och vederqvickelse hugnade varda. Och oansedt Eders
Kongl. lVIaijrtt medelst dess allernådigste contributionsförordning,
daterad vid Bender den 4 Junij 1712, i nåder
stadgat, at al vår ringa egendom, i löst och fast bestående,
skulle skattas till capital i penningar och deraf et
vist procentum i contribution för nästledne åhr 1713 betalas,
med nådig befallning at för det åhret ingen förändring
uti en slijk contributionsmethode giöras skulle,
till underdånigt föllie hvaraf jämväl alle Eders Kongl.
Maij:tz undersåtare en sådan skattning af deras fasta och
lösa egendom undergåt och deraf effter Eders Kongl.
Maijitz herrar Råds utgängne påbud 2 procentum till
större delen betalt och ehrlagt; doch lijkvähl såsom Eders
Kongl. Maij:tz allernådigste försorg för des trogne undersåtares
vählfärd och bästa däruti sollklart lyser, at Eders
Kongl. Maij:tt uti sielfva förordningen i nåder behagat
lemna contributionsvärket til Ständernes egen förvaltning
340
1714.
och således nogsamt derigenom tilkiännagifvit, at Eders
Kongl. Maij:tz nådige vilja intet har något annat afseende,
än att des trogne undersåtare måge få afbörda sig sine
contributioner på det sätt, som de för sig kunna finna
möijeligast och drägeligast, som och sielfva placatets ändemål
att uppfinna en jämlikhet i contributionernes uthgiörande
så klart och tydeligen å daga gifver Eders Kongl.
Maij:tz oförlijkeliga rätrådighet och mildhet, att ingen af
Eders Kongl. Maij:tz trogne undersåtare den samma utan
en fulkommelig förplichtelse och innerlig glädie kan vörda
och anse, hälst som Eders Kongl. Maij:tt des utan i högbemälte
contributionsförordning lemnat hvar och en frihet
at inkomma med hvad som kan lända till detta värkets
större lätthet och mera befrämjande af Eders Kongl. Maij:tz
påsyfftade ändemål at lijsa des trogne undersåtare; så
lefva vij och i den underdåniga tillförsicht, att Eders
Kongl. Maij:tt äfven med samma ynnest och nåde lärer
täckias uptaga, at vij, såsom medelst vår edsvurne trohet
för Eders Kongl. Maijrtt och vår redeliga nijt och ifver
för vårt kiäre fäderneslands bästa der til förplichtade, i
djupaste underdånighet Eders Kongl. Maij:tt uptäckia hvad
svårhet som oss vid contributionens utgiörande på åfvannämde
sätt möter, med lika underdånigt bönfallande det
täcktes Eders Kongl. Maijitt i nåder tillåta, at vij på
något annat sätt lijka drächtigt, men för oss drägeligare
maner contributionen måge fä utgiöra. Ty förutan att
Eders Kongl. Maij:tz Cammar-Collegium igenom des skrifvelse
till Deras Excellentier Kongl. Maij:tz herrar Rådh
af den 10 Septemb. 1712 uthförlig deducerat och vijst
detta contributionsmanerets egenskap och beskaffenhet i
anseende till alla 4 hufvudstånden samt de under Adelståndet
begrepne militair och civil betiente samt ståndspersoner
och derjämte tydeligen remonstrerat hvad efftertänckelige
hinder, som vid hvart och et stånds skatning
kunna giöra samma method obrukelig eller åthminstonne
ställa den i den vidlyftighet och oreda, at den intet utan
stort besvär både för publico och privatis, tijds förhalan
och befarande af skadelige påfölgder skulle kunna fulföljas
och utredas, hvilket alt vij för vidlyfftigheten skul eij
fördrista här at anföra men oss lijkvähl derpå, som voro
det ord ifrån ord här infördt, i underdånighet beropa; så
Bilagor.
341
har och förfarenheten vid denna methodens värkställande
och effterlefvande så tydeligen vijst ogiörligheten at kunna
densamma med någon säker indrächt för Eders Kongl.
Maij:tt och den påsyfftade jämlijkheten undersåtarne
imellan fulfölja, så at och uti de påminnelser af den 26
Martij 1713, som hooss Eders Kongl. Maij:t.t varit i underdånighet
ingifne och oss nu communicerade, vid contributionsvärket
för åhr 1714 för nödvendigt är befunnit at
skrida till den förändring derutinnan, at prästerskapets,
almogens, embetsmäns och handtvärkares, crono-, prästegårds-
och frälsetorpares samt gesällers och tienstefolckets
contribution effter den förra i riksdagsbesluter och Eders
Kongl. Maij:tz contributionsplacater faststälte methoden
hädaneffter bör komma at utgiöras, och at durchtågsgiärden,
som igenom högstbemälte Eders Kongl. Maij:tz contributionsförordning
är effter gifven, nu åter effter förra
vanligheten måtte blifva ståendes. Deremot är fuller,
allernådigste Konung, uti åfvannämbde underdånige påminnelser
det förslaget giordt, at 1. Adelens sätterier,
ladugårdar, rå och rörs samt frälsehemman, 2. inbergad
höö och säd, 3. bruken och dervid befindtelige materialier
och effecter, 4. penningar, jouveler, guld, silfver och dylijk
kåstbar egendom, 5. officerarnes munteringar, 6. böcker och
biblioteker, cappellaners, skolem ästarnes och studenters
undantagne, 7. hus och tomter i städerne, 8. alla i länebanquen
stående capitaler såsom och banquens egen avance
och vinst, 9. alla förpantningar af Eders Kongl. Maij:tt
och Grönan för innevarande åhr 1714 än vijdare skulle
undergå åfvannämde skattningsmethode.
Men så bedia vij underdånigst, det täcktes Eders
Kongl. Haij:tt uti nådigt behiertande komma låta, at hvad
först Adelens gods och gårdar angår, så förutan at om
skattlägningen der af på det sättet skulle skie, som uti
åfvanbemälte påminnelse föreslås, at den af Häradshöfdingen,
Landtmätaren, Häradsfogden och Häradsskrifvaren
samt nämbden skal värkställas, så skulle en sådan contribution
af godsen näplig innom månge åhr stå at in bekommas,
aldenstund de ordinarie cronobetienterne omöijeligen
skulle hinna med at innan några åhrs tijdh alla gods
i riket skatlägga, fastän de dervid alle sine ordinarie
embetsbeställningar tilbaka sättia skulle, varandes en blott
342
1714.
omöijelighet, at Lagmännen effter bemälte påminnelses
innehåld i des 8 § kunna vara tillstädes hvar uti sin jurisdiction
vid skattningarne på landet, aldenstund uti åthskillige
provincier äre 100, ja 150 sochnar, såsom i Upland,
till att förtiga den omkostnad som Adelen skulle giöra på
sådanne skattlägningzmän.
Så äre och godsen redan förut med cronouthskylder
sä graverade, at ägaren nästan ingenting har öfrigt af
räntan, sedan han deraf betalt de onera, som vid adelsfanans
utrustande, dragone- och tråsspåjkars utredande
och recruterande samt knecht- och båtsmanshållet med
deras recreutering och fördubbling af godset uthgåt och
dels än utgå böra, hvilken gravation än vijdare eij allenast
deraf alt för mycket skulle ökas, om Adelens sätterier
till 1/3:del högre effter förslaget för sätter!jsfriheten
skulle taxeras, der lijkväl emot bemälte säterisfrihet säterisbjrgnaden
til landets heder och prydnat åhrligen underhållas
måste, utan och derigenom aldeles ruinera godsen,
om åhrsväxten af höö och säd, hvilcken såsom ett interesse
för kiöpeskillingen af godset skulle tyckias böra lemnäs
frälsemannen oberäcknad till contributions och uthlagors
uthgiörande, skulle lijka med godset och såsom ett capital
skattas, samt enehanda contribution deraf som af contante
penningar utgiöras, på hvilcket sätt godsägaren kommer
at skatta först för godset, sedan för höet och säden, som
godset af sig kastar, och sidst för creaturen, som fodret
förnöta, och således med 3-dubbel contribution at belastas.
Samma sak är och 3. med bruken och dervid befindtelige
materialier och effecter; ty förutan att sielfva bruken
redan, som i Kongl. Caramar-Collegii skrifvelse remonstrerat
är, med store skulder äro behäfftade och mäst drifvas
med fremmandes emot svåre interessen upnegotierade
förlag, så blir och tillvärckningen vid bemälte bruk, som
redan fallit i prijset, en 3:die part mindre, än det tillförende
varit uti, så mycket mer i lägervall bräckt, om
jämvähl materialierne, hvaraf effecterne tillvärkas måste,
lijka contribution med sielfva värket och effecterne underkastas,
som ägaren af bruket då kommer at contribuera
på träggehanda sätt för en egendom och således aldrig
kan giöra sig hopp at komma utur sin oförmögenhet at
drifva värket med egit förlag, utan måste tillika med
Bilagor.
343
kraffterne förlora både mod och håg at någonsin kunna
arbeta sig igenom, när han ser sig med al sin svett och
arbete intet annat uthrätta än skynda fremmande nyttan
och profiten i händerne, hvarigenom den rikedom af bärgvärk
och mineralier, hvarmed Undh och naturen Sveriges
rike välsignat, efter handen skulle försvinna eller platt af
råka uti främmandes händer.
Hvad för det 4:de anbelangar guld, silfver, jouveler
och dylijk kåstbar egendom, som under skatningen förmenas
kunna begripas, så synes nogsamt af de åtvarningar
och förordningar, som Deras Excelkcier Eders Kongl.
Maij:tz herrar Radh förledit åhr varit föranlåtne at uthgifva
och publicera angående den lösa egendommens richtiga
angifvande, at contributionen deraf ställes på en
ganska osäker foot, i ty at det nästan står i hvars och
ens godtyckio at upgifva sin egendom til hvad quantum
han behagar, hvilcken frihet än vijdare extenderas igenom
det förslag, som vid slutet i åfvan bemelte påminnelser
giöres, at al ofruchtbar lös egendom, som dageligen förslites
och förvärras, för skatningen kunde undantagas, emedan
den ovillige derigenom lämnas tillfälle at der inunder
begripa och fördöllja någon del af des andra kåstbara lösa
egendom, aldenstund ingen separat förteckning kan giöras
pä hvad hvar och en äger kåstbar eller ofruchtbar egendom.
Skulle det och effter det giorde förslaget ankomma
antingen på edeligt verificerande af deras upgifvande eller
på en inqvisition och undersökning medelst inventariers
uprättande och beläggande med (i procent till sträf för
det, som då skulle befinnas vara undandölgt, så är vid det
förra att befara, at förutan det kiöpmän och andra, som
håfve sine penningar i handel och vandel, särdeles dän
som uthrijkes "förs, och således intet kunna veta hvad de
egenteligen äga eller eij, emedan deras egendom beror af
lycka eller olycka i handel och deras redelighet, välmågo
eller tilstötande oförmögenhet, som deras egendom om händer
hafva, och således intet af dem med skiälil kan fordras,
at de sin egendoms värde och quantum med rent
samvete skulle kunna besväria, så skulle och här igenom
mången för den timmelige näringen och lifsuppehället eller
af kiärlek till det verldsliga goda förledas till menederij,
och således uppenbar siälevåda förorsakas. Och vid det
344
1714.
senare maneret at igenom inventariers uprättande och
andra inqvisitioner utleta sanningen, skulle ofelbart den
påfölgd rönas, at hvar och en, som Grud med någon förmögenhet
af contante medell välsignat, skulle sökia at
hafva dem utom lands, och dhe förmögnaste, särdeles af
handelsståndet, helre sielfve draga sig hädan än ställa sig
i den fara at effter döden igenom andras högre värdering
af deras egendom, än de sielfve derpå i lijfstijden sat
hafva, blifva ansedde för dem, som svikeligen handlat emot
sin öfverhet vid sin egendoms upgifvande, och lembna
sine hustrur och barn i det äfventyr och olägenhet at
blifva hvariehanda observationer och efterräckningar, dem
de, såsom okunnige om deras mäns och föräldrars hafde
raisoner och skiäl vid deras egendombs upgifvande, eij
skulle kunna förklara, med sträf och vijten underkastade;
eij till förtigandes att begge delarne, både edegånger och
undersökningar, i synnerhet när dhe beträffa hvars och
ens innerliga tillstånds uppenbarande, aldeles skulle förjaga
all credit, handell och commerce undersåtarne imellan,
emedan förtroendet hos den ena till den andra gemenligen
rättar sig effter den kunskap, som hvar och en kan
hafva om den andras tillstånd och förmögenhet, och således
mången, som igenom redeligt förhållande förvärfvat
sig credit boos andra och allena deraf består, både till
publici otiänst och sin och dhe sinas skada och förderf
skulle komma at lijda, crepera och undergå.
5. Såsom hvad officerarnes munteringar angår det
till Kongl. Maijrtz allernådigste godtfinnande hemställes,
huru vijda de, som des utan nu i desse krigstijder fast
ringa af sine löner åthniuta, för slijke munterings persedlar,
dem de för sine beställningar nödvändigt hafva och
som ofltast till Eders Kongl. Maijrtz och fäderneslandets
tienst tilsättia måste, såsom för et behållit capital i contante
penningar skulle contribuera. Så vore och
6. Oförgripeligen svårt, om böcker och biblioteker med
en sådan contribution skulle beläggias, aldenstund de eij
til 1 4 mot det de vid inkiöpet kostat kunna föryttras,
men lijkvähl äre sådanne instrumenter och värcktyg, som
hvar och en med stor bekostnad måste sig förskaffa, som
igenom lärdom och nyttige vettenskaper vill giöra sig till
Eders Kongl. Maijrtz och fäderneslandets tienst och rik
-
Bilagor.
345
sens angelägne beställningar habil och skickelig, varandesnog
beklageligit at studier och vettenskaper allaredan
ligga under och än vijdare falla skulle, der tilfället til
kunskap och lärdom, som utom des nog kåstbar är, med
contribution skulle beläggias.
7. Beträffande husen och tomterne i städerne, så är
fuller intet utan, at ju den egendommen med någon lindring
effter detta contributionssättet är ansed, och således
den, som hafft ansenlig egendom uti hus i städerne, fast
lindrigare sluppit än den, som hafft ringare egendom på
landet, hvilcket eij heller med den af Eders Kongl. Maijrtt
i nåder intenderade jämlikheten i contributionernes utgörande
synes öfverens komma.
3. Vidkommande afgifften af länebancks-capitalerne
och länebanckens egen avance och vinst, så lära Ständernes
vid bancovärket lemnade Fullmächtige igenom deras
boos Eders Kongl. Maij:tt förlängst sedan ingifne remonstrationer
redan i underdånighet hafva andragit de skiäl
och orsaker, som nogsamt lära beveka Eders Kongl. Maij:tt
att frijkalla länebanco-capitalerne, hvilcke redan mästedels
äre i Eders Kongl. Maij:tz händer, och deras interessen
ifrån sådan afgifft, så framt Eders Kongl. Maij:tt elliest
vill i nåder hafva det här i riket inrättade bancovärket
vid macht hållit, hvar utinnan vij och med dem giöra oss
sä mycket mehra om Eders Kongl. Maij:tz nådige bönhörelse
förtröstade, sorn vij så väl igenom Eders Kongl.
Maij:tz högstsalig Her faders, glorvördigst i åminnelse,
som Eders Kongl. Maij:tz egne nådigste privilegier och
altijd för Bancquens välstånd och uprätthållande betygade
ömhet nogsamt derom äre försäkrade, varandes om Bancquens
egen avance och vinst intet att säija, för än man
får see, huru de skader kunna stoppas, som Bancquen af
osäkre och bedrägelige debitorer tagit, hvarom baucodeputation
sig vijdare yttra lärer.
Sidst beträffande afgifften af cronoförpantningarne, så
lemnäs till Eders Kongl. Maij:tz allernådigste ompröfvande
underdånigst, huru vijda Eders Kongl. Maij:tt i nåder
skulle täckias agreera vårt derom uti den projecterade
metlioden till contributionens uthgiörande för innevarande
åhr gifne underdån-ödmiuke förslag, då vij förmoda, att
Eders Kongl. Maij:tt deraf skall kunna hafva den påsyff
-
346
1714.
tade revenuen utan at röra de nådige försäkringar och
contracter, som desse förpantningar angående gifne och
slutne äro.
Och såsom således i anledning af åfvanbemälte påminnelse
specialiter är vijst hvad svårigheter, som vid en
och annan egendombs skatning möta, förutan och til at
in genere tala om denne nya contributionsmethoden, den
och har den effterfölgd med sig i anseende till publicum,
at den blottar hela rikets förmåga för vänner och ovänner,
hvareffter de vid sina gemensamme interessen med riket
kunna taga sine messurer, och är des utan af den beskaffenhet,
at den åhrlig åhrs alt mindre och mindre för
Kongl. Maij:tt måtte importera, aldenstund egendommen,
hvaraf eontribueras bör, hvart åhr mer och mer aftager,
emedan så länge kriget varar, ingen förhopning om undersåtarnes
förkofring till deras förmögenhet står at vänta,
och således contributionen dereffter förminskas, hälst der
gield och skuld, som med samma skäl af den fasta som
lösa ägendommen bör afdragas, kommer att observeras;
hafvandes den andra procentum förflutit åhr 1713 till
långt mindre summa sig bestigit och utgåt, än den första
procentum belåp, aldenstund undersåtarnes egendom i medlertid
varit hvarjehanda förändringar underkastad, till
forti]ga att sielfva skattningslängdernes inrättande och
penningarnes infordrande och upbärande öfver alt i landsorterna
förorsakar så mycket besvär och arbete, at ingen
hädaneffter vill sig detsamma utan ä part belöning, för
det hinder han der vid i sin näring och andra beställningar
häfver, påtaga, hvilcken lön, om den på undersåtarnes
omkostnad bestås skulle, då alt för mycket skulle
dem besvähra.
Fördenskull som denne contributionen, ehuru den och
till ett fast högre, än Eders Kongl. Maij:tz nådigste förordning
nämner och omtalar, nembligen till 2 procent och
således mycket högre blefvit påbuden, ändå intet mehra
importerat än hoosgående extract af Kongl. Contributionsränteriets
förslag1 nthvijsar, hvilcket doch är inrättat
effter det som i anledning af de uprättade skattningslängder
utgå borde, men intet der uti är affordt hvad som
derpå i de behåldne provincier ännu kan innestå eller den
* Bilagan saknas.
Bilagor.
347
ditference, som imellan första och andra procentum medelst
de egendommen imedlertijd öfvergångne och contributionssumman
förminskande förändringar sig kan hafva yppat,
kunnandes det förra contributionsmaneret, sedan ingen
deruti formodeligen förbigången är, som nähring och förmåga
häfver, hvilcket tillförende här i rijket med god
nytta varit brukat, och utan en så sensible olägenhet för
rijket och undersåtarne lijka mycket om icke mehr för
Eders Kongl. Maij:tt indraga, som denne senare methoden
med undersåtarnes alt för stora gravation kan hafva giort;
alt derföre anhålla hoos Eders Kongl. Maij:tt vij allerunderdånigst,
det täcktes Eders Kongl. Maij:tt i nåder
tillåta, att vij effter den i anledning af de förra Eders
Kongl. Maij:tz contributionsplacater uti bijfogade memorial
projecterade methoden få afläggia contributionen för innevarande
åhr, hvarutinnan vij giöra oss så mycket mehr
om Eders Kongl. Maij:tz allernådigste bönhörelse i underdånighet
förtröstade, som med skattningen, i fall den nu
först skulle gå för sig, alt för långt på tijden till krigsoperationers
studzande skulle utgå, och vij således intet
vetta något närmare råd och utväg till medels skyndesamma
och tijdige anskaffande än hoosgående project,1 som
till Eders Kongl. Maij:tz allernådigste ompröfvande vij
härmed i underdånigheet fördrista insinuera, vij dare utvijsar
och vid hand gifver. Hvarmed vij i diupaste underdånighet
förblifve
Stormächtigste allernådigste Konung
Eders Kongl. Maij:ttjsj
Stockholm den 20 Jan. Allerunderdånigste och
anno 1714. trooplichtigste undersåtare
och tienare
På Ridderskapetz ock Adelens vägnar
Johan Creutz,
P. t. Landtmarskalk.
På Presterskapetz vägnar På Bårgerskapetz vägnar
Haqv. Spegel. And. Hylteen.
1 So följande sida.
348
1714.
Underdånigt project på hvad sätt 1714 ahrs
contribution tyckes kunna utgå.
1.
Af hvart helt frälsehemman så allodial som förläningzgodz,
det må innehafvas af Ridderskapet och Adelen,
ståndzpersoner, Prästerskapet eller Borgerskapet, utgiöres
för innevarande åhr 1714 dubbelt emot vanlige contribubution,
nemligen 10 dal. sölf:mt, 2 halfva eller 4 fierdedels
hemman för ett helt räcknat, och i Finland ett giärdes
mantal emot en hel gård i Sverige, hörandes för denne
contribution ingen vara frij, hvarcken säterijen eller ladtigårdar,
eij eller rå och rörs hemman i Sverige och Finland
samt insochne godz i Skåne, Halland, Bohus låhn och Blekinge,
utan allenast ödes och på frijhet uptagne hemman;
doch som denne contribution omöijelig kan utgå, med mindre
[en] landtman får betala den med spanmål och vahror,
så anhålles underdanigst, att för samma hemmans contribution
motte få lefvereras qvarntårr spanmål och pertzedler
in natura, som elliest till armeens underhåld och
flotans behof kommer at uphandlas. Crono- samt skattebönder
utgiöra af hvar hel gård 2 dal. silfrmt men frälsebonden
1 dal. sölfmt, två halfve och fyra fierdedelar emot
ett helt hemman räcknat. Och såsom postbönderne niuta
frijhet för rota och publique skiutzningar samt des utan
få betalning för extra posternes förande, så böra de för
detta innevarande åhr allenast utom den ordinarie hemmans
contribution betala 10 dal. sölfmt för et helt hemman,
5 dal. silfvermynt för ett halft och sä vijdare, hvilcken
contribution lotshemman ochså underkastas.
Sammaledes komma och dhe gästgifverijen, som äro
rotfrije, att erläggia 4 dal. silfmt och de gästgifverijer,
som niuta några gratialer eller cronoinkomster till gästgifverijets
underhåld, deraf att afstå halfva revenuen eller
gratialet tillijka med desse ofvannämde 4 dal. sölfmt,
hvileka gästgifvaren allena för sitt krögerij till last
komma.
Bilagor.
349
I lijka måtto komma och af alla frälse-, miöl- och
sågeqvarnar att utgiöras 1 dal. silfmt för hvart par stenar,
som gå hela åhret omkring; men för de, som gå allenast
höst och vår, 16 öre silfmt, och det af ägaren sielf
af hvad stånd han vara må; men mölnaren, som qvarnen
antingen för skatt eller tullkappa förestår, det vare sig
crono, skatte eller frälse qvarn, bör äfven väl för sin egen
persohn erläggia 1 dal. silfmt för hvart pär stenar, som
gå hela åhret omkring, och 16 öre s:mt för dem, som gå
allenast höst och våhr, så vida han icke är borgare i städerne
och kommer under Borgerskapetz contingent. Doch
detta alt, hvad post- och lotzhemman, gästgifverijen, sågoch
miölqvarnar samt fördubblingen uppå den ordinarie
contributionen vidkommer, allenast för innevarande åhr till
förståendes.
2.
Af cronoräntor, som till privatos för åhr 1700 den 13
Aprilis äro förpantade, utgifves hvar annan penning af
räntan, effter cronovärdering uträcknad. Sammaledes afskrifves
af de fruchtbare hoos Hans Kongl. Maij:tt och
Grönan innestående capitalers interesse för de förpantningar
och försträckningar, som för åhr 1700 skiedde äro,
äfvenväl hvar annan penning; men hvad anbelangar de
förpantningar och försträckningar, hvilcka sedan den 13
April 1700 och uppå Kongl. Maij:tts då utgångne placat
af en och annan äre giorde eller hädaneffter till Kongl.
Maijttt och Cronan giöras kunna, så blifva fuller de, i anledning
af Hans Kongl. Maij:tts altijd betygade nådige
ömhet för den allmänne tro och lofvens bibehållande samt
i förmågo af Hans Kongl. Maij:tts nådige försäkringar uti
ofvan högstbemälte placat och sielfva contracterne, för
contribution frijkallade. Men såsom lijkväl mången torde
finnas, som kunde tyckia sig hafva skäl att godvilligt
gifva något af sin förpantning, så har hvar och en panthafvare,
då de derom här i Stockholm af H. Kongl. Rådet
och Öfver-Ståthållaren samt i landzorterne af vederbörande
herrar Grouverneurer och Landzhöfdingar blifva sammankallade
att utlåta och förklara sig, huru vida och huru
mycket han godvilligt i anseende till denne allmänne nö
-
350
1714.
den för sin innehafvande förpantning och des der af flytande
revenue och inkomst till Kongl. Maij:tt och Cronan
vill gifva och afstå, då hvars och ens förklaring och utlåtande
sedan till Hans Kongl. Maij:tt insendes, lärandes
Hans Kongl. Maij:tt en sådan deras undersåtelige beredvillighet
med al Kongl, nåd och ynnest samt med välförtiänt
heder emot dem och deras anhörige ansee och uptaga.
Hvad afgifften af frucht- och ofruchtbare capitaler
angår, så aldenstund af Eders Kongl. Maij:tts räkenskaper
befinnes, att denne contribution de förrige åhren ringa indragit,
ehuru stränge monitorialer och publicationer derom
utgådt, och den, som något äga kan, helre låter för fruchtan
af oändelige inqvisitioner, huru contribution af slijke
interessen kan vara betalt, sine penningar ligga än dem
utlånar, hvarigenom handel och vandel hindras; alt derföre
underställes Eders Kongl. Maijitts nådige godtfinnande
allerunderdånigst, om icke så de frucht- som ofruchtbare
capitaler, hvilcka doch till ringa summa här i landet nu
finnas, motte ifrån denne contribution befrijade blifva. Äfvenväl
förmoda och Ständerne underdånigst, att Hans
Kongl. Maijrtt i nåder lärer täckias finna skäligt att frijkalla
alla banco-capitaler och det deraf fallande interesse
samt den vinst, som igenom rederijer och skepzparter kan
förvärfvas, för all contribution och afgifft, emedan hvad
de förre angår så förutan med dem är par ratio som med
förpantningerne, i ty att de medelst Hans Kongl. Maij:tts
allernådigste stareke försäkringar för all contribution äro
frijkallade, så äro och sielfva capitalerne redan i Hans
Kongl. Maij:tts händer, och står till Gud, när tijderne
kunna medgifva, att ägaren der af någon halföre kan
commendera. Och vidkommande det senare så ligga de
hemmavarande skepen i hamnarne redlöse, och de få, som
utrijkes äro, kunna nu mera intet giöra någon seglation,
aldenstund de, sedan Engelland, Holland och Erankrijke
slutit a parte tractater med Algijrerne, intet utan protection
och eonfoij kunna segla till Spanien, icke eller till
Frankrijke, Engeland och Hålland härifrån.
Hvad ehart® sigillat® afgifften angår, så blifver den i
åhr fördubblad, doch allmogen till föllie af Kongl. Haij:tts
nådige placat angående charta sigillata för denne afgifften
så hädan effter som tillförene befrijad.
Bilagor.
351
3.
Bergzlagen i gemeen så väl som hvart och ett bruk
i synnerhet, undantagandes de hvarföre effter slutne contracter
med Kongl. Cammar-Collegio en årlig recognition
nu som förr betales eller hvilcka frijhetsåhr förundte äro,
contribuera effter den till vederbörande herrar Landzhöfdingar
afsändne lista och förteckning på lijka fundament,
som åhr 1709 skedde; men hvad bergzmanshamrerne och
hyttorne angår, så bör af Kongl. Bergz-Collegio effterses
och considereras, huruvijda de, efftersom tillvärckningen
är stor eller mindre till, något mera kunna draga i proportion
af enckel contribution, men ingalunda contributionen
förminskas. Och bör desutan bergzmänsbetiänte, legefolck,
bruks- och arbetsfolck samt dagekarlar vara underkastade
contribution på samma sätt som Adelens och
Prästerskapets samt Borgerskapetz tiänstefolck istäderne;
doch att massmästare, upsättiare, hammarsmeder, byggmestare,
sågare och flere sådane ofiicienter af vederbörande
Landzhöfdinge och Borgmästare taxeras effter sin förtiänst
till 20:de penningen, så vida den intet stiger under den
ordinarie tiänstfolcks contribution, på hvilcken händelse de
under legehions contribution begrijpes.
Arrendatorer af bruk, antingen hytter eller hamrar,
som intet äro borgare i städerne, contribuera 20:de penningen
i anseende till det arrendet af sig kastar, och det
för den nähring de der af niuta. Men skulle en slijk arrendator
desutan hafva någon annan handel och nähring,
som intet in specie hörer till bruketz drift, så kommer
han derföre särskilt att ansees bland dem, som af Landzköfdingen
oell Magistraterne under Borgerskapetz contingent
taxeras böra; doch blifva de arrendatorer, som anten
för contante penningar eller vist utsmide och afgift något
bruk arrenderat af Cronan eller publico med den försäkran
att för all contribution deraf vara frije, i förmågo deraf
för ofvannämde contribution befrijade.
4.
Sammaledes contribuera alle andre arendatorer på landet
20:de penningen, i anseende till det ärendet af sig kastar,
för den näring han deraf niuter.
35 2
1714.
5.
Af all löhn och underhåll, det vare sig i penningar,
hemmansräntor eller spanmål, som Kongl. Maij:tts betiänte,
civil eller militair personer, Ridderskapet och Adelen eller
Borgmestare och Råd i städerne niuta, item af alle pensioner,
gratialer eller benådningar, det vare sig i penningar,
spanmål eller annat, bör innehållas hvar 5:te penning.
Biskopar, Superintendenter och Pastores i städerne utgifva
en femtedel af det underhåld, som them af Kongl.
Maij:tt värckeligen bestås, ehvad thet samma består i
spanmål eller penningar, beräcknandes tunnan till nijo
mark sölf:mt effter cronoverdering, doch så at Lectores
vid Gymnasierne och Schole-, Domkyrckio- och Hospitalsbetiänte
med tijonde penningen varda förskonte.
Pastores, Capellaner, Organister och Klockare i Stockholm
utgiöra effter den taxering, som skedde 1712, nu dubbelt.
Men Pastores, Capellaner och Klockare i andre städerne
samt Bergslagen utgiöra allenast enekelt såsom 1712
hvad de tå blefve taxerade före.
Pastores på landet, emedan de af margehanda omkostning
på dragouners utgiörande, underhållande och recrenterande,
svåra inkvarteringar på somlige orter samt den
ordinarie taxan och giärden till största delen äro utfattige
blefne, förmå eij mera utgiöra än 15 dal. silf:mt af 64
mantal, som åhr 1686 bevilliat blef, och det enekelt.
Capellaner, Organister och Klockare på landet, som
ingen löhn hafva, ansees som åhr 1712, varande Prästerskapets
underdånige anhållan, att de måge få lefverera för
sin contribution en del i spanmål och andre nödige pertzedler
och det öfrige i penningar, som hvar och en kan
åstadkomma.
Tiänstefolck, drengar och legohion så på landet som
i städerne, item gatubodzsvänner och andre betiänte, ingen
undantagandes, böra i denne contribution således ansees,
att en betiänte, som häfver 60 dal. k:mt och deröfver uti
löhn, skall gifva hvar 10:de penning deraf, äfvenså en
k vinsperson, som häfver 30 dal. kopp:mt, hvar 10:de penning
deraf, hvilcket husbonden fuller för dem betalar, men
sedan kortar på deras löhn. Skulle husbonden öfvertygas
Bilagor.
353
att eij richtigt hafva angifvit sielfva löhningzsumman, så
plichter han med hela löhnen derföre till Kongl. Maij:tt;
men beträdes han dermed att hafva undandölgt någon
person eller betiänte, så bote han effter mantalsinstructioti
20 dal. silf:mt, två delarne till hospitalet och 3:die
delen till angifvaren. Och om någon betiänte kan beträdas
med att hafva velat förmå sitt husbondefolck antingen
i städerne eller på landet, igenom förut giorde aftal och
betingande, att betala contribution för sig utan att korta
den på löhnen, så skall en sådan vara sielf skrefven till
soldat eller båtzman, om det är en mansperson, och till
publikt arbete förfallen, om det är en qvinsperson, fast
och sådant eij kunde yppas förän någre åhr dereffter.
Elliest bör och den husbonde, hoos hvilcken tiänstehionet
är skrefven, svara för tiänstefolcketz contribution, oachtat
han vid fardag ombytt tiänstefolck eller eij.
För en dreng, som har ringare eller alls ingen löhn,
gifves 2 dal. sölf:mt och för en pijga 1 dal. sölf:mt, blifvandes
gåssar och flickor, som intet äro 15 åhr, härifrån
undantagne; hvarvid herrar officerare i underdånighet anhålla,
att deras tiänst- och reddrengiar, som de i fäldt
bruka, motte slippa med hälfften. Doch att de inga flere
drengiar hafva, än tågordningen dem tillåter.
Handtvärcksgesäller och löhndrengiar, som äro 15 åhr,
i städerne erläggia 2 dal. s:mt i contribution, för hvilcka
mästaren, hos hvilcken han är skrefven, kommer att svara,
oachtat han vid terminen, då contributionen bör erläggias,
är på des värckstad eller eij, och det vid samma plicht
som ofvan till förmält är, om någon person undandöllies.
Men af allmogen så af skatte, crono som frälse utgiöres
för hvar legodreng, som är öfver 15 åhr, 1 dal. sunt
och för en tiänstepijga af samma ålder 1/2 dal. silf:mt, äfvenväl
för hvart hemmavarande barn öfver 15 åhr 1 dal.
s:mt, der det är son, och 1/i dal. s:mt, så framt det är dotter.
Präste-, skatte- och cronotorpare betala 2 dal. sölf:mt i
contribution, men frälsetorpare och de så kallade husmän
och strandsittiare utgiöra 1 dal. s:mt, hvilcken senare
contribution gångskomakare, sochneskreddare och andre
handtväckare på landet jämväl utom deras gärningzören
böra utgiöra.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot. XVII. 1714. 23
354
1714.
Underofficerare, ryttare, kneehter och båtzmän — de
värfde underofficerare och gemene undantagne — erläggia
hvar 10:de penning af deras löhn, blifvandes deras tiänstefolck,
där de någre hafva, lijka med allmogens ansedde,
men med underofficerarnes drengiar förblifver som ofvanföre
om öfverofficerarnes förmält är.
Löst folck så mans- som qvinspersoner, som. finnas i
städerne och ingen viss tiänst, handtering eller nähring
hafva eller höra under Borgerskapets contingent, böra hvar
för sin person erläggia 6 dal. silfimt; orcka de dem eij
betala, vare då manspersonerne förfallne till knecht eller
båtzman och qvinspersonerne till publikt arbete. Och såsom
jämväl på landet sig uppehålla allehanda löst folck,
hvilcka inge hemman eller torp hafva och bruka, eij eller
på helt eller halft åhr tiäna, såsom de så kallade fördelskarlar,
tröskare, dijkare och andre, som för dagzpenning
arbeta, så skola de hvar för sin person uti denne contribution
vid samma vite, som ofvan förmält är, erläggia 6
dal. silfimt. Inhyses hion så mans- som qvinfolck, som äro
så föhre, att de kunna tiäna eller arbeta för födan och intet
hafva någre vahnföre föräldrar att skiöta, betala 3 dal.
silfimt eller i vidrigt fall tages till publikt arbete. Men
skulle intet publikt arbete vara att tillgå, hvarvid de
kunna brukas, och någon är i sochnen, som vill hafva dem
till privat arbete, så står honom fritt att taga ett sådant
inhyses hion till sitt arbete, hvarest han det finner; doch
att det niuter nödtorfftigt underhåld, så länge det hoos
honom arbetar, och att han till Kongl. Maijrtt och Cronan
förberörde contribution för samma inhyses hion betalar.
6.
Hvad durchtogsgärden vidkommer, som i krigztijder
plägar utgiöras, så kommer den äfvenväl för innevarande
åhr att utbetalas.
7.
De räntor, som Hans Kongl. Maij:tt i nåder lemnat
undersåtarne till något understöd vid 3-männingarnes utgörande,
kommer och hädaneffter så väl för innevarande
Bilagor.
355
åhr som för åhr 1713 till Kongl. Maij:tt att indragas, väl
förståendes för de regementer som kunna komma att understickas.
8.
I lijka måtto kommer fuller Borgerskapet att utgiöra
och contribuera ett vist contingent af hvar stad. Doch
som hufvudsumman eller contingentet på alla städerne i
rijket, hvilcket af första början vid fleurisante tijder blifvit
städerne emellan reparterat, nu vid desse handels- och
näringzlöse tijder är så stort och odrägeligit, att det
omöijeligen kan utgå, af orsak att förutan det Borgerskapet
i hvar stad till antalet ganska mycket aftagit emot
det de voro vid krijgetz begynnelse, jämväl och all handel,
som är Borgerskapets åker och äng, först igenom
hvariehanda förbud kommit att förminskas och sedan igenom
kriget helt och hållit att försvinna och liggia neder,
hvarföre och snart sagt ingen stad i desse senare krijgsåhren
sitt contingent kunnat utgiöra, utan har derpå
hvart åhr anseenlige rester blifvit, som aldrig stå att inbekomma,
ehvad execution och dervid skulle brukas, emedan
intet annat än försletne meubler, kläder och dylijkt
är att panta, som ändå aldrig kan sälias i brist af köpare,
som hafva penningar att läggia uti sådant skräp, med
hvad flere ovedersäijeliga skäl, som härvid kunna anföras
och så väl Kongl. Maij:tts egit allernådigste bref till Deras
höggrefveliga Excellentier Kongl. Maij:tts herrar Råd,
daterad vid Bender den 27 Octob. 1711, som Kongl. Cammar-Collegii
skrifvelse till den Kongl. Senaten af den 1
vidare förmäla och innehålla; så hemställa Ständerne till
Kongl. Maij:tts allernådigste ompröfvande, om icke hufvudsumman
af 150,000 dal. silfvermynt kunde reduceras
och sättias till 100,000 dal. silfimt, som de ännu för Sveriges
Crono behåldne städer effter en viss repartition och
indelning komma att utgiöra, hvilcken contribution Borgerskapet
för innevarande åhr påtaga sig dubbelt, så långt
den kan utgå, att erläggia, hvarunder de, som i städerne
byggia och bo och anten till sine personer eller ägendom
under Magistratens jurisdiction sortera och lyda eller någon
handel och vandel eller någon annan borgerlig näring idka,
1 Lakun.
356
1714.
oachtat hvad privilegier eller ombyte i ståndet de kunna
hafva sig förskaffat effter 1686 och 1689 åhrs besluter, böra
begrijpas, giörandes städerne sig så myckit mera om denne
moderation och lindring i hufvudcontingentet i underdånighet
förtröstade, som Hans Kongl. Maij:tt sielf uti ofvan
högstbemelte des skrifvelse nogsamt i nåder förklarat
des ömhet för städernes conservation och des nådige befallning,
att de i anseende till den förändring uti städernes
vilckor är förelupen, sedan deras bevillningzsumma
dem emellan sista gången blef indelt, måge niuta någon
lindring och lijsa uti sine utlagor.
9.
Och som vij ändoch befinna, att de medel, som igenom
förberörde contribution blifva samlade, till rijksens angelägne
tarfver intet kunna förslå, icke eller så prompt inflyta
som nödvändigheten det fordrar, men vij lijkväl effter
vår undersåtelige plicht gärna villia gripa oss ann att
bidraga alt hvad någon sin till rijkets försvar och en hederlig
freds erhållande i vår förmågo är, så hafva vij
samtelige Eders Kongl. Maij:tts Ständer förklarat oss
att villia utgiöra en extraordinarie nöd- och krigzhielp,
hvilcken Präst- och Borgerskapet tyckt på det sättet
kunna påbiudas, att ett vist quantum i anledning af förre
krigzgärdzplacatet determineras, som allmogen, capellaner,
klockare och tiänstefolck på landet samt capellaner och
klockare med tiänstefolcket och the ringare i städerne, såsom
åkare och järnbärare, mölnare och flere, undantagandes
dem som af theras grefveliga Excelkr i förledit åhrs påbudne
krigzgärd eximerade varit, kunde erläggia; men de
öfrige af Kongl. Maij:tts trogne undersåtare, som byggia
och bebo de provincier, som för fijendens invasion ännu
äro frije, det vare sig af Ridderskapet och Adelen, ståndzpersoner,
civil och militiae betiänte, Prästerskapet och
Borgerskapet, skulle dertill af visse redelige samvetsmän,
af alle 3 ständerne utvalde, under den förnämstes direction
af Adelen, som samma commission kommo här i Stockholm
att företräda, samt herrar Gouverneurer och Landzhöfdingar
i landzorterne, såsom den förnämste af Adelsståndet i lähnet,
således att ansees, att dervid kommo i consideration
Bilagor.
557
hvad förmögenhet hvar och en kunde hafva uti sådan ägendom,
som effter detta nu utsatte contributionsprojectet intet
är med någon contribution belagd, såsom huus och
gårdar, frucht- och ofruchtbare capitaler, guld, silfver,
jouveler och dylijkt, som något när vitterligit voro honom
vara ägare af, såsom och hvad depence och omkostnad han
i sitt allgemene lefverne till äfventyrs vida öfver sitt
stånd kail giöra, hvareffter han, så framt han sig sielf
godvilligt till det, som tillbörligit voro, eij ville utlåta,
skäligen beläggias skulle, doch intet under 4 dal. sölfvermynt
för de ringeste och intet öfver 200 dal. sölf:mt för
de förmögneste, på hvilcket sätt de utslutne contributionsposter,
såsom hushyra, vagn- och eldstadsafgifften under
en bemedling och jämkning kunde indragas och något tillräckeligare
inflyta.
Men som vij af Ridderskapet och Adelen befunnit
denne krigzhielpen på det sättet, särdeles å landet eij
kunna värkställas, hälst emedan som herrar Landzhöfdingarne,
hvilcka directionen föra skulle vid en sådan allmän
bemedling, nu äro till största delen här i Stockholm, och
Ridderskapet och Adelen icke utan besvär och tidzens utdragande
kunna komma tillsammans i landzorterne, förutan
att vid sielf va bevillningen skulle månge disputer
existera och — det som härvid mäst i consideration komma
bör — medlen icke så hastigt, som det nu erfordras, inflyta;
fördenskull håfve vij af Ridderskapet och Adelen i
des ställe åtagit oss en sådan krigzgärd, som förledit åhr
1713 allmänt utgick, dubbelt i åhr allena att contant utgiöra,
hälfften nu strax och den andre hälften midsommarstijden,
i den försäkran att myckenheten af contribuenterne
lärer giöra kufvudsumman anseenligare och det
ringa quantum, som på hvar och en särskilt kommer att
utgiöras, utgifften drägligare, medlen promptare och sinnen
villigare.
Och hvad dem angår, som utom sin fasta ägendom på
landet anseenligit antingen i fast ägendom i städerne eller
elliest löös och contant ägendom besittia, hvilcka härigenom
skulle synas antingen aldeles att undslippa krigzbördan
eller ochså myckit lijtet i anseende till deras förmågo
samt hvad de hafva de förre åhren utgiordt bijdraga,
så kunde med dem på samma sätt, som af Borgerskapet
358
1714.
projecterat är, förfaras och de till en billig nödhielp i
desse högstträngiande tijder förmås.
Således äro alle 3 ständerne enhälleligen öfverenskomne
så väl om contributionernes i vissa måhl fördubblande
såsom och om en krigz- och nödhielps bevilliande,
varandes allenast om denne senare de modo litet skilgachtige.
Hvad allmogen angår, så hafva de åtagit sig för
hvarie person, som i mantalslängden införd är, att utgiöra
såsom en nöd- och krigzhielp 8:ta öre silfimt, beklagandes
sig att de för sin fattigdom skull intet mera kunna draga.
Stockholm den 20 Januarii Anno 1714.
Ex protocollo
J. WULFWENSTIERNA
Secr. iilast. ord. Eqvest.
Bil. 8.
A.1
P. Scheffers bref till sekreteraren Wulfvenstierna angående
1714 års kontribution.
Välborne Hr Secreterare.
Min person lärer väll på Ridderhuset så mycket
minder saknas, som jag der intet förmåhr giöra något särdeles
gagn; dock om jag i dag effterfrågades, beder jag min
ursächt finge giöras. Sedan jag i går hörde opläsas projectet
till närvarande åhrs contribution, har jag allenast
det till påminna, att jag tyker nu intet vara de tempora
att något detrahera af det, som genom placatet af den
10 Januarij 1712 är vordet påbudet, utan om giörlig vore
något tillöka. Jag förblifver derföre vijdh det betänc
-
1 Prot. sid. 247. — Original.
Bilagor.
359
kiande, som jag till Hr Secreteraren juhlaifton öfvergaf,
och beder det måtte läggias ad protocollum.1 Förblifvandes
välborne Hr Secreterarens
Hörsammaste tiänare
P. Scheffer.
Den 14 Januarij anno 1714.
B.2
P. Scheffers betänkande angående försvarsverket, kontributionen
m. m.
Sedan Hennes Kungel. Högheet vår allernådigste Arfprincessa
och dhe grefvek Excellentier samptelige här varande
Kungel. Maij:tz höga herrar Rådh Sveries så insom
uthrijkes tillståndh för Stendernas sammankallade
uthskått nogsambligen tilkiänna gifvet och dheras samrådh
och hielp förväntar till det genom krig förfaldne riketz
conservation och oprättande, så är hvadh inrikes väsendet
angåhr och försvar af landet, som på alla sijdor af mächtiga
fiender hårt tränges och tillsättes, ingenting annat
att giöra änn att nu straxt effter yttersta kraifter förstärka
vår militie till så stort antahl, som nåntin kan stå
att anskaffa, oprätta nödiga magaziner och sammanskiuta
pänningar till så väll militiens beklädning och underhöll
som till flottans skyndesamma uthredning; fålket angåhnde
så emädan vijdh desse conjuncturer inga andra änn national
och dhe, som här inrijkes finnas, äro att tillgå,
måste väll den ständige militien till deras regementer
gior!igast completeras, och dhe, som äro projecterade till
att värfvas, möjeligast anskaffas och i ståndh sättias.
Män som detta är een ting, som förnämbligast ankommer
på Hennes Kungel. Höghetz nådiga försårg medh Deras
Excellentier, hvilkom defensionsvärket är anförtrott, så
1 Se bil. 8 B.
2 Prot. sid. 247. — Egenhändigt koncept.
360
1714.
oell på Kungel. Krigz-Collegium, herrar Generalerna och
Landzhöfdingarna, som bäst kunna vetta, huru mycket
manskap kan stå att upbringa utom dhe 29,000, som redan
skola vara förbanden, så holler jag för min ringa deel för
onödigt att opholla sig medh någon calculation deröfver^
helst man veet, att aldrig så mycket manskap lärer kunna
anskaffas, att icke mera behöfves, och man af dhe förde
discurser och projecter hört, att till een någorlunda defension
änn een 20,000 man kunna till de redan oprättade
tarfvas. Utan holler jag för min deel nödigst att straxt
skrida till deliberation om pänningars anskaffande och
magasinens oprättande, ty effter förrådh heller brist på
detta kommer sedan det andra att reguleras. Skulle nu
hvars och eens förmågo sträckia sig så långt som villian,
tror jag, att sufficienta medel till nästkommande åhrs campaignes
fortsättiande medh een snarheet samblade blefvo,
män fruchtan värt är det, att detta långvarige svåra kriget.
negocens och creditens afstadnande har giort landet
så öde, att värket emot villian nu mera på långt när icke
svarar. Kan dock icke stort säija om andras villkåhr
utan om mig sielfv betyga, att sedan man på många åhr
så ringa deel af lönen nutet, blifver pänningen så raar,
att man snart glömmer bort, huru dan seer uth. Till
landzens försvar och vår egen säkerheet lärer dock jämbväll
dän, som intet häfver, sökia att bibringa något; och
blifver således nu qveestion hvadh man skall contribuera,
när och på hvadh sätt. Kunde jag genom opnegotiationer
pro anno 1714 uthgiöra hvadh på min andeel löper effter
contributionsplacaterna af den 10 Januarij heller 4 Junij
1712, vore det alt hvadh jag förmåhr. Är det nu så, att
Hans Kungel. Maij:tz vår allernådigste Konungz villia och
behag vore, dät skulle man förblifva vidh dän methode,
som placatet af den 4 Junij föreschrifver, underkastar jag
mig i dät som i alt annat Hans Maijrtz nådiga vählbehag,
män medh mera änn een procentum af egendomen seer jag
mig aldrig hinda uth, då jag och på sådan hendelsse hoppas
niuta een ny beskattning, effter som jag till kläder
och födan dätta åhr måst förtära een godh andeel af min
litzla egendom, som vijdh sidsta beskattningen var i beholl
och jag i detta åhr contribueradt före. Män som begynnelssen
och slutet af samma föråhrdning vijsar Hans Maijrtz
Bilagor.
361
nådige intension och ändamåhl, nämbligen att lijsa däss
trogne undersåtare och så laga, att dhe draga een jemblijk
last effter hvars och eens förmågo, och sielfva förfarenheten
gifver vijdh handen, att det nådige ändamåhlet
icke är träffadt, i dät bonden, som utom sin plog, yxa och
lija medh få creatur ingen egendom häfver, som centonalen
af beräknas kan, och dock medh dess arbete och slögd er
åhrlig så mycket bibringa kan, att een helgiärdzbonde för
detta hint åhrlig contribuera 4 å 5 rixdaler, slipper nu
på detta sättet medh några öre kopparmynts contribution;
item een hantvärckare, som utom sin syhl, pryl, höfvel,
hammar heller hvad annat värktyg intet har att contribuera
utaf och likvähl åhrlig kan förtiäna 5 ä 600 rixdaler
mer och mindre, slipper nu så till säjande all contribution,
och tyngden stadnar på Kungel. Maij:tz betiänte,
som för deras embete, heder och värdigheet äro försedde
medh några meubler, något litet hus öfver hufvudet etc.,
af hvilcket alt de svårt måste contribuera, ehuru sådant
däm icke een pänning importerar, och då lönen uteblifver
platt ingen inkomst hafva, tror jag Hans Maij:tt icke lära
med onåde förmärckia, om een annan methode till fölliande
åhrs eontribuerande skulle i underdåhnighet vijdh handen
gifvas, helst då ändamåhlet nähs, nämbligen att undersåtarena
medh mindre olägenheet bijbringa så mycket och
ändå mera änn genom detta åhrs contributions methode
har kunnat samblas. På hvilken hendelsse jag för min
ringa andeel skulle tycka, att man placatet af den 10
Januarij 1712 kunde antaga och der effter contribuera,
dock som af Hans Maij:tz bref af den 27 Martij 1713 till
se[e]ndes är, att capitaler, som äro uti länebanken, och
dhe, som sticka uti förpantningar sedan åhr 1700, skola
och för eens egendom ansees, hvaraf bör skattas och contribueras,
skulle jag för min deel tycka, att den tridie
puncten uti berörde placat i anledning där af således torde
ändras, att man och för dän allmänna stora förnödenhet
skull pro anno 1714 kummo att betala fiärde pänningen
af interesset ä 6 procentum för det capital, som man stuket
uti förpantningar sedan åhr 1700 den 13 April; item
4:de heller 5:te pänningen af det interesset, som länebanko
capitalerna af sig kasta, däm undantagande som publicationen
af den 18 Jlil ij 1713 eximerar; dock detta alle
-
362
1714.
nast till däss Hans Maij:tz vijdare nådige declaration här
öfver kan inhemptas. Tiden angåhnde så är contribution
härtils betalt innan Martij och April månaders sluter,
allmogen undantagandes, som dän in Junio et Decemb. ärlagt;
män i detta åhr fodrar nödvändigheten, att all contribution
ärlegges innan slutet af Martij månadh, då och
bondeståndet V2 part af deras contribution till samma tijdh
kunna betala och den andra helfften in Junio, så vijda
giörligit är.
Sättet blefvo meo sensu sådant, att allom skulle stå
fritt betala 72 part i contante pänningar, dän andra helfften
i persedler, såsom qvarntorr spanmåhl, erter, gryn,
kött, flesk etc., alt effter een ordäntelig markegång i hvarie
ort, som det lefvereras och går och giäller, när det lefvereradt
varder; och att dän, som intet eger pärsedler, må
lefve[re]ra alt i pänningar, dock detta till öfverhetens gåttfinnande,
som veet, anten man pänningar heller persedler
nödigast behöfver. Skulle nu dänne contribution intet
förslå, är jag för min deel redebogen att betala dessutan
een krigzgiärdh till den 15 Augusti 1714, lijka som det i
åhr skett.
Angåhnde uthrijkes affairerne och fredzbemedlande,
som uti detta förvirrade tillståndet synes vara dät angelägneste,
effter man medh något längre krig för brist både
af fålck och pänningar intet lärer längre kunna uthärda,
helst om ett missväxtåhr, det man medh skiähl befarar,
tillkomma skulle, så blifver det hvadh här näst förmodelig
kommer att delibereras om, och derföre nu deröfver mit
ringa betenckiande icke gifva kan.
P. S[cheffer],
Bilagor.
363
Bil. 9.
A.1
Ständernas utskotts memorial med insändande af Ständernas
förening om nöd- och krigshjelpen.
Underdånigt memorial.
Til underdånigt följe af Eders Kongel. Höghets och
Deras Excelkciers nådgunstige betalning insinueras här
jämte Ständernes förening om nöd- och krigshielpen;2 men
samtelige Ständerne fruchta, at den så väl som contribution
lärer svårt utgå, der icke Ständerne blifva försäkrade
om Edre Excelkciers gunstige samråd och förening
til fridshandlingen. För det öfriga anhålla Ständernes utskått
enhälleligen om communication så väl af de i lördags
upläste brefven som och af Hans Kongel. Maijrttz
egit nådige skrifvelse angående fridsvärket, der något
skulle vara ankommit.
B.3
Adelns memorial angående nöd- och krigshjelpen.
Underdån-ödmiukt memorial.
Ehuruväl Ridderskapet och Adeln uti det i underdånödmiukhet
ingifne projectet til contribution för innevarande
åhr varit något skilgachtige i anseende til den beviljade
krigshielpens utgiörande ifrån Prästerskapet och
1 Prot. sid. 252. — Koncept med påskrift: »Den 1 feb. upläsit i
K. Senaten».
2 Tryckt i »Hennes Kongl. Höghets och samtelige Kongl. Maj:ts
härvarande Herrar Råds bref til alla Gouverncurer och Lands-Höfdingar
angående en extraordinarie Nöd- och Krigshielp för innevarande år 1714».
dat. Stockholm den 9 Febr. 1714.
3 Prot. sid. 254. — Koncept med påskrift: »Den 1 feb. ingifvit i K.
Senaten».
364
1714.
Borgerskapet, så kafva de doch i underdån-ödmiukt följe
deraf, at Eders Kongel. Höghet och Excelkcier behagat
lemna samma ärende til Ständernes vijdare betrachtande
och öfverenskommande, tagit det i närmare öfvervägande
och ändteligen bifallit åfvannemde Präst- och Borgerskapets
förslag at utgöra samma nöd- och krigshielp til den
önskelige fridens ehrhållande efter en sådan bemedling,
som af dem projecterad är, doch på det sättet at under
denne bemedling indrages de nu uti det författade contributionsprojectet
uteslutne afgiifter af vagnar, eldstäder
etc., och at ingen annan egendom der vid kommer i consideration
än den, som effter berörde contributions project
kommer at undslippa contribution. Hafvandes Ständerne
för sin del i underdån-ödmiukhet tyckt, at bemedlingen
här uti Stockholm kunde bäst skie uppå .Riddarhuset af
alle 3 ståndens deputerade på de terminer, som den förnämste,
hvilcken directionen förer, der til utsätter; och
fördenskul til at ställa detta i värket förmåt af Ridder -  skapet och Adeln Gref Abraham Brahe, Her Carl Gustaf
Gyllencreutz, Her Carl De Geer och Her Isac Silfverstråhle;
af Prästerskapet1
af Borgerskapet1
at antaga sig samma commission.
Hvad de andre städerne anbelangar, så lära herrar
Gouverneurer och Landshöfdingarne i de städer, der någre
af Adeln eller andre ståndspersoner bo och vistas, förordna
2 eller 3 af dem at förrätta samma bemedling tillika med
dem af Prästerskapet, som Consistorium, samt af Borgerskapet,
som Magistraten dertil utnämna; men i de städer,
som inge adelige eller ståndspersoner finnas, blifver icke
desto mindre bemedlingen af förberörde Prästerskapets och
Borgerskapets deputerade värkstält.
Uppå landet måste i hvart härad utaf någre de förnämste
af Ridderskapet och Adeln eller ståndspersonerne,
som i häradet bo och Gouverneuren eller Landshöfdingen
der om beordrar, samt af fyra Kyrckioherdar eller prästmän,
de der af Consistorio komma at utses, denna bemedling
fordersammast skie, så at alt til pingest kan vara
slutit, och penningarne indrefne. Blifvandes fuller cronobetienterne
ifrån denna bemedlingens förrättande frijkal
1
Mellanrum lemnadt för namnen.
Bilagor.
365
lade, på det de uti de ordinarie räntornes och contributionernes
indrifvande eij måge til Kongel. Maijrts otiänst
hindrade blifva; men så åligger dem lijkväl sedan effter
Gouverneurer och Landshöfdingarnes ordres at utan drögsmål
indrifva hvad som effter samma bemedling til Kongel.
Maij:t och Cronan kommer at betalas.
Elliest som Ständerne, de der så tungt draga bördan
af contributioner och utlagor, at för en stor dehl af dem
vil tryta födan och hvad de til sit lifs uppehälle behöfva,
gierna skulle see, at alt menage måtte brukas, och staten
snarare effter de gambla tijderne jänckas och indragas än
blifva förökt, så är deras underdån-ödmiuka begieran, at
de för i åhr beviljade contributionsmedeln så väl som nödoch
krigshielpen måtte gå igenom Kongel. Stats-Contoiret,
hvarigenom icke allenast utgiften emot inkomsten bättre
kan jänckas, och til de pressanteste tarfvor lättare utväg
finnas, enär medeln gå igenom et Contoir, utan och et och
annat så mycket nogare observeras, som alt, hvad utaf
Kongl. Stats-Contoiret assigneras, på så åtskillige ställen
uti Contoiren noga annoteras och nagelfares; och sidst et
anseenligit, som staten vid Kongl. Contributionsränteriet
erfordrar, så medelst til försvarsvärkets understöd i desse
medellöse tijder besparas.
Bil. 10.1
Memorial angående fredsunderhandlingar.
Såsom Deras Excell:r hålla för rådeligt att ännu
skrida till dhe uthvägar till anlita främmande puisancers
bemedlande, att der igenom ärhålla en önskelig fredh, och
det uti anledning af det ifrån Thimurtache utur Cantzeliet
ankomne brefvet, altså existerar här fölljande qvestioner:
-
1 Prot. sid. 257. — Ej undertecknadt. Påskrift: >1714 den 4 feb.
Jn pleno».
366
1714.
1. Hafva Ständerne uppå Deras Excelks tillåtelse
opställt ett underdånigt bref till Hans Kongl. Maijrtt,
hvaruti vi andragit vårt närvarande tillståndh och nödh,
hvil eket bräckt Ständerne på dhe tanckar, att dhe äro
nödsakade till berätta Hans Kongl. Maijrtt, att vij under
Hennes Höghetz och Deras Excelbrs direction och neutrale
potentaters bemedlande lärer giöra fredh medh våra fiender,
emedan vij intet längre kunna uthärda med kriget,
deraf föllier den frågan, huru vida man nu kan gå ifrån
dhe ord och tanckar, som en gång äro skrefne, om och
Ständernes tillståndh sedermera blifvit bättre, om och våra
fiender Danmarck och Kyssen lärer här igenom afhållas
att giöra invasioner uti vårt rijkes innersta hierta, och
der man derom eij är säker, om då sakens nödvändighet
tåhl något drögzmåhl att upskiuta fredztankarna, kan
hända så länge till fienderna äro uti landet och föreskrifver
oss lag, och den till konung, som dhe sielfva villia,
oss på trängia.
2. Om fredens negotierande skulle till vidare anstå,
frågas, om Deras Excell:r villia och kunna garantera Sveriges
rijke och Ständerne för ett fienteligit intrång uti hiertat
af rijket, och Deras Excell:r uti vidrig händelse påtaga
sig alt ansvar så vähl hos Hans Kongl. Maij:tt som
samptel. Ständerna, der någon ännu större olycka landh
och rijke öfverginge.
3. Skulle Ständerna högeligen önska, att Deras Excell:r
täcktes försäkra dem, att intet inbördes uproor och
orolighet uti vårt rijke skall hända, emedan fast vij till
våra här församblade ledamöter äro persvaderade att intet
begynna något, kunna vij lijkväbl intet vara försäkrade,
om- våra hemmavarande medbroder lärer ställa sina sinnen
till fredz igenom våra berättelser, uthan torde considerera
sakerne hehlt annorlunda och dömma det effter närvarande
nödh och den ringa undsättning, dhe finna att tillgåå.
4. Aligger vår undersåteliga troheet, kärleek och ömheet
för vårt Kongl, huus att för dess vählfärd och beskydd
omsorg draga och fördenskull förmedelst en undersåtelig
plicht förbundne till begära, att Deras Excell:r
täcktes försäkra Ständerna att giöra dhe anstalter och författningar,
det Hennes Kongl. Maij:t vår allernådigste
Drottning och Hennes Kongl. Högheet vår nådigste Arf
-
Bilagor.
367
princessa intet skola vara någon fahra eller olycka underkastade,
der fienderna skulle angripa hiertat och capital
af Svärige, hvilket Gudh dock nådeligen afvände;
kunnandes Ständerne eij vara förnögde till sina sinnen, för
än Deras Excellrr nöjsammeligen gifvit dem sin garantie,
så att korteligen till berätta Deras Excelkr påtaga sig
allt ansvar för alt hvad vårt rijke och Kongl, huset nu
tillstöta kan och derföre inför Gudh och Konungen skola
vara responsable.
Bil. II.1
Mårten Lilliehööks memorial angående fredsverket.
Sveriges rijkes och vårt käre fäderneslandz beträngda
och fahrliga tillstånd, undersåtarenes kraftlösheet, fiendernes
macht och fredens oumgängeliga nödvändigheet äre
sådana momenta, som nu onödigt vore vidlöfteligen att
framföra, sedan alle slijka omständigheeter och conjoncturer
på denne vår allmänne sammankomst så moget pro et
contra äre ventilerade och pondererade så vähl publice som
privatim, så vähl i uthskått och deputation er som in pleno
hos höga öfverheten och samtl. Ständerne, så att dhe allom
till öfverflödh bekante äre. Och är väll ingen tvifvel
på, att ju om icke alle doch dhe rättsinnaste och mäste
lärer komma öfverens in thesi, att nembligen freden för
ett rijke, hvars machtlösheet eij förmår att continuera
krijget, är des endesta echappade ifrån en hotande och öfver
hufvudet hängande undergång. Men in hypothesi
heller uthi sättet och methoden till at komma till den
högståstundade freden, lärer meningarna så myckit skillieachtigare
vara, som de oss nyligen communicerade och
högt efftertänkeliga bref gee oss anledning och föranlåta
oss med största vahrsamhet och mogen cautel att yttra
1 Prot. sid. 259. — De öfriga i protokollet åsyftade memorialerna
angående samma sak äro bifogade sekreta utskottets protokoll och där betecknade
med N:o 39, N:o 45 och N:o 53.
368
1714.
oss i ett så svårt och epineust måhl, så att vij å den
ena sijdan intet det ringesta å sijdo sättja af den egard,
som oss trogna undersåtare åligger att hafva för vår aldranådigste
Konungz villja, behag och föranstaltande och
å den andra sijdan intet igenom otijdig lahmhet och flaatheet
i våra conseiller och messures försumma att betiena
oss af dhe medel och hielpredor, som ved närvarande tidernes
bijstra conjoncturer endast torde öfrige vara att på
något sätt sublevera och under arma[r]na grijpa vårt agoniserande
fädernesland.
Vår dyra eedz plicht, hvarmed vij vår allernådigste
Konung som trogne undersåtare förbundne äre, böör hos
oss intet uthan med lifvet slåckna; fördenskuld i hvad
sluut och tankar vårt stånd och dhe öfrige respective
Ständer torde stadna, hvad messures tagas, approberas och
exeqveras till vårt redeliga ändamåhls erhållande att
conservera för vår dyra Konung des arfrijke så myckit
vij förmåå, så är in antecessum oundvikeligen nödigt, att
defensionsvärket uthan en tijmas förlust under händer tages,
en moget concerterat plan straxt sättes i execution,
så myckit våra kraffter förmå; och som vij af correspondencen
ifrån Orient hafva orsak att förhåppas, att Hans
Kongl. Maij:t sielf i nåder lärer vara betänkt till att genom
hvarjehanda oss til dato förborgade underhandlingar
förskaffa oss fredh, kunde lätlig hända, att om vij till
samma ändamåls erhållande skulle villja taga sådana
messures och uthvägar, som vij i vårt sinne skulle tycka
tienligast vara, torde samma messures icke uthan Kongl.
Maij:ttz största missnöije hindra heller hemma den plan i
fredzvärket och des bearbetande, som kanske i Hans Maij:ttz
sinne redan torde vara faststäld och kanske till någen dehl
begynt. På det vij likavist uthan till att göra den ringesta
diversion i vår allernådigste Konungz förväntade
bevakande och omsårg för vår vallfärd och sit rijkes conservation,
emedlertijd bij draga alt hvad som synes för oss
kunna öfrigt vara, så är vår underdåniga mehning — den
vij doch ett mognare omdömme vehla hafva underkastat,
och oss medh essentiella oemotsägliga skähl gärna conformera
— att vij i underdånigheet anhålla och söka till
att förmå Hennes Kongl. Högheet vår allernådigste Arfprincessa
samt Kongl. Maij:tts högtbetrodde herrar Råd
Bilagor.
369
tillijka med oss att anbiuda våra fiender ett stillstånd,
till des vij kunna vinna så myckit tijdh att inhämta vår
allernådigste Konungz cathegoriska resolution och uthlåtande,
på hvad sätt heller plan antingen Hans Maij:tt
sielf vill sluta någon fred heller authorisera Hennes Kongl.
Högheet, dess Kongl. Senat samt Ständer ett så högdt och
vichtigt värk att afsluta.
Det står lätt att preesumera, att en öfvermächtig
fiende lärer vara svår att förmås till något stillståndz
beviljande, men til at facilitera värket vore önskeligit
och oförgripeligen högstnödigt, att vij kunde förmå Hennes
Kongl. Höghet jämte Kongl. Maj:ttz Rådh uthan någon
minutz försummelse att beordra och instruera Hans
Kongl. Maij:ttz hos andra puissancer befintliga Ministers
att igenom tienligit föreställande af hvars och ens puissances
härunder verserande egit interesse förmå dem till
att så vijda interessera sig i saken, att dhe oss ett så
nyttigt armistitium hielpa negotiera samt derföre nödig
garantie preestera, varandes att förmoda och att förhoppas,
att ehvad instructioner Hans Kongl. Maij:tt sielf torde
hafva lemnat sina Ministrer, lärer inga deraf kunna hindra
dhem ett så innocent och för vår reddning salutairt
värk som ett stillståndz negotierande med alfvar att drifva.
Det är och jämväll säkert, att med andra puissancers bearbetande
ståår så snart och snarare ett stillstånd af en
öfvermächtig fiende [att vinna] än en fredh, sådan som
densamma ved närvarande conjoncturer blifva kunde. Emedlertijd
måste vij använda våra yttersta kraffter till att naggvärja
oss det bästa vij förmå. Skulle under varande denne
vår negotiation om stillstånd Hans Maij:tt [genom] oss än
obekanta operationer i fredzvärket hafva något gått uthrättat,
så blir deruthi igenom detta vårt göremåhl ingen
diversion heller hinder giord, eij heller kan Hans Maij:tt
onådigt uptaga, att vij göra vår flit att skaffa oss ett
momentum respirationis, när vij till sielfva hufvudnegotiationen
ingen hand vedlägga uthan sådant tanquam ett
regale et jus majestatis ovidrördt til högstbemälte Hans
Kongl. Maij:tz eget allernådigste betämjande i underdånigheet
lemna. Skulle det så hända, att vij intet kunde vinna
den accueil hos andra puissancer, att dhe ville med efftertryck
interponera sig att förskaffa oss ett sådant stillSv.
Ridder sk. o. Adels riksd.-protXVII. 1710. 24
370
1714.
stånd; skulle det och hända, att igenom Hans Kongl..
Maij:ttz egit bearbetande oss ingen väg til freed bahnas,
innan henderne på flere än ett ställe torde hafva trängt
sig in i rijket, så lärer kriget beklagligen ända sig sielf,
gifve Gild dhet då icke skeer med Hans Kongl. Maij:ttz
egen irreparable skada och hela rijketz yttersta timmeliga
olycka och raine. Alla trogna och redeliga undersåtares
— som intet annat ögnemärke hafva än att hålla sin Konung
riket tilhanda — tröst blir: dixisse et salvasse
animam.
Stokh, den 5 Febr. 1714.
Mårten Lilliehöök.
Bil. 12.1
Adelns memorial angående försvaret m. m.
Underdånigt memorial.
Sedan Ridderskapet och Adeln under sig öfverlagt
och jembvähl intagit the öfrige Ständernes, i synnerhet
thet vördige Presterskapets och thet lofl. Borgerskapets
betänkiande om then vid thenne sammankomsten then ena
gången effter then andra omtalte fredzhandel och Stendernes
lengre sammanblifvande, så har i underdånigt betracktande
af thet nådige förständigande, som Hennes Kongl.
Höghet med theres Exelktier herrar Råden af en högstberömblig
ömhet för Hans Kongl. Maij:tz och alla thes
trogne undersåthares vählferd och bästa och alles theras
förknippade lyksalighets befrämjande Hans Kongl. Maij:tz
trogne Stender bevärdigat, om annalkandet af en under
vägen varande expres ifrån Hans Kongl. Maij:t samt uptäkiandet
af hvad mera igenom allaredan ankombne, men
1 Prot. sid. 260. — Koncept, jämfördt med ett renskrifvet (dock ej
nndertecknadt) exemplar, bifogadt sckreta ntskottets protokoll och försedt
med påskriften: »upläsit i s. utsk. den 6 feb. 1714».
Bilagor.
371
ännu icke dechifrerade breef kunde til thenne handels behörige
betracktande vara nödigt at i acht tagas, [Adeln] funnit
högst nödigt at ännu om thet förre, nembligen fredzhandeln,
sine undersåthelige tankar upskiuta och thet andra,
som är Ständernes längre sammanblifvande, högst nödig
skatta, til thes man alt, hvad til et så viktigt ährende
nödigt är at vara föruth fulkombligen underrättat om, har
kunnat inhempta, at man thes bättre må sine underdånige
och oförgripelige tankar ther om til Hans Maij:tz, hele
thet Kongl, husets och alle riksens undersåtares bästa til
kienna gifva. Men som våra fienders vaksamma anstalter
oss at öfverfalla och ödeläggia giör hvart ögnebleks tid
så dyrbar, at hvar stundz försummande på vår sida drager
med sig Kongl. Maij:tz skada och riketz förtryck och undergång,
så är af et underdånigt och nitelskande hiertelag
för Kongl. Maijrtz, thet Kongl, husets och rikets hägn och
försvar Ridderskapet och Adelens underdånige bön och ansökning,
at Hennes Kongl. Maij:t och theres Excelkr Råden
af vanlig och högstberömblig nijt för thet allmenna
bästa täcktes nu i medlertidh aldraförst giöra the högst
nödige anstalter, at som armaturen til siös och landz är
thet främsta medlet til fredens befrämjande, och våre fiender
intet annat kan komma til at hindra och upskiuta sine
til vårt förderf inrättade förslag, ähn at förnimma vår
milice til siös och landz ställes på then foth, at then bör
af honom respecteras, och i consideration tagas, at flåttan
utredes och regementerne på alla ohrter completeras och
mönstras, magazinerne på behörige ställen skyndsammast
uprättas, generalerne en chef sampt alle andre vederbörande
så vähl til siös som til landz, som thet värket befordra
kunna, ther hän beordras, at rycktet måtte hemma
och utrikes utspridas, att thenne sammankompsten thet
alleredan till väga bräckt, at en redoutabel milice är vid
handen och i rörelse, hvilket icke kan uthan behaga Hans
Kongl. Maij:t vår nådige Konung, befordra hans upsåt,
betyga vår endräktighet och bringa våra fiender at betenka
sig längre, innan the oss anfalla, och således gifva
oss råderum alla andra til Kongl. Maij:tz och riketz tienst
ländande förslag at uthföra och värkställa.
372
1714.
Bil. 13.1
Lars Stiärnelds skrifvelse till landtmarskalken med insändande
af ett memorial angående fredsverket, försvaret m. m.
Högvällborne Herr Baron och Landtmarskalk.
Den allmänna omsorgen samt min undersåteliga trooheets
plickt, tillijka med en sannsky 11 dig naturlig ängzlan
öfver förlusten af den ägendom, som fienden till ett anseenliget
för mig borttagit, hafva föranlåtit mig, effter
plägat samtaal med några redeliga patrioter, att i pennan
författa hoosfogade ödmiuk-oförgrijpeliga memorial, hvilket
jag tänkte redan ingifva samma dag, som fredsvärket på
Riddarehuset hades för händer, så och sedermera när det
andre Ständernes underdåniga breef till Hans Kl. M:t föredrogz.
Män så väl den ena som andre gången var ingen
tijd öfrig därtill. Och enär dee allmänna sammankomster
numera sällan skee, ty har jag på andras inrådan de ödmiuk-hörsamst
härmed skolat anhålla, det Herr Landtmarskalken
behagade det samma låta uppläsa uti det secreta
utskåttet och sedan vid första det högl. Ridderskappets
och Adelens hela sammanträde. Jag hoppas med
otvifvelachtig tillförsicht att få niuta dee anförde skäliga
prfficautioner och påminnelser värkeligen tillgoda hoos alla
rättsinta, som äro örne om den allmänna vällfärden och
fölliachteligen hvars och ens besynnerliga interesse deruti,
utan andras förfång. Lärandes mångens beängstigade
hiärta, som älliest modfält fruktat drifvas till det yttersta
af-allt älände, då man bedröfveligast moste utbrista: spes
et fortuna valete, åter uppfriskas med hugsvalande och
nya kraffter igen, när raisonabel kärleek får råda öfver
alla preedominante passioner.
Jag förblifver med all respect
Högvällborne Herr Barons och Landtmarskalkens
ödmiukhörsamste tiänare
Lars Stiärneld.
Stockholm den 26 Febr. 1714.
1 Original.
Bilagor.
373
Ödmiuk-oförgrijpeligit memorial. 1
Aldenstund, till underdånigste föllje af det utfärdade
Hennes Kongl. Högheets vår allernådigste Arfprincessas
och Theras höggrefveliga Excellenciers Kongl. Maij:ts högrespective
Rådz convocationsbref, vid närvarande Ständernes
allmänna möte vill åligga hvar och en redelig svensk
patriot i synnerheet så vähl som allom i gemeen, i det
fäderneslandets nööd stijger som högst och en beklagelig
undergång synes förestå, at nu endrächteligen med Gudz
nådiga tillhielp sorgfälligst arbeta på alla uptänckeliga
medell och utvägar till rijkets och dess invånares hägn
och försvar, fördenskull har man troskyldigst icke underlåta
skolat, i anledning af högstbemälte hälsosamma påbud,
at vara omtänckt, huru som icke allenast nyttiga
förslag måtte gifvas vid handen och gagneliga påminnelser
bijdragas, utan ock vid hvad som kunde af höga Ofverheten
förestält varda, af et troget och redeligit upsåth,
lijkmätigt 1626 åhrs uplästa riddarehuusförordning, at
yttra sine vällmeente tanckar genom frija stämmor och
ett oförhindrat ordenteligit omröstande. Förmodandes man
icke, det någon lärer vijsa sig så obillig och, intagen af
haat och afvund eller egennytta, vrångvijst ansee och förtyda
hvad man af högstdrifvande orsaker samt trogen nijt
och ohoga för rijksens och fäderneslandets säkerheet förslagzvijs
allenast gifver vid handen till de rättsintas och
opassionerades förnufftige öfvervägande, hälst som nu är
rätta tijden vid detta beramade mötet at uprichtigt tala
och påminna både för dem, som bära sårade och blödande
hiertan öfver sin bortmiste af fienden beröfvade ägendom,
som och dem, hvilcka lefva i fruchtan med hela deras timmeliga
vallfärd at råka uti en hotande högsta nöd och
elände, ja at den ena med den andra löpa fara at underkastas
omennskliga plågor och tvång, med en förskräckelig
ängzlan och siälaångest, när vij betrachtom det mycket
vijdlyfftiga utseendet med närvarande sakernes förvirrade
conjuncturer, och altså efter Gudz och naturlig rätt ingen
1 Upplästes den 5 Mars enligt Stiärnelds 2:dra memorial (se bil. 20).
374
1714.
trogen och redelig undersåte lärer och kan vara betaget
at förklara sin vällmeenta intention.
Nu på det sådant må kunna skie desto tryggare och
med önskelig frucht och nytta, så erhindres oförgrijpeligen,
om icke ett rum måtte lämnas öpet för Adelen och
Ridderskapet på Riddarehuset här sammastädes, at sampteligen
alla dagar få träda tillhopa och, såsom annorstädes,
jemvähl hoos de andra Ständerna, är brukeligit, hålla deras
conferencer, samtahl och discourser, på det vid förefallande
angelägna och vichtiga saker och påminnelser
hvar och en må hafva spatium deliberandi och icke öfverijlat,
hafvandes icke alla praesentiam animi, de där på
ögneblicket kunna finna sig, blifva nödgat antingen at
tijga stilla eller aldeles at hålla sig derifrån, hvarutaf
befahrande missnöije och mycken skadelig oreda omsijder
förorsakas torde; män derest rådrum lämnas till omhugsande
medelst dageliga sammankomster, skulle icke allenast
alt redigt och moget kunna afgiöras förutan confusion
och tumult, i det de, som voro af en mening, kunde då
sammanfoga sig och sedan låta en däribland föra ordet,
tagandes städze vid alt consulterande rijketz försvar och
den allmänna vällfärden för ögnemärcke och ändamåhl,
och andragandes sin mening effter ett sundt förnufft samt
vällgrundat och moget öfverläggiande, till at så mycket
vissare finna och sedan enhälleligen försvara den reena
sanningens oförduncklade lius, utan skulle jemvähl detta
mötets förehafvande angelägenheter såmedelst skyndsammare
stå at afhielpa, maturera och bringa till åstundat
hugnelig ändskap, hvilcket nu varande högst fahrliga tillstånd
så väll som mångens trångmåhl till medells och
uthgiffters besparande på denna kåstbara orten synes skiäligen
ärfordra. Hvilcket alt hemställes det samptelige
högloft Ridderskapets och Adelens gunstige och vällbevågna
omdömme och vakande försorg, på det den öfriga kårta,
pressante och kåstbara tijden till fäderneslandets frälsande
måtte icke fruchtlööst användas, eller de hijtkallade fåfängt
förspilla penningar och omkåstningar, utan at få
med flijt och alfvarsamt efftertryck arbeta samdrächteligen
till erhållande af den påsyfftade hela fäderneslandets nytta
och vallgång.
Bilagor.
375
2. Vid denna sammankomstens första början omtaltes
på Riddarhuset, och var fuller på vägen, som berättades,
at de fångna Ryssarne skulle föras bort härifrån. Men
som sedermera ingen sådan ändring förspörjes vara giord,
så hemställes ett opartijskt bepröfvande, om icke vid så
beskaffat händelse och förehafvande af de högstimportante
deliberationers och rådslagz ändteliga sluut, hvarpå menniskligit
anseende, heela fäderneslandets lycksalighet och
uprättelse endast heroor, med högsta flijt bör tillsees, det
ingen fången fiende må tillstädjas at komma här uturrijket,
utan alla de här i Kongl, residencestaden Stockholm
vistande Ryske fångarna af högre och mindre värde kunde
ännu genast och ju förr ju häldre transporteras ett stycke
väg härifrån till uppstäderne, åthminstonnet så länge detta
Ständernes möte påstår, hälst som denna ortens belägenheet,
de åtskilliga slagz härvarande främmande folckets
fattigdom och torfftighet gifva nogsam sannolijk orsaak
at täncka och troo, det våra fiender och illvilliga kunna
genom förbemälte och flere sådana tillfällen oformärckt och
listeligen mycket utspana, höra och förnimma till deras
stora fördeel, men våra anstalters hinder och skadeliga
bemötande. Och till at förebyggia de Svänskas särdeles
olägenhet därigenom uti Ryssland, kunde de förnämsta
här vistande fångarna alfvarligen antydas, såframt vårt
fångna folck till deras större besvär och förtryck bortfördes
längre från Muscou än Ryssarna här från Stockholm,
at då ofehlbara och icke mindre skarpa repressalier
dem här vederfaras skulle.
3. Sedan och till att effter all menniskmöijeligheet
förekomma spionerie och fördärfveliga stämplingar, om
jembvähl icke så kunde förfogas, det under vederbörlig
upsicht påstbrefven blefve öpnade så vähl här sammastädes,
i betrachtande af denna folckrika orten, som ock uti
de städer och fästningar, hvarest några fiendteliga fångar
hållas förvarade, samt at alla uth- och inresande noga och
granneligen visiterades, hvilcket vitterligen med god nytta
observerades och gick för sig de framfarne krijgzåhren uti
Est- och Lijfland. Och fast icke de subtilaste practiquer
således skulle kunna penetreras och uptäckias, stodo lijkvähl
troligen en stoor dehl deraf, Sverige elliest förfån,
gelig, at af boij a och hämma.
376
1714.
4. Fredzvärcket och dess angelägenhet enkannerligen
beträffande, så vore nu intet af verlden önskeligare och
det tämmeligen macktlösa Svea rijke äfven hälsosammare
än en nyttig, beständig och hugnelig fred. Allenast torde
falla svårt at conciliera åtskillige dervid concurrerande
tänckvärdige omständigheter. Ty på den ena sidan befinner
sig rijket l:o) mycket försvagat genom dess många
fästningars och de importanteste provinciernes förlust,
hvaraf fienden 2:o) har vunnit förmån medelst favorable
tillfällen med styrcka af folck och reelle medell till sin
mera framgång och vårt tillståndz förvärrande. 3:o) Förspörjes
sannolijkt, det fienderna giöra starka författningar
at snarast angrijpa oss både till vattn och landz. 4:o)
Är Muscoviten så när kommen till hiertat af fäderneslandet,
at föga meer än två eller tre dagzresor skilljer honom
från sielfva Kongl, residencet Stockholm, sorn är
rijksstädernas crona och yppersta prydnad samt hela
landets förnämsta härligheet med de deruti befinteliga
ädlaste clenodier och dyrbaraste skatter af public och privat
egendom, såsom kyrckior, Kongl, slottet, Kongzhuset,
Arcenalen, Rijkz- och Kongl. Collegiernes archiver, Banquen,
järnvågen, den pretieuse copfardieflåttan, de många
prydelige palais och så väll bygde huus samt de äröfrade
trophéerne, med mycket mehra, hvilcket alt står äfventyr
at underkastas ett ouprätteligit ödesmåhl, beröfvande och
förskingrande; föreståendes 5:o) de höga och dyra Kongl,
personerne och de principaleste af rijket tillijka med alla
undersåtarne en oförnekelig ögonskeenlig fahra af nöd och
fienteligit anfall samt därvid hängiande elände. 6:to synes
örlogzflåttan effter all lijknelse näppeligen blifva
bracht så snart i det esse och tillstånd at kunna försvara
rijket för fientelig invasion och landzstijgning, hälst som
oss lärer feela bland mycket annat jemvähl matroser och
siöfolck, som nu i Finland och flerestädes blifvit fienden
beklagligen till deel, som tillfören de varit oss till tiänst. 7:o)
Om ock vår krigzmackt till landz kunde och skulle varda
så taalrijk och med alt tilbehör försedd, hade lägenheet
at biuda fienden hufvudet, och man sätter än mera, at en
af fienderna måtte lijda nederlag och tvingas lämna oss
fältet och victorien, så är doch heelt ovist och tvijfvelachtigt,
om man besegrade jemvähl den andra äfven så mächtiga
Bilagor.
377
fienden, men aldeles osäkert at giöra vist förslag på något
lyckeligit hufvudverck för oss emot så många och starcka
fienteliga machter till siös, och altså högst tänckvärdigt
kunde skattas en så högvichtig saak at låta ankomma på
et fältslag och vågspeel af lycka eller undergång. Hvarhoos
i lijka måtto är att betrachta, det fienden har nu
förmån af krijgzlyckan och således mera skadelöst kan
hasardera en eller flere batailler, efftersom ock, i fall vij
erhölle en eller annan seger, man doch dermed icke hindt
drifva honom 80 till 100 mijl straxt tilbaka eller forcerat
honom utur siön, långt mindre från många i dess händer
varande fästningar, som för menniskiors ögon involverar
en obeskrifvelig Sveriges svårighet och nu mera vid dess
så afmattade kraffter en outhärdelig tijdens längd. 8:o)
Om ock fienden icke vore sinnad så straxt här sammastädes
at giöra värkeligit inbrått, utan ansee tijden, afstängandes
oss alla lijfzmedells tillförseli och oumbärliga nödtorfter
medelst skantzars och fortificationsvercks upkastande på
Äland och Holmöön uti Qvar ken, som för kort sedan endehls
skriffteligen anfördes, så skulle det synas vara ett
nogsamt expedient till at omsijder tvinga oss at då kanskee
undergå mycket svårare hvilckor än torde hända nu
af honom påstås och obtineras kunde; varandes 9:o) föga
eller intet hopp öfrigit om avantagens diversion för oss
boos den Ottomanniske porten.
Men på andra sijdan förekomma sådanna moment: l:o)
at en tämmelig vacker anstalt af det loff. Borgerskapet
här i staden är redan påbegynt till en deel af örlogzflottans
skyndsamma utredning, förmodandes man det på
fullkomlige esquadrers fordersamma utrustande med all
flijt lärer arbetas. Militien till landz består 2:o) af väärbart
gott manskap och som man hoppas med gevär, kläder
och mera tillbehör lära vara merendehls fournerat;
varandes jemvähl 3:o) spanmåhl och vivres vid handen
till krijgzfolckets underhåld på en tijd, så ock förväntande
reda penningar af de bevilljade contributionerne till deras
sold och aflöning. 4:o) Är betänckeliget at inlåta sig här
i rijket uti fredzhandell, så vijda Hans Kongl. Maij:t sådant
icke in specie befalt Ständerne, utan gifver Hr HofCancellern
Mullers samtel. Adeln och Ridderskapet föreläste
skrifvelse till Hans Excellence Kongl. Rådet och
378
1714.
Prmsidenten högvälborne Gref Arvid Horn, daterat Timurtasch
den 20 Novembr. nasti. 1713 vid handen, at högstbemälte
Hans Maij:tt vore nu mera benägen till fredztanckar,
åstundandes således kunna bryta krijget, at man
först obtinerade fred med någondera partiet af våra fiender,
och altså synes Hans Maij:tt den förrättningen villja
hafva sig sielf förbehållen at disponera om. Derjemte berömmes
Deras höggrefl. Excellencer samtel. härvarande
Kongl. Maij:ts Råd uti ett meer bögstbemälte Hans Maij:tts
eget nådigste bref, af Hr Cancellierådet Ehrenstrahl upläsit,
för deras lydnad [att] utan något förtydande af dess höga
intention stricte hafva efterlefvat ordres, befallandes Hans
Maij:tt yttermeera Deras grefl. Excellencer alfvarligen at
sammaledes noga observera dess nådigste villja och befallningar
alt framgent effter sielfva bookstafven, hvaraf tyckes
föllja, som vore undersåtarne och Ständerne icke tillåtit
så vijda at depensera af sig sielfva, mindre at tractera
om någon fred, förr än Hans Maij:tt derom i underdånighet
rådfråges, och dess nådigste samtycke inhämtes. Man
kan 4:o) icke eller veta, huruvijda uthrijkes puissancer såsom
mediatorer, ja sielfva fienderna lära reflectera på
Ständernas tilbod och föreslående fred, så länge vår aller -  nådigste Konung, en souverain herre öfver sitt arfrijke,
eij authoriserat och befullmächtigat dem dertill, med mycket
mera som förorsakar essentiele inkast och betänckelige
tvijfvelsmåhl. Om jemvähl desse hinder kunde rödias utur
vägen, och änskönt någon fred äfven skulle kunna träffas
emellan oss och våra fiender, vill densamma 5:o) apparentligen
sluta sig slätt för oss med ingen ringa skada
vid vårt nu varande förfallne tillstånd både till länders
förlorande och commerciernes försvagande, utom det at vår
örlogzflåtta vid så beskaffat rijkets stympande sedan 6:o)
svårligen skulle kunna uthredas och sättias uti väärbart
stånd utan öfvermåttan och excessive stora omkåstningar,
enär vij inga eller de mindsta materialierne hade dertill
af väre egna provincier at bekomma. Derjemte skulle vid
vanliga, Gud bättre, offta tillstötande missväxter här uti
vårt kiäre fädernesland 7:o) visthusen och spijscamrarna
på förberörde tijmande händelse af ett plötzligit fredzfördrag
så tillstängas för oss, at Bergzlagen skulle lijda nöd,
bruken och stora nyttiga verck stanna, så ock mången och
Bilagor.
379
till befahrendes en stor dehl rijkzens inbyggiare lijda yttersta
nöd och förgås af hunger. Fienden måtte ock få
behålla flere eller mindre länder af rijket, så är doch 8:o)
lätt att föreställa sig, det han skulle ofehlbart med första
uprätta en bastant och fullkomlig skepzflotta uti Östersiön
och sedan antingen sielf eller conjunctim med Dannemarck
biuda till at disputera oss dominium maris Baltici, hvartill
en mächtig och krijgälskande potentat kunde anföra 100
prsetexter, så at, när vij funno oss för svaga att giöra
honom efftertryckeligit motstånd, nödgade at hålla oss
innom vår skiärgård och skantzsar, en sådan prsejudicerlig
freed vore oss Svenskom fast odrägeligare än ett krijg,
som doch snart till vårt bästa med Gudz hielp kunde användas
och förväxla sig, hvartill icke orimmelig förhoppning
9:o) giöres, när man erhindrar sig de nyligaste uti
Europa förelupne tijdernas omskifftningar och huru krijgzspelet
har kastat sig emellan Romerska Keisaren och
Franckrijket, i det det senare så tämmeligen några åhr
succumberade, men omsijder repade mod, giörandes manligit
mootvärn, öfvervan den förra och fullfölgde sin seger
med triumpherande vapn, till erhållande af mycket fördelhachtigare
conditioner, än om Frankrijket vid dess hårdaste
motgång begifvit sig till en skadelig fredztractat.
Därhoos förtiänar 10:o) det säkerligen stort betänckiande
och är en saak af mycket bekymmersam consequence, at
de hijtkomne olyckelige flychtingarna, som af en uprichtig
troheetz plicht och rättskaffens undersåtelig kiärleek för
sin naturlige Konung och öfverheet förfogat sig till
Sverige, skulle på sådant sätt platt skilljas från sin lösa
och fasta egendom uti de af fienden bemächtigade och således
oförryckt sig bibehållande provincierne, sedan den
samma genom Czarens placater, efter det possessorerne innom
åhr och dag a tempore publicationis icke instält sig,
är för confiscabel erkänd; och när länderna icke recupererades,
intet hopp mera vore öfrigt till deras conservation,
utan med hela familier stöttes för hufvudet, mädan som
inrikes tillståndet ju då icke kunde annat vara och tåla,
än för publici trångzinåhl skull alla så beklagelige privati
ogiörligen stodo at hielpas, sannerligen res pessimi
exempli, som vid förefallande vijdare feigde skulle afskräcka
oräckneligt många at taga sin tillflycht hijt, utan
380
1714.
häldre genast submittera sig fiendernas discretion. Och
sidst må man väll ll:o) fråga vid en sådan usell och besvärlig
fred, hvarest medell och penningar skulle tagas
till den nästan obeskrifvelige giäldens afbetahlning.
Sådant med mehra moget öfvervägandes, vill synas
för oss nu angelägnast vara ju förr ju häldre at tillrusta
krijgzfolcket och söka vår fiende, kunnandes med vinterföhret
beqvämligare anskaffas, på slädar reqvisiterne framföras
och armeen allestädes fourneras med lijfzmedell, så
ock magaziner i hast uprättas, efftersom man jemvähl
denna tijden finner något af vivres och förråd nästan
hvarjestädes för sig, men tvärt om längre fram på åhret
lijtet eller alls intet däraf. Och så vijda bönder och allmogen
är hogat at möta fienden och värja sig tillijka
med alla andra redelige patrioter, trygger man sig vid
tillförsichten om Gudz nådiga hielp och understöd äfven
så vähl nu som vid Narva 1700, Dynaströmen 1701, Kliskou(!)
1702, Fraunstadt 1706, Skåne 1710 och Gadebusch 1712.
Men stodo genom fredzmäklande krijget så vijda at brytas
och skadelöös freed eller stillstånd med en eller annan
[af] våra fiender at stiffta, vore då så mycket bättre.
5. Imedlertid som krafftiga författningar måste göras,
så ehuruvähl allom är bekant, hvad märckelig och öfvermåttan
stoor afgång på väärbart manskap detta rijket
lijdit genom dyyr tijd och hungersnöd, pestilentie och et
långvarigt svårt krijg med mångfaldiga och tätt hvarpå
annan fölgde recreuteringar, så at åthskilliga regimenter
hafva måst stå länge och kanskee framgeent blifva ofulkomliga;
doch lijkvähl och där icke orådeligt skulle pröfvas,
kunde de beständiga regementerne lätteligen completteras
och en deel de extraordinarie troupperne, hvilcka
senare på hela 2, 3 och 4 åhrs förlåpp, ja sällan doch
komma uti fullt och behörigt stånd till at giöra tiänst.
Men därest nu desse ofullkomlige troupper blefve understuckne
och de beständiga regementerne dermed completterade,
skulle icke allenast den utblottade bonden, som
elliest nödsakas sielf änteligen varda soldat, lindras och
befrijat få odrefven sköta sitt åkerbruuk till folckets
och krijgzmachtens födo och underhåld, utan jemvähl vid
Kongl. Maij:tts och Cronones cassa dermedelst skönias en
anseenlig besparning af så många då onödiga officerares
Bilagor.
381
gage och åhrligen oplöpande löhn, kunnandes hvad på sådant
sätt icke ville förslå, bristen upfyllas genom utskrifningar,
antingen af torpare å de orter, hvarest mycket
slijkt manskap finnes, eller ock med friska karlar och en
hoop publique tiänstedrängar, vachtmästare, såsom ock besökare,
famn-, palm- och andra mätare, accijs- och beslagzkarlar,
brokijkare, stadz- och academi;®vachter samt klåckare
och klåckringare med flere dylijke utsökas dertill,
och dimitterade krijgzmanshuus- och sådanna gamla soldater
som andra lediga personer, de där icke achtas tiänlige
i fält, förordnas i stället igen.
6. Och emedan åtskilliga slagz handvärckzsysslor
här hemma i rijket, såsom koka och tillreda maat, sömma
och giöra vinter- och sommarkläder, baka, brygga, bränna
och väfva med mera, kunna äfven så vähl beställas af
qvinspersoner som manfolck, fördenskull om behörig anstalt
giordes derom, skulle många dugelige karlar finnas
af bemälte slag, som till slijka handverck nu öfverflödigt
brukas, märckeligen kunna hielpa till en taalrijk och redoutabel
krijgzmachts formerande.
7. Sedan till at emploijera de tiänstlösa öfverofficerarne
kunde en lustre corps deraf uprättas och af en Generalsperson
anföras, troendes man det skulle många resolvera
sig at försöka sin lycka dervid både af adell och
ofrälse, så och en stoor deel flychtingar, om dem, som
medellösa sig sielfva eij kunde mondera och försee dermed,
allenast någorlunda hederligt gage tillädes, samt goda
hästar anskaffades, hvartill de förmögna här i Stockholm
och annorstädes i rijket, vällbetänckiande den öfverhängiande
fahran af fiendernas annalckande och inbrått snart
öfver alt skulle tvifvelsutan vijsa sig oförtrutna och häldre
villja vara sielfva på en tijd utan sådanna hästar och
dragare, men lämna dem till tiänst, som jemte andra redeliga
och tappra strijdzmän med distinction säkerligen
vordo hielpandes frälsa rijket utur en allmän förestående
nöd, än knäppa sina händer i otijd tillhopa och sedan med
all sin vallfärd och familie exponeras det yttersta eländet
och fördärfvet. Till de fächtandes mera behiertande och
fiendernes oförskräckte angripande skulle mycket contribuera,
om de, hvilcka sig manligen förhöllo, försäkrades
af Hennes Kongel. Högheet vår allernådigste Arfprincessa
382
1714.
och Deras höggrefl. Excellencer samt!. Kongl. Maij:tts
högrespective Råd at icke allenast förutan alla intriguers
inrymme niuta i lijfstijden deras signaliserande meriter
och vällförhållande oförkränckt till goda med ofehlbar
promt och värckelig befordring, utan jemvähl deras hustrur
och närmaste anhöriga, hvilckas mann och fäder uti en
sådan kallelse, då fäderneslandet blefve räddat från sit
hotande undertryck, med döden afginge, at hederligt med
lijfzmedell effter stånd och värde försörgde och underhåldne
varda.
8. Att nu en starck och ståndfast milice till häst
och foot, utvalt manskap, försedd med det angelägneste
tillbehöör, efter skyndsam giord anstalt till magaziners
och krijgzförfattningars förnödenhet, kunde ställas fienden
ofördröijeligen under ögonen, synes vara så mycket nödigare,
som Muscoviten elliest icke och näppeligen utan fältslag
lärer vid närvarande sin högmodiga framgång stå at
förmå och disponera till någon reputerlig och gagnelig
fred för Sverige, men söka öfverraska oss hälst och snarast,
när vij det minst förmoda. Och där vij länge utdraga
tijden med vidlyfftiga tillredningar af kostbara monderingar,
bemächtigar han sig imedlertid det ena lähnet
efter det andra, som elliest, så framt vij använda flijten
at förekomma och möta honom, kunde lända våra vapn
till desto kraftigare bijstånd, hvilken sedan efter förlusten
stodo svårligen at redressera och återvinna. Och ju längre
vij temporisera, ju svårare varda våra hvilckor. Ty både
Ryssen och Danmarck med andras tillhielp fruchtes emot
våren och sommaren angrijpa oss tillijka till siös och
landz, då et odrägeliget åter lärer erfordras till en svarsgiltig
kåstbar örlogzflåttas utredning, och icke mindre
svårt och till äfventyrs omöijeligit falla at på en gång på
2 eller 3 särskilte och vijda från hvarandra belägne
ställen möta de nombreuse fientelige krijgzmachterna, till
förtijgandes at vara dem vuxen. Deremot vij nu eij hafvom
at befahra den Danska, som ingen descente kan så
snart verckställa för fråst och köld med någon anseenlig
force, hafvandes han icke eller många och så starcka troupper
i Norrige stående, at han något hufvudverk dermed
skulle äfven kunna företaga.
Bilagor.
383
9. Och såsom mycket derpå ankommer, huru feltoeconomien
inrättes och krijgzfolcket varda förplägade,
altså underställes ett välbetänckt gottfinnande, om icke
et sådant General-Krijgzcommissariat kunde förordnas, som
bestodo af Generalen en chef såsom president och tvenne
Krijgzcommissarier med en Fältcommissarie vid hvart regemente
samt en Notarius eller Secreterare. Och till at
förekomma lägenhet till försnillande och orichtige dispositioner
genom den enas eller andras authoritet, kunde
alla tvijfvelachtige måål och differente inkast bäst decideras
medelst samtelige Colleganternes ordentelige voterande,
under hvilckas upsicht och anordning alla medell,
magaziner och vivres skulle sortera, och de alla lijka
mycket derföre vara ansvarige, så ock hade at draga all
giörlig omsorg för krijgzfolcketz underhåld och förplägning
samt at tillsee och sielfva lägga handen dervid med
så fullkomlig god anstalt och Fältcommissariernes tillhielp
jemte annan betarfvelig prompt handräckning, at soldaterne
och alla vederbörande tilldeltes oförkårtat deras nödtorfftiga
subsistence och månadliga löön, så länge någon
tillgång vore, åliggandes bemälte Fältcommissarier innom
hvar 4:de veka at ingifva egenhändiga under eedz krafft
verificerade förslag generalitet på inkomst och utgifft,
efftersom ock samtelige administratorerne dervid skulle
mundt- och skriffteligen med lijflig eed förplichta sig at
fly och ingaledes under någon en eller annan förevänning
och påfund bruka och föröfva den ringaste egennyttighet
vid heders och embetes förlust.
10. Dee nitälskande om en sanskyldig gudzfruchtan
och et ährbart lefverne, som bijvistat de förelupne Svenska
fältslagen, lära icke kunna neka, det ju goda och för sin
rättsinta lärdom och vandell berömlige prästmän hafva
genom deras anderijka och upbyggeliga predijkningar och
christeliga förmaningar mycket förmått bijdraga hoos
krijgzfolcket till deras behiertande at o försagd! och med
ståndachtighet angrijpa fienden; men man tror, om nu
skulle ankomma på en alfvarsam skarp träffning i fält, och
utvalde förnämare theologi fölgde med arméen, predijkandes
tillijka med regementz- och bataillonsprästerna för
densamma flijtigt, på hvilckas andeliga höga stånd och
hvilckor hvar och en, doch särdeles den gemena hopen,
384
1714.
drager et besynnerligt afseende, at de skulle visserligen
med anderijka föreställningar och bevekeliga den heliga
skriffts krafftiga språåk förmå skaffa och uträtta
mycket och med märckeligit eftertryck upmuntra de
fächtande till at modigt och tappert anfalla och näst den
allsmächtigas oöfvervinneliga bij stånd besegra fienderna.
Det Gud gifve!
11. Hvad nu contributionerne enkannerligen beträffar,
så emedan et fundament till all nödvändig ting vill och
bör vara, hvarföre skulle ett generalförslag ohngefähr på
30,000 man eller mera, och de dertill reqvirerande förnödenheter
af penningar och proviantepersedlar på 3A eller
ett åhrs tijd kunna märckeligen tiäna till at derefter proportionera
contributionernes cjuantum imellan alla 4 ständerne
och ståndspersonerne, varandes imedlertijd väll, at
till den allmänna creditens underhållande förpantningarna
sedan 1700 inclusive samt bancolåhnen för allan tijd med
mera af lijka beskaffenhet, där höga Öfverheten så behagade,
frij erkännas för all afgift; men om det, som nu
bevilljes, icke varder till hälften eller 3/i tillräckeligit at
verckställa en så högvichtig dessein och krijgzexpedition
med, hvarpå hela rijksens också oräckneligt många menniskiors
lycksalighet lijkvähl heroor, kan ju då intet annat
föllja, än at försvarsvercket uti sin bästa drift måste
stanna i brist på medell, och olyckan således högstbedröfveligen
taga öfverhanden. Altfördenskull tyckes berörde
förslag vara helt nödigt, på det hvar och en, seendes den
ovandelbara nödvändigheten för ögonen, måtte blifva upväckt
och beveekt vid ett så nödstält tillfälle at angripa
sin förmågo efter råd och ämne uti det aldran
ärm aste.
12. Anbelangande den projecterade 10 daler s:mts
contributionen af hvart helt hemman, så aldenstund dervid
af en och annan påmintes, at dehls hemman äro bättre
och dehls sämre, kastandes några af sig ohngefär 80 daler
s:mts räntta meer eller något mindre, hvaremot andra importera
allenast 30, 20 och 10 daler s:mt om icke mindre
om åhret, fördenskull fast mera besvär af adeliga rusttiänsten
och annat, som omrördes, skulle hänga vid förstbemälte
hemman af större räntta, sådant lijkvähl icke
lärer kunna balancera deras last uti contribuerandet utan
Bilagor.
385
åthskillnad, som bestå af ringare dretzell, så föreslås oförgrijpeligen,
om icke så kunde jämkas, at af hvar daler
s:mtz räntta effter rusttiänstlängderne med cronovärdering
3 eller 4 öre s:mt öfver alt kunde utgiöras, at en richtig
proportion och jemnlijkheet uti contribuerandet rättvisligen
måtte observeras och emellan Kongl. Maijitts trogna
undersåtare iachttagas, på det jemvähl elliest icke måtte
yppas alt för många balancer och restantie afskrifningar,
när utgifften icke är grundat på en rätt proportionerad
jemnlijkheet. Män af säterijerne med deras råå och röör
contribueres 10 daler s:mt af hvart mantal.
13. Till at påfinna en skiählig lijkheet jemvähl vid
krijgzgärdens eller hielpens utgiörande, så at den rijke
måtte effter all billigheet draga proportionaliter så stoor
last och besvär som den fattiga och oförmögnare, medan
som alla interessera uti en allmän nöd, och fördenskull
med en christelig och sådan ovilckorlig plicht, hvarmed
uti en societet den ena den andra, vij sammaledes inbyrdes
ärom förbundne, så torde icke befinnas orådeligit, om
de förmögna utom gement folck erlade 1/t eller 1 procento
af den löösa egendomen öfver allt och huusen i städerne,
som upgafs förledet åhr vid beskattningen, kunnandes
detta medlet till et erkläckeligit och ymnigt sammanskott
lättast och fordersamst practiceras öfver hela rijket med
minnsta mödan, förutan Hrr Landzhöfdingarnas elliest öfverflödiga
förrättningars tillökning eller långligit drögzmåhl
och vijdlöfftighet, som den pressante allmänna omsorgen
nu icke tillåter.
14. För öfrigit som näst det förra revenuernes rätta
och gagneliga förvaltande är det angelägnaste, som för all
ting bör hugkommas, så tyckes vara nödigt i underdånighet
at anhålla hoos Hennes Kongl. Högheet och Deras
höggrefl. Excellencer om nådgunstiga ordres till vederbörande,
at de contributionsmedlen, som af de mäste utarmade
undersåtare till fäderneslandets befrijande och försvar
nu denna trångmålsfulla tijden utgiöras och såsom uthi
största nödfall och fahra tillhopa sökte och erlagde varda,
om så möijeligit vore icke till andra usus utan endast
och allenast måtte användas till den förehafvande högstangelägna
krijgzexpeditionen och de aldraoumgengeligaste
tarfvorne därvid, på det defensionsvercket icke måtte
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot. XVII. 1714. 25
386
1714.
komma at studza, ock fienderna få inrymme, deras förderfveliga
anslag ock upsåt at befrämia till fäderneslandetz
ruin ock totale undergång.
15. Emedan på landet för Cronofogdar ock de ordinarie
upbördzmännen är så öfverflödigt at giöra, det de
näppeligen hinna med at skiöta ock beställa om infordrandet
af ordinarie ränttan ock de i fredztijder vanlige ock
elliest dem anbefalte hvarjehanda slagz sysslor, ty föreslås,
om icke uti 4 andra trovärdiga personers, nembligen en
ståndpersons ock den nyligen uti läknen till restantiernes
upbärande förordnade extraordinarie cronobefallningzmans
samt 2:ne bofasta redeliga bönders i kvart fögderij öfvervaro
de nu påbudne contributionerne uti reda penningar
kunde på vissa terminer insamlas och emottagas uti en
väll förvarat kista med 3 låås före ock sedan jemte en
ricktig förteckning på inkomsten, verificerat af alla 4 med
egenkändiga namn ock rätta sigill samt vanliga bomärcken,
kvar 14 dag insändas kijt till staden och insättias
uti Banquen. Således komme denna bevillningen icke at
sammanblandas med de mångfaldiga slagz ordinarie Cronofogdarnes
andra upbörder, utan kade den extra ord. (kronofogden
derföre at giöra behörig redo och räckenskap; men
spanmåkl, gryn, ärter och slijka persedlar, som in natura
utgiöras skola, kunde föras till nästa magazinerne, ock
qvittencerne därpå upvijsas för sist bemälte upbördzman
till at observeras vid räckenskapen. Detta torde vara et
gott ock gagneligit medell till at få snart ock redigt contributionerne
influtne utan så många balancer som tillförenne.
16. Till rijkets förmodeliga hägn ock försvar, samt
fiendernas ofehlbara skräck skulle utan tvifvell mycket
contribuera, om vissa officerare förordnades uti kvart härade
ock sockn, som nu genast enrollerade det dugeliga
bondemanskapet och sedan exercerade folcket 2 eller flere
gångor om vekan, nembligen sön-, helge- ock fredagarne
efter sluten gudztiänst på en viss dertill utsedd sammelplatz,
allenast de effter en ock annans Hrr Landzhöfdingarnes
ingifne förslag med nödige gevähr måtte forderligast
giöras beväpnade. Ock derest förrådet vid Kongl.
Arcenalen och factorierne icke ville tillräcka, kunde de
af det höglofl. Kidderskapet ock Adelen sampt flera, hvilka
Bilagor.
387
kafva deras rustcamrar ock gevär behållna, tillijtas och
anmodas emot en billig vedergällning at uplåta sådant,
som deribland brukeligit vore eller repareras kunde, till
fäderneslandetz tiänst ock så oumgengeliga förnödenhet.
Stockholm den 2 Eebruarij åår 1714.
Lars Stiärnbld.
Bil. 14.
S. Leijomnarcks memorial i anledning af kungl, brefvet den
30 Maj 1713 angående upphörande af efterräkningar m. m.
Ödmiukt memorial.1
I. Alldenstund H:s Kongl. Maij:tt vår allernådigste
Konung medelst dess nådigste ankomne ock på Ridderhuset
inför samtelige Ridderskapet ock Adelen den 6 framledne
Febr.2 upläsne bref, daterat Timurtasch vid Adrianopel
den 30 Maij i förledit åkr 1713, allernådigst förklarat,
det skola alla observationer ock effterräckningar
för dhe contributioner, hvilka härflyta af dke förre contributionssta[d]gar
ock placater, kädaneffter alldeles stadna
ock upköra, så att ingen, ehoo den ock vara må, nu eller
i tillkommande tijder skall blifva derföre besvärat eller
på något sätt oroat, hvilken K. M:ttz allernådigste intention
icke mindre syfftar till att lindra ock vid desse vijdt
utbseende fabrlige tijder upmuntra sitt dessuthan under
stoort krigzbesvär liggiande och med mångahanda uthgiffter
betungade Ridderskap än tillförenne genom andre
publicerade Kongl, placater för Bondeståndet skeedt, varandes
för Ridderskapet ock Adelen fast bedröfveligit att
1 Ej nndertecknadt, men författadt af Leijonmarck enligt förteckningen
öfver bilagorna till originalprotokollet.
2 För denna dag finnas intet protokoll, men brefvet omnäinnes i
protokollet för den 5 Febr. (se ofvan sid. 260). Jämf. bil. 26, N:r 9.
388
1714.
höra, att sedan högstbemelte nådigste eftergifftzbref var
uppå H:s Kongel. Högheetz och Dheras höggreflige Excelhtiers
dhe höge Herrars samtlige Kongl. M:ttz Rådz
befallning till Riddersbapetz stora fägnad på Ridderhuset,
som sagt är, publicerat och äfven allareda på Kongl, tryckerijet
till första correcturet tryckt, är icke allenast correeturet
derifrån tagit och dess aftryckiande studzat, utan
och skall en och annan nu effteråth sökia att giöra deröfver
sådane uthtydn ingar, som effective sträfva emot
klara orden och den rena i mehrhögstbemelte publicerade
K. brefvet brukade svenskan, der doch förmodeligen ingen
annan competerar sådane K. bref att uthtyda än H:s K.
M:tt sielf, i synnerheet när meningen så klar är, som kär
finnes, i det uthan någon den ringaste exception eller restriction
i gemeen alle sådane observationer och effterräckningar,
härrörande af framflutne åhrs contributionsstadgar
och placater, skulle hädaneffter alldeles stadna och uphöra,
så att ingen, ehoo han och vara må, skulle på något
sätt dermed oroas; altfördenskull och emedan fattigdomen
och oförmögenheeten, som bland annat härrört af dhe bekante
svåre peste- och missväxtåhren, sådan nu mehra
allernådigast efftergifven contributionsrest causerat, så att
fördenskull höga Öfverheeten af misskundsamheet rörd
icke heller sielf kunnat låta sådant tillförenne exeqvera,
dy är Ridderskapetz och Adelens allerunderdånigste ansökning,
att vid desse turbulente och altför fahrlige tijder
så mycket mindre någon annan uthtydning af samma
Kongl, bref må admitteras och tillåtas, än sielfva klara
Kongl, orden, i synnerheet den märkvärdige expressionen,
nemligen eij på något sätt oroas, indigitera och vid handen
gifva, som ju 1. sielfva orsaken, nemligen oförmögenheten
af peste- och missväxtåhren härrörande allmänt kunnig
är, 2. Bondeståndet tillförenne slijk efftergifft i föllje af
Kongl, utgångne förklaringar värckeligen tillgodo niutit,
3. Ridderskapet och Adelen medelst contributions bevilljande
för innevarande åkr icke allenast dubbelt moth
Bondeståndet sig angrijpit, uthan och 4. särdeles dhe, som
vid siökanten boo, torde blifva nästkommande sommar af
fiendteligit intrång anfächtade, då dhe med sine egne personer
och folck måste vara betänckte att sättia sig i mothvärn
och kläda blodig skiorta samt animera andre till
Bilagor.
389
tappert och manligit mothstånd, hvilket uthan stoor omkostnad
och prfeparatorier eij aflöpa kan; 5. sunda förnufftet
jemväl dicterar, att om the förmögne, hvilka igenom
reele observationer öfvertygas hafva sin egendomb
undandölgt och således såsom criminele sin skylldigheet
efftersatt eller rest på sig dragit, genom sådan Kongl, efftergifft
blifva befrijade, huru mycket mehra äger sådan Kongl,
nådh til dem extenderas och appliceras, hvilka för den af
peste- och missväxtåhren förorsakade oförmögenheten eij
kunnat prestanda prestera, mindre här tills med execution
ansträngias; varandes 6. alt för efftertänckeligit att
nu vid innevarande åhr, medan nöden och fahran så stoor
är, att sedan andre provincier genom fiendens macht och
öfvervälde äre rijket ifrångångne, och fördenskull sedes
belli måste nödvändigt här i Sverige såsom i sielfva hiertat
af rijket förväntas, sådan oförmodat execution på slijk
af K. H:tt allernådigast för förre åhren efftergifven contributionsrest
skulle nu föruth öfver Kongl. M:ttz trogne
undersåtare omilldeligen anställas; hvaraf och sedan 7.
skulle vara till befahra, att contributionen för innevarande
åhr, som lijkväl prompt och hastigt bör uthgå, hoos många
skulle därigenom komma att st/udza, emedan således då
mehra än tu slag tillijka på ett ställe skulle gifne blifva;
hvaremot åter 8. ingenting capablare vore både dhem att
ruinera och all lust, hog och villja förtaga sig moth fienden
att försvara, än när dhe skulle see och erfahra, att
så välgrundade och publicerade K. nådebref intet mehra
gälla eller vinna dheras behörige krafft och värckan; helst
sedan H:s Kongl. M:tt 9. äfven genom ett annat till dess
höga Kongl. Senat ankommit och på Riddarhuset upläsit
bref har täcktz i nåder förklara sin allernådigste Kongl,
villia vara, att dess höga K. bref icke annorledes böra
uthtydas, än sielfva bokstafven uthvijsar, till förtijgandes
flere olägenheter som en sådan extraordinair mitt i största
fahran hotat härdheet skulle förorsaka. Lefva fördenskull
K. M:ttz trogne undersåtai'e af Ridderskapet och Adelen
i den underdånigste förtröstan, som och i diupaste underdånighet
anhålla, att icke allenast högstbemelte K. generale
efftergifftzbref må H:s K. Maij:tt till evigt beröm
och dess trogne undersåtare af Ridderskapet och Adelen
i denne stora krigznöden och fahran till hugnad och sin
-
390
1714.
nens upmuntrande blifva, som först nådigast befalt ocb
arnat var, af trycket allom till efrterrätte] se publicerat,
utban och alle deremot stötande uthtydningar så mycket
mehra håfne och af vägen rögde varda, som Herren Gud sielf
ofehlbahrt. beveekt H:s K. M:tt till en så olimiterat hög
Kongl, nåd och förklaring, hvilken H:s Kongl. Höghet och
den höga Kongl. Senaten förmodeligen alldrig lärer tillåta
att blifva emot så klare nu här andragne skiähl och omständigheter
annorledes uthtydd, än sielfva Kongl, orden
och expressionerne innehålla, alldenstund och i Kongl,
rescripters uthtydande den regula juris alltijd plägar
gälla: beneficia principum amplianda sunt, non restringenda.
II. Alldenstund frälse skattebönder genom chronobetientes
connivence, hvilka effter dheras plicht icke giöra
frälsemannen handräckning uti uthlagornes exeqverande,
tagit sig det orådet före att tijd effter annan draga på
sig anseenlig rest, dem frälsemannen i dess oförmögenheet
måste erbiuda och anslå till betalning af contributioner
och andra chronoafgiffter, och lijkväl lag och rijkzdagzbesluter
lijkmätigt är, att skattebonden icke allenast bör
exeqveras utan och för tresko arbitraliter som en förbudzbrytare
straffas, som med mehra är att see af den åhr
1651 emellan Adelen och skattebönderne uprättade stadgan
och flere K. förordningar, hvilka i den anno 1702 med
anteckning på Kongl, resolutioner af trycket uthgångne
nya laagboken p. 25 och 26 påberopas, förfarandes chronobetiente
således moth sådane frälsemän med den ovahnlige
hårdheten att både arrestera och exeqvera frälsemannen
in på dess endaste sätegård, der doch samma execution effter
anvisning bör skee helst på skattebondens rest, på det
frälsemannen i brist af laga handräckning hoos skatteböndren
eij må alldeles ruineras och bröfödan honom betagas;
altfördenskull anhålles underdånigast, att sådan svår
och emot laag stötande medfahrt måtte rättas, och chronobetiente
effter laag och Kongl, förordningar förplichtas att
taga sådanne hoos skattebonden innestående räntor i betalning,
efftersom i vijdrigt fall säterijerne skulle blifva
öde och orättvijsan således sig mehr och mehr i landet
inrijta,
Bilagor.
391
Bil. 15.1
Några adelsmäns memorial angående fullmäktige för de
landshöfdingar och officerare, som resa från riksdagen.
Hörsamt memorial.
Såsom samptl. Ständerne medh Hennes Kongl. Högheets
och Dheras Excelktiers herrar Kongl. Kådhens nådiga
och gunstiga tilstädielse stadnat i dedh förenta sluthet
att intet skillias åth på någen tijdh uthan afbijda
een åstundad fulbördan af dhe till rijkets redning tagne
förslagh, medell och uthvägar, men till försvarsvärkets
skyndesamma inrättande och att stella i värket hvadh
till medlens sampt nödigt förrådz anskaffande på dhenna
sammankomsten blifvit beslutit, högeligen erfordras, att
herrar Landzhöfdingarne medh vederböhrande af Krigzbefählet
till sina lähn och regementen sigh genast förfoga,
så vill angeläget vara, att dhe samptl. för afresan stella
vissa fulmächtige heller gifva een fulkomblig försäkring
ifrån sigh att uthan geensagu villia hålla för gijltigt
hvadh af dheras qvarblefne medhbröder beslutes, lijka som
dhe därvedh sielf hade varit tilstädes, på dedh intet uti
vichtiga förekommande rijksens angelägenheter någen skadelig
separation måtte förhindra alt gått upsåth och dedh
redeliga ändamåhlet man sigh till rijkets säkerheet och
försvar föresätter, uthan een för alla och alla för een, som
dhe där äro lijka ledamöter, lijka fahra underkastade och
af goda förfatningar till sin välfärdh lijka andehl taga,
medh trogen ömheet stå och svara måtte, hvilket jämbnvähl
anno 1627 på dhen då håldne Rijkzdagen till dedh
almänna värketz befrämjande tilbörligt blifvit i ackt tagit
och efterfölgd; hvarföre man vedh detta så mycket svårare
och fahrligare rijkets tilstånd eij tviflar, att herrar
Landzhöfdingarne och dhe herrar officerare, som nu komma
1 Prot. sid. 262. — Original med påskrift: »Upläsit in pleno 1714
den 16 febr.»
392
1714.
ifrån detta möthet att söndras, lare lembna sina qvarblefne
medhbrödber dhen tryg- och säkerheet, som värketz
höga vicht och angelägenheet kräfver och erfordrar.
Åke Soop Hansson. Gabriel G[yllen]Grijp.
Otto R. Strömfelt. F. Rutenschiöld.
J. Z. Wattrangh. Urban Hiärne.
Bil. 16.1
Adelns memorial angående prinsessan Ulrika Eleonoras öfvertagande
af styrelsen under konungens frånvaro.
Hörsamt memorial.
Sedan Hans Kongl. Haij:tts vår allernådigste Konungs
trogne undersåtare af Riddar- och Adelståndet communicatis
consiliis med de öfrige Kongl. Maij :ttz Ständer hafva
till alle delar och med ogemen sorgfällighet inbördes öfverlagd
hvilcket vid närvarande tidsens bistra conjuncturer
vore det reelleste och oumgängeligeste fundament,
hvarpå sig alla afhandlingar, beslut och negotiationer, som
med en reen, oförfalskad undersåtelig trohet för vår allernådigste
herran frånvarande Konung och en oskrymtad
kärlek för vårt till undergång lutande och agonisera[n]de
fäderneslands så myckit mögligit är bibehållande för högstbemelte
vår dyra Konung, aldrastadigast och efftertryckeligast
grunda kunde, hafva de omsijder stadnat i den enhälliga
tancka att till så väl gifva alla med utrijkes
puissancer nödigt pröfvade afhandlingar en fullkomligare
drifft, vicht och anseende som till att lämna de nu snart
sig separerande Ständer uti deras sinnen och tanckar en
önskelig förnögsamhet, som visserligen dem vorde opmuntrandes
till rijksens försvar att på alt giörligit sätt
med ospard lijf och ägendom att angrijpa sig effter aller
-
1 Prot. sid. 266. — Koncept.
Bilagor.
393
yttersta kraffter samt hindra och afskära alla vijdrige
suiter, som deras missnöije framdels effter separationen
kunde och torde förorsaka och åtskillige deras utlåtelser
gifva anledning att befruchta, vöre den endeste vägen och
medlet, om Hennes Kongl. Höghet vår allernådigste Arfprincessa
af samtel. Kongl. Maij:tts trogna Ständers aller -  underdånigste bön och anmodan bevekas kunde i vår allernådigste
Konungz beklageliga herran frånvara att förestå
Kongl. Maij:tz rijkes styrelse med Kongl. Maij:tts herrar
Råds råd, då och Ständernes deputerade kunde gå Hennes
Kongl. Höghet tilhanda och arbeta där hän att effter
giörligheten conservera rijket för Konungen, emedan effter
Hennes Kongl. Höghets och Eders Excellentiers allernådigste
och höggunstige befallning och anmodan uti det
till dem samtel. affärdade kallelsebref till sammankomsten
samtel. Kongl. Maij:tts Ständer äro oförtrutne och veder -  redo effter yttersta kraffter att hielpa draga en så svår
börda, till dess Gud i nåder skulle behaga förhielpa vår
allernådigste Konung hem, emedan härigenom icke den
aldraminsta del skall heller bör efftersättias af all den
skyldighet, huldhet och undersåtelig lydna, som vij så väl
af naturen som af dyr edsplicht vår dyra Konung skyldige
äro och till vår död achta blifva.
Vij håfve nogsamt efftertänckt de svårigheter, som
Hennes Kongl. Höghet härvid torde sig föreställa, men som
salus populi suprema lex est, Kongl. Maij:tts höga rätt
och myndighet icke till den minsta dehl igenom vår innocenta
och endast till des rijkes bibehållande syfftande
intention lijder, eij eller Kongl. Maij:tts dyra person utomlands
uti det ringeste äfventyr sättias kan, sedan vij quarn
amplissime hafva allmänt och för hela verlden kungiort
vår vid detta värck hysande menlöse intention och för
vår rätta och enda allernådigste Arfkonung oafkortat bij -  behåldne undersåtelige tro och devotion, hvarigenom vij
och kunna giöra oss försäkrade, att ingen fremmande puissance
någonsin lärer finna sig befogad att fatta om vår
undersåtlige trohet den minsta prsejudicerliga tancka,
mindre movera oss några slijka inkast heller obstacler;
altså drage vij till' samtel. Deras Excellentier Kongl.
Maij:tts höga herrar Råd det billiga förtroende, att som
de hoos Hennes Kongl. Höghet äga ett högtgällande till
-
394
1714.
träde oell utom sina höga ämbetens myndighet äro de förnämste
och illustreste ledamöter af Riddareståndet samt
äfven så väl som vij allesammans låta sig det till undergång
lutande rijkets uprätthållande om hiertat vara, lärer
de intet undandraga sig att giöra ofvannämde vår allerunderdånigste
ansökning hoos Hennes Kongl. Höghet vår
allernådigste Arfprincessa medelst sitt högtgällande bijträdande
så myckit krafftigare, att vij sedan intet tvifla
på en nådig böönhörelse.
Vij fördöme och detestere för Gud och menniskior den
minsta tancka vid detta vichtiga ährendet att misshaga
vår nådigste Konung. Tvert emot som vij den för hela
verlden för en förrädare förklare, som emot sin ed något
täncker och gior, så vänte vij af Guds milda nåd till detta
vårt förehafvande en mildrijk välsignelse och af Eders
Excellentiers bijträde ett krafftigt och högtgällande bijstånd.
Hvilcket vij så myckit skyndsammare förvänta
och aldrahörsammast derom anhålla, som rijksens pressanta
nöd för oss hvar tijma gör dyr, angelägen och oskattbahr.
Bil. 17.1
Hugo Hamiltons besvär öfver en honom på riddarhuset
vederfaren slcymf.
Allernådigste Princessa och Kongl. Maij:tz
Herrar Iiådh.
Den oförskylde skimpf och tort, som mig i gåhr kl.
5 effter middagen ungefähr på Ridderhuset är vederfahren,
föranlåter mig att gifva Eders Kongl. Höghet och Deras
höggrefl. Excell. i underdån-ödmiukhet vedh handen efffcer
1
Prot. sid. 266. — Afskrift i Riksarkivet. Ingen underskrift finnes,
men namnet Hamilton är påtecknadt med Ulrika Eleonoras stil. En
afskrift af resolutionen, dat. den 2 April 1714, finnes äfven i Riksarkivet,
i hvilken det heter, att prinsessan och senaten »försäkra honom om sin
approbation öfver hans sä därvid som i all annor mätto brukade förhållande».
Bilagor.
395
följande sanfärdiga relation. Samptel. Ridderskapet och
Adelen blefvo gienom utslagh befalt att infinna sigh uti
Ridderhuset kl. 3 i gåhr effter middagen, till hvadh ända
var mig obekandt, til des jag kom dijt, då jag förnam, att
dhe hvar dass för sigh höllö på att raisonera om fredzvärcketz
proponerande å nyo hos Eders Kongl. Höghet
och Deras höggrefl. Excell., och sedan vij hade alla tagit
våra säten, så begiärte den 3:die classen, at Hr vice Prsesidenten
Leijonmarchs memorial skulle för Ridderskapet
och Adelen opläsas, hvilket blef af bemälte dass i alla
dehlar approberat och inprotocollerat, men Hr Lagman
Gyllengrijp uthi sitt bijfals gifvande begiärte, at den excempel,
som Hr vice Presidenten uti sitt memorial har
andragit til at stödia sin sentiment på, måtte utstrykes,
nembligen dhe messeurer som togz uti Sverige angående
Konung Sigismundus. Den 2:dra classen gofvo deras
skrifteliga bijfall till bemälte memorials innehåldh. Den
l:sta classen gienom Gref Brahe gaf deras mehning uti
mycket tiänlige termer vedh handen, nembligen dett dhe
tyckte bemälte memorial bör attenderas. Alt detta gick
ordenteligt till, utan att någon bodh till att interrumpera
den som talte. Gref Brahe frågade mig, om jag därvedh
hade någonting att påminna. Jag svarade, det jag hade
något att påminna, om dett blefvo mig tillåtit att dett
måtte inprotocolleras, hvilket blef beviljat. Derpå blef
hosgående skrifftz 1 innehåldh fört till protocolls, men var
så olyckeligt, att nästan vedh hvart ord, som jag talade,
blef jag interrumperat af åtskillige tillijka, så at jag icke
fick låf att sluta hvadh jag hade att påminna. Gref Gustaf
Levenhaupt behagade att säija, dett en sådan förrädelig
discours borde icke stå uti protocollet, och dett är
skam, at en karl skulle kullkasta hvadh Svänska ständer
ha resolverat, ropandes han och flere af samma dass til
dhe öfrige af ständerne, om icke det, som af mig tält var,
skulle tagas uhr protocollet och rifvas sönder. Dhe andre
ständerne, isynnerhet af 3:die classen, undantagandes någre
stycken af samma dass, ropte med hög röst alla tillijka,
at dett intet var värdt att stå uti protocollet, utan uttages
och rifves sönder. Jagh adresserade mig till Hr Landtmarskalken
och protesterade emot sådane pröcedeurer, be1
Se nedan sid. 397.
396
1714.
giärandes att mina ordh måtte stå uti protocollet, och att
mig måtte förunnes den samma frijhet, som andre i slijke
måhl hafva. Men min begiäran blef afslagen, och åter ropades,
at den måtte rifvas sönder. Jag svarade, aldenstund
det jag har tält eij må stå uti protocollet, jag då må
kunna få dett igien, på dett jag kunne den samma för höga
vederbörande insinuera, hvilket vore mig så mycket mehra
angelägit, som jag svårligen kunne påminna mig ord från
ord som jag hade tält. Detta blef mig och förvägrat. Jag
påstod, att min begiäran måtte inprotocolleras, och mig
extractum protocolli eller en attestatum måtte meddelt
blifva, och efftersom en dehl af Ridderskapet och Adelen
sade, at jag beskylte dem, som dhe ville excludera Konungen
ifrån Cronan — som jag tager Gud till vittne at
hvarken mina tanckar eller ord sådant vara — så begiärte
jag den friheten måtte så väl mig som de andre förunnes,
att det, som taltes och [var] til protocols fört, måtte opläsas,
så skulle dhe linna, dett icke ett ordh var tält, som i någon
måtto var anstöteligt emot ständerne, påståendes at
Fiscalen skulle taga saken ann, och om jag har tält något
fbrrädeligt eller beskyldt ständerne, så undandrager jag
mig intet straff derföre.
Jag hemställer Eders Kongl. Höghet och Deras höggrefl.
Excell., om desse procedeurer äre försvarlige eller
eij, eller om ständerne äre priviligerade att handtera en
af ledamöterne som dhe ha giordt mig; äre dhe dertil privilegierade,
så är den olyckelig, som begiär att låta något
inprotocollera, innan man först låter ständerne förut vetta
hvad man har att gifva vidh handen. Jag vill häller tro,
att passion har mehr än rätt i detta måhl regerat. Nu
emädan jag intet finner min conduit härutinnan varit strafbahr
eller meriterat at blefvit bemöt som händt är, så
beder jag underdån-ödmiukeligen, att saken må komma
under en inqvisition af opartiske därtil förordnade män,
och om jag blifver oskyldig befunnen, så lefver jag uthi
den underdånige tilförsicht, att en tiänlig och anständig
satisfaction för den skimpf, som mig vederfahren är, må i
nåder förunt blifva. Dett är mehr än beklageligt, att en
redelig man för sin goda intention — som skall vedh alla
tilfällen med Gudz hielp visas — skal blifva så hårdeligen
handterat. Huru detta kan gå en åhrlig man til hiertat,
Bilagor.
397
som aldrig skal hålla sitt lijf ospardt till rijksens tiänst,
lämnar jag världen til at dömma. Skulle någon föregifva,
att hosgående skrifftz innehåld icke är af den mehning,
som jag lät inprotocollera, så lär samma protocoll icke vara
mehra sönderrijfven, än at man kan läsat och finna samma
mehning igen. Jag häfver och understådt mig at gifva
Kongl. Maij:tz ständer vedh handen, som icke uti protocollet
är infördt, det de icke skulle suprinera Eders Kongl.
Höghet och Kongl. Maij:tz herrar Rådh medh hela secrete
utskåttetz opgående utan allenast af någre visse dertil
förordnade personer, som först inhämpta Eders Kongl.
Höghetz och Deras Excell. tillåtelse at få giöra deras underdånige
opvachtning om samma ährendetz föredragande.
Huru vijda dhe lär reflectera på ett rådh af den, som är
beskyld att tala förrädeligt, är mig obekandt. Jag afvachtar
Eders Kongl. Höghetz och Deras Excell. nådige
resolution med förblifvande til min dödzstund
Eders Kongl. Höghetz
Stockholm den 2 Marti 1714.
Herr vice Prcesidentens Leijonmarcks nu ånyo opläste
memorial gifver vedh handen rijksens fahra, undersåternes
oförmögenhet och dhe skadeliga conseqvencer, som följa på
tijdens utdragande med fredens bemedlande och erhållande,
påståendes at den samma utan drögzmåhl måtte företagas
och ibland andre medell til des obtinerande projecterar,
at Hennes Kongl. Höghet måtte rijksens styrelse på sig
taga med mehra. Hvad anbelangar fredzvärket, så hafva
Deras Excell. — som ansedt och ännu anse dett samma
vara den bästa expedient till rijketz räddande ifrån den
fahran hvarmed det hotas — gifvit dett secrete utskåttet
tilkiänna den methoden, som Hennes Kongl. Höghet och
dbe til fredz erhållande betiänt sig utaf, men effter ankomne
tijender gofvo dem vedh handen, at Hans Kongl.
Maijrtt sielf hade giordt en plain till fredh och bijfallit
en eomposition emellan Konung Stanislaus och Konung
Augustus, så hafva dhe funnit tiänligt at gifva Kongl.
Maij:tz ständer tilkiänna det rådeligt vara at ännu vänta
398
1714.
en tijd, till des man kunne närmare underrättelse om Hans
Maij:tz deseiner inhämpta, förunnandes Kongl. Maij:tz
ständer den frijheten at blifva kär qvar så länge. Till
denne Deras Excell. författning hafva ständerne skriffteligen
bijfall gifvit, hvilket dhe Hans Kongl. Maij:tt genom
ett bref berättatt, men en tijd däreffter hafva Kongl.
Maij:tz ständer på inlupne tijender resolverat att å nyo
anmoda Deras Excell. därom att med ständerne tillijka
pousera på fredh. Denna deras begiäran och påstående
blef af Deras Excell., mig tyckes till nöije, besvarat. Nu
efftersom Kongl. Maij:tz ständer i anledning af Hr vice
Presidentens memorial åter igien resolverat at sökia, det
fredens bemedlande måtte änteligen gå för sig, och Hans
Excell. Gref Horn begiärt, att om Kongl. Maijrtz ständer
viste någon bättre expedient än den, som redan af Hennes
Kongl. Höghet och Deras Excell. tagen var, det dhe ville
sådant ved handen gifva, hvartill ingen svarade, gifvandes
därhos tilkiänna åtskillige deficulteter, som hos Kongl.
Maij:tz alierade torde finnas att förhindra ffedzvärcketz
bemedlande så hastigt som vij åstunda. Altså tyckes mig
bäst vara, att Kongl. Maij:tz ständer bereda sig först pä
tiänliga förslagers vedh handen gifvande til en önskelig
fredz erhållande, hvarpå tvifvelsutan ett nö[j]achtigt svar
lär följa. Men anbelangande Kongl. Maij:tz ständers åstundan
och påstående, dett Hennes Kongl. Höghet skulle anmodas
att på sig taga rijksens styrelse, så måste jag min
betänckiande uti sådane vichtiga saker suspendera, intill
des Hennes Kongl. Högketjs] och Deras höggrefl. Excell.
utlåtelse på tiänligste sätt först inhämptas, befruchtandes
at en förändring uti riksens styrelse lärer af puisencerne
anses för en interregnum, och torde den första frågan
blifva, som dhe giöra åt dhe, som om fredzvärkets handlande
brukas, om Konungen är excluderat ifrån Cronan
eller eij. I dett öfrige önskar jag, at Hennes Kongl. Höghet
och ständerne måtte träffa den bästa expedient til
rijketz conservation.
Bilagor.
399
Bil. 18 A.1
Adelns besvär.
Stormächtigste, aldranådigste Konung.
Hoos Eders Kongl. Maij:tt föranlåtes vij Eders Kongl.
Maij:ttz trogne undersåtare af Ridderskapet och Adelen
här i Sverige vid denne nu påstående Eders Kongl. Maijittz
Ständers sammankomst allerunderdånigst att andraga väre
angelägenheter, och .hvad så väl alle i gemeen af vårt
stånd som them af en del provincier i synnerhet uti detta
fast beklageliga tillståndet trycker, med underdånigste förtröstan
att Eders Kongl. Maij:tt det med hög Kongl, nåd
ansee lärer och oss uti vårt underdånigste anhållande aldranådigst
bönhöra täckes.
1.
Såsom ett stoort missbruk till Ridderskapets och Adelens
förfång sig här uti Eders Kongl. Maij:ttz rijke i så
måtto har inrijtat, att ofrälsemän, som med frälse frijketer
intet begåfvade äro, tvärt emot adelige privilegierne samt
månge Eders Kongl. Maij:ttz resolutioner kiöpt och handlat
till sig frälsegodz och dem possidera under samma
vilckor och rättighet lijka med Ridderskapet och Adelen,
hvarigenom icke allenast månge frälsehemman utan och
åtskillige säterijen och stora godz kommit i ofrälsemäns
händer, och Ridderskapet och Adelen så medelst lärer i
längden falla svårt at kunna acqvirera något frälse och
fast ägendom, särdeles som godzén emot de forne tijder
nu äro af hvariehanda orsaker myckit förminskade, men
Ridderskapet och Adelen deremot till antalet ökas och
tilltager; altså och emedan frälsegodzen så myckit mindre
1 Prot. sid. 269, 288. — Koncept. Ett renskrifvet, men delvis defekt
exemplar finnes också. Ett koncopt till rådets resolution finnes i
Riksarkivet.
400
1714.
böra ifrån Ridderskapet och Adelen till ofrälsemän abalieneras,
som högstsal. Konung Gustaf Adolph funnit en
sådan abalienation lända Ridderskapet och Adelsståndet
till försvagande och därföre uti des Ridderskapet och
Adelen den 8 Octob. 1617 gifne privilegier, art. 32, i nåder
försäkrat Ridderskapet och Adelen, att frälsegodzen icke
ens skulle af Hans Kongl. Maij:tt och des effterkommande
Sveriges Konungar under Grönan kiöpas och förpantas,
varandes jämväl utaf den 10 § uti den af högstbemälte Konung
den 6 Juni i 1626 utgifne riddarhuusordningen samt
flere Kongl, resolutioner förordnat, att ingen, af hvad stånd
och nation han vara må, utom Ridderskapet och Adelen
bör niuta frälse och adelige förmoner uppå godz, i hvilcket
anseende Eders Kongl. Maij:tt uti des nådige resolution,
dat. Pinsc den 27 Apr. 1706, förklarat des nådige
villia vara, att Eders Kongl. Maij:tts Cammar-Collegium
ett noga inseende der på hafva skulle, det ingen ofrälse
man måtte få tillvälla sig frälse rättighet; fördenskull och
till att så väl bijbehålla den åtskildnaden, som emilian
stånden vara bör och sig uppå de dem allernådigst förlänte
privilegier grundar, som och att förekomma Ridderskapets
och Adelens undergång i framtijden, bönfaller Ridderskapet
och Adelen underdånigst, att Eders Kongl. Maijrtt
täcktes i nåder än vijdare extendera den resolution, som
Kongl. Maij:tt åhr 1668 gifvit uppå Ridderskapets och Adelens
besvär, art. 33 och 34, och således giöra den nådiga
förordning öfver hela rijket, att de ofrälsemän, som intet
äro försedde med adelige privilegier och antingen genom
köp, förpantning eller hvariehända titul kommit i possession
af något frälsegodz eller fast frälse ägendom, skola
vara plichtige att emot en skälig samt effter lag och mätismanna
ordom determinerad betalning, ehuru godzet Adelen
till prgejudice högre kan vara inköpt, att afstå samma
frälsegodz och fasta ägendom till närmeste bördeman, eller
om han eij mächtar det inlösa, dä till den frälseman, som
närmast der in till boor, eller i mangel deraf till den som
derföre lösen anbiuder, utan att någre fatalia af här till
dagz förvärfvade opbud och laga stånd här vid må komma
i consideration; såsom och att Eders Kongl. Maij:tt i nåder
förbiuda ville, att Häradshöfdingarne och tingsrätterne
hädaneffter intet måtte meddela någon ofrälseman laga
Bilagor.
401
fasta på något frälsegodz eller frälsehemman, men väl inteckning
och upbud derpå till des säkerhet, så framt han
derpå antingen giort någon försträckning eller derutur
föranlåtes att sökia sin betalning, på hvilcken händelse
han fuller kan niuta införsel och immission uti samma
godz af Gouverneuren och Landzhöfdingen effter värdie;
doch med det förbehåld att när bördeman eller någon annan
frälseman begär att få lösa till sig godzet med samma
rätt och vilckor, som det hos honom häfftar före, sådant
intet måtte förvägras, och att skogen imedlertijd eij utödes,
särdeles med eekhygge, som ofrälseman intet tillåtit
är, eller godzet på annat sätt ruineras, efftersom der sådant
skeer, det då bör komma ofrälseman till last och
uppå des fordran afkortat blifva, när det af frälsemannen
inlöses.
2.
Erkiänner Ridderskapet med underdånigste tacksägelse
Kongl. Maij:ts förordning uti de dem meddelte privilegier
de anno 1617, 23 §, så och uti Eders Kongl. Maij:tts välförfattade
Landzhöfdingeinstruction af 1687, 39 §, samt åtskilige
resolutioner öfver allmogens besvär, men särdeles
1693 års resolution uppå Adelens besvär, § 5, att när något
frälsehemman pröfves intet kunna bära den ränta, som
det af ålder hafft, och frälsemannen derföre föranlåtes det
samma att förmedla, så skall han ock niuta förmedling pä
de Cronones räntor, som af samma hemman pläga utgå, i
anledning hvaraf åtskilige utaf Ridderskapet och Adelen,
sedan de några sine hemmans lägenheter befunnit alt för
ringa och svaga den utsatte räntan att bära, hafva de icke
allenast för månge åhr sedan bevilliat åboerne förmedling
på den årlige räntan, utan och med största omkostnad låtit
sådane hemman vederbörligen refva och skattläggia,
effter det de funnes kunna tåla, samt sedermera skattläggningarne
uti Eders Kongl. Maij:ttz Cammar-Collegio
insinuerat uti den förhoppning, att de der skulle blifva
öfversedde och effter befunnen richtighet approberade, så
att både frälsemannen och bonden dereffter hade kunnat
niuta den förmedling uti cronoräntor och besvär, som
Kongl. Maij:tt i sådant fall allernådigst tillsagt; men som
Sv. Ridderslc. o. Adels Riksd.-protXVII. 1714. 26
402
1714.
samma skattläggningar icke ännu blifvit företagne och till
slut brachte, hvarigenom både frälsehemmanen och bonden
alt stilla uti cronoräntor, inqvarteringar och andre besvär
måste draga en långt större tunga än hemmanens vilckor
och lägenheter kunna tåla, så bönfaller Ridderskapet och
Adelen underdånigst, det Eders Kongl. Maij:tt aldranådigast
täcktes befalla högloft Kongl. Cammar-Collegium att
ofördröjeligen alle slijke antingen redan inkomne eller här
effter inkommande ref- och skattläggningar öfver de af
dem förmedlade frälsehemman till reviderande och fastställande
föi'etaga och afsluta, på det hemmantalen måtte
blifva lämpade effter billigheten, och således uti cronoräntorne
träffas en högstnödig förmedling så väl uppå det
gainbla frälset som de ifrån Kongel. Maij:t och Cronan
kiöpte hemman, som Ridderskapet och Adeln possidera,
hvilka dels äro af sig komne af de månge påökade cronobesvär,
som man i förtijden intet afvettat, och intet bestå
kunna, deräst de intet blifva förmedlade.
3.
Det har Eders Kongl. Maij:tts högstsal. Herr fäder
Konung Carl XI glorvyrdigst i åminnelse uti des den 5
Novemb. 1686 utfärdade rusttiänstordning, 4 §, så väl
som den der på fölgde förklaringen af åhr 1687 i nåder
förordnat, att Ridderskapet och Adelen skola hvarie åhr
uti Februarii månad till vederbörande Gouverneurer och
Landzhöfdingar insända richtige rustningzlängder och jordeböcker
på deras frälsegodz, hvarföre de under Eders Kongl.
Maij;tz adelsfana komma att rusta, på det man derutaf så
mycket bättre må kunna see, hvad förändringar sig tijd
effter annan tilldraga med längderne både igenom byte,
arf och kiöp så väl som hvariehanda andre slijke tillfällen.
Samma Hans Kongl. Maij:ttz nådige förordning häfver
Ridderskapet och Adelen med all underdånig lydno och
hörsamhet i acht tagit och effterlefvat. Men som dem myckit
besvärligit faller sådane längder årligen att ingifva,
särdeles enckior och faderlöse barn, som måste tillijta andre
och merendels betala dem, som skrifva deras rusttiänstlängder,
förutan det att de af Ridderskapet och Adelen,
som bo långt ifrån städerne och intet kunna i detta
Bilagor.
403
fallet betiäna sig af påsten, deraf hafva den olägenheten,
att de måste sända sine bud eller betiänter med samma
längder till residencen, hvarest Gouverneuren eller Landzhöfdingen
bor, hvilcket icke utan bekostnad aflöper, varandes
det äfven Gouverneurerne och Landzhöfdingarne
icke ringa till hinder uti deras vichtige ämbetzbeställningar,
att de i underdånigt föllie af högstbemälte förordningar
måste hvarie åhr om samma ingifne rustningzlängder
s och jordeböckers richtighet undersökia och derom
vederbörligen attestera, med hvilcken undersökning och
collationering åtminstone 2 å 3 månader förnötas, som till
Eders Kongl. Maij:tts större tiänst och nytta användas
kunde; fördenskull är Ridderskapets och Adelens underdånige
begäran, att de hädan effter intet motte förplichtas
att offtare ingifva sine rusttiänstslängder och jordeböcker,
än som någon sammansättning sker, aldenstund emilian
sammansättningarne ingen förändring sker med rusttiensten,
och för Eders Kongl. Maij:ttz räkenskaper skull kan vara
nog, enär kiöp eller byte i medlertijd skeer, att den, som
godzet abalienerar, notificerar sådant vid Gouvernamentseller
Landzcontoiret. Hvilket om Eders Kongl. Maij:tt
täckes i nåder bijfalla, så synes det och vara nödigt, att
sammansättning åtminstone hvart 3:die åhr ske motte, då
alle förändringar kunde bäst observeras, samt och att publication
der till kunde ske 4 månader förut, Ridderskapet
och Adelen till effterrättelse.
4.
Eders Kongl. Maij:tts höga Kongl, nåd och ömhet
om des rijkes och trogna undersåtares förkofring och välmågo
erkiänna yttermera Ridderskapet och Adelen med
så mycket större undersåtelig vördnad och submission, som
de samtelige, hvilcka halft att hugna sig af någon fast
ägendom på landet, antingen säteri eller frälsebondehemman,
en rund tijd bortåt i sielfva värcket med deras
fördel rönt effecten af så åtskiilige des allernådigste och
alfvarsamme påbud och förordningar om deras humlegårdars
inrättande, bibehållande och utvidgande; fördenskull
de också så väl till underdånigste effterlefnad af Eders
Kongl. Maij:ttz höga befallningar som också i anseende
404
1714.
till deras egen deraf härrörande nytta och fördel all möda
och omkostnad ospard hållit, som till denne vahrans excolerande
lända kunde, och till den ändan sig eij allenast
med goda rötter uthifrån försedt, utan ochså anseenlige
stycken af deras fruchtbareste åkrar och bästa jordmoner
der till anlagt, med stort arbete och besvär skött och der
med så vida hindt, att de intill åhr 1705 så mycken
humbla, som man här inrijkes behöfft, fournera kunnat,
utan att någre anseenlige penningeposter uppenbarligen
gådt utur landet till fremmande humblas inkiöpande, hvilcket
äfvenväl här elfter så myckit mera ske kan, som eij
allenast L. L. Byggningebalckens 50 cap. uttryckeligen
förmår, att hvar och en landbo, som eij häfver humlegård
med 40 stänger, som humla växer vider, skall böta 3 öre
hvart åhr, hvilcka böter uti husesynsordningen af åhr 1681,
11 §, fördubblade och stängerne, der fehl eij å bohle är, till
200 förökte [äro], det och sedermera genom ett särskilt placat
angående humlegårdar af åhr 1687 den 10 Julii förnyat[s]
och då anbefalt åthminstone en gång om åhret för
allmogen att opläsas, jämväl och Eders Kongl. Maij:ttz
egit allernådigste bref af åhr 1699 den 21 Febr. strängeligen
förbudit all fremmande humblas införsell såsom högst
hinderlig att ernå det ändemåhlet, som i förbemälte helsosamme
förordningar påsyfftat är, att kunna hafva samma
vahra här inrijkes. Men som Ridderskapet och Adelen 6
åhr dereffter med deras märckeliga skada måste förnimma,
huruledes uppå någre privatorum ansökning den 5 Octobr.
1705 blef bevilliat öfver 300 SkU för Stockholm, jämväl
för Giöteborg och Gefle samt åtskillige flere städer anseenlige
partien utan ifrån att inkomma låta, och med sådane
dispensationer åhren dereffter framgent continuerades,
in till des Eders Kongl. Maij:tt genom des eget allernådigste
bref, dat. Vinietz den 19 Decemb. 1707, i beiner -  tande att de uti des rijke med stor omkostnad anlagde
humlegårdar härigenom aldeles skulle råka i lägervall, om
införslen af fremmande humbla intet i tijd blefvo hämmad,
å nyo täcktes uphäfva tillståndet om denne vahrans införsel
från fremmande orter, hvilcket Eders Kongl. Maij:tz
höga förbud, ehuru alfvarsamt det och vara månde, lijkväl
ej kunde på en gång bota den svåra anstöt, som Ridderskapets
och Adelens samt des frälsebönders humlegårdar
Bilagor.
405
af de bägge föregående årsens införsel tagit hade, aldenstund
ej allenast de partijer, som bevilliade voro, redan i
rijket voro inkomne, utan ochså under deras namn och beskydd
väl tijo resor mera sig insmygt, som af de fölliande
åhrens påfölgder lätteligen rönas och besannas månde, i
det här i Stockholm 1708, 1709 och aldramäst 1710 den
bästa inrijkes humblan eij högre än till 4 caroliner men
i landzorterne till 1 å 2 caroliner försälias måste, ja mången
gång så aldeles vräktes, att i anseende till den myckenhet
af den fremmande humlen, som då till öfverflöd
var att tillgå, den inrijkes intet stod i penningar att förbyta,
hvaraf handt, att när landtmannen såg den perdzedlen,
som han i lång tijd och med så stort arbete och
omkostnad sökt bringa i större värde och fullkomlighet,
det ena åhret effter det andra förfalla ju längre ju mer i
vrak, vanprijs och föracht, har han sin humblegård endels
ödelagt, endels och till åker och annan marck, som eij så
stor möda och omkostnad erfordrar, utlagt, så att hvad
Eders Kongl. Maij:ttz sal. Herr fäder glorvyrdigst i åminnelse
Konung Carl den elloffte och Eders Kongl. Maij:tt
sielf i så många år låtit sig omvårda at upbringa, på 2:ne
eller 3:ne åhr förföll och odelades. Och ehuruväl öfver
förbemälte Eders Kongl. Maij:ttz stränga förbud sedermera
är behörig alfvarsam hand hållen, ja så, att enär
Eders Kongl. Maijittz Fru fadermoder, Hennes Kongl.
Maij:tt Enckiedrottningen, åhr 1710 uti Arboga ansökning
giorde om någon qvantitetz införskrifvande från främmande
orter till sin egen hofstats förnödenhet, har sådant eij
blifvit bevilliat; doch lijkväl emedan förledit åhr 1713 å
nyo 2:ne anseenlige partier här i landet äro tillåtne att
införas och föryttras till 2 å 3 privatorum fördel, och Ridderskapet
och Adelen nu under varande Ständerues sammankomst
jämväl förmärckt det lofl. Borgareståndetz enhällige
ansökning om en obeskränkt frijhet uti handelen,
hvarunder äfven väl denne frijheten uti fremmande humlas
införskrifvande in tenderas torde; ty fruchtar Ridderskapet
och Adelen billigt, att de få af dem, som ännu någorlunda
sine humlegårdar conserverat, torde innan kort i anseende
till deras möda och ringa båtnad aftrötna, och således
denne vahrans cultur här i vårt fädernesland platt uphöra,
der icke Eders Kongl. Maij:ttz rättvijsa och försorg om
406
1714.
sitt landfs] och rijkes uphielpande samt sine högstnyttige
förordningars bibehållande i tijd emellan kommer.
Eders Kongl. Maij:tt sielf är eij mindre bekant än
oss androm de föreställningar och prmtexter, som de bruka,
bvilcka om denne varans inkommande från fremmande orter
ansökning giöra, nemligen det den inrijkes humblan,
ehuru den och cultiveras, hvarcken skall vara af lijka
godhet med den utländska eij eller hinna till den qvantiteten,
som inrijkes consumtionen det erfordrar, 2. att
Eders Kongl. Maijrtts indrächter i tullen märckeligen genom
sådant förbud förminskas med mera; hvilcka till att
besvara man nu för kortheten skull allenast beropar sig
uppå sielfva förfarenheten och de Kongl. Cammar- och Commercie-Collegiernes
betänckiande här öfver de anno 1699 den
16 Eebr. samt Eders Kongl. Maij:tz nådigste svar och decision
uti föregående invändningar af åhr 1699 den 21 Febr.,
tilläggiandes allenast i underdånighet detta enda till svars
uppå det som föregifves, att sedan förbudet åkommit, har
den inländske humblan under tijden alt för högt stegrad
blifvit, nemligen 1. att vår svänska humbla, som af kupor
och utländske goda rötter har vuxit, enär den som dyrast
blifvit försålld, lijkväl altijd kostat 2 eller 3 gångor mindre
än den utländske; 2. tyckes oförgrijpeligen, att när
våra inhemske vahror komma i högt prijs och anseende,
sådant mera bör lända till undersåtarnes förmon än till
deras skada, gravation och hämmande, aldenstund med
goda skäl prsesumeras kan, att enär man seer, hvad profit
som här vid är att giöra, lärer hvar och en, som der till
råd och ämne häfver, sig om denne vahrans idkande beflijta,
' i priset och godheten sins emellan remulera, och det
således härutinnan, som uti all annor handel hända, derest
ymnigheten på vahran, men eij desse stränga förbuden
regulera och förminska prijset; 3. der vår inländska humbla
under tijden till prijset något stijgit, är det eij skedt genom
något monopolium, utan är vinsten kommen publico
och den elliest i desse tijder mer än någon annan betungade
landtmannen till godo; 4. och i fäll vår egen humla
skulle giälla någre dahlér kopparmynt mer än den utländske,
som doch aldrig ske lärer, sedan köpmännen fun
nit
på den konsten att inbilla folcket, det deras utrijkes
humbla skall vara 2 eller 3 resor drygare och krafftigare
Bilagor.
407
än vår inländska, så lämnes till Eders Kongl. Maij:tts
eget allernådigste bepröfvande, om icke det är drägeligare,
ja nyttigare för land och rijke att tåla, det den ena undersåtaren
gifver den andre 2 eller 3 dal. kopparmynt mer
för en vahra, som landet sielf af sig kasta kan, och hvarigenom
penningarne doch stadna qvar bland Eders Kongl.
Maij:ttz egne undersåtare, än att för en så lijten åtskildnad
i prijset tillåta, det landets redbare medel och solida
effecter skola gå utrijkes och stadna fremmandom i händer,
besynnerligen emot en sådan vahra, som doch innan en
kort tijd till intet blifver.
Fördenskull är Ridderskapetz och Adelens allerunderdånigste
bön, det Eders Kongl. Maij:tt i nåder täcktes handhafva
dem vid så väl Eders Kongl. Maij:tts egna som des
höga förfäders forna Sveriges Konungars hälsosamme påbud
och befallningar samt hädan effter eij tillåta, oachtat hvad
prse texter som af åtskillige förebäras kunde, någon fremmande
humblas införsell såsom högst praejudicerlig för des
Kongl. Maij:ttz nådiga och för des rijkes och lands cultur
högstnyttige ändemåls ernående. Och som Ridder skåpet
och Adelen fördenskull i anseende till berörde skäl i underdånighet
förmoda, det Eders Kongl. Maij:tt till denna
deras underdåniga ansökning lärer i nåder samtyckia, så
fördrista de sig än vijdare i lijka underdånighet begiära,
att som uti de ofvan anförde förbuden om fremmande humblas
införsel inge böter för den bråttzlige äre utsatte, nu
hädanefter eij allenast den samma kunde med anseenlige
böter beläggias, utan och strängeligen förbiudas den attraperade
och confiscerade humlan at försälia, aldenstund i
desse händelser under hvariehanda prretexter, såsom under
skeen att vahran vore förskiämd etc., förbudzbrytarén
lijkväl skulle ernå sitt ändemål den förbudne vahran att
inbekomma och behålla för lindrigt prijs; utan anhålla
Ridderskapet och Adelen i underdånighet, att den attraperade
vahran kunde fördränckias och beslagaren des andel
af böterne bekomma.
5.
Ehuruväl Eders Kongl. Maijitt genom månge des allernådigste
helsosamme förordningar afskaffat och förbudit
408
1714.
all frij och egenvillig skiutz, lijkväl är nu för tijden intet
gemenare, än att en deel officerare och gemene sådan skiutz
sine värdar afprässa, antingen de äro commenderade eller
eij, och ehuruväl bonden understundom jämväl aftvingas
penningar till skiutzhästarnes underhåll under bortovarandet,
händer doch icke sällan, att hästarne igenom sådan
skiutz antingen blifva förderfvade eller så utmattade,
att ägaren i långan tijd af dem ingen nytta hafva kan.
Fördenskull som Ridderskapet och Adelens bönder igenom
sådan frij villig skiutzning märckeligen lijdit, och Ridderskapet
och Adelen befunnit icke allenast en stor afsaknad
uti de dem tillständige fördzlor och resor, utan jämväl
huruledes månge af bönderne blifvit derigenom så oförmögne,
att de omsijder måst gå ifrån hemmanen; ty bönfaller
Ridderskapet och Adelen underdånigst, Eders Kongl.
Maij:tt än ytterligare sådan frij villig skiutz på det strängoch
alfvarligeste allernådigst täckes förbiuda och icke
tillåta någon frij skiutz antingen för en eller annan utan
betalning eller behörige ordres emot qvittence, som bonden
kan till godo komma uti des utlagor, såsom och att herrar
Gouverneurer och Landzhöfdingarne der på ett noga
inseende hafva, att de af Ridderskapetz och Adelens frälsebönder
så väl som den öfrige allmogen, som närmast till
stråkvägarne liggia, eij måge med skiutzfärder mera besväras
än de andre, som ligga längre bort, icke eller der
till otijdigt opbodas, som offta för detta skedt, hvarmedelst
bonden 2, 3 å 4 dagar most liggia och vänta effter skiutzen
och således försumma sitt arbete så väl Eders Kongl.
Maij:t som Ridderskapet och Adelen till en stor skada
och afsaknad.
Ö.
1 lijka måtto täcktes Eder Kongl. Maij:tt i nåder vid
hårdt vijte förbiuda, att de officerare, som uti landzorterne
exercera allmogen, icke måtte understå sig hemligen eller
uppenbarligen att derföre upbära något utaf bönderne, som
utom dess nog äro betungade, och att sådane exerceringsplatzer
motte vällias i hvar soehn, på det att intet allmogen
motte dragas och tvingas till långa resor.
Bilagor.
409
7.
Emedan Ridderskapetz och Adelens frälsebönder sedan
1709 utgiort åtskillige gärder uti victualier och pengar
förutan hvariehanda cronoskiutzer till militiens underhåll,
men icke desto mindre måst betala sine ärlige utskylder
till Eders Kongl. Maij:tt eller derföre undergå execution,
hvarigenom icke allenast Ridderskapet och Adelen deras
åhrlige räntor till största dehlén måste umbära, utan och
bonden råkat i armod och fattigdom, så at nu många hemman
stå aldeles öde, ty äre Ridderskapet och Adelen högst
nödsakade underdånigst begära, det täcktes Eders Kgl.
M:tt af nådigst behiertande och till förekommande af både
bondens och deras äntelige ruin tillåta, at sådanne giärder
likmätigt den höga Kongl. Senatens nådige försäkring må
blifva bonden på dess åhrlige skatter och uthlagor godtgiorde
så för den förflutne som tillstundande tijden, så
vida de sådanne besvär vidare skulle komma at undergå.
8.
Enär soldater och båtzmän uppå tåg blifva siuka,
händer offta, at de af vahnskiötzel förgås eller elliest på
marchen icke kunna uthärda, hvarföre vore itt christeligit
och nyttigt värk, om Eders Kgl. M:t tächtes icke allenast
strängeligen befalla officerarne i sådant fall at draga försorg
för dem, utan och i nåder tillåta, at de siuka måtte
i nästa stad få inläggias eller vid närmeste magazin, och
ther niuta skiötzel och den förplegning af Eders Kgl.
M:tt och Cronan, som de under marchen elliest af Eders
Kgl. M:tt kommo at undfå, hvarigenom mycket manskap
skulle blifva bijbehållit, som elliest, då de på marcherne
siuke medsläpas och intet niuta rät skiötsel, måste förgås.
9.
De öfver Carlscrona hemförlåfvade båtzmän pläga
troppetals marchera genom landet och föröfva åtskillige
egenvilligheter såsom och under marchen förfara sine beklädningzsorter,
hvarföre anhålles underdånigst om Eders
410
1714.
Kgl. M:tz nådigste förordning, at Kgl. Ammiralitetet måtte
foga den anstalt, at båtzmennerne, när de få hemlåf, först
måtte blifva munstrade, och en öfverofficerare förordnad
at föllja dem till sidsta sochnen, der de komma at stadna,
hvilken icke allenast kan hålla dem under disciplin, utan
och måste stå och svara derföre, om båtzmennerne försätta
något på marchen af sin mundhering och beklädningzsorter,
som de befinnas vid munstringen hafva i behåld,
hvarföre och samma officerare extract deröfver utur munsterrullan
tillställas bör, som han sedan till Landz-Contoiret
lefverera kan; kunnandes samma officerares underhåld
eij så mycket gravera staten, som den nyttan detta
med sig förer ju är större.
10.
Såsom detta långvahrige kriget dragit manskapet uthur
landet, och man nu häfver ondt före at få tienstefolk,
hvarigenom de taga sig tillfälle at högst stegra sin belöning,
ty vore önskeligit, at theras egennyttigheet blefve
hemmad, och har vähl Eders Kgl. M:t uti legohionsstadgan
af anno 1(386, § 7, allernådigst förordnat, att Hrr Gouverneurer
och Landzhöfdingarne skulle effter en skiählig afhandling
med vederbörande i städerne och på landet författa
en viss förordning angående tienstefolketz löhn samt
städje- och fästepenningar, emedan landet är vidt, och på
åtskillige orter der med åtskilligt bruk, men aldenstund
en slik förordning på de fläste orter icke är giord, ty anhålles
underdånigst, at Hrr Gouverneurer och Landzhöfdingarne
derom å nyo allernådigst kunde beordras, och at
den förordning måtte uti Södermanland i nåder handhafvas,
som Hans Excell. Kgl. Rådet och Prsesidenten Hr
Grefve Falkenberg giort för tienstefolck, då han der Landzhöfding
var, hafvande en del af Landshöfdingarne redan
med sina projecter inkommit, så at således detta erendet
kan snart vinna sin fulbordan, der Eders Kgl. M. det til
ändteligt afgiörande allernådigt behagar företaga.
11.
Såsom det icke mindre Ridderskapet och Adelen än
en stor dehl af de öfrige Eders Kgl. M:tz trogne under
-
Bilagor.
411
sätare, som bygga och bo på slätlandet, till största skada
och nachdel länder, at Eders Kgl. M:tz Bergz-Collegium
uppå sådanne skogztracter, hvarifrån det omkringliggiande
slätlandet tillförende fått kiöpa nödvändigt timber och
och gierdzlefång, har tillåtit at upbyggia hambrar och
järnvärk, hvarmedelst icke allenast skougen utödes, utan
och sedan Brukzpatronerne fått handla till sig de skattehemman
och cronehemman till skatte, som i samma skog
interesserat, slätlandet ifrån samma skogztract blifvit af'-  stängt, så at det nu på visse orter omöijeligt är at få till
kiöpz så mycket timber och giärdzel, som till hemmanens
uprätthållande ehrfordras, utan de aldeles till husen förfalla
måste och i lägervall råka, altså och emedan utom
dess järnbruken äro så månge här i rijket, at de tyckas
ruinera hvarandra, så anhålla Ridderskapet och Adelen
underdånigst, at Eders Kgl. M:tt täcktes icke allenast giöra
den nådige förordning, at Kgl. Bergz-Collegium häaaneffter
eij måtte tillåta någre bruk upbyggas på slike orter,
derest det kringliggiande slätlandet der af kan taga
någon skada medelst skogens utödande, utan och i nåder
befalla Kgl. Bergz-Collegium, enär några besvär emot
sådanna skaddige värk inkomma, at då uptaga samma
och tillsee, huruvijda de kunna blifva bestående eller och
afskaffas böra, oachtadt hvad privilegier eller resolutioner
kunna tilförende derå gifne vara.
12.
I lijka måtto länder det icke ringa Ridderskapet och
Adeln till gravation, at en del af herrar Landshöfdingarne
tagit sig anledning utaf Eders Kongl. Maij:ts den 24 Januari
1698 in speciali casu utgifne resolution at förmena
Ridderskapet och Adeln samt deras frälsebönder at hugga
timber och giärdsel til deras sätegårdars och frälsehemmans
vidmachthållande uppå de almänningar, hvarutinnan
de interessera, och sorn sådant icke allenast sträfvar emot
skogsordningarne af åhr 1647 och 1664 utan och Eders
Kl. M:ts nådige resolution uppå Ridderskapets och Adelns
besvär af den 26 Januari 1698, som är 2 dagar senare än
förbemälte resolution utgifven, så är Ridderskapet och
Adelns underdånige ansökning, at Eders Kl. Maij:t i nåder
412
1714.
förekomma täcktes, at sådant kär efter intet skie måtte,
utan Ridderskapet och Adeln vid den nådigst dem förundte
irihet ock rättighet med slijke almänningars nyttiande
kandkafde blifva.
13.
Aldenstund med Eders Kl. M:s provincier visse contracter
om knecktehållet uprättade äro, och indelningen til
hemmantalet dereffter proportionerad, som almogen åtagit
sig mera eller mindre at pr ms ter a, ty är Eidderskapet och
Adelens underdåniga begiäran, att contracterne måtte i alla
delar blifva observerade, så at enär rotebönderna fulgiort
hvad samma contract dem tilförbinder, de då effter des
klara innehåld måtte för alt vijdare besvär knechtekållet
angående befriade varda, och således de landsorter, som i
anseende til deras knappa indelning intet kunnat åtaga
sig at hålla liveriet, derföre förskonas, såsom och roterne
undslippa at hålla knechtarne tråssedrängiar och tråssehästar,
hvar med i synnerhet Scaraborgs län emot förberörde
contract besväradt blifvit, och nu i underdånighet
af Ridderskapet och Adeln derutinnan ändring sökes.
Hoos Eders Kl. M:t nederlägga Ridderskapet och
Adeln ifrån Skåne följande deras allerunderdånigste ansökningar,
1 som dem i synnerhet angår, nembligen:
1. Hvad elliest den pä visse orter redan i någre
åhr underhåldne inqvarteringen angår, så ehuruvähl den
uthgifne i nq varter ingzordningen intet tillägger officerarne,
stabspersonerne eller deras drängiar något fritt underhåld
eller förplägning hos deras värdar i qvarteren, lijkväl blifva
1 Originalet till adelns i Skåne nrsprnngliga besvärsskrift finnes
bland bilagorna till protokollet (fol. 292 o. f.) och är undertecknadt af
vice guvernören Carl Gustaf Skytte samt sju andra adelsmän »uppå en
deels vägnar af Adelen i Skåne effter medgifne fulmachter så vähl sorn
för väre egne personer». Denna besvärsskrift bestod af 9 punkter. Men
utskottet öfver besvären (se ofvan sid. 295) ansåg, att § 1, 8 och 9 borde
utgå, och att § 3, 4 och 7 skulle upptagas bland de allmänna besvären
(motsvara där punkterna 5, 7 och 2). De återstående, nämligen § 2, 5 och
6, äro upptagna såsom bihang till de allmänna besvären och betecknade
med 1, 2 och 3 (sid. 412—415). I det ofvan (sid. 399, not. 1) omtalade
renskrifna exemplaret är dock första punkten öfverstruken. Emellertid
uppsattes en ny besvärsskrift (se bil. 18 B), i hvilken bl. a. infördes den
af utskottet uteslutna § 9.
Bilagor.
413
värdarne mäste delen trugade sådant at prsestera antingen
in natura eller i penningar till 10, 16, 20 ä 24 daler
s:mt månatligen. Thesslikest äro månge af de gemene,
som eij villja låta sig nöija i qvarteren med hussmanskost,
utan prässa af bonden 4, 6 ä 10 öre s:mt dageligen, hälst
då de i något ährende commenderade blifva, öfverfallandes
så den ena som den andra bonden med hugg och slag, enär
han icke straxt godvilleligen till utgifften effter deras påfordran
sig beqvämer, och när värden på slutet vid deras
affträde utur qvartererne påminner om qvittens för hvad
de undfått, blifver honom sådant dels med låckande, dehls
med trug och slag förvägrat, hvarvid och offta händer,
at officerarne, då de gå utur qvarteren, tvinga bonden at
gifva sig attest och qvittence, at de honom för qvarteret
betalt, der han likväl alz intet fått, så at han omsider
för sin utståndne tunga, besvär och omkostnad intet till
bevijs eller effterrättelse häfver; hvarföre som sådant förfarande
ofehlbart förorsakar bondens ruin och hela landetz
undergång, så framt icke derpå alfvarlig bot skaffas, ty
är Ridderskapet och Adelen nödsakat underdånigst at begiära
Eders Kgl. Majit aldranådigst täcktes tillhålla alla
både öfver- och underofficerare af de ständige regementer,
sorn inqvarterade blifva och hafva i de andre provincierne
sine boställen, fördehls- och hästehemman, straxt at betala
till värdarne deras förplägning och underhåll både
för sig och sine drängiar samt fourage för deras hästar,
innan de ryckia utur qvarteren, effter det synes obilligt,
at de skole niuta både sine fördehlar hemma och fritt
qvarter annorstädes, samt dessutan nådigst förunna, at
officerarnefs] af de öfrige regimenterne tillijka med deras
drängars och samtlige de gemenas underhåll må blifva
efter den höga Kgl. Senatens nådige försäkring bonden
godtgiort på des åhrlige utlagor, så vähl som och at ett
vist måtte utsättias, huru mycket hvar och en uti qvarteren
niuta skall, och sist någre officerare af compagniet
tillhållas för sine underhafvande gemene at meddehla värdarne
qvittence på hvad som i en eller annan måtto i qvarteret
kan vara upburit.
2. Såsom Skäne under varande högstbeklagelige krig
åtskillige gånger måst undergå utskrifning på manskap,
hvilken icke allenast Ridderskapet och Adelens dersamma
-
414
1714.
städes utsochne, utan och sidste gången insokne bönderne
varit underkastade, altså emedan derigenom det bästa och
mästa folket är dragit utur landet, och nu en stor mangel
der på finnes till landetz nödige cultur och bruk, så at
der en sådan utskrifning på manskap nu skulle påkomma,
lärår större dehlén falla uti ödesmåhl, som nog af de
förra är förfarit; fördenskull är Ridderskapetz och Adelens
der ifrån orten underdånigste ansökning, det täcktes Eders
Kgl. M:tt, om någonsin möijeligit är, landet hädaneffter
för utskrifningar på manskap allernådigst förskona och
tillåta, at den framdeles altid får skie effter vahnligheten
på penningar, hvarigenom de 2:ne utskrefne regimenter,
som äre försäkrade at få blifva qvar till landetz defension,
förmodeligen lära kunna recreuteras och vid macht hållas;
men der denne högst beklagelige tiden sådant eij skulle
kunna tillåta, utan at något manskap änteligen utskrifvas
måtte, at Eders Kgl. M:tt då allernådigst täcktes låta det
skie effter Eders Kgl. M:ts allmenne uthskrifningzinstructioner
på uthsockne godzén och crono, så at insochnet likmätigt
Deras Excelkciers Eders Kgl. M:ttz herrar Rådz
anno 1710 gifne försäkring derföre måtte lämnas frit, och
icke dragas till exempel hvad som då med sådant expresse
förbehåld skiedde, emedan sätegårdarne elliest i mangel
af nödige arbetare, som insochnet dageligen giöra måste,
skulle ruineras. Sammaledes är på händelsse af manskapz
utskrifning Kidderskapetz underdånigste ansökning, det
dem kunde tillåtit blifva at sielfva för sine frälserotar få
upgifva duglige knechtar, så månge som på hvars och ens
frälsegods kan komma at utgiöras, på det de dugligaste til
gårdsbruket, som bäst kunna vara vana der vid, icke måtte
blifva dem ifråntagne, när andre, såsom lättingar de der
mera lust til krigstienst än annat arbete hafva, kunne
anskaffas effter frälsemannens bästa derom hafvande kundskap
hvar på sit gods, hvarigenom så väl Kongl. M:s tienst
som landets nödige bruk och conservation bättre befordras,
när hvar och en employeras til det, som han finnes bäst
tjenlig och nyttig.
3. Såsom en tid varit och ännu är brukeligt i Skåne,
at bönder sättias till upbördzmän at infordra Cronans räntor
och dem sedan till Cronans upbördzmän lefverera utan
ringaste vedergällning derföre, hvaraf är händt, at många
Bilagor.
415
sä vähl Cronans som frälsebönder, de der intet kunna läsa
eller skrifva, så kommit till korta, at de omsider blifvit
ruinerade och måst gå ifrån deras gårdar, der likväl Kgl.
M:tt ändå löner häradzfougdar, ländz-, upbördz- och fiärdingzmän,
hvilkas embeten och skyldighet egenteligen är
at infordra slike räntor; fördenskulld är Ridderskapetz
och Adelns allerunderdånigste ansökning, Eders Kgl. M:tt
täcktes deras bönder ifrån detta opbördzbesväret allernådigst
befrija till förekommande af deras totale ruin, och
at de, som derföre lön niuta samt åtskillige frijheter och
förmonner hafva, måtte för slijke Cronans upbörder försorg
draga och svara effter den säkerhet, som de derföre
prsestera.
Inför Eders Kgl. M:ts Kongl, thron bönfaller Ridderskapet
och Adelen i Skaraborgz lahn allerunderdånigst:
1. At såsom tullbetienterne i Fahlkiöping nu på någon
tid tagit tull af deras frälsebönder så väl som de öfrige
af allmogen, hvilken derigenom hafva sin väg för
ståckar eller annan vedbrändsle, som de 3 å 4 mil bärt
måste sig kiöpa och der igenom föra, det måtte derutinnan
skie en nådig ändring, och de vid en sådan durchfart för
tull befrijade varda.
2. At deras sätesgårdar och bondehemman, som belägne
äro på slätterne och sielfve inga skogar hafva at
tillgå, måtte i förmågo af 1691 åhrs skogzförordning effter
laga husesyn och meddehlt tingzattest få af näst omliggiande
skogar hvad de till deras hemmans nödvändige
reparation och vedbrändsle hamna behöfva, hvilket dem en
tid bortåt varit förnekat, hvarigenom månge hemman råkat
i ödesmåhl, och när slike tingzbevijs begiäres, at
Häradzhöfdingarne då måge dem utan all lösen extradera.1
Desse äro de underdånige ansökningar, som inför Eders
Kl. Maj:ts nådige thron Ridderskapet och Adeln uti underdånighet
nedlägga, hvaröfver Eders Kgl. M:ts nådige
resolution de underdånigst afvachta, förblifvande med diupaste
submission
1 I rådets resolution (jämt. ofv. sid. 399, not. 1) förekommer till sist
äfven svar på adelns i Södermanland besvär angående båtsmansrekryteringen.
Adelns i Södermanland särskilda skrift härom, undertecknad af
8 personer, finnes bland bilagorna till protokollet, fol. 304.
416
1714.
Bil. 18 B.1
Adelns i Skåne särskilda besvär.
Stormächtigste, allernådigste Konung.
Eders Kongl. Maij:tt har jag härmed underdånigst
tacksägelse att hembära på Adelens vägnar i Skåne för
dhe redan erhållne allernådigste resolutioner uppå någre
vid Ständernes sammankomst insinuerade besvärspuncter,
hvarvid som jag måste erfara igenom det sammandrag,
som öfver samptl. Kidderskapetz besvär på Riddarehuset
giordes, att en del för vidlyfftigheten skull blifvit uteslutit
af det, som ifrån Skåne var ingifvit, och sådant
derföre icke kommit Eders Kongl. Maij:tt att föredragas,
varandes dock något deribland af den angelägenhet, att
dhe gierna åstunda deröfver jembvähl ehrhålla en nådig
bönhörelse och resolution; så har jag såsom en fullmächtig
för min afresa härifrån fördristat mig dhe förnämste här
å nyo i diupaste underdånighet att andraga uti den form,
som dhe förste gången ingifne blefvit.2
5. Såsom icke allenast till det ena utan och samptl.
ståndens försvagande märkeligen contribuerar, att handell
och vandel är blefven på en tijd så sluten och innestängd,
att det förnämste nähringzmedell, som är penningar, försvinner
och icke på något sätt återbringas, hvaraf vij ingen
ringa saaknad och kändzel måste taga, som således
vår endaste afling uti spannemåhl och booskap intet kunna
afsättja eller uti penningar vända, som nu dock högst
oumgängelige äro, medan nu i långlig tijd ingen uthförsell
deraf till utrijkes orter blifvit effterlåten, mindre nu
i krigzåhren, fast sådant ibland kunnat skie utan hinder
af fienden igenom utländske kiöppmän, som sielfva taga
1 Original i Riksarkivet. Se ofvan sid. 412, nät. 1.
2 Punkterna 1 —4 uteslutas här: § 1 är nämligen ordagrannt lika
med punkt 1 i första hillänget till de allmänna besvären (se ofvan sid.
412); §§ 2—4 motsvara bland de allmänna besvären resp. punkterna 5, 7
och 2. — § 5 är lika med den af utskottet öfver besvären uteslutna § 9
i den skånska adelns första besvärsskrift.
Bilagor.
417
hazarden på sig. Uthaf sådane och flere högst beklagelige
olägenheter denne tiden eij annat kan föllja än måste vij
stanna i oförmögenhet att kunna prestera hvad som till
Eders Kongl. Maijfitz tienst fordras, till hvilken ända en
sådan utskieppning och handell effter d. 21 puncten i adelige
previlegier de anno 1617 så vähl som den 2 § de anno
1622 allernådigst är vorden effterlåten; hvarföre vij högst
föranlåtne äro i underdånighet anhålla, Eders Kongl. Maijfit
täcktes sådant allernådigst behierta och så vida tillåta
utförsel af spannemål, hästar och boskap, som kan pröfvas
utom landetz och dhe andra inrijkes provinciernes saknad
och nödtorfftige behof kunna skie, i synnerhet hvad små
värckhästar vidkommer, som till en stor myckenhet samblas
i landet och consumera fodret, som elliest fast bättre
kunde användas till stuterijens underhållande att skaffa
dugelige hästar till Eders Kongl. Maij fitz tienst, hvarpå
nu en stoor mangel finnes.
Öfver desse puncter afvachtas Eders Kongl. Maij fitz
allernådigste resolution, med underdånigste vyrdnad till
dödstunden förblifvandes
Stormächtigste, allernådigste Konung
Eders Kongl. Maijfitz
allerunderdånigste och troplichtigste tienare
och undersåte
på Kidderskapetz och Adelens vägnar ifrån Skåne
C. Adlbrmarck.
Sv. Riddersk. o. Adels Riksd.-protXVII. 1714.
27
418
1714.
Bil. 19.1
Förteckning på ledamöterna i deputationen öfver fredsverlcet.
Hennes Kongl. Höglieet och Kongl. Maij:tz samtl. härvarande
Råd vele af Kongl. Maij:tz nu här församblade
Ständer hafva utsedt fölliande till deliberationen öfver
fredzvärket, nembligen:
Af Ridderskapet och Adelen:
Grefve Abraham Brahe,
Grefve Gustaf Bonde,
Baron Erich Sparre,
Baron Johan Thegner,
Vice Prsesidenten Stiernhöck,
Secreteraren Staude;
af Prästerskapet:
Erkiebiskoppen Doct:r Spegel.
Biskoppen Doct:r Lang,
Biskoppen D:r Iser,
Mag. Dahlborg;
af Borgareståndet:
Borgmästarn Hylthéen,
Secreterarn Brehmer,
Borgmästarn Petre,
Borgmästarn Ellers.
Datum Stockholm den 11 Martii 1714.
(L. S.) ULRICA ELEONORE.
G. Falkenberg. N. G[yllen]stierna. N. Stromberg.
Arwid Horn. J. Spens. Gustaf Cronhielm.
R. J. Fersen. J. Reenstierna. N. Tessin.
F. J. Ehrenstrahl.
1 Prat. sid. 273. — Original Liand Bilagorna till sekreta utskottets
protokoll. (Riksarkivet.)
Bilagor.
419
Bil. 20.1
Lars Stiärnelds andra memorial angående fredsverket m. m.
Vijdare ödmiuk-oförgrijpeligt memorial.
Det höglofl. Ridderskapet och Adeln behagade påminna
sig, at mit först den 5 passato här på Riddarehuset
upläste ödmiuke memorial var många dagar förut inkommit
och länge sedan färdigt at föredragas redan då, när
underrättelse gafs om fredens ihugkommelse, tillijka med
de pro et contra anförde motiver. Contraria juxta se posita
magis illucescunt. Men tillfället fogade sig icke så
vid de sällan skiedde sammankomsterne, at det tillförende
kunde blifva upläst, som genom min därhoos fogade skrifvelse
till Hr Landtmarskalken närmare månde förständigas.
2
Imedlertijd såsom det höglofl. Ridderskapet och Adeln
efter moget öfvervägande beslutit i underdånighet at anhålla,
det Hennes Kongl. Högheet vår allernådigste Arfprincessa
tächtes uti Hans Kongl. Maij:tts så Herran frånvaro
antaga sig rijksens styrelse såsom Regentinna och
Föreståndarinna med Rådets råde och Ständernes deputerade
till at såmedelst med förmodelig god succez kunna
begynna fredzLandeln, på det ock rijket möijeligast frälst
och befrijat från fienteligit öfvervåld och elliest säkerligen
befarande undergång måtte hållas högstbemälte Hans
Maij:tt vår allernådigste Konung till trogen handa samt
at förmå fremmande krafltiga machter till at sättia sig
emellan oss och våra fiender; altså äro därmed de tvijfvelsmåhl
och inkast, som omröres uti bemälte mit memorials
4:de punct och jag med mera understält det höglofl.
Ridderskapetz och Adelens censur och behageliga ompröfvande,
solverade, och den qvsestionen att eij längre upskiuta
fredzmäklandet fulleligen debatterat vorden, hälst
1 Prot. sid. 274. — Original med påskrift: >den 11 martij 1714 in
pler.o>.
5 Se ofvan Lil. 13.
420
1714.
som alt hvad den tijden erhindrats nu och härefter svårligen
eller aldeles icke torde stå at practicera. Ty då
var än icke så långt framlijdit på åhret, men nu skrijder
vinterföret snart till ända, som för detta skulle betiäna
krijgzexpeditionernes skyndsamhet, särdeles när Ridderskapet
och Adeln bijföll Herr General-Majorns högvälborne
Grefve Gustaf Leijonhufvudz berömlige resolution och tillbod
med 8,000 infödde Svenska strijdzmänn at villja sökia
och med Gudz allsmächtiga bijstånd angrijpa fienden i
Österbottn; deremot förspörjes numera efter handen besvärliga
vägar, fodrets brist, folckets oförmögenhet och
fruchtan, så och fiendens märckeliga framgång dageligen
tilltaga, hvilcket straxt förorsakar ett annat sakernes anseende:
ubi partes labant, summa turbatur, så at när man
noga betäncker detta väsendets tillstånd med omständigheternes
förlopp, så och rätteligen med sin fulla vicht considererar
verckets omskiffteliga beskaffenheet, lärer förnuffteligen
befinnas mycket den ena månaden vara nyttigt,
som sedan skulle skattas fåfängt eller ogiörligit.
Hvarföre och emedan ingen fullkommen önskelig försäkring
rönes eller lärer här inrijkes efter all lijknelse
kunna meddelas af egne krafter vid så många fienders
landstijgande att preservera de trogne undersåtarne för
hvarjehanda invärtes oroo samt olyckeliga händelser, och
at icke folcket torde taga desperate messurer, eij eller är
för oss något tröstande och tillförlåteligt sedermera utur
Orient vitterligen inlupit, men den dyrbara tijden sees så
vijda förfluten, at i stället för ängzlans lindring och förväntat
hugneligt hopp man skönnier sorg, räddhoga och
grämelse nästan öfver alt och försvagandet villja inrymma
sig hoos den såsom in agone liggande regimentzkroppen,
itaque lenta remedia et segnes medicos non permittunt
tempora nostra; fördenskull och till att undvijka det förskräckeliga
eländet, hvarmed oss samtelige hotar den intet
längre drögzmåhl tålande och all annan uptänckelig menniskiohielp
snart öfverstijgande högsta nöden, sedan på så
många förbigångna vekors rådrum intet klarare lius uti
vår bistra och förvirrade motgångz moraker till fäderneslandets
beskydd och bibehållande kunnat upfinnas och
blifvit vid handen gifvit, salus populi suprema lex, har
det högl. Ridderskapet och Adelen och deribland ovärdig
Bilagor.
421
jag ändteligen stadnat uti ofvanförmälte förmodeligen
hälsosamma tanckar och sluut underdånigst at bönfalla om
högstbemälte Hennes Kongl. Högheets nådigste samtycke
och condescenderande till at medelst dess försichtiga vijsheet
och högst anseenliga förstånderskap lägga grunden
till fredzstifftandet och altså hielpa befrija det beträngda
konungarijket från fördärf och ödeläggiande samt de beängstigade,
qvijdande inbyggarne, Sveriges barn, Gudz folch
den stora christeliga menigheten från ett outhärdeligt pijnande
qvaal, som med faaslige exempel öfvergått så många
våra medbroder samt värn- och meenlösa qvinnor och barn,
efter som ock vij, stadde uti ett allestädes öpet rijke af
åtskillige rundt omkring varande icke fåå obefäste tillgångar
till ingen ort kunnom hvar med annan säkert fly
och färdes, och om freed eller stillestånd eij snart imellan
kommer, förr än fienden inkrächtar sig heela landet, vij
då för den mäehtiga hopen Muscoviter, Woloscher, Circasser,
Towarscher, Tartare, Cossaker, Callmucker och
flere sådana onaturliga menniskofrätare och barbarer, de
där till största dehlén intet armistitium, lofven och salvagardie,
i fall sådant skulle vinnas, achta och hålla, uti
högstbedröfvelig måtto lära blifva äfven sådanne deras roof
och ynkeliga spectacel förutan mera skonsmåhl än andra
svenska, som med outsäijelig nööd och siäletvång råkat
uti detta fördärfvet och hårda trääldomen, åtminstonnet
varda troligen alla af condition och värde bortförde till
de rude och grufveligste ödemarkerne och måste så tröstlöst
utbrista uti den jemmerfulla veklagan: spes et fortuna
valete!
Dy synes, mädan den korta nådens frist ännu är öfrig,
at hälst villja liggia macht deruppå och vara framför allting
högst angeläget at oför dr öij ellgen fullfölja dee fattade
och så väll grundade mascula consilia, och sedan at med
första sådant notificeres till dee af mutuelt interesse med
oss fremmande puissancerne, så och de svenska utrijkes Ministerne,
så at Ständernes redeliga intention måtte giöras
uppenbar för hela den ährbara verlden, kunnandes högstmeerbemälte
Hans Maij:tt en så christelig och högsträttrådig
Konung och Herre ju icke annat villja än åstunda
och näst sig sielf och dess egen dyra Kongl, person see
Hennes Maij:tt Rijkzänekedrottningen, Hennes Kongl. Hög
-
422
1714.
heet vår allernådigste och huldaste Arfprincessa samt hela
det höga Kongl, huset med fäderneslandet och alla trogna
invånare conserverade och altså billiga och med nåde och
mildheet förmärcka dess ömhiertade undersåtares tijdiga
omsorg för rijksens säkerheet och det allmänna bästa samt
i nåder dömma väll och försichtigt därutinnan vara giordt,
icke mindre än när en Grouverneur och Commendant uti
en province, fästning och värnbart skiepp håller och defenderar
sig till det yttersta, men vid brist och uphörande
af tillräckeliga nödiga försvarsmedeli frälsar då hvad någonsin
giörligit är och bärgas kan. Ultra posse nemo
obligatur.
För öfrigit heemställes det högloft. Ridderskapetz och
Adelens mogna gottfinnande hvad som uti förrbesagde memorial
är anfördt om dageliga sammankomster, spioneriens
hämmande, de Ryska fångarnas transport härifrån ett
stycke väg till uppstäderne, till det ringaste så länge här
handlas om heela rijketz upprätthållande, hafvandes man
skiähl och foog at tvijfla, det någon Svensk fånge finge
vistas i Muscou, om den staden vore så belägen vid öpna
siöfarten som Stockholm; och sidst hvad som oförgrijpeligt
och vällmeent är projecterat till landetz defension,
såvijda slijkt nu profves giörliget, innan fred eller stillstånd
erhålles. Angående försvarsvärcket uti Qvarcken
till at afvärija Västerbottes infesterande samt at denna
ortens tillförseli af lijfzmedell eij må afstängas, har Factoren
Herr Blix insinuerat ett sitt korta memorial.1
Stockholm den 6 Martii 1714.
Lars Stiärneld.
1 Jämf. bil. 26, N:r 21.
Bilagor.
42ö
Bil. 21.1
Vice guvernören C. G. Skyttes memorial angående fredsverket,
försvaret ni. m.
Tienst-hörsamt memorial.
Såsom ibland dhe angelägnaste anstalter och författningar
till detta beträngde rijketz conservation, hvarom
man länge nog delibererat, nu högst nödigt är att bruka
all skyndesamhet till armeens formerande i Skåne emot
det af fienden intenderade och effter all apparence ofelbart
fölljande infall, för hvilcken orsak skull effter Hennes
Kongl. Höghetz och Deras Excellenciers gottfinnande jag
måste mig nu herifrån begifva dijt neder, så har jag icke
vehlat söndra mig herifrån utan att gifva sådant samtl.
hervarande och effter mig blifvande af Adelen och Ridder -  skapet tillkänna och derjemte fölljande momenta deels såsom
mitt änteliga yttrande öfver det, som här blifvit ventilerat,
deels såsom ländande till defension uti ett välvilligt
och benäget anseende hafva tienstl. recommenderat.
1. Emedan fredzhandlingens anläggande nu Grudi låf
är faststält, så tviflan jag intet utan des bearbetande och
befrämjande genast lärer under händer tagas, hvarjemte
jag för min deel uti det mig allernådigst anförtrodde commendo
skall mine ytterste kraffter använda till värn och
försvar, med försäkran att jag mitt öfrige lijf och blod
för min allernådigste Konung och fäderneslandet gierna
har ospart att upolfra.
2. Förblifver jag vid den här fattade förening att
jemte dhe andra Ständerne sökia förmå Hennes Kongl.
Höghet vår allernådigste Arfprincessa sig att antaga rijksens
styrelse uti Hans Kongl. Maij:ttz frånvaro, så vida
det såsom en grund och fäste till fredens verckelige befrämjande
och authoricerande sampt defensionen skulle fin
1
Prot. sid. 277. — Original med påskrift: >den 12 Martij 1714».
424
17X4.
nas af Hennes Kongl. Höghet sielf och Deras Excellencier
nödigt; utom hvilcket man härtills förmenat fredzhandlen
intet kunna med någon effect skie, men der det i anseende
till åthskillige efftertänckelige orsaker skulle finnas rådeliga
att med denne ansökning låta ännu något heroo och
anstå, til des det af infallande tillfällen änteligen finnes
nödigt, så är jag jembväl för min deel dermed till fredz.
3. Såsom en och annan svårhet uti denne krafft- och
medellösa tijden ofelbart lärer existera och förekomma till
att kunna behörigen försee dhe troupper, som nu komma
till armeens formerande i Skåne, så vill jag tienstligen
hafva recommenderat till dem, som här förblifva, att på
vederbörande ställen yrcka och drifva hvad som til des
oumgängelige behof kan blifva påfordrat, att jag icke måtte
blifva lemnad utan nödig hielp och handräkning och således
blifva förorsakat mig deröfver att beklaga, för hvilcken
orsak skull jag gierna skulle önska, att någon, som
ifrån en sådan considerabel province och gräntzort till denne
Ständernes sammankomst sig infunnit, kunde her förblifva
till att invigilera och befordra dhe ansökningar, som antingen
ifrån armeen eller gouvernamentet läre nödvändigt
komma att skie, på det sådant utan kåstsamme
expressers affardande måtte prompt blifva bestält och förrättat,
samt derom flitigt correspondera, tviflandes jag intet
utan Gouvernement-Secreteraren Adlermarck i anseende
till des länge bepröfvade redeliga tienst och capacitet
samt erfarenhet om landetz beskaffenhet och hvad som
concernerar Hans Kongl. Maij:ttz rätt och rättighet uti
den gräntzorten skulle icke allenast dertill finnas skickelig
utan och jembväl att brukas ibland dem, som för fredzhandlingen
her förblifva måste, hvilcken jag i det anseende
för min person intet kunnat förbijgå att nämna och
påkalla, uti den förmodan att hans tienst der nedre igienom
nogon annan till G ou vern euren,s nöije lärer kunna
emedlertijd förrättas, och han med större nytta här förblifva.
Föröfrigt recommenderar jag mig såsom en lem och
och ledamot af detta illustre stånd uti hvar och en rättsinnig
medbroders gunst, benägne åtanka och förtydande
af en redelig compatriotz och undersåtares intention, hvilken
jag uti alt påkommande vijsa skall, och önskar, att
Bilagor.
425
hvar och en igienom en upbyggelig förtrolighet och samdrächt
ville alt particulert afseende å sijdo sättja och nu
låta sig publici bästa till hielp och uprättande högst angelägen
vara, att således igienom den Högstes förventade
och ålijtade velsignelse kunna all svårhet öfvervinna, som
jag ännu af innersta hierta önskar. Stockholm den 12
Marti anno 1714.
Carl Gustaf Skytte.
Bil. 22.»
Adelns votering om styrelsens uppdragande åt prinsessan
Ulrika Eleonora under konungens frånvaro.
Såsom Kongl. Maijrts trogne undersåtare och Ridderskap
äro i diupeste underdånighet försäkrade, at ehuruväl
Hans Kongl. Maij:tt är beklageligen Herran ifrån sitt rijke
stadder, lärer dock högstbemälte Hans Kongl. Maij:tt städze
hysa hos sig den christmillda och nådiga intention at conservera
sitt arfrijke och trogne undersåtare igenom alla
giörliga och möijeliga medel, altså har samptelige Ridderskapet
och Adelen stadnat i det sluut och voto, at Hennes
Kongl. Höghet ju förr ju heller skulle i underdånighet
anmodas uti Konungens fierran frånvaro at förestå rijksens
styrelse med Kongl. Maij:ts Råds råd samt Ständernes
deputerades samråd, arbeta därhän at hålla Hans Kongl.
Maij:tt dess rijke till trogen handa utan den ringaste
åtanka, mindre attentato at någonsin, så länge Gud Konungen
lifvet förläner, giöra det minsta ingrep uti Hans
Kongl. Maij:ts höga konungzliga rätt, myndighet och jura
majestatis, utan rijket Kongl. Maij:tt altijd hållas tillhanda
med all undersåtelig trohet och lydna, fast nöden
skulle tvinga Hennes Kongl. Höghet uti rijkets nuvarande
tillstånd och Konungens frånvara at excersera sådane re
-
1 Prot. sid. 279 och 281.
426
1714.
galia, som oumgängelige äro till freds ärhållande och rijkets
conserverande för vår allernådigste Konung. Sådan
mening har icke alenast Bondeståndet absque ulla reservatione
både sielf förklarat och sedermera till alla delar
derutinnan med Ridderskapet och Adelen sig conformerat.
Borgareståndet hafva fuller äfven väl yttrat sig at
vara af samma tankar, men vela dock, at dermed något
anstånd skulle blifva, till dess man finge see hvad i fredzvärcket
kunde avanceras.
Prästerskapet hafva igenom sin deputation förklarat
sig vara af samma tanckar.
Ridderskapet i anseende till periculum morse och necessitatem
ordinis imperantis et aparentium vijd närvarande
tijders bistra conjuncturer, derest menige man och Sveriges
allmoge i ett så essentielt måhl eij bör längre lemnäs in
suspenso, hafva funnit oumgängeliget at inhempta sampteligas
vota, antingen med detta ärendet och underdåniga
anmodande hoos Hennes Kongl. Höghet nu straxt skall
fortfaras, eller effter Prästerskapets och Borgerskapets mening
dermed ännu något fördröijas, kunnandes meningarne
af hvar och en härunder exprimeras.
De, som äro af den menin- De, som äro af den mening,
gen, at Hennes Kongl.Höghet att dermed skall ännu anstå,
nu straxt skall anmodas härom,
ut in protocollo af den
12 och 15 Martij.1
1 Alla undertecknare kafva skrifvit sina namn i den första spalten.
Adelns namnteckningar äro ungefär desamma som under bil. 6 och hafva
därför här ej upprepats (jämf. sid. 333, not. 3). Följande herrar hafva
vid sina namn antecknadt: >ut in protocollo» eller »ut in protocollo af
den 15 Martij >: H. Fleming, Mauritz Posse, Gastaf 'Wilhelm Coijet, Magnus
Palmquist, Arfwed Hägerflyckt, J. Gripenmark och J. Linroth. Urban
Hiärne har skrifvit »i samma mening som Hr Gen.Major Palmquist», och
Carl Gust. Cederhielm: »at anmoda hennes höghet nekar jag intet, är det
nyttigt för oss och henne». — Efter adelns underskrifter följa åtskilliga
bönders namn eller bomärken (se sid. 279).
Bilagor.
427
Bil. 23.1
M. Bibens betänkande angående frågan om rikets styrelse.
Oförgrijpeligt betänkiande.
Såsom det höglåfliga Ridderskappet och Adelen effter
moget öfvervägande vijd desse ifrån urminnes tijder ohörde
conjuncturer, hvaruti Gud bättre nu för tijden vårt olyckeliga
fädernesland råkadt är, för nödigt befunnit att med
det aldraforderligaste enhälleligen giöra en ödmiuk ansökning
hos Hennes Kongl. Höghet vår allernådigste Arfprintzessa
till att uti Hans Kongl. Maij:ttz för oss olyckeliga
fiärran frånvaro antaga sig föreståndareskappet af
rijksens styrsel med Råds råde och Ständernes deputerade,
på det att igenom Hennes Kongl. Höghets vår allernådigste
Konungs endaste systers autoritet icke allenast
de till rijkets räddande nödigt erfordrade negotiationer
må hafva så mycket krafftigare efftertryck, och rijkets invertes
försvar igenom den serdehles tro- och huldhet, som
samtelige Hans Kongl. Maij:ttz undersåtare med otrolig
vördnad hysa för Hennes Kongl. Höghets ogemena qvaliteter,
må kunna vinna en qvickare drifft uti denna vår
yttersta nöd, utan och Hans Kongl. Maij:ttz egen dyra
person igenom högbemelte Hennes Kongl. Höghets ömma
försorg må öpnas en lättare väg til des — Gud gifve snart
— lycklige återkomst uti des rijke igen; altså tyckes
oförgrijpeligen till ett så liögnödigt ändamåhls erhållande
för all thing nödvändigt vara att betiena sig af de medel
och den methode, som beqvämmast synes rödja alla hinder
utur vägen, som kunde störa vår åstundans erhållande,
ty qui vult finem, velit etiam media. Emedan nu Hans
Kongl. Maij:tt vår allernådigste Konung dragit det förtroende
till Deras Excellencier des herrar Råd att uti
des frånvaru anförtro Deras Excellencier omvårdnaden och
1 Prot. sid. 281. — Original.
428
1714.
behörig föranstaltande till sitt rijkes conservation, och Deras
Excellencier för de igenom fiendernes altför stora framsteg
och undersåtarnas vahnmächtighet sig yppande fahrlige
emergentia funnit oumgängeliget att igenom troget
och vählment föreställande förmå Hennes Kongl. Höghet
att giöra sig dehlachtig af den svåra börda, som de tilförene
allena dragit, så synes jemvähl all vår billige längtan
kunna vinna så mycket önskeligare nöije, om man
jemte vår underdånige ansökning till Hennes Kongl. Höghet
anmodade Deras Excellencier att förena sig med Kongl.
Maij:ttz Ständers härutinnan giorde författning att så
mycket efftertryckeligare och beveekligare kunna föreställa
Hennes Kongl. Höghet nödvändigheten af det, som högsta
nöden af samtelige det olyckelige Svea rijkets inbyggiare
nu för tijden kröijer och fordrar. Detta kunde jemvähl
så mycket mehr föröka förtroendet emellan den Kongl.
Senaten och de öfrige Hans Kongl. Maij:ttz Ständer, samt
all anledning till något inbördes misförstånd och hinder
härigenom rödjas utur vägen, och således igenom en allmen
enighet och förknippad sammhällighet emellan högre
och lägre de nu för tijden för våra fiender öpet stående
portar igenstängias och en skiäligare fred näst Gudz den
alldrahögstes välsignelse, som enighetenes värk befrämjar,
så mycket säkrare erhållas.
Stockholm den 13 Martij 1714.
M. Riben.
Bilagor.
429
Bil. 24.1
Adelns memorial angående misstydning af dess beslut den
15 Mars 1714 om rikets styrelse.
Underdånigt memorial ad protocollum.
Det häfver Kongl. Maij:ttz Ridderskap och Adel uthaf
det så vähl till deras uthnämde deputerade in genere som
till några deras ledamöter in specie förledna den 15 Martij
uthi Eders2 Kongl. Höghetz och samtl. Kongl. Maij:ttz
herrar Rådz närvara yttrade tilltahl med hiertrörande bedröfvelse
kunnat inhämta och sluta, att så vähl Eders
Kongl. Högheet som högbemälte Hans Kongl. Maij:ttz herrar
Rådh per male narrata och vrångvijss förty delse af
någon illvillig en hehl annan idée om deras3 conduite och
intention måtte vara gifven än den i sig sielf och reena
sanningen består; och som deras'1 upsåth och procedurer
till alla dehlar så meenlöse och med deras undersåtliga
plicht öfverensstämmande hafva varit, som dhe det för
Gudh, Hans Kongl. Maij:tt, Eders Kongl. Högheet, Deras
Excellentier och hela den redliga ärbara verlden med
trygga och roliga samveten villa och kunna försvara, åligger
oss samtl. af den plicht, som oss vår oskuld pålägger,
igenom en sanfärdig berättelse att förstöra och dissipera
dhe för oss altför oanständiga och förklenliga impressioner,
som en och annan, det vare hvem det vill, i otijdh och oss
aldeles ohörda kan Eders Kongl. Höghet och Deras Excellentier
oförsvarligen gifvit hafva, och sådant sorn en
krafftig reservationsskrift nu och i framtiden vårt protocoll
bijlägga, emedan uppå vår Hr Landmarschalks itererade
begäran ved ofvannämde deputation och conference oss af
-
1 Prot. sid. 285. — Koncept, uppsatt af Mårten Lilliehöök.
a Ordet Eders är understruket och ordet Hennes öfverskrifvet;
samma mutation förekommer sedan i det följande.
s Mutation: Ridder skåpets.
4 Mutation: allas vårt..
430
1714.
slagit blef att framtee ett påberopat memorial, hvarmedelst
vij elliest hade kunnat all vår condnite justifiera.
Sedan samtl. Kongl. Maij:ttz Ständer till denne sammankomsten
uthi Hans Kongl. Haij:ttz höga narapn äre
kallade vordne, har Bondeståndet skrifftligen och de andra
stånden en och annan gång muntligen och dis[c]ursive yttrat
sig, att dhe vid richsens närvarande bedröfliga tillstånd
funne till des räddande ett oumgängeligit och hälsosamt
expedient vara att anmoda i diupeste underdånigheet
Eders Kongl. Högheet med alla ersinliga bevekande
skähl att i vår allernådigste Konungz beklaglige
herran frånvara påtaga sig ricksens styrelse medh Kongl.
Maij:ttz herrar Kådz rådh och Ständernes deputerades
tillhanda gångande. Ridderskapet och Adeln har detta
högvichtiga ärendet tagit i mogen deliberation, och sedan
dhe med dhe starkeste och obrotzligaste reservationer af
sin allernådigste Konungz rätt och myndigheet med fördömmande
och perduellionis reatus förklarande för den, som
den minsta tanka härvid hyser att göra det minsta ingrep
uthi deras allernådigste frånvarande Konungz oomskränkte
jura majestatis, äfvenväll hafva i sina tankar funnit
nyttigt och nödigt i underdånigheet att anmoda Eders
Högheet derom, hafva dhe igenom en deputation först inhämtat
dhe öfriga Ständernes tankar, då Bondeståndet
sig absque reservatione förklarat villja blifva ved sin en
gång skrifftligen giorde utlåtelse; dhe andre bägge stånden
hafva igenom sina deputationer hos oss tillkännagifvit, att
dhe också äre af samma tankar, men villja ännu något
dermed fördröga, til des den secrete deliberationen om
fredzvärkét kunde vara afgiord heller åthminstonne en god
dehl avancerat. Men som Ridderskapet och Adeln vedh
närvarande tiders bistra eonjoncturer och den oss på alt
för nähr håll hotande fahran funno tiden vara alt för kåstbahr
till att upskiuta med ett expedient, som dhe till riketz
räddande och bibehållande för sin Korning i sina
tankar hafva pröfvat nödigt och oumgängeligit, hafva dhe
skriftligen colligerat vota classium uthi den qvsestionen:
antingen med detta underdånige ansökande hos Hennes
Högheet nu straxt skulle fortfaras, heller effter dhe andre
2:nne ståndens yttrade mening derom ännu något fordrögas.
Denne voteringsskrifft har pluraliteten technat sponte,
Bilagor.
431
godvilligen och aldeles af sig sielf, men intet — som Eders
Kongl. Höghet och Deras Excellentier omildt berättat är
— ved visse dertill tvungne; och sådant allt med generale
och speciale reservationer ad protocollum, nembligen
så framt Eders Kongl. Höghet och Deras Excellentier
sådant i nåder skulle villa agreera. Och på det dhe sin
meenlösa intention och deference så väll för Eders Kongl.
Höghet som Deras Excellentier handgripeligen och sohlklart
måtte lysa och påskijna låta, hafva dhe författat
ett sådant memorial, som här hos bijfogas,1 hvarmedelst
dhe hafva tänkt att anhålla icke allenast om Eders Excellenciers
approbation uthan och värkliga bijträde uthi
sin fattade resolution, då sedan uppå Eders Excel lentiers
uthlåtande och föreställande för dem altid hade varit res
integra till att rätta sin condnite effter ovedersägliga skähl
och befinnande af deras i slijkt måhl åliggande plicht.
Emedlertidh innan detta memorial hinte blij munderat och
underskrifvit, hafva omilda menniskors otidiga och altför
hastigt giorde berättelser tillskyndat oss i vår allernådigste
Arfprincessas närvara ett helt oförmodeligt och för oss
mächta bedröfligit tilltahl, då förleden som sagt är den 15
Martij tålf deputerade blefve inför Hennes Kongl. Högheet
och samtl. Kongl. Maij:ttz herrar Rådh uthnämde och opkallade
uthan någon antydan till hvad ända heller i hvad
ärende.
Kongl. Maij:ttz Ridderskap och Adel hysa för sin allernådigste
Konung och för det Kongl, huset en så oskrymtad,
reen och redelig undersåtlig troheet, att ehvad dem
öfvergåå skulle, kunna dhe intet bringa öfver sina hiertan
att skillias åth, innan dhe om deras oskuld och oförfalskade
ährliga patrioters och undersåteres upsåth hafva
lemnat Eders Kongl. Höghet och Eders Excellentier2 en
sådan idée och säkerheet, som dhe vid sin allernådigste
Konungz — gifve Gud snart — lykliga hemkomst inför
Hans Kongl. Maij:tt sielf ärna i underdånigheet betyga
1 Det är detta memorial, som i protokollet den 23 Mars kallas: »en
annan skrift, som legitimerar Ridderskapets och Adelns förfogande» (se
ofvan sid. 285). Memorialet är dock här ej återgifvet, ty det är endast
en bearbetning af Leijonmarcks memorial (bil. 26, N:r 19) och delvis
ordagrant lika med detta.
2 Mutation i st. för »Eders Kongl. Höghet och Eders Excellentier»:
hela verlden.
432
1714.
och med lijf och vallfärd stadfästa, för hvilkens orsak
skuld dhe och eij håfve undgå bort denne underdånige och
sanfärdige berättelse, innan dhe skillias, för Eders Kongl.
Höghet och Eders Excellentier att framtee.1
I sådan underdånig zele och intention slute vij med
itererad contestation, att den i alles våra sinnen för en
förrädare förklaras, som någonsin ved detta heller något
annat tillfälle i verlden har hyst eller hyser den minsta
tanka, som sträfvar emot en redelig och trogen Kongl.
Maij:ttz undersåtares eedh och plicht och den annat ändamål
härvid häfver än att hålla sin frånvarande Konung
des rijke till trogen handa och, där — hvilket Gud länge
af boije — Hans Kongl. Maij:tt i sin herran frånvara något
dödeligit tillstöta skulle, Hennes Kongl. Högheet vår
allernådigste och effter vår edzsvorne arfzförening enda
Arfprincessa.
Bil. 25.2
Adelns skrifvelse till Kongl. Maj:t angående flykting skom
missioncn.
Stormächtigste, allernådigste Konung.
.Såsom Eders Kongl. Maij:t medelst des nådige bref
til herrar Riddarhus-Directeurerne af den 1 sidstlidne
hujus behagat i nåder förordna, at til flychtingsmedelens
utdelande måtte i deras ställen, som ifrån berörde Commission
anhållit at blifva entledigade, någre andre af Ridderskapet
och Adelen utväljas, som jemte dem, hvilcke
Magistraten och Consistorium utnämna, kunna på Riddar -
1 Mutation i st. för »för Eders Kongl. Höghet och Eders Excellentier
att framtee»: vedh sitt protocoll att lemna.
2 Prot. sid. 287. — Original i Riksarkivet. Till ledamöter i kommissionen
förordnades sedan grefve Polus, assessor Nordenhielm och sekreteraren
Grönhagen (se prinseäsans och rådets bref till landtmarskalken
26 Apr. 1714 bland bilagorna till originalprotokollet).
Bilagor.
433
huset sammanträda och på samma sät, som för detta skiedt,
de insamblade och hädan effter inkommande medel til vederbörande
utdela; altså och emedan herrar RiddarhusDirecteurerne
behagat til Ridderskapet och Adelen vid
den nu påstående sammankomsten at lemna samma denomination,
ty har i underdånigt följe af högbemälte Eders
Kongl. Maij:ts nådige befalning Ridderskapet och Adelen
till denna förrätning utnämt Cammarherren Grefve Polus,
Assessoren Lars Carplan och Secreteraren Lars Stierneld,
men hvad rummet anbelangar, deräst utdelningen kommer
at skie, så hemställes Eders Kongl. Maij:t allerunderdånigst,
om icke något annat publict rum der til utses kunde,
aldenstund Ridderskapet och Adeln nu hafva på Riddarhuset
sine sammankomster, och bemedlingen här i staden
der äfven förrättas. Hvilket Eders Kongel. Maij:t uppå
Ridderskapet och Adelns vägnar jag här medh eij underlåta
bordt i diupaste underdånighet föredraga, förblifvande
Stormächtigste, allernådigste Konung
Eders Kongl. Maij:t.s
allerunderdånigste och troplichtigste
tienare och undersåte
på Ridderskapet och Adelens vägnar
Jahan Creutz.
Stockholm den 16 April 1714.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot. XVII. 1714.
28
434
1714.
Bil. 26.
Förteckning på öfriga originalprotokollet hifogade, men här
ej tryckta handlingar.
1. Riksdagskallelse; dat. Stockholm den 2 Nov. 1713.
Tryckt. (Prot. sid. 225).
2. Prinsessan Ulrika Eleonoras och rådets kallelsebref
till landshöfdingen friherre Johan Creutz att vara
landtmarskalk; dat. Stockholm 10 Dec. 1713. Afskrift.
(Prot. sid. 226).
3. Projekt till ceremoniel vid riksdagens öppnande.
(Prot. sid. 233).
4. Prinsessans och rådets skrifvelse till landtmarskalken
angående fullmäktige för adeln i Skåne; dat. Stockholm
den 17 Dec. 1713. Original med en bilaga. (Prot.
sid. 236).
5. J. Stiernblads och L. Adlermarcks skrifvelse till
K. M:t angående förfall för en del af adeln i Skåne.
6. Borgareståndets memorial med påminnelser vid
projektet till kontribution; dat. Stockholm den 14 Jan.
1714. Original. (Prot. sid. 247).
7. Hugo Hamiltons påminnelser angående kontributionen.
Original.
8. • Kammarkollegii utlåtande angående kontributionen;
dat. Stockholm den 10 Sept. 1712. Afskrift.
9. Kongl, bref angående upphörande af alla efterräkningar
för ej erlagd kontribution enligt föregående stadgar
och plakater; dat. Timurtach vid Adrianopel den 30 Maj
1713. Vidimerad afskrift. Finnes tryckt. (Prot. sid. 260;
jämf. bil. 14).
10. M. J. Schechtas förslag angående frivilliga gåfvor
till K. M:t och kronan.
11. Projekt till en nöd- och krigshjälp. Påskrift: »Et
project som intet kom at gå ut».
Bilagor.
435
12. Prinsessans och rådets bref till guvernörer och
landshöfdingar angående en nöd- och krigshjälp; dat Stockholm
den 9 Febr. 1714. Tryckt.
13. Landshöfdingen Johan Höghusens bref till landtmarskalken
angående nöd- och krigshjälpen; dat. Upsala
den 5 Mars 1714. Original.
14. Mårten Lilliehööks, Christer Boijes och Åke Soop
Hanssons memorial angående skyldighet för hemmavarande
adelsmän att bidraga till de närvarandes underhåll; dat.
Stockholm den 9 Febr. 1714. Original.
15. Några adelsmäns betänkande angående fredsunderhandlingar.
Original, underteeknadt af Lars Carplan,
H. Appelbom, C. Skraggenschiöld, Thomas Wadenstierna,
E. Ehrenhielm, G. G. Appellmann och Chr. Ehrenhoff.
16. Urban Hiärnes memorial angående försvarsåtgärder.
Original.
17. Hans von Rootkirchs d:o d:o. Original.
18. G. F. Rothliebs attest, att han under kanslikollegii
kuvert afskickat tvenne ständernes bref till K. M:t;
dat. Stockholm den 24 Febr. 1714. Original.
19. S. Leijonmarcks underdåniga memorial angående
rikets styrelse under konungens frånvaro. Original. —
Ett annat exemplar, äfvenledes egenhändigt underteeknadt,
finnes bland bilagorna till sekreta utskottets protokoll
(N:r 60) och har påskriften: »upläsit den 25 feb. 1714».
Tryckt i Handlingar rörande Skandinaviens historia, del.
28, sid. 331—350. (Prot. sid. 262, 265).
20. Åtskilliga memorialer och andra handlingar, som
ligga till grund för adelns besvär. (Jämf. sid. 296, not.
2, 3, sid. 297, not. 1 och sid. 415, not. 1).
21. Magnus Blix’ memorial angående medels anskaffande.
Original. (Jämf. sid. 422).
22. Borgmästaren Starlings tal på riddarhuset den 11
Mars 1714. Påskrift: »Detta gaf Borgmästaren Starling,
som förde ordet, sedermera in extra protocollum den». (Jämf.
prot. sid. 274).
436
1714.
23. Biskop Svedbergs tal på riddarhuset den 12 Mars
1714. Egenhändigt skrifvet och undertecbnadt. (Jämf.
prot. sid. 275).
24. Brigita Dorothea Lewenhaupts supplik till ständerna
angående hennes makes generalen grefve Adam Lewenhaupts
utväxling mot ryske generalen Trubetskoj.
Original med påskrift: »1714 den 13 Martij». (Prot. sid. 280).
25. Ständernas underdåniga memorial angående krigsrådet
Salomon von Otters förordnande att i generalamiralens
frånvaro hafva inseende öfver medlens disposition
m. m.
26. Lars Carplans och Joh. Wallensteens relation om
en finsk soldats berättelse om sin fångenskap i Ryssland.
2 ex. Originaler.
27. Två kungörelser af ryske generalen furst Galitzin,
dat. 15 No v. och 25 Dec. 1713. På ryska jämte svensk
öfversättning.
28. Est- och livländska flyktingars supplik till K. M:t.
29. A. G. Leijonhufvuds memorial till adeln angående
hans val till riddarhusdirektör. Original med påskrift:
»upläsit». (Prot. sid. 288).
30. Diverse kontributionsförteckningar.
Handlingar avgående introduktion och säte på riddarhuset.
31. Introdnklionshandlingar rörande:
häradshöfding Lennart Ekebom,
doktor M. Ribe,
två bröder Gavelius,
assessorerna Johan Berch-Skutenhielm, M. Kijl,
B. Baas, Elias Brenner och N. Keder,
borgmästaren Nils Hansson Törnes hustru och barn,
amiralen Fr. E. Taubes barn,
kungl, rådet Nils Gyllenstierna,
två bröder von Burguer,
kamreraren J. Jeger,
biskop J. Bilbergs barn,
generalmajor M. Palmquist,
assessor H. Lybecker,
Bilagor.
437
öfverstelöjtnant Lars Tisensten,
majoren Ambjörn Ulf,
revisionssekreteraren Jakob Hielmberg,
öfverstelöjtnant E. Ryding.
32. M. Plantings skrifvelse till K. M:t angående hans
nummer på Riddarhuset.
33. Direktörens för Vadstena krigsmanshus skrifvelse
till landtmarskalken angående introduktionsafgiften till
krigsmanshuset; dat. Stockholm den 17 Dec. 1713. Original.
(Prot. sid. 235).
34. Statskontorets skrifvelse till riddarhusdirektörerna
angående charta sigillata-afgiften vid introduktion; dat.
Stockholm den 4 Jan. 1714. Original.
35. Prinsessans och rådets bref angående d:o; dat.
Stockholm den 19 Juni 1714. Original.
