# ID: svediakorp-gov91
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1686--1689
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 151,191
# sentences: 5,623
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


SVERIGES
RIDDEESKAPS OCH ADELS
RIKSDAGS-PROTOKOLL
-FEMTONDE DELEN
1680, 1089
STOCKHOLM
KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER
1899
Innehållsförteckning.
Riksdagen i Stockholm 1686.
Sid.
Ridderskapets och adelns protokoll  1.
Protokoll i utskottet öfver »köldebrefven 119.
Bil. 1. Introdnktionslängd 123.
> 2. Matrikel 127.
> 3. Kongl. Maj:ts allmänna proposition 131.
> 4. Riddarhusdirektionens berättelse
139.
> 5. Förteckning på adelns ledamöter i sekreta utskottet . . . 142.
» 6. Kongl. Maj:ts sekreta proposition  >
> 7. Tvenne förslag angående medel till betalning af rikets gäld 164.
> 8. Adelns och krigsbefälets besvär 170.
> 9.. Sekreta utskottets resolution angående förpantningarna . . 188.
i 10. Sekreta ntskottets betänkande angående rikets gäld och
pantegodsen 190.
> 11. Utdrag ur adelns protokoll den 9 Oktober 1686 angående
pantegodsen  209.
> 12. Påminnelser angående pantegodsen 211.
> 13.. Kongl. Haj:ts proposition till adeln angående de oköpta rän
torna
och inlösen af gods på förbuden ort 221.
> 14. Adelns svar på denna proposition  222.
> 15. Påminnelser angående köpegodsen  227.
> 16. Ständernas svar på sekreta propositionen (inrikes ärenden) 230.
> 17. Ständernas supplik till Kongl. Maj:t angående lagens re
vision
241.
> 18. F. d. donatariers i Bremen och Yerden supplik till adeln
angående fjärdepartsräfsten  . . 245.
> 19. Utskottets till riddarhussakernas öfverseende betänkande 247.
> 20. Johan Heisigs projekt till ett genealogiskt verk  255.
> 21. Johan Perings memorial angående utarbetande af åtskilliga
historiska och genealogiska verk  256.
> 22. Adelns och krigsbefälets svar på Kongl. Maj:tB allmänna
proposition
259.
> 23. Adelns supplik med begäran om ett reglemente öfver köpe
nträkningarna
272.
IV
Bil. 24. Kongl. Maj:ts proposition till sekreta utskottet angående
köpenträkningarna  273.
> 25. Ständernas svar på denna proposition  274.
» 26. Adelns påminnelser angående köpenträkningarna  277.
> 27. Adelns supplik angående ersättningen för de oköpta räntorna 242.
> 28. Bankoutskottets betänkande  283.
> 29. Riddarhusfiskalen Wetterhamns memorial  284.
> 30. Adelns supplik om uppkörande af undersökningarna angå
ende
rustningar samt rå och rör  285.
> 31. Landtmarskalkens tal vid riksdagens afslutning  288.
> 32. Rikets ständers beslut. Underskrifter  293.
> 33. Förteckning på öfriga originalprotokollet bifogade, men här
ej tryckta handlingar 200.
Riksdagen i Stockholm 1689.
Ridderskapets och adelns protokoll  305.
Utskottsprotokoll 3(53,
Bil. 1. A. Introdnktionslängd  365.
> > B. Kungl, bref angående åtskilliga grefvars och friherrars
introduktion i Usta klassen  368.
> 2. Kongl. Majrts allmänna proposition  370.
> 3. Förteckning på adelns ledamöter i sekreta utskottet . . . 373.
> 4. Kongl. Maj:ts sekreta proposition (inrikes ärenden! .... 374.
> 5. Adelns och krigsbefälets besvär  399.
> 6. Adelns supplik angående uppliäfvunde af de kommissioner,
som icke röra kronogodsen och afräkningarnes afslntande 405.
» 7. Kongl. Maj:ts svar på föregående supplik  407.
> 8. Skrifvelse till landtmarskalken angående de s. k. skrifte
penningarne
408.
> 9. Ständernas svar på sekreta propositionen (inrikes ärenden) 410.
> 10. Adelns och krigsbefälets svar på Kongl. Maj:ts allmänna
proposition 416.
» 11. Utskottets öfver riddarhussakerna berättelse med bilagor
Lit. A—E  422.
> 12. Rikets ständers beslut. Underskrifter  435.
> 13. Förteckning på öfriga originalprotokollet bifogade, men bär
ej tryckta handlingar 441,
Originalhandskrifterna till Ridderskapets och Adelns
tokoll vid riksdagarna 1686 och 1689 äro inbundna i
tvenne band, som äfven innehålla bilagor. Några koncepter
och strödda handlingar, hörande till den förstnämnda
riksdagen, utgöra dessutom ett särskildt häfte. Båda protokollen
äro renskrifna.
Vid riksdagen 1686 delgafs hela den sekreta propositionen
åt stånden, och 1689 fingo de taga kännedom om
den del af sekreta propositionen, som rörde inrikes ärenden.
Dessa propositioner och ständernas därpå afgifna svar äro
därför här tryckta bland bilagorna.
Med anledning af 2:dra punkten i Kongl. Maj:ts allmänna
proposition vid 1686 års riksdag tillsatte adeln
den 15 Sept. ett utskott öfver »commercier och manufacturer»,
i hvilket sedermera äfven ledamöter af presterskapet
och borgerskapet deltogo. Detta utskotts protokoll, som
börjar den 23 Sept. och slutar den 6 Okt., är jämte åtskilliga
ganska vidlyftiga projekter och andra handlingar
förvaradt bland bilagorna till adelsprotokollet (jämf. här
nedan sid. 34—36, 56, 300).
Redaktionen är på uppdrag af Riddarhusdirektionen
ombesörjd af undertecknad.
Stockholm i Mars 1899.
Severin Bergh.
Anno 1686.
Den 10 September leth Hans Kongl. Maij:tt på vahnligit
sätt uthblåsa genom pukor och trumpeter Rijkzdagen,
då så väll som dagen effter Ridderskapet och Adelen
lätho deras nampn anteckna.
Den 11 September effter middagen voro samptl.
Ridderskapet och Adelen på Riddarliuuset församblade,
då Hoff-Cantzeleren välborne Hr Erich Lindskiöld sade
Ridderskapet och Adelen: Alldenstundh Hans Kongl. Maij:tt
har i nåder behagat vidh denne nu välberammade Rijkzdagen
att anförtro migh landtmarskalksembetet, så erkiänner
jag gierna så här, sorn jag och redan inför Hans
Maij:tt har giordt, min oförmögenheet till samme embetes
förrättande och har derföre i underdånigheet böönfallit
boos Hans Maij:tt intet een uthan åthskillige gångor, att
Hans Maij:tt täcktes kasta sine nådige tankar på någon
annan, som hade både bättre förståndh och större förmåga
till att uthföra ett så vichtigdt värk, hälst effter jag nu
någon tijdh bärt åth har funnit mig mehr krafftlöös än
förr till ett svårt och träget arbete för een förtretelig
svindell skull, som nästan heela sommaren öfver har plågat
mig och än offta så hårdt ansätter, att jag intet vet annat
än jag skall falla öfver ända. Och som en sådan olägenheet
illa skickar sig ved sådanne förrättningar, som jag nu
får om händer, så har jag och bedt någre mine vänner
frambära denne min uhrsäckt och intercedera för mig,
att jag måtte slippa; men som Hans Maij:tt intet har
vehlat reflectera derpå, utan blifvit vedh sin första nådige
resolution och i förgår skickat mig dess nådigste
kallelsebref och gifvit mig landtmarskalksstafven, så har
Sv. Riddersh. o. Adels rihsd.-protXV. 1686. 1
2
1686.
jag Hvarken kunnat eller dristat mig att invända något
emoth Hans Maij:ttz nådigste befallning och förordning;
och fördenskull näst det att jagh behr Gudh om nådh
och bijståndh till detta värkets lyckelige uthförande, så
behr jag och tiänstligen, att dhet högl. Ridderskapet och
Adelen täcktes haa dhen godheeten och secundera mig
herutinnan medh dheras goda rådh och underrättelser i
alt dhet, som förekommer, på dhet alt måtte kunna så
mycket bättre aflöpa och dhen framgång samt det uthslag
vinna, som kan lända Gudh till ähra, Kongl. Maij:tt till
tiänst och behag, fäderneslandet till gangn och goda och
detta högl. ståndet till nöijelse och förkåfring, hvartill
jag giärna af ett troget hjärta skall contribuera alt hvadh
jag både förstår och förmår, och recommenderar mig
imedlertijdh i Ridderskapets och Adelens vänskap och
benägenheet.
Hvaruppå Hr Landzhöfdingen Jacob Flemming på
Ridderskapets vägnar svarade, contesterandes dhet nöije
så väll heela ståndet som han för sin particulier häfver
af dhen lyckan, att Hans Kongl. Maij:tt behagat förordna
Hr Hoff-Cantzeleren till deras Landtmarskalk, medan dhe
samptel. nogsamt äro försäckrade om hans goda affection
och skola intet underlåta att gå honom som sig böhr tillhanda,
secunderandes honom i dess höga charge och importante
förrättningar.
Sedan Hr Landtmarskalken och Ridderskapet hade
sig nedsatt, frågade Hr Landtmarskalken, om Ridderskapet
och Adelen ville nu straxt förordna ett uthskått,
som öfversee deras skiöldebref och bevijs, som begiära
blifva introducerade, eller om man der medh skall dröija
till nästa sammankombst, emedan af förre rijkzdagsprotocollen
finnes dhet så åthskilligt vara skiedt.
Ridderskapet holt före dhet vara bäst, att dhet nu skier,
så kunna dhe intagas samma mårgon, som proposition skier.
Uthnembdes altså ett uthskått öfver skiöldebrefven:
l:a classis:
Hr Landzhöfd. Jacob Flem- Hr Landzhöfd. Duvall,
ming, Hr Landzhöfd. Lennart Rib
Hr
Landzhöfd. Dirich Wran- bingh.
gell,
September.
3
•Cai bldbölib •
Hr Öfverste Hård, Hr Öfverstel[ieuten.] Posse,
Hr Claes Bonde, Hr Carl Arfvedson.
3:a classis:
Hr Cammarrådh Lindhielm, Hr Ekeblad,
Hr Landzhöfd. Örnklo, Hr Öfverste Ramsvärd.
Hr Landtmarskalken påminte, att riddarhuusordningen
måtte effter vahnligheeten upläsas.
Ridderskapet holt dhet nu eij af nöden, bådhe för
dhet att i dag är påstdag, då hvar häfver något att giöra,
som och emedan dhen ähr tryckt och kan af hvar och
een läsas.
Hr Landtmarskalken proponerade, att dhet vohre
af nöden, att ett uthskått nämbdes, som går om måndag
up till at hälsa på Hans Kongl. Maijitt.
Detta upsköts till nästa sammankombst, som skier
om måndag klåckan 8, emedan Hr Landtmarskalken berättade,
att Hans Maijitt låtit förstå, att Ridderskapet
skall tillkommande måndag effter middagen kl. 3 få dhen
nåden att upvachta Hans Kongl. Maij:tt.
Uthskåttet öfver skiöldebrefven kommer fillhopa om
måndag klåckan 1.
Fiebat dimissio.
Den 13 September in pleno.
Hr Landtmarskalken sade sig hafva tält medh
Hans Kongl. Maijitt, när Ridderskapet skulle få dhen
nåden att hällsa på Hans Kongl. Maijitt, och bekommit
till svar, att Hans Maijitt vill väntta Ridderskapet till
sig klockan 3, då man och kunde upvachta Dheras Maij itter
Drottningarna, hvarföre kunde nu uthnämbnas dertill uthskått,
hvilket och skiedde.
lia classis:
Gref Gustav Leijonhufvud, Gref Gustav Oxenstierna,
Hr Gen.Major Rebinder, Hr Gen.Leutn. Lichtone,
Gref Axel Lillie, Hr Axel Leijonhufvud,
Hr Thure Bielcke, Hr Öfverste Evert Horn,
Hr General Mortaigne, Hr Gouvern. Gyllenstierna,
Hr Landzhöfd. Krus, Hr Öfverste Fersen.
Hr öfverste Taube,
4
1686.
2:a classis:
Hr Landzhöfd. Gabi'. Fale- Hr Gustav Jahanson Hakenberg,
sparre,
Hr Gouverneuren Ribbing, Hr Natt och Hagh,
Hr Landzhöfd. Stålarm, Hr Bonde,
Hr Öfverste Hårdh, Hr Horn,
Hr Carl Arfvedson.
3:a classis:
Hr Öfverste Ramsvärd, Hr Öfverste Skytte,
Hr Ekeblad, Hr Envoyé Lillieroth,
Hr Öfverste Stålhammar, Hr Öfverste Cronhiort,
Hr Landzhöfd. Siöblad, Hr Cammarråd Gyllenborg,
Hr Öfverstel[ieutenant] Fä- Hr Öfverste Sparfvenfelt,
gerskiöld, Hr Krusbiörn.
Uthskåttet möttes åth klockan half tree uthi Kongl.
Maij:ttz förmak.
Hr Landtmarskalken berättade, huru Hans Excelktz
Rijkzmarskalken begiärer, att någon för honom må nämbnas,
som kunde vedh denna Rijkzdag företräda rummet
för Grefvar Stenbockarnas familie, emädan ingen ähr nu
af dhen slächten tillstädes, som kan gå på Riddarhuset
och föra votum. Frågadhe altså, hvadh dhe tyckia:
Några tyckte dhet bohra skie af Hr Rijkzmarskalken
sielf, kunnandes han bäst förordna någon dertill.
Enteligen låfvadhe Hr Landtmarskalken tahla
medh Hr Lars Sparre, att han sig påtager att blifva uthi
Grefvar Stenbockarnas ställe.
Sidst blef riddarhuusordningen upläsen af Riddarhuusfiscalen
Wetterhamn.
Uthskåttet öfver skiöldebrefven trädde tillsammans.1
Samilia dagen eifter middagen hade Ridderskapet och
Adelen den nåden att hälsa på Hans Kongl. Maij:tt i dess
förmak, då Hr Landtmarskalken hade fölliande tahl:
Eders Kongl. Maij:tz trogne undersåtare af dess Ridderskap
och Adell haa nu effter Eders Kongl. Maij:tz
nådigste befallningh begynt att sambla sig och skatte
detta vara sin första skylldigheet att komma i underdånigheet
till att betyga dhen stoora glädie, dee haa der
1
Se vidare utskotteta protokoll här nedan.
September.
5
utöfver, att dhe see sin allernådigste Konung och Herre
vedh godh hälsa, dhen dhe önska af alt sitt hiärta att
Gudh dhen aldrahögste ville giöra långvahrachtig, öka
Eders Kongl. Maij:tz åhr och ähra, till dess måttet blijr
fult och öfverflödande effter alles vår innerlige åstundan.
Gudh vällsigne alla Eders Kongl. Maij:tz anslag och
låte i synnerheet denne af Eders Kongl. Maij:tt beramade
Rijkzdagen utslå till Hans helga nampns ähra, Eders
Kongl. Maij:tt till behag och fäderneslandet till det bästa.
Ridderskapet och Adelen dhe insluta sig härhoos hvar
och een i synnerheet och heela ståndet i giemehn i Eders
Kongl. Maij:tz höga Kongl, nåde till alles dheres vällfärdz
milda och mächtiga befordran.
Sedan gick Ridderskapet och Adelen till Hennes
Haij:tt Enkiedrottningen och afladhe dheras underdåniga
helsning således: Alldenstundh Hans Kongl. Maij:tt, vår
allernådigste Konung och Herre, har i nåder gått funnit
att kalla sine Ständer tillhopa, så ha Ridderskapet och
Adelen skattat sin skylldigheet vara att afläggia hoos
Eders Kongl. Maij:tt sin underdånige hällsning och upvachtning,
betyga sin stoora glädie öfver Eders Kongl.
Maijrtz önskelige hällsa och vällmågo och dher hoos tacka
för den höga ynnest och benägenheet, som Eders Kongl.
Maij:tt har varit vahn att hugna och fägna dhem medh,
alt ifrån dhen tijden Gudh giorde Sverige så lyckeligit
och vällsignade dhen Kongl, thron medh een så mildh,
godh och nådig drottningh. Dhe förmoda, att Eders Maij:tt
har deremoth funnit sitt nådige nöije uthi dhe prof, som
Ridderskapet och Adelen ha haft tillfälle att gifva af sin
troheet, hörsamheet och vyrdnad, och för den skull kunde
det skattas onödigt att nu gifva derom någre nye försäckringar;
men som dhe såsom rättsinnade undersåtare
tycka, att dhe alldrig bära för ofta fram dheras troheets
och hörsamheets offer, så giöra dhe sig och dhet säckra
hoppet, att Eders Maij:tt intet lährer medh misshag förmärkia,
att jagh nu uthi dhet embete, som Hans Kongl.
Maij:tt har nådigst behagat mig att anförtroo, Eders
Maij:tt ånyo om denne underdånige plicht försäckrar. Hon
ähr uthi hvars och eens hiärta och hugkommelse så hårdt
intryckt och uthi Eders Maij:tz höga Kongl, dygder, som
upväcka dhe samma, så väll grundadh, att hon tarfvar
6
1688.
af mitt tahl hvarken styrka eller befästelse; derföre hör
jag icke häller därutinnan vara vidlyftig och missbruka
Eders Maij:tz tåhlamodh, uthan lägger detta allenast till
all annor vår skylldigheet emoth Eders Maij:tz höga
person, att så ofta vij ihugkomma, att vij ha een så godh
och så nådig, een så vijs och så tapper Konung, som beskyddar
oss, som hiälper oss, som gior oss alt godt, så
böre vij och derhoos aldrig förgiäta, igenom hvem Gudh
har oss denne lycksaligheeten tillskyndat, uthan altijdh
uthi sonen vörda modren och uthi modren sohnen. Gudh
låte Eders Maij:tz glädie tillijka medh alles vår allernådigste
Konungs lyckelige regemente länge formeras.
Gudh låte Eders Maijrtz hälsa styrkas och dess åhr
ökas, till dess Eders Maij:tt blijr mätt och trött af
lefvande. Gudh låte Eders Maij:tt länge och väll gå här
timmeligen och sedan evinnerligen. Det önskar jag, det
önska alla medh mig, som älska och vörda Eders Maij:tt
af allt sitt hiärta.
Hoos Hennes Maij:tt regerande Drottningen fick Eidderskapet
och Adelen intet tillträde, efter som Hennes
Maij:tt var opassligh.
Hoos deras Kongl. Högheeter Princen och Princessan
hade Eidderskapet och Adelen audience, då Hr Landtmarskalken
tahlte som föllier:
Durchlauchtigste Prints, nådigste Herre. Yij äre
kombne på Eidderskapets och Adelens vägnar till att
hällsa på Eders Kongl. Högheet och ödmiukeligast att
betyga, huru högdt vij alle ällska och ähra Eders Kongl.
Högheet, intet allenast derföre att Hans Kongl. Högheet
är vår arfprints och Konungens sohn, som förbinder oss
till ali plicht och vördnadh, uthan och derföre särdeles,
att Eders Kongl. Högheet ähr så godh, så mild, from och
gudfruchtig, hvilket ähr högre att skatta än själfva högheeten,
som våhr nådigste Printz ähr födder till. Alla
menniskor i heela landet vetha att tahla derom, huru vår
nådigste Printz älskar och fruchtar sin Gudh, af hvilken
alt godt kommer, sedan huru giärna han hiälper dhe fattiga,
huru mycket han håller af dhem, som villia lähra
honom något godt, huru lydig han ähr emoth Dheras
Maij:tter sin allernådigste Pappa och Mamma, att han
alldrig vill giöra dhem något emoth eller dhet som kan
September.
misshaga dhem. Detta ähr alt väll giort, nådige Printz,
Gudi behageligit, för människior täckeligit och för vår
nådigste Printz siälf mycket berömligit; derföre ville vij
och troligen bedia Gudh, som har begynt ett så godt värk
uthi Eders Kongl. Högheet, att han och ville fullborda
detsamma, att vij altijdh måge see och höra och hiärteligen
glädia oss deröfver, att vår vackra och allerkiäreste
Prints beflijtar sig om dygdh och ähra och goda seder
och tillväxer i ållder och nåde för Gudh och människor,
alla landzens inbyggiare nu och framdeeles till gagn och
till glädie. Får jag icke låf att försäckra dhe öfrige af
Eidderskapet och Adelen, som nu intet äro härhoos, att
vår Printz ähr dhem alla nådig och unnar och låfvar
dhem alt godt?
Här till svarade Printzen ja medh een myket godh
och gladh mine.
Durchlauchtigste, nådigste Princessa. Dhet ähr nu
dhen förste gången, nådigste Princessa, som Eidderskapet
och Adelen haa dhen lyckan att försäckra Eders Kongl.
Högheet om dess hörsamste tiänst och allerödmiukeste
vördnadh, och bedia för den skull, att Eders Kongl. Högheet
täcktes sådant medh nåder förm är kia och optaga
dhem samptel. såsom sine trogneste tiänare. Dhe vetha
väll detta vahra dheras plicht af alt sitt hiärta att vörda
Eders Kongl. Högheet såsom Konungens dotter; men uthom
denne deras skylldigheet, som ähr infödd medh dhem, så
haa dhee ändå een annan, som förbinder dhem der till,
nembl. Princessans fromheet och godheet, som öker deras
vördnadh och bepryder vår nådige Princessa mehr än alla
dhe dyrbareste smycken och ädla steenar, som antingen
nu eller framdeeles kunna på dess kufvudh, hals eller
händer sättias och hängias. Eders Kongl. Högheet önske
vij härhoos alle af alt vårt hiärta allsköns lycka och
framgång af högdenne och förblifve städze vår nådigste
Princessas hörsamste tiänare.
Den 14 September in pleno.
Hr Landtmarskalken föredrog, huru anno 1664 ähr
af Kongl. Maij:tt resolverat, att dhe naturaliserade skulle
hafva säte för dhe nobiliterade, som på een Eijkzdag
blifva introducerade, män uthi 1668 åhrs protocoll finnes
8
1686.
annorledes vara discourerat, så att dhem emellan ingen
åthskillnadh skulle vara, hvilket Hr Landtmarskalken sade
sig hafva föredragit Hans Kongl. Maijfit, hvaröfver Hans
Kongl. Maij:tt häfver resolverat, att dhe naturaliserade
skohla gå och hafva rum och säte på Kiddarhuuset efter
dheras brefs och remissers data, uthan att någon åthskillnadh
skall vahra emilian nobiliterade och naturaliserade,
hvaröfver Hans Kongl. Maij:tt och häfver låfvat gifva
Ridderskapet een skrifftelig resolution, emedan Hans Maij:tt
intet finnér skiäligit, att dhe, som af Hans Maij:tt haft
dhen nåden och vunnit nobiliteten, skohla vara sämbre än
dhe af andra Konungar eller tillförende äro adlade.
Hr Jacob Fleming berättade, att såsom han häfver
varit förordnat öfver skiöldebrefven och dhem, som skulle
introduceras, så häfver man funnit een deehl difficila att
ihogkomma Riddarhuuset eifter vahnligheeten; sedan och
äro een dehl, som eij hafva formel skiöldebref, utan bekommit
interimsvijs Kongl. Maij fitz bref på nobiliteten,
doch låfva dhe samma medh första skaffa een (o: ett) formelt
diploma.
Ridderskapet holt före, att dhe samma, som sådanna
bref erhållit, äro re vera nobiliterade, så väll som dhe
hade ett ordenteligit skiöldebref; doch skohla dhe vara
skyldige, effter så vahnligit ähr, skaffa sigh rätta skiöldebref.
Medh dhem, som så tröga vijsa sig att effter deras
villkohr gifva till Riddarhuuset, lährer man väll finna
medell att komma dem till att giöra dhet skiäligit ähr,
när man allenast får höra, hvilka dhe äro.
Hvarföre befalte Hr Landtmarskalken upläsa specification
på dhem, som nu skohla introduceras, samt hvadh
dhe hafva lofvat att villia gifva till Riddarhuuset.
Uplästes altså specification (jämf. bil. 1) af Riddarhuusfiscalen
Wetterhamn, iblandh hvilka var een Leutenant,
som kallas Nyberg, som eij var tillstädes, när skiöldebrefven
förehades; doch blef befalt, att han medh skulle
sättias på introductionslistan och immatriculeras.
Angående Hr Adlerschiöld, som nu och intogs, så
folie alla på, att han skulle gifva 1000 daler s:mt; doch
var Ridderskapet, sedan både Fiscalen och Secreteren
blefve sända neder till honom, tillfredz medh 800 daler
s:mt.
Hr Lilliegreen biuder 150 daler s:mt, hvilket och blef
emothtagit och intet emoth sagdt.
Hr Landtmarskalken proponerade om Ehrensteenarnes
och Lilliecronornes transfererande uthi secunda
classe, af hvilka Hr Ehrensten honom skrifteligen och Hr
Lilliecrona munteligon derom anmodat.
Ridderskapet fan dhet rätt och effter privilegierne,
emedan Hans Kongl. Maijfit dhem häfver benådat medh
senatoria dignitate.
Hr Gen.Leutnant Lichtone begiärte, att såsom honom
någon oförrätt vore vederfahren, i dhet han eij sitt rätta
rum häfver bekommit i matrickelen, hvar emoth han på
åthskillige Rijkzdagar häfver protesterat och sin rätt sig
reserverat, som af protocollen lärer finnas, detta nu må
ändras, och han bekomma dhet rum som sig böhr.
Hr Landtmarskalken repeterade dhet samma till
Ridderskapets bättre information och låfvadhe honom,
att detta skall företagas, när så tijden tillåter; nu vore
dhen alt för kårt, emädan man måste skynda sig på
sahlen.
Hr Ehrensten blef inkalladh att introduceras i secunda
classe, män han var eij tillstädes.
Hr Landtmarskalken: Dhet plägar gå så oordenteligen
till medh processen på slåttet, hvarföre kan man blifva
alt effter handen, som matrickellen upropas, nedre i sahlen,
så kan dhet gå så mycket bättre; hvar och een kan och
observera sin man, som han skall föllja medh. Hvilket
Ridderskapet och fan för gått.
Introducendi kommo in.
Hr Landtmarskalken önskade dhem lycka. Hvarpå
Hr Slåtsfougden Stiernhåff svaradhe på samtel. deras
vägnar, betackade Ridderskapet och contesterade dhen
respect och vördnadh dhe altijdh skohla draga för dhet
förnähma ståndet.
Sedan upropades matrickelen (bil. 2) af Fiscalen, och Ridderskapet
gick efter vahnligheeten i sin ordning på slåttet
och sedan i kyrkian och efter förrättadt gudztienst up i
Rijkzsahlen, hvarest sedan Kongl. Maijfit sig hade satt
på sin thron, Hans Excellfiz Gref Bengt Oxenstierna
förde på Kongl. Maijfiz vägnar ett vackert tahl till Ständerne.
10
1686.
Medan han tahlte, satt Hans Maij:tt medh täckt
hufvudh.
Därpå uplästes proposition (bil. 3) af Hr Cantzelierådet
Bergenhielm.
Sedan kallade Hans Excelktz Öfverstemarskalken Hr
Landtmarskalken fram, som stodh ifrån det Kongl. Maij:tt
satt sig inom skrankvärket.
Hr Landtmarskalken talte således på Kidderskapets
vägnar: Stormechtigste Konung, allernådigste Herre.
Eders Kongl. Maij:ttz trogne undersåtare af Ridderskapet
och Adelen haa uppå Eders Kongl. Mai j:ttz allernådigste
befallning hörsambligast infunnit sig, och skatta sig der
utinnan högst lyckeliga, att dhe see sin allernådigste Konung
och Herre på dess Kongl, thron vijdh godh hällsa,
dess höga Kongl, huus uthi vällmågo, fäderneslandet i
fredh och rooligheet och alle dess inbyggiare uthi sämia
och eenigheet. Dhe tacka Gudh dhen alldrahögsta, af
hvilken all godh gåfva kommer, för dhen stora sällheeten
och välsignelsen, och dherjämpte ärkiänna de medh skylldigste
vördnadh all dhen möda och all dhen nådige och
trogne försårg, som Eders Kongl. Maij:tt städze håller
ospardh till dheras vällgångs befrämielse och all dheras
lychsalighetz förkåfring. Dhe fröjda sig högeligen, att
dhe både see och höra, huru Eders Kongl. Maij:tt fäster
sin thron medh gudhachtigheet såsom een rättsinnig Herrans
smorda och pryder dhensamma medh alla christeliga
och kongliga dygder såsom medh ett kåsteligit clenod.
Dhe see och dageligen höra, huruledes Eders Kongl.
Maij:tt styrer sitt landh och rijke medh förståndh såsom
een vijs Konungh, försvarar dess gräntzor medh tapperheet
såsom en oförskräckt hiälte, sköter och föder Herrans
hjordh såsom een trogen herde, beskyddar landzens inbyggiare
för öfvervåldh och oförrätt såsom een rättrådig
dommare, hugnar och fägnar sine undersåtare medh nådli
och kiärleek såsom een godh och gunstig fader. Att heeta
Konungh, dhet är ett stort nampn, ett härligit nampn,
men Pater patrise, Landzens fader, dhet är ett liufligit,
nampn, dhen bästa titel som een regent någonsin har hafft
dhet högsta beröm som han nånsin kan förtiäna, dhen
säkraste löhn som han nånsin kan få, tillijka medh nampnet,
gangnet, undersåtarnas kärlek i lijfztijden och effter döden
September.
11
ett evigdt ähreminne. Een Konungs egenskap ähr att
see på sin macht, sin myndigheet, sitt herravälde, sin högheet,
sin ähra; men een faders skylldigheet ähr att see på
sine barns bästa, att skiöta dhem, att hielpa dem, sökia
deras förkofring, främia dheras hopp, öka deras håfvor.
Een Konungh, som ähr det högsta, som Gudh har satt på
jorden, kan igenom ingenting stiga nämbre up till himmellen
än igenom godheet och på intet sätt bättre förlijknas
medh Gudh än igenom ett fadershiärta. Hans
gudachtigheet förlorar sin kraift, hans vijsheet sin prydnat,
hans tapperheet sin värkan, hans herdeembete sin skötzell,
hans rättvijsa sin frucht, om icke mildheet ähr derhoos,
om dhe icke understödias medh nådh, omgiordas medh
barmhertigheet och giömmas uthi ett benäget fadershiärta.
Ty detta fadershiärta förmår så mycket, at de stoora och
mächtiga, som kunna giöra alt, villia lijkväll alldrig
giöra annat än dhet som godt ähr, dhet som lofligt och
lageligt ähr, och dhet som länder till dheras egen ähra
och dheras underhafvande till gagn och glädie. Ett sådant
fadershiärta vijsar Eders Kongl. Maij:tt sine trogne
undersåtare. Eders Kongl. Maij:tt öppnar sine ögon till
att anse dhem medh nådh, sine öron till att anse dhem
medh tåhlamodh, sin mun till att svahra dem medh mildheet.
Eders Kongl. Maij:tt utsträker sina armar till att
beskydda dhem, sina händer till att hiälpa dhem, stundom
till att gee, stundom till att betahla, vij sandes medh dhet
eena nådh, medh dhet andra rättvijsa, hvilka altijdh föllias
åth och träda på hvar sin sijda om Eders Kongl.
Maijrtt i dess höga Kongl, thron, dess höga Kongl, person
till fast större trygheet, till fast dyrbahrare pracht än
all den vacht och vårdh, som heela Eders Kongl. Maij:ttz
krigsmacht medh sin manligheet, ja heela Eders Kongl.
Maijflz rijke medh all sin härligheet kan skaffa och åstadhkomma.
Ett sådant fadershiärta uthrättar så mycket,
att Eders Kongl. Maij:tt alldrig tröttas vijdh ifrån morgonen
och in till aftonen dhen eena dagen effter dhen
andra, dhet eena åhret efter dhet andra, att see sitt rijke
till godha och på alt sätt att främia dess inbyggiares
vällstånd och sällheet. Hvadh Eders Kongl. Maij:tz förståndh
väll öfverlägger, dhet ställer Eders Kongl. Maij:tz
flijth straxt i värket, och denne seenare får intet väll
12
1686.
lyckta een saak, för alm dhet förra begynner een annan,
skattandes Eders Kongl. Maij:tt dett myckna, som giort
ähr, för ogiort, så länge som något återståhr att giöra
till landzens heeder och bästa. Dhenne Eders Kongl.
Maij:tz stora flijtigheet ährsätter offta andras försummelse,
denne Eders Kongl. Maij:tz arbetsamheet lättar olfta
annars börda. Eders Kongl. Maijitz möda ähr undersåtarnes
hvijla, Eders Kongl. Maij:tz omsorg ähr deras
vederqveckelse, Eders Kongl. Maijitz exempel deras upväckelse,
Eders Kongl. Maij:tz frijmodigheet dheras tryggheet,
Eders Kongl. Maijitz vaksamheet dheras söta sömpn
och säkerheet. Men fadershiärtat ähr mehr än alt thetta,
dhet begrijper alt uthi sig, dhet värkar alt utom sig,
dhet begynner alt, dhet befrämiar alt. dhet gifver styrkia
åth alla Eders Kongl. Maijitz höga Kongl, dygder, framgång
åth dess förehafvande och fulbordan åth alt dess
upsåth. Dhetta fadershiärtat gior, att alla Eders Kongl.
Maij:tz undersåtare, dhe ringaste som dhe högste, få nalkas
Eders Kongl. Maijitz höga thron och komma inför Eders
Maijitz blijda ansichte till att klaga sin nödh, andraga
sijna angelägenheeter och begiära hiälp och bijstånd medh
samma tillförsicht, medh samma frijheet som goda barn
hos en mildan fader. Altderföre, allernådigste Konungh,
ju högre Eders Maijitt stijger medh sin nådh, ju diupare
böra vij sänkia oss neder medh vår ödmiukheet och vördnadh.
Ju flere Eders Maijitz vällgiärningar äro, ju idkesammare
bör vara vår underdånigste tacksamheet; ju flijtigare
Eders Maijitt vaker och sörier för oss, ju troligare
böra vij bedja Godh för Eders Kongl. Maijitt, att han
täcktes så rundeligen låta sin välsignelse komma öfver
Eders Kongl. Maijitt och dess höga Kongl, huus, som
Eders Kongl. Maijitt uthbreder sin godheet öfver oss; ju
svårare Eders Kongl. Maijitz regementsbörda ähr, ju villigare
böra vij vara att lätta dhen samma; ju flere Eders
Kongl. Maijitz och rijksens nödhtorifter och utgiffter äro,
ju större bör vara vår åhåga, ju märkeligare vår redebogenheet
till att understödia dhem medh rådh och medell.
Gudh gifve, allernådigste Konungh, att kraffterna kunde
sträckia sig så vidt som villian, och förmågan svara emoth
vår skylldigheet, så skulle Eders Kongl. Maijitt till dess
och dess rijkes tiänst och tarf visserliga finna hvars och
September.
13
eens händer så fulla medh håfvor som deras hiärtan öfverflödande
af kärleek och lydno. Dhenne skatten kunna
dhe angrijpa så ofta och så mycket, som dhet behöfves,
uthan att förminska något dheraf; ty fast lyckan har
satt mått och måll för dheras förrådh, så har han doch
lijkväll intet kunnat sättia för dheras kiärleek. Han är
så ymnig, att ingen kan uthöda honom, han sträcker sig
så vidt, han stiger så högdt, att ingen kan mäta honom;
medh honom lära dhe och fylla hvadh som på medelen
brister, och om skönt deras villkohr ähre olijka, så lärer
doch villiafn] vara en till Eders Kongl. Maijitz nådigste
behags fullgiörelse effter yttersta förmågo. Dhe vetha
sin plicht, dhe tillbiuda sin tiänst och lära alldrig undraga
sig att gå Eders Kongl. Maijitt och dess höga
Kongl, huus tillhanda medh hörsamheet och troheet, medh
villigheet och vördnadh, så länge lijf ähr i deras kropp
och blodh i deras ådror.
Effter honom talte Hr Erckiebiskopen, sedan Borgmestaren
Camen och sidst böndernes tahlman.
Dhärpå kyste dhe hvar effter annan Kongl. Maijitz
handh.
Efter desse ceremonier gick Kongl. Maijitt uhr Rijkzsahlen
i sina rum medh samma process, som Kongl. Maijitt
gick der in, håfvet först, Landtmarskalken med Ridderskapet
och Kongl. Håden näst för Kongl. Maijitt.
När nu Ridderskapet var kommit nedh ifrån slåttet
på Riddarhuuset igen, sade Hr Landtmarskalken, att
Fiscalen påminner, att så fåå hafva varit tillstädes, och
een deehl som äro i staden eij fölgdt medh processen,
hvarpå effter förra resolutioner och ordningar borde folia
böter.
Hr Jacob Fleming: Så kunna absentes noteras.
Efter detta blef eij vij dare inqvirerat.
Hr Landtmarskalken förmante Ridderskapet att
efter anslagen flitigdt inställa sig på Riddarhuuset.
Här medh skildes Ridderskapet och Adelen.
Befaltes anslås till mårgon klåckan 8.
Deli 15 September in pleno effter (o: för) middagen.
Hr Landtmarskalken befalte upläsa proposition
{bil. 3).
14
1086.
Ifrån Prästerskapet kom budh, som begiärte vetha,
när Ridderskapet vore lägligit, att dhe finge dben ähran
att käisa på dbem.
Såsom Kongl. Maij:tt bäfver befalt, att dbet secrete
uthskåttet skall vara uppå slåttet klåckan 9, så
måste Prästerskapet vänta till klåckan 3 efter middagen.
Hr Landtmarskalken lätb upläsa den specification
Hans Maij:tt kafver sändt neder på Riddarhuset på dkem,
som Hans Kongl. Maij:tt utknämbdt till secrete uthskått
(bil. 5), af kvilka berättades, att Hr Hindrick Falckenberg
ock Hr General-Major Tungell vore siuka.
Hr Landtmarskalken frågade, om man nu skulle
företaga proposition; tijden ähr väll kårt, medan secrete
utskåttet skall vakra klåckan 9 på slåttet. Kongl. Maij:tt
föreställer dess Ständer utki förtaklet tvänne äkrender:
1. Om dke inlänska saaker, 2. om dket afseende vij måste
kafva på dhe utkrijkes affaires ock mackter. Hvadk dhet
seenare angår, så kafver Kongl. Maij:tt i förrådk een bevillningh
effter sidsta rijkzdagsbesluutet, så framt krig
blifver.
Hr Landtmarskalken repeterade än een gångk och
frågade, om icke Kongl. Maij:tt än kafver een bevillningh,
ved dken händelsen att krig blefve.
Hvartill Ridderskapet utki classerne svarade ja, utkan
att någon contradicerade.
Hr Landtmarskalken badh Ridderskapet tagaKongl.
Maij:tz proposition i betänckiande ock gifva vedh handen
sådanna medell ock förslag, som kunde vara vedh detta
tillfället tiänlige att fullgiöra Kongl. Maij:tz nådige villie
och befordra fäderneslandets vällfärdh.
Svarades af åthskilliga, att man bör tänckia på sådanna
medell, som kan gå öfver alla Ständerne.
Hr Landtmarskalken: Man måste ock så laga, att
emellan Ridderskapet observeras een proportion, ty iblandk,
ja ofta äkr 1 hemman af ringa ränta, som måste contribuera
lijka medk ett stort hemman.
Hr Axel Ståhlarm: Dket äkr sant, ty ett lijtet
hemman i skiären gifver samma contribution som ett
hemman uppe i landet.
September.
15
Hr Gabriel Falckenberg: 1675 åkrs bevillningh
var mycket olijka.
Hr Landzhöfding Klerck: Proportion måste för alt
sökias, elliest äkr dket för svårt.
Hr Gabr. Falckenberg: Räntorna äro olijka, som
vij see dhet här i Uplandh; detta äkr nödigt att dket
tages i betänkiande.
Hr Landtmarskalken: Dken 2 § utki proposition
läkrer kvar giärna gifva sitt rådk till, emedan Sveriges
vällfärdh högst beror uppå kandell och manufacturer, varandes
intet vissare än det, att genom dke utklänska fåfängia
vakrur ock galanterien gå våra bästa ock massive
varur uhr landet.
Efter som mycket bulrades, förmante Hr Landtmarskalken
Ridderskapet att sittia stilla.
Hr Gyllenankar: Dket vore bäst een af kvar classe
toge emoth dhet Hr Landtmarskalken proponerar, ock sedan
discurerade medh classen derom.
Hr Landtmarskalken: Yij lära eij blifva alla dagar
så starka, ock när vij medk alfvar skola taga värket före,
kunna vij gå neder i andra sahlen.
Hr Gabriel Falckenberg: Angående commercierne,
så kan dket först genom ett uthskått utarbetas ock öfvervägas.
Hr Landtmarskalken ock Ridderskapet bijfölle dket
samma.
Hr Johan Rosenhane: Kongl. Maij:tt kunde öfver
detta nämbna ett uthskått lijka som öfver secreta proposition,
då dhe kunde blifva nämbde, som utki dke saaker
kafva någon experience. Elliest ock är denne materien
så offta öfverlagdh.
Hr Landtmarskalken: Om Hr Presidenten Rosenhane
ock Hr Commercierådet Stiernhöök ville sig uppå taga
ock gifva sitt betänkiande deröfver sampt gifva Ridderskapet
vedh handen hvadk häri förr ähr eonsulterat,
vorde dke mycket faciliterandes Ridderskapet, ock kunde
de deri gifva godh uplysning.
Hr Landtmarskalken badh Hr Stiernhöök upsökia
alla dke handlingar och projecter, som angå handell och
manufacturer ock kärved kunna tiäna; dhet äro två separata
ting, kandell och manufacturer.
16
1686.
Hr Johan Rosenhane: Därtill kommer och dhet
tredie, nembl. navigation.
Uthskått nämbdes öfver commerciesaakerna:
l:a classis:
Hr Landzhöfd. Lennart Ribbing,
Hr Gen. Lent. Lichtone,
Hr Landzhöfd. Jacob Fleming,
Hr Prsesid. Rosenhane,
Hr Gouv. Carl Gyllenstierna,
Hr Axel Leijonhufvud,
Hr Gen. Major Rebinder,
Hr Landzhöfd. Wrangell,
Hr Öfverste Bernhart Liue,
Hr Landzhöfd. Gabr. Kurck.
2:a classis:
Hr Landzhöfd. Gabriel Fackenberg,
Hr Landzhöfd. Axel Ståhl
-
arm,
Hr Landzhöfd. Hind. Falckenberg,
Hr Öfverste Gustav Hård,
Hr Nils Lilliehöök,
Hr Claes Bonde.
3:a classis:
Hr Adlerschiöld,
Hr Sölfvercrona,
Hr Adlersten,
Hr Öfverste Strömberg,
Hr Sparfelt,
Hr Bertil Ruth,
Hr Gyllenborg,
Hr Eldstierna.1
Hr Leijonanckar,
Hr Stiernhöök,
Hr Landzhöfd. Klerck,
Hr Cronschiöld,
Hr Landzhöfd. Tegner,
Hr Ehrenfelt,
Hr Lovesin,
Hr Lindhielm,
Hr Abram Cronström,
Hr Axel Stålarm: Dhe andra Ständerna borde och
nämbna uthskått, till att medh sambnadh bandh arbeta
på ett så hälsosamt värk.
Ridderskapet aggreerade deth.
Samptl. Ridderskapet anslåås till klåckan 3 efter
middagen.
Den 15 September in pleno efter middagen.
Hr Landtmarskalken förehölt Ridderskapet, att såsom
een stoor deehl af giälden är myckit pressant och for
1
I en bland handlingarna befintlig förteckning nämnas dessutom
herr Per Sparre, landshöfding J. Duvall, gen.-löjtnant Hastfer och gen.-major
Wachtmeister (l:sta klassen) samt herrar Gyllenpalm och Stiernhåff (3:dje
klassen).
September.
17
drar tijdig betahlning, så behagade classerne gifva förslagh,
på hvad sätt dhe tyckia dhet bäst kunna skie, om
dhe villia giöra det munteligen eller skrifteligen, och om
någon behagade, kunde han sända dhet under couvert
honom till handa; fast dhet än vore ounder skrif vit, så
kunde där af vällias, hvadh hälsosammast kunde vara.
Detta blef af alla medh applausu uptagit.
Uthskått nämbdes, som skulle möta dhe andre Ständernes
uthskått, när dhe nu komma:
l:a classis:
Hr Jacob Fleming, Hr Rebinder,
Hr Gabriel Kurck, Gref Axel Lillie.
2:a classis:
Hr Öfverste Gustav Hård, Hr Boye,
Hr Horn, Hr Ehrensten.
3 classis:
Hr Stålhammar, Hr Lillieroth,
Hr Grönberg, Hr Örneklou.
Uthskått öfver besvären:
l:a classis:
Hr Herman Fleming, Hr Åke Ulfsparre,
Gref Gustav Duglas, Hr Gen. M[ajor] Kruus,
Hr Hans Rolamb, Hr Gripenhielm.
2:a classis:
Hr Gouv. Ribbing, Hr Adolph Horn,
Hr Öfverste Ul[f]sparre, Hr Boye,
Hr Jägmästaren] Hård, Hr Ehrensten.
3:a classis:
Hr Ekeblad, Hr Lagman Coyett,
Hr Dufva, Hr Öfverste Machler,
Hr Eldstierna, Hr Prses[identen] Machler,1
Hr Cronhielm, Hr Stiernhåf,
Hr Nöding, Hr Hamelton.
Hr Carplan,
Prästerskapets uthskått kom in att hälsa på Ridderskapet
och blefvo emothtagne af 4. af hvar classe.
1 Är ej upptagen på en bland handlingarne befintlig förteckning.
Ridd. ersk. n. Adels rihsd.-nrot.. XV. 1686. 2
18
1686.
Hr Biskop Spegel förde ordet, att näst dlien underdånige
skylldigheet, dhet dhe sig effter Kongl. Maij:tz
befallningh instält på Rijkzdagen, finna dhe deras plicht
vara att upvachta Ridderskapet, hugnandes sig öfver deras
goda tillståndh och önska dem altijdh må väll gå och
dheras lycksaligheet tilltaga, Kongl. Maij:tt och rijket
till heeder och dhem siälfvom till välltrefnadt. Dhe förmoda
och, att Ridderskapet lära hafva om dhem dhen
tanken, att dhe dhet giärna önska; bedia och, att Ridderskapet
ville medh samfält rådh därhän bearbeta, att dhe
kunde giöra Kongl. Maij:tt ett gådt nöije uthi dhe måhl
han behagat proponera samptl. Ständerna; dhe sk ohla på
dhet högsta grijpa sig an att bispringa rijksens nödtorfter,
contesterandes deras ödminka vördhnad emoth Ridderskapet.
Häruppå svarade Landtmarskalken: Ridderskapet
och Adelen uptaga medh serdeles välbehag den lyckönskning,
som det vyrdiga Prästerskapet jämte deras hälsning
har behagat att afläggia, och som det ähr ett vist märke
af deras vänskap och dhet goda förtroende, som dhe så
nu som förr täncka till att pläga medh Ridderskapet och
Adelen, altså försäckrar jag dhem på Ridderskapets och
Adelens vägnar, att dhe giärna medh all vällvillia och
redebogenheet möta dhem igen och i dhet, som dhe pröfva
nödigt och som kan lända till Kongl. Maij:ttz behag,
rijksens tiänst samt ståndens gagn och bästa, meddela
dhem sina och inhämpta deras goda rådh och tanckar.
Dhe glädia sig i medier tijdh öfver dhet vördiga Prästerskapets
hällsa och vallgång och dhem den samma stadig
och långvarachtig tillönska.
Uthskått nämbdes, som skulle gå och hällsa på dhe
andra Ständerna:
1 classis:
Hr Preesidenten Rosenhane, Hr Öfverste Mörner,
Hr Herman Fleming, Hr Landzhöfd. Duvall.
2 classis:
Hr Gouverneuren Ribbing, Hr Fleming,
Hr Ul[f]sparre, Hr Bonde.
3:a classis:
Hr Lilliehöök, Hr Sparfelt,
Hr Skytte, Hr Krusbiörn.
September.
19
Uthskåttet kom ifrån Bårgerskapet att hälsa på Ridderskapet.
Sedan dhe hade aflagdt deras complement, svarade Hr
Landtmarskalken således: Ehreborne och vällachtade
gode män. Dhen hällsning och lyckönskning, som hoos
Rijksens högl. Ridderskap och Adel det hedervärda Borgareståndet
har vehlat afläggia, förmärker Ridderskapet
och Adelen medh särdeles vällvillia; glädier sig i lijka
måtto öfver dheras vällståndh, önskar dem vijdare förkofring
och försäkrar dem om sin goda benägenheet till
att underhålla all godh vänskap medh dhem och uthi alt
dhet, som Kongl. Maij:tz och rijksens tiänst befordra kan
rådgiöra medh dem till dhet bästa.
Uthskåttet ifrån Bönderne kom in. Taallmannen för
Bönderne betygade allmogens vördnadh och tillförsicht
till Adelen, badh dheras eenfalldigheet på bästa sättet
måtte uptagas; dhe mehna väll och redeligen.
Redelige och beskedelige danmän, sade Hr Landtmarskalken,
alldenstundh Rijksens allmoge, som tillijka medh
dhe öfrige Kongl. Maij:tz Ständer haa uppå dess nådigste
befallning instält sig, äro medh godh hälsa hijtkombne
och åstunda uthi det, som deras ståndh angår, och uthi
dhe måhl, som dhe kunna skatta nödige för Kongl. Maij:tz
och rijksens tiänst, att blij hoos Ridderskapet och Adelen
hörde och medh gode rådh understödde, altså kunna dhe
giöra sig försäkrade, att som deras vällståndh ähr Ridderskapet
och Adelen mycket om hjärtat, att dhe giärna
i alt, som dhe kunna tänkia lända först Kongl. Maij:tt
och rijket till gagn och sedan dehras ståndh till godo,
lära gå dhem tillhanda medh rådh och underrättelse, kunnandes
dhe derom försäckra sijna medbroder och hälsa
dhem på Ridderskapets och Adelens vägnar.
Taltes om riddarhuussaakerne, hvaröfver Hr Gabriel
Falckenberg berättade, att Herrar Directeurerne hafva
giort een deduction.
Detta uppskiöts till mårgons.
Hr Gyllencreutz steg fram och badh medh tålamodh
uptagas måtte dät han arnar anmoda om. Såsom
uthi Banco tijdh effter annan åthskilliga varit fullmechtige,
af hvilka han och een varit i Hr Gouverneuren Olivecrantz
ställe, nu måste man alltijdh stå i räddhåga, att
20
1686.
någon torde säija, det vore antingen något försummat eller
kunde vara bättre, fast man all flijt där medk anlagdt,
hvarföre vore önskeligit, att när een fullmechtig tager
afskiedh, måtte efftersees, om något vore tillbaka satt
eller emoth ordningen disponerat, och när intet sådant
funnes, han då blifva för alt vijdare ansvar frij.
Hr Gabriel Falckenberg: Här een gior hvadh rätt
och möjeligit ähr, bör een väll vara säker.
Hetta upskiöts, till dess bancovärket företages, medan
deth fordrar ett nogare öfvervägande.
Fiebat dimissio.
Den 16 September in pleno.
Herrar Hirecteurernes relation om riddarehuussakerne
uplästes (bil. 4).
Hr Landtmarskalken: Dhee Landzhöfdingar, som äro
tillstädes, kunna träda tillsammans och gifva efterrättelse,
hvar een och annan bor.
Hr Landtmarskalken: Hr Öfversten Strömbergh begiärer
att blifva förskont för dhen skuldh han hälftar
före, effter som han nu kommer uthi dhe förra Strömbergernes
rum, håfvan des dhe mycket lijdit genom sin
farfaders hårdheet.
Detta fans af alla obilligdt, emedan han för een apart
introduction inskrifvit, men af serdeles Kongl, nåde bekommer
nu dhe förra Strömbergernes rum och således eij
kan befrijas för denna skulldh.
Hr Landtmarskalken uplas dhem, som sidsta Rijkzdagen
varit öfver riddarhuussaakerne.
Nämbdes uthskått öfver riddarhnussaaker:
1 classis:
Hr Maurits Posse, Hr Duvall,
Hr Herman Fleming, Hr Kurck.
2 classis:
Hr Gustav Hård, Hr Bonde.
3 classis:
Hr Gen. Major Tungell, Hr Hägerflycht,
Hr Grijpenstierna, Hr Ehrenfelt.
Taltes om fatalierne, hvarom Herrar Directeurerne
förmäla i den sidsta §.
September.
21
Ridderskapet tyckte vara för svårt, att med dem,
som straxt effter tijden inkommit, skall så hårdt handlas.
Resolutio: Dhe som äro uthfattige och hafva Landzhöfdingens
bevijs, skohla blifva frij för det de äro skylldige.
Resolverades sedan, att dhe skolla skaffa Häradzhöfdingens
och intet Landzhöfdingens bevijs, ty det ähr det
säkraste.
Hr Landtmarskalken: 1 och 2 classes äro eenige,
att de, som hafva häradzbevijs, skolla slippa, män så tyckia
somblige, att det ähr något snöpeligit för Adelen, att Häradzhöfd[ingar]
skola attestera om deras tillståndh.
Hr Falckenberg: Dät finnes af Landzköfd[ingens]
bref om alt detta effterrättelse.
Hr Axel Stålarm: Man kan i ordning effter köfdingdömen
taga sakerne före, så får man see, hvilka böra
niuta tillgift eller eij.
Hr Lovesin: Den som häfver medell, kan väll betala,
när han häfver säte på Riddarhuuset, män om någons
förfäder hade något tagit till låhns, och hans erfvingar
intet effter honom erfft, tyckes vara skiäligt, at han der
medh förskonas.
Hr Landtmarskalken påminte, att Ridderskapet
prsecis skulle komma tillstädes, när det anslås; det går
så oordenteligen och confust till. Om man än een gång
påminner och tåhler, så lare föllia böter på den, som blifver
utom tijden bärta.
Resolutio: Den som eij kommer till den tijdh anslaget
ähr, skall böta 1 Rdr hvar gångh.
Hr Lindhielm: Collegierne excusera sig, emedan dhe
äro hindrade af deras embeten.
Hr Landtmarskalken: Så kunna dhe sända budh
hijt up.
Hr Landtmarskalken: Hans Kongl. Maij:tt befalte
mig föredraga Ridderskapet och Adelen, att hvad i secrete
uthskåttet företages, skall dhem sedan communiceras.
Resolverades, att dhet uthskåttet, som är öfver commercierne,
skall ock vara öfver bancoverket.
Den 17 September efter middagen in pleno.
Hr Landtmarskalken: Det ähr väll förr sluutit, att
dhe, som sittia uti commerciesaakerne, och skohla taga
22
1686.
bancovärket före; så frampt däruti något skulle ändras,
kan det nu skiee, ty kanskie een deehl torde antingen
vara för mycket hindrade, eller annat betänkiande vara,
att de eij måge bijvista det uthskåttet öfver Banco.
Hr G-abr. Falckenberg: Man måste dertill hafva
sådant fålck, som förstå och villia värket väll.
Hr Landtmarskalken: Det kan vara någon, som kan
skiee häfver någon process medh Banco.
Uthskåttet öfver bancovärket:
l:a classis:
Hr Jacob Fleming, Hr Lichtone,
Hr Lennart Bibbing, Hr Jahan Rosenhane.1
2:a classis:
Hr Axel Stålarm, Hr Bengt Sparre.
Hr Gustaf Hård,
3:a classis:
Hr Ehrenschiöld, Hr Hans Klerck,
Hr Lovesin, Hr Gyllenborg.
Hr Landtmarskalken: Hålf-Cantzelerinnan Örnstet
låter anmoda Ridderskapet, de behagade giöra sahl. HåfCantzeleren
den ähran att bevijsta hans begrafningh om
söndagh.
Hr Landtmarskalken: Hr Mauritz Posse excuserar
sigh att eij kunna vara öfver riddarhuussaakerna.
I hans ställe nämbnes Hr Hans Rolamb.
Hr Landtmarskalken: Gref Duglas påminner, att
Ridderskapet i god tijd ville inkomma med besvären, så
kunna de öfversee och sättia dem i ordningh. Hvilket
Hr Lantmarskalken och Ridderskapet bijföll.
Hr Landtmarskalken: Man skulle väll komma i hop
öfver commercierne, män man måste vänta, till dess Cammar-Collegium
kommer in medh een skrift, den de ärnat
fatta deröfver samt dertill hörige documenter.
Uthskåttet öfver commercierne uplästes.
Hr Marderfeltz supplique2 remitteras till uthskåttet
öfver riddarhuussakerna; doch blef den in pleno upläsen,
hvaruti han begiärer tillgift af interesset.
1 I en förteckning, som finnes bland handlingarna, är landshöfding
Duvall tillagd.
2 Jänif. sista bilagan.
September.
23
Hr Landtmarskalken: EfFter som han intet häfver
något förvållande, att det eij blef elfter villjan betalt
innom den föresatte termin, så förmodar han, att det honom
tillgifves; elljest häfver Landzhöfdingen Vicken låfvat
genom sitt bref betahla Hr Marderfelt. Begiärer att Riddarhuset
må hålla sig häreffter till Vicken.
Resolutio: Att Hr Feltmarskalken Marderfelt blifver
frij för alt interesse, män Riddarhuset håller sig till
Marderfelt och eij till Vicken.
Hr Öfverste Mackler berättade, att desse medell
äro väll vissa, män huru Vicken dem betalar, veet
han eij.
Än resolverades, att Marderfelt skall fullkommeligen
innan Thom* dagh betahla Riddarhuset.
Grefvar Lilliorne protesterade emoth dhe andre
Lilliorne af Aspenäs, att dhe hafva tagit deras nampn.
Män som Lilliorne af Aspenäs vore frånvarande, kunde
däri eij något sluutas.
Hr Landtmarskalken frågade, elfter Böndernes uthskått
hade sig anmält, om Landtmarskalken skall möta
uthskåttet ifrån de andre stenderne vedh bordet eller eij.
Ridderskapets bruk är, att några af Adell möta dem,
och Landtmarskalken blifver ståendes vedh stolen.
Uthskått kom ifrån Bönderne.
Bonden: Mina medbroder låta hälsa Ridderskapet och
bedia Ridderskapet ville meddela dem goda rådh uti det,
som kan förefalla at sluta ved Rijkzdagen, Gud till ähra
och Hans Kongl. Maij:tt till nöije och fäderneslandet till
vällfärdh.
Hr Landtmarskalkenförsäckrade dem aldeles derom,
att dhe giärna skola gifva dem goda rådh, hälst som de
hafva i många saker ett interesse medh Adelen; frågade
om de hade något särdeles nu att föredraga.
Bonden svarade neij för denne gången.
Hr Landtmarskalken badh dem hälsa Bondeståndet.
Hr Sparfelt holt rådeligit, man skulle i tijdh vijsa
någon villigheet att träda medh dem tillsammans.
Hr Landtmarskalken: Man vill väll gifva Bondeståndet
rådh, män att avancera däri, tyckes eij vara rådeligit.
24
1686.
Doch slöts att ett uthskått skulle gå till Bönderne,
att försäckra dem, att de skola hafva att vänta af Ridderskap
et goda rådh och bijståndh:
l:a classis:
Hr Gen. Major Kruus, Hr Baner.
2:a classis:
Hr Adolph Hård, Hr Ehrensteen.
3:a classis:
Hr Granberg, Hr Sparfelt.
Hr Landtmarskalken badh uthskåttet försäckra Bön
derne
om gått förtroende, män Ridderskapet ville^ veta, i
hvad ährende dhee begiära Ridderskapets rådh.
Den 22 September in pleno.
Hr Landtmarskalken förehölt Ridderskapet, att Hans
Kongl. Maij:tt vill låta dem veta innehållet af secrete
proposition så väll om det inlänske som uthlänske väsendet.
Ridderskapet kunna sedan öfverväga det och gifva
sina förslagh.
Secrete proposition uplästes (bil. 6).
Hr Landtmarskalken: Giälden bestijger till 400 t:r
gull, hvilket är omöijeligit att på een gångh betala, män
de nödigste skullder äro till 30 t:r gull, hvilka om de
betalas, kunna befordra det värket till mehr än 100 t:r
gulldh. För mante Ridderskapet att vara omtänkte, på hvadh
sätt sådanne medell kunna ihopskaffas. Sidsta Rijkzdag
var eij så stor giäldh, män genom liqvidation är alt bracht
till richtigheett, och man nu veth all giäldh fulkombligen.
1. Bör skaffas medell till giälden, 2. till krigs uthförande.
Kongl. Maij:tt häfver än efter anno 1683 ahrs besluuth
een bevillningh i förrådh, så frampt krig hlifver, män så
fordras än vijdare. Badh Ridderskapet tänkia på förslagh.
Ridderskapet: De andre stånden måste och giöra sitt
till; nogh häfver Adelen uthstådt i desse åhr.
Hr Sparfelt: Emedan alt härtill är tagit af Adelen,
så är skiäligit, att de andra ständers missbruk afskaffas,
ty de hafva och stoora inkombster från Cronan.
Hr Landtmarskalken: Det står hoos Hans Kongl.
Maij:tt att ändra.
September.
25
Sparfelt: De andre ständer hafva sådant under sina
händer, som förorsaakar bristen i staten, hvilket först bör
tagas der till. Om hvar vill gifva förslag, så kan jag
och säija de jag häfver.
Hr Landtmarskalken: Det är väll i sig sielf gådt,
som han redan sagdt, män det förslår ringa emoth de
brister, som vij hördt.
Sparfelt: Jag vill sända mitt förslag till Hr Lantmarskalken
skriffteligen; kan det eij fylla alt, så kan det
giöra mycket, att årligen komma giällden att försvinna
och afbörda rijket den last.
Hr Landtmarskalken: Det äro sombliga skulder, som
äro pressantaste, nemhligen Banco och andra, hvilka eij
tåla drögzmåhl. Sedan och förorsaakas all denna siukdom
af de svåre interessen, som aldrig någor annorstädes
hestås; häri bör finnas moderation och medium, att icke
publicum genom åker må ruineras, ty det är i sig oskiäligit
och emoth Gudz ordh.
Hr Sparfelt: Aldrig blifver commercier, så länge ett
fundament eij står, nemhligen om lagen eij revideras och
man bekommer een prompt execution.
Landtmarskalken: Män commercierna bestå eij i lagens
revision; häri kunna vij giöra påminnelse; saaken
heroor nu på det, att vij afbörda rijket giälden och skaffa
sådanne uthvägar, som äre nödige till krigets uthförande,
om rijket dermedh blefve hemsöckt. Intention är nu:
1. Att betala banken och de fattiga. Vij måste så laga,
att värket och crediten står. Crediten är ju bättre conserverad,
om capitalet betalas een gång, än att aldrig
betala interesse eller capital; hvarföre bör finnas sådanna
expedienter, som äro skiälige och nyttige, hvilket derigenom
kan skiee, att Banco gåfvo 4 pro cento, och att Cronan
gåfvo sammaledes åth privatos. 2. Att interesse eij
må stiga öfver alterum tantum, hvilket är i sig och effter
all folks lagh seqvitabelt och rijkett nyttigdt.
Hr Stats-Commiss[arien] upläste upsatzerne, som
allegeras i secrete propositionen.
Hr Landtmarskalken förmante Ridderskapet, att de
alt sådant, som nu upläses, hålla tyst.
Påmintes om de donationer, som een och annan häfver,
at de kunde och dragas in till Cronan.
26
1886.
Hr Landtmarskalken: De lijfztidzdonationer, som
nu äro qvar, förslå ringa, och så snart de hemfalla, lära
de anslås staten; badh Bidderskapet ville gifva vedh handen
goda förslagh.
Hr Bern låfvade och gifva förslag. Frågade om staten
bär sig sielf.
Hr Landtmarskalken svarade: Till dett närmaste.
Hr Bern: Man torde finna förslagh, som kunde öka
Hans Kongl. Maij:ttz inkombst.
Hr Landtmarskalken förmante Bidderskapet att taga
dessa ährender i betänkiande.
Den 24 September in pleno.
Hr Landtmarskalken förehölt Bidderskapet, huru
man uthi secrete uthskåttet varit i värket att bringa medell
till giälldens afbetallningh, hvartill man haft åtskilliga
förslag, såsom taxa på skorstenarne, hvilket Bönderne
eij ville förstå sig till som een novité, 2. accijs på landet
äfven sammaledes varit för dem een novité, hvarföre sade
Bonden sig eij villia gå ifrån gårdetalet att contribuera
något af. Fans och betänkeligit, medan deraf skulle propaleras
all rijksens egendomb. Enteligen häfver man stannat
ved det, som förr varit vanligit effter gårdetahlet,
hafvandes de andre stånden väll reflecterat på det, att
Bidderskapet effter de nya sätten skulle mindre graveras.
Enteligen hafva de andra ständerne samtyckt, att de
nthom den bevillningen, som än effter anno 1683 åhrs
besluuth är i förrådh, villia de undergå än een sådan contribution,
och det så frampt krig blifver, så att det blifva
2 åhrs contributioner för krigh. — Hvad giälden angår,
så tyckte de, 1. att om interessen modererades, skulle det
mycket giöra till giäldens betaUningh. Sedan beviljade
Ständerne till 2 sådanne contributioner som af anno 1683,
hvilka skulle uthgiöras anno 1687 och 1688 och det på 2
terminer åhrligen, in Januarijo och om Johannis. Uthom
det funno de och andra medell att påööka Cronones inkombster
åhrligen, såsom att förarrendera eller giöra någon
taxa på bränvijn, hvilket sedan kunde på vist sätt inrättas,
som Hans Kongl. Maij:tz disposition lämbnas, då
Cammar-Collegium och Landzhöfdingarne kunde träda
tillhopa och deröfver fatta ett sluuth; desse medell kunde
September.
27
sedan användas till den giälldz betalningh, som är giord
i sahl. Kongens och vår Konungs tijdh, serdeles till krigs
uthförande, på det crediten kunde conserveras. 2. Bevilliades
af dem carta sigilata, hvilket på vist sätt och bör
inrättas, så att de missbruk ved det förra varit måge
förekommas. — Detta Ständernas sluuth hafva vij och
communicerat Deras Excell:er af Bådet, hvilka det alldeles
bijfölle och hugnade sig deröfver. Landtmarskalken bad
Bidderskapet, de ville och deröfver gifva sitt samtyckie,
considererandes att detta är dock ringa emoth den tarf,
som nu fordras; kanskie och hoos dem några andra förslagh
torde finnas till vijdare Hans Kongl. Maij:ttz nöije.
Här på svarades fuller intet något, såsom af classerne,
män ingen sade der emoth.
Hr Behm frågade: Hvad för contribution förstås under
detta?
Hr Landtmarskalken: Äfven som anno 1683 åhrs
besluuth förmähler.
Hr Landtmarskalken: Till att öka contribution häfver
man och funnit några observationer för hvart ståndh,
som kunde komma i consideration och hiälpa värket, hvilka
remarquer blefvo af Hr Lindehielm upläste.
Hr Landtmarskalken: Hvad caracterer angår, så
häfver Kongl. Maij:tt förklarat dem frij, som äro fattiga.
Observationer öfver contribution.
1. Är löhn och underhåldh, hvilket är i regard af
Prästerskapet skiedt, på det de måge contribuera af deras
underhålldk.
2. Alla betiänte skola gifva, såsom inspectorer och
arendatorer, efter deras vilkåhr.
3. 4-delen af huus, som de hafva hyra af.
Hr Axell Fleming: En adelsman contribuerar af
sine godz, huru kan han då gifva af sine huus? Det är
een inegalité emellan stånden.
Svarades: De huus de sielfva beboo äro frij.
Hr Landtmarskalken svarade: Ett huus höör Adelen
hafva frij, hvilket och alla bijfölle.
Hr Bosenhane giorde relation af sin commission
hoos Bådet, hvilka uthläte sig att medh hugnad spöria
den beredvilligheet Bidderskapet vijsa ved dessa contributioner.
Män som Bidderskapet för alt villia hafva deras
28
1688.
ehra som det ädlaste vitan någon tage (!) conserverad, och
derföre bådo de Rådet, dhe ville föredraga Hans Kongl.
Maij:tt, att Hans Maij:tt ville förskona des Ridderskap
för all inqvisition af deras eontribution, emedan dhe ved
all redeligheet den lära uthgiöra. Het kunde väll hända,
att mångens eontribution mindre här effter sig bestege
än förr, hvaraf mången elak menniska kunde taga tillfälle
att gifva åtminstone sådant an och förorsaka een
och annan förtreteligheet. Hans Excell. Gref Bengt medh
Rådet låfvade tala medh Hans Kongl. Maijrtt derom. Frågade
och: 1. Om de eij ville genom uthskått sökia hoos
Hans Kongl. Maij:tt detta. 2. Om de ärna begiära detta de
futuris eller om det härtill är skiedt, och om de derunder
mena andra inqvisitioner, såsom rusttiänst, råår och röör
medh mehra.
Ridderskapet fan för bäst, att Rådet gior dett först;
sedan vill Ridderskapet genom uthskått begiära det, såväll
om contributionen som de besvär de hafva ved råår och
röör samt rusttiänsts-inqvisitionerne. He andra stånden
hafva och ämnat begiära det samma.
Hr Landtmarskalken: Ridderskapet lärer intet undandraga
sigh att svara för sin rusttiänst, om något fehl
dervedh vore, män när de af oförståndh någott försedt sig,
så håppas de väll vara frij.
Svarades: Det förstås om det Adelen emoth deras
vetskap hade kanskie försedt sig och intet är vållande
till, äfven så om andra gravationer.
Hr Lindehielm upläste än de giorde observationer
på anno 1683 åhrs besluuth angående samptel. stånden.
Hvad vedkommer embetzmän på landet, påmintes, att de
härefter contribuera till Kongl. Maij:tt och eij till städerna.
Resolutio: Desse observationer funnes skiälige.
Hr Öfverste Hård: Är det tillåtet, att een bondson
reser omkring och arbetar och håller sigh uppe hoos fadren
imedlertijdh? Den bör tagas till knecht.
Resolverades att alla löösdrijfvare skole tagas för
knecht eller båtsmän, och därtill gifva 6 daler s:mt af
hans lega, och förr än någon rote blifver ledig, att han
kan blifva knecht, skall han giöra 3 dagzverken vedh
kongsgården eller slåttet om vekan. Om såldater och
ryttare fans betänckeligit, att de skole contribuera.
September.
29
Påmintes att många gifva sig i städerne och drifva.
Svarades: De reesa omkring och arbeta.
Män så är doch nödigt, att der effter inqvireres i
städerne. Sådane skola gifva 4 daler s:mt, antingen dhe
äro på landet eller i städerne.
Den 25 September.
Uplästes Adelens besvärspuncter (bil. 8).
När det kom till den 9 § om Adelens ränttor, att de
måge dem föra hvar de villia, berättade Hr Örneklo, att
i Yästergiöthlandh föröfvas allahanda landzkiöp, i det att
Adelen och landtmännen upkiöpa allahanda varur och
drifva handell, men en adelsmans afvell blifver eij förvägradh
att föra effter behagh.
Hr Ekeblad: Men de termer, som bruukas uti befallningzbrefven,
män dhe icke äro för svåra?
Hr Örneklo: Jag håppas, att jag eij annorledes giort
än det rätt ähr, och intet vill derföre lijda tilltahl hoos
någon, mycket mindre reproche för samptel. Ridderskapet
och Adelen.
Hr Granberg: Jag häfver explication på Hr Landzliöfdingens
ordre.
Hr Örneklo: Jag beder Hr Granberg håller inne
medh sådant; det skall väll resenteras.
Hr Ekeblad: Jag beder han ville explicera dhe termer
han däruti bruukar i sijna ordre.
Hr Hindrich Falckenberg: Hvad häfver man behof
att förbiuda det, som genom lagh ähr klartt och effterlåtit?
Hr
Örneklo: Jag häfver intet betagit Adelen des
privilegier.
Hr Landtmarskalken berättade Ridderskapet och
Adelen än een gång, huru secrete uthskåttet och Rådet
hafva varit eense om eontribution för 4 åhr, två till giäldens
afbetallningh och två vedh den händelsen om krigh
skulle blifva, och det alt på det sättet som contributionen
uthgick anno 1683 och besluutet uthvijsar; män som Bonden
eij i gåhr ville sig dertill fullkombligen förklara, eij
heller i dagh, utan uthskåttet derföre sende fyra af hvart
ståndh, som skulle öfvertala dem dertill, då de och alldeles
på samma sätt dertill sig resolverade. Frågade der
-
30
1686.
hoos, om Ridderskapet här ved kafver något att påminna,
om icke de äro alle dermedk nögde. Om någon kafver
att säija deremotk, så stöde det konom fritt att takla.
Resolutio: Alla äro dermedk nögde ock samtyckia
dertill.
Hr Leijonanckar frågade om contrikution för interesse,
om icke kör afdragas det de äkro skylldige
andra.
Hr Landtmarskalken ock andra svarade ja.
Hr Landtmarskalken repeterade än contribution,
kuruledes den äkr kevilliadk, att Ständerne aldeles äro
nögde att contrik[uera] på samma sätt som den anno 1683
ntkgick, dock att dervedk okserveres, kvarigenom contrikution
kunde ökas, kvilket för alla stånden ä part är
giort, som ock Lindkielm i går upläste ock Ridderskapet
samtyckte till; contrikution är så samtyckt, att [den] till
giäldens afketaklningk är kevilliadk på tu åkr, ock till krigk
tu åkrs contrikution på samma sätt som anno 1683, ock
det på två terminer, in Januario ock midsommaren; klifver
intet krigk, så går ingen contrikution utk, för än casus
existerar.
Resolutio: Terminen klifver in Fekruario ock sedan
om sommaren.
Resolutio: Blifver krigk, så gå två contrikutioner
utk om ett åkr, den eena för kriget, den andra till
giälden.
Hr Landtmarskalken frågade, om någon kafver att
påminna, antingen om sielfva kufvudcontrikution eller
någott annatt der vedk.
Män ingen af keela Riddareskapet kade något att
säija deremotk eller att påminna der vedk.
Hr Leijonanckar: Ue i tredie classen kegiära termin
om Kyndersmässa ock Mickaelis.
Hr Landtmarskalken påminte om kesvären, att om
någon kafver några, den ville komma medk dem inn.
Den 30 September in pleno.
Uplästes Hr Arent Möller[s], Jakan Bekr[s] ock Gustaf
Koskuls supplique angående de dem påförde kesvär af
Fiscalen Wetterhamn angående rusttiänsten för anno 1684.1
1 Jämf. sista bilagan.
September.
31
Hr Pekr Sparre frågade Riddarkuusfiscalen Wetterkamn,
kuru det kommer sigk, att man kesvärar Adelen
medk execution, för än man sig först får förklara.
Hr Landtmarskalken: Hans Kongl. Maij:tt vill intet
käller, att någon skall straxt böta för det att någon eij
kafft så godk montering, ty de böra först blifva mönstrade,
sedan ock kan ingen vetka, när kan kommer till mönstring,
om något blifver casserat eller eij.
Hr Wetterkamn: Sedan generalmönstringk äro compagniemöten
kåldne, ock der effter äro observationerne
giorde och eij förr.
Hr Landtmarskalken: Huru kommer man att slå
dem på böter, för än de sig förklarat. Hans Kongl.
Maij:tt är eij heller så strängh der medk; den modus
procedendi äkr för hårdh.
Hr Stålarm: Jag häfver ordre fått om execution
utan limitation.
Hr Per Sparre: Förnämbste besväret äkr på stoore
giärden. Huru kan man blifva exeqverad, för än Commissionen
dee saaker uptagit ock afgiort?
Hr Landtmarskalken: Det är nästan för hastigt, att
Adelen medk execution öfverijlas.
Hr Åke Ull[f]sparre och Hr Jahan Rosenhane beklagade,
att de utan någon raison hanteras, det och andra
beklagade.
Jakan Rosenhane: Det är värst, att man så öfverijlas,
för än man får sig förklara; när man gior det rätt
är, bör man vara frij. Detta är alt för kårt; de 50 daler,
som mig äro fråntagne, kunna eij giöra mig fattig; jag
vore tillfredz de lågo i helvite, män dät är förtret, man
så kanteras.
Hr Wetterkamn: Kongl. Maij:tz instruction kafva
vij för oss; den föllia vij.
Hr Jakan Rosenhane: Instruction lärer väll vara
rätt, män denna metoden, att intet blifva kördh, för än
execution skier, är alt för svår.
Hr Per Sparre: Hans Kongl. Maij:tt häfver förordnat
Commissionen, som skall uptaga desse saaker, män
för än däruti resolution är fält, är skiet execution.
Hr Wetterkamn: Dät jag kafver giort, skall jag
försvara; det äro nogk klara saker.
32
1086.
Hr Jahan Rosenhane: Det är intet klart, och jag
skall vijsa dett.
Hr Landtmarskalken: Modus procedendi är altför
svår.
Wetter hamn: Jag håppas hafva hanterat värcket
medh all modestie; det är skiedt effter Directorum ordres
för Riddarhuus interesse.
Uplästes Wetterhamns suplique.1
Hr Axel Leijonhufvud beklagade sammaledes, att
han af execution ähr öfverijladh.
Hr Axel Leijonhufvud påminte, att de, som caracterer
hafva och ingen löhn, måge förskonas för den bevilliade
contribution.
Hr Landtmarskalken: Detta kan sökias hoos Hans
Kongl. Maij:tt.
Uplästes besvären (bil. 8).
Häradzhöfdingarnes supplique uplästes,1 att recommendera
deras begiäran om een Protocollist hoos H. K. Maij:tt.
Hr Gab. Falckenberg: Hans Maij:tt häfver gifvit
dem 50 daler s:mts ränta uti hemmanen.
Hr Duvalt: Hoos mig och i mitt höfdingedöme få de
intet det.
Hr Gab. Falckenberg: Sedan hafva de V3 dehl af
tingzgiästspenningar.
Hr Landtmarskalken: Det är något betänkeligit att
recommendera dem hoos Hans Kongl. Maij:tt, ty 1. hafva
de fått augment på deres löhn; sedan vill och Kongl.
Maij:tt intet, att någon, som står på staten, skall besvära
Hans Maij:tt medh sådanne ansökningar.
Den 4 October in pleno.
Uplästes besvären (bil. 8).
Af det tillfället att det sades, som voro eij alla, som
vederbort, citterade till de i Västergiöthland håldne ransaakningar
om parker och allmänningar, sade Hr Landzhöfdingen
Örneklo: Häradzhöfdingen in loco är här tillstädes;
han lärer vähl säija, huru dermedh ähr.
Därpå svarade Häradzhöfdingen Granberg: Orsaken
att eij alle äro i så godh tijdh citterade, är, att Hr Landzhöfdingen
genom sina ordre mig befalt förrätta ransak
1
Jämf. sista bilagan.
Oktober.
33
ningar i olaga tijdh, utom den tijdh lagen dertill determinerar,
och effter juhl, hvilkett jag utan dröjsmåhl måst
efterkomma.
Hr Örneklo: Dät är eij i otijdh och olagligen, som
är till Hans Kongl. Maij:ttz tiänst; nog veth jag den
som häfver tijdh att reesa på giästebodh och arffskiflfte
och kan där få 800 Rdr.
Om det nu nämbdes 8[00] eller 100 Rdr, kunde eij för
särl skull observeras.
Hr Granb erg: Hvadh ähr som där säijes? Jag håller
den för ingen öhrlig man, som säijer, att jag tagit någon
penningh som mutor.
Hr Land tmarskalken förehölt Hr Granberg, att Hr
Landzhöfding Örneklo eij säijer honom hafva tagit mutor,
utan att han häfver varit på arffskiffte.
Hr Granberg: Det är sant, att jag een gångh var
på arffskiffte och bekom 100 Rdr, dem jag väll förtiänte,
män alldrig häfver någon gifvit mig 800 Rdr, och om än
så vore, står i hvar och eens villia ved sådant tillfälle
att gifva effter sitt behagh.
Hr Landtmarskalken påminte, att sådana saker
och discurser äro otienlige på Riddarhuset.
Taltes om allmänningarnes ransakning i Västergiöthland
h.
Hr Danckwart: Hans Kongl. Maij:tt kan bäst determinera
forum till detta.
Hr Örneklo: Detta är redan därom af Commission
effter Kongl. Maij:ttz och Cammar-Collegii ordre inqvirerat.
Hr Danckwart: Detta angår eij Cammar-Collegium.
§ 41. Om rusttiänsten för anno 1684.
Athskilliga besvärade sig, att dhe af Fiscalerne alt
för hårt hanteras.
Hr Ekeblad, Hr General-Major Rebender, Hr Major
Carplan viste executorial, som dem utan skuldh voro
öfvergångit.
Uplästes Hans Kongl. Maij:tz bref om Strömbergernes
af förra giffte säthe, att de skola bekomma det rum, som
deras förfäder hafft.1
Ridderskapet: Dhe ställa sig Kongl. Maij:tz villia
till underdånig effterrättelse.
1 Jämf. sista bilagan.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot., XV. 1686. 3
34
1686.
Hr Landtmarskalken: Uthskått måste nämpnas, som
skall gå upp medh besvären till Hans Kongl. Maij:tt.
Resolutio: De samma, som suttit öfver besvären, kunna
förrätta det.
Den 5 Oetober.
Upbures besvären (bil. 8) till Hans Kongl. Maij:tt
genom det samma uthskått, som satt öfver besvären.
Den 7 Oetober.
Uplästes Hr Landzhöfdingens Peer Örneklos supplique,1
hvari han begiärer extract af protocollet angående det,
som för några dagar sedan passerade emilian honom och
Granberg. Detta skiötz up till härnäst.
Hr Landtmarskalken berättade Ridderskapet, huru
uthskåttet öfver commercierne och manufacturerne hafva
varit tillsammans och medh all fLij t öfverlagt denna saak,
hvarpå heela rijksens vählfärd heroor. Särdeles är manufacturernes
inrättande högst nödigh, varandes det rijket
till största skada: 1. At våra kåsteliga metaller, som järn
och kåppar, således in rudi materia uthur landet oarbetade
uthföres. 2. Att vantmakerien eij medh dhen alfvar,
som sig bör, fortsätties och drifves; man häfver mycket
vähl begynt at inrätta dhem här i Stockholm, Norkiöping,
Vesterås och flerestädes, män det häfver stannat
nästan såsom i begynnelsen och eij vehlat tilltaga; detta
nödiga värket skulle vähl kunnat förkåfra sigh, om man
därom beflijtade sigh, särdeles effter det finnes fålk, som
tillbinda sigh, om dhe allenast niuta därpå privilegium,
som villia förskaffa så mycket kläde, som Kongl. Maij:tt
behöfver till sin milice; sedan och häfver man prof af
kläde, som är giort af Svänsk ull. 3. Är det rijket till
en öfvermåttan stor skada åhrligen, at allahanda fåfänga
varur och galanterien införas, och våra härliga metaller
och andra massive varur gå där emoth uth; denna skadan
[bejstiger sigh åhrligen till 20 t:r gull. 4. Vore det fäderneslandet
till stoor nytta, om lijnväfverie rätt blefve inrättat,
och skulle intet bättre medell därtill vara, än om
all införsel af främmande läreft blefve hämmad; då skulle
vähl hvar och een draga för sigh försårgh, at honom eij
1 Jämf. sista bilagan.
Oktober.
35
fehltes läreft. Vår nation är nogh därtill inclinerad, allenast
dhe vijdare blefve animerade at beflijta sigh om sådana
och flere handtvärken.
Vij som först blefvo nämbde till uthskått öfver commerciesakerne,
togo fuller detta ährende uthi betänkiande,
män som vij voro så många, tyckte vij vara rådligare
uthnämbna några få af oss, som skulle alt detta närmare
öfverläggia och utharbeta, hvilket vij och giorde. Dhe
som då blefvo committerade därtill, hafva det medh största
flijt förrättat, upsatt ett mycket vackert project, huruledes
commercie[rne] och manufacturerne bäst skulle kunna
befordras och uphiälpas. Och består deras förslagh till
een deehl uthi föliande, som jagh i hastigheet kan påminna
migh: 1. Att intet något skall brukas eller bäras,
som icke är giort här i landet. 2. Alla främmande varur
beläggies medh mycket högh tull, på det dhe främmande
eij häreffter, som härtill skiedt är, må kunna uthkladda
oss, varandes helt säkert, at så snart dhe höra, att vij
villia begynna att sättia manufacturerne uthi någon gångh,
så lära dhe använda all flijt at hindra det. Kunna vij
man öfvervinna dhe svårigheeter, som lära möta detta
värket i begynnelse, så lärer det vähl nå sin fulbordan.
Det äre vähl dhe som föregifva, at när vij mena att inrätta
vantmakerie, så lare dhe främmande förvägra oss
deras ull, då det lärer falla af sigh sielf, at vij intet kunna
tillarbeta något kläde. Män så tiänar at svara dhem,
at vij villia begynna medh medelmåttigt kläde, hvartill
dhen Pommerska ullen är godh nogh. När vij man komma
uthi arbetet, så lärer oss aldrig tryta ull, ty een främmande
kiöpman lärer vähl skaffa oss dhen, när han man
seer sigh kunna något därpå vinna, det må vara Engelsk,
Spansk eller annor ull. 3. At ingen skall blifva bårgare,
som icke drifver rätt bårgerlig näring, såsom rätt handel
och vandel eller handtvärke, och skall Bårgmästare och
Radh i städerne vara därföre responsable och hålla häröfver
hand och noga upsicht, då städerne säkert skohla
komma i flor, och häfver dhet varit dhem till stoor skada
härtill, at Bårgerskapet häfver haft åkrar, hvarigenom
dhe äre blefne laata och lagt sigh eendast at bruka deras
täppor. 4. Dhe som hafva några bruk, hambrar eller
bärgvärk, skohla, så frambt dhe villia behålla och niuta
36
1686.
deras privilegier till godo, därjämbte hafva någon manufactur,
i hvad metall som dhem behagar.
Föruthan detta, sade Hr Landtmarskalken, häfver
uthskåttet giort flere projecter. Ridderskapet ville nu säja
sina tankar härom, och ifall någon vore, som och torde
vetha några förslagh, så står det hvar och een fritt att
inkomma därmedh skrifteligen, ty efter Rijksdagen vill
Kongl. Maij:tt, att ett uthskått skall företaga desse saker
och ställa dhem i värket.
Hidderskapet var aldeles till fredz med det, som uthskåttet
häfver giort.
Hr Landtmarskalken sade, at secrete uthskått[et]
häfver samtyckt 1. till een förhögning af tullen på vijn, 4
Hdr på 1 åhm och en oxhöfd; 2. till 1/i Rdr högre tull
på 1 t: a salt än förr. Detta är förr vordit kallat superplus.
Desse bägge förhögningar äro Kongl. Maijrtz regale
och dependera eendast af Kongl. Maij:ttz egit behagh,
uthan at det fordras Ständernas samtyckie därtill, hvarföre
häfver jagh allenast vehlat referera Ridderskapet
detta såsom ett förslagh, det man kan gifva Kongl. Maij:tt
vidh handen. Uthom detta häfver det secrete uthskåttet
och samtyckt till een förhögningh på lilla tullen och
accisen till een fiärdedehl mehr än förr, hvilken användes
1. till dhe förpantade orters till Danmark, Bran[den]burg och
Mönster inlösen, 2. till fästningarnas nödigste bygnad och
reparation, hvilket är rijket högst nödigt för grändzernes
försvar och inbyggiarnes säkerheet.
Ridderskapet förklarade sigh vara därmed aldeles nögd.
Hr Landtmarskalken berättade Ridderskapet om
rijksens giäld, som är mycket stoor och omöjeligen kan
betahlas, mycket mindre några så stoora medel genom
contribution förskaffas, som därtiU fordras, varandes fåfängt
at inbilla sigh, som stöde dhen at betahla, hvarföre
håfve vij uthi secrete uthskåttet fallit på dhe tankar, at
man skulle upfinna förslagh och sådana expedienter, som
kunna vara rättvijsa, nyttiga, som eij rubba eller skada
crediten eller fidem publicam. Det tyckes vähl vara, at
dhe, som hafva pantegodz, skohla hafva någon större rätt
än dhe andra uthan pant, män när man rätt considererar
saken, så är deras rätt ringare, ty 1. hafva dhe så länge
niutit fördehl och nytta af pantegodzen, män dhe, som
Oktober.
37
inga pantgodz hafft, hafva intet bekommit. 2. Hafva dhe
eij vehlat troo Cronan uthan at hafva säkerheet nthi pant,
där desse senare af affection och på godh troo hafva försträckt
sina medel, så at crediten och fides publica boos
desse bör mehr conserveras än hoos dhe förra. Och till
at bevijsa, at man och i dhe förra tijder häfver brukat
sådana expedienter, som det secrete uthskåttet häfver funnit
för desse tijder och rijket rådlige, befalde Hr Landtmarskalken
upläsa det betänkiande, som Rådet om giäldens
betahlning häfver gifvit anno 1615, hvilket och blef
upläsit.
Hr Sparrfelt frågade, om detta rådslagh är vordet i
värket stält.
Hr Landtmarskalken: Ja, vist är det skiedt, ty
all dhen gambla giälden förr Konung Gustaf Adolfs tijdh
är vorden betahlt, och om det än aldrig vore practicerat,
så seer man doch, at dhet är skiäligit och rättvijst.
Hr Sparrfelt: Dhet de goda Herrar den tijden hafva
giort, lära dhe vähl vethat att försvara. Man lämbnar
dhet i sitt värde; vij som nu lefva, vehla gior a det vij
finna effter våra samveten vara rätt, ty vår egendom är
oss så kiär som deras den tijden.
Hr Landtmarskalken: Jagh håppas vij skohla alt
giöra effter samvetet och det som rättvijst är. Detta är
nu eij proponerat, at däröfver nu skall slutas, uthan allenast
at underrätta Ridderskapet om detta; dhe kunna
taga det till mårgons uthi betänkiande.
Hr Sparrfelt: Efftersom skrifften blef upläsin och
Hr Landtmarskalken om denna saak så uthförligen häfver
underrättat Ridderskapet, så häfver jagh eij annars kunnat
troo, än at det skulle vara fritt att takla och discurrera
därom.
Hr Landtmarskalken: Jagh häfver ju sagt, at jagh
allenast denna gången häfver vehlat referera Ridderskapet
det, som uthi secrete uthskåttet är passerat angående
denna sak. Eij heller häfver jagh tänkt egenteligen i
dagh företaga denna saak.
Hr Sparrfelt: Efftersom jagh det veth, kan jagh vähl
tijga.
Hr Landtmarskalken blef något misslynt öfver Hr
Sparfelts tahl och sade: När jagh eij proponerar, så får
38
1680.
Hr Öfverstel[ieutenanten] vähl tijga så länge. Frågade om
lian häfver macht eller är ombedin att tahla för heela
classen.
Hr Sparrtelt: Jagh tahlar för migh och mina interessenter,
som hafva giort Hans Kongl. Maijrtt stoora
försträckningar och tahlar på mitt samvete och håppas
skäligheeten och rättvijsan fordra, at det bör considereras,
huru hvar och een häfver medh sina försträckningar tiänt
Cronan i des trångmåhl; mina förfäder hafva försträckt
Cronan contant medel, hvarigenom dhen nytta rijket är
tillväxen, at vackra länder äro kombne under rijket.
Hr Landt marskalken: Hr Sparfelt häfver sä sitt
samvete för sigh. Vij håppas och giöra effter samvete
och rättare. Och efftersom han tahlar om sina interessenter,
häfver han då fullmacht af dhem?
Hr Sparrfelt: Ja, jagh troor vähl därtill hafva fullmacht;
jagh kunde vähl och hafva förslagh, huruledes
pantegodzen kunde blifva inlöste.
Hr Landtmarskalken: Det vore väll, om någon
hade sådana förslagh.
Hr Sparrfelt: Läth dhem, som inga försträckningar
giort, contribuera och hiälpa till att rijket kan komma
uthur sin skuld. Om vi få vårt capital igen, så äro vij
nögde.
Hr Landtmarskalken: För det at dhe hafft pantegodz,
hafva vij måst contribuera, när så häfver behöfts,
ty genom det at pantegodzen hafva varit bärta, häfver
rijket lijdit och förlorat sin inkombst.
Hr Sparrfelt: Vij håfve vidh Rijksdagar äfven så
vähl contribuerat, som dhe, ja än mehr, nembligen af våra
pantegodz.
Hr Landtmarskalken: Jagh häfver eij behof inlåta
migh i disput med någon, uthan när saken tages före,
så få classerne votera, och må man eij på sådant sätt
tahla.
Hr Öfverste Ramsvärd: Classen häfver eij bedit Hr
Sparrfelt tahla, som dhe och ingen dehl taga däruthi.
Hr Sparrfelt: Jag tahlar för mig och mina interessenter
efter mitt samvethe.
Hr Gabriel Falkenberg: Eftersom han beropar
sig .så mycket på sitt samvethe, så må jag giärna vetha,
Oktober.
39
hvarföre han icke var så samvetsgrann vidh dhe förra
Rijksdagarna, när det gick andra och intet honom an,
såsom när gref- och friherreskapen reducerades.
l:a classis sade: När grefve-och friherreskapen reducerades,
var han intet emoth.
Hr Landtmarskalken: Jag skall i mårgon proponera
detta för Ridderskapet och Adeln effter Kongl.
Maij:tz befallningh; då skall hvar classis få säja sitt
votum. Män intet är jagh här at gifva migh i disput
med någon. Jagh försäkrar Ridderskapet, at om necessitas
publica eij vore så stoor, så skulle Kongl. Maij:tt aldrigh
låta proponera detta Ständerue. Rijket är nu såsom dhe,
som råka uthi siönödh, då alla måste hiälpas åth.
Hr Sparrfelt: Ja, så låt oss alla draga lijka börda.
Hr Gabriel Falkenberg: Nogh kunde Hr Sparrfelt
säja ja, när reductionen bevilliades. Detta är till Kongl.
Maij:tz tiänst; jagh häfver och pantegodz, män vij måste
considerera rijksens tillstånd.
Hr Landtmarskalken: Om vij see på Sveriges lagh,
så finna vij, at det, som åhrligen upbähres, bör gå på hufvudstohlen
i afbetahlning.
Hr Sparrfelt: Om vij gå effter lagh, så vetha vij
ju, at genom Konungarna och rijksdagzbesluten äro contracten
och interessen ä 8 pro cento confirmerade.
Hr Lairdtmarskalken: Jagh beder, at den, som
här effter vill tahla, så må dhen det giöra medh beskied,
och är intet åth sådana disputer, uthan classerna måga
votera.
Hr Gabriel Falkenberg: Jagh beder ingen må tahla
det, som kan skiee torde lända hela ståndet till prsejudice.
Hr Landtmarskalken: I mårgon vehle vij företaga
detta, då vijsas skall, att det är både rättvijst, som uthskåttet
häfver fallit på, och att fides publica så vähl som
crediten skall conserveras.
Hr Landtmarskalken sedan han steg up, bad han
Ridderskapet ville taga honom i protection, när han effter
Kongl. Maij:ttz befallningh gior sitt embete, och eij tillåta,
att någon må honom så öfverfalla.
Ridderskapet improberade Hr Sparrfelts conduite, berömmandes
Hr Landtmarskalken, som härvidh häfver vijst
så stoort tålamod.
40
1686.
Den 9 October.
Hr Landtmarskalken: Ridderskapet påminner sigh
vähl, at tillijka med deras besvärspuncter insinuerades
een underdånigh supplique af samptel. Häradzhöfdingarna,
som äro Adel, hvari dhe begiära een förökningh på deras
löhn, som är så mycket ringa.
Nu häfver Kongl. Maijrtt befalt, at dhe Häradzhöfdingar,
som det sökia, skohla skrifva under deras nampn;
suppliquen är till dhen ända migh tillhakas sänd af Hr
Cantzelierådet Bergenhielm.
Hr Gyllencreutz: Såsom jagk hörer af Landzhöfdingen
Hr Örneklo, at alla Häradzhöfdingar skohlat skrifvit
under suppliquen, så vill jagh förmoda, at dhet eij skall
lända dhem till prmjudice, eij heller at dhem skall något
angå hvad disput som häfver varit emilian Hr Örneklo
och Hr Granberg.
Hr Landtmarskalken påminte om riddarhuussakerna,
at uthskåttet, som däröfver förordnat är, ville i
dagh effter middagen taga dhem före.
Därhoos committerades dhem at inventera riddarhuuscantzeliet
och efftersee, om alla handlingar och acter äro
tillstädes.
Hr Gabriel Falkenberg: Såsom Hans Excelktz Hr
Clas Fleming, som för detta var Öfver-Director af Riddarhuset,
är sedan sidsta Rijksdagh genom döden afgången,
och det altijdh häfver varit brukeligit, at een af
Rådet häfver och fördt direction vedh Riddarhuset, altså
är fuller nu af nöden, at een af Rådet anmodes därom,
och måste Ridderskapet vähl först ansökia Hans Excelktz
Hr Fabian Wrede, som här till häfver varit för första
classen och nu är af rådzpersonerne, att han ville blifva
vedh Riddarhuset Öfver-Director. Sedan och måste någon
nämbnas af La classe till Director vedh Riddarhuset.
Ira classis nämbde Håfmarskalken Hr Bengt Rosenhane
till Director och badh hans broder Prsesidenten Hr Jahan
Rosenhane öfvertahla sin broder därtill, det han och låfvade
giöra.
Föliande blef committerat at gå till Hans Excelktz
Hr Fabian Wrede, at anmoda honom på Ridderskapets
vägnar at antaga sigh direction af Riddarhuset: Gref
Oktober.
41
Gustaf Duglas, Hr Gouverneuren Lenart Ribbing, Hr
Landzhöfdingen Hans Klerk.
Hr Landtmarskalken: Såsom man effter Kongl.
Maij:tz befallningh häfver uthi detjsecrete uthskåttet tagit
uthi betänkiande, huru pantgodzen skulle kunna komma
under Cronan igen, så håfve vij enteligen stannat uthi
dhe tankar, som vij förmoda vara både rättvij sa och nyttiga,
och till at vijsa dhet des omständeligare, så äro alla
skiähl, som hafva bevekt det secrete uthskått till sådant
förslagh, skriffteligen upsatte och finnas bil. 10. Om
Ridderskapet man behagar hafva tålamod at höra dhem,
så vill jag upläsa skrifften. Sedan skall hvar och een
stå fritt at säja sina tankar.
Hr Landtmarskalken läste sielf up skrifften.
Hr Gabriel Falkenberg tackade Hr Landtmarskalken
för des besvär och badh, at dhe af Ridderskapet, som
hafva pantgodz, måge få träda för sigh tillhopa och rådgiöra
sins emellan, hvadh dhe skohla förklara sigh till.
Hr Peer Sparre gratulerade Hr Landtmarskalken,
som häfver dhen lyckan, at detta höghvichtiga värket
kan vinna sin fortgångh på det sättet, at heela rijket, ja
heela världen lärer finna, at dhet är skiäligit och rättvi
jst.
Projectet af resolution om pantgodzen uplästes, som
bestod af följande puncter:
1. Att interessen modereras ifrån begynnelsen till 5
pro cento.
2. Dhe som hafva några pantegodz, skohla vara för
all effterräckning frij, fast hade dhe aldrig så mycket
öfverbekommit, uthan nu allenast skohla afstå dhem medh
1687 års ränta.
Hr Landtmarskalken: Man häfver vähl först tyckt,
att man skulle liqvidera medh dhem, som hafva pantgodz,
effter markgången, män som det skulle draga medh sigh
een stoor besvärligheet att skaffa om markgången någon
säker effterrättelse, altså häfver man tyckt vara bäst at
stanna däri, at man blifver vidh cronovärderingen i räntornas
beräcknande.
3. Dhe gambla pantgodz, som redan kunna tillförende
vara afstådde, blifva uthan något åtahl, och är een helt
afgiord saak.
42
1686.
4. Dhe som af andra hafva länt capitaler emoth
interesse och försträckt Cronan, skohla hållas skadelöse,
när dhe klarligen bevijsa, att dhe gifva andra interesse.
5. Häfver någon låtit på sigh transportera sådana
pantgodz, så står dhen samma fritt at sökia sin man.
Gref Gustaf Leijonhufvud: Än om dhen, som
transporten gifvit häfver, intet vore solvendo, huru skall
då blifva medh dhen, som transporten tagit häfver?
Hr Landtmarskalken: Omöjeligen kan alt gå så
lijka till.
6. Alla andra fruchtbara capitaler reduceras och interesse
där före till 5 pro cento.
7. Kongl. Maij:tz liqvidationsreglor blifva i sin fulla
krafft och oändrade, hvad som icke genom detta kan vara
ändrat.
Hr Landtmarskalken frågade, om någon häfver
något att påminna.
Lagman Coyet: Dhe i Skåne är o vähl nögde medh
desse resolutioner och liqvidationsreglor, män dhe hafva
orsaak at beklaga, at dhe äro depossiderade af sina pantgodz,
förr än man med dhem häfver liqviderat, så at
execution är gången dhem öfver, förrän dhe äro vordne
hörde.
Dhe af Ridderskapet, som hafva pantgodz och voro
een stund för sigh at öfverväga, huruledes dhe sigh häruthi
skulle förhålla, kommo neder, då Hr Axel Sparre
förde för dhem ordet och sade, at dhe hafva tagit uthi
betänkiande rijksens stoora trångmåhl, och alt därföre
villia dhe intet undandraga sig at uplåta och afstå sina
pantgodz på det sättet, som uthi det secrete uthskåttet
är projecterat; doch förbehålla dhe sigh, at som dhe af
een godh och frij villia cedera denna sin rätt, at Kongl.
Maij:tt ville det således uptaga som een saak, därtill dhe
eendast af een underdånigh vördnad och kiärlek till Kongl.
Maij:tt hafva samtyckt, och att dhe andra Ständerna, som
detta eij angår, eij måga få votera öfver dhem och deras
egendom. Sedan och bedia dhe Kongl. Maij:tt underdånigst,
att såsom mången af dhem genom detta lärer förlora all
sin egendom, Kongl. Maij:tt då ville medh nåder ihogkomma
dhem, at dhe eij aldeles måge blifva ruinerade.
Därhoos förmoda dhe och få tillstånd at påminna här
Oktober.
43
vedh, hvad uthi sielfva värket vijdare kan vara af nöden
att i acht taga.
Några af Ridderskapet sade, at dhe vehla inkomma
med deras skriffteliga påminnelser härvidh. (Jämf. bil. 12).
Hr Landtmarskalken: Intet må Ridderskapet hafva
dhe tankar, som hade dhe andra Ständerna öfvervoterat
dhem; män som dhe och hafva pantgodz och taga häri
interesse, så häfver man effter vahnligheeten eij annorledes
kunnat giort, än at man och låtit dhem säja sitt votum,
emedan det är dhem vordit proponerat.
Dhe af Ridderskapet, som hade pantgodz, sade: Elfter
som vij, som detta angår och härigenom lijda, hafva samtyckt
till detta, så troo vij vähl dhe andra af Ridderskapet
snart skohla conformera sigh med oss.
Hr Landtmarskalken: Ehuru det nu är så, måste
detta doch slutas effter riddarhuusordningen, så att det
skier per vota.
Dhe andra, som hade pantegodz, reserverade sigh, at
detta måste så enteligen considereras, att dhe af een frij
villia hafva cederat deras rätt.
Hr Landtmarskalken: Föruthan det at riddarhuusordningen
måste observeras, så är at betänkia, at under
detta förslagh och den resolution, som nu skall fattas,
komma icke allenast pantgodz, uthan och fruchtbara capitaler,
interessernes moderation, hvilket angår heela ståndet.
Hr Jahan Rosenhane: Meningen är ju dhen, att
alla interessen af fruchtbara capitaler modereras till 5 pro
cento. DifFerencen går åhrligen på capitalet. Jagh för
min deehl är därmed tillfredz, och vore att önska, at dhe,
som härtill intet hafva niutit, kunde här effter blifva betahlte.
Hr Landtmarskalken: Jagh troor vähl alla vara i
sinnet persvaderade, at denna resolution, som man nu är
sinnad att fatta, är i sigh sielf rättvijs, och om än inga
andra skiähl vore, så är det nogh, at detta är eenligit
medh Sveriges lagh, ty 1. står uthi vår lagh, at dhe räntor,
som upbäras af panten, skohla gå af hufvudgiälden,
och om man hade blifvit därvijdh, så hade det kommit
panthafvarne än svårare an än det förslagh, som nu är
giort. 2. Vill Sveriges lag, när debitor eij är solvendo,
uthan creditorerne skohla gripa till all hans egendom, at
44
1686.
då skall brista så af mark som af mark. Nu vetha vij, att
rijket är i samma tillstånd som een debitor, hvilken eij kan
förnöja alla sina [creditorer], så är ju rättvijst, at det niuter
samma vilkår. Sedan är det och rijket samt alla dess
inbyggiare till een öfvermåttan stoor nytta, at interessen
modereras till något mindre quantum än härtill häfver
varit brukeligit. Ty genom dhe stoora interessen hindras
all handel och vandel, bergzbruken ruineras, och all vår
egendom kommer i vrak och ringa värde, villiandes hvar
och een hellre taga 8 pro cento än i förhåppning af större
interesse hazardera sin egendom. Huru ringa godz och
huus nu achtas och ajstimeras, är hvar och een bekant,
så att denna moderation af interessen är mycket nödigh,
fast rijket aldrig vore uthi giäld fördiupat.
Hr J ahan Rosenhane: Än om någon häfver förskrifning
af Cronan på 6 pro cento, niuter icke han äfven
5 pro cento?
Ridderskapet svarade därtill ja.
Sedan projecterades af Hr Rosenhane, om icke det
kunde låta giöra sigh, at när dhen, som häfver pantgodz,
häfver liqviderat medh Cronan och effter hållen liqvidation
få[r] något at fordra, dhen då må få behålla sa mycket af
pantgodzen, som sigh kan belöpa å 5 pro cento.
Hetta aggreerades af Ridderskapet.
Sedan voterades om pantgodzen. (Jämf. bil. 11).
3:tia classis. Hr Assessor Bengt G-yllenankar: Een
deehl af classen äro eense medh det, som secrete uthskåttet
häfver projecterat; een deehl mena, at dhe än hafva
något därvidh att påminna angående pantgodzen. Män
det som är projecterat om dhe fruchtbara capitaler uthan
pantgodz och des interesses moderation till 5 pro cento,
sä äro dhe aldeles eense medh det, som upläsit är, i anseende
af rijksens tillstånd och stoora trångmåhl. Sedan
begiära dhe och, at alla interessen inter privatos måge
häreffter och reduceras tili 5 pro cento, som och at dhe
kunde få communication af det förslagh, som af uthskåttet
är upsatt och rätt nu uplästes.
Hr Landtmarskalken: Att moderera interessen inter
privatos, häfver man och tyckt nödigt vara. Detta kan
Kongl. Maij :tt sedan giöra een förordning öfver.
Oktober.
45
Hr Gryllenankar: Dhet äro vähl några af 3:tia
classe, som förmoda, när denna saken vijdare företages, at
dhem lärer blifva effterlåtit andraga deras påminnelser.
I synnerheet bedia dhe, at dhet vähl observeres och tydeligen
förklares om dhem, som af andra hafva tagit till
läns och gifva 8 pro cento, män bekomma nu igen allenast
5 pro cento.
Hr Landtmarskalken: Det är så resolverat, at när
någon det kan uppenbarligen bevijsa, så skall dhen vara
skadelöös.
Hr Swalch: Än om någon häfver länt alla sina
medel åth Cronan och därigenom är blefven så medellöös,
at han sedan är vorden förorsakadh at taga till
läns och gifva 8 ä 10 pro cento, bör icke den och vara
skadelöös.
2:da classis: Såsom panthafvarne sielfva hafva begifvit
sigh sin rätt, så conformera vij oss och medh dhem och
samtyckia till det, som projecterat är. Doch bedia vij
underdånigst, Kongl. Maij:tt ville vara så nådigh och medh
någon nådh ihogkomma dhem, som härigenom blifva ruinerade,
som och at Kongl. Maij:tt ville låtha häreffter alla
gravationer uphöra.
l:a classis är eense medh 2:da classe och blifva vidh
dhet upsatte projectet så vähl angående pantgodzen som
fruchtbara capitaler. Begiära underdånigst, at dhe häreffter
då een gång måge blifva frij för alla inqvisitioner
och sittia säkra uthi deras egendom och det ringa dhe
hafva qvar.
Ridderskapet samptel. ropade, at dhe bedia Kongl.
Maij:tt underdånigst, at dhe då måge blifva frij för alla
inqvisitioner.
Hr Jahan Rosenhane: Såsom interessen nu modereras
till så ringa emoth contracternes och obligationernes
lydelse, och Ridderskapet därigenom häfver vijst, at dhe
hafva giort och sigh påtagit alt det möjeligit är, altså
vore det önskeligit, at Kongl. Maij:tt och ville på sin
sijda vijsa dhen nåden emoth Ridderskapet, at dhe interessen,
som dhe äro dömbde genom någon commissions
domar at betalda Cronan eller häreffter dömas kunna,
äfven till 5 pro cento måtte modereras, efftersom Cronan
eij heller gifver mehr interesse, och om någon vore redan
46
1686.
exeqverad för högre interesse än 5 pro cento, at dhet
honom igen i annat måtte gått giöras.
Ridderskapet fan detta helt skiäligit, och at man
därom skulle bedia Kongl. Maijrtt.
Hr Landtmarskalken: At begiära detta genom
någon skriift vöre kanskie något betänkeligit. Om Ridderskapet
behagar, vill jagh sondera Kongl. Maijrtt därom.
Ridderskapet var och tillfredz med det, at Hr Landtmarskalken
skulle giöra det.
Hr Gabriel Falkenberg: Jagh troor intet, at någon
tänker, at man skulle skriffteligen begiära detta.
Några af 3:tia classe sade sigh hafva något at påminna
om pantgodzen.
Hr Landtmarskalken frågade, om 3:tia classis är
uthi sielfva realiteten eense om det, som secrete uthskåttet
häfver projecterat; Ira och 2:da classis äro aldeles därom
enige.
Hr Swalch: Om realiteten äro vij vähl eense, män
så kan dock något uthi omständigheeterna vara at påminna.
Hr Peer Sparr er Häfver någon in specie något at
påminna om sitt låhn, så må dhen det sökia hos Kongl.
Maijrtt.
Detta fans af Ridderskapet skiäligit.
Hr Landtmarskalken bodh Ridderskapet till fordom
Prsesidentens uthi Wismarske Tribunalet, Hr Anders Lilliehöks
begrafning, som skier i margon. Ridderskapet betygade
een särdeles estime och respect för dhen sahl. herrn.
Hr Peer Örneklos och Hr Granbergs suppliquer uplästes1
angående extract af protocollet om det, som dhem
emellan här på Riddarhuset var passerat.
Hr Landtmarskalken: Man borde här på Riddarhuset
hålla inne medh sådana retorsioner; det är otiänligit
uthi een sådan societé.
Hr Gabriel Falkenberg: Jagh påminner migh hvad
som passerade medh Hr Knut Kurk anno 1680, då han
och begiärte extract af protocollet, män vart honom förvägrat.
Hr Landtmarskalken: Det var een heel annan
saak. Hr Knut Kurk, som een rådzperson, var extra socie
1
Jämf. sista bilagan.
Oktober.
47
tatem, och det, som på Riddarhuset passerade om Hr Knut
Kurk, blef spargerat uthom Riddarhuset. Jagh kan eij
see, at man kan förvägra dhem detta.
Hr Henrich och Gabriel Falkenberg: Sådana saker
borde eij föras i vårt protocoll; det är och svårt och
fahrligit at gifva uth sådant extract, ty det är omöjeligit
at fatta det i pännan, det som således medh ifver passerar.
Hr Gabriel Falkenberg: Det är otiänligit, at sådant
skall ibland Ridderskapet passera.
Hr Peer Sparre: Riddarhuset är een privilegerad
orth, där alt medh höfligheet skall handlas. Män om
någon vore otijdigh, och däröfver intet bevijs kunde tagas
uthur protocollet, så vore intet saker at blifva medh otijdigt
tahl och comportamenter öfverfallen.
Ridderskapet bevilliade dhem extractum protocolli,
hvilket af Secreteren blef upläsit och fans vara rätt,
uthan att någon hade därvidh at påminna.
Hr Landtmarskalken badh Häradzhöfdingarna
skrifva under deras supplique om augment på löhnen.
Män det kom ingen fram at underskrifva dhen.
Den 13 Octofoer.
Gref Gustaf Duglas berättade sigh hafva varit effter
Ridderskapets begiäran hoos Hans Excell:tz Prsesidenten
Wrede och anmodat honom at villia blifva Öfver-Director
vidh Riddarhuset, dhet han och antogh, betygandes een
tacksamheet emoth Ridderskapet, som behagat giöra honom
dhen ähran och tillbiuda honom det.
Hr Bengt Rosenhane var och tillstädes och låfvade
Ridderskapet at villia blifva Director vidh Riddarhuset,
önskandes kunna befordra des vählståndh.
Sedan uplästes Kongl. Maij:tz proposition om kiöpgodzen
och inlösen af dhe på förbudne orther omistandes
lägenheeter (bil. 13).
Hr Landtmarskalken förestälte Ridderskapet, huru
det är een särdeles nådh, at Kongl. Maij:tt detta ährendet
häfver behagat hemställa Ridderskapet och Adelen, om
hvilka Kongl- Maij:tt häfver det nådige förtroende, at
dhe å sijda varda sättiandes alt privat interesse och
gifva häröfver ett sådant svar och betänkiande, söm kan
48
1686.
vara Kongl. Maij:tt till nöje och i sigh sielf är rätt och
skiäligit. Yij af secrete uthskåttet hafva detta ährendet
med högsta flijt öfverlagd, giort oss underrättade om alt
det, som här vijdh kan vara at i acht taga. Yij finna
alla kiöpbref klara, hvad för räntor som äro kiöpte, och
kunna eij see, at andra räntor därunder kunna förstås
än dhe, som äro kiöpte. Hvarföre håfve vij stannat uthi
dhe tankar, at Ridderskapet eij kan undandraga sigh at
kiöpa eller lösa till sigh dhe okiöpte räntorne medh penningar
eller medh andra godzräntor, eller och uthgiöra
till Cronan åhrligen desse räntor, hvilka o conditioner
uthskåttet häfver tyckt vara för Ridder skåpet nogh favorable,
om Hans Kongl. Maij:tt allenast därtill samtycker;
och om vij rätt see effter, så finne vij ringa skiähl, som
Ridderskapet kan betiäna sigh af, till at vijsa at dhe
hafva rätt till desse räntor. Fördenskull håfve vij tyckt
vara bäst at intet mycket stå på vår rätt, uthan hemställa
det Kongl. Maij:tt. afbediandes all effterräckningh,
och kunna vij, till at undfly dhen, bruka till skiähl, at
dhet finnas åthskilliga resolutioner gifne på Rijksdagarna,
som lijkvähl gifva Ridderskapet åtminstone rätt till at
upbära desse räntor, och at dhe medh godh troo dhem
åthniutit, fast dhe eij kunna gifva dhem rätt at äga dhet
dhe eij till evärdeliga egendom hafva kiöpt, hvarigenom
Kongl. Maij:tt lärer bevekas at förskona Ridderskapet för
effterräckning. Och såsom vij af det secrete uthskåttet
håfve funnit denna saak så klar, at hvar och een lärer
finna, at Ridderskapet eij är berättigad till flere räntor
än dhe, som kiöpte äro, särdeles effter man finner uthi
kiöpbrefven vara expresse infört, at under dhe kiöp ä 3
pro cento är allenast dhen åhrliga räntan uthräcknad, och
dhe ä 4 V* pro cento dhen vissa räntan, giärden och saltpeterhiälpen,
hvarföre håfve vij låtit upsättia een skrifft
och svar på denna Kongl. Maipttz proposition, hvilken
kan upläsas, om Ridderskapet så behagar.
Dhen 2 § är om inlösen af dhe på förbudne orther
omistandes lägenheeter, som Adelen där äger; så lärer
fuller ingen förvägra Kongl. Maij:tt det emoth jämtgått
vederlagh. Uthskåttet häfver därvedh fattat den medelvägh,
at om någon häfver kiöpt sådana godz af någon
annan, sedan sådana orther äro förklarade för förbudne,
Oktober.
49
så häfver han eij at påstå mehra för inlösen, än första
kiöpskillingen finnes hafva varit, emedan ingen hade bort
inlåtha sigh uthi handel om sådana på förbudne orther
belägne godz, män häfver någon kiöpt något godz, förr
än dhen orthen blef förklarad för förbuden, så skall dhen
samma bekomma icke allenast sin fulla betahlning effter
kiöpbrefvet uthan och för all nederlagdh melioration och
omkåstnad effter sina räckningar. Desse bägge ährender
håfve vij comraunicerat medh rådet, och äro dhe af samma
mening med oss. Ridderskapet behagade nu förklara sigh
häröfver.
Suppliquen eller svaret på Kongl. Maij:ttz proposition
angående detta uplästes (bil. 14).
Gref Gabriel Oxenstierna: Detta är een saak, som
fördrar ett mogit betänkiande, allenast vij kunna få tijdh
at öfverväga detta; vij bedia underdånigst få blifva vidli
kiöpebrefven.
Athskillige af Ridderskapet sade det samma.
Hr Landtmarskalken varnade Ridderskapet, at dhe
achta sigh och eij stå för mycket på deras rätt; dhe kunna
därmedh stå i hazard at eij förskonas för effterräckning,
ty om Ridderskapet villia beropa sigh på skiähl, at dhe
böra äga dhe räntor, som nu kallas okiöpte, och eij komma
uth medh at bevijsa det, så vetha vij hvad som lärer påfölia,
at Kongl. Maij:tt lärer påläggia dhem at betahla
tillbakars alla dhe räntor, som dhe uthan någon justo
titulo hafva possiderat och upburit.
Gref Gabriel Oxenstierna: Vij hemställa detta alt
Kongl. Maipttz nådh och rättvijsa.
Hr Peer Sparre: Secrete uthskåttet häfver denna
saak noga och vähl öfverlagt, och troor jagh uthi sielfva
hufvudsaken intet vara at contradicera, män om någon
elliest kan hafva at påminna, så kan dhen höras.
Hr Jahan Rosenhane: Yij måste betänkia hvad vij
skulle uthrätta, om vij satte oss emoth detta och ville
disputera; kanskie då torde denna saak, emedan den angår
rijket och dess rätt, underkastas dhe andra Ständernes
betänkiande och censur, och då stöde vij uthi hazard, at
både räntorne blefvo förklarade för okiöpte, och vij skyldige
at tillbakas betahla dhe upburne räntorne.
Sv. Ridd ersk. o. Adels riksd.-prot., XV. 168(i. 4
50
1686.
Gref Gabriel Oxenstierna: Så läth oss då expresse
uthnämbna dhe räntor, som äro okiöpte och vij nu skohla
kiöpa eller lösa, på det man eij effteråth, sedan vij äro
åthskilde, må komma up medh flere räntor, än vij nu
förmoda, och giöra nya gravationer; man veth eij hvad
skie kan.
Hr Landtmarskalken: Deth äro åthskilliga räntor,
alt effter hvar landzorts beskaffenheet, som komma härunder,
såsom vind och vask; det är omöjeligit at nu kunna
få nambn på alla desse räntor.
Hr Anders Lindhielm: Hvad okiöpt är, måste nu
kiöpas.
Hr Landtmarskalken: Det förstås allenast dhe
extraordinarie räntor och inga andra.
Hr Axel Ståhlarm: Inga andra räntor måste här
under förstås än dhe extraordinarie, som Adelen häfver
niutit.
Gref Gabriel Oxenstierna: Vij uthi vår classe begiära
vetha nampn på alla de extraordinarie räntor effter
hvar orths natur, sorn vij böra svara före.
3:tia classis; Hr Bengt Gyllenankar förde fram
votum. 2:da classis; Hr Gabriel Falkenberg sade
votum. Och för l:a classe Gref Gabriel Oxenstierna.
Sielfva vota folia här hoos öfver bägge puncterne
uthi Kongl. Maij:ttz proposition om kiöpegodzen och dhe
okiöpte räntorna samt inlösen af dhe omisteliga godz på
förbuden orth.
3:tia classis. Hr Assessoren Gyllenankar förde
votum för classen: Dhe förstå och intaga uthi underdånigheet,
huru Hans Kongl. Maij:tt häfver behagat föreställa
dhem tvänne ährender. Dhet första är om kiöpgodzen
och dhe okiöpte räntorne. Dhe vetha vähl, at
dhet secrete uthskåttet detta vähl och noga haar öfverlagd
som dhe dhet af dhen upläsne skrifften förstådt
hafva; samtyckia och därtill, at dhe villia och skohla
inlösa dhe obetahlte extraordinarie räntor.
Doch hafva dhe därvedh at giöra föliande påminnelser,
nembligen: 1. Att dhe okiöpte extraordinarie räntorne nu
måga blifva specificerade och nämbde effter hvar orts beskaffenheet,
på dhet Ridderskapet nu må få vetha, hvadh
okiöpt är, och eij sedan stå i ovissheet och fruchtan, at
Oktober.
51
een och annan därunder må draga det som eij bör.
2. Bedia dhe underdånigst, at dhe, som komma at lösa
till sigh sådana okiöpte räntor, må få dhem betahla medh
sina hoos Kongl. Maij:tt hafvande prsetensioner; skulle
een eller annan eij hafva sina prsetensioner liqvida, så
förmoda dhe underdånigst, at dhe medh det forderligste
måga blifva liqviderade, och Ridderskapet och Adelen eij
af deras godz depossiderade, till des dhe genom sådana
preetensioner eller elliest kunna sigh till löösa desse okiöpte
extraordinarie räntor. 3. At dhe måge blifva frij för all
effterräckning och återbetahlning af dhe härtill upburne
räntor, och bedia underdånigst, at Kongl. Maij:tt genom
een särskilt skrifft ville dhem därom försäkra nu och i
tillkommande tijder.
Angående dhen andra puncten om dhe omisteliga godzens
inlösen på förbuden orth, så äro dhe och eense medh
dhet secrete uthskåttet, hvilkas mening är, som den finnes
bil. 14, män påminna därvijdh: 1. At få vetha,
hvilka dhe förbudne orther äro, och hvad därunder förstås,
som och bedia, at inga orther måge förklaras för
förbudne, som icke stå uthi 1655 och 1683 åhrs besluth
specificerade. 2. [At] dhe, som hafva giort några meliorationer
på deras godz, eij måge därifrån blifva drefne, förr än
dhe äro richtigt och fullkombligen betahlte. 3. At dhe,
som hafva några skatträttigheeter, må dhem få behålla.
4. At dhet och må blifva vijdh dhen i 1683 åhrs stadga
determinerade terminen om godzens inlösen på 10 åhr,
som äro på förbuden orth, at hvadh som eij innan dhen
tijden löses, må sedan blifva säkert och ståendes.
2:da classis. Hr Gabriel Falkenberg på deras
vägnar: Dhe erkiänna med all underdånig vördnad, at
Hans Kongl. Maij:tt har behagat lätha deras stånd allena
säja öfver detta deras underdånige betänkiande. Aro
ochså eenige medh secrete uthskåttets däröfver fattade
project och svar. Dhe hålla därhoos nödigt vijsa Hans
Kongl. Maij:tt, at dhe i folie af privilegierne [och] Kongl,
resolutioner härtill åthniutit bona fide desse räntor och
därföre förhåppas för all effterräckning blifva förskonte.
Därjämbte finna dhe af nöden föliande påminnelser
1. At dhe, som häreffter komma at löösa sigh till desse
okiöpte räntor, måga få betahla dhem med sina hoos Kongl.
§2
1686.
Maij:tt hafvande prsetensioner, antingen dhet är o löhningar
eller andra fordringar, och at dhet i alla tijder må hållas
för godh betahlningh. 2. At om någon häfver hoos Cronan
at fordra, honom kunde tillåtas at kårta åhrligen
däremoth dhet han af sina godz för desse okiöpte räntor
åhrligen bör erläggia och eij blifva depossiderad, för det
at medel och penningar eij så straxt kan vara at tillgå,
uthan blifva i possession, till des man kan hafva fådt så
många penningar tillsammans. 3. Yore någon, som intet
siälf häfver någon fordran och kunde af andra tillhandla
sigh, särdeles sådan skuld, som vore Kongl. Maij:tt angelägen
at blifva betalt, dhen då och måtte agnosceras för
godh betahlningh.
Angående inlösen af dhe omisteliga godzén på förhuden
orth, så äro dhe eense medh dhet, som det secrete
uthskåttet häfver för gått funnit. Bedia därhoos underdånigst:
1. At dhe förbudne orther eij vijdare må extenderas,
än 1655 och 1683 ahrs stadgar exprimera, och at
ingen förbuden orth må häreffter mehr förklaras. 2. Att
ingen particulier under denna prsetext må bringa Kongl.
Maijrtt at löösa till sigh någon sådan lägenheet och sedan
draga det till sin privat nytta.
l:a classis. Gref Gabriel Oxenstierna: Deras classis
hembär Kongl. Maij:tt een underdånig tacksäjelse, som
behagat låtha detta komma under deras ståndz deliberation
allena. Dhe äro eense medh det, som det secrete uthskåttet
häfver låtit upsättia och nu är här upläsit.
Här hoos finna dhe nödigt giöra desse påminnelser:
1. At man finge nampn och säker specification på alla
extraordinarie räntor, som nu skohla kiöpas, på det man
nu i tijdh må achta sigh och sedan vara säker. 2. Emedan
Bidderskapet och Adelen nu på denna Bijkzdagh
hafva giort det yttersta dhe någonsin kunnat, så begiära
dhe nu blifva förskonte för alla gravationer och commissioner,
på dhet dhe een gångh måge vara säkra om det
ringa dhe hafva qvar. 3. At få behålla dessa räntor, så
länge denna svåra contribution, som nu är bevilliad, påstår;
elliest lära dhe omöjeligen dhen kunna uthgiöra.
4. Bedia dhe underdånigst, at Cronofougden eij må få
macht at utfordra desse räntor af deras bönder, emedan
dhe dhen sielfva vehla richtigt erläggia. Om dhen 2
Oktober.
53
puncten angående inlösen äro dhe eense medh 2:da classe.
Allenast dhet bedia dhe underdånigst, att om någon häfver
någon skatträttigheet, han dhen ograverat må få behålla,
som och at meliorationen betahles, förr än någon obligeres
at affträda sitt godz.
Sedan påminte dhet höglåfl. Bidderskapet och Adeln
samptel.:
1. At om dhen eena classen häfver något påmint,
som dhen andra eij observerat, så äro dhe alla eense
därom.
2. At terminen, när Kongl. Maij:tt skall kiännas
vidh desse okiöpte räntor blifver anno 1687.
3. Under dhe extraordinarie räntor förstås allena
dhe, som på Bijksdagar äro bevilliade, och icke dhe, som
sedermehra kunna vara af Adeln tillökte genom det at
ett eller annat hem[man] haar förmedelst åboernes flijt eller
Adelns egen omkåstnad sedan blifvit förbättrat, och räntan
således kunnat blifvit påökt.
4. Att såsom dhe nu hafva vijst, at dhe alt dhet
någonsin möjeligit är villia undergå, så bedia dhe, atuthi
rijkzdagzbeslutet måtte införas, och Kongl. Maijrtt ville
skriffteligen försäkra Bidderskapet, at dhe för all effterräckning
skohla vara frij.
5. At Kongl. Maij:tt ville taga emoth dhe kiöpte
godzén för så högt, som dhe äro sålde och komne från
Grönan.
Angående dhen 2 §, at medh inlösen må blifva vid
dhen i 1683 åhrs stadga determinerade tijden.
Adeln ifrån Västergiöthland bedia underdånigst, at
inga flere orther hoos dhem må förklaras för förbudne än
dhe, som stå uthi 1655 åhrs besluth, och att inga flere
orther må härelfter förklaras för förbudne.
Uplästes Biddarhuus-fiscalens Lars Wetterhamns supplique,
hvari han begiärer afskied ifrån Biddarhuset, när
hans åhr är uthe, sampt recommendation till Kongl.
Mai j dt.1
Hr Gabriel Falkenberg berömbde honom, at han
i sin tiänst häfver vist sig mycket flitig och trogen.
Sade och: Han blifver vähl ved tiänsten, till des åhret
är uthe?
1 Jämf. sista bilagan.
54
1886.
Hr Landtmarskalken recommenderade een, benämnd
Carlheim, i hans ställe, som skall förstå architecturen och
matesin.
Resolutio: Emedan Ridd arli 11 us-fiscal en Lars Wetterhamn
skr iff tel igen häfver gifvit tillkiänna sigh vara sinnad,
enär hans åhr ähr uthe och han imedlertijdh häfver
bracht dhe under hans händer varande processer och andra
Riddarhuus angelägenheeter till richtigheet, at villia taga
afskied, altså uppå Hr Landtmarskalkens recommendation
antog Ridderskapet och Adeln Hr Håkan Carlheim till
Riddarhuus-fiscal, at tillträda tiänsten, när Lars Wetterhamns
åhr är om, och han dhen effter sin inlagde supplique
afstådt häfver.
Sedan antogz uppå Hr Gabriel Falkenbergz recommendation
Måns Olson till Riddarhuus-vachtmästare i den
förras ställe, som är genom döden afgången.
Hr Landtmarskalken berättade Ridderskapet och
Adeln, at Kongl. Maij:tt lämnar i deras egit behag at
sielfva moderera contributionen, som är bevilliad af caracterer.
Resolutio: Dhe som ingen löhn hafva, gifva och ingen
contribution af caracterer; i det öfriga tacka Ridderskapet
Kongl. Maij:tt, som vill effterlätha dhem detta.
Den 16 October.
Uplästes det svaret, som uthi dhet secrete uthskåttet
är upsatt på Kongl. Maij:ttz secrete proposition, hvilket
och blef hoos dhe andra Ständerna upläsit och sedan af
samtel. Ständerne underskrifvit. (Bil. 16).
Af dhet tillfället at uthi ofvanbemälte svar betyga
samtel. Ständerne deras underdånige tacksamheet för dhen
af Kongl. Maij:tt författade och nu under trycket varande
kyrkioordning, sade Hr Landtmarskalken, at dhet och
skulle vara nödigt genom een supplique bedia Kongl.
Maijrtt ville låtha revidera lagen, hvilket tillförende så
offta är omtalt [och] af några goda män igenom arbetat, män
dock aldrig till een fullkombligheet bracht. Hvad nytta
deth medh sigh skall hafva, lärer hvar och een kunna
döma.
Hr Gustaf Grass: Om denna saak är vidh mänga
Rijkzdagar discurrerat, och hafva varit åtskilliga tankar.
Oktober.
55
Een dehl hafva tyckt, at dhen gambla lagboken skulle
sättias på nu brukelig svänska; andra hafva ment, at dhe
gambla orden skulle lämbnas både för antiqvitetens skräll,
sorn och efftersom dhe hafva een särdeles emphasin, som
eij på dhen nya svänskan så vähl kan exprimeras, hvilket
jagh och håller bäst, och kunde man därföre låtha lagboken
blifva oändrat, män effteråth skulle man giöra lijka
sorn nouvellas, hvilka skulle innehålla alt dhet, sorn i lagen
är ändrat, genom nya Kongl, förordningar stadgat.
Hr Landtmarskalken: Gambla penningar plägar
man hålla utaf, män intet kan jagh see, hvadh dhe gambla
orden skohla vara så högnödige. För antiqviteten skull
blifver denna lagboken äfven så vähl conserverad sorn
dhe andra gambla lagar, nembl. Uplandz, Östgiöthelagen
etc. Män nogh kan hvar och een see, at det är alla undersåtharne
till nytta, när alla lärda och olärda kunna
förstå lagen. På landet sittia nämbdmän i rätten och
förstå ingen lagh, eij heller vetha hvad dhe döma. Ar
icke det illa nogh?
Resolverades at genom een supplique (bil. 17) bedia
Kongl. Maij:tt ville låtha revidera lagen och sättia dhen
på vårt nu brukeliga svänska tungomåkl.
Gref Gustaf Duglas och Gabriel Oxenstierna
beklagade, huru olyckeliga dhe äro, som haiva halft deras
capitaler uthi kåpparcompagniet, där halft stoor avance,
at förra Kånungarna hafva tagit däruthur deras medel,
förskrifvit sigh till interesse, män nu racknäs så medh
dhem, at dhe förlora alt ihopa, där dhe doch hafva stoora
skiähl at vijsa.
Hr Landtmarskalken: Det är redan een afgiord
saak, hvari Kongl. Maij:tt häfver gifvit sina resolutioner,
hvarföre understå vij oss intet at bedia nu om förskoning
för deth.
Hr Gabriel Falkenberg: Det kommer af dhet, at
dhe fordringar förstås, hvad sielfva interessen angår, som
ofruchtbara capitaler.
Gref Gabriel Oxenstierna: Såsom uthi svaret pä
secrete proposition förmäldes om kopparcompagniet, lijka
som skulle Ständerna conlirmera det, som däri är giort
dem till gravation, som däruthi hafva halft några capitaler,
så bedie vij om underrättelse, huru meningen må
1686.
vara. Vij hafva hafft våra capitaler medh stoor nytta
uthi bemälte compagnie och länt dhem åth Cronan emoth
starka förskrift) ingar, och sedan tagit godz i betahlning;
nu racknäs så med oss, at vij förlora både godz och penningar.
Man häfver häröfver sändt oss räckningar till
förklaring, män detta svaret på secrete proposition afskiär
oss all rätt och frijheet at förklara oss häreffter.
Hr Landtmarskalken: Såsom Kongl. Maij.flt uthi
sin secrete proposition införer om detta, så kunna vij
intet uthan relative svara därpå och eij vij dare.
Hr Lenart Ribbing: Reduction häfver det till fundament,
at inga godz, som äro kiöpte för interesse, bestås.
Dhen förklaring, som väntas af dhem, som interessera
uthi kopparcompagniet, är intet för den orsaken, at dhe
skulle kunna gå ifrån sigh denna gravation, uthan allenast
at man däraf måtte see och kunna separera interesse
ifrån capital, ty dhe godz, som äro kiöpte för interesse,
blifva under gravation.
Detta sades och af andra.
Gref Gabriel Oxenstierna frågade, om charta
sigillata är på vissa åhr bevilliad. Män det blef intet
svarat på.
Hr Landtmarskalken: Det förordnade uthskåttet
öfver commercier och manufaeturer häfver varit tillsammans,
halft före åthskilliga vackra förslagh om manufacturernes
inrättande i järn och koppar. Män som detta
fordrar een lång tijdh, förr än alt sådant kan blifva värkstält,
altså häfver man upsatt ett project, som effter Rijkzdagens
slut kan företagas af dhem därtill blifva nämbde,
och därföre häfver [man] svarat Kongl. Maij:tt uthi general
termer.
Uplästes een supplique (bil. 18), inlagd af donatarierne
i Bremen, om dhen gravation, som dhem giöres angående
härdepartsgodzen.
Hr Landtmarskalken: Detta är ju redan af den
där å orthen förordnade commissionen afgiort; jag kan eij
see, huru dhe villia draga sigh Ridderskapets förbön till
hiälpreda.
Gref Gustaf Duglas: Vij äro ju här på Riddarhuset
ledamöter af ståndet.
Oktober.
57
Hr Peer Sparre: Detta hörer immediate under Kongl.
Maij:tt.
Hr Landtmarskalken: Såsom det är een afgiord
saak, så understå vij oss eij sökia Kongl. Maij:tt härom.
Gref Gustaf Duglas: Så vehla vij då sökia Kongl.
Maij:tt ä part.
Skrifften om pantgodzen uplästes (bil. 10).
Resolverades af Ridderskapet at bedia Kongl. Maij:tt
uthi underdånigheet om föliande: 1. Om någon hade förpantat
sigh till någon lägenh eet, som vore honom nödigh
och eij för Cronan omistandes, at han då må få emoth
jämbtgått vederlagh tillbytha sigh dhen samma. 2. At
Kongl. Maij:tt ville vara så nådigh och låtha tryckia
general resolutionerne, emedan dhe skölda vara för så
många een lagh, som och stärkia Liqvidations-Commission
medh flere och sådana personer, som eij äro uthi andra
beställningar occuperade och dageligen kunna vara tillhopa.
Hr Peer Sparre gaf in några besvär angående justitneväsendet.
Uthnämbdes ett uthskått, som skulle öfverläggia detta
och upsättia det skriffteligen:
3:tia classis:
Hr Lovesin, Hr Gyllen ankar.
2:da classis:
Hr Gabriel Falkenberg, Hr Adolf Hård.
l:a classis:
Hr Per Sparre, Hr Jacob Fleming.
Hr Lovesin: Desse saker äro och under händer at
företagas och utharbetas, när executionsordningen skall
öfversees.
Riddarhuussakerne företogos.
Hr Knut Kurk, som hade fördt direction uthi dhet
uthskåttet, som var öfver riddarhuussakerne, berättade,
huru uthskåttet häfver medh all flijt efftersedt alt dhet,
som kan angå Riddarhuset, des inkombster och huru dhe
äro disponerade och infordrade sedan sidsta Rijksdagh,
och funnit, at Herrar Directeurerne hafva användt stoor
möda at sättia riddarhuusvärket i det skick, at det kan
58
1688.
bära sigh sielf. Uthskåttet häfver och vijdare underrättat
om ett och annat, som för Riddarhuset kan vara nödigt
och därföre låtit uppsättia een skrifft, som Ridderskapet
behagade låta sig föreläsa.
Ridderskapet erkiände medh tacksamheet dhen berömbliga
försårgh, möda och fiijt, dhe nu varande Herrar
Riddarhuus-Directeurerne hafva låtit förspöria för Riddarhusets
bästa, och så vijda bracht, at Banco är nu betahlt,
åthskillige påster inkrafde. och sakerna i een godh
richtigheet satte; och såsom Herrar Directeurerne hafva
vehlat än vijdare hafva dhen godheeten för Ridderskapet
at dirigera och förestå Riddarhuset, altså recommenderar
Ridderskapet detta värket, at därmedh så giöra och det
sa lämpa, som dhe varda finnandes des bästa fordra, och
inkombsterne villia medgifva och tåhla.
Uthskåttets relation, som finnes bil. 19, uplästes, och
resolverades öfver hvar punct, som fölier:
1 §. Hvadh differencen medh Banco angar, härrörande
af dhet capital, som Riddarhuset där häfver hafft till
läns, så remitteres dhen till Ständernes Banco-uthskått,
at dhen medan Rijksdagen varar af giöra. Dhe andra
riddarhuusprsetensionernes infordrande anförtroos Herrar
Directeurernes berömlige försårgh.
2 §. Ridderskapet finner Herrar Directeurernes förslagh
och dhe af Architecten Spiler effter deras befallning
giorde desseiner på dhet, som skall byggias vidh sjösijdan
och gatan, mycket nyttige, och at dhet lärer vara huset
och platzen till prydnad, önskandes dhet ju förr ju heller
kunde ställas i värket.
3 §. Hemställes Herrar Directeurerne at däri giöra,
som medlen kunna tåhla och Riddarhuset kan vara till
nytta.
4 §. Detta recommenderes Herrar Directeurerne, doch
at först bygges för inkombsterne skull och sedan för
ziraten.
5 §. Om balancernes infordrande.
Hr Gabriel Falkenberg frågade, om icke man så
här effter som härtill skulle folia dhe gambla resolutioner,
efftersom dhet är een lagh dhem emilian.
Resolutio: Ballancen fordras in effter dhe förr fattade
resolutioner.
Oktober.
59
6 §. Om dhem, som nu äro inkombne medh bevijs
om deras fattigdom och sökia tillgifft.
Resolutio: Dhe af Ridderskapet och Adelen, som nu
äro inkombne medh Herrar Landzhöfdingarnas attestater
om deras fattigdom, niuta tillgift, och skulden afföres i
böckerne. Skulle någon medh tijden komma sigh före, så
står i dens frija villia at ihogkomma Riddarhuset, män
eij som ex debito.
7 §. Om tillgifft för dhem, som häreffter kunna bevijsa
deras medellösheet genom Herrar Landzhöfdingarnes
attester.
Resolutio: Såsom åthskilliga af Ridderskapet och
Adeln föregifva deras stoora medellöösheet, at eij kunna
betahla dhen skuldh af contributioner och förähringar,
dhe i riddarhuusböckerne stå balancerade före, altså skohla
dhe samma niuta tillgifft, och skulden i böckerne afskrifvas,
när Herrar Gouverneurerne och Landzhöfdingarna
skriffteligen intyga och attestera, at debitorerne äro i det
slätta tillståndet, at hoos dhem intet är at tillgå, och
dhe eij äro solvendo, då Herrar Riddarhuus-Directeurerne
hvar och een i synnerheet, behagade där öfver resolution
meddela, skolandes Ridderskapet och Adelen, det dhe i
detta måhl giörandes varda, för gått och krafftigt hålla.
Sedan resolverades och, att om några stridigheeter
emellan Rijksdagarna yppade sigh om riddarhuusgiälden,
som Directeurerne eij allena ville resolvera öfver, så står
det i deras behagh, om dhe i det måhl villia adjungera
sigh några af Ridderskapet eller eij.
8 §. Häfver någon innom fyra månaders tijdh effter
fatalia anno 1683 betahlt sin skuld, så skall dhen niuta
1683 åhrs placat till godo.
9 §. Dhe som begiära blifva introducerade, skohla
intet komma in, förr än dhe hafva contant betahlt dhet
dhe låfva till Riddarhuset, och skall Fiscalen säja dhem,
som redan äro intagne, at om dhe eij betahla förr ändan
af Rijksdagen, så lärer dhem giöras difficulté uthi deras
säthe på Riddarhuset.
10 §. Hr General-Qvartermestare-Leutnanten Dromunt
niuter tillgifft på dhen skuldh han uthi riddarhuusböckerne
debiteras före.
60
1686.
11 §. För Fru Karin Bielke blef intet något resolverat,
oaclitat åthskilliga gångor påmintes om definitift svar.1
12 §. Uppå välborna Fru Marg[ar]eta Rosenbergz supplique1
angående dhen fordran, Riddarhuset gior boos henne
för sahl. Hr Carl Svenson Sölfvermusquetz skuldh, resolverades,
at hon därföre niuter tillgifft och skall häreffter
blifva okrafd.
13 §. Ridderskapet gaf och sahl. Öfverste Stegmans
barn effter dhet dhe i riddarhuusböckerne debiteras före
för deras sahl. faders förähring, då han introducerades,
skohlandes dhe häreffter därföre blifva frij och summan i
böckerne afskrifvas.1
14 §. Medli Hr Major Carplan blifver det effter resolutionerne
som andra af Adeln, män ingen tillgift
lick han.
15 §. Medh dhem förfares, som härtill häfver varit
brnkeligit, at dhe betahla det dhe äro skyldige.
16 §. Gref Gustaf Carlson kan Riddarhuset påminna
om betahlning, at öfvertahla honom därtill, och som Hr
Landtmarskalken häfver skrifvit in för honom, så skall
hans nampn uthstrykas.
17 §. Såsom uthskättet häfver accorderat medh Hr
Öfverstl[ieutenant] Spens om 300 daler sunt, dhem han häfver
och redan inskrifvit at villia betahla till Riddarhuset,
så frambt heela dhen summan, som sahl. Hr Wilhelm Spens
erfvingar äro debiterade före, afskrifves, så var och Ridderskapet
medh desse 300 daler smit till fredz, och skall
han häreffter aldeles vara därföre frij.
18 §. Sammaledes var Ridderskapet och nögde med
dhe 250 daler sunt Hr Majoren Axel Falzburg häfver inskrifvit
för Hr Envoyé Bremer, kvaremoth uphäfves och
efftergifves Riddarhusets prcetension hoos sahl. Hr Hirich
von Falkenbergz erfvingar.
19 §. Hr Envoyén von Graffentahl blifver och häreffter
okrafd.
20 §. Dhe, sorn äro transfererade uthur dhen ena
classen uthi dhen andra och intet än hafva gifvit något,
måste enteligen påminnas at medh någon förähring effter
förra resolutioner och valin ligheeten ihogkomma Riddarhuset.
Till dhem, som denna Rijksdagen äro transfererade
1 Jämf. sista bilagan.
Oktober.
61
uthi dhen andra classen, skall boken sändas, at dhe och
måge skrifva något in och förähra till Riddarhuset.
21 §. Angående Widikindis arbete och hvad därvedh
än kan giöras Ridderskapet till nytta, recommenderas
Herrar Directeurerne.
Uplästes Heisichs och Peringens memorialer om genealogiernes
förfärdigande. (Bil. 20, 21).
Detta funno alla mycket vackert och hederligit för
ståndet, män tijderna äro nu så svåra, sades af een och
annan, at dhe eij måge stoort tänkia på genealogier.
Taltes om von Santén, som nu häfver riddarhuuskiällaren,
at han tillbiuder villia gifva åhrligen een
större hyra än nu och ändå förähra till Riddarhuset
eett vackert huus, om han kan åthniuta dhen frijheet,
som riddarhuusprivilegierne förmå, nembl. för all bårger
lig tunga.
Riddarhuusprivileg[ierna] uplästes, hvari expresse står,
at dhen, som på Riddarhuset kommer at bruka borgerlig
nähring, skall vara frij för all borgerliga tunga.
Ridderskapet fan privil[egierna] helt klara, och att
man enteligen skulle betiäna sigh af dhenna rättigheeten,
och till större säkerheet skulle een supplique insinueras
därom hoos Kongl. Maij:tt.
Medan detta förehades, gick Ridderskapet så mycket
bärt uthan dimission, at man eij längre kunde företaga
något, medan de vore så fåå.
Den 19 October.
Hr Landtmarskalken besvärade sigh öfver det, at
Ridderskapet girgo så bårth, förr än dimission skiedde;
dhe borde medh rätta botha därföre.
Hr Gabriel Falkenberg frågade Ridderskapet, om
någon af Riddarhuus-Directeurerne emilian Rijksdagarne
afgingo, huru dhe då skulle förhålla sigh, på det at
Riddarhuset eij någon gång må blifva uthan Directorer.
Resolverades, at när någon af Directeurerne afgår
emilian Rijksdagarna, så skall det Ridderskapet, som då
är här i Stockholm, komma tillhopa och förordna een i
stället igen.
Taltes åter om riddarhusfordringarna.
62
1686.
Hr Peei' Sparre: Man måste nu eonsiderera, huru
tijderna äro, at dhet kommer Ridderskapet för svårt an at
betahla desse skulder.
Hr Axel Ståhlarm: Medh löhnen måste väl blifva,
som Ridderskapets förra resolutioner äro, ty dhet vore
oskiäligit, at dhet samptel. Ridderskapet häfver contribuerat.
skulle lånas åth några particulier personer oell sedan
efftergifvas.
Hr Peer Sparre öfvergaf een ounderskrefven deduction
angående dhet De la Gardieska låhnet, hvilken saak
är under Håffrättens dijudication. Deductionen uplästes.1
Ridderskapet svarade därpå, at såsom saken är under
domarens censur, så kan däri eij något giöras, uthan lämbnas
till lagligit utslagh, kunnandes Ridderskapet intet
ändra sina förra resolutioner om interessets läggiande till
capital, hälst medan Riddarhuset och häfver måst uthi
Banco gifva interesse på interesse.
Hr Jahan Rosenhane lade detta därtill: Om vij
skulle eiftergifva denna prsetension, så måste det skiee
antingen ex jure eller ex gratia. Ex gratia lära Herrar
De la Gardierne dhet eij begiära; ex jure kunna vij eij
heller det giöra, ty vij äro intet om saken så informerade,
som sigh bör.
Hr .Peer Sparre: Arfvingarnas intention är eij heller
at begiära tillgifft, uthan allenast at remonstrera Ridderskapet
sakens sammanhang.
Fru Edella Margareta Siöbladz supplique uplästes
angående dhen preetension Riddarhuset gior hoos sahl.
Räntmästaren Mårten Rosenstiernas erfvingar, och hon nu
allena fordras före.
Resolutio: Oachtadt Riddarhuset medh skiähl kunde
påstå betahlningen för dhen henne i räckningen påförde
summa, lijkvähl i anseende till hennes medellösheet och
svåra tillståndh vill Ridderskapet och Adeln henne denna
skuld efftergifva, så at hon därföre aldeles befrijas och
skall blifva okrafd.
Hr Gabriel Falkenberg: Våra efterkommande lära
hålla oss illa hafva sedt Riddarhuset till godo, medan
man så gifver des praden sioner effter; man kunde ju heller
examinera saken och see, af hvadh beskaffenheet dhen är.
1 Jämf. sista bilagan.
Oktober.
63
Balancen uplästes på Riddarhuus fordringarna.
Discurrerades om interessen på förähringar och contributioner.
Een dehl tyckte, at när interesset går öfver alterum
tantum, så kan det vähl stanna. Andra höllö före vara
bäst, at dhet blifver vedh dhe resolutioner om interessen,
som förr äro gifne.
Hr Jahan Rosenhane: Eftersom vij håfve upbygt
oss ett Riddarhuus, så måste vij och conservera detsamma
och så laga, at dhe betiänte kunna blifva lönte, män så
måste vij eonsiderera därhoos, at vij eij gravera vårt stånd
medh alt för ochristeliga interessen. Håfve vij förr gjort
een lagh, at interessen skulle vara så höga, så står ju
hoos oss att ändra det samma och effter möjeligheeten
moderera interessen, ja till alterum tantum. Hvadh länta
penningarna angår, så måste därmedh blifva effter förra
resolutioner.
Hr Lovesin: Yij håfve ju denna Rijksdagen förklarat,
huru interessen hoos Cronan eij böra gå öfver alterum
tantum, så kunna vij det och giöra uthi detta.
Hr Landtmarskalken: Dhe förra resolutioner äro
effter dhen tijden giorde; nu hafva tijderna ändrat sigh
mycket, och Ridderskapets vilkår [äro] försvagade, så kunna
vij ju moderera interessen.
Hr Peer Sparre: Vij håfve ju macht at ändra det
vij sielfva hafva giort.
1 classis: Vij tyckia, at till datum kan det blifva
effter förra resolutioner och som räckningama nu äro angående
förähringarne, män häreffter skall dhet blifva effter
allmän lagh och det interesse, som effter Kongl. Maij:ttz
resolutioner består.
Sedan voterades om riddariiuusprcetensionerne, härrörande
af förähringar.
3:tia classis. Hr Ekeblad: At man säjer, dhet interesset,
som härtill är tagit, skall vara ochristeligit,
tycka vij eij böra föras i protocollet, ty våra förfäder,
som därtill hafva samtyckt, hafva vähl hafft sina skiähl,
och är i godh intention bevilliat. Vij hålla och före,
at det skulle vara betänkeligit moderera interessen, ty
1. skulle det giöra een och annan försummelig at betahla;
2. hafva så många härtill betahlt effter dhe förra resolutio
-
64
1686.
ner; 3. kunde sättias een viss termin före, innom hvilken
dhe skulle betahla, så frambt dhe ville niuta tillgifft.
Dock i consideration af desse svåra tijder, håfve vij stannat
uthi dhe tankar, at interessen härelfter af förähringarne
modereras till 6 pro cento eller som interesse effter
Kongl, resolutioner [kan] blifva häreffter. Män hvadh till
datum är betahlt eller räcknat, blifver aldeles som det är.
2:da classis: Det är vähl betänkeligit at ändra dhe resolutioner,
som förr äro gifne, medan det är Ridderskapets
interesse at underhålla och conservera huset, doch i consideration
af Ridderskapets nu för tijden varande tillstånd
och oförmögenheet, tycka vij, at till datum blifva räckningarna
oändrade, och hvadh betahlt är, som det är, män
härelfter räcknas interesse på förähringarna till dhet, som
effter Kongl. Maijitz resolutioner nu är eller häreffter
kan inter privatos blifva gängse.
l:a classis är af samma mening som 2:da classis.
Resolutio: Hvadh interesserne uppå förähringarna
vidkommer, så blifva räckningarna till datum aldeles som
dhe äro, och hvad härtill betalt är oändrat. Män här
effter modereras interessen till det, som effter Kongl.
Maij:ttz resolutioner emellan privatos nu är eller häreffter
kan blifva gängse.
Sedan resolverades, at medh låhnen blifver effter förra
resolutionerne, så at interesse åhrligen slås till capital.
Uthskått nämbdes, som skulle sittia öfver beslutet
eller Adelns svar på general proposition.
l:a classis:
Hr Prsesid. Jahan Rosenhane, Hr Jacob Kleming.
Hr Peer Sparre,
2:da classis:
Hr Hinrich Falkenberg, Hr Åke Ul[f]sparre,
Hr Axel Ståhlarm, Hr Lenart Ribbing.
3:tia classis:
Hr Grustaf (trass, Hr Ekeblad.
Hr Anders Lindhielm,
Såsom många af Ridderskapet voro bårtgångne, altså
upropades matrickeln af Fiscalen, och dhe, som vore frånvarande,
skulle vidh nästa samankombst böta 1 Rdr.
Oktober.
65
Den 22 October.
Hr Landtmarskalken sade Ridderskapet, at Hans
Kongl. Maij:tt häfver nu gifvit dhem svar på deras inlagde
supplique om dhe okiöpte räntorna.
Kongl. Maipttz resolution uplästes.1
Samptel. Ridderskapet erkiände det för een stoor
nådh, som Hans Kongl. Maij:tt dhem i detta häfver bevijst.
Gref Gabriel Oxenstierna frågade, på hvad sätt
desse räntor skohla lösas: af dhe godz som äro kiöpte ä
3 eller 4'/t pro cento, om dhe lijka skohla lösas, som och
hvadh räntor skohla där under komma.
Hr Landtmarskalken svarade: Hans Kongl. Maij:tt
häfver låfvat, at Camerer Skragg skall komma hijt neder
och gifva Ridderskapet efterrättelse om detta.
Hr Peer Sparre frågade, om icke Ridderskapet får
gifva för de okiöpte räntorna andra kiöpgodz igen för
lijka stoor ränta, som dhe äro dhen tijden uthi uthräckningarna
upförde, då dhe kiöptes af Cronan.
Hr Landtmarskalken låfvade uppå Ridderskapets
vägnar tahla medh Kongl. Maij:tt därom och sedan vetha
dhem svar. (Jämf. bil. 23).
Ridderskapet badh och Hr Landtmarskalken ville
bedia, Hans Kongl. Maij:tt täcktes ansee dhe fattiga
änkiors, fader- och moderlösa barns tillstånd och vidh
denna uthlofvade bevillningen nådigst förskona dhem, som
och när någon adelsman är så fattig, at han eij äger mehr
än 1 hem[man], som han sielf boor på, han då för 5 dalers
contribution må blifva befriad. 2. At Kongl. Maij:tt ville
vara så nådigh och moderera interessen för dhem, som
genom några commissions- eller rätters domar äro dömbde
at betahla Kongl. Maij:tt några summor medh interesse
till 5 pro cento, emedan Ridderskapet häfver på deras sijda
modererat alla interessen till 5 pro cento af dhet dhe för
reda försträckta capitaler förmedelst klara obligationer
hafva at fordra. Skulle och någon vara, som kan skiee
häfver betahlt det honom pålagde interesse öfver 5 pro
cento, så förmoda dhe, at dhet och lärer giöras dhem gått.
Hr Landtmarskalken låfvade föredraga Kongl.
Maij :tt bägge desse ährender och skatfa därpå svar.
1 Jämf. sista bilagan.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot., ÅTPr. 1686. 5
66
1086.
Hr Landtmarskalken: Hans Kongl. Maij:tt kafver
sagt mig, at som dhe i Skåne kafva mycket stoora insockne
godz, kvilket Kongl. Maij:tt unner dkem, män förmodar
dock, at dke intet undandraga sigk at contrikuera för
desse sina insockne könder, emedan dke sträckias så vidt.
Dke af Skåne träd[d]e för sigk tillsammans utki ett
ä part rum.
Sedan dke kommo in igen, sade Hr Peer Sparre på
deras vägnar svar, at dke kafva tagit detta i ketänkiande,
på kvad sätt desse insockne godz kunde considereras i
contribution. Dke äro villige at på alt sätt gå Hans
Kongl. Maij:tt till kanda. Bedia Kongl. Maij:tt nådigst
ville ketänkia: 1. Hvad besvär dhe där å ortken hafva
utkstådt genom sidsta krigh; 2. at dke rusta för deras
sätesgårdar; 8. at änkior ock faderlösa barn äro under
rusthållet; 4. kåfve dke mycket svårt åkerbruk. Ock därföre
medk nåder uptaga, at dke för sina insockne godz i
Skåne, Halland, Bleking och Bohnus lähn contribuera
halfparten emoth dhet, som elliest gifves af andra frälsehemman,
förbehållandes sigk det öfriga, at denna deras
bevillning eij lärer lända dkem i deras rätt till prsejudice,
ock at dhe sedan förskonas, när desse contributionsåhr
äro förbij.
Hr Landtmarskalken: Dhe måge vara försäkrade
därom, at detta eij lärer lända dkem i deras privilegier
till förfång ock praejudice.
Den 23 October.
Elftersom Hr Landtmarskalken var blefven siuk, så
förrättade Landzköfdingen Hr Axel Ståhlarm kans
ställe elfter Kongl. Maij:ttz befallning ock badh Ridderskapet
ville uthnämbna ett uthskått, som går i dagk
effter middagen up till Hans Kongl. Maij:tt medk Ridderskapets
svar på general proposition.
Korst resolverades, at dke, som äro i secrete uthskåttet,
skokla alla vara tillstädes. Sedan nämbdes föliande därtill:
l:a classis:
Dref Gabriel Oxenstierna, Hr Hans Rolamb,
Gref Gustaf Oxenstierna, Hr Jahan Kleming,
Gref Gustaf Duglas, Hr Öfverste Ulfsparre.
Hr Abram Krus,
Oktober.
67
2:da classis:
Hr Nils Lilliehöök, Hr Öfverste Hård,
Hr Lenart Ribbing, Hr Gyllenstierna,
Hr Knut Posse, Hr Clas Bonde,
Hr Gustaf Jahanson Ulf- Hr Bengt Sparre,
sparre, Hr Fleming.
3:tia classis:
Hr Bengt Gyllenankar, Hr Öfverste Ramsvärd,
Hr Carplan, Hr Ekrenskiöld,
Hr Ekeblad, Hr Dankvart.
Uthskåttet samblas på slättet klåckan 3 utki Kongl.
Maij:ttz förmak.
Gref Gustaf Duglas frågade, hvarföre at man kafver
af svaret på proposition uthslutit contribution af huushyra,
elftersom dhen är een gångk bevilliad.
Svarades at dhet är medh villia och för vissa orsaker
skiedt.
Elfter middagen öfvergafs af Hr Axel Ståhlarm som
vice Landtmarskalk och uthskåttet svaret på Kongl.
Maij:ttz proposition, som linnes bil. 22.
Den 29 October [för middagen].
Hr Landtmarskalken, som nu var kommen till sin
hälsa igen, proponerade för Ridderskapet, kuru Hans Kongl.
Maij:tt behagat föreställa dhem een qvestion om kiöpgodzens
uthräckningh, hvilkendera är dhen rättaste, antingen
dhen ä 3 eller å 41/2 pro cento.
Proposition, som Kongl. Maij:tt härom nådigst behagat
föreställa des Ridderskap, uplästes och linnes bil. 24.
Hr Landtmarskalken: Yij utki secrete uthskåttet
håfve underrättat oss, huru denna saak förevetter, ock
linna först, at ingen Kånungk Gustaf Adolfs resolution
är till finnandes, som exprimerar, at dhen ovissa räntan
skall förstås under 3 pro cento. 2. Äro alla dke uthräckningar,
som då äro giorde, på dhen vissa räntan allena,
uthan at dket nämnes om dhen ovissa. 3. Häfver dhen
Kongl. Regeringen blifvit vidh samma metkode at sälia
godz å 3 pro cento genom deras rådslagh af åhr 1638;
män hvarföre dket sedan anno 1640 blef ändrat, kan man
[ej] vetha orsaken. 4. Man finner nu, at dhen kiöputhräck
-
68
1686.
ningen ä 41/* pro cento häfver varit rijket till skada, som
effter sombligas räckning går till 50 pro cento, hvilket
lätteligen är at afftaga, när män häfver dhet fundamentet,
at under 3 pro cento bör dhen ovissa räntan eij komma.
Vij utlii secrete uthskåttet hafva tagit detta uthi ett
mogit öfvervägande och först tyckt oss eij competera at
döma om Kånungars actioner. Män efftersom Kongl.
Maij:tt häfver befalt oss säija vår mening, så bafve vij
stannat i det sluth, at dhen kiöputhräckningen ä 3 pro
cento är den rättaste. Dhe andra stånd äro och af samma
tankar, och såsom Kongl. Maij:tt häfver varit så nådigh
och effterlåtit föreställa detta Ridderskapet, så behagar
nu dhem säja sin mening häri. Vij håfve tyckt, at Kongl.
Maij: ttz rätt i detta är stoor.
Gref Gabriel Oxenstierna: Detta angår heela vår
vählfärd; vij begiära tijdh at betänkia oss. Dhen tijden,
som godzén såldes ä 4 Vs pro cento, var det vähl hållit
för nyttigt. Kan man så effteråth ändra det, som giort
är, så kan och vara skiäligit at aldeles uphäfva alla kiöp,
och alt ihopa kiöpes nu på nytt. Huru det nu är, så
lära vij vähl ändå stanna i dhe tankar at uthi underdånigheet
bedia Hans Kongl. Maij:tt, som är vår öfverheet,
ville considerera vårt vählståndh. Och kunna vij vähl
uthi vår supplique deducera denna saak och våra skiähl,
till at därigenom beveka Kongl. Maij:tt till nådh.
Hr Landtmarskalken frågade, om dhe hafva några
skiähl at beropa sigh på.
Gref Gabriel Oxenstierna: Det är nogh skiähl, at
vij genom detta aldeles ruineras.
Hr Landtmarskalken: Yij see olijkheeten af uthräckningarna,
och är ingen rätt, hvarföre at dhen, som
häfver kiöpt godz medla större avantage, såsom 4 Vs pro
cento är emoth 3, skall al tijdh hafva förmån, uthan det
är skiäligit, at alla kiöp ä 4 Va pro cento reduceras till 3;
resten löses eller uthbytes.
Sedan frågade Hr Landtmarskalken, om någon häfver
några skiähl uthi denna saak.
Hr Bengt Gyllenankar: Det äro några här i classen,
som säga, at dhen ändring, som skiedde anno 1641,
skiedde medh betänkiande och lämpades effter dhe tijders
beskaffenheeter. Skulle dhe godz, som äro kiöpte ä 41/2
Oktober.
69
pro cento, reduceras till 3 pro cento, så finge mången lösa
till sigh dhe räntor, som aldrigh äro in rerum natura, ty
ä 4 Va pro cento kiöptes alt stoora hemman och räntor,
hvilka aldrig kunna uthgå, uthan Adeln häfver sedan måst
förmedla dhem.
Hr Landtmarskalken: Yij, som hafva varit uthi
secrete uthskåttet, hafvom noga examinerat denna saken
och funnit dhen ä 3 pro cento vara dhen rättaste. Yij
måge eij mycket röra i detta; kanskie sådant kan finnas,
som torde prejudicera Adeln mehr än man troor. Män
vij ville gå alt det förbij och blifva simpliciter vidh
Kongl. Maij:ttz proposition.
Hr Jahan Rosenhane: Jagh kan eij begrijpa, huru
Regeringen uthi sitt rådslag de anno 1641 kommer at taga
det till fundament, at då, när godzén såldes å 3 pro cento,
skulle dhe ovissa räntor och förstås därunder, där man
nu finner det helt annorledes.
Gref Gabriel Oxenstierna: Dhen tijden var ingen
oviss ränta; därföre kunde dhen eij heller sälias.
Hr Landtmarskalken: Giärden, som är een oviss
ränta, holts dhen tijden för inalienabel, som synes af dhe
tijders handlingar, ja gambla Dråttningh Christina afsloghs
at upbära dhen stoora giärden.
Hr Rejer: Det bör doch considereras, at då, när godzén
såldes ä 3’ pro cento, var öfver alt gement, at det
gafs 10, ja mehr pro cento. Hvem skulle då vehlat använda
sina penningar så illa och taga 3 pro cento, när
han kunde få 10, om icke dhe andra räntorne hade fölgt
med? Sedan och betahla bönderna aldrig uth dhen räntan
dhe äro skattlagde före.
Hr Landtmarskalken: Det äro alt skiähl at beveka
Kongl. Maij:tt till nådh, män eij at justificera
saken.
Hr Lorentz Creutz: Är det så, at något står inne
hoos henderne, så niuter Adeln däremoth crone) värd er ing.
Hr Rejer: Om dhe, som hafva kiöpgodz, finge träda
tillhopa och öfverläggia detta, lijka som det skiedde medh
pantgodzen, vore vähl.
Hr Landtmarskalken: Det var een heel annor saak
medh pantgodzen, ty det angick några personer, män detta
concernei'ar snart hvar adelsman.
70
1688.
Hr Rejer: Det häfver mången kiöpt desse godz sigh
till skada och aldrig niuter 2 pro cento.
Hr Landtmarskalken: Det äro och dhe, som hafva
såldt desse godz åth andra och fådt dubbelt så mycket
igen, som dhe hafva gifvit Cronan. Det är bäst intet
mycket röra i detta; det knnde finnas dhe, som säja, at
Ridderskapet eij bör äga jorden af desse kiöpgodz, män
vij gå det förbij, emedan intet Kongl. Maij:tt nämbner
därom.
Gref Gabriel Oxenstierna: Gudh gifve Kongl.
Haij :tt ville ansee ståndets välfärd och giöra häri det,
som oss är drägeligit, och at vij då måge häreffter blifva
frij för alla gravationer.
Hr Bengt Gyllenankar: Här äro några, som påminna,
at det måtte i acht taga[s], när svaret sätties up,
at Ridderskapet eij må obligeras at kiöpa eller löösa dhe
räntor, som aldrig gå utli, medan dhe äro så högt skattlagde.
Enteligen svarades uppå Landtmarskalkens fragan af
samptel. Ridderskapet, at det [är] bäst hemställa detta
Kongl. Maij:tt, och är ingen, som säjer emoth dhet uthskåttet
häfver för gått funnit. (Jämf. bil. 25).
Gref Gabriel Oxenstierna: Män vij skulle nu töras
afbidia alla gravationer häreffter.
Hr Landtmarskalken: Jagh veth eij mehr, hvad
som skall vara qvar, som Ridderskapet kan fruchta före;
det är nu redan alt så noga undersökt.
Hr Landtmarskalken förehölt Ridderskapet, huru
som man vidh svarets inrättande på general proposition
uthlämbnade contribution af husen, af orsaak at dhe andra
Ständerna uthi deras svar intet något nämbde därom.
Kongl. Maij:tt häfver vähl tahlt om detta; hvad man nu
häri skall giöra, står hoos Ridderskapet. Bårgerskapet
häfver vij st sina skiähl, at dhet eij kan contribuera af
husen, påminnandes därjämbte, at dhet skulle mycket
skada städexma, och inga huus skulle mehr upbyggias, om
denna contribution af husen skulle gå för sigh, hvarföre
häfver det secrete uthskåttet tyckt bäst vara at ä part
accordera med dhem, som hafva huus i städerna, och at
detta eij föres i rijksdagzbeslutet.
Detta förslaget aggreerades af Ridderskapet.
Oktober.
71
Hr Landtmarskalken berättade Ridderskapet, at
uppå Kongl. Maij:ttz proposition, huru dhet skulle förhållas
medh 5 dalers contribution af dhe hemman, som
Ridderskapet lära afstå för dhe okiöpte räntorna, häfver
det secrete uthskåttet funnit på dhet expedientet, at emedan
dhe eij kunna nu straxt vetha, hvilka hemman dhe
villia afstå, altså betahles dhet första åhret contribution af
alla hemman, män sedan som clarerat är om dhe okiöpte
räntorna, så kortes det öfverbetahlt är på dhe föliande
ahrs contributioner; kan någon förr clarera dhe okiöpte
räntorne, vore vähl.
Ridderskapet samtyckte och till detta.
Dell 29 October effter middagen.
Hr Landtmarskalken berättade Ridderskapet, at
Kongl. Maij:ttz villia är, at om någon häfver några skiähl,
eller påminnelser angående det, som i dagh hades för händer
om kiöputhräckningarna eller elliest något annat,
såsom om pantgodzen, så etfterlåter Kongl. Maij:tt Ridderskapet
at därmedh inkomma, så vill Kongl. Maij:tt
sådant medh nåder höra och gifva Ridderskapet ett nådigt
nöje, på det ingen må säja eller klaga sigh eij varit hörd
eller fådt säja sina tankar, hvilket redan af een och annan
i staden skall vara sagt. Jagh beklagar, at man skall
höra sådant tahl gå ibland fålket om secrete uthskåttet,
som skulle dhen och dhen hafva lust att gravera ståndet.
Jagh tager Gudh till vitne och mitt samvete, at jagh
medh all redligheet värket handterat häfver, och önskar,
om någon häfver andra tankar, at dhen ville säja dhet,
så skulle dhen samma skiee nöje. Saken är i sigh sielf
sådan, at dhen graverar Riddarståndet, män aldrig troor
jagh, at någon skulle hafva af oss lust at skada ståndet.
Om någon är af Ridderskapet, [som har något] at påminna,
så ville dhen därmedh inkomma till tijsdagen. Kongl. Maij:tt
vill giärna höra dhem och gifva Ridderskapet alt nöje.
Hr Beer Sparre: Jagh estimerar dhet för een särdeles
nådh, att Kongl. Maij:tt vill unna oss dhen lyckan.
Hvadh Hr Landtmarskalkens conduite vidkommer, så häfver
han ett svårt embete at förestå, så vähl att efterkomma
Kongl. Maij:tz nådige befallning i det, som skall
proponeras och resolveras, som at see på Ridderskapets
72
1686.
bästa. Jagb kan eij uthan särdeles beröma dben conduite
han där vedh brukat. Jagb undrar, om [någon] skulle
hafva dben temerité och tabla däruppå eller annorledes
döma än sigh bör.
Hr Landtmarskalken tackade Hr Peer Sparre, som
behagade gifva honom det beröm.
Samtel. Ridderskapet betygade och sigh hafva orsaak
at beröma Hr Landtmarskalken.
Hr Landtmarskalken: Kongl. Maij:ttz villia är nu,
at Ridderskapet må inkomma medh deras skiähl, om dhe
hafva något at säja.
Hr Jacob Fleming: Kanskiee eij alla hafva sådan
underrättelse om denna saak, som behöfves.
Hr Landtmarskalken: Jagh häfver ju det omständeligen
förr giort. Frågade Ridderskapet om deras tankar.
2 classis. Hr Hinrich Falkenberg: Yij äro aldeles
nögde medh det, som giort och slutit är och secrete uthskåttet
häfver funnit rättvijst, och hafva intet at påminna
därvidh, uthan allenast bedia Kongl. Maij:tt ville considerera
deras vählståndh och conservation.
Hr Peer Sparre repeterade det samma: Vij recommendera
vårt ståndh hoos Hans Kongl. Maij:tt på det
underdånigste.
Hr Axel Ståhlarm: Jagh veth eij, hvad skiähl vij,
vijdare kunna hafva.'
2 classis. Hr Hinrich Falkenberg: Yij hafva dhen
säkra förhåppningen om Hr Landtmarskalkens godheet
och '■berömliga conduite och tvifla intet om deras medbröders
redligheet, som hafva varit i dhet secrete uthskåttet.
Hr Landtmarskalken badh än Ridderskapet komma
in med deras skiähl; kanskiee någon kunde något hafva
at påminna.
3:tia classis. Hr Bengt Gyllenankar: Det äro
några af denna classen, som bedia mig säja, at såsom
Kongl. Maij:tt häfver behagat giöra dhem dhen nåden, så
erkiänna dhe dhet med all underdånig vördnad och vehla
betiäna sigh däraf.
Alii af 3:tia classe: Det är intet heela classis, som
är af dhe tankar; dhe som dhet villia giöra, så står dhet
dhem fritt; dhe äro nögde medh dhet, som slutit och
giort är.
Oktober.
73
l:a classis är aldeles till fredz medh dhet, som dhet
secrete uthskåttet häfver giort.
Andra af 3:tia classe: Yij äro och eense därmedh.
Män häfver någon en particulier at påminna därvedh, så
må dhen giöra.
Sedan sades öfveralt i 3 classe, at dhe och äro nögde
medh dhet, som secrete uthskåttet häfver giort och här
slutit är.
Hr Landtmarskalken gaf Ridderskapet till kiänna,
at Bårgmästaren i Söderhamn begiärer af Ridderskapet
een collect för kyrkian därsammastädes. Sammaledes är
och een annan redlig man, som anhåller om någon hiälp,
emedan han häfver lijdit stoor skada genom branden.
Svarades, at deras tillstånd är eij skrifva in uthi
någon book, män elliest vill hvar giärna giöra hvad han
kan, effter sina vilkår.
Sedan resolverades uppå dhen nyligen afsåmnade Riddarhuus-vachtmästarens
änkias supplique, at hon skall få
till begrafningzhiälp 50 daler s:mt.
Den 30 October.
Hr Landtmarskalken sade Ridderskapet, at Kongl.
Maij:tt häfver gifvit een mycket nådigh resolution om
pantgodzen och andra fruchtbara fordringar hoos Grönan.
Kongl. Maij:tt häfver varit mycket nådigare, än vij hafva
troot, och förklarat sigh nådigare, än vij sielfva hafva
vehlat genom vårt svar pretendera.
Resolution uplästes.1
Hr Landtmarskalken: När resolution oss meddehltes
uthi det secrete uthskåttet, så tyckte vij på intet sätt
kunna tillfyllest betyga vår glädie och tacksamheet däröfver,
och därföre ärnade vij oss alla, sorn äro uthi dhet
uthskåttet, at gå up till Hans Kongl. Maij:tt och tacka
Hans Kongl. Maij:tt; män som hvar och een veth, at Hans
Maij:tt intet älskar några stoora ceremonier, leth Hans
Kongl. Maij:tt förstå, at dhet skulle lijka vähl uptagas,
om man een af hvart stånd komme up, hvarföre gick jagh
med Erkiebiskopen och Bårgmästaren till Kongl. Maij:tt
och förrättade denna complimenten.
1 Jämf. sista bilagan.
74
1686.
Ridderskapet erkiände medh all underdånig vördnad
och tacksamheet dhen stoora nådli, sorn Hans Kongl. Maij:tt
i detta häfver bevijst dhem.
Gref Gabriel Oxenstierna: Såsom jagh häfver hört,
at man häfver hoos Kongl. Maij:tt förebracht, som hade
jagh något annorledes tahlt, än sigh bort, då sidst blef
proponerat om kiöputhräckningarna, altså beder jagh
migh måtte meddehlas extract af protocollet, så skall
finnas, at jagh är oskyldigh. Man häfver sagt, at jagh
häfver beropat migh på skiähl, som Ridderskapet kunde
hafva at bevijsa sin rätt med, män så lärer Hr Landtmarskalken
påminna sigh, at när han frågade, hvad skiähl
Ridderskapet kunde hafva, sade jag: deras conservation,
och at dhe eij aldeles måge ruineras.
Alla sade, at dhe aldrigh hade hört Gref Oxenstierna
tahlt dhet han eij kan försvara, uthan altidh medh beskied
fört sitt tahl.
Hr Robert Lichtone: Kongl. Maij:tt lärer vara så
nådigh och conservera oss vidh våra kiöp; vij kunna eij
mehr blifva bedragne, när vij kiöpa af Kongl. Maij:tt
godz eller annat, än af någon annan privat person, som
effter lag är plichtig hemula dhet han häfver såldt. Cronan
lärer vähl och giöra detsamma. Kongl. Maij :tt är så
nådigh och considererar detta; vij hafva medh god troo
handlat.
Den 2 November för middagen.
Hr Axel Ståhlarm, som förrättade Hr Landtmarskalkens
ställe, emedan han var blefven opassligh, frågade
Ridderskapet, om någon häfver at påminna något angående
kiöpgodzen och des uthräckning, efftersom sidst
sagt var, at Kongl. Maij:tt ville effterlåtha hvar och een
insinuera sina skiähl, som sedan skulle föredragas Hans
Kongl. Maij:tt. Vij vehla nu så laga, at härpå må skiee
sluth.
Hr Prsesidenten Jahan Rosenhane: Det vöre vähl
Hr Landtmarskalken ville repetera dhet, som det secrete
uthskåttet häfver stannat vidh, på det hvar och een må
vetha sakens beskaffenkeet.
Hr Gabriel Falkenberg: Vij voterade ju sidst och
slöto om detta och funno, at 3 pro cento är dhen rät
-
November.
75
tåste uthräckningen. Huru kunna vij mehr draga dhet
in dubium?
Därpå svarades af åtskilliga: Om detta är aldrig voterat.
Hr General-Leutnant Lichtone: Om detta är eij voterat;
jagh var ju då här, män intet hörde jag det.
Hr Jahan Rosenhane: Deth är bäst blifva simpliciter
vidh Kongl. Maij:ttz fråga och eij gå vijdare; jagh
troor, at alla lära finna, at dhen kiöpräckningen ä 3 pro
cento är dhen rättaste och för rijket dhen bästa.
Hr Landtmarskalken: Dhe andra Ständerna hafva
och af Kongl. Maij:tt ordre at säja sina tankar öfver
detta. Om Ridderskapet behagar, kunna dhe rådslagen
af anno 1638 och 1641 upläsas.
Hr Gabriel Falkenberg: Vij voro ju sidst eense
med det secrete uthskåttet at inkomma medh een underdånig
skrffft och supplique hoos Hans Kongl. Maij:tt och
stannade däri, at dhen uthräckningen ä 3 pro cento är
dhen rättaste och bästa.
Hr Bertil Ruth: När godzén såldes ä 3 pro cento,
så räcknades allenast dhen vissa räntan; dhe ovissa note
dhe där under, män när dhe kiöptes ä 4 Va pro cento, sä
kiöptes och dhen ovissa räntan. När man då räcknar
effter differencen emilian 3 och 41/2 Pro cento, så är dhen
ä 472 pro cento både rättare och för rijket nyttigare.
Hr Jahan Rosenhane?'frågade Hr Ruth, huru det
kan bevijsas, at dhen ovissa räntan och förstodz under 3
pro cento.
Hr Landtmarskalken: Vij måste achta oss, när vij
så mycket beropa oss på skiähl, at vij icke draga öfver
oss effterräckning.
Gref Gabriel Oxenstierna: Vårt förnämbsta skiähl
är vår oförmögenheet, fattigdom och slätta tillståndh.
Hr Landtmarskalken: Jagh troor det finnes kiöp
utlii Dråttningh Ckristina} tijdh ä 3 pro cento, hvari dhen
ovissa räntan , är- och kiöpt och räcknad. Frågade Ridderskapet,
hvari deras skiähl bestå, allenast dhe ville
blifva vidh qvsestion, nembligen hvilken räckning är dhen
rättaste.
Hr Peer Sparre: Dhe som hafva kiöpt ä 472 pro
cento, hafva kiöpt det ovissa; skall nu alt reduceras till
76
1686.
3, så kommer dhet mycket svårt, och kån jag eij see,
huru dhet kan vara möjeligit at giöra häri någon lijkheet.
Hr Landtmarskalken: Det finnes nu, at rijket
häfver tagit stoor skada af 4V2 pro cento.
Hr Gen.Leutenant Lichtone: Lagen är klar, at kiöp
hör stå och intet återgå; vij måste eij så stå på Kongl.
Maij:ttz rätt, at crediten förloras; dhen som kiöpt häfver,
häfver det giort bona fide, så måste ju köparen vara säker.
Yij håfve nu orubbade besuttit desse godz i så många
Kånungars tijdh. När jagh kiöper något och häfver hafft
det effter lagh uthi dhe där determinerade åhren i rolig
possession, så kan jagh eij inqvieteras däri. Hafva dhe
försedt sigh, som sålde godzén, så är dhet een ä part saak
emilian Kongl. Maij:tt och dhem. Jagh tycker, at båda
räckningarna äro rätta. Några andra sade det samma,
at bägge uthräckningarna kunna vara rätta.
Hr Lovesin: Det Hr General-Leutenant Lichtone
säjer, är vähl sant; män lagen säjer och, at när een förmyndare
sälier sin pupils egendom, så kan pupillen taga
sitt fasta igen. Rijket är som een pupill, dhen intet genom
någon häfd kan praejudiceras. Dhet är åthskillnad
emellan jus privatum et publicum.
Hr Lichtone: Huru conserveras crediten på detta
sättet. Jagh måste ju hålla före, at det, som 10 millioner
siälar troo, är säkrare än dhet 100 människior hålla före.
Så är dhet och med detta; alla hafva hållit före, at dhen
ovissa räntan borde folia medh dhen vissa under 3 pro
cento.
Hr Landtmarskalken badh Ridderskapet blifva
simpliciter vidh qvsestion.
Hr Stiernflycht: Dhen kiöpräckningen ä 41/* pro
cento är medh klara ordh confirmerad uthi 1655 åhrs
stadga.
Svarades: Dhet är eij så klart.
Hr Gen.Leutenant Lichtone: Dhe måga svara, som
sålde godzén.
Hr Lovesin: Dhe äro eij sufficiente därföre.
Uplästes af 1655 åhrs stadga det, som denna saak
angår.
Alii: Dhe som kiöpte godz, kunde eij mehr få än det
i kiöpbrefven står.
November.
77
Hr Landtmarskalken: Saken består däri, om 1641
åhrs rådslagh kan slå omkull dhet förr var slutit om 3
pro cento.
2 classis: Yij uthi denna classe hafva intet att säja
eller påminna.
Sades af åthskilliga i 1 och 3 classe, at dhe hafva
redan häri voterat.
Hr Landtmarskalken: Vij hafva een gångh slutit
denna saken.
Svarades af några: Kongl. Maij:tt häfver ju sedan
gifvit oss lof at komma in med våra skiähl, så är ju res
integra; elliest vore ju fåfängt at giöra några påminnelser.
Hr Rejer upläste ett memorial, män blef uthi upläsandet
hindrad.
Uplästes ett memorial, som blef insinuerat om denna
saak. (Jämf. bil. 26).
Sedan det var upläsit, sade Hr Landtmarskalken:
Det tyckes allenast gå uth på det, lijka sorn ville man
retractera kiöpen, det doch aldrigh skiedt är.
Hr Axel Leijonhufvud: Hvarföre äro vij då liijtkombne
i dagh, om vij intet elfter Kongl. Maij:ttz tilllåtelse
få säja våra tankar; är saken sluten, så är ju fåfängt
at giöra några påminnelser, män jag menar, at när
Kongl. Maij:tt effterletli oss komma in medh våra påminnelser,
så blef saken igen integra.
Hr Landtmarskalken: Det är ju förr een gång
slutit. Och såsom det mycket sårlades, badh han Ridderskapet
sättia sigh, och om någon häfver sedan något at
säja, så kan dhen stiga fram; han skall giärna blifva
hörd.
Sårlades mycket, och sades här och där i classerna,
at om detta är eij så voterat, som sigh bör.
Hr Bengt Gyllen ankar repeterade sitt votum, som
han framförde för 3:tia classe dhen 29 October, och lade
det därtill, at dhet är omöjeligit at kunna höra eller fatta
hvar och eens in specie tankar.
Sades af åthskilliga i 3:tia classe, at den 29 October
blef voterat om denna saak.
Hr Rejer: Kan skiee dhen, som då sade ja, äger inga
godz.
78
1680.
Hr General-Leutenant Lichtone: Få vij då eij producera
våra skia hl?
Hr Landtmarskalken: Jo, män intet till at slå
omkull våra förra vota.
Sårlades länge, så at ingens tahl kunde annoteras.
Hr Landtmarskalken frågade, hvadh svar han då
skall gifva Kongl. Maij:tt.
Hr Lichtone: Eidderskapet bedia, at dhet upläsne
memorialet måtte lefvereras Kongl. Maij:tt; det står sedan
hoos Kongl. Maij:tt at däri giöra effter sitt behagh.
Athskilliga af 3:tia classe bådo. at dhe skiähl, som
äro i skrifften andragne, kunde föras uthi dhen suppliquen,
som skall insinueras hoos Hans Kongl. Maij:tt såsom ett
svar uthi detta ährendet.
Hr Landtmarskalken: Vij kunna ju härom eij mehr
votera; jagh understår mig eij at ga ifrån riddarhuusordningen.
Hr Axel Leijonhufvud: Hvar till är då vår samsamkombst
i dag nyttig?
Hr Landtmarskalken: Till at höra skiäl och påminnelser,
män eij at omkullkasta vota.
Hr Lovesin: Skrifften eller memorialet är ounderskrifvit;
vij måste betänkia oss vähl, förr än vij insinuera
det hoos Hans Kongl. Maij:tt.
Såsom een och annan sade sigh villia producera sina
skiähl, sade Hr Gabriel Falkenberg: När vij villia
allegera några skiähl, måste vij vetha, hvad vij villia
be vij sa.
Hr Lichtone: Vij bedia, at detta memorial lefvereras
Kongl. Maij:tt.
Hr Landtmarskalken frågade, om icke Ridderskapet
ville, at denna skrifft skulle företagas först uthi dhet
secrete uthskåttet och sedan in pleno.
Hr And. Lindhielm: Här påminnes, at jämbte dhet
secrete uthskåttet skulle några nämbnas till, som skulle
företaga och öfverläggia denna skrifften.
Hr Mårten Lindhielm: Dhe i 3:tia classe äro till
fredz, at secrete uthskåttet först företager skrifften, och
sedan communiceres oss in pleno.
2:da classis bijföl 1 dhen 3:die classen.
Fiebat dimissio.
November.
79
Ben 2 November effter middagen.
Hr Axel Ståhlarm, som förträdde effter Kongl.
Maij:ttz befallning Hr Landtmarskalkens ställe, emedan
han var opasslig, berättade Ridderskapet, at han hade
sagt Hans Kongl. Maij:tt om det här i dag passerade angående
kiöputhräckningarna. Hå frågade Hans Kongl.
Maij:tt, om några hade kommit medh några skiähl eller
påminnelser, så svarade jagh, at dhet vore vähl ett memorial
insinuerat (bil. 26), män emedan detvarounderskrifvit,
droge jagh betänkiande at öfverlefverera det Hans Maij:tt.
Enteligen vijste jagh det, då Hans Kongl. Maij:tt befälte,
at alla dhe, som villia giöra några skriffteliga påminnelser,
skohla skrifva dhem under, och at dhe, som beropa sigh
på några skiähl, böra dhet och fullkombligen bevijsa.
Kongl. Maij:tt trodde eij, at heela ståndet vill taga dehl
uthi detta memorial, medan dhe redan förr därom hafva
voterat. Frågade om någon var, som ville skrifva under
skrifften.
Hr Gen.Leutenant Lichtone: Memorialet blef lefvererat
af Hr Peer Sparre.
Sades af äthskilliga, at heela ståndet lärer approbera
denna skrifften.
Hr Landtmarskalken: Af heela ståndet kan dhen
eij antagas, ty största deehlen äro medh det secrete uthskåttet
eense.
Hr Ekeblad: Under denna skrifften lärer ingen
skrifva, ty det häfver aldrigh varit vahnligit at vedh
Rijkzdagar skrifva under dhe påminnelser, som uthi een
eller annan saak giöres; jagh troor eij, at någon är, som
håller skrifften oskiäligh och oförsvarligh.
Hr Gabriel Falkenberg: Dhet blef ju förleden
fredagz voterat, förr och effter middagen, att dhet skulle
blifva vidh dhet, som det secrete uthskåttet häfver giort
och funnit rätt.
Hr Lichtone: Hr Peer Sparre lärer vähl, när han
kommer hijt, deducera saken och säja, hvem honom dhenna
skrifften gifvit häfver. Denna saaken om kiöputhräckningarne
kan man eij så blindt vijs döma om. Rätt at
säja, så häfver hvar province sin egen beskaffenheet. Jagh
veth, at Kongl. Maij:tt vill ingen giöra orätt, ty häfver
dhen, som dhen tijden kiöpte godz, giort richtigt för sigh,
80
1686.
och fulkombligen betahlt dhen summan, som då fordrades,
för godzet, huru skall dhen då komma at lijda?
Hr Dankvart: Nogh är det sant, som Hr Gen.
Leutenant Lichtone säjer, at man måste giöra åthskillnad
på landzorterne, medan mångestädes gå räntorna eij så
richtigt uth, at dhe kunna hafva 4 pro cento, män till
att komma ifrån denna saken, måste man först komma
öfvereens om sielfva hufvudqvaestion; sedan kan man finna
expedienter uthi een och annan omständigheet, som kan
infalla. Simpliciter till at säja, kan hvar och een vähl
förstå, at för kiöparen är det större nytta att få 41/» pro
cento än 3.
Hr Landtmarskalken: Uthi hufvudsaken är redan
voterat; vill ingen skrifva detta papperet under, så gifver
jagh det ifrån mig igen.
Hr Gen.Leutenant Lichtone: Skall det nu underskrifvas,
hvarföre blef dhet då i dagh upläsit?
Hr Landtmarskalken: Kongl. Maij:tt vill, at dhet
skall underskrifvas; det blef vähl i dagh resolverat, at
skrifiten skulle företagas uthi dhet secrete uthskåttet,
män Hans Kongl. Maij:tt häfver sedan befalt, at dhen
skall underskrifvas; förr befattar jag mig eij därmedh.
Gref Gabriel Oxenstierna: Såsom Hans Kongl.
Maij:tt vill lämbna oss dhen frijheeten, så vehla vij producera
våra skiähl, intet till at disputera medh Kongl.
Maij:tt, uthan allenast till at beveka Kongl. Maij:tt till
nådh emoth oss.
Hr Christer Horn: Det är ju resolverat, at dhet
secrete uthskåttet skall först företaga skrifiten, och sedan
öfverläggias in pleno.
Hr Landtmarskalken: Skrifiten måste först effter
Kongl. Maij:ttz befallning underskrifvas.
Hr Lichtone sade medh ifrigheet: Det är ju een
gångh här resolverat, at skrifiten skulle tagas före uthi
uthskåttet. Hvarföre skier det intet, och hvarföre häfver
man således procederat medh skrifiten?
Hr Landtmarskalken: Vij höra ju Kongl. Maij:ttz
villia; kunna dhe icke skrifva under? Och så länge det
eij skieer, tager jagh migh intet af skrifiten. Jagh troor
eij, at Ridderskapet kan kasta omkull sitt votum.
N ovember.
81
Hr Lichtone: Skohla vij skrifva under, så måste
vij då få tijdh at betänkia oss.
Hr Landtmarskalken: Kongl. Maij:tt vill, at skrifften
skall skrifvas under.
Hr Lichtone: Vij vehla öfverläggia detta, och försäkrar
jagh, at jagh är rätt så vähl för Kongl. Maij:ttz
interesse som någon annan; jagh håppas Kongl. Maij:tt
lärer vara så nådigh och intet villia något, som han kan
ångra, och eij kan hiälpa rijket.
Hr Christer Horn: Hvem förde votum för l:a classe?
Svarades, at alla sade då ja.
Protocollet, som då holts, uplästes.
Hr Landtmarskalken badh dhem, som äro af dhen
mening, som skrifiten innehåller, stiga fram. Vij hafva
uthi secrete uthskåttet upsatt een supplique till at svara
Kongl. Maij:tt på des proposition om kiöputhräckningarna.
Om dhen vore aldeles färdigh och ajusterad, så skulle
dhen upläsas, då jag är försäkrad, at Ridderskapet skulle
vara medh den nögde. Om detta anstår, till des suppliquen
är ajusterad? Vij skulle vähl nu låta upläsa suppliquen
som dhen ähr, män emedan dhe andra Ständerna
eij än hafva sagt sina tankar, måste vij så länge därmed
dröja.
Hr Lichtone: Man kunde nämbna några, som skohla
sittia öfver skrifiten; det kan sombt vara som bör tagas
af, och sombt läggias till.
Hr Landtmarskalken: Intet understår jag mig at
låta nämna något uthskått öfver denna ounderskrefne
skrifiten.
Hr Gustaf Grass: Jagh tycker, at dhen upsatte
suppliquen i secrete uthskåttet kunde vähl upläsas, och
äro några, som villia sustinera denna inlagde skrifiten,
så måge dhe skrifva dhen under.
Hr Gabriel Falkenberg: Dhen som vill skrifva
under skrifiten, så får han låf.
Gref Gabriel Oxenstierna: Uthi skrifiten är intet
något, som är uthan grund och skiähl.
Hr Lichtone: Kongl. Maij:tt är visserligen så nådigh
och eij förvägrar oss at giöra oss om saken underrättade.
Hr Secretern Lovesin: Om detta är ju redan voterat.
Det är een afgiord saak; då när som voterades,
Sv. Ridderslc. o. Adels riksd.-protXV. 1686. b
82
1686.
var 2:da och l:a classis aldeles eense, män dlien tridie
var något different. Häfver någon at påminna något, så
må dhen det giöra skriffteligen eller munteligen.
Hr Fägerstierna ropade högt: Häfver någon at påminna
något, så må dhen skrifva under; han skall vähl
få svar.
Hr Landtmarskalken: Hans Kongl. Maij:tt sade
migh och i dagh, at vedh denna Kijksdagh häfver Adeln
uthi det uthskåttet, som satt öfver besvären, inlefvererat
deras besvär ounderskrefne, hvilket sätt Kongl. Maij:tt
improberar.
Svarades: Det häfver aldrig varit brukeligit, at dhen,
som häfver inlagt några besvär, häfver underskrifvit
dhem.
Hr Love sin: Detta är ju een afgiord saak. Den som
är oense, kan icke dhen stiga fram?
Hr Lichtone: Alt detta oväsendet kommer af det,
at man eij häfver giort det, som i dagh blef aftahlt,
nembligen at skrifften skulle företagas i secrete uthskåttet.
Jagh håppas vara min Kånung så trogen som någon
annan.
Hr Landtmarskalken: Det är eij åth at contestera
sin trooheet.
Sedan uplästes rådslagen om godzens försäliande af
åhr 1638 och 1641.
Hr Landtmarskalken: Desse rådslagh, som äro
emoth hvar andra, hafva bracht Kongl. Maij:tt at fråga
Ständerna om denna saak; jag hoppas Ridderskapet eij
går ifrån dhet, som slutit är.
Hr Arfved Apelgren: Yij måste ju vetha våra
skiähl, förr än vij sluta något.
Hr Axel Leijonhufvud: Öfver denna saak är ju
eij delibererat; huru kan dhen då vara sluten? Hvartill
häfver det då varit nyttigt, at vij i dagh äro komne ihop
at säja våra skiähl?
Hr Christer Horn: Det står ju hvar och een fritt
at tahla.
Hr Landtmarskalken frågade, om Ridderskapet
ville, at det secrete uthskåttet skuRe förfärdiga svaret
till Kongl. Maij:tt angående detta ärendet, hvilket sedan
kan företagas in pleno.
November.
83
Härpå föll intet svar. Därmed skildes Ridderskapet
åth.
Den 3 November.
Hr Landtmarskalken Lindskiöld, som nu igen var
blefven frisk, kallade fram Häradzhöfdingen Hr Granberg
och sade honom, huru Hans Kongl. Maij:tt häfver befalt
honom at föreställa Hr Häradzhöfdingen, at Hans Kongl.
Maij:tt medh misshagh häfver uptagit dhet tahl, som han
för een tijdh sedan förde emoth Hr Landzhöfding Örneklo.
Och som dhen saken då straxt hoos Hans Kongl. Maijrtt
blef angifven, så var Hans Kongl. Maij:tt så nådigh och
ville låta den därmed stanna, at Hr Granberg skulle förlijka
sigh medh Hr Örneklo och gifva honom satisfaction
här på Riddarhuset, hvarest han är vorden lsederad, hvilket
Hr Landtmarskalken sagt Hr Granberg och först
sielf vehlat öfvertahla honom därtill, sedan genom andra,
såsom Hr Landzhöfdingen Axel Ståhlarm och Hr GeneralMajor
Rebinder; män som Hr Häradzhöfdingen eij vehlat
sigh därtill beqväma, häfver Hans Kongl. Maij:tt — som
helt otiänligit tinner, at een adelsman, när rijksdagzsaker
och ährender förehafves, således i närvara af samptel.
Ridderskapet dhen andra medh otillbörlige ord angriper
— befalt Hr Landtmarskalken gifva honom i närvara af
Ridderskapet och Adelen een reprimande därföre, altså
förehölt Hr Landtmarskalken honom, at han sådant obetänkt
tahl hade fördt här på Riddarhuset och således på
Hr Landzhöfdingen Örneklo retorqverat, förr än han rätt
hörde eller viste, hvadh han sade.
Hr Granberg: Jagh uptager medh all som största
underdånig vördnad dhet Hans Kongl. Maij:tt behagar
befalla och beklagar, att jagh i detta måste vara så olycbeligh.
Hr Landzhöfdingen Örneklo häfver mången (!) öron,
som han kan förebringa och explicera sin saak, män jag
eij så. Jagh är lij kvist hederad, ty uthi een sådan
förnäm assemblé at blifva något förevitt, kan man vähl
tänkia, at det går een när. Då jagh förra gången hörde,
at Hr Landzhöfdingen Örnklo sade hundrade Hdr, och
een och annan, som omkring migh stodh, badh migh höra
hvadh som om mig tahltes, sade jagh rätt medh dhe orden:
Hvad är det som säjes, jagh håller dhen för ingen åhrlig
84
1686.
man, om någon häfver sagt, at jagh häfver tagit någon
pänningh som mutor, ty jagh mente någon elaek människia
kade sådant berättat Hr Landzköfdingen ock calumnierat
migk, ock darf öre retorqverade jagk det intet på Hr Landzköfdingen,
utkan på dken som sådant kafver konom sagt.
Jagk kafver så väkt som andre af Eidderskapet till underdånigst
folie af Kongl. Maij:ttz universalia instält
migk vidk Kijksdagen ock kär som een adelsman taklt
ock svarat Hr Örneklo såsom caput af sin familia ock eij
som een Landzköfdingk, mycket mindre at röra kans person;
jagk underkastar migk lagk ock rätt, k vilket Hans
Kongl. Maij:tt kafver varit så nådigk ock för några dagar
sedan tillsagt migk.
Hr Landtmarskalken: Hvadk sielfva saken angår,
är eij af nöden at explicera sigk, ty Kongl. Maij:tt kafver
dken remitterat till domare, nembl. kuru vijda Hr Landzköfdingen
Örneklo kan vara för när skiedt af Hr Granberg,
ock kuru vijda det kan komma under duelsplacatet
eller eij.
Hr Örneklo tackade Hans Kongl. Maij:tt på dket
underdånigste för dken nåden konom i detta är vederfaren,
män som Hr Granberg intet vill gifva honom kär
för Eidderskapet ock Adelen satisfaktion, så hemställer kan
det Hans Kongl. Maij:tt. Erkiände ock därkoos medh
tacksamkeet dhen möda ock godheet Hr Landtmarskalken
i detta nu kafver vijst för konom.
Hr Örneklo begiärte extract af protocollet angående
dhet, som nu är taklt af Granberg.
Suppliquen eller svaret på Kongl. Maij:ttz proposition
om kiöputhräckningarne uplästes (bil. 25).
Hr Landtmarskalken: Yij uthi det secrete uthskåttet
hafva på det nogaste underrättat oss om denna
saken, så vähl af betiänte utki det gambla KeductionsCollegio
som dhe utki Arckivo, och kunna intet annars
finna saken än suppliquen innehåller, like andra Ständerna
äro ock af samma tankar; doch önskade dke alla,
at Kongl. Maij:tt ville bevijsa Eidderskapet i detta, som
dhem allena angår, någon nådk. Bonden när kan blef
tillfrågad om sitt betänkiande, excuserade kan sigh; sade
detta öfvergå kans förstånd. Jagk koppas Kongl. Maij:tt
lärer ock i detta giöra Eidderskapet nådk. När jagh sidst
November.
85
var uppe medh Erkiebiskopen ock Bårgmästaren, at tacka
Kongl. Maij:tt för dken nådige förklaringen om pantgodzen,
betygade jagk utki mitt tahl dket nöje ock dken
frögd samptel. Ständerna hade öfver dken resolution, ock
fast dket dkem eij angick, så taga dke dock interesse utki
Eidderskapets väklstånd. Detta Ständernas förtroende
behagade mycket Hans Kongl. Maij:tt, ock lärer det ock
i denna saak beveka Kongl. Maij:tt till nådh.
Gref Gabriel Oxenstierna: Yij tyckte sidst, at
dket vore bäst at hemskiuta ock lämbna denna saak utki
Kongl. Maij:ttz nådiga ock rättvijsa omdöme; oss faller
omöjeligit att döma, om dke Herrar, som ändrade kiöpordningen
till 41/* pro cento, kade skiäkl därtill eller eij.
Sedan ock kan jag eij see, at vij böra säja, om dhen
ovissa räntan borde begrijpas under 3 pro cento eller eij,
medan därom intet förmähles om (o: i) Kongl. Maij:ttz
proposition.
Hr Landtmarskalken: Detta kunna vij eij draga
mehr in dubium, medan vij redan förr halva resolverat
ock förklarat, at dke okiöpte räntorna skokla nu kiöpas.
Vij vekla nu nude giöra een relation eifter vårt samvete.
Gref Gabriel Oxenstierna: Kunde vij icke giöra
een supplique till Kongl. Maij:tt ock remonstrera, at vij
bona fide kafva handlat ock därföre käppas blifva frij för
effterräckning.
Hr Landtmarskalken: Kongl. Maij:tt kafver ju
resolverat, at vij äro frij för effterräckning.
Gref Gabriel Oxenstierna: Detta lärer ändå blifva
för mången en svår gravation; vij måste bedia Kongl.
Maij:tt, at kvar landzortz beskalfenkeet måtte considereras,
ock at dke svage hemman eij måge så högt graveras som dke
förmögne, ty dhet äro många hemman, sorn aldrig kunna
betakla dhen räntan dkem påföres.
Hr Landtmarskalken frågade Eidderskapet, om dke
voro nögde medh det upsatte svaret.
Eidderskapet svarade samptel. ja; tackade det secrete
uthskåttet för deras hafda möda ock önskade Kongl.
Maij:tt ville vij sa dhem någon nådh, bediandes Hr Landtmarskalken
at befordra detta koos Kongl. Maij:tt till een
godh utgångh.
86
1686.
Hr Landtmarskalken contesterade sigh af hiärtat
villia tiana Kidderskapet och förmodade, at Kongl. Maij:tt
lärer bevijsa Kidderskapet nådh.
Den 4 November.
Öfverlefvererades till Kongl. Maij:tt af Hr Landtmarskalken,
Hr Erkiebiskopen och Bårgmästaren Ständernas
svar (bil. 25) om kiöputhräckningarna ä 3 och 47s
pro cento, då Hr Landtmarskalken förde sitt tahl på
föliande sätt: Effter Eders Kongl. Maijtttz nådigste befallning
hafva Eders Kongl. Maipttz Ständer giordt sigh
underrättade om beskaffenheeten af dhe bägge uthräckningarna
ä 3 och ä 4 */* pro cento och hafva däröfver fattat
sitt underdånigste svar och betänkiande, dhet dhe bedia
Eders Kongl. Maij:tt täcktes medh nåder förmärkia. Dhe
hafva först giort een kårt berättelse, huru dhe så funnit
saken; sedan säja dhe deras underdånige meningh, och
sidst läggia dhe till een underdånigh boön, at Eders Maij:tt
täcktes låta sin nådh komma sina trogna undersåtare till
någon hiälp; elliest lära dhe, om medh dhem förfares
effter högsta rätten, råka uthi största armod och ruin.
Dhe andra Ständerna, som häri hafva ingen deehl, hafva
lijkvähl som lemmar i een kråpp vehlat foga sin underdånige
bön ihop medh Ridderskapets och Adelens, som
detta mäst angår, efftersom det eena ståndets vählgångh
är dhe andras förkåfring, hvilket goda förtroende emilian
Ständerna lärer och förmodeligen hafva hoos Eders Kongl.
Maij:tt som alles deras nådigste Kånung och Herre een
god värkan.
Sedan blef anslagit, at Kidderskapet skulle komma
tillsammans.
Hr Landtmarskalken förehölt Kidderskapet, huru
till deras heder myckes länder, at deras Riddarhuus vähl
må conserveras och underhållas; hvarföre häfver man varit
[bejtänckt på medel, huru des inkombster kunna förkåfras.
Ibland annat är vedh handen gifvit, huru Kidderskapet
häfver af Konung Gustaf Adolf bekommit det privilegium
på Riddarhuset uthi dhen 3 §, at hvem som där kommer
at bruka bårgerlig näring, skall vara frij för all annor
bårgerlig näring (o : tunga) undantagandes tull och accijs,
hvilken rättigheet Riddarhuset tillförende sigh häfver
N ovember.
87
betiänt af, då här häfver bott een vijnskiänk och hafft
riddarhuuskiällaren; nu är här een kiöpman, von Santén
benämnd, som drifver stoor handel medh vijn; han häfver
hyrt riddarhuuskiällaren och tillbiuder, om han kan få
till godo niuta denna frijheeten som sagt är, så vill han
åhrligen öka kiällarhyran till ett anseenligit och sedan
förähra till ett tacksamheetz teckn emoth Kidderskapet
ett huus, som eij ligger långt ifrån Riddarhuset.
Kidderskapet fan detta förslagh och von Santens tillbudh
mycket avantageust för Riddarhuset, at man detta
eij må afslå.
Hr Anders Lindhielm: Dhen som boor på Riddarhuset,
kan eij vara frij för bakungzpenningar.
Hr Hägerflycht: Baakungzpenningar är een species
af tull och accijs.
Kidderskapet fan den 2 § uthi privileg[ierne] heelt
klar, at alla dhe, som boo pä Riddarhuset eller des tompt,
böra vara för all bårgerlig tunga frij, och förmoda dhe,
at Bårgmästare och Kådh eij lära giöra dhem däri någon
difficultet, och om man det förmodade, kunde nu, medan
Kijksdagen påstår, sökias Kongl. Maij:ttz förklaring däröfver.
Hr Axel Ståhlarm: Staden kan eij disputera detta
privilegium, som är helt klart.
Kidderskapet hemstälte detta Herrar Directorerne, som
medh von Santén bäst kunna accordera, antingen han
skall boo uthi Riddarhuset eller eij.
Hr Gabriel Falkenberg, som var Director, sade:
Dessa rum, som här äro at uthhyra, höra egenteligen Secreteren
vedh Riddarhuset till.
Hr Landtmarskalken: Dhen rätt, som Secreteren
tillkommer, vill ingen betaga honom, uthan det kan ersättias
honom på annat sätt igen.
Kidderskapet bijföll Hr Landtmarskalken, at om desse
rum skohla uthhyras, så kan dhen dhem vill hafva acoordera
medh Secreteren om hyran, och för dhen frijheet
han niuter för all bårgerlig tunga, så måste dhen gifva
till Riddarhuset åhrligen een godh recognition, som Herrar
Directeurerne det kunna pröfva.
Kidderskapet tyckte och, at vinhandlare skulle giärna
hyra dessa rum, ty dhe liggia vähl; dhe kunde hafva
88
1686.
trycktaffel här och andra spehl. Elliest och lära Herrar
Directeurerne så lämpa detta, at Riddarhuset värkeligen
må bruka denna frijheeten, och om Bårgmästare och Rådh
skulle villia giöra häri något inkast, så kunna dhe öfver
sådant sigh hoos Kongl. Maijrtt besvära.
Hr Landtmarskalken gaf Ridderskapet tillkiänna,
huru Hans Kongl. Maij:tt häfver mycket nådigt förklarat
sigh öfver Ständernas öfverlefvererade svar angående kiöputhräckningarna
ä 3 eller 4 Va pro cento och meddehlt
dhem där öfver skrifftelig resolution.
Resolution uplästes.1
Ridderskapet samptel. betygade een underdånig taeksäjelse
för denna nådh, som dhem är vederfaren.
Hr Landtmarskalken: Jagh seer, hoos Grudh och
Konungar uthrättar man intet med disput uthan medh bön.
Hr Peer Sparre: Om intet det vore altför förmätit
at besvära Kongl. Maij:tt medh någon bön nu, emedan
oss een så stoor nådh är vederfaren, så skulle det vara
Ridderskapet öfver måtton högnödigt at begiära af Kongl.
Haij:tt, at när någon för dhe okiöpte räntorna vill afstå
något hemman, som är kiöpt af Cronan, Kongl. Maij:tt
då ville det emottaga för så högh ränta som dhet är kiöpt
uthan någon ransakning.
Hr Gabriel Falkenberg: Detta vore mycket nödigt,
ty jagh troor ingen lärer gifva igen öde; altdärföre när
een gifver bebygde hemman, vore det vähl man eij blefve
underkastad een och annan ransakning.
Hr Landtmarskalken: Jagh hoppas, at Kongl.
Maij:tt varder härtill samtyckiandes, när dhe gifva bebebygde
hemman igen, som äro af Cronan kiöpte, och
skulle på sådant sätt detta värket, som Kongl. Maij:tt
snart vill hafva till sluth, lätteligen kunna vinna sin
richtigheet, ty när hemmanen äro bebygde, i bruk och
ägorna oabalienerade, så kan Kongl. Maij:tt nogh vara
säker, at honom ingen orätt skier. Män hvad frälsehemman
angår, så bör öfver dhem hållas ransakning.
Ridderskapet fan detta mycket skiäligit, och upsattes
därom een supplique till Kongl. Maij:tt {bil. 27).
Hr Landtmarskalken badh Ridderskapet ville vara
een fattig ährlig man, som häfver vedh sidsta brand för
1
Jämf. sista bilagan.
November.
89
lorat all sin egendom, behiälpeliga medh någon penningh
effter hvars och eens behagh.
Svarades at när dhe gå på sahlen, så villia dhe gifva
honom uthi ett faat hvad dhe kunna och förmå.
Hr Landtmarskalken: Dhe som nu blifva introducerade,
gifva mycket ringa till Riddarhuset.
Resolutio: Dhen nådh, dhem genom adelskapets defererande
är af Kongl. Maij:tt vederfaren, lämbnar Ridderskapet
uthi högsta vördnad, män vill och intet, at någon
skall introduceras, som icke gifver något hederligit effter
sitt ämbne och vilkor. Dhe hafva förr förährat och contribuerat
stoora penningar till husetz upbygnad, så kunna
dessa eij heller undandraga sigh at gifva något anseenligit
och gripa sigh an. Skulle och någon vara ogeen
uthi uthskåttet, som är öfver skiöldebrefven, så föredrages
det in pleno.
Hr Landtmarskalken: Iblandh dhem, som nu skohla
introduceras, är een af Cantzliet benembd Smedman, een
mycket skickelig och habile person. Uthskåttet häfver
tyckt, at af honom kunde Ridderskapet intet begiära
något pro introductione, emedan han vidh åthskilliga
Rijksdagar häfver hafft besvär medh Kongl. Maij:ttz resolutioners
expedierande öfver Ridderskapets besvär.
Resolutio: Af honom tages intet, och är detta een
ringa recompence för hans besvär för Ridderskapet.
Hr Landtmarskalken: Det häfver altijdh varit
brukeligit, at Ridderskapets Secreterare är vidh Riksdagens
sluth, när rijksdagzbeslutet underskrifves, blefven
af hvar familia ihogkommen med een ducat; nu häfver
jagh frågat honom, om han och ville betiäna sigh af dhen
rättigheeten, så häfver han svarat migh, at såsom han
håller det för een ähra at gå Ridderskapet medh sin tiänst
tillhanda, så vill han eij nu vara dhem på detta sättet
till besvär.
Ridderskapet betygade samptel., at dhe giärna
unna honom denna rättigheeten, män som han sielf af
civilité eij vill betiäna sig däraf, så villia dhe på annat
sätt och vidh tillfälle ihogkomma och ersättia det samma.
Andra sade, at han häfver hafft sådant besvär för
oss vedh denna Rijksdagh, at han det vähl häfver förtiänt.
90
1686.
Ett uthskått från allmogen kom in, då tallmannen
för åhem sade, at såsom allmogen uthi så många tillfällen
häfver erfarit proof af Ridderskapets gunst emoth dhem,
hvarföre dhe dhem på dhet ödmiukaste betacka, altså föranlåtas
dhe anmoda Ridderskapet om godt rådh och bijståndh
uthi ett ärende, som dhem så vähl som frälsebönderna
angår, nembligen at dhe kunde få een viss ordning
emellan sigh och prästerskapet; särdeles önska dhe at få
blifva vidh 1681 åhrs giorde taxa. Vij tycka, at när vij
håfve giort uth vår skatt åth öfverheeten, så villia vij
och vetha, när vij skohla vara frij för prästen, det som
elliest intet kan skiee uthan genom een ordningh, ty då
veth prästen sin rättigheet och bonden sin skyldigheet.
Yill någon sedan gifva sin siälesöriare mehr, så står dhet
hvar och een fritt, män eij af någon skyldigheet. Det är
mången af oss, som häfver een godh siälsöriare, män dhen
samma kan intet sättia låås för sitt lijf, eij heller kan
han vara Herre öfver dhen, som effter honom kommer,
hvarföre önska vij få een ordning för dhen onda och goda,
och därföre bedia vij ödmiukeligen Ridderskapet ville vara
oss därtill behiälpeliga.
Hr Landtmarskalken: Allmogen må aldeles försäkra
sigh, at Ridderskapet altijdh vill och sökier deras
bästa; hugna sigh, at dhe nu see, at allmogen häfver till
dhem dhet förtroende; dhe skohla giärna uthi detta som
alt annat giöra ett med allmogen. Frågade om samtelige
allmogen är eense at blifva vidh 1681 åhrs förordning om
prästerskapets taxa.
Bonden svarade ja, undantagandes dhe ifrån Finlandh.
Gudh gifve vij een gångli finge een viss ordning.
Hr Landtmarskalken: Dhet är vähl, at allmogen
vill hafva een ordningh; Ridderskapet vill äfven det
samma. Låfvade tahla medh Kongl. Maij:tt om detta
ährendet, och som Ridderskapet ville lijtet tahlas vijdh
om detta, badh han allmogens uthskått lijtet gå uthi
Conference-cammaren; dhe skulle straxt få svar.
Uthskåttet togh altså affträde i åfvanbemälte rum.
Hr Gabriel Falkenberg: Kongl. Maij:tt häfver resolverat,
at Landzhöfdingarna uthi hvar province skohla
träda tillhopa med prästerskapet och allmogen och giöra
een viss förordning.
November.
91
Hr Ekeblad: Detta vore mycket vähl, ty prästerskapet
bruka alt för stoort välde och oordning öfver allmogen.
Hr Landtmarskalken: Det är nästan ogiörligit, at
dhet kan uthi alla provincier vara een lijkheet, ty det
allmogen på den eena orthen kan uthgiöra, kan på dhen
andra orthen vara omöjeligit.
Hr Gabriel Falkenberg: Allmogen häfver varit
för dhe af Kongl. Råden, som sittia öfver deras besvär,
och förklarat sigh vara nögde medh 1681 åhrs taxa. Män
när prästerskapet förnummo det, gingo dhe till Kongl.
Maij:tt och förmådde dhen resolution, at Landzhöfd[ingarne]
och allmogen medh prästerskapet skohla träda tillhopa.
Hr Landtmarskalken: Erkiebiskopen häfver och
brukat dhet till skiähl, at såsom prästerna äro deras församblingars
tiänare, så är och skiäligit, at dhe accordera
med dhem om deras löhn.
Hr And. Lindhielm: Jagh häfver hört, at det skall
vara något häri slutit af Kongl. Maij:tt.
Hr Peer Sparre: Så vore bäst fråga Kongl. M:tt
hvadh som häri kan vara resolverat.
Hr Gabriel Falkenberg: Bondens intention är allenast
at få en ordningh.
Hr Landtmarskalken: Det är och mången bonde,
som intet gifver sin siälesöriare.
Enteligen resolverades at svara bonden, det man måste
först förfråga sigh hoos Hans Kongl. Maijrtt.
Böndernas uthskått kom in, då Hr Landtmarskalken
svarade dhem, at Ridderskapet giärna villia bijträda
dhem uthi detta deras ansökiande, män som det säjes, at
Kongl. Maij:tt skall hafva häri något resolverat, som och
at det äro några provincier, som eij villia blifva vidh
1681 åhrs taxa, hvarföre vill Ridderskapet först förfråga
sigh hoos Kongl. Maij:tt och giärna bruka i detta medh
allmogen alt godt förtroende.
Tallman af allmogen tackade Ridderskapet och gick
så medh uthskåttet sin vägh.
Hr Landtmarskalken frågade, hvadh Ridderskapet
tyckia om dhe skråer, som nu äro.
Svarades af åthskilliga: Slutna skråer böra vara.
92
1686.
Resolverades at dhet upsätties een supplique till Kongl.
Maij:tt, at dhe kiöpte hemman af Cronan måge så högt
igentagas, som dhe äro kiöpte uthan ransakningen. Doch
sonderes Kongl. Maij:tt först af Hr Landtmarskalken.
Suppliquen finnes (bil. 27).
Den 6 November för middagen.
Ifrån dhet Kongl. Cantzeliet kom Hr Cantzelierådet
Bergenhielm och elfter vahnligheeten upläste rijksdagzbeslutet.
Såsom det eij än var infört om contribution af huusliyran,
frågade Hr Landtmarskalken, om Ridderskapet
ville samtyckia därtill, at af huushyran gifves hvar 4:de
penningh.
Ridderskapet svarade ja.
Sedan medh beslutet var richtigt, uplästes Kongl.
Maij fitz resolution, där Kongl. Maijfit förklarar sigh villia
för dhe okiöpte räntors lösen emottaga dhe hemman, som
äro af Cronan kiöpte för sa högt, som dhe äro ifrån Cronan
kombne, allenast dhe eij äro öde och ägorna oabalienerade.
Män öfver frälsehemman måste hållas ransakning.
1
Hr Landtmarskalken sade sigh hafva tahlt medh
Kongl. Maij fit om det, som böndernas uthskått bådo dhem
sidst, nembligen prästerskapets rättigheet, då Hans
Maijfit svarade sigh redan hafva resolverat, at Landzhöfd[ingarne]
skohla träda medh prästerskapet och allmogen
tillhopa och giöra för hvar orth een viss förordning.
L ämbdes uthskått, som skulle gå till allmogen och
berätta dhem detta Hans Maijfitz svar:
1 classis:
Hr Gabriel Sparre, Hr Hans Rolamb.
Hr Öfverste Weiling,
2 classis:
Hr Gustaf Hård, Hr Fleming.
Hr Clas Bonde,
3:tia classis:
Hr Carplan, Hr Ellstierna.
Hr Bertill Ruth,
1 Jämf. sista bilagan.
N ovember.
93
Den 6 November etfter middagen.
Kongl. Maijfitz resolutioner uppå Ridderskapets uthi
underdånigheet insinuerade besvärspuncter uplästes.1
Hr Landtmarskalken: Yij håfve orsaak på det
allerunderdånigste betacka Kongl. Maij fit för desse nådige
resolutioner; jagh troor det plägar vara brukeligit, at
Ridderskapet genom ett uthskått tackar Kongl. Maijfit
för dhe resolutioner, som dhe få vidh Rijksdagarna.
Ridderskapet bådo Hr Landtmarskalken afläggia deras
underdånige tacksäjelse hoos Hans Kongl. Maijfit.
Hr Landtmarskalken: Kongl. Maijfit har befalt
mig at låta Ridderskapet och Adelen vetha des nådige
villia vara: 1. At dhe häreffter, när dhe komma på någon
Rijksdagh tillhopa, intet blanda sina particulier ansökningar
och angelägenheter, dhem dhe elliest jämvähl uthom
Rijksdagar hvar för sigh kunna ingifva, medh dhe general
besvären, som gå ståndet i gemen an, öfver hvilka dhe
samptelige böra förena sigh; och om någon vill gifva
något skrifteligen in på Riddarhuset, så bör och dhen
samma sättia sin hand därunder.
2. Om rusttiänsten påminte Hans Kongl. Maijfit nådigst,
1. at Ridderskapet och Adelen skall gifva in sina
rusttiänstzlängder i Februarij månad till Landzhöfdingarna
och hålla sigh färdige medh monteringen till Maij
månad, då Kongl. Maijfit vill låta mönstra adelsfahnan.
2. At dhe alla åhr, fast intet altijdh skier mönstring,
gifva lijkvähl in sina längder hoos Landzhöfdingarna, sä
at däraf sees må, om något är ändrat eller fordrar ändring.
3. At dhe altijdh hafva goda munteringar full
färdige och i beredskap vid all påkommande händelse.
Ridderskapet svarade till det första, at dhet häfver
varit alt här till brukeligit, at hvar och een häfver gifvit
in sina skriffteliga påminnelser uthan at sättia sitt nampn
därunder, män så kan detta häreffter blifva dhem een
lagh.
Hr Gabriel Sparre: Jagh medh dhe öfriga, som
Ridderskapet behagade anbefalla at gå till allmogen och
berätta dhem Kongl. Maijfitz svar och resolution om
prästerskapetz taxa, hafvom varit hoos dhem och aflagt
vår commission; dhe sade sigh till minsta dehlén vetha
1 Jämf. sista bilagan.
94
1686.
af denna Kongl. Maijrttz resolution och bedia at få blifva
vidh 1681 åhrs däröfver giorde stadga och förordning,
eller åthminstone at dhen må blifva dhem för een lagh,
til des dhen förordning blifver giord, som af Landzhöfd[ingarne]
skall uprättas och projecteras, ty prästerna äro
obillige och fordra oifta dhet eendaste af bonden.
Ridderskapet begiärte, at resolutionerne på deras besvär
måtte tryckas.
Sedan discurrerades om klädordnings nödvändigheet.
Resolutio: Detta hemställes den Commissionen, som
Kongl. Maijrtt arnar effter Rijksdagen förordna öfver
commercier och manufacturer at värkställa.
Kongl. Maij:ttz rusttiänstsordning uplästes.1
Gref Gabriel Oxenstierna påminte: 1. Emedan uthi
denna rusttiänstsordningen är så högt och svårt stral?
satt på alla dhe förseende, som sigh kunna tilldraga, och
dhet vidh händelse af krigh torde blifva omöjeligit at
skaffa sådan muntering, som ordningen förmår, at Kongl.
M:tt då nådigst ville considerera ogiörligheeten, och at
dhe feehl, som då emot deras villia kunde vara och omöjelige
at hindra, eij må lända uthi längden till gravation.
Såsom till exempel at skaffa hästar af dhen determinerade
högden kunde ibland falla omöjeligit at skaffa, om man
än ville betahla dhem 2-, ja o-dubbelt. 2. At dhe eij måge
graveras medh rusttiänst för dhe hemman, dhe ärna afstå
för dhe okiöpte räntor, som och dhe godz sorn på ett eller
annat sätt äro af Grönan graverade, arresterade eller
seqvestrerade, medan dhe eij kunna kalla sigh ägare däraf.
Ridderskapet fan desse påminnelser myckit skiälige
och nödige och därföre badh Hr Landtmarskalken föredraga
dhem Kongl. Maij:tt munteligen, dhet han och låfvade
giöra och skaffa dhem svar.
Hr Gabriel Falkenberg: Såsom Riddarhuset i folie
af privileg[ierne] altijdh häfver hafft rätt till dhe böter,
som falla för förseelser uthi rusttiänst, så troor jagh intet,
at Kongl. Maij:tt lärer villia betaga det detsamma, fast intet
per expressum därom något förmähles i denna ordningen.
Ridderskapet: Efftersom Kongl. Maij:tt intet häfver
något ändrat detta, så lärer Riddarhuset vähl behålla des
deehl i desse bötespenningar.
1 Jämf. sista bilagan.
N ovember.
95
Hr Landtmarskalken leth upläsa några puncter
(bil. 28), som äro upsatte uthaf Ständernes uthskått angående
bancovärket.
1 §. Om icke till värkets befrämiande lända skulle,
at dhe, som intet äro alt för mycket presserade och villia
låhna i Banco, män hafva ondt före att skaffa sigh
cautionister, först toge här uthur Cammar-Collegio på landzorterne
uthi Bookhålleriet eller i städerne på Rådhuset
attester om deras egendoms, dhen dhe pantsättia villia,
beskaffenheet och vilkår och sedan hoos Häradzhöfdingen
och andra vederbörande om des värde och at dhen ograverat
vore, låtandes då straxt inprotocollera dhen samma
till Banquens säkerheet, och sedan sågo sigh om effter
cautionister, hvilka då intet annat hade at svara före, än
at attesten är richtig så till Häradzhöfdingens under -  skrifft som häradzsigillet, då den sedan kunde bekomma
låhn.
Hr Landtmarskalken: Man häfver tyckt, at dhen
stoora exactitude, som härtill effter förra ordning är brukad,
skulle vara Banco skadelig, medan ingen kan lähna
därsammastädes, af orsaak at ingen mehr [vill] gå i caution
för dhen andra; därför häfver man fallit på sådant expedient
till at facilitera låhnen och conservera värket. Banco
vill vähl blifva vidh dhen gambla ordningen, som är dhen
säkraste, så länge möjeligit är, män skulle ingen villia
låhna, och värket därigenom komma at lijda, så kunde
man betiäna sigh af detta expedient.
Hr Gabriel Falkenberg: Dhet är mången, som häfver
helt säkra godz, män för dhet at han eij kan skaffa
caution, så kan Banco eij lähna honom något.
Hr Landtmarskalken: Detta förslagh är allenast
som ett extremum at bruka.
Hr Axel Ståhlarm: Aldrigh är Bancken säker uthan
effter den gambla ordningen.
3:tia classis. Hr Gyllenankar: Här äro differente
meningar. Een deehl tycka detta värket vara af dhen
beskaffenheet, at man måste vähl achta sigh, hvadh man
resolverar, ty at byggia på Häradzhöfdingarnes attester,
är eij säkert; dhe kunna eij sielfva hindra sådant, ty dhet
kunde vara dhen, som dhen eena dagen sålde sitt godz
och dhen andra dagen låthe inprotocollera det; önska där
-
96
1686.
före finna på gådt rådh. Andra mena, at detta medlet af
inprotocollering skall vara för svårt. Sombliga hålla rådligast
vara lämbna detta under Bancofullmächtiges gåttfinnande.
v
Hr Gabriel Falkenberg: Jagh och de andra Bancofnllmächtige
villia intet taga något sådant på vårt ansvar;
vij villia giärna giöra alt det vij kunna värkettill
bästa, män intet villia vij taga på oss sådant ansvar;
detta är ett expedient, projecterat till Bancens conservation.
2 classis. Hr Axel Ståhlarm: Detta är ett delicat
värk. Vij äro guarant[er] af Banco och villia intet gå ifrån
dhen gambla ordningen; doch om intet annat medel vore
at underhålla Banco, kunde detta förslagh brukas som ett
extremum.
1 classis. Hr Jahan Rosenhane: Det är intet uthan,
at medh caution är Banco säker, män så bör nu considereras:
1. hvadh besvärligheet det är at få cautionister;
2. är cautionisten offta insolvendo äfven så vähl som
principal debitoren; 3. måste värket underhållas, som häfver
een åhrlig stoor stat, hvilket på intet annat sätt kan
skiee än igenom faciliterande af låhnen, ty elliest kan
Banco ingen avance hafva. Och vore det mindre skada,
om Banco lähnte uth sina medel i öfverfiödh och kanskie
blefve af någon bedragen, män vunne dhen skadan igen
genom des avance, än at inga låhn skedde och värket
ginge omkull. Hvarföre äro vij af dhe tankar, at man
blifver vidh dhen gamla ordningen, så länge man kan,
män när dhen eij mehr står at practicera, så kan man
bruka detta förslagh som ett extremum.
Enteligen resolverades, at Bidderskapet och Adelen
finner vähl detta förslaget både för Bancken som dem där
något villia taga till låhns mycket gått och nyttigt, doch
som detta värket fordrar, at all möjeligh säkerheet i acht
tages, så blifver dhen förra ordningen så i pantsättiandet
som cautionisternes förskaffande effterlefvad och fölgd, så
länge dhet kan skiee uthan värkets skada, män skulle
därigenom Banco eij kunna komma at uthlåna sina medel,
uthan dhe blifva inneståendes fruchtlösa, och värket lijda,
emedan dhen härtill öfvade exactitude torde häreffter falla
för svår för dhem, som några låhn villia giöra, så kan
detta sättet brukas såsom ett extremum.
November.
97
2 §. Om man icke kunde lähna häreffter mehr på
jordegodz, än härtill skiedt är.
Hr Gabriel Falkenberg: Härtill häfver man lähnt
allenast för hvarie 12 dalers viss ränta 100 daler, hvilket
är mycket ringa.
Detta funno och många andra vara för lijtet emoth
12 dalers ränta.
Besolutio af samptelige Bidderskapet och Adelen:
Såsom interesserne häreffter förmodeligen lära falla, så är
det både skiäligit och till bancovärkets underhållande
nyttigt, at häreffter mehra och större summor på jordegodz
lähnes, än härtill skiet är, så at för hvarie tålf daler
s:mts ränta, däri räcknad viss och oviss samt extraordinarie
räntan, så vijda för dhe okiöpte räntorne af kiöpgodzen
är clarerat och richtigt giort, försträckes 100 daler
s:mt.
3 §. Om icke det vore billigt vidh åhrets ända slå
capitalet till interesse och eij hvart halfva åhr.
Besolutio: Detta samtycker Bidderskapet och Adelen
till, at dhet må skiee, så snart interessen falla, och Banco
blifver af Kongl. Maij:tt någorledes betahlt, allenast at
därvidh uthi acht tages, at interessen lijka läggies till
capitalet åhrligen så vähl för dhen, som interesse gifver,
som dhen dhet bekommer; jämvähl och at hvar och een,
som därsammastädes något låhn bekommit, må fritt stå
dhet fullkomligen eller till een dehl at betahla, när honom
behagar, fast dhet vore före åhretz eller terminens
förlåpp.
4 §. Om icke dhen, af hvadh ståndh han och vara
kan, bör hållas för infame, som förpantar sin egendom,
som allaredan på något sätt eller på annat ställe uthsatt
är, med mindre han den förra panthafvarens consens och
samtyckie därtill häfver.
Besolutio: Bidderskapet och Adelen kan sig eij öfver
detta uthlåta, medan sådant Kongl. Maij:tt allena tillkommer
at förordna. Imedlertijdh kan medh dhem förfaras,
som lagh och stadgar förmå.
Hr Landtmarskalken beklagade, at Bidderskapet
och Adelen gå så bårt, förr än dhe borde och dimission
skier. Låfvade besvära sigh däröfver hoos Kongl. Maij:tt,
om dhe det offtare giöra.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot., XV. 1686. 7
98
1686.
Resolverades at Hans Excell:tz Pr resident en Hr Lilliecrona
så vähl sorn sahl. Hr Kongl. Rådet Ehrenstens erfvingar
skohla af Eiscalen påminnas, at dhe gifva något
till Riddarhuset för dhet dhe äro transfererade i dhen
andra classen.
Uplästes Riddarhuus-fiscalens memorial (bil. 29).
1. Om absentibus ifrån Rijksdagarna.
Resolutio, at det blifver effter förra resolutioner. Om
måndag kan man see effter, hvilka dhe äro.
Hr Landtmarskalken: Efftersom een ordning är,
så måste dhen och hållas; elliest kan hvar och een blifva
härta från Rijksdagarna.
Påmintes om Adelen ifrån Skåne, at dhe eij äro hijt
komne.
Hr Jahan Rosenhane: Bönderna i Skåne hafva
måst, som det säjes, contribuera 6 öre(?) åth dhem af Adelen,
som hafva rest hijt up.
Resolverades än, at dhe, som äro fattige, som hafva
laga förfall och som hafva excuserat sigh, skohla vara
frij, män dhe andra skohla höta.
2 §. At Kongl. M:tt ville gifva öpet placat om Adelens
tiänare, som uthan afsked taga eller gå uthur
tiänst.
Resolutio: Eiscalen håller sig vidh förra resolutioner.
§ 3. At dhe böter, som falla för olaga och för tij dige
gifftermåhl, måge infordras till Riddarhuset.
Resolutio: Blifver vidh förra resolutioner.
4 §. Om dhem, som voro ahsentes den 18 October, at
dhe effter då gifne resolution skulle böta 1 Rdr.
Resolutio: Bemälte böter skohla infordras.
5 §. At Ridderskapet må i tijdh sigh inställa, när
dhe skohla på sahlen, och ordenteligen folia Hr Landtmarskalken
up och neder eller bote 2 ducater.
Resolutio: Exeqveres effter förra resolutioner, och dhe
extra capita, som folia processen ifrån Riddarhuset, skola
böta 2 ducater.
6 §. At dhe, som denna Rijksdagh äro introducerade,
draga såsom een blygsel at folia processen up i
sahlen, medan dhe äro dhe sidsta.
Resolutio: Eiscalen skall noga see däreffter, och
om någon funnes, som eij vill folia medh processen
N ovember.
99
eller går uthur sitt rum och sin rang, skall böta 2 ducater.
Den 8 November.
Uplästes specification på dhem, som skohla nu introduceras
på Riddarhuset, och hvadh dhe giffva till Riddarhuset.
(Jämf. bil. 1).
Hr Lagerstierna biuder 300 daler s:mt.
Resolutio: Såsom detta är alt för ringa för een så
förmögen man, altså skall han åthminstone gifva 400
daler s:mt.
Hr Reuterwal biuder 30 daler s:mt.
Resolutio: Skall gifva 50 daler s:mt.
Ridderskapet samtyckte, at Hr Råcksdorf skall slippa
medh 30 daler s:mt.
Secreteren frågade, om Hr Wieder holtz bevis på adelskapet
skall nu upläsas här in pleno.
Hr Landtmarskalken svarade det eij mehr vara
af nöden.
Introducendi kommo in, då Hr Landtmarskalken
talte dhem till, at såsom Hans Kongl. Maij:tt häfver [haft]
dhen nåden och benådat dhem med skiöld och vapn, altså
blifva dhe tagne ibland Ridderskapet och Adelen. Önskade
dhem därtill lycka och togh så hvar och een af dhem i hand.
Hr Assessor Ehrenstierna tackade på samptelige
deras vägnar, som blefvo intagne, för dhen höga nådh
dhem är vederfaren, at dhe nu få dhen lyckan at komma
ibland Ridderskapet och Adelen, för hvilka dhe samptelige
hafva all vördnad och respect, skolandes altijdh beflijta
sigh att så ställa sigh, som deras stånd fordrar.
Resolverades för dhen döda Riddarhuus-vachtmästarens
änkia, at hon skall bekomma af riddarhuusmedlen 50 daler
s:mt till begrafningzhiälp.
Hr Landtmarskalken badh Ridderskapet ville i
mårgon tidigt inställa sigh klåckan 6 at gå på Rijkssalen,
och at extra capita folia Håffmarskalken effter vahnligit
sätt.
Matrickeln uplästes, till at notera dhem, sorn äre absentes
och eij hafva kommit till Rijksdagen.
Hr Eletwod excuserade sigh genom Landzhöfdingen
Hr Örneklo.
100
1686.
Hr Bengt Gyllenankar protesterade emot Strålarna,
at dhe skrifva sigh till Öknaholm, det bör vara
Ökna.
Föliande läto excnsera sigh, at dhe eij kunnat komma
till Bijksdagen:
Herrar Jägerhornar äro fat- Fogelhufvud är i tiänst,
tige,
Hiärtar fattige,
Lindlöfver,
Skalmar,
Langman,
Duker är siuk,
Lunder,
Linder är i tiänst,
Peer Strömfelt,
Den 9 November.
Hr Landtmarskalken: Såsom riddarhuusmedlen äro
mycket ringa, altså vore mycket vähl och nödigt, om
Bidderskapet ville påtaga sigh een contribution därtill,
huru lijten den och må vara, antingen effter rusttiänsten
eller något af hvar familia.
Bidderskapet ville intet förstå sigh därtill, medan
deras tillstånd är nu så mycket slätt.
Hr Secreteren Michel Strookirck skall gifva till Biddarhuset
pro introductione 150 daler s:mt.
Hr Landtmarskalken frågade Bidderskapet, om
icke dhem skulle behaga, at häreffter vidh Bijksdagarna
brukas een sådan matrickel, at dhe uthdöde familierne
slutes uth, emedan det tager sådan lång tijdh, at hvar
gångh Bidderskapet skall på sahlen, så upropes heela matrickeln.
Doch blifver sielfva hufvudmatrickeln oändrad
och ad acta.
Bidderskapet fan detta mycket vähl och resolverade,
at een sådan occasionsmatrikel skall giöras.
Hr Landtmarskalken frågade Bidderskapet, om dhe
nu effter sin låfven ville ihogkomma dhen fattiga mannen,
som för några dagar sedan tahltes om, medh een lijten
hiälp, emedan han vidh dhen sidsta branden här i staden
häfver förlorat sin egendom.
Hästskoor,
Bakilar,
Blåfiäller,
Poiser,
Pistoler,
Sölfverloder,
Grothuser,
Bosensmit,
Butenskiöld.
November.
101
Bidderskapet låfvade dhet nu villia giöra, så at det
samblas uthi ett faat, hvilket och skiedde, alt effter som
Adelen upropades.
Matrickeln uplästes (jämf. bil. 2), och Bidderskapet
gick i sin ordning på slåttet och samblades i det stoora
förmaket framför Kongl. Maiptz rum, hvarifrån gick processen,
extra capita och håfvet först, sedan Landtmarskalken
medh alt Bidderskapet och sidst Kongl. Bådén
näst framför Kongl. Mitt och således i kyrkian, sammaledes
tillhakars på Bijkssalen; doch gick Kongl. Maij:tt och Bidderskapet
uthi ofvanbemälte Kongl. Maij:tz förmack, så
länge dhe andra 3 stånden imedlertijdh hade tagit in
sina rum.
När nu alla voro på sahlen och Kongl. Maij:tt sigh
satt hade på sin Kongl, thron, gaf Hr Öfverste Marskalken
Gref Jahan Stenbock teckn åth Hr Landtmarskalken,
at han skulle komma fram.
Hr Landtmarskalken trädde så fram och hade ett
mycket berömeligit och härligit tahl till Kongl. Maij:tt,
och finnes ad acta (bil. 31).
Sedan tahlte Erkiebiskopen, Bårgmästaren och böndernas
tahlman.
Därpå uplästes rijksdagzbeslutet {jämf. bil. 32) af
Cantzelierådet Hr Bergenhielm.
Hans Excell:tz Gref Bengt Oxenstierna på Kongl.
Maij:ttz vägnar tackade Ständerna, som så högt hade
gripit sig an medh sådan eenigheet och alt så vähl slutit
till Kongl. Maij :tz och fäderneslandzens tiänst. Betygade
Kongl. Maij:ttz nöje däröfver, försäkrandes Ständerne om
Kongl. Maij:ttz nådh och i det öfrige önskade Ständerne
allskiöns vählgång och prosperité.
Sedan kyste Hr Landtmarskalken, Hr Erkiebiskopen,
Bårgmästaren och tahlmannen för bönderne Kongl. Maipttz
hand, och därmedh gick processen igen uthur Bijkssahlen,
Bidderskapet framför Kongl. Maij:tt, och sedan gick hvart
stånd i sin ordning hvar till sin orth.
När Bidderskapet och Adelen kom tillbakars, badh
Hr Landtmarskalken dhe ville i mårgon komma tillsammans
kl. 7, at nämbna dhem, som skulle hälsa på deras
Maij:tter och taga afskied.
102
1686.
Den 10 November.
Hr Landtmarskalken berättade, huru uthskåttet
öfver bancovärket häfver varit åthskilliga gångor tillstädes,
det medh flijt öfverseet och funnit dhet i godh
richtigheet; kunna intet uthan berömma Herrar fullmächtiges
och Commissariernes flijt. Elliest och förmodas, at
interessen lära falla till något ringare än nu gifves.
Hr Jahan Rosenhane: Yij hafva uthi uthskåttet
hafft alla betiänte före och frågat dhem, om dhe hade
något at påminna, antingen om sielfva värket eller om
något vore emilian betiänte, män dhet häfver ingen hafft
något at säja.
Hr Landtmarskalken: Såsom uthi Banco ingen nu
är af l:a classe, så vore vähl Riddersbapet ville välia
någon därtill.
Ridderskapet nämbde Hr Hålfmarskalken Bengt Rosenhane
därtill och badh Hr Jahan Rosenhane öfvertahla
sin broder därtill, hvilket han och låfvade giöra.
Hr Gabriel Falkenberg frågade som een Bancofullmächtigh,
huru dhe, som sittia för Ridderskapet, skulle
sigh förhålla, om någon af dhem antingen genom döden
afginge eller toge sielf afskied eller blefve annorstädes
emploijeradh, at han eij kunde vara här på orthen.
Resolutio: Yidh dhen händelsen blifver äfven som
det är resolverat om Riddarhuus-Directorerne, nembligen
at när någon går af, på hvad sätt dhet må vara, så skall
Ridderskapet, som här i staden är, komma på Riddarhuset
tillsammans, at välia någon i dheras ställe.
Nämbdes uthskått, som skulle taga afskied af deras
Maij:tter Drättningarna, Princen och Princessan, hvilka
samblas i dagh på slåttet klockan 3 effter middagen:
3:a classis:
Hr Bengt Gyllenankar, Hr El[d]stierna,
Hr Ekebladh, Hr Gustaf Mackler,
Hr Siöbladh, Hr Mårten Lindhielm,
Hr Lindhielm, Hr Gyllencreutz,
Hr Klerk, Hr Schytt,
Hr Ramsvärd, Hr Cronhiort.
2:da classis:
Hr Axel Ståhlarm, Hr Hinrich Falkenberg,
Hr Lenart Ribbing, , Hr Hård,
November.
103
Hr Ulfsparre, Hr Carl Magnus Horn,
Hr Knut Posse, Hr Ribbing,
Hr Clas Bonde, Hr Adolf Hård,
Hr Natt och Dagh, Hr Gyllenstierna.
l:a classis:
Gref Axel Lillie, Hr Weiling,
Gref Douglas, Hr Jacob Fleming,
Gref Oxenstierna, Hr Mörner,
Gref Brahe, Hr Rebinder,
Gref De la Gardie, Hr Krus,
Hr Duvalt, Gref Gabriel Oxenstierna.
Hr Creutz,
Ridderskapet och Adelen badh Hr Landtmarskalken
föredraga föliande ährende[r] Hans Kongl. M:tt, nembligen:
1. Emedan uthi dhen nya rusttiänstsordningen äro
stoora böter dhem pålagde, som sigh försee uthi rusttiänsts
preesterande, så lära vähl Ridderskapet och Adelen eij underlåta,
så länge möjeligit [är], at uthi underdånigheet effterkomma
deras skyldiglieet. Män såsom offta hända kan,
särdeles uthi krigztijder eller och andra tillfällen, atman
antingen för penningar eller på annat sätt [ej] kan till väga
bringa sådana hästar eller mehra, som till monteringen
fordras, sedan och kan sådant förseende offta begås af
Ridderskapets betiänte, efftersom dhe sielfva mästedehls
brukas uthi Kongl. Maipttz så civil som militär tiänster
och således eij altijdh kunna hafva tijdh at syta sina
egna saker, altså förmoda Ridderskapet och Adelen underdånigst,
at Hans Kongl. Maij:tt det lärer i nådigh consideration
taga och vidh dhen händelsen lindra desse
böter och öfversee medh dhem, när dhe kunna vijsa sigh
eij till sådant fehl vara vållande, uthan all möjelig flijt
giort.
2. Efftersom uthi det sidsta kriget dhen olyckan är
händ Ridderskapet och Adelen, at då deras ryttare under
adelsfahnan äro vordne slagne, så är och munteringen
aldeles blefven förlorad, där dhen vähl ibland hade kunnat
blifvit i behåll; fördenskull bedia Ridderskapet och Adelen
underdånigst Kongl. Maij:tt nådigst vidh händelse af krigh
behagade påläggia officerarne af adelsfahnan at draga den
fnrså.rov at när karln blifver slagen, munteringen må
104
1686.
förvahras, och dhe därföre vara responsable, så länge möjeligit
är.
Hr Landtmarskalken låfvade skaffa Ridderskapet
svar kärpå, kunnandes eij annars troo, än at Kongl. M:tt
varder vijsandes Ridderskapet häri nåd.
Hr Öfverste Lindkielm: Såsom jag hörer, at man
vill hedia Kongl. M:tt, at officerarna skohla svara för
adelsryttarnes montering, så kan [jag] vähl säja det, at
det är omöjeligit; jagh skall vähl giöra all möjeligh flijt.
Hr Peer Sparre: Intet kan man hålla det för omöjeligit,
ty adelsfahnan föres aldrigh uthom rijket, och därföre
kan detta vähl låta giöra sigh; här äro allestädes
städer, dijt monteringarna vähl kunna föras. Män här
är alt för beklageligit, när ryttaren är slagen, så är alt
förlorat. Jagh häfver och varit Öfverste och fördt medh
migh 120 monteringar, sedan ryttarne voro slagne.
Hr Landtmarskalken sade llidderskapet Kongl.
Maij:tz svar på dhe ährender han effter begiäran häfver
föredragit Hans Kongl. Maij:tt, såsom: 1. At dhe af llidderskapet,
som äro fattige och eij äga mehr än 1 eller 2
hemman, som dhe boo på, skohla slippa 5 daler s:mts contribution,
när man Landzhöfd[ingen] remonstrerar Hans
Maij:tt deras tillstånd.
2. Angående det, som Ridderskapet begiärer, at dhe,
som äro dömbde at betahla något till Cronan med interesse,
eij måge betahla mehr än 5 pro cento, efftersom
Ständerna hafva reducerat på Cronans sijda alla interessen
till 5 pro cento, så svarade Kongl. Maij:tt, at det eij kan
ändras uthan måste blifva effter cammarordningen.
3. At slippa rusttiänst för dhe godz, som skohla afstås
för dhe okiöpte räntorna, samtycker Kongl. Maij:tt
till, när hemmanen äro först afstådde, och vill Kongl.
Maij:tt, at hvar och een clarerar därföre, förr än mönstringen
skier. Män at dhe skohla befrijas för rusttiänst
för dhe godz, som äro seqvestrerade för några gravationer,
linner Kongl. Maij:tt at eij kan låtha giöra sigh, emedan
dhe sielfva äro in culpa, at dhe eij giöra richtigt medh
Cronan, fast dhe esomofftast därom blifva påminte.
Hr Peer Sparre: Såsom jagh för några dagar sedan
ingaf ett memorial angående kiöpgodzens uthräckning,
intet att påstå alt det där var infördt, uthan allenast at
November.
105
därigenom gifva tillfälle at discurrera, emedan Ridderskapet
blef då af Kongl. Maij:tt nådigst effterlåtit at
komma in med sina påminnelser därom, och jagh sedermehra
häfver förstådt, at man åthskilligt om detta mitt
memorial häfver dömbdt, altså beder jagh, at det må gifvas
migh tillbakars igen, ty jagh gaf dhet eij in i tanckar
att det skulle läggias ad acta.
Hr Landtmarskalken: Hr General-Felttygmästaren
lärer sigh vähl påminna, at man om denna skrifft häfver
tahlt uthi det secrete uthskättet, särdeles angående det
som däri står om Kånungh Gustafs arf och egne godz,
som voro så stora, at dhe vähl upfylla kunna den brist,
som rijket tager af godzens försäliande; då giorde jagh
dhen distinction emellan regnum hgereditarium och electivum.
Hr Peer Sparre: Om denna skrifften blefve ad acta
liggiandes, så kunde dhen skada mig medh tijden.
Hr Landtmarskalken: Jagh troor det eij heller
vara rådligit, at den skrifften skulle läggias ad acta, ty
det kunde medh tijden gifva tillfälle at disputera dhet,
som nu är slutit; jagh vill tahla medh Kongl. Maij:tt
härom, då Hr General-Felttygmästaren skall få svar.
Samma dagk klåckan 3 effter middagen samblades
det uthnämbda uthskåttet på Rijkssahlen at taga afskied
af Deras Maij:tter Dråttningarna, Princen och Princessan.
Då dhe voro först kombne till Hennes Maij:tt Enkiedråttningen,
förde Hr Landtmarskalken sitt tahl på
sådant sätt:
Stoormächtigste Dråttning, allernådigste Fru. Alldenstund
Rijksdagen är nu kommen till sluth och budskap,
och Ridderskapet och Adelen, som vid des begynnelse
hade dhen nåden at afläggia hoos Eders Maij:tt sin
underdånige hälsning, åstunda jämvähl nu, förr än dhe
skillias åth, at bli dehlachtige af samma höga ynnest
och ähra, så hembära Eders Maij:tt dhe samptelige een
underdånigh tacksägelse, som haar behagat unna dhem
denna stunden därtill och således gifva dhem tillfälle på
nytt till at tillbiuda sin underdånige tiänst och försäkra
Eders Maij:tt om deras oföränderliga troheet, hörsamheet
och vördnad, som dhe äro skyldige at vijsa E:s Maij:tt
106
1686.
uthi heela sin lijfstijdh. Eders Maijrttz höga Kongl, nådh
förbinder dhem därtill, och fast dhe intet hunna uthi
sielfva varhet låta see sin plicht och villia, så giöra dhe
sigh lijhvähl det sahra hoppet, at Eders Maij:tt anseer
deras redliga npsåth och dhem så häreflter som härtill
medh all Kongl, nådh och benägenheet omfattar, uthi
hvilhen dhe sigh samt- och synnerligen medh underdånigst
respect innesluta såsom Eders Maij:ttz hörsamste och trooplichtigste
tiänare och undersåtare och önsha Eders Kongl.
Maij:tt all Kongl, vählgångh, lychsaligheet och förnöjelse.
Hoos Hennes Maij:tt unga Dråttningen begiärte Riddershapet
och Adelen vähl audience, män aldenstund Hennes
Maij :tt var vicina partui och något opasslig, hunde
Riddershapet eij hafva dhen lychan. Män lijhvähl leth
Hennes Maijrtt sigh i nåder behaga at admittera till
particulier audience, underdånigh upvachtning och lyehönshning
Hr Landtmarshalhen på Riddershapets och Adelens
vägnar, Hr Erhiebishopen 1). Svebelius för Prästershapet,
Bårgmästar Camén för Bårgershapet och tahlman
för Bönderna Peer Olsson, doch hvar och een särshilt.1
Kär Hr Landtmarshalhen horn in till Hennes
Maij:tt, aliade han först på Riddershapets och Adelens
vägnar sin underdånige hälsning [och sedan] dhe förnämbsta
contenta af dhet tahl, som han bade ämbnat at helt och
hållit i publique audiencen at framföra, om Riddershapet
och Adelen hade hunnat niuta een nådigh admission därtill.
Och som Hennes Maij:tt dagen förr hade genom ett
bref, hvithet Hans Kongl. Högheet Printz Carl gaf Hr
Landtmarshalhen, då Riddershapet och Adelen hade hoos
honom audience, hallat Riddershapet och Adelen till fadder
vidh dopet af dhen lijfsarfvingen, som Gudh Hennes
Maij:tt medh välsignandes vorde, så tachade han tillijha
i underdånigheet Hennes M.aij:tt för dhen höga Kongl,
nåden på föliande sätt: At Eders Maij:tt häfver behagat
iche allenast at hiänna Riddershapet och Adelen värdiga
at vara vitnen vidh dhen Kongl, lijfsarfvingens doop, som
Gudh dhen alderhögste varder Eders Maij:tt med välsignandes,
uthan och at förhlara detta des vählbehag
1 Denna uppvaktning egde antagligen rum först följande dag (den 11
Nov.), ty drottningens bref, som landtmarskalken säger sig hafva fått af
prins Carl dagen förut (se här ofvan o. nästa sida), är dateradt den 10 Nov.
November.
107
igenom ett så nådigt bref, som vij samptelige med underdånig
vördnad hafva undfått, det är een så stoor nåd på
Eders Maij:ttz sijda och een så stoor glädie på vår, så
at jagh intet finner ord, som äro hrafftige nogh tillfyllest
at berömma dhen förra och underdånigst at förhlara och
betyga den senare. Fördenshuldh finner jag vara tiänligare
af mig giordt, om jagh vördar een så högh Eders
M:ttz nådh och vår lychsaligheet med stillatijgande, hälst
etfter jagh veth, at Eders Maij:tt finner större nöje isina
undersåtares trooheet, hörsamheet och hiärleeh än i deras
vähltahligheet, som är då allertächeligast, när dhen stannar
uthi trogne och innerliga böner till Gudh för Eders
Maijrttz hälsa, Kongl, vählgång och förnöjelse, dhen vij
samptelige af ett devot hiärta önsha stadigvarande, intill
dess Eders Maij:tt, mätt af åhr och ähra, åstundar sielf
effter Gudz behagh at förbyta detta timmeliga väsendet
i det eviga och himmelsha.
Hoos Hans Kongl. Högheet Princen hade Riddershapet
och Adelen dhen nåden at afläggia sin underdånige upvachtning,
då Hr Landtmarshalhen hade föliande taahl:
Såsom Riddershapet och Adelen hade dhen nåden at
hälsa på Eders Kongl. Högheet, då Rijhsdagen begyntes,
så åstunda dhe och nu samma höga ähran at få taga afshied
och at önsha vår allernådigste Printz allshiöns
lycha och vählgångh; dhe giöra det af ett gansha gått
hjärta, efftersom dhe alla så mychet högt älsha och ähra
Eders Kongl. Högheet, och håppas däremot, at Eders Kongl.
Högheet altijdh lärer vara dem nådig och giöra dhem alt
gådt. Medh nådh och godheet han Eders Kongl. Högheet
giöra sigh täch och behagelig både hoos Gudh och männishior,
så at Gudh croner Eders Kongl. Högheet med
välsignelse och männishiorna med beröm och ähra. Detta
är dhen högsta lychsaligheet, som han vederfaras vår nådigste
Printz, och dhen högsta glädien, som han hända
oss, som äro alla Eders Kongl. Högheets underdånige,
trogne och hörsamste tiänare.
Därpå gaf Hans Kongl. Högheet eett bref från Hennes
Maij:tt unga Dråttningen,1 hvarigenom dhen nåden
vederfares Riddershapet och Adelen, at dhe biudas till
faddrar af dhen tillhommande lijfsarfvingen, som Gudh
1 Jämf. sista bilagan.
108
1686.
Hennes Maij:tt beskiärandes varder. Bref[vet] togh Hr
Landtmarskalken emoth.
Sedan togh Eidderskapet och afskied af Hennes Kongl.
Högheet Princessan. Hr Landtmarskalkens tahl var
således:
Durchlanchtigste, nådigste Princessa. Eidderskapet
och Adelen skatta det för een stoor lycka, at dhe vidh
begynnelsen af Eijksdagen hade dhen nåden at afläggia
sin underdånige hälsning hoos Eders Kongl. Högheet och
glädia sigh högeligen at nu åter få tillfälle at försäkra
Eders Kongl. Högheet om deras skyldigste vördnad och
tillijka at önska Eders Kongl. Högheet all vählgång och
een lyckelig tillväxt i ålder och nåd för Gudh och människior.
Dygden och gudzfruchtan kunna allena värka
detta, och ingen prydnad kan nånsin läggias på vår nådigste
Princessa så stoor och så kåstelig, som gior henne
så skiön och så behagelig, som dhe giöra. Medh dhem
kan Princessan draga allas hiärta till sig, så vähl deras
som äro födde till at regera, som deras hvilka stå under
plicht och lydno emoth Eders Kongl. Högheet, ibland
hvilka Eidderskapet och Adelen räckna sig medh Eders
Kongl. Högheets tillåtelse för dhe allerödmiukaste och
hörsamste.
Den 11 November.
Kom ett uthskått ifrån Prästerskapet at taga afskied
af Eidderskapet.
Biskopen Doctor Peter Bång förde ordet ungefähr på
sådant sätt: At såsom Eijksdagen nu skyndar sigh till
sluth, och alt så vähl är aflupit medh Ständernes största
förtroende och Kongl. Maij:tt till ett nådigt nöje sampt
till k[ära] fäderneslandets nytta, välfärd och försvar, så
hugnar Eijksens Prästerskapet sigh af hiärtat däröfver,
tackandes Gudh, som därtill sin milda välsignelse förlänt
häfver. Eijksens Prästerskapet besinna vähl, at Eidderskapet
och Adelen häfver nu som altijdh tillförende öfvervichten
i rådh och rijksdagzconsilier, at dhe uthi desse
civil och regements saker een fullkombnare vethenskap
hafva at judicera än Prästerskapet, hvarföre erkiänna
dhe medh största tacksamheet dhet goda bijståndh Eidderskapet
och Adelen under varande Eijksdagh emoth
November.
109
dhem häfver låtit förspöria och hulpit dhem till rätta
uthi dhe saker, som nu hafva kunnat förefalla. Och såsom
dhe nu skohla skillias åth, så bedia Eijksens Prästerskapet,
at dhet höglåfl. Eidderskapet och Adelen ville vara
deras stånd altijdh vähl bevågne, önskandes dhe Eidderskapet
och deras posterité allskiöns vählgångh, ett odödeligit
och ährefult nampn.
Hr Landtmarskalken prtemisso titulo: Eidderskapet
och Adelen betacka dhet vördige Prästerskapet,
som behagat giöra dhem dhen ähran och hälsa på dhem,
förr än dhe skillias åth, och såsom alla rijksdagzsaker
äro medh sådant gådt förtroende och eenigheet emilian
Ständerne afgiorde och slutne, så hugnar Eidderskapet
sigh däröfver och därjämbte betrachtar dhen lycksaligheet
samptelige Ständerna lefva uthi, at vara under een Kånungh,
som sitt landh så vähl regerar, som sina undersåtare
så vähl vill, som all möda häfver ospard för fäderneslandsens
vählfärd, och därföre kunna Ständerne medh
så mycket större nöje nu skillias åth. Eidderskapet och
Adelen önska dhet vördiga Prästerskapet all välsignelse
och hvar och een af dhem een lycksam reesa hemåth.
Hr Landtmarskalken frågade Eidderskapet och
Adelen, om icke dhe skulle vallia påtaga sigh een Kjten
contribution till Eiddarhuset, medan dhet häfver nu för
tijden så ringa medel, och det vore för ståndet hederligit,
at huset kunde komma till någon perfection.
Eidderskapet ville intet samtyckia därtill, emedan
dhe uthom des hafva så många besvär och uthgilfter.
Den 11 November effter middagen.
Nämbdes uthskått, som skulle gå till dhe andra
stånden och taga af dhem afskied på Eidderskapets
vägnar.
1 classis:
Hr Jacob Fleming, Hr Evert Horn,
Hr Bernt Mörner, Hr Herman Fleming.
Hr Lorentz Creutz,
2 classis:
Hr Nils Lilliehöök, Hr Gyllenstierna,
Hr Bened Snarre, Hr Clas Bonde.
110
1686.
3:tia classis:
Hr Bengt Gyllen ankar. Hr Schytthielm,
Hr Ekeblad, Hr Sparrfelt.
Hr Håffmarskalken Bengt Rosenhane låfvade villia
sigh påtaga at vara fullmächtigh i Banco; önskade så
kunna tiana Ridderskapet sorn hans villia är.
Uthskått ifrån Borgerskapet kom in.
Een Rådman ifrån Giötheborg förde ordet således:
Såsom Rijksdagen nu tager ända, så kan Bårgerskapet
eij underlåta at hugna sigh öfver dhe många lycksaligheeter,
som samptelige Ständerna är vederfar en, at dhe
hafva haff t den lyckan at see Hans Kongl. Maij:tt, Deras
Maij:tter Dråttningarna, Deras Kongl. Högheeter Printzen
och Princessan uthi ett önskeligit tillstånd, at sådana
märkeliga och höghvichtiga ährender äro till fäderneslandzens
nytta slutne, at alt medh sådan inbördes eenigheet
och förtroende emilian Ständerne är aflupit. Bårgerskapet
häfver orsaak at beröma Hr Landtmarskalkens
goda conduite och tacka dhet höglåfl. Ridderskapet för
all ertedd gunst; recommendera sigh uthi Ridderskapets
affection och önska, at [de] med adeliga dygder och tapperheet
altijdh måga lysa och giöra deras nampn odödeligit.
Hr Landtmarskalken tackade Bårgerskapet så på
Ridderskapets vägnar som för sigh sielf för plägad förtroligheet;
önskade dhem all välsignelse och prosperité.
Böndernes uthskått kom in.
Deras tahlman Peer Olson betygade dhen glädien
deras stånd häfver öfver Ridderskapets goda tillstånd;
tackade Ridderskapet och Adelen, at dhe vidh denna
Rijksdagh hafva vehlat hiälpa dhem medh goda rådh, bijstånd
och benägenheet, önsbandes dhem allskiöns lycka
och välsignelse. Slöth med voto, at Gudh vare medh
eder alla.
Hr Landtmarskalken svarade allmogens uthskått.
Hr Landzhöfdingen Duvalt påminte om genealogiernes
förfärdigande, at det enteligen skulle värkställas, upvijsandes
ett extract, som Heisich häfver uthdragit af dhet
project, som han anno 1680 vidh Rijksdagen månde insinuera.
Ridderskapet och Adelen fan detta lända deras stånd
mycket till heder och nytta. Män sorn dhe nu skohla
N ovember.
lil
skillias åth, och Rijksdagen är sluten, så hemställa dhe
det Herrar Directeurerne af Riddarhuset at värkställa,
efftersom dhe varda finnandes det vara giörligit, och riddarhuusmedlen
dhet kunna tåhla. I synnerheet recommenderade
Hr Landtmarskalken detta Håffmarskalken Hr
Bengt Rosenhane, som och nu häfver vehlat sigh påtaga
at vara Director vidh Riddarhuset.
Hr Landtmarskalken: Såsom Riddarhuus-Secreteren
eij häfver vehlat vara Ridderskapet och Adelen till
något besvär, i det at han eij vehlat begiära dhen rättigheet,
som honom af gamla tijder och vahnligheeten tillkommer,
nembligen 1 ducat af hvar familia, som är vidh
Rijksdagen, medan han skattar dhet för een ähra at tiäna
dhet höglåfl. Ridderskapet, altså beder han Ridderskapet
och Adelen ville ertee honom dhen faveuren och tillåtha
Riddarhuus-Directeurerne vedh något tillfälle, som sigh
torde yppa till vijdare hans fortun och befordran, recommendera
honom uthi Ridderskapets nampn hoos Hans
Kongl. Maij:tt, som och at dhe ville hiälpa honom till
något, som han jämte denna tiänsten kan förestå.
Samtelige Ridderskapet medh allas applausu samtyckte
därtill, at dhe icke allenast måste recommendera
honom hoos Kongl. M:tt uthi Ridderskapets nampn, uthan
och hiälpa honom till något, det han kunde jämbte denna
tiänsten förestå, som dhe antingen sielfva kunde disponera
om eller hoos andra förmå.
Hr Mårten Schultz supplique uplästes,1 hvari han begiärer
blifva förskont för dhen preetension Riddarhuset
häfver hoos hans sahl. faders General Schultz arfvingar,
emedan dhe genom Commissarien Hr Örnfelt hafva giort
anstalt om betahlningen, män han upburit penningarna
och intet lefvererat till Riddarhuset, dhet han för Herrar
Riddarhuus-Directeurer vill bevijsa.
Resolutio: Han skall slippa dhenna skulden.
Nämbdes uthskått, som skall gå up medh beslutet till
Kongl. Maij:tt:
l:a classis:
Gref Brahe, Hr Peer Sparre,
Gref Axel Lillie, Hr General Lichtone,
1 Jämf. sista bilagan.
112
1686.
Hr Carl Gyllenstierna, Hr Gabriel Kurk,
Hr Gustaf Duvalt, Hr Gen.Major Krus,
Gref Gustaf Duglas, Hr Gripenhielm,
Hr Otto Weiling, Hr Herman Fleming.
2:da classis:
Hr Axel Ståhlarm, Hr Knut Posse,
Hr Hinrich Falkenberg, Hr Clas Bonde,
Hr Lenart Bibbing, Hr Katt och Dagh,
Hr Gustaf Hård, Hr Carl Magnus Horn,
Hr Adolf Härd, Hr Gyllenstierna.
Hr Öfverste Ulfsparre,
3:tia classis:
Hr Gustaf Mackler, Hr Öfverste Dellingzhusen,
Hr Öfverste Cronman, Hr Öfverste Dahlberg,
Hr Öfverste Ramsvärd, Hr Cammarrådh Lindhielm,
Hr Öfverste Siöbladh, Hr Cammarrådh Gyllenborg,
Hr Öfverste Rehnskiöld, Hr Ehrenskiöld,
Hr Landzhöfd. von Vicken, Hr Stackelberg,
Hr Öfverste Strömberg, Hr Öfverste Hamelton.
Hr Landzhöfd. Örneklo,
Sedan togh Hr Landtmarskalken afskied af Ridderskapet
och Adelen medh följande tahl: Höghvälborne,
välborne Herrar. Alldenstundh Rijksdagen nu är kommen
till ändskap och sluth, och dhen migh nådigst här
vijdh
anförtrodde landtmarskalks-beställningen tillijka uphörer,
altså hembär jagh först och främbst Gudh dhen
aldrahögsta een innerligh tacksäjelse, som haar varit
medh oss alla och välsignat vårt arbete, och därhoos tackar
jagh ock dhe högtärade Herrar Ridderskapet och Adelen
sampt- och synnerligen för all dhen godheet, vänskap
och vählvilligheet, som dhe haa halft för migh; särdeles
at dhe haa icke allenast vähl optagit och anhördt alt
hvad på Kongl. Maij:ttz vägnar och nådigste befallning
jagh häfver halft at föredraga, uthan och at dhe haa altijdh
vijst sigh så benägne at antaga och bijfalla alt dhet,
som haar kunnat lända till Kongl. Maij:ttz tiänst och
behagh samt rijksens tarf och säkerheet, ehuru svårt det
och haar kunnat falla een och annan, som därvidh har
kommit i någon deehl till at lijda. Såsom nu een så
stoor Ridderskapets och Adelens redebogenheet kommer af
November.
113
dhen trooheet och zéle, som dhe haa för Hans Kongl.
Maij:tt, alles vår allernådigste Kånungh, och dhen kiärleek
dhe draga för fäderneslandet, så lärer Hans Kongl.
Maij:tt visserligen alt sådant med nåd ihogkomma, det
jag och intet skall underlåta at bedia Hans Kongl. Maij:tt
om. Jagh tager och min Gudh till vitne, at jagh haar
elfter min skyldigheet tahlt alt hvadh jag haar boort till
Ridderskapets och Adelens beröm och giort alt hvad jag
haar kunnat till deras bästa, och fast sombliga saker hafva
hafft sin så stoora svårigheet medh sigh, at mitt eller een
annans förord intet häfver kunnat aldeles den samma
häfva, så tor jag lijkvähl uthan förmätenheet säja, at
jagh intet häfver varit så olyckelig, at jagh icke haar
något gått uthrättat; åthminstone haar jag hafft i alt
mitt förehafvande ett redligit upsåth och gladt mig af
alt hiärta, så offta jag jämte Kongl. Maij:ttz tiänst haar
kunnat på något sätt främia och befordra dhet, som haar
ländt Ridderskapet och Adelen till vählgång och fromma.
Jagh tager härmedh afskied af Ridderskapet och Adelen
och önskar dhem af alt mitt hiärta all välgång och vählsignelse
och alt dhet goda dhe sielfva kunna åstunda och
begiära.
Hr Peer Sparre svarade på Ridderskapets vägnar,
at dhe samptelige eij tillfyllest [kunna] berömma Hr
Landtmarskalkens conduite uthi denna sin förrättning, at
han därvedh brukat dhet temperament, försichtigheet och
civilité, att alt det han på Kongl. Maij:ttz vägnar hafft
at förebringa, är så vähl slutit till Hans Maij:ttz nådige
behagh och medh Ridderskapets goda nöje och förtrooende,
så at denna Hr Landtmarskalkens glorieusa conduite
häfver lämbnat hoos samtelige Ridderskapet och hvar och
een i synnerheet den estime för hans person, at dhe altijdh
lära medh beröm ihogkomma och erkiänna dhen möda han
vedh denna Rijksdagh häfver hafft för dhem samt dhen
flijt han häfver vist at befrämia Ridderskapets bästa, kunnandes
dhe förnämbligast tillskrifva hans cooperation dhe
nådiga resolutioner, som Ridderskapet uthi åthskilliga
importante ährender af Hans Kongl. Maij:tt erhållit. Och
som Hr Landtmarskalken dageligen häfver dhen nåden at
vara hoos Hans Kongl. Maij:tt, så förmodar Ridderskapet
och Adelen han altijdh lärer befordra det, som kan lända
Sv. Riddersk. o. Adels Riksd.-protXV. 1680. 8
114
1686.
deras stånd till froma och upkombst. Önskan des i det
öfriga Hr Landtmarskalken all välgångh och prosperité.
Därmedh skildes Bidderskapet och Adelen ifrån hvarandra
medh inbördes lyckönskningar sigh emellan af all
välsignelse till deras nästa sammankombst, när dhen någon
gång medh tijden torde effter Gudz skickelse och Kongl.
Maij:ttz nådige behagh skiee.
Hr Landt marskalken medh det för ordnade uthskåttet
gick på slåttet och öfverlefvererade Kongl. Maij:tt
beslutet (Jämf. bil. 32), hvilket Secreteren bahr in uthi
Kongl. Maij:ttz rum, och gaf sedan Kongl. Maij:tt tillbakars
landtmarskalksstafven, tackandes Kongl. Maij:tt,
som häfver giordt honom dhen nåden och skattat honom
dhenna hedern och beställninghen värdigh. Och som han
intet i världen högre önskar än medh all troo- och redligheet
at kunna tiana sin nådige Kånungh, så skall det
och intill hans dödzstund vara hans största bekymmer.
Fördenskuld beder Kongl. Maijrtt altijdh ville honom
medh sin Kongl, nådh och ynnest omfatta.
Den 12 Novembei' för middagen.
Elfter Hr Landtmarskalkens ordre blef Bidderskapet
anslagit till klåckan 10, då Hr Landtmarskalken sade
sigh eij hafva trodt, sedan han i går togh afskied af
Bidderskapet, at dhe mehr skulle för denna gången komma
tillhopa, män elfter Hans Kongl. Maij:ttz befallning häfver
han måst kalla dhem tillsammans till at låtha dhem
vetha dhen stoora och oförlijkliga nådh, som är Bidderskapet
vederfaren af Hennes Maij :tt unga Dråttningen, at
Hennes Maij:tt genom des mycket nådige och fult medh
milda expressioner bref, daterat den 10 November,1 biuder
Bidderskapet och Adelen till faddrar af dhen Kongl, lijfsarfvingen
Gudh Hennes Maij:tt beskiärandes varder.
Hr Landtmarskalken upläste brefvet, och medan
han det giorde, stodh han och samptelige Bidderskapet
uppe, så vähl som och så länge Hr Landtmarskalken tahlte
som fölier:
Denna Kongl, nådh, som Hennes Maij:tt har behagat
giöra Bidderskapet och Adelen, är så stoor, at jagh intet
linner några ord, som äro kralftige nogh, elfter des
1 Jämf. ofvan sid. 106 o. 107.
N ovemtaer.
115
värdigheet och min åstundan, at berömma eller medh underdånigh
tacksamheet at erkiänna dhen samma. Och
troor jagh visserligen, att allas vår glädie är intet mindre,
om jagh må förlijkna dhen samma med den förra.
Bidderskapet och Adelen hade vähl i går blifvit deehlachtige
af desse så högt angenähme och glädiefulla tijender,
om icke ett hinder hade varit. Män vij kunna nu
antaga denna höga nåden och ähran medh dubbel förnöjelse,
emedan Hans Kongl. Maij:tt vår allernådigste Kånung
och Herre har vehlat öka den samma på det sättet,
at Hans Kongl. Maij:tt ochså tillijka medh Hennes Maij:tt
Dråttningen kallar sine trogne ständer och undersåthare
till vitnen och faddrar vidh det dopet och christendomen
af den Kongl, lijfsarfvingen, som Gudh Hennes Maij:tt
varder med välsignandes, så at vij således haa orsaak een
dubbel nådh med dubbel glädie och tacksamheet underdånigst
at uptaga och erkiänna och önska vår höga öfverheet,
så vår allernådigste Kånungh som vår allernådigste
Dråttning, alt dhet goda, som Gudh geer och dhe sielfva
åstunda och begiära.
Hr Jahan Bosenhane: Vij erkiänna denna nåden
medh allerunderdånigste vördnad och linne dhen så stoor,
at vij aldrigh med ord kunna betyga dhen glädie vij däröfver
hafva. Hugna oss och däröfver, at Kongl. Maij:tt
sielf häfver öka[t] denna lycksaligheeten. Och därföre
bedia vij Hr Landtmarskalken ville nederläggia hoos Deras
Maij:tter vår underdånige tacksamheet.
Bidderskapet samptelige medh een röst betygade dhen
glädien, som dhe hade öfver denna nåden, som är så stoor,
at dhe dhen aldrigh kunnat förmoda och aldrig är deras
förfäder vederfaren. Skulle och giärna önska få tillåtelse
genom ett uthskått få tillstånd at nederläggia för Deras
Maij:tters fötter deras underdånige tacksäjelse, män som
dhe vetha, at Hans Maijrtt Kånungen eij stoort achtar
denna facon eller uthvärtes ceremonier, och Hennes Maij:ttz
opassligheet och tillstånd hindrar Hennes Maij:tt att kunna
emottaga någon upvachtning, altså badh Bidderskapet och
Adelen Hr Landtmarskalken, han ville förrätta detta
hoos Deras Maij:ter uthi deras nampn.
Påmintes hvem som skulle blifva fullmächtigh af Bidderskapet
at vara på deras vägnar fadder.
116
1686.
Ridderskapet folio alla på Hr Landtmarskalken och
hådo honom, han ville påtaga sigh detta, efftersom han
vijdh denna Rijksdagh och häfver förträdt landtmarskalksämbetet.
Hr Landtmarskalken: Det är migh så mycket kiärare,
at Ridderskapet sielfva behaga giöra mig dhen ähran
och anförtroo mig denna beställning, emedan Hans Kongl.
Maiy.tt sielf och i nåder haar förklarat, at effter jagh
häfver hafft dhen nåden och höga ähran at vara Landtmarskalk
vijdh denna Rijksdagh, som nu Gudhi låf vähl
är öfverstånden, så skall jagh i detta förträda Ridderskapets
och Adelens ställe.
Hr Landtmarskalken: Yij spöria nu hoos alla sielfva,
at denna nåden förorsakar hoos oss een stoor glädie. Fördenskull
skulle eij vara otiänligit, at vij uthi värket
måtte vijsa något tacksamheets teckn, antingen vij vehla
gifva det nampn af een faddergåfva eller elliest een reconnoissence.
Alla af Ridderskapet vore därtill inclinerade, allenast
dhe kunde inventera een sådan förähring, som både vore
prcetieus och galant.
Hr Öfverste Weiling projecterade, at man skulle
kiöpa af Hans Excelktz Rijksmarskalken Carlberg, som
är ett kåsteligit palais, ligger när staden och vähl skulle
behaga Hans Maij:tt.
Hr Peer Sparre: Denna nåden är så stoor, at vij
medh stilla tijgande mehr kunna den vörda, än om vij
medh ofullkomblige ord den ville exprimera. Hvarföre
måste vij och vijsa i värket något tacksamheets teckn;
fast dhet eij kan upväga emoth een sådan högh nådh, så
kan det åthminstone vara ett proof af vår underdånige
villia. Yij förmoda Deras Maij:tter medh nåder lära uptaga
vår goda villia, fast vij eij så högt kunna komma
medh värket, som vår åstundan är; vij villia skaffa ihoop
och förähra 25,000 ducater.
Alii mente, at man intet skulle gifva i penningar
uthan i något annat prgetieust.
Män alla ropade sedan, at dhe ville gifva penningar.
Hr Landtmarskalken: Såsom vij nu äro eense, at
det skall skiee, om modo komma vij vähl öfvereens.
November.
117
Hr Axel Ståhlarm: Yij vehla upnegotiera så mycket
i Banco för ståndets räckningh.
Ridderskapet: Yij vehla alla stå därföre.
Nämbdes uthskått, som skulle deliberera, huru denna
fad[d]ergåfvan skulle uthgiöras af Ridderskapet:
1 classis:
Hr Peer Sparre, Hr Lenart Ribbing.
Hr Jahan Rosenhane,
2:da classis:
Hr Axel Ståhlarm, Hr Lenart Ribbing.
Hr Adolf Hård,
3:tia classis:
Hr Gyllenborg, Hr Lovesin.
Hr Lindhielm,
Uthskåttet kommer tillhopa kl. 2 effter middagen.
Den 12 November effter middagen.
Medan Ridderskapet och Adelen var för sigh tillsammans
och rådgiorde, huru denna faddergåfvo-contribution
skulle inrättas, antingen effter gårdetahlet äfven som
5 dalers hiälpen eller effter matrickeln, kom Landtmarskalken
och sade sigh hafva varit hoos Hans Kongl.
Maij:tt, till at afläggia på Ridderskapets vägnar een underdånig
tacksäjelse för denna stoora nåden, och därhoos
gifvit Hans Maij:tt tillkiänna, at Ridderskapet och Adelen
äro sinnade uthi värket vijsa någon tacksamheet. Hvarpå
Hans Maij:tt svarade, at som Ridderskapet vid denna
öfverståndne Rijksdagh häfver vij st så många proof af
sin redebogenheet at hafva alt ospart till Hans Maij:ttz
och fäderneslandsens tiänst, altså vill Hans Kongl. Maij:tt
intet, at dhe skohla sigh i detta något incommodera, uthan
är nögd at hafva sina trogne undersåtares af Ridderskapet
och Adelen hiärtan sigh till all troheet förbundne och
vill, at denna nåden skall vara dhem een pur nåd uthan
någon last. eli er något besvär. Medh Hennes Maij :tt unga
Dråttningen hade Hr Landtmarskalken intet tahlt för
hennes opassligheet skull, män viste vähl, at hon som een
genereus Dråttning intet vill, at Hennes nåd skall förorsaka
dhem någon olägenheet.
118
1686.
Ridderskapet contesterade sigh intet högre önska än
at kunna betyga, som sigh borde, deras reconnoissence;
skulle och af alt hiärta giöra alt det de förmå, män som
dhe hafva förstådt Kongl. Maij:ttz nådiga villia, så måste
dhe ställa sig dhen till een underdånig effterfölgd och
erkiänna med diupaste vördnad den nåd, som dhem i detta
är händ.
Hr Peer Sparre: Fast vij nu intet gifva någon
faddergåfva, låtom oss doch tänkia på at för Amrt stånd
vidh een och annan händelse contribuera och skaffa ihop
50,000 Rdr, som kunde här förvaras vidh Riddarhuset.
Detta förslagh ville intet någon vetha af.
Hr Landtmarskalken: Vij villia nu erkiänna och
uptaga den nåd oss är händ för een pur nådh.
Här medh togh Hr Landtmarskalken aldeles afskied,
och Rijksdagen slöts. Gudh låthe alt som slutit är lända
Gudh till ähra, kiära fäderneslandet till nytta, Kongl.
Maij:tt till nöje och Ridderskapet och Adelen till fromma,
upkombst och beröm.
Protocoll
hållit uthi uthskåttet öfver sköldebrefven.
Den 10 September anno 1686.
l:a classis:
Hr Landzhöfdingen Jacob Fle- Hr Landzhöfdingen Lenart
ming, Ribbing,
Hr Landzhöfdingen Gustaf Hr Landzhöfdingen Dirich
Duvall, Wrangel.
2:da classis:
Hr Öfverste Gustaf Hård, Hr Clas Bonde,
Hr Öfverste Posse, Hr Carl Arfwedson.
3:tia classis:
Hr öfverste Ramswerd, Hr Landzhöfd. Örneklo,
Hr Cammarrådh Lindhielm, Hr Ekeblad.
Original sköldebrefven företogs af alla dhem, som
skulle intagas.
Hr Stiernhåff bodh för introduction 80 daler s:mt,
män skref enteligen in 100 daler s:mt.
Hr von Gerdes bodh 200 daler s:mt. Män som uthskåttet
fan det alt för ringa, altså skall det föredragas
in pleno.
Hr Adlerskiöld bodh 500 daler s:mt. Skall och hafvas
före in pleno.
Hr Jacob Ruth gaf 300 daler s:mt.
Resolverades at han bekommer rum effter sitt brefs
dato.
Hr Secreteren Jöran Bergenhielm skall i folie af
Kongl. Maij:ttz öpne skiöldebref bekomma samma rum,
som hans broder Hr Cantzelierådet Bergenhielm redan
häfver här på Riddarhuset. Han gaf pro introductione
100 daler s:mt.
120
1686.
Hr Ankarström, förr kallad Depken bekommer samma
rum i folie af Kongl. Maij:ttz bref, som Assessoren Ankarström
häfver ibland Ridderskapet. Han gaf 500 daler
sunt.
Hr Leijonström. Såsom han häfver lijdit stoor skada
genom sidsta branden här i staden, altså blef han för
denna gången förskont at gifva något till Riddarhuset.
Doch tillsade han at framdeles, när hans vilkår kunna
blifva bättre, villia gifva något.
Detta samtycktes till in pleno.
Hr Hammarström bodh 300 daler sunt. Män föredrages
in pleno, hvarest Ridderskapet och sedan var
nögd med bemälte summa.
Hr Furubohm låfvade 50 daler s:mt, män pålades
100 daler snut..
Hr von Daden gifver 50 daler sunt.
Hvadh dhe andra hafva gifvit finnes uthi booken, som
förvahras uthi Contoiret hoos Riddarhuus-Cammerern.
Nampnen på alla dhem, som blefvo intagne den 14
September, uthvijsar specification (jämf. bil. 1).
Hr Landtmarskalken kom till uthskåttet och leth
dhem vetha, at Kongl. Maij:tt häfver resolverat, at dhe
naturaliserade eij skohla härelfter, som härtill skiedt, hafva
rang och säthe på Riddarhuset framför dhe nobiliterade,
uthan alla dhe, som härelfter på een Rijksdagh intagas,
skohla bekomma säthe och rum effter deras skiöldebrefs
eUer remissers data, antingen dhe äro nobiliterade eller
naturaliserade, hvarpå Hans Kongl. Maij:tt låfvade een
skrilftelig resolution. Hr Landtmarskalken badh Secreteraren
ställa sig det till efterrättelse.
Den 23 October.
Uthskåttet resolverade, at dhe, som hafva nu gifvit
sigh an at intagas, eij skohla komma in uthi Riddarhuset,
förr än dhe hafva betahlt det dhe hafva inskrifvit, män
detta blef eij hållit eller observerat.
Sedan resolverades, at dhe, som hafva sigh angifvit
och allenast halft copier af skiöldebrefven, skohla till een
viss tijdh inkomma med deras original skiöldebref, så
frambt dhe villia behålla dhe rum, som dhem äro effterlåthne
uthi matrickeln. Och voro dhe samma föliande:
November.
121
Hr 'Wallenstierna, Hr von Liesenheim, Hr Hammarhielm,
Hr Gisler.
Den 8 November.
Hr Hackerskiöld pålades at gifva till Riddarhuset 200
daler s:mt. Hr Tigerskiöld skref på hans vägnar in.
Hr Lagerstierna bodh först 200 daler s:mt. Sedan
sades af Hr Cammarråd Lindhielm, at han biuder 300
daler s:mt, män uthskåttet ville det eij emothtaga, uthan
skall föredragas för samptelige Ridderskapet och Adelen.
Hr Lindlöf, een Ryttmästare ifrån Finland, blef eij
intagen både för det at hans fullmächtig eij hade vidh
handen sielfva original skiöldebrefvet, som särdeles för
dhet at han häfver uptagit een annor families nampn.
Hvarföre skall han till nästa Rijksdag antingen bytha
om namp" eller skaffa sigh dhe andra Lindlöfvers låf och
tillstånd at få kalla sig Lindlöf. {Jämf. bil. 33).
Hr Ryttmästaren Clas Jahan Wrangels fullmächtig
öfverlefvererade Kongl. Maij:ttz remiss, at öfversee hans
bevijs, emedan han begiärer blifva naturaliserad. {Jämf.
bil. 33).
Fullmächtigen insinuerade een supplique, hvari han
begiärer blifva intagen i dhen andra classen, emedan hans
förfäder hafva varit Kongl. Rådh i Danmark.
Hr Gustaf Grass: Hans moder häfver halft ofrälse
giffte.
Hr Örneklo: Män sedan fick hon een frälseman.
Alii: Fast hans förfäder än hafva varit Kongl. Rådh
i Danmark, så kan han ändå intet få säthe uthi 2:da
classe, ty han kommer intet under 1660 åhrs fredzfördragh,
hvilket angår dhem af Dansk adel, som då blefvo under
Sveriges lydno.
Resolutio: När Hr Wrangel bevijser sitt adelskap,
skall han komma in på Riddarhuset. Imedlertijdh förbehålles
honom hans rum.
Hr Wiederholtz von Weidenhafwens bevijs uplästes,
som var een vidimerad copia af Kejsar Carls hans förfäder
gifne skiöldebref.
Frågades hvarest originalet är.
Hr Wiederholtz svarade: Dhet finnes i Tysklandh
hoos dhen, som är äldst af familien.
122
1086.
Herrar Beckarnas supplique uplästes, at blifva incorporerad
medh Ridderskapet och Adelen och bekomma sitt
rum. (Jänif. bil. 33).
Resolutio: Såsom dhen copian af ett gammalt bref,
hvarigenom Herrar Beckarna villia bevijsa deras förfäder
hafva varit Rijksrådh i Danmark, är allenast af een Notario
Publico vidimerad, altså kan dhen eij gifvas vitzordh,
uthan kunna Herrar Beckarna till nästa Rijksdagh, vill
Gudh, skafta sigh een mehr authentique vidimation af Kånungen
i Danmark sielf eller des Rijks-Cantzeler och
under Cantzelie sigil. Imedlertijdh förbehålles dhem deras
rätt nu så vähl som vedh dhe förra Rijksdagarne anno
1664 den 13 Maij och anno 1668 den 8 September skiedt är.
Herrar Rosencrantzernes ifrån Schåne supplique uplästes,
at bekomma sitt såthe in secunda classe i förmågo
af pacterne, emedan dheras förfäder, som allom bekant är,
hafva varit Rijksrådh i Danmark. (Jämf. bil. 33).
Resolverades at när dhe inkomma medh deras skiähl,
at deras förfäder hafva varit Riksrådh i Danmark, skall
dhem vijdh nästa Rijksdagh vederfaras dhet dhe begiära.
Specification på alla dhem, som blefvo intagne den 8
November och hvadh dhe hafva gifvit till Riddarhuset,
finnes sub bil. 1.
BILAGOR.
Bil. I.1
Specification på dem af Ridderskapet och Adelen, som
blefvo immatriculerade ved Rijksdagen anno 1686 samt
hvad dhe gåfvo till Riddarhuset, nembligen2
Adlad
Förähring till
Riddarhuset
”“Jahan Georg Albino von Wei-
senfels
den 18 Novemb. 1648
50 D. S:mt
*Nils Grotenfelt
4 Januarij 1677
50 » >
Peer Hammarhielm
>
5 Aug.
»
[50]3» »
Olof Wallenstierna
S
28 Febr.
16784
100 » »
»Anders Westfelt
7>
4 Janu.
1681
60 » »
Per Johanson Trafwenhielm. . .
14 Maij
»
gratis
von Frank
28 Julij
1682
gratis
»Jahan Bogeman
18 Nov.
50 D. S:mt
1 Bland handlingarna finnas tre introdnktionslistor:
1. »Introducendi den 14 Septemb. 168(3»; åberopas i protokollet sid.
8 o. 120, men innehåller inga uppgifter om föräringarna.
2. »Fölliande af Ridderskapet och Adelen blefve intagne på Riddarhuset
den 8 November anno 1686»; åberopas i protokollet sid. 99 o. 122.
3. Ofvanstående, som är en sammanarbetning af de båda andra
med fullständiga uppgifter om föräringarna; den är egénhändigt skrifven
af riddarhussekreteraren Gyllenkrook. De namn, som äro utmärkta med
asterisk (*), återfinnas på listan N:o 1, de öfriga på listan N:o 2, utom
Jöran Bergenhielm, Michael Strokirch och David Ankarström, som saknas
på dessa listor.
2 Härvid är antecknadt: »Såsom Hr Landtmarskalken har berättat
Ridderskapet Kongl. Maij:ttz resolution, at ingen åthskillnad skall i matrickeln
giöras emellan dhe naturaliserade och nobiliterade, som protocollet
fol. 10, 166 (här ofvan sid. 7 o. 120) uthvijsar, så är det och här i acht
tagit».
3 Enligt listan N:r 2.
4 Årtalet enligt listan N:r 2. På listan N:r 3 står oriktigt 1677.
124
1686.
Adlad
Förähring till
Riddarhuset
♦Georg Stiärnhoff
den 27 Nov.
1682
100 D. S:mt
♦Bengt, Jahan och Anders Schwart-
zenhåif
*
16 Dec.
2>
50 > >
Jöran Bergenhielm
>
26 Oetober
1
100 >
Bekom i folie af skiöldebrefvet
samma rum och säthe som
hans broder HrCantzelierådet
Bergenhielm.
♦Lydert Bartelia Adlerskiöldh .
2>
23 Januarij
1683
500 »
♦Nyberg
2
29 >
gratis
♦Oloff Thegner
»
31
>
200 D. S:mt
♦Per Olsson Gisler
»
7 Februari;
Wittingk, 3 bröder
*
8
>
[50]> » »
Theophilus Ehrenstierna ....
>
202 Martij
100 > »
♦Samuel Enrubohm
27
>
100 > >
♦Jahan von Sternbnrg
>
21 April
»
50 > >
♦Elof och Peter Tersher ....
>
10 Maij
2>
50 >
♦Jahan von Öller
>
14 >
100 > »
♦Axel Lilliegren
)
26 >
>
150 >
♦Anders Törnefelt
>
26 >
>
40 » >
♦Nils och Jonas Schönberg . . .
»
4 Jnnij
1
200 » »
Samuel Hammarberg3
>
f4] >
>
200 » »
♦Anders Billingberg
>
9 Äng.
>
50 •
♦Peer Bråkenhielm
14 >
>
100 » »
Peter Schönström
>
3 Nov.
2>
260 >
♦Petter von Weinholtz
>
5 Martij
1684
33] »
♦Petter Piper
7 >
2>
50 > »
Michael Strokirch
5
7 April
)
[150]4» >
♦Hans von Gerdes
26 .
>
200 » »
♦Adlerberg, Erkiebiskop Olai Sve-
belii barn
4 Augusti
200 » »
♦Cederström, Biskop Carlsons barn
2>
8
200 » >
♦Cederberg Petter
>
30
*
300 > »
♦Clas Örnhielm
>
17 Septemb.
>
100 >
♦Anders Leijonström
20
2>
gratis
1 Enligt listan N:o 2.
2 Datum enligt listan N:r 2. På listan N:r 3
3 Står på båda de andra listorna.
står oriktigt den 28.
4 Se protokollet sid. 100.
Bilagor.
125
Adlad
Förähring till
Riddarhuset
Erich Sneckenbärg
den 27 Septemb. 1684
150
D. S:mt
♦Samuel von Liesenhaim ....
T>
11 Oetober
100
♦Mårten Tråtzig
24
2>
200
2>
♦Hammarström
»
25 Novemb.
>
300
2-
♦Jacob Ruth
26 Januarij
1685
300
»
»
♦Jurgen von der Lieth
13 Oetober
2>
100
♦Ludwich Fahlström
25 >
»
100
2>
>
Petter IVetzler
5 Nov.
2-
30
♦Jacob von Pfuel
»
3 Maij
1686
100
»
»
Nils Sölfwerskiöld
>
8 >
2>
100
»
♦Germund Cederhielm
10 April
2>
100
>
>
♦Jochim Daden vill kalla sigh von
Daden, när skiöldebrefvet blif-  ver färdigt; har nu allenast ett
interimsvijs gifvit bref. . . .
>
6 Jnnij
T>
50
Bengt Reuterwall
18 >
2»
501
>
>
Jahan Herman Lagerstierna . .
10 Julij
»
3002
T>
Jahan Reutermark
■>
12 Äng.
2>
30
»
>
Conrad Bildsten
30 >
2>
60
2>
Clas Jurgen Freyburg
2>
2 Sept.
50
>
♦Jacob von Schattau
>
8 >
>
50
*
Uåcksdårf
>
10 >
30
Lorentz Strokirk
>
15 »
100
>
Mannerstedt
15 »
50
Anders Leijonstet
■»
16 >
100
Anthoni von Groth
Jahan Schmedeman
>
28 »
30 >
>
>
100
2>
>
I anseende af hans ved Rijks-
dagarna hafda besvär för Rid-
derskapet togs intet af honom.
Thomas Hackerskiöld
1 Octob.
»
200
>
T>
Wickman-Tigerskiöld
»
7 >
>
60
>
Leijonflycht
>
23 »
2>
60
2>
Jahan David Wiederholtz von
Weidenhofwen
2>
25 >
»
200
1 Enligt listan N:o 2. (Jämf. prot. sid. 99).
2 På listan N:o 2 är antecknadt: *biuder 300 D. S:mt; föredrages
in pleno, hvarest resol[verades], at han skall gifva 400 D. S:mt». (Jämf.
prot. sid. 99).
126
1686.
Adlad
Förähring till
Riddarhuset
Grönhielm
den 26 Octob. 1686
50 D. S:mt
Braun
» 26 » »
50 >
Sven Leijonmark
» 29 > »
100 » >
David Ankarström har Kongl.
Maij:ttz nådiga bref den 2 No-
vemb. anno 1683, at han skall
bekomma sin stiuffaders Asses-
soren Hr Clas Ankarströms
rum och såthe här på Riddar-
huset, gaf
500 > >
Underskrefne gåfvo vähl sigh an ved Bijksdagen, män
blefvo eij intagne, nembligen:
Beckarna och Rosencrantzerna ifrån Skåne, för hvilka
blef resolverat, som protocollet fol. 169 (här ofvan sid. 122)
uthvijsar, så at det upskiötz, till des fullkombliga bevijs
förskaffes.
Wrangel, Clas Jahan. Kongl, [remiss] af den 15 Octob.
1686. Resol[verades] nt in protocollo fol. 168 (här ofvan
sid. 121).
Baranoff. Kongl, remiss den 15 Octob. 1686, män
fullfölgde intet sin intention. Remissen följer ved prot.
(Jänif. bil. 33).
Reehausen, Capiten-Leutn. Adlad den 19 No v. 1685.
Inlefvererade copia, män hördes eij vijdare till honom.
Lindlööf. Skiöldebrefvet af den 24 Nov. 1685 finnes
ved prot. (jämf. bil. 33). Män som nampnet blef honom
disputerat, så leth han där ved blifva till framdeles.
Morman leth och allenast insinuera sitt vapn (jämf.
bil. 33). Män som det eij giorde tillfyllest, eij heller talte
eller dref någon därpå, altså giorde Ridderskapet intet
något där till.
Jah. Gyllenkrook,
lil. ord. Eqvest. Secret.
Bilagor.
127
Bil. 2.1
Matrikel.
Effterskrefne af dhet Högloflige Ridderskapet och
Adelen hafva sigh angifvit och anteckna låtit till Riksdagen
anno 1686:
l:a classis.
Grefvar:
De la Gardier,
Stenberger,
Lillior,
Douglasser,
Oxenstiernor,
Braher,
Oxenstiernor af Korsholm,
Leijonhufwuder.
Frijherrar:
Mörner,
Ul[f]sparrar,
Rebinder,
Duvalter,
Kaggar,
Ribbingar,
Rosenhaner,
Meijendorfer von Yxkuller,
Marderfelter,
Kruser af Ferkou,
Banerer,
Gyllenstiernor af Lundholm,
Sperlingar,
Aschenberger,
Hornar aff Åminne,
Kurckar,
Spenser,
Gripenhielmer,
Hornar af Kankas,
Wreder,
Leijonskiölder; för dhem är
Hr Carl Gustaf Horn fullmächtig.
Posser af Säby,
Posser af Hälikis,
Sparrar; för dhem beträder
Hr Carl Sparre såthe,
till des Hr Erich Sparre,
som lähnet halft, hijtkommer.
Tauber,
Weiling,
Flemingar,
Kruser,
Rebinder.
2:da classis.
Bönder,
Härder,
Ståhlarmer,
Flemingar,
Boijar,
Sparrar,
Ul[f]sparrar,
Natt och Dagh,
Hornar,
Ribbingar,
Wrangler,
Ehrenstenar,
Gyllenstiernor.
1 Prot. sid. 9, 101.
128
1686.
3:tia classis.
Kugelhielm,
Stårkenfelter,
Ulfwar,
Rosens tråhlar,
Strömskiölder,
Lillieströmar,
Gyllenståhler.
Prytz,
Str åhlar,
Feif,
Gripenvaller.
Jordan er,
Leijonsteen,
Sassar,
Rudebecker,
Coijet,
Lager qwist,
Sölfvercrantz,
Eneskiöld,
Wernskiöld,
Nödingar,
Ståhlhanskar,
Mannerfelter,
De la Chapelle,
Rehnhielmer,
Leijonhielmer,
von Broberger,
Ehrenberger,
Skyttar af Håmantårp,
Tungler,
Biörnskiölder,
Ranck,
Stöltenhielmer,
Ehrenstener,
Pistolskiölder,
Dufwor af Dufweholm,
Liitzow,
Gripendahl,
Örner,
von der Wettringen,
Rosenfelter,
Schuttenberg,
Baggenskiölder,
Giitrie,
von Halle,
Uglor,
Palmgrenar,
Senckler,
von Säcken,
Stahl von Holstein,
Carplaner,
Ehrenfelter,
Uttrar,
Grisbach,
Örnkloer,
Adlercrona,
Skyttar af Säther,
Ståhlhammar,
Carlströmar,
Sölfverlåås,
Ruter,
Sneckenbergar,
Ridderskiölder,
Palmskiölder,
Cronströmar,
Silvius,
Reuter,
Rosenströmer,
Ankarströmar,
Durietz,
Gyllenstolpar,
Gyllenållon,
Blixencronor,
Lilliecrantzar,
Canterberger,
Ramswerd,
Schyttenhielmer,
Löflingar,
von Neumand,
Lilliecrona,
Bilagor.
129
Gyllenbring,
Bäckar,
von Beijer,
Drakar,
de Besche,
Erankar,
Hesteskoo,
Cronhiorter,
Swanhielmer,
Hiulhammar,
Akerhielmer,
Gyllenhåfwer,
Lenckar,
Gyllenkloer,
Tigerkloer,
Gyllencreutz,
von Eise,
Gerner,
Grönhager,
Pauler,
Palmqvister,
Dahlberger,
Adlerstener,
Werwing,
Graanberg,
Getter,
Kader,
Rosenskiölder,
Ehrencrantzer,
Rooser,
Ekeblader,
Schillerfelter,
Yittinghålfwer,
Löschern von Hertzfelt,
Kinmond,
Lilliering,
Strömskiöld,
Edenberger,
Stiernhöker,
Eegerskiölder,
Strömberger,
So. Ridderak. o. Adels riksd.-j
Plantinger,
Behmer,
Ekenberger,
Gripenmarker,
Gyllenpalmer,
Wenner steter,
Sabelfelter,
Lilliemarker,
Rosenqwister,
Dellingzhuser,
von Schröer,
Törnskiöldh,
Rosenfelter Ingolfson,
Kor dan wäder,
Trafwenfelter,
von Runnenberger,
Törnhielmer,
Sparfwenfelter,
von Grotjahan,
Weidenheimer,
Fuchs von Buhlstein,
Starndycht,
von der Pahlén,
Zelower,
Körninger,
Apelbomer,
Rosenh olmer,
Lidman,
Apelrother,
Holtzer,
Sölfversparrar,
Stuarter,
Uttermarker,
Cremer,
Grubbenhielmer,
Canterhielmer,
Apelgrenar,
Wulfkloer,
Silnecker,
Tafwastener,
Rosenhielmer,
XV. 1686. 9
130
1686.
Cypercroner,
Eldstierna,
Cronschiöldh,
Gyllenborgh,
Lindehielm,
Fäger stier na,
Piper,
Lovesiner,
Gyllenankar,
Gyllenskiep,
Plan,
von Koseneck,
Sölfversparrar,1
Clöfwerskiöldh,
Wattranger,
Wallensteter,
Gyllen crantz ar,
Myrtengrenar,
Philper,
Stiernor,
Stacker,
Wolfrath,
Hägerflycht,
Billingschöldh,
Silfverström,
Zittelberg,
Hilletony nndskyller sig för
Kongl. M:t medh Håttan,
Gyllenberg ähr siuk,
von Numers,
von Streitback,
Stackelberg, Mathias,
Cronman,
Sparfeltt,
Anckerfiel,
von Chemnitz,
von Kiehtfeld,
Lagerfelter,
Gerfelter,
Lagercrona,
Siöberg,
De Geer,
Leuhuser,
Wijnblad,
Falkenberger från Finland,
Gustav Bruno från Finland,
Hr Le,
Hästeskoor från Finland,
Örensteter,
Faltzburg,
Spårrar,
Kosenstiernor,
Lillieskiölder,
Starkar,
Kaiier,
Ramfelter,
Cletzer,
Solblomor,
Morgonstiernor,
Starker,
von Qvanter,
Hästskoo,
Kraffert,
Wserdlau,
Hilken,
Båck,
Sabelstierna,
Giööser,
Ekestubber,
Jordaner.
1 Står på två ställen (se föreg. sida).
Bilagor.
131
Bil. 3.1
Kongl. Maij:tz proposition till samptlige
dess Ständer, som skiedde på Kijkzdagen i Stockholm
den 14 September 1686.
Såssom Kongl. Maij:t häfver igenom så åthskillige
proof befunnit och spordt, hvadh nyttigheeter dess Ständers
sammankompst altijdh med sig bräckt häfver, Kongl.
Maijrt och ingalunda tviflar, att jemvähl dess trogne undersåtare
samptelige Ständerne uthaf sielfva förfarenheten
märckt och rönt hafva, att så offta sakernes beskaffenheet
och rijcksens högt anlägne nödtorffter sådant hafva påfordrat
och föranlåtit Kongl. Maij:t at förskrifva och
kalla dhem tilhopa till allmänne mothén, dhesamme stedze
icke mindre ländt hafva Kongl. Maij:t till hugnad och
nöje, än Kongl. Maij:t då tillijka haar ibland annat hafft
tillfälle både att underrätta dhem om dess oaflåtelige
Kongl, omsårg, vaaksamheet och omvårdnat för dheras
vählfährd, roo och tryggheet, såssom ock dhe saker och
ährender med dhem att öfverläggia och besluta, hvaraf
Kongl. Maijrt under dess svåre regementz börda haar
nutit een besynnerlig styrckia, hielp och lijsa uthi dess
vählmeente rådh och förehafvande, jämvähl och dess rijke
och alle trogne undersåtare märckeligit gagn och fromma;
altså när Kongl. Maij:t sig sådant med mehra till minnes
fördt häfver, är Kongl. Maij:t dheraf icke mindre föranlåten
vorden, än Kongl. Maij:t vid närvarande tijder för
rijketz bästa skull högst nödigt skattat häfver förmedelst
des afgångne och å alle orther i Sverige och Finland
publicerade nådige breef Ständerne att sammankalla till
dhenne Kijkzdagen, som ock nu sin lyckelige begynnelse
tager, elftersom Kongl. Maijrt både förmärker med mycket
nådigt behagh den underdånige hörsamheet, som Ständerne
vist hafva till att sig vid dhenne ansatte terminen
så oförsummeligen inställa, såssom ock sig serdeles frögder
öfver dheras vählmågo och närvarelse, dragandes till dhem
samptlige det nådige förtroende, att som een sådan sam
-
1 Prot. sid. 10, 13. — Afskrift, jämförd med originalet i Riksarkivet.
132
1680.
manfeompst eenkan ner ligen haar sit ögnemärke uppå rijcksens
angelägenheter och Ständernas dhärvijdh beroende
vählfährd, dhe också effter dheras altijdh spohrde berömmelige,
trogne devotion, nijth och kiärleek för Kongl.
Maij:t och kära fäderneslandet jemvähl vijdh dhetta tillfället
lähre vela betyga och förklahra sin underdåniga
plicht och sitt trogne hiertelagh till att taga sig an dhe
saker och ährender, som Kongl. Maij:t dem till dett allmänne
bästas befordran härmed täncker att föreställa.
Och såssom Kongl. Maij:tz trogne Ständer, som den
sidste sammankompsten eller Rijckzdagen bij vistade, och
af hvilka förmodeligen icke fåå jemvähl dhenne gången
sig här närvarande finna, ännu uthi friskt minne hafva
lähre dhen kundskapen, som Kongl. Maij:t då samptlige
Ständerne medhdehla månde angående rijketz tilstånd, och
huru som Kongl. Maij:tz ändamåhl förnembligast ibland
annat dhärhän syfftade, att dhen förmedelst dhen högste
Gudens nådigste hielp och medvärckan och Kongl. Maij:tz
försichtige rådslagh och bearbetande så lyckeligen återbrachte
hugnelige freden såssom ett dyhrbahrt ädelt clenod
och fast det förnämsta stycket af ett vählständigt regemente
måtte alt framgeent till rijketz och kära fäderneslandetz
upkomst och förkåfring bij behållen varda, jemvähl
och huru som sådant Kongl. Maij:tz därvijd varande högstlåflige
upsåth dhäraf så mycket mehra lyser, som Kongl.
Maij:t därpå haar söckt och förmådt dhen samme freden
igenom åthskillige fördehlachtige uprättade afhandlingar,
förbund och sammansättningar med alla dess både naboer
och grannar såssom ock andre vählsinnade puissancer och
machter att befästa, styrckia och uprätthålla, Kongl.
Maij:t också med all ynnest, Kongl, vählvillia och nådig
erkiendzell sig påminner dhen redebogenheet och trogne
understödh bådhe uthi rådh och dådh, hvartill dess Ständer
sig då icke mindre än altijdh tillförende berömmeligen
uthlåta månde till att understödia sådan Kongl. Maij:tz
för dhem samptlige och kära fäderneslandet dragande nådige
försårg och omvårdnat; altså har Kongl. Maij:t icke
heller sedermehra låtit dhetta åfvananförde dess ögnemärcke,
Kongl, vaaksamheet, ijfver och åhuga för fäderneslandetz
bästa dhärvid stadna, uthan eenkannerligen
sig om hiertat vara dhe rådslagh, medell och uthvägar,
Bilagor.
133
förmedelst hvilke det af högdenne förlähnte fredelige tillståndet
och dhäraf hängiande samptelige des trogne undersåtares
vählmågo och upkomst måtte alt stadigt blifva
vid macht och okränckte håldne; kunnandes också Kongl.
Maij:t tillijka med dess trogne Ständer sig ännu vijdh
dhenne tijdhen innerligen dheröfver hugna, att den Högste
haar velat sådane Kongl. Maij:tz vählfördhe rådslagh och
högst prijselige upsåth med dess nådige bij stånd och vählsignelse
således bekröna, att man intill dhenne dagen
både innom rijcksens gräntzor såsom ock uthi alle dess
underliggiande länder och härskaper vid det orolige och
förvirrade uthseendet, hvartill sakerne elliest på åthskillige
orther i christenheeten hafva syntz een tijdh bärt
åth sig läncka och luuta, haar icke dess mindre hafft den
lyckan att nyttia roo och tryggheet för alle fiendtligheeter,
uthi hvilcket tilstånd den gode Guden tecktes
fäderneslandet än ytterligare länge och vähl beskydda och
handhafva.
Och emedan dhen allmänne freden mehrendehls haar
sin styrckio och varachtigheet uthaf det inbördes förstånd
sampt den vänskapen och förtroligheeten, som ett land
och rijke ståår uthi, eenkannerligen med sine närmaste
grannar och naboer, så haar Kongl. Maij:t förnämst dheras
bibehållande effter möjeligheten sig låtit angelägit
vara och till folie dheraf, hvadh des grannar å dhen eene
sijdan vidkommer, först och främbst för sin dehl bijbraeht
alt hvadh till den förmedelst fredzsluter och alliancer
stifftade och [genom] nähra förvantskapsbandet förstärckte
inbördes gode correspondencens befrämiande och styrckiande
desse begge nordiske Cronorne Sverige och Dannemarck
emellan på ett och annat sätt haar kunnat erfordras.
Därnäst haar Kongl. Maij:t också varit omtänckt att
kunna icke allenast bijbehålla dess öfrige vänner, som
Kongl. Maij:t antingen elliest alt ifrån gamble tijder haar
städt vähl medh eller ock effter dhen sidste krijgsoroon
förmedelst nye sammansättningar ähro uthi enahanda
ändamåhl och det gemehne interessets befordran med
Kongl. Maij:t trädde, uthan ock att sökia det samma genom
andras bijträde att befästa. Ty såssom Ständerne
lähre uthaf dhen effterrettelsen, som Kongl. Maij:t dhem
på senaste Rijckzdagh gifva månde, hafva kunnat inhämpta
134
1686.
Kongl. Maij:tz npsåth at förblifva uthi ett inbördes gott
förtroende och förstånd medh Cronan Franckrijke, altså
haar Kongl. Maij:t eij heller å dess sijda låtit fehla samma
vänskap att uprätthålla, eenkannerligen uthi dhe stycken,
som till bijbehållande af dhen Westphaliske och Nimwegiske
fredernes sampt dhen allmänne roens styrckio och befästelse
i christenheten lända. Hvarjempte emedan Kongl.
Maij:t då tillijka Ständerne uptäckte, uthi hvadh gott
förtroende Kongl. Maij:t med General-Staterne af dhe
Föreenade Nederlanden igenom sidste fredzslutet i Nimwegen
sampt sedermehra därpå fölgde och uprättade särskilte
närmare förbindningar till begge sijdors respective rijkens,
länders och härskapers hägn och försvaar sammanstodh
och förknippad var, hvarföre och samma vänskap, som på
ingens lsesion eller förolämpande ähr rättad, men endast
haar hafft och än häfver sit hänseende uppå dhen högt
skattbahre allmänne fredens handhafvande och, som näst
bemält ähr, på ett inbördes försvaar emoot alle fiendtlige
anfall icke allenast ännu ståår aldeles fast och orubbat,
uthan ock genom ytterligare afhandlingar således ähr bekräfftat
vorden, att icke mindre Kongl. Maij:t och dess
rijke dhäraf sin eenskijlte säkerheet än det allmänne väsendet
een synnerlig tryggheet och styrckio kan hafva
att förmoda. Och det så mycket mehra som månge andre
vählsinnade potentater, Churfnrstar och Ständer i rijket,
hvilke ett måhl medh Kongl. Maij:t och General-Staterne
hafva, desse afhandlingar förmedelst dheras bijträde een
serdeles krafft och eftertryck gifvit hafva. Ibland hvilket
dhet icke ringa ähr att skatta, dhet jemvähl Churförsten
af Brandenburg sig också nu emoot Kongl. Maij:t
således uthlåtit häfver, att Kongl. Maij:t tädan intet annat
förmodar än een uprichtig och beständig naboelig förtroligheet
och vänskap.
Så heroor och dhen vänskapen, som emellan Keij sarén
och Kongl. Maij:t först förmedelst dhe Nimwegiske tractaterne
och sedan både genom associationen till den Hagiske
alliancen, såssom ock genom een särskilt afhandling
finnes uprättat, än uthi sin fulla beständigheet, hafvandes
icke allenast Keijsaren alt sedan hafft sine Ministrer vidh
Kongl. Maij:tz hoff och genom dhem låtit giöra sådane
försäkringar om des oförändrade upsåth till samme vän
-
Bilagor.
135
skaps stadige vidhmachthållande, at man därom så mycket
mindre må tvifla, som dhen samme alleena syfftar till dhen
allmänne fredens i christenheten befästande, uthan Kongl.
Maij:t jemvähl å sin sijda nyligen, sedan dhen sidste till
det Keijserlige håfvet affärdade Plenipotentiarien där genom
döden afgången ähr, een annan åter dijt förordnat,
som i föllie af undfångne ordres lährer hafva at vaka
dhärhän, att dhenne vählgrundade förtroligheeten genom
een inbördes god correspondence och öfverensstämning uthi
det gemehna interesset må alt mehr och mehr tiltaga
och förökas. Hvaruthinnan ock så mycket bättre framgång
är att förmoda, som Kongl. Maij:t ähr förvissader,
att Keijsaren så vähl som alle vählsinnade nu mehra ähre
fullkomligen underrättade om Kongl. Maij:tz redelige och
berömmelige upsåth och åhuga för det gemeene bästa.
Sedan underlåter Kongl. Maij:t jemvähl intet genom dess
Ministrer på een och annan orth i rijket att vijd alle
tillfällen agera på sådant sätt, att Ständerne alt framgeent
kunna styrckias uthi det förmodeligen fattade sanskyllige
omdömmet af dhen oskrymtade uprichtigheeten,
hvarmedh Kongl. Maij:t sökier at lefva uthi godh förtroligheet
medh dhem, jemvähl befrämia Romerska rijketz
vählfährd sampt inbördes sämia och enigheet jempte hvars
och eens handhafvande vijd des vählfångne och i förmågo
af det Westphaliske fredzslutet tilkommande rättigheter.
I lijka måtto såssom från långa tijdher tilbakars bekant
ähr, hvadh för uprichtig och inbördes förtrolig vänskap
emellan Sverige och Engeland altijdh uthan något
afbrått ähr uprätthållen, altså haar Kongl. Maij:t sig också
låtit angelägit vara att icke allenast pläga eett godt förtroende
medh dhen frambledne Konungen därsammastädes,
uthan haar ock sedermehra dhenne gode correspondencen
medh dhen nu regerande Konungen så mycket säkrare
continuerat, som Kongl. Maij:t ähr ifrån honom förvissader
om dess beständigheet att vehla framhärda uthi
dhen vänskapen, som emellan Kongl. Maij:t och dhenne
högstbemälte Konungens brodher till begge rijkernes och
undersåtarnes upkomst och förfordran haar varit stifftat
och uprättat.
Hvadh granskapet å dhen andra sijdan beträffar, så
ståår Kongl. Maij:t medh Konungen i Pohlen alt ännu i
136
1686.
nabovänligt förstånd och vänskap, varandes jemvähl sinnad
dhensamme medh all uprichtigheet å dess sijda alt
stadigt att underhålla och intet uhrachtlåta hvadh som
thy till ytterligare befåstelse ländandes varder.
Ytterst tviflar Kongl. Maij:t i nåder intet, at Ständerne
sigh påminnandes varde, huruledes vid dheras senaste
sammankompst saakerne medh Ryssland icke aldeles
klare voro, så förmedelst någre svåre å Tzariske sijdan
då giorde preetensioner, som elliest att Kongl. Maij:tz till
gräntzmöthet förordnade Legater medh dhe Tzariske om
conferentzorthen icke öfvereenskomma kunde, jempte dhen
dessuthan i regementet där sammastädes då förelupne och
äntå icke aldeles faststälte förändringen. Men såssom
kårt dhereffter väsendet sig satte, och i dhen afledne Tzarens
Fedor Alexcewitz stelle tvenne dess bröder loan och
Peter Alexcewitz tillijka trädde uppå trohnen, som ock
alt sedan een samnad regering fördt hafva, altså bland
annat som dhe straxt vidh början af dheras regemente
företogo, lätho dhe sig i synnerheet högt anlägit vara
dhen förmedelst Cardiska fördraget och dhäruppå sig
stödiande Plysiske afhandling emellan Sverige och Ryssland
stifftade eviga freden och vänskapen att förnya, till
hvilketz värckställande dhe een solen legation hijt till
Kongl. Maij:t med een confirmations- eller fullbordansskrifft
uppå bemälte fördragh och afhandling alfärdade, hvaremoth
Kongl. Maij:t i lijka måtto i föllie af pacterne
straxt åhret effter, som var 1684, sine Legater uthi samma
förrättning till Moscou afskickade, så att i förmågo af
dhet, som således å begge sijdor ähr förafskedat vordet,
all godh förtroligheet både sielfve höge hufvuderne som
och dheras undersåtare emellan sedermehra haar förspordz
och än dageligen förspöries.
Såssom än Ständerne uthaf dhenne ofvanbemälte communication
lähre hafva kunnat inhempta lijka som uthi
ett kårt begrep rijksens närvarande fredelige tillstånd och
Kongl. Maij:tz oförtrutne sorgfäldigheet och efftertrachtan
att alt framgeent bijbehålla, styrcka och befästa freden
uthi dess rijke och kära fädernesland, så med dess naboer
och grannar som med andre potentater och härskaper,
altså och ehuruvähl således på Kongl. Maijrtz sijda intet
ähr uhracktlåtit och försummat af alt dhet, som rijketz
Bilagor.
137
och fäderneslandetz roo och tryggheet haar syntz påfordra,
man och ögonskeenligen kan märckia, huru som den högste
Grudén Kongl. Maij:tz christelige och uppå freden alleena
rättade rådslag emoot mångens förhoppning een sådan
önskelig framgång förlähnt häfver, att hvarcken dhe dhenne
tijdhen bårth åth på een och annan orth spohrde strijdigheeter
och skilnader, icke heller dhe illvilliges fredförstörande
stämplingar och anslag hafva förmådt dheremoth
något vidrigt att åstadkomma eller på något sätt dhenne
freden härtills anfächta eller vacklande giöra, Kongl.
Maij:t och med dhensamme gode Gudens nådige tillhielp
vill förhoppas, at sådane uptog icke heller häreifter skohle
kunna lända freden uthi dess rijke till meen och skada;
lijkvähl som man fördenskull så mycket mindre böhr giöra
sig säker, som man icke veth, hvart uth sakernes närvarande
efftertänckelige uthseende jempte dhe å een och
annan orth å fährde varande stareke krijgzförfatt- och
uthredningar till siös och till landz endteligen lähre stadna,
kunnandes dhe letteligen, så frambt icke Gudh sådant nådeligen
afväriandes varder, sig vijdare uthbreda och et
kring sig frätande allmänt oväsende af sig föda, så pröfvar
Kongl. Maij:t högstnödigt, att man till att understödia
och lijsa Kongl. Maij:t uthi dess Kongl, omsårg
för rijeksens bästa måtte grijpa sådanne medell och uthvägar
vidh handen, förmedelst hvilke både fäderneslandetz
invärtes väsende kunde uphielpas uthur dhe besvär, hvarunder
det ännu kan hälfta, som ock at dess säkerheet
måtte behörigen föresees och befästas emoth uthlänsk macht
och alle anstötelige och oförmodelige händelser, samptalt
vidrigt, som sig yppa skulle, således förmedelst een godh
anstalt hindras och afböijas. Fördenskull uthi det nådige
förtroende, som Kongl. Maij:t stedze setter till dess trogne
Ständers underdånige devotion moot Kongl. Maij:t sampt
kiärleek till fäderneslandet och omvårdnat för dheras egen
vählfährd och säkerheet, vill Kongl. Maij:t fölliande puncter
till Ständernes trogne öfverläggiande i nåder hemstält
och lembnat hafva, nembligen:
1.
Såssom dhet eij kan vara Ständerne obekant, uthi
hvadh för stoor och svår skuld, som rijket ifrån långe
138
1686.
tijder haar råkat, så haar Kongl. Maij:t vähl desse fredzåhren,
som Grudh mildeligen förundt häfver, sampt dhe
medell, som förmedelst Ständernes dehls inrådande dehls
villige sammanskått sedan senaste Rijckzdag äro införskaffade
och inkomne, således nyttiat, at stoore och anseenlige
påster af skuld, som rijket häfver varit belastat
medh, åhre afbördade vordne. Men emedan lijckvähl dhen
ordinarie rijcksens drätzell eij kan giöra tillfyllest, och
een dehl af giälden mycket pressant och ansträngiande
ähr, ty vill Kongl. Maij:t vijd dhetta tillfälle Ständernas
öfvervägande heemställt hafva, på hvadh sätt betahlningen
beqväm]igast må kunna skie. Och kan Kongl. Maij:t
intet tvifla, med mindre samptlige Ständerne lähre finnas
redebogne sig häruthinnan så att angrijpa och Kongl.
Maijrt sampt dhet gemehna bästa således tillhanda gå, att
man uthur dhenne gieldz svårheten, som elliest ähr ett
hinder uthi alt godt företagande, måtte een gång kunna
sig någorlunda uthreda och rätta.
2.
Effter Kongl. Maij:t befinner, det rijcksens vähltrefnadh
mycket heroor på een godh huushåldning i rijket
hoos ett och annat stånd, såssom ock goda anstalter till
nähringsmedells idkande förmedelst landz och handtvärckz
cultur sampt seglation, handell och vandell, så vill
Kongl. Maij:t tillåta, att Ständerne medh någre gode
och nyttige förslagh och betänckiande dheröfver måge
inkomma.
Såssom nu desse nästbemelte tvenne äro dhe förnämste
och angelägneste puncter och ährender, hvilke Kongl.
Maijrt för dhenne gången haar högst nödigt skattat des
Ständers trogne öfverläggiande och berådslående att förtro
och anbefalla, och hvarpå rijcksens vählfährd till een stoor
dehl heroor och hänger, altså är Kongl. Maijrt och i dhen
otvifvelachtige allernådigste tillförsichten och förtroendet,
att Ständerne effter deras ifrån långlige tijder förvärf vade
beröm sampt vidh alle tillfällen sporde devotion och kiärleek
samme ährender troligen medh eenigheet och försichtigheet
öfverväga och sig derå till Kongl. Maijrtz goda
nöje, efftersom rijcksens tienst, gagn och bästa fordrar,
uthlåtandes och förklarandes varda. Kongl. Maijrt ähr
Bilagor.
139
och förblifver theremoth dess trogne Ständer sampt- och
synnerligen med all Kongl, ynnest och nåde vählbevågen.
Actum ut supra.
CAROLUS.
(L. S.)
J. Bergenhielm.
Bil. 4.1
Dhet högloflige Ridderskapet och Adelen
finna för tijden varande Riddarhuus-Directeurer
nödigt fölliande ährender angående Riddarhuuset
att föreställa och deras betänckiande och
resolution att inhämpta.
1.
Dhet lärer det högloflige Ridderskapet och Adelen
sig väll påminna dess vedh sidsta Rijkzdag gifne resolution
om riddarhuus-giäldens infordrande, hvilken månde förunna
debitorerne af contributioner och förähringar een
viss termin, som var Tomas dag anno 1683, att hvem som
innom den tijdh sig med betahlningen infunne, skulle
niuta tillgifft på alt obetalt interesse ifrån 1661 till anno
1672, hvilken resolution vij förordnade Riddarhuus-Directeurer
strax vedh begynnelssen af anno 1683 låtom uthgå
på trycket och tillijka medh sielfva rächningarna förmedelst
Herrar Gfouverneurernes och Landzhöfdingarnas assistence
tillställa vederböranderna, på det ingen skulle kunna
föregifva sig om denna tillgifft vara okunnig. Men så
häfver detta hafft een ringa effect, så att vij de fölliande
åhren äro vordne förorsakade esomofftast genom våra bref
icke allenast påminna debitorerne om betahlningen uthan
och anhålla hoos Herrar executorerne om immission uti
deras godz, på det man een gångh måtte bringa Riddarhuset
utur den oreda och vidlyfftigheet det har stådt
uti, hvarigenom änteligen så mycket är tillväga bracht,
att een godh deehl deras skuldh aflagdt. I synnerheet
1 Prot. sid, 30. — Original med påskrift: »Upläsit i utskottet öfver
riddarhussakerna den 18 Sept. 1686.» Jämf. bil. 19.
140
1686.
äro alla länte capitaler betalte undantagandes den pintension
Riddarhuuset häfver hoos det De la Gardieska
sterbhuuset, Kongl. Rådet och Feltmarskalken Herr Gustaf
Baner sampt Fru Catarina Bielcke, af hvilka den
förra disputeras och ligger i föllie af Kongl. Maij:ttz
remiss under den Kongl. Håfrätten; de två seenare kan
man eij veeta, huru de blifva betalte, emedan deras godz
äro så många gravationer underkastade. Af förähringar
och contributioner ähr och anseenligit inkommit.
2.
Af de medell, som således medh största besvär ähro
indragne, är Bancken fullkombligen vorden betalt till een
summa af 16,000 daler silfvermynt, varandes allenast een
lijten difference om myntesorterne, hvilken Ridderskapet
och Adelen nu vedh Rijkzdagen behagade afgiöra och resolvera
öfver.
3.
Riddarhusetz nu för tijden capital består uti den ballance,
som här hoos föllier,1 hvilken uti ögonen synes någott
stoor, men uti realiteten ringa lärer förslå, varandes
otvifvellachtigt, att mehr än halfva dehlén lärer afgå, så
väll förmedelst debitorernes slätta tillståndh som genom
det, att een stoor deehl eij ähro mehr till att igenfinna;
hvarföre vore väll Ridderskapett förmådde Herrar Landzhöfdingarna
att träda tillsammans, då ballancen kunde
upläsas och de gifva någon säker effterrättelsse, hvarest
een och annan debitor vore boendes och häfver någon
egendom, effter som åthskilliga rächningar ähro desse åhr
gångne ifrån det eena höfdingedömet till det andra ooh
äntå eij träffat vederbörande.
4.
Dhet capital, som nu antingen ähr i förrådh eller häreffter
kan ihopsamblas, är högnödigt att det effter möijeligheeten
så anlägges, att det alltijdh kan blifva orördt
och åhrligen af sig så mycket kasta, som behöfves till de
betientes aflöning och huusets conservation, hvilket på
det sättet tyckes bäst kunna skiee, att vedh stoora gatan
1 Denna bilaga saknas.
Bilagor.
141
och tårget upbygges boodar af steen och vedh siöösijdan
stall af trä, som till een och annan kunna förhyras. Hvarföre
häfver man låtit Architecten Spiler deröfver fatta
hoosfölliande dessein,1 rästen sätties för interesse i Banco
eller hoos andra eemoth säker pant, så vijda Ridderskapet
det behagade aggreera.
5.
Dhet ähro och åthskilliga af Adell, som genom Landzoch
Häradzhöfdingarnas attestater bevijsa deras fattigdom
och medellösheet och begiära förskoning, hvaröfver Ridderskapetz
resolution förväntas, som och huru medh dem
skall förhållas, som hädaneffter sådanne lagliga bevijs
producera.
6.
Dhet häfver Herr Feltmarskalken Marderfelt genom
dess supplique anhållit om tillgifft af interesset för dess
förähring, Herr Envoyé Bremer inlagdt een deduction
angående Riddarhuusets fordran hos sahl. Håffmarskalken
Didrich von Falckenbergh, förmeenandes sigh eij vara
skylldigh den att betahla, hvaröfver Ridderskapets förklaring
är af nöden.
7.
Såsom det högloflige Ridderskapet och Adelen sidsta
Rijkzdag månde resolvera, att hvem sig medh betahlningen
innom den föresatte termin infunne, den skulle hafva att
åthniuta tillgifft för alt interesse emellan anno 1661 och
1672; nu hafva några väll försummat fatalia, män doch
straxt dereffter erlagdt deras skulldh och derföre förmeena
sig böra förskoonas medh bemälte interesse, hvartill vij
eij kunnat samtyckia, fölliandes stricte resolution, altså
behagade det högl. Ridderskapett och Adelen härutinnan
något vist determinera, om sådanne skole komma under
det tryckte placatet eller eij. Stockholm den 14 Septemb.
anno 1686.
Fabian Wrede. G. Falkenbergs
1 Denna bilaga saknas.
142
1686.
Bil. 5.1
Kongl. Maij:t häfver nådigst utsedt effterskrefne af
Ridderskapet och Adelen til det förordnade secrete utskottet,
som sig i mårgon kl. 9 för middagen uppå slåttet
i Cantzliet och Conferentzsahlen lare hafva til at inställa,
nembligen:
Landtmarskalken Erich Lin- Diedrich Wrangel,
Henrich Falkenberg,
Axel Ståhlarm,
Gustaf Tungel,
Peer Örnklow,
Gustaff Grass,
Hans Klerck,
Jonas Klingstedt,
Erich Dahlberg,
Balthasar Gyldenhof,
Anders Lindehielm,
Brynte Cronschiöld,
Erich Lovisin,
Jacob Gyldenborg,
Olaus Thegner.
Actum Stockholm den 14 Septembris anno 1686.
CAROLUS.
J. Bergenhielm.
deschiöld,
Axel Lillie,
Peer Sparre,
Carl Gyldenstierna,
Johan Rosenhane,
Axel Wachtmeister,
Jacob Fleming,
Lenardt Ribbing,
Bernhardt Liwe,
Lorentz Creutz,
Gustaff Duwall,
Robert Lichtone,
Jacob Johan Hastfer,
Reinholdt Rebenner,
Bil. 6.2
Kongl. Maij:tz secrete proposition till Ständernes
fullmächtige uthskott. Daterad Stockholm
den 15 Septemb. anno 1686.
Kongl. Maij:tt häfver funnit gott och nödigt utom
dhet, som i dhen offentlige propositionen är vordet samp
1
Prot. sid. 14. Afskrift, jämförd med originalet i Riksarkivet.
2 Prot. sid. 24. — Original, bilagdt sekreta utskottets protokoll i
Riksarkivet.
Bilagor.
143
telige Ständerne förestält, at ännu ytterligare någre särskilte
angelägenheeter, så angående dhe uthländske som
inländske sakerne, proponera till Ständernes fullmächtige
uthskott, hvilcke af dhen beskaffenheet äro, at dhe böre
fuller hållas hemlige, men at dheröfver lij kvist fordras et
moget betenckiande, inrådande och bijträdhe.
Hvadh först anbelangar dhe uthländske sakerne, så
är vijst, såsom uti general propositionen är förmält och
deducerat vordet, at igenom Gudz nådige bij stånd och
vählsignelse häfver man fuller alt härtill förmedelst Kongl.
Maij:tz försichtige rådslagh och negociationer bij behållit
fredhen inom Sveriges rijkes och provinciers gräntzer;
men så måste man dock tillstå och kan eij obemält låtas,
at et och annat ingrep och förfång för Kongl. Maij:tt och
rijket är händt, dhem Kongl. M:t gerna hade velat förekomma
och afvenda, dher kraffterne hadhe dhet tillåtit,
och där man icke hadhe befahrat at derigenom råka i
krigh, hvilcket Kongl. Maij:tt på dhet högsta haar sökt
at undvijka i anseende till rijketz tillstånd och Ständernes
på förre Rijkzdagar underdånige reprsesentationer och begiäran.
Någre fahrligheeter och vidrigheeter synes ock
mehr och mehr villia nalkas, kunnandes man intet vara
säker för fientlige anfall, som torde rijket öfverkomma,
hvilcke med vapen måste hämmas, så frampt ingen annan
utväg blijr, eller åthminstonne med beväpnade underhandlingar
förekommas. Hurudanne en deel af dhesse äre, vill
Kongl. Maij:tt korteligen tilikenna gifva.
I.
Dhet är icke obekant, huru Konungen i Dannemarck
häfver inkräcktat sigh hertigdömmet Slesswig och icke
allenast dheraff betaget Hertigen af Holstéen dhess souverainitet,
rettigheet och egendoom, utan jern vähl så gått
till värcka med honom i det Hollstenska, så at Hertigen
haar måst draga sigh utur sit land och umbära sin inkomst
och subsistence. Dhetta är en saak, som rörer
Kongl. Maij:tz och Cronan Sveriges heder och interesse.
Ty Hertigen af Holstéen är begrepen under nordiske fredhen,
och Kongl. M:t är förbunden sä igenom bemälte
fredh som med serskilte alliantzer ifrån dhess fordom Hr
fadhers tijd, glorvyrdigst i åminnelse, såväl som igenom
144
1680.
blodzförvantzkap at taga sig an Hertigens guarantie och
restitution; dhet är ock Sveriges höga interesse, at Hertigen
behåller sine länder, och at Dannemarck eij dherigenom
förstärckes och baanar sigh vägen at anfalla Sveriges
rijke och provincier. Hertigen söker Kongl. Maij:tz
och Sveriges rijkes skydd och håller sigh till dhess förbund
och lofven. Men Hans Maij:tt haar icke varit i tillstånd
at kunna sådan praejudicerligheet och förgripeligheet
afväria. Med gode officier och reprsesentationer häfver
Kongl. M:t vähl sökt at förmå Konungen i Dannemarck
ifrån sådant förehafvande, men dhe hafva icke fått rum
eller något värckat. Hans Maij:tt häfver förmedelst negociationer
och tractater sökt indraga andra potentater
till at jempte sigh antaga Hertigens saak, såsom ock är
skedt med Keij sarén och General-Staterne; Hertigarne af
Luneburg hafva ock vijst sig dhertill villige, men Franckrijke
och Turckekrijget hafva fuller endeels sådant hindrat,
och endeels pretendera dhesse förbemälte allierade, at
Cronan Sverige förnemst åligger at läggia hand dervijd,
och at till dhen ända borde provincierne Brehrnen och
Pommern först vara med et bettre manskap försedde, så
at något bijfall dheraf kunde hafvas, och at, om det skedde,
skulle Dannemarck förmodeligen beqvämma sigh utan at
låta ankomma på vapen eller ock med samnad hand kunna
bringas till at låta sigh nöija med det, som dymedretta
tillkommer. Hans Maij:tt haar fuller tijd ifrån tijd gifvit
hopp om förbemälte anstalter, på dhet at dhess venner
icke måtte söndra sigh, men bristen på medell och provinciernes
svagheet jempte några andra considerationer
hafva hindrat, at eij alt haar kunnat åstadkommas, som
till et sådant verck haar kunnat giöra tillfyllest. Imedlertijd
haar Konungen i Dannemarck gått vijdare och
förnimmes verckeligen hafva angripit staden Hamburgh,
hvilcket värck häfver et fast vijda uthseende, så att Kongl.
Maij:tt röres dheraf både directe och indirecte för månge
fahrlige conseqventier skuldh, ty Kongl. Maij:tt och Chronan
Sverige torde dherigenom gå qvitt dhen rettigheet
uti Domcapitlet i Hamborg, och vore dhesslijkes heela
hertigdömmet Brehmen så gått som aldeles förlohrat at
skatta, så framt någon potentat giorde sig mästare aff
stadhen Hamborgh, hvarigenom icke allenast communica
-
Bilagor.
145
tionen med Wismar och Pommern vore afskuren, utan ock
landet bräckt under discretion och tvång, varandes instängt
af bemälte stadh på dhen ene sijdhan och af landet
Ritzenbyttel, som bemälte stadh tilhörigt är, på dhen
andra, så är ock lätt at see föruth, hvadh prsejudicerligheeter
och tvång man sig underkasta skulle förmedelst
dhen mackt, som Dannemark tillfölle, då dhet blefve mästare
öfver Elben' så vähl som Wäsern och Sundet och
dherigenom i tillstånd at tvinga största dhelen Tysklandz
sampt dhe länders kring Östersiön handel och vandell.
II.
Sedhan är ock Kongl. Maij:tt genom arff berettigad till
hertigdömmet Zweybrucken, hvilcke[t]s åthniutande skulle
lenda Cronan Sverige till et märckeligit bij träde uti sammanstämmande
vijd Tyske rijkzsakerne och Cronan Sveriges
dheruti verserande interesse, förutan andre stoora
fördeler och nyttigheter, som Sveriges Chrono och dhem,
som till henne arftagande ähre, deraf kunde tillfalla; men
Kongl. Maij:tt haar vijd dhesse tijders knappa tilstånd
måst tåhla, at Konungen i Franckrijket haar bemälte
hertigdömme och tilhörigheeter igenom reunionsprretensioner
och vapen inkräcktat och igenom det i Regensburg
slutne armistitium på 20 åhr under sitt herravälde och
souverainitet behållit. Dhenne souverainiteten extenderas
nu fast vijdare än dhen rätt är, hvilken Keijsarén och
rijket för detta öfver samma land exercerat häfver; så
giöres dher ock allehanda förändringar in ecclesiasticis
och politicis, och förfahres såleedes dhermed, at hvarcken
haar Kongl. Maij:tt här till dagz fått dhet tillträda fullkomineligen
effter dhess höga rätt, eij [hjeller synes häreffter
kunna tillträda et så kallat dominium utile på
vilckor, som fast mehra lijkna en fullkommelig subjection.
III.
Cronan Sverige är igenom publique pacter antagen
och förbunden at vara en guarand af dhen Westphaliske
fredhen; emot dhensamme såväl som dhen Nimvegiske äro
i dhesse fredzåhr månge och stoore intrång skedde, serdeles
i dhet Franckrijket häfver inkräcktat Strasburg
och heela Elsas med mehra under hvariehanda prsetexter
Sv. RiddersJc. o. Adels rilcsd.-protXV. 1686. 10
146
1686.
af reunion er, dependentier och convenientier; nu är fuller
skedt, at Keijsaren och rijket häfver måst ingå stilleståndzvilkoren,
som Eranckrijket föreslogh, hvilcket ock Kongl.
Maij:tt läth på dhem sielfve ankomma, effter man eij var
i tillstånd att något verckeligit dhervijd giöra; men så
står ännu tilbaka med gräntzetractaten, uti hvilken man
intet mindre intrång lärer hafva at vänta, och serdeles
förfar Erankrijket med månge förändringar och tvång in
ecclesiasticis et politicis uti Strassburg, Elsass och flere
orter emot pacterne. Häruti haar Kongl. Maij:tt ochså
fuller enahanda och commun saak med Keijsaren och rijket,
men ock et serskilt interesse, såvijdha Kongl. Maij:tt
är en pars paciscens principalis och guarand af Tyske
fredhen.
IV.
Kongl. Maij:tt kan icke heller underlåta at gifva
Ständernes uthskott tillkenna, hvadh fahrligit utseende
det häfver med dhen evangeliske religionen, i det dhensamma
så i Franckrijke som i Tyskland hefftigt förföllies
och på många andra orter desslijkes synes igenom de
Påfviskes uppenbara våld såväl som hemlige stemplingar
förfalla och luuta till undergång. Man lefver fuller i det
hopp till Gud, at han sin försambling beskyddandes varder;
men emedan Gudh brukar medell, så äre månge potentater
så alf den Lutterska som den Reformerade eller
Calviniske religionen på dhe tanckar, at man borde tijdig
försorg draga om et behörigit mootstånd emot påviske
attentaterne, hvarvijd månge betenkeligheeter kunde infalla,
men särdeles huru vijda man med dhe Reformerade
uti slijke sammansettningar skulle kunna träda tillhopa.
Hvad desse föregående fyra puncter anbelangar, så
hafva dhe fuller det utseende at svårligen med blotta
negociationer kunde rättas; men vore negotiationerne med
vapn understödde, och at fördenskull Tyske provincierne
i sådant tillstånd setias kunde, at en och annan, som sådane
praejudicerligheter öfva, giorde dherpå någon reflexion,
och at vänner och bundzförvanter höllos tillsammans, så
at man kunde tahla medh styrckio och eftertryck, då
skulle man förmodeligen med negociationer kunna sakerne
någorlunda hielpa och frijden bijbehålla — såsom härtill
Bilagor.
147
skedt är —- in ecclesiasticis såväl som politicis. Ty är högnödigt,
at man öfverlägger och uthseer, igenom hvadh
medell ofvanbemälte länder må kunna medh en behörig
mackt af manskap sampt med ammunitionsförråd förstärckias;
item rijkzens siömackt till det stånd och fulbommeligheet
bringas, så at icke allenast rijkzens avenuer,
hambnar och custer å siösijdhan på flere stellen, än härtill
haar kunnat skee, med siömackt måtte blifva försäkrade,
utan ock communicationen till siöss medh Tyske
provincierne kunna erhållas och nyttias, eftersom Sveriges
säkerheet förnemst består uti dhesse förmuurar, och man
fördenskull intet höör ansee den kostnad, som skeer på
uthanvercken, på det man må niuta säkerheeten och fruckten
inom muuren och hägnaden.
V.
Såsom stadhen Gollnou i Pommern är förmedelst sidsta
fredzslutet vorden förpantad till Chur-Brandeburg
och med femptijo tusend rijkzdaler måste inlösas, amptet
Wildzhuusen desslijkes till Biskopen af Mönster och bör
inlösas med hundrade tusend rijkzdaler, öen Krussand på
Elben hooss Dannemarck, som ock för en summa effter
sådan liqvidation, som fredztractaten utvijser, inlösas kan,
ty är Kongl. Maij:tt myckit om hiertat, huru och igenom
hvadh medell sådane angelägne stycken må komma till
Chronan igen.
Yl.
Endock man nu kan giöra sig gott hopp om någon
rooligheet å Ryska sijdhan, sedan freden så nyligen och
solenniter är vorden bekräftad och besvuren, helst Tzarerne
ochså nu hafva inlåtit sigh igenom förbund med
Pohlen till vapn emoth Tartarn, hvarmed dhe nogsamt
torde Anna sigh sysselsatte, så kan dock eij oberört lembnas,
huruledes dhe Tzariske Commissarier vijd sidsta
grentzemötet hafva giort meckta obillige tilbudk at vinna
någre högheeter och förmånner för Kongl. M:tz Commissarier,
serdeles med förtahlet vijd grentzemötet, haffvandes
aldeles afbrutit sammankomsten, effter Kongl. Maij:tz
Commissarier dem sådan förmån eij hafva velat eller bort
tillstedia. Hvaraff man letteligen kan slunta, at om Hans
148
1686.
Kongl. Maij:tt skall något gott med dhen nationen afhandla,
så måste man vijsa sigh jemvähl å dhen sijdhan
med sådhan mackt och anstalt, at handlingen dherigenom
må förfordras.
Dhetta är således hvadh Kongl. Maij:tt angående sammanhanget
af dhe uthlendske sakerne nödigt skattat häfver
Ständerne at föreställa.
Hvad nn dhet inrijkes väsendet beträffar:
I.
Så haar Kongl. Maij:tt aldraförst ibland de förnemste
stycken, hvaruppå Kongl. Maij:tt dess sorgfaldige och
oförtröttade omvårdnat för dhess rijkes och samptelige
trogne undersåthares vählstånd och lycksahligheet sedan
senaste Rijkzdagh och Ständernes sammankomst vijd dhen
hugnelige af Gud förlähnte fredens nyttiande häfver haflft
rättad, synnerligen sigh anlaget vara låtit, at en ifrån
så långlige tijdher tilbaka effterlengtad och förbättrad
kyrkioordning uti dess rijke en gång måtte kunna komma
i dagzliuset. Och såsom Rijksens Ständer sigh nogsamt
påminna, huruledes effter så månge åhrs häruppå anvende
arbete vijd nästbemälte Rijkzdagh et project dhertill af
Rijkzens Presterskap månde blifva öfverlefvererat och med
dhe öfrige Ständerne communicerat, och då äfven nödigt
befans, at detsamma vijdare måtte öfverseedt och rättat
varda; altså haar Kongl. Maij:tt till detta vercketz desto
bettre befrämiande förordnat någre visse personer af sitt
Rådh, förnäme embetsman så ock andre af Collegierne,
som jempte en stoor deel af Biskoperne och Prästerskapet
hafva sammanträdt och alt närmare och nogare öfverlagt
och såleedes jemkat, at dhet haar kunnat blij Kongl. M:t
föreläst sampt dhess nådigste skiärskådan och gottfinnande
undergifvit; hvarpå numehra önskeligen fölgt är, at hvar
och en haar den hugnaden och glädien at see et sådant
christeligit och nyttigt verok genom Gudz välsignelse
och Kongl. Maij:tz oförtrutne nådige försorg och bearbetande
hafva vunnit dhen lyckelige fulbordan, at dhet
under Kongl. Maij:tz höga nampn, kyrkioväsendet till et
märckeligit gagn och rättesnöre, af trycket uthgår.
Bilagor.
149
II.
Sedan och för det andra såsom Kongl. Maij:tt vijd
nest förflutne 1680 och 1683 åhrs Rijkzdagar haar utförligen
låtit underrätta samptelige Ständerne bådhe om den
stoore brist, som uti dhen åhrlige ordinarie staten sig befann,
som ock huru militien bådhe till landz och siöss var
merckeligen försvagad och af sig kommen, jemväl hvadh
för stoore gravationer af långe tijders tilbaka sammandragne
giäld rijket öfverhängde, så påminner och Kongl.
Maij:tt sig med serdeles nåd och vählbehagh, huru Rijkzens
Ständer af en trogen och devot zéle, dhen Kongl.
Maij:tt icke heller kan underlåtha med beröm at Hugkomma,
hafva tagit sådant uti behörigt öfverleggiande och, osijdhosettiandes
alt particuliert interesse, låtit rijkzens vählfärdh
och dhet allgemene bestas upretthållande endast och
allena komma i åtancka och vara sig om hiertat och icke
mindre med ansehnlige bevillningar Kongl. Maijrtz svåra
regementsbörda understödt än med dheres underdånigste
påminnelser åthskillige medel gifvit vijd handen, hvarigenom
rijket till sine fulkomlige kraffter och styrckia
komma kunde; hvarföre elfter dhen högste Gudhén haar
Kongl. M:tz consilier såleedes täcktz välsigna, at fäderneslandet
nu någre åhr och ännu haar den lyckan at
frögda sigh öfver et fredeligit tillstånd, så haar Kongl.
Maij:tt en sådan lycksahlig tijdh intet velat fruehtlös
framlöpa låtha, utan sökt dhen på alt giörligit sätt till
rijketz lior, hägn och försvar i framtijden jempte sine
trogne undersåthares vählgång och förkåfring anvenda.
Villiandes Kongl. Maij:tt fördenskull nu vidh dhenne Ständernes
sammankomst så i nåder gifva dhem samptelige en
omständelig underrettelse: 1. Om för tijdhen varande så
inn- som utkrijkes staatsväsendet jempte hvadh extra ordinarie
vijd oförmodelige påkommande händelser kan vara
af nöden; 2. uthi hvadh stånd och vilkor Kongl. Maij:tz
landmilitie nu är kommen; och för det 3:die huru siömachten
är igen underhulpen och uprettad blefven; dhesslijkes
4.. huru Chronones giäld och skuldh tijdh elfter annan
är giord och brukad vorden och nu till en deel igenom
en och annan commission elfter Ständernes inrådande aftagen
och förminskad; sampt till dhet 5:te och sidste för
-
150
1686.
ilimina än vijdare Ständernes trogne och underdånige
tanckar och rådslagh, huru en och annan rijket ännu vijdhängiande
last måtte af bördas och i tijd rettas, så at
dhensamma icke må i längden hvadh allaredan val begynt
och anställt är anten rubba eller uti någon oreeda
settia.
I. Hvadh nu först rijkzens stååt betreifar, så är det
intet uthan, at 1680 åhrs Rijkzdagz bevillning och reduction
kom densamme till et merckeligit uprettande; lijkväl
när man den stoore mangel och brist anseer, som så vijd
1680 som 1683 åhrs staatsarbeten bådhe till åhrlige ordinarie
staten uti Sverige och Finland med provincierne sig
befan, som hvadh elliest extraordinarie till oförmodelige
påkommande händelser syntes vara af nöden, varder man
handgripeligen befinnandes, at dher 1683 åhrs bevilliade
reduction och contante medell eij hade då kommit vercket
till vijdare hielp, hadhe dhet omöijeligen kunnat bära
sigh; kunnandes Ständerne sig påminna af 1668 åhrs staatsarbete,
hvaraf? härhooss under n:o 1 et extract föllier,1
huru icke allenast dhen tijden månge tunnor guld uti
åhrlige staten feelades, utan ock huru till vercketz någorlunda
underhållande fölliande åhrs revenuer och inkomster
hafva måst angripas sampt upnegociationer och förpantningar
giöras, som omsijder hafva försatt rijket uti gravation
af så stoor giäld och skuldh, at nu den största
svårigheet blifver på rådh och hielp at lyffta och reeda
dhetsamma dherutur, som alt omständeligare häreffter
skall berettat blifva.
Yid Kongl. Maij:tz anträde till regementet var eij
eller annan uthväg än med slijke medell hålla vercket i
någon gång, fallandes Kongl. M:t tyngden häraf så myckit
svårare, som icke allenast strax ansehnlige troupper till
dess Tyska provincier måste transporteras, utan ock kriget
med så månge och mäcktige fiender å alla sijdor itändes;
hvarigenom såsom icke allenast alle till dhen ordinarie
aflöningzstaten anslagne medel till krigetz uthförande
måste angripas, utan jemväl alla godz, som behåldne vore,
förpantas, altså äre ock giälden därigenom förökade, och
staten såleedes alt mehr och mehr försvagad blefven, at
man eij utan största förundran efFtertenckia kan, huruledes
1 Bilagan saknas.
Bilagor.
151
regementsväsendet genom den Högstes bij stånd så uthi
dhe svåre fejdetijderne är understödt och uppehållit vordet,
at det icke aldeles haar fallit öfver enda, som ock
nu sedermera röönt dhen välsignelsen, at det för tijden i
det närmaste bär sigh sielff. Ty belangande 1. dhet inrijkes
staatsvercket, så är det, sedan den universelle reductionen
åhr 1683 förmedelst explication af Sveriges landzlag,
konungabalken 2 och 4 capittel, belefvad bleff, och
Kongl. Maij:tt uti hvar och en province visse Cpmmissarier
förordnat, som med Landzhöfdingen å hvarie orth elfter
undfågne instructioner reductionsvärket under händer
togo, myckit understödt vordet, i det att samma åhr ansehnlige
rentor, serdeles alle konungz-, säthes- och ladugårdars
af ålder tilhörige hemman sampt bergzlags- och
ammiralitetzorterne jempte godz inom frijheetzmijlerne i
rijket hemföllo, hvartill och indragandet af de för löningar
och ofrucktbahra capitaler och interesser kiöpte godz ingen
ringa påöckning giort haffver; varandes sådant alt effter
handen först militien och sedan landstaterne anslagit, at
nu dhen ordinarie staten här i Sverige och Finland är
till största dhelen och dhe mäste pro.vincier ricktig, hafvandes
så heela militien som landzbetienterne bekommit
sin åhrlige löhn och fullkommelige underhåld uti beständige
hemmansrentor, hvaröffver Kongl. Maij:tt uti hvar
provincie för hvart regimente och för hvar landzstaat haar
låtit uprätta visse och ricktige jordeböcker och deels allaredan
underskrifvit, deels de ännu under händer varande,
så snart de förfärdigade blifva, sammaledes underskrifva
vill, at bemälte rentor skohla uti alla tijder utan vijdare
omväxling eller förändring såsom en inabalienabel ting
förblifva vijd det de nu äre anslagne till. Och ehuruvähl
Kongl. Maij:tt haar af serdeles nåd så väl effterlåtit des
trogne undersåthare af Kidderskapet och Adelen at få sig
tilbyta någre lägenheeter, på hvilcke anten de sielfve eller
deres förfäder någon merckelig cultur och omkostnad hade
nedlagt, sampt för rijket och det allgemena bestå icke
äre befundne at vara så nödvendige, när elfter en på begge
sijdor föregången ransakning jembngott vederlagh igengifvit
är, som ock allernådigst förundt en och annan, så
i anseende till dess egne som dhess förfäders underdånige
trogne tienster som ock ens eller annans fattige tillstånd,
152
1686.
någon renta på lijfztijden, så haar dock Kongl. Maij:tt
derhooss den förordning giort, at effter handen sorn vederlagen
för sådane utbytte godz blifva ricktige, och lijfztijdzfrijheterne
expirera, det de då strax anslåås och
tilldeelas anten Kongl. Maij:tz förnemste ministrer eller
en och annan af betiente uti Collegierne på dheres åhrlige
löhner, så at förmodeligit är, det en god dhel, och dhe
som störste löningarne uti Collegierne hafva at undfå,
skohle och kunne blifva satte på visse och beständige
hemmansrentor, serdeles när de godz, som för interesserne
i synnerheet uti koppar-compagniet kiöpte äro, jempte
förpantningarne kunna blifva inlöste, sampt dhe rentor
igen ersatte, som en och annan af sine undfångne donationer
häfver abalienerat och försåldt; till hvilcket senares,
nembligen ersettningarnes infordrande, Kongl. Maij :tt
också en viss persohn förordnat häfver, varandes intet
utan, at ju rijket lärer af dhe allodialiter bortdonerade
godzén känna någon förminskning, efter en god dhel af
acqvirenterne eller donatarierne äro deels döde och utgågne,
deels ock uthfattige, så at dhe sina abalienerade
donationsgodz omöijeligen ersettia kunna, och dheremoth
dhe, som bemälte allodial godz hafva sig ricktigt tilhandlat,
niuta effter 1655, 1680 och 1683 åhrs rijkzdagzsluut
och derpå uprettadhe reductionsstadgar däruti säkerheet
och beskydd. Sammaledes lärer ock på någon
tijd blifva en märckeligh afsaknad på åthskillige rentor,
så inrijkes som uti provincierne, hvilcke på manlähns och
bröstarfvinge-rättigheet med Kongl, consens abalienerade
äre, hvars förste acq viren ter eij eller lära finnas capable
dem at inlösa. Och ehuruväl Kongl. M:t effter dess Rådhs
betänckiande och rådhslagh haar befunnit, at lähnegodzen
kunna eij vara under annan eller bettre condition uti
dhen ene än den andre lähndragarens hand, anten han då
genom serdeles tienster eller penningar dertill vore kommen,
så at lähnegodz äntå effter Sveriges lagh under Konungens
frije disposition altijdh stodo, lijkväl i anseende
at en eller annan på Kongl, breff och fide publica haar
utlagt sine penningar, så haar Kongl. Maij:tt velat låta
rättvijsan och nåden sålunda föllias åth, at Kongl. M:t i
nåder haar förundt dhem, som sådane conditionerade godz
sig hafva tilhandlat — der acqvirenten eij vore solvendo
Bilagor.
153
— dem förutan 1683 åhrs renta äntå på 10 åhrs tijd at
få behålla, på det dhe inom bemälte tijd någorlunda till
sine uthlagde capitaler komma kunde, effter hvilcken tijdh
berörde rentor kunna anslåås dhen ordinarie staten, och
dhe extraordinarie rentor, som dherigenom kunna besparas,
komma dhe extra ordinarie uthgiffterne till hielp.
Sammaledes för dhet 2:dra är dhet med staten uti
dhe utrijkes provincierne förmedelst Kongl. Maij:tz nådige
försorg så vijda kommit, at dheres underhåld är eij vijdare
sielfve rijket till last och tunga, som alt härtills
mehrendeels skedt är, utan den ene dhen andre så secunderar,
at dhe också sig någorlunda bähra, varandes dhet
svåraste med Pommern och stadhen Wismar, som åhrligen
så härifrån Sverige som ifrån Ehst- och Liefland inemoth
tuhundradhe tusend daler sölfvermynt måste underhielpas
med, kommandes deraf at alle tafelgodzen äro Hennes
Maij:t Drotning Christina effter recessen till underhåldzländer
anslagne, dhet öfrige bortpantat, sampt provincien
i gemeen genom kriget så af sig kommen, at hon ringa
indraga kan, varandes dertill med den olyckan så i förledne
som innevarande åhr tillstött hertigdcmmet Brehmen,
at vatnetz inbrott och flödande en stoor skada dher
tillfogat häfver, som icke heller myckit mindre än på
tuhundrade tusend daler sölfvermynt skattad blifver, så
att gravationen så myckit större häraff på Sverige stadnar,
som dhen support, hvilcken Wismar af d hetta hertigdömmet
hafft häfver, härigenom kommer till at fehla.
Och deremoth såsom man om fredhen eij haar kunnat
giöra sig rett säker och förvissad, altså haar man effter
yttersta kraffter måst sökia at reparera, upbyggia och
providera dhe förnemste fästningar så dhersammastedes
som vijd dhe angelägneste grentzeorter, hvilcke och nu
till en deel äro någorlunda bräckte uti dheres defension
sampt efter giörligheeten och som medlen hafva det tillåtit
med manskap, ammunition och magaziner försedde blefne,
hvilcket dhen senare reductionen uti bemälte uthrijkes
provincier myckit haar befordrat, dhen ock på lijka sätt
som här i Sverige är fortsatt vorden, så at först dhe
publique taffell-, hermästare- och biskoplige godzén äro
indragne, sedan dhe som af Sveriges Konungar tijd effter
annan under hvariehanda condition kunna vara bortför
-
154
1886.
lähnte, håfvan des man dock vijd Pommern och Brehmen
behörigen refiecterat på instrumentum pacis och hvadh en
eller annan däreffter kunde vara berättigad till. Sammaledes
är ock uti Ehst- och Liefland i ackt tagit hvadh
pacta och dheres så kalladhe härgehrachte rettigheeter
kunna med skiähl gifva anledning till. Och endock Kongl.
Maij:tt hadhe förmodat, at såväl Reductions-Collegiumet
som Reductions-Commissionen skulle till denne tijden kommit
till ändskap, lijkväl såsom uti Reductions-Collegio
åthskillige gamble kiöp och byten äro befundne, som icke
ännu hafva deres ricktighet, altså haar man till bemälte
kiöp[s] och bytens clarerande måst gifva dhem, som graverade
blifva, någon tijd och råderum. I lijka måtto ochså
uti It e du ctio n s- Co m m issi o nen, hvarest af Archivi handlingar
månge hemman äro befundne varit crono, som dock
upföres för gammalt frälse, hvaröffver vederbörande också
häfver måst förunnas någon frist sigh at förklara. Elliest
såsom åthskillige privati hafva undfått Kongl. Maijitz
och Cronones godz under de vilkor, at till rijkzens värn
och försvar hålla dherföre visse varacktige karlar och
hästar, och utur handlingarne är vordet befunnit, at en
stoor deel af sådane possessorer desse betingade vilkor
intet fullgiort hafva, utan Kongl. Maij:tt och Cronan genom
deras förvållande i detta måhlet myckit kommit till
korta, altså och emedan Kongl. Maij:tt haar i nåder gott
funnit, at om sådant alt uti Reductions-Commissionen
undersökias skulle, och de, som på dhet vijset skyldige
befunnes, tilhållas måtte en så märckelig för Kongl. Maijitt
och Chronan afsaknad at upfylla, ty haar jemvähl för
dhenne orsak skuldh Commissionen måst förlängias, varandes
dock förmodeligit, at nu med det aldraförsta så
desse som de öfrige commissioner lähra komma till sluut
ock ändskap. Dhessutan såsom reductionen af godzén uti
dhe begge provincierne Ehst- och Lieffland possessorerne
således träffat häfver, at störste deelen af dhem mycken
svårheet dheraf kenna, altså haar ock Kongl. Maijitt så
till att på alt giörligit sätt lätta Adelen dhersammastedes
under denne bördan som ock i anseende till dhen olägenheet
och faara, som dhe där å orten al tijd vijd påkommande
rupturer och feijdetijder hafva varit underkastadke
och ännu vijd slijke olyckeliga händelser näppligen undangå
Bilagor.
155
kunna, gott funnit och i nåder resolverat at låta dhem
få behålla under et perpetuelt arrende de adelige godzén,
som tijd effter annan dem kunna vara donerade, så at
dhe emot dhen vahnlige rosstiensten och et billigt arrende
måge dheres för detta cultiverade godz sielfve besittia,
varandes dherigenom at förmoda, det landet bådhe så
myckit bettre blifver vijd sin cultur conserverat som ock
Adelen dhersammastedes underhulpen och animerad vijd
infallande rupturer samma länder så häreffter som för
detta at förfäckta och försvara. Hvilcken resolution Kongl.
Maijitt haar och sträckt till dhen Svenska Adelen, som
på bemälte orter sådane adelige godz uti donation haffva
innehafft.
Sedan nu Ständerne äre underrettade om det ordinarie
statsväsendet uti Sverige och Finland med provincierne,
är jemvähl 3. nödigt, at dhe ock noga considerera, hvad
extra ordinarie och vijd oförmodelige händelser af krigh
och örlig kunde fordras till en uthredning bådhe till landz
och vattns. Vijd Rijkzdagen åhr 1683 giordes dheröfver
et förslagh, som ock nu härhoos n:r 2 föllier,1 och ehuruvähl
Ständerne i anseende därtill förklarade sigh at villia
continuera med bevillningen samma åhret, där något sådant
oförmodeligit sig tilldraga skulle, så häfver man dock
orsak at tacka Gud, som fahran fast emoth all menniskelig
förhoppning afstyrt häfver, hvarvijd ock Kongl. Maij:tt
icke ogärna seedt häfver dhess trogne undersåthare medh
samme bevillningz utgiörande förskonas och lijsas. Men
såsom conjuncturerne ännu icke till någon beständig tryggheet
sig vela anlåta, utan fast mehra hoota en sådan
krigzoroo at tillskynda, som hastigt nog en allmen och
förskräckelig brand öfver heela christenheeten kunde utbreda,
altså är af nöden i tijd dheremot betänckt at vara
och icke oberedd finnas, när omtränger, sådant ofall at bemöta,
hvilcket Kongl. Maijitt förmodar dess Rijkes Ständer
såsom en heel angelägen saak ingaledes utur ackt
låtandes varda. Elliest står fuller Kongl. Maijitt i dhe
tanckarne, at där någon uthväg funnes för dhen svåre rijket
tryckiande giälden, och pant- sampt ersettningzgodzen med
dhe på 10 åhr förunte lähnegodzen kommo at heemfalla,
de då den ordinarie staten såleedes skulle kunna under
1
Bilagan saknas.
156
1686.
stödia, at någre andre rentor skulle kunna sättias å sijdho,
som tillijka med Ständernes contributioner till hvariehanda
påkommande oförmodelige händelser måtte lenda
rijket till någon erkleckelig hielp och upretthållande.
Såsom fördhenskull af alt detta företahlde Ständerne letteligen
kunna aftaga, huruledes den ordinarie staten i det
närmaste bär sig sielf, altså hvadh dhen extraordinarie
vijdkommer hafva de dess sammanhang och beskaffenheet
af dhet arbete, som dheröfver formerat är och här under
n:o 3 bijfogas,1 uthförligare att see och inhempta.
II. Hvadh nu för det andra rijkzens defensionsverck
till landz vijdkommer, så är nu nogsamt kunnigt, at landtmilitien
icke mindre genom det svåre kriget än åtskillige
omväxlingar, uthcommenderingar, egennyttigheeter sampt
brist på dheres löhn och underhåld var för detta så förminskad
och af sig kommen vorden, at dher Kongl. Maij:tt
icke med desto större sorgfaldigheet och efftertryck hade
gripit det vercket an, skulle dhet icke allenast hafft
mächta stoore svårigheter at complet igen upkomma, uthan
ock aldeles osäkert blifvit, om densamma effter en oförmodelig
och olyckelig afgång skulle kunna uprettas igen.
Hafvandes fuller 1. under cavallerie-regimenterne varit
till antalet visse rcstningzhemman, men när man demsamma
nogare considererat häfver, så är befunnit, at de
gamble välbehåldne militiehemmanen äro deels genom
kiöp, byten och donationer militien aldeles ifrångågne,
sa at nu desse tijdher icke mindre månge klagomåhl af
rustningzhållare äre inkomne, at dhe omöijeligen för så
ringa hemmansrentor kunde Kongl. Maij:tt försäkra om
behörig montering, utan ock officerarne öfver alt sigh besvärat
såvähl öfver dhe svaga hemman, som dem till fördeel
och hästehemman vore anslagne, som ock at de hade
inge bostellen sampt för alle framflutne åhren ringa eller
altzingen löhn bekommit, hvilckas fordran sig ock nu till
månge tunnor guld bedrager. Fördenskull haar Kongl. M:t
i föllie af 1655 ahrs rijkzdagzbesluut låtit ransaka icke
allenast om alle hemman, som uti 1652 åhrs militiebook
äre införda, utan ock om alle militiehemman, som sedan
anno 1632 äro blefne abalienerade, låtandes demsamma
indraga och militien igen anslå, och till det, som sedan
1 Bilagan saknas.
Bilagor.
157
häfver fehlat, haar Kongl. Maij:tt låtit utsökia dhe bäst
behåldne och genom reductionen hemfallne hemman och
cavallerieregementerne således completerat, at nu så rustningzhållarne
hafva gode och välbehåldne hemman, som
officerarne ifrån dhen ringaste till Öfversten icke allenast
sine beqvemelige hemvister och bostellen in uti compagnierne
eller strax dherhoos, uthan ock sin löhn sampt åhrlige
underhåld uti beständige hemmansrentor åtniuta, hafvandes
ock Kongl. Maij:tt såväl för hvart regimente låtit
upretta visse jordeböcker och dem underskrifvit med en
serdeles clausul, huru den för en troolös undersåthe och
tienare skall ansees sampt hårdeligen straffas, som anten
directe eller indirecte befordrar eller effterlåter något
hemman eller den ringaste lägenheet tagas utur bemälte
militiebook, som ock låtit fatta et vist reglement, huru
hemmanen skola besichtigas, när de emottagas, och sedan
vijd deres cultur underhållas sampt inventeras, hvar gång
någon avancerar, så at hvad som väl anlagt är icke måtte
igenom vårdzlösheet åter förfalla.
2. Vijd infanteriet och landzregimenterne till foot,
som afgången haar varit aldrastörst, så haar ock dess
completerande varit så myckit svårare, hvilcken ändå blifvit
besvärligare, där icke de svåre och kostsamme uthskrifningar
hade blifvit ändrade och i deras stelle effter
Ständernes underdånige betenkiande vijd sidsta Rijkzdagen
hvar och en province — undantagandes Vermeland, en
deel af Finland så ock Österbottn — antagit at hålla et
beständigt knechtehåld och complet regemente till et vist
antahl, dock störste deelen till 1 200 mann, till hvilketz
så myckit bettre effectuerande och inrättande Kongl. Maij:tt
haar ock uti hvar province hafft visse Commissarier, som
medh adelen och allmogen hafva öfverlagt och aftahlt,
huru detsamma effter hvar provincies egenskap och natur
skulle beqvämligast förrättas och indeelas. Och ehuruväl
i förstonne på någre orter syntes detta expedientet hafva
sine stoore svårheter med sig, helst effter man befann, at
et och et halfft samt et och et fierdedeels hemman skulle
komma at allena svara för en knecht, den lega och underhålla,
så bleff värcket lijkväl först dhermed hulpit, at
i föllie såväl af Sveriges lag som 1638 åhrs förordning
det stoora föröfvade missbruket med säte- och ladugårdars
158
1686.
inrettande sampt råå och rörs inkräcktande är vordet
någorlunda ändrat och rättat, som månge hundrade hemman
till knechtehålletz understöd anförskaffat häfver. Sedan
haar ock Kongl. Maij:tt en och annan province, som
bestode af ringa hemmantahl, därmed underlättat, at Kongl.
Maij:tt uti någre provincier haar sig åtagit beklädningen
allena och uti någre jempte beklädningen hvar roota till
knechtens löningzunderstöd deels en, deels två tunnor
spannemåhl gifvit och därigenom giort dem en anseenlig
lindring.
För det tredie som man ock haar afseedt, huru svårt
det ville falla en och annan roota, ehuru starck af mantahl
dhen ock vara kunde, at där olyckan densamma den
ene gången eifter den andra treffade, och dess kneckt afginge,
åsaknaden åter igen at ersettia, fördenskull haar
Kongl. Maij:tt med allmogens eget föreslående och goda
nöije låtit författa en viss methode effter hvar och en
provincies egenskap, hvareffter afgången kunde ersettias,
så at ersettningen så allmogen drägelig som Kongl. Maij:tt
altijd säker vara skulle, hafvandes nu knechten effter
dhet contract, som med allmogen slutit är, bådhe sit vissa
hemvist och löhn, dher han tilförende måste så got som
tiggia sitt uppehälle kring landet, sammaledes ock så
under- som öfverofficerare deres årlige löhner och underhåld
uti beständige hemmansrentor så utsedde, at officerarne
hafva deres boostellen in uti compagnierne och
regimentzofficerarne in uti regimentet undantagandes uti
en eller annan province, där ingen sådan lägenheet till
boostellen här tills haar varit, och de i det stellet fått
penningar at lega sigh qvarteer in uti regimentet, så at
icke allenast knechterne kunna behållas under behörige
exercitier och öfningar, utan ock i all öfrig upsickt och
aga, hafvandes jemväl Kongl. Maij:tt, till at så myckit
bettre conservera sådane infanteriet tillslagne hemman
vijd sin behörige cultur, låtit efvenväl uti förbemelte
reglement införa, huru de skola vederbörande till inventeras
och sedan vijd avancementerne undersökias, huru de
brukas och vijd mackt hålles. Och såsom Kongl. Maij:tt
häfver nogsamt afseedt, hvadh för stoor brist på manskap
är så på en som annan landzort, altså haar Kongl. M:tt,
till at befordra förkofringen af folcket uti landet låtit land
-
Bilagor.
159
regimenterne blifva hemma och uti fästningarne igen sökt
at få värfvade regimen ter, helst effter förre tijders förfahrenheet
nogsamt haar vijst, at störste delen af svenska
infanteriet är uti garnisonerne blefven consumerad, kunnandes
altijd sedhan vijd krigztijdher — dhem Gudh nådeligen
afvende — omväxling skee, och nationalfolket till
en deel förläggias uti fästningarne.
III. Hvadh för dhet tredie rijkzens siömackt betreffar,
så är allom nog vitterligit, huru densamma igenom det
senaste Danska kriget bleff myckit försvagad, och såväl
till flottans reparerande, bebygg- och equipperande sampt
siöfolcketz nödige provianterande och underhåld icke mindre
ansehnlige medell behöfdes, än det ock var aff nöden
at draga försorg, huru flottan med beständigt] och på tienlige
orter inrättadt båtzmanshåld kunde försedd bliffva.
Hvarföre haar ock Kongl. Maij:tt till et ijfversamt befordrande
af det förre, utom de ordinarie i staten för Ammiralitetet
upförde medell, icke allenast den bevilliade
skepzhielpen — för hvilcken en deel heel nye skepp bygde
äre, en deel af de gambla så reparer[ade] och förbättrade,
at dhe så gott som nya skattas kunna — utan ock anseenlige
medel af de reduceradhe godzén uti Liefland dertill
anvendt, såsom ock jempte indragande af åthskillige
förpantade ammiralitetzorter tillagt ammiralitetzfolket som
en beständig proviantering och underhåld åthskillige reducerade
grefve- och frijherreskap, som jempte dhe uti
1655 åhrs rijkzdagzbesluut förklarade ammiralitetsorter
skulle dervijd såsom en inabalienabel egendom höra och
lyda; men som rentorne af samme grefve- och frijherreskaper
intet så bittida på åhret utginge, som tarfverne
vijd Ammiralitetet syntes fordra, haar Kongl. Maijrtt i
nåder gått funnit at anslå desamma landmilitien och
landzbetienterne och i dess stelle anordna Ammiralitetet
booskapz- och mantahlspenningarne der i landzorten, efftersom
de så myckit förr på åhret utfalle. Jemväl ock om
det andra, nembligen båtzmanshåldet, låtit sig så myckit
mehra vårda, som förfahrenheten haar nogsamt vijst och
lärt, at förmedelst båtzmanshålletz vijda afflägenheet icke
allenast vijd infallande örlog en lång tijdh förlupit, innan
siöfolcket kunnat komma tillsamman, som dock aff dhen
långa vägen bådhe sielff varit uthmattat och landet myckit
160
1686.
besvärligit fallit, utan ock (lå bliffvit förseent at dhem
öfva och tienlige giöra. Hvarföre häfver Kongl. M:tt
icke allenast uthsökt de beqvämligste orter ocb legenheten
såsom besynnerligen Bleking och Södermöhre, och där
et vist båtzmanshåldh låtit inrätta, kunnandes båtzmännerne
som offtast vara vijd handen och giöra sig öfvade
i de stycken, som siöfahrit folck ägnar och bör veta och
förstå, utan och eifterlåtit de vijda aflägne orter, såsom
enkannerligen Finland medh Öster- och Yesterbottn, få
behålla sit manskap hemma och gifva för båtzmanshåldet
visse penningar, för hvilcke Kongl. Maij:tt haar igen gott
funnit at låta värfva et regimente, som kallas vintervackt
och dageligen vijd flottan upvachta kunna. Förutan alt
detta haar ock Kongl. M:t verckställt indeelningen af dhet
öfrige båtzmanshållet på lijka sätt som knechteindeelningen
skedd är, så at hvar province må hafva sit visse antahl
på båtzmän och hvar båtzman sin visse och beständige
roota, som om båtzmans anskaffande och underhållande
all behörig försorg drager, hvilcket fuller ännu
intet till dhen ricktigheet, som Kongl. Maij:tt det gerna
åstundar, bräckt är, men så är det icke desto mindre så
vijda inrettat, at det snart nog sin fulbordan förmodeligen
nå lärer. Och ehuruvähl Kongl. Maij:tt haar, så
vijda medlen någonsin kunnat tillreckia, sorgfaldigh nog
varit så väl at bebyggia och förstärckia flottan, som hoosgående
specification under n:o 4 öfver skeppens antahl och
styrkia vijdare uthvijser,1 såsom och på alt giörligit sätt
dhet ordinarie och beständige båtzmanshållet inretta och
till dhess nödige underhåld visse medell och rentor anskaffa,
så vill lijkvähl ännu synas nödigt vijd infallande
krigztijdh at vara betenckt på tu tusende värfvade båtzmän,
så at flottan med siöfahrne matroser bettre kan vara
försedd, emedan förfahrenheeten nogsamt haar vijst, at
alt är fåfängt, der man icke vijd en flotta haar sådant
folck, som såväl vijd sion som skepzredskapen äro vaane
at omgåes, hvilcket Kongl. Maij:tt till dess trogne Ständers
öffverleggiande vijdare vill hafva heemstellt.
IV. Hvad nu för dhet fierde anbelangar dhen svåre
gravation och last af giäld och skuldh, som rijket nu för
tijden häfftar före, så är dhen siukdomen af långe tijder
1 Bilagan saknas.
Bilagor.
161
sammandragen, befinnandes sigh effter hoossfölliande n:o 5,
extract öfver all rijkzens giäld,1 huru dhensamma [ökats]
först ifrån glorvyrdigst i åminnelse sahl. Konung Giustaff
Adolphs, sedan ifrån Hennes Maij:tz Drotning Christinae
och för det tredie ifrån kögstlofligst i hugkommelse sahl.
Konung Carl Gustafs tijdher sampt för dhet fierde så
ifrån dhen förre som den senare minorenniteten, jemväl
ock ytterst för dhe åhren, som Kongl. Maij:tt sielff varit
vijd regimentet förmedelst det sidst infallne svåre kriget,
och at nästan alle så civil- som militair-betiente då eij
hafva åthniutit dheres löhner, som sig nu till månge
millioner bådhe fruchtbart och ofruchtbahrt capital hafva
sammandragit, hvilcket sigh ock mehr och mehr af dhe
stoore interesserne till en fast odrägelig summa häfver
förökat. Nu är dhet icke utan, at Ständerne hafva förmeent
en stoor deel kunna affbördas förmedelst executionen
aff Ständernes stoore Commissions domar. Men så
haar nu tijden vijst, dhet gravationerne äre fuller effter
författad liqvidation öfver bemälte domar blefne myckit
stoore, dock de graverade intet alle varit solvendo eller
kunnat ersettia och betahla det de hafva varit sakfälte
till, hafvandes Kongl. Maij:tt låtit förfärdiga et serdeles
arbete n:r 6 öffver alle bemälte Commissionens domar,1
som på den ene sijdhan innehåller såvähl hvar titel på
gravationerne och huru myckit de sigh in natura bedragit,
som ock hvilcke äro komne dherföre at häffta, sampt på
den andre sijdhan hvadh en ock annan haar anten förmedelst
sine hoos Kongl. Maij:tt och Cronan hafvande fordringar
kortat eller med contante penningar betahlt och
för dhet tredie ännu bliffver till resto, så at Ständerne
dheruthaff skola kunna fullkommeligen inhempta heela
dhet värketz beskaffenheet. Kongl. Maij:tt haar fuller
effter hoosgående specification n:o 71 en ock annan på dhes
underdånige ansökiande och upvijsande af dhess egendom
förunt accorder på visse summor i et för alt at betahla,
hvilket Kongl. M:t haar ock förmeent vara bådhe bästa
expedientet at snart komma till ricktigheet, såsom ock at
lembna dhem graveradom råderum at föryttra dheres egendom,
så at Kongl. Maij:tt kunde dherigenom skee tilbörlig
satisfaction, och dhe sielfve icke aldeles ruinerade blifva.
1 Bilagan saknas.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-protXV. 1686. 11
162
1686.
För det öfrige hvad Collegiernes administration uti
Kongl. Maij:tz minorennitet vijdkommer, så haar Kongl.
Maij:tt dhess skiärskådande effter Ständernes stoora Commissions
generale domar till en serdeles Cominission, bestående
af åthskillige Kongl. Maij:tz Radh jempte andra
Kongl. Cammar-Collegii ledamöter, hemskutit, varandes
dherunder 1655 åhrs reductionsverckz försummande dhet
angelägnaste. Och ehuru vähl Kongl. Maij:tt haar gott
funnit, at dhe, som eij effter bemälte rijkzdagzbesluut
utlagt hvadh dhe dersammestädes till rijkzsens bästa utfäst
hafva, skola till ersettiandet sielffve vara responsable,
så haar lijkväl Kongl. Maij:tt denne rättvijsan med nåden
såleedes blandat, at donatarierne uthi dhe uthrijkes provincierne,
som aff Reductions-Collegio eij varit tilhåldne
at afstå dhe under reductionen hörande godz och lägenheeter,
eij vijdare med någon betahlning besvärat, än at
de kunna hooss Kongl. Maij:tt hafva fordringar, förpantningar
eller någre kiöpte cronogodz, som emot bemälte
gravationer skola komma at kortas och indragas.
Sammaledes är ock continuerat med undersökiandet
aff Kongl. Cammar-Collegii administration under Kongl.
M:tz regimentztijd till anno 1680, varandes af samma beskaffenheet
som tillförende om Ständernes stoore Commissions
domar är förmält, at gravationerne efter domarne
blifva fuller stoora, men förmögenheeten den tagne skadhan
at ersettia ganska ringa. Och såsom Kongl. Maij:tt
på Ständernes underdånige och vählmeente påminnelse
vijd Rijkzdagen anno 1680 häfver låtit upsettia visse
reglor, hvareffter rijkzens giäld skulle skiärskådas och
liqvideras, altså är detta således värckställt, at förmedelst
samma reglor nu icke allenast stoore och svåre preetensioner
äro försvundne, utan jemväl en och annan ansehnligit
blifvit skyldige, hvilcket fuller Kongl. Maij:tt såsom
en stoor deel privatis till last och besvär kommande behiertar.
Men när Kongl. Maij:tt deremot considererar den
svåre gravation af giäld och skuldh, som rijket häfftar
före, sampt huru den för detta varande Kongl. Regeringen
och Rådet hafva så enhelleligen åhr 1661 funnit för Kongl.
Maij:tt och rijket nödigt och nyttigt sådane liqvidationsregler
at upsettia, desslijkes huru en stoor deel aff Kongl.
Rådhen med Cammar-Collegio hafva åhr 1668 författat
Bilagor.
163
en vijdlyfftig deduction, vijsandes huru det myckit haar
försvagat rijket, at de general resolutioner, som för liqvidationsvercket
upsatte vore, eij efterlefdes, kommandes
dhertill at icke allenast Ständernes stoore Commission
haar jemvähl dömbt, at dhe, som emoth bemelte general
resolutioner något åtnutit, skohla dhet sielffva åter betalda,
utan ock Ständerne uti rijkzdagzslutet aff åhr 1683
hafva sigh så enhelleligen öfver liqvidationsvercket förklarat
och bemälte reglor som en lagh antagit, ty haar
ock Kongl. Maij:tt et verok, som haar vunnit sådan approbation
och för rijkzens vählfärd så nödigt befunnit är,
intet kunnat underlåta till dess behörige sluut och endskap
att befordra och skynda, hafvandes samma liqvidationsverck
så uthslagit, at åthskillige pantegodz äro hemfallne
jempte preetensioner af månge tunnor guld casserade
och till intet giorde, som Ständerne uthförligare af ofvansagde
arbete n:o 51 öfver all Kongl. Maij:tz och rijkzens
giäld hafva at intaga och sig underrettade at giöra, icke
allenast, sorn förbemält är, ifrån hvad tijd den härkommer,
utan ock huru densamma intill datum igenom reelle
betahlningar, decourteringar eller sielfve liqvidationer äro
afdragne och minskadhe vordne, sampt hvadh nu pro resto
bliffver, hvaraff synes för alt annat nödigt vara at öfverläggia,
huru crediten på dhet aldragiörligaste kan underhållas,
och i synnerheet huru den giäld, som Kongl. Maij:tt
i sidste kriget blef förorsakat at giöra uti Banken, som
af bijfogade räckning n:o 81 sig till nestan 14 Va tunnor
guld bedrager, må komma till någon ricktigheet, effter
man på den ena sijdan häfver at reflectera såväl på det
nyttige afseende, som samma värck är inrättat upå, som
ock den publique troo och stadfästelse, hvarupå bådhe
in- och utrijkes folck deras medell Banken anförtrodt
hafva; sedan på den andra sijdhan huruvijda Kongl. M:tz
åhrlige inkomster kunna förslå at giöra något till Banquens
afbetahlning, hvarom Ständerne så myckit mognare
kunna dömma, som de nu äre blefne informerade
om heela rijkzens invärtes tillstånd, och på hvadh grund
Kongl. Maij:tz inkomster beståå, sampt hvad till värcket
kan vara at giöra.
1 Bilagan saknas.
164
1686.
Y. Hvarföre vill Kongl. Maij:tt för det fembte denne
gången förnämbligast hafva heemstelt dess trogne Ständers
noga och mogne öfverleggiande, hvadh medel och
uthvägh man skall kunna finna at såväl afbörda Kongl.
Maij:tt och rijket den svåre giälden och därunder åtskillige
fattige betientes, som dageligen Kongl. Maij:t därom
ansökia, resterande löner, som ock i synnerheet huru Banquen
må blifva underhulpen, at icke han må taga någon
stööt, som i längden försätter värcket i större oreeda, än
den sedan hielpas kan, helst effter interesset hvart halfft
åhr formerar et nytt capital och gior sålunda gravationen
större och större; desslijkes hvadh medel och utvägar
kunde vara at tillgå de pantegodz, som ännu uti privatorum
händer äre, till Kongl. Maij:tt och Cronan at inlösa.
Hafvandes jempte detta Ständerne ock at öfverleggia,
huru manufacturerne sampt commercierne kunde
så befordrade blifva, at de stoora medell, som åhrligen gå
utur rijket, kunde här hemma blifva emilian undersåtarne
deelte, och de hafva den näring, som nu andra nationer
till godo kommer samt gior dem behåldne och mäcktige,
uptagandes Kongl. Maij:t med all nåd och välbehag hvadh
som dess trogne Ständer till det algemene bästas befrämiande
kunna hafva at påminna, som Kongl. Maij:t
stedze förblifver dem med all Kongl, nåde och ynnest bevågen.
Actum ut supra.
CAROLUS.
(L. S.)
J. Bergenhielm.
Bil. 7.
Tvenne förslag angående medel till betalning af rikets gäld.
A.1
Ehuruvähl dhe deputerade säkert alle dhe ehrsinnelige
medhell och uthvägar högvijseligen lära i acht taga, som
till lijsa, hielp, rädning och rättelse tiena och kläckia
J Ej ondertecknadt. Kan möjligen vara öfverstelöjtnant Sparrfelts
förslag, sorn omnämnes i protokollet, sid. 25.
Bilagor.
165
kundhe vedh desse svåre åliggande gravationer, så att
öfverflödigt, fåfängt och som förmätet synes medh andre
enfaldige infall, dhe dher till efventyrs och onyttige
varda skattade, inkomma, som allenast medh läsande gravera;
lijkvijst som allment ansagt och tillåtet [är] alle
vähl intentionerade att yttra sine tanckar, så ähr och
dhetta af trogen zéle enfaldigst antecknadt, medh oförgrijpeligit
förmenande efven så högt nödvändigt vara, att
sielfva siukan ytterligare, än som till dato allerberömmeligst
skedt ähr, corrigeras till förekåmmandhe af vijdare
fördiupande, som dhet att desse svårheeter nu redresseras,
stannandes medh dhet förre under fast högre omdömme,
vedh dhetta Eras.: sine pennis volare, haud facile est; men
i dhetta senare, som kan angå geldens afbyrdande, förrekåmmer
vara öfvermåttan vähl och rätt, dhet alle medh
samblat handh och ytterste förmågo, krafft och embne nu
som trohiertige undersåtare, livar från sigh ingen drager,
contribuera. Men än bättre att något mehr anleggies och
funderas till bestendigt ståendhe af rijketz vijdare styrkio,
som åhrlig kan vara en viss och fast tillgång att fotha på.
Adelens contribuerande, dher till dhe alle förmodeligh öfvermåttan
lära inclinera, befahras inthet stort till dhet förra
kunna stijga, serdheles som dhe månge, store den 22 hujus
uprepadke påsters afbetalningh in på dhet ståndetz afgång
allena och fullgiörandhe stannadhe, så att inthet sees medh
dhem närmare kunna träffas än på dheras behåldne landgodz,
effter som i alle tijder medh dhem vanligit vahrit,
dock annorledes medh dhem att förfahras, som inge sådanne
håfve, lijkvist stoore capitalister af medhell ähre,
månge stoore huus och mehr slijckt som fast hafva.
Men dhetta syntes värka fast större förmodhelig,
billig och rättmätig frucht, om tijderne och gälden separerades
till 3:ne sorter, af hvilke dhen första såsom dhen
äldsta förmenas kunna falla, så vijda dhen befinnes af
hvariehanda fördeelachtigheet vara kommen i andre och
tredie handen, ty som omögligheeten uthan dess ähr kunna
fullgörat, fast man ville öfver ämbnen tvinga sigh, så ähr
man ju förbunden blifva vedh görligheeten. Dhen andra
sorten, som närmare profves böra hielpas, medh dhen förmenas
kunna accorderas till afstående af Vs mehr och
mindre, dock för rijket alldrig at betalas i slijke ofrucht
-
166
1686.
barheeter något interesse, varandes långt nyttigare taga
något vist af sin fordran, än vedh en ogörligheet mista
både capital och interesse. Dhen tredie sorten, hvars fordringar
[äro] af dhen natur, att dhe oumgengeligh skulle
betalas, der medh syntes så kunna practiceras, att capitalet
lembnades hoos Cronan för dhem till lägligare tijdh
ståendes, och dhe dher emoth att niuta till interesse högst,
så vijda något voro fruchtbart, 4 pro cento, som tijdhen
sådant vijdare alt kunde af sigh kasta.
Liqvidations-Commissionen hördes hafva giordt en
märkeligh tienst, således och förhåppas, emedan mycket
än åtherstår, en stoor deel genom dhen vijdare kunna skee,
och tycktes vara vähl, om dheras reglor een gång in pleno
måtte upläsas. Alle åtherståendhe donationer att indragas,
fast dhe så ringa, som sambladen(!) lijkvist quantum
värkar.
Dher städernes rächninger förretages, tordes dher och
något blifva att hembta. Om dhe geistlige talas helt inthet.
Bancens gevinst förmenes vara allena Konungens och
rijketz bästa, och emedan ingen annat kan förmoda, uthan
ju nu ett mechta capital bijlagt, om icke altså ett sådant
bör allenast komma och anleggias till redressement emoth
dhet som uplästes, Hans Maij:tt vara sammestädes skyldigh,
och om icke kan skattas för stoor obilligheet, att
Hans Maij:tt graveras i Bancen medh stadigt interesse,
på anslagit åhrligit interesse till capital af dhet, som till
rijcksens hägn och värn anlagt ähr, at dhet altså kunde
uphäfvas.
Ytterligare, att komma till dhet andra, som i längden
stadigt något kunde värkia, beropas på förre Kixdagens
uthlåtander, såsom af charta sigillata, dock till
een behagelig tijdh, emedan dhen fattige mycket dher vedh
ankommer. Sedan och medh småtullernes fördublande, effter
dhet synes och tyckes vara dhen allerlijkaste skatt
af sin natur, i ty at dhen, som något häfver, trafiquerar
och handlar, och gifver dher effter, men dhen, som inthet
i så måtto äger, till honom kan dhet och icke heller
komma.
Stoore tuls och lille tuls upbörderne i alle småstäderne
syntes mycket vähl kunna ståå under een persons
förvaltningh heller inseende, at dher medh och åhrlig
Bilagor.
167
besparades 30- ä 40,000 daler mehr och mindre, ty hvadh
skulle behöfvas serdeles Tullen är, Controleur, Visi teur och
slijckt i een lijten orth, hvarest åhrlig inthet öfver 3, 4
ä 5 fahrkåster inkomma, som dhet inthet annat ähr än
öfverftödli och snarare kan värka strijdigheet emellan dhe
betiente, till afsacknadt, än som någon harmonie. Detta
således till begynnelse.
Stockholm den 23 Sept. anno 1686.
B.1
Såssom Hans Kongl. Maij:t vår allernådigste Konungh
och Herre haar allernådigst behagadt Ständernes underdånige
mehning att låta inhämpta öfver dhen första propositionspuncten,
huru rijksens giäld skohle kunna afbördas,
och att rådh eller medell till dheras stoppandhe måge
anskaffadhe och vidh handen gifne blifva, altså haar sådan
H:s Kl. M:ts allernådigste villie till underdånigst föllie
jagh effter min ringheet skolat mine oförgrijpelige tanckar
dher öfver af devot zeele emot min allernådigste Konung
här medh oförgrijpeligen yttra. Och oansedt enär man
alle fyra ståndens villkohr sigh nogha till sinnes fölirer,
att een fast stoor svårlieet synnes betaga enom hopp om
något erkläckligit understödh vidh så fatte saaker, ty
1. hvadh Bidderskapet och Adelin beträffar, så är een
deel af dhem vidh sidste örlogh igenom månge monteringars
tillsättiande, een deel igenom redebogne förskåtts
prsesterande giorde krafftlöse och oförmögne, och sedan
dhen hugnelige freeden, som rijket är vordit så mildeligen
bekröhnt medh, haar fägnadt undersåtarne medh dhen
goda förtröstan att fåå förmedelst landets ymbnige gröda
ersättia dhen förlusten, som krijget dhem tillfogat, måste
deels missväxt förspörias, een deel ock i förmägo af Kijksens
Ständers sedermehra vählfattadhe besluth igenom
reductionen af grefve- och frij herre skapen sampt andre
förlähningar och donationer ombära dheras revenuer och
inkombster, så att man snalirt skulle låta händerne siunka,
i fruchtan att inthet något anseenligit skulle till stoppandet
af dhe tarfver, Hans Kongl. Maij:t nådigst reqvirerar,
kunna opfinnas; lickvähl sedan af donationsgodz
1 Ej undertecknad!, men på taksidan står: >Graanbergs>.
168
1686.
inthet mehra ståer att vänta, nödgas man kiöpegodzen och
dher öfver fattadhe kiöpebreef nagelfahra och vid liuset
beskåda, hvar vidh torde ännu någre räntor finnas, som
af kiöparen under sådant kiöp possideras och aldrigh betahlte
äre, som serdeeles halfve boskaps- och skiutzfärdzpänningarne
sampt heela dagzvärckzpänningar, hvilka
åhrligen af ett heelt kiöpehemman sigh bestijger till 51/2
daler silfvermynts ränta, hvilken ä 41/2 pro cento kåstar
att kiöpa ohngefehr 120 daler silfvermynt, som skulle
ett anseenligit af så månge tusende hemman, som kiöpte
äre, sigh bedraga, dher samme ränta således ännu kiöpas
skulle, till förtijga om possessorerne, som sådan okiöpt
ränta nyttiat, skulle dhen effter cammarstyhl tilbaka betahla,
som synnes svårt och odrägeligit, effter dhe i föllie
af privilegierne hafva varit bonae fidei possessores.
2. Tohrde ock inthet onyttigt vara att dhet noga
efftersåges, ifrån hvadh tijdh stora giärden af sådanne
hemman är blefven betahlt, på dhet till äfventyrs dher
af ock något kunde ännu Kongl. Maij:t och Crohnan till
hielp och understödh komma.
3. Skulle någon frälsesman i Stockholms stadh, Giöteborg
eller någon annan stoor stadh någre fleere huus
eller gårdar, än han sielf åbodde, äga, dher af han anseenligh
hyra och inkompst hämpta kunde, så synnes sådanne
huus billigt kunna till någon proportionerad afgifft,
antingen 10:de penningen eller mehra af hyran till Kongl.
Maij:t och Crohnan åhrligen kunna taxeras. För dhet
öfriga kunde dhe contributioner, som i förra 2:ne rijkzdagsbesluter
äre opreepadhe, komma i consideration.
4. Oansedt hvadh Prästerskapet vidkommer een deel
dher af, som Capelianer, Conrectores vidh scholarne och
Pastores vidh små pastorater, hafva knapt födan, lickvähl
tohrde ibland dhet ståndet vara någre ämbeten ooh pastorater,
vid hvilka någre tusende Rdr förmeenes om åhret
kunna samblas, hvar om andre till äfventyrs torde bättre
kundskaap hafva; om nu af sådane stoore prästers underhåld
till V2 pahrten reducerades, så varda dhe ändå dheras
subsistence förmodeligen rundt nogh hafvandes, och
dhe då, i stället för draga bekymber om dheras pänningars
uthsättiande och härligheeters tillhandlande, finge bättre
tillfälle att scrutera sacras scripturas och låta i liuset
Bilagor.
169
någre nyttige böcker till Gudz helige ordz propagation
och församblingarnes opbyggielse uthgåå, hvaraf dhe ändå
icke allenast dheras fördeel hafva kunna, som på andre
fremmande ohrter skier, uthan ock dhe opmuntras till
vijdare studier, så längie dhe lefva, hvaraf förmodeligen
acuti theologi kunde entståå, som befruchtes vara een
stoor brist oppå i Sverige. För dhet öfriga synnes dhe
kunna draga så stoor om icke större contribution som vid
sidste Rijkzdagh.
5. Kiöpmän och borgarne i stora handelsstäder synnes
kunna ett erkläckeligit contribuera, effter man seer, att
enär dhe någre åhr hafva handlat, byggia eller kiöpa een
deel sig stoora huus och pallais, så att dhe vämias vidh
dheras stånd och altiora asperera. Men finge dhe så contribuera,
att vinsten vore — sedan dheras subsistence vore
afdragen — måttelig, så vinladhe dhe sigh bättre commercierne
att excolera och blefvo vidh dheras stånd till dödedagar,
då ock handelln förmodeligen bättre florera torde,
ty dhet är till att befahra, att emot dhen deel, som dhe
fattige bårgare och kiöpmän contribuera, een fast olijk
proportion hålles hoos dhe stoore kiöpmän, som vähl
50-dubbelt emot een ringare uthan afsaknadh kunde contribuera.
Sedan så sittia ock een hoop Rådmän, som
hafva så anseenlige löhner vidh dheras ämbeeten, att dhe
dher af vähl subsistera kunde, hvilka lell drijfva största
handelln, men hvad contribution dhe proportionaliter dher
emot gifva, lärer kunna effterfrågas.
6. Af dheras månge huus, äfvensom om Ridderskapets
och Adellns i dhen 3:die puncten mentionei'es, skulle
ock åhrligen contribueras. Item af alle ofrälse mäns —
som icke sutto i någon anseenlig Crohnans tiänst — carosser
och vangnar kunde ock någon genandt åhrligen
gifvas, effter nu snahrt ingen handtvärckarehustru är
uthan vagn.
7. Dhet torde ock intet vara orådeligit att efterspana
dhe månge fremmande kiöpmäns expediter i siöstäderne
liggia och till äfventyrs större handell drifva
än mången inhemisk bårgare, hvarigenom fremblingar hafva
miöhlet och invånarne sådarne.
8. Att noga effterfråges Stockholms stadz åhrlige
stoore inkombster, huru dhe äre administrerade, och räck
-
170
1686.
ning dherföre för (Ilie förrige åhren giordes, dhet torde
vara een uthvägh, hvarigenom Kl. M:t och Crohnan någon
förökning i dess intrader tillstöta kunde. Dhet öfrige som
sidste Kijkzdagli.
9. Om dhet effterfrågades, hvem som varit orsaken,
att kandelin och commercierne på någre åhr haar tagit
af, så kunde till äfventyrs, om icke nu straxt Hans Kl.
M:t någon nytta dher af tillstötte, då förmodeligen i längden
lickvähl något tillväxa.
10. Bondeståndet synnes inthet mehra kunna tahla
än dher as contribution vidh sidste Rijkzdagh.
11. Dhet kunde fuller ock af någrom dhe förslag
tänckias, att till gamble skulders undslippande expedient
och skiähl vohre att opfinna, dhet een deel af giälden
kunde ophäfvas, så vore dhet fuller een saak, som pro et
contra kunde ventileras, men sä vore att befahra, dhet
fides publica leede meen, som drogo eifter sig een fahrlig
och vidt uthseende conseqvence, så att om rijket, dhet
Gudh nådeligen afvände, skulle behöfva credit, torde dhen
då intet obtineras, och således all handell och commercier,
hvars anima crediten är, exspirera.
Dhetta är så oförgrijpeligen hvadh mig så i hastigheet
haar flutit i pennan, medh ödmiukeste boön att som
mig medh fleere af Adelin dhen frijheeten gifven är att
fåå under correction opsättia hvadh man haar kunnat
föreslåå, och icke till nöije träffat är, dhet då medh nåder
må optagit och icke omildt uthtydt blifva, och dhet som
intet behagk finner, må för oskrifvit racknäs.
Bil. 8.1
Adelns och krigsbefälets besvär.
Stoormächtigste Konungh, allernådigste Herre.
Eders Kongl. Maijfit hembäre samptlige Ridderskapet
och Adelen sampt Krigzbefählet een underdånigk tack
1
Prof. sid. 29, 32, 34. — Koncept, jämfördt med det i Riksarkivet
förvarade originalet, som kar följande påskrift: >Upläsit och resolveradt
vid Kongl. M:tz närvaru in Senatu den 8, 9 och 11 Oct. 1686>.
Bilagor.
171
säijelse för dhen höga Kongl, nådh Eders Kongl. Maij:tt
altijdh till dher as ståndz vählfärdh och conservation låtit
förspöria; i synnerheet erkienne dhe medh all som största
submission och vördnat, dhet Eders Kongl. Maij:tt vedh
alle Rijkzdagar dhe underdånige ansöckningar och påminnelser,
dhe tijdh effter annan för dheras ståndh varit förorsakade
att giöra, medh nåder vehlat förmärckia. Och
som Ridderskapet och Adelen eij mindre sigh nu försäkra
om samma Kongl, ynnest, så understå dhe sigh fölliandhe
dheras angelägenheeter på dhet allerunderdånigste för
Eders Kongl. Maij fitz thron att nederläggia, var andes i
dhen vissa tillförsicht, dhet Eders Kongl. Maijfit medh
nådigt behagh dhem lärer uptaga och dheröfver dhes nådiga
villia och resolution meddehla och förunna.
1.
Täckes Eders Kongl. Maijfit sigh nådigst påminna,
huru såsom Ridderskapet och Adelen sidste Rijkzdagh
månde uthi dhe då erhåldne resolutioners § 1 blifva förtröstad,
att Herrar Landzhöfdingarne jämpte Biskopperne
och försambl[ingarne] å hvar orth skulle träda tillhoopa och
giöra ett vist reglement, hvadh prästerne uthi ett och
annat skulle hafva att åthniuta af dheras åhörare, effter
som dhe eij stält sigh till effterrättelse Eders Kongl.
Maijfiz förordningh af den 8 Eebr. 1681 om prästernas
upbördh. Men som dhet eij än på alla orter är värckstält,
altså Eders Kongl. Maijfit bedia Ridderskapet och
Adelen underdånigst, Eders Kongl. Maijfit heruthinnan
nådigst ville fatta een viss förordningh och sluth, på dhet
bönderne enteligen måge vetha dheras skyldigheet emot
dheras siälesöriare och sedan befrijas för dhe missbruuk
så på ett och annat sätt kunna vara inrijtadke, hvarigenom
så mycket större enigheet och kiärleek emellan Prästerskapet
och församblingen kan stifftas och een dehls
egennyttigheet hemmas,
2.
Dhet hafva bönderna förmedelst dhet vissa knechtehållet
begynt det missbruuk, at dhe icke allenast försvara
och hafva på dheras gårdar mehra manskap, än dhe skiäligen
och nödvändigt till gårdarnas bruk och ehrsättiandhe
172
1686.
al manskapetz afgång behöfva kunna, uthan och gifva
emoth Eders Kongl. Maij fitz förordningh dheras fålcb
sådanne fördeehlachtige vilkåhr, att dhe medh ingen löhn
mehr stå att upväga, uthan lefva i största siälfsvåldh,
hvarigenom föruthan månge andre inconven[ien]tier skier,
att skogarne helt uthödes, och Ridderskapet och Adelen eij
mer kunna få något tienstefolck på dheras gårdar, uthan
så frampt dhe eij villia låta dheras ringa lägenheeter
liggia odhe, måste dhe offta gifva dubbelt löhn, ja stycke
landh till säde medh mycket mehr. Hvarföre vore önskeligt,
Eders Kongl. Maij:tt ville giöra dhen förordningh,
att ingen bonde må hafva macht att försvara mehr manskap
än till ett vist tahl, sine söner dheri räcknadhe,
som Herrar Landzhöfdingarne elfter hemmanens stoorleek
och hvar orts lägenheet finna nödigt på een heel gårdh
och så proportionaliter på dhe mindre. Skulle dhet annorledes
skiee, och någon adelsman sådant angåfve, han då
ma hafva macht att taga sådanne uthan geensagu i sin
tienst för skäligh löhn, hvarmedh Ridderskapet och Adelen
underdånigst bedia Eders Kongl. Maij:tt nådigst behagadhe
anbefalla Herrar Landzhöfdingarne att i hvarie landzorth
medh dhet forderligaste determinera, huru stoor löhn tienstefålck
åhrligen skall beståås och gifvas, medan dhe nu
uthom all måtteligheet dhen stegra.
3.
Såsom Ridderskapet och Adelen i desse förflutne åhren
hafva ingåt medh Cronan någre godzbyten, dher öfver i
dhet Kongl. Cammar-Collegium dhels inlagdt dhe dher
vedh nödige documenter, som sedan eij blifvit företagne,
deels och så vijda bracht, att byten äre öfversedde och
approberade, män doch eij uthbekommit dheröfver några
bytesbref, hvarigenom mången sitter i dhen osäkerheet,
att han eij veet hvadh han äger; altså är Ridderskapetz
och Adelens underdånige boön, Eders Kongl. Maij:tt nådigst
ville anbefalla dhes Cammar-Collegium att giöra på dhesse
byten ett forderligit sluth, som och tillåta ny ransaekningh
om dheras vederlagh, så vijda res än vore integra
och dhet medh skiähl kan begiäras, emedan Kongl. Maijfitz
villia är, att hvarcken Cronan eller någon privat må
prsejudiceras.
Bilagor.
173
4.
Eders Kongl. Maij:tt betacke Ridderskapet och Adelen
underdånigst, att een och annan af dhem äre vordne
benådadhe medh nya donationer, män beklaga, att Cronofougderne
giöra dhem dhet intrångh, att dhe hvarcken
hafva att åthniuta dagzvärcken, som sigh böör, eij heller
få sättia på hemmanen sådanne åboer, som dhe finna vara
till dheras cultur bäst tiänlige och till uthlagornes uthgiörandhe
säkrast, tillvällandes dhe sigh alldehles öfver
dhem disposition. Hvarföre begiära Ridderskapet och
Adelen underdånigst, Eders Kongl. Maij:tt nådigst ville
förunna dhem een sådan disposition öfver dhesse dhem lembnadhe
ränttor och hemman, som dhe hafft öfver sijna förra
donationer, helst emedan dhe doch äro Cronan responsable
att igenlefverera väll brukadhe hemman och imedlertijdh
underkastadhe många besvär medh knecktehåldh, rusttiänst,
contribution medh myckit mehra.
5.
Dhen förnembste frijheeten, Ridderskapet ocb Adelen
i förmågo af privilegierne hafva, är dheras sätherijes frijheet,
hvilcken dhe till een stoor dhel förlorat genom den
i dhesse åhren håldne ransackningh. Altså supplicere
Ridderskapet och Adelen underdånigst, dhem dhen nåden
måtte vederfaras, att när dhet visse knechtehållet orubbat
hålles, och dhe byggia, som sigh bör, sampt bruka gårdarne
medh dheras egen afvell, dhe då måge niuta någon
frijheet och förskoningh på dhe öfrige ringa ränttor. I
synnerheet anhålla Ridderskapet och Adelen ifrån Finlandh
och dhe orter, hvarest inthet vist knechtehåll är
antagit, att dhe måge återfå dheras säterijes frijheeter,
när dhe fullgiöra dhet, som dhem effter privilegier och
ordningar åligger.
6.
Eders Kongl. Maij:tt månde väll anno 1683 på Ridderskapetz
besvär § 14 förtrösta des trogne undersåtare
att emott dhes liqvide pretentioner få decourtera dhet
dhe vijdh een och annan inqvisition kun dhe blifva Cronan
skyldige, män som een dehl eij dhet är tillåtit, hvarföre
174
1686.
bedia dhe än i diupeste underdånigheet, att dbe i värcket
dhen nåden måge niuta, enär någon på ett eller annat
sätt blifver graverad.
7.
Dhet kafver altijdli varit Ridderskapet och Adelen
förmedelst privilegierne och förra resolutioner effterlåtit
att föra och föryttra dheras ränttor, hvarest dhe villia,
hvilcket doch een dehl blifver förment. Eördhenskull anhålla
dhe underdånigst, dhem eij må blifva betagit att
låta föra dheras afvell hvar dhem synes gått.
8.
Såsom een och annan häfver i dhesse framflutne åhren
hafft dhen olyckan att blifva depossiderad af sin egendom
uthan att vetta, hvarföre och under hvadh titel dheras
godz blifvit graverade, der doch mången effter unfången
efterrättelse inkommit medh sådan förklaringh, att hans
godz äro blefne frijkalladhe; altså till Eders Kongl. Maij:tt
bönfalle Ridderskapet och Adelen på dhet allerunderdånigste,
Eders Kongl. Maij:tt nådigst täckes behiärtta dheras
tillståndh och hugna dhem medh een så nådigh resolution,
att om dhet hända skulle, att någons godz och
ränttor blefve graverade eller medh seqvestration belagde,
dhe doch eij måge blifva indelte, för än dhe fått sig förklara,
som och att ingen Cronofougdhe eller annan betient
må hafva macht ställa någon execution på eens adelsmans
egendom, för än han copialiter communicerar dhen, som
dhet angår, sijna ordre, sammaledes och när något af
frälssebönderne skall uthgiöras uthom allmänne bevillningar.
9.
Dhe af Ridderskapet och Adelen, som ringa ränttor
hafva effter marcketahlet och medh dem tillsammans fogas
att hålla rusttienst, hvilckas marcketahl till högre stijger,
anhålla uthi underdånigheet, dhe eij måge vara plichtige
mehra där till contribuera än i proportion af dheras
ränttor, som och att medh dem eij så noga förfares, om
någon af förseendhe uthlembnadt någon räntta af sin rusttienstlängd,
heldst enär Kongl. Maij:tt nöije är skiedt
Bilagor.
175
medh sielfva rusttiensten, och han kunnat hafft till sitt
marcketahls fylldnat dubbelt så stoor räntta.
10.
Såsom åthskillige af Ridderskapet och Adelen fådt
dhen nåden att sig tillbyta några lägenheeter, dhem dhe
någon omkåstnadt användt på och vähl excolerat, een dhel
äre och genom Reductions-Commissionen dömbde att ehrsättia
dhe dhem allodialiter donerade godz, som dhe bårdtsåldt;
altså bedia dhe underdånigst, dem dhen stoora nåden
måtte vederfaras, att dhe godz, som dhe sigh tänckia tillbyta
eller äro skyldige att ehrsättia, måge så considereras
och värderas, som dhe dhen tijdhen voro, när dhe dem
blefve donerade, och eij som dhe nu kunna vara förbättradhe,
på dhet dheras anlagde flijt och omkåstnadt till
landsens cultur eij må lända dhem till last och skada.
11.
Emoth dhen helsosamma förordningh om mått och
vicht hafva någre i städerne och på landet begynt att så
inrätta dheras halfve tunnor, span och annor mått, att
rågan eij är proportionerad emoth sielfva måttet, uthan
till een godh dehl öfvergår, hvilcket Eders Kongl.
Maij:tt Ridderskapet och Adelen underdånigst hemskiute
att anbefalla vederbörande till een skiählig correction och
ändring. Bedie och dherjämpte underdånigst, att dhen
förtröstan, Eders Kongl. Maij:tt anno 1680 mondhe gifva,
att villia låta uthgå ett nådigt placat om mått och vichtz
allmänne inrättandhe öfver heela rijket, kundhe värckstält
blifva, så att allt måtte rättas till tunnemåhlet.
12.
Ridderskapet och Adelen besinna vähl, att vedh ett
vählbestält regemente högnödigt är, att Collegierne så
vähl som Commissionerne bijbehållas vedh all tillbörlig
respect och myndigheet, och att inthet så lätteligen på
dheras actioner af någon tahlas skall; lijkvähl emedan
iblandh hända kan, att någons rätt antingen eij så blifver
fattad eller föredragen, som sigh böör, altså Eders Kongl.
Maij:tt beder Ridderskapet och Adelen uthi diupeste
176
1686.
underdånigheet, dhem nådigst måtte tillåtas per supplicam
eller genom revision äfven som medh Håffrätterne sökia
hoos Kongl. Maij:tt ändring uthan at vara obligerad klaga
på sådant Collegium eller Commission för des administration.
13.
Dhe af Ridderskapet och Adelen, som till skiepzbyggeriet
hafva försträcht någon ekeskog, bedia underdånigst
att blifva medh betahlning allernådigst soulagerade,
och att ingens ekeskogh må blifva taagen till Ammiralitetet
uthan föregånget accord medh ägaren.
14.
Såsom dhet häfver beklageligen handt een och annan,
att dheras sätesgårdar äre genom vådeldh eller fiendtligit
infall i aska lagde, och dhe eij så straxt förmåt dhem
igen upbyggia, hvarigenom är skedt, att säteries frijheeten
är vorden reducerad, altså Eders Kongl. Maij:tt
bedia dhe underdånigst, dheras tillståndh, som een sådan
olycka hafft, må blifva behiertadt, och vederbörandhe Herrar
Landzhöfdingar få macht häruthinnan effter skiäligheeten
bruka någon lindring och moderation, på dhet dhen
olyckelige eij aldeles må blifva ruinerad.
15.
Eders Kongl. Maij:tt hembär Ridderskapet och Adelen
een underdånig tacksägelse, som genom des uthgångne
nådige placat om dueller och slagzmåhl så försichteligen
häfver hämmat mångens öfverdådh och förekommit mycken
synd, önska och altijdh i fredligheet kunna lefva;
män emedan olfta händer, att een varder af någon obetäncht
och orolig öfverfallen medh otijdige och förtretelige
ordh och förvittelser och således gifver orsak till sielfva
oredan, altså bedia Ridderskapet och Adelen underdånigst,
Eders Kongl. Maij:tt dhet nådigst så förklara och moderera
ville, att dhen, som således een annan med ährerörige och
skamlöse ord eller medh slagh öfverfaller, må allena straffas
elfter placatets innehåldh, men dhen angrepne, fast han
råkat fälla uthi hastig ifver och ex justo dolore ett ordh,
dheremot blifva frij och förskont.
Bilagor.
177
16.
Såsom Eders Kongl. Maij:tt nådigst behagat förklara,
att Cronan tillkommer pr alfer en cen för alle dhe privatos,
som sedan anno 1675, emedan då af Ständerne några visse
personer förordnades att öfversee Kongl. Regeringens administration,
någon handell ingådt medh dhe af Eders
Kongl. Maij:ttz Rådh, som förmedelst stoora Commissionens
dommar äre blefne responsable för några anseenlige
summor, oachtat man sigh genom inprotocolleringar om
dheras egendom försäkrat, hvilcken Eders Kongl. Maij:ttz
villia oss för een lagh vara bör; lichvähl Eders Kongl.
Maij:tt som een så nådigh Konungh fördriste vij oss på
dhet allerunderdånigste bedia, Eders Kongl. Maij:tt sin
höga rätt nådigst ville falla låta och i consideration, dhet
man aldrig för anno 1680 vettadt uthaf någon sådan inqvisition,
mycket mindre kunnat troot, att Cronan i bemälte
Herrars egendom någon rätt halft, och dherföre på
godh troo medh dhem handlat, nådigst des trogne undersåtare
af Ridderskapet och Adelen medh een mildh och
nådig lindring och förklaring hugna täckes.
17.
Såsom på landet vedh vatnqvarnarne een stoor oordning
är medh tullskeppan, att dhen så olijka uthfordras,
altså beder Ridderskapet och Adelen underdånigst, Eders
Kongl. Maij:tt nådigst tecktes förordna någott vist eller
på samma sätt som här i Stockholm är brukeligit, huru
mycket för hvar tunna och för hvar sort, som mahles,
ärläggias bör.
18.
Såsom Ridderskapet och Adelen uthi Yestergiötland
är vordet anbefalt att förfärdiga sijne buus och giärdzgårdar
öfveralt, och dhem omöijeligit faller dhet effterkomma,
emedan cron obonden förbuden är att sällia någon
skogh, varandes på hela fahlbygden ingen frälsseskogh
att linna, altså hoos Eders Kongl. Maij:tt ansökia dhe
underdånigst, dhem nådigst måtte effterlåtas att af cronobönderne,
som äre i skogzbygden belägne, få till dheras
nödtårlft kiöpa af vindfälle eller hvarest vådeldh är öfvergången.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot., XV. 1686. 12
178
1686.
19.
Emedan af dhe frälsehemman, som äro strukne uthur
råå- och röörs-frijheeten, fordras fullkombligen uth dhe
nthlagor, som Cronan dher af tillkommer, män såsom een
dhel af dhem hafva så ringa ägor, att så frambt dhe till
Cronan des rättigheet och frälssemannen sin vanlige räntta
åhrligen uthgiöra skohle, så lära dhe oundvijkeligen blifva
öde, altså Eders Kongl. Maij:tt ansökia Bidderskapet och
Adelen underdånigst, att dhe effter laga ransackning
måge blifva skattlagde.
20.
Såsom åthskillige af Bidderskapet och Adelen hafva
genom Cronofougdernes uphåldh och förvållandhe blifvit
hindrade att i rättan tijdh clarera contribution för anno
1683, altså förmoda dhe underdånigst, att när sådant blifver
pröfvat, dhe då för fördubblingen måge befrijas.
21.
Eders Kongl. Maij:tt häfver [så] vähl anno 1652, § 2
uppå Bidderskapets besvär som genom skogz- sampt andra
oifta sedan repeterade ordningar nådigst förklarat, att
ingen skattebondhe skall hafva macht att upbyggia några
tårp eller krogar, uthan att dhe samme straxt skohla
blifva uthrefne eller skattlagde, men så varder sådant
eij af dhem effterlefvat, uthan dhe upsättia effter behag
allehanda sådanne tårp och krogar, hvari ett mycket ogudaktigt
lefverne föröfvas. Hvarföre bedie Bidderskapet
och Adelen underdånigst, Eders Kongl. Maij:tt dhenne
sin förordning nådigst behagadhe iterera, på dhet Bidderskapet
och Adelen eij således må blifva pr;cj udicerade
uthi dheras rättigheet att på dheras frälsse ägor upbyggia
tårp och krogar.
22.
Såsom dhen frijheeten att upställa och försällia oxar
i Skåne är dhet förnämbsta, hvaraf landet kan subsistera
och komma till några kraifter igen, altså Eders Kongl.
Maij:tt bedia Bidderskapet och Adelen på dhet underdånigste,
dhen nåden dem kunde vederfaras, att bemälte
Bilagor.
179
handell blefve dhem lembnadh frij, som dhen för sidsta
krijget och af ålder varit häfver, och att ingen af något
annat stånd i förmågo af forna Konungars privilegier må
giöra dem däri något intrångh, blandandes sigh i dhenne
handell och näring.
23.
Eders Kongl. Maij:tt anmoda Bidderskapet och Adelen
ifrån Skåne och Blekingh: 1. Att få nådigt tillståndh
låta på dheras egen bekostnadh Landtmätare mäta dheras
så vähl uthsochne som insochne godz, emedan dhe på
många orter äro i största orichtigheet, och dhe sedan förmedlas,
som då kan pröfvas skiäligit vara. 2. Att dheras
insockne huusmän, som inthet äga jordh eller åkerbruuk
eller och så lijtet, att dhe dherföre icke gifva någon skatt,
sammaledes dhe huusmän eller herregårdzens betiente, som
boo på herregårdzens eenskylte och under des tårp1 anslagne
mark, måge niuta samma rätt som oskattlagde
torpare på råår och röör i Sverige. 3. Att dhe bötespenningar,
som för hvariehanda brått och förseendhe vekudagz-
och insocknebönderne påläggies, må effter dheras
uhrgamble privilegier till dhem uthan någon eenskyldt
dehlningh betahlas. 4. Att dhe panttegodz, som een och
annan af dhem förlorat, måtte dhem nådigst restitueras,
emedan dhe uthan liqvidation äre depossiderade, till dhes
igenom een föregången liqvidation pröfvas, att pantthafvaren
fullkombligen är vorden betalt, bediandes och underdånigst,
att dhe, som kunna bevijsa deras förpantningar
vara skiedde för contante penningar, måtte effter 1680
åhrs rijkzdagzbesluth, 5 § dhem få behålla i rooligh possession.
24.
Såsom vedh dhen inqvisition, Eders Kongl. Maij:ttför
skiäligt funnit att anstella öfver dhe af forna Konungar
gifne donationer under villkåhr af vist rusthåld, emedan
många eij fullgiordt deras skyldigheet, een dehl drages
under dhet besväret, som bekommit donationer medh dhen
obligation, att dhe skohla holla till rijkzens försvar een
munterad karl medh all des tillbehör, som sielfva brefven
1 I konceptet står taxa.
180
1686.
effter dhen tijdhens styl uthvijsa, uthan att per expressum
der uthi förmähles om något vist rusthåldh, kunnandes
Ridderskapet och Adelen eij finna, att dhet kan komma
under något vist rusthåldh, uthan är een allmän obligation,
som föllier feuda åth och vanligit är att uthi sådanne
bref införes, och dher hoos som Eders Kongl. Maij:ttz
trogne och redelige undersåtare betyga, att dhe eij annorledes
dhet kunnat förstå, mycket mindre haff t dhen intention
att försnilla Eders Kongl. Maijrtt och Cronan dhess
rättigheet, som dhet ett allmänt förseendhe är, hvilcket
ingen vettat af, eller på Cronones vegnar någonsin är
åtalt; hvarföre på dheras begäran tager Ridderskapet
och Adelen sigh dhen dristigheeten att inkomma medh
underdånigh förböön för them, att medh dhem i dhetta
måhl genom Eders Kongl. Maij:ttz nådh måtte öfversees,
och dhe förskonas medh ränttornes tillbakabetahlande,
helst emedan dhe doch prsesterat rusttienst under adelsfanan
och altijdh contribuerat dherföre.
25.
Ridderskapet och Adelen ifrån Finlandh, som medh
några lijfztijdzförläningar uppe i landett och skogsbygden
blifvit benådde, supplicere underdånigst, dhem må
tillåtas bruka svedielandh, serdeles när inthet missbruuk
dhermedh drifves, emedan dhe föga eller mycket ringa
bohlåker hafva vedh hemmanen och uthom dess omöijeligen
kunna subsistera, mycket mindre uthgiöra contribution
och preestera rusttienst, varandes skogen hvaraf man
sigh dher å orthen eendast föda kan, och till ingen annan
nytta ståår att använda, emedan dher inga bruuk äro,
och långt ifrån sion belägit.
26.
Eders Kongl. Maij:tt bedia underdånigst dhe reducerade
civil och militär betiente att nådigst blifva ihugkombne
vedh någon vacance, som och vedh dhen tillstundandhe
bevillningh förskonte att contribuera för dheras
caracterer, helst när dhe ingen pension åthniuta.
1 I konceptet står avance.
Bilagor.
181
27.
Såsom nu een tijdh öfver alt är blifvit i föllie af
Eders Kongl. Maij:ttz nådige resolution practicerat, att
när någon debitors fasta egendom häfver måst gåå creditoren
i betalningh, är dhen vorden värderat till 6 pro
cento, men emedan dhe ringa godz, Ridderskapet och Adelen
kunna hafva qvar, dherigenom aldeles komma uthur
sitt värdhe, och mången, som dhem af Cronan för 4 l/a
pro cento kiöpt, således dhem sigh till största skada måste
förlora, altså bedia Ridderskapet och Adelen underdånigst,
Eders Kongl. Maij:tt i anseendhe dher af nådigst till
dheras ståndz conservation behagadhe tillåta, att alla godz
hereifter, när dhe gåå in solutum, måge efFter lagh och
mätismanna ordom blifva värderadhe.
28.
Ridderskapet och Adelen anhålla på dhet underdånigste,
dhem i nåder måtte effterlåtas på allmenningar
hugga så mycken skogh, som dhe nödvändigt till dheras
sätesgårdar kunna hafva af nöden.
29.
Emedan dhet lofl. Statscontoiret een tijdh brukat
att gifva assignationer på dhem, som genom några observationer
graverade blifvit, hvarpå fölgt, att dheras godzränttor
blifvit dels af Cronofougderne upburne, dehls arresterade
och af bonden imedlertijdh förtärde, där doch
vijdh sakens närmare öfvervägandhe äre sådanne gravationer
tillbakas gångne, fördenskull bedia Ridderskapet
och Adelen underdånigst, inge sådanne assignationer må
blifva extraderade, för ähn observationerne äre förklaradhe,
afgiordhe och afdömbde. Skulle någon fahra vara
å Cronones sijda, kundhe dhen medellväg brukas, att
dhen, som graverat vore, blefve förbuden sin fasta egendom
att bortt abalienera.
30.
Eders Kongl. Maij:tt hembära Ridderskapet och Adelen
[en underdånig tacksägelse], som så nådig förordningh
behagat giöra om justitiens prompte gångh vidh dhe nedrige
182
1688.
instantierne, att hvar och een må sigh dheröfver hugna;
bedie än ytterligare Eders Kongl. Maij:tt, att ingen Häradzhöfdingh
må reesa ifrån tingzplatzen, för ähn alle
parterne äre afhulpne och bekommit sijna dommar, som
och att een vijss taxa kunde blifva giord, hvadh een Lagman,
Häradzhöfding och Borgmestare skiäligen bör hafva
för något extraordinarie tingh, syn eller ransackningh.
31.
Emedan Ridderskapet och Adelen tillkommer förmedelst
Eders Kongl. Maij:ttz nådige stadga meli oration för
användh omkåstnadt på dhe dhem donerade godz, altså
anholla dhe underdånigst att eij blifva depossiderade, för
ähn dhe värckeligen bekommit betahlningh för dheras
giordhe melioration.
32.
Huru ringa dhet straffet af gatulopp varder af tiufvar
achtadt, synes dageligen; fördenskull Eders Kongl.
Maij:tt hemställes underdånigst, om icke bäst vore till
att hindra sådan syndh, som så mycket tilltager, att alla
dhe, som dhermedh beträdes, skulle slås i halsjärn och
föras till fästningarne att arbeta.
33.
Såsom Ridderskapet och Adelens bönder mycket besväras
medh dhen afgifft, som fordras här i Stockholm
vidh Horns broo, hvilcken staden nu i så många åhr upburit
och högt lärer stijga öfver dhen på broon giordhe
omkåstnaden, sammaledes fordras och stoora hambnpenningar
här vedh broon, som offta stijga högre, än dhet
bonden kan hafva att sällia, hvarföre begiäres underdånigst,
dhetta antingen aldeles måtte afskaffas eller effter
skiäligheeten modereras och lindras.
34.
Såsom Eders Kongl. Maij:tt varit förorsakat att
corrigera och ändra låta dhet missbruk, som sigh medh
råå- och röörshemmans nyttiande inrijtat, så anhålla Ridderskapet
och Adelen i all underdånigheet, Eders Kongl.
Maij:tt dher emoth ville i nåder Ridderskapet och Adelen
Bilagor.
183
effterlåta Eders Kongl. Maij:ttz nådige förordningar af
tijondheplacatet och flere dheröfver fattadhe förklaringar
till godo niuta, så att när Ridderskapet och Adelen i
föllie af dhe samme antingen genom vederbörligh häradz
giordhe ransackning, som sigh på klar råågångh grundatt,
eller igenom någott annat laga fång som och uhrminnes
häfd kunna fulltyga råå- och röörshemman på bohlbyas
ägor vara belägne, sådant alt fastmehra vitzord gifvas
måtte än dhet, som på hemmanens nampn och ränttor kan
finnas i några jordeböcker annoterat och kanskie af dhem,
som ringa beskaffenheet (!) dher om hafft, hvar af sees
hemmanen vara skattlagde, men eij när dhe blifvit uptagne,
varandes Ridderskapet och Adelen till olycka, att
inga jordeböcker för flere åhr långt tillbakas äro att igenfinnas.
35.
Emedan nu een tijdh tillbakas ett stoort missbruuk
är inrijtat medh klädedrächt och allahanda öfverflödh,
rijket och mången privat till skada, altså Eders Kongl.
Maij:ttz nådige ompröfvande hemställa Ridderskapet och
Adelen underdånigst att här öfver giöra någon helssosam
förordning, rättad effter hvar och eens ståndh och vilckor.
36.
Ridderskapet och Adelen ifrån Yästergiötlandh anhålla
underdånigst, emedan man icke allenast begynt att
uprätta nya råågånger öfver skogar och parker, oachtadt
dhe förra i Cronones handlingar och häradz protocoller
ähro infördhe, uthan och under nampn af parker och allmenningar
dhem ifrån erkiendt åthskillige hemman, tårp
medh mehra, dhem fördhenskull dhen nåden måtte vederfaras
att blifva vedh dhe gambla råågångar, eller i vidrigt
fall sådanne casus lagligen eller för Reductions-Collegio
måge afgiordhe blifva.
37.
Såsom Eders Kongl. Maij:tt på några orter behagat
giöra dhen nådige förordning, att när någon, som Eders
Kongl. Maij:tt benådat medh förlähning, i sin lijfztijdh
häfver creditorer, som påstå betahlning, dhe då dheraf
184
1686.
skohia bekomma halfva dhelen, dben andra dehlén behåller
donatarius frij för execution, altså bedia Ridderskapet
nnderdånigst, Eders Kongl. Maij:tt nådigst täcktes låta
dhet öfver alt practiceras, på dhet dhen, som bona fide
sijna medell försträcht, någorledes må komma till sitt igen.
38.
Emedan förmedelst Eders Kongl. Maij:ttz nådige befallning
Liqvid ations-Commissionen nu på een godh tijdh
inge privata häfver företagit, till att uthan hinder så
mycket bättre kunna af gior a dhe Eders Kongl. Maij:tt
och rijket högt angelägne ährender, imedlertijdh häfver
mången till sin största olägenbeet sigh här uppehållit, i
förhoppningh att då een gång kunna förmå någon afrechning,
mången och dherigenom sitter i stoor osäkerheet
om sin egendom, eij vettandes huru dett ändteligen lärer
uthslå, fördenskull Eders Kongl. Maij:tt ansökia Ridderskapet
och Adelen underdånigst, Eders Kongl. Maij:tt
nådigst ville anbefalla bemälte Commission att företaga
och till sluth bringa een och annors afrechningar, på dhett
man må komma till richtigheet och ändteligen vetta hvadh
man medh rätt får att pretendera.
39.
Såsom åthskillige Landzhöfdingar hårdt påstå, att all
afvelen af sätes- och afvelsgårdarne skall vara Ridderskapetz
och Adelens egen, villiandes betaga frijheeten, så
framt någon afvell finnes dheriblandh, som hörer bönderne
till, hvilcke samme säthes- och afvelsgårdar brunka
till helfftone, så emedan bönderne sigh mycket beklaga,
att dhem dherigenom dhen frijheeten betages att sielfva
förkoffra sigh medh någon lijten afvell, hvarigenom dhe
effter handen kunna få så mycket mehr komma till kraffter
och uptaga hemman att bruka för skatt och uthlagor,
Ridderskapet och Adelen dher till medh stoor skada och
afsacknat kiänna dher uthaf, att bönderne offta illa handtera
och förderfva dhe dragare, som Adelen dhem i händer
gifva; ty supplicere Hans Kongl. Maij:tt Ridderskapet
och Adelen underdånigst, att icke så noga dherpå ses
motte, om bonden ochså häfver någon lijten afvell jämpte
Bilagor.
185
adelsmannens, aldenstundh Eders Kongl. M:tt altzingen
skada på dhet eena sättet och ingen nytta tillväxer på
dhet andra, allenast sätes- och afvelsgårdarne äre medh
sådan afvell försedde, som till dheras bruuk nödige och
tienlige kunne pröfvas.
40.
Såsom Eders Kongl. Maij:tt häfver nödigt funnit genom
några vissa persohner låta inqvirera, huru dhen ordinarie
rusttiensten effter privilegierne förleden krigztijdh
är vordhen prsesterad, af hvilcka samptlige Ridderskapet
och Adelen blifva graverade, för dhet dhe uthlåtit stoora
giärden, förmedlingar, förlänte hemman medh mycket
inehra, som sielfva observationerne uthvijsa, men emedan
dhetta af een allmän okunnigheet är skiedt, hafvandes
hvar och een effter vanligit sätt sin rusttienst hållit,
altså Eders Kongl. Maij:tt bedia Ridderskapet och Adelen
linderdånigst, Eders Kongl. Maij:tt nådigst täcktes considerera,
att ingen af Ridderskapet och Adelen vetat, att
sådant under rusttienst komma skulle, varandes aldrig
någon om sådant påmint, mycket mindre någon vahrning
skiedd, som doch effter rusttienstordningens 5 §:s klara
ordh bort gå föruth, och fördhenskuldh af Kongl, nådh
och mildheet dhem medh dhenna inqvisition nådigst förskona
täcktes och alldeles efftergifva, skohlandes Ridderskapet
och Adelen aldrig underlåta att här effter ställa
sig Eders Kongl. Maij:ttz nådige villia till underdånig
effter rättelse.
41.
Här jämpte hafva dhe orsaak sigh i underdånigheet
beklaga öfver dhen procedere dhe samma actores bruka
emott Ridderskapet och Adelen öfver heela rijket angåendhe
rusttiänsten för anno 1684, i dhet dhe ohörde och
utan att få rådrum att förklara sigh blifva genom dheras
bref till Herrar Landzhöfdingarne öfverijladhe medh execution,
dhen till 50 daler sölfvermynt, den till mehr, för
giärdens oberäcknandhe, hemmans uthelåtandhe sampt utheblifvandhe
medh deras jordeböcker, medh annat mehr, der
doch vijsas skall, att dhe hvarcken dhe dhem påförde
186
16S6.
hemman ägdt, stoora giärden aldrig upburit, eij heller
befalte att inkomma medh andra jordheböcker än effter
förra vahnan och på dhet sätt, som den 4 § rusttienstsordningen
exprimerar. Man häfver vähl satt termin,
nembligen 6 veckor, innom hvilcken tijdh dhe graverade
skulle härifrån skaffa bevijs, att dhe vore frijkalladhe
eller i vidrigt fall undergå execution; huru omöijeligit
det varit för dhe vidt aflegne, lärer Eders Kongl. Maij:tt
nådigst kunna finna; mången är och inom termin medh
sin förklaring inkommen och vijst sin oskyldigheet och
eij till datum fädt något svar; imedlertijdh är doch execution
dem öfvergången. Ridderskapet och Adelen äre
nogsamt försäkradhe, att som Eders Kongl. Maij:tt å den
ena sijdan vill, att thes rättigheet skall i adit tagas, så
lärer Eders Kongl. Maij:ttz nådh och rättvijsa eij tillåta,
att dhes trogne undersåtare af Kidderskapet och Adelen
uthan skiähl och fog så hanteras, bediandes Eders Kongl.
Maij:tt nådigst ville behiärtta dhen oförrätt, dhem i dhetta
tillfogas, och eij tillåta, att någon execution dhem må
öfvergåå, för ähn dhen af Eders Kongl. Maij:tt förordnade
Commission dheröfver är (o: sig) förklarat. Yore någon, som
sig försedt, så må den sådant bäst som han gitter förklara
eller och Kongl. Maij:ttz nådh sökia.
42.
Sidst bönfalle Ridderskapet oeh Adelen underdånigst,
Eders Kongl. Maij:tt i anseendhe till dheras oföränderlige
troheet, lydno och kiärleek af Kongl, nådh och mildheet
ville uphäfva och eftergifva såvähl dhen återbetahlning,
som nu påstås, för dhe her till åthniutne ränttor af råå
och röör, hvilcka dhe förmedelst långa tijders häfd, laga
ransackningar, Landzhöfdingens confirmationer bona fide
besuttit och brukat, som ock alt efftertahl på dhe gamble
kiöp, som för anno 1632 äre slutne, och effter anno 1655
åhrs besluutz 4 § sampt Eders Kongl. Maij:ttz stadga
böra för all undersökning och klander vara frij, jempte
flere förfiutne tijders gravationer för hvariehanda uthan
upsått begångne fehl och förseelser, varandes ounvijkeligit,
att dher dhe fortsättias skulle, Eders Kongl. Maij:ttz
trogne undersåtare af Ridderskapet och Adelen dhå störste
dhelen komme att förlora all dheras timmelige vällfärdh
Bilagor.
187
och förfalla uthi een allmän undergång och armodh, så
att dhe då omöjeligen lära kunna tillväga bringa dhe
uthfäste anseenlige contributioner, uthan i des ställe all
credit, handell och vandell, manufacturernes förkåfring
sampt landsens cultur stanna, hvilcket altt ofehlbart lärer
förorsaka större skada och afsaknat för Eders Kongl.
Maij:tt och rijket, än dhet ringa kunde förslå, som omsijder
vore att bekomma hoos dhem, som medh gravationer
besväras. Lefva och i dhen underdånige tillförsieht, dhet
Eders Kongl. Maij:tt nådigst lärer låta komma hoos sig
i nådig consideration, att dhe documenter, hvarmedh
Ridderskapet och Adelen sig i sådanne måhl kunne uthreeda,
äre deels igenom okunnigheet försummadhe, dehls
och genom den långlige förlupne tijden borttkomne, och
sakerne sedan råkadhe i dhen mörckheet, att så vähl vij
i gemehn som effterlembnade enckior och omyndige barn
sig omöijeligen uthreda eller försvara kunna, i)heline vår
underdånigste ansökian sträcker sig eij till dhe händelsser,
dhär emoth förmodan någon bevijsas kundhe, som upsåtligen
af egennyttigheet sig något tillägnat af Eders Kongl.
Maij :ttz rättigheeter, varandes dhen skyldig dherföre att
svara och plichta, uthan allena till Eders Kongl. Maij:ttz
tienare och undersåtare, som aldrig hafft upsått att skada
Eders Kongl. Maij:tt, uthan effter bästa förståndh och
menniskelige kraffter uthi alt täncht förfara till Eders
Kongl. Maijittz tienst och dherföre endast af Eders Kongl.
Maij:ttz mildheet giöra sigh underdånigt håpp att undgå
ofvanbemälte besvär och effterräckningar sampt dher vedh
hängiandhe vedervärdigheeter och undergångh.
Allernådigste Herre och Konung, mildheet gior Konungar
stoora och mächtiga, befäster dheras thron, gior
dheras nampn odödeligit och uphöijer dhem till lijkheet
medh Gudh sielf. Dhen altzmechtige Guden, som tillåter
bedröfvelse effter olyckan, hugnar och tröstar jämbvähl
dhe sijna medh nådh och glädie, han beveke Eders Kongl.
Maij:ttz hiärtta tili nådig bönhörelse, sijne trogne undersåtare
af Ridderskapet och Adelen till upprättelse, hugnad
och glädie. Högsta nöden tvingar och förorsakar
oss medh all underdånig vördnat och tillförsieht att fly
till Eders Kongl. Maij:ttz höga Kongl, nådh, för tröstar
oss tillijka om Eders Kongl. Maij:ttz mildheet, faderlige
188
1686.
omvårdnat och bönhörelse. Eörblifvandes medh lijf och
blodh
Eders Kongl. Maij:ttz
Underdånigste, troplichtigste och hörsamste
tiänare
På samptl. Kidderskapet och Adelns
vägnar
E. Lindsköld,
p. t. Landtmarskalk.
Bil. 9.1
Angående förpantningarne resolverades i secrete
uthskåttet den 8 October anno 1686, doch
till dhee öfrige samptelige Ständernes vijdare
uthslagh.
1. Att alle Chronones förpantningar, sorn äre i privatorum
händer, varda till interesserne ifrån begynnelsen
reducerade till 5 pro cento, uthan att giöra effterräkningh
på markgångh eller annan värderingh än crohnevärderingh,
allenast således att differeneen emilian 5 pro cento och
dett, som panttägaren anslagit ähr, åhrligen afgår capitalet,
in till dess heela summan ähr betaalt, då panten
åther bör Hans Kongl. Maij:tt och Crohnan hemfalla;
menn skulle någon finnas, som ville förebära, det han
inthet åthniutit fulla 5 pro cento, och tilltroor sigh igienom
liqvidationer sådant att vijsa, een sådan skall dett
vara effterlåtit; doch skall på sådan händelse med honom
räknas efter markgången, så att [när] han däreffter har
nådt 5 pro cento, skall det öfrige på capitalet afräknas, till
dess alt sammans är bethalt.
2. När som någon förpantning förekommer, som för
så långhligh tijdh är giordh, att igenom ofvanbemälte
method att räkna pantskillingen finnes vara bethalt, fast
hade pantägaren alldrigh så mycket öfver bekommit, så
drage samptelige Ständerne till Kongl. Maij:tt och dess
altijdh emooth dem betygade höga Kongl, ynnest och nådh
1 Jämf. slutet på följande bilaga.
Bilagor. 189
den underdånigste förhoppningh, att derpå icke något
åtherfordras, uthan all effterräkningh må stanna, sedan
pantten är tilbakars kiändh, doch intet förr änn medh
anno 1687 åhrs räntta.
3. Skulle någon alleredan vara ifrån sin pant uthlöst,
eller panten igenom hvariehanda afhandlingh redan
till Hans Kongl. Maij:tt och Crohnan hemfallen, så lefva
Ständerne i den underdånigste tillförsicht, att sådant må
blifva een affgiordh saak, och därpå vijdare icke skee
något efftertahl, uthan dee allenast härunder förstås, som
nu för tijden pantegodz eller panteräntor innehafva.
4. Om någon finnes, som icke hafft egne medell, uthan
upländt dem aff Bancken eller andre och dermed sigh tillpandtat
Crohnones godz, och sådant med fulla skiähl och
sanningh vijsas, så förmodas, att een sådan icke [må] undgiälla
sin gooda villia till ondo, uthan af Kongl. Maij:tt
och Crohnan hålles skadelös, emädan han effter jus privatum
icke kan hoos sin länsman få någon regress.
5. Stännderne hoppas i lijka måtto underdånigst, att
dhee, som igenom transport af annan sin fordringh hoos
privat persohner hafva emottagit någre Crohnones panttegodz,
att dem lembnas fritt hoos dheeras mann att sökia
regress för dett, som dem i dett fallet afgår, så att dhee,
som således i Crohnones pantegodz kombne ähre, måge
efter hvar och eens hafvande rätt och hvarie saakz egenskap
hoos dem hafva sin regress, som dem transporterne
gifvit häfver; men vore dhee icke solvendo, så förmodes
underdånigst, att den aff Kongl. Maij:tt blifver skadelöös
hållen.
Doch giöra Stenderne sigh dett underdånige hopp, att
här under icke förstås sådanne persohner, som hafva uthrijkes
varit bruukade i Kongl. Maij:tt och Crohnones tienst,
uthan skohle där så stoort interesse niuta, som dhee kunna
vijsa sigh till andra hafva gifvit; sammaledes om någon
annan häfver aff Banco eller andre privat persohner upländt
penningar och dem till Kongl. Maij:tt och Crohnan
förskutit, så att sådant klarligen och med fulla skiähl
vijses, så förmodes i underdånigheet, i lijka måtto som
om panttegodzen är förmählt, att een sådan af Kongl.
Maij:tt och Crohnan till interesset effter general resolutionernes
innehåldh hålles skadelöös.
190
1686.
I dett öfrige, såsom detta medh dhee deere bevillningerne
till een stoor dehl är ansedd till giäldens afbetahlningh,
altså sökes hoos Hans Kongl. Maij:tt underdånigst,
att den, som effter bevillningen något bör betahla
och än häfver pantegodz i händerne, måtte på dess
därigenom hafvande fordringh få sådant korta och afräkna,
kunnandes pantegodzen därigenom så mycket förr hemfalla,
och sådant lijkvähl lända dem till någon lijsa, som
elliest med besvär kunne bevillningen betahla, effter som
Hans Kongl. Maij:tt förmodeligen nådigst lährer finna uthvägh
aff andra medell, dett vare sigh sådanne pantteräntor,
som igenom denne bevillningen hemfalla, eller
andra desslijke att ersettia dett, som på detta sättet aff
bevillningen icke kunne i Kongl. Maij:ttz och Crohnones
cassa inkomma.
Bil. 10.1
Sekreta utskottets betänkande angående rikets gäld och
pantegodsen.
Stoormechtigste Konungh, allernådigste Herre.
Effter Eders Kongl. Maij:tz allernådigste befallningh
haa Eders Kongl. Maij:tz trogne undersåthare och Ständer
af dess Ridderskap och Adell sampt Präst- och Borgerskapet
uthi dett secrete uthskåttet öfverlagt sins emellan,
på hvad sätt rijket bäst och beqvämligest skulle
kunna rättas och hielpas ifrån den stora och svåra giälden,
som mehr och mehr tillväxer och lärer ofehlbart förorsaka
dess undergång, om icke gooda medell och uthvägar
i tijdh vijdh handen tagas, som densamma afböija
och förekomma, hvilka böra vara sådanna, som minst besvära
undersåtharna med nya pålagor och lijkvähl minska
giälden, som mäst facilitera betahlningen och styrkia crediten,
som bestå uppå rättvijsa, som mäst fullborda troo
och låfven, och ändteligen som skaffa rijket den största
1 Prot. sid. 41, 57. — Afskrift, jämförd med det i Riksarkivet förvarade
originalet, som är försedt med samtl. adelns, presterskapets och
borgerskapets underskrifter (jämf. bil. 32) och följande påteckning: >Upläst
för Kongl. Maij:t och des Råd den 26 Octobr. 1686>.
Bilagor.
191
nyttan och fördehlen. Män för än vij nämbne dhee samma,
bedie vij underdånigst, att Eders Kongl. Maij:tt täktes
med nåd och tålamood förmärkia, att vij någre svårheeter
uhr vägen rodia och föruth bereda oss icke allenast ett
nådigt omdömme hoos Eders Kongl. Maij:tt uthan och
milde concepter hoos dem, som vid saakzens första åskådande
och i anseende till något sitt interesse toorde tyckia,
att våra förslagh äre svåre, obillige och obehagelige; vij
tillståm gierna, at om vij såge någre andra uthvägar till
att förlåssa rijket ifrån den fahran och dett ooket, som
een stoor öfverlast med giäld af sigh föder och som aff
sielfva hedningarna har varit skattat svårare än all träldom,
så skulle vij draga betänckiande att falla på desse,
och om oss ännu någre andre bättre och tilldrägeligare
vijd handen gofves, så skulle vij giärna och med glädie
antaga och bijfalla dem.
Nöden har effter det gemena ordspråket ingen lagh
uthan den som ond är, och sällan någon hielpreeda som
icke har sin svårheet med sigh, män vij få inthet därföre
lämbna fäderneslandet i fahra och alla dess inbyggiare i
fördärfvet, hälst sedan Eders Kongl. Maij:tt har behagat
att befalla oss att företaga een sådan consultation och
yttra våra underdånigste tankar, dem Eders Kongl. Maij:ttz
nådige behagh och bättre omdömme vij underdånigst
hemskiuta. Ähr nu högsta nöden å färde såsom ett hårdt
svärd för publico äfven som för privatis, ähr nu rijkzens
välfärd i fahra, så måste vij ju tillsee, huru vij reda oss
uhr den förra och rätta den senare; uhr nöden kunna vij
inthet reeda oss, så länge vij låta omöijeligheeten stå
oss i vägen, ty öfver omöij eliga ting är all consultation
fåfäng; derföre när vij see och vetha, att dett är een pur
omöijeligheet att betahla rijkzens giäld, så länge hon står
på den footh, som den här till städt häfver, så måste vij
nödvändigt vara betänckte på sådanna förslagh, som giöra
betahlningen någorlunda möijeligh och som sättia giälden
i annat stånd, än hon nu ähr. Mången toorde stå i dhee
tanckar, såsom och förslagh där öfver ingifne ähre, att
man vähl behöfde och kunde här kringskiära giälden så
skarpt och så strängt, som andra rijken befinnes under
tijden hafva giordt, då dhee haa uphäfvit densamma,
sombligestädes heelt och hållit, sombligestädes största
192
1886.
dehlén och den mäst frätande, hvilka extremiteter, fast
dee ringa rättvijsa medh sigh hafft, så hafva dhee lijkvähl
funnit både sitt försvar och sin ursächt hoos dem,
som förstådt att efftertänckia, att desse actus hafva varit
merae necessitatis och icke voluntatis och sådanna som
dhe haa skattat oumgängelige för rijkzens bestånd och
bästa, som offta gior sigh een lagh emooth laagh, på dhet
inthet alt skall gå på een gång öfver ända. Menn som een
sådan cur här hoos oss kunde billigt ansees för svårare
och fahrligare än sielfva siukdomen och den, som skulle
röra dhee tvenne societatis civilis grundpelare alt för
mycket, som är fides et justitia. Altså villia vij gierna
stanna innom dhee lindrigaste och skiäligaste remedia, som
förmodeligen läre stå så mycket mehr till att uhrsäkta,
som dhee haa sin grund i Gudz och verldslig lagh och i
alla icke allenast christelige nationers uthan och sielfva
hedningarnes, fastän mindre oplystes låflige praxi; dhee
haa ochså till een dehl varit här i vårt kiära fädernesland
tillförende practicerade eller och andre af lijka arth
och natur till dett gemena bästas rättelse och förkåfring
uthatf rättsinnige patrioter och Konungar nes troogne tienare
uthsedde och vijdh handen gifne i Konung Johans,
i Konung Gustafs Adolphs regementz tijdh och uthi Eders
Kongl. Maij:tz egen minderåhrigheet.
När vij see på den eena sijdan, att rijkzens vällfärd
står i fahra och vill siunka i grundh under pen svår
börda, så få vij inthet så noga räkna, om vij sieffve eller
om een eller annan af våre medbroder kommer på den
andra sijdan däremoth till att lijda något för dess rättelse
och förlåssning, ty då heter det: salus populi suprema
lex estö. När vij läggia vår troohetz plicht emoth vår
öfverheet och vårt käre fäderneslandh på een skåhl och
den vänskap, som vij billigt böra hafva för våra medbroder,
och den kiärlek vij gemenligen draga till oss
sielfva på den andra, så är ingen rättsinnig, som icke veet
att betänckia, hvilket thera som bör hafva öfvervichten.
Hvem skulle vähl villia emooth sin Konungs tienst tahla
sigh sielfF till gangs och sijna vänner till behagh eller
emooth fäderneslandetz bästa i gemeen för sin egen eller
andras nytta isynnerheet?
Bilagor.
193
Mången kunde invända emooth oss, att vij tillmätha
oss uthan foogh, macht och rätt att disponera om deras
egendomb, och när man blott anseer saaken secundum
leges civiles, och ingen evident fahra är å fährde för
publico, så haa dhee skiähl till att seijat; menn när man
går till dhee reglor, som natursens lagh och det gemena
bästas lagh gee vijd handen, som ad consuetudinem fori
civilis inthet kunna dragas, så får saaken straxt ett annat
anseende. Om heela fäderneslandet lijder till sin vällfärd
och säkerheet, då får offta den eena undersåtharen een
rätt, som han inthet hade för, till att angrijpa den andras
egendomb, hvilket offta i mindre saaker, som mindre fahra
och mindre fördehl är hoos, går an och giäller, såsom till
exempel när tijo äro på een reesa stadde, serdeles till siös,
och maaten begynner att tryta för någre däraff, så att
dhee förfalla i yttersta hungersnödh, så äga dhee samma
straxt een rätt och een deelachtigheet i dhee andras förråd
till sitt lijfzuppehälle, och om dhee inthet villia med
godo låtha dem få något däraff, så kunna dhee, om dhee
så mächta, tvinga dem der till, hvilket dhee uthom denna
högsta nöden inthet kunde eller finge giöra. När een
stoor eld i een stadh itänder, så få offta een dehl borgare
foogh och låff att rijffva neder sijne medborgares huus
till att försäkra sijne därmedh och stadna elden, som
elliest skulle tillijka förtähra dem. Uthi stoor siönödh
äga dhee, som på skeppet ähre, rätt och macht till att
kasta een annars vahrur om bord till att frälsa sitt lijff
med dheras förlust, hvilka actus elliest och uthom slijk
fahra ähre båda olåflige och straffbahre.
Kan nu ett evidens periculum skaffa privato in privatum
ett sådant jus, burn mycket mehr bör den förmännen
publico vara förbehållen i alla tijder och i alla
fall af een stoor förestående fahra och ett oundvikeligit
fördärff. Ty uthi den samma rätten, som hvar och een
äger öfver sin egendomb, har altijd det gemeena bästa
een rätt sigh förbehållen, när necessitas publica är för
handen; vij vethe vähl hvad som vijd dessa exempel är
om hafverij till att achta effter dett ll:te och 13:de capittel
skepm[åla]b[alken] St. L. och sjösk[ade]b[alken] 10
capitel i siölagen, så vähl som och huru vijda dhee, som
således räddat sitt lijff eller sin egendomb med andras
Sv. Ridder sk. o. Adels Riksd.-protXV. 1686. 13
194
1686.
skada, obligeras effter lagh och billigheet att vedergälla
densamma: menn om så händer, att dhee ingalunda kunna
och mächta pra:stera sine medbroder skadelöse, hvars mat
dhee haa äthit, hvars huus dhee haa nederrijfvit, hvars
godz dhee haa uthkastat, så står ändok dett jus fast, som
dhee hafft till att frälsa sigh, fast compensatio darnni inthet
alltijd föllier. Nu ehuru vähl dett är een stoor åthskillnad
emellan desse måhl och medell och dem, som jura
publica vijd handen gifva och tillåtha, då esomoftast händer,
att den rätt och det vällde, som hvar och een haar
öfver sin egendom, måste heelt och hållet vijka och hvijla
för den högsta rätten, som är salus populi, hvilken är ett
sådant högt transcendens, som inthet kan dragas sub
rigorem legum eivilium, ty såsom dhee äre stadgade att
hålla societeten vijd macht, sä böra dhee och lämpa sigh
effter dett allmänna bästa och icke dett allmänna bästa
med sin fahra och undergång tvingas till observantiam
legum eivilium; icke dess mindre villie vij lijkvähl dem
till behagh, som detta inkastet giöra, seija, att dhee, som
för den allmänna vällfärden skuld taga någon märkelig
skada till sin egen, böra haa een skiälig vedergiälning, så
frampt publicum någon gång kommer till dhee kraffter,
att det kan giörat; men då mäste både med sielfva saaken
och skadan sampt persohnerne vara annorledes beskaffat,
än som med desse ähr, som vij nu tahla om, ty dhee, som
här låtha sig förliuda, att dhe villia haa reparationem,
dhee haa sielfva varit publico graves med alt för stoora
interesser, och som dhe haa allena niutit vinningen, så
kunna dhee icke heller påstå, att dhee öfrige landzens inbyggiare
skoole taga dehl med dhem i förlusten, ut han
här heeter dett: si bona de manibus Domini suscepimus,
gequum est sustinuisse malum juxta. Och fast sådant
inthet vore i detta måhl emoot dem att invända, så är
dock absurd att pretendera, när den eena undersåtharen
kommer antingen casu eller consilio till att lijda något,
att straxt den andrå skall lijda med; slijk prsetension
kommer oss inthet mindre sällsampt före uthi regementzkroppen
än uthi den naturliga, då den eena lemmen kommer
stundom till att lijda mehr än den andra och skiärs
under tijden aldeles aff; om den lijdande ville straxt på
stå, att alla dhee andra lemmarne skulle just lijda lijka
Bilagor.
195
och tillijka medh och affskiäras, så skulle denne lemmarnes
oenigheet snart och ofehlbart förstöra heela kroppen. Een
heel province kommer offta för dhee andras freedh, säkerheet
och välstånd skuld att söndras ifrån ett rijke, men
inthet kan hoon derföre begiera, att deere tillijka med
henne sku äfvenvähl söndras, icke heller får hoon egenvilligt
settia sigh emooth denne förändringen, när dhee
öfriges vählfärd och beståndli oumgängeligen sådant fordrar;
een dehl af undersåtharne gå den eena gången emoth
fienden och det löper vähl af, een dehl gå een annan gång
och blij slagne och sargade, menn inthet påstå desse senare
fördenskull, att dhee förre sku få såår och slaag
med; om grannens gård brinner, inthet kan han derföre
begiera, att jagh skall tända an min medh; om rijkzens
krijgzmacht uthi sin anmarch emoot fienden nödgas stundom
trampa neder min äng och min sådda åker och stundom
att rijfva neder och bränna upp mijna huus, om fahra
är, att fienden skall kunna betiena sig däraf, inthet har
jagh därföre foogh att begiera, att så skall skiee med
hvars mans huus och hvars mans åker i landet. Civium
quisque pro virili toleret qiue civitatis usus postulat. Den
eena undersåtharen kommer lijka som den eena lemmen
nu på det settet till att lijda, den andra een annan gång
på ett annat för det gemena bästas säkerheet och sällheets
skuld, hvilket alt blijr, om dhet på inthet annat
sätt skee kan, uthi den allmänne nyttan, uthi den allmänne
roligheeten åther ersatt och vedergullit. Vij haa
effterdömme nog, hvad vox necessitatis publicse i någre
ahr tilbakars har värkat uthi vårt käre fäderneslandh
hoos andra, och huruledes een stoor dehl afl' dess inbyggiare
haa måst tåhla, att deras förra fördehlar och frijheeter
äre vordne minskade, somblige åther att dheeras
förra besvär och uthlagor äre ökte, somblige hafva måst
till dett gemeena bästas understöd och upprätthållande
afstå grefve- och frijherreskaper och somblige andre större
eller mindre godz och donationer, dem dhee deels sielfva,
deels dehras förfäder med troogne och nyttige tienster haa
förvärfvat, somblige haa mist sijne vederlagh, somblige sijne
huus, somblige sijne skepp, somblige annan sijn ägendomb
för rijkzens taiff och tiänst skuld. Huru kunna då dhee
nu medh skiähl klaga, som inthet annat mista än någon
196
1686.
dehl aff sine alt för svåra interesse!-, som publicum uthan
sin undergång inthet kan gee, och dhe medh skiäkl inthet
kunna begiära här eller få annorstädes? Detta är ett
expediendfe salutis public® remedium, som träffar dem nu,
äfven som dhee ofvanberörde baa tillförende träffat andre,
som medh skiähl kunna påstå, att dhee inthet hafft mindre
rätt till den egendomb, som dhee med troogne och för
fäderneslandet högstnyttige tienster haa förvärfvat, än
dett som desse igenom alt för svåra interesser af publico
haa lucrerat. Hvilken modus acquirendi, om han icke
inskränkes innom billigheeten ock drägeligheten, så är
han uthi ett välbestält regimente mycket skadelig för
publico så vähl som och för privatis, och altderföre tyckes
oss, att allt dett, som öfverskiuter ett skiäligt och i andra
länder mäst öfveligit interesse, dett kan med foogh hällas
före att vara een dehl aff dhee undersåthares egendom
och förmågo, som den eena Kijkzdagen efifter den andra
haa, jempte sijne vanlige uthskylder, måst bevillia och
contribuera till att upfylla så denne bristen, som aff interessernes
alt för stoora stegrande är förorsaakat, som all
annan, hvaruthaff föllier, att försträckarne icke heller
med skiähl kunna beskylla oss, att vij angrijpa deras
egendomb. Vij giöra dett re vera inthet, fast vij vetha,
som och sagt är, att både dheras och vår uthi serdeles
händelser står under publici macht och disposition, menn
den altför stoora vinsten, som är tagen och som sökes
ännu af publico, den tahla vij på och den haa vij skiähl
till att seija och underdånigst begiära, att han måtte modereras
till dett, som billigt är och annorstädes i verlden
brukeligit. Skulle vij tåhla, att rijket alt immerfoort
föder een så gnagande matk i sin barm, som ett odrägeligit
ocker är, till dess dett förtärer heela regimentzkroppen
och inthet tahla därpå, så vore dett oförsvarligit
både för Gudh och menniskior och kunde billigt skattas
hoos dem, som förstånd hafva, för een dumheet och hoos
dem, som billigheet älska, för een otilbörligheet. Hvad
elliest een öfverheet har för een macht och rätt till privatorum
ägendomb respectu necessitatis et salutis publica;
icke allenast per vim sammi imperii, uthan och ex jure
supereminentis dominii, dett är för allom dhem nogsampt
klaart och kunnigt, som något hafva läst och lärdt af
Bilagor.
197
dheras skriffter, som slijke argumenta med förstånd tractera.
Därföre gå vij här alt sådant förbij och lämbna
Eders Kongl. Maij:ttz höga Kongl, rättigheeter i slijka
måhl under dess egen nådige dijudication, åthnöijandes
oss medh den ähran att eflfterkomma Eders Kongl. Maij:tz
nådigste befallningh, och att vij dare yttra vår underdånigste
meeningh öfver ett för fäderneslandet så vichtigt
ährende, och när våra skiähl vähl öfvervägas och antagas
af andra med samma rättsinnigheet, som vij dem framföre,
så troo vij, att ingen lärer villia eller kunna förvijta
oss, att vij af egenvilligheet och lust till att skada
någon i synnerheet eller af sielftagen myndigheet äre
kombne till att giöra dett vij nu giöra, och alt derföre
villie vij skrijda till sielfva förslagen och examinera dem
på den grund, som vij i begynnelsen satt hafva, och tillsee,
huru vij aldra först salvera justicen och sedan fidem
publicum.
Hvad justicen anbelangar, så villia vij considerera
1. ratione universi och 2. ratione singulorum i anseende
till heela rijket och i anseende till inbyggiarne i synnerheet.
Nu troo vij inthet, att någon är så vårdslös om
det gemena bästa och så förgäten af sin plicht emoth sin
höga öfverheet, att han skall kunna tänckia, fast mindre
understå sigh att seija, att dett icke är aldra rättvijseligast
att frälsa och rädda sitt fädernesland uhr fahra
och fördärf? och tillijka trooligen och vähl tiäna sin Konungh;
denne förplichtelsen är öfver alla leges civiles, och
altså dhee actus, som flyta där aff, för mehr rättrådige
att skatta än alt hvad som elliest inter privatos kan och
bör effter Sveriges lagh hållas före att vara rätt och låfligit.
Derföre villie vij detta såsom minst strijdigt lembna
och tahla om justitia i detta måhl inter singulos, då vij
billigt settia detta för ett prooff, att där som lijka saak
är, där bör vara lijka rätt; nu hålla vij före, att all rijkzens
giäld, som är aff lijka natur, bör niutha lijka betalning,
och att ingenting kan vara mehr emooth justicen
än som att låta somblige få alt, somblige alz inthet, somblige
mehr än dhee med skiähl kunna pretendera, somblige
ingenting hvarken aff capital eller interesse, hvilket omöijeligen
kan aff någon rättsinnig skattas vara eenligit med
rättvijsan. Vij ställe, allernådigste Kånungh, på een
198
1680.
sijda ett hundrade aff Eders Kongl. Maij:ttz undersåthare,
som immerfort i 10, 20, 30 och flere åhr hafva suttit i
Crohnones godz och opburit icke allenast 8 uthan, när
markgånghen haar varit stoor, offta 10 ä 12 pro cento,
och åther på andra sijdan några tusende, som i äfven så
många åhr icke haa upburit een halföre, uthan sucka och
klaga, att dhee för sin gooda troo, för sin trogne tiänst
äre kombne om sijn välfärd och begiära nu att få något
med, icke allenast till sijn rättelse uthan till sitt och
dhe sijnas nödtorfftige uppehälle, tillbiudandes sigh, fast
dhee haa lijka rätt med dhee andra, fast dhee giordt lijka
good tienst, att villia antaga Crohnones godz till 3 å 4
pro cento. Een så skiälig begiäran lärer Eders Kongl.
Maij:tt som een rättvijs Konungh, som bör dehla lijka
emellan sijne undersåthare, uthi lijka måhl inthet villia
afslå dem, menn lijkvähl kunna dhee inthet komma till
att niutha något, så länge sielfva omöijeligheeten till
dehras förnöijelse står i vägen, och altderföre intercederar
sielfva justicen för dem och påstår, att omöijeligheeten
måste på något sätt af vägen rödias, så att desse måge
få något med. Vij betänckie billigt därhoos, att Eders
Kongl. Maij:tt är icke allenast Konungh till att skaffa
sijne undersåthare rätt, uthan och landzens fader till att
vij sa dem barmhertigheet. Huru skulle nu een mild fader,
som har många barn, kunna bringa öfver sitt hierta, att
ett eller någre få däraf prij sades medh öfverflöd eller
finge åtminstone altijd något, och dhee andre alle hungrade
till dödz? Skulle väll någon rättsinnig kunna råda Eders
Kongl. Maij:tt som een rättvijs Konung till slijk obilligheet
eller som landzens fader till slijk obarmhertigheet?
3. Kan ingen neeka, att icke alt hvad som mäst
kommer öfvereens med Godz ordh, det bör hållas före
att vara dett rättvijsaste; nu veet man, att i Gudz ordh
är alt ocker mehrendeels förbudit, och altså måste ju det
minsta ockret haa den mästa rättvijsan med sigh. Sveriges
lagh säger och, att ocker haar minsta rätt, cap. 15 rådstugub[alken]
St. L., och i foorna tijder haar den, som
ocker giordt, måst böta 6 mark [efter] kyrkiob[alken] 16
cap. Lagföraren synnes ochså hafva velat den nödträngdes
undergång förekomma därmed, att uthi dett 7:de cap.
jordeb[alken] L. L. seijes, att alt det, som panttehafvaren
Bilagor.
199
af landtgodz haar upburit, bör afdragas af hufvudgälderne;
och omskiönt inter privatos emoot laagsens klara
■ordh annorledes finnes practiceras, så är dock publicum
till slijk skadelig praxin med sitt yttersta fördärf! inthet
förbundit; derför och uthi Eders Kongl. Maij:tz minderåhrigheet
åthskillige afräkningar äre effter Kongl. Rådens
och Cammar-Collegii resolutioner i 5 eller 6 åhr effter
hvarandra giorde, på capitalet först och interesset sedan
med vederbörandes gooda nöije.
4. Dett finnes ock uthi Konungh Magni Smeks tijd
således vara dömbdt emellan fiscum och een frun, som
hade Lystre härad och Blekingen i pantt; item uthi Konungh
Christiern den l:tes så vähl som och Sturernes
tijdh emellan fiscum och åthskillige aff Ridderskapet och
Adelen; äfven så uthi Konungh Gustaff den l:tes tijdh,
när alle dhee godzén, som vore till klåstren panttsatte,
åtherkallades.
5. Ar dett och allom vetterligit hvad som in concursu
creditorum hooss privatos skiee plägar; dhee som
omöijeligen kunna få alt, hvad dhee tyckia att dhee bööra
haa, dhee låta sigh nöija medh sombt, afräknandes hvar
och en i proportion af fordringen på capitalet först och
på interesset sedan, om något öfverskiuter; det som då
brister, dett hålla dhee för een olycka, menn inthet kunna
dhee med skiähl kalla dett een injustice, ty där till hörer
ett ondt upsåth och ett berådt mod till att giöra illa, när
man kunne giörat bättre. Giäller nu detta inter privatos
öfveralt, jembvähl där som pantt är, allenast pantten icke
är förstånden, hvilket inthet kan seijas om Cronones panttegodz,
emedan panttebrefven eij lyda på någon viss tijdh,
huru mycket mindre bör det komma dem fremmande före,
som hafva något af publico till att fordra, om något
skulle komma för dem att brista?
6. Skulle dhee, som pantegodz innehafva, tyckia, att
dem tillväxer någon förmån ex jure vigilantium, så är
tillförende vij st och sagdt, att leges civiles måste hvijla
och privatorum rätt i många stycken fälla, när publicum
löper fahra om sitt bestånd. Yaaksamheeten giäller för
den eena undersåtharen emooth den andra; men när een
eller fä villia beroopa sigh på den samma till heela societetens
tryck och tvång, då måste hoon stå tilbaka och
200
1686.
lämbna det gemeena bästa förträdet. Dett föllier inthet
altijd ett injustum ex quavis negation e justi, eller att ett
ting blijr orätt, när det inthet skeer, fast dett med rätta
boorde skee, ty omständigheeterna kunna mycket ändra,
särdeles in publicis, där som sombt får heeta ratio, som
elliest med skiähl kunde kallas violentia.
7. Dess uthan hålles dett för een stoor hilligheet att
någorlunda lämpa interesset effter dens vilkor, som lånar,
om dett skeer i trångmåhl och till hans nödtorfft, eller
om det skeer för någon handell och vinsts skuld. Nu kan
ingen seija, att Konungarna haa annat med dhee oplänte
penningarne sökt att lucrera än rijkzens vählstånd i gemeen
och hvars och eens inbyggiares i synnerheet, hvilket
jembvähl haar kommit försträckarne sielfva till goodo,
och alt derföre vore dett een stoor ohilligheet och orijmligheet,
om dhe ville besvära den med stoort interesse,
som haar anlagt deras penningar till dehras egen fördehl,
säkerheet och fromma och för den samma hållit all möda,
ja sielfva lijfvet ospaardt.
Hvad fidem publicam vijdkommer, så få vij inthet
här considerera den samma in tota sua latitudine uthan
secundum possibilitatem, inthet så vijdt som hoon altijd
böör uthan så vijdt som hoon stundom kan gå; ordinarie
till att tahla och tänckia, så är dett mycket angelägit
uthi ett rijke, att troo och låfven hålles, men när någon
extraordinarie nöödh och fahra är å fährde för publico,
så kommer salus universi och stundom interponerar sigh
hoos öfverheeten, att dett icke mätte in singulis fullbordas,
som ofehlbart drager det gemeena bästas förderff och
undergångh med sigh, påståendes att ingen haar boordt
eller kunnat ad perniciem publicam obligari, och detta är
ett stoort och oumgängeligit praesidium fidei public®, som
ingen kan med skiähl kullslå uthi detta måhl, ty andra behöfva
vij inthet nu tahla om, som antingen intra eller extra
societatem sig tilldraga, som böra hvart och ett effter sin
egenskap och sijne omständigheeter ansees och considereras.
2. Ar härvijd att achta, att om ett lyffte ingalunda
kan fullgiöras, så faller dett af sig sielff, men ingen kan
med skiähl seija, att jag kastar kull dettsamma. Contracter
om omöijelige ting skattas aff allom för nulle och fåfängia,
och fast omöijeligheeten inthet yppar sigh straxt, när dhee
Bilagor.
201
slutas, uthan någon tijdh där effter, så har hoon lijkvähl
lijka uhrsächt med sigh och föranleder contrahentes till
ett nytt aftahl, hvarigenom fides åther uprättes och sättea
uthi ett sådant stånd, att hoon kann fullbordas. Are nu
förskrijfningerne öfver Cronones giäld sådanne, som ingalunda
kunna fullgiöras, så gior sielfva omöijeligheeten
dem krafftlöse, till dess gielden sättes på een sådan footh,
att hoon kan betahlas, ty ultra posse nemo obligatur.
3. Troo vij, att ingen, som vählbetänkt är, skall påstå,
att fides låder vijd gullklimpen och förmågan, uthan att.
hoon har sin grund uthi dens upsåth och dens villia, som
låfvar; kan nu densamma fulborda sitt löffte effter sin
förskrifningh, och han inthet vill, så violerar han fidem,
menn om han gierna vill och inthet kan, så bör han
inthet för sin oförmögenheet skuld skattas för troolöös,
ty eliest skulle mången fattig, som nu i desse tijder
inthet kan betahla sin skuld, komma oförskylt till att
lijda till sin redeligheet, den han lijkvähl rätt så reen
och så fulkomblig har i sitt hierta som den rijke, fast
han inthet har altijd penningen till redz i pungen. Den
som inthet förmår att efterkomma alt dett han har låfvat,
men gior dock alt hvad han kan, han fullbordar innerligen
hoos sigh sin låfven, fast han inthet hinner uth
därmed i värcket; föllier altså här aff, att om Konungen
och rijket kunde betahla all giälden, som hoon nu står,
och dhee inthet ville giörat, då vore fides publica bruten,
menn om dhee gierna villia och omöijeligen kunna, så blijr
dock fides qvar, fast possibilitas inthet är där.
Detta är så kortteligen om fide publica i gemeen.
Nu villie vij och betrachta den samma ratione singulorum
i anseende till inbyggiarne i synnerheet. Då kommer först
i öfvervägande, om icke fides publica bör skattas vara
lijka så krafftig och lijka så heelig för den eena undersåtharen
som för den andra. Oss kommer heelt orimmeligit
före att seija eller tenkia annat, ty hoon böör inthet
inskränkias innom några få huus eller få persohner. Inthet
salveras fides publica därmed, att när någre tusende haa
till att fordra, allenast någre hundrade få betahlning och
alla dhee andre ingenting, uthan som fides heeter publica,
så bör hoon och streckia sig effter yttersta giörligheeten
till alla och icke till några få; elliest blijr hon inthet
202
1686.
publica. Hoon heeter inthet allenast publica i anseende
till Konungen och rijket, sora betahla, uthan och i anseende
till dem, som haa med skiähl att fordra och böra
blij betaalte; tiugu eller trettijo, som få, de kunna seija,
att man har hållit dem dett man har låfvat, men tusende,
som inthet få, tahla fast annorledes, och dhee sucka och
klaga offta nog i sin nödh och fattigdom, att dhee inthet
niutha någon frucht atf troo och låfven; igienom slijk
rättrådigheet, at dhee, som här till haa inthet fåt, få här
elfter något medh, blir fides publica styrkt och tillijka
medh henne crediten, som haar icke allenast igenom ingen
eller ringa uthan och igenom een olijk betahlning varit
mycket förfallen.
2. En good huushåldning sampt reeda och richtigheet
tiänar merkeligen till att salvera fidem och styrkia
crediten, så för ett heelt rijke som för een particulier; så
länge en fördiupar sigh alt mehr och mehr i skuld, panttsätter
det eena stycket effter dett andra aff sin ägendomb
och förminskar åhrligen sijna ingiälder och tänker inthet
på att leeda sig uhr desse svårheeter, så är dett omöijeligit,
att den samma kan på något sätt komma till att
fullkomna sin låfven eller styrkia sin credit, ty hvar
man seer, att hans huus luthar till undergång, och att
han är vårdzlöös om dess uprättelse; menn så snart een,
som är giäldbunden, begynner bättre att reglera sitt huushåld
och på något sätt söker att affinna sig med sijne
creditorer, så fattar man straxt ett bättre omdömme om
honom, så troor man honom på nytt, så hielper man honom
på nytt, när omtränger; äfvenså lärer dett skiee med
rijket, när dett spörries, att Eders Kongl. Maij:tt vårdar
sig om dess giäldz betalning, att hon heller på något sätt
må blij rijket afbördat än aldehles inthet. Eders Kongl.
Maij:tt har och därmed redan merkeligen styrkt crediten,
att Eders Kongl. Maij:tt har satt sin stååt på een viss
footh, betaalt största dehlén aff dett, som i krigztijden
har varit borgat, indragit dhee mäste pantegodzen och
låtit med största delden, som haa att fordra, giörasluuth
och richtigheet.
3. Om tvenne privat persohner igienom een eller
annan tillstötande olycka förfalla i yttersta fattigdom,
och den eena tilbiuder på visse terminer een viss summa
Bilagor.
203
effter sin förmågo att betahla till hvar och een och gior
sedan sin högsta flijt till att fulborda detta sitt löfte,
men den andra biuder hvarken accord eller betahlning an,
uthan lembnar creditorerne alla eller största dehlén i
osäkerheet att nånsin få något, så kunna vij inthet annat
see, än troovärdigheeten blijr större hoos den förra än
hos den senare. Äfven så lärer skiee medh rijkzens giäld;
sättes den i dett stånd, att creditorerne see, att hoon kan
effter handen betahlas, så gee de sig till fredz och troo,
at man vill betala, och der igenom vinner publicum hoos
alla någon credit, när alla få något, där dett tillförende
har hafft alzingen, så länge största dehlén fick alzinthet.
4. Vij hafva och noga efftertänkt, hoos hvilka persohner
crediten förnämbligast bör conserveras, nembl. hoos
dem som Konungarna och rijket haa haft credit hoos;
inthet finne vij, att dhe samma kunna derföre ansees, som
inthet velat uthan pantt försträckia, ty dett är ett otvijffvelachtigt
tecken, att vij inthet haa credit hoos den, som
inthet troor oss uthan pantt; altså om Konungarna och
rijket inthet haa hafft credit hoos desse försträckare, så
kan och ingen Konungens credit hoos dem falla, menn
dee, som på good troo uthan pantt haa förstreckt, hoos
dem haa Konungarna uthi rijket hafft credit, och dhee
kunna ju med skiähl begiära att blij åthminstone äfven
så vähl och äfven så snart, om icke bättre och snarare
betahlte än dhee andre, som haa hafft Cronones godz inne
å 8 pro cento effter cronovärdering och således ett anseenligit
med sine penningar vunnit. På godz och pantt får
man gemeenligen penningar, när och hvar man vill, men
inthet så lätt på good troo och blått förskrijfning, hälst
när den goodtroogne blijr immerfort ohulpen och obetaalt.
Men om han får een gång prompt betahlning eller och
åhrligen ett skiäligt interesse, så kan man giöra sigh
hoos honom om ny försträckning säker.
Hvad nu sielfva betahlningen vijdkommer, så lärer
ingen kunna neeka, att icke lättare ähr att betahla ett
hundrade tunnor guld än fyra hundrade, lättare att afläggia
ett lindrigt och skiäligt interesse än ett alt för
svårt och odrägeligit, och när således interessen modereras
och hufvudgiälden minskas, så faciliteras betahlningen.
204
1686.
2. Om Eders Kongl. Maij:tt skulle behaga, när nu
pantegodzen hemfalla, att lembna dem någon tijdh i dheeras
händer, som mäst torfftige ähre och minst eller inthet
fått hetahlt, dett vij och fördriste oss underdånigst att
begiära, så läre dhee giärna och goodvilligt taga dem an
å 2, 3 eller 4 pro cento och kanskee på blåtta capitalet
med cession aff interesset, och således faciliteras åther
betahlningen.
3. Om Eders Kongl. Maij:tt skulle i nåder behaga
att lembna någre aff Eders Kongl. Maij:tz troogne under
såthare
den frijheeten, när 5 eller 6 tunnor guld inflyta
alf desse bevillningar uthom dett, som Bancken skall hafva,
att accordera lijka som aff sigh sielfva med creditorerne,
så läre dhee giärna ett anseenligit låtha falla, effter som
dhee oifta förr till privatos haa affstådt någon dehl afl1
sijne fordringar moot halfva eller trediedehlen, och på
dett sättet blijr äfvenvähl betahlningen merkeligen lättat,
och månge nödlijdne hulpne, hvilket inthet hade kunnat
stoort förslå eller rädda fäderneslandet, om giälden och
interesserne hade blifvit lämbnade så stoore och så svåre
som förr, ty hvarken kan man giöra sigh stoort hopp om
något anseenligit till afbetahlning aff dhee åhrlige inkombsterne,
effter som dhee knapt hinna till den ordinarie
staten, icke heller aff contributioner, ty Ständerne mäckta
inthet, fast mindre aff subsidier, ty sådanne äre nu ingestädes
att vänta eller tillgå; och alt derföre som dett
icke allenast har varit svårt uthan heelt omöijeligit att
betahla alt, så blijr nu lättare att betahla een dehl, sombt
genom afkortning, sombt genom prompt betalning och
sedan resten effterhanden, som inthet får här effter, som
här till skedt är, igenom interesser på interesser växa och
ökas öfver alterum tantum, hvarmedh hvar rättsinnig bör
och gierna lärer villia vara till fredz. Gudh gifve, att
rijket ändå mächtar att gä så vijda till hvars och eens
förnöijelse.
Nu kommer sidst nyttan i consideration, den vij billigt
sättie sidst, effter som hoon aldrig bör ansees framför
rätvijsan och redeligheeten, men när desse bäggie äre med
derhoos, så haar nyttan stoor krafft och värkan inthet
allenast i regementzväsendet uthan och i privatorum huus,
handell och vandell.
Bilagor.
205
Nyttan, som härigenom flyter till Konungen och rijket,
är så evident och så stoor, att där till inga många bevijs
behöfves, uthan de sielfva, som här igenom komma till
att mista, lära gierna tillstå dettsamma med oss. Ty
först kan publicum på detta sättet reeda sig uhr den alt
immerfort tryckiande fattigdomen och kasta af sig den
svåra stenen, som uthi all good och hälsosam förrätning
till rijkzens gagn och bästa ligger i vägen.
2. Yijsar sielfva förfarenheeten, hvadh för een högst
skadelig ting svåra och stoora interesser äre uthi ett rijke,
ty därigenom blijr först all den fasta egendommen, som
inbyggiarne haa, uthi ett slätt prijs och värde; 2. ligger
all commercien neder, och 3. kunna inga manufacturer
nånsin komma på good gång, så länge dhee, som haa
capitaler, inthet sticka dem där uthi, effter där är äfventyr
och besvär hoos, uthan få låff att dyrka penningen
med alt för stora interesser och kunna sedan commendera
sitt capital, när dhee villia, hvilket dhee fremmande mästerligen
veta att nyttia, och när dhee haa sugit all
märgen uhr landzens gooda, så draga de bort, dett dhee
inthet så lätt skulle kunna giöra, om dhee obligerades att
sticka sijna medell i något fast eller i handell och manufacturer
och sielfva fästa sitt boo i landett, i stellet för
att dhee nu betiäna sigh till inbyggiarnes högsta förtryck
och förfång af sijna expediter, som uthan all borgerlig
tunga bruuka dock all borgerlig näring.
Med våra bergverk går äfven så; dhee förtära sigh
sielfva igenom svåra interesser eller skadelige avancer,
Sveriges skogar uthödas, och metallerne, som altför mycket
uthi rudi materne uthföres, komma därigenom i lågt
prijs och vahnvyrdnad, så att vij med skiähl och sanning
kunna seija, ett rijkzens vallfärd har mehr lijdit igienom
svåra interesser än igenom krigh och örligh. Skulle man
då alt längre och längre tåla een så heemlig och förderfvande
fiende inne i fäderneslandet, så vore inthet annat
än opiniastrera till vårt egit fördärff, och för den skull
kunna alla rättsinnige patrioter med skiähl påstå, att
fast interessen inthet behöfde till den ändan afsettias, att
rijkzens giäld därigenom måtte till någon dehl minskas,
så boorde dhee doch för ofvantalte och andre flere orsaker
förringas och effter andre folks bruuk regleras, fast rijket
206
1686.
aldrig så öfverflödade af medell, ty de skulle ändå i lengden
förarma både publicum och hvar och een i synnerheet.
3. Vij förmeene ochså oförgrijpeligen, att med alle
dem, som nu komma till att få någon betahlning, kan betingas,
att dee anläggia sijna penningar i negocen eller
manufacturerne, och att dhee, som därom i underdånigheet
försäkra Eders Kongl. Maij:tt, böra förnämbligast
och framför dhee andra ihugkommas och förnöijas, så lärer
icke allenast därigenom tillväxa publico een stoor fördeel
uthan och dem sielfvom.
Desse stoora skiähl och motiver jämpte sielfva nöden
och dett gemena bästas uprättelse hafva föranledt oss till
att stadna nthi ett sådant sluuth om Cronones giäld och
interesserna, som föllier, nembligen:
1. Först är Ständernes underdånige och oförgrijpelige
meening, att alle Crohnones förpantningar, som än äre i
privatorum händer, varda till interesserne ifrån begynnelsen
reducerade till 5 pro cento uthan att giöra effterräkningh
på markgång eller annan verdering än cronoverdering,
allenast således att differencen emellan 5 pro
cento och det, som panttägaren anslagit är, åhrligen afgår
capitalet, in till dess heela summan så till capital som
interesse är betaalt, då pantten åther bör Eders Kongl.
Maij:tt och Crohnan hemfalla, menn skulle någon finnas,
som vill förebära, dett han icke åthniutit fulla fem pro
cento, och tiltroor sigh igenom liqvidation sådant att vijsa,
een sådan skall dett varda elfterlåtit; doch skall på sådan
händelse med honom räknas effter markgången, sä att
när han där effter har niuthit 5 pro cento, skall dett öfriga
på capitalet afräknas, till dess alt sammans är betaalt.
2. När som någon förpantning förekommer, som för
så långlig tijd är giord, att igenom ofvanbemälte method
att räkna panttskillingen finnes vara betaalt, fast hade
panttägaren aldrig så mycket öfver bekommit, så är Ständernes
underdånigste meeningh, att derpå icke något bör
åtherfordras, uthan all effterräkningh må stanna, sedan
pantten är tilbakas kiend, doch inthet förr än med 1687
åhrs ränta. Dee bedie och därhoos underdånigst, att om
Bilagor.
207
någon hade någon förpantningh, som läge hans sätegård
eller elliest till lägenheet, honom då nådigst måtte effterlåthas
att få densamma sig tillbyta emoot jembngått vederlagh,
så vijda dett icke vore för Eders Kongl. Maij:tt
och Crohnan een omistandes orth.
3. Skulle och någon vara ifrån sin pantt uthlöst,
eller pantten igenom hvariehanda afhandling redan till
Eders Kongl. Maij:tt och Crohnan hemfallen, såäräfvenvähl
Ständernes underdånigste meening, att sådant alt
framgeent blifver, som det reeda är, een afgiord saak, och
derpå vijdare icke skee något efftertahl, uthan dhee allenast
härunder förstås, som nu för tijden panttegodz eller
panteräntor värkeligen innehafva.
4. Om någon finnes, som icke kafft egne medell uthan
uplänt dem af Banquen eller andre och däremoot sigh
tilpantat Cronones godz, och sådant med fulla skiähl och
sanning vijses, så förmodas, att een sådan icke lärer undgiälla
sin gooda villia till ondo, uthan af Eders Kongl.
Maij:tt och Crohnan hållas skadelöös, emedan han effter
jus privatum icke kan hoos sin lähnsman få någon regress.
5. Ständerne förmena i lijka måtto underdånigst, att
dem, som igienom transport af annan sin fordring hoos
privat persohner hafva emoottagit några Cronones panttegodz,
lämbnas fritt hoos deeras mann att sökia regress
för dett, som dem i dett fallet afgår, så att dhee, som således
i Cronones panttegodz kombne ähre, måge effter
hvar och eens hafvande rätt och hvarie saakz egenskap
hafva dem att sökia, som dem transporterne gifvit hafva;
men voro dhee icke solvendo, så förmodas underdånigst,
att den, som een sådan transport häfver bekommit, då aff
Eders Kongl. Maij:ttz blifver skadelöös hållen.
6. Alle andre fruchtbare fordringar, som till datum
äre oliqviderade eller ännu obetaalte, förmeena Ständerne
underdånigst, att dhee måge reduceras i lijka måtto ifrån
begynnelsen till 6 pro cento af contante penningar och
af vahrur till 5 pro cento, emedan den åthskildnaden är
emilian pantegodzen och andre försträkningar, att pantthafvaren
åhrligen niuthit sine 5 pro cento effter croneverdering,
där dhee andre creditorerne deels länge hafva
ventat och deels ännu kanskee få vänta, innan dhee sijna
interessen bekomma, hvilka och aldeles böra stadna och
208
1686.
uphöra, när dhee till alterum tantum kombne och opstegne
ähre, bediandes Eders Kongl. Maij:tt Ständerne underdånigst,
att frambättre, när så lämpeligen och väl skiee
kan, interesserne då kunna modereras till 5 pro cento
•öfver alt jembvähl inter privatos, menn nu i begynnelsen
till sex pro cento. Dock finna Ständerne oförgrijpeligen,
att här under icke kunna förstås sådanna persohner, som
hafva utrijkes varit brukade i Eders Kongl. Maij:ttz och
Cronones tienst, uthan att dhee så stoort interesse böra
niutha, som dhee kunna vijsa sigh till andra hafva gifvit.
Sammaledes om någon annan häfver alf Banco eller andra
privat persohner uplänt penningar och dem till Eders
Kongl. Maij:tt och Crohnan förskiutit, så att sådant klarligen
och med fulla skiähl bevijses, så är vår underdånigste
meening i lijka måtto, som om panttegodzen är
förmält, att een sådan af Eders Kongl. Maiptt och Crohnan
till interesset i föllie alf Kongl, general resolutionernes
innehåld hålles skadelöös, elfter hvilka uthom desse
måhl procederas, som Eders Kongl. Maij:tt nådigst behagar
och gådt finner så här elfter som här till.
7. Der till med som i hvar och eens räkning bevillningen
tillförende till een dehl är afskrifven elfter dett
interesse, som då bestodz, och interesserne redigeras nu
till ett ringare än förr, altså giöre vij oss den underdånigste
förhoppning, att allenast af dett interesset, som nu
bestås, så mycket afskrifves, som i proportion af hvarie
rijkzdagzbevillning afskrifvas bör, och dett, som förr mehr
är afdragit, må ännu komma creditoren till godo.
Hvilket alt har halft den värckan hoos creditorerne
sielfve, som varit här tillstädes, att fast dhee kunnat
hafva något härvijd att invända, så haa dhee lijkvähl
mehr ansedt den allgemeene nyttan än sin egen och således
goodvilligt och alf kiärleek emoot Eders Kongl.
Maij:tt och fäderneslandet samtyckt här till och vårt redelige
upsåth till giäldens märkelige förminskande och
interessernes afsettiande bijfallit, dem vij ock underdånigst
förmode och bedie att Eders Kongl. Maij :tt täcktes äfvenvähl
här elfteråth, när Banquen har fådt sin betahlningh,
på samma sätt moderera inter privatos igienom ett allmänt
interesseplacat, elfter som uthi dehras förminskande
både dett gemeena bästas vallfärd och alle landzens in
-
Bilagor.
209
byggiares förkofring heroor, som antingen till negocen
och manufacturerne eller bergverkens drifvande behöfva
medell eller till någon annan landzens cultur, som igienom
interessernes stegrande alldeles lära studza och taga skada
och tillijka öfveralt den torlftiges tryck och fördärf med
sig draga.
Desse väre underdånigste, redelige och välmeente tankar
underkastas Eders Kongl. Maij:ttz nådige behagh och
högt uplyste omdömme med diupaste vördnad, och förblifve
in till vår dödzstund med skyldigste trooheet
Eders Kongl. Maij:tz
Allerunderdånigste, trooplichtigste och
hörsamste tienare och undersåthare
E. Lindschöldh, Olaus Svebilius, Daniel Cameen,1
p. t. Landtmarskalk. Archiepiscopns Ups. Ciy. Stok. Cons.
Bil. 11.
Utdrag ur adelns protokoll den 9 Oktober 1686 angående
pantegodsen.-
Deras meningh af Bidderskapet och Adelen, som hafva
några pantegodz.
Såsom de finna rijket vara i så stor giäldh fördjupatt,
att det alldrig lärer sig därutur kunna uthreda eller någonsin
kunna komma i flor, för än den afbördas, altså till att
betyga, att intet i världen [finnes], lijf och egendom, som icke
de villia hafva ospart, och därföre af god villia samtyckia
till det, som secrete uthskåttet giort, och det upläsne projectet
om pantegodzen, män vehla intet, att de andre
stånden skola votera öfver deras egendomb eller härtill
vara orsaken; bodo Hr Lantmarskalken berätta sådant Hans
Kongl. Maij:t och derhoos bedia Hans Kongl. Maij:tt ville
dem medh nåder ansee och på något sätt beneficera, som
genom detta komma att förlora kauskie all deras egendom;
det kunna vara några, som vedh detta hafva någott att
påminna, så förmoda de att få det giöra; een deehl ville
och giöra det skriffteligen.
1 Om originalets underskrifter se bil. 32.
2 Utförligare än i texten bär ofvan. Jämf. sid. 44.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot., XV. 1686.
14
210
1686.
Ridderskapets vota om pantegodzen och andra fruchtbara
capitaler:
3:a classis. Hr Gyllenanckar förde votum: I)het
äro vähl några, som säija [sig] hafva härvedh att påminna
något, män äro doch nögde medh det upläsne projectet,
att pantegodzen reduceras till 5 pro cento ifrån förste
begynnelsen. 2. Sammaledes de fruchtbare capitaler; äro
alldeles nögde, att deras interesse och mode[re]ras till 5
pro cento, giörandes detta alt i consideration af rijksens
trånghmåhl, och äro villige att gå Hans Kongl. Maij :tt
medh lijf och egendom till handa. Härhoos begiärer 3
classis: 1. communication af det upläsne projectet, på det
de måge kunna göra härvedh nödige påminnelser; 2. att
interessen och må inter privatos häreffter modereras till
5 pro cento; 3. att om någon häfver af andra tagit til
låns emoth interesse högre än 5 [pro cento], sådant må
considereras och eij komma honom till last, som af godh
villia försträckt Cronan; 4. att de häreffter kunde blifva
frij för een och annan gravation och sittia säkre i deras
egendom.
2:a classis conformera sig medh det, som af secrete
uthskåttet är projecterat; bedia derhoos: 1. Att Hans
Kongl. Maij:tt ville beneficera och ihugkomma dem medh
någon nådh, som genom detta kanskie alldeles blifva ruinerade.
2. Att emedan Ridderskapet och Adelen nu
hafva giort alt det de någonsin kunnat, som och påtagit
sig sådanna anseenlige contributioner, Kongl. Maij:tt ville
nu alldeles uphäfva een och annan gravation, som dem
kan tryckia, och att de häreffter måge i säckerheet [besitta]
deras ringa öfriga egendom.
Samptelige Ridderskapet och Adelen bedia Kongl.
Maij:tt underdånigst, Hans Kongl. Maij:tt, i regard att
dhe nu hafva modererat interessen till 5 pro cento af alla
deras fordringar boos Cronan, nådigst och ville moderera
dhe interessen till 5 pro cento, som een och annan kan
genom hvariehanda commissioners domar vara dömbd till,
och om det redan vore exeqverat, det dem då må giöras
gått uthi något annat.
l:a classen ähr eense med 2 classen och blifva vedh
det projecterat ähr så väll om pantegodzen som om
fruchtbara capitaler; begiära och säkerheet uti det de
Bilagor. 211
hafva qvar af deras egendom och frij för alla inqvisitioner
häreffter.
Samptel. Ridderskapet och Adelen bedia och om det
samma, att de måge för alla inqvisitioner frij blifva.
Bil. 12.1
Påminnelser angående pantegodsen.
A.
Ved dhee i dagh på högloflige Riddarhuset oppläste
8 puncter synnes oförgripeligen ännu effterskrefne korta
påminnelse[r] vara nödige.
1. Uthi den 4:de puncten taltes om, at dhe, som intet
hafft egne medell, uthan till godzens förpantning länt
dem af Bancen eller andre, att dee skulle hållas skades
lösse
; nu kan fuller intet annars vara, än dhe, som igenom
vexlars dragande skaffat sig medell der till heller till dee
andre försträchningarne, ju måtte med förstås der under,
effter det är ett fast svårare låhn än dhe andre; men på
det sådant icke måtte sedan gifva någon disput, så voro
vijst väll, at desse orden i samma punct måtte komma
med der till: uthan ländt af Bancen eller andre heller
igenom vexlar indragit samma medell etc. och sådant med
skäl hevijsa han etc.
2. Uthi 6 puncten taltes och om det samma, så at
den, som af Bancen heller andre hade upländt de medell,
han till Cronan försträcht, skulle effter general resolutionerne
hållas skadeslös, så och dee uthrijkes ministrerne
få samma interesse igen, som dhe kunna bevijsa sigh hafva
androm gifvit; och [som] det lärer bevijsas, at och månge
igenom vexlar skaffat sig de samme medellen, så synnes vara
nödigt, at äfven så väll der sammestädes desse orden om
vexlarne med infördes, på det sedan ingen disput måtte
dher öfver inkomma, nembligen näst effter dhe orden
Banco eller andre: heller igenom vexlar — som och just
ähre fremmandes penningar — skaffat sigh de medlen etc.
1 Se prot. sid. 43.
212
1686.
3. Yed den 8 puncten, der sorn tahlas om likvidationers
continuation, synes oförgripeligen desse mehningar
böra komma ther till, hvilket rätt månge på Riddarhuset
ochså påminte och inständigt begärte, nembligen 1. at
samma commission måtte fördublas, så at dhe på 2 orter
i sänder kunde arbeta, men när rätt vichtige saker förefalla,
då träda tilhopa, på det dhe sakerne, om möijeligit
voro, innom åhret måtte komma till ända, effter de höllö
det för een mycket stor plåga, länge at stå der med i
ovijssheet. 2. At såsom alle contracter, vexelordningen,
löffte, försäkringar och ord och afskeed, och consequenter
fides bublica (!), sedan som förr, skall blij orördt och faste,
sedan differencen af dee 2 ä 3 pro cento och generalresolutionerne
vederbörligen voro observerade, och der
sammestädes ingen domb uthan liqvid är, hvarest begge
nästan som parter emoth hvarandra considereras, så skulle
derom, ifall någre disputer der öfver opkomme, å vederbörlig
orth och effter lagh och stadgar dömmas, och posten
sedan i rechningen der effter regleras, på det till värketz
oppehåll sedan icke någre vijdare disputer måtte infalla.
Dess ut lian påminnes och:
1. At som månge förpantningar så till tijden som
annat hafva sine stora och vichtiga omständigheeter och
differentier ifrån hvarandra, at åthminstone i protocollet
måtte finnas, at Ständerne gärna sågo, at hvar och een
effter dess circumstance(?) i sinom tijd måtte bli considererat.
2. Att den, som hade satt alle sine medell i Cronans
tienst, måtte förskonas för executionen, till dess han nu
finge sin betalning, men sedan ingalunda längre niuta
dilation, dher han icke godvilligen och proportionaliter
förnögde sina creditorer.
3. Att den, som kunde bevijsa sig inge andre medell,
än dhe hos Cronan, hafva, måtte få decourtera eller låta
afskrifva sina contributioner, så myket mehr som äre de
ju ändå till geldens afbetalning expresse bevilliade, och
förre Rijkzdagz besluth och praxin ved månge Richzdagar
eenligit.
4. Sidst påminnes och bedes ödmiukeligen ännu, at
der Hans Kongl. Maij:tt innom dhe 10 åhren i nåder ville
inlösa någre på de förbudne orterne cultiverade och be
-
Bilagor.
213
bygde gårdar, och den, som derpå sin egendomb nederlagt,
anten intet kunde eller förmåtte skaffa sig der sammestädes
eller på någon annan förbuden orth vederlag (?)
at bytta uth den, uthan då begärte, till at salvera samma
sin melioration, at få som een annan bonde prestera uthlagorne,
att den samme i nåder då måtte förunnas anten
skatte- eller besijttningzrätten derpå, som alle 3 classerne
den 9 Octobris uthi deras votis så inständigt begerte, åthminstone
om det voro för seendt, at doch åthminstone
denne underdånige begäran omstendeligen i protocollet
måtte finnas infördt.
B.1
Såsom den 9 hujus blef sambtycht, at ehoo, som något
hade till påminna ved den bevillningh af dee 3 pro centos
rabatt af interessen då skeedde, skulle der med få inkomma,
så brukar man och nu samma frijhett och effterskrefne
moment der ved påminner, nemligen:
1. Såsom samma bevillning ju skall vara skedd af
een frij villia, så tykes oförgripelig, at dee orden och
mehningar uthi den då upläsne och så väll grundade
skrefften eller deductionen kunne nu mehra väll gås förbij,
dee der panthafvarne synes på något sätt gravera, lijka
som hade dee intet giordt väll, när dee låtet förskrifva
sigh ett så högt interesse af 8 pro cento.
2. Såsom samma deduction berömmeligen der på syfftar,
huru lag och rätt sampt contracter, ord och afskeed
måge blifva handhafde och fides publica orörd, så prfecaveras
och underdånigst begäres, at sedan denne bevillningen
af de 3 pro centos rabatt således vederbörligen är
vorden observerat, att då för alt det öfrige alle contracter,
vexelordningen, förord och afskeed effter lag och stadgar
må få ansees och icke på något sätt vidare röras.
3. Såsom den, som något capital ägdt och uthlänt,
och icke den, som samma medell till Cronans tienst oplänt,
kommer på alla pantegodz at draga denne difference af
dee 3 pro cento, som uthi interesserne nu cederas och
efftergees, så at den samme, som förbemälte medell af enom
androm till Cronans tienst ländt, tijd ifrån tijd, får så
1 Tyå exemplar, något olika. Det ntförligaste är här återgifvet.
214
1680.
liqvidera med bemälte sin creditor, som Cronan nu liqviderar
med honom, så bör ju och vara sak samma uthi
alla dee andre poster, som uthan pantegodzen kunna vara
opnegotierade och för Cronan uthlagde, särdeles sedan man
värkeligen har pröfvat) at samma således oplänte medell
effectivement äre kombne till Cronans tienst, ty man här
ved intet annat förstår, än at ingen bör här vid vidare
komma at lijda än för så mycket, som hvars och eens
egne directe eller indirecte till Cronan försträchte medell
det kan medgifva och dictera.
4. Såsom Hans Kongl. Maijitt varit så nådig och
bevilliat, at ingen effterrechning skall skee med dem, som
50—601 eller flere åhr innehaflt deras förpantningar, uthan
och i nåder tillåtit, att icke heller dee extraordinarie
räntor, som af kiöpegodzen nu inlöses, skola någon hijth
intill gravera, så synnes oförpripeligen, at dee samma, som
i mangell af annan betahlning i sijdste kriget lijka som
blefvit tvungne at antaga sinne pantegodz — som ännu
intet varit mehr än 7, 8 ä 9 åhr — måge något så när
giöras och derföre lijke, åthminstonne at de 3 pro cento,
som af deras interesser nu skohle gifvas tilbakars, icke
mehr än dee förre så stricte måtte rächnas, at dee anten
af capitalen genast afskrifves heller med interesser och
således interesse påå interesse nu skola tilbakars gifvas,
uthan allenast simpliciter och uthan något interesse för
hela tijden mage rabbateras, helst effter de hijthintill,
fölliandes sielfve förpantningz-contracten och instrumenten,
efven så väl varit bonee fidei possessores deraf som dhe
andre på dhe öfrige heller de nu kiöpande extraordinarie
räntorne varit, och desse unge förpantningar för det brinnande
och fahrlige kriget skull ju så väll, om icke bättre
än desse förre kommit Cronan till tienst och sublevation.
5. Dhee som värkeligen kunna bevijsa anten igenom
vexlar heller i Banco hafva opnegotierat de medell, som
till Cronans tienst sedan äre kombne, och dee redan anten
lagligen heller elliest äre vordne tvungne anten at reda
hafva gifvit heller ännu at skola gifva högre interesse
och skadestånd, än thee nu uthi de 5 pro cento få igen,
kunnandes intet tvinga Bancen heller dee fremmande, som
1 I det andra exemplaret står: 30 ä 40.
Bilagor.
215
för vexlarne äre heller skola blifva förnögde, således at
liqvidera med sigh som med dee inhemmske, som i näst
föregående punct omtales, at då den samme måtte blifva
skadeslös, och Cronan draga den differencen, varandes nog
at den samme för sin goda villia och hazard ändå intet
någott niuter.
6. Såsom det lährer befinnas, at månge, som hafva
förpantningar, hafva ochså andre fordringar med, för hvilka
de inga pantegodz hafva i händer, och Kongl. Maij:tt är
så nådigh, at när förpantningarne hemfalla, Hans Maij:tt
då straxt låtter dem gå till andra i gäldz betalning och
icke sielf behåller dem, för än giälden alle äre betalte, så
synnes oförgripeligen, at den samme, som således ochså
andra fordringar häfver, må samma sinne förr hafde och
nu hemfallne pantegodz — dem han nu elliest skulle afstå
— så länge behålla, till des han ochså den andre fordringen
på samma sätt blifver betalt.
7. Såsom på dätta sättet förmodelig gelden effter
handen blifve betalte, och hvar och een således kan få
tillfälle at betala sina creditorer igen, så voro önskeligit,
at dee samme, som värkeligen kunna pröfvas hafva satt
sinna medell i Cronans händer, måge för execution på
deras lössöhren och andra ägendomb så länge blifva förskonte,
till des de således effter handen kunna få in sina
medell af Cronan, creditorerne der med at förnöija. Men
skulle sedan kunna pröfvas, at dee sine creditorer proportionaliter
deraf icke hafva betalt, uthan ändå villia
skyla sigh under denne nåden, den samme borde då uthan
alla nåder exeqveras och icke förskonas.
8. Såsom nu igenom denne bevillningh alle rächningar
komma at ändras och omskrifvas, och Ridderskapett
och Adelen underdånigst anhållit och förmoda, när detta
nu öfver är, at slippa all[a] vijdare effterrächningar och
commissioner, dett och är ett öfvermottan stortt qväll at
länge svefva i ovissheett, huru rächningen skall uthslå,
hvarföre och som denne bevillningen förmodeligen lähr
importera så mykett, om icke dubbelt emoth det, som reductionen
renderatt häfver — ved hvilket så väll Kongl.
Maij:tt sielf som undersåtherna ett conjunct och ett stort
interesse hafva snart och, om möijeligitt voro, innom åhr
och dagh att komma ifrån hvarandra, så at så väll
216
1686.
Konungen som undersåterna måtte vetha, hvar om(?) han
är —, ty synnes oförgripeligen nödigt, att ett rätt starktt
uthskott af alla dee der uthi interesserade Ständer under
Kongl. Maij:t.z authorisation förordnades, som af inge andre
sysslor eller tienster voro occupperade, uthan hvar dag
både för och effter middagen der uthi kunde sittia, och
som sades sakerne effter desse och general resolutioner,
om möijeligitt innom åhr och dag, afhielpa kunde, lijka
som med 80 åhrs reductionsvärk ärnat var, kunnandes
äfven väll, der någre qvestiones juris om contracternes
rätta förstånd eller andra slijke disputer opkommer, i
Kongl. Hofrätten afdömas, lijka som ved Keductions-Commissionen
skedde, helst effter detta mången äfven så när
som reductionen lährer röra och touchera, blifvandes desse
deputerade för deras förrättning Gudi, Konungen och
Ständerne — ifall någon med skäll kunne sig öfver dem
besvära — responsable.
9. Och som uthi secrete propositionen förmähles, at
bemälte gen[eral]resolutionerne äre nu een lagh, så synnes
oförgripeligen vara väll, att dee samme till hvars och
eens underrättelse ochså måtte blifva tryckte.
10. Och som nu denne bevillning nu skedde är till
gäldens afbetalning uthseedt, och vedh förre Rijkzdagar
vardt omtalt och för gått befunnet, at den, som af sine
capitaler någott kommer att contribuera, fich dett samma
pä sin rächning afskrifva, det och är notorium, at de,
som sijne medell hos Cronan haa ståendes, hafva inge
andra contante medell, så påminnes at och nu en sådan
afskrifning skee må så väll af pantningarne som den
andra fordringen, så mykett mehr som häfver man och
underdånigst begärt och förmoda[r] at ochså få dee extraordinarie
rentorne för slijke prsetentioner kiöpa, som ju
varit mehr ähn äfven denne decorteringen.
11. Såsom dett och nu vardt proponerat, at om någon
vore, som någre lindrigare förslag vijste gifva ved
handen, sådant då skulle blifva antagit, så påminnes, at
om någon, till at hielpa sig ifrån denne skadan, nu eller
framdeles kunde hitta på och gee någre sådanne medell
eller förslag vedh handen, som hvarken Cronan heller undersåtherne
belastade, at då sådant måtte komma den till
goda, at han deraf finge sin fulla betalning och skadestånd.
Bilagor.
217
12. Såsom man af detta sitt capital eller behåldne
gevinst intet på 2 eller 4 åhr allena, uthan väl på någre
och 20 eller 30 åhr kommer at contribuera 3 pro cento, så
synnes oförgripeligen skäligt, om intet mehr doch hädan
effter att den samme måtte vara frij för den 4:de penningzafgifft,
effter han elliest på alt een penning komme
dubbelt att contribuera.
C.
Såsom Hr Landtmarskalcken, tå när det om de utaf
Chronan till privatos förpantade godz förehades, begiärte,
att de, som deruthinnan interesserade vore, skulle, der de
hade några påminnelser att giöra, der med inkomma, altså
håfve vij i anledning deraf, utan att rubba i någon måtto
det, som derom slutit är, intet underlåta kunnat effterfölliande
påminnelser att insinuera, som vij tienst-ödmiukligen
begära måtte komma uti gunstig och rättvijs consideration.
1. Effter som interessen skole reduceras ifrån 8 till
5 pro centum (!), och det, som deröfver uthaf pantrentorne
är upburit, korttas utaf capitalet, så förmodar man, att
sådant inte hvart åhr sker, uthan vid liqvidationers förrättande
på en gång må skee, och att det, som panthafvarena
af godsen eij hafva upburit eller värckeligen åthniutit,
dem eij till någon last föres, utan att desse 5 pro
cento dem beräknas för det, som behollit är, sedan alle de
vid godzén hängiande besvär sampt hvad eij uthgått afdragit
är.
2. Såsom löningar uti Gudz ord och all verldzlig
lag äre så högt skattade, att de altid för all annan giäld
blifva preefererade och billigt prsefereras böra, såsom Hr
Landtmarskalcken uti sin upläsne skrifft det mycket väll
har annoterat, ty lefve vij uti den underdånige förhoppning,
att effter som mången igenom förbemälte efterräkning
kommer att mista all sin egendom, det Hans Kongl.
Maij:t af nåde låter beveka sig, at det hvad som af richtige
löningar kan vara influtit i capitalet såsom ofruchtbart
eij separeres och uthsätties, uthan oafkorttat ibland
det öfrige capitalet beräknas, kunnandes man ju inte mera
af en tienare desiderera, än att han sin lön, som han med
möda och arbete har förtiänt, och hvar af han sitt up
-
218
1686.
hälle allena häfver, sin Herre uti des trångmål försträcker,
hvilcket mehr än all annan försträckning, som gemenligen
sker af det man någorlunda umbära kan, att considerera
är.
3. Der försträckningen eij är giord först in Januario,
utan någon tijd der effter, så bedia vij underdånigst, att
första åhret på interesset inte må afkorttas för den tijden,
som är emilian begynnelsen af åhret och försträckningens
dato, utan at det för fullt beräknas, effter som räntorne
sällan Thomasmesso-tijden, tå de effter lag borde erläggias,
utan långt effter uthgå, och pantebrefven innehålla,
att panterentorna eij skola af capitalet dragas, utan
för interesse räknat blifva, såsom det öfver alt practiceres.
4. Om försträckningen och är giord uti rijkzdaler
in specie, så anhålla vij underdånigst, att effter som interesset
skall reduceras ifrån 8 till 5 pro cento, det sådant,
som altid bör vara af samma myntsort som capitalet,
måtte räknas uti rijkzdaler in specie eller des valör.
5. Så begäres och underdånigst, att de, som kunna
bevijsa, at de utaf andra till Chronones tienst penningar
hafva uplänt eller och igenom den till Chronan giorde
försträckning sig så blottat, att de til sitt uppehälle något
der effter af andre personer medel most upläna, må få
åthniuta det interesse, som de till andra hafva most gifva,
på det deras beredvillighet att tiena Chronan eij må lenda
dem till största skada och förderf.
6. Sammaledes begiäres och underdånigst, att en
åthskillnad motte giöras emilian dem, som utaf andra
gambla fordringar för ett ringa värde hafva till sigh
handlat och der uppå förskaffat sig pantegodz af Chronan,
eller eliest en sådan handel drifvit och en sådan försträckning
giordt, att de en märcklig profit der på hafft, och
de som med den ringa penning, som de igenom sin möda
och arbete uti deras tienst hafva förvärfvat sigh, Kongl.
Maij:tt uti des trångmål hafva bij sprungit, ägan des inte
mera än det, som de till Chronan hafva försträkt, för
hvilcket de samma godz, som de uti underpant hafva, bekommit
hafva.
7. Der någon så oförmögen vore, att han lite eller
als inte ägde mera än de godz, som han pantvijs utaf
Bilagor.
219
Chronan häfver, så förhoppas man, såsom och underdånigst
beder, att Hans Kongl. Maij:tt utaf nåde täcktes lemna
en sådan, sedan han på det sätt, som ofvanbemelt är,
blifvit för sitt capital betalt, en deel uthaf panträntorna
til sitt uppehälle, på det han inte alldeles måtte försmächta
och förderfvas.
8. Skulle någon af dem, för hvilcka interesset således
förminskas, vara skyldig något till Hans Kongl. Maij:tt
och Chronan, hvaraf interesse bör erläggias, så lefva vij
uti den underdånige förhoppning, det Hans Kongl. Maij:tt
dem den nådh låter vederfaras, at de derföre och eij högre
interesse än 5 pro cento betala.
9. Sedan som panthafvarena för capitalet äre vordne
betalte, så bedie de underdånigst, att de samma ibland
dem, som andre liqvide fordringar hoos Chronan hafva,
må framför någon annan så länge räntorna af pantegodzen
upbära, til des de för samma fordringar blifvit
betalte.
10. Såsom mången igenom sådan effterräkning och
interessets förminskande kommer att mista all sin egendomb
och styrttas uti största ruin och misere, så förmodar
man, att Hans Kongl. Maij:t i nådigst betrachtande
af sådant, och att Kidderskapet och Adelen sig på denna
Kijkzdagen så högt angripit häfver och till så stora bevillningar,
soni dem eij ringa trycker, samptycht, täktes
ifrån all vidare gravation och effterräkning så väll för
deras godz, som de utaf Chronan köpt eller på lähnsrätt
innehafft, som för alt annat, hvar med de kunna besväras,
undantagandes hvadh om köpegodzen nu förafskedat är,
nådigst befrija dem.
D.
Oförgrijpeligh påminnellsse om panttegodzen.
1. Att dhee, som sine försträckte capitalier annorstädes
och särdeles utan rijkes hafva opnegocierat och
derföre ännu häffta eller interesse betahlt, måtte hållas
skadelösse.
2. Att dhee, som förutan panttegodzen icke hafva
någott att lefva af, särdeles änckior och omyndige barn,
medh nåder blifva ansedde och försorgde.
220
1686.
3. Att uti (lhee 5 pro cento, som bestås, inga afkorttningar
måtte skiee antingen medh contributioner
eller annat, eij häller att någon räntta uthöfver dhee 5
pro cento på capitalet vijdare afkortes, än hvar och en
re vera och in effectu häfver niutit.
4. Att pantteägaren der utöfver medh inge effter -  rächningar eller och medh interesse tillbakars graveres
på det, som han effter Kongl, panttebrefven uthöfver 5
pro cento värkeligen åthniutit, i betrachtan att mången
dee försträckte capitalier alf andra uthom rijkes uptaga
och fulla interesset medh omkostningar betahla måste.
5. Att så länngie hypothecarii hafva hoos Chronan
andre uti höghsahligste Kongl. Maij:ttz tijdh eller sädan
liqviderade sampt under Kongl, bandh och segel approberade
fruchtbare fordringer, de eij måtte afstå pantegodzen,
till dess de jämbvähl för de öfrige prsetensioner till capitalet
och interesse blifva förnögdhe.
E.
Påminnelser vedh pantegodzen.
1. Begiäres communication af dhet upsatte projectet.
2. At interessen och inter privatos må modereras till
5 pro cento.
3. At om någon af andra tagit till läns ä 8 pro
cento, må considereras och eij komma honom till last, som
af godh villia försträckt Cronan.
4. At dhe käreffter kunde blifva frij för een och
annan gravation häreffter.
5. At H:s K. M:tt ville på något sätt beneficera och
ihogkomma medh någon nåd dhen, som genom detta aldeles
blifver ruinerad.
6. Een deehl begierte och at få behålla deras pantegodz
i afräckning på dhet dhe uthom detta kunna hafva
at fordra.
Bilagor.
221
Bil. 13.1
Kongl. Maij:t vill i nåder dess trogne undersåtares
af Bidderskapet och Adelen mogne
öfverläggiande hemstält hafva fölliande ährender,
som deras stånd allenast synes angå.
1.
Huru vijda de af Bidderskapet och Adelen, som tijd
effter annan hafva tilhandlat sig cronogodzen, kunna eller
böra vara berättigade till flere heller större ränttor, än
som uti hvarie tijdz kiöpe-uthräkning finnes nämbde och
specificerade och sedan emoot kiöpskillingen tree eller fyra
och en halff pro cento finnas uti sielfva kiöpebrefvet
införde, som till exempel de extraordinarie räntorne, nembligen
booskapz- och skiutzfärdz- jempte dagzvärckzpenningarne,
med hvad meera som extraordinarie på en eller
annan orth uthgåår och emoot 3 eller 4x/2 pro cento kiöpskilling
intet är uti consideration kommit.
2.
Om icke lösen af godz på förbuden orth och för rijket
omistelige kan med all skiähl så väll extenderas til de
kiöp och byten, som för anno 1632, som sedan den tijden
skedde äro.
Öfver desse tvänne måhl afvacktar Kongl. Maij :t först
deras af Bidderskapet och Adelen uti det secrete uthskottet,
jemvähl och sedan deras samptlige i gemeen altijd
sporde berömmelige och för det gemeene bästa desinteresserade
betänckiande och förklaring, förblifvandes dem med
dess Kongl, nåd och ynnest altijd bevågen. Datum Stockholm
den 12 Octobris anno 1686.
CABOLUS.
J. Bergenhielm.
1 Prot. sid. 47. — Original.
222
1686.
Bil. 14.1
Adelns svar på Kongl. Maj:ts proposition angående de
oköpta räntorna och inlösen af gods på förbuden ort.
Stoorm ächtigste Konung, allernådigste Herre.
Eders Kongl. Maijfitz allernådigste remiss till des
underdånigste Ridderskap och Adell angåendlie ett moget
öfverläggiandhe öfver några ärender dheras ståndh allena
angående, hvilcket vij i gåår bekommit håfve, uptage vij
medh allerunderdånigste vördnat och respect. Och hvadh
dhet första anbelangar, huru vijda dhe af Ridderskapet
och Adeln, som tijd elfter annan håfve tillhandlat sig cronogodzen,
kunna eller böra vara berättigade till flere eller
större räntor, än som uthi hvarje tijdz kiöpe-uthräckning
finnes nämbnde och specificerade och sedan emoth kiöpskillingen
3 eller 4Va pro cento finnes uthi sielfve kiöpbrefvet
införde, så håfve vij ordsaak uthi diupesta ödmiukheet
att hembära Eders Kongl. Maij:tt een underdånig
tacksäijelse, som ett så högt och vichtigt värck, hvilcket
angår vårt ståndz heela vählfärdh, häfver behagat uthi
nåder oss att communicera. Och såsom vij väll vetta och
efftertänckia kunna, hvadh myndigheet och rätt Eders
Kongl. Maij:tt uthi slijka måhl altijdh häfver, så äre vij
så mycket mehra till all underdånig vördnadt för een så
stoor nådh förplichtadhe, att Eders Kongl. Maij:tt haar
behagat vårt underdånige betänckiandhe dher öfver att
inhempta. Vij håfve, allernådigste Konung, medh all hörsam
fiijt och omsorg öfverlagt dhetta ärendet, men såsom
sakerna för så långh tijdh sedan äre passerade, ochinthet
haar ther på af dhem som vederbordt varit tält, hadhe
vij i förstonne ringa kundskap om des rätta sammanhang,
och fördhenskull söchte vij strax genom allehanda ther till
tienlige handlingars genomläsandhe, så mycket möijeligit
var, att giöra oss theruthinnan kunnige och håfve väll
endteligen befunnit rättvijsan och billigheeten fordra, dhet
ingen kan eller bör vara berättigat till flere eller större
ränttor, ähn hvar och een genom ett richtigt kiöp sig
1 Prot. sid. 49, 51. — Koncept med påteckning: »Öfverlefvererades
den 14 Octob. anno 168(i>. Dessutom finnas två projekter med många ändringar.
En afskrift förvaras i Kiksarkivet.
Bilagor.
223
tillhandlat och betalt häfver. Ty föruthan dhett att sielfva
kiöpetz natur dhett krefver, att man måtte hafva full
gen fullo, så är och Eders Kongl. Maij:ttz rätt altijdh så
giltig, att i sådant måhl hvarcken vahne, häfd eller prsescription
moth des rätt och interesse giälla kan. Vij
hafva ochså, allernådigste Konung, dhe förra åhren genom
bygningzhielpens lösen nogsampt betygat, att fast något
på Eders Kongl. Maij:ttz vegnar af des betiente kundhe
försedt vara, dhet vij oss theraf till Eders Kongl. Maij fitz
skada och vår fördehl inthet hafva något hvarcken vehlat
eller medh rätta kunnat betiena, uthan räckna dhet oss
nu för een vählgiärning att få till bådhe vår och våra
effterkommandes säkerheet afgiöra och clarera een saak,
hvilcken Eders Kongl. Maijfit och des höga Kongl, arfvingar
altijdh hadhe ändå halft rätt att fordra uppå.
Eördhenskull, allernådigste Konung, så tillbiuda vij oss
af Eders Kongl. Maijfitz Ridderskap och Adell godvilligt
att förnöija Eders Kongl. Maijfit hereffter för dhe härtill
oberäcknade renttor, som vij inthet kiöpt hafva, såsom
booskapz-, skiutz- och dagzverckzpenningar, medh hvadh
mehra som extraordinarie på een eller annan orth uthgår
och emoth 3 eller 47® pro cento kiöpskilling inthet är
uthi consideration kommit, underdånigst bediandes Eders
Kongl. Maijfit ville sig behaga låta, att dhe samma antingen
för reeda penningar elfter vanlige uthrächningen
472 pro cento afslås på sådant sätt, som Eders Kongl.
Maij fitz glorvyrdigst Her faders sampt Eders Kongl.
Maij fitz egna reductionsstadgar innehålla och medh bygningzhielpens
clarerande förhollit är, eller och att dhen,
som inga penningar hadhe, måtte dhe samma ränttor medh
sijne arfvegodz eller sådanne godz och ränttor, som dhe
hafva tillhandlat sig af Cronan, vedergella och lösa så
högt som dhe, som äre ifrån Cronan uthi privatorum hender
komne, eller dher någon alldeles oförmögen vore, Eders
Kongl. Maijfit då medh dhesse ränttors åhrlige afgifft af
samma godz nådigst täktes vara tillfredz, till des han
kan skafiå sig penningar eller godz, dhem att uthlösa,
begynnandes anno 1687 att reckna. Doch dher sådanne
godz nu vore igenom kiöp eller byte uthi andra, tridie
<7ler fierde handen, och dhe samma sig dhem högre tillhandlat
än dhen första kiöparen dhem af Cronan kiöpt
224
1686.
häfver, så bedie vij allerunderdånigst, att Eders Kongl.
Maijrtt täcktes så hermedh förfara låta, som medh bygningzhielpens
inlösen förhållit är, att primus acquirens
håller Eders Kongl. Maij:tt skadelöös effter Eders Kongl.
Maij.-fitz egen resolution, gifven i Halmstadh den 23 Febrnarij
1678. Men, allernådigste Konung, såsom vij i
anledning af Kongl, resolutioner, rijkzdagzbesluth, acter,
privilegier och kiöpebrefvens innehåldh hafva nutit och
nyttiat samma ränttor på godh och opåtahlt troo, så
komma vij medh vår allerunderdånigste boön in för Eders
Kongl. Maij:ttz hööga troon, dhett Eders Kongl. Maij:tt
af infödd och emoth oss altijdh öfvat Kongl, mildheet
täcktes bevijsa oss, sijna allertrognaste undersåtare, dhen
höga nåden och justicen och inthet låta gravera dhem
medh någon effterräckning på bemälte okiöpte ränttor,
som Ridderskapet och Adelen här till uthaf sijne af Eders
Kongl. Maij:tt kiöpte godz bona fide upburit och niutit
hafva. Yij kunne vid väre samveten och på vår trooheet
för Eders Kongl. Maij:tt betyga, att vij inthet annat
vettat håfve, än att vij till samma ränttors upbördh för
ofvantalde skiähl skull hafva alt her till varit berättigadhe,
och giöra oss dherföre i underdånigheet dhet säkra
hoppet, att Eders Kongl. Maijrtt uthi dhetta måhl medh
nådhe omfattar sijna trogna undersåtare af Ridderskapet
och Adelen, som elliest skulle blifva uthi ett sådant
elende och fattigdom nedsänchte, tädan dhe sig aldrig
rätta kunde, och altså aldeles incapables och oförmögne
att någonsin kunna medh något efftertryck vij sa Eders
Kongl. Maijrtt sin underdånigste plicht och skyldigheet.
Ther lichvähl tvärt emoot, om Eders Kongl. Maijrtt
nådigst behagar att trygga och försäkra oss och våre
efterkommande för all effterräckning så uthi dhetta
som andre måhl, dhe dhå inthet mindre her effter tienlige
än altijdh villige vara kundhe, inthet allenast till
Eders Kongl. Maijrttz tienst att upofra sitt blåtta lijf,
uthan och någre medell, som kunde tiena till rijkzens
styrckia.
Dhett andra af Eders Kongl. Maijrtt oss allernådigst
communicerade ärende håfve vij medh lijka underdånigste
veneration noga betrachtat. Och ehuruvähl vij inthet see,
medh hvadh skiähl lösen af godzén på förbudne orter böör
Bilagor.
225
mehr restringeras till ett vist åhr tillbaakars än dhe donerade
godzens reduction, hvilcke begge hafva hafft åhr
1632 till sin termin, lichvähl såsom Eders Kongl. Maijrtt
sielf häfver uthi nåder behagat uthi dhen senare reductionsstadgan
iterera dhen samma terminen af anno 1632,
så hafva vij icke allenast ordsaak medh ödmiukeste respect
dhet att vörda, uthan bedia ännu allerunderdånigst, så
vijda som dhet uthan Eders Kongl. Maijrttz misshag och
otiänst ske kan, att vedh samma termin ständigt blifva
måtte. Doch emedan Eders Kongl. Maijrtt allernådigst
behaagar sig uthlåta, dhett Eders Kongl. Maijrtt reflecterar
på någre omistelige godz på förbudne orther, så är
ingen af Eders Kongl. Maijrttz trogneste Ridderskap och
Adell, som icke sådant, ifrån hvadh tijdh dhet vara vill,
till Eders Kongl. Maijrttz behag för skiäligit och bevissligit
värdhe och vederlag uplåtandes varder; doch uthi
diupesta underdånigheet her medh påminnandes, att dher
någon annan particulier af sielfve principal kiöparen något
sådant tillförende af Cronan kiöpte godz sig tillhandlat,
för ähn dhe tijdh effter annan fattadhe besluth och stadgar
om dhe orther, som för förbudne förklaras, publicerade
äro, att då dhen samma icke effter första kiöpeskillingen
må uthlösas, uthan effter sitt kiöpebref och alle
bevisslige nederlagde meliorationer på cultur och bygnadt.
Men der någon effter publicerade ofvantalde stadgar sådant
godz sig tillhandlat häfver, så kan dhen samma inthet
större lösen af Eders Kongl. Maij:tt pretendera ähn dhe
först uthaf Cronan kiöpte äre, emedan han samma stadga
häfver kunnat och bordt vetta. Sedan bedie vij underdånigst,
om een eller annan hadhe någon gård på förbudhen
orth, som icke vore Eders Kongl. Maij:tt deste nödigare
och hvarpå eganden eller des förfäder användt stoor
melioration, cultur och bygnadt, Eders Kongl. Maij:tt
då nådigst behagade tillåta honom emoth lijka tillhandlat
räntta och vederlag uthi dhen samma eller een
annan förbuden orth få tillbyta sig samma gårdh, på
dhett han således måtte få hugna sig af sin eller sijne
förfäders dher nederlagde stoora arbete, möda och omkåstnad,
jembvähl Eders Kongl. Maij:tt eij då behöfva
att betahla ofvanbemälte melioration, som Eders Kongl.
Maij:tt till ingen eller fast ringa fördehl vara kan, men
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-protXV. 1686. 15
226
1686.
ägaren till största hielp och understödh. Skulle och
någon privat sökia att få tillbyta sigh någon sådan
lägenheet dhen förra ägaren till förfång, så hoppas vij
underdånigst, Eders Kongl. Maij:tt sådant inthet lärer
tillåta.
Såsom Eders Kongl. Maij:ttz Ridderskap och Adell
nogsampt herigenom förmoda sig hafva vist, medh hvadh
zéle, trooheet och ijfver dhe altijdh äre beredde att tiena
Eders Kongl. Maij:tt och fäderneslandet, så hedia dhe och
allerunderdånigst, Eders Kongl. Maij:tt af sin höga nådh
täcktes dhetta dheras underdånigste svar och betänckiandhe
att uptaga och så för dheras öfrige välfärdh
allernådigst söria, att dhe uthi sijne ännu öfrige och
hehåldne fåå godz och ringa ägendom säkre och trygge
nu och i tillkommande tijder vara måge, på dhet handell
och vandell, som her till haar varit myckit förfallen för
dhen osäkerheeten skull, som hvar och een haar sedt
och meent, att Ridderskapet och Adelen haar suttit uthi,
må blifva igen uprättad, och dhe således ehrhålla her
effter någon credit så väll till sijne bevillningars fullgörande
som annan Eders Kongl. Maij:ttz tienst och
dheras egne nödtorffter. Vij afvachte her uppå een nådig
och hugnelig böönhörelse och förblifve
Eders Kongl. Maij:ts
alldra underdånigste, tropliktigste
och hörsamste undersåthare och
tiänare
På Ridderskapets och Adelens
vägnar
E. Lindschiöld,
p. t. Landtmarskalk.
Bilagor.
227
Bil. 15.1
Någre kårte och i hast utdragne puncter
angående kiöpte godz ifrån Kongl. Maj:tt och
Cronan, i krafft af hvilka Ridderskapet och
Adellen någre okiöpte renttor och bevilgninger
till dato hafva åtniutit.
Anno 1622 äre förste kiöpen effter kiöpebrefvens innehåld
sålunda inrättade och slutne, att godzén tillägnas
kiöparen under rätt frelsse och frelssemanna tienst med
sådanne frijheeter och rättigheeter, som Adellen uti rijket
af Kongl. Maj:tt privilegerade äre, qvitt och fritt till att
niuta, bruka och behålla och der med i alla måtto giöra
som sitt rätta aflinge godz, hvilket äro kiöpebrefvens
formalier; doch lyda och somliga sålunda ifrån åhr 1622,
nembligen att de godz, som Ridderskapet och Adellen hade
sig kiöpt ifrån Kongl. Maij:tt och Cronan, dem skulle de
under samma vilkohr possidera som andre deres godz effter
privilegierne.
Uthi 1638 åhrs kiöpebreef förmähles, att förståndet
af förre kiöpebrefven voro, då godzén såldes ä 3 pro cento
åhrlig viss renta, det alle ovisse och extraordinarie] rentorne
skulle vara orechnade, så och rijkzdalern skattat ä
6V2 mark; lijkvähl att undfly den åthskillnadt, som emellan
store och små hemman är uti ovisse persehlerne, voro
rådsampt funnit och till Cronones desto mehra nytta, att
stora gierden och salpetterhielpen skulle inrechnas.
1641 åhrs rådslag angående godzens förselliande innehåller
och tydeligen, att kiöpet voro derföre förandrat
ifrån 3 till 4x/2 pro cento, aldenstund störste dehlén sökte
små hemman och månge af ringa åhrlig rentta, efftersom
provincierne af störste mantahlet, såssom Västergötland,
Småland, Dahl och Nerkie, störste dehlén af Östergötland
såväll som Södermanland och Uplandh och mest hela Finlandh,
hafva i sig hemman af ringa åhrlig rentta, hvarigenom
Cronan i sine ovisse perzehler befans att blifva
1 Handlingen är ej undertecknad, men kar följande påskrift: En
npsatz och påminnelser om kiöpegodzen, sorn af några af Riddersk[apet]
ihopsatta på Bijkzdagen anno 1686.
228
1686.
förkårtat, hvilket intet bättre syntes kunna förekommas
än med inrechning af föreskrefne ovisse renttor och förhögningen
ä cento, efftersom och sedan befunnit är, att
denne förändring i det, som såldt är, Cronan till månge
tusende häfver indragit, som formalierne i bookstafven
lyda. Sedan nu detta således var resolverat, äro kiöpebrefven
stylicerade och inrättade, nembligen att i kiöpet
skulle inrechnas store gierden och salpettershielpen, rijkzdalern
skattat ä 6 mark och sedan att gifvas halifemte
dahlér pro cento, och i det öfriga med desse formalier,
att Kongl. Mai:tt afhender sig och efterkommande Konungar
sampt Sveriges Crono samma godz och tillägnar
kiöparen dem att bruka, niuta och behålla till everdelig
ägo och frelsse alldebles som andre kiöparens arfvegodz,
och flere Kongl. Mairttz tromän och undersåthare af
Adellen uti dess rijke deres vällfångne ägendomb och
frelssegodz effter privilegiernes innehåld innehade, nötö
och besutto. Detta förutan innehålla kiöpebrefven så vähl
i sahl. Konung Gustafz som Drottning Chris thue tijdh,
att Cammarråden och Cammererarne effter kiöpebrefvens
dato skulle förandra och rätta Kongl. Mai:ttz och Cronones
jordeböeker, förandes in godzén för kiöparens och
dess arfvingars fasta och fullkommelige frelsse. I krafft
af desse föregående formaliers anledning hafva Adellen
possiderat sine kiöpegodz och alle deraf flytande rentor
såssom annat deres frelsse lijkmätigt privilegierne, varandes
således de öfrige renttorne i Kongl. Mai:ttz rechenskaper
åhrligen afförde, och giordt lijkt med annat gammalt
frelsse.
Hvad anbelangar de siste tillkomne renttor, så befinnes
boskapzpenningarne anno 1642 vara bevilliade att
utgå 2 daler sölfvermyntt af hvart mantahl skatte och crono,
men frelsse att gifva halfparten mindre. Skiutzferdzpenningarne
äro bevil lade anno 1649 äfvenvähl att gifvas
af hvart mantahl skatte och crono 3 daler och frellsse
11/s daler, men som det skatte, hvilket Ridderskapet och
Adellen innehade, intet under skatte och crono var förståendes,
ty resolverade Kongl. Mai:tt uti försäkringen,
gifven samptelige allmogen och landet öfver skiutz- och
giästningzfrijheet emot skiutzferdzpenningarnes erleggiande,
dat. den 1 Octob. 1649 och den 7 puncten, att Rid
-
Bilagor.
229
derskapet och Adellen skulle få niuta och taga af sine
skattebönder en skiählig och viss penning åhrligen för
giäst- och skiutzning.
Sammaledes uti Kongl. Maj:ttz resolution och förklahring
uppå allmogens besvehr, dat. den 19 Martij 1649,
stadgar Kongl. Mai:tt med sådanne ord, att de, som Kongl.
Maistets rätt öfver skattegårdarne af Kongl. Mai:tt och
Cronan hafva inlöst etc., skohla låta sig aldehles nöija
med det skattebönderne till Kongl. Mai:tt och Cronan så
och till dess slått och gårdar i hvar province för detta
håfve varit vahne i vist och ovist att utgiöra, och andre
skattebönder, som ännu under Kongl. Mai:tt och Cronan
äro behåldne, nu giöra eller här effter giörandes varda.
Men ehuruvähl Kongl. Mai:tt uti förenemde förordningar
således tillägna[r] Adellen och dess skattebönder samma
rätt, som Kongl. Mai:ttz skattebönder till dess slått och
gårdar giöra borde, kunde lijkvähl emilian Adellen och
skattebönderne ingen rätt föreening om dagzverken skee,
förr än Kongl. Mai:tt sedermehra anno 1650 och 1651 inrättade
en viss förordning, hvad skattebönderne emot
dagzverken till Adellen betahla skulle, att altså Adellen
fick en reglerat upbörd i stället för de dem competerande
dagzverken af skattebönderne.
Att nu Adellen sådanne renttor och bevillninger åtniuta
kunde, finnes ibland annat uti Kongl. Mai:ttz resolution
öfver böndernes besvehr anno 1627 den 24 Decemb.
i den 4 puncten vara omrördt med sådanne ord: Så skall
och ingen eho han är, adell och oadell, hafva macht att
trengia någon jordägande ifrån sin lagfångne rättigheet
eller med andre nye ålagor besvehra, än the ther ordenteligen
på Rijkzdagar bevilliade äro eller här effter bevillias
och påbiudas kunne.
Uthi 1655 åhrs rijkzdagzbesluthz 18:de punct förmähles
också, när skattebönderne sig merkia läto eij vara
tillfredz, att Adellen af bevillgninger halfparten åtniuto,
att alla hielper och utlagor skiille blifva i det ståndh,
som the till then tijden bevilliade voro, men om skattebönderne
icke kunde semias med deras husbönder om the
hielper, som ther effter bevillias, skulle them stå fritt till
Kongl. Mai:tt och Cronan utgiöra det bevilliade, doch
allenast för den gången.
230
1686.
Ehuruvähl detta är så bårteligen af de ved handen
varande acter utdragit, så är lijkvähl det till ingen annan
ända upsatt än här med oförgripeligen i underdånigheet
vijsa, att Kidderskapet och Adellen icke af egen myndigheet
sielfvilligt häfver sig tillvällat de här till åtniutne
ovisse och extraordinarie rentor af dess kiöpte godz ifrån
Kongl. Mai:tt och Cronan, uthan sådant är tillåtit i föllie
af åtskillige deröfver gifne Kongl, resolutioner, rijkzdagzbesluth,
tydelige förordninger sampt undfångne kiöpebref,
hemställandes för det öfrige sådant här effter i underdånigheet
till Kongl. Mai:ttz allernådigste gottfinnande.
Bil. 16.1
Uppå Hans Kongl. Maij:tz vår allernådigste
Konungs och Herres secrete proposition, som
Hans Kongl. Maij:tt nådigst haar behagat först
föreställa secrete uthskåttet af dhee tree Ständerne,
Kidderskapet och Adelen sampt Krigzbefählet,
Präst- och Borgerskapet, och sedan alla
stånden hvart för sigh, är detta dheras underdånigste
svar och oförgrijpelige betänckiande
angående dett inrijkes väsendet, gifvit i Stockholm
den 25 October anno 1686.
Såsom Hans Kongl. Maij:tt nådigst häfver behagat
vijd denne påstående rijkzdagh att uthnämbna ett uthskått
aff dess trogne undersåthare och Ständer och låthit
dhem föreställa rijketz och fäderneslandetz invärtes tillståndh
och angelägenheeter, först oss emellan att öfverväga,
som uthi dett secrete uthskåttet varit beordrade, och
sedan medh oss öfrige sampteligen dett samma att communicera
till alles vårt underdånige betänckiande och
öfverläggiande; altså hafva vij hörsambligast detta efterkommit
och saakerne efter dess höga vicht och värde i
noga eonsideration tagit och uthi efterfölliande sluuth och
1 Prot. sid. 54. — Koncept med påteckning: »Ofverlefvererades till
H:s Kongl. Maij:t den 25 October anno 1686*. Jämfördt med det i Riksarkivet
förvarade originalet, som är försedt med samtliga ständernas underskrifter
och sigill.
Bilagor.
231
meeningh stadnat, som härmedh Hans Kongl. Maij:ttz
nådigste behagh till ett underdånigst svar hörsambligast
hemställes.
I.
Vij erkienne först och främbst medh all underdånigh
taksamheet och vördnat, att Hans Kongl. Maij:tt dhen i
så långliga tij der efterlängtade kyrkieordningen haar låthit
igenomsee och komma i dagzliuset, skattandes oss lyckelige
att lefva under een så gudhfruchtigh Konungh, som
alla sijna actioner på gudzfruchtan grundar och nu genom
•ett så gudeligt värk hugnar sitt rijke och för heela verlden
vijsar dess ijfver för Gfudz nampns ähra, dhen rätta
och reena lährans och församblingens upbyggelse.
II.
Vij påminne oss för dett andra aff dhee vijdh dhee
förra Rijkzdagar anno 1680 och 1683 meddelte underrättelser
dhen stoora brist, som då var uthi den ordinarie
staten, huru ringa rijkzens medell och inkombster förslogo
emooth dhee åhrlige och nödige uthgiflfter, huru igenom
förpantningar rijkzens medell voro försvagade, hvad
för stoor giäld så af dhee förra tijder som Hans Kongl.
Maij:tz regementztijdh förmedelst dhet svåra krigetz utförande
rijket häflftar före, huru militien till landz och
siös var förminskad och af sigh kommen, jempte många
andra besvär och vijdlyfftigheeter, som rijket var råkat
uthi; och som Hans Kongl. Maij:tt häfver åther å nyio
låthit grundeligen förestella och omständeligen oss vijsa
orsaken till denne siukdommen, och huru dhen tijdh effter
annan tilltagit, så kunna vij icke uthan medh förundran
see och aldrigli tillfyllest tacka Gudh och Hans Kongl.
Maij:tt, att regementet under så åthskillige svårigheeter
häfver kunnat uprätthållas.
Derföre häfver Hans Kongl. Maij:tt i tijdh begynt
att vara betänkt på säd anna medell och uth vägar, som
hafva varit oumgängelige till rijkzens vählståndh och
upprättelse ifrån dhen det samma hootande total undergångh.
Och kunna vij för vår dehl inthet see, huru rijket
någonsin kunnat bestå och regementet föras, om icke dhen
reductionen, som i föllie aff Sveriges landzlagh, konunga
-
232
1686.
b[alken], 2 och 4 cap., bleeff belefvad, hade kommit Hans
Kongl. Maij:tt till hielp och understödh, hvarigenom Crohnones
godz och räntor äro hemfallne, hvartill och häfver
hulpit, att dhee för löhningar, ofruchtbare capitaler och
interesser kiöpte godz äre vordne indragne. Männ så hade
doch alt sådant näpligen haff t sijn prompte och fullkomblige
värkan och fullbordan till rijkzens understödh och
stats fasta och säkra inrättande, om icke Hans Kongl.
Maij:tt sielf därvijd hade hafft all flijt, arbethe och mödo
ospart och satt alt i dhen goda ordningh, som dett nu
ähr, i dy att Hans Kongl. Maij:tt, sedan alle crohnegodz
i Sverige och Finlandh genom dhee därtill förordnade
Commissarier äre vordne indragne, häfver dhem landhstaten
och militien anslå låthit till åhrligh löhn och underhåll
och uthi hvar province för hvart regemente och
hvar landzstaat låthit uprätta vissa jordeböcker, som
dehls aff Hans Kongl. Maij:tt äre underskrefne, dehls så
snart dhee blifva förfärdigade sammaledes lära underskrifvas,
medh dhen alfvarsamma vedhhängde åthvarningh
och förbådh till dess Collegier, Gouverneurer och Landzhöfdingar
sampt alla andra vederbörande, att aldrigh
tillåtha någon omväxlingh och förändringh nu eller i tilkommande
tijdh er, uthan att bemälte godz och ränttor som
een inalienabel tingh skohla stadigt förblifva vijdh dett
dhee äre anslagne till, varandes Hans Kongl. Maij:tt därhoos
i nåder sinnad att sammaledes tilldehla des förnämbste
Ministrer och andra betiente i Collegierne till dheras
åhrlige löhner visse och beständige hemmansränttor, så
snart som dhee uthaff lijffztijdzfrijheeterne såvähl som
och till privatos förpantade och för interesserne, serdeles
uthi kåpparcompagniet kiöpte godz efterhanden hemfalla,
sampt dhee räntor igen ersatte blifva, som een och annan
aff sijne undfångne donationer häfver försåldt, emedan
dhee, som bemälte godz hafva sigh tilhandlat, dhem efter
1655, 1680 och 1683 åhrs rijkzdagzbesluth och derpå uprättade
reductionsstadgar höra roligen besittia, såsom och
när dhee af Reductions-Commissionen graverade gambla
kiöp och bythen blifva öfversedde, jembvähl och dhee under
vilkor af vist rusthåll donerade godz undersökte, emedan
Hans Kongl. Maij:tt och rijket aff dheras förvållande, som
desse vilkor eij fullgiordt, stoor skada tagit och därföre
Bilagor.
233
dhee densamma billigt böra upfylla; hvilka alla ofvanbemälte
ährender, som dhee märkeligen lära öka rijkzens
inkombster, så bedia vij och underdånigst, Hans Kongl.
Maij:tt behagade efter nådigste förtröstning med dett aldra
första så desse som dhee öfrige commissioner låtha komma
till sluth och ändskap.
Här jempte hafva vij orsaak på dett underdånigaste
betacka Hans Kongl. Maij:tt, som vijd dett inländiske
väsendets inrättande nådigst häfver behagat tillåtha dess
trogne undersåthare aff Ridder skåpet och Adelen att effter
een å heggie sijdor föregången ransaakningh för jemptgådt
vederlagh att tilbytha sigh några lägenheeter, på
hvilka dee sielfva eller dheras förfäder någon merkelig
cultur och omkostnad nedlagt, jembvähl låthit nåden och
rättvijsan däruthinnan föllias åth, att Hans Kongl. Maij:tt
har aff nåde lembnat dhem, som medh Kongl, consens
kiöpt några på manlähns och bröstarfvinge rättigheet
conditionerade godz, när sälliaren eij är solvendo, att dhem
behålla uthi tijo åhrs tijdh föruthan 1683 åhrs ränta,
oansedt bemälte lähngodz efter Hans Kongl. Maij:ttz
Rådhz betänckiande eij kunna vara i dhen eena lähndragarens
hand bättre än i dhen andras, antingen han genom
serdeles tienster eller penningar der till vore kommen.
Vij erkenne icke med mindre devotion dhen högst
berömmelige försårgh Hans Kongl. Maijrtt dragit om dhee
uthrijkes provincierne, i dy Hans Kongl. Maij:tt låthit
därsammastädes effter hvar och een landzorths beskaffenheet
värkställa reductionen öfver dhee aff förra Sveriges
Konungar tijdh efter annan bårdt förlän te publicque
taffel-, herrmästare- och biskoplige godz, hvarpå dhen
frucht är fölgdt, att bemälte provincier nu mehrendehls
sigh bära, när dhee hvarannan secundera, jembvähl dhee
förnämbste fästningarne så därsammestädes som vijdh
dhee angelägnaste gräntzeorther ähre någorlunda brachte
i dheeras defension sampt, så mycket medlen tillåthit, med
manskap, ammunition och andra nödvendigheeter blefne
försedde.
För Ridderskapet och Adelen i Esth- och Lijfflandh
så vähl som och här i Sverige är dett och een serdeles
nådh och fördehl, att Hans Kongl. Maij:tt låther dhem
behålla dhee dem tilförende donerade och aff dhem culti
-
234
1686.
verade adelige godz där sammestädes under ett perpetue[l]t
billigt arrende och emooth den vaanlige rusttiensten, hvarigenom
både landzens cultur kan befordras och dhee någorlunda
understödias och conserveras till vijdare Hans
Kongl. Maij:tz trogne tienst och landzens försvar, kunnandes
vij inthet underlåtha så för detta som alt annat
att betyga vår underdånigste taksamheet emooth Hans
Kongl. Maij:tt, som så högt beprijsligen dett skickar och
lagar, att alt hvad Crohnan och rijket kan vara tillfallit
så vähl och försichteligen till ordinarie statens underhåld
uthdeelt och disponerat häfver (o: blifver), att hvar och
een aff Hans Kongl. Maijrtz undersåthare och betiente
sigh nu hugna kan aff een richtig och säker löhn.
Hvad rijkzens defension till landz vijdkommer, så erkienne
vij sampteligen med djupaste underdånigheet, att
Hans Kongl. Maij:tt häfver behagat icke allenast låtha
dess Kongl, omvårdnat sträckia sigh till att eftersee, huru
som landtmilitien genom allehanda tillfällen och orsaker
i dhee förflutne åhren mycket är vorden försvagat, uthan
och sålunda att grijpa värcket ann, att alt därigiönom
måtte komma på een bättre footh, så att på dett sättet
cavallerieregementerne ähre nu vordne försedde medh så
gooda och sufficiente hemmansränttor, att dhee kunna
däraff hafva ett vederbörligit beståndh till dhee gemeene
så vähl som officerarnes fördehls- och hästehemman sampt
nödige boosteilen, och till den ända både dhee tillförende
uthur 1652 åhrs militiebook bårdt donerade militiehemman
blifvit indragne, som och dhee, hvilka för anno 1632
varit militien anslagne och igienom donation ifrån publico
abalienerade. Infanteriet, hvarest afgången haar varit
större och dess completerande så mycket svårare, haar
Hans Kongl. Maij:tt äfvenvähl satt på een viss footh och
dettsamma igenom dett vissa knechtehållet mäst öfver
heela Sverige och Fin landh så inrättat, att största dehlén
aff regementerne nu bestå af 1200 mann, till hvilkets så
mycket bättre värkställande Hans Kongl. Maij:tt häfver
låthit ändra och rätta dhee missbruuk, som emooth Sveriges
lagh och 1638 åhrs placat medh säthe- och ladugårdarnas
byggiande sampt råå- och röörs inkräckiande
inrijtat, på hvilket sätt många hundrade hemman under
knechtehållet äre kombne. Sedan häfver och Hans Kongl.
Bilagor.
235
Maijrtt een och annan province, som bestoodo aff ringa
liemmantahl, därmed merkeligen lindrat, att Hans Kongl.
Maij.-tt sigh påtagit dhersammestädes beklädningen allena,
uthi några jempte beklädningen een dehl aff knechternes
löhning, jembvähl och, på dhet vijdh een och annan tillstötande
olycka afgången så mycket lättare af allmogen
kunde blifva ersatt, låthit effter hvar provincies egenskap
fatta dheröfver een viss methode, varandes nu knechten
med sitt vissa hemvist och löhn försedd och mäst alla
regementz öffver- och underofficerare beständige hemmansrentor
tilldeelte till dehras åhrlige löhn och underhåld,
belägne uthi regementerne och compagnierne, hafvandes
dertill medh Hans Kongl. Maij:tt, till att så mycket bättre
conservera sådanna militien tillslagne hemman vijd sijn
behöriga cultur, låthit aff trycket uthgå ett reglemente,
hvareffter officerarne sigh hafva att rätta. Och såsom
Sveriges krigzmacht aldrigh under någon Konungh varit
så considerabel och så vähl inrättat, altså böra vij så
vähl som våra efter kommande dhet medh all underdånigh
vördnadt och taksamheet erki enna, kunnandes vij eij
nogsambt betyga, huru högt vij äre skyldige att vörda
och beprijsa denne Hans Kongl. Maij:tz oförlijkelige försorgh
och omvårdnat för dhes rijke och troogne undersåthare.
Sedan häfver och Hans Kongl. Maij:tt icke med mindre
bekymmer låthit sigh om hiertat vara att uprätta
rijkzens siöömacht, som uthi sidsta krijget mycket bleeff
förspragd, hvarmed Hans Kongl. Maij:tt så vijda kommit,
att icke allenast Håttan med många skepp är förstärkt
och förbättrat vorden, Ammiralitetet med vissa medell
till dess underhåll och proviantering försedd, uthan och
båtzmanshållet således inrättat, att dhee både kunne vara,
när så omtränger, vijdh handen som och altijdh i öfning
håldne, för hvilket alt Hans Kongl. Maij:tt vij äfven vähl
på dett allerunderdånigaste betacke.
Och såsom alt detta på een så fast och rättvijs grund
är satt, och rijkzens säkerheet och vählståndh näst Gudz
thens aldrahögstes bijstånd därpå heroor, att dettsamma
måtte till eviga tijder blifva orubbat och orördt, så förmode
vij och, att ingen, hvarken Ständerne i gemen eller
någon i synnerheet, lärer understå sigh nu eller framdeles
236
1686.
att föreslå eller begiära någon den ringaste förändringh
uthi dett, som Hans Kongl. Maij:tt så nådigt och vähl
till dess odödelige beröm har fäderneslandet till gangn
och gooda stadgat och förordnat.
Näst den ordinarie statens inrättande häfver Hans
Kongl. Maij :tt och varit, i fall krigh påkomma skulle,
dett Grudh nådeligen affvände, i nåder betänkt på medell
till dess uthförande och till den ändan låthit dess troogne
Ständer nådigst och omständeligen informera om dhee
stoora uthgiffter, som fordras icke allenast till ett krigz
uthförande, uthan och till gräntzefestningarnes upbyggiande
och reparation, hvarvijdh vij alf dhee oss uppvijste
desseiner och förslagh sedt hafva, hvad för een
stoor och högst berömmeligh flijt Hans Kongl. Maij:tt
häfver låthit derpå använda sedan sidsta krijget, hvilket
vij vähl besinne högst angelägit vara, emedan conjuncturerne
ännu icke till någon beständig tryggheet, uthan
fast mehra till een fahrligh krigzoroo sigh anlåtha; altså
till att betyga dhen lydno och kiärleek Hans Kongl.
Maij:tt och vårt käre fäderneslandh vij skyldige ähre,
håfve vij, ehuru svårt dett oss i gemeen och hvar i synnerheet
falla kann, samtyckt på två åhrs tijdh att uthgiöra
een sådan krigzbevillningh, som anno 1683 utgick,
som och till fästningarnes byggningh den förhögningen i
lilla tullen och accijsen, som uthi vårt underdånige svar
på general propositionen omständeligen förmähles.
Hans Kongl. Maij:tt häfver och genom några extracter
låthit föreställa sijne trogne Ständer dhen stoora
giäldh rijket häftar före, huru dhen ifrån långa tijdher
tilbakars är sammandragen, sampt huru dhen tijdh efter
annan tilltagit och nu växt till många millioner fruchtbart
och ofruchtbart capital, hvilken last så högt trycker
rijket, att dett omöijeligen till några kraffter komma kan,
för än dhen blifver minskad och elfter handen afbördat,
hvartill Hans Kongl. Maij:tt giordt een godh begynnelse
förmedelst den execution, som är fölgdt på Stendernes
Commissions dommar, hvilket Hans Kongl. Maij:tt medh
een berömmeligh rättvijsa och nådh i värcket stält, i dett
att een dehl, som hoos Hans Kongl. Maij:tt och Crohnan
haft fordringar, niuthit dhen nådhen att där emoth korta
dehras gravationer, een dehl erhållit accorder på vissa
Bilagor.
237
summor att betahla ett för alt, på dett dhee, som varit
saakfälte, effter möijeligheeten måtte giöra Kongl. Maij:tt
ett nöije och doch eij aldeles ruinerade blifva, kunnandes
heela ver Iden däraf see, huru mycket dett är Kongl.
Maij:tt om hiertat, både att taga Crohnones rätt i acht
och efter giörligheeten dhem, som således äre graverade
blefne, att lijsa och conservera. Och som Ständerne vijdh
dhee förra Kijkzdagar alt detta så rättvijst och nödigt
funnit, så tacke Hans Kongl. Maij:tt vij underdånigst,
som har behagat genom en serdeles Commission låta afgiöra,
hvad som ännu däraf åtherstår, så vähl som och
undersökia Cammar-Collegii administration under Kongl.
Maijrtz regementztijdh, hemställandes Hans Kongl. Maij:tz
nådige vijdare behagh och försorgh, att efter giörligheeten
alt sådant må till sluth och richtigheet skyndas. Särdeles
haar och til giäldens förminskande den förordnade
Liqvidations-Commission mycket hulpet, så att många
tunnor guldz prsetensioner äre därigenom försvundne, och
åthskillige panttegodz indragne, rijket till een öfvermåttan
nytta och fördehl. Och såsom Hans Kongl. Maij:tt uppå
Stendernes begiäran anno 1680 och 1683 nådigst behagat
opsättia några vissa reglor, hvarefter liqvidationerne
skulle förrättas, hvilka icke allenast anno 1661 af dåvarande
Kongl. Regeringen ock Rådet, uthan och anno
1668 af een stoor dehl af Kongl. Rådhen och CammarCollegio
äro fundne för rijket mycket nödige och nyttige;
altså Hans Kongl. Maij:tt hembähre vij underdånig tackseijelse,
som detta på en så rättvijs och nyttig grund satt,
att Hans Kongl. Maij-.ttz och käre fäderneslandetz interesse
först och främst samt hvar privats rättmätige
prsetension behörigen blifver i acht tagen och undersökt,
bediandes underdånigst Hans Kongl. Maij:tt nådigst behagade
giöra dhen förordningh, att den däröfver förordnade
Commissionen måtte med någre flere capable männ
förstärkias, så att, när några aff andra sine embethes
sysslor hindras, dhee öfrige då måge kunna alt stadigt
komma tillsammans och bringa detta hälsosamma och höghnödige
värcket till ett forderligit sluuth och en önskeligh
richtigheet, och Hans Kongl. Maij:tz troogna undersåthare
således komma i en säkerheet om dehras ringa egendomb,
hvilket dhem så mycket höghnödigare är, som emedler
-
238
1686.
tijdh all handell och vandel och mera, hvad till deras
förkåfring kan tiana, alldeles stannar. Menn emedan dett,
som redan giordt är, ej hinner till att afbörda rijket all
giälden, nthan många stora och ansenlige fordringar åhre
ännu qvarre, som eij utan med reede penningar kunna
förnöijas, i synnerheet dhen giäld Hans Kongl. Maijfit i
sidsta krijget var förorsakat att giöra uti Banco, som
sigh emoth 15 tunnor guldh bestijger, altså hafva vij alt
detta öfvervägat, och fast på den eena sijdan stoor oförmögenheet
finnes, som kunde gifva oss skiählig orsaak
att undanbedia alt vijdare besvär, betrachte vij åther där
emoth på dhen andra sijdan rijkzens närvarande tillståndh
och trångmåhl, och huru högnödigt dett lijkvähl är, att
icke allenast Bancken får sin betahlning, som elliest löper
fara om sitt beståndh, uthan och andra flera, som hafva
giordt Hans Kongl. Maij:tt och Crohnan något förskått
till dett gemena bästas conservation, så vähl och dee, som
hafva på sijne löhner anseenlige poster att fordra, och
för den skull af trooheet och kiärleek emoth Hans Kongl.
Maij:tt hafva vij föreent oss om een sådan contributions
uthgiörande, som uthi vårt underdånige svaar på Hans
Kongl. Maijfiz nådige general proposition finnes infördt.
Menn som vij vähl see, att det samma lijtet förslåår till
att häfva dhen öfriga svåra och i många åhr tillvuxne
giäldzlasten, som rijket trycker och åhrligen besvärar
medh många tunnor guldz interesse, så vähl som till att
inlösa panttegodzen, som ännu äre i privatorum händer,
och därvijdh befunnit vara för oss omöijeligit genom flere
contributioner och bevillningar något mehra att bringa
till väga, så håfve vij varit bekymrade om att finna pä
några sådana utvägar, som medh skiähl och justiee kunde
tiäna till giäldens förminskande, och endteligen efter ett
moget öfverläggiande oss eenhälleligen däröfver föreenat
och förklarat, som vår underdånigste däröfver särskilt författade
skrifft omständeligen utvijsar.
Hvad stadhen Golnous sampt amptet Wilshusens och
öön Krussandz inlösen vijdkommer, så bafve vij detta
uthi underdånigst betänckande tagit, finnandes det så
mycket mindre drögzmahl tahla, som icke allenast Hans
Kongl. Maij:tt därigenom förlohrar dhee inkombster, som
bemälte orther åhrligen alf sigh kasta, uthan och lämbnar
Bilagor.
239
den tankan hoos Sveriges grannar, såsom skulle rijket
icke mächta att bethala samma pantskilling och frälsa
sina undersåthare ifrån fremmande herrevälde och serdeles
ifrån den reformation och ändringh uthi religionen, som
spörries vara på färde uthi somblige aff ofvanbemälte orther,
hvarigenom inbyggiarnes sinne och hiertelagh emooth
Hans Kongl. Maij:tt som dheeras rätta öfverheet toorde
lätteligen förkålna, som dhee länge skulle blifva under
fremmande herrskap, och fördenskuld håfve varit bekymbrade
om att finna uthvägar till deras inlösen genom några
flera bevillningar än dhee, som vårt underdånigste svar
på general propositionen innehåller och förmähler, hvilka
vähl lära behöfvas till dhee andra Hans Kongl. Maijfiz
och des rijkes oss förestälte tarfver.
Men som vår oförmögenheet inthet i alt svarar emoth
vårt goda upsåth, så äre vij på de tankar kombne aff een
underdånigh zéle att gifva något vijdh handen, som fuller
kommer Hans Kongl. Maij:tz undersåthare till någon gravation,
menn kan lijkvähl icke skattas för någon bevillning,
uthan är allenast Hans Kongl. Maijfitz egen höga
rättigheet däruthinnan efter sitt nådige hehagh att förordna,
nembligen vijd stoora siötullen uthi några åhrs
tijdh att påläggia saltet dhen för detta vanlige förhögningen,
kallad superplus, som är två marck på hvar tunna,
hvilket är så ringa, att dett icke kan vara undersåtharna
till synnerlig last, medan den fattige lijtet däraf behöfver,
och den rijke dett icke så stoort känna kan, män doch
förmedelst consumptionen åhrligen kan indraga Hans Kongl.
Maijfit een anseenligh summa. Sammaledes kunde och på
hvar åhm rens[k]t vijn 4 Rdr och hvar ahrn spans[k]t
vijn 3 Rdr sampt hvar åhm frans[k]t vijn 2 Rdr tull
ökas mehr än här till, och alt frans[k]t brenvijn antingen
alldeles förbindas eller och med een dubbel så högh tull
beläggias som här till, emedan dett är een skadelig cch
onödig dryck, som doch åhrligen uthur rijket drager en
stoor summa penningar, dhem vij på alt giörligit sätt
skulle see och giärna ondska att behålla inne i landet,
för hvilken förhögningh vij underdånigst bedie, att Hans
Kongl. Maijfit hvarken städerne eller någon annan täktes
förskoona. I lijka måtto hemställes allerödmiukeligest
Hans Kongl. Maijfiz höghvijsa omdömme [och vijdare
240
1686.
allernådigste gådtfinnande],1 om icke först och främbst
grofft kläde med lijka så högh tull som dett fijnaste må
beläggias, på dett vantmakeriet såsom een höghnödig och
nyttig manufactur i landet så mycket bättre måtte kunna
inrättas och i gått stånd sättias, jämbvähl och på lärefft
och allehanda tygh, som här i landet kan giöras, men för
all tingh i nåder hämma och förekomma infördzlen alf
dhee vahror och dhet godz, som till yppigheet, höghfärdh
och öfverflöödh bruukas och drager icke allenast uthur
landet des redbare medell och kåstelige vahrur, uthan och
försätter undersåtharena uthi yttersta armodh och fördärlf,
hvilket oförgrijpeligen kunde bäst och beqvämligast skee
antingen genom en så högh tull, att slijkt godz inthet
kunde införas [och föryttras],1 eller och genom een alfvarsam
klädeordningh förbiuda, att ingen måtte sådant få
bruuka och draga, så skulle icke allenast rijket i gemen
känna däralf een stoor styrkia och lijsa, uthan och alla
dess inbyggiare i synnerheet.
Vij erkienne och med underdånigste vyrdnadh den
Konungzl. och högstberömmelige försorgh och omvårdnadt,
som Hans Kongl. Maij:tt för rijkzens gemene bästa och
oss alle sampteligen jembvähl därmed nådigst betygar,
att Hans Kongl. Maij:tt behagar i nåder fordra och förnimma
vårt underdånigste betänckiande till commerciernes,
seglationens och manufacturernes uprättande och nyttige
fortsettiande här i rijket. Och som vij vähl besinna, huru
angelägen dehl aff rijkzens och vårt kära fäderneslandz
styrkia och vähltrefnad däruthi består, altså hafva vij
till att i underdånigst hörsamhet effterkomma Kongl.
Maij:ttz nådigste villie oss, så mycket tijden har kunnat
medgifva, om desse ärenders beskaffenheet af förrige handlingar
underrättade giordt, varandes vij alf dhee underdånigste
oförgrijpelige tanckar, att detta hälsosamma upsåthet
på inthet sätt med bättre efftertryck skulle kunna
erhållas, än om thee för detta däröfver fattade åthskillige
nyttige förslaag, resolutioner och förordningar så vähl i
Kongl. Maij:ttz högsti åflige antecessorers och förfäders
som i synnerheet uthi Hans Kongl. Maij:tz egen högtbeprijselige
regementztijdh måtte efter tijdernes och om
-
1 Orden inom [ ] finnas i konceptet, men äro i originalet nteslntna.
Bilagor.
241
ständigheeternes beskaffenheet blifva vijd macht håldne
och i dett, som giörligit är, förbättrade, alle hinder, som
ett så nyttigt förehafvande i någon måtto till förfång
hafva varit eller ännu vara kunna, aff vägen skaffade,
och värket sedan på een sådan foot stält, att man theraff
om thes beständige vählstånd sigh må kunna försäkra.
Menn emedan besluthet öfver thee andra rijkzens högnödige
och vichtige ährender icke haar kunnat upskiutas
och förlängias, till thes vij öfver ofvanberörde saaker för
dheras vij dlyfftigheet skull oss underdånigst hafva styckevis
kunnat yttra, effter tijden elliest alt för mycket därmed
skulle blifvit uthdragen, altderföre bedie Hans Kongl.
Maij:tt vij underdånigst, Hans Kongl. Maij:tt allernådigst
tächtes uthnämna och förordna några visse och uti desse
saaker vähl kunnige och öfvade persohner af Ständ erne,
som alt detta uthan något drögzmåhl utharbetha och till
ändskap befordra kunna, som till Kongl. Maij:tz tiänst
och fäderneslandetz upkombst vij hafva sammandraga och
upsettia låthit och skatte oförgrijpeligen vara bäst och
nyttigast. Och för det öfrige bedie vij underdånigst, Hans
Kongl. Maij:tt sijne trogne Ständer och undersåthare med
all Kongl, nådh och ynnest omfatta täckies.
Actum ut supra.1
Bil. 17.2
Ständernas supplik till Kongl. Majit angående lagens
revision.
Stoormechtigste Konungh, allernådigste Herre.
Sedan dhen alldrahögste G-udh vällsignat Eders Kongl.
Maij:tt och vårt käre fädernesland niedk en liuflig freed
och roligheet, håfve vij medh största glädie och hugnadt
1 På konceptet är efteråt påteoknadt: »Detta underskrefs af samptel.
Ständerna». Angående originalets underskrifter se bil. 32.
2 Prot. sid. 55. — Koncept (två ex.), jämfördt med det i Riksarkivet
förvarade originalet, som kar följande påteckning: >Upl. den 29 Octob.
1686 för Kongl. Maij:t och Rådet».
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot., XV. 1686. 16
242
1686.
sedt och förnummit, huruledes Eders Kongl. Maij:tt ibland
annor Konungzlig åhåga, försorg och omvårdnat för dess
trogne undersåtares vallgång, förkofring och tillväxt på
dhet högsta låtit sigh angelägit vara justicens rätta lopp
och oförkränkta vidhmachthållande såssom en fast grundeval
uti regementet, hvarigienom Eders Kongl. Maij:tz
thron uti fredz- och krigztijder säkert befästes, dhem
spaakfärdigom till värn och hugnadt och öfverträdarom
till näpst och varnagell, till hvillken ända och Eders
Kongl. Maij:tt låtit uthgå åthskillige hellsosamme och
nyttige förordningar, dommarene och andre vederbörande
till undervijsning och rättellsse, i synnerheet der vidh
betygat ett stoort missnöije öfver åthskillige dommares
olijka och tvifvelachtige meeningar uti lagens på åthskillige
ställen rätta förstånd; och fördenskull till förekommande
af slijk ovissheet uti rättvijsans skiepande häfver
Eders Kongl. Maij:tt gifvit många vackra och på
sielfva billigheeten väll grundade förklaringar, så att
icke någon uti dhe måhl mehra fritt står effter behag
och gifvit tillfälle uthtyda lagen, då så, då annorledes.
Derföre vij Eders Kongl. Maij:tt heembära en underdånig
ödmiuk tacksägelse och der hoos i lijka måtto bedie, att
såssom heela detta seculo mäst på alla Rijkzdagar varit
omtalt och påmint om kyrkioordningens och lagens fullkomlige
revision; nu förspörje vij den uti så långlige
tijder effterlängtade kyrkioordningen vara under publication,
Eders Kongl. Maij:tt till odödeligit beröm och oss
samptelige till hugnadt; så förmode vij och i lijka måtto,
att Eders Kongl. Maij:tt allernådigst behagar förordna,
det lagen äfvenväll kunde öfversees, förbättras och bringas
uti godh ordning och på vår för tijden brukelige Svenska
språåk, att icke allenast alla dhen sig till rättelsse
väll kunna förstå, uthan och der medh hvar och en tillfälle
betagas den att vrängia, hvarvidh Eders Kongl.
Maij:tt förmodeligen lärer låta sigh behaga, [att] dhet, som
dher uti är genom tijdernes förändringh kommit uthur
bruuk, kan uthelyckias och gås förbij, och i stället åter
hvad Eders Kongl. Maij:tt och dess förfäders ordningar,
stadgar och förklaringar, Ständernes besluth sampt landzens
långlige och skälige sedvänio förandrat hafva, införes
och tilläggias under visse titlar och fördeelningar lijka
Bilagor.
248
som allaredo medh krigz- och siööarticlarna berömligen
skedt är.
Der hoos vij och underdånigst bedie, att såssom dhet
offta händer, att dhen, hvilken i Hoffrätten sin saak förlorat
häfver, innom dhe tvenne månaders fatalia, sorn i
Kongl, revisionsstadgan nämbde äre, en hård execution
underkastas, och som offtast omöijeligit är i mangell af
contante medell alla dhe förskrefne executionsgrader innom
förberörde tijd fullgiöra, hvarigenom eens rättfärdige saak
kunde för desert considereras och en således hindras att
komma in för Eders Kongl. Maij:ttz rättvijsa revision och
domb, hvaremot i stället för en sådan execution, till dess
ett enteligit sluut hoos Eders Kongl. Maij:tt skedde, een
laga seqvestration eller reel caution för succumbentis ägendomb
synes för den andra partens säkerheet tillfyllest
giöra kunna, hellst emedan Hans Kongl. Maijrtt af sin
rättvijsa nijt och zéle för justitiens befrämiande intet
tillåter sakerne i Kongl. Revisionen länge oafdömbde 1iggia;
dessuthan en sådan föregången execution, fast än
saken i Kongl. Revisionen återvinnes, igenom penningars
återbetalande intet kan ersättias eller ägendombz värde,
som igenom auction eller andra förluster till ett fast ringa
prijs är en gång uthur händerne kommen och alldrig mehr
står att återlösas, någonsin kan upfyllas; alltså som
Eders Kongl. Maij:tt allena kan lagsens rigeur och hårdheet
medh milldheet och nåder temperera, begiäre vij i
underdånigheet Eders Kongl. Maij:tt jämväll ville bemälte
revisionsstadga i omrörde måhl till dess trogne undersåtares
lijsa nådigast lindra, så att dhen, som reeda så
olykelig är, att han sin rätt igenom kostsamme och äfventyrlige
rättegångzprocesser nödgas söka eller försvara,
icke igenom berörde hårda execution måtte ifrån dess endaste
öfrige tillflycht till Eders Kongl. Maij:tz nådige
och rättvijsa thron stängias, eller vägen honom så svår
giöras. Eders Kongl. Maijrtz egen saak är jämväll här
till ett kraiftigt skähl, hvillken högsta rätt hafvandes
lijkvähl medellst dess preetentioner på åthskillige buus
offta tåålt medh executions uthslagh, icke till tvenne
uthan fleere månaders, ja heela åhretz omgång, och dhet
i nådigst consideration till berörde huus medell och vidlyfftige
tillstånd sampt flere creditorers der vidh concur
-
244
1680.
rerande interesse.1 Och såssom detta lärer mycket lända
justitien till befordran, så giöre vij oss en underdånig
försäkran om en nådig böönhörellsse, hvarmedh vij medh
underdånigste vördnadh förblifva
Eders Kongl. Maij:tz
Aldraunderdånigste, troplichtigste
och hörsammeste
undersåtare och tienare
E. Lindsköld,
p. t. Landtmarskalk.
På Städernes deputerades
vegnar
Daniel Cameen,
Cons. Stockol.
På Presterskapetz vägnar
Olaus Swebilius,
Archiepiscopus Ups.
På samptel. Allmogens
fullmäktiges vägnar
Pär Oluffson (bomärke).
1 Härefter följer i konceptet ett stycke, sorn blifvit öfverstrnket, så
lydande:
2. Att när någon execution eens egendomb skall öfvergåå, man då
nppå den samma knnde åthniuta laga värdering, och dhen anctionen intet
underkastas, der man mäcbtig voro samma löösöhren eller någon deel der
af sielf att inlösa, hellst emedan vidb auctionsväsendet medh sönderslående,
kastande och förderfvande, ja igenom collnsioner medh en och annan
offta förelöper det, som sakerne till största förlast och afsaknat af rätta
värdet förringar och bortskiämmer. 3. Och såssom Eders Kongl. Maij:tt
intet obekant är, huruledes största deelen af dess trogna undersåtare förmedellst
förflutne och än varande tijders svårigheet äre i stoor giälld
och skulld fördiupade blefne, så att till dheras skulldz betalning dhe
intet annat hafva att tillgå än dheras jord eller löössöron och således
sådant dheras tillståndh, uthi hvillket dhe till een dehl uthan dheras
egit vållande äre uti råkade, christeligit medhlijdande kräfver, som och
så vähl Gudz sorn verldzlig lagh sådant bijfaller och fördenskull vill, när
en creditor af debitoris ägendomb måste giöra sigh betalt, i mangell af
contante penningar och medell han då ägendomen effter det värde, som
mätismanna ordh honom gifva, när debitor siellf dhensamma intet mächtar
lösa, antaga måste; altså när sådan värdering är skedd, debitor synes
hafva giordt hvad honom till creditoris förnöijande varit möijeligit och
lagh af honom fordrat, fördenskull anhålle vij i underdånigheet honom
intet vijdare onus måtte åläggias, uthan creditori i dess behagh lembnas,
antingen behålla dhen värderade egendomben eller don samma under
auctions hazard och omkostnat lembna.
Bilagor.
245
Bil. 18.1
F. d. donatariers i Bremen och Verden supplik till adeln
angående fjärdepartsräfsten.
Högvälborne, välborne, edle och välbemälte Herrar
uthaff dhet lod. Ridderskap och Adel.
Ehuruväl vij uthi dhen underdånige förhoppning lefve,
att efftersom dhet loflige Ridderskap och Adell sigh på
dhenne Rijkzdagen så högt angripit häfver och till så
anseenlige bevillningar, som dhem intet ringa trycker,
samtycht, på dhet dhe ifrån all vijdare gravation och
efterräkning så väl för dheras godz, som dhe uthaff Cronan
kiöpt eller på lähnsrätt innehafft, som för alt annat
kunde blifva befrijade, dhet och dher under begrijpes
dhen gravation, som oss giörs för någon prietenderat differentz
uppå dhen aff oss betalte fierdeparten uthaff dhe
donationsgodz i hertigdömen Brehmen och Vehrden, som
vij för dhetta possiderat; så håfve vij doch eij underlåta
kunnat hooss dhet loflige Ridderskap och Adel tienstödmiukeligen
att anhålla, att sådant in specie uthi rijkzdagzbesluthet
måtte införas, och att här vid attenderas
måtte, att donatarierna uthi uthrijkes provincierne effter
1655 åhrs besluth intet varit förbundne att afstå herdeparten
aff sine lähnegodz, uthan att sådant till en särskilt
ransakning och Hongel. Maij:ttz nådigste disposition
är stält, såssom intet allenast uthaff den 4:e punct, § 1
aff berörde besluth, uthan och aff Hans Kongl. Maij:ttz
nådigste resolution och förklaring öffver dhet Hongel.
Reductions-Collegii, förfrågan aff den 14 Martij 1663, här
bijfogat, att see är. Såssom nu i följe dheraff ingen reduktion
angående fierdeparten uthi Est- och Lijffland är
anstalt, och man sig dhen underdånige förhoppning gör,
dhet Hans Hongel. Maij:tt uthaff nåde emot så månge
fattiga och högtbeträngde persohner lärer låta beveeka
sigh intet att fordra något aff dhem för fierdeparten aff
dheras donationsgodz, sedan dhe aldeles äre vordne reducerade,
mycket mindre att gravera dhem med något in
-
1 Prot. sid. 56. Original med en bilaga.
246
1686.
teresse dherföre, så förmode vij såssom och underdånigst
bedie, att vij samma nåd må få åthniuta, helst effter vij,
i stället att donatarierna uthi Est- och Lijffland alzintet
för fierdeparten hafva ärlagt, intet allenast åhrligen ett
ansenligit quantum loco quart* effter Hans Kongl. Maij:ttz
Herr fader sahl. giorde disposition måst betahla, uthan
och mycket mehra än dhe andre contributioner samt hvarjehanda
besvär och olyckor uthstått, och räntorna i så
många åhr, som landet varit under fiendens våld, måst
umbära. Hvilket vij tienstödmiukeligen bedie måtte i
synnerkeet bijfogas till dhe påminnelser, som dhet lofl.
Ridderskapet och Adelen vid ofvanberörde bevillningar
giort haffver. Hvaremot vij städze förblifve dhet lofl. Ridderskapet
och Adelens
tienstberedvilligste tienare
För detta donatarier uti hertigdömen
Brehmen och Verdhen.
Extract af Kongl. Maij:tz nådige resolution
och förklaring öfver des Commissariers uti det
Kongl. Reductions-Collegio underdånigst förebrachte
desiderier och frågepuncter. Gifven i
Stockholm den 14 Martij anno 1663.
1.
Såsom Kongl. Commissarierne uti Kongl. ReductionsCollegio
underdånigst förmähla, huruledes uti rijkzdagzbe.
slutet af anno 1655 den 4 punct, § 1 Est- och Lijflandh
sampt Tyskland och Halland, ändock de komma vid reductionen
i consideration, lijkväl ställes till serskildt ransakning
och Kongl. Maij:tz disposition effter hvars och
ens provincies egenskap och natur, jembväl fördenskuld
underdånigst begiäre vara underrättade, att när sådanna
måhl och saker varde til dem devolverade, som uthur förberörde
provincier herröra, om de kunna uti förberörde
Collegio uptagas och prcecise resolveras, för än en sådan
ransakning och Kongl. Maij:tz disposition bemälte orter
är öfver gången; altså ändoch H:s Kongl. Maij:t sätter
uthan tvifvel, det reductionen af godzén så väl angår
ofvantalde provincier som sielfve Sverige, effter som före
-
Bilagor.
247
skrefne § 1 så väl som Kongl, stadgan, den 23 artickelen,
sådant uthtryckeligen förmähler, och de, som donationer
hafva bekommit uti samma provincier, icke kunna med
skiäl begiära bättre vilckor än de, som här något af
Kongl, nåde hafva undfått, sorn de samptelige äro Kongl.
Maij:tz betiänte och undersåter, och en förnähm del af
dem här på Rijkzdagen häfver samtycht och bejakat en
sådan reduction; lijkväl aldenstundh uti ofvantalde rum
en särskildt ransakning om hvars och ens orts egenskaper,
privilegier och natur förbehålles, så vill Hans Kongl.
Maij:tt, att det, som således är afskedat och slutit, blifver
obrotzligen hållit, jemväl att ingen reduction på de orther
företages, förr än ransakningen gienom en der till förordnadt
commission är skiedder, då och reductionen der in
loco fogeligst kan förrättas, och såväl rijkzdagzbeslutet
som Kongl, stadgan tages i acht och effterföllies. Hvarföre
håller Hans Kongl. Maij:t skiäligt, det Kongl. Commissarierne
uti detta Kongl. Reductions-Collegio emedlertid
icke befatta sig medh mehrberörde provincier, uthan
dem uthställe, som nu är förmält, till företalde ransakning
och commission, jemväl blifva des emilian för de mål
och ehrender, som der om röra, befrijade.
Bil. 19.1
Utskottets till riddarhussalcernas öfverseende betänkande.
Höghvällborne, vällborne, edle och vällbyrdige
Herrar respective Hr Landtmarskallk och
höglofl. Ridderskap och Adell.
Till föllje af höglofl. Ridderskap och Adelens behagh
har undertechnade uthskott till riddarhuussakernes öfverseende
sigh behörligen inställt, all möda hållit ospard i
det närmaste att låta giöra sigh underrättat om berörde
Riddarhuus angelägenheter och värketz nu för tijden
egentliga tillstånd, och emedan man erfarit [såväl] af
1 Prot. sid. 58. — Original med påteckning: >1686 den 16 och 19
Octob. in pleno upläsen».
248
1686.
Herrar Directeurernes relation som sielfva värketz examinerande,
att dhe gode Herrar, som Directionen varit anförtrodd,
anlagt sedan senaste Rijkzdagh en mycket berömmelig
omsorg, nijt och arbete för Kiddarkusetz bästa
och conservation skull; alltså häfver Ridderskapet och
Adelen orsaak dhem dherföre att betacka och berömma,
berättandes således:
1.
Het Ridderskapet och Adelen sedan senaste Rijkzdagh
förmått änteligen sigh afbörda dhen svåra gälld, för hvillken
Riddarhuset hoos Banco i många åhr varit besvärat
och vidh senaste Rijkzdagh syntes svårligen på så kort
tijd sigh nthreeda kunna, och som allenast en liten difference
medh bemälte Banco nu öfrigh är om myntesorterne,
har oss bäst synts dhen samme till dhe gode Herrar, som
öfver bancoväsendet af Rijksens Ständer deputerade äre,
att recommendera, och igenom dhet expedientet afböija
vijdare process, i goda sådant att bijläggias. Andra små
prsetensioner anbelangande, som en och annor gior, lära
kunna utan Riddarhusetz synnerliga besvär effter hand
afgiöras.
2.
Och som Riddarhuset förmodeligen här effteråth egit
capital lärer tillväxa, så kunna vij intet annat för våra
personer än alldeles bijfalla dhet goda förslagh, som Herrar
Directeurerne fattat, att sådane medell nu i förstonne
emploijeras till visse lägenheeters upbyggiande vidh sion
och gatan att uthyras, som i ställe för interesse en annan
gevinst af sigh kasta kunde. Vij håfve och låtit upkalla
Architecten Spiler, medh honom discurrerat sampt besedt
sielfva platzen och dess beskaffenheet tillijka medh dess
dher öfver fattade dessein, hvillken han lofvat än vijdare
till Riddarhusetz bästa att perfectionera; så haa vij för
denne gången intet mehra dher till giöra kunnat, uthan
dess effect dhet lofl. Ridderskapet och Adelen sampt Herrar
Directeurerne på dhet flijtigaste här medh recommendera
och heemställa.
Bilagor.
249
3.
Om medlen och inkombsterne kunde vijdare förkofras
och tillrächte, voro att önska, dhet dhen stora salen medh
forderligaste giordes något fullkomligare, så att dhe ledige
rummen medh all giörlig zirat måtte betäckias och hafva
en correspondence emoot dhet kostbara stycket under
taaket, deröfver Ridderskapet och Adelen tächtes sigh
närmare uthlåta.
4.
Såssom dhe af Ridderskapet och Adelen, som längst
[bort] komma på Riddarhuset att sittia, hvarken kunna
höra, mindre see hvad som passerar eller proponeras, att
då dhen länge förväntande dessein dhem till commoditet
måtte medh dhet samma fullbordas.
5.
Balancen håfve vij och igenomlupit, hvillken som tillförenne
synes i ögonen stoor, men är till at befara, dhet
dhen intet så säkert uthgår för desse tijd ers svårheet
skull, som summorne vijsa; doch emedan debitorernes godz
till en stoor deel i provincierne stå seqvestrerade, så förmodas,
att Riddarhuset dher af tämmeligh säkerheet har
att förvänta; hoos Herrar Landzhöfdingarne heroor nu
heela värket; om Ridderskapet och Adelen skulle in pleno
sådant angelägit ährende recommendera, så voro intet at
tvifla om godh richtigheet i dhet närmaste.
6.
Dhe attester, som Herrar Landzhöfdingarne till höghlofl.
Riddarhuset insända låtit om ens och annors af debitorernes
olägenheet, håfve vij och genomläsit sampt
funnit dhem af dhen vicht, att största delen af dheras
skulld synes kunna af balancen och böckren uthslutas;
doch skulle dhe eller dheras erfvingar medh tijden komma
till bättre villkor, så förmodas, att dhe effter rådh och
embne medh en frijvillig gåfva lära Riddarhuset ihogkomma.
7.
I anledning af Herrar Directeurernes memorial och
5:te punct hafva vij fädt tillfälle att discurrera om dhem,
250
1686.
sorn en och annor tijd framvijsa attester om dheras oförmögenheet.
För ståndet hålla vij efftertänkeligit vara
någon påläggia at taga tingzattester, uthan synes nogh
vara, när Landzhöfdingarne skriffteligen försäkra, dhet
dhe all möijelig flijt användt till en och annor fordringz
execntion, men finna debitorerne i dhet slätta tillstånd,
att hoos dhem intet är att tillgå, på sådane hendelsser
är våra oförgrijpelige tankar, att slijka attester gifves
vitzordh, och således Herrar Directeurerne lembnas dhen
macht och frijheet dher med att procedera, som dhe det
skiäligast finna i anledning af 1638 åhrs resolution, § 3.
Skulle och några qusestiones af serdeles betänkiande emellan
Eijkzdagarne yppas, som Directeurerne för det i längden
påfölliande ansvar fullo (!) betänkeligit änteligen att
decidera och afgiöra, kunde på sådan hendellsse till en
och annan strijdigheetz terminerande af Ridderskapet och
Adelen några adjungeras, som tillijka medh Directorerne
sammanträdde och berörde strijdigheeter alldeles afgiorde.
8.
Herrar Directeurerne förmäla och i 7:de puncten af
dheras memorial, dhet några af Ridderskapet och Adelen
effter 1683 åhrs besluth intra fatalia dheras räkningar
intet clarerat, men hafva doch strax der effter sigh anmäldt
och vigilerat, förebärandes åthskillige skiähl till
dheras exculpation, hvaröfver uthskottet har låtit sigh
underrätta och lemnat under höghlofl. Ridderskapetz och
Adelens godtfinnande, att man in hoc casu intet så stricte
procederar eller anseer 3 eller 4 månaders längre drögzmåhl.
9.
En stoor brist har Riddarhuset dher af tagit, att vid b
introductionerne intet varit observerat, dhet förähringarne
straxt blifvit aflagde, uthan hafva dhe, som förähringen
tillsagdt, dher medh reest bort och sedermehra sigh intet
instält, tijderne dher medh gått fordt, och debitorerne af
sig kombne. Att förebygga all sådan skada, voro till
önskandes, dhet dhe goda Herrar, som introduceras, tächtes
strax medh dhet samma giöra richtigt, förr än dhem
introductionen tillåtes.
Bilagor.
251
10.
General-Qvartermäster-Lieutnant. Dromund har igenom
dess ödmiuka suppliquer förestält dess svåra tillstånd
och åkomne olycka vidh den oförmodelige arrest för en
duellsaak; söker att blij förskont för dhen fordran, som
högloft. Riddarhuset hoos honom gior.
11.
Fru Karin Bielke är medh dess supplique inkommen,
att blifva i anseende till dess beklagelige och besvärlige
tillstånd entledigat ifrån dhen svåra skuldfordran höghlofl.
Riddarhuset af henne prsetenderar, och ehuruvähl
hennes föregifvande uthskottet kunnogt sampt bekant ähr,
har det doch intet understådt sigh dher vid något vijdare
att giöra än hennes supplique här vidh bijfoga.1
12.
Sammaledes insinueras den till uthskottet af Fru
Margreta Rosenbergh öfvergifne supplique, medh hvillken
hon och söker declinera och afböija Riddarhusetz fordran
på Silfwermusquetz vägnar.1
13.
I lijka måtto hafva sahlig Öfverst Stegmans omyndige
barn medh en ödmiuk och bevekeligh supplique sigh
infunnit, medh många skiähl afbediandes Riddarhusetz
fordran, som aff suppliquen kan aftagas.1
14.
Äfven så häfver och Majoren Hr Christer Carplan
inkommit medh skiähl och böner, sökiandes den gravation,
som honom på dess frus vägnar af Riddarhuset giord är
och ännu öfverhänger, att afböija.
15.
Dessuthan hafva sigh åthskillige vidh uthskottet infunnit
och munteligen begärt förskoningh för Riddarhusetz
fordran, och dhet under förevändning att dheras
antecessorer och förfäder intet varit i förra tijder vederbörligen
krafde, hvillkas skiähl uthskottet intet har kunnat
1 Jämf. här nedan bil. 33.
252
1686.
vijdare attendera än sådant Ridderskapet och Adelens
godtfinnande underkasta, hellst emedan å alle Rijkzdagar
balancen in pleno är upläsin vorden, dhet och för denna
gången synes vara nödigt, på dhet någon sådan uhrsächt
i framtijden icke må förebäras.
16.
Höghloflige Ridderskapet och Adelen lära sigh påminna,
dhet vidh senaste Rijkzdagh för godt fans, att
Öfversten Gref Gustaf Carlsons tillstånd skulle då ansees
och han om dess förähringz betalning intet strengeras,
till dess han i ett bättre villkor komma kunde. Detta
haa vij och funnit nödigt att ihogkomma och höglofl. Ridderskapet
och Adelen hemställa, hvad vijdare dher medh
står att giöra.
17.
Riddarhuset har hafft en prsetension hoos sahl. Hr Wilhelm
Spens, men som han [är] dödh blefven och intet effter
sigh lembnat in bonis, har man hållit dhen summan tvifvelachtigh;
doch har uthskottet omsider igenom dess giorde
persvasioner Öfverstel[ieutenanten] Hr Spens, oachtat han
sin farbroder intet erfft och dess uthan genom domar från
all dess gälld befrijat, der till förmådt, att han inskrifvit
nästkommande nyåhr att afläggia 300 daler s:mt för dess frijherresäte,
hvillket vij förmoda det lofl. Ridderskapet och
Adelen sigh behaga låta och dher emoot dhe acter, som
berörde skulld angå, när betalningen effter lofven är
skedd, tillåta extraderas.
18.
Herr Didrich von Falkenbergh har och städt många
åhr balancerat för en anseenlig fordran, Riddarhuset har
och offta sökt dhen samma att inbringa, men allt om
sunst, emedan Justitiserådhet Brehmer dhen samma fordran
medh åthskillige exceptioner bemödt och omsider
underkastat sigh lagh och rätt, heller än att han velat
sig till någon betalning förstå. Alltså som uthskottet
järn väll funnit saken vara i sigh sielf disputabel och dess
uthförande igenom ordentelig process mycket kostsam och
vidlyfftigh, och änteligen uthslaget dubieust, ty har man
Bilagor.
253
uthsedt dhet expedient, Majoren Hr Falsburgh medh flijtige
remonstrationer der hän att bringa, på dess svågers
och ofvannämbde Hr Brehmers vägnar — på hvillken Hr
Falkenbergz räkning är gången — att änteligen för dhen
skullden något bevillia att inskrifva, som han och omsider
sigh tili 250 daler s:mt förklarat, hvillket vij till
Ridderskapetz och Adelens vijdare ompröfvande och behagh
vela jämväll hafva hemstält.
19.
Envoyén Hr Eberhardt von Grafenthals fullmächtig
har fuller vidh introductionen uthlofvat för dess principal
100 ducater, hvarpå interesse sedan är tillkommit. I fiokl
vidh dess närvarande, då och räkningen prEesenterades,
har han intet velat dher af veta, doch inlagdt till höghlofl.
Riddarhuset i ett för allt 600 daler sölfm:t, villiandes
intet antaga någon vijdare gravation, som dhet och synes
honom för vijdare betalning befrija kunna, till föllie af
dhe för detta fattade resolutioner, att ingen ytterligare i
sådane måhl skulle graveras, än dhe sielfve uthlofvat, bevilliat
och i booken inskrifvit.
20.
Såssom på förre Rijkzdagarne varit för godt funnit,
att dhe, som alldeles intet till höghlofl. Riddarhuset förährt,
icke heller dhe, som från den ene till dhen andra
classen transfererade varit, böra Riddarhuset medh någon
förähring ihogkomma; alltså påminnes, att dhe, som ännu
återstå, ville Riddarhuset uti åliggiande nödige tarfver
medh någon förähring, äfven som dheras medhbröder för
dhem giordt, att understödia och hiellpa. Ty har icke
heller uthskottet understådt sigh detta opåmint vidh denna
Rijkzdagen lembna och förbijgå det, som tillförenne är
för godt funnit, som en saak dhen dher Riddarhusetz interesse
märkeligen befordrar.
21.
Såssom sahl. Secreteraren Widikindi bekommit af
Ridderskapet och Adelen anseenliga medell för dhet han
togh på sigh ett arbete att förfärdiga angående Ridderskapetz
och Adelens genealogier och matrickler, men hvad
254
1686.
dher till giordt är, dher om har man ännu ingen effterrättelsse
kunnat erhålla; ty tyckes intet obilligt vara, att
sådant ännu nogare måtte effterfrågas, huru vijda han
dher medh kommit, och dhet samma tillijka medh dhe
acter och vapnboken, som han från Riddarhuset uthtagit,
må blifva infordrade och någon annan godh och förfaren
man medh forderligaste till sluth öfvergifven.
22.
Uthskottet har i lijka måtto låtit sigh vara angelägit
uti Riddarhusetz Archivo att öfversee hvad sedan senaste
Rijkzdagh kan vara tillgiordt, och befunnit effter inventarii
innehåll alle acter i godh richtigheet och allt ifrån
anno 1627 registrerade, men hvad privilegierne och andre
acter angå, som mehr secretesse fordrat, befinnes dhe under
Herrar dåvarande Riddarhuus-Directeurers sigiller 1682
förvarade.
23.
I dhet öffrige hvad som en och annan af Riddarhuusbetienterne
och dheras förrättningar anbelangar, så håfve
vij intet annat kunnat förmärkia, än dhe dheras anförtrodde
embeten troligen och väll förrättat, så att sådant
dhem till vijdare befordring billigst lända lärer. Vij äre
och förblifve
Dhet höghlofl. Ridderskapetz
och Adelens
Dat. Stock[holm] den 16 Tienstberedhvilligste
Octob. anno 1686. tienare
Knut Kurck Gustafson. Herman Fleming. Hans Rålamb.
Clas Bonde Ulffson. Bengt Gyllenankar.
J. Gripenstierna. N. A. Hägerflycht. A. Ehrenfeldt.
Bilagor.
255
Bil. 20.1
Project på et historiskt värck öfver genealogierne,
som i behagelig kortheet författar alt
det, som sedan med tijden uthförligare och medh
flere omständigheter fullkomligen deduceras kan
uthi det stora historiske värket effter det ingifne
memorial vidh Rijkzdagen anno 1680.
Familierne beskrifves uthi den ordning, som dhe äre
immatriculerade, och observeras effterföliande method och
puncter uthi beskrifningen:
1. Familiens första uphof och herkomst.
2. Om familiens nampn, af hvad tilfäUe det är optagit,
brukat eller förandradt.
3. Om familiens sätegårdar, som dhe sig hafva skrifvit
til i forna tijder, och på hvad landzorter familien sig mäst
häfver ophollit.
4. En general beskrifning om hela familien, i hvad
stånd och tienster hon är mäst brukad vorden, om hon
är vorden förhöjd til riddare-, friherre- eller grefvestånd,
och hvad äliest är remarquabelt om familien in genere
at förmäla.
5. Om ledernes succession i familien, om den för tijden
är stadigvarande eller uthgången. Om familien är
af en stam, eller om der äre flera grenar. Om ahnorne,
huru långt dhe kunne reknäs. Om någon af qvinlinien
afkommen eller fremmande slächt optagit den uthdöddes
nampn och vapen. Om någon af familien har satt sig
neder uthomlandz och förbundit sig med andre utrijkes
familier.
6. Om familiens gifftermåhl och svågerskap med andre
adelige familier.
7. Om familiens ålder och period.
8. Någre berömlige män af familien opreknas, och
nemnes en af familien, som för tijden är den älste eller
caput familise.
9. Någre berömlige qvinspersoner nemnes af familien.
1 Prot. sid. 61. Original.
256
1686.
10. Vapnet beskrifves korteligen, och observeras, om
det är förbättrad, förandrad eller af andre familier optagit.
Detta arbete conciperas på Svenska under denne titel:
Inledning til historien angående dhe Svenske adelige slächters
kunskap.
Kan och för dhe fremmandes skul afsättias på latin
under denne titel: Introductio ad historiam genealogicam
illustrium familiarum Nobilitatis Sveo-Giothicse.
Til det högl. Ridderskapetz välmente tienst och skyldige
vyrdnad projecterat af
Johan Hetsig.
Bil. 21.1
Memorial alf ett välment upsåth och arbete,
som till det högloft. Svenska Ridderskapetz och
Adels lustre är påbegynt att förfärdigas.
1. Utharbetas en fullkomblig genealogia, hvar stamm
och familia effter den method och sätt, som profvet af
den Oxenstierniske familien nyligen af undertecknader förfärdigat
är, i det att de sammanbundne herrar och fruer
med sina rätta vapnar hoparijtas, och hvar person til sine
godz och tiänster medh tijdh och åhrtahl, på hvilke de
lefvat hafva, beskrifves sampt af gambla originalbreef
och sigiller verificeras; hvilket arbete sidst af de höga
Herrar Directorerne af Riddarhuset samt familien sielf
öfversees och approberas, då tvenne exemplar reenskrifvas;
det ena lefvereras till sielfva stamhuset och familien, det
andra förvaras såsom ett monument på Riddarhuset, till
dess det genom tryck kunde blifva publicerat.
2. Förfärdigas ett genealogico-historiskt värk om
alla Ridderlige och Konglige rådzpersoner ifrån seculo
nono till desse tijder, så att hvar och eens härkomst, vapen,
lefverne och berömelige gerningar samt sidsta uthgång
och begrafning med de effter dem qvarlembnade monumenter
fulkombligen beskrifves och afmålas.
1 Prot. sid. 61. — Original ined en bilaga.
Bilagor.
257
3. Sammaledes ett lijka värk om alla Sveriges rijkes
fordom höga herrar, Drottzar, Marskar, Cantzlerer, Ricksens
föreståndare, Gouverneurer, Landzhöfdingar, Kongl.
Hoffmestare, Höfvidzmän, Krigz- och Feldtöfverstar samt
Lagmän och Häradzhöfdingar med Dommare och andra
anseenlige embetens förvaltare af åthskillige förnähme och
ridderlige personer, hvilke i en stadig serie och ordning
uthi serskilte Sveriges provintier till kall och embete hvar
annan succederat hafva. Af hvilke[t] värk ett tämmeligit
arbete allareda till prof uthi underdånig ödmiukheet af
mig framvijsas kan.
4. Bör nödvändigt förfärdigas tvenne vapenböcker,
en på de afgångne och en på de nu varande familiers och
herrars vapnar med sin rätta beskrifning och färgor, hvilka
ut.haf sigiller, epitaphier, lijkstenar, kyrkior och slott
sampt gambla och nya mählningar upsökias, jämföras och
afrijtas.
5. Till ett fullkombligit Archi vi inrättande för Kongl.
Riddarhuset sammansökies och af skrifves alla grefve-,
friherre-, skölde- och adelsbreef med alla de documenter,
som Ridderståndet och dess förmåner concernera.
6. Item till en historisk jordebokz förfärdigande kan
församblas och sammanskrifvas alla gambla pergamentz
och andra breef, såsom jorde-, köpe-, byte- och arfskiffte-,
pante-, gäfvo-, morgongofvo-, qvitte- och fastebreef pä
godz och frälse med alla donationsbreef och testamenten,
som Adelen sins emellan eller till kyrkior och closter
giordt och gifvit hafva. Item alla gambla dombreef och
ransakningar om ägor och dess skilnad, hvilket torde
förekomma många jordeträtor och gifva den effterrättelsen,
huru godsen och familiernes rätta säthegårdar hafva fordom
kommit i den eller den slächten.
7. Tächtes det höglofliga Ridderskapet och Adelen
nieddehla, såsom till sin egen Historiographo, de genealogier
och historiske acter, som de sielfve tilförene hafva, med
alt det som länder til hvar och en families lustre och
nampnkunnigheet, hvilket med Kongl. Archivo och andra
documenter jämföras och rättas skall, då den högl. Adelen
kan der emot vid alla occasioner och dödelige händelser
fä communication och kundskap af sina förfäders berömeliga
gerningar, personalier, rätta ahnor och vapnar, och
Sv. lliddersk. o. Adels riksd.-prot., XV. 16'Sff. 17
258
1686.
således hvar och en families ridderlige och adelige ståndz
upkomst, antiqvitet och värde med sina höga förmåhner
härigenom blifva bekant icke allenast hoos dem sielfve
här i landet, uthan och hoos andra nationer och landzändar,
dijt deras förfäder sine vapen och nampns odöde*
ligheet tillförene bracht hafva.
8. Och ehurnvähl det högl. Ridderskapet och Adelen
hafva tilförene i åstundan til sina genealogiers uplysning
förlänt ansenlige medel til en eller annan Historiographo
och Genealogist, af hvilke de allenast några få och ofullkomhlige
slächtlinier igen bekomit, icke dess minder förmodas,
att högl. Ridderskapet låther sig behaga continuation
af detta ofvannämbde vählmente upsåt och endels
under händer hafvande arbete, som effter högl. Ridderhusetz
öfvervägande och generositet kunde med någon
recompens eller åhrlig underhåld understödias, hvaremot
åhrligen nogot nöijachtigt och behageligit arbete framkomma
skulle af
Högl. Ridderskapetz och Adelens
Underdån-ödmiukeste
Johan Pering.
Transumpt af Ridderskapetz och Adelens
memorial, som de vidh Richzdagen i Stockholm
1680 hafva öfvergifvit dhe höga Herrar Directorerne
af Riddarhuset.
Y. puncten.
Dhet berömmelige förslag, som Landzhöfdingen Hr
Gustav Duvall vijdh dhenne Rijkzdag häfver insinuerat
angående familiernes och genealogiernes rätta beskrifning
sampt ett Archivi-Bibliothecs inrättande, så och matriklernes
formerande häfver Ricksens Ridderskap och Adell för
tijdzens kortheet skull intet kindt, som de elliest gerna
hade önskat, att genom see, ty åstundade de, att Herrar
Directorerne sådant för heela ståndet nyttigt värk behaga
effter handen låtha företagas, öfversee och sedan der vijdh
till nästa Rijkzdag statuera hvad de finna giörligit till
Ridderskapetz nytta, heeder, lustre och tarf lända.
Bilagor.
259
Bil. 22.1
Uppå Hans Kongl. Maij:tz vår allernådigste
Konungs och Herres samptelige Ständerne uppå
denne vählberammade Rijkzdagh framstälte nådigste
proposition är detta Ridderskapets och
Adelens sampt Krigzbefäletz underdånigste
svaar och betänckiande Gifvit den 23 Octob.
anno 1686.
Såsom Hans Kongl. Maijrtt i nåder gått funnit att
sammankalla och förskrifva oss till denne vähl och lyckeligen
öfverståndne Rijkzdagh och låthit uptäckia oss rijkzens
närvarande tillståndh, jembvähl befalt oss noga och
vähl att öfverläggia, på hvadh sätt dess vällfärdh kan
bäst främmias och erhållas, så hugnar Ridderskapet och
Adelen sampt Krigzbefählet sigh på dett högsta öfver
dhen lyckan och nådhen, att dhee åther få samptelige
träda inför Hans Kongl. Maij:ttz trolin och see Hans
Kongl. Maij:tt och heela dett Kongl, huuset vedh hälssa
och vählmågo, hvilket vij som trogne undersåthare ondska
stadigt och långvaraehtigt, oss alla till lycksaligheet. Vij
frögde oss och öfver dett fredelige tillståndh Hans Kongl.
Maijrtt genom Gudz mächtiga bijståndh och sijne mogne
och försichtige radh har sijna trogne undersåthare till
vällfärdh så berömmeligen och vähl skaffat och bijbehållit
både innom rijkzens gräntzer såsom och uthi alla des underliggiande
länder och herrskaper, där lijkvähl vårtkiere
fäderneslandh lätteligen hade kunnat i krijgh förfalla, om
icke Hans Kongl. Maij:tt sådan sijne undersåthares olycka
och olägenheet hade medh all fiijth och troogen försorgh
afbögdt och förhindradt igenom åthskillige fördeelachtige
uprättade afhandlingar, förbundh och sammansättningar
med alla dess naboor och grannar, såsom och andra vählsinnade
herrskaper och mac-kter, hvarföre vij Hans Kongl.
Maij:tt underdånigst tacksäijelsse hembära.
I synnerheet häfver Hans Kongl. Maij:tt låthit sigh
angelägit vara een god naborligh correspondences under
-
1 Prot. Bid, (57. — Koncept, jämfördt med originalet i Riksarkivet.
260
1686.
hållande och styrkiande medh Dannemark i föllie alf dhee
upprättade fredzfördragh och alliancer, sammaledes sökt
att underhålla den vänskap, uthi hvilken Hans Kongl.
Maij:tt i långa tijder häfver stådt medh Konungen i
Frankrijke, eenkannerligen uthi dett som den Westphaliske
och Nimwägiske freden angår. Sedan förnimme vij
och, huru dett gooda förtroende, som igenom sidsta fredzsluthet
i Nimwägen sampt därpå fölgde närmare förbindningar
medh Generalstaterne är än förmedelst ytterlige
afhandlingar vordet bekräfftat, och som dhee eendast halft
dett alfseende på dhen allmänne fredens handhafvande, så
hafva och andra Potentater, Churfurstar och Ständer dessa
afhandlingar bijträdt och serdeles Churfursten aff Brandenburgh
sigh förklarat till een uprichtigh och beständig
förtrooligheet och vänskap. I lijka måtto är medh Kejsaren
uthom dhenn Nimwägiske freden ett närmare förhundh
ingått till befästande alf den allmänne högst skattbare
fredhen, så att Hans Kongl. Maijitt är om dess gooda
upsåth och oföränderlige vählvillia försäkrad. Dett är
och ännu ytterligare att förmoda alf een och annan ledamoth
i Pommerske rijket vedh all påkommande händelsse
ett gått bijståndh och förtroende, effter dhee genom Kongl.
Maij:tz Ministrer äre nogsampt försäkrade vordne om
Hans Kongl. Maij:tz fredelige tanckar och berömmelige
upsåth för dett gemena bästa, hvaröfver dhee ett särdeles
behaagh lättat och förklarat. Medh Konungen i Eng-elandh
häfver Hans Kongl. Maij:tt äfvenvähl sökt att underhålla
den altijdh öfvade förtrooligheeten och låthit
betyga sin berömmelige nijt för den allmänne fredens beskydd
och befrämmielse sampt heggie rijkernes och dhes
undersåthares vählgångh och förkåfringh. Hans Kongl.
Maij:tt har och halft dett gooda nöije, att den i långh
tijdh plägade vänskapen medh Konungen i Påhlen allt
stadigt är vorden underhällen, jembvähl medh Czarerne i
Bysslandh satt saakerne i dett ståndli genom een å heggie
sijdor förrättat solenn alfskikningh, att den förra uprettade
evige freden är a nyio fästadt och bekrälftadt, undersåtharena
till trygheet. Uthalf hvilket allt vij nogsampt
see, huru vaaksamb och bekymbrad Hans Kongl.
Maij:tt har varit och altijdh är för dess trogna undersåthares
vällfärdh, fredh och roligheet, önskandes affhier
-
Bilagor.
261
tat att dhen högste Gudhén ville styrkia Hans Kongl.
Maijitt under dess svåra regementzbörda och förläna Hans
Kongl. Maij:tt långt lijlf, hälssa och krafter till att dämpa
och öfvervinna dhee illvilliandes fredzförstörande stemplingar,
hvarom vij så mycket mindre tvide, som Hans
Kongl. Maijitt alla sina rådhslagh grundar på Gudz ordh
och ähra och lämpar dhem till fäderneslandzens vählfärdh
och fredens handhafvande, hvarvedh Kongl. Maij:tt lijkvähl
försichteligen elftertäncker, huru lätteligen een faarligh
krigzlåga kan itändas, och fördenskuld oss nådigst
velat anbefalla, medan vij i fredh sittia, att vara omtänkte
på tienlige medell och uthvägar icke allenast till
att upphielpa och förbättra fäderneslandzens invärtes
väsende, uthan och till att mötha och afböija een och annan
tillstötande uthländsk svårheet och fahr a. Hvilket
till underdånigst föllie vij af Ridderskapet och Adelen
sampt Krigzbefählet hafva öfverlagd och till Hans Kongl.
Maij:tz och fäderneslandzens nytta, tienst och vällfärdh så
vähl på händelser af krigh som och till giäldens möijeligaste
afbördande våra underdånigste tanckar yttrat.
I.
Dett häfver varit Ridderskapet och Adelen sampt
Krigzbefehlet een särdeles hugnad, att Hans Kongl. Maij:tt
har dhen längie efterlängtade och begierte kyrkioordningen
till Gudz nampns ähra och dett helige kyrkioväsendets
upprätthållande till sluutli och ändskap befordrat, hvilket
vij medh underdånigst vördnad erkenne och densamma
för een lagh antaga, oss och våra elfterkommande till hörsam
effterfölgd.
II.
Erkiänna vij med skyldigste vördnadt och tacksamhet,
att Hans Kongl. Maij:tt haar behagat genom dess
secrete proposition att föreställa dess Ridderskap och Adell
heela dett inrijkes väsendet medh alla dess bijlagor, hvaruthur
vij äre vordne underrättade, på hvadh svagh footh
igenom een och annan sammandragen oreeda och orichtigheet
rijkzens stååt stodh näst för Hans Kongl. Maij:tz
anträde till regementet, och huru dhee åhrlige inkombsterna
voro förminskade, så att för Hans Kongl. Maijitt
262
1886.
hade varit, ogiörligit regementet att uthföra och uprätthålla,
där icke 1680 och 1683 ahrs bevilliade reduction i
föllie alf Sveriges lagh angående lähngodzen jempte andra
Ständernes underdånige och vählmeente rådh och förslagli
hade kommit Hans Kongl. Maij:tt och rijket till hielp och
understöd, hvilka godz och ränttor Hans Kongl. Maij:tt
atf een högst berömmeligh och oförlijkeligh försårgh, mödo
och arbethe för dett allgemene bästa eendast och allena
till rijkzens och des trogne undersåthares vählståndh,
hägn och försvar låtit använda och ett heelt förfallit värk
så lyckeligen och vähl uprättat, att rijkzens stååt nu bär
sigh sielff, och dhee uthrijkes provincierne hvar annan
så till undsättning och hielp komma, att dhee eij äre rijket
mehr till last och tunga. Landtmilitien till häst och
footh haar Hans Kongl. Maij:tt så vähl och fullkombligen
inrättat, så att hoon aldrig tillförende varit så starck
elier så öfvad och till underhåld sä vähl försedd och ståår
vijd hvariehanda händelser af afgångk bättre än någonsin
förr i hast och med good lämpa och lindrigheet att nprätta.
Officerarne hafva nu sin vissa och richtige löhn
och underhåldh uthi hemmansräntor, och dhee landzbetiente
deslijkest. Dessuthan äre och magazinerne på
dett möijeligaste försedde, och dhee angelägnaste fästningerne
mehrendehls upbygde och uthi godh värn satte.
Sammaledes siömachten och Håttan både igenom många
stoora och skiöna nybygde skep sampt dett njua båtzmanshålletz
inrättande till sådanna kraffter kommen, som
dett aldrig tillförende varit. Medh hvilket alt som Hans
Kongl. Maij:tt vår allernådigste Konungh och Herre haar
sitt höga Kongl, embete så vijssligen och vähl fördt, sitt
rijke till försvar och sine troogne undersåthare till fromma
och säkerheet, aitsa liar Hans Kongl. Maij:tt icke mindre
därigenom än igenom sijne tappre krigzactioner och bedriffter
giordt sitt nampn för heela verlden stoort och
lysande och icke allenast aff sijna troogne undersåthare,
som nu lefva, uthan och af alla vara efterkommande ett
odödeligit lått'1 och beröm förtiänt. Derföre fordrar och
vår högsta plicht, att vij icke mindre genom detta betyga
var underdånigste taksamheet, än vij uthi vårt svar på
Hans Kongl. Maij:tz nådigste förestälte secrete proposition
1 I originalet står nampn.
Bilagor.
263
angående dett inrijkes väsendet aff den 1 Octobris 1686
reda giordt och eenhälleligen förklarat hafva, beropandes
oss på det samma, såsom det vöre ord ifrån ordh här infördt.
Och emedan uppå alt detta, som Hans Kongl. M:tt
så högst berömmeligen och vähl har skickat och lagat,
näst Grudz mächtige bijstånd rijkzens välfärdh, säkerheet
och sällheet heroor, så bedie vij underdånigst, att Hans
Kongl. Maij:tt tächtes alltijdh och till eviga tijder låtha
hålla handh öfver ett så hälsosampt och högnödigt värk.
som vij billigt skatta före att vara ett säkert vårt käre
fäderneslandz värn och grundfäste, och förplichte derjempte
icke allenast oss och vara efterkommande att alltijdh behålla
sådan Hans Kongl. Maijrtz höga Kongl, nådh, försorgh
och faderlige godheet uthi ett taksampt minne,
uthan och giöra oss alldeles dhär om försäkrade, att
ingen lärer nu eller i framtijden finnas så förgäten aff
sin plicht emoot höga öfverheeten och käre fäderneslandet,
att han antingen directe eller indirecte understår sigh
uthi dett eena eller dett andra, som till rijkzens bestånd
och vallfärd så höghvijssligen och vähl är giordt, stadgat
och fäststält, någon förändring att sökia eller tilväga bringa.
III.
Såsom Hans Kongl. Maij:tt haar och så vähl igenom
dhen publique som sedermehra dhen secrete propositionen
omständeligen låtit underrätta Stenderne om dhen afl’
långa tijder tilbakars sammandragne svåra giälden, som
rijket häfftar uthi, kunnandes vij nogsampt betänckia,
icke allenast hvad besvär Hans Kongl. Maij:tt däraff dagligen
måste hafva, uthan och huru många nödige och
nyttige rådhslagh och förehafvande måste sättias tilbaka
och blifva fruchtlöse, så länge rijket uthi een så svår skuld
är nidhsänkt, som älir ifrån åhr medh svåra interresser
altmehr och mehr betungas; altså hafva vij [såväl] till att
betyga vår kärleek emooth fäderneslandet som i synnerheet
vår underdånigste vördnat och trooplichtigste hiertelagh
emooth Hans Kongl. Maij:tt, vår allernådigste Konungh,
satt all vår egen nytta och fördehl å sijdo och
effter yttersta förståndh och förmågo sökt både med rådh
och hielp att gripa detta nödige värket an och Hans
1 Lakun. Jämf. här ofvan hil. 16.
264
1686.
Kongl. Maij:tz svåra regeinentzbörda jembvähl häruthinnan
uthi någon delli att understödia, hvarvijdh Bancke»,
sorn är ett publicqt värk och till rijkzens särdeles nytta
inrättad, haar förnembligast sorn det aldra angelägnaste
kommit uthi åtanka; därnest dhe creditorer, som med
redbare försträkningar uthi sidsta krijgztijder så vähl
som och uthi Hans Kongl. Maij:tz sahl. Herr faders, glorvyrdigst
i åminnelse, regementztijdh till dhee svåra då
varande krijgen hafva kommit rijket till hielp och undsätningh;
sedan åthskillige fattige betiente, hvilkas löhner
förmedelst krigztijderne hafva varit innehåldne och
som nu Hans Kongl. Maijrtt trägnast anliggia och om
hielp anroopa.
Hvarföre hafva vij, ehuru ringa våra vilkor kunna
vara, föreenat oss lijkvähl till förberörde nödtorffter att
villia åhr 1687 och 1688 åhrligen till den sidsta Martij
uthgiöra fölliande contributioner, nembligen af dhee tiänster,
som äre på staten upförde och Ridderskapet och Adelen
sampt Krigzbefählet värkeligen niuta någon löhn före,
uthgifves hvar tijonde penningh, således att för dem, som
den hafva uthi penningar, alfskrifves så mycket uthi
Stats-Contoiret, män dhee, som hemmansräntor hafva på
löhn, betahla uth så mycket som på hvar och een löper
uthi penningar; sedan och att alla Ridderskapets och Adelens
sampt Krigzbefählets betiente, tiänstefolk, drängiar,
legohion så på landet som i städerne, ingen undantagandes
uthan den som är under 15 åhr och öfver 60 åhr, skoola
i desse bevillningar således ansees, att een betienter, som
häfver 60 daler k. m:t och ther öfver uthi löhn, gifver
hvar tijonde penningh af sin löhn, äfven så dhen qvinspersohn,
som häfver 30 daler k. m:t, gifver och hvar tijonde
penningh däraff, hvilket herren och huusbonden för dem
betahlar och sedan kortar på dehras löhn. Men för een
dräng, som häfver ringare eller altzingen penningelöhn,
gifves 2 daler silfvermyntt, och een piga een daler s. m:t,
jembvähl och våre oskattlagde torpare och huusmänn i
Skåhne een daler s. m:t. De persohner, som inthet höra
egendtligen under något ståndh, såsom betiänte i Collegierne,
Haradzhöfdingar, arendator er, inspectorer, fougdar
och befallningzmän och flere sådanna, skohle ochså effter
samma proportion skattas så för sigh som sijne betiänte,
Bilagor.
265
jembvähl alla underofficerare, ryttare, knechter och båtzmän
hvar tijonde penningh af dehras löhn uthi fredztijdh,
hvilkas tienstefolk, där dhee några hafva, blifva äfven
såsom allmogens ansedde. Vij finne och till så mycket
större vissheet och richtigheet skull nödigt vara, att hvar
och een upsätter richtige förtekningar på alt sitt folk, på
hvad orth dhee kunna vistas, dem underskrifver och till
Landzhöfdingarne öfversender, hvarpå dhee betientes och
deras legofolks nampn och hvad hvar och een häfver i
löhn måste stå antecknadt. Vore någon så orichtigh, att
han ville undandöllia någon persohn, hvaraf contribution
bör gifvas, densamma skall derföre betahla dubbelt. Thesse
längder skohle i Sverige och Finlaudh hvar uthi sin landzorth
nästkommande den 14 Februarij inlefvereras. Under
denna bevillningen förstås och frälsseböndernes legohion,1
hvilka lijka medh skatte och crohno i detta fallet ansedde
blifva. Menn hvadh skatte och crohno elliest på denna
Rijkzdagen antagit att giöra till Hans Kongl. Maij:tt af
deras hemman, däremooth samtyckie vij att våra bönder
skohla gifva halfparten. Och som på landet sigh uppehålla
allehanda slagz löst folk, hvilka inga hemman eller
torp hafva och bruka, icke heller på heelt eller halfft åhr
tiana, såsom dhee så kallade fördehlskarlar, tröskare, dijkare
och andra, som för dagzpenningh arbetha, [jämvähl
och allehanda lööst fålk i städerne, som ingen tiänst, näringh
eller handtering hafva],2 altså bedie vij underdånigst,
att desse, så länge denne contributionen vahrar, måge
tillhållas att erläggia för hvart åhr 6 daler sölfvermynt.
Och såsom sådanne persohner inthet annorledes än för
löössdrijffvare ansees, så förmoda vij och underdånigst,
att dhee jempte denne penningeaffgiften tages effter förra
resolutioner till knechtar eller båtzmän för någre fattige
roothar.
Ridderskapet och Adelen sampt Krigzbefählet påtager
sigh och äfven, som redan ofvanbemält ähr, för anno 1687
och 1688 att åhrligen af hvart heelt hemman uthgiöra 5
daler s. m:t på lijka sätt som uthi 1683 ahrs rijkzdagzbesluuth
står uthtrykt, så att tvä halfva eller fyra fierde
-
' I konceptet står legohion och barn.
2 Orden inom [] äro i konceptet tillagda i kanten, men finnas icke
i originalet.
266
1686.
dehlar räknas för een heel, och i Finlandh ett giärdesmantahl
emooth een heel gårdh i Svergie. Och i fall
någon försummar till den föresatte terminen desse 5 daler
sölfvermynt richtigt att betahla, då skall Landzhöfdingen
hafva macht att exeqvera så mycket godz ränta till Hans
Kongl. Maij:tt och Crohnan, som kan svara emooth dett,
som alf hemmanen boort uthgå. Häfver någon förpanttat
sit godz till någon annan, då uthlägger den, som i pantten
sitter, dhee 5 daler silfvermyntt, hafvandes så regress
däremooth till ägaren. Ifrån denne contribution af 5 daler
s. m:t frijkalle vij våre rätta säthes- och ladugårdar rnedh
them, som effter 1638 åhrs placat och Kongl. Maij:tz nyligaste
giorde förordningh befinnes liggia under råå och
röör; item ödes för detta förmedlade i proportion af förmedlingen,
som och på frijheet uptagne hemman, sammaledes
lijffztijdzhemman, dhem dhee, som förläningar hafva,
sielfva åboo, så och oskattlagde tårpare. Och ehuru vähl
Ridderskapet i Skähne. Halland, Bahuus lähn och Blekinge
dehras insokne godz såsom omistandes till afvelsgårdarnes
cultur alltijdh efter Kongl, benådningar hafva halft frij
för dhee contributioner och pålagor, som alf råå och rörs
godzén i gemeen icke bevillias eller bethalas; icke desto
mindre på dett ingen må kunna seija dhem mindre än
som andra dehras ståndzbröder här i rijket Hans Kongl.
Maij:tz underdånigste tienst och dett allmänna interesset
om hiertat hafva, så uppåtaga dhee sigh alf sijne förberörde
insokne godz att uthgifva hallfparten emoot dhet,
som aff andre frälsehemman contribueras, bediandes dhee
därhoos Hans Kongl. Maij:tt allerödmiukeligast, att denria
deras underdånigste villige devotion dhem icke till undergångh
och till dehras insokne godz besvär i framtijden
må uthtydas, elfter som dhee, så länge denne contributionen
vahrar, sigh detta påtagit hafva. Thenne bevillningen
skall öfver alla provincierne uthi Sverige så vähl som
öfver heela Finlandh lijka uthgiöras så alf allodial som
andra förlänte godz. Alf dhee crohnoränttor, som till
privatos förpantade ähre, uthgifves hvar herde pänningh.
Alf fruchtbare capitaler, vissa och behåldne interesse, väll
förståendes sedan dett interesse är afdragit, som een och
annan androm gifver, uthgiöres hvar herde penningh. Där
och någon vore, som undandölde sitt capital och inthet
Bilagor.
267
richtigt uthlade hvadh som af sådan[t] förtijden varande
behåldne interesse bör falla, den samme skall till straff
hafva förbrutit heela årsinteresset, så frampt han
skylldig och där till blifver bunden. Skulle någon aff
Ridderskapet och Adelen äga hera huus än ett och däm
förhyrer, så gifves aff dhee öfrige husens hyra hvar herde
penningh. Hvadh nu således aff oss uthlåfvat är, skall
sä vähl alf enkior som omyndige barn uthgiöras. Och
såsom vij hafva oss påtagit denne bevillningen, så förmoda
vij och underdånigst, oss fritt lärer stå den ärläggia
uthi hvilken landzorth oss kan falla beqvämligast. Och
lefve i den underdånigste tillförsicht, att denne vår bevillningh
icke lärer lända oss uthi våra privilegier till
någon skada och förfångh nu eller i tillkommande tijder;
som och att ingen emellan Rijkzdagarne sigh må understå
att uthtyda annorledes eller vijdare sträcka denne vår
bevillningh, än sielfva orden klarligen förmå och lyda.
Härhoos förmode vij och, att med dem i bergzlagerne och
andra, som drijfva bergzbrunk, lärer på samma sätt förfaras,
som 1683 åhrs rijkzdagsbesluthet förmår.
Sedan håfve vij och velat öka denna bevillningen
med charta sigillata på några åhr, som eenkannerligen
till dhe fattige betientes fordringars afbetahlning, effter
som dhee uthfalla, användas kunna, hvilket alt vij fuller
förmoda till ett anseenligit stigandes varder.
Männ lijkvähl när vij däremooth på eena sijdan ansee
dhen aff långlige tijder sammandragne stoora giälden, så
hnne vij densamma på een gångh alldeles att häfva och
lyffta heelt ogiörligit vara. Fördenskull hafva vij måst
eftersee dhee uthi förra tijder så vähl här i rijket vedh
sådanna tillfällen förde rådhslagh, som och hvad pa andra
orther i världen medh slijka mähl har funnits till hielp
och uthvägh, och änteligen tagit sådant oss till effterfölgd,
jämbvähl uthi någre sådanna förslagh stannat, som medh
sielfva billigheeten hafva varit dhee aldra eenligaste och
till handhafvande aff troo och låfven sampt till styrkio
aff crediten dhee mäst tienlige och giörlige. Som först
angående Crohnones godz, hvilkas räntor een och annan
emooth för högdt. interesse och effter crohnovärderingh
hafva innehafft och nyttiat, hvilka vij på dett sättet förmoda
snart kunna komma till rijket igen, när interesseme
268
1686.
både i anledningh aff Gudz och världzligh lagh och i
heela verlden öfligh billigheet blifva minskade och affslagne
ifrån 8 eller 6 in till 5 pro cento ifrån den tijden
dhee uthi godzén kombne äro, och hvad dhee mehra
niuthit afgår åhrligen capitalet, doch uthan vijdare effterräkningh
med dhem, om dhee än har upburit aldrigh så
mycket öfver alterum tantum, som vijdlyftigare uthi vår
skrifft angående detta ährendet af den 1 Octob. anno
1686 är infördt och förklarat. Angående den öfrige giälden
så hafva vij stannat uthi sådant betänckiande, att
först alla interesser aff dhee fordringar, som ännu ähre
oliqviderade eller obetaalte, kunna indragas till 6 pro
cento aff contante penningar och 5 pro cento af vahrur, och
sedan interesset af dett, som nu för tijden obetaalt är, hvijla
och upphöra, när dett till alterum tantum kommit ähr,
som alt detta uthförligare medh dhee därvijd nödige giorde
päminnelsser och andragne vichtige skiähl uthi vårt förberörde
underdånige betänkiande öfver rijkzens giäldh förmähles
och uthföres, hvarpa vij oss nu beropa, som vore
dett ordh ifrån ordh här upsatt och infördt, dett vij och
för fast och oföranderligh antaga och hålla villia, dett
gemena bästa till upprättelse och förkåfringh.
IV.
Ehuruvähl Ständerne hafva nogsampt så atf Kongl.
Maij:tz nådigste proposition som i sielfva värket förspoort
och erfahrit, huru högt Hans Kongl. M:tt har låtit sig
vårda om dhen ädla fredens bibehållande, och giöra sigh
dett hoppet, att Gudh ännu vijdare lärer vällsigna Hans
Kongl. Maij:tz fredelige upsåth och till een allmänn rooligheet
syfftande rådhslagh, så håfve vij lijkvähl eftertänkt,
huru höghnödigt och nyttigt det är att sättia sigh
i een goodh författningh, så att man vijdh påkommande
örlogh måtte vara beredd och kunna emottaga och afväria
hvad som påkomma kan. Och till den ända hafva
vij i händelse atf krigh samtykt och bevilliat för åhr 1687
att uthgiöra een sådan contribution, som för samma åhr
här ofvanföre är uthlåfvat till giäldens afbetahlning, hvilken
doch inthet uthgiöres för än åhr 1688 uthi Januarij
månad. Män åhr 1688 åthgiöres på händelse af krigh
2 Lakun. Jämf. här ofvan bil. 10.
Bilagor.
269
den andra krigzbevillningen uthi Novembris månad, och
då upskiutes dhen andra bevillningen till giäldens afbetahlning
in till åhr 1689, som då erläggies på 2 terminer,
nembligen halfparten i Martij månadh och den andra halfparten
i Novembri. Vij förmoda härhoos underdånigst,
att så länge Gudh fredh förlänar, dett vij alla innerligen
ondska och åstunda länge vahra måtte, så hvijla desse
tvenne krigzbevillningar, och på sådan händelse uthgå
allenast dhee tvänne till giäldens affbetahlningh. Männ
där krigh fram bättre skulle infalla, och Hans Kongl.
Maij:tt då inthet kan kalla sijna Ständer tillsamman, så
böra vij då finnas villige och redbogne dhe förberörde
tvenne bevillningar at uthgiöra för tvenne krijgzåhr på
sätt och viss som ofvanbemält är, och på sådant fall försvinner
och uphäfves dhen eventual krigzbevillningen,
som anno 1683 bleeff belefvad och uthfäst; hafvandes vij
för vår dehl uthom dett, som nu bevilliat är, till dhee
inrijkes fästningarnes fullbordan oss påtagit uthi 4 åhrs
tijdh een fiärdedehls förhögningh af lilla tullen och accijsen
mehra än dhen nu för tijden uthbetalas. Och skall brennevinsaccijsen
i proportion af denne förhögningen fördubblas.
Såsom vij nu, oachtadt dett mycket slätta tillstånd
vij genom ett och annat besvär äro råkade uthi, så högt
någonsin möijeligit varit hafva gripit oss an till att därigenom
betyga vår underdånigste trooheet och lydno emoot
Hans Kongl. Maij:tt och käre fäderneslandet, altså bedie
vij underdånigst, Hans Kongl. Maij:tt medh nådigst beha
gh sådant uptaga täktes.
V.
Hans Kongl. Maij:tt betacke vij aff Ridderskapet och
Adelen underdånigst för den nådige resolution Hans Kongl.
Maij:tt aff den 22 October anno 1686 har i nådher behagat
fatta och gifva uppå vår underdånige förklaringh öfver
dhee tvänne oss förestälte måhl, som först angående dhee
okiöpte ränttorna och sedan lööse-termin så vähl förr
som sedan anno 1632, på hvilken vår förklaring aff kiöpegodzen
på förbudne orther vij oss här beropa, som densamma
vore här ordh från ordh infördh, ärkiennandes icke
allenast medh underdånigst devotion, att Hans Kongl.
Maij:tt, allernådigst oss har efftergifvit dhee ränttor, som
270
1686.
vij förmeent oss aff Kongl, nådh och på goodh och opåtahlt
troo hafva här till nyttiat, uthan och förplichta oss
att villia hörsambligen efterkomma och fullgiöra dett
Hans Kongl. Maij:tt uthi förberörde des nådige resolution
har behagat stadga och förordna. Doch bedie vij underdanigst
blifva förskoonte för dhen bevilliade 5 daler sölfvermyntz
hielpen aff dhee samme hemman, som vij nu
komma till Hans Kongl. Maij:tt och Crohnan att afstå
till uthbytande alf dhee okiöpte ränthor. Och såsom
omöijeligit lärer vara, att dhee till den tijden, som den
första contribution böör uthgä, kunna åthskillias, altså
till att förekomma all orichtigheet villia vij uthgiöra denne
fern dahlér silfvermyntz bevillningen af alla dhee hemman
vij nu värkeligen äga och innehafva, allenast när
frambättre med dhee okiöpte räntorne blifver klart och
richtigt giordt, oss då uthi den näst därpå fölliande contribution
må gåt giöras och afdragas hvad som kan vara
öfverbetaalt.
VI.
Sidst erkienne vij med underdånigste vördnat, att
Hans Kongl. Maij:tt låter sigh så hårdt om hiertat vara
commerciernes och seglationens förkåfringh sampt nödige
och nyttige manufacturers inrättande i landet, hvilket vij
halla före att vara dett aldra bästa, förnämsta och säkraste
medellet, hvarigenom rijket kan komma uthi något
flor och vällstånd, medlen hållas i landet qvarre och undersåtharna
hafva den näring och vinning, som nu komma
dhee fremmande till goodo, och emedan Hans Kongl. Maij:tt
jembvähl öfver desse ährender vill hafva vårt underdånigste
betänckiande, så hafva vij, sa mycket tijden vehlat
tillåtka, giordt oss underrättade om dess beskaffenheet,
och ähre våra underdånigste oförgrijpelige tanckar desse,
att till befordran aff detta hälssosamma värcket ingen
bättre anledning kan tagas än aff dhee för detta fattade
Kongl, resolutioner och förordningar sampt åthskillige
vählgrundade och nyttige förslagh, hvilka effter tijdemas
beskaffenheet kunna lämpas och värkställas sampt metlh
etftertryck vijdh macht hållas, jembvähl dhee hinder afskaffas,
som här till legat desse stoora rijkzens förmåner
och fördehlar i vägen, hvilket alt vij fuller hafva sam
-
Bilagor.
271
m andraga och uthi några kortta berättelser och förslagh
begrijpa och författa låtit, som fordra vijdare utharbetande
och ett tiänligit lämpande efter hvar och een saakz
beskaffenheet och hvar och een orths lägenheet. Men som
alt sådant fordrar längre tijdh och mognare öfverläggiande,
änn att dett kan nu i hast och med den flijt, som
vederbör, aff oss afgiöras, altså bedie Hans Kongl. Maij:tt
vij underdånigast, Hans Kongl. Maij:tt nådigst täktes
uthnämbna och förordna några vissa och uthi desse saaker
förfaarne och öfvade persohner aff dhess Ständer, som uthan
drögzmåhl företaga och till ändskap befordra alt hvad
som till Kongl. Maij:tz tienst och fäderneslandetz upkombst
vij uthi desse måhl hafva låthit sammandraga
och upsettia; önskandes att den högste Grudh Hans Kongl.
Maij:tz höglåflige förehafvande så i detta som allt annat
ville vällsigna, Hans Kongl. Maij:tt till odödeligit nampn
och fäderneslandet till nytta och fromma.
Sluteligen bedie Hans Kongl. Maij:tt vij dess trooplichtigeste
undersåthare aff Eidderskapet och Adelen
sampt Krigzbefählet underdånigst, att Hans Kongl. Maij:tt
medh all Kongl, ynnest och nåde täktes oss altijdh omfatta,
hugna och hielpa, dett vij som troogne undersåthare
skolom vetha taksambligast att erkienna och medh lijff,
bloodh och egendomb betyga, med hvadh vördnadt och
trooheet vij ähre och till vår dödzstund förblifve
Eders Kongl. Maij:ttz
aldra underdånigste, troplichtigste
och hörsamste undersåtare och tiänare
Uppå
Ridderskapet och Adelens
vägnar
E. Lindsköld,
p. t. Landtmarskalk.
272
1686.
Bil. 23.i
Adelns supplik med begäran om ett reglemente öfver köpeutr
åkning arne.
Stoormächtigste Konung, allernådigste Herre.
Hoos E. Kongl. M:tt inkomma Ridderskapet och Adeln
med deras underdånigste tacksäjelse för dhen nådige resolution,
som E. K. M:tt af den sidstledne 22 October nådigst
haar behagat meddeela angående dhe okiöpte räntorne
af dhe godz, som ifrån Cronan kiöpte äre. Och sorn
een och annan casus synes villia infalla, som torde gifva
något tvifvelsmål^, när man kommer att läggia handen
vidh värket, altså bedie E. K. M:tt Ridderskapet och
Adeln underdånigst, dhet E. K. Mitt till alles nogare
efterrättelse ett reglement öfver kiöperäckningarne och
hvadh elliest förefalla kan nådigst täcktes författa låtha,
såsom och i nåder förunna Ridderskapet och Adeln at i
dhe vederlagh, dhem Ridderskapet och Adeln nu i kiöpegodz
emoth dhe okiöpte räntorne komma at updraga, få dhem
uthan vijdare ransakning så högt afstå och effter dhen
uthräckning, som dhe af Cronan kiöpte eller bytte äre;
jemväl och att vederlagen måtte af E. K. M:tt emottagas
på dhe orter, där Ridderskapet och Adeln dem kan åstadkomma,
uthan att vara bundne till een eller annan landzorth,
så at emoth räntor i Sverige vederlag i Sverige
tages, och emoth räntor i Einlandh ochså tages räntor i
Finland; hvilken höga Kongl, nådh och mildheet, såsom
dhen länder Ridderskapet och Adeln till een nogare effterrättelse
samt märkelig hielp, understödh och lijsa uthi
des närvarande svaga vilkor, altså lärer Ridderskapet och
Adeln densamma ochså altijdh medh underdånigste devo
-
1 Prot. sid. 65. — Koncept, två exemplar, det ena med åtskilliga
ändringar, det andra med påteckning: >Insinnerades koos H:s K. M:tt den
25 Octob. 1686». Jämfördt med det i Riksarkivet förvarade originalet,
som har följande påskrift: >Ingifven afl1 Landtmarskalcken den i’5 Octobr.
1686».
Bilagor.
273
tion, tiänst och hörsamheet sökia effter yttersta förmågo
att erkiänna, städze förblifvandes
Eders Kongl. Maij:tts
Aldraunderdånigste, troplichtigste
och hörsammeste undersåtare och
tiänare
Uppå Ridderskapets och Adelns
vägnar
E. Lindsköld,
p. t. Landtmarskalk.
Bil. 24.1
Kongl. Maj:ts proposition till sekreta utskottet angående
köpcutr åkning arna.
Kongl. Maij:tt vill i nåder dess trogne mann
och undersåtare, Landtmarskalken och samptl.
dhe förordnade uthi secrete uthskottet af alle
tre stånden effterfölliande ährender till öfverleggiande
heemställt hafva. Stockholm den 26
Octob. 1686.
Emedan Kongl. Maij:tt gierna skulle see det under
händer varande reductionsvärcket ju förr ju heller till ändskap
befordradt, och här vijdh ett tvifvelsmåhl sig yppar,
hvilken af dhe bägge kiöpe-uthräkningerne, som för dhetta
brukelige varit hafva, skall vara dhen rättaste, anten den
ä 3 eller den ä 4 Va pro cento, ty är Kongl. Maij:ttz nådigste
villie och befallning, att det förordnade secrete uthskottet
af alle tre stånden, såsom detta ähr een saak, kvaruthinnan
Kongl. Haij:tz och Cronones interesse intet ringa
verserar, altså den i moget betänckiande tage och Kongl.
Maij:tt dheras underdånige mehning dheröfver sedan oför
-
1 Prot. sid. 67. — Original.
Sv. Ridder sk. o. Adels riksd.-protXV. 1086.
18
274
1086.
dröjeligen uptäckia vele, förblifvandes Kongl. Maij:ttdem
samptlige med dess Kongl, nådh bevågen. Dat. ut supra.
CAROLUS.
J. Bergenhielm.
Bil. 25.1
Ständernas svar på Kongl. Maj:ts proposition angående
Jcöpeutr åkning arna.
Stoormächtigste Konungh, allernådigste Herre.
Att Eders Kongl. Maij:tt nådigst bar bebagat befalla
oss att inkomma med vår underdånige meningb angående
uträkningarne öfver dbee af Crohnan kiöpte godz, hvilken
af dhee bägge, som för detta varit brukelige, skall vara den
rättaste, antingen den å 3 eller den af 47a pro cento, dett
erkiänne vij med djupaste och underdånigste vördnadt och
öndske däri att kunna finna och träffa dhen meningen,
som kan vara Eders Kongl. Maij:tt till ett nådigt behagh
och medh dess höga Kongl, rätt eenligh sampt undersåtharna
till vählfärd och fromma. Yij hafva, allernådigste
Konungh och Herre, så mycket möijeligit varit, underrättat
oss om beskaffenheeten aff detta ährendet och funnit
den förra uthräkningen ä 3 pro cento vara aff en stoor
och myndigh Konungh inrättad och icke allenast i heela
dess lijfztijdh i acht tagen och efterfölgd, uthan och under
då varande Regeringen alt in till åhr 1639, som aff ett
anno 1638 hållit rådhslagh klaart är att see och intaga,
männ dhen senare ä 472 pro cento är vorden åhr 1641 af
dåvarande Regeringh och Rådh författad och inrättad och
alt sedan uthi kiöpens uthräknande brukad, undantagandes
några få kiöp, som effter den tijden äre skedde å 3 pro
centum (!). Desse ä 47* pro centum slutne kiöp och inrättade
kiöpebreef har fuller Hennes Maij:tt Drottning
1 Prot. sid. 70, 84. 86. — Koncept med påskrift: »Insinuerades koos
H:s Kongl. Mät den 4 Novcmb. 1686 utaf Hr Landtmarskalken, Erkiebiskåpen
och Bårgmästaren». Dessutom finnas fyra särskilda projekt med
många ändringar. Originalet förvaras i Riksarkivet.
Bilagor.
275
Christina confirmerat, män öfver sielfva 1641 åhrs rådhslagh
finnes icke, så vij da oss ännu vitterligit är, någon
special högstbemälte Hennes Maij:tz confirmation eller
förklaringh öfver dhee ovisse räntornes upbörd och åthniutelse
under kiöpskillingen ä 3 pro cento, som somblige
hafva meenfc kunna där under dragas och salveras i anledning
af mehrbemälte 1641 åhrs rådhslagh, och alt der
före när vij närmare hafva ransakat och undersökt grunden
därtill, så hafva vij inga så authentique documenter
eller så klara och starka skiähl funnit, som gifva oss een
fulkomblig och säker anledning till att förstå och begrijpa
dhee ovisse räntorne därunder. Ty först förmeentes
vähl, att een sahl. Konungh Gustaf Adolphs, högstlåfl. i
åminnelse, ordning skulle anno 1621 vara härom giord,
männ een sådan är inthet ibland alla dhee åhrs acter att
igenfinna, och om hon skiönt igenfunnes, så synnes hon
inthet kunna vara aff något annat innehåldh än den fullmachten,
högstbemälte Konungh har gifvit Rådet åhr 1625
den 11 Augusti, som beropar sigh på förra förordningh
och säger uthtryckeligen, att dhee antingen på ett billigt
interesse förpanta eller och reent aff försällia några aff
Kongl. Maij:tz och Crohnones godz till ett hundrade
tusend dahlers värde, mindre eller mehr, räknandes för
hvarrie 100 daler 3 dalers ränta effter ordningen, som
Hans Kongl. Maij:tt häfver därpå giöra låthit, och Kongl.
Maij:tt tillförende några af dess trogne undersåthare,
Adelen och andra, godz till kiöpz undt och uplåtit häfver,
hvarmedh äfvenvähl 1638 åhrs rådslag öfverensstämmer,
där som tydeligen förmähles, att dhee, som pantade sigh
till godzén, skulle niuta ä 6 pro centum både den vissa
och ovissa räntan, som åhrligen afgår, och den, som ville
kiöpa godzén reent aff, 3 åhrlig viss ränta pro cento, hvilken
distinction inthet hade varit nödigh, om dhee hade
hafft anledningh att begrijpa och förstå den ovissa räntan
medh under kiöpen aff den ordinarie jordebookzräntan å
3 pro cento, i hvilket allt oss än ytterligare några den
tijden håldne protocoller styrkia. Dess uthan äre och alla
uthräkningarne, som varit giorde för åhr 1641, stälte medh
klara ordh allenast på dhen åhrlige och vissa ränttan, således
att för 3 dalers ränta skulle gifvas 100 daler sölfvermynt,
hvilka boorde med specie rikzdaler betahlas,
276
1686.
rijkzdalern stundom räknad å 6, stundom ä 6 ‘/s mark
sölfvermynt, uthan att dett ringaste nämbnes om den
ovissa räntan hvarken uthi sielfva kiöpebrefven eller uthi
nträkningarne, som heggie uthi sielfva summorne öfvereens
komma undantagandes uthi några kiöp, som för anno
1641 äre inrättade på 4*/s pro cento, där den ovissa ränttan
är med inbegripen.
Uthi ett sahl. Konung Gustaff Adolphs breeff af den
2 Januarij 1626 hafva vij fuller sedt, att jempte gårdarna
alla visse och ovisse uthlagorne nämbnas, männ vijses doch
i sluthet den vissa ränttan allena vara betaalt och den
ovissa obetaalt. Dett är inthet uthan, att kiöparne effter
dehras berättelse, som hafva gifvit oss kundskap härom,
hafva dhee ovisse räntorne af dhee kiöpte godzén å 3 pro
cento upburit för anno 1641, menn vij tycka, att een sådan
häfd allena, så vijda ingen viss grund där till är,
kan icke giälla emoth Eders Kongl. Maij:ttz och rijkzens
rätt, hälst där ingen Kongl, förordning än är funnen, som
tillägnar kiöparen någon rättigheet till den ovissa ränttan,
för än Regeringen och Rådet tillerkiende dhem den samma
långt efteråth genom dheras sluuth och rådhslagh åhr
1641, sorn då ändrade kiöpräkningen ifrån 3 till 4'/a pro
cento, hvilken förandringh hade fäderneslandetz nytta för
ändamåhl; och så vijda som tillförende den ovissa räntan
nyttiades under den vissa jordebookzränttan, så var och
ändringen, som giordes till 4V» pro cento, för rijket fördeelachtigh,
män när dhee ovissa inthet där under begrijpes
eller räknas, så kommer hon nu till att considereras
såsom skadelig. Och alt derföre kunne vij uthi underdånigheet
eij annorledes see, än att den första kiöpräkningen
ä 3 pro cento är den rättaste och för Eders Kongl. Maij:tt
och rijket den bästa och nyttigaste, ehuru vähl een eller
annan kunne vara, som häreffter kommer till att niutha
fast ringa för sitt capital, bediandes Eders Kongl. Maij:tt
vij underdånigst, som een nådigh och mild Konungh, des
höga Kongl, rätt så vähl som des troogne undersåthares
vällgångh tächtes ansee och af medfödd Kongl, mildheet,
hvarmedh Eders Kongl. Maijrtt sijne undersåthare städze
omfattar, lembna hvar och een ved sijne kiöp efter hvarrie
tijdz kiöpe-uthräkningar och kiöpebrefvens innehåldh och
sä lämpa detta värcket, som Eders Kongl. Maijittz höga
Bilagor.
277
rätt på den eena sijdan och undersåternes vallfärd och
bestånd på den andra sijdan kan tåhla och tillåtha, förblifvandes
med skyldigste vördnadt
Eders Kongl. Maij:ttz
Allraunderdånigste, troplich- På Rijkzens Presterskapz
tigste och hörsammeste tiänare
och undersåtare
Uppå Ridderskapet och Adelens
vägnar
E. Lindsköld,
p. t. Landtmarskalk.
Uppå Städernes fulmechtiges
vegnar
Daniel Caméen,
Cons. Stock.
vagnar
Olaus Swebilius,
Archiepiscopus Ups.
Peder Oloffsson (bomärke).
Bil. 26.1
Adelns påminnelser angående köpeuträlcningarna.
Såsom Hans Kongl. Maij:tt vår allernådigste Konungh
och Herre såsom een krönth Sveriges Konungh effter lag
äger all rijksens rätt styrckia och i acht taga, så ähr och
otvifvellachtigdt, att Hans Kongl. Maij:ttz macht och rätt
sig dher hän sträcker att icke mindre tillsee, huru och
på hvadh sätt medh dhe ifrån Cronan gienom kiöp abalienerade
godz ähr tillgångit, som dhe dher elliest på
hvariehanda sätt kunna Cronan undhankomne vara, fördhenskull
och dhenna materia medh så mycket större vacksamheet1
hanteras böhr, men såsom Hans Kongl. Maij:tt
har behagat förunna Ridderskapet och Adelen tijdh och
lägenheet medh sijne underdånige påminnelser inkomma,
jämbvähl och till Ständerna lämbnat sijne underdånige
tankar dheröfver yppa, altså synes desse tvänne ting nu
förnämbligast komma i consideration:
1 Prot. sid. 77, 79. — Påteckning: »Inlades vedi» Rijkzdagen åhr
1686 på Riddarhuset, män blef af Kongl. Mät förkastat, efftersom den
var [ej] underskrefven».
278
1686.
l:o. Hvadh som Hans Kongl. Maij:tt skall kunna beveka
till att låtha förblifva vedb dhe een gång uthgifne
Möpebref, så vijda dbet concernerar dhe uthi kiöpebrefven
j~h] 41/2 pro cento specificerade vissa och ovissa ränttor uthan
att reducera dhem till mindre quantum så vähl som ä 3
pro cento kiöpte visse men dherhoos åthniutne ovisse ränthor,
som i dhe seenare brefven specifice indragne ähre,
effcer sorn man dhe extraordinarie här alldeeles orörde
lembnar och till sijda sätter, och
2:o. Hvadh för Ständerne häruthi vohro att rådha,
så vijda dhet af Hans Kongl. Maij:tt dhem i nådher tillåtit
ähr.
Dhet förra anlangande, så synnes Hans Kongl. Maijrtt
dher till bevekas kunna:
1. Att alla dhe kiöp, som om slijke jordegodz ingängne
ähro, dhe finnas antingen af fullmyndige Konungar
giordhe eller af dhem sedermehra confirmerade, då dhe till
regementtet trädt hafva, uthi hvilka actis dhe ju icke
mindre än een privatos (!) kunna eller bohra skattas, så
frampt een Konungs villkåhr icke skall vahra sämbre än
een undersåthares, fast ähn dhet vore dhe ringaste uthi
rijket.
2. Såsom nu kiöp ähr een laga contract och bona
fide anten af een fullmyndig Konung giordh, eller och
hvadh af förmyndaren giordt sedermehra confirmerat vordhet,
altså synes dhet effter lagh bohra stadna och eij
återgånga, så vijda contractus å kiöparens sijda adimplerat
och fullgiorth ähr.
3. Och ändock caput secundum § 1, så väll som caput
q j artum paragrapho [5] konungsb[alken], landzlagen, vill, at
ingen Konung må sådant minska för efterkommande Konungh,
uthan att han äger våldh dhet medh rätta återtaga,
om han gitter, så synnes dheremoth i underdånigheet
kunna påminnas, att sådan casus här inttet lährer finnas,
ty såsom alle desse medell mäst lähre vahra employerade
till dhet Polnische, Tyska och Danska krijget, så ähr och
dheremoth stohra länder rijket igen tillkombne genom
samma Konungars eller Regerings fördhe vapen och consilier,
hvariblandh, till att förtijga dhe Lijfländske och
Tyske, serdeles Hallandh, Gottlandh, Ösell, Jämptelandk
och Herredahlerne rijket som ett allodialt tillvuxne ähre.
Bilagor.
279
4. Så ähr och icke ringa att considerera, dhet sahl.
Konungh Gustaf dhen första har hafft mächta stoore arf
och egne godz till någre tusendh hemman, hvilka, ehuru
väll af konungasönerne sin emilian een och annan gongh
deelte, Hennes Maij:tt Drottningh Christina åter invärfft
häfver, öfver hvilka Hennes Maij:tt otvifvellachtigdt hafft
samma rätt och macht som een annan till att abalienera,
såsom ifrån dhe andre cronogodz heel och hållit distinguerade,
föruthan dhen seenare resolutionen fattadt blef, som
af Konung Gustaf dhen förstas testamentes 1 punct
uthi lijka måtto klarligen sees, hvarest dhe seenares
abalienation alldeles förbiudes, men dhe förras under vissa
villkohr tillåtes. Samma distinction finnes och igen uthi
anno 1650 åhrs rijkzdagsbesluuth, så [ock] af sahl. högl. i
åminnelse Konungh Carl Gustafs försäkrings fiärde punct, då
Hans Maij:tt till rijksens succession för arffurste declarerat
blef, då så väll som för arfve- och frälsegodz ifrån crono
distingueras, och een deehl af dhe försåldhe cronogodz
kunde supplera, om dhet emoth hvart annat compenseras
skulle, så att och detta synnes kunna Hans Kongl. Maijrtt
beveeka till att låtha vijdh det en gångh giordt ähr stadigt
förblifva.
5. Så lährer och af många kiöpebref finnas, att mehra
odhe ähr besuttit [och] ähr på åthskillige orther kiöpt
vordket, hvilket sedan excolerat ähr, så att Hans Kongl.
Maijrtt och Grönan så väll af desse som dhe besuttne,
sedan och dhe mehr och mehr genom Adelens flijt ähre
cultiverade vordne, mehra uthi extra ordinarie ränttor och
bevillningar merendeels nuthit än all dheras kiöperäntta
importerat dhen tijden dhe undher Cronan alldeeles beholdne
vohre.
6. Så uthvijsa och dhe tijders beskaffenheet så uthi
sahl. Konungh Gustaf Adolphs som Regeringens tijdh, att
Rijksens Stendher dhen tijden icke hafva varit af dhen
förmögenheet att kunna sådanne bevillningar rijket till
styrkio och krijgets uthförandhe utgiöra, som der till beköfdes,
som alt klart af alla rijkzdagsbesluth ähr att see
och intaga, när dhet emoth uthgiffterne confereras.
7. Så haar och Hans Kongl. Maijrtt Konungh Carl
Gustaf anno 1655 uthi des på Rijkzdagen giordhe stadgas
1 Lakun.
280
1688.
fiärde punct i regard af alt sådant sollenniter confirmerat
alt dhet, som någon genom kiöp, byte eller rättmätige
påfordringar fått ifrån Cronan, så att dhett inthet skulle
vijdare effterfrågas, än om ägandhen på sin sijda har
fullgiorth Kongl, brefvens och contracters lydelse medh
biöpeskillingens redelige ährläggiandhe.
8. Hans Kongl. Maij:tt har och, sedan Ridderskappet
och Adelen uthi 1680 ahrs rijkzdagzbesluuths 5 punct om
sådane kiöpz ständigheet underdånigst anhållit, anno 1683
(o: 1682) dhen 9 Decemb. uthi des då på Rijkzdagen uthi lijka
måtto uthgångne stadgas 3 pun[e]t allernådigst förklaratt,
att om sådanne kiöp för reda contante penningar eller
fruchtbahre fordringar skedde, och om Hans Kongl. Maijttt
och Cronan effter brefvens och contracternes lydelse samt
då vahrande cronoverderingh nöije skiedt ähr, blifver
dhet kiöp stadigt och kiöparen frij för alt vijdare åthal,
hvilket uthan limitation extenderas till alle i förtijden
passerade kiöp och deremoth åthnutne visse och ovisse
ränttor, ehvadh dhe till 3 eller 41/2 effter tijdernes åthskillnadt
kiöpte voro.
Hvadh Stenderne angår, så ähr dher vijdh att påminna,
så vijda dheras underdånige meningh fordras:
1. Uthi hvadh värde een regerandhe och fullmyndig
Konungs actioner, handh och sigill, när alt vitterligit
giordt och sluutit ähr, sättias skulle, så och hvadh för
sääkerheet ex fide publica skulle kunna vahra att vänta,
så frampt att innehållet och rätta förståndet af slijke
bref skulle komma till att lijda, så att dhet skulle synas
vahra mehr emoth öfverheetens egen högheet löpandhe att
radha till sådanne brefs och solenne acters uphäfvande
förmedelst dhet, att antingen dhet visse och ovisse ifrån
41/2 till 3 reducerades, eller och dhe ovisse, som i regard
till dhet ringa quantum å 3 pro cento dhe visse dhen
tijden medhfölgde, serdehles nu betahlas skulle.
2. Dhet finnes af framfarne Rijkzens Stender alldrig
på sådanne contracter varit tahlt, uthan allenast på dhet
som genom blått gåfva och Kongl, nådh ifrån Cronan
abalienerat ähr, som anno 1604 åhrs Norkiöpings besluuts
14 punct indigiterar, Stendernes skrifft på Rijkzdagen anno
1650, 1655 åhrs besluuts 4 punct, anno 1680 [års besluts]
5 punct, anno 1683 åhrs besluts 5 punct etc.
Bilagor.
281
3. Men tvärt emoth finnes uthi ofvanbemälte acter
uthtryckeligen undantagne sådanne laga fång, som cum
onere conjungerade vohro och för dhen skull sådanne godzfång
ifrån hvarandre söndrade uthi anno 1655 åhrs besluuts
4 punct par. 1, item 19 art. 4,1680 [års besluts] 4 p. etc.
4. Såsom alla undersåthare högst åstundha att blifva
vedh Sveriges lagh maintinerade, hvilket Hans Kongl.
Maij:tt så vähl som framfarne Konungar dhem i nåder
försäckrat, så synnes och dhen samma till sådant anledning
gifva cap. 1, jordb[alken] L. L., föruthan och detta
säijer och dhet 18 cap. jordb[alken] L. L. uthryckeligen, att
dher treggie åhra häfdh ähr åkommen, sedan hvarthera
fått och stadgatt ähr, skall possessor blifva vedh sitt laga
langh, oachtadt dhet dhen andra såldhe dhet han eij åtte.
Kan nu lagen så mycket värkia till possession af een annans
ägendom, som ohemmult bortsålth är, enär kiöparen
bona fide sijne penningar utgifvit och kiöpskillingen redeligen
ährlagdt häfver, huru mycket mehra dher een regerandhe
Konungh något kiöp sluutit eller sedermehra gillat,
och efterkommande Konungar så vähl som Rijksens Ständer
dhett confirmerat hafva; och skulle framdheles ingen
töras våga sig i handell medh publico, Konungars actioner
och sedan dhe dhöde ähro, synnes dhe bohra vahra i een
heelig och högl. åminnelse, och föruthan dhen säckerheet
man sig förmodha vill i framtijden af dhet, som nu giörs
och effterkommandom så sanete till effterfölgdh lämbnas,
som af fulmyndige Konungar och Rijksens Ständer tillförendhe
mogit öfverlagdt och vällbetänckt sluthit att böra
beholla sin laga krafft och säckerheet. Och alt derföre tordhes
rådeligare vahra lämbna dhem, som uthi Konungh
Gustaf Adolphs tijdh jämte 3 pro cento viss räntta dhen
ovissa oberächnat låthen ähr, så och dhen som 4 Va begge
desse kiöpt uthan någon reduetion till 3 af dhem begge
vedh sine breff och laga fång oafkorttadhe, hälst landet
dherigenom så finnes eultiverat, att dhet emoth dhen gamble
ränttan väll reqvipareras kan, så att publicum i regard
till dhen tijden icke lährer någott lijda, men i vidrigit
fall mången medh kieppen gå ifrån sitt, hälst nähr dhen
extraordinarie ränttan dher tillägges, som nu löösas eller
uthgifvas skall.
282
1686.
Bil. 27.1
Adelns supplik angående ersättningen för de oköpta
räntorna.
Stormächtigste Konung, allernådigste Herre.
Dhen nåden Eders Kongl. Maij:tt häfver behagat bevijsa
dess trogne Ridderskap och Adell genom dess allerrådigste
förklaringh, att hvar och een skall blifva beskyddat
vidh sina godz, dem han ifrån cronan och rijket
kiöpt häfver effter hvariehanda tijdz kiöpeuthräckning
och kiöpebrefvens innehåll och dhe okiöpte ränttor sedan
medh godz att ersättia, ähr så stoor, att vij samptlige
dhen medh aldra diupaste vördnadt ähro plichtige att optaga
och ährkiänna; och skulle synas vara een förmätenheet
att nu till öfverflödh på nytt komma [och] besvära Eders
Kongl. Maij:tt medh någon underdånig böhn och begiäran.
Men såssom vij medh dhet alldra forderligaste skulle
åstunda, att dhen ärsättningen, som uthi godz skie skall,
måtte komma till ändskap, ty bafve vij för nödigt erachtat
uthi diupaste underdånigheet att bedia och iterera vår
förra underdånigste begiäran, dhet dhe godz vij till ersättningh
tillbiuda, och ähre antingen genom byte eller
kiöp komne ifrån cronan och rijket, att dhe samma ochså
uthan vijdare ransackningh må emottagas, så effter
samma gårdetahlet som sielfva ränttan och ägor, som dhe
ifrån rijket och cronan komne ähro, dher dhe lichväll behollne
och fullsuttne och intet något af dheras ägor dhem
ifrån förminskade eller abalienerade finnas. Yij varda
sådan hög Kongl, nådh medh diupaste vördnadh alltijdh
venererandes. Eörblifvandes
Eders Kongl. Maij:tz
Aldraunderdånigste, troplichtigste och
hörsam meste tiänare och undersåtare
Uppå Ridderskapet och Adelens vägnar
E. Lindsköld.
1 Prot. sid. 88, 92. — Koncept (2 ex.), jämfördt med i Riksarkivet
förvarade originalet, som har följande påskrift: »Inkommit den 5 Novemi).
1086».
Bilagor.
283
Bil. 28.»
Uthi sidste conferencen, som i gåår var den
5 Novemi), uthi banco-huuset, bleef af samptlige
Herrar deputerade gottfunnit, att effterfölliande
ährender in pleno öfverläggas och hvar och ett
af Rijksens Stender communiceras måtte.
1. Om icke till värketz befrämiande lända skulle, at
dee, som intet ähre alt för mycket presserade och villia
låhna i Banquen, men hafva ondt före att skaffa sigh
cautionister, först taga här uthur Kongl. Cammar-Collegio,
på landzorterne uthi Bookhållerijet eller i städerne på
Rådhuuset attester om deras egendombs, den dee pantsättia
villia, beskaffenheet och villkohr och sedan hoos
Häradzhöfdingen och andra vederbörande om dess värde,
och att den ograverat vore, låtandes då straxt inprotocollera
den samma till Banquens säkerheet, och sedan såge
sigh om effter cautionister, hvilcke då intet annat hade
at svara före, än att attesten så till Häradzhöfdingens
underskrifft som häradzsigillet richtig ähr, då den sedan
kunde bekomma låhn.
2. Effter man i föllie af banco-ordningen här till häfver
uppå jordegodz och fast egendomb låhnt mycket ringa
summor, om man icke emot sådanne panter hädaneffter
kunde giöra något större låhn, effter och interesserne med
tijden läre förmodeligen falla.
3. Emedan till dato häfver varit vahnligit, att interesserne
hvart halfva åhr ähre slagne till capitalet, ty
proponeras Rijkzens Stender att öfverläggia, om det icke
vore billigt, at samme interesser allenast vid åhretz ända
måtte leggias till capitalet.
4. Om icke den, af hvad stånd han och vara kan,
bör hållas för infame, som förpantar sin egendomb, som
allaredan på annat stelle uthsatt ähr, med mindre han
1 Prot. sid. 95. — Original med påskrift: »Uplästes den 6 Novemi),
anno 1G86. Ridderskapets förklaring däröfver finneg punctvijs uthi protocollet
af den G Novemb. 1686».
284
1686.
den förre panthafvandens consens och saxntyckie dertill
häfver.
Ad mandatum
L. Schantz.
Bil. 29.J
Biddarhusfiskalen Wetterhamns memorial.
Oförgrijpeligit och ödmiukt memorial till
högloflige Ridderskapetz och Adelens gunstige
ompröfvande och resolution.
1.
Såssom en stoor deehl af Ridderskapet och Adelen
vidh denne Rijkzdagen uppå Kongl. Maijfiz allernådigste
befallningh sigh inthet hafva instält, om icke högloflige
Ridderskapet tächtes resolvera, att alla absentes uthan
laga förfall, som i 13 puncten riddarhuusordningen förmähles,
måtte medh visse böter beläggias, och att sådant
hoos Herrar Landzhöfdingarne till prompt execution af
högloflige Ridderskapet och Adelen befordrades.
2.
Sammaledes att högloflige Ridderskapet och Adelen
tächtes hoos Kongl. Maijfit underdånigst anhålla om det
så offta omtalte placatet emoot dhe tienare, som uthan
afskedh gå uthur tiensterne, och att, när sådan casus händer,
Riddarhuus-Fiscalen gifves notification att giöra der
effter sitt embethe.
3.
Det länder och Ridderskapet och Adelen och heela
ståndet till conservation, dher dhe förra ordningar om
olaga och för tijdige gifftermåhl blefve renoverade, och
böterne till högloflige Riddarhuus bästa infordrade.
1 Prot. sid. 98. —• Original med påskrift: »Uplästes den 6 Novemi),
anno 1686».
Bilagor.
285
4.
Förledne 18 hujus blef resolverat, att alle dhe af Ridderskapet
och Adelen, som inthet afväntade Hans Excell:tz
Hr Landtmarskalkens och samptlige Ridderskapetz och
Adelens afträde, skulle böta 1 rijkzdaler; alltså har jagh
upsatt en lista på högloflige Ridderskapet och Adelen,
som tillstädes voro, hvareffter ofvannämbde böter kunde
infordras.
5.
Och på dhet ordenteligare må tillgå vidh högloflige
Ridderskapetz och Adelens process medh Hr Landtmarskallken
från Riddarhuuset uppå Slåttet och så tillbaka,
om icke högloflige Ridderskapet och Adelen finna skiähligit,
att dhe capita, som sigh inthet i rättan tijdh inställa, bote
till dhet ringaste två ducater, och den, som sigh excusera
vill, att då ofvansagde böter måtte för dhem samma taala.
6.
Särdeles ihogkommes, att några af dhe gode Herrar,
som nu på Rijkzdagen introducerade ähre, tyckes vidh
processen draga sigh undan uppenbahrligen att vijsa den
nådh, som dhem vederfarin älir, om icke högloflige Ridderskapet
och Adelen finna skiähligt, att böterne fördubblas.
Förblifvandes högloflige Ridderskapetz och Adelens
ödmiukaste tienare
Lars Wetterhamn.
Bil. 30.1
Adelns supplik om upphörande af undersökningarne angående
rustningar samt rå och rör.
Stormächtigste Konungh, allernådigste Herre.
Eders Kongl. Maij fitz åthskilliga högtprissliga nådetecken
för des trogne tiänare och undersåtare af Ridderskapet
och Adelen medh Krigzbefählet föranleder dem
1 Denna skrifvelse hur troligtvis ej afgått. Själfva saken omnämnes
emellertid i protocollet den 24 Sept. (sid. 2b).
286
1686.
allerunderdånigst att uti diupaste vördnadh nederläggia
inför Eders Kongl. Maij:tt denna underdånigste böneskrifft,
det täcktes Eders Kongl. Maij:tt i nådigt anseende
af samma Eders Kongl. Maij:ttz trogne undersåtares underdånigste
vördnadh, lydno oell kiärleek sigh låta beveeka
till nådh och eij emoth dhem påstå Eders Kongl. Maij:ttz
högsta rätt, utan af mildheet dem benåda, så att de undersöckningar,
som nu giöras öfver sidste feidetijdens rustningar,
så och för dee åthnutne råå och röör, hvilka förmedelst
långa tijders häfdh, laga ransackningar och Eders
Kongl. Maij:ttz betiäntes vetskap och samtyckio ähro tillträdde
och således på godh troo nyttiade, som och alt
efftertahl på dhe gamble kiöp, som före [16]32 åhr äre, så och
dhe som elliest slutne äre och eij uti 1655 åhrs besluuth
och Eders Kongl. Maij:ttz stadga äre begrepne, jämpte
flere gravationer för hvariehanda utan upsåth begångne
feehl och förseelsser, måge uphöra och förmedelst Eders
Kongl. Maij-.ttz mildheet alldeles stanna, varandes oundvijkeligitt,
att där dee fortsättias, skulle Eders Kongl,
klaij-.ttz trogne undersåtare af Ridderskapet och Adelen
då störste dohlén komma att förlora all deras timmeliga
vällfärdh och förfalla uti een allmän undergångh och armodh,
ängzlan och bedröfvelse. Hvarutinnan Eders Kongl.
Maij:ttz trogne tiänare och undersåtare af Ridderskapet
och Adelen giöra sig så myckett säckrare underdånigst
tillförsieht, som dhe i underdånigheet hoppas, hoos Eders
Kongl. Maij:tt i nådig consideration kunne komma, att de
documenter, hvarmedh Ridderskapet och Adelen sig i sådanne
måhl kunde uthreda, ähre deels igenom okunnigheet
försummade, deehls och genom den långlige förlupne tijden
bortkomne. och saakerne sedan råkade i dhen mörckheet,
att så vähl vij i giemehn som effterlembnade änckior
och omyndige barn sig omöjeligen uthreda eller försvara
kunne; dess förutan lärer och blifva een ogiörligheet att
kunna betahla de nu bevilliade contributioner af den egendom,
som härunder blefve graverat, och osäckert voro,
huru vijda man den finge behålla; åthminstone lärer falla
omöijeligit imedlertijdh att lä så stoor credit, att man
däraf kan contribution effter plicht och åstundan betahla,
mycket mindre understödia det, som eflfter nu fattade opsått
till manufacturers förkofringh och landzens eultur
Bilagor.
287
lända kan, hvilket alt större afsacknat torde förorsaaka,
än det ringa kunde förslåå, som omsijder vore att bekomma
hoos dem, som skulle stanna i någon gravation. Fördenskull
vij än ytterligare uti diupaste underdånigheet bedie,
det Eders Kongl. Maij:tt i nådigt anseende till alt sådant
af nådh täckes dess höga rätt förmedelst Kongl, mildheet
så blanda och lindra, att Ridderskapet och Adelen för
åfvanbemälte effterräckningar befrijas måtte. Denna vår
underdånigste ansöckian sträckar sig eij till de händelsser,
där emoth förmodan någon bevijsas kunde, som upsåteligen
af egennyttigheet och Eders Kongl. Maij:tt att förfördehla
sig något tillägnat af Eders Kongl. Maipttz rättigheeter,
varandes dhen skylldig therföre att svara och plichta,
utan allena till Eders Kongl. Maij:ttz tiänare och undersåtare,
som alldrig hafft upsåth att skada Eders Kongl.
Maij:tt, utan effter bästa förståndh och människilige kraffter
uti alt täncktt förfahra till Eders Kongl. Maipttz
tiänst och därföre eendast af Eders Kongl. Maij:ttz mildheet
giöra sig underdånigst håpp att undgå ofvanbeinälte
tilltahl, besvär och effterräkningar samt därvedh hängiande
vedervärdigheeter och undergångh. Allernådigste Herre
och Konungh, mildheet gior Konungar stoora och mächtiga,
befäster deras thron, gior deras nampn odödeligit och uphöijer
dem till lijkheet medh Gudh sielf. Dhen alzmächtige
Guden, som tillåter bedröfvelsse effter olyckan, hugnar
och tröstar jämbvähl dee sijna medh nådh och glädie, han
beveke Eders Kongl. Maijittz hiärta till nådig bönbörelsse,
sina trogna undersåtare och tiänare af Ridderskapet och
Adelen till uprättelsse, hugnadh och glädie. Högsta nöden,
som tvingar och förorsaakar oss medh all underdånigt)
vördnadh och tillförsieht uti nöden att fly till Eders
Kongl. Maij:ttz höga Kongl, nådh, förtröstar oss tillijka
om Eders Kongl. Maij:ttz mildheet och faderlige omvårdnadh,
then vij medh längtan uti diupaste underdånigheet
afvachta, varandes medh blodh, lijf och egendom
Stormechtigste Konungh
Eders Kongl. Maij:ttz
288
1680.
Bil. 31.1
Landtmarskalkens tal vid riksdagens afslutning.
Stormechtigste Konungh, allernådigste Herre.
Eders Kongl. Maij:tz omsårgh och åhåga för dess rijkes
säkerheet och sällheet sampt alla dess inbyggiares
vählfärd är så stoor cch prijsvärdig, at inthet beröm kan
stijga så högt, och ingen vår tacksamheet sträcka sig så
vidt, som Eders Kongl. Maij:ttz höga förtienst och vår
underdånigste plicht fordrar och kraf ver; derföre erkienner
jagh gierna föruth min oförmögenheet till at tahla
därom med den värdigheet, som sigh böör, till een stoor
Konungh för ett heelt ståndh, till een Konungh som har
varit sijna fienders förskräckelse, för ett stånd som altijd
har varit sin Konungs troogne bij stånd, till een Konungh
som vijsligen och vähl råder och biuder, för ett ståndh
som troligen tiänar och lijder, till een Konungh som gior
oss alla alt gådt, för ett stånd som gierna vijsar sig taksampt.
Vij haa alla högsta orsaak dertill, när vij efftertenkia,
uthi hvad för ett slätt och uthblåttat tillstånd
rijket var, då Eders Kongl. Maij:tt antogh dess styrelse,
uthi hvad tahra och äfventyr det sväfvade under den
svåra strax därpå fölliande krigzbördan, huru alt var i
oskick och lägervall, huru alt lutade till fall och fördärf,
huru alt lätteligen hade gådt öfverända, om icke näst Gfudz
mächtige bijstånd Eders Kongl. Maij:tz tapperheet hade
befästat rijkzens säkerheet och den oss hootande undergånghen
afbögd och förhindradt. Eders Kongl. Maijrtz länder
voro under främmande ook och oroo, menn Eders Kongl.
Maij:tt haar fredat och frälsat dhem, förvandlat undersåtharnes
fruchtan i frijmodigheet och dheras fahra i freed
och roligheet; rijkzens fästningar voro förfallne, skeppsflåttan
försvagad, krigzmachten alldeles afsighkommen,
förrådzhuusen tomma, inkomsterne förminskade, men Eders
Kongl. Maijrtt haar låtit dett eena effter det andra oprätta
och förbättra, förstärka och försäkra, fylla och
1 Prot. sid. 101. — Påskrift: »Hr Landtmarskalkens tahl på Rijkzsahlen,
när Rijkzdngen ändades den 9 Noyemb. 1686.
Bilagor.
289
föröka, så at fäderneslandet, som allestädes hade feel och
mangel, haar nu till nödtorfften sit förråd och sin fylnad,
och dee betiänte, som förr arbetade med sorg och suckan,
haa nu sin åhrlige löhn och sit säkre uppehälle; een högst
ährefull förändring för Eders Kongl. Maij:tt, ett högst
glädiefult ombythe för oss, som aldrig kan till fyllest
med tack och vördnad erkiennas af dem, som nu lefva,
eller af dem, som effter komma; välgierningen är så stoor
på Eders Kongl. Maij:tz sijda och nyttan på vår, att
ingen tijd, ingen glömska kan uthplåna det, som så starkt
och så vähl är intrykt och skrifvit i allas hiärtan och
minnen. Här heeter det vist, att syyn går för saga, och
där sielfva värcket vittnar, skattas orden billigt onödige,
hvilka icke helle[r] till något annat tiäna här på detta rummet
än till een skyldig begynnelse af vår underdånige
tacksamheet för alt det goda, som Eders Kongl. Maij:tt
haar tillskyndat oss alla igenom dett allmänna bästas
oprättelse, omsårg och kiärleek. Eders Kongl. Maij:tt
haar med sitt exempel så fast inplantat densamma i alles
hug och sinne, att ingen egenvilligheet, ingen egennyttigheet
får mehra blij i landet, uthan hämnas och uthrootas
öfver alt med alfvarsamheet och opsicht.
Hvad den ena undersåtaren geer, får den andra inthet
taga eller tillägna sigh af dett allmänna rijkzens gooda;
hvad Eders Kongl. Maij:tt låter sambla, det får ingen
slösa; hvad Eders Kongl. Maij:tt spaar, får ingen uthöda;
hvad riktigt inkommer, det låter Eders Kongl. Maij:tt
redeligen uthdeela till rijkzens tiänst och tarff; och uthaf
alt dett gooda, som Gudh geer och Sverige niuther, haar
Eders Kongl. Maij:t sielf dett minsta. Hvad den eena undersåtharen
bevilliar, det kommer strax den andra till
goda; hvad privati haa mist, haar publicum fått; hvad
sombliga haa förlorat, det haa alla vunnit; hvad hvar och
een haar eftergifvit, det finner han igen, det niuter han
ännu uthi den allmänna rijkzens säkerheet och förkåfringh,
som ährsettier alt, som förvahrar alt, som uthdelar
alt, så att därifrån lijka som ifrån een ymnig kiälla flyter
åther alt gådt inn igen, som foöder, som freeder, som
frögdar och som opfriskar alla i gemeen och hvar och een
i synnerheet, när alt sammans blijr anlagt till landzens
försvaar och inbyggiarnes fromma. Eders Kongl. Maij:tt
Sv. Riddersk. o. Adels Riksd.-prot., XV. 1686. f9
290
1686.
låther inthet deeras uthskylder och bevillningar annvändas
till flättia och fåfängia, eller rijkzens ingälder förnöthas
igenom oskick och öfverflööd. Eders Kongl. Maij:ttz sparsamheet
är landzens ymnigheet, Eders Kongl. Maij:tz
största vällust är rijkzens vällstånd. Eders Kongl. Maij:ttz
roo och tijdfördrijff är det gemena bästas vård och sködzel,
Eders Kongl. Maij:ttz gudfruchtigheet är undersåthernes
vählsignelse, Eders Kongl. Maij:tz omsårg är dehras förkåfring,
Eders Kongl. Maij:ttz arbethe är deras frueht
och fördehl, Eders Kongl. Maij:ttz pracht i byggningar
består i rijkzens fästningar, som sköthas mehr, som skattas
högre än alla på dett härligaste beprydde våhningar.
Eders Kongl. Maij:tt boor häller illa, än att undersåtharena
skoola boo osäkert; Eders Kongl. Maijrtt gior heller
bommarna fasta än husen fagra, och en gröön vall kring om
rijksens gräntzestäder är täckeligare i Eders Kongl. Maij:ttz
ögon än de kåsteligaste beklädde lusthuus och våhningar.
När Ridderskapet och Adelen alt detta seer och betäncker,
så söka dhee i den allmänne nyttan een förnöijelse,
som dhee stundom saakna i sin egen, och glädia sigh, att
dett står bättre till i rijket, fäst dett ståår slättare till
i deras huus, skattandes sigh högstlyckelige, sä länge dhee
näst een nådig Gudh haa een nådig Konungh, som hielper
dem, som fängnar dhem, som låther nådh och rätt föllias
åth, som vårdar sigh tillijka om rijksens gagn och deras
välfärd och trygger dem i dheras öfrige förmågo, den
dhee behöfva till dheras barns optuktelse, som skohla een
gång effter dhem uthrätta rijkzens värff och öfverhetenes
befallningar. Eders Kongl. Maij:tt veeth dheeras vilkor,
dhee äre slätte; Eders Kongl. Maij:tt haar sedt dehras
underdånige redebogenheet, den är stor; de taga mehr på
sigh än dhee förmå, men inthet så mycket som dhee
åstunda; deras villia går vijdare än värk et, och dhee haa
een outhöselig skatt behållen i sijne hiärtan, fast mangel
är på dheras håfvor; om nåden alt vähl uptager på Eders
Kongl. Maij:ttz sijda, så kan kiärleken alt opfylla på
dheeras, och så länge desse heggie räckia hvarannan handen
i gifvande och tagande, så är välsignelse därhoos, så är
glädie därhoos, och dhen ene undersåtharens välgång blijr
inthet den andras missgunst, eller den eenas tryck den
andras förkåfring.
Bilagor.
291
Gudh, som haar satt sanning uthi Eders Kongl.
Maij:ttz munn och redeligheet uthi Eders Kongl. Maij:tz
hierta, han låthe ochså Eders Kongl. Maijrtt altijd få
och behålla trogne, fromma och rätsinnige tiänare, som
aldrig tahla annat än det, som rätt är, och aldrig taga sig
någon ond saak före, som altijd fruchta Gudh och ähra
Konungen, som haata och hindra det onda och främia det
goda, som försvara den oskyldige, som hielpa den förtrykte,
som uprätta den elände; ingen baakdantare blifve
någonsin hörd, ingen falsk angifvare blifve någonsin trodd,
ingen högfärdig achtadt, ingen slösare eller snijken ansedd,
ingen ogudachtig lijden, ingen orättvijs hulpen, ingen
ogierningzmann ostraffad; så får freed och rättfärdigheet
boo boos oss och sanka välsignelse ifrån himmelen öfver
både öfverheet och undersåthare.
Dett är ingen mindre Eders Kongl. Maij:ttz ähra att
hafva mött sijne undersåthare med mildheet än sijne fiender
med manligheet; det är inthet sämbre låff att hafva
lagt oförrätten neder för den förtryktas fötter, än att
hafva trampat een stark beväpnad på dess hufvud; det
är ingen ringare förtienst att hafva skaffat freed, underhållit
freed och tillijka med freden frögd, ymnogheet och
tryggheet, än igenom krijgh uthvidgadt landzens gräntzor
och lagt den eena segren till den andra; ty krijgh är ett
svårt värck, ett bedröfveligit och offta ett syndigt värk,
menn freed är ett glädiefult värk, ett Gudz värk. Derföre
heeter han och fredzens Gudh men krijgzhärars Herre,
vijsandes med dett senare sin macht, med dett förra sijn
goodheet; sin goodheet geer han menniskiorne till efterdömme
och setter dem därigenom lijka som uthi een lijkheet
med sigh sielf, när han befaller dem vara barmhertige
och milde, som han är; menn aldrig haar Gudh budit
någon vara så mächtig som han, ty fäst een Konungh
kunde härska öfver heela verlden och sträckia sin spijra
uth ifrån öster till väster, så vore dock alt hans välde
som inthet att räkna emooth den stoore Gudens almacht;
han är densamma igenom hvilken Konungarne regera,
han är densamma som haar gifvit machten uthi Eders
Kongl. Maijittz hender och lärdt dem strijda och så segra,
att Eders Kongl. Maij:tt är vorden sijne fienders förskräckelse;
han är och densamma som haar öökt nåden uthi
292
1686.
Eders Kongl. Maij:ttz hierta, att Eders Kongl. Maij:tt är
vorden sijne undersåthares försvar, hielp och glädie. Tusende
aff dem slagne och skingrade, är intet så täckeligit
för Gud, inthet så berömmeligit för menniskior, som een
eenda undersåthare frälsad uhr nöd och försvarad för öfvervåld
och orätt.
Derföre bedie vij trooligen och innerligen, densamma
gode och alzmechtige Gudhén ville altijd låtha Konungens
nådh och undersåtharnes trooheet, Konungens goodheet
och undersåtharenas kärleek, Konungens budh och undersåtharenas
lydna svara emooth hvarannan och hinda sigh
så starkt tilhoopa til inbördes bijstånd, hiälp och hugnad,
att ingen macht, ehuru stoor, ingen konst ehuru listig
hoon är, måtte kunna skillia dem åth; så uthrättes med
denne förbindningen fast mehra än med alla de muhrar
och vallar, som kunna reesas, och alla dhee krigzhäär[ar],
som nånsin kunna samblas och sammandragas till rijkzens
försvar och dess fienders förtryk och fruchtan. Såsom
hufvudet inthet kan skillias ifrån kroppen eller kroppen
från hufvudet uthan bägges förderff, så kunna icke heller
undersåtharena träda ifrån öfverheeten eller öfverheeten
ifrån undersåtharne uthan beggies dehras undergång; så
snart något afgår för den eena, så mister den andra, och
alt hvad som fehlar hoos undersåtharne, det saaknas strax
hoos öfverheeten. Så snart uthi den naturlige kroppen
något ondt träfiär lemmarne, så skyndar det sig strax till
hufvudet, som är den förnämsta och gifver dhee andre
både rörelse och kiändsel; altså och uthi regementzkroppen,
dett onda, som vederfars undersåtharne, dett stijger
strax opp till Konungen, som är alles dheeras hufvud och
försvar, dheeras lijdande är hans olycka, deras ofärd hans
olägenheet, deras skada hans sveda, dheeras förtryck hans
förderff, deras älende hans ängslan; men äther tvärt om
deras förkåfring är hans tillväxt, deras krafft är hans
styrkia, dheeras förmåga är hans förråd, deras vallgång
är hans säkra vinning; så hårdt äre dhee med hvarannan
förknippade, så när äre dhee med hvarannan förbundne,
så att alt ledt och alt liufft, alt ondt och alt gådt blifver
dem heggie till deels, dem heggie till sorg eller till glädie.
Tijden är för kordt och min tunga alt för svagh till
att tahla om denne föreeningens värkan och fruchtan med
Bilagor.
293
fullkombligheet hoos een Konung, som detta alt bättre
förstår änn någon kan seija, för ett förstånd som alt
bättre besinnar än jagh kan förtällia; derföre stannar
jagh billigt, och som jagh veet, att alla Eders Kongl.
Maij:tz undersåthare med sijna tankar sanna min saga,
så tyckes oss och, att ett nådigt samtycke flyther uthur
Eders Kongl. Maij:tz milda hierta in uthi alles våra öron,
som värkar och som styrker denne förbindningen alt mehr
och mehr, så at aldrig må tryta nådh och goodheet hoos
Eders Kongl. Maij:tt, och hoos oss aldrig trooheet, hörsamheet,
kiärleek och vördnadt.
Gudh, som alt förmår och altijd främmier dett, som
gådt ähr, han fullborda Eders Kongl. Maij:tz löffte och
värt hopp, Eders Kongl. Maij:tz christelige uppsåth och
alles vår innerlige ondskan. Gudh låthe all ting lyckas,
all ting väll gå, sitt stoora och helige nampn till ähra,
Eders Kongl. Maij:tt till ett evigt varande beröm, dess
höga Kongl, huus, som vij högst ällska, vörda och ähra,
till välsignelse och stadfästelse, fäderneslandet till fromma
och alla dess inbyggia[re] till gagn och till glädie.
Bil. 32.1
Sveriges rikes Ständers beslut. Dat. Stockholm den 9
November 1686.
Är särskildt tryckt samt i Stjern m a n s Riksdagars oell mötens
beslut, del. III, sid. 1981 o. f. Tvenne original finnas i Riksarkivet, af
hvilka det ena, det s. k. Adelns exemplar (på pergament med sigill i träknpor,
fästa vid nedhängande snören) har följande underskrifter:8
Bengt Oxenstierna. Christer Horn.
Jahan Gabriel Stenbock. Lars Flemingh.
G. A. De la Gardie. Axel Julius De la Gardie.
R. v. Äscheberg. Christopher Gyllenstierna.
’ Prot. sid. 101, 114.
8 De med asterisk (*) betecknade namnen äro tillagda från ständernas
svar på Kongl. Maij:ts sekreta proposition (bil. 16), och dessutom
äro några namn upptagna från sekreta utskottets betäukande angående
rikets gäld och pantegodsen (bil. 10); jämf. följande noter.
294 1686.
Hans Wachtmeister. Gustaf Lilliecrona. Fabian Wrede.
Lindsköld,
p. temp. Landtmarskalk.
[Prima classis:]
Abraham Brahe. G. M. Lewenhaupt.
Adam Carl De la Gardie. Knut Kurck Gustafson,
uppå Oxenstiernas vägnar af Södermöre.
Axel Sparre, G. A. Oxenstierna,
npä grefvarnes af Ortala eller Torstensöner [vägnar].
Uppi Greffvar Stenbockarnas vägnar
G. Gs[on] Oxenstierna. Gabriel Sparre.
A. Lillie. G. Douglas. Adam von Stenberg.
Åke Oxenstierna. Christer Horn. Georg Guldenstierna.
Thure Bielke. J. Spens. P. Sparre.
Gustaff Krus. Gabriel Kurck. Herman Fleming.
Carl E. Gyllenstierna. Carl Gustave Soop.
Christer Bonde. Enert Horn. Gustaf Carl Baner.
Leonhard Posse. *A. G. Leyonhufvud. Charles Kagg.
Johan Rosenhane. Axel Wachtmeister. B. Mörner.
Åke Ulffsparre. Jacob Fleming. P. Ribbing.
Herman Wrangell.1 C. G. Kruse. *C. Gustaff Sperling.
“Fabian Wrede Carlson. Berendhard de Lieven.
Lorentz Creutz. C. F. Leyonskiöld. N. Gripenhielm.
Mauritz Posse. G. A. Aschenberg. Marten Schultz.
Hans Rålamb. Thomas von der Noot.2 Otto Mörner.
Gustaf Duwall. Robert Lichtone, P. C. Mardefelt.
Baron de Ulijssihawen.
Otto Vellingk. J. J. Hastfer.
“Lago Meindorff von Uxkull. Hans A. Kruse.
Reinholdt Rehbinder. Didrich Wrangell.
1 C. A. Wrangel har undertecknat betänkandet ang. rikets gäld.
2 Lamoral van der Noot har undertecknat svaret på sekreta propositionen
och betänkandet ang. rikets gäld.
Bilagor.
29b
Seennda elnsssis:
Nils Lilliehöök. Herman Fleming. Bengt Sparre.
Gustaff Ulffsparre Jahanson. Clas Bonde.
Arwedh Horn. Johan G. Gustafson. K. Posse.
Linnardh Ribbingh Svensson. Gustaff Hårdh.
På Christian Billes vägnar af Dybeck
Hinrich Falkenbergh. Axel Gyllenstierna.
Axel Gyllenstierna. Axel Ståhlarm. Carl Ehrensteen.
Tertia classis:
Christer Carplan. Bengt Gyllenankar. Linnardt Bock.
Leonnardt Roos. Carl G. Gyllencreutz.
Gabriel Lilliehöök. P. Körning.1 Axel Kafle.
*G. Uggla. Jahan Siöbladh. Claes Uxkull.
“Georgii Stierna. “Gustavus Vernstedt.
Erick Gyllengrijp. D. Stuart. Hans Stålhansk.
Jahan Ekebla. Pär Bagge.
Uppå Lilliestielkes vägnar
G. Ehrenbergh. Jacob Bure.
*A. Mannerschildt. Jacob Munck.
Opå llr Georg Papegåijas vägnar effter fullmacht
*A. Graanberg. Adolph Johan Crusebiörn.
Erick S[vin]huffvudh. Nils Skytte. Gustaff Reuter.
C. F. Hold. Gotthard Strich. Magnus Oliveblad.
A. Grönberg. *G. Tungel. J. Dufva.
Johan Gustaff Klingspore. Jahan Utter Persson.
“Clas Ekelöff. “Erick Georg von Vietinghoff.
“Lars Jägaidiorn. “Jacob Törnsiöldh.
Joh. Frid. Lillieströhm. *J. P. Silbercroon.
Chailes Lilliecrona. Gustaff Löfling. Jacob von Neuman.
1 Tillagd från betänkandet ang. rikets gäld.
29fi 1688.
Gustaff Planting.1 Jacob Gyldenklou.
Carl G. Rehnschiöldh. Georg Selou. *A. Anckarsköldh.
Uppå Hr Rytt[mästaren] Ogilvies vägnar
‘Henrich Sass. Erich Gööss.
*Gustaf Rosensköld. *Erich Appelgrehn. L. De Geer.
På Otto Griesbaehs vägnar
Adolph v. Weijdenhaijn.2 Gustaf Julhammar.
*Thomas Geerfeldt. Johan Sabelfelt. A. Cronhiort.
P. Leuhusen. Johan Appelbom. Peer Ömeklow.
Gustaf Olliequist. *Jahan Stiernflycht.
Fromholt Fägerskiöldh. *P. Ekegreen.
C. B. Kugellhielm. Gustaff Abraham Örnewinge.
Jahan Wärnskiöldh. Fredrich Drake. J. Biörnbärgh.®
Gustav Blixencron. Nils Strömberg. *Carl Cantersteen.
*Henrich Sass. Gustaf Grass. Arffued Gyldener.
För Klöfverfelter
Hans Ramsve[r]d. Carl Rudebeck.
Adolph von Weijdenhaijn. ‘Frantz von Chemnitz.
Henrich Landsberg. H. H. Clerk. A. Sparfeld.
A. Faltzburg. J. Wijnbladh.4 H. Reuterkrantz.
Hindrich Nöding. Lars Johansson Skalm. *H. Niethoff.
‘Gerhard Hindrich Kuhlman. Johan Stiernhöök.
W. J. Coyet. J. Ekenbergh. ‘Lars Lilliekrantz.
Axel Behmer. J. Schiittehielm. Samuel Örn.
Pehr Ståhlhammar. L. Wallenstedt.
Carl Gyllenstolpe. Gustaff Adam Quant.
Samuel Soleblom. Johan Drakenhielm. Gustaf Macklier.5
' Erich Planting har undertecknat svaret på sekreta propositionen
och betänkandet ang. rikets gäld.
2 G. F. Grissbach har undertecknat svaret på sekreta propositionen.
3 M. Biörnbergh har undertecknat de båda nyss nämnda handlingarna.
4 O. Wijnbladh har undertecknat svaret på sekreta propositionen.
" Johan Macklier d:o.
Bilagor. 297
‘Andreas von Riehtfeld. ‘Axell Jordan. H. G. Rothlieb.
Gustav Snoilskij. J. G. Sparuenfeld. Johan Forbus.
Jacob Schillerfeldt. ‘Carl Moraht.
Bernd Christoff Wulffradt. Gustaff Ranck.
Anders Lagercrona. Erich Clöfwersköldh.1
Nils Kanterhielm. Carl J. De Lachapelle.
*A. Strömsköldh. Carl von Numers. Aron Silvius.2
Uppå Palmgrens vägnar
*J. Gustav Beijer. Samuel Örn. Christopher Rosenfelt.
Nils Dureel. ‘Matthis Wulfklo. Jacob Burenskiöld.
Matthias Edenbergh. A. Påfvenhielm.
L. G. Styltenhielm. *A. P. von Pegauberg.
Johan Kaulbars. ‘Gerhard Palmstruck.
‘Hindrich Klingstedt. Jonas österlingh. Charle Durietz.
Carl G. Palmquist. E. J. Dahlberg. Peter Appellmann.
‘Erich Albrecht von Hirscheit. M. Hamilton.
M. Stakelberg. A. Reinholt Brunno. Bartholl Ruuth.
Gustaf Grubbenhielm. * B. Guldenhoff.
Henrich Danckwart. Lars Eldstierna.
Salomon Skutenberg. Hinrich Tawasten.
‘Hinrich Nasaken. Magnus Reiher.
‘Jacob Friedrich Cronman. C. J. (?) Starenflycht.
G. Ehrenbergh. ‘Jacob du Rees. D. Leyonancker.
And. G. Lindehielm. J. Silfverström. J. Ehrenskiöldh.
And. Leijonhielm. Peter Cronström.
Joh. Fred. Schönfeldt. Daniel Plan. G. E. Lillieflycht.
J. Bergenhielm. Mattias Siöberg.4
Löschern von Hertzfeldt. Hendrich Cletcher.
1 J. Clöfwersköldh har undertecknat svaret på sekreta propositionen
och betänkandet ang. rikets gäld.
2 David Silvius har undertecknat svaret på sekreta propositionen.
3 Tillagd från betänkandet ang. rikets gäld.
4 Maties Otto Siöberg enligt de båda nyss nämnda handlingarna.
298 1686.
Nicolaus Goes.1 M. Reenstierna. J. G. Ehrencrantz.
Mårten G. Lindehielm. Carl Liedeman.
N. Hindrich von Vicken.2 ‘Jacob Stael von Holstein.
•Carl Rosenström. J. Swahnhielm. Jacob Sneckenberg.
A. Tigerclou. Johan Ehrenhielm. Jahan Wattrang.
K. Törnehielm. T. Polus. E. v. Pufendorf.
J. G. Carlström. Nicodemus Tessin. N. Lillieroot.
J. Gyllenkrook. *Gottschalck Leijonsteen.
D:d Klöcker Ehrenstrahl. B. Cronschöld. N. Palmström.
J. Adlercrona. M. Kanterberg. Carl Rudebeck.
N. A. Hägerflycht. J. Wernle. J. Gripenwald.
P. Cronhielm. E. Lovisin. A. von Brobergen.
Lars Lilliemarck. H. Fegerstierna. A. Ehrenfeldt.
Jacob Reenhielm. S. J. Apelroot. C. Cuypercroona.
Claes Ankarström, von Boij. And. Gyldhenspaak.
Wilhelm Gyllenskep. Alexander Cock. *J. Werwing.
A. Graanberg. Johan Höghusen. Efwert Jordhan.3
A. Sparfeltt. G. Zitthelbergh. Jacob Leijonsve[r]dh.
C. H. Grönhagen. J. Gripenberg. Carl Piper.
*Joh. v. Streitbach. *N. v. Pretitz. Daniel Ramfelt.
På Georg de Besches vägnar
C. Ankarstierna. P. Franc. Adolph v. Weijdenhaijn.4
*F. Pfeiff. M. G. Willenssens. Hans von Dellinghausen.
Anund Falckenhielm. Jahan Mannerbergh.
J. Gyllenborg. A. von Runnebärg. G. Brommel.
Robert Kinninmundt. Georg Guthrie. Ludvic Specht.4
1 Tillagd från betänkandet ang. rikets gäld.
* Namnteckningen ej egenhändig.
•’ Berenhard Johan Jordan har undertecknat svaret på sekreta propositionen
och betänkandet ang. rikets gäld.
4 Georg de Besche har själf undertecknat nyss nämnda handlingar.
5 Tillagd från betänkandet ang. rikets gäld.
Bilagor. 299
Uppå Her Krijgz-Cammar-Rådhz vegnar
Gustaf Qveckfeldh. Nicklas Cronaker.1
Samuel Åkerhielm. Hans Billingschöldh.
E. Palmschiöldh. Diederich von Eijsen.
Mårten Loschiöldh. Anders Wennerstedt.
Jöran Adlersteen. C. Ridderschiöldh. J. Ehrenkrook.
J. Silfwercrantz. *P. Myrtengreen.
Johan von Groottjohan. Johan Gyllenpalm.
J. Nohlanvehr. *Anders Andersson Draksköld (?).
Nils Gripendahl. Nicolaus Grotenfeldt.
Georgius Stiernhoff. Liiedert B. Adlerschiöld.
*J. Thegner. Per Oloffsson Gisler.
‘Theophil Ehrensti[e]rna. Samuel Furubohm.
Johan v. Sternburg. P. J. Tersherr. J. v. Öller.
Jonas Lilliegreen. N. Schönberg.2 Peter Schönström.
Peter Weinholtz. *P. Piper. H. v. Gerdes.
Peter Cederberg. Clas Örnhielm. Erick Sneckenberg.
A. Leijonström. Mårten Trotzig.
På Johan Hammarströms vägnar
Adolph v. Weijdenhaijn.3 Ludwic Fahlström.
•Peter Wetzler. ‘Godthard von Rehausen.
Germundh Cederhielm. Joachim von Daden.
J. Herman Lagerstierna. *J. Reutermarck.
•Conradt von Bildstein. Jacob von Schattau.
Laurents Strokirch. P. Mannerstedt. And. Leijonstett.
A. v. Grooth. Jahan Schmedeman. S. Leijonmarck.
1 Ställföreträdarens namn är ej utsatt.
* J. Schönberg har undertecknat de båda nyss nämnda handlingarna.
8 Jean Hammarström har själf undertecknat de båda nyss nämnda
handlingarna.
300
1686.
Bil. 33.
Förteckning på öfriga originalprotokollet bifogade, men här
ej tryckta handlingar.
1. Johan Höghusens skrifvelse till landtmarskalben
angående de nobiliterades skyldighet att betala 40 daler
silfvermynt till krigsmanshuset. Dat. den 13 Sept. 1686.
Original.
2. Förteckning på ledamöterna i utskottet öfver kommersierna.
(Jämf. prot. sid. 16.)
3. Samma utskotts protokoll (23 Sept.—6 Okt. 1686)
och handlingar.
4. Förteckning på ledamöterna i utskottet öfver besvären.
(Jämf. prot. sid. 17.)
5. D:o i utskottet öfver bankoverket. (Jämf. prot.
sid. 22.)
6. P. C. Mardefelts supplik till adeln angående
fältmarskalken Conrad Mardefelts skuld till riddarhuset.
Original med påskrift: »Insin. den 17 Sept. 1686. Resolverades
samma dato». (Prot. sid. 22.)
7. Arendt Möllers, Johan Bährs och Gustaf Koskulls
supplik till adeln angående befrielse från dem ådömda
böter för felaktig rusttjenstmundering. Dat. Utala den
10 Sept. 1686. Original med påskrift: »Uplästes den 30
Sept. 1686». (Prot. sid. 30.)
8. Fiskalen Lars Wetterhamns skrifvelse till adeln
i anledning af näst föregående supplik. Original med
påskrift: »Uplästes den 30 Sept. 1686». (Prot. sid. 32.)
9. Samtliga närvarande häradshöfdingars af adel
supplik till adeln med begäran om intercession hos Kongl.
Maj:t i och för löneförbättring. Original. (Prot. sid. 32,
40, 47.)
10. Landtmarskalkens yttrande angående pantegodsen
i sekreta utskottet den 7 Okt. 1686.
Bilagor.
301
11. Per Ömeklous supplik till adeln med begäran om
utdrag ur protokollet den 4 Okt. 1686. Original med påskrift:
»Uplästes den 7 Octob. 1686». (Prot. sid. 34, 46.)
12. A. Graanbergs d:o. Original med påskrift: »Uplästes
den 9 Octob. 1686». (Prot. sid. 46.)
13. Utdrag ur adelns protokoll den 4 och 13 Okt.
1686.
14. Lars Wetterhamns skrifvelse till adeln med anhållan
om afsked från riddarhusfiskalsembetet. Original
med påskrift: »Uplästes den 13 Octob. anno 1686». (Prot.
sid. 53.)
15. öfverste Stegmans barns supplik till adeln angående
deras faders skuld till riddarhuset. Original med
påskrift: »Den 14 Octob. inför herrar uthskottet insinuerat».
(Prot. sid. 60 o. bil. 19, § 13.)
16. Margareta Rosenbergs supplik till adeln ang.
Carl Svensson Silvermusquets skuld till riddarhuset.
Original med påskrift: »Den 14 Octob. 1686 inför herrar
uthskottet insinuerat» (?). (Prot. sid. 60 o. bil. 19, § 12.)
17. Karin Bielkes supplik till adeln angående hennes
faders herr Nils Bielkes skuld till riddarhuset. Original
med påskrift: »Den 16 Octob. 1686 in pleno upläsen, och
finnes resolutionen i protocoll[et]». (Prot. sid. 60 o. bil.
19, § 11.)
18. Memorial angående familjen De la Gardies skuld
till riddarhuset. Ej undertecknadt. Påskrift: »Uplästes
den 19 October 1686».
19. Adelns resolutioner angående riddarhusets fordringar;
dat. Stockholm den 19 Okt. 1686. Afskrift med
påteckning: »Originalet blef lefvererat till Camarer Råckmans
Contoir». (Ordagrant införda i protokollet sid. 59
o. 64.)
20. Kongl, resolution på adelns svar angående de
oköpta räntorna och inlösen af gods på förbuden ort; dat.
Stockholm den 22 Okt. 1686. Original. (Prot. sid. 65.)
Tryckt i Stiernmans Riksdagars och mötens beslut, III,
sid. 1955 o. f.
302
1686.
21. Kongl, resolution på adelns besvär; dat. Stockholm
den 25 Okt. 1686. Original. (Prot. sid. 93.) Tryckt
a. st. sid. 1859 o. f.
22. Kongl, resolution på ständernas supplik angående
lagens revision; dat. Stockholm den 29 Okt. 1686. Original.
Tryckt a. st., sid. 1976 o. f.
23. Kongl, resolution öfver ständernas förslag angående
pantegodsens inlösen och gäldens af bördande; dat.
Stockholm den 29 Okt. 1686. Original. (Prot. sid. 73).
Tryckt a. st. sid. 1673 o. f., äfvensom i Loenboms Handlingar
till konung Carl XLs historia, XI, sid. 69 o. f.
24. Kongl, resolution öfver ständernas betänkande
angående köpeuträkningarne ä 3 och 4 Va procent; dat.
Stockholm den 4 Nov. 1686. Original. (Prot. sid. 88.)
Tryckt hos Stiernman, a. st., sid. 1977 o. f., äfvensom
hos Loenbom, a. st., sid 76. Tysk öfversättning tryckt
i: Gadebusch, Materialien zur Geschichte .... Schwedens,
sid. 188.
25. Kongl, resolution på adelns ytterligare ansökning
rörande de oköpta räntorna; dat. Stockholm den 5 Nov.
1686. Original. (Prot. sid. 92.) Tryckt hos Stiernman,
a. st., sid. 1978.
26. Russtjenstsordning; dat. Stockholm den 5 Nov.
1686. Original. (Prot. sid. 94.) Är särskildt tryckt.
27. Drottning Ulrika Eleonoras bref till adeln med
inbjudning att stå fadder; dat. Stockholm den 10 Nov.
1886. Original. (Prot. sid. 107, 114.) Tryckt i: Crusenstolpe,
Huset Tessin, II, sid. 31.
28. Jacob Swanfeldts supplik till landtmarskalken
angående köpegods, som hans fader innehaft. Original.
29. Johan Örnecrantz’ barns och arfvingars supplik
till adeln angående pantinnehafvares kontribution. Original.
30. Specifikation på dem, som under drottning Kristinas
tid köpt gods i Halland ä 3 procent.
31. Petter Schelfers ansökan till riddarhusfiskalstjensten.
Bilagor. 303
32. Öfverste Peter Meijers supplik till adeln med
begäran om understöd. Original.
33. Renskrifvare-ed.
34. Tre ansökningar till en vaktmästaretjenst vid
riddarhuset. Original. (Jämf. prot., sid. 54).
35. Kanslivaktmästaren Mathias Bergs supplik angående
hjälp med anledning af en eldsvåda.
36. Förslag angående bergverkens drifvande med
inhemska medel.
Handlingar angående introduktion och säte på riddarhuset.
37. Sköldebref för Carl Larsson Lindelöf; dat. Stockholm
den 24 Nov. 1685. Vidimerad afskrift. (Prot. sid.
121; jämf. bil. 1, sid. 126.)
38. Kongl, bref till landtmarskalken angående öfverstelöjtnanten
Gotthard Baranoffs introduktion; dat.
Stockholm den 10 Sept. 1686. Original. (Jämf. bil. 1,
sid. 126.)
39. Kongl, bref till landtmarskalken angående öfverste
Nils Strömbergs och ryttmästaren Alexander Strömbergs
säte på riddarhuset; dat. Stockholm den 13 Sept. 1686.
Original med påskrift: »Uplästes den 4 Octob. 1686». (Prot.
sid. 33.)
40. Robert Lichtones supplik till Kongl. Majit angående
hans säte på riddarhuset. Original. (Jämf. prot.
sid. 9.)
41. J. Becks skrifvelse till adeln angående öfverstelöjtnanten
Axel Rosencrantz’ till Örup introduktion i
2:dra klassen; dat. Stockholm den 13 Sept. 1686. Original
med påskrift: »Insin. den 13 Sept. 1686». (Prot. sid. 122;
jämf. bil. 1, sid. 126.)
42. Densammes skrifvelse till adeln angående familjen
Becks »plats och rang» på riddarhuset. Original med påskrift:
»Insin. den 8 Octob. (Nov.?) 1686». (Prot. sid. 122;
jämf. bil. 1, sid. 126.)
304
1686.
43. Tre handlingar angående ryttmästaren Claes Jean
Wrangels introduktion. Originaler. (Prot. sid. 121; jamf.
bil. 1, sid. 126.)
44. Två handlingar angående Holger Mormans introduktion
jämte afritning af vapnet. (Jämf. bil. 1, sid. 126.)
45. Marten Schultz’ supplik till adeln angående introduktionspenningarnes
erläggande. Original med påskrift:
»Uplästes den 11 Nov. 1686>. (Prot. sid. lil.)
1689.
Åhr 1689 den 4 Februarij uthblåstes effter vahnligheeten
genom pukor och trumpeter dhen af Hans Kongl.
Maij:tt beramade Rijksdagen. Samma dagh så vähl som
dagen effteräth lethe dhe af Ridderskapet och Adelen,
som då på denna orthen voro, anteckna sina nampn.
Den 5 Februarij. Sedan Ridderskapet och Adeln till
een stoor myckenheet voro församblade, togh Hr Landtmarskalken,
Håff-Cantzelern höghvälborne Hr Nils Gyllenstolpe
sitt tillträde, berättandes Ridderskapet och
Adeln, huru såsom Hans Kongl. Maij:tt aldra nådigst har
behagat giöra honom den nåden at genom des nådiga bref
{jämf. bil. 13) anförtroo honom vedh detta nu sammankallade
Ständernas mothe landtmarskalksembetet, hvilket
han finner vara ett högt värf och vähl pröfvar sina kraffter
eij svara deremoth, hälst emedan han een rundh tijdh
häfver varit ifrån the inrijkes och eenkannerligen rijksdagzährender,
hafvandes hafft dhen lyckan i det ställe at
gifva Kongl. Maij:tt och fäderneslandet proof utaf sin
underdånige trogne zéle uthrijkes och i uthlänska värf
och beställningar. Män så häppas lian doch hvad som
hoos honom kan fehla, at Ridderskapets och Adelens godheet
det varder upfyllandes, och hans vällmening i bästa
måtto uthtydd. Recommenderade sigh uthi Ridderskapetz
affection och önskade lycka till Rijksdagen.
Gref Fredrich Stenbock svarade Hr Landtmarskalken
på Ridderskapetz vägnar; gratulerade honom denna
importante beställningen, recommenderade ståndet uthi Hr
Landtmarskalkens affection, at han ville befordra deras
Sv. Riddersk. o. Adela riksd.-protXV. 1689. 20
306
1689.
bästa; dhe försäkra honom, at dhe skohla vijsa sigh redebogne
till alt det, som är till Kongl. Maij:ttz och fäderneslandzens
tiänst.
Hr Landtmarskalken gaf Ridderskapet till kiänna,
huru Hans Kongl. Maij :tt genom des nådiga bref låter
Hidderskapet och Adeln förstå des nådiga villia vara, at
dhe, som sedan sidsta Hijksdagh äro uphögde till grefoch
frijherrestånd och dignitet, skohla nu blifva intagne,
hafvandes Hans Kongl. Maijrtt sandt een specification,
huru dhe samma skohla hafva sina ställen och säthen.
Kongl. Maij:ttz bref blef upläsit med den därhoos
föliande specification (bil. 1 B).
Däruppå blefvo Grefvar[ne] och Friherrarne inkallade
och intogos af Hr Landtmarskalken, som gratulerade dhem
till den dem vederfarne höga Kongl, nåden och bad dem
intaga sina rum i prima classe.
Gref Aschenberg tackade Hr Landtmarskalken på
Grefvarnes vägnar och betygade sin underdånige vördnad
för Hans Kongl. Maij:tt, som har giort honom och de
andra Gref värne den stoora nåden, försäkrandes at dhe
altijdh skohla vijsa sigh för Hans Kongl. Maij:tt som
braves gens (o: gentes).
Hr Landzhöfding Peer Örneklo och Hr Öfversten
Siöbladh på Frijherrarnes vägnar betygade sammaledes
deras tacksamheet, trooheet och lydno emoth een så stoor
och mächtigh Konung, som dem med detta ståndet har
behagat benåda; tackade Hr Landtmarskalken, som nu
har velat kalla dem att intaga sina rum.
Hr Landtmarskalken önskade Gudh ville välsigna
Hidderskapet i deras företagande och ved rijkzdagzconsultationerne.
Bad dem altså nämbna ett uthskått, som
effter vahnligheeten kunna hälsa på Deras Kongl. Maij:tter
Konungen och Dråttningarna samt Princen och Princes
-
sorna.
l:a classis:
Gref Brahe, Hr Taube,
Gref Lilie, Hr Wellingk,
Gref Stenberg, Hr Buchvalt,
Gref Aschenberg, Hr Holamb,
Hr Lorentz Creutz, Hr Siöblad,
Februari.
307
Hr Dahlberg, Hr Örneklo,
Hr Falkenberg, Hr Lovesin.
2:da classis:
Hr Posse, Hr Bonde,
Hr Lilliehöök, Hr Berneko,
Hr Hårdh, Hr Rommel,
Hr Jahan Gustafson, Hr Ehrensten.
3:tia classis:
Hr Ekeblad, Hr Phaltzburg,
Hr Strik, Hr Heidenfelt.
Hr Lindhielm, Mårten, Hr Fegerskiöld,
Hr Stakelberg, Hr Carplan,
Hr Rehnskiöld, Hr Körning,
Hr Strömfelt, Hr Skytte,
Hr Kock, Hr Loskiöld.
Hr Fahlström,
Utskått öfver skiöldebrefven:
l:a classis:
Hr Fleming, Hr Åke Rolamb.
Hr Carl Sparre,
2:da classis:
Hr Hinrich Falkenberg, Hr Carl Ehrensten.
Hr Knut Posse,
3:tia classis:
Hr Ekeblad, Hr Leijonmark.
Hr Kock,
Hr Landtmarskalken badh, att dhe, som vore uthnämbde
till at hälsa på Deras Maij:tter, ville sigh i dagh
inställa kl. 2 på slåttet uthi Kongl. Maij:ttz förmak.
Effter middagen ved den föresatte termin vore Ridderskapet
at hälsa på Deras Maij:tter Kånungen, Dråttningarne,
Hans Kongl. Högheet Princen och Princesserna,
hvilka alla betygade emoth Ridderskapet och Adeln een
särdeles nådh.
Den 6 Februarij. Sedan Ridderskapet och Adeln
hade satt sig, kom bådh ifrån Bårgerskapet och begiärte,
308
1689.
dhe finge genom ett uthskått upvachta Eidderskapet och
effter vahnligheeten hälsa på dhem.
Hr Landtmarskalken frågade, om man kunde låta
Bårgerskapet komma at helsa på Eidderskapet, förr än
Prästerskapet har först varit här.
Eidderskapet tyckte, man kunde intet afslå dem at
giöra oss den ähran dhe tillbiuda, för det at Prästerskapet
dröja därmed.
Svarades altså Bärgerskapetz utskickade, att dhe
skohla vara vählkombne, när dhe vehla giöra dem den
ähran.
Hr Landtmarskalken badh Eidderskapet ville effter
Hans Excelkz Kongl. Eådet Gref Wredes begiäran nämbna
någon uthi hans ställe, som kan förträda det rummet nu
vedh Eijksdagen. Sammaledes uthi Hans Excelkz Kongl.
Eådet sahl. Gref Claes Flemmingz barns ställe.
Nämbdes Hr Carl Fleming uthi Wredarnes ställe
och Hr Herman Fleming uthi Hr Claes Flemingz barns
ställe.
Hr Landtmarskalken berättade, huru Hans Excelkz
Kongl. Eådet Gref Lichtone har skrifvit honom till och
begiärer, att någon mätte blifva förordnad, som kan förträda
hans grefliga ställe vedh denna Eijksdagen. Hans
Excelkz projecterar sielf Hr Eosenstierna.
Eidderskapet tyckte vara ovahnligit och oanständigt,
at uthur den eena classen skulle tagas någon i een families
ställe och således blifva sittiandes i den classe, hvari han
sielf intet häfver något säthe, hvarföre nämbdes Öfversten
Hr Fritz Wachtmeister i Hans Excelkz Gref Lichtons
ställe.
Hr Landtmarskalken gaf sedan Eidderskapet tillkiänna,
huru det uthnämbda uthskåttet var i går at hälsa
på Deras Maij:tter och Deras Kongl. Högheeter, hvilka alla
svarade Eidderskapet myckit nådigt medh lyckönskningar
och nådiga betygelser till all nådh, admitterandes Eidderskapet
att kyssa deras händer.
Sedan frågade Hr Landtmarskalken, hvad det uthnämbda
uthskåttet öfver skiöldebrefven häfver uthrättat.
Hr Jahan Fleming sade, at uthskåttet har halft
skiöldebrefven före, dhem öfversedt och effter vahnligheeten
förmådt dhem, som skohla introduceras, at ihogkomma
Februari.
309
Eiddarhuset, hvaröfver een specification är författadt, som
kan upläsas (bil. 1).
Hr Hinrich Falkenberg: Iblandh dhe familier, som
nu skohla intagas, äro tvänne, som hafva tagit andra
familiers nampn, hvilket är emoth riddarhuusordningen,
som förbiuder, at ingen må uptaga een annan families
nampn, den vare sigh död eller lefvande. Desse tvänne
familier kalla sigh den eena Gripenklo och den andra von
Jägerhorn. Uthskåttet önskar giärna vara om Eidderskapets
sentiment och villia underrättad.
Hr Lovesin: Hvad Hr Gripenklo angår, så haar han
tagit sigh deth nampnet effter sin faderbroder, som först
hade det nampnet, hvilken dödde uthan barn och giorde
denna Gripenklo till sin arfvinge; järn vähl förklarade, att
han giärna såge, at denna hans broorson skulle uptaga
hans nampn, varandes således ingen prsejudicerad därigenom.
Hr Hinrich Falkenberg: Det är ej nogh, att någon
gifver sitt samtyckie därtill; det är frågan, om det gior
tillfyllest, ty det är ordningen, som säjer, at familierne
på det sättet intet skohla confunderas; j agh veth intet,
om Eidderskapet får häri dispensera uthan Kongl. Maij:ttz
förklahring.
Hr Landtmarskalken: Det är bäst förfråga sigh
härom [hos] Hans Kongl. Maij:tt; om Eidderskapet så behagar,
vill jagh förnimma Kongl. Maij:ttz villia häri.
Hr Laghman Käck betygade, at Hr Gripenklos faderbroder
har begiärt, at han skulle behålla och föra hans
nampn.
Eidderskapet committerade Hr Landtmarskalken at
förnimma Hans Kongl. Maij:tz villia därom.
Dhen andra familien kallar sigh von Jägerhorn; det
är een Major, som detta nampnet har tagit.
Hr Landtmarskalken: Dhet är medh honom een
heel annan saak, ty Jegerhornarnas familia är ännu till.
Skiöldebrefvet framtogs, hvaraf fans, at hans vapn är
helt åthskilligt ifrån dhe andra Jägerhornarnas; sedan
och häfver han tagit till åthskilnad det ordet von, och
såsom det berättades, at han föregifver sigh vara af samma
Jägerhornarnas familia, som förr är här på Eiddarhuset,
altså pålades honom att skriffteligen inkomma med sina
310
1689.
skiähl, hvarföre han är till dhet nampnet berättigad.
(Jämf. bil. 13).
Sedan hegiärte uthskåttet öfver skiöldebrefven Ridderskapetz
resolution uthi några måhl, nembligen:
1. Om dhe, som intet hafva skiöldebrefven in originali
tillstädes, skohla intagas.
Resolutio: Dhe skohla intagas med den condition, som
vahnlig plägar vara, at dhe till een viss tijdh framvijsa
originalen, hvilket om det intet kan skie, så länge Riksdagen
varar, så kunna dhe giöra det för Herrar RiddarhuusDirecteurerne.
2. Huru med dhem skall förhållas, som hafva cantzeliebevijs,
at dhe äro med adelskap benådade, fast skiöldebrefven
eij äro expedierade.
Resolutio: Dhe skohla intagas med vilkår såsom dhe
förra, at dhe ochså för Herrar Riddarhuus-Directeurerne
producera originalen, så snart dhe äro förfärdigade.
3. Om dhem, som intet hafva vapnen i brefven inmåhlade.
Resolutio: Fast vapnen eij äro förfärdigade, så skohla
dhe lijkvähl blifva intagne, efftersom sielfva skiöldebrefven
uthvijsa, huru vapnen skohla vara.
Uplästes Ryttmästarens Lindlöfs supplique (jämf.
bil. 13), hvari han begiärer blifva vedh det nampnet,
eftersom han 1. är af dhen gambla Lindlöfvarnes familia
in linea descendenti; 2. har deras samtyckie därtill, och
för det tridie emedan han sielf har förvärfvat sigh så
vijda adelsskap, at Hans Kongl. Maij:tt har nådigst gifvit
honom skiöldebref, så har han och tagit sigh different
vapn ifrån dhe andra Lindelöfvarna.
Hr Landtmarskalken: Såsom Kongl. Maij:tt har
giort honom dhen nåden och gifvit honom skiöldebref,
hvari det nampnet är infört, så är bäst giöra däri den
minsta difficultet.
Svarades af några af Ridderskapet, at såsom han
intet häfver original skiöldebrefvet, eij heller något fullkombligit
samtyckie af dhe andre Lindlöfvarna at föra
detta nampnet, så är ondt för Ridderskapet at gifva därtill
sitt ja, hälst medan det länder andra till preejudice,
som äro frånvarande.
Februari.
311
Resolverades at Hr Lindlöf skall först införskaffa
original skiöldebrefvet, som och innom åhr och dagh Lindlöfvarnas
samtyckie, då honom förbehålles hans rum och
ställe effter sitt brefs datum.
Rrästerskapetz utskått kom in, för hvilket Biskopen
Hr Spejel förde ordet och betygade sitt ståndz vördnad
för Ridderskapet, hvarföre dhe hafva funnit sin skyldigheet
at upvachta Ridderskapet. Dhe tacka (rudh. at Ständerna
nu åter få dhen lyckan at see Hans Kongl. Maij:tt
och hvarandra och önska mycken lycka och välsignelse
till detta möthet. Contesterade, at dhe skohla vijsa emoth
Ridderskapet all förtrooligheet uthi dhe rådslagh, som nu
kunna förefalla, och at dhe för dem altijdh skohla bedia
Gudh.
Hr Landtmarskalken tackade dhem för dhen ähran
dhe hafva behagat bevijsa Ridderskapet; försäckrade dhem
om all godh förtroligheet, och at dhe giärna vehla pläga
med Prästståndet goda rådh till K. M:tz tienst [och]
fäderneslandsens nytta; en godh harmoni är dhen förnämsta
stödh af ett regements vällståndh.
Bårgerskapetz uthskått kom in och betygade deras
skyldigheet emoth Ridderskapet; dhe glädia sig öfver
deras goda vählstånd och önska dhem mycken lycka och
välsignelse till rijkzdagzconsultationerne, at hvad som
kunde blifva proponerat och slutit måtte lända Gudh till
ähra och fäderneslandet till hugnad och nytta. Dhe re
commendera
sigh uthi Ridderskapets affection och försäkra
dhem om all förtroligheet.
Hr Landtmarskalken betygade dhetsamma emoth
dhem och tackade dhem för denna ähran.
Nämbdes utskått, som skulle gå att hälsa på Ständerna,
nembligen:
l:a classis:
Gref Stenbock, Gref Hastfer,
Gref Lichtone, Hr Fleming.
2:da classis:
Hr Knut Posse,
Hr Bonde,
Hr Bernekou,
Hr Ehrensten.
312
1689.
3:tia classis:
Hr Körning, Hr Strijk,
Hr Rehnskiöld, Hr Styltenhielm.
Fiscalen blef sänd till dhe andra Ständerna at förnimma,
när Ridderskapet skulle få hälsa på dhem.
Riddarhuusordningen uplästes.
Hr Jahan Ekeblad gaf Ridderskapet tillkiänna,
huru hans förfäder hafva varit Kongl. Rådh; begiärte at
kunna eArter riddarhuusordningen blifva transfererad uthi
dhen andra classen.
Resolverades at deth förordnade uthskåttet öfver
skiöldebrefven skulle och öfversee Hr Ekeblads skiähl.
Hr Landtmarskalken badh Ridderskapet ville så
vähl i mårgon, då dhe skohla på sahlen, som elliest inställa
sigh prsecise elfter anslagen.
Böndernas uthskått kom in och gratulerade Ridderskapet
öfver deras hälsa och goda tillstånd, önskade continuation
däraf, tackade dem för dhe dem vederfarne nåder
och uplysning ved dhe förra Rijksdagar uthi deras
rådhslagh och håppas nu ochså niuta samma nådh. Önska
Ridderskapet mycken lycka och välsignelse.
Hr Landtmarskalken tackade allmogen så för den
ähran dhe hafva vehlat bevijsa at hälsa på dhem som i
synnerheet för dhet förtroende dhe betyga. Ridderskapet
försäkra allmogen, att dhe i alt skohla vara benägna at
pläga förtroligheet och eenigheet med dem, och är dem
kiärt, at allmogen vijsar och det på sin sijda.
Den 6 Februarij var utskåttet öfver skiöldebrefven
tillhopa, då skiöldebrefven blefvo öfversedde, och dhe, som
begiära blifva immatriculerade, blefvo alt effter hvarandra
inkallade, hvilka gåfvo till Riddarhuset, som upsatzen
(bil. 1) uthvijsar.
Hr Ekeblads skiähl, genom hvilka han pr seten derar
att komma uthi 2:da classe, öfversågs, och fan uthskåttet
dem helt klara, at hans förfäder hafva varit uthi Rådet;
hvarföre bör han transfereras xithi den andra classen.
Sedan företogz Majoren Hr von Jäger horns sköldebref,
hvarvedh påmintes, at Jägerhorne-nampnet är af een
annan familia tillförende uptagit; fördenskull fans betän
-
Februari.
313
keligit at låta honom emoth riddarhuusordningen föra
det nampnet von Jägerhorn, dhe andra Jägerhornarna
såsom frånvarande till prsejudice. (Jämf. bil. 13).
Altså blef han inkallad och det honom förestält, hvarpå
han förklarade sigh villia ändra sitt nampn och kalla sigh
Jägerskiöld, hvilket uthskåttet bijföll, och sade han sig
skola låta ändra sitt nampn i skiöldebrefvet; beklagade
allenast, at därvedh vore stoor omkåstnad.
Där uppå låfvade uthskåttet honom, at så framt det
folie honom kanskie kåstsamt uthi Cantzeliet at få ändring
på sitt sköldebref för charta sigillata skuld, och dhe på
något sätt kunde lijsa honom däri, så skulle han uthur
riddarhuusprotocollet bekomma extract, at han på det
sättet har ändrat sitt nampn, hvilket extract kan lända
honom till bevijs och hans effterkåmmande till effterrättelse.
För Hr Gripenklo, som häfver uptagit sin sahl. faderbroders
nampn, resolverades at effter som han häfver
attester af sin faderbroders änkia och af Hr Lagman
Käck, at hans faderbroder har samtyckt, at han må uptaga
och föra hans nampn, efftersom han inga barn effter
sig lämbnade, altså skall han och få behålla det nampnet
Gripenklo, och förmodar uthskåttet, at han gifver till
Riddarhuset 150 Rdr s:mt.
Den 7 Februarij.
Hr Landtmarskalken berättade Ridderskapet, at
såsom sidst blef tahlt om Hr Gripenklo, at han har tagit
sig een uthdöd families nampn, så har han sedermehra
bevijst sig hafva haft sin sahl. faderbroders samtyckio
därtill; hvarföre kan honom eij blifva förvägrat at intagas.
Sedan blef listan (bil. 1) uppå dem, som skohla blifva
immatriculerade, upläsen jämte dhet dhe hafva låfvattill
Riddarhuset.
Därpå blefvo dhe inkallade, och Hr Landtmarskalken
gratulerade dhem till den dem af Kongl. Maij:tt
vederfarne nåden, badh dem vara vählkombne ibland Ridderskapet
och Adeln och gaf dhem handen.
Hr Cantzelierådet Nordenhielm svarade Hr Landtmarskalken,
tackade honom och betygade sin och dhe
314
1689.
andras, som nu blifva immatriculerade, respect och vördnad
för det höglåfl. Ridderskapet och Adeln, recommenderandes
sigh uthi deras affection.
Hr Landtmarskalken: Yij vehla nu förfoga oss på
slättet, hvarföre vore önskeligit Ridderskapet ville hålla
sin rätta ordning effter matrickeln, när dhe gå up eller
neder, ty dhet står så snöpligit, när dhe gå i oordning.
Matrickeln blef altså upropad och Ridderskapet gick
på slåttet.
Processen skiedde efter vahnligheeten, först på slåttet
i Kongl. Maij:tz förmak, sedan i kyrkian och derifrån
effter förrättad gudztiänst på Rijkssahlen, hvarest de
andre Ständerna föruth hade intagit sina rum, då Hans
Excelkz Kongl. Rådet Gref Bengt Oxenstierna talte
på Kongl. Maij:ttz vägnar till Ständerna, huru såsom
Kongl. Maij:tt för sina trogne Ständers och sitt rijkes
välfärd häfver nödigt funnit at sammankalla dhem till at
med dem öfverläggia det, som länder till fäderneslandzens
och deras bästa, trygg- och säkerheet; hvarföre har Kongl.
Maijrtt vehlat dem det föreställa genom des nådiga proposition.
Imedlertijdh som Hans Excelkz tahlte, stodh Hans
Kongl. Maij:t medh bart hufvudh.
Sedan satte Kongl. Maij:tt sigh, sättiandes hatten på
hufvudet, så länge propositionen (bil. 2) uplästes af Hr
Cantzelierådet Bergen hielm.
Sedan det var skiedt, stegh Kongl. Maij:tt up, och Hr
Landtmarskalken talte till Kongl. Maij:tt uppå Ridderskapetz
vägnar med ett mycket vackert tahl, som
fölier:
Stormächtigste, allernådigste Konungh, dhet fålk och
kånungarijke är högt utaf dhen aldrahögsta Guden uphögt
och välsignat, som med een låfvärdigh Kånungh och
regent är begåfvat, ty theruppå heroor heela then mänskliga
societet och sammanlefnad, uthi hvilkens skick och
styrelse den högsta timmeliga sällheet består. Utaf denna
lycksaligheet hafva Sveriges och des tilhörige länders inbyggiare
framför andra i världen sigh på det högsta till
att fägna och berömma, hvilket dhe fuller samptel. städze
skyldigst med tacksamme sinnen erkiänna; män eenkannerligen
förorsakas E. Kongl. M:tz trooplichtigste undersåtare
Februari.
315
af Ridderskapet och Adeln at föra sigh detta ved närvarande
tillfälle med underdånige hiärtan till gemötes, i
det the vedh detta utaf E. Kongl. Maij:tt aldranådigst
berammade des trogne undersåtares samtel. Ständers mothe
niuta den nådh och högtönskelige lycksaligheet at vara
inför Eders Kongl. M:tz kånungzliga thron trädde, dess
höghvichtigste proposition såsom ett höghlåfligst kännetekn
af des ouphörlige milda omvårdnad för des rijkes
trogna undersåtares bästa att anhöra.
The betrachta med innerligh andacht then stoora
lycksaligheet, som the till theras samvethen lefva uthi
förmedelst E. K. Maij:ttz krafftiga handhafvande af dhen
reena Gudz dyrkan; och är E. K. M:tz högstberömmelige
gudachtigheet dem samptel. till ett högt effterdöme och
ett lefvandes rättesnöre af een rättsinnig och nitälskande
gudzfruchtan. Rätt och rättvijsa varder af E. K. M:t
högre än det någonsin kan berömmas uthan alt uppehåld
och uthan alt anseende till personen skipad, och häfver
ingen med sanning att klaga sigh vara rättlöös ifrån E.
K. M:tz thron förskuthen. Rijksens invärtes styrelse heroor
uppå goda och fästa förordningar och teras alfvarsamma
värkställande samt med then kånungzliga ingiälds
märkeliga förkåfring. Mycken skuld är Cronan afbördad,
och hvar och een åtniuter sin förtiänta löhn. Rijksens
värn till landz och siös är satt på een sådan footh och
des säkerheet uthrijkes med anseenliga förbund således
befästad, at såsom det nyligen var i stoort föracht förfallit,
så är des anseende i världen nu mehra således uprättat
och befästat, så at det är sina illvillige till skräck och
sina vänner till een stöd och fast tillijth. All denna
stoora lycksaligheet tillskrifva E. Kongl. M:tz trogna
undersåtare af Ridderskapet och Adeln näst Gudh endast
och allena E. K. M:tz andächtiga hiärta inför den stoora
G-uden, milda hiärtelag och försorg för dess rijke, tapra
hiältemodh emoth alla anfall och påkåmmande anstöter
såsom och den oförlij heliga arbetsamheet och vaksamheet,
under hvilken E. K. M:t till allas högsta förundran aldrig
tröttas och aldrig ombyter des kånungzliga mildheet
i all des möda och väsende. The äro däremoth plichtige
at älska och vörda een så höglåflig Kånung utaf deras
hiärtas innersta; de äro vederredo att undfå med alldra
316
1689.
underdånigst lydna och trooheet E. K. M:tz aldra nådigste
befallningar, och skola the hafva lijf och blod samt alt
det dhe förmå till E. K. M:tz tiänst och nådigste behagh
ospart i alla tijder; the innsluta sig samt och synnerligen
uthi E. K. M:ts kånungzliga nåd, hägn och beskydd.
Sammaledes giorde Hr Erkiebiskopen, Bårgmästaren
och böndernas tahlman deras tahl till Kongl. Maij:tt, och
sedan fingo dhe den nåden att kyssa Kongl. Maij:tz hand,
Hr Landtmarskalken först och sedan dhe andra.
När detta var förrättat, gick processen på vahnligit
sätt uthur Rijkssalen, följandes“Ridderskapet och Adeln
Kongl. Maij:tt till sina rum.
Sedan gingo dhe på Riddarhuset, hvarest Hr Landtmarskalken
tackade Ridderskapet för den goda ordning
dhe hafva hållit; bad dem rätta sig effter anslagen.
Den 8 Februarij.
Såsom så fåå voro tillstädes, altså tykte Ridderskapet
och Adelen det vara mycket illa giort, at dhe eij inställa
sigh effter anslagen, och borde vara böter på dem, som
komma för seent; hvarföre fäns skiäligit at dhe, som äro
absentes eller komma för seent, skohla böta een ducat.
Kongl. Maij:ttz nådiga proposition till Ständerna uplästes.
(Bil. 2).
Hr Landtmarskalken: Propositionen är vähl kårt,
män diupsinnig; går uth på det, at man i tijdh förseer
sigh emoth krigh, hvilket tyckes nalkas oss och i tijdh
måste mötas, så frambt man vill, at det skall gå vähl;
dhet är medh krigh som med eeldzvåda, dhen man i begynnelsen
kan hindra och släckia, men när den får öfverhanden,
faller det så myckit svårare.
Sedan gaf Hr Landtmarskalken Ridderskapet till
kiänna, at Hans Kongl. Maijrtt häfver behagat utnämbna
några till ett secret uthskått och däröfver nedsändt
een underskrefven upsatz på dhe samma af Ridderskapet.
Upsatzen på dhet secrete uthskåttet sub. bil. 3 uplästes,
och därmedh gingo dhe samma Herrar på slåttet
uthi dhet rummet, där det secrete uthskåttet skulle komma
tillhopa.
Februari.
317
Den 8 Februarij effter middagen.
Hr Landtmarskalken berättade Ridderskapet, att
det secrete uthskått har i dagh varit tillsammans, och
som det har varit brukeligit, at Ständerna pläga ved Rijksdagarna
inkomma med sina besvär, det Kongl. Maij:tt och
nu nådigst tillåter dhem, så behagade Ridderskapet nu
uthnämbna eett uthskått därtill. Yoro och vähl, at dhe
goda Herrar, som därtill blifva deputerade, eij ville uptaga
sådana besvär, hvaröfver tillförende är resolverat, ty det
är allenast at incommodera Hans Kongl. Maijrtt, som eij
annorledes kan däröfver resolvera än som tillförende är
skiedt och häfver varit skiäligit.
Uthskått öfver besvären:
l:a classis:
Hr Jahan Fleming, Hr Nils Gripenhielm.
Hr Åke Rolamb,
2:da classis:
Hr Bengt Sparre, Hr Romel.
Hr Berneko.
3:tia classis:
Hr Lagman Cojet, Hr Cammarherrn Snolski,
Hr Lagman Kock, Hr Lagman Silneker.
Hr Jahan Fleming giorde till Ridderskapet een
relation, huru såsom uthskåttet häfver öfversedt Hr Ekeblads
skiähl, genom hvilka han vill bevijsa sina förfäder
hafva varit uthi Rådet, och funnit dhem så giltiga och
evidente, at han med skiähl bör transfereras uthi dhen
andra classen. Särdeles är ett instrument och bevijs tagit
uthur Kongl. Archi vo, som är een regementzform, giord
i Kånungh Gustavi primi tijdh, hvilken een af hans förfäder,
benämnd Anders Hanson, såsom Kongl. Rådh har
underskrifvit.
Hr Hinrich Falkenberg: Uthskåttet har funnit hans
skiähl helt klara. Het eendaste, som förorsakade hoos
utskåttet någon consideration, var det, at denna Anders
Hanson, som med dhe flere har underskrifvit det framvijste
document, kallas därsammastädes Regementzrådh, medan
man kunde tänkia, det embetet varit ett åthskilligt ifrån
Kona:!. Råden, män så häfver Secreteraren uthi Archivo
318
1689.
Hr Leijonmark intygat, at Kongl. Radh och Regementzrådh
varit alt ett, och det bevijst genom andra den tijdens
skriffter; elliest och veth man det, at Konung Gustaf I
giorde een regementzform, den alla Kongl. Råden under -  skrifvit hafva.
Hr Jahan Fleming: Uthi Gustavi I historia finner
man i ett besluth, at alla Kongl. Råden kallas Regementzrädh
uthan at det ordet Rijkz- eller Kongl. Råd nämpnes,
och häfver denna Anders Hansson underskrifvit framför
dem man säkert veth, at dhe varit Kongl. Rådh.
Samptel. dhe, som hafva varit uthi dhet uthnämbda
uthskåttet, förklarade det för Ridderskapet, at dhe finna
Hr Ekehladz skiähl klara och odisputerliga, och hans begiäran
skiäligh uppå så giltige bevijs, at han må bekomma
såthe in secunda classe.
Hr Landtmarskalken: Det är intet uthan, at Ekebladernes
familia är gammal och förnähm, män så är det
i detta fall emoth dhem, at dhe intet tillförende hafva
tahlt på sin rätt. Hvarföre tycker jagh vara säkrast
att förfråga sigh hoos Hans Kongl. Maij:tt om des nådiga
villia.
Hr Jahan Fleming: Dhet är remarquabelt, at deth
påberopade document är uprättat at stadzfästa regementzordningen,
hvilket han har underskrifvit, som nu tahles
om, och kallas han Regementzrådh.
Hr Landtmarskalken förestälte Ridderskapet Hr
Ekebladz begiäran at komma i dhen andra classen; uthskåttet
har funnit honom hafva goda skiähl, dhem Ridderskapet
och sielf häfver hört. Frågade dhem deras
tankar, om dhe tycka, at det är så klart, at dhe kunna
utaf sigh sielfva sluta häri något, eHer om man skulle
föredraga uthi underdänigheet Kongl. M:t detta ährende.
Een dehl af Ridderskapet holt denna saak så klar, at
den eij behöfdes föredragas Kongl. M:t. Några andra
tyckte vara säkrast referera detta Kongl. Maij:tt.
Enteligen resolverades, at detta ährendet skulle uthi
underdänigheet föredragas Hans Kongl. Maij:tt. Män
först committerades uthskåttet at sättia up rationes pro et
contra.
Hr Landtmarskalken itererade sin förra påminnelse
om besvären, at eij onödiga saker införas; det
Februari.
319
är bäst minst besvära Kongl. Maij:tt med det som är
onödigt.
Hr Peer Sparre: Såsom Kongl. Maij:tt är så öfverhopad
med så många och höga beställningar och saker,
så vore bäst intet falla Kongl. Maij:tt [besvärlig] med
dessa besvär, och om möjeligit vore, at dhe intet blefvo
många, så framt enteligen något vore, som särdeles rörer
Ridderskapet och Adeln, och deras vählfärd fordrar at det
nödvändigt måste föredragas Hans Kongl. Maij:tt.
Slötz at dhe besvär, som een eller annan häfver at
ingifva, skohla emottagas och föras i ordningh.
Hr Landtmarskalken badh Ridderskapet ville till
tijsdagen inkåmma med sina besvär, och den, som till dhen
tijden intet är med dem inne, sä tagas dhe eij sedan
emoth.
Hr Gyllencreutz committerades ochså at sittia öfver
Hr Ekebladz saak och see öfver hans skiähl.
Den 13 Februarij.
Hr Landtmarskalken badh utskattet ville referera
hvadh dhe hafva giort uthi Hr Ekeblads saak.
Hr Jahan Fleming: Uthskåttet häfver närmare
informerat sigh om saken, och finna dhe den så klar och
evident, som någon saak i världen kan vara, ty det inkast,
som sidst giordes, om Regements- och Rijksrådh vore alt
ett, är nu häfvit, emedan man häfver grundeligen sigh
därom underrättat och befunnit af dhet Kongl. Archivi
handlingar det vara alt [ett]. Män till öfverflödh häfver
Secretern uthi dhet Kongl. Archi vo Hr Leijonmark upvijst
ett original bref, hvari denna Anders Hansson, som häfver
varit af Ekeblads förfäder, expresse kallas Kongl, eller
Rijksrådh. Om Ridderskapet behagar, så lärer Hr Secretern
Leijonmark betyga det samma här in pleno.
Hr Leijonmark kom fram och bevittnade det samma
genom ett document.
Hr Landtmarskalken: Om Ridderskapet behagar,
så kunde man föredraga detta Kongl. Maij:tt. Hans
Maij:tt lärer ändå ingen difficulté gior a i een så evident
saak.
Några mente det eij vijdare behöfvas, emedan saaken
är så klar.
320
1689.
Hr Landtmarskalken: Det är dock altijdh bäst
och säkrast att begiära därtill Kongl. Maij:tz samtyckie,
så kan Hr Ekebladh sedan lijka vähl intagas i 2:da classe.
Låfvade altså fördraga detta Kongl. Maij:tt.
Ridderskapet förklarade sigh vara vähl nögde, at Hr
Landtmarskalken refererar detta Kongl. Maij:tt och begiärer
därtill Hans Maij:ttz nådiga samtyckie.
Hr Landtmarskalken giorde till Ridderskapet berättelse
om det, som är passerat och handlat uthi dhet
secrete uthskåttet, huru såsom Kongl. Maij:tt har låtit
informera dhem om rijksens uth- och inrijkes tillstånd.
Beskaffenheten af utrijkes väsendet är af den natur, at
dhet måtte hållas secret, män så kunna vij doch betyga,
at Kongl. Maij:tt till des eviga beröm alt har försichteligen
och vähl styrt. Och såsom conjuncturerne äro allestädes
sa, at snart heela Europa är i een krigzlåga, så måste
vij, medan fred är hoos oss, i tijdh vara omtänckte at
sättia oss i tillstånd, at rijket vedh een och annan händelse
kan vara i kraffter at försvara sigh. Hvarföre har
uthskåttet fallit på dhe tankar, at såsom Ridderskapet så
vähl som dhe andra Ständerna hafva åhr 1686 på Riksdagen
samtycht till två krigzbevillningar, så skulle dhe
nu på ett åhr uthgiöras bägge, och det på dhe terminer,
som Kongl. Maij:tt behagar förläggia, nemligen den första
in Martio, dhen andra in Octobri, om Ridderskapet så
tycker. Jagh tviflar intet på, at ju Ridderskapet lärer
vijsa sin villigheet at gå Kongl. Maij:tt till handa eij
mindre än dhe andra Ständerna. Sedan och efftersåsom
Kongl. Maij:tt nu straxt behöfver prompte medel till oumgängeliga
uthgiffter, medan nu kunde med een daler mehr
uthrättas än kan skiee framdeles med några daler, altså
har uthskåttet tykt, at Ridderskapet skulle på sin credit
upnegotiera två tunnor gull, och dhe svara för interesse;
dhen som straxt betahlar, han slipper interesse, män dhen
som dröjer, han betahlar interesse 6 pro cento. Skulle
Kongl. Maij:tt ändå behöfva mehra medel föruth, så kunde
Kongl. Maij:tt upnegotiera på dhen senare contribution,
och Ridderskapet bestå interesse. Rijksens vählfärd är
så pressent, at vij måste giöra alt det möjeligit är. Yij
vetha, att Kongl. Maij:tt är så nådigh och intet begiärer
af sina Ständer, som icke är till deras ocb fäderneslandzens
Februari.
321
nytta och högsta nödvändighet. Denna upnegotiation,
som nu är nämbd, är Ridderskapet sielf till lijsa, ty så
få dhe effter handen och med sin commoditet betahla.
l:a classis samtyckte alla med een munn därtill, bety
gandes sin villigheet att gripa Kongl. Maij:tt under
armarna; dhe see nogsampt Kongl. Maij:ttz försårg för
deras vählfärd. Sade och, at dhet förslaget at upnegotiera
på så ringa interesse är myckit gått och till Ridderskapetz
lijsa, ty så kommer intet contribution alt för hastigt dem
uppå.
3:tia classis ropade alla ja därtill.
I synnerheet sade Hr Strömfelt på tridie classens
vägnar, at alla äro därmed till fredz, allenast, 1. at dhen,
som straxt betahler, slipper sedan interesse; 2. at dhe små
hemman lindras i contribution, emedan det är ingen proportion
emellan små och dhe stoora hemman.
Svarades af åthskillige af Ridderskapet, at nu kan
man intet giöra ändring medh dhe små hemmans contributioner,
uthan det måste blifva effter 1686 åhrs besluth,
som till denna bevillningen är fundament.
Hr Lindhielm sade än vij dare på 3:se classis vägnar,
at dhe däri äro alla eenige, at dhe samtyckia till desse
bägge contributioner, och den, som betahler straxt, han
slipper sedan interesse.
2:da classis. Hr Hinrich Falkenberg framförde
votum: Såsom dhe vetha och see Kongl. Maij:tz fredälskande
sinne, så märkia dhe vähl nöden aftvinga oss
sådana bevillningar; dhe conformera sigh aldeles med
tertia classe och bedia, at dhen, som richtigt betalar, må
vara frij för interesse, på det at dhen oskyldige eij må
lijda. Dhe förtroo sigh till Hr Landtmarskalken, at ved
den omtalde upnegotiation all prsecaution må brukas och
i acht tagas, som är af nöden och är till Ridderskapetz
nytta.
l:a classis conformerade sigh än vijdare med 2:da och
3:tia classe.
Hr Landtmarskalken: Dhet är berömligit, at Ridderskapet
vijsa sigh så villige at gå Kongl. Maij:tt till
handa; dhet är een Gudz vählsignelse. Berättade än
ytterligare Ridderskapet, huru såsom dhet fordras een
viss summa pänningar till defensionsvärket, som Kongl.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-protXV. 1689. 21
322
1689.
Maij:tt nådigst har låtit remonstrera det secrete uthskåttet;
och som desse två contributioner intet hinna till dhen
summan, som fordras, uthan dhet blifver een brist i dhet
förslaget, altså häfver dhet secrete uthskåttet stannat i
dhe tankar at iithgiöra åhr 1690 een enkel contribution,
och det in Martio eller hvadh tijdh som kan finnas af
nöden, och i fall at Kongl. Maij:tt, förr än terminen infaller,
skulle behöfva medel, så kan Kongl. Maij:tt upnegotiera
därpå och dhe bestå interesse.
Prima classis samtyckte alla därtill, at för åhr 1690
uthgiöres een enkel contribution, så framt dhen behöfves.
Män om den intet skulle behöfvas, så håppas dhe, at Kongl.
M:tt är så nådigh och intet besvärar dhem därmed.
Tertia classis: Alla samtyckia till denna contribution,
så frambt dhen behöfves, män där dhen eij är af nöden,
så förmoda dhe blifva för den förskonte. Skulle upnegotiation
behöfvas, så bestå dhe interesse, allenast dhet
blifver een viss tijdh därtill satt.
Secunda classis conformerar sigh aldeles med dhe
andra classerna.
Hr Landtmarskalken berömbde Ridderskapetz villigheet
at gripa Kongl. Maij:tt under armarna; dhe vetha
alla, at Kongl. Maij:tt intet begiärer något, som är ståndet
eller des undersåtare till skada, uthan det som länder
dem till nytta och till deras säkerheet.
Sedan badh Hr Landtmarskalken Ridderskapet
nämbna ett uthskått öfver bancovärket.
Hr Gabriel Falkenberg påminte, at dhe, som antingen
äro i träta med Banquen eller finna sigh vara af
det värket graverade, intet måga vara i detta uthskåttet.
Gref Axel Leijonhufvud: Dhe som äro graverade,
måste hälst och snarast sittia där, ty dhe vetha bäst
hvad dhem trycker. Bancken är inrättad till alles vår
nytta, män den är oss nu till ruin genom dhe svåra och
hårda auctioner, som där skiee, ty vår egendom går oss
ifrån för een handpänningb; det som är värdt 70,000 Rdr
sälies för 7,000 Rdr, jagh kan det bevitna af migh sielf:
dhe hafva bracht migh från all min egendom; det är een
saak, som trycker heela ståndet; det är migh händt; det
kan hända äfven så vähl een annan.
Februari.
323
Hr Gabriel Falkenberg: Jagh har aldrigh kiöpt
något i Bancken; därföre kan jagh uthan passion tahla.
Ordningen är af Ständerna giord, så måste ju dhen hållas
och är Banckens lagh; den som finner sigh graverad, så
må den klaga för lagh och rätt.
Om detta ährende, at godzén i Banco äro genom auctioner
sålde för ett alt för ringa värde, var iblandh Ridderskapet
ett stort sårl och missnöje däröfver, beklagandes
mången sigh på det sättet och i stoor hast hafva gådt sin
egendom qvitt.
Hr Landtmarskalken bad Ridderskapet ville nämbna
uthskåttet öfver bancovärket, då alt sådant, som nu tahles
om, kan undersökias; elliest har dhet secrete uthskåttet
fallit på dhe tanckar, at dhe ville af deras medel
nämbna några öfver bancovärket, där Ridderskapet så
behagar.
Ridderskapet svarade därtill, at dhe begiära sielfva
få nämbna ett uthskått, emedan ståndet är garant för
Bancken.
Nämbdes altså föliande uthskått:
l:a classis:
Gref Axel Leijonhufvud,
Hr Gripenkielm,
Gref Fredrich Stenbock,
Hr Åke Rolamb,
Gref Douglas,
Hr Otto Vellingk,
Hr Carl Soop,
Hr Rebinder,
Hr Axel Wachtmeister,
Hr Dirich Wrangel,
Hr Live,
Hr Lovesin.
2:da classis:
Hr Sparre,
Hr Falkenberg,
Hr Posse,
Hr Bernekou,
Hr Jahan Gustafson,
Hr Ehrensten.
3:tia classis:
Hr Gyllencreutz,
Hr Stiernhök,
Hr Strömfelt,
Hr Durietz,
Hr Sölfvercrona,
Hr Fhalström,
Hr Faltzburg,
Hr Kock,
Hr Fegerstierna,
Hr von Preutz,
Hr Eldstierna,
Hr Sölfverström,
Hr Snack,
Hr Ruth.
324
1689.
Såsom tahlet föll om Commissarierne uthi Banco, och
Hr Commissarien Ehrenfelt ville något tahla till deras
försvar, altså sade dhe uthi l:a classe, at Commissarierne
intet höra tillstädes vara uthi uthskåttet, när något förehafves,
vijdare än när dhe skohla gifva om värket nödigh
underrättelse, medan dhe äro betiänte för Ständerna och
intet herrar öfver deras egendom at spela med den genom
auctionen, som orden föllo, hvarföre dhe nu böra giöra
redo och räkning.
Svarades af några andra, at dhe aldrig pläga vara
uthi uthskåtten.
Den 15 Februari).
Hr Landtmarskalken: Ridderskapet påminner sigh
hvad som sidst taltes om Hr Ekeblad, at som han bevijser
sina förfäder hafva varit Kongl. Rådh, så begiärer
han blifva transfererad uthi den andra classen. Nu häfver
jagh eifter begiäran refererat detta Hans Kongl. Maijrtt,
som därtill nådigst gaf sitt samtycke. Återstår altså, at
han blifver inkallad och i den classen intagen. Med dett
samma kunna vij och intaga een Skånisk adelsman, benämnd
Arfved Trolle af de nampnkunnige Trollarnes slächt;
han har Kongl. Maij:tz nådiga bref, at han i den classen
skall intagas.
Kongl. Maij:ttz bref för Hr Trolle uplästes. (Jämf.
bil. 13).
Därpå blefvo dhe inkallade, och badh Hr Landtmarskalken
Hr Ekeblad och Hr Trolle taga sitt rum i den
andra classe, och togh Hr Ekeblad det första rummet, emedan
han sigh förr häfver angifvit, jämvähl förr varit på
Riddarhuset. Det andra rummet näst honom bekom Hr
Trolle.
Hr Landtmarskalken: Ridderskapet lära vähl påminna
sigh det, som sidst blef resolverat och bevilliat af
dhem, nembligen een dubbel contribution i åhr, hvarpå
Ridderskapet nu straxt upnegotierar två tunnor gull sölfvermynt
och därpå består interesse.
Sedan samtycktes och till een enkel bevillningh för
anno 1690 till den nödiga summans upfyllnad; skulle
Kongl. Maij:tt på desse contributioner behöfva at upnegotiera,
så bestå dhe interesse, hvilke tvänne måhl äro
Februari.
325
afgiorde af dhet, som Kongl. Maij:tt haar nådigst proponerat
oss. Och som tree puncter än återstå, så baar det
secrete uthskåttet tagit dem i öfvervägande och med Rådets
communication och samtyckie förenat sigh, nembligen
såsom Kongl. Maij:tt har låtit vijsa hvad som till fästningarnes
bygnad är giordt och hvad som ännu fehlar,
så har man i anseende at fäderneslandzens försvar och
säkerheet härpå beror, fallit på dhe tankar, at man, uthom
dhet som 1686 åhrs besluth förmår, har samtyckt till 4
åhrs förhögning på lilla tullen och accisen. Jagh håppas
Ridderskapet till ett sådant värks fullbordan intet lärer
vara däremotk.
l:a classis förklarade straxt, at dhe samtyckia därtill
såsom det minsta dhem kan gravera; dhen som vill äta,
så kan han vähl det undergå. Därjämte betygade dhe
sin villia, högh och underdåniga troheet at för Hans Kongl.
Maij:tt villia upsättia lijf, blodh och egendom.
3:tia classis bijföll aldeles med l:ma classe.
2:da classis sammaledes af een mening med den första
classen.
Gref Gabriel Oxenstierna: Såsom vij nu förena
oss om contributioner, särdeles det förra gången blef bevilliat
och förnembligast består i hemmans contribution,
altså vore önskeligit man kunde linna på någon proportion
emellan dhe stoora och små hemman, at alla måga draga
een lijka börda, medan det är för svårt, att ett lijtet
hemman af 16—17 dalers, ja mindre ränta skall uthgiöra
äfven så stor contribution som ett stoort hemman af
50—60 dalers ränta, hvilket händer dhem, som hafva godz
uthi skiären, jämvähl i Vestergiöthland, Närikie, Finland
etc. Detta säjer jagh intet i den intention, at Kongl.
Maij:tt skulle det ringaste afgå i contributionssumman,
dhen Kongl. Maijrtt bör hafva fullkombligen, uthan allenast
därföre, at oss emellan må vara een eeqvitet, och den
eena bördan eij må falla för svår och den andra lätt.
Svarades af några, at det är reedan een afgiord saak.
Hr Landtmarskalken: Vij hafva nuafgiordt tvänne
måhl; nu står än tillbakas dhen 4 §, som angår det som
brister i Bankens betahlningh, ty af dhe förra åhrens
contributioner har Kongl. Maij:tt måst taga till defensionsvärket
det, som häfver varit af nöden, hvarigenom brister
326
1689.
i Banken fyra tunnor gull, till hvilken brist det secrete
utkskåttet liar tyckt, at man ved händelse af fredh påtager
sigh för åhr 1691 een half contribution; sammaledes
hafva dhe fallit på det förslaget att uthgiöra åhr 1692
een half contribution till dhe fattiga sollicitanter, som
är o så många och alt stadigt liggia Hans Kongl. Maij:tt
öfver. Vij vetha, att Kongl. Maij:tt alt disponerar och
anläggier till rijksens nytta och vår vählfärd. Och på
deth detta skulle blifva drägeligit, kunde det skiee på
sådant sätt, at om det blifver fredh åhr 1690, och något
af det åhretz bevillningh öfverskiuter, så tages det därtill,
och då förskonas och lijsas Ständerna med dessa två
halfva contributioner.
Sedan nämbde Hr Landtmarskalken och: 1. Om
den gamla giäld, som är giord i Dråttningh Christin*
och Regeringens tijdh, at det vore bäst dhen hvijlade och
blifver obetalt effter uthskåttets mening. 2. Om dem, som
hafva handlat till sigh eller det än giöra några preetensioner
hoos Cronan, at dhe eij måga mehr bekomma än det
dhe hafva gifvit.
Hr Hinrich Falkenberg frågade på dhen andra
classens vägnar, om dhe två halfva contributioner skohla
uthgå åhr 1691 och 1692, om krigh blifver.
Hr Landtmarskalken svarade neij.
Hr Hinrich Falkenberg: Jagh häfver ochså underrättat
classen, at om Kongl. Maij:tt intet behöfver 1690
åhrs contribution till krigh, så tages dhen till dessa usus
i stället för dhe två halfva bevillningar.
Hr L andtmarskalken frågade tridie classens votum
om dhe två halfva contributionerne till Bankens och dhe
fattiga sollicitanters afbetahlning, hvilka dhe sigh påtaga
at uthgiöra vedh händelse af fredh. In casu belli så går
krigzcontributionen uth.
Alla tree classerna ropade ja och sade sigh på sådant
sätt samtyckia till dhe två halfva contributioner, som Hr
Landtmarskalken har för dhem proponerat.
Gref Gab riel Oxenstierna påminte än vijdare om
dhen olijkheten uthi contribution, som är emellan dhe
små och stoora hemman, varandes ingen proportion, ty
dhe små gifva alt för mycket. Sade sigh intet giöra
denna påminnelsen at förminska något af contribution
Februari.
327
eller at sökia ändring uthi det, som är slutit, uthan allenast
at underkasta Ridderskapetz öfverläggiande, huru
häri kan finnas någon proportion och seqvitet.
Här till svarades igen, at det är redan een afgiord
saak, och är omöjeligit at nu kunna jämka det.
Hr Hinrich Falkenberg: Om detta är tillförende
ofta ved Rijksdagarna tahlt, och häfver man altijdh funnit
dhet ogiörligit. Ty hvar och een, som har varit på dhe
förra Rijksdagar, veth, huru detta är öfverlagt; man har
försökt at contribuera efter rusttiänsten, jämvähl effter
andra methoder, män så har man doch funnit detta sättet
det bästa. Man har äfven tillförende tänkt på, huru
denna disproportion emellan små och stoora hemman skulle
rättas, män det är funnit för mänga considerationer skull
ogiörligit.
Sedan voterades af classerne.
Tertia classis. Hr Gyllencreutz förde votum: Dhe
äro alla eenige om contribution för åhr 1691 och 1692, så
vijda det skier med dhe vilkå.r, som Hr Landtmarskalken
har sagt, nembligen at dhe uthgå, om fred blifver; skulle
och 1690 åhrs contribution något öfverskiuta, så håppas
dhe, at det blifver till desse usus användt, och contribution
för åhr 1691—1692 blifver tillbakars, om dhen icke behöfves.
Hvad den disproportion angår, som är emellan
dhe stoora och dhe små hemman, så kan det nu eij attén -  deras. Därhoos bedia dhe underdånigst, Kongl. Maijrtt
ville nådigst hugna dhem, som hafva at fordra, med någon
betahlning effter handen.
2:da classis: Vij håfve intagit Hr Landtmarskalkens
proposition så om accisens förhögning till 1694 som om
dhe två halfva contributioner för åhr 1691 och 1692, och
samtyckie aldeles därtill på det sätt, som omtalt är och
dhen tridie classen det har uthfört, aldeles som det secrete
uthskåttet har projecterat och tyckt; bedia och, at det,
som är bevilliat till giäldz afbetahlning, må eendast därtill
blifva användt. Angående den disproportion, som är
emellan små och stoora hemman, så är det een ogiörlig
saak at nu remediera och ändra det. Detta är så offta
förr, särdeles åhr 1664, ventilerat, och doch har man funnit
dätta sättet at contribuera vara det bästa och vissaste
för Kongl. Maij:tt; om man skulle upfinna häri någon ny
328
1689.
methode, så vore det både orichtigt för Kongl. Maij:tt
och osäkert för Adeln sielf. Vij håppas och, om fred blif
ver,
och något af 1690 åhrs bevillning öfverskiuter, at
desse 2 halfva contributioner blifva tillhakars.
l:a classis conformerar sigh med dhe andra clas
serne.
Gref Gabriel Oxenstierna: Såsom Ridderskapet
äro emoth min påminnelse, så beqvämar jagh mighgiärna;
jag har eendast sagdt detta discnrsive.
Hr Landtmarskalken: Dhet är myckit berömligit,
at Ridderskapet viser sigh så villigt att contribuera.
Kongl. Maij:tt? lärer nptaga det med nåder. Påminte och
därhoos om bancovärket, at dhe deputerade ville det
företaga.
Nämbdes uthskått öfver riddarhuussakerna:
l:a classis:
Gref Brahe, Hr Axel .Fleming,
Gref Gabriel Oxenstierna, Hr Jahan Gripenkielm.
2:da classis:
Hr Jahan Bonde, Hr Ekeblad.
Hr Romel,
3:tia classis:
Hr Cojet, Hr Giitrie,
Hr Dankvart, Hr Schönberg.
Hr Baron Yxkul uhrsächtade sigh, at han måste reesa
lijtet på landet.
Den 19 Februarij.
Hr Landtmarskalken: Sedan vij sidst voro tillsammans,
häfver det secrete uthskåttet giort all flijt at
få projectet på svaret på publique proposition angående
contribution färdigt; jagh håppas det skall snart vara
richtigt. Yij vehla nu företaga dhe projecterade besvären,
och troor jagh alles vår mening är at allenast införa sådana
besvär, som angå heela ståndet.
Gref Stenbock giorde till Ridderskapet berättelse, at
det uthnämbda uthskåttet har med högsta flijt uptagit
dhe inlagde besvären, dhem öfverlagt och enteligen låtit
upsättia ett project på besvären.
Februari.
329
Projectet på besvären uplästes, hvilket blef approberat,
som det finnes sub. bil. 5 reentskrifvit. Allenast några
§:er uthslötes, nembligen 1. om een spisordning för legofålk,
2. angående kiöpe- och bythegodzen.
Och som Adeln i Vestergiöthlandh besvärade sigh
öfver det, at landet blifver så myckit plågat med det, at
dhe, som skohla hugga något på allmänningarne, måste
gifva för zedlar så myckit, at deras omkåstnad stijger
offta öfver det dhe hugga, altså stegh Hr Häradzhöfdingen
Granberg fram och sade sigh vara bekant hvad som
vedh den håldne Skogzcommissionen är passerat; och
efftersom man besvärar sigh öfver dhe kåstsamma zedlar,
så begiärte han vetha hvad därmedh menes, om det skall
vara den taxa Häradzhöfdingarna hafva och det dhe för
desse zedlar bekomma.
Hr Ekeblad frågade, om någon taxa är om desse
zedler.
Hr Granberg: Ja, den af åhr 1661.
Hr Hinrich Falkenberg: Eftersom Hr Granberg
frågar effter det, som är infört om de kåstsamma zedlar,
så troor jagh dem vara nogh kåstbara, när bonden skall
gifva 1 mark sölfvermynt åth Häradzhöfdingen, när han
skall få låf at kanskie hugga lijtet giärsel eller annat af
ringa värde. Det är allmogen alt för svårt; dhe måste
reesa een långh väg och därtill skohla gifva åth skogzvachtarna
och nämbdemännerna pänningar.
Sades af några, at sådana zedlar förstås eij under den
påberopte taxan.
Hr Granberg: Kongl. Maij:ttz taxa är, at alla
extracta protocolli skohla löösas med pänningar. Detta
är ju extractum protocolli.
Hr Lovesin: Detta är intet extractum protocolli,
uthan bör Häradzhöfdingen ex officio deth giöra.
Hr Gabriel Falkenberg: Jagh hörer Hr Granberg
säjer sigh om åhret gifva uth 1,000 sådana zedlar; det
är een vacker inkombst.
Hr Lovesin: Det vore värdt införa det i besvären,
at Häradzhöfdingen betungar allmogen med sådan lösen
för dessa zedlar.
Sidst var ibland besvären infört, at Ridderskapet
bedia underdånigst, Kongl. Maij:tt ville nådigst uphäfva
330
1680.
een (lehl af dhe gravationer, som genom een och annan
Commission äro komhne öfver dem. Män som detta tycktes
vara alt för generaliter begiärt, altså resolverades at
detta skall blifva i form af een supplique och något mehr
specialt. {Bil. 6).
Öfver samma suppliques öfverseende, förr än den in
pleno företages, nämbnes föliande, nembligen:
Hr Axel Fleming,
Hr Hinrich Falkenberg,
Hr Cojet.
Den 20 Februarij.
Hr Landtmarskalken: Vij vehla nu låta upläsa
svaret, som är upsatt på publique propositionen. Och som
vår bevillningh aldeles grundar sigh på 1686 åhrs besluth-,
altså har man aldeles fölgt i deth fallet 1686 åhrs besluthz
formalier, och håppas det lärer förmodeligen vara
rätt.
Svaret på propositionen uplästes. (Jätnf. bil. 10).
Såsom i svaret var vijthe 1 pro cento om månaden
den föresatt, som öfver terminen försummar at bethala
sin contribution, altså kom det på discurs, och tyckte een
dehl, at det vore för svårt.
Hr Gripenstierna projecterade, om icke man kunde
till Novemb. månad sättia vijthe '/s pro cento, medan
denna contribution kommer Ridderskapet alt för hastigt
på, män effter Nov. kunde blifva 1 pro cento.
Hr Landtmarskalken: Detta är länge ventilerat
uthi det secrete uthskåttet.
Voterades härom således:
1 classis förklarade sigh vara däri eenige, at vithet
å 1 pro cento om månaden må stå.
2 och 3:tia classis biföllo dhen första classen.
Därpå förklarade Ridderskapet sigh vara nögde med
svaret, som är upsatt på propositionen.
Nembdes uthskått, som skall folia Hr Landtmarskalken
at uthi underdånigheet öfver lefver er a Hans Kongl.
Maij:tt besvärspuncterna.
Först gå dhe med, som hafva suttit öfver besvären,
sedan föliande af Ridderskapet:
Februari.
331
Af l:a classe:
Hr Herman Fleming, Hr Carl Fleming.
2:da classis:
Hr Lenart Ribbing, Hr Ekeblad,
Hr Bonde, Hr Trolle.
Hr Ehrensten,
3:tia classis:
Hr Stackelberg, Hr Kock,
Hr Svalch, Hr Silneker,
Hr Strömfelt, Hr Lilliegren.
Uthskåttet församblar sigh uthi Kongl. Maij:ttz förmak
i dagh klåckan 4.
Hr Landtmarskalken berättade Ridderskapet, at
dhet uthnämbda uthskåttet öfver Bancovärket har nämbt
några deputerade till at närmare underrätta sig om heela
värket, medan det omöjeligen af så många vähl kan förrättas,
hvilka sedan giöra till det större uthskåttet si
relation.
Den 22 Februarij.
Hr Landtmarskalken: Kongl. Maij:tt vill giöra
Ridderskapet dhen nåden, at dhe skohla få communication
af dhen dehlén af dhen secrete proposition, som angår det
inrijkes väsendet, hvilket och kan här upläsas.
Blef altså secrete proposition angående dhe inrijkes
sakerna upläsen. {Bil. 4).
Hr Landtmarskalken: Kongl. Maij:tt har därigenom
velat betyga dhen nåden Kongl. Maij:tt häfver för Ridderskapet,
hafvandes Kongl. Maij:tt vehlat informera dhem
om alla particulariteter. Dhet är een stoor lycka, at vij
see, huru Kongl. Maij:tt alt så vähl och försichteligen till
rijksens nytta disponerar. Kongl. Maij:tt är högst sårgfälligh,
at een och annan Commission måtte komma till
ett forderligit sluth; har och ved dhe gravationer, som å
een och annan äro giorde, myckit efftergifvit, så myckit
för rijksens välfärd har varit giörligit, hvilket alt vij
böra med all underdånigheet och tacksamheet erkiänna,
tacka Hans Kongl. Maij:tt och bedia, at alt måtte komma
till sluth och richtigheet. Och såsom det har varit valin
-
332
1689.
ligit, at Ständerna genom een nnderdånigh skrifft vijsa
deras underdåniga tacksamheet emoth Hans Kongl. Maij.-tt,
frågade [Landtmarskalken] Kidderskapet, om dhe vehla
förordna några, som kunna öfversee den skrifft, som
bör häröfver upsättias, eller om dhe villia, at dhet secrete
uthskåttet må därföre draga försårgh, at det blifver vähl
stält.
Härtill blef intet svarat.
Hr Landtmarskalken: Detta har varit förnämbsta
orsaken, at Kidderskapet nu äro tillsammans kombne.
Jagh håppas Rijksdagen skall snart lijda till ända. Bad
uthskåttet öfver bancovärket, at dhe ville vara flitiga
och gior a sluth på sitt arbete. Elliest och måste jagh
gifva Kidderskapet till kiänna, at migh är tillskrifvit ett
bref i nampn af många af Adel, hvilke[t]s innehåll är det,
at man besvärar sigh öfver det, at det förordnade mthskättet
öfver gravamina intet häfver vehlat uptaga dhen
klagan, som doch skall vara högt nödigh, som är at Prästerskapet
taga skriftpänningar och därved föröfva stoort
tvång emoth sina åhörare.
Skrifften sub. bil. 8 blef upläsin.
Dhe förordnade öfver besvären sade sigh hafva haft
detta besvär före, män funnit det först ounderskrifvit och
därföre hållit det för ett charteque; sedan hafva dhe pröfvat
klagan vara i sigh sielf oskiälig och otiänlig at införas
i besvären.
Sombliga sade, at effter den, som har skrifvit skrififten,
skrifver den under i nampn af några af Ridderskapet, och
ingen veth af den eller kiännes ved den, så hålla dhe den,
sorn auctor är, för een liugare.
Öfver alt ibland Kidderskapet sades, at dhe intet
villia vetha af dhen skrilften.
Hr Landtmarskalken: Här äro tvänne ting at observera:
1. At skrilften är ounderskrefven; 2. är sielfva
besväret oskiäligit, ty häröfver är i kyrkioordningen stadgat;
3. så brukar han i skrilften intet den vördnad för
Kongl. Maij:tt, som sig bör. Frågade altså Kidderskapetz
tankar om skrilften, om någon veth af den eller approbera^]
den.
l:a classis förklarade sig intet vetha af dhen; disapprobera
den aldeles.
Februari.
333
2 och 3 classen sade äfven det samma med den l:a
classen.
Några sade, at dhe håppas ingen adelsman häfver den
skrifvit.
Samptel. Kidderskapet förklarade det, at uthskåttet
har vähl giort däri, at dhe intet hafva achtat eller uptagit
ett så obefogat besvär; förmoda at ingen adelsman
har det skrifvit, uthan det måste vara een pasqvillant,
som kanskie vill stilfta oenigheet emellan stånden.
Herrar Bojarnas supplique inlades, hvari dhe besvära
sig, at een annan familia har uptagit deras nampn.
Denna saak blef remitterad till uthskåttet öfver
skiöldebrefven.
Discurrerades om det, at några taga till åthskillnad
af dhe förra familier det ordet von, hvilket intet kan
hållas för een laga distinction.
Dhe ährender, som af Hr Pering och Brachfelt äro
angifne om genealogierne och vapnboken, remitterades till
uthskåttet öfver riddarhuussakerna. (Jämf. bil. 11).
Gref Brahe och Gref Stenbock sade, at det skulle
vara myckit tiänligit, at Kidderskapet genom een å part
skrifft betygade deras underdånige tacksamheet för dhen
nåden dhem är vederfaren, at dhe hafva fådt communication
af dhen secrete propositionen; bedia Kongl.
Maij:tt ville vijdare nådigst continuera därmed rijket till
vähl färd.
Den 26 Februari].
Såsom vij sidst finge communication af dhen secrete
proposition om inrijkes väsendet, och Ridderskapet då
committerade dhet secrete uthskåttet at upsättia svaret
på secrete propositionen, så är det nu färdigt. Sammaledes
är och svaret på publique proposition upsatt och kan
npläsas.
Svaret på publique proposition uplästes. (Bil. 10).
Kidderskapet samptel. förklarade sigh vara med det
förnögde.
Sedan uplästes svaret på dhen secrete proposition.
(Bil. 9).
Hr Landtmarskalken: Vij uthi dhet secrete uthskåttet
hafva tyckt, at det skall så vara, som det är
334
1689.
upsatt; det är så färdigt, at det kan underskrifvas. Jagh
täppas Ridderskapet lära alla vara därmed nögde.
Uthskått nämbdes, som skall folia Hr Landtmarskalken
at öfverlefverera svaret på publique proposition åtb
Kongl. M:t:
l:a classis:
Gref Brahe, Hr Lorentz Creutz,
Gref Stenbock, Hr Wrangel,
Gref Gabriel Oxenstierna, Hr Mörner,
Gref Aschenberg,
Hr Wachtmeister,
Hr Rebender,
Hr Gustaf Baner,
Hr Nils Gripenhielm,
Hr Härd,
Hr Jahan Gustafson,
Hr Bernekou,
Hr Romel,
Hr Grass,
Hr Gyllencreutz,
Hr Cojet,
Hr Fegers kiöld,
Hr Cronman,
Hr Gyllengrip,
Hr Piper,
Hr Palpitski,
Hr Live,
Hr Yellingk,
Hr Lovesin.
2:da classis:
Hr Gyllenstierna,
Hr Trolle,
Hr Ehrensten.
3:tia classis:
Hr Lindhielm,
Hr Stakelberg,
Hr Körning,
Hr Stiernhöök,
Hr Gripenstierna,
Hr Sölfverström,
Hr Riddermark.
Den 1 Martij.
Var vähl Ridderskapet tillsammans, män förmedelst
det, at Hr Landtmarskalken var hindrad hoos Kongl. M:tt,
blef eij något företagit.
Den 2 Martij.
Hr Landtmarskalken ubrsächtade först det, at han
kallade i går Ridderskapet tillsammans och intet fick
hafva den ähran at komma till dem, emedan han vart af
Kongl. Maij:tt sielf hindrad. Gaf sedan Ridderskapet
tillkiänna, huru såsom Kongl. Maij:tt med särdeles nådigt
nöje haar försport Ridderskapetz villigheet at gripa Kongl.
Mars.
335
Maij:tt under armarne. Och som Kongl. Maij:tt sedermehra
häfver besinnat desse tijders fahrligheeter och vidt
uthseende conjuncturer, hvad som behöfves till ett krigz
uthförande, så frambt Gudh skulle hemsökia oss medh
krigh och örligh, så har Kongl. Maij:tt förestält Ständerna
at öfverläggia det, och det eendast in casu belli och
•extrema necessitate. Det är myckit nådigt och försichteligen
giort af Kongl. Maijrtt, att Kongl. Maij:tt i förvägen
betänkier det, som fäderneslandzens vählfärd fordrar
ved een sådan händelse, som bernalt är. Kongl.
Maij:tt drager det nådiga förtroende till sina trogna Ständer,
at dhe i anseende af deras egen säkerheet och roo
giöra alt dhet dhe förmå ved ett sådant nödfall. Detta
har dhet secrete uthskåttet öfverlagt, som och confererat
med Rådet och enteligen förenat sigh på sådant sätt, som
uthi ett project skrifteligen är författat, hvilket Ridderskapet
behagade låta sigh föreläsa. (Jämf. bil. 10).
Projectet uplästes, som var af det innehåld, att Ständerna
åhrligen, så länge kriget vahrar, uthgöra een enkel
contribution, och äfven upnegotieras åhrligen så länge een
contribution, som betahles sedan, när fred blifver.
Hr Landtmarskalken: Ridderskapet häfver nu hört
projectet. Detta förstås endast i nödfall och in extrema
necessitate. Hvad dhe andra contributioner i fredliga
tijder vedkommer, så har Kongl. Maij:tt däri vehlatlijsa
Ridderskapet: först at dhe för i åhr uthgiöra då allenast
nen contribution; 2. at Ridderskapet slippa dhe två
tunnor gulis upnegotiation, sorn dhe sigh förr påtagit
hafva; 3. vill Kongl. Maij:tt intet, at Ridderskapet skall
föreläggia sigh det svåra vithet 1 pro cento om månaden.
Såsom det upläsne projectet är allenast i nödfall, när
intet annat medel är at tillgå, så lärer Ridderskapet sielfva
finna nödvändigheeten däraf, ty nöden har ingen lagh.
Meningen är, at åhrligen, så länge kriget vahrar, uthgiöres
värkeligen een enkel contribution, och een contribution
upnegotieres, som sedan betahles, när fred blifver.
Kanskiee denna krigzbevillningen intet behöfves, ty om
ingen nödh genom krigh blifver, så äro Ständerne frij.
Vij giöra häri det, hvarigenom vij vijsa villigheet. Jag
håppas, om änteligen det blefve krigh, så lärer det intet
vahra länge.
336
1689.
Hr Ekeblad frågade, om man icke kunde sättia en
viss tijdh till contribution.
Hr Landtmarskalken: Yij kunna intet sättia någon
tijdh före, ty hvem kan vetha, huru länge kriget kan
vahra?
Gref Douglas: Jagh håppas kriget blifver intet så
svårt, om vij komma i fiendens land att stå.
Hr Landtmarskalken: Det vehla vij håppas, och
at vij sk ohla få binda våra hästar ved en annans giärslegård.
Hr Johan Eleming: At vij fatta sådana goda och
försichtiga rådh föruth, lära våra fiender myckit reflectera
på, och om vij nu eij giorde det, så skulle vij ändå een
annan gång giöra det.
Prima classis. Gref Douglas: Yij uthi denna classen
äro nögda med projectet och hemställa det allt i
Kongl. Maij:tz nådh, som lärer vähl draga försårgh för
sina undersåtare, at dhe eij lijda alt för myckit; dhe
giöra giärna alt dhet drägeligit är. Vij låfva och alla
folia med Kongl. Maij:tt, när det giäller, och om krigh
blifver.
Secunda classis. Hr Hinrich Falkenberg: Här i
classen äro dhe nögda med projectet, vähl vetandes at dhe[t]
secrete uthskåttet alt häfver öfverlagt, och hemställa dhe
alt i Kongl. Maij:ttz nådh, som vähl veth sina undersåtares
krafft er och intet lärer mehr fördra, än som dhe
kunna draga. Dhe giöra det giärna, på dhet dhe intet
måga råka i den olägenheet, som dhe förr i krigzoccasioner
hafva sedt och erfarit.
Tertia classis förklarade sig aldeles vara nögde med
projectet.
Hr Landtmarskalken: Vij vehla nu laga svaret
färdigt till måndagen, då det kan uppläsas och uti Ridderskapets
närvaru underskrifvas.
Sedan bodh Hr Landtmarskalken Ridderskapet på
Öfverstens sahl. Hr Evert Horns begrafningh och at folia
Kongl. Maij:tt uti kyrkian.
Dhen Skåniske Adeln påminte, at om krigslasten
blefve åter i Skåne, så håppas dhe blifva för bevillningen
förskonte, medan dhe då måste utstå det största
besväret.
Mars.
337
Svarades at Kongl. Maij:tt lärer alt sådant vähl nådigst
moderera.
Den 4 Martij.
Hr Landtmarskalken: Orsaken hvarföre vij i dag
äro sammankombne, är, at svaret på publique proposition
må upläsas och sedan underskrifvas i Ridderskapets närvaru.
Och som dhe andra Ständerna intet ännu äro färdiga
med deras svar, eij heller om alt än eenige, altså kan
svaret blifva så länge här liggiandes, till des dhe andra
Ständerna äro kombne till richtigheet.
Svaret på general propositionen uplästes. (Jämf. bil.10).
Hr Ekeblad: Vij förmoda, at dhe andra Stän
derna
ochså lära conformera sigh med oss, och at vij eij
bindas vij dare än dhe andra Ständerna giöra ett med oss.
2:da classis badh, at dhe andra Ständerna först måga
förklara sigh, at dhe giöra äfven som vij, förr än vårt
svar öfverlefreres.
l:a classis begierte och det samma.
Hr Landtmarskalken: Såsom Ridderskapet häfver
nu förenat sigh om contribution, så blifver det vähl vedh
det, som giort och slutit är, så vida dhe andra Ständerna
conformera sigh med Ridderskapet. Män skulle dhe
andra Ständerna undandraga sigh, så blifver en ny consultation,
och då må Ridderskapet försäkra sigh, at dhe
intet vijdare till detta bindas, än som dhe andra Ständerna
giöra med dem ett, ty vij hafva alla häri ett interesse.
Hans Excelktz Kongl. Rådetz och Prresidentens Hr
[Grefve] Fabian Wredes bref, hvari han afsäijer sigh Riddarhuus-Directionen,
uplästes. (Jämf. bil. 13).
Ridderskapet beklagade, at Hans Excelktz intet vill
continuera vijdare ved Directionen, och som dhe tyckte
honom vara omistandes, sä uthnämbdes följande Herrar at
gå till Hans Excelktz och anmoda honom at vijdare continuera
med Directionen ved Riddarhuset, hvilken godheet
Ridderskapet med all respect skulle erkiänna.
Utskått till Hans Excelktz Gref Wrede:
l:a classis:
Hr Hans Ul[f]sparre, Hr Gabriel Falkenberg,
Hr Jacob Fleming, Hr Lovesin.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot., XV. 1689. 22
338
1689.
2:da classis:
Hr Lenart Ribbing, Hr Jahan Gustafson.
3:tia classis:
Hr Gustaf G rass, Hr Eldstierna,
Hr Stagelberg, Hr Hegerflycht.
Ridderskapet bad uthskåttet tacka Hans Excelkt.z för
des härtill hafda möda.
Hr Lan dt marsk a Ike n frågade uthskåttet öfver
Banck en, huru det lijder med deras arbete, om dhe intet
ville snart giöra därpå sluth.
Hr Åke Rolamb berättade, at Ridderskapet vähl
har varit tillsammans, män dhe andra Ständerna hafva intet
infunnit sigh.
Såsom det discurerades, at fougdarna uthan athskilinad
uthfordra 5-dalers-hiälpen af dhe hemman, som i Cronans
jordeböcker stå upförde för heela och doch eij äro
revera mehr än halfva, altså begiärtes afl' Hr Landtmarskalken
at föredraga det ährende Hans Kongl. Maij:t på
föliande sätt, nembligen:
Ehuruvähl uthi rijksdagzbeslutet förmähles, at 2 halfva
skohla racknäs emoth ett heelt hemman och dhe mindre
i proportion, jämvähl exciperes dhe in perpetuum förmedlade,
så infaller lijkvähl det tridie slaget af hemman, som
Cronones befallningzmän, oachtadt hvad som förebäres,
exeqvera, ty fast hemmanet i sigh sielf intet är mehr än
halft eller fiärdedehl af alder, och således ingen förmedling
därpå finnes, icke des mindre när Cronans jordebook
innehåller högre mantahl, pålägges effter samma jordebooksmantahl
och icke efter hemmanetz beskaffenheet både
contribution och flere upbörder. Fördenskull emedan contributionen
nu snart skall uthgå, ansökies ödmiukeligen,
at det Kongl. Collegium måtte befallas, när sådana händelser
förekomma och icke i beslutet så äro uthtryckte,
fast däruthi tydeligen nogh förmähles, at två halfva
skohla stå emoth een heel, doch icke nämbt effter jordebooksmantahlet,
uthan dhe, som halfva äro, at tå ägaren
tillätes betahla contributionen därföre, som han det angifver,
och straxt ransakningen anställes öfver samma
hemmans vilkår, hvilket där det till ägor är bättre, så
at det kan stå för heelt, skall differencen straxt erläggias;
Mars.
339
män skulle det effter angifvandet bestå kunna, at då ägaren
för vijdare åthal må vara frij.
Dhetta författades i en skrift, män därpå fölgde
intet svar.
Ren 6 Martij.
Hr Landtmarskalken: Ridderskapet lärer vähl påminna
sigh, huru såsom deras svar på general proposition
sidst blef upläset och med den condition underskrefvet,
at dhe andra Ständerna skulle samtyckia till detsamma.
Nu hafva dhe andra Standen, särdeles bönderna, myckit
reflecterat på dhet ordet interesse, som Ständerna bestå
på upnegotiation. Hvarföre häfver man så för deras skull
som i anseende för dhe uthrijkes, hoos hvilka det kunde
lämbna någon reflexion, det ändrat så vähl uthi det, att
det, som förmähles om interesse, uthslutes. som och at
upnegotiation eij blifver åhrligen een enkel contribution,
uthan som nödvändigheeten fordrar, hvilket sedan effter
handen betahles; kan skiee lyckan torde vara så godh, at
eij behöfdes mehr än een half contribution och mindre at
upnegotieras. Förmodar jag altså, at Ridderskapet äro
nögda med det, som således är ändrat och är till deras
fördehl och lijsa.
Svaret uplästes, såsom det var ändrat. {Bil. 10).
Hr Landtmarskalken: Hetta är nu aldeles lijka
med det förra, som sidst uplästes, undantagandes det jagh
rätt nu sade vara ändrat om interesse och upnegotiation.
Ridderskapet behagade fördenskull uthlåta sigh, om dhe
äro därmed nögde, som nu är upsatt.
l:a classis förklarade sigh vara därmed nögde.
2:da classis genom Hr Hinrich Falkenberg sade
det samma, läggiandes det därtill, at dhe äro försäkrade,
at H:s Kongl. Maij:tt som een fader för sina barn
intet mehr fordrar af sina undersåtare, än dhe förmå
draga, och därföre hemställa dhe det alt Hans Kongl.
Maij:tt.
Påmintes och af Hr Hinrich Falkenberg om det
som altijdh tillförende plägar införas i beslutet, at denna
Ridderskapets bevillning intet må lända dhem till exempel
eller prsejudice i deras privilegier, at det och nu må införas.
340
1089.
3:tia classis genom Hr Grustaf Grass förklarade sigh
och vara nögde med det nu upläsne svaret. Dhe äro försäkrade,
at Kongl. Maijitt intet mehr fordrar, än som
nödigt är.
Hr Hans Ul[f]sparre berättade Ridderskapet, at
han niedh dhe andra goda herrar häfver varit hoos Hans
Excelktz Gref Wrede och anmodat honom at continuera
med Riddarhuus-Directionen, män Hans Excelktz ursächtade
sigh för sina många beställningar skull.
Sedan Ridderskapet hade projecterat at anmoda antingen
Hans Excelktz Gref Lichtone eller Hans Excelktz
Gref Carl Gyllenstierna, beslöto Ridderskapet och Adelen
at anmoda Hans Excelktz Gref Lindskiöld at påtaga sig
Riddarhuus-Directionen, hvilket ährendet at förrätta committerades
det förra uthskåttet, som var hoos Hans Excelktz
Gref Wrede, allenast Hr Hans Ul[f]sparre uhrsächtade
sigh för något särdeles hinder. I des ställe committerades
Hr Jacob Fleming at föra ordet.
Hr Gab riel Falkenberg: Såsom jagh nu för den
andra classen häfver på det åttonde åhret fördt Directionen
vedh Riddarhuset, och Hans Kongl. M:tt har giort
mig den nåden och uphögt mig i den l:a classen, altså
beder jagh om afskied, på det dhen andra classen må
någon sielf därtill uthnämbna, som brukeligit plägar vara.
Secunda classis anmodade honom at än vijdare förblifva
ved Riddarhuus-Directionen. Dhe transferera giärna
sin rätt på honom och önska, at Hr Gabriel Falkenberg
må blifva Director på deras classis vägnar.
Hr Gabriel Falkenb erg låfvade villia än vijdare
uppå Ridderskapetz begiäran continuera med RiddarhuusDirectionen.
Allenast beklagade, det Riddarhuus-Directorerne
blifva tagne för principaler emellan Rijksdagarne,
och fordras af dhem, at dhe skohla prestera eed, när Riddarhuset
förorsakas i något måhl sökia revisionen hoos
Kongl. Mitt.
Ridderskapet sade, at dhe villia sökia at remediera
det, och resolverades at een supplique till Kongl. Maijitt
skall upsättias, hvari skall införas, at såsom Ridderskapet
hafva sin Fiscal, som är een adelsman, befullmächtigad
at uthföra riddarhuusprocesserne och dhe aldrigh såsom
principaler hafva committerat Herrar Riddarhuus-Direc
-
teurerne at föra Directionen, uthan allenast anmodat dhem
at emellan Rijksdagarna see huset till godo och tillåta
dhe betiänte tillträde hoos sigh at inhämta deras rådh
och ordres i det, som kan lända till Riddarhusets bästa,
altså bedia dhe underdånigst, Hans Kongl. Maijitt nådigst
ville frijkalla Directeurerne at sväria, när någon saak
kommer under revisionen.
Den 8 Martij.
Hr Land t marskalken berättade Ridderskapet, huru
såsom man uthi det secrete uthskåttet häfver fädt see
nthaf ett tillfälle några Senatens protoeoll, uthi hvilka
dhe hafva funnit anstötliga tahl, som een dehl Rådzpersöner
hafva fördt och röra dhen kånungzliga machten
och högheeten; hvarföre har man tyckt vara höghnödigt,
at sådana anstötligheeter skulle af vägen skaffas, medan
dhe kunde förorsaka een irringh medh tijden, dhen man
bör förekomma. Dhet secrete uthskåttet häfver detta
öfverlagt och låtit upsättia een skrifft om protocollens
annullerande, dhen dhe och hafva communicerat med Rådet,
som hafva varit med oss däri eense. Och som detta eendast
är ansedt till at förekomma ali irring, förorsaka
eenigheet och gått förtroende emellan Kånungen och undersåtarna
och komma hvar och een at hafva een rätt
tanka om Kånungens högheet och sin underdåniga skyldighet,
altså lärer Ridderskapet ochså finna detta nödigt.
Män på det at dhe måga vetha, hvari dessa anstötligheeter
bestå, så äro protocollen och dhe däraf öfver dessa måhl
giorda extracter vedh handen och kunna upläsas, till hvilken
ända Secretern uthi Archivo Hr Leijonmark är nu
här tillstädes at upläsa dhe samma.
Hr Secretern Leijonmark upläste dessa protocoller och
dhe giorda extracter.
Hr Lan dt mar skalk en: Utaf dhe[t], som upläsit är,
seer man, hvad tankar een och annan häfver haft, som
varit anstötlige, hvadh myndigheet Rådet har vehlat sig
tillägna, huru man liar vehlat Kånungens macht at stiffta
lagh och styra sitt rijke binda och inskränkia. Och är
at remarquera, huru dhe orden böra i lagen förstås, där
som står, at Kånungen äger rijke sitt styra med sitt
Rådz råde. Rätta förståndet däraf är, at Kånungen skall
342
1689.
styra sitt rijke Sverige med sitt Radh i Sverige och intet
taga några främande därtill. Ty den tijden, då vår lagh
blef' giord, voro alla tree kånungarijken tilsammans, och
då prsecaverades, at hvartera- rijke skulle rådas medh sitt
egit rådh, såsom uthi Sverige skulle Kånungen bruka
allena Svänska Rådzpersoner och inga Danska, Norska
eller andra. Detta var och een lagh uthi eett vahlrijke.
Hvad som nu upläsit är och i Rådet häfver varit discurrerat,
häfver fuller Rådet rättat sigh uthi och ändrat
sina meningar, som skiedde i synnerheet vedh Rijksdagarna
åhr 1680 och 1682. Män så äro doch pro[to]collen,
hvari sådana discurser finnas, blefne liggiandes, hvarföre
är höghnödigt, at dhe aunulleras och till intet giöras till
at därigenom förekomma all irring.
Hr Cojet: Jagh påminner mig, at åhr 1672, om
jagh rätt minnes, då någon disput var med Hr Taubenfelt,
så kom Rådet hijt på Riddarhuset och ibland annat
samptel. bekiände och förklarade här inför Ridderskapet
och Adelen, at Rådet voro allenast Kånungen
a consilio.
Skriften, som var upsatt om protocollens annullerande,
uplästes. (Jämf. bil. 13).
Hr Landtmarskalken: Ridderskapet see häraf, i
hvad för redligh intention till fäderneslandsens tiänst man
detta har giort. Dhem behagade altså säja häröfver sina
tankar.
3:tia classis förklarade sigh alde[le]s vara nögde och
eense med skriiften, som är upsatt.
2:da classis af samma meningh som dhen tridie
classen.
l:a classis conformerade sigh med dhe andra bägge
cl asser na.
Hr Landtmarskalken: Man seer, at då Sverige var
ett vahlrijke, at meningen af lagen intet häfver var[it]
at binda Kånungen, ty vij finna i lagen det 4 cap.
k[onunga]b[alken], 22 cap. tingm[ålabalken], huru Kånungen
eij är hunden vedh lagh, uthan häfver inacht at
gå emoth lagh, om han vill, och effter uthlete sanning
höra. Deth är häst och är nödigt, at alla måge i
detta och flere måhl vetha sin skylldigheet emoth Konungen.
Mars.
343
Den 14 Martij.
Hr Landtmarskalken: Ridderskapet lärer vähl påminna
sigh det, som härom dagen hades före om protocollen,
då den upsatte skrifften om protocollens annullerande
uplästes och sedan öfverlefvererades Hans Kongl.
Maij:tt. Rådet häfver och inkommit med sin skrifft häröfver,
uthaf hvilka Kongl. Maij:tt har låtit uprätta een
act, som skall af Ständerna under skrifvas; doch har Kongl.
Maij:tt först velilat i nåder communicera Ridderskapet
Rådetz skrifft till Kongl. Maij:tt i detta måhl.
Uplästes altså Rådets skrifft först och sedan sielfva
acten, hvilken blef af Ridderskapet och Adeln under skref ven.1
Deu 18 Marty.
Hr Landtmarskalken: Högtährade Herrar, vij förebade
sidst den författade acten om protocollen och underskrefvo
den samma. Sedan har jag med dhe andra Ständernes
tahlmän öfverlefvererat uthi underdånigheet den
samma åth Kongl. Maij:tt, som med nåder uptogh det och
då gaf oss des nådiga förklaringh däröfver, som nu är
här at upläsas.
Kongl. Maij fitz förklaring angående protocollen uplästes.
(Jämf. bil. 13).
Hr Landtmarskalken: Det är een alfvarsam och
nådig förklaringh. Kongl. Maijfit har här vedh låtit sin
nådh vederfaras dem, som Hans Maijfit elliest hade macht
at fullfölja sin rätt emoth, män Hans Maijfit låter giärna
i alt lysa sin nåd.
Kongl. Maijfiz nådige resolutioner öfver Adeiens besvär
uplästes (jämf. bil. 13). Sammaledes Kongl. Maijfitz
svar på suppliquen (bil. 7).
Sedan kom Hr Cantzelierådet Bergenliielm in och
uplaas rijksdagzbeslutet. (Jämf. bil. 12).
Sedan beslutet var upläsit, sade Hr Landtmarskalken:
Såsom det är aldeles stält effter det öfverlefvererade
svaret, så lärer Ridderskapet och Adelen vähl intet hafva
at påminna. Doch behagade Ridderskapet säja sina tankar.
Ridderskapet förklarade sigh vara nögde med det,
som är upläsit.
1 Tryckt i Stiernmans Riksdagars och mötens beslut, III, sid.
2056 o. f. Angående underskrifterna jämför här nedan bil. 12.
344
1689.
Sedan bad Ridderskapet, at resolutionerne på Adelens
besvär kunde blifva tryckte.
Hr Jacob Fleming gaf Ridderskapet tillkänna, huru
såsom han med dhe öfriga Herrar häfver varit hoos Hans
Excell:tz Gref Lindskiöld och anmodat honom at antaga
Directionen öfver Riddarhuset. Han difficulterade vähl
först och föregaf dhe många syslor han är öfverhopad med,
män uppå vår trägna begiäran sade han, at om Ridderskapet
enteligen det påstå, så vill han intet undandraga sigh.
Hr Landtmarskalken tackade dhe goda Herrar,
som hafva på Ridderskapetz vägnar vehlat taga [uppå] sig
denna mödan; bad dem, at dhe ville än vijdare stijgatill
Hans Excellitz Gref Lindskiöld och tacka honom, som har
vehlat påtaga sig directionen.
Hr Landtmarskalken berättade Ridderskapet, huru
såsom Hans Kongl. Maijitt har låtit omständeligen underrätta
dhet secrete uthskåttet om kåpparcompagniet, och
det af det tillfälle at uthi Reductions-Commissionen vore
en skrifft inlagd, som ville bevijsa, at Cronan ingen skada
hade tagit af kåpparcompagnien, hvilket vore ochså uthkommit
ibland fålket, at mången kunde troo, at det så
vore. Nu som Kongl. Maijitt som een rättvijs Kånung är
mycket ömm därom, särdeles effter som Kongl. Maijitt har
förledit åhr låtit däröfver uthgå een resolution och förklaring,
hvarföre har Kongl. Maij:tt låtit Rådet och Reductions-Commissionen
undersökia det och see öfver dhe
documenter, som den inlagde skrifften förmähler skohla
vijsa, at kåpparcompagniet intet har varit skadeligit, hvilket
dhe och hafva giordt och ved undersökiandet funnit
icke allenast den inlagde skrifften uthan grund, uthan
och råkat uppå många nya documenter, som klarligen
intyga, huru Kongl. Maijitt genom bemälte compagnie
har lijdit skada. Participanternes egne bref uthvijsa,
huru dhe hafva spelat med värket Kongl. Maijitt och
Cronan till skada.
Dhet förordnade uthskåttet öfver riddarhuussakerna
sade sigh hafva förrättat sin commission, igenomlupit
Herrar Directeurernes inlagde memorial och öfversedt dhe
flere ährender, som kunde angå Riddarhuset, hvaröfver
dhe hafva giort een skrifftelig relation, som kan upläsas,
om Ridderskapet så behagar.
Mars.
345
Relationen uplästes. (Bil. 11).
3 §. Om bygningens fullföljande.
Resolutio: Detta recommenderas Herrar Directeurerne
så vähl som det i den 4 § förmähles om platzens planerande
på siösijdan.
§ 6. Om balancens infordrande.
Detta recommenderas Herrar Directeurerne at vigilera
uthi så myckit möjeligit är.
7 §. Om Eru Karin Bielkes sknldh.
Hennes supplique uplästes, hvari hon begiärer tillgifft
för dhen skuld, hon häfftar före. (Bil. 11, Lif. B).
Resolverades af samptel. tree classerne, at hon skall
blifva för den skuld, hon graveras med i riddarhuusböckerne
effter sin sahl. Hr fader, förskont och ninta tillgifft.
§8. Om Peringens genealogiska arbete. (Bil.11, Lif. C).
Hr Ekeblad: Hans förnämsta begiäran är det, at
hans arbete kunde vinna af Ridderskapet approbation, och
at dhe låfva at villia framdeles ihogkomma honom för
hans arbete.
Hr Landtmarskalken: Såsom det intet angår
samptel. Ridderskapet uthan förnämbligast några familier,
så torde vara bäst, at dhe samma familier sättia sigh
tillhopa och gifva honom något för hans arbete, eller om
Ridderskapet skulle låta Herrar Directeurerne för Riddarhuset
gifva honom nu något, det dhe familier, som i
arbetet mäst interessera, kunde sedan refundera och betalda
Riddarhuset igen.
3:a classis. Hr Gyllencreutz: Denna classen är
eense med det förslaget, at Directeurerne låta honom nu
få något, och dhe familier, som däri interessera, betahla
det igen ved nästa Rijksdagh.
Detta förslaget biföll Ridderskapet; tyckte och sombliga,
at han skulle nu få 200 Rdr. Män som vijdare
härom discurrerades, sä resolverades, at Hr Pering skall
nu straxt ingifva een specifieation på dhe familier, som
redan äro färdige, då Ridderskapet villia så laga, at han
skall få sin betahlning af dhe familier, som däri interessera.
Och den, som intet vill betala honom och underhiälpa
värket, så må den familiens genealogie blifva tillbakas,
ty at taga af riddarhuusmedlen är betänkeligit,
medan dhe äro så ringa.
346
1689.
9 §. Om vapenboken, som Brachfelt vill förfärdiga.
(Bil. 11, Lif. D).
Resolutio: Hr Pering skall träda med denne Brachfelt
tillhopa och see till, om han kan bruka honom ved sitt
arbete, medan han låfvar ved genealogierne låta vapnen
folia. Män at låfva honom, Brachfelt, något vist, tillåta
intet riddarhuusmedlen.
10 §. Om Gref Axel Lilies protest emoth Lilliorna
af Aspenäs. (Bil. 11, Lif. E).
Besolutio: Detta skall efftersees i protocollen, hvad
däri är passerat, och om Grefven behagar, skall till nästa
Rijksdagh termin föresättias dhe andra Lilliorna till förklaring.
11 §. Om processernes uthförande och tiscalstiänstens
indragande.
Besolutio: När fiscalen Ridder mark tager afskied
ifrån Riddarhuset, skall fiscalstiänsten indragas, och ingen
Fiscal mehr bestås, uthan dhe öfrige betiänte kunna sedan
förrätta det, som ved ett och annat tillfälle kan förefalla.
Sedan detta var afgiort, tackade Ridderskapet uthskättet
för deras hafde möda och påminte om suppliquen
angående Herrar Riddarhuus-Directeurernes eed, män såsom
Ridderskapet och Adelen nu ved slutet af Rijksdagen, då
Hans Kongl. Maij:tt med så höga och vichtige ährender
är öfverhopad, eij understår sigh att falla Hans Kongl.
Maij:tt med någon supplique besvärlig, altså anmodade
dhe Hr Landtmarskalken, han täcktes uthi underdånigheet
föredraga Hans Kongl. Maij:tt och förmå Hans Kongl.
Maij:ttz nådiga resolution, at Herrar Riddarhuus-Directeurerne
häreffter måtte blifva förskonte at afläggia någon
revisionseed, när någon saak angående Riddarhuset kunde
komma under Hans Kongl. Maij:ttz Justitice-Revision,
emedan dhe eij till något sådant eller på det sättet som
dhe i Banquen äro befullmächtigade, uthan allenast ansökte
at emellan Rijksdagarna see huset till goda, och at
dhe betiänte måga kunna hafva tillstånd at hålla sig till
dem, sökia deras bij stånd, och at hvad som skier må under
deras nampn blifva förrättat, varandes Fiscalen egenteligeu
antagen till actionernes uthförande.
Detta togh Hr Landtmarskalken till sig såsom extractum
protocolli at föredraga Hans Kongl. Maij:tt.
Mars.
347
Den 19 Martij.
Hr Landtmarskalken: Såsom Hans Kongl. Maij:tt
har benådat några med friherrestånd och låtit Ridderskapet
det vetha genom des nådiga bref, altså vehla vij
låta upläsa Kongl. Maij:ttz bref.
Uplästes altså Kongl. Maij:ttz bref. (Jämf. bil. 13).
Sedan blefvo dhe inkallade, och sade Hr Landtmarskalken
till Herrar Landzhöfdingarna Lars Wallenstet
och Jacob Gyllenborg — Hr Gustaf Grass var eij tillstädes
—: Som Hans Kongl. Maij:tt altijdh med nåder
anseer sina trogna tiänare, så har Hans Maij:tt det samma
vehlat vijsa emoth Herrar Landzhöfdingarna. Ridderskapet
önska dhem till denna digniteten myckin lycka
och välsignelse.
Hr Lars Wallenstet svarade: Såsom den nåden
eendast härrörer af Hans Kongl. Maij:ttz nådh och mildheet,
så erkiänna vij dhen med all underdånigh vördnad:
skölda och altijdh vara förplichtade at med all trooheet
tiäna vår nådiga öfverheet.
Påmintes om det, at Doctor Sack har behållit sitt
nampn, hvilket är emoth privilegierne, medan här är redan
tillförende på Riddarhuset een familia, som förer det
nampnet.
Resolutio: Hr Doctor Sack skall ändra sitt nampn,
efftersom och Hr Cammarrådet Eldstiärna har för uthskåttet
öfver skiöld ebrefven på hans vägnar förklarat och
låfvat det, at han vill låta ändra sitt skiöldebref och
kalla sigh Sackenskiöld.
Uplästes een specifikation på några, som af Kongl.
Maij:tt äro med adelskap benådade, män brefven eij färdiga
eller expedierade. Sammaledes var een upsatz ifrån
Cantzelie[t] på några flere, som och äro adlade, som alla
begiära blifva immatriculerade. (Jämf. bil. 13).
Sades och vara än flere, som Cantzeliet har låtit vetha
vara med adelig skiöld benådade.
Resolverades, at dhe, som på dhen af Hans Kongl.
Maij:tt underskrefne och ifrån det Kongl. Cantzeliet nedersände
listan äro upförde, skola i folie af Hans Kongl.
Maij:ttz befallning nu imedlertijdk intagas; sammaledes
dhe sorn det Kongl. Cantzeliet har låtit vetha vara af
Kongl. Maij:tt med adelskap benådade, fast brefven eij
348
1689.
äro färdiga. Män så skohla dhe dock effter vahnligheeten
ingifva sina skiöldebref, hemställandes Ridderskapet Herrar
Riddarhuus-Directeurernes försårgh det, som elliest
harved plägar i acht tagas.
Sedan uplästes upsatzen på dhem, som denna gången
blefvo intagne, samt hvad de hafva gifvit till Riddarhuset,
som finnes sub. bil. 1.
Matrickeln upropades, och så gick Ridderskapet och
Adelen på slåttet at folia Kongl. Maij:tt i Rikssahlen,
hvilket skiedde på vahnligit sätt.
Då Kongl. Maij:tt var kommen i sahlen och blef ståendes
framför sin kånungzliga thron, kallade Hr Rijksmarskalken
Hr Landtmarskalken fram, som på Ridderskapetz
vägnar hade föliande tahl:
Stoormächtigste, allernådigste Kånung. Om dhen guddomliga
försyn i någon tijdh häfver låtit sigh spörias
ibland det människliga väsendet och särdeles uthi det
verdzliga regementet, så kan med all sanning säjas, at
dhen samma omkring Eders Kongl. Maij:ttz kånungzliga
person och uti all des rijkes styrelse skenbarligen och fast
underligen häfver sigh låtit see och däruthinnan ännu
dageligen lyser. Dhet var ju een särdeles G-udz skickelse,
at dhen kånungzliga thronen, som utaf Gud var satt
under een ärfftelig rätt till at dermed heela och boota det
igenom vahlrijkes svåra olägenheeter och stadiga buller
så ynkeligen sargade rijket, blef förmedelst Eders Kongl.
Maij:ttz högstönskade födelse lijka som med een ny försäkring
styrkt och befästat. Gudz dhen aldrahögstas ögonskenlige
hand häfver varit med Eders Kongl. Maij:tt uthi
heela des upväxt. Och huru Gudh häfver fedt sin närvarelse
uthi Eders Kongl. Maij:ttz första anträde till
regementet, huru svår örligz tunga, huru många och stoora
fahrligheeter Eders Kongl. Maij:tt häfver förmedelst Gudz
bijstånd lycksamligen och högst berömligen igenomgådt,
det skulle tijden intet hinna till at beskrifva, fast mindre
orden för migh tillräckia at efter värdigheeten uthtala.
Dhet häfver ochså dhe framfarne tijder varit aldeles otrooligit,
huruledes Eders Kongl. Maij:tt i een så kårt tijdh
så stora tingh och så märkeliga förändringar till regementets
stödh och det gemena bästa medh een så stilla
och fogeligh macht och välde häfver uthrättat, och är nu
Mars.
349
det förra misshåpp och dageliga fruchtan om verketz änteliga
undergångh igenom Gudz handh förvandlat utaf
Eders Kongl. Maij:tt i een trygg försäkringh om regementetz
fasta bestånd och des vissa förkåfringh. Eders
Kongl. Maij:ttz oförtrutna arbetsamheet är häruthinnan
obeskrifveligh, och skönies i altsammans klarligen dhen
höga kånungzliga kiärleek, som Eders Kongl. Maij:tt för
undersåtarne bär, i det Eders Kongl. Maij:tt all denna tunga
regementzbörda med ett så mildt och gladt modh uthan
förändring drager och alt tillsamman des rijke till nytta
eendast och allena använder, så at undersåtarnes vählfärd
icke annorledes än lijka som uthi Eders Kongl. Maij:ttz
kånungzliga fambn och skiöthe omfattas och hägnas.
Uthi alt detta röna undersåtarna dhen alsvåldiga Gudens
värk och erkiänna med andacht, huru tacksamma sinnen
dhe äro Gudi för een så låfvärdigh regent skyldige. Sins
emellan upväckas dhe till at hafva theras hiärtan tillsammans
förbundne uthi een samdrächtigh eenigheet, at
kämpas om till at gå Eders Kongl. Maij:tt som redlige
undersåtare med all underdånigh lydno, trogen villigheet
och undersåtligh kiärlek in till deras yttersta under ögonen,
hvarutaf detta numehra igenom Gudz dens högstes
bijstånd på eett Eders Kongl. Maij:tt förmodeligen i nåder
vähl behageligit sluth stående Eders Kongl. Maijfitz
trogne Ständers mothe lärer gifva ett tänkvärdigt proof
och tecken, Eders Kongl. Maijfitz höglåfiigste regemente
för världen och hoos effterkåmmanderna till största luster
och anseende. Och äro Eders Kongl. Maijfitz trooplichtigste
undersåtare af Ridderskapet och Adelen eenhällelige
theruthinnan at intet låta sig öfvervinna uthi alt det,
som länder till att betyga, huru högt och troligen thee
vörda och älska deras aldranådigste Kånungh, och huru
fast lijth och tillförsicht the sättia till des kånungzliga
omvårdnad. Det kan ju ingen större förtröstning för
undersåterne vara än at see sigh regeras utaf een Kånungh,
som är Gudi så täck och behageligh, ty dhe förmärkia
medh största hugnad och glädie, at Gudh sielf styrer
sceptren i Eders Kongl. Maijfitz hand och stärker des
arm rijket till at styra och beskiärma. Dhe räckna det
för een stoor berömelse at lefva under een sådan Kånungh,
som visserligen ibland them, som scepter och crona burit
350 1689.
hafva, för tijden bära, häreffter bärandes varda, med dhe
största och berömligste blifver räcknad. Theras samptelige
innerlige och idkesamma bön och önskan är, at Gudh ville
välsigna Eders Kongl. Maij:ttz regemente alt framgent
och giöra det långvaraehtigt till många tijder. The bedia
Gudh dhen aldrahögsta troligen för Eders Kongl. Maij:ttz
hälsa och kraffter och för des långa lijf. Heela det kånungzliga
husets välfärd, pä hvilken heela rijketz välfärd
och förhåpning hänger, antvarda dhe ochså med trogne
förböner i Gudz milda vård och beskärm och önska af
alla hiärtan, at aldrigh må felas then af Eders Kongl.
Maij:ttz kånungzliga sädh, som på des kongliga thron
må sittia och uthi des höglåfligste footspår träda.
Eifter Hr Landtmarskalken hade Hr Erkiebiskopen,
Hr Bårgmästaren och böndernes tahlman deras tahl till
Kongl. Maij:tt.
Sedan uplästes beslutet af Hr Cantzelierädet Bergenhielm.
(Jämf. bil. 12).
Därpå lingö Hr Landtmarskalken och dhe andra Ständernes
förmän den nåden at kyssa Kongl. Maijrttz hand.
När detta alt var förbi], aflade Deras Excelktier Kongl.
Råden Gref — —1
Den 20 Maj-tij.
Hr Landtmarskalken: Vij håfve orsak at tacka
Gudh, at medh Rijksdagen så långt, lyckeligen och vähl
är kommit, och som vij nu den eifter vahnligit sätt måste
sluta och taga uthi underdånigheet afskied af Deras
Maij:ter Dråttningarna, Princen och Princessorna, så vehla
vij där till nämbna ett uthskått.
Nämbdes altså föliande af Ridderskapet:
classis:
Hr Landzhöfd. Creutz,
Hr Landzhöfd. Lovesin,
Hr Landzhöfd. Falkenberg.
Hr Landzhöfd. Örneklo,
Hr Landzhöfd. Kleming,
Hr Åke Rolamb,
Hr Carl Kleming,
l:a
Gref Brahe,
Gref Stenbock,
Gref Stenberg,
Gref Aschenberg,
Hr Gen. Major Buchwalt,
Hr Gen. Major Rebinder,
Hr Öfverste Liven,
1 Meningen är i manuskriptet ej utskrifvet
Mars.
351
Hr Landzhöfd. Wallenstet, Hr Landshöfd. Carl Bonde,
Hr Jahan Kleming, Hr Landshöfd. Wrangel,
Hr Nils Gripenhielm, Hr Landshöfd. Gyllenborg.
2:da classis:
Hr Knut Posse, Hr Romel,
Hr Lilliehöök, Hr Ehrensten,
Hr Bernekou, Hr Ekeblad,
Hr Boje, Hr Trolle.
3:tia classis:
Hr Landzhöfd. Strijk, Hr Cronhielm,
Hr Lindhielm, Hr Frölich,
Hr Stakelberg, Hr Gyllencreutz,
Hr Phaltzburg, Hr Schönberg,
Hr Rehnskiöld, Hr Dankwart,
Hr Strömfelt, Hr Stiernhöök,
Hr Fhalström, Hr Frank,
Hr Törnehielm, Hr Schytte,
Hr Hamelton, Hr Billingskiöld.
Hr Cojet,
Hr Landtmarskalken badh uthskåttet ville inställa
sig, när det blifver anslagit.
Hr Gabriel Falkenberg begiärte afskied ifrån dhen
beställning han som een fullmächtig på Ridderskapetz
vägnar häfver förrättat uthi Banco för den andra classen,
och som Kongl. Maij:tt har benådat honom med friherrestånd
och han är transfererad uthi dhen första classen, så
lärer dhen andra classen nu förordna någon i hans ställe.
2:da classis begiärte, at Landzhöfdingen Hr Gabriel
Falkenberg ville än vijdare på deras vägnar, fast han
vore nu uthi dhen första classen, blifva fullmächtig uthi
Banco. Män som han intet ville låta öfvertahla sigh därtill,
altså nämbdes utaf andra classen Hr Ekeblad uthi
hans ställe at vara fullmächtigh i Banquen.
Hr Landtmarskalken: Dhet plägar vara förr vahnligit,
at när beslutet underskrifves, så gifver hvar familia
något åth Riddarhuus-Secreteren, män så vill han intet
besvära Ridderskapet därmed, utkan önskar allenast vara
vähl i hvars och eens sinne. Män så lärer doch Ridderskapet
med något ihogkomma Riddarhuus-vachtmästaren.
352
1089.
Sedan företogz riddarhuusbalancen, och uplästes något
af den samma, män som den var alt för vidlytftigh och
skulle fordra långh tijdh, därtill med är den ved dhe förra
och sidsta Rijksdagar upläsin, altså fans gått at stanna
därmed. Allenast befaltes Fiscalen Riddermark at uthdraga
och specificera dhe, som äro uthfattiga, på det dhe
måtte blifva befrijade, och balancen intet giöras så stoor
i ögonen af dhet, som intet är i realiteten.
Föredrogz Öfverstl[ieutenanten] välb. Hr Schulte von
Ritterfeltz supplique, hvari han begiärer få tillgifft på
det han ved sin introduction, som skiedde ved begynnelsen
af Rijksdagen, månde låfva till Riddarhuset, nembligen
50 daler s:mt. (Jämf. bil. 13).
Resolverades för honom, at han, Öfverstl[ieutenanten],
intet skall för det han har låfvat till det höglåfl. Riddarhuset
för des introduction blifva krafd, uthan om han
kanskie framdeles skulle af Hans Kongl. Maij:tt blifva
för sina fordringar boos Cronan betalt, så förmodar Ridderskapet
och Adelen, att han då eij varder förgiätandes
at affinna sigh hoos Riddarhuset.
Den 21 Martij.
Hr Landtmarskalken föredrogh, huru såsom det
äro 4 stycken, som begiära någon hiälp af Ridderskapet,
nembligen: 1. Öfverste Mejer, 2. till Major Crels begrafning,
3. een Italiener för några fångar i Turkie[t] och 4. een
fattig student. {Jämf. bil. 13).
Resolverades at utaf riddarhuusmedlen skall gifvas
åth Hr Öfverste Mejer 20 daler s:mt, till Major Crels begrafning
20 daler s:mt, åth Italienern 20 daler s:mt och
åth studenten 10 daler sunt.
Hr Landtmarskalken badh Ridderskapet ville något
resolvera för Hr Jahan Pering, som häfver begynt ett
myckit vackert genealogiskt värk; han har låfvat at
villia bruka Brachfelt, som sigh har angifvit, at uthsticka
vapnen. {Jämf. bil. 11).
Resolverades för Assessoren Hr Jahan Pering, at såsom
han häfver begynt ett genealogiskt värk, som länder Ridderskapet
och Adelen till heder, och låfvar bringa det i
sin fullkombligheet effter den upvijste och redan påbegynte
methoden, altså skall han till des vijdare fortsättiande af
Mars.
353
riddarhuusmedlen bekomma tvåhundrade Rdr, hvilka Herrar
Riddarhuus-Directeurerne behagade låta tillställa honom
antingen nu straxt alt ihopa eller effter handen och därjämte
hafva inseende, at det arbetet intet blifver försummat,
villiandes Ridderskapet och Adelen framdeles vijdare
ihogkomma hans möda, efftersom the varda finnandes hans
arbete och flijt sampt siälfva värket det kan fordra och
meritera. Finna och nödigt till vapnens uthstickande, at
Hr Pering må bruka Monsieur Brachfelt, som sigh och
nu angifvit häfver at förfärdiga een vapnbook, hvaröfver
dhe med hvarandra kunna träda tillsammans.
Såsom af någre blef påmint, at dhe, som denna Rijksdagh
äro transfererade uthi första classen, effter vahnligheeten
måtte gifva något till Riddarhuset, altså resolverades,
at såsom altijdh häfver varit vahnligit, at dhe,
som äro vordne uphögde till grefve- och friherrestånd och
dignitet, hafva ihogkommit Riddarhuset till des bygnad
och conservation med någon förähring, altså förmodar Ridderskapet
och Adelen, at Heras Excellentier Kongl. Råden
och dhe Frijherrar, som vedh denna Rijksdagen hafva intagit
sina grefve- och frijherresäthen, eij lära undandraga
sigh at giöra det samma, då dhe därom blifva anmodade
och riddarhuusboken dem prtesenteras, däri effter sitt behagh
at inskrifva.
Nämbdes uthskått at taga afskied af dhe andra Ständerna:
l:a
classis:
Gref Brahe, Hr Clas Sparre,
Gref Stenberg, Hr Carl Fleming,
Gref Hastfer, Hr Gabriel Horn,
Gref Wrede, Hr Kagg,
Gref Aschenberg, Hr Duvalt.
Hr Jahan Fleming,
2:da classis:
Hr Bonde, Hr Ekeblad,
Hr Romel, Hr Trolle.
3:tia classis:
Hr Körning, Hr Svalch,
Hr Stakelberg, Hr Werle,
Hr Wernskiöld, Hr Schönberg.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot.j XV. 1689. 23
354
1689.
Prästerskapets uthskått kom in at taga afskiedh.
Biskopen Schytz förde tahlet, betygandes dhen vördnad
och tacksamheet dhe hafva för dhen godheet och det
förtroende Ridderskapet ved denna Rijksdagh och uthi
alla tillfällen har emoth dhem låtit förspöria; dhe önska
Ridderskapet allskiöns välgång och recommendera sigh i
deras goda affection.
Hr Landtmarskalken: Ridderskapet uptaga med
särdeles nöje dhen civilitet Prästerskapet har behagat betyga
emoth dhem; dhe kunna intet uthan frögda sigh med
dhe andra Ständerna öfver dhen lycksaligheet, at alt ved
denna vähl öfverståndne Rijksdagh är så lyckeligen och
uthi eenigheet aflupit, och därhoos tacka dhe Prästerskapet
för plägad förtroligheet och försäkra dhem, at dhe
däri aldrigh skohla fehla, uthan sökia at ved alla tillfällen
tiäna det vördiga Prästeståndet, dhem dhe och önska
lycka på deras resor hem åth.
Bårgerskapetz uthskått kom in och togh afskied,
hvilka Hr Landtmarskalken svarade och giorde dhem effter
vahnligheeten een complement för det plägade förtroende
ved Rijksdagen.
Strax därpå kom Allmogens uthskått.
Tallmannen för bönderna sade, huru Allmogen med
all underdånigheet och ödmiukheet hembära Ridderskapet
tacksägelse för dhe goda rådh, som dhe hafva meddelt
dhem uthi dhe höga ährender, som dhe hafva hafft af nöden
at blifva underrättade och uplyste [om]. Allmogen
bedia dhe höga Herrar ville altijdh blifva dem gunstige;
dhe önska dhem mycken lycka på deras reesor.
Hr Landtmarskalken; Ridderskapet och Adelen
uptaga med hugnad och nöje det förtroende, som dhe hafva
sport hoos Allmogen, och är det een lycka och välsignelse
af Gudh, at Allmogen och samtel. Ständerna finna, hvad
nytta det är, at förtroligheet är emellan Ständerna. Ridderskapet
önska, at det altijdh måtte Ständerna emellan
tilltaga. Ridderskapet försäkra Allmogen om all vänskap;
dhe önska ochså at kunna giöra dhem till godo.
Hr Landtmarskalken badh sedan Ridderskapet, dhe
ville i dagh elfter middagen infinna sigh, då dhe villia först
företaga bancosakerna och hvad därvedh är at considerera,
och sedan taga från hvarandra afskied.
Mars.
355
Hr Landtmarskalken: Såsom Hr Majoren Granfelt,
som ännu begiärer at blifva med dhe öfriga, som sigh angifvit
hafva, immatriculerad, och han säger sigh vara af
ringa medel, fördenskull anhåller han at slippa at gifva
något till Riddarhuset; så behagade Ridderskapet säja
sina tankar häröfver.
Resolverades at han, Majoren, intet skall strängias,
uthan det lämbnas uthi hans behagh at gifva så myckit
han vill; sitt ställe uthi matrickeln niuter han effter sitt
brefs datum.
Hr Landtmarskalken frågade Riddaidiuus-Eiscalen,
huru det förevetter med det, at Deras Excellentier Kongl.
Råden Gref Pontus och Gref Axell Delagardier besvära
sigh öfver honom, at han häfver uthi dhen actionen, som
han på Riddarhusetz vägnar har fördt emoth dhet Delagardieska
huset, skall hafva brukat emoth dem alt för
svåra expressioner, hvilket om det så är, så vore det
intet vähl.
Fiscalen Riddermark förklarade sigh häröfver, at han
eij i någon måtto häfver rördt eller angripit dhem, uthan
på tillbörligit sätt drifvit Riddarhusetz rätt på det högsta,
och det i anledningh af Ridderskapetz gifne förordningar
och resolutioner, hvilket intet kan vara illa giort. Hafva
Deras Excellentier något at klaga, så hörer det under lagh
och rätt, hvarunder han sig kastar.
Den 21 Martij effter middagen.
Hr Landtmarskalken gaf Ridderskapet tillkiänna,
huru såsom Laiulzhöfdingen Hr Tiesenhausen, som är blefven
Erijherre i Dråttningh Christinae tijdh, begiärer at
komma på Riddarhuset, och at han må bekomma rum
främbst ibland dhem, som denna gången äro blefne intagne.
Han häfver fuller hoos Hans Kongl. Maijitt giort ansökning,
at han kunde få rum effter sitt brefs datum, män
så har Kongl. Maijrtt intet däri vehlat något resolvera;
nu begifver han sigh vähl det, män så förmodar han, det
han nu begiärer intet kunna afslås honom, nembligen at
få rum framför dhe Frijherrar, som denna Rijksdagen
äro intagne. Detta angår allenast dem, som nu äro intagne,
och kan jagh intet annars finna, än att riddarhuusordningen
är klar, samt praxin lijkmätigt, at alla dhe,
356
1680.
sorn blifva på een Rijksdagh intagne, skohla få sina rum
eifter brefvens data. Och vetha vij deth, at om han hade
sigh angifvit vedh begynnelsen, hade intet betänkiande
varit at gifva honom det första rummet. Nu är Rij ksdagen
än intet fullkombligen sluten; så häfver han ju intet försummat
sina fatalier. Ridderskapet täcktes häröfver yttra
sina tankar.
Hr Lorentz Creutz: Såsom det angår allenast dem,
som denna gången äro ibland Frijherrarne intagne, så
kan Ridderskapet intet stoort hafva at säja däri.
Hr Jacob Fleming: Så vijda vij äro medbroder i
ståndet, så kunna vij vähl säja våra tankar och hindra,
at dhem eij må skiee någon tort, hvarföre häfver Hr Tiesenhusen
försummat at angifva sigh i tijdh, så må han
och det tillskrifva sigh.
Hr General Siöblad opponerade sigh högeligen där
emoth, at Hr Tiesenhausen skulle få det främsta rummet.
Sade at som Kongl. Maij:tt een gångh har giort oss den
nåden och gifvit oss rum på Riddarhuset, så lärer Kongl.
Maij:tt vähl maintenera oss därved och intet tillåta, at
någon blifver oss föredragen, som nu ved Rijksdagen förr
äro intagne.
Hr Lovesin: Så länge Kongl. 3VIaij:tt intet något
häri resolverar, så kunna vij eij begifva oss vår rätt.
Hr Landtmarskalken deducerade för Hr General
Siöblad, huru Hr Tiesenhusens begiäran intet är så oskiälig,
som man tycker, ty som han nu innom slutet af Rijksdagen
sigh angifver, och alla dhe, som på een Rijksdagh
intagas, böra i föllie af riddarhuusordningen, Kongl.
Maij:ttz resolutioner och praxin rangeras effter brefvens
data, så begiärer han främbsta rummet för dem, som nu
äro ibland Frijherrarne immatriculerade. Qusestio är, om
een, som kommer in innan slutet af Rijksdagen, bör hafva
rum antingen effter brefvetz datum eller effter introductionen
och angifvandet.
Uplästes först riddarhuusordningen, 2. Kongl. Maij:ttz
skriffteliga resolution af åhr 1686. 3. Hfftersågz i matrickeln,
huru tillför ende har varit brukeligit.
Härom voterades.
3:tia classis. Hr Strömfelt: Vij finna vähl ordningen
och praxin vara, at dhe, som på een Rijksdagh intagas,
Mars.
357
skohla få rum effter brefvens data och intet effter angifvandet,
män som Kongl. Maij:tt sielf har rangerat dhe
Frijherrar, som redan äro intagne, detta och nu begiäres
rätt på sidsta stunden af Rijksdagen, altså tyckia vij
hoos oss eij stå at däri något giöra.
2:da classis: Såsom han doch innom slutet af Rijksdagen
har sigh angifvit, så häfver han eij försummat sin
rätt, och tyckia vij, at han bör effter brefvetz datum få
sitt rum, varandes Rijksdagen intet än sluten. Därtill
med torde det intet skada Riddarhuset, om han komme
här in, ty han skulle förähra ett ansehnligit.
Hr Landtmarskalken: Jagh kan intet annars see,
än at han häfver innom slutet af Rijksdagen, fast det är
på sidsta stunden, vigilerat i sin rätt. När vij see effter
matrickelen, finna vij, at Buchwalt, som intogz anno 1680,
fick rum framför dem, som intogos anno 1675, och Hr
Tiesenhusen är nögd med det första rummet ibland dem,
som nu äro intagne.
Prima classis. Gref Brahe: Yij äro af dhe tankar,
att riddarhuusordningens rätta förstånd är, at dhen, som
sidst blifver intagen, får ochså det nedersta rummet, så at
i folie däraf kan Hr Tiesenhusen intet föredragas dem,
som äro förr ved denne Rijksdagen intagne.
Hr Landtmarskalken: Såsom Ridderskapet eij rätt
kunne finna sigh häri, huru riddarhuusordningen, som är
häri något mörk, rätt bör förstås, altså skulle jag föreslå
dem, om icke det skulle vara bäst att underkasta detta
Kongl. Maij:tt, att häri må förhållas, som Kongl. Maij:tt
finner rätta förståndet af riddarhuusordningen uthi detta
måhl vara.
Ridderskapet bijföll detta Hr Landtmarskalkens förslagh
och förklarade sig aldeles därmed vara nögde.
Hr General Siöblad påstod än vij dare at blifva
maintenerad ved den rang och det ställe Kongl. Maij:tt
een gång häfver gifvit honom.
Hr Landtmarskalken förehölt Hr General Siöblad,
om han då vill vara emoth det, som voterat och resolverat
är af Ridderskapet, at Hr Tiesenhausen skall få sitt rum
effter rätta förståndet af riddarhuusordningen.
Hr General Siöblad svarade intet något directe
därpå.
358
1689.
Gref Abraham Brahe berättade, huru han medh
dhe andra goda Herrar hade varit hoos dhe andra Ständerna
och tagit af dhem afskied och complementerat
dem; dhe uptogo med all respect dhen dem vederfarne
ähran och recommenderade sigh uthi Ridderskapetz
affection.
Hr Landtmarskalken tackade dhem på Ridderskapetz
vägnar för deras halda möda.
Sedan giorde Hr Landtmarskalken till Ridderskapet
relation, huru såsom det stoora banco-uthskåttet har
öfversedt det värket, och som dhe omöjeligen så starka
kunde något uthrätta med nytta och öfversee alt det, som
borde observeras, altså hafva dhe dehlat sigh emellan arbetet,
hvilka sedan hafva undersökt alt och refererat det
för samptel. uthskättet. Vij hafva funnit det värket vähl
inrättat och i godh ordning, så at det sedan des begynnelse
myckit häfver tilltagit. Män som eij annars kan
vara, än at några små desordres ved ett så vidlyfftigt
värk kunnat inrijta sigh, så har uthskåttet sökt at remediera
dhe samma och låtit upsättia några puncter, pä
hvad sätt icke allenast dhe kunna förekommas, uthan något
mehr förordnas till Banquens conservation och styrkia,
hvilka dhe vehla uthi underdånigheet föredraga Hans
Kongl. Maijrtt och begiära däröfver Hans Maij:ttz nådiga
confirmation. I synnerheet är något upsatt angående
auction med mehr, som kan vara nyttigt.
Hr Grönhagen: Såsom Banco häfver några tvister
och special casus med een eller annan och kanskie torde
tappa, som man har sedt exempel uthi dhen saken moth
Gref Gustaf De la Gardie, altså skulle jagh fråga, hoos
hvem Ständerna skohla sökia sin regress, på det alla måge
hafva dhen säkerheet, som sigh bör, om deras egendom;
det kunde hända Banco någon olycka.
Hr Landtmarskalken: Man gior illa, at man på
sådant sätt bringar Banco i misser edit; det är ju ingen,
som har lijdit något. Jagh troor intet, att Hr Grönhagen
löper någon fahra mehr än andra om dhe medel han där
häfver. Jag kan det betyga om Banco, at det är i ett
sådant tillstånd, at hvar och een må om sin egendom
vara säker.
Mars.
359
Hr Grönhagen: Jagh troor jagh tahlar eij uthan
fundament, ty sådana casus hafva händt sigh och kunna
än hända.
Hr Landtmarskalken: Det är ju ingen, som häfver
något förlorat, och är intet åth at så generaliter besvära
sigh; det kan vähl vara, at någon brist kan varaibancovinsten,
män siälfva värket är säkert, och må ingen därom
tvifla.
Sedan föredrogh Hr Landtmarskalken samtel. Ridderskapet
och Adelen, huru såsom Secreteren Gyllenkrook
begiärer Ridderskapetz förklaringh öfver den löhn honom
bestås uthi 1668 åhrs stat till 300 Rdr, som effter den
tijdens valvation uthsättes till 500 daler s:mt, hvilket
han förmodar och beder kunde extenderas effter denna
tijdens valvation på Rdr å 2 daler s:mt til 600 daler s:mt.
Uppå denna hans ödmiuka ansökningh om det höglåfl.
Ridderskapetz och Adelens förklaring angående dhen löhn,
som secreteraretiänsten uthi dhen åhr 1668 på Rijksdagen
formerade staten bestås till 300 Rdr eller 500 daler s:mt
effter den tijdens valvation, då tije mark giorde een daler
sölfvermynt, om icke han bör värkeligen niuta åhrligen 300
Rdr eller effter denna tijdens myntevalvation 600 daler sölfvermynt,
är samtelige Ridderskapetz och Adelens resolution,
at Secreteraren Gyllenkrook skall hafva åhrligen trehundrade
Rdr eller sexhundrade daler sölfvermynt från
det at han kom i tiänsten och så länge han därved blifver.
Därtill med är och Ridderskapetz och Adelens eenhelleliga
åstundan, at Hr Landtmarskalken ville hoos Hans Kongl.
Maij:tt recommendera honom at ved någon honom anständigh
lägenheet i nåder ihogkommas, varandes Ridderskapet
och Adelen myckit vähl därmed benögt, at han
där bredevidh behåller secreteraretiänsten ved Riddarhuset.
Detta om Secreteraren Gyllenkrook holt Fiscalen Riddermark
protocollet och upläste det för samtel. Ridderskapet,
som det aggreerade.
Sedan han, Gyllenkrook, kom in, sade Hr Landtmarskalken
honom resolution.
Han betygade därföre så emoth Hr Landtmarskalken
som samptel. Ridderskapet all vördnad och tacksamheet.
360
1689.
Ridderskapet offererade honom än ytterligare, at om
han komme till någon annan tiänst, sä villia dhe ändå
behålla honom, så länge han vill blifva ved Riddarhuset.
Bodo och honom 1 000 daler s:mt åhrlig löhn, för hvilket
senare han tackade Ridderskapet, män sade sigh eij villia
så myckit besvära Ridderskapet och riddarhuusstaten, uthan
vara nögd med det honom förr är bevilliat, allenast han
kan hafva dhen lyckan at vara Ridderskapet till nöje och
behagh.
Föliande uthskått nämbdes at bära up beslutet:
Gref Brahe,
Gref Lilie,
Gref Duglas,
Gref Fredrich Stenbock,
Gref Stenberg,
Hr Lorentz Creutz,
Hr Jacob Fleming,
Hr Nils Posse,
Hr Jahan Fleming,
Hr Live,
Hr Knut Posse,
Hr Ribbing,
Hr Bonde,
Hr Romel,
Hr Strömfelt,
Hr Skytt,
Hr Strik,
Hr Körning,
Hr Faltzburg,
Hr Stakelberg,
Hr Grönhagen,
Hr Hamilton,
l:a classis:
Hr B uchwalt,
Hr von Pahlén,
Hr Carl Sperling,
Hr Carl Fleming,
Hr Gabriel Sparre,
Hr Siöbladh,
Hr Carl Bonde,
Hr Lovesin,
Hr Wallenstedt,
Hr Gyllenborg.
Secunda classis:
Hr Erensten,
Hr Ekeblad,
Hr Trolle.
3:tia classis:
Hr Cronhiort,
Hr Falkenhielm,
Hr Lindhielm,
Hr Franc,
Hr Hegerflyckt,
Hr Cronhielm,
Hr Riddermark.
Sedan togh Hr Landtmarskalken afskied af Ridderskapet
och Adelen på föliande sätt:
Höghvälborne och välborne Herrar samtl. det höglåfl.
Ridderskapet och Adeln. Jagh hugnar migh af alt hiärta
Mars.
361
öfver det, at vij nu med nöje få sluta denna Rijksdagh
och taga från hvarandra afskied, och att alt är lyckeligen
och uthi eenigheet slutit och afgiort till Kongl.
Ma.ij:ttz nådigste nöje. Jagh frögdar mig öfver det, at
alla hafva varit så vähl sinnade och lijka såsom strijdit
sins emellan at giöra Hans Kongl. Maij:tt ett nöje och
gå Kongl. Maij:tt till handa. Jagh fruchtade i begynnelsen
för denna beställningen och ett så högt värk, som
migh nådigst var anförtrodt och anbefällat, medan jagh,
som een godh tijdh ved andra publique affairers förrättning
har måst vara uthom fäderneslandet, eij fan migh
så fullkombligh i det inrijkes väsendet, som jagh tyckte
det borde och jag ville vara. Män dhet höga ståndet
häfver giort migh alt lätt. Jagh har orsak at tacka det
höga ståndet för all den civilité, dhe alla hafva behagat
bevijsa migh, och önskar intet högre än at kunna tiäna
dhem på något sätt; recommenderar migh städze uthi
deras goda affection.
Gref Abraham Brahe svarade på Ridderskapetz vägnar,
at dhe med all reconnaissance erkiänna den stoora
civilité, Hr Landtmarskalken häfver vijst emoth dhem;
uhrsächtade sigh at det borde vara een större eloqvence
än hans at betyga det samma. Ridderskapet tacka Hr
Landtmarskalken för hans hafda möda medh dessa rijksdagzaffairer
som och för den godheet han häfver haff t at
befordra deras angelägenheeter hoos Hans Kongl. Maij:tt;
dhe bedia Hr Landtmarskalken vidare täcktes recommendera
deras stånd hoos Hans Kongl. Maiptt ved tillfälle
och försäkra sigh, at dhe altijdh skohla vijsa all civilité
och tacksamheet emoth honom.
Härmed skildes Ridderskapet och Adeln ifrån hvarandra,
och Hr Landtmarskalken, sedan den eena och den
andra hade en particulier temoignerat emoth honom deras
civilité och tacksamhet, gick han med det förordnade uthskåttet
up till Hans Kongl. Haij:tt at öfverlefverera beslutet
och landtmarskalksstaf ven, hvilket skiedde på vahnligit
sätt.
Sedan Hr L an d tiri a r s k al ken och Ridderskapet hade
tagit afskied af Hans Kongl. Maij:tt, och dhe gingo
uthi Hans Maij:ttz förmaak, togh dhet af Ridderskapet
förordnade uthskåttet afskied af Hr Landtmarskalken
362
1689.
med inbördes contestationer af all cfvilité och tacksamhet.
Gudh läte alt det, som slutit är, lända till Gudz
nampns ähra, Kongl. Maij:ttz nöje, des throns stadfästelse
och des nampns odödelige beröm samt till undersåtarnes
säkerheet och vählfärd.
Utskottsprotokoll.
Föliande ährender blef befalt uthi underskrefne uthskått
at föras till protocollet, nembligen:
Uthi uthskåttet öfver skiöldebrefven.
Den 16 Marti j.
Hr Ammiral-Leutnanten Ankarstierna kom in och
förklarade, at han elfterlåter sina bröder Herrar Peter och
Thijs Ankarstiernor hafva samma adelsnampn, som han
redan uptagit häfver, så at dhe måge kalla sigh Ankarstiernor.
Uppå Hr Lindlöfs supplique resolverades, at han skall
slippa gratis.
Den 18 Marty.
Hr Wilkenschilt. Resolverades at han skall blifva
intagen med den condition, att han upvijser original skiöldebrefvet
och förährar något till Riddarhuset.
[Om] Hr Hökenberg tyckte uthskåttet, at han skall
slippa gratis och intet gifva något till Riddarhuset.
Hr Cammarrådet Eld stier na var på Hr Doctor Sacks
vägnar och förklarade, at han, Doctoren, aldrigh skall
föra det nampnet Sack, uthan som på Riddarhuset är tillförende
een familia, som kallas Sackar, så vill han ändra
nampnet och kalla sigh Sackenskiöld; hvarföre uthlåfvar
han at således låta ändra sielfva skiöldebrefvet. Pro
introductione bodh han 100 daler sölfvermynt, hvilcket
uthskåttet mente vara för lijtet, doch under Ridderskapets
omdöme.
364
1689.
Hr Secretern Pahl sade sigh villia lämbna Hr Secretern
Häggen prseferencen nthan lått, fast dhe på een dag
äro nobiliterade.
Uthskåttet öfver riddarhuussakerna.
Den 4 Martij.
Uplästes Herrar Riddarhuus-Directeurernes relation
till Riddarhuset om des beskaffenheet och tillstånd, sampt
hvad sedan Rijksdagen åhr 1686 är passerat. (Bil. 11, Lii. A).
Sedan uthskåttet hade sigh om ett och annat Riddarhuset
angående underrättat, jämvähl låtit upläsa Fru
Carin Bielkes, Hr Jalian Peringz och Brachfelts suppliquer,
befaltes giöra een relation till samptel. Ridderskapet om
dessa saker, hvilken af uthskåttet skall underskrifvas.
Samma dagh resolverades, at Hans Excelktz Kongl.
Rådet Gref Fabian Wrede för grefvestället och Hr Gabriel
Falkenberg för frijherrestället såsom RidderhuusDirectores
och föreståndare böra ansees och frijkallas at
icke gifva något till Riddarhuset.
Och aldenstund at Hans Excelktz Kongl. Rådet Gref
Lindskiöld kommer uthi Hans Excelktz Gref Wredes
ställe till Riddarhuus-Director och föreståndare, så skall
fördenskull af Hans Excelktz icke någon förähringh, som
vahnligit plägar vara, för grefvestället emottagas.
I lijka måtto af Hr Landtmarskalken och Håffcantzeleren
Hr Nils Gyllenstolpe bör och icke heller någon förähring
för frijherrestället emottagas. Och så frambt at
Heras Excellentier och höga Herrar skulle villia inskrifva
någon förähring för deras grefve- och frijherreställen, därigenom
at betyga sin villigkeet emoth Riddarhuset och
at der medelst så mycket mehra animera dhe andra Grefvar
och Frijherrar, som nu transfererade blifva, så skall
det dock uthi böckerna för åfvanbemälte skiähl skull afskrifvas
och aldrig af dhem eller deras familier fordrat
blifva, hvilket dhe betiänte skohla ställa sigh till efterrättelse.
Den 9 Martij var uthskåttet tillhopa och öfversågh
relation, som var upsatt öfver riddarhuussakerna, hvilken
blef aggreerad och finnes sub. bil. 11.
BILAGOR.
Bil. 1.
A.1
Specification pä dhem, som ved denna Rijksdagh blefvo
immatriculerade, nembligen
[Adlad]
Förähring
Sölfvermynt
Hinrich von Stegling
den 23 Octob.
1663
100 daler
Ringstet
>
1
1681
50 >
Mathias Königzfelt
Herman Georg och Jahan Hinrich
>
6 Novemb.
1683
50 >
von Trautvetter
31 Maij
1684
100 >
Stiernborg
23 April
1685
30 >
Carl Lindlööf
>
24 Nov.
>
gratis
Elias Starenskiöld
»
9 Septemb. 1686
50 daler
Clas Jägerskiöld
»
13 Nov.
50 >
Axel Ankarklo
> Nov.
»
50 >
Georg och Christoffer Freidenfelt
7 December
50 >
Jahan Lorfwenskiöld
10
>
50 .
Mårten Cronstedt
17
»
600 >
Jahan Ankarfelt
>
11 Janua.
1687
50 .
Anders Leijonhoff
10 Febr.
>
100 .
Erich Tava[st]stiema
»
10 .
>
100 .
Nils Lindecrantz
»
18 >
100 >
1 Prot. sid. 309, 312, 313. — Utom denna lista, sorn är egenhändigt
skrifven af riddarhussekreteraren, finnas tvenne andra, i hvilka dock datum
för adlandet icke är utsatt.
366
1689.
[Adlad]
Eörähring
Sölfvermynt
Jöns Ehrenborg
den
13 Apr.
1687
100
daler
Anders Nordenhielm
S>
11 Maij
I
100
>
1 Sven Sölfwerberg
>
13 »
S
100
i
Lars Lagerberg
>
14 »
y
100
>
Justus von Palmberg
27 Junij
y
100
>
j Nils och Anders Treffenberg . .
y
28 >
y
Gustaf Palmfelt
1 Julij
>
100
i
Petter Gyllenhöök
y
7 Äng.
200
*
Carl Gyllenstedt
20 »
y
150
t
Petter Cederskiöld
»
6 Sept.
50
i
1 Leyondahl
15 >
>
1 Samuel Gripenklo
22 >
y
150
»
] Ludwich Fabritius
»
3 Octob.
100
*
Bengt Hökenskiöld
3>
4 Nov.
y
30
>
j Johan Offerman
t
14 »
y
100
>
Jahan Ehrenroth
y
19 »
y
50
>
1 Jahan Georg Ehrenanker ....
5 Dec.
3>
Cameens barn
y
12 »
y
150
>
I Erasmus von Schmieden ....
y
20 »
y
150
>
von Walters 1
y
24 Janu,
1688
150
>
| Erich Gyllenboii
24 Martij
y
50
»
J Jahan Edelfelt
?
29
>
! Lars Mörling
y
5 April
y
100
»
| Jahan Adlerström
5 »
y
150
t
Peter Snack
y
3 Maij
y
150
»
I Eiddermark, Lars och Anders. .
y
18 »
y
100
»
f Nicolaus von Maschau
y
10 Julij
»
50
>
Christian von "Wilkenschilt . . .
y
21 >
y
Corroset2
y
14 Äng.
y
50
>
Sparin
)
31 >
y
50
Sackenskiöld
y
5 Sept.
y
100
>
Ankarstråhle
y
11 »
y
60
t
Jahan Lagermark
y
18 »
»
60
i
Thys Ankarstierna
»
4 Nov.
> 1
50
>
1 I den ena af de i föregående not omnämnda listorna står: Hr
Ofverstl[ieutenanten] von "Walter och hans måg.
2 Ar i originalet tillagd i slutet, men är här insatt på rätt ställe.
Bilagor.
367
[Adlad]
Förähring
Sölfvermynt
Petter Ankarstierna
den
4 Nov.
1688
50 daler
Hans Anckarcrantz
y
4
y
3>
50
y
Jahan Ankarcreutz
y
4
y
y
50
y
Anders Blomskiöld
y
5
y
y
30
y
"Wernfelt
y
10
y
>
Engel von Ehrenthal
y
24 Dec.
y
100
y
Urban Hierne
y
3
Jann.
1689
100
y
Jahan Schulte von Ritterfelt1 .
y
11
50
>
Granfelt2
y
16
>
50
y
Johan von Mejerhelm
y
25
y
y
50
y
Cederstierna, Biskop Samuel Wi-
renii barn
y
29
y
y
100
y
Lilliesvärd
y
9
Fehr.
y
50
y
Ridderkarp, Gabriel
y
11
y
y
30
y
Nils Tungelfelt
y
18
y
>
80
y
Anders Gyllenström
y
19
y
»
100
y
Jochim Arenskiöld
y
19
y
y
100
y
Jahan Adlerborg
y
20
y
y
300
y
Jahan Ridderstierna
y
21
y
y
40
y
Hökenberg
y
21
y
y
gratis
j Anders Rahnhielm
y
26
y
y
40
daler
! Jahan Hogg
y
28
y
y
80
y
| Hans Pahl
y
28
y
y
80
y
von Meurman
1 Martij
y
Jahan Jux-gen och Sigismund Bre-
men[s barn]3
y
5
y
y
Johan Bromans barn
y
6
y
y
50
y
Anders Strömner
y
6
y
y
100
y
! Eredenhielm
y
6
y
y
Bilang
y
6
y
y
Stiernström
y
6
y
y
Lilliegranat
y
9
y
y
Lohrman
y
11
y
y
100
y
1 Härvid är antecknadt: fick tillgifft.
2 Är i originalet tillagd i slutet, men är här insatt på rätt ställe.
3 Se kungl, brefvet den 18 Mars 1689 angående tio personers introduktion
på riddarhuset. (Jämf. bil. 13).
368
1688.
[Adlad]
Förähring
Sölfvermynt
[Jahan Rodijn]1 Leijonbielke . .
den 13 Martij
1689
Bock2
> 13 >
•»
Lagerblad
> 13 »
[Casper]1 Schutz 2
> 14 >
»
Martin Gvllenschmit
>14 >
[Nils Leijonflycht]1
[>14
> 1
Jah. Gyllenkrook.
Illust. ord. Eqv. Secret.
B.3
Kungl, bref angående åtskilliga gr ef vars och friherrars
introduktion i l:sta klassen.
Carl med Gudz nåde Sveriges, Götes och Vendes Konung
Vår ynnest och nådige benägenheet med
Gud alzmächtig, Troman, Hoffcantzler och för tijden varande
Landtmarskalk. Såsom vi håfve för gådt funnit
att benåda någre af våre Råd med grefveligit nampn och
condition sampt någre af Ridderskapet och Adelen med
frijherrestånd, och det i anseende till den troo-, flit- och
redeligheet, som vij håfve försport dem bära till oss och
vårt rijke sampt det allmänna bästa; altså på det hvar
och en af dem med sin familie må veta sitt rum och ställe
på Riddarhuset och älliest uthi andre publique conventer
och samqvämer, ty håfve vij låtit fatta och underskrifvit
en ordning, hvareffter dee sessioner i alle sådanne occasioner
hafva måge och skohle, hvilken vij Eder här bijfogad
tillskicke, med nådig befallning att I publiceren
under dem samma ordning och strax assignere hvar familie
så af bemälte grefve- som frijherreståndet dess visse
rum och ställe på Riddarhuset, hvilket dem sedan till
vederbörlig efterrättelse lända skall, att de veeta deras
sessioner däreffter lämpa. Hvarmed vij befalle Eder Gud
1 Tillägg från den ena af ofvan omtalade listor, jämförd med nyas
nämnda kungl. bref.
2 Härvid är antecknadt: har än intet tagit sig adeligit namn.
a Prof. sid. 306. — Original.
Bilagor. 369
alzmächtig nådeligen, af Stockholm den 4 Februarij åhr
1689.
CAROLUS.
L. Wallenstedt.
Kongl. Maij:ttz förordning, hvareffter dee Herrar alf
Kongl. Råden och flere af Ridderskapet, som Kongl. Maij:tt
nyligen med grefvelige och frijherre-conditioner försedt
och benådat häfver, skohle hafva sessioner och ställen
uppå Riddarehuset och uthi alle publique conventer. Actum
Stockholm den 4 Februarij åhr 1689.
Grefvar:
Hr Rutiger von Aschebergh, Grefve till Söfdeborg
och Aurnp,
Hr Christopher Gyllenstiärna, Grefve till Enchsberg,
Hr Hans Wachtmeister, Grefve till Johannishuus,
Sahl. Hr Clas Flemingz barn, Grefvar och Fröknar
till Villnääs,
Hr Fabian Wrede, Grefve till Östanåå,
Hr Jöran Sperling, Grefve till — —1
Hr Nils Bielke, Grefve till
Hr Robert Lichtone, Grefve till
Hr Jacob Johan Hastfer, Grefve till Grijpenberg,
Hr Eric Lindschöldh, Grefve till Stafsund,
Hr Axel Stålarm, Grefve till Siösa, Frijherre till
Årestad,
Hr Carl Gyllenstiärna, Grefve till Steninge.
Frijherrar:
Hr Carl Siöbladh, Frijherre till Flättna,
Hr Otto Johan Grothusen, Frijherre till Turou,
Hr Johan Benedict von Schönleben, Frijherre till
Hr Nils Gyllenstolpe, Frijherre till Segersta,
Hr Hans Klerck, Frijherre till
Hr Gabriel Falkenberg, Frijherre till Onsvijholm,
Hr Pehr Örnclo, Frijherre till
Hr Balzar Gyllenhoff, Frijherre till Malmvijk,
Hr Gustaf Tungel, Frijherre till
1 Namnet ej utsatt.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot., XV. 16S9.
24
370
1689.
Hr Olaus Thegner, Frijherre till
Hr Eric Soop, Frijherre till
Hr Eric Dahlbergh, Frijherre till Schenääs,
Hr Eric Lovisin, Frijherre till Brandahlsund,
Hr Johan Leijonbärgh, Frijherre till
Hr Magnus Vilhelm Nieroth, Frijherre till — —1
CAROLUS.
(L. S.)
Bil. 2.2
Kongl. Maij:tz proposition till samptlige
dess Ständer, som skedde på Richzdagen i Stockholm
den 7 Februarij åhr 1689.
Kongl. Maijrt giorde sig fuller det hoppet, då Ständerne
ifrån sista Richzdagen togo afsked, at dee eij skulle
så snart sammankallas, som nu händer, effter det eij kan
skee utan deras besvär och möda, hvarifrån Kongl. Maijrt
dem gärna lijsa och förskohna ville, hälst dee ock till
den ändan utij sista deras beslut så berömmeligen och
vähl i en och annan måtto sig förklarade, som då effter
sakernes tillstånd och tijdernes beskaffenhet tychtes till
det allmenne bästa och rijketz försvar och säkerhet eventualiter
kunna fordras och betarfvas. Men så äro sedermera
store och vichtige orsaker infallne, som hafva föranlåtit
Kongl. Maij:t at skrijda till denne sammankallelsen,
såsom
1. Först den häfftige och bedröfvelige krigzlågan,
som Glud bättre är åter vorden i christenheten uptänd och
allaredo sig tämmeligen utvidgat häfver, varandes högeligen
at befara, at den samma torde också ansticka Sveriges
rijke och provincier, så frampt man icke i tijd med
sådane anstalter sig förseer, som till dess afväriande och
nederdämpande fordras. Hans Kongl. Maij:t häfver vähl
1 Enligt kongl, brefvet den 18 Mars 1689 blefvo äfven landshöfdingarna
Gustaf Grass, Lars Wallenstedt och Jakob Gyllenborg introducerade
i l:sta klassen såsom friherrar. Jämf. bil. 13.
a Prot. sid. 314, 316. — Afskrift, jämförd med originalet i Riksarkivet.
Bilagor.
371
alt här till dragit och drager ännu all nijt och åhuga om
fredens bibehållande, häfver ock användt och använder
dageligen alla möijelige och uptänkelige medell der till.
Kongl. Maijrt kan tryggeligen förklara sig icke hafva
giort någon utländsk potentat eller stat något intrång
eller någon skiählig orsak till missnöije och fiendtelighet
gifvit, men fast mehra städze sökt at underhålla god förtrolighet
och vänskap med en och annan. Kongl. Maijrt
häfver icke ingått med någon något förbund till en eller
annans undertryck[ande] eller till någre fremmande länders
inkrächtande. De som Kongl. Maijrt häfver slutit
med dem, som fredälskande sig bevijst hafva, äre af den
beskaifenhet, at de eij vijdare sig utsträckia än till en
inbördes handräckning och et naturligit och rättmätigt
försvar emot fiendtelige öfvervåld och angreep och altså
högstnödige varit till Kongl. Maijrts och dess rijkes säkerhet.
Och såsom Kongl. Maijrt utij råd och dåd sig
sålunda skickat häfver och nutit Gudz välsignelse, så at
dess rijke och undersåtare hafva nu på tijonde åhret halft
at hugna sig af fred och rolighet, Kongl. Maijrt ock fördenskull
sinnad är at på samma grund och sätt än ytterligare
sin styrelse föra, altså skulle man fuller der af
förmoda at ytterligare och framgeent få åtniuta samma
tillstånd. Men enär man betrachtar, huru verldzens vijs
och väsende är, at då man beflijtar sig om freden, finnas
olfta dee, som villia giöra sig den fördehl och nytta der
af at utvidga sig och sökia allahanda förmonner, lijka
som måste den, som freden älskar, alt tåhla och sig öfvergå
låta, och at man så mycket större orsak häfver
sådant vid närvarande tijder at befahra, som de krigzeldar,
oredor och irringar, hvilka allaredo utij christenheten
gå i fult svang, af sådane beskaffenheter äro, at de
kunna märkeligen komma dem till pass, hvilka med sådane
anslag, som förbemält är, gärna omgås, hälst man
ock beklageligen måste förmärkia, huru vägen dertill
bahnas, i dy at Kongl. Maij:ts vänner och bundzförvanter
— der ibland ock sådane finnes, hvilkas fred och säkerhet
är begrepen utij samma allmänne fredzfördrag, på hvilka
Cronan Sverige sig grundar — blifva med våldsamma
vapn förfölgde och undertrychte, och at ingen rättning
der på förspöries; sä är fördenskull hög tijd och högst
372
1680.
nödigt, at man sig bereder till at kraffteligen emotstå
och afväria ali våld och fiendteligit tillbud. Och gifver
fuller försichtigheten vijd hand, at till at afvända et krijg
är intet bättre medell än att sättia sig i den författning
at värkeligen kunna det företaga, och at ingen fördehl
är at spara och opskiuta med sådane anstalter, till dess
krijget är förklarat och begynt, effter som sådan besparing
och upskof komma sedan till så mycket svårare last
och kåstnad. Ständerne hafva utij sista richzdagzbeslut
bevilliat deras contribution och understöd på händelse af
krijg. Kongl. Maij:ts mening och nådige proposition är,
at till at afvända et krijg vore en vinst, om man i tijd
och förut till sådane anstalter, som ofvan förmählt är, sig
med behörige medels anskaffande angrepe.
2. Sedan äro ock någre höge och vichtige ährender,
som det allmänna bästa och inrijkes väsendet angå och
nu här eij uprächnas, dem Kongl. Maijrt åt Ständernes
uthskått närmare meddehlandes och proponerandes varder.
Kongl. Maijrt drager till dess samptlige trogne Ständer
och undersåtare det nådige förtroende, at de vid alle
sakers öfverläggiande läre behörigen betrachta tijdernes
och sakernes beskaffenhet, och at de således böra bemöta
Kongl. Maijrts omsorg och omvårdnad för det gemehna
bästa, som deras underdånige plicht och trogne hiärtelag
fordrar, på det at denne sammankompsten måtte nåå et
fördehlachtigt uthslag, hvartill den Aldrahögste förlähne
och gifve sin milderijke välsignelse, det Kongl. Maijrt
innerligen önskar och förblifver dess trogne Ständer sampt
och synnerligen med sin Kongl, ynnest och nåde vähl
bevågen. Actum ut supra.
CAROLUS.
(L. S.)
J. Bergenhielm.
Bilagor.
373
Bil. 3.1
Förteckning på adelns ledamöter i sekreta utskottet.
Kongl. Maijrt häfver nådigst uthsedt effterskrefne af
Ridderskapet och Adelin till det förordnade secrete uthskottet,
som sig den 8 Februarij klockan half otta för
middagen uppå slottet i Cantzlijt och Conferentzsalen lähre
hafva till att inställa, nembligenr
Landtmarskalken Niels Gyllenstolpe,
Axel Lillie,
Peer Sparre,
Carl Bonde,
Axel Wachtmeister,
Åke Ulfsparre,
Jacob Fleming,
Bernhard von Liewen,
Lorentz Creutz,
Gustaff Duwall,
Buchwalld,
Otto Vellingk,
Reinhold Rebenner,
Diedrich Wrangell,
Johan Siöblad,
Hans Klerck,
Gabriel Falkenberg,
Peer Örneklou,
Balthasar Gyllenhoff,
Olaus Thegner,
Erich Dahlberg,
Erich Lovisin,
Knut Posse,
Johan Ribbing,
Henrich Falkenberg,
Gothard Strich,
Fromhold Fägerschiöld,
Gustaff Grass,
Lars Eldstierna,
1 Prot. sid. 316. — Original.
374
1689.
Joachim Cronman,
Mårten Lindhielm,
Polycarpus Cronhielm,
Håkan Fägerstierna,
Johan Höghusen,
Cornelius Anckarstierna,
Jacob Gyllenborg,
Carl Gustaff Frölich,
Lars Mörling.
Datum Stockholm den 7 Februarij 1689.
CAROLUS.
(t. S.)
J. Bergenhiem.
Bil. 4.i
Kongl. Maij:tz secrete proposition till Ständernes
fullmächtige uthskott. Dateradt Stockholm
den 8:de Februarij 1689.
Hvad nu det inrijkes väsendet och dess tillstånd
förnämbligast beträffar, så lare de af Ständerne, som vid
sidste Rijkzdagen åhr 1686 här tillstädes voro, nogsambt
sig påminna, huru Kongl. Maij:t giorde dem den nåden
och igenom een omständelig och utförlig berättelse med
bifogade specificationer och extracter beskaffenheeten och
sammanhanget af heela det inrijkes värket dem för ögonen
stälte, beståendes:
1. Uti den stoora brist, som så vid 1680 som 1683
åhrs statsarbete till den åhrlige både ordinarie och extra
ordinarie staten uti Sverige och Finland med provincierne
1 Prot, sid. 331. — Original, bilagdt sekreta utskottets protokoll i
Riksarkivet. Den del af propositionen, som handlar om förhållandet till
utlandet, delgafs ej åt ständerna och är därför här utesluten. Bland de
elfva bilagorna torde endast N:r 2, 3 och 4, hvilka angå reduktionen,
vara af intresse för adeln. Af dessa är N r 3 med dess vidlyftiga allegater
särskildt tryckt (se noten sid. 383); N:r 2 och 4 införas här nedan. Hvad
de öfriga bilagorna beträffar, så äro N:r 6—9 bilagda originalprotokollet,
under det att N:r 1, 5, 10 och 11, enligt en anteckning i slutet, blifvit
återlemnade till statskontoret.
Bilagor.
375
haar varit, och huru densamma af Ständernes så vijd
1680 som 1683 åhrs Rijkzdagar ingifne och föreslagne medell
och uthvägar vore till största dehlén ersatt, så att
för Sverige och Finland kunde staten sig bahra, sammaledes
provincierne ej vara vijdare sielfva rijket till last
och tunga, utan den ena den andra så underhulpo, att de
också sig någorlunda bohro, varandes det svåreste med
Pommern och staden Wismar, som åhrligen så härifrån
Sverie som ifrån Est- och Lijfland inemoot tvåhundrade
tusende daler sölfvermynt måste underhielpas med, hvilket
kommo däraf, att alle taffelgodsen i Pommern voro Hennes
Maij:t Drottning Christina; effter recessen till underhåldzländer
anslagne, det öfrige bårtpantat sampt provincien i
gemehn genom krijget sä af sig kommen, att hon ringa
indraga kunde.
Uti det andra momentet förmähles om rijkzens defensionsvärck
till landz, och huru landtmilicen icke mindre
igenom det svåre krijget än åthskillige omväxlingar, uthcommenderingar,
egennyttigheeter sampt brist på deras
underhåld var för detta alldeles förminskad och af sig
kommen och uti sådant tillstånd råkad, att det varit
aldeles osäkert, om den samma effter een oförmodelig och
olyckelig afgång skulle kunna uprättas igen, där icke
Kongl. Maij:t med desto större sorgfaldigheet och eftertryck
hade grijpit det värcket an och 1. underhulpit cavalleriet,
så att icke allenast rustningshållarne med gode
hemman och så store räntor äro understödde, att de sine
monteringar kunna underhålla, utan ock officerarne ifrån
den ringaste till Öfversten hafva icke allenast sine beqvämmelige
heemvister och booställen in uti compagnierne
eller straxt därhoos, utan ock sin löhn sampt åhrlige underhåld
uti beständige hemmansräntor åthniuta. Vid infanteriet
och landtregementerne till foot häfver fuller afgången
varit aldrastörst; men så haar ock Kongl. Maij:t
med allmogens goda åthnöje förmedelst det beständige
knechtehållet och någre allmogen effter hvar provincies art
och egenskap förundte vilkor — hvareffter afgången kunde
ersättias, så att ersättningen så allmogen drägelig som
Kongl. Maij:t altijd säker vara skall — bräckt infanteriet
till fullkommelig completering och här i Sverie till ett
vist antahl, störste dehlén af regementerne till 1200, men
376
1689.
Nerikes och Vermelandz regementet till 1674 man, corporaler
och gemehne, hafvandes nu knechten i föllie af det
contract, som med allmogen slutit är, både sitt visse heemvist
och löhn, där han tillförende måst så gott som tiggia
sitt uppehälle kring landet; sammaledes också undersom
öfverofficerare deras åhrlige löhner och underhåld uti
beständige hemmansräntor så utsedde, at officerarne hafva
mästedehls deras boosteilen in uti compagnierne och regementzofficerarne
in uti regementet. Hafvandes ock Kongl.
Maij:t halft ett serdeles nådigt afseende på den stora brist
af manskap, som på een och annan landzorth varit, och
fördenskull att befrämia förkofringen af folcket uti landet
låtit landtregementerne blifva hemma och däremoot
uti fästningarne igen sökt att få värfvade regementer,
hälst effter förre tijders förfahrenheet nogsambt haar vijst,
at största dehlén af Svänske national infanteriet är uti
guarnisonerne blefven consumerad.
För det tredie berättades också om rijksens siömackt,
och huru densamme, som allom är vitterligit, nog igenom
det senaste Danske krijget bleef alldeles försvagad, att så
väll till flottans reparerande, bebygg- och equipperande
sampt siöfolckets nödige provianterande och underhåld
icke mindre anseenlige medell hehöfdes, än det ock var
af nöden att draga försårg, huru flottan med beständigt
och på tienlige orther inrättadt båtzmanshåld kunde försedd
blifva, hafvandes altsä Kongl. Maij:t med ett ijfversampt
befordrande af desse dehlarne och förnämligast de
bevilliade krigzhielper sampt anseenlige medell af de reducerade
godzén uti Lijfland så vijda detta värcket uprättadt,
att icke allenast många sköne stoora skepp äro blefne
förfärdigade, utan ock båtzmanshållet förutan de vahnlige
på sådane orther inrättat, hvarest båtzmännerne som offtast
kunna vara vid handen och göra sig öfvade i de
stycken, som siöfahrit folck ägnar och böhr veeta och förståå.
Yarandes altså det ordinarie båtzmanshållet således
inrättadt, som det någonsin giörligit häfver varit.
Berättades och för det fierde, hvad för svår gravation
och last af giäld och skuld, som rijket häfftade före, varandes
den lasten af långa tijder sammandragen och till
månge millioner både frucktbahrt och ofrucktbahrt capital
upvuxet. Och ehuruväl! man haar förmehnt, at förmedelst
Bilagor.
377
execution så af Ständernes stoore Commissions som andre
commissioners domar een stoor dehl skulle kunna afbördas,
så haar tijden lijkväll vijst, det gravationerne äro fuller
effter författade liqvidationer öfver bemälte domar blefne
mycket store, dock de graverade intet varit solvendo eller
kunnat ersättia och betakla det de hafva varit saakfällte
till. Och månde Kongl. Maij:tt därhoos dä låta föllia een
uthförlig räkning öfver heela det värcketz beskaffenheet,
hvad det då för tijden kunnat importera. Sammaledes
beträffande liqvidationsvärcket och de reglor och generale
resolutioner, som Kongl. Maij:t effter Ständernes underdånige
och vählmehnte påminnelse vijd 1680 åhrs Rijkzdag
haar låtit i anledning af 1661 åhrs generalresolutioner
öfversee och upsättia, så häfver samma värck den nyttan
med sig halft och till den tijden så uthslagit, som ett då
hoosfogat arbete omständeligen uthviste, att åthskillige
pantegodz äre heemfallne jempte praffensioner på månge
tunnor guld casserade och till intet giorde. Hafvandes Kongl.
Maij:t då för alt annat funnit nödigt att öfverläggia, huru
crediten på det aldragiörligaste måtte kunna underhielpas,
och i synnerheet huru den giäld, som Kongl. Maij:t i
sidste krijget blef förorsakad att giöra uti Banquen, måtte
bethalas, effter man på den eena sijdan hade att bähra
afseende så väll på den nytta och gagn, som samma värck
vore inrättadt uppå, som ock den publique troo och uthfäste
säkerheet, hvaruppå både in- och uthrijkes folck
deras medell Banquen anförtrodt hafva; sedan på den
andra sijdan huruvijda Kongl. Maij:tz åhrlige inkomster
kunna förslå att göra något till Banquens afbetahlning.
Hvarföre och för det fembte heemställte Kongl. Maij:t
dess trogne Ständers noga och mogne öfverläggiande, hvad
medell och uthväg man skulle kunna finna at så väll afbörda
Kongl. Maij:t och rijket den svåra giälden och där
under åthskillige fattige betientes, som dageligen Kongl.
Maij:t därom ansökia, resterande löhner, som ock i synnerheet
Banquen måtte blifva underhulpen, att icke han
skulle taga någon stöt, som i längden försatte värcket i
större oreeda än det sedan uphielpas kunde; desslijkes
hvad medell och uthvägar kunde vara att tillgå de pantegodz,
som ännu uti privatorum händer äro, till Kongl.
Maij:t och Chronan att inlösa.
378
1680.
Så raonde ock Kongl. Maij:t därjempte Ständerne anförtro
at öfverläggia, huru manufacturerne sampt commercierne
kunde så befordrade blifva, att de stoore medell,
som åbrligen gå utur rijket, kunde här hemma blifva
emellan undersåtarne dehlte, och de hafva den nähring,
som nu andra nationer till godo kommer, som gior dem
behåldne och mäcktige.
Såsom nu Ständerne på detta Kongl. Maij:tz allernådigste
föreställande af rijksens heela invärtes väsende
och tillstånd, sampt hvaruppå dess angelägenheet vijdare
syntes heroo, giorde däruppå een sådan skyldig reflexion,
at de icke allenast med åtskillige anseenlige bevillningar
sökte komma värcket till hielp och undsättning, så att
både Banquen och någon dehl af den öfrige giälden skulle
kunna rijket afbördas, utan ock gofvo hälsosamme förslag
vid handen, hvarigenom de förmehnte manufacturerne och
commercierne kunna uphielpas och befordras, som så Ständernes
svaar på den secrete propositionen som sielfve rikzdagssluutet
vijdare betyga och utvijsa; altså haar Kongl.
Maij:t ock nu vijd denne Ständernes sammankompst velat
giöra sine trogne undersåtare och Ständer den nåden att
dem nu först underrätta om sidste Ständernes bevillningar,
huruvijda de så till Banquens som andre fattige
sollicitanters och creditorers afbetahlning hafva kunnat
förslå, såsom ock 2. huru Kongl. Maij:t haar sökt låta
värckställa de expedienter och uthvägar, som Ständerne
hafva förmehnt vara nödige och nyttige till manufacturernes
och commerciernes befordrande, jemväll för det
tredie hvad så igenom een och annan commission som
elliest i gemehn sedan sidste Rijkzdag till det allgemehne
bästa kan vara förrättat.
I.
Hvad nu Ständernes vijd sidste Rijkzdag giorde bevillningar
beträffar, så alldenstund med dem var afsedt,
att een dehl skulle komma till Banquens afbetahlning,
een dehl skulle ock användas till fästningars bebyggiande,
sampt något till de fattige sollicitanters förnöjande anläggias,
altså haar ock Kongl. Maij:t hållit hand däröfver,
att samma medell ock, så vijda de uthgå kunnat, till
största dehlén därtill komne äro, hafvandes Kongl. Maij:t
Bilagor.
379
allenast något däraf till värfningar uti Tyssland användt,
emedan så alliancerne som sielfve säkerheeten hafva fordrat,
att Kongl. Maij:t där någon mackt på behnen hafva
måste.
Yijdare varda Ständerne af hoosgående räkning N:r l1
seendes och erfahrandes, huru förberörde bevillningar för
de tvenne förflutne åhren 1687 och 1688 hafva bordt uthgå,
såsom ock hvad däraf är uthfallit, och till hvilka usus
de äro använde vordne, sampt hvad ännu uti een och
annan landzorth är blifvit innestående, hvilcket förmodeligen
ock effter handen varder uthfallandes, så att det
vijdare till de förordnade usus komma kan.
För åhret 1687 bedrog sig förhögningen på spannemåhlstullen
till ett anseenligit, men som undersåtarne i
Pommern inkommo och repraesenterade sitt tillstånd och
det myckna onda de uti sidsta krijget hade uthståt, förmodandes
åthniuta samma vilkor, som de Skåniske invähnarne
åthniuta, och varda förskohnte för samma förhögnings
erläggiande, altså häfver Kongl. Maij:t låtit deras
andragande komma hoos sig uti nådig consideration och
dem för bemälte förhögning befrijat. Kongl. Maij:t haar
fuller förspordt, som denne spannemåhlstullens förhögning
någre lamentationer skulle hafva förorsakat, i synnerheet
att spannemåhlen uti desse åhren, som någon missväxt
varit, skulle därigenom stegras. Men så haar Kongl.
Maij:t däreffter låtit ransaka och befunnit samma förhögning
intet vara därtill någon orsaak, emedan man, Gudi
vari loff, haar haft spannemåhlen här uti Stockholm för
så gott prijs, som han elliest plägar kunna ordinarie
sällias före. Uthom detta haar ock Kongl. Maij:t på åthskillige
orter låtit öpna sine magaziner och till allmogen
försällia spannemåhlen ä 9 och 10 daler kopparmynt tunnan,
för hvilcket prijs man knapt vid de bästa åhrsväxter
häfver kunnat tillförende någon spannemåhl få kiöpa.
Kongl. Maij:t haar ock dess utom till så mycket bättre
beqvämligheet för de fattige giordt den förordningen, att
de immediate hafva fått gå pä fahrkosterne och effter
deras lägenheet een eller fleere tunnor spannemåhl sig
tillhandla, som tillförende intet häfver varit tillåtit, så
1 Se ofvan sid. 374, not. 1.
380
1689.
att de intet skiähl eller foog kunna hafva att klaga, det
någon serdeles svår gravation på spannemåhlen igenom
denne tullens förhögning är kommen.
II.
Såsom Kongl. Maij:t ock med serdeles nådigt välbehag
försporde Ständernes trogne och vählmeente förslag och
expedienter med manufacturernes och commerciernes uprättande
och befordrande, altså haar ock Kongl. Maij:t till
vijdare dess värckställande förordnat een anseenlig Commission,
bestående af athskillige Kongl. Maij:tz Rådh och
någre andre uti de stycken vählförfahrne mann, som med
Kongl. Cammar- och Commercie-Collegiernes ledamöter
hafva trädt tillsammans och sakerne öfverlagt och sedan
till Kongl. Maij:t underdånigst refererat. Det kunde fuller
synas, som härmed något långsambt tillginge, och tijden
uthdrages, men så är at veta, at de mann, som uti de
stycken någon kundskap och ehrfahrenheet hafva och härvid
brukas, äro mästedehlen så af sine ordinarie sysslor
som extraordinarie commissioner hindrade, at dem omöjeligen
haar kunnat vara tillåteligit mehr än een gång om
vekan komma till samman, hafvandes ock nu beröhrde
Commission på någon tijd alldeles måst studsa, emedan
åthskillige, som uti bemälte Commission sittia, måste ock
bijvista reductionssysslorne, hvilket värck Kongl. Maij:t
nu för tijden häfver pröfvat högst nödigt, at det till sluut
och richtigheet komma måtte.
Sedan sidste Rijkzdagen äro lijkväll åthskillige angelägne
nyttige ting blefne värckställte, såsom 1. med sijdenväfverijet,
som fuller tillför ende här uti rijket är begynt
vordet, dock haar Kongl. Maij:t gott funnit det än vijdare
att underhielpa af det tillfälle, som vid handen gifvit är
med den Persianiske handelln; och emedan tvenne Persianiske
kiöpmän med ett anseenligit partij silke hijt ankommo,
så läth Kongl. Maij:t det upkiöpa, och på det
det samma med rijketz nytta och fördehl här skulle kunna
uparbetas sampt den handelln vijdare yr kias, så häfver
Kongl. Maij:t låtit genom een förordning förhiuda, at
intet blomerat tyg skulle här inföhras, på det de, som här
arbeta, icke måtte sättias tillbaka igenom de nya faconerade
tygen. Detta värcket häfver inom denne kårta tijden
Bilagor.
381
tagit een temmelig förkofring, varandes åtskillige mästare
hijt ankomne.
Afven så haar och Kongl. Maij:t 2. klädemakerijet
ställt uti een full gång, hvilket igenom militiens afnähming
och beklädning varder allt mehr och mehr sin styrkia
bekommandes, sa at där med det värcket een flijtig upsicht
varder hållen, at de giöra gott och fast kläde, så skall
intet mangell vara, att de ju skohla bekomma sin afgång.
Kongl. Maij:t haar och till dess så mycket större befordrande
förhögt tullen på alt groft kläde, så at det för
dett prijset intet skall kunna införas.
För det 3:die haar ock Kongl. Maij:t med alt alfvar
sökt befordra trähandelln med Holländarne, hvilken de för
detta på Norrige med invåhnarnes största profit och nytta
idkat hafva, så at förmodeligit är, att dett ett anseenligit
härigenom rijket varder åhrligen till godo kommandes.
III.
Hvad nu för det tredie så igenom een och annan commission
som elliest i gemeen sedan sidste Rijkzdag till
det allgemeene bästa kan vara förrättat, så vill man
l:o begynna aff reductionsvärcket, hafvandes Reductions-Commissionen
sedan berörde sidste Rijkzdag fått
något större arbete förmedelst de oköpte räntornes liqviderande,
och ehuruväll man uti begynnelsen förmodade,
O u
att det utan något besvär skulle kunna snart komma till
richtigheet, så häfver man lijkväll befunnit därvijd åthskillige
svårheeter, som förnämbligast äre därigenom förorsakade,
at godzén äro råkade utur förste kiöparens händer,
och haar man altså måst examinera kiöpen ifrån den
ena och andra, som alt haar dragit tijden långt uth.
Kongl. Maij:t haar låtit uthdraga, till huru mycket sådane
oköpte räntor kunna bedraga och det härhoos låta
föllia N:r 2,1 varandes däraf icke allenast att see, hvad
för een stoor brist härigenom är förorsakad uti Kongl.
Maij:tz inkomster, utan ock att de, som desse räntor åthnutit
hafva, måge erkänna den stora nådh Kongl. Maij:t
dem gior, som intet låter dem betahla sådana räntor, som
de ingen titul eller rätt hafft uppå, effter de varit sär
-
1 Se nedan sid. 394.
382
1689.
skilte krigzhielper, af allmogen till det allgehmene bästa
ocb ingens privat nytta bevilliade.
För det öfrige hvad reductionsvärcket beträffar, så
synes det fuller nu någorlunda skrijda till sluut, kafvandes
ock Kongl. Maij:t vijd det tillfället at Reductions-Collegium
ocb Commissionen åhr 1687 om hösten aflade hoos
Kongl. Maij:t een underdånig relation om reductionsvärcketz
sammanhang, och at det förnähmst, som resterade,
berodde på Cammererarnes collationerande, blifvit förorsakad
at läggia Reductions-Collegium och Commission tillhopa,
förordnandes någre af Collegio och någre af Commissionen,
hvilka skulle vara som deputerade at afsluuta
värcket. Men sedan värket är nu sålunda blifvit tillsammanlagt,
så äro åthskillige saker upkomne, som vijst,
at så Reductions-Collegium som Commissionen uti någre
stycken brukat något arbitrerande och gottfinnande, som
med sielfva besluten och Kongl, förordningar icke vore så
alldeles eenlige; hvarföre häfver Kongl. Maij:t icke allenast
för gott funnit att förordna några deere af dess Rådh,
som reductionssysslorne skulle bevista, utan ock sig sielf
i nåder förklarat at villia alla sådane saker öfversee, som
kunna vara afgiorde och synes nu vara af den beskaffenheet,
att uti dem någon ändring i anleedning af rijkzdagssluten
kommo at giöras.
Ibland de stycken, som nu förnämbligast äro komne
att rättas, så är först een eftertänckelig friheet, som Reductions-Collegium
häfver sig tagit at åtskillige godz
utan Kongl. Maij:tz villie och vethskap försällia, hvilcket
de förmehnt vara eenligit med 1655 åhrs reductionsstadgas
8:de punckt; men så hafva de intet observerat, at sådant
med Kongl. Maijrtz speciale tillstånd bordt skee, såsom
ock att bemälte stadgas 27 punckt per expressum förbiuder,
att inge godz skulle evärdeligen Kongl. Maij:t och
Cronan afhändas. Detta häfver Kongl. Maij:t måst ändra
och giöra sådan förordning, att alla sådana kiöp, som Collegium
utan Kongl. Maij:tz vethskap slutit, skohla vara
af intet värde, och samme godz till Kongl. Maij:t och Cronan
erkiännas.
2. Så är äfven ett förseende förelupit uti ReductionsCommissionen
med köpegodzen för löhner och ofruchtbahre
fordringar, i det Commissionen häfver hållit före, attnär
Bilagor.
383
ett klart kiöpebref och quittence på reda penningar på
kiöparens sijda varit upvijst, så skulle därvid intet vijdare
vara att påtahla; men sedan desse Deputerade hafva sakerne
noga examinerat och gåt till protocollen sampt
registraturen och räkenskaperne, så hafva de bekommit
uti desse saker ett större lius, ty de hafva icke allenast
igenfunnit Hennes Maij:tz Drottning Christin* expresse
förbud, att inga godz för löhningar eller andre prsetensioner
men emoot contante penningar sällias skulle, utan ock
huru Kongl. Gammar-Collegium haar låtit upsättia kiöpebrefven
på contante penningar, Räntemästaren qvitterat
reda penningar, men uti protocollet finnes per expressum,
at Collegium bevilliat, at kortning skulle skee uti köpet
emoot löhningar och andre prsetensioner, ja det som ännu
mehr är, så vijsar protocollet at Räntemästaren varit anbefallt
at up- och afföhra som contante penningar, vijsandes
detsamma räntecammareboken, att mehrendehls inge
andre medell den tijden varit i cassan, hvaraf desamma
kunnat bekomma deras löhner eller fordringar, än af
kiöpegodzpenningar, som äre uti kiöpet decourterade
vordne.
Sedan ock Kongl. Maij:t är vorden först af ReductionsDeputerade
härom underrättad, så haar Kongl. Maij:t så
till detta som om gamble kopparcompagniets vinst och
interesser, hvarföre månge och store godz köpte äro, undersökiande
förordnadt åthskillige af dess Rådh, hvilka straxt
därefter inkommo med deras underdånige berättelse om
berörde ährendes sammanhang, hvarutaf Kongl. Maij:t
sedan bleef förorsakad at taga denne saken som een af
mäckta stoor vickt före uti dess Råd och effter dess inrådande
föranlåten at af trycket låta uthgå däröfver sin
nådige resolution och förklahring sampt alla allegata af
samma Kongl. Maij:tz Rådh och de andre ReductionsDeputerade
vidimeras.1 Kongl. Maij:t haar ock vijdare
befallt dess Liqvidations-Commission sakerne nogare undersökia
sampt upsättia een räkning öfver bemälte koppar
1
»Kongl. Maij:ts resolution öfver någre angelägne ährender angående
reductionsverket och Kongl. Maijits och dess Cronos goda, kiöp te
1. för löhner, 2. för åthskillige pr*tensioner och transporter och 3. för
kopparcompagniets fordringar, och hvad mera som därtill hörer. Gifven
Stockholm den 23 Junij åhr 1G88.» Samtidigt tryckt och sedan omtryckt
1771. Utgör bil. N:r 3 till sekreta propositionen.
1689.
compagnie, som icke mindre än förberörde tryckte resolution
klart och handgrijpeligen lährer kunna utvijsa,
kvadh uhrsprunget är till det medellösa och blotta tillståndet,
som Cronones dressel är råkad uti, såsom ock
hvad serdeles nåd Kongl. Maij:t dem interesserade låter
vederfaras, i det Kongl. Maij:t mäst sådant allt öfverseer
och efftergifver, där Kongl. Maij:t dock hade största fog
och rätt at låta det samma alt påtahla och ijfra.
Det är ock 3. något förseende uti förra ReductionsCommissionen
därigenom förelupit, att de declarerat åthskillige
godz för adelige, som lijkväll effter sin art hade
bordt ansees för publique, och därmed gifvit possessorerne
tillfälle att dem uthbedia på ett och annat vilkor, dock
mäst på lijfztijdh, bestijgandes sådane uthbedde lijfztijdzfrijheeter
uti Lijfiand allena till een anseenlig summa uti
åhrlig ränta. Och som Kongl. Maij:t har funnit det
strijda emot Ständernes sluut, at de publique godzén
skohla blifva uti privatorum händer, altså haar ock Kongl.
Maij:t anbefalt dess Keductions-Commission alle sådane
publique godz uti Est- och Lijfiand sampt Ingermanland
at indraga.
Såsom Kongl. Maij:t haar och pröfvat nödigt at effter
handen anslå godz till Kongl. Radens och de betientes
aflöhningar, och Kongl. Maij:t befunnit uti een och annan
provincie store och anseenlige godz vara på lijfztijd uthbedne,
altså är Kongl. Maij:t blefven förorsakad at låta
afgå de ordres, det alle sådane godz, som på förbudne
orter belägne voro, skulle nu indragas och staten sålunda
komma till sublevation. Dock haar Kongl. Maij:t därjempte
giort de, som fattige äro, den nåden, att de måge
behålla någre fåå hemman, efftersom deras tillstånd kan
vara. För det öfrige förhåppas Kongl. Maij:t att med
reductionsvärcket snart skall komma till ändskap. Och
på det Ständerne måge bekomma een närmare underrättelse,
hvad reductionen importerat, så haar Kongl. Maij:t
härhoos låtit föllia ett extract öfver alle sådane räntor
för hvar provincie.1
Därnäst och 2:do så haar Kongl. Maij:t med alt alfvar
därpå drijfvit, at Commissionen öfver Collegiernes
administration uti Kongl. Maij:tz minorennitet skulle
1 Bil. N:r 4. Se nedan sid. 396.
Bilagor.
385
komma till ändskap, äfven så ock den Commissionen,
sorn är satt öfver Kongl. Cammar-Collegii administration,
sedan Kongl. Maij:t kom till regementet; men
förmedelst andre vicktigare i vägen komne beställningar
så är därmed allt till detta uthdragit. Kongl. Maij:thaar
ock den effterrettelsen, at så den eene som den andre af
desse Commissioner skola vara uti värcket at sluuta deras
förrättningar, hafvandes ock Kongl. Maij:t åhl- 1687 förordnat
någre deputerade så af dess Råd som andre erfahrne
män at inhempta redo och räkenskap af actoribus
causse för deras förrättningar effter een viss methode, som
Kongl. Maij:t dem föreskrifvit häfver, och at sedan däröfver
een ordentelig book skulle slutas och formeras sampt
ett exemplar däraf uti Kongl. Cantezlijarchivo och det
andra uti Cammararchivo förvahras, så att uti alla tijder
om desse sakers beskaffenheet må finnas beskeed och redo.
Kongl. Maij:t haar ock, så vijda rijksens vilkor och
tillstånd det kunnat medgifva, giärna giort dem, som
kommit at blifva graverade, någon nåd och förundt åthskillige,
som hoos Kongl. Maijrt inkommit och afbedt deras
lehl och förseelser, som elliest sökt om nåd och tillgifft,
sådant allernådigst ansedt och efftergifvit,1 så vijda de
icke hoos Kongl. Maij:t och Cronan hade antingen fordringar,
pantegodz eller någre godz, som de eller deras
förfäder af Cronan hade sig tillhandlat, på hvilcken händelse
Kongl. Maij:t intet ville sin och dess cronas rätt
låta förblifva graverad. Den öfrige gravation [har] Kongl.
Maij:t sedan af nåder efftergifvit.
Hvad vijdare 3:tio Liqvidations-Commissionen
beträffar, så haar Kongl. Maij:t på alt giörligit sätt sökt.
att den skulle komma till sluut. Kongl. Maij:t haar ock
gifvit Commissionen tillstånd at få antaga fleere betiente,
som kunna befordra det samma värcket till ändskap. Men
det haar varit af så stoor vidlöfftigheet sampt vickt, att
sakerne noga haar måst genomsees, som bemälte Commission
ock uti sin underdånigste relation, som de nästförledne
uhr till Kongl. Maij:t hafva ingifvit, uthförligen bevijst.
Den resolution, som vid sidste Ständernes sammankomst
togz angående interessets förminskande till 5 pro
cento uti pantegodzen sampt interessets indragande uti
1 Meningen bristfällig.
Se. Riddersk. o. Adels Riksd.-protXV. 168V. 25
386
1689.
(le öfrige fordringarne till alterum tantum, häfver ock
förorsakat åthskillige räkningars omgiörande; dock hafva
igenom bemälte resolution åthskillige anseenlige pantegodz
Kongl. Maij:t och Cronan lieemfallit, såsom ock giälden
till een good dehl, så vijda interesserne beträffar, blifvit
förminskade.
Kongl. Maij:t häfver ock i nåder låtit uthdraga och
härhoos föllia een specification1 på den giäld, som sedan
sidste Ständernes sammankompst är (o: har) dehls igenom
contante betahlningar, dehls afräkningar eller kortningar,
dehls ock genom sielfva liqvidation blifvit förminskad.
Hvad elliest 4:to sedan sidste Rijkzdag till det allgemehne
bästa kan vara förrättadt, så haar Kongl. Maij:t,
sedan kyrkioordningen är af trycket nthgången, på åthskillige
orter giort den nådige anstallt, at Capellanerne
äro med booställen försedde blefne, och ehuruväll den däröfver
fattade resolution allenast förmähler om fierdedehls
och ottondedehls hemman, så haar lijkväll Kongl. Maij:t
Capellanerne mäst med heela och halfva hemman hulpit,
i anseende at såsom de häreffter hafva något mehra arbete
än tillförende, så skohla de och hafva något bättre
och rundare underhåld. Och ehuruvähl Kongl. Maijrt
giärna hade velat benåda bemälte Capelianer med frija
hemman, som intet hade varit på kneckt roterade, lijkväll
emedan tillförende alla hemman i Sverige vore på
det visse knechtehållet indehlte, ty häfver därmed ingen
ändring kunnat skee, utan måste samme capellanshemman
proportionaliter svara till knechten.
Kongl. Maij:t hade ock förmodat, att militievärcket
skulle vijd denne tijden hafva kommit till sin fullkommelig[het]
och richtigheet, men såsom Kongl. Maij:t i allt mehr
och mehr är om värcket blefven underrättad, och Kongl.
Maij:t sielf befunnit så väll officerarnes som rustningshållarnes
ringa lägenheet på een och annan orth, altså
haar Kongl. Maijrt ej kunnat undgå att hälla värcket uti
någre orter osluutit, såsom serdeles uti Finland, hvarest
fuller een indehlning sammaledes som här i Sverige skedt,
och icke allenast rusthållen till een drägelig ränta [blifvit]
satte, utan ock officerarne med tienlige booställen uti deras
compagnier eller ock straxt därhoos försedde, så vijda giör
1
Bilaga N:r 5. Jämf. ofvan sid. 374, not 1.
Bilagor.
387
ligit och cronohemman därtill varit att tillgå; men emedan
sig (!) sedermehra, så igenom reductionen som ersättningen
och elliest, fleere och till militien belägligare och tienligare
godz och hemman Kongl. Maij:t äro heemfällne, ty
häfver Kongl. Maij:t sistledne sommar genom een särdeles
Commission uti Nyland och Tavastehuus lähn låtit det
förre indehlningsvärcket af cavalleriet alldeles omgiöra
och på den foot ställa som här i Sverige. Desslijkes
häfver och Landzhöfdingen uti Abo lähn det förre uti berörde
dess höfdingedömme giorde indehlningsvärcket reviderat
och lijkmätigt Kongl. Maij:tz cavallerie här i Sverige
inrättat, hvilket arbete sedermehra hijt ankommit och
under händerne är här uti Kongl. Cammar-Collegio till
Kongl. Maij:tz större säkerheet at öfversees, velandes också
Kongl. Maij:t med forderligeste genom een Commission
låta cavallerie-indehlningsvärcket uti Yijborgs och Nyslottz
lähn där uthi landzorten sammaledes öfversee, för än som
Kongl. Maijrtz det med dess underskrifft i nåder gillar
och stadfäster. Desslijkes är eij heller med indehlningsvärcket
af de uti Skåne stående tvänne cavallerie-regementerne
alldeles richtigt; dock arbetas därpå med all
flijt, så at det förmodeligen innan kårt kan komma till
ett säkert stånd, lefvandes Kongl. Maij:t i den förhoppningen,
at såsom genom de oköpte räntorne ännu åthskillige
godz komma att indragas, värcket snart till sin behörige
richtigheet bringas skall, i fall något ännu skulle
till cavalleriets fullkommeligheet och säkerheet fordras
vid förberörde indehlningsvärckens reviderande och öfverseende
uti Kongl. Maij:tz Cammar-Collegio. Mången skulle
vähl tänckia, det caval lerie-regementerne komma nu förmedelst
de tilldehlningar, som een och annan bekommit,
myckit mehra at kåsta än tillförende; så är det fuller
intet utan, at regementerne någon större ränta innehafva,
men så finnes lijkväll ock i förre tijder, att een och annan
rustningshållare häfver dä halft så väll tvenne hemman
på een rustning som nu; dessutan så äro ock nu monteringarne
något dyrare, men däremot så mycket bättre och
valiracktigare än tillförende. Och ehuru det ock kan vara,
så finnes dock, där man lägger regementernes räntor tillhopa
och uthräknar hvad som belöper på hvar häst, så
bestijger det ej högre än 3, 4 och 5 öre sölfvermynt om
388
1680.
dagen på häst och karl, som hoosgående förslag1 på
någre regementer uthvijsar, och är så ringa, som det någonsin
vara kan. Dock där som det framdehles med detta
cavalleriet skall hafva bijstånd, så är nödigt, att Ständerne
i tijd äro omtänckte, huru och på hvad sätt det
med goda hästar må kunna här inrijkes vijd hvarjehanda
tillfällen försees, efftersom största dehlén af stoodgången
här inrijkes är uthgången, och därigenom hästarne allaredo
emoot vahnligheeten uti priset rustningshållarne till
ingen ringa afsaknad stegrade blifva, så att nu för penningar
fast inga goda hästar stå till at bekomma.
Infanteriet anbelangande så häfver Kongl. Maij:t sammaledes
dess upkomst och vähltrefnad låtit sig om hiärtat
vara, sä att icke allenast alla landtregementerne här i
Sverige, hvad de gemehne beträffar, nu mehr till ett vist
och säkert knechtehåld äre indehlte, jemväll alla öfveroch
underofficerare med tienlige booställen så här som i
Finland försedde, så vijda nödige cronohemman hafva
funnits at tillgåå och det giörligit varit, som ofvantill
allaredo förmält och anfördt är, utan ock i anseende till
den ringa löhnen, som berörde infanterie-officerare på staten
bestådd var, häfver Kongl. Maij:t nödigt acktat den uti
något at förbättra, efftersom det omöijeligit varit, at de
längre med sådan ringa löhn hade kunnat subsistera och
sig uti montering hålla, i dy att een Capitain intet mehra
till åhrslöhn uti hemmansräntor hafft än som ett mantahl
af 33 daler s:mt, och hvad hemmanet mehra kunde ränta,
det häfver han måst uthbetahla, hvilcken löhn Kongl.
Maij:t med 17 daler smitz ränta tillökt, så att hvar Capitain
får nu 50 daler s:mt för sig och 6 daler på 2 mönsterdrängiar,
som gior tillsamman 56 daler sant föruthan
de 32 tunnor spanmåhl, som honom nu äfven som tillförende
beståås, hafvandes Kongl. Maij:t ock med een sådan
tillökning proportionaliter benådat alla de öfrige officerarne
af compagniet, så att densamma belöper sig på
hvart compagnie 8372 daler sunt, som hoosgående förslag2
det utvijsar; och när man den löhnen, som officerarne således
beståås, betracktar, så är den så ringa, att den intet
mindre kan vara, så frambt de någorlunda därvid skohla
1 Bilaga N:r G. Jämf. ofvan sid. 374, not. 1.
; 2 Bilaga N:r 7. Jämf. ibid.
Bilagor.
389
kunna lefva och, som ofvanbemeldt är, hålla sig i behörig
montering. Därjempte häfver ock Kongl. Maij:t all giörligheet
användt den igenom siste krijget så väll som andre
tillfällen nästan heel ruinerade militien icke allenast igen
at uprätta, som Ständerne nogsamt för detta föreställt
är, utan ock till det tahlet bringa, som hoosfölliande kårta
förslag1 med mehra vid handen gifver.
Och ehuruvähl militien till foot, hvad de gemehne
vidkommer, intet ännu haar kunnat i Finland bringas på
den foot, serdeles af ett vist knechtehåld, som den här i
Sverige ståår på, så vill Kongl. Maij:t lijkväll intet låta
något försummas till at, så vijda giörligit är, befordra
bemälte den Finske militien till ett lijka gott stånd. Och
är i Yijborgz och Nyslotz lähn fuller redan ett vist knechtehäld
inrättat, men så haar det ännu eij kunnat komma
till sin fullkomligheet, varandes dock förmodeligit, at det
också lärer till ett säkert sluuth med forderligste bringas.
Elliest haar Kongl. Maij:t ock till allmogens lijsa i Finland
i nåder nu på 5 åhrs tijd förskohnt densamme för
uthskrifningen, lembnandes Kongl. Maij:t så nu som förr
fästningarne med värfvat manskap besatte undantagandes
Kiga, hvarest jempte 2 värf vade också heela Österbottniske
och 300 af Abo lähns regemente een good tijd i gnarnison
legat, och AVismar, dijt Jönköpingz lähns regemente nyligen
till den ortens desto större säkerheet commenderat
är. Alt det öfriga manskap i alle Kongl. Maij:tz guarnisoner
består af värfvadt folck.
Med siömilitien och flottan är det nu fuller kommit
på een temmelig good foot, och förutan det nu åthskillige
stora och starcka skepp äro bebygde, så ock alla vähl be
styckade
och monterade undantagandes de, som ännu under
bygnad äre, så häfver ock Kongl. Maij:t låtit förledit åhr
någre och tiugu skepp gå till siös och sig öfva, hvilcken
öfning haar jemväll för dem varit öfvermåttan nödig
och nyttig. Och såsom nu flottan är tämmelig anseenlig
till antahlet, som af hoosfölliande specification2 är att
aftaga, altså är det icke mindre nödigt, att densamma
med behörigt manskap må vara försedd; fördenskull haar
ock Kongl. Maij:t, som ofvanbemeldt är, föruthan det vahn
1
Bilaga N:r 8. Jämf. ofvan sid. 374, not. 1.
2 Bilaga N:o 9. Jämf. ibid.
390
1689.
lige låtit inrätta ett vist båtzmanshåld på de tienligste
ocb närmast flottan belägne orter, såsom ibland andre
eenkannerligen i heela Blekingen och Södermöre, sampt
till dess större styrckio och understöd anslagit dem sielfve
räntorne och inkomsterne, så at allmogen därsammastädes
emoot räntan, som de elliest bohra uthgiöra, äro skyldige
allt stadigt vijd hvariehanda tillfälle att hålla båtzmän.
Men däremoot haar Kongl. Maij:t giort den förordningen,
att båtzmanshållet i Finland, såsom långt ifrån flottan
afläget, må i stället för manskap gifva penningar, velandes
därjempte fuller förhoppas, att flottan således igenom det
ordinarie båtzmanshållet så väll som fördubblingen med
manskap uti fredelige tijder nu något så när kan vara
besatt. Men där Gudh skulle straffa landet med krijg,
så måste man vara omtänckt på dess behörige utbredning
och underhåld sampt för allt, huru 1 200 vähl öfvade båtzmän
till det förre siöfolket kunna förskaffas, så at flottan
med siöfahrne matroser bättre än för detta kan vara försedd,
emedan förfahrenheten nogsambt haar vijst, att allt
är fåfängt, där man icke vid een flotta haar sådant folck,
som icke mindre vid sion än skepzredskapen äro vahne
att omgås.
Med fästningarnes förfärdigande är fuller, så mycket
medlen kunnat medgifva, skyndat, men som det haar varit
een ogiörlig ting att på een gäng och een tijd alla uprätta
och uti ett sådant defensibelt stånd bringa, som nödvändigheeten
och rijksens säkerheet det vähl fordrar, så
haar man dock med de angelägneste, som här inrijkes
Calmare, Götheborg, Malmö och Marstrand sampt Kijga
och Dynemiinde i Lijfiand, Narfven uti Ingermanland,
Wissmar och Strahlsund uti Tyssland, sökt att bringa
till een mycket bättre defension, än de någonsin tillförende
varit, hvarmed man, vill Gudh, så mycket tijden och medlen
tillåta, ärnar continuera, till dess de äre bräckte till
sit rätta och tillbörlige stånd.
Kongl. Maij:t haar ock med störste efftertryck drijfvit
däruppå, att factorierne här inrijkes måtte komma i gång
och sättias uti sådant stånd, att man icke hade af nöden
ifrån främmande orter at låta inkomma een och annan
sort af gevähr, varandes ock nu därmed så vijda kommit,
at regementerne icke allenast äro därmed för
-
Bilagor.
391
sedde, utan ock een temmelig myckenheet däraf i förråd
finnes.
Sammaledes är ock salpettersiuderijet nu bräckt på
något bättre skick än det tillförende varit, så at nu förmodeligit
är, det man varder här inrijkes så mycket kruut
kunnandes utharbeta, som någorlunda skulle behöfvas.
Och låter Kongl. Maijrt jemväll till befrämiande af ett
sådant nyttigt värck sallpettersiuderijt uti Lijfiand inrätta,
efftersoin Kongl. Maijrt af de därifrån giorde prober
förnimmer sådant där med nytta kunna drijfvas.
Hvadh för stoor nytta i tijd uprättade magaziner
med sig föhra, det häfver förfahrenheeten nogsambt vijst,
hvarföre ock Kongl. Maij:t haar så accorderat med arrendatorerne
af de Lijfländske godzén, at de hälfften uti spanmåhl
lefverera skohla, på det Kongl. Maij:t därigenom
må hafva tillfälle at pä een och annan ort hålla några
magaziner, förmodandes Kongl. Maijrt, där Gudh alsmäcktig
oss ännu något freden förunna täcktes, at med magazinerne
skulle komma uti gott skick.
Elliest ock som Kongl. Maijrt uti det sidste krijget
nionde förspöria stoore klagomåhl öfver durchmarcherne
och de giärder, som landet till deras förplägning giöra
skulle, altså haar Kongl. Maijrt till at förekomma all
olägenheet så för soldaten som bonden pröfvat nödigt låta
åthskillige här i staden varande Landzhöfdingar träda
tillsamman med Kongl. Cammar-Collegio och öfverläggia
om tienlige medell och uthvägar att afböja klagomåhl så
på den eena som andra sijdan, såsom ock at göra den
lasten intet mekra besvärlig för dem, som boo när vidh
landzvägen, än det är för dem, som längre bårt äro boende.
De hafva fuller stadnat uti den mehningen, som
ock Kongl. Maij:t i nåder gillat, att det vore nyttigast,
att durchmarcherne skee för contante penningar, och at
alt betahles, och at till sådane durchmarcher medell af
heela landet sammanskiutes, blifvandes då lasten så mycket
lättare, när han af månge kommer at häfvas. Men
på hvad sätt sådant beqvämeligast skall låta sig giöra,
vill Kongl. Maij:t till vijdare öfverläggiande låta komma.
Och detta är förnämbligast sakernes beskaffenheet här
inrijkes, hvarom Kongl. Maij:t i nåder gott funnit häfver
392
1689.
dess trogne undersåtare och Ständer för denne gången att
underrätta.
När man nu det föregående och hvad i begynnelsen
om Kongl. Maij:tz och dess rijkes interesse i anseende till
det uthrikes väsendet förmähltes, efftertäncker och besinner,
lärer intet vara svårt däraf at sluuta, huruledes
så Kongl. Maij:tz som käre fäderneslandetz vählfährd och
säkerheet fordra, at de fredzbrott och stoore ingrep emoot
pacter och afhandlingar, som alt framgeent föröfves, och
den ögonskeenlige fähran, sorn ytterligare nalckas, måge
med krafftige anstalter och tijdige förberedelser studzas
och afvändas. Vill man ännu låta tijden längre förlöpa
och vänta, till dess de illvillige hafva bemäcktigat sig
alla fördehlar, kastat öfverända Kongl. Maij:tz bundzförvandter
och giort infall inom Sveriges eller dess underliggiande
provintziers gräntzor, då varder man finnandes
ett mächta kostsamt och svårt värck at bringa sakerne
till rätta igen. Men där man sig i tijd rätteligen angrijper
och föruth een medelmåttig omkostnad tillskiuter,
att hindra de illvilliandes anslag, för än de komma at
värckställas, så skulle omkostnaden icke allenast falla
drägelig, utan ock bringa månge nyttigheeter med sig.
Därföre är Kongl. Maij:t i den nådige förmodan, att
dess trogne undersåtare på deras hug, villia och förmågo
intet varda låtandes feela sådant Kongl. Maij:tz hälsosamme
upsåth och förehafvande på allt giörligit sätt och
effter de förslag, som Kongl. Maij:t i nåder därtill uti
fölliande punckter vid handen gifver, att understödia:
I. Kongl. Maij:t påminner sig först i nåder, at Ständerne
vid sidste Rijkzdagen åhr 1686 belefvade i fall af
krijg at erläggia tvenne ahrs contributioner lijka sådane
som de tvenne, hvilcke till gäldens betahlning samme gång
bevilliades, varandes desse fuller fördenskull såsom allaredan
uthfäste Kongl. Maij:t elliest visse noog. Men
såsom krigztarfverne, där de påkomma, äre mycket trängiande
och intet upskoof eller tijdzförhahlning tåhla,
altså är Kongl. Maij:tz nådige villie, att Ständerne sins
emilian öfverläggia, huruledes denne bevillningen ofördröijeligen
och nu föruth måtte vara i beredskap, på det
Kongl. Maij:t därom straxt och uti een hast, efftersom beskaffenheten
af sakerne det varda fordrandes, måtte kunnå
Bilagor.
393
disponera och icke blifva förorsakad genom långligit afväntande
på bemälte bevillningars uthfallande låta de
bästa och fördehlacktigste lägenheeter gå sig utur händerne.
Kongl. Maij:t afseer fuller, att Ständerne något
svårt falla tohrde sielfve och på een gång så stoort quantum
af medell at sammanbringa och erläggia, men så förm
ehn ar Kongl. Maij: t lij kväll, att de med Banquen eller
någon annan afhandla kunde så mycket, som förberörde
tu åhrs hevillningar bestijga, at förskiuta, så snart och
hastigt som Kongl. Maij:t det vid påfordrande anlägenheeter
behöfva kunde, beståendes Ständerne till Banquen
eller den, sorn detta förskottet gior, interesse i proportion
ifrån hvar termin, som lefvereringen i anleedning af Kongl.
Maij:tz dispositioner skeer, hvilcken last förmodeligen för
dem lärer vara ringa at räkna emoot den märckelige nytta
och fördehl Kongl. Maij:t och dess rijke däraf vid desse
conjuncturer kunde hafva att förvänta.
II. För det andra emedan Ständerne utaf det förslag,
som under n:o 10 härhoos fogas,1 liusligen kunna
aftaga, hvad anseenlige medell, utom den allaredo till
krijgetz utförande skedde bevillningen, fordras att stoppa
den brist, som äntå effter samma förslags innehåld vijd
een sådan uthreedning öfrig är, ty drager ock Kongl.
Maij:t till dem den nådige tillförsickten, att de jemväll
med een sådan hielp, som därtill både nöijacktig prof vas
och i hast kan vara at tillgå, varda sökiandes Kongl.
Maij:t under armarne att grijpa, påtagandes sig med äfven
een slijk contribution som den förre at continuera, dock
på samma sätt som tillförende förmählt är, handlandes
med Banquen eller någon annan, at Kongl. Maij:t altijd,
ehn är behöfves, penningarne i förrådh häfver och effter
dess nådige gottfinnande dem utan hinder eller något uppehåld
kan disponera.
III. För det tredie varda Ständerne också utaf det,
som om fästningarnes tillstånd och beskaffenheet dem föreställes,
nogsambt seendes, huru högnödigt det är, att de
till deras behörige fullbordan bringas måtte, och fördenskull
intet svårt finnandes, at med lilla tullens och accijsens
sampt brännevijns-accijsens förhögning, som på förre
Rijksdagen bevilliades, ännu någre åhr continueres.
1 Jämf. ofvan sid. 374, not. 1.
394
1689.
IY. För det fierde till bancogiäldens betaklning hafva
fuller de för åhr 1687 och 1688 giorde bevillningar nöjackteligen
hint och tillräckt, men såsom Kongl. Maij:t
för det oväder, som fäderneslandet hootas utaf, oumgängeligen
haar måst taga fyra tunnor guld och till andra heel
nödige tarfver vid denne tijden använda, altså ställes till
Ständernes öfverläggiande, huruledes denne afgången i
berörde bevillningar på annat vijs står till at ersättia,
och Banquen därutaf sin förnöijning må undfå.
V. Sidst och till det fembte, emedan uthur bijlagan
under N:o ll1 nogsambt märckias kan, huru ringa charta
sigillata desse tu nestledne åhren häfver kunnat indraga
och altså nästan slätt intet förslå at, som ärnat var, ställa
de många fattige sollicitanter till fredz angående deras
återstående löhningars fordringar, ty förseer sig Kongl.
Maij:t i nåder till dess trogne undersåtare och Ständer,
att de med hvarandra varda rådgiörandes om någre erkläckelige
medells upfinnande, detta fattige folket, som i
stoor myckenheet dageligen Kongl. Maij:t trägit anligger,
at afhielpa och Kongl. Maij:t det öfverlopp, last och besvär,
som af desse stundeligen tillfogas, afbörda. Förblifvandes
Kongl. Maij:t samptl. dess trogne undersåtare
och Ständer med dess Kongl, ynnest och nåde städze vähl
bevågen. Datum ut supra.
CAROLUS.
(L. s.)
J. Bergenhielm.
Bilagor.2
N:r 2.
Förslagh huru myckett okiöpte ränttorne efter 1686
åhrs rijkzdagzbesluth förmodeligen importera kunna undantagandes
byggningzhielpen och dee ränttor, som der
under förståås i folie af Kongl. Maij:tz 1674 och 1678 åhrs
resolutioner, hvilcka här intet inforas kunna, aldenstund
dhe till mästedehlen medk contante penningar betahlte
ähro, och emedan ingen viss specification på desse okiöpte
ränttorne föllia kan, förr än samma ränttors liqvidationer
ifrån landzorterne inkomma, och att sedan een general
1 Jämf. ofvan sid. 374, not. 1.
2 Jämf. ibid.
Bilagor.
395
liqvidation öfver heela värcket må formeras kunna, ty
haar man imedlertijd extraherat mantahlen uthur dhe
sidste inkombne landzböckerne och okiöpte ränttorne der
effter lijkmätigt undervijsningarne uthräknat.
Kiöpte godz
ä 3 pro cento
ä 4}
pro cento
Man-
tahl
Okiöpte rän-  torne der aif
Man-
tahl
Okiöpte rän-  torne der alf
dahlér
öre
Pgr
dahlér
öre
pgr
Uplandh
383 |
6,404
10
10
1284*
10,572
4
7}
Vässmannelandh .
55*
313
11
17}
192
1,047
8
10*
Sudermanlandh . .
61 f
936
23
10 f
348 §
1,917
14
—
Östergiötlandh . .
169 i
3,228
19
4
743|
5,352
17
2}
Lijfgedinget . . .
34 }
560
21
15
178*
1,295
23
20f
Närckie och Venne-  lund
39 a
615
5
5}
559 f
1,776
28
16
Skaraborgz lahn .
80}
1,403
21
23}
549}}
3,023
31
Elfsborgz lahn . .
123}
2,136
31
15
625 f
3,441
20
—
Calmare dito . . .
177 }
3,033
18
9
188 £
1,035
4
—
Jönekiöpingz dito .
87}
1,484
4
IQ 7
1J1 0
502
2,761
—
—
Cronobergz lahn .
9
153
26
2 i
5
304}
1,673
26
16
Abo och Biörne-  borgz lahn . . .
98}
1,491
22
18*
j °92 c
2,160
18
16
Nyland och Tavast-  huus lahn . . .
87}
1,325
2
12
237}}
1,307
27
8
Vijborgz och Ny-  slottz d:o ...
60}
951
513 }
2,823
10
16
Giest rijkelandh . .
108}
700
28
6
Belöper in alles:
Medelpadh ...
28}}
114
24
—
28,163: 26: 12*
Hallandh
818*
4,124
30
12
41,004: 30:23}
Summa
2,287*
28,163
26
12 p
1 0
6,758
41,004
30
23}
69,168: 25: 12*
Uppå desse okiöpte ränttorne ähr uti Kongl. ReductionsCollegio
och denne senare Commissionen in alles indragit
till den 1 Januari} 1689 föruthan dhet, som uti provin
cieme
ähr clarerat  33,993: 31: 23
Per saldo åtherstår ännu oliqviderat, som lijkvähl i landzorterne
mehrendehls lährer vara indragit, och på dhet,
som ännu kan åtherstå, arbetes dageligen  35,174: 25: 13
Summa 69,168: 25: 12
Stockholm aff Kongl. Reductions-Commissionens Con
thor
denn 30 Januari] 1689.
L. S. Skragge.
396
1680.
N:r 4.
Kort upsat på hvad som Kongl. Maij:t och Cronan i
tolge af 1680 och dhe senare ahrens rijkzdagzbesluter
sampt Kongl, resolutioner och förordningar igienom reductionen
är hemfallit och här förslagzvijs opföres åhrligen
kunna bestijga medh förmedlingar och andre afkortningar.
Summa
Summarum
Silfvermynt
Silfvermynt
Nembligen
dahlér
öre
Pgr
dahlér
öre
Pgr
Effter det summariska extractet, som
uthi diupesta underdånigheet öf-  vergafz til Hans Kongl. M:t uthi
Decembr. månad 1687, då Kongl.
Reductions-Commissionen giorde
dess underdånigste relation för
hehla värket til dhen tijden, finnes
opfördt, nembligen:
Uthi Sverige och Finlandh:
Konungz-, slåttz- och ladugårdars
räntor
7,882
8
11
Grefve- och frijherrskapz räntor .
128,065
15
2
Gamble militiashemmans räntor . .
96,516
8
9
j Säxhundrade dahlér silfvermyntz
öfverskåtts räntor
12,236
3
14
Kiöpegodz för ofruchtbahre for-  dringer
12,809
29
6
1 Kiöpegodz för interesser i kåppar-  compagniernc
2,114
17
3
Noch
2,584
22
13
Konungz- och ladugårdars tillhö-  righeetz räntor
82,417
14
22
Hemman belegne innom frijlieetz-  mihlerne
12,792
11
20!
Amiralitetzhemman
8,537
24
12
Bergzlagzorter
5,195
26
4j
Kyrkiors, Hospitalers, Lensmans-,
factoriehemman och lägenheter .
6,788
24
4:
Reducerade som pure donationer
under åthskillige titlar
138,555
30
17
Abalienerade allodial godz, som böra
inlösas och ersättias
32,073
19
10
Abalienerade bröstarfvinge- och
Norrkiöpingz beslutz godz . . .
7,879
28
11
S:a 556,450: 28: 4.
Bilagor.
397
Summa
Summarum
Silfvermynt
Silfvermynt
dahlér
öre
pgr
dahlér
öre
Pgr
Än reducerat under åthskillige titlar
uthi:
Gripsholms och Eskilstnhna lahn
15,435
—
—
Svartsiö lahn
3,376
22
2
Kopparbergz lahn
1,000
—
—
Vijborgz lahn
15,967
28
1
592,230
14
17
Skåne
50,966
24
22
Bahuus lahn
4,152
28
15
Hallandh
29,396
7
9
Estlandh
86,428
—
—
Lijflandh
458,084
—
—
Brehmen och Verden. Effter As-  sessor Grönhagens underskrefne
lista, nembligen effter Kongl, sluth
och förordningar, innehafves af
främmande herrskapp och privat
personer, sedan 2,255 Rdr äro
afdragne af Nyclösters ränta, som
effter Feltmarskalken sahl. Gref
Königzmarckz dödh äro hemfalne
Cronan:
Rdr 56,828: —: —
Behållet för Kongl.
Cammaren. . . . 43,260: —: —
S:a 100,088 Rd:r.
Gior silfvermynt per 2 d:r . . . .
200,176
—
—
Ingermanland modh Kexholms
lahn
188,174
18
18
1,017,378
15
16
Koch opföres här [de gods], som
sedan den 1 Januarij anno 1688
äro förklarade såsom donationer
dels at reduceras och dehls att
ersättias, nembligen:
Uthi Sverige och Finlandh effter
det uthi nestledne Decembr. må-  nad til Hans Kongl. Maij:t aller-  underdånigst opgifne förslagh . .
7,760
Lijfland, sammaledes efter senast
opgifne förslagh, som är reducerat
den 1 Januarij 1688 föruthan
23,376 Rdrs ränta, som bestå i
398
1689.
Summa
Summarum
Silfvermynt
Silfvermynt
dahlér
öre
Pgr
| dahlér
öre
Pgr
samman här ofvan till och här-  flyta af dhe godzén, som varit på
lijfztijdh bort donerade och nu
sedermehra som publique äro åter-  kallade :
D:r 722: —: —
Noeh för Stockmans hoff
och Lappinski . . . 600: —: —
—
—
—
1,322
—
—
Estlandh. Efter förra ingifne för-  slagh blef oppfört vara reducerat
43,214 Rdrs ränta och finnes här
ofvantill beräcknadt, men som den
senare inkombne opsatzen, daterat
den 22 Januarij a:ol689,förmähler,
att dhe reducerade godzén med
dhe abalienerade in alles kunna
åhrligen af sigh kasta 91,045 Rdr,
altså kommer nu här differentzen
til, som är 47,831 Rdr ä 2 d:r .
95,662
Ann är indragit fölliande räntor,
nembligen emot allehanda diffe-  reutier i kiöpe- och donationsgodz
af Kongl. Reductions-Collegio effter
1683 åhrs Rijkzdagh, emedan det,
som tillförenne passerat var, är
uthom 1680 och 1683 åhrs rijkz-  dagsbesluten
11,445
Noch som ersetties af första acqvi-  renten och dess arfvingar . . .
2,953
19
20
Sammaledes är af denne senare
Kongl. Reductions-Commissionen
indragit emot allehanda gravatio-  ner af kiöpegodzen föruthan dhe
okiöpte räntorne
21,481
17
18
Ingermanländske godz föruthan det,
som tilförende upsat är ....
20,047
Okiöpte räntorne effter 1686 åhrs
rijkzdagzbesluth äro på en sär-  dehles förteckning upsatte1 och
ty här förbijgås.
55,927
5
14
Summarnm
1,770,280
3
23
Förutan detta äro också åtskillige gamble frälsehemman
reducerade, om hvilckas räntor uthi härvarande Cro
-
1 Se ofvan sid. 394.
Bilagor.
399
nones handlingar ingen viss effterrettelsse finnes, utann
heroor på undersökning i orten. Datum Stockholm denn
30 Januarij 1689.
L. S. Skragge. And. Engberg.
Bil. 5.1
Adelns och krigsbefälets besvär.
Stormechtigste Konung, allernådigste Herre.
Dhen höga Kongl, nådh, Eders Kongl. Maij:tt aldrig
häfver trötta[t]s at låta påskina emoth des trogne undersåtare
af Ridderskapet och Adelen sampt Krigzbefählet,
förtröstar oss, at vij vedh denna vår sammankomst uthi
diupaste underdånigheet genom denna vår ödmiuke böneskrifft
kunna andraga våra nödtorlfter och angelägenheeter,
aldra underdånigst bediandes Eders Kongl. Maij:tt
nådigst täcktes dhem anhöra och låta dhem finna hoos sig
rum till en nådig bönhörelse.
1.
Först erkienna vij medh aldra underdånigst vyrdnat
och tacksamheet dhen oss vederfarne nådhen, at oss är
nådigst vordit efterlåtit at emoth jembngått vederlag få
tillbyta oss dhe godz, som varit erkiende under Eders
Kongl. Maijitt och Cronan, och skulle önska at medh bytens
förfärdigandhe måtte skie et forderligit sluuth, så at
bytesprojecten kunde af vederböranderne blifva öfversedde
och gilladhe, och sedan sielfva byten af Eders Kongl.
Maij:tt bekräfftade, hvilket oss så mycket mer är angelägit,
som vij imedlertijdh äro om vår egendom osäkre
och af befallningzmännerne uthan uppehåll därom blifva
påminte och hootadhe, oachtadt det gifne vederlag redan
vore under militien indelt. Fördenskull bedie vij aller
1
Prof. sid. 329. — Koncept, jämfördt med det i Riksarkivet förvarade
originalet, som har följande påskrift: >Inlefvereradt af Landtmarsk[alken]
och Ridderskapetz sampt Adelens nthskott den 20 Febr. 1689.
Resolveradt den 21 Febr. vid Kongl. Maijitz närvahru i Rådet. Vid.
Leijonstedts protoc.»
400
1689.
nnderdånigst, Eders Kongl. Maij:tt nådigst täcktes låta
desse byten komma till et önskeligit sluuth.
2
Emedan det esomofftast händer, at en och annans
fasta egendom blifver af dhen Kongl. Reductions-Commissionen
graverad, och besvären sedan medh giltige skiähl
förklaradhe, så at gravationen således uphörer, fördenskull
bedie vij underdånigst, dhen Kongl. Reductions-Commissionen
nådigst måtte blifva befalt at meddehla däröfver
skriiftelige resolutioner till deras säkerheet i framtijden,
som det angår, at slijke godz äre ifrån dhe däröfver
giorde besvär befrijadhe.
o.
Eders Kongl. Maij:tt betacke vij underdånigst för den
oss nådigst tillsagde ordning för legofolkz löhningar, som
genom Landzhöfdingarna skulle medh allmogens ja och
samtyckie författas och sedan af Eders Kongl. Maij:tt
bekräfftas, hvilket som det på många landzorter intet än
är vordet värkstält, så finnes hoos legofolket, så drängiar
som pijgor, mycket sielfsvåldh och oordningh. Hvarföre
anhålla vij uthi underdånighet om en sådan taxa för
legofolks löhn i dhe provincier, hvarest sådant ännu står
tilbakas.
4.
Hvadh sårgfälligkeet Eders Kongl. Maij:tt häfver, at
des rijkes höga rätt må blifva i acht tagen, och å den
andra sijdan at des trogne undersåtare må vederfaras
dhet rättvist ähr, håfve vij altijdh medh största hugnat
sedt; och derföre förmode vij, denna vår underdåniga bön
lärer finnas skiälig, att när något godz blifver graverat
och seqvestrerat till förklaringz, ägaren då emoth nöjachtig
försäckring till Eders Kongl. Maij:tz säkerheet för
räntan må, till des uthslag blifver i saken, få niuta så
räntan sorn dagzverken till sin frija disposition, emädan
sätesgårdarna, Eders Kongl. Maij:tt och landet till skada,
elliest lätteligen kunde fördärfvas.
Bilagor.
401
5.
I lijka underdånigheet bedie vij, att enär någon kan
bevijsa sig intet hafva tillfyllest effter kiöpebrefvet bekommit
så många hemman och så stor ränta, som han af
Eders Kongl. Maij:tt och Cronan häfver kiöpt, dhet då
må godtgiöras och afräcknas i afslag vedh dhe okiöpte
räntornas clarerande.
6.
Ridderskapet och Adelen ifrån Vestergötland erkienna
medh underdånigst vyrdnat dhen dhem nådigst gifne förtröstan
åhr 1686 den 25 Octob., at hvadh som dhe kunde
hafva at besvära sig öfver dhe der i landzorten håldne
ransackningar och nya rågångar öfver skogar och parker,
skulle här i dhet Kongl. Cammar-Collegio uptagas och
afgiöras. Män som bemälte Collegium medh så många
vichtige beställningar är öfverhoopat, vägen järn b vähl hijt
är lång och orten till underhåll kostsam, altså bedia dhe
underdånigst, Eders Kongl. Maij:tt nådigst täcktes så förordna,
at dhe, som sina besvär ingifva, af dhet Kongl.
Cammar-Collegio forderligen kunde blifva afhulpne medh
sådanna resolutioner, som Eders Kongl. Maij:tz nådigste
förordning fordrar. Därhoos är och deras underdånigste
bön, at dhe, sorn förmedelst Eders Kongl. Maij:tz nådigste
resolution få betiäna sig af dhe frijkalladhe skogar till
deras nödtorfft i vedbrandh, stengsell, löfbrått, näfver -  tagande och bygningh, kundhe uthan dhe kostsamme sedlars
sökiandhe hoos dhen ena och andra, som härmedh hafva
at giöra, besvärlige resor och tijdzspillan sampt till synandes
omkostnad få taga dhet dhe betarfva, och at dhe
medh ett rätt hårdt straff' kunde beläggias, som något
till svediandhe, föryttrandhe eller elliest onödigtvijs fälla.
Ty Eders Kongl. Maij:tt tillflyter intet gangn af dhe uthgifter
och besvär, som des undersåtare på detta sättet
öfverkomma, och skogarna conserveras intet desto mehra,
effter dhe lijka fult till landetz nödtorfft uthgå, äro och
der i orthen mestedehls af den beskaffenheet, at der dhe
för inbyggiarnas nödtorfft skulle förhållas och sparas, kan
intet dess mehr af dhem — master undantagandhe — någon
inkomst förvärfvas.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot., XV. 1689. 26
402
1689.
Bidderskapet och Adelen ifrån Skåne, Hallandh, Bleking
och Balinus lahn inkomma och i diupaste underdånigheet
medh deras angelägenheeter. ödmiukeligen bediandes
Eders Kongl. Haij:tt täcktes i anseende af de besvär,
dhe altijdh i krigztijder äre underkastadhe, låta deni vinna
en nådig bönhörelsse, såsom:
1. Etfter som Eders Kongl. Maij:tt nådigst häfver
behagat stadga, at dhe för deras uth- och insockne godz,
som och för sielfva sätesgårdarna skole hälla ruststienst
efter dhen taxa, som af ålders hvar sätesgårdh häfver
varit lagdh före, jembvähl i kiöp och syskonskiffte varit
satt och efter dhen gambla och i Danska tijder brukelige
sedvana, altså bönfalla dhe i underdånigheet, at samma
taxa på sätesgårdarna altijdh må blifva oförändrad, och
ingen ny därpå giordh, hvilket dhe befara, efter som
den nyligst uthgangne rusttiänstsordningen tithi några
ordh gifver tillfälle till tvifvelsmåhl, som framdeles torde
lända dem till last och prtejudice, enär som dhe sina sätesgårdar
medh någon kostsam cultnr förbätra, och dhet
i anseende at dhe i ofredeliga tijder draga största lasten
och dhen i många åhr giorde culturen snart kunna förlora
och bringas i ödesmåhl.
2. Att deras frälssebönder nådigst kunde niuta någon
lindring i tijondhe, emedan den är dem omöjelig at uthärda
med, uthan ofehlbart lära elliest gå alldeles under
och blifva odhe, klagandes mången at han är lagdh för
högre tijondhe än han uthsår.
3. Att Eders Kongl. Maij:t nådigst behagadhe låta
författa och i trycket uthgå en förordning om oxehandelens
upkoinbst, hvilket heela dhen landzorten skulle lända
till märkelig förkåfring.
4. Att dhe insochne godz, som dhe sig af Eders Kongl.
Maij:tt och Cronan hafva emoth fullkombligit vederlag så
för ordinarie och extraordinarie räntan tillbytt, måge
uthan afkortning niuta under fullkommen insochne rättigheet,
som och vara för uth skrifningen förskonte.
5. Dhe betacka och Eders Kongl. Maij:tt underdånigst
för dhet nådiga tillståndh dhem vedh sidsta Ständernas
inöthe igenom Eders Kongl. Maij:tz resolution på deras
Bilagor.
40»
besvär gifven ähr, at dhe sine så uth- som insochne hemman
skulle få af Landtmätaren mäta låta, jembvähl at
sådanne sedan till helt och halft förmedlas måtte, efter
som det pröfvas skiäligt vara. Män de beklaga sig derhoos,
at förmedelst det, at allenast tvänne Landtmätare i
Skåne finnas, sådan mätning icke snart kan ställas i värket,
förutan dhet at omkostningarne till at hålla Häradzhöfdingen.
Cronofougden och nämbden vedh mätningen
faller dhem odrägelige; fördenskull anhålla dhe i största
ödmiukheet, at efter som hvar adelsman för sig om sitt
godz tillståndh noga kan ransaka och full kundskap om
uthsädet och hööbergningen kan inhämpta låta. honom
under hans revers, at på hans äfventyr vilia stå och svara
derföre, må tillåtas godzetz lägenheeter och vilkor at upgifva.
hvareffter sedan förmedlingen snarast giöras kan,
efter som elliest godzén skulle råka i ödesmåhl, för än
som någon hielp och räddningh vedh handen skaffas kunde,
eller på hvadh sätt Eders Kongl. Maii:tt skulle allernådigst
finna det bäst och drägeligast.
6. Emedan Eders Kongl. Maij:tt åhr 1686 uthi des
nådigste resolutions 23 § har om insochne gatehuusmän i
Skåne nådigst förordnat, at medh dhem skulle blifva som
landtöfligit och af ålders varit hadhe, män lijkvähl af
sådanne insochne gatehuusmännen, som till största delen
intet mehra än sorn en kohlhaga och några kappars uthsäde
till sitt oppehälle hafva, på några åhrs tijdh är fordrat
så vähl lagmans- som häradzhöfdingzpenningar, hvarigenom
dhe då mästendehls till tiggiarestafven bringas,
fördenskull bedia dhe underdånigst, at dhe på sådanne
sine insochne gatehuus, som af ålders aldrig medh någon
tunga hafva varit besväradhe, nådigast måge få niuta
samma vilkor, som oskattlagdhe torpare här uppe i rijket
håfve, hälst efter som så vähl den ena som dhen andra
icke annat öhre än som sätesgårdz tiänare.
8.
Sammaledes anhåller Kidderskapet och Adelen ifrån
Hallandh i diupaste underdånigheet: 1. Att deras frälsegodz
må ved dhe åhrlige uthskrifningar icke högre graveras
än frälssegodz i andra provincier, der de i stället
1689.
för knecktekäll kafva åhrlige utkskrifningar ock penningar
för knechtehållet gifva, ock att dket, sorn frälssebön derna
i Hallandk vedk dke förre utkskrifningar mekr utkgifvit
kafva än frälssebönder i Skåne eller de andra därkoos
liggiandke provincier, må kärefter ved dke fölliandke utkskrifningar
decourteras. 2. Där något säterije vore således
af sig kommit, at det få eller inga insochne godz
till sitt gårdebruk ägde, ock kärefter förmåtte sig någre
tillkandla, som förr insockne godz till samma gårdh varit
kafva, at dke tillkandladke, så vijda dke nödige till samme
gårdz bruuk finnas, må af Eders Kongl. Maij:tt medk
insockne frijhet allernådigst benådas. 3. Att dhe säteock
ladugårdar, som säte- eller ladugårdzfrijheet tillförende
kafft, men igenom kriget, ägandernes fattigdom eller annor
svårkeet så ruinerade blifvit, at dke sedan icke kunnat
upbyggias, må niuta Eders Kongl. Maij:tz köga Kongl,
nådk, att innom 3 åkrs tijdh opbyggias medk försvarlige
säte- eller ladugårdzbygningar, innan dke sin förr kafde
säte- eller ladugårdzfrijkeet förlora.
9.
Sidst såsom det esomofftast känder, at mångens
godz, ja eendaste uppekälle blifver uppå Eders Kongl.
Maij:tz ombudzmäns ansöckiandke medk arrester belagdke
för en ock annan gravation, kvaremotk dke vedk den Kongl.
Liqvidations-Commissionen intet niuta dken kandräckning,
at deras fast af redbara försträckningar härflytandhe fordringar
blifva liq viderade, fast mindre sådanna gravationer
där emoth afskrefne; ty böönfalla vij allerunderdånigst,
Eders Kongl. Maij:tt i anseendhe af dhen nödk ock trångmåhl,
vij imedlertijdh lijda, af högst beprijslig Kongl,
nådk täcktes giöra dhen nådiga förordningen vedk liqvidationen,
at sådanne fordringar skyndesamt kunde blifva
liqviderade, och dhe sedan emoth gravationerne afskrefne
i föllie af Eders Kongl. Maij:tz förr däröfver giorde nådigste
tillsäjelsse, på dket dhe arresterade godzén kunde
blifva enteligen löse. Elliest lärer mången sättias i yttersta
undergång och omöjeligen kunna komma till väga
dket, hvarmedh han dhen bevilliadhe contributionen kan
erläggia.
Bilagor.
405
öfver dessa våra allerunderdånigste ansöckningar
afvachta vij en nådig bönhörelse, dhen vij med diupaste
vördnat skolom erkiänna. Förblifve
Eders Kongl. Maij:tz
allerunderdånigste, troplicktigste undersåtkare
och tienare
uppå Ridderskapetz ock Adelens vägnar
X. Gyldenstolpe,
p. t. Landtmarskalk.
Bil. 6.1
Adelns supplik angående upphäfvande af de kommissioner,
sorn icke röra kronogodsen och af räkning arnes af slutande.
Stormechtigste Konungk, allernådigste Herre.
Eders Kongl. Maij:ttz oss bevijste höga Kongl, nådh
utki åthskillige tillfällen, tå vij medh underdånigste supplique
oss och vårt ståndk öfverkombne och aff förre tijder
oss öfverdragne gravationer affbedit hafva, gifver oss dett
underdånigste kopp ock trooskyldigste tillförsickt, att
Eders Kongl. Maij:tt denne vår allerödmiukaste boön ock
ansökningh utki een nådigh böönkörelse uptagandes varder,
beklagandes vij uthi diupaste underdånigheet högeligen,
att något skulle vara i förra tijder skedt, som Eders
Kongl. Maij:tt een otienst och skada tillväga bracht och
till misshagk beveekt, sampt den skadans reparation att
låtka sökia skulle kafva förorsakat; varandes jembvähl
oss icke mindre okiärt, att dhee, som Eders Kongl. Maij:tz
tiänst varit anförtrodde, skulle jembvähl alf dess förhållande
sigh serdeles Commissioner till undersökiande aff
dkeeras förrätningar hafva öfverdragit, hvaraff skulle
föllia, där Eders Kongl. Maij:tt sin höga rätt ville proseqvera,
att för mångom des yttersta ruin ock hustru och
barns älende voro ofeklbar.
Mann allernådigste Konung och Herre, som är landzens
fadher och af dhen högsta Gudh förordnadt dkem
1 Prot. sid. 330. — Koncept, jämfördt med originalet i Riksarkivet.
406
1689.
beträngdom till een tillflycht, hafvandes derföre macht
och välde sä vähl dee geensträfvoge att straffa som dhee
nådhsökiande att hielpa, vij förmode Eders Kongl. Maij:tt
allernådigst betrachtandes varder, att dhee graverades än
öfrige ägendomb lijtet lärer förslåå dhee ersättningar att
praestera, mindre att kunna dhee afp kopparcompagniet
och andre gravationer förorsakade eflfterräkningar fullgiöra,
sa att Eders Kongl. Maij:tt dett, som åthergiäldas
boorde. till capitalet neppeligen kunde åtherfå, hafvandes
änthå däraf!' oförmögne och till Eders Kongl. Maij:tz
tiänst många krafftlöösa undersåthare; underdånigst förmodandes
Eders Kongl. Maijrtt förnämbligst afif Kongl,
nådhe dess egen mildheet emoot sijna undersåthare anseendes
varder. Eörthenskull medh underdånigste boön ansöker
aldra ödmiukeligest Ridderskapet och Adelen, att
Eders Kongl. Maij:tt, som alltijdh låther nåden blidka
högsta rätten, tächtes dhee, som äro eller kunna blifva
graverade, medh nåder omfatta och dhee Commissioner,
som icke erohnegodzen och afräkningarnes afsJutande concernera,
allernådigst antingen lindra eller effter Kongl,
vählbehagh upphäfva, jembvähl förorsakade effterräkningar
nådhgunstigst eftergifva, ty vij änthå sä vedh denne
sammankombst som elliest alltijdh vår ringa förmögenheet
effter yttersta kraflfter till Eders Kongl. Maij:tz tiänst
sampt lijflf och bloodh hafva ospaardt. Vij åstunda högst,
att våra villkohr strächte sigh så vijdt, som vår lydna
och kiärleek, Eders Kongl. Maij:tz tiänst och nådige behagh
att befordra och fullgiöra, oss anleeda, styrckia och
förplichta, ödmiukeligest ytterligen önskandes, att then
högste Grudh ville beveeka Eders Kongl. Maij:tz hierta
till een nådig böönhörelse af denne underdånigste boön,
som Eders Kongl. Maij:tt allerödmiukeligest förebähra
vij, som iiitil vår dödzstundh uthi diupaste lydna och hörsamheet
ähro och förblifve
Eders Kongl. Maij:tz
allerunderdånigste, troplichtigste och
hörsamste undersåthare och ti enar e
N. Gyldenstolpe,
p. t. Landtmarskalk.
Bilagor.
407
Bil. 7.1
Kongl. Maij:ts nådige svar och förklaring
uppå dess Ridderskaps och Adels inkomne underdånige
ansökning angående de Commissioners,
som icke cronogodsen eller afräkningarnes afsl
utan de träffa, lindring eller upphäfvande sampt
de förorsakade effterräkningars efftergifft. Gifvit
Stockholm den 20 Februarij 1689.
Kongl. Maij:t har i nåder låtit sig föredraga dess
Ridderskaps och Adels insinuerade supplique, därutinnan
de högeligen beklaga, att något skulle uti förre tijder
skedt vara, som Kongl. Maij:t een otienst och skada till
väga bräckt och till misshag bevekt, sampt skulle hafva
förorsakat den skadans reparation att låta sökia, betygandes
därhoos sig icke mindre vara okiärt, att de, som
Kongl. Maij:ts tienster varit anförtrodde, skulle jembvähl
af deras förhållande sig särdeles Commissioner till undersökiande
af deras förrättningar hafva öfverdrag!!, hvaraf
de föruthsee varda fölliandes, där Kongl. Maij:t dess höga
rätt ville proseqvera, att för mången dess yttersta ruin
sampt hustrus och barns älende vore ofeelbahr; bediandes
fördenskull underdånigst, at emedan de graverades öfrige
ägendom lijtet lärer förslå ersättningarne att prestera,
mindre att kunna de af kopparcompagniet och andre gravationer
förorsakade effterräkningar fullgöra, Kongl. Maij:t
fördenskull i nåder täcktes dem, som äro graverade, med
nåder omfatta och de Commissioner, som icke cronogodsen
och afräkningarnes afslutande concernera, nådigst antingen
lindra eller effter Kongl. M:ts vällbehag uphäfva, jembvähl
de förorsakade effterräkningar nådigst efftergifva,
som sådant alt uthförligare ofvanbemälte Ridderskapets
och Adels underdånige supplique innehåller och förmäler.
Såsom nu ofvanberörde Ridderskapets och Adelens
ansökning intet rörer och angår Ridderskapet och Adelen
i gemeen utan allenast een deel och eenkannerligen dem,
hvilkom någon gravation af kopparcompagniet eller andra
1 Prot. aid. 343. — Original.
408
1088.
Commissioner kan öfverhängia, altså och emedan aldeles
nödigt är, att uppenbart och kunnogt varda må, hvad
egentelige uhrsprunget häfver varit till det medellösa och
blotta tillståndet, sorn Cronones drätzel är råkad uti,
hvilket Bidderskapets och Adelens ofvanbemälte supplique
erkänner af deras förhållande, som Kongl. Maij:ts tienster
hafva varit anförtrodde, härröra, ty kan Kongl. M:t i anseende
till sådant intet låta berörde Commissioner stadna
och uphöra, utan fast mera för sig gå, på det posteriteten
och effterkommanderne jembvähl måtte kunna hafva däraf
så myckit bättre lius och underrättelse om sakernes tillstånd
och till een deel kunna skönia, hvad jempte andre
oreedor häfver hulpit till att sättia rijket uti et så svagt
och gällbundit villkohr, at till stoppande däraf Kongl.
Maij:ts undersåtare hafva måst beläggias med svåre contributioner.
När alt i så måtto är bracht till slut och
ändskap, och Kongl. Maij:t af dem, som därigenom befinnas
komma något att lijda, behörigen ansökt blifver, vill
Kongl. M:t tillsee, hvad nåd då uti een eller annan måtto
effter hvars och eens förtienst kan vara till att göra.
Förblifvandes Kongl. M:t uti det öfrige samptelige Ridderskap
och Adell med all Kongl, nåd och ynnest väll
bevågen. Datum ut supra.
CAROLUS.
(L. S.)
J. Bergenhielm.
Bil. 8.1
Skrifvelse till landtmät skalken angående de s. k. skriftepenningarna.
Höghvälborne Herr Baron, Håfcantzler, Landtmarchalk,
högtbevågne Herre.
Iblandh dhe besvären, som nu sidtz på Rijdderhuset
för Rixsens Ridderskap och Adelen blefvo upläsne, haa
dhe gode Herrar, som hafft besvär,spunct.erne omhender,
1 Prot. sid. 332. — Original.
Bilagor.
409
aldeles gåät för bij det gravamen skrifftepeningarne angående
och consequenter derigenom för mongen ährligh
man förorsakat ett stoort förhinder att begåå Herrans
högvärdiga nattvardh och låtha spijsa sigh aff Christi
lekamen och blodh, hvilket ofehlbart ähr af myket större
importance ähn alla dhe andra besvären, som framhades,
besynnerligen det, huru tiänst och legohion skola blifva
spijsade aff deras herrar och husbönder. Altså såsom nu
detta ähr ochristeligit och samveteslööst värk sådant
gudeligit upsååt slåå uthi vädret och hålla det för gäckerij,
allenast derföre —- som man med suckan haar spordt
af deras discurser — nembligen att personernas nampn
intet uthi skrifften varit undersatte, som densamme skrifvit;
2. att derpå tillförende ähr af Hans Kongl. Maij:t
resolverat.
Desse skiähl ähre mehra att beklaga ähn aggreera,
ty att nampnen intet blifva satte under besvären, kan
ingen undra, den rijdderhusväsendet någåt bekant ähr,
eij heller haar det någånsins tillförende varit brukeligit;
derföre kan man icke nu begynna något nytt, besynnerligen
uthi denna casu, uthan det är nog, när petitum ähr
nödigt, rättmätigt och grundar sigh på rätt sanfärdighe
passerade händelser. Sedan till det andra hvadh Hans
Kongl. Maij:tz resolution vedkommer, så ähr den oss allom
myket vähl bekant, och kan den intet annorlunda ähn
inepte till detta gravamen appliceras, ty det besväret, som
bemälte resolution ähr gifven uppå, haar varit af heel
andre omständigheter, vijsar siälfva resolutions innehåld,
men aldrig haar det petitum ähn framkommit och berättat,
huruledes monga nödlidande uthi några åhr moste
för medellöössheet hålla sigh från Herrans nattvard;
elliest hadhe Hans Kongl. Maij:tt, som ähr een gudhfruchtig
och nijttäiskande Konungh, heelt annorlunda resolverat
uthan anseende till någån persons emotstående.
Altfördenskull blifver Herr Baron och Landtmarchalken
pä det alldra tiänstligaste anmodader och för Gndtz skull
ombeden, han ville obesvärad taga den nyligast ingifne
skrifften med sigh up till Hans Kongl. Maij:tt, eller om
honom behagar på ett annat giörligare sätt dett att framhafva
och förmå Hans Kongl. Maij:tt uthi detta aldra
nödvändigaste åstundande ährendet och jämmersamma kla
-
410
1689.
gan till att alldra nådigast förunna oss på vår underdånigste
begiäran een önskeligh och gladh resolution. Och
om det icke skedde, då voro at befruchta, det mongen fattigh
dock hederligh man, som består alf stoor och vidlyfftigh
familia, emoth sin högsta åstundan moste då upskiutha
den ena tijden elfter den andra och med suckan absentera
sigh ifrån Herrans höghvärdiga nattvard och ändtligh förfalla
uthi desperation.
Herr Landtmarchalken recommenderas fördenskull
detta högbvichtige ährendet på det alldra tiänstligaste,
och näst Grudtz trogne anbefallandhe förblifve
Herr Barons och Landtmarchalkens
tiänstvilligste
åthskillige alf Ridderskapet
och Adelen.
Bil. 9.1
Uppå Hans Kongl. Maij:tz vår allernådigste
Konungz och Herres secrete proposition, som
Hans Kongl. Maij:tt allernådigst häfver behagat
föreställa först dhet secrete uthskåttet af dhe
tree Ständerna, Ridderskapet och Adelen samt
Krig-zbefählet, Präst- och Borgerskapet, och sedan
samptelige Ständerna, ähr detta deras aldra
underdånigste svar angående dhet inrijkes väsendet.
Grifvit i Stockholm den 26 Febr. åhr
1689.
Hvadh nådh Hans Kongl. Maij:tt altijd häfver låtit
påskina moth des trogne Ständer och undersäthare ved
deras sammankombster, att dhe om ett och annat, som
kunde angå dhet allgemene bästa och dhet inrijkes väsendet,
äre vordne nådigst underrättadhe, kunne vij eij nogsamt
och tillfyllest medh den underdånigste vördnat och
tacksamheet erkienna, som icke vij linna vår allerunder
1
Prot. sid. 333. — Afskrift, jämförd med det i Riksarkivet förvarade
originalet, som är nndertecknadt och besegladt. af samtliga ständerna.
Ktt koncept finnes äfvenledes i Riksarkivet.
Stockholm den 22
Februarij anno 1689.
Bilagor.
411
dånigste skyldigheet det än mehr af oss fordra. Yij påminne
oss i diupaste underdåuigheet dhen höga nåden
Hans Kongl. Maij:tt vedh vårt sidsta möthe åhr 1686 oss
monde giöra, att vij igenom een omständelig och uthförlig
berättelse medh bijfogadhe specilicationer och extracter
förnummo, huru försichteligen Hans Kongl. Maij:tt hade
inrättat så den ordinarie som elen extraordinarie staten,
att dhen förmedelst dhe Hans Kongl. Maij:tt och Cronan
hemfallne godz sig bähr, jämbvähl uprättat dhen förfallne
militien så till landz som till siöös. Dhet blef oss och i
nåder förestält, hvadh för stoor last af giäld och skuldh,
som rijket häfftade före, och på hvadh sätt dhen skulle
kunna afbördas. Samma höga Kongl, nådh har Hans
Kongl. Maij:tt och denna gången låtit oss vederfaras, i
dhet. att vij omständeligen och uthförligen äre blefne underrättadhe
om dhet inrijkes väsendet, hvarföre Hans
Kongl. Maij:tt vij en allerunderdånigst tacksäjelse hembära.
I synnerheet är dhet en högst beprijsligh Kongl,
nådh, att Hans Kongl. Maij:tt oss, dess trogne undersåtare,
har nådigst vehlat låta vetha, huru dhet, som af oss
ähr 1686 uthi underdånigheet blef till Banquens afbetalning,
fästningarnas bebyggiande och dhe beträngde sollicitanters
förnöijandhe bevilliat, är vordit till fäderneslandetz
största nytta, välfärd och försvar användt, jembvähl
huru Hans Kongl. Maij:tt uppå Ständernes då giorde
underdånigste förslag om cominerciernes och manufacturernes
uprättandhe och befordrandhe häfver medh all flijth
därpå arbetat och bracht silkesväfverijet och klädemakeriet
på bättre gång och i större fullkombligheet, än dhe
någonsin förr hafva varit, såsom och befordrat trähan delen
medh Hållandh. Uthaf hvilket alt som vij förnimma Hans
Kongl. Maij:tz stoora försorg för des trogne undersåtare,
att alt så vähl är vordit användt och disponerat, såsom
och det, hvarmed vår nähring kan tilltaga och förkåfras,
sä nådigt är befordrat, så är vår underdånige skyldigheet
att erkienna dhet medh underdånigste tacksägelse.
Yij uptaga icke medh mindre devotion den oförlijkelige
möda, flijt, bekymber och omsorg Hans Kongl. Maij:tt
drager, at alt det, som så försichteligen och berömligen
är af Hans Kongl. Maij:tt begynt till ett lyckeligit regementes
uthförandhe, måtte blifva fortsatt och continuerat.
412
1680.
I synnerheet halver Hans Kong], Maij:tt medh all flijth
drif vit på reductionsvärket, att det måtte komma till ett
forderligit allith, i dhet att dhe okiöpte räntorne till
största dehlén redan äre indragne, och på dhet, som återstår,
dageligen arbetas, jämbvähl hvadh öfrigit dhet värket
angår medh största alfvar fortsattes, Hans Kongl.
Maij:tt och des rijke till största nytta, varandes genom
Hans Kongl. Maij:tz noga inseende af dhem, som till
samma förrättningar äre förordnade, sedan vårt sidsta
mothe åthskilliga stycken observerade och i acht tagne,
hvarunder Hans Kongl. Maij:tz och des rijkes höga rätt
verserar, som förnembligast däri bestå: Först att dhet
Kongl. Reductions-Collegium häfver tvärt emot 1655 åhrs
stadgas 27 § försåldt åthskillige godz uthan Hans Kongl.
Maij:tz nådige villie och vethskap, hvilket Hans Kongl.
Maij:tt rättvisligen häfver ändrat och sådana kiöp förklarat
af intet värde, som och att samma godz skulle till
Hans Kongl. Maijrtt och Cronan erkiennas. 2. Att dhen
förra Reductions-Commissionen har låtit dhe kiöpegodz
för lehner och ofruchtbara capitaler opåtalde, när kiöparen
allenast häfver upvijst klart kiöpebref och qvittence på
contante penningar, där doch nu helt annorledes finnes,
att icke allenast sadanna kiöp tor löhner eller andra prsetensioner
äre af Hennes Maij:tt Drättning Christina vordne
förbudne, uthan och, det som mehr ähr, att inga penningar
äro lefvereradhe, fäst så i kiöpebrefvet är infört.
Sammaledes är och vordet undersöckt, huru Hans Kongl.
Maij:tt och dess rijke är förnär skiedt genom dhet gambla
kopparcompagniets vinst och interesse, hvarföre stoora
godz Hans Kongl. Maij:tt oeh dess rijke till största skada
och förminskning i des inkombster äre kiöpte. 3. Haar
dhen förra Reductions-Commissionen förklarat åthskillige
godz för adelige, som doch nu finnas vara publique, dem
Hans Kongl. Maij:tt har skiäligit funnit att indraga.
Elliest och häfver Hans Kongl. Maij:tt pröfvat nödigt att
erkienna under Cronan till statens sublevation alla Badanna
lijfztijdzförlähningar, som voro på förbudne orter
belägne, doch derjemte nådigst ansedt dhe fattigas tillstånd
och låtit dhem vederfaras en mycket stoor nådli.
Hvilka alla åfvanbemälte ährender, som dhe sig granda
på rättvijsan och märkeligen lära öka Hans Kongl. Maij:tz
Bilagor.
413
och des rijkes inkombster, så bedia vij allerunderdånigst
icke mindre nu, än på de förra Ständernes mothén tillförende
skiedt är, att dhet, som kan ännu återstå af Hans
Kongl. Maij:tz ingiälders och dess rättigheeters richtigheet,
måtte befordras till ett fordersamt sluth, och att
sådana räntor, som till Hans Kongl. Maij:tt och Cronan
vederkiännas, på hvilka Hans Kongl. Maij:tt ochså låter
des rijkes stat, bådhe den civile [och] särdeles den militäre,
grunda, mätte nu och i evärdelige tijder blifva ifrån
Kongl. Maij:t/t och Cronan inalienabla effter förra besluuten.
Vij håfve och förstådt, huruledes Hans Kongl. Maij:tt
har tillhållit dhen förordnade Commissionen öfver Collegiernes
administration uthi Kongl. Maij:tz minorennitet
som och den Commissionen, som varit satt öfver CammarCollegii
administration, att dhe på deras förrättningar
skulle giöra endskap och författa däröfver een ordentelig
book, så att uthi alla tijder om desse sakers beskaffenheet
måtte finnas beskeed och redo. Sammaledes har och Hans
Kongl. Maijttt på alt giörligit sätt söckt, att Liqvidation,sCommissionen
ochså måtte komma till ett fordersamt sluth,
så vij da värketz vidhlyfftigheet och sakernas vicht dhet
kan tillåta. Så att Hans Kongl. Maij:tz flijth, möda och
besvär är oförlijkelig och större än vij med ordh kunna
beprijsa, hemställandes underdånigst i Hans Kongl. Maij:tz
nådige vijdare behag och försorg, att alt sådant, som så
vähl och berömbligen är till fäderneslandetz gagn och
nytta ansedt, effter möijeligheeten må skyndas till sluth
och richtigkeet. Och kunna vij så samptelige som särdeles
Ridderskapet och Adelen härhoos intet underlåta att betyga
vår aldra underdånigste tacksamheet emoth Hans
Kongl. Maij:tt för så mycken oss vederfaren Kongl, nådh,
i synnerheet att Hans Kongl. Maij:tt nådigst häfver velat
förskona oss för effterräkningen på dhe okiöpte räntorna,
jembvähl af Kongl, mildheet efftergifvit myckit af dhe
besvären, som oss elliest hade kunnat öfvergå genom dhet
gambla kopparcompagniet, såsom och lindrat nådigst medh
dhem, som genom een och annan commission äre vordne
graverade och sina feehl och förseelser i under dån igheet
afbedit hafva, att dhe niutit nådigh tillgifft, sä vijda dhe
icke hoos Hans Kongl. Maij:tt och Cronan hafva hafft
414
16S9.
fordringar, förpantningar eller kiöpegodz, som dhe ellef
deras förfäder af Cronan hade sigh tillhandlat, förutan
mycken annan oss vederfaren nådh, hvarigenom vij icke
allenast kunna hugna oss af dhen lyckan, att vij sielfva
blifva om vår öfriga egendom säkra och hoos andra kunna
vinna credit, uthan och häreffter vara capable att effter
vår underdånigste plicht och villia grijpa Hans Kongl.
Maijrtt under armarna och uthgiöra dhe oss påtagne bevillningar.
För hvilket alt vij och våra effterkommande
skohlom vetha att vörda och beprijsa Hans Kongl. Maij:tt
sampt dhet i vår förmågo är hafva ospart för een så mild
och nådig Konung.
Såsom nu Hans Kongl. Maijrtt sådan högst berömblig
sårgfälligheet drager, at des Collegiers och Commissioners
beställningar må vähl blifva förrättadhe, på dhet att alt
måtte een gång komma uthi een godh och önskelig ordning,
så har Hans Kongl. Maij:tt eij mindre varit om
hiärtat att sättia dhet allgemena bästa uthi ett gått skick,
och som en gudfruchtig Konung, sedan dhen i länga tijder
effterlängtadhe kyrkioordningen genom Hans Kongl. Maijrtz
ifver för gudztiänsten blef uthgången, har Hans Kongl.
Maijrtt halft een nådig försorg för dhet andeliga ståndet,
att dhe, särdeles Capelanerne, som tillförende mycket
ringa underhåll halft, äre nädigst vordne medh bättre
booställen försedde, än dhe kunnat förmoda.
Vij böra och medh underdånigst tacksamheet ihogkomma
dhen stoora möda, arbete och llijth Hans Kongl.
Maijrtt alt sedan sidsta kriget häfver halft ospard att uprätta
rijksens krigzmacht och satt dhen på een sådan footh,
att dhen aldrigh under någon Konung häfver varit sa
considerabel och så vähl inrättat. I synnerheet har Hans
Kongl. Maijrtt under cavalleriet försedt officerarne medh
ileras booställen och rusthållarne med tilldrägelige ränttor,
vedh hvilket alt är dhen största sparsamheet brukadh.
I lijka måtto äre vedh regemen terne till footh olbo erame
med deras visse ränttor och dhe gemehna största dehlén
medh löhner i vissa knechthåld försedde, så att militien,
som tillförendhe var heelt förfallen, nu endoch medh möjelig
bekostnadh märkeligen är förstärkt och förbättradh.
Sammaledes är och Håttan medh många skiöna skiep förstärkt,
så och båtzmanshållet på en fäst och godh footh
Bilagor.
415
satt, låtandes Hans Kongl. Maijrtt jempte des siömachts
förkåfring och medh alllvar på dhen fördehlachtige hamnens,
där hufvudllåttan ligger, arbeta. Hvadh till fästningarnas
bebyggiande ähr giort, håfve vij medh största
förundran försport, varandes fäderneslandzens gräntzor
mycket bättre nu än någonsin förr befäste.
Föruthan alt detta häfver Hans Kongl. Maijrtt befordrat
factorierne och saltpettersiuderijet i een sådan
gång, att man vedh händelse af krigh måtte i landet
vara försedd medh gevähr och krauth, jembvähl giort
dhen anstalt, att Kongl. Maijrtt effter sitt behagh kan
låta oprätta magaziner, såsom och till förekommande af
dhe stoore klagomåhl, som pläga förspörias öfver durchmarcher,
giort däröfver en nådigh och hälsosam förordning,
så att genom Hans Kongl. Maijrtz högst beprijslige
omvårdnat icke allenast militien är vähl inrättat, uthan
och all dhen anstalt giord, som någonsin kan vara af
nöden till des vedh macht hållande och vältrefnad Öfver
hvilket alt vij eij finne sätt att så förklara vår underdånigste
tacksamhet och vördnat, som vij tyckia vår underdånigste
skyldigheet är att tacka, vörda och berömma
een så stoor, försichtig, mildh och nådig Konung, uthan
innerligen önska dhen aldrahögste ville Hans Kongl.
Maijrtt i alla des höga upsåth och giärningar välsigna,
giöra des regemente lyckeligit och des nampn i verlden
odödeligit.
Såsom vij nu utaf alt dhet, som uthi denne vår underdånige
skrifft är omrört och upreepat, med största
glädie see, huru försichteligen Hans Kongl. Maijrtt alt
häfver skickat och lagat, och att rijksens vällfärdh och
säkerheet därpå heroor, att dhet som en säker grundvall!
till ett vählbestält regemente måtte hållas inviolabel och
till alla tijder vedh macht, fördenskull förplichte vij både
oss och våra effterkommande att hålla dhet orubbat, hvadh
så vähl och höghvijsligen är giort, förordnat och faststält,
och förklare, att dhen, som deremoth directe eller indirecte
något skulle försöckia, skall ansees för otrogen emoth
Hans Kongl. Maijrtt och illvillig emot fäderneslandet,
hedian des underdånigst Hans Kongl. Maijrtt eij ville
tröttas vedh des svåra regementzbörda, uthan ett så vähl
begynt värk nådigst fullborda täcktes samt medh all
416 1689.
Kongl, nådh omfatta sina trogna Ständer och undersåtare,
som med diupaste vördnat äre
Hans Kongl. Maij:tz var allernådigste Konungz och Herres
allerunderdånigste, troplichtigste undersåthare.
1
Bil. 10.2
Uppå Hans Kongl. Maij:tz, vår allernådigste
Konungs och Herres des samptelige Ständer
förestälte proposition är detta Ridderskapets
och Adelens sampt Krigzbefähletz underdånigste
svar. Gifvit i Stockholm den 12 Marti]
anno 1689.
Såsom Hans Kongl. Maij:tt häfver för åthskillige
stoora och vichtige infallne orsaaker skull, hvaruppå heela
des rijkes, vårt käre fäderneslandz vällfärdh, trygg- och
säkerheet heroor, högstnödigt funnit att sammankalla des
troogne undersåthare och Ständer, altfördenskull till underdånigst
fullgiörande alf Kongl. Maij:tz nådige kallelse
hafva Hans Kongl. Maipttz troogne undersathare vij afl;
Hidderskapet och Adelen sampt Krigzbefählet hörsamligen
oss instäldt och näst een trooplichtigli liugnadt öfver Hans
Kongl. Maij:tz och heela dett Kongl, huusets hälsa och
välmågo, denn vij aff hierttat öndske matte vara stadigh
och långvarachtigh, funnit vår underdånigste skyldigheet
vara att öfverläggia den oss nådigst förestälte proposition
och däröfver inkomma medh vårt underdånigste svar.
I.
Och erkienne vij först och främbst medh alldra underdånigste
vördnadt och tacksamheet den stoora nådh Hans
1 Angående underskrifterna se ofvan sid. 410, not. 1 samt bil. 12.
2 Prot. sid. 330, 333, 335, 337, 339. — Koncept, jämfördt med det i
Riksarkivet förvarude originalet, som har följande påskrift; »Inlefvereradt
den 12 Martii 1689 och upläsit den 13 ditto för K. M:t i Rådet.» Dessutom
finnas tvenne projekter; 2:dra punkten omredigerades nämligen ett
par gånger (se sid. 335 o. 339).
Bilagor.
417
Kongl. Maij:tt oss häfver låthit vederfaras, att vij giönom
des nådigste secrete proposition äre vordne underrättade
om heela det inrijkes väsendet, huru Hans Kongl. Maij:tt
sedan vår sidsta sammankombst åhr 1686 medh största
bekymmer och möda häfver låthit fullföllia medh dett,
som så berömmeligen och försichteligen är af Hans Kongl.
Maij:tt till ett lyckeligit regementz förande begynt, varandes
icke allenast medh reductionsvärcket sampt dhee
öfver Collegiernes administration förordnade Commissioner
så vij da kommit, att dhee snart lära kunna komma till
ett önskeligit sluuth, jämvähl och arbethet uthi Liqvidation.
s-Commissionen medh största flijth låthit fortsättia
sä mycket, som des vijdlyfftigheet och angelägenheet häfver
kunnat tillåtha, rrthan och mycket aff Hans Kongl.
Maij:tt inrettat till commerciernes och manufacturernes
befordran. Der till medh haar Hans Kongl. Maij:tt varit
högst om hiertat att settia des krigzmacht så till häst
sorn till footh på een säker grundh och indehlningzvärket
i fullkombligh richtigheet, såsom och att förstärckia des
siöömacht medh stoora och skiöna skep sampt der till nödige
och vählöfvade båtzmän, äfven och fortsättia dhee
angelägneste fästningars byggnadh, så att rijkzens gräntzer
äre nu i större säkerheet satte, än dhee någonsin förr
hafva varit. Uthom alt detta har Hans Kongl. Maij:tt
försedt magazinerne medh allahanda nödhvendigheeter, inrättat
factorierne och saldtpetersiuderijet, så att icke
allenast regementerne ähre vähl medh gevähr försedde,
och een stoor myckenheet aff krauth här inrijkes utharbethat,
uthan och stoort förrådh där af ihoopsamblat.
Uthaf hvilcket altt som vij see Hans Kongl. Maij:tz oförlijkelige
möda, besvär och omsårgh för dess rijkes och
alles vår vällfärdh, trygg- och säkerheet, så fordrar vår
underdånigste skyldigheet att icke mindre betyga vår
underdånigste tacksamheet, än vij uthi vårt underdånigste
svar på Hans Kongl. Maij:tz nådigste oss förestälte secrete
proposition angående dett inrijkes väsendet af den 26
Kebruarij innevarande åhr redan giordt och eenhälleligen
förklarat hafva, beropandes vij oss på detsamma, som vore
dett ordh ifrån ordh här infördt, och bedie underdånigst,
Hans Kongl. Maij:tt inthet ville tröttas vedh des svåra
regementzbörda uthan nådigst fullborda dett värck, som
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot., XV. 1689. 27
418
1689.
så hälsosamligen och vähl alf Hans Kongl. Maij:tt är begynt,
förplichtandes vij oss och våra efterkommande att
alltijdh hafva een så stoor Kongl, nådh och omsårgh för
vår vählfärdh uthi ett vördesampt minne, och förklare nu,
icke mindre än på våra förra sammankomster är skiedt,
att den, som per directum eller per indirectum skulle
understå sigh att försökia något emooth dett Hans Kongl.
Maijrtt så nådigt och vähl häfver giordt och förordnadt,
må ansees för otroogen emooth Hans Kongl. Maij:tt och
illvilligh emooth fäderneslandet.
II.
Där näst besinne vij den stora lycksaligheet vij nu
på tijonde åhret hafva suttit uthi, att vij hafva niuthit
den edle fredhen, och som vij näst G-udz välsignelse hafva
orsaak att dett allenast tillskrifva Hans Kongl. Maijrtt,
som uthi alla des rådh och dådh häfver halft sitt förnämste
ögnamerke på fredens bibehållande såsom een
höghnödigh saak till des rijkes upkombst och vällfärdh,
så är vår underdånigste skylldigheet att derföre hembära
Hans Kongl. Maij:tt een underdånigst tackseijelse.
Yij frögde oss och aff ett underdånigt hierta öfver dett
fredhälskande sinne Hans Kongl. Maij:tt uthi alla sijna
consilier häfver för heela verlden vijst, i dett Hans Kongl.
Maijrtt har icke allenast undflytt alla tillfällen att giöra
någon uthländsk potentat eller stååt något intrångh eller
gifvit någon skiählig orsaak till missnöije, uthan tvärtom
plägat effter högsta möijeligheeten medh alla een förtrooligh
vänskap, inga förbundh medh någon ingådt, som icke
hafva hafft afseende på fredens bibehållande, een inbördes
handräckningh och ett låfligit och rättmätigt försvaar
emooth tillstötande fiendtligheeter och angrep, så att vij
måge skatta oss lyckelige att lefva under een så mildh,
nådigh och fredhsamb Konungh, den alla sijna actioner
grundar uppå gudzfruchtan, rättvijsan och mildheet och
derföre af Grudh visserligen lärer så här effter som här
till vällsignas medh ett lyckeligit och fredhsampt regemente.
Männ som man eij altijdh får niutha fredhen,
fast man den söker och älskar, dhee och offta finnas, som
för någon sin fördehl och nytta skull denn gierna omkull
kasta, så fordrar nödhvändigheeten, att man i fredelige
Bilagor.
419
tijder sätter sigh i tillståndh att emoothstå dett, som påkomma
kan, och hindra och studza den faara man hootas
medh, hvilcket Hans Kongl. Maij:tt försichteligen häfver
betrachtadt vidh desse vijdtuthseende tijders beskaffenheeter
och nådigst förestäldt oss den fahra, som oss förestår,
varandes åther een häfftigh krigzlåga i christenheeten
upptändt, som allaredo sigh mycket häfver uthvidgadt
och nalkas oss närmare och närmare och toorde lätteligen
itända vårt käre fäderneslandh, hvilcket så mycket mehr
står att befahra, som vij see, att Hans Kongl. Maij:tz
vänner och bundzförvanter — däriblandh ochså sådanna
finnas, hvilckas fredh och säkerheet är begrepen uthi samma
fredzfördragh, på hvilka Cronan Sverige sigh grundar —
blifva medh våldsamma vappen förfölgde och nedertryckte,
uthan att därpå någon ändringh förspörries. Alt derföre
är aff nödhen att i tijdh settia sigh i fullkombligh beredskap
och författningh att mötha alt oväder.
Och som vedh sådant tillfälle tarfverne äre påträngiande,
hvilcka där dhee blifva försummade och fehla,
förorsaka dhee många svårigheeter, som sedan medh största
besvär stå att häfva och ändra, fördenskull hafva vij, till
att vijsa vår underdånigste plicht och sbylldigste villigheet
och trooheet för vår allernådigste Konungh till des
och des rijkes, vårt kiäre fäderneslandz tiänst, säkerheet
och bästa, uthlåfvat fölliande bevillningar, nembligen
emädan Hans Kongl. Maij:tt nu straxt nödvendigt måste
stå i een fullkombligh krigzförfattningh till landz och
siös, fredzpacterne till fäderneslandzens säkerheet att bibehålla,
ty uthgiöra vij innom sluthet aff Aprilis månadh
nästkommande een heel bevillningh, alldeles som uppå
Ständernes mothe åhr 1686 är förafskiedat för åhr 1687.
Sammaledes alldenstundh i bemälte 1686 ahrs besluuth är
till krigzbehoff uthfäst een dubbel bevillning, fördenskull
så frampt krigzlågan skulle itändas och Hans Kongl.
Maij:tt nödgas framgeent stå beväpnad, uthlåfva vij än
een sådan bevillningh, som förbemält är, att uthgiöra
innom November mänadhz sluuth i detta åhr. Hvilcka
heggie bevillningar Hans Kongl. Maij:tt, där dett behöfves,
innan terminerne infalla, negotierar och upphandlar, och
påtaga vij oss samma upphandlingh att bestå, sorn den
till vår samptelige säkerheet och bästa skier.
420
1689.
Ytterligare på dhen händelse aff krigh tage vij oss
uppå att uthgiöra dhee fölliande åhren, så länge krijget
vahrar, åhrligen uthi November inånadh een enckel contribution
alldeles på dett sätt, som ofvanbemält ähr för
innevarande åhrs första termins contribution, kunnandes
Hans Kongl. Maij:tt i lijka måtto föruth negotiera och
uphandla samma bevillningar, enär Hans Kongl. Maij:tz
tiänst och fäderneslandetz försvaar dett fordrar.
Mann i fall att desse förbemälte bevillningar, som vij
således värckeligen uthgiöra, intbet skulle tillräckia eller
förslå till krigztarfverne, så hemställe vij uthi underdånigbeet
Hans Kongl. Maij:tt att åhrligen, nembligen
åhr 1689 och dhee fölliande åhren, så länge krijget vahrar,
uppnegotiera så stoor summa, som nödvändigheeten fordrar,
hvilcken vij med dhe andra Ständerna oss påtaga,
när Gudh igen freden förlähnar, elfterhanden att betahla.
Mann skulle then alldrahögsta Gudhén stilla krigzbullret,
och fäderneslandetz säkerheet een mindre krigzrustningh
kunde tåhla, hvilcket alt Hans Kongl. Maij:tz
högst upplyste omdömme och gådtfinnande hemställes, då
häfver Hans Kongl. Maij:tt allernådigst förundt oss att
allenast uthgiöra den eena enckla bevillningen i Aprilis
månadh innevarande åhr, och att den andra i November
blifver tillbaka. Männ den enckla contributionen för åhr
1690 skall vedh åhrets ända vederbörligen uthgiöras, och
sedan dhe påfölliande fredelige åhren denna heela krigsbevillningen
alldeles upphöra. Och i dett ställe emedan
vij oss tillijka medh dhee andra Ständerne hafva påtagit
den summan, som uthaff 1686 åhrs bevillningh till Banquens
betahlning brister, både till capital och interesse
att uppfylla, [fördenskull efftersom vij pröfva nödvändigheeten
och nyttan af Banquens conservation och ved
macht hållande, hvilket värk vij underdånigst bedie Kongl.
M:tt ville låta sigh i bästa måtton och under des höga
Kongl, beskydd så här effter som härtill vara recommenderat],
1 så uthfäste vij så där till som till dhee nödhträngde
sollicitanters affbetahlningh att uthgiöra åhr 1691
1 Orden inom [ ] äro i konceptet tillagda i marginalen jämte följande
anteckning: >Det som är i margine annoterat står intet uthi det
öfverlefvererade svaret, men blef infördt uthi beslutet, och befalt at således
här annoteras.»
Bilagor.
421
in Novemb. een halff contribution, sammaledes åhr 1692
uthi November een halff contribution, nembligen att heggie
tillhoopa giöra så mycket som den heela enckla, hvilken
vij nu tillkommande Aprill månadh skohlom erläggia.
Här hoos hafva vij nödigt funnit uthi några måhl
att förklara ofvanbemälte våra bevillningar, såsom 1. i fall
att någon, som ähr på staten uppfördh och i värckeligh
tiänst, uthgiör den bevilliade contributionen aff sin löhn,
skulle innom åhrets förlopp genom döden afgå, så drager
successoren, i proportion af den tijdh han gior tiänst och
niuther löhn, lasten af denna löhns bevillningen och gåttgiör
sin antecessoris arfvingar. 2. Angående fämdahlersbevillningen,
om något hemman skulle någon frångå och
erkiennas under Hans Kongl. Maij:tt och Crohnan, hvaraf
bemälte 5 dalers contribution ähr uthgiord, så giöres dett
honom gått i nästpåfölliande bevillningh, äfven såsom
uthi 1686 åhrs besluuth om dhee okiöpte ränttorne varit
förafskiedat. 3. Att vij uthgöra för våra försvarskarlar
vedh hvar enckel contribution een1 dahlér sölfvermyndt,
4. Förbehålla vij oss, att våra frälssebönders barn måge
vedh alla desse contributioner komma i lijka consideration
som den öfrige allmogens.
III.
Sidst på dett den högstberömmelige påbegynte fästningernes
bygnad till rijkzens försvar vijdare må blifva
fortsatt, hafva vij påtagit oss att continuera medh förhögningen
på lilla tullen och accijsen än uthi fyra åhrs
tijdh, nembligen till åhr 1694 inclusive, och dett på sådant
sätt som därom ähr uthi 1686 åhrs besluuth förmält.
Medh charta sigillata hemställa vij underdånigst Hans
Kongl. Maij:tt, att därmedh än på några åhrs tijdh må
continueras. Och lefve vij i den underdånigste tillförsichten
till Hans Kongl. Maij:tz nådh, att denna vår bevillningh
icke må lända oss uthi våra privilegier till någon
skada eller förfångh nu eller i tillkommande tijder,
sorn och att ingen emellan Ständer nes mothén sigh må
understå att uthtyda annorledes eller vijdare sträckia
1 een enligt originalet. I konceptet andradt till två.
422
1689.
denne vår bevillningh, än orden klaarligen förmå och lyda.
Härhoos förmode vij och, att medh dhem i bergzlagen och
andra, som drijfva bergzbruuk, lärer på samma sätt förfaras,
som 1683 åhrs rijkzdagzbesluuth förmår och vedh
handen gifver.
Såsom vij nu oachtadt dhee besvär, som hvar och een
af oss hoos sigh finner, hafva medh ett underdånigt,
trooget och villigt hierta på ofvanbemälte sätt förplichtadt
oss att grijpa Hans Kongl. Maij:tt under armarna
och underhielpa dhee stoora tarfver, som fordras till rijkzens
försvar, så bedie vij allerunderdånigst, Hans Kongl.
Maij:tt tächtes dett nådigst upptaga och oss des troogne
undersåthare uthi des höga Kongl, nådh och omvårdhnadh
inneslutha, skolandes vij i föllie af vår underdånigste
trooheetz plicht alltijdh finnas vederreedo att upsettia och
ospaart hålla för Hans Kongl. Maij:tt vår allernådigste
Konungh och Herre lijff och bloodh och all vår förmågo
sampt vijsa medh all underdånig kiärleek och vördnadt,
att vij ähre
Hans Kongl. Maij:tz
allerunderdånigste, troplichtigste och
hörsamste tienare och undersåthare
på samptel. Ridderskapetz och Adelens
vägnar
N. Gyldenstolpe,
för tijden Landtmarskalk.
Bil. II.1
Utskottets öfver riddarhus sakerna berättelse.
Såsom dhet högh Ridderskapet och Adelen hafva oss
undertechnadhe till riddarhuussaakernes öfverseendhe och
befordran behagat uthnämbna, ty håfve vij till hörsampt
föllie samma förrättning oss antagit och så vähl i anledningh
af det, som vedh seenaste Rijkzdag passerade, som
Herrar Directeurers ingifne memorial af den 18 Febr.
1 Prot. sid. 345, 364. — Original med bilagor Lit. A—E.
Bilagor.
423
nestledne (Lit. A) giort oss om värket och tillståndet
underrättadhe och således nu till högloflige Ridderskapetz
och Adelens fullkomblige information medh fölliande berättelse
inkomma.
1.
Vij kunna intet nogsampt och tilbörligen berömma
dhe godhe Herrar, som directionen tordt, för dhen serdeles
flijt och omvårdnat, som dhe intet mindre än dhe förra
hafva behagat använda för det låfl. Riddarhuus bästa
sedan senaste Rijkzdag, i dhet alla dhe svårigheeter, som
tillförende varit hoopetahls vedh Ridderskapetz och Adelens
sammankombster, finnes nu till största dehlén igenom
deras berömmelige vaaksamheet mycket lindradhe, och alt
i godh skick och gång stalt och bij behållit, så at samptelige
dhet högloflige Ridderskapet och Adelen lära finna sig
dhem därföre all tacksamheet och tiänst skyldige vara,
serdeles
2.
Att dhen svåra giäldh, hvarmedh Riddarhuuset sedan
1672 varit i Banko för een upnegotiation af 12,000 daler
sölfvermyndt, som då skiedde, graverat medh, är nu medh
capital och interesse till 26,230 daler sölfvermynt fullkombligen
betalt, och dhen last, som heela ståndet elliest
kunnat åkomma, afbördat. Betienterne hafva oss sagdt,
at många hållit dhet för en omöjeligheet, att sådant
skulle stå så snart at förrättas; därföre äre vij samptelige
så mycket lyckeligare igenom Herrar Directeurernes
oförtrutne flijth, at dhet nu har sin godha richtigheet.
3.
Dhe öfrige medelen finna vij vara mycket vähl employerade
efter högloflige Ridderskapetz och Adelens
åstundan och gifne desseiner på senaste Rijkzdag medh
dhe rummens upsättiandhe vedh sion, dhem vij och besedt
och funnit vara så indelte och för godh hyra uthgifne, at
dhe giordhe omkostningar innan några få åhr stå att stoppas,
och sedan åhrligen ett anseenligit at indragas, och vore
fuller vähl, att dhet, som häfver länge varit ärnat at byggias
på dhen sijdan åt gatan, kunde blifva värkstält.
424
1089.
Män som medlen nu äro mycket knappe, varandhes nu in
cassa allenast 1900 daler sölfvermyndt, och ringa lijcknelsse
eller förhåpning ähr, at uthom dhet, som vedh denne
Rijkzdag faller, inkombsterne stort kunna ökas, och dhet,
som framdeles kunde indragas, är underkastat ett och
annat besvär, som än giöres på Riddarhuuset, altså hafva
vij härvedh intet något sluuth kunnat giöra eller fatta
någon resolution, uthan tyckia vara rådeligast att lämbna
dhet uthi Herrar Directeurernes godtfinnandhe at dher i
giöra, som medlen kunna tillåta, och dhet kan lända Riddarhuuset
till nytta och inkomst.
4.
Herrar Directeurerne berätta och sig villia nu vedh
första vårdagh giöra dhen anstalt, at platzen åth siöhn
skall blifva planerat, och hvadh som kan lända huset här
vedh eller elliest till prydnat och commodité, så vijda
inkombsterne och medlen dhet tohla, väll i acht tagit.
5.
Och som Herrar Directeurerne oss recommenderat, at
dhe, som på denne Ridderskapetz och Adelens sammankombst
äre introducerade, måge in pleno förhållas att
giöra innan afresan richtigdt för sigh, emedan emilian
Rijksdagarne skall vara mycket svårt at dhem igenträffa,
och som dhet länder till Riddarhuus interesse och uprätthållandhe,
har man denna angelägenheet inthet kunnat
opåmint låtha.
6.
Riddarhuusballancen hafva vij och igenom sedt och
där af förnummit, at mycket uthestår, hvilket för andre
olägenheeter, som debitorerne öfverhänger, intet kunnat
helt och hållit vedh desse tijder sedan 1680 indragas,
oachtadt at Herrar Directeurerne hållit där vedh all möda
ospart, såsom och Herrar Gouverneurerne och Landzhöfdingarne
Riddarhuuset i alt hvadh möjeligit varit adsisterat,
hvarvedh vij finne intet annat stå at giöra, än
att högloflige Ridderskapet och Adelen behagade des angelägenheet
Herrar Directeurers godha försorg så häreffter,
som här tillz skiedt ähr, recommendera.
Bilagor.
425
7.
Såsom Fru Karin Bielke igenom hoosfogade supplique
(Lit. B) socker tillgifft för dhen skuldh, som Riddarhuuset
hos henne fordrar, så håfve vij intet däröfver något resolvera
kunnat, uthan at dhen samma för högloflige Ridderskäpet
och Adelen må upläsas. Fiscalen berättar sig
hafva här vedh anlagdt all möijelig flijth, men intet mera
kunnat erhålla, än suppliquen förmähler, varandes hennes
egendom af andra graverat.
8.
Vij håfve och sedt dhet genealogiska arbetet, som Hr
Jahan Peringh mycket berömmeligen och på en godh methode
häfver begynt (Lit. C), hvilket som det länder dhet
högloflige Ridderskapet och Adelen till lustre och heder,
så voro dhet vähl, att dhet på något sätt kunde blifva
befordrat; hvarföre håfve vij fallit på dhe tanckar, doch
under det högloflige Ridderskapetz och Adelens vijdare
godtfinnandhe, först at ehuru vähl Riddarhuusetz medel
för tijden äre mycket ringa, så kunde han doch af det,
som nu vedh introductionen faller, bekomma tvåhundradhe
rijksdaler, på det han därigenom måtte animeras att continuera
medh dhet värket och bringa dhet i någon fullkombligheet,
hvar till han och lärer sig obligera och
sådant efter handen vij sa Herrar Directeurerne. Sedan
vore och önskeligit, om dhet högloflige Ridderskapet och
Adelen kunde uthi underdånigheet förmå hoos Hans Kongl.
Maij:tt, at han på detta värket kunde få privilegium, och
att Hans Kongl. Maijrtt nådigst ville medh någon åhrligh
tillökningh på hans löhn benåda honom, medan det är
intet allena Ridderskapet till heder, uthan är en högnödig
saak för dhen Svänska historien, som i fehl af genealogiska
efterrättelser både här hemma, män serdeles uthom
landz, mycket ähr corrumperat och i ovissheet.
9.
Dhet häfver sig och en pitzerstickare, benämbd Brachfelt,
angifvit att villia uprätta en vapnbook (Lit. D).
Män så håfve vij funnit därvedh någon större svårigheet,
både för dhet at vedh Riddarhuuset inga medell äre till
426
1689.
dhen om kostnad h, som därvedh fordras, som i synnerheet
för dhet at een vapenbook tillförendhe redan ähr uplagdh
öfver största dehlén af Ridderskapet, och om det skulle
continueras, som återstå[r], så blefve dhet ofullkomligit värk,
medan af dhet han arnar at förrätta skulle någon myekenheet
utan tvifvel! upläggias, och af dhen förra vapnboken
äre öfvermåttan få exemplar till finnandes.
10.
Dhen ansöckning Landzhöfdingen högvälborne Gref
Axel Lillie gior (Lit. E), at Lilliorne af Aspenäs måtte
blifva pålagt till näste Rijkzdag at förklara sig, huruledes
dhe komma at föra Lillie-nampnet, tyckes vara så
mycket skiäligare, som han och hans förfäder finnas i
långa tijder hafva därpå tält och emoth bemälte Lillior
protesterat.
11.
Sidst hafva vij och giort oss underrättadhe, hvadh
för processer som Riddarhuuset nu för tijden hafva kan,
hvilka Fiscalen lofvat medh första villia uthföra och till
ända alldeles bringa och så laga, at så vähl därvedh som
medelens infordrande alt skall sättias i dhet nermeste och
i så godt skick, at effter hans afträde den tiensten till
Riddarhuus bestå indragas må, emedan icke allenast medelen
äre mycket ringa, uthan och dhe öfrige betiente
sedan kunna förrätta hvadh som kan vedh ett och annat
tillfälle förefalla. I dhet öfriga förblifve
Dhet högloflige Ridderskapetz och Adelens
hörsambste och skyldigste tienare
Abraham Brah. Frederic Steenbock. A. Flemingh.
Jean Casmir Fleming. Johan Gripenhielm.
Jean P. Bonde. H. Ramel. Jahan Ekebla.
W. J. Coyet. Henrich Danckwart.
J. Schönberg. G. Cfuthrie.
Bilagor.
427
Lit. A.1
Det höghlofl. Ridderskapet och Adelen finna
för tijden varande Riddarhuus-Directeurer nödigt
fölljande ährende angående Riddarhuset att föreställa
och dheras betänkiande och resolution
der öfver att inhämpta.
1.
Såsom vij förnimme, att det höglofl. Ridderskapet
och Adelen hafva af alle 3 classerne uthnämbt ett vist
uthskott till riddarhuusährendernes befordran, ty håfve
nu för tijden varande föreståndare intet bordt underlåta
hoos detta loth uthskott medh effterfölljande berättelser
att inkomma, notificerandes 1. det vij effter höghl. Ridderskapetz
och Adelens på senaste Rijkzdagh giorde åstundan
håfve låtit upbyggia några rum vidh siöstranden,
som alldeles färdige för ögonen stå, hvaraf dhe användne
omkostningar innan några åhr stå att ersättias, och sedan
åhrligen en vacker inkombst inbringa till Riddarhusetz
serdeles nytta och märkelige indrächt, och således förmode,
att sådant lärer Ridderskapet och Adelen väll falla
och behaga.
2.
Vij håfve ock giordt den anstallt, att platzen skall
blifva nu straxt vidh vårtijden planerat, och hvad som
kan lända Riddarhuset här vedh till prydnat och commodité
i acht tagit.
3.
Yij håfve och effter all möijeligheet sökt att indraga
dhe fordringar, som Riddarhuset hoos en och annor häfver
utheståendes, och giordt flijtige påminnelsser der om hoos
General-Gouverneurer, Gouverneurer och Landzhöfdingar,
hvillka och hafva Riddarhuset berömmeligen assisterat,
men närvarande tijders med[el]lösheet och prompte bevill
-
1 Se ofvan sid. 364, 423. — Original.
428
1689.
ningars betalning till Hans Kongl. Maij:tt har varit i
vägen, så att allt intet kunnat komma till den effect, som
man förväntat.
4.
Dhe medel, som effter hand doch inkommit, äre en
deel till Banquens äntelige afbetalning emploijerade, hvarföre
Riddarhuset här tills varit graverat, så att Riddarhuset
är derföre nu alldeles frij, det öfriga till husetz
underhålld och dhe nybygde rummen anlagt.
5.
Och som nu vidh denne Rijkzdag några äre introducerade
och än lära introduceras, så recommendere [vi] på det
flijtigaste hoos detta lofl. uthskottet, att dhe in pleno må
tillhållas att giöra för sigh innan afreesan richtigt, som
emilian Rijkzdagarne myckit svårt är att dhem igen
träffa.
6.
Hvad processer som det högloft. Riddarhuset har,
der om lärer Riddarhuus-Fiscalen det lofl. uthskottet
giöra underrättat.
7.
För det öfriga förmode [vi], att Ridderskapet och Adelen
med godt vällbehagh låta hoos sigh vara recommenderat
vår oförtrutne flijt för Riddarhusetz bästa, hvartill vij
stedze och framdeles ingen möda villia eller skola hålla
ospart. Stockholm den 18 Februarij anno 1689.
Det lofl. uthskottetz
tienstvilligste
Fabian Wrede.
Bengt Rosenhane. G. Falkenberg. Jahan Olivekrans.
Bilagor.
429
Lit. B.1
Högvellborne Grefvar och Frijherrar, respective
Hr Landtmarskallk och samptelige det högloft.
Ridderskap och Adell, högtährade Herrar.
Hoos dee hög- och vellborne Herrar af det högl. Ridderskapet
och Adelen med denne min skrifvelse att inkomma
gifver mig anledning den skulldh, för hvilken
effter min sahl. fader Kongl. Rådet Hr Niels Bielcke jag
hoos det högloft. Ridderhuuset är kommen att häffta före.
Och såsom den vid senaste Richzdag fuller ibland andra
af det högloft. Ridderskapet blef företagen och öfvervägat,
men icke något vist der öfver resolverat, hvarföre kommer
jag nu å nyo och på thet tienstligaste min förre begiäran
itererar, det tecktes dee hög- oeh vellborne Herrar i anseende
till mitt slätta tillståndh migh för bemälte skulldh
gunsteligen befrija ooh den alldeles uthstryka och annullera,
helst som jag intet häfver några medell, hvarmed
jag den kan betala, thet väll allom nogsampt bekant är,
som mitt tillståndh veeta.
Så har och anno 1684, medan jagh hade mine godz
ännu inne — som sedermeera störste deelen äro genom
reductionen bortgångne, och dee fåå öfrige stå nu för
stoora gravationer i arrest — betalt på denne skullden
till det högl. Ridderhuuset 1236 daler kopparmynt effter
Fiscalens qvittence, hvilka 1236 daler nestan upfylla sielfve
capitalet, som mig i begynnellsen blef påfördt, så att det,
som ännu rester, är störste deelen interesse. Samma åhr
har jag och betalt för min sal. Herre den andeel mig tillkom
aff 400 daler och några, som och bemälte Fiscals
qvittence och ridderhuusböckerna kunna vijsa. Fördenskull
såsom jag är heel oförmögen till att betala det, som
återstår — ehuru gierna jag det giorde, der jag hade dee
medell i hender som förr — sedan jag är så vorden af
mig kommen, att jag har knapt det jag med mijne barnebarn
kunna subsistera af, ty förmodhar jag de hög- och
vellb. Herrar denne min billige begieran så mycket mindre
1 Se ofvan sid. 345, 364, 425. — Original med påskrift: »Pras. den
4 Martij 1689 [och] npläsit i utskottet.»
430
1689.
utslå, som dee see min stoora medellösheet, utan heller
låta den hoos sig i gunstig consideration komma och förmedelst
een godh resolution mig på mina gambla dagar
hugna. Hvar medh jag skyldigt förblifver
Dee högvellb. Herrars aff samptel. det högl. Riderskapet
och Adelens
tienstviligaste
Kakin Bielke.
Lit. C.1
Högvelborne Hr Baron, Kongl. Maij:ttz HoffCantzler
och Lantmarskalk sampt högvelborne
Grefvar och Friherrar med samptelige Ridderskap
och Adel, nådigste Herrar.
Till Eders Excelkces och det högloflige Ridderskapetz
och Adelens tiänst häfver jag uthaf en anseenlig hoop
gambla originaler och andra sanfärdiga skriffter och instrumenter
uthsökt och merendeles förfärdigat ett historico-genealogiskt
värk uthi särskilte ättartaflor och beskrifning
om hvar och ens families och persons upkomst
och märkelige, så uthi forna som innevarande tijder, giorde
tiänster och bedriffter med bifogade verificationer, gambla
monumenter, sigiller och nu brukliga vapnar, såsom och
der till hörige register och förtekningar uppå alla höga
Herrar, Konglige och Rådzpersoner, Gouverneurer och
Höfvidzmän, Landzhöfdingar och Ståthållare, Krigz- och
Feltöfverstar, Lagmän och Häradzhöfdingar samt alla
andra förnäma Konglige betiänte effter åhr och ålder,
som de uthi några hundrade åhr till desse tijder hvarannan
succederat hafva, hvilket värk Eders Excell:ce och
det högloft. Ridderskapet och Adelen täcktes med nådigt
vählbehag uptaga, min fattade method och vählmente
arbete besee och approbera låtha och således till dess
vidare förfärdigande mig fullmechtiga, på det jag sedan
1 Se ofvan sid. 333, 345, 352, 364, 425. — Original med påskrift:
»Pras. den 4 Martij och npläsit i utskottet 1689. Uplästes in pleno
den 18 Martij.»
Bilagor.
431
må communiceras med de acter och documenter, som antingen
finnas uthi Ridderhuscantzliet, eller Ridderskapet
sielfve hafva kunna till deras högloflige förfäders märkelige
illustration och samma värkz fulkomligare förfärdigande,
då ett af mig reentskrifvit exemplar till Ridderhuscantzliet
inlefvereras skall under Herrar Directorernes
och familiernes egit censur och gottfinnande, att antingen
publiceras eller där till effterrättelse förvaras. Men såsom
jag af egne medel inthet förmår detta vidlyfftiga och dyrbara
värket med beskrifvande och nödige monumenters,
sigillers och nu brukelige vapnars afritande och utstickning
fortsättia, ty lefver jag i den underdån-ödmiuke tillförsicht,
att Eders Excell:ce med det högloflige Ridderskapet
och Adelen äre benägne effter sitt egit nådige
behag och gottfinnande uthaf ridderhusmedlen något underhold
till förbemelte historico-genealogiske värkz fulbordan
uthsee och anordna, däremot jag till samptelige
Ridderskapetz och Adelens tiänst och förmodelige norje
min högsta flijt använda skall, förblifvandes
Eders Excellences, de högvälborne Grefvars och Friherrars,
samptelige Ridderskapetz och Adelens
underdån-ödmiukeste tiänare
Johan Pering.
Lit. D.1
1.»
Höghvälborne Hr Baron, Hoff-Cantzler och
Landtmarschalck, högtbevågne Herre.
Eders Excell. härmedh uthi diupaste submission at
falla besvärlig, häfver jag icke förbijgå kunnat, såsom
jag i ärfahrenheet kommen är, det Kongl. Maij:tz sampt
Sveriges rijkes höghlåfl. Ridderskap och Adell af dragande
curiosité om een ordentlig vapenbook af heela dess
1 Se ofvan sid. 333, 346, 352, 364, 425.
2 Original med påskrift: »Pras. och npläsit den 4 Martij 1689 i utskottet.
»
432
1689.
matricul och hvars och ens särskilte bläsön gärna åstunda
skulle en skickelig person därtill, som sådant värck uppå
sig togo och det behörigen effectuera kunde, altså och
emedan jag mig om tedh, som därtill och den rätta
vapenkonstens vettenskap egänteligen hörer sampt hvadh
thär af dependerar, beflitadt och vinlagdt häfver, så at
jag mig väl tilltro kan samma värck medh vederböhrlig
dexterité och promptitude — som åthskillige prof af dhe
stycken, jag är blifven brukat uthi för en och annan högh
herre uthi slijkt at förfärdiga, förmodeligen bevitna —
at kunna förrätta och fullborda, särdeles där min syn och
åhr det än till någon tijdh tillåta, ty lefver jag i det
ödmiukaste hoppet, at tedh mig framför någon annan i
nåder och bevågenheet varder opdragit och tillbetrodt,
ödhmiukeligast och medh skylldigste respect hediandes,
Ed. Excell. täcktes här om hafva mig uthi dess högtbevågne
memoir och hoos höghbemälde Ridderskap och
Adell mig höghgunsteligen recommendera och förfordra,
så at jag där till må antagen varda, hvar emoth jag icke
allenast skall sökia vidh detta importante vapenstickande
at prestera den omsårg och färdigheet, som en redhskaffens
person tillböhr och väl anstår, uthan och hoos Ed.
Excell. denne befordran och all annan mig betedd nådh i
diupaste ödhmiukheet at demerera och beprijsa, såsom den
in till min ända förblifver
Eders Excellences
ödmiukaste och hörsamste tiänare
Thomas Brachfeldt.
2.1
Ödhmiukt memorial till H:s Excell. höghvälborne
Herr Baron, Hoff-Cantzlern och Landtmarschalken.
Såsom hoos H:s Excell. sampt det höghlåfl. Ridderskappet
och Adelin min insinueradhe ödmiukaste suppliq ue
1 Original.
Bilagor.
433
medh hvadh däruthinnan hörsampst [är] förestält vordet
lärer vara kommit uthi en nådig och högtbevågen consideration,
så har jag för min skylldigste plickt äraktadt, till
desto bättre underrättelse om samma angelägenheet, mig i
högsta ödhmiukheet närmare at uthlåta, nembligen först:
1. Hvadh tijdh en till arbetedts förfärdigande anbelangar,
så ärfordras till ett grefveliget vapen 4 dagar,
frijherrliget 3 dagar, adheliget 2 dagars tijdh. Huru
lång tijdh altså till heela värcketz fullbordande behöfves,
kan H:s Excell. sampt det höghlåfl. Ridderskappet och
Adelin lättligen och snart finna, när rijksens matricul
efftersees. Doch prsecaveras härvidh i högsta ödhmiukheet,
om jag imedlertijdh skulle förfalla uthi siukdom,
eller någon casus fortuitus hände, at arbetedt då icke
så prcecise, som calculeradt vordet, kunde expedierat
blifva.
2. Uthi arbetslöhn påstås det lindrigaste, pretendera))
des allenast för ett grefveliget vapen 2 rijksdaler eller
4 daler s. m:t, frijherrliget I1/* rijksdaler, adheliget 1
rijksdaler, doch så at till vapnernes afstickande gifves
plåthkoppar, som vidh förfärdigat arbete igen uthi skifvor
skall åtherlefvererat blifva till det höghlåfl. Riddarhusets
tiänst och sedan där under sina visse nummer till effterrättelse
och brunk kunne bijbehållne blifva, till förtijga
den nyttan som det höghlåfl. Ridderskappet och Adelin
af sådant mit arbete dubbelt igen kan hafva at indraga
och vänta emoth det där på använde förskåttedt, som jag
oförgripligen vidh handen gifva skall, när man resolveradt
medh mig thärom i nåder och bevågenheet at accordera.
Såsom jag nu på det högsta skall låta mig angeläget
vara detta arbete pertinent, nätt och reent. till det höghlåfl.
Ridderskappet och Adellns tiänst och berömmelige
effterdömme at perfectionera, så hoppas jag, at den föreslagne
arbetslöhnen, som så billigt opsatt är, thär emoth
icke lärer ansees, hvilcket jag uthi all submission underkastar
H:s Excell:s förmögne och högtbevågne befordran;
ödhmiukligast till ett sluth bediandes, at hvar gång jag
en par hundradhe eller mehra vapnar aflefverera kan, betahlningen
thärföre prornpte föllier och aflägges, i betrachtande
det jag elliest och thär bredevidh intedh annat
Sv. Riddersh. o. Adels riksd.-protXV. 1689. 28
434 1689.
subsistence hafva kan. Afvacktandes en nådig och högtbevågen
resolution, förblifver jag
Eders Excellences
ödhmiukaste och hörsamste tiänare
Thomas Brachfeldt.
Lit. E.1
Högvällborne Herre, Hr Lan dtmar sch alek,
högvälborne Grefvar och Prijherrar så och vallborn
e, ädle och vällbördige samptlige Ridderskapet
och Adelen.
Effter som min sal. Herr fäder så väll uti sin tijdh,
som jämbväll jag sedermera på åtskillige Rijkzdagar
tiänstligen anhållit och begiärat, det Hr Pär Lille till
Aspenäs, som jämbväll kallar sig Lillie, må bli pålagd
sitt adelsbref at opvijsa till at bestyrckia, huru vijda
han till bemälte Lillie-nampn är befogad, så är ännu min
tiänstfiijtige anmodan och tillförsicht, dät Hr Landtmarschalcken
och samptl. Ridderskapet och Adelon behagade
honom föreläggia det till nästkommande allmänne mothe
ofelbart at effterkomma. Eörblifvandes städze
Högvällborne Hr Landtmarschalekens och samptl. Ridderskapet
och Adelens
Tjenst- och beredvilligaste Tjenare
A. Lillie.
1 Se ofvan sid. 34(5, 426. — Original.
Bilagor.
435
Bil. 12.1
Sveriges rikes Ständers beslut. Dat. Stockholm den 19
Mars 1689.
Ar särskildt tryckt samt i Stiernmans Riksdagars och mötens
beslut, del. III, sid. 2069 o. f. Tvenne original finnas i Riksarkivet, af
hvilka det ena, det s. k. Adelns exemplar (på pergament med sigill i träkupor,
fästa vid nedhängande snören) har följande underskrifter: 2
Bengt Oxenstierna. Christer Horn.
Jahan Gabriel Stenbock. Lars Elemingh.
Axel Julius De la Gardie. R. v. Äscheberg.
Ch. Gyllenstierna. Hans Wachtmeister. Fabian Wrede.
Robert Lichtone. E. Lindsköld.
Axel Ståhlarm. Carl Gyllenstierna.
Nicolaus Gyldenstolpe,
för tijden Landtmarskalk.
[Prima classis:]
Abraham Brah. *Axel J. Lewenhaupt.
G. A. Oxenstierna. G. Gs[on] Oxenstierna.
Frederic Stenbock. A. Lillie. G. Douglas.
Adam von Stenberg. G. A. v. Aschenbergh.
Uppå groff Cristoffer Gyllenstiernas Uppå Grefvar Flemingara vägnar
\ <4gli lil
R. v. Lieven. Clas Sparre.
Uppå greffvar Wredars vägnar På Grefve Lichtones vägnar
Carl H. Flemingh. Fritz Wachtmeister.
På Greffve Hastfers vägnar På Grefvar Lindschölders vägnar
J. C. Fleming. Johan Gripenhielm.
1 Prot. sid. 343, 350.
2 De med asterisk (*) betecknade namnen äro tillagda från ständernas
svar på Kongl. Maj:ts Bekreta proposition (bil. 9), och dessutom
äro några uawn upptagna från de för öfrigt fåtaligare underskrifterna
under den i protokollet sid. 343 omnämnda >akten> angående annullerande
af vissa rådsprotokoll; jämf. följande noter.
436 1689.
Uppå Grefve Axel Stålarms vägnar På Grefve Carl Gylnstiernas vägnar
Lars Flemingh. Hans Rålamb.
‘Åke Oxenstierna. Christer Horn.
Nicolaus Gyllenstierna. Jacob Spens.
Carl Gustave Soop. Gabriel Sparre.1 ‘Gabriel Kurck.
Herman Fleming. Carl Bondhe. Gabriel Horn.
Gustaf Carl Baner. Lars Kagg. ^Frederik Rosenhane.
Axel Wachtmeister. L. W. Tauhe. Gustaff Mörner.
Åke Ulffsparre Akeson. Jacob Fleming.
Carl Adolph Wrangel. *C. G. Kruse.
Carl Gustaff Sperling. Fabian Wrede Carlson.
Berendhard de Lieven. Lorentz Creutz.
Axel Leijonskiöldh. ‘Carel Adolf Wrangel.
N. Gripenhielm. Leonhart Posse.2 Åke Rålamb.
O. Mörner. Gustaff Duwall Jacobzson. *A. Palbitzski.
Friedrich von Buch waldt. ‘Otto Vellingk.
‘Lago Meiendorf von Uxkull. Bogisla[us] v. d. Pahlén.
Henning Kruus. R. Rehbinder. Didrich Wrangell.
Jahan Siöbladh. Nils Gyldenstolpe. *H. H. Clerk.
G. Falkenberg. Peer Örneklow. *L. Guldenhoff.
J. Thegner. E. J. Dahlberg. E. Lovisin.
Lars Wallenstedt. Jacob Gyllenborg.
Secunda (lassis:
Uthi min faders Hr Nils Lilliehööks stelle
Johann Lilliehöök. Johan Ribbing,
på Kylarnas vägnar.
Effter begäran på UlfsParars vägnar
K. Posse. Gustaff Bonde.
‘Johan Gabriel Gustafson. K. Posse.
1 P. Sparre har undertecknat akten ang. rådsprotokollen.
2 Nicolas Posse har undertecknat svaret på Bekreta propositionen.
Bilagor. 437
Linnardh Ribbing Svensson.1 M. (?) Boije. Cari Hårdh.
På Hr Holks vägnar eifter fullmacht
Hinrich Falkenbergh. *0. P. Silnecker.
På Christijan Bilies vengnar
K. Ch. Barnekov. H. Ramel. Carl Gustaf Skytte.
‘Axell Gyllenstierna. Carl Ehrensteen.
Jahan Ekebla. Arvid Trolle.
Tertia (‘lassis:
Lars Carplan. ‘Johan Kruus. Bengt Sparre.
Bengt Gyllenankar. ‘Jahan Bratt. ‘Carl G. Roos.
J. Rosenbiälke. Carl G. Gyllencreutz. ‘Gustaf Hård.
P. Körning. ‘Gustavus Vernstedt. G. Gyllengrijp.
På Ugglornes vägnar
E. Silfverhielm. *H. Stålhansk. A. Graanberg,
fullmechtig.
Lorentz Erich Oxe. ‘Erich Rosenstråle. Pär Bagge.
Bengt Lilliestielke. Jacob Bure. Jacob Munck.
Georg Papegåija. Gustaff Svijnhuffvud.2
Adolph Johan Crusebiörn. Nils Skytte. Erich Reuter.
C. F. Hold. Erich Gethe. Jahan Rosenstierna.
‘Gustaff Loodh. Gotthard Strich. A. Grönberg.
Uppå Anders Hest[s]koos vägnar
J. Dufva. Herman J. v. Burghausen.2
Adolph Magnus Klingspor. H. Strömfelt.
*J. Törneskiöldh. ‘Gustaft Adolph Anrep.
A. G. Kosskull. Carl Adolph Lillieström.
J. P. Silbercroon. ‘Gustaf Löfling. Jonas Planting.
Jacob Gyldenklou.2 Carl G. Rehnschiöldh.
‘Adam Schildt. Arve Appelgrehn.3
1 Johan Ribbing har undertecknat svaret på sekreta propositionen.
2 Tillagd från akten ang. rådsprotokollen.
s Erick Appelgrehn har undertecknat akten ang. rådsprotokollen.
438 1689.
L. De Geer. Gustaff Adolph T[ransehe] de Roseneck.
Uppå Abraham Pistohlkors vegnar
*Gustaf Landzbergh. Herman J. v. Burghausen.1
A. Cronhiort. P. Leuhusen. Fromholt Fägerskiöld!}.
Charle G. Lagerfeldt.2 Jahan Wärnskiöldh.
Gustav Blixencron. Georg Friedrich Leijonburg.
Jöns Lunow. *Gustaf Grass. A. Ramsverd.
På Hr Klöffwerfeltz vegnar På Allonbergarnes vägnar
*Petter Rudebeck. A. Graanberg.
Carl Gustaf Skytte. A. Faltzburg.
*Jacob Länck Gustaffson. *Esbiören Reuterkrantz.
Johan Stiernhöök. W. J. Coyet. Mag. Bredtholtz.
Axel Behmer. Carl Gyllenstolpe. S. Solblom.
J. C. Drakenhielm. J. G. Sparwenfeldt.
* Jacob Schillerfeldt. *B. von Schröer.
*Herman J. v. Burghausen. Anders Lagercrona.
*J. Clöfwersköldh. Nils Kanterhielm. C. Leijoncrona.1
Carl von Numers. Christopher Rosenfelt. Nils Dureel.
Jac. Burenskiöld. Matthias Edenbergh.1
A. Påfvenhielm. L. G. Styltenhielm. C. J. Peganberg.
Johan Gyllenadler.3 *Carl Klingstedt.
Johan Österlingh. *Charle Durietz. Carl G. Palmquist.
*Nils Ulfskiöldh. *G. G. Appellmann. M. Hamilton.
M. Stakelberg. Bartholl Ruuth.
Bengt Rosenfeldt Ingolffson. Stephan Hirschenstierna.1
Henrich Danckwart. Lars Eldstierna.1
Salomon Skutenberg. *J. Grundell. *Berndt Mellin.
*Joachim v. Cronman. Lars Barnsköld.
1 Tillagd från akten ang. rådsprotokollen.
2 Nils Lagerfelldt har nudertecknat svaret pä Bekreta propositionen.
8 Salomon Gyllenadler d:o.
Bilagor. 439
*Salomon Gyllenadler, Carl Julius Starenflycht,
på Ornecrantzarnes vägnar.
G. Ehrenberg. Jacob du Rees. *Johan Mannerfelt.
Henrich Leijonanckar. Carsten Klingenstierna.
J. Silfverström. P. Cronström. Carl Schiönfeldt.
* Jonas Plan. J. Bergenhielm. Matias Otto Siöberg.1
Gustaff Rutenkrantz. *H. Cletcher.
Mag. Gripenschiöldh. Johan G. Tigerhielm.
Abraham Reenstierna. J. Gripenstierna.
Jacob Ehrencrantz. Mårten G. Lindehielm.
Carl Liedeman. Thomas Funck.2 Jacob Sneckenberg.
A. Tigerclou. Gustaff Wattrang. K. Törnehielm.
Nicodemus Tessin. J. Gyllenkrook.
D:d Klöcker Ehrenstrahl. *Nills Palmström.
M. Kantenberg. Petter Rudebeck. N. A. Hägerflycht.
J. Wernle. P. Cronhielm. A. von Brobergen.
Lars Lilliemarck. H. Fegerstierna. H. G. Lilliestierna.
A. Ehrenfeldt. Claes Anckarström.
*And. Gyldhenspaak. Wilhelm Gyllenskep.
A. Graanberg. Johan Höghusen. Gabriel Gyllenståhl.
G. Zitthelbergh.2 Jacob Leijonsverd. A. Sparfelt.2
C. H. Grönhagen. C. Piper. *Joh. von Streitbach.
N. v. Preutz. C. Ankarstierna. P. Franc.
Magnus Gab. Willenssens. Anund Fal eken hielm.
*Gustaf Drommel. *Georg Guthrie.
Carl Gustaf Frölich. O. P. Silnecker.
Hans Billingschöldh. *E. Palmschöldh.
Diedrich von Eise. M. C. von Kothen.
Mårten Loschiöldh. Anders Wennerstedt.
1 Mattias Siöberg enligt svaret på sekreta propositionen.
2 Tillagd från akten ang. rådsprotokollen.
440 1689.
Uppå, Adlersteens vägnar
Gr. Ehrenbergh. J. Ehrenkrook. J. Silfwercrantz.
*P. Myrtengreen. J. Lithman. J. Nolilanvehr.
Kils Gripendahl. And. Westfeldt. J. Bogman.
G. Stiernhoff. Liiedert Adlerschiöld. *T. Ehrenstierna.
*Samuel Furubohm. J. v. Öller. J. A. Lilliegreen.
K. Schönberg. Gustaff Hamarbergh. H. v. Gerdes.
Samuel Adlerberg. *Peter Cederberg.
Claudius Örnhielm. A. Leijonström. *Mårten Trotzig.
Jacob Ruuth. Ludvic Fahlström. P. Wetzler.
Germundh Cederhielm. Frid. Lagerstierna.
Jacob von Schattan. P. Mannerstedt. *A. Leijonstedt.
A. v. Grooth. .T. Schmedeman. Tho. Hackerschiöldh.
J. Widerholt von Weidenhofen. S. Leijonmarck.
Carl Lindelöff. *Claes Jäger sköldh. Gustaf Lagerberg.
Suen Silferbergh. J. von Palmenberg. G. Palmfelt.
*Pehr L. Gyllenhöök. *Salomon Gyllenadler,
på Oederskiöldarnes vägnar.
Carl Gylldenstedt. Samuel Gripenclo.
Ludvich Fabritius. B. Hökenschöld. Erich Gyldenboij.1
*Lars Mörling. Joh. Adlerström.1 P. Schnack.
Lars Riddermarck. J. Lagermarck. E. von Ehrenthal.
Urban Hiärne. J. Schulte von Ritterfelt.
Johan Ridderstierna. K. Tungelfelt. And. Gyllenström.
J. Arenschildt. Johan Adlerborg. Johan Hogg.
Hans Pahl. Jean Broman. And. Rahnhielm.
Pehr Fredenhielm. Gustaf Lohrman.
1 Tillagd från akten ang. rådsprotokollen.
Bilagor.
441
Bil. 13.
Förteckning på öfriga originalprotokollet bifogade, men här
ej tryckta handlingar.
1. Kongl. Maj:ts vokationsbref till hofkansleren Nils
Gyldenstolpe att vara landtmarskalk; dat. Stockholm den
3 Febr. 1689. Afskrift. (Prot. sid. 305).
2. Kongl, resolution på adelns besvär; dat. Stockholm
den 21 Febr. 1689. Original. (Prot. sid. 343). Tryckt
i Stiernmans Riksdagars och mötens beslut, III, sid.
2039 o. f.
3. Fabian Wredes skrifvelse till adeln med afsägelse
af ledamotskapet i riddarhusdirektionen; dat. Stockholm
den 27 Febr. 1689. Original. (Prot. sid. 337).
4. Ständernas skrifvelse till Kongl. Maj:t angående
annullerande af vissa rådsprotokoll. 2 ex., det ena original
med de fyra talmännens underskrifter och påskriften:
»Ingifvedt den 8 Martii 1689». (Prot. sid 342). Hufvudinnehållet
återfinnes i den uti protokollet sid. 343 omnämnda
»akt», som försågs med samtliga ständernas underskrifter
och sigill (jämf. bil. 12, not. 1). Denna akt är
tryckt hos Stiernman, a. st., sid. 2056 o. f.
5. Kongl. Maj:ts förklaring angående samma sak;
dat. Stockholm den 15 Mars 1689. Original. (Prot. sid.
343). Tryckt a. st. sid. 2060 o. f.
6. Öfverste Peter Meijers supplik till adeln med begäran
om understöd. Original. (Prot. sid. 352).
7. Anna Johansdotters supplik till adeln med begäran
om hjälp till majoren Hans Jakob Crells begrafning; dat.
»Kungzbakken på Nårremalm» den 18 Mars 1689. Original.
(Prot. sid. 352).
8. En grekisk1 adelsman Franciscus Polanus med
begäran om understöd för att ur turkisk fångenskap utlösa
sina båda bröder, som varit i venetiansk tjänst på
Morea. Original. (Prot. sid. 352).
1 Kallas i protokollet italienare.
Sv. Riddersk. o. Adels Riksd.-protXV. 1689.
29
442
1689.
9. Studeranden Jonas Canuti från Gotland med begäran
om »en liten resepenning till Carlscrona». Original
med en bilaga. (Prot. sid. 352).
Handlingar angående introduktion oell säte på riddarhuset.
10. Kongl, bref till landtmarsbalken angående Arvid
Trolles introduktion i 2:dra klassen; dat. Stockholm den
11 Febr. 1689. Original. (Prot. sid. 324).
11. Carl Lindelöfs tre suppliker angående introduktion.
Originaler. (Jämf. prot. sid. 310, 363).
12. Claes von Jägerhorns skrifvelse till landtmarskalken
angående d:o. Original. (Prot. sid. 309, 310. 312,
313).
13. Kongl, bref till landtmarskalken angående landshöfdingarne
Gustaf Grass’, Lars Wallenstedts och Jakob
Gyllenborgs introduktion i l:sta classen; dat. Stockholm
den 18 Mars 1689. Original. (Prot. sid. 347).
14. Kongl, bref ang. tio personers introduktion på
på riddarhuset;1 dat. Stockholm den 18 Mars 1689. Original.
(Prot. sid. 347).
15. Kansliintyg angående fem personers adelskap.1
(Prot. sid. 347).
16. J. Schulte von Ritterfelts supplik till adeln med
anhållan om befrielse från introduktionsafgift. Original.
(Prot. sid. 352).
17. Johan Bratts skrifvelse till adeln med anhållan,
att ingen må tillåtas att företräda familjens »nummer,
rum och ställe» under hans son Abraham Bratts omyndiga
år. Original med påskrift: »På Rijkzdagen i Stockholm
anno 1689». Original.
1 Dessa äro allesammans upptagna på introduktionslistan (bil. 1).
