# ID: svediakorp-gov90
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1682--1683
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 100,246
# sentences: 5,714
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


SVERIGES
RIDDERSKAP» OCH ADELS
RIKSDAGS-PROTOKOLL
FJORTONDE DELEN
1083—1683
STOCKHOLM, 1898
KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER
t: K5
Innehållsförteckning.
Riksdagen i Stockholm 1682—1683.
Sid.
Protokoll  1.
Bil. 1. Introduktions längd 192.
> 2. Kongl. Majits allmänna proposition 194.
» 3. Adelns besvär  203.
» 4. Adelns supplik angående allmogens fordran, att frälse uti
knektehåll och bevillningar måtte svara lika mot skatte 210.
» 5. De ofrälse ståndens förslag till betalning af rikets gäld . . 215.
> 6. Adelns skrifvelse till Kongl. Maj:t med svar på de ofrälse
ståndens förslag till betalning af rikets gäld 217.
» 7. Presidenten Ehrensteens yttrande om godsens reduktion a
primo acquirente  225.
» 8. Landtmarskalkens tal å konungens vägnar angående Anders
Lilliehööks yttrande om liqvidationsverket  227.
» 9. Adelns svar på konungens frågor angående Anders Lilliehööks
yttrande om liqvidationsverket  229.
> 10. Anders Lilliehööks supplik till adeln med . begäran om in
tercession
hos Kongl. Maj:t  233.
» 11. Anders Lilliehööks förklaring angående hans anförande om
liqvidationsverket  234.
» 12. Tio ledamöters af lista klassen förklaring angående de 600
dalers ränta, som adeln af sina donerade gods skulle
få behålla  235.
» 13. Kongl. Majits memorial till ständerna angående konungens
rätt att län läna och dem återtaga  236.
» 14. Vice presidenten Grass’ href till riddarhussekreteraren an
■'■'gSende''jftq.
11 ng(;ns rätt att län läna  237.
>X 15. Adelns och krigS;e^e*;s svar P^ Kongl. Majits memorial
angående konung’#18 rätt att lan läna 238.
» 16'. Adelns och krigsbefälet! suPPlik angående donationerna. . 239.
> 17. Adelns och krigsbefälets skrifvelse tm Kongl. Majit med
förslag till betalning a^rikets ?äld m
\
-
IV
Bil. 18. Henrik Falkenbergs votum å 2:dra klassens vägnar i utskottet
öfver kontributionen 247.
> 19. Allmogens betänkande öfver adelns förslag angående medel
till gäldens afbetalning  248.
> 20. Adelns betänkande om dem, som 1660 haft förklenliga ytt
randen
om konung Karl X Gustaf  253.
> 21. Johan Hadorphs skrifvelse angående tryckningen af rikets
recesser, stadgar och ordningar  254.
» 22. Adelns och krigsbefälets svar på Kongl. Maj:ts proposition 255.
> 23. Adelns och krigsbefälets supplik angående de donerade
allodialgodsens inlösen och angående skatterättigheter 275.
» 24. Adelns och krigsbefälets supplik angående konfirmation å
graverade gods, som adeln sig tillbytt  277.
» 25. Tobias Westers skrifvelse med anhållan att få taga del af
i privat ego befintliga handlingar rörande Gustaf I:s
historia  279.
» 26. Fullmakt för Johan Gyllenkrook att vara riddarhussekreterare
280.
> 27. Carl G. Gyllencreutz’ påminnelser angående suveräniteten
m. m 281.-
» 28. Rikets Ständers beslut. Underskrifter  286.
» 29. Förteckning på öfriga originalprotokollet bifogade, men här
ej tryckta handlingar  293.
Ridderskapets och Adelns protokoll vid riksdagen 1682
—1683 föreligger i två handskrifter, ett konceptprotokoll,
skrifvet af riddarhussekreteraren Wallenstedt, samt ett
år 1684 renskrifvet protokoll. Det senare är dock ej öfverallt
en ordagrann afskrift af det förra, beroende därpå,
att i konceptprotokollet meningarna icke alltid äro utförda,
utan ofta endast med mer eller mindre osammanhängande
ord antydda. Under sådana omständigheter har
naturligtvis det renskrifna protokollet lagts till grund
för den tryckta texten, men har noga jämförts med och,
där så varit behöfligt, rättats efter konceptet. Bilagorna
äro inbundna tillsammans med det renskrifna protokollet.
Bedaktionen är på uppdrag af .Riddarhusdirektionen
ombesörjd af undertecknad.
Stockholm i Mars 1898.
Severin Bergh.
I
i
|
Anno 1682.
Den 2 Octohris läth Hans Kongl. Maij:t på vahnligit
sätt medh pukor och trumpetter uthblåsa Richzdagen.
Den 3 och 4 Octohris läte Ridderskapet och Adelen
effter handen antechna deras nampn.
Den 5 Octohris voro samptelige Ridderskapet och
Adelen på Riddarhuset församhlade, tå Landzhöfdingen
högvälborne Herr Baron Fabian Wrede gaf det-höglofliga
Ridderskapet och Adelen tillkienna, huruledes Hans
Kongl. Maij:t hade pålagdt honom att vara Landtmarskalk,
det han häfver måst för tree dagar sedan emothtaga,
ehuru högt han sigh och söckte att undanbedia; han skall
giöra hvadh han effter sin yttersta förmågo kan både till
Hans Kongl. Maij:tz och rijketz sampt Ridderskapetz och
Adelens bästa.
På det tahl, som Hr Landtmarskalken hade, svaradhe
Öfversten Grefve Caril Oxenstierna.
Sedan sade Hr Landtmarkalken, att Ridderskapet
och Adelen ville nu, som altijdh tillförende skiedt ähr,
uthnämpna ett uthskått, som hällsar på Hans Kongl.
Maij:t Konungen och Deras M:t M:t Dråttningarne, Hr
Landtmarskalken hade redan gienom Secreteraren bestält
der om, att de andre Stenderne intet gå och söckia tillträde
hoos Deras M:t M:t, för än Ridderskapet och Adelen
hade först varit uppe hoos Konungen och Dråttningarne.
Hans Kongl. Maij:t hade låfvat Ridderskapet och Adelen
att få komma up kl. 2 i dagh effter middagen, och
kunde samma uthskått sedan gå till Deras M:t Dråttningarne.
Sv. Riddersk. o. Adelns riksd.-protXIV. 1682. 1
2
1682.
Till samma uthskått klefve uth valde:
Af 3 classen:
Öfverste Ramswerdh, Öfverste Örneklo,
Hr Ekebladh, Öfverste Lindehielm,
Öfverste Tungell, Cantzlären Puffendorf.
2 classen:
Hr Gabriel Falckenbergh, Hr Gouverneuren Hibbingh,
Hr Erick Soop, Hr Bengt Hibbingh,
Hr Gustaf Hårdh, Hr Hans Boije.
1 classen:
Gref Carl Oxenstierna, Hr Gouv[erneuren] Hans Mör
Gref
Fältmarskalken Kiö- ner,
ningsmark. Hr Conrad Gyllenstierna,
Hr Landzhöfdingen Sper- Gref Gustaf Carlson,
lingh,
Hr Landtmarskalken begierte, att uthskottet ville
kl. 2 efter middagen sambla sigh här på Hiddarhuuset
att gåå medh process up på Slåttet till Deras M:t M:t.
Effter detta gaf Hr Landtmarskalken tillkienna,
huruledes Hans Kongl. Maij:tt hade benådat någre medh
sköldebref, hvilka begiärade blifva introducerade, om derföre
icke ett uthskått kunde nämbnas, som öfversågo brefven
och förmodde dem gifva något anseenligit till Hiddarhuuset.
Och blefve dertill nembde:
Af 3 classen:
Hr Erich Appelgreen, Hr Rosenhielm.
Hr Stiernhöök,
2 classen:
Hr Erich Hårdh, Hr Hindrich Falkenbergh.
1 classen:
Hr Conrad Gyllenstierna, Hr Hans Mörner.
Hr Landzhöfdingen Gabriel Falckenbergh såsom
Riddarhuus-director recommenderade på det högsta till
uthskåttet Hiddarhuusetz interesse att förmå dem, som
söckia introduction, att gifva något liberalt till Hiddarhuuset,
som voro uthij stoor skuldh och hade inga inkombster.
Oktober.
3
Sedan upläste Fiscalen Wetterhamn matrikelen, och
mera föreföll intet denne förmiddagen.
[Samma dag] effter middagen kl. 2 samhlade sig uthskåttet
på Riddarhnuset och ginge uti process uppå Slättet,
Landtmarskalken medh stafven i handen, först till
Konungen, sedan till Enckiedråttningen och sidst till den
unga Dråttningen, och eifter aflagd hälsningh och lyckönskan
åter uti process neder på Riddarhuuset.
Det uthskåttet, som var förordnat öfver adelsbrefvens
öfverseende, kom och kl. 3 tillsammans och togo sitt arbete
för sigh.
Den 6 Octobris för middagen.
Hr Landtmarskalken gaf tillkienna, huruledes såsom
altijdh voro vanligit, det Stenderne hälsade på hvarandra,
för än som de komma up på Slottet till propositions
hörande, för den skull hade Hr Landtmarskalken ochså
nu låtit Ridderskapet och Adelen sammankomma, effter
såsom de andre Stenderne lära visserligen komma och
hälsa på Ridderskapet och Adelen, och att Ridderskapet
och Adelen kunde åter sedan hällsa på dem.
Medan Hr Landtmarskalken derom tahlade, ankom
ett uthskått ifrån Prästerskapet, som helsade Ridderskapet
och Adelen från dess ståndh. Ordet förde Biskopen i
Linkiöping Doctor Carlson.
Så snart Prästerskapetz uthskått var bortgånget, kom
uthskåttet från Borgerskapet och hällsade pä Ridderskapet
och Adelen.
Sedan de voro bårtgångne, badh Hr Landtmarskalken,
att Ridderskapet och Adelen ville uthnämbna
ett uthskått, som i lijka måtto ginge till de andre Stenderne
och hällsade på dem igen på Ridderskapetz och
Adelens vägnar.
3 classen:
Cantzlären Puffendorf,
Erich Appelgreen,
Öfverste Lindehielm,
Assessoren Bure.
2 classen:
Hr Landzhöfdingen Ståhlarm, Hr Öfverste Hård,
Hr Grouverneuren Ribbingh, Hr Hans Boije.
4
1682.
1 classen:
Hr Creutz,
Hr Lennart Posse,
Hr Hans Rålamb,
Hr Kurck.
Sedan gior de det uthskåttet relation, sorn bade varit
förordnat öfver adelsbrefven, och berättade, huru de funno
een stoor deell mycket svåra att bevillia något särdeles till
Riddarhuuset; det voro dem af förre prsejudicatis och exempel
vijst, huru anseenligit voro tillförende af andre gifvit,
hvarvedh eenkannerligen nambngifves Sölfverkloo, von
Groot-Johan, Biskopen Litmans arfvingar.
Hr Landtmarskalken meente, man kunde intet påläggia
dem något, utan måste lembna dem deras egen
frijheet hvadh de ville gifva.
Landzhöfdingen Hr Ståhlarm var och af samma meningh,
att de kunde icke taxera dem, utan persvadera dem
till det de villia gifva.
Landzhöfdingen Hr Henrik Falkenberg sade det
intet heller vara uthskåttetz intention att taxera dem eller
tvinga dem, utan att persvadera dem; men så kunde man
vijsa dem hvadh andre hade gifvit, och der de intet ville
gifva det, så måtte de seija skiähl, hvarföre de intet ville
gifvat.
Heruppå uplästes listan och blef merendels bestående
vidh det uthskåttet hade funnet och finnes in actis.
(Se bil. 1.)
Men angående Henrik Ehrenfelth, så blef summan
modererad till 100 daler s:mt.
Johan Silfwerkloo. EfFter uthskåttet intet hade förmått
honom till något vist, så tyckte Ridderskapet och
Adelen han kunde gifva utan sin skada och till riddarhusetz
byggnadh 400 daler s:mt.
Hr Landtmarskalken meente det och vara nogh,
effter han intet voro een så förmögen person, som det
kanskie meentes.
Didrich von Eissen fick gratis, fast han hade låfvat
50 daler s:mt.
Mathias och Simon von Kothen finge ochså gratis,
effter det sades dem vara rätt fattige, varandes den eena
pijkener under gardiet.
Oktober.
5
Petter Trotzig. Medh honom skulle uthskåttet än
vijdare tahla, elfter såsom lian intet hade uthlåtet sigh
till något vist.
Littman, Biskopens i Strengnäs barn. Medh dem
skulle och vijdare tahlas, elfter såsom dee hade budit
så litet.
Michael Plantingh Berglo. Det skulle honom tillsäijas,
att han skulle taga sig annat nampn i stellet för
Berglo, elfter såsom det voro förr på Baddar huset; kunde
och honom intet annat ställe tillåtas än elfter brefvetz
datum.
Magnus Lagercrantz hade genom sin broder Gavelium
tillbudit 50 daler s:mt, men Bidderskapet och Adelen
tyckte honom väll kunna gifva 300 daler s:mt. Det skulle
honom och blifva tillsagt att intet kalla sig Lagercrantz,
elfter såsom det nampnet fans förr uti matrickelen, utan
måste han taga sig annat nampn. Imedlertijdh skulle så
väll honom som Michael Plantingh deras rum och stelle
blifva förbehållit, att elfter brefvetz datum införas uti
matrickelen.
von Groot-Johan. Besolutio Nobilitatis, att hangifver
600 daler s:mt.
Uthskåttet, som hade varit hoos dee andre Stenderne,
kom igen och giorde deras berättelse.
Effter bönderne väntes det något, män kommo intet,
för än Landtmarskalken var bårtgången.
Den 7 Octobris.
Bidderskapet och Adelen begynte att försambla sig
kl. 7 att gå på Slåttet at afhempta på Bichzsahlen Kongl.
Maij:tz proposition.
Och blefve först de introducerade, hvilkas skiöldebref
tillförende voro öfversedde af uthskåttet, och äro desse,
som linnas antechnade på specification, varandes dervedh
serdeles att observera, det Fuchserne von Buhlstein niuta
så vijda introduction, att de lichväll skole bevijsa, det
deras moders fader, Bobertsonius, var på Biddarhuuset
introducerad, tå han gilfte sig, och at deras moder var af
adelsståndh, tå hon giffte sig medh hoonom; kan det intet
bevijsas, så måste de skalfa sig Hans Kongl. Maij:tz bref
6
1682.
och tillståndh, effter såsom privilegierne intet kunna elliest
giella för dem.
Magnus Lagercrantz måste förändra nampnet, effter
såsom Lagercrantzar finnas förr uti matrikelen.
Michael Planting Bergloo. Effter såsom han påstår,
att de andre Planting-Bergloderne, serdeles hans faderbroder,
häfver effterlåtit honom taga det nampnet Bergloo,
så må han och således blifva immatriculerad, doch medh
det reservato att der den andre familien intet voro nögder
dermedh, att denne kallar sigh Bergloo, skall han vara
skyldig att qvittera nampnet Bergloo och taga sig ett
annat nampn, men uthi matrickelen skall han föras effter
sitt brefs datum och intet tillägna sigh de förres stelle.
Sedan uplästes matrickelen, hvareffter Ridderskapet
och Adelen ginge uti process på Slåttet, som vanligit
altijdh häfver varit, först up till H. Kongl. Maij:t, och
sedan förde H. Kongl. Maij:t neder uti Slåsskiörckian,
hvarest Öfver-Håfpredikanten Magister Samuel prädikade.
Texten var af Josuse bocks 1. cap., v. 17.
Sedan gndztiensten var ändader, gingo åter Ridderskapet
och Adelen för Hans Kongl. Maij:t up uthi Hans
Maijrtz logementer, men dhe andre Ständerne gingo straxt
på Richzsahlen, och när de 3 andre Stenderne hade tagitt
deras stelle, gick Hans Kongl. Maij:t på Richzsahlen, tå
Ridderskapet och Adelen gingo för Hans K. Maij:t.
På Hans Kongl. Maij:tz vägnar förde Hans Excelktz
Grefve Bengt Oxenstierna tahlet till Richzens Stender.1
Derpå blef proposition (bil. 2) af Cantzlierådet Henrich
Höghusen upläsen.
Dereffter tahlade Hr Landtmarskalken på Ridderskapetz
och Adelens vägnar, Erkiebiskopen Doctor Svebilius
på Prästerskapetz vägnar, på Borgerskapetz vägnar
Bårgmästaren i Stockholm Olaus Tegner, och sedan böndernes
tahlman.
Sedan blef Hr Landtmarskalken och de andre Stendernas
tahlemän admitterade att kyssa Kongl. Maij:tz
handh. Hvareffter Hans Kongl. Maij:t begaf sig af Richzsahlen,
tå Ridderskapet och Adelen gingo för Hans
Maij:t till Hans Maij :tz logementer, och dereffter med Hr
1 Talet finnes bland riksdagsacta i Riksarkivet.
Oktober.
7
Lancltmarskalken på Riddarehuuset, hvarest matrickelen
blef upläsen, att see effter, om intet alla hade fölgt neder
tillhakars, och den, sorn det intet hade giort utan finnes
borte, skulle höta.
Hr Landtmarskalken förmante Ridderskapet och
Adelen att tillkommande måndagh komma uti godh tijdh
och prsecise kl. 8 tillsamman på Riddarhuuset.
Den 8 Octobris söndagh.
Den 9 Octobris in pleno.
Hr Landtmarskalken gaf Ridderskapet och Adelen
tillkienna, det honom var gifvit utur Cantzliet een specification
på det secrete uthskåttet, varandes Kongl. Maij:tz
villie att uthskåttet skulle sig inställa på Slåttet klåckan
9, och effter såsom klåckan är nu redan deremoth, så
kunde det falla för seent att låta upläsa proposition.
Men såsom det var allenast half gånget till nije, ty
blef general proposition upläsen (bil. 2) och det serdeles
på General-Eelttygmästarens påminnelse medh Heres, att
det voro lichväll väll och hade altijdh brukeliget varit,
att proposition blifver först upläsen i allas närvarelse,
som och skiedde.
Sedan proposition var upläsen och klockan tå på 9,
sade Hr Landtmarskalken, att såsom Hans Kongl.
Maij:t hade befalt det secrete uthskåttet vara på Slåttet
prsecise kl. 9, så kunde intet nu längre dröjas. Imedlertijdh
kunde besvären företagas, varandes nödigt att ett
uthskått förordnades, som uptogo besvären och arbeetade
deruppå, påminnandes der hoos att intet uppsattes, som
onödigt är och för finnes vara resolverat, och att de, som
äro kunnige uti landzorterne, taga på sig detta besväret.
Och blefve dertill effterfölliande uthnembde:
3 classen:
Cantzlierådet Klingstätt, Cammarrådet Ehrenskiöldh,
Erich Appelgreen, Eekebladh,
Landzhöfding Vicken, Öfverste Ramswärdh.
Assessoren Gyllenanckar,
2 classen:
Hr Gustaf Hård, Hr Bengt Sparre,
Hr Lennart Ribbingh, Hr Knut Rosse.
8
1682.
1 classen:
Hr Mauritz Posse,
Hr Hans Ulfsparre,
Hr Carl Bonde,
Hr Carl Bååth,
Detta uthskått uptager besvären och låter draga dem
uti dess rätta form.
Yidh det att det secrete uthskåttet skulle gå up, pårainte
Landzhöfdingen Hr Mauritz Posse, at Ridderskapet
och Adelen måtte få communication af de inrijkes
saakerna, som kunde förefalla uti det secrete uthskåttet;
om dee uthlenske viste han dem ingen communication
kunna meddehlas. Tahlade allenast om det, som rörde
det inrijkes värket.
Hr Landtmarskalken svarade deruppå, att nu denne
gången skulle intet nyt skie, utan som tillförende altijdh
har varit vanligit, och kunde Ridderskapet och Adelen
intet hafva mindre förtroende till detta secrete uthskåttet
ähn dhe tillförende hade halft.
Hr Per Sparre et alii: Det är nödigt, att vij något
discurera här öfver; utskåttet bör vara autoriserat af
Ridderskapet och Adelen, att de kiänna gått hvadh vij
giöra.
Alii: Man kan intet hafva mindre förtroende till detta
uthskåttet, än tillförende plägar vara vant.
Hr Landtmarskalken: Effter såsom Hr Mauritz
Posse framkom medh den prsecaution, at intet skulle sluutas,
för än secrete uthskåttet skulle communicera sådant
medh Ridderskapet och Adelen, ty skulle Hr Landtmarskalken
giärna veta, hvadh Mauritz Posse der medh
intenderade; han borde af detta secrete uthskåttet förvänta,
att de varda sig som ährlige patrioter förhållandes.
Det förre secrete uthskåttet hade så redeligen comporterat
sig, att man intet häfver kunnat beskylla dem, och kunde
man intet mindre förvänta af detta; de lära giöra som
ährlige patrioter.
Landzhöfdingen Hr Mauritz Posse explicerade sig
häruppå således, att hans mening intet borde således uptagas,
som han misstrode det secrete uthskåttet, eij heller
begierde communication af alt. Men såsom det syntes af
Hr Lorentz Creutz,
Hr Axel Flemmingh,
Hr Jacob Flemmingh.
Oktober.
9
proposition, att det lärer handlas om militien och sådanne
inrijkes saker, at sådant måtte komma hijt till Ridderskapet
och Adelen. Vijdare hade han intet att seija.
Hr Landzhöfdingen Ståhlarm och flere påminte hafva
varit öfligit, at sådanne uthskått pläga blifva autoriserade
af Ridderskapet och Adelen.
Hr Landzhöfdingen Henrich Falkenberg påminte
vedh detsamma, at om man sågo effter hvadh som tillförende
åhr 1664 om denne materien voro förlupit, så
skulle man få uplysning, effter såsom tå var temmeligen
vidlöfftigt om detta discourerat.
Hr Landtmarskalken: Man kan see dereffter, men
nu lärer det falla för seent, effter tijden är knap, klockan
redan 9, och uthskåttet bör vara uppå Slåttet. Uthskåttet
lärer intet giöra någon noviteet; vij veta intet hvadh
Hans Kongl. Maij:t lärer låta proponera oss, men hvadh
som bör communiceras med Ridderskapet och Adelen, det
lärer intet förnekas.
Sedan gick det secrete uthskåttet up på Slåttet.
Deli 10 [Octobris] uti secrete uthskåttet.
Den 11 Octobris in pleno.
Hr Landtmarskalken gaf först Ridderskapet och
Adelen tillkiänna, huruledes Böndren hafva varit här och
åthskillige gånger hafft budh här att få hallsa på Ridderskapet
och Adelen; derföre voro det och skiäligit, att
Ridderskapet och Adelen förordnade ett uthskått, som
ginge till allmogen att hallsa på dem, som och ett uthskått
[blef] der till nominerat:
Af 3 classen:
Öfverste Mackeler,
Öfverste Gyllenanckar,
Öfverste Hammelthon.
2 classen:
Hr Gustaf Hårdh
Hr Bengt Sparre,
Hr Posse.
1 classen:
Hr Carl Bååth,
Hr Axel Leijonhufwudh,
Hr Johan Flemmingh.
10
1682.
Sedan proponerade Hr Landtmarskalken, att ett
ntkskått måtte förordnas öfver riddarhnussaakerne. Hvarvidh
Landzköfdingen Hr Axel Ståhlarm medh flere begynte
att besvära sig öfver den svårighet, som een och
annan påbördades medh riddarhnusgielden, i det att een
söcktes för alla, hvaröfver var een stoor querel. Tycktes
vara billigast, at sådan riddarhuusgiäldh söcktes uth hoos
alla dem, som deruti interesserade och intet allena hoos
den, som vore först i familien; giälden voro och så gammall,
att de intet hafva kunnat vetat af henne, när arfskifften
ähro sldedde, godzén som borde häffta för skulden
gångne uti månge skifften, skulden aldeles varit okunnigh
heela tijden till nu, tå hon begynner at infordras.
Alii påstodo, att riddarhuusballancen var heell osäker
att exeqvera uppå.
Hr Per Sparre, General-Tygmestaren, biföll detsamma,
att ballancen voro heell falsk, hvilket kunde så
mycket klarare sees af det, som var hans broder Kongl.
Maij:tz .Radh Hr Gustaf Sparre vederfarit, så att fast han
kunde vijsa qvittence och hade sin obligation igen, stodh
han lichväll debiterad uti riddarhuusballancen, hvaraf
nogsamt kunde sees, huru säckert det stodo at lijta på
ballancen, och såsom han hade funnet sådant, hade han
intet velat såsom Director skrifva under någre executorialer.
Hr Landtmarskalken och flere här emoth mente,
at Kiddarhuuset herigenom skulle mycket komma till at
lijua, om Kiddarhuuset skulle således söckia vijda omkringh
om sin betahlningh.
Hr Anders Lilliehöök: Effter lag bör all giäll
giällas, för än arff skifftas, och giälden inheererar godzet;
nu är qu;;estio, om Kiddarhuuset häfver andre privilegier
än lagen.
Alii: Offta söckies execution för sådan giäldh, som
ähr heelt disputerlig.
Hr Ståhlarm: Det är svårt, att een skall häffta; dens
godz må seqvestreras, som häfver giort giälden; är svårt,
att een af familien skall söckias för alla, och eenkannerligen
effter man häfver tillförende intet vetat af skulden.
Hr Landzköfdingen Klerck mente, at ingen okunnigheet
kunde förebäras, effter såsom ballancen ähr alla
Kichzdagar vorden upläsen.
Oktober.
11
Hr Ståhlarm: Då kunna de intet hafva varit här.
Hr Landtmarskalken: Ballancen ähr vedh alla
Bichzdagar upläsen, och den, som intet häfver varit här,
skylle sig sielf; derföre kan Riddarhuuset intet lijda. Det
vore och reedan en förordningh giord af Ridderskapet och
Adelen, som uplyste alt detta. Hvaruppå den § uti 1672
åhrs besluut om riddarhuussakerne hlef upläset.
Alii: Dhe som hafva fått grefve- och frijherreskaper
och äre vordne derföre introducerade, han må betahla det,
som derföre feehlas. Hvaruppå af andre svarades, at den,
som sådant hade ärfft, kunde intet vara frij.
Sedan häröfver en temmelig stundh var discourerat,
blef resolverat, at ett uthskått skulle förordnas, som satte
sigh öfver riddarhuussaakerna och öfverlade detta, men
intet något sluuta, för än det vore in pleno refererat:
3 classen:
Cammarrådet Gripenstierna, Öfverste Tungell.
Landzhöfdingen Klerck,
2 classen:
Hr Erich Hårdh, Hr Bengt Sparre.
1 classen:
Hr Anders Lilliehöök, Hr Lars Flemmingh.
Hr Mauritz Posse,
Sedan frågade Hr Landtmarskalken, om icke Ridderskapet
och Adelen ville låta läsa för sigh riddarhuusordningen,
hvilket fans gått, som och Fiscalen henne upläste.
Hr Gref Carl Oxenstierna giorde dervidh den påminnelsen,
att Hr Landtmarskalken ville vara så godh
och draga den omsorgh, att Ridderskapet och Adelen
blifva uthi deras deliberationer der vedh conserverade,
kunnandes Hr Landtmarskalken väll påminna sig hvadh
vedh förra Richzdagar voro passerat, att dem sådant intet
var tillåtet.
Hr Landtmarskalken: Jag skall giärna.
Gref Carl Oxenstierna: Kähr saaken är vichtig, at
vij tå effter riddarhuusordningen måge få votera med zedlar.
Hr Peer Sparre idem med zedlar, det och alla begiärade.
12
1682.
Hr Anders Lilliehöök påminte, att till att soulagera
dem, som sittia vedh protocollet, voro häst att inga
vidlyfftiga discurser infördes, eij heller någons nampn,
som tahlade utom proposition, och hvadh som derpå blifver
resolverat.
Hr Landtmarskalken tillika med Landzhöfdingen
Hr Ståhlarm och åthskillige flere vore af annan meningh,
att det vore till hans och eens egen heeder, att
nampnet finnes uti protocollet, at man kunde see hvar och
een hafva tält som een redelig patriot.
Hr Lilliehöök: Ja, det kan offta annorledes uthtydas;
bad att Ridderskapet och Adelen skulle finna det
gott, att nampnet intet infördes uti protokollet på den,
som discurerade.
Gref Carl Oxenstierna och flere tychte vara bäst,
at nampnet blifver infört, honom till heeder som talat
häfver.
Vidh detta upsteg Landzhöfdingen Hr Mauritz Posse,
seijandes: Etfter denne discursen gifver mig anledningh,
så måste jag ännu påminna om det, som härom dagen af
mig tahlades, hvilket var sådant som jag väll kan försvarat,
och sådant som jag förnimmer, at det senaste Richzdagen
är vordet påmint; häfver intet annat giort än som
een redeligh patriot emot sin Konungh, varandes hans meningh
at distinguera emellan de uthrijkes affairerne och
de inländske efven som tillförende, då de inrijkes affairerne
altijdh hafva kommit hijt. Och effter det höres, sorn
tänckte Hans Kongl. Maij:t att supplera militien, så
tycktes det vara een ting, som hörer hijt att blifva öfverlagd,
innan han kan sluutas. Bad att Hr Landtmarskalken
ville uthtydat till det bästa, hafvandes aldrig varit
hans meningh att draga det secrete uthskåttet uti tvifvelsmåhl,
utan allenast att de inlänske sakerne måtte
komma ad referendum hijt. Badh ännu, att Hr Landtmarskalken
ville väll uthtydat.
Hr Landtmarskalken: Det kan, mon frére, ingen
tagat illa up; det secrete uthskåttet lärer och så väll
intet giöra något emoth privilegierne. De förre secrete
uthskätten hafva ju och så väll aqvieterat sigh, så varder
och detta intet annorledes giörandes än hvadh som kan
vara enligit medh privilegierne.
Oktober.
13
Hr Anders Lilliehöök: Effter såsom det står bara
deliberationer, så kunne uthskåttet väll accommodera sig
effter sakerna och tijderna.
Hr Landtmarskalken: Det är heelt onödigt att
dubitera om detta, det faller af sig sielf; det secrete uthskåttet
kommer nu giöra som förr, intet sluuta öfver det,
som bör komma in pleno, för än det ähr hijt communicerat.
Gref Oxenstierna: Det är för uthskåttet så väll
som för Ridderska.pet och Adelen säckrast att distinguera
hvad som bör komma hijt; derföre kan och denna påminnelsen
intet skada.
Alii tyckte, at denne qvestion intet behöfves, effter
såsom dhe saaker, som anginge inlänska ting, om militien
och annat sådant, läre blifva samptlige Ridderskapet och
Adelen communicerade.
Hr Landtmarskalken: Uthskåttet lärer vara så
sårgfälligt och håppas, att Ridderskapet och Adelen lärer
hafva det goda förtroende till uthskåttet, att de ährenden,
som böra komma hijt in pleno, skola blifva communicerade.
Yidh detta upsteg Assessoren Gyllenanckar, seijandes:
3 classen hugnar sigh deröfver, att riddarhuusordningen
är upläsen, och håppas, att den måtte och blifva hållen.
Och såsom 3 classen är af stoor myckenheet, så
skulle dhe önska, att rangen observerades och [de] sitta
effter matrickelen, och att Hr Landtmarskalken ville förordna
visse personer, som föra deras vota.
Hr Landtmarskalken: Det vore väll, om 3 classen
ville bruka emot sig sielf den discretion att rangera sig.
Jag kan intet giörat, mig är det omöijeligit; jag skall
elliest intet hindra, att det skall gå effter riddarhuusordningen.
Hr Gyllenanckar: Angående det secrete uthskåttet,
så bijfaller 3 classen den meningen, at saakerne distingueras,
att hvadh som rörer inlänske saaker kunde komma
till Ridderskapetz och Adelens communication.
Gref Otto Wilhelm Königsmark stegh fram till
bordet, påminte at den, som ville tahla, måtte stiga fram
till bordet, och att den ena intet måtte falla den andra i
tahlet. Begierte att Hr Landtmarskalken ville hålla
handh deröfver.
14
1682.
Hr Landtmarskalcken: Ja, gerna vill jag, allenast
de hålla sielf hand deröfver.
Alii: Att det måtte voteras med zedlar.
Sedan blef det proponerat, att tvenne måtte hålla
protocollet; een kan intet länge.
Secreteraren Lovisin kom fram, seijandes sigh af een
deel uti 3 classen vara omheden at seij a, det de intet veta
hvadh som tahlas, och den, som förer classens meningh
fram, hörer intet classen; de veta intet hvem det ähr.
Deruppå svarade Assessoren Gyllenanckar, att honom
som den älste af dem, som voro tillstädes uti classen,
borde tahla för classen; han hade och hört deras meningh,
det han hade talat var och intet annat än det, som länder
till godh ordningh.
Hr Landtmarskalken förmante dem att bruka
discretion och lefva etfter ordningen.
Sedan proponerade Hr Landtmarskalken, om icke
Ridderskapet och Adelen finna gått att låta upläsa för
sig propositionspuncterne. De ähro fuller uthi temmelige
generale termer, så kan lichväll däröfver discoureras.
Hr Per Sparre: Proposition ähr uthi general termer;
derföre kunna vij och intet utan generaliter svara och
tacka Hans Kongl. Maij:t för den gode försorg, som Hans
Kongl. Maij:t häfver draget för rijketz vällgångh; när
Hans Maij:t vill låta oss få närmare och specialare underrättelse,
så skohle vij giärna öfverläggiat och giöra tå
vårt dertill. Och var detta classens mening.
2 classen af samma meningh, till dess vij fåå af Hans
Kongl. Maij:t närmare efterrättelse.
3 classen. G-yllenanckar: Yij see, at den förste
punchten är general och uthi general termer at svara,
tacka Hans Kongl. Maij:t för den nådige och oförtrutne
försårg för rijketz bästa, och såsom Kongl. Maij:t häfver
bästa kunskap, att Kongl. Maij:t derföre ville gifva Ridderskapet
och Adelen närmare kundskap anten genom
Hr Landtmarskalken eller genom speciale puncter eller
ett uthskått; när de få det, så vill 3 classen taga det
uthi närmare deliberation och svara som det då kan finnas
behöfvas.
2 classens votum blifver vedh det, som redan ähr
sagdt; proposition ähr så general, att de intet kunna der
-
Oktober.
15
uppå svara, för än de få specialare underrättelse, men
såsom likvell derutur lyser Hans Kongl. Maij:tz stoora
försårg för rijket, att derföre tacka Hans Kongl. Maij:t
och recommendera värket till Hans Kongl. Maij:t; vill
Hans Kongl. Maij:t uptäckia oss närmare, så villia vij tå
tagat i närmare öfvervägande och svara.
1 classen ähr i den mening, som Hr General-Felttygmästaren
först sade.
Sedan uplästes den 2 § uti proposition.
Hr Landtmarskalken badh Ridderskapet och Adelen
discurera deröfver; den anginge mäst militien.
Hr Per Sparre: Vij kunna intet annat slunta öfver
denne än öfver de andre uti general termer, tacka Hans
Kongl. Maij:t, som häfver satt militien på een så godh
footh, och hedia Hans Maij:t ville än continuera deruti;
nähr Kongl. Maj:t gifver närmare och specialiter vedh handen,
tå kunna vij närmare uthlåta oss.
3 classens votum: Medh samma underdånigheet svara
på denne som på den förre, hugna sig öfver Hans Kongl.
Maijrtz berättelse, som Kongl. Maij:t häfver behagat gifva
Ridderskapet och Adelen om militiens goda författningh,
tacka Kongl. Maij:t för den stoora försårgh, sorn Kongl.
Maij:t häfver draget för militiens inrättande. Och såsom
proposition ähr uthi genera], termer, så kan classen intet
uthlåta sig utan uti general termer, till dess Hans Kongl.
Maij:t behagar låta [oss] få specialare kundskap, tå vij
skohle närmare öfverläggiat och gifva vårt svar, och önska
vij giärna att hafva någon part af magnitudine periculi,
att sedan dereffter så mycket bättre kunna proportionera
det öfriga.
2 classens votum: Vij finna denna punchten af samma
beskaffenheet som den förre uthi general termer; derföre
förvänta, att vij få specialare uplysning, men uptaga lickväll
medh underdånig tacksamheet den stoora omvårdnadh,
som Hans Kongl. Maijrt dragit för militiens conservation
och inrättningh; när Hans Kongl. Maij:t behagar gifva
Ridderskapet och Adelen nermare vidh handen hvadh som
kan lända till propositions uplysningh, så skohle vij vijdare
öfverläggia det och svara deruppå.
1 classen idem.
16
1682.
Den 12, 13 oell 14 Octobris uti secrete uthskåttet.
Den 16 Octobris för middagen in pleno.
Hr Landtmarskalken berättade för Ridderskapet
och Adelen, huru såsom det secrete uthskåttet hade effter
Hans Kongl. Maij:tz förordningh varit tillsammans, och
Kongl. Maij:t häfver förestält det secrete uthskåttet åthskillige
ährender att öfverläggia, och iblandh annat ochså
angående completteringen af infanterie-regementerne, deröfver
det secrete uthskåttet och häfver mycket sins emellan
discuterat och effter Kongl. Maij:tz tillståndh fått
conferera deröfver medh Kongl. Håden, medh hvilcka det
secrete uthskåttet häfver hafft åthskillige conferencer,
doch utan att sluuta, för än secrete uthskåttet hade communicerat
sådant medh heela ståndet, det Hans Kongl.
Maijrt och häfver effterlåtet.
Hhet secrete uthskåttet häfver tillijka medh Rådet
funnit för rijket nyttigt, att een ständig militie blifver
öfver heela rijket, men såsom provincierne ähro olijka och
hemmannetahlet intet tillräcker att underhålla den ständige
militien af 1200 man hvart regemente, som Kongl.
Maij:t vill hafva dem altidh vara completterade, så häfver
och det secrete uthskåttet så väll som Rådet funnit
det ogiörligit, ty fast man satte fyra frällse om knechten
emoth tvänne skatte [eller] crono, ja, om man satte 3 om
knechten, så hinde äntå intet hemmantahlet uth, så att
det intet kunde skie utan landzens ruin. Derföre häfver
det secrete uthskåttet tyckt drägeligare att gåå till uthskrifningen,
det tycker och Rådet bäst, såsom mäst vanligit
och nembst medh privilegierne, så att regementerne
först completteras genom een sådan uthskrifningh, som
den senaste var, och 2:do att hålla regementerne altijdh
complette vidh det tahlet af 1200 man, lembna uti Kongl.
Maij:tz eget behag att hålla uthskrifningar utan att convocera
Stenderne, men såsom afgången uthi fredelige tijder
intet förmodas skie stoor, att lindrige uthskrifningar
skie och utan att convocera Stenderne, kunnandes lichväll
Ridderskapet och Adelen förbehålla sig hvad som effter
privilegierne bör exciperas, såsom sätegårdar, ladugårdar,
betiäntes hemman, råå och röö, oskattlagde tårpare, medh
hvadh mehra som ståår specificerat uti 1680 åhrs besluut.
Oktober.
17
Kär afgången är stoor, att Hans Kongl. Maij:t och äfven
tå måtte hafva fritt att förrätta sådanne uthskrifningar
utan Ständernes convocation, men tå kan intet Ridderskapet
och Adelen stå på dhe exceptioner af råå och röö,
särdeles när heela regementerne gå uth och öfver ända.
Detta häfver det secrete uthskåttet öfverlagdt och tillijka
med Rådet funnet gått, doch att conferera deröfver medh
ståndet, för än något kunde sluutas.
Medh Böndren häfver det secrete uthskåttet ochså confererat,
elfter Hans Kongl. Maij:t gaf oss tillståndh att
kalla dem till oss, men bonden ville intet uthlåta sig,
utan stötte på Ridderskapetz och Adelens privilegier,
på råå och röö, oskatlagde torpare, och att vij skulle
blifva lijka medh dem, hvaruppå de och finge svar
som tiänte, men det ähr att troo, att de lära ännu påstå
det.
Hr Landtmarskalken badh, att Ridderskapet och
Adelen ville öfverläggia detta: 1. Om de höllö det drägeligit,
att en stadigh militia inrättades; 2. att visse bönder
sattes att hålla een knecht, 4 eller 3; 3. om icke uthskrifningen
ähr bättre; och 4. att lembna uti Hans Kongl. Maij:tz
egen frijheet att hålla uthskrifningar utan Stendernes
convocation. Öfver detta badh Hr Landtmarskalken
att classerne ville discurera och sedan seija deras meningh.
Heruppå upväxte ett temmeligit sorl uti 3 classen
een godh stundh.
Omsijder framkom Assessoren Gfyllenanckar, seijandes
det een deehl af 3 classen hade väll intagit Hr Landtmarskalkens
proposition, och såsom de holle denne saaken
af stor vicht, så skulle de giärna hafva ett uthskått, som
kunde öfverläggia detta och sedan referera sin mening
för samptlige Ridderskapet och Adelen, hvartill behöfdes
Landzhöfdingar och officerare, som kände provinciernas
tillståndh och militiens beskaffenheet.
Andre vore åter uti andre tanckar, att intet något
uthskått kunde tillåtas såsom en ting som vöre emot riddarhuusordningen,
som fordrar, att sådanne saaker böra
in pleno öfverläggias.
Hr Axel Flemingh framsteg och sade, att första
classen var af samma meningh om uthskåttet.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot., XIV. 1682. 2
18
1682.
Deremoth sade Öfversten Örn eklo och flere, att
mäste deelen af 3 classen vore uti de tanckar, som G-yllenanckar
hade framsagdt om uthskåttet.
Hr Landzhöfdingen Hindrich Falckenbergh medh
flere begiärte, att saaken efter riddarhuusordningen måtte
öfverläggias och sluutas.
Hr Landtmarskalken itererade åter queestion och
hvadh som uti det secrete uthskåttet var discurerat, medh
Kongl. Råden öfverlagd! och för gådt funnet till vijdare
communication medh Ridderskapet och Adelen, seijandes
det så väll uthskåttet som Rådet hade funnit aldeles
ogiörligit och för Kongl. Maij:t och rijket [en] otienst, att
visse rooter sätties till hvar knecht, och fast fyra frällse
och två skatte [eller] erono sattes, så kan det intet hinna,
vore och landet skadeligit, så att vij hafva funnit det
odrägeligit, utan derföre fallit på utskrifningen: 1. att
complettera medh den uthskrifningen, som återstår, och
effter samma sätt som den framledne ähr hållen; 2. att
hålla de 1200 man vedh macht lemnäs i Kongl. Maij:tz
eget behag och frijheet [med] uthskrifningar.
Cantzlierådet Lindskiöldh: Häfver det secrete uthskåttet
funnet ogiörligheeten, att fyra knechtar intet kunna
giöra een knecht, så ähr det onödigt att nu discurera
derom.
Alii: Bonden sade det och vara odrägeligit, så att om
det skulle skie, skulle de alla blifva knechtar.
General-Felttygmästaren Hr Per Sparre upsteg och
giorde berättelse hvadh som uti det secrete uthskåttet
var förlupet, och huruledes der 1. vore öfverlagdt om visse
hemman åth knechten, men funnet det intet gå an, effter
hemmantahlet intet kunde hinna till, utan voro odrägeligit
för landet, hvaröfver secrete uthskåttet confererat
medh Rådet, som och Rådet funnit det samma; och altderföre
fallet på uthskrifningar, att hålla dhe 1200 man
stadigt complette och lembna Hans Kongl. Maij:t fria händer
att hålla uthskrifningar utan Stendernes convocation.
Hvilket ähr in qusestione. Uthi secrete uthskåttet så
väll som af Rådet ähr mycket vordet öfverlagdt, huruledes
Ridderskapetz och Adelens privilegier intet måtte
lijda någon anstöt, utan eximeras sätegårdar, ladugårdar
etc. effter samma besluutet anno 1680.
Oktober.
19
Öfversten Grefve Carl Oxenstierna med flere och
största deelen höllö före, att uthskrifningen vore bäst och
eenligast medh privilegierne, och derföre bäst att hålla
sigh vedh uthskrifningen.
Såsom denne mening, att genom uthskrifning hålla
det stadige knechtetahlet vidh macht, mest fans nyttig
och lijkmätigst privilegierne, så blef och det approbera!
Hr Landtmarskalken: Såsom nu Ridderskapet och
Adelen hafva fallit på de tanckar, att uthskrifningen ähr
bäst, derföre ähr och bäst, som Rådet det och för gått
funnit häfver, att hemställa Hans Kongl. Maij:tt att efi>
ter dess behagh hålla uthskrifningar utan att convocera
Stenderne. Om modo kunna vij sedan öfverläggia; om
vij taga 1625 och 1627 och 1632 åhrs besluuter, så finna
vij starcka uthskrifningar nog. Nu är allenast queestio,
att Hans Kongl. Maij:t förrättar uthskrifningen utan Stendernes
convocation.
Öfversten Gref Carl O xenstierna samt Hr Mauritz
Posse och flere af första classen höllö före, att detta måtte
öfverläggias genom ett uthskått, att få see hvad som fattades;
sedan kunde sådanne uthskrifningar bevillias, som
kunde behöfvas.
Hr Landtmarskalken: Completteringen skieer af
den uthskrifningen, som nu här allenast hålles effter
gårdetahlet; sedan hålles den vidh macht af de uthskrifningar,
som Hans Kongl. Maij:t håller.
Det blef een godh stundh discurerat att öfverläggia
det genom uthskått, men kom intet der till.
Hr Lindhielm: Här seijes 1. att man låfvar uthskrifningar,
2. sedan att Kongl. Maijt intet behöfver för
uthskrifningz skull convocera Stenderne och hålla Richzdagar.
Detta seija de här alla kring migh.
Sedan Lindhielm detta hade sagdt, blef ett temmeligit
buller och uti 1 classen.
Hr Axel Flemmingh begiärade på första classens
vägnar ett uthskått, som kunde öfverläggia detta. Men
svarades, att riddarhuusordningen sådant intet medgaf.
Öfversten Grefve Carl Oxenstierna begiärade, att
Hr Landtmarskalken ville hålla dem vedh riddarhuusordningen,
att proposition måtte skriffteligen upsättias,
och sedan medh zedlar voteras.
20
1682.
Hr L an dtrn ar s k al k e n: Hvadh proposition angåår,
så häfver jagh det så klart refererat, att alle det veeta.
Medh zedlar är på många Richzdagar intet voterat. Det
ähr ännu proposition, att Kongl. Maij:t må hålla uthskrifningar
utan Stendernes convocation, hälst eifter Rådet
häfver och fallit på de tanckar, att vij intet kunna undandraga
oss uthskrifningar och att lembna uti Kongl.
Maij:tz eget behag att hålla uthskrifningar utan Stendernes
sammankallelse.
Ännu örckiades, att måtte voteras medh zedlar, men
somblige voro åter der emoth.
Cammarrådet Lindehielm: Dee ähre alt framgeent
i de tanckar, 1. att uthskrifningen är den bästa, 2. att
den skieer utan Stendernes convocation, att vij kunna väll
tilltroo Kongl. Maij:t det. 3. Yedh completteringen behöfves
ingen convocation, ty den skieer eifter förre uthskrifningen.
4. När extra ordinarie casus förefaller, så behöfves det
så pressant, att ingen drögsmåhl tåhles; derföre tyckes
bäst att lembna uthskrifningen aldeles uti Hans Kongl.
Maij:tz behag, utan att han behöfver sammankalla Stenderne.
Cantzlierådet Lindskiöldh sade, de som sittia på
hans sijda vore af samma tanckar.
Rosenhielm [och] Ekebladh föllo här uthi och sade,
att det intet vore så gått att lembna aldeles bårt Stendernas
convocation, utan kunde bevillias på fyra åhr.
Yidh detta upsteg åter ett temmeligit särl, och ropades:
Här häfver ingen tält om fyra åhr.
Alii medh sårll: Den som ähr här emoth, att Hans
Kongl. Maij:t intet må hålla uthskrifningar utan Stendernes
convocation, han stige up.
Alii: Att de stiga på een sijda, att vij få see dem.
Hr Landtmarskalken begiärde detsamma, eifter
det synes, att 3 classen ähr i de tanckar, att Kongl. Maij:t
må hålla uthskrifningar utan Stendernes convocation, att
de stiga på een sijda.
Men det var ingen som steg på sijdan.
Cantzlierådet Klingstädt: Kongl. Maij:t häfver
macht till richsens defension att 1
1 Meningen afbruten.
Oktober.
21
Hr Lin(lehielni: Hvadh här till är hoos oss discurerat,
det frambar jag som votum.
Emot detta tahlade många, serdeles Rosenhielm.
Derföre bad Hr Landtmarskalken, att dee, som
voro af annan meningh, måtte stiga för sig sielfve.
Rosenhielm talade åter om fyra åhr, att på fyra
åhr kunde bevillias uthskrifningen utan att convocera
Stenderne, hvilket förkastades af störste delen uti 3 classen.
Öfversten Grefve Carl Oxenstierna påminte åter
om riddarhuusordningen, och att det måtte voteras medh
zedlar.
Lindehielm: Jag troor intet, at det uti tiugu åhrs
tijdh ähr voterat med zedlar.
Öfverste Oxenstierna: Deremoth är och vordet protesterat.
Gouverneuren Lich ton: Den som vill votera medh
zedlar, så skall han sättia sitt nampn derunder.
Hr Hans Mörner idem, eller låta dem stiga på sijda,
som ähre af een annan meningh.
Det frågades af Rosenhielm, hvilka de voro, som
ville bevillia uthskrifningen allenast på fyra åhr. Rosenhielm
viste på någre, men ingen svarade; derföre blef det
intet heller attenderat hvad han sade.
Såsom det ännu sorlades uti 3 classen, ropade Hr
Landtmarskalken, att om någon vore af contrarie
meningh, att den måtte stiga för sigh. Proposition vore
den, att effter Kongl. Råden hade funnit gått att lembna
uti Hans Kongl. Maij:tz egne frie händer att hålla uthskrifningar
utan att behöfva convocera Stenderne, om icke
Ridderskapet och Adelen ville giöra detsamma. Yore
någon uti annan meningh, han ville separera sigh och
stiga på sijda.
Annu ropade Hr Landtmarskalken till 3 classen,
om dee vore eenige i den tanckan, att Kongl. Maij:t håller
uthskrifningar utan att convocera Stenderne.
Häruppå svarades utur 3 classen medh ett anskri:
ja, ja.
Af någre lades det till: med conservation af privilegiera
e.
Hr Landtmarskalken: Nu häfver 3 classen sagt
sin mening; derföre vill andra classen och seija sitt votum.
22
1682.
Hr Per Sparre: Jag säijer proposition är den, huruvijda
uthskrifningar skohla eifterlåtas utan Richzdagar.
Såsom Hans Kongl. Maij:t vigilerar för richzens och alles
vårt bästa, Hans Kongl. Maij:t veet och bäst tillståndet
af militien, och Hans Kongl. Maij:t syfftar allenast på
de 1200 man, att hafva dem complett, så är det billigt,
att Hans Kongl. Maij:t håller de ordinarie lindrige uthskrifningar
till de 1200 mans fyllnadh utan Stendernas
convocation, men när een extraordinarie casus kan förefalla
och större afgång skier, att sådanne lindrige uthskrifningar
intet hinna, att Hans Kongl. Maij:t tå convocerar
Stenderne att gifva dem information, så lära de
giöra hvad möijeligit ähr.
Gouverneuren Lic ton: Än om fahran blifver så hastig,
att Hans Kongl. Maij:t intet hinner kalla Stenderne
tillsammans? Fienden kan komma i landet; den macht,
som är uthe, kan största deelen blifva nederlagd, är tå
tijd att kalla Stenderne tillsamman? När Richzdagen är
hållen, så kunna de öfrige vara ochså nederlagde eller
måste medh skam gifva sigh, om de intet få hastig hielp,
och det tåhl ingen convocation. Kanskie när een annan
sitter hemma, så måste vij gå uth.
Denna meningen bijföllo åthskillige, såsom och Hr
Landtmarskalk en, hvilken å nyo remonstrerade, att
tijden vedh sådanne tillfällen intet tillåter Stendernes
sammankombst, varandes derföre bättre att lembna detta
så väll som det förre uti Hans Kongl. Maijitz behag.
Utur 8 classen hördes åthskillige, som bijfölle detta,
effter såsom Richzdagar myket tryckte dem; dee måste
reesa hijt, förtära stoore medell, sättia sig i giäldh, hvar
medh dee förderfvade sig, hustru och barn; vore derföre
bäst lembna Hans Kongl. Maij:t att hålla uthskrifningar,
tå det behöfdes, så uti fredelige som ofredelige
tijder.
Alii: Allenast att privilegierne conserveras.
Hr Axel Waktmester remonstrerade och att vara
bäst lembna Hans Kongl. Maij:t att utan convocation äf
Stenderne hålla uthskrifningar till det förtalte tahletz
vidhmachthållande.
Alii: Det är intet Kongl. Maij:tz intention annan.
Oktober.
23
Hr Landtmarskalken: Man häfver nu nogsampt
hört den triddie classens mening. Om de öfrige classerne
ville seija deras tankar.
2:ee classis votum. Landzhöfdingen Hr Hindrich
Falkenberg: Yij hafva så intaget den proposition, som
Hr Landtmarskalken häfver förestält oss: 1. Om det
visse knechtetahlet, att hafva altijdh ständigt och complet
1200 man, så att hvart regemente består af 1200
knechtar. 2. Att samma knechtetahl af 1200 knechtar
blifver stadigt bestående och vidh macht hållet. 3. Om
någon märkelig afgång vore uti krigztijder eller elliest,
huru den utan långt uppehåldh måtte åter completeras
till sitt fulla tahl af 1200 man. Her vedh finnes den
svårigheeten, att intet kan sättias visse bönder att hålla
een knecht, efftersåsom vij och redan hafva funnit det
ogiörligit. Hans Kongl. Maij:t vill hafva hvart regemente
stadigt till 1200 man. Oett finna vij och nyttigt för rijket,
och att det altijdh hålles complett, men att påbörda
hvar province för sig att hålla dee 1200 man complette,
det ähr ogiörligit; men såsom alla villa hafva beskydd och
blifva försvarade, så hafva vij tyckt bäst, att det skier
genom uthskrifningar, på det att alla måtte draga lasten.
Kongl. Maij:t kan sedan taga uthur den eena provincen
och läggia till den andra. Att nu först completera regementerne
till dee 1200 man, så föreslå vij een sådan
uthskrifningh, som skiedde förledne vår; men sedan att
hålla regementerne vedh macht och complette till deras
tahl, så lembnas Hans Kongl. Maij:tz behag att genom
lindrige uthskrifningar uti fredelige tijder utan Stendernes
convocation completera det stående knechtetahlet, till
dess summan blifver fyllest till 1200 man på regementet.
Men skulle någon stoor olycka hända, och uti fientelige
tijder 1 eller flere regementer gå öfver ända, tå måste een
sådan extraordinarie afgång medh något extraordinarie
ersättias, och derföre lembna Hans Kongl. Maij:t uti dess
eget nådiga behag att utan Stendernes convocation hålla
een starck uthskrifningh, sådan som är hållen anno 1632,
till dess Hans Kongl. Maij:t kan fä tijdh att convocera
Stenderne.
Öfver detta sluut fan 3 classen och een stoor deehl
uti förste classen sig intet nöijde, serdeles öfver det ordet
24
1682.
een starch uthshrifning och till dess Hans Kongl. Maij:l
han få tijdh att convocera Stenderne, varandes 3 elassens
och een deehl uti förste elassens meningh att aldeles lembna
uti alla tijder och tillfällen uti Kongl. Maij:tz eget goda
behagh att utan Stendernes convocation hålla uthskrifningar,
ty det kunde åffta hända, att ett nederlagh kunde
vara skiedt, sorn i hast borde ersättias och intet tålde så
lång tijdh att sammankalla Stenderne.
Serdeles moverade Gouverneuren Lich ton det dubium,
om den ena starcka uthskrifningen intet hinte till att
completera regementens afgång och till att upfylla det
tahl, som Hans Kongl. Maij:t vill hafva stående.
Dertill svarade Hr Hindrich Falckenbergh: Yij
säija: 1. completera medh een sådan uthskrifningh, som
nu nyligast hållen ähr; 2. att genom åhrlige lindrige
uthskrifningar årligen completera afgången; 3. i nödfall
när afgången är stoor, hafva vij nämbdt anno 1632 åhrs
besluut till ett project, att Kongl. Maijt dereffter kan
hålla een starck uthskrifningh, till dess Kongl. Maj:t kan
få tijdh att remonstrera tillståndet för Stenderne.
Gouverneuren Lichton: Om den eena uthskrifningen
intet hinner till, och fienden trängier på, skola de då låta
slå ihiell sig eller skamligen gifva sig under fienden?
Landzhöfdingen Hindrich Falckenbergh: Nöden
häfver ingen lagh; hinner intet en, så kan Konungen hålla
fleere, till dess de 18,000 man ähre complett, och till dess
Hans Kongl. Maij:t kan hafva tillfälle att sammankalla
Stenderne, att remonstrera dem fahran, ty de futuris
contingentibus nulla firmata est natio.
Landtmarskalken mente, att de andre Ständerne
kunna tyckia sig röras genom det att vij nembna 1632
åhrs besluut.
Alii tyckte, att de böra så väll som andre draga
lasten.
Cantzlierådet Lindskiöld tyckte ännu intet kunna
nämbnas om anno 1632 åhrs besluut, för än det tahlades
de modo, hvilket ännu intet vore proponerat af Hr Landtmarskalken,
och kunde Ridderskapet och Adelen intet
binda sig till anno 1632.
Härpå svarade Landzhöfdingen Hr HindrichFalckenbergh,
att 1632 åhrs besluut vore allenast projectevijs
Oktober.
25
nembdt, varandes 3 gradus(?) att deliberera öfver: 1. Huru
regementerne completeras skole, hvilket skieer medh uthskrifning
eifter förra åhret. 2. Att hålla regementerne
och det visse knecktetahlet vidh macht genom uthskrifningar,
lindrige uti fredztijd. 3. Uti nödfall tages project
af anno 1632.
. Hr Landtmarskalken: Hr Falkenbergs meningh
lärer vara, att intet äfven een uthskrifning skall hållas,
utan alltijdh Kongl. Maij:t må utan [att] convocera Stenderne
genom uthskrifningar completera, så offta som hehöfves.
Hr Hindrich Falckenbergh: Hinner intet een, så
går Konungen till flere.
Alii: Allenast det vissa tahlet blifver 1200 man, som
skall vara complett.
Hr Ehrensteen, Presidenten uti Wismarske Tribunalet:
Kongl. Maij:tz intention ähr att hafva stadigt 1200
man uti hvart regemente; det är omöijeligit, att een province
kan uthhålla, derföre lagas så att alla bära lasten.
l:ae classis votum. Hr Axel Flemmingh: Prima
classis conformerar sigh med den andra classen.
Sedan proponerade Hr Landtmarskalken, om icke
häröfver skulle confereras medh Böndren, hvilket fans
rådeligit, och derföre skulle Ridderskapet och Adelen
effter middagen komma tillsamman. I medier tijdh kunde
Secreteraren låta Bönderne veeta, at Ridderskapet och
Adelen vente dem effter middagen till sig genom ett uthskått.
Ambassadeuren Lilliehöök giorde 1. påminnelse, att
de, som hade någre besvär att angifva, ville inför uthskåttet
gifva sig an. 2. Om uthskåttet öfver riddarhuussaakerne,
att det måtte träda tillsamman medh Directeurerne.
Hr Conrad Gyllenstierna påminte, att ett uthskått
måtte nämbnas till bancovärket, hvilket till een
annan gångh upskiötz.
Den 16 [Octobris] effter middagen in pleno.
Ridderskapet och Adelen voro denne efftermiddagen
förnembligast till den enda tillhopa, att conferera medh
Bönderne, hvilka och omsijder klåckan fyra kommo, tå
26
1082.
Hr Landtmarskalken talandes till Bönderne sade:
Redelige och beskedelige dannemän, Ridderskapet och
Adelen skulle giärna förnimma, huruvijda I hoos eder
håfven öfver lagdt den af Hans Kongl. Maij:t eder gifne
proposition angående militiens completering och stadige
vedh macht hållande; när vij senast confererade medh
eder uti det secrete uthskåttet, tå låfvade I medh det
första svar och tychte vara bäst att blifva vedh utskrifningen,
effter såsom vij fnnno aldeles ogiörligit, att
visse bönder skulle hålla een knecht, ty hemmanen räckia
intet till, det håfve vij nogsampt rächnat effter.
Böndernes tahleman tackade för communication, seijandes
att deras ståndh hade ännu intet fullkommeligen öfverlagdt
den saaken och skulle giärna hafva förslagh af
Ridderskapet och Adelen.
Hr Landtmarskalken frågade, om de ville blifva
ved uthskrifningar eller vedh vissa mantahl om knechtetahlet,
fruchtandes de skulle ved detta seenare finna större
besvär än de trodde.
Bonden förebar altfort, att deras ståndh intet hade
så vijda . . . öfverlagt denne saaken, att de kunde seija
sitt svar; begiärade der till vij dare tijdh; ville och, att
Ridderskapet och Adelen uthlåta sig först.
Hr Landtmarskalken viste allmogen, att sådant
vore emot den förre vanligheeten, att richsens allmoge
pläga altijdh först uthlåta sig, och såsom vij intet kunna
undandraga oss till Kongl. Maijtz och ricksens tienst att
hålla militien till vår egen säkerheet vijdh macht, så
ville Ridderskapet och Adelen gierna veeta, på hvad sätt
rijksens allmoge hade varit omtänckt att det bäst kunde
skiee. Vij finna ogiörligit, att visse rotar blifva om een
knecht; det hinner intet till, fast man satte tvä om knechten.
Ridderskapet och Adelen tänckia fördenskull att
completera regementerne dermedh, att denne första utskrifningen
skier som den förra effter mantahlet, och tå
blifva dhe complett och kanskie lijtet öfver. 2. Sedan
genom uthskrifningar hålla dem vedh macht, och effter
såsom man i fredztijder intet vill förmoda någon stoor
afgång, så lära intet uthskrifningarne blifva så starke,
kanskie månge åhr inge, men i krigztijder, tå afgången
ähr större, tå lära starckare uthskrifningar skiee. Och
Oktober.
27
effter Richzdagar merendels hållas för uthskrifningars
skull och falla myket besvärlige, kåstar myket att reesa
hijt, så hafva vij tänckt häst att lembna uti Hans Kongl.
Maij:tz eget goda hehagh, att Kongl. Maij:t håller uthskrifningar
utan att kalla Richzens Stender tillsamman;
doch hoppas vij, att uthskrifningarne uti fredelige tijder
skola intet blifva starka.
Bonden begiärade dilation till dagen eifter, att komma
effter middagen igen klåckan 3.
Hr Landt marskalken söckte att öfvertahla allmogen
att komma för middagen, men tahlemannen sade, att
det kunde intet skiee. Derföre blef afftalat till dagen
effter klåckan 3 effter middagen.
Hr Landtmarskalken badh, att det secrete uthskåttet
ville i mårgon för middagen komma på slåttet
utan anslagh.
Det blef och uthnämbdt ett banco-uthskått:
Af 3 classen:
Erenschiöld, Hägerflycht,
Lindhielm, G-yllenborgh,
G-rijpenstierna, Cronschiöld.
2 classen:
Hr Erich Soop, Hr Gustaf Hård.
Hr Johan Ribbingh,
1 classen:
Hr Axel Flemingh, Hr Nils Grijpenhielm,
Hr Jacob Flemingh, Hr Mauritz Posse,
Hr Lennart Ribbingh, Hr Carl Bonde.
Den 17 Octobris effter middagen in pleno.
Effter Bönderne dagen tillförende lofvade att villia
denne efftermiddagen komma medh dess uthskått till Ridderskapet
och Adelen, ty kommo och Ridderskapet och
Adelen tillsamman kl. 3, tå och något dereffter Böndernas
uthskått kom.
Bonden frågade, om det skall vara honom effterlåtit
att tahla först, hvilket honom effterlätz, aldenstundh han
dagen tillförende hade hört af Ridderskapet och Adelen
hvad som dee hade att communicera dem. Sedan sade
28
1682.
bonden, att deras ståndli hade fuller öfverlagdt Kongl.
Maij:tz proposition och sett, att Kongl. Maijrt söker att
få sina regementer förstärckte och att komma till ett
vist knechtetahl. Det hafva de öfverlagdt och tyckia det
vara gått, men på hvad sätt ännu intet öfverlagdt, utan
villia deröfver communicera med de höge Herrar af Ridderskapet
och Adelen och förvänta af dem först att fåå
veta hvadh de idilia giöra, att Ridderskapet och Adelen
ville uthlåta sig först och så öfverläggiat, att de kunde
blifva behåldne.
Hr Landtmarskalken förmante, att richzens allmoge
skulle nu villia uthlåta sig fullkommeligen, elfter
såsom de i går hörde Ridderskapetz och Adelens tanckar;
det vore aldeles ogiörligit, att visse bönder hålla een
knecht; dett vore onödigt att hålla sådant, hvadh de
tänckte giöra, till Hans Kongl. Maij:tz tienst och rijketz
sääkerkeet, hälst effter såsom Ridderskapet och Adelen
hade redan vist emoth dem ett så stort förtroende och
uthlåtit sine tanckar, hvad de tänckte att giöra.
Bonden: Vij hafva fuller fallet och på uthskrifningen,
men ännu intet öfverlagdt om sättet, men såsom dervedh
är een stoor olijkheet, så villia vij gierna, att dervedh
skiedde een lijkheet, att hvar och een finge lijka kiänning
deraf.
Hr Landtmarskalken: Hvadh menen I, dannemän,
hvaruti [består] een sådan lijkheet?
Bonden: Uti åthskilligt.
Hr Landtmarskalken: Menen I elfter mantahlet
eller effter gårdetahlet?
Bonden: Det draga sig många gårdar undan, som
intet komma uti knechteskrifningen, och kommer lasten
så myket större på oss; manskapet drager sig undan på
de orter, der de få beskydd.
Hr Landtmarskalken: Ridderskapet och Adelen
hafva tyckt, 1. att completera regementerne medh een
uthskrifningh, att regementerne blifva 1200 man; 2. sedan
öfverläggia att hålla dem stadigt vedh macht till
1200 man.
Bonden: Vij hafva och tänckt deruppå att hålla ett
stadigt knechtehåll, men ännu intet om sättet. Håppas
att Ridderskapet och Adelen uthlåta sigh.
Oktober.
29
Hr Landtmarskalken: Kongl. Maij:t vill kafva ett
vist takl till 1200 knechtar. Ridderskapet ock Adelen
kafva tyckt käst genom utkskrifning ock kemstella H.
Kongl. Maij:t utom Richzdagar att källa utkskrifningar,
att åkrligen fylla afgången; det är ett stort besvär att
komma till Rickzdagar; bäst lembna Hans Kongl. Maijrt
det i kander att utan Rickzdagar upfylla det, som kan
afgå. Hans Kongl. Maij:t lärer bäst veta kvadk som fordras.
När ingen afgångli är, så är ock ingen uthskrifningk
nödig. Hans Kongl. Maij:t lärer alt lämpa det
elfter nödvändigkeeten.
Bonden: Vij äre allenast på den meningen att blifva
ved stadigt knechtehåll; ville Ridderskapet ock Adelen
blifva vedh uthskrifningar, så kunna dee, så villia vij
söndra oss; villia Ridderskapet och Adelen hafva uthskrifningar,
så må det intet komma på oss; vij tänckia
gå till Hans Kongl. Maj:t medk vårt utkskått.
Hr Landtmarskalken: Vij kunna också söckiaHans
Kongl. Maij:t, men villia först veta hvadk vij skole giöra
till Kongl. Maij:tz tienst. Ridderskapet och Adelen kade
också förmodat ett större förtroende af eder.
Bonden: När vij blifva vedh det visse knecktetahlet,
så blifva vij ved Kongl. Maij:tz villie.
Hr Landtmarskalken: Om I tå velen fullkomligen
utklåta eder; uti det secrete uthskåttet vore I uti fast
andre tanckar ock sade, att det vore omöijeligen, att två
kunde giöra een kneckt.
Bonden: Vij neka intet till att fullsättia Hans Kongl.
Maij:tz regementer, men hafva oss förbehållit, kuru högt
takl om een knecht. Kongl. Maij:t lärer väll finna uthvägar;
vij få väll utkreckning af Konungen.
Hr Landtmarskalken berättade åter kvadh Ridderskapet
och Adelen hade fallet uppå: 1. Medh den nästkommande
utkskrifningen elfter mantahlet att completera
regementerne. 2. Sedan uti fredelige tijder elfter gårdetahlet,
ock att Kongl. Maij:t håller utkskrifningar utan
att kalla Stenderne tillsammans; äkr ingen afgång, så
äkr ock ingen utkskrifningh.
Bonden: Äkr fuller eense om ett vist knechtetahl, men
om sättet intet ännu.
30
1682.
Hr Landtmarskalken: Håfven I intet öfverlagdt
om 10 eller 20, men att frällse får hallft emoth skatte.
Bonden örckiade på den brist, som var på fålcket och
manskap, huru de drogos under Bidderskapetz och Adelens
försvar.
Hr Landtmarskalken: Det kan intet vara edre
tanckar att gripa oss an uti de privilegier, som vij så
rättmäteligen af Kongl, macht och tillståndh besittia.
Bonden: Ny ordning fordrar ny lagh.
Hr Landtmarskalken badh, att bonden ville vijdare
yttra sig, om han finner bäst visse bönder om 1 knecht
eller uthskrifningh. Bidderskapet och Adelen finna det
första alldeeles ogiörligit och derföre blifva vedh uthskrifningar.
Bonden: Vedh ett vist knechtetahl villia vij blifva,
men om sättet hafva vij intet förenat oss; vij hoppas een
jembkningh, dhett faller oss elliest alt för svårt, de höge
Herrar veta väll vårtt tillståndh. Yij hafva och nog
försöckt uthskrifningar; de som äre uthi de sochnarne,
som vist knechtetahl är, kunna ochså säija oss, huru det
ähr; vij kunna intet mehra uthlåta oss denna gången.
Dermedh gick Böndernes uthskått uth.
Hr Landtmarskalken: Effter såsom vij see, att de
intet villia beqvemma sig, så giöra vij livadh vij finna
gott, och de måge blifva vedh det dee villia.
Alii: Denna separation är intet godh, och är bäst,
att Kongl. Maij:t lägger sig deremellan och gior ett slaag.
Hr Landtmarskalken: Yij kunna i dag intet giöra
mera här till, vij hafva ännu någre ährender att öfverläggia
uti secrete uthskåttet angående den puncten; så
snart vij äre dermedh ferdige, skole vij låta Bidderskapet
och Adelen det veeta.
Den 19 Octobris fredagh in pleno.
Hr Landtmarskalken: Sedan såsom vij voore här
till hoopa, tå Bidderskapet och Adelen resolverade att
lembna uthi Hans Kongl. Maij:tz behagh att hålla, till
completeringh och vedh macht hållande af den stadige
militien, uthskrifningar så väll uti fredelige som krigztijder,
utan att Hans Kongl. Maij:t behöfde convocera
Stenderne till Bichzdag, så häfver secrete uthskåttet varit
Oktober.
31
tillsamman oell öfverlagdt de modo, och bör derföre nu
öfverläggias: 1. Att den förste completeringen skier genom
uthskrifning elfter mantahlet som den förra. 2. Och
hvadh som tijdh och annan kan afgåå, completeras genom
uthskrifningh elfter gårdetahlet. 3. Att Hans Kongl.
Maij:t så uthi fredz- som krigstijder håller uthskrifningh
elfter nödvändigheet till de 1200 mans completeringh utan
att hvarcken uthi fredz- eller krigstijder kalla Stenderne
till Richzdagh.
Ridderskapet och Adelen mente desse §:r vara redan
sluutne och intet behöfde mehra ventileras.
Hr Landtmarskalken: Elfter Ridderskapet och
Adelen och håller detta för afgiort, så åhre I tå eenige
medh det, som vij nu proponerade?
Resol. et resp.: Ähr afgiort, ja, ja.
Grefve Carl Oxenstierna: Qusestio, hvad bonden
seijer.
Hr Landtmarskalken responderade: Vij hafva söcht
bonden, och som vij intet sedan hört af honom, så giöra
vij för oss hvadh vij tyckia gått.
Hr Landtmarskalken: Elfter Ridderskapet och
Adelen ähr medh det förra enig, så proponeras, när uthskrifningen
skall hållas i fredelige tijder, hvar bonden tå
roteras.
Hr Per Sparre: Intet sättia vij vist tahl; hemställa
sådant Hans Kongl. Maij:t, men vij håppas få 10 skatte
emoth 20 frällse.
Hr Landtmarskalken: Uti secrete uthskåttet hafva
vij stannat vedh 20 frällse emoth 10 skatte; medh Cronan
hafva vij intet att beställa, hemskiuta det Hans Kongl.
Maij:t att jämka, som Hans Kongl. Maij:t finner gått.
Hr Pär Sparre påminte, att intet måtte hållas mehra
än en uthskrifningh om åhret, fast den måtte blifva desto
större.
Slötz intet.
Hr Landtmarskalken: Uti secrete uthskåttet ähr
och öfverlagdt om lifztijdz betientes hemman, och af secrete
uthskåttet resolverat att intet undandraga dem för roteringen,
men för deras personer frie, men hemmanet står
i rothe. När uthskrifningen skier elfter mantahlet, stå
drängarne, men sielfva personen ähr frij.
32
1682.
Hr Pehr Sparre et alii, att betienten ähr frij för
knechten, så att af gården intet tages någon knecht men
hemmanet står i rothe.
Alii: Derigenom soulageras de andre Stenderne.
Alii: Nähr uthskrifningen skier effter gårdetahlet,
så står gården fuller i rothe, men personen frij för
knechten.
Cantzlierådet Lindskiöldh tyckte det vara så myket
skiäligare, att een sådan står i rothe, som een adels
betiente intet kan vara bättre än Konungens, som måtte
stå i rothe.
Resolutio Nobilitatis: Att sådanne hemman stå i rothe,
men att ingen knecht tages der uth.
Hr Landtmarskalken proponerade, huru vedh fredelige
tijder.
Responderades: Effter 1680 åhrs besluuth skulle det,
som är om lifztijdz hemman, ändras.
Hr Hindrich Ealckenbergh: 2 classen påminner,
att de andre Stenderne måtte ochså hiälpa under; af richzdagsbesluuten
kunde sees, hvadh de förr hafva giort så
väll uthi fredelige som andre tijder.
Hr Per Sparre: Bäst taga 1627 åhrs besluuth för
fundament, der uthi står alt.
Den 3 § uthi 1642 åhrs besluuth uplästes.
Hr Hindrich Falckenbergh: Intet kunna vij votera
öfver de andre Stenderne, men vill påminna boos
Hans Kongl. Maij:t.
Hr Landtmarskalken: Effter vij af de förre besluuten
finna, hvadh de andre Stenderne hafva för giort,
så kunna vij påminna härom hos de andre stenderne, men
intet votera öfver dem.
Cronschiöld: De försumma intet att påminna om
oss; derföre kunna vij och väll giöra detsamma.
Alii: Ingen prost var frij mera än Domprosten.
Alii: Detta intet såsom votum, utan att påminna
härom.
Hr Landtmarskalken: Ahren I då i de tanckar att
påminna dem härom? Det kan bäst skie uti secrete uthskåttet;
de begiärade sielfva att vara medh, tå vij ville
öfverläggia om militien.
Resolutio: Ja.
Oktober.
33
Hr Landtmarskalken frågade om gårdetahlet uthi
fredelige tijder, huru vijda visse rotar kunna sättias; man
vet intet afgången, bäst hemställa Hans Kongl. Maij:t
att proportionera gårdetahlet eflfter afgången. Men att
vij frijkalla alla afkortningar effter 1680 åhrs besluuth
och inge flere. NB. lifztijdzhemman intet frij.
Resolutio: Yedh fredelige tijder effter gårdetahlet
som 1680; derifrån exciperas de betientes hemman.
Hr Landtmarskalken: Nähr tahlet ähr complet,
att Hans Kongl. Maijrt tå förskonar oss för uthskrifningar.
Alii: Och lindrige uthskrifningar, tå afgången intet
ähr stoor.
Hr Hindrich Falckenbergh påminte, att inge penningar
måtte tagas för knechten.
Hr Landtmarskalken proponerade om hvar rote,
huru de skole stå, om bonden intet ville beqväma sigh
utan hafva lijkheet emellan frälse och skatte, om de opiniatrera,
hvadh vij då skole giöra.
Hr Per Sparre: Yij hafva resolverat att blifva vedh
anno 1680 åhrs besluth och intet gå derifrån.
Hr Landtmarskalken: Lijkheet kunna vij intet
tåhla, men om de opiniatrera, hvad för moderation skohle
vij hafva? Hans Kongl. Maij:t häfver tält om 15 emoth
10. Let är ondt att giöra för oss ett vist sluuth.
Cammarrådet Lindhielm: Adelen häfver stoora besvär
på sig, serdeles medh rustningar och flere besvär,
och contribution. Derföre håppas [jag] Kongl. Maij:t lärer
hålla Ridderskapet och Adelen vedh gammalt och fornt.
Hr Hindrich Falckenbergh: Seija de fembton, så
seija vij trättio.
Hr Jacob Flemingh: Giäller inga skiähl emoth
dem, så [är] bäst låta Hans Kongl. Maij:t giöra sluuth
och decision.
Alii idem.
Hr Landtmarskalken: Så tyckia I bäst att hemskiuta
det Hans Kongl. Maij:t, om de opiniatrera?
Respond[erades]: Ja män bäst.
Cantzlierådet Lindskiöldh remonstrerade ochså vidlyftigt
den förmån, som skattebonden häfver, särdeles
ochså deruthi [att] han ligger för 7 öhre landh och een frälse
Sv.
Ridder sk. o. Adels riksd.-protXIV. 1682. 3
34
1682.
bonde ochså för 7 öres landh i samma by, men frälsebonden
gior uth mycket mehr; vill ban blifva lijka medb
frällse uti det eena, så måtte han och kiännas vedh besväret
nti alt och bestå lijka medh frälsebonden. Bäst
hemställa detta Hans Kongl. M:t.
Detta fans af alla myket vell och skiäligit.
Hr Pehr Sparre: Jag tycker som de andre, att [det
är] bäst hemskinta detta Hans Kongl. Maij:t, men att vij
lichväll representera måste Hans Kongl. Maij:t den tort,
som oss skier både emoth lagen, privilegierne, alt gammalt
bruuk och all billigheet. Men att [vi] först tahla medh
allmogen, och villia de intet, tå hemskiuta det Hans Kongl.
Maij:t, men att vij derjempte behaupta våre privilegier.
Hr Landtmarskalken: Yij hafva söcht dem åthskillige
gångor, men de undfly oss.
Hr Lindskiöldh: Bäst lämbna det Hans Kongl.
Maij:t. Konungen kan säija dem, att om de villia hafva
lijka quantum medh frälse, så skola de och draga lijka
börda.
JFeltmarskalken Grefve Kiönigsmarek: Bonden säijer,
att Bidderskapet och Adelen hafva kiöfft emoth Callmare
recess månge skattefrijheeter, och villia, att sådanne skatterättigheeter
borde gå tillbakars.
Hr Ståhlarm et multi alii mente sådant förbudh intet
kunde vijsas utur Callmare recess.
Alii [sade], att skattebonden häfver macht att sällia
åth hvem han vill, och den, som häfver köpt af honom,
ähr bonse fidei possessor.
Hr Pehr Sparre men te bäst att sättia op en skrifft
här om till Hans Kongl. Maij:t och lembna Hans Kongl.
Maijrt att giöra ändskap deruti, men att Bidderskapet och
Adelen vijsa deras rätt.
Hr Lindskiöldh holt betänckeligit att sättia up
någon skrifft, effter det kunde komma till skriffteväxlingh.
Hr Hindrich Falckenbergh: Det behöfves intet,
att skriften skrifves under, utan öfverlefvereras som ett
memorial.
Hr Ståhlarm idem.
Hr Per Sparre idem.
Hr Landtmarskalken: Om han skall ligga qvar ad
acta, så tyckes att han behöfves vara underskrifven.
Oktober.
35
Hr Hindrich Falckenbergh: Det behöfves intet,
att ban skrifves under, ty vij tänka intet växla någon
skrifft medh dem.
Hr Pehr Sparre: Vij visa allenast vår rätt ocb hemställat
Hans Kongl. Maij:t.
Htbskått öfver samma skrifft:
3 classen:
Lindebielm, Gyllencreutz.
2 classen:
Hr Hindrich Falckenbergh, Hr Johan Kibbingh.
1 classen:
Hr Per Sparre, Hr Sperlingb.
Skrifften sättes som ett memorial allenast ocb skrifves
intet under.
Hr Landtmarskalken frågade, huru det skall förhållas
i ofredelige tijder.
Resolverades att lembna det uti Hans Kongl. Maij:tz
egen frijbeet; Hans Kongl. Maij:t lärer väll see på Ständernes
vällgångb.
Landtmarskalken: Till at underhålla ocb conservera
militien behöfves små hemvist åtb knecbtarna, ty
om knecbten rymmer, ruineras roten, som ocb elliest måste
gifva stoora legopenningar. Secrete utbskåttet bäfver öfverlagt
detta ährendet ocb tyckt dbet eij vara så stort
besvär, om 4 frälse lades tillboopa at byggia åtb knecbten
ett litet rum, där kan kunde boo uthi medb een förstugu
ocb fäbuus, ocb där till antingen så mycken eng,
som kastade af sigh ett lass höö, eller at roten gåfvo
honom ett lass böö ocb 1 tiog halm åbrligen, hvilket vore
bästa medlet at hindra ocb bemma knechtarnes rymmande.
Sombliga mente ocb, at dbet vore vähl, om ban där
till finge åker till V2 span.
Mauritz Posse: Dhet blifver sedan hemman däraf.
Landtmarskalken: Om vij considerera dbe andre
orter, som Dalarna ocb Österbotn, så bäfver knecbten der
hemkall, löhn ocb kläder; så snart ban blifver skrifvin,
niuter ban alt sådant.
Alii tyckte det vara deras egit bästa att conservera
knechten.
36
1682.
Landtmarskalken: Dhet är lijtet, 1 lass höö; han
skall eij vidt komma därmedh. Secrete uthskåttet häfver
confererat medh Kongl. Maij:t och Rådet härom. De
tycka detta väll, att Ridderskapet och Adelen förbehålla
sig, att dessa tårp eij medh tijden skulle blifva skattlagde.
Vore häst hemskiuta detta Kongl. Maij:t, som vähl lärer
draga försorgh så för Ridderskapets och Adelens som allmogen^]
nytta och bästa.
Lindskiöld: Sedan regementen är completerade, är
höghnödigt, at knechten conserveres; elliest är regementet
aldrigh complet, förmedelst knechtens rymmande, och häfver
värket intet bestånd. Män får knechten lijtet hemvist,
besinnar han sigh vähl, förr än han rymmer.
Landtmarskalken: Det är bäst svara simpliciter
härpå och prsecavera oss dhet, som nödigt är, at dhet,
som nu bevillies, eij skall lända ståndet till praejudice,
hafvandes uthskåttet af classerna detta öfverlagt, som
sig bort.
Resolutio: Ja, at 4 af frälse, alt effter som dhe stå
uthi nthskrifningen, blifva om een knechts boställe, och
måste han därtill hafva lijtet jordh till eng och åker;
doch skall stå i hvar och eens behag, om han vill gifva
höö eller eng der till.
NB. Det secrete uthskåttet häfver funnit efftertänkeligit
at påläggia någon at gifva uthi jord och derföre varit af
dhe tankar at hemställa i frälsemannens egit behagh och
villia, om roten gifver höö och halm eller så mycken jord,
som däremoth kan svara, kunnandes då den ena beqväma
sigh på dett sättet, den andra på ett annat sätt.
Lindskiöld: Det som gifves knechten, ähr till bondens
egen conservation.
Alii: Dhet står hvar och een fritt at blifva vedh
ett tera.
Mauritz Posse: Ingen är däremoth, at ju knechten
skall hafva sitt hemvist, män huruledes dhet bäst och
tolerabelt kan vara, är at betänkia, om icke dhet kunde
låta sigh giöra, at vij finge byggia på landzallmänningen
medh vår omkåstnad.
Landtmarskalken: Om dhe 4 frälse intet förslå, så
hemskiutes Kongl. Maij:t, at dhe öfriga sätties på allmän
-
Oktober.
37
ningen. Men att hvar och een frälse sätter på sin egen
mark.
Manritz Posse: Yij måste veeta quantum och sättet.
Resolutio Nobilitatis: Eense att 4 frälse emoth 2
skatte sättia up knechtestugur.
3 classis: Den som intet häfver landh at gifva, så
kan han i det stället gifva 1 lass höö, hvilket står i hvar
och eens behagh. Sedan och skohla desse knechtehuus
och boställen eij föras i jordboken.
2 classis: 4 stycken blifva om een stuga, och står i
hvar och eens behagh gifva eng eller höö, som och sättia
up husen hvar eenom faller beqvämligst, allenast dhet
blifver under compagniet. Denna bevillning skall eij lända
ståndet till praejudice, skohlandes desse knechteheemvist
aldrig blifva förde i någon jordebook eller längd, eij heller
skattlagde. Män det är at befahra, at knechten genom
detta blifver insolent. Skulle och vara högnödigt,
at 2 af hvar classe satte up sättet, sorn vedh detta böhr
observeras, hvaribland och i acht tagas bör, at knechten
eij skall vara tillåtet fiskia, kåhla eller svedia.
1 classis. Hr Peer Sparre: Man måste här vedh
bruka all preecaution; modus och sättet kunde fattas genom
ett uthskått i sin ordning rätt specifice.
Landtmarskalken: Sättet skall blifva af uthskåttet
upsatt.
Landtmarskalken: Än vore dhet nödigt för knechten
at han finge een lijten kåålgård eller jord till V2
span, eller och at honom gåfves V2 span sädh. Uthi secrete
uthskåttet häfver man tyckt dhet vähl låtha sig
gior a, at han finge 1 kohlgård.
Alii: Det faller af sig sielf, att han den får.
Peer Sparre: Tage vij ett på oss, så moste vij gifva
ochså både stuga och mehr.
Hr Ståhlarm: Dhet tage vij oss intet på.
Axel Wachtmeister tyckte intet vara stoor skada,
om knechten gifves een liten kohltäppa.
Landtmarskalken: Uthskåttet häfver detta tyckt,
och höres åthskillige, som falla på den mening, at knechten
bekommer een kååltäppa.
Hr Lindskiöld: Knechten måste hafva antingen een
täppa eller något annat till sädh; stugun sätties på uth
-
38
1682.
marken, så kan han ju få een lijten täppa. Dhet kan
aldrig så vara, at icke 4 bönder måtte äga uthmark till
så myckit.
Alii: Uthi Östergiöthlandh är ingen uthmark.
Ekeblad: Dhet lärer falla dhem, som hafva små hemman
i Yestergiöthlandh, mycket svårt, at då dhem fehlar
ställe åth kneehten, byggia annorstädes åth honom backstufvor,
emedan han skall boo innom compagniet.
Lovesin: Man gifver åth båtzmannen huus och hemkall;
hvarföre och intet åt kneehten? Anten måste han
hafva åker eller litet säd.
Lindhielm: Uthi båtzmanshållet måste båtzmannen
låta sig nöija medh mindre lega.
Gabriel Oxenstierna: Så blifver dhet een evärdeligh
egendom under Kongen och Grönan.
Sedan vart ett stoort särl och långh discurs.
Landtmarskalken: Om I finnen svårt at resolvera
härtill, så behagade dhem säja sin mening.
3 classis. Hr Gyllencreutz: Deras mening är:
1. Villia dhe gifva kneehten een backstugu, fähuus och
een lijten kåhltäppa; sedan skall han intet mehr hafva,
uthan vara obligerad at föda sig sielf. 2. Om kneehten
är uthomlandz och ogiffter, så niuter han iniedlertijdh
intet; elliest kunde han vidh sin hemkomst pretendera
sådant för hvart åhr.
2:da classis: Det kunde gifvas honom fähuus med
mehra, hvilket alt af ett uthskått upsätties i tillbörlig
ordning.
1 classis är af samma mening som Hr Falkenberg.1
Dhet uthskåttet, som är uthnämbt att ställa skrifften
emoth bönderna, skohla och sättia detta ährendet up.
Hr Landtmarskalken påminte om uthskåttet öfver
Banco.
Hr Conrad Gyllenstierna: Det vore vähl, at det
skiedde med det första.
Hr Landtmarskalken föreslogh Hr Jacob Fleming
at föra där ved direction.
liesol ut io: Att Hr Landtmarskalken bijvistar uthskottet,
och nämbdes Hr Jacob Fleming at föra där vedh direction.
1 Denne hade antagligen sagt 2:dra klassens votum.
Oktober.
39
Effter Hr Landtmarskalkens befallningh slötz Hr Axel
Fleming och Carl Bonde uth af banco-uthskåttet.
Den 22 Octobris in pleno.
Landtmarskalken frågade Ridderskapet och Adelen,
om dem behagade, at besvärspnncterne skulle upläsas.
Hvilket ochså skiedde, och finnas dhe bil. 3.
§ 1.
Hr Axel Ståhlarm: Vij måtte vetha, hvarföre vij
detta begiära. Kongl. Maij:t lärer villia vetha, i hvadh
måhl detta klagas; dhe i provincierne kunna vetha orsaken
där till.
Hr Jacob Fleming: Dhe säja, at deras frijheet tillåter
intet at så nämbna casum.
Alii: Casus måste nämbnas.
Hr Mörner idem.
Hr G-abr. Falkenberg: Att de måtte nembna casum.
Hr Landtmarskalken: Häfver någon at besvära
sigh, så gifve dhet Kongl. M:t tillkiänna. Dhe måste
nämbna special casum.
Jacob Fleming: Dhe villia eij specificera casum,
fast vij een och annan därom bedit. Hvarföre håfve vij,
som suttit öfver besvären, upsatt denne mening och lembnat
dhet at dijudiceras af samptelige Ridderskapet.
Landtmarskalken: Man kan fuller intet betaga
någon att klaga, män allenast dhet skier medh orsaak.
Resolutio: Skiötz lijtet up.
2 §. Om Prästerskapets taxa.
Hr Jacob Fleming: Ingen af Prästerskapet häfver
hållit sigh effter förra Rijksdagen vedh Kongl. M:tz ordning;
dhe föreställa dhet för allmogen och blifva så vedh
gammal vahna.
Hans Mörner: Prästerskapet öfvertahlar 2 eller 3
uthi församlingen, så är dhet giort.
Approbatur.
Amiral Klerk: Uthi värket hålla dhe ingen ordning.
3 §•
Hr Axel Ståhlarm mente detta vara förr afgiort,
särdeles anno 1680 däröfver resolverat; nu vore och tillfälle
att anhålla derom.
40
1682.
Grabr. Falkenberg: Landzhöfdingen bör fordra räckenskap
därom ocb giöra dbet för sig sielf.
NB. Dbet gifves offta egendomb till kyrkan, män
dbet är oskiäligit, at prästen däraf skall bafva nyttan
ocb fördeblen, utban som det äbr till kyrkan gifvit, så
bör dbet ocb dben komma till gagn.
Ståblarm: Dhet är domkyrkior, som bafva ansenliga
inkomster, män uthi 16 åbr eij bafva giort räckenskap;
och hiälper intet, fast Landzhöfdingen ville däröfver bålla
band. Kyrkian bäfver sin egen ceconomia, ocb Biskopen
försvarar alt sådant. Sammaledes är och medb hospitalen.
Approbatur.
4 §. Approberas.
5 §-
Jacob Fleming: Dhet är sammaledes medb Bårgmästare
i städerne som med Häradzhöfdingarne.
Alii: Dhe af Rådet, som ännu äbre Lagmän.
Responderades: Så länge dbe lefva, varar det.
Landtmarskalken: Kongl. Maij:t bäfver gifvit
Landzböfdingarne ordre, at dbe skola föreslå.
Hans Hörner: Läth Landzböfdingarne föreslå ocb
Hoffrätten approbera dbem.
Jacob Fleming et alii: De kiänna sådana personer,
som där till äre skickelige, bäst, emedan dbe boo i deras
provincer.
Deletur.
6 §. Approbatur.
Landtmarskalken: Kongl. M:tz interesse verserar
mycket här i, ty odalqvarnarna prtejudiceras mycket af
dbe små sqvalteqvarnar, som upbygias.
7 §. Deleatur.
Alii: Yij bafve nu fåt Kongl. Maij:tz resolution.
8 §■
Jacob Fleming: Yij mute eij dhen frijbeeten.
Landtmarskalken: Vij gifve här igenom tillfälle
till een quacstion.
Hr Lilliecrona gjorde häröfver förklaring.
Carl Falckenberg: Att bonden gifver
Deletur.
Oktober.
41
9 §■
Jacob Fleming: Dhet vore mycket, om frälse skall
allena skiussa, och ryttare samt crono skulle vara frij.
Deleatur.
10 §.
Alii: Däraf äre månge exempel.
Sperling: Ochså månge exempel uti Halland.
Alii: Kanskie i dhe andre provincierne ochså.
Alii: Dhe provincierne bohra nämbnas.
Hvarpå svarades, at ingen lärer sigh påtaga at klaga
någon an.
Approbatur.
11 §■
Samtelige Ridderskapet och Adelen hafva deputerat
några, som skulle sättia up en skrifft.
Landtmarskalken: Här en frälseman häfver skatterättigheeten
och räntan, så eger han hemmanet.
Deleatur.
12 §. Rothemästaren böhr intet hafva för mehr än
bara för rothepenningar.
Stålarm: Praxis är, at dhe taga honom för hufvudet.
Alii: Att rothmästaren bör vara frij.
Landtmarskalken idem; dhet finnes lijkväl, att
ofiicerarne taga rotmästaren för hufvudet, hvarföre han
doch borde vara frij.
Approbatur.
13 §.
Landtmarskalken frågade, om någon kan bevijsa det.
Jacob Fleming svarade: Ja, dhet vara honom hän dt i
Finland.
Approbatur.
14. Approberas.
15. Approberas.
16. Tolagen.
Landtmarskalken: Vij betala dubbelt till Kongl.
M:t och sedan till staden.
Approbatur.
17 §. Approbatur.
18 §.
Landtmarskalken: Om een executor exeqverar emoth
lag, då bör han svara därföre; dhet kan hända sigh, at
42
1682.
een och annan kan något öfvergå i folie af Commissionernes
resolutioner.
Alii: Dhet är dhet svåraste at få veta dhet quantum
sorn fordras.
Axell Fleming: Dhet är hvaröfver nu klagas.
Alii: Dhet är offta, at quantum eij nämbnes, emedan
Collegierne sielfva eij kunna altijdh determinera summan.
Till det ordet prcetension resolverades at sätties privat
prcetensioner.
21 §. Approberas.
22 §.
Landtmarskalken: Jag häfver inge ordres ännu af
s[ekreta] utskottet ....
Resolut i o: Suspenderas ännu.
23 §. Jacob Fleming: Dhet är vist, at placatet extenderas
vijdare än dhet bör.
Alii: Dhet kunna vara heman, som sedan äre skattlagde.
Approberas.
24 §. Approberas.
25 §. Approberas.
26 §. Legehion. Approberas.
27 §. Approbatur.
28. Deletur.
29 §.
Hr Ståhlarm: Dhet finnes likväl, at för een och
annans nytta giöres väg, och mången förlorar derigenom
uthsäde och hööslag.
NB. Att Kongl. Maij:t ansökies, at ordres må afgå
till Landzhöfdingarne, att dhe ransaka, om vägen är nyttig
eller eij.
Approberas.
30 § blifver ståendes.
31 § blifver ståendes.
Proponerades at boos Hans Kongl. M:t ansökes, det i
richzdagzbesluutet något införes, at det(!) een och annor,
som sig kongzgårdar och andra godz tillbyt, måge der
confirmeras och der införas så vähl för de[m] som skiedde
äre eller här effter skiee kunna.
Uthskått öfver skrilften:
Class 1 (o: 3): Ekebladh, Gyllencreutz.
Oktober.
43
Class 2: Hr Carl Falckenberg.
[Class] 3 (o: 1): Hr Jacob Flemingh.
Fans onödigt att supplicera, att possessorerne må få
arrendera sina reducerade godz.
Påminnes at i besvären införes, det alla de onödiga
omkåstningar ved Adelens begrafningar uthi kistor, måltijder
och hvadh mehra må afskaffäs; som och at i Finlandh
kunde afskaffas den desordre Prästerskapet införa,
på det at i sochnerne eij många onödige präster tåhlas
måge, uthan ett vist antahl förordnas.
Hplästes een skrift eller supplique till Kongl. Maij:t
{bil. 4), hvarvedh vice Prtesidenten Grassén påminte, at
må införas däri, att fast Adelens godz äre högre skattlagde,
de derföre så myket svårare rustning äre underkastade.
Fans nödigt at suppliquen öfverlefvereras medh besvären.
Landzhöfding Mauritz Posse föredrog om riddarhuussakerne,
at något större uthskått förordnas däröfver,
medan åthskillige gielder, contributioner och donationer
äro een dehl i stoor confusion och stoor svårigheet. i det
een dehl eij förmå dem uthgiöra.
Richz-Tygmestaren tyckte på Directorernes vägnar,
at Landzhöfdingarne och då böra infinna sig till at gifva
någon uplyssning däri. Sade och interesserne vara för
svåra på dee uthestående giälder, effter dhet äre dubbelt
interesse på interesse, hälst vedh donationer, medan de i
långlige tijder förmedelst interesse så högt stigit hafva,
hvilket förorsakas genom dödeliga tillfällen, och ingen
vetat af sådan skuld.
Hr Ståhlarm fan nödigt, at Landzhöfdingarne träda
tillsammans öfver riddarhussakerne, då kunna framvijsas
upsatzer på debitorerne.
Tillökning på uthskått öfver riddarhuussakerne:
2 classen: Ulf Bonde.
1 classen: Jacob Flemmingh.
Uthskått till at opföra besvären:
3 [classen]:
Ekebladh, Landzhöfding Klercken,
Hägerflycht, vice P[rsesidenten] Grassén.
Grijpenstierna,
44
1682.
2 [classen]:
Gyllencreutz,
Axel Ståhlarm.
Ulf Bonde,
Gustaf Hårdh,
Gabr. Falckenberg,
Knut Posse.
1 [classen]:
Jacob Flemingk,
Conrad Gyllenstierna,
Mauritz Posse,
Hans Kruus,
Gust. Leijonhufwud!).
Landzhöfding Wrangel!,
Den 2 November effter middagen in pleno.
Hr Landtmarskalken: Här är en bonde ifrån Finlandh,
som begiärer at, emedan dhe äro därifrån ankomne,
få hälsa på Ridderskapet och Ad elen.
Hr Landtmarskalken badh Ridderskapet tiänstligen,
at dhe eij ville förtyckia, at dhet går så långsamt medh
anslagen, emedan dhe hafva continuerligen hafft at giöra
i secrete uthskåttet, och imedlertijdh eij varit möjeligit
at sammankalla hela ståndet. Han håppas secrete uthskåttet
skall giöra snart sluth på des förrättningar.
Landtmarskalken berättade, att dhet uthskåttet,
som varit committerat at öfvergifva besvären samt skrifften,
hade dhet förrättat, och medan dhet varit på slåttet,
sade Landtmarskalken sigh hafva remonstrerat uthskåttet,
huru betänkeligit dhet vore at öfvergifva Hans Maij:t
een sådan skriift. Män uthskåttet påstodh dhet vara
allenast ett memorial. Uthskåttet blef inkallat genom
Hr Lindskiöld och öfvergaf besvären medh vanligit tahl
(bil. 3). Sedan föredrogs om dhen skrifften, hvilken Ridderskapet
och Adelen blifvit förorsakadt af bondens
efftertänkelige taahl, som mycket torde hoos Kongl.
Maij:t uthrätta, at låta fatta, lämbnandes alt uthi
Kongl. M:tz nådige omdöme och benägenheet at conservera
ståndet. Begiärade fördenskuldh, at memorialet
skulle blifva upläsit, hvartill Kongl. Maij:t samtyckte,
och lästes skrifften up (bil. 4). Jag sade åth Kongl.
M:t, att Ridderskapets och Adelens intention intet var
at dhen öfvergifva eller insinuera. Kongl. M:t togh skrifften
af Secreteraren, blädrade dhen igenom, och som han
sågh dhen vara ounderskrefven, uthleth Kongl. M:t sig
i några onådiga termer, gifvandes migh skrifften till
-
November.
45
bakas och sade: Een axman gångh må Ridderskapet bättre
öfverläggia, förr än dhe bära up een sådan skrifft. Detta
sade Landtmarskalken sigh eij kunna underlåta at gifva
Ridderskapet tillkiänna.
Landtmarskalken: Dhet secrete uthskåttet lärer
medh dhet första komma in medh dhet, som kan Ridderskapet
communiceras, så at Rijksdagen snart kan ändas;
därföre vore vähl, at dhe, som äro öfver banco- och riddarhuussakerne
förordnade, kunde däri göra relation, at
icke alt sedan komme på een gång.
Jacob Fleming: Man häfver allenast 2 gångor kunnat
komma i Banco tillsammans, emedan dhe, som där till
äro nämbde, mäste äro ochså i secrete uthskåttet.
Conrad Gyllenstierna: Banco är nu uthi tämmeligit
gådt tillstånd, och där hon nu eij blifver på något sätt
rubbad, kan hon måå vähl; inqvisition är vähl nyttig,
män at see hvar och eens special räckning, är efftertänkeligit.
Jacob Fleming et alii idem. Intention är allenast
at see, huru värket häfver gådt sedan sidsta Rijksdagh,
kunnandes där som annorstädes någon bruka practiker,
män intet at see hvadh in specie een och annan kan hafva
för avance, hvilket ingen begiär.
Landtmarskalken: Jagh fruchtar detta lämbnas på
sidsta stunden.
Conrad Gyllenstierna togh på sigh at förmå uthskåttet
komma tillhopa.
Landtmarskalken frågade, huru dhet var med riddarhuussakerna.
I det [samma] kom Finska böndernes uthskått in och
aflade sin complement.
Landtmarskalken badh uthskåttet öfver riddarhuussakerne
giöra relation om des förrättning.
Hr And. Lilliehöök sade, dhet man haift riddarhuussakerne
och des giäld under händerne, därom confererat
först medh Directeurerne och sedan medh Landzhöfdingarna,
som bäst kunde gifva eifterrättelse, hvarest
een och annan debitor vore boendes, och därved funnit
åthskilliga svårigheeter. Hvarföre är Camereren befalt
efftersee, hvilka äro i rättan tijdh mante. Viste intet
hvadh därtill lärer vara giort.
46
1682.
Camerern Rockman kom fram.
Landtmarskalken frågade Camerern, om han kunde
gifva underrättelse om dessa saker.
Ståhlarm: Mästedelen besvära sig däröfver, när
Landzhöfdingen skall assistera Riddarhuset, at dhe hafva
medarfvingar, och lijkväl sökies een, hvilket är största
gravation.
Landtmarskalken: Man håller sigh gierna vedh
sterbhuset; han häfver sedan regress till sina medarfvingar.
Sombliga mente, at een gåfva böör eij så graveras
medh interesse, som doch skier.
Alii distingverade emellan 1. gåfva, 2. contributioner,
3. länta penningar.
Landtmarskalken badh man eij lätteligen må rubba
hvadh förr vore resolverat. Kanskie vore gått, att balancen
upläses.
Hvilket ochså skiedde, och blef balancen upläsen, och
ibland dem föliande:
Hr Axel Baner.
Hr Anders Stufwart till He[de]nlunda.
Hr Anders Oxhufwud sade det vara betalt.
Fru Anna till Hvargarn var intet tillstädes.
Hr Anders Arenfeltz erfvingar vore intet tillstädes.
Hr Anders Bure.
Fru Annas till Biurum arfvingar vore intet tillstädes.
Hr Anders Biörnfelt var intet [tillstädes].
Hr Cronhiort var tillstädes.
Hr Aron Uddesson Örnflycht; Nils var tillstädes.
Fru Anna Gyllenholm kunne betahla; var ingen tillstädes.
Hr Anders Linnarsson Swenske skall efftergifvas.
Fru Anna Kades erfvingar vore intet tillstädes.
Hr Anders Stråhles; var ingen tillstädes.
Fru Anna Rosenb[ielke?]; var ingen tillstädes.
Hr Axel Soops erfvingar voro intet tillstädes.
Hr Anders Blomes var intet tillstädes.
Fru Anna Knutzdotter Hand var intet tillstädes.
Hr Arfved Linderormsson Båth. Finnes intet, sade
Hr Stålarm.
Hr Anders Falckengreen var tillstädes.
Fru Anna Bielkenstiernas erfvingar; var ingen tillstädes.
November.
47
Eru Brita Roos dödh.
Fru Brita Gyllenstierna, Flijtwodernes modermoder.
Hr Ekeblad protesterar, att hans faders skuld var
betalt.
Hr Christopher Andersson Oxe till Skielby.
Hr Landzhöfding Lilliecron var tillstädes, men talte
intet om sin faders skuldh.
Hr Hirscheit tillstädes.
Hr Breitholtz tillstädes.
Hr Lorentz Creutz begiärde sin sahl. faders rächning.
Fru Hebbla Månskiöldz erfvingar.
Hr Hirscheit begierte rächning.
Hr Tegenschiöldz rächning begiärtes.
Hr Johan Nijrotz erfvingar begierte see dess bref
anno 1673.
Hr Öfversten Hästsko svarade, vid Jacob och Nils
Hästskos nampn oplästes, at de vore slagne i Tysklandh,
men det sade Hr Landtmarskalken, att Finske Hästskor
äre beholdne.
Capitain Hultengreen. För honom talte Öfversten Hr
Hammelton, at han har intet till bästa.
Hr Gyllenpamp säger sig villia vijsa hafva betalt.
Öfversten Hr Ribbing var ombeden at begiära för
Anckarhielms erfvingar, at dem för dess oförmögenheet
må efftergifvas.
Öfversten Hr Hamelton tillbödh att betahla de resterande
9 dalers föräring.
Uthlänte penningar uplästes och för samptelige Ridderskapet
och Adelen.
Hr Klingenstierna begiärte sin sahl. faders räckning.
Den 4 Novembris lögerdag in pleno.
Hr Lilliehök proponerade på dhet, som i förgår
blef upläsit angående balancen af riddarhuusfor dringarna;
häfver ingen sig till betahlning infunnit, somblige producera
qvittence, sombliga föregifva sig hafva varit uthomlandz,
een deehl håppas blifva medh interesse förskonte. Frågade
altså, om uthskåttet skulle hafva frija händer at afgiöra
sakerna, eller om hvar casus här in pleno skulle skiärskådas.
Landtmarskalken: Yij hafva importante ährender
nu at öfverväga, villiom lämbna detta till een annan gång.
48
1682.
Landtmarskalken proponerade, huru secrete uthskåttet
häfver begiärt af Kongl. Maij:t consens at få conferera
medh ståndet. Elliest och häfver Kongl. Maij:t
förestält secrete uthskåttet, i hvadh för stoor skuldh rijket
häfftar, huruledes dhen skulle kunna betahlas; dhen stoora
contribution, eij heller stoora Commissionens domar hafva
intet kunna förslå däremoth; pantegodzen äro än härta,
män hvadh uthvägar, som kunde finnas, at dhe måge blifva
inlöste, är af nöden at nu öfverlägges. Öfver detta häfver
dhet secrete uthskåttet confererat medh dhe andra stånden
uthi förtroligheet, på dhet man skulle kunna giöra Kongl.
M:t een värklig hiälp, män dhe hafva sigh således uthlåtit,
at dhe till ingen contribution kunna samtyckia, medan
dhet vore at frustrera Kongl. M:t. Dhet samma sade
och Prästerskapet. Bidderskapet och Adelen förehölt dhem,
at man skulle vara om sådana vägar betänkt, som anginge
alla, hvarpå Erkiebiskopen svarade sigh eij kunna
see medel därtill, och emedan dhet vore odieust at komma
in medh något skriffteligen, badh han om låf at conferera
här om med bönderna. Bidderskapet och Adelen förmanade
dhem till förtroligheet, ställandes dhem för ögonen,
at detta om giäldens betahlning och pantegodzens inlösen
rörer eij ett ståndh allena, uthan dhem alla; tyckte och
eij tillkomma bonden at om detta rådgiöra. Enteligen
gick Landtmarskalken medh Prästerskapet och Tegner up
till Kongl. M:t at förfråga sigh om detta och bekommo
till svar, at så vijda dhet angår contribution, kan bonden
och admitteras. Skildes dhe således då åth. — Dagen efiter
kommo dhe åter tillhopa; då framkom dhet prsejudicerliga
projectet, och som dhet allena rörde Bidderskapet och
Adelen, fans nödigt at communicera dhet Bådet, at vijdare
öfverläggias. Secrete uthskåttet fan och skiäligit
at medh fogh remonstrera dhe andra stånden, at deras
förslag är eendast ansedt på Bidderskapet och Adelen.
Behagade altså Bidderskapet nu här in pleno låtha upläsa
projectet och sedan rådgiöra, hvadh därpå bör
svaras.
Projectet uplästes (bil. 5).
Landtmarskalken: Bäst at taga hvar § för sigh
och sedan höra secreta uthskåttets betänkiande, och hvadh
dhet därvedh häfver giort.
N ovember.
49
1 §•
Landtmarskalken: Secrete uthskåttet häfver varit
af dhe tankar, at detta skulle hemskiutas Kongl. M:t.
Uplästes den 2 § af de 3 Stendernes project angående
liqvidationsvärket.
Då Hr Anders Lilliehök frågade, om och de reglor,
hvar effter liqvidation förrättad voro, äre tillförende med
Stenderne communicerade, effter såsom de nu för lag
hållas.
Hvaruppå svarades sådane reglor vara gamle och
giorde redan uti Regeringens tijdh och af Kongl. M:t confirmerade.
Hr Lilliehök tror dem vara billige, men lichväll få
Ridderskapet och Adelen see reglorna, så få vij bättre
öfverläggia dem.
Hr Landtmarskalken: Det secrete uthskåttet med
Kongl. Råden hafva funnit gått at hemskiuta detta Kongl.
Maij:t.
Lovisin: Desse reglor äro gambla och hafva varit
öfver 21 åhr, och är så lång tijdh dereffter liqviderat, och
är redan mången öfvergånget, så böra de och här effter
öfvergå de andra.
Hr Lilliehök: Gud bevara oss ifrån det prsejudicatum;
skall det vara een lag, så bör det med Stendernes
samtyckie emottagas; elliest är det ingen lagh.
Gref Oxenstierna frågade, om detta vore een deliberation
eller decisum.
Landtmarskalken: Det är ett project, som Ständerna
hafva inlefvererat; vij måste här öfver gifva vårt
betänkiande, huru vij skole bemöta dhem.
Hr Lilliehöök: Detta angår öfver 200 personer, ja
heela ståndet; vij höra nu det först, som rörer oss så när
uthi våra privilegier; skulle sådant nu straxt af oss slutas,
så vore det betänkeligit.
Landtmarskalken: Secrete uthskåttet häfver hållit
betänkeligit at svara dhe andra stånden, för än detta
ährendet vore af Ridderskapet öfverlagt.
Gref Oxenstierna: Dhet behöfves at öfverläggias;
riddarhuusordningen vill, at alt vähl skall delibereras.
Man kunde förordna ett uthskått, som vijdare och medh
mogit betänkiande öfvervägde och debatterade saken.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-protXIV. V'82. 4
50
1682.
3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11 §.
Hr Dankwart: Det är sälsamt, at man vedh sådant
förslagh går commerciernes, manufacturernes och bergvärkens
cultur förbij.
Landtmarskalken: Detta rörer eendast vårtståndh,
förslår intet och därtill hindrar culturen. Vij måste medh
skiähl och förståndh förläggia deras project.
Gref Carl Oxenstierna: Vij måste härvedh bruka
all moderation, eiftersom dhet rörer privilegierna.
Lilliehöök: Een stoor deehl af 1 classe tyckia, at
som detta angår Ridderskapets och Adelens välfärdh och
fordrar ett alfvarsamt betänkiande, så ville man uthnämbna
ett uthskått, som vijdare kan öfverläggia, huru
man saken rätt må angrijpa och träffa dhet rådh, som
kan lända ståndet till heder och säkerheet.
Landtmarskalken: Det är betänkeligit at svara
skriffteligen.
Gref Oxenstierna: Dhet vart anno 1680 uthi rijksdagzbeslutet
stadgat, at aldrig skulle om någon reduction
vijdare tahlas, och som Ständerna försökia at villia gå
derifrån, altså villie vij conferera deras project medh rijksdagzbeslutet
och rejettera det därigenom.
Cronskiöld: Ville de hafva ... af sekreta utskottet,
så ville vij gifvat.
Hr Peer Sparre: Dhet är rådligast, at llidderskapet
och Adelen reflecterar på dhet, at secrete uthskåttet häfver
funnit gådt at intet skriffteligen svara, emedan detta
är allenast ett memorial för Hr Landtmarskalken, hvari
det essentieleste står (jämf. bil. 6); är altså eij åth att
svara skriffteligen.
Lovisin: Dhet är betänkeligit, at dhe 3 stånden
skohla understå sig öfverläggia och prejudicera dhet 4:de;
bäst är, at hvar classis för sig kunde taga denna saken
ad deliberandum.
Landtmarskalken: Det är bättre att öfverläggia
saken in pleno, ty fastän uthskåttet togo saken före, hvad
uthrättas därmedh? Det skall ändå in pleno slutas; tijden
går sin vägh därmed.
Ulf Bonde: 2 classis begiärer ett uthskått.
Landtmarskalken: Jagh håller billigt, at man
reflecterar på dhet, at secrete uthskåttet redligen häfver
N ovember.
51
ment och handterat saken. Secrete uthskåttet häfver intet
slntit uthan remitterat hijt detta ährendet.
Hinrich Falkenberg: Yij begiära uthskått.
Lichton begiärte, att hvar classis finge copier af
skrifften, så kunna dhe träda tillhopa och öfverläggia des
bättre för sig.
Stålarm: Det är aldrig brukeligit, at så skier.
Hinrich Falkenberg idem.
Gref Oxenstierna: 2:ne classer äre doch eense, at
det må skiee.
Landtmarskalken: Dhet kan jag eij see, ty annat
sade Lichton; intet ären I eenige. Frågade altså elasserna,
om dhe begiära uthskått.
Svarades af sombliga neij, neij, neij, och däribland
af andre ja, ja.
Landtmarskalken: Dhet skrikes så mycket; somblige
villia hafva copier af skrifften, män dhe uti 2 och 1
dass begiära uthskått.
2 classis begiärade vijdare uthskått.
1 classis idem uthskått.
Ståhlarm: 20 af hvar classe kunna då därtill nämbnas.
Ekebladh: Dhet är emoth all practique, at classerne
separera sigh.
Därpå gick een dehl af 3 classe uth.
Landtmarskalken: Dhet värsta är, at tijden går
fåfängt bärt. Dhet äre och een dehl uthi 3 classe, som
begiära uthskått. Badh altså 3 classen uthnembna uthskått.
Hr Ehrensten: Så skall dhet åter in pleno företagas.
Ståhlarm: Kan skie mången får därigenom lijda.
3 classen:
Öfverste Lindhielm,
Major Appelbohm.
Lindskiöld,
Gyllencreutz,
Petter Forbus,
Öfverste Tungel.
Bosén hielm (?),
Dankwart,
Sölfversparre,
Gustaf Beuter,
G. Swalch,
2 classen:
Hr Gabr. Falkenberg, Hr Hård,
Hr Lenart Bibbing, Hr Ulf Bonde,
52
1682.
Hr Johan Ribbing,
Hr Knut Posse,
Hr M. Lilliehök,
Hr Clas Boje.
1 classis:
Gref Carl Oxenstierna,
Hr Lilliehöök,
Hr Carl Båth,
Hr Nils Gyllenstierna,
Hr Öfverste Weiling,
Hr Carl Bonde,
Hr Gustaf Horn.
Hr Jacob Fleming,
Hr Mauritz Posse,
Hr Lorentz Creutz,
Hr Ehrensten: Hela classen
Hr Lilliehök badh, at Hr Peer Sparre måtte och
vara medh.
Gref Carl Oxenstierna: Så frambt uthskåttet behöfver
någon effterrättelse uthi något af secrete uthskåttet,
förmoda vij, at det oss eij förvägras.
Landtmarskalken låfvade dhem det, om dem så
behagar.
Landtmarskalken inviterade Ridder skåpet och Adelen
på Hr General-Leutnanten Nils Bielkes vägnar till
hans sahl. svärmoders begrafning.
Begiärtes at hvem som af 3 classis behagar at gå in
till uthskåttet at påminna något, så skall dhet stå fritt.
Responderades: Neij, det bör föredragas in pleno.
Hetta uthskåttet samblade sigh nedre uthi Cammaren
eifter middagen klockan 2, män kom intet at taga något
före, eifter såsom Kongl. M:t sände Landtmarskalken neder,
at säja dhem, dhet Hans Kongl. Maij:t intet tillåter,
at något uthskått skall sättia sig öfver dhet secrete uthskåttets
arbete, uthan kunde det in pleno företagas, där
Ridderskapet och Adelen kunde till hvar § påminna så
mycket dhem behagade. Därmedh skildes uthskåttet åth.
Den 6 Novembris måndagh in pleno.
Hr Landtmarskalken: Jagh beder, at hvadh nu
debatteras må skie i förtroligheet och uthan confusion,
hvilket och länder till Kongl. M:tz tiänst. Jagh kom
rätt nu ifrån Hans Maij:t, dä Hans Kongl. M:t sade sig
hafva förnummit några discurser vara på Riddarhuset
förde angående dhe vedh liqvidationsvärket bruklige regler,
som uthi Regeringens tijd äre giorde och då ingen tahlat
på dem, med mera det Hans Maij:t tycker kan röra hans
November.
53
högheet; altså begiärer Kongl. M:t extractum protocolli
däraf.
Gref Oxenstierna [och] Ulf Bonde beklagade, at
bvadb på Riddarhuset tahl as och discurreras på sådant
sätt uthföres och blifver kunnigt. Dhet vore bäst sända
effter Hr Lilliehöök, som genom detta menas.
Alii idem.
Landtmarskalken: Jagh häfver inga ordres at
examinera saken, uthan allenast at begiära extract af
protocollet, dhet vij intet kunna neka.
Sändes altså effter Hr Lilliehök, at komma på Riddarhuset
och vara tillstädes.
Alii: Han måste ju vara tillstädes, på dhet han kan
få uthtyda sitt tahl.
Landtmarskalken proponerade om projectet.
Gref Carl Oxenstierna: Såsom det eij kommer af
Kongl. Maij:t och sträfvar emoth försäkringen sampt dhet
i sidsta rijksdagzbeslutet är stadgat och stadfäst, behöfves
intet at attendera eller taga dhet up, uthan rejectera
det och begiära Kongl. M:t ville beskydda och försvara
ståndet. Ridderskapet och Adeln hafva eij behof at blanda
sig i denna saak och onödiga disputer.
Landtmarskalken sade: Män vij hafva intet svarat
dem.
Gref Carl Oxenstierna föregaf sig det eij vetat.
Gref Königzmark idem, att intet svara dhem skriffteligen;
dhet kan skie, om så behöfves, munteligen för
Kongl. Maij:t.
Conrad Gyllenstierna mente, at dhe måste hafva
svar.
Gref Oxenstierna: Det är betänkeligit at svara
dhem, ty därigenom drages beslutet in dubium.
1 det [samma] kom Hr Anders Lilliehöök.
Hr Landtmarskalken: Jagh häfver förebracht, huruledes
Kongl. Maij:t skickade effter migh och berättade
migh, huruledes Hans M:t förnumit, at Hr Lilliehöök skall
hafva fört några discurser om liqvidationsvärkets regler,
hvilket Kongl. M:t finner vara des högheet emoth och
prsejudicerligit.
Hr Anders Lilliehök: Det är myket at beklaga,
at jag för mine reedelige och gode tienster, som jag häfver
54
1682.
giort, och för een så innocent discurs blifver så illa angifven
hoos Hans Kongl. Maij:t, at Hans Kongl. Maij:t af
vrede [blir] förorsakader at om mitt tahl informera sig
utur protocollen. Jag tackar Grudh, at jag vet hvad jag
tahlar, och på hvad grundh jag tahlar, derföre jag och
förmodar, det Hans Kongl. Maij:t låter falla dess onådiga
tanckar och låter den tillbörligen plichta, som löper dermedh.
Jag är een ledamot af Ridderskapet och Adelen
och menar få på en frij Richzdag informera mig och andra,
om jag veet något, och at gifva mit betänckiande.
Jag veet, att der äre reglor, men såsom det ähr indefinite
satt, så vet jag intet, om Hans Kongl. Maij:t häfver giort
dem eller Commission, och derföre åstundar att till min
notice veta [det]. Om de ähro och skohla vara een lag, så
måste jag veta dem; är det såsom et contracht, så ähr
och billigt, at den, som det angår, må och veeta dem;
elliest kan man intet veta, på hvadh grundh man contraherar.
När Sveriges Konungar contrahera med någon,
så villia dee effter lag och billigheeten intet förordna annat.
Mig tyker hafva sett af een inlaga, som een stoor
Herre häfver inlagt uti Ständernes stoore Commission, at
samme reglor tykas desiderera någon större rättmätigheet;
är det så, så förmodar jag, att Hans Kongl. Maij:t vill,
att det skall gå på det rättvisligaste till. Förmodar sig
således intet hafva försett sig eemot Hans Kongl. Maij:t,
utan som een redelig och trogen undersåtare altijdh söcht
at tiena, det jag och häreffter täncker at giöra, det så
väll både jag som min släckt här till hafva giort.
Protocollet uplästes.
Hr Lilliehök: Jag vill förklara migh således, att
jag intet förmodar migh hafva trätt Hans Kongl. Maij:t
för när uthi dess högheet; det bevara mig Gudh före.
Jag finner orden uti 1680 åhrs besluut, som seijer, att
dee skola upsättias, hvarmedh Hr Lilliehök opläste af
1680 åhrs besluut, och tahlas intet om de reglor, som äro
upsatte och som seijes skola vara så gamble, utan allenast
om dem, som effter 1680 åhrs besluut skulle upsättias. Häfver
jag tahlat effter lagen, så häfver jag intet tält orätt,
der lagen säger, at intet skall afhändas någon utan lag
och laga domar; det skall och skie effter lagen, och lagen,
hvareffter en dömmas skall, måste af Ständerne vedertagas
November.
55
och medh deras samtyckie skie, och huru kunna de hafva
hevilliat det de intet sett? Och menar jag mig hafva
talat medh så myken större skiäll, som Kongl. Maijrtz
approbation seijer det samma. Jag häfver talat som een
redelig man och beder, at den, som häfver ränt med mitt
tahl, han måtte stiga fram. Jag vill som een redelig man
försvara hvadh jag häfver tält.
Hr Landtmar skalken befalte Secrete[ra]ren extradera
protocollet.
Hr Conrad G-yllenstierna badh föras till protocollet,
at stoora Commissionen häfver dömbt som redlige män.
Hr And. Lilliehök: I håfven, goda Herrar, hört
min förklaringh öfver dhet man så illistigt häfver gifvit
mig an. Jagh förhåppas intet hafva illa tält, så länge
jag talar effter lagen, och att Kongl. M:t låter falla dhe
sentiment, som någon elak kan hafva förorsakat.
Landtmarskalken: När Kongl. Maij:t får see protocollet,
så får Hans Maij:t se, att dhet [är] annorledes
än dhet är förebracht.
Landtmarskalken proponerade, hvadh dhe enteligen
villia at skie skall medh projectet, emedan Gref Carl Oxenstierna
sade eij vara af nöden at svara dhe andra stånden.
Gref Carl Oxenstierna: Dhe kunna säja hvadh dhe
tyckia.
Hr And. Lilliehök: Dhet vore nödigt begiära at
veta af Kongl Maij:t, hvem som häfver fört dhet fram,
at något uthskått vore öfver projectet nämbt, och orsaken
hvarföre Kongl. Maij:t förbudit, at uthskåttet eij skulle
gå för sigh.
Landtmarskalken befalte upläsa skrifften (bil. 5).
1, 2, §•
Hr Axel Ståhlarm: Dhet vore mycket betänkeligit,
at man rörer något därom, ty dhet äre redan många tunnor
guldh där effter liqviderade.
3. §.
Gripenstierna: Skall contracten giälla för dhen
ena, skall dhet och giälla för dhen andra.
Lindhielm: Det är bäst Kongl. M:t löser in pantegodzen.
Hr Landtmarskalken frågade, om dhe äre eense i
3 classe.
56
1682.
3 classen. Hr Ehrensten: Dhe äro alla eense i 3
classen at blifva simpliciter vedh contracten.
Hr Landtmarskalken: Vij sluta allenast at således
tahla medh dbe andra stånden.
2 classen blifver vedh 1680 åbrs besluth, hvareffter
hålles, emedan däreffter så många liqvidationer äre giorde.
Hr Creutz: Dhet blifver aldeles effter för skrifningen.
På sombliga orter giälla pertzelerne olijka, hvarföre vore
vähl, [om] een viss cronovärdering blefve giord effter provinciernes
egenskap.
Alii: Dhet vore een stoor skada och novitet.
Hr Creutz: Dhet är een stoor åthskillnadh, om jagh
förpantar migh godz till i Österbotn eller annorstädes.
Alii: Är något contract prsejudicerligit, så leth dhen
svara därföre, sorn häfver slutit, nembligen CammarCollegium.
Mauritz Posse: När casus necessitatis är, så måste
Cammar-Collegium iblandh giöra mehr än dhe elliest borde
eller villia.
1 classens votum: Man blifver vedh dhet, som secrete
uthskåttet häfver giort.
Hr Lindskiöld: Vij kunnom ju intet sluta i dhet,
som dependerar af Kongl. Maij:t.
Landtmarskalken: Vij giöra detta endast at svara
dhe andra stånden.
4 §•
Mauritz Posse: Dhet måtte eximeras, at dhe, som
hafva fädt allodial rätt genom kiöp och byte sedan 1655,
höra vara frij.
Kesjjponderades]: Ähr observerat.
Landtmarskalken: Hvadh vij nu giöra, är intet
fullkombligit sluth, uthan allenast at svara dhe andra
stånden.
Gref Carl Oxenstierna [och] Gyllenstierna: Det
är betänkeligit at inlåtha oss i disput medh dhe andra
stånden; vij måtte intet draga vår rätt in dubium, som
genom 2 besluth de anno 1655 och 1680 är stadfästadh;
dhe andra ständernas tillbudh sträfvar emoth besluten.
3 classen blifver vedh secrete uthskåttets upsatz.
2 classen idem. Kiöp och byten eximeres.
Gref Oxenstierna påminte vedh dhet ordet rätteligen.
November.
57
Landtmarskalken: Dhet är insatt till Ridderskapets
och Adelens säkerheet.
1 classis. Gref Carl Oxenstierna: Yij blifva vedh
dhet, sorn secrete nthskåttet häfver giort. Elliest tyckes
dhet ordet rättmäteligen kan gifva tillfälle till vijdare
inqvisition.
§. 5. Alla classerna förklarade sig vara nögde medh
secrete uthskåttets upsatz.
6. §.
Gref Oxenstierna: Såsom detta sträfvar emoth 1680
åhrs rijksdagzhesluth, hvilkets krafft pi intet sätt bör
försvagas, altså bedie vij Kongl. Maij .t ville protegera
oss emoth dhe andra ständers anslag.
Uplästes hvad Gref Carl Oxenstierna häfver skriffteligen
satt up:
»Dhe 600 dahl [ers] renta angående, som Stenderne förmeena
i provincierna skola reduceras som Hans Maij:tt
finner hvars och eens meriter, så heunstelles dhet ährendet
Hans Maij:ttz nådige protection i dhen visse och underdånige
tillförsicht, att Hans Maij:tt effter hvar och
een provinces natur och egenskap dheruthinnan disponerandes
varder, som 1655 åhrs bestuth dhet uthvijsar, således
att dhet senaste af anno 1680 eij vidare må så i
dhenne punct som i alt öfrigt extenderas.»1
Lindskiöld: Detta är bäst hemskiuta til Kongl. M:t.
Alii: Att blifva vidh dhet Reduction redan häfver
giort, och at man eij går vijdare.
Landtmarskalken: 3 classen vill intet beropa sig
på 1680 åhrs besluth, uthan hemskiuta det Kongl. Maij:t.
Gref Carl Oxenstierna: Villia dhe då häfva up beslutet
af anno 1680, efftersom det graverar oss mäst.
Hr Ehrensten: Kähr något behöfves .. til Kongl. Maij:t.
Alii: Så vore vår condition värre än dhe Lijflänskes.
Hvadh håfve vij Svänske då af det, at vij hulpit taga in
landet?
Lichton: Dhen Adelen, som sitter här på Riddarhuset
af Svänska Konungar begåfvad, måste vara lijka
med Lijfländare. Män jag troor Reduction häfver det
afgiort.
1 Detta är skrifvet på ett särskildt papper med påteckning: »Up
läst den 6 Nov. 1682 ad 6 §».
58
1682.
Gref Carl Oxenstierna: Uthi 1680 åhrs besluth stå
dhe orden hvar och een, hvilket eij är een deehl.
Lindskiöld: Bäst hemskinta dhet Kongl. Maij:t.
Gref Oxenstierna: Yij feela ju inthet, när vij referera
oss på 1680 åhrs besluth, dhet Rådet och häfver
funnit gått. Hans Maij:t lärer intet uptaga det illa, at
vij representera saken effter 1680 åhrs besluth.
Cronskiöld: Såsom dhet står i Kongl. Maij:tz macht
at disponera öfver dhe Svänske, så äre dhe Lijflänske dhet
och underkastade.
Gref Oxenstierna: Orden uti 1680 års besluut äre
ju klare.
Landtmarskalken: Här står effter meriter, så lärer
Kongl. Maij:t vähl conservera hvar och een.
Gref Oxenstierna: Bäst effter 1680 års beslut.
Lichton: Dhen resolution, som Kongl. Maij:t häfver
gifvit, tahlar intet om dhe 600 dalers ränta, utan om adeligä
godzén.
Hr Ehrensten: 3 classen ähr tillfredz medh dhet,
som secrete uthskåttet häfver giort, hemskiutandes dhet
Kongl. Maij:t.
Gref Oxenstierna: Hhet är at kullkasta rijksdagzbeslutet
af anno 1680.
Ehrensten: Effter vij äre af åtskillige meningar, så
är bäst hemskiuta det Kongl. Maij:t.
Gref Oxenstierna: Cronskiöld kan intet uthlåtha
sig i detta, emedan han häfver varit i secrete uthskåttet;
det tillkommer oss att discurrera däröfver.
Gyllenstierna(?): Det är eij åth at hemskiuta dhet
Kongl. Maij:tz behag, uthan sökia Kongl. Maij:tz protection,
och sedan att vij vår rätt eij vij dare extendere än 1655
och 1680 åhrs besluth förmå.
Landtmarskalken begiärade 3 classis mening.
Ehrensten: Dhe uthi 3 classe blifva vedh secrete
uthskåttets mening.
Gyllencreutz: Een dehl tycka, at man borde beropa
sig på 1680 års besluth.
Gref Carl Oxenstierna: Huru kan Hoff-Cantzleren
Ehrensten säja, at många äre af den mening? Han häfver
eij många hört; därtill medh häfver han suttit uthi secrete
uthskåttet, och således bör eij här in pleno tahla. Skall
N o vera ber.
59
1680 åhrs besluth kastas omkull, håfve vij in lima classe
största interesse däri, och häfver dhen lätt at säja, som
inga godz häfver.
Lilliehöök: Dhet är redan afgiort och kan nu intet
mehr röras uthan kasta omkull. Och skohla vij
då kasta kull dhet een gång är stadgat, resolverat och
giort?
Alii: Det är mäste parten på bägge sijdor eensee att
hemskiuta det Kongl. M:t.
Een godh stundh discurrerades.
Gref Oxenstierna: Hr Ehrensten måtte intet säga
sin mening, ty han och flere hafva suttit uti det secrete
uthskåttet.
3 classen genom Hr Gyllencreutz beropar sigh på
1680 åhrs besluth, at alt Nårkiöpingz beslutz godz kommen
till 600 daler s:mts ränta.
Lovisin: Dhet är bäst blifva vedh 1680 åhrs besluth
angående dhe 600 daler, i dhet öfriga hemskiuta
Kongl. M:t.
Gref Carl Oxenstierna: Intet hemskiuta Kongl.
M:t, uthan begiära Kongl. M:tz protection.
3 classis hemskiuter dhet Kongl. M:t. Een dell sade
Gyllencreutz vara i den meningen, at 1680 åhrs besluth
måtte blifva i acht tagit, andra vore i den mening at
intet beropa sig på 1680 åhrs besluth, uthan hemskiuta
dhet Kongl. M:t.
2 classis: Blifver vedh secrete uthskåttets upsatz och
därhoos bidie Hans Kongl. M:t at däröfver disponera således,
som 1655 och 1680 åhrs besluth innehåller.
1 classis idem cum secunda, och at bedia Kongl. Maij:t,
att 1655 och 1680 åhrs besluth måtte observeras.
Landtmarskalken: Jagh påminner, at een stoor
dehl af secrete uthskåttet äre där medh eenige.
Resolutio: Alla eenige därmedh.
7‘ §‘
Däröfver vart ett stoort sårl, medan een deehl tyckte
dhet vara ogiörligit.
J. F [lemin g]: Att blifva bijbehållne vedh 1680 åhrs
besluth, som förmår, at på ingen vijdare reduction skall
vara tänkt. Tvifla eij på at blifva maintenerade vedh
1680 åhrs besluth.
60
1682.
Lilliehöök: Vij håfve orsak at tacka secrete uthskåttet
och Rådet, som så vähl hafva saken öfverlagt.
Man häfver tillförende eij vehlat gådt öfver dhen dagh,
Konung Gustaf Adolf hlef slagen, den sahl. Konung
Carl Gustaf och togh till termin, eij villiandes röra längre
tillhakars än till anno 1632. Vij håfve dhen säkra tillförsicht,
at Kongl. Maij:t som des sahl. Her fader oss
lämbnar säkra uthi det vij possidera.
Alii: 1680 åhrs besluth frijkallar oss för all vijdare
reduction.
Hr Gyllencreutz: Dhet är beklageligit, at dhe andra
Ständerna gripa oss an. Mången torde vähl mena, at
detta skall eij giöra stort. När reduction blef anno 1680
bevilliat, så blef af Kongl. M:t och Cammar-Collegio lofvat,
at man skulle få upsatz på alla dhe godz, som uthi
Konung Gustafs tijdh allodialiter voro gifne, på det man
skulle kunna skillia Norkiöpingz beslutz godzén. Sådana
godz äre genom arf och giffte gångne emellan Adelen, och
skulle förorsaka myckin oreda.
Landtmarskalken badh 3 classen säja sin mening.
Ehrensten frågade, om icke och dhe, som sittia uthi
secrete uthskåttet, få tahla. Dhet är vähl sant, at detta
skulle gifva een stoor confusion, när sådant alt ginge tillbakars.
Man veth, huru det har gådt medh donationer
uthi Drottning Christinse tijdh. Är det skiedt, huru
kunna då dhe andra undandraga sig?
Lilliehöök: Dhet är ingen, som icke giärna lärer
villia gripa Kongl. M:t under armarna, män at vij skole
vara plichtige rätta oss etfter dhet dhe andra stånden
villia hafva, dhet är beklageligit. At ju Ständerna måga
tahla, dhen frijheeten vehla vij intet betaga dhem, när
det skier uthi dhe måhl som dem angå, män så äre många
saker, som därifrån eximeras böra. Skulle dhe 3 stånden
kunna kasta omkull dhet af Konungen och Ständerna är
slutit, vore farligit för eens egendomb. På sådant sätt
blefve intet mehr öfver. Såsom secrete uthskåttet eij till
detta häfver halft fullmacht, så kan dhet vähl ändras;
man kan genom ett starkt uthskått remonstrera dhe andra
stånden, at dhet må blifva vedh dhet af samtelige
Ständerna är slutit. Skulle dhe andra stånden tillstå
dhet, som secrete uthskåttet häfver giort, dhet jag eij
November.
61
troor, tå sökies Kongl. M:tz protection, dken Kongl. M:t
eij lärer oss förvägra, ty dhet dhe tillbiuda är emoth
lagh. Det lära och fåå vara af dhen meningen; eij heller
är detta debito loco slutit, ty det borde med samteliges
consultation skiee.
Lichton: Dhe gå eij uthan grund, ty dhe bruka
lagen till fundament om Upsala öde och Norkiöpingz besluth.
När nu 3 stånden träda medh Konungen tillsammans,
äger Konungen sådant igentaga.
Hr Lilliehöök: Angående lagen, at man vill däraf
giöra een general conclusion uthan exception, är eij rätt,
ty dhet angår patrimonium regni. Dhet står i lagen, at
Konungen äger lähn läna. Hvadh där medh förstås, vijsar
dhen 1 och 2 §. Norkiöpingz beslutz godz äre af
Ständerna aggreerade medh mogit betänkiande, sedan lagen
var giord, och som däri någon confusion sedan är förlupen,
häfver man dhet ändrat anno 1655, så at dhet skulle reduceras,
som var på omistandes orter, som är Ubsala öde,
och af dhet, som eij var omistandes, till at slippa een
gång, resolverades at afstå een fiärdepart. Dhet äre och
een deehl godz, som höra egenteligen Adelen till, såsom
biskopsgodzen, prselater- och canonick-godzen, hvilka då
Konung Grustaf den 1 kom till Cronon, hörde och föll
Adelen till framför dhe andra stånden. Dhe böra ju äga
desse godz medh samma rätt som uthi papistiske tijderne.
Såsom Ständerna anno 1655 hafva medh Konungen contraherat,
altså är det irrevocabelt, varandes per modum
contractus slutit.
Hr Lichton: Män om Ständerna säja, at lagen säger,
at Konungen häfver macht återtaga, om han gitter?
Lovisin: Dhe andra stånden bruka dhet fundamentet,
at Konungen äger län läna, män eij evärdeligen bortgifva.
Lindskiöld: Hvem skall nu häri giöra decisum?
Intet kan Adelen statuera något uthi sin egen saak, mycket
mindre dhe andra stånden.
Lichton: Lagom så, at vij få Konungen på vår sijda.
Lindskiöld: At dhet gifver confusion, är ett persuasorium
at beveka Kongl. M:t, män intet argument. Är
dhet rätt effter 1632 at godzén skola reduceras, så är och
samma rätt före anno 1632.
62
1682.
Hr Carl Falkenberg: Det är at considerera, at
Adelen häfver godhvilleligen cederat dhen rätt dhe hade
fordom på kyrkiegodzen.
Landtmarskalken badh colligera vota.
Gyllencreutz bad, at det må skiee medh zedlar.
Alii uthi 1 classe: Det är bäst at undfly odium.
Lichton: Yij ville sättia up våra skiähl på båda
sijdor och bedia Kongl. M:t ville protegera oss.
7. §. Uplästes åter.
3 classen. Alii: Yij blifva her vidh.
Lindskiöldh: Yij kunna intet sluta det här.
Ehrensten: Yij kunna upsättia våra skiähl, det
bästa som möjeligit är, och recommendera oss uthi Kongl.
M:tz protection.
Hr Landtmarskalken: Yij kunnom eij sluta här,
uthan villiom upsättia våra skiähl mot Ständerne och
hemskiuta dhet Kongl. M:t.
Alii idem.
Landtmarskalken: Sombliga äre af dhen meningen,
at man skall hemskiuta saken Kongl. M:t. och een deel
äre af dhen andra meningen.
3 classen: Att sättia up våra skiäll det bästa vij
kunna emot de andre Stender)!e; uthrätta vij intet der
medh, [är] bäst lembna det Hans Kongl. Maij:t och sökia
Hans Kongl. Maij:tz protection.
2 classen: Blifver vedh secrete uthskåttets så väll
funderade upsatt, derifrån 2 classen intet kan gåå; dee
see på 2 store Konungars macht, på 1655 åhrs beslut,
och synes af sielfva besluutet, at det ähr af sahl. Konungen
väll öfverlagdt, och skulle det nu rubbas, så rördes
så stora Konungars egen högheet. Sahl. Konungen hade
ochså uti stadgan explicerat dee orden vij dare; sahl. Konungen
häfver considererat sahl. Konung Gustaf Adolphs
stoore och berömblige actioner, och derföre håller 2 classen
betänckeligit at rubba det sahl. Konungen 1655 häfver
med Stenderne sluutet. Så at andre classen håller sig
stricte vijdh 1655 och 1680 åhrs besluut och recommenderar
sig uti Kongl. Maij:tz protection.
1 classen idem med andra classen, att Kongl. Maij:t
ville protegera dem der vijdh.
N ovember.
63
Öfversten Gref Carl Oxenstierna och een stoor deel
af den första classen var uti den meningen, at Ridders
kape t och Adelen skulle uti denne materien intet svara
Stenderne, utan hålla sigh ved det, som uti 1655 och 1680
åhrs besluuter voro afgiort, och att Hans Kongl. Maij:t
ville protegera dem ifrån dee andre Stendernes ofoogh.
Den 7 No venibris tisdagh in pleno.
Hr Lilliecrona: Hans Kongl. Maij:t häfver befalt
mig, emedan Hr Landtmarskalken är blefven siuk, at förrätta
hans vices, hvarifrån jagh migh giärna hade excuserat,
om icke jagh min skyldigheet funnit at effterkoma
Kongl. Maij:tz befallning.
Häruppå vart af ingen svarat.
Landtmarskalken: Såsom Hans Kongl. Maij:t häfver
något särdeles mig anbefalt, som angår Landzhöfdingen
Hr Lilliehöök, altså behagar Hr Landzhöfdingen taga
afiPträde.
Hhet han och gior de.
Landtmarskalken: Kongl. M:t häfver medh särdeles
misshagh uptagit dhet tahl, som Hr Lilliehöök häfver
fört angående liqvidationsreglorne, anseer dhet och
för een förmätenheet och förgripelse emoth Kongl. Maij:tz
högheet, villiandes han draga i tvifvelsmåhl dhe reglor,
hvareifter så länge är resolverat. Hvarföre vill Kongl.
M:t vetha i synnerheet, om l:ma classis däri tager någon
delli. (Jämf. bil. 8).
§• L
Peer Sparre: Hörr än detta passerade, viste ingen
däraf.
Lichton, Ståhlarm, Hastfer: Det häfver ingen
tahlt därom.
Alii: Dhet är een discurs, som Hr Lilliehöök fördt
för sig sielf.
Peer Sparre: Dhet häfver ingen ährlig man fallit
honom bij; classen häfver aldrig sådant af honom begiärt.
Jacob Fleming: Dhet var intet något votum uthan
een discurs.
Alii: Dhet häfver ingen hört honom privatim föra
denna discurs, uthan han häfver dhet tahlt i een godh
intention.
64
1682.
Landtmarskalken: Kongl. M:t vill öfver detta hafva
Ridderskapets och Adelens förklaring.
Peer Sparre: På dhen 1 § förklarar l:ma classis sig
så, at dhen intet däraf veth.
Bonden: Dhet häfver ingen däraf vethat.
Creutz idem; han häfver medh ingen tahlt därom.
Conrad Gyllenstierna: Vij beklaga honom oss
emellan, Hr Lilliehöök.
Hans Mörner idem.
Sperling: Detta tahl kom oss surprenant före.
2- §•
Gabr. Falkenberg: Det häfver något hvar at förundra
öfver, män ingen häfver bedit honom.
Per Sparre: Dhet må han sielf vetha.
Extractet lästes up af protocollet.
1 classis: Dhet är ingen, som honom ombedit haar
därom; han må sielf vetha och nämbna, om någon det
giort, och ankommer på hans egen förklaring.
Resolutio: Det tillstår ingen, uthan kommer på hans
egen förklaring.
Carl Falkenberg: Dhet vore at önska, at ingen
suspicion lämbnas på heela ståndet; han må förklara sigh.
Ståhlarm: Vij kiännas eij vedh sådant tahl.
Omnes: Vij vethe intet däraf.
3. §.
Landtmarskalken: Detta angår sielfva Ridderskapet
och Adeln; Kongl. Maij:t vill hafva deras svar, och vore
vähl 3 classis ville öfverläggia denna § och säja deras
mening.
3 classis. Örnklo och Grass: På denna sijdan tyckia
dhe illa vara, at een sådan discurs är förd; kunna intet
bejaka därtill, uthan beklaga, at någon af deras medel
häfver fördt sådan discurs.
2:dee classis [votum] sade Hinrich Falck enberg: Häfver
intet refiecterat på denna discurs, hålla den af intet värde,
tyckia däröfver illa vara och beklaga, at någon af deras
stånd skall varit så olyckelig och fördt een sådan discurs,
som skolat förorsakat Kongl. M:t till någon onåde.
l:a classis tycker äfven illa vara, beklaga och på dhet
högsta, at sådan discurs vore förd, dhen och ingen approherade.
N ovember.
65
4- §•
Hr Stålarm: Yij kiänna Hr Lilliehöök för een redlig
man, men kiänna hvarken honom eller någon annan godh
at corrigera dhesse reglor.
Alla vore af samma mening.
5. §.
Per Sparre: Den som ähr der emoth, måtte stiga fram.
Gyllenhof idem.
Alii: Alla eense.
3 classen. Resolutio: Hvar och en önskar, att Gudh
bevare dem från sådana tankar.
Lindskiöld: Dhet är ingen allmän lagh, som medh
Ständernas samtyckio bör skie, uthan angår Collegierna,
som Cammar-Collegium etc., och är allenast een ordning
för fåå och concernerar Collegierne, som e. g. cammarordningen;
män vore dhet een allmän lagh, skulle dhen Ständerna
communiceras. Skall Kongl. M:t vara Konung, måste
han eij vara precario Kong.
Peer Sparre finner skiäligit hvadh Lindskiöldh säger,
ty dhet är åthskillnad emellan lagh och förordningar.
Hinrich Kalkenberg: Ingen är där emoth, uthan
är vähl distingverat.
Alla vore eense med det Lindskiöld sade.
6. §.
Peer Sparre: Dhet är een sådan fråga, som een häfver
horreur före; dhet vore een skiälm, som hade sådana
tankar.
Alii et Gabr. Falkenberg: Dhen borde eij iblandh
oss lijdas.
Alla vöre af samma mening.
7- §•
Peer Sparre: Gudh bevare oss därifrån.
3 classen: Det är beklageligit för honom, och bäst at
han medh een underdånig supplique sigh boos Kongl.
Maij:t förklarar och gior afbön.
Alii: Han häfver som een människa snart kunnat
försee sigh, så kan han af bedia det.
3 classen: Han må sielf supplicera Kongl. M:t till;
vij tage eij hans saak an.
Peer Sparre frågade, om icke Kidderskapet ville
intercedera för honom hoos Kongl. Maij:t, när han bekiän
Sv.
Ridderslc. o. Adels riksd.-prot., XIV. 1682. 5
66
1682.
ner och beklagar sigh annorledes hafva fördt sina ord, än
han hort och hans intention varit.
Lichton: När han först beder, kan Bidderskapet det
giöra.
Alii: Vij villia eij vetha däraf.
Alii: Kanskie vår förbön tages illa up.
Alii funno betänkligit at intercedera för honom, sedan
Kongl. Maij:t det så onådigt uptagitAiafver.
Slutet [af] 7 §.
Hr Peer Sparre: Het är ingen, som annorledes häri
gior, än som Kongl. Maij:t intenderar.
Hr Landtmarskalken: Hhen som annorledes gior,
han gior emoth 1680 åhrs besluth.
3 classen: Eense med Hr Landtmarskalken.
2 classen: Idem medh Hr Per Sparre.
Landtmarskalken frågade, om icke Hr Anders
Lilliehöök må förklara sig öfver dhe 2 första §§.
Peer Sparre frågade, när han sig häfver förklarat,
om icke Bidderskapet behagar då intercedera för
honom.
Landtmarskalken: Kongl. Maij:t vill hafva skriffteligit
svar på dhe upsatte puncter.
Peer Sparre: Om Kongl, Maij:t vill dhet hafva,
måste några förordnas, som sättia dhet up.
Lichton: Ett uthskått behöfves där till.
Uthskåttet där öfver nämbdes:
1 classen:
Hr Peer Sparre,
Hr Conrad Gyllenstierna,
Hr Lichton,
Hr Mauritz Posse.
2 classen:
Hr Knut Posse,
Hr Erik Soop,
Hr Erik Hård,
Hr Gabriel Falkenberg.
3 [classen]:
Hr Ehrensten,
Hr Gustaf Grass,
Hr Lindskiöld,
Hr Lindhielm.
Medan det uthskåttet var der neder tillsammans, som
skulle författa svaret till Kongl. Maijrt öfver de puncter,
som i anledning af Landzhöfdingens Hr Anders Lilliehöks
November.
67
den 4 hujus håldne tahl voro med samptelige Rid der skåpet
och Adelen commnnicerade, continuerades uppe uti
stoore sahlen att igenom löpa och öfverväga dhe puncter,
som dee andre tree Stendernes uthskått hade föreslagit
till Kongl. Maij:tz och Cronones skuldz afbetahlning (bil. 5),
som och .Ridderskapetz och Adelens uthskåtz betänckiande
och sentiment deröfver (jämf. bil. 6), och togs först före
den 8 puncten.
8. §. Öfver hvilken effter eenhälligt omröstande 3
classen blef vedh uthskåttetz sentiment. Secunda sammaledes,
såsom finnandes intet att läggia der till. Prima
idem.
Öfver den 9 puncten befans uthskåttetz rätta mening
varit denne, at skiutzfärdz- och dagzverkzpenningar voro
ingen krigzhielp. Boskapzpenningarne voro väll krigzhielp,
doch huru der medh förhållas skulle, uthvijsade
1620 ahrs richzdagzbesluut, då de först bevilliades, så
och besluutet af 1642, då dee till een viss taxa stälte
blefve.
Tertia classis fogade härtill detta, att med desse
skiähl bemötas de andre Stenderne, men i det öfrige hemställes
det Hans Kongl. Maij:tz nådh.
Secunda och prima blij aldeles vedh secrete uthskåttetz
mening.
Oppa ter ti Be classis vägnar blef af Hr Cammarrådet
Ehrenschiöldh, näst tackseijelse till uthskåttet för den
goda flijt det här vedh giort häfver, än ytterligare påmint
såsom ett motiff at få behålla ofvanbemälte medell,
nembligen at ändoch sidste richzdagzbesluutet af anno
1680 hade giort donationerne till et märkeligit mindre
änn förr, så kommo ändå deråfvanpå detta at betänkia,
det samma än öfrige donationer hade och genom reduction
af militiehemmanen ifrå anno 1632 till anno 1652 äntå
mycket ringare blifvit, hvarföre tertia classis så mycket
säkrare lijtar till Hans Kongl. Maijrtz nådh att få blij
vedh det öffriga oafkårtat, hvilket och secunda et prima
tillstämbde, giörandes således i detta et med hvarandra.
Öfver den 10 puncten vart af Hr Preesidenten Ehrensteen
discurerat, att iblandh de rationes, som kunna tiena
till motståndh af våra, om man i detta måhl dem så skulle
kalla, vederparter eller medhständer, voro väll ett stort
68
1682.
argument, at den saken redan i förleden Riekzdag anno
1680 voro afgiordh, men så kunde lichväll synas, at beskaffenheeten
så väll af dhet som alle andre richzdagzbesluut
sådan voro, at det i visse stycker medh Konungens
och Stendernes samtyckie till fäderneslandetz nytta kunde
ändras. Der voro een stoor olikheet i denne saken, i det
mången, som nu i senare tijder, serdeeles i sal. Konung
Carl Gustafs tijdh, som intet var alt för prodigal medb
sådanne donationer, utan dem medb synnerligit betänckiande
ocb sparsamheet utbdelte, hvilket Prmsidenten,
som den tijden slijke bref merendehls expedierade, väll
vitterligit voro, hade för sine travalier fått något beneficium
för sig och sine efterkommande, intet har på detta
sättet mehr än 600 daler sunt, och een annan, som för
har fått och intet mehr än de seenare förtiänt, har 2, 3
eller 4 gångor mera, hvilket ingen seqvitet eller proportion
synes vara, i det att hvadh seenast slötz, det toucherar
allena någre af oss, som sidst ha fått, och det öfriga,
som vij måste släppa, vindicera de andre och förre under
sig. Han contesterar vidh Gudh, at han detta intet för
sin egen skull eller af privat inseende och att invidera
någon nu moverar, utan befahrar, att de andre Stenderne
lära medh sådanne skiähl framkomma.1
Hr Jacob Flemmingh svarade härpå, att om den
intentionen skulle gifvas rum, at härutinnan ändra det,
som ■ anno 1680 så eenhälligt och medh Kongl. Maij:tz
nådigste goda nöije och behag slutit voro, så kunde altsammans,
det eena effter det andra, så småningom blifva
infringerat; håller sådant mycket betänckeligit; vet sig
för sin person icke hafva 200 daler s:mt deraf, män vill
lichvist till een godh ända dätta påminna.
Hr Ehrensten: De andre Ständerne lära yrcka derpå
och förevända deras oförmögenheet at elliest medh hielpa
under. Yij måste see till, huru dee kunna mötas, ty i
stället at gå till sig sielfve gå de på oss.
Hr Jacob Flemmingh: De förre richzdagzbesluuten
skole väll vij sa hvadh Adelen mehr än dee häfver bevilliat
och giort, och är betänckeligit, att af dem sådanne
projecter giöras, ändoch dhe det intet achta.
1 Ett utförligare yttrande af Ehrensten är bifogadt protokollet.
Se 6il. 7.
November.
69
Hr H ans Mörner meenar, at det intet älir tancken
på detta sättet rubba richzdagzbesluutet, utan jämka det
till Konungens och fäderneslandetz hielp.
Hr Ehrensten: Och att vij tillsee, huru dee andre
kunna mötas medh skiähl.
Hr Landzhöfdingen Ståhlarm säger, att dhe i uthskåttet
hafva om denne puncten varit eense; doch stodo
det under heela ståndetz vijdare gåttfinnande.
Hr Cron schiöld säger dem intet hafva varit så
aldeles eenige. Doch till den ända hijtskiutit at föreena
sig här.
Skredz ad vota:
Tertia: classis votum fördes fram genom Hr Lovisin,
nembligen att 600 daler s:mt skulle rächnas a primo
aquirente, men skulle för någon synnerlig consideration
och meriter skull någon hafva mehr at hoppas och niuta,
det kunde af Hans Kongl. Maij:tz nåder han få och förvänta.
Secunda: classis votum genom Hr Henrich Fackenberg:
Menas at förledne Kichzdag detta consilio är öfverlagdt,
sluutit och afgiort och det med Hans Kongl. Maij:tz
egit nådigste goda nöije; hoppas fördenskull och bedia
dervijdh blij considererade. Lägger än sedan dertill detta,
at de af denne classen äre ändå vederreda at på annat
sätt medh reel hielp och assistence således gå Hans Kongl.
Maij:t underdånig,st tillhanda, så att Hans Maij:t deraf
skall utan dess finna dess nådigste behag.
Prima classis genom Hr Jacob Flemmingh: Stadnar
der vijdh, att hvad uthskåttet häfver giort är mycket
väll; conformerar sig medh secunda classe och gior samma
underdånigste offerte till Hans Kongl. Maij:tz och fäderneslandetz
tienst, emedan dee intet finna rådeligit att
låta genom dhe andre stender infringera 1680 ahrs besluut,
hvilket är fölgdt på 1655 åhrs besluut. Allenast
någre vore af annan meningh, som och discurrerade sigh
villia skriffteligen den inläggia.
Den 11 puncten.
Tertia classis agreerar hvadh uthskåttet har giort
och vill heller, om defect finnes, gifva andra förslag, som
så väll de andre stender som Ridderskapet och Adelen
touchera.
70
1682.
Secunda et prima idem.
Incidenter discurrerades af Hr Hindrich. Fackenberg
härvidh, huru olijka det tillgår medli dee contributioner,
som Adelen och. landet uthgifva, i det landzändarne
så mycket discrepera; somblige, som i Smålandh
och flerestädes, kasta lijtet af sigh, och deraf contribueras
lijka medh andre stoore afradzhemman i IJplandh och
annorstädes, som i viss ränta mycket draga. Emellan
prästerne går och olijka till, i det de förmögnaste och
rijkaste betahla mäst. Borgmästare och Radh i städerna,
som till een stoor deel äre rijke och hafva store inkombster
och frijheeter, gee intet emot borgerskapet, som draga
lasten och tungan. Bonden ger, men fogdar, skrifvare
och annat sådant folck deremoth inte. Derföre voro väll
den säkraste och lijkaste väg, at sädanne medell upfinnas,
som alla lijka proportionaliter draga kunde. Sådant kunde
finnas i accis och consumptions fördubbling. Der gifves
nu här dubbel tolag för Magistraten och dess löningar,
hvi och icke till richzens allgemene hielp? Sammetoch
tafftskappor kunna och något tåhla. Salt behöfver
hvar man; derföre kunde och det till äfventyrs draga 1
daler s:mt mehr eller något; det betalas ändå af den,
som consumerar det.
Hr Lovisin giorde och i lijka motto een vidlyfftig
discurs om allehanda dertill tiänlige saker, såsom någre
regalia, som Magistraterne i städerna innehafva och Kongen
heller voro berättigad för sig behålla, danaarff och
tiondepenningen etc., prästernas vederlag och mycket annat
mekra.
Den 7 Noveni bris effter middagen in pleno.
Landtmarskalken: Såsom för middagen fans gådt,
at uthskåttet skulle upsättia ett svar, så häfver dhet förfärdigat
det samma.
Skrifften uplästes (bil. 9).
Conrad Gyllenstierna frågade, om ingen hade här
ved något at påminna.
Approberades skrifften, och badh Ridderskapet, at Hr
Landtmarskalken skrifver under den.
Resolverades at Hr Landtmarskalken skrifver under
den.
November.
71
Gref Carl Oxenstierna: Dhe, som hafva stält skriften,
gå och np med dhen samma.
Uthskått därtill nämbdes föliande:
3:a classis:
Hr Gust. Tungel, Ernskiöld,
Gust. Reuter, Lindskiöld,
Örnklo, Grass,
Öfverste Lindhielm, [Kammarrådet] Lindhielm.
2 classis:
Hr Gabr. Falkenberg, Hr Knut Posse,
Hr Erick Hård, Hr Erick Soop,
Hr Ribbing, Hr Johan Gabriel [Natt
och Dag?].
1 classis:
Hr Conrad Gyllenstierna, Hr Christer Horn,
Hr Lichton, Hr Mauritz Posse,
Hr Hans Mörner, Hr Gust. Duvalt,
Hr Jöran Sperling (?), Hr Lenart Ribbing.
Hr Hastfer,
Uthskåttet gick up kl. 6.
Hr Gustaf Horn gaf tillkiänna, at Hr And. Lilliehök
vill inkomma medh een supplique och beder Ridderskapet
och Adelen ville intet förr öfvergifva skriiften.
Den 11 Novcmbris lögerdag för middagen in pleno.
Landtmarskalken: Ridderskapet och Adelen är
denna gängen sammankallat, at höra dhet svaret, som
secrete uthskåttet häfver fattat öfver dhe andra ståndens
skrifft. I går voro alla 3 Ständerna tillhopa uthi secrete
uthskåttet, då jagh dhem förehölt, huru dhe genom deras
inlagde skrifft och proposition mehra förorsakade Ridderskapets
ruin än Kongl. Maij:tz tiänst; kunde och derhoos
försäkra dhem, at dhet vore ogiörligit och lijtet skulle
förslå till at ståppa giälden och inlösa pantegodzen. Ridderskapet
lära och eij undandraga sigh at vijsa sigh
redebogne at gå Kongl. Maij:t effter möjeligheeten till
handa. Den § blef för dhem upläsen, hvarpå jagh dhem
svarade. Bårgmästaren Tegner föregaf deras oförmögenheet,
män som rijksens trångmåhl är stoor, altså äre dhe andra
stånden förorsakade inkomma hoos Kongl. M:t medh een
72
1682.
skrifft. Hvarpå gick Ridderskapet uthi een cammar för
sigh, och sedan dhe saken för sig hade öfverlagt, gingo
dhe tillbakars till dhe andra stånden och remonstrerade
dhem, at dhe väntat af dhem större förtroligheet, än dhe
nu i värket förnimme, hälst emedan dhe kallat i förstone
deras skrifft ett oförgripeligit förslagh. Härpå svarade
Erkiebiskopen, at dhet af dhem blifvit kallat ett votum
deliberativum och eij decisivum. Och såsom Ridderskapet
eij mehr sågh sigh kunna conferera medh dhe andra stånden,
medan saken eij var inte gra, altså gick jag up till
Rådet och giorde dhem rapport af dhet, som passerat
var, begiärandes deras råd häröfver. Rådet fan gådt, at
vij skulle genom ett lijtet uthskått bedia Kongl. M:t eij
ville på dhe andra Ständernas skrifft sluta, förr än Ridderskapet
och Adelen med deras svar inkommo, hvilket
skiedde. Kongl. M:t sade sin intention dhet aldrig varit;
frågade om vij ville hafva skrifften; sade och sina tankar
varit at eommunicera Ridderskapet och Adelen denna
skrifft, när dhe först vore medh deras svar på proposition
inkombne.
Skrifften uplästes in pleno (bil. 6).
Gref Carl Oxenstierna finner skrifften rätt stäld,
allenast at uthi § 1 (o: 6) om dhe 600 dalers ränta bör
man beropa sigh på 1680 åhrs besluth.
Landtmarskalken: Det ähr bättre intet binda
Kongl. M:t händerna angående desse 600 dalers ränta
eller restringera Kongl. M:t till ett vist quantum, uthan
lämbna Kongl. M:t at gifva effter behagh meriterade män.
Gref Carl Oxenstierna ....
Lichton: Yij tappa intet därmedh at vij hemskiutat
Kongl. M:t.
Lindhielm mente detta vara allenast ett votum
deliberativum och intet decisivum. Män vij hemställe
saken Kongl. M:t.
Landtmarskalken: Bäst är at hemskiuta det
Kongl. M:t.
Gref Carl Oxenstierna: Effter det är slutit, så
blifvom därvedh då.
Lichton: Yij måste eij raisonera medh Konungen.
Alii: Vij villie intet raisonera, män begiära Kongl.
M:tz protection.
November.
73
Gref Carl Oxenstierna: Dhet är doch lijkmätigt
beslutet af anno 1680 och hvadh redan här är slutit.
Elliest är intet fast eller at byggia på hvadh här slutes.
Een stoor deehl af 3:tia classe sade: Vij höre eij raisonera
medh vår Konung.
Conr. Gyllenstierna: Bäst komma snart in.
Gref Carl Oxenstierna: Vij villiom intet binda
Kongl. M:t händerna; doch kunna vij eij fehla, i det vij
beropa oss på 1680 åhrs besluth och andra besluth och
begiära Kongl. M:tz protection. Effter vij beropa oss
nthi § 1 på 1680 åhrs besluth, så kunna vij dhet och
giöra i § 6.
Lindhielm: Secrete uthskåttet häfver ment, at vij
eij restringera Kongl. Maij:t till 600 daler, uthan Kongl.
Maij:t häfver frija händer at effter behagh benåda een
meriterad man.
Lichton: Om dhet vore orätt uthi 1680 åhrs besluth,
kan icke dhet ändras? Dhe dödas meriter äre goda, män
dhe lefvandes böra eij heller glömmas.
Gref Carl Oxenstierna: Dhet vore oskiäligit, at
andra skulle profitera af mina godz. Mina förfäder hafva
vähl förtiänt, och jagh förhåppas och det samma kunna
giöra.
Lindskiöldh: 3 classis är eense medh secrete uthskåttet
och Rådet. Därigenom får Kongl. M:t frija händer
at gifva mehr eller mindre.
Landtmarskalken: Vij gå intet ifrån 1680 åhrs
besluth, tå vij eij binda Kongl. M:t till mehr eller mindre.
Kongl. M:t kan sedan gifva mången mehr än han
nu häfver.
Gref Carl Oxenstierna tyckte dhet vara intet och
fåfängt, at man ville förvänta mehr, så länge publicum
är så fattigt som säjes. Och är dhen 6 § intet emoth
1680 åhrs besluth, så kan det stå så vähl som dhe
andra.
Erick Lindskiöld med åthskillige flere sade, at
skrifften är vähl stäldh.
Gref Carl Oxenstierna begiärte at i folie af riddar
huusordningen få votera medh zedi ar, hälst som dhet
är een important saak.
Lindhielm: Vij äre här eense.
74
1682.
Lichton, Mörner och flere sade, at dhe funno skrifften
godh.
Lindhielm: När skrifften lästes up i Rådet, så fann
Rådet dhen godh och rätt.
Ropades uhr 3:tia classe: Yij äre alla här enige om
skrifften.
Gref Oxenstierna: Hvarföre slute vij uth 1680 åhrs
besluth?
Landtmarskalken frågade, om 1680 åhrs besluth
skall sättias in.
Svarades uthur 3 classen intet.
Gref Carl Oxenstierna: Så må dhet gå galit alt
tillhopa, medan man enteiigen vill hafva godzén från
dhem, som dhem hafva.
Hans Mörner: Bäst hemskiutat Kongl. Maij:t.
Lichton idem.
Gref Gabr. Oxenstierna: Yij bedie Kongl. M:t om
protection.
Hr Lichton: Man måtte medh bön vinna Kongl.
Maij:t och intet disputera med Hans Maij:t.
Gref Carl Oxenstierna: Beslutet är giort mehr till
at hiälpa Adelen än till fördärfva dem.
3 classis är eense medh skrifften.
2 classis uptager medh tacksamheet secrete uthskåttets
svar(?); dhe hafva intet mehr at påminna än det
som härom dagen voterades, nembligen at dhe villia, at
1680 åhrs besluth införes uthi någon § i skrifften på något
beqvämligit ställe.
1 classis. Gref Carl Oxenstierna: Vij conformera
oss största deelen nu som förr med 2 classe.
Lichton: Yij äre intet alla enige där medh.
Mörner, Lichton [och] een stoor deel ropade: Vij
äre af samma mening som 3 classis.
Mauritz Posse begiärade, at måtte voteras med
zedlar.
Hans Mörner: Yij, som sittia här, äre af samma
mening som 3 classis.
Gref Oxenstierna begiärte votera medh zedlar.
Hans Mörner: Extra capita måste eij tahla eller
votera.
November.
75
Landtmarskalken: Åhre här många extra capita,
som intet sittia för någon, så kunna dhe sättia sig å part.
Q-ref Carl Oxenstierna: Yij, som äre emoth skrifFten,
äre flere.
Gref Gabr. Oxenstierna: Leth oss votera medh
zedlar.
Gref Carl Oxenstierna: Yij äre discrepant uthi
vår classe; vij villiom efftersee, om vårt förra votum är
conformt med denna vår mening.
Landtmarskalken: Dhet skiedde allenast medh dhe
andra Ständerna. Nu är at sluta och svara Kongl. M:t.
Hans Mörner: Låtom oss, som ähre medh skrifften,
stiga up.
Därmedh steg Hans Mörner, Lichton, Conrad Gyllenstierna
med flere (?) up och gingo afsides.
Öfversten Gref Carl Oxenstierna badh at få votera
medh zedlar.
Landtmarskalken: Såsom här äre åthskillige extra
capita, så må jag veta, medh hvad fullmacht dhe sittia;
dhe kunna gifva sigh an.
1 classis af matrikeln uplästes. Män Hr Nils Bielke
och Gustaf Duvalt ropade, at dhet var een novitet.
Alii: Vij säja eij så vårt votum.
Alii: Yij håfve sagt det förr.
Alii: Vij böra votera effter riddarhuusordningen.
Alii och Nils Bielke: Vij votera eij så, uthan medh
zedlar.
Landtmarskalken: Så måge dhe stiga up, som äre
af annan mening.
Gref Carl Oxenstierna: Medh zedlar måste voteras.
Landtmarskalken ropade och frågade, om alla i
l:a classe vore eense at votera medh zedlar.
Resp[onderade] åthskilliga ja, sombliga neij.
Gref Carl Oxenstierna: Vij hållom oss till lagen,
som är ordningen.
Fleming: Behöfves intet 1680 åhrs besluth.
Gref Oxenstierna: Ähr dhet infört uthi de andra §:er ?
Gref Oxenstierna begiärte votera medh zedlar.
Hr Nils Bielke idem.
Hr Hans Mörner, Lichton, Conr. Gyllenstierna
voro däremoth.
76
1682.
Axel Fleming: 1 classis votum är: Största delen
säja, dhe villia blifva vidh 1680 åhrs besluth, såsom dhet
förr är slutit. Och äre allenast 7, som äre däremoth.
Landtmarskalken: Jagh kan försäkra eder, at uthi
6 § sättes effter 1655 och 1680 åhrs besluter.
Landtmarskalken proponerade, om än någon hade
något mehr at påminna.
Resp[onderades] neij.
Landtmarskalken: Effter som vij gå ifrån det projectet,
som dee andre Stenderne hafva angifvit, så måtte
vij lichväll vara omtänckte, hvarmedh och på hvadh sätt
vij göra Kongl. Maij:t ett nöje; derföre kunna vij intet
undandraga oss.
Respondebatur: Det villia vij intet draga oss undan,
män at de andre Stenderne måtte föreskrifva oss, det tyckia
vij vara svårt.
M. Posse: Det är billigt att bijspringa K. M. Frågade
om intet vore något öfverlagdt medh Rådet i det
fallet.
Landtmarskalken: Yij kunna intet öfverläggia medh
Rådet, för än vij sielfve hafva öfverlagt det, och råder jag,
att för än vij inläggia den skrifften, så är det bäst, att
vij öfverläggia hvadh vij villia gior a Kongl. M:t ett nöije
medh, ty vij kunna intet undandraga oss.
Ekebladh: De säija här, att dhe intet tänckia at
draga sig undan, utan gå Hans Kongl. Maij:t på det sättet
tillhanda, som skall vara erkleckeligare än detta.
Alii: Ja, vij undandraga oss intet.
Stålarm: Ja, dee säija det och här, att vij intet
undandraga oss, utan gå gierna Hans Kongl. M:t tillhanda
medh erkläckeligare medell än dätta.
Utur 1 classen hördes och samma orden.
Stålarm: Det kan och föras in uthi skrifften.
Alii idem.
Stålarm: Men af een godh villie och intet som af
de andre Stender.
Uthskått att upbära skrifften blef nämbt:
3 classen:
Klingstedt,
Gyllencreutz,
Ramswärd,
Vicken,
N ovember.
77
Oliveblad!).
Lindhielm,
Grass,
Gyllenbårgh.
2 classen:
Gustaf Persson,
Hr L. Ribbingh,
Hr Knut Lillie,
Hr Clas Boije,
Hr G. Hårdh,
Hr B. Ribbingh.
1 classen:
Gref Kiönigsmarck,
Hr Öfverste Hastfer,
Hr G. Creutz,
Hr G. Duwalt,
Hr Nils Gyllenstierna,
Hr Ewert Horn.
Kl. 5 samblas uthskåttet på slåttet i Hans Kongl.
Maij:tz förmaak.
Hr Anders Lilliehöks supplique uplästes (bil. 10).
Landtmarskalken: Yij kunna eij undandraga oss
at intercedera för vår medbroder, och kan uthskåttet det
gior a.
Respon[derades]: Ja, dhet är skiäligit.
Gr. De la Gardiernes supplique uplästes.
Stålarm: Bäst remittera denna saken till uthskåttet
öfver riddarhuussakerna.
Jacob Kleming ursächtade sig hafva ingen tijdh,
emedan han är öfver bancovärket och kyrkiorduingen.
Resolutio: Skrilften remitteras till uthskåttet, at sedan
refereras hijt.
Gref Oxenstierna Gabrielsson önskade, at moderation
måtte linnas, at af gåfvorna eij må fordras interesse
på interesse.
liesolutio: Detta föredrages för uthskåttet.
Den 13 Novemhris måndagh in pleno.
Hr Landtmarskalken: I förgår var uthskåttet uppe
hoos Kongl. Maij:t medli Ridderskapets och Adelens svar
(bil. 6) på dhe andre Ständernes skrifft, hvilket Hans
Maij:t nådigt uptogh. Män som H. Kongl. Maij:t häfver
funnit, at intet alla classerna varit eenige om den 6 §
uthi dhen skrifft, som Ridderskapet och Adelen häfver
upsatt emoth dhe andra Ständerna, särdeles at uthi dhen
1 classen voro differente meningar, dhen 3 classen voro i
den meningen at aldeles hemskiuta Kongl. Maij:t det
uthan at nämbna 1655 och 1680 åhrs besluter, dhen 2
78
1682.
classen lade 1680 åhrs besluth därtill, och den 1 classen
hlef nthi tvenne tankar; så finner Kongl. Maij:t nödigt,
at den 6 § åter företages, särdeles efftersom det är een
saak, som angår allenast några personer, och tyckes at
dhe intet kanna votera nthi det, som dem sielfva angår.
Yore och bäst at hemskiuta detta, som 3 classen har
giort, nthi K. Maij:tz egit goda behag, tå man knnde
giöra sig försäkrad, at ju mindre vij disputera, ju större
nåd håfve vij af Kongl. Maij:t at förvänta, och badh
Hr Landtmarskalken att betänkia, huru vijda det anstode
dem at votera öfver länegodzen, som dem possiderade.
TJthi den 6 § är allenast dhe orden 1655 och 1680 åhrs
besluter, som H. Kongl. Maij:t finner måtte slutas uth,
ty 3 classen har så voterat, och 1 classen vore intet eenig;
därföre vore det H. K. Maij:tz villia, at den § tages up,
och hvar och een sade sin tanka däröfver, och kunde
matrickeln läsas up, at see hvilken som vore af dhen tankan,
at dhe orden skulle stå där. 3 classen vore af den
meningen, at dhe skola intet stå där, och 1 classis vore
af åthskillig mening.
Gref Carl Oxenstierna frågade, om det vore H.
Kongl. Maij:tz villia, at matrickeln skulle i detta fallet
upläsas.
Därpå svarade Hr Landtmarskalken ja.
Därpå svarade sombliga, särdeles Hr Mauritz Posse,
at det vore emoth riddarhuusordningen; begiärade at det
måtte procederas effter ordningen.
Andra föregåfvo, at det kunde intet mehr voteras,
efftersom det redan tillförende var voterat.
Dhe uthi 3 classen sade, at dhe blifva ved det, som
förr var af classen voterat, at förberörde 1655 och 1680
åhrs besluter intet skulle nämbnas, utan hemställas H.
Kongl. Maij:t, at intet vara bunden, män däri disponera
effter egit behag.
Hr Landtmarskalken itererade, at det vore H.
Kongl. Maij:tz villia, at matrickeln måtte upläsas, at få
see, hvilka vore af dhe tankar, at 1655 och 1680 åhrs besluter
skulle nämbnas.
Gref Carl Oxenstierna på l^classens vägnar sade,
att mången lärer vara af den meningen som han, at
blifva ved det, sorn redan 2 gångor vore voterat, at blifva
November.
79
Ted 1655 och 1680 ahrs besluter, och kunde intet gå från
det, som 2 gånger var voterat.
Hr Landtmarskalken befalte Secreter[are]n upläsa
matrickeln.
Gref Carl Oxenstierna: Yij bafve förr voterat 2
gångor, män effter vij förnimma det vara Kongl. Maij:tz
villia, så äre vij nu alla utbi den meningen, at dbe orden
om 1655 ocb 1680 åbrs besluter tagas utb.
Denna gången sade 2 classen intet sin mening, utan
det stannade ved 1 ocb 3 class[ernes] sluth, [att] dbe orden,
som uthi den 6 § voro införde om 1655 ocb 1680 åbrs besluter,
skulle tagas utb.
10 §.
Hr Landtmarskalken: Om dben § om primo acquirente
så säjes ocb, at det intet måtte restringeras till
dbe 600 daler s:mt, utan bemskiuta det Kongl. Maij:t;
det är svårt at så binda Kongl. Maij:t, bäst at bemskiuta
det Kongl. Maij:t at gifva mebr eller mindre, effter såsom
Kongl. Maij:t finner eens meriter till.
Yedb detta sade Hr Hans Mörner, at een debi utbi
1 classe bade fattat een skrifft därom, den ban bad måtte
upläsas (bil. 12).
Gref Carl Oxenstierna tyckte vara underligit,1 at
classen skulle så separera sig.
Hr Mauritz Posse begiärte, at det måtte procederas
effter riddarbuus-ordningen.
Hr Landtmarskalken sade ännu, at det vore
bäst at bemskiuta det K. Maij:t ocb intet restringera
Kongl. Maij:t till dbe 600 daler s:mt, utban at Kongl.
Maij:t kunde effter meriter gifva mebr eller mindre.
Frågade om icke den § om primo acquirente borde så
förstås.
Uthur 3 classen sade Hr Lovesin, at utbi den 3
classen vore intet mebr än een däremotb.
2:da classis. Hr Hinrick Falkenberg: Som jagb
häfver förstådt deras tankar, så säja dbe sigh hafva för
i den saken sagt deras mening ocb refererat sig på 1680
åbrs beslutb, menandes det vore inrättat till Kongl.
Maij:tz nådigste nöje, menandes at den saken intet vore
1 Ofvanför detta ord st&r olideligit.
80
1682.
mehra integra. Män blifver det een ny proposition at
öfverläggia, så villia dhe vijdare å nyo yttra sina tankar.
Hr Landtmarskalken: Ja, det är een ny proposition.
Sedan den 2 classen hade något talts vedh, sade Hr
Hinrich Falkenberg 2 classis votum: Såsom den saken
kommer åter till een ny deliberation, så påminner den 2
classen sig, hvad för tankar dhe hade anno 1680, nembligen
at dhe 600 daler skohla förstås om primo acquirente,
och blifva dhe ännu därvedh, lämbnandes uthi det öfriga
Kongl. Maipt benelicera till den, som vähl meriterad
är, mer eller mindre, som Hans Kongl. Maij:t behagar.
1 classis. Grefve Carl Oxenstierna: Här är nu
icke een där emoth.
Hr Landtmarskalken: Kongl. M:t befalte inigh at
låta tillsäija samptelige Ständernes secrete uthskått at
infinna sigh. Då dhet var skiedt, skickade Kongl. M:t
neder, at vij skulle komma up, då Hans Maij:t berättade,
huru han af Ständernes skridt vore förorsakad at formera
ett memorial, hvilket Kongl. M:t lefvererade Ständerna.
(Bil. 13).
Samma memorial uplästes.
Landtmarskalken: Såsom detta memorial nu är
upläsit, så måtte Ridder.skåpet- uthlåtha sigh, om dhe
Adilia genom uthskått öfverläggia det och conferera medh
Rådet och dhe andra Ständerna, eller kanskie dhe finna
saken så klar, at dhen intet sluth vujdare behöfver, emedan
lagen är klar.
Lindhielm: Ju förr ju heller.
Lindskiöldh: Så mycket glorieusare är dhet för oss.
Gref Gabr. Oxenstierna: Detta kommer eij dhe
andra Ständerna uthan Ridderskapet allena vedh.
Landtmarskalken: Dhet är vist, at dhet är allena
Ridderskapet som får lähn, män Kongl. M:t vill doch, at
alla Ständerna skola säja deras mening.
Gust. Grass: Såsom vij see, huru dhe andra Ständerna
handtera oss, så är bäst vij resolvera oss ju förr
ju heller.
Stålarm: Saken måtte delibereras genom uthskått.
Landtmarskalken: Såsom värt svar skall skie skriifteligen,
så är dhet omöjeligit, at dhet kan skie in pleno.
November.
81
Alii: Dhet secrete uthskåttet tager det först före.
Mauritz Posse: Sedan communicerar secrete uthskåttet
det medh Rådet.
Landtmarskalken: Secrete uthskåttet kommer effter
middagen up och fattar något, som sedan kan communiceras
Rådet, och kan skie dhet låter sig giöra ännu
för middagen; man kan adjungera några till uthskåttet,
som Lindskiöldh, Mauritz Posse, Gref Carl Oxenstierna!
Carl Falkenberg.
Följande adjungerades till secrete uthskåttet, at öfverväga
denna saken:
3 classis:
Hr Lindskiöldh,
Hr Fägerstierna,
Hr Eldstiärna,
Hr Lovisin,
Hr Klingstädt,
Hr Ehrenskiöldh.
2 classis:
Hr Gustaf Hård,
Hr Carl Falkenberg.
Hr Ulf Bonde,
1 classis:
Hr Jacob Fleming,
Hr Mauritz Posse,
Hr Gustaf Duvalt,
Gref Carl Oxenstierna.
[Den 13 November] nedre uti uthskåttet.
När nu uthskåttet kom tillhopa, sade Hr Landtmarskalken:
Yij villia nu öfverläggia memorialet,
som består i 2 puncter: 1. Huru vijda Kongl. Maij:t
är effter Sveriges lagh berättigad at gifva lähn och
godz.
Lindhielm: Kongl. M:tz mening är, at Ständerna
måga förklara, om Kongl. M:t är berättigad at gifva och
igentaga lähn.
Hr Axel Ståhlarm: När han är crönt, så är han
därtill berättigad.
Hr Landtmarskalken: Kongl. Maij:t tager anledning
till denna frågan af Ständernas skriffter, då dhe
säja, at dhet böhr förstås om alla godz ifrån alla tijder.
Dhet är ingen tvifvel, at Kongl. Maij:t ju häfver macht
at gifva lähn. Män om dhe skola gifvas på evärdelige
tijder, är een saak.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-protXIV. 1682. 6
82
1682.
Lindhielm mente, at dhe andra Ständerna villia
restringera dliet till 600 dalers ränta eller mindre.
Lindskiöld: Kongl. Maij:t vill vetta, om lagen vill,
at godz skohla gifvas allodialiter. Ständerna beropa sigb
på acter, genom hvilka Kong Erich häfver gifvit åth
Furstarna, och säja dhe, at hafva Konungarna eij således
vehlat beneficera sina egna söner, mycket mindre andra
af Adel.
Jacob Fleming och Carl Falkenberg: Konung
Ericks acter är aldeles annullerade.
Gref Carl Oxenstierna: Dhet är snart at explicera
lagen, som är klar.
Lindskiöld: Dhet är bäst hemskiuta detta Kongl.
Maij:t, tå lagen är klar.
Hr Landtmarskalken: Stannar då explication däri,
at Konungen häfver macht lähn gifva, och om något är
allodialiter bårtgifvit, så måtte dhet blifva lähn?
Peer Sparre: Yij böra referera oss på lagen och
considerera, huru sakerna tå voro beskaffade, när lagen
giordes, emoth desse tijder, ty då var dhet ett vahlrijke
och hade inga arffurstar, och befruchtades at godzén så
skulle disponeras, som rijket kunde lijda igenom. Män
nu när dhet är ett arfrijke, är intet sådant at befruchta.
Hvarföre bör den lagen eij så restringeras till denna tijden.
Fägerstiärna mente intet vara någon åthskillnad
[där] emellan.
Ehrensten frågade, om Kongl. M:t må gifva godz
allodialiter eller feudaliter.
Landtmarskalken tyckte frågan däri bestå, om
Konungen häfver macht gifva allodialiter eller under
Norkiöpings beslutz vilkår.
Alii: Kongl. Maij:t häfver macht giöra medh cronegodzen
effter behagh.
Gref Carl Oxenstierna: Om rijksdagsbesluten eij
skohla giälla som een lagh, så är dhet onödigt hvad nu
på denne Rijksdagh slutes.
Fägerstiärna: Een Konung häfver macht at läna,
dhet är lähn, män intet at gifva allodialiter, uthan dhen
som effterkommer häfver mackt det att återtaga.
Landtmarskalken: Från lagen och des rätta förståndh
kunna vij intet gå, män huru vijda dhet är gior
-
November.
83
ligt at återtaga godzén oell ifrån hvadh tijdh, är een
annan saak. Lagen är klar, at dhet är lään, ock beköfver
ingen explication.
Klingstedt: Däri består dket, at Konungen äger
läkn gifva, ock bör [vara] effter Norkiöpingz beslutk; så
föllier ock därpå, at Kongl. M:t kafver ock skiäkl at
draga allodial till feudal godz.
Gust. Grass: Lagen är klar, at Konungen kan
gifva läkn, män intet allodialiter. Kunde Konungen
anno 1604 förändra dket, som var inrijtat, så kan ock
dket, som sedan anno 1604 är förlänt, gå tillbakars till
feudal rätt. (Jämf. iil. 14).
Gust. Duvalt frågade, kuru dket står medk dke
godzén, som äre kiöpte effter 1655 åkrs stadga.
Landtmarskalken: Det angår modum. När hufvudsaken
är först sluten, så är sedan myckit därved at
påminna.
Alii beropade sigk på 1655 åkrs beslutk.
Landtmarskalken: Kongl. Maij:tz begiäran är, kuru
det 4 cap. konungab[alken] bör förstås om läkn. Om vij
sittia kär kalfft åkr, så är läkn dock Norkiöpingz beslutz
godz.
Lickton: Dke andra Ständernas skrifft bör vara
hördh, at Kongl. M:t intet skulle gifva.
Lindskiöld tyckte Ridder skåpet, bör intet reflectera
på dke andra Ständerna.
Peer Sparre: Yij blifva därvedk, at Kongl. M:t äger
lähn gifva, lijtet eller mycket, som Kongl. M:t vill, män
ingen olag gånge öfver rätt lagk.
Landtmarskalken bad discurrera; tyckte lagen vara
klar, at een Konung äger lähn gifva, män intet allodialiter.
Gyllenborg: Dken som kafver stifftat lagen, kafver
sedt därpå, at rijken böra vara evige ock kafva sin subsistence,
så at dken ena Konungen må kafva så vähl som
dken andra at beneficera sina undersåtare med.
Gref Carl Oxenstierna: Dket vore obilligt at taga
från dken ena och gifva dken andra.
Lickton: Dket är ett låån; dket får kan taga igen.
Gref Oxenstierna: Dket är een gåfva; den 1 § uthi
stadgan vijsar, at dket bör vara oryggeligit kvadk een
så stoor Konungk kafver giort.
84
1682.
Hr Landtmarskalken: Anno 1604 hafva de sett
att .... men åter 1655 sett ogörligheten.
Mauritz Posse trodde desse godz återkallande eij
stort förslå; landet är af Adelen mycket förbättrat emoth
dhe förra tijder.
Gyllenborg: Uthgiffterna äre och nu större än förr.
Landtmarskalken: Kongl. M:tz fråga är allenast
öfver lagen, och kunna vij eij annars svara, än at dhet
4 cap. konungab[alken] eij annorledes förstås, än Norkiöpingz
besluth förmähler.
Peer Sparre: Uthi Norkiöpingz besluth finnes klart.
Landtmarskalken: Vår mening är, at lagen kan
eij annorledes förstås, än lagens klara ord uthvijsa.
Lichton: Detta extenderar sig längre än till 1604.
Hinrich Falkenberg: Det är intet Kongl. M:tz
fråga.
Alii: Dhet är omöjeligit; den termin måtte vij hafva.
Landtmarskalken: Yij håfve intet Kongl. M:tz befallning
at discurera om tijden.
NB. At vij intet kunna explicera lagen uthan som
hon är i sig sielf effter orden.
2 momentet.
Lichton: Hvar och een tager låån igen, när han dhet
eij kan mista.
Alii: Konungen behöfver intet fråga Ständerna däreifter.
Alii: Intet är dhet heller lagens mening.
Gref Carl Oxenstierna: Lagen är klar, at Kongl.
M:t gior effter lag, som förra Konungar hafva giort.
Stålarm: Yij måtte något reservatum hafva.
Ehrensten: Lähn är åthskilligt, först på lijfstijdh,
och sedan är det kommit på Norkiöpingz besluth. Frågade
om icke Kongl. M:t effter lagh kan återtaga lähn
uthan Ständernes samtyckie.
Landtmarskalken frågade, om Kongl. M:t allena
eller medh Ständernes samtyckio äger återtaga lähn.
Lindskiöldh: Dhen rätten hörer eij Ständerna till
att gifva eller taga.
Peer Sparre: Een Konungh gifver lähn på åthskilliga
vilkår. Mån icke jag bör få behålla dhem effter som
brefven förmähla?
November.
85
Gyllenborg: Män när nöden kommer?
Mauritz Posse: Uthi nödh finnes vähl andra expedienter
än detta.
Balt. Gyllenhoff: Godzén böra först blifva feudal.
Peer Sparre: Konungens handh och sigill måtte
hållas. Om Kongl. M:t gifver på behagelig tijdh, kan han
igentaga, när han vill. Män är det på viss tijdh och condition,
måste dhet blifva där vedh, som brefven lyda.
Och uthi nödh finnes vähl andra medel.
Jacob Fleming: Det är då ingen säkerheet mehr.
Alii: Godzén kunna vij eij mista med rätta, uthan
dhe kunna förbytas till något sämbre vilkår.
Alii et Hr Bibbing: Lagen är klar, at Kongl. M:t
kan elfter egit behag gifva lähn. Yij ville recommendera
Kongl. M:t ståndets conservation.
Fägerstiärna: Kongl. M:t häfver macht at läna,
behöfver därföre intet kalla Ständerna tillhopa.
Alii: Lagen säjer det om Konungen.
Landtmarskalken: Jagh tycker lagen är klar och
kan eij annorledes uthtydas. Dhet som emot lagh är
allodialiter gifvit, bör ändras, män huru vij da det är
möjeligit och giörligit, det är een annan saak. Frågade
hvad Bidderskapet tyckia, om Kongl. M:t häfver macht
uthan Ständernes samtyckio at igen taga lähn; om dhe
äre ense medh dhet lagen i dhet 4 cap. konungab[alken]
L. L. förmähler, när Konungen gitter. J agh tycker lagen
är klar, och bäst hemskiuta det Kongl. M:t i dhet öfriga.
Peer Sparre .... lag.
Landtmarskalken: Yij see, at Ständerne ville ändra
1604 dhet, som då var emoth lagen.
Peer Sparre: Dhet skall rättas.
Gref Carl Oxenstierna: Sedan är 1655 åhrs beslut
emellankommit.
Lindskiöld: Yij blifva simpliciter vedh lagen.
Gust. Grass: Vij måste och see på ståndets conservation.
Den 13 November effter middagen rippe i Bådet.
Landtmarskalken berättade, huru Kongl. Maij:tt
häfver behagat kalla samptelige Ständernes secrete uthskått
up till sig, då H. M:t berättat dem, H. K. M:t vara
86
1682.
af Ständernas skrift förorsakad [att formera ett memorial],1
hvaröfver Ridderskapet och Adelen är mycket inquiete.
Memorialet nplästes (bil. 13).
Landtmarskalken: Det är upläst på Riddarhuset.
Veta intet, huru dhe skola hära sig åth, och därföre sökia
Deras Excellentiers rådh, förmodandes at dhe så nu som
tillförende lära dhem medh goda rådh bij springa.
Hr Sten Bielke tackade Ridderskapet för gått förtroende,
finna saken af stoor vicht, frågade om Ridderskapet
den hafva öfverlagt.
Landtmarskalken: Ridderskapet och Adelen hafva
förmedelst detta uthskåttet velat sökia Deras Excellentiers
rådh; dhe hafva fuller funnit, at lagen är klar och behöfver
ingen explication, som lagen eij annorledes kan
uthtydas, än orden lyda. Önska allenast, at ståndet blefve
conserverat.
Hr Skattmästaren Sten Bielke: Vij kunna eij förhålla
Ridderskapet och Adelen, at Kongl. M:t häfver oss
detta communicerat, hvarföre vij det öfverlagt och funnit
lagen vara mycket klar, ty lagen säger, at Konungen
allena hörer till at gifva lähn, och äre dhe regalier, som
höra Konungen allena till. Ingenstädes finnes dhet i lagen,
at Konungen är plichtig öfverläggia medh sina undersåtare.
Hvadh den 5 § vedkommer, så står dhet hoos
Kongl. Maijrt.
Landtmarskalken: Ridderskapet och Adelen tyckia
och, att lagen är klar; villja alt hemskiuta under Kongl.
M:tz behag och därhoos bedia Kongl. M:t ville och tänckia
nådigst på ståndets conservation.
Sten Bielke: Såsom Kongl. M:t häfver oss detta
communicerat såsom rådzpersoner, så gifva vij och svar
som rådzpersoner. Vore och vähl, at Ridderskapet beder
Kongl. Maij:tt ville tänkia på ståndets conservation. Vår
troheet fordrar af oss at bij springa Kongl. Maij:tt.
Landtmarskalken: Ridderskapet hugna sigh öfver
Deras Excellentiers goda rådh och tacka dhem därföre.
Uthskåttet kom neder i conference-sahlen.
Landtmarskalken berättade sigh hafva varit hoos
Rådet, hvilka som rådzpersoner gåfvo sitt betänkiande
1 Se ofvan sid. 80.
November.
87
och mening, nembligen at dhe finna lagen klar, at dhet
står hoos Konungen fritt vedh rijksens störste trångmåhl
återtaga godzén uthan råd fångnom och Ständernes samtyckie.
Män därhoos rådde dhe oss at hedia Kongl. Maij:t
ville conservera ståndet och ihogkomma de många, långa
och trogna tiänster dhe giort, och så disponera värket,
at dhet någorledes kan vara tåligt. Nu återstår at uprätta
en skrifft och föredraga dhen in pleno samt komma
in där medh hoos Kongl. M:t ju förr ju heller. Ar dhet
så, at dhe andra stånden begiära communication, är det
gådt.
Omnes: Ju för ju heller.
Hr Peer Sparre: Yij kunna intet communicera medh
dhem, som villia hafva vår vählfärdh ifrån oss.
Hr Landtmarskalken: Om lagens mening äre väl
alla Ständerna enige, män huru vårt stånd kan conserveras,
hörer oss till at hedia, at Kongl. M:t låter det sig vara
recommenderat.
Peer Sparre frågade om termino, hvarifrån godzén
kunna återkallas.
Landtmarskalken: Memorialet gifver ingen anledning
därtill.
Hr Ribbing: Om Kongl. M:t vill ståndets cpnservation,
så gior Kongl. M:t det af sig sielf.
Lindhielm: Det är svårt för oss röra om termin,
efftersom proposition intet talar därom.
Hr Sperling idem.
Peer Sparre: Så komma vij uthi villevalla.
Gref Carl Oxenstierna: Yij begiära allenast, at
Kongl. M:t unner oss lag och stadgar.
Sperling: Conformera oss med Rådet.
Gref Carl Oxenstierna: När skrifften sättes up,
så bör dhen confereras medh Rådet.
Alii påminte om byte och kiöp och dhen 9 § uthi
stadgan.
Landtmarskalken: Yij vetha eij, huru Kongl.
M:t vill resolvera, ty om godzens natur skall förvandlas,
är mycket at observera, hvarvidh fides publica och
verserar.
Lindhielm: Om vij blifva vedh dhet lagen vill, så
tager lagen ingen ifrån något.
88
1682.
Peer Sparre: Man måste npsättia allehanda circumstantier,
såsom omkåstnadh och annat sådant.
Conr. Gyllenstierna: An om tijdhen skall då intet
införas?
Landtmarskalken: Kär skrifften sätties up, så får
man see hvadh som tiänar särdeles till ståndets conservation.
Alii: Om Kongl. M:t gior någon ändring, bedia Ridderskapet
och Adelen at få däraf communieation och blifva
hörde.
Alii: Lagen är klar.
Landtmarskalken frågade, om man skulle följa
samma method som Rådet; dhe gingo något längre än vij.
Dhe sade om den 5 §, at Konungen uthi högsta trångmål
intet behöfver fråga sina ständer och convocera dhem,
uthan då igen taga lähn. Sedan rådde dhe oss at bedia
Kongl. M:t ville conservera ståndet, at dhet eij kommer
i ruin.
Mauritz Posse mente, at uthi skrifften kunde någon
condition införas.
Lindhielm: Dhet tiänar intet at capitulera medh
Konungen.
IJtli,skätt at upsättia skrifften:
1 classis:
Hr Peer Sparre, Hr Sperling (?).
Hr Jacob Fleming,
2 classis:
Hr Hinrich Falkenberg, Hr Axel Ståhlarm.
Hr Ulf Bonde,
3 classis:
Hr Ehrensten, Hr Lindhielm.
Hr Lindskiöld.
Den 14 November in pleno.
Landtmarskalken: Uthskåttet häfver effter Ridderskapets
och Adelens begiäran varit tillhopa, confererat
medh Rådet och sedan formerat een skrifft.
Skrifften uplästes (bil. 15).
N ovember.
89
Landtmarskalken: Kongl. M:t häfver lefvererat
sitt memorial till alla Ständerne. Frågade om dhet är
af nöden at conferera medh dhem alla, och om vij skohla
alla gå tillijka och gifva vårt svar.
Hans Mörner: Vij kunna vähl låta dhem det veta.
Landtmarskalken et alii mente neij; dhe hafva eij
förr vij st någon förtroligheet.
Jacob Fleming: Bäst vij giöra af detta ährende
sielfva.
Landtmarskalken: Kongl. M:tz intention är, at
alla Ständerna måtte förklara lagen; vij behöfva eij sökia
dhem, män om dhe komma, kunna vij conferera medh
dhem. Kongl. M:t häfver gifvit memorial till alla Ständerna.
Lichton: An om dhe explicera bättre lagen?
Hinrich Falkenberg: Så länge dhe ej begiära conference,
så behöfva vij eij sökia dhem.
Jacob Fleming: Vij villia vijsa vördnad till Kongl.
M:t och giöra detta af oss sielfva.
Ammiral Klerck: Vij kunde vähl låtha dhem vethat.
Hinrich Falkenberg: Dhet går ju oss alla an, såsom
uthskrifningar till exempel; doch behöfva vij eij conferera
med dhem; samma saak är medh detta, som oss
allena angår, vij behöfva eij obtrudera oss dhem, dhe
borde sökia oss.
Alii idem.
Axel "Wachtmeister: Man kunde doch sända till
dhem och höra, om dhe äre färdige.
Landtmarskalken: 1 håfven hördt hvadh uthskåttet
häfver fattat; jag troor classerne äre eenige därom.
Besponderades: Ja.
Landtmarskalken: Kongl. M:t häfver befalt mig
berätta Kidderskapet, at Hans Maij:tz intention eij är at
fråga dhem, om Hans Maij:t och Konungarna hafva macht
at lähn läna, ty dhet veth han, män begiärer explication,
hvadh lähn är, efftersom dhe andra Ständerna kanskie gå
på dhet, at allodialiteten eller allodial donationsgodzen
böra ikläda sig Norkiöpingz beslutz vilkår och natur.
Att explicera lagen, hvadh lähn är, dhet vill Hans Maij:t
vetha. Kongl. Maij:t häfver dhet och communicerat med
Rådet, hvilket vij och kunna medh dhem giöra. Elliest
90
1682.
kunna vij fråga stånden, om åke kafva något slutit, män
eij yttra oss emotk dem.
Ekrensten: Alla Ständerna böra gifva svar, effter
dke kafva alla fädt lijka communication; fast dke gått
oss förbij, så villia vij dock eij dket giöra dkem; jagk
troor väkl, at dke äre färdige.
Stålarm: Denna frågan kan eij slutas, förr än med
Rådet communiceras.
Landtmarskalken: Jagk tycker, at man allenast
simpliciter frågar dkem, om dke något kafva at påminna.
Dket competerar väkl dkem snarare at sökia oss; därtill
medk kafva dke gådt oss förbij och först gådt till Kongl.
M:t. Män hvadli vij giöra, skier endast till Hans Maij:tz
tiänst, och at Rijksdagen kan slutas.
Sperling: Dhe mena kär, at man eij bör sända effter
deni.
Lick ton: Det äre eij alla därmedk eense.
Ståhlarm: Vij kunna eij peccera, om vij fråga
dkem.
Hinrick Falkenberg mente contrariirm; vij vele
vänta dem.
Landtmarskalken frågade, om dhen andra qvsestion
skall kär in pleno eller af uthskåttet företagas.
Frågade ännu, kvadk äkr läkn.
Conr. Gyllenstierna: Lähn är dket Kongl. M:t kafver
macht att gifva ock igen taga, när kan vill. Dket
är redan utki dhen upsatte skrifften resolverat.
Lickton: Om någon Konung förminskar Upsala öde
och cronogodz, dke som dock eij böra förminskas?
Landtmarskalken: 1604 åhrs besluth förklarar det
bäst; dket äre åthskillige slagz förläningar.
Lovisin: För anno 1604 blef mäst gifvit på bröstarfvinge
rätt, som ock på lijfstijdk; så länge dke tiänte,
kade dke löhn, ock står dket uthi läkngifvarens mackt,
kuru kan förläna vill. Män så äre dock många misbruk
inrijtade.
Hans Mörner: Skall dket gå till 1604, så kan dhet
och gå längre.
Landtmarskalken: Hvari skole vij nu stanna? Kanskie
vij kunna eij sluta något vist, kuru läkn skall förstås,
förr än vij communicera medh Rådet.
November.
91
Ehrensten: Dhet är klart, at dhet är lähn, som Konungen
gifver, och dhet bör igen hemfalla.
Landtmarskalken: 1604 åhrs besluth explieerar bäst,
at lähn äre träggiehanda: allodial, till behagelig tijdh
och effter Norkiöpingz besluth.
Landtmarskalken: Dhet kunde eij skada, om vij
sände till dhe andra stånden, at fråga om dhe äre färdige,
eller om Ridderskapet behagar at denna qvsestion
nu slutes.
3 classis är eense at höra dhe andra stånden.
2 classis: Allenast at man frågar dhem, om dhe äre
färdige, män intet at begiära conference, ty dhe böra
sökia oss och eij vij dhem.
1 classis är af samma mening som 2:da.
Landtmarskalken: Så skohla vij allenast fråga
dhem, om dhe äre färdige, män intet om dhe hafva något
at påminna.
Prästerskapet sände budh och begiärte lof få upvachta
Ridderskapet medh ett uthskått till at consultera, huru
dhe skola gripa värket an.
Landtmarskalken responderade: Ja, at dhe skola
vara välkomne.
Landtmarskalken frågade: När dhe nu komma in,
skole vij uthlåta oss något emoth dem?
Hinrich Falkenberg: Intet förr än dhe giöra det
först.
Jacob Fleming: Vij måtte intet upläsa skrifFten.
Alii: Än om dhe tahla om dhen sidsta qvsestion?
Resp[onderades]: Vij kunna säija, at vij däri eij än
färdige äre.
Prästerskapets uthskått korn in.
Biskopen i Åbo: Tit., gunstige Herrar och goda vänner,
Eders Excellentier och dhet höglåfl. Ridderskapet
hälsas tiänstligen af vårt ståndli medh önskan Grudh ville
förena Ständerna uthi dhet höga ährendet, Kongl. M:t
genom des memorial förestält Ständerna, hvilket dhe finna
af dhen vicht, at dhe eij understå sigh dhet företaga uthan
communicatis consiliis medh Ridderskapet, dhem dhe anmoda
om uplysning. Hafva och nu intet at uthlåta sig,
uthan begiära, at dhe medh dhem finge conferera, allenast
dhe viste tijdh, och medh hvilka dhet skie skall.
92
1682.
Landtmarskalken betackade dhem för dhen förtroligheet
dhe behaga vijsa. Ridderskapet häfver än intet
blifvit här om aldeles eense uthan i general termer; mena
lagen vara klar. Män om Prästerskapet behaga antingen
nn eller genom uthskått conferera medh dhem, äre dhe
därtill benägne.
Landtmarskalken frågade, om dhem behagade genom
nthskått giöra det.
Prästerskapet tyckte dhet och vara beqvämligast,
allenast dhe finge veta tijden och rummet.
Landtmarskalken låfvade låta dhem dhet vetha.
Därmedh gick uthskåttet uth.
Landtmarskalken: Ridderskapet och Adelen hafva
nu förnummit, at Prästerskapet villia conferera medh
dhem genom uthskått. [Frågade] om dhem behagade, at
dhet uthskåttet, som häfver suttit öfver skrifften, skall
medh [Prästerskapet] träda tillsammans klåckan 3 effter
middagen.
Responderades: Ja, klåckan 3 så må det skiee.
Landtmarskalken: Dhe goda Herrar kunna nu
preparera sigh till denna qvestion, för än dhe komma,
nembligen huru lähn bör förstås.
Ståhlarm: Uthskåttet öfverläggier dhet först och
sedan communicerar medh Rådet.
Landtmarskalken frågade, om dhe villia hafva uthskått.
1 classis begiärte uthskått.
2 classis idem.
3 classis: Een dehl [är] i dhe tankar, at lagen är
klar, at Konungen äger lähn lähna, män eij allodialiter;
åstunda at Kongl. M:t ville låta hvar niuta sitt lähn;
uthi allodial godzén kan Konungen så disponera, som
Kongl. M:t finner ståndets bästa.
2 classis. Hinrich Falkenberg: Blifva vidh sin
position (?), antingen dhet företages in pleno eller genom
uthskått; sedan kan saken communieeras Rådet. Dhen
är nu lijka som i går, och håfve samma förtroende i dag
som i går.
1 classen idem.
Conrad Gyllenstierna badh protocolleras, at han
är af samma mening som vice Presidenten Gustaf Grass.
November.
93
Landtmarskalken: Ordningen är, at kvar ock een
får discurrera först, män sedan voteringen är skiedd, får
intet någon för sigk särdeles låta något inprotocollera
eller sedan säja sin mening.
Utkskåttet gick neder i conference salen [att öfverlägga]
öfver den § om läkn.
Landtmarskalken: Dhet vore önskeligit ju förr ju
keller komma till slutk. Jag tycker saken däri bestå,
att kvadk Ständerna säja, at alla godzén, som äre af annor
natur än Norkiöpings beslutz vilkår, måtte ikläda sig
samma natur. Nu säjer man vähl, at man måste blifva
vedk Kongl, bref, som een ock annan fådt, sampt dken
förklaring rijksdagzbesluten gior a; mången häfver och
genom byte ock kiöp bekommit godz, som och eifter 1655
åhrs stadga tillöst sig allodialitet ä 9 pro cento. Män så
är nu bäst sökia hoos Kongl. M:t drägelige conditioner,
och at ståndet blefve conserverat. Och om dket skulle
komma där till, at alla godz skulle ikläda sig Norkiöpingz
beslutz vilkår, så förbehålla dke sig dke conditioner, som
i 1655 åhrs beslutk nämbnas, och at [man] intet må gå
längre tillbakars än 1604.
Stålarm: Om vij gå längre, så blifver dket een stoor
confusion.
Landtmarskalken: Yij kunna intet föreskrifva
Kongl. M:t, män bedia ock sökia i underdånighet.
Lovisin
Duvalt: Hvadk kallar då lagen gammalt frälse?
Lindskiöldk: Bäst straxt sökia Kongl. M:t ock
skiuta utki kans nåder.
Hans Mörner: Dke andra Ständerna villia, att alla
godz ifrån alla tijder skohla blifva Norkiöpingz beslutz
godz.
Baltzar Gyllenhoff: Från alla tijder måste dket
gå. Hvarföre skall dken eena mista ock dken andra behålla?
Lick
ton idem, dket kafver varit cronogodz, dke
måste reduceras.
Landtmarskalken: Om Kongl. M:t vill unna oss
det, skole vij sielf förkasta Kongl. M:tz nåde?
Lichton: Jagk kastar mig giärna under Kongl.
Maij:tz nådk, män nu discurrerar jag, hvad jag tycker
94
1682.
rätt vara, nembligen aldeles skiuta till Kongl. M:tz
nåde.
Hans Mörner: Från alla tijder bör dhet gå och
intet ifrån anno 1604 allena, uthan tå så vähl sorn anno
1632.
Stålarm: Yij äre oss svårare si elfva, än dhe andra
Ständerna falla oss.
Landtmarskalken påminte, om Kongl. Maij:t är
nögder därmedh till anno 1604, hvarföre skohle vij gå
längre och hantera oss sielfva värre, än dhe andra Ständernas
intention är?
Lindhielm: Är Kongl. M:t nögd därmedh, at dhet
eij går längre än till anno 1604, är bäst blifva därvedh.
Alii: Från alla tijder måste dhet skiee, och sedan
skiuta oss under Kongl. M:tz nådh. Yij äre alla häri
eenige at skinta oss under Kongl. M:tz nådh.
Mauritz Posse: Ingen tijdh, uthan hemskiuta
Kongl. M:t.
Landtmarskalken: Yij äre här intet at sluta, uthan
dhet skall först communiceras Rådet.
Lich ton et alii: Vij vela först säja vår mening.
Lindskiöldh idem.
Landtmarskalken: Det är resolverat, at förr än
sintes, skall det communiceras Rådet. Få se, hvadh dhe
andra stånden hafva effter middagen at säja.
Lichton badh discursive få säja vår mening, män
dhet blef eij tillåtit.
Landtmarskalken badh dhem komma tillsammans
klåckan 3 effter middagen.
Den 14 November tisdag effter middagen.
Ridderskapets och Adelens utskått uthi conference
sahlen.
Landtmarskalken frågade, om vij skohle säija dhem
våra tankar, när Ständernas uthskått kommer.
Königzmark tyckte neij, efftersom dhe genom deras
skriffter vore till detta orsaken, hvarföre böra dhe billigt
säja först och vij sedan.
Landtmarskalken frågade: Skole vij då gå ä part
till Kongl. M:t?
November.
95
Hans Mörner: Kongl. M:tt häfver förestält detta
samptelige Ständerne.
Landtmarskalken: Skohle vij då, sedan dhe hafva
sagdt, yttra oss?
Lindskiöld: Ja, elliest kunna vij intet förena oss,'
dhe måste veta våra tankar och vij deras.
Jacob Fleming: Are dhe enige med oss, är det
vähl; hvar och icke, så fä vij tala med dem.
Gref Königzmark: Efftersom Kongl. M:tz proposition
kommer af deras skrifft, och vij veta intet deras tankar,
därföre vela vij först höra dhem och sedan genom uthskått
låta veta dhem våra tankar.
Resolutio at det blifver därvedh.
Borgerskapets uthskått kom in, och sedan samtelige
Ständernes.
Landtmarskalken: Såsom Rijksens Ständer hafva
begiärt conferera medh Ridderskapet och Adelen öfver
några ährender, som Kongl. Maij:t förestält, altså afvachtar
Ridderskapet och Adelen hvadh Rijksens Ständer
hafva at communicera.
Prästerskapet: Såsom Kongl. Maij:t häfver gifvit ett
memorial, och Ridderskapet och Adelen hafva behagat
effterlåta oss conference, altså önska vij därtill eenigheet,
at finna däri gådt sluth, varandes dhet een höghvichtigh
saak och fråga, härflytande ex jure, dhet som eij är deras
profession och dhe eij kunna finna sigh uthi, män som
dhet är een saak och qu;estio status, så hörer det och
dhem till att dhen öfverläggia. Män förvänta doch Ridderskapets
och Adelens betänkiande först.
Borgmästaren Tegner: Vij håfve orsak tacka Kongl.
Maij:t, som häfver gifvit oss dhen frijheeten at öfverläggia
detta, och fast vij måste bekiänna oss ofullkombliga
till een så högh frågas afgiörande och förklarande,, lijkvähl
så vij da vårt förståndh kan räckia, villia vij dhen
företaga och så gå Kongl. M:t tillhanda, som kan lända
till alles vår vählgång och Kongl. Maij:t tiänst.
Bonden: Såsom vij måste föreslå Kongl. M:t dhet, som
länder fäderneslandet till styrkia och nytta, altså kunna
vij intet för denna gången ytra oss, uthan begiära dilation.
Landtmarskalken: Ridderskapet och Adelen finna
denna qvestion af dhen vicht, at dhen behöfves blifva
96
1682.
vähl öfverlagd, män vij håfve än intet kommit till något
sluth at kunna gifva dhet dhe andra Ständerna vedh handen,
uthan förmoda snarare, at dhe andra stånden behagade
uptäckia oss någorledes deras tankar. Först vele
vij däröfver discurera. Kongl. M:tz mening är nogh lius
och klar, män kanskie alla fatta intet saken rätt. Ridderskapet
och Adelen lära intet undandraga sigh at gå
Kongl. M:t till handa och förklara sigh häröfver, allenast
dhe goda Herrar behagade först yttra sigh.
Memorialet uplästes (bil. 13).
Landtmarskalken: Dhet består af 2:ne stycken:
1. huru vijda lähn' bör länäs, 2. huru vijda Kongl. M:t
häfver macht at i trångmåhl dhet återtaga.
Prästerskapet: At lähna lähn, dhet häfver man i
Sveriges lagh, sammaledes huru een Konungh häfver
macht det at återkalla, män om det skall skie medh Ständernes,
ett ståndz eller donatariens villia, är een ny
qvsestion. Vij kunna eij vetha, huru vijda een Sveriges
Konungh nu eller i tillkommande tijder må lähn läna.
Landtmarskalken: Kongl. M:t lärer mena om Sveriges
Konungar.
Prästerskapet: Dhe gambla Konungar hafva mycket
förlänt bort dhe eifterkommande till skada; vij hafva orsak
at tacka G-udh, at Hans Kongl. M:t dhet eij gior. Män
nu är qvsestion och saken, at intet sådant i längden mehr
må skie. Och kunna Ständerna nu hafva dhen frijheeten
at påminna därom, förän dhet kommer så vijda, och hindra
att eij heela corpus lijder.
Landtmarskalken: Dhet finnes intet i Sveriges
lagh, at lähn läna skall skie medh Ständernes samtyckio.
Prästerskapet: Mycket vähl, män huru vijda förstås
dhet?
Landtmarskalken: Prästerskapets tankar menar
jagh så vara, at dhe intet draga i tvifvelsmåhl, at ju
Konungarna äga lähn läna uthan Ständernes samtyckie.
Män huru mycket förlänas skall, det är qusestio.
Prästerskapet: Saken består däri, huru vijda Kongl.
Maij:t häfver macht därtill uthan Ständernes samtyckie.
Dhet är ingen som tviflar, at ju Kongl. M:t häfver macht
lähn lähna och återkalla utan Ständernas samtyckie, män
huru vijda dhet extenderas skall, är qusestio.
November.
97
Landtmarskalken: Vij hafva simpliciter hållit oss
vedh lagen och intet effterfrågat, huru Kongl. M:t skall
giörat; kunna och intet vijdare gå, än sielfva memorialet
lyder.
Prästerskapet: Man mäste först vetha st atum queestionis,
för än man säger sina tankar, och därföre frågade dhe,
om dhet är i ingen consideration kommit hoos dhem.
Landtmarskalken: .Dhet är eij uthi consideration
kommit hoos Ridderskapet och Adelen, huruvijda Kongl.
Maij:t därtill häfver macht.
Prästerskapet: Mycket vähl; dhet är vähl, at vij
dhet vetha.
Tegner: Kongl. Maij:t häfver förestält tvänne frågor:
1. lähn lähna, 2. att återkalla lähn i trångmåhl. Lagen
är häri klar, att Konungen äger lähn läna, ty uthan at
giöra vählgiärningar kan han eij vara; sedan at återkalla
godzén och lähn i trångmåhl, tyckes Kongl. M:t
hafva macht at återkalla och indraga till rijksens underhåll
effter egit behagk, som han finner rijksens bästa
och nytta fordra, men är eij skyldigh at däri dependera
af någon eller Ständernes samtyckio.
Landtmarskalken: Ridderskapet och Adelen häfver
eij än slutit, för än dhe få conferera medh Rådet; doch
tycker han dhem vara af samma mening som Hr Borgmästaren,
at Kongl. Maij:t häfver macht återtaga godzén
uthan Ständernes samtyckie, eens eller Heres.
Prästerskapet tyckte man borde vetha terminum;
necessitas fordrar detta nu, och kan een donatarius intet
mycket tahla i sin egen saak. Dhe orden huru vij da
Kongl. Maij:t är berättigad etc. äre dhe samma, hvaröfver
vij oss förklara skola. Vij vetha, at af forna Konungar
äre godz allodialiter bårtgifne; därföre vehle vij
giärna vetha, huru dhe orden förstås huru vijda.
Landtmarskalken: Kongl. Maij:t vill vetha, huru
vijda godzén böra förlänas allodialiter, på behagelig tijd,
bröstarf[vingerätt] eller Norrköpings] beslut.
Prästerskapet: Vij äre eense medh Borgmästaren Tegner.
Bonden: Lagen är klar, at Konungen äger lähn läna
•och i trångmåhl igen återkalla.
Landtmarskalken tackade Ständerna för godh förtroligheet.
Ridderskapet häfver fuller intet slutit än,
Sv. Ridderak. o. Adela riksd.-protXIV. 1682. 7
98
1682.
män troor dhem eij vara af andra tankar än Hr Borgmästaren,
låfvandes notificera dhem genom uthskått hvadh
dhe varda slutandes.
Prästerskapet var af samma tankar, män sade sigh
förfråga sigh till sin information.
Landtmarskalken frågade, om dhe hade något mehr
att påminna.
Borgmästaren Tegner: Lagen är klar; tycker intet
därved något mehr vara.
Prästerskapet idem.
Landtmarskalken: Ridderskapet och Adelen lära
genom uthskått gifva dhem deras tankar tillkiänna.
Därmedh gick dhe 3 Ständernes uthskått uth.
Landtmarskalken: Yij håfve nu hördt, huru dhe
andra Ständerna förstå lagen; dhe äre intet differente af
vår mening, huru lähn, allodial rnedh inehra hör förstås.
Kongl. Maij:tz proposition är, at vij skola förklara
oss öfver godzén, om dhe skola allodialiter gifvas eller
eij. Jagh tycker häst vara taga 1604 och 1655 åhrs besluth
till fundament, ty dhe explicera, huru dhet bör förstås.
Dhe andra Ständernes mening är, at allodial donation
skall ikläda sigh Norkiöpingz besluthz vilkär.
Elliest och häfver Rådet skickat effter oss. Hvadh skohle
vij säja dhem?
Lindskiöldh: At svara på dhet, hvadh som lähn är,
så är bäst hålla sigh vedh 1604 åhrs besluth.
Lichton: Dhet finnes äldre besluth af anno 1560.
Jacob Fleming: Dhet beslutet angår konungabarn
och eij undersåtare.
Ståhlarm: Dhet skillier arfvegodzen ifrån lähn.
Lichton: Yij mäste höra beslutet af anno 1560.
Jacob Fleming: Alla Kongh Erichs actioner äre
annullerade.
Landtmarskalken: Vij kunna eij giöra annan förklaring,
än som orden lyda. Män angående denna qvmstion,
huru vijda lähn bör förstås, så förklara 1604 och 1655 åhrs
besluth nog. Vij villia hemställa saken uthi Kongl. Maij:tz
nådh; dhet är eij uthan, at Kongl. Maij:t kan hännedh
gå in infinitum. Män vij villiom först explicera lagen och
sedan bedia K. M:t, varandes dhet klart, at allodialgodzen
förvandlas nu till Norkiöpingz beslutz vilkår.
N ovember.
99
NB. Skulle ochså refereras uti Rådet.
Hans Mörner: Vij hafva eij behof nämbna någon
tijdh.
Peer Örneklo idem.
Lichton idem: Ingen tijdh eller quantum nämbnes.
Landtmarskalken: Vij vela eij föreskrifva Kongl.
Maij:t uthan bedia uthi underdånigheet, at våra kiöp och
byten måga conserveras.
Carl Falkenberg: Vij böra allenast svara därpå,
som Kongl. M:t gifver oss anledning till.
Ehrensten: Vij böra eij föreskrifva hvarken tijdh
eller quantum.
Lindskiöld beropade sigh på dhet votum, som Hr
Gustaf Grass för 3:tia classe sade förmiddagen in pleno.
Landtmarskalken: Skall jag gå till Rådet, måste
jag hafva någon information. Villien I bedia Kongl.
M:t eij gå längre än 1604 eller 1560, så skall jag dhet
giöra.
3 classis: Vij villie ingen tijdh eller quantum nämbna.
Duvalt: Dhet nu tahles är allenast at vetha, hvadh
medh Rådet communiceres, män eij at sluta.
2 classis: Vij vetha intet, at nu voteres öfver annat
än hvadh Hr Landtmarskalken skall communicera medh
Rådet. Lähnen förklare vij effter 1604 åhrs besluth och
i dhet öfriga bedia Kongl. Maij:t uthan at föreskrifva
tijdh eller quantum.
Alii: Intet föreskrifva vij Kongl. Maij:t någon termin,
uthan säja, at 1604 åhrs besluth förklarar, hvilka godz
äre lähn.
Landtmarskalken: Effter Kongl. M:t vill hafva
een förklaringh, så kunna vij ingen annan gifva, än som
finnes uthi 1604 och 1655 åhrs besluth; vele och ingen
tjidh eller quantum föreskrifva Kongl. M:t.
Lichton: Hvar och een må säja sin mening; han är
eense medh 3 classe.
Hans Mörner, Conrad Gyllenstierna, Hastfer
och Lichton äre lijka medh 3:tia classe.
Den 14 November effter middagen uthi Rådet.
Berättade Landtmarskalken, huru Hans Kongl.
Maij:t allernådigst desidererat Ridderskapetz och Adelens
100
1082.
förklaring öfver dhe orden lahn lähna, ock huru Adeleit
åtkskillige discurser där öfver fört ock vähl under sig
funnit, att 1604 ock 1655 åhrs besluuter vijdlyffteligen (?)
förklara, hvadh lahn laima ähr, men för än de villia något
vist slunta, villia dhe commnnicera medh Deras Excell.
Hr Rijkz-Skattmestaren betackade för coumranication
och begierte något vijdare deras betänekiande.
Hr Landtmarskalken berättade, att hvadh dett
förra an langar, så är Adelen vedh Deras Excellentiers
mening och det skriffteligen redan upsatt. Men hvadh
den nya af Kongl. Maij:t proponerade qvsestion ani angar,
så meena dhe, att 1604 et 1655 åhrs besluuter det samma
exprimera.
Hr Rijkz-Skattmestaren sade sig icke tillförende
så vähl hafva öfverlagt denne qvgestion, utan villia taga
det ad ventilandum till mårgons, men om de villia något
vijdare discurera och sigh vijdare y ttra, villia vähl Deras
Excell. vara tillfredz medh dem at discurera.
Hr Lan dtmarskalken herättade Ridderskapets och
Adelens discurser der nedre, såsom och att Adelen discurerat
att intet sättia någon viss termin.
Hr Lichton mente att lämbna det öfriga i Kongl.
Maij:tz nädh.
Hr Jacob Flemingh sade, att största deelen varit i
den meningh, at en viss termin sätties.
Hr Landtmarskalken discurerade, att een deehl
hafva förmält om kiöp och byten, at en skulle blifva vedh
1655 åhrs stadga.
Hr Landtmarskalken berättade, at de andra Stenderne
stå inständigt om allodialitetens förändringh, och
att Ständerne i dhe förrige qvaestioner [äro ense] med
K. Rådhet och Ridderskapet och Adelen.
Hr Richz-Skattmestaren begiärte, att effter saaken
är af någon vicht, att få öfverläggia där om till mårgons.
Ren 15 November onsdagh in pleno.
Hr Landtmarskalken: Jagh häfver för denna gången
intet annat at berätta Ridderskapet ock Adelen, än
at Kongl. Maij:tz villia är, att Hans M:t häfver låtit
fatta uthi een förm dhen skrifft, som vij förr upsatt hafva,
hvilken och är af Rådet underskrefven.
November.
101
Den 15 November effter middagen uppe uthi Rådet.
Hr Sten Bielke: Sedan I, goda Herrar, vore i går
här at förnimma våra tankar, är oss af Kongl. Maij:t betalt
att uthlåta oss, hvad vij tyckia, och gifva Kongl.
M:t våra tankar. Vij kunna eij annars finna, än att alla
dhe lähn, som lagen tahlar om, förstås om cronogodz, som
H. M:t häfver skiänkt och gifvit; på hvadh condition dhet
och vara må, så är dhet och lähn, och häfver därföre Kongl.
Maij:t därmedh at disponera effter des gåttfinnande. Hans
Maij:t häfver tillåtit oss att få conferera som riddersman
medli Bidderskapet och Adelen och sökia Kongl. M:t. Vij
håfve öfverlagt Ständernas skrifft.
Landtmarskalken: Bidderskapet finna intet bättre
sigh kunna förklara lagen, än som hon är förklarat uthi
1604 och 1655 åhrs besluth.
Hr Sten Bielke: Jagh kan och icke annars finna,
än at allodial godzén ähre och lähn, effter som dhe och
äre cronogodz; häfver och Kongl. Maij:t effter lagh intet
macht annars gifva än på lähns rätt. Doeh böra vij eij
därföre restringera Kongl. Maij:tz macht, uthan står hoos
Hans Maij:t att effter sitt behagh däri giöra och låtha.
Hvadh dhe godz vijdkommer, sorn äre gifne emellan anno
1604 och 1632 på allodialitet, så stå dhe under Konungens
macht. Hoch ville vij uthi underdånigheet genom een
supplique vijsa och remonstrera dhet Hans Maij:t som een
stoor Konungh, at considerera ståndets välfärd. JDhen tijden
kan och vara gifvit vedh pass 60 tusend dalers ränta,
och dhe stoora donationer till 20,000 daler. Därifrån afdrages
alla donationer, sorn eij voro confirmerade. När
nu konungzgårdar och deras appertinentier gå af, blifver
öfrigit 15,000 daler. Vij vele förmoda, at Hans Maij:t eij
lärer då detta finna så stort, uthan mehr considerera Ridderskapets
beredvilligheet at våga lijf och blodh, tillsättia
all deras egendom, som dhe i förflutne krigztijdh giort;
mången häfver och lämbnat fattiga enkior effter sigh och
giort goda tiänster. Föruthan alt detta skulle häraf förorsakas
stoora och oändeliga irringar, så at icke een familia
vore, som icke komme uthi vidlyfftigheet, mången possessor
turberadh, ty dhen eena kan hafva förslöst sitt, och vore
obilligt, om dhen andra därigenom skulle lijda. Are och
slachter och främmande, af hvilka ingen mehr finnes at
102
1682.
sökia och tillgå. Dhet är vähl genom den 9 § uthi stadgan
resolverat, at dhen kiöpt häfver skall vara uthi godzet
säker. Såsom Kongl. M:t är herre och råder at giöra,
altså är bäst sökia Hans M:tz nådh och bedia Kongl. Maijrt,
[att han] eij illa våra remonstrationer uptager. Dhen summan,
som enteligen blifver behållen, är fast ringa, och
skulle på een altför noga inqvisition folia desperation och
hoos Adelen tiggerij.
Hr Jöran Gyllenstierna: Kongl. M:t är een fader
för oss alle och lärer intet låta ruinera dhen, som redligen
tiänt häfver och tiäna vill.
Landtmarskalken: Kongl. Maij:t häfver låtit föreställa
oss dhen frågan, hvadh län vore; så häfver Ridderskapet
och Adelen refererat sig på anno 1604 och 1655 års
besluth. Lähn är dhet, som på hvarjehanda vilkår är
gifvit; kunne och intet gå annorledes än effter 1604 åhrs
besluth.
Hr Sten Bielke frågade, hvadh lähn är.
Resp[onderades]: Är een gåfva, som är kommen från
Kongl. Maij:t till någon effter lagens mening; eens allodial
godz kan Kongl. M:t eij röra. Yij villiom sättia uthi
Kongl. M:tz nådh, huru Hans Maij:t vill determinera om
tijden, huru långt tillbakars dhet skall gå.
Hr Clas Fleming: Hvadh lähn är, tycker jagh dhet
alt vara, som af forna Konungar är gifvit till Adelen,
på hvadh sätt dhet må vara gifvit. Jagh häfver intet
märkt, at man velat röra allodialgodzen, fäst dhet så
säjes, och kan så tyckias af dhe 3 ståndens skridt. Och
kunna vij gifva dhen förklaring, at Kongl. M:t må disponera
så vähl om allodial som Norkiöpingz beslutz godz.
Vij mäste anten begifva oss eller gå till Kongl. Maij:t
och förbyggiat, efftersom jag märker, at Ridderskapet och
Adelen än eij funnit sig häri.
Landtmarskalken: Så mycket jagh fattat dheras
förklaring om lähn, så befruchta många sigh, att allodial
godzén skölda ikläda sigh Norkiöpingz beslutz vilkår.
Mången häfver och kiöpt och bytt sigh till. Adelen kan
i underdånigheet sökia något specialt och intet generalt
hoos Kongl. M:t effter som 1655 åhrs besluth förmähler,
sigh till säkerheet.
November.
103
Hr Clas Fleming: Skall någon supplique insinueras
hoos Kongl. M:t, så måtte tillfälle tagas af dhe andra
ståndens supplique.
Hr Landtmarskalken: Ridderskapet och Adelen
hafva uthi dhen förra skrifften vijst dhen olijkheet, som
däraf skulle falla. Män såsom Kongl. M:t ju står därpå
och kanskie reflecterar på dhe andra Ständernes skrifft,
torde vara bäst at inkomma medh een supplication.
Hr Jöran Gyllenstierna: Dhet största skiählet är:
1. at dhet lijtet importerar, 2. ogörlighit (?), 3. förorsakar
mångens ruin och 4. oändeliga trätor emellan slächterna.
Landtmarskalken: Yij håfve vijst alt detta för
Hans Kongl. Maij:t, män Hans Kongl. M:t insisterar.
Hr Sten Bielke: De jure håfve vij intet, män vij
bedia underdånigst.
Landtmarskalken badh, at Deras Excellentier ville
uthlåta sigh öfver terminen.
Hr Sten Bielke: Yij bedie allenast, at dhen eij må
gå längre än till anno 1632. Elliest skalle dhet giöra
een stoor villevalla.
Landtmarskalken: På Riddarhuset hafva varit andra
discurser.
Hr Sten Bielke: Vij villie eij giöra åthskillnadh
emellan lähn och allodial gåfva. Alla lahn äre svåra för
rijket, män i synnerheet dhe, som äre på evärdeliga tijder.
Lagen tillåter intet annat at gifva än lähn. Vij önska få
större lius i saken.
Hr Peer Sparre: 1604 ahrs beslut!) uthtyder saken.
Gref Johan Stenbock: Kongl. M:t vill vetha hvadh
dhet är [att] län läna. Får man blifva vedh rijkzdagzbesluten,
så är något at säja. Män lagen är klar. Och
faller een gåfva rijket för svår, som är på een tijdh,
myket mehr dhen som gifves evärdeligen.
Gref Gustaf De la Gardie: Ar een gåfva emoth
lagh, så bör dhen gå tillbakars.
J acob Fleming mente hvadh Rijksens Ständer sluta,
är een lagh.
Hr Clas Fleming: När man säjer, at 1604 ährs besluth
importerar allodialiteten, så föllier, att allodial donation
är emoth lagh. Tager jagh lähn effter lagh, så
får Kongl. Maij:tt lähnet igen, män säger jagh, at 1604
104
1682.
ahrs besluth uthtyder det, så är klart, at. allodialitet är
emoth lag och således allodial donation. Skall lagen vijsa
hvadh lähn är, så säjer intet lagen, huru lahn skall gifvas,
uthan föllier tå, at alt dhet Konungen gifver är lähn.
1604 åhrs besluth improberar allodialiteten, tyckes och
dhet vedh 1655 åhrs besluth vara moth lag. Dhet är
för oss ingen annan undanflycht, uthan sökia Kongl.
Maij:tz nådh at conservera ståndet.
Landtmarskalken: Män hvadh tillfälle skall man
taga därtill?
Hr Clas Fleming: Af Ständernes skrifft. Man häfver
förklarat, at Konungen äger lähn gifva och återtaga,
och såsom Ständerna yrkia på allodial godzén, så villie
vij sökia Kongl. M:t.
Sten Bielke: Dhet är vähl, at vij sökia Kongl. M:t,.
män dhe andra Ständerna föregifva, at dhe giöra detta
för Konungens nytta. Män nu är frågan, om dhet är Konungens
nytta at så förvärra Adelens tillståndh, ty då
blifva dhe försvagade at låtha bruka sigh; man finner i
alla historier, at dhe hafva altidh giort den bästa tiänsten
för fäderneslandet. Konungen är herre; han kan giöra
hvadh honom behagar; vij velom remonstrera hvadh considerationer
här vedh äre.
Nedre uthi conferenee salen.
Landtmarskalken: Så mycket jag kunde förstå, så
var Deras Excellentiers mening, at lähna lähn är dhet,
som under hvariehanda titull och condition är gifvit af
cronegodz, och at vij i anledning af Ständernes skrifft
vijsa Kongl. M:t: 1. Om allodial godzén skulle ikläda sigh
Norkiöpingz beslutz vilkår, så skulle dhet gifva een stoor
confusion i arfskapen och litet förslå, när ett och annat
afdrages, sökiandes således Kongl. M:tz nådh om ståndets
conservation.
Lindhielm: Man häfver frågat effter, huru mycket
dhet sig kan belöpa, som sedan anno 1604 är bortgifvit,
så skall dhet bestiga sigh till 60,000 daler. Dhet är betänkeligit
at giöra dhet så ringa; dhet kunde hända sig,
at Kongl. M:t funne dhet sedan annorledes.
Peer Sparre: Man kunde genom ett lijtet uthskått
sättia up skriflften.
November.
105
Lan dt mar sk al ken: Vij måste veta, om heela uthskåttet
är enigt medh Rådet.
Lindskiöldh: Yij håfve förr sagt våra tankar på
Riddarhuset; därföre kunna vij eij annars yttra oss här.
Alla donationer äre lähn på åthskillige vilkår som allodial.
Lagen förbinder, at inkomsterne af rijket ei j skohla
minskas.
Landtinarskalken frågade, om alla olasserne äre
eenige at sökia Kongl. M:t at få blifva vedh dhe conditioner,
som brefven innehålla. All gåfva af cronegodz är
lähn, fast dhet än vore allodialiter gifvit.
Alii: Dhet häfver ingen macht at sälia sådana godz.
Landtinarskalken: Det vore vähl, om dhe medh
Rådet ville sökia Kongl. M:t medh een skrifft och vijsa
deras skiähl sampt bedia om ståndets conservation.
3 classis blifver vedh dhen förra skrifften uthi den 2
§ och den 3 § uthan at sättia ett ord därtill, män vij
villie fatta een å part skrifft, at vijsa skiälen.
2 classis är eense medh Rådet och bedia Kongl. M:t
om ståndets conservation.
1 classis idem cum 2:da.
2 classis
Den 16 November torsdag in pleno för middagen.
Hr Landtinarskalken: Såsom Ridderskapet och Adelen
sidst månde committera oss at conferera medh Rådet
om dhe ährender, så håfve vij dhet effterkommit och 2 gångor
varit medh Rådet tillsammans, berättandes dhem 1. om
lähn, hvarpå dhe svarade sigh hafva gifvit Kongl. Maijrt
deras förklaring, at dhet vore lähn, som een och annan
tijd vore gifvit och donerat. Sedan vij komme då ifrån
Rådet at öfverläggia saken vijdare, var 3:tia classis enig
medh Rådet och sade sitt votum genom Hr Gustaf Grass,
och således tyckte dhe bäst medh det första inkomma medh
svar. 2:da och l:a classis vore i realiteten eenige, män
lade till, att man skulle bedia om ståndets conservation;
2 och 1 classis tyckte man skulle fatta een annan skrifft,
hvar emot var 3 classis. Ar altså qvestion, huruledes
lähn är till förståendes. Om Ridderskapet och Adelen
äre medh Rådet eenige, vore vähl dhe ville uthlåta sigh.
Hvadh tycker 3 classis om skrifften?
106
1682.
Dhen blef upläst (bil. 15).
Örnklo: På denna sijdan äre dhe eenige medh
skrifften.
Ekebladh: Sammaledes på denna sijdan.
Landtmarskalken: Nu är allenast [fråga] om förklaring
på Kongl. M:tz memorial. Frågade altså, om dhen
skriften är sufficient livadh realiteten angår; sedan kunna
vij medh een annan skrift inkomma medh vår bön.
2 classis seija sig vara enige om realiteten, men
förbehålla sig att inkomma medh en underdånig] sup[plique]
och böön.
Conr. Gyllenstierna tyckte vara bäst förena sig
medh dhe andra stånden.
Lindskiöldh: Sä mena vij ochså.
Lovisin: Alla Ständerne hafva tegat medh Kongl.
Maij:tz skritft. Därföre alla lefva därpå.
Landtmarskalken: Kongl. Maij:t häfver brukat
dhen method, att Kongl. M:t häfver kallat alla Ständerna
up, uthi den §. som Kongl. M:tz memorial innehåller; så
tycker jag, att vij medh dhe andra Ständerne böra medh
svar inkomma. Män huru lahn skall förstås, dhet häfver
Kongl. M:t befalt migh föredraga munteligen. Vij kunna
därpå svara genom een annan skritft. Böneskrifften kan
sedan insinueras.
Stålarm: Det kan skie sedan etfteråth.
Hinrich Falkenberg tyckte uthi ingången skulle
tillsättias: dhen oss sedermehra af Hr Landtmarskalken
(/iorde proposition.
Peer Sparre: Dhet följer eij straxt, at fast Kongl.
M:t häfver communicerat detta samptel. Ständerna, at
dhe därföre skohla tillika svara, uthan som dhet är samteliga
stånden communicerat, så kan hvar särdeles svara,
i synnerhet Ridderskapet, som detta in specie angår, och
kan Kongl. M:t eij dhet medh onåder uptaga, om dhe
dhet särskilt giöra.
Landtmarskalken: Bäst vore, at vij förenade oss
medh dhem, som vij dheras uthskått och hafva låfvat,
emedan Kongl. M:t häfver proponerat samtl. stånden.
Lindhielm: Bäst conferera medh dhem däruppe.
Landtmarskalken: Skall då samptel. Ständerna
upsättia .skrifften.
N o vember.
107
Peer Sparre: Hvarföre skohla vij först säja våra
tankar?
Alii: Bäst a t dhet skier uthi conferencen med dem.
Hans Mörner: Efftersom dhe hafva varit hoos oss,
så måste vij och gå till dhem.
Landtmarskalken: Såsom secrete uthskåttet är tillhopa
kallat, kan man communicera medh dhem där uppe.
Landtmarskalken befall te Secreteraren at låtha
tillsäja secrete uthskåttet at komma tillhopa på Slåttet
klockan 3 effter middagen, då dhe kunna detta ährende
öfverläggia [och] sluta och sedan enhelleligen gå up till
Kongl. Maij:tt.
Hr Landtmarskalken proponerade, i fall alla Ständerne
conformera sig om skrifften, at det blifver vedh det
hon är författadh.
Hvilket alla samtyckte, allenast det Ridderskapet ärnade
supplicera Hans Maij:t blifver ä part, hvaruti och
somblige funno rådeligit förmäla om kiöp och byte, effter
Richzrådz tanckar, at dhe blefve frij.
Uthskåttet att formera suppliquen till Hans Maij:t:
3 classen:
Prtes[identen] Ehrensten, Lindeschiöldh,
Lindehielm, Öhrenkloo.
2 classen:
Hindrich Falckenbergh, Ulf Bonde.
Axel Stålarm,
1 classen:
Feltmarskalken Königs- Jacob Flemingh,
marck, General Sperlingh,
Per Sparre, Öfverste Wellingh.
Hr Landtmarskalken föredrog Ridderskapet General
Plantings fruus anmodan till Ridderskapet och Adelen, de
behagade bevijsa henne den affection att bevista hennes
sahl. mans Gen. Leut[nantens] begrafningh nu om söndagh.
Secreteraren Wallenstet berättade de andra Stendernes
svar, att de villia infinna sigh i conferencesahlen
effter middagen kl. 3 tillijka medh Ridderskapetz och
Adelens secrete uthskått.
108
1682.
Den 17 November fredagh för middagen in pleno.
Landtmarskalken befalte upläsa skrifft-en (bil. 15).
Berättade därhoos, at man eij kunnat förena sigh medh
dhe andra Ständerna i går, ty dhe vela hafva in några
särdeles ord om allodialiteten. Yij måste eij stå för mycket
på allodialiteten, och kunde vij gå medh dhe andra
stånden tillijka up, och sedan uthi suppliquen allenast
nembna om allodialiteten.
Lindhielm: Dhe nämbde och 1655 åhrs besluth och
stadga.
Ståhlarm: Omvij då finge niuta stadgan till godo i alt.
Påmintes om dhet ordet ingiäldom.
Lichton: Hvadh är dhet? Skall Konungen intet
hafva macht at donera penningar, skall Kongl. Maij:t intet
få gifva penningar eller gull, så vore dhet absurd i mina
tankar.
Ståhlarm: Dhe andra Ständerna hafva och ingi alder.
Lindskiöldh: Dhet kan så uthtydas, som Lichton
säjer.
Lichton: Yij böra tahla om detta, förr än dhet sätties
in; vij tahla elliest emoth oss sielfva.
Lindhielm: Bäst at dhet ordet tages uth.
Landtmarskalken friigade, om 3 classis är där medh
enigh.
Resp[onderades]: Ja, at dhet tages uth.
Landtmarskalken: Dhet lagen förmähler om dana
arf [och] kyrkiotijonde går intet Adelen an.
Lindskiöldh: Man kan sättia in åhrlig om ingiäldom.
Alii: Skohla dhe betahla accis och tolagh, om K.
M:t intet vill?
Alii: Annat är lähn gifva, annat gifva penningar,
det är een gång för alt.
Alii: Dhe ingiälder förstås om danaarf, dulgadråp,
uthlänsk mans arf, och intet om Konungen gifven penningar
åth een.
Lichton: Konungen häfver intet stalt oss denna
frågan.
Alii: Konungen nämbner den 5 §.
Landtmarskalken: Dhet kan uthtydas som emoth
oss, medan vij få ingen anledning därtill af Kongl. Maij:tz
memorial.
November.
109
3 classis. örnklo: A t förekomma ett och annat, är
häst at dhet strykes nth.
2 classis största delen: Det tages uth, effter dhet
gifver disputer.
1 classis idem: Dhet är een stötesteen.
Landtmarskalken: Dhen andra skrifften läses då
up (bil. 16). Hvilket och skiedde.
Landtmarskalken: Jagh tycker skrifften är vähl.
Jacob Flemming: Jagh håller dhen för ingen erlig
karl, som missunner dhet dhem uthi 3 classe
Resolutio: At i stället för dhet ordet böhr sätties
hunna.
Landtmarskalken: Dhet påmintes i går i uthskåttet,
att detta är at förstå om dhem uthi Sverige och Finlandh,
män intet om dhe andra provincierne.
Landtmarskalken frågade, om skrifften är rätt,
och om dhe äre tillfreds: medh dhen.
Resp[onderades]: Ja, ja.
Landtmarskalken: Borgerskapet skickade till mig
och frågade, om Kongl. M:t hade hefalt mig komma up.
Jag svarade, at Kongl. M:t häfver befalt mig at skynda.
Villien I, goda Herrar, blifva enige, och när skola vij gå up?
Resolutio: Att ihopkomma uthi secrete uthskåttet
effter middagen klåckan 3.
Landtmarskalken berättade, huruledes Hans Maij:t
i anseende till [såväl] Hr Lilliehökens boön som Ridderskapets
intercession för Hr Lilliehöök behagat i nåder
honom pardonera, så at han sigh häreffter bättre i sina
discurser achtar.
Hvarföre Hr Lilliehöök tienstligen betackade Ridderskapet,
som beviste honom den affection at intercedera för
honom.
Fiscalen upläste een upsatz på dhem, som kommit
för seent på Riddarhuuset.
Den 20 November måndag för middagen in pleno.
Hr Landtmarskalken: Jagh låter Ridderskapet och
Adelen vetha, at i förgår1 var secrete uthskåttet uppe hoos
Hans Kongl. Maij:t och öfvergaf förklaringen (bil. 15). Då
1 Utan tvifvel skriffel; det var nämligen den 17 Nov., icke den 18.
JUmf. noten till bil. 15.
110
1682.
frågade Hans M:t, om vij om alle differentier nu vore enige,
hvartill jag svarade, att jag eij annars veth, än at vij
vore enige. Sedan öfvergåfvo vij suppliquen (bil. 16), då
dhe andra stånden voro uthgångne. Kongl. M:t låfvade
därpå svar.
Landtmarskalken: Ridderskapet och Adelen påminna
sig, at när dhen förra skrilften öfvergafs, tå gåfvo
dhe Kongl. Maijrtt dhen förhåpningen at intet vilia undandraga
sigh at uptänkia erkleckeliga medel till giäldens
afbetalning. Uthi secrete uthskåttet håfve vij och
varit medh dhe andra stånden af samma tankar; dhen
puncten är dhen förnembste om gial den; sluta vij dhen,
så är dhet mästa giort, och Rijksdagen kan snart ändas.
Kongl. M:t lärer dhet medh särdeles nådh uptaga.
Örnklo: Mån vij och icke få låf påminna om dhe
andra stånden, om prästegårdar, stomar och deras tionde?
Dhe sittia som junkrar.
Landtmarskalken: Angående prästegårdar och stomar,
så äre dhe Prästerskapet till löhn anslagne. Mista
dhe dhem, så måste dhe hafva löhn af andra medel, eller
skall församllingen underhålla dhem sedan.
Alii: De hafva des tijder
Landtmarskalken: Giöra vij förslag, så måtte dhet
vara drägeligit för Kongl. M:t. Om dhe i stället skulle
gå och få löhn i Cammar-Collegio, vore dhet lijka.
Ståhlarm: Om Prästerskapet blifva vedh 1617 åhrs
stadga, så hafva dhe nogh.
Hinrich Falkenberg: Prästerskapet släpper eij det
ringaste.
Alii: Kongl. M:t behöfver eij löhna Prästerskapet.
Landtmarskalken frågade, om dhe niuta 1617 åhrs
stadga till godo.
Hinrich Falkenberg: Ja, dhen är anno 1668 repeterad.
Stålarm: Det är rätt, at dhe niuta dhet lagen
tillegnar dhem, 1. effter 1617 åhrs ordinantz; 2. bör gården
vara 1 marklandh jordh; dhet öfrige bör till Cronan betahlas
uthskylder före. Dhet är mången prästegård, som
häfver öfver 50 tunnors uthsäde.
Landtmarskalken: Så äre och dhe, som hafva nogh
små hemman.
November. lil
Stålarm: Sä kan man jämka dhet; dhet äre mångenstädes
några kyrkior liggia tätt till hvarandra; man kan
läggia dhem tillhopa.
Hinrich Falkenberg: Yij försökte dhet på Gråttlandh,
men almogen lade sig däremoth.
Creutz: I Helsinglandh äre präster, som hafva 2
prästgårdar.
Landtmarskalken: Dhet synes vara nödigt regalera
dem.
Stålarm: Dhet äre städer, som hafva 14 hemmans
donation under sigh, och dhet till Magistratens nnderhåld.
Alii: Under Griötheborg är 1 helt häradh.
Hinrich Falkenberg: Om dhet drages undan städerna,
så gå dhe aldeles under. Läth oss tahla om det,
som går an.
Gref Königzmark: En Borgmästare här häfver 1000
Rdr i löhn, och i Amsterdam allenast 100 Rdr i löhn;
dhet kunde vara nogh, om dhe finge här och så mycket.
Staten för Biskoperna skall vara giord förslagzvijs; om
vij finge see dhen, vore vähl.
Landtmarskalken: Man kan giöra genom uthskått
ett upsatz och sedan påminna hvadh nödigt är; man kan
eij vetha, om dhet går an eller eij. Män effter vij hafva
låfvat gripa Kongl. M:t under armarna till giäldens afbetahlning,
måste vij vara därom [bejtänkte, kunnandes
dhet bäst skie genom contribution.
Hans Mörner: Dhet är svårt at lafva, när man intet
häfver at gifva af.
Jacob Fleming: Staden Örebro är dhet till skada,
at dhe hafva för mycken åker och jordh; därigenom läggia
dhe händerna neder och handla intet.
Lindskiöldh päminte, at Magistraterne måge giöra
reda för deras gambla räkenskaper, sammaledes för hospitalsräckningarna.
Jacob Fleming: Sä länge jagh var i Cammaren, sa
ville dhe intet, komma in därmedh.
Hinrich Falkenberg: Dhe hafva bref at vara därföre
frij. Anno 1668 blef een stat projecterat för borgerskapet
och prästerna.
Alii: Dhet äre Biskopar, som hafva 3 sochner.
112
1682.
Landtmarskalken frågade, om icke secrete uthskåttet
kunde taga detta för sig medh några andra. Detta
är nu förslag på dhe andra stånden, män vij böra tänkia
på dhet vij sielfva kunna giöra. Yij hafva hört dhe andra
Ständerna beklaga deras fattigdom och oförmögenheet;
Ridderskapet häfver äfven dhet at föregifva. Vij måste
antingen afbedia eller bevillia contribution eventualiter,
om krigh blifver.
Soop: Dhet är ingen, som drager sigh undan.
Stålarm påminte om suppliquen; om vij dröja, hvem
veth, hvadh svar vij fä.
Landtmarskalken: Vij hafva läfvat giöra effter
vär förmögenheet.
Peer Sparre: Dhet vore önskeligit, vij viste Kongl.
Maij:tz tankar; vij vethe intet nu hvadh vij äga mehr.
Landtmarskalken: Dhen intet häfver, kan intet
contribuera.
Peer Sparre: Kanskie jagh låfvar af dhet, som sedan
tages migh ifrån.
Stålarm: Af godzén måste contribution gifvas.
Jacob Kleming påminte om dhe andra stånden, at
vij intet taxere dem.
H. F[alhenberg]: Vij måtte äntå göra.
J. F[leming]: Sedan villia vij giöra.
Axel Fleming: Man häfver betalt contribution af
dhe hemman, som nu äre reducerade.
Landtmarskalken: Dhet äre dhe, som hafva betahlt
för militiehemman. Vij måste doch giöra hvadh
möj
Jacob Fleming: Dhet undrager sig ingen, män vij
vele see först, hvadh dhe andra stånden giöra.
Alii: Af godzén bör contribueras.
Stålarm: Kongl. M:t kan handla medh dhem effter
sitt behag.
Alii: Män få vij intet nampngifva dhem, och på hvadh
sätt dhet skall ske?
Peer Sparre: Ingen lärer undandraga sigh, allenast
vij blifva enige om quanto. När vij äre kombne öfverens,
tå kunna vij supplicera till Kongl. M:t, at dhe andra
Ständerna måge komma i consideration proportionaliter,
och att dhe eij aldeles slippa.
November.
113
Resolutio: Ja, män intet vilje vij braka dhet ordet
proportionaliter.
Jacob Fleming: Vij böra begynna at projectera på
dhe andra stånden och see hvadh dhet förslår.
Peer Sparre: Af prästegården kunde vähl contribueras.
Landtmarskalken frågade, om 3 classen vore därom
enig. Bäst blifva vedh dhet uthskåttet funnit; man
kunde gifva förslagh på prästgårdar och sedan intet undandraga
oss, allenast vij viste, på hvadh sätt dhet skiee
kunde.
Resolutio: At dhet stoora uthskåttet går needer uthi
Cammaren.
Uthskåttet gick så neder uthi Cammaren.
Den 20 November uthi uthskåttet öfver contribution.
Landtmarskalken: Som jagh märker, så äre 2 stycken,
som nu skola öfverläggias: 1. at gifva förslagh om
dhe andra stånden; 2. på hvadh sätt vij si elfva tänkia
at contribuera. Hvadh som städerna angår, så kunna
Landzhöfdingarne gifva om dhem bästa effterrättelse.
J agh häfver i mitt höfdingedöme 7 städer, hvarest betiänte
eij hafva löhn öfver 50 å 100 daler. Kongl. Maij:t häfver
befalt Landzhöfdingarne gifva om dhem effterrättelse, på
dhet han må kunna formera staten.
Lindhielm: Dhet är svårt at vetha, emedan städerna
intet hafva kommit in medh deras räckningar.
Lovisin: Man borde doch efftersee, om dhe hafva
Kongl. M:tz regalia.
Lorentz Creutz: Genom Örebro, Köping, Arboga
och Vesterås passera 30 å 40,000 skeppund järn; dhe dehla
dhet, som däraf faller, sig emellan.
Lindskiöldh: I proportion häfver een Borgmästare
dubbelt så stoor löhn som een Landzhöfdingh, och häfver
doch olijka arbete.
Creutz: Dhe hafva intet så stoora löhner för deras
arbete; män dhe hafva andra anseenliga inkombster.
Landtmarskalken: Dhet är så medh städerna;
dhe som hafva stoor inkombst, hafva stoor löhn, och dhe
som hafva lijten inkombst, hafva lijten löhn.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-protXIV. 1682. 8
114
1682.
Lovisin påminte åter om regalia, at dhe dhem hafva,
såsom danaarf etc.
Cronskiöld: Konungen häfver formerat des stat,
och lärer Kongl. M:t och Stats-Contoiret vähl påminna
sigh det.
Alii: Dhe hafva giort project på oss; vij kunna vähl
och giöra på dhem.
Cronskiöld: Dhet äre skarpa bref uthgångne, att
dhe skohla inkomma medh deras räckningar; Kongl. M:t
lärer eij förgiäta dhem.
Alii: Män därpå är ingen effect kommen.
Stålarm: Vij behöfva eij vara ömmare om deras
stånd, än dhe hafva varit om oss.
Peer Sparre: Dhen qvsestion är på förra Rijksdagar
ventileradh medh många skiähl, at Magistraten intet
borde hafva löhn af Cronan, ty så länge dhet skier, bekymbra
dhe sig eij om städernes upkombst, manufacturer
och commercier. Dhe hafva eij för stort arbete, at dhe
ibland gå på Kådstugun. Är och oskiäligit, at deras
löner eij proportioneras effter städernes inkombster, som
dhe äre mehr eller mindre till.
Lindhielm: Man häfver i gambla tijder eij heståt
Magistraten så stoora löhner. I Amsterdam häfver een
Borgmästare 200 Rdr. Män så måste något vara at
distingvera gemena borgerskapet ifrån Magistraten. Dhet
är och betänkeligit at belasta borgerskapet för mycket
där medh. Män dhet Magistraten häfver af Kongl. M:t
är een particulier nådh; hafva dhe regalia och dhet Konungen
tillhörer, så kan dhet tagas dhem ifrån.
Peer Sparre: Lijka hvadh som contribueras, så finner
man intet, at Magistraten gifver af sin löhn, uthan
läggia på gemene man, hvilka altijdh tryckias; nu bör
Magistraten giöra sitt och till.
Landtmarskalken: Om Hr Lindhielm och Lovisin
behagade giöra ett project om Magistraten.
Hinrich Falkenberg: Jagh troor man nu kunde
giöra deth samma medh Magistraten i städerne, som förra
Pijk sdagen skiedde medh Häradzhöfdingar.
Grust. Duvalt: Efftersom Kongl. M:tt häfver skrifvit
Landzhöfdingarne därom till, så lärer Kongl. M:t det
giöra.
November.
115
Landtmarskalken: Man kunde kärvedh bruka dhet
motif, sorn skiedde medh Lagmän och Häradzhöfdingar.
Hinrich Falkenberg: I lagen står, at Konungen
skall hafva halfparten.
Gyllenborg: Angående Vesterås och Kiöping, så
hafva dhe mist dhen.
Kesp[onderade§]: Derföre få dhe förskått och provision.
Lindhielm upläste ett project angående prästerna.
Landtmarskalken: Biskopen i Vijborg häfver 1000
daler s:mt, män ingen spanmåhl; doch häfver sina annexer.
Lovisin: Dhet vore bättre låtha prästerna behålla
sina prästegårdar, och giöra uth een dragon därföre.
Landtmarskalken: Vij villiom så laga, at prästerna
slippa at contribuera, så behöfs eij, at dhe komma till
Rijksdagar och gravera oss. Dhe hafva iblandh andra
inkombster och qvicktionde.
Grass: Dhe kunna vähl niuta deras privilegier.
Lindhielm: Allenast dhe niuta dhem rätt, män intet
på prästgårdar.
Alii: Dhe gifva mantals- och boskapspenningar.
Kationes contra uplästes: 1. Man kan gifva beskied
om prästgårdarna. 2, 3, 4.
Landtmarskalken: Vij säja dhet eij positive, uthan
hemskiuta det Kongl. M:t.
Lindskiöld: Dhet låter intet giöra sigh at taga från
dhem prästgårdarna, ty mista dhe dhem, så måste Konungen
upfylla dhet igen.
NB. Så bör då giöras reglement medh prästgårdarna
och stommerna, at 2 sochner drages till een.
Lovisin: Prästerna kunde på samma sätt lönas som
Biskoperna.
Lindhielm: Anno 1668 är ett förslagh giort, at Erkie
biskopen och Biskoperna skulle bekomma viss löhn.
NB. Keglement upsätties om prästestomerna, at
Biskopen bekommer ingen stom, Prosten een stom, och
dhe sochner, som liggia tillsammans, drages till een.
Sparfvenfelt upläste sitt förslagh.
Landtmarskalken frågade, om dhe ville blifva vedh
dhet sentiment, som uthskåttet häfver upsatt; och hvarföre
skall een präst hafva mehr? Dhet är nogh, när han
häfver een sochn.
116
1682.
Lovisin: Dhe kunde vähl hålla een dragon och ändå
contribuera.
Föliande förordnades at upsättia nthskåttets mening,
doch at dhe eij gå på dhet gemena borgerskapet:
Landtmarskalken: Detta är nu allenast förslagh
på dhe andra. Vij måste vara omtänkte, hvadh vij sielfva
vele giöra. Om vij contribuere på samma sätt som anno
Lovisin: Effter godsen graveras altijd, [böra vi] hitta
på något annat, som graverade dhe andra stånden ochså.
Städerna hafva tagit dubbel tolagh. Hvem af oss veth, at
han dhen uthgiör? Man kunde sammaledes påläggia dubbel
tull, ty här liggia främmande, som drijfva stoor handel.
Om 6 mark lades på hvar t:a salt, vore dhet eij stort.
Lindhielm: An om dhen tijden komme, at 1 t:a salt
giälde 20 å 30 daler, så ginge landet under.
Lindskiöldh: Man borde sättia högh tull på spetzar
och andra sådana onyttige vahrur, så läte man dhem blifva.
Lovisin: På dhe varur måste läggias högh tull, som
här giöras och af andra införes.
Peer Sparre: Ju högre tull, ju större skada för
rijket.
Cronskiöld: Effter dhet rörer hans embete, kan han
eij uthan tahla däri. Dhen stora tullen häfver aldrigh
varit submitterat Ständernes omdöme; dhet fundament
till tulltaxan är satt och giordh af Rådet consilio och
medh betänkiande. Dhet äre många förändringar sedan
anno 1668 giorde, som Kongl. M:t funnit gott att lägga
till, kunnandes Kongl. M:t disponera medh stora sjötullen
som han vill. Saltet häfver förr varit hvar 6 t:a i tull
män nu 1 Rdr. Dhet är een stoor tull, män så kan
dhen tåhlas i fredliga tijder, och kommer lasten på heela
landet och alla. Om Kongl. M:t seer, at saltet tåhler
mehr, lärer dhet eij försummas. Dhe fijna varur äre
taxerade till 200 pro cento.
Lovisin och Lindskiöldh: Dhet kunde eij skada,
om än man satte 400 daler pro cento.
Grass,
Lindhielm,
Ehrenskiöld.
Lovisin,
Stålarm,
Greutz.
1680?
November.
117
Cronskiöld: Altidh varit siötullen.
Landtmarskalken: Snilicient at vij kåfve intet at
giöra med siötullen; dken äkr Kongl. M:tz regale. Yij
uppehålla oss i fåfängt; tahloms vedh om dhet oss angår.
Alii: Lilla tullen och accijsen kunde blifva fördubbladh.
Peer Sparre: Dhet graverar bonden.
Landtmarskalken: Lilla tullen kunde vähl påökas
uthi saltet, då fiskevarorna därigenom stego.
Ståhlarm mente, at dhet trycker bonden.
Peer Sparre: Dhet är sant, så snart saltet blifver
dyrt- . .
Lindhielm: Dhet vore betänkeligit medh saltet.
Landtmarskalken: Kan icke accijsen fördubblas?
Lovisin påminte om mantalspenningarne, at dhe gifves
i städerne.
Ilesp[onderades]: Mantalspenningarna gifvas uthi
qvarn tullen.
Landtmarskalken holt för betänkeligit om mantalspenningarne,
män fördublingen på accijsen vore bättre.
Äfven så lilla tullen, ty dhet onus går öfver alla lijka.
Peer Sparre: Dhe små städerna äre i ynkeligit tillståndh;
skulle dhen gravation af fördublingen komma på
dhe fattiga, blefve städerna öde, och borgarna flytta på
landet. Män medh Stockholm, Gfiötheborg, Dpsala, Norkiöping
kan dhet gå an.
Königzmark: Dhet är ju ett generalt värk, dhet
äre mäst handtvärkare, som komma under detta; skola
dhe gifva mehr tull och accijs, så slå dhe up sitt arbete.
Lindhielm: Dhet skulle vähl så vara.
Landtmarskalken: Dhet graverar oss mäst, som
måste betahla.
Sombliga mente, at på järnet kunde läggias någon
förhögningh, om dhet eij skulle skada Bergzlagen.
Alii voro däremoth, såsom Hinrich Falkenberg, Gyllenborg
och flere, at järnet undergår dhet samma som alt
annat.
Alii: Dhet är intet så mycket, 4 öre s:mt på skeppundet.
Dhet kan vähl gå an.
Axel Wachtmeister: Man kunde gifva Kongl. M:t
det ved handen.
Kesolutio: At lilla tullen och accisen uphöjes.
118
1682.
Lindhielm: Hammarpatronerne skulle gifva 1 daler
för skeppundet.
Hinrick Falkenberg: Somblige kunna giörat.
Lindhielm: Så lath dhem giörat.
Creutz: Om vij skola gå effter ortens situation; på
sombliga gifves 7 d:r, sombliga 14 d:r för skeppundet.
Alla hafva doch tionden; doch hör träffas een proportion.
Skogarna äre på sombliga orther uthödde, och avancen af
blåsningen ringa emoth smidningen. Mången kan och
hafva frälsebruk, såsom De Gererna, och gifva ingen
afgifft. Bästa proportion vore gifva 1 skeppund af 100.
Hinrich Falkenberg: Dhe som bruka Cronans regalier,
böra gifva lijka rättigheet. Dhet är een heel
annan saak bruka Cronans skog eller sin egen.
Resolutio: Accijsen och lilla tullen skulle öfver alt
inrättas.
Lindhielm: Bergzlagen måtte höras.
Resolutio: Dubbel tull och accijs antages på 4 åhr.
Män medh järnet anstår, till des man får höra Bergzlagen.
Lindskiöldh påminte än, at Bergzlagen måtte höras;
dhet kunde hända sigh, at dhen ginge omkull.
Peer Sparre idem.
Duvall idem, at intet påläggies Bergzlagen, förr än
dhen höres.
Landtmarskalken: Kongl. M:tt häfver vedh Rijksdagar
å part låthit handla medh dhem.
Lovisin: Stockholm gifver redan dubbel accijs.
Creutz: På 4 åhr kan dhet skiee. Påminte och om
manufacturerne och järnet, at tullen på spijk etc. intet
bör förhöjas.
Den 21 November uthi uthskåttet öfver contribution.
Landtmarskalken: Kongl. Maij:t hastar på sluth
medh Rijksdagen. Kanskie vij kunde conferera medh
Rådet i dag för middagen?
Lindhielm påminte, at dhet måtte skie på samma sätt
som dhe andra Ständerna giorde uthi secrete uthskåttet.
Resolutio: Ja ja, på lijka sätt.
Företogz skrifften (bil. 17).
Ad titulum sätties under Kongl. Maij:tz nådigste
behagh.
November.
119
Ad 1 §. Affirmerades.
2 §. Affirmerades. Största delen effter lagh.
3 §. Affirmerades.
4 §. Affirmerades.
Alt till Rådets communication.'
Lindskiöldh: Om desse förslagen [antagas], så importera
de 40,000 daler s:mt.
Resolverades till Rådets godtfinnande.
Om borgerskapet nplästes.
Landtmarskalken: Jagh veth eij, huru vij kunna
detta giöra. Kongl. M:t häfver härom redan skrifvit.
Dhet är förr resolverat om kiällarfrijheeten; jagh tycker
dhet behöfves intet.
Stålarm: Dhet var så anno 1680 resolverat om vår
allodialitet, män dhet blef ändå intet hållit.
Peer Sparre: Dhet är intet af een händelse, uthan
medh mogit rådh skiedt, at städerna hafva fädt kiällarfrijheeten.
Män dhet äre få, som hafva förskått därtill.
Resp[onderades]: Arboga, Vesterås.
Creutz: Ja, äfvenså Kopparberget.
Stålarm: Dhe goda Herrar, som hafva varit committerade
att företaga värket, hafva tänkt giöra dhet,
män beklaga, at deras skridt achtas eij mehr värd än at
kastas på eelden.
Landtmarskalken: Ingens intention häfver varit
at skymfa dhem. Häfver någon dhet sagt, kan dhen
explicera sigh.
Stålarm: Alt dhet, som upsatt är, är för discurrerat.
Conrad Gyllenstierna: Jagh säjer för min person,
att jagh tycker, dhet vore bättre een sådan skrifft eij
vij stes fram.
Stålarm och Lindhielm: Vij skola begiära satisfaction
in pleno.
Conrad Gyllenstierna: Jagh beder eder, goda Herrar,
at I eij tage så illa up, jagh menar sådana skriffter
förorsaka oenigheet, jagh säjer dhet intet at skymfa någon,
uthan tycker, at sådan skrifft är eij nyttigh.
Landtmarskalken: Vij måtte nu tenkia på contribution,
hvadh medel därtill finnes.
Jacob Fleming: Jagh veth intet, hvadh vij håfve
att contribuera af.
120
1682.
Alii: Vij hafva redan tahlt om lilla tullen och accisen.
Feltmarskalken Königzmark mente dhet vara nogh
man sigh påtagit uthi 4 åhr at undergå; tyckes vara nogh
till giäldens afbetahlning. Män om krigh faller in, kanske
Kongl. M:t vill hafva någon hielp.
Landtmarskalken: Dhen bevillningen är intet af
vår egendom och går oss eij så mycket an. Rådet häfver
påmint, at man genom contribution skulle gripa Kongl.
M:t under armarna, hvilket måste skie af våra räntor.
Lenart Ribbing ville giärna vetha, på hvadh sätt
dhet af godzén han låta sigh giöra.
Stålarm: Dhet är een stoor olijkheet medh hemman:
1 hemman i IJplandli kan gifva 20 t:r sädh om åhret, däremoth
1 hemman i Smålandh 2 ® smör, och doch giöres i
contribution lijka.
Hans Mörner: Af 1 hemman i Smålandh gifves 2
daler, när 1 hemman här uppe gifver 4 daler.
Peer Sparre: Jagh finner aldrigh Adelen annorledes
hafva contribuerat än effter gårdetahlet eller rustiänsten.
Hans Mörner: Vij villiom gifva 3 daler af hvar gård,
och 4 daler om krigh blifver.
Resolutio: At gifva i fredligh tijdh 3 daler och uthi
krigztijder 4 daler såsom anno 1680, och dhet på 3 åhrs
tijdh, allenast Kongl. Maij:t förmår dhe andra stånden
och där till.
Landtmarskalken: Kongl. Maij:t häfver befalt migh
vedh tillfälle föredraga Ridderskapet om hammarskatten
af frälse bruk, emedan dhe ingen hammarskatt gifva.
Hinrich Falkenberg: Dhe säja här, at för än dhe
sigh häröfver kunna uthlåta, vänta dhe Kongl. M:tz resolution
på deras supplique, på dhet dhe måge vetha, om
dhe få lösa godzén å 9 pro cento, och om Kongl. M:t vill
förunna dhem godzén; sedan villia dhe gå Kongl. Maij:t
tillhanda.
Landtmarskalken: Kongl. M:t lärer gifva oss svar,
och tå få vij vijdare påminna.
Hinrich Falkenberg: Kunde vij få een solen försäkring
at blifva härefiter frij?
Landtmarskalken: I dhen önskan äre vij alla eense.
Jacob Fleming: Vij böra detta ährende communicera
medh Rådet.
Nov ernber.
121
Landtmarskalken: Dhet är nödigt, men om dhet
skall skie, förr än vij få Kongl. M:tz svar, veth jagh
intet.
Hinrich Falkenberg: Kanskie Rådet tager dhet
doch först i betänkiande; kunde man altså nu låtha dhem
dhet vetha och medh dhet samma tahla medh dhem om
försäkringen, ty som detta står uthi Kongl. M:tz behagh,
så vetha vij intet af dhe andra stånden.
Landtmarskalken: Kär vij få Kongl. M:tz svar, så
är tijd nogh.
Hinrich Falkenberg: Man kan ju intet giöra illa
däri, at vij gifva dhet Rådet tillkiänna, så få dhe tijdh
at betänkia sigh; vij viliom allenast discurrera medh
Rådet.
Landtmarskalken: Dhet är skiedt communicatis
consiliis med Rådet, när suppliquen gafs åth Kongl. M:t.
Därföre seer jagh eij, hvadh vij skolom giöra hoos Rådet,
förr än vij få svar af Kongl. M:t.
Gyllenhoff: Här påminnes, at så frambt dhe extra
ordinarie räntor tages bort, är dhet omöjeligit at uthgiöra
bevillningen.
NB. Sådana extraordinarie räntor förstås om donationsgodzen.
Gyllenhoff: Hvarföre allenast om donationsgodzen
och intet dhe andra godzén?
Hr Falckenbergh påminte, att desse propositioner
måtte brukas med varsamheet, och inlade skrilfteligen sin
mening (bil. 18).
Hr Landtmarskalken discurerade, att det är mycket
betänckeligit, och i fall detta skulle agreeras, så måtte
det skie genom communication i utskåttet.
Hr Gen. Felttygmestaren Sparre tyckte, att eflter
de andre Stenderne giort sådanne propositioner, att Adelen
icke förtänckies heller tillrächnas någon animositet.
Discurerades i gemeen, att det intet kunde skada
heller hafva något betänckiande att communicera Rådet
dhet.
Hr Peer Sparre: Man måtte och considererä och afvänta
Kongl. Maij:tz nådige resolutioner på Ridderskapetz
supplicationer, och skulle Ridderskapet vara olyckelige,
så kunde de andre Stenderne eij undandraga sigh.
122
1682.
Discurerad.es
compagnier, att deraf skulle blifva lijka såsom anno 1678
et 80.
Een deel höllö orimligit, at fast iblandh een häfver
fruchtbare capitaler hoos Kongl. Maij:t och Grönan,
kan man på ett annat stelle vara skyldigh, och
att hvar och een måtte giöra sin rächningh, och allenast
af det beholdne interesse och gevinst berächnas contribution.
Hr Landtmarskalken berättade Kongl. Maij:t hafva
discurerat om frälsehamrar, som icke gifva hammarskatt,
och att de andre ofrälse hamrar gifva mycket lijtet.
Hr Lorentz Creutz berättade, att V3 part af hamrar
äre frälse och draga till sig tackjern och annat; häfver
större nytta.
Hr H. Falckenbergh berättade, at een stoor deehl
frälsehamrar äro belägne utom Bergzlagen, och att det
kan intet vara skiähl at een hammar, som kiöper tackjern,
häfver större gravationer, och att Bergz-Collegii interesse
häfver tillförende varit, att hamrar blifva utom Bergzlagen.
Hr Lorentz Creutz [sade], att fast dhet häfver längre
väg medh förslor af tackjern, kan compenseras medh
det, att de hafva närmare till siöss och bättre kiöp på
skogh.
Hr Landtmarskalken mente det vara svårt att
läggia skatt på någons egendomb, men i anseende att de
handla tackjern, kunde de något gifva.
Hr H. Falckenbergh ville skriffteligen detta deducera.
Hr Glyllenborgh sade det vara 3 slags hamrar:
skatte, frelse och crone, seijandes att Croonan aldrigh
sålt någon hammarskatt, och de medh all rätt bohra gifva
Kongl. Maij:t skatten. Men eens frelse synes något
annat, och måtte hvar och eens natur considereras. Frälse
ähro tväggiehanda; endehls sielf bygt på sin frälse ägor
och dhe vara frie, een deehl på skatte ägor, och det kan
intet blifva een annan natur än tillförende.
Hr Lindschiöld offererade det Samma, och medh de
vilkor skulle Adelen kunna draga alla hamrar under sigh,
och Cronan mycket derigenom mista.
November.
123
Hr Gryllenborgh: Skattehamrar hafva gifvit tillförende
5 ä 10 U, men sedan een mechtigare tillkommer,
tillvärckar han 10-dubbelt och [bör] derföre sedan gifva
något mehr i proportion.
Sades i gemen, att detta alt står under, Hans Kongl.
Maij:tz revision och undersöckningh.
Hr Landtmarskalken talte om grufvor, som äre
regale, och om een frälseman tager af sin grufva, gifver
han effter privilegierne V30 deehl. Om nu een ofrälses
man tager deraf, så synes han böra gifva såsom een
ofrälse det 10 skeppundet. Dhet som af de andre bejakades
oskiäligit vara.
Hr Gryllenborgh berättade, att uti een grufva kunna
participera bådhe frelse och ofrelse, och att hvar och
een effter privilegierne och proportion bordhe bethala.
Den 21 November tisdag uppe uthi Rådet.
Landtmarskalken: Deras Excellentier ville eij medh
mishagh uptaga, at Ridderskapet och Adelen dhem så
offta besvära, män som dhe finna detta ährendet af stoor
vicht, måste dhe inhämpta Deras Excellentiers rådh. Kongl.
M:t häfver proponerat dhem, huru giälden skall blifva
förminskad, hvarvedh dhe sigh vähl påmint, dhet Dheras
Excellentier tillförende styrkt dhem till at gripa Kongl.
M:t under armarna, det dhe sigh eij heller undandraga,
uthan hafva varit därom omtänkte, projecterat några
saker, som angå dhe andra Ständerna, oansedt alla uthi
uthskåttet eij varit derom eense. Enteligen till giäldens
afbördande hafva dhe för deras ståndh först funnit
af nöden at påminna, at dhe andra Ständerna skulle undergå
dubbelt till tull och accisen. Sedan villia Ridderskapet
och Adelen af deras frälsegodz uthgiöra uthi
fredliga tijder af 1 hemman 3 daler, i krigztijder 4 daler
uti 3 åhrs tijdh, doch förbehållandes sigh alla dhe vilkår,
som i anno 1680 besluth exprimeras. Af fruchtbara
capitaler äfven som anno 1680. Dhet vore vähl någre,
som funno dhet svårt; mången vore kanskie mehr skyldig,
än han häfver at fordra. Män dhet står af dhet behålne
interesset; bör förstås, sedan han häfver betahlt sin giäld.
1680 åhrs besluth är klart. Angående dhet projectet om
dhe andra Ständerna, så vore eij alla enige.
124
1682.
Hr Greorg Gyllenstierna tyckte dhe projecter vara
svåra, och at dhet däri nämbnes, står hos Kongl. M:t at
disponera om.
Landtmarskalken: Dhet står under Deras Excellentiers
godtfinnande.
Företogz projectet (bil. 17).
N:o 1. Angående presterskapet.
1 §. Uthi Viborg och Narven häfver Biskopen sin
visse stat.
Ad 2 §. Gref Jahan Stenbock: Lagen är häri
klar.
3 §. På Gothlandh äre 96 kyrkior, och vore nogh af
20. Dhet äre 2 bönder, sorn hålla een kyrkia.
Peer Sparre: Så måtte dhe andra förfalla.
Resp[onderades]: Bättre är at 2 hållas vedh macht, än
at alla förfalla.
N:o 2 uplästes.
Landtmarskalken: Somblige hafva varit af andra
tankar.
Hinrich Falkenbergz votum lästes up (bil. 18).
Gref Stenbock: Dhe hafva intet sport oss därom.
Alii: Dhet är af dhem een animositet. Dhet är 1
eller 2, som dhet hafva giort, dhe som äre emoth oss.
Hr Clas Fleming: Dhe andra stånden hafva brukat
till skiäl Kongl. M:tz rätt och macht. Därföre kunna
hvarken Biskopar eller präster tycka därom, at Kongl.
M:t formerar een stat, sådan som regementet kan tåhla,
och effter dhe hafva beropat sigh på lagen, så kunna dhe
intet förneka oss at giöra dhet samma.
Gref Bengt Oxenstierna: Såsom vij finna Itidderskapet
och Adelen collimera till Kongl. Maij :tz tiänst och
rijkets vählgångh, ty finna vij förslagen vara vähl funderade
och berömma dhem.
Gref Jahan Stenbock: Dhet lärer vara nogh restantier
af dhe förra bevillningarna. Nu häfver Adelen sigh
påtagit at villia uthgiöra 3 daler i fredz- och 4 daler i
krigztijder. Om icke dhet skulle falla Kongl. M:t sälsamt,
at dhe gifva eller bevillia mindre än i Halmstad?
Landtmarskalken: Kidderskapet och Adelen hafva
och tänkt på fördublingen af accisen och lille tullen, hvilket
och är een gravation.
N ovemtaer.
125
Gref Jall. Stenbock: Om krig blifver, lärer dhet
lijtet förslå. Dhe som boo i städerna hafva däraf gravation,
män dhe på landet intet.
Peer Sparre: Ridderskapets och Adelens tillståndh
är nu värre än uthi Halmstad; troor och intet, ataccijsen
importerar så mycket, som man menar.
Landtmarskalken: Äta och dricka måste vij hafva.
Peer Sparre: Mången lärer häreffter draga pålandet.
Gref De la Gardie tyckte dhet vara nogh, at dhen,
som sitter på landet och intet tiänar, är frij, och dhen,
som måste vara i staden, blifver graverat.
Landtmarskalken: I fall vij få åth åhret krig,
gifva vij 4 daler af hemmanet, män behålle vij fredh, allenast
3 daler, och dhet på 3 åhr.
Peer Sparre: Mista vij giärden, så kunna vij intet
uthgiöra contribution.
Gyllenborg: Dhen dubbla tullen och accijsen skulle
gravera mycket Borgerskapet.
Frågades om manufacturerne äre frij för denna lilla
tullen och accijsen.
Resp[onderades]: Ja.
Landtmarskalken påminte, om icke Ridderskapet
och Adelen ville gifva 5 daler i krigztijder. Frågade
och, om detta projectet skall communiceras dhe andra
Ständerna, eller om dhe skulle gifva dhet åth Kongl.
M:t. Om vij skulle bruka samma method, som dhe giort
moth oss?
Resolutio: Brukas samma sätt som dhe.
Landtmarskalken påminte om dhen supplique angående
godzén, Ridderskapet och Adelen hafva hoos Kongl.
M:t insinuerat och nu vänta svar, om dhe skulle in antecessum
öfverläggia om dhen säkerheet på godzén man
vill sökia. Kongl. M:t lärer vähl medh första gifva svar.
Gref Jah. Stenbock: Bäst är afbijda Kongl. M:tz svar.
Jacob Fleming: Man häfver ment i förvägen öfverläggia
medh Deras Excellentier och inhämpta deras betänkiande,
huru man skulle hoos Kongl. Maij:t sökia säkerheet
för dhe andra stånden, eller om man skall vänta
Kongl. MHz svar.
Resolutio: Man vill afvänta Kongl. Maij:tz svar på
suppliquen.
126
1682.
Den 21 November tijsdag in pleno [effter middagen].1
Landtmarskalken: Såsom Ridderskapet och Adelen
i går behagade committera uthskåttet at öfverläggia om
erkläckeliga medel till giäldens afbetahlning, så hafva dhe
varit tillhopa och giort projecter angående dhe andra stånden,
dhet dhe modh Rådet communicerat hafva, hvilka
därtill samtyckt; står altså nu hoos Ridderskapet at giöra
däri sluth. Såsom först huru giälden skall betahlas, så
häfver uthskåttet sökt at finna sådana medel, som röra
alla stånden, och stannat därvedh, at accijsen och tullen
skall på 4 åhr fördublas, allenast at manufacturerne
eximeras.
Lindhielm: Hr Leij onanker säj er, at manufacturerne
eij böra vara frij.
Landtmarskalken: Skall då lilla tullen fördublas
uthan exception?
3 classis. Örnklo: På denna sijdan samtyckia dhe
därtill uthan exception af manufacturer.
Gryllenhåff: Äfven så på denna sijdan.
2 classis. Henrich .Falkenberg: Dhe goda Herrars
mening är, at tullen och accijsen fördublas uthan exception
på några vahrur, som där under komma böra.
Peer Sparre: Min mening allenast hvadh manufacturer
vedkkommer är, at när vahrorna blifva stegrade,
så måste dhen betahla, som dhem behöfver; tycker altså
dhet förslaget intet vara gådt, ty ju mehr vahran stegras,
ju mindre consumeras hon. Järn, koppar, mässing och
silfver äre dhen bästa commerce; om dhe graveras, så får
Kongl. M:t skada.
Landtmarskalken: Finner Kongl. M:t dhet skadeligit,
kan Hans M:t ändra dhet.
Lindhielm (?): Häfver det varit för under lilla tullen,
så blifver det och här effter; ähr det
Peer Sparre: Dhet som graverar inrijkes manufacturer,
håller jag för skadeligit; dhet häfver förr varit een
moderat tull.
Horn: Ähr sådan materia, som hvar och een vill
hafva.
l:a classis: Här äre 3 meningar: 1. Äre dhe lijka
medh 2:a classe; 2. sedan hemskiuta Kongl. M:tz egit
1 Tillagdt efter den i noten sid. 128 omnämnda handlingen.
N ovember.
127
gåttfinnande at däri giöra sora rijket är gagneligast;
3. tycka
Mästa [delen] af oss äre af dhen mening, at dhetta
hemskintes Kongl. Maij:t.
Landtmarskalken: Sedan häfver uthskåttet öfverlagt
om contrihution och fallit på dhe tankar, eifter långt
betänkiande, at gifva i fredztijder 3 daler s:mt af hvar
gårdh i proportion eifter 1680 åhrs besluth medh dhe där
uthnämbde afkårtningar, såsom ödeshemman, och dhet på
3 åhr; män blefve dhet åt åhret krig, då gifves 4 daler
s:mt. Men Rådet mente man skulle gifva 5 daler, begynnandes
anno 1683; håfve vij fredh, gifva vij 3 daler s:mt.
Af fruchtbare capitaler, skiepsparter, compagnier gifves
som anno 1680.
Landtmarskalken: Uthskåttet häfver och tyckt
nödigt at påminna, at såsom giärden är giord af dhe andre
stånden dispntabel, så vore omöjeligit at gifva någon contribution
af godzén, vähl förståendes donationsgodzen, så
framt giärden ginge bärt; måste altså detta fundamentet
vara säkert.
Gyllenhoff mente den ovissa räntan aldeles intet
bevillias, ty tages dhen bärt, så bevillia vij intet.
Carl Falkenberg: Yij äre stora uthi promesserne,
män kunna eij hållat, såsom ex. grat. Finlandh dhet
mächtar eij uthgiöra något.
Landtmarskalken: Finlandh contribnerar nu effter
gårdetahlet äfven som anno 1680. Yij kunna eij draga
oss lindan.
3:tia classis. Örneklo: Här på dhenna sijdan blifva
vij vedh dhet uthskåttet häfver giort, medh dhen condition
at vij få behålla stoora giärden och dhe ovissa räntorna,
nembligen uthi krigztijder 5 daler s:mt, uthi fredliga
tijder 3 daler. Män tages dhe extra ordinarie räntorna
af donationerne bort, kunna dhe intet contribuera.
Landtmarskalken: Af fruchtbara capitaler och
skiepsparter gifves såsom anno 1680.
3 classis: Såsom uthi 1680 åhrs besluth förmähles,
och dhet på 3 åhrs tijdh.
2:da classis. Hinrich Falkenberg: Ehuru väl Ridderskapet
och Adeln hafva uti den bevillningen angående
lilla tullen och accisen gripit sig på det högsta an, att
128
1682.
K. M:t kan kafva een erkläckelig kielp deraf, så villia
de äntå vijsa dess und. redebogenhet att giöra hvad för
dem giörligit ähr, och bevillia de ännu på 3 åhrs tijdli
för hvart helt hemman uti fredztijder att gifva 3 daler
s:mt af hvar gårdh och, om krig blifver, 4 daler s:mt af
hvar gårdh, och det medh det reservato, som 1680 åhrs
beslut förmäkler. Doch att Finlandh contribuerar effter
gärdemantahlet, medan dhen landzortens beskaffenheet fordrar
dhen åthskillnadh. Och såsom somblige förmähla 5
daler s:mt såsom 1680, så meena de uti 2 classen, att genom
detta giöra [de] nu mera än giordes 1680, ty anno 1680
vore 5 daler s:mt bevilliade för 2 åhr, och nu gifva de 4
daler sunt för 3 åhr; altså måtte 3 gånger 4 vara mehra
än 2 gånger 5. 1 de öfriga stycken conformera de sig
medh det, som förmähles uti 1680 åhrs beslut angående
fruktbara capitaler, skepsparter och mera sådant.1
l:a classis idem cum 2:da.
Landtmarskalken: Män i fall dhen ovissa och extra
ordinarie räntan ginge af donationerne.
Resolutio: Secreteraren måste sättia denna meningen
på bästa sättet.
NB. Om dhe extra ordinarie räntor tagas bort, så
kan denna bevillningen eij giöras uth.
Projectet på dhe andra Ständerne.
Landtmarskalken: Uthskåttet häfver och upsatt
några projecter angående dhe andra stånden; dhet går
oss vähl eij egenteligen an. Frågade om dhe finna nödigt
giöra dessa påminnelser.
Lindhielm; Man häfver projecterat, at alla städer
skulle gifva qvarntullen lijka som Stockholm, eller och
fördubla mantalspenningarne.
Alii tyckte, at dhe fattige städerna kunna dhet eij
draga.
Landtmarskalken: Äre då alla fattige?
Företogs projectet (bil. 17).
N:o 1. Om prästerskapet.
1 §. Afiirmerades af alla classerne.
2 §. Afiirmerades af alla classerne.
1 Detta är hufvudsakligen återgifvet efter en bland bilagorna till
protokollet befintlig handling med påskrift: >2 class. och 1 class. votum
angående contribution den 21 Novemb. 1682 in pleno effter middagen».
November.
129
3 § uplästes.
4 § uplästes.
N:o 2. Om borgerskapet.
Landtmarskalken: Kongl. M:t häfver skrifvit Landzhöfdingarna
till, at dhe skola komma in medh relation
om städernas inkombster.
Dhet kan doch upläsas.
Landtmarskalken: Een stoor deehl tyckia, at Kongl.
M:t kan moderera detta uthan vår påminnelse. Somblige
af uthskåttet kafva varit af andra tankar, dket dke ock
skriffteligen kafva fattat, ock kan kär upläsas.
Hinrick Falkenbergz mening uplästes (bil. 18).
Landtmarskalken: Dhen påminnelsen är intet så att
förskiuta. Stanna vij utki detta, så måtte dket communiceras
medk dkem, äfven som dket skiedde medk oss, så
komma vij utki skriftvexling medh dke andra stånden.
Frågade altså, om Kidderskapet ock Adelen vill blifva
vedk denna meningen eller projectet.
Resolverades af 3, 2 ock l:a classe: Eense medk projectet.
Landtmarskalken frågade, om dket icke skall communiceras
medk dke andra stånden utki secrete uthskåttet,
ty så gior de dke medk oss, ock om icke vij skulle takla
medk dkem om fördublingen af tullen ock accijsen. Vij
kunna berätta dhem vår egen bevillning. Män om tullen
ock accijsen måtte vij förena oss.
3 classen. Grass: Vij vilie bruka samma process
emoth dkem, som dke öfvat emoth oss, communicerandes
dkem skriflften, ock sedan gå till Kongl. Maij:t.
2 classen: Vij lägge detta därtill, at detta är intet
positive giort, utkan ad deliberandum.
1 classen idem.
Peer Sparre: Vij måtte kafva een annan skridt
straxt färdigk at gifva åtk Kongl. Maj:t äfven som dke
giorde. Därtill kan ett uthskått nämbnas, som upsätter
skrifften.
Resolverades om underskrifften, at Hr Landtmarskalken
skrifver medk egen handh under skrilften för samptelige
Ridderskapet ock Adelen.
Resolverades hvadh accijsen ock tullen anbelangar, så
få vij utki secrete uthskåttet conferera medk dkem.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot., XIV. 1682. 9
130
1682.
Till dhen skrifften, som skall lefvereras Kongl. Maij:t,
nämbnes ett utbskått, som sätter den up.
Grass: Secreteraren kan sättia dben up.
Stålarm: Intet låter jagb bruka mig därtill.
Landtmarskalken: Dhe som hafva begynt detta och
varit uthi uthskåttet, kunna detta förrätta.
Creutz: Dhet lärer ingen villia låtha bruka sigh,
emedan een och annan hafva uthlåtit sigh, at dhen eij
vore mehr värd än at kastas på elden.
Landtmarskalken: Ridderskapet och Adelen måtte
eij det så illa uptaga; häfver någon sådant tahlt, kan han
uthtyda dhet.
Conrad Gyllenstierna: Gudh skie låf, jagh veth
at jag ingen häfver tänkt at skymfa; det är vist, at jagh
häfver sagt, at dhet vore bäst at dhen brännes up, män
aldrigh uthi intention at skymfa någon. Jagh säger än,
at jagh tycker dhet vore bättre, män kastar migh under
edra vota.
Landtmarskalken: Yore vij än uthi secrete uthskåttet,
så satte vij snart up skrifften där.
Resö luti o: Uthskått nämbnes, som sätter up skrifften.
Den 25 November lögerdag in pleno effter middagen.
Landtmarskalken: Hans Kongl. Maij:t häfver i
nåder behagat genom Deras Excellentier af Rådet representera
secrete uthskåttet Kongl. M:tz nådige villia och
behagh, at heyratzcontractet medh Hennes M:t Drottningen,
Kongl. M:tz gemåhl, måtte corroboreras och underskrifvas,
varandes dhet alla stånden communicerat. Hans
Kongl. Maij:t förmodar, at hvar och een af een trogen
zéle och effter sin plicht vijsar sin trogne devotion, som
dhet kan lända Kongl. Maij:t till nådigst behagh. Om
Ridderskapet behagar, kan sielfva acten upläsas.
Heyratznotelen uplästes.
Landtmarskalken påminte och badh, at måtte reenligen
underskrifvas; dhe andra stånden hafva funnit underligit.
at dhet här underskrifves blifver så söligt och
illa handterat.
Fiebat dimissio. Allenast skrefs under.
December.
131
Ben 28 November tisdag in pleno.
Landtmarskalken: Kongl. Maijrt häfver medh nåder
funnit, huruledes Rijksens Ständer sigh uthlåtit öfver dhet
4 cap. L. L. konungs balken. Och ehuruvähl Kongl. M:t
funnit, at Ridderskapet och Adelen äre något different
uthi ordformen från dhe andra Ständerna, så äre dhe uthi
realiteten lijkvähl eenige. Ty häfver Kongl. Maij:t låtit
sammandraga dhet uthi een form, som af Rådet är underskrifva.
Kongl. M:t begiärer, at Ridderskapet ville låtha
skrifften sigh föreläsas, och at dhe dhen underskrifva och
corrohorera.
Allodialskrifften uplästes.
Landtmarskalken badh Ridderskapet och Adelen at
underskrifva; veth intet, om något där vedh är at påminna.
Landtmarskalken: Kongl. M:t häfver i nåder låtit
secrete uthskåttet vetha, huru Kongl. Maij:t nu befunnit dhen
Stora commissionen [hafva kommit] till endskap. Uthi secrete
uthskåttet är därom een relation giord, dhen dhe funnit
eenlig medh Ständernas intention, och derföre dhem betackat.
Dhe som suttit begiära at komma uthi rijksdagzbeslutet,
hvaröfver secrete uthskåttet gick till Kongl. M:t at förfråga
sigh. Kongl. M:t fan dhet gådt, at Stoora commission
införes i heslutet. Frågade Landtmarskalken altså Ridderskapet
och Adelen, om dhe hade något därvedh at påminna.
Conrad Gyllenstierna: Vij håfve som redelige män
giort vår tiänst effter vår eedh, dhen vij straxt måtte
afläggia. Vij hafva suttit hela åhret. Dhe andra Ständerna
hafva något fått till underhåld, män vij intet.
Alii: Dhet häfver kastat oss stoora medell.
Ben 2 December lögerdag in pleno klåckan 10.
Landtmarskalken: Jagh häfver at berätta eder,
huru såsom Kongl. Maij:tz Rådh förmedelst een discurs,
förd af Gref Bengt Oxenstierna, häfver uptäckt oss, at
dhet vore rijket nyttigt renouvellera dhen förra arfföreningen,
som skiedde anno 1604 och 1627, och dhet sedan
genom detta beslutet confirmera och stadfästa, hvilket
länder till Kongl. M:tz tryggheet och undersåternas bästa
och säkerheet, är och medh lagen eenligit och tillbinder
Kongl. M:tz arfvinger dhen rätt, som dhem genom förra
132
1082.
besluten competerar. Och ehuruvähl Kongl. Rådén detta
hafva gifvit vedh handen af egit bevågh, doch at communiceras
medh stånden, häfver dhet secrete uthskåttet dhet
medh beröm uptagit. Och tviflar eij secrete uthskåttet
på, at ju Ridderskapet och Adelen därtill samtyckia. Man
kan intet annat prsesumera, än at Kongl. M:tz Rådh dhet
vähl hafva öfverlagt, förr än dhe oss därtill styrkt. Många
af secrete uthskåttet tyckte, at man först intet må beropa
sigh på dhe förra rijksdagzbesluter, uthan giöra dhet
giärna. Uthi 1627 åhrs besluth tilläggies Kongl, arfvingarna
promiscue succession.
1627 åhrs beslutz 1 § uplästes.
Landtmarskalken badh 3 classen säja sin mening.
Detta är af Rådet kommit till vijdare ståndets godtfinnande
effter dhen successionen, som bevilliades anno 1604
och confirmerades sedan anno 1627. Hvadh sedan kan
vara skiedt, tahles intet om.
3 classen. Lilliecron: På dhenna sijdan conformera
dhe sigh medh dhet Rådet häfver giort; önska lycka.
Lindhielm: På denna sijdan äfven så.
2 classis. Stålarm: Ingen tviflar på detta.
Peer Sparre: Yij böra [hafva] dhen vördnad [för] vår
Konung, at vij eij beropa oss på förra besluter, hvaraf kanskie
absurditeter kunde falla, uthan villiom simpliciter blifva
vedh Kongl, familien, så manliga som qvinliga arfvingar.
Landtmarskalken: Hvadh Hr Peer Sparre discurrerar,
är mycket vähl.
Lovisin: Yij villiom hemställa dhet Kongl. Maij:t,
om Hans M:t vill, at vij skolom referera oss på dhe förra
besluth eller eij.
Resolutio: Af alla classerne bejakas medh lyckönskan;
hemskiuta Kongl. M:t, om vij skola referera oss på dhe
förra besluten eller eij.
Landtmarskalken: Såsom Ridderskapet och Adelen
vetha att påminna sig, huruledes vij förr hafva bevilliat
3 daler i fredz- och 4 daler i krigztijder, män såsom Kongl.
Maij:t häfver låtit informera secrete uthskåttet om fäderneslandets
tillståndh, som fordrar anseenlig hiälp, altså
häfver secrete uthskåttet funnit nödigt vijdare öfverläggia
dhet, och tycker jagh vara rådligit, några flere adjungerades
secrete uthskåttet, så kunde dhe i dagh effter mid
-
December.
133
dagen öfverläggia dhet och giöra något project, som sedan
kan refereras hijt.
Stålarm mente, att inga flere nämbdes.
Landtmarskalken: Några officerare kunna nämbnas
till.
Manritz Posse: Dhet vore så gådt, at dhet skiedde
in pleno.
Landtmarskalken: Neij, dhet är dhet intet, på dhet
intet framdeles må säjas, at intet är ordenteligen tillgångit.
3 classis:
Hr Öfverste Hamilton, Öfverste Zelov,
Öfverste Mackler, Öfverste Tungel.
Grustaf Reuter,
2 classis:
Hr Grustaf Person, Hr Lennart Ribbing.
1 classis:
Gref Gustaf Duglas, Hr Gustaf Oxenstierna.
Hr Öfverste Åke Ulfsparre,
Desse ökas till dhet förra stoora uthskåttet öfver
contribution och komma tillhopa klåckan 3 effter middagen.
Landtmarskalken: Dhet vore vähl, at dhe uthskåtten
öfver riddarhuussakerne och bancovärket gåfvo relation
däri.
Jacob Fleming: Yedh Banco är intet giort, ty dhe
uhrsächta sigh, at dhe hafva giöra uthi secrete uthskåttet;
jagh häfver låtit båda dhem ihop.
Landtmarskalken befalte Secreteraren gå till Borgmästaren
Tegner och Erkiebiskopen och bedia dhem komma
tillsammans uthi bancoverket.
Jacob Fleming: Yedh riddarhussakerne kommer eij
heller uthskåttet tillhopa.
Landtmarskalken badh dhem infinna sig, när dhet
anslås om riddarhuussakerne, och giöra därpå endskap.
Den 11 December måndag in pleno.
Landtmarskalken: Jag heder Ridderskapet och
Adelen excusera, at dhet går så länge emellan anslagen.
134
1882.
Eidderskapet och Adelén lära sig påminna, huru såsom
jagh sidst berättade dhen information Kongl. M:t oss
gifvit om uthrijkes affairerne och tillståndet. Kongl.
Maij:t behöfver giöra sigh författning för rijksens tryggheet
skull och vijst secrete uthskåttet förslagen och projecten.
Män såsom sidst fans gådt at adjungera några af
Eidderskapet och Adelen till secrete uthskåttet, så hafva
dhe öfverlagdt om contribution och stannat vidh dhet, som
secrete uthskåttet först föll på, nembligen: 1. at gifva 5
daler s:mt af hvar gårdh effter dhe reservata, som finnas
i 1680 åhrs besluth; 2. af alla charger i rijket, antingen
dhe äre i värkelig tiänst eller hafva varit, hvar 10:de penningh
effter dhet staten tillägnar; 3. af betiäntes löhn,
som är öfver 60 daler, 10:de penningen; af legojon een
dräng 1 Edr, een piga 1 daler s:mt. Ahr drängens eller
pigans löhn öfver 30 daler, gifves hvar 10:de penningh.
Detta bevillies, emedan såsom nöden är stoor.
Sedan häfver Kongl. Maij:t vijst ett project till flottan
på 4 t:or gull, hvaröfver secrete uthskåttet varit offta
tillhopa, män intet kommit till sluth. Därföre sände Kongl.
M:t effter några af hvart stånd och vijste oss, at Kongl.
H:t intet kunde vara nögd med 2 t:r; kunde hända nu
som förr, at dhe eij ginge uth. Uthi ordinarie staten
vore een brist på 4 tunnor gull. Eijket häfftar i stoor
giäldh uthi Banco och hoos privat fålk. Crediten är ringa
eller ingen. Kongl. Maij:t sade, at Ständerna eij slippa
härifrån, för än dhe skaffa dhen summan, ehvar dhe tagan.
Kongl. Maijrtz villia är dhen, och necessiteten stoor. Dhet
är bäst nthläggia dliet, ehuru svårt dhet kunde vara, förr
än sättia rijket uthi fahra. Dhet vore önskeligit, hvart
ståndh ville taga sigh på een viss dehl, så viste Kongl.
M:t, hoos hvem dhen summan vore at taga och uthfordra.
Klingstedt: Bättre är at tryckia oss nu och gifva
een deehl af vår egendom, än at fienden kommer och
tager alt.
Landtmarskalken: Dhet vore vackert, at Eidderskapet
ginge dhe andra Ständerna medh godt exempel före;
dhet skulle mycket recommendera dhem hoos Kongl. M:t.
Lovisin: Kunde man hitta på een proportion emellan
Ständerna.
Lindskiöld: Grodh villia ähr bästa proportion.
December.
135
Landtmarskalken: Presterskapet hafva sorn vij bevilliat
af alla charger och tiänster, järn vähl af tiänstfålket.
Prästerna på landet gifva af 64 mantahl 20 daler s:mt.
Cronskiöld: Dhet vore at önska, man kunde träffa
een proportion, och om lilla tullen och aceijsen komme
därtill.
Landtmarskalken: När dhe andra Ständerna få
see, at Ridderskapet och Adelen hafva tagit deras deehl
först, så lära vähl dhe och folia effter.
Lindskiöld: Skola då sombliga bevillningar gå ett
ståndh allena an och sombliga alla, såsom lilla tullen och
aceijsen?
Lovisin: Rijka bårgare finnas, som hafva heela och
halfva t:r gull, och dhe gifva intet.
Liehton: Kunde man först hitta på proportion emellan
stånden eller provincierne.
Landtmarskalken: Kongl. Maij:tz mening var, at
hvart och ett stånd tager sin deehl af desse 16 t:or gull
effter proportion.
Liehton: Proportion kan man eij vetha, förr än man
veth bristen, och då är bäst att lembna K. M:t att hålla
provincial mothén; att een repartion skedde, vore bäst, så
måste hvart och ett stånd jämka.
Lindskiöld: Om något ståndh tager sigh på mehr
än dhet kan giöra uth, så är dhet illa, såsom Prästerskapet;
dhet dhe giöra förslår intet, eij öfver 100,000
daler.
Landtmarskalken: Dhet proportioneras effter hvart
ståndz vilkår och förmögenheet.
Hinrich Falkenberg: Prästerskapet kan intet taga
sigh på mehr än 100 tusend daler s:mt, Borgerskapet 200
tusend. Dhet som rester, hvarest skall dhet tagas?
Lindskiöld: Borgaren kan vähl gifva mehr; dhet går
olijka till, icke een af Magistratens medel och personer
contribuerar därtill; dhet går alt öfver dhen fattige.
Hvarföre skall Magistraten hafva större rättig- och frijheet
än een annan?
Landtmarskalken: Myckenheet af bönderna kan
giöra så mycket som Adelen.
Hinrich Falkenberg frågade, hvadh dhet kan enteligen
bestiga, som man meenar bonden kan uthgiöra.
136
1682.
Lindskiöldh: Mantalspenningarna bestiga sigh till
250,000 daler s:mt. Dubbelt så mycket af legobion. Löhningars
contribution till 3 t:r gull. Tull- och accijsfördubblingen
till 8 t:r gull. Dben contribution af gårdar
ocbså till 100,000 daler s:mt.
Landtmarskalken: Neij intet. Bristen måste deelas
emellan stånden, ty dbet kan vara, at dbet eena ståndet
är villigare än dbet andra. Prästerskapet giöra eij nu
mebr än anno 1680.
H[enrik] Falkenberg]: Presterna gifva 9 öre af
hvart mantal för, och nu 1 öre till; äbr allenast gierden
fördublat.
Landtmarskalken: Borgerskapet grijpa sigh intet
heller så högt an som sigh borde.
Klerk: Man kan intet giöra bär någon geometrisk
proportion.
Hinrich Fackenberg: Adelen drifver ingen kiöpenskap,
bäfver allenast godz och tiänster, och häfver ingen
kiöpenskap.
Ridderskapet tyckte, at Prästerskapets contribution
var mycket ringa.
Taltes om betiäntes löhn och legobion.
Landtmarskalken: Man tviflar eij på, at ju Ridderskapet
och Adelen blifver af samma mening som uthskåttet;
kanskie dhe andra Ständerna, antaga fördubblingen
af accijsen och lille tullen.
Ridderskapet projecterade charta sigillata.
Hinrich Falkenberg: Dhet förslår intet.
Lindskiöldh mente jo, at dhen vore ingen till last.
Hinrich Falkenberg: Förr än dhet skier, läggia
dhe andra Ständerna sigh deremoth.
Gyllenborg höll och medh charta sigillata; dhet
vore och många af dhe tankar, män dhe viste, at dhe
andra stånden sättia sigh däremoth.
Stålarm: Dhen fattige hindras därmedh ifrån sin rätt.
Gyllenborg: Dhet häfver een tahlt vedh mig, som
tillbiuder at villia gifva därföre 40,000 daler s:mt.
Hinrich Falkenberg: Så hafva dhe förra giort
godh räckning.
3 classis: Villia antaga charta sigillata, allenast dhe
andra stånden taga henne emoth.
December.
137
2 classis: Dhet förslår lijtet och är förr af Ständerna
afbedit; doch villia dhe antaga dhet, så frambtdhe
andra stånden dhet och giöra, hvarom medh dhem skall
communiceras.
1 classen af samma mening som 2:da classis, allenast
man hörer dhe andra stånden.
Landtmarskalken: Jagh tviflar icke på, at icke
Kidderskapet och Adelen äre tillfredz medh dhen bevillning,
nthskåttet häfver samtyckt till, män dhet förslår
intet.
Lichton: Vij vilie gifva i stället för 5 daler s:mt
4-parten af vår inkombst.
Alii: Af hnushyran och annat interesse.
Lovisin: Skiäligit at af alla gevinster gifves; een
borgare kan gifva 1000 Rdr, tå een adelsman gifver 5
daler af gården.
Landtmarskalken: Dhet går eij vårt ståndh an;
vore önskeligit, at 'dhe giorde dhet.
Gyllenborg: Fiärdeparten af all inkombst kan
gifvas.
Lindskiöldh: Athskillige af oss uthi 3 classe gifva
eij öfver 5 daler. Män om dhet ginge på husen, at däraf
gåfves, komme på migh och Gripenstiärna at gifva 500
daler.
Landtmarskalken frågade, huru 4-parten skall förstås
af dhen behålne inkombsten, sedan giäld och skuldh
är afdragen. Mången gårdh räntar intet 10 daler, och
stoor räst står inne hoos bonden.
Hinrich Falkenberg: Så måste jagh räckna af
rustiänst och annat, ödesmåhl och restantier. Subductis
subducendis så drager dhet mycket mindre.
Landtmarskalken: Jagh troor mången skall vara
därmedh tillfredz.
Hinrich Falkenberg: Jagh måste ju draga af dhet
jag skall gifva uth, ty dhet är eij mitt.
Gyllenborg: Effecterne i rijket äre 60 t:r gull.
Hinrich Falkenberg: Dhe höra mehr främmande
till än oss.
Alii: Mången betahlar större räntor än han äger.
Landtmarskalken: Dhet synes omöjeligit at ihopskaffa
16 t:r gull. Kunde vij försvara rijket medh een
138
1882.
fiärdepart af våra räntor, måge vij vähl gifva dhen, men
jagh fruchtar dhet förslår intet.
Lindskiöld: Dhet är intet hemman, som medh ordinarie
och extraordinarie räntor icke drager 20 daler s:mt.
Hinrich Falkenberg: Dhe gambla frälsehemmanen
intet.
Landtmarskalken: Om man får draga af sin skuldh,
så förslår dhet intet; mången är mehr skyldigh än hans
inkombst är. Män om vij gåfve fiärdeparten, antingen
vij äre skyldige eller eij, så vore Kongl. M:t tiänt, ty då
lomme våra sätesgårder och huus i städerne där under
ochså.
Peer Sparre holt rådeligit man eij ginge ifrån dhe
gambla methoder at contribuera, hvilka man säkert viste
hvadh dhe kunde förslå, och eij antoge några nya inventioner,
af hvilka uthgången vore osäker, och torde mindre
importera än man sigh inbillat.
Hvilket och Landtmarskalken fan bäst, då hvar
gåfve i proportion af sin egendom.
Lich ton tyckte vara erkläckeligare, om fierdeparten
af hvars inkombst bevilliades.
Landtmarskalken: I fall Adelen gåfve V4 deel,
torde dhe andra stånden eij beqväma sigh därtill; så vore
dhet fåfängt.
Sparfelt medh några andra trodde vara Adelen prsejudicerligit,
om dhe skulle gifva V4 del af dheras inkombst,
hälst om sätesgärderna komma därunder.
Hvarpå Landtmarskalken frågade, om sätesgårdarne
och skulle däruthi begripas.
Slöts enteligen effter långt öfverläggiande, at i ställe
för dhe för detta bevilliade 5 daler skulle Adelen uthgifva
een fiärdedehl af alla dheras godzräntor undantagandes
sätesgårdarne och hvadh i 1680 års besluth är
frijkallat, som och af alla inkombster af dheras gårdar,
huus [i städerna] samt andra capitaler, hvarunder doch eij
böhr förstås fierdedehlen af löningarna.
P. Sparre menar för sin particulier, at medh löningsbevillningen
blifver man vedh dhet secrete uthskåttet giort,
och at den 1/io delen förstås af dhen deehl Kongl. Maij:t
hvar består at åthniuta, och troor at dhen bör gifvas i
förvägen, emedan terminen skall vara Martij månadh.
December.
139
Landtmarskalken tillfrågade altså Ridderskapet,
om icke dhet skulle blifva vedh dhet secrete uthskåttet
giort angående dhen Vio deel af löhningarne och annat
mehr, som och om deras tankar vore, at V-i deehl skulle
uthgiöras af deras godzräntor, huus och gårdar i städerne
sampt fruchthare capitaler, allenast dhe andra Ständerne
och samtyckia därtill.
Hvartill classerna sämteligen svarade ja, doch så at
sätes- och ladugårdarne, medh mehra i 1680 [års] besluth
införes, ifrån denna bevillningen frikallas, som och at räntan
blifver, som hon är i jordebooken infördh, och elfter
förmedlingarne. Henna contribution blifver i ställe för
dhe 5 daler sölfvermynt.
2 classen sade, at detta gifves uth elfter dhet dhe
värkeligen effter jordbooken åthniutha bohra.
Itererades än, at dhet blifver veedh dhen Y-i deels
contribution af Adelens inkombster; hvadh vijdare därveedh
specialiter är at observera, skall upsättias af ett
uthskått, som däröfver lärer blifva förordnat.
Landtmarskalken proponeradhe: I fall detta eij
försloge, vore nödigt Ridderskapet vore omtänkte, på hvadh
sätt Kongl. Maij:tz begiäran angående dhe 16 tunnor gulds
förskaffande måtte blifva fullgiordh, och at Ridderskapet
giorde en partition af dhenna summan, hvadh dhe ville
taga sigh på.
Ridderskapet svarade, dhet dhe eij kunde antaga något
vist quantum eller antahl af tunnor gull. Förmoda
deras bevillning nogsamt förslå, och at Hans Kongl. Maij:t
lärer vähl vara nögd medh dhet Ridderskapet haar bevilliat,
hållandes derhoos nödigt at föredraga Kongl. Maij:t
deras oförmögenheet.
Landtmarskalken: Här Ridderskapet behagade,
kunde secrete uthskåttet taga i nogare betänkiande, på
hvadh sätt denna division af dhe 16 tunnor gull kunde
låtha giöra sigh, och huru mycket Ridderskapet drägeligit
vore at sigh påtaga.
Ridderskapet fann detta ogiörligit; doch mente somblige,
at om dhe andra stånden ville påtaga sigh hvar 4
tunnor gull, kunde och Ridderskapet finna någon uthväg
för dhe resterande 4 tunnor.
140
1682.
Landtmarskalken: Om dhe andra stånden beqväma
sigh till någon repartition, lärer och Ridder,skåpet resolvera
sigh därtill.
Slöts at secrete uthskåttet kan föredraga detta
dhe andra stånden, hvadh dhe finna giörligit, då
Ridderskapet eij lärer undraga sigh till een viss partition.
Landtmarskalken föredrogh, dhet Kongl. Maij:t
begiärer Ridderskapets förklaring öfver den 25 § i privilegierne
angående bergvärk, om icke des rätta mening så
är, at frälseman, som äger brunk, niuter dhen i privilegierne
förmählte frijheet i anseende till sin egen person
och dhet han sielf brukar, män när någon annor kiöper
af honom malm och dhen brukar, bör dhen samma skatta
som andra ofrälse tiondedelen, eij niutandes effter privilegierne
någon frijheet, och detta således considereres som
ett regale.
Hind. Falkenberg giorde distinction emellan brytning
och blåsning. Tyckte och nödigt, dhet några sammanträdde
till at taga detta i betänkiande.
Duvalt sade, dhet alla, som blåsa af hvad malm dhet
är, [böra gifva] tionde dehlén.
Een stoor deehl funno skiäligit, at dhe af oädel, som
bruka frälsemans malm, måga skatta som ofrälses män,
nembligen tionde deelen.
Nämndes några uth, som skulle consultera om denna
materien och säija straxt sitt betänkiande.
Landtmarskalken berättade Ridderskapet, huruledes
Kongl. Maij:t nådigst behagat communicera Kongl. Maij:tz
Rådh och secrete uthskåttet regeringzformen och disposition
af styrelsen af rijket, dhen Hans Maij:t haar låtit
fatta och nu öfvergifvit Hr Landtmarskalken dhen samma
försegladh, at blifva här förvaradh veedh Riddarhuset
ad acta.
Där hoos gaf Hr Landtmarskalken Ridderskapet
tillkiänna, dhet Hans Kongl. Maij:tz villia är,- at medan
anno 1660 och 1664 på dhe då hålne Rijkzdagar mycket
efftertänkeligit är passerat och handlat een och annorstädes
emoth sal. Kongl. Maij:tz testamente, som i protocollen
finnes, dhet alt sådant måtte vara af intet värde,
och hvadh i Ridderskapets dhen tijden håldne protocoll
December.
141
finnes vara där emoth discourerat och passerat, må annulleras.
Landtmarskalken sade, dhet bönderne hafva ingifvit
een skrifft eller förslagh angående medels förskaffande
och statens menagerande, som öfvereensstämmer
medh dhen skrifft Eidderskapet icke längesedan läthe fatta.
Denne skrifft medh bijpunckterne bleef upläsen
(bil. 19).
Lichton fan nödigt at man supplicerar Hans Maij:t,
dhet horgarne eij effter behagh måge stegra sina vahrnr,
medan elliest Eidderskapet droge heela lasten af contributioner,
och borgaren sökte sin skada hoos Adelen igen.
Eidderskapet fan Böndernes skriffter mycket billiga,
villiandes och genom ett uthskått låtha dhem förstå, at
dhe vore af samma tankar och i alt billigt skohla assistera
dhem till eett gått nthslagh. Uthskåttet skulle och förmedelst
een särdeles höfligheet försäkra dhem om gott
förtroende, som Eidderskapet häruthinnan villia vijsa.
Uthskåttet till allmogen:
1 classen:
Hr Jacob Fleming, Hr Öfverste Weiling.
Hr Åke Ulfsparre,
2 classen:
Hr Gustaf Person, Hr Adolf Hård.
Hr Lenart Eibbing,
3 classen:
Öfverste Örenklo, Secreteraren Lovesin.
Cammarrådh Lindhielm,
Hr Hinrich Falkenberg refererade uthskåttetz betänkiande
öfver dhen 25 § i privilegierne angående bergvärk,
giörandes een åthskilnat emellan sielfva grufvan
och blåsningen, eller och emellan bryta och blåsa, så at
dhen adelsman, som af sin grufva bryter malm och dhen
sielf låter blåsa till tackjärn, gifver effter privilegierna
U30 del af sin tillvärkning, men dhen som af een annan
sigh tillhandlar malm, gifver af sin blåsning och tillvärkning
10:de skatt, ehvadh han är frelseman eller eij, medan
dhen, som masugn bygt och sielf ingen grufva äger, eij
synes kunna skydda sigh under desse privilegier och vilkår.
142
1682.
Ridder skåpet bijföll samptelige uthskåttetz betänkiande
och slöth detta vara dhen 25 § i privilegiernes
rätta förståndh, så at bvadh een adelsman eij sielf brukar
considereres som regale, och därföre bör dhen af andra
kiöper malm och blåser gifva 10:de i skatt.
Landtm arskalken berättade Ridderskapet, dhet
Kongl. Maij:t tycker, at dhe af adel, som effter privilegiernes
28 § hafva bygdt några hambrar, extendera dheras
frijheet för vidt, undandragandes sigh all skatt och afgiift,
där dhe doch framför andra niutha stoora förmåner, hälst
medan i privilegierne intet om denna frijheeten förmähles.
Hind. Falkenberg holt före, at ifall någon skatt
skulle gifvas, borde dhet skie för dhen frijheet dhe hafva
i handel, och eij för dhet dhe upbygt hambrar, som och, om
detta skulle skee, vore och billigt, at hamrarne i Bergzlagen
dhet samma underginge, medan vähl kan bevijsas,
hvadh besvär Adelen häfver veedh deras hambrar framför
dhem i Bergzlagen.
Landtmarskalken: Hvadh Bergzlagen vedhkommer,
lärer Kongl. Maij:t vähl komma till rätta medh.
Lorens Creutz: Adelen häfver stoor frijheet veedh
hambrar; derföre är skiäligit, at dhe gifva därföre något
till Kongl. Maij:t, man må kalla dhet skatt, recognition
eller hvadh man vill.
Hind. Falkenberg: Skall detta skiee, böhr dhet
vara i anseende till deras handel och tillvärkning och eij
för hambrarne skull.
Landtmarskalken fan nödigt, at denna afgifften
proportioneras effter hvar och ens tillvärkning.
Slöts altså eenhelleligen, at i fall Kongl. Maij:t gior
medh Bergzlagen någon afhandling, hvadh dhe villia gifva
af dheras tillvärkning, 1 pro cento eller på hvadh sätt
dhet kan skiee, Ridderskapet då tillbiuda sigh at svara
halfparten däremoth, doch så at privilegierne blifva orubbade,
och at detta eij förstås om någon hammarskatt,
dhen Adelen bör vara frij före, män dhe af Bergzlagen
eij kunna undandraga sigh at uthgifva.
Ridderskapets uthskått till bönderne berättade, dhet
allmogen medh största nöje uptagit dhen försäkran Ridderskapet
behagat giöra dhem at villia assistera dhem
till fortdrifvande af dhe öfvergifne förslagh.
December.
143
Hvarpå bönderna medh ett uthskått besökte Ridderskapet,
betackandes dhem för dben giorde notification at
villia bijfalla dbem uthi dhe öfvergifne förslagh; bedia
och Ridderskapet vijdare däruthinnan continuera täcktes,
brukandes i desse consilier ett gått förtroende medh dhem.
Och som dhe andra bägge stånden torde vara dhem uthi
detta emoth, så låfvadhe dhe medh Ridderskapetz tillhielp
doch villia drifva detta till sluth.
Landtmarskalken betackade och försäkrade dhem
aldeles därom, och at Ridderskapet gierna skall communicera
allmogen hvadh häruthinnan kan passera.
Den 13 December onsdag in pleno effter middagen.
Landtmarskalken: Nu häfver jagh at berätta Ridderskapet,
huruledes Kongl. Maij:t häfver upkallat i dagh
secrete uthskåttet och dhem förestält ett ährende, som
är af den vicht och conseqvence, att jagh eij understår
migh munteligen det föredraga, uthan när vij komma
neder i salen at conferera medh alla Ständerna sampt
Senaten, vehle vij dhet företaga och låtha fatta dhet i
pennan, på dhet at dhet må vara conformt medh Kongl.
Maij:tz förde taahl, som skall upläsas.
Kongl. Maij:tz taahl uplästes.
Landtmarskalken: Till een säkerheet häfver jag
detta confererat medh dhe andra Ständerna; tå fan Ständernas
uthskått dhet conformt medh Kongl. Maij:tz tahl.
Såsom Kongl. Maij:t finner, at sådant tahl är fördt om
sahl. Konungen dhe Rijksdagar anno 1660 och 1664, som
ingen redligli patriot anstår och bör, hvarföre måste protocollen
företagas och igenomsees, på dhet vij måge giöra
Kongl. Maij:t nöje och gifva sådant svar, som Kongl.
Maij:t kan vänta af des trogna undersåthare.
Landtmarskalken: Förr än vij begynna medh
protocollen, som fordra långh tijdh, så häfver jagh att
berätta, dhet Rådet kom neder i secrete uthskåttet och
talade om arfföreningen, och såsom det är ett ährende
af stoor vicht och angår Kongl. Maij:tz höga person och
familia, tycker Rådet, at dhet kunde föras i rijksdagzbeslutet.
Ridderskapet till effterr ättel se kan altså dhen
skrifften Rådet däröfver låtit upsättia upläsas, dhen uth
-
144
1682.
skåttet så funnit, at dhe intet där vedh kafft at påminna;
förmodar at Adelen och giöra dhet samma.
Skrifften uplästes (jämf. bil. 29).
Landtmarskalken: Jagh förmodar skrifften vara
fullkomblig. Kongl. Råden påminte, at dhet gior tillfyllest,
om dhen skrifften föres uthi heslutet.
Jacob Fleming: Effter Kongl. M:t så behagar, finna
vij dhet och häst; dhet är ingen, som häfver något däremoth.
Lindhielm: Bäst är, at dhet föres i beslutet, effter
1627 är och så skiedt.
ftesolutio: Ingen häfver något däremoth at säja.
Sedan uplästes protocollet de anno 1660.
Landtmarskalken påminte, at dhe särdeles remarquable
och efftertänklige ordh, som finnes, strykes under.
Ben 14 December torsdag in pleno.
Landtmarskalken: Effter vij hafvom skilts åth uti
secrete uthskåttet, at företaga dhen saken vij i går tahlte
om, så låthom [oss] läsa up Kongl. Maij:tz taahl och sedan
öfverläggia, huru vij kunna gifva Hans Maij:t satisfaction.
Dhet häfver varit een så högt meriteradh Konung, om
dhen man eij hort föra sådana hårda expressioner, som
vij håfve hört, hvarföre vill Kongl. M:t hafva Ständernes
fordersamma betänkiande. Badh classerne discursive dhet
öfverläggia. Een Konung gior sin eedh at styra effter
lagh, och dhen, som gior däremoth, han gior emoth sin
eedh. Dhe hafva fört olidelige ordformer. Man säjer, at
sahl. Konungen häfver giort sitt testamente in agone
mortis. Män månge, som lefva än, vetha, at Hans sahl.
M:t satt länge uppe; står domf(!) och blind, synes och
hörslen feelas. Häfver och samma dagh giort andra
dispositioner. Medh ett ordh, I kunnen intet uthan improbera
sådant förhållande. Testamentet är öfverändakastadt;
frågan är, om een person kan säja een classis
votum, men rörer intet någon person.
Jacob Fleming: Yij velom taga essentialia af dhe
momenta, som äre tahlde och distingvera dhem, som hafva
tahlt för sigh eller för classen.
Stålarm: Dhet är omöjeligit, at heela classen kan
hafva kafft dhen mening; svårt är dhet, at heela classen
därföre skall lijda.
December.
145
Landtmarskalken: Om någon kunnat fördt fram een
mening, så [hade han] bort eij bruka sådana expressioner.
Hans Mörner: Om ett crönt hufvudh bör man tabla
medb respect.
Gyllenborg: Uthi dbe andra Ständernas protocoller
stå intet sådana ordb, och häfver man då sagt, at bonden
skulle mista hufvudet; sådant måste vij see, förr än vij
kunna säja vår mening.
Klingstedt: Jagb contesterar, at dbet jag nu ärnar
säja, intet skier at exaggerera dhem, som så tablt, uthan
som jagb dhen tijden hade dhen nåden at upvachta sahl.
Kongl. Maij:t för een Secreterare, kan jagh betyga, atvij,
som då voro Secreterare och uppsatte orden, kunna något
säja om dhen stoore Konungens stoora actioner och giär*
ningar; hvadh arbete och möda han hade för rijksens bästa,
dhet är otroligit. Yij måste offta upvachta Kongl. M:t
om nätterna och arbeta uthan uppehåll. Jagh, som hade
Svänska expeditionerne under min hand, kan vetka, at
Kongl. M:t var så öm, att han aldrigh ville någon provintz
rättigheet skulle skiee för nähr, mycket mindre
någon societet. Dhet är ett stoort crimen at tilltänkia
dhen sahl. Herren, som hade han giort emoth lagh. När
Hans M:t ledh dhet stoora nederlaget på Fyen, och armén
måste upfyllas igen genom hastig uthskrifning, ville Hans
Maij:t giärna hålla Rijksdagh, män nöden tåhlte eij dröjsmåhl,
ty leth Hans Maij:t afgå bevekliga bref till Landzhöfdingarne
at förhålla allmogen sådant och förmå dhem
at undergå dhet, fast dhet eij vore någon Rijksdagh. Man
måste medh största vördnad altijdh tahla om crönta hufvudh.
Lichton, Hans Mörner: Dhet är vist, at Hans
Maij:t arbetade natt och dagh.
Lichton: Yij måste vetha, om testamentet är giort
in agone mortis.
Hans Mörner: Dhen sahl. Herrn satt sedan uppe,
sedan han dhet dagen förr giordt hade.
Landtmarskalken: Dhet är remarquabelt, att
Lindskiöldh tyckte vara underligit, hvarföre det
een gångh i Senaten var sluutit, at testamentet var effter
lagh, män sedan är i protocollen infört, at det var emoth
lagh, och hälst at Drotningen eij skulle sittia i Senaten
Sv. Riddersh. o. Adels riksd.-prot., XIV. 1682. 10
146
1682.
effter testamentet utan för deras behag, som och at det
improberades om Försten, så att intention synes hafva
varit till hafva omkull testamentet.
Lichton: Man kunde conferera Senatens och Riddarhuus
protocoll.
Love sin frågade, huru det kom, att Senaten brukade
stånden at häfva omkull testamentet och cassera
Försten, män sedan i regeringspersonernes tillsättiande
togo dhe sig machten alleena.
Detta fan Landtmarskalken och några andra remarquabelt.
Uplästes Hr Clas"Rålambs tahl.
Lovesin: Hans Maij:tz eifter testamentet gifne donationer
och disposition om några rådzpersoners antagande
blef approberat, men testamentet ogillat, hvilket
är mycket svårt.
Ater uplästes Rålambens tahl för 3:die classen.
Lindskiöldh: Uthi detta tahl beropar man sig på
det, att testamentet var emoth lagh, män bevijses eij,
hvarutinnan det samma bestodh.
Sparfelt: Fundament till detta tahl synes hafva
varit, att testamenti factio är allenast juris privati, och
som detta är falskt, så faller detta af sigh sielf.
Lindskiöld och Fleming: Att moder bör råda för
sin sohn, är Sveriges express lagh; så var det och billigt,
att Drottningen skulle hafva macht uti Regeringen vigore
legis och eij det bestå af Stendernes behagh.
Sparfelt: Försten kan eij considereras för en uthlänsk,
medan han var broder med den regerande Konungen
och född i Sveriges rijke.
Uplästes Ridderskapetz discurs till de andra stånden,
hvariblandh Landtmarskalkens förde tahl var remarquabelt.
Hr Landtmarskalken: Jag troor eij heela Ridderskapet
har varit så obetänckta att till sådant tahl samtyckia,
som Landtmarskalken och några andra fört, medan
det eij kan straxt kallas Ridderskapetz tahl, som Landtmarskalken
förer.
Landtmarskalken: Såsom desse expressioner ähr
alt för sensible, så troor jag Ridderskapet gierna lärer
gifva Kongl. Maij:t ett gått nöije.
December.
147
Ridderskapet fan detta vara den tijden mycket illa
tält och giort.
Continuerades medh den tijden varande Landtmarskalkens
tahl som och några andras discourser.
Uplästes Kongl. Maij:tz proposition angående sahl.
Konungens testamente.
Wachtmeister: Man bör underkasta dem så tahlt
Kongl. M:tz nådh.
Ridderskapet slöt, at deras tahl på det högsta improberas,
och de det fört hemställes Kongl. M:tz nådh, och
at detta eij må lända Ridderskapet till last, utan som
dhe sådant improberat, så villia de excuseras hoos Kongl.
Maij:t, undandragandes sig alldeeles derifrån.
Taltes att den tijden, då detta tahltes, hlefve många
hootade medh hugg och kiäpp.
Landtmarskalken frågade: Hvadh skole vij då
giöra?
Jacob Fleming påminte, at uthi Rolamhens voto, at
ingen skulle den tijden få tahla däremoth, sombliga blefvo
och hotade. Därföre kan jag eij see, at hela ståndet därigenom
kan lijda.
Landtmarskalken: Classerne måtte häröfver något
sluuta, på det at den disposition Kongl. Maij:t nu giort
eij må vara i någon osäkerheet, och Stenderne eij måge
hafva macht häreffter sådant effter behag ändra.
Love sin: Det i protocollet finnes vara så prsejudic[erligt]
taahl [fördt], är eij allenast skiet här in pleno utan
mäst i uthskåtten.
Nils Gyllenstierna förmodar, det Hr Jahan Gyllenstiernas
tahl eij må lända honom på hans döda muldh
till neesa.
Classerne discurerade.
3:tise classis votum. Lindskiöldh: 1. Tacka vij Kongl.
Maij:t, som häfver giort oss dhen nåden och communicerat
oss detta, som är olideligit för Ridderskapet och Adelen;
villie at detta annulleras. 2. Huru vijda Kongl. M:t
vill ansee dhe personer, som sådant tahl fördt; ingen af
Ridderskapet lärer medh skiähl tillägna sig dhet eller
approbera dhet. Och efftersom dhet mäst består i ordformer,
altså villie vij, at dhet annulleres; dhet är nödigt,
at dhet skier för säkerheeten skull. Sahl. Konungen häfver
148
1682.
sielf sedt för sin son som een fader. Dhe orden emoth
lagh äre otillbörlige, ty dhet sahl. Konungen förordnadt,
är fast mehra medh lagh. Hvarföre böra sådana olijdeliga
ordformer annulleras, och kan eij tillägnas classen, at
någon brukat sådana otiänliga ordh.
Örnklo: Yij bedie Kongl. M:t ville vara classen
nådigh.
2 classis. Hr Stålarm: Så vijda jag hört, så beklaga
dhe och bedröfva sigh öfver dhet, at någon af vårt ståndh
skall fördt dhe ordh. Ridderskapet äre aldrigh i dhen förgiätenheet
at [hafva] bortglömt een så stoor Konungh. Bedia
Kongl. Maij:t, at detta eij må lända ståndet till någon
prsejudice, som dhe ingen part i sådant tahl taga, uthan
i fall Kongl. Maij:t eij vill låtha blidka sigh, så må dhet
komma på dhen, som tahlt, och eij på ståndet, sorn sådana
ordformer alldeles improberar och vill, at dhe genom een
act aboleras.
l:a classis. Conrad Gyllenstierna: Classen häfver
befalt mig at på deras vägnar beklaga, dhet någon häfver
funnits, som brukat sådana expressioner, som skolat förorsakat
Kongl. Maij:t till onåder. Beklaga dhet af hiärtat;
bedia Kongl. M:t ville vara så nådigh och eij tillskrifva
sådant första classen. Kan Kongl. M:t eij blidkas,
må dhen plichta, som sådant tahlt; dhet står uthi Kongl.
M:tz macht at ställa dhem till rätta, som sådana ord brukat,
så frambt Kongl. M:t intet kan blidkas.
Landtmarskalken: Såsom alla classerna äre eenige
däri, at sådant tahl skall annulleras och dödas, och at dhe
intet villia taga på sigh skulden, altså liemskiuta dhe
dhet Kongl. Maij:t. Och som denna qvgestion är samptelige
Ständerna förestält, så bunde secrete uthskåttet conferera
medh Rådet och dhe andra stånden, huru acten och
medh hvadh ordh den skall blifva stäldh. När vij få
discurrera med dhe andra stånden och berättat dhem dhet,
så skall jag giöra eder relation och höra edert betänkiande.
Jag vill förmoda Kongl. M:t lärer få nöje af Ridderskapet
och dhe andra stånden.
Den 15 December fredagh in pleno.
Landtmarskalken: Såsom detta ährendet vij nu
ärna företaga är af stoor vicht och bör medh mogenheet
December.
149
öfverläggias, altså häfver secrete uthskåttet tagit dhet i
betänkiande. Hans Kongl. Maij:t häfver förestält och begär
er svar, om dhen, som häfver fördt sådant oförsvarligit
taahl om sahl. Kongl. Maij:t, kan hållas för een ährligh
och redlig patriot och undersåte. Detta blef i går öfverlagd
och blef slutit, at man skulle medh svar inkomma
hoos Hans Kongl. Maij:t. Secrete uthskåttet häfver funnit
godt blifva vedh dhet, som är afftalt effter dhet protocollet,
som här holtz. Dhet är så brukeligit, at uthskåttet plägar
så giöra; sedan kan ståndet påminna hvadh dhem behagar.
Uplästes Ridderskapets och Adelens supplique (bil. 20).
Landtmarskalken: Dhet är så simpliciter svarat
på Kongl. Maij:tz proposition. Badh classerna behagade
säja deras mening. Jag måtte höra deras eenhelleliga
mening, ty dhet är een saak af stoor vicht.
Örnklo
Stålarm: Skrifften är godh; dhen, som häfver tält
sådana ordh, häfver intet hafft godh intention. Män vij
måtte see oss före, at intet något redunderar på ståndet.
G[abriel] Falkenberg?]: Om någon förde votum fram
och brukade andra expressioner än sigh tiänar, bör han
sielf sv^ra därföre.
Landtmarskalken badh än, at 2 af hvar classeförordnas,
som see öfver skrifften.
Lindskiöldh: Vähl at man påminner dhet, som kan
frälsa ståndet.
Alii: Att han
Lindskiöldh: Och säger jag än, at om vij gå till
realiteten uthi sahl. Konungens testamente, så är dhet
conformt medh lagen; dhet kan ingen bevijsa dhet är emot
lag; är altså både ordformen och intentionen orätt(!).
Landtmarskalken frågade, om dhe ville blifva vedh
sitt votum, hvari står om realiteten, eller vedh dhen upsatte
skrifften.
Lindskiöld påminte, at något måtte föras in.
Lindhielm påminte och
Uthnämbdes uthskått öfver skrifften:
Af 3:tia classe: Hr Lindskiöldh.
2 classe: Hr Ulf Bonde.
1 classe: Hr Jacob Fleming, Rijks-Tygmästaren Hr
Peer Sparre.
150
1682.
Hr Jacob Fleming excuserade sigb intet kunna vara
medh öfver skrifften, effter som ban intet bäfver varit
medh utbi secrete utbskåttet, hvarest alla Ständernas
protocoll äre upläste; kan altså intet bafva dben knndskap
af saken, som fordras därvedh, ocb utbskåttet bäfver.
Uthskåttet gick neder i Cammaren at sittia öfver
skrifften.1
Hr Landtmarskalken: Dbet kan olfta bända, at
Landtmarskalken förer något taabl ocb brukar några
expressioner ocb ordb, män derföre eij straxt är skyldigb
at stå och svara derföre, medan han kan bafva sina ordres
ocb instruction därtill ocb vara befalt sådant tabla.
Hidderskapet sade äfven detsamma; elliest vore dbet
alt för svårt at vara Landtmarskalk, medan ban kan bafva
sina ordres för sigh, dhem han bör folia och Hidderskapet
föredraga.
Landzhöfding Lilliecrona: I skrifften borde determineras,
af bvadh åhr dessa protocollen äro.
Hidderskapet fan dhet onödigt, medan Kongl. Maij:t
intet därom förmählt.
Hr Jac. Fleming föredrog till sin exculpation, at
såsom honom [är] vordit committ[eradt] at föra directionvedh
bancouthskåttet, och ban dhet åthskillige gånger anslagit
och sammankalla låtit, män dhe sigb eij infunnit, hälst
af dhe andra stånden, föregifvandes sina andra riksdagsbeställningar,
ocb således ringa till dbet verket giort.
Conrad Gyllenstierna: Såsom han vore een af dhe
fullmächtige vedb Banco, så kan ban försäkra Hidderskapet,
at dbet värket är utbi så gått ståndh, som det någonsin
varit; såge gierna Ständerna före Riksdagens sluth
dbet företoge ocb öfversåge.
Jacob Fleming: Man häfver eij ännu fått igenom
löpa låbnen, mycket mindre något annat.
Hidderskapet: Dhe af uthskåttet bohra vedb anslagb
inställa sigh, eller om dhe eij bafva tijdb, andra i deras
ställe sättias.
1 Återstoden af detta protokoll saknas i konceptprotokollet och är
i det renskrifna protokollet insatt mellan den 16 och den 18 Dec., men
måste höra till den 15 Dec., ty adelns här omtalade svar angående
>prsejudicerligit» tal om konung Karl X Gustaf öfverlemnades redan den
15 Dec. till Kongl, Maj:t (se nedan början af protokollet för följande dag).
Jämf. äfven påskriften på Hadorphs supplik (bil. 21).
December.
151
Slöts at ett uthskått skulle gå till dhe andra stånden
at påminna dhem, dhet dhe detta bancovärket befordra
till sluth, förän Riksdagen ändas.
Uthskåttet:
1
classen:
Hr
Gustaf Duvalt,
Hr Öfverste Weiling.
Hi-
Öfverste Cruus,
2
classen:
rn-
Gustaf Person,
Hr Gustaf Johanson Ulf-
Hr
Boje,
sparre.
3
classen:
Hr
Ekebladh,
Hr Öfverste Hamilton.
Hr
Öfverste Siöbladh,
Uplästes Hadorphi supplique till Ridderskapet (bil. 21)
om förskått till recessernas tryckiande, hvilket Ridderskapet
aldeles afslog, eij kunnandes giöra något förskått,
uthan han kan dhet sielf befordra, huru honom behagar,
medan många booktryckiare dhet sielfve lära på sin profijt
antaga at tryckia. Hadorphius häfver af hvar kyrkia
1 tunna spanmåhl, hvilket till een tämelig summa bestijger,
och han därföre vähl detta arbetet kan fortsättia.
Hr Duvalt påminte om dhen skrifft eller förslag
förra Rijksdagen bleef inlefvererat om dhe gambla familiers
genealogier och andra nödiga sakers inrättande veedh Riddarhuset.
Ridderskapet fan nödigt, at Riddarhus-Directorerne
elfterfråga, hvar dhe Ridderskapet angående skriffter, sal.
Widikind under händer hafft, äre kombne, at dhe igenfordras,
medan dhe Ridderskapet äre heelt nödiga; dhe
lära finnas uthi Widikin[d]s sterbhuus.
Resolutio vedh dhet samma: Effter Hr Erenfeltz påminnelse
skall dhen vapnboken, sal. Widikind hafft, igenfordras
och ingalunda hoos honom qvarlembnas.
Uplästes Ridderskapetz svar till Kongl. Maij:t angående
dhem, som fört något prsejudicerligit taahl om säl*
Kongl. Maij:t och des testamente (bil. 20).
Dhet ordet positive finna dhe betänkeligit at låtha
ståå, medan ingen positive eller discoursive om Kongl.
Maij:t bör försmädeligen taahla.
152
1682.
Hvarföre slötz at dhet ordet positive skulle uthstrykas
eller uthprickas.
Lindskiöldh sade dhet intet varit hans mening, at
dhet skulle insättias.
Medh Ridderskapetz samptelige villia begiärtes af
Landtmarskalken, at han denna skrifften måtte underskrifva.
Landtmarskalken fan nödigt, at skrifften skulle
Krigzbefehlet communiceras.
Ridder.skåpet svarade Krigzbefehlet mäst vara af
Adelen, eij heller lära dhe giöra där emoth; hvarföre kan
Landtmarskalken säkert skrifften underskrifva så på Ridderskapets
som Krigzbefehlets vägnar.
Resolverades ytterligare, at skrifften skulle omskrifvas
och ordet positive uthlåtas.
Sedan hon var omskrifven, blef dhen åter upläsen.
Hr Landtmarskalken frågade Ridderskapet än, om
dhe nu vore nögde medh skrifften, och om hon så skulle
blifva, hvartill enhelleligen svarades ja, och at hon så
skulle blifva.
Än frågade Hr Landtmarskalken, om han dhen nu
skulle underskrifva, och at dhet skedde medh Ridderskapets
goda villia.
Hvartill Ridderskapet svarade sampteligen ja, och at
dhet vore dheras begiäran och samptyckie, at han dhen
måtte underskrifva.
Altså skreef Hr Landtmarskalken under skrifften.
Den 16 December lögerdag in pleno.
Landtmarskalken: I går effter middagen kallade
Kongl. M:t några af dhet secrete uthskåttet till sigh.
Kongl. M:t betackade Ständerna för deras svar om dhe
olåflige discurser; Kongl. Maij:t var aldeles förnögd medh
deras svar. Sedan häfver vedh dhet tillfället Kongl. M:t
sagt oss, at protocollen skohla igenomsees, och hvadh i
dhe förra åhrs protocollen finnes således förmählt, skulle
genom een act annulleras. Hvarföre häfver Kongl. Maij:t
effter Ständernas skrifft låtit upsättia een act, män dhen
är eij rätt färdigh. Kongl. Maij:t begiärer communieation
af protocollen. Nu måste vij öfverläggia, på hvadh sätt
dhet skall skiee; antingen skohla protocollen extraheras,
December.
153
hvilket vore för oss betänkeligit, eller skola vij gifva
heela protocollen; elliest vore (lhet som een dom af oss;
eller skola vij gifva dliem förseglade öfver. Kongl. Maij :t
kan bekomma alla dhe protoeoll Hans M:t vill.
Resolutio Nobilitatis: Heela protocollen gifves Kongl.
M:t alt som Hans Maij:t vill kafva.
Rijks-Marskalken Gref Joban Stenbocks bref uplästes,
hvari han begiärer dimission ifrån riddarhuusdirection
(jämf. bil. 29).
Landtmarskalken: Såsom han vore Riddarhuset
een nyttig herre och Director, så ville vij genom ett uthskått
öfvertahla honom at blifva qvar och continuera vedh
directionen.
Uthskått där till nämbdes:
1 classen:
Hr General Mörner, Hr Jacob Fleming.
Hr Lorentz Creutz,
2 classen:
Hr Ulf Bonde, Hr Bengt Ribbing.
3 classen:
Hr Lilliecrona, Hr Lindhielm.
Hr Clerk,
Landtmarskalken: Dhet lijder moth helgen, hvarföre
vore vähl Ridderskapet förenade sigh om Kongl.
Maij:tz proposition angående bevillningen och an toge at
uthgiöra dhet af dhem fordras, på dhet här på een gång
blefve end skap.
Ridderskapet: När dhe andra stånden uthlåtha sigh,
hvad dhe villia giöra, lärer eij Ridderskapet undandraga
sigh, så mycket möjeligit är, hafvandes dhe reedan någorledes
sagt sina tankar. Några höllö före, at fast Ridderskapet
samtyckte till någon stoor bevilning, är dheras
fattigdom så stoor, at dhe aldrigh förmå dhet uthgiöra.
Landtmarskalken: Dhen bevillning Ridderskapet
redan haar antagit, troor jag vara så considerabel, at dhen
nästan skall stiga emoth dhen proportion, som kan komma
på Ridderskapet uthi dhe 8 tunnor guls contribution, som
Ständerna hafva sigh påtagit, hvartill man ungefär haar
154
1682.
kunnat räckna, at dhet belöper sigh, män som hälfften af
dhen summan Kongl. Maij:t föreslagit än återstår, måtte
Bidderskapet finna någon uthvägh till dhet, som än desidereras,
på dhet Kongl. Maij:t måtte skiee ett fulkomeligit
nöje. Bästa medlet vore, om contribution fördublades,
eller om Bidderskapet behagar, kunde secrete uthskåttet
vijdare härom medh dhe andra Ständerna conferera och
giöra dhem emellan een viss och billigh proportion. Om
uthskåttets redligheet må Bidderskapet sigh aldeles försäkra.
Hr Axel Wachtmeister: Såsom Kongl. Maij:t begiärer
af Ständerna denna fördublingen allenast vedh
dhen händelsen, om dhet blifver något krigh, så kan Bidderskapet
ingalunda undandraga sigh at samtyckia därtill,
och är dhet bättre gifva sin öfverheet till rikets försvar
än ställa all sin egendom i osäkerheet för fienden.
Blifver eij krig, lärer Hans Maij:t vara så nådig och förskona
Bidderskapet för denna fördublingen.
Hr Landtmarskalken frågade, om Bidderskapet
ville samtyckia till någon fördubling af dhen giorde
contribution, i fall Kongl. Maij:t kan öfvertahla dhe andra
Ständerna till samma fördubling.
Hvartill Bidderskapet svarade sampteligen ja.
Landtmarskalken frågade ytterligare, om han finge
Kongl. Maij:t berätta, at Bidderskapet villia undergå fördublingen
af dhen redan antagne contribution.
Bidderskapet svarade samteligen ja, allenast dhe andra
stånden och dhet samma giöra.
Hoch sade 2 classen: EfFter dhet skall blifva een fördubling,
måste man veetha, hvadh reedan är bevilliat;
begiära altså blifva underrättade, hvaruthi dhet består.
Landtmarskalken svarade: Dhet lära dhe vähl
vetha. Bidderskapets bevillning går till 3 t:r gull. Borgerskapets
till 2 ‘/a t:na. Allmogens till 2. Prästernas
moth 60,000 daler s:mt.
Hr Lindskiöldh: Kongl. Maij:t måste enteligen
hafva till rijksens försvar och behof dhen begiärta summan.
När Bidderskapet komma öfverens om sin bevilning,
och dhe andra stånden eij villia beqväma sig därtill,
bohra dhe effter lagh uthi nödfall genom pålagor dhet
uthgiöra.
December.
155
Hr Landtmarskalken tillsporde Ridder skåpet än,
om dhe ville antaga dhenna fördublingen af dhen redan
bevilliade contribution.
3 classen svarade samteligen ja.
1 classen conformerade sigh till deras meningh.
Doch bägge classerna medh dhe vilkåhren, at dhe
andra Ständerna undergå dhet samma, som och i fäll dhet
blefve krig.
2 classen, som något längre däröfver consulterade,
svarade genom Landzhöfding Ståhlarm, at dhe giärna
önskat at blifva medh denna fördublingen förskonte, och
at Kongl. Maij:t deras svåra tillståndh föredroges; doch
som nöden häfver ingen lagh, villia dhe och som dhe andra
classerna bemälte fördubling undergå, medh dhe conditioner
at dhe andra stånden giöra dhet samma, som och at
dhe dherföre äre frij, om G-udh förlänar rijket frijdh;
skulle dhenna fördublingen enteligen uthgå, samtyckia dhe
allenast på ett åhr.
Ridderskapet sampteligen sade sigh allenast på 1 åhr
antaga denna fördublingen.
Hr Jacob Fleming frågade, om bergzlagzbevilningen
kommer under Borgerskapets contribution, at dhet
ståndet eij må draga dhet sigh till hielp.
Hr Landtmarskalken medh några andra: Man
haar aldrig tahlt därom, och är dhet lijka mycket, allenast
summan är fyllest. Bergzlagen gior sitt för sigh
sielf.
Landtmarskalken: Denna fördublingen begiäres allenast
i nödfall, om krig blifver.
Lindskiöldh: Kongl. Maij:t begiärer allenast vedh
dhen händelsen.
Ridderskapet frågade, om Kongl. Maij:t eij sagt, på
huru många åhr denna contribution skall continueras.
Landtmarskalken sade sigh eij dhet kunna säja,
uthan at Kongl. Maij:t begiärer desse 16 t:r gull på
1 åhr.
Den 18 December måndagh in pleno.
Landtmarskalken: Jagh häfver tillför ende berättat,
huru Kongl. Maij:t effter Ständernas begiäran och relation
sampt svar angående dliem, som hafva calumnieust tahlt
156
1682.
om sahl. Konungen, häfver låtit i Cantzeliet formera een
skrifft, dhen som är 2 gångor i secrete uthskåttet upläsen,
då Rådet och varit där nedre. Då gingo vij till Kongl.
Maij:t och begiärte förändra dhen, dhet Kongl. Maij:t
medh nåder uptogh och tilleth, at dhen kunde ändras.
Sedan kom Rådet neder och giorde än påminnelser, män
Kongl. M:t häfver funnit, at ingen af Rådet häfver rätt
förstådt Kongl. M:tz mening. Nu är skrifften så upsatt,
at Ständerna hafva macht at påminna; därföre häfver
Kongl. Maij:t befalt at låtha vetha, at dhen skall i beslutet
införas. Och på dhet at dhen intet skall heta att
obtruderas, så häfver Kongl. Maij:t låtit hvart och ett
ståndh få een afskrifft och frijheet at påminna. Materien
är delicat; det är mycket at blasmera sin Konungh, men
effter dhet röres i skrifften om testamentet, så seer till,
att intet Ständerna eller ett ståndh må därigenom lijda.
Detta måtte skie ordenteligen.
Skrifften uplästes (jämf. bil. 29).
Landtmarskalken: Om de linna skrifften klar och
säker för ståndet, så kunna de nu giöra deras påminnelser;
Kongl. Maijrt vill ingen tvinga till at underskrifva.
Stålarm påminte, at dhen skrifften, som Ridderskapet
och Adelen lade [in] om detta ährendet hoos Kongl.
Maij:t, måtte upläsas.
Landtmarskalken: Kongl. Maijrt häfver eij kunnat
allenast folia vår skrifft.
Stålarm: Vij röra intet om testamentet i vår skrifft.
Peer Sparre: Däruthi står åthskillnaden, att Kongl.
Maij:t tahlar om testamentet och reel amer ar dhet, som
dhe för hafva slutit, och så ogillas alt dhet Rådet och
Rijksens Ständer hafva giort.
Landtmarskalken: Alla Ständerna hafva gådt ifrån
Kongl. Maijrtz testamente. Dhet bör därifrån distingveras,
at tahla calumnieust om Kongl. Maij:tz disposition.
Peer Sparre sade sig intet kunna troo Kongl. Maijrtz
intention vara på Ständerna, effter Ständerna hafva hafft
anseende på dhet gemena bästa. Dhet är och ingen så
förgiäten, som icke håller dhen för straffvärdigh, som griper
Kongl. M:t an medh calumnieust taal; dhet lärer vara
Kongl. Maijrtz intention.
December.
157
Lichton: Om Ridderskapet giorde ett uthskått till
Kongl. Maij:t, så kunde dhe få Kongl. M:tz förklaringh.
Landtm ar skalk en: Dhet kunde sedan föras i skrifFten,
men dhet är svårast medh dhe andra stånden.
Peer Sparre: Dhe villia exculpera sigh därmedh
uthi deras skriffter och säja sigh vara tvungne därtill.
Påmintes om uthskått.
Landtmarskalken proponerade och, om Ridderskapet
behagade uthskått, kunde dhe nämbna 2 af hvar
classe.
Landtmarskalken fruchtade, at dhe andra Ständerna
intet blefve medh oss enige.
Peer Sparre: Yij villiom sättia up våra tankar och
vijsa Kongl. Maij:t dhet; sedan faller vähl dhet andra.
Gust. Duvalt kom ifrån Präster- och Borgerskapet
om Banco, berättandes at dhe excusera sigh vara hindrade
förmedelst dhet dhe måste upvachta uthi secrete uthskåttet
och således eij bunna infinna sigh uthi Banco. Hoppades
dhet värket stå så vähl, at om dhe få 1 eller 2 dagar
därtill, kunna dhe dhet igenomsee.
Landtmarskalken frågade, om dhe vore nu enige
om skrifften.
Öfverste Ramsverd: Dhe äre eense medh samtelige
Ständerne.
Stålarm påminte åter om ett lijtet uthskått öfver
skrifften.
Gripenstierna tyckte man borde detta giöra medh
communication medh dhe andra Ständerna och så öfFverläggia
dhet uthi secrete uthskåttet.
Påmintes af Ridderskapet, at dhet bör skie med samptoch
synnerlig Ständerna i gemen.
Lilliehöök holt bäst at nämbna ett lijtet uthskått.
Landtmarskalken: Såsom Kongl. Maij:t häfver
lämbnat oss fritt at påminna, på dhet at våra efFterkommande
eij må säja, at vij hafva förhastat oss uthi
ett så vichtigt ährende, altså låtom oss förordna ett
uthskått däröfver.
3 classis:
Hr Anders Stiernhöök, Hr Lindhielm.
Hr Lindskiöld,
158
1682.
2 classen:
Hr Gabriel Falkenberg, Hr Ulf Bonde.
Hr Stålarm,
1 classis:
Hr Anders Lilliehöök, Hr Lichton.
Hr Peer Sparre,
Lindhielm badh Hr Landtmarskalken ville och vara
därhoos medh.
Från Borgerskapet kom ett uthskått.
Dhe betackade Bidderskapet och Adelen, som genom
några af Adelen hafva behagat [låta dem] förnimma deras
betänkiande och svar, huru man sigh medh bancovärket
skulle förhålla, emedan dhet lijder moth ändan afRijksdagen,
och Ständerna hafva eij än öfverseedt bancovärket. Män
så betyga dhe, at dhe giärna skulle infinna sigh, när dhet
varder anslagit, män genom dhet at dhe äre obligerade at
vara tillstädes uthi secrete uthskåttet, som flitigt kommer
tillhopa, äre dhe vordne hindrade; önskade man ville heller
nämbna andra, förr än värket skulle därigenom komma
att lijda, varandes dhe nogsamt sårgfällige om Bankens
conservation, som medh stoor möda är inrättadh. Borgerskapet
skall vijsa dhen flijt, at ingen skull medh rätta
skall kunna dhem påbördas.
Landtmarskalken: Dhet värket fordrar, at dhet
altijdh efftersees. Några af vårt ståndh [hafva] besvärat
sigh, at när dhe varit sinnade at komma ihop öfver
Banco, hafva dhe andra Ständerna ej kommit tillstädes,
hvilket man förnimmer vara förorsakat af dhet at dhe
måst vara uthi secrete uthskåttet. Ridderskapet accusera
intet något stånd uthan önska, at värket må stå vähl.
Jacob Fleming: Yij hafva varit några gånger tillhopa,
män Borgerskapet hafva intet kommit.
Ifrån Prästerskapet kom ett uthskått.
Superintend[enten] Schytten ifrån Calmar betackade
Ridderskapet och Adelen för godh communication, som
härtill är plägad medh deras ståndh. Såsom Ridderskapet
nu på stunden behagat behedra dhem med ett uthskått
och låtit förmärkia deras åhåga om Banco; dhe
för deras ståndh contestera och deras sårgfälligheet därom,
män at därmedh är vordet dröjt, häfver secrete uthskåttet
December.
159
varit orsaken [till]. Dhe äre tillfredz at komma i mårgon
tillhopa och så laga, at dhe värket kunna öfversee, förr
än Rijksdagen slutes.
Landtmarskalken tackade dhem för förtroligheet.
.Ridder.skåpet är tillfredz at komma i mårgon tillhopa,
som dhe till ingen annan ända dhet giöra, än at befrämia
värket; man häfver altijdh vedh Rijksdagar giort sig
därom underrättadh.
Uthskåttet gick sin vägh.
Landtmarskalken badh dhet lilla uthskåttet gå
neder uthi Cammaren och öfversee skrifften och komma
up igen klockan 6.
Uthskåttet gick neder i Cammaren öffver skrifften.
Den 19 December in pleno.
Hr Landtmarskalken: Såsom Ridder skåpet sidst
samtyckte, i fall något krigh hlefve, at villia förduhla
deras contribution, hvartill Hans Maij:t och haar öfvertahlt
dhe andra stånden, altså återstår nu allenast at
sättia terminer till betahlningen. Ridderskapet är vähl
bekant, at contribution består i V10 af löhn för tiänstefålk
som och i 5 daler sölfvermynt af hvar gårdh.
Landzhöfding Ståhlarm: Dhet vore önskeligit Ridderskapet
nu som förra Riksdagen hnge blifva vedh dhen
då förordnade termin, nembligen Michaelis dagh angående
dhe 5 daler af godzén.
Lovesin: Yidh legohions contribution vore bäst man
brukade samma tijdh, som observeras vedh mantahlspenningarna.
Landtmarskalken: Dhet ginge då för långt uth,
ty mantalspenningarna uthgiöres eij för Pingzhelgen; det
är vähl af nöden at före denna contributions erläggiande
fattas vissa upsatzer på legofolket. Dhen största Ridderskapets
contribution består i 1/io af chargerna; därföre
måste dhen först betahlas, hafvandes secrete uthskåttet
funnit bäst, det termin [sättes i] begynnelsen af Martij
månadh. I går sände Hans Maij:t Stats-Commissarien
till secrete uthskåttet, at giöra een säker calculation på
heela bevillningen, hvilken fäns stiga medh fördublingen
till 16 tunnor gull.
160
1682.
Ridderskapet sade sigh samtyckia till een sådan bevillning
allenast på ett åkr.
Ridderskapet: Under chargernas contribution komma
så vähl dbe nu värkeligen äre i tiänst som dbe tillförende
tiänt.
Landtmarskalken: För dbe 5 dalers s:mtz contribution
haar man tänkt sättia Michaelis dag till termin.
Lovesin: Dhet vore vähl terminerna blefve något
förr; kunde hända krigh blefve, och nöden eij tåhlte något
drögsmåhl; åthminstone måtte eij blifva senare än Hr
Landtmarskalken haar sagt.
Hr Landtmarskalken berättade secrete uthskåttet
fattat desse terminer, nembligen för chargerna begynnelsen
af Martio, för legiohion midsommarsdagen, för dbe 5 daler
s:mt Michaelis dag. Tillsporde altså Ridderskapet, om
dbe villia blifva vedb desse terminer.
Ridderskapet: Alla 3 classerna samtyckte sampteligen
at villia blifva därvedb, förbehållandes sigh at angående
dbe 5 daler af godzén brukas samma sätt, som är infört
i 1680 åbrs beslutb.
Landtmarskalken medh några andra remonstrerade,
dbet man i Finlandb eij kunde folia så stricte desse terminer,
varandes een stoor deebl af dben landzorten mycket
aflägsen.
Hvarföre resolverades at i Finland blifver midsommaren
termin så för löbningz som tiänstefolcks contribution.
Landtmarskalken:Såsom åthskilliga vichtiga äbr ender
äre dbenne Riksdagb afskiedade och afbandlade, så
at riksdagzbeslutet lärer blifva vidlyfftigt, altså är nödigt
några af classerna utbnämbnes till at författa dbet i
ordning.
Af dbet tillfället bleef discourerat om utskrifningen.
Hr Stålarm: Dbet är omöjeligit, at Ridderskapet
kan blifva veedb utskrifningen, när allmogen sigh påtagit
vist knechtehåll, utan at dberas godz blifva öde, ty först
lära alla drängiarna på landet gå ifrån frälset till skattebönderna,
sedan all dben defect, ehuru stoor som finnes
vedb regementerna, skall genom utskrifning suppleras
af Adelns bönder.
December.
161
Många andra funno bäst frälse blefve vedk samma
sätt som allmogen, dock at frälse står effter privilegierne
kalfft emotk crono. Een deekl ville blifva vedk utkskrifningen.
Hr Jacob Fleming: Om dket observeras [som] förr
är slutit, at i freedk skrifves kvar 20:de ock i krigztijder
[kvar] 10:de, kan utkskrifningen vara lidelig, eliest eij.
Hr Stålarm: Förutkan andra inconvenientier, som
kärröra af utkskrifningen, är ock dket, at som Adelen
skall gifva sina knecktar vissa booställen, så lära aldrig
Adelens godz kinna, kälst som på detta sättet ali lasten
kommer på dkem.
Landtmarskalken: Om dke provincier, som blifva
vedk utkskrifning, är intet at takla; nu är allenast [fråga]
om dke orter, som allmogen antagit ett vist knecktekåll.
Ridder skåpet kaar tillförende resolverat till utkskrifning.
Huru kunna dke gåå därifrån? Vill Ridderskapet blifva
veedk vist knecktekåll, blifva regementerna eij completa.
Den 19 Decembris in pleno efftermiddagen.
Hr Landtmarskalken: Ridderskapet är mäst ikopkalladk
för dken skrifftens underskrifvande, som angår
dkem, som taalt otillbörligen emotk Kongl. Maij:tz testamente.
Samma skrifft uplästes ock sedan bleef så af Hr
Landtmarskalken underskrefven sorn Ridderskapet ock
Adelen. (Jämf. bil. 29).
Landtmarskalken sade sigk såsom proprio motu
föredragit Kongl. Maij:t Ridderskapets begiäran at fåå
blifva veedk ett vist knecktekåll, dock observerandes effter
privilegierne dken proportion, at 4 frälsekemman ståå
emot 2 crono. Män så kaar Hans Maij:t eij därtill veeklat
samtyckia, utkan om Ridderskapet vill undergå samma
vilkår som crono ock skatte, nembligen at 2 kemman
giöra een kneckt. Hans Maij:t kaar ock veklat påminna
Ridderskapet, at dke ofördrögeligen effter förr afgångne
ordres ingifva koos Landzköfdingarna deras rusttiänstslängder.
Landtmarskalken: Hans Maij:t finner ock obilligt,
at Adelen undrager sigk rusttiänsten för deras skiäregodz,
varandes dke eij i privilegierne frijkallade.
Sv. RiddersTc. o. Adels riksd.-protXIV. 1682. 11
162
1682.
Landzhöfding Ståhlarm: Skiäregodzräntan består eij
i spanmåhl eller annor sådan ränta, som böhr rustas före,
uthan mäst i fisk och strömingzränta.
Öfverste Hastfärdh: Dhet är otvifvelachtigt, at
Adelen är skyldigh rusta för sine skiäregodz, män nu
består dhet däri, huru fiske och strömingzräntan skall
taxeras.
Hr Landtmarskalken: Classerna måste föreena sigh,
huruledes dhet böhr skiee, om icke een tunna ströming
kunde giöras lijka medh een tunna spanmåhl.
General Lichton: Dhet är ingen älendigare bonde än
dhe i skiären, när man considererar, hvadh omkostnadh
som giöres i noth, salt och annat mehr, så at dhet är een
mycket ringa pänning dhen salta fisken sälies före.
Landtmarskalken frågade, hvadh räntor skohla
komma under rusttiänsten i skiäregården.
Gyllenborg sade sigh varit een commission för een
tijdh sedan anförtroot, då han funnit, at så för skiäregodzen
som för bergzlagen ringa rustningar prsesteras, af
orsaak at dhe inga sådana räntor uthgiöra, som effter
privilegierne böhr rustas före. Därtill medh rustas ingenstädes
för stoora giärden.
Hr Landtmarskalken: Man kunde uthnämbna ett
uthskått, som toge denna Kongl. Maij:tz proposition i
betänkiande och sedan berättade Ridderskapet, hvilka
skiäregårdzräntor dhe finna bohra komma under rusttiensten.
Dertill uthnämbdes:
1 classen:
General Lichton, Hr Lenart Ribbing.
2 classen:
Hr Axel Ståhlarm, Hr Hindrich Falkenberg.
3 classen:
Hr Dankvart, Hr Gyllenborg.
Landtmarskalken: Kongl. Maij:tz proposition består
däri: 1. At Adelen undandrager sigh aldeles at rusta för
sine skiäregodz, och derföre 2. frågar, om icke strömingzräntan
böhr hållas för een hufvtt dränta, som Ridderskapet
skall rusta före.
December.
163
Uplästes Kongl. Maij:tz breef till Ridderskapet angående
Jahan Danielssons immatriculerande och intagande
på Riddarhuset.
Ridderskapet: Dhet Hans Kongl. Maij:t haar behagat
gått finna, är Ridderskapetz underdånige skyldigheet at
ställa sigh till efterrättelse, hvarföre kan han medh dhe
andra introduceras.
Hr Landtmarskalken: Dhet äre åthskillige af dhem,
som nu äre introducerade, och intet hafva betahlt dhet
dhe till Riddarhuset låfvat.
Den 20 Decembris in pleno.
Uplästes Hr Peer Sparres skrift till Ridderskapet,
hvarmedh han begiärer dimission ifrån riddarhuusdirection.
(Jämf. bil. 29).
Han var sielf tillstädes, contesterandes een särdeles
hoogh och villia at betiäna Ridderskapet i alla occasioner,
män för andra vichtige beställningar skull sade sigh
omöjeligen där veedh längre kunna continuera.
Hr Jacob Fleming berättade sigh medh dhe andra
af uthskåttet varit hoos Hans Excell:tz Greef Jahan Stenbock,
till at anmoda honom at förblifva ytterligare veedh
Riddarhusetz direction, män han sigh och excuserat, förebärandes
åthskilliga hinder och beställningar.
Hr Landtmarskalken: Dhet tyckes veedh desse
tijder vara Ridderskapet för svårt at betahla interesse
på interesse på deras frivilliga gåfvor hijt till Riddarhuset.
Åthskillige af Ridderskapet funno dhet och odrägeligit.
Hr Landtmarskalken: Ridderskapet haar åthskilliga
gångor migh påmint at anhålla hoos Kongl. Maij:t om
svar på dhen eij längesedan öfvergifne supplique (bil. 16),
där dhe begiära at blifva vedh sina donationer conserveradhe;
så häfver Hans Kongl. Maij:t medh nåder uptagit dhen
förklaring Ridderskapet giort öfver dhet 4 cap. konungabalken
L. L. och sedermehra i noga öfvervägande tagit,
at giöra een viss förordning om godzén, som Hans Maijrt
och låtit däröfver fatta een stadga, den jagh är befalter
at communicera och låtha upläsa för Ridderskapet och
Adelen och sedan i riksdagzbeslutet införa.
164
1082.
Uplästes altså åfvanbemälte stadga angående godzén.
Landzhöfdingen Ståhlarm: Om dhet eij illa uptoges,
vore nödigt Ridderskapet i nnderdånigheet anhölle hoos
Kongl. Maij:t om ändring eller lindring i dhen 6 § om
skatträttigheeter, at Kongl. Maij:t täcktes förunna Ridderskapet
behålla sina kiöpta skatträttigheeter, när dhe
uthi alt uthgiöra skatten som någon skattbonde. Stadgan
är vähl underskrefven och försegladh; Grudh gifve Ridderskapet
doch kunde detta hoos Kongl. Maij:t erhålla.
Landtmarskalken tillsade Ridderskapet, at ingen
reeser härifrån, för än dhe hafva underskrifvit riksdagzbeslutet.
Uthnämbdes uthskått, som medh Secreteraren skulle
öfversee rijksdagzbeslutet:
1 classen:
General Lichton, Hr Lenart Ribbing.
Hr Peer Sparre,
2 classen:
Hr Ståhlarm, Hr Ulf Bonde.
Hr Carl Falkenberg,
3 classen:
Hr Lindskiöldh, Hr Gyllenborg.
Hr Lindhielm,
Den 22 December in pleno.
Propositions svaret företogs och uplästes (bil. 22).
Påmintes om frälseböndernas contribution. Såsom
Bergzlagen eij nämbnes uthi 1680 åhrs besluth, så är at
observera, at medh dem handlas altijdh särdeles hvadh
dhe skola contribuera.
4 §. Sattes een för alla och alla för een.
Landtmarskalken: Ridderskapet påminner sig, at
Hr Per Sparre begiärte afskied ifrån Ridder huset; dhet
vore vähl Ridderskapet ansökte honom vijdare at continnera
därmedh.
Hr Falkenbergh. gaf förslagh på Hr Clas Fleming.
Hr Landtmarskalken låfvade oförmärkt fråga Hr
Clas Fleming därom; dhet är beklageli[g]t, at sakerne veed
Riddarhuset stå så illa, at ingen vill befatta sigh därmedh.
December.
165
Resolverades: När Hr Per Sparre kommer up, kan
kan därom anmodas.
Landtmarskalken: Till at undfly Mantals-Commissariernes
reesor på frälsegodzen, kan Ridderskapet och
Adelen betinga sigh, at dhe till den 1 Maij villia inlefverera
richtige längder på deras fålk.
Landtmarskalken"påminte, at angående Bergzlagen
kunde dhet hemskiutas Kongl. Maij:t at afhandla medk
dhem om eontribution, och at deras tiänst- och legohion
måste betahla ochså eontribution så vähl som Adelens.
Påminte och därhoos om längderna på fålket.
Hvarpå svarades af Ridderskapet: Termin till längdernas
inlefverering blifver den 1 Martij.
Påmintes om dagakarlar, at dhe och skulle contribuera.
Landtmarskalken: Dhet är alt arbetzfålk, och dhe
komma därunder.
Resolutio: Ridderskapet lefverera till den 1 Martij
deras richtige längder till Landzköfdingarna på alt deras
fålk samt hvad dhe niuta i löhn om åhret.
Jacob Kleming mente dhet borde sättias in, at dhe,
som [äro] öfver 60 åhr, böra vara frie.
Lovisin: Man kunde ju tillijka medh längdernes
inlefvereringh och afläggia betahlningen.
Landtmarskalken: Om dhet så vore, at någon försummade
at föra någon up på sin längd, tyckes dhet vara
skiäligit, at han får betahla sedan, när han märker sitt
förseende, hvilket är nyttigt, at undfly något intrång, ty
huru kan jagh vetha, huru richtige längder min fogde
kan inlefverera i Finland? Dhe som boo här i staden,
lefverera deras längder boos Öfverståthållaren.
Resolutio: Dhen som dölier någon af sitt fålk, betahle
dubbelt.
Resolverades, at Arrendatorer och Inspectorer också
skola contribuera.
Landtmarskalken: Kongl. Maij:t vill hafva een
viss summa; om vij intet fördubla vår bevillning, så
spijsar dhen intet till summans upfyllande. Yij slippa
intet hädan, förr än vij dhen hafva skaffat. Prästerskapet
hafva sigh påtagit 50,000 daler s:mt, män dhet förslår
intet. Man häfver betänkiande at nembna summan, män
om dhet så vore, at dhet öfverskiuter dhen summan vij
166
1682.
uthlåfvat, så bedia vij Kongl. Maij:t ville det taga i
nådigb eonsideration.
Re sol ut in: Att frälsebönderna gifva balfparten emotb
dhet, sorn skattbönderna på denna Rijksdagen bevilliat.
Af deras legokion och tiänstfolk betahla dhe lijka medh
skatte och crono, hvilket alt skall racknäs under Ridderskapets
och Adelens contributions summa.
Sedan förbehålles at denna contribution eij må lända
privilegierne och Ridderskapet uthi deras rättigheet till
prsejudice.
Jacob Fleming påminte, at man skulle sökiaKongl.
M:t, at om någon gård blefve reducerad, som vore gången
i arfskiffte, at Ridderskapet då finge byta sigh dhen till
eller kiöpan å 9 pro cento till at undfly all oreda och vidlyfftigheet
uthi arfskifften.
Landtmarskalken: Först vele vij upbära vårt svar
och sedan komma in medh suppliquen.
Alii: Äfvenså är nödigt at sökia om skatträttigkeeterna.
Resolutio: Een af hvar classe sätter up dhen suppliquen
(bil. 23).
Af 3 classen Lovisin, 2 classen Stålarm, 1 classen
J. Fleming.
Den 22 December effter middagen in pleno.
Uthnämbdes uthskått, som i mårgon bittida skall
conferera dhet reenskrefna riksdagzbeslutet medh conceptet
och sedan dhet öfvergifva Kongl. Maij:t.
3 classen:
Hr Öfverste Örenklo, Hr Öfverste Siöbladh,
Hr Prsesidenten Grass, Hr Ekebladh,
Hr Landzhöfding Klerken, Hr Öfverste Gustaf Makler.
2 classen:
Hr Landzhöfding Ståhlarm, Hr Öfverste Hård,
Hr Ulf Bonde, Hr Öfverste Soop,
Hr Öfverste Ulfsparre, Hr Lenart Ribbing.
1 classen:
Hr Jacob Fleming, Hr Öfverste Lenart Ribbing,
Hr Landzhöfding Duvalt, Hr Öfverste Ulfsparre,
Hr Mauritz Posse, Hr Öfverste Mörner.
December.
167
Hr Landtmarskalken tillsade uthskåttet at inställa
sigh i mårgon prmcise klåckan 6 veedh 6 ducaters
straff.
Hr Axel Ståhlarm: Dhet [är] nödigt några uthnämbdes
till att upsättia dhen omtahlte supplique till Kongl.
Maij:t.
Hr Landtmarskalken: Dhet är omöjeligit, at dbet
så snart kan skiee, eij keller understår jagh migh dken
at underskrifva utlian at dken först Eidderskapet blifver
föreläsen.
Enteligen trädde några tillsammans till at förfärdiga
denna suppliquen, som sades reedan vara projecteradk.
TJplästes af Fiscalen dken relation utkskåttet låtkit
fatta öfver riddarkuussakerne ock därlioos deras betänkiande.
Dken 1 § om lanta päningar.
Eidderskapet aggreeradke uthskåttets mening, att
dke läknte medel skulle betaklas,
Den 2 § angående dke utklånta penningar på osäkra
panter.
Hr Landtmarskalken: Dket kan kända, at panterna
varit nogk säkra dken tijden desse riddarhuusmedlen
blefve utklänta, män sedermekra förmedelst desse föränderlige
tijder äre blefne osäkre; därföre vore kår dt, at
dke sådana medel utlilänt skulle stå därföre, kälst som
dke eij kunnat afsee dken ovisskeet godzén mx stå i.
Commissarien Ekrenfelt: Hvadk af Eiddarkuus betiänte
är uthlänt, är billigt at dke stå därföre, män at
Directorerne, som utkan lökn ock af godk villia antagit
sigk at föra directorium öfver riddarkuussakerna, skulle
därmedk graveras, synes vara svårt ock betänkeligit.
Hr Lenart Eibbing: Först bökra debitorerne tillkallas
på alt sätt at betakla deras skuldk, män äre dke
eij solvendo, kunna dke sökias, som medlen utklänt.
Landtmarskalken: Eidderskapet kan eij säja, kvem
som skall betakla, utkan allenast förordna, kvem Fiscalen
skall anklaga.
Cammereraren på Eiddarkuset: Dke största låknen kärröra
af sal. Bielkerna på Salstadk och sal. Eijks-Marsken
medk några andra.
168
1682.
Resolverades at desse låhn på hästa sättet infordras;
skulle dhe eij kunna uthgå, uthan blefve änteligen Riddarhusetz
skada, kunna dhe doch i rächningarna balanceras.
§ 3. Om dhe svåra interessen Ridderskapet för contributioner
och förähringar till Riddarhuset äre belagde
medh.
Assessoren Gryllenankar: Desse gåfvor äre nästan af
halfft tvång; därföre vore dhet hårdt, om man där medh
så strängt skulle förfahra.
Landtmarskalken: Dhet borde giöras åthskilnadh
emellan dhem, som äre förmögne och fattige; desföruthan
är dhet betänkeligit at elftergifva een så anseenligh påst,
hälst som Ridderskapet eij är i dhen myckenheet sammankommen,
som vanligit plägar vara.
Änteligen effter långt discurerande voterades af classerna
härom.
3 classen sade sigh bifalla uthskåttetz mening angående
interessetz efftergifft.
Class 2 conformerade sigh och därtill, doch så at om
debitorerne eij betahla interesset och capitalet effter 1672,
då notification skiedde inom Thomae dagli. 1683, skohla
dhe ingen tillgifft hafva at åthniutha, uthan betahla interesse
ifrån des första termin anno 1661.
Class 1 är af samma tankar som 2 classen.
3 classen biföll och dhe andra tvänne classerna i alla
umständigheeter.
Var altså Ridderskapets resolution öfver dhe interessen,
som een och annor häffta före härrörande af förähringar
och contributioner, at alla dhe, som innom Thomee
dag sigh infinna medh richtigh betahlning så till interesse
som capital, förskones för interesse till 1672, män dhe
sådant försumma betahla interesse ifrån den 1 Junij 1661
aldeles effter 1672 åhrs placatz 1 puncts innehåldh.
§ 4. Samtyckte Ridderskapet till uthskåttets gåttfinnande.
§ 5. Äfven sammaledes.
§ 6. Om vapnens uprättande.
Ridderskapet hemställer detta Directorerne at värkställa,
när medlen så tillåtha.
§ 7. Angående Samuel Arfwedsons balance.
December.
169
Ridderskapet aggreerar dhet uthskåttet därutkinnan
upsatt haar.
§ 8. A.thskilliga Riddarhnus angelägenheter, hvilka
alla Ridderskapet recommenderar Herrar Directorerne,
varandes uthi een dehl veedh förra Rijksdagar resolverat.
§ 9. Om räkningarnes uthgifvande till arfvingarna.
Ridderskapet bijfaller och nthi detta nthskåttets betänkande,
kunnandes arfvingarna sigh emellan giöra reparation,
och där någon af dhem förorsakades at ansökia
Directorerne om assistence emoth sina medarfvingar, lära
dhe befordra och recommendera deras saak hoos Landzhöfdingarna.
Sedan gingo några af Ridderskapet till at upsättia
een supplique till Kongl. Maij:t, hvilken när hon var
färdigh, uplästes (bil. 23). Des innehåld var, at Kongl.
Maij:t nådigst ville effterlåtha Ridderskapet genom kiöp
eller byte tillhandla eller lösa sigh dhe allodial godz,
som dhe komma at förlohra, som och at dhe måtte fåå behålla
dheras skatträttigheeter, åthminstone under skattemanna
rättigheet.
Landtmarskalken frågade, om Ridderskapet understår
sigh öfvergifva denna supplique, och om dhen är så
stäldh som sigh böhr.
8 classen finner betänkeligit at begiära någon annan
termin angående godzens inlösen än dhen i Kongl. Maij:tz
stadga determineres; i dhet öfriga aggreera dhe hvadh i
suppliquen är infört.
Dankvart: Reductions-Collegium haar aldrig hafft
någon viss termin, och därföre är dhet een nådh, at Kongl.
Maij:t vill restringera inlösen till een viss tijdh.
2 classen biföll 3 classen.
1 classen giorde äfven dhet samma.
Den 23 December in pleno.
Ridderskapets och Adelens svar på Kongl. Maij:tz
proposition bars up genom ett utkskått (bil. 22).
Landtmarskalken: Jagh häfver hoppats, at jagh
skohlat nu hafft medh migh svar på besvären (jämf. bil. 29),
män dhet häfver intet låtit giöra sigh.
Landtmarskalken: Häradzhöfdingerna sökia om förhögning
på löhnen, som elliest är lijten. Kongl. M:t
170
1682.
häfver därpå reflecterat, at dheras vilkor äre så ringa,
at dhe, som förestå justitien, hafva svårt däraf at bestå.
Kongl. Maij:t häfver låtit efftersee uthi Stats-Contoiret
och funnit, at häradz- och lagmansräntan lijtet skiuter
öfver den deröfver giorde disposition. Kongl. Maij:t häfver
och tyckt, at Adelen frijkalla för mycket ifrån häradzhöfdingspenningar
under privilegiernas 43 §, som är
klar om gårdzens tårpare.
Den 43 § uthi privilegierna uplästes.
Stålarm: Dhet vore vähl, at dhe hnge tillökning,
män vore hetänkeligit, om dhet skulle skiee på detta
sättet, som rörer privilegierna.
Landtmarskalken: Dhen 43 § förstås allenast om
tårpare.
Jacob Fleming: Man veth ju, huru praxis är.
Landtmarskalken: Een elak praxis gior ingen rättigheet.
Dhet nämbnes tårpare; om Kongl. M:t vill uthtyda
privilegierna, så står det boos Hans Maij:t.
Stålarm: Så behöfva vij intet giöra dhet sielfva.
Dhe orden om häradzhöfdingepenningar uthi privilegierna
äre klara, och förstås under ordet tårpare råå och röör.
Landtmarskalken: Effter vij intet förstå dhem, så
måtte någon explicera dhem.
Stålarm: Så behöfve vij intet explicera dhem.
Peer Sparre: Jag vill förlora 1000 It dr. at icke dhet
bör förstås lijka om hemman och tårpare.
Stålarm: Dhet är underligit, at dhen Häradzhöfding,
som är adelsman, vill sökia sådant, som är emoth privilegierna.
Landtmarskalken: Kongl. Maij:t häfver tyckt, at
som dhet nämnes tårpare, så måste vara een åthskillnad
emellan hemman och tårpare.
Peer Sparre: Ingen människa kan annorledes uthtyda
dhet än vij sagdt.
Landtmarskalken: Så vele vij bedia Kongl. M:t
så uthtyda privilegiernes 43 §.
Kesponderades: Hr Landtmarskalken må bedia Kongl.
Maij:t uthtyda dhet så vell.
Peer Sparre: Detta, som är dhet eendaste och essentieleste
af privilegierna, skall eij kasta af sigh öfver 500
daler s:mt.
December.
171
Hans Mörner: De Häradzhöfdingar och Lagmän hafva
väll sökt det för, om de hade haft rätt.
Alii idem.
Landtmarskalken: Uthi Konung Gustaf Adolfs privilegier
är klart; där tahlas om tårpare och om inga hemman.
Stålarm och alii: Vij hoppas Kongl. M:t låter oss
niuta dhet, som är så klart.
Alii: Dhe orden ladugdrdebönder förstås om frijheetsmijlen.
Landtmarskalken: Yelen I då, at jagh således skall
förklara dhet för Hans Kongl. M:t.
Peer Sparre: Dhet förslår lijtet; sedan äre råå och
röör så inskränkte. Vij bedia Hr Landtmarskalken ville
remonstrera och uthtyda dhet för Kongl. M:t.
3 classis: Vij önska giärna, at deras löhn må blifva
tillökt, allenast at vij få behålla våra privilegier orubbade.
2 classis idem.
1 classis idem.
Biskop Wallers supplique uplästes. (Jämf. bil. 29).
Landtmarskalken: Han häfver gådt i caution för
een i Banco, som är blefven mycket skyldig och är intet
solvendo; nu sökies han om betahlning. Han är een Biskop
och andelig man, sökier om nådh och tillgifft af oss, dhet
han och af dhe andra stånden begiärt. Dliet är skiäligit
at hafva medynckan medh honom.
Resolutio: Ridderskapet och Adelen kan intet giöra
häri något.
Dimissio fiebat, at Ridderskapet kommer igen klåckan
3 effter middagen.
Den 23 December effter middagen in pleno.
Landtmarskalken: Emedan vij vänta, at besvären
skola företagas, låthom oss taga före riddarhuus-sakerne.
Hans Excelktz Rijks-Marskalken så vähl som Hr Peer
Sparre hafva tagit afskied ifrån Riddarhuus direction.
Olivecrantz är sällan tillstädes.
Ridderskapet badh Hr Landtmarskalken ville sondera
Hr Clas Fleming, om han ville blifva i Rijks-Marskalkens
Gref Jahan Stenbocks ställe. Sedan bådo dhe och Hr
Landtmarskalken behagade sigh dhet besväret påtaga i
Hr Peer Sparres ställe.
172
1682.
Landtmarskalken exeuserade sigh, föregifvandes
sigh hafva mycket att giöra, och vore därvedh ansvar.
Ente ligen leth han öfvertahla sigh därtill.
Alii: Vij villiom nämbna ett uthskått, som går
till Hr Prsesidenten Clas Fleming at anmoda honom,
dhet han täcktes påtaga sigh direction vedh Riddarhuset.
Landtmarskalken sade, at medh interesse af Riddarhuus
förähringarna är nu modererat till anno 1672.
Hans Mörner: Många och största deelen i Småland
vetha aldrig af dhet, at deras förfäder äre skyldige vedh
Riddarhuset.
Landtmarskalken påminte om Olivecrantz, hvad
dhe uthi 3 classe mente om Olivecrantz, om man kan
giöra sigh tankar om honom, at han blifver där vedh.
Ekeblad: Eiftersom han intet häfver tagit afskied,
så prsesumeras han lärer vara qvar.
10 § uthi riddarhuus-sakerne uplästes.
Landtmarskalken: Om en arfvinge är villig at betalda
och dhen andra eij, så håller man sigh till Directorerne,
at dhe skrifva dhen till därom.
Stålarm: An om een är een slösare, hvar får man
då hans dehl igen?
Landtmarskalken: Directorerne hafva oifta skrifvit
om giäldens hetahlning. Notification är uthgången, och
ingen effect fölier där på. Ridderskapet lijder därigenom.
Frågade om Ridderskapet och Adelen äre tillfredz medh
dhet uthskåttet har upsatt.
10 § lästes up åter igen.
Approberades medh applausu.
11 §. Resolutio: Gillades . . .
12 §. Om dhem, som absentera sig från Rijksdagen.
Stålarm tyckte, at dhe borde lijkväll komma hijt;
dhe sittia hemma och sedan tahla mäst på dhet, som
vedh Rijksdagen slutes.
Landtmarskalken: Dhet hafva varit stoora Rijksdagar,
importante saker slutne; dhe låtha illa hemma
darf öre.
Resolutio: Dhen som är förmögen och frisk, att han
kan komma hijt, hör höta effter riddarhuusordningen
pro ahsentia, lijkvähl medh dhen moderation at dhe fattige,
December.
173
oförmögne och officerare, som äre commenderade, kunna
excuseras.
Landtmarskalken: Detta hemskiutes Directeurerne
at framdeles efftersee och skiärskåda deras skiähl.
Respondera des]: Dhet är skiäligit, at Directeurerne
moderera däruthi.
13 §.
Landtmarskalken: Uthskåttet häfver vell uth
arhetat
dhen §; alle rationes (?) införde.
Resolutio: 3:a classis hlifver vedh uthskåttets betänkiande.
2 classis distingverar emellan låhn och gåfva, så är
häst blifva vedh uthskåttets mening.
l:a classis: Vedh uthskåttets mening.
14 §. Uthskåttets sortiment approberas, allenast at
Landzhöfdingarna giöra sigh vähl informerade, och Herrar
Directeurerne påminna Landzhöfdingarna.
Företogs några giäldpåster in specie, såsom G-ref
Gustaf Carlsons.
Landtmarskalken: Dhen påsten considereras som
intet, och sättes dhen till hans . . . . at lämbna dhen
okrafd, till des han framdeles kan komma i bättre vilkor,
män intet interesse räcknas därpå.
Hr Grönhagens.
Landtmarskalken: Dhet som står i boken är
låfvat.
Resolutio: Dhet blifver som dhet är.
Hr Feltreuters påst.
Resolutio: Slutes uthur boken.
Hr Cronhiorts.
Landtmarskalken badh Öfversten considerera Riddarhusets
tillståndh.
Falkengren.
Resolutio: Dhet blifver vedh uthskåttets mening, allenast
at betahlningen nu skier.
Gilius Ehrenberg. Består allenast i interesse, är och
een för åhring. Om icke kunde considereras dhe eifterlåtnas
fattigdom och sahl. Burggrefvens dödzfall?
Resolutio: Skrifves uthur böckerna.
Dorothea Baners eller Leijonhufwuds supplique up
lästes (jämf. bil. 29). Hon beder allenast för sigh.
174
1682.
Landtmarskalben: Dhet begiäres eij för alla deelar,
lith an för henne. Dhet är intet uthan, at ju hon sitter i
slätt tillståndh och behöfver sitt, män vij see på conseqvence;
sedan komma många andra och begiära dhet
samma.
Stålarm: Får hon tillgifft, så söker jagh dhet samma.
Alii idem.
Gustaf Ribbings supplication. (Jämf. bil. 29).
Landtmarskalken sade, at Ridder,skåpet kan komma
tridie dag Juhl tillhopa, at kunna kl. 11 upläsa beslutet,
medan Rijksdagen mäste snart slutas.
Uthskått, som skall gå till Hr Clas Fleming, at anmoda
honom blifva Riddarhuus-Director:
3 classis: Hr Gripenstierna.
2 classis: Hr Bengt Ribbing.
1 classis: Hr Lennart Ribbing.
Hr Peer Hiärtas räckning.
3 classen [genom]1 Ekeb la dh badh Landtmarskalken
at på sigh taga direction vedh Riddarhuset.
Landtmarskalken låfvade taga dhet i betänkiande
till härnäst.
Den 29 December in pleno för middagen.
Landtmarskalken gaf tillkiänna, at Cantzelierådet
Höghusen lärer straxt komma hijt up at läsa beslutet,
effter Kongl. M:t vill i mårgon sluta Rijksdagen.
Höghusen upläste beslutet. (Jämf. bil. 28).
Ad 12 § uthi beslutet.
Landtmarskalken påminte, at Kongl. M:t villgiärna
hafva ett annat ord i ställe för ströming; man kunde
sättia fiskieränta.
Alii: Tå menas också annan fisk där under.
Landtmarskalken: Man kunde sättia hufvudhränta,
sorn i fisk uthqår, hvar tunna till 3 mark.
Ad 13 §.
Landtmarskalken: Kongl. Maij:t häfver uthlåtit
dhet vissa tahlet för dhe främmande skull, män Hans
Maij:t beropar sigh på Ridderskapets och Adelens svar.
Prästerskapets bevillning lästes up.
Stålarm påminte, at dhenna deras bevillningh är helt
annan och ringare än dhe uthlåfvade uthi secrete uthskåttet.
December.
175
Landtmarskalken: Dhe låfvade också af påskepenningar
contribution.
Peer Sparre: Detta är prsejudicerligit i framtijden,
om dke slippa medh så ringa, ty däreffter torde man
någon annan gångk taga proportion emellan Ständerna.
Man borde representera Kongl. Maij:t dbet dbe utblåfvade
utbi secrete uthskåttet.
Landtmarskalken: Dbet är Kongl. Maij:t kunnigt
ocb bemställes Kongl. Maij:tt. Hr Cantzelierådet Höghusen
kan säja Kongl. M:t, at dbe utblåfvade mehr i
secrete uthskåttet, ocb at Kidderskapet fördenskull reserverar
sigh, at i framtijden ingen proportion bär af må
tagas emellan Ständerna, när någon contribution skall
bevillias, och at detta eij må lända Ridderskapet till
prsejudice.
Secreteraren befaltes föra till protocollet, at Ridderskapet
ocb Adelen bådo Hr Cantzelierådet frambära ocb
berätta dhet Kongl. Maij:t.
Landtmarskalken: Yij fördubla våra 5 daler; hvarföre
giöra icke dbe det och?
Stålarm: Kongl. Maij:t skulle förehålla dbem dbet
dbe hafva låfvat utbi secrete uthskåttet.
Gyllenborg: Dbet kan vähl än ändras.
Landtmarskalken: Dbe 20 fördubla dbe intet.
Resolutio: Att Hr Landtmarskalken drager up till
Kongl. Maij:t och vijser dbet Hans Maijrt, huru Prästerskapet
annorledes hafva låfvat utbi secrete uthskåttet.
Landtmarskalken: Yij hafva altijdh reserverat oss,
om dhe andra stånden giöra [detsamma]. Borgerskapet
sättia een clausul, at dbe villia fördubla legohions contribution,
män dbet öfriga intet.
Borgerskapets bevillningh.
Påmintes om Borgmästare och Magistraten skall få
skattläggia borgarna.
Stålarm: Dbe villia hafva dhem under Landzhöfdingens
upsyn.
Landtmarskalken: Detta sättes så vijda.
Peer Sparre påminte om dhet ordet jurisdiction, at
dbet eij för vidt extenderes, ty vij böra alla därunder, så
vijda vij sökia justitien.
176
1682.
Crentz berättade, at genom dhet att Magistraten
belagt dhem nthi Bergzlagen, häfver Kongl. Maij:t mycket
förlorat i dhet man har hoos Bergzlagen sökt.
Påmintes om Kongl. Maij:ts pistolsmeder.
Peer Sparre: Factorier, böra dhe komma under dhem
och deras contribution?
Landtmarskalken mente, at deras falk måtte gå
under Borgerskapet.
Än gatubodzdrängar?
Landtmarskalken: Man måtte veta, om dhe villia
fördnbla deras bevillning. Vij hafva bevilliat medh dhen
condition, så frambt dhe andra Ständerna giöra dhet samma;
hvarföre måste dhe hålla dhet dhe uthi secrete uthskåttet
hafva låfvat.
Bondens bevillningh.
Peer Sparre: Huru komma dhe at tahla så om
frälse?
Landtmarskalken: Vij hafva nämbt här 10 skatte
emoth 15 frälsebönder.
Alii: Dhe borde intet föra sådant i beslutet om
frälset och röra om dhet, som angår Kidderskapet och
Adelen.
Alii svarade: Dhe bedia allenast därom, at dhet må
uthslutas.
Beslutet ändades.
Landtmarskalken frågade: Skole vij gå up till
Kongl. M:t medh Hr Cantzelierådet och tahla om Presteroch
Borgerskapets bevillning.
Peer Sparre badh Hr Landtmarskalken ville föredraga
dhet Kongl. M:t och säja, at Kidderskapet reserverar
sigh, at denna olijka proportion eij framdeles skall
lända deras stånd till prmjudice.
Landtmarskalken drogh altså till Kongl. M:t och
kom effter 1 timma igen neder.
Landtmarskalken: Först jag kom up till Kongl.
M:t, vore een hoop medh präster inne. Sedan berättade
jag Kongl. M:t dhet Kidderskapet hade mig bedit föredraga
Kongl. M:t, at dhe andra Ständerna mehr hafva i
secrete uthskåttet låfvat, än i beslutet finnes, hvarken
fördubblat dhen 10:de eller 4:de dellien af capitalen med
mehra. Hvarföre Kongl. Maij:t leth upkalla Erkiebiskopen
December.
177
och Tegner, och sedan Hans Maij:t hade å part tahlt
medh dhem, hlef jagh inkalladh, då dhem förehölts, at
dhe sigh annorledes nthlåtit i secrete uthskåttet. Dhe
svarade, at dhe sigh intet undandraga fördublingen af
legohions contribution. Jag sade, at sådant kan man
intet finna i deras besluth eller svar på proposition.
Lovisin påminte, om kiöpmansdrängar måste och
gifva af deras löhn.
Alii: Äfvenså af andra embetsman.
Lovisin påminte om deras harn hos bönder.
Landtmarskalken: Jagh påminte och, at Borgmästare
och Rådh eij skulle skattläggia borgerskapet,
uthan tillijka medh Landzhöfdingarna. Tegner svarade
sigh intet vetha af någon Landzhöfding. Jagh sade: så
är då Öfverståthållaren i det ställe i Stockholm. Han
svarade sigh villia giärna kasta sigh därunder.
Dhet påmintes om löhn, at Magistraten och contribuera
af deras löhn.
Landtmarskalken: Jagh rörde och om detta och
viste Kongl. Maij:t, at dhet angår hvar person in specie.
Präste- och Borgerskapet hafva deras löhn i händerna.
Dhet är mången, som nu intet sitter i värkelig tiänst
och doch måste effter Adelens beslut contribuera. Jagh
sade och åth Erkiebiskopen om påskpenningar. Han svarade:
Prästerskapet kan eij mehr uthgiöra. Borgmästaren
sade rent uth, at deras stånds tankar häfver intet annars
varit än at fördubla contribution.
Lovisin talte åter om dhet folket, som sittia hoos
handtvärkare, och andra som sittia frij.
Landtmarskalken: Jagh sade och, så frambt dhe
andra stånden eij fördubla, så lärer Ridderskapet och
Adelen och undandraga sigh. Jagh viste Kongl. M:t, at
såsom contributionen är ovanligh, så måste och sättet
vara ovant. Yij hade vähl triplerat; hvarföre skall
Prästerskapet slippa. Erckiebiskopen svarade: vij hafva
gripit oss så högt an, som någonsin möjeligit är.
Lovisin: Än een bonde, som brukar een sätesgårdh
till helfften. bör icke han contribuera?
Resp[onderades]: Dhen äriadelsmannensställe;förfålket
bör han bethala, män eij för sin egen person eller sina barn.
Dhet hör distingveras emellan een arrendator och een bonde.
Sv. Ricldersk. o. Adels rilcsd.-protXIV. 1682. 12
178
1683.
Peer Sparre: Om (Ilie andra stånden intet vilia
blifva vedb dhet dhe i secrete uthskåttet låfvade, hvadh
skola vij då giöra?
Landtmarskalken: Dhe villia fördubla legofolkscontributionen,
män under dbe 20 daler säja dhe fördublingen
redan vara inbegrepen.
Lovisin: Dhet äre åffta 5 skattebönder på een gård.
Skola då alla deras barn vara frije?
Landtmarskalken: Ja, dhet är af dhem betingat.
Landtmarskalken förmante, at dhe, som äre redan
introducerade, betalila dhet dhe låfvat åth Riddarhuset;
elliest skola dhe intet föras i matricklen.
Lenart Ribbing berättade, at dhe deputerade hafva
varit hoos Hans Excell:tz Hr Clas Fleming och anmodat
honom at blifva Riddarhuus-Director, hvilket han och sig
påtogh.
Resolverades at Ridderskapet kommer tillsammans
klåckan 3.
Landtmarskalken påminte ochså om Banco, at dhet
värket öfversees af uthskåttet.
Landtmarskalken: När jagh var uppe, påminte
jagh Kongl. Maij:t om vår supplique och om kongzgårdarna.
Kongl. M:t låfvade oss än i dagh svar.
Anno 1683 den 2 Januarij in pleno.
Landtmarskalken önskade Ridderskapet ettfrögdefult
nytt åhr.
Uplästes Kongl. Maij:tz bref angående confirmation
pa konungsgårdarna och andra tillbytte godz, som och det
andra om skatträttigheeterna. (Jämf. bil. 29).
Landtmarskalken: Ridderskapet påminner sig om
de 10 åhrs inlösen, att Kongl. Maij:tz tanckar är om godzens
inlösen på 10 åhr allenast på de förbudne orter, men
att där under eij förståås de oförbudne orter. Detta föredrog
Hr Landtmarskalken på Hans Kongl. Maij:tz ordres
och muntlige resolution, eifter som Ridderskapet intet har
skriffteligen derom ansökning giort.
Landtmarskalken: Ridderskapet erhindrar sig det
i secrete uthskåttet förehades om Stora commissionens
domar och deras execution, hvilket Kongl. Maij:t vill
införas i richzdagzbesluutet.
J anuari.
179
Blef altså upläsit det project Hr Höghusen häfver fattat.
Ridderskapet samtyckte samteligen, at det på det
projecterade sätt införes i rickzdagzbesluutet.
Uplästes Tobias "Wests supplique, i hvilken han begiärer
af Ridderskapet communication af några skrilfter,
som Ridderskapet kunde hafva om sahl. Gustavo l:o.
(Bil. 25).
Ridderskapet sade, om någon sådant häfver, lärer han
det gierna giöra.
Landtmarskalken: Kongl. M:tz villia är, at Ridderskapet
i morgon kommer på salen, och at Ridderskapet
prsecise inställer sig i morgon bittida kl. 6, fast det
vore förr.
Landtmarskalken: Det är vanligit, at Ridderskapet
gifver något åth de betiente här vedh Riddarhuuset. Hvarföre
vore väl Ridderskapet vedh underskrifften dem ihugkomma.
Ben 4 Januarij 1683 in pleno.
Landtmarskalken berättade Ridderskapet: 1. At
beslutet eij än är färdigt blifvit till underskrifft. 2. At
Kongl. Maij:tz villia och befallning är, at ingen reeser
härifrån, förrän beslutet är underskrifvit.
Landtmarskalken proponerade, huru Hr Rijks-Marskalken
Stenbock recommenderar een adelsman, benämd
Gyllenkrook, at succedera Riddarhuus-Secreteraren "Wallenstet.
Hans Excelktz bref uplästes. (Jämf. bil. 29).
Han, Gyllenkrook, blef altså antagen till RiddarhuusSecreterare
omnium applausu, så i anseende till hans egen
person som särdeles för Hans Excelktz skuldh. (Jämf.
bil. 26).
Ridderskapet kommer tillhopa klåckan 3 effter middagen
.
Den 4 Januarij in pleno effter middagen.
Introducerades några af Adelen, såsom Gabriel Hoghenfelt,
Commendant i Lybek, adlad den 14 Nov. 1682 —
Ealkenhielm Öfv. Leutnant under artollerie fullmäktig —;
Anders Andersson Drakenskiöldh, Huusgerådzmästare, adlad
den 12 Dec. 1682.
180
1083.
Landtmarskalken påminte åter, at ingen af Ridderskapet
reser bart, förr än dhe kafva underskrifvit beslutet,
och om någon det gior, lärer Kongl. M:t dhet medh
onåder uptaga.
Gi-ref Carl Oxenstierna mente ingen hafva orsak
att draga sig undan.
Landtmarskalken: Yij vete hvadh som är tahlt
om 1660 åhrs besluth. Den eene och andra säjer: intet
häfver jagh skrifvit under. Och dhet äre få, som hafva
1660 åhrs besluth underskrifvit.
Den 5 Januarij 1683 in pleno.
Continuerades medh beslutets underskrifft. {Jämf.
bil. 28).
Prästerskapets uthskått kom at taga af Ridderskapet
och Adelen afskied, 1. önskandes ett lyckeligit nytt åhr,
och det af eett troget och gudeligit hiärta. 2. Efftersom
det varit een gammal sedvana at taga afskied, så hafva
dhe eij kunnat underlåta at giöra och nu dhet, tackandes
Ridder,skåpet, som låtit emot dhem påskina een respective
gunst, och för dhe rådh dhe hade fädt. Önskade Ridderskapet
lycka på reesan, recommenderandes sitt ståndh.
Landtmarskalken: Ridderskapet och Adelen önska
dhem desslijkes eett gått nytt åhr. Såsom Ridderskapet
och Adelen så nu som förr hafva stält sigh effter Kongl.
M:tz intention, så hafva dhe och i regard däraf sökt alt
gått förtroende. Önskade lycka på reesan och recommendera[de]
sitt ståndh uthi Prästerskapets goda affection och
vänskap.
Gick så Prästernas uthskått uth.
Böndernas uthskått kom in.
Tahlmannen: Såsom dhe nu slutat Rijksdagen och
haff‘t före ett stoort värk, som så vähl aflupit, Kongl.
M:t och fäderneslandet till nytta och styrkia, så hafva
dhe orsaak at tacka Eders höga Exeellentier och Ridderskapet
för dhen goda förtrogenheet och communication
dhe behagat vijsa emoth dhem och uplyst dhem uthi desse
saker. Bedia Ridderskapet och häreffter ville uplysa
dhem med deras höga förstånd; dhe skulle det erkiänna,
så länge dhe lefva. Önskade och Ridderskapet ett gått
nytt åhr.
Januari.
181
Landtmarskalken: .Redlige ock beskedlige danneman,
vij önskom eder ett lyckeligit nytt åbr ocb tackom
eder för dben förtroligbeet I kafven plägat denna Rijksdagb
medh Ridderskapet; vij bafve orsak at tacka Gudh,
at Rijksdagen är väbl sluten, Kongl. M:t till tryg- ocb
säkerbeet. Önskom ocb eder een lycksam reesa ocb försäkrom
eder om vår välvilligbeet.
Uthskått at complimentera Ständerna:
1 classen:
Hr Jaban Fleming, Hr Marderfelt.
Hr Landzhöfding Wrangel,
2 classen:
Hr Gustaf Ulfsparre, Hr Ulf Bonde.
Hr Clas Boije,
3 classen:
Hr Klerk, Preussen (?)
Hr Järnskiöld,
Landtmarskalken badh dhem gå till Bönderna ocb
Prästerna at taga afskied, män intet till Borgerskapet,
efftersom dhe intet kafva varit boos oss.
Landtmarskalken proponerade om ett uthskått, som
effter Rijksdagen skall sittia öfver kyrkieordningen; tahlte
om Ehrensten ocb Klingstet.
Förordnades altså föliande:
3 classis:
Hr Ehrensten, Hr Skyttehielm.
Hr Klingstet,
2 classis:
Hr Bengt Sparre, Hr Ulf Bonde.
Hr Mårten Lilliehöök,
1 classis:
Hr Peer Sparre, Hr Carl Båth.
Hr Anders Lilliehöök,
Introducende gifva som fölier:
Reuterbielm — Falkengren äbr fullmäktig — 30
daler s:mt.
Hrakenskiöld kom in.
Landtmarskalken frågade honom, bvadb han ville
gifva till Riddarhuset; han kommer nu iblandb ett så för
-
182
1683.
nämt ståndli. Sade sedan åth Ridderskapet: Han är een
gammal Kongl. Maij:tz tiänare; han låfvar 100 daler s:mt.
Resolutio: Det är nogh.
Cronhielm sade, at een Ryttmästare, som häfver
lämbnat sitt bref neder i landet, dhet Cronhielm medh
sigh fört neder, beder blifva intagen; han vill gå godh
för honom.
Resolutio: Han blifver intagen, män skall vijsa härnäst
sitt skiöldebref. (lifver 30 daler s:mt.
Hougenfelt, Commendant i Lybeck.
Örnklo: Han lärer vara rijk.
Alii: Een Commendant i Lybek häfver godh löhn.
Resolutio: Han gifver 100 daler s:mt.
Landtmarskalken frågade, när dhe vålle gå up
medh beslutet och taga afskied. Dhe måste först taga
afskied af Drottningarne. Vij villiom i mårgon effter
afftonsången bära up beslutet, allenast några nämbnas
därtill; sedan kan Ridderskapet reesa. Vij kunne och
taga bancovärket före; dhet är oss angelägit, vij äre
guaranter därföre, och där stå millioner. Dhe andra
Ständerna hafva varit hindrade genom dhet secreta uthskåttet.
Stålarm tyckte dhet värk et häfver gått mycket
långsamt; dhe hafva uthi 3 månader suttit öfver dhet
värket.
Resolverades komma ihop klockan 2 effter middagen.
Landtmarskalken förmante Ridderskapet till under
-
I)en 5 Januarij effter middagen.
Hr Landtmarskalken frågade, om något vore at
påminna i bancosakerna.
Hr Jacob Fleming: Uthskåttet haar där öfver fattat
een relation.
Uthnämbdes uthskått, sorn skulle gåå och taga afskied
af Deras Maij:ter begge Drottningarna:
skrifft.
1 classen:
Hr Jacob Fleming,
Hr Mauritz Posse,
Greef Gustaf Carlson,
Hr Conrad Gyllenstierna,
J anuari.
183
Hr Nils Gyllenstierna, Hr Nils Bielke,
Hr Öfverste Weiling, Landshöfding Wrangel.
Hr Nils Gripenhielm,
2 classen:
Hr Öfverste Soop,
Hr Knut Lilie,
Hr Natt och Dagh,1
Hr Hinrich Falkenberg,
Hr Axel Ståhlarm.
3 classen:
Hr Ekeblad,
Öfverste Ramswerd,
Hr Lovesin,
Landzhöfding Klerken,
Hr Gravendahl,
Hr Gripenvald,
Hr Gyllenankar,1
Hr Camarrådh Ehrenskiöld.
Hr Gustaf Grass,1
Öfverste Mackler,
Öfverste Tungel,
Landzhöfding Liliecrona,
Öfverste Cronhiort,
Detta uthskåttet skall och i mårgon gåå up till Hans
Kongl. M:t medh rijksdagzbeslutet.
Hr Landtmarskalken: Dhe betiänte af Riddarhuset
begiära, at dhen resolution, Ridderskapet giort om dhen
utestående skuldh och interessernes tillgiift, må till deras
säkerheet af mig underskrifvas.
Ridderskapet och Adelen samtyckte, at Landtmarskalken
dhet må giöra.
Hr Landtmarskalken: Uthskåttet öfver banco
sakerna
villia, om Ridderskapet behagar, giöra däröfver
en relation.
Hr Jacob Fleming: Dhet vore önskeligit, at tijden
tillethe gifva Ridderskapet een utförligh underrättelse
däraf, hvilket längesedan hade kunnat skiee, om dhe andra
stånden effter anslagen hade sigh infunnit, hvilket dhe
sällan giort, föregifvandes andra hinder medh stoora uthskåttet
och annat mehr. Doch haar uthskåttet effter
möj eligheeten däröfver inqvirerat och funnit dhet värket
stå i dhen richtigheet och skick, at dhet haar ingen fahra.
Uthskåttet haar och funnit rådligit gifva Ridderskapet
vedh handen [hvad] som tyckes lända till Bancens säkerheet,
som först: At af Ridderskapet befullmächtigas några
af Collegierna, som emellan Rijksdagarna sågo öfver
1 Utstruken i konceptprotokollet.
184
1683.
värket; torde hända dhet ginge något långt uth medh
Rijksdagarna, och således detta värket kunde komma at
lijda.
Hr Conrad Gyllenstierna: Dhet förslaget förorsakade
snarare hoos dhe andra stånden étt misstroende, och
således Bankens ruin kunde därpå folia.
Hr Landtmarskalken: Detta förslaget är intet
emoth bancoordningen; är och ordningen för deras säkerheet
skull.
Hr Nils Bielke: Dhet vore vähl dhet skiedde, så
kunde man säkert troo Bancen.
Hr Jacob .Fleming: Detta är allenast uthskåttets
project; man veeth, huru illa dhet värket stoodh anno
1680, då dhet och bleef redresserat; kunde hända dhet
samma een annan gång vore at befahra.
Hr Landtmarskalken leeth till sin säkerheet införa
i protocollet, huru offta han om Banken haar påmint.
Dhet andra uthskåttets förslagh var, at några fullmächtige
förordnades i deras ställe, som kunde afgå eller
eij hade tijdh det at förrätta.
Hr Landtmarskalken: Dhet vore vähl andra förordnades
provisionaliter i deras ställe, som kunde afgå.
Hr Jacob Fleming: At dhe fullmächtige skulle
hafva macht tillsättia andra i deras ställe, som afgå, är
betänkeligit.
Een dehl af Ridderskapet tyckte detta vähl kunna
hemställas Herrar fullmächtige.
Hr Landtmarskalken frågade, om Ridderskapet
vill sielf företaga detta värket om måndagh eller authorisera
uthskåttet at giöra och låtha däruthinnan; kan
skiee uthskåttet haar något sådant at berätta, som dhe
hålla betänkeligit in pleno at föredraga.
Hr Jacob Fleming: Uthskåttet haar inqvirerat så
veedh casserna som dhet öfriga och funnit några små
desordres, hvilka nödvändigt nu så vähl som förra Riksdagen
bohra ändras. Sade och, dhet Bancen häfver ett
anseenligit capital.
Hr Landtmarskalken: Dhet vore bäst uthskåttet
finge macht at afgiöra desse saker.
Det förr uthnämbda uthskåttet gick till Deras Maij Jer
Drottningarna.
Januari.
185
När uthskåttet korn tillbakas, berättade Hr Landtmarskalken,
dhet Deras Maij:ter Drottningarna försäkrade
Hidderskapet och Adelen om Deras Kongl. nådh.
Sade och, dhet Hennes Maij:t unga Drottningen hade hoos
sigh Princessan, emoth hvilka uthskåttet betygade deras
underdånige skyldigheet: unga Drottningen svarade och
på Svänska.
Hr Landtmarskalken: Bancosakerna är bäst uthskåttet
afgiör.
Svarades: Hvadh uthskåttets mening och sluth är,
haar man vähl hört.
Hr Landtmarskalken: I mårgon behagar Hidderskapet
komma tillsammans klockan 3 effter middagen at
föra beslutet up, då och Hidderskapet kan dimitteras och
Rijksdagen slutas.
Den 6 Januarij in pleno effter middagen.
Landtmarskalken: Kongl. Maij:tz villia är, at rijksdagzbeslutet
skall bäras up klåckan 5, och är beklageligit,
at man nu på sista stunden inkommer medh så importante
påminnelser, som angå bancovärket, hälst medan dhe andra
stånden och äre åthskilde, varandes dhet altså för seent.
Dhet hade varit vähl, man medh desse saker i går kommit
fram, så hade därpå kunnat blifvit giort ändskap.
Hr Jacob Fleming excuserade sigh som Director af
bancouthskåttet, hvarföre han eij i går kunde komma,
varandes han strängeligen af Kongl. Maij:t befalt at inställa
sigh i Keduction medh dhe andra. Desföruthan äre
dhe andra Ständerna vållande till detta dröjsmåhlet medh
bancosakerne, föruthan det förtreet uthskåttet därveedh
lidit.
Uplästes uthskåttets relation öfver detta värket.
(Jämf. bil. 29).
Hr Landtmarskalken, af dhet tillfället at i skrifften
förmähles, dhet uthskåttet gierna seet, dhet Landtmarskalken
hade varit tillstädes, sade: Dhet är omöjeligit,
at jag i alla uthskått kan vara; eij heller består Landtmarskalkens
ämbete däri, kunnandes han bivista uthskåtten,
när han vill och tijden tillåter honom.
Hr Conrad Gyllenstierna svarade på skrifften: At
förordna af Collegierna några, för hvilka åhrlig räkenskap
186
1883.
skall giöras, är ett nytt värk, äfven och at sättia andra
i dhe fullmächtiges ställe. Hr Berthil Ruuth haar anmodat
migh berätta Ridderskapet, dhet honom något må
bevisas, förrän han afsätties; lade och detta därtill: om
dessa förslagh gå för sigh, lärer Bancens ruin därpå
folia.
Hr Jacob Fleming: Effter som uthskåttet hafft
sådan difficultet veedh detta värkets undersökiande, och
man sigh så däremoth opponerat, altså haar dhet doch
vehlat ingifva deras relation och betänkiande däröfver
och vijsa dhen flijt dhe varit sinnade at använda till conservation
af detta värket, på dhet sådant medh tijden må
lända till deras exculpation, och dhe blifva frij för alt
tilltaahl och ansvar, om värket kommer at lijda.
Hr Landzhöfding Ståhlarm: Jagh undrar, at Hr
Conrad Gyllenstierna sigh så mycket exponerar för detta
värket; vore jagh fullmächtigh, skulle jagh intet längre
blifva därveedh.
Cammarrådh Ehren skiöld: Vill Hr Conrad Gyllenstierna
stå före, om något kommer veedh Banken, medan
han sigh detta så högt antager?
Hr Conrad Gyllenstierna: Jag står därföre, så
mycket bancoordningen mig därtill binder.
Hr Jacob Fleming: Äfven som det går här till, så
häfver dhet varit veedh uthskåttet; man haar snart eij
annat hört än protestationer, contestationer medh mycken
annan förtreet, at man eij det kan seija.
Hr Carl Falkenberg: I går när man handlade om
huushyran, ville Borgerskapet hafva 6000 daler, hvilket är
odrägeligit, villiandes uthskåttet eij heller därtill samtyckia,
och är därveedh eij annat än intriguer och privat
interesse.
Conrad Gyllenstierna: Dhet är myckit bättre at
gifva dhen hyran än kiöpa ett huus, hälst efftersom dhe
andra stånden villia blifva veedh hyran.
Carl Falkenberg: Dhe betiänte veedh Banken beklaga,
at dheras handlingar och documenter stå i fahra
för eeldh, varandes där inga hvalf.
Hr Landtmarskalken: 6000 daler är för stoor hyra;
dhet är onödigt, at Hr Conrad Gyllenstierna medh sådan
ifver förer sina discourser.
Januari.
187
Hr Carl Falkenberg: Hhet äre och af dhe andra
stånden fullmächtige, och om man rätt seer effter, tyckes
dhet vara nästan som ett partie, och således kunna alt
giöra effter sitt behagh, hvilket är fahrligit i ett så important
värk.
Hr Hinrich Falkenberg: Det är sant, at hyran
är stoor, män proceduren är värre, at när man vill inqvirera
om ett så salutairet värk som Bancen man då medh
protester och andra förtreetliga inventioner därifrån hindras,
hälst som dhet är Ridderskapet och Adelen högst
angelägit at vara underrättade om des tillståndh, hängiandes
mångens välfärd därpå. Det äre Bancer i Hamburg,
Amsterdam, Venedig, som i långa tijder ståådt, och
man veeth där aldrigh af sådant väsende, som altijdh skall
vara veedh denna. Man påminner sigh, huru dhet stodh
till medh Banco anno 1680, då man medh stoort besvär
kunde komma under vädret med detta värket och sedan
det redressera; så går dhet nu och till; jag veeth jag,
hvadh jag därom skall tänkia.
Hr Carl Falkenberg sade det samma, läggiandes
därtill at emedan som uthskåttet medh dhen förtreet eij
sampteligen kunde blifva underrättadt om värkets tillståndh,
uthnämbdes ett mindre uthskått, i hvilket jag
förde direction; då hade man före Commissarierna, Fiscalen,
Bookhållare och dhe andra betiänte, tillhållandes dhem
på deras eedh at bekiänna, hvadh dhe nödigt hade at om
värket at berätta och uptäckia, men dhe fullmächtige
lade sig deremoth, hindrandes dhet, och kan jag eij dolia,
at där äre anseenliga låhn giorde, som gå till 200,000
daler.
Hr Conrad Gyllenstierna: Dhet är vähl sagt af
Hr Hinrich Falkenberg, at värket eij må gå omkull, män
at Hr Carl Falkenberg propalerar om låhnen, dhet som
böhr vara hemligit, är illa giort.
Continuerades medh relations upläsande.
Hr Landtmar skalken: Vij måste nu gå up medh
beslutet, och då gifver jag staf ven ifrån mig; sedan kan
Ridderskapet eij komma tillsammans. Dhet är illa, at
denna relation är så seent inkommen, men är vähl, at
Ridderskapet är därföre frij, och at dhe andra stånden
äre till detta drögsmåhlet vållande. Såsom fullmächtige
188
1683.
försäkra Bidderskapet om Bancens säkerheet, så är bäst,
at man dhem hemställer hvadh därveedh står at giöra.
Hr Hinrich Falkenberg: Dhet är sant, men dhet
är och Bidderskapet angelägit, at detta värket noga achtas
och eij lembnas i någras frija disposition. Dhet angåår
heela Bidderskapet, som äre garant därföre; skohla dhe
stå för Bancen, böra dhe och veetha des tillståndh. Jag
säjer mig aldeles af at villia vara garant för Bancen, om
hon ginge omkull. Man kunde vähl bedia Kongl. M:t, at
Bidderskapet och Adelen finge om måndag för denna orsaken
komma tillsammans.
Hr Landtmarskalken sade sigh eij heller villia
vara garant för banco. Frågade, om Bidderskapet vill
än blifva tillsammans. Dhe fullmächtige borde eij contracarera
dhem, som äre förordnade at inqvirera om Bancens
tillståndh.
Bidderskapet svarade mästedeles neij.
Hinrich Falkenberg: Läth då dhen svara därföre,
som varit orsaken, at man eij kommit under vädret om
Bancens tillståndh. Jagh seer dhet gieller nu, jag må säga
hvadh jag menar, dhe i Bancen handla som herrar öfver
medlen; jagh vill intet vara garant därföre.
Hr Conrad Gyllenstierna contesterade och svor
på sin siäls saligheet till Bidderskapets försäkran, at
Bancen är i sådan säkerheet, som dhet någonsin kan vara;
försäkrade än ytterligare Bidderskapet, at dhe eij måge
tänkia, at dhet häfver någon fahra.
Cammarrådet Eh rens kiöld frågade Gyllenstien! an,
om han vill svara för Bancen.
Hr Conrad Gyllenstierna sade sigh svara, så vijda
bancoordningen honom därtill binder; svor och än, at
dhet värket för tijden haar ingen fahra.
Hr Landtmarskalken: Dhet gifves före, at dhen
eena fullmächtige är sjukligh och nästan blindh, dhen
andra hindradh. Vill då Bidderskapet förordna andra i
deras ställe, at man een gångh må komma härifrån?
Bidderskapet ropade ja och uthnämbde först Hr Gabriel
Falkenberg och Hr Gyllencreutz.
Hr Hindrich Falkenberg badh införas i protocollet,
at dhe fullmächtige eij måga effter behagh disponera
öfver dhe medel, som stå i Bancen, uthan folia
Januari.
189
bancoordningen. Hvilket Hr Axel Ståhlarm och
bijföll.
3 classen voterade och uthnämbde Cammarrådet Lindhielm
i Rutens ställe at vara fullmächtig.
Cammarrådet Gripenstierna: Dhet är betänkeligit
at taga Lindhielm därtill; dhe i Bancen hafva något emoth
honom. Hopade altså på Lovesin.
Såsom dhet var een oenigheet och confusion uthi
voterandet, badh Landtmarskalken någon i 3 classen
ville colligera vota, där dhe enteligen villia hafva andra
fullmächtige.
Hr Landzhöfdingen Klerken colligerade 3 classis
vota, framförandes det således, at classen betackar dhem,
som halft härtill besväret veedh Bancen, och nu för Rutens
siukliga tillståndh skull uthnämbna Cammarrådet Lindhielm
i hans ställe, hvartill 3 classen sampteligen ropade
dhet vara deras mening.
Hr Landtmarskalken frågade, om Ridderskapet
vill uthnämpna någon mehr. Dhen 2 classen vill hafva
och een fullmächtig.
Ridderskapet svarade ja och gaf förslagh på Hr Gabriel
Falkenberg.
Ekeblad: Ridderskapet önskar och beder Hr Landtmarskalken
ville sigh påtaga detta besväret.
Hr Landtmarskalken betackade Ridderskapet för
dhen ähran dhet behagar giöra honom häruthinnan; exeuserade
sigh, varandes honom omöjeligit. Sade och sigh
eij villia vara fullmächtigh, om än han finge i löhn åhrligen
1000 Rdr.
Hr Hindrich Falkenberg låfvade öfvertahla sin
broder Hr Gabriel därtill.
Voterade altså dhen 2 classen, erkiennandes medh
tacksamheet dhet besvär dhe för detta Herrar fullmächtige
hafft, och såsom ingen fullmächtig är af deras classe, altså
uthvälia dhe Hr Landzhöfdingen Gabriel Falkenberg at
vara fullmächtig i Hr Olivecrantz ställe.
Till denna ändring medh fullmächtige resolverade
Ridderskapet så för Gouverneurens Hr Olivecrantz många
beställningar skull, varandes han offtast förorsakadh at
giöra långa och vidlyfftiga reesor, som för Cammarrådet
Rutens siukliga tillståndh.
190
1683.
Hr Landtmarskalken: Ridderskapet recommenderar
dhe Herrar fullmächtige bancovärket på dbet bästa.
Hr Carl Falkenberg: Dock böra dhe fullmächtige
blifva veedh bancoordningen och eij gåå därifrån.
Hr Hinrich Falkenberg: Ingalunda måste dhe gå
ifrån bancoordningen, och där dhe dhet giöra, skohla dhe
stå därföre.
Hr Landtmarskalken: Dhet un draga sigh åthskilliga
at skrifva under rijksdagzbeslutet, hvilket är illa
giort, och Kongl. M:t lärer medh onåder dhet uptaga,
hvarföre bör Fiscalen anklaga dhem, som varit veedh
Rijksdagen tillstädes och eij underskrifvit beslutet.
Ridderskapet fan dhet och skiäligit, at Fiscalen dhem
anklagar.
Uplästes 2:ne puncter af Ridderskapets resolution angående
Riddarhusets fordringar och uthestående skuldh.
Landtmarskalken frågade Ridderskapet, om han
dhem skulle underskrifva.
Ridderskapet svarade ja. Lade och några det till, at
dhet Ridderskapet haar resolverat öfver dhe andra puncterna,
som angå riddarhuussakerne, skall hafva lijka
krafft medh detta, fast dhet eij underskrifves af Landtmarsbalken.
Uplästes Feltmarskalken Marderfeltz supplique, i hvilken
han begiärer tillgifft på dhet interesse han Riddarhuset
skyldigh är. Hvartill och Ridderskapet samtyckte,
doch medh dhet vilkår, at han skall betahla capitalet
innan Thomte dagh, hvilket om han eij gior, haar han
ingen tillgifft att åthniutha.
Upropades dhe, som skulle folia Hr Landtmarskalken
at föhra beslutet till Kongl. Maij:t, hvilka vore dhe
samma, som vore senast uppe till at complimentera Deras
Maij :ter Drottningarna.
Hr Landtmarskalken betackade Ridderskapet på
dhet tiänstligaste, som både medh all vänligheet behagat
höra och uptaga hvad han på Kongl. M:tz vägnar och
ordre haar hafft dhem at föredraga, som och i eenigheet
alla saaker till ett gått sluth afhandlat. Han hade önskat
at varit från detta embetet dispenseradh, män däremoth
funnit sigh skyldigh at effterkomma Kongl. Maij:tz befallning,
i hvilken han eij underståt sigh något att raisonera.
Januari.
191
Försäkrade därhoos Ridderskapet, dhet han uthi detta
värket all redligheet haar brukat, recommenderandes
sigh i dhet öfriga i deras goda affection och önskandes
dhem sampteligen all lycka och välgångh.
Hr Conrad Kyllenstierna svarade Landtmarskalken,
betygandes huru stoor orsaak Ridderskapet och Adelen
hafva at hugna sigh så vähl öfver Deras Maij:ter Konungens
och Drottningarnas goda tillståndh sorn öfver Kongl.
Maij:tz oförlijkeliga bekymmer och flijt till riksens välfärdh
och bästa, berömliga rättrådigheet, mildheet, tapperheet
och många andra konungzliga dygder, så at hvar
må frögda sigh at lefva under een så mildh och nådigh
Konungh. Betackade och Hr Landtmarskalken för des
hafda möda veedh detta sitt embete, skohlandes Ridderskapet
altijdh medh serdeles beröm erkienna dhen reedligheet
han emoth deras ståndh behagat låtha påskina.
Äthskilliga andra af Ridderskapet complimenterade
och Landtmarskalken.
Därpå gick Landtmarskalken medh uthskåttet up till
Kongl. Maij:t medh beslutet (bil. 38).
Slötz altså denna Rijksdagh.
BILAGOR.
Bil. I.1
Introduldionslängd.
Introducerade 1682:
Öfversten Frölick,
Philip Fuchs von Biihlstein,
Öfver-Inspectoren Gry trick,
Spectar,
Hilo och Bengt Cronacker,
Jöns Örneberg,
Didrich Grubbenfeldt,
Hindrich Ehrenfeldt,
Hindrich von Sur man,
Hans Billingskiöldh,
Ololf Örenström,
Johan Silverkloo,
Erick Palmskiöldh,
Did[rich] von Eisen,
Mat[hias] von Kothen,
Mag[nus] Grranatenhielm,
Erick Beckhusen,
Martin Brase,
Anders Wennerstedt,
Johan Smidberg,
David von Schantz,
Petter Trotzigh,
Christian Ridderskiöldh,
1 Prot. sid. 4.
Bilagor.
193
Johan Ehrenkrook,
Magnus Lagercrantz,
Samuel Franck,
Petter Myrtengreen,
Johan Lettman,
Michael Bergloo,
Gustav Gyllenspång,
Samuel Åkerhielm,
Anton Gynterfelt,
Johan von Grot-Johan,
Johan Ridderskantz,
Johan Silverklinga,
Johan Baggenskiöldh,
von Halle,
Gustav Kvekfelt,
Johan Gyllenstorm,
Herman Oldekopp,
Johan Erenbak,
Niels Grijpendaal,
Jöran Adler steen,
Roothuusen,
Rosenberg,
Pistolskiöldh,
Nolanväder,
Silvercrantz,
Gyllenpalm,
Leijonwaal,
Hylletaan,
Gyllenberg,
Wulfenstierna,
Rytterhielm,
Drakenskiöldh,
Houbenfeldt.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot.y XIV. 1682.
13
194
1682.
Bil. 2.1
Kongl. Maij:tz
proposition, hvilken till samptl. Rijkzsens Ständer,
uppå denne vählberammade Rijkzdagh församblade,
äbr blefven giord och frambstelt bär
i Stockholm den 7 Octobris åhr 1682.
Såsom Kongl. Maij:t fullan nådeligen bäfver bebiertat
the besväbr och olägenheeter, som een och annan af Rijksens
Ständer genom ett allment mötbes uthskrifvande
kan komma att lijda, fördenskull ocbså gierna bade velat
låta anstå med tberas convocation och sammankallande,
men lijkvähl för then stadige omsårg, som Kongl. Maij:t
drager för kiere fäderneslandetz vähltrefnadk och vählgång
och i anseende till närvarande tijders beskaffenhet
och vijda uthseende tillståndb oximbgiengeligit befunnit
medh dess trogne undersåtare Rijksens Ständer att sammanträda,
till att kunna först och frembst them underrätta
om förloppet af tbet, som sedan nyligste Bijkzdagh
till rijksens trygg- och säkerheet är blefven giordt, sedan
och att med them öfverläggia bvadh som rådeligit och
nödigt kan vara till at än ytterligare styrckia och befästa
dbet fredelige tillståndet, vidh hvilket then högste
Grudén rijket och thess underliggiande provincier hijt in
till erhållit häfver; altså uptager Kongl. Maij:t medh ett
nådigt nöije, att på dess nådigste kallelse Rijksens Ständer
sig icke hafva velat låta vara för svårt sig här att
infinna, effter som och Kongl. Maij:t therutaf förspörjer
then trogne villigheet, som the altijdh berömbligen bevijst
håfve, och Kongl. Maij:t emoot them sampt- och synnerligen
medh nåder varder erkiennandes, och vill Kongl.
Maij:t inthet tvifla, at Stenderne, som vidh nyligste Rijkzdag
här voro tillstedes, och af hvilke månge ännu för
thenne gången finnes närvarande, sig päminnandes varda
then hugnelige berettelsen, som Kongl. Maij:t them tå
läth giöra, huruledes förmedelst Gudz nådige hielp och
1 Prot. sid. 6, 7. — Afskrift, jämförd med originalet i Riksarkivet.
Förut tryckt i Handlingar om riksdagen 1682, ntgifne af J. H. Lidén,
Norrköping 1788, sid. 143 o. f.
Bilagor.
195
bijstånd och Kongl. Maijrtz så vähl högstbeprijsande tapperheet
som och thess fredhälskande gemöte fäderneslandet
ntur ett svårt krijg uti ett fredeligit tillståndh
åther var blefven satt medh alle the mechtige puissancer,
utaf hvilke thet medh svår feijgde var angrijpit, sampt
och huruledes Kongl. Maij:t till styrckio och befästelse
af rijksens åtherbrachte säkerheet icke allenast een närmare
föreeningli hade befästat uti naboeskapet, utan och
på anstalt och medell omtenckt månde vara, att både
den nyss stiftade förlijkningen medh dhe andre potentaterne
genom inbördes vänskapzbandh ytterligare stadfästas,
jembvähl och alliancerne medh dhe förre bundtzförvanter
vijdare fortsatte blifva måtte. Och emedan
uppå sådan them giorde communication och utaf een ödmiuk
tilförsicht till den åhuga, medh hvilken Kongl.
Maij:t således vijst häfver rijksens och alle thess trogne
undersåtares vählmågo sigh vara om hiertat, att Kongl.
Maij:t ingen mödo häfver achtat, ja och thess konungzlige
egen per sohn för ingen fahra spara velat, Kijkzsens Stender
Kongl. Maij:tz nådige gottfinnande då hembskiuta
månde, hvadh som till rijksens gagn och bestå kunde
bepröfvas att vela lända, ty häfver Kongl. Maij:t icke
allenast medh serdeles nådigt behag anmärckt thetta
theras underdånige ålijtande till Kongl, Maij:t, utan och
kommer till theras synnerlige berömb nådeligen i hugh
then villigheet, med hvilken dhe sigh då som och tillförende
redobogne håfve låtit linnas att underhielpa Kongl.
Maij:t under dess svåra regementzbörda och vara Kongl.
Maij:t med deras underdånige radh tillhanda. För hvilket
såsom Kongl. Maij:t them i nåder betackar, altså häfver
och Kongl. Maij:t låtit sig the rådhslagh, medell ochuthvägar
vara angelägne, förmedelst hvilke then så dyrt
åtherbrachte och igenförvärfvade freden som ett härligit
ädelt klenod och dhet förnembste stycket af ett lyckeligit
regemente måtte blifva bijbehållen; häfver ochså utaf
then Högste hafft härutinnan then vählsignelsen och thet
nådige bijståndh, att hijt in till dagz rijksens grentzor
och dess provincier vidh dhet turbulente och bullersamme
uthseendet, hvartill sakerne uti Europa sig een tijdh bårt
åth håfve anskickat, inthet anstöteligit är påkommit, hvarvidh
then gode Guden thet och lenge ville låta förblifva.
196
1682.
Och häfver således Kongl. Maijrt först och frembst
vähl behiertat hvadh mackt therpå ligger, at desse begge
nordiske Chronorne uti een inbördes stadigvarande förtroligheet
måtte sammanblifva både för then säkerheet,
som begge rijkerne sielfve, jembvähl och för then nytta
och styrckia, som dhet allmenne väsendet theraf tillväxa
kan, hvarföre och Kongl. Maij:t then vänskapen emellan
Kongl. Maij:t och Konungen af Dannemarck, som jempte
fredzpacterne igenom een alliance till rijkernes defension
och försvar ähr stifftat sampt och elliest jembvähl igenom
ett nähra band bekrätftat, förmedelst inbördes godh correspondence
häfver söcht att conservera, så att och dhet
till föllie emellan desse Chronorne sakerne uti ett fredeligit
tillståndh befinnes.
Kongl. Maij:t häfver ochså åhugse varit om dhet
gamble förbundet medh Franckrijke, och att samma alliance
måtte uppå den förre grundhvahlen, hvarpå begge
Chrouornes, Sveriges och Franckrijkes, föreeningar alt
sedan förste begynnelsen hafva varit bygde, alt stadigt
vidh macht hållas, efftersom och till den ända Kongl.
Maij:t icke allenast, enär dhet nyligste krijget genom
freden var blefven stillat, genom dess Ministrer i Franckrijke
häfver låtit negotiera och handla om ett förbund
till den Westphaliske och Nimwegiske fredernes försvar
och uprätthållande, utan och häfver sin Minister alt stadigt
hafft i Franckrijke, hvarest densamme och ännu ähr
till att i acht taga hvadh som till befrämiande af inbördes
förbindningh måtte kunna lända, så att Kongl. Maij:t
på dess sijda icke häfver velat fehla till att conservera
then förre gamble vänskapen och förblifva medh Franckrijke
uti een oförryckt godh intelligenee.
Hvarjempte och Kongl. Maijtt therpå betenckter varit
häfver att kunna försee sigh medh flere vänner och bundzförvanter
till desto krafftigare bibehållande af rijksens
tryggheet. Och som uthaf the forna tijder kunnigt ähr,
medh hvadh inbördes förtroligheet Sveriges Chrono och
dhet föreenade Nederlandet sins emellan altijdh hafva
varit förknippade, jembvähl och erfarenheeten uthvijser,
huru aldeles vähl man sig på både sijdor dervidh befunnit,
så för handeln och vandelen sampt nähringens förkoffringz
skull undersåterne emellan, som och elljest för then
Bilagor.
197
inbördes styrckian, sorn man dervidh kafft kafver; så äkr
icke allenast i betracktande af alt sådant tken gamble
vänskapen medk republiquen af dke föreenade Nederlanden,
som genom nyligste krigzconjuncturer någon anstötk var
kommen att lijda, förmedelst freden i Nimwegen på förre
lotter åtker blefven satter, utan ock Kongl. Maij:t kafver
än ytterligare tken samme genom dess utkfärdade ratification
uppå dke emellan Kongl. Maij:t ock Generalstaterne
i Nimwegen slutne ock tken restabilierade freden
så väkl som commercierne angående pacter kraffteligen
befästat ock tkärigenom upkäfvit kvadk som till misstroende
tillförende anledning kade gifvit, jembväkl ock
frambdeles letteligen åtker gifva kunde, ock tkeremot tke
förre gamble ock rijket angelägne förbunder bekräfftadt.
Hvarpå ock sedermekra Kongl. Maij:t, som tken allmenne
fredens conservation för sitt ögnemercke altijdk kalft
kafver, förspörjandes kuruledes General-Staterne till
samme måkl med deras consilier syfftade, så mycket nödigare
eracktat kafver sig att sammanfoga medk Generalstaterne
uti tken berömblige intention för freden, som
koos tkem förmercktes, som tket äfventyrlige utkseende
af sakerne på alle ortker Kongl. Maij:t inråda månde att,
emedan råderumb än kunde vara, see sig om effter medell
ock utkvägar att kunna undangå tken kootande fakran.
Ock kafver Kongl. Maij:t altderföre sluutit ock ingåt med
General-Staterne ett defensivt foedus uppå sådane conditioner,
kvilke icke allenast till begge sijdors respective
rijkens, länders och provinciers hägn ock inbördes försvar
emoot fiendtelige invasioner ock anfall lända kunna, utan
ock ett vakande försårg för tken allmenne freden i Europa
beteckna, ock altderföre förmodeligen af alle väkl intentionerade
icke annorledes än för högnödige, ckristelige ock
skiälige läre kunna skattas, som Kongl. Maij:t härom Rijksens
Ständer uthförligare ock närmare effterrettelse lärer
låta gifva.
Dhenne alliance kafver också för dket fredsamme upsätet,
som tkensamma kafver föranlåtit ock till väga
bräckt, funnit koos andre potentater, Churfurster ock Stender
i Rijket approbation, berömb och bijfall, och det i så
måtto att tke, kvilke för tke förre tijdernes skull ett så
fullkomligt förtroende till Kongl. Maijrt än icke kade
198
1682.
kunnat fatta, nu inehra then gamble apprehension och
misstanckan uti een godh tillförsicht ombytt håfve, och
dhe, som för Kongl. Maij:t och Sveriges Chrono vähl håfve
varit sinnade, thervidh än ytterligare styrckte blefve.
Och häfver enkannerligen Keijsaren uppå the merckelige
pröfver, som Kongl. Maij:t genom bemälte alliance häfver
velat gifva om thess alfvare att vaka för then uti Rijket
förmedelst Westphaliske och på then sig stödjande Nimwegisbe
pacterne stifftade freden, sig icke allenast till
bemälte alliance associerat, uti then samme inträdandes,
utan och låtit sig redobogen finnas till een särskilt föreening
med Kongl. Maij:t till inbördes försvar och Kongl.
Maijrtz länders och provinciers beskydd; till then ända
ochså then conventionen, hvilken uti Wien medh Kongl.
Maij:tz thärsammestädes varande Plenipotentiario under
händerna varit häfver, så vijda fortsatt, att thensamma
alldeles till sin richtigheet bracht är; jembvähl och thes
extraordinarie Abgesanter till Kongl. Maij:t affärdat, at
hielpa fortsettia hvadh som det gemehne interesse än ytterligare
skulle kunna påfordra. Kongl. Maij:t häfver
och lagt sigh vin om att lefva uti förtroligheet med Ständerne
uti Rijket, efftersom och Kongl. Maij:t genom dess
Abgesandter vidh Rijkzdagen i Regensburg sålunda låther
bearbeta på alt det, hvarigenom Romerske Rijketz vählfärd
måtte kunna befrämias, att hvar och een theraf lärer
förmodeligen kunna skönia, medh hvadh uprichtigheet
Kongl. Maij:t icke allenast söker att un der by ggia inbördes
enig- och sambhälligheeten i Rijket, och at hvar och een
vidh dess vählfångne och uti det Westphaliske fredzsluutet
tillerkiende rättigheeter måtte blifva handhaffder, utan
och sig bemöder förmedelst fredelige medh Stenderne sammanfattade
rådh och medell att kunna förhindra all utan
ifrån befahrande oreedo, hvarigenom Rijket måtte kunna
förfalla uti svåre olägenheeter, dhe och till Kongl. Maij:tz
i Tysklandh varande provincier letteligen sig torde vela
sträckia. Hvarjempte och emedan ett och annat ståndh
särskilt i Rijket sig häfver betygat benäget att komma
uti närmare vänskap medh Kongl. Maij:t, så häfver och
Kongl. Maij:t icke velat låtha fahra sådan lägenheet att
understödia dess och dess rijkes interesse, utan medh
någre sigh allaredo uti dhe underhandlingar inlåtit, uppå
Bilagor.
199
h vilcke Kongl. Maij:t ett önskeligit och för dess rijkes
vählgång beforderligit nthslag förhåppas, hafvandes ochså
Kongl. Maij:t lijka som medh alle the öfrige Ständer
ochså enkannerligen bemöt sig medh Churfursten af
Brandeburg ett inbördes förtroende åther att uprätta och
författa then förre gamble vänskap, hvilken ochså Kongl.
Maij:t så elljest som och genom dess härvarande Minister
all godh försäkring giordt häfver om dess gode intention
att blifva uti een naboelig vänskap medh Kongl. Maij:t
oföranderligen beståendes.
Dhen förtrolige vänskapen, hvilken emellan Kongl.
Maijrt och Konungen i Engeland stedze är blefven cultiverat,
häfver Kongl. Maij:t jembvähl sigh låtit så mycket
mehra angeläget vara icke allenast att oföranderligen
bijbehålla, utan och att kunna än ytterligare föröka, som
Konungen altijdh betygat häfver både een berömblig nijt
för den allmenne freden sampt och een godh intention att
hielpa befordra hvadh som till förmehring af begge sijdors
rijkers och undersåtares vählmågo kan lända. Kongl.
Maij:t ähr och alt derföre trädt medh högstbemälte Konung
uti negotiation, både till at förnya och än vijdare
bekräifta dhet förre bundet, jembvähl och att förkoffra
undersåtarnes navigationer och commercierne, hvilken negotiation
ochså uti gode terminis ståår.
Hvadh nu naboerne på den andre sijdan vedkommer,
så underhålles icke allenast med Konungen i Pohlen alt
frambgeent een nabovänligh eenigheet, uthan och Kongl.
Maij:t häfver förhåppning att kunna komma medh honom
uti een närmare correspondence till ytterligare befästande
af inbördes säkerheeten rijkerne emellan.
Anbelangande Zarén i Moschow, så häfver Kongl.
Maij:t sedan nyligste Rijkzdag uppå then anleedning, som
utaf then tå regerande Zarén dertill var blefven gifven,
halft sine Legater afskickat att åther vidh grentzerne
reassumera och under händerne taga tractaten, som genom
Kongl. Maij:tz och rijksens den tijden varande fiender i
qvarstadh var råkat. Och häfver i lijka måtto bemälte
Zar sine Gesandter halft alfärdade, hvilke ochså medh
Kongl. Maij:tz Legater sig begynt håfve att inlåta uti
een negotiation uthöfver tractatsorthen och utaf hvilke
densamme borde välljas. Hvilken controvers ehuruvähl
200
1682.
then icke häfver kunnat så fordersambt blifva jänckat,
att icke åhrstijden ankom, som syntes vela vara obeqväm
att kunna uppehålla sig vidh grentzerne, dhe
Zariske Legaterne och fördenskull till Moschow sig tilbakars
begofvo, så häfver lijkvähl Kongl. Maij:t effter bemälte
Zariske Legaternes bårtreesa velat låta blifva sine
Legater än een tijdh där i neigden qvar, på dhet dhe
måtte kunna vara så mycket närmare vidh handen till
att inställa sigh, så snart the Zariske skulle åther vara
tilbakars kombne att fortfara medh tractaten. Hvilket
ochså förmodeligen vore skedt, där icke Zarens dödh, som
i medier tijdh inföll, sådant hade hindrat, varandes sedermera
uppå dhetta dödzfallet the ändringar och dhet ombytet
uti förre sättet af regementet sampt dhe svåre oredor
inrijkes fölgde, att dhe, som vidh styrelsen sittia,
icke läre hinna syta något uthrijkes, för än värcket hemma
sig uti annat stånd kan hafva satt. Hvarhoos lijkvähl
imedlertijdh alt fredeligit thädan ifrån så mycket mehra
kan vara att förvänta, som utaf then besändningen, som
till Kongl. Maij:t är blefven giorder genom then hijt nyligst
ankombne affskickade, hugen och villjan att förblifva
vidh een godh correspondence medh Kongl. Maij:t
rönas kan.
Och är detta i dhet närmaste fäderneslandetz närvarande
tillstånd, hvilket Kongl. Maij:t i nåder häfver velat
Rijksens Ständer korteligen communicera och upteckia
till then ända, att the theraf see måtte, medh hvadh
ijfver och åhuga och huru högt Kongl. Maij:t där hän
arbetat häfver och än ytterligare trachtar, att rijket på
alle sijdor må befredas och medh alle så naboer och grannar
som andre härskaper uti stadig och förtroligh vänskap
vara, hafvandes och den Altzmechtigste desse Kongl.
Maij:ts hällsosamme rådh sålunda belycksaligat, att man
inom rijketz grentzor så vähl som uti underliggiande
provincier sedan nyligste krijget in till denne dag fredh
och roligheet häfver kunnat åthniuta. Hvarföre såsom
den gode Guden billigt innerligen och af troget hiärta
therföre böör tackas, altså vill Kongl. Maij:t fuller förhåppas,
att then Högste än ytterligare skall vela vählsigna
och medh krafftigt bijståndh understödia Kongl. Maij:tz
christelige intention och förehafvande, som på inthet annat
Bilagor.
201
syfftar, än att både den så dyrt åtherbrachte och igen
stifftade allmenne freden måtte kunna blifva orubbat
stående, och genom inbördes eendrächtigheet vählfärden
af christenheten befrämias, jembvähl och ifrån
rijket och dess provincier all oroo och fahrligheet afböijas.
Men så bepröfvar Kongl. Maij:t försichtigheeten så
mycket mehra vela kräfvia, att man i tijdh sig omhugsar
at hafva sådane rådslag vidh handen, genom hvilke fäderneslandetz
säkerheet emoot alt anstöteligit och skadeligit
måtte kunna förvaras, som säker- och vårdzlösheeten
vägen plägar öpna för dem, som ondt i sinnet kunne
hafva fördolt, och them läcka och anmahna att försökia
theras lycka och brista uth medh deras anslagh; dertill
medh och närvarande conjuncturer ett aldeles efftertenkeligit
och bistert skick hafva. Ty på alle orther sakerne
således förevetta, att een svår och vidt om sig tagande
oroo medh skiähl kan befahras, yppandes sig the controverser
och strijdigheeter, hvilke ofehlbart letteligen kunna
itända en stoor krigzlåga, där den högste Guden icke
skulle nådeligen vela låta fredelige medelvägar komma
emellan, effter som och emellan åthskillige Ständer i Romerske
Rijket een märckelig skildnat ifrån hvar annan,
missförstånd och vederverdige consilier, som sällan något
annat än buller och osämja af sigh föda, förspörjes; hvarjempte
ochså dhe stoore krigzförfattningar allestädes
dehls allaredo uti beredskap äro, dehls än vijdare blifva
giorde, hvilke visserligen beteckna, att man sigh icke om
alt fredeligit så aldeles må kunna giöra försäkradh, och
dhet till föllie Kongl. Maij:t inråder att stå i tijdh på
godh vacht, till att kunna eenkannerligen förekomma, att
rijket och dess provincier ibland sådane stoore lijknelser
till ett oväsende och dhe allestädes omkringh sväfvande
armaturer och krigzuthredningar icke måtte komma att
lijda någon mehn och nachdeel. Hvarföre och vidh sådan
tijdernes äfventyrlige beskaffenheet Kongl. Maij:t dhet
visse förtroende till Stenderne drager, att dhe troligen
skohle vela Kongl. Maij:t uti then nådige försårg, medh
hvilken Kongl. Maij:t rijksens vählfärd och säkerheet behiärtar,
secundera och till then ända fölljande ährenden
noga betrachta och hoos sig öfverläggia sampt Kongl.
202
1682.
Maij:t theras trogne och rådsamme betenckiande deröfver
i underdånigheet meddehla.
1.
Nembligen först och frembst hurti värcket vidh ett
eller annat tillf elle hädan effter må angrijpas och uthfohras,
så att vidh dhet ovädret, som synes vela upstijga,
rijksens vählståndh måtte kunna uprätthållas och fäderneslandet
hafva sin säkerheet emoth vijdrige stemplingar
och alle skadelige anslagh.
2.
Sedan och ehuruvähl Kongl. Maij:t rijksens krigzmacht
och milice uthi ett merckeligit och sådane tillståndh
häfver satt, uti hvilke[t] thensamme i förre tijder
icke varit häfver, så emedan lijkvähl Kongl. Maij:t betrachtar
thet vijda uthseende, som sigh allestädes i världen
upvijser, och huru nödigt förthenskull vill vara, att
rijksens krigzmacht sålunda styrckias måtte, som rijksens
och dess provinciers gräntzor vidlyfftiga äre, och rijksens
kraffter thereffter oumbgiengligen förstärckias måste; ty
kan Kongl. Maijrt icke gå förbij att i nåder Ständernes
öfverläggianden hembstella, huruledes rijksens macht således
måtte kunna styrckias, att dhensamma emoot all
tillstötande fahra måtte kunna vara vuxen och i beredskap,
rijketz och dess provinciers säkerheet på alle sijdor
krafft el igen att beteckia, giörandes Kongl. Maij:t sig then
nådige försäkringen, att Rijksens Ständer uti desse bemälte
stycken then trogne devotion emoot Kongl. Maijrt
och för fäderneslandet, genom hvilken the sig ett serdeles
berömb förvärfvat håfve, således skulle vela låta påskijna,
som Kongl. Maijrt fäderneslandetz gagn och bästa för sitt
endeste ändemåhl häfver. Och ähr och blifver Kongl.
Mrt uti dhet öfrige Rijksens Ständer sampt- och synnerligen
medh all konungzlig ynnest och nåde vählbevågen.
CAROLUS.
(L. S.)
H. Höghusen.
Bilagor.
203
Bil. 3.1
Adelns besvär.
Stormechtigste Konung, allernådigste Herre.
Eders Kongl. Maij:tt betackar Kidderskapet och Adelen
på dät allerunderdånigste för den högkprijsliga nådh.
Eders Kongl. Maij:tt altidh häfver låtit påskijna, att icke
allenast bijbehålla dem vedh dee af framfarne, glorvördigste
i åminnelse Sveriges Konungar till deras väklstånd och
upkomst förunte privilegier och frijheeter, utan och af
een särdeles nådig försårg om alt dät, som kail lända till
deras ståndz conservation, försedt och begåfvat tijdh effter
annan medh åthskillige nådige förordningar och resolutioner.
Och såsom Eders Kongl. Maij:ttz trogne undersåtare
och tienare Kidderskapet och Adelen sigh försäkra om
Eders Kongl. Maij:ttz oföränderliga mildheet och nådh, så
underståå dee sigh altså och här medh i underdånigheet
andraga deras angelägenheeter och besvär, bediandes Eders
Kongl. Maij:tt dem nådigst anhöra, uptaga sampt högstönskeligit
svar meddehla tächtes.
1. Kidderskapet och Adelen hembära Eders Kongl.
Maij:tt underdånig tacksäjelse för den veed sidsta Rijkzdagh
nådigst erhåldne förordning och taxa öfver den rättigheet
prästerskapet af församblingarna böhr tillkomma;
men som dät eij än nått den intenderade effect, altsä
beder Kidderskapet och Adelen underdånigst Eders Kongl.
Maij:tt i nåder tächtes till vederböranderne iterera och
anbefalla, dät sådant måtte krafftigt effectueras, hvar
igenom tillfälle förtages effter behagh till sombligas egennyttigheet
att betiena sigh af gammal vana och allenast
i dät, dee linna fördehl, nyttia Eders Kongl. Maij:ttz senare
förordning, hvarigenom oreda och missförstånd förorsakas,
hälst af een deel oskickeliga prästmän, som der af fatta
tillfälle att fylla deras predikningar medh anstötliga och
för församblingen förargeliga expressioner, hvar medh
Kidderskapet och Adelen i Finland underdånigst önska,
1 Pro t. sid. 39, 44. — Koncept, jämfördt med originalet i Riksarkivet.
204
1682.
dät församblingarne eij medh dee månge onödige och
odngliga präster, som nu i livar sockn nästan hopetahls
finnas, måge besväras, uthan dät missbruuk afskaffas, ocb
ett vist antahl determineras, huru många vedh församblingarne
skohla nödigt förblifva, att således dee ordinarie
des bättre deras rättigheet kunna åthniuta.
2. Såsom kyrckiornes inkombster nästan öfver hehla
rijket, så i städerna som på landet, ähre merendels uthi
orichtigheet, varandes derföre inga räkenskaper i långliga
tider giorde, och Ridderskapet förnembligast åligger der
om för des församblingar att påminna, altså ansöker Ridderskapet
och Adelen underdånigst, dät ehoo, andelig eller
värdzligh, som i desse förflutne tijder under händer haft
kyrckiornes inkomster och egendomb, måtte för vederbörande
församblingens ledamöter giöra reda och räkning,
och att där någon funnes, som egenvilligt nyttiat eller
med mindre omvårdnadt disponerat [dem],Landzhöfdingarna
och Executores då måge giöra bijstånd, att kyrckian niuter
des till capital och interesse skadelösa ersättning.
3. Såsom i rättegångsprocessens 2 puncht förmähles,
på hvad sätt och medh hvad personer Hoffrätterne efjfter
den då fattade förordning skulle blijfva försedde, så att
Ridderskapet och Adelen dät andra ståndet prsevalerade,
altså anmodar Ridderskapet och Adelen underdånigst Eders
Kongl. Maij:tt nådigst behagade ställa sådant i värcket,
då een och annor af dem der vedh kunde blifva emploijerade.
Ther hoos önskar och Ridderskapet och Adelen
underdånigst, att Hoffrätterne icke mindre än andre Eders
Kongl. Maij:ttz Collegier hehla åhret igenom continuera
deras upvachtning, att icke arbetet må öfverhoopas, och
många ohulpne afresa, förtegat det ringa bijstånd fåå
Residenter — som för detta varit brukat -— kunna gifva
till sollicitanternes afhielpande.
4. Ehuruvähl i 1638 åhrs rijkzdagsbesluth så vähl
som tiondeplacatet med åtkskilliga flere förordningar nogsampt
ähr afskiedat och förordnat till odalqvarnernes
conservation, så vähl huruledes öfver dee före 1638 bygde
väderqvarnar skulle ransakas, hvilka af dem borde blifva
beståendes eller afgå, som och hvadh vedh nya qvarners
bygning bör i acht tagas och observeras, så finnes doch
sådant eij på alla orther effterkommit, odelqvarnernes
Bilagor.
205
rättigheet till prsejudice. Supplieerar fördenskull Riddersbapet
och Adeln underdånigst, Eders Kongl. Maij:tt
allernådigst behagade vederböranderne anbefalla sådant i
värcket att ställa, och att dee olagligen utan tillåtelse
och föregången ransakning upsatte nye sq va lite- och väderq
varnar måge eifter detta och deras beskaffenheet noga
inqvireras, pä det hvar må niuta till godo den rätt, lagh
och stadgar honom tillägna.
5. TJthi diupesta underdånigheet anhåller Ridderskapet
och Adeln, dem måtte i nåder tillåtas obehindrat
niuta deras rättigheet effter privilegierne och Kongl, resolutioner
att fritt disponera och föryttra deras afvel!,
räntor och inkombster, som dee af sine godtz upbära, beståendes
af booskap, fisk eller annor åhrsväxt och inkombst,
så att icke städerne der veed något inkast eller hinder
tillåtes.
6. Ridderskapet och Adeln erkänna med underdånigste
vördnat dhen nådige försårg Eders Kongl. Maij:tt
drager för deras ståndz conservation, försäkra sigh och
underdånigst bidia, det hvarcken dee eller deras bönder
medh några nya pålagor, giärder, eller hvad nampn dät
hafva kan, måge emellan Rijkzdagarne besväras, utan
allenast förblifva vedh dät på een allmän Rijkzdagh är
bevilliat, antagit och klarligen afskiedat.
7. Sammaledes häfver Ridderskapet och Adeln altid
vedh uthskrifningar hafft den frijheten att sammanrotera
sina bönder och der af uthnämna een dugeligh knecht;
beder alt derföre Ridderskapet och Adeln underdånigst,
Eders Kongl. Maij:tt tächtes vara sä nådig och tillåta
dem förblifva vedh deras förra rättigheet och sedvana
således, att när dee en laghgill och godh karl af roten
uthnämna, den må antagas, antingen han ähr fullavuxen
frisk dräng eller bonde och således lagskrifven, och att
Rothemestaren inthet vijdare häfver att svara än allena
upbära rothepenningarna, och för allt öfrigit att vara
frij, hvarigenom Eders Kongl. Maij:ttz tienst intet
lijder, och undersåtharne soulageras; lijkaså att nådigast
kunde effterlåtas, dät Ridderskapet vedh uthskrifningarne
kunne niuta information och effterrättelse af utskrifningz-instruction
uthi de punchter dem och deras bönder
angåå.
206
1682.
8. Såsom offtast förelöpa tvijstigheeter, hvad Ridderskapet
och Adeln under deras råår och röörs godtz
bohra effter privilegierna försvara, så att dher öfver ransakning
och inqvisition måste anställas, hvarföre ähr
Ridderskapets underdånige boön, att dee uti sin egendomb
måtte sittia och den dem de facto eij ifrån tagas, förän
laglig ransakning och doinb ähr deröfver gången; jembvehl
att Landzhöfdingarne måge dem bevillia ransakningar,
ther någon till sin säkerheet thet åstundade.
9. Alldenstund Ridderskapet i privilegiernas 23 punct
tillätes förlähna sine betiänte i deras lijfztidh några
frälsegodtz, hvilcket och för godt är funnit i tvenne i
Archivo förvarade förra Regeringars holdne Senatus consulter,
lijkväl finnes een dehl, som emot förbemälde statuters
rätta förstånd everdeligen bortgifva sina allodial
godtz, rätta arfvingarne till prsejudice, altså Eders Kongl.
Maij:tt ansöker Ridderskapet, dät sådanne donationer, som
sträfvande emoth privilegier och stadgar, eij måtte giälla,
när dee gå öfver dee betiäntes lijfztidh.
10. Ridderskapet och Adelen begiära och underdånigst
att få till godo niuta dät privilegium i forna Konungars
tidh varit brukeligit, och Sveriges lagh sampt
privilegiernas 42 punct ähr lijkmätigt, att skatte må ärfvas
i frällse, när frällseman ähr skattbonde arfvinge.
11. Medan Ridderskapet och Adelen aldrig tillförenne
varit besvärade medh toolagens erläggiande, som nu doch
af dem fordras, så lefver Ridderskapet i den underdånige
tillförsicht, Eders Kongl. Maij:tt thet nådigst låter afskaffa,
och på dät att Borgerskapets bevillning vedh sidsta
Rijkzdag [ej] må dragas dem till gravation. I lijka måtto
fordras och dubbla tolagen för dät, som Ridderskapet och
Adelen till salu hålles, för hvilket dee underdånigst
bidia att blifva förskonte och veedh förra praxin conserverade.
12. Dät beklagas, att fougderne på månge orther taga
sigh före att aftvinga frälsebonden upgiällt och förhögning
på kopparmynt uthom dät denne i 1668 åhrs placat
tillåtes att upbära i forslelöhn, då räntan eij lefvereras
i siöstäderne; ii vårföre beder Ridderskapet underdånigst,
till vederböranderne måtte ordres afgå, att dee sådant
hindra och rätta.
Bilagor.
207
13. Aldenstund åthskillige orimligheeter till Ridderskapets
och Adelns skada ooh nachdeel förorsakas, så förmedelst
dät att utan åthskillnad executioner förrättas af
een hoop oskickelige landz- och fierdingsmän, som ringa,
eller ingen vetskap hafva om executionsstadgans och flere
nödige ordningars rätta förstånd, i fall något inkast eller
dubium infalla torde, som och att mångens egendomb för
ringa gieldh, ja offta 10-dubbelt arresteres och förpantes,
hvarföre till Eders Kongl. Maij:tt Ridderskapet och Adeln
bönfaller underdånigst, att ingen execution af något värde
måtte öfver någon adelsman eller thes bönder anställas
utan effter Landzhöfdingens befallning, och då af fougden
sielf, doch altidh effter tijdig föregången notification, som
och att ingen arrest må läggias på någon adelsmans egendom
i anseende af privat prcetension, medh mindre at
quantum specificeres, och arresten der effter lämpas.
14. Såsom Ridderskapet och Adeln af framfarne
Konungar antingen i förläning bekommit eller genom
kiöp, byte eller pant sigh några godtz tillhandlat, hvilka
dee så vähl som deras arfvingar i långliga tijder hona
fide possiderat, eij kunnandes sigh annorledes inbilla, än
at alt lagligen och utan Cronones skada vore handlat
och fullgiort, och att dee i deras vählfångne egendomb
intet vijdare åtahl hade att befahra, men beklagligen
uti den under [händer] varande inqvisition förnimma sådanna
gravationer dem påbördas, som falla dem för svåra
och medh sigh draga mångens total ruin; altså till Eders
Kongl. Maij:tt bönfaller Ridderskapet och Adeln allerunderdånigst,
Eders Kongl. Maij:tt tächtes ertee dem den
höga nåd, att dee, som sådanna räkenskaper äre underkastade
och hona fide possiderat och ärft någre godtz,
måge för dee upburne räntors tillhaka betalande förskonas,
då ingen dolus är bevijslig, utan mer ett possessorerne
okunnigt fehl begångit, som må först åtahlas. Skulle
någon af Ridderskapet blifva Eders Kongl. Maij :tt något
uppå slijkt sätt skyldige, bidia de underdånigst fåå dhet
emot richtige fordringar att decourtera.
15. Eders Kongl. Maij fitz nådiga intention genom
dät uthgångne placat om skattehemmans ägors förminskande
förmoda Ridderskapet och Adeln endast hafva
varit att återkalla dee ägor, som varit militiaehemmanen
208
1682.
tillhörige och utan deras skada och afsaknadh i räntornes
erläggiande eij kunna abalieneras och söndras, och altså
Eders Kongl. Maij:tt lärer misshaga, att dät så vidly ffteligen
nu uthtydes och extenderas, medan ther under
drages dhet, som af skatthemanens och byägors ödesmarck
och skogh för långliga tijder kan vara utan hemanens
skada uptagit, medh tiden excolerat och sedermera till
Eders Kongl. Maij:ttz räntors förmering för V2 eller V4 hemman
skattlagde, lijkaså dee serdeles skatt! agde uthj order,
som eij bolbyn uthi åker och äng afgå, då derföre gifves
theras skatt till rustningzkållare, helst så som hemmanen
ähro skattlagde eifter åker och äng, men eij för stora
ödemarcker eller vidt aflägne tillägor, som omsider äro
brachte i cultur, landet och Eders Kongl. Maij:ttz inkomst
till förkofring; beder fördenskull ftidderskapet och
Adeln underdånigst, Eders Kongl. Maij:tt tächtes nådigst
sådanna possessioner frijkalla och eij tillåta under den
uthtydning at draga, lijka så [att de] vedh dee jordtvister,
som af bemälte placat skiäligen herr öra, eij måge
depossideras, för än laga ransakning och domb der öfver
ähr gången.
16. Såsom den högste Grudh välsignar landet med
ymnigh åhrsväxt, altså beder llidderskåpet och Adeln
Eders Kongl. Maij:tt underdånigst, att vederböranderne
så i städerne som på landet måtte hafva inseende och
hindra dhet otijdige prijs på brödh och dricka, och att
the uti städerne alfvarligen tillhållas att eij öfverskrijda
ett skiähligit prijs, lijkaså tafverne- och giästgifvare på
landet, hvilka eij utan exemplariskt stralf kunna tvingas
att skiähligen betiena dee resande, som nu många dubbelt,
illa emot betalningen accommoderade, måste betahla;
tächtes altså Eders Kongl. Maij:tt allernådigst om deras
inseende befalla, och tillika att mihlståckar och talför dee
resande till säkerhet vähl conserveras och öfver alt lijka
underhålles.
17. Eders Kongl. Maij:tt anmodar och liidderskapet
och Adeln, dät i alla städer måtte upbyggias mätarehuus,
der allmogen sigh af vissa mätare kunde betiena,
och att här effter miöhl måtte sällias eifter vicht, till
förekommande af den skada och spillning landtmannen
lijder genom des skakande, mätande och hvad mehr der
-
Bilagor.
209
medh föröfves, och att vederböranderne der öfver hafva
noga och alfvarsampt inseende.
18. Dät stora missbruuk medh legohions städiande
och löhner öhr inkommit, i dät man måste gifva dem i
städzel tredie- eller fierdedehlen emot löhnen, hvilken och
så högt i pengar, kläder, sädh och annat meer stegras,
att man snart eij förmår dem upväga, hvarföre underkastar
Ridderskapet och Adeln Eders K. Maijfitz godtfinnande,
om icke till förekommande af sådanne obilliglieeter
nödigt vore, att i hvar provincie och häradh en viss
taxa på legofolckz löner giordes, hvilken af Landzhöfdingarna,
eller dem Eders K. Maij:tt sådant nådigst behagar
anbefalla, kunde effter hvar landzortz och tijdernas egenskaper
accommoderas; lijkaså att dät inhyses folck och
löst partie, som gifva tillfälle till stor odygd, måge tvingas
genom executorernes bijstånd så i städer som på landet
bruka lofliga näringsmedeli, hafvandes sedan ingen
macht, vedh straff tillgiörandes, derifrån att träda.
19. Ridderskapet och Adelen i Finland begiära underdånigst
att förskonas medh den dubla tullens erläggiande,
som dee i förmågo af åthskilliga Kongl, resolutioner
tillförenne varit befriade före, men denna sommar är
dem pålagt, tullen för sina räntor att betahla vedh nästa
tullplatz eller kiöpstadh, fast än dee dem directe till
Stockholm föra och skeppa, och sedan när dee hijt anlända,
hafva dhe åter måst bemälte tull erläggia och betahla.
20. Såsom oflfta allmänne vägar dragas genom Adelens
säthe- och afvelsgårdars åker och äng, dem till last
och besvär, så sökia dee hoos Eders Kongl. Maij:tt underdånigst,
dem nådigst något vederlag för den tagne skada
på deras egendom förunnas måtte.
21. Hoos Eders Kongl. Maij:tt ansökia Ridderskapet
och Adeln allerunderdånigst, att Eders K. Maij fitz allernådigste
förklaring anno 1681 öfver samma åhrs utbgångne
mynteplacat, angående sorternes förhögning, icke
allenast til Banco restringeras, utan och jembvel i gemeen
uti alla contracter och obligationer må i acht tagas och
validera.
22. Dät stora missbruuk än hoos Ridderskapet och
Adeln vedh begrafningar med dee dyrbara lijkekistor,
måltider och andra onödige omkåstnader återståår, bedes
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-protXIV. 1682. 14
210
1682.
underdånigst Eders Kongl. Maij:tt tächtes afskaffa, som
det ståndet högnödigt ähr, och dee sielfve utan Eders
Kongl. Maij:ttz förordning eij sådant ändra och rätta
kunna.
23. Sidst beder Eders K. Maij:tt Ridder skåpet och
Adeln underdånigst, något vist och exemplariskt straff
måtte determineras öfver dee ofrälsismän, som emot privilegiernes
inneholdh uptaga någon uthdödh adelig families
nampn och vapn.
Desse ähre, allernådigste Konung och Herre, dee punchter
och angelägenheeter Ridderskapet och Adeln nödigt
erachtat i diupesta underdånigheet nederläggia för Eders
Kongl. Maij:ttz fötter, afvachtandes härå Eders Kongl.
Maij:ttz nådige svar och bevillning, förblifvandes in till
vår dödzstund
Eders Kongl. Maij:ttz
Allerunderdånigste och troplichtigste
tienare och under[såte]
på samptlig Ridderskap och Adelens
vägnar
Fabian Wrede,
pro tempore Landmarchal.
Bil. i.1
Adelns supplik angående allmogens fordran, att frälse uti
knechtehåll och andra hevillningar måtte svara lika
mot skatte.
Ridderskapet och Adelen föredrager underdånigst,
huru dhe sedan begynnelssen af denne nu väll berammade
Richzdagh medh ali skylldigh flijt och underdånigh devotion
håfve der uppå arbetat, att hvadh som Hans Kongl.
Maij:tt förmedelst dess nådigste proposition dem, så väll
som dhe öfrige Ständerne, hafve[r] låtit föreställa, kunne
så blifva pondererat och öfverlagdt, att Hans Kongl. Maij:t
derutinnan effter yttersta giörligheeten måtte skie ett
1 Prot. sid. 43, 44. — Koncept.
Bilagor.
211
vederbörligit nöije. Hvariblandh såsom eenkannerligen
ocbså detta varit häfver, på hvadh sätt det beständige
knechtehållet medh dess hemvist så kunne inrättas, som
Hans Kongl. Maij:tz och richzens tienst fodrar, så emädan
denne saak förnämbligast angår Eidderskapet och Adelen
sampt Bondeståndet, hvarföre vij och medh dem åthskillige
gånger deröfver varit nthi conferens och sålunda söckt
på vanligit sätt medh bägge ståndens samrådh att öfverläggia,
huru dhet bäst och beqvämligast kunne fullgiöras.
Oansedt nu tillförende mäst alltijdh i slijke måhl brukeligit
häfver varit, att Bondeståndet sigh först häfver förklarat,
huru vijda dhe befunne dheras villkor tåhla att
giöra något till saken, hvareffter Eidderskapet och Adelen
dheras bevillningh effter sine angående uthskrifningen
hafvande villkor och privilegier sedan mesurerat och
jänckat häfver, som af mäst alla richzdagzbesluten hvar
effter annan nogsampt kan uthvijsas, altså häfver man
och väll nu denne gången meent kunna på samma sätt
procedera. Men alldenstundh Bondeståndet i den eena sammankompsten
effter den andra sigh nu, som i någre få
förr förflutne Eichzdagar skiedt ähr, fast till intet uthlåta
velat, uthan trägit stått der uppå, att Eidderskapet
och Adelen ville dem först dheras betänckiande der uthi
meddeela, hvarföre häfver Eidderskapet och Adelen effter
noga öfverläggiande sins emellan omsijder, till att maturera
ett så angelägit värk sampt medh gode exempel gå
dhe andra före, yttrat sigh, huru man förtrodde till fullgiörande
af Hans Kongl. Maij:ttz nådigste intention kunne
nå det måhl af ett beständigt knechtehåll. Dock lijkväll
måste Eidderskapet och Adelen fast högeligen beklaga
sigh att i detta fall icke varit lyckeligare, än att i stället
för een lijka yppenhiertigheet och förtroligheet å dheras
sijda, hvarigenom man kunnat förmoda att till ett önskeligit
sluth komma så mycket närmare och snarare, häfver
Bondeståndet ännu till intet veelat yttra sigh, uthan vidh
sidste sammankomsten uthtryckeligen låtit förstå, att der
man till något sluut der uthi komma ville, deras meeningh
då skulle vara, att frällse måtte i allt stå i lijka villkor
här vidh medh skatte. Nu som man, sedan dhe sigh på
detta sättet månde uthlåta, slätt intet af dem häfver förnummit
och derföre billigt befara måste, dhet dhe ytter
-
212
1682.
ligare torde derpå veela bestå, att frällse uthi knechtehåll
ocb andre bevillningar måtte svara emoot skatte lijka, ty
häfver Ridderskapet och Adelen funnit nödigt och oomgiengeligit
Hans Kongl. Maij:tt uthi diupesta underdånighet
att föredraga, medh hvadh ofogh sådant af skattebönderne
prsetenderas, och det af effterfölliande skiähl.
1.
Låre af mycket långa tijder nogsambligen och fulleligen
kunna vijsas Adelen hafva niutit den rättigheeten
att svara hallfparten emoot skatte, och det ändå dhe tijder,
då nöden varit i rijket rätt stoor, som acta väll betyga
kunne, der man icke funne för vidlöfftigt dem här att
andraga. Men synes deraf nogsampt, att af ållder så
varit, och att alle elfterfölliande Konungar i anseende
der till icke allenast lembnat det dher vidh, utan och det
förmedelst privilegier approberat och gillat håfve, så att
Adelen nu i det fallet icke söker något nytt, uthan allenaste
conservation af dess gamble rättigheet, hvilken och
grundar sigh på sielfve rättvijsan, eif t er som sådant häfver
sitt afseende på dhe månge besvär frällse i det ställe ähr
underkastat, och den förmån skatte niuter der emoot, som
fram bätter vijdare skall deduceras. Och emädan det
således ähr een vällgrundat gammal rättigheet, ty gior
Ridderskapet och Adelen sigh och så mycket mera hopp
uthan skattebondens klander det att kunna åthniuta, varandes
ju obilligt, att det ena ståndet skall emoot gammal
vaana och rättigheet sökia det andra att turbera eller
något påbörda; synes ochså mycket dristigt att pretendera
ändringh i det, som så många Konungar sielf stadfäst,
och Ridderskapet och Adelen till föllie deraf i så
långa tijder roligen häfver åthniutit.
2.
Der näst kommer härvidh i consideration, att oansedt
det häfver det anseende, som voro detta een särdeles förmonn,
så kan den lij kväll icke rächnas synnerligh stoor,
när man betrachtar, att Adelen måste af dheres godz hålla
rusttienst och vidh hvariehanda tillfälle vara, icke uthan
ståndetz stoora omkåstnadh, till Konungens och richzens
tienst vederreedo, som allt näpligen ersättes medh den
Bilagor.
213
ringa förmon, som Adelens godz på ofvanberörde sätt
niuta emoot skatte, men häfver lijkväll varit dem een
lijsa och serdeles hugnat, att Konungarne i anseende der
till Adelen allt framgient der vidh håfve conserverat,
efftersom och icke frällsebonden detta åthniuter, uthan
per indirectum kommer adelsmannen till lijsa, och således
der skattebonden detta obtinera skulle, han då finge gravera
adelsmannen effter egit behagh, som ju icke vore
billigt.
3.
Skulle och det säijas, att man lijkväll befunnit under
tijden een ändringh der uthi, i det skattebonden svarat
till någon mindre proportion än halfparten emoot frällse,
så ähr det väll intet uthan, men ähr allenast skiedt
tempore necessitatis och medh det förbehåll, att det icke
måtte lända Adelen i dess vällfångne rättigheet och privilegier
till någon prsejudits, hvadh dhe i dhe svåraste
tijderne af underdånig trooheet och zéle för dheras Konungar
och fäderneslandh sigh godvilligen påtagit, efftersom
dhe sigh och än icke undandrage, när nöden så tränger,
det samma att giöra, och medh lijf och ägendomb
vijsa dheras underdånigeste devotion och trooheet.
4.
Föruthan detta häfver och skattebonden sijne märckelige
förmonner, hvilke der dhe icke öfvergå det besvär
dhe häruthinnan uthstå, icke dess mindre väll torde i det
närmaste svara der emoot, varandes ju 1. af all praxi klart
och vitterligit, att skattebonden ligger för mycket ringare
skatt än frälsebonden, efftersom jordeböckerne uthvijsa,
att der skattebonden gifver åhrligen i afradh 4, 6, 8 och
högst 12 tunnor, der lägger frälssebonden, medh lijkaoch
stundom mindre ägor, åh[r]ligen i skatt för dubbelt och
intill 24 och 40 tunnor, hvilket ju ähr een stor förmonn,
och för skattebonden så mycket meer at estimera, som han
2. ehurudanne hans ägor ähro, lijkväll intet tager på sigh
någon högre skatt, än af ållder varit häfver; icke heller
någon ägare på sin jordh uthan effter egit behagh. Kan
och 3. icke heller, så länge han sin gamble skatt uthgiör,
drijfvas af sitt hemman, uthan får bruka sigh der det
bästa han kan. Derföre och 4. deres slächt och förvanter
214
1682.
sigh på hemman så mycket meer needsättia och förmeera
och derigenom bättre bruka hemmanen till dheras förkofringh,
der lij kväll frällsebonden måste uthgiöra så mycket,
som hemmanet aldra högst tåhla kan och huusbonden
der effter fodra vill, hvilket han och till sijne andre besvärs
deste bättre support och uthhärdande giöra måste.
5. Sedan skattebonden sin gambla skatt har uthgiordt,
ähr han frij, hållandes icke heller någon rustningh för
det, som han af hemmanet meera muta kan än hans granne
af frälset och lijka eller mindre ägor, men högre skatt
och uthlagor. 6. Får han och sielf komma till Richzdagh,
att andraga hvadh honom feelar, och tala för sin nödtorfft,
hvilket allt ju åhre sådanne märckelige förmonner, som
icke ringa väga emoot dhet besvär han i förberörde måhl
måste uthstå, och kan således icke giöra frällset i andre
måhl medh sigh lijka, effter det icke medh dem lijka
villkor åthniuter.
5.
Der och det skulle förevändas, som iblandh vill förliuda,
att fast Adelen af ållder den frijheet har kafft till
att stå halfparten emot skatte, så vore dock åthskillnaden
der uthi, att Adelen ähr nu denne tijden mycket starkare
än förr, så ähr det väll intet, uthan dependerandes sådant
af Kongl. Ma ij’ :ttz nådigste behagh effter personernes meriter,
effter han deere eller mindre der till [har] att förkofra.
Men så lare och kunna bevijsas, att fast Adelen
ähr deere, så possidere dhe lij kväll nu sampt mindre godz
än det mindre tahlet, som förr var, efftersom sedan godsen
iblandh deera ähre fördeelte, så häfver Adelen meera mist,
än sigh i det fallet förkåfrat, kunnandes således det v)
intet giöra till saken, att betaga Ridderskapet och Adelen
dheras uhrgamble frij och rättigheet.
Fördenskull och mädan det af ålder så varit häfver,
att frällset häfver i uthskrifningar och bevillningar svarat
halfparten emoot skatte, och sådant i det öfriga grundar
sigh på sielfva rättvijsan, alldenstundh frällsemannen i
det stället medh rusttienst och andre hans ståndh vidhängiande
uthgiffter väll så mycket ähr besvärat, som
denne förmonn kan importera, skattebonden ochså der
l) Lakan.
Bilagor.
215
emoot i sin skatt så väll som elliest niuter een märkelig
lijsa emoot frälssebonden; hvarföre tager Ridderskapet
och Adelén häruthinnan som i allt annat till Eders Kongl.
Maij:tt dheres underdånigste tillflyckt, medh underdånigst
boön det Hans Kongl. M:tt dem medh Kongl, nådh och mildheet
täckes ansee och alltså icke allenast för dhet förträde
sielfva ståndet sigh framför andra har förvärfvat, utan
och den redebogne villigheet det effter sin plicht vidh alla
tijder, så i feigdh som fredh, medh mandom, contributioner
och bevillningar, så väll på förre och nyligeste Richzdagar,
som den underdånigste promptitude det nu först
och förr än andre medh knechtehållit låtit påskijna, och
till Kongl. Maij:ttz tiänst och nådige nöije all dess egen
olägenheet satt afsijdes, sampt och den troheet det emoot
alle dess framfarne konungar har betedt, och emoot Hans
Kongl. Maij:tt intill dess yttersta, medh lijf och blodh
veele hafva ospart, nådigst täckes häruthinnan i dheras
gambla villkor dem conservera och för andres obillige
tillbudh dem beskydda.
Bil. 5.1
Oförgrijpeligit förslagh, huru Kongl. Maij:tt förmodas
kunna effter handen komma uthur richzens giälldh.
1. Såsom Ständerne för detta hafva sigh förenat, att
hvadh ännu kunde åtherstå, som icke vore exeqverat effter
Commissions dommarne, och elliest Collegierne i föllie der
af kunna hafva att giöra reeda före, skulle komma till
giälldens afbetalningh, så låter man der vidh uthan vindare
påminningh heroo.
2. Men för det andra synes vara högnödigt att liqvidationerne
fortsättas så väll medh contracter som förpantningar,
effter Kongl. Maij:tt och rijket icke ringa
ähre der igenom komne att lijda.
1 Prot. sid. 48, 55, 67. — Original med påskrift: »Upläst in pleno
den 4 Nov. 1682. > Ett annat exemplar finnes i Riksarkivet med påskrift:
»Upläset uti Secr. Utskottet den 31 Octob. 1882.» Härmed öfverensstämmer
i hufvudsak den utförligare skrifvelse i samma ämne, hvilken de
ofrälse stånden sedermera inlemnade till Kongl. Maj:t (se prot. sid. 71,
72, 80, 86); denna är tryckt i Lidéns ofv. anf. Handlingar, sid. 158 o. f.
216
1682.
3. Såsom usurse eller allt för högt interesse uthi
fattigdom!) och allt för högdt trångmåhl så väll i anledningh
af Sveriges lagh som elliest andre nationers statuter,
bruk och sedvänio plägar limiteras, så synes och nu vara
skiäligt, att dhe, som hafva förpantningar i godz ä 8 pro
cento, niutandes räntan effter cronovärderingh, dhe samme
moderera dheras undfångne contracter till 6 pro cento,
efftersom dhe ändå åhre försäkrade om capitalet och niuta
cronovärderingh emoot marckgången, således väll meer än
8 pro cento, och större interesse än på andre främmande
orter brukeligit ähr.
4. Militise-hemman till siös och landz, såsom förbudne
orter, synes och komma i den consideration, att dhe
i anledningh af den 25, 26 och 27 puncten i 1655 åhrs
Kongl, stadga, item samma åhrs richzdagzbesluth, 4 puncten
och § 10, 11, 12 böra komma Kongl. Maij:tt och rijket
till hiellp och understödh.
5. Tillhörigheeter af konungz- och ladugårdar, som
1680 åhrs besluut åtherkallar, synes rätteligen vara dhe
godz, som der under i forna tijder legat och i Cronones
jordeböcker der under upförde finnas, och sedermeera genom
donationer till privatos usus äre så väll som sielfva konungsgårdarne
bortkomne, doch att der medh procederas
effter den 9 puncten i Kongl. Maij:ttz stadga de anno
1655.
6. Att donationer på Norkiöpingz besluut i provincierne
måtte och reduceras till 600 daler s:mt, eller som
Hans Kongl. Maij:tt finner hvars och eens meriter vara
lijkmätigt.
7. Att alle donationer, ifrån hvadh tijdh dhe kunna
vara gifne, reduceras till Norkiöpingz besluut i anledningh
af den 27 puncten uthi 1655 åhrs stadga.
8. Gierds-, salltpetterhiellpen och bygningzpenningar
af alla donationer kunde och giöra till giälldens sublevation.
9. Hallfparten af boskapzpenningarne, skiutzfärdzoch
dagzvärkzpenningar kunde och som een bevillning
till krijgetz utförande komma till det allgemena bästas
understödh.
10. Att donationer af 600 daler s.m:tz räntta måtte
förstås om primo acquirente och icke extenderas ad capita
successorum.
Bilagor.
217
11. Skulle nu detta intet förslå att effter handen
komma uthur besvären, så synes ingen annan utvägh, än
att donationerne reduceras till något mindre quantum än
600 daler s.m:tt, som Hans Kongl. Maij:tt kan finna een
eller annans meriter lijkmätigt vara.
Richzens Prästerskap, Borgerskap
och Allmoge i det secrete uthskåttet.
Bil. 6.1
Adelns skrifvelse till Kongl. Maj:t med svar på de ofrälse
ståndens förslag till betalning af rikets gäld.
Stormächtigeste Konung, allernådigeste Herre.
Eders Kongl. Maij:tt bedie samptelige Ridderskapet
och Adelen med all som största submission och underdånigheet,
dät Eders Kongl. Maij:tt af högh anboren Kongl,
nådh och den mildheet, Eders Kongl. Maij:tt emot Ridderskapet
och Adelen altidh nådigst låtit påskijna, icke
medh misshagh förnimma täckes, att samptel. Ridderskapet
och Adelen nödgas Eders Kongl. Maij:tt här medh underdånigst
anträda och i all ödmiukheet föredraga, huru som
att sedan dhet af Eders Kongl. Maij:tt nådigst förordnade
secrete uthskåttet hade medh dem af Präste- och Borgareståndet,
som till samma secrete uthskott voro denominerade,
tagit i vederbörligh consideration hvadh som Eders
Kongl. Maij:tt angående gieldens förminskning och eenkannerligen
om pantegodtzens inlösen dem nådigst proponera
låtit, och berörde Präste- och Borgarstånd effter
någre debatter förklarat icke kunna därutinnan uthlåta
sigh, innan som någre af Bondeståndet sigh ochså der
vijdh infunno, som och medh Eders Kongl. Maij:ttz nådigste
samtyckie strax skiedde, så att Ridderskapet och
1 Prot. sid. 55, 67, 72, 77. — Koncept, jämfördt med originalet i Riksarkivet.
Dessutom finnes en »Promemoria för Hr Landtmarskalcken vedh
conferencen att ihogkomma till information öfver Ständernas till deliberation
ingifne förslag» (2 ex. med ändringar). Det är denna promemoria, som
ligger till grund för adelns skrifvelse. (Jämf. prot. sid. 50).
218
1682.
Adelen där uppå giorde sigh den visse förmodan, att
ofvanbemälte vichtige materie skulle då på vanligit sätt
emilian samptelige stånden förtroligen och samhälleligen
kiinna rådhföras, och dee sedan hvar för sigh öfverväga
saken till att där uppå förklara sigh, hvad som hvardera
effter sine villkohr, rådh och ämne till Eders Kongl.
Maij:ttz och rijksens tienst sampt dät allmänna bästas
uprätthållande cooperera och bijbringa kunde, efvensom
Ridderskapet och Adelen å deras sijda sigh uthläth och
förklarade till all redebogen villigheet på giörligaste sätt
alf dess förmågo att understödia publicum; så ähre dee
tre andre stånden elfter någre dagars förlopp inkomne
medh een af dem samptelige författat och underskrefven
skrilft, hvilken icke innehåller dät alldra ringesta, hvadh
dee mena till giälldens afbördande och pantegodtzens inlösen
villia giöra, elfter som och dee sigh munteligen förklarade
för deras oförmögenheet skull icke något där till
kunna contribuera, utan eendast och allena består i sådanne
puncter, som angå Ridderskapet och Adelen och att
förminska åthskillige af dem alt här till åthniuthe rättigheeter,
räntor och villkohr. Och när Ridderskapet och
Adelen elfter der om på Riddarehuset hållen deliberation
förmeente uti förtroligheet att kunna, som förr altidh
skiedt, remonstrera bemälte frenne stånd beskaffenheeten
af dät, som i deras opsatte puncter förmähles, icke annat
vettandes, än att dät voro allenast, som dee dät sielf
kalla, ett oförgrijpeligit förslagh och, som Erchiebiskopen
dät än närmare explicerade, ett votum deliberativnm och
icke decisivum, vijdh hvilket man än kunne vijsa hvad
man förtrodde medh skiähl kunna där emot regereras,
eller och i hvad man sigh föreena kunne, och således medh
samdrächtigheet linna sigh där uthi på bägge sidor sampt
där elfter fatta sådanne sluth, som kunna lända till att
i giörligaste måtto fullgiöra hvad som Eders Kongl.
Maij:ttz tienst och rijksens vählgång fordrar och kräfver,
har man i dät stället oförmodeligen måst förnimma, att
bemälte frenne stånd, utan att afbijda sådant, håfve sigh
emilian, slutit däröfver och där vijdh författadt sådanne
positioner, som dee troo lända till deras meningars och
först giorde projects bekräftelse.
Bilagor.
219
Fördenskull och emedan Präst- och Borgerskapet sampt
Bönderne vijdh närvarande svåre tijdh och icke ringa
åliggiande trångsmåhl sålunda håfve varit betänkte, att
dee sigh ifrån all tunga och besvär velat undandraga och,
till att giöra dät så mycket bättre, allenast sökt finna
dee förslagh, som Ridderskapet och Adelen kunne angå,
och altså gått ifrån dhet, som billigheeten eliest dicterar,
nämhligen att den allmänne nöden medh allmän hielp
måste understödias; hvarföre tage till Eders Kongl. Maij:ttz
nådh och mildheet Ridderskapet och Adelen des underdånigste
tillflycht medh underdånigst boön och tillförsicht,
dät Eders Kongl. Maij:tt nådigst behagade anhöra hvadh
skiähl som Ridderskapet och Adelen kan hafva att andraga
vidh dee puncter, förmedelst hvilcke Ridderskapet
och Adelen i des vählfångne possession synes villia turberas,
och vidh dät, som Eders Kongl. Maij:tt finner rättvig
st oss nådigst beskydda, och icke tillåta, att dhe villkohr,
utan hvilke ståndets af Riddersk. och Adelens
undergång kan imminera, må af androm minskas eller
lijda, mycket mindre af dee andre tree stånden omkullkastas,
utan Ridderskapet och Adelen hoos Eders Kongl.
Maij:tt altidh finna nådh, ynnest och mildheet, anseendes
nådigst i hvadh oförmögenheet dät ståndet .skulle förfalla,
så frampt dät alt stadigt skall vahra dee andre ståndens
slijke projecter underkastat och allena draga den last, som
alle samptl. tillkommer att understödia, effter som Ridderskapet
och Adelen des vählferdh till Eders Kongl.
Maij:ttz nådh och millde beskydd städze underdånigst
heemställer.
1.
Såsom dee tree Ständerne altså först begiäre, att
Store commissions domarne måtte ställas i execution och
hvadh där af flyta kunne komma giälldens betalning till
godo, hvarföre kunne Eders Kongl. Maij:tt Ridderskapet
och Adelen underdånigst berätta, därutinnan icke vara
någon discrepens, utan att så Ridderskapet och Adelen
som dee andre stånden varit alldeles af den mening, att
sådant måtte skie och Eders Kongl. Maij:ttz förordning
underkastas.
220
1682.
2.
Medh den påminnelsen om liqvidationernes continuation
häfver Eidderskapet och Adelen sigh och alldeles
conformerat, men funnit den så mycket mindre nödigh,
som af Eders Kongl. Maij:tt allaredo all vederbörlig!! anstallt
därom varit giord, och een så märckeligh effect där
på fölgd, att giällden till månge tunnor guldh därigenom
finnes förminskatt, sampt een stoor dehl af pantegodtzen
Eders Kongl. Maij:tt och Cronan igien tillfallne.
<3.
Hvadh interessernes moderation till 6 pro cento vijdkommer,
så skulle fuller Ridderskapet och Adelen gierna
önska, att dät kunde skie utan lsesion af sielfve justitien
och Eders Kongl. Maij:ttz credit, men såsom dät considereras,
huru svårt och omöjeligit dät skulle falla Eders
Maijrtt att obtinera något förskått hädan effter, där Eders
Maij:tt skulle behöfva medell i desse torfftige tijder, i
synnerheet när hvar och een seer, att hvarcken Kongl,
contracter och slijke afskiedh intet vore säkrare, än sådanne
af Ständer skulle kunna ändras och omkullkastas,
så mycket mehra lärer detta afskräckia creditorerne, som
dät repugnerar lagen, sielfve aeqviteten, naturse contractuum
och andre moratiorum gentium lofl. sedhvana såsom
och Kongl, förordningar, hvilka såsom ett clenodium hafva
considererat crediten, effter dät nogsampt bekant ähr,
krigsexpeditioner och andre till rijkets vählgång högnödige
förrättningar utan credit och opnegotiationer omöijeligen
kunna fortsättias och uthföras. Dessutom håfve och Ständerne
anno 1660 sielf tydeligen förklarat, att contracter
och förskrifningar böra observeras och hållas. Och ehuruvehl
i Ständernes memorial förmähles, att cronovärdering
niutes emot marckgången, och således vähl mehr än 8 pro
cento, så synes detta lätteligen kunna refuteras, och medh
skiähl vijsas, att uppå somblige orther marckgången intet
upstijger emot cronovärderingen, mången efter cronovärdering
föga meer ibland bekommer än 6 pro cento förutom
ändå den omkostnadh, som på betiänte till räntornes
infordrande giöras måste, sampt ödes och andre afkårtningar.
Dät synes och ogiörligit att formera här uti
någon general regel, ty offta händer, att een contrahent
Bilagor.
221
upnegotierar penningar och måste gijfva högre interesse
än 8 pro cento; skulle nu den samma intet bekomma mer
än 6, då vore han ju för sin goda villia förlorad, ty dhet
private contractet, han slutit, måste han i föllie af interesse-placatet
anno 1666 odisputerligen hålla. Altså
emedan Ridderskapet och Adelen nogsampt see, hvad för
een irreparabel skada emot den ringa vinsten, interessemoderationen
af sigh kasta skulle, detta förorsakandes
varder, ty understår Ridderskapet och Adelen sigh intet
Eders Kongl. Maij:tt där till underdånigst att styrckia,
beropandes Ridderskapet och Adelen sigh i dät öfrige på
hvad som 1680 åhrs besluth i detta fall innehåller och
förmåhr.
4.
Att militiehemmanen till siös och landz böre reduceras,
där uthi ähr fuller Ridderskapet och Adelen eensee,
allenast att man Eders Kongl. Maij:tt därvijdh underdånigst
supplicerar, att på samma sätt som Eders Kongl.
Maij:tt vidh militiehemmanen till landz nådigst bevilliat
häfver, sammaledes och med siöömilitiehemmanen måtte
procederas, så att alle kiöp och byten måtte blifva orubbade
sampt flere för militiehemmanen effter 1655 åhrs
besluth och stadga förundte villkohr, så och att terminen
måtte blijfva ifrån 1632, och att där under icke måtte
begrijpas dee hemman, som hafva varit under rotering och
båtzmanshållet, utan allenast dee hemman, som rätteligen
hört Admiralitetet till, gifvit der till des ränta eller varit
siööofficerarne till löön an slagne.
5.
Tillhörigheeter af konungs- och ladugårdar angående,
så stannar Ridderskapet och Adelen i dee tanckar, att
där vedh procederas effter 1655 åhrs rijkzdagsbesluts 4
punct och hvadh uthi 1680 åhrs rijkzdagsbesluth förmähles,
så att alle dee hemman, sorn skattas af lijka beskaffenheet
som råå och röö, sampt dee, som hafva giordt
deras visse och ovisse uthlagor till konungsgården, böra
föllia medh gården tillbakas; men som een stor dehl hemman,
ja hehla härader och lähn, hafva ibland måst giöra
dagsvärken till kungzgården, så synes dee derföre för till
-
222
1682.
hörigheeter icke böra skattas,utan sädanne blifva eximerade,
alldeles som ofvan bemälde 4 punct tydeligare förmähler.
6.
Att donationer i provincierne måtte reduceras till 600
dalers ränta, som Eders Kongl. Maij:tt finner hvars och eens
meriter, så har Kidderskapet och Adelen funnit skiähligast,
detta ährendet i underdånigheet hemställes Eders Kongl.
Maij:ttz egit nådige behagh, lefvandes i den underdånige
tillförsichten, att Eders Kongl. Maij:tt effter hvar och een
provinces natur och egenskap därutinnan disponerandes varder
effter 1655 och 1680 åhrs besluter, emedan Ridderskapet
och Adelen på dät högsta skulle åstunda och underdånigst
bedia, dät Eders Kongl. Maij:tt allernådigst behagade utan
någon restrietion till något vist quantum således att disponera
sin nådh och mildheet emot des trogne undersåtare, som
Eders Kongl. Maij:tt sielf allernådigst behagandes varder.
7.
Föreslås att alle donationer, ifrån hvadh tijdh dee
kunna vara gijfne, så vähl af allodial som bröstarfvinge
godtz, till Norkiöpings besluth måtte reduceras; men såsom
Eders Kongl. Maij:tt, Eders Kongl. Maij:ttz Herr fader,
glorvyrdigst i åminnelse, tillika medh Ständerne uthi
1655 åhrs rijkzdagsbesluts 4 § hafva funnit, att detta
föder store irringar och förändringar af sigh, som aldrig
kunna uthreedas, derföre och högstbemälte Hans Kongl.
Maij:tt uti 1655 åhrs stadgas första puncht så omständeligen
och medh så efftertänckelige expressioner andrager
dee orsaker, hvarföre terminen icke längre än till 1632
har kunnat tagas, och synes nu detta vara fast ogiörligare
än anno 1655, effter som 27 åhr redan förlupne åhre, och
således månge förändringar i eens och annors egendomb
passerad; i synnerheet åhre dee gamble godtzen i arfskifften,
kiöp och byten långö sedan och een dehl i 50
mans händer gångne, hvilka intet kunna röras, utan skulle
dät förorsaka een oändeligh confusion. Sielfva den 27
puncten, som Ständerna citera, beropar sigh på stadgan
och rijkzdagsbeslutet medh det ordet denne vår förordning,
hvilken och uthförligen nämbner den terminen anno 1632
och stadgar, att den skall blifva hållen både nu och i
framtijden; och fast nu denne mutationen skiedde, då
Bilagor.
223
hielper dät ändå intet att inlösa giällden, utan blifver
godtzen i hvars och eens possession. Derföre supplicera
Ridderskapet och Adelen underdånigst, dät Eders Kongl.
Maij:tt detta medh nåder ansee täcktes och till förekommande
af den oreda, som detta ibland så månge förorsaka
kan, nådigst af Kongl, mildheet förunna, att Ridderskapet
och Adelen härutinnan måtte få niuta hvad
som reeda i 1655 och 1680 åhrs besluth finnes författadt.
8.
Hvadh gärden, byggnings- och salltpetterhielpen vedhkommer
på dee donerade godtzen, så synes detta intet
importera, effter som donationerne igenom 1680 åhrs rijkzdagsbesluth
och dee revocerade militiehemmanen till
landz, så och den nu medh siöömilitien bevilliade reduction
till ett ringa quantuin modererade ähre; eliest medh skulle
een donatarius intet hafva stort att hugna sigh utaf, om
desse ovisse räntor skulle gå till Cronan. Och såsom
beslutet tillåter eenom att niuta 600 dalers ränta, så synes,
att der desse extraordinarie räntor skulle gå bårt, då
kunde i dät stället andre godtz sättias till donationer
till fylla dee 600 daler s.nr.tz ränta; 1651 åhrs placats andra
puncht förmähler och uthförligen, att desse räntor böra
uthgiöras till Ridderskapet och Adelen; eliest dependerar
een sådan disposition af Eders Kongl. Maij:ttz egen höga
rättigheet sampt härflyter af nåde och gunst till att förläna
desse eller andre räntor till sine trogne undersåtare.
9.
Hvadh skiutzferdz- och dagsvärckzpenningar vidhkommer,
så hafva dee aldrigh varit någon bevillning till
krigen, utan Adelen tillagde, hvilket af 1649 åhrs försäkrings
7 § angående skiutz- och giästning klarligen synes,
så och af 1651 åhrs stadga och förordning milian Adelen
och skattebönderne i den 3 och 4 puncten sampt 1652
åhrs beslutz 7 puncht. Och boskapzpenningar angående,
så vijsar 1620 åhrs besluth, att då boskapspenningar först
den tijden pålades och taxerades, gaf frälset allenast halfparten
emot skatte, och att 1642, då dee sattes till en
stadga på hemmanetahlet, blef sammaledes slutit, att frälse
allenast halfparten emot skatte betahla skulle; så vijsar
och den 18 puncten i 1655 åhrs besluth, huru dät skulle
224
1632.
medh extraordinarie hielperne förhållas, när skattebonden
sigh icke med frälsemannen där om kunne föreena. I dät
öfrige finnes Eders Kongl. Maij:ttz egen allernådigste confirmation
öfver [de i] denne och näst föregående pnncterne
författade räntor uti den förklaring, Eders Kongl. Maij:tt
anno 1675 öfver samptelige allmogens besvär nådigst gifvit
häfver, derföre Kidderskapet och Adelen så mycket säkrare
förmodar där vijdh att få förblifva.
10, 11.
Att donationerne af 600 dalers ränta måtte förstås
om primo acquirente så och reduceras till mindre quantum,
derom exprimerar 1680 års beslut, huru H. K. Maj:ts
nådigaste villie derutinnan varit häfver.
På ofvanberörde sätt, allernådigste Konung och Herre,
häfver Kidderskapet och Adelen sigh öfver dee 3 andre
Ständers puncter uthlåtit, förmeenandes att såsom dee
sigh uti een dehl medh dee andre Stånden hafva föreenat,
dee och skulle i dee öfrige villia reflectera på dee skiähl,
som på Kidderskapets och Adelens vägnar kunne blifva
andragne, och utan separation finna sig der uti, på det
att sedan af samptelige eenhälleligen kunne delibereras
öfver dee uthvägar, som til Eders Kongl. Maij:ttz nådigste
propositions fullgiörande kunne finnas tienlige;
men som Kidderskapet och Adelen icke häfver varit så
lyckeligh att spöria hoos dee andra 3 stånden samma förtroligheet,
ty ähr nu till Eders Kongl. Maij:tt Kidderskapets
och Adelens eendeste tillflycht sampt underdånigste
bön, att till dät ståndets beskydd och conservation
ifrån total undergång, som på detta sättet af de andre
Stånden synes vara intenderat, Eders Kongl. Maij:tt desse
andragne puncters beskaffenhet medh nåder täckes ponderera
och ansee och däröfver nädigst statuera, som Eders
Kongl. Maij:t finner rättvijst. Förblifve
Eders Kongl. Maij:tz
Allerunderdånigste och tropligtigste tienare
och undersåtare
på samptlig Ridderskap och Adelens vägnar
Fabian Wrede,
pro tempore Landtmarchal.
Bilagor.
225
Bil. 7.
Presidenten Elirensteens yttrande om godsens reduktion
a primo acquirente.
Ehrensteen refererade: 1. Huru Ständerne håfve
Ridderskapet och Adelen denne position ingifvitt att hielpa
till att hefrija rijket uthur the store skuldher, och att
Ridderskapet och Adelen fuller hafva sig förenat att
svara, dhet sådant vore reda i rijkzdagzbeslutet af 1680
förordnat, men som alle i uthskåttet icke vore eense i
denne materien, tychte och att Ständerne icke skulle gifva
sigh medh detta svar tillfredz, ty meente dhe, att någre
bättre skiähl borde framdragas, och thet betyda dhe ordhen,
som stå effterst i uthskåttetz svar: Men som någre
andre etc., föreskuddandes the första classerne, at man
medh vidare discurs icke borde gifva Ständerne vapn i
handen.
2. Nu veet man fuller, at dhet är ett fast argument
at referera sigh på rijkzdagzbeslut. Men så moste man
och veeta, huru medh rijkzdagzbesluut är beskaffat, hvarpå
och Ständerne veeta sin position att stoola. Så längie
ingen förandringh deruti skier, hålles det för een lagh,
som bör föllias, men när Ständerne tillijka medh Konungen
träda tillsamman och deruti något modificera, alterera
och förandra, så hålles åter den förandringh för en lagh
och jus publicum. Den gamble vidt berömbde Canceleren
Gref Axel Oxenstierna rådde een gångh en lärd man,
Doct. Loccenium, som hade skrifvit een book de jure
publico Svecia;, att han skulle icke samme värck genom
tryck publicera, effter det vore ovist at skrijfva i Sverijke
om den materien. Yij håfve, sade han, de jure publico i
detta rijket föga mehr än det korta, som i lagen och
någre recesser om religionen och arfföreningen finnes. Uthi
dhet öfrige träder Konungen medh sine Ständer tillsammans,
och som publica necessitas och commodum pro tempore
1 Prot. sid. 68. — Öfverskrift: »Actum på Ridderhuset die 6 Nov.
1682». Datum 6 Nov., som är tillskrifvet efteråt med annan stil, är
troligtvis oriktigt, ty Ehrensteens yttrande om den ifrågavarande saken
förekommer i protokollet för den 7 November.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot., XIV. 1682.
15
226
1682.
fordrar, besluta the dhet, som för een lagh eller jure
publico bör hållas, till dess åter det kanskie ex sequo et
bono communi consensu förandras. Och hvadh tå förandrat
blijfver, skall åter pro lege hållas. Dhetta maneret är nu
så gammalt, att hvar och een, som någon kundskap häfver
om den Svenske staten, lärer befinna, att fast hvart och
ett rijkzdagzbesluut är eAfter tijders nödh och tarfver
altererat eller förbättrat, een deel och abolerat eller in
desuetudinem kommit.
3. Nu är Konungen och Ständerne tillsammans, som
skole deliberera om rijkzens vallfärd; äre och the samma,
som skole sökia medell och uthvägar till dess conservation
och uprätthållande, jemväll tillsehe hvadh som pro justo
kan i förre ftijkzdagen vara passerat. Denne machten
hafva the; och vijsa nu the tre stånden, att the peeka
på reductionem bonorum feudalium inde a primo acquirente.
Om the nu hafva macht at alterera det förre rijkzdagzbeslutet,
att dhet icke elfter capita nunc bona possidentia,
vitan ifrån primo acquirente skall förstås, så förfaller uthskåte[t]s
svar vedh denne positionen.
4. Ehrensteen protesterade, att han intet inviderer
någon sin lycka och fördeel, men föruthan det, at man bör
alle i detta måhl sequabiliter tractera, så drijfver nöden
att sehe effter nödige medell för Konungen och rijket.
Dess föruthan måste vij vara medh gode skiähl försedde
och bestyrkte, om vij dhe trij stånden vele förläggia.
Låter oss derföre betrachta,
5. Hvadh mquiteet och justiee det kan vara, att
man skall gifva öfverskått secundum capita allenast och
icke ab acquirente primo? Dhet är 1. lijka som ville the,
som villia gå secundum capita och för dhet dhe hafva
deelt sigh emellan, lönligen sigh undandraga att gifva
något igen, fast han aldrigh så myckit bekommit häfver.
Dhet är 2. som ville man dem belasta, som Grudh ännu
unner lijfvet att effective tiena sin Konungh och fädernesland,
fast the håfve lijtet bekommit. Dhet är 3. som
ville man richta dem, som arfskapet hafva deelt, fast the
ringa tienst giordt hafva. Monne den döde acquirent
häfver mehra förtient än den lefvande, eller monne sådane
arfvingar eller capita icke så vähl ähre fäderneslandet
och Konungen medh skyldigheet bebundne som andre?
Bilagor.
227
Skall dhet vara dhem till fördeel, att dheras föräldrar
och förfäder hafva återvändt at tiena, och dhem andra,
som lefva, sampt dheras barn till skada, att the ännu
tiena? Och effter detta öfverskåttet drabbar på dhem,
som nu i sidste tijdhen lefva, monne the andras meningh
vara, att icke så store gerningar i den tijdhen ähre giordhe
som tillförende, och the, som tå tient, hafva icke så väll
meriterat som the förra? Eller monne Konungh Carl
Gustaff, glorv[ördigst] i åminnelse, icke noga häfver sehet
på dheras förtienst, som af honom något bekommit hafva?
Han var ingen slösachtigh Konungh, uthan sågh
väll, att hvar och en var hans beneficium värdigh. Är
derföre billigt, att lijka bröder blijfva lijka hanterade,
och att den ene för den andre icke graveras.
6. Det objicieres, som skulle doch sådant öfverskått
icke kläcka, fast man går till primum aequirentem. Svaras
att dheras öfverskått, som i senaste Rijkzdagh träffades,
myckit mindre förslår. Kommer det tillsamman,
så spijsar det något. Men här sökies allenast, att in
oneribus publicis måtte hållas een lijkheet, den sielfve
justicen och sequiteten dicterar.
Protesterade åter, att han ingen missunte hans bättre
villkor, men att tijdzens och nödtorfftens tillfälle så och
justicens regell detta talet förorsakade, på dhet man må
veeta, hvadh man the andre trij stånden, som positionen
formerat och medh sine ingiffne skiähl bekräfftat hafva,
fundamentaliter svara skall.
Bil. 8.1
Landtmarskalkens tahl, som han effter Kongl. Maij:ts
befallning häfver fördt på Kidderhuuset.
Hans Maij:t häfver medh stort misshag förmerkt det
tahl. som Landzhöfdingen Lilliehök häfver fördt, och
1 Fröt. sid. 63. — Öfverskriften och inledningen äro tagna från ett
exemplar bland riksdagsacta i Riksarkivet. Det exemplar, som finnes
bland bilagorna till protokollet och som endast innehåller sj älfva punkterna,
har följande påteckning: »Vid. protocollum af den 6 Novemi). opå
Riddarhuset». Härvid bör observeras, att saken visserligen omnämnes
den 6 Nov. (jämf. ofvan sid. 52), men att landtmarskalkens här återgifna
tal i sammandrag förekommer i protokollet för den 7 Nov. (sid. 63), hvarjämte
punkterna då föredrogos. De sistnämnda äro förut tryckta hos
Lidén, anf. arb., sid. 215.
228
1082.
anseer det som en stoor förmätenheet och som en förgripelse
emoth dess rätt och högheet.
Det kommer Hans M:t sällsampt före, at Hr Lilliehöök
häfver velat just nu i tvifvel sättia dhe reglor, som mehr
än för 20 åhr sedan hafva varit giorde, sedan af Kongl.
M:t gillade och practiserade. Hans Maij:t anseer det lijka
som han med flijt häfver sökt at criticera på Hans Maij:tz
actioner och at föreskrifva Hans Maij:t, huru han skall
instruera sine betiänte i sine commissioners förrätning.
Derföre har Kongl. M:t befalt mig, at jag skulle af
Ridderskapet och Adelen förnimma deres tankar om någre
serdeles puncter, som Kongl. Maij:t häfver låtit upsättia,
och serdeles af prima classe:
1. Om han har tahlt föruth medh dhem om detta,
eller om dee ha hedt honom så tala, och om dhe taga part
uti sådant hans tahl.
2. Vill Kongl. Maij:tt vetta, om dhe af Ridderskapet
och Adelen, som hafva giordt någre försträkningar eller
eliest håfve något att fordra och liqvidera, ha hedt Hr
Lilliehök, att han skulle tala för dem och deras interesse,
eller om någon har hoos honom beklagat sig öfver någon
orättrådighet.
3. Vill Kongl. Maij:tt i nåder vetta, huru Ridderskapet
och Adelen ansett och considererat denne discursen,
som han så förmätet af sig sielf och extra commissionem
har fört.
4. Om Ridderskapet och Adelen finner Anders Lilliehöök
eller någon annan berättigat att upsättia reglor,
huru liqvideras skall, eller och corrigera och tadla dhe,
som upsatte ähre.
5. Om Ridderskapet och Adelen finner And. Lilliehök
eller någon annan befogadh att begiära, det Ridderskapet
och Adelen skall effteråth öfverläggia dät, som
föruth af Kongl. Maij:tt ähr giordt och gillat, eller om
någon ähr af sådan mening att binda H. Kongl. Maij:tt
händerna, att H. Kongl. Maijrtt icke i sitt rijke må giöra
lagh och stadgar, reglementer och förordningar, och att
dee samma utan Ständerne skola vara kraftlöse.
6. Om dät ägnar och anstår en devot undersåtare
medh förmätne ord att inskränka eller lika som på
vichtskåhl läggia sin öfverhetz macht och myndigheet,
Bilagor.
229
när den brukas til Guds nampns ähra och riksens gagn
och hästa.
7. Om And. Lilliehöök eller någon annan ähr befogad
att sittia i en hehl societet och determinera, huru
lag skall giöras och veedertagas i rijket, och således antingen
med onödige påminnelser irra andra eller och med
otidige förbråelser förarga Kongl. Maij:tt.
Kongl. Maij:tt har dät nådige förtroende till des
Bidderskap och Adel, att dhe slijke yppigheeter ogilla
och intet hålla dät för någon lihertet eller een frij Bijkzdag,
att utan respect och utan betänckiande tala om sin
öfverhet och des actioner, eller och att giöra svårt och
at disputera alt hvad som till dät gemena bästas förkofring
och fäderneslandetz välstånd och säkerhet proponeras,
utan att dhe som redelige patrioter, nu som förr, sättia
alt privat interesse effter och sökia at främia dät publique,
så finner sedan hvar och een sin vähltrefnadh, i synnerheet
i den allmänne rijksens roo och vählgång, hvilken
Kongl. Maij:tt eendast söker och intenderar, intet een
eller få utan allom till godo.
Bil. 9.1
Adelns svar på honungens frågor angående Anders Lilliehööhs
yttrande om liqvidationsverhet.
Stormechtigeste Konung, allernådigaste Herre.
Såsom Eders Kongl. Maij:tt genom Landzhöfdingen
och Landtmarskalcken Hr Lilliecrona häfver uti nåder
låtit föreställa Eders Kongl. Maijittz trogne undersåtare
af Eidderskapet och Adelen någre puncter angående dät
tahl, som Landzhöfdingen Hr Anders Lilliehöök den 4
Novembris förde på Biddarehuset öfver dee reglor, som af
Hans Kongl. Maij:tt öfver liqvidationsvärcket författade
ähre, hvilcket tahl Eders Kongl. Maij:tt medh misshagh
häfver uptagit och för sådant anseer, som Hans Kongl.
Maij:ttz höghet nähr2 rörer, varandes, som förbemälteHr
1 Prot. sid. 70. — Koncept, jämfördt med originalet i Riksarkivet.
Förut tryckt hos Lidén, anf. arb., sid. 217 o. f.
2 nähr är i konceptet öfverstruket.
230
1682.
Landtmarskalck berättat, Eders Kongl. Maij:ttz nådige
villia och befallning, att Ridderskapet och Adelen medh
des skrifftelige betänckiande och svar öfver samma puncter
inkomma måtte; altså häfver Ridderskapet och Adelen
ställt sigh sådant till underdånigh hörsam efterrättelse
och deras mening skriffteligh deruppå således fatta låtit,
som föllier:
1. Hvadh den första puncten vijdkommer, så kunna
Ridderskapet och Adelen intet tillfyllest heembära till
Eders Kongl. Maij:tt deras underdånige och trogne tacksägelse,
som häfver behagat här igenom gifva samptl. Ridderskapet
och Adelen tillfälle att få yttra deras underdånige
tanckar och vijsa uthi hehla detta värcket deras
oskylldigheet, efter såssom så vähl första classen för sigh
som samptl. Ridderskapet och Adelen förklara och underdånigst
betyga, dät dee intet hafva anmodat Hr Anders
Lilliehöök att föra något sådant tahl, som han tå öfver
liqvidationsreglorne förde, eij heller häfver någon af Ridderskapet
och Adelen hört honom in privato derom discurera;
derföre och hvad han i dät fallet häfver talat intet
kan för annat ansees och hållas än för hans egen discurs,
den han sielff må förklara, effter såsom hvarken 1 classis,
eij heller Ridderskapet och Adelen taga någon dehl der
uti och fast mindre hålla det för något voto, utan måste
medh stor bedröfvelse förnimma sådanne ord af Landzhöfdingen
Lilliehöök vara fällte, som hafva förorsakat
hoos Eders Kongl. Maij:tt något missnöije.
2. Den andra puncten ähr och vorden samptl. Ridderskapet
och Adelen förelåsen, hvar iiti Eders Kongl.
Maij:tt uti nåder vill vetta, om dee af Ridderskapet och
Adelen, som hafva giordt någre försträckningar eller älliest
hafva något att fordra och liqvidera, hafva bidit Hr
Lilliehöök att tahla för dem och deras interesse, eller och
om någon häfver hoos honom beklagat sigh öfver någon
orättrådigheet. Och häfver samptl, Ridderskapet och
Adelen här uppå svarat neij och aldeles eximerat sigh
der ifrån.
3. Att Eders Kongl. Maij:tt i nåder vill vetta, huruledes
Ridderskapet och Adelen ansee och considerera
samma Lilliehöökz discurs, som han så förmätet af sigh
sielff och extra commissionem häfver fördt, så kan Ridder
-
Bilagor.
231
skåpet ock Adelen intet tillfyllest uthsäija, huru hierteligen
dät dem hedröfvar, att Eders Kongl. Maij:tt skall
vara förorsakader att låta förehålla dem sådant, som dem
och mycket till hiertat går, att ibland dem någon häfver
varit, som fört sådanne discurser, som hafva förorsakat
Eders Kongl. Maij:tt till något missnöije, derföre och
samma af Anders Lilliehöök förde discurs alldeles af
samptl. Ridder skåpet och Adelen förkastas och improberas.
4. Att upsättia reglor för een eller annan betiente,
kommer ingen annan än Eders Kongl. Maij:tt till eller
den, som Eders Kongl. Maij:tt behagar dertill anthorisera
och förordna; så mycket mindre bör någon understå sigh
att tadla eller corrigera dem, som uppsatte och af Eders
Kongl. Maij:tt gillade ähro, effter såsom Eders Kongl.
Maij:tt äger macht och rätt att binda och undersåtarena
att lyda.
5. Hvad dät vedhkommer, att giöra lagh, stadgar,
reglementer och förordningar i rijket, så veet Ridderskapet
och Adelen nogsampt, att dät competerar Eders Kongl.
Maij:tt såsom des rätta christelige och ordentelige öfverheet,
och håller Ridderskapet och Adelen alldeles för orimligi
t att villia obligera Eders Kongl. Maij:tt att höra
des Ständer, när Eders Kongl. Maij:tt vill giöra några
stadgar, placater, reglementer och förordningar, eller och
när Eders Kongl. Maij:tt finner nödigt ett eller annat
collegium eller någre personer särskillt att instruera och
underrätta, huru dee i sine förrättningar och commissioner
sig förhålla skohle, effter såsom alt sådant tienar
dem till hörsam effterrättelse, som dät angår, och ähr
fuller dem en lagh, den dee ähre plichtige att föllia och
ingen annan berättigad att ändra och1 klandra. Men sådant
kan intet skattas eller kallas een sådan allmän lagh som
Sveriges lagh, som går helila rijket och alla Ständerna
i gemen ann; i hvilken allmänna Sveriges rijkes lagh
om Kongl. Maij:tt finner nödigt något att ändra, tydeligare
att förklara och förbättra, som offta förr häfver
varit omtahlt och af Ständerne underdånigst begiärt, då
heter dät, att Konungen äger macht och rätt sådant att
giöra och att förordna redelige och lagfarne män, som
1 I konceptet står eller.
232
1682.
värcket öfversee, hvilket Eders Kongl. Maij:ttz nådigste
omdöme och approbation underdånigst heemställes och underkastas,
och i sådant fall drager till Eders Kongl.
Maij:tt des trogne undersåtare af Ridderskapet och Adelen
den underdånige tillförsicht, att Eders Kongl. Maij:tt
såsom een nådig Konung lärer låta sigh behaga att gifva
sina Ständer der af part, effter som det dem alla i gemeen
angår, doch intet så att Ständerna sådant måge eller
böra föreskrifva Eders Kongl. Haij:tt, utan hafva att förväntat
af Eders Kongl. Maij:ttz egit nådige behagh, nähr
och huru Eders Kongl. Maij:tt dät godt finner, på dhet
dhe således måge få tillfälle, om Eders Kongl. Maij:tt så
nådigst behagar, i underdånighet såsom trogne undersåtare
medh sine oförgrijpelige tanckar att inkomma, utan någon
förmätenheet och utan dät ringesta förfång uthi Eders
Kongl. Maij:ttz rätt och högheet, den Ridderskapet och
Adelen såsom trogne och redelige undersåtare ähre så
villige som skylldige medh lijf och blodh att förfächta
och effter sin yttersta förmågo hielpa att hägna och försvara.
6. Att någon undersåtare skall understå sigh att
mäta Eders Kongl. Maij:ttz macht och myndighet och den
samma inskränckia, dät håller Ridderskapet och Adelen
aldeles obetäncht och oförsvarligit, hvilket dee intet kunna
utan på dät högsta detestera och ogilla, när, hvar och
af hvem dät skier.
7. Angående den 7 puncten, så beropa Ridderskapet
och Adelen sigh på dät, som uti den 5:te puncten redan
finnes förmählt, och beklaga högst, att Eders Kongl.
Maij:tt, som utan dess af sin svåre regementzbörda häfver
besvär och möda nogh, skulle af någon sin undersåtares
tahl och conduite hafva funnit dät misshagh, som häfver
kunnat förtörna Eders Kongl. Maij:tt och komma Eders
Kongl. Maij:tt att uptagat som een förbråelse, aldenstund
Ridderskapet och Adelen hafva högste orsaak att älska
Eders Kongl. Maij:ttz höga person, att vyrda Eders Kongl.
Maij :ttz höga embete och att understödia och lindra, men
aldrigh att öka Eders Kongl. Maij:ttz besvär, derföre dee
och underdånigst bidia, att Eders Kongl. Maij:tt ville
altidh hafva den nådiga tanckan om dess Ridderskap och
Adell, att dee intet högre skohla åstunda eller effter
-
Bilagor.
233
trachta än att lefva Eders Kongl. Maij:tt som dess nådigste
Konung och öfverheet till trogen tienst och hehagh
och att gå Eders Kongl. Maij:tt tillhanda som redelige
patrioter i dät dee förmå, och Eders Kongl. Maij:tt finner
för dem och deras ståndz vählfärd tienligit och giörligit,
förblifvandes in till vår dödz stundh
Eders Kongl. Maij:ttz
Uppå samptelige Ridderskapet och
Adelns vegnar
underdånigste tienare och undersåthare
G-ustaf
Lillieckona
i Landmarskalkens stelle.
Bil. 10.1
Anders Lilliehööks supplik till adeln med begäran om
intercession hos Kongl. Maj:t.
Högh- och välborne Herrar respective Hr
Landtmarskalk och samptl. Herrar af Ridderskapet
och Adelen.
Jagh förmodar, at dhet högl. Ridderskapet och Adelen
jämbte alla andra, som migh rätt kiänna, lära vara
persvaderade om min sincere integritet, hvar medh jagh
altidh häfver sökt effter yttersta förståndh och förmåga
at tiena Kongl. Maij:tt och fäderneslandet och däraf förmodeligen
gifvit trovärdige prof, fördenskull jagh och så
mycket mehra migh till dhet höglofl. Rijdderskapet och
Adelen troligen förseer och undertienstl. beder, at dhe
ville låta sigh behaga hooss Hans Kongl. Maij:tt förmedelst
deras högtgällande intercession inkomma till afböijande
af dess onådh emot migh. Sådan högh gunst och benägenhet
skall jagh migh ombeflijtta hooss det höglofl
1 Fröt. sid. 77. — Original med påskrift: [Uppläst in] pleno den 11
Novemi). 1682.
234
1682.
Ridderskapet och Adelen medh all skyldig observance,
tienst och erbödigheet at förskylla och aftiena, förblifvandes
dhet höglofl. Ridderskapetz och Adelens
tienstberedvilligste tienare
A. Lilliehöök.
Bil. II.1
Anders Lilliehööks förklaring angående hans anförande
om liqvidationsverket.
Såsom Hans Kongl. Maij:tt min allernådigste Konung
och Herre nådigst aff migh en underdånigh förklaring
fordrar öfver det, som jagh i desse förflutne dagar, liqvidationsvärcket
angående, på Riddarhuset discurrerat häfver,
så ehuru som mine ordh kunna aff migh fällte och
aff androm uptagne sampt uthtydde vara, så betygar jagh
doch inför Grudh och på mitt christeliga samvete, att jagh
intett häfver hafft dermedh någon förgrijpeligh tancka
emoth Hans Kongl. Maij:tt eller förmätitt migh till att
mäta eller väga Kongl. Maij:ttz högheet, rätt och macht,
som Hans Kongl. Maij:tt äger uti dess christelige, lofflige
och höga regementz förande förmedelst embeters, collegiers
och så väl sina egne som Ständernes Commissioners auctoriserande
medh dess Kongl, fullmachter och instructioner
eller och elliest medh dess Kongl, placaters, påbudz, förordningars
och stadgars och hvad helst elliest laga krafft
äger publicerande, igenom budh eller förbudh inom eller
uthom rikzdagstijder, constituerar och stadgar. Fast
mindre häfver jagh desse måhl angående foverat eller
foverar någon particular eller different meening ifrån
andre Kongl. Maij:ttz trotienares och undersåtares sentiment,
utan medh underdånigst devotion och vördnat är
medh dem häröfver uti allt endrächtigh och holler uti
högste ähra och värdigheet näst G-uds Guddomelige Maij:tt
här på jorden Hans Kongl. Maij:tt min allernådigste
Konung och Herre, erkännandes Hans Maij:tt att vara
min aff Gudi förordnade arffkonung och högste ordentlige
1 Efter originalet i Riksarkivet. Bland bilagorna till protokollet
finnes en af kanslirådet H. Hoghnsen vidimerad afskrift.
Bilagor.
235
öfverheet, den jagh näst Gludh skyldigh är all tro-, huldmanskap,
hörsamheet och lydno. Conformerandes migh i
allt, så i gemeen som synnerheet, medh hvadh helst som
Sveriges Iiijkes Ständer angående Kongl. Maij:ttz höga
Kongl, välde, rättighet, macht och myndighet fordom
och här in till förklarat hafva eller framdeles förklarandes
varda, aldeles som det en ährligh Svensk man och redeligh
patriot sampt Kongl. Maij:ttz edsvoren, trogen och
hörsam undersåtare ägnar och bör, tagandes i det öfriga
till Kongl. Maij:tt och dess nådetron min underdånigste
tillflycht, medh allerödmiukast bön och begäran det Hans
Kongl. Maij:tt denne min uprichtige och underdånigste
förklaring medh nåder ansee och uptaga, mine ordh och
discurser derelfter förstå sampt det, som anten intett emoth
förmodan skulle förklaras kunna eller till äfventyrs aff
migh emoth min intention och upsåth af enfaldigheet och
förseende kunde feelat vara, medh Kongl, infödd mildheet
och nåde öfverskyla, förlåta och förgäta täcktes. Och
jagh skall medh all underdånigh trooheet sampt nitälskan
för Hans Kongl. Maij:ttz tienst elfter mitt yttersta
förståndh och förmåga migh vinnläggia att gå Kongl.
Maij:tt underdånigst tillhanda. Till visso häfver jagh
detta medh egen handh skrifvit och underteknat, så och
medh mitt signete beseglat. Stockholm den 14 Novemb.
1682.
A. Lilliehöök.
(L. S.)
Bil. 12.1
Tio ledamöters af l:sta Massen förMaring angående de
600 dalers ränta, som adeln af sina donerade gods
slculle få behålla.
Såsom vedh sista conferencen på Kiddarehuuset åthskillige
af prima classe i underdånigst devotion för Kongl.
Maij:tz tienst och richzens vällfärdh voro af samma mehningh
som tertia classis, nembligen at dee 600 dahlér
sölfvermyntz rantta, som Ridderskapet och Adellen af
1 Prot. sid. 79. — Original.
236
1682.
sine donerade godtz skulle få behålla, intet vijdare än
till primum adquirentem bordhe extenderas, hvilken mehningh
dee och lofvade skriftelligen villia ingifva, altså
håfve vij underskrefne till föllie af vår giorda lofven
det samma här medh vehlat efterkomma, förklarandes oss
alldehles vara af den mehningh, at efter icke allenast
tillsees (!) oumgängellige tarfver högstnödigst fordra, at donationerne
modereras, uthan och billigheeten kräfver, at
een lijkheet vara må emellan dheres belöhningar, hvilka
i dee sehnare och dheras som i dee förrige tijdher Sverges
Konungar tiänt hafva, at då bemälte 600 dahlér sölfvermyntz
rentta, som donatariis lämnas, intet till capita
successorum bööra eller kunna uthvidgas, sättiandes vij
allenast det allgemena bästa för vårt rätta ögnemåhl,
hvars salus suprema lex ähr, oss der hoos påminnandes
at vij allt sådant af Kongl. Maij:tz blotta nådh possidera,
hvilken efter lagh kan det åhtertaaga, men vij honom
medh allt det vij förmågom sampt medh lijf och bloodh
skyldige lydno hålla och till tiensto vara.
Euert Horn. B. Lieven.
På, Fledvods vägnar
Johan Grripenhielm. N. Gripenhielm.
Carl Friederich Schultz. Hans G. Mörner. B. Mörner.
J. Hastfer. O. Vellingh. Hans A. Kruse.
Bil. 13.1
Kongl. Maj:ts memorial till ständerna angående honungens
rätt att län läna och dem återtaga.
Konungl. Maij:ts
nådige memorial till samptl. Hijksens Stender.
Som aff the hooss Konungl. M:t underdånigst öffverlelfvererade
skriffter, så vähl Prästerskapets, Borgerskapets
och Almogens som Ridderskapets och Adelns, giffves
Konungl. M:t anledning dhe dheruti å begge sidhor anförde
skiähl i något öffverläggiande at tagha; tyckes
1 Prot. sid. 80, 86, 96. — Original med följande påteckningar:
»Detta blef af H. K. M:t sielf öfvergifvit till alla 4 ståndens secrete utskått
den 13 Novemi). 1682»; »Upläst in pleno den 13 Novemb. 1682».
Bilagor.
237
theruthaff detta mäst komma i consideration och fordra
Stendernes underdånige hetänkiande, nembligen huru vidha
Konungl. M:t ähr berettigat i anledning aff Sveriges lagh
4 cap. konungsbalken Landslagen lahn låhna och effter
den 5 § samma capitel vidh rijksens stora trångmåhl och
nödige tarffvor äga våld det medh rätt at återtagha och
therom till fäderneslandets bästa disponera medh eller
uthan Ständernes i gemeen, et stånds i synnerheet eller
hvar och en donataries jaa och frijvillige samtycke.
CAROLUS.
Bil. 14.1
Vice presidenten Grass’ bref till riddarhussekreteraren
angående konungens rätt att län läna.
Välborne Hr Secreterare.
Til tienstl. svar länder detta, at mit oförgripelige
votum var som fölier: Uthi lagen fins liusligen, at Konungen
må lhän låna, män icke fins, at Konungen må
allodialiter något borthgifva. Lhän gifves under åthskillige
vilkor; man har ärfftlige lhän, manlhän, lijfztidz
lhän och lhän på behaglig tid. Under hvad vilkor dee
äre länte, så måste man bekenna, at alt hvad från Cronan
är donerat, det är lhän. Såsom nu Konungen äger lhän
låna effter lagh, så må han och lhän återtaga, som lagen
cap. 4, p. 5 der om förmäler. Det vore önschlig, om Kongl.
Maij:t allernådigst behagade låta hvariom [och] enomniuta
des unfångne lhän under dee vilkor, som donation inneholler,
män om det icke kan ske, då hemstelles Kongl. Maij:t
der uthi at disponera, underdånigst der hos bediandes
H:s K. M. allernådigst ståndetz conservation ville låta
vara sigh recommenderat. Således påminner jag mig vara
tält. Förblifver
Välborne Hr Sec[reterarens]
tienstberedvilligste
Gustaf Grass.
1 Prot. sid. 83. — Original, vidhäftadt sj älfva protokollet.
238
1682.
Bil. 15.i
Adelns och krigsbefälets svar pä Kongl. Maj:ts memorial
angående konungens rätt att län läna.
Stormechtigste Konungh, allernådigste Herre.
Uthaf det memorial, som Eders Kongl. Maij:tt nådigst
häfver till sampteligh Richzens Ständer öfverantvardat,
håfve vij af Ridderskapet och Adelen sampt Krigzbefället
medh all som största devotion och underdånigheet förnummit,
huru såsom Eders Kongl. Maij:tt i anledningh af
sampteligh Ständernes öfverlefvererade skriffter och dhe
dher uthi å hägge sijdor anförde skiähl ähr förorsakad
Ständernes underdånigeste betänckiande att fodra, huru
vijda Eders Kongl. Maij:tt ähr berättigad i krafft af
Sveriges lagh, 4 cap. k[onungs]b[alken] L. L. lähn låna och
effter den 5 § i samma capitel vidh richzens stoore trångzmåhl
och nödige tarfvor äga vålld det medh rätt att återtaga
och derom till fäderneslandetz bästa disponera medh
eller uthom Ständernes i gemeen, ett ståndz i synnerheet
eller hvar och een donataries ja och samtyckie; och
detta allt taget hoos oss i sådan consideration, som sakens
vipht och vår underdånige skyldigheet det fordrar, så och
underdånigst oss nu härmedh således här öfver förklarat,
att som lagen i detta fallet ähr klaar, och orden nogsampt
tydelige, alltså hålle vij orimmeligit vara af andre
tankar, än att Eders Kongl. Maij:tt som vår fullmyndige
regerande allernådigste Konungh äger effter lagen lähn
låna, varandes Ridderskapetz och Adelens sampt Krigzbefälletz
underdånige meningh, att allt det ähr lähn, som
Konungarna af cronegodz till dheras trogne undersåtare
under ett eller annat nampn och villkor donationsvijs
uplåtit. Och som län låna står i Eders Kongl. Maij:ttz
1 Prot. sid. 88, 106, 109. — Koncept, jämfördt med originalet i
Riksarkivet. Konceptet har följande påskrift: »Det rätta conceptet;
originalet blef öfvergifvit till H. K. M:t den 17 Nov. genom det secrete
nthskottet; de andre 3 ståndens s[ecreta] utskott var och med, öfvergifvandes
deras skrifft för sig sielf, alla 3 stånden uti een skrifft författat.»
Tryckt hos Lidén, anf. arb., sid. 179 o. f. De ofrälse ståndens svar är
tryckt ibid., sid. 181 o. f. Att svaren öfverlemnades den 17 Nov., icke
den 18 (se prot. sid. 109), framgår också af Dnrsei dagbok (Lidén, sid. 50).
Bilagor.
239
macht, så hålle vij i lijka måtto derföre, att Eders Kongl.
Maij:tt ochså äger vålld medh rätt att återtaga och vidh
Richzens store trångzmåhl och nödige tarfvor der om till
fäderneslandetz hästa disponera, och att hvarken Ständerne
i gemeen eller något ståndh i synnerheet, mycket
mindre någon donatarius häfver der uthi att tala, neeka
eller samtyckia, uthan att sådant allena dependerar af
Eders Kongl. Maijrttz såsom vår allernådigste Konungz
och Herres nådigeste behagh, varandes här medh Ridderskapetz
och Adelens sampt Krigzbefälletz allerunderdånigeste
boön, det Eders Kongl. Maij:tt af dess medfödde
och alltijdh sporda nådh och milldheet allernådigst behagade
Ridderskapet och Adelen sampt Krigzbefället sålunda
medh nåder omfatta och ansee, som Eders Kongl. Maij:tt
finner det lända till det ståndetz och dess villkors conservation
och uprätthållande till att nådigst förekomma
dess elliest och uthan Eders Kongl. Maij:tts höga Kongl,
nådh öfverhängiande ruin och undergång, effter såsom Ridderskapet
och Adelen sampt Krigzbefället icke mindre
här effter, än städze här tills, till Eders Kongl. Maij:ttz
och richzens tiänst dess vällfärdh, lijf och egendomb alltijdh
och giärna vela hafva ospart, som dhe och i döden
förblifva
Eders Kongl. Maij:ttz
Allerunderdånigste och troopligtigste
tienare och undersåtare
på samptlig Ridderskap och Adelens
sampt Krigzbefehletz vägnar
Fabian Wrede,
pro tempore Landmarchal.
Bil. 16.1
Adelns och krigsbefälets supplik angående donationerna.
Stormechtigeste Konung, allernådigeste Herre.
Såsom uppå Eders Kongl. Maij:ttz för någre dagar
sedan underdånigst undfångne nådigste memorial Ridder
1
Prot. sid. 109, 110. — Koncept, jämförd t med originalet i Riksarkivet.
Förnt tryckt hos Lidén, anf. arb., sid. 183 o. f.
240
1682.
skåpet och Adelen sampt Krigsbefehlet sigh nu underdånigst
uthlåtit och förklarat häfver, att effter Sveriges
heskrefne lagh Eders Kongl. Maij:tt må låhn låna, såsom
och att Eders Kongl. Maij/tt äger macht vidh rijksens
stora trångmåhl lähn att återkalla utan att der till fordra
samptelige Ständernas eller ett ståndz i synnerheet, mycket
mindre någon donatarii särskillte ja och samtyckie,
vijdh hvilket tillfälle Ridderskapet och Adelen sampt
Krigsbefehlet då tillika ochså effter lagsens ordh dät alt
för lähn förklarat häfver, som Konungarne af Cronones
godtz under ett eller annat villkohr till någon af des
trogne undersåtare donationsvijs uplåte; så emedan nu
här af föllier, att een stor dehl af dee godtz, hvilke nu
för närvarande tidh af Ridderskapet och Adelen sampt
Krigsbefehlet ifrån långlige tijder tillhakas såsom arfvegodtz
i föllie af dherå undfångne Kongl, bref och gåfvor
possideras och innehafves, kunna komma under dät efventyr
att förbyta des natur och ägenskap, där icke Eders
Kongl. Maij:ttz synnerlige nådh och clemens kommer
emilian och, i nådigst anseende till den fast ringa Eders
Kongl. Maij:tt och Cronan der igenom tillfallande nytta
och förkofring, men ibland Ridderskapet och Adelen sampt
Krigzhefehlet der af tillstundande stora confusion och
olägenheet, nådigst täckes till ståndets oprätthållande och
att conservera det vijdh dee villkor, att dee effter deras
villia och åstundan må kunna och förmå alt framgeent
giöra Eders Kongl. Maij:tt och rijket deras skylldige
tienst, bevijsa dem den serdeles Kongl, nådh och ynnest
att vijdare tillåta dem få behålla hvadh dee af Kongl,
nådh här till under allodial rätt hafva åthniutet. Till
Eders Kongl. Maij:tt tager Ridderskapet och Adelen sampt
Krigsbefehlet fördenskull härutinnan dess eendeste och
underdånigste tillflycht, icke beståendes på någon des
rättigheet, utan blått och allena på Eders Kongl. Maij:ttz
nådh, medh underdånigst böön att kunna finna någon
ynnest dem samptligen, som här igenom komme att lijda,
till hugnadt och understödh, giörandes Ridderskapet och
Adelen sampt Krigsbefehlet sigh här vijdh så mycket
mera hopp, som den afsaknadh, Eders Kongl. Maij:tt och
Cronan der af taga skulle, förmodeligen lärer vidh saksens
noga påseende icke finnas af synnerligh vicht emot den
Bilagor.
241
troohet Ridderskapet och Adelen sampt Krigsbefehlet ifrån
alle tider till rijksens tienst förspöria låtit, och den alfvar
och oförtrutenhet dät fast framför andre brukat att till
rijksens förkåfring hafva lijf och egendom ospart, det
dee sigh och än in till deras yttersta blodzdroppe erbiuda.
Ty oansedt räntan af dee till Ridderskapet och Adelén
sampt Krigsbefehlet allodialiter donerade godtz eifter
räkningar och förslagh synes stijga något högt, så afgår
derpå lijkväll ett märckeligit, först igenom dät som
Reductions-Collegium allaredo därifrån revocerat häfver,
därnäst igenom revocation af konungsgårdarne sampt deras
rätta pertinentier, till dät tridie därigenom att månge
af dem, som af forna Konungar bekommit sådanne donationer,
bafve dem sedermera till andre bortsålt eller förbytt,
och dee samme kommit i lagh lig possession däraf,
så att Eders Kongl. Maij:ttz rättvijsa icke tillåta lärer,
att dee emot lagen och 1655 sampt 1680 åhrs besluth och
stadga skulle deruti rubbas, men sälliarne till een stor
dehl läre intet äga att ersättia sådant medh igien. Der
till medh kunna och månge för deras långlige trogne
tienster hafva hopp att ytterligare dem behålla, fast skier
dät på sämre villkohr än här till; sedan läre och een
godh dehl af sådanne godtz vara i Bancen pantsatte, hvilken
som ett publikt värk intet lärer af detta tillfället
kunna något lijda, sampt flere slijke tillfällen; så att dät
som E. Kongl. Maij:tt och Cronan därigenom kan tillfalla,
torde vijdh slutet finnas mycket ringare, än man
dät nu kan afsee, och sålunda neppligen meritera, att
därföre i så månge och gamble arfskifften een så stor
rubbning skulle förorsakas, och oändelige rättegångsprocesser
komma å baana till så mången gammal och vählförtient
betientes och hans effterkommandes afsaknat och
förarmande. Hvarjempte Eders Kongl. Maij:ttz trogne
undersåtare af Ridderskapet och Adelen, serdeles af 3
classe, sampt Krigsbefehlet i underdånigheet böönfalla,
att emedan deras villkohr äre så mycket sämre, som
största dehlén af dem icke hafva bekommit dät ringeste
under allodial rättigheet, kunna icke heller giöra sigh
hopp antingen genom kiöp, om någon hade medell der
till, eller och genom gåfvor att förvärfva sigh någon sådan
allodial ägendomb utaf Eders Kongl. Maij:tt och Cronan,
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot.f XIV. 1682. 16
242
1682.
sigh och dee sine till så mycket större hielp, hugnat och
säkerheet, effter som någre rijkzdagzbeslnter synes hafva
håde E. Kongl. Maij:tt tillfället och dem håppet här till
betagit och afskurit, att Eders Kongl. Maij:tt då, så i
nådigt betrachtande till dee trogne och underdånige tienster,
som dee dehls giort, dehls än ähro så villige som
skyllige att giöra, såsom och för deras torfftighet och ringa
förmögenhets sknlld nådigst [täcktes] unna och effterlåta
dem på dee sina donationer, som somblige nu kunna hafva
eller och här effter forti ena och af Eders Kongl. Maij:ttz
nådh och mildhet förvänta kunna, allodial rättighet, på
dhet dee så mycket frijare och bättre måge kunna dher
om till sin och dee sinas vehlstånd och förkofring disponera
och sigh dem till gagn och godo giöra, hvar till dee
så mycket mera nu föranlåtas, sedan som i senaste rijkzdagz
beslutet ochså den frij heten ähr vorden för dem inskränkt,
i sitt trångmåhl att föryttra något af dee fåå
gårdarne, een eller annan under Norkiöpings besluths
villkohr äger och besitter, så att dee i så måtto see sigh
alla medell och utlivägar vara betagne, både till att conservera
och förbättra sigh, så frambt icke E. Kongl.
Maij:tt dem medh nåder anseer och låter dem efven vehl
som andre sine trogne undersåtare af Ridderskapet och
Adelen sampt Krigzbefehlet hugna sigh af någon liten
dehl under allodial rättigheet, så stor som E. Kongl.
Maij:tt pröfvar rijksens tarfver dät tåhla, och hvar och
een med sine underdånigste troohets tienster meriterar.
Men der så detta som det förra skulle hoos Eders
Kongl. Maij:tt finnas betänkeligit, då gior Ridderskapet
och Adelen sampt Krigsbefehlet sigh den underdånigste
och säkre förhoppning, att Eders Kongl. Maij:tt allernådigst
lährer låta sigh behaga någre sådanne expedienter,
som kunna pröfvas tilldrägelige till att styrkia dee,
som reeda äga cronegodtz under allodial rätt, uthi sin
förra säkerheet, så och försättia dee öfrige, som inge sådanne
godtz äga, i något bättre och fördehlachtigare villkohr.
Ridderskapet och Adelen sampt Krigsbefehlet beder
fördenskull medh all som största underdånigheet, att
Eders Kongl. Maij:tt, som reprsesenterar Gludh här på
jorden och medh så månge store och heroiske dygder så
Bilagor.
243
ähr vählsignat, att Eders Kongl. Maij :tt derutinnan ingaledes
cederar någon af des store antecessorer oell förfäder,
utan derföre i des arfrijke ähr vyrdat och älskat och uthrijkes
blandh potentaterne respecterat och hedrat, af denne
Ridderskapets och Adelens sampt Krigsbefehlets underdånigste
och ödmiukeste boön sigh täckes beveeka låtha,
efftersom Ridderskapet och Adelen sampt Krigsbefehlet
detta sampt medh hehla des vählferd uti Eders Kongl.
Maij:ttz höga Kongl, nådh underdånigst heemskiuta, i
döden förhlifvandes
Eders Kongl. Maij:ttz
Allerunderdånigste och troplichtigste
tienare och undersåtare
på samptlig Ridderskap och Adelens
sampt Krigzbefehletz vägnar
Fabian Wrede,
pro tempore Landtmarchal.
Bil. 17.1
Adelns och krigsbefälets skrifvelse till Kongl. Maj:t med
förslag till betalning af rikets gäld.
Stormechtigeste Konung, allernådigeste Herre.
Till underdånigst föllie af Eders Kongl. Maij:ttz
vijdh närvarande Rijkzdagh sampteligh Ständerne giorde
nådigste proposition häfver Ridderskapet och Adelen sampt
Krigsbefehlet hoos sigh noga öfverlagdt, igenom kvadh
medell och uthvägar dee för deras dehl effter yttersta
rådh och ämne kunna medh någre erkleckelige contributioner
och bevillningar underdånigst sublevera Eders
Kongl. Maij:ttz svåra regementzbörda, och eenkannerligen
att den svåra gieldh, hvaruti rijket hälftar, måtte blifva
effter giörligheeten hetahlt, och pantegodtzen inlöste, hvar
före Ridderskapet och Adelen sampt Krigsbefehlet åhre
och redan merendels sins emilian der öfver således eensee,
1 Prot. sid. 118, 124, 128. — Koncept, jämfördt med originalet i
Riksarkivet. Delvis tryckt hos Lidén, anf. arb. sid. 225 o. f.
244
1682.
att E. K. Mitt förmodeligen der af medh Kongl, nådh
och ynnest lärer förmärckia .Ridderskåpets och Adelens
sampt Krigsbefeletz underdånigste zéle och redehogne
hörsamheet att vijsa, huru som dee all deras förmågo
hafva ospart uthi dät, som länder till Eders Kongl. M:ttz
och rijbsens tienst, förkofringh och hästa. Men såsom
emedlertidh att ännu medh dee andre Ständerne någon
communication öfver ett och annat måste plägas, Ridderskapet
och Adelen sampt Krigsbefehlet jämbvehl ähro
komne på någre förslagh, som i föllie af Eders Kongl.
Maij:ttz egen höga Kongl, rättigheet och Sveriges lagh
af dhe andre Ständerne synes medh fogh kunna fordras,
hvilke Ridderskapet och Adelen sampt Krigsbefehlet oförgrijpeligen
och i förtrooligheet åth dee andra Ständerne
hafva communicerat, varandes af dät inneholdh, som her
effter föllier:
1. Om icke Biskopars och Superintendenters löningar
kunne sättias på een viss stat, som alle andre Kongl,
betientes, antingen effter dät vijdh 1668 års statsvärck
giorde project, eller som dät af Hans Kongl. Maij:tt
elliest kan godt finnas; och att dät öfrige, hvadh så vähl
dee som Kyrckioherdarne i städerne och å landet under
ett och annat nampn i spanmåhl eller andre beneficier
utom ett visst underholdh här till -hafva niutit, blefve
till Kongl. Maij:tt och Cronan återkalladt.
2. Om icke Kyrkioherdarne å landet borde blifva
vijdh dee villkohr, som Sveriges lagh och kyrckiobalken
i dät 2 cap. för mähler.
3. Effter som dät och befinnes, att kyrckiosochnarne
liggia mångastädes mycket när tillhopa, hvarigenom ochså
kyrckiobohlen blifva så mycket flere, ty heemställes under
nogare öfverläggiande, om icke för så mycket bättre deras
underholdh somblige församblingar kunna läggias tillsammans,
och dee öfrige prästebohlen till Kongl. Maij:ttz
och Cronones behoof besparas.
4. Som i den första puncten ibland annat förmäles,
om icke den spanmåhl och andre beneficier, dem Kyrckioherdarne
i städerne och å landet utom deras skiählige
underholdh hafva här till niutit, kunne till Cronan återkallas,
altså hemställes i lijka måtto, om icke här under
ochså böra förstås dee vederlagh, som Kyrckioherdarne
Bilagor.
245
uthur kyrckioherbergen åthniuta, så och dee stommer, som
dee än innehafva, aldenstund dee ändå hafva deras goda
nnderholdh af dee prästebohl, som dem förunnes, så och
annat hvadh dee som Pastores af församblingarne effter
1677 åhrs ordinans åthniuta.
Såsom alle dee medell, dem städerna i rijket disponera,
utan giensago ähre publique medell, som stå under
Konungens disposition, där af hvadh nödigt kan vara till
publique byggningar och andre publike värk i städerne
åhrligen att deputera och föllia låta och af dät öfrige
att löna Magistraterne, altså heemställes under nogare
öfvervägande, om icke ochså der vijdh något kunne besparas,
Kongl. Maij:tt och publico till godo, serdeles till
giälldens förminskning och pantegodtzens inlösen, enkannerligen
vijdh Magistraternes löningar, effter den proportion,
som städernas villkohr kan medhgijfva, således nembligen:
1)
Att i dee små städerne, där ringa inkomster äre och
litet arbete, ochså proportionaliter små löner uthdehltes,
jänckade effter sakernes beskaffenheet, men
2) i dee större städerne kunne löningarne proportioneras
effter dee exempel, som i andre förnäme städer i
främmande land finnes öfligit och med nytta practiceras,
niutandes en Borgmestare i Amsterdam i åhrligh lön 200
Rdr, i Stettin 200 Bdr, i Stade och Strålsund sammaledes
etc., dee öfrige af Magistraterne i lijka proportion mindre.
Detta finnes lagen icke olijkmätigt, effter som dät 22 cap.
konungabalcken St. L. nogsampt uthvijsar, och Borgmestare
och Rådz löningar af forna tijder fast mindre har varit än
nu för denna tijdh, sedan man förmedelst Kongl, gratificationer
förökt löningarne till ett mycket anseenligare,
utan torde dät vara både gemene borgerskapet till synnerlig
hugnat sampt staden till lijka fromma, om hederlige
af borgerskapet, som under borgerligh eedh af des
tillhörige villkors idkande een tidh hafva lefvat och sedt,
hvadh som till stadsens vählgång tienligit kunne vahra,
sampt ähre af medel och godt förstånd, blifva till magistraturer
promoverade, anseendes då intet så mycket
den löön dee skohle åthniuta, som den heder dee ibland
borgerskapet tillträda, åthnöijandes sigh medh hvadh
246
1682.
ordningen i dät fallet förmår, effter som magistratspersonerne
ändå utom dess hafva åthskillige förmohner medh
exception af inqvarteringar och andre oneribns sampt
annat, hvarmedh dee sigh kunna förkofra. Nu såsom städerne
niuta af Kongl. Maij:ttz och Cronones inkomster
och regalier stora meddell och förmonner, dem Kongl.
Maij:tt och Cronan eifter lagen häfver att åthala, såsom:
1) Dana- och uthlänsk mans arff, såsom anseenlige
Kongl. Maij:ttz regalia.
2) Konungens saakören, dullgadrååp, flutafää och caducquer.
3) Kiällarefrijheter sampt een dehl af Kongl. Maij:ttz
tull.
4) Toolager och acciser.
5) Att uti städerne lijka som på landet medh häradz-,
laghmans- och tingsgiästningspenningar uthgifves af hvart
huusholdh till justitiens administration, som först kunna
anslåes till Borgmestare och Rådz stats betahlning, och
dee andre stadsens eenskijllte inkomster användas till
nödvändige publique byggningar.
6) Kongl, donationer uti godtz, åkrar och andre beneficier.
Broo-, våge-, packar-, stempel- och hampnpenningar,
tomptören och andre dylike stadzsens ingiällder.
8) Den 10 penningen af arf, som eifter handelsordin[ancen]
erfves utom städerne, der arfvet faller.
9) Provisionen af förmyndare-cammaren.
Och detta alt lärer stijga mycket högre, än een moderat
och eifter andre länders exempel proportionerat löhn
för städernas Magistrater sigh kan belöpa; så skulle dät
öfrige då kunna Kongl. Maij:tt och Cronan besparas och
till efventyrs importera så mycket mehr, om städerne
öfver allt allvarligen blefve tillholdne att inkomma medh
deras rächningar och vijsa, huru [de] slijke Cronones eenskijllte,
dem anförtrodde medell rättrådeligen och försvarligen
hafva administrerat. Men som detta förestående
stående lijkvähl igenom Ridder skåpets och Adelens sampt
Krigsbefehlets påminnelser icke varder den värckan hafvandes,
som eliest förmeenes medh skiähl böra förväntas,
hvarföre häfver Ridderskapet och Adelen sampt Krigsbefehlet
för högnödigt skattat, sådant härjempte hoos
Bilagor.
247
Eders Kongl. Maij :t i största underdånigheet att insinuera
och uti Eders Kongl. Maij:ttz nådige skiöön och omdöme
hemställa, huruvijda dee hoosfölliande Ridderskapets och
Adelens sampt Krigshefehlets oförgrijpelige förslagh för
denne tiden kunne ställas i värcket till Eders Kongl.
Maij:tz och rijksens tienst, så att den svårigheet, som nu
uti een eller annan måtto trycker, kunde der af få någon
hielp och lijsa; och kunna dee andre stånden medh så
[mycket] mindre fogh undandraga sigh detta, som alt sådant
Eders Kongl. Maij:tt höga Kongl, rätt jämnlijkt ähr och
uti Sveriges rijkes lagh sin fasta grund tager, förblifvandes
Kongl. Maij:ttz
Allerunderdånigste och tropligtigste
tienare och undersåtare
på samptlig Ridderska[p]s och Adelens
vägnar
Fabian Wrede.
Bil. 18.1
Henrik Falkenbergs votum å 2:dra klassens vägnar
i utskottet öfver kontributionen.
Min oförgripeliga meningh är, att vij uthi desse
propositioner och conclusioner vahrsamligen procedere och
icke gifva anledningh, att den tanke om oss fattas måtte,
som [härjrörde detta förslagh mehr af animositet än en
rättmätigh omtanke till Hans Kongl. Maij stets tienst.
Derföre föreslår jagh för min dehl, att desse förslagh
gås förbij, eller der de enteligen skohle ihugkommas, att
vij, uthan att bruka till deres insinuation någon serdeles
procedur, allenast uthi vårt svahr till Hans Kongl. Maijstet
bijfoge, sedan våra bevillgningar slutas, det vij i det
öfrige underdånigst förmode, att Hans Kongl. Maij stet
effter dess nådigste behaag och gåttfinnande hoos de andre
stånden det laag och förordningar medgifva och publico
1 Prot. sid. 121, 124, 129. — Påskrift: 2:dra class[ens] votum uti
uthskottet öfver contributionen den 21 Nov. 1682 tisdag.
248
1682.
förbehålla i giörlig consideration taga teckes, kunnandes
vij således det, sorn upsatt är, låta till vij dare förfrågan
koos Hr Secreteraren i tystheet och utan all communication
förvahras.
Bil. 19.1
Allmogens betänkande öfver adelns förslag angående medel
till gäldens afbetalning.
Uppå Richzens högloft Ridderskapz den 23 Novemb.
sidstleden samtlige Bichzens Ständer uthi secrete uthskåttet
föreläset och nyligen communicerade oförgrijpelige
förslagh, hvarigenom några medell synas Hans Kongl.
Maij:tt och Cronan kunna tillkomma, af hvilka staten
någon sublevation tillväxa kunne och till giälldens förminskning
något blifva att tillgå, häfver allmogen till
hörsampt föllie af sin underdånige plicht eij underlåta
kunnat sigh således att förklara:
1. Hvadh det första anbelangar, att Biskopars och
Superintendenters löningar kunde sättias på een viss stååt
anthen effter 1668 åhrs projecterade statzvärk eller Kongl.
Maij:ttz egit nådige gåttfinnande, tyckes vara så mycket
skiäligare, som detta reda några Biskopar och Superintendenter
på somblige orter öfvergått häfver, nembligen i
Vijborgh, Revel, Rijga och annorstädes, och enär det
skiedt ähr, kunna dhe tå medh intet skiähl meera pretendera
uthan giärna samtyckia, det alle andre underhålld
och extraordinarie beneficier i spanmåhl och penningar,
som förbemälte Biskopar, Superintendenter sampt
Pastorer i städerne och ymnige giälld på landet under
hvariehanda nampn nu innehafva, måge effter Hans Kongl.
Maij:ttz nådige behagh till richzens tarfvor åtherkallas,
och att Professores och Lässmästare vidh Academier och
Gymnasierne, som uthan dess af dheras ordinarie löhn
väll subsistera kunna, måge i lijka consideration komma.
2. Att Kyrkioherdarne å landet måge niuta vidh
sina rätta och uhrgambla prästebordh Sveriges lagh och
1 Prot. sid. 141. -— Original. Förut tryckt hos Lidén, anf. arb.
sid. 171 o. f.
Bilagor.
249
det 2 cap. i kyrkiobalcken fullkommeligen till godo i så
måtto, att dhe blifva hädaneffter på sine prästegårdar
för alle uthlagor frije effter lagens klare ordh: the bohl
hafwa ä lidug ivarit af allom uthshulldom, är rättvijsan likmätigt.
3. Hemställes Kongl. Maij:ttz nådige behagh, huru
vijda det till Grudz ordz reena lära och församblingarnas
upbyggelsse sigh på een och annan ort medh prästebordens
reducerande giöra låter, förmodandes allmogen, särdeles
dhe på magre orter boendes, att blifva af Kongl.
Maij:tt böönhörde uppå det dhe i dheras allmänne besvär,
8 punct, supplicerat håfve, att slippa dhe nye och onödige
Kyrkioheerdar och få, såsom dhe af forno haff t hafva, i
dheras ställe Capellaner, hvilka medh mindre kåstnad af
församblingarne underhållas kunna, och gudztiensten af
dem lijka väll förrättat blifva.
4. Medh donationer, stora vederlagh, underhålld,
extraordinarie löner och beneficier i penningar eller spannemåhl,
hvilka särdeles och dess uthan förmögne personer
af Richzens Prästerskap, som i den första puncten förmäles,
förlänte ähre, hembställes allt H:s Kongl. Maij:tt i föllie
af Richzens Ständers nyligen giorde förklaringh effter sitt
egit nådige behagh att giöra och låta. Men hvadh sielfva
prästegårdarna vidkommer, förblifver det effter den 2
puncten, och de små stommer, vederlagh eller tilldeelningar,
för prästebolens ringheet skull sombligstädes å landet i
dhe magre landzorter, håppas vij Hans Kongl. Maij:tt
lärer dem i nåde jempte vijnsädens förunnande låta till
gudztienstens och dheras, som henne alltijdh förrätta
skole, nödige underhålld och vidh macht hållande städze
bijbehålldne blifva.
Dhe medel, som uthom lagens klare innehålld, särdeles
22 cap. k[onungs]b[alken] St. L., af städerne anten i förmågo
af Kongl, concessioner eller elliest in till detta [äro]
disponerade vordne, äger Kongl. Maij:tt så väll som alle
andre räntor i städerne och på landet alltijdh effter sitt
nådige behagh, hällst vidh desse höge richzens tarfvor, af
sin Kongl, macht och effter lagens klara innehålld och
Ständernas nyligen giorde förklaringh oemotsäijeligen återkalla
och för betiänterne effter Städernes villkor pro
-
250
1682.
portionera dheras löhner, uthan att dhe egen villig tvijs
taxera eller någon ny skatt och tunga det gemene borgerskapet
och mycket mindre andre ståndz personer, i städerne
boendes, för sitt bättre villkor skull påläggia måge, det
Kongl. M:tt allena tillkommer, hvarmedh skiäligen observeras
bör det Rich zéns köglofl. Ridderskap uthi den 1.
puncten angående städerne föreslaget hafva, allenast att
hvar och een betienter uthi dhe små städerne lijkväll
medk så gått underhålld försees, att justitien intet meen
lijder, i det till hennes administration för medlens knapheet
och nödh odugelige personer antagas måtte, hvilket
bäst afböijas kunde, om få sampt capable och meriterade
män i stället för många här till antoges.
2. Finner allmogen vara all rättvijso lijkmätigt, det
städernes betiänte vidh fäderneslandetz beträngde villkor
läte sigh nöija medh mindre löner, än dhe för detta öfverflödeligen
åtniutit, alldenstund Kongl. Maij:ttz och dess
Collegiers betiente heela örlogztijden och samfällte 6, 7 å
8 åhr bortåth dehls sine löningar heel och hålldne, deels
till hellfften i anseende af den allmänne nödh berömligen
låtit häffta, och är emoot all skiähl och rätt, om några
städers eller särdeles contoirs betiänte skulle pretendera
eller tänkia att vara till större förmåhn eller bättre vilkor
berättigade än Kongl. Maij:ttz egne betiänte, hvilke
uthom sin ordinarie löhn intet näringzmedell hafva kunna,
och är det för Presidenter, Burgrefvar, Borgmästare och
Rådmän i stapelstäderne här i rijket nogh anseenligit och
rundeligit underhålld, enär dhe i proportion hvar effter
sin tiänst niuta dhet till så högt quantum som i dhe stora
frijstäder uthomlandz, varandes af Richzens högloft Ridderskap
i detta måhl allt sammans mycket väll och högvisligen
föreslagit, så frampt Kongl. Maij:tt det samma
ochså i nåde approbera täcktes.
1. Dhe Kongl. Maij:ttz och Cronans inkomster, regalier,
stoore medell och förmånner, som Kongl. Maij:tt och
Cronan effter lagen häfver att åtala, såsom dana- och uthlänsk
mans arf såsom anseenlige Kongl. Maij:ttz regalia.
2. Konungens saakören, dullgadråp, flutafä och caduqver.
3. Kiällare-frijheter sorn een deel af Kongl. Maij:ttz
tull.
Bilagor.
251
4. Tolager och accijser.
5. Kongl, donationer uthi godz, åkrar och andre
beneficier.
6. Broo-, våge-, packare-, stämpell- och hamnpenningar,
tomptören och andre dylika stadzens ingiällder.
7. Den 10 penningen [af] arf, som effter handellsordinantien
ärfves utkom städerne, der arfvet faller.
8. Provision af Pörmyndare-Cammaren.
Hemställes Kongl. Maij:ttz nådige behagh i anledningh
af detta vällgrundade förslaget här uthinnan som i allt
det öfrige att giöra och låta hvad Hans Kongl. Maij:tt i
nåde pröfvar hvar och een stadh tilldrägeligast och tiänligast
att vara. Och såsom Hans Kongl. Maij:tt i nåde till
äfventyrs torde finna, att Magistratspersonerne uthi dhe
förnämbste stapelstäderne, hvilke uthan afsaknad till förberörde
quantum sina ordinarie löner moderera kunna för
den ergetzligheet skull, som dhe vedh ett och annat tillfälle
der bredevidh alltijdh hafva att undfå, der emot
landz- och dhe andre småstädernes betiente fast ringa
underhålld och slätt intet uthom dheras lilla löhn hafva
och understundom mödosampt arbete nogh, alltså kunde
dhe effter den l:a punctens innehålld nådigst till dheras
bättre subsistence ihugkomne varda, varandes i det öfriga
både skiäligt och billigt, det Borgmästare och Badh i
städerne allvarligen blefve tillhålldne att inkomma medh
dheras räckningar och icke allenast vijsa, huruledes förbemälte
och dylijka Cronones enskijllte dem anförtrodde
medell, uthan och dhe tijdh effter annan af gemeene borgerskapet
upburne contributioner rättrådeligen af dem
ähre administrerade vordne, der till Biskopar och Superintendenterne
äfven väll böre tillhållas, så vijda dhe af sitt
underlydande prästerskap, allmoge eller andra på sådant
eller annat sätt contributions- och sammanskotzvijs anseenlige
penningesummor anten sielfve hafva opburit eller
genom andre upbära låtit, hvilket allt, som förbemält ähr,
allmogen uthi diupesta underdånigheet hemskiuter Kongl.
M:ttz egen nådige disposition till Cronans och Richzens
stora tarfver högrättvijsligen att värckställa låta. Det
vij effter trogne undersåtares plicht i föllie af Sveriges
lagh, 5 cap. k[onungs]b[alken] L. L., och berömligit förträde
af Rijksens höglofl. Ridderskap slijk konungzligan
252
1682.
rätt här medh underdånigst att styrckia, såsom och dheras
oförgrijpelige förslagh, den 23 Novemb. uthi uthskåttet
samptlige Richzens Ständer föreläsit och intet för än nu
nyligen oss communicerat, så vijda här ofvanföre enfaldeligen
och vällmeent förklarat är, skiäligen bijfalla velom.
Samptlige allmogen i
Sverige och Finlandh.
Bijpuncter.
1. Vid detta tillfälle velom vij och så om militia;-  värket till rijksens allmänne defension så mycket påminna,
at der med, hvad dhet andra ståndet anbelangar, förhålles
som 1610 åhrs rijkzdagzbeslut klarligen innehåller.
2. Sedan vore der hoos önskeligit, at Borgmästare
och Råd i städerne, serdeles i denna stad, ville en nogare
opsicht hafva, at den ochristelige dyrheet afskaffad blefve,
som nu är på bröd, dricka, vijn och alle andre vahrur i
gemehn, hvilka effter dessa tijders ymnige åhrsvext, gode
kiöp på spanmåhl, Kongl. Maij:tz den 28 April 1681 utgångne
or dinan tie, 1680 åhrs af Stadz-Magistraten sielff
utgångne vijntaxa — det vij till våre kyrkior af nöden
hafva at kiöpa, ehuru dyrdt det vara månde —- såsom och
effter Rdrs reduction ifrån 27 mark till 6 daler kopparmynt
samt det andra sölfvermyntetz afslag billigt måge modererade
och taxerade varda, och at dhe, hvilka desse taxor
öfverträda, med exemplart straff och böter beleggias kunde,
blifvandes med taxernas öfverträdande för handtvärkare
af åtskillige embeten samt andra dylika personer lag
samma.
3. Om icke med tiäru-compagnietz interessenterne en
noga liqvidation anställas kunde för det dhe med Kongl.
Maij:tt contraherat å 10 pro cento och eij gifvit mehra än
6, såsom och i anseende af den oseijelige gevinst, väl öfver
centum pro cento, dhe dheraf åtnutit hafva.
4. At Kongl. Maij:tt i nåder techtes påbiuda, det
den nya kyrkioordningen, hvar af någre gångor för samtlige
Rijksens Ständer et litet stycke i sönder [är] opläsit
vordet, intet på trycket kommo, för än hvart och et stånd
för sig i synnerheet effter en undfången rättskrefven och
Bilagor.
253
fullkomlig copia der af denne vichtige sak uti mognare
betenkiande taga kunde för dhe ovahnlige och efftertenkelige
ting skull, som vij reda vid upläsandet hördt och
förmärckt hafvom, icke tviflandes med mindre mehra sådant
derutinnan torde infördt vara.
Samtelige allmogen i
Sverige och Finland.
Bil. 20.1
Adelns betänkande om dem, som 1660 haft förklenliga
yttranden om konung Karl X Gustaf.
Stormechtigeste Konung, allernådigeste Herre.
Såsom Eders Kongl. Maij:tt den sidstförledne 13
hujus månde upfordra till sigh sampteligh Rijksens Ständers
secrete uthskått och tå nådigst föreställte, huruledes
uthi Rijksens Ständers, men serdeles uthi Ridderskapets
och Adelens protocoller finnes, att några hafva fört svåre
och obetänksame tahl och calumnier om Eders Kongl.
Maij:ttz sahl. Her fader, glorvyrdigst i åminnelse, nembligen
att Hans sahl. Kongl. Maij:tt skulle hafva giort
emot eedh, emot lagh och emot des försäkring, varandes
Eders Kongl. Maij:tt der af föranlåten att låta dät secrete
uthskåttet vetta des nådigaste villia och befallning vara,
sådant medh samptl. Ridderskapet och Adelen in pleno
att communicera och sedan medh des underdånige betänkiande
inkomma, om dhe, som sådane ordh och calumnier
brukat, hafva tahlt som ehrlige och redelige patrioter och
undersåtare. Henne Eders Kongl. Maij:tts nådigste befallning
hafva vij ställt oss till underdånig och hörsam
effterrättelse, kunnandes intet tillfyllest beklaga, att
någre skulle hafva funnits, som så svåre och calumnieuse
expressioner hade brukat, och böre vij oss der uppå intet
annorledes förklara, än att den eller dee, af hvad villkohr,
condition och värde dee kunna vahra, som skulle förbe
1
Prot. sid. 149, 151. — Koncept (2 ex.), jämfördt med originalet i
Riksarkivet. Det ena konceptet har följande påskrift: Vid. protocoll af
den 15 Decemb. 1682.
254
1682.
rörde svåre ord hafva fällt, kunna intet annars ansees än
sorn förgiätne af den nnderdånigste vyrdnat dee varit een
så stoor och glorieus Konung skylldige, om hvilkens höga
Kongl, person och actioner ingen ehrlig och redeligh
patriot och undersåtare hade bordt så tahla och dömma,
hvaruti vårt stånd ingen part taga kan, utan beklagar
dät på dät högsta och till deras egit ansvar och förklaring
lembnar, sättiandes Kidderskapet och Adelen sin förnämste
förnöijelse och lychsahligheet dher utinnan, att
altid gåå Eders Kongl. Maij:tt medh skylldig vördnad,
tienst och troohet så tillhanda, att Eders Kongl. Maij:tt
aldrig måtte få orsak att fatta om dem andre tankar, än
att dhe ähre och in till deras dödzstund förblijfve
Eders Kongl. Maij:ttz
Underdånigste och tropligtigste tienare
och undersåtare
på samptlig Ridderskap och Adelens
sampt Krigzbefehletz vägnar
Fabian Wrede,
pro tempore Landtmarchal.
Bil. 21.1
Johan Hadorphs skrifvelse angående tryckningen af rikets
recesser, stadgar och ordningar.
Högvelborne Herre, Hr Landzhöfding och på
denne Rijkzdagh varande Landtmarskalk.
Såsom Rijkzens Ständer hafva åhr 1602 och 1604 enhälleligen
beslutit, att rijksens recesser, stadgar och ordningar
skulle af trycket uthgå jempte lagboken, altså
häfver det högloflige Ridderskapet sedermera och offta
der om påmint vidh Rijkzdagar och Kongl. M:tz resolution
ärhållit om dess publication, hvarpå jagh förlängst har
dem alla medh stoor mödo ihopsamblat och af sina rätta
originaler uthskrifva låtit uthi Kongl. Archivo medh alla
dhe, som tryckte äro, och Kongl. M:t till publication
underdånigst prsesenterat åhr 1680. Hvarpå Kongl. M:t
1 Prot. sid. 151. — Original med påskrift: Vid. protocoll af den 15
Decemb.
Bilagor.
255
sitt aldranådigste privilegium gifvit häfver och skriftelig
befallning till Kongl. Camiuar-Collegium om medels anskaffande
till tryckz och pappers inkiöp. Trycket blef
strax genom Booktryckiaren Hindrich Keyser hestält, och
honom 1500 daler på handen gifvit, derpå han till Holland
reste och dertill alla tienlige tryck förferdiga låtit
medh nödige prässer och värktygh, som reda inkompne
äro. Men som Chronones medel icke än hafva kunnat
anskaffas till pappers inkiöp, så är begynnelsen af värket
här till studzat. Hvarföre emedan Bijkzens Ridderskap
altijdh mäst hafva pådrifvit detta nödige värkz publication,
ty ville Hr Landzhöfdingen och Landtmarskalken
vidh gifvit tillfälle rådgöra om bemälte värkz fortsättiande.
I synnerheet om Ridderskapet ville sielf göra
sammanskått till dess publication och niuta derföre betalning
af exemplaren, effter som dhe kunna närmast sällias,
nembligen för 20 daler s:mt hvartdera, beståendes i
2:ne stora median folianter af 8 eller 900 ark, medh nödige
indicibus och allegatis marginalibus förferdigade, så
kunde det kanskee snarast komma till sluut. Detta behagar
Hr Landzhöfdingen och Landtmarskalken taga uthi
betänkiande och befordra det ährendet till sluut, som så
länge har åstundat varit. Förblifvandes här medh
Hr Landzhöfdingens och Landtmarskalkens
skyldigste tienare
•Johan Hadokphius.
Bil. 22.1
Uppå Hans Kongl. Maij:ttz vår allernådigste
Konungs och Herres samptelige Rijksens Stender
uppå denne vällberamade Rijkzdag förestelte
nådigste proposition ähr Ridderskapetz och Adelens
sampt Krigsbefehletz underdånigste svar
och betänkiande.
Såsom Hans Kongl. Maij:tt häfver utaf den stadige
omsårgh, som Hans Kongl. Maij:tt högtprijsligen drager
1 Prot. sid. 164, 169. — Koncept, jämfördt med originalet i Riksarkivet.
256
1682.
för des rijkes, vårt käre fäderneslandz bästa, välltrefnadh
ock vallgång, för nödigt funnit oss att sammankalla till
närvarande Bijkzdag, så och der hoos nådigst behagat att
låta underrätta oss om förloppet af det, som sedan nyligste
Rijkzdag till rijketz säkerheet har blifvit giort,
sedan och medh oss öfverläggia öfver dät, som kan pröfvas
rådeligit, nödigt och nyttigt vahra till [att] ähn ytterligare
styrckia och befästa det fredeliga tillståndet, hvar
vijdh den högste Guden Eders Kongl. Maij:ttz rijke, vårt
käre fäderneslandh och dess underliggiande provincier
hijt in till erhållit häfver, vijdh hvilket tillfälle Hans
Kongl. Maij:tt ochså nådigst har behagat låta oss undfå
een omständigh och vidlöfftig kundskap, i hvadh beskaffenheet
sakerne nu på Hans Kongl. Maij:ttz och vårt käre
fäderneslandz sijda beroo medh mehredelen af alla mechtige
utrijkes puissancer, som för detta medh Hans Kongl.
Maij:tt och rijket antingen uti fredh och vänskap, alliancer
och förbundh eller och fejde och hendtligheeter håfve
halft att skalfa; altså äre uppå högstbemälte Kongl. Maij:ttz
nådigste befallning och kallelse Ridderskapet och Adelen
sampt Krigsbefehlet effter vår underdånigste troheetz
plicht nu här tillsammans komne, tå vij och först och
fremst högeligen hugnat oss öfver den millderijka nåde
och välsignelse, medh hvilken Gudh den allzmechtigas
godheet således har belycksaligat Hans Kongl. Maij:ttz
högstberömmeliga försårg sampt helsosamma rådh, att
man innom rijksens grentzer så väll som uti underliggiande
provincier sedan nyligaste krijget och intill denna
dag fredh och roligheet häfver kunnat åthniuta, för hvilken
stoora vällgiärning vij och den gode Guden innerligen
och troligen tack hembäre, som vij och derhoos medh
underdånigst vördnadh, tacksejelse och skyldigst beröm
erkiänna den stora oförtrutne omvårdnadh, hvarmedh Hans
Kongl. Maij:tt sitt rijkes, vårt käre fäderneslandz, och
alla sine trogne undersåtares allgemenna vallgång behiertar,
i det Hans Kongl. Maijrtt icke allenast, förmedelst
des högtbeprijslige tapperheet och vedervågande af
des egen höga Kongl, person, den svåre krigsbördan och
fahran afvänt och een reputerlig fredh återvunnit, utan
och sedermehra den utaf samptel. Rijksens Ständer vedh
nästförledne Rijkzdag till Hans Kongl. Maij:ttz nådigste
Bilagor.
257
gottfinnande hemstelte vijdare försårg för det, som till
rijksens gagn och bästa knnde af Hans Kongl. Maij:tt
bepröfvas att vela lända, sampt deraf flytande alles vårt
fattade hopp och underdånigaste tillijt således högstberömligen
fullgiort, att vidh det turbulente och bullersamme
nthseende, hvar till saakerne uti Europa sig een
tijdh bårt åth hafva anskickat, vårt käre fäderneslandh
ännu här till dags intet anstöteligit ähr påkommit, effter
såsom och i sådant afseende Hans Kongl. Maij:tt förmedelst
inbördes godh correspondence häfver söckt att conservera
den begynte och genom ett närmare bandh bekräfftade
vänskapen medh Dannemark, så att saakerne på den
sijdan uti ett fredeligit tillstånd än befrämies, jämväll
och åhågse varit att medh Konungen i Pranckrijke underhålla
all godh förtrooligheet på förra grundvahlen och
nu sedan dät nyligaste krijget låtit genom Hans Kongl.
Maij :ttz Minister handla om ett förbund till den Westphaliske
och Nimwegiske fredens försvar och uprätthållande,
så att Hans Kongl. Maij:tt och på den kanten
intet häfver vehlat fehla låtha till att conservera den
förra gamble vänskapen att medh Eranckrijke förblifva
uti en oförryckt godh intelligence; i lijka måtto den uti
Nimwegen restabilierade freden och pacterne medh dee
föreente Nederländerne befästat och sedermehra till den
allmänne freedens conservation sampt dess och dess rijkes
säkerheet förmedelst ett defensift förbundh sig närmare
medh dem sammanfogat, af hvilke fredsamme tanckar
ochså andre potentater, churförstar och ständer i liommerska
rijket ähre till een dehl föranlåtne vordne sigh
der till att associera, till hvilken ända ochså den uti
Wien genom Kongl. Maij:ttz Plenipotentiarium medh
Käj sarén för handen hafde convention ähr fortsatt, så
och på all godh förtroligheet medh samptel. ständerne
i Rom mer ske rijket genom dess abgesanter till Regnesburgh
bearbetadt, håfvan des ochså Hans Kongl. Maij:tt
dess uthan eenkannerligen bemött sig att uprätta medh
Churfursten af Brandeburg ett godt inbördes förtroende
och återkalla den förre gamble vänskapen, som han och
häfver giordt Kongl. Maij:tt all godh försäckring om dess
goda intention till een beständig naboelig vänskap. Medh
Konungen i Engelandh finnes och den alltidh öfvade förSv.
Riddersk. o- Adels riksd.-prot.. XIV. 1682. 17
258
1682.
troligheet och vänskap vara underhållen, att Hans Kongl.
Maij:tt nu så mycket mehra den sigh låtit angelägit vara
icke allenast att bi j behålla, utan och att föröka, helst
effter Konungen i Engelandh alltijdh häfver bety gatt een
berömlig nijtt för den allmänna freedens beskydd och befrämiande
och een godh böjelse till bägge rijkernas och
dess undersåtares vallgång. Hvadh och nåboeskapen på
den andre sidan vedkommer, så hafva vij och i lijka
måtto förnummit, att medh Konungen i Pohlen een godh
naboelig eenigheet hålles, varandes och på samma sijda
förhoppning till närmare correspondence och befästande
af inbördes säkerheet rijkerne emilian, effter (!) såsom och
till ett godt sluuth af tractaten medh Muscou, hvilken
genom Tzarens dödh och derpå fölgde invärtes oroo dersammastädes
något ähr vorden stutzsat.
När vij nu jempte denne Kongl. Maijrttz högst försichtige
och alldrig tillfyllest beprijslige conduite ochså
betrachta den stoore och mödosamme sårgfälligheet, alfvar
och nijt, hvar medh högstbemälte Hans Kongl. Maij:tt
till des inrijkes regierings och höga Kongl, embetes syslor
sampt ther under verserande des rijkes och trogna undersåtares
bästa och allgemenna välferdh ouphörligen sig
applicerar och fogar, förelysandes icke allenast sielf medh
des höga exempell alle des trogne undersåtare till alt det,
som dygdigt, erhart och rättrådigt ähr, utan och medh
ett infatigabelt arbete således dehlar rätt och rättrådigheet
uti sitt rijke, att så väll den ringaste som förnembste
af Hans Kongl. Maij:ttz undersåtare alltijdh får och kan
tryggeligen hyggia sig under Hans Kongl. Maij:ttz rättvisa
och inför Kongl. Maij:tt sielf sin saak, nödtorfftoch
rätt förebringa; hvar veedh och icke bör förtijgas dee
helsosamma och högst nyttige förordningar öfver ett och
annatt justitiens snälle och rätte befrämiande angående,
som Hans Kongl. Maij:tt sine trogne undersåtare till gagn
och bästa häfver författat och låtit uthgå, hvilket intet
mindre än den allaredan för heela världen kunnige Hans
Kongl. Maij:ttz valör och tapperheet har Hans Kongl.
Maij:ttz nampn och beröm så väll nu denna tijden som
sedan hoos posteriteten odödeligit gior; af alt sådant giöre
vij oss den vissa, säkre och hugnelige förtröstan, det
varder den gode Guden, som dygdenes löhn ähr, Kongl.
Bilagor.
259
Maij:ttz så låfl. maximer med all lycksalig välsignelse,
i synnerheet frijdh och rooligheet, som uppå sådanne fundament
förnembligast heroor, bekrönandes.
Och ehuru väll vij således utaf alle desse företalde
omständigheeter medh skiähl kunna håppas ett godt tillståndh
af freedh och roo, så häfver lichväll Hans Kongl.
Maij:tt för den vaksamme omsårg för des rijkes och alles
vår vallgång funnit nödigt att uti nåder giöra till oss
den tijdige påminnelse och åthvarning, det icke genom
vårdzlöösheet och säkerheet de uthvägar måtte försummas,
som till rijksens värn vijdh ett eller annat tillstötande
tillfälle kunna fordras, hälst effter som deels närvarande
conjuncturer det efftertänekeliga skick synes
hafva, att lätteligen een stoor krigslåga af hvariehanda
sig yppande controversier skulle kunda itändas, der den
högste Guden icke nådeligen ville låta fredelige medelvägar
komma emellan, effter såsom mäst allestädes sådane
store krigsberedskaper deels allaredo författade ähro,
deels än vijdare författade blifva, hvilka visserligen betechna,
att man intet kan giöra sig så försäckradh om
alt fredeligit, af hvilken orsaak Kongl. Maij:tt ochså
finner nödvendigheeten fordra att stå i tijdh på godh
vacht, att således förekomma, att des rijke och provincier
icke måtte lijda derigenom någon meen, förderf och fahra,
hvarföre hafva och vij som trogne och villige undersåtare
uppå Hans Kongl. Maij:ttz nådige förmaning funnit våhr
underdånigaste skylldigheet och trooheet lichmätigt vara
att medh all underdånig vördnadh och reedebogenheet
möta det nådigaste förtroende, som Hans Kongl. Maij:tt
till oss drager, och effter all vår förmågo understödia den
svåra börda, som Kongl. Maij:tt till rijketz försvar och
vår säkerheet ähr betungadh medh, till hvilken ända vij
och Hans Kongl. Maij:ttz oss förestälte nådigste proposition
hos oss på det flijtigaste öfverlagdt hafva och medh hvarandra
eenhälleligen stannat uti det sluut och afskiedh,
som uti effterfölliande puncter förmäles:
1.
Såsom framfarne tijder uthvijsa både hvadh olägenheet
ett tvedrächtigt konungavahl åstadhkommit häfver,
jämbvähl och uti hvadh säkerheet der emoth rijket ähr
260
1682.
blefven satt igenom den arffs-successionen, som nu mehra
uti vårt kiäre fäderneslandh är blefven stadgat och genom
åthskillige arfföreningar förnyat och bekräfftat, altså och
emedan den högste Guden häfver låtit jempte de store
Sveriges Konungars dygd och tapperheet, Sveriges croono
och scepter förstammas och ärfvas inpå vår nu regerande
allernådigste Konung, der till medh ochså Kongl. Maijrtt
icke allenast medh een af alle dygder begåfvad Kongl,
gemål, vår nådigste Drottning, utan och des höga echtenskap
medh lijfzarfvingar, des Gudi loff. then Kongl, thron
till befästelse, oss och meenige rijket till tröst och hugnadh
välsignat, vij ochså af Kidderskapet och Adelen
sanipt Krigsbefehlet therjempte betrackte, huruledes hvadh
Kongl. Maijrttz manlige ächta efterkommande och brystarfvingar
angår, genom de i förra tijders förordningar,
föreeningar, stadgar och besluuter, så klarligen uthtryckt
och kraffteligen fullan befästade abre (sic!), att ingen, som
icke vill ansees för det Kongl, husetz afsagde fiende, lare
kunna drista sig thet ringaste af thenne säckerheten i
tvifvel! att draga, men att om arffsrättigheeten för qvinnokönet
af Hans Kongl. Maij:t.tz Kongl, familie vijdh Hans
Maijrttz sahl. Herr faders, glorvördigst i åminnelse, uthkorning
och tillträde till regementet icke så klarligen
är blefven förordnat, och vij utaf den underdånige vyrdnad
och kärleek, sorn vij emoth Kongl. Maij:tt drage,
sampt och i betrachtande huruledes icke allenast Kongl.
Maij:ttz högstsahlige Herr fader fäderneslandetz gräntzor
märkeligen och mycket uthvidgat och försvarat, utan och
Kongl. Maijrtt sielfver genom den Högstes hielp rijket
utur så månge och häfftige des fienders händer sedermehra
ryckt och det rättat och det Svänske namnets
glorie och ähra bekräfftat häfver, bepröfve, att Kongl.
Maijrttz arfvingar der (orden) förmohnen vederbör, som
uti anno 1604 åhrs arfföreeningh uthtryckeligen författat
och sedermehra uti åhr 1627 rijkzdagsbesluuth närmare
och vijdare uthtydt ähr; hvarföre jempte det vij oss förplichtat
håfve, som och här medh å nyo förplichte, Hans
Kongl. Maijrttz manlige ächta bröstarfvingar och inge
andre, arfvinge effter arfvinge, för Sveriges rijkes och
våre rätte arfkonungar och förstår och det till föllie
Hans Kongl. Högheet Printz Carl för rijksens nuvarande
Bilagor.
261
rätte och närmaste arfvinge att erkienna, så håfve vij
och på den händelsen att den högste Grudén skulle behaga
högstbemälte Hans Kongl. Högheet hädankalla, hvilken
den högste Grudén länge frista och bevara ville, för än
han kommer till styrelsen och regementet eller lämnar
manlige arfvingar effter sig, och Kongl. Maij:tt imedlertijdh
ingen annan manlig arfvinge beskiäres, och således
hela Kongl, manlige slächten uthginge, det Gudh nådeligen
afvände, då låfve och tillsäije vij, som det och här
medh på det krafftigaste skier, för oss alle och väre efiterkommande
att vela och skohla anamma Kongl. Maij:ttz
och inge andres qvinköns arfvingar för rijksens rätta arfvingar,
så att ingen skall eller må giöra de qvinliga
Kongl. Maij:ttz arfvingar i mangell af manlige successionsrätten
till rijket här effter stridig eller efventyrlig, utan
skole och ville vij sampt våre efterkommande samme
Kongl, qvinköns arfvingar vijdh allan konungsligan rätt
styrkia effter ofvanbemälte Norkiöpings arfföreening och
Sveriges beskrefne lag, som denne vår bevillning och förpligtelse
icke emotsträfvar, effter som och oss för den
vördnadt, som vij för Kougl. Maij:tt och des Kongl, barn
och efterkommande draga, intet angenähmare kan vahra
än see dem vijdh rijksens styrelse faste och säckre, så
länge någon af dem öfverlefver.
2.
Sedan hugna vij oss af hiertat däröfver, att den
alzmechtige Guden Hans Kongl. Maij:tt medh een så högt
begåfvat och af så rare Kongl, qvaliteter väll beprydd
gemåhl och drottning nådeligen belycksaligat häfver, hvilkens
härkombst såsom af högt och i världen vällbekant
Kongl, blodh uthbrusten, så ähre och Hennes Maij:ttz
egne höge Kongl, och berömmelige meriter uti landet så
vidt reda uthspridde och bekante giorde, att de hafva
alle undersåtarnes trogne hiertan medh serdeles behagh
intagit och emoth Hennes Kongl. Maij:tt dem till all underdånig
devotion, lydno och vördnadh förbundit. Och
alldenstundh nu Hans Kongl. Maij:tt häfver Hennes Kongl.
Maij:tt medh sådanne kiärleckz techen där emoth velat
bemöta, att Hans Kongl. Maij:tt uppå all dödelig händelse,
den Gudh länge afvända ville, häfver Hennes Maij:tt
262
1682.
ett dess höge ståndh och Kongl, vyrde lichmätigt lifgeding
och underhåld sampt andre inkombster och villkohr
att tilläggia och förskrifva behagat, så tillstår alt
sådant Hans Kongl. Maij:ttz frije Kongl, macht och disposition,
såsom vij och oss frögde deröfver storligen och
hempta deraf een synnerlig hiertans hugnadh, förblifvandes
vij aldeles vidh den försäckring och förplichtelse, som
vij för oss och väre medbroder och efterkommande den
27 Novemb. nästförledne där öfver uthfästat och underskrifvit
håfve; önskom derhos, att den högste Guden, som
häfver begge deras Kongl. Maij:ter af een särdeles sin
gudommeliga försyn sammanfogat, ville deras Kongl.
Maijder än vijdare bebinda och nti een lång och liuflig
sammanlefnadh med alle höge Kongl, prosperiteter och
lycksaligheeter dageligen och åhr ifrån åhr nådeligen föröka
och bekröna.
3.
Och emedan Hans Kongl. Maij:tt icke allenast häruti
sin Kongl, omvårdnat betygar, utan och som een christelig
och gudfruchtig konung och herre, betänckandes sin
dödeligheet, medh serdeles Kongl, försårg och nåde den
underdånigste påminnelse, som Rijksens Ständer vedh
senaste Bichzdag anno 1680 att giöra sig fördristade,
optagit häfver och nu sig vijdare om hiertat vara låter,
att richsens regeringh och styrelse effter dess dödelige
afgång, der den vijdh Hans Kongl. Högheets des Her sons
Prince Carls unge och omyndige åhr skulle infalla, icke
måtte råka i någon confusion eller oreda, häfver Hans
Kongl. Maij:tt på een sådan händelse jemväll des faderlige
och för Sveriges rijke, vårt kiäre fäderneslandh, så
vällmente tankar kasta vehlat, hafvandes oss underdånigst
föreställa låtit den af Hans Kongl. Maij:tt vällfattade
nådigste disposition och regeringsform, som den
29 Novemb. uti innevarande åhr 1682 ähr underskrefven
och beseglat vorden, och för een lagh och eventual regeringsstadga
obråtzeligen hållas och observeras skall och
böhr, der något oförmodeligit och menniskeliget af Gudh
alzmechtig i himmelen, det doch vij bedie länge medh
fördröijas måtte, Hans Kongl. Maij:tt öfverhängia och
tijma skulle. Vij hembäre derföre Hans Kongl. Maijrtt
Bilagor.
263
een underdån-ödmiuk tackseijelse för een så höghnådigh
försårg och. Kongl, vällgiärning, för des Kongl. Imus [och]
rijbes rätt och säkerheet sampt the Hans Kongl. Maij:tt
af Gudh anbefalte under satar es vallfärd, varandes försäkrade
att såsom Hans Kongl. Maij:tt icke allenast nu vedh
lijfztijden med een så infatigabie och osäijelig flijt och
vaaksamheet sitt af Gudh förlänte konungarijke, landh
och folck styrer, regerar och försörier, utan och medh
een så vällbetänckt Kongl, försichtigheet och omsorg i
det tillkommande all oreda och confusion söker att förekomma
och bemöta, så kan' sådant icke utan Hans Kongl.
Maij:tt till evigt beröm och högprijslig loff och ähra hos
posteriteten lända och uthslå, villiandes och skoklandes
vij alle och hvar och een af oss sampt väre medbroder
och elfterkommande ofvanbemelte eventualiter förordnade
regeringsform oss för een regell och norm föreställa och
på föresagde oförmodeliga händelse för een oföränderlig
laga stadga antaga, respectera och hörsammeligen hålla
och föllia. Skulle och någon finnas, hög eller låg, af
Sverikes Stender eller någon, som Sveriges rijke eller des
provincier underligger eller der under hor och vistas eller
och medh hörsamheet och lydno ty bebunden ähr, sig föregående
articklar i någon måtto fördrista att emotsättia,
deremoth något hemligen eller uppenbarligen handla eller
giöra, han skall af oss, alle våra medbroder och efterkommande
blifva achtadt och hållen för een den gemene
rolighetens och säkerhetenes fiende och den sin plicht
emoth öfverheeten förgiätit, sampt ansedder som een förödare
och ifrån fäderneslandet afsöndrad ledamoth; och der
han med sådan turbation, mootvillia eller öfverträdelse
beslåes och öfvertygas, utan alla nåder såsom een Konungens
otrogne tienare straffat blifva. Och såsom Ridder,
skåpet och Adelen sampt Krigsbefehlet vidh detta tillfället
och påmint sig hvadh åhr anno 1660 så vähl uti
Giötheborg, som här uti Stockholm på de då håldne Rijkzdagar
förelupit ähr, altså häfver Ridderskapet och Adelen
sampt Krigsbefehlet tillika medh de öfrige Ständerne
genom een särdeles act af den 19 Decembris sidstförledne
där öfver deras underdånige förklaring författat
och Hans Kongl. Maij:tt den uti all underdånigheet tillstält,
hvilken de och genom detta rijkzdagsbesluuth än
264
1682.
yttermehra eenhälleligen stadfäste och bekräffte för sig
och alla sijne efterkommande till evärdelige tijder.
4.
Såsom Ridderskapet och Adelen sampt Krigsbefehlet
ähre och vordne underrättade, huruledes den Commissionen,
som vijdh seenaste Rijkzdag af samptel. Rijksens
Stender hlef förordnad och sedan deruppå af Hans Kongl.
Maij:tt autoriserad att ransaaka öfver medelens administration
under Hans Kongl. Maij:tz varande minorenniteet,
medh all tillbörlig flijt och rättrådigheet är vorden fortsatt,
så kunna vij intet utan contestera, huru kiärt det
oss ähr, att ett så svårt och mödosamt värk, som denne
Commissionen häfver medh sig hafft, ähr kommen till een
rättvijs uthgångh, derföre Hans Kongl. Maij:tt vij och
underdånigst betacke för des nådige försårg att hafva
förhulpitt värket till ett endteligit sluuth, och som Ständernes
denominerade hafva dervijd hafft stort omaak,
arbete och besvär, så förtiena dee och derföre billigen
medh all skiähl icke allenast Stendernes approbation, tack
och beröm, utan och blifva af oss för sig och sijne efterkommande
der om förvissade, att hvadh som förberörde
befullmechtigade samptl. Stendernas Commission giordt,
dömbdt och sententierat häfver, att vij för sådant skohle
stå såsom een man, så att de, deras barn och efterkommande
icke skohle hafva att befahra nu eller i tillkommande
tijder vedh hvariehanda tijdernes omskifftelser af
Rijksens Ständer samptel. eller något ståndh i synnerheet
eller af någon ledamoth i något stånd något haat, förfölliande
eller förvijtelse, hvilket vij och på lijka kraftigt
sätt vele hafva förstådt om den Commission, som åhr 1675
på Rijkzdagen uti Ubsala förordnad blef. Medh lijka
tackseijelse finna vij oss ochså vara förbundne dee gode
Herrar af vårt medståndh, som vij på seenaste Rijksdag
förordnade till att förrätta det nya reductionsvärket, för
det stora besväret, möda och långvahrachtiga arbete de
förrättat håfve, varandes deremoth vår plicht, att vij dem
för deras hafde möda, omach och besvär från all åtalan
frij kalla, dem och alla deras effterkömmande nu och i
tillkommande tijder, lichmätigt den försäkring, som vij
och dem vijdh förra Richsdagen meddelte. Yij kunna och
Bilagor.
265
intet förgiäta att hembära Hans Kongl. Maij:tt all underdånig
tacksägelse för den [till] rijksens nytta inrättade
Liqvidationscommission, igenom hvilkens arbete och noga
skiärskådande rijket märkelige nyttigheeter tillflutne ähre,
och Cronones giäldh blefven förminskadh, varandes vij
deraf föranlåtne att ännu uti underdånigheet anhålla,
det Hans Kongl. Maijrtt hvadh ännu af förberörde Liqvidationscommission
ogiort och oliqviderat återstå kan, att
dermedh på lijka sätt och effter samma reglor, som här
till liqviderat ähr, fortfahras måtte; och alldenstundh
öfver liqvidationsvärket sådanne omdömmen förefalne ähre,
som synes försvaga des nyttige fortsättiande och draga
det, som redan förrättat vore, uti tvifvelsmåhl, ty är .Ridder
skåpet och Adelen sampt Krigsbefehlet medh de öfrige
Stenderne så väll där af som och älliest i anseende till
Hans Kongl. Maij:ttz tillhörige Kongl, macht och rättrådigheet
att giöra lagh, stadgar, reglementer och förordningar,
förorsakade däröfver oss således at uthlåta, som
vår förklaring af den sidstledne 16 November uthvijsar,
hvilket vij vele att alle till een fullkomblig och oemothsäijelig
effterrättelse lända skall.
5-
Thet är och under deliberation på denna Kijkzdag
kommit och dervijdh iblandh annat projecterat vordet,
huru vij da det skulle hinna till att hielpa afbörda den
skuld och trångmåll, som rijket öfverhänger, om de af
förre Sverikes Konungar allodialiter bortdonerade cronegodz
skulle till natur och vilkohr af Norkiöpings besluuth
reduceras, jembväll och om den reduction, som på Norkiöpings
besluuts godz intill 600 daler s.m:tz räntta reda
anno 1680 belefvat ähr, icke borde rächnas och taga sin
begynnelse ifrå primo acquirente. Desslikest och till det
3:de hafva och någre medh förebärande af rijkzdagsbesluutet
af åhr 1680 vehlat sig beskydda och undandraga
ifrån reduetionen på de tillförende adelige godz i provincierne,
som förra Sverikes Konungar hafva bortdonerat,
men såsom vij icke see eller af något vichtigt skiähl begrijpa
kunna, huru man kan befogat vara the i uthrijkes
provincierne caducerade och sedan förlänte godz ifrån
reduetionen att eximera, vij icke heller skiäligt hålla, att
266
1682.
Hans Kongl. Maij:tt endteligen måtte förbunden vara att
förblifva vijdb 600 dalers räntas beneficium allena, utan
bemstella Hans Kongl. Maij:ttz nådigste villia, om Hans
Kongl. Maij:tt nådigst bebagar någon af sina trogne män
ocb tiänare mera eller mindre förläna, effter såsom Hans
Kongl. Maij:tt bäst kan finna och bepröfva, så väll hvars
och eens egne som dess förfäders märkelige giorde tienster
emoth Hans Kongl. Maij:tt och forna Sveriges Konungar
och käre fäderneslandet, lefvandes Ridderskapet
och Adelen sampt Krigsbefehlet uti den underdånigste
tillförsicht, Hans Kongl. Maij:tt varder dem besynnerligen
medh nåder och Kongl, mildheet ihogkommandes, som
medh sin capacitet, troheet och flijtige tienst sampt kiärleek
till Hans Kongl. Maij:tt och des Kongl, familia antingen
redan hafva giordt eller här eifter kunna giöra
sig Hans Kongl. Maij:ttz Kongl, nåder värdige; altså
och emedan Rijksens Stender eenhälleligen stannade ähre
uti den förklaring, som de samptl. öfver lagens 4 capitel
k[onungs]b[alken] L. L. den 22 Novemb. i detta åhr underdånigst
författat, underskrifvitt och Hans Kongl. Maijrtt
ödmiukeligast insinuerat hafva, under hvilken declaration
ofvansagde godtz beskaffenheet egenteligen sorterar, ty
förblifver det så väll der vijdh som serdeles och eenkannerligen
vijdh den reductionsstadga, som Hans Kongl.
Maij:tt vijdh närvarande Rijkzdag författadt och dess
Ständer communicerat bäfver Tillhörigheeter af konungz-,
sätes- och ladugårdar förklaras de hemman vara, som der
under af ålder legat och dertill giordt deras visse och
ovisse uthlagor. Medh Ammiralitetetz hemman förhålles
som medh militisehemman skiedt ähr och sedermehra uti
Hans Kongl. Maij:ttz stadga är infördt.
6.
Ridderskapet och Adelen sampt Krigsbefehlet hafva
ochså tagit uti underdånig skyldigste behiertande den
brist och meddellösheet, som rijket sig finner uti, och derföre
varit omtänkte på något erkleckeligit sätt den effter
möijeligheeten att stoppa; och ehuruväll Ridderskapets
och Adelens sampt Krigsbefehletz vilkohr ähr på ett och
annat sätt mycket försvagat, likväll sättia de sådan sin
olägenheet gierna af sijdes och sökia effter yttersta för
-
Bilagor.
267
mågo och möijeligheet att understödda det allmänne bästa,
och fördenskull hafva dee på ett åhrs tijd uti fredeligit
tillstånd der till samtyckt, att af alle charger, tienster
och caracterer uti heela rijket uthgifves hvar tijonde penningh,
hvilket således bör förståås, att hvar och een så
väll militär som civil person, som häfver charge, caracter
och tittul af någon tienst, antingen han den värkeligen
bekläder eller eij, och antingen han ähr fördh på staaten
eller eij, eller om han tillförende någon gång häfver varit
på estaten upfördh eller eij, den samme skall i proportion
för sin caracter, tienst och charge erläggia till Kongl.
Maij:tt och Cronan hvar tijonde penningh af den löhn,
som en sådan tienst och charge uti estaten tillägnas, och
skall denne bevillning här uti Sverige uthgiöras till den
1 Martij, men uti Finnland}), Öster- och Västerbotten till
midsommardag. Och alldenstund!) den allmänne vällgången,
fredh och roligheeten länder så väll dem ringom som förnämom
uti rijket till fromma och säkerheet, ty ähr det
och billigt, att hvar och een gifver sin andell till des
bibehållande, för hvilken orsaak vij och der till samtyckt
håfve, att alle Kidderskapets och Adelens sampt Krigsbefehlets
betiänte, tienstefolck, drängiar och legojon, så
på landet som i städerna, ingen undantagandes utan den
som ähr under 15 och öfver 60 åhr, skole i denna bevillningen
således ansees, att een betiente, som häfver 60
daler kopparmynt och der öfver uti löhn, gifver hvar
10:de penningh af sin löhn, efven så den qvinnosperson, som
häfver 30 daler k.m:t, gifver och hvar tijonde penning
deraf, men een drängh, som häfver ringare eller alldeles
ingen löhn, gifver 2 daler s.m:t, och een pijga 1 daler
s.m:t; och skall denne contribution så väll uti Sverige
som Finnlandh uthläggias till den nästkommande midsommarsdag,
och alldenstundh herren och husbonden betalar
för sin betiänte, dräng eller legohion denne bevillningh,
så skall åter herren och husbonden hafva macht
att till sin betallningh kårta det af deras löhn. De personer,
som intet höra egenteligen under något ståndh,
såsom arendatorer, inspectorer och flere sådanne, skola
ochså effter samma proportion skattas, så för sigh som
sine betiente, och finner Ridderskapet och Adelen sampt
Krigsbefehlet nödigt vahra, att hvar och een upsätter
268
1682.
rich tiga specificationer på allt sitt folk, på hvad orth de
kunna vara belägna, dem underskrifva och till Landzhöfdingarna
öfvergifva, hvaruppå de betalas, och legofolketz
nampn och hvadh dhee hafva i löhn måste stå
richtigt antechnatt. Yore någon så orichtig att undandöllia
någon person, hvaraf contribution bör gifvas, densamme
skall derföre betahla dubbelt. Desse längder skola
i Sverige till den nästkommande 1 Martij, men uti Finland
till den 1 Maij endteligen inlefvereras. Under denna
bevillningen förstås och frällseböndernas legojon, hvilka
lijka medh skatte och crono skole i detta fallet ansedde
blifva. Hvadh skatte och crono på denna Kijkzdagen antaget
att uthgiöra till Hans Kongl. Maij:tt, deremoth
samtyckia vij, att väre bönder skole gifva halfparten, och
skall så väll det som hvadh af deras legofolk betalas på
vår andeehl af contribution berächnat blifva. Förutan
detta påtager Kidderskapet och Adelen sampt Krigsbefehlet
sig efven, som reedan ofvan förmält ähr, på ett åhrs
tijdh uti fredeligit tillståndh att af hvar skattlagdh heelgårdh
uthgiöra 5 daler s.m:t på lijka sätt som uti 1680
åhrs rijchzdagsbesluut står uthtrycktt, så att två halfva
eller fyra fierdedeelar räknas för een heell, och i Finnland
ett gierdesmantahl eemoth een heell gårdh i Sverige,
och skall denne bevillning uthgiöras till den nästkommande
Michaelis dag, och i fall den funnes, som till den
föresatte dagen desse 5 daler s.m:t intet richtigt uthbetalar,
då skall den samma till straff uthbetala dubbelt så
mycket, så att han i stället för 5 daler s.m:t erlägger 10,
ståendes uti Landzhöfdingens macht att seqvestrera så
myket godz räntta till Kongl. Maij:tt och Cronan, som
kan svara både emoth sielfva bevillningen som straffet.
Denne bevillningen uthgiöres så väll af enkior som omyndige
barn. Häfver och någon förpantadt sitt godz till
någon annan, tå uthlägger den, som i pantten sitter, de
5 daler s.m:t, hafvandes deremoth sin regress till ägaren.
Ifrån denne contributionen frijkalle vij våre rätte sätesoch
ladugårdar medh dem, som effter 1638 åhrs placat
eller den nyligaste giorde förordning beiinnes liggia under
rå och röö, item ödehemman, lijfztidshemman, hvilka in
perpetuum förmedlade och på frijheet uptagne ähre. Denne
bevillningen skall uti Sverige, Finnland, Skååne, Hallandh,
Bilagor.
2(59
Blekinge och Bohuus lijka uthgiöras, så af allodial sorn
feudal godz. Af de croneräntor, sorn till privatos förpanttade
åhre, uthgifves hvar herde penning. Alf fruchtbare
capitalers, skiepsparters och coinpagniers för tijden behåldne
visse interesse och vinst gifves ochså hvar herde
penningh. Af de fruchtbare capitalers interesse, som hoos
Kongl. Maij:tt och Cronan innestår, afskrifves hvar herde
penning. Om någon förtijger och undandöllier sitt capital
och intet richtigt uthlägger hvadh som af sådanne för
tijden varande vinst [och] behåldne interessen bör falla,
den samme skall till straff hafva förbrutet heela åhrs
interesset, så frampt han hnnes skylldig och blifver der
till bunden.
Alle desse förestående bevillningar antaga vij, som
reedan sagdt ähr, uti fredeligit tillståndh allenast för een
gång, hvilka uti nästkommande åhr anno 1683 på de föresatte
terminer erläggias skohle, men om Gudh straffar
landet medh krigh, villia vij alle desse af oss nu giorde
bevillningar allenast för een gångh fördubbla, och nästkommande
åhr anno 1683 på de föresatte terminer att
uthbetahla, lefvandes vij uti den visse tiilförsicht, att
som vij nu giöre vårt yttersta och snart sagdt mera än
kraffterne tåhla, att Hans Kongl. Maijrtt sådant medh
Kongl, nåde uptager. Derhoos förmode att denne vår bevillningh
alldrig må dragas vijdare till något exempell
eller lända oss uti väre privilegier till något förfång och
prsejudice.
7.
Såsom alle Hans Kongl. Maij:ttz trogne undersåtares
underdånigste plicht ähr att befrämia Hans Kongl. Maij:ttz
tienst och dät allmänne bästas vällgångh, af hvilket anseende
Ridderskapet och Adelen sampt Krigsbefelet sig
denne svåre contribution påtagit håfve, så kan man och
intet mindre af Bergslagen och dem, som bergsbruuk hafva,
förmoda, att och dee som trogne och villige undersåtare
denne tijdens svårheet behierte, så att så väll Bergslagen
i gemehn som hvart och ett bruk i synnerheet deras kiärleek
till Hans Kongl. Maij:tt och käre fäderneslandet låta
påskijna, och derföre sig låta villige finna, när Hans
Kongl. Maij:tt genom dess tillförordnade Commissarier
270
1682.
medh dem derom afhandlandes varder; men hvad deras
betiänte, legofolk, bruuks- och arbetsfolk sampt dagekarlar
anbelangar, så kunna de intet mindre förskonas och frije
vara än alle Ständerna, som sig det påtagit hafva, och
vore det een märkelig afsaknadh uti Hans Kongl. Maij:ttz
ingiällder och skada öfver heela rijket förorsakandes, om
Bergslagen och bruuken finge i dät fallet undandraga sig.
8.
I)het ähr och vedh denne Rijkzdag blefvet öfverlagdt
om den vederkiändslo, som effter Ridder,skåpets och Adelens
privilegiers 25 punct bör afläggias till Hans Kongl.
Maij:tt och Cronan, när någon frällseman vill si eif på
sine ägor medh egen bekostnadh uptaga bruuk, och hålles
det derföre, att een åthskillnadh bör giöras emellan bryta
malm uti sin frällse grufva och låta sielf blåsa den till
tackjern; den samma bör effter förberörde punct allenast
gifva 30:de deelen af sådan tillvärkning, men den, som
kiöper och tillhandlar sig malm af andre, den måste af
sin blåsning och tillvärkning gifva hvart 10:de skieppund,
ehvadh han är frällseman eller eij, ty effter alla grufvor
hållas för regale och derföre [efter] privilegiernes innehold
böra gifva till vederkiäntzlo utaf det, som frällsemannen
sielf aflar, den trettionde deelen, så bör och den,
som maasungnen bygdt häfver och ingen grufva sielf
äger, intet kunna skydda sig under samma villkohr. Dertill
med fast frällsehambrarna i förmågo af privilegierne
här till dags intet hafva gifvit någon afgifft till Hans
Kongl. Maij:tt, likväll häfver Ridderskapet och Adelen
sampt Krigsbefehlet nu der till samtyckt, att här effter
uti alla tijder skole frällseshambrarna gifva af tillvärkningen
en halfdeehl emoth dät, som Hans Kongl. Maij:tt
kan förmå andra ofrälses män gifva af deras tillvärkning.
I lijka måtto är och nu belefvat och sluutet, att efven som
(o: så) häreffter uti alla tijder hållas skall, att af skiärgodzen
strömmingsräntan för en rustningspersedell vara skall,
blifvandes een tunna strömming räknad för 3 mark s.m:t
effter rusttienstsordningen.
9.
Jempte alt detta hafva vij förnummit och sedt, medh
hvilken stor möda och sårgfälligheet Hans Kongl. Maij:tt
Bilagor.
271
häfver arbetat deruppå, att rijksens militie så till häst
som till foot blifver således inrättad, att den måtte vara
nog krafftig att möta dee fiendtelige anfall, som vårt
käre fädernesland anstöta kunde, varandes redan cavallerieregementerne
så väll i anseende till officerarne som rustningshållarne
genom militicehemmanens återkallande uti
det ståndh satte, att förmodeligen deruti intet vijdare
står att förbättra, varandes i lijka måtto ochså Hans
Kongl. Maij:ttz höga omsårg, att regementerne till foot
måtte efvenväll till ett vist tahl blifva inrättade, sedan
den genom seenaste krigen förorsakade afgång är vorden
completterad, hafvandes Hans Kongl. Maij:tt nådigst behagat
uti nåder ställa till vårt underdånige öfverläggiande
de store besvär, som dee för detta på hvariehanda
(o: hvarandra) närfölgde uthskrifningarne alltijdh hafva
halft medh sig, och derföre tillåtit oss att eiftertänkia andre
uthvägar, hvarigenom militien till foot kunde sättias till ett
vist antahl och vijdh hvariehanda afgångh hållas vedh sin
fullnadh. Detta håfve vij uti så mycket nogare öfvervägiande
tagit, som denne Hans Kongl. Maij:ttz trogne
försårg länder till vår egen roo och säkerheet, och derföre
underdånigst der till bevilliat, att här elfter ett vist tahl
af manskap blifver öfver Sverige och Finnland inrättat,
hvart regemente till 1200 man medh corporaler.
Och först till att completera den afgång, som genom
senaste krigen [är] förorsakader, bevillia vij till sådan utskrifning,
som elfter mantalet på innevarande åhr hållen
ähr, vedh hvilken utskrifning vij frijkalle väre rätte
sätes- och ladugårdar tillijka medh de hemman och gårdar,
som elfter anno 1638 åhrs placat och senaste giorde förordning
liggia under rå och röör, jembväll och ödeshemman,
oskattlagde torpare sampt halfve åhrs tienare med
alla nödige embetsmän och försvarskarlar och de på frijheet
optagne hemman effter privilegiernes innehåld. De
som äro öfver 60 åhr och under 15, blifva äfven så frijkallade
från roteringh, och ehuruväll Ridderskapet och
Adelen[s] sampt Krigsbefälets betientes hemman, som dem
för giord tienst till lijfstijdh äro förlänte, här till i förmågo
af privilegierne hafva varit frije för rotheringh, så
vill lichväll Ridderskapet och Adelen sampt Krigsbefehlet
sådane deras betientes hemman här elfter intet undandraga,
272
1682.
utan skole de alltijdli häreffter [roteras], dock det på sådant
sätt ock med det förbekåldk, att när utkskrifningen skieer
effter mantalet, blifver fuller den betiente för sin person
frij, men all kans manshielp roteras; skier utkskrifningen
effter gårdetalet, tå står ock gården uti rothe till rootepenningars
betalande, men att lickväll ingen kneckt tages
utur gården; medh betienternes enkior vari sak samma.
Här vijd påminnes underdånigst ock om det missbruk, som
så väll af städerne som andre ofrällse personer medk folkets
undandölliande ock antagande föröfves, sampt de socknar,
som emoth deras rätta ägenskap drages under Bergslagen
ock båtsmanshållet, så att allt sådant, medh hvadh mehra
uti förberörde besluuter står förmält, måtte noga undersökias
ock rättat blifva, som det ock ansökies, att cronofougdar
intet måtte få frijkalla för roteringen mera än 2
drängiar, ock att alle ofrällses mäns så skatt- som oskattlagde
torpare måtte blifva roterade. Bruuk, factorier,
jägeristaten, Jällmareslussen, saltpettersiudare vill Hans
Kongl. Maij:tt ock således ikogkomma, att dem ett visst
tall af manskap måtte förordnas att få behålla för det
missbruuk, som där vijdk föröfvas.
Såsom vij finne rijksens vällgångk och nytta sampt
ock vår egen säkerkeet fordra, att een viss ock stadig
militie blifver inrättadt, så att kvart regemente, som nu
är, blifver till 1200 man medk corporaler, ock samma tahl
måtte alt stadigt vidk macht hållas, ock dät lickväll
kända kan, att denne föresatte summan genom kvariekanda
händelse afgå kan, ock vij derkoos nogsampt finne, medk
kvadh besvär Rijksdagar hällas, ock Ständerne intet altijdk
så hastigt kunna sammankallas, som nödvändigheeten det
fordra kan, ty lämne uti Eders Kongl. Maij:ttz eget nådige
bekagk vij underdånigst, när någon afgång skieer,
mindre eller större, att hålla utskrifningar till regementernes
fyllnadh, utan att sammankalla des Ständer till
Rijksdag eller möte, kvarkoos vij likväll förmode ock underdånigst
bedie, att när afgången ringa är, utkskrifningen
tå intet offtare må skie, än nödtorfften det fordrar.
Uti fredelige tijder hålles utkskrifningen effter gårdetalet,
15 frällse emot 10 skatte, men äkr afgången märkelig
stor, antingen genom krigh eller annat dödsfall, så håller
Ridderskapet ock Adelen sampt Krigsbefehlet derföre, att
Bilagor.
273
completeringen i sådant fall bäst lärer kunna förrättas
effter anno 1632 åhrs besluut, hvilket lichväll till Hans
Kongl. Maij:ttz nådigste behag allenast såsom ett project
här nämbt blifver. Skulle någon provincie eller och eenskylte
personer villia stå under ett vist knechteholl, så
ansökes uti underdånigheet, att Hans Kongl. Maij:tt ville
dät tillåta, sådant doch det under drägelige conditioner.
Såsom det intet är mindre Kidderskapets och Adelens
sampt Krigsbefehlets egen som (o: än) dät allmänne bästas
nytta, att knechten blifver väll conserverad, ty vele Ridderskapet
och Adelen sampt Krigsbefehlet hafva förordnat och
sins emellan stadgat, att fyra frällsegårdar emoth två skattegårdar
åsämias att byggia för een knecht een stuga medh
farstuga och fäähuus, sampt förordna åth knechten een
kåålltäppa och gifva honom åhrligen ett lass höö och ett
tiugh halm, men den, som intet vill gifva honom höö och
halm, måste tilldehla honom så mycket land af uthmarcken,
hvaraf han må få så mycket uprijfva, som kan gifva
honom ett lass höö och ett tiug halm, hvilket doch uti
frälseägarens egit goda behag stå skall, hvilkentera han
förordna vill. Om sommaren brukar knechten båhlbys
mullbete för een eller 2 koor och några fåår, så vijda
landzortens beskaffenheet tahl och tillåter. Hinna intet
de stufvor till, som de fyra frälse och 2 skatte upsättia,
tå förmodar Ridder,skåpet och Adelen sampt Krigsbefehlet,
att Hans Kongl. Maij:tt det, som brister, låter antingen
på allmänningar, der dee finnas, och utan Konungens och
häradz skada och afsaknadh skie han, uthsökia för dem
booställen, som häradet i sådant fäll måste upbyggia,
heller och af hemfallande militise eller andre Hans Kongl.
Maij:ttz hemman dem något tilldehla låta, varandes att
förmoda, att när knechten således får sin hemvist och
bekommer der till den delen, som Hans Kongl. Maij:tt
honom kan tillslå, att han väll skall komma till rätta,
kunnandes han medh arbete sin öfriga födo förtiäna, som
och derigenom mycket ondt afböijes, om han blijr hållen
till arbete och intet tillstädies gå uti lättia. Blifver
knechten commenderad till fält och tog, antingen uti
landet eller utom rijksens gräntzor, så skall knechten
vedh sin hemkombst intet hafva macht för den tijdenhan
häfver varit bärta, att fordra någon den ringaste veder
Sv.
RiddersJc. o. Adels riksd.-protXIV. 1682. 18
274
1682.
giäldning för husen, höet eller hallmén, eij heller den
ringaste fordring derföre giöra, som det eij heller blifver
knechten tillåtit att sättia någon annan åboe dijt uti sitt
ställe att bruka, nyttia och besittia samme booställe, men
häfver knechten hustru och barn, så nyttiar hon dätt till
godo, om hon blifver hemma sittiandes, så länge mannen
lefver; dör knechten, så häfver enkian eller barnen till
boostället ingen rättigheet eller betallning att vänta för
använd omkostnadh och rödning, effter som samme boställe
straxt een annan knecht i den afgångnes ställe anslås
måste. På det knechten eij må förderfva huusen eller
genom vanskiötzell låta nederröta dem, ty skall det ägaren
vara tillåtit att sielf hafva upseende och acht deruppå.
Begår knechten någre egenvilligheeter, för ett ondt och
oskickeligit lefverne medh slagsmåhl och andre otijdigheeter,
påckar öhl och brännevijn af allmogen, så beder
Ridderskapet och Adelen sampt Krigsbefälet underdånigst,
att Hans Kongl. Maij:tt ville befalla och tillåta, att
Landzhöfdingarne måtte det straxt uptaga och på vederbörligit
sätt rätta och afstraifa, effter såsom det fordrar
både lång tijdh och omkostnadh att draga saaken för
tinget; det blifver och knechten aldeles förbiudit att
hugga skogh och timber, bryta lööf, idka fiskie, skiuta
diur och fogell, sättia strek och snaror, kåhla, svedia
eller giöra den ringaste åvärkian; vedbrenne niuter han
där som skogh ähr af vinfall till nödtorfften utan ägarens
afsaknadh, och der ingen vedhskogh ähr, måste han till
nödtorfften nöija sig medh samma villkohr som andre
bönder der sammastädes.
Såsom nu Ridderskapet och Adelen sampt Krigsbefehlet
af een underdånig devotion, att bevijsa deras hug
och ijfver at fullgiöra Hans Kongl. Maij:ttz nådigste
behag och till fäderneslandzens tienst sig detta påtagit
hafva, ehuru svårt det dem och faller, så förbehåller sig
Ridderskapet och Adelen sampt Krigsbefehlet, att detta
intet skall eller må i framtijden, genom tijdemas hvariehanda
förändring, lända dem till någott förfångh och intrångh
i deras rätta vällfångne egendom, privilegier och
frijheeter, fast mindre att ofvanskrefne knechtehemvist
nåntin till nampn, tompter eller beskrifningh blifver upfördh
i Cronones jordeböcker eller under hvariehanda
Bilagor.
275
tittull eller pretext någon tijdh ifrån sielfve frälsehemmanet
söndrat, utan skall det alltijdli stå uti frälseägarens
frie villia och frije disposition elfter afftall dem
emellan, effter som dät kan däm lägligit falla att hafva
dessa knechtestufvor på det eene eller andre stället stående.
Detta är nu hvadh Ridderskapet och Adelen sampt
Krigsbefehlet af een underdånigh lydno och vällment
[intention] på Kongl'. Maij :ttz uti nåder dem förestelte
proposition hafva att svara, af ett troget och underdånigt
hierta önskandes, att det till Hans Kongl. Maij:ttz förnöjelse
och rijksens tryggheet i alla tijder lända måtte,
underdånigst bediandes, att Hans Kongl. Maij:tt dem sampt
och synnerligen medh des höga Kongl, nåde omfatta täcktes
och om dem de nådige tankar hafva, att de nu uti
deras dödzstundh förblifva
Hans Kongl. Maij:ttz
Allerunderdånigste och troplichtigste
tienare och undersåtare
på samptlig Ridderskapetz och Adelens
vägnar
Fabian "Wrede,
pro tempore Landtmarchal.
Bil. 23.1
Adelns och krigsbefälets supplik angående de donerade
allodialgodsens inlösen och angående skatterättigheter.
Stoormächtigste Konung, allernådigste Herre.
Iblandh annat, som Eders Kongl. Maij:t häfver nådigst
behagat vidh denne Rijkzdagh låta föreställa dess trogne
tienare och undersåthare aff Ridderskapet, Adelen och
Krigzbefählet, håfve vij och medh största vyrdnat hördt
oss föreläsas den reductionsstadga, som Eders Kongl.
Maij:tt i anledhningh alf dhe vedh närvarande, så och
den nästförledne Rijkzdagh aff åhr 1680 håldne deliberationer
och sluth i nåder häfver behagat författa låta och
nu medh samptlige Ständerne communicera, hvilcken vij
1 Prot. sid. 166, 169. — Koncept, jämfördt med originalet i Riksarkivet.
276
1682.
och medh all underdånig hörsamheet och lydno icke mindre
än allt dhet öffrige, som Eders Kongl. Maij:t nådigst,
så i detta som alle andre ährender, täckes att biuda och
befalla, oss till hörsamst underdånigh effterrättelse och
regla ställa skole, bediandes derhoos i störste submission
och underdånigheet, det täcktes Eders Kongl. Maij:t alf
medhfödd högstberömligh milldheet och nåde, medh hvilcken
Eders Kongl. Maij:t alltidh plägar omfatta så väl
alle dess trogne undersåthare i gemeen som i synnerheet
dess Ridderskap, Adel och Krigzbefähl, nu ochså i nåder
förmärckia dhe anlägenheter, som vij finna oumgängelige
att i diupaste underdånigheet till vår välfärdz conservation
insinuera, och dess hugnelige nådigste resolution oss
theröfver allernådigst medhdeela, hvarom vij oss så myckit
säkrare hopp underdånigst gore, som samma angelägenheter
intet äro sådane, som i någon måtto bestridha eller
röra dhet, som Eders Kongl. Maij:t i åfvanberörde dess
stadga till dess och dess rijkes tienst och meenige
bästa slutit och stadgat häfver, hvilcket vij, som sagt
är, effter vår underdånigste skyldigheet altidh ställa oss
till hörsamst effterrättelse, uthan effter vår oförgripelige
underdånigste mehning skulle föruthan någon Eders
Kongl. Maijrtz och rijkzens affsaknadh myckit kunna
soulagera och lätta dhe svårigheter, som elliest hoos och
iblandh oss för åthskillige passerade arffskap och deraff
flytande prsetensioners skull nästan oundvijkelige synas.
Uthi sådant affseende bedie vij allerunderdånigst, att
Eders Kongl. Maij:t nådigst täcktes tillåta den explication
öfver allodial- och bröstarfvingegodzen, förmedelst
hvilcken dhe iblandh dem, hvilcke allaredan äre gångne
uthi åthskillige arffskifften, måge för dhe månge tvister,
vidhlyfftigheter och irringar skull, som elliest familierne
och slächterne emilian entstå kunna och för dheras myckenheet
och vidlyfftigheet svårligen aff doomstolarne skole
kunna uthreedas och affhielpas, jemväl och i anseende till
den nedhlagde omkostnad medh byggningar, cultur och
förbättringh, aff hvilcket allt dem elliest een oundhvijkeligh
ruin och undergångh lärer förorsakas, antingen få
lösas ä 9 pro cento eller bytas emot lijka räntta.
I lijka måtto anhålle vij och allerunderdånigst, att
dhe skatterättigheter, som aff donatarierne kunne vara
Bilagor.
277
köpte eller inlöste, må, ehvarest dhe och kunna vara belägne,
om icke elliest, doch emot bythe eller och opå
skattemannarättigheet och emot uthlagor blifva dem förbehåldne,
emedan månge alf dhem redan een stoor deel
alf dheres välferd medh byggningar och cultur i sådana
skattehemman nedhlagdt hafva, hvilcket dhe elliest umbära
måste, så frampt dem icke tillåtes uthi detta fallet åthminstone
niuta skattebondes villkor.
Häröfver aifvachte Eders Kongl. Maij:tz nådigste och
hugnelige resolution vij alsomunderdånigast och medh beständigh
oföranderligh troheet städze förblifve
Eders Kongl. Maij:tz
Allerunderdånigste och troplichtigste
tienare och undersåtare
på samptlig Ridderskap och Adelens
vägnar
Fabian Wrede,
pro tempore Landtmarchal.
Bil. 24.1
Adelns och krigsbefälets supplik angående konfirmation å
graverade gods, som adeln sig tillbytt.
Stormächtigeste Konung, allernådigste Herre.
Såsom Eders Kongl. Maij:ttz trogne undersåtare af
Ridderskapet och Adelen sampt Krigsbefehlet hafva låtit
sigh i alla tider på dät högsta angelägit vahra att effter
vår underdånigste plicht vedh hvariehanda tillfälle vijsa
Eders Kongl. Maij:tt vår sårgfellige åhåga och tromeente
intention för Eders Kongl. Maij:ttz tienst och rijksens
vähltrefnat, så att vij och derutinnan olftast intet hafva
ansedt den olägenheet och besvär så vårt stånd i gemeen
som hvar i synnerheet genom sådan vår redebogne villigheet
till Eders K. M:ttz lijsa uti des regem entz börda
och dät allmänne bästas understödh och befordran hafva
måst kiänna och undergå, hvarom Eders Kongl. Maij:tt
Ridderskapet och Adelen sampt Krigzbefehlet — näst dät,
1 Original i Riksarkivet.
278
1682.
att dhe altidh hafva haff t och än skyldigast hafva för
Eders Kongl. M:tt och rijket både lijf och vählferdh
ospar dt — hafva gijfvit ett nogsampt underdånigt proof
uti dee anseenlige reductioner af godzén, som deras stånd,
så vähl effter 1655 som 1680 åhrs rijkzdagsbesluter, har
undergått, hvarigenom lijkvähl een stoor deel af deras
stånd hafva mist all sin egendom och ähro där öfver
råkade uti största torfftigheet. Och såsom Eders Kongl.
M:tt har behagat till någon Ridderskapetz och Adelens
sampt Krijgsbefehlets lijsa häruthinnan sigh i nåder der
hän förklara, att dee af Ridderskapet och Adelen, som
effter 1680 åhrs rijkzdagzbesluth hafva kommit till att
lijda och mista deras godtz, antingen såsom konungs- och
ladugårdar eller under hvariehanda annor titul och egenskap,
skola dee samma medh andra deras frälsegodtz få
sigh ifrån Cronan igien tillbyta; hvarföre ansökie Eders
Kongl. Maij:tt Ridderskapet och Adelen sampt Krigzbefehlet
i diupesta underdånigheet, att sådanne besvärade
godtz, hvilka Ridderskapet och Adelen sigh antingen redan
tillbytt hafva eller här effter emot andra deras beholdne
frälsegodtz tillbytandes varde, måtte medh Eders Kongl.
Maij:ttz nådigste confirmation blifva authoricerade och
bekräfftade, och i det instundande rijkzdagsbeslutet till
vederbörandernas så mycket större säkerhet blifva ihugkomne,
på dät Ridderskapet och Adelen sampt Krigsbefehlet
måge både nu och i tillkommande tijder medh
sådane sig tillbytte lägenheeter, för sigh och sine effterkommande,
sittia uti een rohlig possession och för hvariehanda
besvär och åtahl ytterligare [blifva] befrijade. Eders
Kongl. M:ttz allernådigste millda resolution här öfver
afvachte Ridderskapet och Adelen sampt Krigzbefehlet
medh diupesta vördnat och in til dödzstunden förblifve
Eders Kongl. Maij:ttz
Allerunderdånigste och troplichtigste
tienare och undersåtare
på samptlig Ridderskap och Adeln[s]
sampt Krigzbefehle[t]s vägnar
Fabian Wrede,
pro tempore Landtmarchal.
Bilagor.
279
Bil. 25.1
Tobias Westers skrifvelse med anhållan att få taga del af
i privat ego befintliga handlingar rörande Gustaf I:s historia.
Högvällborne Herr Landzhöfdinge och Landtmarskalk,
gunstige Herre.
Emedan mig pålagdt är såsom ett membrum Collegii
Antiquitatum att dben stoore Konungens Gustavi dhen
förstes handlingar å nyo genomläsa och dheruthaf författa
en omständelig och complet historia af alla dhe förändringar
och merkelige ärender, som dhen tijdhen förlupne äro,
hvar till, föruthan hvad redan kan vara publicerat, vackra
documenter fuller uthi Kongl. Maij:tts Archi vo finnas,
men så är doch förmodandes, att hoos privatos jemväl
åtskillige saker lärer vara här till tienlige; i ty är till
högvällborne Hr Landzhöfdingen och Landtmarskalken
min ödmiuka böön och begiäran, högvällborne Hr Landzhöfdingen
och Landtmarskalken tächtes bevijsa mig dhen
höga gunst och detta mitt förehafvandhe såsom ett verk,
dhet till fäderneslandetz och framlidne förnäme mäns
hedher och åminnelse utsedt är, hoos dhe högvällborne
och vällborne Herrar af rijksens Ridderskap och Adell
således recommendera, att dher någon om hendher hadhe
någre documenter, som till dhe tijdernas uplysning och
kanhendha dess förfäders berömlige ihogkommelse tiena
kundhe, dhen behagadhe vid detta tillfälle mig sådant communicera,
elfter så mycket mig någon tidh möjeligit är
jag gierna vill använda all fiijt, att våra förfäders beprijsliga
gierningar och dygd må på tienligit sätt komma
i dagzliuset och af alla ver Iden es tijdher med berömlig
ihugkommelse celebreras och hedras. Afvachtar med all
respect ett vällbevåget svar och förblifver hela min lijfztijdh
Högvällborne
Hr Landzhöfdingens och
Landtmarskalkens ödmiuke tienare
Tobias Wester.
1 Prot. sid. 179. — Original.
280
1682.
Bil. 26.1
Fullmakt för Johan Gyllenkrook att vara riddarhussekreterare.
Kongl. Maij:tts Trooman och Landzhöfdinge öfver
TTplandh sampt vedh nu påstående Richzdagh af Hans
Kongl. Maij:tt tillförordnad Landtmarskalk, dhen högvälborne
Herre, Herr Fabian Wrede, Frijherre till Elime,
Herre öfver Sitz Paipåhle, Måssela, Elssbon, Fåhröö och
Åhlhullt.
Gior här medh vitterligit, att såsom Hans Kongl.
Maij:tt häfver uthi nåder behagat att vocera det högloflige
Ridderskapetz och Adelens här till varande Secreterare,
edell och velbördige Lars Wallenstedt, till dess Secreterare
uthi den Kongl. Justitiee Revision, hvarigenom secreteriatet
vidh Ridderhuset ähr vordet ledigt och vacant, hafvandes
det högloflige Ridderskapet och Adelen för gått och nödigt
funnit den samme vacerande tiänst åther medh een annan
dugeligh person att besättia, hvarvidh uthi gunstigh och
bevågen consideration kommen ähr edell och välbördigh
Johan Gyllenkrook för dess skickeligheet skull och
gode studier, som han bespöries vara beprydd medh, för
hvilken orsaak det högloflige Ridderskapet och Adelen
hafva behagat att vocera ofvanbemälte Johan Gyllenkrok
till dess Secreterare, som dhe och honom här medh till
dheras Secreterare vocera och antage, och skall han jempte
dhen underdånige troo och hulldheet, hvar medh Hans
Kongl. Maijrtt han förbunden ähr, vara Ridderskapet och
Adelen een trogen, flijtigh och väll menande tiänare, varandes
synnerligen hans tiänstplicht att vidh Richzdagarne
medh all möijeligeste accuratesse protocollen föra sampt
upsättia och concipera hvadh såsom af Landtmarskallken
på Ridderskapetz och Adelens vägnar honom kan befallt
blifva, så och hålla ridderhuusacterne uthi godh ordningh
och förvar, alldeles som uthi ridderhuusordningen står förmält;
der till medh skall han emellan Richzdagarne medh
all ödmiuk lydna och oförtrutenheet gå dhe högh- och
1 Prot. sid. 179. — Koncept.
Bilagor.
281
välborne Herrar Ridderhuus-Directeurerne till banda, så
och lijka medh dhe andre betiänte vaka och befrämia allt
det, som till Ridderskapetz och Adelens sampt Ridderhusetz
nytta och bästa lända kan. In summa, han skall
sigh uthi sin tiänst så förhålla, som inför Grudh, Hans
Kongl. Maij:tt, Ridderskapet och Adelen, dhe tillförordnade
hög- och välborne Herrar Directeurerne sampt hvar
redelig man han kan, må och skall ansvara. Och såsom
han i krafft af detta till det högloflige Ridderskapets och
Adelens Secreterare antagen ähr, så blifver det af Ridderskapet
och Adelen honom till löhn och beboningh bestått
hvadh som hans antecessor [haft] effter den stat och
villkor, som uthi 1668 åhrs ridderhuusprotocoll finnes vara
Secreteraren förundt. Till större vissheet häfver jagh på
det höglofl. Ridderskapets och Adelens vägnar detta medh
egen handh underskrifvit och ridderhuussigillet derföre
sättia låtit. Datum Stockholm den 6 Januarij anno 1683.
Bil. 27.1
Carl G. Gyllencreutz' påminnelser angående suveräniten m. m.
Aldenstundh vij nu hafva för händer en mycket angelägen
materia, som oss är proponeradt, hvilken och sannerligen
är af så mycket större vicht och värde, som hon
syhnes villia röhra och förändra siälfva grundfästet af
den här tills i Svärgie förde styrelse och regementzform,
i synnerhet angående Konungens höghet, Rijksens Rådz
myndighet och undersåthernas eller Ständernes frijhet,
rätt och privilegier, och jagh har hör dt af de åthskillige
discourser, som redhan här öfver äre fördhe, huru samma
materia blijr af een och annan considereradt, och ehuruväll
det är någhot svårt vedh, i dhenna tijdhen, att säija
uth sin mening, så beder jagh likväll tiänstligast Hr
Landtmarskalken och samptlige de högdtährade godhe
Herrarna behagade vällbevågit förmärckia hvadh jagh
effter min eenfaldighet kan hafva här vedh att påminna,
hvilket jagh och skrifftelighen har upsatt och beder, att
jagh fåår inläggiat till att dhär medh lijsa Hr Secrete
-
1 Original, med öfverskrift: Förestält på Rijkzdagen i Stockholm 1682.
282
1682.
rarens omak vedh protocollet. Jagh hörer här tahlas om
een ny regementzform, och att Svärgies Konungar skohla
här effter blijfva Souverains eller Eenvåldz Konungar, som
man nu kallar, som intet sku behöfva uthi rijksens styrelse
hvarken att rådhföhra sigh medh Rijksens Rådh
vijdare än dem siälf behagar, eij heller att communicera
medh Rijksens Ständer hvarken om krigh eller fredh, uthskylder,
tunga eller pålaghor. Så hvadh det första anlangar,
så kan jagh effter mitt ringa förståndh och efftertänkiande
intet begrijpa, hvadh Svärgies Konungar skall
här tills kunnat hafva fehlat till een rätt Konungzlig
macht och myndighet effter Gudz ordh och Svärges beskrijfvne
lagh, eller hvadh de gienom een sådan souverains
eller envåldz titul skohla kunna blijfva i någon måtto
förbättrade till deras förriga authoritet sampt Kongeligha
höghet och välde. Ty när man anseer Svärgies lagh och
i synnerheet dhe fiärde och fämte capitlen i konungabalken
L. laghen, så beskrijfves där medh så märkvärdig ordh
den myndighet, som Svärges Konungar tillkommer uthi
deras rijkes rättmätighe styrelse så väll som undersåthenas
förbindelse och skyldige plicht emoot Konunghen
uthi allo, ty som dhem svarliga är både för Gudi och
mannom Konungarna att biuda och undersåtherna att
giöra medh meera, hvilket alt är å bäggie sijdor vordet
medh eedh och försäkringar i krafftigaste måtto corroborerat
och stadfäst, hvarigenom een sådan ynnest och nådigh
benägenhet på Konungens sijda och där emoot een
underdånigh devotion och kiärleek å undersåthernas är
vorden styrkt och vedh macht hållen, så att öffverheten
städze dragit een nådigh och faderligh försorgh och omvårdnadh
för undersåthernas beskydd och vällgångh, och
undersåtherna åther all dheras förmögenhet, ja och siälfva
lijfvet för öfverheten giärna ospard och upoffradt hafva.
Hvarföre och den oförlijknelige Konungh Gustaff Adolph
har vedh ett tillfälle sagdt, det han så högt var
försäkradt om sijna undersåthares kiärleek och troohet
emoot honom, att han tryggelighen kunde läggia sitt hufvudh
neder och hvijhla på hvar och een sin undersåthares
knää, där så skulle behöfvas, det inghen annan potentat
lätteligen skulle fördrijsta sigh giöra. Och hvadh glädie
och kiärleek förorsakar icke dät uthi undersåtharnes hiär
-
Bilagor.
283
tan, att dhe tijdh efFter annan, när Konunghen finner
nödigt och rijksens nödvändigheter så fordra, blijfva sammankallade
till allmänne Rijkzdaghar, hvarest de fåå see
sin öfverhet, hugna sigh öfver dess vällgångh, blijfva
underrättade om rijksens invertighe och uthrijkes tillståndh,
och medh hvadh nådigh försorgh Konunghen styhrer
rijksens högha ährenden bådhe uthi fredz- och krijgztijdher,
och att undersåtharne äfven då få tillfälle att anföhra
deras undei’dånighe besvär och trångmåhl, hvadh
dhem, hvart ståndh i synnerhet eller alle i gemeen, trycker
och åligger, hvaruthinnan de och af Konungens nådh och
rättvijsa blijfva lijsade och hulpne, medelst hvilken önskeliga
harmonie och välgrundade styrelse och regementzform
Svärgies rijke nu uthi mångha lyksalighe åhr tilbakas
har floreradt och jämväll gienom Gudz milda nådh blijfvit
välsignadt, uthvidgat och förmehrat medh åthskillighe
härlige provincier och starka befästningar, som ännu äre
rijksens trygga värn och förmuhrar emoot deras fiender
och missgynnare på alla sijdor och vårt Svea rijke således
försatt uthi ett önskeligit och florissant tillståndh, så att
dhe Svänska, som ifrån våra förfäders de gambla Giöthernas
tijder icke varit så särdeles bekiände i världen, hafva
lijkväll uthi detta senare seculo giordt sigh gienom godha
rådh och manlighe bedriffter så ansehnlighe, att mäst alla
våra grannar och omgrändzande potentater hafva vedh
förefallande fredzhandlingar och andra högtangelägne
ährenden sökt Svärgies vänskap och giärna lembnadt sine
rijkens och staters vichtigaste interessen under Svärgies
mediation och bearbetande. I synnerhet hafva dessa stoora
förmåhner för Svärgie tilltagit, sedan detta rijket genom
Konungh Gustaf den Förstes högha förstånd och tapperhet
blef förvandlat ifrån ett hvahl- (!) till ett arfrijke, hvar
vedh dät och ännu Gudi lof är conserverat.
Och hvadh det andra angåår, att Svärgies Konungar
intet skohla hädan efFter vara förbundne att regera dheras
rijke medh Rijksens Rådz rådhe vijdare än Konungarna
siälfva behagha, eij heller communicera medh Rijksens
Ständer, hvarken om krijgh eller fredh, uthskylder eller
pålaghor eller någkot sådant, så lembnar jagh giärna till
hvar förnuftig mans omdömme, som rättelighen kan efFtersinna,
hvadh för stoor svårhet een regiementzbörda medh
284
1682.
sigh föhrer och hvadh svåhra conseqvencier där af skulle
föllia, där een Konungh och i synnerhet een ungh Konungh,
som först träder till regementet, icke skulle hafva
gamble klooka och vällehrfahrne rådhgijfvare vedh handen,
som redhan voro vahne vedh landsens styrelse och
kiände dess tarfvor och angelägenheter och således kunde
lijssa och understödia honom medh godha rådh däruthinnan.
Ty inghen är så klook och fullkommeligh, att han icke
kan behöfva rådh, besynnerligen uthi sådana vichtighe
ährenden, som angå ett hehlt rijkes försvar och vällgångh,
och huru skulle kunna väll lyckas för een sådan Konungh?
Ty vij vette af Gudz ordh, att där många klooka rådhgifvare
äre, där går och väll till uthi ett landh och regiemente,
och när Gudh åther vill straffa ett landh och rijke,
så tager han sådanna godha rådgifvare bort, och huru
snart skulle elliest een sådan ungh Konungh, där han
icke hadhe att ålijta stadfäste rådzherrar, kunna blijfva
förledd ifrån sitt och sitt rijkes rätta interesse, effter som
dhe, hvilka omkringh honom äre, finna honom vara inclinerat
och benäghen till? Ty hooss een ungh Konungh
ställa sigh mångha ungha rådhgijfvare och förslagsmakare
in, som sökia att intagha een sådan ungh Herres sinne
och giöra sin lycka, offta medh det giemeena bästas skadha
och afsaknadt, och den, som då har den lyckan af dhem,
att blijfva een sådan Konungz favorit, han fåår då till
sin eghen fördehl och under Konungens nampn debitera
och uthdehla dess nådh och beneficier till undersåtherna,
som han siälf behagar, och då lärer månghen vällförtiänt
man fåå ståå tillbakas, som intet vill eller kan prsestera
prestanda. Och ehuruväll Konunghar äre af Gudh satte
till högsta dignitet här i världen, så äre de lijckväll
människior och människlighe passioner och fehlachtigheter
underkastade, och ehuruväll vij fuller nu hafva Gudi loff
att hugna oss af een mild och rättvijss Konungh, som
låter sigh på alt sätt vårda om rijksens bästa, män så
kunna vij intet giöra oss aldeles försäkrade där om, att
icke framdeles tordhe komma een Konungh och Regent
till Chronan, som kunde vara annorledes sinnadt och icke
vara så mycket öhrn om rijksens och undersåthernas vällgångb,
föllian des meera sin eghen inclination och sinne
och meera älska krijgh än fredk, hvarigenom landh och
Bilagor.
285
folk kunna snarligen enerveras och sättias i äfventyr;
såsom och till att onödigt depensera, bortskiänkia och
använda rijksens medell till lust och yppighet medh uptogh
och balletter, som det skiedde ibland uthi Drottningh
Christinae tijdh, ehuruväll hon var däruthinnan lyckeligh,
att hon under sin regiementztijdh hade sådanna klooka
och försichtigha rådzherrar, som icke allenast i hennes
omyndighe åhr berömlighen uthförde det svååra och långhvarigha
Tyska krijget, uthan förvärfvade och Svärgie een
reputerligh fredh, medelst hvilken mångha härligha provincier
underlades detta rijket, som rätt nu sades. Så har
och högstsaligh Konungh Gustaf Adolph med sitt märkvärdighe
exempel noghsampt vijst, huru högt han sestimerade
gode och förfahrne rådzpersohner, som sees af ett
hans handbreeff, som han skrijfvit anno 1630 något effter
slaget vedh Girsehow1 till då varande den vidtberömbde
Rijkz-Canceleren Hr Axell Oxenstiärna, däruthinnan den
stoore Konunghen kallar honom ett instrument, sigh af
Gudi gijfvit, många svåra saker att igenomgåå medelst
dess hälsosamma radh och dhen troohet, flijth och sorgfäldighet
han, Rijkz-Canceleren, drogh för fäderneslandzens
bästa. Och som vij vette utaf historierne, att förändringar
uthi regementzsaker hafva giemeenlighen dragit medh
sigh skadelighe händelser och jämväll olfta iblandh förstöhringar
öfver både landh och folk, därföre lätt oss
väll betänkia oss, innan vij innovera och förändra någhot
af det, som våra redeligha förfädher och hehla vårt kiäre
fäderneslandh nu så länghe funnit sigh väll och lyckelighen
vedh. Hvarföre syhnes migh eifter mitt ringa
tycke vara, vedh detta tillfället, för oss samptlighe rådeligast,
att vij anträdha Hans Kongl. Maij:tt medh een
underdånigh skrifft, däruthinnan vij kunna i all submission
representera Hans Maij:tt dhe äfventyrlighe conseqvencier,
som af desse nu förestälte förändringar framdeles
kunna — ja Gudh gifve de icke lära — hända och föllia.
Hans Kongl. Maij:tt, som är een försichtigh och högt
uplyst och af naturen till nådh och rättvijsa benäghen
Herre, lärer förmodelighen sådant aldrigh medh onådher
förnimma och uptagha, i synnerhet när Hans Maij:tt där
1 Slaget vid. Dirschan stod den 8 Äng. 1627. Det åsyftade brefvet
är dateradt Gollnow den 4 Dec. 1630.
286
1683.
af lärer förmärkia vår underdånigaste zéle och vällmeningh
för dess arffrijkes, alla dess höglia Kongl, effterkommanders
sampt undersåthernas säkerhet och vällgångh.
Hvilket alt jagh doch tiänstligen heemställer Hr Landtmarsbalkens
och samptlige de högtährade gode Herrars mognare
ompröfvande, bediandes än een gångh tienstligast,
att mijne eenfaldighe och vällmeente tankar om detta
vichtighe ährendet måghe vällbevågit blijfva uptagne och
förtydde.
Carl G. Gyllencreutz.
Bil. 28.1
Sveriges rikes Ständers beslut. Dat. Stockholm den 3
Januari 1683.
Är särskildt tryckt samt i Stiernmans Riksdagars ock mötens
beslut, del. III, sid. 1908 o. f. Originalet i Riksarkivet (på pergament med
sigill i träkupor, fästa vid nedhängande snören) kar följande underskrifter:8
Magnus Gabriel De la Gardie.3 Sten Bielke.
Bengt Oxenstierna. *Georg Guldenstierna.
Jahan Gabriel Stenbock. Lars F leinin gh.
Andreas Torstenson. Gustaff Adolph De la Gardie.
Axel Julius De la Gardie. R. v. Äscheberg.
Christopher Gyllenstierna. Hans Wachtmeister.
Clas Fleming.
1 Prot. sid. 180, 191.
2 Namnteckningarna kafva kompletterats från följande urkunder,
alla förvarade i Riksarkivet:
Rådets och ständernas förklaring angående konungens lagstiftande
makt, dat. den 16 Nov. 1682 (här nedan betecknad med A);
Rådets och ständernas förklaring angående kap. 4 konungsbalken i
landslagen, dat. den 22 Nov. 1682 (här nedan betecknad med B);
Rådets och ständernas försäkran angående drottningens lifgeding
och underhåll, dat. den 27 Nov. 1682 (här nedan betecknad med C);
Rådets och ständernas förklaring angående dem, som 1660 haft
förklenliga yttranden om konung Karl X Gustaf, dat. den 19 Dec. 1682
(här nedan betecknad med D);
De från A tillagda namnen äro här utmärkta med asterisk (*).
Många af dessa finnas dock äfven under B, G och D. Angående de få
namn, som icke återfinnas under riksdagsbeslutet eller under A, lemnäs
upplysningar i följande noter.
3 Tillagd från C.
Bilagor.
287
Fabian Wrede,
pro tempore Landtmarctial.
Uppå Grefvarnas Brahernas vägnar af Wisingzborg
*A. Flemingh. Gr. M. Lewenhaupt.
för Grefvarne nthaf Lekö.
P. Baner,
Carl Gr. Oxenstierna,
Grefwe till Södermöre.
På Greffvars vägnar aff Ortala
Jean Casimir Fleming. G. A. Oxenstierna.
Gr. Gs[on] Oxenstierna. Carl Otto Stenbock.
O. W. Königsmarck. A. Lillie. G. Duglas.
Adam von Stenbergh. Gustaff Carlson.
Åke Oxenstierna. ‘Christer Horn. Niels Gyllenstierna.
N. Bielke. J. Spens. *P. Sparre. ‘Carl G. Bååt.
A. Lilliehoek. Knut Kurck. Lars Fleming.
Conrad E. Gyldenstierna. ‘Carolus Gustavus Soop.
‘Carl Bonde. Euert Horn. Gustaf Carl Baner.
Lennardt Posse. *A. G. Leijonhufvud. Niels Kagge.1
Frederik Rosenhane. Axel Wachtmeister.
Hans Ulffsparre.2 B. Mörner. Jacob Fleming.
P. Ribbing. *C. A. Wrangel. Jöran Sperlingh.
‘Reinhold v. Lieven. Lorentz Creutz.
På Fledvods vägnar
Johan Gripenhielm. H. Cronnestern. Axel Leijonskiöldh.
N. Gripenhielm. Mauritz Posse. Carl Friederich Schultz.
Åke Rålamb.3 Lamoral van der Noot. Hans G. Mörner.
Gustaf Duwall. Berthold De Mortaigne.
Alexander Palbitzki. Robert Lichtone aff Ullissihaven.
‘Balthasar Marschall. O. Vellingk. A. A. Mardefeld.
J. J. Hastfer. J. M. v. Uxkull. Hans A. Kruse.
Didrich Wrangell.
1 Tillagd från C.
2 Åke Ulffsparre har undertecknat B, C och D.
3 Hans Rålamb har undertecknat A och D.
288 1683.
Nils Lilliehöök.1 Knut Lillie. *Bengt Sparre.
Gustaff TJlffsparre Johanson. Ericus Soop. Ulff Bonde.
Carolus Magnus Horn. E. Gustaffsson.2 *K. Posse.
Linnardh Bibbingh.3 Clas Boije. Gustaff Hårdh.4
Hinrich Ealkenbergh. Axel Ståhlarm.
Gorgon Gyllenankar.5 * Johan Rosenbielke.
Carl G. Gyllencreutz. Gabriel Lilliehöök. Bengt Kafle.
*Otto von Soheidingh. Jahan Siöbladh.6
Claudius Uxkull. *Nils Stierna. Gustavus Vernstedt.
Gustavus Gyllengrijp. Gustaf Brake.
*Erick Sölfverhielm. Hans Ståhlhansk.
Arent Carl Silversparre. Jahan Ekebla. Harald Oxe.
*E. Rosenstråle. Nils Bagge. Lars Hierta.
Jacob Bure. Jacob Munck. Adolph Johan Cruusbiörn.
Jacob Svart. Erick S[vin]huffvudh. Jöns Sabbelscliuöld.7
Nils Skytte. Gustaff Reuter. C. E. Hold.
J. Rosenquist.8 Ericl) Giethe. Olof Rosenstierna.
*Petter Forbuss. *Carl Rottkirch. Gotthard Strich.
*Magnus Oliveblad. A. Grönberg. G. Tungel.
Jahan Dufva. Adolph Magnus Klingspor.
Jahan Utter Persson. *Johan Anckerfiell.
^Gustaff Starck. Carl Philip Strömfelt.
Tyrils(?) Eootangell.9 Jacob Jahan Tornskiöld.8
Pattrick Pattkull. *Carl Philp. Lars Skalm.
1 Mårten Lilliehöök har undertecknat A.
2 Gustavus Persson har undertecknat A. Han hörde liksom Erik
Gustafsson till släkten Natt och Dag.
3 Bengdt Ribbing har undertecknat C.
4 Adolph Hårdh har undertecknat D.
6 Bengt Gyllenankar har undertecknat A, B och C.
6 Caril Johanson Siöblad har undertecknat D.
7 Har äfven undertecknat A, B, C och D, men har skrif vit sitt namn
olika på alla fem ställena.
8 Tillagd från D.
8 Tillagd från C.
Bilagor. 289
E. Blåfieldh.1 Joli. Fred. Lillieströhm.
(-rustaf Lilliecrona. Gustaff Hoffling. Per Hästskoo.
Jacob von Neuman. *Pedher Gyllenax. Gustaf Planting.2
Jacob Gyldenklou. Georg Selou. Erich Giööss.
Clas Rosenskiöld!]. Erich Appelgren.8 Louis de Geer.
Otto Grisbach. *Gustaf Hjulhammar.
Cristoffer Ekebladh,4 * An ders Orhane.
uti Erik Drakenbärgs ställe.
*Sven Enhörningh. A. Cronhiort. G. E. von Swalch.
P. Leuhusen. *P. Rosenhielm. Peer Örenklow.
Lars Rutenskiöld. Gustaf Olliequist. Jahan Stiernflycht.
Fromhold Fägerskiöld. J. v. Radike. Christoff Eallkengreen.
*Pehr Grubb. *C. B. Kugellhielm.
Jahan Wärnskiöld. J. De la Wall. Matthias Biörnbergh.
Jahan Rosfäld.1 M. Blixencron.5 A. Strömbergh.
Carl Ekehielm. Patrick Sass. Gustaf Grass.
Jahan Gyldenstingh. Boo Kempenskiöldh.
Hans Ramswärd. Gustaff von Klöfwerfelt.1
*G. v. Weydenhayn.6 Andreas Gerner.
Henrich Landsberg. Hans Skytte. *Axel von Schaar.
H. H. Clerk. * Johan Gyllenflögh. A. Sparfelt.
Axel von Faltzburg. Johan Clerck. *01off Wijnblad.7
Andr. Stiernhök.8 G. A. Coyett. Anders Lagercrona.
Mag. Bredholdtz. Johan Schiittehielm. *Samuel Örn.
Magnus Reiher, Peder Ståhlhammar,
i Major Gustaf Johann von Schrowens ställe.
1 Tillagd från C.
3 Erich Planting har undertecknat A, B och C.
s Arve Appelgrehn har undertecknat A.
4 Eric Drakenberg har själf undertecknat A, B, C och D.
* Gustav Blixencrona har undertecknat A och D.
6 Adolph von Weijdenhaijn har undertecknat B och C.
7 Johan Wijnbladh har undertecknat B och C.
8 Johan Stiernhöök har undertecknat A, B och C.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot., XIV. 1682. 19
290 1683.
Lars Wallenstedt. J. Hufvudhskiöldh.1
Carl Gyldenstolpe. Gustaff Macklier. Gerhart Rietfeldt.
Georg Lybecker. H. G. Rohtlieb. Gustav Snoilsky.
J. G. Sparfuenfeld. Johan Forbus Petterson.
Jurgen Wilhelm von Bonhardt. Jacob Schillerfeldt.
* Jahan Dusenskiöldh. Henr. Örnfeldt,2
uthi Axehielms stelle.
Benjamin von Schröer.3 *Jiirgen von Burghausen.
*Erich von Nierodt. Anders Lagercroona.4
J. Clöfwersköldh. Nils Kanterhielm.
Carl Julius De la chapelle. *Carl Rosenholm.
A. Strömsköldh. C. Leijoncrona. Erich E. Lagerqvist.
*Carl von Numers. Johan G[ylden]Crantz.
Daniell Bengtsson Uttermark. Aron Silvius.5
Uthi Palmgrens ställe
*0. Wrångh. *J. Gustav Beijer. J. Clöfwersköldh.
C. Rosenfeldt. J. Pleningskiöld. Nils Dureel.
Jahan Wattrangh,0 Claes Edenbergh.7 A. Påfvenhielm.
i Qveckelbergarnes stelle.
^Georgii Hillehard. Lars Styltenhielm.
UtM Roseneckers stelle
*C. J. Pegauberg. Henrich örnfeldt.8
Edvard Ehrensteen. Jacob Clo. Samuel Gyllenadler.
R. T. Palmstrauch. F. Joel Örnsted. Jonas Klingstedt.
Jonas Österlingh. *Charle Durietz. G. Palmquist.
E. J. Dahlberg. Lars Gyldenpamp. Peter Appellmann.
Erich Alb. von Hirscheit. Johan Orchartonn.
1 Tillagd frän B.
2 Johan Axehielm har själf undertecknat B.
s Tillagd frän C.
4 Tillagd från D.
5 J. Sylvius har undertecknat C.
6 Jahan von Qvikelbergh har själf undertecknat A.
7 Matthias Edenbergh har undertecknat B och C samt Herman Edenberg
D.
8 Melchior Rosenacker har undertecknat Å, C och D samt Joachim
Heinrich von Roeeneck B.
Bilagor. 291
M. Hamilton. Carl L. von Posth. A. Reinholt Brunno.
Barthold Ruuth.1 Bengt Rosenfeldt Ingolfson.
*Jahan Prytz. *P. Ellerndorp. H. Höghusen.
*B. Guldenhoff. J. Danckwarth.2 Lars Eldstierna.
J. Grundell. Hinrich Tawasten.
Joachim Wilhelm Butzow. Herm. Mellin.
Magnus Reiher. Hans von Gerten.
Johan von der Deilen. G. Örnecrantz. J. Starenflycht.
*G. Örnecrantz. Gilius G. Ehrenbergh. Jacob du Rees.
D. Leijonancker. And. G. Lindehielm.
C. Klingenstierna. *Johan Silfwerström.
J. Ehrenskiöldh. Jahan Cronström. Daniel Plan.
Gabr. Er. Lillieflycht. J. Bergenhielm.
Anders Löscher v. Hertzfeldt. *Nicolas Goes.
*Liidert Barnecken. H. Cletcher. [Abraham] Reenstierna.3
E. Lindschöld. J. Gripenstierna.
Eberhardt von Grafenthall. J. G. Ehrencrantz.
Marten G. Lindehielm. *A. I. Storm. P. Liedeman.
*Carl Nissbett. H. v. Vicken. Zakarias Reenberg.
A. B. Leijonclo. Jacob Swahnhielm. *Jacob Sneckenberg.
A. Tiger clou. * Johan Ehrenhielm. Jahan Wattrangh.
K. Törnehielm. E. v. Pufendorf. J. G. Carlström.
Nicodemus Tessin. J. Gyllenkrook.
Balthasar Leijonsteen. David Klöker Ehrenstrahl.
*B. Cronschöldh. Joh. Palmström. *M. Kanterberg.
N. A. Hägerflycht. J. Wernle. J. Gripenwald.
P. Cronhielm. Sam. G. Ehren crohn.4
Carl von Brobergen. E. Lovisin. L. Lilliemarck.
1 Simon Ruuth har undertecknat C och D.
2 Henrich Danckwart har undertecknat A, B, C och D.
5 Förnamnet enligt A.
4 Erich Ehrencron har undertecknat A, B och C.
292
1683.
H. Fegerstierna. A. Ehrenfeldt. Heinricli Örnfeldt.
S. J. Apelroot. P. Cuypercroona. H. Lilli en borgh.1
C. Ankarström. *And. Gyldhenspak.
Wilhelm Gyllenskep. * Andreas Graanberg.
Johan Höghusen. *Niclas Rosenfeldt. *L. Grijpenflycht.
*Homer Adlerhoff. *N. Gripenmark. G. Zitthelbergh.
Jacob Leijonsverdh. A. Sparfelt. *G. Tegenschiöldh.
C. H. Grönhagen. C. Piper. * Johan von Streitbach.
Niclas von Preutz. Gustaff' Gylldentrost.2
*C. Ankarstierna. P. Franc. Joris3 de Beche.
Friedrich Pfeiff.4 Henning Ankargrip. M. G. Willenssens.
S. Erlandson Ehrenflycht. E. Salfeldt.
*Anund Falkenhielm. N. Crabbenström. J. Gyllenborg.
Gustaf Drommel. Hendrij Smittenhielm,5
Aff Ankargrip underskreffven.
Robert Kinnemondt. P[etter] Fuchs von Byhlstein.6
*Carll Örnebergh. Ludwick Specht. Carl Gustaf Frölich..
Niclas J. Cronacker. Jean Baggenschiöld.
*Christian von Sunnan. O. P. Silnecker.
H. Billingschiöldh. Erich Runell Palmskiöld.
J. Silfwerklou. Diederich von Eijsen. E. Bäckhusen.
G. Kothen.1 Jöran Adlersteen. A. Wennerstedt.
Peter Trotzigh. J. Ehrenkrook. Christian Ridderschiöldh.
*P. Myrtengreen. Johan Lithman.
Michael Plantting Bergloo. Johan von Groottjohan.
Joel von Halle. Joachim Ehrenbusch. J. Nohlanvehr..
Johan Silwercrantz. N. Gripendahl.
E. Gyllenberg. Anders Drakskyl.
1 Tillagd från C.
2 Tillagd från B.
3 Georg enligt A, B, C och D.
4 Daniel Pfeiff har undertecknat D.
5 Tillagd från D.
6 Philipp Fuchs von Biihlstein har undertecknat A, B och C.
Bilagor.
293
Bil. 29.
Förteckning på öfriga originalprotokollet bifogade, men här
ej tryckta handlingar.
1. Domkapitlets i Linköping skrifvelse till majoren
Gabriel G-yllenstål, med anhållan att han måtte tillåta
sina underhafvande att blifva vid den gamla förordningen
om presternas uppbörd; dat. Linköping den 7 Maj 1682.
Original.
2. Georg Pijlfelt Bengtsons skrifvelse till Landtmarskalken
med anmälan om förfall på grund af sjukdom;
dat. Fiäll den 23 Sept. 1682. Original.
3. Summariskt förslag öfver Kongl. Maj:ts national
folk här i Sverige med 1682 års nyskrifna efter den efterrättelse,
som därom till datum uti Kongl. Krigs-Collegio
fins; den 12 Okt. 1682.
4. Uträkning på provianteringen.
5. Allmogens i Vestergötland, Småland och Finland
(utom Viborgs län) förklaring angående utskrifningen.
Ej undertecknad.
6. Johan Gabriel Stenbocks skrifvelse till adeln med
begäran om dimission ifrån riddarhusdirektionen; dat.
Stockholm den 31 Okt. 1682. Original. (Prot. sid. 153).
7. Utdrag ur adelns protokoll den 4 No v. 1682 angående
Anders Lilliehööks yttrande om likvidations verket.
2 ex. (Ordagrant lika med protokollet sid. 49).
8. Vota öfver de 3 ständernas projekt den 6 Novemb.
måndag på Ridd arhuset. (Jämf. prot. sid. 55 o. f.).
9. Utdrag ur adelns protokoll den 11 Nov. 1682 angående
samma sak. (Jämf. prot. sid. 72 o. f.).
10. Allmogens förklaring öfver adelns i sekreta utskottet
väckta förslag angående småtullarnas och accisen s
fördubbling. Original med påskrift: »Upläst den 27 Nov.
uti s[ekreta] u[tskottet].
11. Projekt angående arfföreningen, infördt i riksdagsbeslutet,
§ 1. (Jämf. prot. sid. 143, 144).
294
1682.
12. Yota den 14 Dec. 1682 angående annullerande af
förgripliga uttryck i 1660 års protokoll. (Jämf. prot. sid.
147, 148).
13. Rådets ock ständernas förklaring angående samma
sak. Koncept, 2 ex. Påteckning på det ena: »1 projectet,
upläsen d. 18 Decemb. uti s[ecrete] utkskottet uti alle 4
ståndens nervarelse. Dito upläst in pleno.» Påteckning
på det andra: »Den 18 Decemb. eft. midd. upläst uti
s[ecreta] u[tskottet]. Approberades af alle 3 classerne
den 18 Decemb. effter middagen.» (Prot. sid. 156, 161).
Tryckt hos Stiernman: Riksdagars och mötens beslut, II,
sid. 1897.
14. P. Sparres skrifvelse till adeln med begäran
om dimission ifrån riddarhusdirektionen. Odat. original.
(Prot. sid. 163).
15. Gabr. Er. Lillieflychts skrifvelse till riddarhussekreteraren
Wallenstedt med begäran om vidimation af
en kopia af ständernas förklaring (N:r 13); dat. den 21
Dec. 1680. Original.
16. Kongl, resolution öfver adelns besvär; dat.
Stockholm den 23 Dec. 1682. Original. (Prot. sid. 169).
Tryckt hos Stiernman, a. st., II, sid. 1899 o. f.
17. Rådets bref angående häradshöfdings- och lagmansräntan;
dat. Stockholm den 18 Okt. 1631. Afskrift
med påteckning: »Upläst den 23 Dec. in pleno.»
18. Daniel Wallerius’ supplik till adeln angående en
»caution» i riksbanken. Original med påteckning: »Upläst
den 23 Dec. 1682 in pleno.» (Prot. sid. 171). Resolution
skrifven på baksidan.
19. Nils Marcussons dito. Original med påteckning:
»Afslagen den 23 Dec. 1682 in pleno.»
20. Christina Dorothea Baners supplik till adeln
angående befrielse från skyldigheten att betala ränta å
en riddarhusets fordran. Original med påteckning: »Upläsen
den 23 Decemb. 1682.» (Prot. sid. 173).
21. Gustaf Ribbing Erikssons dito. Original med
påteckning: »Den 23 Decemb. 1682 in pleno.» (Prot.
sid. 174).
Bilagor.
295
22. Bertil Lässles supplik till adeln angående hjälp
till Åbo domkyrkas återuppbyggande. Original.
23. Kongl, resolution på adelns supplik angående de
donerade allodialgodsens inlösen och angående skatterättigbeter;
dat. Stockholm den 2 Jan. 1683. Afskrift, försedd
med följande vidimation: »Såsom sielfva originalet
eij finnes vedb Riddarhuset, utban är förkomit, altså är
denna copia vidimerad effter dhet conceptet, som finnes i
dbet Kongl. Cantzeliet, hvilket attesterar J. Gyllenkrook.»
Tryckt hos Stiernman, a. st., sid. 1907. (Prot. sid. 178).
24. Kongl, resolution på adelns supplik angående
konfirmation å graverade gods, som adeln sig tillbytt;
dat. Stockholm den 2 Jan. 1683. Afskrift. Tryckt hos
Stiernman, a. st., sid. 1907. (Prot. sid. 178).
25. Transsumt af riksdagsbeslutet (punkten om ständernas
kommission).
26. Johan Gabriel Stenbocks skrifvelse till landtmarskalken
med rekommendation för »en ung adelsman»
att blifva riddarhussekreterare. Original. (Prot. sid. 179).
27. Bankoutskottets relation angående bankens tillstånd.
Ej undertecknad. Påskrift: Uplästes den 6 Januarij
1683. (Prot. sid. 185).
28. Anonym skrifvelse till adeln angående kontributioner,
privilegier m. m. Undertecknad: »Niemand auf
deutsch wirdt ich genant, kam von nirgend, Niemand
mich kent.»
