# ID: svediakorp-gov92
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1693--1697
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 165,555
# sentences: 6,401
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


SVERIGES
RIDDERSKAPS OCH ADELS
RIKSDAGS-PROTOKOLL
SEXTONDE DELEN
1093, 1697
STOCKHOLM
CUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER
1900
Innehållsförteckning.
Riksdagen i Stockholm 1693.
Sid.
Ridderskapets och adelns protokoll  1.
Protokoll 1 utskottet öfver riddarhussakerna  45.
Protokoll i utskottet öfver sköldebrefven  59.
Bil. 1. Kongl, förordning angående åtskilliga grefvars och friherrars
introduktion i l:sta klassen
65.
» 2. Introduktionslängd
66.
» 3. Förteckning på adelns ledamöter i sekreta utskottet ... 71.
> 4. Kongl. Majits allmänna proposition  72.
> 5. Riddarhusdirektionens berättelse  75.
» 6. Adelns besvär
79.
» 7. Kongl. Maj:ts sekreta proposition i inrikes ärenden ... 83.
> 8. Ständernas svar på sekreta propositionen i inrikesärenden 129.
> 9. Kungl, bref angående adelns befrielse från erläggande af
mantalspenningar 142.
j 10. Adelns skrifvelse till Kongl. Majit med tacksägelse för frikallelsen
från mantalspenningarnas erläggande .... 144.
» 11. Adelns och krigsbefälets svar på Kongl. Majits allmänna
proposition 145.
> 12. Matrikel 151.
> 13. Utskottets öfver riddarhussakerna betänkande 164.
> 14. Adelns beslut i anledning af utskottets öfver riddarhus
sakerna
betänkande 174.
> 15. Rikets ständers beslut. Underskriftér 176.
> 16. Förteckning på öfriga originalprotokollet bifogade, men här
ej tryckta handlingar 185.
Riksdagen i Stockholm 1697.
Ridderskapets och adelns protokoll 189.
Utskottsprotokoll
256.
Bil. 1. Kungl, bref med förteckning på personer, som blifvit benådade
med grefligt, friherrligt och adligt stånd . . . 264.
» 2. Introduktionslängd  267.
IV
Sid.
Bil. 3. Kongl. Maj:ts allmänna proposition 271.
> 4. Kort berättelse om det som tilldrog sig på riddarhuset den
8 Nov. 1697
274.
> 5. Förteckning på adelns ledamöter i sekreta utskottet . . . 280.
> 6. Kongl. Maj:ts sekreta proposition i inrikes ärenden . . . 282.
> 7. Ständernas svar på sekreta propositionen i inrikes ärenden 416.
> 8. Adelns och krigsbefälets svar på Kongl. Maj:ts allmänna
proposition  420.
» 9. Kungl, bref med tillåtelse för adeln att slutbehandla ärenden,
som ännu ej hunnit afgöras  429.
> 10. Förslag till memorial angående de mål, som enkannerligen
förorsaka adelns olägenhet och besvär  430.
> 11. Adelns supplik angående lindring i åtskilliga besvär . . . 435.
» 12. Adelns besvär  439.
» 13. Adelns supplik angående privilegiernas konfirmation . . . 458.
» 14. Adelns supplik angående konfirmation på förläningar . . . 460.
» 15. Rikets ständers beslut. Underskrifter  462.
5 16. Riddarhusdirektionens berättelse  469.
> 17. Utskottets öfver riddarhussakerna betänkande  472.
» 18. Adelns beslut i anledning af utskottets öfver riddarhussakerna
betänkande  482.
» 19. Förteckning på öfriga originalprotokollet bifogade, men här
ej tryckta handlingar  485.
-A-delns protokoll vid riksdagarna 1693 och 1697 med tillhörande
bilagor äro inbundna i tvenne band, ett för hvardera
riksdagen. Dessutom finnes ett särskildt inbundet
exemplar af sekreta propositionen i inrikes ärenden vid
den förstnämnda riksdagen samt ett häfte, hufvudsakligen
innehållande handlingar, som ligga till grund för adelns
besvär 1697.
Riksdagarna 1693 och 1697 hafva jämte den närmast
föregående riksdagen 1689 en säregen karakter. Det karolinska
enväldet har tryckt sin stämpel på det svenska
statslifvet. Sedan de stora finansiella frågorna genom besluten
på riksdagarna 1680, 1682 och 1686 blifvit afgjorda,
och sedan den politiska makten samtidigt allt mera koncentrerats
i konungens hand, var riksdagen uppenbarligen
en tämligen öfverflödig institution.
Konungens allmänna proposition innehåller egentligen
endast ett meddelande om att Kongl. Majit saf särdeles
konglig ynnest och nådig bevågenhet» behagat gifva sekreta
utskottet, som af konungen tillsattes, underrättelse
om »utrikes sakernas sammanhang och beskaffenhet», äfvensom
att Kongl. Majit »i lika måtto låtit sig i nåder behaga
att gifva dess trogna ständers utskott närmare kunskap
om riksens och kära fäderneslandets närvarande inrikes
tillstånd». Det är således endast den sekreta propositionen,
som innehåller något af vikt. Denna hölls dock
i själfva verket icke helt och hållet hemlig, ty den del
af propositionen, som rörde »det inrikes tillståndet», delgafs
stånden ehuru med uteslutande af vissa detaljer.
Ehuru dessa sekreta propositioner i inrikes ärenden
äro ganska vidlyftiga, hafva de dock här upptagits bland
VI
bilagorna, eftersom de delgåfvos adeln och upplästes på
riddarhuset; de innehålla också åtskilligt, som företrädesvis
rör adeln, t. ex. de utförliga redogörelserna för reduktionens
utveckling. Sekreta propositionen vid 1697 års riksdag är
för öfrigt af rätt stort intresse, ty den har svällt ut till en
redogörelse för »hvad store och märkelige förtjenster högstsal.
Hans Kl. Maj:t häfver gjort sig af riket och alle dess
innebyggare genom sitt berömligen förde regemente och
för riksens välstånd använde oförlikneliga möda och omsorg»,
d. v. s. en öfversigt af hela Karl XI:s regering, åtminstone
efter 1680, med anförande af en mängd sifferuppgifter.
Ständernas svar äro däremot af föga intresse, hvilket
också är naturligt, ty då i propositionerna endast omtalades
hvad Kongl. Maj:t beslutit och uträttat, så återstod för
ständerna ingenting annat än att »med största glädje och
underdånig vördnad» uttala sin tacksamhet för att de fått
åtnjuta »den höga kongliga nåden» att blifva omständeligen
underrättade om rikets tillstånd och Kongl. Maj:ts
»berömmelige actioner». Af svaret på sekreta inrikes propositionen
1697 är också endast en mindre del här meddelad
(se bil. 7).
Om man undantager den hastigt, ja allt för hastigt
afgjorda frågan om Karl XILs myndighetsförklaring 1697,
behandlade adeln vid riksdagarna 1693 och 1697 egentligen
endast rena ståndsfrågor, d. v. s. ärenden rörande besvär,
introduktion, riddarhusets ekonomiska angelägenheter m. m.
Undertecknad har på uppdrag af Riddarhusdirektionen
ombesörjt redaktionen.
Stockholm i Juni 1900.
Severin Bergh.
Rijksdagzprotocoll Milit åhl* 1693.
Den sillsta Octo!)er blef på vahnligit sätt Rijksdagen
uthblåsen medh trumpeter och pukor och Ständerna anbefalta
af Kongl. Maij:tt at hvar på sin behörige orth sigh
angifva, hvilket och skiedde. Ridderskapet och Adelen
inskrefvo samma dagh sina nampn på Riddarhuset.
Den 2 November.
Sedan Ridderskapet och Adelen var till een stoor
myckenheet församblad, uplästes Kongl. Maij:ttz nådiga
vocationsbref till Landzhöfdingen höghvälborne Hr Jacob
Gyllenborg at vara ved denna Rijksdagh Landtmarskalk.
(Jämf. bil. 16).
Härpå togh HrLandtmarskalken tillträde till detta
sitt embete medh ett vidlyftigt och vakert tahl till Ridderskapet
och Adeln af föliande meningh, som man i
kårtheet har då kunnat fatta i pännan:
Höghvälborne, välborne, edle och välbördige herrar
Grefvar, Erij herrar och samtel. det höghlåfl. Ridderskapet
och Adelen. Det lärer vara hvar och een bekant, at orsaken
till denna Ständernas sammankomst har varit högstsahl.
Hennes Maij:ttz Dråttningens dödeliga afgångh. Yij
håfve orsak som trogna Ständer och undersåtare på det
högsta och af hiärtat at beklaga den olycksaligheeten,
som vårt kiära fädernesland är vederfaren genom een så
nådig dråttningz frånfälle. Det var een stoor välsignelse
och nåd af Gudh för heela Sveriges rijke, då den stoormächtigste
Princessinnan Ulerica Eleonora var af Gudh
uthsedd till Sveriges Dråttning, hvars dygder, förstånd,
nåd och mildheet hafva varit så stoora, at Hennes Maij:ttz
nampn är hoos alla Sveriges inbyggiare uthi ett evigt
Sv. Riddersh. o. Adels rihsd.-prot., XVI. 1693. 1
2
1693.
minne och beröm. Det var een lycksalig dagh, då den
stora Princessan, som har hafft een så högh och kongeligh
afkombst, var[t] vår stoora och nådiga Konungz gemåhl,
vår nådigsta Dråttning och vårt stoora Svea rijkes milda
moder, den vij hade önskat at få niuta och behålla i
många åhr. Män så har den dagen varit oss där emoth
altför bedröfvelig och olyckelig, då Hennes Kongl. M:tt
afsåmnade. Vij see och spöria, huru Hans Kongl. Maij:tt,
Hennes M:tt Änkiedråttningen, Deras Kongl. Högheeter
Princen och Princesserna med hiärtans sårg och tårar
begråta Hennes Maij:ttz dödh. Vij må och alla, som vij
det och giöra, beklaga detta vårt fäderneslandz tillstånd,
som är vordet så bedröfveligit, at ehvar man sigh vänder,
så är alt upfylt med sårg och klagogråt öfver denna
vår stoora Dråttningz afgång. Jagh borde berömma och
beprijsa Hennes Maij :ttz gudfruchtigheet, nådh och så
många stoora dygder, män därtill fordras både längre
tijdh och större sufficence än min. Dét är intet utan, at
icke detta är een mehr än altförbeklagelig olycka, som oss
i detta är händ, men så måste vij doch trösta oss, ty som
solen up- och nedergår, så har och Hennes Kongl. Maijitt
genom döden afgådt och har lagt sitt crönta hufvud till
jorden där till at upstiga till een evig glädie. Gudh har
förvandlat för Hennes Maij:tt det timmeliga till evig
frögd. Detta är den tröst för alla christna, som intet bör
förbijgås. Därnäst håfve vij orsak at trösta och hugna
oss öfver det, at vij håfve den lyckan at finna Hans Kongl.
Maijitt, Hennes Maijitt Enkiedråttningen, Deras Kongl.
Högheeter Princen och Princesserna vedh een godh hälsa,
önskandes at Gudh nådeligen ville än vijdare och till
många åhr uppehålla heela Kongl, huset. Det är en stoor
frögd för oss, at vi see, ehuruvähl Hans Kongl. Maijitt
så hiärteligen begråter och sörier öfver sin stoora dråttningz
död, så låter Hans Kongl. Maijitt intet regementzsakerna
och sysslorna stanna, uthan håller dem i sin rätta
gångh, ställandes alla sina actioner till vår och rijksens
välfärd. Det är een stoor lycksaligheet, at vij see, huru
Hans Kongl. Högheet blifver upfödd i gudzfruchtan och
till alla kongeliga dygder, at Gudh har välsignat vårt
k[ära] fädernesland med fred och roligheet, och at samptelige
Ständerna äro i gådt vählstånd sammankombne, kunnan
-
N ovember.
3
des jagh intet utan högeligen gratulera det höghlåfl.
Ridderskapet och Adelen deras hälsa och lyckeliga sammankombst,
önskandes at och nu alt måtte lyckeligen och
vähl aflöpa. Jag erkiänner med diupaste vördnad och
submission den migh af Hans Kongl. Maijit vederfarna
nåden, at Hans Maijitt allernådigst har behagat förordna
migh till ett så högt och förnämbt stånds Landtmarskalk.
Jagh ville önska, det jagh måtte hafva den
lyckan så där vedh at kunna acqvitera migh och så
fullgiöra mitt embete, som min skyldigheet det fordrar,
det jagh på det högsta skall vinläggia migh om. Recommenderar
mig i det höglåfl. Ridderskapetz och Adelens
goda affection i den tillförsicht, at dhe af een vahnligh
godheet lära alt hvad som kan förefalla vähl uptaga
och uthtyda.
Gref Fredrich Stenbock svarade Hr Landtmarskalken
kärteligen, betygandes Ridderskapetz och Adelens
stoora sårgh öfver Hennes Maijittz vår nådigsta Dråttningz
dödeliga frånfälle, med önskan det Gudh den högsta
ville trösta Hans Kongl. Maijitt, heela det Kongl, huset
och hvar redlig undersåthe. Gratulerade Hr Landtmarskalken
des embete, försäkrade honom om Ridderskapets
och Adelens villia och redebogenheet at gå honom tillhanda
i alt det, som kan lända till Hans Kongl. Maijittz
och fäderneslandetz tiänst.
Hr Landtmarskalken sade till Ridderskapet och
Adelen: Såsom det altijdh har varit brukeligit, at dhe
pläga upvachta och hälsa på Hans Kongl. Maijitt, Hennes
Maijitt Änkiedråttningen och Deras Kongl. Högheeter
Princen och Princesserna, så behagade Ridderskapet där
till uthnämbna ett uthskått.
Blef altså ett uthskått där till nämbt.
Af lia classe:
Gref Stenbock, Hr Gen.Major Pahlén,
Gref Lillie, Hr Gen.Major Wellingk,
Gref Aschenberg, Hr Gen.Major Tungel,
Gref Fleming, Hr Landzhöfd. Gripenhielm,
Hr Gen.Major Gyllenstierna, Hr Öfverst Taube,
Hr Gen.Leut. Rebinder, Hr Öfverst Mörner.
4
1693.
2: da classis:
Hr Öfverst Ulfsparre, Hr Carl Arfvedson,
Hr Öfverst Carl Hård, Hr Ass[essor] Sparre,
Hr Öfverstl[ieutn.] Knut Hr Herman Fleming,
Posse, Hr Hinrich Falkenberg,
Hr Jahan Ekeblad, Hr Carl Ehrensten.
Hr Clas Bonde,
3:a classis:
Hr Öfverst Rehnschiöld, Hr Öfverst Dellinghusen,
Hr Öfverst Sehar, Hr Carplan,
Hr Öfverst Schytt, Hr Landzhöfd. von Osten gen.
Hr Öfverst Frölich, Säcken,
Hr Öfverst Aminoff, Hr Major Schytt,
Hr Lagman Strömfelt, Hr Öfverst Strömberg,
Hr Öfverstl[ieutn.] Ramse, Hr Öfverst Heijdenfelt.
Hr Vice Pr ses. Schönberg,
Hr Landtmarskalken: Det lära och nu, förr än
propositionen skieer på sahlen, några intagas, som af
Kongl. Maij:tt äro med adelskap benådade, hvaröfver och
ett uthskått måtte effter vahnligheeten förordnas, som
skohla öfversee brefven, om någon har tagit någon annan
families nampn eller vapn, som och taga Riddarhusetz
interesse i acht, at dhe introducendi därtill något förähra.
Uthskått öfver skiöldebrefven:
l:a classis:
Hr Landzhöfd. Creutz, Hr Assess. Tegner,
Hr Landzhöfd. Klerk, Hr Landzhöfd. Cronhielm.
Hr Öfverstl[ieutn.]Rebinder,
2:da classis:
Hr Jahan Bonde, Hr Gustaf Bonde.
3:a classis:
Hr Öfverstl[ieutn.] Lind, Hr Ass[essor] Franc,
Hr Cammarråd Groth, Hr Ass[essor] Hierne,
Hr v. Prses. Tungel, Hr Capt. Lilliegren.
Uplästes Kongl. Maij:ttz bref till Herrar RiddarhuusDirectorerne,
hvari dem befalles ved Rijksdagarna at draga
November.
5
den försårg, at ingen må blifva immatriculerad, som icke
först med qvittence bevijser sigh hafva betalt till Vadstena
krigzmanshuus det Kongl. Maij:tz förordning däröfver
fordrar. (Jämf. bil. 16).
Resolutio: Denna Kongl. Maij:ttz nådiga förordning
skall uthskåttet ställa sig till effterrättelse.
Hr Landtmarskalken: Det har och altijdh ved
Rijksdagarna varit brukeligit, som det och är till Ridderskapetz
nytta, at ett uthskått nämbnes öfver bancovärket.
Ridderskapet behagade och nu giöra det samma.
Blef altsä föliande uthskått uthnämbt öfver bancovärket:
l:a
classis:
Hr Landzhöfd. Nils Gripen- Hr Landzhöfd. Lars Eldhielm,
stierna,
Hr Landshöfd. Hans Klerk, Hr Landzhöfd. Policarpus
Hr Landzhöfd. Anders Lind- Cronhielm,
hielm,
2:da classis:
Hr Lagman Carl Ehrensten, Hr Ass[essor] Bengt Sparre,
Hr Clas Bonde,
3:a classis:
Hr Lagman Gyllencreutz, Hr Räntmästaren Nils SchönHr
Lagman Käck, berg,
HrCammarrådhPetterSnack, Hr Lagman Bure,
Hr Direct. Jah. Sölfvercrans, Hr Cammarråd Hans BillingHr
Cammarern Jahan La- skiöld,
germark, Hr Assess. Sölfverström.
Detta uthskåttet blef under varande Rijksdag några
gångor ändrat, efftersom dhe förordnade personerna till
een dehl voro af andra förrättningar hindrade, män entel.
blefvo föliande af Ridderskapet brukade till bancovärketz
öfverseende, nembligen:
l:a classis:
Gref Fredrich Stenbock, Hr Axel Leijonhufvud,
Hr Landzhöfd. Gripenhielm, Hr Öfverstl[ieutn.] Åke Rå
Hr
Gen.Major Otto Wel- lamb,
lingk, Hr Jahan Fleming,
Hr Landzhöfd. Lindhielm, Hr Jahan Tegner.
Hr Landzhöfd. Eldstierna,
6
1693.
2:da classis:
Hr Hinrich Falkenberg, Hr Claes Bonde.
Hr Bengt Sparre,
3:a classis:
Hr Lagman Käck, Hr Ass[essor] Sölfverström,
Hr Lagman Bure, Hr Ass[essor] Petter Franc,
Hr Jahan Sölfvercrans, Hr Secret. Jacob Wattrang.
Hr Jahan Lagermark,
Hr Landtmarskalken bad, at Ridderskapet ville
nämbna ett uthskått öfver besvären, som kunde dem företaga
ju förr ju heller. Vore och vähl, at man achtade
sigh, at man intet folie Kongl. M:tt besvärlig med dhe
ährender, hvaröfver förr är resolverat.
Uthskått öfver besvären:
l:a classis:
Gref Stenbock,
Gref Douglas,
Hr Gen.Major Gyllenstierna, Nils,
Hr Gen.Major Gustaf Tungel,
r Policarp. Cronhielm,
Lorens Creutz,
Hans Klerk,
Nils Gripenhielm,
Åke Ulfsparre,
Carl Bonde,
Lars Eldhstierna,
Anders Lindhielm,
Hr Gen.Major Otto Weiling,
Hr Cammarrådh Jahan Fleming.
Herrar Landzhöfdingarna
2:da classis:
Hr Öfverst Carl Hård, Hr Öfverstl[ieutn.] Posse,
Hr Öfverst Gustaf Ulfsparre, Hr Clas Bonde,
Hr Landzhöfd. Carl Falken- Hr Jahan Ekeblad,
berg,
November.
7
3:a classis:
Hr Landzhöfd. Säcken,
Strömberg,
Reknskiöld,
Cronhiort,
Herrar Öfversterna Dellingzhusen,
' Sehar,
Heidenfelt,1
Frölich,
ICarl Gyllencreutz,
Kock,
Strömfelt,
Hr Öfverstl[ieutn.] Riddarhielm,
Hr Cammarrådh Groth,
Hr Gen Inspect. Hägerflycht,
Hr Häradzhöfd. Carplan,
Hr Assess. Sölfverström.
Hr Landtmarskalken: Kongl. Maij:ttz villia är, at
natrickeln skall blifva upropad, på det at Kongl. Maij:tt
ian få vetha, huru många familier äro här nu ved Rijkslagen
och hvad tiänster dhe hafva. Kan altså ved upropandet
sådant annoteras.
Matrickeln blef altså upropad. (Jämf. bil. 12).
Medan detta påstodh, kom Håfjunkaren Hr Lagersrona
in, uthskickad af Hans Kongl. Maij:tt, och berättade,
at Kongl. Maij:ttz villia vore, at Ridderskapet och
Adeln i mårgon klåckan half åtta komma uppå slåttet
och inställa sigh i Hans Kongl. Högheetz Prins Carls
förmak, och dhe, som där intet hafva rum, uthi een annan
därtill förordnad sahl, som dem skall vijsas, hvar ifrån
dhe sedan äro Hans Kongl. Maij:tt fölgachtiga i kyrkian
och sedan på Rijkssahlen, till at där afhöra propositionen.
Den 3 November.
Hr Landtmarskalken: Såsom Hans Kongl. Maij:tt
har sedan senaste Rijksdagh benådat åthskilliga des trogna
tiänare medh grefveligh och sombliga med frijherre-titel
och dignitet, och Hans Maij:tt genom des nådiga an
-
8
1693.
kombna bref vill, at dhe skobla blifva hvar och een på
sitt rätta rum och ställe inskrefven, altså fordrar vår
underdåniga skyldigheet Kongl. Maij:ttz befallning at
effterkomma. Befalte fördenskull, at Kongl. Maijfitz bref
och den därhoos föliande specificationen på alla Grefvar
och Frijherrar måtte upläsas, hvilket och skiedde och
finnes sub. bil. 1.
Därpå blefvo Grefvarna och Frijherrarna inkallade,
till hvilka Hr Landtmarskalken tahlade med ett vakert
tahl, önskandes dem myckin lycka och välsignelse
till den dignitet, till hvilken dhe genom Kongl. Maij:ttz
nådh voro uphögde.
Landzhöfdingen Hr Anders Lindhielm uppå samtelige
deras vägnar, som blefvo intagne ibland Gref- och
Frijherrarna, tackade Hr Landtmarskalken för des möda
at förordna dem deras rum uthi classen, betygandes doch
först den underdånigste vördnad och tacksamheet, hvarmedh
de erkiände den dem vederfarne höga Kongl, nåden;
recommenderade sig sedan uthi Ridderskapets gunst och
affection.
Sedan uplästes specificationen uppå dem, som Kongl.
Maijfit hade benådat med adelig skiöld och vapen och nu
begiära at blifva immatriculerade, sampt hvad hvar och
een af dem har förährat till Riddarhuset. (Bil. 2).
Blefvo alltså dhe inkallade och af Hr Landtmarskalken
med ett tahl effter vahnligit sätt intagne, hvaruppå
Hr Cammareren Samuel Ehrenstedt svarade, erkiännandes
för een särdeles högh Kongl, nådh, at dhe
hafva nu den lyckan at nu blifva incorporerade med ett
så förnähmt och illustret stånd. Önskade at dhe så måtte
kunna föra det nampn och det stånd, hvari dhe äro satte,
at dhe må med dygd och ähra vara ledamöter af Ridderskapet
och Adelens societet. Tackade Hr Landtmarskalken
och Ridderskapet för deras för dem hafda besvär,
recommenderandes sigh i deras höga och gunstiga affection.
Därpå togh Hr Landtmarskalken dem i hand och bad
dem sedan taga in sina rum.
Hr Landtmarskalken: Yij måste nu gå på slåttet
till at afhöra propositionen.
Matrickeln upropades, och gick alt Ridderskapet up
med långa bois släpkappor, öfverkladda hattar och långt
November.
9
flor. Landtmarskalksstafven var med svart flor öfverklädd.
I det öfriga voro ceremonierne med denna act nu
som altijdh tillförende och i dhe förra rijksdagzprotocollen
är annoterat.
Den 4 November för middagen.
Hr Landtmarskalken: Kongl. Maij:tt har gifvit
migh een upsatz på dem, som Hans Maij:tt i nåder har
uthnämbt till det secreta uthskåttet, och är Kongl. Maij fitz
villia, at dhe nu straxt klåckan 9 förfoga sigh på slåtet
med sina långa söriekappor uthi det där till förordnade
vahnliga rummet. (Bil. 3).
TJthnämbdes uthskått at hälsa på Ständerna, doch at
man först afbijdar deras uthskått hijt.
l:a classis:
Gref Fredrich Stenbock, Hr Herman Fleming,
Öfverst Hr Berendt Mörner, Hr Nils Gyllenstierna.
2:da classis:
Hr Clas Bonde, Hr Öfverstl[ieutn.] Ribbing,
Hr Herman Fleming, Hr Hinrich Falkenberg.
3:a classis:
Hr Major Roos, Hr Öfverstl[ieutn.] Holtz,
Hr öfverstl[ieutn.] Anrep, Hr Gustaf Hammarberg.
Secreta uthskåttet fohr med vagnar på slåttet.
Den 4 November effter middagen.
Hr Landtmarskalken: Om Ridderskapet behagar,
så vehla [vi] låta upläsa Kongl. Maijfitz generale proposition
(bil. 4), hvilket och skiedde.
Hr Landtmarskalken: Effter vahnligheeten lärer
Ridderskapet och Adeln vähl måste uthnämbna ett uthskått
öfver riddarhuussakerna. Det hafva och Herrar
Riddarhuus-Directorerne låtit fatta ett memorial (bil. 5)
öfver dhe angelägnaste ährender. I synnerhet har Hans
Excellfiz Kongl. Rådet Gref Falkenberg sagt migh, at
det högt af nöden är, at Ridderskapet och Adeln rätt med
flijt denna gången dessa riddarhuussaker öfversee, ty det
10
1693.
skall någon orichtigheet vara funnen ved medlens förvaltande.
Han har särdeles recommenderat detta värket,
och vill jagh sielf, så åffta jagh har tijdh därtill, vara
uthi uthskåttet tillstädes, när dessa saker skohla företagas.
Uthskått öfver riddarhuussakerna.
Först begiärtes, at Håffmarskalken Rosenhane som
Director ville och vara därhoos.
l:a classis:
Gref Gabriel Oxenstierna, Hr Axel Leijonhufvud,
Gref Fredrich Stenbock, Hr Herman Fleming,
Gref Axel Lillie, Hr Jöran Fleming.
2:a classis:
Hr Clas Bonde, Hr Walkendorf,
Hr Herman Fleming, Hr Bille.
3:a classis:
Hr Öfverst Heidenfelt, Hr vice Prms. Tungel,
Hr Lagman Kåck, Hr Öfverstl[ieutn.] Ramse,
Hr Director Sölfvercrans, Hr Palmberg.
Prästerskapetz uthskått kom in och blef ved dören
emothtagit af 3 af hvar classe, hvilka effter vahnligheeten
gingo fram för Prästerna, och gick hvar till sin classe,
lämbnandes rummet öpet och ledigt lijtet nedan för bordet,
där Prästerna stannade, och förde Biskopen i Vexiö
Doctor Samuel Wirenius ordet på följande sätt och
som man då kunnat till sielfva sensum upteckna: Höghvälborne,
välborne, edle och välbördige Hr Landtmarskalk,
Grefvar, Frijherrar och samptel. Kongl. Maij:ttz Ridderskap
och Adel. Det bedröfvar oss som uthskickade af
Rijksens Prästerskap så vähl som heela vårt stånd, at
vij nu skohla finna det höghlåfl. Ridderskapet och Adelen
uthi sådan sårghabit till ett tecken af den hiärteliga sårg
dhe hafva öfver vår högstsahl. allernådigste Dråttningz
altför hastiga dödeliga frånfälle. När vij betänkia hvad
för olycka Sveriges rijke är händ genom deth at vij håfve
förlorat een så ädel och nådigh dråttning, hvars lefverne
har varit upfylt med gudzfruchtan, rättvijsa, nåd och
November.
11
mildheet, och därhoos ihogkomma Hennes Maij:ttz otahliga
välgiärningar emoth sina undersåtare, huru många
Hennes Maij:tt har födt, klädt, hugnat och tröstat, så
må våra hiärtan blöda, och kunna vij aldrig tillfyllest
beklaga detta vårt tillstånd. Detta är ett svårt Gudz
straff, för våra synder skull oss öfverkommit, och håfve
vij orsak at bedia, det den högsta Guden ville låta des
vrede falla och uphöra med straffet. Det är medelst
Hennes Kongl. Maij:ttz så vähl som genom vår nådiga
Konungz gudhfruchtigheet, at vij nu niuta den ädla freden
och alt annat vählstånd. Vij böra söria och ängzlas
öfver vår nådiga Dråttningz dödh, män så är det oss
doch een stoor och hiärtans glädie, at vij samptel. få
den nåden at see vår allernådigste Kånungz milda, fast
bedröfvade ansichte, at vij håfve funnit Hans Kongl.
Maij:tt, Hennes Kongl. Maij:tt Änkiedråttningen, Deras
Kongl. Högheeter Princen och Princessorna vedh godh
hälsa och sundheet. Vij håfve orsak at tacka Gudh, som
har välsignat oss med een så mild och nådig öfverheet,
som för eendaste ögnemåhl har sina undersåtares och rijksens
vählstånd och intet tröttas ved des svåra regementzbörda.
Ibland dhe många Hans Maij:ttz vählgiärningar
emoth oss är det eij een ringa, at Hans Kongl. Maij:tt
har behagat kalla oss tillsammans, och at Hans Maij:tt,
som doch är een mächtig och suverain Kånung, har vehlat
genom des nådiga proposition oss föreställa rijksens närvarande
tillstånd, hvilket Hans Maij:tt som en souverain
Kånung, som har at befalla effter sitt behagh utan at vara
omskränkt och bunden, intet har hafft af nöden at giöra,
utan däri låter lysa sin nådh och godheet emoth oss.
Rijksens Prästerskap glädia sigh högeligen öfver det, at
dhe finna det höglåfl. Ridderskapet och Adelen vedh godh
hälsa och gådt tillstånd. Det är intet kånungarijke eller
någon republique, som kan må vähl, utan at Ridderskapet
och Adeln och är i vählstånd och hålles uprätt såsom ett
stånd, som förer med sigh een godh dehl af ett rijkes
heder och styrkia. Sveriges rijkes Ridderskap har i dhe
förra tijder giordt sigh nampnkunnigt medh många tappra
och manliga actioner, har med lijf och blodh försvarat
och vidgat Sveriges gräntzor. Vij för vårt stånd önska,
at och Ridderskapet och Adelen måtte här effter vijsa all
12
1693.
tapperheet och troheet. Jagh borde vähl nu som förr
hedia, at det höglåfl. Ridderskapet och Adelen ville pläga
med oss i dhe förefallande consultation er all förtroligheet
och nu icke mindre än förr sökia Kongl. Maij:ttz och
fäderneslandetz vählstånd och lycka, män som jagh veth,
at de det altijdh af sigh sielfva giöra, så vill jagh uppå
Rijksens Prästerskaps vägnar allenast önska, at Ridderskapetz
stånd altijdh måtte stå uprätt, och at dhe må
giöra det Gudh och Kongl. Maij:tt befaller.
Hr Landtmarskalken svarade prsemisso ti tulo:
Det är intet utan, at när hufvudet lijder, så lijder och
kråppen; äfven så är det beskaffat med regementzkråppen.
När Kånungen någon olycka vederfares, så måste och
undersåtarna taga dehl däri. Yij beklaga alla vår allernådigste
Konungz stoora sårg och vetha det vara een
olycka och pert, som oss alla så när går. Ridderskapet
och Adeln betyga sin hiärteliga bedröfvelse öfver Hennes
högstsahl. Maij:ttz dödeliga frånfälle, och at det skall
hafva gifvit tillfälle till Ständernas sammankombst; dhe
glädia sigh öfver Deras Högh- och Ehrevördigheeters goda
hälsa, tacka dem för den dem vederfarna ähran och önska
Prästerskapet all vählgång.
Därmed togh Prästerskapetz uthskått afskied och blef
beledsagat till dören af några af hvar classe.
Sedan kom Borgerskapetz uthskått in och emothtogz
på lika sätt som Prästerskapet.
Deras complement bestod däri, at dhe intet hafva
bordt underlåta at upvachta Ridderskapet och Adelen;
dhe beklagade Kongl. Maij:ttz, Kongl, husetz och heela
rijkets stora sårg, berömde Hennes Maij:ttz Dråttningens
oförlijkeliga dygder, det har Sveriges inbyggiare förlorat
een nådig rijksens moder, som alla omfattade med mildheet.
Dhe önskade, at Gudh ville trösta Hans Kongl.
Mitt, hela det Kongl, huset och alla Sveriges Ständer och
låta dhe höga Kongl, barnen upväxa i all dygd. Dhe
gratulerade Ridderskapet deras vählstånd och godh hälsa,
recommenderade sigh och badh, at Ridderskapet och Adelen
ville nu som förr vijsa emoth dem all förtroligheet och
gunst.
Hr Landtmarskalken svarade prsemisso titulo: Det
är intet gemenare, än at när någon eldzvåda uptändes
November.
13
i staden, så löpa alla till at uthsläckia den samma. Hoos
oss är visserligen een bedröfvelses eld uptänd, som har
förtärt det ädlaste, som rijket ägdt; vij vehla med böner
till Gudh sökia at afböja Gudz vrede och vijdare straff.
Gratulerade på Ridderskapets och Adelens vägnar deras
vählstånd, försäkrade Bårgerskapet om all förtroligheet.
Därmed togh Bårgerskapetz uthskått afskied, och
följde dem några af hvar classe till dören.
Böndernas uthskått kom in och emothtogz lijka som
dhe andra ståndens uthskått.
Tahlmannen för bönderna hälsade Ridderskapet ifrån
allmogen, som glädia sigh myckit öfver dhe höga herrars
goda hälsa. Beklagade Dråttningens död, önskade at dhe
höghvälborne och välborne herrar altijdh måtte vähl må.
Badh at Ridderskapet ville pläga med dem förtroligheet
och unna dem deras rådh.
Hr Landtmarskalken tackade dem af allmogen,
som hafva vehlat hälsa på Ridderskapet och Adelen; gratulerade
dem deras lyckeliga ankombst och goda tillstånd;
önskade lycka och vählsignelse till det, som kunde nu
företagas, och försäkrade dem om all förtroligheet.
Den 6 November.
Hr Landtmarskalken bad, att Ridderskapet och
Adelen ville till i mårgons enteligen inkomma med sina
besvär, på det man sedan må kunna bringa dem i ordning
och öfverlefverera dem. Den som intet där med är inne
till i mårgon, så är det sedan förseent; dhe kunna lefverera
dem åth Secreteraren.
Kongl. Maij:ttz bref om charta sigillata, huruledes
det skall betahlas af dem, som äro nobiliterade, uplästes,
och är det daterat den 2 Noveinb. 1693. (Jämf. bil. 16).
Hr Landtmarskalken påminte än om besvären, at
dhe till aldra sidst måste vara inne till mårgon afton.
Hr Öfverstl[ieutenant] Ribbing gaf sig an, at han
var ankommen.
Hr Öfverstl[ieutenant] Durel leth uhrsächta sigh, at
han för siukdom intet har kunnat komma till Rijksdagen.
Den 8 November uthi uthskåttet öfver besvären.
Denna gången kunde Secreteraren intet hålla något
protocoll, efftersom alt skulle vara färdigt och afgiordt
14
1693.
till middagen, och man omöjeligen hinde medh mehr än
at upläsa dhe inlagda besvären och skaffa ved handen dhe
resolutioner och effterrättelser, som där ved fordrades.
Sedan alt var afgiordt och slutit, hvilka besvär som skulle
läggias in, så blef Secreteraren befalt at upsättia [dem]
i den form och ordning, som sig borde, och at hafva det
färdigt till klåckan 3 effter middagen.
Oen 8 November effter middagen.
Hr Landtmarskalken berättade samptelige Ridderskapet
och Adelen, det uthskåttet öfver besvären hafva
varit tillsammans i dagh förr middagen; det hafva alla
Landzhöfdingar, Öfverstar och Lagmän förutan flera, som
nämbdes, varit där öfver. Dhe mästa ingifna besvären
hafva varit underskrefna och een dehl ounderskrefna. Man
har tagit det till fundament, at det, som har varit allmänt
och angådt heela ståndet, har man låtit stå, män
det, som har varit någons eenskijlta angelägenheet, eller
och det, hvaröfver tilförende är resolverat öfver och finnes
någon lag och förordning om, det har man gådt förbij.
Uplästes projectet eller uthkastet till besvären, hvilket
blef approberat och således gillat, som det finnes sub bil. 6.
Yed den § om oxhandeln i Skåne begyntes något
oväsende, särdeles om dhe frijzedlarna, som man klagade
öfver at där i orthen toges någon betahlning före af betiänterna,
hvilket Gref Aschenberg och Hr Bernekou toge
up, som vore det een beskyllning på sahl. Gen.Gouverneuren
och Feltmarskalken Aschenberg. Och som det
sades, at Hr Bille hade lagt in detta besväret, så togo
dhe myckit heftigt däri, och sade Gref Aschenberg till
Hr Bille: I karl där, I ären intet värda at hafva haft
een sådan Gouverneur som min sahl. fäder.
Hr Landtmarskalken berättade, at Kongl. Maij:tt
har effterlåtit, at den secreta propositionen om dhe inrijkes
sakerna må och här upläsas in pleno (bil. 7). Hans Maij:tt
vill och förskona Ständerna för all contribution och bevillning.
Samptelige Ridder skåpet och Adeln betygade sin
underdåniga tacksamheet därföre.
Förordnades uthskått öfver svaret på publique propositionen.
November.
15
l:a classis:
Gref Gabriel Oxenstierna, Hr Axel Leijonhufvud.
2:a classis:
Hr Bernekou, Hr Ekeblad.
3:a classis:
Hr Ehrenhielm, Hr Heidenfelt-.
Sedan nämbdes uthskått, som klåckan 4 skulle upbära
och öfverlefverera i dagh till Kongl. Maij:tt besvären:
l:a classis:
Hr Landzhöfd. Gripenhielm, Hr Landzhöfd. Clerk,
Gref Douglas, Hr Öfverst Mörner,
Hr Landzhöfd. Creutz, Hr Öfverst Hamilton.
2:a classis:
Hr Öfverstl[ieutn.] Posse, Hr Bernekou,
Hr Clas Bonde, Hr Ehrensten.
Hr Öfverst Hård,
3:a classis:
Hr Frölich,
Hr Sehar,
Hr Dellingzhusen,
Hr Strömberg,
Hr Weinholtz,
Hr Heidenfelt,
Hr Bure,
Hr Käck, [ Lagmän.
Hr Strömfelt. 1
Den 10 November.
Hr Landtmarskalken: Kongl. Maij:tt har i nåder
effterlåtit, at den secreta propositionen om dhe inrijkes
sakerna må upläsas.
Blef altså een begynnelse giord at upläsa den secreta
propositionen (bil. 7), och giorde Hr Landtmarskalken
vedh hvar och een af de angelägnaste puncter een remonstration
af des beskaffenheet, såsom:
Öfverstar.
16
1693.
1. Om cavallerietz indehlningzvärket.
Orsaken hvarföre at sedan senaste Bijksdagh någon
ändring däri är giord, var, at man vedh inqvisitionen fan
rustningzstammarna och hemmanen så svaga, at dhe omöjeligen
kunde stå uth med rusthållen; altså måste Kongl.
Maij:tt taga därtill åthskilliga cronogodz och säterien,
såsom här i Upland äro 90 st. säterien indelta, för hvilka
possessorerne hafva fådt rusta och därpå behållit säteriesfrijheeten;
om skatte är ingen ransakning eller skattläggning
hållen. Begynnelsen blef giord här i Upland
och sedan i dhe andra provincierna. At Kongl. Maij:tt
löst in kiöpegodzen, har varit oumgängeligit för militien
skull. Ridderskapet och Adelen påminna sigh, huru äländig
och miserabel een knecht var här i landet förr det
sidsta kriget, män nu, Gudi låf, är hans tillstånd helt
annorledes. Eifter några åhr lärer man än mehr spöria
nyttan däraf, så at ingen devot undersåtare kan utan med
beröm erkiänna Kongl. Maij:ttz stoora besvär här vedh.
Hr Gen.Major Wellingk: Nu är knechten een frij
karl och får när han vill afskied.
Hr Landtmarskalken: Kongl. Maij:tt har låtit
värfva 1,200 man båtzmän, som äro vähl öfvade; dhe
blandas ihop med dhe andra landtbåtzmän.
2. Om magazinshusen.
Hr Landtmarskalken: Bet är för allmogen een
oförlijkelig lycksaligheet at få kiöpa säd i dyr tijdh och
när nöden fordrar, och det för billigt prijs.
Een och annan af Adelen önskade, at detta och måtte
inrättas här i Upland.
3. Om marcher och durchtågzordningen.
Hr Landtmarskalken: Hetta är een så hälsosam
och nyttig ordning som någon i världen; nu äro durchtågen
allmogen till ingen last, utan dhe hafva däraf nytta,
ty alla skiutzer betahlas nu med pänningar, och i fall at
krig blifver, så kan Kongl. Maij:tt vetha till pricka hvar
dagh, huru det lijder med marchen, och hvarest regementerna
och compagnierna dageligen stå.
4. Om kyrkioordningen och justitien.
Hr Landtmarskalken: Man måste med förundran
see, huru gudzfruchtan täger till hoos det gemena fålket,
och huru dhe nu öfva sig i sina christendomsstycken,
November.
17
hvilket mycket deraf kommer, att knechten på landet skall
hafva af sin Kyrkioherde attest, at han flitigt går i kyrkian,
och huru han lefver. I såmmars voro här i Upland
500 man i 14 dagars tijdh tillhopa, utan at någon klagemåhl
hördes af dem eller om dem. Angående justitiseväsendet
så låter Kongl. Maij:tt med all flijt öfversee
lagen. Desutan är een myckit hälsosam förordning uthgången,
at underrätterna och må citera peremptorie.
Gref Gabriel Oxenstierna: Het voro till at önska,
at man kunde och hafva een viss förordning om Procuratorer
och Advocater, hvad löhn dhe skohla hafva, ty dhe
äro alt för ochristeliga uthi det dhe fordra i betahlning.
5. Om reductionen.
Hr Landtmarskalken: Kongl. Maij:tt förmodar
innom ett åhr at få sluth på reductionsvärket. Het är
med vissa Cammarerare accorderat om värketz afslutande
så om kiöpegodzen som om byten och frälsegodzen.
Gref Gabriel Oxenstierna: Så länge byten äro
oslutna, så kan ingen vetha rätt hvad frälse är.
Hr Landtmarskalken: Het lärer vähl låta sig giöra,
ty Cammarerarna skohla correspondera med hvarandra.
At reductionsvärket har gådt något långt uth, har där
af kommit, at det hafva infallit åthskilliga qvmstioner,
såsom 1. om förbrutna godzén, hvaröfver Kongl. Maij:tt
har gifvit een nådig och rättvijs förklaring, genom hvilken
alla dhe godz äro frijerkiända, som effter lagh böra
vara frie. 2. Kyrkiegodzen, hvarvedh och åthskilliga
omständigheeter hafva varit, män Kongl. Maij:tt har intet
vehlat gå längre tillhakas, än som dhe äldsta jordeböckerna
gifva ved handen. 3. Förstliga eller arf och egna
godzén; när man seer på Konung Gustavi primi testamente
sampt flera rijksdagzbesluter, så finner man, at det
har varit förordnat, at dhe skulle incorporeras under
Cronan, ty Konung Gustaf I dehlte godzén emellan sönerna,
och döttrarna finge inga godz.
Hr Bernekou: Yij uthi Skåne äro olyckeliga, at våra
bref och documenter äro oss förkåmne och förlorade.
Svarades af några: Man har een book i Skåne, som
kallas palteboken; hon är tagen till fundament.
Gref Gab. Oxenstierna påminte om Furstarnas
mödernesgodz.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot., XVI. 1693. 2
18
1693.
6. Om liqvidationsvärket.
Hr Landtmarskalken: Anno 1680 var rijksens giäld
500 tunnor guld; nu är allenast 27 tunnor gull richtig
giäld ock 100 tunnor oliqviderad skuldh.
Här, med slötz denna gången, allenast Hr Landtmarskalken
sade, at svaret på secreta propositionen är
redan upsatt uthi det secreta uthskåttet angående dke
inrijkes sakerna, hvilket och är communicerat Lådet.
Den 11 November.
Uplästes det som återstod af secreta propositionen,
och först om Liqvidations-Commissionen.
Hr Landtmarskalken: Orsaken och begynnelsen af
all rijksens giäld härrörer af dhe förra tijder, särdeles
det sidsta Polniska kriget och annat slijkt till millioner.
Effter sahl. Kånungens dödh så fattade Legeringen general
resolutionerne såsom ett rättesnöre och reglement, hvarelfter
alt skulle liqvideras. Hessa resolutioner voro myckit
nyttiga och goda; blefvo och een tijdh bårt åth fölgda,
män som een och annan af dhe förnämbsta i rijket kommo
genom dem at lijda något, altså blefvo dhe ändrade. Man
consulterade vähl i Legeringens tijdh, såsom åhr 1668,
hvad orsaken var till een sådan brist, at staten eij bar
sigh, män det blef doch ingen both däruthi, utan när
Kongl. Maij:tt råkade i det sidsta kriget, så var alt i
confusion så i fästningarna som annorstädes. Hvarföre
vart anno 1675 een Commission förordnad, som skulle
efftersee, hvaraf den stoora bristen bärrörde, och huru
medlen voro i Legeringens tijdh administrerade. Anno
1680 förordnades den Stoora eller Ständernas Commission,
som afdömbde alla sådana fehl. Man klagar vähl myckit
öfver denna Liqvidations-Commissionen, män jagh kan
säja, at jagh kan intet något finna svårt mehr än myntevalvationen
och des reducerande ifrån 10 mark till 3,
daler k:mt. Henna val va tion en har varit för rijket een
stoor skada och minskning i des åhrliga inkombst. Kongl.
Maij:tt har vähl tänkt några gångor at ändra denna
myntevalvationen, män därved äro stoora hinder fundna.
Nu är sölfvermynt, Gudi låf, i öfverflödh i landet; i åhr
äro 12 tunnor gull upmyntade, och än äro 12 tunnor gull
i Myntet oupmyntade. Här hoos måste jagh och berätta,
N ovember.
19
huru såsom Kongl. Maij:tt anno 1680 leth öfversee dhe
af Legeringen giorda generala resolutioner, till hvilket
öfverseende voro förordnade sahl. Hr Clas Fleming, Hr
Jahan Olivecrans, Hr Letter Snack, Hr Vice Prsesidenten
Losenfelt och Hr Georg Walrave, hvilka alt öfverlade,
och då blef däri giort ett vist slut och een ständigh
förordning, hvareffter man sedan har liqviderat, och voro
anno 1685 500 tunnor gull giäld, hvaraf moth 400 tunnor
gull äro afbördade och däribland 100 tunnor contant, dhe
andra genom liqvidationer och gravationer. Het voro
åthskilliga anno 1680, som ville råda, at all giäld skulle
på een gång uphäfvas, män Kongl. Maij:tt ville intet därtill
samtyckia, på det at den, som redligen har försträkt
sina medel och har en richtig fordran, eij måtte lijda.
Angående commercierne.
Hr Landtmarskalken: Kongl. Maij:tt har nu enteligen
effter Ständernas ingifne förslagh ved dhe förra Lijksdagarna
så vijda bracht handeln, at dhe uthgående vahrorna
myckit gå öfver dhe inkommande, hvilket är een
stoor lycksaligheet, som hvar och een lätteligen kan begripa,
ty lijka som det går illa till, när uthi ett huusholl
uthgiften är större än inkombsten, så är det och uthi
ett rijke. Yij håfve nu i sion öfver 100 monterade kiöpmansskiep
förutan dhe många omonterade; man har och
uthi det secrete uthskåttet tänkt uppå flera förslagh till
bandelens vijdare fortsättiande.
Härpå blef slutet af propositionen upläsit.
Hr Landtmarskalken: Kidderskapet och Adeln
hafva nu hört propositionen och ibland annat försport, at
Kongl. M:tt intet vill besvära Ständerna med någon contribution,
hvilket är een stoor nådh. Vår skyldigheet är
nu däremoth at erkiänna sådant med all underdånig tacksamheet.
Befalte altså, at svaret, som är upsatt i det
secreta uthskåttet uppå denna secreta propositionen och
finnes sub. bil. 8, måtte upläsas, hvilket och skiedde.
Härpå sade Hr Landtmarskalken: När man jämförer
dhe förra tijders tillstånd emoth rijksens nu varande
tillstånd, så må man i lijfvet kållna(!). Uthi Konung Gustavi
primi tijdh, särdeles vedh des regementz begynnelse,
så var här rätt slätt bestält med all ting. Städerna Lybeck,
Hantzig och andra giorde Sverige allahanda förtreet.
20
1693.
Män sedan Konung Grustaf den I kom till väga reformationen
uthi religionen, så begynte commercierne taga något
till. Man vet af historierne, hvad oreda och oväsende i
dhe förra tijder har varit, då Sverige var ett vahlrijke;
män sedan det blef ett arfrijke, så har man ögonskinligen
sedt och märkt, at alt som Kånungarnas macht och myndigheet
har tilltagit, så har och rijksens vählstånd och
politie ökts och tilltagit. Uthi Konung Gustavi Adolfi
tijdh har rijket tämmeligen förkåfrat sigh, och äro så
då som sedan stora länder genom krig och vapen lagda
under Cronan, hvartill förnämbligast är Kongl. Maijfitz
välde och myndigheet orsaken. Ju mehr vij öka Kongl.
Maijfitz macht och myndigheet, ju lyckeligare äro vij
sielfva och samptelige rijksens inbyggiare.
Sedan berättade Hr Landtmarskalken, huru det
har varit in qusestione, om Ridderskapet och Adelen böra
vara frij för mantalspenningarna eller eij. Denna saak
har Kongl. Maijfit låtit des Cammar-Collegium undersökia
ifrån des första begynnelse, till at därigenom få vetha
fundamentet här tili, och har man befunnit, huru såsom
anno 1624, 1625 och 1626 är qvarntullen bevilliad af
samptelige Ständerna, så adel som oädel, så at den uthan
åthskillnad af alla så på sätesgårdarna som uthom skulle
uthgiöras, män som därved funnes åthskilliga abuser,
altså förändrade Ständerna qvarntullen till mantalspänningar,
som och uthgick så af adel som oädel, intilldes
Dråttningh Christina genom een resolution förklarade
Adeln frij för dessa mantalspänningar; häröfver är een
vidlyftig relation och deduction författad uthi Kongl.
Cammar-Collegio, så at man vähl seer Kongl. Maijfitz
rätt vara, at alla, så adel som oädel, böra uthgiöra mantalspänningarna,
män så har Kongl. Maijfit dock mehr
velat ansee Ridderskapetz heder och tillstånd än rijksens
rätt i detta fall och genom des nådiga resolution frij7
kallat Adelen och deras barn samt tiänstfålk ifrån mantalspänningarnas
erläggiande, och har Kongl. Maijfit gifvit
migh den puncten af samma resolution, som eij än är
tryckt och angår Ridderskapet och Adeln, och befalt, at
den skulle upläsas här.
Resolution blef altså upläsen (bil. 9), som är allenast
ett transumpt och ounderskrefven.
N ovember.
21
Samptelige Ridderskapet viste häröfver een särdeles
glädie och betygade sin underdåniga tacksamheet därföre.
Hr Landtm ar skalk en: Jagh tycker vij måste medh
een skrifteligh tacksäijelse inkomma hoos Hans Kongl.
Maijfit för denna oss ved erfarna nåden, hvilket Ridderskapet
och Adeln och bijföll. (Bil. 10.)
Hr Landtm ar skalk en: Det har varit ett sårgeligit
tillfälle till denna Rijksdagen, män jagh seer, at sårg och
glädie mötas tillhopa.
Sedan berättade Hr Landtmarskalken, huru såsom
Gref Gustaf Gabrielsson] Oxenstierna vore inkomen med
ett memorial till Ridderskapet om den händelsen, som sigh
olyckeligen har tilldragit medh hans systers otiänliga och
olagliga giftermåhl, hvilket memorial blef upläsit. (Jämf.
bil. 16).
Resolverades at det uthskåttet, som nämbdes öfver
besvären, skall ochså företaga detta ährendet och see,
hvad därved är at giöra.
Den 12 November.
Hr Landtmarskalken: Kongl. Maijfit leth kalla
migh och dhe andra tree Ständernas tahlmän till sigh i
går och sade oss, huru Hans Kongl. Maijfit medelst den
ändringen, som sigh har tilldragit genom Hennes Maijfitz
dödzfall, vore förorsakad at och giöra någon förändring
uthi den disposition och det testamente, som Hans Maijfit
giorde åhr 1682, hvilken nya disposition Hans Maijfit
gaf oss, ett förseglat exemplar till hvart stånd, som hvar
förvahrar hoos sigh. Deth exemplar, som Ridderskapet
skall hafva, har jagh nu här med migh, här till at upvijsas.
Kongl. Maijfitz nådiga villia är, at detta behålles
här ved Riddarhuset, och at det förra lefvereres tillbakas,
hvilket och skall skiee i dagh. Sedan vill Hans Maijfit,
at samma mening, som står uthi 1682 åhrs besluth om
den då öfverlefvererade dispositionen, skall och nu införas
i detta beslutet om detta Hans Kongl. Maijfitz testamente.
Vij önska, at den händelsen aldrig må existera,
at denna dispositionen måtte practiceras. Jagh håppas,
at alla äro nögda därmed, at samma mening, som finnes
i 1682 åhrs besluth, och må blifva denna gängen införd i
detta rijksdagzbeslutet.
22
1693.
Samptelige Ridderskapet och Adelen förklarade sig
vara därmed nögda och samtyckia därtill.
Svaret på general propositionen uplästes. (Bil. 11.)
Hr Landtmarskalken frågade, om Ridderskapet
hade något därved at påminna.
Härtill blef föga något svarat utom några särskilta
personer, som sade, at därved intet vore at påminna.
Uthskått blef nämbt at öfverlefverera svaret på general
propositionen:
l:a classis:
Gref Gabriel Oxenstierna
Gabrielson,
Gref Aschenberg,
Gref Stenbock,
Gref Lillie,
Gref Douglas,
Hr Bleckert Wachtmeister,
Hr Anders Lindhielm,
Hr Åke Ulfsparre,
Hr Gustaf Tungel,
Hr Axel Leijonhufvud,
Hr Hamelton,
Hr Åke Rålamb,
Hr Otto Wellingk.
2:da classis:
Hr Clas Bonde,
Hr Carl Hård,
Hr Knut Posse,
Hr Öfverstl[ieutenant] Ulfsparre,
Hr Bernekou,
Hr Ribbing,
Hr Bille,
Hr Ekeblad,
Hr Walkendorf,
Hr Falkenberg.
3:a classis:
Hr öfverstl[ieutenant] An- Hr Sölfverström,
rep,
Hr Dellingzhusen,
Hr Axel Sehar,
Hr Riddarhielm,
Hr Carl Roos,
Hr Ramse,
Hr Rehnskiöld,
Hr Strömfelt,
Hr Hegerflyckt,
Hr Heidenfelt,
Hr Skytt,
Hr Klingspår.
Uthskåttet samblas i Kongl. Maij:ttz förmak i mårgon
klåckan 4.
Sedan nämbdes uthskått, som tillijka med dhe andra
Ständerna skulle öfverlefverera svaret på den secreta propositionen:
-
N ovember.
23
l:a classis:
Hr Erich Sparre, Hr Otto Mörner,
Hr Gabriel Sparre, Hr Thijs Ankarstierna.
Hr Herman Fleming.
2:da classis:
Hr Herman Fleming, Hr Bille,
Hr Öfverstl[ieutn.] Ribbing, Hr Carl Gustaf Hård.
3:tia classis:
Hr Stöltenhielm, Hr Sölfversparre,
Hr Reuter, Hr Diurklo.
Uplästes den tacksäjelseskriften, som skulle läggias
in hoos Hans Kongl. Maij:tt om mantalspänningarna,
hvilken och approberades. (Bil. 10.)
Hr Erich Sparre berättade, huru såsom uthskåttet
uppå begiäran har öfversedt den af Gref Gustaf Oxenstierna
inlagda skriften om sin systers otiänliga giftermåhl. Man
tinner vähl, at een sådan giärning är straffbar, och är
detta een saak, som är een allmän klagan, som angår
heela Ridderskapet i gemen, så at det vore önskeligit, det
man kunde förekomma sådana olyckeliga händelser, som
lända mången familia, ja heela ståndet till vahnheder.
Män som Kongl. Maij:tt skall häri resolverat uppå den
af Gref Gustaf inlagda suppliquen, uthi hvilken han begiärer,
at Fiscalen måtte taga sig denna klagan an, och
genom des resolution förklarat detta för een privat sak,
altså har uthskåttet funnit harved stoort betänkiande,
om Ridderskapet må understå sig at föredraga detta Kongl.
Maij:tt; torde hända at det klefve onådigt uptagit. Desutan
äro besvären öfverlefvererade, då detta hade bort
ochså varit infördt, och at inkomma med een ä parte
suplique härom, är något äfventyrligit. Fördenskull önskade
uthskåttet, det Hr Landtmarskalken ville såsom af
sigh sielf sondera Kongl. Maij:tt, huru detta skulle uptagas.
Hr Landtmarskalken sade sigh giärna villia det
giöra, män han funne det något svart.
Hr Ehrenkielm upvijste Kongl. Maij:ttz resolution,
som förklarar detta för een privat saak.
24
1693.
Slötz altså för dhe bemälte orsaker skull, at Ridderskapet
eij understår sigh at besvära Kongl. Maij:tt med
detta.
Hr Landtmarskalken påminte om riddarhuussakerna
och bad, at uthskåttet ville med flijt och alfvar
dem öfversee. Herrar Directorerne hafva sagt migh, at
det vore högt angelägit för een och annan oreda, som
därved skall finnas. Fiscalen Riddermark har inlagt een
supplique, uthi hvilken han begiärer afskied ifrån Riddarhuset,
hvilken supplique uplästes. Män här till sades intet
något. (Jämf. bil. 16.)
Hr G-en.Major Otto Wellingk begiärte, at han och
måtte få vara uthi bancouthskåttet för några sitt höfdingdömes
angelägenheeter skull, hvilket och blef samtyckt.
Upsatzen på bancouthskåttet uplästes, och slötz at
dhe komma i Bancken tillsammans tillkommande onsdagh
klåckan 8.
Den 16 November.
Hr Landtmarskalken: Hans Kongl. Maijfit har
med särdeles nådigt behagh uptagit svaret, som Ständerna
för några dagar sedan öfvergaf uppå den secreta propositionen.
Kongl. Maij:tt har låtit i des Cantzelie upsättia
dethsamma till een act, som skall underskrifvas; det är
alt det samma, som förr är här upläsit. Och som det
tillförende är händt, at dhe acter, som här äro vordne
underskrefna, äro så illa blefna sölade, så vehla vij taga
een af hvar classe, som äro ved underskriften tillstädes
och see, at alt går vähl till.
Nämbdes altså af
prima classe: Hr Jöran Fleming;
2:da classe: Hr Clas Bonde;
3:a classe: Hr Palmskiöldh.
Blef altså een begynnelse giord med underskrifvandet.
Den 18 November.
Hr Landtmarskalken föredrogk, huru såsom uthskåttet
öfver riddarhuussakerna hafva haft dhe saker före
och ibland annat funnit i anledning af Herrar Riddarhuus-Directorernes
memorial, huru såsom Fiscalen Riddermark
har gripit an medlen in moth 15,000 daler s:mt.
November.
25
Cautionisterna hafva och upsagdt deras caution och begiära,
at hans egendom måtte tillgripas och sökias.
Hr Landzhöfdingen Lindhielm: Uthskåttet har rätt
noga undersökt denna saken, låtit sigh föreläsas alt det,
som däri är passerat, och som ibland annat, som kom at
öfverläggias, var at efftersee, hvad säkerheet Riddarhuset
hade hoos cautionisterna, altså leth man kalla dem till
uthskåttet, då dem blef sagt, i hvad tillstånd Riddermarks
saker dhe (!) voro, hvilka och sedan upsade sin
caution och det skrifteligen. Man har vähl tänkt at bruka
här vedh utan något anseende dhe vägar, som elli est ett
sådant förseende fordrar, män så vij da han och är i Kongl.
Maij fitz tiänst, så mäste man vähl och det considerera.
Hr Landtmarskalken: Uthskåttet har stannat i
dhe tankar at uthan uppehåll sökia executionen, män på
det at därved må gå så myckit lättare, så mena dhe, at
Ridderskapet skulle gå med een underdånig supplique till
Hans Kongl. Maijfit och referera saken sampt begiära
Hans Maijfitz mandatorial till alla Herrar executorer.
Ridderskapet och Adelen togo alla med missnöje up, at
Fiscalen har sigh således stält uthi sin tiänst; beslöthe at
den omtalde suppliquen måtte i dagh upsättias och öfverlefvereras
till Hans Kongl. Maijfit.
Råmintes af några, som äro uthi uthskåttet, huru
såsom han, Fiscalen, hade åhr 1686 sielf tagit afskied,
män doch maintenerat sigh därved. Sedan hafva Herrar
Directorerne åhr 1692 upsagt honom tiänsten. Blifver
altså frågan, om han bör niuta någon löhn för dhe senare
åhren.
Hr Gen .Maj or Wellingk: Har han imedlertijdh giort
tiänst och gior richtigt för sigh för dhe under händer
hafda medel, så är skiäligit, at han och niuter löhn.
Hr Landtmarskalken frågade: När han gior richtigt
för sigh och dhe under händer hafda medel, må icke
han då få niuta löhnen alt här till?
Härom discurerades moth och medh, män enteligen
resolverades, at han, Fiscalen Riddermark, niuter löhn till
den tijden, som Herrar Riddarkuus-Directorerne åhr 1692
den 22 Martij upsade honom tiänsten.
Hr Landtmarskalken: Uthskåttet öfver riddarhuussakerna
har upsatt een relation om deras förrättning och
26
1693.
hvad dhe hafva at påminna ved riddarhuusaffairerna,
hvilken vij vehla företaga, så snart vij få tijdh.
Hr Landzhöfding Lindhielm sampt flera, som är o
nthi uthskåttet öfver riddarhuussakerna sade för Ridderskapet,
huru såsom Riddermarks odisputerliga balance är
14,700 daler s:mt, män desutan lärer han ändå blifva
skyldigh några tusend daler s:mt, såsom först för det at
han har tagit sigh större löhn än staten honom består,
som gior något öfver 2,000 daler s:mt; sedan och äro åthskilliga
andra påster, som han graveras medh och än vindare
lära yppas, när räckningarna blifva reviderade.
Resolverades ännu, at suppliquen till Kongl. [M:t] om
Riddermark skall i dagh öfverlefvereras. (Jämfbil. 16.)
Hr Landtmarskalken: Såsom Kongl. Maij:tt har
kallat alt Ridderskapet och Adelen till Rijksdagen, dhe
och hade bort antingen inställa sigh eller och i folie af
riddarhuusordningen vetha sina laga förfall, altså måste
man vähl efftersee, hvilka familier som äro frånvarande
och intet hafva giort sin uhrsächt, hvilka måste effter
förra förordningar botha. Och är det så myckit mehr nu
nödigt at efterfråga, som Kongl. Maij:tt vill enteligen
vetha, huru många här nu äro af Adeln. Man måste hålla
häri een ordning; dhe som kunna vijsa sigh hafva laga
förfall, böra vara frij, män dhe andra, som uthan orsak
hafva försummat Rijksdagen, måste och botha.
Föreslogs at man kunde nämbna ett uthskått, som
kunde uptaga och öfversee deras skiähl, som sigh hafva
uhrsächtat, män så blef det doch intet utaf, uthan det
blef resolverat, at dhe, som hade uthi commission at uhrsächta
någon, skulle dhet giöra i dagh skrifteligen och
inlefverera det hoos Secreteraren. Hvem som då intet
har teet sin uhrsächt eller och intet har laga förfall, den
måste botha.
Hr Cantzelierådet Bergenhielm kom in och sade
sigh vara effter vahnligheeten nedersänd af Hans Kongl.
Maij:tt at här upläsa beslutet.
Hr Landtmarskalken bad honom sättia sigh på en
stohl, som var satt ved sijdan om bordet, hvilket han
giorde och läste därpå up beslutet.
Sedan det var skiedt, frågade Hr Landtmarskalken
Ridderskapet, om dhe hade något där ved at påminna.
November.
27
Samptelige 3 classerna förklarade sig vara därmed
nögda.
Hr Landtmarskalken: Kongl. Maij:tt har remitterat
Hr Öfverstl[ieutenant] Nieroths supplique hijt, hvari han
begiärer at få dhe andra Nierothernas ställe här på Riddarhuset
antingen i l:a eller 3:tia classe, hvaröfver Kongl.
Maijrtt vill vetha Ridderskapets tankar.
Uplästes altså bemälte Hr Nieroths supplique.
Samptelige Ridderskapet och Adeln betygade een underdånigh
vördnad för den nåden Kongl. Maij:tt vill vijsa
emoth dem at höra deras tankar uthi det måhl, som eendast
heroor uppå Kongl. Maij:ttz egen nådiga villia och
behagh. Hvad Hr öfverstl[ieutenant] Nieroth angår, så
unna dhe giärna honom som een cavalier, den hoos alla
har både merite och estime, all den förmån som Hans
Maij:tt behagar benåda honom medh, och befaltes at upsättia
ett underdånigt svar härpå till Hans Kongl. Maij:tt.
Hr Öfverst Strömberg uhrsächtade Hr Gyntersbergz
frånvaru.
Sammaledes excuserades Hr Hagtorn för det at han
är hindrad i Kongl. Maij:ttz tiänst.
Den 18 November effter middagen.
Först uplästes svaret till Kongl. Maij:tt om Hr Öfverstl[ieutenant]
Nieroth. {Jämf. bil. 16.)
Sedan uplästes Kongl. Maij:ttz resolutioner öfver Ridderskapetz
besvär. {Jämf. bil. 16.)
Hr Landtmarskalken: Ridderskapet och Adeln lära
vähl hafva förstådt Kongl. Maij:ttz nådiga villia. Hans
Maij:tt har medh misshagh uptagit, at Ridderskapet införa
i sina besvär een hoop med privat saker, som angå particulier
personer, som nu är skiedt i det, som concernerar
Fru Jacobiana Lilliehöök och Fiscalen. Detta är een
varnagel för Ridderskapet. Fiscalerna och dhe, som drijfva
Kongl. Maij:ttz saker, hafva giort een myckit svår och
ampel eed at uthi alla sina actioner handla redligen och
intet giöra någon för när; gior någon häremoth, så lärer
den straffas effter lagh. Ridderskapet och Adelen måste
achta sigh, at dhe intet inpingera emoth Kongl. Maij:ttz
högheet och Cronones rätt. Och kan jag ibland annat
nämpna een ting, som een och annan intet giör vähl uthi,
28
1693.
nembligen Kongl. Maijrtt har befalt, at alla skohla gifva
in sina original donationsbref, hvilket doch af många intet
effterkommes. Detta kan intet utan misshaga Kongl.
Maij:tt; det har det anseende, som hade dhe, som det giöra,
något sigh därmed förbehållit. Hvadh Kongl. Maij:tt har
resolverat om begrafningarna och bythen är rätt nådigt.
Hr Ekeblad: Det vore till at önska, at medh bythen
een gång blefve sluth.
Hr Landzhöfding Lindhielm: Uthskåttet öfver riddarhuussakerna
har öfverlagt ett och annat, som det värket
angår, och ibland annat funnit, at orsaken till den vijdlyftigheet,
som Riddarhuset är råkad uthi med des uthestående
fordringar, är förnämbligast den, at dhe, som låfva
något till Riddarhuset pro introductione, reesa här ifrån,
och sedan betahla dhe aldrig eller och medh stort besvär.
Vore altså at öfverläggia, om icke man kunde låta dhem
vetha, at dhe intet blifva immatriculerade, förr än dhe
hafva betahlt det dhe hafva uthlåfvat.
Hr Landtmarskalken: Förslaget kunde intet vara
så onyttigt för Riddarhuset, män vij måste där hoos betänkia,
at som det är een nåd af Kongl. Maij:tt, at een
och annan är vorden adlad, så står intet uthi vår macht
at hindra den introductionen, män så får man vähl medel
genom executionen at tillhålla dem, som skyldiga äro, at
betahla sin skuldh. Eörmante altså dem, som nu äro intagna,
at dhe intet reesa bärt, för än dhe hafva förnögdt
Riddarhuset.
Den 21 November.
Hr Landtmarskalken: Det äro några, som Hans
Kongl. Maij:tt har benådat med adelskap och nu skohla
intagas; ibland dem är och Hr Öfverstl[ieutenant] Nieroth,
som elliest är af adelig slächt i Lijfland, män nu blifver
effter Kongl. Maij:ttz nådiga ankombna skrifteliga befallning
uppå detta Riddarhuus inskrefven.
Kongl. Maij:ttz bref för Hr Nieroth uplästes. (Jämf.
bil. 16.)
Hr Landtmarskalken: Kongl. Maij:tt har denna
gången giort Hr Öfverstl[ieutenant] Nieroth den nåden, at
han kommer öfver så många familier i matrickeln och får
dhe andra Nierothers rum och såthe, män så försäkrar
N ovember.
29
Hans Kongl. Maij:tt i nåder Ridderskapet och Adeln, at
Hans Maij:tt intet vill, at sådant mehr här effter skall
skiee, utan at hvar och een skall få sitt rum alt som hans
bref är daterat till och han blifver intagen.
Sedan blef upsatzen upläsen uppå dem, som skulle
introduceras, hvilka blefvo inkallade.
När dhe kommo in, stannade dhe och främbst ibland
dem Hr öfverstl[ieutenant] Nieroth ved den nedre bordzändan,
då Hr Landtmarskalken effter vahnligit sätt togh
in dem, önskade dem lycka och välsignelse.
Hr Öfverstl[ieutenant] Nieroth svarade med een kårt
complement.
Därpå tog Hr Landtmarskalken dem i handen och
bad dem taga in sina rum.
Sedan gick samptelige Ridderskapet och Adeln på
slåttet till at afhöra beslutet, hvarest alt gick till effter
vahnligit sätt, och hade Hr Landtmarskalken ett vackert
tahl.
När alt var angående Ständernas besluth till ändskap,
svoro 1 stycken af Deras Excelktier Kongl. Råden deras
rådzeed, som blef dem föreläsin af Hans Excelktz Gref
Bengt Oxenstierna; medan dhe svoro, höllö dhe fingrarna
i vädret och stodo på knä på ett långt sametzhyende.
Effter förrättad eed kyste dhe alt effter hvarandra Kongl.
Maij:tz hand.
Sedan Ridderskapet var nederkommit på Riddarhuset,
sade Hr Landtmarskalken, at uthskåttet öfver Bancken
kommer i mårgon klåckan 8 tillstädes. Badh at ingen
ved straff reeser här ifrån, ty Kongl. Maij:tt vill, at dhe
må intet resa här ifrån, förr än begrafningen är öfver -  stånden.
Den 22 November.
Hr Landtmarskalken: Orsaken till vår sammankombst
är, at Ridderskapet må underskrifva beslutet, som
nu är nederkommit. Deras Excelktier af Rådet hafva
redan skrifvit under. Bad at ingen, som nu är här, ville
det försumma; gior någon det, så lärer den få böta. Där
och någon är för andra fullmächtig, så kan den under
-
1 Lakun.
30
1693.
skrifva. Vij see dlie förra besluten, at på sombliga blad
finnes ibland eij öfver 4 å 5 nampn.
Giordes altså af l:a classe een begynnelse at underskrifva
beslutet. (Jamf. bil. 15.)
Den 22 November.
Hr Landtmarskalken: Kongl. Maijrtt har befalt, at
Ridderskapet och Adeln skulle i dag kallas tillsammans,
på det at matrickeln skall upropas och alla, som här äro,
blifva annoterade så till deras nampn och tiänster, ty
Kongl. Maijrtt vill, at ved Hennes Maijrttz begrafning skall
all Adeln, som äro i tiänster, gå effter rangordningen.
Män dhe, som antingen inga tiänster hafva, eller och sådana,
som intet stå på rangordningen, dhe skola gå efter
matrickeln.
Blef altså matrickeln upropad, och sedan een specification
till Kongl. Maijrtt ingifven på all den Adel, som
nu äro ved Rijksdagen, som och deras tiänster (bil. 12).
Den 23 November.
Hr Landtmarskalken: Vij vehla nu oss företaga
riddarhuussakerna. Kongl. Maijrtt har bevilliat Ridderskapet
ett allmänt mandatorial till alla Herrar executorer
at förhiälpa Riddarhuset till sin betahlning hoos Fiscalen
Riddermark för hans balance.
Mandatorialet uplästes. (Jämf. bil. 16.)
Hr Sven Leijonmark: Jagh som een cautionist påstår,
at Riddermarks första cautionister måste först sökias,
förr än han må komma at lijda.
Uthskåttetz memorial öfver riddarhuussakerna uplästes.
(Bil. 13.)
§ 1 af memorialet.
Hr Landtmarskalken: Hans Excellrtz Gref Falkenberg
har genom des bref upsagt Ilirectionen och tagit här
ifrån afskied. (Jämf. bil. 16.)
Ridderskapet och Adeln önskade kunna förmå Hans
Excellrtz at än vij dare continuera därvedh. Män i fall
at han det eij ville giöra, så måste dhe vähl anmoda någon
annan af Rådet därtill, och föreslogz af några Hans Excellrtz
Gref Gyllenstolpe, af andra Hans Excellrtz Gref
Wallenstedt.
N ovember.
31
Hr Landtmarskalken: Vij måste vähl uthi underdånigheet
inhämpta Hans Kongl. Maijrttz nådiga villia,
hvem vij skohla bedia af Rådet till Director här ved Riddarhuset.
Jag vill det föredraga Kongl. Maijrtt.
Resolverades at ett uthskått skall gå till Herrar Directorerne,
at tacka dem för deras hafda stoora besvär och
sedan at bedia Gref Gabriel Falkenberg och Hr Gouverneuren
Jahan Olivecrans at continuera där vedh, till hvilket
uthskått blefvo föliande nämbda:
Ira classis: Gref Fredrich Stenbock.
2:a classis: Hr Clas Bonde.
3:a classis: Hr Öfverst Axel Sehar.
Sedan resolverades at Herrar Directorerne skohla här
effter åhrligen ved nyåhret få i deras kiällare een ålim
rehnst vijn, doch med den condition at där till intet tages
något af Riddarhusets capital utan af interessemedlen,
hvilket vijn Secreteraren eller hans successorer skohla
dem emoth qvittence tillställa, och detta mehr till ett
teckn af Adelens reconnoissence, än at det kan svara emoth
deras omak och besvär.
Hr Landtmarskalken: I fall at Riddarhuset får
några medel, så förmodar jag Banco lärer taga emoth dem
på interesse. Man har och tahlt därom nu uthi bancouthskåttet,
och har man i Banco låfvat at accommodera
Riddarhuset.
2 § uplästes. Approberas.
Sammaledes approberades den 3, 4, 5 och 6 § af memorialet.
Den 7 § approberades. Doch resolverades uppå Hr
Landtmarskalkens remonstration, at Hr Landtmarskalken
förnimmer här öfver Kongl. Maijrtz nådiga approbation.
Den 8, 9 § approbatur.
Hr Landtmarskalken: Som Fiscalen Riddermarks
saak och giärning är straffbar, så måste om facto dömas.
Hr Axel Leijonhufvud: Detta med Riddermark är
een angelägen saak.
Medan detta förehades, kommo tvänne Håffjunkare,
Hr Lagercrona och Hr Krusbiörn, ifrån Kongl. Maij:tt och
inviterade Ridderskapet till Hennes Maij:ttz Dråttningens
begrafning och sedan till een måltijdh på Rijkssahlen.
Sade och där hoos, at Hans Maij:tt lärer sända neder een
32
1693.
specification och. fördehlning, hvilka som böra folia Kongl.
Maij:tt eller och Ankiedråttningen.
Hr Landtmarskalken betygade Ridderskapetz underdåniga
tacksamheet för den stoora dem i detta vederfarna
nåd; dke skohla ställa Kongl. Maij:ttz befallning
sigh till underdånigh och hörsam effterrättelse.
Därmed togo dhe afträde och blefve beledsagade af
några till doren.
Hr Lagercrona kom åter in och bodh Ridderskapetz
och Adelens fruer till begrafningen.
Hr Landtmarskalken giorde honom een complement
tillbakas.
Continuerades medh memorialets öfver riddarhuussakerna
upläsande, nembligen
§ 10 approbatur.
§ 11 approbatur.
§ 12 approbatur.
§ 13 approbatur.
§ 14 approbatur.
§ 15 approbatur.
§ 16 approbatur.
§ 17 approbatur.
§ 18 approbatur.
Hr Landtmarskalken förmante dhem, som nu äro
blefna intagne på Riddarhuset, at dhe intet reesa här
ifrån, förr än dhe hafva betalt det dhe äro skyldige och
dhe hafva läfvat; där och någon det gior, så måste Riddarhuset
taga på den samma execution.
§ 19. Om inventarierne.
Ridderskapet och Adelen fan det myckit sälsamt, at
dhe betiänte, som därmedh hafva haft at giöra, hafva
varit så myckit försummeliga.
Hr Eh renfelt sade, at uthi hans tijdh, då han var
Fiscal här vedh Riddarhuset, hafva här varit richtiga inventarier.
Blefvo altså inventarierne intagna sådana som dhe
voro, män däribland fans icke ett, som var licktigt ifrån
långh tijdh tillbakas.
Resolverades at som hvarken finnas några richtige
inventarier, eij heller veth man hvem som har distraherat
dhe förra inventarie-pertzeler, altså recommenderar Ridder
-
November.
33
skåpet och Adelen detta ährende hoos Herrar Directorerne,
dhet dhe ville icke allenast hafva den godheeten och fråga
effter dhe förra inventarierne utan och befalla, at här effter
hålles alt i ordning och richtigheet.
§ 20 approbatur.
Hr Landtmarskalken: Det äro åthskilliga, doch
utom Adelen, som begiära at parentera öfver Hennes
Maij:tt Dråttningen här på Riddarhuset. Detta lärer intet
kunna förvägras dem.
Resolutio: Det effterlåtes dem at parentera.
Hr Landtmarskalken kallade Hr Cammarfiscalen
Herdenhielm fram och frågade honom — doch eij offenteligen,
utan det voro 5 ä 6 st. af Adeln, som det hörde — om
han viste, hvilka det skohla vara af Adeln, som skohla
hafva någon oährlig beskyllning på sigh.
Hr Herdenhielm: Det äro tree stycken af Adel,
såsom Arenskiöld, Gyllenström och Westerskiöld, som
hafva myckit grofva beskyllningar på sigh, såsom Westerskiöld
han anklagas för tiufnad uthur Kongl. Maij:ttz cassa,
Gyllenström har rymbt för sådana saker uthur fängelset.
Uplästes Hr Ger[s]dorfs supplique at blifva naturaliserad
och Kongl. Maij:ttz remiss till Adeln därom.
Detta ährendet blef remitterat till uthskåttet öfver
skiöldebrefven.
Sedan föll discursen på det, at utaf andra classen var
ingen Director öfver Riddarhuset.
Enteligen så stannade classen däri at anmoda Hr Öfverstl[ieutenant]
Knut Posse at blifva här Director, hvilken
beställning han och togh på sigh uppå classens flitiga
begiäran.
Den 24 November.
Hr Landtmarskalken: Kongl. Maij:tt har nu sändt
hijt neder upsatzen på all Adeln, huru och hvarest dhe
skohla gå i begrafningzprocessen; dhe som stå på rangordningen,
dhe gå där effter och som tiänsterna äro till, män
alla dhe andra dhe gå effter matrickeln. Skulle och någon
finna sigh förgiäten, så kan den samma det angifva hoos
Riddarhuus-Secreteraren, så skall han det ändra och rätta.
Upsatzen uplästes. (Jämf. bil. 16.)
Sv. Iiiddersk. o. Adels riksd.-prot., XVI. 1693. 3
34
1093.
Hr Landtmarskalken bad Ridderskapet, at dhe ville
samblas här begrafningzdagen prrecise klåckan 10. Och
ville han sielf taga i acht, på hvilkentera sijdan han bör
vara, antingen hoos Kånungen eller Änkiedråttningen.
Ordningen blijr som sagt är, at alla dhe, som inga tiänster
hafva eller sådana som intet stå på rangordningen, dhe
gå främbst effter matrickeln för Adeln af 3:a classe och
sedan 2:a classe och sidst l:a classis. Etfter dem komma
Collegierna och dhe tiänster, som stå på rangordningen.
Den 25 November.
Hr Landtm ar skalken: Hans Kongl. Maijrtt har
varit så nådigh och förundt Ridderskapet ett öpet executorial
till alla Herrar executorer at niuta prompt handräckning
och execution på Fiscalen Riddermark för hans
stoora balance. Jagh måste berätta Ridderskapet, huru
såsom Riddermarks cautionister hafva skrifteligen hoos
uthskåttet anhållit, at han måtte för sin person sättias i
fängelse och arrest, hvilket man och har måst föredraga
Kongl. Maij:tt; därpå är och han vorden satt i arrest.
Kongl. Maijrttz executorial blef upläsit så vähl som
Kongl. Maij:ttz svar till Ridderskapet angående samma
ährende. (Jämf. bil. 16).
Hr Landtmarskalken: Såsom här äro på Riddarhuset
tvänne personer af Adel, som hafva uppå sigh svåra
beskyllningar, för hvilka dhe och äro anklagade af Cammarfiscalen,
altså har jagh uppå Kongl. Maij:ttz befallning
förbudit dem Riddarhuset, till des de hafva gådt
ifrån sigh dhe dem tillagde beskyllningar.
Hr Landtmarskalken: Kongl. Maij:tt har befalt, at
rangordningen måtte upläsas, på det at hvar veth, hvarest
han skall gå. Kongl. Maij:tt vill och, at dhe skohla samblas
här om tijsdagh med långa boiskappor och flor, hvarmed
dhe skohla gå så vähl i processen som och ved tractamentet
på Rijkssahlen; dhe behagade och befalla sina
drängiar at hafva med sigh faklor.
Rangordningen uplästes.
Hr Landtmarskalken: Alla extra capita folia med
sitt caput familite etfter matrickeln.
Hr Landtmarskalken: Ridderskapet påminner sigh,
at Kongl. Maij:tt har remitterat Regementz-Qvartermästaren
November.
35
Gersdorfs supplique hijt till at inkomma däröfver med
sitt betänkiande. Blifver altså första frågan, om Gersdorf
är een adelig slächt; därtill har han upvist een tryckt
book om Adeln i Est- och Lijfland, ibland hvilka den
familien och är införd, såsom och een genealogie om den
familien.
Samptelige Adeln, som är hemma i Lijfland och på
Riddarhuset, intygade och förklarade, at Gersdorf är en
gammal och förnähm adelig slächt så i Lijfland som på
många orther i Tyskland.
Hr Landtmarskalken: Det andra, som härved är
at considerera, är, at han, Gersdorf, vill hafva första rummet
i matrickeln ibland dem, som nu ved denna Riksdagen
äro intagne. Uthskåttet har detta öfverlagt, och
finner man tvänne resolutioner öfver denna casu. Den
första är skriftelig af den 1 som förmår, at dhe
naturalizerade skohla hafva det främsta rummet, hvilket
är för honom; den andra är munteligen gifven ved 1686
ahrs Rijksdagh, då Hr Landtmarskalken sahl. Gref Lindskiöld
har kommit hijt neder och bedit föras till protocollet,
at Kongl. Maij:ttz villie och resolution vore, at
effter den tijden skulle i matrickeln ingen åthskilnad giöras
emellan dhe naturalizerade och nobiliterade. Emoth den
senare är det at considerera, at Kongl. Maij:tt har genom
des allmänna bref till Collegierna förklarat, at inga munteliga
resolutioner skohla giälla; äre altså skiähl både moth
och medh.
Ridderskapet tyckte altså bäst, at Secreteren gifver
ett memorial till Hr Landtmarskalken och därhoos fogar
bägge dessa resolutioner, då Hr Landtmarskalken kan föredraga
detta Kongl. Maij:tt och däröfver inhämpta Kongl.
Maij:ttz resolution och förklaring.
Uplästes Kongl. Maij:ttz bref för Hr Wederkopf at
blifva intagen här på Riddarhuset. {Jämf. bil. 16.)
Hr Landtmarskalken bad Ridderskapet skynda med
beslutetz underskrifvande. Berättade och, huru såsom det
förordnade uthskåttet har varit hoos Herrar RiddarhuusDirectorerne
och tackat dem för deras hafda möda, med
begiäran dhe än ville continuera därvedh. Hans Excelktz
1 Lakun.
36
1693.
Gref Falkenberg har uhrsächtat sigh, efftersom han måste
till Finland. Män Hr Gouv[erneuren] Olivecrans och Hr
Håffmarskfalken] hafva låfvat at än continuera därvedh.
Den 2 December.
Hr Landtmarskalken: Jagh måste nu berätta Ridderskapet
och Adelen, huru såsom det förordnade uthskåttet
öfver Bancovärket har esomåfftast varit tillsammans och
på det nogaste efftersedt, huru värket nu står; så kan
jagh intet annars säja, än at bancovärket är uthi ett gådt
tillstånd. Det är intet utan, at icke Bancken har tagit
någon skada däraf, at dhe, som hafva pantsatt sina godz,
äro blefna insolvendo genom det at godzén äro vordne
reducerade, män så kan man där emoth säja, at där äro
stoora medel. Myntet har Banco och bracht så vidt, at
där är i åhr upmyntat öfver 15 ä 16 t:r gull, och är än i
myntet omyntat sölfver, som är införskrefvit, öfver 15-  t:r gull; det är intet uthan, at icke een och annan har
tyckt, at 15-öre-stycken intet är ett gådt mynt, kan
och däri vara någon lijten åthskillnad, män så förmodar
man och kunna bringa därhän, at här effter skohla
mehr caroliner än 15-öre-stycken upmyntas. Uthi Lähnbanco
har man och giordt och approberat den ordningen,,
at Banken må upsäja kopparmyntet och betahler antingen
lith kopparmynt eller förvandlar det till sölfvermynt,.
hvilket är ett medel at hämma det skinnerie, som mången
härtill har brukat med kåpparmyntet.
Hr Lorens Creutz påminte, at det vore och resolverat,
at dhe, som äro till Bancken skyldiga kopparmynt, skohla
och få lefverera och betahla med sölfvermynt och caroliner.
Hr Landtmarskalken repeterade och det samma,,
läggiandes det där till, at alla dhe, som här till på een
tijdh hafva betahlt sin skuldh, hafva måst reversera sigh
at villia och skohla skaffa kåpparmynt, män nu få dhe
sina reverser igen. Man är och begrepen uthi värket at.
inrätta några contoir på de orther och i dhe städer, där
någon important handel är, hvilket och lärer vara Kongl.
Maij:tt samt Ständerna till stoor nytta.
Hr Landtmarskalken berättade och, huru såsom
ibland andra måhl, som uthskåttet öfver bancovärket har
tagit i öfvervägande, är och förekommit, det härtill åth
-
December.
37
skilliga förähringar, större och mindre, äro giorda för een
-och annan orsak skull; det är intet utan, at icke ved ett
sådant värk som Banco ibland försäkringar och slijka uthgifter
äro oumgängeliga, dels till deras belöning som i
landzorterna hafva för Banco besvär, dels för andra nödiga
orsaker skull, män så har doch alla tree Ständernas uthskått
stannat uthi dhe tankar, på det at häri och måtte
vara een viss förordning, nembligen at emellan Rijksdagarna
skohla förähringarna åhrligen intet gå öfver ett
tusend daler sölfvermynt, doch med den conditionen, om
värket sådana åhrliga förähringar fåhler. Frågade altså
Hr Landtmarskalken, om Ridderskapet och Adelen äro
nögde med den resolution och förklaringen, som bemält är
om förähringarna i Banco, som uthskåttet har fallit uppå;
bad classerna, det dhe ville häröfver yttra sina tankar.
Alla tree classerna förklarade sig alldeles vara nödga(!)
med den resolutionen och förordningen, som Hr Landtmarskalken
nu har berättat, och uthskåttet har fallit uppå,
huru häreffter åhrligen emellan Rijksdagarna skall förhållas
med förähringarna uthi Banco.
Sedan och gaf HrLandtmarskalken Ridderskapet och
Adeln tillkiänna, huru såsom uthskottet öfver Banken har
i så kårt tijdh intet kunnat än sluta alt det, som är nödigt
at afgiöras; hvarför har Hans Kongl. Maij:tt allernådigst
gifvit Ständerna tillståndh än i 8 eller 14 dagars
tijdh genom deras uthskått at öfversee det värket och
komma där öfver tillsammans. Är man altså sinnad utan
uppehåll och med all flijt taga sigh det arbetet an, och
håppas man, at Ridderskapet och Adeln lära approbera
•och hålla giltigt alt det, som uthskåttet häri gior, efftersom
dhe och alla syfta till ett ändamåhl.1
Hr Landtmarskalken sade sigh hafva tahlt medh
Hans Excelktz Gref Gyllenstolpe om Directionen, som
Adelen har varit sinnad at updraga honom här ved Riddarhuset.
Män han ursächtade sigh, effter som han är
bunden så stundeligen ved sina embetes sysslor. Jagh
menar och har så tyckt, at Hans Excelktz Gref Wallen
1
Härefter har sekreteraren anmärkt: »N. B. Här till svarades
intet, medan jagh var inne. Män Hr Landtmarskalken sade migh sedan,
at samptel. Ridderskapet förklarade sigh vara nögda med det, som uthskåttet
häri giörandes varder.»
38
1093.
stedt lärer det emothtaga. Jagli har discurrerat redan
medh honom därom, och om Ridderskapet anmoda honom
därom, så lärer han intet undandraga sigh.
Uthnämbdes altså ett uthskått, som skulle gå till
Hans Excellrtz Gref Wallenstedt och bedia honom at vara
Director öfver riddarhuusaffairerna:
l:a classis:
Gref Axel Lillie, Gen. Major Otto Wellingk.
2:a classis:
Hr Clas Bonde, Hr Ehrensten.
3:a classis:
Hr Bengt Gyllenankar, Hr Sölfversparre.
Hr Landtmarskalken: Såsom det är nödigt, at
Ridderskapet och Adeln lämbna effter sitt memorial öfver
dhe riddarhuussakerna, som sidst vedh uthskåttets memorials
upläsande blef resolverat till, hvilket framdeles kan
vara Herrar Directorerne till efterrättelse, altså har man
låtit upsättia det och där infördt dhe förnämbsta måhl,
som man har kunnat sigh påminna vara nödiga at giöra.
någon förordning om.
En och annan af Adeln tyckte det vara helt nödigt.
Memorialet (bil. 14) uplästes och blef approberat sampt
då underskrifvit af Landtmarskalken.
Hr Landtmarskalken frågade Ridderskapet och
Adelen, såsom dhe nu hafva hemstält Herrar Directorernes
försårgh saken emoth Eiscalen Riddermark, hvadh dhe
vijdare ville giöra därtill, om han, Eiscalen, skäll sökias
criminaliter för sitt förseende.
Hr Gen. Major Pahlén: När han betahler det han är
skyldig, så tyckes det föga vara åth at vijdare stå effter
hans fördärf.
Hr Landzhöfding Lorens Creutz bijföll Hr GeneralMajor
Pahlén.
Härom discurrerades åthskilligt i classerna. Män så
blef enteligen den resolutionen fattad och med dhe orden
gifven, nembligen at när han, Fiscalen Riddermark, be
-
December.
39
tahler Riddarhuuset till fullo nöje så capital som interesse,
så är man intet tiänt medh hans skada.
Hr Landtmarskalken: Det hafva Herrar Rosenstrålerna
sökt at komma i den andra classen och dhet
af dhe skiähl, som finnes sub N:o 29, 301, hvilken saak
uthskåttet öfver skiöldebrefven har öfversedt och funnit,
at dhe med klara skiähl hafva bevijst, at dheras förfäder
hafva varit Kongl. Rådh, så at det intet kan dem förvägras;
doch som det åhr 1689 skiedde med Hr Ekeblad, at det
blef Hans Kongl. Maij:tt då föredragit om hans transfererande,
altså har jag och föredragit Kongl. Maj:tt om Herrar
Rosenstråhlarna, hafvandes och Hans Kongl. M:tt gifvit sitt
nådiga samtyckie till deras intagande uthi den andra classen.
Samptel. Ridderskapet förklarade sigh, så vijda det
dem och angår, och därmed vara nögda.
Därmedh togh Hr Landtmarskalken Herrar Rosenstråhlarna
in och badh dem taga sitt rum och säthe uthi
den andra classen.
Hr Landtmarskalken: Hr Kiörning har och påstådt
at blifva intagen i den andra classen och därtill fuller
vijst några skiähl, at Kiörningarna hafva varit i Rådet,
män så har uthskåttet funnit hans bevijs något dubieusa.
Hr Kiörning steg fram och ville väl deducera sina
skiähl, män så blef dock resolverat, at han må till nästa
Rijksdagh skaffa sig än vijdare bevijs till detta sitt påstående.
Hr Assessor Schilt: Hr Kiörnings sahl. fader var
anno 1664 framme med detta; då blef det äfven till vijdare
upskutit.
Hr Landtmarskalken: Kongl. Maij:tt har remit
terat
Hr Gersdorf igen hijt till Ridderskapet att nu blifva
intagen och immatriculerad såsom den sidsta ibland dem,
som ved denna Rijksdagh blifva introducerade, efftersom
nu ingen mehr blifver intagen. Jagh har föredragit Kongl.
M:tt, hvad åthskillnad tillförende har varit emellan dhe
naturaliserade och nobiliterade, och det i folie af Kongl.
Maij:ttz skrifteliga resolution, så att dhe naturaliserade
hafva haft det främsta rumet; män anno 1686 har Hr
1 Hänför sig till bilagornas numrering i originalet. Här äro dessa
handlingar icke aftryckta, utan endast upptagna uti den i sista bilagan
meddelade förteckningen.
40
1693.
Landtmarskalken G-ref Lindskiöld käft den förordningen i
befallning munteligen at förebringa Adeln ifrån Kongl.
Maij:tt, at ingen åthskillnad skall vara uthi immatriculerandet
emellan dhe naturalizerade ock nobiliterade, ntkan
dke skulle effter brefvens data och uthan åthskillnad få
sina rum. Häröfver har jagh förfrågat mig koos Hans
Kongl. Maij:tt, och har Hans Kongl. Maij:tt gifvit den
förklaringen, at Kongl. Maij:tt vill, at här effter så vähl
som sedan anno 1686 skall ingen åthskillnad vara emellan
dhe naturalizerade och nobiliterade, uthan dhe skohla få
sitt rum effter brefvens data. Jagh påminte vähl om skriftelig
resolution, män så sade Hans Maij:tt, at den meningen,
som är införd ved slutet af Kongl. Maijrttz bref för
Hr Nieroth (jämf. bil. 16), skall vara een lagh i detta
måhl och således förstås, som bemält är, nembligen at
uthi immatriculerandet ingen åthskillnad skall vara emellan
dhe naturalizerade och nobiliterade.
Hr Landtmarskalken badh dem, som hafva varit uthi
det secreta uthskåttet, att dhe ville effter vahnligheeten
ihogkomma cantzeliedrängiarna uthi Kongl. Cantzeliet
medh 1 carolin eller 2, när dhe af dhem blifva ansökte
därom.
Hr Landtmarskalken föredrogh, huru såsom det äro
några fattiga, dehls af Adel, dels andra, som genom deras
suppliquer anmoda om liielp och allmosa. (Jämf. bil. 16).
Kesolverades, 1. at Kosenschantz bekommer 50 daler
s:mt, och som man eij veth, huru han lefver, så skall
Secreteraren Gyllenkrok låta därföre giöra honom för
dessa medel kläder och lefverera honom resten effter
handen.
2. Öfverst Pachmors änkia bekomer 20 daler s:mt.
3. Ungrarna få 30 daler s:mt.
4. Hans Ulfskiöldh 20 daler s:mt.
Summa 200 daler s:mt.
Hr Landtmarskalken: Secreteraren Hr Grubbenskiöld
har så sielf som genom Hr Krigzcommissarien
Trotzig besvärat sig däröfver, at een adelsman, som är
Henrich, Osenhielm ved nampn, har uthi begrafningz-processen
giort honom någon tort och brukat därvedh några
skymfeliga ordh, och därföre begiärer han at få af den
samma någon reparation.
December.
41
Resolverades at Ridderskapet kunna intet befatta
sig här med som een privat sak, uthan det lämbnas
honom fritt at sölvia däri sin rätt, det bästa han kan och
gitter.
Hr Landtmarskalken: Secreteraren Leijonmark har
lagt in een supplique om sin caution.
Denna supplique blef intet upläsen utan remitterad
till Herrar Directorerne.
Nämbdes uthskått at taga afskied af Deras Maij:tter
och Kongl. Högheeterna:
l:a
Gref Stenbock,
Gref Lillie,
Gref Wrede,
Hr Axel Leijonhufvud,
Hr Landzhöfd. Creutz,
Hr Öfverstlfieutn.] Fletvod
Hr Gen. Major Wellingk,
2:a
Hr Clas Bonde,
Hr Öfverstlfieutn.] Ribbing,
Hr Öfverstlfieutn.] Hård,
Hr Hinrich Falkenberg,
Hr Bernekou,
Hr Bille,
3:a
Hr Gyllenankar,
Hr Sölfversparre,
Hr Strömfelt,
Hr Sehar,
Hr Strömbärg,
Hr Cronhiort,
classis:
Hr Gen. Felttygmästfaren]
Siöblad,
Hr Gen. Major Pahlén,
Hr Assessor Tegner,
Hr Gen. Major Tungel,
, Hr Landzhöfd. Eldstierna,
Hr Öfverst Hamelton.
classis:
Hr Walkendorf,
Hr Gyllenstierna,
Hr Carl Ehrensten,
Hr Ekeblad,
Hr Trolle,
Hr Rosenstråhle.
classis:
Hr Kock,
Hr Nieroth,
Hr Aminoff,
Hr Grönhagen,
Hr Frölich,
Hr Schönberg.
Detta uthskått samblas i Rijkssahlen klåckan 3.
Hr Axel Leijonhufvud fick i commission at på Ridderskapetz
vägnar sökia till den tijden audience hoos
42
1693.
Hennes Maij:tt Dråttningen och Princesserna, och Gref
Axel Lillie sökier det samma hoos Hans Kongl. Högheet
Princen.
Prästerskapetz uthskått kom in, som emothtogz af
några af Adeln, som mötte dem ved dören.
Biskåpen Schytt förde ordet af föliande mening:
Höghvälborne, välborne Herrar, Hr Landtmarskalk,Grefvar,
Frijherrar och samtelige det höghlåfl. Ridderskapet och
Adelen. Såsom vij nu sluta Rijksdagen, så låter Erkiebiskåpen,
Biskåparna och samptelige Prästerskapet hälsa
dhe högh- och välborne Herrar ödmiuk- och tiänstligen;
det har varit ett altför beklageligit tillfälle, som har
förorsakat Kongl. Maijitt at kalla Ständerna till denna
Rijksdagh, som är den bedröfveligaste vij hafva haft sedan
anno 1660. Yij hafva beklagat öfver alt vedh våra
samqvämen den stora olycka rijket är händ. Yij håfve
sedt Hans Kongl. [Majit] med tårar och bedröfveligit modh
och sittiande på des Kongl, trohn med lutande hufvud.
Yij håfve hördt mycken veeklagan i alla publique och
privata huus. Yij kunna säja med Propheten: ikongahuset
äro hörda myckin gråth, veeklagan och skrän. Män
så måste vij trösta oss och önska, at Gudh ville uppehålla
och trösta Kongl. Maijitt, at Hans Maijitt ville
gifva sigh till fredz. Yij hafva orsak at hugna oss ved
all den nådh, som oss ved denna Rijksdagh är af Kongl.
Mitt händ, i det att Kongl. Maijitthar benådat des undersåtare
med een uthförlig berättelse om rijksens närvarande
tillstånd, och huru regementet är i dessa förflutna åhren
vordet fördt. Sedan och äro vij förskonta för contributioner.
Hvilket alt är för heela rijket een stoor lycksalighet
Ridderskapet och Adeln hembär Prästerskapet
all tacksäijelse och vördnad för plägad förtroligheet ved
denna Rijksdagh; dhe önska, att Gudh den högsta ville
uppehålla dem och deras stånd ved all välmåga och
hiälpa hvar och een till sitt igen; dhe recommendera
sigh och sitt ståndh i dheras affection och förblifva det
höglåfl. Ridderskapet och Adelenfs] ödmiuka och hörsamma
tiänare.
Hr Landtmarskalken prgemisso titulo: Ridderskapet
och Adeln tacka Prästerskapet, som har behagat giöra
dem den ähran och hälsa på dem. Yij beklaga äfvensom
December.
43
Prästerskapet den allmänna sårg, som oss och rijket är
vederfahren. Yij upptaga och med underdånig vördnad,
den af Kongl. Maijitt oss bevista mångahanda nådh. Ridderskapet
och Adeln önska Prästerskapet all vählgångh
sampt lycka på deras resor; försäkrade dem om all tiänst
på Ridderskapets sijda.
Uthskått at taga afskied af Ständerna:
[lia classisi]
Gref Leijonhufvud, Hr Posse,
Gref Gyllenstolpe, Hr Fletwod,
Hr Axel Leijonhufvud, Hr Ryttmäst. Taube.
Hr Jöran Fleming,
Af 2:da classe var ingen.
3:a classis:
Hr Gyllengrip, Hr Du Rees,
Hr Svalch, Hr Wattrang,
Hr Simon Ruth, Hr Canterberg.
Hr Bräkenhielm,
Detta uthskåttet samblas här på Riddarhuset klåckan 4.
Uthskåttet ifrån Bårgerskapet kom in och emothtogs
lijka som Prästerna.
Prmmisso titulo: Det höglåfl. Kongl. Maijittz Ridderskap
och Adeln låter Bårgerskapet hälsa på det ödmiukaste.
Kär jagh, som är befalt med dhe flera at upvachta högh
Ridderskapet och Adeln, betänkier dhe många oss vederfärna
lycksaligheeter och nådvählgiärningar af Kongl.
Maijitt, at vij äro underrättade om rijkets tillstånd, huru
militien är indelt, giälden till det mästa afbördad, huru
staten nu bär sigh, at handel och vandel är i flor, som
och at vij af Kongl. Maijitt äro förskonta för contributioner,
så finner jag dem alla så stoora, at jag är för
ringa dem at beprijsa, utan allenast skatta oss lyckeliga
och erkiänna det för een högh Kongl, nådh, önskandes
däremoth Kongl. Maijitt all välsignelse. Därnäst betacka
vij Ridderskapet och Adelen som det förnämbsta ståndet,
som altijdh har städt Kongl. Maijitt bij med rådh, lijf
och blodh. Önska dem all lycka och vählgång och recommendera
oss uthi deras höga affection.
44
1693.
Hr Landtmarskalken: Det är oss een stoor hugnad,
at vij så inbördes få gratulera hvarandra rijksens lycksaligheet.
Yij tacka Bårgerskapet för den oss af dem giorda
ähran, önska dem all vählgång och lycka i deras näring
och försäkra dem om all fortroligheet och vänskap.
Uthskåttet ifrån bönderna kom in och emothtogz sorn
dhe andra stånden.
Tahlmannen preemisso titulo: Såsom Rijksdagen nu
sä lyckeligen slutes, så har allmogen intet bordt underlåta
at upvachta dhe höga Herrar och taga af dem afskied,
önska dem all lycka och välsignelse och recommendera
sigh i dhe höga Herrars höga gunst.
Hr Landtmarskalken tackade allmogen; gratulerade
dem och samptelige Ständerna, at allt har ved denna
Bijksdagh varit så eenligit; önskade dem lycka på deras
reesor, med contestation af all redebogenheet at vara dem
till villies i alt det dhe kunna och hos dem står.
Desse Ständernas [utskott] blefvo beledsagade af några
af hvar classe till dören.
Hr Landtmarskalken: Högh- och välborne Herrar,
såsom Rijksdagen nu skall slutas, och jagh intet något
vijdare har at förebringa, utan mitt embete nu uphörer,
så har jagh orsak at tacka (rudh, som uthi den stoora
rijksens sårg har vijst oss ved denne Rijksdagen sin nådh
och tröst. Ridderskapet och Adeln har jagh orsak at
tacka och berömma för den intention dhe hafva vijst
sig hafva at gå Hans Kongl. Maij:tt tillhanda i alt det
jag har haft at proponera på Hans Maijrtz vägnar. Ridderskapet
har varit så villige at giöra alt det, som har
varit före, för hvilken godheet, som mig är ertedd, jagh
betackar det höghlåfl. Ridderskapet och Adeln, skolandes
jag beflijta mig at gå dem medh all ödmiuk och hörsam
tiänst tillhanda.
Gref Leijonhufvud: Uppå det högloft Ridderskapetz
och Adelns vägnar har jagh orsak på det tiänstligaste at tacka
Hr Landtmarskalken för all oss ertedd godheet, at Hr Landtmarskalken
har med patience hördt alt, förebracht Kongl. M:tt
det oss har angådt, och bedia vij, det Hr Landtmarskalken
ville ännu, förr än han gifver [stafven] ifrån sigh, giöra
vår underdåniga recommendation hoos Hans Kongl. [M:t].
Här med hade denna Rijksdagen sin ända.
Protocoll
hållit uthi uthskåttet öfver riddarhuussakerna
åhr 1693.
Den 13 November. Sedan som uthskåttet hade sigh
satt, kommo Herrar Riddarhuus-Directorerna in, nembligen
Håffmarskalken Hr Bengt Rosenhane och General-Gouverneuren
Hr Jahan Olivecrans, och satte sigh medh dhe andra
af Ridderskapet, då dhe sade sigh vara till den ändan hijtkombne,
at som Riddarhuset vore kommen i olycka genom
Fiscalen Riddermarks otillbörliga förhållande ved sin tiänst,
i det att han har försatt Riddarhusetz eendaste redbara
medel, hvarom dhe och hafva förmählt i sitt till Ridderskapet
ingifna memorial, så bedia dhe, at Ridderskapet
och Adeln rätt med flijt och alfvar ville öfversee dessa
saker och däri fatta det sluth, som därvedh fordras; dhe
hafva giort all möijelig flijt at inbringa dessa af honom,
Riddermark, så oförsvarligen distraherade medel, män så
hafva dhe eij vijdare kunnat komma därmedh, än Ridderskapet
nu varda finnandes.
Uthskåttet hembar Herrar Directorerne een skyldigk
tacksäijelse för deras ved Riddarhuset hafda stoora besvär,
önskandes det kunna på något sätt aftiäna.
Herrar Directorernas memorial (bil. 5) blef upläsit,
och resolverades öfver den 1 §.
Alla af uthskåttet bijfölle Herrar Directorernes förslagk
och resolverade därtill, at alla dhe däri specificerade
debitorer skulle slippa interesset, när dhe erlade sielfva
capitalet.
2 §. Om Josua Gyll enhorns skuld etc.
Resolverades till ett mindre uthskått, som skulle öfversee
den saken och den upsatta räkningen, nembligen Hr
Landzhöfd. Lindhielm, Hr Clas Bonde, Hr Justus Palmenberg.
46
1693.
§ 3. Om dem, som intet hafva något inskrifvit, utan
finnes ibland handlingarna een viss summa för dem annoterad.
Häröfver föllo discurserna åthskilligt; een dehl tyckte,
at dhe borde äfvenvähl betahla interesse, efftersom det
kan intet effter billigheten vara dem till lindring, at dhe
hafva varit mehr försummeliga och kan skiee mothvilliga
än andra at vetha deras skyldigheet emoth Riddarhuset.
Män så blef doch slutit af uthskåttet, at man kunde påminna
dem om betahlning och höra hvad dhe säja; betahla
dhe capitalet utan någon invändning och det innom åhr
och dagh, så skohla [de] slippa interesset.
4 §. Om dhe små balancer, som finnas i böckerna till
2, 3, 4 daler s:mts capital.
Resolverades: Alla dhe små balancer, som gå under
5 daler s:mts capital och äro af den beskaffenheet, som § 4
förmähler, afskrifves i böckerna.
5 §. Om den slutna riddarhuusboken.
Uthskåttet betygade emoth Secreteraren een stor civilité,
för det at han har slutit denna boken och således bracht
Riddarhusetz räckningar och prmtensioner i richtigheet.
§ 6. Om det at någon Director måtte af deras Excelktier
Kongl. Råden nämbnas och anmodas.
Uthskåttet nämpnde väl åtskilliga, män blef intet
något vist slutit, hvem Ridderskapet och Adeln ville därtill
anmoda.
§ 7. Om någon bygnad på den sijdan åth stoora
gatan och Munkebron.
Detta förslaget bijföllo alla och tyckte vähl och nödigt
vara, at det blefve värkstält, så snart medlen det kunde
tillåta, hvilket alt hemställes och recommenderas Herrar
Directorerne.
§ 8. Om sahl. Cammarern Råckmans nådåhr och des
tiänsts indragande effter hans dödh.
Hr Bengt Rosenhane: Orsaken hvarföre at vij bevilliade
nådåhr åth änkian var: 1. hennes öfvermåttan
stoora fattigdom, och 2:do at Secreteraren Gyllenkrook
af medlijdande för änkian påtogh sigh at giöra för det
åhret Cammarerare-tiänsten.
Sedan uplästes det som angick Cammarerare-tiänstens
indragande uthur dhe allegerade protocollen.
November.
47
Om Fiscalen Riddermark och hans balance.
Hr Bengt Rosenhane: I förstone när vij förorsakades
at fråga effter medlen, så var han något spåtsk, män sedan
när det blef kändt, huru medlen voro disponerade, måste
han gifva goda ord. Vij håfve på allt sätt sökt Riddarhusetz
säkerheet, som Ridderskapet lärer finna af de documenter,
som Secreteraren har inbundit denna saken angående.
Vij bedia, at Ridderskapet och Adelen ville detta
noga öfverläggia, låta för sig upläsa det, som häri är passerat,
så protocollet som mehra, hvilket alt är tillsammans
häftat, på det at Ridderskapet må däraf see, huru härmed
är beskaffat, villiandes vij för alt ansvar vara frie.
Uthskåttet tackade Herrar Directeurerne för dess
stoora möda och försårg för Riddarhusets välfärd så angående
detta med Fiscalen som alt annat och bådo dem,
dhe intet ville tröttas ved dessa besvär utan än vijdare
draga omvårdnad för Riddarhusetz vählstånd.
Hr Bengt Rosenhane: Jag vill intet undandraga
mig så härefter som härtill.
Uthskåttet nämbde några deputerade at öfversee
Fiscalen Riddermarks räkningar och saak, så vijda det
angår balancen, nembligen:
HrLandshöfdingenLindhielm, Hr vice Prmsidenten Tungel,
Hr Jöran Fleming, Hr Direct. Silvercrans.
Hr Claes Bonde,
Därmed skildes det större uthskåttet åth, män af det
utnämbda uthskåttet öfversågz sedan Hr Josua Gyllenhorns
räkning med dhe andra, som ofvanbemält är, och
approberades den räkningen aldeles, som han är i boken
införd till alla des omständigheter.
Den 14 November var det mindre uthskåttet tillhopa.
Först föll discursen om cassaräkningarne, och resolverades
at de skohla ju förr ju heller revideras, och särdeles
ifrån åhr 1672.
Uplästes dhe skrifter, som angå Fiscalen Riddermark,
så vähl protocollet som dhe till honom afgångne bref och
hans svar, som och hvad säkerhet som Riddarhuset har
för hans balance.
Fiscalen Riddermark blef inkallad.
48
1693.
Hr Landzhöfdingen Lindhielm: Vij bafve effter vår
commission och på begiäran baft före Hr Fiscalens balance
ocb intagit, bvad säkerhet ban bar veblat gifva ocb
skaffa Riddarhuset, hvaribland äre een hop eronofordringar
ocb privat obligationer, män som Riddarhuset eij bar at
giöra med bans enskijlta prmtensioner, som man eij heller
veth, af hvad beskaffenbeet dbe är o, altså skulle utbskåttet
gierna villia veta huru ban nu vill betahla Riddarhuset.
Fiscalen Riddermark låfvade inkomma skrifteligen häröfver
med svar till utbskåttetz nästa sammankombst.
Hr Axel Leijonhufvud kom in och besvärade sig
öfver det, at han utan skiähl sökies för Hr Gabriel Kyhles
skuld.
Män härtill blef intet något giort eller något däri
slutit.
Den 15 November [i] det mindre uthskåttet.
Hr Landzhöfdingen Lindhielm upvijste Hr Fiscalens
bref till honom som och hans supplique till Ridderskapet.
Uplästes cautionisternas Hr Leijonmarkz och Lilliestiernas
skrift, hvari dhe upsäga deras caution. Finnes i
Riddermarks act.
Uthskåttet frågade Secreteraren om dhe måhl, som
Fiscalen förmäler om i brefvet till Hr Landzhöfd. Lindhielm,
hvarpå Secreteraren svarade: 1. Att Fiscalens räkningar
kunna vara vedh dhe förra Rijkzdagarna sedde,
kan vähl vara; sådant kan jag eij så noga minnas, men
om det menas, at uthskåtten skohla hafva dem öfversedt
eller såsom reviderat, så är det aldrig skiedt. 2. At man
eij ville ved sidsta Rijkzdag propalera hvad medel, som
var ved Riddarhuset och uthi cassan, var för deras skull,
som hade at fordra af Riddarhuset. 3. Huruvida uthskåtten
varit nögda medh det, at han skulle disponera
medlen, kan jag eij veta; något skriftel[igt] därom har
jag aldrig sedt; han lärer bäst det kunna vijsa, om så är,
eller hvad instruction han har.
Uthskåttet sände effter dhe senare cautionisterna, af
hvilka Hr Lilliestierna kom. Hr Secreteren Leijonmark
råkade man intet hvarken hemma eller i hans contoir på
slåttet.
Hr Lilliestierna kom in.
N ovember.
49
Hr Landzhöfdingen Lindhielm: Vij äro ombedna at
see, huru det är beskaffat med Fiscalen Riddermarkz balance,
och är han i dag inkommen med en skrift, och som
han däri beropar sig på sin caution, som han har prsesterat,
så vehla vij fråga Hr Lilliestierna, huru han menar,
at Riddarhuset kan blifva betahlt, ty det lärer nu intet
annat vara, utan man måste hafva härpå sluth, och at
betahlningen må föllia.
Hr Lilliestierna: Såsom jag är olyckeligen af en
godh villia kommen i detta besvär, och jag har märkt, at
det har gådt något långt uth, så har jag vähl hela tiden
tänkt at sökia at få min cautionsskrift tillbakas, män det
enteligen giort i dag; förmodar den inlagde cautionsskriften,
doch copialiter, som är underskrefven af Fiscalens
moor och syskon, vara så sufficient, at jag kan få min
tillbakas. Män där det eij skier, och at Ridderskapet och
Adelen intet äro nögda med denna sidsta cautionen, så
beder jag, at eij något dröjsmål må skie at sökia Fiscalen
Riddermark; och där det intet skier, så vill jag på det högsta
protestera och förbehålla mig, at min caution eij må gälla
eller binda mig, hvarom jag ännu beder. Håppas och, at
Fiscalen sökies först och hans faders sterbhuus; skulle
sedan något fehla, så måste jag vähl see till, huru det
betahles.
Hr Directeuren Silvercrans frågade, om dhe villia
protegera Fiscalens person.
Härtill svarades intet.
Hr Lilliestierna: Af min caution lärer Riddarhuset
hafva ringa säkerhet. Jag beder ju förr ju heller, at extremiteten
må emot Fiscalen brukas.
Hr Landzhöfdingen Lindhielm: Cautionisterna måste
och hielpa till och vara omtänkte at gifva ved handen, om
dhe veta några medel at tillgå. Het säjes, at det skohla
vara ingångne pacta antenuptialia emellan Fiscalen och hans
hustru, hvarigenom hon torde villia salvera all egendomen.
Hr Lilliestierna badh ännu, at extremiteten må
brukas.
Hr Birecteuren Silvercrans: Än om egendomen är
af andra graverad, så är det svårt.
Hr Landzhöfdingen Lindhielm sade på uthskåttetz
vägnar, at man skall med det första vigilera.
Sv. Riddersh. o. Adels riksd.-protXVI. 1693. 4
50
1693.
Hr Lilliestierna: Hvad jag har sagt är och min
medcautionist Hr Secreteraren Leijonmark med mig eenig
om, och vij giöra ett. Jag protegerar intet Fiscalen Riddermark
eller hans person på en timma, utan man må taga
honom, fast det vore nu på timman. Sedan togh han afträde.
Uthskåttet stannade däri, nembligen at man utan
uppehåll söker executionen på Fiscalen, så här i Stockholm
som i Jönkiöping, och at man söker immission i hans
sahl. faders egendom samt värdering därpå, hvilket kan
skie genom bref ifrån Herrar Directorerne.
Den 16 November uthi det större utskåttet öfver
riddarhussakerna.
Företogz Gref Carl Otto Stenbocks inlagde memorial
angående hans rest, som han än balanceras före. (Jämf.
til. 16).
Resolverades att Hr Grefven slipper denna skulden,
och skall den balancen i räkningen afskrifvas.
Hr Landzhöfdingen Eldstierna kom in och recommenderade
sin broderson till fiscalstiensten.
Fiscalen Riddermark kom in och sade: Såsom Ridderskapet
och Adelen har haft i går bådh effter mig, och jag
har intet då varit så vedh handen, så har jag intet velat
underlåta at inställa mig. Det är intet utan, at icke jag
häftar för någon balance, män så skall det allt blifva
ofördröjeligen clarerat. Riddarhuset har all säkerhet; min
faders egendom är ograverad och inprotocollerad. Riddarhuset
skall intet lijda; jag har åhrligen lagt in richtigt
mina räkningar, och hafva uthskåtten lembnat mig frij
disposition om medlen. Beropade sig på Secreteraren,
som blef af uthskåttet tillspord, män han sade sig intet
veta, om han har haft frij disposition om medlen, eij heller
huru Fiscalens instruction kan vara, effter som han var
förr honom i tiänsten; han lärer bäst sielf kunna det vij sa.
Hr Landtmarskalken kom in, och sade Gref Gabriel
Oxenstierna till Hr Landtmarskalken: Fiscalen har varit
inne och har giort een hoop med invändningar och förslag,
lijka som hade det ingen nöd med honom, och at Riddarhuset
vore nog säkert om betahlningen, män rätta vägen
är at hafva medlen in cassa, ty där böra dhe vara och
intet i Riddermarkz händer.
November.
51
Hr Landtmarskalken: Riddarhuset måste ansees
som ett publirjuet värk eller barnapenningar; vij vehla
gå vägen ända fram utan sky. Här är at considerera:
1. Fiscalens person, 2. hans egendom. Personen tyckes eij
kunna antastas, så vijda han har cautionister och dhe eij
det begiära; är altså egendomen, som skall sökias. Män
så vehla vij inkalla cautionisterna. Förmante uthskåttet
till tysthet, den och alla låfvade hålla.
Cautionisterna kommo in.
Då sade Hr Leijonmark sig effter ordre vara hijtkommen.
Hr Landtmarskalken: Yij förorsakas nu at fråga
dhe goda Herrar, huru dhe mena, at Riddarhuset skall
blifva betahlt. Riddarhuset considereras som ett publiquet
värk och des medel som barnapänningar.
Hr Leijonmark: Vij förmoda, at härvedh lärer den
methode, som är effter lag, böra brukas, så at principal
debitoren först sökes, sedan hans faders sterbhuus; felilar
sedan något, så kommer ordningen till oss.
Deras cautionsskrift uplästes.
Hr Leijonmark repeterade sitt förra tahl och gaf
sedan förslag på åtskilligt, som kan vara för Riddarhuset
at tillgå, nembligen
1. Fiscalens hustrus möderne och hans giftorätt däri,
som kan estimeras till 2,000 Rdr, hvarom kan hoos Borgmästare
och Rådh finnas beskied.
2. Dhe af Fiscalen tillförende inlagde Riddarhuset
till säkerhet cronofordringar estimeras till 16,000 daler
silfvermynt.
3. Een hans prsetension hoos Fru Sigred Eekehielm
till 1000 Rdr.
4. Fiscalens prsetension hoos Antoni Brun.
Gref Gabr. Oxenstierna protesterade däremoth för
sin och Bankens rätt, ty han liar caverat för sahl. Antoni
Bruns mågh Casseuren Svan.
5. Prsetension hoos Gref Douglas Grefvinna till
1,000 Rdr.
Män Gref Douglas kom i detsamma in, och uppå
tillfrågan sade det eij så vara, och at hans Fru moder
vore intet något skyldig.
6. Hans prsetension hoos Öfverst!lieutenant] Holtz.
52
1093.
7. Fiscalens faders sterbhuus egendom så i staden
som på landet.
8. Hans faders fordran lioos Olof Rosenstierna till
2,000 Rdr, som har sin säkerhet genom inprotocollerande
uti Eedz gård och godz i Småland.
Sedan gaf Hr Leijonmark in een ny cautionsskrift,
af Riddermarkz moder och syskon under skrifven. Begiärte
derpå qvittens, som och bevilliades.
Därpå togo cautionisterna afträde.
Uthskåttet tyckte alla dessa förslagen vara ovissa.
Riddarhuuset kan eij infordra hans prsetensioner.
Resolverades at ett bref upsättes till Kongl. Maij:tt,
och begiäres promotorial till alla executorer.
Sedan uthskåttet var åthskilt, fick Secreteraren en
zedel ifrån Hr Secreteraren Leijonmark, hvari han och
beder, at det måtte blifva annoterat, det han och gifver
förslag på 2,000 skieppund järn, hvilket på begiäran allenast
här annoteras, efftersom det är ovist, om det så i
sanning är eller eij.
Den 16 November effter middagen uthi det större
utskåttet öfver riddarhussakerna.
Gref Oxenstierna berättade det, som i dag förmiddagen
passerade, som protocollet uthvijsar.
Sedan kom utskåttet at öfverläggia, om icke någon
tillgift eller eftergift kunde skie med interessen.
Sombliga tyckte till lialfparten, sombliga till två
trediedehlar och en dehl at alt interesse efftergifves.
Dock voro alla däri eeniga, at det måtte skie med den
conditionen, at dem, som skyldige äro, föresättes en viss
termin, nembligen at betahla innom åhr och dag, så framt
dhe villia niuta någon tillgift.
Häröfver blef länge discurrerat, män enteligen resolverat,
at det skulle alla debitorerne föreläggias termin
innom åhr och dag, nembligen till den 1 Januarij 1695 at
betahla deras skuld; och den, som det giorde, skall niuta
tillgift för halfva interesset.
Såsom det är nödigt, at alla utgifter verificeras med
ordres och qvittence, och som det eij på en lång tijdh är
skiedt vedh Riddarhuset, så resolverades at man måste
anmoda Herrar Directeurerne, det dhe ville taga sig den
November.
53
mödan uppå och gifva skrifteliga ordres till det, som skall
utgifva s.
Hr Major N. Diurklos supplique föredrogz, hvari han
begiärer betahlning för det han häfver at fordra för sin
sahl. faders löhn. (Jämf. bil. 16).
Resolverades: Det remitteres till Herrar Directeurerne
at ompröfva och låta efftersee hans fordrans richtighet,
och om därved något är at påminna, låtandes honom få
betahlning för det, som han med skiähl har at fordra.
Tible-bondens supplique om ett åhrs frijhet eller tillgift
(jämf. bil. 16) remitteres äfven till Herrar Directeurerne,
varandes Ridderskapet och Adelen nögde med
alt det dhe häri giöra.
Discurrerades om riddarhuusmedlen, at det vore vähl
om dhe kunde sättias på interesse, så framt man kan få
dem in uti Lähn-banco.
Hr Landzhöfdingen Lindhielm sade sig hafva tahlt
med utskåttet öfver bancovärket, om icke Riddarhuset
kunde få i Lähn-banco sina medel, hvartill man och där
någorledes samtyckte.
Resolverades at riddarhuusmedlen måtte sättias i Lähnbanco,
och committerades Hr Landzhöfdingen Lindhielm at
skaffa Ständernas ja och samtyckio därtill.
Den 17 November uti det större utskåttet öfver riddarhussakerna.
Uplästes inventarium, som var upsatt öfver Riddarhusetz
löösören.
Resolverades at därom och något införes uti relationen,
med begiäran at Herrar Directorerne ville fråga
effter dhe förkomna sakerna, som specificationen utvijsar.
(Jämf. bil. 16).
Föreslogz af några, om icke Herrar Directorerne borde
åhrligen hafva något för sitt omak.
Resolverades at Directeurerne skohla få åhrligen en
åhm Rens[k]t vijn, så framt medlen så tillräckia, at capitalet
blifver orört och det kan köpas för interesset.
Uplästes relation till Ridderskapet om riddarhuussakerna
och approberades. (Bil. 13).
Vijdare tahltes om fiscalstiensten, och blef befalt, at
det skulle föras till protocoll, det i fall någon Fiscal an
-
54
1693.
tages på ett åhr eller något, hvilket och tyckes vara
nödigt och hemställes Herrar Directorerne, så föreslår Ridderskapet
därtill Assessoren Hylténs sån Anders Hyltén,
at han därtill kunde antagas, doch alt under Herrar Directeurernes
behag och disposition.
Den 22 November [i] utskåttet öfver riddarhuussakerne.
Uplästes Secreteren Leijonmarkz och Lilliestiernas
inlagde skrift.1
Riddermark kom in: Jag hade vähl förmodat, at
mitt förra anbringande och försäkran at förnöja Riddarhuset
hade kunnat hindra det, som nu skedt är, at man
sig öfver mig har besvärat inför Hans Kongl. Maij:tt,
män som det är skedt, så hielper intet; jag förmodar
Ridderskapet häfver all giörlig säkerhet om sin betahlning
af den egendom jag har upgifvit, ja öfver och icke
under.
Gref Gabriel Oxenstierna: Man har väl considererat
hvad Hr Fisealen har anbracht. Cautionisterna
hafva upsagt sin caution; så har man intet annat kunnat
än gå den vägen, som skedt är.
Riddermark bad, at Ridderskapet ville låta sig till
det bästa vara recommenderat; låfvade villia betahla sin
balance; det har intet något fehlat, när man har till
Riddarhusetz utgifter några medel påfordrat.
Resolverades på Herrar Leijonmarkz och Lilliestiernas
supplique, at Ridderskapet blifver ved sin förra resolution.
Deli 22 November [i] utskåttet öfver riddarhuussakerna.
Hr Landzhöfdingen Lindhielm: Jag har hört sägas,
huru såsom Fisealen Riddermark har varit uti SlåtzCantzeliet
och vijst pacta antenuptialia och sagt sig intet
äga något; seer det altså illa uth för Riddarhuset.
Ahtskillige af utskåttet sade sig hafva hört af Hr
Öfverstlfieutenant] Holtz, at han är aldrig een daler skyldig
till Riddermark, hvilket dock är så förebracht och
här uppgifvit af cautionisterna.
1 Härvid är antecknadt: Finnea i Riddermarks act.
November.
55
Uplästes Hr Leijonmarkz supplique, hvari han beder,
at Ridderskapet ville sökia arrest på 500 skeppund järn,
som menas skohla stå för Pehr Håkonssons sterbhuus räkning
i Amsterdam hoos en kiöpman ved nampn Pels.
Resolverades som och befaltes skrifvas på suppliquen,
at utskåttet kan sig intet påtaga på sådant sätt, serdeles
utrijkes och utan at hafva om detta någon des större
säkerhet, at sökia några arrester eller at blanda sig i
Fisealen Riddermarkz ovissa preetensioner, hållandes Ridderskapet
och Adelen sig till hans och hans cautionisters
egendomb, utan där Hr Secreteren Leijonmark har någon
particulier kundskap om dessa 500 skeppund järn, så lembnas
honom som cautionist fritt at däri vigilera det bästa
han kan och gitter.
Hr Öfverstl[ieutenant] Ramse: Hvem skall svara och
stå Riddarhuset, om cautionisterna intet äre solvendo?
Må icke Directeurerna kunna tahlas till?
Härtill blef föga något svarat, utan en dehl tyckte
det vara för svårt, ty dhe hafva ingen löhn.
Fisealen Riddermark kom in.
Gref Gabriel Oxenstierna sade till Fi[s]calen:
Man har spordt åtliskillige dubia i det, som hans balance
angår, ty det, som här är upgifvit, är osäkert; man
har hört ett och annat, sedan som han sidst var här,
som gifva oss någon efftertanka.
Fisealen: Alt det jag har upgifvit, är säkert.
Gref Gabriel Oxenstierna: Hr Landzhöfdingen Nils
Gyllenstierna har sagt oss, at hans cautionister, såsom
äre hans moor och syskon, intet skohla vara solvendo.
Fisealen: Egendomen är sufficient nogh.
Hr Landzhöfdingen Lindhielm: Fisealen har uthi
Slåtz-Cantzeliet inlagt, at han har giort pacta antenuptialia
med sin hustru; på det sättet är ju Riddarhuset
osäkert.
Fisealen tillstodh pacta antenuptialia vara dem emellan,
men det går detta eij an, utan Riddarhuset skall
vara säkert. Sedan som man har fordrat på medlen, så
har jag lefvererat till Riddarhuset öfver 7,000 daler silfvermynt.
Gref Gabriel Oxenstierna [sade], det hade Fisealen
bordt lefverera alt ifrån sigh.
56
1693.
Hr Landzhöfdingen Lindhielm: Än om extremiteten
brukas harved, ty det är cassamedel, som straxt hade bordt
lefvereras utur händerna?
Uthskåttet: Fiscalens räkningar äro mycket sällsamma;
dhe innehålla, at medlen skulle stå i Banco och det i vissa
lähnbancks-attester, och när det frågas elfter attesterna,
så finnas inga sådana; sådant är ju illa handlat.
Fiscalen: Jag har altid giort richtigt, åhrligen lefvererat
in mina räkningar, och har haft under min disposition
medlen.
Hr Axel Leijonhufvud frågade, om Fiscalen hade
frij macht at disponera medlen, och hvem har gifvit honom
den.
Fiscalen: Jag har tacite haft disposition, så vijda
medlen varit mig anförtrodda.
Gref Gabr. Oxenstierna: Riddarlmset vill hafva
medlen utan något vijdare drögzmåhl. Cautionisterna
reflecterar man eij särdeles på; extremiteten är oundvikelig,
om icke medlen betahlas.
Frågades om Hr Öfverstleutfnant] Holtz skuldh, som
är här upgifven, är richtig; han säger sig eij en dahlér
vara till Fiscalen skyldig.
Fiscalen förklarade Holtz frij, och at han intet var
honom skyldig. Cautionisterna hafva orätt upgifvit detta.
Utskåttet sade, at dhe villia hafva prompt betahlning.
Gref Gabriel Oxenstierna: Directeurerna klaga,
at Fiscalen intet har achtat deras budh utan med föracht
handterat dem.
Fiscalen sade sig altidh hafva kommit, när han blef
kallad.
Därmed tog Fiscalen afträde.
Utskåttet resolverade, at cautionisternas egendom
måste inprotocolleras.
Utskåttet giorde det förslag, at detta Ridderskapetz
utskått måtte med Kongl. M:tz tillstånd elfter Rijkzdagen
prolongeras, till des at man om alt kunde giöra en
behörig anstalt.
Män häri blef intet något vist sluth.
Den 23 November uti utskåttet öfver riddarhuussakerna.
November.
57
Uplästes Hr Leijonmarkz och Hr Lilliestiernas supplique
om Riddermarkz persons arrest.
Uplästes executionsstadgan, huru vijda en adelsman
må arresteras för skuld, och som detta tyckes vara en
sak af betänkiande, så blef deröfver voterat.
Hr Palmberg: Jag vet intet, om vår commission
går så vijda at uptaga den qvestion. Cautionisterna må
sökia honom, som jag tycker, det bästa dhe gitta, och om
dhe än få honom i arrest, så blifva dhe ändå intet hulpne
därigenom.
Hr Silfvercrans: När jag seer på cautionisternas
begiäran, så är den skiählig; dhe mena, at han medelst
arresten lärer tvingas at framvijsa medlen, och som Riddarhuset
intet något häri afgår, så måste Ridderskapet
det sökia hoos Kongl. Maij:tt om säkerhet på hans persohn.
Hr Clas Bonde idem med Silfvercrans.
Hr vice Prmsidenten Tungel: Ridderskapet kan intet
undandraga sig at assistera dem som cautionister.
Hr Walkendorff och Hr Göran Fleming bijföllo
Hr Silfvercrans.
Hr Axel Leijonhufvud: Detta är en högt angelägen
sak; tyckes at man refererar detta hoos Kongl.
Maij:tt och lembnar det i Kongl. Maij:ttz behag.
Hr Herman Fleming idem med Leijonhufvud.
Gref Lillie bijföll aldeles Hr Silfvercrans, at man
genom en supplique till Kongl. Maij:tt begiärer arrest på
Fiscalens person.
Gref Fredrich Stenbäck lijka med Gref Lillie.
Gref Gabr. Oxenstierna bijföll Gref Lillie och
därhoos förmante till tystheet i detta ährende, hvartill
Titskåttet och förbandt sigh.
Gref Oxenstierna sade till Secreteraren Hr Leijonmark,
som blef inkallad, at han i mårgon skall få svar
på sin inlagde supplique.
Hr Leijonmark blef tillfrågad, om Riddermark veth
af detta, som nu sökes emot honom.
Hr Leijonmark svarade neij; beklagade at sådane
bedragare skohle finnas.
Därmed tog han afskedh.
I det utskåttet skulle skillias åth, så resolverades
att suppliquen skulle upsättias af Secreteraren till Kongl.
58
1693.
Maij:tt; doch brukas eij dhe ordh, at man rätt positivement
begiärer arrest på Riddermarkz persohn, utan allenast
föredrager Kongl. Maij:tt cautionisternas begiäran
och beder, at Kongl. Maij:tt ville låta Riddarhuset vederfaras
des nådiga bijstånd.
Den 27 November utbi uthskåttet öfver Riddar huussakerna.
Uplästes Hr Leijonmarkz skrift, hvari han ännu yrker
på dhe 500 skeppund järn, som skohla stå i Amsterdam
för sahl. Pehr Håkonssons sterbhuus räkning hos
kiöpman Pels, och beder, at Ridderskapet ville i underdånighet
anmoda Kongl. Maij:tt om des nådiga befordran
at få arrest på samma 500 skeppund järn.
Utskåttet resolverade straxt häröfver sålunda, att
utskåttet kan häröfver intet annorledes sig förklara, än
som det skedde den 22 kujus uppå Herrar cautionisternas
då inlagde skrift om samma sak, kunnandes Ridderskapet
och Adelen intet uppå deras blåtta berättelse och förebringande
och utan at hafva en fulkomlig säkerhet och
kundskap om dessa femhundrade skeppund stångjärns beskaffenhet
besvära Kongl. Maij:tt med några underdåniga
ansökningar, utan det lembnas Herrar cautionisterna
fritt däri at vigilera det bästa dhe kunna och gitta.
Protocoll
hållit uti uthskåttet öfver skiöldebrefven
åhr 1693.
Deu 2 November.
Först uplästes Kongl. Maij:tz bref af den 311 Decemb.
1689 och den 2 hujus (jämf. bil. 16), at det skall nu så
vähl som altid ved introductionerne undersökias och effterfrågas,
huru afgiffterna så till Vadstena Krigsmanshuus
som för charta sigillata äre clarerade, utaf hvilket bref
och det därhoos fogade placatet en copia blef lagd på
bordet i andra sahlen, där dhe voro, som skulle inskrifvas
i matrickeln och intagas ibland det höglåfl. Ridderskapet
och Adelen. Och som härvid inföll den svårigheten, at
åtskilliga af dem, som skulle introduceras, betygade det
vara dem omöjeligit at kunna upvijsa qvittence på charta
sigillata, efftersom största dehlén det hvarken vetat at begiära,
een dehl det eij heller fädt, utan det är nog qvitten
ee, som dhe förmente, at när skiöldebrefvet är uttagit,
så är klart nog, at charta sigillata är betahlt, ty elliest
extraderas brefvet intet; altså uppå anmodan påtog Landzhöfdingen
Hr Hans Klerck sigh att inhämpta häröfver
Kongl. Maij:tz nådiga villia och brachte till utskåttet det
svaret och den resolution tillbakas, nembligen at Kongl.
Maij:tz nådiga villia är, at utskåttet skall vähl fråga
effter, huru charta sigillata är betahlt, män i fall at eij
alla kunde det med qvittens verificera, så skulle det
oachtadt dhe doch intagas på Riddarhuset, men med dhe
vilkåren at dhe först bevijste, at Vadstena Krigzmanshuus
är richtigt betahlt, och sedan at dhe tillsäjas inom
1 I manuskriptet står den 13, hvilket är oriktigt.
60
1603.
Rijkzdagens slutk at skaffa bevijs, huru charta sigillata
är betahlt.
Därpå blefvo dhe inkallade, den eena effter den andra,
och utvijsar specilicationen (bil. 2), huru bemälde afgiffter
äre betahlte, som och hvad hvar och en har utlåfvat till
Riddarhuset.
Utaf dem, som då angofvo sig, finge alla sina rum
uti matrickeln effter sina brefz data, utom Åldermans
barn, som mu kalla sig Cronstedter, hvilka i föllie af
Kongl. Maij:tz bref bekåmma samma rum som deras
stiuffader Hr Mårten Cronstedt, som förr är här på Riddarhuset.
Den 2 November.
Uti uthskåttet öfver skiöldebrefven är upvijst, huruledes
afgifften till Vadstena Krigzmanshuus som och för
charta sigillata är clarerad af underskrefne Deras Excell:tier
Kongl. Råden Herrar Grefvarna, så och Herrar
Frij herrarna, nembligen
Hans Excelktz Gref Gyllenstolpe leth upvijsa
orig. qvittens på afgifften till \ adstena
Krigzmanshus så för frijherre- som gref- S:mt
veståndet  450 daler
Hans Excelhs Gref Dahlberg leth upvijsa qvittens
pä afgifften till Vadstena Krigzmanshuus
; charta sigillata är af Kongl. Maij :tt
skriffteligen efftergifvit  300 »
Hans Excelhs Gref Wallenstedt sammaledes
vijste sig hafva betahlt till Vadstena
Krigzmanshuus  300 »
Hans Excelhs Gref Falkenberg sammaledes . 300 »
Hans Excelktz Gref Wrangel upvijst qvittens
på Vadstena Krigzmanshuus afgifft . . . 300 »
Som och Kongl. Maij:tz nådiga förklaring,
at för charta sigillata bör intet fordras.
Hr Landzhöfdingen Anders Lindhielm för
Vadstena Krigzmanshuus 150
Hr Öfverst Lindhielm dito
150 300 »
Hr Landzhöfdingen Cronhielm för Vadstena
Krigzmanshuus  150 ■»
November.
61
Hr Öfverst Gyllenpistohl upvijst qvittens på S:mt
Vadstena Krigzmanshuus afgifft .... 150 daler
Hr Jurgen Mellin skall hafva betahlt i
Pommern till Krigzmanshuset des an
dehl,
nembligen 150
Herrar Öfverstl[ieutenanter] Melinerne
upvijst qvittens på  300 450 »
För deras broderbarn förmoda dhe i
underdånighet blifva förskonte.
Herrar Öfversterna Fägerschiöldarna upvijst
qvittens hvartera på 150 daler s:mt till
Vadstena Krigzmanshuus; charta sigillata
har Kongl. Maij:tt efftergifvit  300 »
Hr Ammiral Ankarstierna vijste sigh hafva
betahlt till Vadstena Krigzmanshuus 150
daler s:mt; charta sigillata intygas med
en attest af Kongl. Cantzeliet vara efftergifvit
150 »
Hr Öfverst Hamelton och des broder, till Vadstena
Krigzmanshuus  300 »
Hr Landzhöfdingen Eldstierna sammaledes för
frijherreståndet till Vadstena Krigzmanshus
150 »
Hr Öfverst Maidel sammaledes  150 »
Hr Öfverst Muller von der Liihnen sammaledes
150 »
Den 15 November.
öfversågz då äfven som den 2 November åthskilliga
skiöldebref och det på samma sätt som förra gången,
varandes dhe tillijka medh dhe andra upförda på specificationen
bil. 2.
För Hr Adlercrans’ barn blef resolverat, at dhe skulle
intet gifva något till Riddarhuset, efftersom han i lifztiden
har hafft åthskilliga olyckor.
Sammaledes resolverades uppå Hr Landzhöfdingen och
Ammiralen Hans Klercks recommendation för Hr Capiten
Wallerhielms änckia och barn, at oachtadt för den familien
redan vore utfäst och inskrifvit till Riddarhuset 30 daler
s:mt, så skohla dhe doch slippa gratis, och af dem intet
något pro introductione fordras.
62
1693.
Secreteraren uti Antiqvitetz-Collegio Hr Peringsehiöld
blef inkallad, och som han har arbetat nu i några åhr
uppå ett genealogiskt värck, som lärer blifva det fullkomligaste,
som än har varit i Sverige, hvilket är mycket
Kidderskapet till heder och lustre, altså efftergafz honom
och dhe 100 daler s:mt, som han ährnade gifva till Riddarhuset.
Hr Leutnanten Drake inlade en attest, gifven af
Krigz-Commissarien Trotzig, uti hvilken han intygar,
huru såsom han hade varit åhr 1689 ombeden af Hr
Major Fleissner at låta immatriculera honom då ved
Rijkzdagen, men för dhe i attesten införda orsaker kommit
at försumma det; badh at det eij må lända honom
till prsejudice.
TJplästes Kongl. Maij:tz resolution af åhr 1664 om
slijk händelse.
Resolverades at såsom Majoren välborne Hr Johan von
Fleissner bevijsar genom Krigz-Commissarien välborne Hr
Mårten Trotzigz attest, det han hade committerat Hr
Krigz-Commissarien at låta sig immatriculeras ibland
det låfl. Ridderskapet och Adelen ved Rijkzdagen åhr
1689, eiftersom han sjelf var uthcommenderad uti Kongl.
Maij:tz tjenst, män bemälte hans fullmächtig hade sådant
försummat för sina många embetzförrättningar skull,
altså i föllie af Kongl. Maij:tz öfver slijka måhl gifne
nådiga förklaring skall Hr Majoren von Fleisner bekomma
sitt rum uti matrickeln effter sitt brefz datum ibland
dem, som intogos ved åfvanbemälte 1689 åhr Rijkzdagh.
Uplästes Hr Kiörningz supplique, hvari han begiärer,
för dhe af honom påberopade skiählen, at blifva
transfererad i den andra classen. Och som hans skiähl
tycktes vara något mörka, altså blef det committerat
Assessoren Hr Urban Hierne och Hr Axel Lilliegrehn
at öfversee dem och fatta däröfver deras betänkiande.
Den 18 November.
Uplästes deras betänkiande och relation om Hr
Kiörningz saak, som det blef den 15 hujus eommit
-
N ovember.
63
terat (jämf. bil. 16). Och som tvifvelsmåhlet stannade
däri, om den åberopade Matz Kiörning har varit
Kongl. Radh, altså blef Hr Secreteren Peringskiöld
kallad till utskåttet, då han och blef tillspord, om
han i säkerheet kunde seija, at den påberopade Matz
Kiörning har varit i Rådet.
Hr Peringskiöld svarade sig omöjeligen kunna säja
det, ty det äro skiähl både moth och medh.
Uthskåttet tyckte sigh intet kunna något giöra härtill,
utan dhe hemställa det samptl. Ridderskapet, eller
och lembna Hr Kiörning at föredraga detta ährende Hans
Kongl. Maij:tt.
Den 23 November.
Företogz den ansökning, som Herrar Rosenstrålerna
giöra at komma i den andra classen.
Herrar Rosenstråhlerna begiärte, at Secreteraren
Hr Peringskiöld måtte blifva inkallad, på det han däri
kunde få giöra sin berättelse. Hvilket och skedde.
Hr Peringskiöld kom in och hade med sig utur
Archivo åtskilliga original pergamentzbref, genom hvilka
han klarligen vijste, at Rosenstråhlarna hafva i dhe
förra tider varit i Rådet och hafft stoora godz och suttit
i stoor myndighet.
Originalbrefven hades fram, öfversågs, och fann utskåttet
saken helt klar, så att det kunde intet dem förvägras
at transfereras i 2:da classe. Doch bodo dhe,
at Hr Peringskiöld ville däröfver fatta en relation, det
han och giorde. (Jämf. bil. 16).
Sedan uplästes Hr Gersdorffs supplique till Kongl.
Maij:tt och Kongl. Maij:tz remiss till Adeln, hvari han
begiärer at blifva naturaliserad.
Hans skiähl bestå i följande, nembligen: 1. uthi den
tryckta Lifländska matrickeln, hvari Gersdorffarna upföres;
2. uti hans slächtregister; 3. beropar sig på
Adelens vittnesbörd i Lifland, at han är af adelig
slächt.
Utskåttet sade sigh hafva redan frågat den Lifländska
Adeln om denna Gersdorffs familien, hvilka alla
tillstå, at det är en gammal adelig slächt.
64
1693.
Resolverades at bref skulle gå till Hans Kongl.
Maij:tt, hvari berättes, at man af den Lifländske Adeln
har förspordt, at det är en gammal adelig slächt, och i
det öfriga underkastar alt Kongl. Maij:tz nådiga villia
och behag. (Jämf. bil. 16).
BILAGOR.
Bil. 1.1
Kongl. Maij:tz förordning, hvareffter de af Kongl.
Råden och flere af Ridderskapet, hvilka Kongl. Maij:t
sedan sidste Rijkzdagen har benådat med grefve- och
fri]' herrestånd, skole hafva deras rum och sessioner så
uppå Riddarhuset som uti andre publique sammankomster.
Stockholm den 30 Octob. 1693.
Grefvar:
Grefve Nils Gyldenstolpe,
Grefve Eric Dahlberg,
Grefve Didrich Wrangell,
Grefve Gabriel Falkenberg,
Grefve Axell Wachtmeister,
Grefve Lars Wallenstedt.
Fr ij herrar:
Jurgen Mellin; Herman, Gustaf Adolf, Berent, Lorentz,
Gustaf och Johan Mellin;
Andreas Lindhielm och dess broder Mårten Lindhielm,
Policarpus Cronhielm,
Lars Eldstierna,
Cornelius Anckarstierna,
Fromholt Fagerschöld och dess broder Johan Fagerschöld,
1 Prot. sid. 8. — Original. Det åtföljande kungl, brefvet till landtmarskalken,
dateradt samma dag, är här ej upptaget. Det är nästan
ordagrant lika med motsvarande bref vid föregående riksdag (del. XV.
sid. 368).
Sv. Ridderak. o. Adels riksd.-prot., XVI. 1693.
5
66
1693.
Gotthard Johan von Budberg, Gotthard Wilhelm von
Budberg och Leonhard Gustaf von Budberg,1
Malchon(!) Hamilthon och dess brodersson,
Carl Leonhard Muller von der Liihnen,
Carl Gyllenpistohl,
Jurgen Johan Maijdell.
CAROLUS.
C. Piper.
Bil. 2. ^
Specification på dem af Ridderskapet och Adelen, som på
denna Rijkzdag äro vordne intagna, med annotation huruledes
dhe hafva betahlt afgiffterna till Vadstena Krigzmanshuus
och för charta sigillata sampt hvad dhe utfäst
till det läll. Riddarhuset.
töet
Ul ©:
Ö B Qj
C3 ®
<W* **
II*
r*1 5 et-  la e£
[Adlad]
CÄQ
p"1 P-  * £
P 3-
r+-
' P
p
20 Dal.
Falkenfelt
den 17 Junij
1673
upvijst
[qvittens.
30 >
Kirstein
12 Nov.
1686
100 >
Rydingstierna
)
13 April
1687
i upvijst
\qvittens.
80 •
Klintenhielm
>
17 Sept.
3>
50 >
von Fleissner
'i
11 Junij
1688
( upvijst
\ qvittens.
Niuter etfter utskåttetz
upvijst
resolution rum och ställe
ibland dem, som blefvo
r qvittens.
intagne ved 1689 åhrs
Rijkzdag.
100 >
Stiernberg
2>
19 Febr.
1689
50 >
Krebs
I>
26 >
»
1 I originalet står: Johan Gotthard, Wilhelm Gotthard och Gustat
Leonhard Budberger. Men i ett bref från Chr. Schantz till riddarhussekreteraren
af den 2 Nov. 1693 rättas denna uppgift på sätt som ofvan
är införd!
2 Prot. sid. 8.
Bilagor.
67
m O:
_ £ ?
åfvat till
dårhuset.
S:mt.
[Adlad]
005 <J
2 g t
£ B p-
P c>
to P
' P
Co
C P"
8-1"
.* 5-
p
120 Dal
50 >
Von Westphal
Haij
den 1 Martij 1689
> 4 April >
■
f upvijst
\ qvittens.
50 .
Leijonsparre
,
10 >
3>
upvijst
T upvijst
100 >
Blix
12 .
>
qvittens.
\ qvittens.
100 .
Adlerstierna
16 »
( upvijst
50 .
Ankarloo
19 .
\ qvittens.
100 .
Ehrenstedt
2 Haij
1 upvijst
1 upvijst
Adlercrans
10 >
(qvittens.
1 qvittens.
Slapp effter utskåttetz
resolution gratis at gifva
till Riddarhuset, och
det i anseende till fa-
drens olyckor.
80 >
Wallrave
22 Junij
1689
) upvijst
1 upvijst
50 >
Sparrskiöld
25 Äng.
>
j qvittens.
j qvittens.
50 >
Bernhielm
Öfverst Hamelton för-  säkrat, at Vadstena
Krigzmanshus skall
blifva betahlt, om det
icke är där nedre skedt.
>
30 .
>
30 >
Mannerstierna
5
31 .
7>
50 >
Cedercrona
1>
6 Sept.
»
50 .
Simmingskiöld ....
J>
8 Oct.
T>
50 »
von Scheffer
15 Nov.
2
upvijst
150 »
Westenhielm
»
20 >
>
' qvittens.
70 »
Canonhielm
>
8 Dec.
S>
100 >
Berco
J>
20
upvijst
Wallerhielm
>
6 Febr.1
1690
qvittens.
Skref väl in 30 daler
s:mt, män effter ut-
skåttetz sedermera gif-
na resolution effter-
gafz det.
40 .
von Weinberg
3>
21 »
»
50 »
von Bysing
>
26 Martij
2>
60 >
Gyllenskiöld
>
9 Maij
>
1 npvijst
qvittens.
30 »
är af Kl.
Sammal.
Riddarstorm j
>
12 Junij
,
■ Mitt eff-  tergifvit
• effter-  gifvit.
68
1693.
Utlåfvat till
Riddarhuset.
S:mt.
[Adlad]
Till Vadstena
Krigzmans-  huus.
För Charta
Sigillata.
100 Dal.
30 >
30 »
Mannerburg
Reuterswärd
Elfvencrona
denl8Junij 1690
> 20 Äng. »
» 22 > >
| upvijst
[ qvittens.
70 >
Lilliengrip
»
10 Sept. »
100 »
100 >
Hägerfelt
Sillnecker
1 Octob. >
» » 2>
, upvijst
qvittens.
100 »
Lillienstedt
6 Nov. >
O Q O O
O O CD
rH tH
Polchow
Steb
Godenhielm, Petter och
Johan
Reuterhålm
8 > >
4 Jan. 1691
12 .
16 > »
1 Secret.
1 Goden-  [ hielm
1 för sig.
upvijst
(qvittens.
40 >
Elwing
» » >
30 »
Riddarswärd
24 >
40 >
Cronmark
16 Febr. »
.
100 >
Linrots barn
>
17 > >
CJ»
o o
Adlerstedt
Wästerskiöld, Salomon
och Anders
>
23 » >
6 Martij »
upvijst
! qvittens.
100 »
Ehrenstolpe
13 > >
150 »
100 >
60 »
Gripenstedt
von Otter
Tigerstedt
2 April »
18 » >
27 >
upvijst
qvittens.
70 »
60 »
100 »
Lagerström
Lagerbohm
Spofvenhielm
•»
'i
>
29 »
28 Julij >
14 Aug. »
upvijst
qvittens.
30 >
Eältstierna
18 > >
50 »
Riddarström
>
28 >
100 »
Strokirck, Johan och Paul
1
18 Octob. >
80 >
200 »
Adlerflycht
von Berchner
»
22 >
13 Dec. >
j
i upvijst
/qvittens.
60 >
Karlsten
»
2 Jan. 1692
]
100 >
von der Wolifesburg . .
Låfvar skaffa bevijs, at
Vadstena Krigzmans-  huus är i Bremen be-  tahlt.
>
9 »
Bilagor.
69
wa
låfvat
ddarh
S:mt,
[Adlad]
00 EJ"
o> !z:
jrf »—>
50 Dal.
Dankwardt
den 23 Jan.
100 >
Schmitt
7>
4 Martij
100 .
Manderstierna
.
15 »
80 »
Gyllenhålm
T>
18 .
60 »
Palmcrans
>
20 >
100 >
Ehrenström
21 »
CO
O
Utterhielm
T>
23 »
50 »
Stiärnklo
■»
» >
40 »
De la Grange
»
27 Junij
80 >
Palmstierna
1 Julij
50 .
Lindeblad
h
3 Ang.
50 >
Leijonstråhle, Wilhelm
och hans stiufson Knut
Biörck
2>
8 >
40 »
Osenhielm
15 >
60 >
Stiärneroos
14 Sept.
50 .
von Lusten
3 Octob.
50 >
von Rudbeck, Carl . .
* >
150 »
De Besche, Emanuel . .
T>
24 Nov.
30 »
Tonerhielm
30‘Jan.
50 »
Schantz, Ludwich, Fre-  drich och Christian .
2>
4 >
100 >
De Behm
T>
24 »
50 >
Eding
»
1 Febr.
CO
O
Herdhielm
17 >
O
CO
Grnbbenskiöld
T>
22 >
60 »
Mannerheim
t
18 Martij
150 >
Cronstedt
Bekommer i föllie af
Kongl. Maij:tz bref
dhe förra Cronstedters
rum.
»
» »
40 »
Ehrenmark, Philip och
Edwart
)
25 »
80 »
Adlerklo
6 Maij
80 ,
Peringer-Lillieblad . . .
T>
3 Junij
1692
CO a:
upvijst
qvittens.
upvijst
qvittens.
upvijst
qvittens.
upvij st
qvittens.
Hr Assessor Hierne
låfvat, at alt skall
clareras till nästa
Maij.
I
upvijst
qvittens.
upvijst
| qvittens.
upvijst
I qvittens.
1 upvijst
| qvittens.
, * Detta datum är oriktigt; bör vara den 2 Jan. Se konceptet till
skoldebrefvet (Riksarkivet).
70
1693.
£ 3
W
H ro* -ef
<K" ^
ä S <
Hz
[Adlad]
P sj p
Sgg*
P CD
Ko
K* er
* g
P 3-
S- K
CO ö
1 so
so
100 Dal.
Swanskiöld
den 17 Junij
1693
t upvijst
[qvittens.
1 upvijst
100 >
Gerdes
20 »
*
j qvittens.
60 »
Lillienstrahl
26 »
|
40 »
Rotenburg
»
7 Julij
( upvijst
1 npvijst
[ qvittens.
50 >
Löwenstern
»
14 Äng.
5>
t qvittens.
80 .
Prytz, Clas
25 »
1
Hallenstedt
2 Sept.
Gafs intet före, eflter-
som han dödde under
varande Rijkzdag och
har inga barn eifter
sigh.
100 »
Pincier
16 »
100 »
Tranhielm
27 »
100 >
Adlerfelt
2>
30 »
t
Peringskiöld
»
1 Octob.
»
upvijst
I anseende till det genea-
qvittens.
logiska arbetet, som han
har under händer, så
, upvijst
qvittens.
togz intet något utaf
honom.
100 >
Watrang, Johan ....
5 »
3>
80 »
Eenhielm
13 »
5>
20 »
Köhningzstedt
>
1 Nov.1
|
30 >
Wohlberg
T>
18 >
»
1 npvijst
| qvittens.
30 »
Pijlcrans
[13] .
t
Frölich
19 >
»
50 »
Blixenstierna
100 »
von Wederkopp ....
23 »
>
/ upvijst
[ qvittens.
1 npvijst
qvittens.
Gersdorf!
1 Enligt sköldebrefskoncepten adlades Blixenstierna den 9, Wohlberg
den 10 ocb Köhningzstedt den 18 Nov.
Bilagor.
71
Bil. 3.1
Förteckning på adelns ledamöter i sekreta utskottet.
Kongl. Maij:tt häfver nådigst utsedt effterskrefne af
Ridderskap et och Adelen till det förordnade secrete utskottet,
som sig den 4 Novemi), klockan otta för middagen
uppå slottet i Cantzeliet och conference-sahlen lare hafva
till att inställa, nembligen:
Landtmarskalken Jacob G-yldenborg,
Gustaff Duglas,
Niels Gyldenstierna,
Carl Sparre Larsson,
Carl Bonde,
Blekert Wachtmeister,
Åke Ul[f]sparre,
Bernhard von Lieven,
Lorentz Creutz,
Niels Gripenhielm,
Otto Wellingk,
Johan Anders von der Pahlén,
Reinhold Rebenner,
Johan Siöblad,
Hans Klerk,
Gustaff Tungel,
Anders Lindhielm,
Lars Eldstierna,
Polycarpus Cronhielm,
Cornelius Ankarstierna,
Fromholt Fägerschiöld,
Knut Posse,
Carl Hård,
Carl Ehrensteen,
Carl Gyldencreutz,
Gustaff Adolph von Säcken,
Harald Strömfält,
1 Prot. sid. 9. — Original.
72
1693.
Carl Rehnschiöld,
Abraham Cronhiort,
Niels Strömberg,
Axel von Sehar,
Johan Höghusen,
Petter Frank,
Hans von Dellingzhausen,
Carl Gustaff Frölich,
Hans Billingschöld,
Jonas Schönberg,
Antoni von Groot,
Petter Snack.
Actum Stockholm den 3 Novemb. åhr 1693.
CAROLUS.
(L. S.)
J. Bergenhielm.
Bil. 4.1
Kongl. Maij:tz nådiga proposition, hvilken
till samptel. dess Ständer blef framstält vid
Rijkzdagen i Stockholm den 3 Novemb. åhr 1693.
Såsom Kongl. Maij:tz trogne Ständer uthaf dess nådigste
kallelsebreef redan till någon dehl lare hafva förmärckt
hvad som eenkannerligen haar föranlåtit och beveekt
Kongl. Maij:tt till att förskrifva dem till den vählberammade
Rijkzdagen, och huruledes Kongl. Maijrtt gärna
hade velat lijsa och forsk öhna dem än på någon tijd från
denne resan sampt de besvär och olägenheeter, som densamma
till äfventyrs torde med sig föra, altså erkänner
och uptager Kongl. Maij:tt med särdeles Kongl, nådeden
underdånigste lyddna och oförtrutenheet, som de så därutinnan
som vijd alle andre tillfällen för detta berömmeligen
hafva låtit förspöria; villiandes Kongl. Maij:tt
i nåder än ytterligare härmedh hafva dem underrättat
1 Prof. sid. 9. — Afskrift, jämförd med originalet i Riksarkivet.
Bilagor.
73
om orsakerne till denne sammankallelsen, som bestå besynnerligen
uthi detta effterfölliande, nembligen:
I.
Alldenstund Kongl. Maij:tt har beslutit att låta Hennes
Maij:tz dess högstelskelige numehra hoos Gud evinnerligen
sahl. k[ära] gemåhls, den fordom stormächtigste
Furstinnas och Frus, Fru Ulric® Eleonor®, Sveriges, Göthes
och Vändes Drottnings etc. sorgelige begrafning och
jordefärd alt med christelige och tillbörlige ceremonier
vinna sin fullbordan, fördenskull som detta sårgelige och
högstbeklagelige dödzfallet är af een så stoor vicht och
värdigheet, att det rörer icke allena Kongl. M:tt och dess
höga Kongl, huus utan jemväll hela rijket och k[ära] fäderneslandet
sampt alle dess inbyggiare i gemehn för den
stora dehl, hvilken de hafva uthi det, som deras af Gudit
förordnade höge öfverheet träffar och vederfahres, utaf
hvilkens tillstånd jemväll deras samptel. glädie och förnöjelse
eller sorg och olust hänger och sin uprinnelse tager,
så har Kongl. M:tt funnit nödigt, att Ständerne vid
samme högstheklagelige tillfälle måtte vara tillstädes till
att vijsa deras sorg jämte den underdånigste devotion,
kiärlek och vyrdnad, med hvilcken de icke allenast uti
Hennes högstsahlig Maij:tz lijfztijd hafva betygat sig
erkänna Hennes Maij:tz moot dem i hvariehanda måtto
vederfahrne nådh och ynnest utan läre ock nu gärna villia
Hennes Maij:tt till yttersta heder och vählförskylt ähretienst
vara Hennes Maij:tt till grafven följachtige, när
de något fram bättre därom vijdare effter Kongl. Haij:tz
nådige behag blifva ansagde.
II.
Och ehuruvähl Ständerne förnembligast för nästbemälde
orsak denne gången äre sammankallade, så har
Kongl. Maij:tt dock därhoos vid detta tillfälle af serdeles
Kongl, ynnest och nådig bevågenheet velat underrätta
Ständernes uthskott, emedan det för vijdlöftighetz
skuld här ej så beqvämligen ske kan, om uthrijkes sakernes
sammanhang och beskaffenhet i anseende både till
vårt k[ära] fädernesland som ock elliest. Och som den
nptände svåre krigslågan nästan uti heela christenheeten
74
1693.
ännu, Gudh bättre, högstbeklageligen brinner, så haar
Kongl. Maij:tt tillijka med sine trogne Ständer så mycket
högre orsaak med skyldigaste vyrdnad och tacksamheet
att erkänna den store nåden, som rijket och k[ära] fäderneslandet
alt ännu vederfahres igenom den ädle freden,
som detsamme hugneligen nyttiar och åthniutar, varandes
Kongl. Maij:tt jemväll sinnad således än vijdare genom
Gudz nådige medvärckan att styra och ställa dess rådslag
och Kongl, åhuga, att den dyrbahre freden må icke
allenast ytterligare inom vårt k[ära] fäderneslandz gräntzor
varda bijbehollen utan ock, om möjeligit är, uti hela christenheeten
återbracht, och således den stora blodzuthgiutelsen
samt den nödh och det älendet, som ett så svårt
krijg med sig föhrer, dämpat och stilladt blifva.
III.
Sedan har Kongl. Maij:tt också i lijka måtto låtit
sig i nåder behaga att gifva des trogne Ständers uthskott
närmare kundskap om rijkzens och k[ära] fäderneslandetz
närvarande inrijkes tillstånd och hvadh sedan deras sista
sammankompst i anledning af deras då så vähl som tillförende
skedde berömlige förklaringar genom Gudz nådige
vählsignelse och Kongl. Maij:tz oaflåtelige försorg till det
allmänne bästa samt rijkets vählstånd, försvaar och säkerheet
är förelupit och till väga bräckt.
Kongl. Maij:tt tviflar intet, att dess trogne Ständer
läre utaf sådan Kongl. Maijrtz vählmehnte nådige försårg
samt christelige upsåth och ändamåhl finna deras förnöjelse,
upkomst och förkofring, och vill fördenskull önska
därtill den alldrahögstes milderijke vählsignelse, förblifvandes
altijd dess trogne Ständer sampt och synnerligen med
sin Kongl, ynnest och nådh vählbevågen. Actum ut supra.
CAROLUS.
(L. S.)
J. Bkrgenhielm.
Bilagor.
75
Bil. 5.1
Riddarhusdirektionens berättelse.
Ved denna det höglåfl. Ridderskapetz och
Adelens lyckeliga sammankomst håfve vij intet
velat underlåta effter vanligheten at giöra en
kårt berättelse om Riddarhusets nu för tiden
varande tillstånd samt föredraga några ährender,
hvaröfver det höglåfl. Ridderskapetz och
Adelens förklaring är af nöden.
1.
Sedan senaste Rijkzdag håfve vij icke mindre än tillförende
låtit oss vara angelägit at infordra det låfl. Riddarhusets
utestående fordringar, så mycket möijeligit varit
och tijderne samt en och annans vilkor häfver medgifvit,
hvarved fölliande af Ridderskapet och Adelen hafva för
de i deras suppliquer andragne skiähl skull sökt förskoning,
en dehl för heela skulden, en dehl för interesset
allena, nembligen sahl. Hr Jöns Lillies, Hr Daniel Nicolai
Greiffencrans, Hr Alexander Anderssons, Hr Olof Sillneckers
arfvingar, så och Hr Mårten Brase, för hvilka
vij hafva resolverat, at dhe till nästkåmmande Rijkzdag
skulle blifva för interesset okrafde, om dhe straxt erlade
sielfva capitalet, det dhe och hafva giort. Sammaledes
häfver sahl. General-Leutn. och Gouverneurens högvälborne
Hr Jacob Johan Taubes änkiefru anhållit om tillgifft på
det uplupne interesset och tillbudit sig till en viss tijdh
at villia betala heela förähringzsumman, hvar till vij —
doch till det låfl. Ridderskapetz vijdare behag — håfve
samtycht, i consideration at förähringen är tämmelig anseenlig;
hvilket alt det låfl. Ridderskapetz och Adelens
öfvervägande och gottfinnande hemställes.
2.
Det hafva sahl. Hr Josua Gyllenhorns, Fru Anna
Gyllenhorns, Hr Knut Classon Ugglas och Fru Gertrud
1 Prot. sid. 9. — Original.
76
1693.
Mauritzdåtters arfvingar varit i riddarlmusböckerna debiterade
för några paster, hvaremot de en och annan gång
hafva exciperat och påstått dem, om icke alle doch största
dehlén vara betahlte; hvarföre äre vij vordne förorsakade
icke allenast at företaga dhe af dem inlagde skiähl utan
och nu för en kortt tijdh sedan at låta undersökia uti
handlingarna om sakens rätta sammanhang, då den är befunnen
sådan, som hon uti den nu nyligen slutne riddarhuusboken
till alla dess omständigheter och med dess
allegatis är införd. Yore altså vähl, om det låfl. Ridderskapet
och Adelen ville företaga denna saken, på det man
kunde däruti hafva ett vist sluth.
3.
Ibland andra, som uti riddarhusböckerna blifva för
deras introductions förähringar debiterade, äre några, som
sig intet skriffteligen till något hafva obligerat, utan finnes
allenast en viss summa annoterat för deras introduction; om
dessa böra lijka graveras med interesse som dhe, hvilka
sig skriffteligen till något förbundit, är nödigt ved räkningarnes
expedierande at det låfl. Ridderskapet och Adelen
ville resolvera öfver.
4.
Såsom en dehl af dhe obetahlte och balancerade påster
härröra af någon ringa rest till 2, 3 å 4 daler s:mt,
som åffta ved betahlningen och i landzorten eij är vorden
af debitorerne i acht tagen, medan dhe effter dhe utgångne
räkningarne hafva clarerat sin skuld och eij considererat,
at emellan räkningarnes datum och betahlningen
torde vara någon tijdh förluppen, som har fördt med sig
något interesse, som förorsakar en sådan difference, och
at räkningen måste med interesse continueras, fördenskull
lembnas detta äfven till det låfl. Ridderskapetz och Adelens
resolution, huru man harved sigh skall förhålla, om
räkningarna skohla continueras, heller om sådane differencer
må afskrifvas.
5.
Och som det har varit nödigt at hafva en viss book
på alt det, som Riddarhusetz inkåmster och utestående
Bilagor.
77
skuld angår, så har Secreteraren Gyllenkrook den författadt
och nu till Rijkzdagen fädt den till ett fullkombligit
sluth.
6.
Det låfl. Ridderskapet och Adelen lärer påminna sig,
huru såsom Hans Excell:tz Kongl. Rådet högvälborne
Gref Erich Lindschiöld månde uppå anmodan sigh påtaga
at föra presidium här vid Riddarhuus-Directionen. Män
som den högsta Gudh har behagat genom den timmeliga
döden kalla Hans ExceU:tz härifrån värden, altså lärer
Ridderskapet och Adelen vara omtänkte at förmå någon
af Deras Excell:tier af Rådet i stället igen.
7.
Det har vedh dhe förre Rijkzdagarne varit omtahlt,
at Riddarhuusplatzen mot gatan skulle på något sätt
bebyggias, så at det kunde vara både för staden och huset
någon prydnat och därjemte något åhrligen af sig kasta,
hvilket vij och hafva tänkt nu at gifva vid handen till
Ridderskapetz och Adelens vij dare öfverläggiande och behag,
om sådant skulle fram bättre ställas i värket, när
man finge sakerne i det skick, som sig bör.
8.
Elliest och måste vij berätta det låfl. Ridderskapet
och Adelen, huru såsom Cammareraretiensten här ved Riddarhuset
är sedan sidsta Rijkzdag blefven öpen, och som ved
Rijkzdagen anno 1675 är vordet resolverat, at den tiänsten
skulle, när den blefve vacant, besparas, så håfve vij
och det giordt, män dock eij kunnat undgå i anseende
till hans långliga tiänst at bevillia hans effterlåtne enkia
och barn, som äre lemnade uti ett mycket beklageligit
och fattigt tillstånd, ett nådåhr, förmodandes intet sådant
vara det låfl. Ridderskapet och Adelen emoth.
Sammaledes håfve vij och upsagt Eiscalen dess tiänst,
efftersom han ved Rijkzdagen har af Ridderskapet och
Adelen sielf begiärat afskied, så at Secreteraren nu förrättar
så det eena som andra, som förefaller, utom
processen mot det grefl. De la Gardiska sterbhuset, som
Eiscalen har begiärat at bringa till sluth, efftersom han
78
1603.
den begynt; hvarved vij eij kunna underlåta at gifva det
låfl. Ridderskapet och Adelen tillkiänna, huru såsom vij
utaf Fiscalen Hr Lars Riddermarkz ingifna cassaräkningar
intet annat vetat, än at dlie medel, som han balancerade
sig före, stodo effter hans räkningars lydelse uti
Lähn-banco, Riddarhuset till nytta och säkerhet, män som
vij för någon tijd sedan föllo på dhe tankar at låtaLähnbankens
attester förvahras uti Riddarhushvalfvet och då
skriffteligen beordrade Fiscalen at lefverera dem hijt, så
försporde vij, at medlen eij voro så vijd handen, utan at
han dem effter sitt behag och utan vår vetenskap och
communication hade disponerat, hvilket har förorsakat
oss, utom dhe till honom sielf giorde åtskillige påminnelser
så skrifft- som munteligen, på alt giörligit sätt at
sökia Riddarhusetz säkerhet, i det vij icke allenast låtit
inprotocollera all hans sahl. faders som cautionists egendom
och anhållit om dess värdering, som snart lärer skie,
utan och obligerat honom at inkomma med en annan cautionsskrifft.
Och som vij härved giärna hafva hafft all
möda ospard, så bedia vij till vår frijkallelse i framtiden
för allt ansvar, at det låfl. Ridderskapet och Adelen sielfva
tächtes denna saken och de därtill hörige skriffter öfversee
och determinera, huru härmed vijdare skall förhållas.
I det öfriga förblifve
Högvälborne Hr Landtmarskalkens
och samptel. det höglåfl.
Ridderskapetz och Adelens
Stockholm den 30 tiänstvilligste
Octob. anno 1693.
G. Falkenberg.
Bengt Rosenhane. Jahan Olivekbans.
Bilagor.
79
Bil. 6.1
Adelns besvär.
Stormächtigste, allernådigste Kånung.
Eders Kongl. Maij:tt hembära dess trogna undersåtare
af Ridderskapet och Adelen en allerunderdånigst
tacksäjelse för all den nådh, med hvilken Eders Kongl.
Maij:tt dem altijd har omfattat. I synnerhet böra vij
med all underdånig vördnad erkiänna dhen höga Kongl,
nåden, at Eders Kongl. Maij:tt ved deras sammankombster
med nådigt tålamodh städze har vehlat deras underdåniga
ansökningar uptaga och dess nådiga resolutioner
deröfver meddehla, uppå hvilka samt dhe flera Eders
Kongl. Maij:tz utgångne hälsosamma nådiga förordningar
den värkan är fölgd, at hvar och en af oss kan nu veta
hvad uti ett eller annat kan vara rätt och skiähligit, och
vij altså denna gången med någon vijdlyfftighet hafva
en underdånig försyn at falla Eders Kongl. Maijrtt besvärlige;
utan som någre små måhl förefalla, hvaröfver
vij uti underdånighet önska att kunna erhålla Eders Kongl.
Maij:tz allernådigste förklaring, så bedia vij uti diupaste
ödmiukhet, det Eders Kongl. Maij:tt nådigst tächtes dem
anhöra och hoos sig låta finna rum till en nådig bönhörelse.
1.
Det har i dessa förflutna åhren händt en och annan
utaf oss, at något besvär är i landzorterna giordt antingen
uppå säterien eller råå- och röörshemmanen, hvaröfver
vederbörande ägarne hafva sig först hoos Herrar
Gouverneur- och Landzhöfdingarna och sedan uti det
Kongl. Cammar-Collegio förklarat, men eij så straxt kunnat
erhålla resolution, utan för Collegii myckna arbete
skull har det kommit at stå oafgjordt i 2, 3 åhr bortt
1 Prot. sid. 14. — Koncept med påskrift: »Insinuerades utki nnderdånigheet
den 8 Novemb. 1693 genom Hr Landtmarskalken ock fem af
hvar classe.» Jämfördt med det i Riksarkivet förvarade originalet, som
har följande påskrift: »Upläsit i Kongl. M:tz cammar och Rådetz närvara
den 9 Novemb. 1693.»
80
1693.
åth; imedlertijdh fall ra cronobetiänterne fort med executionen,
och ved saksens sluth så är åffta funnit, at det giorda
besväret är vordet uphäfvit, hvarigenom man är vorden
förorsakad med myckin möda, omkåstnad, resor och sollicitatur
at sökia och få sitt igen. Fördenskull som vij på
den eena sijdan i ingen måtto tänkia eller vehla begiära
det, som kan vara emot eller hindra Eders Kongl. Maij:tz
höga interest, män och därjemte äre försäkrade, huru
ogiärna Eders Kongl. Maij:tt seer sina trogne undersåtares
olägenhet, så bedie vij underdånigst, det Eders
Kongl. Maij:tt, så vijda det icke hindrar indehlningzvärket,
täcktes benåda oss med dess förklaring, det ved händelse
af sådan gravation och at saken heroor under Kongl.
Cammar-Collegii decision, cronobetienterne intet må imedlertijdh
skrijda till executionen med räntornes upbärande,
män i fall at med sakens sluth något längre drögde, och
man funno af nöden at taga Eders Kongl. Maij:tz säkerhet
i acht, det räntan då allenast må sättias in loco
tertio eller i seqvester, eller och at ägaren må emot caution
den få upbära.
2.
Såsom vedh dhe reef- och skattläggningar, som effter
Kongl.Maij:tz nådiga befallning skohla hållas öfver dhe med
Kongl. Maij:tt och Cronan tillförende ingångne byten, och
därved faller någon besvärlig kåstnad, i det at Häradzhöfdingar,
Fougdar, Landtmätare, Nämbden och andra,
som där böra vara ved handen, därföre fordra sin betahlning
och underhåll, hvilket vij uthi underdånighet förmoda
vara emot Eders Kongl. Maij:tz nådiga villia, män
så länge vij intet hafva någon viss förordning att hålla
oss vijd, så är för oss möda at slippa samma omkåstnad;
alt därföre bönfalle vij underdånigst, Eders Kongl. Maij:t
ville förunna oss dess nådiga resolution häröfver.
3.
Eders Kongl. Maij:tz nådiga försvar och rättvijsa
håfve vij alla at hugna oss utaf, så att ingen må oskiähligen
och emot lag till dess heder och ähra angripas,
mindre fängzlas eller med arrest beläggias, utan at den,
som sådant gior, må hafva därföre at förvänta det straff,
Bilagor.
81
som lag är lijkmätigt. Män så händer sig ibland och är
handt, at någon Fiscal, missbrukandes Eders Kongl. Maij:tz
höga nampn och skrijdandes öfver dess embetes myndighet,
utan Eders Kongl. Maij:tz, Kongl. Collegiernes eller deras
förmäns befallning och utan at dhe hafva dhe skiähl och
ohrsaker, som lagen vid sådane klagemåhls anställande
fordrar, understår sigh at angifva och anklaga en eller
annan till dess heder eller lijf; fördenskull är vår allernådigste
bön, det Eders Kongl. Maij:t nådigst tächtes
effterlåta den, som sådan olycka är händ och således olagligen
är angrepen, få reconvention uppå en sådan Fiscal,
som någon anklagar och icke med fullom skiählom gitter
det bevijsa, och at han må stå samma straff samt i samma
foro, som han varit tahlande, blifva svarande och dömas
för sitt förseende.
4.
Eders Kongl. Maij:tt hembära vij en underdånig tacksäijelse,
som uppå vårt anno 1680 ingifne underdånige
förslag och ansökning nådigst månde afskaffa dhe den
tiden brukelige kåstsamme begrafningarna, män som af
en och annans yppighet sedermera åtskilliga missbruk
sig därvedh hafva inrijtat, som falla oss vidh dhe tillfällen
alt för besvärliga, önskandes man mycket heller
kunna använda sådane medel till Eders Kongl. Maij:tz
tiänst — därtill vij och altid äre vederredo — än at i
sådane onödiga fall offta gripa till det endeste och sättia
sig i vidlyftighet; fördenskull Eders Kongl. Maij:tz nådiga
behag och gottfinnande underkaste vij i ödmiukhet,
om icke här som i andra länder begrafningarna och kunde
förrättas straxt effter dödzfallet om afftonen, då besättningen
skier, utan något väsende, confaiturer, måhltider
och andra omkåstnader, så att ingen utom den närmaste
slächten må varda därtill buden eller någon föllia utur
kyrkian i huset tillbakas, doch at en liten sermon eller
predijkan må därved hållas; villiandes vij härigenom i
ingen måtto betaga Prästerskapet och kyrkiorne deras
rättigheter.
5.
Med all underdånig tacksamhet erkiänna vij och den
nådiga resolution Eders Kongl. Maij:tt anno 1686 uppå
Sv. Ridder sk. o. Adels riksd.-prot., XVI. 1693. 6
82
1693.
våra underdånige besvär, 19 §, oss månde meddehla at
niuta skattlägg- och förmedling på dhe frälsehemman, som
voro så svaga, at dhe eij kunde giöra skiähl för den dem
påförde räntan, män så hafva vij eij än, utan tvifvel för
andra hinder skull, hafft den lyckan at i värket niuta
den nåden, skulle och intet härom någon ansökning giöra,
om det i sig sielf vore någon förminskning i Eders
Kongl. Maij:tz inkomster, män som på en och annan
orth sådana till ägor ringa hemman för räntornas stohrlek
skull blifva öde, hvarigenom Eders Kongl. Maij:tt
och Cronan mycket mehr afgår, fördenskull är vår allerunderdånigste
bön att kunna få på desse hemman någon
förmedling.
6.
Till föllie af Eders Kongl. Maij:tz allernådigste rusttiänstzordning
hafva vij fuller åhrligen inlagt våra rusttiänstslängder
och därpå begärat vederbörandernes attester,
män dem på sombliga orter intet kunnat erhålla,
medan man eij har kunnat hafva någon visshet om godzens
natur; fördenskull bedie vij allerunderdånigst, at så
länge reductionsvärket är oslutit och Landzcontoiren
med arbete äre öfverhopade, oss nådigst måtte tillåtas at
allenast inläggia våra rusttienstslängder och slippa at
därpå sökia några attester.
7.
Sidst betacke Eders Kongl. Maij:tt Ridderskapet och
Adelen i Skåne uti underdånighet för dhe tillförende
giorda nådiga förordningar om oxhandelen som en där i
landet important saak,1 i underdånighet ansökiandes det
Eders Kongl. M:tt genom dess än ytterligare förklaring
nådigst ville dem därved bijbehålla, at dhe dem utan
hinder må få till godo niuta.
Dessa äre dhe underdåniga ansökningar, som inför
Eders Kongl. Maij:tz nådiga trohn vij uti största underdånighet
nederläggie, förväntandes häröfver Eders Kongl.
1 Orden sorn en där i landet important saak äro uteslutna i
originalet.
Bilagor.
83
Maijrtz nådiga resolution, och förblifve med diupaste
vördnad
Eders Kongl. Maij :tz
Allerunderdånigste och troplichtigste
undersåthe
på samtl. Ridderskapetz och Adelens vägnar
Jacob Gyllenborg,
Lantmarskalck.
Bil. 7.1
Kongl. Maij:tz proposition till Ständernes
fullmächtige secrete utskått om rijkzens närvarande
tillstånd och angelägenheter i anseende
till det inhemiske väsendet. Gifven Stockholm
den 4 Novemb. 1693.
Hvad tillståndet här inrijkes angår, så lärer störste
dehlén af Ständerne ännu vara uti friskt minne af den
nådige remonstration Kongl. Maij:tt uppå 1680 och 1683
åhrs Rijkzdagar dem sampteligen därom lät giöra, hvad
för en mächta stoor brist sig den tiden befann vid den
åhrlige ordinarie staten så inrijkes som särdeles uti provincierne,
jämväl och huru militien både till landz och
siös märkeligen var försvagad och af sig kommen, samt
defensionsvärcken förfallne och ovährbare, förutan det at
rijket uti en odrägelig stoor giäld och skuld var nedersänckt.
Sammaledes lära Ständerne sig kunna påminna af dhe
utförlige relationer samt tydelige specificationer och extracter,
som Kongl. Maij:tt uppå dhe senare Rijkzdagarne
åhr 1686 och 1689 för dem lät upgifva, huruvijda både
dhe anseenlige bevillningar så väl som åtskillige förslag
och välmehnte utvägar, hvilka Ständerne af en trogen
1 Prot. sid. 14, 15. — Afskrift, två exemplar, jämförd med det i
Riksarkivet förvarade originalet till sekreta propositionen, hvars första
del, sorn icke meddelades stånden, handlar om förhållandet till främmande
makter, den andra om »rijketz inhemiske väsende». I originalet åberopas
en mängd bilagor, hvilka icke finnas i behåll.
84
1693.
oell devot zéle gofvo vid handen, hafva kunnat värka till
at uprätta det aldeles förfallna värket, såsom och hvarpå
det berodde, at ett och annat intet hade kommit till sitt
richtige sluth, jämte hvad än kunde mangla och fehla,
innan rijket till sine fullkomliga krafter och behörige
styrkio kunde komma.
Nu har Kongl. Maij:tt vid denne närvarande dess
trogna undersåtares och Ständers sammanvarelse icke
heller underlåta velat at giöra dem den nåden och låta
blifva underrättade: Först huruvijda dhe på sidste 1689
åhrs Kijkzdag giorde bevillningar hafva kunnat förslå
till dhe tarfver och nödvändigheter, hvartill dhe blefvo
bevilliade. Sedan och för det andra, uti hvad stånd
sedan sidste Kijkzdag statsvärket, särdeles uti provincierne,
är kommit, samt huru dhe öfrige dehlarne äre
blefne befordrade, hvarpå fäderneslandetz försvahr och
sällhet heroor. Och för det tredie, huruvijda det är
kommit till sluth med en och annan Commission, samt
huru dhe expedient äro värkstälte, som samtelige Ständerne
hafva utsedt för det allmänna bästa vara dhe nödoch
nyttigaste.
1.
Såsom Kongl. Maij:tt på Kijkzdagen 1689 vardt förorsakad
at föreställa samtel. Ständerna, huru högnödigt
det vore vid då varande conjuncturer, at Kongl. Maij:tt
måtte stå uti en fullkomlig författning till landz och siös,
fredzpacterne till fäderneslandzens säkerhet at kunna
bijbehålla, så månde och Ständerne af en underdånig devotion
utlåfva icke allenast uti näst därpå fölliande April
månad en heel bevillning, aldeles som uppå Ständernes
möte åhr 1686 blef förafskedat, utan och, så framt krigzlågan
skulle itändas och Kongl. M:tt nödgas framgent
stå beväpnad, tillsäga ännu en slijk bevillning, som förbemält
är, at villia uthgiöra innom Novemb. månadz sluth
samma åhr, och ytterligare på den händelsen af krig antogo
dhe fölliande åhren, så länge kriget skulle vahra,
åhrligen uti Novemb. månad at utgiöra en enkel contribution,
som ofvanförmält är. Men skulle den aldrakögste
Guden stilla krigzbullret och fäderneslandzens säkerhet
en mindre krigzrustning tåhla, då ville Kongl. Maij:tt
Bilagor.
85
Ständerne nådigst hafva förunt at utgiöra den eena enkla
bevillningen allenast i April månad då varande åhr.
Sammaledes skulle en enkel contribution för åhr 1690 vid
åretz ända erläggias, och sedan dhe påfölliande den heela
krigzbevillningen aldeles uphöra. Yijdare och såsom utom
1686 åhrs bevillning till Banckens afbetahlning något
brast, så månde Ständerne utfästa så väl därtill som till
nödträngde sollicitanters afbetahlning at villia utgiöra
åhr 1691 i Novemb. månad en half contribution, sammaledes
åhr 1692 in Novembri en half.
Nu är fuller genom Gndz bijstånd och Kongl. Maij:tz
försichtige förde rådslag den krigsfahran, som vid Ständernes
sidste sammanvara fäderneslandet syntes öfverhängia,
på gott maneer förmedelst en förtrolig afhandling,
kommen at af boijas och uphöra; doch skedde sådant intet,
förr än Kongl. Maij:tt måste gifva sine rådslag eftertryck
med en fullkomlig utrustning till lands och siös,
och icke allenast låta flåttan finna sig uti sion behörigen
providerad och utrustad, utan och cavalleriet med infanteriet
och artolleriet uti fullkomlig marche, så at ehuru
anseenlig 1689 och 1690 åhrens Ständernes bevillning och
synes vara, så har den ändå till störste dehlén därtill
upgått.
Hvad dhe tvänne halfva contributionerne vidkommer,
hvilke Ständerne åtogo sig för åhren 1691 och 1692 at
utgiöra så till Banckens fullkomlige afbetahlning för
Kongl. Maij:tz och Cronones därsammastädes giorde låhn
som till dhe nödträngde sollicitanters förnöijelse, så emedan
Kongl. Maij:tt på den eene sijdan har måst bähra
afseende uppå Banckens conservation såsom ett för rijket
och fäderneslandet högstnyttigt värk, och å andre sijdan
har varit at reflectera på den svårhet och last bancolåhnen
med sig föra, i det interesset hvart halfft åhr kommer
at slås till capital, ty har Kongl. Maij:tt så mycket
högre låtit sig vara om hiärtat till at afbörda sig och
rijket bemälte skuld.
Anbelangande åter dhe nödträngde sollicitanterne, så
häfver Kongl. Maij:tt af dem hafft ett stoort besvär och
öfverlopp, och ehuruväl Kongl. Maij:tt på alt giörligit
sätt har sökt at förhielpa dem till det hvad dhe med
skiähl och rätt kunde hafva at fordra, så har doch hvar
-
86
1693.
ken desse tijders tillstånd sådant varit, eij heller förberörde
Ständernes halfva bevillning kunnat förslå, at alle
samtel. däraf måtte blifva betahlte; doch är sådan giäld
till ett anseenligit sedan sidste Rijkzdag rijket blefven
af bördad, hafvandes därvid ingen ringa lijsa varit, at
dhe fordrande sollicitanter frivilligt oifererat och tillbudit
sig emot halfva fordringens afstående at villia vara
nögde med betahlningen för den andre hälfften, hvilket
tillbud så mycket mindre har syntz vara till at förkasta,
som gälden är stoor och mycken och man därigenom vinner
en märkelig förmån at afbörda sig den samma.
2.
För det andra, såsom dhe förnämste dehlar, hvarpå
rijksens vählstånd och säkerhet heroor, är först at rijkzens
stat må kunna vähl bahra sigh och är footad på
visse och säkre medel, och för det andra at rijkzens milice
till landz och siös jämte defensionsvärken äre uti sitt
behörige skick och nödvändige författning, alltså har och
Kongl. Maij:tt på det högsta varit sårgfällig at bringa
desse begge stycken till ett fäst och säkert stånd.
Och hvad nu 1. rijkzens ordinarie stat beträffar,
om hvilken Ständerne på 1689 åhrs Rijkzdag äre blefne
underrättade, at den samma vid den tiden så inrijkes som
uti provincierne ändå intet bohre sig, men at förnämsta
svårigheten var med Pommern och staden Wismar, som
åhrligen så härifrån Sverige som Est- och Lifland med en
fast anseenlig pänningesumma1 måste underhielpas, hvilket
då berättades däraf härröra, at alla taffelgodzen i Pommern
Hennes Maij:tt Dråttning Christina effter recessen
till underhåldzländer voro anslagne, dhe öfrige borttpantade
samt provincien i gemehn medelst kriget så af
sig kommen, at den ett ringa indraga kunde; så emedan
sedermera högbemälte Hennes Maij:tt med döden är afgången,
och icke allenast taffelgodzen utan och åtskillige
pantegodz Cronan hemfallne samt landet kommit i en
bättre cultur, ty har det och nu mehra eij allenast med
staden Wismar utan och provincien Pommern uti det närmaste
dess richtighet, varan des jämväl till at förmoda,
1 I originalet står: ungefelir 200,000 daler sölfvermynt.
Bilagor.
87
så snart den påstående Reductions-Commissionen i Pommern
häfver hint om alla godzens natur och egenskap
undersökia, at ännu et ansehnligit därute lärer komma
staten till understödh.
Elliest som extraordinarie vid oförmodelige påkommande
händelser af krig och örlog nödvändigt erfordras
anselm lige och prompte medel at vara i förråd, ty lät
Kongl. Maij:tt vid 1686 och 1689 åhrs Kijkzdagar tillställa
Ständerne ett förslag på det, som till en sådan
nödvändig beredskap kräfdes, och har fuller Kongl. Haij :tt
förmodat, at man sedan den tiden skulle hafva kunnat
läggia några räntor å sijda, dhe där tillijka med Stän-dernes
contribution och bevillning i det måhlet måtte
lända rijket till någon erkläcklig undsättning. Men effter
åthskillige nödige och heelt oumgängelige utgiffter äre
infallne, som särdeles 1. den Hollstenske krigzexpeditionen
åhr 1689, 2. krigzexpeditionen åth Rehnströmmen åhren
1690, 1691 och 1692, 3. utredningz-omkåstnaden på dhe
12 Holland till hielp förordnade örlogzskieppen anno 1690,
4. utredningz-omkåstnaden på 4 öhrlogzskiepp, som Kongl.
Maij:tt för dess undersåtares säkerhet har förordnat at
convoyera på Frankrijket och Portugal, 5. lösen för åtskillige
Kongl. Maij:tz och Cronones försålde och borttpantade
godz och skatträttigheter till indehlningzvärket,
6. betahlte cronoskulder med contante penningar sedan
1689, 7. rijkzens fästningars providerande med allehanda
nödige ammunitionssorter, 8. fästningarnes upbyggiande,
9. Hielmare slyssbyggning och 10. slottzbygnaden, hvilket
alt har förorsakat rätt stoore och considerable utgifter,1
till förtijgandes arsenalen, myntebyggnaden och magazinshuset,
som jämväl ett ansehnligit kåstat; så har Kongl.
Maij:tt till det förra intet stoort kunnat spara och upläggia,
doch förhoppas man, där Grudh den högste än
vijdare förläner freden, välsignar landet och commercierne,
afvänder smittosamma siukdomar, och den svåra gambla
giälden någorlunda kan blifva förminskad och betahlt, at
1 I originalexemplaret angifva», med åberopande af bilagda specifikationer
(se ofvan sid. 83, not 1), summorna för de i ofvanstående tio
punkter omnämnda utgifterna på följande sätt: 1) 1,741,770: 2) 489,818;
3) 155,650 (utom slitagen); 4) 206,145 (utom slitagen); 5) 445,017 ; 6)
2,446,705; 7) 454,873 ; 8) 1,778,743; 9) 60,000; 10) 97,000; allt daler silfvermynt.
88
1693.
Kongl. Maijttt framdeles något skall kunna sammanläggia,
så at man vid oförmodelig påkommande händelse, eij skall
aldeles stå med toma händer. Medlertijdh som, förutan
det at hoos hvart stånd ännu något står till rest, sedan
förra Rijkzdag af Fahlun, Norkiöping, Nyslätt och Villmanstrand
eij har kunnat preesteras hvad dem effter den
då giorde fördehlningen har ålegat, så bohra samtel. Ständerna
ännu sig emellan repartera det, som för desse benämde
städer återstår.
Hvad för det andra rijksens milice till landz
och siöss vidkommer tillijka med defensionsvärken, så
månde Kongl. Maij:tt äfvenväl vid 1689 åhrs Rijkzdag
giöra sina undersåtare den nåden och dem omständeligen
för ögonen ställa, huru Kongl. Maij:tt med största sårgfällighet
och eiftertryck hade gripit detta värket ann
och först landtmilicen så till häst som foot, hvilken genom
åtskillige ohrsaker var mycket förminskad och af sig
kommen, sökt bringa uppå en säker och beständig foot,
efftersom och Kongl. Maij:tt redan vid den tiden giorde
sig det håppet, at militievärket i det aldranärmaste skulle
vara kommit i en fullkomlig richtighet, i dy man då
redan hade en god dehl regementers indehlningar färdige
och underskrefne. Men som sedermera nästan ett allmänt
besvär af rusthållarne inkom, at deras rustningzhemman
vore så ringa och svage, det dhe omöijeligen därföre förmådde
prsestera och utgiöra en så godh och giltig rustning,
som påfordrades, ty vardt Kongl. Maij:tt därutaf
föranlåten uti alla provincier at låta anställa en noga
undersökning, om sig och således i sanning förhölle; och
då det befans så föreveta, som förebrachtes, men å andre
sijdan ingen tillgång på flere odisponerade hemmansräntor
var, därigenom bristen kunde ersättias och upfyllas, sä
nödgades Kongl. Maij:tt, till at komma värket en gång i
säkert stånd, at låta sig upgifvas en förteckning på alla
dhe cronogodz, som voro i privatorum händer, och däraf
sedan till indehlningzvärketz förnödenhet inlösa alla dem,
som därtill pröfvades dugelige och nyttige, hvarmed
Kongl. Maij:tt änteligen icke allenast jämkade värket, så
at hvar rusthållare, som blef heståendes, undfick så stoor
ränta, som han pröfvades betarfva till rusthålletz bestånd
Bilagor.
89
och säkerhet, utan och formerade däraf nye behållne rusthåll,
utsättiandes i stället dhe svage och oförmögne. Sedan
och som Kongl. Maij:tt befann en ringa säkerhet medh
munteringarnes uprättande hoos dhe ryttare, som sielfva
redo för hemmanen, så disponerade Kongl. Maij:tt störste
dehlén at blifva sväntiänare, och kan fuller vara någon
diiference på rustningzräntorne, i dy den eene har bekommit
mehra än den andra, men så är slijkt dehls kommit
däraf, at man hafft svårt på någre dehlar bryta hemmanen,
därtill med så är at veta, det många skattehemman hafva
ringa skatt uppå sigh men däremot bestå af gode ägor
och lägenheter, hafvandes Kongl. Maij:tt uti indehlningzvärket
låtit under visse columner upföra till så mycket
större effterrättelse, huru mycket åker, äng, skog, muhlbete
och fiskevatten hvart rustningzhemman har, på det Kongl.
Maij:tt där effter så mycket säkrare måtte kunna proportionera
dhe räntor, som Kongl. Maij:tt på en slijk rustning
velat bestå. Effter och cronohemmanen befunnes vara
belagde med en mächta stoor ränta, som eij kunde utgå,
ty föranlätz Kongl. Maij:tt at förordna, det dhe samma
effter en viss och med moget betänkiande författad skattläggningzmethode
skulle blifva ref- och skattlagde, hvilken
förrättning mäst öfver alla provincier har måst anställas,
Östergötland undantagandes, hvarest som man
fann af landzbetiänternes förrättade ransakning, det allenast
en heel ringa difference blef emellan den räntan
jordeboken innehåller och den som utföll effter en sådan
förrättad skattläggning, så att på någre hemman allenast
en eller annan tunna spanmåhl kom at förminskas,
ty har Kongl. Maij:tt intet skattat sådant meritera någon
formlig ref- och skattläggning.
Detta alt har fuller erfordrat en rum tidh samt gifvit
så Kongl. Maij:tt sielf som dess betiänte i landzorterne
stoor mödo och besvär, i dy Kong], Maij:tt störste dehlén
af rusthållarne har låtit för sig komma och sielf examinerat
så väl deras vilkor, dhe där utgingo, som deras
hvilke i stället kommo, änteligen beståendes hvar och en
så stoor ränta, som Kongl. Maij:tt effter noga åtfrågan
befann dem effter hemmanens lägenheter betarfva. Men
så vill Kongl. Maij:tt däremot förmoda, at värket därigenom
lärer vara bracht i det stånd, at om dess säkerhet
90
1693.
och bestånd intet vijdare skall vara till tvifla. Och som
mäste dehlén af Landzhöfdingarne här i Sverige numehra
äre inkomne medh sine indelningzvärk aldeles slutne, så
gior Kongl. Maij:tt sig det säkre håppet, at med cavallerie-indelningzvärken
skall snart komma till en fullkomlig
richtighet och ändteligit sluth. Medh indehlningen
uti Skåne är man och mäst färdig. Sammaledes arbetas
med all flijt i Finland, at därsammastädes den samma
med första må varda bracht till ändskap. Landzhöfdingarne
tillijka med landtbetiänte å den eena sijdan och
officerarne å den andra hafva och underskrifvit indehlningzvärken
uti provincierne och betygat, dhe förre at
dhe intet kunnat eller veta indehlningen bättre förrätta,
och dhe senare at dhe halft våhlet af alle Cronones godz,
och at dhe icke allenast för sine persohner äre väl benögde,
utan och at jämväl rusthållarne äre med så gode
rustningzhemman försedde, som någonsin skie kunnat.
För månge skulle väl kunna synas, at det vore en
last för rijket, det rusthållarne nu bekomma en större
ränta, än dhe tillförende halft; men så arpa andre sijdan
till considerera, det munteringen nu kommer at prsesteras
så mycket bättre och varachtigare, varandes rustningzgille
hästar mycket dyre, innan man hinner inrätta här
inrijkes gode stutterier, hvarpå med all flijt arbetas, och
dess utan sielfva munteringarne så mycket kåstsammare,
som dhe måste upsättias svarsgode. Doch ehuru härmed
kan vara, så finnes likväl, när man lägger regementzräntan
tillsammans och uträknar hvad som belöper på
hvar ryttare, det sig till ett heelt ringa och någre öre
sölfvermynt allenast bedrager, hvad man på häst och karl
om dygnet åtniuter; därtill med så måste rusthållarne
stå hazarden icke allenast af missväxt utan och, i fall
uti krigztider hans karl och muntering blefve bortta, en
annan i stället straxt upsättia. Men som man om alla
intet kan giöra sig försäkrad, at de skohle vara gode
hushållare, finnandes man mången så artad, at han intet
skiöter om till at upläggia något, som han vid påfordrande
nödfall må kunna tillgripa, utan slöser och försätter
han altsammans, därtill med kan hända, at en eller
annan genom oförmodelige och utan dess förvållande sig
tilldragande olycklige händelser kan råka i fattigdom och
Bilagor.
91
armod; ty har Kongl. Maij:tt måst vara betänkt på medel
och uthvägar, huru en märkelig samt förnämligast i krigztider
titt och offta sig tilldragande afgång vid regementerne
lijka fult må varda ersatt, omskiönt en eller annan
utarmad rusthållare intet skulle mächta åstadkomma annan
muntering i stället för den afgångne, och intet bättre
expedient därtill kunnat finna, än at man nu i fredztijden
ved hvart cavallerieregemente låter uprätta visse
cassör, hvaruti af hvar rusthållare åhrligen samblas till
sex dahlér silfvermynt, som sedan i Banco på interesse
insättes, hvilket emedan det till ett vackert sigh bedrager,
så lärer det samma förmodeligen kunna komma regementerne
vid oförmodelig händelse till en märkelig hielp
och styrkio.
I det öfrige, så snart indehlningzvärken blifva slutne,
lärer derunder annoteras den alfvarsamma clausul om
militiehemmanens bibehållande, som i anledning af Ständernes
ansökning under dhe för detta afslutne men sedermera
förändrade indehlningzvärken varit satt och man
vill förmoda skohla kunna afhålla hvar och en i framtiden
at fatta till dem en olåflig begiärelse.
Vid infanterieregementerne är fuller jämväl någon
förändring skiedd sedan sidste Rijkzdag, hvilket därutaf
har sig förorsakat, att åtskillige hemman, som stått uti
knechtehållet, äre blefne rustningzstammar; åtskillige
åter, som varit rustningzstammar, äre casserade och således
kommit under knechtehållet, hafvandes rotarne medelst
denne omväxling bekommit en godh understödh, som
sig däraf förorsakat, at på åtskillige orter et stoort antahl
af säterier äre blefne rustningzstammar, och dhe
förre rustningsstammar på soldateroterne vordne indehlte,
hafvandes Kongl. Maij:tt elliest ervijst dem den nåden,
som kommit at rusta för säterier, det Kongl. Maij:tt har
låtit dem därå behålla dhe förre säterijs frijheter oberäknat,
allenast dhe lijka med andre undergå contributioner
och durchtågzgiärder, så offta dhe infalla och kunna
påbudne samt bevilliade blifva.
Let beständige knechtehållet är jämväl underhänder
i Finland at inrättas, och hafva alla tree Landzhöfdingarne
därsammastädes numehra varit tillhopa at jämka det
samma provincierne emellan.
92
1693.
Infanterieofficerarne äre ock alt effter handen icke
allenast med bättre boställen blefne försedde, utan ock
som Kongl. Maij:tt har funnit, det compagnie-officerarne
haft en heelt ringa löhn, så at dhe omöjeligen däraf förmått
subsistera, så har Kongl. Maijrtt därpå giordt en
nöjachtig tillökning.
För det tredie och hvad militien till siöss vidkommer,
så lät Kongl. Maijrtt vid sidsta Kijkzdag öfvergifva till
samtelige Ständerne en upsattz på alla skieppen, så till
deras namn som stoorlek och bestyckning. Sedermera är
skiepzbyggnaden så vijda pousserad, som medlen kunnat
tillräckia, och äre sedan den tiden ett gott antahl skiepp
af nyo upslagne samt ifrån kiöhlen förbygde förutan åtskillige
publiqve byggningar, såsom äre artollerie- och
tackelbodar samt material-, bagare- och magazinshuus etc.
Effter och förf arenheten nogsamt har vijst, att alt
är fåfängt, där man icke vid en flotta har sådant folck,
som är vahnt vid sion och med skiepzredskapen veta behörigen
at omgås, ty har Kongl. Maijrtt så förordnat, det
för dhe medel, som dessmedelst inflyta, at på dehls orter
utbetales pänningar i stället för manskap, skall ett ansehnligit
antahl af värfvade siöfarne båtzmänn beständigt
underhålles. Kongl. Maijrtt har jämväl, så till faciliterande
af negocen som till förskaffa siöfahrit fålk, åhrligen
låtit utreda cronoskiepp, som convoyerat coffardieskieppen
till och ifrån Portugal och Frankrijket, dehls
enselt dehls conjunctim åt den senare orten med Cronan
Danmark.
Men huru märkeligen landet har tilltagit i skiepzrederij,
och huru så vährbahre skiepp som lastdragare sig
på någre åhr hafva förökt, dhet varder Ständernes utskått
förnimmandes af det fölliande, hvarest om commerciernes
lopp blifver förmählt.
Fästningarnes upbyggiande har fuller Kongl. Maijrtt
funnit vara mächta angelägit, men så har Kongl. Maijrtt
måst lämpa det arbetet effter medlen och aldraförst sökt
få i defension dhe angelägnaste orterne, varandes jämväl
arbetet tämmeligen avancerat på Mallmö, Giöteborg, Kijga,
Dtinemiinde, Wismar, Narven, Calmar och Marstrand; för
dhe öfrige fästningarne lärer Kongl. Maijrtt effter handen
draga försårg, alt som medlen kunna tåhla och tillåta.
Bilagor.
93
Styckgiuteriet så vähl som dhe inrijkes factorierne
har Kongl. Maijrtt med alt alfvar sökt att befordra, och
är jämväl därmed så vijda kommit, att ansehnlige tillvärkningar
skie så på det eena som det andra stället.
Och som kåstbahre trophéer här och där på fästningarne
stått skingrade och förströdde, så har Kongl. Maijrtt
låtit sambla dem tillhopa ifrån dhe mäste orterne och i
stället med andre goda stycken och därtill horig ammunition
och artollerie fästningarne försedt.
Kruttillvärkningen blifver och med alt alfvar fortsatt,
och är därmed redan så vijda kommit, sedan Kongl.
Maijrtt låtit författa en viss förordning för saltpettersiudarne,
at på krut förmodeligen eij lärer blifva någon
brist, så vijda Godh täckes förunna ännu uppå en tidh
fred och rolighet.
Hurusom Kongl. Maijrtt på åtskillige orter dehls hade,
dehls vore sinnad at uprätta magaziner och förrådzhuus
af spannemåhl, dhet månde Kongl. Maijrtt Ständerne uppå
sidste Kijkzdag föreställa. Det samme har sedermera icke
allenast nådt sin fullbordan, utan har sådant jämvähl
hafft den nyttan med sig, at månge provincier, som desse
förflutne åhren varit ansatte af missväxt och intet hafft
brödh till att äta eller säd till at såå, äre därigenom
blefve conserverade och räddade, i det den nödträngde
landtmannen emot betahlning, då inbärgningen skiedde,
anten med penningar till ett billigt pris eller och med
spanmåhl in natura fått lähna uhr magazinerne och därmed
icke allenast stilla sin och dhe sinas hunger, utan
och besåå åkren, som elljest hade måst stå osådd och
förfalla i ödesmåhl, Kongl. Maijrtt i dess inkomster till
största skada och afsaknad.
Såsom en stor klagan för detta har varit öfver durchmarcherne
och dhe giärder, som landet till deras förplägning
måst giöra, så lät Kongl. Maijrtt på sidste Kijkzdag
Ständerne jämväl sådant föreställa, communicerandes dem
den däröfver författade durchtogzordningen, och har den
därutinnan föreskrefne metodhen så till marcherne som
till giärdens upbärande hafft med sig den nyttan, at numehra
icke allenast alt klagemåhl i det fället uphörer,
efftersom alla komma att draga lijka last, utan betahles jämvähl
ali skiutz och tågande samt ammunitionssorters för
-
94
1693.
föhrande från en ort till annan med contante penningar,
hvilket tillförende intet skiedde, utan stannade lasten
inpå dem af allmogen, som lågo in vid landzvägen, i det
dhe utan vedergiällning sådant måste fortskaffa. Dock
är alla desse åhren till sådant behof intet mehra upburit
än 2 V2 daler af gården, ehuruvähl ett ansehnligit upgick
till upbrottet medh Kongl. Maijrtz milice till den Hollstenske
expeditionen, och marcherne med manskapet, som
skall brukas till besättning af convoijerne, hvar gång icke
ett ringa erfordra, till att fortij ga dhe båtzmanståg,
hvilka åhrligen till och ifrån håttan på arbete och vintervacht
omväxlas, samt soldaters marche, hvilka till fästningzbyggnaderne
blifva beordrade. Yijdare och på det
Kongl. Maij:tt en så mycket större richtighet må kunna
hafva med marcherne och icke allenast sielf pertinent
veta, huru vijda med dem dageligen lijder, utan och på
det landtbetiänte måge veta, på hvad orth och ställen dhe
till troppernes förplägning hafva at sambla en och annan
pertzedel, som därtill erfordras, ty har Kongl. Maij:tt
under händer på alle vägar, där marcherne komma at
anställas, at låta uprätta förteckningar så vähl på dhe
orter och ställen, hvarest troupparne så compagnie- som
regementzvijs komma at stöta tillsammans, som på deni,
hvarest dhe komma at hålla nattläger eller hvijla, alt så
proportionerat, att marcherne intet blifva för starke, utan
så cavalleriet som infanteriet därmed kan uthärda utan
at ruineras och lijda nödh, fördenskull man och har måst
gå ifrån det, som i den sidste tågordningen i så måtto
blifver förordnat, at fålket skulle marchera tre dagar och
den fiärde liggia stilla, och sådant lämpa effter som marcherne
blifva långa och besvärliga, förordnandes at dhe
allenast två dagar skole marchera och den tredie liggia
stilla, enär dhe tvänne dagars marche har varit lång och
besvärlig.
Yijdare såsom fäderneslandetz vählstånd och sällhet
för allt däruti beroor, at undersåtarne måge blifva
undervijste om deras rätta christendom och sahlighetz
medel, jämte det dhe varda beskyddade ved justi
ti en och åtniuta lag och rättz oför kränkte lopp, altså
har och Kongl. Maij:tt intet högre varit om hiärtat, än
Bilagor.
95
at kunna begge desse stycker fastställa som rätta grundpelare
till hela regementzväsendetz uprätthållande.
Och hvad det förre vidkommer, så vill Kongl. Maij:tt
förbijgå här vidlyftigt att uprepa hvad därvid är åtgiordt,
medan dhe månge hälsosamma förordningar, tiänande
till att inplantera uti undersåternas hjärtan den
rätta christeliga lähran samt hålla dem till gudzfruchtan
och dess sanna kiännedom, sådant nogsamt utvijsa och
bevittna.
Män angående det senare så har Kongl. Maijrtt icke
allenast till befordran af justitien låtit utgå åtskillige
förordningar och alfvarlige förmahningar till alle så högre
som nedrige domstohlar att noga i acht taga justitiens
ovälde skeppande och intet tillåta, det någon må få ohrsak
at klaga, det han i någon måtto ifrån lag och rätt blifver
stängd, utan och alfvarligen ansedt de domare, som med
sitt domareembete vårdzlöst och oachtsamligen hafva omgåtz.
Och aldenstund tvänne ting förnämbligast funnits,
dhe där syntz vara hinderlige [för] lag och rättz behörige
lopp, det förre bestående i processen och det andre i sielfva
beskrefne lagens rätta förstånd, ty är det förre på det
sättet blifvit rättat, at som tillförende så parter som i
synnerhet procuratorer halft tillfälle processen at missbruka
genom dhe månge citationers och stämbningars försittiande,
medelst hvilka dhe fått utdraga tiden, illuderandes
icke allenast därmed domarne, utan och den rättsökiande
så aldeles utmattandes, at han sin sak ålfta
måst deserera, eller och där han änteligen den mächtat
till slut at bringa, har han varit så utmärglat, at det
han vunnit långt när intet har svarat emot det han därvid
tillsatt; så har Kongl. Maij:tt numehra förordnat, att
straxt vid förste instantien härelfter intet mehr än en
citation skall utgifvas, hvilken skall hållas för peremtorie
citation, hafvandes domaren därpå macht och våld at uptaga
saken och effter dhe därved befindtlige omständigheter
afgiöra den samma. Deth andra anbelangande, som
beträffar sielfva den beskrefna lagens rätta förstånd, så
emedan mången så part som domare af dhe åthskillige
gamble ord och mörka ordesätt uti lagen har tagit sig
tillfälle at vrijda lagsens rätta förstånd, ty har Kongl.
Maij:tt uppå Ständernes underdånige begiäran förordnat
96 1693.
visse Deputerade, sorn den Svänska lagboken skole öfversee
och den samme icke allenast på ren och nu brukelig
Svänska försättia utan och i dhe stycker ändra och förbättra,
som någon ändring och förbättring pröfvas erfordra,
varandes jämväl därmed redan så vijda kommit,
at åtskillige balker af dhe Deputerade äre blefne utarbetade,
sampt en dehl däraf utaf Kongl. Maij:tt sielf
öfversedde och med dess råd aldeles afgiorde, sedan man
först ifrån alle Hoffrätter och nedrigare domstohlar deras
påminnelser och betänkiande inhämtat öfver det, som af
dhe Deputerade är vordit projecterat, hvilken methode
man så mycket nödigare erachtat at bruka, som det, hvilket
nu affattas, skall blifva een allmän lag, hvareffter
hvart och ett mål i Sveriges rijke skall dömmas. Och
så snart alt är till fullkombligit sluth bracht, lärer det
äfven som kyrckiolagen af trycket utfärdas.
3.
Sidst och för det tredie, som består därutinnan, huru
vijda det är kommit till sluth med en och annan Commission,
samt huru dhe expedient äre blefne värkstälte,
som samtelige Ständerne tijdh effter annan hafva utsedt
för det allgemena bästa vara nödige och nyttige, så hade
fuller Kongl. Maij:tt intet annat förmodat, än at samtelige
Commissionerne till denne tiden skulle hafva kunnat blifva
till ett ändteligit sluth brachte, men så äre doch vid
värkens afgiörande åtskillige qvgestioner upkomne, som
icke allenast ökat arbetet utan och utdragit tijden, så at
icke alt har kunnat nå dess fullkomlige sluth och ändskap;
doch är det mästa och förnämsta merendeles afgiort.
I synnerhet häfver ved reductionsvärket sedan sidsta
Kijkzdag ett och annat arbete infullit, som för Reductions-Commissionen
giordt värket vidlyftigt och arbetet
större, hvilket af effterfölliande nogsamt är till
att skönia och förmärkia. Ty först hafva alla dhe Commissioner,
hvilka reductionsvärket angående uti provincierne
äre blefne hällne, såsom i Skåne, Estland, Lifland,
Pommern och Ösel etc., det förnämsta och alt
hvad funnitz vara af någon svår- och mörkhet till
denne Commissionens öfverläggiande upskutit, hvars af
-
Bilagor.
97
giörande bårttagit en stoor tidh. Sedan såsom Kongl.
Maij:tt är blefven förorsakat at inlösa åthskillige godz
till militien och indehlningzvärken, så har ReductionsCommissionen
icke allenast måst giöra sig underrättad
om slijke godz beskaffenhet, och huru dhe äre komne
ifrån den eene uti den andras hand, utan och undersökia,
om och dhe personer, som kiöpskillingen därföre borde
undfå, hade någre gravationer på ett och annat ställe,
som däremot först kommo at afdragas. För det tredie
och hvad sielfva reductionsväsendet vidkommer, så emedan
alle cronogodz äre gångne ifrån Kongl. Maij:tt och
Cronan antingen förmedelst donation och benådning eller
och genom kiöp och byte, ty har Reductions-Commissionens
sysla därvid bestådt uti fyrahanda stycken, förnämbligast
först at undersökia om donationsgodzen, för
det andra om frälsegodzen, huruvijda nembligen dhe
samma någon tidh tillbaka måtte hafva varit donationer
eller publico tillhörige, för det tredie om kiöpegodzen,
och för det sidste om bytegodzen.
1. Angående donationsgodzen som under hvariehanda
vilkor och rättighet hafva varit Kongl. Maij:ttz trogne
undersåtare förundte och effterlåtne, så hafva Ständerna
af dhe underrättelser, som på förre Rijkzdagarne dem äre
meddehlte blefne, förnummit, at förre Commissionerne dem
hafva vederkiänt och indragit, såvijda samma godz äre
befundne uti första acqvirentens och deras erfvingars
händer. Men hvad som utaf donationsgodzen är lembnat
i privatorum besittning, såsom råkat i andre och tredie
handen genom laga fång och därföre under lösen eller
ersättning förklarat, dem har denne Commissionen sig
företagit och noga tillsedt samt efftersökt, huruvijda
någon ändring därvid sigh kunde yppa och godzén komma
at återkallas in natura.
Ibland sådane äre nu först lifzarfvinge donationer,
hvilka effter Reductions-Collegii och förre ReductionsCommissionens
bruk och praxi äre blefne håldne och ansedde
för allodiale och därpå lembnade uti deras händer,
som dem titulo oneroso utaf donatarien eller dess arfvingar
hade förvärfvat, hvaremot dhe samma skulle förskaffa
Kongl. Maij:tt och Cronan vederlag. Men som
Kongl. Maij:tt funnit, at lifz- och bröstarfvingegodzen
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-protXVI. 1693. 7
98
1693.
äre af lijka natur och egenskap, så at dhe såsom vilkorlige
och conditionerade godz intet utan föregående Kongl,
consens kunnat försällias och abalieneras, ty äre och sielfve
lifsarfvinge godzén in natura vederkiände utur andra och
tredie handen, samt possessorerne förbehållit at sökia sina
fångemän det bästa dhe kunna och gitta.
Dhe öfrige donationsgodzen, hvilka finnas i privatorum
händer, såsom tillhandlade utaf första acqvirenterne eller
deras arfvingar, äre utaf fyrahanda natur.
Först Norkiöpingz-beslutz eller bröstarfvingegodz,
hvilka en eller annan har kiöpt uppå föregående Kongl,
consens, desse har Kongl. Maij:tt af nåder bevilliat deras
innehafvare at få behålla i 10 åhrs tidh, enär dhe ingen
regress hafva till sina kiöpare, och expirerar samma termin,
begynnandes at räkna från 1684 inclusive, med utgången
af innevarande åhr 1693. Dock som possessorerne
obligeras sig at förklara, anten dhe effter Kongl. Maij:tz
förundte nådh villia besittia berörde godz i 10 åhr eller
hålla sig till sälliaren och straxt afträda godzén, så förbehålles
på den förra händelsen, och där dhe blefvo sittiandes
i dhe samma, Kongl. Maij:tt prseferencen till
sälliarens egendom, så vijda hoos dem någon är at tillgå
för dhe borttmiste 10 åhrs räntor; hvad sedan kan öfverskiuta,
det lembnas utan anspråk som en privat saak.
Det andra slagz godz äre förbättringzgodz sedan åhr
1632, hvilka tillförende varit låhn och därifrån äre blefne
förbättrade till evärdeligit frälse effter bemälte åhr 1632.
Samma godz har Kongl. Maij:tt förklarat likmätigt den
2 § uti 1655 åhrs stadga, at dhe böre gå till sin förre
natur, fast dhe voro lagligen råkade i andres händer;
doch har Kongl. Maij:tt i nåder förundt sådane kiöpare
i lijka måtto 10 åhrs besittning vid deras sälliares oförmögenhet,
efftersom den gifne förbättringen hade med sig
consens till godzens föryttrande.
Det tredie slagz godz äre förbättringzgodz för åhr
1632, hvilka Kongl. Maij:tt äfvenväl funnit skiäligt i
föllie af den 3 puncten uti 1682 åhrs stadga att förklara,
det böra dhe på lijka sätt förvandlas och till sine förrige
vilkor reduceras, efftersom därsammastädes ingen terminus
utsättes, utan fäst heller om förbättringarne i alla tider
tillbakar stadgas och förordnas, och dessutan äre samma
Bilagor.
99
skiähl för dem, hvilka sig någre förbättringzgodz hafva
tillhandlat mellan åhr 1632 och 1655, som för dem, hvilka
sig slijka conditionerade godz tillhandlat för 1632 ifrån
alla tider tillbaka. Doch har Kongl. Maij:tt af gunst och
nåde jämväl effterlåtit desse possessorer och kiöpare at
få sådane godz behålla i 14 åhrs tijdh nembligen ifrån
1684 till 1697 inclusive, allenast dhe sig utlåta inom en
viss termin, om dhe effter denne Kongl. Maij:tz förundte
nåd villia niuta godzén i förbemälte 14 åhrs tidh eller
och hålla sig till sälliaren samt godzén med deras räntor
straxt afträda. — Utom detta har Kongl. Maij:tt funnit
för rättvijst at förklara, det skole dhe godz, som Förstarne
hafva bårtgifvit utaf deres förstendömen till privat
persohner under visse vilkor och effter deras dödh Konungar
hafva undt och effterlåtit samma personer och deras
arfvingar till evärdelig egendom, intet hålles och skattas
för förbättringzgodz, aldenstund dhe försteliga förlähningaime
effter åthskillige stadgar och förordningar expirera
och uphöra, så snart Förstarnes rätt(!) utslåcknar, och
dhe sedermera förunte Kongl, donationer böra ansees för
en ny gåfva.
Det fiärde slagz donationsgodz, som finnes i privatorum
händer, äre allodiale och evärdelige benådningar,
hvilka straxt i begynnelsen äre blefne skiänkte och förundte
utan exception och under fullkomlig allodial rättighet.
Härvid har Kongl. Maijrtt resolverat, at ändoch uti
1682 åhrs stadgas 2 § står infördt, där sälliaren intet
ägde sä många godz på evärdeligit frälse, som han borde
sättia i stället för Cronones bårtsålde godz, så skall han
betahla halfva värdet ä 9 pro cento i penningar, hvilka
ord äre tagne utur 9 § i 1655 åhrs stadga. Doch som
Kongl. Maij:tz och Cronones rätt intet kan tillåta, at
någre Cronones fäste godz och gårdar sedan åhr 1655
emot penningar måge försällias, utan böre dhe heel och
hällne Kongl. Maij:t förbehållas i förmågo af bemälte
stadgas 27 punct, som innehåller, at ingen Sveriges Kånung
skall effter denne dagh hafva macht på allodial rättighet
eller till evärdeligit arff och egendom at afhända Cronan
några godz och dem tillägna androm, utan om een eller
annan Kånung det gior, så häfver den Kånung, som effter
kommer, myndighet och macht sådant aldeles at uphäfva
100
1693.
och återkalla; ty skall sådan lösen å 9 pro cento intet
tillåtas, utan sälliarne vara plichtige at afstå vederlag
medh fullkomblige godz och räntor in natura.
Undersökningen af dhe byten, som privati sins emellan
hafva uprättadt angående donationsgodz å den eena
sijdan och frälsegodz å den andra, har icke heller gifvit
ringa möda, varandes desse ährender afhulpne i anledning
af den 7 puncten uti 1655 åhrs stadga, och frälsegodzen
indragne eller och under lösen och ersättning förklarade,
hvaremot donationsgodzen ikläda sig dhe förras natur och
befrijas för reductionen såsom gammalt frälse. Men på
dhet ingen afkårtning måtte skie uti Kongl. Maij:tz åhrlige
intrader, utan fast mehr fullt för fullo altid utsökias
och vederkiännas, har man icke allenast måst undersökia
i Cammar-Archivi handlingar, huruvijda bemälte frälsegodz
hafva varit frälse både i äldre och senare tider, utan
och godzén på både sijdor låta refva och skattläggia.
Ibland donationsgodzen komma och skattebonde arfvingegodz
i eonsideration, hvilka äre frälste effter lagh och
privilegier förmedelst persohnernes nobiliterande. Om desse
har varit den frågan, huru vijda dhe måge hållas för allodial
eller feudal donationer, efftersom en dehl vöre råkade
i andre och tredie handen. Men har Kongl. Maij:tt funnit
för rättvijst och skiäligt därutöfver at resolvera, at sådane
skattemanna arfvingegodz, som adlade personer hafva
vunnit under frälse, skole hållas för feudale godz, efftersom
ingen förminskning bör skie af Cronones godz och
allan kånungzligan rätt och ingiäldom. Doch har Kongl.
Maij:tt af special nådh efftergifvit all effterräkning samt
tillstått skattebonde arfvingarne at vara närmaste till
rusttienstens prsesterande för samme sine skattelägenheter.
Yijdare har varit förfrågat om naturen af kyrckiooch
klostergodzen, hvilka effter Yästeråhs recessen de
anno 1527 Cronan böra tillfalla, och har Kongl. Maij:tt
sig däröfver i nåder förklarat, det aldenstund man i alt
öfrigt grundar sigh uppå Kongl. Maij:ttz räkenskaper och
handlingar, så at hvad därsammastädes blifver upfördt för
crono, det underkastas reductionen, men hvad som för
frälse inskrifves, kommer äfven för frälse at ansees, fast
det i forna tider varit kyrkiors och klosters egendom, ty
skole inge possessorer af slijke kyrkio- och klöstergodz,
Bilagor.
101
dhe där aldrig uti Cronones räkenskaper finnes vara upförde,
på något sätt med åtahl af reductionen graveras,
medh mindre icke bevijses, at berörde godz sedermera
genom någon Kånungz donation äre komne uti privatorum
händer, på hvilken händelse medh dem bör procederas
effter Kongl. Maij:tz affattade reductionsstadga.
Om dhe så kallade förbrutne och under Cronan vederkiände
eller förvärkade godzén har jämväl varit en stoor
qvaestion, men har Kongl. Maij:tt änteligen dehls med
största skiähl och fog, dehls af blotta nådh och mildhet
för gott funnit däröfver at resolvera, som föllier:
1. Såsom så vähl höglåfl. i åminnelse Kånung Carl
den nijondes general bref för Ridderskapet och Adelen i
Finlandh de dato den 30 Xovemb. 1600 som rijkzdagzbeslutet
af åhr 1604 finnes vara een rätt och fullkomlig
amnestia, ty skohle alle dhe, hvilka så vähl effter 1600
åhrs bref hafva fått sine godz igen, som dhe, hvilka förr
eller inom den i 1604 åhrs rijkzdagsbeslut föreskrefne
terminum amnestise äre inkomne, till nåder tagne och i
deras arfvegodz restituerade, förstås at hafva dem som
deras rätta gambla frälse och arf igen bekommit, och således
få besittia dem för fullkomlig restitutions godz.
2. Skall glorvördigst i åminnelse Kånung Gustaf
Adolphs edict af åhr 1613 hafva art och egenskap af amnestie,
så at dhe, som i föllie däraf erhållit Konungens
speciale leigd och således fått nådh och sine godz igen,
skole behålla dem som rätta restitutionsgodz.
3. Hustrurnes egne och mårgongåfvo-godzen, hvilka
effter gambla lagen äre gifne, och hustrun intet medelst
någon delachtighet uti mansens brått häfver förvärkat,
skole erkiännas i lijka måtto före at vara rätta restitutionsgodz,
så vijda icke något däraf i Kongl, brefven uttryckeligen
undantages eller under annan och sämbre condition
igengifves, hvartill förmodeligen Kånungarna lära
hafva hafft deras vissa ohrsaker.
4. Af samma natur och egenskap skohle jämväl barnens
mödernes godz considereras att vara, så vijda dhe
sielfva icke varit deelachtige i något brått och således dem
förvärkat.
5. Ehuruvähl i föllie icke mindre af Sveriges beskrefne
lagh än rijkzdagsbesluter och allmänne afhand
-
102
1693.
lingar Kongl. Maij:tt hade högsta fog och rätt alle dhe
öfrige godzén, dhe där icke således sorn sagt restituerade
äre, at förklara för Cronones evärdelige egendom, såsom
dhe där under Cronan evärdeligen varit förvärkade och
således en gång blefne cronogodz och i Cronones jordeböcker
under den tittel införde; så har dock Kongl. Maij:tt
härvidh vehlat dess nådh och mildhet i så måtto låta lysa,
at Kongl. Maij:tt ännu och till öfverflödh fork] arar, det
jämväl alle dhe godz, hvilke höglåfl. i åminnelse Kånung
Carl den 9:de — emot hvilken bråttet skedde — har antingen
till dem sielfve, som dem förvärkat, eller till deras
hustrur och barn skiänkt och gifvit, skole ansees och skattas
at vara dem restituerade i den natur och egenskap,
som dhe voro, för än dhe förvärkades.
6. I lijka måtto där någon af dhe fölliande Sveriges
rijkes Kånungar hafva skiänkt och gifvit sielfva barnen
dhe förvärkade fädernesgodzen, skall af lijka Kongl, nådh
och mildhet dem och deras arfvingar vara effterlåtit sådane
godz at behålla och besittia under natur af allodial
donation, så framt dhe icke i dhe förre Kongl, brefven
medh andre och sämbre vilkor äre igengifne; doch skohla
dhe och deras arfvingar vara förplichtade på dhe godzén,
hvilka dem nu således lembnas under tittel af allodial
donation, i underdånighet at söka och skaffa sig confirmation
af Kongl. Maij:tt och dess successorer, varandes dem
i det öfrige förbudit sådane godz utan öfverhetens speciale
samtycke och tillåtelse att föryttra eller förhandla, effter
som och Kongl. Maijrtz nådigste villie är, at slijke godz
i jordeböckerne skole annoteras för förvärkade, men af
Kongl, nåde barnen och deras arfvingar lembnade för en
allodial donation.
7. Men alle dhe förvärkade godz, som hvarken af
Konung Carl den IX:de sielf eller genom någon amnestie
eller jure och på det sättet, som dhe föregående puncter
förmähla, äre kombne tillbakar, utan af blott gunst och
nåde till slächten i sijdolinien eller andre främmande,
oachtat barn varit till eller eij, äre gifne och förunte,
skole ansees för en sådan allodial donation, hvilken i föllie
af 1683 åhrs rijkzdagsbeslut under Kongl. Maij:tt och
Cronan böre komma at indragas, och ändoch Kongl. Maij:tt
hade härvid godh rätt och skiähl at låta dem med 1683
Bilagor.
103
åhrs räntor effter beslutet återkallas, så vill Kongl. Maijrtt
doch af nådh och mildheet detta i så måtto lindra, at bemälte
godz skohle först med 1692 åhrs ränta under Cronan
indragas, men för det öfrige förfahres medh dem aldeles som
rijkzdagsbesluten om andre allodial donationers återkallande
innehålla och förmå.
8. Skulle och några godz i dhe Kongl, brefven vara
under sämbre vilkor igengifne, så ansees dhe effter brefvens
innehåld så conditionerade, som dhe därutinnan förmäldas,
och procederas med dem på lijka sätt, som i rijkzdagsbesluten
om andra slijka godz förordnas.
9. Där som skulle finnas, at någon utom de förvärkade
godzén fått och hafft någon donation på andre cronogodz,
så bör med deras indragande procederas lijkmätigt
rij kzdagzbesluten.
10. Häfver någon Dråttning, som intet varit regerande,
eller någon annan utom rätta öfverheten i förlähning
igengifvit något förbrutit godz af egit bevåg och
utan at vara därtill genom rijkzdagsbesluten eller andre
allmänne af handlingar förbunden, så bör det ansees och
skattas för en sådan donation, hvilken intet längre har
kunnat hafva bestånd eller vara i donatariens hand, än
så länge den lefde, som det gaf.
11. För det öfrige skall vid afgiörandet af alla dhe
måhl, som härvid förekomma, brukas samma process emot
possessorerne af åfvanbemälte godz som vid återkallandet
af andra cronogodz har varit i acht tagen, så at observationer
opsättes at till vederbörandes förklaring utgifvas,
förr än någon resolution fälles eller execution sker, på
det hvar och en må således fä tillfälle at inkomma medh
dhe skiähl, som han förmenar sigh kunna hafva till at
försvara sin sak, och ingen få ohrsak at klaga sig varit
ohördan dömbd och exeqverad.
I lijka måtto har och varit in qucestione, huruvijda
Förstarnes donationer af deras arfvegodz böra blifva ståendes
eller icke. Och har Kongl. Maij:tt ändteligen för
rättvijst och skiähligt funnit sig däröfver at förklara, det
böre sådane arf och egne godz såsom en synnerlig Cronones
rättighet ansees, och alla gåfvor af dhe Glustavianiske
arfvegodzen, såsom stridande tvärt emot Kånung
Glustaf den förstes testamentzordning, dess mening, orsak
104
1693.
och utseende, sora alt annat cronegodz endast och allena
dependera af rijkzens rätt och Cronones rättighet och
intet längre blifva beståndandes, än den regerande Konungen
behagar; hvarunder likväl intet bör förstås dhe godz,
som Furstarne genom gifftermåhl såsom möderne in på
sine söner och barn hafva transporterat, eij heller andre
än dhe rätta Gustavianiske arfvegodzen, om någre sådane
ännu vore i privatorum händer, som dhe förre Kånungar
intet hafva indragit. Men skulle med någotdera af dessa
arf och egne godzén befinnas vara föreluppen en bonse
fidei actus, så at någon därtill är kommen under titel af
kiöp eller elliest cum onere, så bör i det fallet med sådane
abalienerade arf och egne godz förfahras och förhållas
äfven på lijka sätt som med andre cronegodz, dhe
där cum onere kunna vara råkade i privatorum händer
och ifrån publico äre blefne abalienerade.
Dhe oclarerade fierdepartzräntor effter 1655 åhrs rijkzdagzbeslut
och stadga har man i lijka måtto sökt till närmare
slut at befordra, hvilka emot ens och annans hafvande
fordringar samt kiöp och pantegodz äre afkårtade
och afskrefne.
Så äre och effterräkningar i synnerhet giorde och
formerade uppå fierdeparten uti Ingermanland, som effter
Kongl. Maijitz tryckte resolution af åhr 1689 förunnes at
rescontreras och beräknas emot possessorernes underdånige
fordringar samt hafvande kiöp och pantegodz. Genom det
at Kongl. Maijitt i nåder resolverat, dhet af prästernes
vederlagzspanmåhl skall indragas alt hvad som finnes vara
reen gåfva och vederlag för giästning utom deras tillhörige
rättighet och förmånner, är och Kongl. Maij:tt
spanmåhlsränta tillfallen.
Med Pommerske reductionen är så vijda kommit, at
Reductions-Commissionen här i Stockholm har indragit
Kongl. Svenska donationerne därsammastädes med 1689
åhrs ränta, då Hennes Maijitt Drottning Christina afsåmnade;
dhe öfrige godzén, som härröra af förstelige tijder,
blifva utaf den i Stetin påstående Commissionen skiärskådade
och afgiorde.
Angående Bremiske sakerne så äre dhe af förre Commissionerne
mehrendels slutne och afgiorde.
Bilagor.
105
Men uti Lifländske reductionsvärket är först den frågan
förekommen, huru det skall förhållas medh dhe så kallade
hergebrachte godz, som Adelen uti Lifland äre lembnade,
när provincien kom under Sveriges Cronos devotion, anten
under dhe publique godzens indragande sådane godz skola
vara begrepne, hvilka varit publique och af Herrmästarne,
Biskoparne eller Kånungen i Pohlen blefvit bärt förlänte,
som 1680 åhrs rijkzdagsbeslut och Kongl. Maijitz instructions
7 punct synnes förordna, eller och om dhe skohla blifva
orörde som hergebrachte godz effter ett Kongl. Maij:tz bref
af den 18 Novemi). 1688. Ändteligen har Kongl. Maijitt
funnit för skiäligt därutinnan at resolvera, det lijkmätigt
rijkzdagsbeslutet skola alla dhe godz, hvilka ifrån Herrmästarnes
tijder under landets rätta öfverhet äre till publique
giorde, antingen dhe varit på ofvanbemälte sätt
ifrån publico bårtförlänte eller intet, för publique skattas
och erkännas och till föllie däraf vara reductionen underkastade,
helst som sådant icke heller uti någon dehl är
anstöteligit i anseende till pacterne, wtan kan bemälte
resolution fattas och värkställas utan alt hinder däraf, så
at Kongl. Maijitt något på dhet sättet har kommit at
hemfalla. Doch där någre sådane publique godz af donatarierne
eller deras arfvingar uti samma herrmästerliga
och Polniske regeringz tider, förr än Lifland kom under
Sveriges Crono, lagligen voro abalienerade och till andra
försålde, skall ingen ersättning därföre sökias i anseende
till hvariehanda svårhet at kunna erhålla den samma;
men altid skola dhe stå under lösen och uppå detta sättet
under Cronan komma tillbaka.
Sedan har och varit in qusestione, hvad egenteligen
bör förstås med Harrisk och Yirisk rätt, hafvandes Kongl.
Maijitt effter noga undersökning och öfverläggiande funnit
för rättvijst at förklara, at aldenstund den Harriske och
Viriske rätten genom Herrmästaren Conrad von Junningens
åhr 1397 uthgifne nådebref för Estland sampt Biskopens
Sylvestri benådningzbref de anno 1457 för Lifland
är en förbättrat lähnrätt, så at den samma sig både på
man- och qvinköhnet sträcker, ty äger Ridderskapet och
Adelen så i Est- som Lifland i föllie däraf en frij disposition
öfver dhe godz, dhe sålunda possidera, så länge
några arfvingar äro till, hvilka på man- och qvinköhnet
106
1693.
sträcka sigh i sijdolinien alt intill fämte leed inclusive
effter den räkning och leder, som jas civile Romanuin icke
mindre än den Svänska lagen gior, hvilken femte leedh
sitt tillträdde arf ochså på sine medarfvingar med samma
rätt transporterar, doch vid försällningar inom lederne
bördesmanna rätt effter privilegierne förbehållen. Men när
någon är den sidste i släcbten och inga arftagande bäfver,
då förblifver vid privilegiernes uthtryckeliga förordning,
at den eij må sitt godz försällia och förpanta utan Kongl.
Maij:tz vetenskap och tillstånd, hvars högste rättighet
är, at godzén i brist af andre laga arfva Kongl. Maij:tt
hemfalla, hafvandes fuller dhe Deputerade ifrån Lifland
påstått, at dhe genom senare meddehlta Kongl, resolutioner,
privilegier och confirmationer erhållit en förbättring
uppå ofvanbemälte Erkiebiskop Sylvestri gnadenbrief,
så att deras rätt till dhe godz, som däreffter af dem possideras
och besittias, bör blifva ansedd för en fullkomlig
allodial rätt; men har Kongl. Maijrtt effter noga öfvervägande
af altsammans, ja fast än det påberopade Sigismundi
Augusti privilegium in forma authentica skulle
kunna produceras, det samma eij kunnat finna, utan att
saken är af samma beskaffenhet och egenskap med den så
kallade och af Högmästaren Conrad von Junningen förbättrade
Harrisch och Virisch rätten förutan hvad om samnad
hands rätt och dhe borttförlänta taffelgodz i förberörde
bref förmäles. Enär och dhe orden Harrisch och Virisch
rätt inflyta uti Kongl. Svenska donationer, hvilka elliest
intet kunna hållas för allodiale, så skattas dhe hafva med
sig consens till försällningen, så länge någon i slächten
är arftagande, och därföre äre slijke godz på vederbörandernes
ansökning lembnade hoos kiöparena på tijo åhrs
tijdh.
2. Beträffande frälsegodzen såhar Commissionen till
at bekomma ett säkert beskied, huruvijda dhe och värkeligen
hafva varit frälse både i äldre och senare tijder, på
det man sedan så mycket bättre måtte kunna skillia cronegodz
ifrån frälse och frälsegodz ifrån crono, i alla lähn
måst låta uprätta listor uppå dhe frälsegodz, hvilka för
tiden äro i privatorum händer såsom gammalt frälse, och
dem samma sedan emot Cammar-Archivi räkenskaper och
jordeböcker ifrån äldste tider tillbaka begynt collationera
Bilagor.
och jembnföra; och enär någon difference sig yppat vid
collationeringen, har man sådant annoterat och äganden
observationsvijs tillstält samt effter inkommen förklaring
med en ändtelig resolution afhulpit, hvilket doch gifvit
ett stoort arbete både för jordeböckernes myckenhet så
vähl som för annotationernes oviss- och skilljachtighet.
Elliest är och ett annat collationerande förrättadt, som
angår dhe af förra Reductions-Commissionen uthfärdade
specificationer så vähl öfver kånungzgårdernes tillhörigheter
som andre titlar och egenskaper i reductionen, hvilket
icke heller förorsakat en ringa möda.
3. Hvad nu för dettredie kiöpegodzen och deras beskaffenhet
anbelangar, så bestå dhe samma aff effterfölliande
omständigheter, såsom: Först uti okiöpte räntors ersättiande
effter 1686 åhrs rijksdagzbesluth. Sedan uti dhe
fehl, som i sielfva kiöpen kunna finnas, i det dhe tillfyllest
effter kiöpetaxan intet äre betahlte. För det tredie
uti godz, kiöpte för ofruchtbar fordring, hvarunder förstås
löhningar, pensioner, gratialer, förähringar, så och
uplupne interessen så väl uti det gambla och nya kåpparcompagniet
som andra decourterade skuldfordringar. För
det fiärde inlöste kiöpegodz för contante penningar. För
det fembte indragne kiöpegodz emot effterräkningar af
kiöpegodz och andra gravationer, härrörande af Kongl.
Cammar- och Liqvidations-Commissionernes sampt actorum
causm upgifne poster. För det siette försålde godz ifrån
Kongl. Maij:tt och Cronan sedan åhr 1655 ä 9 pro cento,
som effter senare rijkzdagsbesluth komma at reduceras.
Och för det siuende kiöpegodzen i Estland.
Hvad nu för det första anbelangar dhe godz, som på
hvariehanda tidh förmedelst kiöp äre komne uthi privatorum
händer och intet tillfyllest finnas betahlte, ibland
hvilka äre dhe så kallade okiöpte räntor, som i anledning
af rijkzdagsbeslutet de anno 1686 den 7 puncten böra till
Kongl. Maij:tt och Cronan ersättias, så är därutaf en delli
sedan sidsta Rijkzdag blefven ersatt, hafvandes Kongl.
Maij:tt därvid effter! åtit Ridderskapet och Adelen emot
lijka ränta af deras arfvegodz eller behållne kiöpegodz få
lösa och utbyta hvadh dhe uti okiöpte räntor komma at
afstå; sedan och i nåder förklarat, at dhe oförmögne, som
desse obetahlte räntor anten med sine arf- eller kiöpegodz
108
1693.
straxt intet kunde ersättia, skulle kafva fritt dem medh
penningar till Kongl. Maij:tt oek Cronan at utbetala, till
dess en sådan någre andre godz till deras utlösen anskaffa
kunde, allenast det skedde inom tijo1 åkrs förlopp. Elliest
kafva åtskillige af Ridderskapet ock Adelen i föllie af 1686
åkrs reglements 4 punct ock Kongl. Maij:tz nådigste tillåtelse
uti dess resolution af åkr 1686 emot okiöpte räntor
afstått sine frälsegodz, därmed at tillbyta sig så stoor
ränta af kiöpegodzen under frälse vilkor, kvilka byten så
vijda dke måste grunda sigk på ransak- och skattläggningar,
så äre dke ännu ogiorde.
Anbelangande för det andra dhe febi, som i sielfva
kiöpen kunna finnas, så är därföre allaredan räntan i det
giörligaste indragen, ock har därvid den qvsestionen förekommit,
om ock dke kiöpen, hvilke äre passerade åkr 1622
ock förr än kiöpetaxan ä 3 pro cento blef inrättadk, utan
åtskillnad skohla vara underkastade dke besvär, som dhe
senare kiöpegodzen i föllie af rijkzdagsbesluten samt Kongl,
stadgar och resolutioner med sig föra, hvarpå Kongl.
Maij:tt funnit skiäkligt sigk at förklara, det samma methode,
som observeras med dhe kiöpens undersökiande ock
skiärskådan, hvilka äre skiedde, sedan en viss kiöpetaxa
blef, skall jämväl attenderas ock föllias vid dke kiöpens
skiärskådan, kvilka kunna vara träffade, förr än
någon kiöpetaxa var, ock sådant ifrån alla tider tillbakar
utan någon restriction till en viss tidk. Men
skulle något sådant kiöp finnas, hvaruti består både kiöp
ock gåfva, då bör alt hvad öfverskiuter, sedan kiöpet
är jemkat effter dke reglor, som därom äre gifne och utfärdade,
ansees för en gåfva och donation, med hvilken
förfares effter det, som rijkzdagzbesluter ock Kongl, stadgar
om donationer förordna. Interesset åter angående för
slijka bårtmiste räntor, sä bör det afläggias till Kongl.
Maij:tt och Cronan å 6 pro cento ifrån hvart och ett kiöpebrefz
dato. Sedan ock för det andra kar jämväl varit in
qutestione, såsom åtskillige sälliare, kvilka till föllie af
1655 åkrs stadga kade bort ställa sine frälsegodz under
lähnsrätt emot deras bårtsålde allodial donationsgodz, sådant
intet hafva effterkommit, utan samma sine frälsegodz
1 I originalet står tu, men den sista bokstafven synes vara ditskrifven
efter radering.
Bilagor.
109
föryttrat till andre, om icke uti slijka måhl Kongl. Maij:tt
bör tillerkiännas prteferencen till sådane godz framför dke
senare kiöpare och acqvirenter. Och för det tredie såsom
åtskillige kiöpegodz finnas, dhe där icke äre fullkombligen
betaklte effter hvarie tijders cronovärdering, kuru man i
slijke kiöp skall utsökia fyllnaden. Och kar Kongl. Maij:tt
sigh däröfver i nåder förklarat först angående det förra,
det tillkommer Kongl. Maij:tt och Cronan i anledning af
1655 åhrs stadga ock den 9 puncten prmferencen uti åfvanberörde
donatariers eller sälliares försålde frälsegodz, hvaraf
ersättningen bordt skie, besynnerligen för dem, hvilka sig
sådane godz hafva tillhandlat, medan Kongl. Maij:tt och
Cronan uti den samma een fullkomlig hypotkec ock ägande
rättighet för Cronans abalienerade godz häfver hafft, sedan
1655 åhrs stadga vardt publicerat och kundbahr giord, och
således eij kunde eller borde på något sätt ifrån publico
abalieneras; dock på den händelsen att sälliaren vore insolvendo,
så kiöparen koos honom intet kunde komma at
åtniuta sin betahlning för sina i sådant fall erlagde penningar,
vill Kongl. Maij:tt af blotta gunst ock nåde förunna
honom, kiöparen, det må han i föllie af Kongl. Maij:tz
anno 1684 utfärdade resolution besittia sådane tillhandlade
godz uppå 10 åkrs tidh, begynnandes at räkna ifrån
bemälte åkr 1684 till 1694 exclusive. Beträffande åter
dke senare, så emedan i föllie af samma punct bristen i
kiöpet då genast kade bordt betahlas och opfyllas, forian
sådan debitor kunde vara befogad sine kiöpegodz at
abalienera och föryttra, ty bör jämväl Kongl. Maij:tt fram
för andra privat kiöpare och creditorer medh alt skiähl
tillkomma prseferencen till sådane kiöpegodz, hvilka eij
effter contractet ock Kongl, brefvens lydelse ett fullkomligt
nöije är skedt och sedan anno 1655 äre blefne försålde;
dock i fall sälliaren icke heller vore sol vendo. så at
kiöparen kan komma till at blifva honom skadelöös hållen,
vill Kongl. Maij:tt i lijka måtto af blåtta gunst och nåde
förunna kiöparen till at besittia samma kiöpegodz äfven på
10 åhrs tijd ifrån 1684 begynnandes att beräkna; men skulle
sälliaren vara solvendo, hoos hvilken Kongl. Maij:tt tillkommer
ersättning för dhe bårtmiste räntorne med 6 pro
cento interesse effter den andra punctens lydelse jemte
bristens fyllnad i sielfva kiöpet, för hvilken brist Kongl.
110
1693.
Maij:tt håller sigh till det försålde godzet, så vill Kongl.
Maij:tt, till betygande af dess clemence och nåder emoth
dess trogna undersåtare, jembväl härutinnan dess competerande
höga rätt med mildhet och nåder hafva beblandat
och kiöparen, till sin utlagde kiöpeskillingz återfående af
sälliaren, hafva forundt prseferencen framför Kongl. Maij:tt
till dhe bårttmiste räntornes refusion och ersättiande, så
at samma räntor för Kongl. Maij:tt intet sk ohla blifva
hoos sälliaren uthtagne, förr än kiöparen undfått sin kiöpskilling
eller utlagde capital betahlt, blifvandes afsakna -  den i räntan Kongl. Maij:tz, i fall sälliarens egendom intet
skulle förslå till bägge dehlarnes ersättning.
För det tredie och hvad vidkommer godz, kiöpte för
ofruchthåre fordringar, hvarunder förstås löhningar, pensioner,
gratialer, förähringar så och uplupne interesser så
vähl uti det gamble och nye kåppar-compagniet som andra
decourterade skuldfordringar, så har det jämvähl något
importerat Kongl. Maij:tt och Cronan hvad som härutinnan
är giordt. Till gravationen härutinnan har man förnämligast
tagit grund af sielfva kiöpebrefvet, då det förmählt
om decourtation, sedan sielfve kiöpeuthräkningen, där
gemenligen plägar annoteras, huru godzet är betahlt, och
3:tio af räntecammarboken, som och gifver anledning om
godzens betahlning: häfver någon desse gravationer vehlat
förläggia, så häfver sådant måst skie med klara skiähl och
qvittencer, som correspondera med räntecammar-upbörden
eller andre giltige lefvereringzdocumenter, då en sådan för
gravationen är blefven befrijad, men i vidrigt fall äre godzén
blefne indragne. Härvid har förekommit den qvsestionen, om
dhe extraordinarie bevillningarne, skedde vid Riksdagarne,
såsom äre cröningz-, bröllopz-, nattlägers-, begrafningz-,
durchtågzgiärd, rijkzdalers-, femmarkz-, krigz-, skiepz- och
råghielp etc., vid liqviderandet öfver slijke kiöpte godtz
skohla lembnas oberäknade eller eij. Och månde fuller
Kongl. Maij:tt af den 8 Martij 1690 i regard därtill, at
man då förebrachte snart en omöijelighet, män till det
ringaste en stoor tidspillan och vidlyftigt arbete at kunna
utsökia desse extraordinarie räntor, resolvera till deras
efftergift; doeh som Commissionen sedermera remonstrerat,
at omöijelighet intet är där, lärandes icke heller till mehrbemälte
räntors utsökiande behöfvas en särdeles lång tijdh
Bilagor.
lil
eller ett svårt arbete, ty har Kongl. Maij:tt 1690 åhrs
resolution funnit godt at förandra och af den 28 Martij
1692 förklarat, at offtabemälte räntor skohla varda utsökte,
så vijda giörligit må vara, och sedan vederbörande komma
till last och gravation.
Anbelangande för det fiärde inlöste kiöpegodz för contante
penningar, så äre en godh dehl godz blefne för contante
penningar inlöste utaf dem, som finnas vara belägne
inom dhe orter, som i 1682 åhrs stadga för förbudne blifva
förklarade, medan possessorerne däraf på intet ställe funnits
häffta hoos Kongl. Maij:tt och Cronan för några gravationer.
För det fembte hvad vidkommer inlöste kiöpegodz emot
eifterräkningar så af kiöpegodsen som andra gravationer,
så bestiga dhe sigh till ett vist quantum, och är detta
det mästa arbetet, som på kiöpegodzens indragande för
Commissionen ännu åsterstår att fullbordas, medan parterne
måste höras, såsom och deras hoos Kongl. Maij:tt
hafvande fordringar i Liqvidations-Commissionen skiärskådas,
innan man kan läggia handen vid godzén.
I lijka måtto för det siette är sammaledes räntan sedan
sidste Rijkzdagen blefven indragen af dhe godz, som sedan
åhr 1655 i föllie af Kongl. Regeringens resolution och den 6
puncten i 1655 åhrs stadga äre blefne uplåtne at lösas ä 9
pro cento, men Kongl. Maij:tt funnit för skiäligt at förklara,
det kan sådan lösen å 9 pro cento intet tillåtas, utan böra
sälliarena afstå vederlag med fullkomliga gods och räntor
in natura, blifvandes possessorerne remitterade till Liqvidations-Commissionen,
därsammastädes att liqvidera öfver
sine utlagde penningar.
För det siuende och hvad kiöpegodzen i Estland vidkommer,
så har Commissionen i föllie af 1655 och 1680 åhrs
rijkzdagsbesluter samt Kongl. Maij:tz därpå grundade resolutioner
af den 1 Julij 1689, 6 Julij 1690 och 8 Fehr. 1692
ännu å nyo reviderat alle kiöpegodzens betahlningar i
Estland såsom och öfver dhe febi, som därvid yppatz, till
störste dehlén utfärdat observationer. Men som vederbörandes
förklaringar därpå ännu eij äre inkomne, så lärer
därutinnan jämväl sluth giöras, så snart sådant skier.
Elliest har sig harved den qvsestionen yppat, det aldenstund
godzén i Estland äre sålde effter haketalet och intet
112
1693.
ä 3 eller 41/2 pro centum(!), huru man skulle hafva at besvära
dhe obetahlte hakarne. Och har Kongl. Maij:tt för
skiäligt funnit sig därpå at förklara, det hade man att
besvära dhe obetahlte hakarne ä 6 pro cento effter hvarie
tiders cronovärdering, så att när en behållen hake kostar
100 eller 200 rijkzdahler, så tillhålles kiöparen och dess
arfvingar at betala 6 pro cento interesse utaf hvart 100
eller 200 Rdr, som finnes vara obetahlt och då kiöpet
slötz hade bort erläggas och contenteras, doch med det
förbehåll, at där någon skulle finna sigh häraf besvärat,
måste den samma med dess veckebook upvijsa, at han
intet så mycket har åtniutit, som däremot må svara, då
det allenast kommer at återfordras, som man värkeligen
befinnes hafva åhtniutit.
4. Sidst och hvad anbelangar bytesgodzen som privati
intill åhr 1655 ifrån Kongl. Maij:tt och dess förfäder
Sveriges Kånungar sig hafva tillbytt och förvärfvat emot
andre deras gods och lägenheter, så är Kongl. Maiptt och
Cronan allaredan därigenom en godh ränta tillfallen, varandes
för det öfriga byteslistor till landzorterne skickade,
godzén på bägge sijdor effter bytesmethoden at skattläggia,
så vijda man hint ransaka om vederlagzgodzens
natur, huru nembligen dhe fullkomligen varit frälsegodz,
som Adelen afstått till Kongl. Maij:tt och Cronan.
I lijka måtto är Kongl. Maij:tt och Cronan någon inkomst
tillfallen af indragne differencer i byten, skedde effter 1655
till åhr 1680, så vijda Commission hint till datum detsamma
utarbeta, hörandes till Cammar-Collegii bepröfvande, hvad
sedan auno 1680 ifrån Kongl. Maij:tt och Cronan är bytt.
Änteligen och till at innom en kort tijdh aldeles
kunna komma till sluth med det ännu återstående reductionsvärket
har Kongl. Maij:tt låtit accordera medh visse
Cammarerare, som det samma under sig fördehlt och innom
en viss tidh och på visse conditioner effter en dhem föreskrifven
methode sådant skohle utarbeta och till säkert sluth
och richtighet bringa, varandes med den eena accorderat,
at han skall formera en fullkomlig book på alle kiöpegodz
uti alla provincierne med utförlig berättelse, huru
dhe först varit betahlte, anten med contante penningar
eller hvariehanda prsetensioner, sedan på hvad sätt en
dehl däraf kunna vara till Kongl. Maij:tt och Cronan
Bilagor.
113
tillbakar komne, samt huru stoor dehl är ännu bärta, och
hvad den kommer at kåsta. Medh den andra är förafskedat,
at han uti särdeles böcker skall uptaga på den eena
sijdan alla Kongl. Maij:tz hemman och lägenheter och på
den andra sijdan göra redo och räkenskap, med hvad åhrs
ränta dhe äre blefne reducerade, och där någre Cronones
godz ännu skulle finnas i privatorum händer, har han omständeligen
at förmäla skiählen därtill, så att på det sättet
intet hemman eller den ringaste lägenhet må kunna undslippa,
som icke Kongl. Maij:tt får behörig richtighet på.
Särdeles Cammererare hafva åter sigh påtagit at afgiöra
alla bytes- och ersättningzgodz med slutne räkningar, huru
Kongl. Maij:tt har fått eller bör hafva fult för fullo så
till sielfva godzén in natura som åhrliga räntan.
Sidst är med en särdeles Cammererare accorderat, at
han skall förfärdiga ett vist arbete öfver alla frälsegodzen,
så at man strax däraf må kunna finna, hvad som rätt
frälse är, sampt ifrån hvad tidh dhe därföre uti Kongl.
Maij:tz räkenskaper varit upförde, så at på deth sättet
crono från frälsegodzen aldeles kunna blifva separerade.
Föllier nu at berätta om Liqvidations-Commissionens
förrättning, och har fuller den samma bestått af
ingen mindre vidlyftighet och svårhet; doch håller Kongl.
Maij:tt onödigt Ständerna med långt uprepande däraf at
uppehålla, gifvandes allenast tillkiänna, först at mycket
af Kongl. Maij:tz och Cronones giäld ifrån gamble tider
intill 1680 inclusive vid senaste Rijkzdag ännu var till
rest och obetalt; sedan at den samma sedermera dehls
genom denna Commissionens liqvidation, dehls medelst contante
betahlningar och elliest förmedelst korttning emot
hvariehanda gravationer är vorden förminskat, och änteligen
at däraf ännu en dehl återstår; jämväl och at Cronones
bortpantade godz sedan sidste Rijkzdag till en stoor
ränta äre blefne indragne.
Commissionen, förordnat så till liqviderandet af Ständernes
store Commissions domar Collegierne angående som
till öfverseendet af Actorum causge förrättningar, har icke
heller hafft någon tidh och flijt ospard at bringa till sluth
och richtighet dhe saker och ährender, som dijt höra och
af Kongl. Maij:tt till dem devolverade blifvit; doch som
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-protXVI. 1693. 8
114
1693.
dlie ledamöter, hvaraf bern alte Commission består, fast
alle därjempte hafva deras ordinarie embeten och beställningar,
som dem mehr än nog syselsättia, så bar alt af
dem intet hint till ändskap och richtighet bringas; män
så kan doch Kongl. Maij:tt försäkra, at därvidh det mästa
är åtgiordt, lärandes det återstående effter banden kunna till
slutk och ett änteligit utslagh med det fordersamste befordras,
alt effter som man i dhe andre Commissionerne hinner
utarbeta det, som bör föregå, innan sakerne af denna Commissionen
medb ett lag lijkmätigt utkslag kunna afbiälpas.
Anbelangande Commercie-Commissionens förrättning,
hvilken uppå Ständernes förslag och underdånige
anmodan till commerciens reglerande af Kongl. Maij:tt
åbr 1686 vardt förordnat, så emedan Ständerne sielfva
samma gång på Rijkzdagen månde upgifva vissa puncter,
tienande till befordran af en florisant handel, fördeblandes
den samma förnämbligast uti effterfölliande stycken, nemb
ligen: handeln, navigationen, manufacturerne,landetzcultur,
penningar, banco och vexel; ty vill Kongl. Maij:tt i samma
ordning Ständerne föreställa hvad i anledning af samma
puncter i sielfva värket och effecten sedermera därvid
kan vara uthrättat.
Och hvad först handeln vidkommer och det första
momentet därutinnan, nembligen huru balancen med inkommande
och utgående vahror må kunna hållas, så at
dhe inkommande öfver dhe utgående icke emporteras, så
ehuruvähl man månge ähr fåfängt har bemött sigh att nå
bemälte ändemåhl, så kan man doch nu mehra sig däraf
hugna, at man det samma änteligen medelst en oförtruten
försårg och alfvarsamhet at fullborda och handhafva dhe
därtill uthsedde tienlige medel och utvägar har obtinerat, i
dy siötullsaeterne klarligen utvijsa, at för tiden landetz
inkomst af dess inrijkes fallande kåstelige metaller samt
andre reale och för dhe främmande nationer omistandes
varor mehra indraga än hvad man till inlösandet af främmande
vahror behöfver at utgifva, varandes jämväl navigationen,
hvilken medelst frijhetens uphäfvande för några
åhr sedan för dhe större och munterade skeppen så godt
som aldeles var ödelagd, genom Kongl. Maij:tz nådigste
försårg nu så restaurerat och härstält, at tahlet af stoora
Bilagor.
115
skepp och Spaniefarare för tiden öfvergår den qvantitet,
som någon tidh tillförende har varit, i dy Kongl. Maij:tz
undersåtare här i Ståckhålm allena i fahrvattnet hafva
62 st. considerable monterade skepp och i proportion däraf
ett märkeligit antahl af dhe mindre, nembligen 142 st.,
hvaribland jämväl capable och faste fahrtyg finnes till
fahrten på Frankrijket, Engeland, Irland, Holland etc.
tiänlige; dhe öfrige städerne äga och tillhopa 32 st. monterade
samt 514 st. af dhe mindre skeppen proportionaliter,
och häfver Kongl. Maijrtz hälsosamme förordning, at
inge frijheter vijdare skohle meddelas åth klinkfahrkåster,
allaredan det tillväga kommit, at nu gode och faste cravelfahrkåster
till myckenhet äre i fahrvattnet. Så at när
man til alt detta fogar den hielp, som Kongl. Maij:tt
låter des trafiquerande undersåtare vederfaras, hvilka navigationen
idka, medelst dess örlogzskepps uplåtande till
convoij och beskydd uppå deras seglation och resor, sedan
och genom ett efftertryckeligit pådrifvande hoos dhe uti
örlog begrepne potentater och republiquer förskaffar dem
satisfaction för caprarnes dem tillfogade skada — hafvandes
dhe redan en godh summa därpå undfångit — jämväl
därhoos reflecterar däruppå, at dhe frachter, som dhe
främmande tillförende drogo utur landet, blifva nu qvar
till undersåtarnes och heela landetz fördehl och märkelige
styrckio, så kan det intet fehla, att icke alla desse förmåhner
jämte dhe inrijkes traffiquerandes vidt utspridde
seglation lärer sättia dem i det tillstånd och vilkor at
kunna utur första handen hämta hvad som här i landet
behöfves, och utgifva i den senare hvad som härifrån utföres,
hvilket är den andra puncten i Ständernas ingifne
memorials första moment handelen angående.
Och när det skier, kommandes Kongl. Maij:tz traffiquerande
undersåtare genom mesnage och sparsamhet, flijt
och vetenskap seglationens säkre idkande sampt dhe inrijkes
manufacturers försättiande at förstå och kiänna
deras fördehlar och dem sedan at använda uppå egen real
traffique och handel, kan däraf intet annat föllia, än at dhe ju
och därvidh lära förkofra sigh till effecter, medel och penningar,
då ingen af dem i sin handel till sin egen gravation
och last främmande penningar eller credit lärer behöfva
eller åstunda, hvarigenom den tredie puncten i det
116
1693.
första momentet är vunnen, nembligen at fremmande penningar
och credit det minsta möjeligit är uti handel må
varda brukad.
Ju mera åter handeln genom därtill föranlåtne utvägar
och förunte vilkor till Kongl. Maij:tz egne undersåtare
kommer at leedas, ju mera lärer dhe främmandes
handel genom expediterne effter handen aftaga och
sigh förlora, förspöriandes man redan uppå deras handel
och frijhet eller sielfzvåld emot förra tider en stoor åtskilnad,
i dy dhe mästedelen ifrån bergzlagen och den därsammastädes
emot lag föröfvade handteringen äre utslutne,
Kongl. Maij:tz handelsordinantie och därpå sig grundande
nådigst.e utgångne placater jämväl hafva den förklaring
med sigh om Kongl. Maij:tz nådigste villia, at så
vijda dhe af vederbörande behörigen blifva värkstälte och
effterlefvade, så kan dhe främmandes handel genom deras
expediter här i landet intet giöra Borgerskapet någon
prgejudice i deras rättighet, hvarmed den herde puncten i det
första momentet af Ständernes memorial blifver fullgiord.
Sedan man nu uti föregående hufvudstycken genom
Gudz välsignelse och dhe medel, Kongl. Maij:tt därvid
gifvit vid handen, har kint öfvervinna dhe svårigheter,
hvilka ifrån forna alt intill närvarande tidh genom fremmande
nationers competence hafva legat i vägen, så lärer
deste lättare blifva at reglera det inrijkes väsendet, såsom
först huru stapelstädernes, kiöpstädernes och opstädernes
egenskaper och rättigheter så till skilliandes äre,
at den eena icke må vara den andre till skada, jämväl
huru handeln emellan borgarne uti hvar stadh är till
att partera, så at den eena icke blandar sigh otidigt uti
den andras näringsmedel, och för det tredie huru vijda
alle upstäder, adel, präster och andre måge med sin afvel
en gross samt med den fremmande handla, hvilke moment
äre uti den 5, 6 och 7 puncterne uti första stycket af Ständernes
memorial, nåendes alt sådant des richtighet, enär
det, som uti kandelsordinantierne och dhe margfaldige välfattade
Kongl, förordningar, hvilke därom äre utgångne,
omständeligen och klart hnnes begripit, med flijt och alfvar
af vederbörande blifver i acht tagit och fullbordat, hvarpå
Kongl. Maij:tz Cammar- och Commercie-Collegier förmodeligen
lära hafva ett vakande öga.
Bilagor.
117
Om börser, mäklare och packhuus uti dhe förnämste
handelsstäderne, som dem af nöden kunde hafva och mächtige
äre dhem at inrätta och underhålla, hvilket den 8
puncten i Ständernes memorial berörer, kan snart vara
att förordna ett vist, när man först med sådane städers
Magistater däröfver fått communicera. Medlertidh achtar
ändå kiöpmannen för sin fördehl skull sine vahnlige börsestunder
på dhe rum och ställen, där man plägar och lägenhet
kan vara at sammankomma, fast icke expresse bygningar
därtill äre uprättade; och som utaf packhusen en
viss åhrlig inkomst städerne och publico kan tillflyta, så
är förmodeligit, at uti dhe städer, hvarest dhe ännu intet
äre inrättade, lära Magistraterne därtill sin flijt använda.
Mäklare finnes fuller och här i Ståckhålm samt Götheborg,
men är nödigt, at Magistraterne på bemälte orter noga
undersökia och sig erkunniga, hvad persohner till sådan
förrättning antages, om dhe och äre trogne, nychtre och
flitige, medan offta uppå en mäklares beställning och antecknande
mycket kan ankomma, som rörer en kiöpmans
välfärd.
Huruledes uti handel och vandel öfver heela rijket en
lijkhet med mått och vicht må blifva inrättadt, därmed
är man för tiden i fult värk begrepen, och har den därtill
förordnade Inspectoren åhr uth och åhr in på resor i
landzorterne varit stadder, till den ändan at i alle städer
öfver heela rijket sådant justera, hvarmed den 9:de puncten
i memorialet når dess fullbordan.
Den 10:de och ll:te puncten om marknaders större
nytta, så och huru landkiöp, städers districter uti handel
och vandel samt försällningen af lantmansvarorne är att
rätta och inrätta, kunne på intet sätt beqvämligare afgiöras
sampt till den uthsedde och åstundade richtigheten
befordras, än som vid den 5, 6 och 7 puncten är ihugkommit,
berättandes Kongl. Maij:tz Cammar- och Commercie-Collegier,
at medelst deras hällne correspondence
med Landzhöfdingarne skole redan åtskillige nyttige och
nödige förändringar vara giorde öfver marknaderne samt
deras termin och ställen.
Huruledes med inrijkes förslor till land och vatten,
med grafvars och åars upränsande etc. handeln må varda
befordrat, som är den 12 puncten i memorialet, därom
118
1693.
häfver Kongl. Maijitt icke mindre än dhe föromrörde vichtige
fördelar till des rijkes och trogna undersåtares bästa
och välfärd med största omsårg sig vårda låtit, varandes
grafven vidh Eedh, den nya fahrten ifrån Edzbotten till
Saltkiällan i Båhus lahn och det nu under händer varande
slyssvärket emellan Hielmaren och Mählaren därtill verkelige
prof.
Medh den 13 puncten, huruledes hvart och ett rijkes.
handel, i synnerhet på Spanien, Stråt, Engeland, Holland
och Kyssland må stå till at förbättras, är så beskaffat, at
i dhe orter, som siöledes måste besökas, lärer sådan handel
utforskas utaf dhe traffiquerande dag från dag genom
nu idkat flitig siöfahrt, och varder Kongl. Maij:tz Cammar-
och Commercie-Collegier intet försummandes at tillse,
hvad lägenheten och conjuncturerne i detta fallet villia
medgifva.
Nederlag, som är den sidste puncten i den första dhelen,
är bevilliat här i Ståckhålm uppå salt och det med
förlängiande till 3 åhrs tidh, at därigenom läcka dhe
traffkjuerande till at giöra af den vahran en ymnogare
tillförssel. Dessutan är och i Carlscrona, Malmö och Göteborg
på salt och andre, doch mehrendels grofve och för
landet mäst tarfvelige vahror fritt nederlag förundt, torde
och till äfventyrs flerestädes kunna tillåtas.
Föllier nu den andra dehlén, som angår navigationen,
och först huru samt hvarest skieppsbyggerierne nyttigast
och bäst äro till at inrätta, och för det andra hvad frijhet
dem Svenskom emot dhe fremmande må stå at förunnas.
Det förra beträffande så utvisar förfahrenheten och sielfva
värket bäst, huruledes icke allenast här i Ståckhålm ett
till alle sine dehlar fullkommeligit skepzvärff är uprättat,
utan och fast öfver heela rijket gode och skiöne skiepp så
större som mindre blifva upslagne och bygde, såsom i och
vid Norkiöping, i Yästervijk, Calmar, vid Vernenäs, i
Carlshambn, straxt vidh Engelholm, vid en invijk Skepparekroken
benemnd i Fiere härad, Göteborg, i Nyen,
Narfven, Viborg, i Österbotten, Gefle och ännu flerestädes,
kunnandes doch Kongl. Maijrtt intet förbijgå vid detta
tillfället städerne at påminna, särdeles i Österbotten och
Norlanden, at dhe sig om dugelige skepztimmermän omsee.
Och ehuruväl, som åfvan förmält är, en myckenhet af
Bilagor.
119
skepp och fahrkostar hör inrijkes blifva tillbygde, så förnöije
sig doch dhe traffiquerande intet därmedh, utan till
ytterligare utvidgande af deras fahrt vidh närvarande
favorable conjuncturer sökia tillstånd at få uphandla sig
skiepp i fremmande land, hvilket Kongl. Maij:tt dem och
till en tidh i nåder har för gott funnit att bevillia. Friheten
på dhe Svänske skeppen, om hvilken i ofvanberörde
andra punct förmähles, består i en åtskillnad uti tullen
till 7S part för monterade och 1/6 part för dhe ringare och
halffrije emot dhe fremmande, medelst hvilken åtskillnad,
så länge det påstår, lärer det vara dem fremmande så
mycket svårare at kladda och uthsegla dhe Svänska, som
desse nu ju längre ju mehr till seglationen sig hafva vahnt
och därigenom åthminstone någre handgrep lärdt så vähl
till besparingen som öfningen at giöra dhe främmande
effter, fördenskull man och intet tviflar, at icke denne
redan faststälte åtskillnad ju lärer giöra fyllest att hålla
den Svänske seglationen gåendes, hälst sorn det nu varande
besticket lindrigare är än det förrige, men doch sådant,
som med den Hollenske tractaten kan bestå, hafvandes eij
heller någon därpå intill denne dagen tält.
Hvad för det öfrige bemälte Hollenske tractats uthtydning
angår, så häfver man å Kongl.Maij:tz sijda samme tractat
eflter bokstafven uthtydt och därigenom om intet giordt
Holländarnes anförde skiähl, hvarmed dhe vehlat beskönia
deras caprars våldsamme procedurer emot Kongl. Maij:tz
undersåtares skepp. Och som samme tractat innan sex
åhrs tidh expirerar och uphörer, så är den tiden intet så
läng, kunnandes man imedlertid!] medh flijt tillsee, huruledes
hvariehanda inconvenientier, där dhe emot förmodan
skulle förekomma, på lämpeligste sättet måge undanböijas.
Om convoijerne och nederlaget är här ofvan förr till
den 1 delen något ihugkommit, allenast är än at påminna,
det Kongl. Maij:tt till seglationens och des traffiquerande
undersåtares säkerhet häfver resolverat, at med convoijerandet
till Spanien eller Portugal skall jämväl i fredztiden
till väriande af dhe Turkiske corsairer alt framgent fortfahras,
lärandes förmodeligen sådant märkeligen animera
och styrkia Kongl. Maij:tz undersåtare till att fortfahra
i detta låflige nähringzmedlet. Och kan ännu om nederlaget
detta tilläggias, at det allenast på sådant godz är
120
1693.
bevilliat, som vare sig inländskt eller fremmande blifver
uppå Svänske fahrkåster infördt, hvaraf sammalunda
Svänske navigationen till ett märkeligit varder styrkt och
understödt, och blifver sålunda den andre delens 5 punct
i acht tagen.
Anbelangande nu inrijkes manufacturerne, så emedan
dhe samme billigt skattas i gemehn nyttige sampt för hele
rijket och landet fördelachtige, ty är eij heller på deras
befordran och inrättande någon mödo och flijt spard.
Vantmakerierne gifva först prof däraf, hvilka i Stockholm
och Norkiöping mäst florera, jämväl i Nykiöping,
Malmö och Göteborg till en godh begynnelse äre komne,
hvartill intet ringa hulpit, at Kongl. Maij:tt des hela
milice med inrijkes tillvärkat kläde låter bekläda, betahlandes
till handtvärkarnes så mycket bättre bestånd
halfparten föruth.
Hattmakeriet har så tilltagit medelst det at Kongl.
Haij:tt en godh dehl af milicen med inrijkes giorde hattar
låtit försee, at hvad grofve hattar vidkommer, lära bemälte
manufacturer icke mindre i Ny- och Norkiöping än
här i Ståckhålm kunna giöra ännu större leverancer, där
så behöfves och påfordras.
Det så kallade strumpmakerij här i Ståckhålm, hvarest
så väl silkes, riggarns och Ajna ullstrumpor som silkes
och riggarns camisoler samt vantar af silke, fijnt lijngarn,
reggarn och ull förfärdigas, finner sig nu mera i godh
gång.
Med hvad alfvarsamhet sidentygsfabriquen och hvad
däraf dependerar blifver befordrat, utvijsa nogsamt Kongl.
Maij:tz däröfver utgångne placater, och är intet tvifvelsmåhl,
at icke dess medelst dhe månge onyttige och föränderlige
faconer af tyg nu mera färe blifva ute, och däremot
dhe härifrån utgångne penningar qvar i landet,
varandes intet angelägit at nu i förstone somblige klaga
öfver skarsheten eller mangel eller och dyrare inkiöp af
dhe inrijkes tygen, medan sådane svårigheter altid äre
vid nye värk sammanfogade; men skadar imedlertidli
intet, at en och annan så af ringare ståndzpersohner som
andre, dhe där icke så särdeles bemedlade äro och för
detta hafva hållit för en oumgängelig nödvändighet, at
deras hustrur och barn med sådane kåstelige tyg till
Bilagor.
121
kläder ju ändteligen måste utståfferade varda, nu så småningom
kunna vänias till någon sparsamhet och bättre at
använda sina penningar, där dhe något måge hafva igen
at vinna. Och blifver ändteligen hvad dhe för sådane
vahror till deras medborgare betahla ju i landet, kunnandes
genom en och annan händelse åter komma dem i händerne,
enär dhe i sin handel, arbete och nähring äro trägne
och ijduge.
Yijdare såsom merendels alt det, hvad här i landet
anten redan förfärdigat varder eller och snart och lätteligen
förmenes kunna förfärdigas, i tullen så högt är belagdt,
at det utur fremmande land med fördehl intet kan
införas, så äre däremot alle rude materier, hvilke till manufacturerne
behöfves, i tullen frijkallade, blifvandes allenast
för richtighet skull i tullen antecknat och till recognition
1/8 dehls pro cento däraf erlagt, samt uthförslen af sådane
till handtvärken tiänliga ämbnen med högh tull belagde.
Den myckenhet af handtvärkzfolk, som deels utan
ifrån till desse värk äro betingade och ankomne, dehls
här i landet antagne, höra fuller intet alle under skrän,
men så håfve dhe doch endehls af Kongl. Maij:tz Commercie-Collegio,
endehls af Bårgmästare och Rådh deras
dem föreskrefne reglor och ordningar, hvar effter dhe
sigh vidh deras arbete samt elliest sins emellan skohle
rätta.
Mässingzbruken äro ännu merendels i godh gång, såsom
i Norr- och Nykiöping, Skultuna, Vellinge, Gusums
och Nacka bruk, kunnandes ännu uthvidgas till flere hoos
dhe fremmande nationer begiärlige sorter, så snart man
någon bättre rådh finner till dugelig gallmäjas anskaffande,
hvilket sig och medh tiden förmodeligen lärer giöra låta.
Hambrarne äro så många i arbete, som Kl. Maij:t.z
Bergz-Collegium till Bergzlagens förkåfring har funnit och
ännu finner nödige och nyttige.
Ankarsmideriet har fuller varit vähl anstält och inrättadt,
men full när gått tillbakars, om man icke dragit
den försårg, at det hade på dess arbete fått bättre afgång,
i det nu alle inländske skiepp, som någon frijhet vehla
niuta, äre förbundne utaf desse ankar sig at betiäna, varandes
jämväl förbudit på andre bruk här i landet at
smijda och uthsända ankarefly, kloor och tenner, medan
122
1693.
man befunnit sådant kladda dbe inrijkes och befordra
dhe utrijkes siuderierne.
Dbe förfallne järnmanufacturer i Carl Gustafz stadh
äre åter till ett så godt vilkor brachte, som dhe någonsin
tillförene håfve varit.
Styekgiuterierne begå sig i lijka måtto väl, varandes,
sedan dhe i privat händer äre råkade, inge synnerlige besvär
däröfver försporde.
Bleckmakerierne äro jämväl till nödtorfften inrättade
samt fremmande bleck med hög tull belagdt.
Glasbruken här i Ståckhålm äre ifrån ett till tvänne
formerade, hvaruppå den värkan är fölgd, at dhe nu med
hvar andra semulera, hvilketdera bättre glas och för bättre
kiöp kan lefverera, hvilket gagnar invånarne, som dem
kiöpa, och upväcker manufacturisterne till sårgfällighet
och flijt vidh deras arbete. Annu ett bruk på fönsterglas
är i Skåne inrättadt, och mästare därtill ifrån Tyskland
förskrefne, hvilket ehuruväl än intet till fullkommelig
gäng bracht, doch det roop om sig förorsakat, att man
utur Tyskland sielf där glas förtingat.
Krutbruk äre här uppe och nedre i landet åtskillige,
som under Kongl. Maij:tt enskijlt dependera, hvarest en
stoor ymnoghet af krut, som ofvan förmählt är, kan tillvärkas.
Sågevärk äre uti Nyen och Narfven inrättade så
kåstelige, som dhe kunna vara, hvaraf dhe orterne intet
ringa båtnad draga, i dy dhe det förrådh af trävärke,
hvilket dhe utur Ryssland bekomma, på ett särdeles curieust
sätt till bräder såga, som medh stoor fördehl till
främmande landh afsättes. Neder vid Uddevalla i den
strömmen, som löper till Saltkiällan, äre och en stoor hoop
sågeqvarnar, hvarest det ifrån Värmeland och Daal utföre
nye fahrten ankommande timmer sågas till bräder och
sedan vidare ned till Saltkiällan och hafvet flåttas.
Dhe tvänne såpsiuderierne uti Södermöre och Bleking
hafva härtill giordt den värkan, som man med dem intenderat,
varandes Ståckhålm och dhe öfrige dehlar af
rijket däraf med godh och dugelig såpa försedde, jämväl
och en dehl, efftersom lägenhet sigh gifvit, till utrijkes
orter kunnat afföras.
Bilagor.
123
Det uppå Kåhlmåhlen inrättade buldansväfverij är
ännu vid gång, och underhielper det samma förnämbligast,
at det till Kl. Ammiralitetet får göra leverance, hvarigenom
emot förre tider ett vackert capital i landet bespares.
Linväfveriet häfver långt för detta uti Söperkiöping
varit inrättat, men genom upsynesmannens Gregers vårdzlöshet
har det med interessenternes skada tagit en ända.
Icke desto mindre varda dhe nu i städer och på landet af
linväfvare och annat privat fålk väl idkade, så at skiönt
lärft här i landet tillvärkas kan, i synnerhet neder i
Västergiötland, Halland, Kiere härad och däromkring,
hvarest folket likasom af naturen till sådane öfningar är
särdeles artat.
Medh såckerrafinaderiet här i staden är för tiden så
beskaffat, at det fuller än hålles vid macht; doch är allom
androm tillåtit med samma vilkor sådane värk at inrätta,
at det således intet mehr kan heta ett monopolium.
Öfver pärlefiskeriet har Kongl. Maij:tt låtit göra den
förordning, hvaraf otvifvelach tel igen allmogen och andre
interesserade mehr nytta lärer kunna tillfalla än för detta,
och dess utan publicum så betiänt, at icke Ryssar och
andre fremmande kiöpa up af den gemena hopen, som sigh
därpå intet förstå, goda pärlor för liderligit pris, sälliandes
dem sedan effter deras värde och dyrhet samt således
dragandes penningarne utur landet.
Vidare berättelse at gior a om lack-, färnis-, terpentinmakerij
med flere andre små manufacturer, såsom bläck- och
kammakerij, skulle taga för mycken tidh bortt, fördenskull
Kongl. Maij:tt sådant går iorbij, som doch tillsammans
räknade öka fördelen inrijkes och minska den utrijkes
fremmande införslen.
Anbelangande för dettredie1 landzens cultur så finner
man af den qvantitet järn och kåppar, som däraf kommer,
at desse metaller nu som förr med flijt tillvärkas, blifvandes
jämväl victriols-, aluns-, svafvels- och saltpetterstillvärkningen
på det bästa sättet beneficerat och underhulpen,
så at desse vahror ett anseenligit af sig kasta kunna,
särdeles det kåstelige alunbruket i Skåne och svafvelbruket
emellan Öhrebroo och Arboga.
1 Bör varn, ficrde.
124
1693.
Plantager af eeker och allehanda nyttige trän sampt
åkrarnes och trädgårdarnes cultur är Landzhöfdingarne anbefalt
at vårda sig om så väl som om humblegårdarnes bättre
beredande och skiötzel till den qvantitet, som Sveriges lag
och Kl. Maij:tz nyligen däröfver utgångne placater förmå,
och är med humblegårdarne jämväl allaredan ett så godt
framsteg giordt, det man af dhe inkombne berättelser intet
annat kan förmoda, än at landet med den vahran icke
allenast rikeligen med tiden sielf lärer kunna försörias
utan och en dehl till andre orter aflåta, hvartill Kongl.
Maij:tz sidste förordning om tullens förhöijande på all
främmande humbla mycket lärer hielpa.
Tjärutillvärkningen tiänar nu mehra häreffter genom
beqväme medel snarare at hemmas än formeras, emedan
när den vahran i alt för stoor myckenhet för handen är,
kommer hon i vahndyrkan, priset faller, och när den intet
gäller uti fremmande land, så kan eij heller bonden eller
borgaren här inom landz giöra sig i längden af tiden någon
visshet, at denne handtering och handel skall för dem löna
mödan. Och äre allaredan på somblige orter dhe begynnelser
och anstalter giorde, hvarigenom man mehnar den
härtills öfverflödige tillvärkningen någorlunda kunna hindras,
i det at man kring Viborg såsom och i Österbotten
och på flere ställen söker nu att bruka skogarne till fahrkostars
upslående, bräders och trävärkz sågande. Dess
utan äre Landzhöfdingarne hvar på sin orth adverterade
at väl tillsee, det ingen confusion eller oordning vid tiärubränneriet
må förelöpa, utan at dhe, som endast däraf
lefva, sin skatt däraf utgiöra och inge andre utvägar hafva,
måge vid den nähringen förblifva, som är svår och arbetsam
nog, men dhe andre, som med åker och äng, skog och
timmer till byggnad och sahlu samt andre commoditeter
försedde äre, med tiärubrännerij innehålla och icke igenom
otidigt arbete på den vahran försumma sin åker och äng
samt andre nähringzmedel, hvareffter han är vorden skattlagd,
så at när detta med hvad mehr därtill kan tiäna
blifver i acht tagit, lärer och denne importante handel
kunna hållas gående, som han nu är, hvaraf Kongl. Maij:tt
ett märkeligit i dess intrader af tullen och recognitionen
tillflyter, och borgaren med bonden så god skiähl därföre
niuter, som dhe aldrig tillförende hafva åtniutit.
Bilagor.
125
Ytterligare såsom Ständernes memorials bägge sidste
puncter af den fierde delen förmäla, den förra om allehanda
creaturs, hästars, oxars, boskapz skiötzel till nytta, födo och
skinn, men den senare om fiskerierne, så är härvid at påminna,
hvad den senare om fiskerierne angår, at dhe samme
nu som förr i dhe Svänske, Norländske, Finske och Bottniske
skären på det flitigste idkas, och att den stadige öfningen
altid gifver mehr och mehr förfahrenhet, hvarigenom
samme fiskerie effi er handen kunna falla lätt- och gagneligare.
Man häfver och söder om Ståckhålm vinlagt sigh
att inrätta stoore fiskerier effter sill, torsk och andre grofve
fiskslag, efftersom och Kongl. Maij:tt därpå har priviligerat
tvänne borgare i Carlscrona, hvilka ifrån Holland expresse
därtill förskrifvit öfvat och förfarit fålk, så och bestält
därtill ordenteligen bygde fahrtyg och byssar. Vidh Skånske
cousterne fångas och en godh qvantitet af sill, särdeles
vidh Kullen, på hvilken sill, till at vara och skattas
så godh som den Iiollenske, intet annat feelas än tillredning,
det man boos dem erfarit häfver, som därpå halft
vetskap. I Bohuus lähn äre considerable fiskerien af allehanda
groof och haffisk, såsom hvittling, kabeliaw, långor,
kollior etc.
Boskapens skiötzel till födo och nytta lärer hvar och
en landt- och huusman så mycket mehr vinläggia sig om,
som det hans egit gagn är, och han intet giärna försummar
taga sina fördehlar i acht; hvad den eena intet veth,
lärer han af den andra, och har man intet spordt, att härpå
något feel eller försummelse har varit. Skinnen äre vid
utförslen med hög tull belagde, därföre dhe och icke mycket
utföras utan mest i landet beredas samt till dhe bruuk
adapteras och skickas, som dhe tiänlige äre.
Den fembte delen beröhrer med få ordh stoore saker,
som är penningar, banko och växel. Och såsom ymnoghet
af penningar i ett land är ett ofehlbart tecken till dess
vählstånd, så har man ohrsak att hembära den högste
G-uden tacksägelse, som således har välsignat Sveriges
rijke medelst Kongl. Maij :tz mogne förde consilier, at hvad
man i denne måtton ifrån långe och månge åhr häfver
med största flijt och möda efftertrachtat och intet ernådt,
är nu fast utan någon synnerlig svårighet tillhanda fallit;
ty sedan som balancen emellan utgående och inkommande
126
1693.
varor genom egen seglation, manufacturer och andre beqväm
ligheter sålunda är vorden reglerad, at dhe utgående
effecterne hafva öfvervichten för dhe inkommande, och dhe
fremmande blifva Kongl. Maij:tz undersåtare skyldige, i
stället de för detta hafva varit desse skyldige, så måste
den fremmande hvad som brister och han i vahror intet
kan eller får betahla, det samme med silfver och reda
penningar ersättia och upfylla. Så häfver och härtill icke
litet hulpit, at dhe traffiquerande kiöpmännen i stället för
specie Rdr hafva fått clarera tullen medh sådane caroliner,
som dhe af införde silfverbahrur och andre fremmande
myntesorter hafva förmynta låtit. Item med åtskilligt
fremmande silfvermynt, så och sådane svenske
12-öre-stycken, som dhe utrijkes ifrån hafva kunnat inbringa.
Yttermera har dem och härtill låckat den fördehl dhe utaf en
proportionerat tillmyntning af 5-öre-stycken emot caroliner
hafva niutit, först till 1/s part, sedan 1/h part och nu Ve dehl.
Vexelen hvad vidkommer, så rättar den sig altidh effter
handelen, och när vexeln här faller och nedrig och låg är,
så är det ett vist tecken, at landzens handel florerar; fördenskull
och som vexeln för tiden är fallen, så kan man
däraf aftaga handelens framsteg.
Om Banken faller intet annat till säija, än at man
intet veet densamma nu öfver något besvär eller mehn
hafva at klaga, varandes nu, i stället den tillförende häfver
hollit kopparmynt för sitt endaste nutriment, så försedd
med silfvermynt, at han kopparmyntzlåhn förorsakas upsäija.
Sidst hvad vidkommer Corn missionens förrättning,
förordnat till skiärskådan af Cammar-Collegii administration
för Kongl. Maij :tz regem entz tidh, så bestiga
sigh dhe af bemälte Commission afdömde påster till en
anseenlig summa,1 hvaremot likväl dhe poster, hvilka Kl.
M:tt effective niutit nöje före uti jordegodz, inventarier,
contante penningar och kortade fordringar,2 eij giöra tillfyllest,
effter som därpå ett vackert quantum afgår medelst
oförmögenhet at betahla,3 förutan det som medelst in
-
1 1,764,390 daler s:mt enligt originalexemplaret.
2 1,138,735 enligt d:o.
3 60,076 enligt d:o.
Bilagor.
127
gångne accorder och tillgiffter kommer at afdragas,1 varandes
och en tämmelig summa öfrig,2 som ännu af Räntemästaren
i Kongl. Maij:tz cassa bör infordras. Och ehuruväl
åtskillige anseenlige gravationer till bemälte Commissions
afhielpande ännu upgifvas af Actore å Kongl. Maijitz
vägnar, kunnandes man jämväl förutsee at vederbörande
större dehlén däraf eij lära förmå sig afbörda, doch likväl
som dhe af Collegii ledamöter, hvilka därföre komma at
häffta, numera ingen är igen, som till någon dehl förmår
Kongl. Maij:tz tagne skada fylla och ersättia, hafvandes
mästedehlen af dem erhållit Kongl. Maij:tz accord, tillgifft
och förskohning; men äre dhe öfrige alle så af sig
kombne, at dhe intet vijdare ega. Ty har Kongl. Maij:tt
för bäst och rådligast erachtat at låta det ännu återstående
arbetet uphöra och dhe oafgiorde observationerne
blifva ad acta beliggiande, doch så at där ännu någon
Cammar-Collegii ledamoth skulle finnas, som anten hade
fordring, pante- eller kiöpegodz, skall den samma för sin
dehl uti bemälte återstående gravationer komma at
häffta.
Utaf detta föregående lära nu samptelige Ständerne
uthförligen hafva intagit förloppet af dhe inhemske affairerne
sedan sidsta Rijkzdag och därhoos förmodeligen
förstått, at ännu anseenlige medel erfordras, innan alla
fästningarne till sin behörige perfection blifva brachte,
samt Kongl. Maij:tt hint afbörda sigh och rijket all den
gäll, som det samma tidh effter annan och i dhe förra
regementztiderne är påkommen och ännu obetahlt finnes,
medh mehra. Och skulle fuller sådant så mycket mehra
kunna förorsaka Kongl. Maij:tt at ålijta samptelige dess
trogne undersåtare och Ständer om ännu vidare undsättning
samt continuation af dhe på sidste Rijkzdag så godvilligt
och berömmeligen åtagne bevillningar till afbördande
af sådan last, som jämväl nu vidh det för Kongl.
Maij:tt och heela rijket sig tilldragne högstbeklagelige
dödzfallet med Hennes Maij:tt, Kongl. Maij:tz högstelskelige
nu mehra hoos Grudh evinnerligen sahl. Gremåhl, anseenlige
depencer och omkåstningar måste giöras på dess
1 542,520 enligt originalexemplaret.
2 22,955 enligt d:o.
128
1693.
jordefärd och begrafningzact, hafvandes altidh varit vahnligit,
att samptel. Ständerne till sådane actus contribuerat;
men så vill doch Kongl. Maij:tt mera ansee, at dess trogna
undersåtare någre åhr bortt åth med stoore bevillningar
och contributioner varit betungade, hvarigenom dhe en
stoor afgång lare hafva kändt i deras nähring, och till
deras upkomst samt uprättelse för denne gången hafva
dem förskonat för vidare contribution och rijkzdagzbevillning,
förmodandes Kongl. Maij:tt däremot att samptelige
Rijksens Ständer så mycket villigare läre sig vijsa icke
allenast vidh påfordrande fall at gripa Kongl. Maij:tt
under armarna med en erkläckelig hielp och understödh,
då dhe framdeles därom af Kongl. Maij:tt kunna blifva
anmodade, utan och at afläggia hvad uppå dhe förrige bevillningarne
ännu kan vara obetahlt och intet erlagt.
Medlertidh vill Kongl. Maij:tt tillsee, at Kongl. Maij:tt
medelst en godh mesnage och huushåldning medh dhe ordinarie
rijkzens inkomster må kunna hålla värket i gång,
så mycket giörligit må vara, efftersom Kongl. Maij:tt des
trogne undersåtare samptelige Ständerne helt ogiärna med
någon tunga besvärar, utan i nåder är benägen at förskona
dem därföre, så länge tillståndet och conjuncturerne
sådant villia tillåta. Actum ut supra.
CAROLUS.
(L. S.)
Bilagor.
129
Bil. 8.1
Uppå Hans Kongl. Maij:tz vår allernådigste
Kånungz secreta proposition, som Hans Kongl.
Maij:tt allernådigst har behagat först föreställa
dess trogna undersåtares af Ridderskapet och
Adelen med Krigzbefählet samt Präst- och Bårgerskapetz
secreta utskått och sedan samtelige
Ständerna hvart för sig, är detta deras allerunderdånigste
svar angående det inrijkes väsendet.
Gifvit i Stockholm den 13 November 1693.
Uthi den stoora och hiärteliga sårg, som oss alla Hans
Kongl. Maij:tz trogna Ständer och undersåtare är påkommen
och händ genom Hans Kongl. Maij:tz högstälskelige
nu mehra boos Gudh evinnerligen sahl. Kongl. Gemåhls
vår allernådigste Dråttningz högstbeklagelige dödzfall,
kunna vij samt och synnerligen betyga, at vij see een särdeles
Gudz nådh och undervärk, at Hans Kongl. Maij:tt,
som denna sårgen så högt ängzlar och framför alla när
och till hiärtat går, doch eij låter regementzstyrelsens
läpp stanna, utan som en gudfruchtig och heroisk Kånung
tager å den eena sijdan den alt för beldageliga ändringen
uti Hans Kongl. Maij:tz höga kånungzliga huus som en
Gudz dens allrahögstes skickelse och å den andra ouphörligen
arbetar och sörier för sitt rijkes och sina trogna
undersåtares upkomst och välfärd. Detta bafve vij med
största glädie förmärkt och rönt genom den oss nådigst
meddehlta Hans Kongl. Maij:tz secreta proposition, som
Hans Kongl. Maij:tt oachtat det sårgeliga tillfället och
dess många och höga beställningar eij har låtit sig vara
för svår vid denna Ständernas sammankomst at låta upsättia,
underrättandes oss genom den samma omstände
-
1 Prot. sid. 19. — Original i Riksarkivet, undertecknadt af de fyra
talmannen och försedt med följande påteckning: »Upläsit i Kongl. Maijrtz
närvaru uthi Rådet den 15 Novemb. 1693». Ett annat exemplar (utan
påskrift) är undertecknadt och besegladt af samtliga ständerna (jämf. bil.
15). En afskrift är bifogad protokollet.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot., XVI. 1693.
9
130
1693.
ligen om fäderneslandet/, inrijkes tillstånd samt hvad sedan
senaste Rijkzdag sig har tilldragit. Det feela oss ord at
så kunna betyga vår underdåniga devotion och tacksamhet,
som vår skyldighet det fordrar, för den oss häri
vederfarna nåden, i det at, ehuruvähl Gudh, naturen, Hans
Kongl. Maij:tz höga Kongl, arfzrätt samt Ständernas öfver
Hans Kongl. Maij:tz nådiga förfrågningar om dess absolute
vällde underdåniga giorda förklaringar så af åhr 1680
och Kongl, Maij:tz därå fölgde nådiga approbation af den
10 Decemb. samma åhr som af den 16 Novemb. åhr 1682
med Kongl. Maij:tz däröfver jämväl gifne nådiga approbation
af den 9 Decemb. bemälte åhr, hafva satt Hans
Kongl. Maij:tt som och dess höga kånungzliga lifzarfvingar
effter Hans Kongl. Maij:tz dödeliga frånfälle — det Gud
nådeligen länge afvärie — till en eenvåldz allom biudande
och rådande souverain Kånung, den ingen på jorden är för
sina actioner responsabel, utan häfver macht och våld effter
sitt behag och som en christelig öfverhet at styra och regera
sitt rijke, har doch [Kongl. Maj:t] det oachtat velat oss
föreställa det förnämste och mästa, som dess Kongl, throns
stadfästelse, dess rijkes och trogna undersåtares sällhet och
och vählstånd angår, hvilket alt vij med största glädie
och underdånig vördnad hafva intagit och däraf sedt den
högstbeprisliga försårg och åhåga Hans Kongl. Maij:tt
drager för Gudz nampns ähra och alles vår lycksahlighet,
som och huru Hans Kongl. Maij:tt har dess inrijkes regementzväsende,
huushället däraf och alt hvad därtill hörer
som en klook och försichtig Kånung inrättat, stadgat, förordnat,
förbättrat och i sin gång håller.
Det är vår skylldighet med all underdånighet at ihogkomma
och föra oss till minnes dhe nådiga underrättelser
Hans Kongl. Maij:tt vidh dhe förra Hijkzdagarna oss har
behagat at gifva vedh handen om rijkzens slätte tillstånd
effter det sidsta Skåniska kriget, och huru Hans Kongl.
Maij:tt på dess återuprättande har hafft all möda ospard.
En sådan högh Kongl, nådh har Hans Kongl. Maij:tt låtit
oss och nu vederfaras, i det att Hans Kongl. Maij:tt oss
uptächt, huruledes och hvartill dhe sidsta rijkzdagsbevillningarne
äre upgångne och disponerade. Yij kunna
aldrig tillfyllest skatta oss lyckeliga, som lefva under en
så mild Kånung, som dess rijkes inkåmster till ingen öfver
-
Bilagor.
131
flodh eller onödigt anlägger utan den första med den sidsta
pänningen låtit komma till dess rijkes säkerhet vedh dhe
tiders conjuncturer med oundvijkeliga krigzförfattningar
och utredningar till lösen af Hans Kongl. Maij:tz och Cronones
försålda och förpantade godz till cronoskullders afbetahlning,
till fästningarnes upbyggiande och providerande
och andra slijka nödiga och oumgängelige tarfver.
Tyckiandes utaf alt doch vara en särdeles, ja en öfverflödig
nådh, at Hans Kongl. Maij:tt har bevärdigat dess
trogna Ständer med föreställande af det, som häri är passerat,
medan hoos oss intet annat bör vara än med lydna
och en underdånig tacksamhet vörda och erkiänna Hans
Kongl. Maij:tz actioner, som alla äre både med vijshet,
nådh och rättvijsa upfylta. Män när vij betrachta sielfva
hufvudvärket af rijketz, som aldeles var förfallit och af
sigh kommit, uprättande, som Hans Kongl. Maij:tt genom
Gudz tillskyndan, nådh och välsignelse sig har företagit,
mästedehlen det igenombracht och nu snart lärer bringa
till en högstönskelig fullbordan, så måste vij det med förundran
ansee, ty när vij på den eena sijdan betänkia hvad
brist, som för någre åhr sedan var i staten, huru ringa
rijkzens medel och inkåmster voro, huru dhe funnes från
Cronan förabalienerade, huru militien till landz och till
siös var försvagad, och huru rijket var så aldeles fördiupat
och nedsänkt uti en odrägelig skuld, och sättie däremoth
rijkzens nuvarande tillstånd, huru Hans Kongl.
Maijttt all denna rijkzens invärtes siukdom har botat och
satt det i stället uppå en så fast och säker grund, så
kunna vij aldrig tillfyllest berömma och beprisa Hans
Kongl. Maij;tz oförlijkeliga möda och besvär, som har varit
så stoor, at posteriteten lära medh ett odödeligit beröm
undra och ihogkomma dess kånungzliga omvårdnad för
dess rijke.
Och som rijkzens förnämsta styrkia däri består at
hafva en säker milice till landz och siös, så försporde vij
vedh senaste Rijkzdag, huru Hans Kongl. Maij:tt hade
bracht dess landtmilice så till häst som till foot så högt
som aldrig någon Sveriges Kånung det tillförende giordt.
Män som sådant stoort värk, för än det rätt får sättia
och stadga sigh, både fordrar tidh, och genom sielfva förfarenheten
åffta yppa sig dhe omständigheter, som för
-
132
1093.
orsaka någon ändring och förbättring, så förspörie vij och
vara Hans Kongl. Maij :tt handt ved militie indehlningzvärket
till häst, at då Hans Kongl. Maij:tt var i det håppet, at det i
det aldranärmaste skulle vara kommit i en fullkomblig richtighet,
så har Hans Kongl. Maijrtt uppå dhe inkåmbne
besvär och remonstrationer och dhe därom sedan håldne
undersökningar eij kunnat undgå, till at komma värket en
gång i säkert stånd, at öfversee indehlningzvärket och i
nåder förunna rusthållarne någon tillökning, så at dhe i
alla tider kunde bestå, hafvandes Hans Kongl. Maij:tt till
så mycken större säkerhet och efterrättelse effter en viss
och med mogit betänkiande författad skattläggningzmethode
låtit upskrifva, reefva och skattläggia alla hemmans ägor,
hvarpå den stoora nyttan är fölgd, at så officerare som
rusthållarne alla äre förnögda, och värket därigenom bracht
uti det stånd, at om dess säkerhet och bestånd intet vijdare
är at tvifla, och nu intet annat återstår, än at indehlningzvärket
uti dhe landzorter, hvarest det intet än
har kunnat afslutas, blifver slutit och fullbordat. Män
som Hans Kongl. Maij:tt ved alt viser en särdeles försichtighet
till at i längden möta en och annan tillstötande
händelse, på det at ett sådant hälsosamt och för rijket
högstangelägit värk eij må lijda antingen genom någon
påkommande olyckelig händelse eller rusthållarnes slätta
huushåll, ty har Hans Kongl. Maij:tt högstvisligen giordt
den nådiga förordning, at ved hvart regemente äre vissa
cassör uprättade, hvaruti af hvart rusthåll åhrligen sarnblas
6 daler s:mt, som sedan i Banco på interesse insättias
och äre regementerne till en öfvermåttan hielp ved någon
oförmodelig händelse och afgång.
Militien till foot har Hans Kongl. Maij:tt äfvenväl
satt i det skick så till det vissa knechtehålletz säkra inrättande
som till officerarnes löhns förbättring och goda
boställens tilldehlande, så at den genom Gudz välsignelse
och Hans Kongl. Maij:tz försorg altidh kan blifva stående
och uprätthållen.
Huru Kongl. Maij:tz siömacht så med stoort antahl
skiepp som och medh dugeligit siöfålck har i dessa åhren
tilltagit, Hans Kongl. Maij:tt och dess rijke till säkerhet,
håfve vij med största hugnad och underdånig vördnad
förstådt.
Bilagor.
133
Medh samma sårgfällighet har och Hans Kongl. Maij:tt
fortsatt fästningarnas upbyggiande, befordrat styckgiuterien,
inrijkes factorierne och kruttillvärkningen samt på
åtskillige orter uprätta låtit magaziner och förrådzhuus
af spanmåhl, af hvilket sidsta samtelige undersåtarna och i
synnerhet allmogen hafva haft en så stoor nytta och Kjsa, i
det at man där emot ett billigt prijs har fädt sig tillhandla
sädh så till sin föda som deras åkrars besåning,
så at vij denna Hans Kongl. Maij:tz kånungzliga, ja
faderliga försårg håfve at tillskrifva en godh dehl af landetz
conservation.
Sedan och häfver Hans Kongl. Maij:tt icke med mindre
bekymmer låtit vara sig om hiertat at lijsa allmogen och
afskaffa de stoora besvär, som här till hafva varit inrijtade
och öfvermåttan hafva tryckt den genom durchmarcher
och därtill nödiga giärder, och därföre utgå låtit den mehr
än hälsosamme durchtogsordningen, hvilken har hafft med
sig den stoora nyttan i desse förflutna åhren, at icke allenast
alle klagemåhl uphöra, utan och all skiutz och tågande
betahles med penningar, så at nu mehr all lasten
intet stannar allena på allmogen, som boor vid landzvägen,
utan den kommer på alla lijka, varandes Hans
Kongl. Maij:tt ännu vij dare sinnad och har i värket at
låta upsättia förteckningar, huru häreffter ved alla händelser
öfver heela rijket marcherne skohla anställas, hvilket
alt är för rijket och Hans Kongl. Maij:tz undersåtare
en särdeles lycksalighet at see, huru Hans Kongl. Maij:tt
i fredliga tider alt så ställer i godh skick, at ved påkommande
krig alt må hafva sin richtige gång, för hvilket
alt vij veta oss till all lydno och hörsamhet vara Hans
Kongl. Maij:tt förbundne.
Yij erkiänna icke med mindre devotion den försårg
Hans Kongl. Maij:tt som en gudfruchtig och rättvijs
Kånung genom åtskilliga utgångne nådiga förordningar
har vijst sigh draga för gudzfruchtan och den helga
justitiens rätta och oförkränckta läpp såsom dhe tvä grundpehlare,
hvarpå ett regemente för alt bör grunda sigh, så
at vij nu Gudi låf först och främst få hugna oss af en
sann och rätt christendom och intet hafva at fruchta, det
några främmande religioner under hvariehanda prsetexter
måge sig insmyga och turbera vår reena och sanna evan
-
134
1693.
geliska lära, och sedan at lag och rätt hvariom utan uppehåll
blifva skipade, kunnandes vij uti underdånighet betyga,
at vij intet något kunnat fatta i tankarna, som
kan lända till ett regementes upkåmst och förkåfring, som
icke Hans Kongl. Maij:tt det alt bättre har stalt i värket.
Män som det eij gior tillfyllest, at goda ordningar och
stadgar äre inrättade, utan det fordras till utförande af
ett välbestält regemente, att medlen och äre ved handen,
som gifva rådslagen dess krafft och värkan, så hafva vij
ohrsak at med diupaste vördnad hembära Hans Kongl.
Maij:tt en allerunderdånigst tacbsäijelse, som eij har trötta[t]s
ved at låta ställa i värket dhe förslag och utvägar,
som vij ved dhe förra Rijkzdagarna uti våra underdåniga
besluth hafva förklarat och fallit uppå at böra komma
rijket till understödh, som förnämbligast hafva bestådt i
Hans Kongl. Maijitz och Cronones godz och räntors återkallande
och rijkzens giäldz afbördande, af hvilka det förra
har varit i nåder anbefalt den Kongl. Reductions-Commissionen
att förrätta, medh hvilket värk vij förnimme det
mästa vara giordt, och at det nu skyndar sig till sluth,
hafvandes vij uti underdånighet utaf Hans Kongl. Maij:tz
nådiga proposition intagit såsom uti ett kårtt begrep beskaffenheten
af heela reductionsväsendet, och huru nådigt
och rättvisligen Hans Kongl. Maij:tt sig har förklarat
öfver dhe därved infallne tvifvelachtiga måhl, så at Kongl.
Maij:tz höga rätt å den eena sijdan och Hans Kongl.
Maij:tz undersåtares välfärdh å den andra äre med största
sorgfällighet i acht tagne.
Har altså med Hans Kongl. Maij:tz nådiga reductionsstadga
och vår underdåniga tanka varit eenligit det vij
nu med hugnad spörie vara skedt, at föruthan donationsgodzens
i gemehn indragande, som hafva varit i donatariernes
händer, ochså lifzarfvingegodzen äre in natura vederkiända
utur andra och tredie handen, så vijda dhe icke
med föregående Kongl, consens kunna vara kiöpte. Dhe
öfrige donationsgodzen, som med besvär äre komne uti
privatorum händer, äre af fyrahanda natur, forst Norkiöpingz
beslutz eller bröstarfvingegodz, kiöpta med Kongl,
samtyckie föruth, för det andra förbättringzgodz sedan
åhr 1632, hvilka bägge Hans Kongl. Maij:tt effter dess
höga rätt vähl straxt hade kunnat återkalla, män doch af
Bilagor.
135
dess Kongl, mildhet låtit nåden och rättvijsan därutinnan
föllias åth och bevilliat af nåder deras innehafvare at få
dem behålla uti tije åhrs tidh. Samma, ja större nådh är och
dem vederf'ai’en, som hafva för det tredie besuttit förbättringzgodz
för åhr 1632 i alla tider tillbakas, så at i fall
at sälliaren intet är solvendo och dhe sig eij villia till
honom hålla, dhe då uti 14 åhr till 1697 inclusive niuta
Kongl. Maij:tz nådiga tillstånd at besittia godzén; hafvandes
och Hans Kongl. Maij:tt för rättvijst förklarat, at
dhe godz, som Furstarna af deras furstendömen hafva bårtgifvit
och sedan effter deras dödh äre till samma persohner
af Sveriges Kånungar till evärdelig egendom undte och
effterlåtne, intet kunna ansees för förbättringzgodz utan
som en ny Kongl, gåfva. Det fiärde slagz donationsgodz
i privatorum händer äre allodiale och evärdeliga benådningar.
Och som ved desse godz Kongl. Maijttz och Cronones
höga rätt intet har kunnat tillåta, at en och annan
sedan åhr 1655 må hafva emot 9 pro cento i pänningar tillhandlat
sig allodial rättigheten uppå så månge godz, som
han elliest borde till Kongl. Maij:tt ersättia, altså har
Hans Kongl. Maij:tt i förmågo af 1655 åhrs stadgas 27 §
förklarat sådane kiöp af intet värde och sälliaren plichtig
at afstå fullkombligit vederlag uti godz. Hvad byten angår,
så förmärkia vij dem med samma nådh och rättvijsa
vara öfversedde, som ved donationerne är förfarit.
Och ehuruväl Kongl. Maijrtt och Cronan hade kunnat
hafft fogh at tahla på dhe kyrkie- och klöstergodz, som
effter Yästeråhs recess kiändes ifrån kyrkiorna och klostren,
män som Hans Kongl. Maij:tt intet högre önskar än at
kunna låta påskina dess nådh emot dess trogna undersåtare,
när sådant någorledes är skiäligit och eij sträfvar
emot Kongl. Maij:tz och dess rijkzens höga rätt, så har och
Hans Kongl. Maij:tt nåd- och rättvisligen förklarat, at alla
possessores af slijka godz skohla blifva säkre och obesvärade,
enär bemälte godz aldrig i Cronones jordeböcker
finnas upförde.
Med samma nåd har och Hans Kongl. Maij:tt omfattat
dess trogna undersåtare uti det måhl, som ved reductionsvärket
har infallit om dhe förbrutna och under Cronan
vederkiända eller förvärkade godzén, och däröfver låtit författa
en mycket nådig förklaring, som omständeligen och
136
1693.
till alla dess vilkor skillier dhe godz, som genom någon
amnestie eller effter Sveriges lag böra vara frie och lemnäs
i Hans Kongl. Maij:tz trogna undersåtares händer,
ifrån dem, som med all fogh och rätt höra Kongl. Maij:tt
och Cronan till, hafvandes Hans Kongl. Maij:tt härutinnan
vijst en så stoor Kongl, nådh, som vij aldrig skola underlåta
som trogna undersåtare uti underdånighet at berömma.
Förutan alt detta så har och Hans Kongl Maij:tt
gifvit dess nådiga förklaring om Furstarnas utaf den kongeliga
Gustavianska familiens arf och egna godtz, det dhe
böra ansees som en besynnerlig Kongl. Maij:tz och Cronones
rättighet; genom dess vaksamhet och stoora flijt låtit
till ett närmare sluth befordra dhe effter 1655 åhrs rijkzdagzbesluth
graverade och oclarerade fiärdepartzräntor,
som och indragit Prästerskapetz vederlag för giästning.
I Pommern, Brehmen, Lif- och Estland är reductionen til
det mästa bracht till sluth, och hvad än kan återstå lärer
med det första vinna sin richtighet.
Och som Hans Kongl. Maij:tt harved altidh har hafft
till ett berömligit och rättvijst ändemåhl at giöra en åtskillnad
emellan dess och Cronones och frälsegodzen, på det
att Cronones höga rätt må blifva behörigen i acht tagen,
och privati uti det, som dem tillkommer, ochså kunde
sittia i säkerhet, altså har Hans Kongl. Maijrtt låtit om
frälsegodzen undersökia, hvilket alt genom Gudz bijstånd
lärer hafva den effect, som kan lända Hans Kongl. Maij:tt
till att nöije och behag, det allmänna bästa till upbyggelse
och Hans Kongl. Maij:tz undersåtare til välgång.
Kiöpegodzen angående, som effter Hans Kongl. Maijrtz
nådiga resolutioner och reglemente hafva kommit at under -  sökias och skiärskådas, jämväl och dhe okiöpte räntorne,
som effter 1686 åhrs beslut böra afstås, så har Hans
Kongl. Maij:tt låtit sig i nåder vara angelägit, at sådant
alt måtte värkställas, varandes nu mäst alla okiöpte räntorna
clarerade dehls medh kiöpegodz, dehls med frälsegodz,
ved hvilken senare händelse Hans Kongl. Maij:tt,
som i alla sina actioner låter lysa en särdeles Kongl,
nådh, nådigst bar förklarat, at så stoor ränta af kiöpegodzen
ochså skall ikläda sig frälse natur. Hvad fehl,
Bilagor.
137
som finnes begångne i kiöpen så förr som sedan 1622,
hvilka bägge i föllie af Hans Kongl. Maij:tz nådiga resolution
komma under eenahanda methode at skiärskådas,
som och hvad besvär som dhe för ofruchtbara fordringar
kiöpte godz äre underkastade, så äre dhe och till största
dehlén öfversedde eller och under händer och beroo nu
allenast på sluth, hafvandes och Hans Kongl. Maij:tt härvedh
vijst en särdeles Kongl, nådh så vähl emot dem, sorn
sig hafva tillhandlat sedan 1655 några frälsegodz, som i
föllie af bemälte åhrs stadga hade bordt ikläda sigh lähnsrätt,
i stället för sälliarens bårtsålde allodial donationsgodz,
som och emot dem, som sig af andra hafva tillhandlat sådane
kiöpegodz, som i begynnelsen icke äre fullkombligen
betahlte, så at Hans Kongl. Maijrtt låtit dess
höga rätt falla och nåden öfverväga, lembnandes dem af
nåder slijka godtz at besittia ifrån åhr 1684 till 1694 exclusive.
Utom alt detta håfve vij och med största hugnad
förnummit, hvad stoora kiöpegodz Hans Kongl.
Maij:tt sedan sidsta Rijkzdag äre hemfallne dehls emot
contant betahlningh, dehls emot gravationer och effterräkningar.
Yed liqvidationsvärket äre Hans Kongl. Maij:tt och
Cronan stoora fördehlar och nyttigheter tillfallne, varandes
den svåre giäld, som rijket icke annars än en mask
har gnagit, till största dehlén afbördad och förminskad,
stoora pant- och kiöpegodz indragne, så at rijket en gång
är kommit utur dess vidlyftighet.
Hvad besvär, möda och omak Hans Kongl. Maij:tt
härved har hafft, och huru mången trött stund detta alt,
som förbemält är om militiens inrättande, reductionsvärketz
fortsättiande och rijkzens svåra giäldz afbördande,
har förorsakat Hans Kongl. Maij:tt, kunna vij nogsamt
besinna, män finna oss ofullkomliga och för svaga at så
kunna uti underdånighet tacka Hans Kongl. Maij:tt, som
vår underdåniga skyldighet det fordrar. Detta har varit
ett värk, som fåå kunnat begripa och mången har syntz
omöjeligit, ja otroligit, at en människas ålder till dess utförande
skulle förslå; män som Gudz hand har altid varit
med Hans Kongl. Maij:tt, så har han och giordt arbetet lätt,
styrkt Hans Kongl. Maij:tz kraffter, befrämiat värket och
138
1093.
välsignat Hans Kongl. Maij:tz anslag, så at vij nu få niuta
och lefva i den lycksaligheten, at rijkzens stat bär sig
och fådt sin styrckia, at dess stoora giäld, sona det så
aldeles har nedertryckt, är till största dehlén försvunnen
och förminskad, at rijkzens gräntzor äre så märkeligen
befästade, och at alles vår välfärd är befordrad. Och som
heela regementzväsendet är nu på sådant sätt uppå en så
rättvijs och fast grund, och rijkzens säkerhet och välstånd
näst Gudz den aldrahögstes tillhielp endast därpå hänger,
at alt sådant måtte blifva orubbat, fördenskull förplichta
vij oss alla i gemehn och hvar i synnerhet at villia och
sbohla alt det, som af Hans Kongl. Maij:tt så nådigt och
vähl är stadgat och förordnat, hålla inviolabelt och som
heligt och aldrig antingen directe eller indirecte därutinnan
begiära eller tillåta någon ändring, utan det som trogna
undersåtare troligen hålla och med lif och blodh försvara.
Och ehuruväl det, som bemält är, har förorsakat Hans
Kongl. Maij:tt otroligit besvär, så har doch Hans Kongl.
Maij:tt intet underlåtit därjemte at än vijdare sträckia
sin nådiga omvårdnad till sina trogna undersåtares upkomst
och förkåfring genom handel och commerce, navigation,
manufacturer och annan slijk näring, hvilka stycken
Hans Kongl. Maij:tt så väl genom vissa frijheters
utdehlande som medelst dess hälsosamma förordningar så
nådigt har befordrat, at man ögonskenligen och med förundran
seer dess dageliga tilltagande. I synnerhet erkiänna
vij med underdånigste vördnad och tacksamhet
Hans Kongl. Maijttz nådiga försorg om siöfahrtens och
den utrijkes handelens säkerhet och tilltagande såsom en
hälsosam och högnödig saak, icke allenast för dhe trafiquerande
undersåtarna utan och för heela riket i gemehn, och
skohla vij giärna till hörsamst föllie af Hans Kongl. Maij :tz
så nu genom denna oss nådigst meddehlta proposition som
offta tillförende oss gifne nådiga anledningar och förmaningar
använda all håg och flijt till dess nyttiande och
fortsättiande, hälst som vij hafva at trösta oss vedh dhe
alfvarsamma medel, som Hans Kongl. Maij:tt oss i nåder
har låtit förstå och i sielfva värket anställer till deras
beskydd, som idka handelen och siöfahrten, emot dhe nu i
Bilagor.
139
krig begrepne siömachters obilliga och margfalliga caprerier.
Vij hafva orsak i underdånighet at betacka Hans
Kongl. Maij:tt icke allenast för den säkerhet, som medelst
convoyer dess undersåtare niuta af Hans Kongl. Maij:tz
egna örlogzskepp och kreutzare, utan och för den, som dem
förmedelst ingångne pacta och inbördes föreeningar af Kongl.
Maij:tt af Danmark är betingad, och dhe ved tillfälle hafva
at förvänta, jämväl och för det allfvar Hans Kongl. Maijitt
brukar till at fordra af vederbörande vedergiällning för
dess trogna undersåtares här till dagz orättmäteligen upbrachte
skiepp och vahrur. Vij hugna oss och af dhe beslut
och förbindningar, som Hans Kongl. Maij:tt med högstbemälte
Crona har fattat till slijka våldsamheters hemmande,
som och af dhe remonstrationer och negotiationer, som
Hans Kongl. Maij:tt på behörige orter låter uti detta måhl
anställa. Och lefva vij uti den underdåniga tillförsicht.
at Hans Kongl. Maij:tt icke lärer tröttas vid dhe många
klagemåhl, som öfver slijka caprerier inkomma, hvilka och
enkannerligen synes villia förökas igenom det at en dehl
siömachter, som förmena sig eij ännu vara förbundne
igenom några vissa handelspacter, icke villia rätteligen
förstå den neutralitets rätt, som Hans Kongl. Maij:tt tillkommer,
utan giöra sig eenskijlta reglor till sine capreriers
fördehl. G-iörandes vij oss den underdåniga förtröstan,
det Hans Kongl. Maij:tt varder förmedelst dess högh vij sa
rådh och dådh finnandes därpå boot och rättning, dess
trogna undersåtare till hielp uti deras handel, lembnandes
dhe doch alt detta under Hans Kongl. Maij:tz höga omvårdnad
och nådiga behag, den dhe effter sin underdånighetz
plicht altidh skohla hörsamligen föllia och efterkomma,
erbiudandes dhe sig at gå Hans Kongl. Maij:tt
effter deras yttersta förmågo tillhanda i alt det, som kan
lända till befordran och understödiande af ett så hälsosamt
värck.
Och som vij af alt spöria den särdeles nådiga intentionen,
som Hans Kongl. Maij:tt häfver till förkåfring af
dess trogna undersåtares upkåmst och tilltagande i den
utrijkes handelen och seglationen, män så lärer doch vara
at befruchta, at när dhe potentater och siömachter, som
nu äro uti krig med hvarandra invecklade, komma med
140
1693.
hvarandra till ett fredligit förstånd och då få lägenhet och
tidh at skiöta deras commercier, Kongl. Maijrtz undersåtare
då torde uti deras seglation linna någon afsaknad
och hinder, hvilket på intet annat sätt oförgripeligen
tyckes kunna förekommas än först, som bemält är, genom
en flitig siöfahrt och dess utvidgande till flere orter än
härtill varit vahnt, såsom till Stråt, Spanien och annorstädes,
som och genom nederlag på dhe vahrur, som därifrån
hämtas; fördenskull underkastas Hans Kongl. Maij:tz allernådigste
gåttfinnande och ompröfvande, om icke det särdeles
skulle tiana till handelens befrämiande och styrkio, at Hans
Kongl. Maij:tt uppå dhe varur, som ifrån förbemälte och
andra vissa främmande orter, som Hans Kongl. Maij:tt sielfi
nåder varder finnandes nyttigt, immediate hijtföras, i nåder
täcktes förunna dess trogne undersåtare nederlagzfrijhet med
dhe flera förmåner, som kunde pröfvas nödiga till inrättande
af en så ständig handel, hvilken handel ochså för det gemena
bästa kan billigt skattas så mycket fördelachtigare, som
Kongl. Maij:tz undersåtare få därigenom lägenhet at sielfve
icke allenast föra härifrån dhe vahror af landzens frukter,
som där med någon nytta kunna afsättias, utan och utur
första handen hemta tillbakas hvad som antingen här kan
behöfvas eller på andra orter i Östersiön medh handelens
och seglationens märkelige tillväxt och styrkio utdehlas.
Med hvad flijt manufacturerne nu mehr än någonsin
förr drifvas, håfve vij och med största förnöijelse utaf
Hans Kongl. Maij:tz nådigste proposition intagit, varandes
nu järn- och mässingsbruken, silkesväfverien, vant- och
strumpmakerien, ankarsmideriet, styckgiuterien, glas-,krut-,
svafvel- och alunbruken, såpesiuderien och flere sådane
värk i full gång och godh flor. Och som en stoor dehl
af landetz och invånarnas vählstånd däri består, at icke
genom införslen af onödiga varur, särdeles sådana som
bestå af någon manufactur, dhe inrijkes manufacturerne
må hindras, pänningarna dragas utur landet och den gemena
man förlora medel och utväg at förtiäna sig födan,
så lefva vij uti den underdåniga tillförsichten, det Hans
Kongl. Maij:tt eij varder med onådh uptagandes, om vij
endast af trogen zéle för Hans Kongl. Maij:tt och dess
Bilagor.
141
rijke understå oss uti underdånighet at föreslå och gifva
ved handen, om icke det och skulle lända rijket till nytta,
at man öfversåge det godz, som af sådan artk ifrån utrijkes
orter inkommer och här kunna till värkas, som i
synnerhet är det myckna lärfftet som åhrligen införes och
drager uthur landet stoora medel, män doch här så i städerne
som på landet med stoor beqvämlighet och till stoor
myckenhet kunde arbetas och bringas tillväga, när därom
någon ordning giöres, hälst som sielfva materien, som
därtill behöfves, så rijkeligen är i landet till fångz.
Hemskiutandes uti underdånighet detta så vähl som
all annan vår välfärd uti Hans Kongl. Maij:tz trogna och
milda försårg, då vij äro försäkrade at genom Gudz välsignelse
alt lärer lyckeligen och vähl aflöpa.
Sidst erkiänna vij med diupaste vördnad den stoora
nådh Hans Kongl. Maij:tt emot oss har behagat förklara,
at intet nu villia af oss fordra hvarken någon bevillning
eller någon bygningzhielp till dhe kåstbahra Kongl, slåttzoch
huusbygnader, eij heller begrafningzgiärd, som doch
altidh af oss plägar utgiöras ved sådana kånungzliga jordefärder
och begrafningzacter, som Hans Kongl. Maij:tt nu
tänker at låta skie med Hennes Kongl. Maij:tz fordom vår
allernådigste nu mehra hoos Gudh evinnerligen högstsahl.
kongeliga lijk. Detta är en nådh, som vij med all underdånig
tacksamhet uptage och däremot förplichta oss at
hafva för Hans Kongl. Maij:tt lijf och blodh samt alt det
vij förmå ospart, jämväl och i fall at Gudh skulle kemsökia
fäderneslandet med krig, at icke allenast då richtigt
villia och skohla utgiöra sådane eventual krigzbevillningar,
som åhr 1686 och 1689 af oss äro utfästa, utan och ved
händelse at desse förbemälte eventual krigzbevillningar,
som vij således värkeligen utgiöre, intet skulle tillräckia
eller förslå till krigztarfverne, så hemställe Hans Kongl.
Maij:tt vij uti underdånighet at åhrligen och så länge kriget
vahrar upnegotiera så stoor summa, som nödvändigheten
fordrar, den vij oss påtage, när Gud freden igen förlänar,
effter handen att betahla. I det öfriga önska vij i all
underdånighet, at den högsta Gudh ville förläna Hans
Kongl. Maij:tt i alla dess höga rådslagh och giärningar
alskiöns välsignelse, bekröna Hans Kongl. Maij:tt med
142
1693.
all lycksalighet och giöra dess nampn i världen och hoos
effterkommanderna odödeligit. Förblifve
Hans Kongl. Maij:tz
Allerunderdånigste och troplichtigste
Undersåthare
TJpå sainptl. Ridderskapetz
och Adelns vägnar
Jacob Gyllenborg,
Lantmarskalck.
Uppå samptl. Borgerskapetz
vägnar
Michel Törne,
Cons. Civ. Stockh.
På samptl. Presterskapetz
vägnar
Olaus Svebilius,
Archiepiscopus Ups.
Uppå samptl. Bondeståndets
vägnar
Anders Swensson,
Tahleman.
Bil. 9.1
Kongl, bref angående adelns befrielse från erläggande af
mantalspenningar.
Såsom uppå Rijkzdagen åhr 1625 samptelige Ständerne
sig månde åtaga till rijketz understöd att uthgiöra
tull af all den säd, som föhres till qvarn, ehvem den och
kunde tillhöra, det vare sig adell eller oadell, läckt eller
lärd, uthan någon viss föresatt tijd att uphöra med samma
bevillning, blifvandes därifrån intet exempte eller undantagne,
hvarken crono- eller frälseqvarnar, ja fast än dhe
i sielfve Ridderskapetz säterijer kunde vara belägne; men
uppå sedermehra inkommen klagan, att med qvarntullen
mächta orättrådeligen vardt omgångit, åhr 1634 mantahlspenningarne
äre blefne introducerade, nembligen tre mark
hvitt mynt för hvar persohn, som finnes vara tålf åhr och
därutöfver, förspörjandes Kongl. Maijrt ved desse tijder
alt mehr och mehr framför i begynnelsen af första in
-
1 Prot. sid. 20. — Afskrift.
Bilagor.
143
rättningen ved samma mantals-qvarntullspenningars erläggande
många exemptioner och afkortningar, dels förmedelst
allmänne rijkzdagzbesluter, dels genom speciale
Kongl, resolutioner, dels och af ett gammalt bruk och
vahna; altså har slijkt föranlåtit Kongl. Maij:t alle sådane
afkortningar uthi närmare öfvervägande att taga. Och
ehuruvähl Kongl. Maij:tt fog och rätt kunde hafva dem
alle uthan åthskillnad att uphäfva, medan desse qvarntulls-mantalspenningar
åhr 1634 äre blefve ett surrogatum
för qvarntullen, ifrån hvilken till föllie af 1625, 1627 och
1629 åhrs rijkzdagzbesluter ingen varit förskohnt, och intet
som af Adeln åhr 1638 blef förebracht emoth cessionen af
store tullen, doch likvähl som Kongl. Maij:t i alle tillfällen
gierna betygar emoth dess trogne undersåtare dess
Kongl, ynnest och i så måtto intet altijd påstår högsta
rätten, uthan blandar densamma med nåd och mildheet,
ty har Kongl. Maij:t sådant jämvähl i detta måhlet velat
giöra och påskijna låta, i så måtto att Kongl. Maij:t
för offtabemälte qvarntulls-mantalspenningars erläggande
härmed frijkallar Ridderskapet och Adeln så för deras
egne persohner som deras hustro och barn samt hoff och
tienstefolk, dhe där niuta heel åhrslöhn och gå till adelsmannens
disk och duuk, blifvandes alle andre missbruk
och afkortningar, som Adeln hafva extenderat uppå deras
persohner och familier uthom Adell, hvilka deras sätesgårdar
anten kafft i ärende eller och till halfva bruk häfdat,
härmed uphäfne, aldenstund denne förmåhn eller
skohnsmåhl för mantalspenningarne bör hafva dess hänseende
på adelsmannens persohn och intet på dess sätesgårdar,
som äre bårtpachtade, så att sig bemälte skohnsmåhl
jämvähl skall extendera till deras arendatorer och
halfva brukare uthom adelsståndet. Datum Stockholm
den 8 Novemb. anno 1693.
144
1693.
Bil. 10. 1
Adelns skrifvelse till Kongl. Maj:t med tacksägelse för frikallelsen
från mantalspenningarnas erläggande.
Stormächtigste allernådigste Kånungli.
Jämte dhe månge och stoora nådetecken, som Eders
Kongl. Maij:tt i dessa förflutna åhren ved alla giörliga
tillfällen har låtit påskina emot oss dess trogna undersåtare
af Ridderskapet och Adelen, är oss en särdeles
©förmodelig och surprenant nåd för några dagar sedan förkunnad,
då Eders Kongl. Maij:tz mehr än nådiga förklaring
af den 8 kujus öfver qvarntulls-mantalspänningarna blef
oss föreläsen och tillställd, genom hvilken vij försporde den
nådiga, ja faderliga försårg och åtanka, som Eders Kongl.
Maij:tt utan någon vår underdåniga ansökning eller vetenskap
har behagat at hafva för någon vårt ståndz åtskillnad,
förmån och heder, i det at Eders Kongl. Maij:tt oss, våra
hustrur och barn samt håf- och tiänstefolk, dhe där niuta
heel åhrslöhn och gå till vår disk och duuk, i nåder har
velat frijkalla för bemälte qvarntulls-mantalspänningarnes
erläggiande, för hvilken höga Kongl, nådh inför Eders
Kongl. Maij:tt vij nederläggie een allerunderdånigst tacksägelse,
önskandes genom detta så kunna förklara och föreställa
vår underdånige tacksamhet, som vij det i våra
sinnen och hiärtan hafva fattat, och skall ingen lycka i
världen vara oss kiärare än kunna med alt det vij förmå
med lijf och blodh betyga och försegla den lydna och hörsamhet
samt troo och kiärleek, hvarmed vij alla samtelige
och hvar i synnerhet ärom Eders Kongl. Maij:tt som en
1 Prot. sid. 23. — Koncept, jämfördt med det i Riksarkivet förvarade
originalet, som har följande påskrift: »IJpläsit i Kongl. Maij:tz
närvaliru uthi Senaten den 15 Novemb. 1693.»
Bilagor.
145
så stohr och mild Kånung förbundne, uthi hvilken underdånige
zéle och vördnad vij förblifve
Eders Kongl. Maijrtz
Allerundherdånigste och troplichtigste
undhersåthare och tienare
uppå samptl. Ridderskapetz och
Adelens vägnar
Jacob Gyllenborg,
p. t. Lantmarskalck.
Bil. 11.1
Uppå Hans Kongl. Maij:tz vår allernådigste
Kånungz dess samptel. Ständer förestälta nådiga
proposition är detta Ridderskapetz och Adelens
samt Krigzbefähletz underdånigste svar. Gifvet
i Stockholm den 14 Novemb. åhr 1693.
Såsom Hans Maijrtt allernådigst har behagat at sammankalla
dess trogna undersåtare och Ständer, altså hafva
Hans Kongl. Maij:tz trogna undersåtare vij af Ridder -  skapet och Adelen samt Krigzbefählet oss hörsamligen instält,
anhördt och emottagit Hans Kongl. Maij.tz nådiga
proposition, hvaröfver vij intet hafva bordt underlåta at
inkomma med detta vårt underdånigste svar.
I.
Och beklage vij först och främst af högbedröfvat
hiärta som trogna undersåtare, at orsaken och tillfället
till denna sammankåmsten skall hafva varit högstsahl.
Hennes Kongl. Maij:tt vår stoora och dyra stormächtigste
och allernådigste Dråttningz Ulrica: Eleonor*. Sveriges,
1 Prot. sid. 22. — Koncept, jämfördt med det i Riksarkivet förvarade
originalet, som har följande påskrift: »Upläst uthi Kongl. Maij:tz
närvahru i Senaten den 15 Novemb. 1693.»
Sv. Riddersh. o. Adels riksd.-prot., XVI. 16!)S.
10
146
1693.
Götes och Vändes Dråttningz etc. högst- och altförbeklagelige
dödh och frånfälle, hvars afsaknadt vij aldrig tillfyllest
med tårar och hiertans bedröfvelse kunna klaga. Ty när
vij ställa oss för ögonen vår högstsahl. allernådigste Dråttningz
högstberömmeliga gudzfruchtighet, dess stoora fbrståndzgåfvor,
den nåd och kiärlek, med hvilken Hennes
högstsahl. Kongl. Maij:tt omfattade sina trogna undersåtare
och alt Svänskt blodh, samt alla dhe andra Hennes
högstsahl. Kongl. Maij:tz kongelige och af heela världen
högstbepriseliga dygder, så måste vårt hiärta blöda, at vij
hafva mist en så oförlijkelig Dråttning, som var en fägnad
för Hans Kongl. Maij:tt och heela det Kongl, huset, en
boning af alla dygder, en nådig landsens moder, som aldrig
har låtit någon ifrån sig gå tröst- eller hielpelöös, så at
högstsahl. Hennes Kongl. Maij:tt nu förer med sig i dess
kongeliga graf det odödeliga beröm, at högstsahl. Hennes
Kongl. Maij:tz heela lefverne har varit upfylt med gudzfruchtan,
nådh och mildhet. Det bedröfvar oss högeligen,
at vij nu skohla see Hans Kongl. Maij:tt och det Kongl,
huset uti ett så sårgeligit tillstånd, och önska vij af alt
hierta, at Gudh den högsta ville hugna och trösta Hans
Kongl. Maij:tt uti dess stoora sorg och afvända all vijdare
olycka ifrån Hans Kongl. Maijitt och heela dess kongelige
huus. Och som Hans Kongl. Maij:tt har behagat
ertee oss den stoora nåden at kalla oss sina trogna undersåtare
till högstsahl. Hennes Kongl. Maij:tz kongeliga begrafningzact,
den enär vij befalte blifva at bijvista, så
hembära Hans Kongl. Maij:tt vij en allerunderdånigst tacksägelse
för en så högh oss vederfaren Kongl, nådh, hvarigenom
oss gifves tillfälle at vijsa vår underdåniga lydna
och hörsamhet emot Hans Kongl. Maij:tt och at betyga
den devotion och vördnad vij håfve för högstsahl. vår
allernådigste Dråttning, den vij så högt håfve vördat,
ährat och älskat; och som högstsahl. Hennes Kongl. Maij:tz
kongelige lekamen nu skall läggas i jorden, så skohla vij
och begrafva Hennes Kongl. Maij:tz glorvördigsta nampn
och odödeliga beröm uti våra hiärtan, där dem aldrig
hvarken tijd eller glömsko skohla förtähra utan hoos oss
och väre effterkåm mande, så länge världen står, lefva och
blifva uti ett värdefult minne.
Bilagor.
147
II.
Och som Hans Kongl. Maij:tt är vorden föranlåten genom
detta för Hans Kongl. Maij:tt och heela dess rijke högstbeklageliga
dödzfallet at giöra någon ändring uti den nådigste
disposition, som Hans Kongl. Maij:tt som en cliristelig
och gudfruchtigh Kånung och af en högstberömmelig
kiärlek och nådig försårg för dess höga Kongl, buus
samt dess trogna undersåtares välfärd åhr 1682 den 29
Novemb. månde författa och uppå samma åhrs Rijkzdag
dess Ständer föreställa angående rijketz regering och styrelse,
huru den ved händelse af minorennitet effter Hans
Kongl. Maij:ttz dödeliga afgång — den docli Gudh til
många åhr nådeligen afböja täcktes — föras skulle, hafvandes
Hans Kongl. Maij:tt nu giordt dess trogna Ständers
secreta uthskått den nåden och låtit dem föreläsas
den nu af Hans Kongl. Maijrtt förandrade och förnyade
dispositionen, som är den 15 Augusti innevarande åhr af
Hans Kongl. Maij:tt underskrefven och förseglad vorden
och ved förefallande händelse för en inviolabel lag och
regeringzstadga hållas skall, och sedan oss dess trogna
Ständer af Ridderskapet och Adelen ett af samptelige
Ständerna förseglat exemplar däraf tillställa låtit; så håfve
vij orsak nu så väl sorn ved 1682 åhrs Rijkzdag först och
främst uti underdånigheet at tacka, ähra och beprisa Hans
Kongl. Maij:tz stoora och högstberömliga omvårdnad, så
för dess höga Kongl, huus stadfästelse som dess trogna
undersåtares vählstånd, önskandes at den högsta Gudh
ville förläna Hans Kongl. Maijrtt hälsa och sundhet, förlängia
Hans Kongl. Maij:tz lifztid till många åhr, så at
den händelsen af minorennitet aldrig effter Hans Kongl.
Maij:tz frånfälle måtte sigh tilldraga, och sedan effter vår
underdånige skyldighet at förklara och betyga, det denna
Hans Kongl. Maij:tz nådiga villia och disposition af oss
obråtzligen hållas skall, efftersom och vij alla samptel.
och hvar och en af oss samt våra medbroder och effterkämmande
vehla och skohla högstbemälte regeringzform
oss för en regel och norm föreställa och på föresagde händelse
för en oföränderlig laga stadga antaga och hörsamligen
hålla och föllia och aldrig, som för detta kunde skiedt
vara, därifrån afträda; och där någon hög eller låg af Kongl.
148
1693.
Maij:tz Ständer eller någon, som i Sveriges rijke eller dess
underliggiande provincer boor och vistas eller och med
hörsamhet och lydno ty bebunden är, skulle finnas sig
fördrista högstofvanbenämde disposition i någon måtto sig
at emotsättia och däremot något hembligen eller uppenbarligen
handla eller giöra, den samma skall af oss, alla
våra medbroder och effterkåmmande blifva achtad och
hållen för den gemena rolighetens och säkerhetens fiende
och den sin plicht emot öfverheten förgiätit häfver samt
ansedder som en förrädare och ifrån fäderneslandet afsöndrat
ledamoth och där han med sådan turbation, motvillia
eller öfverträdelse beslås och öfvertyges, utan all
nåd som en Kånungens otrogne straffat blifva.
III.
Därnest besinne vij den lycksaligheten vij ännu lefva
uti at få niuta den ädla freden, där doch så många andre
rijken och länder äre med hvar andra invecklade uti ett
fahrligit krig och måste utstå mycken blodzutgiutelse och
annan vedermöda, som kriget med sig förer. Och som vij
näst G-udz välsignelse endast hafva att tillskrifva det
Hans Kongl. Maij:tt, som af ett fredälskande sinne och
kiärlek till sina undersåtare altid har så ställt och styrt
sina rådslag, at den dyrbara freden måtte icke allenast
ytterligare uti dess rijke bijbehållas utan och uti heela
christenheten återbringas, så fordrar vår skyldighet dhet
med all underdånig vördnad at erkiänna. Och tacke Hans
Hans Kongl. Maij:tt vij underdånigst, som i nåder har
behagat underrätta dess trogna undersåtares och Ständers
därtill förordnade uthskått om sammanhanget och beskaffenheten
af dhe uthrijkes sakerne, önskandes dhet Gudli
den aldrahögsta alt vijdare till Hans Kongl. Maij:tz rådli
och anslag ville förläna sin välsignelse.
IV.
Härhoos böra vij och förklara vår underdånige devotion
emot Hans Kongl. Maij:tt för den oss vederfarne
öfverflödiga Kongl, nåden, i det att, ehuruväl Gud, naturen
och Hans Kongl. Maij:tz höga arfzrätt samt Ständernas
öfver Hans Kongl. Maij:tz nådiga förfrågningar om dess
absoluta välde giorde och fattade förklaringar af åhr 1680
Bilagor.
140
och Kongl. Maij:tz därå fölgde nådiga approbation af den
10 Decemb. samma åhr, som och af den 16 Nov. 1682 med
Kongl. Maij:tz jämväl däröfver gifne nådiga approbation
af den 9 Decemb. bemälte åhr, hafva satt Hans Kongl. Maij:tt
som och dess höga kånungzliga lifzarfvingar effter Hans
Kongl. Maij:tz dödeliga frånfälle — det Gudh nådeligen länge
afvärie — till en envåldz allom biudande och rådande souverain
Kånung, den ingen på jorden är för dess actioner responsabel,
utan har macht och våld effter sitt behag och som
en christelig Kånung at styra och regera sitt rijke, så har
doch Hans Kongl. Maij:tt genom den oss nådigst meddehlta
secreta propositionen om inrijkes sakerne vehlat oss underrätta
om dhe förnämsta ährender, som angå dess kånungzliga
throns stadfästelse och allas vår sällhet och vählstånd,
hafvandes vij uti underdånighet däraf sedt och intagit,
huru såsom Hans Kongl. Maij:tt sedan senaste Rijkzdag
med en särdeles Gudz välsignelse har fortsatt det af Hans
Kongl. Maij:tt sedan sidsta kriget påbegynta värket at
uprätta och i godh skick bringa regementzväsendet här
inrijkes, så att icke allenast militien till häst och footh,
den doch aldrig har varit så considerabel och anseenlig
som nu, är så inrättad och på den footh satt, att när det
ringa, som än återstår, blir slutit, om dess bestånd intet
är att tvifla, utan och siömachten både med många vährbara
skiepp som och med dugeligit och öfvat båtzfålk är
vorden stärkt.
Hedli Kongl. Keductions- och Liqvidations-Commissionernes
förrättningar, ehuru mångfaldiga och besvärliga
dhe varit, förspöries genom deras berömmeliga flijt, som
därtill af Hans Kongl. Maijitt hafva varit deputerade, och
så vijda vara kommit, at dhe effter handen och lära skrijda
till sluth, varandes och därjemte handel och commercierne,
seglationen, manufacturerne och all annan Hans Kongl.
Maij:tz trogna undersåtares nähring på dhet högsta befordrad
och förkåfrad, hvarigenom rijkzens inkomster och
kraffter märkeligen hafva tilltagit och äro ökte och vijdare
dageligen ökas, den svåra giälden afbördad, och alt
uti en godh ordning satt. Och som vij häraf see Hans
Kongl. Maij:tz stoora och högstbepriseliga försårg, besvär
och möda för dess rijke och trogna undersåtares upkomst
och vählfärd, så betyge vij icke mindi’e nu vår under
-
150
1693.
dånige devotion och tacksamhet därföre, än vij det tillförende
genom vårt uppå Hans Kongl. Maijrtz oss förestälta
secreta proposition öfverlefvererade svar angående
dke inrijkes sakerna af den [13] Novemi», sistledne eller innevarande
månad det giordt och förklarat hafva. Och som
heela regementzväsendet är nu stalt på en så rättvijs och
fast grund, och rijkzens välfärd näst Gudz den aldrahögstes
tilhiälp endast därpå heroor, at alt sådant måtte
blifva orubbadt, fördenskull förplichta vij oss alla i gemehn
och hvar i synnerhet at villia och skohla alt dhet,
som af Hans Kongl. Maij:tt så nådigt och vähl är stadgat
och förordnat, hålla inviolabelt och aldrig hvarken directe
eller indirecte därutinnan begiära eller tillåta någon ändring
utan det som trogna undersåtare troligen hålla och
med lijf och blodh försvara.
Y.
Sidst erkiänna vij med diupaste vördnad den stoora
nådh Hans Kongl. Maij:tt emot oss har behagat at förklara,
at intet denna gången villia af oss fordra hvarken
någon bevillning eller någon byggningzhielp till dhe kåstbahre
Kongl, slåttz- och huusbygnader, eij heller begrafningzgiärd,
som dock af oss altidh plägar utgiöras ved
sådane Kongl, jordefärder och begrafningzacter, som Hans
Kongl. Maij:tt nu tänker at låta skie med Hennes Kongl.
Maij:tz fordom vår allernådigste nu mera boos Gudh evinnerligen
högstsahl. kongeliga lijk. Detta är en nådh,
som vij med all underdånig tacksamhet uptaga, och däremot
förplichta oss att hafva för Hans Kongl. Maij:tt lijf
och blodh samt alt det vij förmå ospart, jämväl och i fall
at Gudh skulle hemsökia fäderneslandet med krig, at icke
allenast då villia och skohla richtigt utgiöra sådana eventual
krigzbevillningar, som åhr 1686 och 1689 af oss äre
utfästa, utan och där desse förbemälte eventual hrigzbevillningar,
som vij således värkeligen utgiöra, intet skulle
tillräcka eller förslå till krigztarfverne, så hemställe Hans
Kongl. Maij:tt vij uti underdånighet at åhrligen och så
länge kriget vahrar upnegotiera så stoor summa, som nödvändigheten
foi’drar, den vij tillijka med dhe andre Ständerne
oss påtage, när Gudh freden igen förlänar, effter
handen at betahla.
Bilagor.
151
För det öfriga bedie vij underdånigst, dhet Hans
Kongl. Maij:tt tächtes låta dess trogna undersåtare Ridderskapet
och Adelen vara hoos sig uti ett nådigt minne och
städze hafva om dem den nådiga tankan, at dhe med all
trooheet och vördnad äro och förblifva
Hans Kongl. Maij:tz
Allerundherdånigste och troplichtigste
undhersåthare och tienare
på samtl. Ridderskapets och Adelens
vägnar
Jacob Gyllenborg,
p. t. Lantmarskalck.
Bil. 12.1
Specification på dhe familier, som nu voro
vedk Rijksdagen.
l:a classis.
Grefvar:
1. Braher. Fullmächtig Hr Magnus Sparre, Capitein.
2. Leijonhufvud, Capitein.
7. Torstensson er, utan tienst.
8. Oxenstiärnor, Öfverstleutnant.
10. Oxenstiärnor, Gouverneur.
11. Stenbäckar, Lagman.
17. Lillior, Öfverstleutnant.
19. Douglas, Landzhöfding.
23. Yon Aschenberg, Öfverstleutnant.
26. Flemingar, utan tienst.
27. Wredar, utan tienst.
28. Sperlingar, Leutuant.
31. Hastfer. Hr Jöran Fleming fullmächtig, Assessor.
1 Prot. sid. 30. — Titlarne, sorn i originalet vanligtvis äro på ett
eller annat sätt förkortade, hafva här i allmänhet utskrifvits.
152
1693.
35. Gyllenstolpe, utan tienst.
37. Wrangel, Leutnant af Gardie.
38. Falkenberg. Hr Nils Gyllenstiärna fullmächtig,
Capitein.
Frijherrar:
1. Oxenstiärna, Cammarherre.
2. Hornar af Åminne, utan tienst.
3. Gyllenstiärnor, Gen. Major och Landzhöfding.
9. Spenssar, öfverstleutnant.
11. Sparrar, Cammarherre.
12. Båtar, Cantzlierådh.
16. Kurekar, Cammarherre.
17. Flemingar, Lagman.
18. Gyllenstiärnor, utan tienst.
19. Soopar, Cammarherre.
20. Bönder, Landzhöfding.
21. Horner af Kankas, Fänrich.
22. Banerer. Hr Gabriel Sparre fullmächtig, Öfverst
leutnant.
26. Leijonhufvuder, Cammarherre.
27. Kaggar, Cap. Leutnant.
29. Rosenhanar, Ryttmestare.
31. Wachtmeister, Öfverste.
34. Tauber, Öfverste.
36. Mörner, öfverste.
37. Ulfsparrar, Landzhöfding.
39. Flemingar.
40. Ribbingar, utan tienst.
41. Wranglar, Cornet.
44. Wredar, Capitein.
45. Lifwer, Ryttmestare af Lifregementet.
48. Creutzar, Landzhöfding.
49. Flettwoder, Fänrich.
51. Cronstiärna, Öfverste.
53. Leijonskiöld, Leutnant.
54. von Ungern, Öfverstleutnant.
56. Gripenhielmar, Landzhöfding.
57. Posser, Landzhöfding.
59. Rålamber, Öfverstleutnant.
61. von der Noth, Capitein.
Bilagor.
153
62. Mörner, Cammarherre.
63. von Fersen, Öfverste.
64. Duwaller, Fänrich.
69. Uglor, utan tienst.
72. Wellingk, Gen. Major och Landzhöfding.
73. Marderfelt, Öfverstleutnant.
74. Meijendorff von Yxkull, Öfverste.
75. von der Pahlén, Gen. Major.
76. Kruser, Capitein.
77. Rebender, Gen. Leutnant.
78. Tauber, Ryttmestare.
79. Sjöblader, Gen. Felttygmestare.
82. Klercker, Ammiral och Landzhöfding.
84. Guldenhof, utan tienst.
85. Tungler, Gen. Major.
86. Thegner, Assessor.
88. Lovesiner, utan tienst.
91. Gyllenborg.
92. Mellin, Öfverstleutnant.
93. Lindhielm, Landzhöfding och Öfverste.
94. Cronhielm, Landzhöfding.
95. Eldstiärna, Landzhöfding.
96. Ankarstiärna, Ammiral.
97. Fägerskiöldh, Öfverste.
99. Hamilton, Öfverste.
2:<la classis.
1. Lilliehök, Leutnant.
4. Flemingar, Cornet.
7. Sparrar, Assessor.
9. Ulfsparrar, Öfverste.
11. Bönder, äre 2:ne, en Capitein och en Leutnant
under Gardie.
13. Natt och Dag, Leutnant.
14. Påssar, Öfverstleutnant under Gardie.
15. Ribbingar, Öfverstleutnant.
16. Båyar, Ryttmestare.
17. Härdar, Öfverste.
18. Falkenberg, Ryttmestare.
23. Bernekofver, Ryttmestare.
25. Walkendorffer, utan tienst.
154 1693.
28. Biller, utan tienst.
32. Ehren stener, Lagman.
34. Ekeblader, Resident.
35. Trållar, Ryttmestare.
3:a classis.
1. Carpelan, Häradzhöfding
10. Gyllenankar.
13. Rosor, Major.
17. Gyllencreutzar, Lagman.
18. Ulfvar, utan tienst.
29. Lilliehök, Capitein.
30. Kiörningar, utan tienst.
32. Krusar, Capitein.
33. Kaflar, Fänrich.
34. Skedingar, Capitein.
41. Wernstedter, Major.
43. Gyllengripar, Fänrich.
45. Drakar, Leutnant.
49. Stuwart, Fenrich.
53. Drakar, utan tienst.
54. Mörner, Leutnant.
61. Silfversparrar, Assessor.
62. Uglor, Cornet.
65. Oxar, utan tienst.
67. Falkenberger, utan tienst.
70. Ulfsax, Leutnant.
71. Rosenstråhle, Cornet.
73. Lillior, Cornet.
74. Stakar, Capitein.
77. Stakelberger, Ryttmestare.
83. Baggar, Håfmarskalk.
85. Lilliestielkar, Fänrich.
88. Rosenqvist, Ryttmestare.
91. Burer, Lagman.
95. Munkar, Ryttmestare.
101. Krusbiörnar, Håfjunkare.
110. Svinhufvudh, Capitein.
119. Skyttar, major.
122. Lodh, Capitein.
124. Rytter, Assessor.
Bilagor.
155
124. Finkenberg, Capitein.
128. Håltzer, Öfverstleutnant.
129. Rosenqvist, Ryttmestare.
132. Getter, utan tienst.
137. Rosenstiärna, Leutnant.
140. Roth kirk, Capitein.
142. Strik.
143. Olivebladh, Major.
145. Grönberg, Introdueteur.
146. Tunglar, Vice President.
148. Silfversvärder, Fänrich.
157. Bäckar, utan tienst.
158. Gallar, Underofficer.
159. Klingspårar, Öfverstleutnant.
176. Lunder, Feltväbel.
179. Ramser, Öfverstleutnant.
185. Ankarfiellar, Cap. Leutnant.
188. Strömfelt, Lagman.
194. Pijlefelter, Major.
198. Törneskiöld, Fenrich.
200. Anrep, Öfverstleutnant.
201. Pattkuller, Capitein.
212. Kåskuller, Leutnant.
213. Fårbusser, utan tienst.
214. Lillieström, Håfjunkare.
216. Silfvercrona, Öfver-Directeur.
217. Pistohl, Ryttmestare.
218. Lilliecrona, Håfjunkare.
219. Löflingar, Leutnant.
221. Hästeskoor, Leutnant.
222. Svänskar, Leutnant.
226. Linder, Öfverstleutnant.
227. Planting, utan tienst.
233. Gyllenclouer, utan tienst.
234. Rehnskiöldh, Öfverste.
236. Zelou, Öfverste.
241. Oglevier (!), Ryttmestare.
246. Scliildtar, Assessor.
249. Ekestubbar, Ryttmestare.
250. Fortuna-Hästskoo, utan tienst.
251. Rosenskiöld!!, Ryttmestare.
156
1693.
254. Apelgrehnar, Leutnant.
255. De Geer, Underofficer.
260. Transehe von Roseneck, utan tienst.
261. Grissbach, Leutnant.
263. Tommessoner, Yolontaire.
266. Julhammar, Öfverstleutnant.
271. Gerfeldt, utan tienst.
278. Rytter, Capitein.
280. Loofeldter, Capitein.
282. Sabelfelt, utan tienst.
287. Rosenberg, utan tienst.
288. Cronbiort, Öfverste.
289. von Scbwalch, utan tienst.
290. Leuhusen, Introducteur.
291. Apelbom, Schout by Nacht.
293. Rutenskiöldh, Öfverstleutnant.
295. Kuhlefeldt, utan tienst.
296. Ollieqvistar, Commissarie.
297. Stiernllyeht, utan tienst.
302. Grubb.
304. Mårgonstierna, Leutnant.
309. Lagerfelt, Fenrich.
319. Wernskiöldh, Leutnant.
324. Biörnberg, Capitein.
326. Drakar, Leutnant.
327. Rossfeldt, utan tienst.
329. Blixencronor.
330. Strömberg, Öfverste.
347. Sasser, Underofficer.
367. Ramsverd, Leutnant.
378. von Weidenheim, Capitein.
394. Skytter, Öfverste.
397. von Sehar, Öfverste.
398. Klerker, Major.
399. Gyllenflöglar, Leutnant.
403. von Pfaltzburg, Assessor.
411. Nederwuddar, Leutnant.
412. Winbladh, Leutnant.
414. Ryttercrantz, Hofjägmestare.
421. Aminoff, Öfverste.
427. Ridderhielm, Öfverstleutnant.
Bilagor.
157
429.
Tranefeldt, Capitein.
430.
Bähr, Fenrich.
433.
Munkar, Ryttmestare.
436.
Stiärnhök, Assessor.
449.
Breitholtz, Ryttmestare,
561.
Stålhammar, Major.
463.
Hufvudskiöldh, utan tienst,
465.
Wallenstedter, Capitein.
472.
Solblomma, utan tienst.
475.
Drakenhielm, Leutnant.
488.
Rotlieb, Capitein.
493.
von Snolsky, öfverjägmestare.
506.
Sparfvenfeldt, Öfverste.
508.
Schillerfeldt, Ryttmestare.
522.
Teetgrehnar, utan tienst.
523.
von Schröer, utan tienst.
524.
Pereswethåf genant Morat, Capitein.
528.
Wulffrater, utan tienst,
529.
von Nieroth, Öfverstleutnant.
542.
Lagercronor, Håfjunkare och Regementzqvarter-
mestare.
544.
Klöfverskiöldh, utan tienst.
548.
Canterhielm, Justitiarius.
549.
De la Chapelle, Fenrich.
551.
Rosenholm, Capitein.
555.
Strömskiöldh, utan tienst.
561.
von Numers, Capitein.
567.
Silvii, Notarie.
568.
Wrång, Capitein.
569.
von Beijer, Directeur.
572.
Rosenfelt, utan tienst.
582.
Edenberg, Secreterare.
589.
Påwenhielm, Öfverstleutnant.
594.
Hillebard, Major.
595.
Stöltenhielm, Ryttmestare.
608.
Kuhlbarser, Reg. qvartermestare.
611.
Cronberg, Reg. qvartermestare.
612.
Olivecrantz, Gouverneur.
618.
Klou, Underståthållare.
620.
Gyllenadler, Commendeur.
622.
Palmstruker, Reg. qvartermestare.
158 1693.
627. Österlingar, utan tienst.
631. Duries, Håfjunkare.
635. Palmqvist, Cammarherre.
640. Gyllenpamp, Öfverstleutnant.
642. Apelman, Gap. Leutnant.
649. von Osten gen. Säcken, Landzhöfding.
653. von Post, Fenrich.
656. Ruter, Bertil, Assessor.
672. Rosenmöller, Häradzhöfding.
674. Grubbenhielm, Fenricb.
677. Dankwardt, vitan tienst.
679. Cremers, Corporal.
681. Gyllengranat, Öfverstleutnant.
683. Grundeler, Capitein.
695. Tafvastenar, Secreterare.
696. Borneman, Ryttmestare.
714. Lifwensten, Underofficer.
715. Cronman, Capitein.
720. Barnskiöldh, Öfverstleutnant.
725. Fechtenberg, Capitein.
738. Starenflycht, Pagie.
740. Du Rees, Hopman.
745. Leijonanker, Leutnant.
748. Klingstierna, Håfjunkare.
749. Silfverström, Assessor.
750. Belfrage, Capitein.
751. Ekrenskiöldh, Cammarrådh.
752. Leijonhielm, Capitein.
754. Cronström, Assessor.
755. von Schönfelt, Hofjunkare.
757. Planer, Notarie.
761. Falkenhagen, Leutnant.
762. Bergenhielm, Secreterare.
769. Löschern von Hertzfelt, Cap. Leutnant.
773. Cleitzer, Assessor.
774. von Rohr, Fenrich.
775. von Krefeldt, Underofficer.
784. Tigerhielm, Fenrich.
785. Rehnstiärnor, utan tienst.
787. Gripenstiärna, Cammarrådh.
794. Funkar, Hofjunkare.
Bilagor.
804. Rosenström, utan tienst.
811. Sneckenberg, Rentmestare.
812. Tigerklo, Secreterare.
814. Ehrenhielm, Secreterare.
816. Wattrang, Secreterare och Assessor.
817. Utterklo, utan tienst.
820. Törnhielm, Lagman
821. Polus, Håfrådh.
828. Tessiner, Cammarherre.
832. Gyllenkrook, Secreterare.
833. Leijonsteen, Assessor.
835. Ehrenstråhl, Hofintendent.
837. Palmström, Leutnant.
839. Canterberg, Commissarie.
842. Hägerflycht, Gen. Inspector.
845. Leijonberg, utan tienst.
849. Gammal Ehrenkrona, utan tienst.
850. Gyllencrona.
853. von Brobergen, Lagman.
856. Lilliemark, Assessor.
857. Fägerstierna, utan tienst.
858. Lilliestiärna, Hofjunkare.
860. Ehrenfelt, Commissarie.
864. Apelroth, utan tienst.
871. Gyllenspaak, Ammiral-Leutnant.
873. Kåckar, Lagman.
875. Gerner, utan tienst.
876. Werfvingar, Assessor.
878. Höghusen, Krigzrådh.
879. Heidenfelt, Öfverste.
880. von Rosenfelt, Vice Ammiral.
886. Gripenflyeht, Underofficer.
890. Gyllenståhl, Major.
892. Cedercrans, Lagman.
895. Leijonsvärd, Major.
899. Tegenskiöld, Capitein.
900. Grönhagen, Assessor.
902. Gripenberg, Krigz-Commissarie.
904. Piper, Cantzlierådh.
806. von Streitbach, Commissarie.
907. von Preutz, Commissarie.
160 1693.
916. Hummerhielm, Major.
917. Franck, Assessor.
932. von Dellingzhausen, Öfverste.
934. Falkenkielm, Öfverste.
942. Diurklo, Major.
945. Kinnemondt, Assessor.
948. Glutrie, Estats-Commissarie.
949. Specter, Leutnant under Gardie.
951. Frölich, öfverste.
952. Baggenskiöldh, utan tienst.
955. Cronaker, Krigz-Cammarrådh.
962. Åkerhielm, Secreterare.
964. Billingskiöldh, Cammarrådh.
965. Aldekåp, Major.
968. Palmskiöldh, Actuarie.
969. von Eijse, Öfverste.
971. Granatenhielm, utan tienst.
975. Wennerstedt, Ryttmestare.
979. Adlersten, Cammerer.
980. Trotzig, Krigz-Commissarie.
985. Ehrenkrok, Assessor.
987. Silfvercrans, Director.
990. Lithman, Capitein.
991. Planting, Capitein.
992. Leijonwall, fullmechtig är Leutnant.
993. Gyllenspång, Underofficer.
994. Gynterfelt, utan tienst.
999. Nohlanvähr, Lagman.
1000. Pistolskiöldh, Ryttmestare.
1003. Drakenskiöldh, Stallmästare.
1004. Gripendahl, Öfverinspector.
1005. Gyllenberg, Öfverinspector.
1006. von Weissenfeldt, Statzrådh.
1011. Trafvenliielm, Underofficer.
1013. Bogeman, Schout by Nacht.
1014. Stiernhåf, Slotzfogde.
1015. von Schwartzenhåf, Capitein.
1016. Adlerskiöldh, Commissarie.
1021. Furubom, Häradzhöfding.
1023. Tersser, Secreterare.
1024. von Öller, Secreterare.
Bilagor.
161
1025. Lilliegrehn, Capitein.
1027. Schönberg, Vice Prsesident och Räntmestare.
1028. Hammarberg, Öfverjägmestare.
1032. von Weinholtz, öfverste,
1036. Adlerberg, Leutnant.
1039. Örnehielm, Secreterare.
1040. Leijonström, utan tienst.
1041. Sneckenberg, Bärgmestare.
1045. Ruth, utan tienst.
1047. Falström, Gen. Auditeur.
1048. Wetzler, Leutnant.
1051. Silfverskiöld]!, Professor.
1054. Lagerstierna, utan tienst.
1056. von Bildstein, Major.
1057. Freiburg, Capitein.
1059. Roxendorff, Capitein.
1061. Mannerstedt, Regementzqvartermestare.
1062. Leijonstedt, Secreterare.
1063. von Groth, Cammarrådh.
1064. Schmedeman, Secreterare.
1067. Leijonflycht, Reg. qvartermestare.
1068. Widerholtz von WeidenhofF, Reg. qvartermestare.
1069. Grönhielm, Ryttmestare.
1071. Leijonmark, Secreterare.
1072. von Stegling, Capitein.
1073. Ringstedt, Öfverstleutnant.
1076. Stiernborg, fullmechtig Capitein.
1079. Jägerskiöldh, utan tienst.
1080. Ankarklo, Capitein.
1083. Cronstedt, utan tienst.
1089. Nordenhielm, utan tienst.
1090. Silfverberg, Capitein.
1091. Lagerberg, Landzsecreterare.
1092. von Palmberg, Landtrichter.
1093. Treffenberg, utan tienst.
1094. Palmfelt, Statz-Commissarie.
1096. Gyllenstedt, utan tienst.
1100. Fabritius, Öfverstleutnant.
1105. Cameen, utan tienst.
1110. Mörling, Notarius.
1111. Adlerström, Secreterare.
Sv. Riddersk. o. Adels Riksd.-prot., XVI. 1693. 11
162 1693.
1112. Schnack, Cammarrådh.
1116. Riddermark, Fiscal.
1120. Lagermark, Cammerer.
1128. Hiärne, Assessor.
1130. von Meierkielm, Leutnant.
1134. Tungelfeldt, Häradzhöfding
1136. Arenskiöld, Öfverinspector.
1137. Adlerborg, Commissarie.
1141. Hogg, Secreterare.
1142. Pahl, Secreterare.
1145. Broman, utan tienst.
1146. Strömmer, Myntmestare.
1147. Fredenhielm, Lagman.
1150. Lohrman, utan tienst.
1154. Leijonflycht, Secreterare.
1158. Falkenfelt, Ryttmestare.
1162. von Krebs, utan tienst.
1163. von Westphal, Hoppman.
1165. Leijonsparre, Capitein.
1166. Blix, utan tienst.
1169. Ehrenstedt, Cammerer.
1170. Adlercrans, utan tienst.
1171. Wallrave, Cammerer.
1172. Sparrskiöldh, Häradzhöfding.
1173. Bernhielm, Capitein.
1174. Mannerstierna, Leutnant.
1175. Cedercrona, Häradzhöfding.
1176. Simmingskiöidh, Häradzhöfding.
1178. Westenhielm, Assessor.
1179. Canonhielm, Leutnant.
1180. Berco, Secreterare.
1182. von Weinberg, Ryttmestare.
1183. von Bysing, utan tienst.
1184. Gyllenskiöld]], Häradzhöfding.
1185. Ridderstorm, Leutnant.
1186. Manner burg, Assessor.
1187. Reutersvärdh, Leutnant.
1188. Elfvencrona, Capitein.
1192. Lillienstedt, Secreterare.
1183. Polchow, Secreterare.
1196. Reuterholm, Leutnant.
Bilagor.
1197. Riddarsvärd, Cap. Leutnant.
1198. Cronmark, Assessor.
1199. Linrotz barn, utan tienst.
1200. Adlerstedt, Secreterare.
1202. Ehrenstolpe, Secreterare.
1206. Lagerbom, Secreterare.
1208. Fältstiärna, Cornet.
1209. Strokirk, Assessor.
1211. von Berchner, utan tienst.
1212. Karlsten, Medailler.
1213. von der Wolfzburg, utan tienst
1214. Dankwart, Cammerer.
1215. Schmitt, Doctor.
1217. Gyllenholm, Inspector.
1218. Palmcrans, Håfauditeur.
1219. Ehrenström, Häradzhöfding.
1220. Utterhielm, utan tienst.
1221. Stiernklo, Häradzhöfding.
1222. De la Grange, Capitein.
1223. Palmstiärna, Commissarie.
1226. Osenhielm, Leutnant.
1227. Stiärneroos, Lagman.
1228. von Lusten, Capitein.
1229. De Besche, utan tienst.
1232. Schantz, Secreterare.
1233. De Behm, Leutnant.
1234. Herdhielm, Fiscal.
1235. Grubbenskiöld, Secreterare.
1236. Mannerheim, utan tienst.
1239. Peringer Lilliebladh, Professor.
1240. Swanskiöldh, Architect.
1243. Rotenburg, Jägmestare.
1244. Löwenstern, utan tienst.
1245. Prytz, Secreterare.
1246. Tranhielm, Cammerer.
1247. Adlerfelt, Cammerer.
1248. Peringskiöldh, Secreterare.
1249. Watti-ang, Prot. Not.
1250. Enhielm, Cammerer.
1251. Köningzstedt, Ryttmestare.
1252. Wohlberg, Ryttmestare.
164
1693.
1253. Pihlecrans, Leutnant.
1254. Frölich.
1255. Andersson, Häradzhöfding.
1256. Eding, utan tienst.
Bil. 13.1
Såsom det höglåfl. Ridderskapet och Adelen
hafva behagat oss att utnämbna till riddarhuussakernes
öfverseende, altså hafva vij, så i anledning
af Herrar Riddarhuus-Directorernes ingifne
memorial som hvad elliest har kunnat pröfvas
vara nödigt, låtit den förrättningen vara oss
angelägen och därvid stannat i fölliande tankar,
som vij genom detta hafva vehlat berätta det
höglåfl. Ridderskapet och Adelen och hemställa
det deras vijdare behag och godtfinnande.
1.
Först kunna vij eij utan på det högsta och med tacksamhet
erkiänna Herrar Riddarhuus-Directorernes stoora
och oförtrutna flijt, möda och besvär, som dhe mäst alla
ifrån anno 1680 hafva harved hafft, hafvandes dhe och
sielfva en gång varit hoos uthskåttet och recommenderat
värket till ett noga öfverseende. Och som dhe det alt
giöra endast af een godhet emot dhet höglåfl. Ridderskapet
och Adelen och utan någon den allraringaste vedergiällning,
så håfve vij tyckt Ridderskapet och Adelens skylldighet
vara nu ved detta tillfället at vijsa någon höflighet
och tacksamhet emot dem igen, hvilket effter vanligheten
kunde skie genom ett uthskått, som det emot dem betygar,
genom hvilken civilité dhe skulle beveekas at eij
tröttas ved dessa syslor, hafvandes vij och hafft i förslag,
om icke man kunde låta åhrligen lefvereras till Herrar Directeurerne
något fast, det eij vore så anseenligit, dock
till ett teckn af Ridderskapetz reconnoissence.
1 Prot. sid. 30, 53. — Original.
Bilagor.
165
2.
Det hafva Herrar Riddarkuus-Directeurerne genom
deras memorial gifvit tillkiänna, huru såsom dhe af särdeles
skiähl hafva bevilliat några Riddarhuus debitorer,
såsom äre General-Leutnanten och Gouverneuren högvälborne
Hr Jacob Johan Taubes änkiefru, sahl. Her Jöns
Lillies, Hr Daniel Nicolai Greiffencrans, Hr Alexander
Anderssens, Hr Olof Silneckers arfvingar som och Hr
Mårten Brase, dhet dhe skulle blifva för interesset okrafde
till nästa Rijkzdag, där dhe erlade capitalet, förfrågandes
dhe nu, huru det med interesset häreffter skall blifva;
hvarved man har funnit, at som Herrar Directeurerne
hafva hafft goda skiähl, och man i alt har sedt deras berömliga
försårg för Riddarhuset, så bij faller utskåttet aldeles
deras tankar, så att desse åfvanbemälte debitorer
kunde blifva aldeles för interesset okrafde och för dess
erläggiande befriade, enär capitalet af dem, som än därmed
återstå, blifver erlagt.
3.
Sammaledes håfve vij effter noga öfverseende bepröfvat,
at den räkningen, som uti den nyligen slutne riddarhuusboken
är införd angående sahl. Hr Josua Gyllenhorns Fru
Anna Gyllenhorns, Hr Knut Claesson Uglas och Fru Gertrud
Mauritzdotters arfvingars skuldk grundar sig på goda
och giltiga skiähl, så at vij eij kunne utan den approbera.
4.
Hvad dem angår, som sigh för introductionen intet
till något vist hafva skriffteligen obligerat, utan är allenast
för dem en viss summa annoterat, så förfrågas, om
dhe böra lijka med interesse graveras som dhe, hvilka sig
skriffteligen till något förbundit. Så ehuru väl man kunde
hafva fogh at ansee deni lijka, så hafva vij doch vehlat
falla på den medelvägen, at om dhe inom ett halfft åhr
ifrån det dhe blifva notificerade erläggia sielfva capitalet,
så skulle dhe förskonas för interesset; hvar och icke, så
blifva dhe under samma lagh som alla andra, hvilka
skriffteligen sig hafva obligerat.
166
1693.
5.
Öfver Herrar Directeurernes memorials 4 § om dhe
små balancerade päster till 2, 3 ä 4 daler s:mt, som af
det tillfället äre blefne obetablte, at interesset vuxit emellan
räkningens datum oell betahlningen, bafve vij stannat i den
meningen, at alle sådane små påster, som äre under 5 daler
s:mt, måge afskrifvas.
6.
Utaf den af Secreteraren sedan sahl. Cammareren
Råckmans dödh slutna boken öfver alla Riddarhusetz debitorer
oeb creditorer håfve vij sedt, huru värk et nu står;
tycke och nödigt vara, att den af salil. Cammereren påbegynte
boken, som går till anno 1680, må bringas till ett
fullkomligit sluth, och at sedan räkningarne för richtighet
skull continueras.
7.
Såsom ingen af Deras Excelktier Kongl. Råden nu för
tiden är, som förer öfverdirectionen här ved Riddarhuset,
så håfve vij vehlat hemställa det höglåfl. Ridderskapet
och Adelen, om icke dhe skulle villia genom ett uthskått,
som altidh plägar brukeligit vara, at anmoda Hans Excell:z
Kongl. Rådet högvälborne Gref Nils Gyllenstolpe
at föra presidium här vedh Riddarhusetz direction.
8.
Skulle medlen så tillåta, at Riddarhuusplatzen mot
stora gatan och Munkebron kunde blifva bebygd effter
någon både tiänlig och nyttig dessein, så recommenderas
och hemställes det aldeles Herrar Directorernes gåttfinnande.
9.
Hvad Herrar Directorerne hafva behagat giöra med
Cammereraretienstens indragande och nådåhrs bevilliande
för sahl. Cammarerens änkia, så kunna vij eij utan det alt
finna gott. Och som dhe därhoos hafva gifvit det höglåfl.
Ridderskapet och Adelen tillkiänna, det någon stoor och
otillbörlig orichtighet voro funnen ved Eiscalen Lars Rid
-
Bilagor.
167
dermarkz räkningar, och hura såsom han utan deras villia
och vetenskap hade effter sitt behag disponerat medlen,
altså håfve vij denne som en för Riddarhuset högst angelägen
saak tagit i särdeles öfverläggiande och öfvervägande,
låtit oss föreläsas hvad däri är passerat, och sedt: 1. Med
hvad stoort bekymmer och möda Herrar Directeurerne uti
tre åhrs tidh hafva mahnt honom och drifvit på betahlning,
sökt på alt sätt igenom inprotocolleringar Riddarhusetz
säkerhet, så at vij håfve ohrsak dem därföre att
berömma och tacka; 2. huru egenvilligt Eiscalen medlen
har disponerat, så at han nu är skyldig 14,740 daler: 13: 3
silfvermynt förutan det, som än kan yppa sig och än är
illiqvidt, hvaröfver vij hafva låtit kalla honom för oss och
honom sådant förehållit, då han vähl uthlåfvat at alt
giöra richtigt och mehnt kunna vij sa Riddarhuset någon
säkerhet genom åthskilliga vägar, som doch alla äro ovissa
och mäst bestå i hans förmeenta prmtensioner hos andra,
om hvilkas beskaffenhet man intet har någon kundskap.
Dässutan hafva dhe senare cautionisterna upsagt sin caution,
så at han(!) så vähl i det anseende, som för det at
man eij längre kan låta eller tåhla medlen i hans händer,
så har man tyckt för rådeligit vara at först och främst
genom en underdånig supplique till Hans Kongl. Maij:tt
sökia Kongl. Maij:tz nådiga mandatorial till alla Herrar
executorer, hvilket det höglåfl. Ridderskapet och Adelen
redan har bijfallit, och sedan at till det bästa recommendera
detta boos Herrar Directorerne at däri giöra och låta
samt bruka dhe vägar och medel, som dhe sielfva finna
rådeligast och Riddarhuset nyttigt, så at Riddarhusetz
hoos honom stående capital utan något uppehåll kunde
inmanas, dliet Ridderskapet och Adelen lära med all tacksamhet
veta at erkiänna.
10.
Utom föregående måhl, hvartill Herrar Directorernes
memorial gifver oss anledning, håfve vij varit omtänkte
om några andre Riddarhuset angående nödvändigheter,
såsom:
1. Att alla cassaräkningarna ifrån åhr 1670 måge
revideras effter den methode, som Herrar Directorerne
kunna finna skiähligit at däröfver förordna.
168
1693.
2. Att alla Riddarhuus medel, som eij till nödiga
utgiffter behöfves, sättias uti Lähn-banco, och där flere
zedlar voro, dbe då i en zedel ibopdrages, hvilken een
eller flere sedan förvahres uti någon därtill tiänlig kista
uti Riddarliuus-hvalfvet, till hvilken Herrar Directeurerne
kunna hvar sitt åhr eller samtelige, om dhe så tyckia, hafva
en eller flera nycklar, och Secreteraren een, efftersom han
emottager zedeln hvart halfva åhr till at renoveras och
däröfver håller nödvändig richtighet.
3. Skulle några actioner eller andre vidlyfftigheter
förefalla för någon domare och executor, så lembnas uthi
Herrar Directeurernes gåttfinnande at därtill antaga antingen
någon Advocat emot betahlning eller och någon
Fiscal på några åhr eller och continuerligen alt som dhe
finna at deth behöfves, brukandes därved all giörlig sparsamhet
antingen emot någon åhrlig medelmåttig löhn eller
och en viss dehl af det han kan inbringa.
4. Och som man har sedt af cassaräkningarna, at ett
och annat är utgifvit utan ordres och befallning, hvilket
för ordning och säkerhet skull intet bör vara, fördenskull
har man det förtroende oeh anmodan till Herrar Directorerne,
med hvilkas disposition Ridderskapet och Adelen
aldeles äre nögde, det dhe uppå Ridderskapetz och Adelens
begiäran eij lära låta falla sig för svårt antingen samtelige
eller två om åhret, eller huru dhe det sielfva vehla
anställa, at gifva skrifftelige ordres, när något skall utgifvas
och betahlas, doch at dhe eij besväras med några
små utgiffter, som vachtmästaren härtill har hållit räkning
öfver, angående ett och annat smått, som till husetz
nödtorfft är vordet utgifvit, utan sådant kan på en gång
assigneras, och han sedan giöra reda före.
11.
Sedan och har man kommit att öfverläggia, om icke
någon efftergifft uti interessen på dhe återstående contributioner
och förähringar kunde skie, hvarved man på den
eena sijdan har ansedt debitorernes lägenhet ved dessa
tider och på den andra funnit, at där alla interessen skulle
utan åtskillnad efftergifvas, så skulle utaf alt det Riddarhuset
har at fordra ett öfvermåttan ringa vara at förvänta,
efftersom dhe största påsterna alla äre så godt som
Bilagor.
169
förlorade, och dhe andra äre många och små. Fördenskull
har man velilat däri taga en medelväg och fallit uppå det
förslaget, at man kunde föreläggia samtelige debitorerne termin
at betahla till den 1 Januarij 1695, så at den, som
inom den tiden betahlar det han är skyldig, slipper alt
det uplupna interesset, som går öfver alterum tantum,
blifvandes doch rächningarna effter vahnlig stijhl continuerade,
män när betahlningen skier inom termin, så afskrifves,
som bemält är, alt dhet öfver alterum tantum
upförde interesset; doch i fall att Riddarhuset vore någon
annan skyldig, som och i böckerne finnes balancerad före,
at Riddarhuset ochså hade at fordra hoos den samma, så
tyckes den intet kunna begripas under denna efftergifften,
så länge han står på sin rätt, eller åtminstone till dess
Riddarhuset blifver sin skuld qvitt. Skulle sedan något
vara öfver, så fordrar billigheten, at den då och må niuta
åfvanbemälte allmänna tillgifft till godo.
12.
Och som böckerna äre upfylta med många påster, af
hvilka dhe mästa och största äre aldeles ovissa, och således
vore af nöden at hafva däri någon richtighet, män
som det nu på så kortt tidh intet kan låta sig giöra, så
recommenderas deth och till Herrar Directeurernes försårg
at effter handen som man kan få beskiedh om en eller
annan påst, som intet kan utgå eller ingen förhåpning är
om, at den kan betalas, den då effter deras ordres må afskrifvas.
13.
Det har Öfverstl[ieutenanten] högvälborne Gref Carl
Stenbock genom dess inlagde memorial begiärat at blifva
befrijat för något honom för högt påfördt interesse, hvilken
hans begiäran är både med lag och billigheten eenlig och
således eij tyckes kunna honom förvägras, utan at den
resten bör afskrifvas.
14.
Sammaledes anhåller Majoren välborne Hr [Nils] Diurklo
at få betahlning för dhet han för sin sahl. faders löhn
har effter en underskrefven räkning at fordra. Män som
170
1693.
man nu eij kan veta fordrans richtighet eller hvad ved
dess sahl. faders räkningar kan vara at påminna, så lärer
vara säkrast at lembna det till Herrar Directorerne att
låta öfversee räkningen, och hvad han då har med rätta
at fordra, det då må honom blifva betahlt.
15.
Det anhåller Eiddarliun.sbonden Lars Larsson i Tible
genom en underdånig supplique att niuta frijhet för ett
åhrs utlagor, efftersom hans hemman elfter inlagt tingzbevijs
är vordet afbrändt, hvilket och synes vara bäst at
hemställa Herrar Directorernes disposition, hvarmed Ridderskapet
och Adelen vähl lära vara förnögde.
16.
Det har Secreteraren uti Antiqvitets-Collegio Hr Johan
Peringschiöld inkommit med en skridt till det höglåfl. Ridderskapet
och Adelen och berättar, huru han sedan senaste
Rijkzdag till en anseenlig stoorlek och myckenhet har
upsatt och förfärdigat åtskilliga familiers slägtregister
och beskrifningar, så at dhet af honom påbegynte genealogiska
värket är mycket vidt bracht, erbiudandes han sig
at icke allenast villia upvijsa detsamma, när dhet höglåfl.
Ridderskapet och Adelen behagar, på det at hvar och en
familia kunde see, om något vore at påminna ved dhet
som henne anginge, utan och at bringa det aldeles till sin
fullkomlighet. Och som detta arbetet mycket af en och
annan berömmes, som dhet och till ståndetz heder och
lustre länder, altså lärer deth högl. Ridderskapet och
Adelen eij vara obenägna at försäkra honom at framdeles,
när värket är kommit i sin fullbordan, med all tacksamhet
villia honom ihogkomma och recompensera.
17.
Såsom Gouverneuren välborne Hr Johan Olivecrans
har genom dess skrifvelse notificerat det höglåfl. Ridderskapet
och Adelen, at han och tänker at resignera directionen
här ved Riddarhuset, och som han är omistandes
härifrån så för den estime hans persohn och qvaliteter
hoos alla meriterar, så at man till hans goda och redliga
intention aldeles sig kan trygga, som för det at ingen af
Bilagor.
171
dhe förra Directorerne då blefve qvar mehr än Håfmarskalken
högvälborne Hr Bengt Rosenhane, som om Riddar -  husetz tillstånd och angelägenheter vore underrättad, altså
har man vehlat hemställa det höglåfl. Ridderskapet och
Adelen, om icke dhe skulle genom een eller två af hvar
classe villia låta anmoda honom at ännu förblifva därvedh.
18.
En stoor orsak till den vidlyftighet och det besvär
Riddarhuset häfver med dess debitorer, är det, at dhe, som
blifva introducerade, resa härifrån, sedan dhe äre vordne
immatriculerade, eij tänkiandes vijdare på det dhe hafva
utfäst; altså vore vähl at Hr Landtmarskalken ville offenteligen
bedia dem at intet resa härifrån, förr än dhe hafva
clarerat det dem åligger.
19.
Hvad inventarierne här ved Riddarhuset angår, så
har man inga funnit uprättade och underskrefne sedan åhr
1672 utom det, som Secreteraren effter sahl. Cammererens
dödh har för en tidh sedan låtit författa uppå dhe ringa
löösöron, som nu för tiden här finnes. Man har och af
en oss upvijst specification sedt, at här hafva varit vackra
lösöron, som i dhe förra tijder äre förkomne, utan at man
vet, när eller af hvem, hafvandes vij och nu sielfva för
säkerhet och efterrättelse skull i framtiden underskrifvit
det inventarium, som nu är ved Riddarhuset på alla löösören,
fast dhe äre mycket ringa. Och som genom tillfälle
at man offenteligen har inför dhet höglåfl. Ridderskapet
och Adelen tahlat om den orichtighet, som är funnen i
dessa saker, Secreteraren eij giärna skulle see, det hoos
någon skulle lembnas den tankan, som vore han till sådan
orichtighet vållande, altså kunna vij eij utan giöra honom
den justicen, at han med sådant intet hafft at beställa,
och därhoos gifva honom det vittnesbörd, at sedan han för
ett åhr har tagit sig dessa saker ann, har han dem i godh
ordning bracht och nu gifvit oss ved handen een och annan
angelägenhet, som i detta vårt memorial är infördt och
häreffter medelst Herrar Directeurernes försårg kan ställas
i värket, och sakerne sättias i det skick och den säkerhet,
som dhe böra vara.
172
1683.
Sidst sorn man nu genom detta förmodar hafva tagit
i acht dhe förnämsta måhl, som Riddarhusetz vählstånd
angår, så skulle eij vara orådeligit, om nu skiedde lijka
som åhr 1680, at dhet höglåfl. Ridderskapet och Adelen
ville under höghvälborne Hr Landtmarskalkens hand lembna
öfver desse föregående måhl ett memorial dehls Herrar
Directeurerne till ett tiänsteligit svar på deras ingifne
puncter, dehls och vederbörande till efterrättelse om det,
som man nu funnit nödigt at giöra någon anstalt om,
hvilket alt doch hemställes det höglåfl. Ridderskapetz och
Adelens vijdare gottfinnande.
Stockholm den 21 Novemb. åhr 1693.
G. Gs[on] Oxenstierna. Frederic Steenbock.
Uppå Gref Hastfers vägnar
A. J. Lillie. Jöran Fleming. Herman Fleming.
A. G. Leyonhufvud. And. G. Lindehielm.
H. Fleming Pärsson. Clas Bonde.
Jöran Valchendorph. Christian Bilde. Nils Tungel.
And. E. Ramse. Gustaff Heidenfeldt.
J. Silfwercrantz. J. von Palmenberg.
Bilaga.
Inventarium på hvad löst, som Riddarhuset
tillkommer och nu för tiden där finnes, nembligen:
1.
En grön sammetzhimmel med gröna silkesfrantzar.
2. 126 alnar svart kläde ä 9 qvartera bredd till väggarnes
beklädning.
3. 16 alnar dito till stohlarne.
4. 106 alnar gammalt upsvartat af heel bredd.
5. 450 alnar dito half bredd.
6. 9 alnar svart kläde till bordtäcke.
7. 7 alnar upsvartat till dito.
8. 37a alnar dito.
9. 12 st. stohlar, öfverdragne med rött kläde, som är
söndrigt.
Bilagor.
173
10. 28 st. bänkar uti Rijkzsalen.
11. 32 st. dito i Conferentzsalen.
12. 2 st. ovale bord | me(i
13. 1 fyrkantigt dito f fötter
14. 1 skrifbord i Conferentzcammarn j 1
15. 1 stohr vågbalk af järn med 2 vågskålar och 4
vichter.
16. 1 stort skåp i Conferentzcammaren med 2 dörar,
lås och gångjärn samt åfvan på skåpet ett litet träbildt.
17. 1 par stoora glober.
18. 2 kåpparstycken, afrijtade effter det stoora schilleriet
i Rijkzsahlen med svarta ramar omkring; äre i Conferentzsahlen.
19. 2 st. dito utan ramar i Rijkzsalen.
20. 4 st. handvattensprutor.
21. 4 st. vattnballior, 3 med 2 järnband på och 1
med 1 dito.
22. 3 st. såar med 2 järnband på hvardera.
23. 5 st. läderämbar.
24. 3 st. nya lijnor af 62 fambnar.
25. 1 dito af 16 fambnar.
26. 3 st. dubbla bläck.
27. 3 st. enkla dito.
28. 3 st. metalltrissor, 1 med järnbeslag och 2 utan
beslag.
29. 2 st. ljusstakar af then med pråppar till, väga
41/* mark.
30. 3 st. stegar.
31. 1 tåg om 6 fambnar.
32. 5 st. tunntåg.
33. 26 fambnar cabbel.
34. 1 gammal järnstöhr.
35. 2 st. gamla järnskyfflar.
36. 4 st. stoora furukistor, ofärdiga med lås och järn
beslag
till.
Stockholm den 21 Novemb. anno 1693.
G. Gs[on] Oxenstierna. Frederic Steenbock. A. J. Lillie.
A. G. Leijonhufvud. And. G. Lindehielm.
Clas Bonde. J. Silfver crantz.
174
1693.
Bil. 14.1
Såsom Ridderskapet och Adelen ved denna
Rijkzdag dehls effter den plägsed, som altid
har varit brukelig, dellis i anledning af Herrar
Riddarhuus-Directorernes ingifne memorial kåfve
först genom ett uthskått låtit öfversee riddarhussakerna,
kvilka ock kafva däröfver fattadt
deras betänkiande ock sedan samtel. dem företagit
ock däröfver fattat fölliande slutk, altså
kåfve vij nödigt funnit sådant skriffteligen at
låta upsättia ock effter oss lembna.
1.
Först erkiänna vij med all tacksamket Herrar Riddarkuus-Directorernes
kärtill kafde stoora möda ock försårg
för Riddarkusetz välfärd, skokla ock det samma veta at
betyga för det besvär dhe och käreffter lära därföre hafva.
Ock skulle vår åstundan vara at med något vist åkrligen
vijsa vår skyldighet emot dem, män som riddarhuusmedlen
äre nu för tiden mycket ringa, så käppas vij, det Herrar
Directorerne eij lära därföre låta detta falla sig för svårt
utan det tillskrifva Riddarkusetz medellösheet; dock om
det som utestår kunde komma till någon sådan ricktighet,
at interessen och åkrliga inkomsterne kunde så ökas, at
sedan dhe betiänte äre löhnte af interessen, något vore in
cassa i behåll ock öfver, så kafva vij genom detta velat
beordra Secreteraren här ved Riddarhuset eller den honom
succederande varder ock kar medlen under händer, at kan
åkrligen ved åhretz slutk emot qvittence låter lefverera
uti Herrar Directeurernes kiällare till hvardera af dem en
åkm rehnst vijn, hvilket ringa vij bedia Herrar Directorerne
täcktes med den godhet uptaga, som vår intention
i detta fallet ähr, mehr till ett litet tecken af den tack
-
1 Prot. sid. 38. — Original.
Bilagor.
175
samhet vij vehla låta påskijna, än at det kan svara emot
deras omak och besvär.1
15.
Ock som det kunde kända sigh, at någontera af Herrar
Directeurerne emellan Rijkzdagarna på hvariehanda sätt
antingen genom döden eller elliest afginge, altså kåfve vij
varit omtänkte, huruledes deras ställe[n] måtte blifva besatte
igen, i fall ingen Rijkzdag inom ett åkr, sedan någon
sådan ändring sig tilldrager, bl ef ve af Hans Kongl. Maij:tt
i nåder utskrefven, ock därföre fallit på dhe tankar,
nembligen först ved händelse at den, som af Hans Kongl.
Maiptz Rådk förer presidium ved denna RiddarhuusDirectionen,
afginge, det dhe öfriga Herrar Directeurerne
sådant Hans Kongl. Maij:tt i underdånighet föredroge ock
begiärte Kongl. Maij:tz nådiga tillståndk at få anmoda
den af Deras Excelhtier Kongl. Råden at taga sig det
besväret uppå, som dhe kunna tyckia sigh villia därom
sökia, ock sedan om något ställe af det dhe andra Herrar
Directorerne förträda blefve öpet, så lembna vij dhe öfriga
Herrar Directorerne fritt, på samma sätt som i Banco
skier, att vällia ock förmå någon annan af Ridderskapet
ock Adelen, som boor kär i staden och därvedh kan kafva
för sin persohn någon autkoritet, at succedera den samma.
Stockholm den 2 December åhl- 1693.
Uppå samptl. Ridderskapetz ock
Adelens vägnar
Jacob Gyllenboro,
för tijden Landtmarskalck.
1 Punkterna 2—14 uteslutas här, emedan de äro nästan ordagrannt
lika med motsvarande punkter i riddarhusutskottets betänkande (bil. 13).
Punkterna 2—6 i adelns beslut motsvara nämligen punkterna 2—6 i utskottets
betänkande, och punkterna 7—14 i det förra motsvara punkterna
8—15 i det senare.
176
1603.
Bil. 15.'
Sveriges rilces Ständers beslut. Dat. Stochholm den 20
November 1693.
Är särskildt tryckt samt i Stiernmans Riksdagars och mötens
beslut, del. III, sid. 2094 o. f. Tvenne original finnas i Riksarkivet, af
hvilka det ena, det s. k. Adelns exemplar (på pergament med sigill i
svarta träkupor) har följande underskrifter:2
Bengt Oxenstierna. Jahan Gabriel Stenbock.
Lars Flemingh. Cb. Gyllenstierna.
Hans Wachtmeister. Fabian Wrede. J. Hastfer.
Axel Ståblarm. Carl Gyllenstierna.
N. Gyldenstolpe. E. J. Dahlberg.
Didrich Wrangell. G. Falkenberg.
Axel Wachtmeister. Lars Wallenstedt.
Jacob Gyllenborg,
för tijden Lantmarskalck.
[Prima classis:]
Grefvar:
Uppå Braliernas vegnar
L. M. Sparre. Carl Julius Lewenhaupt.
Andreas Torstenson. G. A. Oxenstierna.
G. Gs[on] Oxenstierna. Frederic Steenbock.
A. J. Lillie. G. Douglas. C. L. Aschenberg.
Uppå Gr[ef] Gyllenstiärnas af Erichsbergh
vägnar
Ludwich Gyllenstierna. Herman Fleming.
Uppå Gr[ef] Hastfers vägnar
Lars Wrede. C. O. Sperling. Jöran Fleming.
1 Prot. sid. 30.
2 De med asterisk (*) betecknade namnen äro tillagda från ständernas
svar på Kongl. Maj:ts sekreta proposition i inrikes ärenden (bil. 8).
Bilagor. 177
Uppå Hans Excellenee Gref Carl Gylnstiernas
vägnar och i dess ställe
Hans Rålamb. Edvard Gyldenstolpe.
C. Wrangell. *Nicolas Guldenstierna,
uppå grefverna Falkenbergz vegnar.
Frijherrar:
Åke Oxenstierna. Bengt Horn. Nielss Gyllenstierna.
På min svågers Hr Carl Båtz
vägnar effter han sink ähr
*J. Spens. E. P. Sparre. K. Posse.
*Knut Gs[on] Kurck. Herman Fleming.
Erich Gyllenstierna. Carl Gustave Soop.
Uppå Banerernas vägnar
Gustaff C. Horn. Gabriel Sparre.
A. G. Leyonbufvud. Lars Kagg. Frederik Rosenhane.
Bleichardt Wachtmeister. L. W. Taube.
B. Mörner. Åke Ulffsparre. A. Flemingh.
Peder Ribbing Lennarson. Carl Adolph Wrangel.
Fabian Wrede Carlson. Reinhold v. Lieven.
Lorentz Creutz. Jöran Fleetwood. H. Crohnenstern.
C. F. Leyonskiöld. N. Gripenhielm. Leonard Posse.1
Äche Rålamb. Thomas von der Noot.
Otto Mörner. R. J. Fersen. Gustaff Duwall Jacobzson.
Jean Uggla.2 Otto Vellingk. Arve Axel Marderfeld.
Lago von Uxkull. Johan Andres von der Pahlén.
JAhAnn(!) Kruuse. Bernhardt Rehbinder.3
G. J. Taube. Jahan Siöbladh. Clas Rålamb.
H. H. Clerk. Lorens Guldenhoff. G. Tungel.
J. Thegner. E. Lovisin. G. A. Mellin.4
1 A. Posse har undertecknat svaret på sekreta propositionen.
2 Claes Uggla d:o.
3 Reinholdt Rehbinder d:o.
4 Herm. Mellin d:o.
Sv. Riddersk. o. Adels Riksd.-i>rot., XVI. 1693. 12
178 1693.
And. G. Lindehielm. Mårten G. Lindehielm.
P. Cronhielm. Lars Eldstierna. C. Ankarstierna.
F. Fägerskiöldh. M. Hamilton.
Secunda cl assis.
Johann Lilliehöök.1 Herman Fleming Pärsson.
Hans Kyle. Bengt Sparre.
Uppå Sopernaa vegnar
Gustaff Ulffsparre Johansson. J. Bonde.
Clas Bonde. C. G. Arvidzson. K. Posse.
Bengdt Ribbing Gustaffson.2 Class Boije.
Carl Hårdh. H. Falckenbergh. K. Ch. Barnekov.
Jöran Yalchendorph. Christian Bilde.
Axell Gyllenstierna. Carl Ehrensteen.3
Jahan Ekebla. Arvid Trolle.
Tertia classis.
Carl Carplan. Bengt Gyllenanckar. Carl G. Roos.
Carl G. Gyllencreutz. Gabriel Lilliehöök.
P. Körning. Jesper Cruus. Bengt E. Kafle.1
E. v. Scheidingh. Gustaf Wernstedt.
E. G[yllen]grijp. D. Stuart.
Gustaf Drake. Carl Arentson Mörner.
Arent C. Silfversparre. * Jacob Ugla.
Carolus Gustavus Oxe. Carl Gustaff von Falckenberg.
Pär Ulfsax. S. Rosenstråle.5 J. Lillie.
1 Jean Lilliehöök har undertecknat svaret på sekreta propositionen.
2 Sven Ribbingh d:o.
3 Ed. Ehrensteen d:o.
4 Har af misstag skrifvit sitt namn i den för N:o 33 i andra klassen
af sedda rutan i stället för på motsvarande nummer i tredje klassen. Sven
Kafle har på rätt ställe undertecknat svaret på sekreta propositionen.
5 Jämte denne har äfven And. Rosenstråhle undertecknat svaret på
sekreta propositionen.
Bilagor. 179
Ulrich Stake. Pär Bagge. J. Lilliestielke.
Lars Hierta Person. Jacob Bure. Jacob Munck.
Brynte Papegoija. Adolph Johan Crusebiörn.
Jacob Svarth. E. S[vin]huffvudh. Nils Skytte.
Gustaff Loodh. Johan Reuter. Jacob Finkenbergh.
Johan Spåra. C. F. Hold. Axel Roosenquist.
Erick Geete. Carl G. Rosenstierna. Carl Rottkirch.
Hans Henrich Strich. Magnus Oliveblad.
A. Grönberg. Is ils Tungel. J. Dufva. J. Silfwerswerdh.
Adolf Magnus Klingspor. Carl Gustaff Bäck.
Magnus Berfelt. Erich Langman. Gustaff Dykert.
Bengt Lindh. And. E. Ramse. Johan Anckarfiell.
Harald Strömfelt. Jahan Pihlfelt. Jacob Törnskiöldh.
På Gyllensverdz vägnar
G. Anrep. Reinholt Pattkull. Jöran Fleetwood.
William Philp. And. Kosskull. M. Forbes.
Carl Adolf Lillieström. Axel Pistol. Gustaf Löflingh.
Nilss Hestskoo. Magnus Svensk. Gustaff Planting.
Carl G. Rehnschiöldh. Georg Selou.
Patrick Ogilvie. Georg Schildt. Henrich Ekestubbe.
J. Hästskoo. G. Rosensköld. Erich Appelgrehn.
C. D[e] Geer. Gustaff Adolph T[ransehe] de Roseneck.
G. F. Grissbach. Gustaf Julhammar.
P. Erik Drakenbärg. Eric Reuter. *Erich Loofeldt.
Johan Blanckenfieldh. A. Cronhiort. G. F. von Swalch.
P. Leuhusen. A. Appelbom. J. Rutenskiöld.
Gustaf Olliequist. Jahan Stiernflycht.
*Christer Morgenstierna. J. Falckengreen.
IS ils Lagerfeldt. Ludvich Svanstierna.
Jahan Wärnskiöldh. Frederic Wudd. E. Biörnbärgh.
fredrik Drake. Jahan Rossfäldt. Gustaf Blixencron.
180 1693.
Nils Strömberg. J. Dreffenskyld. Patrick Ogilvie,
opå Sasaarnes vägnar.
*A. Ramsverdh. *Jacob Lillieströhm.
G. von Weijdenhaijn. Carl Gustaff Schytte.
Axel von Schaar. Lorents Clerk. Jahan Gyllenflögh.
A. Faltzburg. Wilhelm Nedherwudh. O. Wijnbladh.
Isack Gs[on] Länck. Esb. Reuterkrantz.
Uppå Simon Adam Möllers vägnar
P. Danckwardt. Z. Aminoff.
. På Kruaenstiernas vegnar
*F. E. Taube. Erich Roosenzabell.
H. J. Ridderhielm. Werner Tranfeld. Claes Bähr.
Johan Stiernhöök. Mag. Bredtholtz.
Uppå Cronburgz vägnar underskrifver
Georg Selou Gustaf Jahan von Schrow.
Casper Ståhlhammar. *E. Hufvudhskildh.
*Gusstaff Wallenstedt. Samuel Solblom.
Johan C. Bräkenhielm. Lars Fanschiöld.
Erich Trafvenfeld. Philip Friederich Rothlieb.
C. E. Snoilsky. J. G. Sparuenfeld.
Jacob Schillerfeldt. Erich Teet.
Frans Hindrick Teetgren. Benjamin von Schröer.
G. Moraht. H. C. Wolfradt. Carl Nieroht.
C. Lillieskiöldh. Magnus Jacob Rosenschantz.
Anders Lagercrona. Johan Clöfverskiöld.
Nils Kanterhielm. Carl Julius de la Chapelle.
C. Rosenholm. J. v. Krefeltdh (!). Andreas Strömsköldh.
*Carl von Numers. A. Gyldencrantz. David Silvius.
O. Wrångh. J. Gustav Beijer. Matthias Wulffclaw.
Uppå Plantting Bcrglo vegnar
A. Påfvenhielm. *M. Planttingh.
Erich Helbardh. Lorentz Gustaf Styltenhielm.
Caspar Johann von Pegauberg. Jacob v. Kaulbars.
•Magnus Cronberg. Jacob Clo. J. Gyllenadler.
På Klingstedernes vengnar
G. Palmstruk. *Charle Durietz.
C. G. Österling. Charle Durietz. *Carl G. Palmquist.
L. Gyllenpamp. G. G. Appellmann.
Carl Gustav von Hirscheit. Gustaf Adolph v. d. Osten
genandt Säcken.
C. G. v. Giintersbergh. *Carl Adam Stackelberg.
Wilhelm M. von Posth. Simon Ruuth.
På Majoren C. J. Prytz vägnar
Georg Wilhelm Hersenstierna. C. P. Prytz.
Christer Adrian Rosenmtiller. ‘Gustaf Grubbenhielm.
Henrich Danckwardt. Johan Cremer. H. Gyldengranat.
J. Grundell. Carl Modee. Beniamin von Essen.
Hinrich Tawasten. G. H. Borneman. Johan Adlerhielm.
*F. E. Taube. Georg Livingsten. J. Cronmann.
G. W. von Gerten. Lars Barnskiöld. G. Fecktenbergh.
Uppå Örnecrantzernea vägnar
E. Palmskiöldh. Petrus Julius Starenflycht.
Jacob du Rees. Carl Mannerfelt.
Hind. Leijonanckar. C. Klingenstierna.
J. Silfwerström. Georgii Belfragh. Jahan Ehrenskiöldh.
And. Lejonhielm. P. Cronström. Carl Schönfeld.
•Jonas Plan. Johan Falkenhagen. J. Bergenhielm.
Adam Siöbergh. Lorentz Löscher v. H[ertz]f[el]dt.
Gustaff Rutencrantz. H. Cletcher.
Jacob Gustaff von Rohr. J. G. Tigerhielm.
M. Reenstierna. Jacob Ehrencrantz. Carl Funck.
J. Rosenmarck. Carl Rosenström.
Carolus Gustafvus Reenbergh. Jacob Sneckenberg.
A. Tigerclou. Johan Ehrenhielm. Jacob Watrang.
A. Utterclo. J. Ahlfäldh. M. K. Törnehielm.
182
1693.
Nicodemus Tessin. Jah. Gyllenkrook.
‘Balthasar Leijonsten. D:d Klöcker Ehrenstrahl.
Gustaff Palmström. M. Kanterberg. N. A. Hägerflycht.
Magnus Gripenwaldh. Gab. Leijonbergh.
Gust. Ehrencrohna. Joh. Gab. Gyllencrona.
A. von Brobergen. Lars Lilliemarck. And. Fegerstierna.
*H. G. Lilliestierna. A. Ehrenfeldt.
På Cuypercronas vägnar
Samuel J. Apelroot. J. W. Polchow.
C. Ankarström. And. Gyldhenspak. ‘Alexander Cock.
*Anders Gerner. J. Werwing. A. Graanberg.
Johan Höghusen. Gustaff Heidenfeldt.
Werner von Rosenfeldt. J. Grijpenflycht.
J. Gyllencachett. ‘Gabriel Gyllenståhl.
J. Cedercrantz. Jacob Leijonswerdh.
H. Lydinghielm. A. Sparfelt. G. Tegenschiöldh.
C. H. Grönhagen. J. Gripenberg. C. Piper.
I Gyllenbreiders ställe
Joh. v. Streitbach. N. v. Preutz. J. Gyllencachett.
A. Hummerhielm. P. Franc. *J. Z. Wattrangh
uthi Georgii de Beekes s[tälle].
Hans von Dellinghausen. Anund Falckenhielm.
N. Diurclow. Robert Kinninmundt. Georg Guthrie.
*L. Specht. Carl Gustaf Frölich. Johan Baggensköld.
Efter Hr Gyllcnstorms kegiäran
nnderskrifver
‘Niclas Cronacker. Gabriel GQyllenJgrip.1
Hans Billingschöld. Hermann Oldekop. E. Palmschiöldh.
Diederich von Eijse. Magnus Granatenhielm.
And. Wennerstedt. Johan Adlersteen. Mårten Trotzig.
J. Ehrenkrook. J. Silfwercrantz. J. Lithman.
1 N. Hammerhielm har undertecknat svaret på sekreta propositionen
>på Hr Mayorens Johan Gylenstorms rangnar >.
Bilagor.
183
På Leyonwallers vägnar
M. Planttingh. H. Lagerberg.1 Reinh. Gyllenspong.
J. Nohlanvehr. H. Pistolskiöldh. Carl Drakenschiöld.
Nils Gripendahl. G. Gyllenberg.
C. H. Weissenfels. N. Hammerhielm. C. G. Travenhielm.
J. Bogman. G. Stiernhoff. A. Schwartzhåff.
Liiedert Adlerschiöld. C. G. Witting. Samuel Fuhruhbohm.
Petter Tersherr. J. v. Öller. *J. A. Lilliegreen.
N. Schönberg.2 Gustaff Hamarbergh.
På Schönströmarnes vegnar
M. Reenstierna. Jöran Adlerberg. Peter Cederberg.
Claudius Örnhjälm. Johan Leijonström.
Erick Sneckenberg. P. Wetzler. Germ. Cederhielm.
Nicolaus Silfuerskiöld. Herman Lagerstierna.
Conradt von Bildstein. Claus Jurgen Freiburg.
Johan v. Roxendorff. P. Mannerstedt. Anders Leijonstedt.
A. v. Grooth. Jah. Schmedeman. Th. Hackerschiöldh.
A. Leijonflycht. J. Widerholt von Weidenhofen.
S. Agric. Leijonmarck. Joachim von Stegeling.
På Hr Stiernborgz vägnar
Gustaff Wattrangh. Claes Jägerschiöld. Axel Ankarclou.
Georgh Freudenfeldt. Jacob Cronstedt.
Uthi Tavaststiernas ställe
Jean Gabriel Tavasten. Michael Ehrenborg.
A. Nordenhielm. Suen Silfuerbergh.
Gustaf Lagerberg. J. von Palmenberg. O. Treffenberg.
*G. Palmfelt. Pehr Gyllenhöök. Carl Gulldenstedt.
Uppå Assessor Cederschöldhs vägnar
E. Palmschöldh. Ludwich Fabritius.
D. (?) Caméen. Magnus Mörling. Joh. Adlerström.
P. Schnack. Lars Riddermarck. J. Sparrijn.
1 Lars Leijonwall har själf undertecknat nämnda svar. _
2 J. Schönberg har undertecknat d:o.
184 1693.
Uppå Blommenschöldernas vägnar
J. Lagermarck. *And. Wennerstedt.
Urban Hiärne. von Meijerhelm. N. Tungelfelt.
And. Gyllenström. J. Arenschöld. Joban Adlerborg.
Johan Hogg. Hans Pahl. Erland Broman.
A. Ströinnehr. Pehr Fredenhielm. Lars Stiernström.
G. Lohremann. N. Leijonflycht. P. Leijonsparre.
*Gustav Falckenfelt. Nic. Stiernberg. Ad. Joh. von Krebs.
Johan v. Westphal. J. Cedercrona. Eric Simmingschiöld.
Samuel Ehrenstedt. Jean Adlercrantz. G. Wallrave.
Erick Sparrschiöld. P. Bärnhielm. Jacob Mannerstierna.
M. M. Blix. Tobias Westenhielm. J. Canonhielm.
Johann Fridrich von Berco. Sven Gyllensköld.
Truls v. Weinbergh. Petter von Bysingh. J. Bidderstorm.
E. Mannerburg. A. Reuterswärdh. Niels Elfvencrona.
Carl Lilliengrijp. *Johan Lillienstedt.
J. W. Polchow. J. Riddersverdh. Haniel Cronmark.
J. Linroth. Carl Adlerstedt. Salomon Westerschöldh.
Balthasar Ehrenstolpe. D. Lagerbohm. J. Fältstierna.
Niels Ehrenström. J. v. Strokirch.
George Thomas von Berchner. Arfwed Karls[t]een.
J. G. W. von der Wolffesburg. P. Danckwardt.
H. J. Schmidt. Johan B. Stierneroos. E. Gyllenholm.
Magnus Palmcrans. Erick Utterhielm.
Anders Stiernklo. E. Delagrange. A. De Behm.
Uppå Daniel Lindebladhs
vägnar
M. Palmstierna. Carl Adlerstedt. Christian Osenhielm.
Henrich von Lusten. Carl von Rudbeck.
Gillius De Besche. H. Heerdhielm. Frid. Schantz.
Peter Weinholt. C. Tranhielm. J. Grubbenschöld.
A. Mannerheim. G. Peringer Lilieblad.
Bilagor. 185
Abraham W. Swansköld. C. F. Rotenburg.
Kunckel von Löwenstern. Clas P. Prytz.
Carl Adlerfelt. Johan Peringskiöld. Jahan Wattrang.
Johan von Kohningzstet. Bengt Wohlberg.
Petter Pilcrans. Hanss Friedrich Frölich.
På min k. faders vägnar
Johannes Eding. Renhard Johan von Gersdorf!'.
Bil. 16.
Förteckning på öfriga originalprotokollet bifogade, men här
ej tryckta handlingar.
1. Kongl. Maj:ts vokationsbref till landshöfdingen
Jacob Gyllenborg att vara landtmarskalk; dat. Stockholm
den 80 Okt. 1693. Original. (Prot. sid. 1.)
2. Grefve G. A. Oxenstiernas skrifvelse till landtmarskalken,
med begäran att hans bilagda besvär (angående
olagligt giftermål mellan magister Nicolaus Bergius
och fröken Christina Juliana Oxenstierna) måtte föredragas
för Hans Kongl. Majit. Original. (Prot. sid.
21, 23.)
3. Kongl, resolution på adelns besvär; dat. Stockholm
den 9 Nov. 1693. Original. (Prot. sid. 27.) Tryckt
i Stiernmans Riksdagars och mötens beslut, III, sid.
2083 o. f.
4. Riddarhusfiskalen Lars Riddermarks afskedsansökan.
Original med påskrift: »Uplästes in pleno den 12
Novemb. 1693». (Prot. sid. 24.)
5. Adelns supplik till Kongl. Majit angående fiskalen
Riddermarks »otillbörliga disposition» af riddarhusmedlen.
Koncept med påteckning: »Här boos folgde Fiscalens cassaräkning
för åhr 1691 med det reservato, som han därhoos
har inlagdt af den 17 April 1692». Originalet finnes i
Riksarkivet med påtecknad resolution, daterad den 23
186
1693.
6. Kongl, bref till landtmarskalken med svar på
adelns supplik angående fiskalen Riddermark; dat. Stockholm
den 23 Nov. 1693. Original. (Prot. sid. 30, 34.)
7. Adelns supplik till Kongl. Maj:t, med begäran
att fiskalen Riddermark måtte arresteras. Koncept med
påteckning: »Öfverlefvererat den 24 November åbr 1693».
(Jämf. prot. sid. 34.)
8. Johan Peringskölds skrifvelse till adeln med tacksägelse
för att 200 riksdaler anordnats till fortsättning
af hans genealogiska verk »med alla svenska familiers
vapnar»; dat. Stockholm den 15 Nov. 1693. Original.
9. 10. J. Olivekrans’ och G. Falkenbergs skrifvelser
till adeln ined afsägelse af ledamotskapet i riddarhusdirektionen;
daterade den förra den 18 och den senare
den 22 Nov. 1693. Originaler. (Jämf. prot. sid. 30 o. f.)
11, 12. Henningus Fuldhas och Jonas Robechs suppliker
med begäran att få hålla parentation öfver drottning
Ulrika Eleonora. Originaler. (Jämf. prot. sid. 33.)
13. Sju specifikationer på personer, som skola vara
tillstädes vid drottning Ulrika Eleonoras begrafning.
14. Kongl, resolution angående hopmännen Jacob du
Rees’ och Johan von Westphals rang; dat. Stockholm den
23 Nov. 1693. Vidimerad afskrift.
15—19. Georgius Keptsinis, Stephanus Sovars, Magnus
Jacob Rosenschantz’, Barbara von Packmohrs och Brita
Gunnarsdotters suppliker med begäran om understöd.
Originaler. (Jämf. prot. sid. 40.)
20. Carl Otto Stenbocks promemoria angående hans
uteblifvande från riksdagen och skuld till riddarhuset;
dat. Stora Biurum den 17 Okt. 1693. Original. (Prot.
sid. 50.)
21. N. Diurclows supplik till adeln angående utbekommande
af hans faders resterande fiskalslön. Original.
(Prot. sid. 53.)
22. Lars Larssons i Tibble supplik till adeln med
begäran om ett års frihet från hans »tillbörliga skatt» till
riddarhuset. Original. (Prot. sid. 53.)
Bilagor.
187
23. »Upsatz på några inventariepertzeler, som hafva
varit ved Riddarhuset och till een dehl ännu finnas i behåll.
» (Jämf. prot. sid. 53 samt bil. 13.)
24. Jacobiana Chatrina Lilliehööks supplik till Kongl.
Maj:t angående falska angifvelser mot adelsmän. Original.
25. Maria Leijoncrantz’ supplik till adeln angående
hennes aflidne mans skuld till riddarhuset (med bilagor).
Original.
26 och 27. Haqvin Humbles och Hokon Carlheims
ansökningar till den lediga fiskalstjensten vid riddarhuset.
Originaler.
Handlingar angående introduktion och säte på riddarhuset.
28, 29. Tvenne kongl, bref till landtmarskalken angående
erläggande af vederbörliga afgifter för introduktion
på riddarhuset; dat. den 2 Nov. 1693. Originaler.
(Prot. sid. 5, 13, 59.)
30. Hans H. Taubenfelts supplik till adeln att blifva
bibehållen vid sin »förra adeliga titel, ära och respekt»;
dat. Stockholm den 2 Nov. 1693. Original med bilagor.
Påteckning: »Detta blef hvarken upläsit eller omtalt,
efftersom det fans af intet värde.»
31. Adelns skrifvelse till Kongl. Maj:t angående
Öfverstelöjtnanten Carl Nieroths introduktion; dat. Stockholm
den 18 Nov. 1693. Koncept. (Prot. sid. 27.) Originalet
finnes i Riksarkivet.
32. Kongl, bref till landtmarskalken angående dito;
dat. Stockholm den 19 Nov. 1693. Original. (Prot. sid. 28.)
33. Kongl, bref till landtmarskalken angående holsteinska
geheimerådet Magnus von Wedderkopps introduktion;
dat. Stockholm den 23 Nov. 1693. Original med bilaga.
(Prot. sid. 35.)
34. Adelns skrifvelse till Kongl. Maj:t angående regementsqvartermästaren
Gersdorffs »skäl till nobiliteten»;
dat. Stockholm den 23 Nov. 1693. Koncept med påskrift:
»Insinu:t den 2 Decemb. 1693.» (Prot. sid. 63, 64.) Originalet
finnes i Riksarkivet.
188
1693.
35. Riddar hussekreteraren J. Gyllenkrooks memorial
till landtmarskalken angående familjerna Bilang och Gersdorf?;
dat. Stockholm den 2 Dec. 1693. Original med påskrift
: »Härpå skaffade Hr Landtmarskalken ingen resolution.
»
36. Gustav Falckenfelts supplik till adeln angående
introduktion. Original.
37. Tvenne attester af Mårten Trotzig angående Samuel
von Fleisners sköldebref och introduktion, daterade
den 24 Juli 1691 och den 2 Nov. 1693. Originaler. (Prot.
sid. 62).
38. Tre handlingar angående P. Kiörnings introduktion
i 2:dra klassen. (Prot. sid. 39, 62, 63.)
39. Tre handlingar angående S. Rosenstråles dito.
(Prot. sid. 39, 63.)
Protocoll
hållit på Riddarhuset hoos det höglåfl. Ridderskapet
och Adelen ved Rijkzdagen, sorn holtz uthij Stockholm
år 1697.
Anno 1697 den 4 Novembris.
Sedan Rijkzdagen var dagen tillförende effter vahnligit
sätt uthblåst, det låfl. Ridderskapet och Adelen sig
hade och samma dag angifvit och anteckna låtit, så
kommo det låfl. Riddarskapet och Adelen tillsammans den
4 Novemb., då Landtmarskalken och Landzhöfdingen i
Kåpparbergz lahn högvälborne Hr Nils Gripenhielm
tog sitt tillträde och prsemisso titulo till Ridderskapet
och Adelen berättade, huru såsom den nåden vore honom
af Hans Kongl. Maij:tt vederfaren och ett så important
och högt värk anförtrodt at nu vara det låfl. Ridderskapetz
och Adelens Landtmarskalk.1 Han önskade, att han
kunde så här ved skicka sig och förrätta denna sin beställning,
att det måtte lända Hans Kongl. Maij:tt till
nådigt behag sampt Ridderskapet och Adelen till nöije.
Han betygade och försäkrade, att han uthi alt skall sökia
att vara det låflige Ridderskapet och Adelen till tiänst
och befordra deras bäste, bediandes att dhe ville honom
secundera i det, som förefalla kan; beklagar allenast, att
orsaken till denne sammankombsten skall vara högstsahl.
Hans Kongl. Maij:tz fordom vår stoora Konungz oförmo
1
Regeringen hade först till landtmarskalk utsedt generallöjtnanten
och guvernören i Wismar frih. Nils Gyllenstierna, men denne afsade sig
uppdraget pä grund af sjukdom. (Se hans bref till K. M., dat. Wismar
2i Okt. 1G97 bland riksdagsacta i Riksarkivet.)
190
1697.
delige och högstbeklagelige död; det är een sårg, som oss
alla bedröfvar, män så är det doch een hugnad för oss
och heela rijket, att vij hafva een stoor Konung att förvänta
igen, som lärer innan kort tillträda regementet,
som redan vij sar prof af all nåd och mildheet; och som
Hans Kongl. Maij:tt lärer effter vahnligheten föreställa
sina trogna Ständer des nådiga proposition, så läre Ridderskap
et och Adelen därved vijsa all villigheet till Hans
Kongl. Maij:tz tiänst. För det öfriga recommenderade
han sig uti det låfi. Ridderskapetz och Adelens gunst och
affection.
Gref Fredrich Stenbock svarade högvälborne Hr
Landtmarskalken: Ridderskapet och Adelen beklaga på
det aldrahögsta och af ett troget hiärta högstsahl. Hans
Kongl. Maij:tz dödelige frånfälle, som var för des gudfruchtigheet,
rättrådigheet, nåd och mildheet sampt alla
Kongl, dygder een oförlijkelig Konung. Ridderskapet
och Adelen hafva så mycket mehr orsak att beklaga Hans
Kongl. Maij:tz död, som den sig så tydeligen till rijketz
och deras ståndz skada och stoora olycka sig tilldrog,
då vij alt mehr och mehr väntade fruchter af Hans Kongl.
Maij:tz nådiga regemente och trogna försorg för sina undersåtare.
Män som detta är Gudz disposition, som intet
kan ändras, så måste dhe dhet tåleligen lijda, och är det
den endeste hugnan, som Ridderskapet och Adelen glädia
sig af, att Hans Kongl. Maij :tt nu vår nådige Konung
tilltager i alla Kongl, dygder och vij ser ett stoort hopp
af ett lyckeligit regemente, och som Hans Kongl. Maij:tt
har behagat anförtro Hr Landtmarskalken att nu vara
för deras stånd, så recommenderar Ridderskapet och Adelen
sig hoos Hr Landtmarskalken och bedie han ville till
det häste recommendera och befordra Ridderskapetz och
Adelens angelägenheeter hoos Hans Kongl. Maij:tt.
Hr Landtmarskalken: Såsom det är vahnligit, att
Ridd.erskapet och Adelen genom ett uthskått upvachta
Hans Kongl. Maij:tt och det Kongl, huset, så behagade
Ridderskapet och Adelen uthnembna några af hvar classe
till att gior a denna upvachtningen hoos Deras Majestetter
och Princessorna.
Nembdes alltså fölljande af Ridderskapet och Adelen:
N o vember.
191
l:ma classis:
Gref Leijonhufvud,
Gref Oxenstierna, Carl,
Gref Torstenson,
Gref Stenbock,
Gref Douglas,
Gref Aschenberg,
Hr Cammarherren Gustaf
Cronhielm för Gref Wallenstedt,
Hr Gen. Major Wachtmeister,
Hr Gen. Leutn. Rebender,
Hr Gen. Fäldttygmestaren
Siöbladh,
Hr Amm[iralen] cch Landzhöfd.
Klerk,
Hr Landzhöfd. Anders Lindhielm,
Hr Gen. Major Fägerschiöldh,
Hr Öfverst Hamelton.
2:da classis:
Hr Hans Kyhle,
Hr Axel Lillie,
Hr Öfverst Ulfsparre,
Hr Joh. Bonde,
Hr Gustaf Carlsson Natt och
Dag,
Hr Öfverst Ribbing,
Hr Sven Ribbing,
Hr Ekebladh.
classis:
Hr Landzhöfd. Mackler,
Hr Öfverst Mackler,
Hr Öfverstleutn. Lagercrona,
Hr Öfverst Cronman,
Hr Landzhöfd. Ehrenschiöld,
Hr Öfverst Heidenfelt,
Hr Major Gyllenståhl,
Hr Öfverstleutn. Hummerhielm,
Hr General-Major Frölich.
3:tia
Hr Lagman Gyllencreutz,
Hr Lagman Sölfversparre,
Hr vice Presidenten Falkenberg,
Hr Major Schytt,
Hr Johan Reuter,
Hr Major Stårck,
Hr Gen. Major Rehnschiöld,
Hr Gen. Major Strömberg,
Hr Öfverst Sehar,
Hr Öfverst Riddarhielm,
Sedan nemhdes och effter vahnligheeten ett uthskått
att helsa på dhe andre Ständerna, doch att man först väntar
på deras uthskått:
l:ma classis:
Gref Stenbock, Hr Öfverst Taube,
Gref Herman Flemming, Hr Christier Bonde.
192
1697.
2:da classis:
Hr Hindrich Falckenberg, Hr -Rosenstråhle,
Hr Bille, Hr Soop.
3:tia classis:
Hr Major Weidenheim, Hr Lagman Grönhagen,
Hr Direct. Bejer, Hr De Besche.
Hr Landtmarskalken: Det har Hans Kongl. Maij:tt
benådat een och annan af sina trogne undersåtare med
adelig skiöld och vapn, och dhe samma begiära att nu
intagas; så är af nöden, at någre af Ridderskapet och
Adelen nämbnes, som sittia öfver skiöldebrefven och derved
i acht taga det, som effter vahnligheeten bör observeras
så angående Kongl. Maij:tz som Ridderhusetz interesse.
Blefvo altså underskrefne nembde till att vara öfver
skiöldebrefven, hvilka och påmintes att taga Riddarhuset^
interesse i acht, effter som vahnligit är:
l:ma classis:
Gref Wrede, Hr Landzhöfdingen Klerk,
Gref Herman Fleming, Hr Öfverst Fägerschiöldh.
2:da classis:
Hr Clas Bonde Ulfsson, Hr Hindrich Falckenberg,
Hr Öfverst Ribbing, Hr Öfverst Liven.
3:tia classis:
Hr Landzhöfding Strömfelt, Hr Öfverst Anrep.
Hr General-Major Strömberg,
Detta uthskått samblas klåckan 3 i dag.
Hr Landtmarskalken: Det har och altijd varit
brukeligit, att någon förordnades öfver riddarhuussakerne
och des rächenskaper; så lärer vähl vara af nöden att och
nu i tijd tänkia därpå, emedan Rijkzdagen intet lärer
länge påstå.
Nämbdes altså detta uthskått öfver riddarhussakerna,
nembligen:
November.
193
luna classis:
Gref Stenbock,
Gref Wrede,
Hr Axel Leijonhufvud,
Hr Herman Fleming,
Hr Landzhöfd. Tungell,
Hr Landzhöfd. Strömfelt.
2:da classis:
Hr Clas Bonde Ulfson,
Hr Öfverst Ribbing,
Hr Lagman Sven Ribbing,
Hr Gustaf Carlson Natt och
Dag.
3:tia classis:
Hr Landzhöfdingen Machler,
Hr Cammarråd Stiernhöök,
Hr Major Grundel,
Hr Lagman Kåch,
Hr Öfverst Heidenfelt.
Yijdare förordnades följande uthskått öfver Ridderskapetz
och Adelens besvär, nembligen:
lima classis:
Gref Stenbock,
Gref Douglas,
Hr General-Major Tungell,
Hr General-Major Fägerschiöld,
Hr General-Leutn. Wellingk,
Hr öfverst Maidell,
(Hr Cronhielm,
'Hr Klerck,
Hr Åke Ulfsparre,
Hr Lars Eldstierna,
,Hr Anders Lindhielm,
Hr Mårthen Lindhielm,
Hr Strömfelt,
Hr Cronhiort.
Herrar
Landzhöf
dingar
-
2:da classis:
Hr Öfverst Ribbing,
Hr Lagman Ribbing,
Hr Lagman Ehrensten,
Hr Öfverst Liven för Billen,
Hr Clas Bonde Ulfson.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot., XVI. 1697.
13
194
1697.
3:tia classis:
Hr Öfverst Heidenfelt, Hr Landzhöfdingen Hachier,
Hr vice Prsesid. Falckenherg, Hr Lagman Cedercrantz,
Hr Lagman Silfversparre, Hr Ryttmestar Wennerstedt,
Hr Assessoren Wattrang, Hr Lagman Bure,
Hr Major Schytt, Hr Lagman Nohlan weder.
Om någon af Herrar Landzhöfdingarne intet nu vore
nämbd, så anmodar Ridderskapet och Adelen dem att sig
doch infinna hoos uthskåttet, när det blifvit anslagit.
Fölliande gåfvo sig an att förträda andra familiers
säthen, nembligen:
Uthi Hans Excelktz Gref Gabriel Falckenbergz ställe
Hr Salomon Cronhielm; för Hans Excelktz Gref Wallenstedt
Hr Gustaf Cronhielm; för Hans Excelktz Gref Axel
Wachtmeister den unge Gref Gyllenborg.
Den 5 Novembris.
Hr Pehr Fleming gaf sig an att vara fullmächtig i
Hans Excelktz Gref Axel Ståhlarms ställe.
Hr Öfverst Lieven förträder i Hans Excelktz Gref
Christopher Gyllenstiernas ställe.
Hr Rosenstråhle är i Gäddornas ställe.
Skyttarne af Finland gofvo sig an såsom een familia,
som på een lång tijd intet har varit ved någon Rijkzdag.
Prästerskapetz uthskått anmählte sig att hälsa på
Ridderskapet och Adelen, hvilka blefvo effter vahnligit
sätt emottagne af några af Adelen ved dörren, och sedan dhe
vore inkombne och hade stannat ved bordet, sade Biskåpen
ifrån Callmar Doct. Schyttz prsemisso titulo till Hr Landtmarskalken
och Ridderskapet och Adelen, att Hr Erkiebiskopen,
Biskoparne och samptel. Richsens Prästerskap låta
ödmiuk-, tiänst- och vänneligen hälsa Ridderskapet och
Adelen och önska dhem ali lycka och välsignelse. Såsom
alla fyra stånden nu intet mehra få see sin förra, milda,
nådiga och oförlijkelige Konungs ögon, som nu äre ifrån
oss borta, så är detta oss een mycket bedröfvelig Richzdag,
ty vij håfve nu mist vårt fäderneslandsens fader och
crona. Det var väl anno 1693 en mycket bedröfvelig
Rijkzdag, att vij då hade mist vår Drottning och landzens
moder, men nu är det än een större sorg, att vij
November.
195
hafva förlorat vår landzens fader och stoora ädla Konung.
Det häfver våra synder förtient, män så är det een hugnad,
att vij nu see vår nya Kånung, som lärer träda i
sin Hr faders footspår, det vij af hiertat önska, och att
Hans Maijitt måtte tilltaga i allt det, som är Gudi behageligit,
hans rijke och undersåtare till nytta och fromma;
och som Hans Kongl. Maij:tt har behagat kalla oss tillhopa
att consulera öfver rijkzens vallfärd och angelägenheeter,
så förmoda vij nu som förr att niuta Ridder -  skapetz och Adelens gunst och förtroligheet, det Prästerskapet
och skall vijsa på sin sijda, önskandes dhe Ridderskapet
och Adelen all vählgång och vählsignelse. Dhe
recommendera sig uti Ridderskapetz och Adelens gunst
och skohla alltid finnas det höglåfl. Ridderskapet och Adelen
till all skylldig tienst redobogne.
Hr Landtmarskalken svarade på Adelens vägnar,
tackade Prästerskapet för den Ridderskapet och Adelen
af dhem nu vederfarne ähran, att de behagat helsa på
dhem. Ridderskapet och Adelen betyga all förnöjelse
öfver Prästerskapetz vällstånd, att dhe nu må vähl och
äro lyckeligen nu ihoopkombne. Ridderskapet och Adelen
beklaga af hiärtat dhen olycka, som är händ rijket
genom högstsahl. Hans Kongl. Maij:tz död, och som dhen
har varit orsaken till denne Rijkzdagen, då dhe få tillfälle
att öfverläggia om rijkzens angelägenheeter, så försäkra
Ridderskapet och Adelen, att dhe skohla pläga med
vördige Prästerskapet all förtroligheet.
Sedan dhe hade tagit affträde, kom Hr Cantzelierådet
Piper in, sänd ifrån Hans Kongl. Maij:tt, och berättade
Ridderskapet oeh Adelen, att Kongl. Maij:tt effferl åter
Ridderskapet och Adelen att nu öpna det testamente, som
högstsahl. Hans Kongl. Maij:tt ved senaste Rijkzdag gaf
Ständerna då förseglat, hvaraf ett exemplar är och här
på Riddarhuset förvarat.
Hr Landtmarskalken betygade på Ridderskapetz
och Adelens vägnar all underdånig vördnad, därföre tackandes
Hans Kongl. Maij:tt för den nåden, som deni i
detta vederfares, att Hans Kongl. Maijitt ville deraf gifva
dhem part.
Hr Cantzelieråd Piper öfverlefvererade än vijdare till
Ridderskapet och Adelen sahl. Kongl. Maijitz senaste dis
-
196
1697.
position om förmyndarnes nampn, hvilcka dhe skohla vara,
varandes Kongl. Maij:tz villia, att det må nu upläsas och
dhen afskrefne copian collationeras emoth originalet och
upläsas, hvilket ock skiedde. (Jämf. bil. 19.)
Därmed tog Hr Cantzelierådet Piper afträde och till
dörren blef beledsagad af någre af Ridderskapet och
Adelen.
Hr Landtm ar skalken: Såsom Hans Kongl. Maij:tt
har gifvit tillstånd att öpna testamentet, så kunde vij
nu, om Ridderskapet och Adelen så behagar, öpna testamentet,
män kanskie att man skulle först fråga vijdare
Kongl. Maij:tt därom.
Athskilliga tyckte, att man kunde nu öpna och läsa
up det utan vijdare förfrågan, efftersom Kongl. Maij:tt
därtill har redan gifvit sitt samptyckie.
Hr Landtmarskalken repeterade än vijdare sin
frågan om testamentetz öpnande och upläsande för Ridderskapet
och Adelen, om det må vara nödigt att vijdare
taga därtill ordres eller låff.
Ridderskapet och Adelen samptel. svarade, att dhe
intet finna nödigt att sökia vijdare låf uthan begiärte, att
testamentet måtte nu upläsas ju förr ju heller.
Böndernas uthskått anmählte sig och kom sedan in.
Då sade Bonden, att Richzens Allmoge glädia sig på
det ödmiukaste, att Ridderskapet och Adelen må vähl;
önska att det måtte vara alt stadigt. Yij äro glade, att
vij få träda för Ridderskapet och Adelen och bedia, att
de höge herrar ville hafva Bondeståndet under sitt försvar,
medan vårt interesse med deras är alt ett. Vij beklaga
på det högsta Hans Kongl. Maijrtz död, män äro
dock igen glade och förmoda, att vij håfve i stället en
ung, doch mild Konung, som vij förvänta utaf ett lyckeligit
regemente. Yi bedie, att Ridderskapet och Adelen,
som med högre förstånd än vij äre begåfvade, ville hafva
om oss och vårt fattiga stånd en nådig omvårdnad.
Hr Landtmarskalken svarade och försäkrade bönderna
om all förtroligheet i råd och dåd och hvad som
kan förefalla. Bad dhem hälsa sina medbroder och tackade
dhem för det att dhe vehlat helsa på Ridderskapet
och Adelen.
November.
197
Sedan testamentet uptogz och fans af samptel. Ridderskapet
och Adelen vara aldeles orört och oupbrutit,
så blef det öpnat af Hr Landtmarskalken och sedan upläsit
för Ridderskapet och Adelen. {Jämf. bil. 19.)
Medan testamentet uplästes, så kommo tvenne Håffjunkare,
Hr Snolski och Hr Reenstierna, in och inviterade
Ridderskapet och Adelen att vara i mårgon på sahlen
att höra proposition, doch att de först samblas i förmaket
klåckan half åtta.
Hr Landtmarskalken: Ridderskapet och Adelen
uptaga med all vördnad dessa(!) Kongl. Maij:tz nådiga
ordre, dhen dhe och skohla ställa sig till underdånig eff
terrättelse.
Därmed togo desse Håffjunckare affträde.
Hr Landtmarskalken bad Ridderskapet och Adelen
komma i mårgon up med långa kappor.
Continuerades med testamentetz upläsande.
Sedan testamentet var upläsit, så betygade den l:a
classen all underdånig vördnad och tacksamheet emoth
sahl. Kongl. Maij:tt, som så nådigt har behagat förordna
och disponera om rijkzens vallfärd, huru det skulle ved
all händelse styras.
Hr Landtmarskalken: Samptelige Ridderskapet
och Adelén lära alla med vördnad ehrkiänna Kongl. Maij:ttz
nådiga disposition. Föreslog om icke Ridderskapet och
Adelen alla äre nögde, att Ridderskapet och Adelen skulle
genom ett uthskått tacka Kongl. Maij:tt för dhen nåden
oss nu är vederfahren, att vij fädt höra testamentet.
Alla vohre vähl därtill benägne, män dhe viste intet,
om det skulle vara effter Kongl. Maij:tz villia, att dhe
därföre gingo med ett uthskått up.
Därmed skildes dhe åth denna gången till i mårgon.
Den 6 November.
Sedan det låfl. Ridderskapet och Adelen hade satt
sig, uplästes Kongl. Maij:tz bref af den 2 Novemb. sidstl.
om några Grefvars och Frijherrars sampt' nobiliterades
introduction. (Bil. 1.)
Och som några af dessa nya grefveliga och friherrefamilier
vore uti den nedre sahlen samblade, så blefvo
dhe upkallade, då Hr Landtmarskalken intog dem med
198
1697.
ett kårt tahl, gratulerade dem till den dhem vederfahrne
Kongl, nåden, önskandes dem lycka därtill och bad dhem
intaga sina rum uthi classen.
Gref Gyllenborg svarade Hr Landtmarskalken därpå,
erkiände med all underdånig vördnad den dem vederfahrne
nåden, betygade deras troo och lydno för sin Konung, att
dhe giärna effter deras plicht skohla hafva lijf och blod
för deras nådiga öfverheet och k[ära] fädernesland ospard.
Tackade för det öfriga Hr Landtmarskalcken, som nu har
vehlat hafva det besvär och den mödan att intaga dhem,
recommenderades sig uti Hr Landtmarskalkens och det
låfl. Ridderskapetz och Adelens gunst.
Därpå tog Hr Landtmarskalken dhem i hand och bad
dem taga in sina rum.
Dhe nobiliterade blefvo sedan inkallade och intagne
af Hr Landtmarskalken, som äfven önskade dhem lycka
till den dem vederfarne nåden att vara benådade med
adelig skiöld och vapn, gratulerade dhem att nn komma
utij deras stånd och societé.
Hr Assessoren Bromén svarade på samptel. vägnar,
betygandes den underdånigt] vördnaden, med hvilken dhe
erkienna dhen dhem vederfahrne nåden och sedan dhen
sårg de hafva i sitt hiärta öfver högst sahl. Hans Kongl.
Maij:ttz död. Och som Hans Kongl. Maijrtt har nu lenmat
rijket ämbne till een god och nådig Konung, så önske dhe
Hans Kongl. Maij:tt all lycka och välsignelse och i det
öfrige recommendera sig hoos Hr Landtmarskalken och
Bidderskapet och Adelen uti deras gunst och affection.
Hr Lagman Sven Ribbing sade sig blifva i Hr
Carl Båthz ställe.
Och som det led till den tijden, att Ridderskapet och
Adelen skulle gå på Rijkzsahlen, så bad Hr Landtmarskalken
extra capita, att dhe ville gå föruth upp i
kongzhuset och folia håfvet åth på sahlen.
Sedan blef matrickelen uppläsen, och Ridderskapet och
Adelen gick med långa slääpkappor och flor på hatterna
på slättet att afhöra propositionen, hvilcken uplästes
bil. 3.) effter vahnligit sätt och med dhe ceremonier,
som äro brukelige, allenast att Kånungen och Enkiedråttningen
sutte på hvar sin thron.1
1 Landtmarskalkens tal finnes bland riksdagsacta i Riksarkivet.
November.
199
Den 8 Novembris.
Hr Adolf Wrangel gaf sin (o: sig) an för Gref Brahernes
familie att vara i deras ställe.
Hr Landtmarskalken berättade, att det förordnade
uthskåttet öfver skiöldebrefven hafva varit tillsammans
och förrättat det, som dhem varit committerat, det dhe och
sielfva läre berätta Ridderskapet och Adelen.
Hr Landzhöfdingen Hans Klerk, som dirrigerat bemälte
uthskåtz förrättningar, sade, att uthskåttet har effter
vahnligheeten öfversedt skiöldebrefven, om något ved
namnen och vapnen varit att i acht taga, dhet dhe intet
funnit. Sedan hafva dhe till föllie af Kongl. Maij:tz förordning
låtit för sig med qvittenser bevijses, huru dhe
afgiffter vore clarerade, som böra ehrläggas för chartha
sigillata och till Vadstena Krigzmanshuus. Där till med
hafva dhe ock påmint om Ridderhusetz rättigheet af introducendis;
een deel hafva vähl ihogkommit Ridderhuset
effter sin lägenheet, män een dehl hafva varit något knappa,
hvilket hemställes Ridderskapet och Adelen, om dhe må
gifva mehr, eller om Ridderskapet och Adelen ville vara
nögde med dhet dhe uthlåfvat.
Hr Landtmarskalken tackade på Ridderskapetz och
Adelens vägnar de godhe Herrar, som härmed hafva hafft
besvär. Kunde man persvadera dhem, som äre förmögna och
rijka, till något mehr, vore vähl, ty Ridderhuset behöfver
vähl.
Ehuruvähl sidst, när introduction skiedde af dhem,
som äre nobiliterade, man hade bordt läsa up upsatzen
på det de gifvit till Ridderskapet, män som det då intet
kunde låta sig giöra för tidens korthet skull, så blef
dhen nu upläsen, till att höra hvad dhe håfve gifvit, om
dhe bafve varit raisonabla och liberala eller eij. (Bil. 2.)
Landtmarskalken: Ridderskapet och Adelen har
orsak att tacka hvar och een af dhem, som hafva varit
liberala emoth Riddarhuset, män som några hafva varit
något knappa och gifvit för ringa emoth deres vilckor,
så menar jag, att man kan än påminna dhem och så laga,
att dhe vijdare ihogkomma Ridderhuset. Hvilket ock åthskillige
af Ridderskapet samptyckte, män så blef intet
något vijdare där till giort.
200
1697.
Hr Lan dt mars kälke 11 påminte om ridderkuussakerne,
att dhe, som därtill äre nämde, ville kafva dhen
godkeeten ock taga sig dkem före.
Uplästes altså specification på utkskåttet, på det att
vederbörande kunde rätta sig effter anslagen; ock som
man ville see, kvem ved sidste Rijckzdagen kar varit öfver
ridderkuussakerne, så gick Secreteraren efter bemälte Rijkzdagz
protocoll.
När Secreteren kom in, sade Hr Landtmarskalken
sig af annat tillfälle kafva uti kans frånvaru kommit
med Ira classen att nämbna om Kongl. Maijrtt,
kvad orsak vij kåfve att tacka Gud ock kugna oss öfver
dke särdeles stoore gåfvor ock qvaliteter, som lysa koos
Hans Kongl. Maijrtt, ock som alle dket med glädie märkia
ock dageligen see, så kafva dke kär i Ira classen taklt
ock fallit på dke tankar, att de rätt skulle önska, att
Kongl. Maijrtt nu måtte komma på tkronen.
Därmed ropade Ira classen, att alla önskade det af
kierta, att Kongl. Maijrtt måtte komma på tkronen.
Eidderskapet ock Adelen ropade alla öfverliudt, att
dke ock samptel. önska, att Kongl. Maijrtt måtte nu
komma på tkronen.1
Hr Landtmarskalkenr Det är een förnöjelse ock
innerlig glädie, att detta är af een kändelse skiedt allena
af det att jag occasionaliter kom att takla med Irma classe
om Kongl. Maijrtt ock des stoora qvaliteter.
Eidderskapet ock Adelen sade ännu alla ja, betygandes
sin åstundan därtill, ock som koos dke andre Stånden
detta ock lärer komma på discours, så sade dke sig giärna
villia vara dke första, som giöra denna declaration till
Hans Kongl. Maijrtt, på dket dke måtte förekomma dke
andra Ständerna ock därmed insinuera sig koos Kongl.
Maijrtt ock vijsa sin kiärleek ock trokeet för Hans Kongl.
Maijrtt.
Gref Axel Leijonkaupt på Ira classens vägnar tackade
Hr Landtmarskalken, som kar gifvit tillfälle till
denne discursen; dke åstunda alla Kongl. Maijrtt på tkronen
ock begiära, att Eidderskapet ock Adelen måtte få
genom utkskått till Hans Kongl. Maijrtt proponera detta
ock utki underdånigkeet anmoda Hans Kongl. Maijrtt därom.
1 .Tämf. angående denna sak bil. 4.
November.
201
2ra classis förklarade det samma, ock äre alla däröfver
glade, önskandes att Kongl. Maijrtt måtte komma på
tkronen.
3ra classis. Hr Gyllencreutzr Yij af vår classe äre
alla ock därmed nögde, att Kongl. Maijrtt må komma
på tkronen; bedia det Hr Landtmarskalken ville det proponera
för Kongl. Maijrtt ock Rådet.
Hr Landtmarskalken föreslog, om icke kan finge
gå till Kongl. Maijrtt ock fråga först Kongl. Maijrtz egen
villia käri, ock att dke sedan med ett utkskått måtte få
gå up till Kongl. Maijrtt.
Hr Åke Eålambr Fast alla äre käri nögde, så
föreslog kan dock, att man borde kärom effter vaknligkeeten
först conferera med Rådet ock Ständerna.
Resolverades af samptel. classerne, att Hr Landtmarskalken
bekagade först gå till Kongl. Maijrtt ock fråga
Kongl. Maijrtt, kvad Hans Maijrtt sielf vill käri, ock sedan
kunde Hr Landtmarskalken gå till Rådet ock begiära
conference med dkem.
Någre nembde ock föreslogo, om icke Ridderskapet
ock Adelen genom ett utkskått finge nu straxt upvackta
Kongl. Maijrtt. Man vetk, att dket skiedde på samma
sätt igenom utkskått med Konung Gustaf Adolpk, då
kan kom på tkronen, så kan det ock väkl skie nu.
Hr Krigzrådet Faklström på 3:tiee classis vägnar
kom fram ock bad, att det måtte föras till protocolls, att
kan på 3. classens vägnar begiärer, att Kongl. Maijrtt må
nu ju förr ju keller komma på tkronen, ock åstunda dke,
att Hr Landtmarskalken ville nu straxt gå till Kongl.
Maijrtt ock fråga Kongl. Maijrtt, om icke dke finge genom
ett utkskått uppvackta Hans Maijrtt ock giöra Hans Maijrtt
ock Rådet denna proposition.
Ock som detta var den classens ock dke öfrige classernas
begiäran, så gick Hr Landtmarskalken till Kongl.
Maijrtt ock förrätta denne sin angelägne ock stora commission,
kvartill Gud förläne sin välsignelse.
Hr Landtmarskalken kom tillbakas ock berättade,
att kan kar varit koos Hans Kongl. Maijrtt ock föredragit
Ridderskapetz ock Adelens begiäran. Hans Kongl.
Maijrtt uptog Ridderskapet ock Adelens åstundan ock
proposition med all nåd, ock effterlåter Hans Maijrtt Rid
-
202
1697.
derskapet och Adelen att komma genom ett uthskått up
till conference med Rådet härom.
Bårgerskapetz uthskått, sedan dhet ved doren emottogz
af några af Adelen, kom in at helsa på Ridderskapet
och Adelen, och förde dhe sitt tahl således, att som
Kongl. Maij:tt har kallat Ständerna tillsammans, och dhe
redan hafva hafft den nåden at see Deras Kongl. Maijrter,
så håfve dhe och nu intet bort underlåta att upvachta
Ridderskapet och Adelen. Dhe beklagade på det högsta
högstsahl. Hans Kongl. Maij:ttz dödelige frånfälle, och att
dhe förlorat Kongl. Maij:ttz ädle och lycksamma regemente.
Dhe berömbde och uphögde Kongl. Maij:ttz stora
dygder och hvad lycka det har varit att see tillförende
den stoora och ädla Konungen Hans Kongl. Maij:tt. Doch
glädie Rijkzens Borgerskap sig, att de nu hafva sedt
Kongl. Maij:tt nu vår unge Konung på thron; dhe
önska Hans Kongl. Maij:tt all vällsignelse, och som Ständerna
nu äro tillsammans kombne, så önska dhe och, at
hvad nu på Rijkzdagen skier, må slutas först Gud till
ähra, Hans Kongl. Maij:tt till nytta och hvar undersåtare
till hugnad. För det öfriga recommenderade Borgerskapet
sig uti Ridderskapetz och Adelens gunst och affection.
Hr Landtmarskalken tackade Borgerskapet, som
har vehla[t] giöra Ridderskapet och Adelen den ähran att
hälsa på dhem; försäkrade Borgerskapet om all förtroligheet
och god correspondence utaf Ridderskapet och Adelen
ved dhe förfallande ährender Där boos beklagade
Ridderskapet och Adelen högstsahl. Hans Kongl. Maij:ttz
oförmodeliga död; önskade samptel. Ständerna tröst, lycka
och vällsignelse i deras förehafvande och consultationer
och Borgerskapet all vähltrefnad i deras stånd.
Därpå tog tahlemannen för Borgerskapet Hr Landtmarskalken
i hand, och tog därmed Borgerskapet afskied
och blef af några af Ridderskapet och Adelen beledsagad
till dören.
Cantzelisten ifrån Kongl. Cantzelliet Hyltén kom in
och lefvererade öfver till Hr Landtmarskalken upsatzen
på det secret[a] uthskåttet, som af Kongl. Maijrtt äro där
till vordne nämbde. (Bil. 5.)
Sedan sade Hr Landtmarskalken, att som Kongl.
Maij:tt har effterlåtit Ridderskapet och Adelen att komma
November.
203
up med ett uthskått klockan 11 up till Rådet till conference,
så måste vähl nu ett uthskått nämbnas därtill och
mig gifvas methode, hvad jag skall föredraga Rådet, på
det att jag må vetta, hvad Ridderskapet och Adelen vill
att jag skall proponera, som vähl lärer bestå däri, at man
gior den proposition, huru såsom Ridderskapet och Adelen
hafva kommit att öfverläggia, om Kongl. Maij:tt skall
straxt komma på thron, eller om det skall på någon tijd
anstå dermed, då man lärer få höra deras tankar.
Ridderskapet och Adelen ropade alla därtill ja, at
de begiära, at det må proponeras, at Kongl. Maij:tt må
komma straxt på thronen.
Hr Landtmarskalken frågade för det andra Ridderskapet
och Adelen, om dhe tyckia, att detta må af
dhem straxt proponeras och begiäras; kanskie det torde
vara bäst och tiänligast, att Deras Excellentier först må
säija detta Kongl. Maijrtt och anmoda Kongl. Maijrtt att
träda till regementet.
Ridderskapet och Adelen sade, att dhe kunna giöra
denna proposition till Rådet; sedan lärer Rådet vähl vetha
hvad de häri giöra.
Hr Landtmarskalken frågade för det tridie, om
icke det förnämbsta skiählet till vår proposition i detta
måhl måtte vara, intet att beropa sig på lagh eller
andra raisoner, uthan allenast på Ridderskapetz och Adelens
innersta glädie och längtan att få Kongl. Maijrtt på
thronen.
Ridderskapet och Adelen ropade alla därtill ja och
sade, att det är deras åstundan.
Hr Landtmarskalken frågade Ridderskapet och
Adelen, om man skulle fråga Rådet, om icke vij må
härom sedan få conferera med dhe andra Ständerna.
Ridderskapet och Adelen förklarade sig alla därmed
vara nögda, och att härom må med dhe andra Ständerna
confereras.
Hr Landtmarskalken frågade än vijdare, om icke
vij böra bedia och påstå, att Kongl. Maij:tt må komma
på thron, och säija, att Ridderskapet och Adelen intet gå
ifrån sin åstundan.
Ridderskapet och Adelen sade alla ja, at så är deras
mening, den Hr Landtmarskalken ville således föredraga.
204
1697.
Nämbdes altså f olian de uthaf Ridderskapet och Adelen
till uthskått till Rådet, att föredraga dem det, som
nu är vordit discurrerat öfver, nembligen:
l:a classis:
Gref Axel Leijonhufvud,
Gref Fredrich Stenbock,
Gref Torstenson,
Hr Nills Gyllenstierna,
Hr Axel Sparre,
Gref Douglas,
Gref Aschenberg,
Gref Mellin,
Gref Gustaf Leijonhufvud,
Gref Wrede,
Hr Öfverst Mörner,
Hr General-Leutnant Rebender,
Hr Gen. Major Liwen,
Hr Gen. Leutn. Wellingk,
Hr Åke Rålamb,
Hr Gen. Fälttygmestaren,
Hr Gen. Major Fägerschiöld,
HrAmmiral och Landzhöfd.
Klerk,
Hr Otto Mörner,
Hr Öfverst Lieven,
Hr Öfverst Marderfelt,
Hr Axel Flemming,
Hr Öfverst Spens,
Hr Carl Sparre,
Hr Gen. Major Wachtmeister,
Hr Åke Ulfsparre,
Hr Öfverst Posse,
Hr Gabriel Sparre,
Hr Landzhöfd. Höghusen,
Hr Landzhöfd. Anders Lindhielm,
Hr Cammarherren Gustaf
Cronhielm,
Hr Lagman Flemming.
2:a classis:
Hr Flemming,
Hr Lillie,
Hr Soop,
Hr Gustaf Ulfsparre,
Hr Clas Bonde Thoreson,
Hr Clas Bonde Ulfson,
Hr Johan Bonde,
Hr Natt och Dag,
3:tia
Hr Lagman Gyllencreutz,
Hr Gabriel Lilliehöök,
Hr Schytz,
Hr vice Prrnsid. Falkenberg,
Hr Öfverst Ribbing,
Hr Gustaf Hård,
Hr Hindrich Falckenberg,
Hr Sven Ribbing,
Hr Bille,
Hr Gyllenstierna,
Hr Ekeblad,
Hr Rosenstråhle.
classis:
Hr Lagman Sölfversparre,
Hr Öfverst-Lieutn. Hiärta,
Hr Petter Franc,
Hr Reuter,
November.
205
Hr Nils Skytt, Hr Rosenholm,
Hr Gen. Major Reenschiöld, Hr Öfverst-Lieutn. Stölten
Hr
Svalck, hielm,
Hr Gen. Major Nils Strömberg, Hr Lagman Ehrenschiöld,
Hr Öfverst Sehar, Hr Ehrenfelt,
Hr Gen. Major Abraham Hr Hummerhielm,
(Alexander?) Strömberg, Hr Adlersteen,
Hr Major Weidenheim, Hr Cammarråd Schnack,
Hr Ridderhielm, Hr Fahlström,
Hr Öfverst Machler, Hr Smedeman.
Hr Öfverst Nieroth,
Gick altså detta uthskåttet på slottet. Imedlertid
så skulle Ridderskapet och Adelen blifva qvar och vänta
uthskåttetz tillbakaskombst.
Den 8 Novembris hoos Rådet för middagen kl. 11.
Sedan Ridderskapet och Adelen kom in till Rådet,
sade Hr Landtmarskalken: Det har af ett oförmodeligit
tillfälle, at Ridderskapet och Adelen har i dag
tahlt om Kongl. Maij:ttz höga person, händt sig, att alla
hafva euhälleligen ropat och begiärt, att Kongl. Maij:tt
måtte komma på thron, och bedit mig föredraga Hans
Maij:tt och Deras Excelktier, att det är Ridderskapetz
och Adelens högsta åstundan, att Kongl. Maij:tt ville antaga
regementet, och endast af een åstundan och längtan
begiära de det af Kongl. Maij:tt, för hvilken orsak skull
dhe och nu hafva tänckt att upvachta Hennes Maij:tt
Enkiedråttningen och Deras Excelktier, att rådfråga med
dhem och vinna deras sambtycke därtill som een ting)
den dhe högeligen åstunda.
Hans Excelktz Gref Bengt Oxenstierna sade på
Hennes Maij:ttz Dråtningens och Rådetz vägnar, att Hennes
Maij:tt och Rådet ville taga detta uti betänkande
och vetha Ridderskapet och Adelen svar, allenast dhe
behagade taga lijtet affträde, som ock skiedde, at dhe
ginge uth i sahlen.
Ridderskapet och Adelen blef sedan inkallad till Rådet,
då Hans Excelktz Gref Bengt sade: Såsom Hennes M^aij:tt
och Rådet funnit Ridderskapetz och Adelens zéle, tro och
kiärlek för Hans Maij:tt, så upptaga dhe dhet med vähl
-
206
1697.
behag och stanna i samma tankar som dhe, önskandes
dertill all lycka och välsignelse; tycka dock rådligit, att
dhet måtte skie med dhe andra Ständernas samtyckie
och plägad communication, på det att enigheet och förtroligheet
måtte vara Ständerna emellan, kunnandes Ridderskapet
och Adelen begiära af Kongl. Maij:tt tillstånd
att få communicera detta med dhe andra Stånden.
Hr Landtmarskalken: Ridderskapet och Adelen
hugna sig öfver det att Hans Maij:tt och Deras Excelker
sambtyckia till denne Ridderskapetz och Adelens proposition;
låfvade att communicera detta med dhe andra
Stånden, och som Hans Maij:tt och Rådet tyckia vara rådligit
att begiära Kongl. Maij:ttz tillstånd att få communicera
detta dhe andra Stånden, så bedia Ridderskapet och
Adelen, att Rådet ville det föredraga Hans Kongl. Maij:tt.
Därmed tog Ridderskapet och Adelen affträde och
gick på Riddarhuset, då Hr Landtmarskalken berättade
Ridderskapet och Adelen, att den höga commission,
som varit anförtrodd uthskåttet att föredraga Hennes
Maij:tt Enkiedråttningen och Rådet, har så lyckeligen
aiiupit, att Hennes Maij:tt och Rådet aldeles bijfallit
Ridderskapet och Adelens åstundan, önska därtill lycka och
vällsignelse af Gud den högste och glädie sig öfver det,
att detta må skie; allenast påminte dhe, att Ridderskapet
och Adelen först communicera detta med dhe andra
Stånden, förr än det föredrages Kongl. Maij:tt.
Den 8 Novembris effter middagen.
Hr Landtmarskalken befalte, att som Kongl. Maij:tt
har nedsändt upsatzen på secreta uthskåttet, [denna] måtte
upläsas, som ock skiedde, och finnes sub bil. 5.
Hr Landtmarskalken bad, att detta uthskåttet
ville vara uppe på slåttet i mårgon klåckan åtta med
långa kappor.
Hr Landtmarskalken: Såsom den saken, som i
dag före middagen förekom, hindrade, att icke proposition
blef då upläsen, alltså kan det nu skie, om Ridderskapet
och Adelen så behagar.
Proposition uplästes. (Bil. 3.)
Sedan det var skiedt, så kom dhe 3 Ständernas uthskått
in och emottogz af några af Adelen.
November.
207
Hr Landtmarskalken preem. tit. till de 3 Ständernes
uthskått sade: Såsom af dhe saker, som komma
före ved denne Rijkzdag, det icke är det ringaste, huru
det stoora Sveriges rijke må vähl och lyckeligen styras
här effter, så har Ridderskapet och Adelen varit omtänkte,
huru det måtte ju förr ju heller af een nådig och god
Konung styras. Altså har Ridderskapet och Adelen i
anseende till Kongl. Maij:tz stoora dygder och qvaliteter
fallit på dhe tankar at bedia Kongl. Maij:tt att nu straxt
träda till regementet, hvilket vij så mycket mehr håfve
orsak at bedia om, som Kongl. Maij:tt redan är till sina
myndiga åhr. Ridderskapet och A delen hafva i dag öfverlagt
med Hennes Maij:tt Dråttningen och Rådet härom,
och häfver Hennes Maij:tt Dråttningen och Deras
Excelktier varit eenige med Ridderskapet och Adelen
häri, så att Ridderskapet och Adelen äro eenige och hafva
hoos sig slutit at updraga Kongl. Maij:tt som een mächtig
och souverain Konung des regemente det at styra, och
som detta är ett högt ährende, så har Ridderskapet veklat
öfverläggia härom med dhe andre Stånden och vetha häröfver
deras tankar.
Hr Erkiebiskopen på Prästerskapetz vägnar svarade:
Det är ingen af oss, som icke åstundar Kongl.
Maij:tt på thron; doch som det är en hög saak, så begiära
vij dilation att öfverläggia härom med våra medbroder
och samptel. Ståndet, efftersom detta ärendet är
deras Stånd helt obekant.
Doch sade Biskopen Wirenius, att dhe alla begiära
Kongl. Maij:tt på thron, fast denna communication med
samptel. deras Stånd för methoden skull måste skie.
Bårgerskapetz uthskått tackade ödmiukeligen Ridderskapet
och Adelen för communication af detta; dhe åstunda
alla Kongl. Maij:tt på thron, och att Kongl. Maij:tt ville
sielf påtaga sig bördan och styra sitt rijke.
Böndernes tahlman sade: Jag svarar eenfaldeligen;
vij tyckia, att detta är ett ährende, som mehr hörer dhe
höge Herrar Förmyndare till än oss att svara, män så
tyckia vij doch, att vij heller see een Konung än flera,
som styrer och regerer sitt land.
Hr Landtmarskalken: Som ingen är, som icke
åstundar detta värket giort, så är af nöden, att Stan
-
208
1697.
derna ju förr jii heller updraga Kongl. Maij:tt sitt rijkes
styrelse och det genom ett uthskått, och att dhe intet
dröja dermed. Yij vetha hvad vår intension nu i detta
är. män vij villia och derhoos åstunda, att Kongl. Maij:ttz
villia och häri vore eenig med oss att taga emoth regementet;
det äre inga åhr satte af sahl. Kongl. Maij:tt,
när Kongl. Maij:tt skall vara myndig, utan det kan skie,
när Hans Kongl. Maij:tt så behagar.
Medan detta så stod och Prästerskapet begiärte att
få det communicera med samptel. deras Stånd, så ropade
Ridderskapet och Adelen med en mun: Vivat Rex Carolus,
och kastade sina hattar up i vädret.
Detta ropade alla med en mun, som var remarquabelt.
Och som detta nu är slutit, så låte Gud dhet vara
giort uti en lycksahlig stund, Gud till ähra, Svea rijke
till vällgång och lycksahligheet.
Hr Landtmarskalken: Ehuruvähl Ständerna nu
detta åstunda och villia, att vij måtte än i affton offerera
Kongl. Maij:tt des rijkes styrelse, så vore kanskie ändå
häst, att dhe 3 Ständernes uthskått communicera med sina
medbroder, på det att alt må gå ordenteligen till, då det
altijd går bäst, och att ingen må seija, att det har gått
oordenteligen till.
Någre af Prästerskapet begiärte, att det intet må
mehra communiceras deras samptel. medbroder; dhe äre
nögde att giöra det i affton.
Fans altså gått, att detta må skie ännu i affton.
Hr Landtmarskalken: Som detta är ett angelä
git
ährende, som Ständerna nu åstunda, det Deras Excell:
tier Kongl. Råden och äro nögde med, vij och nu tänkia
at giöra det i affton och bedia Kongl. Maij:tt att taga
emoth regementet, så hlifver ju vårt eendaste tahl och
proposition till Hans Kongl. Maijrtt, när vij komma till
Hans Maij:tt, att vij begiära, at Kongl. Maijrtt ville sielf
taga emoth regementet. Frågade om icke detta är deras
intention, och att det skier än i affton genom ett uthskått.
Alla ropade därtill ja. Och resolverades att Secreteraren
skal gå up och begiära i underdånigheet af Kongl.
Maij:tt stunden, när Ständernas uthskått får komma up.
November.
209
Secreteraren gick altså up och förrättade det honom
blef befalt och hade med sig det svaret tillbakas, att
Ständerna få upvachta Kongl. Maij:tt klåckan 6.
Hr Landtmarskalken berättade för Ridderskapet
och Adelen sampt Ständernes uthskått, att Secreteraren
har varit på slåttet och förrättat sin commission, och att
Kongl. Maij:tt sielf har nämbdt stunden, at Ständerne må
komma up til Kongl. Maij:tt klåckan 6.
Af Böndernas uthskått kommo några in ifrån sitt
Stånd och sade, att hehla deras stånd samptel. önska
Kongl. Maij:tt lycka och vällsignelse och sambtyckia därtill
alla med en munn, att Kongl. Maij:tt må taga emoth
regementet.
Härmed gick det uthnämbde uthskåttet på slåttet att
upvachta Kongl. Maij:tt, då Hr Landtmarskalken föredrog
Kongl. Maij:tt Ständernes åstundan och underdånige
boön, at Hans Maij:tt ville taga sielf emoth regementet.
Hans Kongl. Maijttt svarade allenast med några ord,
att Hans Maij:tt ville intet afslå Ständerna deras begiäran,
uthan han vill taga Gud till hielp at taga emoth
regementet.
Den 10 Novembris effter middagen.
Hr Landtmarskalken: Vij håfve orsak att vara
glade, att vår sidsta förrättning och underdånige ansökning
om Kongl. Maij:tz tillträde till regementet gick så
lyckeligen, att Kongl. Maijitt var nögd att taga emoth
regementet. Nu skulle man kanskie tänckia på, till att
mehr öka vår lycksahligheet både till vår egen nytta och at
spara omkåstnaden, om man icke skulle föreslå, att cröningen
måtte skie nu med det samma som Rijkzdagen påstår.
Ridderskapet och Adelen mästedehlen ropade med een
munn, at dhe begiära och åstunda det.
Någre och en stor dehl begiärte doch, att classerne
finge ordenteligen säija sina tankar.
Hr Landtmarskalken: Detta beror vähl eendast af
Kongl. Maij:tt sielf, män så kunna vij dock uti underdånigheet
föreslå det Kongl. Maij:tt och bedia Kongl. Maij:tt
därom.
Och som om detta discourerades af och till, så sade
classerne sina tankar härom.
Sv. Hiddersk. o. Adels riksd.-prot., XVI. 1697. 14
210
1687.
1 classis, sade Gref Leijonhufvudh, tankar är,
att detta hemställes alldeles i Kongl. Maij:ttz egit behag,
och däri ställa dhe sig, som Kongl. Maij:tt sielf täckes,
uthan att föresättia någon tijd; allenast önska, att cröningen
må ske ju föi’r ju heller.
2 classis: Som Hans Kongl. Maij:tt redan är förklarad
för een myndig Konung, så see dhe uthi deras classe hälst
Kongl. Maij:ttz croning ju förr ju heller, dock intet att
determinera någon tijd, uthan hemställa det uti Kongl.
Maij:ttz egit behag.
När 3 classis skulle säija sitt votum, så ville Hr
Landzköfdingen Ehrenschiöld föra tahlet och votum, män
så lade Hr Lagman Gyllencreutz som dhen förste i classen,
sig der emoth, för hvilcken orsak skull ridderhuusordningen
blef upläsen, och som dhen förmår, att dhen
frembste i classen bör colligera vota, så begiärte och 3:tia
classis, att Hr Lagman Gyllencreutz ville föra classis
vota och mening effter ridderhuusordningen.
Hr Landzhöfdingen Ehrenschiöld instantierade och
sade: Här behöfves ingen votering, ty här är ingen
discrepans.
Dock blef det där ved, att Hr Lagman Gyllencreutz
skulle föra votum, det han och giorde således för 3 classen,
att samptel. classen tackar Hr Landtmarskalcken,
som behagar låta dhem få blifva ved ridderhuusordningen,
classen erkiänner och med ali underdånig vördnad,
att Kongl. Maij:t har vehlat förklara sig att villia taga
emoth regementet; dhe åstunda vijdare alla, att Kongl.
Maij:tt måtte snart blifva crönt, doch när Kongl. Maij:tt
sielf behagar; bedia allenast, at det måtte skie ju förr
ju heller, hemställandes dhe Kongl. Maij:tt det aldeles
uti underdänigheet; för det öfriga så conformera dhe sig
med classerne den 1 och andra.
Hr Landtmarskalken frågade, om icke vij böra
först conferera med Kongl. Råden och dhe andra Ständerna
om detta.
Ridderskapet och Adelen bijföllo detta och funno
det vara hehlt nödigt.
Hr Landtmarskalken: Där cröningen nu skiedde,
så vore det een besparing för Kongl. Maij:tt och Stän
-
Kovember.
211
derne, hvilket vij vähl kunde bruka till ett skiähl att
föredraga Kongl. Maij:tt.
Hr Landtmarskalken proponerade för samptel.
Ridderskapet och Adelen, efftersom Kongl. Maij:tt nu
träder till regementet och vij nu åstunda, att cröningen
måtte skie:
1. Om icke Ridderskapet och Adelen finna nödigt
häröfver, nembligen om cröningen, att conferera med Kongl.
Rådén och sedan, med Deras Excell:tier Kongl. Rådens
sambtyckie, med dhe andra Ständerna.
2. När det är skiedt, om icke dhe och då äro nögde
dermed, at häröfver med Kongl. Rådens sambtyckie uprättes
en act eller recess effter vahnligheeten af det innehåld,
att Ständerne förklara och erkiänna Kongl. Maij:tt
för sin rätta Konung och betyga sin underdånige lydna
och troheet, hvaremoth Kongl. Maij:tt gifver effter vahnligheeten
sin nådige försäkring till Ständerna igen.
Öfver detta som en högvichtig och nödig sak blef af
(dasserne voterat, nembligen:
1 classis. Gref Leijonhufvud: Prima classis äre
nögde, at det confereres nu, som förra gången skiedde,
med Kongl. Rådén och de andra Ständerna. Dhe åstunda
i underdänigheet, att cröningen måtte skie, innan vij
skillies åth, hvilcket vij underdånigst begiära, där Kongl.
Maij:tt så behagar, kunnandes vij intet oss uthlåta om
stället, antingen cröningen skulle skie i Upsala eller i
Stockholm, uthan vij lämbna det till Kongl. Maij:ttz behag.
Angående recessen så förmoda dhe och begiära underdånigst,
att därmed förhålles i alt aldeles effter vahnligheeten,
så att Kongl. Maij:tt försäkrar, effter som vahnligit
plägar vara, sine undersåtare ved des Kongl, croning.
2 classis votum framfördes af Hr Lagman Ribbing:
Den andre classen conformera!- sig aldeles med 1 classen,
finnandes dhe nödigt, at det confereres med Kongl.
Råden och Ständerna. Dhe åstunde och, att cröningen
måtte skie ju förr ju heller, män understå sig intet något
determinera om tijden, sättet eller stället, utan lembna
det i Kongl. Maij:ttz egit behag. Sedan och är deras tankar,
att een sådan act och recess, som förmält är, effter
vahnligheeten upsättes, uti den underdånige förtröstan
att Kongl. Maij:tt i nåder ochså gifver sina trogna Stan
-
212
1697.
der effter vahnligheeten och som förra Sveriges Konungar
sin försäkran.
3 classis. Hr Lagman Gyllencreutz: Dke glädia
sig alla öfver dhen eenigheetz anda, som nu är i alt det,
som proponeres; dhe åstunda äfven som dhe andra 2 classerna,
at communication måtte skie om det, som är proponerat,
först med Rådet och sedan med dhe andra Ständerna.
Sedan och att cröningen måtte skie ju förr ju heller,
män om ohrten, hvarest den skulle skie, så lämbna
dhe aldeles i underdånigheet uti Kongl. Maij:ttz behag,
at den måtte skie antingen på dhen ohrt, som Kongl.
Maij:ttz förfäder äro crönte, eller hvarest och huru Kongl.
Maij:tt sielf behagar, hvilket här allenast nämbnes, doch
under Kongl. Maij:ttz behag. Angående försäkringen så
förmoda dhe uti underdånigheet, att Kongl. Maijrtt gifver
Ständerna effter vahnligheeten och som förra Sveriges
Konungar det giort sin nådiga försäkring.
Och som Ridderskapet och Adelen funno nödigt, att
conferencen må skie med Rådet, så resolverade dhe och,
att den må skie af det förr uthnämbde uthskåttet, som
förra gången voro till conference med Rådet.
Hr Landtmarskalken föredrog: Effter såsom Ridderskapet
och Adelen så åffta måste giöra resor till Rijkzdagar,
och det skier med deras stoora olägenheet och omkåstnad,
om man icke skulle uti underdånigheet bedia
Kongl. Maiptt ville tänckia på någon Drättning till det
Kongl, husetz stadfästelse, ty det kan blifva långt, till des
Ständerna komma kanskie igen här näst tillhopa. Jag
menar, om vij uti underdånigheet härom bedia Kongl.
Maij:tt, att det intet kan annorledes upptagas uthan som
ett teckn af vår underdånige troheet och zéle emoth
Kongl. Maij:tt.
1 classis tackade Hr Landtmarskalken, som för rijketz
bästa gior dem denne proposition; dhe åstunda af alt
hierta ved Kongl. Maij:ttz sijda een Dråttning, hemställandes
det dock uti Kongl. Maij:ttz nådiga behag som een
ting, dhen dhe allenast kunna bedia om och åstunda.
2 classis tackade Hr Landtmarskalken ochså för den
giorde proposition; dhe åstunda dhen lycksaligheeten så
för Kongl. Maij:tz sampt Ständernes och rijketz bästa
och säkerheet, lembnandes dhe det i Kongl. Maij:tz nå
-
November.
213
dige behag, när åhren och tijden komma, medan det vore
för heela rijket een stoor lycksahligheet.
3 classis. Hr Lagman Gyllencreutz: 3 classen
betyga dhen hugnad dhe hafva öfver det, att rijket har
ved dhen stoora rijketz allmänna sårg hafft på så fåå
dagar så hugneliga propositioner och saker att discutera
om, hvaröfver dhe och hafva sagt sine trogne tankar, och
som denne proposition är dhen störste hugnad och stadfästelse
af Kongl. Maij:ttz thron, och sahl. Kongl. Maij:tt
sielf därom har gifvit anledning till, så beder classen,
det Hr Landtmarskalken ville uti underdånigheet föredraga
detta Kongl. Maij:tt som dhen eendaste hugnad
och stadfästelse till Kongl. Maij:tz thron, doch uthan att
föresättia Kongl. Maij:tt någon tijd eller hvarest, utan
när Gudz försyn och behag så är och Kongl. Maij:tz
sinne därtill faller.
Den 11 Novembris.
Uthi en god dehl af Ridderskapetz och Adelens närvara
sade Hr Landtmarskalken, hura såsom han effter
begiäran har varit hoos Deras Excelhtier Kongl. Råden
och föredragit Deras Excelhtier dhe ärender, som Ridderskapet
och Adelen sidst slote och voterade om angående
cröningen, recessen och försäkringen, och som han
sade då Deras Excelhtier Ridderskapets och Adelens tankar
i dessa måhl, så håfve Deras Excelhtier det föredragit
Hans Kongl. Maij:tt, och gaf Hans Excelhtz Gref
Bengt Oxenstierna det svaret, att Rådet har förestält
det alt Hans Kongl. Maij:tt sielf, då Kongl. Maij:tt
har öfvermåttan nådigt uptagit Ridderskapetz och Adelens
underdånige intention och bedit försäkra Ridderskapet
och Adelen om ali hög Kongl. nåd. Kongl. Maij:tt
vill sielf låta Ridderskapet och Adelen vetta, huru
Kongl. Maij:tt häri vill determinera, och behöfver Ridderskapet
och Adelen intet hafva någon conference med Rådet
eller Ständerna om desse måhl.
Ridderskapet och Adelen betygade sin underdånige
vördnad öfver den Kongl. Maij:tz nåd, som dhem nu blef
tillsagd.
Och der med skildes Ridderskapet och Adelen ifrån
hvar andra.
214
1697.
Den 12 Novembris.
Hr Jöran Fleming gaf sig an at vara för Gref
Dahlbergz familia.
Hr Landtmarskalken: Uppå Ridderskapetz och
Adelens begiäran så har jag söckt att få conference med
Rådet och det föredragit genom Hans Exeelktz Gref Bengt
Oxenstierna för Kongl. Råden, hvilcka funno rådeligit at
straxt föredraga Kongl. Maij:tt sielf alt det, som blef
sidst af Ridderskapet och Adelen öfverlagt och voterat
om, då Kongl. Maij:tt har öfvermåttan nådigt uptagit
Ridderskapetz och Adelens tankar och resolverat att nn
ved Rijkzdagen låta crona sig och taga emoth regementet.
Kongl. Maijitt fan intet af nöden, att Ridderskapet
och Adelen conferera med Rådet eller Ständerna vijdare
om dessa saker, utan har Kongl. Maij:tt låfvat låta Ridderskapet
och Adelen vetha, hvad Kongl. Maij:tt häri behagar
resolvera och determinera. Begrafningen skier den
24 Novemb., och Rijkzdagen slutes den 29 d:o. Kongl.
Maij:tt låfvade låta Ridderskapet och Adelen vetha sin
villja så i det eena som det andra, som Ridderskapet och
Adelen har låtit genom mig föredraga.
Ridderskapet och Adelen betygade sin vördnad emoth
den af Kongl. Maij-.tt giorda tillsäjelsen.
Hr Landtmarskalken påminte om Ridderskapetz
och Adelens besvär och begiärte, att dhe måtte inlefvereras
ju förr ju heller, effter som Kongl. Maij:tt nu sielf
lärer resolvera öfver besvären, och Rijkzdagen denne gången
intet vahrar länge.
Ridderskapet och Adelen låfvade med det första inkomma
med sina besvär.
Hr Landtmarskalken föredrog, att Ridderskapet
och Adelen måtte nu nämbna uthi uthskått öfver bancovärket
sådana personer, som villia värket vähl och de saker
förstå, och at man måtte vähl öfverläggia hvem som
man tager [där] till.
Ridderskapet och Adelen svarade, at det är oss ett
angelägit värck, som måste vähl öfversees.
2 classis sade, att dhe äro nögda, at af deras classe
allenast nämbnes 3 personer, efftersom dhe äro i sin
classe så fåå.
November.
215
Hr Landzhöfdingen Höghusen: Det är ett värk,
som måste noga öfversees, män det kan omöjeligen skie
på 14 dagar.
Hr Landzhöfdingen Anders Lindhielm: Yij måtte
intet skillias åth, förr än det värket är i god skick och
ordning.
Resolverades altså, at af 1 classis nämbnes 6 personer
till bancovärket, 2:a classis 3 personer, 3:tia classis 8
personer, doch med förbehåll att om dhe andra Ständerna
nämbna flera, att Ridderskapet och Adelen då och nämbna
flera.
Nembdes altså af det högl. Ridderskapet och Adelen
fölliande uthskått öfver bancovärket, nembligen:
1 classis:
Gref Fredrich Stenbock, Hr Ammiralen och Landzhöfd.
Hr Gen. Leutn. Wellingk, Klerck,
Hr Landzhöfd. Höghusen, Hr Caimnarherre Gustaf
Hr Landzhöfd. And. Lind- Cronhielm,
hielm, Hr Öfverst-Leutn. Åke Ro
Hr
Landzhöfd. Strömfelt, lamb.
2 classis:
Hr Clas Bonde Ulfson, Hr Lagman Ehrensten.
Hr Lagman Sven Ribbing
Thureson,
3:tia classis:
Hr Lagman Gyllencreutz, män han uhrsächtade sig,
efftersom han varit fullmächtig; doch blef han anmodad
at intet undandraga sig; han låfvade altså at villia
vara med.
Hr Lagman Sölfversparre, Hr Cammarråd Billing
Hr
Assessoren Ehrenberg, schiöldh,
Hr Assessoren Franc, Hr Cammer er aren Adler steen,
Hr Directeuren Sölfver- Hr Assessoren Strokirk,
crantz,
Hr Landtmarskalcken påminte och bad, om någon,
som är utnämbd, har något particuiier emoth eller med
21(5
1697.
Banco, att dhen måtte nämbna sig och gifva sig an, på
det att all passion må vara bärta. Hvilcket alla bij föllo.
Sedan nembdes uthskått öfver svaret på proposition,
nembligen:
1 classis:
Hr Landzhöfd. And. Lind- Hr Axel Fleming.
hielm,
2 classis:
Hr Lagman Ribbing, Hr Lagman Ehrensten.
3 classis:
Hr vice Pr insid. Falkenberg, Hr Lagman Gyllencreutz.
Hr Landtmarskalken påminte, at dhe, som komma
i Banquen, måste hålla tyst det, som där passerar, som
een nödig ting. Det och alla funno nödigt.
Hr Gyllencreutz: Sedan anno 1680 hafva Stän
derna
ingen gång rätt öfversedt Banquen; det vore vähl,
at dhe nu intet skildes åth, förr än allt är afgiort Ständerna
och värket till bästa.
Hr Landtmarskalken: Kunna vij innom Rijkzdagens
sluth afgiöra alla saker Banquen angående, så vore
det vähl; vij vehla see till, när vij komma tillhopa, hvad
vij kunna giöra och då öfversee hvad som nödigt är.
Sedan uplästes proposition {bil. 3), som bestod af
fölliande puncter:
1 §. Om begrafningen, hvar på intet annat blifver
att svara, än att Ridderskapet och Adelen alläggia en
tacksäjelse för dhen kallelsen dem är vederfaren till begrafningen.
2 §. Om sahl. Konungens testamente. Här på fans
nödigt att svaret inrättas således, att Ridderskapet och
Adelen med tacksäjelse erkiänna all den Kongl, omsorg,
som sahl. Kongl. Maij:tt har halft för sitt rijke och undersåtare.
3 §. Om rijkzens nuvarande tillstånd. Svaras och
äfven vähl med een underdånig tacksäijelse.
4 §. Om någre vichtige ährender. Svaras sammaledes
med tacksejelse.
November.
217
5 §. Om rijketz styrelse. Svares och med tackseijelse.
Hr Landtmarskalken bad, at det secreta uthskåttet
ville i mårgon komma tillsammans på slättet.
Den 15 Noveinbris.
Såsom denna gången intet något särdeles var att
öfverläggia om, altså blef riddarhuusordningen upläsen.
Sedan påminte af Ridderskapet och Adelen åthskilliga
om någon klädordning, hvilcket dhe funno helt nödigt
att sökia om hoos Kongl. Maij:tt, medan öfverflödigheeten
dageligen tilltager och ökas, mången till fördärf.
Resolverades att det remitteras till uthskåttet öfver
besvären, at dhe det intet förgiäta utan införa ibland
besvären.
Ytterligare påmintes om adelige begrafningar, att däri
vore nödigt at hafva en viss ordning till att förekomma
allehanda missbruk.
Resolverades: Detta remitteres och till uthskåttet öfver
besvären, hvilcka kunna projectera någon methode eller
sätt till begrafningar.
Af några påmintes, att Ridderhuus-Fiscalen borde
observera sådana missbruk, som förelöpa ved begrafningar.
Hr Landtmarskalken föredrog, att några begiära
at parentera öfver sahl. Kongl. Maij:tt, hvilket och Kongl.
Maij:tt har samptyckt till, allenast att orationerne först
blifva censurerade af vederbörande.
Hr Landtmarskalken befäl te införas, at Hr Edmund
Gripenhielm är för Gref Carl Bondes familia.
Hr Landtmarskalken föredrog öfver (o: äfven?) det
besvär, som mången har att klaga öfver, som är om mått
och vicht at dermed är så orichtigt i landet. Kongl.
Maij:tt har förordnat en man, som skall reesa omkring
och adjoustera mått och vicht; han lämbnar ved hvar
stad vissa personer, som i hans frånvaru förrätta hans
syssla och joustera mått och vicht, män så hålles det ändå
intet. Det är intet utan, att icke Herrar Landzhöfdingarne
draga försårg, att detta bör hållas, men så kunna
dhe intet ändå hindra sådane missbruk.
Åtskilliga föllo på det, att måtten måtte vara cubique,
män som här öfver äro så åtskillige Kongl, resö
-
218
1697.
lutioner. så tycka sombliga, att detta intet giärna lärer
kunna föras i besvären.
Ifrån Prästerskapet kom bad, att dhe lethe fråga, om
Ridderskapet ocb Adelen hafva något att conferera med
dhem, män som Ridderskapet och Adelen intet viste,
hvarföre dhe detta fråga, så blef dhem svarat, att Ridderskapet
intet hafva något att conferera med dhem uthan
det, att dhen relation, som elfter Kongl. Maij:tz befallning
här skall upläsas, skall sedan dhem communiceras.
Hr Landt marsk al ken bad, att Ridderskapet och
Adelen, som än komma hijt, ville, när dhe komma, gifva
sig an, äfven och dhe som äre fullmächtige.
Hr Landtmarskalken föredrog Ridderskapet och
Adelen, huru Kongl. Maij:tt och Deras Excelktier Kongl.
Råden hafva nedsändt een relation att upläsas här på
Ridderhuset först och sedan hoos dhe andra Stånden,
hvilken relation är effter sahl. Kongl. Maijttz befallning
upsatt till att först vijsa det slätta tillstånd, hvari rijket
var råkat och stod uti anno 1672, och huru det nu
igen är däremoth uprättat.
Blef altså relation upläsen, som är mycket vidlylftig.
Denne relation blef sedan och för dhe andra Stånden upläsen
och uppå Kongl. Maij:tz befallning tagen tillbakas
att förvaras i Kongl. Cantzeliet.1
Hr Sven Ribbing gaf sig an som fullraächtig för Hr
Carl Båth.
Den 16 Novembris.
Continuerades med relationens upläsande.
Den 16 dito effter middagen.
Continuerades alt än med relationens upläsande.
Sedan relationen var ändad, sade Landtmarskalken:
Det lärer ingen vara, som icke detta alt med vörd
nad
erkiänner; påminte, att Kongl. Maij:tt vill, att härom
skall något införas i beslutet; låfvade därom taga
vijdare ordres.
Ridderskapet och Adelen svarade här till intet något,
uthan skildes dhe dhermed åth.
1 Relationen linnes bland riksdagsacta i Riksarkivet.
November.
219
Den 20 Novembris.
Denne gången passerade intet annat än först at några
uthnämbdes, som skohla vara öfver svaret på secreta proposition
: Hr Landzhöfdingen Anders Lindhielm, Hr Landshöfdingen
Mackler.
Sedan sade Hr Landtmarskalken, att Kongl. Maij:tt
har befalt, at een book skall här upläsas, uti hvilcken
äro afskrefne och införde dhe efftertänkelige och anstötelige
discourser, som een och annan tijd äre förda i Rådet
och finnes i protocollen, om hvilcka ved förra Rijkzdagen
och är vordit af Ständerne tahlt och öfverlagt.
Blef altså denna skrifft eller book upläsen först för
Ridderskapet och Adelen och sedan hoos dhe andra Stånden,
hvilcket när det var skiedt, så togz samma act upp
i Kongl. Cantzeliet, där att förvaras.1
Den 22 Novembris.
Hr Landtmarskalken föredrog, huru såsom Kongl.
Maij:tt har nedsändt till Ridderskapet och Adelen den
secreta proposition om dhe inrijkes sakerne, här att upläsas
för Ridderskapet och Adelen, som är een tämmelig
vidlyfftig act om heela regementzväsendet, huru det är
fordt uti sahl. Kongl. Maijrtz tijd, och huru det nu står.
{Bil. 6)
Hr Landzhöfdingen Strömfelt angaf, att hans sån
Hr Harald Strömfelt går i Hr Lillierothz ställe och företräder
hans rum och det på hans broders begiäran.
Sedan blef secreta proposition upläsen.
Den 22 Novembris effter middagen.
Continuerades med secreta propositions upläsande,
och hades denna gången intet annat före, emedan dhen
var så vidlyfftig.
Den 23 Novembris.
Hr Landtmarskalken: Såsom svaret på secreta
proposition redan är upsatt, emedan det skyndes sä mycket
af Kongl. Maij:tt på svaret af begge propositionerne,
så kunde det nu upläsas.
Blef altsä svaret upläset.
1 Finnes ibidem.
220
1697.
Hr Landtmarskalken frågade, om icke Ridderskapet
och Adelen äro förnögda med svaret; särdeles nämbde
han om det, som där är infördt om reduction till Ridderskapets
och Adelens nytta och faveur, hvilcket man förmodar
att Kongl. Maij:tt lärer reflektera på, elfter som
det kommer ifrån samptel. Ständerna, och således giöra
däri en lindring till rijkets bästa och Adelens uprättelse.
Ridderskapet och Adelen förklarade sig vara därmed
alldeles nögde, sorn det finnes allegerat sub bil. 7.
Hr Landtmarskalken påminte om svaret på dhen
publique proposition, hvilket vähl är upsatt elfter propositionens
anledning, män så äre andra saker och oss
sedan communicerade, såsom dhe upläsna skriffter om
protocollen och relation, hvarom och måste något införas
i svaret, allenast generaliter, och at man gior däröfver
en complement och tackseijelse, at sådant är oss
communicerat af Kongl. Maij:tt.
1 classis förklarade sig och vara nögde, att begge
desse momenta om protocollen och relation må således införas
uti svaret, efftersom man märker, at det så åstundas.
Befaltes altså att svaret således upsättes och giöres
färdigt, och att dhe dheröfver förordnade komma tillhopa
klåckan 5. (Bil. 8.)
3:tia classis: Några af denna classen sade sig och
vara nögde, att begge desse momenta införes i svaret.
Den andra classen sade intet något härtill.
Hr Landtmarskalken: Ehuruvähl Rijkzdagen slutes
effter Kongl. Maij:tz befallning den 29 Novembris, så
läre Ridderskapet och Adelen få den försäkran af Kongl.
Maij:tt, att deras sammankombst intet därföre slutes,
utan at Rijkzdagen äfven vähl sedan continuerar i alt,
som kan angå rijkzdagzsakerna så i ett som annat, ty
det som angår ridderhuussakerna, Banquen, Adelens besvär
etc. äro än alt oafgjorda. Låfvade skalfa däröfver
säker resolution af Kongl. Maij:tt.
Ridderskapet och Adelen bådo Hr Landtmarskalken
mycket därom, att han ville skaffa dem däröfver resolution,
ty elliest vore dhe olyckeliga, att intet än vore
giort af det, som angår deras stånd.
Uplästes Kongl. Maij:tz bref om begrafningzprocessen,
dateradt den 22 Novemb. anno 1697. (Jämf. bil. 19.)
November.
221
Den 24 Novembris.
Såsom nu voro, uthom Adelen, som äro på detta Ridderhuset,
ochså församblade Krijgzbefället, Liflänske Adelen
för begrafningzprocessen skull, och Ridderskapet och
Adelen hade för sig något att giöra, så bad Hr Landtmarskalken
dhem, som äro uthom detta Ridderhuus eller
Krijgzbefählet, att dhe ville taga på en lijten stund affträde,
medan Adelen hafva något sig emellan att giöra;
sedan skohla dhe straxt få komma up igen och få i begrafningzprocessen
sina rum.
Togo dhe altså lijtet affträde i ett annat rum.
Derpå sade Hr Landtmarskalken: Såsom svaret på
propositionen är upsatt och öfversedt, så kan det nu upläsas,
om Ridderskapet och Adelen så behagar.
Blef altså svaret upläsit och fans gådt sådant som
det finnes sub. bil. 8.
Sedan uthnämbdes uthskått, som skall öfverlefverera
svaret på proposition till Kongl. Maij:tt, nembligen:
1 classis:
Gren. Leutn. Rebender,
Gren. Leutn. Wellingk,
Hr Landzhöfd. Lindhielm,
Hr Fledtwod,
Hr Lagman Creutz,
Hr öfverstleutn. von Ungern,
Hr öfverstleutn. Rolamb,
Hr Axel Fleming,
Gref Jacob Gyllenborg,
Hr Öfverst Marderfelt,
Gref Sperling,
Hr Öfverst Maidel,
Hr Öfverst Taube,
Hr Landzhöfdingen Cronhiort.
Hr Öfverst Ulfsparre,
Hr öfverst Hård,
Hr Berneko,
Hr Bille,
classis:
Hr Gustaf Carlson,
Hr Rosenstråhle,
Hr Lilliehöök.
3 classis:
Hr Carplan,
Hr Capit. Krus,
Hr Rytsmästaren] Pauli,
Hr Majoren Stårk,
Hr öfverstleutn. Anrep,
Hr Capit. Rosenschiöld,
Hr Carl De Geer,
Hr Capit. Enhörning,
Hr Stiernflycht,
Hr Majoren Weidenhielm,
222
1697.
Hr Skytt,
Hr Öfverst Aminoff,
Hr Landzhöfdingen Hachier,
Hr Majoren Ranck,
Hr Lagman Kock,
Hr Lagman Cedercrantz,
Hr Ståth. von Porten,
Hr Capitein Sinkler,
Hr Ryttmestaren Wolfvenstierna,
Hr Major Boman,
Hr Capit. Billingberg,
Hr Doct. Smidt,
Hr Capit. von Kothen.
Derpå ginge Adelen på slåttet i den process, som
Kongl. Maij:tt befalt, intet effter matrickelen utan effter
rangordningen, män dhe, som intet stodo på rangen, dhe
gingo effter matrickelen, öfver hvilcket alt upsatzer voro
giorde i Kongl. Cantzeliet, hvareffter dhe gingo i process.
Ben 27 Novembris.
Hr Landtmarskalken: Såsom vij i dag lära öfverlefverera
till Kongl. Maijrtt svaret på seereta proposition
tillika med dhe andre Stånden, så behagade Ridderskapet
och Adelen der till nämbna ett uthskått.
Blefvo altså fölliande der till nämbde:
1 classis:
Hr Gen. Leutn. Rebender, Hr Ammiral och Landzhöfd.
Hr Gen. Fäldttygmäst. Siö- Klerk,
blad, Hr Landzhöfd. Eldstierna.
2 classis:
Hr Lagman Ehrensteen.
3 classis:
Hr Gen. Major Rehnschiöld, Hr Landzhöfd. Ehrenschiöld,
Hr Gen. Major Nils Ström- Hr Krigzråd Fahlström,
berg, Hr Öfverst Sehar.
Hr Landzhöfd. Mackler,
Hr Landtmarskalken berättade Ridderskapet och
Adelen, huru såsom Kongl. Maij:tt har benådat Ridderskaoch
Adelen med en begrafningzmedaille till ihogkommelse
af sahl. Kongl. Maij:tt.
November.
223
Hr Landtmarskalken sade Ridderskapet och Adelen,
att Kongl. Haij:tt har resolverat, att Rijkzdagen skall
vara häreffter med samma krafft som tillförende, fast
Rijkzdagen slutes om måndag pä Sahlen, hvilket jag i
går föredrog Hans Kongl. Maij:tt och derpå [erjhölt Kongl.
Maij:tz resolution, emedan hvarken dhe andra Ständerna,
eij heller Ridderskapet och Adelen hafva fått något
uthrätta i deras saker, hvilket Kongl. Maij:tt här effter
tillåter Ständerna, så att Rijkzdagen varar, som sagt är,
här effter med samma krafft som här till.
Medaillerne blefvo sedan så långt dhe räckte, öfver
400 st., uthdehlte och q vitterad e af hvar och een af Adelen
med sitt nampns underskrifvande på een lista, som
därtill var giord.
Medan detta påstod, så kom Hr Cantzelierådet Carl
Piper neder och upläste rijkzdagzbeslutet. För honom
sattes een stohl, på hvilken han satte sig och upläste beslutet.
Sedan beslutet var upläsit, så tackade Hr Landtmarskalken
Hr Cantzelierådet för dess möda. Sade och?
att Ridderskapet och Adelen hafva intet något att påminna
därved.
Därmed tog Hr Cantzelierådet afskied och biet fölgd
af några af Adelen till dören.
Deu 29 Novembris.
Såsom Ridderskapet och Adelen nu skulle gå på Rijkzsahlen
och Rijkzdagen skulle slutas, så uplästes listan på
dhem, som skulle blifva introducerade, sampt hvad dhe
hafva gifvit (bil. 2), hvarmed Ridderskapet och Adelen
var nögd, aldeles som uthskättet giort, hvilcket när det
var skiedt, så blefvo dhe inkallade, då Hr Landtmarskalken
tog dem in och önskade dhem effter vahnligheeten
all lycka och vällsignelse.
Hr Directeuren Transchiöldh svarade och tackade
Hr Landtmarskalken för den mödan han har vehlat hafva
att nu intaga dhem. Haji så vähl som dhe öfriga recommenderade
sig uti Ridderskapetz grace och faveur.
När det var skiedt, så gingo Ridderskapet och Adelén
effter vahnligheeten pä Rijkzsalen att afhöra beslutet.1
1 Landtmarskalkens tal linnes bland riksdagsactn i Riksarkivet.
224
1697.
Den 3 Decenibris.
Hr Landtmarskalken gaf Ridderskapet och Adelen
tillkiänna, huru såsom Kongl. Maij:tt har genom des bref
prolongerat Rijkzdagen, fast dhen slöts på Sahlen i måndagz,
på det att hvart stånd må få afgiöra och vigilera
i sina saker och angelägenheeter.
Brefvet (bil. 9) uplästes, som är det första bref, som
Kongl. Maij:tt har underskrifvit sedan des anträde till
regementet.
Hr Landtmarskalken: Yij håfve heela tijden hafft
nog att giöra, män intet hindt så om alt beställa, att
icke ett och annat än är oafgiordt, såsom uti Banco, ridderhuussakerna
och särdeles angående besvären,dhem uthskåttet
med flijt har öfversedt, män intet kunnat dhem
aldeles bringa till richtigheet, och är bland dhem en stor
dehl, som förr har varit resolverat öfver, dem här uthskåttet
låtit uthsluta, och een dehl har blifvit ståendes,
män förnämbligast har varit öfverlagt, hvad uthvägar
som man kunde finna till att bringa Ridderskapet och
Adelen i säkerheet om sina godz och sin egendomb sampt
till sin förra credit, hvilcket på intet annat sätt kan
skie än genom Kongl. Maij:tz nåd. Jag kan försäkra
Ridderskapet och Adelen om Kongl. Maij:tz nåd, och att
Kongl. Maijrtt lärer vijsa dhem större nåd än dhe förmoda.
Det mästa är nu, hvad vägar och hvad sätt man
skulle bruka ved detta, så att vij vähl förebringa vår
ansökning. Uthskåttet har hafft i öfvervägande, antingen
dhe skulle specificera i deras supplique specialiteterne
af dhet dhe begiära och sökia hos Kongl. Maij:tt till sitt
Ståndz uprättelse, så att dheras egendomb kan blifva säker
här effter, eller om dhe allenast generaliter sökia
nåd. Jag tycker, att det är bäst allenast generaliter
sökia nåd, och har jag så mycket mehr orsak till att råda
därtill, som jag redan veth, huru Kongl. Maijdt hälst
det åstundar, kunnandes jag försäkra Ridderskapet och
Adelen, att dhe hafva att vänta een nådig resolution, för
hvilcken orsak skull uthskåttet har låtit upsättia een
supplique till Kongl. Maij:tt på det bäste sättet, som dhe
tyckt, hvaruppå vij hafva att förvänta äfven så god
effect, som om dhen blefve på annat sätt med een hop
particulariteter stäld. Jag betygar, att jag har med redeli
-
December.
225
git sinne sökt att befordra Ridderskapetz och Adelens
bästa, och jag kan försäkra Ridderskapet och Adelen om all
nåd och success i denna sin ansökning.
Hr Hindrich Falkenberg: Såsom ingen är af uthskåttet
här, så måste jag berätta hvad som i uthskåttet har
passerat. Uthskåttet öfver besvären har uptagit Ridderskapets
och Adelens besvär och separerat dhe, som varit allmänne,
ifrån dhe speciale och det som mäst har angådt
heela ståndets vählfärd. Man har upsatt först een supplique
och derjempte projecterat ett memorial, som kunde
föllia med suppliquen, ty som Kongl. Maij:tt är een ung
herre och nyligen kommit på thronen, så har man intet vehlat
besvära Kongl. Maij:tt denne gången med många besvär,
utan allenast extraherat fyra momenta, som skulle
föras i ett kort memorial (jämf. bil. 10) och angå heela
ståndetz vallfärd och conservation, nembligen:
1. Om effterräckningarne så har man tänkt uthi
underdånigkeet. bedia Kongl. Maij:tt, det Hans Kongl.
Maij:tt ville ansee Adelens alt för beklagelige tillstånd
och uphäfva alla effterräckningar, emedan dhe elliest aldeles
gå i grund och ruineras, om Kongl. Maij:tt skulle
alt uthsökia medelst effterräckningar.
2. Om bytesgodzen så vähl gambla som nya dehls
förr, dehls sedan åhr 1632, att Kongl. Maij:tt intet ville
effter det sättet, som begynt är, med dem förfara. Särdeles
har kommit i consideration, att bytesgodzen, som
Kongl. Maij:tt har fått och innehafver, äro deteriorerade,
män dhe godz, som Adelen igen sig tillbytt, äro af Adelen
meliorerade och förbättrade; skulle dhe godzén nu skattläggias
och byten der effter jämkas, så lede Ridderskapet
och Adelen dubbelt; förutan det så äro skriffterna
angående sådane byten mången uthur händerna och i Archivo
dehls förkombne, och derföre har man tänckt att
begiära, att dhet måtte blifva ved dhe gambla jordeböckerne.
3. Om pantegodzen att Kongl. Maijitt däri ock ville
vijsa någon nådig moderation.
4. Om prafferencen, som Kongl. Maij:tt prgetenderar
ifrån 1655 åhrs besluth uti deras egendom, som hafva
såldt något sedan åhr 1655 och äro Kongl. Maij:tt skyldige
ehrsättning.
Sv. Riddersk. o. Adels idksd.-prot., A' Yl. 1687. 15
226
1697.
Om alt detta har vähl uthskåttet åstundat att inläggia
ett underdånigt memorial, män som man har spordt,
at det skulle vara behageligare att sökia i general termer,
så har man hållit betänkeligit at föra in så mycket specialitet
utan man har i general termer stalt een supplique.
Suppliquen uplästes altså. (Jämf. bil. 11.)
Här öfver blef mycket af och an discourerat som een
saak, hvaruppå heela ståndetz vallfärd berodde, och åstundade
och längtade alla effter någon nåd till deras upprättelse,
och derföre begiärte åthskilliga, att memorialet
måtte upläsas, på det dhe finge höra, hvari det alt består,
och sades öfver alt Kongl. Maij:tt lärer vara så nådig och
intet illa uptaga, at vij bedia och seija hvad vij hedia, ty
om vij generaliter bedia, så få vij och generalt svar, som
vij intet äro hulpne med. Begiärtes altså, att memorialet
må upläsas.
Hr Landzhöfdingen Strömfelt: Memorialet är intet
så ajousterat, at det kan upläsas; effter som man föll
uppå detta förslag, som Hr Landtmarskalken och vice
Prmsidenten Falkenberg har sagt, så har man intet skiöt
om memorialet. Sedan äro och uthom dhe 4 §:er åthskilliga
andra besvär, som och äro importanta, dhem man
först ärnade föra i memorialet; dhe 4 §:er äre och så beskaffade,
att dhe till een dehl gå emoth Kongl. Maij:tz
resolution, och derföre är och betänkeligit att röra om
dhem.
Härtill svarades mäst öfver alt, att vij villia intet
giöra något, som skulle vara emoth Kongl. Maijrtz villia,
men när vij sökia nåd, så kan det omöjeligen blifva illa
uptagit. Gud hörer oss, när vij bedia om nåd; vår vallfärd
är i Kongl. Maij:tz väld; vij håfve ingen annan uthväg,
ty fördärf och älände hänger öfver oss; vij äre elliest
ruinerade.
Gref Leijonhufvud: Kidderskapet och Adelen villia
först höra memorialet, och sedan kunna vij förena oss om
methoden, om suppliquen skall ingifvas eller memorialet.
Hr Landtmarskalken: Jag har intet hört memorialet,
män om något vore däri, som skulle vara Kongl.
Maij:tt obehageligit, så vill jag vara uhrsächtadt.
Gref Gabriel Oxenstierna: Såsom Ridderskapet
och Adelen ärna uthi underdånigheet genom een supplique
December.
227
sökia Kongl. Maij:tt om nåd och deras ståndz uprättelse,
så lärer Hans Kongl. Maij:tt det visseligen intet med onåd
uptaga utan see till sina trogna undersåtares nöd och tillstånd.
Gud är oss fattige syndare så nådig och hörer vår
bön, när vij åkalla honom i nöden; så lärer Kongl. Maij:tt
och vijsa oss nåd, när vij sökia honom som vår eendaste
tillflycht på jorden. Doch måste vij härved så ställa
suppliquen, som sig bör. Kanskie i det upsatte projectet
torde intet alt vara så satt i den form, som sig bör; vij
måtte så ställa suppliquen, att i den intet något må
vara, som är anstöteligit, och därföre vore bäst, at några
blefve deputerade, som först i den lilla Cammaren hörde
dhen, som uthskåttet låtit upsättia, för sig upläsas, till att
see, om deri är något betänkeligit eller eij, på det man
intet må försee sig.
Hr Ammiralen och Landzhöfdingen Klerk: Uthskåttet
har tyckt, att memorialet var något betänkeligit att
inlefverera, och derföre föll man på dhe tankar att upsättia
een sådan supplique, som nu är upläsen.
Hr Åke Rolamb begiärte, att memorialet måtte upläsas.
Memorialet blef altså upläset (bil. 10), som bestod af
sådant innehåld, som bemält är:
§ 1. Om effterräkningar.
§ 2. Om bytes-gravationerne.
§ 3. Om ersättning effter 1655 åhrs besluth, som
Kongl. Maij:tt prsetenderar preference effter för privatos.
Hr Axel Fleming tyckte, att man kunde vähl uthsluta
en dehl af det, som är infördt uti memorialet,
hvileket och några flere af Adelen tyckte. Män så sades
öfver alt, at det, som upsatt är, kunde vähl stå.
Hr Landtmarskalken: Det är ju intention nu, att
Ridderskapet och Adelen villia sökia nåd utan memorial
och genom supplique, så är ju det samma sluuth.
Hr Axel Fleming: Att Ridderskapet och Adelen
skulle begiära, att någon commission eller reduction skulle
uphäfvas, är mycket betänkeligit och skadeligit, ty det är
ju ansedt till det allmänna bästa och är een saak, som
intet så later sig giöra.
Svarades: Det är ju aldrig af någon tänckt eller
tahlt, att reduction eller een eller annan commission
skulle sä platt uphäfves, uthan allenast at någon lindring
228
1697.
däri må skie, och någon nåd må Ridderskapet och Adelen
vederfaras.
Hr Landtmarskalken bad, at alla ville så tahla,
att ingen må försee sig i sitt tahl och kanskie skada sig
genom sådant.
Gref Axel Leijonhufvud bad, att några må nämbnas,
som öfversee denna suppliquen, efftersom detta är een sak
af stoor angelägenhet.
Hr Landtmarskalken: Kanskie om vij föra raisoner
uti suppliquen, så torde det skada oss. Det vore bäst
simpliciter att sökia nåd. Om vij det giöra, så är jag
säker, at vij få nåd hoos Kongl. Maij:tt.
Gref Axel Leijonhufvud sade, at heela classen begiärer,
at två af hvar classe må nämbnas, som ajoustera
suppliquen. Memorialet skiöta dhe intet om, utan villia
allenast läggia in een supplique, den dhe önskade de så
måtte kunna råka på at ställa, at dhen må vara Kongl.
Maij:tt behagelig.
Hr Landtmarskalken: Nog skall jag föra fram
suppliquen, män vij få see «edan hvad vij få för svar, om
vij raisonera; jag kan intet säja här hvad jag har giort
Ridderskapet och Adelen till goda, om vij skulle enteligen
läggia in memorial, som nu af några påstås. Kanskie det
vore bäst, att man allenast begiärte jämpte suppliquen att
få af Kongl, Maij:tt tillstånd vijsa, hvari vårt ståndz nöd
består.
Hr Åke Rolamb: Yij få ju andraga vår nöd; det
lärer Kongl. Maij:tt aldrig onådigt uptaga. Han är vår
konung och fader.
Hr Axel Leijonhufvud: Om vij intet specificera vår
nöd och sättia uth hvad vij begiära, så få vij intet uthan
generalt svar, och dermed är vårt stånd intet hulpit eller
uprättat. Yij see och vetha vår stoora nöd, hvad skohla
vij då taga oss före?
Hr Landtmarskalken frågade då, om Ridderskapet
och Adelen villia, at i suppliquen skall specialiter något
föras in af det som sökes.
Samptel. classerna sade sig villia hafva 2:ne af hvar
classe, som ajoustera och vijdare öfversee suppliquen.
Hr Landtmarskalken bad dhem ännu betänckia sig,
hvad dhe giöra, och föreslog, om icke Ridderskapet och
December.
229
Adelen borde härom conferera med Rådet som dhe förnämbsta
af deras stånd.
2:a classis. Hr öfverst Ulfsparre sade, att classen
begiärer, att 2:ne nämbnes af hvar classe, som ajoustera
suppliquen; dhe begiära intet, att memorialet må inläggas,
utan allenast en underdånig supplique.
3:tia classis. Hr vice Prmsidenten Hindrich Falkenberg:
Qvestion är nu, om hoos Kongl. Maij:tt skall läggias
in ett memorial eller allenast en supplique. Tertia
classis tycker, att det är bäst jämpte een supplique läggia
in ett memorial, hvarpå Kongl. Maij:tt kan sedan gifva
punctevijs des nådiga resolution, ty om vij intet sättia
uth hvad vij begiära, så kunna vij intet heller väntta något
specielt svar.
Hr Landtmarskalken: Jag hörer Ridderskapetz och
Adelens tankar i detta; jag ville önska, att Ridderskapet
och Adelen måtte hafva all hugnad häraf, och som jag
det af hiertat önskar, så räder jag, att Ridderskapet och
Adelen ville bruka härved dhe vägar, som kunna conservera
dhem ved dhen nåd, som dhe vetha sig hafva hoos Kongl.
Maij:tt. Jag har ifrån begynnelsen arbetat med all troheet
att sättia Ridderskapet och Adelen i säkerheet om
deras egendomb, det jag och åfftast har förebracht Kongl.
Maij:tt. Jag kan intet nu alt nämbna hvad jag märckt,
män jag kan betyga, att vij uti uthskåttet hafva uthaf det
man märkt fallit på dhe tankar, att man skulle på detta
sättet fatta suppliquen, att dhen blefve i general termer
satt; detta är allenast discursive tahlt. Ridderskapet och
Adelen kunna giöra som dhem behagar.
Gref Axel Leijonhufvud: Om Ridderskapet viste
Kongl. Maij:tz villia, så rättade dhe sig giärna der effter
och villia i ingen måtto giöra det, som är misshageligit;
dhe bedia om nåd och förmoda niuta dhen.
Gref Gabriel Oxenstierna: Vij hafva intet något
att pretendera, uthan vij sökia nåd hoos vår nådigste
Konung.
Hr Landtmarskalken: Vij måste doch conferera med
Rådet härom.
Hr Jöran Fleming tyckte, att suppliquen är rätt.
Enteligen nämbdes underskrefne at öfversee och adjoustera
suppliquen:
230
1697.
1 classis:
Hr Ammiral och Landzhöf- Hr Axel Fleming.
ding Klerk,
2 classis:
Hr Berneko, Hr Bille.
3 classis:
Hr vice Prsesid. Hind. Falken- Hr Cantzelern Svalg,
berg, Hr Gen. Major Frölich.
Hr Landtmarskalken sade, att beslutet lärer i mår -  gon komma neder att underskrifvas, då Ridderskapet och
Adelen behagade gifva något åth de fattiga som och åth
vachtmästaren här ved Ridderhuset.
I)eu 4 Decembris.
Hr Landtmarskalken had dhem, som i går blefvo
deputerade, berätta, hvad de hafva uthrättat ved sin commission
om suppliquens öfverseende.
Hr Axel Fleming: Uthskåttet har öfversedt suppliquen,
noga öfverlagt dhe i går andragne raisoner, och
eenteligen har man så tyckt vara bäst, att dhen i general
termer upsatte suppliquen går först af sådan som den är
upsatt, på det man intet må gifva tillfälle till något, som
vore obehageligit. Sedan kan man, om man så då tycker,
läggia in ibland besvären dhe momenta, som specialiter äro
angelägna och förr äro upnämbda.
Hr Hind. Falkenberg berättade det samma, at det
har varit uthskåttetz tankar; om det intet nu så uptages,
som man förmodar, så kan man läggia in ibland besvären
hvad man tycker.
Alla classerne bijföllo detta förslaget.
Hr Landtmarskalken: Detta förslaget är bäst; vij
villia sedan öfversee besvären.
Suppliquen uplästes altså, och blef dhen således approberad,
som den finnes sub. bil. 11.
Sedan nämnbdes fölliande uthskått till Kongl. Maij:tt,
att i underdånigheet öfverlefverera denne supplique.
December.
231
1 classis:
Br Axel Fleming,
Hr General-Leutn. Rebinder,
Hr Öfverst Taube,
Gref Sperling,
Hr Öfverst Liven,
Hr Åke Rolamb,
Hr Gripenhielm,
Hr Gen. Leutn. Wellingk,
Hr Landzhöfd. Anders Lindhielm.
Hr Lilliehöök,
Hr Axel Lillie,
Hr öfverst Ribbing,
Hr öfverstleutn. Bengt Ribbing,
2:a classis:
Hr Öfverst Hård,
Hr Berneko,
Hr Bille,
Hr Rosenstråhle.
3:tia clasis:
Hr Lagman Gyllencreutz,
Hr vice Prtesid. Falkenberg,
Hr Major Schytt,
Hr öfverstleutn. Holtz,
Hr Öfverstleutn. Dufva,
Hr General-Major Strömberg,
Hr Major Weidenheim,
Hr Öfverst Sehar,
Hr Öfverstleutn. Klerk,
Hr Major Burenschiöld,
Hr Lagman Tavasten,
Hr Hägerflycht,
Hr Commissarien Ehrenfelt,
Hr Öfverstlieutn. Hummerhielm,
Hr Mannerberg,
Hr General-Major Frölich,
Hr Wennerstedt,
Hr Öfverst Winholtz.
Hr Secreter. Pahl.
Detta uthskått gick up till Kongl. Maij:tt klåckan 2
effter middagen till att öfverlefverera suppliquen. Och
som detta sig bände på den 4 Decembris, som var samma
dag, då det Lundiska slaget i Skåne stod, då Ridderskapet
och Adelen med sådan troheet och tapperheet fächtade
för rijket och sahl. Hans Kongl. Maij:tt, det Hans Kongl.
Maij:tt då sielf såg och hade orsak att berömma dhem före,
så att dhe då lijka som frälste Hans Maij:tz crona ifrån
fiendens händer och ryckte rijket uthur den det förestående
fahra och olycka; altså fan uthskåttet gått, när suppliquen
öfverlefvereres, att uthskåttet och då uti sitt tahl nämbner
derom till Kongl. Maij:tt uti diupaste underdånigheet,
derigenom att beveka Kongl. Maij:tt till att uprätta Ridderskapet
och Adelen och höra deras bön. Och som Hr
General-Leutnanten Otto Wellingk hade en öfvermåttan
232
1607.
skiön, stoor och kåstbar charta öfver samma Lundiska
slag uti ett foder, som han sielf har giort och var dhen
accuratesta som däröfver är giord, hvilcken och just i dag
till all lycka är blefven färdig, så tillböd han att villia
ved detta tillfället offerera Kongl. Maijrtt densamma, hvilket
uthskåttet tackade och berömbde honom före, som ville
det contribuera till deras bästa, då han och gjorde det
afftahl, att sedan Hr Landtmarskalken hade giort sitt tahl
till Kongl. Maij:tt, så ville han och sedan på Ridderskapetz
och Adelens vägnar offerera Kongl. Maijrtt dhenne chartan
och med kårt tahl säja Hans Kongl. Maij:tt, att detta
är dhen dagen, då Ridderskapet och Adelen uti det stoora
och blodiga Lundiska slaget åhr 1G76 fölgde högstsahl.
Hans Kongl. Maij:tt, deras ädla och stoora Konung, och med
så stoor tapperheet och troheet fächtade för högstsahl.
Hans Kongl. Maij:tz crona och rijke och frälste det uthur
fiendens händer och den fahra, som då var för ögonen, at
heela rijket skulle gådt under, hvaraf dhe och nu i underdånigheet
offerera Kongl. Maijrtt en charta, och som dhe
nu äfven på samma dag komma att bedia [om] sitt ståndz
uprättelse och sökia nåd, så lefva de i dhen underdåniga
förtröstan, att Kongl. Maijrtt och nu lärer ansee deras troheet
och vijsta tapperheet, hvari dhe och till döden skohla
framhärda, och höra den bön, som dhe nu i sin underdåniga
supplique frambära.
Alt detta blef af uthskåttet effterkommit och af Hr
Landtmarskalken och Hr General-Leutn. Wellingk uthi
deras tahl ihogkommit och Kongl. Maijrtt förestält, förväntandes
Ridderskapet och Adelen en nådig bönhörelse.
Den 7 Decembris.
Hr Landtmarskalken: Såsom besvären är nu up
satta
och projecterade, så kunna dhe nu upläsas, om Ridderskapet
och Adelen så behagar, på det dhe må säja sina
tankar, hvad som bör stå eller intet, emedan öfver en dehl
är tillförende resolverat.
Besvären uplästes altså. (Bil. 12.)
Doch nämbdes föruth ett uthskått, som skall gå till
Kongl. Maijrtt med besvären, nembligen:
Först dhe, som hafva sutit öfver besvären, anmodas at
gå up med besvären till Kongl. Maijrtt.
December.
233
Des uthan nämbdes än flere, nembligen:
1 classis:
Gref Gabriel Oxenstierna, Hr Axel Leijonhufvud,
Gref Gustaf Leijonhufvud, Hr Pehr Fleming.
2:a classis:
Hr Axel Gyllenstierna, Hr Gustaf Carlson,
Hr Berneko, Hr Bille.
Hr Bengt Ribbing,
3:tia classis:
Hr Öfverstleutn. Klerk, Hr Amiralleutn. Rosenholm,
Hr Öfverstleutn. Anrep, Hr Gyllengrip,
Hr Reuter,
Sedan företogz vijdare besvären, och blefvo fölliande
puncter uthslutne, nembligen:
§ Att förhöjningen af lilla tullen och accisen må effter
rijkzdagsbeslutet uphöra, effter som terminen redan är
förbij.
Resolverades: Såsom dhe andra Stånden intet hafva
rördt härom, så höllö Ridderskapet och Adelen och betänkeligit,
at dhe dhet skulle giöra allena.
§ Om ett compagnies inrättande under guardie för
unga af Adelen, och att dhe måtte så lära der under allehanda
exercitier.
Resolverades att detta nu slutes uth till en annan
gång.
§ Om ödeshemmanens rusttiänst, att Adelen intet må
tvingas att rusta för ödeshemman.
Resolverades: Uthslutes, efftersom Herrar Landzhöf
dingarne
alla sade, att Kongl. Maijrtt aldrig har påstådt,
att ödeshemman skohla stå i rusttiänstzlängden utan allenast
till nampn.
§ Om hielp för frälsebönderna till uthsäde uthi denna
svåra tijden.
Hr Axel Fleming tyckte, att dhen § må uthslutas;
det är bäst, att Adelen sörier för sina bönder det bästa
dhe kunna.
234
1607.
1 classen tyckte dhen må slutas uth.
2:da classen idem.
3:tia classen tyckte, att dlien borde stå för dhe fattiga
skull af Adelen, som hafva ringa godz och härigenom
torde komma att lijda.
§ Om frälsseböndernes svåra execution, som dhem
öfvergår af Cronofougderna.
Resolverades att dhen blifver ståendes.
§ Om landtregementerne till häst, hvad besvär rusthållarne
hafva under dhem.
Resolverades: blifver ståendes.
§ Om cronotij onden.
Resolverades att dhen blifver ståendes.
§ Om legehions vissa och drägeliga löhner i Finland.
Resolverades att dhen blifver ståendes, och begiäres
sammaledes öfver hehla rijket een vissheet i löhnerna för
legehion.
§ Om skiep, som blifvit uptagne uthi det nu varande
Hollenska krijget.
Resolverades: blifver ståendes.
§ Om adelige signeternes missbruk.
Resolverades: blifver ståendes.
§ Om godzens reduction i Båhuus lähn.
Hr Assessoren Axel Fleming sade: Detta värket
hörer intet till Reductions-Commission, uthan Hr Adlersten
har det i commission att förrätta.
Resolverades att dhen blifver ståendes.
§ Om qvarnarne och den öfver dhem dels håldne dels
ärnade Commission.
Resolverades: approberas och blifver ståendes.
§ Om begrafningar.
Resolverades: blifver ståendes.
§ Om effterräckningar.
Resolverades: blijr ståendes.
§ Om byten.
Hr Axel Fleming sade, att skattläggningen skier
för differencen skull i byte, på det byten må rätteligen
kunna jämkas.
Resolverades att dhen blijr ståendes, ty Ridderskapet
och Adelen sökie allenast nåd.
§ Om preeferencen sedan 1655.
December.
235
Hr Axel Fleming sade: Kongl. Maij:tt har häri
giordt dhen förklaringen, att dhe, som genom detta komma
att lijda och mista några godz, skulle behålla dhem i 10
eller 14 åhr. Sammaledes för dhem, som kiöpt kiöpgodz.
Kongl. Maij:t brukar till skiähl, att dheri hade ingen ignorantia
juris bort vara eller bör giälla.
Hr Hindrich Falckenberg sade, att uthskåttet har
tyckt, att denna § kunde vähl stå.
Resolverades att den blijr ståendes.
Hr Hindrich Falkenberg: Man söker allenast
nåd i detta.
§ Om godz, som graveras effter gamble annotationer.
Resolverades att dhen och blifver ståendes.
§ Om Skånska Adelens besvär: 1. Om forjachter.
2. Om okiöpta ränttor med mehra. 3. Om bevijs, som fordras
till dhe godz, som graveras.
Hr Gen. Leutn. Otto Weiling berättade, att Adelen
i Skåne är pålagt att skaffa sådane bevijs, som Kongl.
Maij:tz resolution innehåller. Kongl. Maij:tt har anno 1693
och resolverat, att dhe skulle skaffa giltiga bevijs; imedlertid
äre godzén arresterade.
Resolverades att dhen § blijr ståendes.
Hr Gyllenstierna och Hr Bille protesterade emoth
dhet, som dhem i landet med forjachterna emoth Kongl.
Maij:tz villia öfvergår. Dhe begiära underdånigst, att
jachterna måtte skie proportionaliter, effter som Kongl.
Maij:tt äger något i byen mehr eller mindre
§ Om allmänningen.
Resolverades: blijr ståendes.
§ Om beneficio divisionis uthi sterbhus, som graveras.
Resolverades: blifver ståendes.
Sielfva besvären uthvijsa vijdare innehållet af dhet,
som sökes.
Sedan uplästes suppliquen om privilegiernes confirmation.
(Bil. 13.)
Resolverades att den är rätt och blef approberat.
Uplästes Ryttmästaren Hr Clas Bondes supplique,
hvari han påstår att hafva framför dhe andra Bönderna
såthe och votum för Bonde-familien. (Jämf. bil. 19.)
Resolverades att denna supplique communiceras med
Capitein Hr Johan Bonde att förklara sig öfver.
236
1697.
Deu 9 Decembris.
Hr Landtmarskalken: Såsom besvärspuncterna äro
färdiga, så lare dhe vähl nu måst skohla inlefvereras,
hvilket Adelen och fan nödigt, at det må skie ju förr ju
heller, och blefvo folliande skriffter ingifne hoos Kongl.
Maij:tt, sedan dhe blefvo af Hr Landtmarskalken underskrefne
uthi Adelens närvara, nembligen:
1. Besvärspuncterna. (Bil. 12.)
2. Suppliquen om privilegiernes confirmation. (Bil. 13.)
3. Om confirmation för donatarierne på deras donationer.
(Bil. 14.)
Sedan uplästes listan på dhe fattiga, som sökia biälp
hoos Ridderskapet och Adelen. (Jämf. bil. 19.)
Hr Landtmarskalken påminte om den depensen,
som skall vara med lius med mehra nu ved croningzacten,
medan Ridderskapet och Adelen måste änteligen vijsa sin
underdåniga skyldigheet ved detta tillfället.
Resolverades att som Ridderskapet och Adelen häri
giärna villia vijsa sin skylldigheet, så måste Ridderhuset
uthståfferas med lius och annat, så mycket möijeligit är i
denne hast, och måste detta skie ehvad dhet kåstar, och
skall Secreteraren härom beställa, och hvad dhet kåstar
underskrifves och assigneras af Hr Landtmarskalken.
Uplästes ännu specification på dhe fattige, som sökia
hielp hoos Adelen.
Resolverades att dhe få proportionaliter som dhe äre
fattiga till, och hemställes Hr Landtmarskalken det att
dehla dhem emellan, som honom behagar och han bäst finner,
och villia Ridderskapet och Adelen gifva dhem i ett
fath hvar som han tycker, när dhe skrifva under beslutet.
Och som beslutet nu var nedkommit, så bad Hr L andtmarskalken
Ridderskapet och Adelen underskrifva beslutet,
1 och 2 classen i dag, och sedan dhen 3:die classen.
(Jämf. bil. 15.)
Hr Landtmarskalken föredrog, hura såsom Hr
Doctor Smidt har inlagt ett memorial, hvari han besvärer
sig öfver det, at een annan af Adelen, som nu är intagen,
har tagit hans nampn. (Jämf. bil. 19.)
Resolverades att det communiceras med honom, Hr
Smidt, som nu är blefven immatriculerad, sig däröfver
att förklara till i mårgon.
December.
237
Hr Landtmarskalken leth än vijdare upläsa suppliquen
om donationers confirmation, hvilcken och blef nu
approberad.
Därmed gick uthskottet up till Kongl. Maij:tt med
besvären och suppliquerna, dhem att öfverlefverera, hvilket
när det var bestält och uthskåttet kom tillbakes, så uplästes
memorialet om ridderhuussakerna. (Bil. 17.)
Hr Landzhöfdingen Strömfelt: Yij, som hafva suttit
öfver ridderhuussakerne, kunna intet annat säja, än att
alla saker äre i god ordning; särdeles är det vähl, att böckerne
äro ifrån åhr 1664 alt intill åhr 1695 af Secreteraren
Gyllenkrook slutna och förfärdigade, med mehr som
relationen lärer uthvijsa.
Ridderskapet och Adelen betygade sig vara därmed
mycket nögda, och som de hafva orsak att tacka Herrar
Directeurerne, som härved vist all omsorg och hafft stoor
möda, så nämbdes föliande uthskått, som skulle gå till
Herrar Directeurerne och att tacka dem dherföre:
1 classis:
Hr Axel Leijonhufvud, Hr Landzhöfdingen Cronhiort.
2 classis:
Hr Clas Bonde, Hr Bille.
3 classis:
Hr Reuter, Hr Lagman Grönhagen.
Uplästes än vijdare memorialet angående ridderhuussakerna,
och blef intet något påmint ved dhen 1, 2, 3 och
4 §, uthan fan Ridderskapet och Adelen alt gådt, allenast
om fölliande blef något discourrerat och resolverat, nembligen:
§
5. Om Hackerskiöldz påst, som han söker eiftergifft
före. 1
1 Om dennes och andras liknande ansökningar: se bil. 19.
238
1697.
Hr Ammiralen Klerk tyckte, att som Hackerskiöld
har betahlt redan 400 daler kåpparmynt, så kunde han
väl nu slippa dhe 80 daler s:mt.
Män så tyckte andra, att han vähl kunde och borde
betahla heela skulden, och som dhe intet kunde därom
komma öfverens, så voterades af classerne.
3:tise classis tankar var, att han intet må slippa, effter
som Ridderskapet och Adelen håfve sielfva betahlt uti Banquen
både interesse och anseenligare summor, doch att han intet
kräfves dubbelt, om han kan bevijsa sig förr hafva betahlt.
2 classis idem.
1 classis idem.
Öfver Hr Ankarströms påst, som han söker tillgift
före, resolverades: Effter som han har gifvit så
anseenligit, nembligen 500 daler s:mt, så villia Ridderskapet
och Adelen gifva honom detta effter.
Öfver Hr Ehrenfels balance, som hans enkia söker
att förskonas före, resolverades att hon måste betahla
intet mindre än andra, doch med dhen condition om icke
hon har cederat bonis eller är oförmögen, ved hvilka
händelser Ridderhuset intet heller kan något fordra.
6 § af memorialet uplästes, och bijföll Ridderskapet
och Adelen aldeles det, som uthskottet har upsatt.
Den 9 Decembris effter middagen.
Företogz igen memorialet om ridderhuussakerne.
7 §. Om dhe balancer, som härröra af Ridderhusetz
tillförende uthlånte penningar.
Resolverades att uthskåttetz mening och tankar alldeles
approberas.
8 §. Om bonden i Finsta, som söker eftergift.
Resolverades: Approberas alldeles det, som uthskåttet
har fallit uppå.
9 §. Om Hr Johan Ehrenhielms balance.
Resolverades: Approberas sammaledes det, som uthskåttet
har gått funnit.
10 §. Om Ridderhuusplatzens bebyggiande.
Hr Landtmarskalken: Det äro considerationer
emoth och med, ty det är kåstsampt att nu byggia, män
så tyckes der emoth vähl vara nödigt, at platzen må blifva
bebygd både för ståndetz heder som och nytta, medan
December.
239
dhet, som dher bygges, vähl lärer vara begiärligit. Hr
Landtmarskalken bad Ridderskapet och Adelen behagade
yttra sina tankar här öfver.
Samptel. Ridderskapet stannade i den resolution, att
detta recommenderas till Herrar Directeurerne; dhe ville
så laga, att platzen kan blifva på tiänligit sätt bebygd, så
att nyttan kan svara emoth depensen, och att medlen, som
äre ofruchtbare, anvendes därtill, män intet dhe medell
som stå i Lähnebanco.
Hr Strömfelt: Om platzen blifver bebygd, så är
det Ridderhuset till nytta och heder.
Nembdes af någre om stallen, som äro bygde på Ridderhuusplatzen,
att dhe äro fahrliga, män så sades dher
emoth, att här i staden äre gode ordningar giorde emoth
eldzvåda, sedan och brukar Ridderhuset därved all prcccaution.
Resolverades ytterligare, att Ridderskapet och Adelen
vehla, att platzen blifver bebygt, män att Herrar Directeurerne
så proportionera dhet, som lägenheeten och
medlen tåhla, så att dhet fruchtbara capitalet i Banquen
blifver orördt, och att dhe achta Ridderhusetz säkerheet,
för eldzfahra, och att det bygges efter någon god dessein.
11 §. Om Hr Öfverstleutn. Diurklos fordran.
Resolverades: Uthskåttetz resolution approberas, så
att han skall blifva betalt. {Jämf. bil. 19.)
12 §. Om classernas säthe i stoora sahlen.
Resolverades: Uthskåttetz tankar approberas, så att
detta ställes i väi'ket till nästa Rijkzdag, doch så att intet
liuset förtages, som och att 3:tia classis blifver sittian
des
tillhopa.
13 §. Om Riddermarkz balance.
Resolverades: Det approberas, som uthskåttet har
npsatt, så att dhet alt recommenderas till Herrar Directeurerne,
med begiäran att dhe i Ridderskapetz och Adelens
nampn sökia Kongl. Maij:tt om mandatorial.
14 §. Om Leijonmarkz ansöckning. {Jämf. bil. 19.)
Hr Landzhöfdingen Strömfelt: Ridderhuset har vähl
apparence att få sin betahlning uti Riddermarkz fadrens
egendomb, så att dhenne cautionisten torde föga komma
att lijda.
Uplästes cautionsskriffterna, af Leijonmark underskrefne.
240
1697.
Hr Landtmarskalken: Vij håfve hört hans sup
plique
och hvad tiänst han har giort Ridderhuset och
hvad han tillbiuder. Frågade hvad Ridderskapet och
Adelen tyckia härom och hvad dhe villia resolvera för
honom.
3:tia classis: Vij håfve af relation och alt spordt Herrar
Directeurernes försårg för Ridderhuset at få häri ändskap;
vij skulle giärna giöra Leijonmark till godo, män
som detta är Ridderhusetz redbare medell, så tyckia vij,
att vij intet kunna gifva effter något af denne balancen.
2:da classis idem.
l:a classis idem, män beklaga hans, Leijonmarkz, olycka.
Ridderskapet betygade, att dhe såge giärna, att han
kunde villfaras, män som det är ett publiquet värk, så
kan man intet gifva något effter.
Hr Axel Leijonhufvud tyckte, att han nämbde om
sina barn; kanskie det borde något reflecteras på.
15 §. Om Hr Hammarbergz balance.
Resolverades att uthskåttetz mening approberades således,
att han betalar dhe 50 daler s:mt, doch uthan interesse.
16 §. Om Hr Ryttmästaren Willemsens balance.
Resolverades att han slipper interesset.
17 §. Sahl. Doctor Hr Spectz änkias balance.
Resolverades sammaledes att hon slipper interesset.
18 §. Om Hr Ammiral Taubes skuld.
Resolverades: Uthskåttetz mening i detta approberas
aldeles.
19 §. Om Ridderhuus-Fiscalen Hylténs löhns tillöckning.
(Jämf. bil. 19.)
Resolverades att honom bestås åhrligen 400 dahlér
silfvermynt, så länge processerne vara, detta åhr 1697 ochså
inclusive.
Sedan memorialet blef ändat, befaltes Secreteraren
att uppsättia skriffteligen dhet, som nu är vordit resolverat
i ridderhuussakerna, som sedan underskrifves af Hr
Landtm arskalken.
Hr Hoffmarskalken Leijonschiöldh föredrog, huru såsom
han har en fordran af 37 daler s:mt hoos Ridderhuset effter
Fru Margaretha Bielke för någon giord öfverbetahlning.
December.
241
Företogz altså ridderhuusböckerna, och befans att han
har att fordra, så vijda dhen upgifne fördehlningen är rätt.
Resolverades att dhe 37 daler s:mt betahles till Hr Håffmarskalken,
doch att dhet nogare efftersees, om dhen upgifne
fördehlningen är rätt, särdeles angående sahl. Hr Ture
Bielke.
Deu 13 Decembris.
Hr Landtmarskalken: Såsom Kongl. Maij:tt har
i dag tänckt att låta huldiga sig och låta Ständerna afläggia
sin troheetzeed, så lära Ridderskapet och Adelen
måst vara i god tijd på slåttet at giöra eeden.
Ridderskapet och Adelen svarade sig vara dertill färdiga,
som dhe och därföre i dag äro ihopkombne.
Hr Landtmarskalken föredrog om Bäckarnas ifrån
Skåne int[r]oduction i 2:da classe. Kongl. Maij:tt har
remitterat deras supplique till Ridderskapet och Adelen,
att dhe måtte öfversee deras skiähl. Jag har och därom
tahlt med Kongl. Maij:tt, som samtycker, att dhe må intagas
uthi 2:da classe, när dhe allenast här först bevijsa
sin extraction, och att dhe äro descendentes af Kongl.
Råd i Danmark.
Uplästes altså suppliquen och deras skiähl, genom
hvilcka dhe villia bevijsa sig vara af Kongl. Råd i Danmark
härkombne.
Ridderskapet och Adelen tyckte mäst alla, att deras
skiähl intet äre effter Kongl, resolutioner sufficienta, uthan
som dhe ved några Rijkzdagar hafva fådt resolutioner,
hvad för skiähl dhe böra skaffa, och dhe hafva det försummat,
så är det deras skuld. Några tyckte, att dheras
skiähl äro goda nog, och att man intet skulle giöra dhem
så stoora svårigheeter.
Enteligen så blef härom af classerne voterat, nemb
ligen:
3:tia
classen: Såsom det nämbdes uti det nu upviste
brefvet allenast med ett ord, att Hr Lage Bäck varit
Konungens Råd, och man intet klarligen deraf kan finna,
att han varit Riges Råd, så kan det intet giöra tillfyllest,
uthan tyckes, att dhe böra skaffa giltiga bevijs vijdare
effter det sätt, som förr är för dem resolverat.
Sv. Ridder sk. o. Adels riksd.-prot., XVI. 1697. 16
242
1697.
Här emoth så gafz ved handen, att Bäckarna hafva
gifvit in sin revers att villia till en viss tijd skaffa helt
goda skiähl, hvarföre blef denna Bäckarnas revers upläsen.
3:tia classen svarade: Effter som dhe intet hafva så
giltiga skiähl, som sig bör, så tyckte dhe, att Bäckarna
kunde vähl vara hoos dhem i 3:tia classen, till des dhe
hafva clarare bevijs, att deras förfäder varit i Danmark
Rijges Råd, och att dhe äre deras rätta descendenter.
3:tia classis: Såsom Herrar Bäckarna intet hafva bevijst
således, som dhe bordt effter resolutioner af åhr 1668 och
1686, så måste dhe först klarligen bevijsa, att Bäckarnas
förfäder hafva varit l:o Rijkz-Råd i Danmark och intet
simpelt Råd, 2:o att dhe äro descendenter af samma som
varit Rijkz-Råd i Danmark, hvilcket dhe måste bevijsa till
nästa Rijkzdag.
2:da och Irma classis idem, män utan någon termins
föresättiande, utan allenast när dhe bevijsa det som fordras,
så tillätes dem komma uti 2:da classe.
Hvilcken resolution dhem blef sagd, då dhe och togo
sina documenter så dhet ena som dhet andra tillbakas.
Och som det lijder nu till slutet af Rijkzdagen, så
uthnämbdes uthskått att taga afskied af dhe andra Ständerna,
nembligen:
Irma classis:
Gref Stenbock, Hr Lagman Creutz,
Gref Fleming, Hr Lagman Fleming.
2:da classis:
Hr Lilliehöök, Hr Öfverst Berneko,
Hr Öfverstleutn. Ribbing, Hr Gyllenstierna.
3:tia classis:
Hr Carplan, Hr Stiernklo,
Hr Lagman Grönhagen, Hr Canterhielm.
Hr Landtmarskalken berättade, huru såsom Kongl.
Maij:tt har resolverat på Ridderskapetz och Adelens 3:ne
st. suppliquer, som i desse dagar inlades, hvilcka resolutioner
ochså uplästes k Och som åthskilliga åstundade att
Supplik erna återlemnades till adeln med påtecknade resolutioner
Se bil. 11, 13, 14.
December.
243
hafva af dessa resolutioner afskriffter, så resolverades att
hvar och een, som begiärer, måtte få copier af Secreteraren
af desse resolutioner.
Hr Landtmarskalken föredrog, huru såsom uthskåttet
öfver skiöldebrefven intet har hafft tijd eller kunnat
öfversee någras bevijs, som skohla introduceras, särdeles
angående charta sigillata och Vadstena Krigzmanshuus-penningarna,
och [som] dessa familier böra intagas, så
måste Ridderskapet och Adelen vara omtänckt, att dhem
häri skier nöje.
Ridderskapet och Adelen sade sig villia giärna giöra
häri ändskap, män som det nu är på slutet af Rijkzdagen,
dhe som intagas skohla intet heller hafva sina bevijs så
aldeles som sig bör ved handen, så resolverades att dhe
remitteras till Herrar Directeurerne, att dhe ville öfversee
dheras skiähl, och att Ridderhuus rättigheeterna äfven i
acht tages, hvarom kan införas några ord i det memorial,
som till dhem afgår.
Och som det var något samblat för dhe fattige, så
anmodades Hr Landtmarskalken, dhet han ville låta dehla
dhet emellan dhem, som han finner bäst.
Hr Landtmarskalken berättade, huru såsom Kongl.
Maij:tz villia är, att som cröningen skier i mårgon, så skohla
Ridderskapet då gå intet effter matrickelen ved cröningen
utan effter rangordningen, men dhe, som äro uthan rangen, gå
huru dhe kunna. Kongl. Maij:tt låter och biuda Ridderskapet
och Adelen till måltijdz i mårgon affton på Rijkzsahlen,
män dhe, som dher intet hafva rum, blifva tracterade om
torsdag här på Ridderhuset, nembligen dhe, som intet stå på
rangordningen, ty de öfriga, som stå på rangordningen, tracteras
i mårgon affton så många som hafva rum på sahlen.
Hr Landtmarskalken: Såsom memorialet till Ridderhuus-Directeurerne
är färdigt, så kunde dhet nu upläsas,
om Ridderskapet och Adelen så behagar.
Uplästes altså memorialet och blef approberat sampt
underskrifvet af Hr Landtmarskalken. (Bil. 18.)
Och som det ledh emoth slutet af Rijkzdagen, så betygade
Hr Landtmarskalken det nöje han hade hafft af
Secreteraren, tackade honom för sitt besvär, då Ridderskapet
och Adelen giorde det samma, och till att betyga
dhet så mycket mehr, så gafz honom fölijande resolution,
244
1697.
sorn af Hr Landtmarskalken upsattes oell underskrefz,
n em bligen:
Såsom Secreteraren Johan Gyllenkrook har nu uti
fembton åhrs tijd varit Ridderskapetz och Adelens Secreterare
och derved vist all flijt, troo och redeligheet, fördenskull
till ett teclin af det nöije, som Ridderskapet och
Adelen hafva af hans tienst hafft, hafva dhe af sig sielfva
och uthan den ringaste hans ansöckning vehlat tilläggia
honom åhrligen tvåhundrade daler silfvermyntz tillökning på
des löhn med detta innevarande åhr 1697, doch med dhe vilkoren,
att detta intet skall lända hans successorer till
exempel, eller dhe derföre hafva att begiära eller påstå
denna tillökningen eller något uthom det, som staten åhrligen
tillägger secreteraretiensten till löhn, med hvilcken
dhe skohla vara nögde. Och ehuruvähl Ridderskapet och
Adelen hälst åstunda att behålla honom, Gyllenkrok, alt
vijdare uti sin tiänst, dock lijkvähl ved dhen händelsen
att han klefve af Hans Kongl. Maij:tt med någon befordran
benådad, så förmoda dhe uti underdånighet], att
Hans Kongl. Maij:tt är honom så nådig och låter honom
derjempte behålla denna sin tiänst ved Ridderhuset till
någon Ridderskapetz och Adelens nästa sammankombst,
förklarandes dhe härmed at dhe och därmed för dheras
dehlar äro aldeles förnögde.
Hr Landtmarskalken berättade Ridderskapet och
Adelen om bancovärket, at dhet förordnade uthskåttet har
vähl öfversedt hvad dhe kunnat, män för tijdzens kårtheet
skull intet hindt att sluta värket. Sade doch sig kunna
det berätta, att värket står vähl, och at dhet har ingen
fahra. Yij af uthskåttet hafva ärnat at än continuera
med vår commission på några dagar, så att vij kunna
giöra däri ett godt sluth.
Gref Axel Leijonhufvud: l:ma classis skulle giärna
villia hafva aldeles säker underrättelse om bancovärket af
dhem, som varit dhertill deputerade, och om dhe intet skaffa
Ridderskapet och Adelen een rätt säker underrättelse om
Banquens tillstånd, så vore det illa för dhem, särdeles som
Ridderskapet och Adelen hafva caverat och garanterat för
Banquen, och därföre så åstunda dhe giärna hafva all säkerheet
och omständeligen vara underrättade om detta värketz
tillstånd, oeh som detta är dhem högt angelägit, så äro vij
December.
245
af dhen tanken och resolution, att vij till dhen ändan ännu
villia nämbna flera till af vår classe, som vij hafva förtroende
till, hvilka kunna vijdare öfversee bancovärket och sedan
samptel. undersökia det och därom lämbna oss till nästa
Rijkzdag den berättelsen, som vij kunna tryggia oss på, och
om dhe deputerade skulle intet thet giöra, så att dhetta
värket skulle hafva någon fahra, så vill Ridderskapet och
Adelen hålla sig till dhem, som dhe det committerat hafva,
och dhe sedan vara frij för alt ansvar och garantie.
Detta bijföls af åthskillige flera af Ridderskapet och
Adelen, som begiärte, att det må föras till protocolls.
Medan denna discoursen påstod, anmählte Prästerskapetz
uthskått sig till at taga afskied, hvilcket uthskått
emottogz af några af Ridderskapet och Adelen och
så kom in, då Biskåp Doct. Wirsenius förde ordet,
klagade Sveriges stoora sorger och olyckor, som dhet
har hafft utij 4 åhrs tijd genom Princernes, Hennes Maij:t
Dråttningens och högstsahl. Kongl. Maij:tz död; hugna
sig doch, att Gud har vällsignat fäderneslandet med een
nådig Konung igen, dhen dhe önska all vällsignelse
och lycka; och som dhet nu lijder till slutet af Rijkzdagen,
så har Rijkzens Prästerskap intet bort underlåta att
upvachta det låfl. Ridderskapet och Adelen och först afläggia
hoos dhem all skylldig tacksäjelse, som ved denne
Rijkzdag håfve förnämbligast och först befordrat Kongl.
Maij:tz anträde till regementet; dhe glädia sig öfver det,
att dhe hafva funnit Ridderskapet och Adelen ved ett godt
tillstånd, och önska dhem och hela deras stånd all vählgång
och lycka, tackandes dhem för ali nu plägad förtroligheet,
och recommendera sig städze uti deras gunst och affection.
Hr Landtmarskalken tackade Prästerskapet, som
har behagat giöra dhem dhen ähran att hälsa på dhem
och taga af dhem afskied. Ridderskapet och Adelen tackade
det vördige Prästerskapet för all förtrohligheet och
beklagade Sveriges förre sårger och olyckor, män gratulera
det igen des lycka, att Kongl. Maij:tt nu är kommen
igen på thronen, önskandes för det öfriga Prästerskapet
all vallgång och lycka på deras resor hemåth.
Sedan detta uthskått hade tagit Hr Landtmarskalken
i hand och blef af några beledsagad till dören, så continuerades
med discoursen om Banquen.
246
1697.
Hr Lagman Gyllencreutz: Såsom l:a classisnämbde,
att dhe deputerade skohla hafva ansvar för sin möda och
förrättning ved bancovärketz undersökiande, så vore det
een svår sak. Vij som deputerade hafva gjort hvad vij
kunnat, suttit i Banco öfver dhe saker om afftona till
klåckan åtta ibland; det har varit omöjeligit, at dhe i så
kårt tijd hafva kunnat det alt öfversee, män föreslog doeh,
om icke Ridderskapet och Adelen ville förordna ännu vissa
personer, som på någon tijd taga sig detta värket före och
vijdare continuera der med; det fordras tämmelig lång tijd;
vij håppas, att vij hafva giort alt det vij förmått.
Gref Axel Leijonhufvud frågade, om det uthskåttet,
som varit öfver Banquen, kunna garantera Ridderskapet
och Adelen, att ved bancovärket är ingen fahra.
2:da classis begiärte flera deputerade, som kunna continuera
med värketz öfverseende.
Hr Lagman Gyllencreutz: Att hafva många deputerade,
är mehr att confundera värket. Anno 1680 hade
Ständerne visse deputerade, som då i 4 månader vore där
öfver och corrigerade dhe fehl, som då funnes, hvilcket
och nu kunde skie genom vissa deputerade, som på några
månader taga sig detta värket på.
Hr Lagman Gyllencreutz itererade sin mening och
tyckte, att man skulle deputera vissa af Ridderskapet och
Adelen, som öfversågo värket och giorde en utförlig underrättelse
om bancotillståndet, så att Ständerna kunde
förlåta sig dherpå.
Hr Landtmarskalken: Uthi bancovärket äro och
dhe andra tvänne Stånden interesserade; vij måtte fråga
och dhem; vij kunna intet allena sluta detta.
Åtskilliga sade: Det kan ingen betaga Ridderskapet
och Adelen att öfversee bancovärket, om än dhe andra
vore der emoth, ty för deras skuld, om dhe ville negligera
värket, har Ridderskapet och Adelen intet behof att sättia
sin vählfärd tillbakas. Ridderskapet och Adelen kan ingen
betaga att taga sitt interesse därved i acht.
Hr Landzhöfdingen Strömfelt: Dhe förra Rikzda
garna
har Ridderskapet och Adelen hafft sina deputerade,
som skulle öfversee värket, män att svara derföre har
aldrig varit af dhem fordrat, mindre att dhe skulle taga på
sig alt ansvar. När dhe giöra med all troo och redligheet
December.
247
hvad dhe kunna, så kan af dhem intet mehr fordras. Man
kan aldrig till alla omständigheeter det värket öfversee,
uthan allenast sielfva grunden och disposition däraf. Om
Ridderskapet och Adelen ville påbörda oss det ansvaret,
så vill jag intet vara där ved eller hafva att beställa
med desse saker.
I detta anmählte Borgerskapetz uthskått sig, som
emothtogz effter vahnligheeten och kom in till att taga
afskied af Ridderskapet och Adelen. De beklagade och
rijketz förra sårger, män gratulerade däremoth Kongl.
Maij:tz tillträde till regementet, och som dhe nu skillies
åth, så önskade dhe Ridderskapet och Adelen all vällgång
uti alt sitt förehafvande; dhe recommenderade sig i Adelens
affection och gunst och önskade, att Ridderskapet och
Adelen måtte finna hvar och en dhe sina i godt tillstånd.
Sedan inviterade dhe Ridderskapet och Adelen till Bårgmästare
Svedes oration om torsdag på Rådstugun.
Hr Landtmarskalken tackade dhem på Ridderskapetz
och Adelens vägnar för all förtroligheet och önskade
dhem lycka på deras resor, tog dhem så i hand, och därmed
gingo dhe uth.
Hr Landzhöfdingen Strömfelt projecterade, om icke
man kunde deputera vissa personer, som sutte öfver bancovärket
i några månader och öfversåge det, som och sedan
kunde giöra een så säker och grundelig underrättelse
dherom, som dhe eflter sig lämbna och i framtijden kan
ved Ridderskapetz och Adelens någon sammankomst upvijsas,
hvari dhe så remonstrera värket, som dhe dhet
finna, och det alt redeligen och troligen giöra som trogne
medbroder i värket, vijsandes at dhe dhet effter sitt yttersta
förstånd giort hafva, doch att ingen garantie eller ansvar
må af dhem fordras, när man relationen är redeligen
och rätt giord, så att dhe kunna vij sa, att dhen är rätt,
emedan nu tijden är för kårt till sådan förrättning.
Detta Hr Strömfeltz project blef upläsit, och tyckte
åthskilliga dhet förslaget vara godt.
Böndernas uthskått kom in och tog afskied effter
vahnligit sätt, och betygade bönderne särdeles vördnad
för Adelen och önskade dhem all välsignelse.
Sedan dhe voro uthgångne, continuerades om Banquen.
248
1697.
3:tia classis. Hr Hindrich Falkenberg: Såsom
dhe funnit, att ved dhe förra Rijkzdagarna sedan 1680 ingen
rätt undersöckning är giord, så begiära dbe, att desse
deputerade eller andra så öfversågo värket, att dhe kunde
giöra dhen säkra berättelsen, att värket är i det tillstånd,
att dhet står vähl, och så undersökia det, att dhe intet
måge för sin garantie lijda och häffta, och att dhe deputerade
öfverse 1. om panternes richtigheet, 2. om medlens
administration och disposition. Skulle dhe finna dhet vähl,
så stå dhe ved sin garantie; hvar och icke, så villia dhe
vara frije för sin garantie. Begiärte och, att dhe deputerade
ville sittia i några månader dher öfver.
l:ma classis begiärte, att några må förordnas, som
sittia på några månader öfver värket, och att dhe dher
öfver författa een sådan resolution, som Ridderskapet och
Adelen kan grunda sig på, begiärandes dhe intet af dhem
vijdare ansvar än allenast för deras relation, att den är
rätt och så att Ständerna kunna sig på dhen grunda.
Äro och tillfredz, om dhe så begiära, och dhe som elliest
intet skulle här uppehålla sig, att dhe finge afbancomedlen
någon löhn för dhen tijden detta deras arbete påstår.
Hr Cammarråd Billingschiöld: Dhet är omöjeligit
att [man] på så lijten tijd, som uthskåttet har varit tillhopa,
har kunnat öfversee ett så vidlyftigt värk. Man har
vähl fördehlt emellan uthskåttet arbetet, män tijden
har varit för kårt. Sade att det fordrar nödvändigt nu
een noga undersöckning, och det är hehlt nödigt, så att
een undersöckning ofelbart måste skie.
Hr Commissarien Ehrenfelt: Jag har i 18 åhr varit
Ridderskapetz och Adelens betiänt i Banco, och som nu
fordras een plenaria underrättelse om Banco, så är det
rätt vähl, att Ridderskapet och Adelen måtte däri få en
fullkomblig underrättelse. Hvad dhet angår, att något skulle
vara i Banco bårtgifvit, så hafva Commissarierne intet
macht att gifva bärt 1 daler. Han blef i sitt tahl hindrat.
Begiärtes af åthskilliga i l:ma classe, att i protocollet
må föras, att dhe i Banco intet må gifva några förähringar
åth någon, och om någon det gior, så må dhen
svara därföre.
2:da classis begiärte: 1. Att några vissa deputerade
jempte Hr Landtmarskalken och dhe flera deputerade
December.
249
kunde nämpnas, som toge detta värket med alfvar före.
2. Att dhe giöra däröfver en säker relation, och att den
så redeligen är författad, att Ridderskapet och Adelen sig
kunna på den förlåta. 3. Att härefter inga föräringar må
göras, utan om det skier, så må den svara därföre, som
det gör.
3:tia classis begiäre, att de deputerade måtte hafva
macht att ändra och corrigera uti Banco dhe fehl, som dhe
kunna dher finna.
2:da och l:ma classerne äro eenige i det samma, att
dhe deputerade må hafva macht att ändra och corrigera
de fehl, som kunna finnas i Banco.
Fölljande uthskått nämbdes öfver bancovärket, nembligen:
l:ma
classis:
Gref Axel Leijonhufvud, Hr Axel Leijonhufvud,
Gref Fredrick Stenbock, Hr Landzhöfd. Anders Lind
hielm.
2:da classis:
Hr Clas Bonde Ulfsson, Hr Lagman Ribbing,
Hr Clas Bonde Thorson, Hr Lagman Ehrensteen.
3:tia classis:
Hr Lagman Gyllencreutz, Hr Cammereren Adlersten,
Hr Cammarråd Billing- Hr Directeuren Sölfvercrantz,
schiöldh, Hr Assessoren Strokirk.
Och som Hr Cammarråd Billingschiöldh och Hr Asses
soren
Strokirk är i Kongl. Maij:tz tiänst hindrade, så förmoda
Ridderskapet och Adelen underdånigst, at dhe få af
Kongl. Maij:tt låf till denne förrättning.
Hr Assessoren Strokirk ursächtade sig för sina många
förrättningar skull.
Hr Landzhöfdingen Lindhielm låfvade villia blifva
ved denna commission, så länge han är här, män huru
länge det blifver, kan han i visshet inthet vetha.
Hr Gen. Leutnanten Wellingk bad, att Ridderskapet
och Adelen ville anmoda Hr Landtmarskalken att icke allenast
continuera med dhen commission, så (o: utan?) att Kongl.
250
1697.
Maijrtt må sökias, att dhe blifva authoriserade eller få
låf att blifva effter Rijkzdagen bär öfver tillhopa.
2:da classen begiärer för alt, att Hr Landtmarskalken
ville och må continuera ved denne commission.
Hr Landtmarskalken ursächtade sig, at han intet
kan vara där ved, effter som han reser här ifrån snart.
Gref Axel Leijonhufvud sade, att detta communiceras
med dhe andra Ständeme.
Resolverades att dhe, som complementera dhe andra
Stånden och taga af dhem afskied, kunna giöra denna berättelsen
till dhem och communicera med dhem denna Ridderskapetz
resolution om Banco.
Uplästes Hr Clas Bondes supplique, som och Hr Johan
Bondes förklaring angående deras tvist om sätet på
Riddarhuset för familien. (Jamf. bil. 19.)
Ridderskapet och Adelen ville vähl giärna, att häri
nu kunde skie ett sluth, män funno, att det intet kunde
nu låta sig giöra, för det att Rijkzdagen nu i dag slutes.
Hr Ryttmestaren Clas Bonde sade sig villia detta
föredraga Kongl. Maij:tt, på dhet att häri må skie sluth.
Män så tyckte Ridderskapet och Adelen, att han intet
hade behof att giöra det och draga sådana qvsestioner
före hoos Kongl. Maij:tt, som hörde egenteligen Adelen till
sig emellan att afgiöra och intet falla Kongl. Maij:tt med
sådant besvärlig.
Resolverades altså att med detta anstår till nästa
Rijkzdag, då Herrar Bönderna ville ved begynnelsen af
Rijkzdagen angifva och andraga sin saak, så skall häri
då skie sluth och ändskap.
Den 13 Decembris effter middagen.
Hr Landtmarskalken: Såsom vij nu tänckia i Gudz
nampn att sluta Rijkzdagen, så återstår nu att taga af
Deras Kongl. Maij:tt[er] och Princessorne afskied.
Blef altså fölliande uthskått dher till nämbde, nembligen:
lima
classis:
Gref Mellin, Hr Öfverst Liwen,
Hr Gen. Leutn. Wellingk, Gref Torstenson,
Hr Åke Rolamb, Hr Landzhöfd. Höghusen,
December.
Hr Carl Sparre,
Hr Landzhöfd. Strömfelt,
Hr Lagman Creutz,
Hr Landzhöfd. Cronhiort,
Hr Landzhöfd. Åke Ulfsparre,
Hr Öfverst Marderfelt,
251
Hr Öfverst Fersen,
Hr Gen. Fäldttygmestaren
Siöbladh,
Gref Oxenstierna,
Hr General-Major Liwen.
2:da classis:
Hr öfverst Ulfsparre, Hr Rosenstråhle,
Hr Öfverst Berneko, Hr Lagman Ehrensten,
Hr Lilliehöök, Hr Gedda.
3:tia classis:
Hr Öfverstleutn. Holtz, Hr De Geer,
Hr Gen. Major Frölich, Hr Lagman Sölfversparre,
Hr Öfverstleutn. Lilliehöök, Hr And. Wattrang,
Hr Grönhagen, Hr Sölfverberg,
Hr Jesper Cruus, Hr A. Lilliemark,
Hr Ryttmestaren Sack, Hr Lagman Buhre,
Hr Lagman Gyllencreutz, Hr Stiernström,
Hr Landzhöfding Macklier, Hr Lagman Cedercrantz,
Hr Öfverst Cronman, Hr Häradzhöfd:n Schefer.
Och som det är nödigt att vetha stunden, när Ridderskapet
och Adelen få upvachta Deras Maij Jer, Kongl.
Maij:tt har och nämbdt stunden, så c.ommitterades Capitein
Hr Lilliegreen att gå på Kongzhuset och sökia hoos Hennes
Maij:tt Drottningen och Princessorne stunden till afskiedzaudiens.
Företogz igen disputen emellan Herrar Bönderna.
Ryttmästaren Hr Clas Bonde begiärte att niuta dhen
rätt, som alla af Adelen bruka, att dhen, som är af äldsta
brodern, måtte niuta sätet.
Hr Landtmarskalken repeterade Hr Johan Bondes
skiähl och förklaring, som finnes i hans skriflft. (Se bil. 19.)
Hr General-Leutn. Wellingk tyckte, att detta består
under Kongl. Maij:tz decision. Män mäst alla höllö före,
att detta kunde af Adelen decideras.
Sammaledes kom att nämbnas om Herrar Ribbingarnas
disput om sätet, som är af samma beskaffenheet som Bön
-
252
1097.
demas. Doch sade Herrar Ribbingarne, att dhe vähl ville
komma sig emellan öfverens, hvem som skall vara caput
familia.
Hr Landtmarskalken repeterade om dhen gambla
vahnan och plägseden här på Ridderhuset, att man tagit
dhen äldste af familien till caput familia, hvilcket altijd
har varit brukeligit.
Enteligen resolverades nu som sidst, att detta skiutes
upp till nästa Rijkzdag, då detta ved begynnelsen kan afgiöras.
Hr Landtmarskalken sade, att dhet plägar vähl vara
altijd vahnligit, att Adelen får af Kongl. Maij:tt resolutioner
öfver besvären, innan dhe skillias åth, män som dhet intet
har nu låtit sig giöra för cröningen skull och många andra
affäirer, så lära dhe blifve tryckte, och hvar lärer då få
dhem. Des uthan bad Hr Landtmarskalken, att som
Rijkzdagen nu i affton slutes, och cröningen skier i mårgon,
det Ridderskapet och Adelen ville i mårgon klåckan
8 prsecise inställa sig på Kongzhuset och rätta sig effter
dhen dhem gifne ceremonialen (jämf. bil. 19), tagandes
hvar sitt rum effter rangen.
Hr Landtmarskalken: Hr Clas Bonde föreslår, om
icke han kunde sökia Kongl. Maijitt.
Resolverades: Om han så behagar, så kan han dhet
giöra, män så tyckte Ridderskapet och Adelen, att dhet
intet skulle behöfvas.
Uplästes Hr Secreterarens Sven Leijonmarkz supplique,
hvari han söker att slippa dhen caution, som han har tagit
sig på för Riddermarkz balance. (Jämf. bil. 19.)
Hr Landtmarskalken berättade, att Ridderhuset
har åthskilliga cautioner af honom förskaffade. Hr Leijonmark
är till att beklaga, att han så olyckeligen har råkat
för denne caution; kunde honom någon godhet bevijsas
uthan Ridderskapetz olägenheet, vore det vähl.
Hr Gabriel Oxenstierna sade, att om han kan
skaffa andra goda cautionister i sitt ställe, så vore det
een annan saak, män elliest är svårt, om Ridderhuset
skulle lijda.
Hr Landtmarskalken: Detta var vähl förre gången
före, så att detta ähr vähl en afgiord saak, män så
behagade Ridderskapet och Adelen än yttra sig, hvad dhe
December.
253
nu tyckia. Om Ridderhuset hade hafft desse medell, som
Riddermark häfftar före och Hr Leijonmark har caverat
före, så hade det ändå intet hafft däraf interesse. Hvad
uthskåttetz tankar äre, häfver Ridderskapet och Adelen
hört, då deras memorial var före; då blef detta afslagit.
Män som härom så åthskilligt discourerades, så blef
deröfver af classerne voterat.
3:tia classis. Lagman Gyllencreutz: Störste dehlén
af classen tyckia, att om han, Leijonmark, och hans medcautonist
Lilliestierna betahla straxt och med dhet fordeligaste
capitalet och movera Ridderhuset ingen qvestion,
så förskones dhe med dhet interesse, som är uplupit sedan
1693 åhrs Rijkzdag, män elliest intet.
2:da classen är af samma mening som 3:tia classen, så
att om dhe betahla uthan vijdare disput capitalet, så slippa
dhe interesset, män elliest intet.
l:ma classis: Uthaf l:ma classen vore vähl dhe mäste
dher emoth, att dhe intet skulle niuta någon förskoning.
Män effter dhe andre 2:ne classers vota så blef resolverat,
nembligen att Ridderskapet och Adelen intet kunna
gifva dhem dhen caution effter, som dhe godt uti för honom,
Riddermark; doch likvähl vill Ridderskapet och Adelen dhem
efftergifva dhet uppå Riddermarkz balance ifrån Rijkzdagen
åhr 1693 uplupne interesset, doch med dhe conditioner,
nembligen först att dhe straxt och med det fordeligaste
betahla sielfva capitalet eller Riddermarkz balance,
och sedan att dhe intet movera Ridderhuset några qvsestioner;
elliest blifver Ridderskapet och Adelen ved sin rätt
och intet efftergifver interesset.
Hr Landzhöfdingen Lindhielm tyckte, om man Directeurerne
sökia uth capitalet först, så kan sedan anstå med
interesset.
Sedan föredrogz och uplästes Hr Ehrencronas supplique,
hvari han söker tillgifft för det uplupna interesset.
Och ehuruvähl Ridderskapet och Adelen höllö betänkeligit
att begifva Ridderhusetz rätt, så blef doch resolverat
och slutit, att han niuter efftergifft för det interesse,
som han balanceras före.
Hr Landtmarskalken: Såsom nu alt är afgiortoch
slutit, så mycket som man har kunnat och hint giöra, och
vij nu ärna oss up till Kongl. Maij:tt att öfver lefverera
254
1697.
beslutet och taga af Kongl. Maij:tt afskied, så har jag orsak
att icke allenast tacka Kidderskapet och Adelen, som
har alt uptagit med vählbehag hvad jag har halft ved
denna min förrättning att föredraga, uthan och med beröm
att erkiänna all mig ertedd godheet. Jag är glad, att alt
har gådt så vähl, och beder Kidderskapet och Adelen ville
låta mig städze vara hoos sig recommenderad, önskandes
dhem sampt och synnerligen all lycka och vallgång.
Gref Axel Leijonhufvud svarade på Kidderskapetz
och Adelens vägnar; beklagade på dhet högste högstsal.
Kongl. Maijttz död, som har varit orsaken till en så stor
och allmän sårg, som nu har varit och är i rijket, män
som vij nu hafva dhen lyckan att see en nådig Konung
på thronen igen, så har det varit een stoor hugnad, att
dhen lyckan nu är händt rijket ved denna Rijkzdagen;
vij håfve orsak att glädia oss, att vij af Hans Kongl.
Maij:tt hafva att väntta een nådig Konung och öfverheet
emoth sina undersåtare, dhet Hans Maij:tt och nu har
vist, i det att Hans Haij:tt har förskonat sina undersåtare
med contribution. Vij villia önska, att Gud ville vällsigna
Hans Kongl. Maij:tz regemente. Ridderskapet och Adelen
skall intet i världen vara behageligare än att med troheet
och lydna gå sin nådiga öfverheet tillhanda, hvilcket är
Ridderskapetz och Adelens största gloire. Och som Rijkzdagen
slutes nu i Gudz nampn, så bör Ridderskapet och
Adelen tacka Hr Landtmarskalken för all dhen godheet,
som han har vist emoth samptel. Ridderskapet och Adelen,
dhet dhe altijd skohla veta att berömma; dhe bedia Hr
Landtmarskalken ville ved tillfälle recommendera Ridderskapet
och Adelen hoos Kongl. Maij:tt; dhe försäkra dheremoth,
att dhe med all tiänst skohla sobia sådant igen
att erkienna och afftiäna.
Sedan Hr Landtmarskalken hade tagit afskied, sampt
Ridderskapet och Adelen, hade upstigit, och Hr Landtmarskalken
skulle gå uth, sade Hr Landzhöfdingen Lindhielm,
att Ridderskapet och Adelen förmoda och anmoda
Hr Landtmarskalken att blifva ved uthskåttet öfver bancovärket.
Hvilket han och intet undandrog sig, betygandes
sig hafva villia at giöra alt hvad han kunde till Ridderskapetz
och Adelens tiänst.
December.
255
Därmed slötz Rijkzdagen, och uthskåttet gick up att
taga afskied af Hennes Maij:tt Drottningen och Princessorne,
och sidst tog uthskåttet afskied af Hans Kongl.
Maij:tt och öfverlefvererade beslutet sampt landtmarskalkzstafven.
Utskotts protokoll.
Utskottet öfver riddarhussakerna.
Protocoll hållit uthi uthskåttet öfver ridderhuussakerna,
så mycket det denna gången leth sig giöra, effter som
dhet så mycket skyndades med rikzdagzsakerna och des
sluth, och Secreteraren derföre var med alla saker på een
gång öfverhopad.
Deii 8 Novembris.
Först uplästes heela den relation, som Fiscalen har
effter ordres upsatt angående för detta Fiscalen Lars Riddermarkz
balan ce och dhe vidlyfftigheeter, som Ridder huset
alt sedan åhr 1693 har råkat uti för dhen saken skull.
Och som ved detta tillfället föredrogz den ansöckning Secreteraren
Sven Leijonmark gior att slippa dhen caution,
som han har gådt uti för honom, Riddermark, så resolverades
och tyckte uthskåttet för dheras dehlar, doch under
samptel. Ridderskapetz och Adelens vijdare behag, att han
slipper alt uplupit interesse på dhe 14,000 dahl ers capital
ifrån åhr 1693, som Riddermarkz halance var. Och det
för följande orsaker: 1. effter som han olyckeligen har råkat
för een sådan caution; 2. att han har mycket vigilerat
för Ridderhusetz interesse, så att Ridderhuset förmodeligen
kan få sin betahlning; 3. effter som han har giort
ett vackert arbete om clöstergodzen och har een och annan
kundskap, som kan lända Ridderskapet och Adelen till
nytta, skohlandes han slippa detta interesse med dhe conditioner:
1. att han intet förer Ridderhuset i några processer,
och 2. att han gifver till Ridderhuset vidimerade
copier af heela sitt arbete om clöstergodzen.
November.
257
Den 11 Novembris vore det öfver ridderhuussakerna
förordnade uthskått tillsammans i närvarande af Ridder -  huus-Directeurerne Öfversten Hr Knut Posse och GeneralGouverneuren
Hr Johan Olivecrantz.
1. Föredrogz dhet af Herrar Directeurerne till Ridderskapet
och Adelen upsatte memorial angående Ridderhusetz
tillstånd sedan 1693 åhrs Rijkzdag. {Bil. 16.)
2. Upvijstes dhe böcker, som sedan anno 1665 till 1680
och sedan till 1695 slutne äro af Secreteraren Gyllenkrook
på alla Ridderhusetz debitorer och creditorer och des
egendom.
3. Discurrerades om Ridderhuustomptens bebyggiande,
och stannade uthskåttet i det slut, att som Hans
Maij:tt nu bor på Ridderholmen, och om man nu bygde
våningzrum, så kunde dhe i hyran mehr importera än
elliest och svara emoth dhet dyra inkiöp på materialier,
som nu är. Och kunde dhe 7,000 daler, som inne äro i
cassan, dhertill användas, till des effter handen mehra
kunde inkomma; men först skall een dessein giöras, hvarom
att beställa och tahla med Hr Tessin och Hr Svanschiöldh
Hr Gref Stenbock sig påtog, på det man sedan dhet Ridderskapet
och Adelen referera kunde och disposition öfver
bygnaden till Herrar Directeurerne lämbna.
I lijka måtto discourerades, att stoora sahlen, dher
Ridderskapet har sin sammankombst uthi, skulle så till
tak som golff med trossbåttn fullbordas, och bänkiar giöras,
att een richtig och god ordning hållas kunde, och det
effter någon god dessein eller dhen, som sägies vara giord
där öfver.
4. Föredrogz deras suppliquer, som begiära tillgifft
(jämf. bil. 19), nembligen:
Hr David Ankarströms supplique; begiärer slippa 40
daler interesse sedan åhr 1686, effter som hans stjuffader
Hr Clas Ankarström gifvit 100 och han 500 daler silfvermynt,
som är 600 daler s:mt för een familia.
Hr Clas Bonde: Effter som han har så anseenligit
gifvit, bör han intet betahla dhetta interesset, hvarmed
dhe andre i uthskåttet och voro eense.
Thomas Hackerschiöldz supplique att slippa 200 daler
kopparmyntz capital af dhe 200 daler silfvermynt, som han
vid sin introduction låfvat, och det i anseende till sina
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot. XVI. 1697. 17
258
1697.
många olyckor vid Akers krutbruk, hvaröfver uthskåttet
sig uthläth, att betänkeligit är att gifva bort capitalet,
när mannen sitter än i goda vilckor, fast han någon skada
lijdit, män interesset kunde han slippa i anseende till sina
olyckor, när han betahlar capitalet; doch lämbnas det under
Ridderskapetz och Adelens omdöme.
Barbara Rosenweikz sahl. Doctor Spectz änkias supplique
att slippa interesset på dhe 50 daler, som hennes sån
för sin introduction låfvat, hvilket sedan anno 1682 till
50 daler sig kan bestijga. Hvaröfver resolverades att som
hon icke uthfattig är, utan berättas sittia vid goda vilckår,
ty måste hon heela fordran betahla.
Dito effter middagen.
Företogz memorialen, som Secreteraren anno 1695 1 till
Directeurerne ingifvit angående dhem, som penningar lånt
eller skyldige blifvit och interesse på interesse påfört är,
som äre: Hr Gustaf Pehrson Baners andehl i Hr Nils
Bielkes skuld, är 3,417 daler interesse på interesse; 2. Hr
Carl Siggeson Bosén dufva; 3. Hr Bergenfelt; 4. Hr Gustaf
Kurk.
Resolverades: Som ingenting är att bekomma hoos
desse personer, och 2. fordran flyter af interesse på interesse,
dher doch capitalet många gånger är betahlt, hvilket
och strijder emoth Kongl. Mafj:tz förordning, ty fan
uthskåttet skiähligt för sina personer, att desse paster
kunde afskrifvas, doch att dhet refereras Ridderskapet och
Adelen.
2. Angående Ridderhusetz fordran hoos Hr Bengt
Travenfelt.
Resolverades: Afskrifves effter Ridderskapetz resolution
och Hr Landzhöfdingen Thegners attestatum af den
19 Sept. 1686.
3. Memorial angående Pehr Nilson Ruthz skuld.
Resolverades att dhen afskrifves i anledning af Hä
radsfougdens
Pehr Nilssons attest och svar till Hr Landzhöfdingen
örnclou i des bref af den 2 och hä
radztingz
bevijs af den 19 Octob. 1691.
1 Memorialet är dateradt den 14 Juni 1696 (siel). (Jämf. bil. 19.)
2 Lakun.
November.
259
4. Angående Ryttmästarens Sven Halls skulld.
Resolverades: Som Landzhöfdingen Hr Gyllenpistohl
i des bref af den 29 Octob. 1691 berättar ingen egendomb
effter honom vara, ty afskrifves.
5. Truls Kåses hehla skuld.
Resolverades att afskrifvas, och det till föllie af tingzbevijset
af den 13 Novemb. 1694, att dhe äro uthfattige,
gå och tiggia och låtit leija sig till knechtar.
6. Torsten Torvigges skuld af 30 daler afskrifves i
krafft af Fäldtmarskalkens von Fersens bref och attest de
dato den 5 Novemb. 1694, att dhe äro uthfattige.
7. Sahl. Hr Secreteraren Ehrenhielms skuld, som är
interesse af des introductionspenningar.
Resolverades att han slipper, effter han altijd hafft
omak för Ridderhuset så i Kongl. Håffrätten som Kongl.
Revisionen. Doch höllö een dehl före, at det in pleno med
dhe skiäl refereras.
8. Jacob Pistohls skuld 50 daler s:mt, uti hvilcken
2:ne söner Johan och Axel sina dehlar betahlt.
Resolverades att afskrifvas för dhe andra syskonen
och arfvingar i krafft af Hr Gabriel Lodz och
1 attest den 1 Nov. 1695.
8. Men angående bonden Erich Johansson i Ringstad,
Vängie sochn, efftergifft i des afrad och räntta resolverades:
Effter tingzattesten af Ulleråkers härad 1696 den 18
Febr. i anseende till des missväxt kan han vähl niuta
frijheet för halfparten hvart åhr eller ett åhrs räntta;
doch skall det refereras in pleno.
10. Uppå Hr Hinrich Ehrenfels enkias supplique att
slippa interesset, effter som hon dhe 50 daler för des mans
introduction betahla vill, resolverades: I anseende till des
slätta tillstånd och att hon är een enkia, må hon slippa
interesset, när hon betahlar capitalet, det hon tillbiuder,
så mycket mehr som hon berättar sig penningarna een
gång till betahlning öfversändt, män den som varit fullmächtig
illa bestält, intet qvittence bekommit; doch refereras
in pleno.
Sidst upviste Secreteraren Gyllenkrook icke allenast
Lähn-banco attesten ograverad på alla dhe Riddarhuus
1 Lakun.
260
1697.
medell, som dher stå, uthan och en approberad zedell till
Yexel-baneo på alle dhe medell, som dher stå. (Se bil. 19.)
Ofver alt detta befaltes Secreteraren upsättia ett memorial
till samptel. Ridderskapet och Adelen, hvilcket och
finnes sub bil. 17.
Utskottet öfver suppliken om gravationernas
upphäfvande m. m.
Anno 1697 den 2 Decembris uthi uthskåttet, som
var öfver den suppliquen, som skulle läggias in hoos Kongl.
Maij:tt om gravationernes uphäfvande, och att Kongl.
Maij:tt ville vijsa Ridderskapet och Adelen någon nåd till
deras uprättelsse, som bestod af samma personer, som voro
nämbde öfver besvären.
Suppliquen blef upläsen och aggreerad, män Hr vice
Preesidenten Hindrich Falkenberg bad föras till protocollet,
att han blifver ved sin förra mening, att man
borde uti suppliquen specificera hvad man begiärer och intet
sättia så generaliter; sedan och att dhet projecterade
memorialet effter vår första resolution och discours fogas
dher hoos.
Såsom Secreteraren hade projecterat der till någre
stycken suppliquer, altså blefvo dhe upläsna, däraf till
att vällia dhen, som dhe skulle finna tiänligast. (Jämf.
bil. 11.)
Där hoos var och upsatt ett memorial (bil. 10) på
några puncter, som hoos Kongl. Maij:tt skulle inläggias.
Kom altså först i öfvervägande, om Ridderskapet och
Adelen skulle förebringa sin ansöckning hoos Kongl. Maij:tt
i general termer genom en supplique, eller om dhe skulle
specificera måhlén, som dhe begiära och sökia någon nådig
ändring uti.
Nu tyckte vähl mäst alla, att dhet vore bäst och nödigt,
att man satte uth specialiter det, som begiäres, ty
elliest kan intet fås något svar eller resolution uthan i
general termer, hvarmed Adelen intet är hulpen. Män
som någre sade, att dhe märkt, at dhet skulle vara behageligast,
att dhet skiedde i general termer, Hr Landtmar
-
December.
261
skalken och kom i det samma in och sade Ridderskapet
och Adelen det samma, att han viste det vara Kongl.
M:tz villia, försäkrade och Adelen om all nåd af Kongl.
Maij:tt, så resolverade nthskåttet att blifva ved suppliquen.
Den 4 Decembris uthi uthskåttet voro dhe, som i
går blefvo nämbde, tillsammans öfver den suppliquen,
som skulle läggias in hoos Kongl. Maij:tt.
Hr Ammiral och Landzhöfdingen Klerk: Såsom i går
afftons blef oss emellan afftahlt, att jag skulle sökia tillfälle
att sondera Hans Kongl. Maij:tt, huru Hans Maij:tt
sielf hälst ville att suppliquen skulle vara inrättad, som
Ridderskapet och Adelen har tänckt inläggia, så var jag
i går afftons på slåttet, då jag tahlte med Kongl. Maij:tt
och föredrog detta; män jag fick intet ord till svar, som
dhe Herrar vähl vetha och märkte, som voro i sahlen, då
jag detta föredrog, så att jag intet veth rätt hvad vij
skohla häri giöra.
Hr Landtmarskalken sade sig och hafva sagt detta
i går afftons åth Kongl. Maij:tt, då han intet annat svar
fått, än att Kongl. Maij:tt sade sig villia specialiter giöra
hvar och een nåd, som söker, kunnandes hvar och een
giöra sig säker om een nådig resolution, när han dhen
söker, män generaliter lära vij intet få nåd.
Hr Svalg: Om undersåtarne sökia det, som rätt
är och med rationibus det remonstrera Kongl. Maij:tt, så
få vij säkert nåd, ty som Kongl. Maij:t är som vår fader,
så lärer han och vähl uptaga med nåd det, som vij med
fog sökia, och därföre tycker jag, att vij böra omständeligen
sättia uth dhe måhl, som vij sökia nåd och lindring uti.
Hr Axel Fleming: Kongl. Maij:tt är een ung herre,
som intet veth alt detta; därföre är det nödigt att omständeligen
uthföra det; vij kunna då intet giöra illa, när
vij bedia. Hvilcket och de öfriga af uthskåttet funno
nödigt, män voro rådlösa hvad bäst vore och rådeligast
för dhem.
Hr Landtmarskalken: Jag har märkt ved håff
vet,
att vij ingen annan resolution få, än att hvar moste
sökia för sig särskilt nåd. Jag säger det reent uth, att
Ridderskapet och Adelen intet få någon general nådig
resolution, utan hvar moste sökia specialiter nåd för sig.
262
1697.
Hr Svalg: Det vore vähl, att nöden blefve specificerad,
hvari våra besvär bestå, och att rationes der till sättes.
Enteligen som dhe höllö före bäst att lämpa sig effter
det, som man märker att öfverheten vill, så stannade och
uthskåttet i den meningen att blifva ved suppliquen sådan
som den är upsatt (bil. 11).
Utskottet öfver sköldebrefven.
Uthi uthskåttet öfver skiöldebrefven den 4 och 5 Novembris
föreföll intet något vijdare, än att dhe förordnade
öfversågo effter vahnligheeten skiöldebrefven, och
huru dhe effter Kongl. Maij:ttz befallning och resolution
hafva betahlt charta sigillata och Vadstena Krijgzmanshuus
penningarne, som och att dhe skrefvo in i booken
dhet, som dhe låfvat pro introductione till Ridderhuset,
hvilcket alt finnes annoterat på upsatzen bil. 2.
Den 27 Novembris var samma uthskått tillsammans
öfver dhem, som då skulle intagas, då äfven det blef observerat,
som åfvanbemält är den 4 hujus och är att see
af upsatzen bil. 2.
Män som för fölliande fehltes några bevijs, altså gåfvo
dhe ifrån sig skriftelige reverser (jämf. bil. 19), att dhe
till een viss tijd skohla skaffa ved handen och upvijsa
behöriga bevijs, nembligen:
Hr Samu[e]l Stierneld skaffar qvittence på chartha sigillatee
penningar.
Hr J. Stiernstolpe sammaledes.
Hr Otto Siöstierna skaffar bevijs, att både chartha
sigillatee och Vadstena Krigzmanshuus afgiffterna äro clarerade.
Hr Johan Nordschiöldh sammaledes.
Hr J. von Heinen sammaledes.
Hr Emanuel De Besche inlefvererar bevijs, att Vadstena
Krigzmanshuus penningarne äro betahlta.
Och som ibland dhem, som intagas skulle, Hr Granatenflychtz
sån var både ung och fattig, så resolverades
för honom, att han skulle slippa på Ridderhuset gratis
uthan att han skulle något gifva till Ridderhuset.
November.
263
Sedan uplästes Hr Doctor Smidtz memorial, hvari
han protesterar emoth dhen Smidten, som nu är vorden
intagen på Ridderhuset, att han intet borde kalla sig Smidt.
Sammaledes uplästes denna Smidtens förklaring där
öfver. Och som han sielf tillbiuder sig att ändra nampnet,
så blef och resolverat, att han till tollie af privilegierne
måste ändra sitt nampn. {Jämf. bil. 19.)
BILAGOR.
Bil. I.1.
Kungl, bref med förteckning på personer, som blifvit
benådade med grefligt, friherrligt och adligt stånd.
Carl med Gudz nåde, Sveriges, Giöthes och Vendes
Konung etc. Vår ynnest och nådige benägenheet med Gudh
altzmächtig, Troomann, Landzhöfdinge och Landtmarskalk.
Såsom högstsahl. Hans Kongl. Maij:tt vår högstelskel.
käre Herr fader har för godt funnit att benåda dess och
väre trogne mann, tiänare och undersåtare, hvilka på
hoosföljande lista stå nämnde och specificerade, deels med
grefligit, dehls frijherre, dehls adeligit stånd, men sielfve
diplomata, som i slijka måhl efter vahnligheten] pläge
uthfärdas, för högstsahl. Hans Kl. Maij fitz högstbeklagelige
dödzfalls skuld eij äre komne att expedieras och underskrifvas;
altså är till Eder hermed vår nådige villia
och befallning, att I icke dess mindre bemälte väre trogne
männ, tiänare och undersåtare vijd den nu tillstundande
Rijksdagen uppå Riddarehuset behörigen introduceren, gifvandes
hvar och een uthi dess classe det stället, som honom
tillkommer effter dag och datum, då resolution är
fallen. Elliest och som vij icke långe sedan håfve benådat
Assessoren uthi vår Giöta Håffrätt Oloff Hägerhielm
med nobiliteten, varandes dess diploma ännu intet expedierat,
ty håfven I honom jämvähl behörigen att introdu
1
Prof. sid. 197. — Original med påskrift: >prses. den 4 Novemb.
anno 1697, upläsit den 6 Novemb. 1697>.
Bilagor.
265
cera. Och vij befalle eder Gudh allzmächtig nådeligen.
Stockholm den 2 Novemb. 1697.
Uppå högstbemälte Hans Kl. Maijfiz resp. vår elskel.
k[äre] Herr sonesons så och allernådigste Konungs och
Herres vegnar
HEDEVIG ELEONORA.
Bengt Oxenstierna. Ch. Gyllenstierna. E. Wrede.
N. Gyldenstolpe. L. Wallenstedt.
C. Piper.
Lista.
1. Kongl. Rådet, Feltmarskalcken och General-Gouverneurn
öfver hertigdömmerne Brehmen och Verden Herr
Jurgen Mellin är blefven benådat med grefligit ståndh den
22 Augusti 1696.
2. Landzhöfdingen öfver Gottland Gustaff Adolph von
der Osten genandt Säcken,
3. Landzhöfdingen öfver Skaraborgs lähn Harald
Strömfelt och
4. Landzhöfdingen öfver Upland Johan Höghusen
äre tillijka med Landzhöfdingen öfver Nyland och Tafvastehuus
lähn Abraham Cronhiort och Öfversten af guardet
Knut Påsse, hvilcka begge senare deras diplomata redan
uti högstsahl. Hans Kongl. Maijfiz vår högstelskelige
k[äre] Herr faders lijfztijdh uthbekommit, alle på een
dagh, nembligen den 24 Octobris 1696 med frijherreståndh
benådade blefne, och komma åfvanbemälte Landzhöfdingar
vijd introductionen uppå Riddarehuset att niuta rangen
effter ålderen i deras tiänster.
Stats-Secreteraren och extra ordinarie Ambassadeurn
till mediationsvärcket Nils Lillieroot är medh frijherreståndh
blefven benådat den 15 Januarij 1697.
Effterfölliande äre med adeligit stånd blefne benådade,
nemligen:
1. Artillerie-Capitainen Bengt von Spång den [11
Dec.] 1691.
266
1697.
2.^ Åldermannen af cramercompagniet i Strahlsund
Gottfried von Kathen den 3 Novembris 1692.
3. Stadz-Majoren i Revall Ulrich Sperreuter den 6
Januarij 1694.
4. Leutnanten under Vesterbottens regiemente Lorentz
Blomström den 1 169[7],
5. Leutnanten under Österbottens regiemente Jonas
Söderhielm den 17 Augusti 1696.
6. Nuvarande Öfverst-Lieutenanten, men då Majorn
under Kongl. Rådetz Feltmarskalckens och General-Gouverneurns
Grefve Bielckes anförtrodde regiemente till häst
Julius Hinrich Königsheim den 25 Augusti 1696.
i. Leutnanten under Kongl. Rådetz Feltmarskalckens
och General-Gouverneurns Grefve Dahlbergs anförtrodde
infanterieregiemente Carl Gustaff von Gavel den
25 Augusti 1696.
8. Assessorn uthi det fordom så kallade LandtweisenGericht
i Rigiske creissen uthi Lijfland Christian von
Maneken den 30 Augusti 1696.
9. Häradzhöfdingen Jonas Stiernstolpe den 10 Sentembris
1696.
Datum Stockholm den 2 Novembris 1697.
Uppå Hans Kl. M:tz resp. vår elskel. k[äre] Herr
sonesons, så ock allernådigste Konungs och Herres vegnar
HEDEVIG ELEONORA.
Bengt Oxenstierna. Cii. Gyllenstierna. F. Wrede.
N. Gyldenstolpe. L.Wallenstedt.
C. Piper.
1 Lakun.
Bilagor.
267
Bil. 2.1
Föliande af Ridderskapet och Adelen blefvo immatriculerade
ved Rijkzdagen åhr 1697.
[Adlad] åhr
Cart.
Sig.
Vadst.
Krigz-
manshus
Rid-
derhu-
set
1666
den 19 Decemb.
Christian Steffken . . .
40
1675
» 17 Maij
Hindrich Rappe ....
bevijs
50
1678
» 1 Jnnij
Lars Wadenfelt
2>
50
1683
< 6 Decemb.
von Kochen
Remitteras till Hrr Di-  rectenrerne at intagas.
100
1686
7 Octob.
Johan Schauman ....
S
20
1689
8 Febr.
Mathias Iserhielm . . .
bevijs
»
120
1690
» 10 »
von Heinen
Har reverserat sig att
skaffa in qvittencerne
inom een viss tijd.
50
»
» 12 Julij
Frankenhielm
bevijs
bevijs
50
»31 »
Gustaf Granatenflyct . .
Resoks uti uthskåt-  tet, at han slipper gra-  tis utan att gifva nå-  got till det loll. Ridder-  huset, hvartill samptel.
Ridderskapet och Ade-  len samptyckte.
» 14 Ang.
von Braun, Johan ....
bevijs
bevijs
60
S>
» 6 Oetob.
Johan Transchiöldh . . .
50
1691
» 24 Januarij
Langenhielm
»
150
»
» 6 Februarii
Nils Gierström 2
20
i
» 4 Maij
von Burman
X>
100
1 Prot. sid. 223, 262.
2 Efteråt är tillagdt: »eller Blomström».
268
1697.
[Adlad] åhr
Cart.
Sig.
Vadst.
Krigz-
manshus
Rid-
derhu-
set
von Spång.
Remitterades till Hrr
Ridderhuns-Directeurer-
ne, att upvijsa qvitten-
tierne och inskrifva för
Ridderhuset.
1692
den 5 April
Jöran Bergengreen . . .
bevij s
bevijs
60
T>
> 22
Christoph. De la Walle .
»
>
40
3>
> 24 Julij
Emannel De Besche . . .
20
»
» 3 Novemi).
von Nathén
Remitterades till Hrr
Riddarhuus-Directeurer-  ne att giöra för sig
richtigt.
100
1693
» 27 Martij
Georg Lohielm
bevijs
bevijs
30
>
> 28 Septemb.
Siöstierna
Remitterades till Hrr
Riddarhus-Directeurer-  ne med samma vilckor
som bernalt är om Hr
Spång.
60
» 30 Novemb.
Jean Kuylenstierna . . .
Remitt[erades] och till
Hrr Directeurerne.
40
>
» 16 Decemb.
Johan Wallensteen . . .
bevij s
bevijs
70
>
>22 >
Söderhielm
60
1694
» 6 Januarij
Sperrenter
Remitterades till Hrr
Directeurerne att giöra
för sig richtigt.
30
»
» 11 Januarii
Brehmschiöld
bevijs
bevijs
100
>
» 17 Febr.
Johan Norschiöld ....
Har gifvit een revers
till een viss tijd att
producera sina qvitten-  cer.
100
>
» 22 April
Jöns Gyllenskog . . . . |
bevijs
bevijs
20 1
'
Cart.
Sig.
Vadst.
Rid-
[Adlad] åhr
Krigz-
manshus
lerhu-
set
1694
den 23 April
Gyllenflycht
40
Remitterades till Hrr
Directeurerne att giöra
för sig richtigt.
5»
*
11 Maij
Christoph. Brunschiöld . .
bevijs
bevijs
30
3>
12 »
Hans Ehrenpreutz ....
100
»
>
20 >
Weidenhielm
>
30
15 Aug.
Gabriel Leijonstolpe . . .
»
>
40
»
24 >
Sten Tranhielm
»
30
>
27 >
Jonas Ahlhielm
»
150
*
»
29Novemb.
Samuel Stierneld ....
30
*
3 Decemb.
Tharmot
Remitterades och till
Hrr Directororne.
bevijs
»
>
>
4 >
Gyllenfelt
bevijs
bevijs
30
22 »
Johan Hellenstierna . . .
»
70
1695
»
20 Febr.
Bromeen
5>
>
70
3 Martij
Stiernankar
»
80
>
14 >
Falckenklou
T>
bevijs
80
>
»
» »
Flintenstein
100
>
■»
Smidt
50
>
>
18 >
Isach von Linde ....
bevijs
40
»
» »
Streithammel
Remitt[erades] till Hrr
Directeurerne.
>
50
»
»
31 >
Paul Ehrenbielke ....
80
»
t
13 Julij
Petter Rosentwist ....
>
50
»
24 >
Johan Kuhlhielm ....
7>
30
30 »
Hasselbohm
>
60
*
T>
14 Aug.
Leijongreen
»
X»
30
s
16 >
Bengt Riddarfelt ....
20
>
»
» »
Leijoncreutz
D
30
»
»
17 >
Jonas Cederborg ....
»
S
50
>
19 »
Johan Ridderbielke . . .
»
30
»
5 Octob.
Ruskenfelt
50
11 >
Jesper Ehrencreutz . . .
)
»
150
D
»
7 Novemb.
Dobrokofski
80
270
1697.
[Adlad] åhr
1696
den 14 Martij
> 17 Äng.
> 25 Äng.
169[7]
1697
30
10 Sept.
Engelcrona
Söderhielm.
Remitterades till Hrr
Riddarhuns-Directeurerne
att giöra för sig richtigt.
von Borgen
von Gavel
Remitterades som hem:t är,
Königzheim.
Remitterades sammaledes.
von Manken
Remitt[erades]sammaledes
Stiernstolpe
Blomström 1 n.B. remitt.
TT.. , . , ( till Hrr Di
Hagerllielm
J rectorerne.
Herrar Grefvar.
Gref Carl Bonde ....
Gref Gyllenborg ....
Gref Mellin
Herrar Frijherrar.
j Hr Landzhöfd:n Höghusen
betahlt
Hr Cronhiort
Hr Håff-Cantzelern Bergen
hielm
Hr Landzhöfd:n Strömfelt
Hr Öfverst Posse ....
Hr Cantzlie-Rådet Nils
Lillieroth. Hans broder
låfvar att göra richtigt.
Hr Landzhöfdingen von
Sachen låfvar betahla
till den 8 Nov
Cart.
Sig.
bevijs
bevijs
Vadst.
Krigz
manshus
-
bevijs
bevijs
bevijs
Rid
derhu
set
-
30
40
30
60
60
50
300
300
300
150
150
150
150
150
150
150
Bilagor.
271
Bil. 3.1
Kongl. Maij:tts nådige och allmänne proposition
till dhess samtelige trogne Ständer, på
närvarande Rijkzdag församblade, som skedde
i Stockholm den. G Novemb. åhr 1697.
Kongl. Maij:tt hade väl hierteligen önskat, att dhen
egentelige orsaken till dhetta allmänne mötet hade ännu
blifvit länge borta, men effter dhen allzvåldige Guden
effter sin guddommelige villie häfver behagat att afkalla
ifrån dhesse timmelige jordiske hyddor till dhes evinnerlige
himmelske boningar dhen fordom stoormäcktigste Konung,
Konung Carl dhen Ellffte, Sveriges, Giötes och Vendes
Konung etc., Kongl. Maij:tts högstellskelige käre Herr
fader, och Kongl. M:tt effter dhensamma allzmäcktige Gudens
försyn och behag är kommen genom dhes höga
arfzrätt att bekläda sin högstbemälte glorvördigst i åminnelse
Kongl. Herr faders konungzlige thron; ty häfver
Kl. M:tt eij kunnat undvijka eller länge opskiuta att
gifva sine trogne undersåtare och Ständer en sådan stoor
förändring tillkienna samt dhenne allmänne Rijkzdag utskrifva,
såsom dhe dhet af Kongl. Maij:tts utgångne kallelses
bref läre hafva sedt. Hvarpå såsom Kongl. Maij:tt
nu seer, att dhe så sielfve som genom utskickade fullmäcktige
effter dheras undersåtelige plickt och lydno sig
hafva infunnit och instält oacktadt dhesse tijders stoore
olägenheeter och besvär, så länder dhet Hans Kongl. Maij:tt
till ingen ringa hugnadh och nöje, och vill fördenskull
medh dhem i nåder låta communicera dhe åtskillige stoore
saker och angelägenheeter, som Kl. Mitt häfver befalt uti
fölliande korta puncter att författas och föreställas:
1. Dhet första är, huruledes och på livadia sätt icke
allenast Hans Kongl. Mitt och dhet Kungl, huuset utan
och samtl. Ständer och undersåtare måtte bevijsa dhen
högstsal. och högstprijslige Konungen Hans Kongl. Maijitts
högstellskelige Herr fader dheras kiärleek, plickt och ytter
-
1 Prot. sid. 198, 206, 216. — Afskrift, jämförd med originalet i Riks
arkivet.
272
1697.
sta heeder med en tillbörlig och Kungl, begrafningzact,
till hvars begående Kl. Maij:tt dhem kallat häfver, lärandes
dhe framdeeles dherom vijdare blifva tillsagde, och drager
Kl. M:tt dhen nådige tillförsickt till hvar och een, att
han med tillbörlig vördnadh lärer effterkomma både dhet,
som dhen sal. glorvördigste Konungen sielf christeligen
dherom häfver förordnat, som dhet, hvad Hans Kl. M:tt
nu till dhes fullbordan förordnandes varder.
2. Dhet andra är, att som Kongl. M:tt dherhoos
vill gifva dhess trogne Ständer en nådig underrättelse om
dess sahl. och högstellskelige Herr faders författade yttersta
dispositioner och förordningar effter dhess i lijfztijden
giorde aftahl och dhes Ständers underdånigste samrådh
vid holldne Rijkzdagar, besynnerligen om dhet som angår
regementets förande uti Kl. Maij:ts minderåhrigheet; så
skole samtl. Ständernes fullmäcktige få dheraf tillfälle
att betrackta och vörda dheras sal. Konungz och Landzfaders
konungzlige, faderlige och vijse omsorg samt taga
i behörigt öfvervägande och effterlefnadh dhess giorde dispositioner.
3. För dhet tridie, såsom högstsahl. Hans Kl. Mitt
under dhes regemente vidh dhe så i krigz- som fredztijder
hollne Rijkzdagar plägade låta underrätta sine trogne
Ständer och undersåtare om dhess rijkes tillståndh i anseende
till krigz- och fredzsaker medh fremmande potentater
och stater, altså är Kl. Maijitt jämväl i nåder
sinnadh att giöra dhetsamma till dhen ända, att dhe samtl.
dheraf måtte först förnimma, huru den högstsal. Konungen
häfver sig beflijtat till att dhem skydda och försvara
emoot fremmandes fiendtelige anfall samt conservera dhem
i fredh och roligheet, hafvandes igenom dhen nådige successen,
hvarmedh Gudh häfver välsignat dhess hälsosamma
rådh och förehafvande, erhullit fredh och roligheet uti
samfälte 18 åhrs tidh, een fredztidh, som sällan i svänske
historierne så lång och beständig är funnen. Och sedan
huru Kl. Mitt sin Herr faders högstprijslige exempel och
vijse consilier allt sedan häfver tracktat att effterföllia.
4. Sammaledes för dhet herde vill Kongl. Mitt medh
dhes Ständers fullmäcktige öfverläggia låta åtskillige
stoore saker dhes rijkes och regementes invärtes väsende
angående.
Bilagor.
273
5. Till dhet femte föllier sedan på allt dhetta föregående,
medli hvad för consilier och anstalter Kl. Mitt ärnar
häreffter under Gudz allzmäcktige bijståndh och nådige
välsignelse sitt rijkes styrelse föra, Gudz nampn till ähra,
den reena och sanna religionen till beskyddh, sigh och
dhen konungzlige thronen till heeder och stadfästelse,
dhen Kungl, familien och heela dhes rijke i gemeen samt
trogne undersåtare isynnerheet, af hvad stånd dhe och
kunna vara, till hägn och vältrefnadh.
Såsom dhesse äro stoore och vicktige saker, som Kongl.
Maijitt medh dhess trogne Ständer vill communicera och
öfverläggia, och allt sådant bättre kan skee, såsom vidh
slijke tillfällen vaanligit är, medh visse deputerade, dhem
Kongl. Maijitt utaf dheras ledamöter nådigst nämbna och
utkohra vill, hvilcka sedan måge för samtl. giöra dherom
berättelse och beskeedh; altså vill Kl. Mitt härmedh alle
dhes härvarande Ständers ledamöter, af hvadh ståndh dhe
ock måge vara, så samtl. som hvar och een i synnerheet,
alfvarligen och nådeligen hafva förmahnt, att dhe effter
dhen plickt dhe Gudh och Konungen skyldige äre, alle
saker väl, troligen och försickteligen behierta och allt
sådant bijbringa, som till dhenne berammade Rijkzdags
lyckelige befordran och ändskap måtte lända; hvartill Gudh
sin välsignelse af högden mildeligen täcktes förläna. Förblifvandes
Kongl. Maijitt dhes trogne Ständer samt- och
synnerligen medh Kungl, nådh och ynnest välbevågen.
Actum ut supra.
Uppå högstbemite Hans Kongl. Mitts respective vår
ellskelige k[äre] Hr sonesons, så och allernådigste Konungz
och Herres vägnar
HEDEVIG ELEONORA.
Bengt Oxenstierna. Ch. Gyllenstierna. F. Wrede.
N. Gyldenstolpe. L. Wallenstedt.
C. Piper.
Sv. RiddersJc. o. Adels riksd.-protXVI. 1697.
18
274
1087.
Bil. 4.
Kort berättelse om det, som sig tilldrog
på Ridderhuset den 8 Novemb. 1697. 1
Kär Landtmarschalcken var upkommen och åtbskillige
ährender företoges, reqvirerades underrättelse uthi een saak
utbaf dbe förre båldne protocoll, till hvilken ända Secreteraren
gick neder effter dhem. Emedlertid discurerades
om ett och annat, som intet fördes till protocoll, ty Secreteraren
var nedgången.
Ibland annat talte Landtmarschalcken till dbe näst
omsittiande, säjandes: Ar icke det en oförlijklig hugnad
uti vår stoora sorg, när vij betänckia hvad nåd Gud oss
bevijser och låter oss uti en stoor Konungz ställe så
snart dher på see en mild och nådig, fullväxt och lijka
stoor Konung igen. Huru lycklige voro vij, om vij nu
vid närvarande tillfälle finge see honom på sin thron och
sielf allena styra sitt rijke, emedan ingen ting hindrar,
inga åhr ähre föreskrefne uti högstsal. Kongl. Maij:tz
disposition; Hans Maijrt torde ock kan skee vara tillfredz
och med nåder uptaga des trogne undersåtares begiäran;
vij sågo ju honom i förgår på rikzsahlen sorn en ängel,
att alles hiertan rördes, oell tror [jag] ingen trogen undersåthare
finnes, som icke skulle önska Hans Maij:t på sin
erfftelige thron.
Der interrumperades Landtmarschalkens diseours uthaf
heela Ridderskapet och Adelens glädierop, som alla med
en mun önskade, att Hans Kongl. Maij:t ville nådigst
antaga sitt rijkes styrelse, villiandes strax resolvera, att
ett uthskått skulle nämnas, som i underdånigheet bedia
Hans Maij:t derom.
Men som Landtmarschalcken, sedan han med stoor
möda kunde tysta dhem uthi dheras frögd, påminte, att
detta voro ett vichtigt ährende, och inföll tahlet genom
1 Denna berättelse kompletterar protokollet (jämf. sid. 200 o. f.)
Den är bär återgifven knfvudsakligen efter ett exemplar, sorn förvaras
bland riksdagsaeta i Riksarkivet, men alldenstund detta exemplar är defekt,
har äfven ett annat anlitats, som finnes i Upsala universitets bibliotek,
Nordinska samlingen N:o 231 (folio). Det sistnämnda exemplaret
är för öfrigt, jemte en annan berättelse om Karl XII:s tillträde till
regeringen, tryckt i Handlingar rörande Skandinaviens historia, del. 25.
Bilagor.
275
en diseours, dervid intet protocoll hållet var, så voro det
nödigt, att detta alt uprepades igän på nytt, på det att
det måtte behörigen inflyta uthi protocollet, och dhe af
Ridderskapet och Adelen, som intet hörde hvad först passerade,
måtte ock få underrättelse derom. Stigandes uth
på gålfvet och berättade tillfället och hvad här ofvanför -  mält finnes, som fördes till protocoll, hvilket ännu bekräfftades
med roop och lyckönskningar.
Landtmarschalcken satte sig ochförestältesamtel.,
att det voro nödigt öfverläggia detta, på det dhe måtte
finna rätta methoden och vägen att ställa Ridderskapet
och Adelens åstundan i värket, proponerandes om icke det
voro dheras skyldigheet att först communicera detta med
Dheras Excellrr Kongl. Råden och höra dheras tankar och
effter conference med dhem låta upkalla dhe andra medständerne,
att äfven så öfverläggia med dhem, med mehra,
hvilket alt blef bijfallet.
Och Landtmarschalcken gick strax på Ridderskapetz
och Ådelens begiäran till Dheras Excelkr, som voro samblade
på Kongl. Residentzet, och begiärte, att någon stund
skulle uthnämnas, som Ridderskapetz och Adelens uthskått
finge träda uthi detta önskelige ährendet till conference
med dhem; då Dheras Excelhr strax tilläto uthskåttet
komma up klockan 11 för middagen.
Sedan Landtmarschalcken var med denne berättelse
nedkommen igen, voro alla glade. Uthskåttet uthnämdes
till ohngefehr 70 personer; sampt resolverades att vid
detta företagandet inga skiähl eller argumentationer voro
anständige att andraga, emedan denne actus bestod allenast
af Hans Kongl. Maijrtz egen nådige villia och behag,
som kunde sitt rijkes styrelse antaga, när han vilie, utan
någons påminnelse, hvilken Ridderskapet och Adelen aldrig
understodo sig att giöra och ingalunda villia, att detta
skulle hafva det nampnet, som intet någon undersåtare
anstodo, uthan allenast och endast sökia dhe igenom en
underdånig bön begiära, det Kongl. Maij:t intet ville låta
sig falla för svårt att nu genast antaga den svåra regimentzbördan,
hvilket voro dheras högsta timmeliga önskan
och välfärd, dertill dhe af intet annat tillfälle eller af
någon annan orsak begiäre, än dragne af en underdånig,
innerlig och hiertans kiärleek och troheet till vår nådig
-
276
1697.
ste och högstälskelige Konung, begiärandes det Deras Excelhr
ochså ville bijfalla dhem uthi dheras innerlige längtan,
derom dhe sig ingen tvifvelsmåhl giorde, och derföre
så mycket säkrare resolverat och förbundit sig, att Ridderskapet
och Adelen ingalunda kunde gå ifrån den resolution,
som dhe fattat hade, nembligen att i underdånigheet
bedia, Hans Kongl. Maij:t ville sig regimentet antaga.
Dherhoos skulle Landtmarskalcken på dheras vägnar anhålla,
om dhe blefvo bijfallne, derom dhe sig försäkrade,
att också få opkalla dhe andra Ständerne på Riddarhuset
om samma ärende.
Klockan 11 gick Landtmarschalcken med uthskåttet
till Senaten. När dhe inkommo, satt också Hennes Maij:t
Enkiedrottningen med hela Kongl. Eörmynderskapet tillijka
med hela Senaten. Han giorde sin proposition, som
förbemält är, uthslutandes det sidsta om conference med dhe
öfrige Ständerne, till des dhe fingo höra först, huruvijda
Hennes Maij:t och Dheras Excelkr behagade utklåta sig.
Hans Excelkce Grefve Bengt Oxenstierna förde
ordet och svarade, att emedan detta voro ett ährende af
hög vicht, så begiärte Hennes Maij:t och Dheras Excelkr,
att uthskåttet ville taga lijtet afträde, till des dhe hade
något taltz vidh.
Dhe togo afträde.
Effter V4 tijmma inkallades åter uthskåttet, som satte
sig på bänkar, till den ända inburne.
Hans Excelkce Gref Bengt svarade då till Landtmarschalkens
proposition, seijandes Hennes Maij:tt och
samptel. Senaten hugnade sig öfver Ridderskapet och
Adelens nijt och kiärlek till Hans Maij:t, och att dhe
hafva fallet på dhe trogne tankar och önskning, som Hennes
Maij:t och samtel. Senaten hoos sig sielf tillförende
beslutit hafva; önskandes lycka dertill, och stodo nu allenast
på Kongl. Maij :tz nådige villia, om han den svåra
bördan ville antaga. Påminte derhoos, att man sökte den
bästa uthväg, som skickeligst voro att i underdånigheet
förebringa alles stoora längtan, och att det intet kunde
skie behörigen af ett stånd allena, uthan dhe andre också
finge deraf part.
Landtmarschalcken tackade underdånigst och ödmiukeligast
Hennes Maijrt och Dheras Excelkr för ett nå
-
Bilagor.
277
digt och gunstigt bijfall, betygandes att en sådan lycklig
expedition och förening kunde intet annat ursprung hafva
än af Gud sielf, giörandes sig också alldeles försäkrad om
dhe andre Ständernes bejakande, och såsom Hennes Maij:t
och Dheras Excelkr behagade påminna, att det måtte med
Ständerne confereras derom, så hade Landtmarschalcken
detsamma också in commissis uthaf Ridderskapet och Adelen
att äfvenväl taga Hennes Maij:tz och Dheras Excelkrs
samtycke dertill, men som han det intet kunde föreställa,
förrän Hennes Maij:t och Dheras Excelkr hade utlåtit sig
om det förra, så är han på samptel. Ridderskapet och
Adelens vägnar glad, att Hennes Maij:t och Dheras Excelkr
hade sig föruth behagat uthlåta, och skohla uti alt
skicka sig effter det, som tienar till Kongl. Maijrtz behag
och den förtroligheet, som emilian Kongl. Maijrtz Ständer
och undersåtare bör vara.
Hennes Maij:t och Dheras Excelkr betygade sedan
hvar för sig en särdeles hugnad öfver detta högtönskelige
företagande.
Uthskåttet gick sedan neder till Riddarhuset och berättade
med största frögd och förnöijelse hvad föreluppet
var, hvaröfver ock samtl. läto förspöria dheras hiertans
glädie.
Resolverades att då strax skulle tillsäjas medständerne,
det dhe med dheras förmän behagade uti dhetta
högvichtige ärendet komma på Riddarhuset med stareke
nthskåt kl. 3 effter middagen.
Effter middagen kommo samtelige Ständernes uthskått,
nembligen Prästerskapet, förde af Hans Högvyrdigheet
Erckiebiskoppen Doct. Olao Swebilio, Borgerskapet
af Borgmästaren i Stockholm Holmström, Bondeståndet af
dheras tahleman.
När dhe alla hade tagit dheras ställen, giorde Landtmarskalcken
proposition, berättandes tillfället och hvad
passerat voro, och såsom detta var en saak, som intet
kunde tagas under deliberation, emedan det allenast dependerade
af Kongl. Maij:tz egen nådige villia och intet
af Ständernes önskan och begiäran, mycket mindre påminnelse,
uthan allenast anstodo Kongl. Maij:tz trogne
undersåtare och Ständer att giönom underdånig boön sökia
Hans Maij:tz nåd att bijfalla den hiertans längtan, dertill
278
1697.
des trogne undersåtare braehte voro, dragne af en underdånig
zéle och kiärleek till sin nådige högstälskelige
Konung och utan afseende på något annat.
Hvart stånd för sig svarade och med särdeles underdånig
nijt och hugnad bijföllo och samtyckte till ett så
högstönskeligit upsåth.
Landtmarsekalcken påminte, att på det alt måtte
gå så mycket ordenteligare till, om icke det voro nödigt,
det hvart och ett stånd behagade utnämna af1 dhenne deputationen
ett uthskått, som ginge hvar till dheras medhbröder,
som på hvar orth voro församblade, att berätta dhem
hvadh förestält och uthrättadt voro, hvilket också skedde.
Emedlertidk taltes om methoden, på hvadh sätt Hans
K. M:t i underdånigheet ansökias skulle, då alla kommo
öfver eens, att intet annat sätt kunde vara än i underdånigheet
falla till bönen och vijsa, att ingen annan orsaak
hade bräckt Ständerne dhertill än en obeskrifveligh kiärleek
till Hans M:t och åtrå att få vijsa H. K. M. dheras
trohet och lust att tiena K. M. utbi dhess lyckelige regimen
tz egen styrelse.
Uthskåtten kommo tillbakars medh berättelse, att dheras
mädhbröder intet mindre fägnade sigh öfver detta
önskelige företagande än alla andra, önskandes lycka till
en så högh frögdefull expedition.
Dherpå söktes Hans K. M. i underdånigheet om ett
nådigt audience, som i nåder tillsades kl. 6 om aftonen.
När tiden inföll, fördes Ständernes uthskott op till
K. Residentzet, Ridderskapet och Adelen af Lantmarskalken,
Prästerskapet af Erchiebiskopen, Borgerskapet af
Borgmästaren och Almogen af dheras förman; dhe admitterades
nådigst till audience.
Landtmarschalken framstälte i underdånigheet ärendet
till H. K. M. efter dhen instruktion han undfått, nembligen
att emädan H. K. Mits rijke aldrigh hade varit i
bättre välstånd, än när dhet varit regerat af souvraine
arfkonungar, då Gudh dhen allra högste alltidh så väl
Konungarne som rijket välsignat häfver, och en sådan välsignelse
än ytterligare försäkras om af dhen barmhertige
Guden, som ögonskenligen häfver låtit förmärkia att intet
länge villia låta Sveriges trogne inbyggiare vara uthan
1 Här slutar Riksarkivets exemplar.
Bilagor.
279
en sielf regerande Konung efter ett så högst bedröfveligit
frånfälle och afsaknad, som dhe så nyligen tagit hafva
uthaf högstsahl. glorv. i åminnelse vår fordom allernåd[igste]
milda, gudhfruchtige, rättvise och alldrigh tillfyllest
berömde Konungz H. K. M. Her faders dödelige afgång.
I dhet vij i förgår medh brinnande hiertan hade dhen nåden
att första gången genom Guds nådh see H. K. M:t stå
för sina trogna Ständer och undersåtare och vijsa sigh [som]
en Konung, begåfvad medh välsignelse, mildheet, rättvijsa,
mogne åhr och alla Kongl, dygder och förstånd, färdigh
att antaga sitt eget arfrijkes styrelse allena, till att draga
öfver sigh och dhess undersåtare] den Gudz välsignelsen,
som plägar fullia crönte hufvudh. Dketta häfver så optänt
alla trogna undersåtares hiertan till att fördrista sigh att
omöjeligen kunna innehålla medh dheras allraunderdånigste
hiertans längtan att see H. K. M. antaga dhen svåra
lasten, regementzbördan, dhen H. K. M. dock voro född
till, hvarföre för H. K. M. samptl. Ständer nu medh allra
underdånigste boön inkommo och bådo H. M. intet medh
onåde ville optaga, dhet dhe af trängtan att vijsa K. M:t
dheras stora trooheet och giöra H. M. all underdånig tienst
under dhess egen styrelse, emädan hvar och en dhen giärna
skulle önska få vijsa, ty lifztiden för hvar och en är oviss,
och alla villia dock giärna låta see dheras underdånige
troheet, mädan dhe ännu lefva; dhe begiärte altså underdånigst,
H. K. M. ville i nåder hugna heela dhess rijkes1
trogne undersåter att nu straxt antaga regimentet och
dhess styrelse, rijket och undersåtarne till beskydd och
beskärm, försäkrandes sigh hvar och en om dhen alzmächtige
Gudens välsignelse och mächtige bijstånd att understödia
ett så högt verk. Samptl. Ständerne skola aldrigh
undandraga sigh uthan efter högste pliclit i underdånigheet
uthfästa sigh till all troheet, lydno, tienst och hörsamheet,
att för H. K. M. aldrigh skall vara ospart godz,
lijf och blodh, och underkasta sigh H. K. M:tz välde, nåd
och villia som trogne undersåter i alla tider.
Erchiebiskopen, Borgmästaren och Böndernes förman
talte hvar för sitt stånd på samma sätt.
K. M. svarade sielf i nåder, sedan han allas underdånige
längtan med kfunglig] mildheet optagit halver, att
1 Detta ord är i manuskriptet öfverstruket,
280
1697.
ehuru väl dhet voro en svår last, så ville H. M. i anseende
till Ständernes trägne ansökning taga sin Gudh till hielp
och i Jesu namn antaga regimentet.
Hvilka hugneliga ordh allas hiertan så bevekte, att
många i glädie uthbrusto i tårar, och hvar och en i sitt
hierta önskade all välsignelse och Gudz bijstånd, Konungen
att kunna uthärda medh dhenne svåre lasten, och undersåtarne
att medh troheet lyda en så mildh Konung.
Allom blef tillåtet att kyssa K. M:ts hand, och toge
afträde medh förnögde hiertan och obeskrifveligh glädie.
Blef altså detta högst önskelige värket, som begyntes
kl. half 10 om morgonen, fullkommet och afslutet kl. half
7 om aftonen och altså innom 10 tijmar. Gudh vare evinnerligen
ährat, som ett så stort värk så nådeligen understödde
och instyrkte H. K. M. så nådigt att fullgiöre dhess
trogne undersåtares högste åstundan.
Bil. 5.1
Förteckning pä adelns ledamöter i sekreta utskottet.
Kongl. Maij:tt häfver nådigst uthsedt effterskrefne af
Eidderskapet och Adelen till det förordnade secrete uthskåttet,
som sig den 9 Novemb. klockan 8 för middagen i
Kongl, residentzhuset lare hafva till att inställa, nembligen:
Landtmarskalken
Nils Gripenhielm,
Gustaf Douglas,
Carl Wrede,
Förden gred. Wallenstedtske familien Gustaf Cronhielm,
•Jacob Spens,
Carl Sparre Ifarsson,
Carl Soop,
' Prot. sid. 202, 20G. — Afskrift, jämförd med originalet, som är
bilagdt sekreta utskottets protokoll (Riksarkivet). Bland riksdagsacta
(ibid.) finnes äfven ett koncept med ändringar.
Bilagor.
281
Blechert Wachtmeister,
Åke Ulfsparre,
Bernhard von Lieven,
Lorentz Creutz,
Otto Vellingk,
Reinhold Rebinder,
Johan Siöbladh,
Erich Siöbladh,
Hans Clerck,
Gustaff Tungell,
Anders Lindehielm,
Mårthen Lindehielm,
Lars Eldstierna,
Policarpus Cronhielm,
Fromholt Fägerschiöldh,
Gustaf Adolph von der Osten genandt Säcken,
Harald Strömfelt,
Johan Höghusen,
Abraham Cronhiort,
Knut Posse,
Carl Ehrensten,
Carl Gustaf Gyllencreutz,
Carl Magnus Stuart,
Carl Gustaf Reenschiöldh,
David Macklier,
Nils Strömberg,
Axel von Schaar,
Peter Franc,
Hans von Dellinghausen,
Carl Gustaf Frölich,
Hans Billingschiöldh,
Johan Ehrenschiöldh,
Mårthen Trotzig,
Ludvig Fahlström,
Anton von Groot,
Johan Schmedeman,
Petter Snack,
Anders Leijonstedt,
Peter Bromeen.
Datum Stockholm den 8 Novemb. 1697.
282 1897.
Uppå högstbemrte Hans Kongl. Maij:ttz respective
vår älskelige k[äre] Herr sonesons så och allernådigste
Konungz och Herres vägnar
HEDEVIG ELEONORA.
(L. S.)
Bengt Oxenstierna. Ch. Gyllenstierna. E. Wrede.
N. Gyldenstolpe. L. Wallenstedt.
C. Piper.
Bil. 6.1
Kongl. Maij:tz nådigste proposition angående
det inrijkes tillståndet, framstält till Ständernes
secrete utskått vid Rijkzdagen åhr 1697.
Dhet inrijkes tillståndet hvad anbelangar, så ehuruväl
Kongl. Maij:ttz trogne undersåtare och Ständer af dhe nådige
remonstrationer, som dhem äre blefne giorde uppå
förfiutne Rijkzdagar alt ifrån åhr 1680, nogsamt lärer
vara kunnigt och uti friskt minne, icke allenast, uti hvad
för ett förblottat och till alla dehlar förfallit veestånd
högstsahl. Hans Kongl. Maij:tt, Kongl. Maij:ttz högstelskelige
k[äre] Herr fader, månde tillträda regementet, finnandes
krijgsmachten till lands och siöss märkeligen försvagat
och så gott som aldeles af sig kommen, defensionsvärken
förfallne och ovärbare, en mäkta stor brist i den
åhrlige ordinarie staten, så inrijkes som serdeles uti provincierne,
och rijket uthi een odräglig stor giäld och skuld
nedsänkt, utan och uthi hvad för ett salt och önskeligit
välstånd högstsahl. Hans Kongl. Maij:tt det samma tijd
effter annan hade brakt genom des tappre liieltemod, för
-
1 Prot. sid. 219. — Afskrift, jämförd med det i Riksarkivet förvarade
originalet, hvars första del, som handlar om förhållandet till främmande
makter, icke meddelades stånden. Äfven ett koncept finnes ibid.
Bilagor.
283
siktige förde rådslag, osparde mödo och arbete, oförlijklige
omsorg och kloka sampt högst beprij sliga hushåldning,
hvaraf den nyttan och frukten rijket sampt alle därutinnan
vistandes Kongl. Maij:ttz trogne undersåtare tillflutit, att
dhe med hugnad och glädie nu kunna see och förmärkia
den af sig kombne militien vara oprättat och i ett önskeligit
stånd brakt, dhe förfallne defensionsvärken märkeligen
förbättrade och värbahre giorde, den stora bristen i
staten icke allenast stoppat, utan och inkomsterne där uthöfver
till ett anseenligit formerade och förökte sampt den
odräglige giälden till en otrolig summa förminskat och
rijket afbördat; — så eraktar Kl. Maij:tt icke des mindre nödigt
vid närvarande tillfälle till högstsahl. Hans Kl.
Maij:ttz, Kongl. Maij:ttz högstelskelige k[äre] Herr faders
välförtiänte och högstlofvärde beröm korteligen att föreställa
dess trogne undersåtare och Ständer, hvad store och
märkelige förtienster högstsahl. Hans Kl. Maij:tt häfver
giort sig af rijket och alle des inbyggiare genom sitt berömbligen
förde regemente och för rijksens välstånd använde
oförlijklige mödo och omsorg, på dett sådant hoos
hvar och een så mycket fastare må blifva rootat och uthi
een odödelig åminnelse behållit. Och emedan den sanna
gudsdyrkan samt lag och rätts oväldige skippande äre
dhe förnämste grundpelare, hvaruppå ett regemente, som
vill blifva lyckeligit och framgent blomstrande, måste
vara fotat, så häfver högstsahl. Hans Kongl. Maij:tt
jemväl låtit sig bägge desse delar på dhet högsta vara om
hiertat.
Ty hvad för det första religion sv asen det eller den
sanna gudsfruktan angår, som är den förnämbste grundvalen,
hvaruppå så väl hela rijkers och länders i gemeen
som hvars och eens menniskias lycka och vältrefnad i
synnerhet både byggas och fästas bör, så har högstsahl.
Hans Kongl. Maij:tt på det högsta varit bekymrat, huru
den christelige och evangeliske religionen och den däruthi
grundade sanskyllige gudstiensten reen och oförfalskat
för alla ketterske och villfarande meningar alt stadigt
måtte kunna befrämias, vid makt hållas och uti det skick
sättias, som Gudi till vählbehag och väre församblingar
till oppbyggelse måtte lända. Till den ändan har högstsahl.
Hans Kongl. Maij:tt alfvarsamligen handhafft och
284
1697.
till en god dhel formerat och förökt dhe uti des glorvyrdigste
förfäders tijdh uthgångne hälsosamme religionsstadgar
och förordningar. Och emedan så däraf sorn af det
vidtberömde Upsala Concilii fattade slut i förre seculo,
såsom innehållande grunden till vår evangeliska lähra
och trosbekännelse, fast inga exemplar vidare vore till
fångs, ty häfver högstsahl. Hans Kl. Maij:tt, till alles desto
bättre och nogare kunskap och efterrättelse, dem af nyo
i trycket låtit opläggia, begåfvandes enkannerligen af
det senare alle kyrkior öfver hela rijket med hvar sitt
exemplar.
Sedan som vid alle Rijksdagar ifrån långlige tijder
tillbakar, ja nästan hela detta seculo högeligen har varit
yrkiat och påmint om den gamla kyrkiobalkens och ordningens
öfverseende och förbättring, hvartill fuller åthskillige
uthkast tijd effter annan varit författade, men är
dock därtill för högstsahl. Hans Kongl. Maijittz lofvärdigste
regem entztijd intet vijdare vordet åthgiordt, än att
dhen för hvarjehanda dhe tijders mellankombne förändringar
och krijgzbuller altijd stannat i een ofullkombligheet;
så har fuller högstsahl. Hans Kongl. Maij:tt straxt effter
sitt anträde till rijksstyrelsen ved Rijksdagen åhr 1675
sig des befordran antagit, men som just ved den tijden
krijg och örlog inföll, så har det intet kunnat vinna sin
framgång, för än högstsahl. Hans Kongl. Maij:tt straxt
effter sin lyckelige och segersamme återkomst hem i rijket,
ibland annat till des rijkes välstånd ländande, jemväl detta
så angelägne och högeligen effterträngtade värket fick tillfälle
till ett så önskeligit och gott slut att bringa, som
den af högstsahl. Hans Kongl. Maijitt till des oförgängelige
ähra och beröm sampt Kl. Maij:ttz trogne undersåtares
högsta glädie, förnöijelse och eviga erkäntzel redan åhr
1686 under des höga hand och namn uthfärdade högst
nyttige kyrkiolag uthvijsar och betygar, hvarvid högstsahl.
Hans Kl. Maij:tt foga låtit en besynnerlig rättegångsstadga,
däreffter Domcapitlerne så väl som alle andre
inför dem strijdande och till rätta gående parter
skohle hafva sig att rätta.
Till lijkformighetens befrämjande i kyrkioceremonierne
häfver högstsahl. Hans Kl. Maij:tt låtit författa och i trycket
opläggia een fullkomlig kyrkiohandbook, tillsändandes
Bilagor.
285
däraf alle kyrkior hvar sitt exemplar, öfver alt i församblingarne
att brukas och i akt tagas.
Emedan jembväl på åthskilliga orter i rijket en stor
brist och mangel sig häfver yppat på sådane exemplar af
den helige bibelen och det tryck, hvaraf gammalt folk
sig måtte kunna betiäna, pröfvandes högstsahl. Hans
Kl. Maij:tt nyttigt och nödigt så i anseende därtill som
i synnerhet för uniformiteten skull uti de den Kl. Cronan
tillvundne provinciers församblingar, att dhen samma forderligst
måtte blifva uplagd uti gott och lässligit tryck,
correct och rättat ifrån åthskillige förr influtne tryckefehl;
ty har högstsahl. Hans Kl. Maij:tt af en högst
berömlig, gudelig nitälskan icke allenast förordnat visse
lärde sampt uti grundspråken kunnige och välförfahrne
män af det andelige ståndet, som samma värk effter dhe
af Hans Kl. Maij:tt dhem föreskrefne reglor sig företagit
och utarbetat, utan och sedermera låtit deras därvid
opsatte anmärkningar först uthaf theologiske Faculteten
i Upsala och sedan af samptlige sammanskrefne Biskopar
genomsees, jemväl till värketz sa mycket större
fullkomlighet författa visse register och tijderäkningar
med mera därtill hörande, så att samma bibel genom Guds
välsignelse är nu mera aldeles färdig uti ett serdeles
vackert format både i regal, qvart och octav till opläggiande
i tryck att kunna företagas och således fullkombnas.
I lijka måtto häfver högstsahl. Hans Kl. Maijitt af
een christelig och högstbeprijslig nijt och ijfver låtit först
genom dhe öfver det bibliske värket förordnade och sedan
af samptlige Biskoparne öfversee, förbättra och fullkombna
den svenska kyrkiopsalmboken med dhe delar, som därtill
höra, varandes den samina nu mehra uthi åthskillige
formater färdig, och lärer med första alla kyrkior till församblingarnes
bruk med hvar sitt exemplar blifva försedde
utaf det formatet in quarto med grof stijl, som effter
högstsahl. Hans Kl. Maijittz förordning är under händer,
inrättad med noter öfver psalmerne i dhe toner, under
hvilka dhe i församblingarne böre siungas.
Till att förekomma det stora missbruk, som för detta
gått i svang i så måtto, att mångå tvert emot därom uthgångne
stadgar och förordningar understått sig utan före
-
286
1607.
gången censur opläggia och af trycket uthkomma låta
hvarjehanda efftertänkelige höcker, såsom och uthi psalmböckerne
införa allehanda däruti otienlige sånger och delar,
så häfver högstsahl. Hans Kongl. Maij:tt medelst ett öppet
placat sampt uthfärdade breff till Biskoparne vid
hårdt ock alfvarsamt straff förbudit både sådane böckers
tryckiande i gemen utan föregångit vederbörligit
censur, som och i synnerheet något uthi psalmböckerne
att införa eller tilläggia, som intet uthi denne gillade
kyrkiepsalmboken finnes, föreskrifvandes där hoos någre
nödige reglor och omständigheter, som i akt tagas böre,
då een eller annan åstundar någon psalmbok effter den
samma att opläggia.
På det den helige sabbaten af alle undersåtarne i
rijket utan efftersättiande och med tillbörligh vyrdnat
måtte fijras och begås, så häfver högstsahl. Hans Kl.
Maij:tt icke allenast låtit afgå een sträng och alfvarsam
befallning, att des uthfärdade christelige stadgar om eeder
och sabbatzbrott med behörig hörsamhet och lydno skole
blifva effterlefvade, utan och därjemte giort en sådan förordning,
hvarigenom dess stoora nijt och ijfver till att med
efftertryck befrämia slijkt sitt gudelige påbud och opsåth
om sabbatens helgande nogsamt .lyser och gifves å, daga.
Icke mindre alfvarsamme hafva högstsahl. Hans Kl.
Maij:ttz befallningar varit om ett tillbörligit inseende på
alt hvad kyrkioordningen förmår, och ibland annat att een
rättskaffens nitälskan och ijfver måtte brukas med catechismi
förhör och undervijsningen i christendomen så vähl
som dhe af Gud förordnade saligheetzmedlens rätta bruuk
och nyttiande, ihogkommandes man här billigt den hälsosamme
förordning, som högstsahl. Hans Kl. Maij:tt i detta
måhlet häfver giordt för des krijgsfolk till lands och siöss,
hvarigenom är vunnit, att soldatesquen, som tillförenne litet
nog var bekymrat om des christendoms kundskap, nu mera
därutinnan finnes märkeligen vara undervijst.
Till att vara deste bättre försäkrat om dhe prästmäns
skickeligheet och lärdom, som tijd effter annan blifva föreslagne
eller elliest komma i consideration att niuta befordran
till dhe effter handen ledige blifvande kyrkioherdeoch
andre dylijke embeten, jemväl och på det hvar ock
en så mycket mehr må vara åhugsam om all nödig förkof
-
Bilagor.
287
ring uti een grundelig lärdom och dhe stycker, som en
skickelig prästman ägnar att vetta och förstå, så häfver
högstsahl. Hans Kl. Maijitt högstberömmeligen förordnat,
att dhe prästmän, som sökia befordran, altijd och så offta
det skeer, för än dhe niuta den samma till godo, skole
ordenteligit examen och förhör undergå; till att förbijgå
inånga flere högstnyttige förordningar, dem högstsahl. Hans
Kl. Maij:tt jemväl i detta målet tijd effter annan uti des
lofvärdigste regementztijd häfver låtit uthgå, såsom ibland
annat för bättre skick och ordnings skull om prästers
vijgande uthi domkyrkiorne och intet annorstädes, och
deras vijdare bepröfvande uti lärdom på allmänne Prästemöten
åhrligen medelst anstälte disputationer och andre
låfvärde öfningar, hvarigenom redan en önskelig nytta
för Guds försambling har fölgdt och ännu en större hädan
effter står att förvänta.
Academiernes constitutioner och ordningar häfver högstsahl.
Hans Kl. Maij:tteij heller underlåtit att låta öfversee,
rätt- och förbättrandes dem samme i många stycken, förutan
att högstsahl. Hans Kongl. Maij:tt jemväl författat
alfvarsamme förordningar, hvarmedelst ibland annat hvarjehanda
vid dhe academiske exercitier och öfningar förefallande
egenvillige meningar, nyfikenheter och ordesätt, som
kunna strijda emot vår christelige troo och lähra samt
det, som den Helige Skrifft därom innehåller, och således
förorsaka hos ungdomen någre irringar och ovissheeter,
men hos andre evangeliske Academier vidrige omdömen,
aldeles varda förbudne och förkastade.
Afven väl häfver högstsahl. Hans Kongl. Maij:ttz nådige
omsorg sträckt sig till Gymnasier och Scholor, i det
högstsahl. Hans Kl. Maijrtt icke allenast låtit af trycket
uthgå en fundamental scholseordning, hvareffter ungdomens
undervijsning öfver hela rijket skall blifva fullfölgd och
värkstäld, utan och lärarnes vilkor förbättrat, jemväl
fast mångestädes i landsorterne af nyo nyttige scholar
opp- oell inrättat, så att dhe fattige, som icke hafva råd
och lägenhet sine barn till scholorne i städerne att sända
eller dem där till scholsegång oppehålla, kunna med beqvämligheet
och utan serdeles kostnad och besvär låta dem i
neigden hos sig på landet effter nödvändigheten och hvars och
ens råd och ämbne uthi läsande och skrifvande undervijsas.
288
1697.
Såsom merendels på alle Rijksdagar för detta klagomål
äre förde dels af siälesörjarne att dhe intet fyllest undfå
sin rättighet af åhörarne, dels af åhörarne att dhe i det fallet
uthöfver billigheten blifva platzade af sine siälesörjare, så
häfver högstsahl. Hans Kl. Maij:tt låtit sig angelägit vara
att författa visse stadgar och förordningar, hvarmedelst Prästerskapet
å sin sida blifva satte uti vissheet om sine tillständige
rättigheeter och inkomster utaf åhörarne sampt
församblingarne å andre sidan varda underrättade om det,
hvad dhe till sine siälesörjare effter lagh och förordningar
böra erläggia och uthgöra.
Desutan som Capellanernes vilkor på dhe fleste orterne
i rijket för detta hafva varit mäkta knappe, ty häfver
högstsahl. Hans Kl. Maij:tt försedt alle Capelianer öfver
hela rijket, som någon understöd betarfvat, med visse boställen
eller capellansbohl, hvarigenom deras vilkor till
een märklig dhel äre blefne förbättrade.
På det man och i kort begrep må kunna see, hvad
Academier, Gymnasier, Scholar och Hospitaler sampt Prästerskapet
i synnerheet, såsom till präst- och cappellansbohl,
jemväl elliest till deras understöd vid deras embeten
af höga öfverhetens höga nåd åthniuta och dem tijd effter
annan är vordet förlänt, så äre uppå högstsahl. Hans Kongl.
Maij:ttz nådige befallning vederbörande i värket begrepne
däröfver att oprätta ett särskilt värk eller book.
Till att förekomma all egenvillig disposition med städernes,
Academiernes, Domkyrkiors sampt Hospitalers af
höga öfverheten förlänte medell och intrader, häfver högstsahl.
Hans Kl. Maij:tt låtit sin omsorg vara icke allenast
att formera så för den ene som andre visse stater, proportionerade
effter hvars och ens inkomster, utan och att
författa visse reglementer, hvareffter samma stats medell
skohle blifva administrerade, varandes dhe samme redan
till störste delen uthfärdade.
Af allt det, som till andeligit bruk och nyttiande
fans vara förlähnt anten af höga öfverheten eller eenskijlte
personer, förminskade högstsahl. Hans Kl. Maij:tt
aldrig det ringaste, utan lät detsamma oförryckt därvid
förblifva, oaktat det genom reductionen i förmågo af
rijkzdagzbesluten den Kl. Cronan borde vara hemfallit,
förklarandes allenast att sådane förlähningar, af privat
Bilagor.
289
personer gifne, skulle ombytas till deras titell och undfå
nampn af gåfvor, till pios usus förlähnte uthaf höga öfverheeten.
Athskillige Guds buus och kyrkior, såsom hvarest
dens Högstes ähra bor och hans helige nampns åminnelse
är stifftat, har högstsahl. Hans Kongl. Maij:tt ånyo låtit
anläggia och opbyggia, men ännu flere med stor bekostnad
förbättra och oplaga, aldrig anseendes kostnaden, enär
den stora Gudens ähra och des församblings välfärd och
bästa stod att befordras och befrämias.
Till ett märkvärdigt tekn däraf håller Kl. Maij:tt
nödigt dess trogne undersåtare och Ständer på detta rummet
att föreställa, huru som högstsahl. Hans Kl. Maijrtt
af ett christeligit behiertande till det beklagelige tillståndet,
hvarutinnan des gamble undersåtare den svenske kolonien
eller församblingen i America sig monde befinna,
högstbeprijsligen till den evangeliske lärans vid makt
hållande och fortplantande därsammastädes, jemväl dhe
barbariske inbyggiares opplysning och förkofring om Gud
och den saliggörande läran, medh anseenlig bekostnad häfver
låtit en serdeles catechismum uti vårt svenska så vähl
som dbe hedniske inbyggiares språk och tungomåhl af
trycket utligå och jemte ett gott förråd af andelige svenske
och bibliske böcker genom frenne skicklige och lärde prästmän
och Guds ords tienare till Americam försända, dhe
där skohle sökia Guds ord därsammastädes att predika
och sacramenterne rätteligen uthdela till befordran af
ofvanbemelte församblingz och inbyggiares andelige välfärd
och eviga salighet; att man här förtijger dhe månge
och ansenlige förähringar, som högstsahl. Hans Kongl.
Maij:tt har låtit göra till een och annan luttersk försambling
uthomlands, som därom sökt Hans Kongl. Maijitt.
Månge flere christelige intet mindre än hälsosamme
och nyttige stadgar och föroi’dningar stodo här att andragas
till betygande af den högstlåfvärde nijt och ijfver,
som högstsahl. Hans Kongl. Maij:tt städze har haft till
att befordra och befrämia den stora och alzmäktige Gudens
ähra och des sanna dyrkan sampt inplanta densamma
uti alle des trogne undersåtares hiertan till deras siälars
evige salighet; men som sådant dels skulle förorsaka en
alt för stor vidlöfftigheet, dels alla kan vara kunnigt, då
Sv. Ridder slc. o. Adels riksd.-protXVI. 1697. 19
290
1607.
dhe allenast något efftertänkiande vilia bruka, så vill man
låta beroo vid det, som redan är anfördt, ock skrida till
den andra grundpelaren till ett sålt och lycksaligt regemente,
som är rättvisan eller lagh och rätts oväldige
skippande.
Hvad nu den samma vidkommer, så läre alla Sveriges
rijkes och des underliggiande provinciers inbyggiare
ingen mindre orsak hafva med vyrdnad oell tacksamt hierta
att fägna sig öfver den högstberömlige försorg och nijt,
som högstsahl. Hans Kl. Maij:tt jemväl däifföre häfver
burit, och aldenstund högstnödigt är, att lagen i ett rijke
är klar, tydelig och fullkommen, hafvandes rättvijsan till
fundament och grundvahl, medan icke allenast alle landsens
inbyggiare i gemen uti alt deras förehafvande däraf böre
kunna hafva en viss och säker undervisning om det, som
bör hållas före vara rätt eller orätt, utan och domare i
synnerhet en regel och rättesnöre, hvarelfter dhe med
trygghet måge kunna afgöra och slita hvarjehanda dem
förekommande tvister och strijdigheter, men däremot finnes
vår svenska lagbok opfyld med många mörka, tvifvelaktige
och vid desse tijder obruklige sampt den gemene man
heel obekante och okunnige ordesätt, så att den samma af
allom icke lätteligen kan förstås, är jemväl des utan dels
genom tijdernes omlopp, dels genom sedermera affattade
recesser, stadgar, ordningar, Kongl, rescripter och resolutioner
i många stycken förändrad och således ofullkomlig
blefven, hvaraf ofta är händt, att icke allenast mången af
okunnigheet, icke varandes om lagsens rätta mening noga
underrättat, häfver råkat uti fåfänge och kostsamme trätor,
utan och domarne hafft tillfälle effter egit behag och
godtyckio lagen att vrängia och uthtyda, rättvijsan till meen
och hinder; — ty häfver högstsahl. Hans Kongl. Maij:tt
så i betraktande därtill, som och att Ständerne i des lofvärdigste
förfäders tijder, jemväl i des minderåhrighet vid
alle deras allmänne mothén och sammankomster giort ansökning
om lagens revision och förbättring, för ett med
dhe nödigste och angelägneste des rijkes syslor ansedt
vara att förfordra och befrämia det samma. Och ehuruväl
tijd effter annan, serdeles i Konung Carl den nijondes och
Drottning Christinae tijder därpå är vordet arbetat, så
Bilagor.
291
har dock därmed för de tijders infaline krijg sampt månge
andre svårigheter dels kommit att stanna ved en blott
begynnelse, dels hvad åthgiort blifvit mycket ofullkomligit,
såsom ett värk hvilket Gud synts hafva velat bespara och
lembna till högstsahl. Hans Kl. Maij:ttz försorg till en märkelig
förökning af dess på så mångfaldigt annat sätt förvärfvade
odödelige beröm och ährelof. Högstsalige Hans
Kl. Maij:tt monde fördenskull straxt effter sitt anträde
till rijksens styrelse däröfver förordna visse förfarne män;
dock som krijgzbuller kort därpå inföll, så blef därtill
intet synnerligit åthgiort, för än det samma ophörde, då
högstsahl. Hans Kl. Maij:tt åhr 1686 å nyo förordnade en
serdeles commission, bestående af lagfarne män, som effter
en af Kl. Maij:tt dem föreskrefven instruction skulle sig
företaga den gambla lagen till öfverseende och förbättring
och den samma icke allenast på tydelig och för tijden
bruklig svenska försättia, utan och i dhe stycker opfylla,
ändra och förbättra, hvarest anten något kunde finnas vara
uthlåtit eller och genom senare Kongl, förordningar och
stadgar samt långlig och rättvijsan enlig sed vän jo förändrat,
gifvandes vid handen hvad än vidare till lagsens
fullkomligheet och förbättring dem kunde synas vara nödigt
och nyttigt, sedan dhe sådant hos sig föruth väl hade
öfverlagt samt i behörig ordning och skick sammanfattat.
Därigenom är sedermera detta så högt angelägne värket
genom Guds nådige tillhielp och medvärkan medelst högstsahl.
Hans Kongl. Maij:ttz oaflåtelige omvårdnad sampt
dhe tillförordnades berömmelige flijt och osparde möda så
vida brakt, att gifft- och ärfdabalkerne så väl som byggningebalken
redan åhr 1694 af högstsal. Hans Kl. Maij:tt
äre blefne gillade sådane som dhe nu finnas opsatte,
konungs- och jordebalken färdige Kongl. Maij:tt underdånigst
att föredragas, högmåls- och eedzöresbalken med
dem om dråp och såremåhl, stöld och tiufverij, hor och
lägersmåhl jempte dhe däröfver inkombne påminnelser färdige
uti Commissionen at företagas, återståendes sålunda
allenast rättegångzbalken, handelsmåhlsbalken, stadzordningarne,
siö- och vexellrätten etc., hvilka under händer
äre att utliarbetas och sedan i Commissionen komma att företagas
och förfärdigas, att man således genom Guds vidare nåd
på hela värket med det första kan förmoda ett önskeligit
292
1697.
slut. Och emedan det, som således affattas och förordnas,
skall blifva en allmän lag, hvareffter hvart och ett förefallande
måhl öfver hela rijket bör afdömmas och slijtas, ty
häfver högstsal. Hans Kl. Maij:tt låtit sig om hiertat vara
därvid att bruka en så försiktig methode, som möijeligit häfver
varit, på det alt måtte blifva deste fullkomligare, ty
sedan den tillförordnade Commissionen hos sig hade utkarbetat
och förfärdigat balkarne, äre dhe samme afskickade
blefne till alle Gen. Gouverneurer, Gouverneurer och Landshöfdingar
i hela rijket sampt alle öfver- och underdomstolar,
till den ändan att dhe måtte hafva lägenhet däröfver
till att inkomma med deras påminnelser och tankar.
Samma påminnelser äre därelfter först af Commissionen i
behörigt öfvervägande tagne och sedan Kl. Maij:tt tillijka
med Commissionens däröfver yttrade betänkiande jemte
sielfve balkarne i des Kåd föredragne, hvarpå öfver hvart
och ett måhl effter ett moget och noga öfverläggiande är
vordet affättat det, som här effter skall blifva och hållas
för en lag, så att med ett så högt angelägit värk intet någon
högre och större sorgfällighet och försiktighet har kunnat
brukas, än som på förberörde sätt är skedt.
Såsom jemväl i lag och rätts skippande en stor oreda
sig däraf förorsakar, att uti ett land och rijke, hörande
under en öfverhet, blifver justitien förvaltat effter åthskillig
lag, så är genom högstsal. Hans Kl. Maij:ttz högstbeprijslige
omvårdnad i Skåne redan den svenske lagen
vedertagen, så att i stället tillförende därsammastädes
alle förefallande justitisemåhl och rättegångssaker effter
dansk lag och rätt blefve afhulpne, varder nu mera den
svenska lagen och processen vid alle domstolar brukad och
fölgd, och är man i värket begrepen samma lijkheet i justitiens
administration jemväl att introducera i provincierne
Est- och Lijfland, så vida sig sådant göra låter, till hvilken
ända balkarne till den nya lagboken med domstolarne
därsammastädes blifva communicerade, och gifves ett godt
hopp om görligheten, i dy så Landt- som Stadsrätterne dersammastädes
gifvit tilkänna, det deras statuta och landträtter
fast mycket komma öfverens med den öfversedde lagen,
önskandes att en uniformitet därutliinnan må kunna träffas.
Dock på det dhen gamble lagens mörk- och ofullkomligheet
uthi ett och annat måhl icke vidare måtte lända
Bilagor.
298
rättvisan uti des rätta lopp till hinder och meen, medlertijd
att samma lag, som förberördt är, blifver öfversedd och
allmänt publicerad, ty häfver högstsal. Hans Kongl. Haij:tt
låtit sig högst angelägit vara icke allenast medelst åthskillige
uthgifne förklaringar att uthreda dhe rum och
ställen, som därutinnan funnitz vara mörke, utan och genom
fast många nya förordningar att opfylla och förbättra
hvad som anten är befunnit fehlas, eller och genom senare
tijder vara förändrat, syftandes allesammans dels till rättvijsans
oväldige skippande, dels till rättegångernes promptare
fortsättiande, dels till dhe fälte domars obehindrade
värkställighet, dels och till dhe rättsökiandes såväl som
domarnes och befallningzhafvandernes beskydd och effterrättelsé,
såsom i synnerhet af efterföliande stadgar och
förordningar är till seendes, nemligen Kongl. Maijittz förordning
innehållandes någre måhl till vidlyfftigheters afkortande
och lindring uti rättegånger för dhe strijdande
parter både vid öfver- och underrätterne. 2. Förordning
angående stembning vid dombstolarne sampt execution och
uthmätning af dhe måhl, hvilka uti tvenne domstolar äre
vundne, ändock där emot blifver vädiat. 3. Förordning
om dem, som till att hindra executionen af fälte domar,
eller och att besvära domaren, beropa sig på nye skähl,
och hvad där vid bör i akt tagas. 4. Kongl. Maijittz
resolution och förklaring öfver landslagens rätta förstånd
och mening i dy måhl, när hustruns fasta arfvegods sökes i
betalning för den giäld, som i varande äktenskap är contraherad
och giord. 5. Förklaring om dhe skyldskapsgrader,
som till äktenskaps byggiande skohle vara förbudne.
»i. Förklaring öfver lagsens rätta förstånd och mening
angående testamenten. 7. Förklaring huru vida den dödas
halfsyskons barn kunna blifva samarfva med halfsyskon,
enär inga andra närmare arfvingar äre. 8. Förklaring
öfver Kongl. Maijittz resolution åhr 1680 angående gamble
preetensioner och skulder, som uppå tiugu åbrs tijd icke
äre rätteligen påtalte. 9. Förordning huru i dömmande
skall förhållas, när stridighet opväxer om skogen mellan
förmedlade och oförmedlade hemman så vähl som mellan
bohlbyarne och gärdehemman. 10. Förordning huru vida en
rustningzhållare må hafva makt att gifva sin hustru morgongåfva
utaf den skatträttigheet han rustar före, sampt
294
1097.
huruledes monteringen skall considei-eras uti arftagande
effter en crono rusthållare, enär den samma med döden afgår.
11. Förordningar af åthskillige tijder, det inga sollicitanter
och rättsökiande skohle gå Landshöfdingarne eller
vederbörande rätter och domstolar förbij, utan sig altijd
där först angifva. 12. Förordning att ingen skall vara
tillåtit såsom fullmäktig agera i dhe saker, hvilka han
tillförende i dhe nedrigare instantierne såsom domare eller
rättens betiänte häfver hanterat. 13. Förordning att icke
någon Kongl. Maij:ttz betiänt utan särskilt Kongl, tillstånd
antingen hoos öfver- eller underrätterne och Collegier
skall tillåtas för andre inför rätta att drifva och
uthföra någre saker och ärender. 14. Förordning om Advocater
och Procuratorer, förutan ännu månge flere hälsosamme
stadgar, såsom om dueller och slagzmåhl, om oliud
och förargelse i kyrkior, om eeder och sabbatzbrott, om
lönskelägersmåls afstraflande så väl förste gången, som
där man offtare därmed skulle beträdas, item om barnamord
med mehra.
Dhe högstnyttige reglementer och ordres högstsal.
Hans Kl. Maij:tt tijd effter annan låtit utfärda och afgå
till des Hoff- och öfverrätter hafva intet heller litet hulpit
till befordran af justitiens prompte och rättrådige administration
och förvaltande, bestående dhe samme förnämbligast
uti effterföliande måhl: Först såsom arbetet,
serdeles i Svea Hoffrätten, vid ändan af sidsta krijget
befans sig således hafva förökt och formerat, dels för bemelte
Hoffrätts vidt begrepne jurisdiction, dels och för
dhe månge tijd effter annan af hvarjehanda tillfälle till
dess enskijlte dijudication remitterade angelägne och vidlöfftige
värf och ärender, att det samma omöijeligen utan
märkeligit hinder uthi dhe sedermera dageligen inkommande
rättegångssaker kunde bestrijdas och afhielpas af
dem allena, som samma Hoffrätts ordinarie ledamöter voro;
ty monde högstsal. Hans Kongl. Maijrtt falla på det förslaget
att förstärkia bemälte Hoffrätt med någre flere lagfarne
män, dhe där sådane oafgiorde ährender till ett fordersamt
och rättvijst slut och uthslag skulle förhielpa.
Och ehuruväl i begynnelsen högstsal. Hans Kongl. Maij:ttz
tanka och mening eij var dem, som således Hoffrätten till
förstärkning öfver ordningen blefvo antagne, längre där
-
Bilagor.
295
vid att löna och bruka än det gambla arbetet, som sig
hade sankat, påstod och varade, så har dock högstsal.
Hans Kongl. Maij:tt sedan den tijden, i betraktande af
värketz stora vidlöfftighet och tillväxt, förorsakat af
dhe månge slagzmål och tvister, som tijd effter annan
immediate af bemälte Hoffrätt komma att optagas, men serdeles
af dhe mångfaldige importante actioner, som Kongl.
Maij:ttz ombudzman å Kongl. Maij:ttz vägnar emot en
eller annan föranlåtes att föra, item alle dhe af reductionen
endtståndne strijdigheeter, alla bancosaker, tvister
angående rijkzdagzbevillningar samt Krijgz- och Ammiralitetscassan,
intet undgå kunnat dem än vidare på en
behaglig tijd att bijbehålla, hafvandes lijkväl därvid giort
den förordning och anstalt, att mehrbfemälte] Hoffrätt på
tvenne ställen tillijka sakerne skall företaga, referera och
afdömma, på det alt så mycket skyndesammare må skrijda
till slut.
Såsom hvarjehanda oreda och oskick ved justitiens
administration sig däraf förorsakade, att Lagmäns- och
Häradshöfdinge-embeterne tillijka med räntorne för detta
vore underlagde andre högre embeten och hvarjehanda
ståndspersoner, de där sällan eller aldrig sielfve sådane
sine anförtrodde domareembeten månde förvalta, utan brukade
i sitt ställe substituter; ty monde högstsahl. Hans
Kongl. Maijitt straxt effter des lyckelige hemkomst från
krijget skilia bemelte domareembeten ifrån dem, som af
andre förrättningar voro sysselsatte, och i stället förordna
särskilte skickelige personer till Lagmän och Häradshöfdingar,
hvilka sielfve och icke genom substituter deras
embeten skulle förträda samt vara innom deras lagsagu och
härader boende, på det icke något måtte blifva försummat,
som på deras embeten ankommer, fördelandes där hos således
häraderne, att hvar Häradshöfding beqvämligen kan
hinna sitt embete tillbörligen förvalta och de därvid förefallande
domaresyslorne bestrijda, och blifver nu mera
hvart åhl- lagmansting håldne, i stället de tillförende allenast
förrättades hvart tridie åhr.
Genom dhe alfvarsamme befallningar, som bögstsal. Hans
Kl. Maij:tt låtit afgå till alla Gouverneurer och Landshöfdingar,
är i lijka måtto den osed vorden afskaffad, att Lagmän
och Häradshöfdingar rest ifrån tingen, för än hvar och en,
296
1687.
sorn där hafft något att göra, uti sin sak på begäran skriffteligit
svar och resolution erhållit, förordnandes högstsal.
Hans Kl. Maij:tt att Gouvernenren eller Landshöfdingen,
hvilken eliest åligger tingen att bijvijsta, skall icke
allenast i folie af den 9 § i rättegångsordinantien fordra
sakerne till rätta och tillhålla Häradshöfdingarne sig till
rättelse att ställa Kongl, förordningar om tingztijinorne
med mera, som därtill hörer, utan och där han skulle
förmärkia någon egennyttighet, eller att någon kunde
hafva fog sig öfver Häradshöfdingarne att besvära, då
infordra desses förklaring häröfver och den tillijka med
den klagande partens skrifft till Hoffrätten öfversända,
därsammastädes att skärskådas och rättas, på det den
fattige så mycket fordersammare sampt med mindre omkostnad
till sin rätt må blifva förhulpen och icke genom
medellöshet därifrån stängias; dock så att därvid i akt
tages hvad lag och processen om vad ifrån Tingzrätten
uti rättegångsordinantiens förberörde 9 § om åthskildnaden
mellan domare- och executorsembetet klarligen förmäler.
På det Häradshöfdingarne jemväl tillijka med dhe andi^
underrätterne af rädzlo för straff, där de beträdes
otilbörligen deras embeten förrätta, med så mycket större
omsorg måtte läggia sin vin därom, att utaf dem hvar
och en måtte vederfaras rätt och skiähl, ty häfver högstsal.
Hans Kl. Maij:tt alfvarligen anbefalt des Holfrätter
att hafva en noga och tilbörlig opsikt på alle under dem
sorterande rätter, så att dhe med behörig ähuga och flijt
deras embeten förvalta utan någon egennyttighet och försummelse,
låtandes dem, som beträdes där emot handla,
straxt af Fiscalen anklagas och sedan utan anseende till personen
effter lag och förordningar plikta. Skulle och så hända,
att någon af dhe ordinarie Häradshöfdingarne blefvo hindrat
ifrån des embetes förvaltning medelst siukdom eller suspension
ifrån tiensten för begångne fehl och förseelser, så
äre Hofrätterne af högstsal. Hans Kl. Maij:tt beordrade
att uthsee och förordna sådane personer till deras substituter,
som därtill pröfvas skickelige, stannandes på vidrig
händelse ansvaret uppå Hotfrätten. Så får icke heller någon
Häradshöfding resa någon vertz utom häradet utan
Kl. Maij:ttz lof och minne. Härtill hörer: 1. Högstsal.
Bilagor.
297
Hans Kl. Maij:ttz befallning till alle Holfrätter att beordra
underdomarne, som appellationer emottaga, det dhe
icke allenast rätteligen oell omständeligen parterne därom
underrätta utan och uti sine appellations attestatis tydeligen
utföra alt det, som parten nödvändigt bör i akt
taga, på det han sin rätt och fatalier icke må försumma,
medan man som offtast har måst förspöria, att enfaldige
parter, icke hafvandes så noga, som sig-bör, kunnat förstå
dhe appellerade sakerne i rättan tijd hos öfverdomarne
elfter lag och processen att anhängige göra, des medelst
genom hvarjehanda omsvefver offta äre blefne ifrån deras
rätt stängde, och således Kongl, Maij:tt med mångfaldige
ansökningar besvärad om restitutioner utan att
ändå vara försäkrat, om sådan försummelse af okunnighet
eller vårdslööshet var tillkommen. 2. Ordre att
Hoffrätterne både sielfve skyndesamt skole afgöra alle
förefallande criminal saker så väl som och tillhälla underdomarne
att effterkomma det samma. o. Ordres att
Hoffrätterne skole communicera dhe uti fiscaliske actioner
fälte domar med vederbörande Landshöfdingar. 4. Ordre
att Hoffrätterne Kongl. Maij:tt oåthspord icke skola uthfärda
någre leijdebref, hälst i grofve saker. 5. Kongl.
Maij:ttz förordning huruledes förhållas skall med omröstandet
i civil saker, då vota blifva paria och Preesidenten
eij är tillstädes. 6. Förordning angående voteringar
så uti criminal som civil mähl. 7. Förordning huru vida
det votum, som en gång uti en sak är fält och utsagt,
må sedermera kunna förändras eller ytterligare förklaras,
innan domen blifver publicerad. 8. Förordning huru vida
dhe remisser skole vara till förstå, som af Kongl. Maij:tt
åth en och annan varda gifne. 9. Förordning angående
tijonde penningen af det arf, som ärfves utur städerne.
10. Förordning huru förhållas skall, enär adelige hus begära
cessionem bonorum. 11. Förordning huru förhållas skall
med appellationerne uti dhe måhl, som angå olofligit skogzhygge
på Cronones enskijlte parker. 12. Förordning huru
förhållas bör med tvister, som angå militie- och cronohemman
sampt deras ägor. 13. Förordning huru förfaras skall
med tvister, som opkomma emellan cronohemman och andra.
14. Förordning angående dhe queestioner och stridigheter,
som opkomma om sämje- och stadgehemman sampt
298
1697.
stubbrättigheter. 15. Taxa eller reglemente, hvareffter
ordinarie syner och dylike förrättningar böre betalas.
16. Taxa på dhe domar, resolutioner och bref, som vid
Hoffrätterne uthgifves, förutan ännu otålige månge andre
rescripter och förordningar, som man till att undvijka alt
för stor vidlöfftighet icke får allenast till deras titlar
här indraga, dock alle syfftande till justitiens prompte
och rättrådige administration.
Och som Justitise-Revisionen är den yppersta och högsta
domstolen i rijket, beklädandes den samma Kl. Maij:ttz
egen höga person jempte des Råd, så häfver högstsal. Hans
Kongl. Maij:tt icke heller underlåtit till rätternes så väl
som dhe revisionssökiande parters nöijaktige undervisning
och efterrättelse därvid tijd effter annan åthskillige
högstnyttige placater, stadgar och förordningar att affatta
och uthfärda låta, såsom är i synnerhet: Förordning om
justitisesakerne i Kongl. Revisionen sampt hvad därvid bör
i akt tagas. 2. Förordning huru med acternes uthtagande
och återlefvererande af parterne skall förhållas. 3. Förordning
angående dhe skriffter, hvilka på Justitise-Revisionens
vägnar någrom till förklaring blifve tillstälte, innom
hvad tijd dhe böre åtherlefvereras. 4. Förordning
huruledes dhe supplicationer och skriffter skole vara stälte
och underskrefne, hvarmed gement och enfaldigt folk i
Kongl. Justitim-Revisionen inkomma. 5. .Förordning om
revisionseedernes afläggiande så af principaler som fullmäktige,
innan någon deduction emottages. 6. Förordning
angående det missbruk, som sig hade inrijtat med skrifftelige
memorialers insinuerande effter sluten action, så väl som
och om Advocaters straff, de där öfvergifva deras principaler,
sedan de för dem uti Justitise-Revisionen hafva
skrifvit. 7. Förordning angående deras afstraffande, sorn
af hvarjehanda ogrundad invändning understå sig någon
Kongl. Råd att jäfva. 8. Förordning huruledes med expensernes
erläggiande skall förfaras, enär någon sak genom
Justitige-Revisionens dom är sluten och till ända
brakt. 9. Förordning angående revisionspenningarnes
återlefverering, enär Hoffrätternes dom ophäfves eller på
något sätt ändras. 10. Förordning angående frij villige föreningar
så ock desererande i revisionssaker, med ännu mera.
Bilagor.
299
Ock kan med största skäl här andragas högstsal. Hans
Kl. Maij:ttz höga person såsom det högsta och största
exempel här på jorden af en rättrådig och där hos vakande
domare, alle andre rättsinte domare till en märklig efftersyn
och berömlig opväckelse; ty ehuruväl högstsahl. Hans Kl.
Maijitt städze var öfverhopad och sysselsatt af många andre
otålige stats- och regementzsyslor, så häfver Hans Kl. Maij:tt
icke des mindre af en högstbeprijslig ömhet för sine undersåtares
välfärd sampt en ouphörlig omvårdnat för justitiens
framgång eij låtit sig för mödosampt falla sielf
till att sittia uti des Råd fast öfver alle där förefallande
justitieemåkl, och det med en sådan idkesamhet och trägenhet,
att alle icke allenast uti desse förflutne fredzåhren,
utan jemväl ifrån 30, 40, ja 50 och flere åhr tilbakar
uti Justitise-Revisionen inkombne men oafgiorde blefne
måhl och saker fullkomligen äre vordne afhulpne.
Ingen mindre sorgfällighet häfver högstsal. Kl. Maij:tt
burit för lag och rätts ovälduge släppande och förvaltning
så vid des krijgsfolk och milice både till lands och siös
som vid des Cammar- och Commercie-Collegier sampt
Bergs-Collegium jemte de flere där under hörande Bergsoc.
h Grufverätter, jemväl och vid des Borgrätt. Till den
ändan lät högstsal. Hans Kl. Maij:tt först hvad landtmilitien
vidkommer icke allenast de af framfarne Sveriges
Konungar, besynnerligen Konung Gustaf Adolph och
Konung Carl Gustaf, bägge glorvyrdigst i åminnelse, författade
krijgzarticlar öfversee och, alt effter som tijdernes
omskifftelse sampt Kongl. Maij:ttz och rijksens tienst kunde
befinnas fordra, inrättas och uti tiänligare ordning bringas,
låtandes dem samme, sedan detta till Kl. Haij:ttz nådige
nöije var skedt, åhr 1683 under sitt höga nampn allom till
efterrättelse i trycket utgå, utan har jemväl högstsal. Hans
Kl. Maij:tt i anledning däraf vid des armeer och militie
inrättat och förordnat visse så öfver- som underrätter,
inför hvilka alle under krijgzfolket förefallande klagomåhl,
irringar och stridigheter ordenteligen skole angifvas,
optagas, öfvervägas och effter dhe föreskrefne krijgzarticlarne
rättas, afdömmas och afstraffas. På det ochså intet
måtte fattas af alt hvad som länder till rättvijsans och
en rätt disciplins handhafvande, ty monde högstsal. Hans
Kl. Maij:tt i lijka måtto författa och vid slutet af krijgz
-
300
1697.
articlarne bijfoga nödtorfftige ordningar, reglor och instructioner
öfver alt hvad som bör i akt tagas vid dke således af
Kl. Maij:tt förordnade Krijgzrätter, så väl eliest sorn besynnerligen
angående een laga process, ransakning och dom.
Emedan högstsal. Hans Kl. Maij:tt jemväl angelägit
var, att öfver alt hos hela Kl. Maij:ttz milice måtte vara
en lijkhet så uti alt annat som besynnerligen hvad justitien
och krijgzdisciplinen angår, ty monde högstsal. Hans
Kl. Maij:tt åhr 1692 till dhe tyske provincierne Pommern
och Brehmen samt Lijfland affärda des General-Åuditeur,
därsammastädes Krijgzrätterne effter det sätt och vijs att
inrätta, som här är brukeligit, samt där hos dem påminna
och underrätta om alt hvad vidare till en sådan lijkhet
i justitien kunde pröfvas nödigt och tienligit.
Så länge freden varar, häfver högstsal. Hans Kongl.
Maij:tt för serdeles orsaker skull velat sig förbehålla leuteration
af alla dhe domar ved General- och RegementzKrijgzrätten
uti hela des rijke och underliggande provincier,
hvilka någons lijf, tienst eller ähra kunna angå. så
att ingen execution därå må förordnas och anställas, undantagandes
i visse grofve mål, innan samme domar med
därtill hörige protocoller och acter Kongl. Maij:tt blifva
tillskickade, föredragne och sedan därpå des äntelige resolution
är fallen; dock lembnes General-Gouverneurer och
Gouverneurer i någre måhl, de där esomoftast förefalla,
sielfve dhe fälte domarne att leuterera.
För örlogzflottan och Kongl. Ammiralitetet häfver
högstsal. Hans Kl. Maij:t så mycket nödigare eraktat,
att en viss lag och förordning måtte blifva giord till rättvijsans
och en god ordningz befordran därsammastädes,
som tilförende ingen sådan fullkomlig och allmän fans
vara uthgifven och publicerad. Fördenskull högstsal. Hans
Kl. Maij:tt ved samma tijd eller kort där effter monde
uthsee och förordna visse och därtill skickelige personer,
hvilka icke allenast skulle igenomsee alt hvad af forna
Sveriges Konungar angående Kl. Maij:ttz och des rijkes
flotta och siömakt skriffteligen kunde finnas vara stadgat
och författat och däraf uthdraga alt hvad til desse tijder
kunde vara tiän- och lämpeligast, utan och tilläggia hvad
närvarande tillstånd kunde finnas fordra, så att däraf ett
riktigt och fullkomligit värk måtte kunna göras, hvilket
Bilagor.
301
sedan det af dhe därtill deputerade till Kongl. Maij:ttz nöije
således var förrättat ock högstsal. Hans Kl. Maij:tt sielf
det samma än vidare hade sig föredraga och föreläsa låtit,
så har Kongl. Maij:tt änteligen häröfver uti ett sådant
slut och förordning stannat, som sielfve af H. Kongl.
Maij:tt underskrefne och åhr 1685 i trycket uthgångne
siöarticlar det samma utkvijsa, ved hvilka högstsal. Hans
Kongl. Maij:tt har låtit foga åthskillige nödige ordningar,
reglor och instructioner angående så väl sielfva Ammiralitetsrätterne
i gemen och deras behörige inrättning som
rättegångerne i synnerhet, dhe där vid samma rätter
kunna förefalla, med hvad eliest till laga process, ransakning
och dom hörer, att man här förbijgår dhe månge
stadgar och förordningar, hvilka högstsal. Hans Kongl.
Maijitt j ustitieeväsendet vid des Ammiralitet beträffande
tijd effter annan sedermera häfver låtit uthgå.
Gammar- och Commercie-Collegierne angående, så häfver
högstsal. Hans Kongl. Maij:tt af en högstbeprijslig
nijt för justitiens riktige lopp där sammastädes icke allenast
hälsosamligen förordnat, att samma process, som i
Iloffrätterne är bruklig, skall jemväl folias ock i akt tagas
vid de rättegångssakers afdömmande, som uti bemälte
Collegier förekomma, så vida deras natur och andre omständigheter
sådant kunna medgifva, utan och där jemte
försedt dem med sådane resolutioner och reglementer, som
till rättegångssakernes fordersamme afhielpande synts vara
dhe nyttigaste, och änteligen åhr 1689 författat för dem
en formell rättegångzprocess, hvarmedelst blifva hemmade
och afskaffade dhe mångahanda och snart sagt oändelige
observationer och förklaringar med hvad mera som tillförende
var optänkt till processens förhalande, liafvandes dhe
för det öfrige i befallning stricte att hålla sig vid lag
och förordningar, men uthi dhe mål, hvarest ingen klar
lag finnes, att inhämpta och förvänta Kongl. Maij:ttz egit
nådigste uthslag, till förtijgande af dhe månge andre högst
nyttige förordningar, hvilka högstsal. Hans Kongl. Maij:tt
icke mindre för berörde Collegier så väl som GammarRe
visionen, hvilken nu mera från Cammar-Collegio är
söndrat, än dhe under dem lydande Accisrätter till deras
efterlefnad uti justitiens förvaltning häfver uthfärda
låtit.
302
1697.
I lijka måtto är Bergs-Collegium med de där under
hörande Bergs- och Gr ofver ätt er icke allenast som offtast
påminte vordne vid justitiens ock processens administration
sig till rättelse att ställa alle i förra tijder af framfarne
Konungar utfärdade och dem i dömmande till effterfölgd
föreskrefne hälsosamme stadgar, instructioner och
förordningar, utan har jemväl högstsal. Hans Kl. Maij:tt
des utan författat åthskillige nödige och för bergvärken
nyttige förordningar, hvilka för deras egenskap och bearbetande
en prompt befordring betarfva, sampt stadgat lag
öfver det, hvarpå tillförende ingen så tydelig varit, och
eliest eifter tijdernes beskaffenheet förändrat och förbättrat
ett och annat måhl uti 1649 åhrs bergsordningar, kunnandes
private strijdigheter, då parterne observera dhe i dy
måhl om processen giorde förordningar, innom ett åhr och
offta på mycket kortare tijd ifrån saksens ineaminerande
in prima instantia med laga dom hos öfverdomaren afhulpne
blifva, så framt någondera parten icke sielf förorsakar
ett längre drögzmål.
På det jemväl icke mindre vid Kongl. Hofvet än annorstädes
öfver hela rijket alt skick- och ordenteligen måtte
tillgå, och dhe, som där under lyda, så väl som andre Kl.
Maij:ttz undersåtare hafva en omständelig lag och ordning,
som dem om deras plikt och skyldighet i synnerhet kan påminna
och underrätta, så häfver högstsal. Hans Kl. Maij:tt
låtit tillsammandraga alt hvad uti dhe förre Sveriges Konungars
månge och åthskillige hoffordningar och gårdsrätter hoffolket
till effterfölgd varit stadgat, och effter ett noga öfvervägande
af alt hvad närvarande tijders beskaffenhet och nödtorft
än vidare därvid kunnat fordra, åhr 1687 visse articlar
stadgat och författat, hvareffter alla dhe, som under
Kongl. Maij:ttz hoffstat höra, sig uti sitt lefverne och
tienst så inn- som uthom borgen skohle hafva att skicka
och rätta, förklarandes jembväl uti somblige mål dem till
större effterrättelse des förre giorde stadgar och förordningar.
Till att lembna samme articlar des större eftertryck,
häfver högstsal. Hans Kongl. Maij:tt en viss Öfveroch
Neder-Borgrätt förordnat och inrättat, hvarest alla
des hoffbetiänte så uti civil som criminal måhl ordenteligen
skole sökias,. tilltalas, dömmas och afstraffas, och
därjemte en besynnerlig rättegångzprocess författa låtit,
Bilagor.
303
hvareffter rättegångerne där sammastädes behörigen skohle
anställas och drifvas.
Uthom detta häfver högstsal. Hans Kl. Maij:tt i nåder
stadgat och förordnat, att på samma sätt som uti förefallande
criminal måhl och ärender förfares med Kl. hoffbetiänte,
skall jemväl utaf Kl. Rådet och Öfverståthållare!!
uti en constituerad formell Slottsrätt procederas och förhållas
med alle Kl. slottsbetiänte, enär dhe med något
brott och förseende blifva beträdde, såsom och med dhe
excesser hvilka en eller annan uthom hoffbetiänte och Kl.
Maij:ttz garde begår på Kongl. Slottet, då och denne
Slottzrätten uti dömmande har sig till effterrättelse att
ställa hoffarticlarne, så vida dhe förefallande måhl därutinnan
just finnes deciderade, men i vidrigt fall rätta sig
effter Sveriges lag och förordningar.
Högstsal. Hans Kongl. Haij:ttz prijsvärde omsorg för
justitien och des tilbörlige förvaltning häfver icke härvid
stannat, utan har Hans Kl. Maijrtt jemväl, till justitieevärkets
deste bättre befordran och underhållande uti de
Tyske länder och provincier såväl som till hemmande af
hvarjehanda därvid sig inrijtade missbruk och oordningar,
effter föruth gången inqvisition och undersökning, huru
alle rättegångssaker vid det höga Tribunalet i Wismar
likmätigt lag och dhe dem till effterrättelse föreskrefne
reglor och ordningar äre blefne skärskodade och afdömbde,
den 15 Martij 1692 under des höga hand allom till effterrättelse
af trycket låtit uthgå och publicera en formlig
och uthförligh visitationsrecess.
Såsom executionsvärket intet är att ansee för någon
ringa del af justitiens förvaltning utan det förnämsta, som
bör gifva sielfva rättvisan krafft och eftertryck, altså
häfver högstsahl. Hans Kl. Maij:tt högstberömligen med
all oförtruten möda och oaflåtelig omsorg låtit sig högt
angelägit vara hvad som till befordran däraf i någon
måtto häfver kunnat lända, sampt till den ändan icke
allenast bekräfftat och stadfäst dhe i högstsal. Hans Kongl.
Maij:ttz minderåhrighet åhr 1669 uthgångne executionsordningar
medelst åthskillige tijd effter annan uthfärdade
nyttige stadgar, utan och i månge stycken dem samme
förklarat och förbättrat, alfvarligen beordrandes alle executorer
och befallningzhafvande dem noga att effterlefva
304
1687.
sampt göra ellie rätt- och exeeutionssökiande all laga handräckning,
som alt närmare kan sees och intagas utur
sielfve förordningarne, hvilka uti ett värk tillsammans
dragne till hvars och ens efterrättelse af trycket finnes
uthgångne.
I synnerhet håller man nödigt däraf här att oprepa:
1. Kongl. Maij:ttz förordning angående värkställigheten af
alle dhe ärender, som till sin behörige execution i provincierne
blifva remitterade, jemte deras straff, som sig
fördrista dem samma på något sätt att hindra. 2. Förordning
huruledes förhållas skall vid seqvestrationer af faste
jordegods och egendom. 3. Förordning när någon med
executorens uti en eller annan sak gifne besked intet är
åthnögd, att då honom skrifftelig resolution gifves, och
sedan huru förhållas skall med deras afstraflande, som vid
anstälte executioner och uthmätningar på ett eller annat
sätt sig förgripa emot dem, som deni samme skohle förrätta.
4. Förordning huru med execution af debitorers
egendom skall förhållas. 5. Förordning l:o att dhe debitorer,
som hafva hos Kl. Maijrtt och Grönan liqvide fordringar,
skohle i mangel af annan löös eller fäst egendom,
hvarmed dhe sine creditorer måge kunna förnöija, vara
befriade för arrest och bysättning till deras personer;
2:o enär emellan debitoren och creditoren blifver tvistigt,
hvad fast egendomb i mangel af löösören först skall till
betalning angripas och exeqveras, att debitoren då bör
hafva valet, hvad han af sin fasta egendomb vill afstå och
gifva i betalning, dock så att med des värdering förfares
effter Kongl, förordningen; 3:o huru förhållas skall med
värdering på löösören; och 4:o om executioners anställande
uppå Kongl. Maij:ttz och Cronones eller des Collegiers
betiänte. 6. Förordning att Gouverneurer och Landshöfdingar
skohle gifva dhe hoos dem om execution eller
eliest ansökiande parter skriffteligit svar med dhe så till
deras egen som den därå fölgde resolutionen hörande skälil
och omständigheter. 7. Förordning att ingen fremmande
Minister skall vara tillstått uti sine buus att antaga och
skydda någon ogärningzman, som dijt in sin tillflyckt vill
taga. 8. Förordning huruledes förhållas skall ved executionen
af deras egendomb, som eederat bonis. 9. Förordning
huru förhållas skall emellan creditorer och debito
-
Bilagor.
305
rerne, enär debitoren förmenes intet vara solvendo, och
somblige af creditorerne vilia gifva honom dilation eller
om något vist accordera, och en eller annan vill sig till
någondera condition förstå. 10. Förordning huruledes förhållas
skall med värderingar. 11. Förordning att arrest
eij må slås på Kongl, betiänters löhner, och att creditorerne
måge göra därom ansökning hos Kongl. Maijrtt sielf
det bästa dhe kunna och förmå. 12. Förordning att ehoo
som hälst finner sig genom någon executors resolution
och förordning besvärad, skall innan en viss föreskrefven
tijd angifva uti Hoffrätten sine besvär däröfver, eller och
där han försummar samma tijd utan laga förfall, så bör
hans klagan icke vidare optagas. 13. Förordning huru vida
en maka uti varande ecktenskap förmedelst sin effter det
örte Cap. Griffterm. B. LL. påstådde gifftorätt är befogat
att angripa, eller des creditorer kunna hafva makt att
sökia betalning af den andre oskyldige makens fasta odalgods
åhrlige räntor för den andras enskijlte gäld skull
eller för brott, och sedan huru vida cessio bonorum må
vara debitorerne sielfve eller och deras erfvingar efterlåten,
med hvad mera som därvid bör i akt tagas. 14. Förordning
huru med auetioneringar af någon fast egendom,
som till Hans Kl. Maijrttz och Cronans afbetalning blifver
anslagen, skall förfaras, och innan burn lång tijd det
må sedan vara effterlåtit den genom auetionen gångne
egendomen att inbörda. 15. Förordning huru vida rusthållarnes
skattejord må i mangell af annan egendom blifva
af creditorerne genom laga medfart till betalning angripen.
16. Förordning det alla laga krafft vundne domar och resolutioner
skole till en prompt execution befordras, oaktat
dhe å nyo kunna vara hos Hans Kl. Maij:tt sielf eller
och hos öfverdomare optagne. 17. Förordning att ingen
executor vid förlust af sin tienst skall fordra något för
sitt besvär vid execution hos allmogen och undersåtarne
för utlagor eller annan innestående cronoskuld. 18. Förordning
huruledes böterne af häradet skole uthgå, då det
effter skogzordningen och placatet om skogseldar blifver
sakfält att böta, när ingen vet, huru elden är löös kommen.
— Felandes således å Kongl. Maij:ttz sida intet något,
som ländt till att förordna och sedan efftertryckeligen
handhafva hvad som till rättvijsans befordran, lag och
Sv. Ridder sk. o. Adels riksd.-prot. XVI. 1697. 20
306
1697.
rätts ordentelige och ovälde skippande samt vundne domars
värkställande till hvars och ens rätts styrkio häfver
kunnat pröfvas nyttigt och nödigt, hvarmedelst så väl som
allt annat högstsal. Hans Kl. Maij:tt visserligen häfver
förpliktat alle sine trogne undersåtare emot sig till een
odödelig vyrdnat och erkäntzell.
Näst detta som ett således på Guds sanna dyrkan
och rättvijsan väl grundat regemente unfår sin styrkia,
värn och försvar af en anseenlig och väl inrättat krigsmakt
så till lands som siöss jemte vährbare fästningar,
hvilka bägge delar icke mindre är ett rijkes prydnad i
fredztijden än des trygg- och säkerhet ved påkommande
feigde, aldenstund därigenom all utvärtes våldsamhet som
krafftigast kan hindras och af höijas, och all inbördes rolighet
som säkrast oprätt hållas; ty har högstsal. Hans
Kl. Maipttz omsorg därföre i lijka måtto varit obeskrifvelig.
Serdeles häfver det första kostat Hans Kongl. Maij:tt
ett så stort arbete, möda och besvär, att oss, som denne
tijden öfverlefva och alt i friskt minne ännu sväfvar, faller
mäkta svårt till att kunna oss detsamma inbilla, men
effterkommanderne läre hålla det för otroligit, ty förutan
det att indelningsvärket i sig sielfft är mäkta stort och
vidlölftigt, så har det åthskillige resor måst omgöras, efftersom
i förstonne var knapp tillgång på hemman och
lägenheter, hvilka därtill kunde anslås, men sedermera
tijd effter annan hemföllo mera och beqvämligare räntor,
hvarmed högstsal. Hans Kl. Maij:tt funnit nödigt bemäite
värk att stärkia, på det det samma nu och i alla tijder
måtte blifva beständigt och intet af hvarjehanda oförmodeliga
påkommande tillfällen och händelser gå öfver ända
och blifva om intet.
Och hvad för det första cavalleriet eller Kongl. Maij:ttz
krijgzmakt till häst vidkommer, så emedan Kl. Maij:ttz
trogne undersåtare och Ständer utaf dhe omständelige berättelser,
som vid dhe förra Rijksdagar så väl som eliest
äre giorde, nogsamt kunnigt och bekant är, uti hvad för
ett slätt tillstånd och författning rijksens krijgsmakt sig
för krijget befann, i dy dhe tilförende under militien hörande
så väl som andre Cronones gods, gårdar, hemman
och lägenheter, af hvilka den samma bort hafva sin un
-
Bilagor.
307
derstöd, styrkio och befäste! se, voro afhände Cronan och
i privatorum händer råkade, dels genom donation, dels
hvarjehanda andre medel, hvilket så mycket lättare kunde
skee, som dhe, hvilka sådan förminskning i Kongl. Maij:ttz
ingiälder till krijgzmaktens försvagande bort afväria, sielfve
hafva giort sig däraf öfverflödeligen delaktige och effter
egen godtyckio och behag absolute därmed disponerat till
militiens undergång och rijketz förblottande af all värn
och försvar, ty håller Kl. Maij:tt så mycket onödigare pä
detta stället därom vidlöfftigt att beröra, som Kl. Maij:ttz
trogne undersåtare och Ständer uti en särskilt berättelse
sådant omständeligen lärer blifva förestält, varandes nog
sagt att högstsal. Hans Kongl. Maij:tt tillträdde des rijkes
styrelse aldeles förfallit och förblottat så af medell
som af värn och försvar, ja där ofvan uppå fördiupat i
en oändelig skuld, i anseende hvartill så väl som i anledning
af des trogne Ständers underdånige välmente påminnelser
och ansökningar samt tillförende afrattade allmänne
rijkzdagzbesluter högstsal. Hans Kl. Maij:tt fant
för oumgängeligit och högstnödigt, först att låta om alle
sådane från militien kombne gods och lägenheter effter
dhe där öfver affattade instructioner skee och anställas
en noga ransakning och skärskodan, och sedan lijkmätigt
samma besluter samt andre Kl. resolutioner, reglementer,
stadgar och förordningar effter saksens omständighet och
befundne beskaffenhet värkeligen indraga och på militien
indela alla dhe hemman, som icke allenast i 1652 åhrs
militiejordebok funnos vara införde, utan och i anledning
af 1655 och 1680 åhrs rijksdagzbesluter för 1632 äre pröfvade
att hafva varit militien anordnade och tillslagne och
således i lijka måtto uti bemäite 1652 åhrs militiejordebok
hade bort vara inteknade, så vida militien ändå icke
hade sin fullkomlige fyllnad, eij heller bestod af det antalet,
som af ålder häfver varit. Men medan alt sådant
ändå icke hinte göra fyllest till sielfva indelningzvärket,
ty häfver högstsal. Hans Kl. Maij:tt låtit det samma undsättias
och förbättras genom andre flere tijd effter annan
Kl. Maij:tt och des Crono hemfalne gods och räntor, förordnande
därhos att alla dhe ägor och lägenheter, som på
hvarjehanda sätt vore kombne att söndras ifrån dhe militien
anslagne hemman, genom visse där till commit
-
308
1697.
terade skulle lagligen till dem samme vindiceras och återvinnas.
Därpå angrep och fortsatte högstsal. Hans Kongl.
Maijrtt med största sorgfällighet och efftertryck sielfva
indelningsvärket i anledning af de där öfver tijd effter
annan i desse framflutne 18 fredzåhren författade och utfärdade
mångfaldige instructioner, bref och förordningar,
och är därmed medelst högstsal. Hans Kl. Maij:ttz oaflåtelige
mödo och besvär samt elftertryckelige pådrifvande
nu mera så vida kommit, att general indelningzvärket för
Kl. Maijrttz lifregemente till häst, hvilket står i Upland,
Södermanland, Yässmanland, Närckie och Vassbo härad i
Västergötland, effter den form, som högstsal. Hans Kl.
Maij:tt sielf approberat och gillat, är aldeles afslutit sampt
under visse skrifvare uthdelt att renoveras och renskrifvas
till sine fyra exemplar, hvaraf til folie af högstsal. Hans
Kl. Maij:ttz förordning Kongl. Maij:tt ett hos sig behåller,
det andra förvaras i Cammar-Collegio, det tridie tillsändes
Landshöfdingen i orten, och det fierde tilställes
Öfversten af regementet, alle 4 exemplaren med Kl. Maij:ttz
egen höga underskrifft authorizerade och bekräfftade. Indelningzvärket
för Östgöta regementet till häst är slutit
uti concept, och tre exemplar däraf i värket att reenskrifvas,
hvarmed och så vida är kommit, att compagnierne äre
färdige men intet ännu emot conceptet collationerade,
återståendes regementzstaben, spanmålsräkningen,Fördubblingz-Corporalernes,
reserve- och beneficiehemmanens räkningar
och hela militiejordeboken, som uti ett band bör
inbindas. Indelningzvärket för Västgöta regementet till
häst är under händer att renoveras, kunnandes komma till
ett änteligit slut, så snart någre ännu utevarande förklaringar
inkomma öfver dhe observationer och påminnelser,
som af vederbörande Contoir öfver samma värk äre blefne
opsatte och des utan få återstående förmedlade hemman
äre vordne refvade. Indelningzvärket för Smålands regementet
till häst är till sielfva conceptet så vida färdigt,
att man, medlertijd skattläggningarne kunna inkomma
ifrån orten, begynt collationera det samma samt opsättia
observationer på ett och annat, som därvid kan vara att
påminna, öfver dhe tvenne Skånske cavallerie-regementerne
så och Hennes Maij:ttz, Kl. Maij:ttz högstelskelige
Bilagor.
309
Fru fadermoders Rijks-Enkiedrottningens lifregemente till
häst, stående i Bahuus lähn och Halland, samt Bahuus
lähns dragoune-esquadron äre fuller ännu inge indelningzvärk
till Cammar-Collegium inkombne; dock arbetas därpå
med ali flijt i orten. Indelningzvärket för Nylands
regemente till häst är under händer att förfärdigas, men
för dhe bägge cavalleri-regementerne, stående i Abo och
Vijborgz lähner, så väl som för de tvenne compagnier
dragouner i det förra lähnet äre ännu inge indelningzvärk
till ofvanb[emälte] Collegium inkomne; dock förväntes dhe
från orten med aldraförsta. Indelningzvärket för Jemptland,
bestående af ett compagnie ryttare och otta compagnier
dragouner, är under händer att öfversees och renoveras.
Indelningzvärket för adelsfahnan är fuller ännu
intet till Cammar-Collegium inkommit, dock arbetas därpå
med all flijt i orterne, ock häfver högstsal. Hans Kongl.
Maij:tt, jemte des högstberömlige åhuga att sättia bemälte
adelsfahna i ett godt skick och stånd, intet underlåtit att
författa och utfärda en fullkomlig rustningzordnin g så för
Sverige och Finland som en särskilt för Skåne, Halland
och Bleking samt Bahuus lahn, lämpat effter dhe provinciers
egenskap, jemte en förklaring öfver den svenska
russtienstordningen, så att därutaf hvar och en kan veta,
hvad hans plikt och skyldighet är till Kongl. Maij:ttz och
des rijkes tienst att i akt taga och fullgöra, kommandes
dock nu mera, oaktat hela indelningzvärket icke fullkomligen
är afslutit, alle officerare med de öfrige betiänte att
åthniuta deras tilordnade löhn och underhåld uti visse
och säkre hemmansräntor, samt dhe gemene ryttare att
bestå utaf så goda rusthåld, att dhe des medelst kunna
vara uti tillstånd, när som hälst deras tienst påfordras till
rijksens och fäderneslandets försvar och säkerhet, uti full
och tillbörlig mondering och uthrustning att brukas och
anföras.
På det ochså alt detta, som högstsal. Hans Kl. Maij:tt
således med största besvär till rijksens bästa, trygghet
och välfärd så högstberömligen häfver giort och faststält,
måtte hafva så mycket bättre bestånd, och tillijka hvar
och een vetta hvad han därvid bör i akt taga, ty häfver
högstsal. Hans Kl. Maij:tt först i anseende till dhe hemmans
häfd, bruk och nyttiande, som militien finnes an
-
310
1697.
slagne, 1684 låtit uthgå ett hälsosampt reglemente, betiänterne
där under till effterrättelse, och sedan 1685 det
samma med en nyttig förklaring förbättrat, förordnandes
jemvähl genom ett annat reglemente, åhr 1695 utfärdat
för hertigdömet Skåne sampt lämpat till indelningzvärkets
och landsens beskaffenhet där sammastädes, huru i
lijka måtto i samma måhl där i provincien skall förhållas,
med förelagt vijte af 1000 daler silfvermyntz böter till
Krijgzmanshuset för den, som sig vorde underståendes
slijke bögstnyttige reglementer att få rubb- eller förändrade
genom ansökningar, som där emot löpa.
Sedan häfver högstsal. Hans Kongl. Maijrtt låtit utgå
een förordning, huru officerarnes säten ock boställen sampt
löhningz-, häst- och fördelshemman i krijgztijder, medan
officerarne kunna vara uthcommenderade, skohle häfdas
och vid makt hållas. Och som högstsal. Hans Kongl. Maij:tt
pröfvade nödigt till desto större säkerheet om booställens
och militiehemmans tillbörlige häfd och nyttiande, att
utom dhe åhrlige husesyner, som böre hållas, jemväl besynnerligen
sådane syner skohle anställas och förrättas, så offta
någon officerare avancerar, eller och händer genom döden
att aflida, ty häfver högstsahl. Kongl. Maij:tt till sådane
husesyners fullbordan uthfärda låtit een af trycket uthgången
förordning, som vijsar och innehåller een viss och
säker method och process, hvilken därvidh bör folias och
i akt tagas. På den händelsen att någon märkeligh afgång
förnämbligast i krijgztijder sig skulle tilldraga vidh
Kongl. Maij:ttz milice, serdeles till häst, kunnandes Kongl.
Maij:tt intet vara försäkrat, det alle rusthållare een sådan
huushäldning vorde förandes, att dhe i fredelige tijder
af rusthålletz ränta något bespara, hvaraf dhe i nödfall
måtte kunna hafva någon understöd til en ny monderingz
opsättiande vid den förres afgång, ändock indelningen
är så inrättad, att hvart och ett rusthålds egendom
och ränta icke allenast nogsamt kan svara emot een rustningz
åhrlige oppehällande utan och ännu något därpå
öfverskiuta, så häfver högstsahl. Hans Kongl. Maij:tt högvisligen
förordnat, att åhrligen af hvart rusthåld sex daler
silfvermynt till ett reserve capital skohle blifva opburne,
alt till den ändan att intet aff antahlet på manskapet
vid recruteringen må komma att brista medelst rust
-
Bilagor.
311
hållarens oförmögenheet. uthan dhet samma lijka fult af
denne tillgång blifva ersatt.
Ingen mindre sorgfältighet häfver högstsahl. Hans
Kongl. Maij:tt brukat till dess infanterie-regementers uphielpande
utur det slätta tillstånd och svaga vilkor, hvaruti
de vore försatte, ty förutan det att högstsahl. Hans Kongl.
Maijfft på förr omrörde sätt häfver försedt jemväl officerarne
derunder med visse boställen och ett sådant underhåld,
hvaraf de kunna subsistera, derjemte också till deras
effterrättelse meddehlt dem visse förordningar och reglementer
uti förberörde måhl, så häfver högstsahl. Hans
Maij:tt, i betrachtande huru som bemälte regementer för
den stora afgång skull, som de uti krijgztijder lijdit,
omöijeligen kunde bringas till fullkomlighet genom de förr
vahnlige uthskrifningar, hvilka dessutom intet stöde att
värkställas utan undersåtarnes och särdehles allmogens
alltför store och märkelige besvär och olägenhet, af en nådig
försorg, som Ständerne för detta nogsamt är bekant,
varit betänkt på medell och uthvägar, hvarigenom samma
completeringar beqvämligare och med vederbörandes mindre
olägenhet måtte kunna skie, och regementerne lijkafult altid
hållas fullkomlige, hvartdera till 1,200 man med Corporaler
och gemehna — Närike och Värmelandz regimentet undantagandes,
som består af 1,674 man —, doch intet något der
till bättre, säkrare och tilldrägeligare expedient funnit,
än att completeringen måtte ske genom ett vist och ständigt
knechtehåld uti hvar landzort särskilt för sig, således
att allmogen därhoos måtte kunna kiänna någon lindring
och befrijelse för de besvär, omkastningar och flehre
olägenheter, som uthskrifningarne med sig plägade föhra.
Fördenskull lätt högstsahl. Hans Kongl. Maij:tt först
genom dess Landzhöfdingar på någre orter gifva allmogen
sådant vid handen, då Öster- och Västerdahlarne strax,
men sedan Medelpad, Gestrijke- och Helsingeland sig dertill
förklahrade och uppå deras derom ankomne ansökning
förmådde, att det samma blef inrättat på sätt och vijs,
som de der öfver författade instrumenter och contraeter
uthvijsa. Dereffter då Kongl. Maij:tt jemväl ytterligare
vid Richzdagen åhr 1682 ertedde sine öfrige undersåtare af
allmogen den nåden att förmedelst en särdehles dem gifven
skrifftelig proposition föreställa deras fullmächtige
312
1697.
det samma, månde sig ock strax dertill förklara en dehl
af dem, hvilka af sine hemmavarande medbröder dertill
voro instruerade, såsom i synnerhet Upland, Södermanland,
Vessmanland, Nerike, Värmeland, Väster-Norlanden och
Vijborgz lahn, underdånigst anhållandes att Kongl. Maij:tt
ville till den ända förordna visse Commissarier, som der
öfver dem måtte höra och sedan uppsättia en viss afhandling
under Kongl. Maij:tz nådigste behag och godtfinnande,
hvarpå fölgde, att högstsahl. Hans Kongl. Maij:tt någre
af dess Råd deputerade, som med bemälte fullmechtige
samma afhandling författade, den Hans Kongl. Maij.tt
strax med sin nådige stadfästelse authorizerade och gillade,
lätt så i anledning deraf författa särdehles instructioner,
hvareffter sielfva roteringen och indehlningen uti ofvanbemälte
landzorter blef förrättat och värkstält. Sedermehra
hafva alla de öfrige landzorterne, Österbottn undantagandes,
hvarest regementet ännu completeras genom
uthskrifning, effter handen förklahrat sig till ett slijkt vist
och ständigt knechtehåld, och ehuruväl i någre landskaper
sig dervid någon svårighet i början vijst medelst deras
svaga hemmantahl till att kunna svara emot regementetz
fulla antahl, så är doch genom högstsahl. Hans Kongl.
Maij:ttz nådige försorg och understöd af någon åhrlig
spannemål jemte soldatens beklädning det samma nu mehra
på alla orter inrättat och indehlt på sätt och vijs, som
sielfva afhandlingarne och Kongl. Maij:ttz däröfver uthfärdade
särskilte stadfästelser förmå och innehålla, hafvandes
icke mindre allmogen derigenom funnit en märkelig lindring
och förmohn i deras villkor än Kongl. Maij:tt i des
tienst en större säkerhet, i dy Kongl. Maij:tt altid och
i alla tijder, enär Gud allenast afvänder allmänne landzplågor
och syndastraff, kan vara säker om dess landtregementers
fulla antahl och beständighet, och jemväl soldaterne
genom de dem derjemte tillordnade förmåhner
hafva deras bättre uthkomst än tillförende.
Och är genom Gudz nådige bijstånd samt högstsahl.
Hans Kongl. Maij:ttz aldrig tillfyllest beprijslige vaksamhet
och omsorg indelningzvärket för regementerne till
foot nu mera så vijda avancerat, att det för Vessmanlandz
samt Nerike och Värmelandz regementerne jemte den
dehl af Södermanlandz regementet, som står i höfdinge
-
Bilagor.
313
dömet, men intet den som står i Hennes Maij:ttz, Kongl.
Maij:ttz högtährade k[ära] Fru fadermoders Rickz-Enkiedrottningens
lifgeding, äre till Cammar-Collegium icke
allenast inkomne, uthan ock de förre bägge effter den af
högstsahl. Hans Kongl. Maijrtt approberade methode aldeles
renoverade, så att intet mehra på dhem återståhr
än någon underrättelse om mantalsräntan uthi Sunbo
härad, som angår Nerike och Vermelandz infanterie samt
någre annotationer att insättia. Indehlningzvärket för
Östergiötlandz regementet till foot är slutit uti concept,
varandes ett exemplar reenskrifvit af sielfve compagnierne,
men eij collationerat, och återstår dervid jemvähl jordeboken.
Indelningzvärket för Helsingelandz infanterie-regemente
häfver en gång varit slutit så och reenskrifvit,
men emedan officerarne icke voro försedde med någre boställen,
Kongl. Maij:tt elliest fan, att berörde regemente
kunde bättre indehlas, ty blef samma indehlningzvärk, som
då allaredan var färdigt, af Kongl. Maij:tt uphäfvit å nyo
i orten att omgiöras och inrättas. Af Cronobergz lähns
infanterie-regementes indehlning är man i värket att afskrifva
en copia, som sedan kan brukas till concept. Indehlningzvärken
för Skaraborgz och Calmare lähns infanterie-regementen
äre afskrefne och corrigerade, samt hvariehanda
observationer och påminnelser deröfver upsatte, som
dehls äre förklalirade, dehls intet, varandes eij heller alla
de förmedlade hemmanen refvade, så att på deras ändtelige
afslutande dess medelst något kommit att studza. Öfver
Jönkiöpings, Västgiötha-Dahls och Elfsborgz lähns
infanterie-regementer äre fuller inge indehlningzvärk till
Cammar-Collegium ännu inkomne; doch arbetas derpå med
all flijt i landzorterne. Indehlningzvärket för tvenne infanterie-regementer
i Nyland och Tavastehuus lähn är inlefvererat
i Cammar-Collegium, men indehlningarne för de
öfrige fyra regementerne i Finland, såsom för tvänne infanterie-regementen
i Åbo och tvänne i Vijborgz lähner,
påstå ännu uti orterne. Öfver Västerbottens infanterieregemente
är fuller ett indehlningzvärk redan förlängst
uprättat och inkommit, men effter deröfver giordes en
och annan påminnelse, hvarutinnan behöfves förklaring
från orten, så är det kommit att hvijla; doch lärer det
med första företagas och fullkomnas.
314
1097.
På det officerare så väl som gemene uti deras exercitier
måtte finnas vähl öfvade, häfver högstsahl. Hans
Kongl. Maij:tt icke allenast af trycket låtit uthgå en tydelig
exercitiebok, utan ock förordnat, att åhrlige campement
utom andre mindre sammankomster till den ändan
skole hållas, låtandes sig intet för svårt falla alla åhr i
egen persohn att förrätta mönstringarne med regementerne,
vid hvilket tillfälle manskapet så väl som deras beklädnat
och gevähr samt öfrige munteringssorter på det
nogaste vardt öfversedt och både officerare som gemehna
till krigzexercitier öfvade giorde.
Medan ock lätteligen hända kan, att någon officerares
boställe, fbrdehls- och beställningzhemman genom vådeld
lägges i aska, ty häfver högstsahl. Hans Kongl. Maij:tt
hvart och ett regemente låtit anslå visse reserv- eller förbehåldzhemman,
hvaraf den officerare, hvars hemman således
kommer att förolyckas, skall hafva att undfå räntan,
så länge att det afbrände hemmanet under skiählige frijhetzåhr
åter bringes i det vählstånd, att det kan giöra
fult för sin ränta.
Desslijkest häfver högstsahl. Hans Kongl. Maij:tt af
en särdehles nådig försorg för dhe fattige och välförtiänte
officerare, hvilka för ålderdoms svaghet eller annan bräckelighet
skull intet mächta vijdare tiena, uthsatt visse
beneficie- eller nådehemman till dheras underhåld, som intet
kunna komma i Krijgzmanshuset att niuta derutur sitt
uppehälle.
Krigzmanshuset i Vadstena häfver högstsahl. Hans
Kongl. Maij:tt till dess förre inkomster så genom faste
jordegodz och räntor sorn förähringar i penningar märkeligen
förbättrat och dessutan af en högst beprisslig sorgfältighet
för dem under militien, hvilka emot rijksens fiender
sig vähl och tappert förhullit och antingen uti ett slikt
redeligit förhållande eller elliest af ålderdom och tillfallande
siukdom blifvit förlamade och vahnföhre, ännu ett
Krigzmanshuus i Liffland och ett i Pommern af nyo inrätta
låtit, varan des jemväl de samme med vackre inkomster
af Kongl. Maij:tt försedde, och åthniuta för tijden i
desse Krigzmanshuus ett stort antahl både officerare så
väl som gemehne, de der af ålder, siukdom eller hvariehanda
andra händelser intet förmå vijdare tiena, dehls de
-
Bilagor.
315
ras skiötzell och förplägning, dels elliest dheras nödtorfftige
underhåld lijkmätigt åtskillige mycket helsosamme
och nyttige Kongl. Maijrttz deröfver affattade stadgar och
förordningar.
Utom denne förberörde landtmilice häfver högstsahl.
Hans Kongl. Maij:tt låtit uprätta åtskillige värfvade regementen,
de der i guarnisonerne och fästningarne på arbete
äro förlagde, finnandes för rådsamt de fläste landtregementerne
att behålla hemma i landet.
Medan också sielfva förfahrenheten i de förre ofredelige
tijderne nogsamt har vijst, då militien varit till tåg
uppbådat, att icke allenast en stor oreda och hinder i
marcherne, utan jemvähl olijkhet i lasten och bördan
allmogen emellan sig deraf förorsakat, att ingen rätt anstalt
varit giord hvarken om giärdens samblande till krigzfolketz
underhåld på marchen, eij heller om deras nattläger
och hvijloplatzer, blifvandes giärden upburen af den
allmogen allenast, som nämst till stråckvägen var belägen,
samt krijgzfolcket alla gånger vidt omkring i ornliggiande
byar förlagdt, hvarigenom hände, att den närmaste
allmogen allena kiände lasten, men de aflägnare så
godt som ingen olägenhet deraf hade, så ock att dagarne
mäst fåfängt förflöto, innan manskapet åter hinde samblas;
ty har högstsahl. Hans Kongl. Maij:tt för högst angelägit
erachtadt, icke allenast en fullkomlig tågordning att
författa låta, hvilken alt sådant rättar och förekommer,
innehållandes i sig tydeligen alt hvad i slijkt fall bör observeras
och i acht tagas, utan ock till att hafva så
mycket större richtighet med marcherne, jemväl på det
landtbetiente så mycket bättre måtte kunna giöra en behörig
anstalt om de persehlers anskaffande, hvilka till
trouppernes förplägning effter bemälte tågordning erfordras,
på alle vägar öfver hehla rijket låtit uthsee de beqvämligaste
ställen, hvarest manskapet måtte kunna hafva deras
visse nattläger och hvijloplatzer, intet längre ifrån
hvarandre belägne, än att dhe gemakligen om dagen dijt
kunna hinna, hvarigenom jemväl det vinnes, att man säkert
kan vetta, huru långt troupperne hvar dag tågat, och
en ofehlbahr räkning giöra. hvad tijd behöfves att giöra
marchen dijt hvart man vill hafva dem beordrade att gå,
så att icke en dag i räkningen skall slå fehlt.
316
1697.
Såsom nu af alt detta föregående klarligen lägges å
daga, kuru som högstsahl. Hans Kongl. Maij:tt icke allenast
så väl och berömmeligen häfver inrättat dess krigzmackt
till landz, som den aldrig tillförende häfver varit,
utan och desse framledne fredzåhren tijd effter annan försedt
densamme med mångfaldige helsosamme förordningar,
stadgar och reglementer, syfftande så väl till des conservation
och välstånd, som till att hålla den i tillbörlig
speckt och aga — hvar till intet säkrare bevijs kan begiäras
eller gifvas än detta, att ändoch militien i rijket
är mäckta considerabel och ansehnlig, så har man sig
dock att hugna deraf, att man af densamma altzintet eller
fast ringa oväsende hörer och spörier, utan lefver man
innom rijkzens gränzor i den roo och tranqvillitet, som
voro där altzingen —; altså häfver högstsahl. Hans Kongl.
Maij:tt af billigt befahrande, det de samme icke alle så
noga som sig bör af vederbörande kunde ihugkommas och
i tillbörlig acht tagas, med mindre de i ett värk blefve
tillsammandragne, för rådsamt funnit uti dess Cantzlij att
låta tillhopa bringa alla sådane tijd effter annan uthfärdade
bref, påbud och förordningar och sedan deraf under
visse capitel, articlar och puncter författa särskilte instructioner
för hvart regemente i synnerhet både till häst
och foot, lämpade effter hvart och etts egenskap och beskaffenhet,
och blifver derutinnan icke allenast alle förr
uthgångne förordningar till deras datum och korte innehåld
påberopade, utan ock alt annat till pricka anfördt
och ihugkommit hvad både officerare så väl som gemehne
i fredz- så väl som krigztijder vid hvariehanda förefallande
måhl och timande tillfällen böre observera och i acht taga.
Och äre alleredan under högstsahl. Hans Kongl. Maij:ttz
höga nampn sådane instructioner uthfärdade för Kongl.
Maij:ttz drabanter och lijfgarde till foot, en dehl också
för dhe öfrige regementerne uti högstsahl. Hans Kongl.
Maijrttz lofvärdigste lifs- och regementztijd fuller utharbetade
och af Hans Kongl. Maij:tt igenomlässne samt ändteligen
på dess nådigste befallning renskrefne blefne; men
som på dess högstbeklaglige siukdom och derpå fölgde
alt för tidige högstbedröfvelige frånfälle de samme icke
kommo att blifva underskrefne, så lärer Hans Kongl.
Maij:tt låta sig angelägit vara hvad som utaf dess glor
-
Bilagor,
317
vyrdigste Herr fader så uti berörde som i all annor måtto
högstberömligen är förordnat till alle vederbörandes desto
bättre efterrättelse och undervisning med första som skie
kan att fullföllia och under dess höga nampn och hand
uthfärda, järn vähl sedan i anledning deraf för de åtlierstående
regementerne äfven lijka instructioner författa låta.
Artolleriet, såsom en ting hvarpå hög macht ligger,
häfver högstsahl. Hans Kongl. Maij:tt med stor bekostnad
sökt till att försee icke allenast med gode, förfahrne och
välöfvade officerare samt hvariehanda andre nödige artolleriebetiente,
såsom äre åthskillige slagz embetz- och handtvärkzmän,
utan ock med allehanda slagz ammunitionssorter
och gevähr till ett ymnogt förråd, item med gode
archliehuus, arsenaler, rustcamrar, tyghuus, artolleriegårdar
och kruthus, hvariehanda materialier och mehra slijkt,
hörande till dess egenskaper och nödvändigheter, varandes
jemväl på åthskillige orter att tillgå gode och vählinrättade
fältartollerier, och är intet spardt genom allehanda
nye och nyttige inventioner att förbättra värket och såmedelst
sättia det samma uti det skick och i den ordning,
att det måtte stå i fullkomlig beredskap till att kunna
brukas, enär hälst Kongl. Maij:ttz tienst och rijksens
försvar och säkerhet så påfordrandes vordo, hvilket alt
tillijka med hvad dervid är i acht att taga nogsamt
uthvijsa och betyga de månge uti högstsahl. Hans Kongl.
Maij:ttz lofvärdigste regementz tijd derom uthgångne bref
och förordningar.
Som styckgiuterierne ibland andre värk ingen ringa
nytta och båtnad kunna förskaffa rijket och fäderneslandet,
så äre de samme af högstsahl. Hans Kongl. Maij:tt på
alt giörligit sätt understödde vordne, varandes järnstyckegiuterierne
därigenom bräckte i en sådan fullkomlighet,
att ändoch metallmörsare och stycken uti sig sielf äre
både kostbarare och elliest till deras bruk framfor järnstyckerne
för detta varit mycket prsefererade, i det de
hållas för durachtigare, lättare till vichten, jämnare och
slätare samt säkrare, särdeles då raan betarfvar skiuta
tätt på hvart annat, så blifva icke dess mindre järnstyckerne
nu mehra skattade för äfven säkre, jämne och släte
med metallstycken genom besynnerlige upfundne inventioner,
maneer och secretesser att prseparera järnet och sedan
318
1697.
deraf giuta styckerne, ja i många dehlar hållas dhe förre
de andra öfvergå. Dessutan finnes samma järnstyckegiuterijer
så förmögne, att de icke allenast till öfverflöd
kunna betiena Kongl. Maij:ttz rijke och fästningar samt
dess Ammiralitet och öhrlogzflåtta med så många stycken,
som de betarfva af allehanda slagz storlek och caliber,
utan ock derutöfver med vederbörandes stora nytta och
fördehl till främmande ansehnlige partier försällia och
föryttra.
I lijka måtto häfver högstsahl. Hans Kongl. Maij:tt
dragit en högst berömmelig försorg för factoriernes upkomst,
hvilka fuller Deras uti åminnelse glorvyrdigste
Maijesteter, Konung Gustaf Adolph, Konung Carl Gustaf
så väl som Hennes Maij:tt Drottning Christina på åtskilige
ställen i rijket med stor bekostnad sökt att inrätta,
men så vore de lijkväl vid högstsahl. Hans Kongl. Maij:ttz
anträde till dess rijkes styrelse så uthgångne och fördärfvade,
att Hans Kongl. Maij:tt uti det strax derpå infallande
svåre kriget till sin krijgzmackts behof och nödtorft
slätt intet dugeligit gevähr hade att tillgå, blifvandes
derigenom förorsakat med stor möda, äfventyr och bekostnad
det samma ifrån uthrijkes orter att låta införskrifva
och beställa, hvarmed dock ibland så ovist och
orichtigt tillgick, att det rytterijet, som väi’fvades, offta
intet kunde med pistohler och carabiner blifva försedt, utan
måste med blotta värjan förutan sådant gevähr giöra
tienst; offta hände jemväl, att det, som utan ifrån änteligen
inkom, var så svagt och slätt, att det effter en kort
tid blef odugeligit och obrukbahrt, hvilket föranläth högstsahl.
Hans Kongl. Maij:tt strax effter erhållen fred med
så mycken större bekymmersamhet att låta sig vårda om
allehanda nyttige factoriers inrättande i dess rijke, intet
dervid anseendes någon bekostnad, medan Kongl. Maij:tt
i kriget nogsamt erfohr och förnam, att dhe olägenheter
voro fast större med dess tiensts och åthskillige fördehlachtige
desseiners efftersättiande, som entstodo af brist
och afsaknadt på nödigt gevähr. Till den ändan lätt
högstsahl. Hans Kongl. Maij:tt icke allenast införskrifva
gode och förfahrne mästare, som blefvo förbundne och förplichtade
att till lähra infödde svänske, utan och elliest på
åthskillige ställen i rijket dehls uphielpa de för detta an
-
Bilagor.
319
lagde, men sedermehra förfallne, dels af nyo inrätta flehre
factorier, såsom äre förnämbligast i Norkiöping, Örebro,
Jönkiöping, Söderhambn, Carl Gustafs stad, Ronneby och
Norrtällie, bringandes dem i ett så fullkomligt stånd, att
de icke allenast åhrligen kunnat tillvärka godt och dugeligit
gevähr i sådan myckenhet och öfverflöd, så att derigenom
Kongl. Maij:ttz milice är blefven tillbörligen försedd
samt ansehnlige rustcamrar, så här i Stockholm som
pä förberörde orter med svarsgodt gevähr af allehanda sorter
upfylte, att kunna när så omtränger giöra många
sinom tusende monderade och vährbare, utan och derutöfver
ansenlige partier till främmande uplåta och försällia. På
det också bemälte factorier allt framgent måtte hafva så
mycket bättre bestånd, så häfver högstsahl. Hans Kongl.
Maij:tt intet underlåtit att försee dem med gode och nödige
ordningar, hvareffter de skole drifvas och fortsättias,
jämte sådane betiente, som derpå böre hafva upsicht och
inseende, att alt väl och skickeligen så med arbetet som
elliest må tillgå, jemväl det som tillarbetat och emottagit
varder till alla dehlar effter dhe föreskrefne modeller och
prof giltigt och svarsgodt blifva.
Såsom i sidsta kriget en stor brist jemväl spordes på
krut, varandes mehrendels alla ännu i friskt minne hvad
för stor möda och omkostnad högstsahl. Hans Kongl.
Maij:tt har måst använda till en så högnödig vahras och
oumgiängelig ammunitions dehls anskaffande både tillfästningarnes
så väl som till krigzhärarnes och öhrlogzflåttans
behof, aldenstund den var antingen aldehles intet
till fångz eller ock så förlegad och krafftlöös, att den intet
kunde giöra den värkan, som elliest borde förmodas,
så har högstsahl. Hans Kongl. Maij:tt i lijka måtto låtit
sig vara högst angelägit att både uphielpa de förfallne,
som ock att inrätta nya krutbruk på åthskillige ställen i
dess rijke, såsom besynnerligen i Södermanland Åkers, i
Småland Jönkiöpingz och i Skåne Tostebro krutbruk,
hvarest numehra åhrligen ett mäckta ansenligit blifver
tillvärkat och sedan derifrån samblat och fördt till de
säkre förrådz- och kruthuus samt hvalf, som till den ändan
icke allenast i fästningarne utan ock på åtskillige flehre
laglige och beqväme orter i rijket finnes bygde och anlagde,
varandes man nu mehra med den högnödige ammu
-
320
1697.
nitionssorten så vähl försedd, att man vidare icke omtränger
något deraf från uthländske orter att beställa och inkomma
låta, uthblottandes dessmedelst rijket af medell
till främmandes nytta och fördehl, utan kan snarare utomlandz
stora partier deraf aflåtas.
Men som utan saltpettersiuderietz befordran krutbruken
intet kunna hafva något bestånd, med mindre man
med stort besvär, omkostnad och äfventyr uthrijkes ifrån
vill införskrifva och uphandla saltpetter, hvilken utan dess
offta och särdehles i krigztijder intet står att bekomma,
ty häfver högstsahl. Hans Kongl. Maij:tt affattat sadane
förordningar, hvarigenom saltpettersiuderijet på månge
orter i rijket så väl som i Lijfland i den gång är bracht,
att det ymnogt och rijkeligen kan tillvärka så mycken
saltpetter som till krutbruken och elliest kan betarfvas.
Krigzmachten till siös eller öhrlogzf lottan
anbelangande, så emedan ibland de förmåhner, hvarmedelst
Gud den aldrahögste häfver giort Sveriges rijke
utaf sielfve naturen framför många andra i verlden lycksaligt
och fördehlachtigt, intet för den minste bör testimeras
och skattas, att de härligaste der under liggiande
provincier mäst allestädes runt omkring Östersiön och
dels vid Nordsiön sträckia sig till hafvet, hvarigenom icke
allenast lägenhet är gifven till att kunna betiena sig af
en öhrlogzflåtta till rijksens hägn och försvar samt månge
högvichtige desseiners uthförande, utan ock inbyggiarne
tillfälle ypnat att få idka och drifva deras handell och
commercie på herran ahägne orter så till rijketz som deras
egen deraf bytande märkelige nytta och förkofring;
ty häfver i alle tijder för oumgiängeligit varit ansedt och
achtadt, att detta Kongl. Maij:ttz rijke med en så considerabel
öhrlogzhotta måtte vara försedt, att dess underliggiande
provincier och länder för hendtlige anfall dermed
måtte kunna beskyddas och försvaras, samt commerciernes
frie och obehindrade lopp i möijeligaste måttan underhållas
och befordras. Och är fuller till den ändan städze
vorden vid macht hållen en hätta af tämmeligit antahl
vährbare skiepp, alt som tijdernes conjuncturer och skickelse
sådant syntz erfordra, men när man behiertar och
efftertäncker den obeskrifvelige möda och högstbeprijslige
Bilagor.
321
försorg, som högstsahl. Hans Kongl. Maij:tt i dess lofvärdigste
regementztijd häfver burit om dess öhrlogzflåtta till
att kunna bringa den samma i ett redoutabelt tillstånd
samt alt hvad dertill hörer, jemte hela ammiralitetzvärket,
ställa i en god ordning och skick, så måste man tillstå
och bekiänna, att högstsahl. Hans Kongl. Maij:tt dervid
mycket mehra giordt än någon tijd tillförende spöries
vara skiedt och med samma sin osparde möda och omkostnad
bracht öhrlogzhåttan och ammiralitetsvärket i det
vählstånd, som det aldrig för detta har varit, så länge
Sveriges rijke stått; fördenskuld och sådant väl förtiänar
icke allenast af dem, som ännu lefva, utan och af posteriteten
och effterkommanderne till högstsahl. Hans Kongl.
Maijrttz odödelige lof och ähreminne uti en vördsam ihugkommelse
stedze och alt framgent att conserveras och behållas.
Mödan dervid har varit så mycket större och omkostnaden
ansehnligare, som ett så opereust, kostsamt och vidlöfftigt
värk fast till alle dess dehlar med skiähl och sanning
kan säijas så godt som å nyo af högstsahl. Hans
Kongl. Maij:tt vara anlagt och inrättat, hvilket effterfölliande
omständigheter, till förtijgande af alt annat, nogsamt
göra fyllest att besanna och bekräffta: 1. Att ifrån
Stockholm till Carlscrona öhrlogzflottan med hela ammiralitetsvärket
är blefven transporterat såsom varande den
fördehlachtigaste orten, hvarest den samma till rijkzens
försvar och säkerhet kan ligga beqvämligast och lijka som
en rijkzens förmuhr brukas till de derunder hörande provinciers
och gräntzors betäckiande för hvariehanda hendtligit
anfall; 2. att högstsahl. Hans Kongl. Maij:tt bräckt
sielfva öhrlogzflottan uti ett behörigit och considerabelt
tilstånd medelst månge vährbare skepps tillbyggiande, i
stället att han genom åthskillige olyckelige siöcombatter
i senaste kriget var aldehles af sig kommen; 3. låtit den
samma försee med nödig tacklage, bestyckning och ammunition;
samt 4. fournerat henne med godt och dugeligit
manskap så af officerare som gemehne, icke allenast till
besättning i .krigztijder utan ock till nödig vacht och säkerhet
i fredztijder; och för det femte en fullkomlig anstalt
författat om heela ammiralitetsvärketz behörige administration
och förvaltning samt till den ändan låtit för
Sv.
RiddersJc. o. Adels rihsd.-protXVI. 1697. 21
322
1697.
see dess Ammiralitet med nödige instructioner, helsosam
lag, nyttige förordningar och reglementer så väl dem till
vederbörlig efterlefnad och rättelse, hvilka dispositionen
öfver hufvudvärket dervid föhra, som hvar betiänt särskilt,
med mehra som länder till en så ädell klenodz bestånd
och vid macht hållande.1
[Och hvad det första vidkommer, nembligen örlogzflottans
sampt ammiralitetsvärketz transport och förläggiande
till Carlscrona, så emädan icke allenast at högstsahl.
Hans Kongl. Maij:t glorvyrdigst i åminnelse Konung
Carl Gustaf i dess regementztijd märkvärdige consilier
fans vara förde om örlogzflottans transport ifrån Stockholm
till en annan bättre och fördelachtigare ort, uthan
och förnämbligast högstsahl. Hans Kongl. Maij:tz högstälskelige
k[äre] Herr fader uthi senaste krijget värkelige
prof måst erfahra utaf den obeqvämblighet, som flottan
liggiandes i Stockholm förorsakades till att kunna så prompt
och hastigt som erfordras altijd därifrån utkomma, en och
annan ort till defension och succurs, innan fienden med
dess flotta föruth var gången hijt i Östersiön och redan
fått lägenhet att giöra här och där landstijgningar sampt
dels genom hastigt öfverrumplande tillfoga Kongl. Maijitz
provincier stor skada och afbräck, dels dem alldeles sig
bemächtiga, föruthan det att då flottan omsijder från
Stockholm kom till siöss, kunde med densamma fast lijtet
uthrättas, i dy när fienden såg sig henne icke nog vara
vuxen, då drog han sig inom sine fördehlar och därsammastädes
väntade, att man honom med första hazard antingen
måtte angripa eller och med oförrättade saker begifva
sig hem tillbakar, vähl vetandes att man med Kongl.
Maij:tz örlogzflotta intet länge kunde hålla sion, utan
efter någon tijdz uthevarande, sedan provisionen vardt
consumerat och manskapet begynt siukna, oundvijkeligen
nödsakades sig förfoga åth Stockholm, så vijda man ingen
annan säker hambn i Östersiön för henne viste att tillgå,
lembnandes fienden den frijheten uthan hinder hela hösten
igenom med dess flotta att få agera och giöra nästan alt
hvad han ville, hälst som Kongl. Maij:tz flotta, sedan den
1 Härefter följer en utförlig redogörelse för flottans förläggande till
Karlskrona m. m., hvilken är utesluten i det till ständerna lemnade
exemplaret, men meddelas här sid. 322—330 enligt originalet.
Bilagor.
323
en resa således varit till siöss och öfver Julij sampt Augusti
månader sig därsammastädes hållit, jämvähl därpå sig
tillbakars åth Stockholm begifvit, intet kunde därifrån så
hastigt provideras och equipperas, att hon det åhret vijdare
till siöss kunde komma; ty vardt högstsahl. Hans
Kongl. Maij:t föranlåten så flottan som hela ammiralitetsvärket
att förläggia i Carlscrona såsom en mycket beqväm-
och fördehlachtigare ort, hvarigenom kan vinnas
och ernås, att man hvarken behöfver våga någre äfventyrlige
siöslag med Danmark uthi dess fördehlar, eller och
lembna dem den frijheten att få agera i Östersiön, som
dhe villia, uthan kan man, så ofta dhe röra sig, anten
med hela flottan eller någon esquadron altijd så snart, ja
om man vill snarare än dhe vara i sion till att hindra
deras företagande, hälst som man ifrån Carlscrona i största
hast och med stor besparing allenast med en månadz
kost och equippage kan begifva sig till siöss att förrätta
en och annan pressent dessein, i stället man ifrån Stockholm,
i anseende till den långa vägen, särdeles genom
skiärgärden, där man hela compassen måste omsegla och
nije ä tije veckor, ja stundom mehra tillbringa, innan man
derifrån uthhinner, intet kunnat mindre än ringast tre å
fyra månaders provision och uthredning uthkomma. Dessuthan
kunna icke allenast nu alla svenska siöcousterne
uthan och dhe uthländske under Sverige sorterande provincierne
för fientlige attaquer bättre och beqvämligare
betäckias och mainteneras, sampt commercien ved ofredlijge
tijder uthi större säkerhet bringas, att man här förbijgår
nämbna, det Danmark nu mehra, sedan Kongl. Maij:tz
flotta dem så när på halssen ligger, icke lätteligen lährer
understå sig att gå med sin flotta så säkert i Östersiön
att giöra descente med landtstijgande och elliest. Och är
Gudi låf värket på mehrberörde ort redan i det tillståndet,
att man där häfver till handz både skepzvärf, bråbänkiar,
reparebahne, tårkhuus, ankar- och andra smidior,
artollerie och tyggård, tackell- och materialbodar, bagarehuus,
provisionale magazinshuus med mehra sådant och
således där icke allenast för tijden kan låta bearbeta alt
hvad som till flottans equipperande och uthredning förnämbligast
erfordras, uthan och, så snart magazinshusen
och arsenalerne med mehra dylijkt hint färdige blifva,
324
1897.
lähre järn vähl allehanda för flottan nödige provisioner
kunna upläggias att vara i förråd, där densamma i hast
skulle behöfvas equipperas.
Huru åhugsam för det andra högstsahl. Hans Kongl.
Maij:t häfver varit strax effter det senaste krijget icke
allenast genom nya skeppz tillbyggiande att låta ersättia
den märkelige afgången ved dess flotta, som medelst dhe
då föreluppne olyckelige siöslag var förorsakat, uthan och
derjemte giöra flottan så stor och considerabel af gode
och vährbare skepp, att hon icke allenast med den danske
måtte kunna skattas egal och lijka, uthan och densamma
vara vidt öfverlägen, det rönjes bäst, då man jämnföhrer
flottans tillstånd strax effter fulländat krig emoth det,
hvaruthinnan hon vid närvarande tijd sig befinner, och
var det förre sådant, att af hela örlogzflottan voro intet
mehr åhr 1680 öfrige än tvenne skepp af den andra rangen,
otta af den tredie, sex af den fierde, fyra af den
fembte och sex stycken af den siette rangen, af hvilka
doch ved denne tijden under flottan inge flere finnes behåldne
än dhe tvenne första af den andra rangen, siu af
den tredie, ett af den fierde, ett af den fembte och äfven
vähl ett af den siette rangen, varandes dhe alle sedan
1680 ifrån kiölen aldeles å nyo up- och förbygde; däremoth
är närvarande tillstånd af flottan sådant, att man
kan räkna femb skepp af den första rangen, tije af den
andra, siu af den tredie, fembton af den fierde, tre af den
fembte och femb af den siette rangen. Det uthsprijdes
fuller öfver alt, att örlogzflottan åhr 1675 skall hafva varit
i ett mächta considerabelt tillstånd, men till att vijsa,
huru ringa densamma då var att räkna emoth närvarande
dess tillstånd, vill man vid detta tillfället andraga allenast
detta: att ibland öhrlogzflottan den tijden fans intet
öfver tiugusiu combattantes och sådane som kunde passera
uthi en linea de bataille, hvaremoth närvarande flotta
består af trettijootta stycken combattans, dhe där alle
både äre byggde uppå mycket bättre vijs till örlogz, så
vähl som och med svårare stycken försedde, än dhe under
1675 åhrs flotta räcknade tiugusiu combattans, föhrandes
icke allenast 712 st. flere canoner inalles, uthan och däribland
flere af dhe svåreste stycken, nembl. 170 st. tiugufyrapunningar
och 268 adertonpunningar.
Bilagor.
325
Elliest äre jämvähl vid flottan i desse åhren en stor
dehl lastdragare bygde blefne. såsom högst nödige och
nyttige till ekevärkes samt andre material iers och persehlers
transport, befinnandes sig däraf för tijden antahlet
till 33 stycken, sedan åthskillige, som redan oduglige,
äre afdragne.
Beträffande för det tredie flottans providei’ande med
behörig tacklage sampt bestyckning och ammunition, så
häfver högstsahl. Hans Kongl. Maij:t icke heller däruthinnan
något låtit fehla, uthan af en högstbeprijslig försorg
därom städze så disponerat och skickat, att skeppen effter
handen, alt som dhe äre bygde och färdige vordne, därmed
tillbörligen blifvit fournerade; särdeles häfver högstsahl.
Hans Kongl. Maij:t för någre åhr sedan den anstalt
låtit författa, att alla dhe gambla på flottan befindtlige
järnstycken, hvilka icke vore aldeles så gode och massive
som dhe, hvilka ved denne tijden blifva gutne, skulle försällias
och nya i deras ställe upkiöpas, hvilket redan sålunda
är effterkommit, att man för tijden vijd flottan med
mycket gode och emoth dhe förre helt oförlijklige järnstycken
är försedd. Dessutan äre alle gamble oduglige
metallstycken, besynnerligen dhe som af Stora Cronan och
skeppet Nyckelns vraak blifvit updykade, till en bättre
proportion än tillförende omgutne vordne, trophéerne undantagandes,
dem högstsahl. Hans Kongl. Maij:t ifrån flottan
hijt till Stockholm låtit afhämpta att upläggias här
ved arsenalen, men däremoth till flottan i deras ställe
dels nya metall- dels goda järnstycken anordnat.
Högstsahl. Hans Kongl. Maij:tz tijdige och högst
nyttige försorg för det fierde om dess örlogzflottas besättiande
så vähl med capable och duchtige officerare som
gemene, står icke heller tillfyllest att vörda och beprijsa,
hälst när man betrachtar, hurusom högstsahl. Hans Kongl.
Maij:t, till att få dess flotta effter handen med öfvat siöfolk
försedd, strax vid slutet af senaste kriget, då man
på sådant manskap var helt uthblottat, af en särdeles
försichtig omvårdnad månde permittera icke allenast siöofficerarne
till att fahra på uthrijkes orter, sig i siömanoch
soldatskapet än ytterligare att öfva och evertuera,
med dhe vilkor att deras löhn för den tijden dheuthe voro
lijka fult dem skulle godgiöras, utan och dhe gemene
326
1697.
rotebåtzmännen, hvilka därtill lust hade, den tijden dhe
icke voro under upbud och i dagelig exercice, effterlåta
till att i Östersiön, ehvar dem behagade, få låta bruka
sig på copfardiefahrkoster uthi hvariehanda siöresor, till
att därigenom kunna giöra sig befahrne och uthi siömanskapet
öfvade. Så snart jämvähl krijget yppades mellan
dhe uthländske potentaterne, underlätt högstsahl. Hans
Kongl. Maij:t intet att beordra dess Ammiralitets-Collegium
till att afsända åthskillige officerare, som bästa hoppet
om sig gofvo, att bijvista dhe där förefallande siöcampagner
och därigenom söka att giöra sig till Kongl. Maijrtz
tienst än yttermehra capable, förordnandes en dehl af dem
uthom deras ordinarie på staten bestådde löhn, visse pensioner
till deras bättre uthkompst under bortovarande^, med
nådig försäkran att dhe, som på detta sättet vordo sig
vinläggiandes till att perfectionera sig i sådane stycken,
som en siöofficerare vähl ägnar och anstår, framför någon
annan af dem, som hemma suttit, skulle hafva sig att hugna
af förefallande avancement effter deras befundne capacitet,
hvarpå icke allenast åthskillige under ammiralitetsstaten
befindtlige officerare sig uthomlandz hafva begifvit och
där både genom farten till örlogz så vähl som el liest sig
så förkåfrat, att Kongl. Maij:t af dem i fram tijden en god
och nyttig tienst kan förmoda, uthan och månge vackre
mäns barn af adell och deras vederlikar slagit sig mehr
än tillförende på siöfarten, dhe där dels redan effter hemkompsten,
såsom varande skicklige och capable siömän, under
siöstaten äre blefne employerade, dels ännu uthomlandz
vid siöfarten sig uppehålla, till att derigenom fullkombligen
kunna sig evertuera till Kongl. Maij:tz tienst,
att Kongl. Maij:t således kan giöra sig säkert förslag på
duchtige och vählöfvade siöofficerare af dess egne undersåtare,
i stället man uthi forna tijder måst lijta till främmande
eller och taga därtill hvad folk man har kunnat
få, hvartill kommer, att genom denne för tijden florerande
commerciefahrten en myckenhet af godt siöfolk i Kongl.
Maij:tz rijke framdeles i lijka måtto står att förvänta.
Uthom alt detta hafva en dehl af officerare så vähl som
gemene, medan visse skepp desse förflutne åhren varit förordnade
att convoyera Kongl. Maij:tz undersåtares copfardiefahrer,
hafft ett godt tillfälle sig i siömanskapet att
Bilagor.
327
öfva, giörandes icke heller lijtet till gode siömäns erhållande
med tijden den styrmansscholan, som högstsahl.
Hans Kongl. Maij:t låfvärdigst har låtit inrätta, emädan
i densamma desse sidstframledne åhren redan månge af
ungdomen blifvit och ännu dageligen blifva theoretice
uthi navigationen och dels i constapleriet informerade och
undervijste, af hvilka äfven åthskillige, sedan dhe därpå
allenast i någre åhr fått fahra till siöss och practieera
hvad dhe således lährt, äre vordne mycket capable subjecta,
så att man dem till hvariehanda underofficerareplatzer
kunnat employera, gifvandes jämvähl hopp om sig
i framtijden att blifva helt snälle och hurtige officerare.
Högstsahl. Hans Kongl. Maij:t har intet härvid låtit heroo,
uthan till dess örlogzflottas desto större säkerhet på
den ort, hvarest den för tijden ligger, så vähl som och
till att kunna hafva i negden till dess besättning nödigt
manskap prompt att tillgå, ifall någon esqvadron uthi
hast borde equipperas, sedan flottan till Carlscrona blef
transporterat, uthi Bleking och Södermöre låtit förläggia
och indehla öfver 2,300 båtzmän, hvilka ifrån Österbottn,
Fin- och Nyland sampt Yäster-Norrlanden och dhe svenske
opstäderne, där dhe tillförende stått och under visse
compagnier varit fördehlte, dijt blefvit flytte, och däremoth
samma orter för manskapetz uthgiörande in natura frijkallat,
allenast dhe i stället uthgiöra åhrligen fembtijo
dahlér kopparmynt för hvar karl, som dhe tillförende
borde hålla, undantagandes städerne, som något mehra
komma att betahla, i anseende att deras vilkor är bättre
än allmogens, ehuruväl denne uthgifften i penningar mäst
öfver alt uthi förberörde provincier sedermehra kommit
att uphäfvas, i dy högstsahl. Hans Kongl. Maij:t uthi Finland,
Nyland och Österbottn i stället för båtzmanshållet,
som där tillförende varit, låtit anlägga landtmilice sampt
med Yäster-Norrlanden och dhe svenske städerne jempte
någre sochner i Söderfinland den nådige förordning giordt,
att dhe åther skohle prsestera båtzmän in natura. Och
häfver högstsahl. Hans Kongl. Maij:t förnämbligast därföre
måst resolvera till Carlscrona att låta transportera
dhe Österbottn-, Fin- och Nyländske båtzmännen samt båtzmanshållet
där uphäfva, efftersom samma orter, sedan flottan
till Carlscrona kom, till båtzmandshåld vore aldeles
328
1697.
obeqväme, i dy att båtzmännerne nu därifrån till flottan
så mycket besvärligare, hälst i krigztijder, åbrligen kunna
dijtbringas, som dhe tillförende, medan flottan låg här i
Stockholm, för berörde orters vijda aflägenhet skull, intet
ens hijt till rättan tijd kunde framskaffas, af orsak att
sion i Finland och Österbottn sällan förr än sidst i April
månad blifver reen af ijs, och manskapet således siövägen
aldrig förr än uti Maj och Junij månader därifrån till
Stockholm kunnat bringas, på hvilket sätt dhe nu consequenter
intet förr än i Julij och Augusti manader till
Carlscrona skulle stå att förväntas, då siöcampagnerne
redan gå till ända och dhe åther strax därpå böre heinförlåfvas;
lijkaså är beskaffat med marchen landvägen
norr omkring och ännu besvärligare, i dy då bemelte båtzmän,
sedan dhe en så lång väg, serdeles om vårtijden, då
det hvarken bär eller brijster, uthi slagg och rägn sampt
kalla våhrvattnet in till knäs hafva fortsatt dheras marche,
ändteligen med uthsletne kläder och helt utmattade
framkomma, mehrendels innan flottan kommer till siöss,
måste tillsättia lifvet, och således nyskrefne i stället antagas,
hvilka såsom aldeles odisciplinerade, obefahrne och
uthi det svenska språket till större dehlén okunnige, på
skeppen mehra äre i vägen och till hinders, än att dhe
sielfve skulle kunna tiena och gagna. Men som genom
örlogzflottans tilltagande medelst månge skeppz tillbyggande
åhrligen ahrs, ofvanberörde manskap omöijeligen
kunde giöra fyllest till dess fullkomblige besättning, hälst
sedan i Båhuuslähn sampt flerestädes så anseenligit af
båtzmanshållet blef förlagt under landtmilicen, ty häfver
högstsahl. Hans Kongl. Maij:t i nåder förordnat, att däruthöfver
1,200 man genom värfning skohle anskaffas och
alt stadigt underhållas, bestående af 594 volonteurer, 297
vintervacktz- och 297 copfardiebåtzmän, alla välöfvade och
befarne siömän, att således antahlet af gemene båtzmän,
som man för tijden vid Ammiralitetet häfver att tillgå,
sig bestijger till en summa af 11,386 man fördubblingen
inberäknat, föruthan 100 stycken skeppzpoikar, varandes
hemkalls-båtzmännen, som sig bestijga till 4,296 man, i
trenne compagnier fördehlte, Blekingz och Södermöres indehlning
sig bedragande till 2,315 man äfvenvähl i trenne,
och de värfvade, bestående af 1,188 man i trenne compag
-
Bilagor.
329
nier, sampt finnes under dhe närmast till Carlscrona belägne
compagnierne jempte dhe värfda och dem, som till
ährsarbete i staten bestås, där in loco in emoth 5,000 man
så när till handz, att dhe, då det i hast anten till någon
esqvadrons besättning eller flottans klargiöi’ande sampt
dess uthan behöfves, dels inom otta, dels fiorton dagar i
Carlscrona kunna inställas.
Hvad sorgfällighet högstsahl. Hans Kongl. Maij:t för
det fembte häfver dragit om hela ammiralitetsvärketz behörige
administration och förvaltning, det uthvijsa nogsampt
dhe många helsosamma förordningar och fullkomblige
instructioner, som Kongl. Maij:t tijd effter annan låtit
uthfärda alle under Ammiralitetet sorterande betiente till
hörsam rättelse; doch vill man här allenast uprepa effterfölliande,
förbijgåendes på detta stället något att beröra
om siöarticlarne och dhe åthskillige nödige ordningar, reglor
och instructioner angående så vähl sielfva Ammiralitetsrätterne
i gemen och deras behörige inrättning som
rättegångerne i synnerhet sampt hvad elliest hörer till
laga process, ransakning och dom, medan därom här ofvantill
är blefvit förmält.
Först såsom högstsahl. Hans Kongl. Maij:t befan, att
någon fullkombligare författning tarfvades att giöras ved
Ammiralitets-, Stats- och Cammarvärketz administration,
så vijda det angick ammiralitets-anordningarnes indrifvande,
medlens assignerande, nödige proviantpersehlers och hvariehanda
byggning-z-, tackell, smedie, artollerie- och flere
dylika materialiers och reqvisiters anskaffande och uphandling,
räkningarnes formerande och tijdige infordran
med mehra, som däraf dependerar och till sielfva oeconomieväsendet
hörer; ty häfver högstsahl. Hans Kongl. Maij:t
mycket helsosambligen giordt den förordning, att sådane
saker från Collegio skohle vare skilde, och i stället ett
Stats- och Cammarcontoir inrättat, hvilket under Arnmiral-Generalens
prsesidio af en Öfver-Commissario manieras
och föhres, blifvandes därsammastädes alle dhe saker handterade,
som oeconomieväsendet i någon måtto kunna angå,
uthan att dhe andre Ammiralitets-Collegii ledamöter sig
därmed komma att befatta. Och är därigenom värket i
den richtighet råkat, som det aldrig tillförende häfver
varit, så till medlens och räntornes indrifvande, beräknande
330
1697.
och disposition som till balancernes clarering och räkenskapernes
afslutande, hvilka nu mehra in till åhr 1695
finnes färdige och inbundne, i stället att då Ammiralitets-,
Stats- och Cammarcontoiret åhr 1691 blef inrättat, åtherstodo
aminiralitetsräkenskaperne från åhr 1684 tillbakars.] 1
Sedan har högstsahl. Hans Kongl. Maij:tt förordnat
en viss Cammarrätt, hvarest alle de strijdige måhl, som
vid räkenskaperne infalla och elliest under upbördzbetienternes
embetesförvaltningar på ett eller annat sätt kunna
förelöpa och sig yppa, böra uptagas och Kongl. Maij:tz förordningar
samt laglijkmätigt judicialiter afgiöras, i stället
de tillförende vid Ammiralitets-Krigzrätten varit uptagne
och afslutne, blifvandes Stats- och Cammarcontoiret dervid
till Assessores adjungerade visse under ammiralitetsstaten
hörande civilbetiente, de der om sådane saker en fullkomligare
kundskap hafva kunna än officerare, som tillförende
vid deras afdömmande inför Krigzrätten till Assessorer
varit brukade.
[Alla betiente äre med sine särskilte instructioner
uthförligen försedde, såsom förutkan sielfva Collegium och
Stats- sampt Cammarcontoiret, Holm-Majoren, Equippagemästaren,
Öfver-Commissarien, Cammereraren, Regementzskrifvaren,
Casseuren, Profviantmestaren sampt Materialoch
Artollerie-bokhållaren med ännu flere, varandes dhesamme
så mycket fullkombligare inrättade, som dhe första
projecterne äre blefne dels förökte dels förändrade uthi
dhe måhl och stycken, som man befunnit någon tillsatz
eller förändring betarfva, sedan man några åhr lagt handen
vid värket och därvid fölgt bemälte projecter.]2
Till att betaga de månge irringar, som tillförende
månde förelöpa vid lotzväsendet, i dy hvarken lotzerne
eller dhe, som af dem böre betienas, hafft något fullkomligt
reglemente, hvareffter dhe sig rätta kunnat, häfver
högstsahl. Hans Kongl. Maij:tt en mycket uthförlig lotzordning
af trycket låtit uthgå, hvarutinnan finnes infördt,
icke allenast huru lotzerne sig skole förhålla vid lotzandet
så af Kongl. Maij:ttz som de trafiquerandes skiepp och
fahrkostar samt sin tienst uti allting upvachta, utan ock
huru siöofficerarne så väl som andre, hvilka af deras lot
-
1 Jämf. ofvan aid. 322, not. 1.
2 Tillagdt från originalet.
Bilagor.
331
zande sig komma att betiena, emot lotzarne sig skole
betee; och der boos en richtig taxa, hvad af de trafiquerande
vid hvar ort i proportion af fahrkosternes storlek
uti lotzpenningar skall betahlas, samt en fullkomlig instruction
för Lotzinspectoren i Stockholm och samtlige
ålder- och upsyningzmännerne å de andre orterne angående
deras embetes plicht och hvad dem dervid åligger
att i acht taga. Medelst hvilket alt sielfva lotzväsendet
är vordet bräckt i ett mycket fullkomligare och bättre
skick och tillstånd, än det någonsin tillförende häfver varit,
varandes lotzar tillsatte och förordnade öfver alt vid
inloppen, hambnarne och siökusterne här i Östersiön och
till en dehl i Norrsiönuppå en och annan ort, der man förr
inge sådane hafft, hvilka under Styrmans, Capitainens och
Lotz-Directorens enskijlte styrsell flijtigt blifva tillhåldne
at giöra sig kunnige om beskaffenheten af alle grund,
blinda klippor, redder, sättningar och hambnar, der man
med flottan och skieppen kan komma till att agera, så att
man för tijden rundt omkring i heela Östersiön icke mindre
på den Tyske än Svänske sijdan samt till en dehl i
Norrsiön mäst öfver alt kan vetta, hvarest man har att
finna beskydd, hambn eller sättning samt bör achta sig
för grund och blinda klippor.
På det rotebåtzmännen å sin sijda så mycket säkrare
måtte vetta, hvad de af sine roter hafva till att fordra,
och roterne deremot å deras sijda vara förvissade, hvad de
till båtzmännen äre plichtige att uthgiöra och aflåta, så
häfver högstsahl. Hans Kongl Maij:tt af trycket låtit
uthgå ett fullkomligit reglemente angående båtzmanshållet
så väl i städerne som på landet, hvarutinnan icke
allenast uthtryckeligen finnes mentionerat, hvad båtzmannen
till åhrlig löhn och underhåld samt beklädnat och
dessutan i utbredning till tågz bör niuta jemte de villkor
dem dervid elliest äre förunte, utan ock huru recruteringerne
af roterne skole prresteras, som nu mehra genom
Landzhöfdingarnes försorg i orterne blifva förrättade och
värkstälte, kommandes ungefehr hvart tredie åhr general
mönstringar med båtzmännen i landzorterne af Ammiralerne
att hållas, då inqvirerat blifver, huru vijda manskapet
finnes dugeligit och complet med sådane monderingar
332
1697.
försedt, som reglementet innehåller, samt i det öfrige så
conditionerat, som det vara bör.
Sidst är fuller redan åhr 1642 vid Ammiralitetet en
Krigzmanscassa inrättat vorden, hvaraf de sitt underhåld
skulle hafva att åthniuta, som för ålder, siukdom eller
annan bräcklighet skull icke förmåtte vijdare att tiena,
men så bestod den samma vid den tijden af en heel ringa
inkomst och endast af det hvad samtlige betienterne under
ammiralitetsstaten sins emellan frij villeligen hafva
ingådt att villia afstå och sammanskiuta af deras åhrlige
löhn och besoldning. Sedermehra häfver Hennes Maij:tt
Drottning Christina bemälte cassa åthskillige revenuer
och inkomster tillagt, men som de medlen, hvilka derigenom
i de förre åhren blefve ihopsamblade, anno 1680 funnes
vara aldehles distraherade och dels till andre tarfver
disponerade, dehls till sådane personer uthlänte, hoos hvilka
man föga eller altzingen betalning med säkerhet kunde
hafva att förvänta; ty häfver högstsahl. Hans Kongl.
Maijfit af en högstbeprijslig omvårdnat icke allenast confirmerat
de inkomster vid bemälte cassa, som högstbemälte
Hennes Maij:tt Drottning Christina dertill förordnat, samt
mycket alf varsamme ordres till vederbörande excutorer
afgå låtit om de uthlänte medlens indrifvande effter yttersta
möijeligheten, utan ock sielf inkomsterna vid den samma
i åthskillige måtto så förmehrat och förbättrat, att bemälte
cassa nu är stigen till en sådan förmögenhet och
capital, att derutaf icke allenast dhe för tijden varande
gratialister kunna hafva deras tillbörlige underhåld, utan
ock ansehnlige medell på interesse utsättias.
Dock på det icke promiscue hvar och en måtte komma
att åthniuta underhåld af denne cassa, hvarigenom dess
medell intet skulle kunna förslå och räckia till, utan de
persohner allenast, som dertill giort sig värdige, ty häfver
högstsahl. Hans Kongl. Maij:tt deröfver låtit författa ett
vist reglemente, hvarigenom alle de af officerare och betiente
samt handtvärkare och gemeima komma att åthniuta
ett vist underhåld af bemälte cassa, hvilka först uti
krigzactioner emot Kongl. Maij:tz och dess rijkes fiender
så förlammade blifva, att de ingen vijdare tienst förmå
giöra, eller elliest mista någon lem eller ock få någon
svår blessur men dock någorlunda kunna giöra tienst.
Bilagor.
333
Sedan de som hafva sökt och unfått permission att evertuera
sig utomlandz och på lijka sätt af hvariehanda tillfällen
i sine beställningars förrättande förlammade varda.
För det tredie de, som genom någon annan händelse utom
krigzactioner, dock under commenderingar i Kongl. Maij :tz
tienst, antingen på sielfva skieppen eller hvariehanda arbete
och andre förrättningar, som Kongl. Maij:tz tienst
angå, unfå någon skada och blifva derigenom så förlammade,
att de ingen vijdare tienst förmå prmstera. För
det fierde de, som af hög ålder och annan svaghet blifva
så orkelöse och af sig komne, att de icke heller gitta
giöra någon ytterligare tienst; dock undantages härifrån
de gemehna rotebåtzmännen, hvilka på den händelsen och
då de gamble eller orkelöse blifva intet underhåld af cassan
niuta, utan allenast då enär de i Kongl. Maij:tz tienst
få någon förlahmning. För det femte alla deras änkior
och barn, hvilka uti krigzactioner så väl vid Kongl. Maij:ttz
egen flåtta, som under varande permission uthrijkes i
främmande land och jemväl genom andre olycklige händelser
under commenderingar i Kongl. Maijfitz tienst anten
på skeppen eller vid andre förrättningar sättia lifvet
till, på hvilken händelse ofvanberörde gratialister undfå
femb åhrs benådning, proportionerat effter deras mäns och
fäders på sidstonne förträdde ch arger.
Af detta föregående är nu nogsamt till att see och
aftaga, huruledes högstsahl. Hans Kongl. Maijfiz aldrig
tillfyllest beprijslige åhuga och bekymmer icke mindre
häfver sträckt sig till dess ammiralitetsvärks behörige inrättande
samt flåttans tilltagande och förkofring än till de
öfrige dehlarne af dess rijkes styrelse, medan högstsahl.
Hans Kongl. Maijfit nogsamt viste att besinna vikten af
ett så stort clenodio, som rijksens flåtta är, och hvad den
samma till rijksens hägn och försvar vid hvariehanda påkommande
händelser kan uthrätta, enär hon rätteligen
blifver försedd och bevakat, i anseende hvartill af högstsahl.
Hans Kongl. Maijfit jemväl till skiepzbyggerijet och
flåttans underhållande uthom den ordinarie ammiralitetsstaten
sedan 1681 någre tunnor guld1 äre anordnade
vordne.
1 I originalet står: en summa af 3,086,569 dahlér sölfvermynt.
334
1697.
Föllier nu den andra dehlén, hvarpå ett rijkes säkerhet
och försvar heror, som är vährbare fästningar.
Hvad oförlijklig omvårdnat och försorg högstsahl. Hans
Kongl. Maijfit häfver burit till att sättia dem samme, men
särdehles rijksens gräntzfästningar uti en nödvändig defension,
det behöfves intet vidlöfftigt och med många ord
att beskrifva och uthföra; sielfva värket talar nogsamt
derom, och när man vill jemföra det öfvermåttan slätta
och ödelijka tillstånd, hvaruti snart alla rijksens fästningar
sig befunno effter sidsta krigetz sluth, emot det vilkor
hvarutinnan de för tijden finnes vara brachte genom högstsahl.
Hans Kongl. Maij:ttz aldrig tillfyllest lofvärde omsorg,
lärer hvar och en lätteligen kunna finna, att Hans
Kongl. Maij:tt i dess högstbeprijslige regementztijd mehra
dervid åthgiordt än någon dhe forna Sveriges Konungar,
högstsahl. Hans Kongl. Haij fitz glorvyrdigste antecessorer.
Så snart fördenskull vårt k[ära] fädernesland af den
aldrahögste med den oskattbahre freden vardt välsignadt,
lätt högstsahl. Hans Kongl. Maijfit alle rijksens fästningar
taga uthi ögnesickt, förordnandes sedan en särdehles
commission, bestående af åthskillige dess Råd, Fältmarskalcker
och Generaler, som altsammans uti noga öfvervägande
skulle taga samt till Hans Kongl. Maijfitz vijdare
nådige behag och godtfinnande fatta ett vist slut öfver
hvar fästning i synnerhet jemte underdånigt betänckiande,
på hvad sätt och effter hvad dessein de förmente sielfva
byggnaden kunna anställas, så att berörde fästningar till
deras defension och försvar emot hvariehanda fiendtlige anfall
måtte kunna blifva som tryggast och vährbarast.
Derpå blefvo vissa desseiner öfver hvar fästning särskilt
författade samt med Kongl. Maij fitz egen höga hand
authorizerade, och till föllie deraf är sedermehra åhrligen
åhrs så ansehnlige medell, arbetzfolck och andre nödvändigheter
till dehras uthförande förordnade blefne, som rijksens
tillstånd och andre oumgiängelige tarfvor möijeligast
kunnat tåla och tillåta; ja, oachtadt medlen i början voro
mäckta ringa, så har dock Kongl. Maijfit heller velat
knappa uti andra, ehuruväl helt nödige och angelägne saker
till förtijgande uti mycket, som dess egen höga persohns
icke allena bekvämligheter utan ock nödtorffter angick
och fordrade, än tillåta, att något skulle fattas på
Bilagor.
335
fästningarnes uppbyggnad och perfectionerande, derigenom
att sättia dess rijke vårt k[ära] fädernesland uti en behörig
trygg- och säkerhet.
Uti förflutne krijgztijd var högstsahl. Hans Kongl.
Maijfit medelst dess obeskrifvelige omvårdnad, oförskräckte
hieltemod och sin egen Kongl, persolms exponerande uti
största lifsfahror sjelf den bästa och dyrbareste fästningen,
som försvarade heela rijket och bakom sig höll alla
de fästningar i beskydd, som för medellöshet skull samt
elak huushåldning i de förra tijderne intet kunnat upprättas
och i stånd sättias, tahlandes icke allenast nu för tijden
derom hela den kundbahra verlden med förundran,
utan lährer jemväl till everdelige tijder sådant stedze till
Kongl. Maijfitz odödelige lof af effterkommande prijsas
och berömmas; ja, det kan med all sanning säijas, att
högstsahl. Hans Kongl. Maijfit uti den brinnande krigzlågan
ingenting aflätt utaf alt, som kunde lända till rijksens
säkerhet, samt effter erhållen fred med otroligt bekymmer
och krafftigt efftertryck i värket häfver stält
och exeqverat hvad som till rijksens stora nytta och alla
dess inbyggares roo och välfärd i hvariehanda måtto kunnat
lända. Till den ändan häfver högstsahl. Hans Kongl.
Maijfit åthskillige otienlige fästningar, som rijket varit
mehra till besvär än nytta, låtit racera och omkullkasta,
anseendes att deras situation och ofullkomlighet lijtet
eller intet hafva kunnat contribuera till rijksens defension
och säkerhet, men deremot deras mångfaldighet till en
stor dehl skingra och förminska medlen till de nödigare
fästningars uprätthållande. Deremot äre helt nye anlagde
blefne, hvarest rijksens provinciers säkerhet och det höga
Kongl, väldetz stadfästelse sådant kunnat fordra, [hvaribland
billigt bör ihugkommas först Carlscrona fästning,
ty som högstsahl. Hans Kongl. Maijfi högst nödigt pröfvade,
att skepzflottan måtte blifva bräckt i en tienlig
hambn, aldenstund förfahrenheten uthvijst, att åthskillige
mächtige, nombreuse och med stor bekostnad utbredde
örlogzflottar ingenting kunnat uthrätta, i det att ingen
tienlig skepzhambn varit ved handen, hvaruthur slijke
expeditioner med fördehl kunde förrättas, och effter ett
moget öfverläggande ändteligen blef beslutit, att örlogzflottans
hambn skulle blifva i den Blekingske skiärgår
-
336
1897.
den, såsom varande beqväm till ett tijdigt uthlopp och
därhoos liggiande nähr vid handen för dhe uthrijkes
provincierne; altså lätt sig högstsahl. Hans Kongl. Maij:t
intet afskräckias eller öfvervinnas h%rarken af desseinens
vidt uthseende och vaste begrep eller och af medlens
knapphet, utan med macht till flottans säkerhet i berörde
hambn anlade därsammastädes Carlscrona fästning med
sine siöcasteiler, Konungzholmen och Drottuingeskiär, hvilket
fast det en summa af månge tunnor gull häfver kostat,
så är doch däremoth mycket högre till att skatta, föruthom
rijkzens enskijlte förmån, den skräck, förvirring och omkostnad
som ricksens angräntzande grannar däraf fattat
och tillsättia måst, i dy man ögonskenligen sedt, att sedan
Kongl. Maij:tz flotta häfver kommit dem så nähr, är
Konungen i Danmark nödsakat vorden till dess kreutzares
beskydd anlägga en ny fästning på Artholmarne vid Bornholm,
sedan och till dess flottas försäkran att bygga en
heel ny fortification uthom densamma ved Kiöpenhambn, och
det som mäst är, i stället han tillförende aldrig hade eller
behöfde guarnizoner uthi sina fästningar på Seeland, så
häfver han sedan måst inläggia manskap och besättning
mäst i alla städerne därsammastädes.
Sedan och för det andra Marstrands fästning, hvilken
högstsahl. Hans Kongl. Maij:t till att med större mackt än
tillförende stadfästa sitt rättmätige herrevälde vid Västersiön,
såsom en hamnbn för dess belägenhet och situation
af stor importance, funnit nödigt att anläggia och genom
det reele nu mehra därsammastädes anlagde fortificationsvärket
således sig befästat, att icke allenast alle främmande
skepp, dhe där passera Sundet och oifta af storm
och strömen till hundradetahls blifva nödtvungne uthi bemelte
hambn att sökia deras retraite och säkerhet, antingen
som vänner kunna fägna sig af Kongl. Maij :tz beskydd,
eller som fiender och illvilliare måste tvingas att erkienna
Kongl. Maij:tz mächtige arm, uthan och därjempte Kongl.
Maij:tz egne skepp och flotta vid tillfälle däraf sig betiena
uthi dhe krigztåg. som på den sijdan kunna förefalla.] 1
Vid fästningzbyggnaderne är jemväl den högstbeprijslige
försichtighet af högstsahl. Hans Kongl. Maij:tt vor
-
1 [hvaribland billigt (sid. 335) — före/alla] är tillagdt ifrån originalet.
Bilagor.
337
den brukat och i acht tagen, att som hvarken rijksens medell
eller andre nödvändigheter vehlat tåhla eller tillåta, att
på alle orter fästningzarbetet alt på en gång med all macht
skulle blifva fortsatt, så häfver högstsahl. Hans Kongl.
Maij:t den förnämste dellien af manskap och medell på de
nödvändigste fästningars fortificerande användt, [och först
uppå dhe inrijkes såsom dhe nödigaste till sielfva kroppens
beskydd och försvar, men därnäst uppå dhe angelägneste
ibland dem i provincierne belägne, hvaribland
uppå Tyska bottn Wismar och Hvalfisken, uthi Lifland
Riga och Neumiinde, uthi Ingermanland Narven varda räknade,
blifvandes fästningzarbetet redan 1682 fortsatt vid
aderton Kongl. Maij:tz fästningar, och det med sådan ifver
och eftertryck, att vid somblige arbetades mehra än med
tvåtusend mand, hvilket allenast kostade åhrligen inemoth
en tunna gull, oräknat hvad dhe alle tillsammans uthdrogo,
som sig belop öfver 245,543 dahlér sölfvermynt för
det åhret allena. Det fölliande åhret 1683 tilltog emoth
det förre fortificationsarbetet så, att det åhret vardt arbetat
på tiugutre fästningar, som kostade 363,114 dahlér
sölfvermynt.
Den goda framgång, som fästningzarbetet den tijden
hade vunnit, förorsakade, att detsamma på lijka sätt vardt
fortdrifvit det nästa åhret, som var 1684, och bestod åthskillnaden
allenast däruthi, att högstsahl. Hans Kongl.
Maij:t befant då rättan tijd vara till att ochså med större
efftertryck angripa fästningarne Malmö och Göteborg såsom
tvenne considerable hufvudposter, hvaraf den förre
uthi sidsta krijget giorde ett märkeligit prof, men den
senare af fienden altijd är blefven skattad för så fast, att
han ännu aldrig häfver fördristat sig därföre att våga
någon attaque, bestijgandes sig anordningarne för berörde
åhr [till] 294,387 dahlér sölfvermynt. Dhe tvenne därpå
fölliande åhren continuerades fästningzbyggnaden med något
mindre medell, efftersom Kongl. Maij:t holt före vara
bättre då något att innehålla, på det dhe fölliande åhren
arbetet åther med fördubblat manskap och medell måtte
kunna blifva fortsatt; doch besteg sig fortificationsstaten
för åhr 1685 till 242,826 dahlér sölfvermynt sampt för
åhr 1686 till 287,652 dahlér sölfvermynt. Men åhren därelfter
upluppo summorne vidt högre, såsom för 1687 till
Sv. Ridderslc. o. Adels riksd.-prot. X VI. 1697. 22
338
1697.
328,(396 dahlér sölfvermynt, för åhr 1(388 till 356,680 dahlér
sölfvermynt, för åhr 1689 till 385,001 dahlér sölfvermynt
och för åhr 1690 till 394,967 dahlér sölfvermynt, hvilket
sig däraf förorsakade, att högstsahl. Hans Kongl. Maij:t
fattade tvenne stora desseiner, den ena öfver Giöteborg
och den andra öfver Kiga såsom tvenne mycket importante
orter, dhe där nogsampt meriterade, effter det nu
mäst approberade maneret, att blifva upbygde med kostsamma
muhrvärk till en beständig fasthet och oförgängelig
durée, uthvälliandes Hans Kongl. Maij:t heller på en
gång med större kostnad att npföhra beständige värk,
som ingen vijdare åhrlig reparation betarfvade, än med
mindre speser bygga på det maneret, hvilket till dess
conservation åhrligen fordrar både medell och manskap och
således aldrig är uti någon beständig fullkomblighet, föruthan
att olijka större säkerhet är uthi en murat fästning
i desse nordiske länder om vintern, enär grafvarne sig med
ijs beläggia och exponera jordvallarna uthi en stor fahra,
eller guarnizonen i ett svårt arbete med ijsning.
Ahren effer 1690 är icke mindre uthan fast mehr större
alfvar blifvit användt till fortificationsarbetetz fortsättiande,
i dy för åhr 1691 beluppo sig anordningarne till
368,139 dahlér sölfvermynt, åhr 1692 387,687 dahlér sölfvermynt,
åhr 1693 463,217 dahlér sölfvermynt, 1694 459,065
dahlér sölfvermynt, 1695 453,650 dahlér sölfvermynt; doch
är till att vetta, att desse summor komma intet ringa till
att förökas af dhe store poster, som åhrligen betahles till
entreprenneurer för åthskillige betingade arbeten och hela
bastioners upbyggande i Giöteborg; ty såsom samma fästningzarbete
är af den art, att det både för sielfva värkens
kostsamhet så vähl som för grundens egenskap fordrar en
större möda än någon af dhe andra fästningarne, och sig
på den orten åthskillige persohner hafva angifvit, hvilka
sig påtagit hela värken för en viss summa penningar att
upmuhra, så häfver högstsahl. Hans Kongl. M:t för godt
funnit däröfver med dem att låta contrahera, bestijgandes
sig summan för en heel bastion till 340,000 dahlér sölfvermynt,
hvilket dem betahles på visse terminer, hvaremoth
dhe blifva förbundne uthan vijdare Kongl. Maijrtz omkostnad
samma värk inom femb åhrs tijd färdiga ifrån sig att
lefverera, hafvandes Kongl. Maij:t befunnit, att detsamma
Bilagor.
339
lindrigare kommer, än där Hans Kongl. Maij:t med egit
folk låter sådant uparbeta. För det sidsta åhret, nembligen
1696, bestiger sig anordningen till 543,260 dahlér sölfvermynt,
men för innevarande åhr till 537,327 dahlér sölfvermynt,
så att när ali den omkostnad sammanräknas,
hvilken högstsahl. Hans Kongl. Maij:t häfver låtit använda
på fästningzbyggnader sedan åhr 1681, bestijger sig densamma
till en stimma af 6,253,799 dahlér sölfvermynt,
hvilket mångfaldigt öfvergår hvad Kongl. Maij:tz glorvyrdigste
förfäder och antecessorer därpå hafva kostat. Och
hafva redan mehrendels nått deras fullbordan här in i
Sverige fästningarne Calmar och Malmö, föruthan dhe
smärre, som äre Carlshambn, Landscrona, Halmstad, Varberg
och Bolums sampt uthi provincierne pä den tyska
sijdan Wismar med Hvalfisken och på den Utländske Neumiinde
och Rigas citadelle, så att man kan säija, att på
deras hufvud vall lijtet eller intet fattas. Resten af dhe
öfrige fästningarne, hvilka alle stå uthi en åhrlig byggnad,
är och af den beskaffenhet, att man inom få åhr kan
bringa dem till deras behörige fullkomblighet, undantagandes
några, såsom Giötheborg, Strahlsund, Revel, Dorpt
och Narven, hvilka för sine kostsamma värk fordra någon
längre tijd].1
Detta vidlöfftiga arbetet hade eij heller någonsin så
fordersamt kunnat komma så vijda, som skedt är, där icke
högstsahl. Hans Kongl. Maij:tt, till att vijsa, det Hans
Kongl. Maijrtt intet ville låta fehla på en oaflåtelig omsorg,
dervid uti högsta grad intet sparandes dess egen höga
persohn, med största möda och besvär som offtast hade
tagit dhe importanteste orterne i ögonsken och med det
samma genom dlies höga närvara npmuntrat alle dem, som
vid bemälte värk hafft något att beställa, till att med
desto större flijt och oförtrutenhet antaga sig dem samma.
Men som fästningar, ehuru redoutable och till deras
defensionsvärk fullkomligen perfectionerade de ock kunna
vara, intet förmå resistera någon vigureuse attaque, fast
mindre långvarig belägring, med mindre de der hoos jemte
en keck guarnizon samt gode magaziner och förrådzhuus
jemväl äre försedde med nödige ammunitionssorter, så har
icke heller Kongl. Maij:tt spardt något på deras provide
1
[och först uppå (sid. 337) — längre tijd] enligt originalet.
340
1697.
rande därmed, varandes sedan 1680 dertill i lijka måtto
månge tunnor guld 1 anordnade.
Jemte detta som liögstsalil. Hans Kongl. Maij:tt blifvit
varse, att vid fåstningzbyggnaderne sig ett och annat
missbruk bade inrijtat, aldenstund den för detta uthfärdade
fortificationsordningen icke så fullkomligen fans vara inrättad,
som ett så högt angelägit värk fordrade, ty häfver
högstsahl. Hans Kongl. Maij:tt, som i dess lofvärdigste
regementztijd icke lembnade något orört af alt det,
som på hvariebanda sätt kunde lända till dess rijkes fromma
och bästa, med mindre Hans Kongl. Maij:tt försåg det
med goda och fullkomliga förordningar jemte flehre tijd
etfter annan uthgångne hälsosamme stadgar, sig jemvähl
dhe förre både uti Hennes Maij:ttz Drottning Christinas
så väl som dess glorvyrdigste Herr faders Konung Carl
Gustafs tijd samt under högstsahl. Hans Kongl. Maij:ttz
minderåhrighet åhr 1666 uthgifne forticationsordningar företagit
att genomsee, låtandes derpå åhr 1695 affatta och
af trycket uthgå en så fullkomlig fortification sordning,
hvareffter fästningzarbetet alt framgent skall drifvas och
fortsättias, att derutaf icke allenast Kongl. Maij:tt och
rijket jemte alle trogne inbyggare vid hvariehanda händelser
kunna finna deras trygga säkerhet, utan ock de,
som dervid uti en eller annor måtto skole läggia handen,
hafva för sig ett rättesnöre, huru de deras plickt och skyldighet
försvarligen och rättrådeligen kunna effterkomma
och fullgiöra.
På det i lijka måtto de uti fästningarne förordnade
Commendanter desto nogare och bättre måtte vara underrättade,
hvad de vid sådan deras anförtrodde beställning
vid alle förekommande händelser effter eedz och embetes
plicht böre observera och i acht taga, så häfver högstsahl.
Hans Kongl. Maij:tt låtit sig angelägit vara för Commendanterne
att författa och upsättia visse och omständelige
instructioner, lämpade och inrättade effter hvar och en
orts beskaffenhet, jemväl sammandragne af de ordres, bref,
förordningar och resolutioner, som tillförende tijd effter annan
voro uthfärdade, så att hvar och en deraf nöijackteligen
kan vetta, hvaruti hans embete består, med ännu mycket
mehra, som man till att undfly vidlöfftighet måste förbijgå.
1 1,409,023 daler silfyermynt enligt originalet.
Bilagor.
341
Men emedan penningemedlen äre de samme, hvilka
fast alla desseiner och anslag måste gifva deras tillbörlige
efftertryck, och dem förutan högstsahl. Hans Kongl. Maij:tt
omöijeligit har varit så store, härlige och nyttige saker
att uthrätta och i värket ställa, som dehls redan här ofvanföre
är förmält, dehls häreffter till dess odödelige beröm
böre blifva ihugkomne, så har högstsahl. Hans Kongl.
Maij:ttz omsorg att kunna förbättra och förmehra rijksens
försvagade och förringade räntor och ingelder samt såmedelst
upbringa dess förfallne och utblåttade dretzell varit
ogemehn och sträckt sig fast till dhe ringaste dess dehlar,
hvilket nogsamt betyga de månge hälsosamme reglementer
och förordningar, som deröfver i högstsahl. Hans
Kongl. Maij:ttz regementztijd äre blefne författade.
I synnerhet som sådant förnämbligast ankommer uppå
ett vähl inrättat cam mar värk, så har högstsahl. Hans
Kongl. Maij:tt icke allenast dess Cammar-Collegium, under
hvars förvaltning och inseende alt det hörer, som
rörer och angår rijksens indömen och räntor, genom åtskilige
nyttige förordningar och reglementer lembnat en
viss grund att fota sig på och ett säkert rättesnöre att
föllia, utan ock hvar och en betient isynnerhet, som någon
cronones upbörd eller redogiörandet för den samma
kan blifva ombetrodd, med så uthförlige och derjemte inskränckte
reglor och instructioner försee låtit, att hvar
derutaf utan möda kan vetta, huru han sig vid sin beställning
har till att förhålla, men derhos icke lätteligen
dervid gitter begå någon otrohet, utan att ju den strax
blifver vahr och kunnig. Förnämbligast håller man nödigt
här att inföhra, huru som högstsahl. Hans Kongl.
Maijitt till att sättia cammarvärket uti ett bättre skick
samt så mycket mehra befordra dhe mångfaldige der under
lydande sysslor och ärender till ett skyndesamt sluth,
mycket välbetänckt häfver separerat och skilt CammarCollegium
ifrån Cammar-Revisionen, på det uppå bägge
ställen arbetet så mycket starkare måtte varda fortsatt,
jemvähl ock så väl det förre meddehlt en vähl inrättat
cammarordning, hvarutinnan en viss methode föreskrifves
till arbetets faciliterande och befrämiande, och sådant så
mycket bättre till att ernå dhe vichtigaste sysslor till
ett enskijlt inseende under Collegii ledamöter blifva för
-
342
1897.
delte, som ock försedt Cammar-Revisionen med ett välgrundat
reglemente och laga process till deras effterrättelse,
hvilket den goda värkan med sig halft, att uppå en
ganska kort tijd otroligit arbete på bägge ställen är vordet
förrättat och otahlige månge saker expedierade.
Så äre jemväl alle Landzhöfdingar jemte deras underhafvande
Landzbokhållare, Häradzfogder och Häradzskrifvare
så uthförligen instruerade, att till slijke angelägne
embetens behörige förrättande till Kongl. Maij:ttz tienst
derutom intet vijdare kan reqvireras och fordras än ett
redeligit upsåth jemte en oförtruten flijt och ospard möda.
På det också ceconomievärket i Est- och Lifland tillbörligen
och så lijtet till undersåtarnes dersammastädes
som Kongl. Maij:ttz förfång och nahdel måtte blifva förvaltat,
äre CEconomie-Ståthållarne uthförlige instructioner
meddelte, hvareffter de sig i det fallet skohle hafva
att rätta och regulera.
Icke mindre äre alle andre betiente, de der någon upbörd
eller redogiörandet derföre kan blifva ombetrodt,
med sine fullkomlige instructioner försedde, såsom äre
Öfver-Cammererare, Inspectorer så öfver tullarne som andre
Cronones revenuer, Landträntmästare, Tullnärer, Profviantmästare,
Mantahls-Commissarier, Postmästare, Regementzskrifvare
etc., hvilket alt har gifvit ett otroligit
arbete, innan man förmått hvars och ens instruction att
lämpa efter dess embetes egenskap och derutinnan effter
högsta möijeligheten förekomma alla tillfällen att kunna
begå underslef och otrohet. Här till kommer, att vid
slijke betientes antagande söker man giöra det bästa våhlet
och ingen till sådane tiensters beklädande komma låter,
som icke är af godt narnpn och ryckte, förmåhr för upbörden
ställa nöijachtig borgen eller ock gifver från sigh en
stark förskrifning att villia behörigt straff' undergå, i fall
han med någon otrohet eller orichtighet skulle blifva beträdd.
Deras åhrlige räkningars tijdige reviderande häfver
icke heller lijtet giort till saken, i dy då någon vid reviderandet
är befunnen på dess upbörd kommen till korta,
har man strax genom execution kommit sådant att uthsökia
anten hoos honom sielf eller dess löfftesmän, medan
egendomen ännu varit behållen och förr än de fått lägenhet
den samma att förskingra. Har man ock vid samma
Bilagor.
343
tillfälle beträdt en sådan betient med otrohetzstycken, så
är med honom intet blifvit skiämtat, utan är han effter
laga process och dom understält det straff, hvartill domen
honom har giort saker; hvilket alt det goda värkat, att
hvar och en icke mindre med troo- och redelighet än flijt
och omsorg sökt förrätta dess anförtrodde embete, seendes
nu mehra icke gå honom an, om han sig annorlunda än
vähl förhåller.
De ansehnlige balancer, hvarmed Cronones räkenskaper
till store summor stått upfylte, häfver man effter
föregången noga undersökning om deras rätta beskaffenhet
effter högsta möijeligheten sökt att få anten clarerade,
der någon tillgång hoos vederbörande funnitz till deras
af betali] ning, eller ock aldehles afskrefne, så vijda de samme
varit insolvendo, och äre så väl derigenom som medelst
de posters indrifvande, hvilka fuller ifrån långlige och
senare tijder tillbakar af Cammarrätten varit afdömde
men af hvariehanda tillfälle äre blefne oexeqverade lembnade,
ansehnlige summor i Kongl. Maij:ttz cassa influtne.
Såsom jemväl nödigt är befunnit vid de månge förändringar,
som medelst reductionsvärket sig häfver tilldragit
med hemmanens natur och egenskap, att de förre
jordeböckerne till deras form och methode måtte blifva
förändrade, så är uppå högstsahl. Hans Kongl. Maij:ttz
nådigste befallning en viss methode författat, hvareffter
Cronones jordeböcker hädaneffter skohle blifva inrättade,
och så medelst hvart och ett hemman under dess rätta
titel i anseende till dess beskaffenhet derutinnan rätteligen
varda inskrifvit.
Aldenstund också Kongl. Maij:ttz tillstående rättighet
af stora siötullen och licenterne samt lille tullen,
qvarntullen, accijserne och bakungspenningarne i Kongl.
Maij:ttz rijke och dess underliggiande provincier är ibland
de erkläckligaste och redbaraste Kongl. Maij:ttz inkomster,
så har högstsahl. Hans Kongl. Maij:tt låtit sig dem samma
vara högst om hiertat samt medell och utvägar vid handen
tagit, hvarigenom icke allenast de underslef måtte
blifva hemmade och förekomne, som sig dervid inrijtat,
utan och de månge oskiählige afkortningar afskaffade,
som dervid varit tillåtne. Till den ändan har högstsahl.
Hans Kongl. Maij:tt, hvad accijsen och qvarntullen vid
-
344
1697.
kommer, låtit författa och af trycket o t liga tv än ne särskilte
placater och förordningar angående hem- och handqvarnarnes
nyttiande, hvarunder en stor orichtighet för
detta har förelupit, så väl som ock huru med all mäldz
angifvande och afmahlande samt qvarntulls- och accijszedlarne
skall förhållas, hvilket den nyttan med sig hafft,
att Kongl. Maij:tt åhret der effter af berörde inkomster
ansehnligit mehra tillflutit, än Kongl. Maij:tt tillförende
deraf upburit. Sedan har jemväl Kongl. Maij:tt en noga
undersökning låtit anställa om beskaffenheten af alle de
afkortningar, hvilka i smätullsböckerne blifvit afförde, och
de som obefogade funnitz indraga låtit, förordnandes till
förekommande af alt försnillande vid lille tullen, att alle
städer med behörige staqueter skole blifva vähl försedde.
Med bakungspenningarnes upbärande blifver förfakrit och
förhållit effter högstsahl. Hans Kongl. Maij:ttz derom vid
Richzdagen åhr 1686 författade och af trycket publicerade
taxa, och har sig samma inkomst intet ringa förökt genom det
att många, hvilka för berörde afgifft tillförende utan fog
varit frijkallade, den samma nu måste betahla och erläggia.
Äfven så har högstsahl. Hans Kongl. Maij:tt låtit författa
och af trycket uthgå en behörig förordning till en ny
consumptionsaccijs inrättande i Brehmen och Verden, hvilket
icke heller utan stor nytta och märkelig fördehl aflupit.
Mantahlspenningarne, som ibland andre Kongl. Maij:ttz
räntor skattas före vara med de redbaraste, äre i lijka
måtto till ett ansehnligit ökte och förmehrade, sedan de
månge afkortningar äre blefne afskaffade, som uti en
viss och ständig Kongl. H:tt tillkommande ränta tillförende
förorsakade en märkelig förminskning, varandes
nu mehra en så fullkomblig samt effter hvar och en orts
egenskaper lämpad instruction för Mantals-Commissarierne
uthfärdat, att enär den samme noga effterlefves, lärer all
oskiählig afgång kunna förekommas och denne inkomst till
ett högdt upstiga.
Om påstväsendet häfver högstsahl. Hans Kongl. Maij:tt
såsom ett dess angelägne regale dragit en besynnerlig
omsorg. Det samma var igenom kriget och diverse jurisdictioner
och directioner förfallit i någon oreda; fördenskull
högstsahl. Hans Kongl. Maij:tt månde anbefalla dess
Bilagor.
345
Cantzlij-Collegio öfverdirectionen till dess inrättande och
vid macht hållande, låtandes derhoos tijd effter annan affatta
deröfver sådane ordningar och resolutioner, hvarigenom värket
är vordet märkeligen förbättrat; särdehles är den
uthrijkes correspondentzen genom den rijdande påstens inrättande
igenom Danmark befordrad till en mycket hastigare
och richtigare gång. Medelst den anlagde siöpåsten
emellan Ystadt och Pommern är icke allenast correspondentzen
med bemälte provintz mycket vorden befrämjad,
utan ock för resande en stor beqvämlighet förskaffad. Estoch
Lifländske påstväsendet är på den foot satt, att det
nu bär sig sielfft och kastar derjemte en vacker inkomst
af sig. Frijbrefvens missbruk äre med behörige förordningar
reglerade, påststaterne öfversedde och på en bättre
foot satte; visse breftaxor för hvar och en stadz PostContoir
äre författade; åtskillige missbruk och hinder uti
påstväsendet afskaffade; påstböndernes och postförarnes
vilkor uti åthskillige landzorter märkeligen förbättrade, och
derutinnan sådane reglor satte, som kunna jemvähl häreffter
tiena å andre orter till rättelse. Igenom alle sådane
förordningar och anstalter är correspondentzen på de angelägnaste
påstcourserne, såsom besynnerligen åt Öresund
och till uthrijkes och mästedehles öfver alt i Svenske
landzorterne satt uti god richtighet, så att effter dess
exempel lijka anstalter kunna också giöras i Finland, varandes
jemväl påstinkomsterne således förkofrade, att de
uti de sidst förflutne tijder åhrligen sig hafva bedragit
till ansenlige summor. 1
De capitale och ansehnlige godz i Liff-, Est- och Ingermanland
samt Pommern, hvilka Kongl. Maijrtt och dess
Crono dels genom reductionen, dels elliest tillfallit, hafva
jemväl gifvit Kongl. Maij:tz dretzell en stor styrkio, i det
de till Kongl. Maij:tz största nytta äre blefne förpachtade
och bortarenderade dels under perpetuelle, och de somblige
med, somblige utan tertialens efftergifft, dels under
1 I originalet står, att postinkomsterna »från femb ä sex tuseud
dahlér sölfvermynt, som för åhren 1681, 1682 och 1688 åhrligen räknas,
sedermehra och sedan postbetienterne varit aflöhnte — postbönderne oräknade,
som dhe åhren hafft deras vedergiällning af landtstaten — åhr
ifrån åhr hafva så tilltagit, att dhe nthi dhe sidst förflutne tijder åhrligen
sig hafva bedragit till någre och trettio tusend dahlér sölfvermynt».
346
1697.
temporelle arender, inflytandes derigenom uti Kongl.
Maij:ttz cassa åhrligen considerable summor.
Det samma är skedt medelst de ansehnlige och kostbahre
bruk, hvilka Kongl. Maij:tt här i Sverige hemfallit,
varandes de samme till private personer för considerable
summor, dels under perpetuelle, dels temporelle arender
uplåtne. Men hvad Brehmiske och Yerdiske ämbterne
vidkommer, så häfver högstsahl. Hans Kongl. Maij:tt rådeligast
funnit att lembna dem samme under förvaltning
af visse betiente eller amptmän, blifvandes de således för
ett vist quantum i staten införde.
Undersökningen om siättepenningen, hvartill Kongl.
Maij:tt såsom ett regale är berättigat af uthrijkes ägares
försålde godz och egendomb i Skåne, Halland och Bleking
i föllie af Christiani 4:ti recess, men i förgiätenhet är
vorden lembnat både af dem, hvilka deras egendom genom
kiöp transporterat, så väl som af dem, hvilka på Kl.
Maij:ttz vägnar i landet bort hafva inseende derpå, häfver
äfvenväl i Kongl. Maijrttz cassa inbrackt ansenlige
summor. 1
De stora missbruk, som sig inrijtat, i det en och
annan med orätta tillvällat sig jus patronatus till gäld,
som dock varit regale eller och till Consistoriernes disposition
oplåtne, häfver högstsahl. Hans Kongl. Maij:tt effter
högsta möijeliglieten sökt till att hämma och förtaga,
serdeles som dhe jura patronatus, hvilka prsetenderas att
nyttias i Skåhne, Halland och Bleking sampt Bohuus lähn,
förorsaka Kongl. Maij:tt och des Grönäs ingälder ingen
ringa afsaknad.
Den alt för vidt extenderade frijheten så med sätegårdar
som råå och röör tvert emoth 1638 åhrs stadga och
1678 åhrs placat sampt rätta intentionen och meningen af
Ridderskapetz och Adelens erhållne privilegier, häfver
högstsahl. Hans Kongl. Maij:tt innom dess rätta begrep
inskränkt och därigenom icke allenast gifvit des indelningzvärk
en god styrkio utan och till een stoor dehl
föiunehrat des inkomster.
Den stora försorg och omvårdnat högstsahl. Hans
Kongl. Maij:tt häfver burit för skogarnes hägn och försvar
och i synnerheet deras, hvilka för skepzbyggerijet
1 320.363 daler silfvermynt enligt originalet.
Bilagor.
347
och bergzbrukens understöd skattas nyttige och omistandes,
lägger nogsampt å daga icke allenast dhe åthskillige
commissioner, som icke utan stor omkostnad till den ändan
varit förordnade, utan ock dhe hälsosamma förordningar
Kongl. Maij:tt af trycket låtit uthgå så angående skogarnes
rätta häfdande som om eekeplanteringen, hvilken
förordning innan kort af trycket lärer uthgå. Item om
skogzeldar, hvilka som offtast på de härligaste skogar
göra en oskattbar förlust. Serdeles som Kongl. Maij:tt
befan, att på allmänningzskogarne och Kongl. Maijittzeenskijlte
parker uthi åthskillige provincier tillförende var
skedd stor åvärkan och olaga inkräktningar, så häfver
Kongl. Maij:tt effter föregången laga undersökning om deras
rätta vidd och begrep till så mycket större säkerlieet
i framtijden dem samma anbefalt med sine visse råstenar
att omrösas och de torp sampt nybyggen, hvilka på allmänningarne
blifvit optagne men vid undersökningen äre
befundne icke vara Kongl. Maij:tt nyttige, rasera och uthrifva
låtit.
Det skulle blifva alt för vidlöfftigt alle dhe hälsosamme
och nyttige i’eglementer och förordningar på detta
stället att andraga, som i högstsahl. Hans Kongl. Maij:ttz
lofvärdigste regementztijd så till landsens cultur och tillbörlige
häfdande, som till Cronones dretzels och inkomsters
formerande äre blefne affattade. Fördenskull man
till det, som anfördt är, allenast vill tilläggia: 1. Kongl.
Maij:ttz nyttige förordning om husesyner. 2. Förordning
om lmmblegärdars anläggiande. 3. Förordning huru alle
skattehemman skole bebos och brukas, så att dhe genom
ägors skifftning i alt för många delar icke måge fördärfvas.
4. Förordning om en viss brandstods sammanskiutande
till afbrände hemmans hielp och oprättelse. 5. Tågordningen.
6. Åthskillige förordningar mellan soldater och
roterne. 7. Förordning om tienstefolks aflönande. 8. Förbud
om frij skiuss med mehra.
Reductionsvärket anbelangande, hvilket märkeligen
häfver förökt och förkofrat Kl. Maij:ttz dretzell, så emedan
Kl. Maij:ttz trogne undersåtare och Ständer vid nästförledne
Rijkzdag åhr 1693 uthföhrligen blef förestält, hvaruthi
Reductions-Cominissionens förrättning egenteligen be
-
348
1697.
står, nemligen i undersökning: 1. om donationsgodsen,
2. kiöpegodsen, 3. bytesgodsen och 4. frälsegodsen, sedan
huruvida intill den tijden värket var avancerat, hvad qvmstioner
sig dijt intill hade yppat i anledning så väl af
förre som senare rijkzdagzbesluter, sampt hurudane förklaringar
högstsahl. Hans Kongl. Maij:tt funnit för rättvijst
och skäligit däröfver att gifva Commissionen till
rättelse, ty håller Kongl. Maij:tt för öfverflödigt alt sådant
här för denne gången att recapitulera; vill fördenskull
des trogne undersåtare och Ständer vid detta tillfället
allenast hafva förestält hvad som sedan den tijden ved
bemälte värk är förelupit, och består detsamma i effterfölliande:
Först
äre af hvarjehanda don ationsgods och dhe räntor,
som under den titeln komma att begripas, sedan sidsta
Rijksdag till Kongl. Maij:tt och des Crono indragne
blefne gods in natura, räntandes åhrligen ett anseenligit1
med efterräkning bestående af många tusende daler silfvermynt.
2 Dhe öfriga donationsgods, hvilka genom laga
fång äre råkade uti andra eller tridie handen, hafva vederbörande
possessorer och köpare åthnutit effter godsens
natur och egenskap, såsom först äre dhe personer, hvilka
hafva kiöpt Norkiöpingz-beslutz- eller bröst- och lijfzarfvinge
gods med föregående Kongl, consens, lembnade därvid
under tijo åhrs besittning effter Kl. Maij:ttz nådigste
resolution af åhr 1684, så vida säljarne icke varit solvendo,
hvarutinnan actoribus causse tillkommer att vigilera. Och
emedan sådane tijo åhr blefvo fulländade åhr 1694, ty äre
godsen nu mera med samma åhrs ränta under Kl. Maij:ttz
nådigste frie disposition återkallade vordne.
Samma beskaffenhet har sig för det andra med dhe
gods och gårdar, hvilka i förstonne varit lähnegods men
sedan effter åhr 1632 blifvit förbättrade till allodial rättighet
samt under varande allodialitet varit sålde och föryttrade,
kommandes dhe samme att hållas och anses för förbättringzgodz
i förmogo af den 2 § i 1655 åhrs stadga,
som efter Kongl. Maij:ttz resolution de anno 1689 allenast
på 10 åhrs tijd böre lembnas i possessorernes händer,
' 12,315 daler, 12 öre, 8A- thr silfvermynt enligt originalet.
5 183,178 daler, 30 öre, 21 thr silfvermynt enligt d:o.
Bilagor.
349
hvilka bägge tilhopa sig bestijga i åhrlig ränta till een
anseenligh summa. 1
För det tridie finnes andre förbättringzgods i följe af
den 3 § uti 1682 åhrs stadga, hvilka redan för 1632 varit
ifrån lähnsrätt till allodial satte och meliorerade samt
effter Kongl. Maij:ttz resolution de anno 1693, så vida
säljaren är insolvendo, förunnes köparen på fiorton åhrs
tijd; och som till folie deraf sådane 14 åhrs gods Kongl.
Maij:tt komma att hemfalla med nästkommande 1698 åhrs
ränta, så lärer man intet underlåta dem samma då att
indraga, bestigandes sig räntan där åhrligen till ett anseenligit.
2
Det är för det fierde undersökt vordet om allodiale
donationsgods, befintlige i andre och tridie handen, och
förklarat därvid, hvilka personer dem böre ersättia eller
inlösa sampt med hvad åhrs ränta, hvareffter actor c au sm
har att uthsökia anten vederlag eller lössningssumman med
dhe bortmiste räntorne och därpå belöpande interesse ä 6
pro centurn; och vid den händelsen att ersättiarne eij funnes
solvendo, så är uträknat, huru vida godsen med dhen
uthlagde kiöpeskillingen är fyllest betalt effter cronovärderingen
eller intet, och i fall någon brist funnitz, så är
anteknat vid hvar casum, huru stor dhel då kommer in
natura att indragas, och för hvad summa de öfrige bör
stå under lösen, bestigandes sig summan däraf till een ansenlig
ränta. 3
Så äre jemväl de månge byten utharbetade blefne,
som privati sins emellan hafva oprättat angående donationsgods
å den ena sidan och frälsegods å den andra,
effter som i krafft af den 7 § i 1655 åhrs stadga godsens
natur å bägge sidor varda ombytte, och blifva dhe senare
förklarade för donationer i ställe för dhe förre, sedan
man ur Archivi handlingar undfått säker effterrättelse,
huruvida frelsegodsen inskrifves där sammastädes uthi äldre
så väl som senare tijder för gammalt frälse. Men
återstår ännu att efftersee räntornes lijkhet, på det Kongl.
Maij fitz höga rätt intet må taga någon afsaknad; dock
kan sådant eij jemkas och förrättas, innan dhe därvid nö
1
112,473 daler, 30 öre, 8 thr silfvermynt enligt originalet.
2 22,291 daler, 7 öre, 19 Ve thr silfvermynt enligt d:o.
3 48,651 daler, 16 öre, 4 s/s thr silfvermynt enligt d:o.
350
1607.
dige skattläggningar effter handen inkomma, och man därpå
sådane private byten joustera och till riktighet befordra
kan, bestigandes sig summan af sådane förvandlade räntor
och lägenheter till någre tusende daler silfvermynts ränta.1
Ibland donationsgods räknas ochså skattebonde arfvinge-gods,
hvilka varit nyttiade utaf skattemanna arfvingar
för frelse effter bref och privilegier, sedan dhe
blifvit adlade, men lijkmätigt Kl. Maij:ttz nådige förklaring
af åhr 1691 såsom lähnegods med samma åhrs ränta
böre blifva reducerade och indragne; dock är ingen serdeles
stor myckenheet af den egenskapen befunnen, stickandes
räntan däraf så vähl som af Furstarnes arf och egne
gods, hvilka tillförenne eij varit observerade, i den ofvan
införde summan på dhe reducerade donationsgodsen.
Medh dhe förbrutne godsens utharbetande är med all
flijt continuerat, så att hvad som icke är befunnit rätteligen
restituerat utan donerat, det är utur första handen
vederkänt vordet med 1692 åhrs ränta; dock kan man eij
opgifva någon ränta därpå, förän hemmanen blifva skattlagde,
[hvilka till antahlet är 2261/e st.]2; men hvad
som däraf är befunnit föryttrat, det är stält och förklarat
under ersättning eller i mangell däraf under lösen,
altsammans lijkmätigt Kongl. Maij:ttz däröfver författade
resolution af den 8 April 1692, [och bedrager sig antahlet
af dessa till 122 3U hemman, hvarunder jämvähl begripes
sakfallsgodzen, som en eller annan i böter eller sakfall
till Cronan kan hafva afstått och upgifvit].2
Till att igenfinna ännu flere donationsgods har man
fuller tänkt till närmare oplysning sig att betiäna utaf
extraeterne utur pergamentsbref, hvilka uthvijsa, huru
den Kongl. Grustavianske familien häfver förvärfvat af
privatis åthskillige gods och gårdar anten genom arfskiffte,
köp eller byte, deslijkest utaf Secreteraren Leijonmarks
extracter utur löös liggiande concepter i Kongl. Maij:ttz
Rijks-Archivo, hvilka tillförende eij varit inskrefne i sielfva
registraturen, men som nödigt är, att frälsearbetet först
förfärdigas, hvaruthur man må kunna see och förnimma,
hvilka gods skohle hållas för ograverade frelse, så har
man med berörda extracters fullkomlige collationerande
1 11,157 daler, 5 öre, 21 flir enligt originalet.
2 Tillagdt från originalet.
Bilagor.
351
måst innehålla, till dess det senare häfver nådt sin fullbordan;
dock är Kongl. Maij:ttz förordningar enligit, att
Cronones jordeböcker och räkenskaper skall gifvas vittzord
framför pergamentzbref eller befintelige löse concepter.
Uppå hvarjehanda baakräntor, härflytande af donationsgodzen,
är man i värket att afsluta visse liqvidationer
och räkningar sampt där hoos tillsee, huruvida vederbörande
possessorer måge äga någre fordringar samt köp- och
pantegods, som där emot kunna indragas och afskrifvas,
och i fall sådane eij finnas, sändas räkningarne till landzorterne
att uthsökias och exeqveras, blifvandes i folie af
högstsahl. Hans Kongl. Maij:ttz nådige resolution de anno
1688 icke allenast fierdeparten af gravationen kortat emot
ödesmåhl, russtienst och contributioner, utan slippa jemväl
dhe personer interesset, som hafft Collegii eller Commissionens
befrielse på donationsgods, hvilka etfter bättre
skähl komma att graveras; därtill med blifva månge förskonte
och befriade för eifterräkningar i förmogo af det
tryckte placatet de anno 1689 den 25 Maij samt uthvärkade
speciale tillgiffter och benådningar. I synnerhet häfver
högstsal. Hans Kl. Maij:tt efftergifvit fattige personer slijke
bakräntor, enär dhe där emot cederat och afstått sine
hafvande fordringar sampt ägande köp- och pantegods. Så
comprcehenderas jemväl etFtergiffterne för gravationer, härrörande
de af extraordinarie rustningar under den generale
resolutionen emot cession af hafvande fordringar sampt
köp- och pantegods, lijkmätigt Kongl. Maij:ttz bref af den
20 Septemb. 1693. Men ingen efftergifft kan eller bör tilllåtas,
icke ens för det interesse, som öfverstiger alterum
tantum för sådane gravationer, de där härröra af possiderade
hemman och räntor utan titel uti anledning af Kl.
Maij:ttz resolution den 25 Aprilis 1696, och där någon
skulle äga oliqviderade fordringar sampt köpegods tillijka,
då indrages köpegodsen, och när liqvidationen blifver förrättat,
så förnöijes fordringen med penningar lijkmätigt
Kongl. Maij:ttz resolution afl’ den 23 Novembris 1694.
Med dhe oclarerade fierdeparters utarbetande fortfares
jemväl, och äre acterne till visse Cammarerare uthdelte,
blifvandes därvid i synnerheet observerade de extraordinarie
räntorne, som Reductions-Collegium förbijgått, efftersom
sådane räntor intet finnes uti donationsbrefven och
352
1697.
uthräkningarne införde, och donatarierne sålunda intet hafva
hafft laga fång därpå, utan berörde, extraordinarie räntor
hade bort vara Kl. Maij:tt och des Crono förbehålne. Dock
häfver högstsal. Hans Kl. Maij:tt af special nåd och mildhet
förskont vederbörande för återbetalningen af de tre
fierdeparter härrörande af samma extraordinarie räntor,
allenast den ene fierdeparten betalas med 6 pro centum
interesse ifrån åhr 1655, med förbehåld ifall någon af dem,
som denne Kl. Maijittz mildhet och nåd åthniuter, skulle
sökia på något opsåteligit sätt att hindra, bryta och försvaga
dhe förordningar och dispositioner, som af Kongl.
Maij:tt till den Kongl, arfrättens och Kongl, familiens
styrkia och stadfästelse äre giorde eller göras kunna, så
skall densamma och des arfvingar af samma nådige efftergifft
intet hafva sig att hugna, utan fullkomligen betala
hvad han kan blifva skyldig utan någon afkortning så
till capital som alt däraf flytande interesse, hvilket omständeligare
är till seendes af högstsahl. Hans Kl. Maij:ttz
resolution den 2 Novembris 1695.
Öfver den ene fierdepartens uthsökiande häfver högstsahl.
Hans Kongl. Maij:tt ytterligare den 18 Febr. 1696
gifvit den förklaring, att berörde fierdepartz gravation
utaf extraordinarie räntorne skall fyllest uthsökias hos
vederbörande, så länge dhe hafva något in bonis, och icke
tillåtas att blifva af bordat emot cession af fordringar,
kiöp- och nantegods. Men angående andre gravationer,
härrörande af 1655 åhrs riksdagzbeslut, som emot cession
af fordringar, köp- och pantegods efftergifne äre eller här
effter förunnas kunna, så häfver högstsal. Hans Kongl.
Maijrtt i nåder förklarat af den 1 Octob. 1695, att ändock
sådane köpegods, som een häfver ägt åhr 1655, då Kongl.
Maijittz höga rätt existerade, borde indragas, oaktat i
hvars hand dhe ock äre, så vill Kl. Maij:tt icke dess mindre
hafva dem lembnade i deras händer, som för åhr 1680
sig dem samma hafva tilhandlat, hvaremot säliarne, som
häffta i folie af 1655 åhrs rijksdagzbeslut, skohle vara förpliktade
med hvarjehanda annan egendom så i löst som fast att
inlösa och till Kl. Maij:tt afträda dhe Cronones köpegods,
hvilka dhe sedan 1655 kunna hafva abalienerat. Men skulle
deras egendomb därtill intet räckia, vill Kongl. Maijrtt
binda skadan vid sitt been, bestigandes sig hvad som så
-
Bilagor.
353
ledes förmedelst fierdepartens och extraordinarie räntornes
effterräkningar kan vara i akt tagit och till förklaringz
eller execution sedan sidsta Rijkzdag uthfärdat, nembligen
dhe personers räkningar, hvilka äre utharbetade angående
fierdeparten och andre emot 1655 åhrs beslut innehålne
räntor1 tillijka med fierdeparten af extraordinarie
räntorne,2 till månge tunnor guld.
Angående donerade buus och tompter i städerne, så
ehuruväl det är klart och ostridigt, att af dem bör betalas
en fjerdepart till folie af 1655 åhrs rijksdagzbeslut, men
anbelangandes dhe öfrige tre fierdedelarne så häfver Kl.
Maij:tt skäl i förmogo af 1680 och 1683 åhrs rijkzdagzbesluter
till att låta indraga dem samme, sedan den ene
fierdeparten är afdragen, som i folie af 1655 åhrs rijksdagzbeslut
med penningar är vorden betalt, så häfver högstsahl.
Hans Kl. Maij:tt icke des mindre genom des resolution
af den 8 Octob. 1695 i nåder tillåtit, att donatarierne
måge göra dem frie med penningar på en gång effter
stadsens taxa eller och dem behålla emot åhrlige tomptörens
erläggiande, blifvandes dhe från effterräkningen ifrån
ofvanbemälte rijkzdagzbesluters datis befriade. I fåll ochså
sådane buus och tompter genom laga fång vore råkade i
andras händer, så sökes donatarien för den åkombne gravationen,
och possessorerne lembnas orubbade. Men om
acqvirenterne och deras arfvingar intet äre solvendo, så
bindes skadan vid Kl. Maij:ttz ben. Och är fuller i folie
däraf en speeification opsatt uppå sådane donerade lägenheter
i städerne, sampt åthskillige possessorer observationer
tillstälte, men har samma titul intet fullkomligen
kunnat afslutas både för documenternes uteblifvande och
annat arbete, som under händerne varit, kommandes efftergifften
för fierdeparten af huus och tompter, såsom härrörande
af 1655 åhrs rijkzdagzbelut, att begripas under
den generale efftergifften emot cession af fordringar, köp
och pantegods; dock blifva dhe, som varit både (lonantes
och donatarii, därifrån undantagne i förmogo af högstsal.
Hans Kl. Maij:ttz resolution af den 13 Octob. 1696.
1 Enligt originalet: 2,191,881 daler, 5 öre, llJ» thr.
2 Enligt d:o: 197,600 daler, 25 öre, 5,7ri thr; tillsammans 2,389,481
daler, 25 öre, 16JJ thr, allt silfvermynt.
Sv. Ridder sk. o. Adels riksd.-protXVI. 1097.
23
354
1697.
Uthom detta finnes penningecaduquer, de där mellan
1632 oell 1655 varit bortdonerade, hvaröfver högstsahl. Hans
Kl. Maij:tt i nåder resolverat, att dhe öfrige tre fierdedelar
af innehafvarne sk ohle behållas utan gravation, allenast
den ene fierdeparten med sex pro centum för alla
åhren utbetalas och erlägges. Af denne titel är en dhel
afgiort, det öfrige är i värket att fullbordas; dock häfver
sig yppat af samma tillfälle en qvestion och efterfrågan
af naturen om satisfactionspenningarne i Tyskland, huru
vida nemligen dhe kunna anses som andre penningegåfvor
och fierdepartens afgifft vara undergifne eller intet i förmogo
af pacterne; men har högstsal. Hans Kongl. Maij:tt
af gunst och nåde resolverat den 5 Decemb. 1695, att
emedan samma penningar intet vore satisfaction för Sveriges
Crono utan till svenska militiens afdankning, hvilken
icke häfver bestått af svenske regementer allenast
utan af allehanda nationer, dhe där utan en afdankningzpenning
eij velat gå ifrån hvarannan förutan flere omständigheter,
ty skulle dhe dispositioner och gäfvor lembnas
opåtalte, som af bemälte satisfactionsmedell till en eller
annan äre blefne giorde.
Om prästernes vederlagzspanmål är i lijka måtto blifvit
undersökt, varandes den titelen utarbetat sampt vederlagens
natur åthskild, och befunnit att en dhel nyttias
emot skiutz- och gästning, en dhel ifrån Gustavi primi
regementztijd 1557 utan Kongl, bref allenast effter dhe
ahrens jordeböcker, en del aldeles utan titel, en del effter
speciale Kongl, bref och en del effter 1579 åhrs ordning,
hvartill kommer det prästerne påföres uti räkenskaperne
utom 1579 åhrs ordning, jemväl flere beneficier, bestående
i taxan, gärden och prästepenningar samt prästebolen underfogde
hemman och lägenheter jemte en del af den behåldne
tijonde-spanmåhlen, hvarom effter 1655 åhrs rijkzdagzbeslutz
6 § bör undersökias. Och som redan 1696
därpå listor till högstsal. Hans Kongl. Maij:tt äre blefne
öfverlefvererade, så har jemväl Hans Kongl. Maij:tt af
den 7 Octob. samma åhr därpå i nåder resolverat, att dhe
samme skole försändas till Kongl. Cammar-Collegium att
blifva jemförde emot inkommande förtekningar ifrån orterne
på Prästerskapetz inkomster, på det sedan Kongl.
Maijttt måtte kunna gifvas vid handen, hvilka pastorater
Bilagor.
355
för deras ringhet och slätta vilkor skull meritera vidare
att benådas och ihogkommas med innehafvande vederlag
eller eij, och Kongl. Maij:ttz interesse för det öfrige invigileras
med vederlagz-spanmålens indragande för gästning.
Donations- sampt medbrakte godsen i Est- och Lijfland
äre mäste delen afgiorde, och hvad däraf ännu återstår,
beror på någre få ransakningar och infordrade efifcerrättelser
förutan hvad högstsahl. Hans Kongl. Maij:tt i
nåder committerat en och annan i orten att förrätta;
dock har man ännu intet hint fullkomligen att uthreda
läknegodsrätten i Est- och Lijfland, men så lärer sådant
med första skee. Dhe Kongl. Svenske donationerne äre
alle afgiorde, som ofvan förmält är, och äre vederbörlige
listor däröfver oprättade samt ersättningz- och lösningzsakerne
actori causrn tillstälte att bevakas och uthsökias,
och sticka dhe samme under ofvanberörde summa af ersättningen
för 10 och 14 åhrs godsen.
Fölier nu titelen om köpegodsen, hvilkas beskaffenhet
uti effterföliande omständigheter bestå: 1. Oköpte räntor
efter 1686 åhrs rijksdagzbeslut. 2. De fehl som uti sielfva
köpen kunna finnas. 3. Kiöpegods för ofruktbare fordringar,
härrörande af löhningar, pensioner, gratialer, föräringar
så och opluppne interesser af vinst så väl uti det
gambla som nya kopparcompagniet samt decourterade skuldfordringar.
4. Inlöste kiöpegods för contante penningar.
5. Indragne köpegods emot hvarjehanda effterräkningar.
6. Försålde gods ifrån Kongl. Maijrtt och des Crono sedan
1655 ä 9 pro cento. 7. Köpegodz i Est- och Lijfland sampt
Skåne, Halland och Blekingen med dhe andre uthrijkes
provincierne.
Hvad nu först de oköpte räntorne anbelangar, så äre
dhe samme af föliande särskilte titlar, såsom vind och vask
af köpegodsen i Vässmanland, siette skeppan af köpegodsen
i Västergötland, oköpte dagzvärken i Östergötland och
Närckie, springskatten i Småland, öfverviktzjärnet i Gästrikland,
hvilka räntor uti dhe däröfver affattade resolutioner
af åhren 1658 och 1674 äre blefne förklarade att böra
med reda penningar lösas, och belöpa sig dhe samma till
någre hundrade daler1 silfvermynts ränta, som gör ä 4x/2
1 1,963 daler, 12 öre enligt originalet.
356
1697.
pro Centura ett capital af månge tusende rijkzdaler1. Sedan
är jembväl åhr 1678 af högstsal. Hans Kongl. Maij:tt resolverat,
att bygningzliielpen samt dhe räntor, hvilka
därunder böra förstås, skohle jemväl med reda penningar
lösas, efftergifvandes Kl. Maij:tt efterräkningen därpå in
till den tijden, hvilken oköpte ränta sig belöper till några
tusende daler1 silfvermynt i hemmansränta, som gör ä41/2
pro centum ett anseenligit capital3; men som en stor del
af bemelte räntor emoth hvariehanda fordringar blefvo
afräknade, i stället att deras lösen var uthsedt till att
inbringa een post penningar till rijksens tarfver, ty blef
högstsahl. Hans Kongl. Maij:tt förorsakat uti den 8 puncten
nti des öfver okiöpte räntorne affattade reglemente
den 16 Decemb. 1686 i nåder att resolvera, att dhe,
som sådane räntor hade betalt med decourtationer emot
ofruktbare fordringar, i stället de bort dem förnöija med
contante penningar till rijksens oumgängelige tarfver, böre
dem ännu med gods in natura ersättia och där emot beräkna
dhe redan åthniutne räntor, blifvandes det allenast,
som är decourterat och redan liqviderat emot fruktbare
fordringar, vid det som giort är, och dhe som ännu aldeles
äre oliqviderade ersättias med ränta in natura. Det
tridie slagz oköpte räntor bestå af halfva boskapz- och
skiutzfärds- sampt hela dagzvärkzpenningarne med gärdens
förhögning och flere sådane räntor effter hvarje landsorts
undervijsning, som 1687 blef faststält, och belöpa sig samme
oköpte räntor till många tusende daler4 silfvermynts ränta;
därutaf flyter fuller en stor del af köpegodsen ä 3 pro
cento, men blifva dhe här öfver hufvudet uthräknade å 4f y
pro centum, som gör en summa af några tunnor guld5, att
således alle desse oköpte räntor tillsammans sig belöpa
till märkeligen anseenlig summa6 i hemmansräntor, som
gör en kiöpskilling af många tunnor gull i rijkzdaler7.
Och ehuruväl förberörde summor äre opsatte effter den
calculation, som man för denne gången möijeligast kunnat
1 29,087 riksdaler, 4 öre enligt originalet.
2 12,980 daler, 3 öre enligt d:o.
s 192,299 riksdaler, 34 st. enligt d:o.
4 86,812 daler, 8 öre enligt d:o.
5 »1286 gånger tusend ett hundrade och sin rickzdahler» enligt d:o.
6 101,755 daler, 27 öre, 14Vs thr enligt d:o.
7 »femton tunnor gull i rickzdahler och ändå däröfver 7,494 rickzdaler»
enligt d:o.
Bilagor.
357
Anna, så lare dhe dock vid den nu under händer varande
generalbokens sluth öfver köpegodsen befmnes sig belöpa
till ett större (juantum, hafvandes man svårt för tijden
att säija, hvad däraf tijd effter annan kan vara indragit
eller och ännu återstå, innan ofvanbemelte generalbok
blifver afsluten; dock är vist nog, att hemmansräntan in
natura redan är indragen, men effterräkningarne äre ännu
icke aldeles afgiorde eller kunnat afgöras, af orsak som
uti föliande femte punct om effterräkningarne i gemen
skall förmälas, varandes sedan sidsta rijkzdag emot oköpte
räntorne indragit någre tusende daler1 silfvermyntz ränta.
Beträffande för det andra dhe fehl, hvilka uti sielfva
köpeuthräkningarne utan förbemälte oköpte räntor befinnes
flyta utaf missräkningar antingen på värderingar eller
för summeringar uti uthräkningarne, eller och om någon har
innehafft under köpetitel någre hemman utan des erhålne
köpebref, så kan icke heller des quantum nämbnas, för än
generalboken kommer till slut, hälst som högstsahl. Hans
Kongl. Maij:tt uti någre måhl, dhe där tillförende äre begrepne
under denne titel, sedan åhr 1693 funnit nödigt
att göra en ändring, nemligen 1695 öfver nybyggen och
tillökningar på skatte- och cronoägor, sammaledes den 25
April 1696 om possiderade hemman utan titel, hafvandes
dessa tvenne resolutioner förorsakat en tämmelig ändring
uti det, som tillförenne var giort. Men så bestijger sig
det, som sedan 1693 emot sådane fehl uti köpeuthräkningarne
i hemmansränta är vordet indragit, till någre tusende
daler2 silfvermyntz ränta.
Den tridie omständigheten är nu dhe ansenlige decortationer,
som utaf kiöpegods betalningarne äre skedde
emot hvarjehanda ofruktbare fordringar; och som uti propositionen
åhr 1693 är bevijst, att detta häfver sin grund
uthi 1680 åhrs rijksdagzbeslut samt det rådslag, som 1681
öfver denne saken vart hållit, och högstsahl. Hans Kongl.
Maij:ttz däröfver uthfärdade approbation af den 3 Julij
samma åhr, varandes jemväl sådant uti högstbemälte Hans
Kl. Maij:ttz af trycket utfärdade resolution den 23 Junij
1688 med helt klare bevijs och omständigheter deducerat,
så håller Kongl. Maij:tt onödigt något vidare därom på
1 2,835 daler, 17 öre, 87/io thr enligt originalet.
2 2,238 daler, 6 öre, 177/io thr enligt d:o.
358
1697.
detta stället att förmäla; vill allenast detta des trogne
undersåtare och Ständer hafva tillkänna gifvit, att samma
decortationer, sorn härtils äre utharbetade, bestiga sig inalles
till någre tunnor guls1 capital; dock kan för tijden
så egenteligen icke opvijsas quantumet af hemmansräntan
och effterräkningen, som berörda gravation af sig förorsakat
häfver, aldenstund parternes clageligen inkommande
förklaringar förorsaka månge förändringar uti det, som
tillförenne är afgiort. Man vinlägger sig jemväl på det
nogaste alle sådane förklaringar att skärskoda, på det
hvar och en må vederfaras så härutinnan som i alt annat
hvad rijkzdagzbesluten och Kongl, resolutioner förmå, enkannerligen
i anseende till effterräkningarne, hvilka merendels
ankomma på ransakningar, när parterne det begära,
och sådant alt i folie af högstsahl. Hans Kl. Maij:ttz
resolution af den 21 Martij 1691, att ingen skall återbetala
det han eij åthnutit. I detta måhl är indragit sedan
åhr 1693 någre hundrade daler2 silfvermynts värde.
Om lösen af kiöpegodsen, som Kongl. Maij:tt och des
Crono competerar, är jemväl 1693 vidlöffteligen Ständerne
förestält vordet; fördenskuld här allenast anföres, att sedan
hemälte tijd köpegods äre indragne emot lösen till någre
hundrade daler3 silfvermynts ränta.
Sammalunda är 1693 berättat blifvit, af hvad beskaffenhet
effterräkningarna äre, härrörande så väl af köpegodsen
som Cammar- och Liqvidations-Commissionernes
samt Actorum causse opgifne poster; och är detta det
mäste och vidlöfftigaste arbetet, som på köpegodsens indragande
och liqvidation ännu återstår att fullborda, hvarmed
så mycket långsammare tillgår, som parterne måste
höras, deras ägande fordringar i Liqvidations-Commissionen
skärskodas, och öfver dhe extraordinarie räntorne i
landsorten åthskillige resor ransakas, om dhe ock af vederbörande,
som därtill neka, äre opburne eller eij, hvartill
kommer att första acqvirentens räkning offta måste
fördelas ibland många interessenter, då den första acqvirentens
massa hsereditaria indivisa till folie af högstsahl.
Hans Kongl. Maij:ttz resolution de anno 1685 kommer att
separeras från de senare acqvirenter, såsom och nu va
1
603,566 riksdaler enligt originalet.
2 1,253 daler, 22 öre, 214/s thr enligt d:o.
3 546 daler, 26 öre, 98/io thr enligt d:o.
Bilagor.
359
rande possessorum häfd uthletas, anten den är skedd för
åhr 1655 eller mellan 1655 och 1680, eller och sedan åhr
1680, aldenstund gravationerne ifrån olijka tijder taga deras
begynnelse och vid köpegodsens indragande komma under
olijka vilkor att considereras, nemligen lijkmätigt högstsahl.
Hans Kongl. Maij:ttz resolution dat. den 18 Octob.
1689, som förmår, att då en efterräkning härflyter utaf
fehl i köpeuthräkningen, så äger Kl. Maijitt prceferencen
ifrån åhr 1655, och fölier denne gravationen köpegodsen
effter, lijka uti hvars hand de sedermera kunna vara
råkade, så långt samma gods till förnöijandet däraf tillräckia,
utan att bemelte sidsta acquirentis annan egendom
därtill kan grijpas, behållandes han då, som i så måtto
emot denne bristen kommer att graveras, samma räntor
under 10 åhrs besittning, som i folie af Kongl. Maij:ttz
resolution daterat den 16 Octob. 1689 tager des begynnelse
ifrån åhr 1684. Skulle och säljaren vara insolvendo,
hos hvilken Kongl. Maij:tt tillkommer ersättning
för dhe bortmiste räntorne med des interesse, så förklarar
Kl. Maijitt till betygande af des clemence ock nåde
emot des trogne undersåtare, att Kl. Maijitt då vill des
höga rätt hafva beblandat med nåd och mildhet, i så
måtto att köparen till sin irthlagde kiöpskillingz återfående
af säljaren förunnes prreferencen framför Kongl.
Maijitt till dhe bortmiste räntors refusion och ersättning,
så att samma räntor för Kl. Maijitt hos säljaren intet
skohle blifva uttagne, för än kiöparen häfver undfått sin
kiöpeskilling eller utlagde capital betalt, och blifver afsaknaden
i räntorne Kongl. Maijittz, i fall säljarens egendom
intet skulle förslå till bägge delarnes ersättning.
Men om desse differencer flyta af sådane hemman, hvilka
ännu äre i första acqvirentens eller des arfvingars händer,
så stannar effterräkningen på hvar och en possessor,
allt effter som han godset har innehafft, i så måtto att för
dhe effterräkningar, hvilka flyta aff tiden, medan godset
var uti föräldrarnes possession, häfftar dess massa indivisa
därföre i förmogo af Kongl. Maijittz resolution de anno
1685, men sedan godset deltes arfvingarne mellan, så betaler
den arfvingen effterräkningen, hvilken godset innehade,
och söke han sedan sin medarfvinge det bästa han
kan och gitter; vore han intet sol vendo, så drager Kl.
360
1697.
Maij:tt skadan, som belöper på den oförmögne arfvingens
andel, oell det öfrige utsöker Actor causre af des medarfvingar
uthi vederbörligit foro, så vida dhe nutit däremot
andre ograverade gods och räntor effter omständigheterne.
Det andra slaget af effterräkningarne härflyter utaf förbenämbde
oköpte räntor, och taga dhe samma äfven väl en
dhel ifrån köpebrefvens och en del ifrån Kongl, resolutionernas
datis deras begynnelse, samt äga samma effterräkningar
prseferéncen framför alle andre private kiöpare ifrån åhr
1680. För sådane effterräkningar, härrörande af köpegodsen,
är sedan åhr 1693 indragit köpegods till någre tusende
daler1 silfvermynts ränta, jemväl emot hvarjehanda andra
gravationer utom köpegodsen till een än anseenligare ränta.2
Dhe försålde godsen sedan åhr 1655 äre nu mera aldeles
indragne, och äre deras tahl och summor influtne uti
de andre effterräkningarnes slut och balance, varandes sedan
1693 en ringa rest indragen.3
Hvad kiöpegodsen i Est- och Lijfland samt Skåne,
Halland och Bleking vidkommer, så hafva fuller sådane
gods uti dhe första bägge provincierne en gång allaredan
till största delen varit utarbetade på det fundamentet, som
högstsal. Hans Kongl. Maij:tt den 1 Julij 1689 därtill
monde läggia, nemligen att högsta haketalet till kiöpens
skärskodan skulle tagas utur dhe äldste vakenböekerne,
såsom och att effterräkningarne skulle ställas uppå det
capitalet, som uti köpet intet var tillfyllest betalt. Men
som högstsahl. Hans Kl. Maij:tt sedermera effter saksens
närmare öfverläggiande och jemförande med 1655 åhrs
rijkzdagzbeslut den 30 Junij 1696 i nåder monde resolvera,
först att dhe näst intill köpen befintlige vakenböcker skulle
hållas för det rättaste fundamentet till samma kiöpegods
skärskodan, sedan att effteimäkningarne skulle ställas i
anledning af dhe senare contracterne, och för det tridie
att rijkzdaler skulle valveras till silfvermynt efter hvarje
tijders mynteplacater; så har kommit att ändras hvad
som för åhr 1686 i denne saken var utarbetat, ock är för
nödigt eraktat därmed att låta dröija, till des de Svenske
provinciers köpegods först kunna blifva afgiorde; dock är
1 7,767 daler, 3 öre, 83/s thr enligt originalet.
2 15,543 daler, 31 öre, 163/io thr enligt d:o.
8 »bestijgandes sig allenast till 101 dahlér, 27 öre, 2 thr sölfvermyntz
ränta> enligt d:o.
Bilagor.
361
sedan 1693 emot slijke Est- och Lijfländske kiöpegods och
gravationer indragne månge1 hakar.
Anbelangande dhe utaf Konungarne i Danmark försålde
gods uti Skåne och Blekingz lahn sampt Halland
och Bohuus lahn, hvilka äfven som köpegodsen i Sverige
underkastas skärskodan, så väl huru dhe i begynnelsen
äre betalte som dhe oköpte räntorne effter 1686 åhrs
Rijksdagz beslut, så emedan med liqviderandet af berörde
oköpte räntor intet kan skee någon begynnelse, innan dhe
köpte hemmanen till ett vist mantal blifva skattlagde,
hvilket ännu intet har kunnat ske för det myckna andra
arbetet, hvarmed lantmätarne varit syselsatte, ty har
med detta arbetet något kommit att uthdragas. Dock på
det Kl. Maij:tt af drögzmålet intet måtte komma något
att lijda, hälst som landtmätare- och skattläggningzarbetet
erfordrar en lång tijd, så är därvid det medlet uthsedt
vordet, att man först blifver vid de mantalen, som
stå uti närvarande Cronones jordeböcker, men dhe hemman,
som där inga mantal hafva, anslås interimsvijs till mantal
i proportion aff uthsädet samt andre commoditeter och
deras jemlijkheet emot andre hemman i samma by eller
näst där intill, och låter man sådan proportional mantalsläggning
uti sochnen förrättas genom Kl. Maij:ttz betiänte
i adelsmannens, prästens, nembdens samt grannarnes närvara,
sedan dhe äre förmante uppå eed och bästa samvete
sanningen att uthsäija; dock afdrages perpetuel förmedlade
mantal, för hvilka lijkmätigt Kl. Maijittz resolution
af den 27 April 1689 inge oköpte räntor böra betalas, och
sedan man på detta sättet häfver bekommit mantal på
hvart hemman, debiteres okiöpte räntorne däreffter, ock
observeres därvid först, att däremot indrages gods på förbuden
ort effter 1686 åhrs reglementes innehåld, samt för
det öfrige får possessoren afstå hvad han vill, allenast
Kongl. Maij:tt intet bekommer öde för behållit, dock så
att köpte räntorne af ödeshemmanen tillätes med ödeshemman
att ersättia. Men hvad räntorne af dhe hemman
vidkommer, som Ridderskapet och Adelen i så måtto afstå,
så opgifver possessoren under sin hand hemmanetz
rätta ränta, persedlerne uträknade effter cronovärdering,
med förbehåld att så framt hemmanen vid skattläggnin
1
29J enligt originalet.
362
1697.
gen blefvo förminskade, bör den, som samma hemman uthgaf,
till Kl. Maij:tt och des Crono opfylla den däraf tijmade
skada. Skulle och räntan på samma afstådde hemman
vid skattläggningen blifva förhögd, så bör sådant
possessoren komma till godo, sedan skattläggningen är
fullbordat, genom hvilket medell man vist vill förmoda,
att detta arbetet skall vinna en fordersam framgång, och
blifver på det sättet så väl Kongl. Maij:tt som köparen
dess rätt reserverat och förbehållen.
Härpå kommer man att berätta om bytesgodsen, och
först huru vida med dem ifrån dhe äldre tijder intill 1655 är
vordet avancerat, sedan som om det arbetet 1693 med visse
Cammarerare blef accorderat, och är först öfver alle sådane
byten ifrån de äldre tijder liqvidationer opsatte, som uthvijsa,
huru räntorne å bägge sidor svara emot hvar andre
så effter bytesbrefven som då varande räkenskaper, enär
bytet skedde, att man däraf kan see, huru vida Kl. Maij:tt
och Grönan har erhållit fult för fullo.
Där näst är om dhe till Kl. Maij:tt afstådde vederlagzhemmanen
i Cammar-Archivi räkenskaper undersökt,
huru vida dhe i anledning däraf ifrån dhe äldste åhren
intill dess bytet skedde hafva varit gammalt frälse eller
eij, och om dhe till Kongl. Maij:tt och Cronan, enär bytet
skedde, äre blefne vederkände, såsom och om dhe sedan
kunnat uthgöra den i bytet opdragne räntan; och där annorlunda
är befunnit, så äre observationer till vederbörandes
förklaring utfärdade. Desutan som åthskillige
qvarnar finnes vara gångne i byte emot hemmansräntor,
ty är af högstsahl. Hans Kl. Maij:tt genom des resolution
af den 9 Januarij 1695 förklarat, det sedan först om
dem är vordet undersökt och dhe af skattläggningzmännerne
till een viss ränta äre uthsatte, skohle qvarnar i
byte intet högre antagas än allenast till hälften emot
annor hemmansränta, oaktat därpå sedermera factorier,
messingzbruk och andre slijke nyttige värk kunna vara
inrättade.
För det tridie äre alle bytesgodsen extraherade uti
hvar landsort för sig, på det dhe hemman, hvilka till Kongl.
Maij:tt och des Crono aff privatis uti byten äre afstådde,
så väl som dhe, hvilka privati däremot af Cronan bekommit,
effter Kl. Maij fitz approberade methode måtte blifva
Bilagor.
363
refvade och till en sådan ränta skattlagde, som hemmanen
nu och i framtiden utan vidare förmedling kunna utgöra,
att således detta arbetetz fullkomlige slut endast och allenast
beror uppå skattläggningarnes fullbordan.
I lijka måtto är en slijk undersökning skedd öfver
alle hemman, så väl de ifrån Kongl. Maijfit och Cronan
uthbytte som dhe, hvilka däremot af privatis till vederlag
i byte äre opgifne ifrån 1655 till 1680. Men hindras
jemväl deras fullkomlige afslutande af skattlägg- och ransakningarnes
uteblifvande. Dhe senare byten ifrån 1680
till närvarande tijd blifva effter handen justerade och afslutne.
Beträffande för det sidsta gamble frälsegodsen, så
fortfares med en sådan undersökning, som 1693 blef berättat,
till att kunna erhålla ett säkert besked, om och dhe gods,
som nu för tijden uti räkenskaperna och Kongl. Maij fitz
handlingar opföres för frälse, måge hafva varit rätt frälse
både i äldre och senare tijder, till att sålunda kunna skilia
cronogodsen ifrån frälse och frälset ifrån crono. Till den
ändan häfver man låtit i alle lähner oprätta visse listor
och specificationer öfver alle frälsegods, som nu för tijden
äre i privatorum händer, och dem samme sedan, alt som
dhe inkommit, collationerat och jemfördt emot CammarArchivi
räkenskaper och jordeböcker ifrån dhe äldste tijder
tillbakar, som äre åhren 1539 och 1540. Deslijkest
äre observationer blefne opsatte öfver dhe differential', som
sig därigenom yppat mellan bemälte specificationer och
annotationerne uti räkenskaper- och jordeböckerne, bestående
därutinnan att åthskillige hemman, som nu för frälse
kunna vara införde, finnes i dhe andre åhren under skatte,
crone, präbende, kyrkio, arf och egne gods etc., och är af
possessorerne fordrat besked och underrättelse, huruledes
sådane hemman, räntor och lägenheter ifrån ofvanbfemälte]
titlar så under frelse som i deras possession äre kombne,
hvarpå sedan effter omständigheterne en del till Kl. Maijfit
och Cronan äre vordne reducerade och indragne, en del
äre befundne af sådan condition, att därfbre till Kl. Maijfit
och Cronan af abalienanterna bort ersättning prsesteras,
hvilken sedan är vorden uthsökt tillijka med effterräkning
på räntorne efter sakernes beskaffenhet och hvarje tij ders
rijksdagzbeslut; en del äre ochså aldeles befriade blefne.
364
1697.
Detta är nu hvad Kl. Maij:tt för denne gången har
funnit nödigt i nåder att communicera med des trogne undersåtare
och Ständer angående reductionsvärket i Sverige
och Finland sampt Est-, Lijf- och Ingermanland, och häfver
det samma sedan åhr 1680 importerat i hemmansränta
in natura många tunnor guld1 sampt någre hundrade
hemman,2 hvarpå i Cronones räkenskaper eij finnes någon
ränta, och i effterräkningar någre tunnor guld.3
Reductionsvärket i Pommern hvad vidkommer, så häfver
högstsahl. Hans Kl. Maij:tt vid uthgången af åhr 1690
låtit därmed göra en begynnelse och indragit dhe furstlige
tafel- och domanial- samt closter- och domanio incorporerade
lähngodzen där sammastädes, hvilka under en
och annan titel dels i Kongl. Svenske, dels uti Hertigarnes
aff Pommern regeringztijder ifrån publico äre blefne
söndrade och abalienerade, grundandes högstbemälte Hans
Kl. Maij:tt sig i det fallet uppå des höga competerande
rätt, allmän lag, Kejserlige statuter sampt landetz egne
particuliere och speciale coustitutioner, förordningar och
landtdagzafsked så väl som och Landtständernes egit
anhållande därom, och är jemväl Gudi loff samma arbete
mehrendels med begynnelsen af åhr 1695 väl och lyckligen
blifvit till ända brakt och slutet. Man häfver fuller
därvid uti begynnelsen funnit en och annan difficultet och
svårigheet, dels moverat aff Landsständerne sielfve, dels
af godsens particuliere possessorer i synnerhet uti qusestione
an och quo modo. Men som högstsahl. Hans Kongl.
Maij:tt alle inkast och dubia uti des Cantzlij-Collegio och
Reduetions-Commission noga lät öfverläggia och däruppå
änteligen effter skälens ventilerande pro et contra befan,
att jus revocationis är väl grundat, och att modus bör
vara judicialis, så har Hans Kongl. Maijrtt därpå skridit
till sielfva värkställigheten och executionen däraf och till
den ändan först lemnat een dhel af dhe donationer och
abalienationer, hvilka uti Kongl. Svenska regeringztijder
effter den Westphaliske freden äre befundne vara skedde,
under den här förordnade Reductions-Commissionens skärskodan
och decision; men hvad den återstående delen af
* 2,196,878 daler, 9 öre, 8JJ tlir silfvermynt enligt originalet.
2 548f-J- hemman enligt d:o.
3 505,816 daler, 24 öre, 11 thr enligt d:o.
Bilagor.
365
slijke donationer och abalienationer vidkommer så väl som
dhe öfrige i Furstlige tijderne för den Westphaliske freden
medelst donationer, kiöp och förpantningar samt andre flere
titlar giorde abalienationer, så har högstsahl. Hans Kl.
Maij:tt åhr 1692 en viss commission förordnat, hvilken till
folie af dhe dem meddelte instructioner om sidstbemälte gods
egentelige natur och beskaffenhet i orten noga och väl häfver
giort sig underrättad sampt sedermera som ett rite constitutum
judicium effter aflagd domare-eed Pommerska rättegångzprocessen
lijkmätigt genom laga dom och resolutioner,
gifne på hvar och en saak särskilt, brakt detta angelägne
och för Pommern högst nyttige reductionsvärket tili
slut och riktighet, varandes terminus a quo tagen ifrån åhl
1569 för dhe af Kongl. Commissionen därtill allegerade
skahl. Och som en och annan genom bemälte domar och resolutioner
häfver förment sig vara graverat, så har bemälte
Commission till folie af Kl. Maij:ttz däröfver erhållne instruction
effterlåtit dem samma icke mindre än Actoribus
causse regise i dhe måhl, hvarutinnan desse senare jemväl
kunde hafva nomine publico att föreställa gravamina emot
dhe afsagde domarne, fritt obehindrat att taga appellationen
till Tribunalet i Wismar, dock icke cum suspensivo
utan allenast devolutivo effectu, och det allenast uti dhe
måhl, hvilka effter tribunalsordningen och den sidst där
sammastädes oprättade visitationsrecessen per appellationem
dijt kunnat och bordt devolveras, så att man på dett
sättet vid detta reductionsvärket och des afdömmande har
lembnat hvar och en alle des defensionsmedell och remedia
juris processen lijkmätigt att bruka och nyttia. Och häfver
t;ll folie deraf Actor causae så väl som åthskillige godsens
possessorer, isynnerhet dhe som dhe så kallade Gustavianiske
Stralsundiske godsen innehafft, med deras gravaminibus
vänt sig till Tribunalet, hvarest dhe samma dels
judicialiter, dels och genom transactioner och vorbescheide
äre blefne slutne och afgiorde. Aldenstund ochså intraderne
af dhe reducerade godsen i Pommern komma att
tillfalla publico dels a tempore motse litis, dels och ifrån
åhr 1689, där possessorerne de mala fide hafva kunnat
öfvertygas, men däremot en dehl possessorer hafva till att
åthniuta ersättning för contributioner, meliorationer ock
slijkt annat mehr sampt deras kiöp och pantskillingar, haf
-
366
1687.
vandes högstbemälte Hans Kongl. Maijitt eraktadt nödigt
vara, att öfver slijkt en accurat liqvidation med vederbörande
måtte blifva hållen och anstäld, ty har jemväl Hans
Kongl. Maijitt där in loco förordnat en viss commission,
som med possessorerne af hvart och ett gods öfver förb[erörde]
måhl och hvad mer därutinnan kommer att observeras
häfver anstalt liqvidationen och däröfver allaredan
affattat visse sluträkningar, varandes med dhe få återstående
ännu i värket begrepen.
Hvad sielfva nyttan och värkan af bemälte reductionsvärk
vidkommer, så äre genom Reductions-Commissionens
i Pommern afsagde domar Kongl. Maijitt och des Crono
heemfallne:
1. Uthi donationsgodz bärt skiänckte och abalienerade
utaf forna Hertigarne i Pommern 188 hufen 41 morgen
gambla taffellgodz, 5 hufen 25 morgen clöstergodz och 2 hufen
16 morgen vacant blefne lähngodz, hvilka åhrligen äre
blefne beräknade till 3,472 rickzdahlers 12 st. 12 d. ränta,
och är därigenom tillijka indragne 26,000 rickzdahler capitalier,
som på bemälte donationsgodz varit förskrefne.
2. Uthi donationsgodz bärt skiänckte och abalienerade
af Konungarne i Sverige 53 hufen löj morgen gamble
taffelgodz och 54 hufen 9 morgen clöstergodz, hvilka åhrligen
äre blefne beräknade till 2,707 rickzdahlers ränta.
3. Uthi pantegodz 594 hufen 29f morgen gamble
taffelgodz, 167 hufen 221 morgen clöstergodz och 7 hufen
vacant blefne lähnegodz, hvilka åhrligen äre blefne beräknade
till 10,539 rickzdahler 20 st. 6 d. ränta, och är därigenom
tillijka indragne 244,558 rikzdahler 32 st. 22 thr
capitalier, som på bemälte pantegodz valdt förskrefne,
åtherståendes allenast af slijke capitalier på berörde pantegodz
till att uthbetahlas en summa af 14,052 Rdr 24 st.
4. Uthi kiöpegodz 115 hufen 18f morgen gamble taffellgodz
och 4 hufen' clöstergodz, hvilke åhrligen är blefne
beräknade till 2,108 rikzdahler 25 st. ränta, och äre därigenom
tillijka indragne 80,713 Rdr 40 st. capitalier, som
på bemälte kiöpegodz varit förskrefne, åtherståendes allenast
af slijke capitalier på berörde kiöpegodz till att uthbetahlas
en summa af 4,495 rikzdahler 40 st.
5. Uthi godz uplåtne för åtherstående löhn, inrymbde
jure emphyteuseos, permuterade samt possiderade sine titulo
Bilagor.
367
63 hufen 15J morgen gamble taffellgodz och 1 hufen 1 morgen
clöstergodz, hvilka åhrligen äre blefne beräknade till
1,103 rikzdahler 40 st. ränta, och äre därigenom tillijka
indragne 9,208 Rdr 21 st. capitalier, som på bemelte godz
varit förskrefne.
6. Härtill kommer hvad utaf Reductions-Commissionen
i Sverige som ofvanbemelt är blefvit indragit af
Pommerske donations-, pant- och för åtherstående löhn
uplåtne godz, nembligen 406 hufen, 8j morgen gamble taffellgodz
och 61 hufen 23 morgen clöstergodz, hvilka åhrligen
äre blefne beräknade till 9,723 Rdr, 8 st. ränta, och
äre därigenom tillijka indragne 57,252 Rdrs capitalier, som
på bemälte godz varit förskrefne.
Det finnes fuller ännu flere i Pommern af förre Hertigarne
donerade, förpantade och försålde godz, hvilka
bestå af 399 hufen 19 morgen och åhrligen ränta 11,038
Rdr sampt därpå häfftar ett capital af 133,491 Rdr 32 st.,
men som possessorerne däraf äre försedde med Keijserlige
confirmationer, ty har Kongl. Maijit hullit betänkeligit per
modum reductionis dem att åtherkalla, uthan åligger Landtständerne
i Pommern att reluera och inlösa dem samme så
vähl som dhe reducerade godzén, hvilka effter domar och
resolutioner uthi förre possessorernes händer äre kombne
att qvarlembnas, till dess dhe för dhe därpå häfftande
summor blifva förnögde; doch komma intraderne af bemälte
reductions- så vähl som reluitionsgodz Landtständerne
till godo och sublevation uthi Pommerske statens
underhållande, sedan däraf är blefvit betahlt hvad Kongl.
Maijit har förskutit och an vändt till reductionsvärketz
drifvande och fortsättiande.1
Uthom detta som högstsahl. Hans Kongl. Maijitt har
nödigt eraktat att låta inhämpta en noga kundskap om
ämpternes och reductionsgodsens beskaffenheet och revenner
i Pommern och till den ändan icke allenast förordnat
visse lantmätare, som bemälte ämpter och gods dels
redan hafva afmätt och giort däröfver carthor, dels ännu
därmed äre i värket begrepne, utan och en commission,
som sedan bemelte landtmätarearbete är förrättat in loco
undersökia, taxera och i anslag bringa hvad hvart och ett
1 1. Uthi donationsgodz — fortsättiande enligt originalet.
368
1697.
gods egenteligen uti revenuer kan af sig kasta; så har
bemälte commission till en stor delli allaredan vunnit des
framgång, och vill man förmoda, att det, som ännu af
samma arbete tillbaka står, fordersamt lärer kunna komma
till att afslutas.
Reductionen i Brehmen och Verden tog sin begynnelse
åhr 1681, och blefvo samma åhr så väl som det näst
därpå föliande under Kl. Maij:tt och des Crono vederkände
och indragne med 1681 åhr räntor merendels alle uti bemelte
hertigdömer aff Sveriges Konungar på Norrköpingz beslutz
och andre vilkor bort donerade arkiebiskoplige och biskoplige
taffelgods samt prälate-, closter- och eapittelsgods i
folie af 1680 åhrs beslut. Men hvad en och annan där
utom under allodial, kiöp eller förpantning dels ifrån biskoplige
tijder för Ossnabruggiske freden, dels effter Sveriges
Konungars och Kongl. Regeringars bref och förordningar
praetenderat att behålla, det samma är sedermera
här uti Reductions-Commissionen undersökt vordet och effter
1655 samt 1683 åhrs stadgar jemte andre Kongl, förordningar
afgiordt, en dhel pantegods med reda penningar utaf
Brehmiske medel inlöste, dhe öfrige för gravationer indragne,
så att Brehmiske reductionsvärket nu mehra fast
aldeles häfver vunnit des slut och fullbordan undantagandes
någre ährender, om hvilka man här tills ingen fullkomlig
lcundskap hafft, samt någre gods och räntor, som
under fremmande herrskaper belägne äro och ännu intet
kommit att indragas. Ock som högstsahl. Hans Kongl.
Maij:tt af den 10 Martij 1687 månde resolvera, att Brehmiske
reductionsvärket intet längre skulle gå tillbakar än
till den tijden, att berörde provincier genom Ossnabruggiske
freden blefvo förklarade till Sveriges rijkes satisfaction
sampt undersåtarne effter den [10] § uti berörde fredsfördrag
behålla hvad dhe för den tijden legitime possiderat,
så äre i folie däraf någre inkomster och räntor lemnade
blefne uti privatorum händer, och sammaledes åhr
1692 af då varande Commissionen i Brehmen till lagligit
uthförande remitterat, huru vida possessorerne af åthskillige
tijonder i Brehmen och Verden deras förmente besittningzrätt
från biskoplige tijden kunde draga under berörde
fredsslut och högstsahl. Hans Kl. Maijrttz resolution utan
att vijsa titulum possessionis och deras laga fång.
Bilagor.
369
Inkomsten af ofvanberörde gods och räntor, som värkeligen
äre indragne jemte därutinnan belägne tijonden,
bestiger åhrligen öfver en tunna guld,1 hvilken högstsahl.
Hans Kongl. Maij:tt till Brehmiske och Wissmarske statens
och guarnizoners underhållande så väl som ock till
pios usus, lijfztijdsfrijheeter och andre nödvändige publique
uthgiffter häfver anslagit förutan anseenlige2 åhr lige räntor,
som utaf berörde taffel-, clöster- och capitel-gods
jemte contributionen, tull och accijsen uti samma district
genom sidsta freden åhr 1679 till furstlige huset BrunswigLiineburg
äre cederade, ock [1,651 rikzdaler, 40 st.]3 Wilshusiske
ampts intrader, dem Biskopen af Mönster effter
berörde fredsslut jemte contributionen, tull och accijsen
uti bemälte ampt 'Wilshusen för 100,000 rijkzdaler pantevijs
innehafver och besitter.
Jemte sådane reducerade gods och räntor sampt tijonden
äre också under Kongl. Maij:tt och Cronan vederkände
blefne alle Brehm- och Verdiske domcapitels och
clösters hoos åthskillige personer där sammastädes uthstående
capitaler med därpå resterande interesse, hvilka högstsahl.
Hans Kongl. Maij:tt till nästförberörde ampt Wilshusens
inlösen häfver destinerat, bestigandes sig dhe samme
till en summa af 50,000 rijkzdaler, och är därpå allaredan
öfver halfparten4 betalte, som till berörde Wilshusens
lösen parat hålles.
Ved fierdepartens afgifft utaf förberörde donationsgods
ifrån 1655 till 1681 är hoos åthskillige donatarier entämlig
defect befunnen, hvarföre högstsahl. Hans Kongl. Maijrtt
åhr 1673 och 1680, men särdeles åhr 1687 någre visse personer
månde förordna, de där uti landsorten därom skulle
undersökia och med donatarierne däröfver liqvidera således,
att alle skälige afkortningar bestås, och donatarierne intet
högre graveras än för en fierdepart af det hvad donationsgodzen
effter verificerade amptsräkningar och arrendecontracter
värkeligen af sig kastat, och ehuruväl samma resterande
fierdepart i capital och interesse sig belöper öfver
een tunna guld5 så är dock ingen fullkomlig betalning
1 103,610 Rdr, 47 st., 5Vs thr enligt originalet.
2 13,492 Rdr, 35 st., 5 thr enligt d:o.
3 Tillagdt från d:o.
4 30,152 Rdr enligt d:o.
6 139,182 Rdr, 427a st. enligt d:o.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot., XVI. 1697.
24
370
1697.
därföre at förvänta, efftersom högstsal. Hans K. Maij:tt åhr
1689 genom ett af trycket utgångit placat i nåder häfver
förklarat, att samma rest skall efftergifvas, så vida debitorerne
eller deras arfvingar intet äga någre Cronones
köp- och pantegods eller andre fordringar, hvarutinnan
sådane gravationer bunna kortas. Någre donatarier jemvähl
påstå, att dhe emot dhe däröfver afslutne räkningar efter
erhållen communication något med skäl hafva att andraga.
Sidst finnes utaf Brehmiske reductionsvärket någre
andra gravationer hos åthskillige personer för opburne
räntor ifrån 1681, Krutsandiske contributionen de anno
1645 med annat mehr, hvilket icke allenast är afgiort
blifvit, utan har jemväl en dhel däraf allaredo kommit
publico till godo medelst afskrifning på vederbörandes fordringar
och förpantningar; det öfrige uthsökes effter görligheten,
och bestiger sig sådant till. en summa af månge
tusende1 Ildr, sedan ofvanberörde 50,000 Itdr Brehm- och
Yerdiske domcapitels och clösters capitaler därutaf äre
kortade ock afdragne.
Liqvidationsvärket beträffande, hvarigenom Kongl.
Maij:tt och Cronan blifver afbördat des orättmätige gäld,
och dhe personer varda uthsökte, hvilka på hvarjehanda
sätt till Kongl. Maij:tt och Cronan kunna vara något skyldige,
så kan det samma förnämligast inbegripas uti fyra
delar, såsom först alla förpantningar af Kl. Maij:ttz och
Cronones gods och räntor, hvilka ifrån långliga tijder
tillbakar och intill anno 1681 till åthskillige personer dels
emot straxt erlagde contante penningar, dels emot deras fordringar
för giorde försträckningar och andre prsetensioner
blifvit opdragne och inrymbde. 2. Ständernes Store Commissions
domar och hvad däraf under Liqvidations-Commissionens
afgörande hörer. 3. Cammar-Commissionens
domar och dhe liqvidationer, som där effter komma att afslutas,
och 4. Kl. Maij:ttz och Cronones gäld och skuld,
härrörande af åthskillige privat personers fordringar för
giorde försträckningar, återstående löningar och andre hos
Kl. Maij:tt och Cronan hafvande preetensioner.
Och vill fördenskull Kl. Maij:tt des trogne undersåtare
och Ständer härmed hafva förestält först hvad för
-
1 56,401 enligt originalet.
Bilagor.
371
pantningarne angår, hvilka i tvenne delar äre fördeelte,
nemligen förpantningar ifrån gamble tijder intill 1673, då
högstsal. Hans Bil. Maij:tt anträdde des lyckelige regemente,
ock sedan förpantningar uti högstsahl. Hans Kl.
Maij:ttz egen regementztijd ifrån den 1 Januarij 1673 till åhr
1681, hvilka tillsammans bestiga till tre tunnor guld åhrlig
ränta,1 hvaraf dock största delen redan är indragen [till
en summa af 246,130 dahlér, ll1/8 öre sölfvermyntz åhrlig
ränta, som gior i capital 617,572 rickzdahler och 2,082,354
dahlér sölfvermynt],2 så att i privatorum händer är ännu
allenast någre tusende daler3 silfvermynt åhrlig ränta,
de där en tijd bort åth af förpantarne komma att innéhafvas,
alt efter som panteskillingarne effter handen af
panträntorne kunna göras betalte, och dhe där utur niuta
sin fullkomlige förnöijelse eller och genom contant betalning
blifva uthlöste, utaf hvilka pantegods räntor åthskillige
finnes seqvestrerade till en summa af någre tusende
daler4 silfvermynt. På dhe förre ock senare förpantningarne
äre 375 räkningar dels observationsvijs uthfärdade,
dels änteligen afslutne, hvareffter somblige panthafvare
få till fordra någre tunnor guld,5 somblige åter blifva
Kongl. Maij:tt skyldige någon anseenligare summa,6 förutan
det som eliest af bemälte förpantningar är företagit,
men till des utarbetande intet kunnat bringas, så vida att
dhe ännu fullkomligen kunnat expedieras, varandes af detta
värket allenast 58 räkningar ännu intet påbegynte eller
afslutne. Hvad dhe danske förpantningarne i Skåne, Halland
och Blekingen beträffar, som åhr 1680 mästedels äre
vordne indragne, så aldenstund någre panthafvare intet
varit nögde med General-Gfouvernementz-Cammareraren
Adlerstens anno 1680 nedre i Skåne för dem giorde liqvidation
ock slut, utan hos denne Liqvidations-Commissionen
sig därom angifvet, ty äre jemväl af bemälte förpantnin
1
Enligt originalet: »hvaraf dhe förre intill 1672 inclnsive sig bestijga
till en summa af 102,600 dahlér, 23 Ve öre sölfvermyntz åhrlig
ränta, och dhe senare 173,738 dahlér, 284/s öre sölfvermynt och således
tillsammans 276,339 dahlér, 19 öre, 23 thr silfvermyntz åhrlig ränta, som
varit förpantat emoth 743,050 rickzdahler och 2,356,004 dahlér silfvermyntz
capital».
2 Tillägg från d:o.
3 30,209 daler, 7 öre enligt d:o.
4 8,814 daler, l1/, öre.
6 1,097,863 daler, 4 öre, 5 Vs thr silfvermynt enligt d:o.
6 1,367,933 daler, 16 öre, 187/k> thr silfvermynt enligt d:o.
372
1697.
gar sex stycken afslutne blefne, och undfå därpå en dehl
af bemälte panthafvare till fordra hos Kongl. Maij:tt och
Cronan någre tusende daler1 silfvermynt, en dhel blifva
och något2 skyldige.
Den andra delen af liqvidationsvärket, som är Ständernes
Commissions domar, består af åthskillige och följande
titlar: 1. Kl. Rådens particuliere gravationer för
sådane påster, som dhe sielfva för sine personer åthniutit.
2. Förpantningar. 3. Statens förhögning öfver 1662 åhrs
stat så med tilökte tienster som augmenter och löhningar
sampt pensioner och gratialer. 4. Poster, hvilka en eller
annan emot generale resolutionerne äre vordne bestådde.
5. Uphandlingar, skedde i minorenniteten. 6. Collegiernes
eenskijlte gravationer. 7. Brehmiske expedition. 8. Reductionsvärket,
som effter 1655 åhrs beslut skulle anställas,
sampt den skada Kl. Maij:tt igenom des försummelige hanterande
och execution tagit. 9. Donationer på förbudne
och oförbudne orter, de där uti minorenniteten till en eller
annan äre gifne. 10. Pensioner, gratialer och stipendier,
uthom 1662 åhrs stat förlänte. 11. Löhningar utom be
melte
1662 åhrs stat. 12. Ambassader och inrijkes Commissioner
för det vederbörande öfver deras deputat är bestått.
13. Gamble Banckens fallissement. 14. Extraordinarie
expenser. 15. Tillgiffter på afdömbde poster och
restantier. 16. Förähringar i penningar och penninge
värde. 17. Frijheter på siö- och landttullen, som en och
annan åthnutit. 18. Kongl. Regeringen och Rådet, de där
för sitt particulier undfått någon donation eller beneficium
och nu mera intet äre solvendo. Och äre af samme titlar
en dehl redan genom däröfver författade speciale liqvidationer
aldeles afgiorde, en dhel under arbetet, en del ännu
intet påbegynte, varandes af högstsahl. Hans Kl. Maij:tt
i nåder resolverat, att ett vist arbete och en sluten bok
öfver alla Ständernes Commissions domar och dhe där
under begrepne titlar skall inrättas såsom en ting för åthskillige
orsaker skull högstnödig, och är jemväl därom vordet
accorderat med Cammareraren Lagermark, såsom den
där bemälte saker ifrån första början hanterat och mäste
-
1 5,010 daler, 14 öre enligt originalet.
2 1,620 daler, 26 öre, 6 l/a thr silfvermynt enligt d:o.
Bilagor.
373
dels utharbetat och således därom häfver bästa kundskapen.
Den tridie delen beträffande, som består af åthskillige
Kongl. Cammar-Commissionens domar, så äre där öfver
räkningar förfärdigade och afslutne, hvilka sig belöpa till
en summa af någre tunnor guld,1 den Kongl. CammarCollegii
förra ledamöter till Kongl. Maij:tt och Cronanblifvit
skyldige för visse personer, och är däraf intet något
mera återstående hvad som i Liqvidations-Commissionen
bör afslutas och afgöras.
Den herde och sidsta delen, som handlar om Kl.
Maij:ttz och Cronones giäld och skuld, härflytande af allehanda
ståndspersoners hos Kl. Maij:tt och Cronan hafvande
underdånige fordringar och prsetensioner för giorde
försträckningar, löhner och annat mehra, är den största
och vidlöfftigaste af liqvidationsvärket, hvarföre man jemväl
varit högst bekymmersam äfven väl därmed såsom
det öfrige att kunna komma till slut och ändskap, men
för det andra här ofvanberörde arbetet med förpantningarne
sampt Ständernes Commissions och Cammar-Commissionens
domar, hvilket är blifvit skattat af den importance,
att det samma effter möijeligheten först borde förfärdigas,
är af dhe private räkningarne allenast företagit
det, som effter handen måst göras antingen för deras skull,
som på ett och annat sätt blifvit till Kongl. Maij:tt och
Cronan något skyldige och förment sig hafva någon underdånig
fordran, den dhe där emot lijkmätigt Kongl. Maijrttz
generale förordning skulle få korta och afräkna eller och
för dhem, hvilka dels fått Kongl. Maij:ttz nådige remisser
till Kongl. Stats-Contoiret at blifva betalte, dels och eliest
bekommit Kl. Maij:ttz speciale bref och befallning att
undfå liqvidation öfver deras fordringar. Af samma räkningar
äre 8,006 stycken til talet aldeles afslutne och
expedierade, 73 stycken observationsvijs opsatte och communicerade,
men 2,085 stycken ännu oliqviderade, hvar
effter creditorernes giorde praetensioner fuller sig bestiga
till något mer än femtijo tunnor gull, men lärer förmodeligen
däraf ett anseenligit afgå, enär handen kommer att
läggias ved värket.
1 717,337 daler silfvermynt enligt originalet.
374
1697.
Medlertid är till vetta, att Kl. Maij:ttz och des Cronas
giäld och skuld effter creditorernes ingifne prsetensionsräkningar
så väl som eliest till den 1 Januarij åhr
1681 var många millioner,1 hvilken sedan är blefven ökt
genom opvuxne interesser af fruktbare capitaler och fordringar
till den 1 Januarij 1686 till någre millioner,2 och
när där till lägges sedermera tillkommen skuld, hvaraf
man tilförende eij vetat, bestigandes sig till den sidsta
Martij innevarande åhr 1697 till en något större summa,3
så blifver Cronones giäld intill berörde tijd inalles någre
hundrade tunnor guld.4 Samma gäld är sedan den 1 Januarij
1681 med liqviderandet blefven förminskad, som
fölier: 1. Genom Liqvidations-Commissionens utarbetade
och afslutne räkningar öfver 200 tunnor guld; 2. genom
decourtation och kortning och hvarjehanda gravationer
öfver tvenne millioner; 3. förmedelst undfångne accorder
öfver 2 tunnor guld; 4. genom assignerade contante betalningar
öfver någre millioner; 5. medelst afskrifningzposter,
hvilka af tvenne Landzcontoirs samt Tullcontoirs
balancer och någre fordringar härflyta,5 de där göra tilhopa
en summa af någre hundrade tunnor gull,6 så att af
hela gälden till den sidsta Martij innevarande åhr återstår
allenast 100 och någre tunnor guld,7, som obetalt är,
hvilket mångom skulle falla otroligit, som där hos varit
underrättat, med hvad store uthgiffter rijket där jemte
varit belastat.
Till skärskodan af Cammar-Collegii förde administration
öfver Kongl. Maij:ttz och Cronones räntor och ingiälder
ifrån högstsahl. Hans Kl. Maij:ttz anträde till
regementet och till åhr 1680 blef högstsahl. Hans Kl.
Maij:tt föranlåten att förordna en viss Commission, effter
som Kongl. Maij:tt blef underrättat, att bemälte Collegium
därvid intet hade fölgdt Kl. ordres och dispositioner,
och bestiga sig dhe af bemälte Commission afdömbde poster
1 35,022,707 daler silfvermynt enligt originalet.
2 4,274,571 daler silfvermynt enligt d:o.
3 4,919,725 daler silfvermynt enligt d:0.
4 44,217,003 daler silfvermynt enligt d:o.
5 Originalets siiferuppgifter för ofvanstående fem poster äro:
1) 21,396,527; 2) 2,063,595; 3) 287,439; 4) 8,728,565; 5) 277,592; allt daler
silfvermynt.
6 32,753,717 daler silfvermynt enligt originalet.
7 11,463,286 daler silfvermynt enligt d:o.
Bilagor.
375
till monge tunnor gull,1 hvaraf dhe poster, hvarföre Kongl.
Maij:tt effective nutit nöije uti jordegods, inventarier, contante
penningar och kortade fordringar, sig bedraga äfven
så till månge tunnor guld,2 men det, som afgår medelst
oförmögenhet att betala, sig belöper till månge tusende3
daler silfvermynt, och det, som afgår medelst ingångne
accorder och tillgiffter, sig bestiger i lijka måtto till månge
tusende4 daler silfvermynt, varandes en summa af någre
tusende J daler silfvermynt, som ännu bör infordras.
Och ehuruväl åthskillige ansenlige gravationer des förutan
till bemelte Commission aff Actore å Kongl. Maij:ttz
vägnar varit opgifne, dem man föruth kunnat see, att
vederbörande till större delen sig eij skulle kunna afbörda,
så har högstsahl. Hans Kl. Maijrtt icke des mindre, i anseende
att aff dhe Collegii ledamöter, som därföre komma
att häffta, nu mehra ingen är öfrig, den där till någon
dhel förmår Kongl. Maij:ttz tagne skada att opfylla ock
ersättia, i dy mäste delen af dem erhållit Kongl. Maijittz
accord, tilgifft och förskoning, varandes dhe öfrige så af
sig kombne, att dhe intet vidare äga, bäst och rådeligast
funnit dhet ännu återstående arbetet att låta ophöra och
dhe oafgiorde actionerne blifva ad acta liggiande, dock att
dher ännu någon Cammar-Collegii ledamoth skulle finnas,
som anten hade fordring, pant eller köpegods, skall den
samme för sin dhel utlii berörde återstående gravationer
komma att häffta.
Medan jemväl Ständernes fullmäktige interlocutorie
allenast hade dömbt hvad Collegiernes förde administration
angår, ty vart en Commission förordnat, som sig
samma domar skulle företaga sampt dem till riktigt slut
ock liquidum bringa, öfverseendes där hos Actorum causee
förrättningar. Den samma har fuller ingen tijd och flijt
hafft spard att bringa till slut och riktighet de saker och
ärender, som dijt höra ock af högstsahl. Hans Kl. Maij:tt
till dem blifvit devolverade; dock sorn dhe ledamöter, hvaraf
bemälte Commission består, fast alle där jemte hafva
1 1,764,288 daler silfvermynt enligt originalet.
2 1,138,735 daler silfvermynt enligt d:o.
3 60,076 enligt d:o.
376
1697.
deras ordinarie embeten och beställningar, som dem mer
än nog sysselsätta, så häfver alt intet kunnat till ändskap
bringas, men så finnes lijkväl det mästa vara afgiort,
ock lärer det återstående effter handen kunna till slut och
änteligit uthslag med det fordersamste befordras, alt effter
som man i dhe andre Commissionerne hinner utharbeta
dhet, som bör föregå, innan sakerne af denne Commissionen
till ett lag lijkmätigt uthslag kunna afhielpas.
Desutan som nödigt pröfvades till liqviderande och
undanrödiande af dhe jäf och tvistigheter, hvilka kunde
infalla mellan Kl. Maij :ttz ombudzmän och andre, de där
effter Ständernes Commissions domar och Kl. Reductionssampt
Liqvidations-Commissionernes resolutioner och räkningar
på ett eller annat sätt blifva graverade, ty månde
högstsal. Hans Kl. Maij:tt åhr 1685 förordna en Commission,
kallat Executions-Commission, bestående af visse
personer så af des Collegier som eliest, hvilken skulle
hafva: 1. Att undanrödia alla dhe hinder, som opkomma
ved liqvidationerne och executionerne af Kl. Maij:ttz och
des Ständers Commissions domar. 2. Att uthreda dhe
graverade sterbhuus, hvilka för ersättning eller inlösen af
någre donationsgods och däraf bortmiste räntor kunna
häffta. 3. Att uthsökia dhe oköpte räntorne sampt bytes-,
rosstiensts- och fierdepartz gravationerne så väl som dhe
oclarerade rijkzdagzbevillningarne. 4. Att uthreda åthskillige
sterbhuus sampt uthsökia deras effecter, hvilka
effter Kl. Maij:ttz Cammar-Commissions domar äre graverade
för deras medh Cammar-Collegio slutne contracter
om cronokopparen, så vähl som andra sterbhuus och creditorer,
dhe där uthi Cammar-Collegio och Revisionen äre
skyldige kände anseenlige poster att uthbetala, men står
deras egendomb uthi sådan vidlöfftigheet, att den, som är
Kongl. Maij:ttz Actor, oundvijkeligen till uthredande däraff
måste sigh betiäna aff andre; item andre sterbhuus, hvilka
medh Kongl. Maij:tt till dheras gravationers aff bördande
hafva ernådt accorder. 5. Att undersökia om arrester,
seqvestrationer och executioner, som Kongl. Maij:tt kan
finna nödigt dijt att remittera, och sidst att cognoscera
om een och annars privat rätt, som sökt till någon egendomb
att erhålla preference framför Kongl. Maij.-tt, medh
mehra. Och häfver bemelte Commission alt sedan låtit
Bilagor.
377
sigh högst angelägit vara detta föregående att kunna
effterkomma och fullgöra sampt därmedh så vijda kommit,
att medelst des bearbetande och flitige undhersökning
äre åthskillige personer och sterbhuus, hvilka sig mehrendels
för insolvendo angifvit ock af hvilka i förstonne intet
hopp varit något att bekomma, sedermera befundne
skyldige till Kongl. Maij:tt och Cronan för gravationer
och efterräkningar medh penningar att uthbetala een summa
af många tunnor guld1 sampt för ersättningar medh
gods in natura åhrligh ränta till någre tusende dahlér2
silfvermynt, hvilket sigh belöper å fyra och [en] half pro centum
uthräknat öfver hundrade tusend3 dahlér silfvermynt,
varandes des utan effter högstsahl. Hans Kongl. Maijestetts
förordning afskrifningar skedde till een summa öfver
två tunnor guld4 emooth cession aff fordringar, kiöpoch
pantegods. Een hoop vidlöfftige sterbhuus jempte een
myckenhet aff andre saker äre ännu under dageligit arbete
och uthredande, förutan att dageligen flere tillkomma,
som arbetet öka, fordrandes sådane sakers uthredande ock
affslutande så mycket längre tijd, som där under förekomma
åthskillige uhrarfva måhl sampt cessiones och separationes
bonorum, hvilka betarfva vidlöfftige acters och
documenters genomlöpande, innan man i saken kan erhålla
nogsamt lius och underrättelse; till hvilken ända
jembväl och på dhet sakerne så mycket fordersammare
måtte kunna blifva affhnlpne, högstsahl. Hans Kongl.
Maij:tt åhr 1696 icke allenast monde förordna vedh bemelte
Commission een Director utan ock där hoos anbefalla,
att han tillijka medh dhem af Commissionens ledamöter,
hvilka intet sittia uthi någon ordinarie tienst, dageligen
skohle vara tillstädes, men samptelige tvenne gångor
om vekan tillsammans komma och i folie aff Kongl.
Maij:ttz medhgifne ordres och instruction företaga och behörigen
afgöra dhe saaker, som medlertijdh blifvit utharbetade
och till relation opsatte, gifvandes bemelte Commission
icke allenast makt medh seqvester och penningevijte
att tillhålla dhe tergiverserande till att fullgöra
1 1,096,040 daler, 21 öre, 5 6/e thr silfvermynt enligt originalet.
3 5,756 daler, 10 öre, 23 1/s thr enligt d:o.
3 127,918 daler, 23 öre, 4 Va thr enligt d:o.
4 222,423 daler, 25 öre, 21 %/c, thr enligt d:o.
378
1697.
hvadh af dhem kan påfordras, utlian kar Kongl. Maij:tt
äfven vähl förklarat, att alt hvadh genom Ständernes
Commissions domar är vordet affgiordt ock dher efter alf
denne Commissionen i execution stält, skall icke vidare
dragas till någon process, utan därpå folia een prompt
och obehindrat handräckningh alf vedherbörande, med
mindre partherne icke kunna förmåå sigh Kongl. Maij:tts
nådigste tillstånd inför Kongl. Maij:tt sielf sine förmehnte
skähl att andraga.
Hvad för stor och högstbeprijslig försorg högstsahl.
Hans Kongl. Maij:t haar burit för seglationens och
commerciernes sampt manufacturernes förkofring
och tillväxt i dess rijke såsom ett ibland de ypperste
medell, hvarigenom ett land står att bringas i flor och
dess inbyggiare i vällstånd, det utvijsa de månge nyttige
och hälssosamme förordningar, som i dess regementztijd
till befordran däraf äre blefne författade.
Och som navigationen eller siöfarten uti ett därtill
situerat land och rijke billigt bör skattas för ett hufvudstycke
af des commercie, såsom förutan hvilket de andre
dehlarne, som är handeln och manufacturer, icke vähl och
med synnerlig fördehl kunna idkas och drifvas, i det genom
seglationen nödvändigt alt det måste bij bringas och
anskaffas, som commercierne och manufacturerne skall gifva
lijf och rörelse; ty är jemvähl en så vichtig saak hoos
högstsahl. Hans Kongl. Maij:t för all ting i consideration
kommen, hälst sedan den samma hade lijdit en märckelig
anstöt af det att uppå en och annans inkomne förslag
den hehla inländske frij heten för de större och monderade
skieppen vardt uphäfven, såsom skulle den samma lända
Kongl. Maij:t och dess Crono till en märckelig afgång i
des intrader, hvilket sig dock fast annorlunda befan. Till
den ändan lätt högstsahl. Hans Kongl. Maij:t den med
moget betänckiande för månge åhr tillförende faststälte
åtskillnaden i tullen mellan heel-, half- och ofrije skiepp
—• som består uti ringare tull emot de fremmande till en
trediepart för de monterade och heelfrije, men en siettedehl
för de halffrije och omonderade — åter högrättvijsligen
ställas i sitt förre skick såsom en saak, den där
effter sig vorde dragandes en evident och handgripelig
Bilagor.
379
förmån för rijket och des inbyggiare, hvarpå jembvähl nu
mehra den lyckelige sviten är fölgd, att tahlet och myckenheten
af gode och dugelige skiepp och fahrkoster i
desse nästförledne tålf eller högst fiorton åhr till ett ansehnligit
öfvergår det antahl, som i alle de förre tijder
häfver varit, [kunnandes man nu räkna för Stockholm
allena siuttijo nije af dhe större, som kallas vährbare, och
ett hundrade fembtijo af dhe halffrije, som doch i lijka
måtto till uthländsk seglation plägar och kunna brukas,
till förtijgande hvad skepp dhe öfrige städer äga, som sig
jämvähl till ett anseenligit antal bestijger],1 hvarigenom
icke allenast store capitaler i frachter äre prospererade
vordne, utan ock godt siöfarit folck, till störste dehlén bestående
af nationalt och infödt manskap, till ett vackert
antahl ved handen skaffat, som ved tillstötande occasioner
kunna vara Kongl. Maij:tt och rijket ved dess örlogzflotta
till tienst. Annu en större nytta och fördehl hade denne
navigation kunnat af sig kasta ved desse conjuncturer,
där störste dehlén af de Europseiske siömachterne med
hvarandre hafva varit i krig invecklade, men Kongl. Haij:tz
undersåtare medelst Hans Maij:tz högvisligen förde rådslag
under skydd af vänskap och neutraliteten hafft godt
tillfälle att utvidga deras seglation och skieppzfart till
alle de orter, som för krigets skull icke fädt mellan sig
handla, där icke Kongl. Maij:tz undersåtares skiepp mångfaldige
våldsamheter af hvariehanda nationers caprer eller
commisfahrare hade blifvit tillfogade, hvilka till att hämma
och styra högstsahl. Hans Kongl. Maij:t fuller intet häfver
underlåtit att taga ved handen alle tillgående medel
och utvägar, sökiandes jembvähl medelst alfvarsamme repraesentationer
att förskaffa sine trogne undersåtare satisfaction
för däraf tagen skada, men har dock intet förmått
det samma fullkommeligen åstadkomma; serdeles häfver
högstsahl. Hans Kongl. Maij:t till beskydd af dess undersåtares
skiepp låtit sig angelägit vara att utrusta åtskilige
af des örlogzskiepp till convoijare på Engeland, Holland,
Eranckerijke, Portugal och Spanien, ja in i Medellhafvet,
hafvandes ospart hållit hvad till dheras utredande
har kunnat behöfvas utom de convoij-penningar, som där
-
1 Tillagdt från originalet.
380
1697.
till upbäres, hvilket jembväl månge olyckelige tillfällen
bäfver afvährt, som elliest Kongl. Maij:tz trafiquerande
undersåtares skiepp lätteligen hade kunnat träffa, [och
bestijger sig hvad som därpå är blefvit kostat af Kongl.
Maij:tz medell föruthan slitager af sielfva skeppen och
deras equipage sampt på officerarnes och dhe gemenes
månadzlöhningar, som på Amiralitetets ordinarie stat äre
upförde, till 611,769 dahlér sölfvermynt.]1
Till befrämiande af en ymnigare fahrt på Franckerijket,
serdehles ved desse tijder medan andre nationer,
som i fredztijder dijt handla, under vahrande krig sig
därifrån måst afhålla, har högstsahl. Hans Kongl. Maij:tt
sig på det högsta bemött icke allenast att förmå sine
trafiquerande undersåtare från Lijfland och andre orter
att hämpta sådane vahrur, som i Franckrijke mäst begiärlige
äre, och dem dijt förföhra, i stället att dee för
detta genom Holländarne de franske äre vordne tillhanda
brachte, utan ock genom en och annan förunt förmån att
befordra de svenske skieppen här på orten att kunna finna
sådan ladning, som dem till den fransöske farten och så
vijdare till Spanien, Portugal och flehre andre må vara
tienlig, därmed att undgå den krokotte och vidlöfftige
resan här ifrån först till Riga och sedan till Västersiön.
Så häfver icke häller en ringa facilitet förskaffat så
väl för handeln i gemeen som för navigationen i synnerhet
det i nåder bevilliade nederlaget här i Stockholm på
salt och sådant vijn, som ifrån Spanien och Franckrijke
och således utur förste handen inkommer, item i städerne
Giötheborg, Calmare och Carlscrona på visse vahrur, emedan
sådane nederlagzvilkohr äre allenast för de nederlagzvahrur
bevilliade, som föhres med svenska skiepp.
De på åtskillige orter anstälte och inrättade skieppzbyggerijer
hafva jembvähl mycket giort till befordran af
navigationen, vahrandes ved det här i Stockholm anlagde
skieppzbyggerijet de nästförflutne åhren månge vackre
skiepp upslagne och så medelst skieppztimeragen befordrat
samt mycket nyttigt arbetzfolck till bröd och nähring
förhulpne. Uppå andre orter i rijket är i lijka måtto
1 Tillagdt från originalet.
Bilagor.
381
skieppztimeragen med förkofring vorden fortsatt, såsom i
Yästervijk, Norkiöping, Calmare vid Vernäs, Carlshamn,
Vijken i Skåne, på en ort Skiepparekroken benämd i
Halland och Fiärre härad, Giötheborg, Gefle och Österborn,
i hvilken sidstbenämde province en anseenlig myckenhet
af skiepp är vorden tillbygd, deslijkest på andre
sijdan i Nyen, Narfven och Riga sampt Vijborg, så att
med gode skiähl kan säijas, att härmed uti högstsahl. Hans
Kongl. Maij:tz regementztijd är så vijda kommit som aldrig
någon tijd tillförende.
Och på det de medelmåttige och smärre fahrtyg, som
halffrijheten niuta, måtte till sådan starck- och dugeligheet
byggas, att de jemte säkerheten för innehafvande
kiöpmansvahrur måtte till publici nytta, när så omtränger,
kunna brukas till transporter af folck, ammunition
och proviant, så har högstsahl. Hans Kongl. Maij:t för
godt funnit den halfva frijheten att betaga de på klink
såsom svagare till bygnad upslagne fahrkoster, niutandes
den samma nu allenast dhe på cravel upbygde, hvilket
den inrijkes skieppztimragen märckeligen häfver förbättrat
och förmehrat, till förtijgandes den gode anstalt som
är giord om fyrbåckernes richtige vedmachthållande så
vähl som ock de hälsosamme och välförfattade förordningar
om lotzväsendet, alltsammans utsedt till säkerheten af
navigationen och befordran af commercierne.
För det andre sielfve handelen angående så utvijsar
sig dess beskaffenhet först och förnämligast utaf det, som
här ofvanföre är deducerat, nemligen såsom inrijkes skiepp
och fahrtyg nu till ett fast större antahl än någon tijd
tillförende äre i fahrten kombne, så är ock därigenom
årligen store och anseenlige capitaler i bara frachter
Kongl. Maij:tz undersåtare icke allenast till godo bijbehåldne
uthan ock därjemte af andre fremmande medelst
frachter en god fördehl vunnen, att förtijga den nyttan
hvilcken förorsakas af utredningarne, som skie uti Kongl.
Maij:tz städer och hambner så vähl som af consumptionen
af ett så stort antahl siöfolck, när de dijt ankomma, item
af dheras familier, hustrur och barn som här i rijket
vistas, hvartill när man räknar dhe svenske effecters utbringande
i sidste handen och de för landet omistelige
och nyttige vahrors införssel utur förste handen, af hvil
-
382
1697.
ket för detta andre fremmande nationer kafva dragit en
märckelig profit, som nu stannar koos Kongl. Maijrtz undersåtare
sielfve, så kan det intet annars vara, än att alt
detta måste gifva en stoor vickt till att kalancera landzens
utgiffter emot inkomsterne. Sådant så mycket mekra
till att vinna ock ernå kaar kögstsakl. Hans Kongl. Maij:t
först låtit sig kögt om kiertat vara till att upprätta den
alleredan förfallne tiärukandeln, varandes den samma för
tijden genom dess oförlijklige sorgfäldigkeet för dess undersåtares
väklfärd satt på den foten, att i stället borgaren
tillförende för tiäran intet kunde få sine utlagde
penningar igen, landtmannen kade jemväkl därigenom så
mycket svårare att afsättia en sådan vakra, som kan dock
med stoor möda måst tillvärcka, därutaf att utgiöra sin
åkrlige skatt och utskylder, så prospererar nu mekra däraf
så vähl den gemene allmogen som borgaren ock köpmannen
ett anseknligit mekra än någon tijd tillförende,
och åtniuter Kongl. Maij:t därutöfver jempte dess ordinarie
tull en märcklig kåttnad af den däraf fallande recognitionen.
Sedan och för det andra kafver kögstsakl. Hans Kongl.
Maij:t låtit affatta ock utfärda hälssosamme förordningar
icke allenast till hemmande af en dekl onyttigt ock allenast
till yppigheet ock fåfänga tienligit eram utan ock i
stället att befordra ock befrämia sådane vahrurs införssell,
som till nyttige manufacturers inrättande skattas nödige,
hvaraf är händt, att i desse nästförledne åkren häfver
landet af dess inrijkes fallande vakrur ett anseenligit
mehra indragit än det, som till inlösande af främmande
kar måst utgifvas ock betaklas.
Uppå det ock att Kongl. Maij:tz trafiquerande undersåtare
så mycket bättre måtte komma att förstå och
kienna sine fördehlar, ock huruledes de genom en försichtig
ackt- ock sparsamkeet jempte flijt ock vettskap i handelssaker,
seglationens idkande, inrijkes manufacturers inrättande
ock fortsättiande kunna komma till egne kraffter,
medel ock penningar ock icke till kinder af sin egen
handel behöfva se dem främmandom i känderne om penningar
ock credit, så kafver högstsakl. Hans Kongl. Maij :t
låtit sig angelägit vara till egen reel trafique ock handel
att bahna dem vägen genom dess hälssosamme affattade
Bilagor.
383
förordning om expediterne, som nu mekra intet kunna
förorsaka någon preejudice i dkeras rättigheet, varandes
för det öfrige till förmoda, at den inrijkes handelen lärer
kunna hafva sin fortgång, enär man söker till att handhafva
de mångfaldige tijd effter annan däröfver utgångne
Kongl, ordinantier ock stadgar, hvilka förnämligast därhän
dheras utseende hafva, huruledes landet må blifva
bäst accommoderat, Konungen må richtigt undfå dess behörige
rättigheet, ock handeln samt nähringen lämpas
effter landzorternes egenskap till det allgemene bästa
jemte kvar ock ens särskillte lagligen unfågne förmåhner,
helst sedan Kongl. Maij:t låtit redressera ock bota
alle förekombne missbruk sambt decidera och afkielpa dhe
mellan städerne sväfvande differentier, så att nu mekra
intet vijdare återstår, än att en rätt handels partering
korgerskapet emellan blifver anstäld, som jemkvähl är
under händer att förrättas, ock där hoos att tull- och tolagztaxan
varder reviderad, så att den handell, som för
invåknarne kan hållas onyttig eller skadelig, må förmedelst
högre tull blifva kindrad ock beskränkt, men der
emot den fördeklacktige genom lindrighet i tullen befordrad
och hulpen, ehuru väl medelst kögstsahl. Hans Kongl.
Maij:tz hälssosamme förordningar om manufacturernes kefrämiande
en stor dekl däraf är afgiord, så att det ringa,
som ännu öfrigit är, så mycket snarare ock lättare lärer
kunna skie ock låta sig giöra. Doch bör kärved intet
förbijgås att nämbna, huru som till att bringa mått, måhl
och vicht öfver hela landet till en jemlijk- ock richtigheet
högstsakl. Hans Kongl. Maij:t den dertill förordnade
Inspectoren hvart åkr häfver låtit besökia städerne här
och där i provincierne, blifvandes därmed continuerat, till
des ett sådant kälsosampt värck kar nådt dess fullkomlige
richtigkeet; sedan och de till befordran af inrijkes
förssler till landz ock vattn beqvämlige medel utan anseende
till derved kängiande besvär ock omkåstnad medelst
gode anstalter och ordres sålunda försörgt, att därigenom
en märcklig facilitet den inrijkes handeln nu mekra
tillväxer, hvilket i synnerhet kan betygas med grafven
ved Eed och den nya fakrten ifrån Eedzbottn till Nordsiön
ock Saltkiällan i Bohuus läkn, hvarmedelst serdehles
Värmeland och Dahls träkandel blifver förlagd ifrån Norie
384
1697.
och Fredrickzhall till Kongl. Maij:tz egne hambnar och
orter. Item med slysvärcket emellan Arboga åå och
Hielmaren, som fuller ett anseenligit kåstar, men förorsakar
doch en stoor beqvämligkeet af communicationen
och däraf fölliande handelns befordran, i dy fahrten ifrån
örebro och fLehre däromkring belägne orter kan nu hafva
en lättare väg hijt till Stockholm och andre ohrter ved
Mählaren.
Manufacturerne beträffande, hvilka till ett rijkes
vällstånd ingen ringa support gifva, så kan man i sanning
betyga, att de samme i högstsahl. Hans Kongl. Maij:tz tijd
näst guddomlig välsignelsse genom dess egen låfvärdigste
induction och tycke bijbrachte befordring mehra hafva tilltagit
och sig förmehrat, än i åtskillige förre Konungars
tijd finnes vara skiedt, hvarpå nödvändigt måste föllia,
att månge store medell, som emot sådane saker för detta
utur landet äre gångne, blifva nu både rijket och undersåtarne
till styrckio här i landet qvarbijbehåldne, däraf
hvar och en, af hvad stånd och kallelsse han ock vara må,
som sitt värck och sin profession med försichtigheet och
flijt förrättar och icke genom årckelöshet, slemmande och
yppighet sig sielf fördärfvar, kan hafva att åtniuta sin
dehl, medan uti en vählbestäld och under ett reglerat
regemente styrd och anförd societet icke annars kan tillgå,
än att den ene måste lefva utaf den andra, efftersom de
hvarandras hielp och arbete behöfva.
Särdehles äre vantmakerijerne i bättre flor och stånd
brachte än någon tijd tillförende, hvartill mycket häfver
hulpit, att högstsahl. Hans Kongl. Maij:t fattade dän resolutionen,
det hela dess milice med inrijkes tillvärckat kläde
skulle blifva försedt, förmåendes de här i Stockholm inrättade
värcken icke allenast åhrligen att bekläda åtskillige
Kongl. Maij:tz regementer, utan ock nu mehra att
försee invåhnarne så vähl med fijnare som gröfre sorter af
kläde, så ock därjemte afsättia en dehl däraf till utrijkes
orter, hvarmed allaredan genom någre kiöpmän ifrån Persien
en god begynnelsse giord är. Hvartill kommer, att
i Norkiöping, Nykiöping, Giötheborg, Visby på Gottland
och flere andre städer finnes vähl inrättade vantmakerijer,
som alle hafva dheras märckelige understöd af klädeleverencen
till Kongl. Maij:tz milice så till landz som
Bilagor.
385
siös. Boij, satiner, sarss och allehanda yllene etoffer considereras
såsom vijdhängiande öfverlefvor af vantmakerijerne
och varda i lijka måtto här fortsatte, hafvandes
högstsahl. Hans Kongl. Maij:t till deras desto mehra befrämiande
en och annan omkostnad halft ospard. Raskmakerijerne
äre i det villkohr brachte, att de inrijkes
giorde rasker föredrages dhe utländske såsom varandes dugeligare.
Strump- och camisolmakerij förmehrar sig dag
från dag. Sijdenmanufacturerne läre oförtöfvat råka i det
skick, att onödigt lährer vara sijdentyg från främmande
land att inkomma låta, så framt icke flere plötzlige eller
oförsedde händelser infalla, varandes till deras befrämiande
åtskillige hälssosamme förordningar utgångne, jempte
det att Kongl. Maij:t icke häller spart därpå att giöra en
och annan omkåstnad. Allehanda gazer och florsband förfärdigas
nu mehra här inrijkes effter nödtorfften. Sammaledes
blifver allehande knytning och spetzar tillvärckade
af åtskillige qvinnespersohner, som där hoos undervijsa
därutinnan andre mäns barn, att således den vettenskapen
förmodeligen innan kort till flere sig lährer utsprijda. Till
befrämiande af det inrijkes lärfftzväfveriet äre åtskillige
mästare och gesäller utan effter införskrefne, hvilka jemvähl
redan därtill hafva giort en god begynnelsse, dragandes
man så mycket mindre tvifvelsmåhl därutinnan
med god success att kunna reussera, som inlänskt folck
finnes, de där god vettenskap hafva att väfva fijnt lärfft.
I anseende till de inrijkes skieppzbyggerijer och navigationen
häfver högstsahl. Hans Kongl. Maij:t för nyttigt
och hälssosampt erachtat, det sådane materier härmed
fördehl och nytta måtte kunna inrättas, som därtil
nödigt fordras och tillförende, då de ifrån främmande land
hafva måst anskaffas, icke allenast dragit månge penningar
uhr landet utan ock, efter som conjuncturerne hafva kunnat
falla, aldehles intet varit att tillgå. Ibland sådane är buldan
en ibland de nödvändigaste, som nu mehra här i landet i
god myckenheet och dugligheet kan bekommas, ja står
därutaf så vähl Kongl. Ammiralitetet som de trafiquerande
till nöije att försörias, och är så mycket mindre att
tvifla, dett ju sådan manufacture altid lärer tilltaga och
förmehras, som den materien, hvaraf den samma tillvärc
Sv.
Riddersk. o. Adels rMcsd.-prot. XVI. 1697. 25
386
1697.
kas, är uti Kongl. Maij:tz egne provincier till fångz och
handgrepen, [och] när de en gång äre kunnige vordne, icke
så svåre äre att fatta och behålla.
Samma förmodan och hopp kan man ock billigt giöra
sig om reepslagerijerne, hvilka nu för tijden äre upkomne
till en märckelig fullkommeligheet.
Vijdare såsom Kongl. Maij:tz rijke, länder och provincier
bland annat också med gode metaller, ymnoge
skogar och beqvämlige strömar af Gud och naturen äre
begåfvade, så har icke häller högstsahl. Hans Kongl.
Maij:t underlåtit att vårda sig, huruledes sådane beqvämligheter
på det bästa måtte excoleras och nyttias. Man
går nu förbij de allaredan för detta inrättade järn- och
andre bruk, såsom styckgiuterijer, ankar- och spijksmijderijer,
bleckmakerijer, krut- och svafvelbruk etc., så ock
mässingzbruken ved Norr- och Nykiöping, Skultuna, Vellinge,
Gusum, Nacka och Biurforss, och vill nu bland annat
allenast nämbna om trähandeln sampt däraf dependerande
manufactui’er och nähring, hvarvid förnämbligast kommer
i consideration de för någre åhr sedan ved Narven upbygde
väderqvarn ar, hvilka först med en serdehles behändigheet
drifva ståckarne utur strömmen uppå landet upp till qvarnen,
derest de med flere blad tillijka på ett nätt maner
utsågas och sedan vijdare utur qvarnen på andre sijdan
till deras afskieppningzrum afdrifves och förflytties; utan
detta finnes jembväl flere nyttige sågvärck ved Narven
och uti Ingermanland, hvarmedelst icke allenast Kongl.
Maij:tz egne utan ock dehls Kongl. Maij:tz grannars skogar
giöres Kongl. Maij:tz undersåtare nyttige.
På hvad sätt den inbördes handeln från Vermeland
och Dahl på Norie och Fredrickzhall är vorden betagen,
har man för detta nämbdt, nembligen genom den nya
fahrten ifrån Edzbottn till Bahuus lähn och hambnen Saltkiällan,
hvilken är en lastagieplatz under Uddevalla, två
mijhl från staden belägen, och skaffar den samma nu mehra
Kongl. Maij:tz undersåtare en märckelig nytta och fördehl.
Till det trävärcketz afhämptande af fremmande och
serdehles Holländarne, som icke tienar till bräder, bielkar,
sparrar och annat slijkt, men dock utomlåndz är begiärligit
till bogspröten, små skute- eller jachtemaster, båsshakar
etc., har Kongl. Maij:t sökt att locka dem från
Bilagor.
387
Norie och annorstädes till sine länder genom en och annan
uptänckt maxime.
På de orter, som man utaf den smärre och onyttige
skogen sig elliest intet kan betiena, äre askbrännerijer
tillstadde vordne, såsom i synnerheet uti Ingermanland
och godzet Tousane. Påttaskevärck, såpsiuderijer så väl
som ollieslagerij äre förtijden i det stånd, att de icke allenast
kunna giöra fyllest till landzens tarfver utan jembvähl
därmed försöria andre land.
Uti Bahuus lähn är privilegium meddehlt på ett terpentin-
och fernissebrukz inrättande. På lackmakeriet äre
de vilkohr meddehlte, att man kan förmoda, det den vahran
intet skall behöfvas utan effter införskrifvas.
Jufftmakerij, som altid varit skattat för en important
manufactur, är sökt att härställas på andre orter, sedan
det ved Norkiöping på Himmelstalund inrättade värcket
förföll, såsom i Vasa och Narven, hvarest det fortsätties
af en där boendes Hyss, dock Kongl. Maijrtz undersåte,
kunnandes man så mycket skiähligare giöra sig försäkrat
om dess fortgång och beständigheet, som han är en man
af godt capital och medelst kundskapen och språket häfver
godt tillfälle att draga till sig sådant folck ifrån Ryssland,
som sig på denne konsten vähl och af grunden förstå.
Förutan de garfverijer, som här och där i städerne såsom
ordinarie handtvärck under dheras egne skråer idkade
varda och på somblige orter till en god fullkomligheet äre
brachte, finnes aparte och store garfverijer i Malmö och
Landscrona samt österbottn inrättade, hvarmedelst de rå
huder, som tillförende i myckenheet till främmande land
utgingo, nu varda bijbehåldne och till manufactur uparbetade.
Uppå ett färgerij af bock-, fåhr- och kalfskin, hvarmedelst
samma skin bekomma ett anseende af blommerat
tyg) är jembväl privilegium meddehlt, blifvandes däraf en
så stoor qvantitet förfärdigat, som consumptionen erfordrar.
Med de inrijkes glaasbruken är så vidt kommit, att
de nu mehra förmodas kunna försee invåhnarne til nödtorfften.
Så vijsar jembväl sielfve förfahrenheten, att de
öfrige små manufacturerne, såsom nåhlmakerij, kamb-,
borst- och hächtmakerij sampt fleut-, skallmeij- och
andre sådane instrumentmakerijer dageligen dagz tilltaga
och sig förmehra. Bilthuggarekonsten är här i staden till
388
1097.
den perfection kommen, att ock ifrån främmande land dess
arbete sökt och förskrifvit varder.
De i rijket inrättade tobakz-spinnerijer, sedan man
fan nödigt förbiuda all spunnen och rulletobakz införsell
och allenast tillåta bladernes införskrifvande, hafva skaffat
den nyttan med sig, att icke allenast Kongl. Maij:tafden
vahran niuter en anseenlig inkomst åhrligen, utan ock
otålige månge fattige genom spinnande få tillfälle åhrligen
att vinna sig födan, varandes till bladernes ymnigare
tillförssell ett och annat lockande medel upfunnit.
Såsom för det inrättade socker-raffinaderiet dess privilegii
åhr förlängst äre lupne till ända, så står nu hvar
och en fritt att uprätta och drifva samma manufactur
emot lindring i tullen till ett vist procento för det till
värcketz fortsättiande inkommande puder- och råsocker.
Till att bekomma salt in i landet ved tillstötande
svårigheter eller nödfall har man fuller varit omtänckt
på utvägar, varandes jembvähl på en och annan därtill
tienlig ort begynnelsse giord med saltsiuderijer, men som
slijkt är befunnit intet låta sig giöra med synnerlig fördehl,
så länge trafiquen till siös är öppen, och den vahran
i myckenheet och med stoor facilitet oss kan tillhanda
föras, så har man härtill dagz intet förmått därutinnan
reussera; dock blifver det hvad som till inkiöpandet af
saltet måste utgifvas mångfaldigt ersatt af den båttnad,
som navigationen däremot i rijket drager.
Emedan också de manufacturer särdehles med nytta
här i rijket stå att inrättas, som af de här i landet fallande
rudimaterier kunna förfärdigas, ty har man så mycket
mehra låtit sig vara om hiertat att uphielpa de ved Eskilstuna
eller Carl Gustaf stad redan förlängst inrättade järnmanufacturvärk,
vahrandes de nu mehra änteligen genom
förlähnande af hvariehanda fördehlachtige villkohr till den
flor upkomne, att förutan de vanlige ännu månge slagz
nye och för detta här okunnige fabriquer därsammastädes
blifva tillvärckade, ja fast alt det som utaf järn och ståhl
kan utarbetas.
Och ehuru väll till befrämiande af alle ofvantahlde
högstnödige och nyttige manufacturer man intet häfver
kunnat undgå åtskillige vahrur dehls aldehles förbiuda att
införas, dehls med högre tull att beläggia, dehls ock till
Bilagor.
389
en lindrigare tull sättia, på det de i rijket måtte inbringas,
så är doch Kl. Maij:tz tulltächt därigenom intet vorden
förminskadt, utan fast mehra till ett ansenligit åhrligen
förökt, först medelst ett noga och flijtigt inseende på tullbetienternes
comportemente, såsom hvarpå så vähl Kongl.
Maij:tz höga interesse ved tulltächten som handelns jämlijke
och rätte gång till en god dehl ankommer, sedan ock
hvariehanda underslefs föreböijande, som man kommit under
vädret med, de där ländt till förkårtande af Kongl. Maij:tz
rättigheter sampt till förvirring och skada dem, som uprichteligen
handla, och för det tredie åtskillige hälssosamme
reglementers inrättande så dem handlande som tullbetienterne
i en och annor måtto till viss rättelsse samt
tull- och licentordningarnes förbättring så på en som annan
ort, med hvad mehra man funnit lända till förmeliring af
Kongl. Maij:tz höga interesse samt faciliterande och befordran
af commercien.
Det återstår än något att röra om landzculturen,
hvilcken är en vichtig ting till ett landz vällstånd och
handelns förkåfring, enär den rätt i acht tagen varder, och
man icke allenast till egen subsistence utan ock till afsättiande
och föryttrande åth andre nationer kan och får
sig däraf betiena, hvarved först billigt ihugkommes den
gode anstalt, som af högstsahl. Hans Kongl. Maij:t är
blefven giord till humblegårdars förmehr- och förbättrande,
hvilken och än till denne tijden så väl är utfallen, att
samma cultur sig så häfver förökt och tilltagit, att icke
allenast inbyggiarne därmed vähl kunna utkomma utan
jembvähl hafva ett godt förråd däraf åt andra att öfverlåta.
Den förfallne oxehandeln i Skåne, som af ålder och
ifrån forna tijder häfver tillbracht den provinciens inbyggiare
en märckelig båttnad och öfverheten en anseenlig
tull, är medelst högstsahl. Hans Kongl. Maij:tz nyttige
affattade förordningar till een god redresse och upkomst
återbracht vorden. Pärlefiskerijerne här i rijket blifva
idkade till Kongl. Maij:tz och landetz nytta, sedan visse
personer äre bestälte, som öfver dem samme skole hafva
upsicht, underrätta allmogen och andre vederbörande om
dheras rätte handterande, så ock betahla dem effter en
viss och för allmogen fördehlachtig taxa, i stället att profiten
tillförende föll fremmande och Iiyssarne i händerne.
390
1697.
Med myntet som en hufvudsaak för det gemene bästa och
handeln, hvarpå en stor dehl af landzens välfärd eller
skada hänger, alt effter som det samma flijtigt eller vårdzlöst
varder hanterat, är så vijda kommit, att man nu för
tijden häfver ymnogheet på silfvermynt i landet, och däremot
är den skadelige kopparmyntningen afskaffad, hvilket
man näst Gudz bijstånd endast och allena häfver att tillskrifva
högstsahl. Hans Kongl. Maijrtz aldrig nogsamt beprijslige
vaksamheet och försorg för dess trogne undersåtares
vallfärd, i det högstbemählte Hans Kongl. Maijrt
medelst en god oeconomie, handelns och navigationens befordran,
allehanda manufaeturers inrättande jemte annan
god anstalt har förskaffat, att balancen af inkomst och utgifft
till landzens vallfärd är erhållen, utan hvilken svårt
var att få silfver in utan en alt för stoor och visibel
förlust.
Såsom en stoor dehl af rijkzens vallfärd heroor uppå
bergvärckens flor och vällstånd, så häfver högstsahl.
Hans Kongl. Maijrt det samma icke mindre besinnat än
alt annat, som till dess rijkes styrcka, förkåfring och tillväxt
kunnat lända, och fördenskull dess bergzlager icke
allenast med egne medel i mångahanda måtto märckeligen
hulpit och understödt sampt med anseenlige privilegier
fördehlachtige villkor benådat, utan ock med åtskillige
nyttige och nödige förordningar, stadgar och resolutioner
försedt.1
[Och hvad först anbelangar silfverbruken och däribland
det förnämbsta, som är Sahlberget, så månde högstsahl.
Hans Kongl. Maij:t, sedan det samma ifrån 1675 med föga
fördehl hade blifvit drifvit för dess egen räkning, åhr 1682
uppå Bergzlagens åthskillige giorde ansökningar hela det
värket till Bergzlagen transportera till evärdelige tijder,
förunnandes dem för hvar mark silfver, som kan tillvärkas,
tije dahlér sölfvermynt det första åhret, hvilken benådning
sedermehra för grufvans svårhet skull har continuerat
och anno 1695 på tije åhr är vorden förlängd.
Anno 1687 in Augusto var högstsahl. Hans Kongl. Maij:t
1 En stor del af redogörelsen för bergvärkens tillstånd är ntesluten
i det till ständerna lemnade exemplaret, men meddelas bär inom [ ] efter
originalet.
Bilagor.
391
i egen persohn uthi grufvan och besåg den till alle dess
rum och orter, då resolverat blef, att en communication
skulle giöras emellan dhe gamble värken och store grufvan,
hvilket märkeligen häfver gagnat Bergzlagen, efftersom
dhe där bekommit vacker malm och vunnit godt uthbyte;
dessuthan blef samma gång Bergzlagen åthskillige andre
rum och orter effterlåtne, som kommit dem till en anseenlig
nytta och förkåfring. Anno 1685 uptog Bergzlagen en
gammall ödesgrufva, kallad Nygrufvan, till hvars befrämjande
Kongl. Maij:t dem månde benåda med hela uthmyntningen
af det silfver, som däruthur tillvärkas kan, på tre åhr,
och åhr 1694 blef samma benådning på tre åhrs tijd förlängd.
Sammaledes är Bergzlagen med lijka frijhet blefven benådat
på det, som uthur en annan grufva, kallad Vattugrufvan,
kunde tillvärkas. Till en annan grufvas, benämd
Grafgrufvans, uptagande har Kongl. Maij:t åhr 1691 förunt
Bergzlagen hela uthmyntningen på tre åhr. I lijka måtto
till Juthylls fältortens bearbetande åhr 1695 benådat Bergzlagen
med tretton dahlér silfvermyntz betahlning för hvar
lödig mark, som däraf tillvärkas, i fyra åhr. Till att
igensöka den malm, som förmentes vara i behåld på ett
gammalt och längesedan igenfallit rum, kallat Trapperymningzskiöhlen,
har Kongl. Maijrt resolverat med egen
bekostnad till att låta drifva ett schackt, kallat Laatortsschacktet,
som och i värket är och befinnes till half ottonde
fambn afsänckt. I lijka måtto häfver Kongl. Maijrt
resolverat till grufvans conservation och Bergzlagens befordran,
att Carlsschacktet, som redan anno 1668 varit påbegynt,
men allenast till 25 fambnar vid pass blefvit drifvit
och sedan långa tijder i sänder stått stilla, skall åther
uptagas och fullbordas, hvartill 4,000 dahlér i staten anslås.
Sedan Directeuren Grill anno 1685 och någre senare
åhr till en ny methodes inrättande med malmens handterande
och smältande ved Sahlberget på sine egne medell
länge därsammastädes sig hade uppehållit och mycken
möda, kostnad och besvär halft, kommandes dhermedh
så vijda, att hans dessein god framgång halft, mehra
silfver uthur malmen är blefvit uthbrackt än elliest skedt,
uthi bly en considerabel besparing anvijst och uthi kohl
och andre omkostnader en vaker förmohn befunnen emoth
det förrige brukade maneret, men Bergzlagen fans intet
392
1697.
capabel honom därföre med den erkientzlo att ansee, som
han syntes hafva meriterat, så häfver Kongl. Maij:t i det
fallet lijsat Bergzlagen och honom, Grill, till vedergiällning
med en summa af sextusend dahlér sölfvermynt benådat.
Afvenvähl som bemälte Grill, till att i landet inskaffa
silfver och gull, jämvähl att med nytta uparbeta
allehanda svaga malmarter ved Sahlberget, så och att
kunna betiena sig af den blyachtige kies, som nog finnes
i Kopparbergz grufva, men dem uthi deras smältningar
intet till gagns kommer, uthan hinderlig är och förden -  skuld uthskåfras och bårtkastas måste, häfver föreslagit»
att den ostindiske sumatriske gull och silfvermalm, som i
nog qvantitet till Holland inkommer och på någre orter i
Tyskland är vorden försökt, kunde hijtskaffas med ofvanstående
ringhaltige malmarter att förblandas och smältas,
hvilket han sig månde påtaga att inrätta ved Sahlberget»
så har högstsahl. Hans Kongl. Maij:t därtill förskiutit in
emoth 15,000 dahlér sölfvermynt till malms inkiöp och
arbetetz fortsättiande.
Lööfås silfverbruk i Skedvij sochn och Kopparbergz
landzhöfdingedömme har högstsahl. Hans Kongl. Maij:t,
sedan det en rund tijd legat öde, medelst fördehlachtige
gifne privilegier och resolutioner ansedt och beneficerat»
hvaruppå visse participanter detsamma hafva antagit att
drifva, som det nu fortsättia, niutandes värket i förmågo
af samma privilegier 200 tunnor spanmåhl af Cronan effter
cronevärdering, item vindhästar och drefstakar etc. af
Skievij och Huusby sochner sampt Finsta fierdingen i
Hedemora sochn, noch Löfåhs gård frij sampt hela uthmyntningen
af deras tillvärkade silfver i otta åhrs tijd,
hvilken frijhet Kongl. Maij:t åhr 1695 på fyra åhrs tijd
prolongerat.
Helleforss silfverbruk, som dess förre innehafvare för
värketz svårhet och egen medellöshet eij längre mächtade
fortsättia uthan anno 1685 aldeles upsade, har högstsahl.
Hans Kongl. Maij:t med nådige privilegier styrkt, så att
där en bergzlag af 104 delar är inrättat, förunnandes dem
därhoos på fyra åhr hela förmyntningen af alt silfver, som
där till värkas; sedan jemväl hela Helleforss districten
medh dhe där uthorn belägne skattlagde torp, hvilka ränta
vid pass 217 dahlér sölfvermynt under bergzfrälsse rättig
-
Bilagor.
393
het, med ännu flere fördehlachtige vilkor. Förmyntningzfrijheten
är sedermehra anno 1691 ännu på fyra åhr prolongerat.
Alkie- och Kiedkievari silf ver grufvor i Lappmarken,
som dess interessenter, oachtat dhe därpå anno 1682 anseenlige
privilegier och förmåhner af högstsahl. Hans Kongl.
Maij:t hade unfått och ett vist contract anno 1681 på 30
åhr ingådt, anno 1684 platt månde öfvergifva och qvittera,
har högstsahl. Hans Kongl. Maij:t sedermehra intet
velat låta blifva liggandes obrukat och odrifvit, uthan resolverat
med egne medell att drifva och fortsättia låta,
till dess man åther kan bekomma förmögne participanter
därtill, som detsamma å nyo antaga och medell därpå våga,
hafvandes Kongl. Haij:t till den ändan befalt dess CammarCollegium
jempte Bergz-Collegium att öfverlägga och inkomma
med deras underdånige förslag om visse conditioner
och förmåhner, som därtill måge kunna uplåtas och accorderas,
hvilket fuller sedermehra jämvähl är skedt, men
intet kunnat afslutas, innan Kongl. Maij:tz högstsorgelige
dödzfall mellankom.
Anno 1690 begynte någre persohner låta arbeta uthi
en gammall ödesgrufva vid Öster-Silfverberget i Tuna sochn,
men sedan somblige blefvo döde och dhe öfrige sig skingrade,
lembnades det öde; sedermehra är det åther i någon
gång kommit och med fördehlachtigt privilegio försedt,
såsom med frijhet uthi hela uthmyntningen och andre
flere förmåner.
Såsom Kongl. Bergz-Collegium anno 1672 månde uthfärda
dess privilegium på ett nytt silfvervärkz uptagande
icke långt ifrån Nya Kopparberget, kallat Norrehökz silfverbruk,
så har högstsahl. Hans Kongl. Maij:t samma privilegium
kort däreffter icke allenast confirmerat, uthan och
i åthskillige puncter förmehrat, vijsandes därmed dess nådige
intention till värketz befrämjande, som doch sedermehra
råkat i ödesmåhl.
Uthi Nyland och Kisko sochn i Finland har Kongl.
Maij:t låtit något påkosta på ett upfunnit silfvermalmstrek
på Aiala bys ägor, till hvilket med flijt nu sökes
att bekomma participanter.
Ett nytt silfvervärk, som anno 1685 i Östergiötland
och Regna sochn af visse participanter blef uptagit och
394
1897.
uppå Bergz-Collegii uthgifne privilegier drifvit, har niutit
Kongl. Maij:tz beneficier till godo.
Yed Cimbritzhambn i Skåbne äre och någre silfverocb
blymalmsådrar fundne, som högstsahl. Hans Kongl.
Maij:t med dess medell häfver låtit bearbeta, varandes
Bergz-Collegium i varhet det samma till private persobner
att uthbiuda.
Utaf dbe medell, som härflyta af den recognition, som
gifs för Cronones allmänningzskogar, hvilka järnbruken
anslagne finnas, bar högstsahl. Hans Kongl. Maij:t lembnat
Bergz-Collegio frijhet att låta giöra någon bekostnad på nye
malmstrekz bearbetande och försökande till att därigenom
dess lättare sedan kunna därtill förmå participanter.
Angående Stora Kopparberget så emädan förmedelst
det stora fallet, som åhr 1687 sig tilldrog utbi Fahlu
grufva, tillståndet därsammastädes befans vara mäcbta
uselt, ty månde Hans Kongl. Maij:t den beträngde Bergzlagen
åtbskillig nåd ertee, uthom hvilken värket nästan
omöijeligen hade kunnat bringas till gång igen; såsom
först blefvo Bergzlagen skiänkte alt framgent och perpetuel
dhe 10,000 dahlér kopparmynt, som dhe tillförende
såsom vederlag för Afvesta cronobruk sedan 1668 hade
åthniutit, jämvähl 20,000 dahlér sölfvermynt på tvenne
åhr till allmän grufvehielp och jorderensningar. Sedan
och för det andra häfver Hans Kongl. Maij:t befrijat Bergzlagen
för skiutzfärdzkopparens erläggande, jämvähl skiänkt
och till Bergzlagens frije disposition lembnat hela vedecontoiret
med alle dess tillhörigheter och uthestående fordringar.
Konsterne och vattuvärken äre med Hans Kongl.Maij:tz medell
å nyo på flere ställen bygde och reparerade utaf dhe
medell, som åhrligen till sådane usus i staten anslås.
Desslijkest åthskillige nya kostsamme schackter med samma
medell anlagde, och continueras ännu så vähl med deras bearbetande
som en och annan försökningzortz drifvande till
nya malmstrekz uppfinnande.
Christopher Påhlhammars mycket nyttige upfordringzvärk
är äfvenvähl med Kongl. Maij:tz medell opbygdt på
ett särdeles fördehlachtigt vijs, fordrandes mindre vattn
än ordinarie speel, och kan det ändå på lijka tijd giöra
större upfordring, men förlohrar intet af sin krafft genom
grufvans tilltagande i diuphet. Sammaledes har bemälte
Bilagor.
395
Påhlhammar nu under händer ett nytt och mycket curieust
speel, till hvars inrättande Kongl. Maij:t rese- och underhåldzpenningar
för honom häfver anordnat, blifvandes
speelet bygdt med Kongl. Maij:tz konststats medell.
Till smältningarnes förbättring häfver Hans Kongl.
Maij:t uplåtit någon summa penningar uthan interesse af
Assessoren Lybecker att få brukas till att erfahra hvad
därmed står till att uthrätta. Jämvähl äre till åthskillige
främmandes försökningar vid deras angifne smältningz
förbättrande omkostnader giorde att tillsee, huru vijda
deras förslag kunna angå, som doch mehrendels uthan
effeet afluppit.
Sedan myntningen i Afvesta kommit att innehållas,
då kopparen kommit till högre prijs under försällningen,
än den vid myntandet uthbringes, hvarigenom arbetarens
förtienst blifvit förminskat, så häfver Hans Kongl. Maij:t
förunt myntfolket någon spanmåhl till deras underhåld,
nembligen en mästare om åhret någre tunnor säd och jämvähl
en dräng nogre tunnor.
För Nye Kopparberget har Hans Kongl. Maij:t resolverat,
att Bergzlagen får niuta halfva tijonden af all dess
tillvärkning på sex åhrs tijd.
Schilo eller Biddarehytte kopparvärk är af högstsahl.
Hans Kongl. Maij:t underhulpit med anseenlig frijhet, i
det Johan Wijnblad sampt Georg och Johan Brandt i anseende
till en särdeles af dem upfunnen smältningzprocess
hafva så vähl därvid som andre ödesgrufvor, dem dhe kunde
upfinna, erhållit tiugu åhrs frijhet för all afgifft och fyra
åhrs efftergifft af halfva siötullen, hvarigenom dhe äre capable
giorde föruthan dhe ordinarie grufvorne, som tillförende
där sammastädes blifvit bearbetade, ännu åthskillige
skiärpningzorter att uptaga och drifva.
Till Messlinge eller Liussnedahls kopparvärkz uphielpande
häfver högstsahl. Hans Kongl. Maij:t i anledning
af 1673 åhrs privilegium på nya bergvärkz inrättande i
Finland, Norrländerne och Lappmarken i nåder effterlåtit
participanterne tiugu åhrs frijhet med nådig förtröstan,
att i fäll dhe därmed intet kunna uthkomma, dhe då med
någon prolongation blifva benådade.
Ett kopparbruk uthi Värmeland och Gunnarskogz
sochn på Träskogz bys ägor låter Hans Kongl. Maij:t nu
396
1697.
för tijden med dess egne medell drifva, hvartill löhnes en
betient, som bekommer i löhn 150 dahlér sölfvermynt om
åhret, varandes dess uthan Gunnarskogz sochn frij för
knechtehållet, hvaremoth den uthgiör till värket åhrligen
1,200 dagzvärken och 1,000 stafrum ved om åhret, hvilket
till grufvearbetet användes, till den ändan att privati
deste snarare måge förmås därpå att våga medell.
Kopparvärket uthi Småland i Jönkiöpingz lahn och
Als[h]eda sochn ved berget Klefva häfver högstsahl. Hans
Kongl. Maij:t underhulpit med tije åhrs frijhet för tijondens
afgifft och åthskillige andre förmåhner.
Till Bitzbergz grufvas understöd i Österbergzlagen
häfver högstsahl. Hans Kongl. Maij:t förährt 700 dahlér
sölfvermynt till en ny konsts inrättande sampt förunt
grufvelaget Finsta fierdingz i Hedemora sochn vindkiörningar
att användas till grufverensning och gråbergzkiörningar].
1
Med Kongl. Maij:tz afrad, som till åhr 1692 effter
grufvedehlarne betahltes och därigenom af de oförmögne
mycket orichtigt utgick, är den förändring giord, att han
nu mehra blifver betahlt i malm sålunda, att all den malm,
som upfordras, korgetahls slåes i visse hopar, och lättås
sedan om densamma, så att på Kongl. Maij:tz vägnar
tages den 9:de och
mästbiudande, af hvilken betahlningen tages af des i vågen
kommande koppar, och således åtniuter Kongl. Maij:t dess
rättigheet oafkortat.
Vijdare häfver högstsahl. Kongl. Maij:t förordnat, att
de genanter, som frälssemän åhrligen tillförende månde
åtniuta af den malm, som androm blef effterlåten uti dheras
frälssegrufvor att bryta, icke allenast hädaneffter skall
ophöra, utan ock af sådan malm full tijonde utgiöras, och
ingen förmedling till trettijonden androm tillåtas än allenast
de frälssemän, som den på dheras egen frälssegrund
vundne malm ved sine egne värck upbruka och däraf järn
tillvärcka.
I hammarskattzupbörden häfver Kongl. Maij:tz inkomster
märckeligen föröktz, i det först åhr 1683 frälssehamrarne
till en half procento effter tillvärckningen blefvo
skattlagde, då jembvähl vardt förklahrat, att när frälsse
1
Jämf. ofvan sid. 390 noten.
Bilagor.
397
hamrar komma i ofrälsse mäns händer, så böre de ingen
frijhet niuta. Sedan är åhr 1695 en ny hammarskattzjämkning
skiedd, och alle värck, af ehvad vilkor de måge
vara, taxerade till en procento årligen effter tillvärckningen
att erläggia, [hvarigenom hammarskatten 1695 till
2,164 skeppund, 11 L® är bestijgen, i det stället han tillförende
var allenast 1,153 skeppund och således öckt till
1,011 skeppund].1
I lijka måtto häfver Öster- och Väster-Bergzlagen
anseenligen låtit förhöija sin tijondejärns afgifft, då de på
sig tagit flere pund om dygnet att erlägga än tillförende
var öfligit. Desslijkest hafva brukzpatronerne i Roslagen
åtagit sig sin tackjärnstijonde att betahla med tolf och en
half dahlér kopparmynt, i det stället tillförende allenast
betahltes fyra dahlér sölfvermynt.
Till större richtigheet häfver högstsahl. Hans Kongl.
Maij:t jembväl förordnat, att ved färn tij o dahlér sölfvermyntz
plicht skall begynnelsen och slutet af blåsningen
angifvas hoos både Bergzfougden och Kyrkioheerden i
orten. Dem som uti Collegio någre malmstenar upvijsa
och elliest nya malmstrek af hvariehanda slagz metall
angifva och uppenbahra, har högstsahl. Hans Kongl. Maij:t
effter forna Konungars exempel tillåtit, att de med visse
förähringar och hittelöhn blifva begåfvade.
Förutan detta att Kongl. Maij:t således till bergvärckens
befordran hafft des egne medel osparde, så har
Kongl. Maij:t med åtskillige nyttige förordningar sådan
dess nådige intention högstberömmeligen befrämiat, förordnandes
i nåder först hvad skogarnes conservation anbelangar,
hvaraf bergzbrukens uprätthållande hänger, att
allmänningarne i Bergzlagen skohle vara Bergz-Collegii
jurisdiction undergifne. Sedan har högstsahl. Hans Kongl.
Maij:t den allaredo fattade dessein med de hamrars och
järnvärckz afskaffande, som värcken af ädlare metall sampt
blåsningarne på något sätt genom skougens utödande kunde
prejudicera, effter en i alle bergzlager hållen commission
låtit i värcket ställa och sådane värck, som skadelige pröfvatz,
antingen utdömma låtit eller under lösen förklahrat,
föreläggandes dhe andre visse ordningar och conditioner,
1 Tillägg från originalet.
398
1697.
hvareffter de dem skohle drifva. På det skogarne kring
om Stora Kopparberget måge tillväxa, har Kongl. Maij:t
åhr 1690 högvijsligen förordnat, att där omkring ingen
grufveved må fällas vid anseenligit vijte. Så är ock samma
åhr Kongl. Maij:tz placat utfärdat, huru förhållas skall
med skogzelders så förekommande som släckiande, hvarigenom
skogarne otroligen förminskas. Sammaledes har
högstsahl. Hans Kongl. Maij:t i nåder förklahrat, att sådane
måhl, som beträffa skogarnes handtering i Bergzlagen
och på allmänningarne, hvilcka särdeles bruk tillslagne
äre, skohle icke, som för detta är skiedt, ved landzting
uthan ved bergzting uptagas och effter skogz- och andre
förordningar genom Bergmästaren afgiöras. Såsom jembvähl
oskattlagde torp och nybyggen samt sågeqvarnar
mycken skog öda, så har högstsahl. Hans Kongl. Maij:t
befalt Landzhöfdingarne i alle bergzlager att ransaka om
slijke lägenheter och sedan samma ransakningar till BergzCollegium
ingifva, på dett om deras afskaffande må kunna
förordnas, samt tillsees, att inge sådane å nyo måge byggas
eller uprättas utan föregående ransakning och bemählte
Collegii consens.
Angående grufvorne i gemeen så häfver högstsahl.
Hans Kongl. Maij:t af trycket låtit utgå dess nya och
förökte privilegium till nye malmstrekz upfinnande och
värckz uprättande i Finland, Norländerne och Lappmarcken.
På det också bruken intet för mycket måtte oroas uti
en och annan lägenheetz nyttiande, som de från hemmanen
här och där i Bergzlagen lagligen hafva kunnat förvärfva,
har Kongl. Maij:t genom dess resolution af åhr
1682 så vähl som ett placat af åhr 1677 om skattskyldig
jordz dehlning och förminskning förklarat, att hvad som
utan båhlbyarnes märckelige afsaknad kan umbäras och
icke utan värckens stora skada tillbaka kallas, skall under
berörde placat intet begrijpas.
I lijka måtto häfver högstsahl. Hans Kongl. Maij:t
genom ett dess bref sig utlåtit, att inga värfningar i bergzlagerne
skohle tillåtas, på det bergzbruken icke måge lijda
brist på nödigt och nyttigt arbetzfolck. Till samma ända
har ock Kongl. Maijrt till återkallande af hvariehanda till
fremmande orter förrymdt brukzfolek låtit des pardons
-
Bilagor.
399
placat af trycket utgå åhr 1692 för alle dem, som inom
ett åhr sig godvilligt inställa, sampt ett annat placat om
dheras straff, som sådant försumma och elliest sig med
slijkt förrymmande försee, hvaruti ock förmähles, huru med
slijkt arbetzfolkz förpassande ifrån det ena bergmästaredömmet
till det andra skall förhållas.
Tillförsslen i Bergzlagen och i synnerheet för Stora
Kopparberget att befrämia och föröka har Kongl. Maij:t
Fahlu stad med fritt nederlag utan någon föreskrefven tijd
i nåder beneficerat, och på det bergzmännen måge få handla
uthur förste handen det de betarfva och det skackerij förtagas,
som allehanda onödigt folck, hvilcka i bergzlagerne
så vähl som i bergzstäderne sig nedersatt, både på landtmannen
sampt bergzmännen föröfva, ty har högstsahl.
Hans Kongl. Maij:t i nåder godtfunnit en och annorstädes
stadzväsendet att uphäfva, [såsom först vid Afvesta, hvarest
borgarne blefvo befalte att flytta dädan till andre orter,
blifvandes dem därtill bestådde vissa frijhetzåhr för hvariehanda
borgerlig tunga; sedan Linde stad strax effter
branden, då ägarne af tompterne blefvo förbudne gårdarne
åther att upbygga och pålagde annorstädes sig att nedsättia,
och för det tredie Philipstad sedan störste dehlén
af staden vardt afbränd, då så vähl för ofvantalde orsaker
som till den i samma ort omistelige skogens besparande,
stadzprivilegier för bemelte stad blefvo uphäfne och invåhnarne
emoth frijhet tillsagde att flyttia till Christinsehambn
eller Carlstadh, hvilket dera dem hälst behagade].1
Yijdare har högstsahl. Hans Kongl. Maij:t genom en
dess resolution dem, som sittia i Bergzlagen här och där
och handla, gifvandes genant till någon stad, viss tijd
förelagt att flyttia tädan, förordnat frije marcknadzplatzer,
dijt landtmannen obehindrat med sine försslor på visse
dagar i veckan må anlända och directe med bergzmännen
sampt bergzmännen med honom handla, jembvähl huru det
skall liqvideras emellan bergzmännen och dess creditorer
om dheras gamble giäld, sampt huru förlagen hädaneffter
beqvämligen måge skie, och mellan förläggaren och bergzmannen
en formlig book och räkning hållas, huru bergzmannens
förpantade egendom må och skall igenlösas, huru
1 Tillagdt från originalet.
400
1697.
den gamble giälden småningom skall indragas, med mehra
som till underhielpande af bergzmännens näbringz befordrande
lända kan, hvilket alt Kongl. Maijrt genom dess
nådigste bref Landzhöfdingarne, där bergzlager äre, häfver
anbefallt i giörligste måttan att ställa i värcket.
Sammaledes är medelst Hans Kongl. Maij:tz resolution
åtskillige järnvärck i Öster- och Väster-Bergzlagen
ödelagde och utdömbde, på det Fahlun så mycket lättare
med kohl må kunna underhållas.
Till att understödia Afvesta cronobruk med kohl äre
åtskillige järnvärck i Österbergzlagen dehls utdömbde och
ödelagde, dehls med Kongl. Maij:tz medel inlöste.
Medelst Kongl. Maij:tz förordningar och Bergz-Collegii
i anledning däraf utgifne reglementer är järnvärkerijet på
de fötter satt, att ifrån alle orter i Sverige jemngodt järn
bör komma och odugligt järns tillvärckande icke mindre
strax uti bergzlagerne än ved utskippandet hämmas, hvarigenom
man nu sällan något vrakvärdigt järn häfver anträffat.
[Till befrämjande så vähl af nyttige vettenskapers
upkompst i rijket som bergvärkens formåhn har Hans
Kongl. Maijrt gifvit Christopher Påhlhammar pension sampt
1694 förunt honom resepenningar till att uthomlandz förmehra
dess erfahrenhet, hvilken resa han ochså förrättat
och ved dess åtherkompst en vacker relation om åthskillige
importante inventioner till Bergz-Collegium ingifvit,
som Kongl. Maijrt i underdånighet är vorden förebrackt].1
Laboratorium chymicum är till åtskillige nyttigheters
undersökiande 1683 anlagt vordet med Kongl. Maijrtz bekåstnad
och sedermehra icke allenast underhållit, utan jämvähl
1692 en nogare förordning därom giordt, hafvandes
Hans Kongl. Maijrt därtill låtit inlösa dett Gripenhielmiske
huset på Kongzholmen.
På det den stora nyttan och fördehlen, som de fremmande
genom stångjärnetz uparbetande till åtskillige manufacturer
sig förskaffat, måtte småningom stanna här i
rijket, och stångjärnstillvärckningen intet alt för mycket
förökas, dem sielfve, som där med umgå, och månge andre
till skada, då den vahran kommer i vrak, ty häfver högst
-
1 Tillagdt från originalet.
Bilagor.
401
sahl. Hans Kongl. Maijrt i nåder förordnat, att frijheterne
för nya järnvärck effter handen skohle inskränckas, och
privilegierne med större måtteligheet och sparsamheet
confereras, jeinbvähl då äntelig frij heter komma att utgifvas,
att först därom till Kongl. Maijrt skall berättelsse
giöras om beskaffenheterne däraf, samt des nådige behag
öfver hvar och en casum inhämptas.
Till att kunna hafva ved handen snälle och förfahrne
bergzbetiente, de där antingen måge kunna bekläda dheras
ställen, som med döden afgå, eller ock ved en och annan
förefallande angelägenheet med nytta brukas uti Kongl.
Maijrtz tienst ved bergvärcken, häfver högstsahl. Hans
Kongl. Mrtt för auscultanter i Bergz-Collegio bestådt stipendia
och jembvähl des förutan för åtskillige andre, som
hafva vijst någon serdehles lust och skickeligheet till att
lära bergvärckzhanteringen, en och annan gång till resor
utomlandz och de fremmande bergvärckens besichtigande
i nåder förordnat nödige medel. [Och då Cammar-, Commercie-
och Bergz-Collegierne för kort tijd sedan hade af
nöden att vara underrättade, huru vijda man hade till
befahra, att igenom järnprijsetz stegrande här i landet dhe
uthländske värken torde vinna någon för dhe inhemske skadelig
förkåfring, häfver högstsahl. Hans Kongl. Maij:t, till
att närmare erfahra dhe uthländske bergvärkens och särdeles
järnhandelns beskaffenhet, i nåder bestått reseomkostnad för
Assessoren Erich Odhelius, som ved sin hemkompst till
Kongl. Maij:t är inkommen med en uthförlig berättelse så
vähl däröfver som annat hvad honom genom en särdeles
af Bergz-Collegio medgifven instruction var committerat.
Anno 1676, då en ny invention gafs vid handen till
att smijda ankrar af allehanda storlek, intet som tillförende
af stångjärn med släggor och handkrafft uthan
mycket bättre, snarare och starkare sampt för lindrigare
prijs under vattuhambrar, häfver högstsahl. Hans Kongl.
Maij:t af ett särdeles behag till det värket meddehlt dess
privilegium uppå ett perfect ankarsmijderijs inrättande på
ett beqvämt ställe i Dahlälfven, Söderforssen kallat, uthi
Häsunda sockn och detsamma sedan med malm ifrån
Dannemokra grufvor sampt andre gode förmånner underhulpit,
hvarigenom det så kafver tilltagit, att intet allenast
Kongl. Maij:tz örlogzflotta och Ammiralitet fourneras
Sv.
402
1697.
därifrån med allehanda sorter af ankrar, uthan och till
dhe siöfahrandes förnödenhet finnes uthi åthskillige siöhambner
vid Östersiön anseenlige partier uplagde, och där
icke någre af dhe främmande potentaterne express hade
deras undersåtare förbudit att betiena sig af ankare, som
här i landet giöres, och vahran för contrabande förklarat,
så skulle förmodeligen hela Europa med ankare ifrån Sverige
kunna försees.
Sedan blecksmijderijet var vid Garphytte silfverbruk
uthi Närike och Tysslinge sochn inrättat, och interessenterne,
som därå allena voro privilegerade, intet förmådde
särdeles af taakbleck förfärdiga en så stor qvantitet, som
consumptionen in- och uthomlandz fordrade, häfver högstsahl.
Hans Kongl. Maij:t i nåder förordnat och tillåtit, att
jämvähl andre uppå takbleckzsmijde måtte privilegeras,
däraf Bergz-Collegium sig sedermehra betient och någre
bruk med sådane privilegier försedt sampt och vid Garphytte
bruk till förtente bläck en hammar påökt, så att
nu en tämmelig qvantitet af bläck blifver här i landet
uthsmidt och till en dehl till främmande orter uthskieppat.]1
Hvad järnvärcken i gemen angår, så äre de samme
så till hyttor som stångjärns- och andre manufacturhamrar
så förökte, att tillvärkningen nu mehra så högt
stijger emot det den samma var vid högstsahl. Hans Kongl.
Maij:tz anträde till regementet, att man mehr måste vara
bekymbrad om dess rätta consumption och afgång än om
mehra järns tillarbetande.
Den oförlijkelige och mödosamma intet mindre än försichtige
omsorg, som högstsahl. Hans Kongl. Maij:t har
burit för dess rijkes dretzel samt ingiälders rätta disposition
och skiötzel, ställes aldrabäst å daga, enär man betrachtar,
huru som samma värck medelst högstsahl. Hans
Kongl. Maij:tz idkesamme sorgfäldigheet och egen försichtige
styrssel är bracht ifrån en mächta stoor ofullkombligheet
uthi ett så önskeligit och aldrig tillfyllest beprijsligit
välstånd, som det sig nu förtijden befinner. [Ty till
att förtijga dhe tijderne, då rickzens dretzell och inkorupster
långt nähr intet giorde fyllest till den nödvändigste
statens förnöijande, så hade ännu åhr 1686 staten som
1 Och då (sid. 401) — uthskieppat tillagdt från originalet.
Bilagor.
403
nogast uthur dess svårigheter så vijda hindt eluctera och
rädda sig, att han sig sielf kunde bära, ehuru medellmåtig
han och var emoth det, hvartill han nu sedermehra förmedelst
dess nödvändighet och oundvijkelige tarfver har
kommit att upstijga; men nu mehra ehuru sig densamma
ochså häfver förökt till 1,967,346 dahlér sölfvermynt högre
än 1686 åhrs stat var, så hafva doch inkomsterne genom
Gudz nåd och högstsahl. Hans Kongl. Maij:tz goda förordningar
och högstbeprijslige sorgfältighet så märkeligen
tilltagit, att sedan staten häfver unfått sine fulle anordningar,
öfverskiuter ändå ett anseenligit.]1
Det samma har sedan gifvit högstsahl. Hans Kongl.
Maij:t tillfälle att vara på medel och utvägar betänckt,
huru som icke allenast det närvarande måtte kunna underhållas
utan ock det tillkommande försees och provideras.
Till den ändan häfver högstsahl. Hans Kongl. Maijrt åtskilige
hälsosamme och mycket härlige förordningar låtit
författa, medelst hvilka det allgemene bästa ved hvariehanda
åkommande händelsser icke allenast märkeligen kan
understödias och lättas, utan ock genom Gudz nåd endteligen
conserveras och bijbehållas, såsom först medan under
tijden kan hända, det anordningarne eij så tijdigt eller
ymnigt kunna utfalla, som en och annan förnödenheet, serdehles
ved garnisonerne, artollerie och fortificationsstaterne,
det fordra, ty häfver högstsahl. Hans Kongl. Maij:t förordnat,
att af de öfverskåttzmedel, som tijd efter annan
uti orterne kunde blifva, skohle uti alle de förnämste fästningarne
visse förrådzeassor inrättas, de där måtte kunna
vara i beredskap vid en och annan tillstötande nödvändighet,
[nembligen uthi Giöteborg en cassa af 40,000 dahlér
sölfvermynt, uthi Malmö en af 50,000 dahlér, uthi Callmar
en af 10,000 dahlér, uthi Jönkiöping en af 15,000 dahlér,
uthi Halmstadh en af 10,000 dahlér och uthi Wismar en
af 20,000 dahlér, som giöra tillsammans en summa af 145,000
daler sölfvermynt, hvilket jämvähl numehra nådt sin fullkomlige
värkställighet].1
Dessutan som detta föregående förnämligast häfver
sitt afseende uppå sielfve statens och anordningarnes support
och understöd, ty häfver högstsahl. Hans Kongl.
1 Tillagdt från originalet.
404
1007.
Maij:t intet mindre låtit sig angelägit vara en serdehles
fond att ordinera, hvarigenom Kongl. Maij:t altijd måtte
kunna vara i stånd ved hvarjehanda händelsser som sig
bör att kunna i acht taga alle lägenheter och tillfällen
sampt hvar och en tijdernes omständigheet, men serdehles
ved infallande krig och örlog, förordnandes fördenskull att
här i Stockholm en secret förrådzcassa under Kongl. Maij :tz
egen disposition skulle inrättas utaf de medel, som tijd
effter annan staten och dispositionerne kunna öfverskiuta,
hvilken redan genom Gudz nåd och Kongl. Maij:tz försichtige
huushåldning sig till ett anseenligit bestijger.
Vijdare är af reserve-capitalet, som af hvart rusthåld till
sex daler sölfvermynt årligen upbäres, hvarom här ofvantill
finnes förmählt, redan formerat en cassa af någre tunnor
guld1 dehls fruchtbart dehls ofruchtbart capital. Utom
desse föromrörde ständige förråd finnes jemvähl anseenlige
medell i behåld, dem högstsahl. Hans Kongl. Maij:t till
sine visse usus destinerat, såsom regementz-, besparingzoch
beklädningzmedel, besparing ved Bergz-Collegium etc.
Detta alt föregående skulle kunna vara nog till bevijs
af den högstbeprijslige omsorg, som högstsahl. Hans Kongl.
Maij:t har burit för rijkzens drettzels fullkomblige inrättande
uppå en god foot så vähl som för dess bestånd och
sitpport i längden; men på det till dess odödelige beröm
sådant så mycket mehr må rönias och af alle rättsinte
och trogne undersåtare med tillbörlig tacksamheet beprijsas,
så vill man korteligen nämbna hvad för otrolige summor
under ofvanbemälte tijd, jemte ock utöfver det hvad
redan är andragit, utom staten nödvändigt till ett och
annat hafva måst employeras, då otvifvelachteligen hvar
och en, betrachtandes rijketz tillstånd i de förre tijder,
lärer uthbrista i dhe expressioner, att sådant för väre
förfäder intet mindre skulle hafva syntz omöijeligit, än
det lärer sättia posteriteten i en diup förundran. Först
hafva de åtskillige store och vijdlöfftige commissioner,
dem högstsahl. Hans Kongl. Maij:t på en och annan
ort måst anställa låta så till rijketz redresserande och upkomst
som vindicerande af des Maijestetz höga tillständige
rättigheter ifrån början af åhr 1680 till begynnelsen
af innevarande åhr 1697, consumerat en anseenlig stoor
1 526,919 daler silfvermynt enligt originalet.
Bilagor.
405
summa.1 Sedan hafva de åthskillige krigzutrustningar och
expeditioner, dem högstsahl. Hans Kongl. Maijrt måst
värckställiga så till maintien af freden i dess rijke och
boos de nästgräntzande herrskaper som till fullgiörande
af des höga förbund och alliancer, till en fast märckeligare
summa sig bedragit, [ibland hvilka den Holstenske expeditionen,
som 1688 och 1689 förrättades, sig allena bestijgit
till 1,741,770 dahlér sölfvermynt föruthan den uthredning
af dhe tålf örlogzskeppen, som 1690 blefvo dhe förenade
Nederlanden till hielp och undsättning förordnade, hvilka,
uthom hvad af den ordinarie ammiralitetsstaten därtill
är vordet användt, förorsakat en extraordinarie omkostnad
af 155,650 dahlér sölfvermynt, så vähl som och dhe krigzexpeditionerne,
hvilka 1690, 1691 och 1692 ved Rheinströmmen
äre förrättade och erfordrat en summa af 489,818
dahlér sölfvermynt; till hvilket alt då man lägger båtzmansvärfningen,
hvilken förledit åhr i Hamburg månde
anställas och consumerat en summa af 62,455 dahlér sölfvermynt,
blifver summan, som alle bemelte expeditioner
kommit att kosta och uthom staten är vorden betahlt,
2,449,693 dahlér sölfvermynt].2
Och som alt sådant häfver måst skie för rijke[t]s säkerheet,
så häfver högstsahl. Hans Kongl. Maij :t intet mindre
låtit vara sig om hiertat hvad som kunnat lända till dess
förkåfring samt styrckie och heder och fördenskull mycket
sig vårdat om de domainers reunion och inlösen till Sveriges
Crono, som förmedelst det sidste krigetz beklagelige
olyckor måst lemnäs i fremmande herrskapers händer, [som
i synnerhet insulen Krautsand i Brehmen, hvilken högstsahl.
Hans Kongl. Maij:t åhr 1691 låtit inlösa af Konungen
i Danmark för 20,000 rickzdahler specie, amptet Goldenou
i Hinter-Pommern, som 1692 löstes af Churförsten i Brandenburg
för 50,000 Rdr specie, hvilket gior tillsammans en
summa af 140,000 dahlér sölfvermynt, varandes till Wildeshusens
inlösen emoth 100,000 rickzdahler specie värkeligen
att tillgå en summa af 70,000 rikzdahler specie. Uthom
detta äre mycket anseenlige medell använde till inlössning
af åthskillige andre godz och lägenheter så vähl som huus,
skatträttigheter och mehra slijkt, hvilka sig till en summa
1 1,699,363 daler silfvermynt enligt originalet.
2 Tillagdt från originalet.
406
1697.
af 528,536 dahlér sölfvermynt bestijga. Hvartill kommer
det anseenlige partie jouveler, som fordom Hennes Maij:t
Drottning Christina uthi Holland hade pantsatt och högstsahl.
Hans Kongl. Maij:t låtit inlösa för 161,581 dahlér
sölfvermynt, att således hela summan af dhe medell, som
till slijke inlössningar blifvit employerade, sig belöper till
830,117 dahlér sölfvermynt].1
Hvilken landzens förkåfring och gloire högstsahl. Hans
Kongl. Maij:t eij heller ringa befrämiat genom des märckelige
cultivation och bebyggiande samt åtskillige härlige
och mycket nyttige värckz uprättande, som i synnerheet
var till förmärckia af den härlige bygnad, som Kongl.
Maij:t låtit anställa här på dess slått, för än det samma
af en olycklig vådeld i aska lades, hvartill är använd
vorden en ansenlig summa2 förutan hvad som på innevarande
åhrs stat till des fortsättiande finnes upfördt.
Sedan och för det andre är tillseendes af det kostsamme
Hjelmare slyssvärck, hvilket högstsahl. Hans Kongl. Maijrt
till hehla landetz, men i synnerheet Bergzlagens och de
trafiquerandes största nytta och befrämielsse å nyo låtit
uprätta och redan till begynnelsen af innevahrande åhr
reqvirerat en anseenlig summa,3 samt dess utan en fast
stoor myckenheet af andre ringare värck, byggningar och
reparationer, som ifrån 1680 till 1696 bägge inclusive erfordrat
månge tunnor guld,4 hvartill kommer det som högstsahl.
Hans Kongl. Maij:t äfven som det förre uthom staten
låtit anordna till officerares och militiebetientes boställens
reparation och bebyggiande,5 att således hvad som
innom siutton åhrs tijd är vordet employerat så till publique
som private byggningar sig belöper till månge tunnor
guld.6
Men ehuru occuperat högstsahl. Hans Kongl. Maij:t
också varit uti alt detta, så har Hans Kongl. Maij:t doch
i synnerheet med stoor ijfver och sorgfäldigheet arbetat
uppå den store och odrägelige giäldens afbetahlning, hvaruti
rijket så uti högstsahl. Hans Kongl. Maij:tz glorvyr
1
Enligt originalet.
3 311,811 daler silfvermynt enligt d:o.
3 143,357 daler silfvermynt enligt d:o.
4 405,175 daler silfvermynt enligt d:o.
6 70,085 daler silfvermynt enligt d:o.
6 990,430 daler silvermynt enligt d:o.
Bilagor.
407
digste förfäders tijd som uti dess egit regementes svåra
begynnelsse var råkat, och på 11 åhrs tijd, nembligen ifrån
1686 till 1696 bägge inclusive, därpå betahlt med contante
penningar en summa af någre millioner guld,1 det inräknat
som efter handen på staten varit upfördt och under
samma tijd sig bestijger till någre tunnor guld,2 varandes
därvid att påminna, det Cronones skuld ändå till ett
långt större quantum är vorden minskat, i dy en stor dehl
består af sådane, som godvilligt cederat och afstådt halfparten.
Ändteligen häfver högstsahl. Hans Kongl. Maij:t
vid dess högstsahl. gemåhis Kongl. Maij:tz högstelskelige
k[äre] fru moders glorvyrdigst i åminnelsse Kongl, begrafning
utan något dess undersåtares besvär utlagt en anseenlig
summa,3 så att högstsahl. Hans Kongl. Maij:t iså
måtto utom hvad som till statens egentelige förnödenheet
och underhållande kunnat upgå samt hvad som till andre
visse usus eller elliest kan vara hespart, som förberört är,
uti contante penningar till förbemälte tarfver har låtit
utbetahla en summa af månge millioner guld4 förutan
hvad nåd en och annan af högstsahl. Hans Kongl. Maijrtz
egen höga hand sampt elliest kan va'ra vederfahren, med
mycket annat, som man eij så noga kan specificera och
doch till considerable summor sig belöpa.
Yijd detta tillfället bör icke heller förbijgåås till högstsahl.
Hans Kongl. Maijitz beröm att nämbna, huru som
Hans Kongl. Maij:t icke allenast de tvenne nästförflutne
svåre missväxtåhren, som var 1695 och 1696, har vijst
des höga Kongl, mildheet emot dess fattige och nödlijdande
allmoge medelst undsättiande af en mycket anseenlig post
span måhl, sig bestigande för bägge åhren till månge tusende5
tunnor, uthan ock än ytterligare, till att förnöija
dess hulda och öhma hierta emot dess trogne undersåtare
samt så mycket krafxtigare att understödia och hielpa
dem uti dheras nödlijdande tillstånd och alt för store
älende, för innevarande åhr förordnat, att dehls genom
skiedde upkandlingar, dehls utaf ärende- och stationsspanmåhlen
uti Est- och Lijfland kunna disponeras månge
1 3,442,646 daler silfvermynt enligt originalet.
2 270,095 daler silfvermynt enligt d:o.
3 103,411 daler silfvermynt enligt d:o.
4 9,515,664 daler silfvermynt enligt d:o.
6 110,682 enligt d:o.
408
1097.
tusende1 tunnor, hvaraf till förbemählte torfftige och nödlidande
allmoge uti de finske orterne samt Öster- och Västerbottn
och här i Uppland dehls till utsäde, dehls till brödkorn
största dehlén2 blifvit anslagen, men det öfrige till fästningarnes
och annan förnödenheet är vordet användt; lysandes
högstsahl. Hans Kongl. Maij:tz nåd och mildhet så mycket
mehra däraf, att Hans Kongl. Haij:t äfven i åhr på samma
sätt som de förre åhren har uplåtit den beträngde allmogen
all sådan spanmåhl dehls till lähns att betahlas
denne höst tunna emot tunna utan den ringaste gravation
eller interesse, dehls för ett ganska lindrigt prijs i anseende
till närvarande tijdz höga marckgång, nembligen å
11 daler kopparmynt tunnan för råg och korn samt 4 daler
kopparmynt för hafra, till förtijgandes att en stoor hop
fattige, de där ifrån alle orter hijt till Stockholm sig församblat,
för intet blifva underhåldne och så vähl med
lijfzuppehälle nödtorffteligen försedde som i deras siukdom
med behörig uppsicht och tarfvelige medicamenter vähl
skiötte och ansade.
Sidst bör man icke häller underlåta med få ord allenast
att beröra, huru som Hans Kongl. Maij:t i alt sitt
värck och i alle sine giärningar fägnade sig intet lijtet
däråt, att Kongl. Maij:t fick lindra och blanda rätten med
nåd och mildheet. Sådant bevittna förnämbligast effterfölliande
måhl, såsom först ehuruvähl Regeringen eller
Rådet i Kongl. Maij:tz minderåhrigheet genom Ständernes
Commissions dommar vore skyldige förklarade till att betalda
de godz-räntor, som de på oförbudne orter uti Kongl.
Maij:tz minorennitet hade bårtdonerat, så månde dock
Kongl. Maij:t dem derföre af nåder frijkalla, hvilket sig
till någre tunnor gull bestijger.
2. Sammaledes häfver högstsahl. Hans Kongl. Maij:tt
Kongl. Regeringen och Rådet så väl som Kongl. Collegiernes
ledamöter benådat med efftergifft för den svåra
gravationen, härrörande af innestående balancer utaf Kongl.
Maij:tz räntor uti dess omyndige åhr, sig bestigande till
trettijo tunnor guld, oachtat de af Ständernes commission
vore sakfälte samma skada och afsaknad att ersättia.
1 58,600 enligt originalet.
3 36,858 tunnor enligt d:o.
Bilagor.
409
3. Ständernes fullmächtige månde jembvähl genom
en formell afsagd domb förklahra, att Regeringen och Rådet
skulle vara Kongl. Maij:t och dess Crono responsable
för den afsaknad och skada, som Kongl. Maij:tt däraf måst
kienna, att 1655 åhrs bevilliade reduction eij är vorden
uti sin behörige execution stält. Men så har icke dess
mindre Kongl. Maijtt af lijka nåde denne Ständernes domb
aldehles lindrat och Kongl. Regeringen och Rådet icke
allenast befrijat för efiberräkningen af de räntor, som åtskilige
donatarier innehafft och Kongl. Regeringen och
Rådet ålegat genom reductionen att indrifva, utan ock
tillgifvit dem sielfve alle de store och anseenlige räntor,
som de åtniutit af sine donationsgodz uti Pommern, Estland
och Lijfland, hvilka godz efter 1655 åhrs rickzdagzbeslut
som förbudne orter med 1655 åhrs ränta hade bordt
Kongl. Haij:t hemfalla, förklahrandes att Kongl. Regeringen
och Rådet allenast som donantes och donatarii
skohle betahla de räntor, hvilka de här inrijkes varit skyldige
till Cronan effter 1655 åhrs rijkzdagzbeslut att afstå,
men hoos sig innehållit. De öfrige af Ridderskapet och
Adeln har Kongl. Maij:t jembvähl allernådigst efftergifvit
hvad de för upburne räntor effter 1655 åhrs rijkzdagzbeslut
så på förbudne som oförbudne orter kunde blifva
skyldige, allenast de till Cronan afstode Cronones kiöpoch
pantegodz samt hafvande fordringar, som däremot
kunde svara.
4. Af desse förberörde räntor, som komma antingen
att betahlas eller afräknas, häfver Kongl. Maij:t nådigst
efftergifvit en fierdedehl i anseende till missväxt och contributioner
sampt hållen rusttienst, item interesse!, när det
upstijger öfver alterum tantum.
5. Andoch Kongl. Maij:t befunnit en mächta stor afsaknad
ved dess milice förmedelst det att de donerade
crono- och skattehemmanen, hvilka effter 1655 åhrs bevilliade
reduction hade bordt hemfalla, äre ved utskrifningarne
lijka som frälssehemmanen uti rota satte 20, men
Cronones behåldne bönder däremot 10 uti rotan, hvarigenom
icke allenast regementernes completering blifvit mycket
svår, utan ock en sådan last och gravation stannat på
Cronones behåldne bönder, att de måst gå under och råka
uti ödesmåhl; så har doch Kongl. Maij:t så därmed som
410
1697.
att Ridderskapet och Adeln af slijke donationsgodz niutit
säteries- sampt rå- och röörsfrijheter, jembvähl upburit
hälfften af allmogens contributioner och giärder, allernådigst
öfversedt och eij låtit mehra uti effterräkningen
inföhras än jordebokz- och mantahlsräntan.
6. De interesserade uti kiöpegodzen emot ofruchtbare
fordringar har Kongl. Maij:t intet underlåtit med åtskillig
nåd att hugna och ansee, såsom först har Kongl.
Maij:t efftergifvit alle de räntor, som en och annan af
godzén mehra åtniutit än dess fordring varit; sedan har
Kongl. Maij:t förundt dem, som sådane godz sig tillhandlat,
att få dem som andre allodial godz behålla, effter de sedt
på Kongl. Maij:tz hand och segell och i dess hänseende
sine penningar utgifvit.
7. Hvad för stoor nåd Kongl. Maij:t häfver ertedt
emot de interesserade uti de gamble och nye kopparcompagnierne,
hvilka emot sine preetensioner Cronones fasta
godz hafva i betahlning bekommit, det finnes omständeligen
af Kongl. Maij:tz däröfver affattade förklahring af åhr 1688.
8. Ehuruväl Kongl. Regeringen uti Kongl. Maij:tz
omyndige åhr hafva gifvit consens och tillstånd att försällia
åtskillige store och ansehnlige lähnegodz, som elliest
per aperturam feudi hade kunnat Crohnan hemfalla, hvarigenom
de blefvo dragne tvert emot öfverhetens första
intention till andre familier, så har doch Kongl. Maij:t
icke allenast med alt sådant öfversedt och eij påtahla låtit
utan oek till öfverflöd, sedan lähnegodzen under Kongl.
Maij:tz frije disposition efter 1683 åhrs rijkzdagzbeslut
voro lemnade, med särdeles Kongl, nåd emellan kommit
och förklahrat, att som de, hvilka på det sättet sig tillhandlat
andras lähnerätt, hafva förlåtit sig uppå Kongl,
bref, så skulle de, när dheras sälliare intet funnes solvendo,
uti 10 åhrs tijd få upbära räntan af sådane godz
till att under den tijden giöra sig sitt utlagde capital
betahlt, hvilket sig bedrager till månge tunnor guld.
9. Sammaledes månde fuller Ständerne ved 1686 åhrs
Rijkzdag ingifva till Kongl. Maij:t dheras betänckiande,
att de, som sig hade tillhandlat Cronones godz, effter rättvisan
och billigheten eij kunde vara berättigade till flere
räntor än uti kiöpebrefven blifvit införde, såsom ock att
den kiöpetaxan, som af en fullmyndig konung var giord
Bilagor.
411
ä 3 procento, borde vara den rättaste etc., att Kongl.
Maij:t således hade kunnat hafft fog och rätt alle slijke
kiöp ä 4x/2 procento uphäfva och till 3 procentum redressera
sampt de okiöpte räntorne ifrån kiöpetz begynnelsse
låta beräckna och till Cronan betahla; men så häfver icke
dess mindre Kongl. Maij:t alt sådant efftergifvit, på det
de interesserade måtte kunna skönia Kongl. Maijrtz nåd,
och huru högt Kongl. Maij:t låter sig vårda om dess trogne
undersåtares välstånd.
10. I lijka måtto hade Kongl. Maij:t kunnat hafft fog
och skiähl att låta undersökia om de ovisse och extraordinarie
räntornes efftergifft emot Ridderskapetz och Adelns
prmtenderade tullfrijheet, effter som klahrt nog är, att på
den ene sijdan den praetenderade tullfrijheten, där den som
ett regale rätt circumscriberas, är mehra specie än realiter
något privilegium, och på andre sijdan at slijke af allmogen
till rijkzens högstangelägne tarfver giorde bevillningar
som öfverhetens högste regale hvarcken Sveriges
Enckiedrottningar eller Kongl, barn, mycket mindre någon
privat kunde förunnas. Men så har dock Kongl. Maij:t
till att låta lysa sin besynnerlige Kongl, nåd alt sådant
opåtahlt leinnat.
11. Kongl. Maij:tt hade jembvähl uti anledning af
klara orden uti 1655 åhrs reductionsstadga hafft rätt och
fog till att återfordra alla räntor ifrån 1655 af förbättringzgodzen
sedan åhr 1632 på förbudne orter samt herdeparten
af godzén på oförbudne orter; men till att vijsa
äfven vähl härutinnan sine undersåtare nåd, så har Kongl.
Maij:t icke allenast för förste acqvirenten desse räntor efftergifvit
utan ock förordnat, att de, som desse förbättringzgodz
hafva sig tillhandlat, skohle få dem behålla på tije
åhrs tijd, när sälliaren intet är solvendo; sammaledes att
vederbörande på 14 åhrs tijd skohle få behålla de förbättringzgodz,
som förr 1632 äre gifne.
12. Vijdare har Kongl. Maij:t nådigt eftergifvit alla
de räntor, som åthskillige af Ridderskapet och Adeln tvert
emot privilegiernes rätta förstånd åtniutit förmedelst olaga
säterijer och ladugårdzfrijheter med des underliggiande råå
och röör, hvilket sig till ett anseenligit belöper.
13. Ändoch Kongl. Maij:t och Cronan en stor afsaknad
häfver lijdit så väll uti Ridderskapetz och Adelns
412
1697.
rusttjenst som i dheras contributioner, i dy att de fuller
upburit stora giärden af alle godzén, som de under hvariehanda
titull innehafft, men icke räknat den samma för
någon rusttiensts persedel, hvarigenom näst säterijers
sampt råå och röörs hemmans missbruk och andre obillige
frijheters tillägnande rusttienstslängderne icke kunnat
stijga till hälfften i marcktahlet emot det, som vederbort,
så att Kongl. Maijrt dessmedelst kommit storligen att lijda
icke allenast i sielfve värckelige rusttiensten utan ock
uti contributionerne, alldenstund de samma desslijkest
blefve proportionerade effter marcktahlet och rusttienstslängderne,
och alt som de afkortade och förminskade voro,
så blefve ock contributionerne däreffter mindre, där doch
rijkzens nöd och svåra krijgztijder i så handgrijpelige
måhl offta fordrat boot och rättelsse, så häfver icke dess
mindre Kongl. Maij:t eij låtit där på tahla utan af Kongl,
mildheet och nåde därmed öfversedt; allenast hvad stoora
giärden anbelangar, så häfver Kongl. Maij:t för godt och
rättvijst funnit att låta beräkna den samma under rusttienstspersehlerne,
hvarigenom Adelens rosstienst till ett
anseenligit är blefven stärckt och förökt.
14. Förutan alt sådant hafva åtskillige af Ridderskapet
och Adelen contractevijs innehafft Kongl. Maij:tz
och Cronones godz, med förord att hålla derföre ett vist
tahl af ryttare, eller i brist däraf skulle godzén vara
Kongl. Maij:t och Cronan hemfallne, men så finnes däremot
af mönsterrullor och andre publique acter, att sådanne
rustningar efter contracterne och gofvobrefven eij
äre preesterade eller fullgiorde vordne, fördenskull vederbörande
äre skyldige erkiende räntorne at återbetahla;
doch har Kongl. Maij:t sådant oachtat icke dess mindre
uppå dheras underdånige ansökningar benådat åtskillige
med special tillgifft af samma effterräkningar, en dehl
också låtit komma under det åhr 1689 den 25 Maji uthgångne
placatet att blifva för alt effterräknande förskohnte,
så framt de icke besittia någre Kongl. Maij:tz och Cronones
räntor eller kiöpegodz eller ock elliest hoos Kongl.
Maij:t och Cronan kunna äga någre fordringar, hvarigenom
mäste parten redan hafva kommit Kongl. Maij:tz nåd
värckeligen att åtniuta.
Bilagor.
413
15. Ytterligare och förutan det hvad Kongl. Maij:t i
förberörde måtto generaliter efftergifvit, häfver Kongl.
Maij:t jembväl specialiter förundt åtskillige stoor nåd och
anseenlige efftergiffter, såsom äre åtskillige för all gravation
befrijade blefne undantagandes det hvad de in natura
uti ersättningar och byten böre pr tester a; åtskillige
hafva niutit efftergifft af all gravation emot innehafvande
Cronones kiöp- och pantegodz sampt fordringars afstående,
andra häfver Kongl. Maij:t förunt lindrige accorder att
betahla ett för alt, förutan ännu mångfaldige flere nådevällgiärningar,
hvarmed Kongl. Maij:t som en mild och
nådig Konung häfver ansedt en och annan, ändock hoos
honom häfver kunnat finnas stort brått och förseende nog.
Af alt detta föregående lährer nu hvar rättsinnig
undersåte och patriot kunna förmärckia och befinna, att
om någon Konung och Öfverheet har väll förtient af sine
undersåtare att blifva älskad och vördad, medan han lefde,
samt effter dess död hierteligen beklagad och i ett högstprijsvärdigt
och ährefult minne till everdelige tijder conserverad
och bijbehållen, så har visserligen det samma
vähl förskylt högstsahl. Hans Kongl. Maij:t för dess stora
gudfruchtigheet och högstberömmelige nijtälskan, Grudz den
Högstes ähra och dess församblingz vählstånd här på jorden
att fortplanta och befrämia, för dess oförlijklige rättvisa
och rättrådigheet hvar och en utan anseende till
personen att förhielpa till dess hafvande rätt, för dess högstbeprijslige
nåd och mildheet så emot Grudz huus och de,
som der ved tiena, som emot alle i gemeen ved alle tillfällen,
där rätten med nåd haar stått att blandas och
lindras, för dess tappre hieltemod, hvarmed Hans Kongl.
Maij:t, hållandes dess dyra person uti de störste fahrligheter
ospard, dess rijke utur öfverhängiande ytterste förderf
och undergång med störste förundran räddat och
frälssat, för dess försichtige föhrde rådslag, hvarmedelst
Svea rijket och alle innom des gräntzor vistande inbyggiare
intill denne dagen åtniuta den oskattbare freden, för
des osparde möda och arbete att bringa det ved dess tillträde
förfallne regementet i ett önskeligit och sält vällständ,
för des ogemene omsorg att sättia så det ut- som
inrijkes väsendet i godt och hugneligit skick sampt för dess
414
1697.
kloke oell makelöse huushålldning, hvarmedelst rijkzens
ingiälder och inkomster till des upkomst, beskydd och försvahr
och icke till den ringaste flättia och vällust äre
blefne disponerade och använde.
Ett återstår ännu ved denne sammankomsten Kongl.
Maij:tz trogne undersåtare och Ständer att föreställa,
nembligen hurusom medelst åtskillige oförmodelige doch
högstbeklagelige tillstötte olyckor Kongl. Maij:tz cassa
dehls redan till ett anseenligit är vorden blåttad, dehls än
vijdare lärer blifva angripen och uthtömbd, innan de samme
kunna stoppas och botas, såsom är först det för hela rijket
aldrig tillfyllest beklagelige sig tilldragne dödzfallet med
högstsahl. Hans Kongl. Maij:t glorvyrdigst i åminnelsse
Kongl. Maij:tz högstelskelige k[äre] Herr fader, hvarsjordefärd
och begrafningzact ingen ringa omkostnad erfordrar.
Sedan och för det andra slottetz olyckelige brand, till
hvars upbyggiande af nyo anseenlige summor åhrligen i
staten häreffter nödvändigt måste anslås, hvartill kommer,
att Kongl. Maij:t är nödsakat vorden utaf framledne Kongl.
Rådetz och Fältherrens Grefve Carl Gustaf Wrangels arfvingar
sig att tillhandla deras buus på Riddareholmen
och därjemte åhrligen måste betahla anseenlige huushyror
för huus och lägenheter, hvarutinnan så Kongl. Maij:t och
det Kongl. Huset som Kongl. Collegierne måge kunna boo
och vijstas, så länge och in till dess att slåttet blifver
färdigt, så att man sig därutaf kan betiena.
För det tredie nästförflutne åhrens svåra och fast allmänne
missväxt, hvilken förtagit allmogen säd till att så
och bröd till att äta, hafvandes högstsahl. Hans Kongl.
Maijfiz öhma hierta intet kunnat tillåta, att dess trogne
undersåtare af hunger skulle försmächta och bortdö, utan
har Kongl. Maij:t fast heller vehlat resolvera till dess magaziners
uttömmande, hvilka med godt förråd voro upfylte,
där med att stilla de nödlij dandes hunger sampt dess utan
till deras understöd och hemmanens besående för anseenlige
summor i bahra penningar uphandla store spannemåhlspåster,
som förr berättat är, men deremot måste man
rönia Cronones inkomster medelst samma oåhr och allmänne
missväxt otroligen Amra förminskade, i dy den
skattskyldige allmogen intet äger till sitt och de sinas
uppehälle, fast mindre något hvarmed han dess utskylder
Bilagor.
415
till Kongl. Maij:t och den Kongl. Cronan må kunna betahla,
hvilcket alt förorsakar Kongl. Maij:tz störste svårigheet
att hålla värcket uprätt och i tillbörlig gång, hälst
som man intet kan vetta hvad man har sig att försee af
närvahrande conjuncturer, utan på alt fall måste finnas
vakande på sin påst och till den ändan draga behörig
försorg, att Cronones uthtömbde förrådzhuus å nyo måge
blifva providerade och de ännu ovährbare fästningar i behörig
defension brachte.
Kongl. Maij:t påminner sig ved alt detta hehlt vähl,
huru som Kongl. Maij fitz trogne undersåtare och Ständer
i förmågo af lag, Kl. stadgar och förordningar äre förbundne
och förplichtade ved slijke tillfällen att grijpa
Kongl. Maijfi under armarne med deras hielp och understöd,
tviflar icke heller uppå deras
genheet sådant att efterkomma, medan de detsamma för
detta så berömmeligen hafva betygat; men som på andre
sijdan hoos Kongl. Maijfi i nådigt behiertande kommer
deras närvarande trångmåhl och den store afgång de måste
kienna i deras nähring förmedelst förre utgiorde store bevillningar
och nästförflutne så väl som närvarande tijders
svårigheet, ty vill Kongl. Maijfi, som dessutan sine trogne
undersåtare hehlt ogiärna med någon tunga besvärar, af
serdeles nåd och mildhet för denne gången till deras upkomst
och uprättelsse hafva dem förskont för slijk contributions
erläggiande och tillsee, huru som medelst en god
huushåldning ofvanbemählte brister dessförutan med de
tillgående rijkzens inkomster måge kunna blifva stoppade,
förmodandes doch deremot att samtelige Kongl. Maijfiz
undersåtare och Ständer därigenom så mycket villigare
läre finnas framdehles Arnd påfordrande fall, när de därom
kunna blifva ansöckte, att gå Kongl. Maijfi tillhanda med
en erkläcklig hielp och understöd. Actum ut supra.
Uppå högstbemälte Hans Kongl. Maijfiz respective vår
elskelige k[äre] Herr sonesons så och allernådigste Konungz
och Herres vägnar
HEDEVIG ELEONORA.
(L. S.)
Bengt Oxenstierna. C. Gyllenstierna. E. Wrede.
N. Gyldenstolpe. L.Wallenstedt.
C. Piper.
416
1697.
Bil. 7.1
Uppå Hans Kongl. Maij:ttz vår allernådigste
Kånungz secreta proposition, som Hans Kongl.
Maij:tt nådigst liar behagat först föreställa det
secreta uthskåttet af dhe tree Ständerna, Ridderskapet
och Adelen med Krijgzbefählet sampt
Präst- och Bårgerskapet, och sedan samptel.
Ständerna, hvart för sig, är detta deras allerunderdånigste
svar angående det inrijkes väsendet,
gifvit i Stockholm den 25 Novemb. åhr
1697.
Hvad för een stoor och vördefull hugnad och förnöjelsse
det för oss, Hans Kongl. Maij:ttz trogne undersåtare
och tienare, har varit, att vår för detta allernådigste Kånung,
nu hoos Gud högstsahl. och i hela värden glorvördig
i åminnelse, har under heela sin regementztijd ved
alla Rijkzdagar, särdeles ifrån åhr 1680, giordt sina trogne
undersåtare dhen höga kongl, nåden och dem omständeligen
underrättat om rijksens tillstånd och styrelsse sampt
hvadh derved tijd effter annan sig har tilldragit, kunna
vij alldrig tillfyllest beskrifva, särdeles som vij då hade
dhen lycksahligheeten och vällsignelsen af dhen gode Guden,
att vij hnge see högstsahl. Hans Kongl. Maij:tt, som
oss då på allehanda sätt så nådeligen fägnade och giorde
oss lijka som dehlachtige af sina kånungzliga actioner;
män der emoth så har denna vår sammankombst varit oss
mehr än högst bedröfvelig och beklagelig, att vår stoora och
oförlijkneliga Kånungz milda ögon äre nu afsomnade. Yij
hafva väll med vördnad hört af den oss allernådigst förestälte
secreta propositionen högstsahl. Hans Kongl. Maij :ttz
låffvärdiga och högst berömbda giärningar och styrelsse,
1 Prof. sid. 219, 220. — Afskrift, jämförd med konceptet, som är
bilagdt sekreta utskottets protokoll. Originalet saknas.
Bilagor.
417
som han fördt öfver sitt rijke, män sackna dock hans ädla
kongl, person och hans blijda ögon, een afsacknadt, som
har sårat hvar redeligit svänskt hiärta, vändt vår glädie
uthi klagogråth och upfylt hela rijket och vårt k[ära]
fädernesland med ängzlan och jämmer; våra hiärtan och
sinnen skulle ingen tröst mehr till sig kunna taga öfver
biet att Cronan är fallen ifrån vårt hufvud, och att dhen
konungzliga thronen är vorden leedig, om icke vij uthi
detta vårt olyckelige tillstånd hade dhen vällsignelsen af
Gud, att Hans högstsahl. Kongl. Maij:tt häfver lämbnat
den Kongl. Cronan och säthet att ärfvas med ett stort,
mächtigt och vällbestält rijke af des Kongl. Herr sån, nu
vår allernådigste regerande Konung, som trädandes till
sitt arfrijke ochså föllier högstsahl. sin Herr faders Hans
Kongl. Maij:ttz foothspår och konungzliga mildheet emoth
sina trogna undersåtare, hvaraf Hans Kongl. Maij:tt. och
nu ved sin regementz begynnelsse har behagat vijsa ett
nådigt teckn, i det Hans Kongl. Maij:tt genom des secreta
proposition har vehlat såsom uthi ett kårt begreep upnämbna
och oss föreställa högstsahl. Hans Kongl. Maij:ttz
regementz läpp och hvad sig uthi det inrijkes väsendet
har tilldragit, särdeles ifrån åhr 1680, då högstsahl. Hans
Kongl. Maij:t åtherbrachte freden uthi sitt rijke och sedan
fick något bättre tijd och rådrum att tänckia på rijketz
uprättande, hvilket högstsahl. Hans Kongl. Maij:tt med
dhen oförlijknelige flijt, möda, nattvakande och besvär har
icke allenast begynt, uthan och till alles vår sällheet så
uthfördt, att så vij som våra efterkommande alldrig tillfyllest
kunna högstsahl. Hans Kongl. Maij:tt därföre ähra,
vörda och beprijsa. Vij som nu lefva, när vij påminna
och oss för ögonen ställa hvad högstsahl. Hans Kongl.
Maij:tt sedan åfvanbemälte tijd, som äro allenast 18 åhr, har
till sitt rijkes och alles vår vallgång tillrätta stält, ändrat,
stadgat och förordnat, så måste vij oss förundra, huru
det alt har innom så kårt tijd låtit sig giöra, och våra
efterkommande skulle hålla det otroligt, om icke sielfva
värket vore ett stort vittnesbörd, kunnandes vij säkert
t>efyga> atf intet är af alt dhet, som på något sätt kan
angå rijketz invärtes väsende så i andelig som värdzlig
måtto, som icke genom högstsahl. Hans Kongl. Maij:ttz
Sv. Riddersk. o. Adels Riksd.-prot., XVI. 1697. 27
418 1697.
aldrig tillfyllest berömblige försårg bar sitt vällstånd och
skickelse.1
Och ehuruvähl högstsahl. Hans Kongl. Maij:tt har
uthi åthskilliga måhl, som ved detta vijdlyfftiga värcketz2
undersökiande och afgiörande förefallit, kunnat på det
högsta uthsöckia des höga konungzliga rätt, så har Hans
Maij:tt dåch som een mild Kånung på dhen ena sijdan
intet tillbakars satt rijkzens höga rätt, män på dhen andra
nådigst betänckt sina trogne undersåtares tillstånd och
hvad dhe kunnat tåhla och derföre i mångahanda måtto
låtit des höga rätt falla och nåden öfverväga, hafvandes
vij af Hans Kongl. Maijittz nådiga proposition med hugnad
intagit, hvad stoora effterrächningar, som högstsahl. Hans
Kongl. Maij:tt efftergifvit och uphäfvit, hvilcket skall hoos
oss samptel. och våra effterkommande vara uthi ett evigt
och tacksampt minne till högstsahl. Hans Kongl. Maijittz
högst förtiente beröm. I synnerheet vij af Kidderskapet
och Adelen, som reductionen mäst träffat, och nåden således
förnämbligast på oss stannat, såsom och vij af Prästoch
Bårgerskapet, hvilka och för våra stånd ved dhe af
reduction härrörande måhl, spordt all kongl, nådh och
mildheet, nederläg-gia inför högstsahl. Hans Kongl. Maijittz
fordom vår allernådigste Konungz graf och på hans döda
mulld een allerunderdånigst tacksäijelsse för all oss vederfaren
nådh, som är större än vij med orden kunna beskrifva.
Vij som undersåtare kunna intet af all den underdånige
trooheet, kiärleek och vördnad, som i våra hiertan
är förvarad för een så stoor och mild Kånung, högre komma
eller mehr tillvägabringa till teekn af vår underdånige
tacksamheet, än att vij förklara och betyga, det den högstsahl.
Kånungens högst låfvärde påminnelsse skall alldrig
minskas, så länge Svea rijke står; glädia och oss dher
hoos, att högstsahl. Hans Kongl. Maijitt af sitt höga
kongl, blodh har oss lämbnat een mild och nådig Kånung,
som oss med samma kongl, nåd visserligen lärer om
1
Det följande utgör till största delen endast ett med tacksägelsefraser
späckadt referat af den sekreta propositionen och har därför här
uteslutits utom det stycke, som innehåller adelns anhållan om lindring i
reduktionen och som af landtmarskalken särskildt påpekades vid sammanträdet
den 23 Nov. (prot. sid. 220).
2 Reduktionsverket.
Bilagor.
419
fatta. Och som vij ved detta tillfälle oss påminna af dhe
oss ved dhe förra Itiehzdagarna giorde nådige berättelser,
huru högstberömligen högstsahl. Hans Kongl. Haij:tt har
ved godzens reduction låtit bevaka des och des rijkes höge
interesse, så att vij äre nogsampt försäckrade, att enär
högstsahl. Hans Kongl. Maij:tt[s] därom författade och
gifne resolutioner blifva värckstälte, intet något mehr kan
vara öfrigit angående godzens reduction och hvad dheraf
härflyter, som icke i dhem fullkombligen är observerat och
uthi acht tagit, så att högstsahl. Hans Kongl. Maij:ttz
höga åstundan att see bemälte reductionsvärck med mehra
till ändskap, till det närmaste är fullgiord, och hvad åtherstår
är under Hans Kongl. Maij:ttz nu vår regerande
Kånungz stoora kongl, nådh och mildheet däri att hugna
sine trogne undersåtare med een nådig lindring till alles
vår lycksahligheet, hvilcket vij samptel. Hans Kongl.
Maij:ttz trogne Ständer uthi underdånigheet högeligen
åstunda, därtill bevekte så af dhen underdånige kiärleek
vij för Hans Kongl. Maij:tt och des rijke håfve, som
och af dhen tillbörlige fägnaden vij samptel. Ständer, Gudi
låff, hafva af hvarandras vallgång, den att befordra, medan
intet annars kan vara, som vij och det dageligen förfahre,
än att så länge ovissheeten är hoos det eena eller
det andra ståndet om des egendom, att icke vij samptel.
såsom ledamöter uthi een kråpp då därigenom märkeligen
lijda; fördenskull Hans Kongl. Maijittz nådigste villia och
godtfinnande underkasta vij allerunderdånigst, hvarom vij
och ödmiukeligen bedie, det Hans Kongl. Maij:tt i nåder
tächtes finna ved detta reductionsvärket och hvadh dheraf
härflyter på dhe nådige medell och milda uthvägar, som
kunde lända så vähl till Hans Kongl. Maijittz egen nytta,
som samptel. undersåtarne till uprätthållande, lindring,
säkerheet och vählgång.
A otum ut supra.
420
1697.
Bil. 8.1
Uppå Hans Kongl. Maij:ttz vår allernådigste
Konungz des samptel. Ständer förestälta nådiga
proposition är detta Ridderskapetz och Adelens
sampt Krigzbefehletz underdånigste svar, gifvit
uthi Stockholm den 26 Novemb. anno 1697.
Såsom Hans Kongl. Maij:tt har varit förorsakad allernådigst
att sammankalla oss sina trogne undersåtare af
Ridderskapet och Adelen med Krigzbefehlet jämpte dhe
öfrige Ständerne, så håfve vij till allerunderdånigst lydna
och hörsamheet af Hans Kongl. Maij:ttz befallning oss infunnit
och med diupaste vördnad anhört och undfångit
Hans Kongl. Maij:ttz oss allernådigst förestälte allmänne
proposition, dhen vij oss företagit och där öfver hoos Hans
Kongl. Maij:tt nu nederläggia detta vårt allerunderdånigste
svar.
1.
Och ehuruvähl vij först och främbst på det högste
hugna oss öfver den lycksahligheeten och nåden, att vij
fått see Hans Kongl. Maijrtt vår allernådigste regerande
Konung uppå des kongl, thron och där jempte funnit
Hennes Maij:tt Rijksens Enkedråttning sampt hela det
Kongl, huset ved god hälssa och sundheet, det vij som
trogne undersåtare önska måtte blifva långvarigt heela
rijket till hugnad, så beklaga vij doch med tåhrar sampt
innerlig hiärtans ängzlan och bedröfvelsse, att sedan vij
ved senaste Rijkzdag för 4 åhr sedan voro tillsammans att
beledsaga till des kongl, graf fordom vår allernådigste
Dråttning, rijkzens dyrbara skatt och ädla landzens moder
den stormächtigste Dråttning och Fru, Fru Ulrica Eleonora
Sveriges Giötes och Vendes Dråttning etc., då vij innerligen
önskade, att Gud dhen alldrahögste nådeligen ville
vällsigna och till många åhr uppehålla Hans Kongl. Maij:tt
1 Prot. sid. 220, 221. — Renskrifvet exemplar. Originalet finnea i
Riksarkivet, äfvensom ett koncept med påskrift: »Öfverlefvererat den 26
Nov. 1697 genom ett uthskått.»
Bilagor.
421
då vår regerande nådigste Kånung, så hafva vij igen måst
blifva ihoopkallade till att förrätta een äfven så sårgelig
act effter fordom vår oförlijkneliga och segersamma Kånung,
dhen stoormächtigste Kånung K. Carl den XI, Sveriges,
Giötes etc., hvilkens ädla lekamen vij hafva sedt föras i
grafven till sina kongliga förfäder och sin högstälskeligaste
ge måhl. Dhet bedröfvar oss mehr än alt för mycket,
att vij af Ridderskapet och Adelen, som dhen nåden mäst är
vederfahren, att dhe fädt upvachta Hans Maij:ttz höga
kongl, person och halft dhen lyckan på så mångahanda
sätt att vijsa sin troheet och underdåniga lydno emoth
Hans Maij:tt, nu så alt för tijdeligen och oförmodeligen
hafva mast see dhen högstsahl. Kånungen läggias uthi
sitt hvilorum i jorden; dhet är ingen af oss, som icke
skulle skatta för een förmåhn och heeder att kunna medh
sitt lijff återvinna een så stoor och högst älskad Kånung,
hvars lijff vij mycket högre och mehr älskadt än vårt
egit, män som vår längtan och åstundan, ehuru stoor den och
är, intet kan ga emoth eller ändra Gudz den alldrahögstes
skickelsse, så måste vij sådant tåleligen lijda och erkienna
det för ett svårt och stort syndastraff, med hvilcket Gud
har vehlat hemsöckia vårt k[ära] fädernesland; dhet var
een högst beklagelig och jämmerfull stund för alla Svea
inbyggiare, då denne stoora hieltens milda ögon ihoplades,
som så troligen och hiärteligen uthi heela sin regementz
tijd hafva vakat för Svea rijke och sine undersåtares vallfärd
och lycksahligheet, icke allenast sorn en stoor Konung
uthan och som een högstälskelig landzens fader; det fehla
oss ord så att berömma och ihogkomma högstsahl. Hans
Kongl. Maij:ttz kånungzliga dygder och egenskaper sampt
dhe oss ertedde vällgiärningar, som dhe förtiäna och vår
undersåteliga skylldigheet det fordrar, män så skall dock
Hans Kongl. Maipttz högstberömbde nampn och giärningar
så blifva i våra hiärtan och sinnen intrychte och förvarade,
att des glorvördigste åminnelsse alldrig skall döö
eller minskas, uthan hoos oss och våra effterkommande
lefva och ökas. Och som den nåden oss är vederfahren,
att vij effter Hans Kongl. Maij:ttz allernådigste kallelsse
och befallning fädt bijvijsta Hans högstsahl. Kongl.
Maij:ttz begrafningzact, så erkiänne vij det med diupaste
vördnad och nederläggia inför Hans Kongl. Maij:tt een
422
1697.
allerunderdånigst tackseijelsse, som härigenom vehlat gifva
oss tillfälle i någon måtto att få vijsa dhen sidsta allerunderdånigste
tiänst vij kunnat giöra vår högstsahlige
Konungz döde lekamen, önskandes att Grud dhen alldrahögste,
som så högt och innom några åhrs tijd har bedröfvat
Hans Kongl. Maij:tt och det Kongl, huset, ville
Hans Kongl. Maij:tt och dem med all tröst och glädie igen
hugna och vederqvecka.
2.
Dhen nådh Hans Kongl. Maij:tt har behagat ertee des
trogne Ridderskap och Adell, att dhe blifvit underrättade
om högstsahl. Hans Kongl. Maij:ttz nådigste giorde dispositioner
och förordningar om rijketz styrelsse ved händelsse
af minderåhrighet effter högstsahl. Kongl. Maij:ttz dödelige
frånfälle, uptaga vij med all underdånig vördnad som
een oss vederfahren högh kongl, nådh, kunnandes vij alldrig
tillfyllest berömma och till evärdeliga tijder beprijsa
den konungzliga, faderliga och vijsa forsårg och omvårdnad,
som högstsahl. Hans Kongl. Maij:tt har hafft för sittrijke
och sina trogne undersåtares vallfärd; vij kunna intet
uthan förundra oss, huru högstsahl. Hans Kongl.Maij:tt, som
var så öfverlastad med sina oändeliga regementz beställningar,
dhem han och alla sielf med een oförlijknelig oförtrutenheet
och arbethsamheet bestyrde och förde, ändå har
förmådt till alla dehlar så vijssligen föruth tänckia och
förordna, på hvad sätt regementet skulle föras ved all
dödelig händelsse, hvilcka dispositioner vij effter väre förre
ved Rijkzdagarne giorde underdånige förplichtelser äre af
hiärtat villige och skylldige oryggeligen att hålla och
effter lefva som een oföränderlig lag, regel och rättesnöre;
män som medelst Hans Kongl. Maij:ttz lyckeliga anträde
till regementet högstbemälte kongl, förordningar och dispositioner
komma att stanna och uphöra, så böra vij billigt
skatta för een stoor nådh af Gud, att dhen kongl, stohlen
intet länge nu har varit ledig, uthan det rum, som Hans
Kongl. Maij:ttz högstsahl. Herr fader så högstberömmeligen
för heela världen och som ett exempel för många
Kånungar har besutit och förträdt, nu uthi een lyckelig
stund är af Hans Kongl. Maij:tt igen intagit; börandes
Bilagor.
423
vij ved detta tillfället intet underlåta att betyga emoth
Hennes Kongl. Maij:tt Rijkzenckiedråttningen sampt dhe
öfrige Herrar Kongl. Förmyndarne och Råden all underdånig
och skylldig tacksäijelsse, som effter högstsahl. Hans
Kongl. Maij:ttz nådige dispositioner hafva imedlertid fördt
förmynderskapet och styrelssen af rijket och därved vist
all troheet, fiijt och bekymmersamheet för Hans Kongl.
Maij:ttz och fäderneslandzsens vallfärd, trygg- och säkerheet,
kvilcket vij ved alla tillfällen skohle vörda och berömma.
3.
Och som högstsahl. Hans Kongl. Maij:tt genom sitt
högst beprijsslige, milde, segersame och lyckeliga, ja oförlijkneliga
regemente oss sine trogne undersåtare af Ridderskapet
och Adelen på det högsta sig har förbundit, så
håfve vij ifrån Hans Maij:ttz dödeliga frånfälle och nu
ved denne vår sammankombst innerligen åstundat att
kunna vijsa något underdånigst prof af dhen skylldige
tacksamheet vij uthi våra hiärtan därföre hafva förvarad
emoth högstsahl. Hans Kongl. Maij:tt och des kongl, afkommande,
och det särdeles emoth Hans Kongl. Maij :tt nu vår
allernådigste regerande Kånung och Herre som den eendaste
manlige arfvingen och telningen af detta kongl, huset, hvilckens
höga förstånd, kongl, dygder och gåfvor vij nu hafva
förspordt vidt öfvergå Hans Kongl. Maij:ttz ålder, så att vij
nogsampt kunna giöra oss försäckrade att niuta den lycksahligheeten
under Hans Kongl. Maij:ttz regemente, sorn vij med
glädie hafva lefvat uthi under Hans Kongl. Maij:ttz stoore
Her fader, i hvilcket anseende vij och genom Gudz dhens alldrahögstes
milda skickelsse hafva med dhe andra våra medständer
allerunderdånigst bönfallit och ansöckt, dhet Hans
Kongl. Maij:tt, som effter dhe åthskilliga tijd effter annan
uprättade arfföreeningar, stadgar, besluter och förklaringar
öfver högstsahl. Hans Kongl. Maij:tz och det kongl, husetz
konungzliga arffrättiglieet till detta sitt rijke, har macht
sitt rijkes styrelse effter sitt behag att tillträda uthan
att vara bunden till några åhr, allernådigst tächtes sielf
antaga sitt konungzliga välde och regemente och sielf sitt
arfzrijke som een myndig Kånung styra och regera, hvilcken
vår underdånigste och trägna bön Hans Kongl. Maij:tt
424
1697.
har låtit, hoos sig finna rum och oss nådigst förtröstat
innan kårt värkeligen att villia träda till detta sitt arffrijkes
styrelsse; för hvilcken nådiga bönhörelsse Hans Kongl.
Maij:tt vij hembära een aller underdånigst tackseijelsse och
glädie oss så mycket mehr af alt hiäiffa däröfver, att denna
vår hiärtans längtan hafft sin framgång, som vij kunna betyga,
att den eendast härrörer af een underdånig och skylldig
troheet och kiärleek till Hans Kongl. Maij:tt och des höge
kongl, person, och fördenskull äre vij förvissade, att som Gudz
hand och nådh har befrämiat denna Ridderskapetz och
Adelens första och högsta åstundan, så lärer Hans Kongl.
Maij:ttz regemente visserligen varda bekrönt med vällsignelsse
och allskiöns lycksahligheet, och vij alltijd med hugnad
få lefva under Hans Kongl. Maij:ttz nådiga och milda
styrelsse. Gud som har låtit Hans Kongl. Maij:tt födas
till ett så stort rijke och Sveriges mächtige Crona sampt
satt Hans Kongl. Maijrtt till een Kånung öfver så mycket
folck och så trogne undersåtare, han vällsigne Hans Kongl.
Maij:ttz anträde till sitt regemente, läte och Hans Kongl.
Maij:tt vara så vällsignad, att af Hans Maij:ttz kongeliga
effterkommande alldrig må tryta dhen, som des kongl, thron
besitter, han uthgiute och öfver Hans Kongl. Maij:tt som
sin smorde nåd och vijssdom, förstånd, krafft och styrkia
länge och lyckeligen effter Gudz villia, christeligen, rättrådeligen
och mildeligen sitt rijke och fålck att styra och
regera, Gudz heliga nampn till låff och ähra, hans försambling
till upbyggelsse, förkåfring och försvar, fäderneslandet
och hvar undersåtare till vallgång och säkerheet
och Hans Kongl. Maij:tt sielf till odödeligit beröm och
åminnelsse.1
4.
Näst detta betäncke vij den lycksahligheten, som vij
nu i 18 åhrs tijd hafva lefvat uthi, i det att vij så länge
1 Härefter stär i konceptet följande: iOch emädan Hans Kongl.
Haij:tt således i then Heliga Trefalldigheetz nampn nådigst behagar att
antaga och tillträda sitt arfrijkes styrelsse, så låfve, nthfäste och förplichta
vij oss att vara och blifva Hans Kongl. Maijrtt trogne, hulde och
lydige undersåtare, all des konungzliga rätt styrkia, des gagn och bästa
söckia sampt skada afväria, skohlandes vårt högsta beröm och längtan
vara att hafva för Hans Kongl. Maijrtt och des rijke lijff och vallfärd
ospardt.»
Detta är i originalet uteslutet, ehuru det icke är i konceptet öfverstrnket.
Bilagor.
425
varit välsignade med den ädla freden, een fredztijd som i
vårt k[ära] fädernesland sällan har varit så långvarig och
beständig, hvilcket alt vij uthi all underdånigheet och med
ödmiukeste tacksamheet äre skylldige att tillskrifva högstsahl.
Hans Kongl. Maijrtt, som genom Gudz bijstånd så
har fördt sine rådslag, att freden på dhen ena sijdan är
vorden bijbehållen, män på dhen andra des rijkes heeder,
förmåhn och rättigheter intet försummat, hafvandes högstsahl.
Hans Kongl. Maijrtt med sina grannar och naboer underhållit
all vänskap och förbund sampt ved ett och annat tillfälle
brukat dhen alfvarsamheet och det efftertryck ved sina
consilier, att ehvad afseende sakerna ibland hafft, att des
rijke skulle förfalla uthi något krigzbuller, så har högstsahl.
Hans Kongl. Maijrtt doch alt sådant stillat och som een fredälskande
Kånung erhållit fredh och roligheet för sine trogne
undersåtare och Ständer och det till sin och sitt rijkes största
reputation, i hvilket anseende dhe potentater och stater, som
een tijd bårtåtk uthi Europa hafva varit inveklade uthi ett
häfftigt och långvarigt krig, hafva anmodat högstsahlig
Hans Kongl. Maijrtt att antaga sig fredzmedlandet dem
emellan, hvilcket höga och stoora värck högstsahlig Hans
Kongl. Maijrtt och emothtog och uthi sin lijfztijd med all
flijth läth sig angelägit vara, intet försummandes därvedh
något som till des befordran kunde tiana; män som dhen
alldrahögste Guden har oss till största bedröfvelse och
afsaknad behagat kalla högstsahl. Hans Kongl. Maijrtt
ifrån detta timmeliga till sig uthi det eviga, så har bemälte
mediationsvärck stannat uppå Hans Kongl. Maijrtt nu vår
allernådigste Kånung, hvarved Hans Kongl. Maijrtt och
hafft den lyckan, att genom des bearbetande freden är
åtherbracht uthi Christenheeten. Och som Hans Kongl.
Maijrttz regementz första begynnelsse har varit bekrönt
med een så stoor lycksahligheet, att Hans Kongl. Maijrtt
icke allenast nu träder till dess arfrijke uthi ett fredsampt
tillstånd, uthan och hafft till sin stoora heder den förmåhn
att hafva befordrat fredzslutet emellan så många mächtiga
strijdande parter, så önshe vij och bedie Gud innerligen, att
han nådeligen ville alt vijdare giöra Hans Kongl. Maijrttz
regemente lyck- och fredsamt sampt vällsigna alla Hans
Kongl. Maijrtts råd och anslag, Hans Kongl. Maijrtt sielf till
nöije, des rijke och trogna undersåtare till välgångochfromma.
426
1697.
5.
Ehuruvähl dhen oförlijkneliga kongl, nådh, möda och
besvär, som högstsahl. Hans Kongl. Maij:tt har uthi sin
regementztijd hafft för sitt rijke och des trogne undersåtares
välfärd, är hoos oss uthi ett så låffvärdigt minne
förvarat, att dhet aldrig kan komma i någon förgiätenheet,
dock lijkvähl som hvar och een af oss intet har kunnat
vara så omständeligen underrättad om högstsahl. Hans
Kongl. Maijrtts berömmelige actioner och huru vijsseligen
Hans Kongl. Maij:tt sitt rijke styrt, fast vij dem alla medh
glädie sedt, så skatte vij för een stoor kongl, nådh, att
Hans Kongl. Maij:tt genom den oss förelässne secreta proposition
har nådigst vehlat såsom uthi ett kårt begreep
upnämbna och oss påminna det förnämbsta af det, som
högstsahl. Hans Kongl. Maij:tt under varande sin regementztijd,
män särdeles ifrån åhr 1680, har till sitt rijkes
bästa giort, ändrat och förordnat, hvilcket alt sätter oss
uthi förundran, huru högstsahl. Hans Kongl. Maij:tt på
een så kårt tijd alt sådant kunnat förrätta och i värket
ställa, och skulle hoos våra efterkommande falla otroligit,
om icke så många och stoora effterdömen och vittnesbörder
vore, som sådant betygade, kunnandes vij lämbna högstsahl.
Hans Kongl. Maij:tt det till ett låffvärdigt beröm,
att högstsal. Hans Kongl. Maij:tt alldrig försummat något
af alt det, som i någon måtto kunde befordra des rijkes
gagn och vählstånd. Särdeles böra vij intet förbijgå att
ihogkomma till högstsahl. Hans Kongl. Maij:ttz evärdeliga
låford, huru såsom Hans Maij:tt som een både gudfruchtig
och rättvijss Kånung föruthan mycket annat nästan oräckneligit,
som högstsahl. Hans Kongl. Maij:tt har giordt och
förordnat till Gudz ähra och des rätta församblingz förkåfring
och upbyggelsse sampt lag och rättz ovalde skipande,
har hafft dhen lyckan under sin regementztijd att
låta öfversee och alldeles fullborda sampt publicera dhen
i långa tijder i Gudz försambling begiärte och högstnödige
kyrkiolagen; sammaledes och för det värdzliga väsendet
låtit till det mästa förfärdiga lagboken, som äfven i
forna glorvördigste Sveriges Känungars tijd har varit
effterlängtad, män genom Gudz skickelsse hafva måst varit
ärnade och lembnade till een så stoor Kånung att bringas
Bilagor.
427
till sin fullkombligheet. Och som högstsahl. Hans Kongl.
Maij:tt således har lagt gudzfruchtan och rättvijsan till
sitt regementz styrelsses rätta grundvahl, så häfver och
Hans Kongl. Maij:ttz regementhe i alt öfrigit varit lyckeligit,
i det högstsahl. Hans Kongl. Maij:tt märkeligen har
förmehrat des rijkes åhrliga inkombster och ingiälder, dem
försichteligen disponerat, så inrättat des milice till häst
och footh, att dhen både är mächtigare och anseenligare
än den någonsin tillförende varit, som och satt henne på
een sådan footh, att dhen ved alla händelsser kan hafva
bestånd, stärckt des siömacht med goda och många skiepp
sampt dugeligit båtzfolck, befästat des rijkes gräntzor med
starcka och vählbygde slott och fästen, försedt i öfverflöd
sitt artollerie, tyg och kruthusen sampt magasiner med
des nödvändigheeter, befordrat sina trogne undersåtares
upkombst och nähring medelst handell och commercier,
seglation och manufacturer, föruthan alt annat som högstsahl.
Hans Kongl. Maij:tt af een kiärleek och längtan till
sina undersåtares vallfärd med een obeskrifvelig möda har
förordnat och i god skick satt, så att om något fålck i
världen har orsack att älska, vörda och prijsa sin öfver -  heet, så äre vij där till skyldige emoth een så stoor och
högst elskeligh Kånung, hvilcket och alldrig hoos oss eller
våra efterkommande skall fehla, uthan högstsahl. Hans
Kongl. Maij:ttz nampn skall hoos oss blifva uthi een evig
varande och ährefull åminnelse, förplichte och oss oryggeligen
att villia och skohla hålla alt det, som af högstsahl.
Hans Kongl. Maijrtt så nådigt till vårt till vårt bästa och
vallfärd är stadgat och förordnat, hvaröfver vij jämpte
dhe andra Ständerna vijdare med vårt underdånigste svar
af den 25 Novemb. uthi denna månaden hoos Hans Kongl.
Maij:tt äre inkombne.
6.
Såsom Hans Kongl. Maij:tt af een särdeles nådh har
behagat ibland andra högvichtige saker oss communicera
icke allenast een grundelig berättelsse angående det svaga
tillstånd, hvaruthi högstsahl. Hans Kongl. Maij:tt befan
sitt rijkes statzväsende och sielfva defensionsvärcken med
alla dher till hörige dehlar, när Hans Kongl. Maij:tt åhr
1672 trädde till regementet, sampt om orsakerne, jämvähl
428
1697.
igenom hvad medell och till hurudant tillstånd högstsahl.
Hans Kongl. Maij:tt har uprättat och hulpit rijket, uthan
och låtit oss föreläsa ett uthtåg eller extract af Kongl.
Senatens een och annan tijd håldne protocoller öfver dhe
efftertänckelige tahl och discurser, som där äre förde emoth
den kongl, macht och myndigheeten; altså hembära Hans
Kongl. Maij:tt vij een allerunderdånigste tackseijelsse, som
nådigst har behagat oss därom underrätta, sbohlandes vij
altijd vetha så att iachttaga dhen underdånige lydna,
troo och hörsamheet, som vår undersåtelige plicht det af
oss fordrar till att giöra oss värda af all kongl, nåd och
mildheet.
i.
Sidst nederläggia inför Hans Kongl. Maij:tt vij een
allerunderdånigst tackseijelsse för den oss ertedde höga
kongl, nådhen, med hvilcken Hans Kongl. Maij:tt nådigst har
vehlat ved sitt regementes första begynnelsse hugna sina
trogna undersåtare med, att ändock Hans Kongl. Maij:tt
kunde hafva orsak och största skiähl att fordra utliaf oss
några bevillningar så vähl till det kongl, slåttetz upbyggning
som till högstsahl. Hans Kongl. Maij:ttz kongl, begrafning,
som doch altijd ved sådana tillfällen plägar af
oss uthgiöras, så har Hans Kongl. Maij:tt i anseende till
den olägenheet, som een och annan ved dessa tijder däraf
kunde kiänna, intet vehlat oss med några sådana contributioner
besvära, hvilcken höga kongl, nådh vij med all
underdånig vördnad erkiänna, skohlandes vij ved alla tillfällen
effter vår underdånige skylldigheet gå Hans Kongl.
Maijrtt till handa med egendom, lijff och blodh.
Och som detta är den första underdånigste skrifft, som
hoos Kongl. Maij:tt vij ödmiukeligen ved Hans Kongl.
Maij:ttz lyckeliga anträde till des kongl, regemente insinuera
och ingifva, så önska vij den måtte vara Hans
Kongl. Maij:tt så behagelig som vårt underdånigste upsåth
är att betyga inför Hans Kongl. Maij:tt vår lydna
och trooheet, och att dhen måtte bahna vägen för vårt
stånd uthi Hans Kongl. Maij:ttz sinne till all nådig
Bilagor.
429
åtanka och omvårdnad för oss, som sampt och synnerligen
äre i döden
Stormächtigste Kånung
Eders Kongl. Maij:tz
Allraunderdånigste och troplichtigste
tienare och undersåtare
På samptl. Ridderskapetz och Adelens vägnar
N. Gripenhielm,
för tijden Landtmarschalk.
Bil. 9.1
Kungl, bref med tillåtelse för adeln att slutbehandla ärenden,
som ännu ej hunnit afgöras.
Carl med Gudz nåde, Sveriges, Giöthes och Vändes
Konung etc. Vår ynnest och nådige benägenhet med Gud
alzmächtig, Troman och Landtmarskalk; såsom vij förnimme,
att för Rickzdagens kastige sluth en och annan
angelägenhet på Riddarhuset intet häfver hindt bringas
till ändskap, altså vele vij härmed hafva tillåtit, det oachtat
sielfva Rickzdagen är sluten, I med Ridderskapet och
Adelen icke dessmindre måge komma tillhopa att afgiöra
och till fullkomblig ändskap bringa hvad ännu åtherstå
kan. Och vij befalle eder Gud alzmächtig nådeligen. Af
Stockholm den 30 Novembris anno 1697.
CAROLUS.
C. Piper.
1 Prot. sid. 223, 224. — Original med påskrift: »ankommit den 29
(sic!) Novemb. 1697».
430
1697.
Bil. 10.1
Underdånigst memorial öfver dhe måhl, som
eenkannerligen förorsaka Kongl. Maij:ttz trogne
undersåtare af Ridderskapet och Adelen nu för
tijden varande och vijdare befarande olägenheet
och stoora besvär, hvarvid dhe allenast uti
diupaste underdånigheet söckia nåd.
1.
Emedan af richzdagzbesluter och kongl, reductionsstadgarne
man finner, att dhe godz, som på hvariehanda
sätt ifrån Cronan och publico till privatos komne är o,
böra undersöckias, huru vijda privati hafva uppå deras
sijda fullgiort kongl, brefven och contracterne, och att
dhem åligger att fullgiöra med effterräckning dhet, som
på dheras sijda har felatz; altså hoos Kongl. Maij:tt bönfaller
Ridderskapet och Adelen allerunderdånigst, det
Kongl. Maij:tt vid slijke undersöckningar aldranådigst
förklara täcktes, när privati kunna vijsa kongl, bref och
contracter eller och Cammar- och Reductions-Collegiernes
sampt Commissionernes uthräckningar och resolutioner,
hvaruppå dhe bona fide till någre Cronones godz antingen
genom donation, kiöp, byten eller förpantningar kombne
äro, om icke Kongl. Maij:tt då af hög kongl, mildheet och
nåde skulle behaga hädan effter förskona des trogna undersåtare
för effterrächningar och ränttornes återbärande med
interesse i dhe måhl, dher dhem intet kan klarligen öfvertygas,
att dhe till något äro kombne sub- et obreptitie
eller per male narrata, varandes det fuller billigt och
oemothseijeligit, i fall något fehl eller förseende skulle
finnas vid slijke kongl, bref och Collegiernes resolutioner
och uthräckningar vara förelupit, att sådant måtte ändras
och rättas, och hvad som brister upfyllas, eller och när
1 Prot. sid. 225, 227, 260. — Koncept med påskrift: »Detta memorial
gick intet för sig, utan öfverlefvererades snppliqnen sub N:o 10» (här
= bil. 11). Infördes delvis i adelns besvär (se nedan bil. 12).
Bilagor.
431
tijderne något förändrat hafva, och i föllie deraf inge resolutioner
och förklaringar giorde äro, att dhe måste effterlefvas;
män så äro dock privati dhertill intet vållande
eller deraf hafft kundskap, uthan hafva tryggat sig simpliciter
vid kongl, bref och förklaringar, som dhe i forna
tijder ehrhållit, sampt uppå Collegiernes och Commissionernes
resolutioner och uthräckningar, så att i dy måhl
att vinna Kongl. Maijfitz nåd för dhem synes militera
intet allenast dhen communis regula, quod ante legem latam
nulla sit transgressio, uthan och eenkannerligen 1655 åhrs
beslutz 4 §, sect:n 1, som gior een mycket just åthskillnad
emellan det, som genom hvariehanda händelser kan vara
försedt, och det hvaruti possessor kan ansees för bråtzlig,
erkiännandes fullan Ridderskapet och Adelen sig sin underdånigste
skyldigheet vara att intet allenast till Kongl.
Maijfit och Cronan i underdånigheet afstå och uppfylla sielfva
deffecten eller fehlet, antingen det då bör skie med godz
in natura eller sielfva capitalet, uthan och all effterräckning
och interesse, om Kongl. Maijfit med dhem effter
högste rätten förfahra skulle; män som hoos Kongl. Maijfit
allena står nåden, altså fly dhe och alena dhertill utan
att reflectera på något annat, med underdånigst bön Kongl.
Maijfit af nåde [må] låta högsta rätten falla och som förbemält
är tillgifva effterräckningarna och interesserne, när sielfva
fehlén och defecten är upfyld, hvarvid intet ringa exempel
af en hög kongl, nåde lyser uti Kongl. Maij fitz högstsahl.
Her faders ibland andra nådigste förklaring af den
22 Octob. 1686 öfver dhe okiöpte ränttorne[s] effterrächningz
tillgifft, och det besynnerligen i anseende till possessorum
oskyldigheet.
2.
Sammaledes supplicerar Ridderskapet och Adelen uti
diupaste ninderdånigheet, att dhem någon nåd och lindring
måtte vederfaras vid dhe gambla bytens undersöckiande
och jämkande, som för 1655 äro passerade, bediandes underdånigst
det Kongl. Maijfit tächtes hoos sig uti aldranådigst
consideration komma låta, att genom dhe forne
besvärlige tijders längd och hvariehanda olyckeliga händelser
af krijg, eld och vattn sampt processer med mehra,
intet allenest dhe documenter och handlingar äro förkombne,
432
1697.
som kunna gifva uplysning, huru byterne och godzén voro
beskaffade på både sijdor dhen tijden byterne skiedde,
utan och att nogsampt vitterligit är och man ännu af
dagelige förfahrenheeten seer, att godz genom hvariehanda
händelser på mycket kårtare än 10 åhrs tijd deterioreras
både till skoug och fiskievattn sampt åcker och äng, huru
mycket mehra på så många åhr, och att dhe godz, som
till Cronan kommit, intet med dhen flijt och bekostnad
hafva häfdade och meliorerade varit som dhe godz, hvilcka
privati innehafva och af Cronan bekommit, så att än mehra
effter så långliga tijders förlåpp och förändringar af åboer
och annat nästan omöjeligit synes vetha, huru dhe byten
och godzén voro beskaffade i dhe forna tijder, och hvarifrån
bristen rätteligen härrörer, undantagandes der vederlaget
intet varit rent frälsse, eller och der olijka mantahl
finnes upgifne af privatis emoth dhem dhe af Cronan bekommit,
hvarvid det klandret, som är giort på det upgifne
vederlaget så och mantahlsränttorne, utan gehnsago måste
uppfyllas, allenast Kongl. Maij:tt af nåde ville förskona
Ridderskapet och Adelen för interesse och effterräckning.
I lijka måtto under Kongl. Haij:ttz nåd och mildheet
ställer Ridderskapet och Adelen dhe senare bytens undersöckiande
och jämkande, som äro skiedde emellan Cronan
och privatos ifrån åhr 1655 till 1680, uthi största submission
bönfallandes Kongl. Maij:tt af blåtta kongl, nåd täcktes
ansee det, att Ridderskapet och Adelen icke hellder
dher uthinnan varit vållande, att dhe sakerne intet hafva
kunnat förr afgiöras, utan fast mehra alla Rijkzdagar, särdeles
ifrån 1655, dher om hafva underdånigst anhållit så
vähl som det öfrige reductionsvärket och godzens undersöckiande
angående, och i nådigst reguarde därtill af hög
kongl, mildheet och medlijdande öfver deras slätta vilkår
nåden med rätten bemängia, så att när defecten i slijke
byten är upfyld, effterräckningen och interesset af misskundsamheet
aldra nådigst måtte ochså dher uthi efftergifvas.
3.
Emedan vijd åthskilliga gravationers förklarande, särdeles
vid dhem som härflyta af det gambla frälssetz undersöckiande
sampt kyrkio och closter med dhe förbrutne och
Bilagor.
433
sakfälz godzén, öfver hvilcka af Archivi gambla handlingar
och räckenskaper äro observationer uthsöckte och
formerade ifrån dhe äldste tijderna, hvarom Ridderskapet
och Adelen och nästan omöjeligen till uplyssning
kunna anskaffa några bevijs och documenter, medan
uti så långlige tijders förlåpp skriffterne kunna vara
förkomne och vederböranderne uthur händerna genom allehanda
tillfällen, såsom krijg, eld, vattn, betiänte arfskiftten,
dödzfall med mehra, kunnandes man vähl esomåfftast
vijsa sitt laga fång till samma godz ifrån andra private
personer, män ringa eller ingen kundskap, huru dhe godzén
äro råkade i dhe förra possessore[r]s händer, eller om och
huru dhe ifrån Cronan måge vara kombne, varandes och
allmänt bekant, huru noga uti forna tijder alt ifrån Kånung
Gustafvi primi tijd alt in till 1655 om slijke godz och
Cronones rätt är undersöckt och ransakat vordet så vähl af
Rasmus Ludwigson som flere andre, så att om possessorerna
dhe tijderna intet hade med giltige documenter och skiähl
kunnat bevijsa deras rätt till samma godz, så hade dhe
eij blifvit lämbnade uti deras händer; sedan är och dhe
gambla annotationernes och räckenskapernes richtigheet
uti Archivo mycket osäker blefven genom dhe förflutne
långlige och svåra tijder. I anseende af hvilcket Hans
Maij:tt Kånung Carl Gustaf, glorvördigst i åminnelse, uti
dhen andre puncten af 1655 åhrs stadga de nådige expressioner
har låtit införa: äre jämbvähl i nåde tillfridz och
vehla nådigst, att dhen skall närmare vara, som i possession
sitter, däri att blifva, än att någon annan honom å
våre vägnar där ifrån att uthträngia, med mindre honom
något olaga fång klarligen och rättmätigt kan öfvertygas
etc., så att man al tijd uti ovissa och mörka saker har
gådt deri lindrigaste vägen.
»
4.
Uthi lijka underdånigheet och submission inför Kongl.
Maij:tt nedfaller Ridderskapet och Adelen angående deras
hoos Kongl. Maij:tt underdånige ringa fordringar. Emedan
en dehl af dhem emoth gravationer hafva måst afstå dheras
pante- och kiöpegodz till Cronan för åthskillige rijkzsens
tarfvor, innan deras prsetensioner hafva kunnat blifva
Sv. Ridder sk. o. Adels Riksd.-prot., XVI. 1697. 28
434
1697.
undersöckte och afslutne uti Kongl. Liqvidations-Commissionen,
att Kongl. Maij:tt allernådigst ville låta fullkombligen
betahla berörde fordringar utan afkårtning, der man
elliest bar måst erfara, att dbe, som erhållit sluth uti
sine fordringar och eij för gravationer hoos Kongl. Maij:tt
och Cronan hälftat, hafva måst låta sig ben öija med halfparten,
när dhe hafva söckt att med contante penningar
blifva betahlte, så att dhem, som sine kiöpe- och pantegodz
hafva emoth gravationer afstådt, må någon nåd vederfaras
emoth dhem, som sine gravationer hafva fått afbörda
emoth fordringar, beståendes åthskillnaden allenast
dher uti, att dhen ena, som har hafft dhen lyckan att erhålla
liqvidation öfver sin underdånige fordran, får med
dhen samma afbörda sig sina gravationer och behålla sina
kiöpe- och pantegodz, till des han fullkombligen blifver
uthlöster, män dhen andra, hvars underdånige prsetentioner
intet äro vordne afslutne för arbetetz myckenheet
skull, har måst afstå emoth gravationer sine kiöp- och
pantegodz och skulle alt för mycket komma att lijda, om
han intet mehra än halfparten skulle niuta af des fordran,
när dhen samma kunde blifva liqviderad.
5.
Hvad förlust Ridderskapet och Adelen har tagit genom
dhe förbrutne godzens indragande vill Ridderskapet
och Adelen allenast nämbna som een olycka, hvilcken
träffat deras närmaste och fast få qvarblefne frälsse godz.
Detta föregående så vähl som all Ridderskapetz och
Adelens vallfärd är och består uti Kongl. Maij:ttz nåd
och mildheet, hvari Ridderskapet och Adelen sig altijd
insluta.
Bilagor.
435
Bil. 11D
Adelns supplik angående lindring i åtskilliga besvär.
Stoormächtigste, allernådigste Kånung.
Sedan vij för några dagar sedan hade med samptel.
Eders Kongl. Maij:ttz trogne undersåtare och Ständer den
lycksaligheeten, att see Eders Kongl. Maijrtt träda till
sitt arfrijkes styrelsse, har i väre hiärtan varit een innerlig
glädie öfver een så stoor vällsignelsse af Gud dhen
alldrahögste, medan vij nogsampt äre försäckrade under
Eders Kongl. Maij:ttz gudfruchtiga, rättrådiga och milda
regemente att niuta all vallgång och lycka, med hvilcken
allmänna frögd och glädie vij och giöra oss dhen underdånigste
förtröstan, det Eders Kongl. Maij:tt som een mild
och nådig Kånung, den vij och allena böra tillijta, intet
med onåder varder uptagandes, att vij genom detta uthi
diupaste underdånigheet inför Eders Kongl. Maij:tt andraga
vår åliggiande nödh. Dhet lärer Eders Kongl.
Maij:tt nogsampt vara bekant, uthi hvad för ett slätt och
och uthblåttat tillstånd Eders Kongl. Maij:ttz trogne undersåtare
af Ridderskapet och Adelen nu äre råkade uthi,
ty fattigdomen är så stoor och allmän ibland oss — någre
få undantagande — att icke allenast större dellien uthi
een bedröfvelig armod innom rijket måste försmächta, uthan
och den eena effter den andra — gifve Gud uthan deras siäh
1
Prot. sid. 226, 230, not. 242, 260, 262. — Original (betecknadt
med N:o 10). Dessutom finnas tre projekter, betecknade med N:o 11, 12,
13 och med följande påskrifter: »Detta project blef ändrat» (N:o 11):
»Detta project blef ändrat, och antogz den suppliquen, som finnes in originali
snb N:o 10» (N:o 12); »Detta project antogz intet» (N:o 13).
Originalet återlemnades till adeln med följande påtecknade resolution:
Kongl. Maij:tt låter sigh i nåder behaga dess trogne undersåthares
af Ridderskapet och Adelen underdånige ansökiande, och lährer Kongl.
M:t sielif bäst vetta så hereifter som hertilia är skedt medh Kl. nådh att
ansee dhem, som dhertill sigh meriterade och välförtiente giöra medelst
trogne tienster och vördsamt förhollande emoth K. M:tt och dess Kl. huus,
enär K. M:t dherom i underdånigheet ansökt varder, så vijda slijkt sigh
giöra låter och K. M:t dhet gott finner. Stockholm den 10 December
anno 1697.
CAROLUS.
436
1697.
lars fahra — af dhen högst!vingade nöden förorsakas
uthi främmande länder söckia sitt bröd. Vij tillstå giärna,
att rijketz uprättelsse har fordrat stoora ändringar, och
att dhe förra tijder hafva tillskyndat oss det älände, som
vij nu sittia uthi, och att dher Eders Kongl. Maij:tt på
det nogaste skulle uthsökia dhes höga rätt, så måste vij
det undergå; män som Gud intet handlar med oss effter
sin högsta rätt, så lefva vij uthi den underdåniga och
fästa förhåpningen, det Eders Kongl. Maij:tt som een gud
på jorden och een mild 1 andzéns fader intet lärer förfahra
med oss, som des högste rätt dhet kan kräfvia, uthan
ansee sina undersåtares tillstånd, hvad dhe kunna tåhla
och draga, medan Eders Kongl. Maij:ttz styrkia och till
een stoor dehl heroor uppå sina undersåtares vällstånd och
förmågo. Yij betyga på det högsta, att vårt egit interesse
alldrig skall giälla eller gå för den kiärleek och
trooheet, som vij böra hafva för Eders Kongl. Maijrtt,
uthan där rijketz och vårt kiäre fäderneslandz förkåfring
skulle befordras genom någon vår egendombz vijdare förminskning,
så skulle intet stånd eller undersåtare i värden
med större glädie än vij det undergå för sin nådiga
öfverheet; män som uppå undersåtarnas fattigdom många
olägenheter gemeenligen folia, ja åffta sådana som kunna
hindra een öfverheetz anslag och upsåth, ehuru goda, milda
och nådiga dhe kunne vara, varandes i detta fall, äfven
som när siuckdomen har fädt uthi kråppen öfverhanden,
svårt sedan att skaffa dheropå hooth; fördenskull äro vij
högst nödtvungne, dehls af den troo- och kiärleek, som vij
draga till Eders Kongl. Maij:tt och vårt k[ära] fädernesland,
dels af dhen skiählige och naturlige omsårg vij böra
hafva för vår subsistence inför Eders Kongl. Maij:tt som
vår nådige och milde landzens fader att föreställa vårt
tillstånd, som beklageligen är så slätt och aldeles af sig
kommit, att vij nu mehr alldeles intet förmå effter vår
högsta åstundan och skylldigheet att grijpa Eders Kongl.
Maij:tt under armarna, om något oförmodeligen påkomma
skulle, hafvandes vij intet mehra öfrigit att upsättia och
våga för Eders Kongl. Maij:tt och fäderneslandet än allenast
ett underdånigst och troget hiärta och blåtta kråppen
med lijfvet, dhem dee mäste af oss med största möda
och besvär kunna uppehålla, hvaruppå flera allmänna
Bilagor.
437
olägenheeter äre fölgde, särdeles att dhen ovissheeten och
osäkerheeten, som är om Ridderskapetz och Adelens egendomb,
förhindrar all handell, troo och credit, att education
och ungdomens rätta uptuchtan, som dock är begynnelsen
till ett rijketz vällstånd, ganska mycket förfaller, Eders
Kongl. Maij:tt till största skada, som intet så lätteligen
kan igen uprättas, att Ridderskapet och Adelen, ja otahliga
människior äro invecklade och dageligen inveklas med
hvarandra uthi oändeliga kåstsama och besvärliga trätor
och processer, att landets cnltur och rätta häfdande stannar,
att nähringen hoos undersåtarne i gemehn försvinner,
som och att Eders Kongl. Maij:tt dageligen, ja stundeligen
besväras med lamentationer och ansöckningar om
hiälp, med mycket mehra som Eders Kongl. Maij:tt högvisseligen
sielf lärer kunna pröfva, hafvandes vij redan det
funnit, att vij för oförmögenheet skull i desse svåre åhren
intet hafva kunnat undsättia dhe mycket fåå frälssebönder,
som vij än besittia, uthan een godh dehl hafva måst på
åthskilliga ohrter af hunger försmächta, och hemmanen
blifva öde, Eders Kongl. Maij:tt ochså till stoor skada, så
att medellöösheeten möther oss på alla ställen. Yij see för
ögonen vårt ståndz beklageliga vilckår och fullkombliga
undergång, om icke Eders Kongl. Maij:tts höga nådh
emellan kommer, effter som oss ännu torde öfverhängia
åthskilliga stoora och än oafgjorda besvär, hvilcka skulle
gå oss så mycket närmare, som det vij af våra godz öfrigit
hafva, är så öfvermåttan ringa och derföre är för oss ingen
annan uthväg än söckia hoos Eders Kongl. Maij:tt nådh och
förskoning, den vij nu eendast förvänte af Eders Kongl.
Maijrttz nådh icke allenast till vårt ståndz vällmågo, uthan
och till Eders Kongl. Maij:ttz och heela des rijkes största
nytta, varandes dhen allmänna fruchten ofehlbart att förvänta
däruppä, när hvar och een blifver i sin egendomb
säker, att icke allenast Ridderskapet och Adelen effter sin
högsta åstundan då blifva capable att så gä Eders Kongl.
Maij:tt tillhanda, som dheras skylldigheet dhet fordrar,
uthan och samtelige undersåtarna uthan hinder få bruka
sin nähring, föruthan det att handell och vandell sampt
crediten, jämbvähl och landetz cultur lära tilltaga, med
mehra som sätter landet i flor till Eders Kongl. Maij:ttz
och des rijkes inkombsters märkeliga förmehring. Och som
438
1697.
på Eders Kongl. Maij:ttz nådh heroor allena vår timmeliga
vallfärd, så fly vij och näst Grud till Eders Kongl.
Maij:tts mildheet med een allerunderdånigst bön, det Eders
Kongl. Maij:tt tächtes behiärta vår stoora nödh och låta
oss des höga kongl, nåd vederfahras, hvarigenom vij uthi
våra stoora öfverhängiande besvär kunde niuta een nådig
lindring, och vårt ståndh igen blifva uprättat sampt bomma
uthi säckerheet om det ringa vij än äga. Vij fördriste
oss intet ställa vår underdånigste bön till något vist,
uthan som Eders Kongl. Maij:tt nogsampt veth vår nödtårfft,
så gifve och lembne vij oss sampt och synnerligen
uthi Eders Kongl. Maij:ttz nåd och mildheet att see oss
till goda som een mild fader, dhen sina barn åffta med
flera vällgiärningar hugnar, än dhe förmode eller töras
begiära. Dhet är vårt ståndz vallgång och uprättelsse
vij nu i underdånigheet anmoda om, män tijden och uthgången
lärer vijsa, att vår åstundan har varit till det, som
lärer mångfalldigt lända till Eders Kongl. Maijrtts och des
rijkes styrkio och stoora förkåfring, giörandes vij oss alt
derföre alldeles forsäckrade om een nådig bönhörelsse, den
vij och med största längtan förvänta och med all underdånig
vördnad skohlom uptaga och erkiänna, som vij och
in till vår död förblifve
Eders Kongl. Maij:ttz
Allraunderdånigste och troplichtigste
undersåtare och tienare
På Ridderskapet och Adelens vägnar
N. GrRIPENHIELM,
för tiden Landtmarschalk.
Bilagor.
439
Bil. 12.1
Adelns besvär.
Stoormächtigste, allernådigaste Kånung.
Såsom Eders Kongl. Maij:ttz höga glorvördigste Kongl,
förfäder altijd ved Ständernes sammankombster hafva
effterlåtit deras trogne undersåtare att andraga sina angelägenheeter
i det, som kunde i een eller annan måtto
lända till dheras vallgång, altså giöra vij oss dhen underdånigste
förtröstan, dhet Eders Kongl. Maij:tt och lärer
nådigst tillåta oss det samma, i hvilcken underdånige tillförsicht
inför Eders Kongl. Maijrtt vij nederläggia fblliande
våra underdånige ansöckningar, ödmiukeligen bediandes
det Eders Kongl. Maij:tt dem nådigst tächtes uptaga och
hoos sig låta vinna een nådig bönhörelsse.
1.
Med hvad flijt Eders Kongl. Maij:ttz trogna undersåtare
vij af Ridderskapet och Adelen hafva effter sin
yttersta förmågo till folie af Kongl. Maij:ttz allernådigst
uthgångne rusttiänstsordning söckt att fullgiöra sin skylldigheet
och halft theras munteringar i den fullkombligheet,
som sig bordt, dhet har Eders Kongl. Maij:tt i dessa
förflutna åhren nogsampt spordt, hafvandes vij och orsack
att hugna oss af all den därved oss vederfaren nåd, män
som det sig har händt, att een god dehl af Ridderskapet
och Adelen, som håfve presentera t sina af högstsahl.
Hans Kongl. Maij:tt approberade och gillade munteringar,
hafva icke allenast halft den olyckan, att
een dehl af munteringzpertzedlerne äre vordne .casserade,
uthan ändå där till med fälda till böter. Nu är det intet
uthan, att icke uthi Eders Kongl. Maij:ttz rusttiänstz
-
1 Prot. sid. 232—236. — Renskrifvet exemplar, jämfördt med det
i Riksarkivet förvarade originalet, som enligt påteckning remitterades till
kammarkollegium och reduktionskommissionen, hvilkas utlåtanden finnas
i samma häfte.
440
1697.
ordning § 12 äro böter utbsatte för alla dhe munteringzsorter,
sorn casseras, män så förmoda vij dock al ler underdånigst
intentionen däraf intet vara ved sådana omständigheeter,
att bemälte sorter ved förra mönstringen, som
så kårt tillförende varit hållen, äro vordne gillade, man
eij heller emellan mönstringarna understår sig emoth Kongl,
förordningar at ändra eller förvandla någon rustningzpertzedel
uthan dem till nästa ordres förvara, vetandes
man således intet, huru man sig förhålla skall, särdeles
när sådana fehl äro, som hvar och een intet kan märckia
eller förstå sig på, een dehl beklaga sig och vara belagde
med böter för dhe munteringzpertzedler, som intet håfve
varit påbudne och man inga modeller har halft uppå, hvarefter
dhe skulle giöras, och dhe således intet vethat, huru
dhe sig skulle förhålla; alt därföre åstunder Ridderskapet
och Adelen underdånigst här öfver Eders Kongl. Maij:ttz
nådige förklaring och befrijelsse för böter ved sådana omständigheter,
som bemält är. Män skulle något af munteringen
emellan mönstringarne på hvariehanda sätt fördärfvas,
så att hvar och een det ögonskienligen kan see
och finna, så är ingen af oss, som icke ved dhen händelssen
veth och bör efterkomma sin skylldigheet, och om någon
dhen eftersätter, så är och skiähligit, att han det må umgiälla.
2.
Ehuruvähl det är een högst beprijsslig förordning, som
samptelige Eders Kongl. Maij:ttz Collegier och Commissioner
är lämbnad till een rättelsse, att dhe uthi alla
deras resolutioner skohla införa dhe skiähl, hvaruppå dhe
grunda sina resolutioner, män som minste dehlén af dhe
stadgar, förordningar och allmänne resolutioner, som dhem
äro gifne för een lag, äro af trycket uthgångne, uthan
mäste helt obekante för dem, som under dhem samme
komma, så hemskiute Eders Kongl. Maij:ttz egit nådiga
godtfinnande vij ödmiukeligast, om icke sådana allmänne
Kongl, resolutioner kunde blifva tryckte, på det att hvar
och een måtte hafva dhem sig till underdånig effterrättelsse
och icke må sig emoth dem ovetandes förgripa.
Bilagor.
441
3.
Såsom Eders Kongl. Maij:tt allernådigst har behagat
igenom åthskillige dess nådigste förordningar att befalla,
det cronobönderna, när de så af sig komma, att dhe icke
förmå sina uthlagor att betahla, icke böra eller skohla så
när till all sin egendomb exeqveras, att dheras hästar,
oxar, uthsäde eller eendaste koon må dhem ifrån tagas,
så att hemmanet därigenom aldeles försätties i ödesm åhl,
hvilcken höga nåde Eders Kongl. Maij:ttz undersåtare af
frälssebönder icke hafva kunnat sig tillägna eller erhålla,
emedan dhe i högstbemälte Kongl, förordningar icke stå
uthtryckeligen nämbde, uthan efter Eders Kongl. Maij:tts
nådigste uthgifne instructioner Cronones ränttor till det
yttersta exeqveras uthan anseende till slijk benådning för
cronobönderne, antingen adelssmannen kan uthbekomma
sin frälsseräntta af bonden eller eij, eller och om adelssmannen
har giordt sin bonde försträckningar till uthsäde,
dragare eller annat; altså emedan frälssehemmanens ödesmåhl
äfven så för Eders Kongl. Maij:tt som för frälssemannen
är skadeligit, fördenskull är till Eders Kongl.
Maijrtt vår underdånigste bön och begiäran, dät vid slijke
frälssebönders åkåmbne fattigdom uthan adelssmannens förvållande
eller der han af hemmanet icke heller sina uthlagor
bekomma kan, det sådana frälssebönder måtte i executionen
samma högsta nådh och mildheet åtniuta som uthi
landzhöfdingzinstructionens 25 §, fougdeinstruction den 9
Octob. 1688 § 2 cronobönderne allernådigst förunt är.
4.
Ehuruvähl Eders Kongl. Maij:tt allernådigst har förordnat
ved landtregementerne till häst, hvarunder många
af oss rusta, först att inga flera mothén skohla hållas än
4 om åhret, general och regementzmönstringarna däri
räcknade, sedan och att af dhen ved general mönstringen
god erkiände munteringen intet något emellan mönstringarna
skall casseras, eij [kjeller något nytt påbiudas uthom
Eders Kongl. Maij:ttz allernådigste ordres, så händer doch
ibland på några ohrter, att mothén hålles i synnerheet af
corporal erna 10 ä 11 gånger om åhret och understundom
442
1697.
sädes- och bärgningztijden och på aflägne orther för ryttaren
att rijda 4 ä 5 mijhl; sammaledes nthtages och penningar
till munteringzpertzedlerne, hvartill man veth inga
Kongl, ordres, genom hvilcket alt rusthållen mycket lijda
och försvagas. Nu är vähl intet uthan, att icke deth lärer
tyckas harved vara bäste medlet, att den, som finner sig
graverad, kunde sådant angifva, män som ved slijka händelser
rusthållarne heller lijda ehvad dhe kunna, än att
dhe skulle draga öfver sig officerarnas haat och ovillia,
hvilcket doch i längden är till Eders Kongl. Maij:ttz
otiänst, så underkastas Eders Kongl. Maij:ttz nådige behag,
om icke sådana missbruuk kunde på detta sättet förekom -  mas, nembligen angående det första att inga möthen hålles
uthan special skriffteliga ordres af Hrr Öfversterna, som
kunde publiceras på predikstohlerna; och sedan att inga
munteringzpertzedler påbiudes eller penningar där till
uthtages, uthan att det först communiceres Hrr Landzhöfdingarna,
hvilcka sedan låta det afkunnas på predikstohlerna,
doch detta alt under Eders Kongl. Maij fitz nådigste
behag.
5.
Det har på een tijd inrijtat sig ett missbruk, att
andre uthom adelsståndet bruka i sina signeten och andre
tillfällen öpen hielm, cronor och vapn, hvilcket fuller i sig
sielf intet kan vara något särdeles af värde, män som det
förnämbligast är een af höga öfverheeten des trogna undersåtare
af Ridderskapet och Adelen allena förundt nåd, som
andre uthom dem af missbruk sig intet kunna eller böra
tillägna, hvarigenom i längden een och annan oreda kan
förorsakas, altså Eders Kongl. Maij:ttz nådh hemställe vij
allerunderdånigst, om icke Eders Kongl. Maij:tt skulle
finna lända till ståndetz heeder, att ingen uthom Ridder -  skapet och Adelen ved vijte måtte tillåtas antingen uthi
signeten eller elliest bruka cronor, öpen hielm eller adeligit
vapn, på det ingen må emoth Eders Kongl. Maij:ttz
intention bruka den förmåhn, som allena bör komma af
Eders Kongl. Maij:ttz högkeet och nådh.
6.
Såsom Eders Kongl. Maijfit allernådigst har beordrat
Hrr Landzhöfdingarne hvar uthi sitt lähn att anställa iti
-
Bilagor.
443
qvisition öfver alla qvarnar, som finnes af privatis upsatte
och nyttias uthi publique allmänningz strömmar och vattn.
och till dän änden allernådigst meddehlt dem instruction
och regler, som vid vissa omständigheeter därved så till
Eders Kongl. Maij:ttz höga rättz iachttagande som bibehållande
af Eders Kongl. Maijfitz trogne undersåtares rättigheet
bör observeras, och ehuruvähl ingen vällbetänckt
bör något vara emot Eders Kongl. Maijfitz och Cronones
rätt uthi dhe publique vattn, som genom några rijkzdagzbesluter,
Kongl, bref eller elliest andra authentique documenter
hafva varit för publique eller allmänne vattn af
ålders förklarade och nampngifne, så förnimmes dock uthi
dehls landzohrter, att Ridderskapet och Adelen blifva inciterade
och anbefalte att vijsa deras titulum possessionis
och häfd på dheras af ålders nyttiande qvarnebygnader,
som dock icke äro belägne uthi något allmänningzvattn
eller strömmar, uthan förmenes böra förstås een och annan
ström under sådan titull, dher dhe dock alldrig uthi något
publique instrument finnes till sådan natur antechnade
eller förklarade, hvarmed Eders Kongl. Maij fitz undersåtare
blifva högst i deras vällfågne ägendomb inqvieterade
och i äfventyrlige processer och ansvar dragne; fördenskull
Eders Kongl. Maijfit bedie vij i diupaste ödmiukheet,
det Eders Kongl. Maijfit allernådigst tächtes
till Herrar Landzhöfdingar låta afgå een närmare nådig
förklaring, dhet och instruction i dhen första puncten synes
gifva ved handen, att inga andra strömmar eller vattn
må hållas för publique eller allmänningz vattn än dhe,
som genom sådana documenter, som ofvanbemält är, äro
därföre förklarade, och intet tillåta, att des trogne undersåtare
måge finna någon last på något sätt uthi sin af
ålder vällfångne ägendom och qvarnebygnadt uthi dhe
vattn, som icke äre för publique förklarade, uthi hvilcka
privati halft af ålder oklandrat rätt och ägendom, giörandes
Ridderskapet och Adelen sig om een nådig bönkörelsse
försäckrade.
7.
Såsom tijd effter annan Eders Kongl. Maijfitz trogne
undersåtare af Ridderskapet och Adelen vid Richzdagarne
underdånigst sig besvärat, att sqvalte och nybygde qvarnar,
444
1097.
sorn ut han åthskillnadt dageligen blifvit upsatte, mycket
skada och prejudicera både Eders Kongl. Maij:ttz och
Adelens odahlqvarnar, så håfve vij störste orsack i diupaste
ödmiukheet Eders Kongl. Maij :tt, att betacka, som
allernådigst har befalt Landzhöfdingarna däröfver ransaka
och dhe skadeliga nybyggen så effter lag som gifven instruction
att uthdöma, och där någon tvist skulle infalla
om kungzåderens öppande, dher sådan fart på visse ohrter
bör vara, att ingen i sin hafvande rätt måtte skie för när,
skulle remittera dhen till lag och rätt, så vijda det af
Commissionen eij rättas kunde; män som på dehls ohrter
tages tillfälle af kånungzåderens yppande eller frija gång,
att anföra och intenderas att förklara vattnet darföre för
allmänt, som dock eij kan däraf des af ålder hafvande
natur förändra, så bedie vij i diupaste underdånigheet —
emedan och instructionen där till eij synes gifva någon
anledning — att sådant eij må till Eders Kongl. Maij:ttz
undersåtares besvär få förtydas, så vähl som och att där
någre nybygde qvarnar effter instructions 5:te punct kunde
finnas, som eij i det ringaste skada någon odahlqvarn och
elliest till allmogens och andras så cronones som frälssetz
stoora nytta böra bijbehållas, att dhem må ingen
tull eller rantta påläggias, som på dehls ohrter finnes vara
skiedt och ännu intenderas, där man doch alldrig finner
härtill varit anbefalt eller skiedt, att dhe qvarnar, som
pä någons enskijlte ägor äro opsatte,' blifvit med någon
afgifft besvärade uthan så till hemmanens conservation
som elliest för ägarens stoora omkåstnad och underhållande
har altijd varit dhem effterlåtit att nyttia.
8.
Det har mycket förökt så vår egen som våra frälssebönders
olägenheet, att på dhe ohrter, dher allmänningarne
i desse senare åhr blifvit förbudne, ingen varit tilllåtet
där sammastädes det ringaste hugga hvarken till
giärdzell, stöör oell timber eller nödtorfftig vedebrand,
hvarigenom både vij ingen uthväg hafft att skaffa oss
något timber till våre ännu behåldne sätesgårdars bebyggiande,
uthan dhe dag effter dag mycket förfalla, och vij fördenskull
sättias i äfventyr om säterijs frijheeten, och elliest
Bilagor.
445
bondehemmanen blifvit aldeles nederrötte till huusbygnad,
och giärdzgårdarna fördärfvade, hälst som mångenstädz
aldeles ingen uthväg är till få kiöpa, bonden och elliest,
där det änteligen på aflägne ohrter kan finnas, intet har
att betahla med. Fördenskull anhålla hoos Eders Kongl.
Maij:tt vij allerunderdånigst, Eders Kongl. Maij:tt i nåder
tächtes lämbna allmänningarna till häradernes och sochnernes
allmänna nytta att brukas, på det landet må kunna
förbättras, och gårdarna sampt hemmanen effter hvars och
eens plicht bebyggias.
9.
Eders Kongl. Maij:tt hembära Ridderskapet och Adelen
ifrån Finland een allerunderdånigst tacksäij elsse, som
nådigst har behagat låta författa een ordning om legohions
löhner där sammastädes, hvarved vij mycket ogiärna skulle
understå oss att giöra någon påminnelsse, män som legohionens
löhner äro emoth det, som där i landet plägar
vara vahnligit, mycket högt satte, hvarigenom landet öfvermåttan
lijder, altså bönfalle dhe allerunderdånigst, det
Eders Kongl. Maij:tt häri ville giöra een nådig ändring
och lindring; elliest lära till Eders Kongl. Maijrttz och
deras fattiga frälssebönders där i landet skada dhe olägenheeter
ofehlbart därpå folia, att när een dräng får större
åhrlig löhn än een såldat eller ryttare, så lärer man med
största besvär få där häreffter någon såldat eller ryttare;
sedan och när bonden intet har förmögenheet att hålla
legohion, så blifva hemmanen illa häfdade och brukade, och
bonden incapabel att betahla sina uthlagor hvarken till
Eders Kongl. Maij:tt eller frälssemannen. Bediandes och
där hoos samptelige Bidderskapet och Adelen, det Eders
Kongl. Maij:tt nådigst tächtes anbefalla vederbörande Hrr
Landzhöfdingar att låta författa legohionsordningar i dhe
provincier, där än inga äre uthgångne.
10.
Hoos Eders Kongl. Maij:tt förorsakas Bidderskapet
och Adelen och på det allerunderdånigste att föredraga, huru
såsom vedh een och annan gravations och ersättningarnas
446
1697.
uthsöckiande uthaf ett sterbhuus, hvari fleera medarfvingar
interessera, man griper allenast een an och håller sig till
den samma för heela summan, oachtadt dhe andra äro solvendo
eller intet, hvaruppå den svårigheeten folier gemehnligen,
att dhen som förekommer blifver ruinerad och alldrig
får sin fyllnad igen, ehvad promotorialer han kan
bekomma på sina medarfvingar, uthan föres uthi processer;
män där emoth så är för Eders Kongl. Maij:tt ingen svårigheet
genom sina betiente, som nu nogsampt vetha sterbhusens
tillstånd och hvilcka som äro solvendo eller intet,
att kunna tvinga hvar och een interessent att fullgiöra
sin skylldigheet. Fördenskull är vår allerunderdånigste
bön, det Eders Kongl. Maij:tt ville ertee oss, som så olyckelige
äro att graveras för våra förfäder, att hvar och een
må slippa alt vijdare besvär, när han har clarerat sin andehl,
och således den, som sitt har conserverat, intet komma
att lijda för den, som sitt har förtärt; män skulle Eders
Kongl. Maij:tt intet samptyckia till denna vår underdånigste
ansöckning, så giöre vij oss den underdånige förtröstan,
det Eders Kongl. Maij:tt lärer då benåda oss med
den nådiga förklaringen, när ett sterbhuus interessenter
äro samptelige solvendo, att ingenthera af interessenterne
då för mehra må fordras eller exeqveras än allena för hans
laga andehl uthi gravationssumman.
11.
Såsom Kongl. Maij:tt månde ved sidsta Rijkzdag allernådigst
förtrösta Ridderskapet och Adelen, att Kongl.
Maij:tt ville än vijdare låta författa een omständelig förordning
till dhe ved begrafningarna inrijtade missbrukz
afskaffande, som offta kommer den medellösa på största
obestånd, altså bönfalle vij pä det underdånigste, dhet
Eders Kongl. Maij:tt nådigst tächtes låta sådant vara hoos
sig uthi een nådig åtancka som een ting, som lärer lända
Eders Kongl. Maij:ttz undersåtare till stoor nytta.
12.
Emedan såsom högstsal. Hans Kongl. Maij:tt ved
Rijkzdagen åhr 1686 allernådigst månde effterlåta Ridder
-
Bilagor.
447
skåpet och Adelen att inkomma med sitt underdåniga förslag
till een klädordning och dhe missbruckz afskaffande,
som därved förefalla, så har väll Ridderskapet och Adelen
sådant underdånigst öfverlagt och hafft åthskilliga projecter,
män som manufacturernes nprätthållande härved
bör komma uthi consideration, och Ridderskapet och Adelen
intet så i alt kan uthi detta fall vetha Eders Kongl.
Maij:ttz nådigste villia, så håfve vij intet understådt oss
häröfver att giöra något närmare underdånigt förslag, uthan
allenast uthi underdånigheet bedia, det Eders Kongl. Maij:tt
i nåder tächtes låta häröfver författa een hälsosam förordning,
hvarigenom dhe öfverflödigheeter kunde blifva afskaffade
och hämmade, som sig hafva inrijtat uthan åthskillnad, så
i kläder som meubler och särdeles med tächta vagnar här
i staden, hvarigenom för hästars foder skull höö i odrägelig
myckenheet införes landet för des cultur skull till
största skada. Ved hvilcken händelsse Eders Kongl. Maij:tt
torde finna nödigt att och förbiuda, det icke så allmänt
drängiar, handtvärkare och flere måtte få bruka värjor,
så länge dhe äro uthi städerne. Skulle denna vår underdånige
bön finna hoos Eders Kongl. Maijrtt ett nådigt
rum, så att Eders Kongl. Maij:tt tächtes låta uthgå någon
klädeordning, så hemställe Eders Kongl. Maij:tt vij allerunderdånigst,
om någon åthskillnad kunde skie stånden
emellan effter Eders Kongl. Maijrttz nådigste behag.
13.
Det hafva ved godzens indragande och undersöckiande
i dessa förflutne åhren åthskillige tillfällen och besvär sig
yppat, i anledning uthaf hvilcka många och stoora effterrächningar
äro giorde och författade uthi Kongl. Commissionerne,
härrörande dehls uthaf donationer, dels uthaf
kiöp- och byte- sampt pantegodzen, jämbvähl och af fierdeparten
för donationerne och des extraordinarie räntor med
mehra, hvaruthaf åthskilliga redan äro uthexeqverade och
så vijda afgiorde, att man intet fördristar sig därom något
röra. Män dhe, som än intet äro uthexeqverade, äro
uthaf dhen både myckenheeten och importance, att Ridderskapet
och Adelen aldrig kunna förmå dhem att betahla
448
1697.
och fullgiöra uthan sin total ruin,1 uthan fly till Eders Kongl.
Maij:ttz nåd uthi den underdånige tillförsicht, det Eders
Kongl. Maij:tt låter des höga rätt falla och boos sig komma
uthi nådig consideration, att desse effterrächningar till een
dehl torde hafva sin grund af någon fehlachtigheet uthi
uthräckningarna, som i förstone hafva varit uthgifne, hvaraf
många, särdeles ifrån dhe äldre tijderne och angående byten,
kiöp och donationer, synes vara något mörka, een dehl
komma och däraf, att tijderne hafva förändrat ett och
annat, och i föllie däraf äre nya resolutioner och förklaringar
giorde, varandes privati därtill intet vållande eller
däraf halft någon kundskap, uthan Ridderskapet och Adelen
har ment slijka uthrächningar vara rätta, dhe och sig
på dhem och Kongl, bref och contracter förlåtit och således
varit bon® fidei possessores, hvilcket i detta fall
lärer beveka Eders Kongl. Maij:tt till een nådig lindring
uthi deres gravationer, särdeles som den 4 § sectione l:a
uthi 1655 åhrs besluth gior een mycket rättvijss åthskilnad
emellan det, som genom hvariehanda händelser kan
vara försedt, och det hvaruthi possessor kan ansees för
bråtzlig, i hvilcket anseende och för Ridderskapetz och
Adelens oskuld i det fallet högstsahl. Hans Kongl. Maij:tt
genom des nådiga resolution af den 22 Octob. åhr 1686
månde efftergifva Ridderskapet och Adelen, som på god
troo besutit slijke godz, all effterrächning på dhe okiöpte
räntorna, hvartill det och kommer, att desse effterrächningar
mehrendehls dheraf härflyta, att rijkzdagzbesluterna
öfver godzens reducerande och skiärskådande intet
äro vordne fullfölgde och exeqverade, till hvilket Ridderskapet
och Adelen så mycket mindre hafva varit vållande, som
dhe vid alle Rijkzdagar ifrån 1655 alt stadigt hafva dherpå
med största trängtan yrkiat, på det dhe een gång måtte
komma i säkerkeet om dheras egendom. Till Eders Kongl.
Maijfit bönfalle vij fördenskull allerunderdånigst, det Eders
Kongl. Maij:tt tächtes draga ett nådigt medlidande med
sina trogne undersåtare af Ridderskapet och Adelen och
nådigst efftergifva oss alle dhe effterrächningar, som på
oss kunde komma och till denna tijden äro oexeqverade;
män skulle någon emoth all förmodan uthan laga titel
1 Orden »uthan sin total ruin» äro i originalet uteslutna.
Bilagor.
449
hafva kommit till något godz, så böre eller kunna Ridderskapet
och Adelen intet begiära däri någon ändring eller
förskoning, uthan lämbna det uthi Kongl. Maij fitz nådigste
behag och mildheet, undandragandes vederbörande sig icke
eflfter sin ytterste förmågo och underdånige skylldigheet
giärna att upfylla till Kongl. Maij:tt och Cronan med godz
in natura den defecten eller bristen, som uthi kiöp eller
byten kan klarligen finnas, allenast oss den höga Kongl,
nåden kunde vederfaras, att vij för effterrächningarna blefvo
förskonte, hvilcket hoos oss samptelige skulle vara een
stoor lijsa och glädie, och att vij kunde få bespara det,
som dhe mäste af oss åhrligen på resor och andra omkåstningar,
så länge dessa besvär påstå, måste uthgifva och
depensera, det vij med större förnöijelsse skulle använda
till någon annan Eders Kongl. Maijfitz tiänst.
14.
För det andra så kiänner Ridderskapet och Adelen ett
mächta stort besvär ved dhe bytens jämkande, som äro med
Kongl. Maijfit ingångne een och annan tijd intill åhr 1680,att
man går ifrån Kongl, brefven och Cammar-Collegii uthrächningar,
och däremoth nu så långt efifteråth graveras Ridderskapet
och Adelen med dhe förmedlingar, som antingen
een och annan tijd äro för hvariehanda orsaker skull redan
bevilliade på dhe vederlagzgodzen, som Ridderskapet och
Adelen hafva updragit Kongl. Maijfit, eller och ännu här
effter, när skattläggningarna och ransackningarna äro öfverståndne,
kunna bevillias eller pröfvas böra skie, hvaremoth
Kongl. Maijfit allernådigst tächtes låta hoos sigh komma
i nådigt öfvervägande, att genom dhe forna besvärliga
tijders längd och hvariehanda olyckeliga händelser af krijg,
eld och vattn sampt processer med mehra intet allenast
dhe documenter och handlingar äro forkombne, som kunna
gifva uplyssning, huru byten och godzén voro beskaffade
på både sijdor den tijden byten skiedde, uthan och att
nogsampt vitterligit är, man och ännu af dageliga förfahrenheeten
seer, att godz genom hvariehanda händelser
på mycket kårt tijd kunne deterioreras till alle des lägenheeter,
huru mycket mehra på så många åhr, och att dhe
godz, som till Cronan kommit, intet med dhen flijt och
bekåstnad hafva häfdade och meliorerade varit som dhe,
Sv. Ridderslc. o. Adels riksd.-protXVI. 1697. 29
450
1697.
hvilcka privati innehafva och af Cronan bekommit, så att
nu mehra effter så långlige tijders förlopp och förändringar
af åboer, cronobetiente och annat nästan omöijeligit synes
att uthlehta och finna, huru med dhe byten och godzén
har varit beskaffat i dhe forne tijder, och hvarifrån bristen
rätteligen härrörer, undantagandes dhär underlaget intet
varit reent frälsse eller och intet fult finnes upgifvit af
privatis emoth det dhe af Cronan bekommit, ved hvilka
begge händelser Riddersbapet och Adelen finna sin underdånige
skylldigheet vara sådant Kongl. Maij:tt och Cronan
att upfylla, allenast dhet kunde få blifva ved Kongl, bref
och Cammar-Collegii uthrächningar uthan vijdare skattlägning
och effterrächning, hvarom vij allerunderdånigst
bedie uthi dhen ödmiuke tillförsichten, att Eders Kongl.
Maijfit lärer låta oss vinna een nådig bönhörelsse, som
dessa skattläggningar icke allenast äro Eders Kongl.
Maij:tt till omkåstnad, uthan och dhe på långa tijder intet
kunna värckställas, hvarigenom vår ringa egendom imedlertid
blifver uthi een olyckelig ovissheet, och effterrächningarna
alt mehr och mehr åhrligen ökas1 till vår total
undergång om icke Eders Kongl. Maijfitz nåd emellan
kommer.
15.
Det har een stoor dehl af Ridderskapet och Adelen
emellan åhr 1655 och 1680 genom byten, kiöp och förpantning
tillhandlat och förvärfvat sig een och annans fasta
frälssegodz, hvilcka nu giöres disputerliga och privati
komma till att mista, mången till sin yttersta skada, af
orsack att dhen, som sådana frälssegodz har bärt abalienerat,
befinnes vara Kongl. Maij:tt och Cronan skylldig
ersättning för bårtsålde donationsgodz, i hvilckas ställe
till folie af 1655 åhrs stadgas 9 § så stoor ränta hade bort
ikläda sig donations natur, och han således intet skulle
hafva macht at försällia eller afhända på något sätt sin
egendom, sedan Kongl. Maijfitz rätt var infallen. Nu är
väll intet uthan, att icke till föllie af 1655 åhrs stadga
een stor förvandling hade bort skie på slijke donatariers
godz, som sine donationer abalienerat, män så lefva Ridder
-
1 Orden »och effterrächningarna alt mehr och mehr åhrligen okas»
äro i originalet uteslutna.
Bilagor.
451
skåpet och Adelen uthi den underdånige förtröstan, att
där emoth uthi någon nådig åtancka kan komma, att dhe
intet äro orsaken, att den förvandlingen eller ombytningen
på godzens natur intet har påfölgdt, hafvandes dhe ifrån åhr
1655 ved hvar Rijkzdag yrkiat och begiärat, att den åhr
1655 bevilliade reductionen skulle blifva exeqverad. Imedlertid
så har det varit för een privat omöijeligit att kunna
vetha, hvad godz som på detta sättet kunde eller borde
graveras, särdeles som uthi bemälte stadgas 9 § står med
klara ord infördt, att een sådan förvandling bör skie i
rättan tijd, och sådana godz i Kongl. Maijfitz och Cronones
jordeböcker upföres för donationsgodz och icke på
arfzrätt, dem dhe och ifrån stadgans dato skulle äga som
conditionerade godz; uppå sådana omständigheeter hafva
privati giort sig säckra, hvilcket och har beveekt högstsahl.
Hans Kongl. Maijfit att icke allenast genom des nådige
resolution förklara angående Stoora Commissionens
domar, att ehuruvähl Kongl. Maijfitz höga rätt kunde vara
påtald åhr 1672 och 1675, så skulle dock Kongl. Maijfitz
prseference intet gå längre tillbakars än till åhr 1680,
uthan och att Hans Kongl. Maijfit medelst een annan des
resolution af den 1 Octob. 1695 har giort een nådig förklaring
nästan i sådant måhl som detta, så att dhe, som
hafva till sig handlat några kiöpegodz af dhe donatarier, som
effter 1655 ahrs besluuth och stadga blifva Kongl. Maijfit
något skylldige, skulle vara i sin vällfångne egendomb
säkre, fastän donatarien intet vore sufficient at förnöja
Kongl. Maijfit och Cronan sin skuld, hvartill högstsahl.
Hans Kongl. Maijfit tager och till skiähl, att den osky 11-  dige elliest skulle mycket lijda. Föruthan alt detta så
skulle häraf förorsakas ibland undersåtarne een större
osäkerheet om deras egendomb, än man än kan afsee, efftersom
detta är af den vidlöfftigheeten, som intet på lång
tijd kan uthredas och afgiöras, Kongl. Maijfit eij heller
däraf någon så stoor nytta kan tillväxa, som kan ersättia
den skada undersåtarne imedlertid skulle taga genom
osäkerheeten i deres egendom; uthi Eders Kongl. Maijfitz
nådh hemställa vij alt därföre allerunderdånigst att ertee
sina trogna undersåtare häri een nådig lindring.
452
1697.
16.
Dhet har och förorsakat Ridderskapet och Adelen
mycket osäkerheet om deras ringa öfrige frälsse, dhe gravationer,
som härflyta af det gambla frälssetz undersökiande
sampt kyrkio- och clöstergodzen med förbrutne och
saakfäls godzén, öfver hvilcka af Archivi gambla handlingar
och rächenskaper äro observationer uthsöckte och
formerade ifrån dhe äldste tijderne, hvarom Ridderskapet
och Adelen nästan omöijeligen till uplyssning kunna anskaffa
några bevijss och documenter, medan uthi så långliga
tijders förlopp skriffterna kunna vara förkombne och
vederböranderne uthur händerna genom allehanda tillfällen,
såsom krijg, eld, vattn, betiente, arfskifften, dödzfall med
mehra, kunnandes man esomåfftast väll vijsa sitt laga fång
till samma godz ifrån andre private personer män ringa eller
ingen kundskap, huru dhe godzén äro råkade i dhe förra
possessorers händer, eller om och huru dhe ifrån Cronan
måge vara kombne, varandes och allmänt bekant, huru
noga uthi dhe forna tijder alt ifrån Kånung Gustaff den
förstes tijd, glorvördigst i åminnelse, alt intill 1655 om
slijke godz och Cronones rätt är undersöckt och ransackat
vordet, så att om possessorerna dhe tijderna intet hade
med giltige documenter och skiähl kunnat be vijsa deras
rätt till dhe samma godzén, så hade dhe eij blifvit lämbnade
uthi dheras händer; sedan och är dhe gamble annotationers
och rächenskapers richtigheet uthi Archivo mycket
osäker blefven genom dhe förflutna långeliga och svåra
tijder. I anseende af hvilcket Hans Maij:tt Kånung Carl
Gustaf, glorvördigst i åminnelsse, uthi den 2:dra puncten
af 1655 åhrs stadga dhe nådige expressioner har låtit införa,
nembligen: äre järnh vähl i nåder tillfrijdz och vehla
nådigst, att dhen skall närmare vara, som i possession
sitter, däri att blifva, än att någon annan honom å våra
vägnar där ifrån att uthträngia, med mindre honom något
olaga fång klarligen och rättmätigt kan öfvertygas etc.,
så att man altijd uthi ovissa och mörka saaker har gått
den lindrigaste vägen. Dragandes fördenskull till Eders
Kongl. Maij:ttz mildheet vij den underdånigste tillförsichten,
det Eders Kongl. Maij:tt tächtes ved sådana olyckeliga
händelser, att documenterne äre förkombne, eller
Bilagor.
453
och att man genom laga fång ifrån andra private personer
har kommit till sådana godz, låta Ridderskapet och Adelen
dhen höga Kongl, nåden vederfahras, att man då dhem
ograverad må få behålla eller och åthminstone under lösen
för deras rätta värde, fast än fångesmannen intet förmåhr
dess rätt fulltyga eller och godzén inlösa. Hvilcket Ridderskapet
och Adelen anseer allenast för een särdeles högstbeprijsslig
Kongl. Maij:ttz nåd, som i så måtto des höga
rätt af misskundsamheet efftergifver.
17.
Såsom frälssebönderna uthi dessa svåra missväxtzåhren
mycket besväras med det, att dhe in natui’a måste
uthgöra tijonden, hvarigenom hemmanen, som stå lijka
med crono uthi knechte- och båtzmanshållet och des uthan
giöra till Eders Kongl. Maij:tt anseenliga åhrliga uthlagor,
måste enteligen falla i ödesmåhl Eders Kongl.
Maijrtt så vähl som frälssemannen till skada, fördenskull
är vår allerunderdånigste bön, det Eders Kongl. Maijrtt
tächtes effterlåta dhem att niuta i detta måhlet samma
nåd som cronobönderna, medan frälsseböndernas vilkår äro
mycket svaga, och dhe elliest måste gå under, om icke
Eders Kongl. Maijrtt dem och låter någon Kongl, nådh
vederfaras.
18.
Eders Kongl. Maijrttz trogne undersåtare af Ridderskapet
och Adelen, som interessera uthi dhe skiepp och
fahrkåstar, hvilcka uthi varande krijg emellan dhe allierade
och Franckrijket äre emoth all neutralitetz rätt och
foruthan något deras förvållande blefne dem våldsambligen
fråntagne, erkiänna med allerunderdånigste vördnad och
tacksäjelsse den nådigste försårg, som Eders Kongl. Maijrtt
allernådigst hafft för deres satisfaction, yttermehre allerunderdånigst
supplicerandes om Kongl. Maijrttz vijdare
nådigste och mächtige bijstånd till deras reparation och
skadeståndz värkelige erhållande, hälst emedan dhe, uppå
Kongl. Maijrttz och des Commercie-Collegii åthskillige publicerade
bref och försäckringar att uthan anseende till
någon fahra eller fruchtan fortsättia commercien, hafva
454
1697.
villigt och oförtrutit vågat däruthinnan deras fattiga egendom,
alt uthi det underdånigste håppet att niuta Kongl.
Maij:ttz mächtige beskydd emoth hvariehanda öfvervåld
och egenvillige oförrätter, som dem därvid bemöta eller
hända kunnat; och som den högste Guden har nu så vällsignat
Kongl. Maij:ttz antagne mediationsvärk, att medelst
det samma freden emellan alle strijdige parter är nu åtherbracht
till Kongl. Maij:ttz odödelige beröm, så giöra ofvanbemälte
Kongl. Maij:ttz trogne undersåtare af Ridder -  skapet och Adelen sig det underdånigste både tanckan och
håppet, det hvarcken Kongl. Maij:ttz nådigste försorg för
des trogne undersåtares beskydd, eij heller Kongl. Maij:tts
egen högkongl. beröm, som genom des konungzliga macht
och myndigheet förmått återbringa dem strijdandom freden,
lärer kunna ansee eller tillåta att lembna slijka sine
fattige och i så måtto förtrychte och föruthan brått och
skuld blått genom andres egenvillige öfvervåld ruinerade
undersåtare tröst- och hielplöse, hemställandes dhe fördenskull
uthi diupeste underdånigheet uthi Eders Kongl. Maij:ttz
nådigste behag, på hvad sätt dhe måge kunna häruthinnan
märkeligen blifva hulpne och uprättade, hvarigenom dhe,
som dhen Svenska handelen förstöra vehlat, må blifva betagit
att få förhäfva sig däruthöfver att hafva så egenvilligen
och uthan försyn richtat och förkåfrat sig med
Kongl. Maijrttz undersåtares så märkeliga skada och förlust.
19.
Boos Eders Kongl. Maijrtt nederläggia Ridderskapet
och Adelen ifrån Skåne följande deres allerunderdånigste
ansöckningar, nembligen: 1. Såsom Kongl. Maijrtt och Cronall
har mångestädes i provincien uthi byerne samfält
egendom med Adelen, och Kongl. Maij:tt har uppå någras
berättelsse för någon tijd sedan förbudi t frälssemannen på
sådana ägor att jaga, altså bedie dhe underdånigst, det
Eders Kongl. Maijrtt allernådigst tächtes dem förunna
deres uhrgambla rättigheet, så att dhem måtte lämbnas
fritt på sådana samfälte byars ägor att jaga.
2. Det har Adelen uthi Skåne i dhe Danske konungars
tijd förvärfvat sig af Cronan Danmarck någre kiöpegodz,
dhem dhe i dhe förra tijder hafva kiöpt intet effter räntan
Bilagor.
455
uthan effter det i landet brukeliga sättet, nembligen hartkorn,
hvar med och under all härligheet och commodité, ehvad
nampn det hafva må, är vordet inbegrijpit och rächnat, varandes
dhe godz så dyrt betahlte, att ägarne åhrligen intet hafva
åffta mehr än 3 eller 4 procento af sitt capital, och skulle
dhe än afstå dhe okiöpte räntorne, så blefve deras capital
så gådt som ofruchtbart, och dhe föga någon ränta af godzén
hade; des uthan så äro störste dehlén af dessa hemman,
hvarpå man nu vill berächna dhe okiöpte räntorne,
lagde till uthsochne, där dhe tillförende varit insochne
godz, så att Eders Kongl. Maijrtt däraf niuter sin skatt,
varandes dhe extraordinarie räntorne i dhe Danske tijder
mycket ringa, och gafz då eij mehr än 1 eller 2 Rdr af
1 hemman och det eij heller åhrligen, och därföre betahltes
hartkornet så mycket dyrare. Fördenskull bönfalla
dhe allerunderdånigst, det Eders Kongl. Maijrtt i nåder
tächtes dem för dessa okiöpte räntors clarerande förskona,
hälst som dhe godzén där i ohrten äro af een hehl annan
beskaffenheet än dhe uthi Sverige, och är det så mycket
olyckeligare för dem, som dhe hoos sine hemuhlsmän i
Danmark ingen regress få, uthan när dhe söckia dhem, så
blifva dhe snöpligen afvijste, beropandes dhe sig på fredzfördragen,
som förklara, att godzén i Skåne skohla blifva
orörde i det stånd, som dhe voro, då dhe kommo under Sverige,
och derföre är hoos dem intet hemulande att förvänta.
3. Uppå dhe besvär, som äre giorde på dheras
frälssegodz, hafva dhe väll genom vidimerade extracter,
tagne uthur det Kongl. Danske Cantzeliet, vijst een dehl
af deras godz varit gammalt frälsse, män så äre samma
extracter intet för fulla skiähl erkiände, uthan hemmanen
lagde under arrest, och possessorerne pålagt att framvijsa
och förskaffa fullkombne bref och inga extracter, det dhe
och giärna skulle giöra, män som den provincien genom
så åthskillige krig har varit underkastad så stoora fienteligheeter
och så åffta blifvit uthplundrad och förstörd,
hvarigenom bref och documenter äre vordne förbrände, förskingrade
och hehlt förlorade, så att dhet är hehlt omöijeligit
att kunna bringa ved handen sådana skiähl, som nu
påfordras, uthan hvar och een tryggiar sig ved sin långe
häfd, och att godzén varit öfver 100 åhr i såmblige familiers
possession, altdärföre lefva dhe uthi dhen under
-
456
1697.
dånigste tillförsichten ved så beskaffade omständigheeter
genom Eders Kongl. Maijrttz mildheet att få blifva utbi
sin gambla possession orubbade, med mindre Eders Kongl.
Maij:ttz betiänte kunna klarligen vijsa, på hvad sätt Eders
Kongl. Maij:ttz höga rätt därvedh kan versera.
20.
Inför Eders Kongl. Maij:ttz höga thron nedfaller
samptelige Ridderskapet och Adelen af Bahuus lähn, allerunderdånigst
bediandes Eders Kongl. Maijrtt tächtes med
nåder förnimma, at den Norske Adelen i förmågo af Kånung
Christian den 4:des uthgifne privilegier, daterat den
18 Julii 1646, häfver hafft frijheet att tillhandla sigofrije
godz eller skattehemman och dem som frije och frälsse besittia,
doch där någon effter den dagen framgeent sig slijk
acqvisition ville förskaffa, skulle han därpå först erhålla
höga öfverheetens tillstånd, hvilcka förmåhner Kånung
Frederich den 3:die åhr 1648 den 31 Aug. och åhr 1649
den 1 Januarij häfver behagat confirmera. Och som genom
fredzfördraget af åhr 1660 blef förafskiedat och effterlåtit
både adel och oädel sampt andre ståndzpersoner i Bahuus
lähn att oturberad få behålla deras godz, som dem antingen
vid arff, kiöp och byte eller pant för kriget häfver
tillhört, som och att dhe måge niuta deras förra därpå
undfångne privilegier aldeles till godo och in statu quo,
när landet och provincien med des jordebook till Hans
Maij:tt och Sveriges Crono blef öfvergifven, hvilcken frijheet
dhe i Norje ännu niuta, ty häfver een god dehl Svensk
adell varit i den mening, att dhe på sådane till Hans Maij:ttz
beröm och rijkzsens bästa uprättade pacta publica, deras
privat af handlingar kunnat säkert fundera och därjämpte
lefva Eders Kongl. Maij:tt till nådigt behag, där man kunde
sig tillhandla dhe godzén, som Norske Adelen i bemälte
province besitter, och dem aldeles uthkiöpa, men måste nu
beklaga, att af sådana kiöpte frälssegodz dem ett anseenligit
är frångångit, varandes dhe medelst reduction indragne
från frälsse till skatte, där man doch i ali underdånigheet
förmodat sådane godz skohlat varit för gravation
frija, hvarom vij uthi underdånigheet giort oss så mycket
mehra säkra, som Eders Kongl. Maijrtt genom des aller
-
Bilagor.
457
nådigste resolution, daterat den 20 Sept. anno 1694, förklarat,
att dhe godz, som vore kiöpte ifrån skatte till
frälsse sedan Bahuus lähn kom under Sverige, intet skulle
anses som frälsse, hvaraf vij giort oss den conclusion, att
dhe, som vore tillförende kiöpte, till folie af pacterne skulle
ansees som frälsse, men som Kongl. Reductions-Commissionen
intet således vill förstå högstbemälte Eders Kongl.
Maijrttz resolution, så bedie dhe allerunderdånigst, det Eders
Kongl. Maijrtt tächtes häröfver meddehla dem sin nådiga
förklaring och lembna dhem slijke för fredzslutet kiöpte
godz ograverade.
Dessa våra underdånige ansökningar, som till een
god dehl angå all vår timmelige vallfärd, bedia vij uthi
diupaste ödmiukheet, det Eders Kongl. Maijrtt med all
Kongl, nådh tächtes uptaga och hugna oss i vårt mycket
slätta tillstånd med een nådig bönhörelsse, så att Eders
Kongl. Maijrttz trogne Ridderskap och Adell med glädie
kunde skillias åth och ända denne Rijkzdagen, hvilcken
lycksahligheet vij med all underdånig vördnad skohlom
erkiänna, och till vår död förblifva
Eders Kongl. Maijrttz
Allraunderdånigste och troplichtigste
tienare och undersåtare
På Ridderskapet och Adelens
vägnar
N. Gripenhielm,
för tijden Landtmarschalck.
458
1697.
Bil. 13.1
Adelns supplik angående privilegiernas konfirmation.
Stoormächtigste, allernådigste Kånung.
Hvad hugnad och innerlig hiärtans glädie det har
varit för Eders Kongl. Maij:ttz trogna undersåtare oss af
Ridderskapet och Adelen, att ved denna vår sammankombst
dhen stoora lycksaligheeten är oss och samptel. Sveriges
rijkes inbyggiare vederfahren, att Eders Kongl. Maij:tt
har nådigst vehlat med Gfudz dhen alldrahögstes hiälp och
bijstånd sielf sig antaga och tillträda sitt arfrijkes styrelsse,
kunna vij intet nogsampt betyga, uthan förmoda
underdånigst, det Eders Kongl. Maij:tt af alt har förspordt
och sedt den frögd och förnöijelsse, som hoos Eders Kongl.
Maij:ttz trogna Ridderskap och Adell sampt- och synnerligen
däröfver har varit, hvartill vij så mycken större
orsaak håfve, som vij af alt funnit, att Grud särdeles har
vehlat befrämia detta värket och ingifva Eders Kongl.
Maij:tt dhe för des rijkes och trogne undersåtares vählfärd
högst lyckelige tankar, hvarföre vij och af ett innerligit
och trogit hiärta önska, att Grud dhen alldrahögste,
som nu har tillskyndat oss een så stoor och högstönskelig
glädie, ville och förläna Eders Kongl. Maij:tt sin vällsignelsse
till ett christeligit, rättrådigt och lyckeligit regemente,
och att Eders Kongl. Maij:tt uthi många åhr måtte
förträda och bekläda sin konungzliga thron och säthe, sig
till odödeligit låf och beröm sampt sina trogna undersåtare
till vählgång och lycksaligheet. Och emedan ved
sådana tillfällen Ridderskapet och Adelen altijd pläga
1 Prot. sid. 235, 236, not. 242. •— Original, som åtcrlemnades till
adeln med följande påtecknade resolution:
Såsom uthi Kidderskapetz och Adelens erholina privilegier mycket är
blefvit ändrat sedan åhr 1680, så kunna dhesamma af Kongl. M:t intet
confirmeras sådane som de då voro, uthan måste dhe först komma under
närmare öfverseende, hvartill emedan tijdh fodras, så lährer sådan confirmation
för dhenne gången intet kunna meddeelas. Stockholm den 11
Decembr. anno 1697.
CAROLUS.
Bilagor.
459
hafva den nåden att blifva hugnade med stadfåstelsse af
dheras privilegier, som dhe genom sin tro- och tapperheet
sampt giorde trogna tienster af forna Sveriges Kånungar
hafva förvärfvat, så giöre och vij oss den underdånige och
visse förtröstan, hvarom vij och allerunderdånigst bedie,
det Eders Kongl. Maij:tt som een mild och rättrådig Kånung
icke mindre än Eders Kongl. Maij:ttz konungzliga
förfäder och antecessorer hvar effter annan så väll som
Eders Kongl. Maij:ttz högstsahl. Hr fader allernådigst
tächtes till vårt ståndz uprättelse och conservation oss
med sin Kongl, confirmation och stadfästelse öfver våra
privilegier benåda, hvilcken höga Kongl, nåd vij och våra
efterkommande alldrig skohlom underlåta med all underdånig
vördnad och tacksamheet att erkiänna och beprijsa;
och som vårt ståndz högsta beröm består uthi troo och
kiärleek till sin nådigste öfverheet, så skohla vij icke
mindre än våra förfäder effter vår underdånige skylldigheet
altijd det vijsa emoth Eders Kongl. Maij:tt och där
hoos för Eders Kongl. Maijitt håfve ospardt vallfärd, lijff
och blodh, därigenom till att icke allenast kunna vijdare
giöra oss värde af Eders Kongl. Maij:ttz höga nåd, uthan
och till att betyga för heela världen, med hvad troheet
och vördnad vij äro och in till vår dödzstund oförandeligen
förblifva
Eders Kongl. Maij:tts
allraunderdånigste och troplichtigste
tienare och undersåtare
På Ridderskapet och Adelens
vägnar
N. (xRIPENHIELM,
för tijden Landtmarskalk.
460
1697.
Bil. 14.1
Adelns supplik angående konfirmation på förläningar.
Stoormächtigste, allernådigste Kånung.
Den underdåniga tankan samptel. Eders Kongl.
Maij:ttz trogna undersåtare, män särdeles Ridderskapet ock
Adeln uti våra sinnen liafvom fattat sedan Eders Kongl.
Maij fitz lyckeliga tillträde till des arfrijkes styrelse at
niuta under Eders Kongl. Maijfiz milda ock rättrådiga
regemente all Kongl, nåd ock ynnest, gifver oss den underdåniga
förtröstan, at Eders Kongl. Maij:tt med all Kongl,
nåd varder uptagandes det, som vij kunna vara förorsakade
uti största underdånigket inför Eders Kongl. Maij:tt
at andraga. Det är vår yttersta ock underdåniga skyldigkeet
medk ett odödeligit keröm ock vördefull tacksäjelse
at ikogkomma dke många ock stoora välgiärningar,
som kögstsal. Hans Kongl. Maijfit uti sin regementztid
månde ertee sina trogna tiänare ock undersåtare, i det
kögstsal. Hans Kongl. Maij:tt i anseende antingen af en
ock annans af vårt stånd giorde trogna tiänster eller ock
för en dekls stoora nödk ock trångmåkl skull kar benådat
dem med några godz räntor på lifztid eller kvad flera
vilkor kögstsal. Hans Kongl. Maij:ttz nådiga bref kunna
innehålla; ock som effter kögstsal. Hans Kongl. Maij:tz
allmänne giorda förordningar dessa benådningar så vijda
komma at uphöra ock stanna ved sådana högstbedröfveliga
ändringar, som sig uti vårt k[ära] fädernesland medelst
kögstsal. Hans Kongl. Maij:tz dödeliga frånfälle kafver
tilldragit, at donatarierne äro skyldiga ved Kånungarnas
tillträde till regementet uti underdånigket at sökia confirmation
på dke undfångne Kongl, donationer, fördenskull
föranlåtes vij så väkl till underdånigst föllie af Kongl.
Maij:tz nådiga förordningar som effter den altid ved slijka
tillfällen brukade plägseden inför Eders Kongl. Maij:tt
1 Prof. 236, not. 242. — Original, som återlemnades till adeln med
följande påtecknade resolution:
Kl. M:t koller onödigt att meddela någon confirmation på slijke förläningar,
medan ingen dheruktinnan lährer dhem orooa, ntan dhe samma
förläningar uppå förr unfångne donationsbref oklandrat kunna besittia,
så länge K. M:t i nåder behagar dhetsamma att tillåta. Stockholm den
11 Decembr. 1697.
CAROLUS.
Bilagor.
461
at nederläggia een allerupderdänigst bön, det Eders Kongl.
Maijfit allernådigst täcktes dem af Ridderskapet ock Adeln,
som kögstsal. Hans Kongl. Maij:tt så försickteligen ock
mildeligen kar veklat ikogkomma med några förläkningar,
med sin köga Kongl, confirmation benåda ock än vijdare
dem uti deras donationer stadfästa, om hvilken köga Kongl,
nåd Ridderskapet ock Adeln giöra sig en allerunderdånigst
förhåppning. Män som det torde vara Eders Kongl. Maij:tt
altför trötsamt uti sina andra höga ock vicktiga regementzsaker
at blifva af kvar ock en donatario i synnerhet
med sådana ansökningar besvärad, dke mästa och af dem,
som med donationer af högstsal. Hans Kongl. Maij:tt blifvit
ihogkomne ock hugnade, lära vara antingen fattiga enkior,
gambla officerare och andra tårfftiga, som boo i landzorterne
långt ifrån håfvet ock för medellöshet intet mäckta
at giöra några långa resor och ansökningar, alt därföre för
det interesse, som vij böra kafva för dem, som äre af vårt
stånd ock kanskie sittia i stoor olägenhet på landet, så
fördriste vij oss uti underdånighet at hemställa Eders
Kongl. Maij:tt, ved den händelsen at Eders Kongl. Maij:tt
vill låta sin nådh emot dem påskina, om Eders Kongl.
Maijrtt skulle allernådigst behaga låta hvar Landzköfding
inkomma med en förteckning på dke donationer, som äre
uti hvars ock ens lähn samt hvad dke ränta, jämväl ock
med hvad vilkor dhe äre gifne, ock det alt till Eders
Kongl. Maijrtz nådigste confirmation, hvilket oförgripeligen
både vore på alt sätt den säkraste och kårttaste
vägen samt en stor lindring för dem, som äre af ringa
medel. Skolandes vij all nåd, som vårt stånd eller des
ledamöter vederfares, samt- och synnerligen med all underdånig
tacksamhet erkiänna ock intill vår dödh betyga
och vij sa, at vij äre
Eders Kongl. Maij:tz
allraunderdånigste ock troplichtigste
tienare ock undersåtare
På Ridderskapet ock Adelens vägnar
N. Gripenhielm,
för tijdeu Landtmarsckalk.
462
1697.
Bil. 15.1
Sveriges rikes Ständers beslut. Dat. Stockholm den 29
Nov. 1697.
Ar särskildt tryckt samt i Sti emmaus Riksdagars och mötens
beslut, del. III, sid. 2,122 o. f. Tvenne original finnas i Riksarkivet, af
hvilka det ena, det s. k. Adelns exemplar (på pergament med sigill i svarta
träkupor) har följande underskrifter:
HEDEVIG ELEONORA.
Bengt Oxenstierna. Ch. Gyllenstierna.
Fabian Wrede. N. Gyldenstolpe. Lars Wallenstedt.
Jahan Gabriel Stenbock. Lars Flemingh.
Hans Wachtmeister. N. Bielke. Axel Ståhlarm.
Carl Gyllenstierna. E. J. Dahlberg.
Didrich Wrangell. G. Falkenberg. Axel Wachtmeister.
J. Gyllenborg. J. Mellin.
N. Gripenhielm,
för tijden Landtmarschalk.
[Prima classis:]
Upå brarnas vägnar
Carl Wrangell. G. M. Lewenhaupt.
På De la gardiernas vegnar
Axel J. Lewenhaupt. Carl Axelson Sparre,
uppå oxcnstiernornas af Gref(?) Axels
slächt [vägnar].
Axel Sparre,
på gref Gabri[e]l Bengtzon
Oxenstiernas vägnar.
Frederic Steenbock.
C. L. Aschenberg.
Herman Flemingh.
C. O. Sperling.
') Prot. sid. 236.
Anders Torstenson.
G. Gs[on] Oxenstierna.
G. Douglas.
R. v. Lieven,
uppå Greff Cristoffer Gyllenstiernas
vegna.
Carl Casper Wrede.
Bilagor. 463
På min farbrors hans Exellens Gref
Carl Gyllenstiernas vägnar
Ludwich Gyllenstierna. Edvard Gyldenstolpe.
Å H:s Exc:tz Hr Kl. Rådets Gr.
Dahlbergz vägnar
Jöran Fleming. Carl Wrangell.
på Gref Axel Wachtmeisters vägnar På Gref Wallenstedts vägnar
C. Gyllenborg. Gustaf Cronhielm.
På Gref Carl Bondes vegnar
E. Gripenhielm. J. Gyllenborg
den yngre.
B. Johan Mellin.
Åke Oxenstierna. Bengt Horn. Nils Guldenstierna.
uppå Hr Carl Bååts vegnar
J. Spens. Carl E. Sparre. S. Ribbing.
på Knut Knutzon Kurckz vegnar
Knut Gs[on] Kurck. Herman Fleming.
Erich Gyllenstierna. Carl Gustave Soop.
Uppå Hrr Banerarnes vägnar
Christer Bonde. A. E. Gyllenstierna.
A. G. Leijonhufvud. Lars Kagg. Frederik Rosenhane.
Lago Meijendorff von Uxkull. B. Wachtmeister.
Lorentz Bellingkhaussen. Ludvig Vilhelm Taube.
Carl Mörner. Åke Ulfsparre. M. F. Wrangell.
A. Flemingh. Carl Gustaff Sperling.
Fabian Wrede Carlson. Berenhard de Lieven.
Johan Stake. Lorentz Creutz. GeorghWilhelmFleetwoodh.
Mauritz Posse. Axel Leijonskiöldh.
J. Reinhold v. Ungern Sternberg. C. Gripenhielm.
Åche Rålamb. Otto Mörner. R. J. Fersen.
A. Palbitzski. Hans Rålamb, Otto Vellingk.
i Herr Buchvalts ställe.
A. A. Mardefeld. H. Kruus. Reinholdt Rehbinder.
G. J. Taube. Jahan Siöbladh. H. H. Clerk.
B. GiildenhofF. Gustav Tunge!. J. Thegner.
E. Lovisin. Carol. M. Mellin. And. G. Lindehielm.
Mårten G. Lindehielm. Lars Eldstierna.
F. Fägerskiöldh. J. Fägerskiöldh.
Hugo Johan Hamilton. Hugo Hamilton.
464
1697.
Gr. Johan Maijdel. J. Bergenhielm.
Gustaf Adolph v. d. Osten H. Strömfelt.
genandt Säcken.
Johan Höghusen. A. Cronhiort. Knut Posse.
H. G. Strömfelt,
på Lilierotz vägnar.
Secunda classis:
C. M. Lilliehöök. Herman Fleming. Axel Lillie.
Johan Sparre. Gustaff Ulfsparre Johansson.
Erich Akeson Soop. Jean P. Bonde.
Christer Horn. Gustaff Carlsson. Harald Posse.
Bengdt Bibbing. Carl Hårdh. H. Falckenbergh.
uppå Jeddornes vängnar
K. Ch. Barnekov. Falch Valchendorph. S. Bosenstråle.
Christian Bilde. Carl Ehrensteen.
Clas Ekeblad. P. Bosenstråhle.
3:tia classis:
Lars Carplan. Johan Kruuse.
på Båckarnes vägnar
Gabriel Gyllenankar. Georgh W. Fleetwoodh.
Carl G. Gyllencreutz. Carl Sack. Gabriel Lilliehöök.
Jesper Cruus. Sven Kafle. G. Stierna.
Melchior Wernstedt. G. Gyllengrijp.
på Silfverhielm» vägnar
A. I. D. Schtitz.(?) C. M. Stuart. J. Silfversparre.
J. Gustav Drake. Johan Pauli. A. C. Silfversparre.
Gustaff Duwall. Harald Oxe. J. G. Falkenberg.
Pär Ulfsax. Ulrich Stake. Jacob Bagge.
Lars Hierta Person. Jacob Bure. Jacob Munck,
uppå papegojernes vägnar
Thure Hårdh. F. J. Crusbiörn.
Anders Magnus Eketrädh. Jacob Svarth.
Carl Erich S[vin]huffvudh. Nills Gyllensparre.
Nils Skytte. Johan Beuter. C. F. Hold.
Bilagor. 465
Erick Gethe. Carl G. Bosenstierna. Petter Forbus.
Carl Bottkirch. Otto Schulman. Hans Strick.
A. Grönberg. J. Dufva. E. G. Gyllenållon.
Johan Klingspor. Nils Dyckert. Bengt Lindh.
J. Utter Persson. Axell Anckarfiell.
Carl Starck. Jean Carlson Strömfelt. A.(?) Stårck.
Gustaf Anrep. Andreas Philp. And. Kosskull.
Carl Adolph Lillieström. Gustaf Pistol.
Gustaf Löfling. Nilss Hestsko. Pedher Gyllenax.
Gustaff Planting. And. G. Gylldenklou.
Carl G. Behnschiöldh. Hindrik Lil[i]ebi[e]lke. Carl G. Göös.
G. Bosensköld. Charles de Geer. G. F. Grissbach.
A. Patrick Thomson. Erich Hiulhammar.
John Carl Gärffält. Alexander Irvingh.
Jonas Orrhane. Joen Enhörningh. G. Pistolkors.
S. Jac. Bosenberg. G. F. von Schwalch. P. Leuhusen.
Harald Appelbom Andersson. Kugelfeldt.
Jahan Stiernflycht. A. Grubbe. Nils Lagerfeldt.
Jahan Wärnskiöldh. C. Magnus Delaval.
Anders Tornérefelt. E. Biörnbärgh. Fredrich Drake.
Carl Bosfelth. Gustav Blixencron. Nils Strömberg.
Jöran Dreffensiöldh. Pehr Sölfverlåås. Bengt Ekehielm.
H. G. Sass. Bengt Ekehielm. J.(?) Gyllensting.
Anders Bamsverdh. Nils Hilensköldt. Bertil Hufvudskåt.
G. von Weijdenhayn. Gustaf Landzbergh.
Axel von Sehar. Lorentz Clerk. A. Sparfeld.
G. Faltzburg. A. Dideron. Willjam Sinclaire.
Adolph G. Länck. Claes Bålamb Hanson, J. Nettervudh.
på Reutercrantz vägnar.
Z. Aminoff. H. J. Bidderhielm. W. Tranfeld.
C. Behr Johansson. Herman v. Schrove.
Jahan Stårkefälltt. Zacharias Sölfverbrand.
Johan C. Drakenhielm. G. Macklier. David Macklier.
Philip Friederich Bothlieb. A. Forbes. B. von Schröer.
J. Burghausen. W. P. Barclaij. And. B. von Nieroth.
Sv. Ridder sk. o. Adels riksd.-protXVI. 1697. 30
466 1697.
Gustaff Ranck. Anders Lagercrona. Nils Kanterhielm.
Carl Julius de la Chapelle. C. Rosenholm.
På Lillieschiolds vengnar
Carl von Numers. A. Dideron.
På Uttermarks vägnar
O. v. Bysingh. David Silvius. C. Rosenfeldt.
Johan G. Wulfklow. Jacob Burenskiöld. Johan Flygge.
A. Påfvenhielm. L. G. Styltenhielm.
Caspar Johann von Pegauberg. A. J. Kaulbars.
And. Cronberg. G. Palmstruck. N. Klingstedt.
C. G. Österling. Carl G. Palmquist. Ulfskiöld.
G. G. Appelmann. C. G. von Hirscheitt. Adolph Hilchen.
Carl Lud. v. Posth. Reinh. Brunnov. Bartholl Ruuth.
Uppå Karlströms vägnar
Bengt Rosenfeldt Ingolfson.1 Bengt G. Tigerhielm.
Nicodemus Tessin. Jah. Gyllenkrook. Adam Cronsehöld.
D:d Klöcker Ehrenstrahl. Johan Palmström.
M. Kanterberg. Paul Rudebeck. N. A. Hägerflycht.
Johan Ehrenschiöld Erichsson. Gustaf G. Erenkrona.
Jah. Gah. Gyllencrona. Jonas Rothoff.
A. von Brobergen. J. Lilliemarck. And. Fegerstierna.
H. G. Lilliestierna. A. Ehrenfeldt. S. Apelroot.
Dauid Ankarström. J. G. Schwanloodk. Anthon von Boij.
Alexander Cock. And. Gerner. P. Werning.
G. Heidenfeldt. Gabriel Gyllenstål. D. Gripenmark.
J. Cedercrantz. Johan Fredrich Berghman.
J. M. Lydinghielm. A. Sparfeltt. G. Tegenschiöldh.
J. Gripenberg. C. Piper. C. H. Grönhagen.
J. de Streitbach. Friedrich von Preutz.
Alexander Hummerhielm. Daniel Pheif.
Georg De Besche. Magnus Gabriel W illenssens.
Hans von Dellinghauss. Hinrich Falckenhielm.
Jahan Mannerberg. N. Diurclow. Robert Kinninmundt.
Georg Guthrie. Ludwich Specht. Carl Gustaf Frölich.
Hans Billingschöldh. E. Palmschiöldh.
1 Härefter är ett blad i manuskriptet bortskuret.
Bilagor. 467
Mag. Granatenhielm. S. G. v. Kothen. Carl J. Adlerfelt.
And. Wennerstedt. A. Schmidtberg. JohanWölffvenstierna.
J. Ehrenkrook. J. Silfwercrantz. Carl Guntherfelt.
H. Pistolskioldh. Carl Drakenschiöld. N. Gripendahl.
N. Grotenfelldt. N. Hammerhielm. O. Wallenstierna.
J. Bogman. Jöran Stiernhoff. Luedert Adlerschiöld.
P. Gisler. C. G. Witting. Samuel Fnhrubohm.
J. A. Lilliegreen. Gustaff Hammarhergh.
And. Billingberg. Peter Weinholtz.
N. Schönberg. Carl Schönberg. J. Adlerberg.
Olaus Cederström. Mårten Trotzig. Jacob Ruuth.
J. Hammarström. Ludvic Fahlström. P. Wetzler.
Johan Reutermarck. P. Mannerstedt.
Laurent Strokirch. A. Leijonstedt. Jah. Schmedeman.
A. v. Grooth. J. Widerholt von Weidenhofen.
S. Leijonmarck. Jean Starenskiöld.
Axel Ankarclou. G. Cronstedt. And. Ankarfelt.
N. Noordenhielm. Gustaf Lagerberg. Suen Silfuerbergh.
J. v. Palmenberg. . P. Gyllenhöök. J. Palmfelt.
På Nath. Elias Cederschiöldz vägnar
Jan Gabriel Tavasten. Carl Gulldenstedt.
Lars Leij ondahl. And. Wijnblad von Waltter.
Jahan Edelfält. Magnus Mörling. P. Schnack.
S. v. Fleissner. J. Sparrijn. J. Lagermarck.
And. Blommenschiöld. E. von Ehrenthal. Urban Hiärne.
E. J. von Meijerhelm. Johan Adlerborg. Hans Pahl.
O. Hogg. C. Broman. Pehr Fredenhielm.
A. Strömnehr. L. Stiernström. J. A. Lohreman.
Carl G. Leijonflycht. Johan v. Westphal. N. Klintenhielm.
Adam Krebs. P. Leijonsparre. Magnus Blix.
Sven Adlerstierna. Samuel Ehrenstedt. G. Wallrave.
Erick Simingschiöldh. J. von Scheffer. Tobias Westenhielm.
C. von Berco. O. v. Bysingh. E. Mannerburg.
Johan Lillienstedt. J. W. Polchow. And. Reuterholm.
Upå Godenhielm[s vägnar]
G. von Weijdenhem. J. Linnroth. Carl Adlerstedt.
468 1697.
Salomon Wes ter schöl dh. And. Westerschöldh.
Balthasar Ehrenstolpe. Salomon von Otter.
D. Lagerbohm. Joh. Spofvenhielm. J. v. Strokirch.
George Thomas von Berchner. P. Danckwardt.
H. J. Schmidt. E. Gyllenholm. Magnus Palmcrans.
E. Utterhielm. A. Stiernklo. W. A. Leijonstråhle.
Johan Stierneroos. Carl von Rudbeck. Gillis De Besche.
L. Schantz. Johannes Eding. H. Heerdhielm.
A. Mannerheim. J. Grubbenschöld. Johan Adlerclo.
G. Peringer Lilieblad. Abraham Swanskiöld.
C. P. Prytz. C. Tranhielm. C. Adlerfelt.
Johan Peringskiöld. Jahan Wattrang. Sam. Eenhielm.
Th. Blixenstierna. R. J. Gersdorf?.
Niclas Rappe. Schanman. Carl Iserhielm.
N. Girström. Emanuel De Besche. Conrad von Braun-Johan.
Jan Transchöldh. J. H. Nordschiöld.
Diedrich Granatenflycht. C. A. v. Buhrmann.
C. J. De la Yallée. P. Bromeen. Nils Flintsteen.
Hans Ehrenpreus. Gabr. Leijonstolpe.
S. Tranhielm. S. Stierneldh. Bengt Ridderfelt.
O. Gylenfeldt. Jesper E. Ehrencreutz. Jacob Falckencloo.
J. Kuhlehielm. S. Hasselbom. Jonas Stiernstolpe.
Bilagor.
469
Bil. 16.1
Vedh denna det höglåfl. Ridderskapetz och
Adelens sammankombst hafva vij för tijden varande
Riddarhuus-Directeurer intet vehlat underlåta
effter vahnligheeten att berätta det höglofl.
Ridderskapet och Adelen Ridderhuusetz närvarande
tillstånd sampt hvad det elliest i een
eller annan måtto kan angå.
1.
Det lärer det höglofl. Ridderskapet och Adelen väll
påminna sig af det, som ved dhe förra Richzdagarna är
passerat, sampt af våra då giorde berättelsser, huru såsom
vij håfve hafft det ändamåhlet att sättia een gång riddar -  huussaakerna uthi een tillbörlig richtigheet, hvartill vij
dhem och så mycket möijeligit varit hafva bracht, hafvandes
vij sedan sidsta Rijkzdag låtit liqvidera med een
och annan, som Riddarhuuset har hafft någon rächning
med, så att man intet veth af någon vidlyfftigheet uthom
den olycka och det besvär, som Riddarhuuset har hafft
och än har med för detta Fiscalen Lars Riddermarck, som
det höglofl. Ridderskapet och Adelen vähl veth, huru såsom
han af dhe under händer hafde medell har försatt till een
summa af 14,740 daler silfvermynt, om hvilckas betahlning
man har giordt sig sedan sidsta Rijkzdag all möda
och besvär, men medelst allahanda otillbörliga inventioner
har han, Riddermarck, icke allenast hindrat Riddarhuset,
att dhet intet kunnat inbringa mehr än något öfver 2,000
daler silfvermynt, uthan och jempte dhet att han grijpit
oss på mycket obetäncksampt sätt an, så har han Riddarhuset
dragit uthi så mycken förtreeteligheet och processer
så hoos domare som executorer, att dhet vore alt för vidlyftigt
det alt här att uprepetera, uthan der höglofl.
Ridderskapet och Adelen så behagar, så kan det uth
-
1 Prot. sid. 257. — Original.
470
1097.
skåttet, sorn öfver riddarhuussakerna blifver uthnämbdt,
låta sig dherom omständeligen underrätta, hvaröfver Riddarhuus-Fiscalen,
som dhe saker har hafft att beställa om,
har upsatt een uthförlig relation.
2.
Och som Riddarhuset har lång tijd häfftat uthi Bancqven
för ett anseenligit låhn, som ifrån åhr 1672 har fördt
med sig svårt interesse, så häfver man och resten af samma
skuld betahlt, så att Ridderhuuset har nu sin obligation
tillbakars.
3.
Såsom det högloft Ridderskapet och Adelen månde
ved sidsta Rijkzdag resolvera, att öfver alt det, som Riddarhusetanginge,
skulle formeras slutna böcker, så har och
Secreteraren Gyllenkrook först förfärdigat een hufvudbook
ifrån anno 1665 till åhr 1680 och sedan slutit een annan
hufvudbook ifrån anno 1680 till 1695, så att alla Riddarhuusetz
rächningar ähro i dhen richtigheet, som kan begiäras,
hvarmed alt vijdare kan effter handen continueras.
4.
Det har det högloft Ridderskapet och Adelen äfven
och ved senaste Rijkzdag varit af dhe tanckar, att Riddar -  huusplatzen emoth gatan och Munkebroon skulle bebyggias,
hvilcket man och vähl långe sedan hade skohlat
stält i värket, om man icke hafft någon consideration att
därtill angrijpa dhe eendaste och redbaraste medell, som
vore att tillgå, uthan heller tänckt först bringa in och
till rätta dhet, som uthestår, särdeles hoos Fiscalen Riddermark,
men så har Hans Excell. Kongl. Rådet och Öfverståthållaren
låtit påminna och tillseija ved Riddarhuuset,
att till underdånigst föllie af Hans Kongl. Maij:ttz aller -  nådigste förordning så tillätes intet att hafva här i staden
några trähuus eller det af bräden är bygdt, så att Riddarhuuset
oundvijkeligen lärer vara obligerad att bebyggia
dhen platzen; altså hemstelles högloft Ridderskapet och
Adelen, om nu i tillkommande sommar något skall byggias,
Bilagor.
471
eller om dher med skall dröjas till ett annat åhr, vill Gud,
emedan materialerne äro nu här något emoth vahnligheeten
dyrare och kostbarare.
5.
Uthaf Riddarhuusdebitorerne hafva några hoos oss
söckt att förskonas för interesset, som dhem varit påfördt,
ährbiudandes sig att clarera straxt capitalet; så ehuruvähl
dhe påster intet hafva varit af något särdeles värde, så
håfve vij dock intet kunnadt något af Riddarhuusetz egendomb
bårdtgifva uthan dhem så vijda villfarit, att man
har emothtagit capitalet, men med dhen condition att dhe
ved nästpåfölliande Rijkzdag skulle söckia dhet högl. Ridderskapet
och Adelen sielfva om efftergifft.
6.
Sidst hemställes det högl. Ridderskapet och Adelen
att resolvera öfver några af Secreteraren upsatte memorialer
angående några påster, som vij intet annars kunna
finna, än att dhe lära komma att afskrifvas, men vij intet
hafva kunnat emellan Rijkzdagarna till några sådana afskrifningar
resolvera. I det öfrige förblifve
Högvälborne Hr Landtmarskalcken
och samptel. dhet högl. Ridderskapetz och Adelens
tienstvillige
L. Wallenstedt.
Bengt Rosenhane. Knut Posse. J. Oliuekrans.
Stockholm den 2 Novemb. anno 1697.
472
1697.
Bil. 17.1
Uppå det höglåfl. Ridderskapetz och Adelens
begiäran håfve vij, sorn öfver riddarhuussakernes
öfverseende varit uthnämbde, oss företagit dhe
ährender, som det i een eller annan måtto kunde
angå, och tagit dertill först anledning af Hrr
Directeurernes till det högl. Ridderskapet och
Adelen ingifne memorial och sedan i det öfriga
giort oss underrättade om det, som elliest kunde
concernera Riddarhusetz vählfärd, hafvandes vij
derved stannat i föliande tanckar, som vij genom
detta hafva vehlat föredraga samptel. det höglåfl.
Ridderskapet och Adelen och lembna det i
deras vijdare behag och gåttfinnande.
1.
Och håfve vij icke mindre än samptel. Ridderskapet
och Adelen orsak på det högsta att ährkienna med all
tacksamheet den stoora möda, besvär och flijth, som Hrr
Riddarhuus-Directeurerne på alt sätt vijst och hafft ospard
för Riddarhuset, så att genom deras försårg icke allenast
Riddarhuusetz rächningar äro nu uthi tillbörlig richtigheet
och bättre ordning, än dhe någonsin tillförende varit,
uthan och att Riddarhusetz medell dehls stå uthi Låhnbancken
till ett vakert capital, hvaraf zedlen är oss upvijst,
dehls uthi Yexelbancken hvar stund att commendera,
när så godt finnes; alt derföre håfve vij tyckt, det Ridderskapet
och Adelen på sin sijda har orsak ved detta tillfället
att vijsa någon höfligheet och tacksamheet emoth dhem
igen, hvilcket kunde skie effter vahnligheten genom några
af det höglåfl. Ridderskapet och Adelen, som skulle på
ståndetz vägnar betyga först dhen obligation, som Ridderskapet
och Adelen har dem för deras hafde besvär som
och vijdare recommendera hoos dem Riddarhusetz vallfärd.
1 Prot. sid. 237—240, 260. — Original.
Bilagor.
473
2.
Såsom Riddarhuset har häfftat uthi Låhnbancken för
ett anseenligit låhn ifrån anno 1672, så hafva Hrr Directeurerne
sedan sidsta Rijkzdag betahlt den rest, som på
samma låhn åtherstådt, och således inlöst Riddarhusetz
obligation och afbördat den lasten.
O
O.
Yed senaste Rijkzdag månde Ridderskapet och Adelen
för gått finna, att öfver alt det, som Ridderskapet anginge,
skulle giöras richtige böcker och rächningar, hvilcket till
föllie Secreteraren Gyllenkrook har förfärdigat först een
book ifrån åhr 1665 till 1680 och sedan slutit een annan
vidlyfftig book ifrån åhr 1680 till 1695, hvilcka kunna
upvijsas, om det högl. Ridderskapet och Adelen så behagar,
hvaraf dhe lära finna alla saker i den richtigheet, som
kan begiäras, kunnandes man ved Riddarhuset alt vijdare
der med effter handen continuera.
5.
Uthaf det högl. Ridderskapet och Adelen hafva några
anhållit att slippa interesset, enär dhe betahlte capitalet,
som dhe för deras introduction uthfäst, hvilcket Hrr Directeurerne
intet vijdare hafva vehlat samtyckia till, än att
dhe effterlåtit dem att betahla det tillbudna capitalet, dåck
med dhe vilkåren att dhe hoos Ridderskapet och Adelen
sielfva skulle söckia om interessetz efftergifft. Ibland dhem
äro allenast folliande, som vij tyckt med skiähl kunna
hafva att åthniuta bemälte efftergifft, nembligen:
Hr Inspectoren Thomas Hackerschiöld i anseende till
des lijdna stoora skadår ved kruthbruket, varandes det
uplupne interesset några 80 daler silfver mynt, hvilcken
summa kunde afskrifvas, dock med den condition att han
betahlar straxt det än åtherstående capitalet, så vij da
han icke kan upvijsa qvittence.
Hr David Ankarström debiteras för några 40 daler
silfvermyntz interesse, men som han har gifvit till Riddarhuset
500 daler silfvermynt och hans fader 100 daler
474
1697.
silfvermynt, så lärer förmodeligen denna ringa summa
kunna honom efftergifvas.
Saki. Hr Hindrich Ehrenfels änckia beklagar icke
allenast sitt och dhe sinas slätta tillstånd, uthan och att
hennes sahl. man skall hafva giort anstalt om betahlningen
och penningarne värkeligen lefvereradt, fast dhe intet
äro kombne Riddarhuset till goda, eller hon der öfver kan
producera qvittens; fördenskull håfve vij fallit på dhe
tanckar, att hon förskones med interesset, enär hon betahlar
siefva capitalet.
6.
Uthom detta hafva Hrr Riddarhuus-Directeurerne upskutit
och remitterat till det högl. Ridderskapetz och Adelens
egit behag och uthslag några af Secreteraren upsatte
memorialer angående een dehl debitorer, som äro insolvendo,
dem vij oss företagit och befunnit dhem af fölliande
omständigheeter, nembligen:
1. Hr Bengt Trafwenfeltz arfvingar upvijsa
Hr Landzhöfdingens i ohrten attest, att
hoos dhem intet är att tillgå, varandes
deras ballance effter den sidste slutne
booken capital och interesse 161: 24: 16.
2. Att Hr Peder Nilson Ruthz arfvingar
äro insolvendo, intyges med fränne särskilta
attester, gifne af Hr Erich Ulfvenskiöld,
Häradzhöfdingen och Crono befallningzmannen
i ohrten, och är deras skuld 161: 24: 16.
3. Sammaledes är inkommit bevijss ifrån Hr
Landzhöfdingen och Cronones befallningzmannen
i ohrten, att effter sahl. Hr Sven
Hall äro hvarken arfvingar eller egen
domb
till finnandes för des balance till . 153: 2: 4.
4. Att hoos Hr Truls Kåses arfvingar intet
något är att tillgå, intygas med ett häradzbevijss,
och är deras skulld 124: 17: 11.
5. Äfven och har Hr Eeldtmarskalken ochGeneral-Gouverneuren
ifrån Ingermanland
giort den berättelssen, att sahl. Hr Tor
-
Bilagor.
475
sten Torwigges arfvingar äro aldeles fattige
att ährläggia dhe dhem påförde . . . 128: 20: —.
6. Sidst så är inlefvererad een attest, gifven
af tvänne adelssmän, att sahl. Hr
Jacob Pistohls arfvingar äro helt insolvendo
uthom dhe 2:ne bröder, som sina
andelar clarerat, varandes deras skuld . 165: 9: —•.
Summa 894: 31: 23.
Öfver hvilcka föregående påster vij intet annat kunnat
finna, än att dhe komma att afskrifvas som hehlt förlorade,
dock alt under det högl. Ridderskapetz och Adelens vijdare
behag.
7.
Ibland åfvantalde memorialer är och föredragit, huru
såsom Riddarhuset har för några af Riddarhuset uplänta
medell för långe tijder tillbakars att fordra hoos sahl. Hans
Excelkz Kongl. Rådet och Eeldtmarskalken högvälborne
Hr Gustaf Person Baner, Hans Excelkz Kongl. Rådet högvälborne
Hr Gustaf Kurk, sahl. välborne Hr Carl Siggesson
Rosendufva och välborne Hr Johan Bergenfelt, hvilckas
balancer tillhopa bestiga sig till 9,458 daler silfvermynt,
men består eendast af interesse på interesse, rächnat
effter Ridderskapetz resolution af åhr 1654, varandes
sielfva capitalet med des interesse simpelt räcknat
af alla betahlt och af een dehl mycket högt der uthöfver,
hvaröfver nu begiäres resolution, om dhe icke må
kunna afskrifvas, hvilcket vij och tyckia vara hehlt billigt
af dhe orsaker: 1. att capitalen äro betahlte med simpelt
interesse och Riddarhuset således intet har lijdit;
2. balancerne härröra eendast af interesse på interesse, som
vore mycket hårdt nu ved dessa tijder att fordra; 3:tio
så äro mäst alla dessa debitorer, så mycket oss vitterligit
är, insolvendo, så att dessa påster i det anseendet ochså
äro förlorade och så mycket snarare kunna afgå.
8.
Dhet anhåller uthi ödmiukheet een Riddarhuusbonde
på halfva hemmanet Finsta och Venge sochn, att honom
476
1697.
nådigst kunde bevillias någon efftergifft för åkren 1693
och 1695, emedan han då effter ingifvit tingzbevijss har
hafft ringa eller nästan altz ingen åhrsväxt, hvaraf han
kunnat betahla sina uthlagor. Nu som allmogens nödh
och älände i desse åhren har varit beklagelig och mehr än
stoor, så att hemmanen måste falla i ödesmåhl, om icke
åboerne niuta någon lindring, så torde det högloft. Ridderskapet
och Adelen vijsa den nåden för denne bonden och
samptyckia till efftergifft för honom till halfva räntan för
åhr 1693 och sammaledes för åhr 1695.
9.
Dhet har sahl. Secreteraren Hr Johan Ehrenhielm ved
des introduction uthlåfvat till Riddarhuset 100 daler silfvermynt,
hvarpå är rächnadt interesse till 125 daler silfvermynt
i afrächning; härpå har han anno 1694 den 14
December betahlt 100 daler silfvermynt, som är sielfva
capitalet, i den tanckan at blifva förskont för interesset,
hvilcket Hrr Directeurerne intet hafva af sig sielfve kunnat
resolvera till, men som han skall i sin lijfztijd hafva
hafft uthan någon ährkensel i många åhr besvär för Riddarhuset
så vähl dhen tijden han var i Kongl. Hofrätten
som sedan uthi Kongl. Maij:ttz Justitiee-Revision, så skulle
våra oförgrijpelige tanckar vara, att det höglofl. Ridderskapet
och Adelen till een ihogkommelse af den sahl. mannens
besvär kunde ehrtee dhen godheeten emoth hans effterlåtne
enckia och barn, att dhe blefvo för det uplupne
interesset ograverade.
10.
Yedh sidsta Richzdag månde Ridderskapet och Adelen
recommendera Hrr Directeurerne ved tijd och lägenheet
att låta bebygia den Riddarhuusplatzen, som är här ved
Munkebron och gatan, hvilcket dhe och hade gierna stält
i värket, och det så mycket mehr som Kongl. Maijittz nådiga
resolution är dem kungiord, att inga trä- eller brädehuus
tillåtas att vara i staden; men som dhe hafva hafft
consideration att dhertill angrijpa och [an]vända de eendaste
och redbaraste medell, som varit att tillgå, så hafva dhe
Bilagor.
477
dhermed dröjt och nu hemstella det högl. Ridderskapetz
och Adelens behag och resolution, när och huru det skall
byggias. Detta har gifvit oss anledning att öfverläggia,
på hvad sätt denna platz skulle blifva bebygd, och tyckt
att dhet vore för Riddarhuset både tienligast och nyttigast
för inkombsten skull, att allenast een våning blefve
hela platzen bårtåth uthförd med våhnhuus i begge hörnen
och bodar emellan, så blefve husetz prospect intet skadd
eller minskad, hvaröfver man kan rådgiöra med någon
Architect, och Riddarhuset ändå hade deraf een vacker
inkombst åhrligen att förvänta, kunnandes dhe i Växelbancken
stående medell dhertill först användas.
11.
Uppå Hr öfverstleutnant Nils Diurklos begiäran blef
ved sidsta Rijkzdag hans fordran af 544 daler silfvermynt
remitterad till Hrr Riddarhuus-Directeurerne att öfversees
och betahlas, hvilcken sedan böckerna äro vordne slutna
har blefvit förminskad till 199 daler 15 öre silfvermynt,
hvarmed han och låter sig åthnöja, anhållandes han allenast
nu att blifva förnögd för dessa 199 daler 15 öre silfvermynt,
hvilcket vij och intet annars kunna finna, än att
dhet är skiähligit, allenast att det lämbnas till Hrr Directeurerne,
hvilcka om hans betahlning effter vahnligheeten
lära giöra tillbörlig anstalt.
12.
Såsom dhen stoora Riddarhuussahlen så aldeles är
ofärdig till taak och gålf, hvarigenom det förorsakas, att
alt liudet förtages, och den således är något obeqväm till
Ridderskapetz och Adelens sammankombster, fördenskull
håfve vij tyckt det skulle lända Ridderskapet och Adelen
till heeder, att när medlen komma något mehr in, man då
lethe förfärdiga ett vackert steengålf och giöra ett gijpztaak,
som och på något tienligit sätt ordenenerade(l) om
classernas säthen, att dhe blefvo bygde som en amphitheater,
hvilcket kunde recommenderas Hrr RiddarhuusDirecteurerne,
att dhe, när så lägenheeten och medlen till
-
478
1697.
säde och effter inhämptad deras råd, som sig på architecturen
förstå, sådant ville låtha ställa i värket.
13.
Hvadh dhen olyckan vedkommer, som Riddarhuset har
råkat uthi medelst för detta Fiscalen Lars Riddermarkz
balance, som är på een så mycket anseenlig summa, så har
uthskåttet låtit sig omständeligen underrätta af den uthförliga
relationen, som Fiscalen Hylten har upsatt öfver
samma saak, hvaraf vij sedt och funnit, huru han, hans
hustru, syskon med flera, som däri concurrerat, hafva fördt
Riddarhuuset uthi så många processer och vidlyfftigheeter
så i Håffrätterne som inför Hans Kongl. Maij:tt sielf och
hoos Hrr executorerne, att det är på det högste att beklaga,
hvarigenom Riddarhuuset icke allenast är vordet
fatigerat med een hoop förtreetligheeter och fåfänga uthan
och har måst giöra allahanda omkåstnader på reesor och
rättegångzprocesser. Män så har Ridderskapet och Adelen
orsack att berömma Hrr Directeurerne, som ved detta hafva
hafft all möda ospard och låtit genom Fiscalen Hylten
drijfva med all flijt dessa processer och dhe däraf härflytande
besvär, varandes dhe saker enteligen så vijda
brachte, att man förmodeligen har med deth första däri
att väntta sluth. Män som gemenligen processer hafva
med sig den fataliteten, när man råkar för elackt fålck,
att dhe emoth förmodan kunna dragas mycket långt uth,
altså har uthskåttet varit omtänckt, på hvad sätt dhe
kunde bringas till ett skyndesampt sluuth, och tyckt intet
bättre medel därtill vara, än om Ridderskapet och Adelen
kunde erhålla den nåden hoos Hans Kongl. Maij:tt att få
ett nådigt mandatorial till alla Håffrätter, at dhe uthan
något uppehåll afgiöra dhe saker, som angå Riddarhuset.
För det öfriga är härved intet annat, än att man recommenderar
dessa saker uthi Hrr Directeurernes goda försårg.
14.
Det har Secreteraren välb. Hr Sven Leijonmarck inkommit
hoos uthskåttet med een supplique — som kan
upläsas om det högl. Ridderskapet och Adelen så tycker —
Bilagor.
479
uthi hvilken han föregifver sig vara af Fiscalen Riddermarck
bedragen att underskrifva een cautionsskrifft för heela hans
upbörd, den han dock aldrig effter afftahl och dhen först
upvijste skrifften har tänckt eller troot vara stäld så absolut,
uthan allenast innehålla en summa å 3,000 daler kopparmynt.
Des uthan tillbiuder han Ridderhuset dhe contracautioner,
som han häfver sig förskaffat, hvilcka han menar
vara Ridderhuset till större säkerheet än det Ridderhuset
kan hafva hoos honom att förvänta, medan hans egendomb
och är på ett och annat sätt graverad, anhållandes han
fördenskull att dhet höglåfl. Ridderskapet och Adelen ville
behiärta dhen olyckeliga och vådeliga händelsen han råkat
uthi och i anseende däraf sampt dhe flera andragne motiver
befrija honom för denne sin caution, hvartill som ett
christeligit värk uthskåttet för dheras dehlar vähl skulle
vara benägne, män som cautionsskriften är absolut, man
eij heller kan vetha, huruledes Hr Secreteraren Leijonmark
den kommit att underskrifva, Riddarhuuset ochså dher
igenom mycket skulle lijda, om det således skulle gå ifrån
sin rätt och förlora sina ringa medell, så har uthskåttet
funnit det betänckeligit och intet för Riddarhuset drägeligit;
doch på dhet han skulle ved denna sin olycka spöria
Ridderskapetz och Adelens benägenheet emoth honom, så
har uthskåttet i regard till dhe åfvanbemälte motiver
sampt flera orsaker vehlat föreslå, om icke Ridderskapet och
Adelen skulle villia efftergifva honom alt uplupit interesse
sedan åhr 1693, så vijda han för sin person intet förer
Ridderhuset uthi någon process och heller befordrar Ridderhuset
hvad hoos honom står till een skyndesamb betahlning.
15.
Det föregifver Öfver-Jägmästaren Hr Gustaf Hammarbärg,
att Landzhöfdingen högvälborne Hr Lars Eldstierna
skall ved hans introduction hafva på hans vägnar uthlåfvat
50 daler silfvermynt mehr än som han hafft af honom i
commission, anhållandes han alt därföre att befrijas för
dessa 50 daler silfvermynt med des interesse. Häruppå
har Hr Landzhöfdingen Eldstierna sig för några åhr sedan
förklarat, att han sådant alt så noga intet kan påminna
sig, doch betygar sig intet annat hafva dhäri giort än det
480
1697.
han hafft i fullmacht; fördenskull kan uthskåttet intet
finna någre skiähl, hvarföre att desse 50 daler silfvermynt
skulle efftergifvas, särdeles som det vorde förorsakandes
den conseqvencen, att alla dhe, som hafva brukat ved sine
inskrifningar fullmächtige, skulle då bruka denne exception.
16.
Hr Ryttm ästaren Magnus Willemsens anhåller genom
sin ingifne skrifft, att honom måtte eiftergifvas det uplupne
interesset på dhe 50 daler silfvermyntz förähring, som han
anno 1680 har inskrifvit, brukandes han sig till skiähl att
han han redan anno 1684 skall hafva betahlt till då varande
Fiscalen Riddermark sielfve capitalet uthan att
fordra på qvittens, i den tankan att alt skulle där med
vara richtigt; män som Landzhöfdingen högvälborne Hr
Åke Ulfsparre genom sitt bref till Riddarhuuset af åhr
1688 berättar, att Hr Ryttmestaren har uppå den då giorde
påminnelsen uthlåfvat att clarera sin skuld och ingen sådan
exception då giort, så har uthskåttet intet kunnat finna
skiähl, hvarföre att denne påsten skulle efftergifvas, så
vijda Ridderskapet och Adelen icke elliest ville häri hafva
för Hr Willemsens någon godheet.
17.
Sammaledes söker sahl. Hr Doktor Specktz änckia
Barbara Rosenvijk att blifva befrijad för det uplupna interesset,
brukandes hon det till skiähl att hon har för
några åhr sedan tillbudit att betahla sielfva capitalet, det
hon och sedermehra betahlt, sedan att hon alldrig vethat
där af, att interesse skulle berächnas, och sidst att hon är
een värnlöös, fattig gammal änckia. Huru vijda desse
hennes förebringande kunna hoos Ridderskapet och Adelen
giälla, det hemskiutes Ridderskapetz och Adelens egit
gåttfinnande.
18.
Hoos det låfl. Ridderskapet och Adelén anhåller vice
Ammiralen Hr Evert Taube att niuta efftergifft på dhet
interesse, som än åtherstår, hvarmed således är beskaffat,
Bilagor.
481
att Hr vice Ammiralen har anno 1681 gifvit till Hr Commissarien
Ehrenfelt obligation, män stäld på Ridderhuusetz
nampn, hvilken obligation för detta Fiscalen Riddermark
sedan har blifvit ägare uthaf, hafvandes han ibland annat
upgifvit till Riddarhuusetz betahlning denna obligation,
så att Riddarhuset intet vijdare är af den ägare, och således
intet tyckes kunna däraf något efftergifvas, uthan
att dhet må komma i afrächning på Riddermarckz ballance,
hvilcket lämbnes till det låfl. Ridderskapetz och
Adelens behag.
19.
Sidst så har nu varande Riddarhuus-Fiscalen Anders
Hylten genom en supplique uthi ödmiukheet anhållit, att
dhet höglåfl. Ridderskapet och Adelen gunstigast ville förunna
honom 100 daler silfvermyntz föröckning åhrligen på
hans löhn, så att han om åhret skulle som hans antecessorer
niuta 400 daler silfvermynt, så ehuruvähl då staten
först är vorden inrättad, 300 daler silfvermynt äre allenast
bestådde Fiscalen i åhrlig löhn, män sedermehra anno
1675 100 daler silfvermynt tillökta, dock lijkvähl som han
här ved sin tiänst vijst all flijt, och 300 daler silfvermynt
intet långt förslå att lefva uthaf om åhret i Stockholm,
så hemställes dhet höglåfl. Ridderskapet och Adelen, om
icke honom kunde bevillias 400 daler silfvermynt åhrlig
löhn, så länge dhe processer vara, som han häfver under
händer.
Flera angelägenheeter angående Riddarhuset har uthsbåttet
intet funnit nödiga att föredraga, i den förmodan
att dhet höglåfl. Ridderskapet och Adelen låter denna
deras förrättning sig i bäste måttan behaga. Stockholm
den 7 December 1697.
Frederic Steenbock. Carl C. Wrede. Clas Bonde.
H. Strömfelt. Sven Ribbing. Johan Stiernhöök.
Alexander Cock.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-protXVI. 1697.
31
482
1697.
Bil. 18.1
Emedan såsom det höglåfl. Ridderskapet och
Adelen genom des uthskått häfver låtit öfversee
riddarhuussakerna, hvaröfver dhe och hafva inkommit
med sin skriffteliga berättelsse och sitt
betänckiande, altså har det höglåfl. Ridderskapet
och Adelen det samma sig företagit och nödigt
funnit däröfver att fatta föliande sluth, nembligen:
1.
Först håfve vij orsak att betyga all skylldig tacksamheet
emoth Herrar Riddarhuus-Directeurerne, som på
alt sätt hafva vij st een så beröm melig försårg och flijt för
Riddarhuset, särdeles att dhe sedan senaste Rijkzdag enteligen
hafva afbördat Riddarhuuset dhen besvärliga skuld,
som det häfftat före uthi Lähnbancqven sedan åhr 1672,
som och att dhe låtit afsluta och förfärdiga richtiga böcker
öfver alt, som Riddarhuuset kan angå och varit oslutit
ifrån åhr 1665 till 1695, jämvähl och satt riddarhuusmedlen
dehls i Lähn- dehls i Vexelbancqven uthi tillbörlig
säkerheet, föruthan mycket annat som vij förspordt dem
hafva giort till Riddarhusetz bästa, hvaremoth vij altijd
skohla finnes dem till all skylldig tiänst igen.
2.
Uppå uthskåttetz giorde berättelsse och för dhe andragne
skiähl skull så afskrifves dhe påster, som underskrefne
debitorer balanceras före i riddarhuusböckerna,
nembligen Hans Excelkz Kongl. Rådet och Fäldtmarskalcken
högvälborne Hr Gustaf Person Baner, Hans
Excelkz Kongl. Rådet högvälborne Hr Gustaf Kurck, välborne
Hr Carl Siggeson Rosendufva, Hr Johan Trafven
-
1 Prot. sid. 243. — Original.
Bilagor.
483
felt, Hr Peder Nilson Ruth, Hr Sven Hall, Hr Johan
Ehrenhielm, Hr Truls Kåse, Hr Torsten Torvigge och Hr
Jacob Pistohl, Hr Ryttmästaren Willemsens, sahl. Hr
Doctor Spectz änckia så och Hr David Ankarström.
3.
För det tridie så bevillies Riddarhuusbonden på hemmanet
Finsta i Venge sochn efftergifft på halfva ränttan
för åhr 1693, sammaledes för åhr 1695.
4.
Såsom Hr Öfverst-Leutnanten Nils Diurklo har effter
erhållen liqvidation att fordra af Riddarhuuset 199 daler
15 öre silfvermynt, så remitteras han till Hrr RiddarhuusDirecteurérne
med det första att få sin betahlning.
5.
Hvad Riddarhuusplatzens på dhen sijdan åth gathan
och Munkebron bebyggiande vedkommer, så emedan man
ved denna vår sammankombst intet har kunnat få någon
dessein, hvareffter man har kunnat fatta någon viss resolution,
altså recommenderas det aldeles uthi Hrr Directeurernas
försårg, det dhe tächtes hafva för Riddarhuuset
dhen godheeten här öfver att inhämpta någon god
Architectz råd och förslag och sedan effter sitt gåttfinnande
ställa det i värket, när dhe finna det för Riddarhuuset
vara nyttigt och medlen så tillåta, doch att dhe i
Lähnbanco stående medell blifva orörde. Skulle och medlen
så tillsäija, så såge Ridderskapet giärna, att dhen
stoora Riddarhuussahlen någorledes förfärdigas ju förr ju
heller, så att golfvet blefve lagt med tiänlig steen, taaket
gijpsat, och bänckarna på något tiänligit sätt för classerna
ordonerade och stälte som een amphitheater eller huru
bäst kan pröfvas, öfver hvilcket alt Hrr Directeurerne behagade
rådgiöra med dhem, som dhe saker förstå.
6.
Såsom det är för Riddarhuuset een myckit angelägen
saak, att dhen balance, som för detta Fiscalen Lars Ridder
-
484
1697.
marck hälft ar före, må komma till richtigheet, altså recommenderas
den på det högsta hoos Hrr Directeurerne,
att den kunde komma till sluuth med det foderligaste som
giörligit är, och i fall dhe skulle finna, att det ginge än
något långt uth och långsampt ved rätterne eller executorerne,
så hemställa Ridderskapet och Adelen att söckia
hoos Hans Kongl. Maij:tt i underdånigheet uppå Ridderskapetz
vägnar ett nådigt mandatorial till alla Håffrätter
och executorer, att dhe nthan drögzmåhl bringa dessa
saker till sluth.
7.
Det har sahl. Hr Hindrich Ehrenfeltz änkia anhållit
att slippa det uplupne interesset, enär hon betahlar sielfva
capitalet, hvartill Ridderskapet och Adelen intet kan samptyckia,
så vijda att icke hon kan bevijsa sig hafva cederat
bonis effter sin sahl. man, eller att hon är af ringa medell,
ved hvilcka händelser hon förskonas med interesset, allenast
att hon erlägger sielfva capitalet.
8.
Såsom fembton stycken adelige familier, hvilcka af
Kongl. Maij:tt äro vordne med adelig skiöld och vapn
benådade för Rijkzdagens hastiga sluuth skull intet hafva
kunnat blifva immatriculerade, och dhe intet böra i sin
rätt lijda, altså anmoda Ridderskapet och Adelen Herrar
Directeurerne, det dem behagade taga sig den mödan uppå
och låta dem inskrifvas uthi matrickelen, sedan dhe först
bevijst sig hafva till folie af Kongl. Maij:ttz resolution
clarerat Vadstena Krijgzmanshuus och charta sigillata penningar
som och effter vahnligheten ihogkommit Riddarhuset.
9.
Sidst har Ridderskapet och Adelen bevilliat Fiscal en
Anders Hylten, att han åhrligen bekommer med detta åhr
1697 inclusive 100 daler silfvermynt tillökning på sin löhn
uthom staten, så att han åhrligen bekommer här effter och
så länge processerne vara fyrahundrade dahlér silfvermynt,
först 300 daler silfvermynt effter staten och sedan 100
Bilagor.
485
daler silfvermyntz påökning, doch att dhet intet skall
dragas af hans successorer till exempel. Stockholm den
13 Decembris åhr 1697.
På Ridderskapets och adelens vägnar
N. G-ripenhiklm,
för tijden Landtmarschalk.
Bil. 19.
Förteckning på öfriga originalprotokollet bifogade, men här
ej tryckta handlingar.1
1. Konung Karl XI:s testamente; dat. den 15 Aug.
1693. Original; sigillet bortfallet. (Prot. sid. 197).
2. Samme konungs förordnande för Bengt Oxenstierna,
Christopher Gyllenstierna, Fabian Wrede, Nils Gyldenstolpe
och Lars Wallenstedt att jämte enkedrottningen
vara riksförmyndare; dat. Stockholm den 16 Aug. 1693.
Afskrift, vidimerad af N. Gripenhielm, med påteckning:
»Upläsit för samptl. Ridderskapet och Adelen den 5 Novemb.
anno 1697.» (Prot. sid. 196.)
3. Kongl, bref till landtmarskalken angående adelns
deltagande i processionen vid konung Karl XI:s begrafning;
dat. Stockholm den 22 Nov. 1697. Original; bilagda
förteckningar saknas. (Prot. sid. 220).
4. Lista på dem, som anhålla att blifva benådade med
begrafningspenning. Afskrift, vidimerad den 11 Febr. 1698.
5. Två specifikationer på hjelpsökande. (Prot. sid.
236).
6. Tho. Hackerschiölds supplik angående efterskänkande
af en skuld till riddarhuset. Original. (Prot. sid.
237, 257).
1 Utom här uppräknade handlingar, som äro inbundna tillsammans
med protokollet, finnes ett särskildt häfte, innehållande dels handlingar,
som ligga till grund för adelns besvär, dels hjälpsökandes suppliker.
486
1697.
7. David Ankarströms supplik angående d:o. Original.
(Prot. sid. 238, 257).
8. Gustaff Hammarbergs supplik angående d:o. Original.
(Prot. sid. 240.)
9. Magnus Gabriel Willenssens’ supplik angående d:o.
Original. (Prot. sid. 240.)
10. Barbara Roosenweijcks, sal. doct. Spechts enkas
tvenne suppliker angående d:o. Originaler. (Prot. sid.
240, 258.)
11. Catharina Ebrencronas supplik angående d:o.
Original.
12. N. Diurclows skrifvelse till adelns deputerade
öfver riddarhusbesvären angående bans faders, kamreraren
Jacob Johanssons fordran hos riddarhuset. Original. (Prot.
sid. 239).
13. S. Leijonmarcks trenne suppliker angående befrielse
från en caution för f. d. fiskalen Riddermark. Originaler.
(Prot. sid. 239, 252.)
14. H. G. Lilliestiernas supplik angående d:o. Original.
15. Riddarhusfiskalen And. Hylteens supplik med anhållan
om lönetillökning. Original med påskrift: »prtes.
den 15 Nov. 1697». (Prot. sid. 240.)
16. Försvarskarlarnes vid riddarhuset supplik om någon
hjälp.
17. Utdrag ur ceremonielet vid hyllnings- och smörjelseakten.
18. Riddarhussekreteraren Gyllenkrooks memorial angående
riddarhusets utlånade medel; dat. Stockholm den
14 Juni 1696. Original jämte specifikationer.
19. Specifikation på riddarhusets i banken insatta
kontanta medel.
20. Kongl, resolution på adelns besvär; dat. Stockholm
den 26 Jan. 1698. Original. Tryckt i Stiernmans
Riksdagars och mötens beslut, III, sid. 2147 o. f.
Bilagor.
487
Handlingar angående introduktion och säte på riddarhuset.
21. Kongl, bref angående Samuel Engelcronas introduktion;
dat. Stockholm den 20 Nov. 1697. Original.
22. Fem reverser på introduktionsafgifternas erläggande,
utfärdade af Emanuel De Besche, J. F. von Heinen,
J. H. Nordschiöld, Werner von Rosenfeldt (för Siöstiernas
och Kuylenstiernas räkning) samt J. Stiernstolpe. Originaler.
(Prot. sid. 262.)
23. Clas Bondes af Stensholm protest å egna och sin
broder Carl Gustafs vägnar mot Johan Philip Bondes anspråk
på att vara caput familiae. Original med påskrift:
»Prses. den 7 Decemb. 1697». (Prot. sid. 235, 250, 251.)
24. Jean P. Bondes svar på Clas Bondes protest.
Original.
25. H. Schmidts memorial med klagan öfver att en
annan person blifvit introducerad med samma namn; dat.
Stockholm den 3 Dec. 1697. Original. (Prot. sid. 236, 263.)
26. Johan Fridrich Schmidts förklaring öfver H.
Schmidts klagomål; dat. Stockholm den 11 Dec. 1697.
Original.
27. Densammes supplik till Kongl. Maj:t med begäran
att få kalla sig von Schmidt. Vidimerad afskrift med påteckning
att detta bifölls den 11 Jan. 1699. (Jämf. prot.
sid. 263.)
