# ID: svediakorp-gov89
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1680
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 139,645
# sentences: 6,134
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


SVERIGES
RIDDERSKAPS OCH ADELS
RIKSDAGS-PROTOKOLL
TRETTONDE DELEN
1680
STOCKHOLM, 1896
KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER
Innehållsförteckning.
Förord.
Riksdagen i Stockholm 1680.
Sid.
Protokoll •  1.
Bil. 1. Introduktionslista  249.
» 2. Kongl. Maj:ts allmänna proposition  250.
> 3. Förteckning på sekreta utskottets ledamöter  258.
> 4. Ständernas skrifvelse till Kongl. Maj:t angående undersök
ningen
af förmyndareregeringens administration .... 259.
> 5. Carl Gyllencreutz’ tal angående reduktionen 261.
» 6. A. Adelns ock krigsbefälets besvär  264.
> » B. Adelns supplik angående konfirmation af kungl, resolu
tioner
på Adelns besvär  286.
> 7. Allmogens skrifvelse till Kongl. Maj:t angående rednktionen 287.
» 8. De ofrälse ståndens skrifvelse till Kongl. Maj:t angående
reduktionen  295.
» 9. Adelns supplik i anledning af de ofrälse ståndens skrifvel
ser
angående reduktionen  299.
» 10. G. A. Baners votum angående reduktionen 301.
» 11. Projekter öfver reduktionen  302.
» 12. Adelns och krigsbefälets »deduktion» emot de ofrälse ståndens
skrifvelser angående reduktionen  308.
» 13. Adelns supplik i anledning af voteringen på Riddarhuset
angående reduktionen
318.
> 14. Riksrådets förklaring i anledning af Adelns beslut angående
reduktionen 321.
» 15. Protokoll i Adelns kontributionsutskott  322.
» 16. Betänkande och påminnelser angående bergs- och kommersekollegiernas
indragning »
» 17. Ständernas garanti för stora kommissionen
329.
» 18. De ofrälse ståndens skrifvelse till Kongl. Maj:t med anled
ning
af Adelns »deduktion» angående reduktionen . . . 331.
» 19. Adelns och krigsbefälets svar på Kongl. Maj:ts proposition 333.
» 20. Supplik angående reduktionen af kapitelgodsen i Bremen
och Verden  352.
» 21. Kommissariernas öfver Borgerskapets besvär betänkande
angående den 54:de punkten i Adelns besvär  354.
. 22. Adelns supplik angående rangen
23. Tjugusex adelsmäns supplik angående fruntimmers rang. .
24. Preste- och Borgareståndens protest mot vissa uttryck an
gående
reduktionen i riksdagsbeslutet ... • . . . .
25. Adelns supplik angående förklaring af 9:dc kapitlet i
konnngabalken
26. Adelns och krigsbefälets supplik angående rå och rör samt
försvarskarlar
27. Adelns och krigsbefälets supplik angående konfirmation å
de gods, som blifvit undantagna från reduktionen . . .
28. Adelns supplik angående lindring i frälseböndernas skjuts
ningsskyldighet
29. Adelns fullmakt för reduktionskommissionen
30. Riksdrotsen M. G. De la Gardies skrifvelse till Ständerna
angående stora kommissionens citationer
31. Ständernas »sentiment» angående stora kommissionens ci
tationer
32. Riksdrotsen M. G. De la Gardies och riksamiralen G. O.
Stenbocks supplik angående stora kommissionens citationer
33. Adelns betänkande angående säterierna
34. Ständernas svar och betänkande angående regeringsformen
och rådet
35. Adelns memorial för riddarhusdirektionen
36. Rikets Ständers beslut. Underskrifter
37. Förteckning på öfriga originalprotokollet bifogade, men här
ej tryckta handlingar
Sid
356.
358.
359.
361.
362.
365.
366.
368.
369.
371.
372.
374.
377.
381.
387.
Adelns protokoll vid 1680 års riksdag är egenhändigt
skrifvet af riddarhussekreteraren Wallenstedt utom en
del af protokollet för den 9 Dec. (se sid. 236).
Bland bilagorna förekomma som vanligt koncepter
till Adelns skrifvelser till Kongl. Majit, men motsvarande
originalbref, som eljes bruka förvaras i Riksarkivets samling
af riksdagsakter, äro alla förkomna utom Adelns
besvär. I stället finnas afskrifter, vidimerade af kanslirådet
Henrik Höghusen, och i en samtida förteckning
öfver dessa afskrifter läses följande nota bene: »Originalerne
haar Kongl. Maijit tagit till sig sielf, men copierne
deraf äre efter K. Mits nådigste befallning uti Archivo
inlefvererade».
Sekreta utskottets protokoll (jämf. sid. 15) finnes
numera icke i behåll.
Redaktionen har fortfarande varit anförtrodd åt undertecknad.
Stockholm i Mars 1896.
Severin Bergh.
Anno 1680.
Den 1 Octobris uthblåstes Rijksdagen genom herhålden,
hvaruppå Ridderskapet och Adelen begynte att försambla
sig och läto den 2 och 3 sine nambn antekna.
Den 4 Octobris gaf Öfversten och Cantzlirådet högvelbårne
Hr Clas Flemmingh tillkienna, huruledes Hans
K. M:t häfver uti nåder behagat förtro honom Landtmarskalkens
stafven och den posten,1 och ehuruvell han önskade,
det Hans Kongl. M:t hade behagat uthvellia der
till een annan, så häfver han dock intet kunnat afböija
sådant, helst effter det intet anstår een undersåtare att
raisonera medh sin öfverheet; derföre häfver han taget H.
M:tz betalning för een laag, och hugnar H. Exell, sig öfver
Ridderskapets och Adelens goda tillståndh, försäkrandes
dem om sin åhuga och redelige intention att vara dem
till tienst uti det, som han kan see lenda till deras tienst.
Landzhöfdingen Hr Conrad Gyllenstierna svarade
på Ridderskapetz och Adelens vägnar medh ett vackert
tahl, hugnandes sig att K. M:t hade uthvalt H. Exell,
till Landtmarskalk och önskande honom der till lyka,
försäkrandes om Ridderskapets och Adelens villighet att
gå honom tillhanda uti alt dhet, som kan lenda K. M:t
och rijket till tienst, nytta och förkofring etc.
Sedan gaf Hr Landtman skalken tillkienna, huruledes
Landzhöfdingen Hr Gabriel Falkenbergh hadhe förordnat
Axel Wacktmester att sittia uti sitt stelle.
Ett uthskått blef deputerat att gå up och helsa på
Konungen på Ridderskapets och Adelens vägnar.
1 Jämf. sista bilagan.
Sv. Riddersh. o. Adels riksd.-prntXIII. 1680.
1
2
1680.
[Af] 3:e classen:
Ekebladh, Gustaf 011[i]equist,
Gröönberg, Öfverste Mahler,
Appelgreen, Assessor Stiernbök.
2:a classen:
Hr Erick Soop, Hr Axel Wacktmester.
Hr Posse,
l:a classen:
Grefve Axel Lillie, Hr Conrad Gyllenstierna,
Grefve Eridrick Steenbok, Hr Creutz,
Hr Lars Sparre, Hr Öfverste Wellingk.
I lijka måtto blef ocb samma uthskått förordnat att
draga till Jacobsdahl att helsa på Deras M:ter Drottningarne.
Den 5 Octobris.
Sedan Ridderskapet ocb Adelen hadhe församblat sig
på Riddarhuset uti den stora sahlen, gaf Hr Landtmarskalken
tillkienna, huruledes H. K. M:t hadhe benådat
några medh friherrebref, så och några sig angifvit,
som voro adlade, och kunde dee, hvilkas bref voro genomsedde,
blifva intagne nu, för än Ridderskapet och Adelen
ginge på Rijkssahlen att antaga K. M:tz proposition, dock
att sådan introduction skiedde utan de andres preejudice,
hvilkes bref man äntå intet hade hint se igenom, skolandes
hvar och en hafva att niuta tijdh och stellet effter
deras brefs datum.
Deruppå introducerades några så Frijherrar som Adelsmän,
hvilka på listan (bil. 1) stå i ordning etfter deras brefs
datis och förunte stellen uti ordning.
Sedan förfogade H. Exell. Hr Landtmarskalken sig
medh Ridderskapet och Adelen på Slåttet, hållandes det
sätt och maneer, som tillförende häfver varit brukeligit
att hempta H. K. M:t och föra Hans K. M:t på Rijkssahlen,
hvarest 1 och 2 classerne togo deras stellen på
högra handen jembt medh skranket och 3 classen nedanföre.
Presterskapet fick sitt stelle på venstra handen
mitt eemoth den 1 och 2 classen. Bårgerskapet och Bönderne
sutto på venstra handen mitt emoth den 3 classen.
Oktober.
3
Dhet blef vell något på Riddarhuset tahlat derom, att
Prästerskapet hade fått dhet rummet, hvarest Adelen tillförende
plägade sittia, och tycktes behöfvas att takla
derom medh Rijks-Marskalken, hvilket och Hr Landtmarskalken
låfvade villia giöra.
När Hans K. M:t sampt de andre Ständerne voro
kombne på Rijkssahlen, giorde Rijks- och Cantzlierådet
högvelbårne Hr Grefve Bengt Oxenstierna ouverturen
af Riksdagen medh en vacker oration till Rijksens Stender.
Imedlertijdh stodh Hans K. M:t medh bart hufvudh.
Deruppå upplästes K. M:tz proposition (bil. 2) af
Cantzlirådet Höghusen, och medan dett skiedde, satt
Hans K. M:t medh betäckt hufvudh.
Sedan proposition var endad, steg Hans K. M:t up
och medh bart hufvudh anhörde Stenderne, tå H:s Exelkce
Hr Landtmarskalken tahlade först på Ridderskapets
och Adelens vägnar, Erkiebiskopen Baaz för Prästerskapet,
Borgmästaren Tegner för Borgerskapet och Bondetahlemannen
1 för Böndren.
Dereffter sedan alt på Slåttet och Rijkssahlen var
förrättat, och Ridderskapet och Adelen hade föligt Konungen
af sahlen till sin cammar, gick Hr Landtmarskalken
medh process neder på Riddarhuset; och effter det var
temmeligen lijdet på dagen och effter middagen, dimitterade
Hr Landtmarskalken Ridderskapet och Adelen för
den dagen medh den påminnelsen, att de dagen effter uti
godh tijdh ville komma tillsamman att företaga H. M:tz
proposition.
Deu 6 Octobris för middagen.
Företogs proposition och blef först hell och hållen
upläsen (bil. 2).
Under läsandet ankommo uthskått ifrån de andre Stenderne,
som kommo och helsade på Ridderskapet och Adelen.
K. M:tz proposition blef åter punctevijs upläsen, och
tå den 1 § var upläsen, sade Hr Landtmarskalken, att
Ridderskapet och Adelen deraf kunde någorlunda se Hans
K. M:tz tankar. Men såsom denna § anser fredz- och
allianceverket, så ähr best att först gå till de andre
puncterne. Hr Landtmarskalken gaf och derhoss tillkienna,
1 Lakun.
4
1080.
att såsom Hans K. M:t genom Gudz bij ståndli och sin
egen tapperheet hade satt riket uti freedh, så tänkte H.
K. M:t att styrka den genom afsendningar till een och
annan oorth; men voro likvell på sådan uthlänsk säkerheet
intet så att byggia, utan måste rijketz säkerheet
mest och till den förnembsta delen bestå af rijketz invärtes
och egne kraffter af sig sielfft, och intet så aldeles
dependera af andres trooheet eller otrooheet. Derför måste
man vara omtänkt på sådanne medel, som kunde sättia
rijket i det tillstånd, att dhet af sig sielf måtte kunna
bestå, och snarare finna sin säkerheet i sigh sielf än hoss
andre. Och såsom detta skulle vara innehållet af den 1
§, så skulle den föliande §:en uthvijsa, hvilka samme medel
voro. Och fullfölgdes sedan medh punctens upläsande.
Ner den 2 § uti K. M:tz proposition om flåtten och
rijketz siömakt var upläsen, sade Hr Landtmarskalken,
det alla kunde vell tänkia nödvendigheeten, att flåtten
blefve åter satt i det villkor, att K. M:t kan sättia sin
och rijketz säkerheet deruppå, och för än den sättes uti
det tillståndh, som den böör vara, så kan Hans K. M:t
intet tänkia få de venner, som K. M:t kan trygia sig till.
Om denne materien blef vell een godh stundh uti
classerne discurerat, men kunde intet komma till något
vist sluut.
Tå upsteg Ammiral-General Hr Hans Wacktmester,
seijandes sig hafva förstått Hans K. M:tz intention vara
sådan, att flåtten måtte på 4 åhrs tijdh vara helt ferdig
och uti det ståndh, som reqvireras till rijkets säkerheet,
varandes hans mening att Ridderskapet och Adelen något
erkläckeligit der till bevillia måtte, och kunde sådan bevillning
skie medh minsta gravation, om den sattes på
visse terminer på 4 åhrs tijdh att erläggias.
Hr Landtmarskalken: Yij måste öfverlägga detta
och veeta, på hvadh sätt vij tänkia gå Hans K. M:t tillhanda.
Yij hafva tillförende bevilliat skepzhielpen; ty
voro nödigt vij finge efterrättelse, huru vijda den häfver
förslaget, så kunna vij och deraf see, hvadh som nu kan
behöfvas.
Hr Axel Wacktmester tyckte, att den, som häfver
att bestella medh ammiralitetzverket, måtte gifva förslag
på det, som kan behöfvas.
Oktober.
5
Hr Landtmarskalken gaf denna qvsestion under
öfverläggande, om icke den, som häfver att giöra medh
ammiralitetzverket, måtte gifva förslag på det, som kan
behöfvas.
Hr Hans Wacktmester berettade, att förslag vore
deröfver författat, hvilket Hans K. M:t hadhe hoss sig,
och lerer Hans K. M:t vell communicera det medh Stenderne,
om de det begiera; i medlertid] kunde öfverläggias
om sielfva bevillningen, och att den delas uti visse åhr;
som Hans K. M:t och häfver satt 4 åhr till flåttens bygning,
så tyckte han, att Stenderne antaga bevilningen på
de 4 åhren.
Hr Landtmarskalken frågade, om Ridderskapet och
Adelen icke ville sökia K. M:t om communication af projectet;
i medier tijdh kunde Ridderskapet och Adelen
samsättia sig om terminerne till denne bevilningen; och
som Hans K. M:t tänker byggia uti 4 åhr, så faller det
lindrigast att och på de terminerne uthgifva en bevillning
der till.
Hr Ekebladh badh, att classerne måtte detta få öfverläggia,
som och skiedde en godh stundh, men classerne
förföllo ifrån den eena discursen till den andra, så att ingen
viss qvsestion var uti classerne.
Somblige sadhe, att hvadh som angår contribfution]
och bevillningen måste communiceras medh de andre Stenderne,
för än deruti något kan sluutas vist. Somblige sade
man borde först communicera dhet medh Rijksens Rådh
såsom dhe förnembste, bådhe såsom dhe förnembste af
Ridderskapet, såsom och de, hvilke hafva suttit vidh styret,
förmodeligen kunde gifva bestå upplysning och förslag.
Hr Anders Lilliehök bij föll den meningen, seijandes
det han sig nogsambt påminte hvadh tillförende för
ungefehr 20 åhr sedan på Rijksdagarne var brukeligit, att
qvsestionerne, som blifva framstelte, först discureras pro
et contra, på det att Ridderskapet och Adelen blifver vell
informerad om heela sakens beskaffenheet och kunne sedan
göra ett sluut; dock var det sluut intet decisivum
utan deliberativum, på dhet de effter plägad communication
medh de andre Stenderne intet måtte vara så fastsatte,
att de ju kunde endra deras tankar och träda till
deras mening, om den funnes lijdeligare, och att dhe kunde
6
1680.
medh frije händer communicera medh R. Rådh; för kunde
det intet heeta sluutet. Men sedan Ridderskapet och
Adelen sitt conclusum deliberativum medh R. Rådh och
de andre Stenderne hadhe communicerat och intet funno
hoss dem någre krafftigare orsaker att förendra deras tankar,
tå blef dhet först decisivum och obligatorium.
Rijks-Tygmestaren Hr Per Sparre bijföil den meningen
att först communicera medh R. Rådh såsom de
förnembste af ståndet och största förfarenheten om ett och
annat hade. Vöre och ingen, som icke skulle falla på de
tankar att gierna understödia effter all möjeligheet Hans
K. M:tz åstundan och serdeles hvadh som kan behöfvas till
flåttens reparation. Men till att finna detta, kunde R.
Rådh kanskie gifva bestå effterrättelsen, och ähr nödigt
att se hvadh som kan behöfvas, serdeles hvadh som brister,
sedan det, som plägar gå till Ammiralitetet, ähr upfördt,
och att vij få det projectet, som Hr Wacktmester
tahlade om.
Hr Landtmarskalken: Her påminnes om communication
medh R. Rådh såsom de förnembste af vårt ståndh,
och såsom de som läre kunna gifva gode förslag, så läre
och alla vara der till af samme mening, så kunna vij låta
så lenge detta anstå.
Hr Hans Wacktmester upsteg åter och föredrog,
att om räkenskapen giordes för administrationen uti K.
M:tz omyndige åhr, så torde uthvägar finnas, att ingen
eller fast ringa contribution hereffter behöfves, effter såsom
det omöjeligen kan annorlunda vara, än att rijket effter
så många åhrs fredh måtte hafva samblat något i förrådh
och sammanlagt een vaker fond af medel. Derigenom
kunde man och finna rätta trådhen af dhe missbruck och
oreeda, som vidh administration hafva förelupet, och borde
föras räckning intet alenast för minorennitetztijden utan
och för den senare tijdh, sen K. M:t var kommen till regementet,
dock intet så förståendes att grubla uti K.
M:tz actioner eller dispositioner, utan hurusom K. M:tz
förordning och intention ähr af en hoper effterlefvad
och fullgiordh, och af Cammar-Collegio medh, som häfver
hafft disposition. Han ville giöra det samma för de medel
han häfver hafft om hender, hvilket han begierde
motte blifva fördt till protocollet.
Oktober.
7
Her påmintes åter af åthskillige, serdeles Ekebladh,
att alt motte communiceras medh Rijksens Rådh, för än
något slöötes.
Hr Per Sparre: Yij ähro alla eense att på det högsta,
som vij kunna, gripa K. M:t under armarne, men
måste först öfverläggat med R. Rådh.
Hr Landtmarskalken: Yij blifve vidh den vanligheeten,
att vij först öfverläggia alt iblandh oss, så att vij
veeta hvadh vij skola communicera; så kunna vij sedan
gå till dem. Ner vij pläga communicera medh R. Rådh,
så pläga de altijdh fråga oss om väre tankar, att vij
måtte låta dem först veeta, hvaruti vij ähro enige.
Koskul: Om vij ginge ifrån Rådet, så kunde det
blifva oss förekastat.
Hr Per Sparre: Vij ähro alle villige, men begiera
först R. Rådz betänkiande; dhe sitta vidh styret och
kunna gifva förslag.
Landzhöfdingen Morten Reutercrantz: Vij kunna
till intet samtykia, för än vij håfve fått sett, hvart medlen
hafva taget vägen, och att privati giöra räckning.
Hr Hans Wacktmester påminte, att den stoora
Commission måtte komma fram och vijsa deras arbete.
Stenderne hafva altijdh måst contribuera; rijket häfver
hafft fredh uti månge åhr. Om det sees noga dereffter, så
tora medel finnas.
Denna proposition blef medh något särl i förstånne
uptagen och discurerades öfver.
Hr Lan dtmarskalken refererade, huruledes på Riksdagen
anno 1675 Kongl. M:t hade uppå Stendernes underdånige
anhållande tillåtet, att Stenderne motte få förordna
vissa Commissarier, som kunde öfverse administrationen
uti K. M:tz minorenniteet; men derhoss befalt
samma Commission, att den för ingen deras arbete uptäkia
skulle utan för Kongl. M:t aleena. Det tahlades fuller
her om på Rijksdagen uti Halmstadh, men dhet kunde tå
intet skie, effter såsom värket intet var så ferdigt, ty
Commission måtte låta utharbeta uti Collegierne dhet,
som der till behöfdes, hvilket gick mycket långsambt till,
både derföre att den, som skulle uti Collegierne extrahera
ett och annat till Commissions uplysning, tiente utan löön,
een dell vore och så occuperade uti andre syslor, som
8
1680.
krigstijdh fodrade. Om Ridderskapet och Adelen söckte
Hans Kongl. M:t, så vorde Hans K. M:t vell tillåtandes,
att Commission finge gifva Ridder skåpet och Adelen deel
och underrättelse om det, som Commission hade funnet.
Hr Morten Reutercrantz tyckte, att Ridderskapet
och Adelen sammanfoga sig tillika medh dee andre Stenderne
att sökia få heraf communication.
Hr Hans Wacktmester: Stenderne lera intet för
bevillia till någon contribution, för än [de] få see, hvadh
Commission häfver hittat up, och att räckning måtte giöras
både för den tijdh uti K. M:tz minorenniteet, som och
sedan Konungen kom till regementet, af dem, som medlen
disponerat hafva.
Hr Per Sparre var uti den tanken, att för än man
trädde tillhopa medh dee andre Stenderne uti det ährendet,
så voro bäst att sökia till att boota den inrikes siukan.
Somblige sade intet vell kunna begieras af Konungen,
det Commission skulle giöra för dem eller Stenderne någon
reeda utan för Konungen aleena.
Andre hölt det der före, att det tillkommo fuller Konungen
att fodra undervissning af Commission, hvadh den
hade förrättat, men så kunde likvell begieras, det Konungen
ville tillåta och befalla Commission att gifva Ridderskapet
och Adelen communication af deras värk, ty såsom
Stenderne voro sammankallade att blifva informerade om
rijkets vilkor och tillståndh uti een och annan måtto, och
voro Hans Kongl. M:tz villie, att rijket skulle blifva hulpet
utur den svårigheet, som dhet var förfallet uti, så
meentes att detta nödvendigt behöfdes till att få een tillbörlig
information.
Somblige vore och uti den tanken, att man borde
communicera detta medh Rijksens Rådh.
Men der eemoth invendes, att uti detta fallet kunde
intet plägas någon communication medh R. Rådh, aldenstundh
de voro her uti parter, ty af dem söktes reeda och
räkenskap effter den relation, som de hade öfverlefvererat
Konungen vidh hans tillträdande till regementet.
Hr Hans Wacktmester påstodh, att utaf Stendernes
stoore Commission lerer heela sakens beskaffenheet
skönias, och derutur sees rätta soursen till all oreda.
Skall dhet gå her efifter som her till, så hielper ingen
Oktober.
9
contribution, utan ähr så gått kastat i hafvet; det båtnar
intet hvadh vij giöre.
Hr Hans Mörner idem.
Hr Landtmarskalken: Denna qvsestion kom så ex
insidenti, men jag tager saken således, att Konungen häfver
vist oss tillståndet och begierer hielp, och deraf flyter
det att få reeda och räkenskap för administration uti
K. M:tz minorenniteet.
Hr Hans Mörner et alii: Intet aleenast för utan
och sedan, och måste sees effter, hvem som häfver fått och
hvem som häfver gifvit.
Hr Hans Wacktmester medh åthskillige andre
vooro uti den tanken, att sådant måtte intet alenast sees
effter uti minorennitéten, utan och sökia K. M:t, att K.
M:t ville tillåta, att Stenderne må få efftersee, huruledes
det ähr beskaffat medh cammarväsendet, huruledes Cammaren
häfver medh alle andre hanterat K. M:tz medel
heela tijden från 1672 alt hijt till.
Hr Landtmarskalken sadhe sig ingen tillåtelse
hafva att tahla någåt om den stoore Commission; men der
Ridderskapet söker H. K. M:t att få communication deraf,
så ähr trooligit, att det effterlåtes. Stenderne begierte
det i Halmstad; deruppå blefve vij och upkallade till H.
K. M:t; tå vijste vij, att värket intet var ferdigt, och att
vij af vicktige skiell voore hindrade. Om Ridderskapet
och Adelen medh de andre Stenderne sökia K. M:t herom
att få communication, så kunna vij vell troo, att K. M:t
tillåter Commission att gifva Ridderskapet och Adelen
kunskap om alt; men att vij först heröfver communicera
medh dee andre Stenderne.
Heruppå svarades utur classerne, serdeles den 2:a och
3:e: Ja, ja.
Men första classen sadhe: Vij ähro så vijda eenige
her medh, som K. M:t afhielper de stoore besver och tungor,
som trykia landet.
Heruppå svarades medh särl: Ner vij få see stoore
Commissions arbete, så få vij see besvären.
Hr Per Sparre påminte, att effter Kongl. M:t söker
contribution, att K. M:t ville der eemoth låta endra
och förbättra hvadh som genom kriget ähr kommet i
oskick.
10
1080.
Deruppå svarades af andre, serdeles Hr Christopher
Gyllenstierna, att dhet kunde skiee i sinom tijdh, alenast
nu tahlades om detta, som bör gå föruth.
Hr Landtman skalken frågade, om Ridderskapet
och Adelen icke funno gott att sända till de andre Stenderne
att få dem i dag hijt pä Riddarhuset, att vij måge
öfverläggia och sökia detta nå medh den eenigheet, som
samptl. Stenderne det giorde i Ubsala, tå dee begierde [det]
af Hans K. M:t. Vij kunna låta genom Secreteraren seija
dem, att vij hafva een vicktig sak att öfverläggia medh
dem, om icke något kunde af 1675 åhrs Commission finnas,
som kunde komma K. M:t och rijket till understödh,
och derföre sökia K. M:t att få see det, som sedan 1672
kan vara passerat af dem, som hafva sedan den tijdh ochså
hafft K. M:tz medel om händer. Det ähr ingen, som böör
tvifla derom, att Hans K. M:t ju gierna vill och önskar,
att alt måtte gå vell, men H. K. M:t kan intet giöra alt
aleena; derföre lerer det intet misshaga H. K. M:t, det
Stenderne uti underdånigheet begiera att få efftersee, huruledes
K. M:tz disposition ähr af vederbörande vorden
administrerad och effterlefder.
Såsom nu alle blefvo deröfver eense, att conferera
medh de andre Ständerne om dessa saker, så befalte och
H. Exell. Landtmarskalken Secreteraren att gå till Prästerskapet
och Bårgerskapet och bedia dem komma effter
middagen på Riddarhuset.
Sedan proponerade Hr Landtmarskalken om besvären,
giörandes den påminnelsen, att Ridderskapet och
Adelen ville nu straxt i begynnelsen förordna ett uthskått,
som satte sig [deröfver. Item att ett uthskått
måtte förordnas öfver bancovärket sampt riddarhussakerne,
att dessa saker måtte i godh tijdh företagas och intet
upskiutas till det yttersta och således intet komma, serdeles
hvadh Banco angår, till det sluut, som kan vara
nödigt för värket.
Uthskått öfver besveren:
Hr Conrad Gyllenstierna, Hr Nils Gripenliielm,
Hr Johan Creutz, Hr Morten Schultz,
Hr Nils Kagge, Hr G. Duwalt,
Hr Carl Sparre, Hr Baltzar Marskalck,
Oktober.
11
Ekebladh, Ramse,
Sölfvercroona, Nöding,
Makeler, Duwa,
Stakelberg, Eneskiöldh,
Axehielm, Nils Tungel.
Pistoolcors,
Jempte desse anmodades det Landzhöfdingarne ville
vara öfver besveren tillstädes, effter såsom ingen kunde
hafva bettre kunskap om tillståndet än dhe.
Hr Landtmarskalken frågade åter, om Ridderskapet
och Adelen ville genom Secreteraren låta dee andre
Ständerne [veta] om sielfva ährendet, eller alenast låta
seija dem det, att Ridderskapet och Adelen hade något
vicktigt att conferera medh dem öfver, och att dhe der
före
ville komma på Riddarhuset effter middagen.
Det fans gott att alenast bedia dem komma hijt uti
een viktig sak.
Hr Gustaff Duw alt påminte her vidh, att först måtte
communiceras medh R. Radh, hvaruppå Hr Hans Wacktmester
svarade sådant intet kunna skiee, ty såsom det
går dem an, så kunna dhe intet få communication uti det,
som de ähro sielfve vållande.
Sedan föll tahlet om dem, som intet hafva betalt de
förrige bevilliade contributionerne; serdeles funnes, det
dhe hööge och rijke voro der till myket tröge, men de
fattige och ringe blifva hårt tillsatte. Och voro någre
uti den tanken, att dhe, som intet hadhe betahlt, borde
intet niuta des privilegier vidare.
Men blef intet vist slutit, utan Ridderskapet och
Adelen skildes åth, att komma effter middagen tillsamman.
H. Exell. Hr Landtmarskalken befalte Secreteraren
att gå till dee andre Stenderne på det sätt, som förmält
ähr.
Secreteraren gick och straxt hem till Erkiebiskopen
om detta ährendet, men Erkiebiskopen uhrsäktade, det
ingen conference kunde den dagen skiee medh Ridderskapet
och Adelen eller dee komma på Riddarhuset, effter
såsom Prästerskapet tänkte reesa uth till Jacobsdahl att
helsa uå Deras M:ter Drottningarne.
12
1680.
Derföre och nähr Ridderskapet och Adelen kommo
effter middagen tillsammans och blefve her om underrättade,
företogs intet något vijdare den dagen, utan skildes
åth, att komma dagen elfter igen.
Den 7 Octobris in pleno.
Sedan samptelige Ridderskapet och Adelen hade sigh
församblat på Riddarehuset, kom uthskått ifrån Prästerskapet
och Bårgerskapet, men Böndren voro den gången
intet medh.
H. Exell. Hr Landtmarskalken gaf sedan tillkienna,
huruledes Ridderskapet och Adelen vidh upläsandet
af K. M:tz proposition hafva begynt öfverlagt, hvadh
deruti synes fodras till K. M:tz och rijketz tienst; och
påminte sig vidh det samma hvadh som ähr förelupet
vidh Riksdagen uti Ubsala anno 1675, tå samptelige Riksens
Ständer håfve anhållit hoss Hans K. M:t att få förordna
visse Commissarier, som uppå K. M:tz tillstånd
måtte få see effter och ransaka, huru administration vore
fördh uti Hans K. M:tz minorenniteet, hvilket K. M:t och
tå effterläth, hvaruppå och Commission blef satter och
fick sin instruction och häfver giort sitt till att utharbeta
verket. Nu tänkia Ridderskapet och Adelen att sökia H.
K. M:t att få communication af samme arbete och nu intet
skillias åth, utan tillika anhålla derom hoss Hans K.
M:t, som Stenderne och tillika sökte det uti Ubsala. Och
af dhet förtroende häfver Ridderskapet och Adelen nu
begierat denna conference.
Doctor Bentzelius [svarade], takandes för den förtrooligheet,
som Ridderskapet och Adelen eemoth dem
vijste; men såsom dee intet hade något vist deraf, att det
skulle nu tahlas om denna saken, så kunde han intet annat
för denne gången svara än att villia referera det för
sitt ståndh; trodde lickvell, att det lerer intet hafva nu
andra tankar än uti Ubsala.
Bårgmestar Tegner sade, det Bårgerskapet nogsambt
påminner sig hvadh tillförende her uti vidh Ricksdagen
uti Ubsala åhr 1675 voro förelupet, huruledes de hafva
medh dee andre Stenderne anhållit att få see, huru administration
voro fördh uti K. M:tz minorenniteet, hvart
medlen voro använde till; hafva dee tå begiert det och
Oktober.
13
niutet det af H. K. M:t, så kunna de nu intet utan taka
derföre och på samma sätt som ta bedia K. M:t, att dhet
måtte få sin tillbörlige endskap, men quo modo det skall
skiee, hafva vij än intet öfverlagt.
Doctor Bentzelius: Vårt ståndh lerer intet skillia
sig heller, men om modo hafva vij intet heller öfverlagt.
Hr Landtmarskalken: Om de gode herrar villia
nu discurera medh oss om modo, eller kan skiee dhe behöfva
tijdh att öfverläggat hoss sig?
Hr Hans Wackmester mente denna saken vara
Stenderne nog bekant, så att nu kunde öfverläggias och
slutas om modo. Men Doctor Bentzelius förebar, att
Prästerståndet intet häfver veetat, att det nu skulle tahlas
om denne materien; derföre kunde intet vijdare uthlåta
sig, ehuruvell han vell såge detta intet gifva någån
difficulteet, men böör först hoss sig tahlas något vidh om
modo.
Hr Landtmarskalken: Ridderskapets och Adelens
tankar ähr, att uti underdånigheet sökia K. M:t att få
kunskap och efterrättelse om det, som Stendernes Commission
häfver förrättat.
Doctor Bentzelius tog sådant ad referendum.
Bårgmestaren Tegner uthläth sig, att Bårgerskapet
vore uti alt eense medh Ridderskapet och Adelen att begiera
få see, hvadh Commission häfver giort, och hemstella
H. K. M:t modum, på hvadh sätt H. K. M:t behagar
gifva communication.
Stendernes uthskått tog her medh affträde.
Sedan gaf H. Exell. Hr Landtmarskalken tillkienna,
huruledes Hans K. M:t hade förordnat ett secret
uthskått, som Hans M:t ville hafva på Slåttet, och upläste
Hr Landtmarskalken nambnen af det secrete uthskåttet,
hvilket var af K. M:t underskrifvit (bil. 3).
Af någre iblandh Ridderskapet och Adelen sadhes
uthskåttet vara för svagt, somblige tyckte deruti sådanne
personer vara iblandh insatte, som man intet synnerligen
kunde förtroo sig till, de der och lijten kundskap om sakerne
hade.
Rijks-Tygmestaren Hr Per Sparre: Såsom detta
uthskåttet ähr förbundet till tystheet, så skulle man gierna
veeta, om der kommo sådanna saker att hanteras, som an
-
14
1680.
ginge contributioner och bevillninga r, om icke sådant
kunde blifva medh heela ståndet communicerad.
Hr Landtmarskalken: Jagh kan intet veeta; vij
få nu höra af Riksens Rådh, hvadh vij få.
Ekebladh meente, att uthskåttet bordhe förstärkas,
och att Ridderskapet och Adelen bordhe sielfve uthnämbna
sådanne uthskått, och att alt måtte blifva ståndet coniin
unicerat.
Andre tyckte betänckeligit vara, att icke Ridderskapet
och Adelen få sielfve uthnämbna uthskåtten.
Hr Hans Wacktmester begierte, att Ridderskapet
och Adelen måtte nu som tillfbrende authorisera uthskåttet
att handla och sluuta utan communication medh ståndet.
Hvaruppå Hr Per Sparre och flere svarade, att
såsom något till efventyrs kunde blifva framstelt, som
kunde anse Ridderskapets och Adelens privilegier eller
och contribfutioner] och bevillningar, att sådant måtte
blifva communicerat; dock undantagandes alliancer och
uthlänska saker, som dee vell viste intet kunna communiceras,
hvilket de gierna lembna uti K. M:tz och uthskåttets
hender.
Hr Ekebladh påminte åter, att uthskåttet var för
svagt; att dem måtte effterlåtas sielfve få uthvellia sådanne
uthskåt. Hvarvidh det af andre sades, att detta
settet medh uthskåttetz uthväliande voro först upkommet
uti Regeringens tijdh.
Hr Landtmarskalken: Jag lerer gierna giöra hvadh
möijeligit ähr; jag vill och berätta hvadh som passerade
uti Ubsala. Tå secrete uthskåttet blef der förordnat, viste
man intet hvadh som skulle blifva förestält, men Ridderskapet
och Adelen drog lickvell dhet förtrooende till uthskåttet,
att dhe trodde dem; der vore månge saker, serdeles
de uthlänske, som ståndet intet fick någon communication
utaff, men om detta värket, som och förehades
uti secrete uthskåttet, fick Ridderskapet och Adelen communication.
I lijka måtto vordo och nu skeendes, att
samptlige Ridderskapet och Adelen lere få communication
af dhet, som antingen [sker] i anseende till detta,
eller om der kommer att tahlas om contribution eller bevillning,
så lerer sådant blifva Ridderskapet och Adelen
tillkienna gifvit.
Oktober.
15
Her medh steg Hr Landtmarskalken och det secrete
uthskåttet up och gingo på Slåttet.
Vidh det sorn Hr Landtmarskalken steeg up, badh han,
det Ridderskapet och Adelen ville, effter såsom än godh
tijdh öfrig var, att Ridderskapet och Adelen ville företaga
riddarhusordningen och lööpa den igenom.
Ekebladh steeg sidst fram åter och påminte, att det
secrete uthskåttet vooro för svagt.
Den 7 Octobris. Secret protocoll ähr serdeles för sig
Den 8 Octobris för middagen var och det secrete
uthskåttet på Slåttet.
Den 9 Octobris in pleno.1
Hr Landtmarskalken berättade, huruledes Hans
K. M:t hadhe effterlåtit, att hvadh uti secrete uthskåttet
kunde förefalla angående contributioner och bevillningar,
dhet skulle blifva samptlige Ridderskapet och Adelen
communicerat, så att deruti ståndet ovetterligen slätt intet
skulle blifva sluutet. I lijka måtto gaf Hr Landtmarskalken
tillkienna, huruledes K. M:t hadhe effterlåtet
den stoore Commission att gifva dhet secrete uthskåttet
information om heela det värket, så och att gifva Ridderskapet
och Adelen information om dhet, som dee kunde
begiera af commissionsverket, som Hr Landtmarskalken
och frågade, uti hvilka stycken dee begierade blifva informerade
af den stoore Commission. Om uthrijkes affairerne
får ståndet ingen information, som det eij heller
plägar för vara brukeligit, och skulle man gierna veeta,
uti hvadh stycken som Ridderskapet och Adelen villia
vara af Commission informerad, effter såsom omöijeligen
alle acter kunna bäras neder på Riddarhuset.
Medh denne förklaringen voro Ridderskapet och Adelen
förnögde, och tycktes såsom skulle dee gierna villia hafva
effterrättelse om den stoore Commissions arbeete genom ett
extract derutaf, som een deel uti discursevijss uthlåta sig.
Och blef denne discurs afbruten igenom det att Landzhöfdingen
Hr Conrad Gyllenstierna begynte tahla om
besveren, refererandes huruledes K. M:t hadhe låfvat att
1 I marginalen är antecknadt: Magnus Jordan excnserad för sinckdom.
16
1680.
villia confirmera alla Ridderskapetz och Adelens besver
och effterlåta dem trykias. Hvaruppå blef berättat, huruledes
H. K. M:t hadhe skrifvit honom till den tijdh varande
Landtmarskalck, hvilket bref blef upläst, och något
heröfver discurerat, men intet slutet.
Sedan kom discursen åter tillbakas på den förrige
materien om bevillningen till flåtten fram; så fullfölgde
Hr Landtmarskalken, att Ridderskapet och Adelen
utaf proposition hadhe sett någorledes, hvadh K. M:t söker
till rijketz säkerheet, och som dhe tillförende hadhe
uthlåtet sig villia veeta, huru vijda det voro kommet
medh den stoore Commission öfver administration uti K.
M:tz omyndige åhr; dhet voro bäst taga proposition före.
hvaruppå Hr Landtmarskalken förestelte den q vais tion,
om icke Iiidderskapet och Adelen utan att see på någåt
annat skulle villia förstå till een contribution, meenandes
Hr Landtmarskalken ju, att sådant böör skie.
Någre invände, att förmodeligen skulle ingen contribution
behöfvas, om medel genom andre uthvägar kunde
upfinnas, serdeles genom den stoore Commissions arbete.
Hr Landtmarskalken svaradhe, att derigenom kunde
intet hindras, att ju Stenderne måtte contribuera, ty sådanne
medel, som anten af store Commission eller eliest
kunde reflecteras uppå, så voro de intet så prompte att
tillgå, som nödvendigheeten fodrar. Behöfva Ridderskapet
och Adelen någån uplysning af Commission, skola de
gierna få den, om de seija, hvaruti de den behöfva, och
kunna de söka K. M:tz tillståndh dertill. Funnes dhet
genom Commission någre medel, så behöfdes de myket
vell att derigenom lösa Croonan utur den giell, som hon
hefftar [uti]. Hr Landtmarskalken badh, att classerne ville
detta öfverläggia och seija deras mening, som och classerne
en godh stundh heröfver sins emellan discurerade.
Under varande discurser uplästes åter den 2 puncten
uti K. M:tz proposition angående siömakten, och giorde
Hr Landtmarskalken [förfrågan], om icke Ridderskapet
och Adelen funno nödigt att see den anstalt, som Hans
K. M:t hade giort till flåttens inrättande.
Såsom vidh detta ett temmeligit särl upväxte, så påminte
General Siöbladh, att Hr Landtmarskalken ville
tillhålla classerne att folia riddarhusordningen.
Oktober.
17
Hr Hans Wacktmester tyckte, att Ridderskapet
och Adelen skulle genom ett uthskått sökia hos K. M:t
att få underrättelse så vell om det, som behöfdes till håttan,
som annat. Han hade förslaget öfver flåtten ferdigt,
men kunde intet vijsa dhet utan K. M:tz tillståndh.
Jöran Snolskij upsteg hervidh och påminte, att
desse ehrender måtte blifva medh Rijksens Rådh communicerade
först.
Hr Landtmarskalken: Yij lera alle vara af den
tanken att communicera medh Rijksens Rådh, men vij
måtte först veeta, hvadh vij skole communicera och vara
iblandh oss eense.
Öfverste-Lieutenanten Ramsse: Yij hoppas K. H:t
lerer intet mehr begiera af oss, än vij kunna gifva, och
ähr best vij först communicera medh Rijksens Rådh.
Hr Landtmarskalken: Dhet böör skie, men vij
bööre först vara eense, hvadh vij skole frambära, ty dee
lära fråga oss, hvarpå vij hafva tänkt.
Assessoren Gy llenankar påminte, om icke man borde
see effter, hvart dee förrige contributionerne hafva taget
vägen, och huru de ähre vordne blefne administrerade;
de måtte någånstädes hafva taget vägen. See vij, att
medlen ähro vell anlagde och intet använde till egen nyttighet,
och privati hafva slaget dem under sig, så contribuera
vij så myket heldre.
Hr Axel Wacktmester uthläth sig att straxt samtykia
till contribution; det som Commission kastar sedan
af sig, gior och gått och behöfves alt.
Hr Landtmarskalken: Hvadh Hr Gy llenankar sade,
ähr uti sig sielf skiäligit; vij måste vell contribuera. Men
att få veeta, hvart alla medlen hafva taget vägen, det
ähr fast ett annat, och tyker och jag, att dhet ähr skiäligit
att fråga effter medlen, hvart de ähro tagne vägen,
men vij kunna intet så see på det gambla, att vij få undandraga
oss contribution; alt lerer hitta sit rum, och
lerer äntå intet hinna. Ähr något förkommet af orätt
och elack disposition, så kan det dragas tillbakas. Hans
M:t lerer och tillåta att see effter, huru medlen ähro
blefne hanterade, sedan K. M:t kom till regementet, dok
utan att gripa uti K. M:tz högheet och dispositioner, men
att see effter, huruledes K. M:tz förordningar ähro blefne
Sv. Ridderslc. o. Adels riksd.-protXIII. 1680. 2
18
1680.
fullgiorde, och om det, som ähr förordnat till visse ting,
ähr kommet privat folck till nytta.
Öfverste-Lieutenant] Hakelier meente intet vell kunna
uthlåta sig, för än man viste först, hvadh som behöfdes.
Af andre blef det tahlat om Hr Wacktmesters för»
slagh, att först få se det.
Såsom öfver desse åthskillige meningarne upväxte uti
classerne ett temmeligit särl, sade Hr Landtmarskalken:
Qusestio ähr den, effter såsom vij håfve hört af K. M:tz
proposition, huruledes K. M:t sööker vår hielp att sättia
rijket till siöss och till landz uti ett gått och säkert tillständig
att Ridderskapet och Adelen derföre ville uthlåta
sig, huru de tänkia att gripa K. M:t under armarne. Om
man och icke böör se tillbakas på de förre tijder, hvart
de förre medlen hafva taget vägen, huru de ähre vordne
administrerade, så och bedia af K. M:t att få veeta hvadh
som kan behof vas.
Hr Ekebladh tyckte vara betänkeligit att uthlåta
sig om flåtten aleena, menandes vara säkrast giöra ett
för alt, om något skulle bevillias.
Hr Landtmarskalken: Best om hvar punct tages
för sig sielf att öfverläggas, så få vij tillfelle att tänkia
på dee oreedor, som uti det eena och andre värket kan
finnas.
Sedan classerne hade åter een godh stundh discurerat,
kom det till voterande.
3 classis votum framsades af General Siöbladh: Att
Ridderskapet och Adelen uti underdånigheet [begära] att
få see projectet aff desseinen på flåtten, så och att få
veeta det quantum som (!) förslag, som K. M:t menar behöfvas
till flåtten; item att K. M:t ville tillåta att få
effterse, hvart dee förre medlen hafva taget vägen, och
huruledes alt ähr uti Kongl. M:tz omyndige åhr vordet
administrerat; så och huru K. M:tz dispositioner sedan
1672 ähre rätteligen blefne fullgiorde. Uti denne meningen
var heela 3 classen eenig.
2: te classis votum framsades af Hr Axel Wacktmester,
som satt uti Hr Gab. Falkenbergz stelle: Att straxt skrida
till bevillningen och nu straxt öfverläggia om modo.
1 classis. Rijks-Tygmestaren Hr Per Sparre: Att
sökia K. M:t att få information om det, som kan behöfvas,
Oktober.
19
huru K. M:t tänker inrätta flåtten, och huru vij da dee
ordinarie medlen kunna förslå.
Hr Landtmarskalken badh, det Ridderskapet och
Adelen ville vijdare föreena sig, huruledes de tänkte ansökia
K. M:t om detta, anten genom uthskått eller på
annat sätt.
Resolutio: Ridderskapet och Adelen badh, att Hr
Landtmarskalken ville taga det besveret på sig att tahla
medh Konungen derom, hvilket Hr Landtmarskalken låfvade.
Sidst gaf Hr Landtmarskalken tillkienna, huruledes
K. M:tz villie voro, det Ridderskapet och Adelen
skulle till hest beledsaga den unga Dråtningen från Jacobsdaal
liijt till Stokholm.
Den 10 [Octobris] var söndagh.
Den 11 Octobris var secrete uthskåttet tillhopa.
Den 12 Octobris in pleno.
Hr Landtmarskalken giorde berättelse, huruledes
han i folie af dhet, som var belefvat den 9 Octobris hade
talat medh Hans K. M:t på Ridderskapets och Adelens
vägnar så vell om projectet som att få information af den
stoore Commission, och upreepade Hr Landtmarskalken
vidlöffteligen sakens sammanhang ifrån första begynnelsen
vidh Ricksdagen i Ubsala, huruledes tå Stenderne blefve
aumodade om någån hielp till krigetz uthförande, svarade,
det de hade visserligen förmodat, det R. Rådh, som till
det anstående kriget hade styrckt utom Stendernes vettenskap,
skulle ochså hafva varit betänckte på medel dertill
och intet lijtat på Stendernes grava tion och att altijdh
gravera dem. Rijksens Rådh beroopade sig på dhet,
som skulle vara passerat 1672, att tå skulle dee hafva
gifvit der till samtykie till hvadh som medh Frankrijke
var sluutet, men svarades att sådant voro icke alenast
utom Stendernes samtykie, utan och alliancen tryckt, för
än Rijksdagen skiedde, och blef tå Rijksens Stender försäkrade,
att rijket genom den alliancen intet skulle förfalla
i krig eller någån fahra. Men såsom vederspeelet
hende, så att Sverige emoth sådan försäkran kom uti krig,
20
1680.
så sade Stenderne på Rijksdagen 1675, att de hade ment,
det Rijksens Rådh skulle och veeta meedel till krigetz
uthförande utan att Stenderne skulle graveras, helst effter
såsom rijket hade suttet een så godh tijdh uti 13 åhr
uti fredh; och såsom rijket intet hade varit straffat medh
synnerlig missväxt eller andre olykor, så kunde Stenderne
intet utan undra på det myket slätta tillståndet, som
fans på alle saker uti heela rijket, hvaraf Stenderne tå
blefve föranlåtne att bedia Hans K. M:t, att K. M:t ville
låta efftersee den relation och reeda, som Regeringen vidh
det den affträdde deras embeten och regeringen giorde till
Hans K. M:t, tå Hans K. M:t tillträdde regementet, och
der Hans K. M:t den mödan intet sielf på sig taga ville,
att H. K. M:t ville effterlåta Stenderne att see dereffter;
hvartill såsom Hans K. M:t bevilliade, så förordnade och
Stendren visse Commissarier och fullmäcktige, som det
arbetet på sig taga skulle, hvilka af Hans K. M:t blefve
medh fullmackt och instruction tillbörligen försedde och
tillbörligen authoriserade att öfverse Regeringens relation
och den i deras tijdh förde administration, synnerligen
efftersökia orsakerne till den tå varande oreeda och trångmåhl
öfver alt, inkombsternas förminskiande, uthgiffternas
förhögning och gieldens tillväxande. Ner nu Commissarierne
togo verket för sig och tänckte att taga Regeringens
relation för fundament, funno dhe den hell ofulkommelig,
och att de bijlagor, som relation sigh påberoopade,
hvar af förnembsta uplyssningen skulle tagas, intet voro
bijfogade, så att Commission derutur ingen viss effterrättelse
[kunde] hafva, så måste Commission genom Collegiernes
betiente, hvilka ähro K. M:tz eedsvurne tienare,
låta utharbeta det, som fattades uti relation och behöfdes
till värketz nödiga undersökiande; hvarigenom detta värket
ähr myket klefvet hindrat och måst gå så långsambt,
ty dee betiente uti Collegierne hade dessförutan sitt arbete,
förebure och, att dhe måtte arbeta utan löön. Men
så voro det lickvell medh stoor mööda så vijda kommet,
att Commission hade hint sitt arbete ferdigt och vijst
dhet Hans K. M:t, och kunde nu effter dhet tillståndh,
som H. K. M:t hadhe gifvit, fåå informera dhet secrete
uthskåttet om heela sammanhanget; men att låta dhet
skiee in pleno holt Hans K. M:t betänkeligit, effter såsom
Oktober.
21
i detta verket sammanstötte heela rijketz beskaffenheet
och serdeles cammarväsendet, det Hans K. M:t ville hafva
myket secret. Men så tillåter lickvell Hans K. M:t, att
Ridderskapet och Adelen må få een general efterrättelse
af Commission, och såsom heruti finnes ochså dhet, som
kan gravera Regeringen, men såsom det tyckes vara skiäligit
att lembna dem den justicen, att de måge få förklara
sig.1 Och häfver det secrete uthskåttet upsatt een
skrifft, deruti vij bedia, att Konungen ville befodra detta
värket till ett önskeligit för K. M:t och rijket gangneligit
sluut, och att Regeringen måtte få förklara sig. Och
måste vij nu blifva oss lijcka, som vij uti Ubsala giorde,
tå Böndren gingo och up på Slåttet, tå den skrifften öfvergafs
H. K. M:t, så måste det och nu skie, att dhe gå
medh oss up till H. K. M:t.
Hr Landtmarskalken badh, det Ridderskapet och
Adelen ville detta så länge öfverläggia, till dess skrifften
kom, som var ännu under hendren att reenskrifvas. Hr
Landtmarskalken frågade Ridderskapet och Adelen, om
dhe icke voro her medh eenige, hvadh det secrete uthskåttet
hade upsatt; skrifften vorde straxt reenskrifven inkommandes,
tå han kunde upläsas, och tå vore frijt der
vidh att påminna, hvadh som funnes vara skiäligit.
Yijdare gaf och Hr Landtmarskalken tillkienna,
det Hr Landtmarskalken hade talilat medh K. M:t om
store Commission, huruvijda deraf kunde gifvas någån
commnnication, och huru K. M:t tänker inrätta staatsvärket;
så häfver Hans K. M:t tillåtet, det secrete uthskåttet
må gifva den efterrättelse, som kan behöfvas.
Cantzlirådet Grefve Oxenstierna: Qusestio, huru
vijda
H. K. M:t hade tillåtet att få communication af
stoore Commissions arbetet.
Hr Landtmarskalken: Att låta Ridderskapet och
Adelen få veeta, att der funnes någre saker, som gravera
Regeringen.
Yidh detta begynte classerne medh temmeligit sorl
discurera och öfverläggia saken, hvilket varade een godh
stundh och på det sättet, att inge fulle meningar kunde
föras till protocollet. Och såsom classerne voro förfalne
1 Meningen bristfällig.
22
1680.
uti åthskillige qvsestioner, så att den eena discurerar om
det, den andre om det, ty repeterade åter Hr Landt -  marskalken saken ånyo på samma sätt, som han först
giorde, berättandes henne ifrån dess förste begynnelse vidh
Ubsala Rijksdag, och hvadh som under stoore Commissions
arbete förlupet vore, och hvad som hindrat hade; och efftersåsom
verket nu vore ferdigt, tycktes vara best gå up till
Hans K. M:t medh een skrifft och begiera, att K. M:t och
rijket måtte få sin rätt, och de, som graveras, måge få
förklara sig, och sedan lembna metoden till Hans K. M:t.
Och begierte Hr Landtmarskalken, det classerne ville häröfver
föreena sig, medan skrifften skrefves reen; voro deruti
något att endra, så kunde det äntå skiee.
Sedan classerne heröfver åter een stundh hadhe discurerat,
steeg Cammarrådet Lindenhielm fram, seijandes
3 classens mening vara, att effter Stenderne hafva
hoss K. M:t uti Upsala anhållet om detta, så finna dhe
och skiäligit hvadh Hr Landtmarskalken proponerade, och
att dhe, som graveras, måtte få förklara sigh. Men herhoss
begierte somblige uti classen, att skrifften måtte först
höras; somblige påminna och det, att denna saken måtte
komma till sluut och endskap denna Rijksdagh.
Sedan Hr Lindhielm hadhe sagt denna meningen,
sadhes medh sorl utur classen, att Hr Lindhielm hadhe
för häftigt framburet classens mening; voro och intet alla
uti classen eenige, utan tyktes best, att töfvades der medh,
till dess skrifften voro kommen och upläsen.
Hr Landtmarskalken: Nähr skrifften kommer,
som lerer rätt nu skie, så blifver hon upläsen, och tå får
hvar och een dervidh påminna hvadh som kan finnas nödigt
och behöfvas; och vore nu proponerat att vinna tijdh
om sättet att gå till Hans K. M:t och der vidh påminna
sig hvadh som vore passerat uti Ubsala.
Her vidh blef den skrifften upläsen, som samptelige
Stenderne uti Ubsala lefvereradhe up till H. K. M:t om
administration uti K. M:tz omyndige åhr.1
Sedan denne skrifften var upläsen, och det än ventades
effter den andre, som munderades, proponerade Hr
Landtmarskalken om bancoverket, berättandes liurusåsom
Hr Rijks-Tygmestaren Hr Per Sparre giorde der om
1 Se del. XII, sid. 176 o. f.
Oktober.
23
påminnelse, att Ridderskapet och Adelen ville i tijdh
hafva det verket i gått minne och förordna ett uthskått,
som sätter sig i tijdh deröfver, och att det intet skiutes
up till sidsta stundh, som plägar vara vaant.
Tycktes vara best att försterkia dhet uthskåttet, som
var uti Halmstadh, hvilket och skiedde, och blefve effterföliande
tillsatte:
Hr Gustaf Horn, De Geer,
Hr Conrad Gyllenstierna, Cronskiöldh,
Hr Ulf Bonde, Bertil Ruut,
Hr Johan Boij, Dankwart,
Gyllencreutz, Silfvercroona.
Medan detta förehades, kom skrifften reenskrifven
fram, hvilken uplästes och finnes ad acta bil. 4.
Sedan skrifften var upläsen, frågade Hr Landtmarskalken,
om Ridderskapet och Adelen icke funno förgått,
att Böndren komma och medh, effter såsom de voro medh
uti Ubsala, och det ähr samme sak; de andre Stenderne
tyckte och det samma igår, då dhe voro att upsättia skrifften
medh.
Hr Landzhöfdingen Ståhlarm mente, att hvart ståndh
skulle serskilt läggia in sin skrifft hoss K. M:t.
Men Hr Landtmarskalken viste det intet kunna
skiee, och att Stenderne intet må kunna separera sig uti
den sak, som dhe tillika och eenhälleligen hafva begynt
uti Ubsala.
Hr Anders Lilliehöök giorde den påminnelsen, att
Ridderskapet och Adelen borde först hafva information
om dhe styken, hvaruti Regeringen graveras, och för kunde
intet sättias i skrifften, att Stenderne graverade dem, utan
att dhet secrete uthskåttet graverar dem. Skall denne
skrifften läggias in i alles nambn, så fodras, att vij skole
alle stå derföre, och ähr alena det secrete uthskåttet, som
får kunnskap, huru commissionsverket ähr fatt. Der till
medh holtz betänkeligit att sättia så positive, att Regeringen
graveras.
Hr Landtmarskalken: I skrifften står: det tykes,
som de graveras.
Hr Lilliehöök meente sättias, att det secrete uthskåttet
tycker, att dhe graveras.
24
1680.
Hr Landtmarskalken: Vij kunna nu intet annorlunda
giöra, än som altijdh häfver varit vanligit, och
måste vij vara och nu som tillförende lijka. Konungen
förordnar secrete uthskåtten, och hafva Stenderne altijdh
hafft det förtroende till uthskåttet, att de hafva trott uthskåttet,
och lerer uthskåttet intet annat seija och referera
än hvadh som sant ähr.
Hr Lilliehöök kunde intet annat påminna sig, än
ner uthskåttet hade giort något, tå altijdh refererat oss
på uthskåttet.
Hr Carl Bonde meente sättias: tykes gravera dem af
den relation, som Commission häfver giort.
Hr Landtmarskalken: Commission graverar dem
intet, ty Commission häfver alt tagit utaf de acter, som
ähro af eedsvurne män uti Collegierne utharbetade. Hr
Landtmarskalken fullföliandes badh Ridderskapet och Adelen
påminna sig hvadh som uti Ubsala voro passerat, huru
svårt det tå föll att finna dem, som ville påtaga sig detta
arbetet, och huruledes Stenderne tå garanterade dem, att
lasten intet skulle devolveras på Commission. Kunde
sättias uti skrifften, att acterne graverade dem, att de utharbetade
acterne graverade dem.
Hr Landtmarskalken befalte det föras till protocollet,
att det secrete uthskåttet intet kunde tåhla någån misstanke
på sig; detta uthskåttet kan intet vara mehr misstänkt
än vidh förra Rijksdagar.
Her vidh upsteeg Hr Hans Wacktmester, frågandes
hvem dhet var, som exciperade eemoth det secrete
uthskåttet; den samme måtte vijdare explicera sig, hvadh
han der medh meente; det voro een sak af efftertänkiande,
seijandes det var Carl Bonde, som sade det; han måste
explicera sig heröfver.
Hr Carl Bonde upstigandes sade sig intet hafva tält
om det secrete uthskåttet, utan sagt Regeringen tykes
graveras af den relation, som Commission häfver giort,
beropandes sig på protocollet.
Såsom her vidh någon ifrigheet emellan Hr Carl Bonde
och Hr Hans Wacktmester upväcktes, så begynte Hr
Anders Lilliehöök tahla, bediandes för Gudz skull att
intet måtte straxt blifva illa uptagit hvadh som i godh
mening och till godh intention på ett frit Riddarhus utan
Oktober.
25
någån argheet tahlas; hvar och een meenar att hafva her
frijheet att tahla och seija sin mening utan att blifva misstänkt;
det förmår och riddarhusordningen, att man får och
skall tahla. Om någon råkar seija det, som intet allom behagar,
så ähr det alt under correction af dem, som bettre
kunna förstå verket, men ber bör ingen förkastas misstanka.
Cantzlirådet Hr Oxenstierna påminte att få effter
riddarhusordningen votera medh zedlar.
Hr Ståhlarm meente det intet behöfvas uti denna
materia, effter såsom Ridderskapet och Adelen intet kunde
blifva sig olike, utan måtte nu fullfölia verket, som det i
Ubsala ähr vordet begynt.
Hr Landtmarskalken förestelte den qvsestion, om
icke Ridderskapet och Adelen funno gått, att nu, som uti
Ubsala skiedde, Böndren måtte kallas och vara enige om
den skrifften, som de tänkia bära up till K. M:t, begierandes
det Hr Gyllencreutz ville inhempta 3 classens mening.
Hvilket han och giorde, seijandes att 3 classis fan
så myket skiäligare, att Regeringen giorde reeda och räkenskap
för sig, som regeringsformen seijer, att den skall
skie inför samptlige Rijksens Stender; derföre kan och
Bonden intet gåss förbij; han var och medh i Ubsala.
Vidh det att Gyllencreutz detta sade, framsteg Assessoren
Hr Gyllen ankar och besvärade sig, huruledes
Gyllencreutz hade sagt classens mening, för än classen
voro frågat, och sade Hr Gyllencreutz intet giort sig omak
att gåt till månge i classen. Derföre begiertes, att Hr
Landtmarskalken ville hålla handh öfver riddarhusordningen,
att måtte få voteras medh zedlar.
Hr Gyllencreutz: Bland en sådan mykenheet, som
intet sitter stilla och på sine rum, ähr det en ogörligheet
att fråga alla.
Her vidh framsteg Landzhöfdingen Reutercrantz
och temmeligen alfvarsambt tillfrågade Gyllenankar, hvarföre
han separerade sig från dhe andre, och der han ville
det giöra, att han tå ville låta särskilt pootocollera sin
mening och intet gå och giöra villvalla.
Hr Ekebladh tillika medh Assessoren Hr Gyllenankar
sadhe ingens intention vore att separera sig ifrån
dhet, som sluutas kunde, alenast dhet blifver effter riddarhusoi’dningen
öfverlagt och voterat.
26
1680.
Hr (t yllen ankar giorde serskilt den förklaringen,
att kan intet tänkte att separera sig; voro ombeden att
frambära det kan hade tahlat; för sin person var han af
samma mening som Gyllencreutz hade sagt.
Hr Landzhöfdingen Ståklarm: Vij äkro alle eense;
vij disputera onödigt.
Hr Landtmarskalken frågade, om alla ähro ense,
att skrifften beres up, och att sendes budh till Böndren,
att dhe komma effter middagen up till Ridderskapet och
Adelen. Hvar till svarades eenhälleligen ja.
Derför och sendes till Böndren, men effter dhe intet
voro tilsamman, utan vidh Jacobsdahl medh deras uthskått,
kommo de den dagen intet. Prästerskapet hade oell
sänt sitt uthskått samma dagen till Jacobsdahl.
Öfver riddarhussakerne blef och denna dagen uthskått
förordnat:
[Af] 3:e classen:
Y. Presidenten Grass, Cammarrådet Lindhielm,
Hr Assessor Gyllenankar, Cammarrådet Gripenstierna,
Landzhöfdingen Lilliecroona, Assessor Plan.
2:a classen:
Hr Crisman Lillie, Hr Knuut Posse.
l:a classen:
Grefve Frederick Steenbok, Hr Carl Bonde.
Hr Fabian Wreedh,
Hr Landtmarskalken begierte och, att Ridderskapet
och Adelen ville uthnembna uthskått, som kunde bera
up skrifften, sedan man hade confererat medh Böndren,
effter de andre Ständerne voro redan enige.
Och blefvo der till ptnämbde:
Af 3:e classen:
Öfverste Ramsverd, Öfverste Johan Uggla,
Öfverste Zelo, Gen. Tullförvaltaren] Cron
Gen.
Major Planting, skiöldh,
Ekebladh, Koskull,
Assessor Gyllencreutz, Öfverste Sparfvenfelt,
Y. Presidenten Grass, Carl Säcken.
Landzhöfding Morten Reutercrantz,
Oktober.
27
2:a classen:
Hr Axel Wacktmeister uti Hr Erick Soop,
Falkenbergs ställe, Hr Ulf Bonde,
Hr Axel Ståhlarm, Hr Crisman Lillie.
Hr Knuut Posse,
l:a classen:
Hr Gen. Major Schultz, Hr Carl Bonde,
Hr Anders Lilliehöök, Hr Öfverste Hastfer,
Hr Per Sparre, Hr Gabriel Tureson Oxen
Hr
Gab. Kurk, stierna,
Hr Gen. Lieutenant] Mon- Hr Hans Wacktmester,
taigne, Hr Gustaf Horn,
Hr Christ. Gyllenstierna, Hr Lars Sparre.
Hr Landtmarskalken påminte sidst, att dee, som
hafva någåt att inlägga hoss uthskåttet öfver besveren,
måtte komma in der medh uti godh tijdh, att det intet
dröjes på sidsta stunden.
Beil 13 Octobris, onssdagh, in pleno.
Böndernes uthskåt kom på Riddarhuset, tå t ahle -  mannen effter aflagd tittel tackade Ridderskapet och
Adelen, som behagade effterlåta dem få öfverläggia medh
Ridderskapet och Adelen; dee ville gierna effter gammal
vana communicera medh dem om medlen, först om dem för
1672 och sedan om medlen och räkenskapen från 1660.
Hr Landtmarskalken svarade, att såsom Ridderskapet
och Adelen förspöria deras goda förtroende, så villia
dhe och nu, som altijdh tillförende häfver vaant varit,
öfverläggia medh dem om det, som Ridderskapet och Adelen
kunna see lenda till Kongl. M:tz och rijketz tienst.
Och såsom Ridderskapet och Adelen taga dess afseende
på dhet, som vore förelupet uti Ubsala 1675 på Riksdagen,
tå samptelige Stenderne förestelte sig den stoore
brist, som tå spordes på alle sätt till landsens säkerheet
och defension, så finge och Rijksens Stender K. M:tz tillståndh
att få efftersee, huruledes K. M:tz medel ähre uti
K. M:tz omyndige åhr förvaltade och hanterade, och gaf
K. M:t Rijksens Stender tillståndh att förordna vissa Commissarier,
som skulle ransaka effter, huruledes administration
vere förder. och eraf K. M:t dem deruppå dess full
-
28
1680.
mackt att efftersökia, hvart medlen voro vägen tagne, och
hvar till dee vore använde, vell förståendes ifrån 1660
till 1672, och deröfver giöra vissa balancer, huru medlen
åhre uthfaldne, och hvartill [de] ähre vordne använde,
hvaruppå och den tillordnade Commission häfver medh
stoort arbete och möda bräckt verket till sluut. Och häfver
K. M:t nu gifvit tillståndh, att Commission må få informera
det secrete uthskåttet, men som alla saker intet
kunna uppenbaras, så uthvijsa lickvell dee acter, som Commission
genom K. M:tz eedsvurne betiente uti Collegierne
hafva gifvit Commission,1 att myket kan finnas, som tyckes
gravera Regeringen; derföre villia vij uti underdånigheet
sökia hoss H. K. M:t, att detta verket måtte förhielpas
till ett sådant sluuth, att K. M:t må få igen sitt,
och de höge herrar af Regeringen derhos få tillf elle att
förklara sig. Och såsom Allmogen lerer påminna sigh,
att de giorde uti Ubsala ett medh de andre Stenderne i
denne saken, så varde de och nu det samma giörandes,
till hvilken enda och een skriift ähr upsatt, som Ridderskapet
och Adelen medh de andre Stenderne tänkia bära
up till Hans K. M:t. Ridderskapet och Adelen hafva och
vell tänckt på de åhren effter 1672, men1 tänkia intet på
någåt sätt röra K. M:tz actioner, utan att alenast få veeta,
huruledes dee förordningar ähro elfterlefvade och fullgiorde,
som K. M:t till een och annan häfver gifvit om
medlen. Kongl. M:t häfver och låfvat, att dhet skall ochså
blifva efftersökt. Ridderskapet och Adelen hafva intet veelat
uti detta giöra någåt fulkommeligit sluut, för än Ridderskapet
och Adelen hafva communicerat detta medh eder.
Heruppå blef skrifften upläsen (bil. 4).
Hr Landtmarskalken: Om I, dannemän, ähro nu
medh oss eense uti detta, så villie vij samptelige Stenderne
nu gå up till K. M:t och öfvergifva skrifften.
Bonden svarade ja; öfvergaf medh det samma een
skrifft till Hr Landtmarskalken, hvilken af Hr Landtmarskalken
sielf högt blef upläsen, och var dess innehåldh,
att K. M:t ville fodra räckenskap af dem, som hafva hafft
K. M:tz medel om hender, först från den tijden sedan K.
M:t kom till regementet till (!) 1672 och sedan för minorenniteten.
1 Meningen bristfällig.
Oktober.
29
Och blef denna skrifft af Ridderskapet och Adelen
medh applausu approberad.
Och sade Hr Hans Wacktmester: Ja, icke allenast
för medlen utan för sielfva administration uti rege mentz -  sakerne.
Her medh togo Böndren affträde att sedan instella sig
på Slåttet, tå de först hade refererat detta sine medbroder.
Cantzlirådet Hr Grefve Oxenstierna Tureson frågade,
om den skrifft, som uthskåttet hade satt up, var
medh de andre stånden communicerad, hvar till Hr Landtmarskalken
svarade ja, och att sådant ähr medh dem vordet
öfverlagt.
Hr Hans Wacktmester proponerade, att han hade
någåt att påminna uti skrifften, att effter såsom uti skrifften
står, att Regeringen må få förklara sig, och det voro
alenast generaliteter nembdt, om icke, till att få verket
till hastigare sluut, Hr Landtmarskalken vidh skrifftens
öfvergifvande kunde munteligen af K. M:t begiera, att
Sten[derne] måtte få uthvellia een fullmyndig rätt, som
detta till een viss tijdh afdömbdc, så att saken under
varande Rijksdagh måtte effter Sveriges lagh oeh rijksens
rätt komma både till dombs cch execution. Och fäst
intet alt kunde så hastigt afgiöras, så funnos likvell så
liqvide och klare poster, som liggia ferdige och utharbetade,
och fattas intet meer än att de komma till dombs;
och effter detta för tijdens kortheet intet kunde insereras
uti skrifften, att Hr Landtmarskalken måtte det munteligen
föredraga.
Detta tyckte Ridderskapet och Adelen vara betänkeligit,
effter såsom det intet var derom öfverlagt medh de
andre Stenderne, och serdeles sade Hr Rijks-Tygmestaren
Hr Per Sparre, det han lembnade gierna Hr Wacktmesters
mening och proposition uti sitt verde, men hade
dervidh det att påminna, att såsom skrifften var af ett
uthskått upsat, medh Stenderne nu communicerad och alle
om henne eenige, så kunde hon nu intet af Ridderskapet
och Adelen aleena endras, och intet någåt der uti tillsättias.
Hr Landtmarskalken begierte, det Ridderskapet
och Adelen ville denna q vass tion ordenteligen öfverläggia
och seija deröfver deras meningar.
30
1680.
Hr Per Sparre itererade sin förre mening, kunnandes
intet see någon rätt proces det tillåta, att nu sedan
skrifften älir medh de andre Stenderne communicerad och
alle deröfver eenige, att deruti kan något sättias eller
munteligen tilläggas, utan sådant höör först medh dem
öfverläggias.
Hr Hans Wäckt mester me ente sielfva seqvi teten
och skrifften det gifva nogsambt vidh handen; fast skrifften
intet vore så klar, så kunde det vell af Hr Landtmarskalken
berättas.
Hr Per Sparre: Skall någåt sådant skie, så måtte
dhet först communiceras medh de andre Stenderne.
Hr Hans Wacktmester: Sensus ähr lickvell den,
och sådane hafva våre tankar varit.
Hr Per Sparre: Ähr sensus den, hvarföre skall tå
sådant munteligen berättas?
Hr Hans Wacktmester: Det ähr ju K. M:tz intention,
att på viss footh inrätta staten, lickmetigt, och
rijksens säkerheet fodrar det; så var och vår mening,
hvilket protocollet skall uthvisa.
Hr Landzhöfdingen Hr Mauritz Posse bijföll Hr
Wacktmesters mening, och det så myket meera som K.
M:t häfver genom sine bref till Commission medh klara
ordh indigiterat, att han vill hafva saken till dombs.
Hr Hans Wacktmester: Dhet ähr och Sveriges lagh
lickmätigt.
Hr Landtmarskalken refererade heruppå, huruledes
K. M:t hade genom dess bref till Commission befalt, att
saken måtte genom dom afhielpas, och tänckte uthskåttet
först att införa uti skrifften samme orden, som stå uti K.
M:tz bref, men Presterskapet hafva aleena funnet det annorlunda.
Yij håfve taget fundament till skrifften utur
K. M:tz bref, som sielf nembner dom uti sine bref.
Hr Hans Wacktmester påstodh alt fört, att H. K.
M:t (o: Landtmarskalken) måtte munteligen förebära dhet
för Hans K. M:t, kunnandes Regeringen det intet illa
uptaga, effter såsom Regeringen kunde inför dommaren
förklara sigh.
General-Lieutenanten Hr Christopher Gyllenstierna
var af lika mening medh Hr Hans Wacktmester, seijandes
att Ridderskapet och Adelen borde intet draga dhet
Oktober.
31
uti tvifvelsmål, som K. M:t i sine bref så alfvarligen
befalte, och nembner dom, och stöde det intet till Ridderskapet
och Adelen att försvaga K. M:tz mening.
Såsom her vidh ett temmeligit sarl och tumult uti
classerne upkom, begierde Hr Landzhöfdingen Gabriel
Kurck medh flere, att Hr Landtmarskalken ville låta
votera medh zedlar effter riddarhusordningen.
Hr Landtmarskalken meente saken intet vara af
den svårheet, att dhet behöfdes voteras medh zedlar.
Öfverste-Lieutnanten Rams framsteg och begierde det
samma, att det måtte voteras effter riddarhusordningen.
Hr Landtmarskalken påminte åter classerne, att
de ville föreena sig om den qvsestion, om man skall munteligen
hoss K. M:t begiera, att saken måtte komma till
dombs.
Hr Hans Wacktmester påminte åter om de påster,
som ähro liqvide och liggia hell ferdige och kunna utan
någåt besver afdömmas, att de måtte under påstående
Rijksdagh afdömmas och hielpas till execution.
Hr Landtmarskalken berättade, att vore någre poster
uti ammiralitetzverket, och meente Hr Hans Wacktmester,
att K. M:t ville låta samma sak afdömma.
Hr Landtmarskalken berättade åter om de brefven,
som K. M:t hade skrifvit Commission till, att K. M:t
ville hafva saken till dombs; item huruledes Commission
hade vidh Rijksdagen uti Halmstadh framvist för Hans
K. M:t orsakerne och hindren, hvarföre Commission icke
tå var blefven ferdigh medh arbetet, tå K. M:t hade svarat,
dhet vore ingen hast, utan vore tijdh nogh, nähr K.
M:t kunde een gång låta saken komma till ett lagligit
afdömmande.
Her vidh föreföll uti classerne åtliskillige discurser;
serdeles moverades af somblige den qvsestion, huruvijda
Stenderne kunde dömma, om det och icke rörde K. M:tz
högheet, men denne qvestion försvan utan sluut.
Hr Landtmarskalken yrkade åter derpå, att classerne
måtte seija deras mening; hvaruppå det utur 3 classen
blef begiert, att Hr Landtmarskalken ville ännu förestella
dem qvsestion, effter såsom classen var förfallen uti
så åthskillige discurser, att den eena talte dhet, den andre
det.
32
1680.
Hr Landtmarskalken: Qvestion ähr, att K. M:t
måtte låta saken komma till dombs, att Stenderne måtte
uthvellia dommare, och effter dhet intet ähr så fulkommeligen
uthsatt uti skrifften, att dhet måtte munteligen
föredragas Hans K. M:t, nähr vij bera up skrifften.
Ricks-Tygmästaren Hr Per Sparre sade der eemoth
neij, att det intet var qusestion, utan qusestio vore, om
man skulle communicera deröfver medh de andre Stenderne.
öfver detta Hr Per Sparres [tal] förifrade sig Hr
Hans Wacktmester, så att de kommo till een temmelig
contest eemoth hvarandre, Hr Per Sparre medh flere ståendes
alt fort deruppå, att först heröfver måtte medh de
andre Stenderne confereras. Och såsom Hr Hans Wacktmester
föll Hr Rijks-Tygmestaren i tahlet, besverade Hr
Rijks-Tygmestaren sig, att effter han intet ohindrat finge
seija sin mening, vore det best gå sin koss, hvaruppå Hr
Hans Wacktmester svarade, att han det vell kunde
giöra, och den, som intet vill blifva inne, kan vell gå uth.
Hr Per Sparre svarade: Het ähr intet manér att
låta vijsa sig så på dören.
Hr Hans Wacktmester regererade, att han viste
ingen uth, men den, som intet ville blifva inne, han kunde
gå uth; det som vöre proponerat, vore skiäligit och måste
skie, ehvem som vore der eemoth.
Såsom humeurerne syntes vara emellan dess[e] herrar
temmeligen uphettade, lade Hr Landtmarskalken sig der
emellan, begierandcs att classerne ville seija sine tankar,
som det och således skedde. Och resolverades, att detta
momentet om dommen intet kunde hvarken uti skrifften
insättias eller munteligen förebäras Hans K. M:t, utan
det voro först deröfver öfverlagt medh de andre Stenderne.
Sedan det således sluutet var, gick Hr Landtmarskalken
och uthskåttet medh skrifften up på Slåttet, hvarest
dee andre Stendernes uthskått ochså samblade sig uti
stoore Cantzliesahlen, gåendes sedan alle tillika up till
Hans K. M:t, hvarest skrifften blef högt upläsen och sedan
af Hr Landtmarskalken uti K. M:tz handh lefvererad
(bil. 4).
Sedan Hr Landtmarskalken och uthskåttet var kommet
på Riddarhuset neder igen, och Hr Landtmarskalken
Oktober.
33
hadhe refererat hvadk som uppe hoss Hans K. M:t var
passerat, att Hans K. M:t hadhe låfvat att medh det första
gifva Ridderskapet och Adelen dess nådige villie att
veeta öfver det ährendet, som dhe tå hadhe varit uppe
[med], framstodh Öfverste-Lieutenanten Nödingh, besverandes
sigh högeligen, huruledes den funnes på Riddarhuset,
som hootade dem både medh öfverheetens och andres
nambn och hootade, att om de intet tahla så och så,
så skola de blifva marquerade hoss Konungen och Wacktmester,
begierandes att Ridderskapet och Adelen ville
taga honom uti hängn och beskyd, seijandes sig intet hafva
så tahlat, att han borde blifva hootader hvarken medh
Konungens onåde eller någåns annans.
Hr Landtmarskalken medh flere badh, att Nödingh
måtte nembna den samme. Hvaruppå och Nöding nembde
General-Tullförvaltaren Cronskiöldh, seijandes det medan
uthskåttet var borta, hadhe han således hootat honom.
Deruppå kom Cronskiöldh till bordet framstigandes,
frågandes hvadh som Nöding hadhe eemoth honom att
seija, hvaruppå Croonskiöldh begynte att relatera saken,
huruledes han hade discurerat medh en och annan och
kan skie efven medh denne Nöding om det, som tå förehades
om de dommare, som Stenderne skulle sättia; och
som han, Croonskiöldh, märkte, att dhe alla intet förstode
och hade rätt fattat saken, så kan han hafva sackt, att
den, som tahlar eemoth Konungens interesse, han kan
blifva noterad.
Yidh detta kom och Öfverste-Lieutenant Ramse fram,
berättandes och huruledes han kom fuller någåt seent till
Cronskiöldz och Nödings tahl och veet intet seija, huru
deras tahl kan i begynnelsen hafva varit, men kan lickvell
det seija, att nog tahltes der om blifva noterad höss Konungen,
och att Hr Wacktmester skulle det få veeta.
Cronskiöldh fullföligde heruppå, huruledes Nöding
kom till honom och giorde huller, beklagade att dhe intet
såsom frie adelsmän få frit tahla, utan om någån tahlar
någåt och det intet behagar Hr Wacktmester, så veet
man intet, hvarest man ähr. Deruppå häfver Croonskiöldh
frågat Nöding, hvadh han hadhe på Wacktmester att
tahla, och att Wacktmester borde det få veeta. Cron
Sv.
Riddersk. o. Adels riksd.-prot, XIII. 1680. 3
34
1680.
skiöldh sadhe och, att Nöding intet giorde vell, som således
sökte stiffta oenigheet.
Öfverste-Lieutenanten Rams påstodh, att Croonskiöldh
hadhe sagt, att den, som tahlar intet så eller så, han
skall blifva noterat.
Cronskiöldh r[esponderade]: Jag sadhe: »Den som
tahlar eemoth Konungens interesse, kan blifva noterad».
Och som jag såg, att de intet förstode den saken, som
taltes om, sadhe jag: »Om I tahlén moth Konungens in
teresse,
så kunnen I blifva noterade».
Öfverste-Lieutenant Ramse: I förstånne förstoode vij
intet hvarannan, men sedan hlefve vij eense. Dok yrkiade
Ramse altfoort på dhet, att Croonskiöldh hadhe hootat dem.
Öfver detta vart ett stort allarm och animositeet
eemoth Croonskiöldh, och såsom her och der utur classerne
roopades, att den, som [seijer], att vij tahla eemoth Konungens
interesse, den seijer som een skielm. Serdeles
steeg Ammiral Horn till nedre bordhendan, seijandes sig
hålla den för en skielm, som seijer, att dhe tahla eemoth
Konungens interesse, och den som hootar dem medh Konungens
onåde och att blifva noterade. Vij ähro alla så
vell intentionerade eemoth vår Konung som tross någån
annan; sådant fålck höör man lyffta lith genom fenstret.
Rijks-Tygmestaren Hr Per Sparre upsteg till bordet
och sadhe: Croonskiöldh tillstår ju sig hafva sagt: »Den
som tahlar eemoth Konungens interesse, den skall blifva
noterad». Nu måste Croonskiöldh bevijsa honom, som häfver
tahlat eemoth K. M:tz interesse, eller tåhla hvadh
som derpå kan folia; vij ähro alla så ährlige män, att vij
bööre vara frie för slika misstankar och fast meera före etc.
Croonskiöldh, tagandes i ordet, sade sig hvarken
villia eller kunna tilläggia det någån; voro och någån,
som hadhe någåt eemoth honom, så ville han dhet lagligen
uthföra, varandes intet skyldig att svara på det rummet.
Hr Axel Wacktmester: Yij måste see etfter, hvadh
der medh intenderas, att Ridderskapet och Adelen således
upreetas.
Hr Mauritz Posse, Hr Hans Wacktmester, Hr
H ans Mörner bijfölle Croonskiöldh, seijandes honom hafva
tahlat som een åhrlig man, och sadhe Hr Hans Wacktmester,
att der Cronskiöldh intet hade reedan så tahlat,
Oktober.
35
så ville han tahlat, och hadhe Croonskiöldh tahlat som en
åhrlig karl.
Af andre roopades eemoth, att han voore verdh att
hafvas utur Riddarhuset, och den, som tillviter någån
adelsman att tahla eemoth K. M:tz interesse, den borde
stå derför och bevijsat.
Landzhöfdingen Morten Reutercrantz meente Ridderskapet
och Adelen intet således kunna låta fahra denna
saken, utan att Fiscalen borde lagligen uthföra henne.
Hr Hans Wacktmester sadhe och temmeligen hårdhe
ordh åth Nöding och Ramse, seijandes sig vell veeta
taga tijden i ackt att revangera dhet, så att dhet intet
behöfdes någån action.
Medan detta påstodh, underläth intet Hr Landtmarskalken
att förmana Ridderskapet och Adelen till
eenigheet, och att alla ville bearbeta till det allmänna
hesta; hade den eena eller andre någåt att sökia(?) eemoth
een eller annan, så kunde sådant skie lagligen. Och sedan
Hr Landtmarskalken sådant vidlöfFteligen hadhe fört Ridderskapet
och Adelen till sinnes, att dhe intet af sådant
ville låta hindra sig att arbeta på det allmänna bestå,
dimitterade Hr Landtmarskalken den gången Ridderskapet
och Adelen till nesta anslaget.
Det secrete uthskåttet badh Hr Landtmarskalken ville
elfter middagen infinna sig på Slåttet.
Den 14 Octobris uti secrete uthskåttet.
Den 15 [Octobris] för middagen uti secrete uthskåttet.
Den 15 [Octobris] effter middagen på Riddarhuset in
pleno.
Hr Landtmarskalken påminte Ridderskapet och
Adelen hvadh som den 13 var förelupet angående den
skrifft, som alla Stenderne hade insinuerat hoss H. K. M:t
angående den stoora Commission och Regeringen. Och berättade
Hr Landtmarskalken, huru såsom H. K. M:t sende
kl. 1 samme dagh elfter honom, Erkiebiskopen och Bårgmestaren
Tegner, tå Konungen medh nåder läth sig behaga
skrifften, och såsom Rijksens Stender hadhe uti Ubsala
så eenhelleligen begynt detta verket, så hadhe och
Hans K. M:t ännu samma förtroende till Rijksens Sten
-
36
1680.
der; derföre måge och Rijksens Stender sielfve uthnembna
visse personer af hvart ståndh, hvilka såsom dommare saken
afgiöra och medh dom afhielpa skole effter de utharbetade
acter och K. M:tz bref. Hr Landtmarskalken
begierde, att Ridderskapet och Adelen derföre ville förordna
visse dommare, effter såsom K. M:t vill hafva een
fullsutten rätt, som denna saken afdömma skall.
Öfver denne proposition var en lijten stundh nestan
helt tyst, så att ingen tahlade.
Omsider sadhe Rijcks-Tygmestaren Hr Per Sparre:
Jag tyker, att vij böra ännu reflectera på skrifften och
hvadh deri står, nembligen att Regeringen och Rådet
måge få förklara sig; att och det måtte skie, för än dommare
förordnas, ty det kan henda, att Hans K. M:t intet
häfver rätt fattat och intaget saken och meningen af skrifften,
effter såsom Stenderne uti skrifften intet begiera dom,
utan att Rijksens Radh måge få förklara sigh på skrifften;
finner K. M:t intet nöije af deras förklaring, så hörer
det Kongl. M:t till att förordna dommare.
Hr Landtmarskalken: Fast Stenderne hafva satt
uti skrifften, att R. Rådh måge förklara sig, så häfver
dhet lickvell behagat K. M:t sielf förordna saken till
dombs, och att Stenderne måge uthnembna dommare. Jagh
veet intet, huru vida vij kunna eller töras förändra
K. M:tz villie. Det står uti skrifften, att K. M:t ville
hielpa saken till den endskap, som K. M:tz och rijketz
säkerheet fodrar. Derigenom håfve ju Stenderne helt och
hållet hemstelt H. K. M:t sielf att finna vägen, huru man
till een sådan endskap måtte komma. Nu häfver Hans
K. M:t funnet hesta vägen vara den, att Stenderne förordnade
een fullsittiande rätt, och befalt, att Stenderne
uthnembna visse personer, som skole besittia samma rätt;
sådan K. M:tz villie kunna Stenderne intet seija eemoth.
Hr Hans Wacktmester lade detta der till, att Ridderskapet
och Adelen intet kunde draga det i tvifvelsmåhl
och låta vara oeffectuerat, hvadh K. M:t hade funnet gått.
Hr Axel Wacktmester: Skrifften grundar sig på
K. M:tz bref, som tahla om dom; dhet står oss intet till
hindra K. M:tz villie.
Ricks-Tygmestaren Hr Per Sparre: Ingen voro så
obetänkt att stå eemoth K. M:tz betalning, men ner K.
Oktober.
37
M:t saken till efventyrs intet häfver fullkommeligen och
kan skie rätt fattat, så kunde det än remonstreras K. M:t.
Saken hörer der medh intet up, utan ähr meningen, om
det icke må effter skrifften blifva K. M:t så förestelt, att
dee måge först få förklara sig, ty det måtte effter all
billigheet först gå för sigh.
Hr Axel Wacktmester et alii: Dhe få förklara
sig, för än dommen felles; de som hafva mackt att dömma,
de hafva och mackt att uptaga förklaringen.
Hr Hans Wacktmester: Vij hafva redan fått K.
M:tz betalning, hvadh K. M:t vill vij skole giöra. Jag
veet intet, om vij kunna falla K. M:t besverlige vidare
heruti.
Hr Per Sparre: Det ähr lickvell een sak, som ähr
verdh att vell öfverläggias.
Hr Landtmarskalken: Rijksens Rådh lere vell
vigilera uti deras bestå. Vij håfve K. M:tz betalning, hvadh
vij skole giöra; att gå derifrån håller jag för myket betänkeligit.
Hr Per Sparre: Det kan vara, att K. M:t intet
häfver så intaget saken; Hans K. M:t kan och vara förledder.
Hr Hans Wacktmester: Hvem menen I hafva förlet
H. K. M:t? Det måste I bettre uthtyda.
Hr Per Sparre: Att Hans K. M:t kunde blifva förledder,
det ville han bestå, ty Hans M:t voro een menniskia.
Hr Landtmarskalken: Denna saken ähr reedan afgiord;
det står i skrifften, att K. M:t ville låta commissionsverket
komma till det sluut, som kan lenda till rijketz
säkerheet och fromma, och Deras Exell:r få således
tillielie att frambära det, som dee förmeena lenda till deras
säkerheet och försvar. Nu häfver K. M:t öfverlagt
detta, och finner K. M:t gått, att Rijksens Stender nu
som uti Ubsala måge nembna dommare; vij kunna intet
gå ifrån det K. M:t häfver funnet gått att förordna.
Landzhöfdingen Hr Anders Lilliehöök: Effter saken
skall komma till dombs, om icke tå K. M:t bör nembna dem?
Hr Landtmarskalken: Jag häfver redan sagt K.
M:tz villie, att Stenderne skole sielfve nembna personerne
till en fullmyndig rätt.
38
16S0.
Hr Anders Lilliehöök: Skrifften förmähler ju, att
dhe skola få förklara sig; een förklaring måste ju gå för
dommen, och effter all proces måste dee först citeras. Een
fogde niuter den justicen, att tå han graveras, så giörs
på honom första och åffta den andra observation, och der
uppå får han förklara sig, för än han citeras till dombs.
Jag tror her ähro fast olike personer. Niuter een fogde
det, att han får förklara sig, så kan jag intet see, huru
det skall kunna medh skiell förnekas dem. Jag tror och
vist, om detta blifver Hans K. M:t representerat, skulle
Hans K. M:t komma i andre tankar, helst och effter Hennes
M:t Dråttningen häfver fört presidium. Vij bööra intet
gå någåt förbi, som kan betyga den respect och vördnad
vij böre hafva för dem.
Assessoren Gyllenankar, Eke bladh medh flere bijfölle
Hr Lilliehöks tahl, läggandes och det der till, att somblige
beklagade, att sådanna vicktige saker giöras eemoth
riddarhusordningen, och begierde, att måtte voteras medh
zedlar.
Hr Landtmarskalken: För än dom skier, höres
förklaringen; för än förklaringen skier, måste citation gå.
Vij håfve intet begierat att nembna dommare, men K. M:t
häfver sielf sagt sig draga det förtroende till Riksens
Stender, att de skola uthveilia samma personer.
Hr Lilliehöök önskade ännu, att K. M:t blefve her
om påmint, för än någre dommare uthnembdes.
Hr Hans Wacktmester: Vij håfve exempel för,
att Stenderne hafva dömbt emellan Konungen och höge
herrar.
Hr Lilliehöök påminte ännu och önskade, att K.
M:t måtte blifva ber om påmint.
Hr Hans Wacktmester: Den som så hårt ähr her
emoth, att Stenderne intet skola förordna dommare, den
kan medh skiell hållas suspect.
Hr Lilliehöök mente sig intet således böra blifva
ansedder, menandes sig nogsambt så vell genom sine medels
som helsås tillsättiande hafva vij st sig villia och
hafva tient trooligen sin Konung och fädernesland.
Hr Assessor Gyllenankar: Effter her tahlas om
dommares förordning, hvaruppå utan tvifvell een actus
judicialis lerer folia, nu såsom een godh begynnelse gifver
Oktober.
39
ett gått sluut, och processen ähr dhet delicateste, som in
judiciis bör observeras, altså kan man intet vara nogh
försicktigh, huru den begynnas och inrättas skall, och
tykes i detta fallet så myket mehra [böra] tagas i ackt,
som detta ähr een sak, som nepligen tillförende häfver sitt
exempel, såsom och detta intet lijtet tykes gravera Regeringen,
att dommare ähro satte öfver commissionsverket
och processen, sampt ordonancen varnar, att medh dee
personer, som angifvas in oflicio hafva peccerat, intet måtte
förhastas, för än dhe deras eenskyllan giort; ty skulle
intet synas orådligit, att hoss H. K. M:t i underdånigheet
påmintes, det de höge herrar måtte effterlåtas sig att förklara
öfver dhet, som dhe kunna angifvas före, på det
Ridderskapet intet måtte höra att hafva förhastat sig uti
een så angelägen sak. Man lerer intet annat hafva att
förventa utaf K. M:tz rättrådigheet, än att een sådan påminnelse
varder medh nåder uptagen.
Hr Landzhöfdingen Lilliehöök frågadhe, om Commissions
relation var underskrifven, hvaruppå Hr Landtmarskalken
svarade ja.
Hr Lilliehöök: Skulle intet förklaringen kunna
skiee, för än dommarena förordnades? H. M:t lerer dhet
intet illa uptaga.
Hr Hans Wacktmester påstodh sin förre mening,
att det intet tillstode Ridderskapet och Adelen att giöra
någån endring uti det K. M:t hade för gått funnet. Vore
och intet första gången, som Stenderne hade varit dommare,
och sådant tahl kan giöra en suspect.
Hr Lilliehöök, sättiandes sig sadhe, det han intet
ville hoss Konungen blifva suspect; liadhe eliest intet så
talilat, att honom borde någåt förevitas.
Såsom öfver det tahl, som var förelupet emellan Hr
Hans Wacktmester och Hr Anders Lilliehöök ett temmeligit
särl var upståndet uti classerne, ty förmante Hr
Landtmarskalken, att all aigreur måtte sättas afsijdes,
och alla ville bearbeta der hen att rätta rijket och hielpa
verket utur den svårigheet, som dhet sig funne [uti]. Folie
och ett eller annat ordh i hast, så rådde Hr Landtmarskalken,
att dhet måtte intet straxt illa uptagas och uthtydas.
40
1680.
Hr Hans Wacktmester: Vij sittia intet her att
träta; vij måste hantera realia och hielpa Konungen och
rijket utur nödh.
Hr Lilliehöök: Jag häfver tahlt skiäligen och behöfver
intet blifva derföre suspect; jag älskar min Konung
och rijket så högt som någån an kan det göra.
Hr Landtmarskalken: Alt vell tahlat, alt vell
meent, alla söckia K. ]VI:tz och rijketz bestå; man kan
intet altijdh hitta orden så just; derföre ingen tage det
illa up. Jag proponerar och K. M:tz befalningh och kan
intet veeta, huruvida vij skola töras disputera den; mig
anstår intet annat än lyda K. M:tz betalning. Dee få
vell förklara sigh, för än dommen feUes; K. M:t lerer
intet betaga dem hvadli rätvist ähr.
Såsom heröfver ännu uti classerne af och an discurerades
och tijden leedh, sadhe Hr Landtmarskalken:
Jag frågar ännu, om vij ähro eenige, om vij skole folia
K. M:tz ordres att förordna visse personer till dommare.
Uti Ammiralitetzcommission vore 80 personer.
Her vidh svarades från den högra sijdan utur den 3
classen, att dhe holle på att öfverlägga saken och begieradhe,
att det måtte medh zedlar voteras.
Hr Landtmarskalken: Dhet ähr svårt att votera
uti den sak, som K. M:t häfver befalt. Yij hafva henskintit
det Konungen, Konungen häfver befalt oss vellia
dommare, huru kunna vij tå votera öfver dhet, som Konungen
häfver befalt?
Sedan classerne åter hadhe discurerat een godh stundh,
framsteg Hr Landzhöfdingen Morten Reutercrantz på
3 classens vegnar, som sutte på högra sijdan; sade det på
den sijdan vore mesta delen i de tankar, att Kongl. M:tz
villie om dommares förordnande måtte hörsammeligen effterkommas.
Hr Gyllencreutz på andre sijdans vegnar af 3 classen
bijföll den samme meningen, läggiandes det der till,
att sådant funnes så myket skiäligare, som Stenderne
finge uti Ubsala förordna Commissarier.
Assessoren Gyllenankar framsteg, seijandes huru
såsom uti 3 classen funnes stoor confusion, i det stunnom
den och stunnom den andre förer votum för classen, der
lickvell een stoor deel af classen intet veet deraf eller
Oktober.
41
uthlåtet sig om saken, hafvandes uppå anmodan intet underlåta
kunnat att påminna, att det måtte uti voterandet
procedera[s] effter riddarhusordningen, hvarom hoss Hr
Landtmarskalken anholles.
Landzhöfdingen Morten Reutercrantz svarade heruppå
temmeligen alfvarsamht och förmante Gyllenankar,
det han intet skulle understå sig att således komma fram
och obetänksammeligen seija eemoth det, som classen voro
eenig uti.
Yidh detta upsteg Landzhöfdingen Hr Conrad Gyllenstierna,
seijandes sig vara af Öfverste-Lieutenanten
Röding ombeden att inför Ridderskapet och Adelen giöra
på hans vegnar den förklaringen, att fast han intet annat
hadhe tahlat än hvadh een redelig adelsman anstode och
han vell tillstå kunde, så ville han lickvell till att undfly
olägenheet hafva Ridderskapet och Adelen ombedit, att
Ridderskapet och Adelen ville förgiäta hvadh som emellan
honom och Croonskiöldh var passerad, så ville och han
giöra det samma och hedan effter intet mehra tahla derom,
att alt måtte nedertystas. Och sadhe Hr Gyllenstierna,
att Gustaff Koskull hörde, tå Röding badh honom att
frambära detta.
Vidh det Hr Conrad Gyllenstierna detta hadhe sagt,
mumlades det temmeligen, att Röding intet giorde vell
eemoth Ridderskapet och Adelen, som denne saken så
efftergaf. Andre meente, att såsom denna saken emellan
Cronskiöldh och Röding anginge heela Ridderskapet, så
kunde Röding intet gifva deras rätt effter; kunde saken
derföre vell uthföras eemoth Croonskiöldh. Men såsom
detta var man ett mummel utaf een del uti första och 3
classen och blef deraf ingen publique proposition eller
discurs, så blef och intet mehr deraf.
Dereffter kom man åter på förra discursen, och effter
som 3 classen hadhe sagt sin mening om dommarena, ty
badh Hr Landtmarskalken, att och de andre classerne
ville dhet giöra.
Och sades 2:te classis votum af Hr Axel Wacktmester
således, att han bijföll den 3 classens mening.
l:fe classis votum sadhe Rijks-Tygmestaren Hr Per
Sparre således: Vij måste vara af samme mening.
42
1680.
Deruppå proponerade Hr Landtmarskalken, att
aldenstundh Ridderskapet och Adelen hade föreent sig nu
deröfver, att Stenderne skola tillförordna dommare, att
Ridderskapet och Adelen ville derföre uthnembna visse
personer till dommare, hvilket de andre Stenderne och
vordo giörandes.
Och blef qusestio om numeren. och mentes i förstonne
att uthnembna 3 af hvartera classen, men effter någåt öfverläggiande
beslötz att uthnembna 6 af hvartera classen,
hvaruti man nermast effterföligde bruket och constitutiones
regni, kunnandes sedan K. M:t af dem uthvellia dem
K. M:t ville.
Blefve altså eifterföliande nembde:
Af 3:e classen:
General-Tullförvaltaren Cronskiöldh,
Preesidenten uti Wismar Ehrensteen,
Vice Prsesidenten i Abo Hofrät Grassén,
Gustaff Koskull,
Öfversten Örneklo,
Cantzlirådet Oliwencrantz,
Christoph. Gyllengrijp.
Af 2:a classen:
Hr Ullf Bonde, Landtdommare,
Hr Erick Soop, öfverste,
Hr Gustaff Hårdh,
Hr Knuut Posse,
Hr Bengt Sparre, Assessor i Svea Håfrät,
Hr Axel Ståhlarm, Landzhöfding.
Af l:a classen:
Hr Edvert Horn, Öfverste,
Hr Lennart Ribbing, Öfverste,
Hr Conrad Gyllenstierna, Landzhöfding,
Hr Nils Kagge,
Hr Fabian Wreedh, Landzhöfding,
Hr Baltzar Marskalk.
Yidh desse personer blefve uthnembde, påmintes dhet,
att effter såsom Collegierne ochså komma till att stå till
svars, att derföre af Collegierne intet någre till denna
Oktober.
43
rättens besättiande uthnembnas eller tagas kunde, eij heller
någån annan interesserad, som dhet och hende, att tå
Secreteraren Coyet kom i förslag att och vara een utur
3 classen, excuserades han, effter såsom hans sverfader
sitter uti Cammar-Collegio, och det Collegium kommer
ochså att giöra räckning för sig.
Sammaledes tahlades det om Hr Oliwencrantz, att såsom
hans sverfader hade varit Rijksens Rådh, så kunde
han intet sittia.
Sidst gaf Hr Landtmarskalken tillkienna, huruledes
det secrete uthskåttet hade upsat någre puncter,
som de ville medh ståndet communicera vidh första sammankombst.
Den 16 Octobris in pleno effter middagen.
Hr Landtmarskalken berättade för Ridderskapet
och Adelen, det Hans K. M:t läth sig i nåder vell behaga
det upsatt, som Ridderskapet och Adelen hade giort
på de personer, som skulle blifva satte till dommare öfver
Regeringen; men derjempte hade H. K. M:t förklarat,
att dhe Öfverstar, som voro uthnembde, intet kunde dertill
brukas, effter såsom K. M:t ville, att dhe skulle förfoga
sigh till deras regementen, varandes K. M:t i det
öfrige helt vell förnögder medh specification.
Vidare berättade Hr Landtmarskalken, huruledes
K. M:t hade låtet communicera åth det secrete uthskåttet
staatsverket, så vell general-verket som special-verket,
varandes K. M:tz tanke, att staten måtte hereffter blifva
på een så viss footh satt, att den hedan effter vidh inge
tillfellen må kunna endras. Och funnes vidh det verket
een meckta stoor brist, som hadhe förorsakat det secrete
uthskåttet att så myket mehra tänkia effter, hvarest sufficiente
medel finnas måtte, som om intet aldeles, dock till
det mesta hinte stoppa bristen, och staten på den foot
sätties, att hvar och een måtte få hugna sig att få sin
löön för det en arbetar. Och såsom det secrete uthskåttet
hade fått K. M:tz tillståndh att få communicera medh
samptl. Ridderskapet och Adelen heröfver, så tänker och
uthskåttet att gifva Ridderskapet och Adelen information
om någre saker och puncter, som man tänker att använda
till att understöda staten medh så långt, som dhet kan
44
1680.
förslå, och voro först Berg- och Commercie-Collegierne af
det secrete uthskåttet således ansedde, att de till statens
sublevation vell kunde indragas, i synnerheet CommercieCollegium.
Hvadh handelen och correspondencen anginge,
så kunde det läggias under Kongl. Cammar-CoUegium;
och tå det fodrades och voro af nöden att till commerciernes
förkofring och flor hålla någån consultation, så kunde
Cammar-Collegii President eller den, som voro deröfver
satt, kalla till sig utur städerne någre kloke kiöpmen,
som kunne på någre veckors tijdh träda tillhopa medh
Prsesidenten och öfverlägga hvadh som dhe till handelens
tilltagande funne tiena, och sedan kunde de skilias åth
utan att vara K. M:t till någån gravation. Och kunde
detta sättet så vell her i rijket practiceras, som det sker
uti Frankrijke, hvarest een man, Colbert, häfver jempte
andre sine sysslor ochså inseende på commercien. Tå han
ser vara nödigt att hålla någån consultation öfver handelen,
kallar han tillhopa de klokaste kiöpmen och höör
dem, eflter såsom de hafva bestå kunskapen om handelen;
nähr han häfver hört dem och rättat hvadh som behöfdes,
dimitteras de, och veet Konungen i det fallet af ingen
last. Secrete uthskåttet häfver altså uti de tankar stannat,
att desse Collegier till statens sublevation kunna indragas
och till rijketz bestå menageras. — Hr Landtmarskalken
begierde, det Ridderskapet och Adelen detta
till K. M:tz och rijketz tienst vell ville öfverläggia och
giöra deruti ett sluut.
Cantzlirådet Grefve Oxenstierna Tureson: Man
vill intet annat troo, än att uthskåttet lerer hafva gått
tillbakas till förra tijder och sett eflter, på hurudanna
consilier och betänkande desse Collegier ähro blefne inrättade;
man måste lickvell det troo, att sådant intet ähr
skiedt, utan dhe hafva den tijden förmärckt dhet lenda
till rijketz nytta och vellgångh.
Hr Landtmarskalken: Dhet secrete uthskåttet häfver
alt noga öfverlag! Uti den förra tijden hafva dee
lempat sig och deras consilier, etfter såsom rijket och beskaffenheeten
af sakerne så tåhlte och fodrade; vij finne
rijket nu uti ett fast annat tillståndh än det tå var. Alle
particularia, som uthskåttet vidh detta tillfellet häfver
halft i ackt och öfvervägande, tillstår oss intet her att
Oktober.
45
nembna; men alt syfltar till K. M:tz bestå och rijketz
vellgång sampt statens inrättande.
Cantzlirådet Grefve Oxenstierna Tureson: Cammar-Collegium
hinner intet meera sysla än dhet häfver.
Hr Creutz: Bergs-Collegium ähr K. M:t till ingen
tunga eemoth den stoora nytta, som dhet kastar af sig;
dess stååt ähr och fast lijten i anseende till det gangn,
som det gior. Bergs-Collegium ähr ochså af den beskaffenheet,
att intet een utan månge måtte hafva der medh
att giöra. Den nyttan, som Bergs-Collegium kastar af
sig, var nogsambt bekant. Månge nye verk ähro vordne
uprättade, sedan dhet Collegium blef inrättat, hvilka föröka
medh een vacker Gudz vellsignelse K. M:tz inkombster.
Den skadan, som af Bergs-Collegii reducerande skulle
ske K. M:t, den vorde sig vell uti sielfva effecten visandes.
Hr Landtmarskalken: Någen måste och vara medh
uti Cammar-Collegio, som bergssaker vell förstår, och nähr
någåt infaller, som behöfves delibereras öfver, så kan någre
hemptas der till, som bergssaker förstå, hvilke träda
tillhoopa medh den, som uti Cammar-Collegio föör direc
tion
öfver dee sakerne.
Hr Crentz: Een stoor deel af arbetet består deruti
att reesa kring och taga alt uti noga ögonsyn och taga
K. M:tz interesse i ackt.
Hr Landtmarskalken: Landzhöfdingarne kunna på
landet taga K. M:tz interesse i ackt; de kunna och hafva
noga inseende på Bergmestarne.
Hr v. Prsesidenten Creutz: Bergs-Collegii stååt ähr
mäckta ringa, så att han intet kan gravera staten; stiger
intet öfver 2,000 B,dr.
Hr Landtmarskalken: Staten ähr 5000 Rdr.
Hr vice Prsesidenten Creutz: Genom nye grufvors
uphittande och det flitige inseende, som Bergs-Collegium
häfver på Bergslagen och K. M:tz interesse, bringas vell
så stoor velsignelse in, att den ringe staten intet kan
giöra någån afsaknad.
Hr Landtmarskalken: Dhet faller Stenderne svårt
att contribuera, och Hans K. M:t vill hafva visse medel
att sättia staten på.
Hr Assessoren Gyllenankar: Såsom heggie Collegierne
ähro medh och eflter ett moget öfverläggiande in
-
46
1680.
sticktade till K. M:tz tienst, hvilket intet lerer vara skiet
utan visse skiell, och att de hafva sett nyttan, så tykes
att och samme Collegier intet kunna reduceras, utan man
finner dem hafva varit skadelige för K. M:t och rijket,
dhet man dock intet kan förmoda.
Hr Gref Carl Oxenstierna påminte, att såsom denne
saken vore af een mäkta stoor vikt och elftertänkiande, att
derföre någre kloke män måtte förordnas, som sättia heröfver
rationes pro et contra. Det voro lickvel att presumera, att
samme Collegier ähro inrättade på gode och för rijket nyttige
fundament och effter ett noga och moget öfverläggiande,
och kan Ridderskapet och Adelen intet nu så hastigt veeta
rätta grunden, utan meriterar dhet att noga öfverläggia.
Hr Landtmarskalken: De rationes, som uti den
tijden hafva kommet uti consideration, lera hafva deras
skiell effter den tijdens beskaffenheet.
Gustaff Kos[k]ull: För än dhe Collegierne blefve
inrättade, var och bergsbruk i rijket.
Hr vice Presidenten Creutz: Men att det sees effter,
hvilken tijdh Konungen häfver hafft största nyttan.
Ähr dhet K. M:tz intention att spara och att af boija, det
Stenderne intet skole contribuera, så meriterar dhet att
öfverläggia, om genom Bergs-Collegii reducerande under
Cammar-Collegium sådant kunde befremias. Man [bör] see
effter den nyttan, som det Collegium häfver kastat af sigh
sedan åhr 1644, tå det Collegium blef inrättat; sedan den
tijden häfver dhet rikeligen sin vellgång och Gudz velsignelse
vijst, och förmodas att K. M:t skall få see den
nytta, som K. M:t vijdare deraf hafvandes varder.
Hr Hans Wacktmester: Hvadh som her besparas,
måtte hittas igen på annat sätt, som kan skie kunde falla
besverligare. Intet finnes altijdh nyttan och K. M:tz tienst
genom månge Collegier, utan fast snarare blifver K. M:tz
tienst af få och flitige personer och som villia vell. Commercie-Collegium
sampt Bergs-Collegium kunna vell läggias
under Cammaren. Om Cammar-Collegium gior vell sin
tienst, och gode Bergmestare blifva tillsatte, och Landzhöfdingarne
intet blifva hindrade att see på dem och uti
alt få taga K. M:tz interesse uti ackt, så blifver dhet
intet så sto ort arbete; Cammar-Collegium lerer intet altijdh
hafva så myket att bestella som her till.
Oktober.
47
Hr Landtmarskalken: Såsom dhet ähr K. M:tz
intention att sättia staatsverket på een viss footh och uti
ett sådant reglement, att det her effter skall stå fast och
orubbat, så att K. M:t häfver till alt sine visse uthvägar,
så lerer Cammar-Collegium intet hafva så myket att giöra,
att dhet ju vell kan hinna att hafva inseende på desse
heggie Collegier, serdeles tå flitige och de, som verket vell
förstå, sättias der till. Cammar-Collegium häfver een långh
tijdh hafft mesta omaket deraf, det vårt rijke häfver varit
uti så stoor confusion; nähr alt ähr satt uti godh ordres,
så blifver arbetet myket mindre.
Såsom dhet ännu påmintes, att någre måtte af Ridderskapet
och Adelen blifva förordnade, som trädde tillsamman
och upsatte rationes pro [et] contra angående
desse Collegiers reducerande under Cammar-Collegium, så
blefvo och der till uthnembde:
Af 3:e classen:
Assessor Sölfvercrona, Assessor Utterklo.
Assessor Gyllencreutz,
2:a classen:
Hr Sven Ribbing, Hr Hans Ståhlarm.
Hr Crisman Lillie,
l:a classen:
Hr Jacob Cruss, Hr Gustaff Duwalt.
Hr Hans Wacktmester,
Af Assessor Gyllenankar påmintes, att Collegiernes
ledemöter måtte vara hoss uthskåttet, att gifva dem information
uti det, som kan lenda till K. M:tz tienst Hvartill
Hr Landtmarskalken samtyckte.
Sedan således var afhandlat om desse heggie Collegier,
gaf Hr Landtmarskalken Ridderskapet och Adelen
vidare tillkienna, huruledes det secrete uthskåttet
också hadhe öfverlagt, huruledes och på hvadh sätt K.
M:t kunde hafva bestå nyttan af lille tullen, hafvandes
det secrete uthskåttet funnet vara nyttigast, att lilla tullen
bårtarenderades till visse och säkre personer, hvarigenom
staten till eett anseenligit och på vissheet skulle
48
1680.
blifva understödt; derigenom indroges och de månge betiente,
som consummera uti deras löningar ett stoort. Ärendet
ähr och vissare att giöra stååt uppå; dock måste
Landzhöfdingarne och Magistraten i städerne få tillståndh
att hafva inseende på sådanne arendatorer, att dhe intet
måge bruka någån egenvilligheet och exorbitantier, och i
sådant fall må Landshöfdingen och Magistraten hafva
mackt sådant lagligen hindra och nefsa dem, spm förse sig.
Cantzlirådet Hr Grefve Oxenstierna Tureson berättade,
att tå han reeste till Portugall, fick han ordres
att informera sig om tullväsendet och fan, att så vell der
som uti Frankrijke vore mest brukeligit att bårtarendera
tullen, men att sådant skier till visse personer och säkre,
som sättia viss caution för sig.
Hr Landtmarskalken: Ja vist måste det skie till
säkert fålck och dem, som kunna sättia caution för sig.
Intet kan dhet heller tillåtas, att ärendet skier plåckevijss.
Landzhöfdingen Hr Jacob Flemmingh refererade
sig på een Konung Gustaf Adolphs resolution, som förbiuder,
att Landzhöfdingen intet får på någåt sätt befatta
sig det ringaste medh tullbetiente, hvarken medh medlen
eller medh de betiente, utan häfver måst correspondera
medh Kongl. Cammar-Collegio, hållandes dok der medh
att tullen bårtarenderas, hvilket skulle vara fast nyttigare
och vissare att gå till.
Sedan öfver denne saken var en stundh discurerat,
voterade[sJ:
3 classen föll enhelleligen deruppå, att lilla tullen
kunde blifva medh K. M:tz bettre nytta bårtarenderader
till säkert fålck, som satte viss ca[u]tion, och att Landzhöfdingarne
medh Magistraten måge hafva inseende der
medh, att arendatorerne intet exorbitera och fahra illa
och egenvilligt medh fålket.
2 classen [var] af samme mening, och att deras exorbitantier,
som arendera tullen, måtte lagligen corrigeras
och bootas.
1 classen skulle och vell styrkia K. M:t der till såsom
een nyttig sak; men såsom tullen ähr K. M:tz eenskylte
disposition underkastad, så tykes säkrast att hemskiutat
K. M:t.
Oktober.
49
Hr Landtmarskalken: Jag bekienner denne saken
ähr delicat, och ähr tullen K. M:tz regale. Men förmodar
lickvell, att K. M:t intet varder illa uptagandes det rådin
som Ridderskapet och Adelen varda giörandes till K. M:tz
egen tienst. Intet kan heller K. M:tz nyttia (?) eller fördeel
derigenom skadas, att Landzhöfdingarne och Magistraten
få hålla handh deröfver, att dee intet falla allmogen
alt för svåre.
Hr Landtmarskalken proponerade vijdare, huruledes
det secrete uthskåttet hade ochså funnet nödigt att
sökia K. M:t derom, a,tt alla i geemeen, det må vara sig
hvem det hälst vara måtte, måge tillhållas giöra reeda och
räckning, huru de hafva effterföligt K. M:tz dispositioner
och förordningar; dock att ingen detta således förstår, att
någån tänker att gr uhla uti Kongl. M:tz actioner och dispositioner,
utan alla i geemen måtte vara skyldige vijsa,
huruledes dhe hafva eifterkommet K. M:tz dispositioner
och förordningar.
Resolutio: Alla classerne bij folie medh eenhellig mun
och funne detta skiäligit.
Blef och derhoss utur classerne påmint, att noga måtte
undersökias effter gierderne, som dessa krigsåhren ähre
uthgiorde, att hvar provincie måtte få uthnembna någre
adelsmän, som jempte Landzhöfdingen förrätta denne undersökning.
Af andre lades och det der till, [att] alla
Collegier och alle menniskior, som halft K. M:tz och Croonans
medel om hender, skola giöra räckning.
Hr Landtmarskalken: Heröfver kan och K. M:t
sökias, och såsom K. M:t varder finnandes det lenda till
K. M:tz och rijksens tienst, så varder och K. M:t det vell
behagandes.
Sedan föredrog Hr Landtmarskalken ochså om jägeristaten,
huruledes det secrete uthskåttet hade funnet
nödigt, att de måtte blifva tillhåldne: 1. att giöra reda
och räckning, 2. afstå medh deras olidelige exorbitantier,
som dhe föröfva; 3. att och effterfråga orsakerne, hvarföre
de så försummeligen hafva giort deras tienst, och att store
klagomåhl ähre i landet öfver odiur. Det klagas och, att
jägeristaten villa tillvella sig så gått som een egen jurisdiction,
serdeles att dhe ville tillägna sig execution uti
deras saker, hvilket holtz för helt oskiäligit.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot., XIII. 1680. 4
50
1680.
Hr Gyllenankar berättade och såsom ett bes ver androg,
att uti Uplandh plägar jackten effter odiur anstellas
uti skiördetijden.
Resolutio: Att jägeristaten måtte och så giöra ricktig
räckning för dhet, som dee kunna hafva halft om hender.
Hr Landtmarskalken fullföliandes vijdare berättade,
huruledes dhet secrete uthskåttet hadhe sett på den
stoore giell och vidlöfftigheet, som rijket voro förfallet
uti, huru svårt dhet voro att få een vissheet deruti; derföre
hadhe dhet secrete uthskåttet tyckt nödigt vara, att
H. K. M:t ville förordna vellförfarne men, som måge efftersee,
hvaraf den stoore gielden, som rijket heffter uti,
ähr förorsakad, och noga examinera alle contracter och
upnegotiationer sampt dem, som hafva niutet obilligt interesse
och offta hafva äntå panten i hendren, medh hvadh
meera som medh rätta kan och bör till K. M:tz och rijkets
nytta efftersökias. Det voro troligit, att nähr sådant
blifver vell och tillbörligen efftersökt, att een stoor deel
af Konungens giell, som nu graverar rijket, skall falla af
sig sielf bort.
Resolutio. Omnes: Ja, ähr een myket nyttig ting.
Man måste och intet glömma dem, som hafva handlat till
sig gammal gäll och kiöfft till sig fodringar.
Hr Landtm arskalken påminte Ridderskapet och
Adelen, huruledes reduction voro anno 1655 bevilliad, men
såsom den häfver lengre varat, än kan skiee tå förmodades,
och man intet kunde än veeta, huru lenge de tänkte sittia,
ty frågade Hr Landtmarskalken, om icke Ridderskapet
och Adelen tyckte vara rådesambt att sökia K. M:t derom,
att K. M:t ville låta Ridderskapet och Adelen sampt de
andre Stenderne få information och communication af dhet,
som Reductions-Collegium heela tijden häfver giort, och
att Collegio måtte föreskrifvas en viss tijdh, till hvilken
de måtte enda sitt arbete, ty skier dhet intet, så blifver
det aldrig endskap deruppå. Secrete uthskåttet häfver
ochså tänckt deruppå att bedia K. M:t, det de uti Reduktion]
intet måtte få mehra någån löön, så lera de medh
större flijt skynda och hafva så mycken mindre lust att
sittia der.
Hr Jacob Flemmingh: Såsom reduction blef till
den endan bevilliad att lijsa rijket, så meriterar dhet
Oktober.
51
ochså att få efftersee, huruvijda det ähr skiett, och hvadh
som häfver hindrat, att Stendernes intention intet ähr
vorden fullgiordh. Yij håfve sedan mera måst contribuera
än för. Uti löningar häfver det Collegium taget stora
medel.
Assessor Gyllencreutz: Reductions-Collegium häf
ver
på alle Rijksdagar tillbudet sig att visa sit arbete;
häfver ochså gifvit up till K. M:t een serdeles relation
öfver heela verketz tillståndh, och ähr att förmoda, att tå
K. M:t behagar gifva Stenderne deraf communication, skall
Collegium vell blifva eenskyllat. Sahl. Hr Herman Flemmingh,
som var een så förståndig, actif ock flitig herre,
att knapt hans lijke lerer finnas, han fan större svårigheet
vidh detta verket än han tänckte. Yij håfve
ochså uti Collegio tijdh och annan uti Regeringens tijdh
fått månge resolutioner, som hafva kommet verket till
studsa, efven och uti sahl. Konung Carl Gustafs tijdh.
Man häfver intet utan största förtreet måst tåhla, att
nähr ett och annat arbete voro till enda bräckt, att dhet
sedan på betalning häfver måst hvila och stanna; kan intet
neka, att ju sådant lender K. M:t och rijket till skada.
Blifver det effterfrågat, så lerer Reductions-Collegium
kunna försvara sin oskuldh.
Resolutio: Att sökia K. M:t, det Reductions-Collegium
måtte till een viss tijdh komma till endskap.
Om compagnierne blef ochså proponerat, huruledes det
secrete uthskåttet hadhe funnet compagnierne ett iblandh
de skadeligaste ting för K. M:t och rijket. Och skulle
staten myket blifva derigenom subleverad, om de uphäfdes,
och effter Kongl. M:t häfver hafft ett vist af tobakscompagnit,
så kunde derpå sättias een så moderat tull,
att skadan kunde der igenom blifva botad. Om på hvart
skålpundh sattes 4 öre s. in:t, så skulle dhet stiga ett
vakert och summeras till 200 tusende daler s. m:t. På
alle Rijksdagar voro dhet af Stenderne klagat öfver compagnierne
och serdeles tobakscompagniet; det var och ett
stoort tryck för geemene mannen.
Resolutio: Ridderskapet och Adelen föllo eenhelleligen
på den meningen att sökia K. M:t, att compagnierne
måtte straxt blifva uphefne.
Fiebat dimissio.
52
1680.
Den 17 Octobris [var] söndag.
Den 18 Octobris för middagen uti secrete uthskåttet.
Den 18 Octobris eflPter middagen in pleno.
Hr Landtmarskalken: Senast hinte vij intet gå
alle puncter igenom, som secrete uthskåttet häfver upsat
att communicera medh Ridderskapet och Adelen öfver,
hvarigenom man söker att kunna sublevera staten, och
deriblandh häfver secrete uthskåttet ochså påmint sig om
laghmansdömmen, att dhe måtte hereffter separeras ifrån
dem, som håfve andre tienster, och i detta fallet tänckt
på Rijksens Rådh, som hafva lagrnansdömmen, hafvandes
det secrete uthskåttet tyckt att sökia K. M:t, det laghmanstiensterne
blifva her effter af K. M:t benådade och
förunte åth andre vell meriterade män af Ridderskapet
och Adelen för viss löön, och det, som öfverskiuter, kan
komma staten till goda. Men lagmanstiensten kan vell
een meriterad man hugna sigh [med], serdeles tå K. M:t
vidh tiensten låter folia een hederlig rang. Denne saken
ville Ridderskapet och Adelen öfverläggia och gifva sitt
betänkiande deröfver.
Grefve Gabriel Gabrielson Oxenstierna holt vara
myket betänkeligit att söndra denne tiensten ifrån Rijksens
Rådh.
Hr Landtmarskalken: Statens brist ähr myket
stoor; vij måste tänkia på de medel, som understödia honom.
Dertill medh blifver justitien bättre administrerat,
ty den, som blifver Laghman skall boo i sitt lagmansdömme
och sielf i egen person förvalta justitien, och lender
detta Ridderskapet och Adelen till fördeel, effter såsom
tiensterne blifva derigenom flere, hvilket så myket
mehra ähr att önska, som ståndet tager myket till.
Hr Hans Waektmester: En riddersman, som ähr
trött af andre travallier, kan medh den tiensten hederligen
vara benögd. Rijksens Rådh få deras löön; de måste
och stadigt vara hoss Konungen och råda Konungen; deras
embete fodrar det, att de måtte vara hoss Konungen.
Hr Landtmarskalken: Ridderskapet och Adelen
haffva offta tillförende sackt, att sådanne bijtienster måtte
deelas vijdare kring, ty Ridderskapet tager till.
Oktober.
53
Vice Prsesidenten Grass tyckte och, att lagmansdömmen
intet kunde tagas ifrån Rijksens Rådh.
Hr Ekebladh [var] äfven och af den meningen.
Hr Gyllenankar ochså.
Hr Hans Mörner: De förrätta aldrig tiensten sielfve;
de få sin rijksrådzlöön, de kunne lefva deraf.
Hr Landtmarskalken: Lagrnansdömmen ähro till
löönen myket olike; voro derföre best, att den sattes på
een viss och lijka löön; det öfrige kan sedan dragas in
till statens sublevation. Håfrätterne behöfva och löön.
Vij veete, att hvar Rijksdagh ähr klagat öfver justitiens
administration, att den så vell vidh lagmanstingen som
härad/tingen förrättas af odugelige substituter.
Gref Gabriel Oxenstierna Gabrielson: Det är
svårt att skiera detta ifrån Rijksens Rådh. Om det således
blifver hoss K. M:t söckt, att ingen excluderas från
de tiensterne, hvarken Rådet eller andre.
Hr Landtmarskalken: Vij hemstelle detta till Hans
K. M:tz behag och vijsa derhoss, huruledes så vell justitiens
bettre förrättande som att (o: ock) K. M:tz stååt blifver
derigenom understöd.
Gref Oxenstierna Gabrielson: Att K. M:t delar
desse tienster så vell till Rådet som utom Rådet till Ridderskapet.
Hr Landtmarskalken: På samme sätt häfver ochså
det secrete uthskåttet ansett härdzhöfdingetiensterne: Att
Häradzhöfdingen måtte sittia in loco, förvalta tiensten
sielf och det för een viss löön; det öfrige upbäres af K.
M:tz betiente till statens föröckning till att deraf lööna
Håfrätterne.
Grefve Gabriel Oxenstierna Gabrielson: Ähro
desse ährenderne communicerade medh Rijksens Rådh.
Hr Landtmarskalken: Det secrete uthskåttet häfver
velat först effter K. M:tz tillåtelse communicera det
medh ståndet.
Såsom dhet påmintes, att intet Assess[orerne] uti Håfrätterne
skulle vara Häradzhöfdingar, svarade Hr Landtmarskalken:
Neij, dee få det intet, men öfverskåttet går
till Håfrättens aflöning, nähr Häradzhöfdingen ähr först
löönter.
54
1680.
Det påmintes ochså, att genom detta försvagades Ridderskapets
och Adelens privilegier.
Hr Landtmarskalken: Om I beroopen ederpåprivilegierne,
så ähro meste deelen adelsmän, som besittia
häradzhöfdingetienster.
Sedan classerne hade een godh stnndh sin emellan
discurerat öfver denne saken, så vell öfver laagmans- som
häradzhöfdingedömmen, skredh freddie classen till votering,
bijfallandes den meningen at lagmansdömmen separeras
ifrån Rijksens Rådh, och [lagmännen] tiena för een viss
löön. Att så vell lagmanstingen som häradztingen blifva
på dhet sättet förvaltade, som af Hr Landtmarskalken proponerat
ähr; att ingen Rijksens Rådh blifver hereffter
Lagman; att Lagman blifver sittiandes i lagmansdömmet
och sin tienst sielf förrättar och intet genom någån substitut;
att ingen Assessor uti Håfrätterne blifver hvarken
Lagman eller Häradzhöfdinge. I lijka måtto ähr dhet
ochså medh häradzhöfdingetiensterne förstått, att Häradzhöfdingen
bor in loco, tiensten sielf förvaltar för en viss
löön; öfverskåttet går till Håfrättens betahlning, alenast
lönen blifver hederlig.
Den 2 classen biföll detta, men den första classen sade
intet sitt votum, begierandes dett motte voteras medh
zedlar.
Hr Landtmarskalken: De heggie classerne hafva
reedan sagt deras mening, och frågadhe Hr Landtmarskalken
classerne, nemblig[en] den 3 och 2, om de hadhe
någåt vijdare att seija, hvartill svarades af 3 classen medh
ett neej, vij ähro alle herom eense, som redan voterat ähr.
Den andre classen: Det ähr och alles vår mening.
Grefve Carl Oxenstierna påminte och varnade, att
Ridderskapet och Adelen intet skulle tillåta någåt, som
försvagade privilegierne. Att och Ridderskapet och Adelen
förde den clausulen in, att häradzhöfdingetiensterne
motte förunas framför andre åth Adelen.
Hr Landtmarskalken: K. M:t varder heruti giörandes
effter dess behag, och varder vell Adelen så snart
som någån annan ihugkommen.
Äter påmintes det, att lagmans- och häradzhöfdingelöönen
måtte blifva någåt hederlig.
Hr Landtmarskalken: Dhet hemskute vij K. M:t.
Oktober.
55
Ännu påminte Öfversten Grefve Carl Oxenstierna,
att hvadh som förehades om häradzhöfdingeräntorne vore
myket betänkeligit och luppo eemoth privilegierne; man
borde intet så lätteligen gå der till. Häradzhöfdingsräntorne
vore och een ting, som intet kunde räknas blandh
Konungens räntor utan vore af Allmogen alenast antagen
till justitiens skippande; kunde intet således kiennas blandh
andre Cronans räntor.
Hr Landtmarskalken proponerade sedan om besveren,
om dhe skulle kunna denne gången upläsas. Men
såsom Hr Conradh Gyllenstierna sadhe, det uthskåttet
hadhe ännu intet hint sett igenom alle besveren och
satt dem i form, så blef intet denne gängen mehra giort.
Den 19 Oetobris uti secrete uthskåttet.
Den 20 Oetobris uti secrete uthskåttet.
Den 21 Oetobris [uti] secrete uthskåttet (jämf. bil. 5).
Den 22 Oetobris in pleno på Riddarhuset.
Denna dagen förehades intet annat, än att besverspuncterne
uplästes och adjusterades {bil. 6).
Den 23 Oetobris [uti] Secrete uthskåttet.
Den 24 [Oetobris var] söndag.
Den 25 [Oetobris] in pleno på Riddarhuset.
Denna dagen föreföll eij heller någåt annat, än att
det continuerades att upläsa besveren och adjustera dem.
Och såsom Ridderskapet och Adelen ville uti deras besverspuncter
införa om Bergs- och Commercie-Collegierne,
så påminte Hr Landtmarskalken, att det uthskåttet,
som var förordnat att upsettia rationes öfver samme Collegier,
ville skynda medh sitt arbete, att man kunde i
tijdh få öfvergifva besveren; eliest vordo de kommandes
så seent, att intet svar fölgde. I lijka måtto påmintes, att
måtte införas uti besveren om lagmans- och häradzdöme.
Deli 20 [Oetobris] in pleno på Riddarhuset.
Hr Landtmarskalken: Ridderskapet häfver jag tillförende
berättat, huruledes det secrete uthskåttet häfver
56
1680.
denne tijden arbetat deruppå att hitta på de uthvägar,
som kunde lenda statsverket till sublevation, och hafva
vij communicerat medh Ridderskapet hvadh vij hafva upfunnit
her till; men medan såsom uthskåttet alt fort deruppå
arbetade, ähr nagåt kommet i vägen, som hindrade
oss och uphäfver det förtroende, som bör vara emellan
Stenderne, ty det hende sig, medan vij vore tillsamman
medh de andre tvenne stånden uti det secrete uthskåttet,
angaf' sig ett uthskått ifrån Böndren, och läte dee upläsa
een supplication, som var stalt till Konungen, deruti
de gifva till H. K. M:t dee råden att lyffta värket, som
I af sielfva supplication få see {bil. 7). Etfter såsom supplication
var stelt till Konungen, frågadhe jag, om de hadhe
redan öfvergifvit en sådan supplication till K. M:t,
hvartill Böndren svarade neij. Sedan frågade jag, om dhe
hadhe heröfver confererat medh de andre Stenderne; der
till svarade dee ja, det och de andre Stenderne, som vore
uti secrete uthskåttet, tillstode och bejakade. Deruppå
gick Böndrens uthskåt uth, men kom åter straxt in och
begierte skrifften igen, seijandes munteligen att de villia
vara medh, nähr de sakerne tagas före, och att Ridderskapet
och Adelen intet måtte få sittia och dömma uti
deras egen sak. Såsom vij nu funno detta af (!) een mäekta
efftertänkelig sak, så söckte vij och att få heröfver conferera
medh Rijksens Rådh, som dee och kommo till oss,
tå vij meddelte dem afskrifft af Böndernes supplication,
och hafva Rijksens Rådh gåt til Hans K. M:t dermedh
och fåt det till svars, att Rijksens Rådh viste vell sielfve,
huru de borde [styrkia] Stenderne till det, som lende till
rijksens tienst, och styrkia Ridderskapet och Adelen till
dhet, som vore rijket nyttigt. Medan detta förehades,
hafva alle 3 Stenderne föreent sigh tillsamman att gå till
Konungen medh een annan skrilft, tå K. M:t sigh på det
sättet häfver eemoth dem sigh uthlåtet, att K. M:t intet
kunde svara dem, för än Ridderskapet och Adelen, som
dhetta anginge, voro hörde.
Heruppå blef skrifften upläsen, först Böndernes (bil. 7)
och sedan de 3 Stendernes {bil. 8).
Hr Landt marskalken fullföligde vij dare heruppå:
Sedan sende K. M:t effter mig och tilläth, att desse skriffter
måtte blifva medh secrete uthskåttet communicerad[e]
Oktober.
57
och medh Rijksens Rådh och sedan medh Ridderskapet
och Adelen. Och åhre Rijksens Rådh medh oss fallne på
de tankar att deela skrifften i tvenne deelar och först
beklaga oss öfver det procedere, som Stenderne bruka, i
det dee söndra sigh således ifrån oss, serdeles ochså att
dhe hafva uti secrete uthskåttet suttet och hört vore tankar,
brytandes således den förtroligheet, som dee tillika
medh oss till K. M:tz och rijksens tienst vijsa borde. Sedan
till det andre, att vij inför K. M:t vijsa, medh hvadh
ofoogh dee tahla på dhe privilegier och vellgierningar, som
Ridderskapet och Adelen så vell för deras förfäders som
egne meriter af förra Konungar håfve bekommet och åhre
blefne benådade medh, så att vij villia bedia, att K. M:t
sådant behiertar och förbiuder dem, att dhe intet måge
föreskrifva oss hvadh vij af egen zéle utan deres påminnelse
gierna till K. M:tz och rijksens tienst giöra veele,
sökiandes de att draga hederen till sigh, den vij och gierna
veele sielfve hafva. Öfver detta häfver secrete uthskåttet
upsatt een supplication till H. K. M:t, hvilken och ähr
medh Rijksens Radh communicerad, den de och hafva
funnet godh, om nu Ridderskapet och Adelen vill låta
sigh den föreläsa, och hon sedan till K. M:t upbäras kunde,
ty så lenge Stenderne på detta sättet från hvarandra
skilde ähro, kan verket intet företagas, och Konungen
skyndar på endskap.
Heruppå befalte H. Exell. Hr Landtmarskalken
Secreteraren upläsa supplication, och finnes ad acta bil. 9.
Hr Landtmarskalken continuerandes sadhe: Af
dhetta ähr nu det hent, att Stenderne ähro medh hvar
andra koinbne uti någåt missförståndh, och hindras oss att
fatta någåt vist sluut. Vij håfve medh Rijksens Rådh
det tyckt best vara att öfverläggia, huruledes vij måtte
best kunna conservera våra privilegier och befria oss ifrån
det, som de andre Stenderne oss påbörda. Den första puncten
skulle man nu straxt kunna beijfra. Ähr altså denne
supplication upsatt till Ridderskapetz och Adelens correction.
Öfversten Grefve Carl Oxenstierna medh åthskillige
flere var uti den tanken, att såsom de andre Stenderne
hadhe myket hårt och medh Helt injurieuse termer
angripit Ridderskapet och Adelen, att Ridderskapet der
-
58
1680.
före skulle dhet medh tillbakas drifva, kunnandes Ridderskapet
ock Adelen intet låta på sig sättia sådanne injurieuse
beskyldningar, sorn Stendernes skrilfter voro upfylte
medh.
Rijks-Tygmestaren Hr Per Sparre var af samma mening,
läggiandes dertill att bedia K. M:t att låta inqvirera,
hvem som häfver gifvit Bönderne detta in, och hvem
som vore rådgifvaren till alt detta.
Andre önskade, att icke på Riddarhuset funnes dhe,
som colluderade medh de andre Stenderne.
Hr Landtmarskalken: Rijksens Rådh hafva redan
halft communication af supplication, och såsom de voro
medh den benögde, så tykes och best att blifva vidh det,
som vore upsat.
Öfversten Hr Carl Oxenstierna medh åthskillige
deere sadhe, att såsom supplication voro dem till den enda
communicerad, att dem stodo frit att påminna, hvadh som
tycktes behöfvas, så varda Rijksens Rådh intet illa uptagandes,
att Ridderskapet och Adelen nyttia den frijheeten,
som de altijdh hafva halft och dem competerar,
varandes altijdh så brukeligit, att Ridderskapet och Adelen
hadhe först öfversett det, som skulle öfvergifvas, [förr]
än det communicerades Rijksens Rådh. Tykte och, att
nu häfver bort observeras det samma.
Hr Landtmarskalken: Secrete uthskåttet häfver
och öfverlagt det medh Rijksens Rådh, och hafva Rijksens
Rådh funnet betänkeligit, att vij inlåta oss uti något
particuliert eemoth de andre Stenderne, utan tyckt
vara säkrast att anlijta K. M:t, att K. M:t ville det beijfra
och vijsa dem deras ofoogh.
Hr Per Sparre: Vij ähro vell merendels eenige
medh supplication, men tykes lickvell att [behöfves] någåt
skarpare bemöta dem, och att K. M:t ville låta inqvirera
uti rådgifvaren.
Hr Hans Wacktmester, Hr Axel Wacktmester,
Hr Christopher Gyllenstierna medh flere voro af den
meningen, att dee hafva såsom frie Stender på een frij
Rijksdagh sagt deras mening och gifvit Konungen det
rådh, som de trodde bäst, kunnandes de derföre intet blifva
beskylte.
Oktober.
59
Landzhöfdingen Hr Anders Lilliehök: Ingen lerer
annat kunna seija, än ju deras skrilfter ähro myket hårde
och injurieuse; giöre dhe såsom Stender, så måste och vij
komma ihåg, att vij ähro det förnembste ståndet och det
hederligaste ståndet i rijket. Yåre förfäder hafva genom
dygd och ähra medh stoort arbete och lijfsfakror förverfvat
sig detta ståndet, så att vår egen bördh och vare förfäders
exempel gifva oss dhet vidh handen, att och vij i
lijka måtto skola sträfva efFter ähra och dygd, och lerer
hvar och een söka att maintenera det han äger och besitter,
så vijda det kan skie utan annans prsejudice. Nu
ehuruvell detta ståndet medh skiell ähr och kan hålla sig
för det förnembste, så se vij lickvell, att dhe andre Stenderne
uti deras skrilfter falla oss så öfver, att dhet intet
står att tåhla; de skylla oss för kresslige, egennyttige
etc., arguerandes oss för sådanne stycken, som oss intet
står till att tåhla; vij bööre reservera oss ett billigt åthalande
deruppå och resentera det, som deras obetänksamheet
dhet vell förtienar, och således salvera vår honeur.
Intet hafva de exponerat sig så högt uti fahra och möda
för Kongl. M:t och rijket, som detta ståndet häfver giort.
Vij kunna intet utan måste upsättia öfver deras skrilfter
een deduction, att vij måge både deducera vår rätt, att
vij medh rätta besittia vår egendom, vij hafva genom våre
förfäders meriter, fast dhet ähr skiett al Kongl, näde fått
dem.1 Yij måste fördenskull representera Konungen, medh
hvilket stoort ofoog de oss och vår veHferdh angripa.
Hr Landtmarskalken: Her påminnes någåt, som
menas behöfves sättias in uti supplication, nembligen att
skarpare besvara de injurier, som menas finnas i Stendernes
skrilfter, sedan och att Ridderskapet och Adelen reservera
sig att genom en deduction vijsa, medh hvadh
rätt dhe besittia deras privilegier och egendom, och att
måtte inqvireras eifter rådgifvaren, serdeles hvem som
häfver bräckt Böndren uti detta värket. Hertill svaras,
att heröfver ähr redan delibererat medh Rijksens Rådh,
tå Rijksens Rådh tyckte best vara att intet inlåta sig uti
någåt particulärt medh dem, utan alenast hoss Konungen
anhålla, att Konungen till Ridderskapetz heeder och försvar
ville vijsa deröfver sin ijfver och missnöije; ty skulle
1 Meningen bristfällig.
60
1680.
vij uthlåta oss, så varda de förebärandes, att dhe såsom
frie Stender komma till Rijksdag och gifva K. M:t dhet
rådh. som dhe troo vara best, derföre och Rijksens Rådh
holt för best att intet inlåta oss uti någån dispute medh
dem, utan att bedia K. M:t att vijsa dem deras ofoogh.
Uthi det öfrige, hvadh som väre privilegier och eens
och annans förvärfvade egendom anbelangar, så kunna
Ridderskapet och Adelen intet underkasta sig deruti deras
villie, derföre och kan upsättias lier uti een deduction att
vijsa K. M:t, huru obefogade de varit, i det dhe hafva angripit
Ridderskapets och Adelens privilegier och egendom.
Af andre lades det der till: Ja, intet alenast gripa
de an Ridderskapet och Adelen utan Konungens högheet;
de styrkia Konungen att giöra eemoth eedli och försäkring.
Hr Christopher Gyllenstierna medh flere holt myket.
betänkeligit att inlåta sig medh dem uti någån dispute;
torde henda, att de kunde öfvertyga Ridderskapet
och Adelen, så vore fast verre.
Deruppå svarades af andre, att Presterne och de andre,
serdeles Bårgarne, lefva fast mehra krässligen än
Ridderskapet och Adelen; hafva ochså under sig Kronans
egendom, så att dhe intet håfve någåt foogh att således
grijpa Ridderskapet an. Hvadh dee, Ridderskapet och
Adelen, besutto, det besutto de medh all rätt utaf Kongl,
nåde och voro genom 1655 åhrs reduction satte uti säkerheet
af deras öfrige egendom.
Hr Christopher Gyllenstierna meente rijket vara
nu uti det tillståndet, att i fall de andre Stenderne intet
hadhe giort någån påminnelse, så påminte nöden och rijketz
fattige tillståndh nogsambt. Det voro ynka att tänkia
på, huru alla måste tiena utan löön och blifva förderfvade.
Hr Landtmarskalken påstodh, att såsom supplication
voro medh Deras Ex. Rijksens Rådh communicerad,
och de hadhe funnet gått, att man intet inläte sig uti
någån particulier dispute medh dee andre Stenderne, att
man derföre läte blifva supplication, som den ähr, och
bära den ju för ju heldre up till Konungen, kunnandes
Ridderskapet och Adelen äntå låta upsättia deduction.
Det ähr best, att Konungen slår handen deruti, och att
K. M:t inaintenerar Ridderskapet och Adelen vidh deras
Oktober.
61
privilegier eemoth dee andre Stendernes obefoogade ingrep,
och att dee måtte nu medh den alfvarsamheet blifva åthvarnade,
att dhe intet komma een annan gång så letteligen
igen. Rijksens Rådh embna ochså upsättia een skrifft
till Konungen, der uti de och varda vell vijsandes Stendernes
ofoog, och huruledes de gripa K. M:t sielf an uti
dess höögheet.
Af någre sadhes, att dhe andre Stenderne bööra så
myket skarpare anses, som de förleda Konungen att giöra
eemoth sin eedh och försäkring. Hvilket dok åter af andre
eemoth sadhes, att de såsom frie Stender på een frij
Rijksdag seija och giöra sin påminnelse.
Landzhöfdingen Hr Anders Lilliehök beklagade, att
det han tahlar uti een godh mening, blifver illa och helt
annorledes uthtyt, än som han ment häfver. Han förmärker,
att — Gudh veet hvadh nu ähr för tijder — det
ordet, som han för een lijten stund nembde, nembligen
resentera, blifver illa uthtyt af somblige, lika såsom skulle
jagh der medh hafva meent, att man skulle resentera medh
ver jan på de andre Stenderne för den orätt, dee oss tillfoga,
och således begynna inbördes krig. Bevare mig Gudh,
säde Hr Lilliehök, att bruka orden i den tanken, och Gudh
läte mig intet få sådanna tankar; nogh häfver jag ler t så
myket fransöska, att jag veet hvadh resentera betyder,
och huruledes dhet tages, och veet jag, att dhet significerar
så myket sorn taga een ting till hiertat, och att man
kan resentera een ting på månge sätt, och att intet der
medh bör förstås verjan och föra krig. Detta hade han
velat hafva sagt till sin exculpation, effter såsom han hörer,
att hans ordh så illa uthtydas.
Hr Landtmarskalken frågadhe, hvem som häfver
således uthtyt hans ordh.
Hr Lilliehök seendes sig tillbakas svarade: Han
sitter intet så långt borta; han kan vell finnas.
H. Exell. Hr Landtmarskalken: Såsom vij sittia
alla her att arbeta till alles bestå och böra intet hafva
annat uthseende än som K. M:tz och rijksens bestå, så beder
jag, att den eena så vell som den andra intet tager
illa up hvars annars ordh.
Landzhöfdingen Hr Gustaff Du walt badh, [att] de
orden, som Hr Landtmarskalken sadhe, det Rijksens Rådh
62
1680.
tänkia att vijsa Konungen, huruledes de andre Stenderne
hafva gripit K. M:tz högheet an, måtte vell blifva till protocollet
förde och insatte uti den supplication, som Ridder -  skapet och Adelen nu tänkia inläggia hoss K. M:t.
Hr Hans Mörner: Det vore, som ville vij föreskrifva
Konungen.
Hr Gustaff Duwalt: Det bevare mig Gudh före;
det tänkia och intet vij, men fast meera de andre Stenderne.
Jag tvker. att dhet ähr nödigt, att det kommer
uti supplication.
Landzhöfdingen Hr Ståhlarm: Rijksens Rådli hafva
tahlat dee orden i förtrooligheet, och kunna intet vell införas,
serdeles utan deras vettenskap och tillåtelse. De
hafva tällt dem så som Rijksens Rådz personer.
Hr Landtmarskalken begierte, det classerne ville
seija. deras tankar, huruledes det skulle blifva medh supplication.
Sedan classerne hadhe en godh stundh discurerat heröfver,
sadhes 3 classis votum af Hr Assessoren Gyllenankar:
Effter såsom supplication ähr communicerad medh
Rijksens Rådh och således stylicerad, att hon kan gifvas
öfver, så tyker 3 classis, att dhet kan vell skiee; men
somblige begiera der hoss, att Hr Landtmarskalken ville
munteligen H. K. M:t förebära, att såsom Ridderskapet
och Adelen ähre uti de andre Stendernes skriffter så hårt
angripne, så reservera de sig sin fulla rätt det vederbörligen
att vederläggia; så och tänkia Ridderskapet och
Adelen genom een serdeles deduction bevisa deras rätt,
och medh hvilket stoort ofoog de andre Stenderne tahla
på deras egendom. Och såsom det nogsambt synes utur
sielfva skriffterne, att hvadh Böndren inlagt hafva intet
kommer af dem sielfve, att K. M:t derföre ville låta inqvirera,
hvadan denne hondeskrifften rätteligen må hafva
sitt uhrsprung. Een dell hålla och för betänkeligit att
inqvirera dereffter, menandes det kunna skie fram hettre.
2 classis votum. Hr Ulff Bonde: Vij ähro af samme
mening att öfvergifva supplication, och att vij förbehålla
oss att drifva injurierne ifrån oss och att upsättia een
deduction att vijsa vår rätt och försvara våra privilegier.
Men att bedia K. M:t inqvirera om rådhgifvaren hoss
Böndren, kunna vij intet vell samty kia till.
Oktober.
63
1 classis votum. Rijks-Tygmestaren Hr Per Sparre:
Önskeligit hadhe det varit, om detta hadhe stått i supplication,
så och att det måtte inqvireras, ty intet bondehufvudh
häfver giort den skrifften. Gått vore ochså, om
vij hadhe reserverat oss att stryka dee injurierne från
oss, men det kan alt munteligen skiee, nähr supplication
beres up. Deduction måste vijsa vår rätt, och att vij intet
kunna låta sådant vara på oss.
Hr Landtmarskalken badh, det Ridderskapet och
Adelen ville uthnembna ett uthskått till att upbära supplication,
som var upsat eemoth de andre Stenderne.
Och blefve effterföliande der till uthnembde:
Af 3:e classen:
Öfverste Uggla, Ekebladh.
Öfverste Ståhlhammar, Assessor Johan Stiernhök,
Öfverste-Lieut[enant] Ramsse, Gustaf Olliequist.
Öfverste Makeler,
2:a classen:
Hr Gustaff Hårdh, Hr Hans Boije,
Hr Knuut Posse, Hr Ulff Bonde Torson,
Hr Johan Lilliehök, Hr Carl Bonde.
l:a classen:
Grefve Gustaf Oxenstierna, Hr Carl Sparre,
Grefve Fredrik Steenbok, Hr Hans Wacktmester,
Grefve Gustaf Carlsson, Hr Per Baneer.
Hr Landtmarskalken påminte och, att ett uthskått
måtte nembnas att upsätta deduction.
Och blefve der till nembde:
[Af] l:a classen:
Grefve Gabriel Tureson Oxen- Grefve Carl Oxenstierna,
stierna, Hr Anders Lilliehöök.1
2:a classen:
Hr Ulf Bonde, Hr Ulf Bonde Torson,
Hr Gustaf Ulfsparre, HrLennartRibbingSvenson.
1 »Hvilken sig mycket excuserade, att han intet kunde vara med».
64
1080.
3:e classen:
Vice Prmsidenten Grass, Assessor Dankvart,
Assessor Gyllenankar, Assessor Klöfverskiöldh.
Assessor Skyttenhielm,
Hr Landtmarskalken begierte, att desse godhe herrar
ville öfver detta arbetet straxt sättia sig, att det
kunde vara ferdigt till den nestföliande freedag.
Fiebat dimissio.
27 Octobris för midd[agen] uti secrete uthskåttet.
27 Octobris eifter middagen in pleno.
Hr Landtmarskalken berättadhe för Ridderskapet
och Adelen, huruledes han tillika medh uthskåttet vore
dagen tillförende effter middagen uppe hoss H. K. M:t
medh supplication angående Stendernes skrilfter eemoth
Ridderskapet och Adelen (bil. 9). Medh det samma blef
och munteligen förebrakt, att Ridderskapet och Adelen
vill hafva sig reserverat att få inkomma medh dess deduction,
der uti de tänkia att vijsa sin rätt och Stendernes
ofoog. Sedan och huru högt det går dem till sinnes
att således blifva beskylte, hvilket Ridderskapet och Adelen
intet kan låta blifva obesvarat och drifva sådant ifrån
sig. Kongl. M:t läth sig förmärkia att mycket ogierna
förnimma detta missförståndet emellan Ridderskapet och
Adelen och de andre Stenderne, och att K. M:t gierna
skulle styra alt till det bestå. Hans K. M:t var eliest
vell nögder medh hvadh Ridderskapet och Adelen altijdh
tillförenne hafva bevilliat, och förväntar K. M:t, att Ridderskapet
nu behiärtar rijketz nervarande slätta tillståndh
och så myket erkläkeligare varda K. M:tz och rijketz
trångmåhl bijspringandes. Kongl. M:t häfver och befalt,
att vij skole träda tillhopa uti secrete uthskåttet medh
dee andre Stenderne att öfverläggia hvadh som kan lenda
K. M:t och det allmänna bestå till nytta, ty Kongl. M:t
hastar och vill hafva endskap.
Sedan uplästes een skrifft, som innehölt någre af dhe
Skånskes besver.
I lijka måtto uplästes en supplication, som var för
Bohus inlagt.
Oktober.
65
Heggie desse skriffterne blefve remitterade till uthskåttet
öfver besveren att sättia dem uti form och föra
dem in blandh Ridderskapetz och Adelens besver.
Sedan företogs matrikelen att löpa den igenom, att
see hvilka voro tillstedes. Der vidh blef det förebrackt,
det mången adelsman sitter hemma på sine godz och intet
hafva låtit introducera sig på Riddarhuset och nyttia
lick vell privilegierne.
Resolutio: Att föra uti besveren, att hvar och een
adelsman skall låta sig intaga på Riddarhuset eller mista
sine privilegier.
Hr Landtmarskalken g af sedan tillkienna, huruledes
Bokhållaren hadhe upsatt een lista på dem, som voro
skyldige för deras introduction, hvilken blef upläsen, och
förmantes dee att betahla, hvilket borde så myket snarare
skie, som Riddarehuset var uti Banco skyldig een stoor
påst.
Och såsom åthskille påster voro af den beskaffenheeten,
att de måste sökias genom proces, ty fans gått att
sökia K. M:t, att dee processer, som Riddarhuset hadhe,
måtte straxt immediate komma under K. Håfrätten, hvilket
K. M:t vorde så vell Riddarehuset förunnandes, som
Banco den förmån hade bekommet.
Sedan uplästes balancen på alla dem för till Riddarhuset
voro debiterade, och förmante Hr Landtmarskalken,
att hvar och een skulle clarera.
Sedan gaf Hr Landtmarskalken tillkienna, huruledes
nödvendigheeten fodrade, det nya Directorer setties
öfver Riddarhuset, effter såsom Rijks-Drotzén hadhe 1672
på Riksdagen taget afskeedh, Hr Johan Gyllenstierna
voro dödh, Hr Lagerfelt hadhe och genom sin skrifft sagt
sig ifrån direction. Drakenhielm var och dödh.
Hr Landzhöfdingen Ståhlarm påminte, att dhe intet
måtte således seija sig ifrån, för än de hadhe giort räckning.
Men blef denne gången intet någåt sluutet om direction.
Dell 28 Octobris [var] Simonis Judei dagh.
Den 29 Octobris in pleno för middagen.
Hr Landtmarskalken uhrsektade, att han hadhe
någåt drögt; orsaken voro, att K. M:t hadhe befalt, att
Sv. Ridder sk. o. Adels riksd.-protXIII. 1680. 5
66
1680.
någre officerare skulle introduceras, för hvilken orsak Hr
Landtmarskalken hadhe varit neder och öfversett deras
bref, att Riddarhusetz interesse måtte desto hettre der
vidh blifva i ackt taget.
Hr Landtmarskalken frågadhe sedan, huru vijda
uthskåttet var kommet medh deduction eemoth Stendernes
skriffter, om den och vore ferdig.
Hvar till Hr Ulff Bonde svarade, att dhe hafva
fuller medh flijt arbetat deruppå, men intet hint henne
aldeles ferdig, förmenandes dock om ett par dagar kunna
komma up dermedh och sidst till söndagen.
Hr Hans Wachtmiester frågadhe, hvadh som intenderades
medh samma deduction, och hurudanna vices
den hade, om det vore till att befremia det verket, som
förehades, och lende K. M:t och rijket till nytta.
Hr Landtmarskalken: Effter såsom ber frågas,
hvadh såsom medh den deduction intenderas, och huruvida
den kunde anse K. M:tz och rijketz interesse, så
veet Ridderskapet och Adelen att påminna sigh, att Ridderskapet
och Adelen fan nödigt att genom een deduction
vijsa Stendernes ofoogh och att bedia K. M:t, att K. M:t
ville maintenera oss vidh väre privilegier och rättigheeter.
Hr Hans Wacktmester: Hvart syfftar denna de
duction
och den rättigheet, som vij pretendera af förra
Konungar?
Hr Landtmarskalken: Såsom Ridderskapet och
Adelen hafva af förre Konungar erhållet godz och andre
rättigheeter, dem de andre 3 stånden sökia nu att infringera,
så tyckte Ridderskapet och Adelen vara nödigt att
genom een deduction visa dee 3 ståndens ofoog och att
blifva bijbehåldne vidh det, som vij af förre Konungar
hafva bekommet.
Hr Hans Wacktmester: Yij kunna intet tillägna
oss een rättighet af det, som kommer af Konungens nåde.
Rijks-Tygmestaren Hr Per Sparre: Jo vist ähr eens
rätt kommen af Konungens nåde. Huru kunna vij seija
annat? All rätt kommer af Konungens nåde.
Hr Hans Wacktmester: Blifver staten lijsad ge
nom
denne skrifften?
Rijks-Tygmestaren: Yij håfve största skiell i verden
att vijsa K. M:t Stendernes ofoog, och att K. M:t intet
Oktober.
67
måtte tillåta, att dee andre stånden få meslera sig i
det, som går Ridderskapet och Adelen an; det kommer
dem intet vidh. Yij villia bedia K. M:t, att sådant må
blifva tillbörlig ansedt, och att de nu således måge blifva
åthvarnade, att de hereffter intet måge således gripa oss
och vår egendom an; skier det intet, så få vij vell see,
hvadh derpå fölier; vij få aldrig någån Rijksdag vara i
fridh för dem.
General-Lieutenanten Hr Christopher Gyllenstierna:
Det som angår Ridderskapet och Adelen, deruti
få de andre Stenderne intet meslera sig; men dhet
som angår heela rijket och dess vellgångh, deruti håfve
dhe såsom frie Stender att seija och påminna. Vore och
best, att vij sielfve föreente oss och intet låta taga den
hedern från oss.
Hr Hans Wacktmester: De 3 stånden hafva föreent
sig att styrkia Konungens och rijksens rätt; det
borde vij giöra framför dem.
Hr Rijks-Tygmestaren Hr Per Sparre: Jagh seer
intet, att vij her uti någåt försee oss. Om de hafva föreent
sig att styrkia Konungens och rijksens rätt, hvem
menas tå vara der eemoth? Gudh bevare oss att sättia
oss der emoth; det hoppas jag ingen redelig man giörer.
Konungen lerer och intet förneka någån att niuta rätt
och privilegiernes conservation.
Hr Hans Wacktmester: Konungen lerer intet vara
tient medh vår refutation, och incaminera vij her igenom
een proces medh de andre Stenderne, som kan vara många
tijder; der medh ähr rijket intet hulpet utur den nödh,
som det nu sticker uti, ej heller svare vij derigenom på
Konungens proposition, hvartill vij likvell ähro sammankallade.
Mig tykes best vara att gå alt dhet förbij, som
kan hålla up sluutet, och ju för ju heldre af oss sielfve
föreena oss till det, som de andre 3 stånden äntå lera
tvinga oss till. Uthrijkes provincierne, dhe stoore lähnen,
grefveskapen, frijherreskapen, herskapen, Norkiöpingsbesluuts-godsen
och mera sådant måste Konungen hafva
igen; dereemoth förventa vij den nåden af Kongl. M:t,
att K. M:t varder dee fattige således anseendes, att de,
som intet hafva fått myket och kunna kanskie hafva 10
ä 20 eller någre hundrade daler s. m:tz ränta, måge sådant
68
1680.
få behålla; men dhe andres, såsom dhe hvarigenom rijket
ähr försvagat, dee måste tagas igen. De 3 Stenderne
hafva vijst oss, hvadh vij håfve bort sielfve giöra.
Rijks-Tygmestaren Hr Per Sparre: Hvar och een
redelig svensk adelsman ähr nogsambt af sig sielf disponerad
att effter det yttersta een kan grijpa K. M:t under
armarne; men att låta oss af dhe andre Stenderne der
till tvingas, det håller jag för een fahrlig consequence.
Hr Axel Wacktmester: Vij måste det förekomma.
Hr Per Sparre: Stenderne hafva intet votum deci
sivum,
utan alenast votum deliberativum, och elfter såsom
de hafva nu således sammansatt sig att öfverstämma oss,
så ähr det så mycket högnödigare att vijsa enormiteeten;
sedan een ting ähr öfverlagt och alle Stenderne och intet
någre hafva kommet öfvereens, så blifver det först ett
sluut.
Hr Hans Wacktmester: Vij kunna på intet bettre
sätt förekomma Stendernes intention, än att vij gå af oss
sielfve up till K. M:t och sielfve öfvertaaga detta.
Landzhöfdingen Hr Mauritz Posse: Som Hr Per
Sparre och månge flere seija och i sanning så ähr, att
Stenderne hafva olijdeligen angripit oss medh injurieuse
ordh och termer, så måste vij derföre tåkat tillbakas och
vijsa deras ofoog, och det så myket mera som de på åthskillige
Rijksdagar tillbakas håfve drifvit detta; vij måste
vijsa, att hvadh vij ega och besittia, det ega vij medh
rätta, och kommer dem intet vidh att föreskrifva oss.
Landzhöfdingen Hr Conrad Gyllenstierna: Skrifften
gior oss ont, effter hon synes vara myket hårdh; men
hufvudhsaken kommer öfvereens medh Sveriges laag, att
Kongl. M:t kan tagat igen, och förmoda vij K. M:t lerer
ansee de fattige, som lijtet hafva.
Landzhöfdingen Hr Morten Reutercrantz påminte
och begierte fööras till protocollet, att Hr Hans Wacktmester
häfver på K. M:tz vegnar låfvat, att dhe, som intet
myket hafva utan alenast 10, 20 eller några hundrade
daler s. m:tz ränta — —
Rijks-Tygmestaren Hr Per Sparre: Att Stendernes
petitum skall, som Hr Conrad Gyllenstierna sadhe, vara
lagligit, så kan jag seija der eemoth, att dhet ähr eemoth
K. M:tz myndigheet, laag och rätt, att de skola understå
Oktober.
69
sig att föreskrifva K. M:t att retranchera det, som ähr
uti privilegierne och Konungens försäkring.
Hr Axel Wacktmester: Dhe föreskrifva intet, utan
råda och föreslå. Stenderne hafva den rättigheeten till
K. M:tz och rijketz bestå.
Hr Landtmarskalken: Såsom skrifften ähr tou
chant,
så kan hon och förtiena sitt svar; men så kan
ochså den andra saken in antecessum öfverläggias.
Hr Hans Wacktmester: Skrifften förer oss i een
process.
Hr Landtmarskalken: Om I vill ien nu straxt taga
saken uti betänkiande, eller om vij skole företaga det första
och gå det seenare än någåt förbij, det villen I öffverläggia.
Och såsom saken ähr af stoor vickt, så ville I
deröfver discurera, att dhet sedan kan komma till sluut
och voteras.
Hr Hans Wacktmester: Såsom detta ähr een sak,
som aleena angår Konungen och rijket, så tillstår det oss
intet att votera her uti, utan att vij föreena oss.
Hr Axel Wacktmester: Vij hafva exempel för, att
uti dee saker, som angå rijket, voteras intet, utan een
föreening skier; det måste ochså nu skie, ty denne saken
ähr rijketz.
Hr Hans Wacktmester, Hr Christopher Gyllenstierna,
Hr Conrad Gyllenstierna, Hr Hans
Mörner, Hr Öfverste Örneklo voro af samma mening,
att uti detta ährendet om godsens igengifvande borde intet
voteras, utan sådant skie genom een föreening.
Hr Per Sparre et alii: Så behöfves det intet heller
att någåt protocoll föres. Vij hafva riddarhusordningen
och hoppas, det intet blifver oss betaget att lefva effter
den; så ähr her till skiett.
Hr Ekebladh begierade, att riddarhusordningen måtte
observeras, och att de måtte få niuta den process, som
deruti står föreskrifven, och att heröfver måtte intet någåt
vijdare handlas, för än vore communicerat medh Rijksens
Rådh.
Öfversten Hr Carl Oxenstierna, Cantzlirådet Hr
Gabriel Oxenstierna Tureson och Rijks-Tygmestaren
[Hr Per Sparre] begierade det samma, att alt måtte handlas
effter riddarhusordningen och voteras medh zedlar.
70
1680.
Hr Hans Wacktmester, Hr Christopher Gyllenstierna,
Hr Axel Wacktmester, Hr Hans Mörner
voro fast der eemoth, att intet kunde voteras medh zedlar
uti een sak, som ginge rijket an.
Hr Cantzli-Rådet Grefve Gabriel Oxenstierna
Tureson giorde berättelse, huruledes uthskåttet satt och
arbetade öfver deduction; och funnes det, att Stenderne
vidh de förrige Rijksdagar 1650 och 1672 intet hadhe så
hårt angripit Ridderskapet och Adelen, som nu i dessa
skriffter var af dem skiett, tykiandes vara best att töfva
medh denna saken, till dess deduction vore ferdig, hvilket
om ett par dagar skulle skie.
Hr Landtmarskalken: Her ähr tvenne saker, som
komma i deduction; den första ähr skiälig, men [angående]
det andra momentet, som anseer sielfva hufvudhsaken, så
villia vij nu öfverläggia, huru vijda den kan företagas för
än den första.
Hr Landzhöfdingen Ståhlarm: Det tykes, som skulle
vij tahla eemoth oss sielfve, om vij skulle gå till det andra
momentet, för än vij hade vår deduction ferdig, ty
deruti lera vij vijsa Stendernes ofoog och vår rätt.
Hr Christopher Gyllenstierna: Yij skada K.
M:tz interesse, om vij uppehålla verket medh sådanne formaliteter.
Hr Per Sparre: Det vare långt från oss att skada
K. M:tz interesse; vij tänkia alle att befrämia det. Konungens
interesse styrkes fast mera deraf, att vij försvara
vår rätt och hvadh Konungar hafva giort.
Hr Hans Wacktmester holt onödigt att röra det
första, som angick Stendernes skriffter, och att sielfva
hufvudhsaken intet borde derföre stå tillbakas; vore och
så myket onödigare att upsättia någån deduction, som
Ridderskapet och Adelen hadhe redan genom deras supplication
remonstrerat K. M:t Stendernes ofoog.
Hr Rijks-Tygmestaren Hr Per Sparre: Effter såsom
Ridderskapet och Adelen häfver funnet gått, att deduction
skall upsättias, och man hörer den vara snart ferdig,
så ähr best medh dens förferdigande fullfölies, och
att den öfvergifves till K. M:t, för än någåt vijdare sluutes.
Hr Landtmarskalken: Man kan öfverläggia, huruvijda
det ähr giörligit eller ogiörligit om godsens reduction.
Oktober.
71
Hr Per Sparre: Yij håfve K. M:tz proposition; den
böra vij företaga och öfverläggia och svara på, och dervidh
måtte vij blifva; deruti tahlar K. M:t om ingen reduction,
och kan ingen proposition skie utan af Konungen.
Hr Hans Wacktmester: K. M:tz intention ähr, att
staten måtte settias på fast fundament och sådan fast
foot, att den intet her effter som her till förandras. Om
dhet kan skie medh contribution, veet jag intet; jag håller
dhet omöijeligit.
Hr Christopher Gyllenstierna: Dhet ähr een
svår last att hvart åhr contribuera, och någre få sittia
och hafva af rijket största deelen under sig.
Hr Per Sparre påminte åter, att K. M:tz proposition
intet förmälte om någån reduction, utan K. M:t begierte
alenast blifva understöd.
Hr Landtmarskalken: Såsom vij uti secrete uth
skåttet
hafva sett K. M:tz tanke vara att således inrätta
staten och rijket, att dhet her effter kan vara eet varacktigt
värk och intet så föranderligit som her till, så håfve
vij varit bekymmersamme, huruledes dee uthvägar måtte
finnas, som kunde fullgiöra K. M:tz intention, men håfve
intet funnet det, som kan hinna.
Hr Conrad Gyllenstierna: Salus publica summa lex
est; vij veeta rijket sticker i största nödh, och alla tiena
utan löön, och få sittia och hafva heela rijketz godz inne.
Hr Landtmarskalken badh, att Ridderskapet och
Adelen ville tå vara betänkte på medell, sådanne som
kunde hinna till att fullgiöra K. M:tz intention att sättia
rijket i vellgång.
Hr Christopher Gyllenstierna: Contributioner
förslå intet; dee giöras och intet ricktigt uth.
Alii: Man finner och det, att dee fattige hafva måst
giörat och måst gifva uth contribution, men dee stoore
och rijke, som hafva landsens goda bärta, dee hafva intet
giort uth; det voro een tingh, [som] borde sees effter.
Hr Christopher Gyllenstierna: Skole vij för
någre få familiers skull, som sittia och hafva heela rijket
under sigh, vara contributarii? Det ähr oskiäligt.
Hr Per Sparre: Vij håfve K. M:tz proposition; den
tahlar intet om reduction, och anstår det oss intet att gå
derifrån.
72
1680.
Hr Hans Wacktmester: Mit tahl kan vara een
proposition. Kongl. M:tz stååt ähr intet hulpen genom
den deduction.
Hr Per Sparre: Ingen lerer undandraga sig, alenast
vij få blifva vidh K. M:tz proposition, och kunna vij intet
af någån annan än af K. M:t antaga någån proposition.
Landzhöfdingen Hr Gabriel Kurck: Man kan vell
finna medel.
Hr Christopher Gyllenstierna: Seij fram de
medlen!
Hr Hans Wacktmester: Om Stenderne förklara
sig att intet villia contribuera, hvar skall tå Konungen
få att uppehålla rijket?
Landzhöfdingen Hr Ståhlarm: Ingen ähr så förgiäten
om sin plikt, att han ju gierna vill understödia
K. M:t, men kunde man komma öfvereens om modo,
antingen det skall skie genom contribution eller reduction,
det häfver K. M:t intet satt, utan alenast vij st
oss bristen.
Hr Landtmarskalken: Her ähr kommet på tahl,
att rijket måtte hielpas; Konungen häfver vij st den stoore
bristen, som ähr uti staten. Nu kommer denne q v ms tion
ex incidenti fram om reduction; kan altså i anledning
deraf öfverläggias, om rijket skall hielpas utur dess stoora
nödh effter förre bruk eller genom ny reduction.
Hr Ekebladh: Det synes vara svårt att seija vår
mening, förän vij hafva först hört Rijksens Rådz mening
och confererat medh dem. Det begieres och, att hvadh
som sluutes måtte skie effter riddarehusordningen.
Hr Hans Wacktmester: Halmstadz besluut det
öpnar oss vägen; de uthrijkes provincierne dhe måtte bera
sig sielf, dee måtte vara såsom förmurar till rijket och
intet vara rijket till bes ver; derföre måste de genom reduction
komma till publicum igen och intet, som her till
skett ähr, vara i privatorum hender. Kexholm, Careelen
och Ingermanlandh medh de 14 pågåsterne, grefveskapen,
frijherreskapen, alt sådant måtte tillbakas reduceras. Att
de 14 förbudne pogosterne uti Ingermanlandh, som uti
Ryssens tijdh hafva varit till provinciens försvar heelige
och omistandes, måtte nu blifva utur privatorum hender
dragne och till publicum och rijketz defension lagde och
Oktober.
73
aldrig meera abalieneras från rijket. Medh Est- och Lijflandh
efvenså, hvilket består uti biskopsgodz, städer, fasta
slått, herremestare-, taffelgodz och starostijer. Af desse
godsen häfver altijdh publicum varit underhållet, som nu
ähr uti privat händer, fast det ähr medh så stoort besver
och omkåstnad bräckt under rijket; detta måtte her effter
således blifva bijbehållet, att dhet under intet nambn
hvarken under Norkiöpings besluut eller allodial må bårtgifvas;
derom villie vij uti underdånigheet bedia K. M:t.
I samme consideration komma och de Tyske provincierne.
Uti Pommern hafva tillförende 7 furstelige stater rijkeligen
deras uppehåldh hafft; såsom alt sådant ähr bärta,
så måtte och dhet komma tillbakas. Efvenså uti Breemen,
och lerer provincierne sedan intet alenast sig sielfve
bera, men kasta myket af sig till annat behof. Skåne,
Hallandh, Blekinge, Bohus lähn ähro fasta vallar att försvara
rijket och att eemothstå all tillfallande mackt; så
lenge de intet komma tillbakas till rijket, ähr rijket intet
säkert, och för någre få personers skull kunna vij intet
settia rijket i den hazard, som vij see det vara.
Landzhöfdingen Hr Ståhlarm: Såsom detta ähr een
stoor sak, och vij intet håfve herom någåt uti K. M:tz
proposition, sä vore gått att först conferera medh Rijksens
Rådh; de lere veeta förslaag.
Hr Landtmarskalken: Det kan vell skiee, men
såsom vij ännu stå oss emellan uti contradictoriis, så måste
vij först föreena oss; sedan kan dhet skiee.
Hr Hans Wacktmester: Rijksens Rådh ähro her
uti interesserade; de kunna intet tahla uti det de interessera.
öfversten Grefve Carl Oxenstierna tyckte vara
best see effter dee uthvägar, som ähro lindrige, för än
man grepe till denne extremiteten.
Äter påmintes af åthskillige, att det måtte voteras
effter riddarehusordningen medh zedlar, hvareemoth det
af andre svarades, att uti de saker, som alena ginge Ridderskapet
och Adelen sins emellan an, kunde vell voteras,
men uti rijksens rätt, deruti så vell Rijksens Rådh som
så månge familier på Riddarehuset interesserade, i det de
besutte sådanne godz, som böra reduceras, deruti kunna
de ingen votering tillåta.
74
1680.
Blef oell hervidh påmint, att Böndrens uthskått hadhe
uti secrete uthskåttet prsecaverat det, att Ridderskapet
ock Adelen intet måtte dömma uti deras egen sak.
Landzhöfdingen Hr Ståhlarm påminte åter om corn -  munication medk Rijksens Rådh öfver detta.
Hr Hans Wacktmester svarade, att den intet kunde
skiee, effter såsom de äkro interesserade.
Invendes åter af andre, att K. M:tz proposition intet
taklade om någån reduetion, ock derföre intet någån sådan
proposition kunde attenderas, som intet kommer af
Konungen.
Hr Landtmarskalken: Intet kafver keller jag proponera
t om reduetion; den qvestion kommer ex incidenti
in. Jagk gifver så vell den materien om reduetion som
annat mera, som kan finnas nyttigt för rijket, fram att
öfverläggia.
Öfversten Hr Grefve Carl Oxenstierna sadke månge
stå deruppå ock begiera, att kvadh som ker företages ock
skall blifva sluutet, måtte skie effter riddarehusordningen
medk zedlar, ock att måtte communicerasmedkRijksensRådh.
Hr Axel Wacktmester [ock] Hr Christopher
Gyllenstierna invende nu såsom tillförende, att intet
kunde voteras uti den sak, som anginge rijksens rätt; ock
uti den sak, som de andre 3 Stenderne kafva såsom Stender
föreent sig, uti det kunde intet Ridderskapet ock Adelen
votera såsom interesserade.
Hr Hans Wacktmester: De som villia votera medk
zedlar, äkre sådanne, som det angår ock kafva interesse
uti saken.
Hr Landtmarskalken upläste åter den [20] § uti
riddarekusordningen om voterandet; badh att Ridderskapet
ock Adelen ville föreena sig.
Hr Axel Wacktmester beroopade åter sig pä förre
exempel, att uti de ting, som angå rijket, intet någån votering
tillåtes.
Öfverste Örneklo var af samme mening, att reduetion
borde gå för sig, och att ingen votering kan tillåtas.
Medan detta således förehades, upsteeg een godh deell
af 3 classen ock ginge neder på gålfvet, att sins emellan
öfverläggia detta, och effter een lijten stundh kommo tillbakas
och satte sig.
Oktober.
75
Hr Hans Wacktmester: Konungen häfver vijst
oss bristen, hvilken meckta stoor äkr; får den intet kielp
på detta sättet, så måste det skie på ett annat.
Hr Christopher Gyllenstierna: På senaste Riksdagen
togo Ridderskapet ock Adelen sig så ner, som de
aldrig tillförende kafva giort, ock kommo dock intet högre
än till 600,000 daler s. m:t, hvilket dock intet utklagt
ähr. Yij kunna intet altijdk contribuera för dem; hafva
deras förfäder någåt meriterat, så hafva dee ock i deras
lijfstijdk niutet deras löön derföre.
Hr Per Sparre: Om någåt skall skie, att det skier
effter ordningen. Läth oss först förnimma, kvadk de donerade
godsen kunna importera; kanskie de kunna intet
stoort giöra till saken.
Hr Landtmarskalken påminte åter, att classerne
ville seija deras mening.
Hr Axel Wacktmester invende, att uti denna saken
intet kunde voteras.
Hr Hans Wacktmester: Yij måste straxt bevillia
utan votera.
Hr Landtmarskalken: Effter såsom I beropen eder
på riddarhusordningen, så vill intet keller jag hindra eder
derifrån — hvar medk Hr Landtmarskalken den [20] § åter
upläste — men beder, att I betänkien, kvar om I voteren.
Det finnes, att uti sådanne saker, som ansee keela rijket
ock deruti Stenderne kafva att seija, deruti kade de intet
voterat, utan straxt föreent sig.
Sedan classerne heröfver een temmelig stundk myket
kade sårlat, framsteg Öfversten Örneklo, seijandes 3 classis
votum: Att fridde classens mesta mening var, 1. att
1655 åhrs rijksdagsbesluut motte utan någåt kinder komma
till execution; 2. att 1678 åhrs besluut ock 1672 åhrs besluut
i lijka måtto vinner sin rätta fullbordan uti de conqvesterade
provincierne; 3. att dhe stoore lähnen ock
andre donationsgodz utan respect på någen person, ifrån
hvadh tijdh det och kan vara, måtte komma tillbakas
under Croonan; 4. och såsom all nåde kommer af Konungen,
altså kafva Ridderskapet och Adelen sin underdånigeste
tillflyckt till Hans K. M:t, att Hans K. M:t varder
ståndet vidh dess privilegier conserverandes ock dem sådant
underhåll förlänandes, att ståndet kan blifva behållet.
76
1680.
Landzhöfdingen Morten Reutercrantz fullföliandes
sadhe: På denne sijdan ähro oell mesta delen af samme
meningh, alenast att dee läggia det der till, att K. M:t
conserverar ståndet vidh privilegierne, och den, som häfver
sex hundrade daler s. m:t viss ränta eller der under, må
få den behålla; hvadh som een äger öfver 600 daler s. m:t
viss ränta, det går till Croonan tillbakas; och att kiöpegodsen
och pantegodsen intet måtte rööras.
2 classis votum. Hr Axel Wacktmester: Andre
classen ähr af samme meningh som den 3 classen, att dee
stoore donationer, grefveskapen, frijherreskapen och andre
sådanne ting ifrån alle tijder komma åter under K. M:t
och Croonan, men bedia derhoss, att K. M:t intet förlåter
ståndet och dem, som intet myket hafva.
Landtdommaren Hr Ulff Bonde och Landzhöfdingen
Hr Axel Ståhlarm steege up, seijandes det intet vore
classens mening, och att classen intet viste hvadh som
rätteligen vore proponerat. Hvareemoth Hr Axel Wacktmester
och Hr Öfversten Soop sadhe classen hafva således
föreent sig.
Vidh detta upsteeg uti 1 classen Hr Hans Wacktmester,
seijandes: Yij som ähro medh reduetion, låtom
oss stiga up på een sijda och gå up till Konungen. Hvar
medh han och steeg up och gick någre steg framåth gålfvet.
Öfversten Hr Erik Soop steeg och up utur andre
classen, sättandes hatten straxt på och kieppen i högden
ropade: Så, så låtom oss gå.
Efven i det samme upsteeg och Rijks-Tygmestaren
Hr Per Sparre och sadhe: Vij hunna och gå up till Konungen,
gåendes tillika medh någre flere fort åth dören.
Men Hr Hans Wacktmester och de andre, som voro af
hans mening, vende åter om och satte sig, men Hr Per
Sparre, Öfversten Grefve Carl Oxenstierna, Grefve Eredrick
Steenbock, Hr Ammiral Horn medh flere ginge fort
af Riddarehusetz stoore sahl up till Slåttet, och befalte
H. Exell. Hr Landtmarskalken Secreteraren att gå effter
Hr Rijks-Tygmestaren och de andre och bedia dem komma
tillbakas, det och Secreteraren giorde, men de ursecktade
sig att gå tillbakas, utan ginge således fort till Slåttet.
Dereffter badh Hr Landtmarskalken, att classerne
ville settia sig, och att Ridderskapet och Adelen ville
Oktober.
77
ansee rijksens vellferdh, föreena sig och låta saken komma
till sluut. Och effter såsom genom votering så vijda kommet
voro, badh Hr Landtmarskalken, att Ridderskapet och
Adelen ville vijdare öfverläggia de modo, på dhet intet
een och annan måtte sedan seija, att dhe hadhe prsecipiterat
sig.
Hvaruppå svarade Öfversten Hr Örnek lo, att ingen
tvifvell voro, sedan classerne således hadhe föreent sig,
att ju reduetion skall gå för sig, men om modo måste
vijdare öfverläggias.
Hr Hans Wacktmester upsteg och protesteradhe
eemoth dem, som ginge af Riddarhuset, hvarigenom dee
sökte att hindra det, som samptlige Stenderne funno gått
till K. M:tz och rijksens tienst.
Medan detta förehadhes och sedan voterat var, framkom
Grefve Gustaff Johansons Baneers votum skriffteligen,
hvilket effter Hans Excell. Hr Landtmarskalkens betalning
blef högt upläset och finnes ad acta (bil. 10).
Hr Landtmarskalken påminte ännu, att Ridderskapet
och Adelen ville vara betänkte om modo reduetionis,
föreslåendes att ett uthskått måtte nembnas, som satte
deröfver up ett project, hvilket sedan kommo vijdare under
samptelige Ridderskapets och Adelens öfverseende.
Och blefve till samme uthskått öfver reduetionsprojectet
effterföliande uthnämbde:
[Af] 3:e classen:
Hr Koskull, Cammarrådet Ehrenskiöldh,
Hr Georg Snoilsky, Cammarrådet Lindhielm,
Öfverste Ramsverdh, Cantzlirådet Lindhielm.
2:a classen:
Hr Ulff Bonde, Hr Axel Wacktmester, som
Hr Lennart Ribbing Svenson, satt i Falkenbergens stelle.
Hr Crisman Lillie,
l:a classen:
Hr Landtmarskalken, Hr Hans Wacktmester,
Hr Jacob Flemming, Hr Mauritz Posse,
Hr Lennart Ribbing Person, Hr Gustaff Duwalt.
78
1080.
Den 30 Octobris för middagen in pleno.
Hr Landtmarskalken gaf tillkienna, Huruledes Hans
K. M:t hadhe benådat någre medh frijherrebref och någre
medb skiöldebref, som begierde blifva intagne.
Ocb framvijstes först Ammiralens sahl. Ugglas frijherrebref,
och begierte barnen att få niuta brefvetz datum
till goda, effter såsom fadren var slagen och de omyndige,
hvaraf ähr det hinder fölgt, att dhe hafva intet kunnat
vigilera.
Öfversten Vellingk lade sig deremoth, villiandes
intet tillåta, det Ugglans arfvingar skulle niuta introduction
eifter brefvetz datum, förmenandes det lenda eemoth
riddarhusordningen dem, som uti Halmstadh voro intagne,
till prsejudice, begierandes att så vell han som dee andre
måtte blifva i det fallet conserverade vidh deras rätt.
Hr Ekebladh medh flere mente, att såsom Ugglan
blef slagen för Rijksdagen i Ubsala och barnen omyndige,
så kunde det drögsmåhlet intet liggia dem till hinder,
utan böra niuta introduction eifter brefvetz datum.
Öfversten Hr Vellin g förebar der eemoth, att dheras
förmyndare hafva bort vigilerat.
Hr Hans Wacktmester sadhe, att såsom de voro
omyndige, kundhe dem intet förnekas [introduction] eifter
brefvetz datum; dertill medh hadhe sahl. Ammiral Uggla
nog dyrt kiöift sin frijherreheeder genom sin tappre dödh
för rijket.
Resolutio: Att Ammiral Ugglas arfvingar niuta introduction
eifter brefvetz datum.
Sedan företogs Jacob Mejendorif von Yxkuls frijherrebref.
Och föredrogs den protestationsskriift, som de af
den Yxkulske familien uti Lijflandh hadhe insinuerat på
Riddarhuset eemoth Jacob Mejendorif von Yxkull,1 i det
han gior familien deruti för nähr, att han kallar sig Mejendorff
von YxlcuM, och voro tvenne separate familier, och
voro den Yxkulske familien i sig sielf så gammall och bekant
och berömbd, att han intet borde förringa henne
medh annat nambn.
Hr General-Majoren Jacob Mejendorff von Yxkull
var sielf inne uti Riddarhussahlen och svarade, det
han holle sig vidh K. M:tz honom förunte frijherrebref
1 Jämf. sista bilagan.
Oktober.
79
och ville inför Hans K. M:t vijsa sin rätt, och förmodade
intet, att introduction kunde honom förnekas. Denne tvisten
häfver och varit för Landträtten och voro till Hans
K. M:t remitterad, der han och ville bevijsa sin rätt.
Resolutio: Att Hr General-Majoren introduceras, men
derhos skall han vara omtänkt att befodra saken till endskap,
att nambnet kan sedan blifva uti matrikelen rätt
infört.
Sedan genomsåges Prsesidentens uti Giötebårg Georg
Spaldings documenter, och såsom han framlade Konungens
uti Engelandh eget original bref, att den Spaldinske familien
ähr och häfver lenge varit een förnähm adelig familie
uti Engelandh, så blefve och hans documenter för
gode kiende, att han såsom naturaliserad intagas skall.
Deruppå genomsåges Öfverste-Lieutenantens Breithaupts
documenter, och effter såsom de bestode alenast af
hans egen relation titan någre originalers framläggiande,
så kunde de intet kiennas gode, utan slööts, att der han
vill ansees som een adelsman her på Riddarhuset och
blifva her introducerad, skall han skaffa sig andre fullgiellande
bevis.
I lijka måtto genomsåges och Capiten Helfreichs documenter
och approberades, så att han niuter introduction.
Majorens Torsten Murs documenter blefvo intet gillade,
och resolverades att han skall skaffa sig bettre bevis.
Hr Landtmarskalken proponerade sedan, huruledes
Cantzleren Esaias Puffendorff anhåller att få niuta brefvetz
datum till goda, effter såsom [han] häfver stadigt
varit frånvarande uti K. M:tz tienst och förmedelst krigztijderne
således hindrat, att han intet häfver kunnat hvarken
sielf kommit in, eller genom någån annan vigilerat
uti sin sak.
Resolutio: Att Esaias Puffendorff immatriculeras effter
sit brefs datum.
Samme begieran giorde och Gripenflyckt, Doctoris
Schaleri soon, förebärandes det hans fader, som niöt nobiliteten,
blef på Croonan, nähr den olykades. Men såsom
det förnambs, att soonen var myndig och intet hade uti
Halmstadh vigilerat, det han vell hade kunnat giort, ty
afslogs det honom, så att han immatriculeras nu vidh
denne tijd.
80
1680.
Secreterarens Jonas Rothofs arfvingar] begierde och
att niuta deras brefs datum till goda, effter såsom fadren
var blefven dödh straxt effter han vart nobiliterad. Her
eemoth voro vell någre och invende, att deras förmyndare
hade bort taga deras rätt i ackt, men af andre invendes
der eemoth, att omyndiges rätt kan deraf intet förloras.
Och blef för gått funnet, att dee niuta brefvetz datum
till goda.
De andre, som voro nobiliterade, uti hvilkas bref intet
jef fanns, sättas uti matrikelen effter deras brefs datis,
hvilket ähr af sielfva listan att see.1 Och blefve de inkallade,
och blefve dee af H. Exell. Hr Landtmarskalken
medh ett vackert tahl intagne, hvaruppå Cantzleren Poffendorff
svarade.
Sedan badh Hr Landtmarskalken, att Ridderskapet
och Adelen intet ville taga illa up, att han ginge på
Slåttet till Hans K. M:t medh dem af första classen, som
igår stege up och ginge up till Konungen; de hadhe bedit
honom derom, effter såsom Konungen intet vill admittera
dem, utan Landtmarskalken ähr derhos.
Der medh steg Hr Landtmarskalken up och gick på
Slåttet, tå honom fölgde dee af första classen, som dagen
tillförende stege up och ginge till Kongl. M:t.
Ner Hr Landtmarskalken [kom tillbaka], sadhe Hans
Exell.: Orsaken hvarföre vij håfve varit på Slåttet ähr
denne, att igår, nähr det handlades om reduction, kom
någån disordres, i det att någre stego först up och iblandh
dem skall een eller annan hafva sackt, att vij, som ähre
medh reduction, villia gå up till Konungen, hvaraf de andre
blefve sedan förorsakade att stiga medh up att gå till
Konungen, men såsom Konungen var i Senaten, finge de
intet frambära sitt erende; derföre håfve de i dag begiert
af mig, att jag såsom Landtmarskalk ville gå medh dem
up till K. M:t, det jag intet häfver kunnat förvägra dem,
helst effter det intet var K. M:t eemoth, att jag gick medh,
och hafva de begierat och deduderat (!), att 1. kunna dee
intet underkasta sig de andres voterande öfver deras frijherre-
och grefveskap; 2. hemskiöte de det uti K. M:tz
nåde och disposition; 3. uti underdånigheet förmoda, att
K. M:t conserverar dem vidh privilegierne, och att de an
1
Listan finnes numera icke i behåll.
Oktober.
81
dre intet måge votera till deras praejudice, utan hemskiuta
dee alt under K. M:tz disposition. Her uppå häfver K. M:t
svarat, det H. K. M:t uptager medh nåder hvadh som
skiett och voro der medh vell nöijder och tviflade om ingens
trooheet; Kongl. M:t förventer och af Ridderskapet
och Adelen, att alt skier medh den moderation, att ingen
oeenigheet yppar sig, och att Ridderskapet och Adelen
af sig sielfva således föreena sig, att K. M:t intet blifver
besverad medh någen decision.
Hr Hans Wacktmester: Konungen ähr intet rätt
vorden berättat; her var ingen desordres, eij heller häfver
någån sagt att villia gå up till Konungen, utan det
sades, att dhe, som vore af de andre classernes mening
medh reduction, att de ville stiga på een sijda, att man
kunde see, hvem som vore eemoth.
Hr Landtmarskalken: Man kan intet neka, att ju
någån desordres föreföll.
Hr Hans Wacktmester: Om någån disordres ähr
förefallen, så ähr dhet deras skull, som luppo uth af Riddarehuset.
Ingen häfver sagt gå up och klaga. Jag protesterar
eemoth den, som sådant seijer, och kunna vij protestera
eemoth alla dem, som luppo af Riddarhuset.
Hr Axel Wacktmester: Vij borde hafva satisfac
tion
derföre; de vijsa nogsambt hvadh de tänkia att opiniatrera
eemoth det alla Stenderne finna gått. För någre
få personers skull, som alena ansee deras eget bestå, kan
intet det allmenne bestå liggia öfverenda.
Landzhöfdingen Hr Mauritz Posse påminte, att Ridderskapet
och Adelen likvell skulle vara omtenkte på deras
privilegiers conservation och att behålla hvadh som dem
af förre Konunger var förunt.
Hr Landzhöfdingen Conrad Gyllenstierna: Vij
kunna nu intet tahla mera om reduction, om den skall
skie eller intet, ty det ähr een afgiordh sak.
Detta uptogs af de andre classerne och svarades: Ja,
det ähr een afgiordh sak och kan intet meer uptagas.
Hr Hans Wacktmester: De skulle hafva sielfve
offererat K. M:t sine godz och intet kommet Stenderne till
att giöra denne påminnelsen.
Hr Cantzlirådet Gref Oxenstierna Tureson: Hvadh
jag tahlar, så tahlar jag effter vår rättigheet, som vij
Sv. lii fider sk. o. Adels riksd.-prot., XIII. 1680. 6
82
1680.
böre hafva effter riddarhusordningen att tahla. Yij hafva
så godh mening och tänka att komma K. M:t till understödh
som någon an, så myket möijeligit och giorligit ähr.
Men hvadh som angår reduction, så kunna vij än intet
see, huru någon i det fallet kan votera öfver oss och vår
egendom, och hörer det Konungen aleena till att lähn
gifva; derföre submittera vij oss aleena under Konungen,
att K. M:t, som aleena kan gifva beneficier och heruti
häfver att disponera, gior effter sin nådh och rättvijsa.
Hr Hans Wacktmester: Kongl. M:t häfver bedet
oss att gifva vidh handen de medel, som kunde sättia
verket på gode fötter, och hafva alle Stenderne gifvit heruti
deras rådh, som de och hafva mackt der till, och effter
såsom vij veeta inge andre medel, så måste staten her
medh hielpas.
Öfversten Grefve Carl Oxenstierna: Ner K. M:t
häfver förklarat, att inge andre medel finnas än våre godz,
så submittera vij oss under K. M:tz nåder och rättvijsa,
men under ingen annans.
Hr Landtmarskalken: Her ähr tvenne ting att
taga i ackt. Det första anseer grefve- och frijherreskapen,
hvilket ähr hemskutet K. M:tz decision, det andra
ähr om de öfrige godsen, hvaröfver vij nu villia föreena oss.
Hr Öfverste Örneklo: Det ähr alt afgiort; her kan
intet mera talas om.
Hr Hans Wacktmester: Det blef igår sluutet så
vell om det eena som det andre. Jag tahlade intet alenast
om grefveskap eller frijherreskap, utan och om alle
andre donationer. Jag talade och om de conqvesterade
provincierne och alle uthrijkes provincierne; dee måste
bera sig sielfve och intet vara rijket till sådan last.
Hr Cantzlirådet Oxenstierna Tureson medh flere
meente, att Ridderskapet och Adelen kunde her uti Sverige
på Rijksdagen intet slunta någåt öfver de provincier,
som hafva deras serskilte och egne Landtdagar, och de
lära intet submittera sig det, som her giöres.
Hr Axel Wacktmester och någre medh honom
meente jo, att uti dee ting, som således ansee heela rijketz
conservation, kunde her sluutas, och det måtte dee
kienna gått, men uti contributionssaker voro een hell annan
sak; det borde skie på deras Landtdagar.
Oktober.
83
Rijks-Tygmestaren Hr Per Sparre tillika medh
Öfversten Hr Carl Oxenstierna sampt Cantzlirådet
Grefve Gabriel Oxenstierna Tureson proponerade att
vara bettre, att man först noga öfverlade, hvadh denne
reduction kunde importera, och om denna saken öfverlades
medh Rijksens Rådh först, så torde tillefventyrs Deras
Exc:r veeta andre uthvägar, som skole bettre förslå, och
blefve K. M:tz intention lijka fnllgiordh.
Hr Hans Wacktmester: Dee uthrijkes provincier
måtte kunna bestå af sig sielfve och intet försvaras medh
svensk blodh.
Landzhöfdingen Hr Mauritz Posse önskade, att Ridderskapet
och Adelen ville detta således anse och hantera,
att icke deras efterkommande hadhe orsak att beklaga sig,
det vij hafva gifvit effter våre privilegiers conservation
och satt oss uti osäkerhet af det, som så rätvissligen vore
bekommet.
Sedan föll tahlet om den deduction, som Ridderskapet
och Adelen genom ett uthskått hadhe låtet upsättia eemoth
de andre Stenderne, och gaf Öfversten Grefve Carl Oxenstierna
tillkienna, att den vore så vijda ferdig, att han
kunde upsättias.
Öfverste Ramsverdh: Yij behöfva den deduction
intet nu, sedan verket ähr sluutet.
Hr Landtmarskalken: Deduction håfve vij låtet
upsättia till den enda att vijsa Stendernes ofoog att antaga
den sak, som Ridderskapet och Adelen af sig sielfve
och opäminte ähro benägne att giöra.
Hr Hans Wacktmester: Ja, i sådant fall kan det
vell gå an, men intet att hindra der medh reduction, och
effter de som frie Stender hafva påmint det vij hade sielfve
bort giöra, så veet jag och intet, om de hafva förtient, att
vij fara dem an.
Denna gången blef deductions-conceptet intet upläset.
Hr Gyllencreutz meente, att såsom det voro reedan
om reduction slutet, att den skulle gå för sig, så voro best
att sluuta de modo, och kunde det skie, nähr projectet
vore ferdigt.
Landzhöfdingen Hr Jacob Flemmingh: Det ähr
att öfverläggia, huruvijda grefve- och frijherreskapen kunna
röras.
84
1680.
Landzhöfdingen Hr Mauritz Posse: Hvadh vij håfve
af långa tijder fått af förra Konungar, det älir svårt att
rööra utan privilegiernes anstötande, hvilka vij måste
conservera.
Öfversten Grefve Carl Oxenstierna: Vij hafva kastat
oss under Hans K. M:t; vij seija intet, att hvarken
vela vij behålla eller gifva dem från oss, utan skiuta det
under Konungen.
Den 31 Octobris på Riddarhuset in pleno.
Föreföll den dagen intet, etfter såsom uthskåttet öfver
reductionsprojectet var tillhopa.
Den 1 IS 0vem bris var reductionsuthskåttet åter tillsammans
elfter middagen, sedan afftonsången var endat,
att adjustera projectet, som finnes uti dess rätta concept
ad acta (bil. 11).
Den 2 Novembris in pleno.
Hr Landtmarskalken påminte, huruledes Ridderskapet
och Adelen hadhe tillförtrott ett uthskått att upsättia
een deduction öfver de 3 Stendernes skriffter, hvilken
voro nu ferdig och kunde upläsas till Ridderskapets
och Adelens vijdare correction (bil. 12). I lijka [måtto]
var och projectet öfver reduction ferdigt, som och kunde
upläsas och öfverläggias (bil. 11).
Öfver deduction föll straxt åthskilliga meningar, varandes
somblige af den tanken, att hon intet behöfves och
[vore] mera skadelig än nyttig, ty hvadh dee andre Stenderne
hadhe giort, det var skiett af dem såsom af frie
Stender, hvilka hafva den frijheeten att råda till rijketz
bestå.
Andre voro uti de tankar, att deduction vore högeligen
af nöden, derföre att Ridderskapet och Adelen intet
kunde låta sättia på sig dee beskylningar, som de andre
Stenderne dem hafva beläst[at] medh.
Öfversten Grefve Carl Oxenstierna giorde [relation]
på uthskåttetz vägnar, som af Ridderskapet och Adelen
var ombedit att sättia up deductions-berättelsen, att elfter
såsom tijden häfver varit mäckta kort, så hadhe och intet
uthskåttet hint upsättia någån vidlöfftig deduction, helst
November.
85
och elfter såsom Stenderne tillförende, serdeles 1650, voro
vidlöffteligen refuterade uti denna saken och serdeles uti
een vidlölftig act, som funnes her hoss uti een röödh book.
Och på dhet att det intet skulle hafva det uthseendet,
som ville man läggia sig uti någån dispute medh Stenderne,
så hadhe uthskåttet funnet best att sättia skrilften
uti een form af een supplication och deruti vijst deras
ofoog sampt och remonstrerat, att Ridderskapet och Adelen
intet ähre aleena de, som hafva niutet beneficier, utan
att dee andre Stenderne efven så vell nyttia och sittia
uti stoore vilkår och fördeelacktige förmånner efven så
vell som Adelen.
Landzhöfdingen Hr Axel Ståhlarm mente deduction
komma för seent, effter såsom reduction var redan bevilliad.
Landzhöfdingen Hr Mauritz Posse der eemoth holt
nödigt, att deduction blefve öfvergifven till K. M:t, att
K. M:t kunde blifva derigenom underrättader så vell om
Stendernes ofoog som den rätt, hvar medh Ridderskapet
och Adelen besittia deras så länge sedan förverfvadhe
ägendom, helst och elfter såsom vij uti den supplication,
som upbars till K. M:t, hafva reserverat oss att inkomma
medh een deduction.
Elfter någån discurs blef deduction upläsen (bil. 12).
Och nähr det var skiett,’ sadhe General-Lieutfenanten]
Hr Christopher Gyllenstierna, det han holt myket
bet.änkeligit, att deduction blefve H. K. M:t öfvergifven,
elfter såsom deruti funnes sådanne ordh, som lätteligen
kunde stilfta oenigheet af sig medh de andre Stenderne;
der till medh befodrades derigenom intet det, som förnembligast
uti realiteten elftersöktes, att utan uppehåldh
komma K. M:t och rijket till hielp.
Öfversten Grefve Carl Oxenstierna meente der
eemoth, att der af ingen oenigheet kommo; häfver och uthskåttet
satt det lindrigaste, som kunde skie, på så hårde
ordeformer, som funnes uti de andre Stendernes skrilfter.
Hr Hans Wacktmester frågadhe, om genom denne
deduction intenderades att upphefva hvadh som reedan
öfver reduction vore sluutet, hvilket han intet kunde förmoda,
och kunde Stenderne, som der till styrkt hadhe,
intet således bemötas, hållandes för best att gå deduction
förbij, elfter såsom hon syntes hindra hufvud verket och
86
1680.
komme Ridderskapet ock Adelen uti stridh medh de andre
Stenderne.
General-Lieutenanten Hr Christopher Gyllenstierna:
Jag finner, att K. M:t [icke] ähr tient medh
vårt svar och deduction, och svaras derigenom intet på
realiteten. Intet kunne heller heela Ridderskapet och
Adelen svara och kiennas vidh det, som dee andre Stenderne
rööra uti deras skriffter, utan kommer det någre få
till, som hafva suuget till sig rijksens mergh, och håller
jag myket betänkeligit att gifva in een sådan skrifft medh
så hårde expressioner.
Öfverste Örne klo sadhe, det åthskillige af Krigsbefellet
hadhe tält medh honom och seija sig intet villia
veeta af deduction, som de och intet hafva fått höra någåt
af honom.
Hr Hans Wacktmester: Herigenom kasta vij de[t]
andre beslutet och hvadh som uti Halmstadh förelupet ähr
öfverenda.
Öfversten Grefve Carl Oxenstierna: Såsom Rid
derskapet
funno de andre Stendernes skriffter hårde och
obetänksammelige eemoth ståndet, så häfver och uthskåttet
trott sig hafva giort, som sigh häfver boort, att vij sa
dee andre Stenderne deras ofoog, och häfver uthskåttet
nu vidh detta tillfellet sett på den metode, som tillförende,
serdeles 1650, ähr vorden godh funnen att bruuka eemoth
de andre Stenderne, och tyker uthskåttet, att nähr de
anse, huru hårt Ridderskapet och Adelen ähr af de andre
Stenderne angripne, så häfver uthskåttet intet mindre
kunnat giort, och hadhe de vell förtient, att man hårdare
svarade dem.
Hr Hans Wacktmester: Den förre supplication,
som upbars till Hans K. M:t, var fast bettre än denne
deduction, och såsom K. M:t häfver låfvat oss satisfaction
på dem, så behöfves denne skrifften intet.
Öfversten Grefve Carl Oxenstierna: Såsom uth
skåttet
finner uti dee förre skriffterne af anno 1650, att
Ridderskapet och Adelen intet hafva funnet de andre
Stenderne i gemen skyldige till det, som tå passerade,
utan någre få illvillige eemoth Ridderskapet och Adelen,
så hafva och Ridderskapet och Adelen tå intet veelat
förklara Stenderne der till skyldige, utan besverat sig
November.
87
öfver dem, som sökte att stiffta det onda. Så häfver och
uthskåttet nu fölgt samme metode och intet velat rööra
Stenderne, utan de få illvillige, som uphissa dee andre,
ty det ähr vist nog, att alla Stenderne ähro intet heruti
eense.
Hr Hans Wacktmester: Det ähr helt absurd att
seija, det alle Stenderne intet hafva varit eense.
Ricks-Tygmästaren Hr Per Sparre: Ridderskapet
och Adelen funno ju gått, att deduction skulle upsättias,
som och uthskåttet blef derom anmodat; det ähr nu effter
begieran skiett, så kan sådant corrigeras och lempas effter
såsom det kan finnas nödigt. Att icke dee andre Stenderne
hafva farit oss hårt an, det kan ingen neka skriffterne
vijsat; så bör det och intet falla någån underligt,
om vij medh alfvarsamme ordh vijsa dem deras ofoog.
Landzhöfdingen Hr Mauritz Posse: Vij vore eense
derom, att deduction skulle upsättias; på vår begieran ähr
det af uthskåttet skiett, och lendrigare kan det- intet svaras
; vij see, huru obetänksamme de ähro uti deras skriffter
och beskylla Ridderskapet och Adelen på ett och annat
sätt.
Landzhöfdingen Hr Axel Ståhlarm: Jagh håller
vell nödigt, att deduction blef upsat, men frucktar det ähr
nu för seent att gifva honom öfver.
Öfversten Grefve Carl Oxenstierna: Såsom vij uti
den förre supplication reserverade oss att inkomma medh
denne deduction, så kan det intet vara för seent.
Landzhöfdingen Morten Reutercrantz var och af
samme mening, att deduction skulle upbäras till K. M:t.
Hr Landtmarskalken: Effter såsom vij uti den
förre supplication hafva förbehållet oss att komma in till
K. M:t medh een skrifft, så måtte det vell skie, men tå
var det intet voterat uti reductionsverket. Och effter såsom
genom ett missförstånd hende, att somblige steege up
och ginge till K. M:t, och de offererade K. M:t sielfve, så
måtte vij så laga, att intet den eene skrifften ähr eemoth
den andre.
Assessoren Danckwart upstigandes sade sig hafva
nägåt effter begeran af dem, som sittia fram och effter
honom, att frambära. Begierte det måtte vell uptagas,
effter såsom han intet giorde det för sig alena, utan af
88
1680.
åthskillige flere ombeden af sine medledemöter uti 3 classen.
Och gick hans tahl fbrnembligast deruppå uth, att
effter såsom tillförende någån desordres voro förelupen,
serdeles tå någre af Grefvarne och Frijherrarne upsteege
och ginge till K. M:t, och såsom K. M:t skall hafva sådant
medh misshag förnummet och låtit veeta dess nådige
villie vara, att alt medh modesti och eenigheet skulle
sluutas, så begierte han, att Ridderskapet och Adelen
måtte få niuta riddarhusordningen, att först få af Hr
Landtmarskalken sielf höra och uptaga proposition och
sedan deröfver få votera medh zedlar skriffteligen. Detta
framsade han intet till den endan att röra någåt i den
materien, som voro redan förelupen, antingen att seija
man gåfve der till bijfall eller intet, och der man hade
fått voterat medh zedlar, så hade vell äntå een eller annan
stannat uti samma tankar, men sade han detta alenast
bijbehålla processen och conservera de förmånner, som riddarhusordningen
förmår och ähro af Sveriges Konungar
förunte deruti Ridderskapet och Adelen; och kunde man så
myket mera det förventa, som Hr Landtmarskalken hadhe
sielf varit så genereux och upläset den § om voteringen,
men beklagade lickvel, at Ridderskapet och Adelen intet
finge folia den effter och votera medh zedlar. Och i det
stellet att det hade bort gå så till ordenteligen effter riddarhusordningen,
loppo een stoor deel utur 3 classen utur
sine rum och stellen neder på gålfvet; somblige kunna
vell veeta, hvadh saken hadhe att innebera, men somblige
och intet, som lickvell ähro trädde der till. Een deell
sutte qvar stilla uti deras rum, som intet viste hvadh
ett sådant upstigande betydde, och som de hafva meent
att hålla sig vidh riddarhusordningen, så hafva de hvarken
sagt neij eller ja. Att afböija sådant vidare, att sådan
oreda intet måtte henda, begierde han, att voteringen
her effter måtte skie medh zedlar.
Hr Hans Wacktmester: Det ähr nu för seent att
tahla her eemoth.
Hr Landtmarskalken:
Ofverste Örneklo: De seija her omkring, att dee in
tet
veeta, hvadh Dankwart seijer, och hafva intet bett honom
tahla herom.
November.
89
Hr Landtmarskalken: Effter såsom her nu proponeras
om den disordren, som skall vara förelupen, att
det intet ähr voterat medh zedlar effter riddarhusordningen,
så vill jag seija till min exculpation, att jag upläste
i riddarhusordningen den puncten om voteringen och förmante
att ordenteligen hantera saken, men jag fick intet
gehör; derför kan ingen skylla mig. Håfve I förhastat
eder, så kan jag intet [rå] derföre.
Landzhöfdingen Morten Reutercrantz: Att Dankwart
nu effteråth protesterar, det kunna vij intet hålla
tillgoda.
Hr Landtmarskalken frågade, om den protestation,
som Dankwart giorde, ansåge det, som redan vore giort.
Assessor Dankwart: Neij, utan i det, som her effter
skier.
Öfverste Örneklo: Om det voto, som jag framsade
om reduction, voro de alle eense och hafva trugat mig att
bära fram det.
Hr Landtmarskalken: Så ähro ju alla eenige, att
detta intet hofver up det förrige, som redan ähr giort.
Öfverste Örneklo: De bedia mig än derom att seija,
att de ähre eenige om reduction.
Landzhöfdingen Hr Ståhlarm: Det som Dankwart
påminner, ähr uti sig sielf skiäligit, men såsom vij intet
tänkia hefva hvadh redan giort ähr, så villia vij, att det
hereffter måtte voteras medh zedlar.
Hr Landtmarskalken proponerade åter, att deduction
måtte adjusteras, och att derhoss måtte tagas uti betenkiande,
att verket hadhe myket förandrat sig, sedan
det vore voterat öfver reduction, begierandes det Ridderskapet
och Adelen vill alt så öfverläggia, att det må lenda
K. M:t till tienst och heela verket till sublevation.
Hr Landzhöfdingen Reutercrantz: Her begieres,
att deduction måtte gå fort och blifva K. M:t öfverlefvererad.
Hr Hans Wacktmester, Hr Christopher Gyllenstierna,
Hr Hans Mörner höllö der före, att deduction
voro aldeles onödig, varandes reedan een afgiordh sak.
Gref Carl Oxenstierna: På det likvell att posteriteeten
intet måtte få orsak att seija, det vij håfve giort
eemoth ordningen och således klandra verket såsom det,
90
1680.
sorn ähr giort uti confusion, så voro best att qvsestion
proponerades af Hr Landtmarskalken på nyt, och sedan
handlades medh den effter riddarhusordningen.
Hr Hans Wacktmester: Her ähr ingen confusion
begången.
Hr Per Sparre: Att det ju var confusion, kan in
gen
neka; Hr Landtmarskalken sade sielf, att det gick
medh confusion.
Hr Christopher Gyllenstierna: Vij böra intet
kalla det confusion, som skier af ett redeligit hierta till
fäderneslandets vellgång, varandes de andre Stenderne i
samma mening; det kunna vij intet kalla confusion.
Hr Hans Wacktmester: Om der var någån confu
sion,
så giordes den af dem, som gingo uth.
Hr Per Sparre: Nej, af dem, som stego up och sa
dhe,
att de ville gå up till Honungen.
Hr Hans Wacktmester: De orden häfver ingen
sackt, utan att de ville stå up, som voro medh reduction.
Hr Per Sparre: Det var likvell intet elfter riddarhusordningen,
och hvadh som intet skier der etfter, ähr
een disordres.
Hr Hans Wacktmester: Det vore derföre ingen
desordres, och etfter såsom K. M:t ähr så illa derom vorden
underrättad, så hadhe Hr Christopher Gyllenstierna
satt up en supplication till K. M:tz bettre underrättelse.
Her vidh upvexte åter ett temmeligit stoort sårl.
Hr Hans Wacktmester: Vij kunna intet låta settia
detta på oss. Begierde suppliquen måtte upläsas.
Hr Christopher Gyllenstierna gaf fram suppliquen,
som linnes ad acta {bil. 13), hvilken blef högt upläsen.
Hr Landtmarskalken giorde sedan berättelse, hvadh
som var förelupet medh dem af 1 classen, som först ginge
up till K. M:t. Då de första gången kommo up, hadhe de
funnet K. M:t i Senaten, men icke desto mindre låtet anmälda
sig för ett uthskåt. Tå häfver Kongl. M:t frågat,
hvadh för ett uthskått dee voro, och nähr Hans K. M:t
hadhe förnummet, att Landtmarskalken intet var medh,
hadhe H. K. M:t låtit seija, det Hans M:t intet togo eemoth
någåt uthskåt, som intet hadhe Landtmarskalken medh
sig; och derföre gick han medh dem, intet till att besvera
N ovember.
91
sig just öfver Ridderskapet och Adelen, men att förklara
sig, det de intet kunde undergå Ridderskapets och Adelens
votering; hemsköte alt uti K. M:tz behag medh det K. M:t
behagade giöra, och voro förorsakade att gå up till Konungen,
elfter de 2 classerne voro eenige, men uti den 1
classen voro någån åthskildnad. Och elfter det ähr så
kommet för Konungen ett och annat, så ähr denne supplication
upsatt, och såsom K. M:t vill, att alt skall skie
medh moderation och eenigheet, så lerer och supplication
så vara inrättat.
Hr Christopher Gyllenstierna: Supplication ähr
moderat.
Hr Per Sparre: Jag för min person kan vell tåhlat.
Hr Landtmarskalken: Ner Ridderskapet och Ade
len
får se det förslag, som öfver reduction giöres, så tor
det lenda till enigheet, men nu så vill [man] hafva förfrågat
om de 600 daler s. m:tz ränta, som Ridderskapet
och Adelen sig förbehålla, om de skola behållat, som nu
besittie, eller om det skulle föllia första aqvirenten. Hvaruppå
Ridderskapet och Adelen fan best att förbehålla sig,
att de behålla de 600 daler s. m:tz ränta, som dem nu besittie.
Herjempte giorde Hr Landtmarskalken en kort
berättelse af dhe andre §:ne, låfvandes att sielfva projectet
skulle medh det första blifva Ridderskapet och Adelen
communicerad till deras vijdare påminnelse (bil. 11).
Hr Landtmarskalken förehölt vijdare, att effter
såsom Ridderskapet och Adelen voro nu eense, att reduction
skulle gå för sig, om Ridderskapet och Adelen icke
hålla för gått att conferera medh Rijksens Rådh. Hvar
till svarades ja, att det fans gått.
Hr Hans Wacktmester gaf vidh handen, att Konungen
var i rådet.
Hr Landtmarskalken befalte Secreteraren att gå
up till Deras Exell:r af Rijksens Rådh och förnimma, när
det kunde falla Deras Ex. Ex. beqvämligit, att Ridderskapet
och Adelen linge conferera medh dem.
Heruppå gåfvo R. Rådh till svars, att det voro dem
kiert att få conference medh Rijksens Rådh (o: Ridderskapet
och Adelen), men såsom Hans M:t Konungen vore i
Rådet, och de derföre intet kunde nu derom sins emellan
92
1680.
öfverläggia, ty ville de låta Ridderskapet och Adelen veeta,
ner det kunde skie.
Effterföliande uthskåt blef nominerat att öfverse Ridderskapets
och Adelens deduction eemoth de andre Stenderne:
[Af]
3:e classen:
Cammarrådet Lindhielm, Hr Öfverste Uggla,
Hr Klark, Hr Cantzlirådet Oliwen
Hr
Ekebladh, crantz,
HrCantzlirådetLindskiöldh, Hr Oliwenbladh.
2:a classen:
Hr Axel Wacktmester, Hr Öfv. Gustaf Ulfsparre,
Hr Landshöfding Ståhlarm, Hr Boye,
Hr Landzhöfding Falken- Hr Ulff Bonde,
berg, Hr Öfverste Soop,
Hr Öfverste Hårdh, Hr Major Posse.
l:a classis:
Hr General-L[ieutenant] Hr Gabriel Kurck,
Mörner, Hr Mauritz Posse,
Hr Nils Gyllenstierna, Hr Gustaff Rosenhane,
Hr General Hans Wäckt- Hr Axel Leijonhufvudh,
mester, Hr Öfverste Hastfer.
Detta uthskåttet skulle komma up effter middagen.
Grefve Carl 0 xenstierna meente, att skriiften —
deduction —■ vore det bestå, som uthskåttet häfver kunnat
giort, upsatt, och hadhe uthskåttet taget sig för rättesnöre
hvadh de förrige tijder, serdeles anno 1650, var passerat.
Och kunde han intet finna skrifften vara för hårdh
i anseende till de hårde expressioner, som dhe andre Stenderne
hafva påbördat deras ståndh.
Den 3 Novembris in pleno.
Hr Landtmarskalken: Ridderskapet och Adelen
ville sig påminna, huruledes igår blef förordnat ett uthskått
att öfversee deduction, som var upsatt eemoth de
andre Stendernes skriffter. Så häfver och uthskåttet suttet
deröfver och söckt att lindra hvadh det tyckte vara
för hårt uti någre expressioner, och lickvell intet förgiätet
November.
93
att vijsa, medh hvadh ofoogh Stenderne hafva giort denne
påminnelsen, hvar till Ridderskapet och Adelen af egen
kierlek eemoth Konungen och dess beängstigade fäderneslandh
ähro villige. Och häfver uthskåttet uti sluutet af
deduction uti general termer infört om reduction, att Ridderskapet
och Adelen intet samtykie till reduction af någån
tvång af de andre Stenderne, men af eget gått hiertelag
eemoth Konungen och rijket.
Hr Landtmarskalken berättade sedan, huruledes
Rijksens Rådh hadhe låfvat att villia kl. 10 komma neder
till Ridderskapet och Adelen på Riddarehuset, begierandes
det Ridderskapet och Adelen ville vara betänkte
på det, som skulle dem communiceras. Det ähr så vanligit,
att man förenar sig om det, som skall proponeras för
dem. Det förnembste ähr vell om reduction; sedan kunna
vij och communicera dem väre besver. Angående reduction
så kunna vij gifva dem tillkienna hvadh som passerat
ähr. De hafva fuller för fått communication af Stendernes
skriffter genom det secrete uthskåttet, men vij villia
låta dem veeta, hvadh hoss oss sluutet [är].
Hr Mörner, Hr Wacktmester, Hr Christopher
Gyllenstierna et alii: Det som ähr sluutet angående
reduction, måtte intet endras; det måste blifva fast ståendes.
Hr Landtmarskalken: Fast det intet endras, så
ähr lickvell gått, att vij ähro beredde om det vij tänkia
föreställa dem.
Hr General Mörner: Her ähro vij eense, att reduction
blifver fast stående, ty vij håfve redan voterat deröfver.
Öfverste R amsverdh idem.
Hr Landtmarskalken: Fast vij ähro eense om re
duction,
så måste vij lickvel öfverläggia, huruledes vij skole
proponera det.
Hr Conrad Gyllenstierna: Det ähr redan voterat
om reduction; vij fä intet mera tvifla derom.
Hr Gustaff Duwalt: Yij håfve åthskillige ehrender,
som vij kunna communicera dem, såsom om lagmansräntan,
häradzhöfdinge-räntorne och mera sådant.
Hr Landtmarskalken: De stå införde uti våre be
sver,
och vij tänkia gifva R. Rådh communication af dem.
Yij villia nu förställa dem serdeles reduetionsverket om
grefve- och frijherreskapen. Yij veete, att största deelen
uti första classen ähr der medh eenig.
Hr Conrad Gyllenstierna: De andre heggie clas
serne
ähro aldeles eenige, och nähr tvenne classer komma
uti een sak öfvereens, måste den 3:e falle dem bij.
Hr Landtmarskalken: Voteringen ähr fast; der
på ähr intet vijdare att tahla, men vij veete, att een dell
af den 1 classen häfver kastat sig under Konungens decision.
Hr Ekebladh begynte her vidh att tahla om en
skrifft, som någre af den 1 classen skall hafva skrifvit
under; han hadhe förnummet det af den unge von der
Noot, som och ähr söckt att underskrifva den samme.
Hr Landtmarskalken: Det ähr en supplication affattat
och af någre underskrefven att vijsa Konungen,
hvilka åhre mooth eller medh reduction, och serdeles att
vijsa, att det intet häfver varit deras meningh att gå och
klaga, som det var uthtyt, utan att de alenast tänkte att
gå på een sijda, att således veeta, hvilka voro eense och
af en mening angående reduction.
Hr Hans Wacktmester sampt Hr Christopher
Gyllenstierna tahlade någåt, det jag intet kunde hööra
för sårl.
Hr Per Sparre: Läth oss intet tahla om den qvestion;
ingen skall förneka mig gå till min Konungh.
Hr Gustaff Duwalt: Kör än jag skall så angifvas
hoss Konungen, att jag skall få een omildh Konung, för
skall jag och skrifva under supplication.
Hr Landtmarskalken: Effter Konungen intet häfver
begiert det af oss, så myket mindre kan Konungen
blifva någån derföre onådig.
Heruppå uplästes den supplication, som blandh acterne
ähr {bil. 13), och var tå af een del utur den 1 classen
underskrifven.
Hr Landtmarskalken: Till min information seijer
jag, att jagh finner vidh sluutet någåt dubieust att der
sättia: Betta häfver Päddershapet och Adelen velat i underdåmgheet
underkasta E. K. M:tz nådigeste omdömme.
Hr Conrad Gyllenstierna: Vij kunne intet bruka
nog underdånige ordh emoth vår Konungh.
November.
95
Hr Ekebladh giorde den frågan, om een skrifver
sigh till sitt eget godz och häfver insatt det för frijherreskap,
huruledes det skall considereras, hvilket han sadhe
von der Noot hadhe giort.
Hr Landtmarskalken förestälte för Ridderskapet
och Adelen denne qvsestion.
Och roopades neij, neij, det kan intet reduceras.
Hr Landtmarskalken förehölt åter om den supplication,
som den störste delen af 1 classe hadhe underskrifvit,
om den skulle bäras up uti alle classernes nambn,
och om de andre classerne ville ochså skrifva under den.
Meningarne vore heröfver åthskillige. Somblige mente
ja, brukandes till skäll, 1. att suppliquen tahlar i classernes
nambn och seijer, att den een a classen ähr så godh
som den andre, der vidh de och villia blifva maintenerade,
att den eene classen intet ähr bettre än den andre; 2. hadhe
2 och 3 classis igår förklarat sig vara eense medh
suppliquen.
De som voro af annan mening, att det intet behöfdes,
att dee andre classerne skrefve under, sadhe, 1. att uti
suppliquen rörs om någån oenigheet, hvilken dock uti 2 och
3 classen intet häfver varit utan alenast uti prima classe;
2. blandade de eenige classerne sig uti een sak, som dem
intet angick, men kunde dock af Hr Landtmarskalken
munteligen inför H. K. M:t berättas, att de andre bäggie
classerne voro eenige medh det, som suppliquen innehöll,
och att dhet fördes till protocollet, att 2 och 3 classerne
voro eenige medh suppliquen.
Somblige lade detta der till: Suppliquen angår een
stridigheet, men 2 och 3 classen voro intet stridige.
Hr Axel Wacktmester: Vij ähro eenige medh 3
classen.
Hr Axel Ståhlarm idem.
Omsijder slöötz det, att Hr Landtmarskalken bär genom
ett uthskått suppliquen till K. M:t uti alles nambn.
Uthskåttet skulle och bestå af alle classerne.
Hr Landtmarskalken påminte nu Ridderskapet och
Adelen att föreena sig om materien, som [är] att conferera
öfver medh Rijksens Rådh, tykandes att Ridderskapet
och Adelen måtte låta R. Rådh veeta, huru vijda de
voro eenige öfver reduction, och att dhet var sluutet, att
96
1680.
grefve- och frijherreskapen för eller effter 1604 falla till
K. M:t och Croonan, under hvadh villkor de och måge
vara sedan brakte. Alle kungsgårdar lijka så reduceras
medh dess tillhörigheeter, och det blifver K. M:tz och
Cron ans oförryckte egendom i alle tijder. Och hade så
det iklät sig sedan en annan natur, så går det till sin
första egenskap. Men att Ridderskapet och Adelen förbehålla
sig allodial och bröstarfgodsen aldeles orörde, att
således afböija det stoore besvär, som skulle derigenom
påbördas så vell K. M:t som otahlige månge andre medh
oändelige trätor, stoora oredor ock ingen vissheet. Sedan
Norkiöpings-besluts-godsen, att och de hemfalla K. M:t,
men att K. M:t effterlåter possessoren få behålla 600 daler
s. m:tz ränta, så att den intet räknas a primo aquirente,
utan den, som nu besitter dem, må dem säkert behålla.
Kiöpe- och pantegodsen [angående], så blifver man
der vidh conserverad, om köpet ähr af Konungarne confirmerat,
och att den, som häfver förpantat, får sine penningar
igen, alenast det undersökes, huruledes förpantningen
ähr skied, och att alt sådant, som reduceras, blifver
everdeligen behållet till staten.
Landzhöfdingen Hr Gustaff Duwalt påminte om
de godz, som ähro kiöpte medh Kongl, consens.
Besveren (bil. 6) kunde och communiceras Rådet, och
frågades, om de skulle nu för dem upläsas, men fans gått
att communicera dem, och kan alenast nu nembnas medh
ett ordh om dem.
Hr Landtmarskalken berättade sedan, huruledes
Hans Ulfsparre hadhe skrifvit honom till och derjempte
supplicerat till Eidderskapet och Adelen, att de ville intercedera
för honom hoss Konungen, att han måtte få pardon
för sitt begångne dråp och få komma hem.1
Langman steg up, begierandes på Drakens enkias
vägnar, att hon måtte blifva conserverad vidh sine dommar.
Detsamme påstodh och een Patkul; begierde att Drakens
enkia måtte få communication af Ulfsparrens supplication.
Landzhöfdingen Hr Gustaf Duwalt steeg och up
och tahlade för een Yxkull, att Eidderskapet och Adelen
1 Jämf. sista bilagan.
November.
97
ville ochså sökia pardon för honom, menandes det kunna
skie best medh een gång.
Patkul meenade der eemoth, att Ulfsparrens och Yxkuls
sak intet kunde blandas tillhopa, effter de voro af
fast åthskillig natur; Ulfsparrens sak kunde lätteligare
eenskyllas än Yxkuls, hvilket voro ett mordh.
Hr Gustaff Duwalt påminte, att det var vidh Riksdagen
uti Ubsala genom ett uthskått intercederat för Yxkull,
tå det och intercederades för Ulfsparren, men af
fruktan för det, som sedan var hent medh Ulfsparren,
torde han intet våga sig in i rijket.
Detta blef af Eidderskapet och Adelen öfverlagt, och
resolverades, att det uthskåttet, som gick up medh suppliquen,
kunde medh det samma intercedera för Ulfsparren.
Hr Landtmarskalken proponerade sedan om riddarkussakerne,
serdeles om Direction, och effter såsom RijksCantzleren
hadhe redan anno 1672 så gått som sagt sig
ifrån Direction. och Hr Johan Gyllenstierna var blefven
dödh, Hr Gustaff Person, som var för 2 classen, voro sällan
i staden, och Hr Lagerfelt mest siucklig och begierde sin
dimission, ty tycktes nödigt, att Ridderskapet och Adelen
uthvalde sådanne Directorer, som kunde och hedan effter
se Riddarhuset till goda, och nembde Hr Landtmarskalken
Rijksrådet och Eijksmarskalken Grefve Johan Steenbok,
om Eidderskapet och Adelen ville ansökia honom. Hvilket
fans gått och approberades.
Sedan blefve till Directorer uthnembde Rijks-Tygmestaren
Hr Per Sparre för 1 classen, för 2 classen Hr
Landzhöfdingen Hr Gabriel Falkenbergh, för 3 classen
Cantzlirådet Hr Oliwencrantz.
Medan detta förehades, blef det ansagt, att Rijksens
Rådh kommo, tå Hr Landtmarskalken medh någre af hvar
classe mötte dem nedan för trappan vidh porten.
Rijks-Skattmestarens Exell. Hr Steen Bielke förandes
ordet sade, att såsom Eidderskapet och Adelen hade
begiert deras communication, så hafva de och uppå K.
M:tz tillåtelse velat träda medh dem uti conference, att
förnimma hvadh som kunde vara att öfverläggia, hafvandes
uti alt ett interesse medh Ridderskapet och Adelen.
Hr Landtmarskalken önskade, att Eidderskapet och
Adelen måtte nu som altijdh tillförende få vijsa det skyl
Sv.
Ridderslc. o. Adels riksd.-prot, XIII. 1680. 7
98
1680.
diga förtroende, som de buro till Deras Ex. Ex. af Rijksens
Rådh, och serdeles att nu få öfverlägga det, som de andre
Stenderne hadhe communicerat det secrete uthskåttet,
nemblig[en] de skriffter, som de andre Stenderne hadhe
upsatt eemoth Ridder skåpet och Adelen. Samme skriffter
voro ochså communicerade medh hela ståndet och voro
bombne uti den consideration, att Ridderskapet och Adelen
hadhe funnet nödigt att der eemoth författa een deduktion,
till att derigenom bevijsa, medh hvilket ofoogh
de hadhe gripet ståndet an, att sådant måtte af K. M:t
eemoth dem resenteras, och att K. M:t ville bijbehålla
ståndet vidh dess privilegier. — Medan det af uthskåttet
arbetades på deduction, kom saken till sluut, så att Ridderskapet
och Adelen föreente sigh öfver reduction: l.Att
alle grefve- och frijherreskapen skola gå tillbakas till
Croonan; 2. efvenså Norkiöpings-besluuts-godsen, men 3.
förbehålla sig att få behålla 600 daler s. m:tz ränta deraf
således, att det behålles af den, som nu besitter godset,
och intet räknas på den, som ähr primus acquirens. —
Medh köp- och pantegodsen ähr således sluutet, att de
måge blifva conserverade vidh det köp, som af Sveriges
Konungar ähr blefvet conlirmerat, och att noga må blifva
inqvirerat om pantegodsen, för hvadh medel de ähro förpantade,
och de, som sitta uti een riktig pant, måge sitta
odrifne, till dess de få sin riktiga betahlning; efven så
att den, som riktigt häfver kiöpt godsen, må sittia odrifven,
till dess han får sin fulla betahlning. Allodial- och
bröstarfvegodsen förbehålla Ridderskapet och Adelen sig
aldeles från alla tijder orörde och oreducerade, medh hvadh
mera som Ridderskapet och Adelen tänkia fatta uti ett
vist upsatt. — Medan detta förehades och således blef
sluutet, ähr een hastigheet upkommen uti den första classen
och någåt liudh, som skulle någre hafva sagt att villia
gå up till Konungen att besvera sig, hvaruppå och een
deel af första classen gick up. Men såsom Hans M:t var
i Senaten, finge de intet tahla medh K. M:t, utan läth
K. M:t svara, att effter de intet hadhe Landtmarskalken
medh sig, så kunde de intet höras. Ner vij andre dagen
kommo up, förklarade de sig, att ingen tänkte besvära sig,
men att de intet kunde underkasta grefve- och frijherreskapen
under votering, utan under K. M:tz egen disposi
-
November.
99
tion och nåder, hvareemoth Ridderskapet och Adelen ville
låta Hans M:t blifva underrättad om sakens beskaffenhet
och hafva derföre upsatt een supplication, hvaruti största
delen af den 1 classen ähro uti de tankar, att grefve- och
frijherreskapen skola falla till K. M:t och Croonan, hvarmedh
och de andra classerne ähro eenige.
Hr Rijks-Skatmestaren: Vij finne detta af den
viktigheet, att vij behöfva tijdh och råderum att hugsa
oss om.
Hr Landtmarskalken: Ridderskapet och Adelen
tänkie att inkomma hoss H. K. M:t medh een deduction
att dermedh vijsa, att hvadh de hafva samtyckt till, intet
kommer af de andre Stendernes tvång, utan af den
kierlek, som Ridderskapet och Adelen bära af eget gått
hiertelag till K. M:tz och rijketz vellgång.
Hr Rijks-Skatmestaren, seijandes för sig och som
discursevijss tyckte, att såsom de andre Stenderne ähro
hvar Rijksdag medh detta klander inkombne, så holt han
för så rnyket nödigare att remonstrera det Hans K. M:t
och begiera, det Hans K. M:t ville bijbehålla Ridderskapet
och Adelen vedh deras privilegier; eliest voro det, som
besutte de godsen medh orätt, och ähr nödigt att een
gång för alla förtaga de andre Stenderne den opinion.
Heruppå blef deduction upläsen (bil 12).
Hr Landtmarskalken: Ridderskapet och Adelen
hafva intet kunnat underlåta, medh mindre de måtte c.ommunicera
detta medh Deras Ex. Ex. af Rijksens Rådh.
Grefve Carl Oxenstierna tahlade någåt; det kunde
jag intet höra.
Rijks-Skatmestaren: Yij kunna intet ex instanti
uthlåta oss öfver deduction.
Hr Gustaff Kurk sade det samma.
Hr Landtmarskalken tahlade sedan om supplication,
som var upsatt för reduction.
Rijks-Skatmestaren beklagade missförståndet, önskande
att alt måtte iblandh Ridderskapet och Adelen
afgå medh eenigheet, helst effter utom ståndet funnos
många nog, som hengde på dem. Yoro och intet bettre
medell till att bijbehålla eenigheeten, än att alt afgiordes
effter riddarhusordningen.
100
1680.
Hr Landtmarskalken berättade deruppå, huruledes
han någre gånger hadhe upläst § [20] utur riddarhusordningen,
men Ridderskapet och Adelen förente sig, för än
han vente, och slööte saken och roopade alle, att de vore
eenige. Jag ropade andre gången; de svarade alt fort:
det ähr een gång slutet; jag häfver intet mera kunnat
giöra, vill och vara excuserad.
Hr Rijks-Skatmestaren: Vij kunna intet befatta
oss medh supplication, men vij önska, att alt måtte ske
medh eenigheet. Yår olycka ähr, att andre hängia äntå
på oss. Riddarhusordningen ähr klar; nähr hon föllies,
så kan det gå vell.
Hr Landtmarskalken: Jag seijer ännu, så alla hörat,
att jag någre gånger läst up riddarhusordningen, men
fick intet annat svar, än att de voro eenige.
Hr Landtmarskalken tahlade åter om 1 classens
supplication (bil. 13), och att den var af största delen
utur 1 classen underskrifven, och att de andre heggie classerne
ähro eenige deruti.
Hr Rijks-Skatmästaren: Vij kunna her uti intet
giöra; de kunna sökia Konungen.
Öfversten Grefve Carl Oxenstierna påminte, om deras
Ex. Ex. af Rijksens Rådh kunde gifva någåt förslag,
så att denna reduction intet behöfdes.
Hr Hans Wacktmester: Sådant kan äntå behöfvas,
fast reduction skier; rijket ähr uti stoor brist.
Sedan ginge Rijksens Rådh uth, beledsagade af Hr
Landtmarskalken och någre utur hvar dass.
Sedan Hr Landtmarskalken var inkommen, framsteg
Grefve Gustaff Adam Baneer och tahlade sakta medh
H. Exell. Hr Landtmarskalken och gick sedan uth.
Hr Landtmarskalken: Ridderskapet och Adelen
hafva nu hört upläsas deduction, som uthskåttet häfver
upsat effter Ridderskapets och Adelens begieran. Hvadh
skall man nu vijdare der medh giöra? Skall hon bäras
up till Hans M:t?
Öfversten Grefve Carl Oxenstierna påstodh, att
det sluutet, som bevilliar reduction, måtte tagas uth; skier
det intet, så kasta de sig under K. M:tz nåder och reservera
sig deras rätt.
November.
101
Hr Hans Wacktmester: De kunna sig den förbehålla
gierna. Men såsom reduction voro bevilliad redan,
så var och sluutet uti deduction der uppå inrättat; kan
derföre intet tagas bärt.
Grefve Carl Oxenstierna: Kan det intet skiee, så
reservera vij, som håfve varit uppe hoss Konungen, vår
rätt; vij kunna intet tahla moth oss sielfve.
Hr Hans Wacktmester: Såsom alla Stenderne ähro
eenige i detta, så undrar jag, att någån törs understå sig
att protestera eemoth det, som Ridderskapet och Adelen
så eenhelleligen hafva sluutet.
Hr Axel Wacktmester: Den som understår sig att
tahla eemoth det, som Ridderskapet och Adelen hafva
sluutet, han måste seija, hvadh han menar der medh; man
måtte inqvirera deruti.
Grefve Carl Oxenstierna: Det sluut, som var fat
tat
öfver reduction, voro man ett votum deliberativum och
intet någåt votum decisivum, varandes så vanligit på
förre Rijksdagar, att man först fattade vota deliberativa
och giorde sedan sluut.
Hr Hans Wacktmester: Om vij hadhe så låtet
skrifften blifva, som uthskåttet hadhe fattat den, så hade
vij snart kunnat tahlat halsen af oss.
Hr Grefve Carl Oxenstierna badh, att Ridderskapet
och Adelen ville tillhålla Hr Wacktmester att bevijsa
sådant.
Hr Hans Wacktmester: Hvadh kåstar det att
kasta Konungen sin edh före?
Öfversten Grefve Carl Oxenstierna: Uthskåttet
kunde intet nthlåta att nembna det, hvaruppå hvars och
ens säkerheet berodde. Ähr icke det på Konungens eedh?
På Konungens eedh och försäkring besittia vij det vij
hafva.
Hr Landtmarskalken: Jag frågar ännu, om I ahren
eense medh deduction, eller om I villen, att hon skall
än ändras. Vij håfve läst honom up för Rådet.
Hr Conrad Gyllenstierna: Sluutet uti deduction
kommer öfvereens medh votis; kan derföre intet endras.
Öfversten Grefve Carl Oxenstierna begierde fööras
till protocollet, att de reservera sig deras rätt.
102
1680.
Hr Landtmarskalk en begierde, det Ridderskapet
och Adelen ville nembna ett uthskåt, som kunde bära up
deduction, hvar till och blefve uthnembde:
Af 3:e classen:
Hr Ekebladh, Hr Öfverste Örneklo,
Hr Öfverste Zelo, Hr Cammarrådet Lindhielm,
Hr Öfverste Ramsverdh, Hr Cammarrådet Chronskiöldh,
Hr Öfverste Tungel, Hr Assessoren Strick.
2:a classen:
Hr Ullf Bonde,
Hr Lennart Ribbing Svenson,
Hr Öfverste Gustaf Hårdh.
l:a classen:
Hr Christ. Gyllenstierna, Hr Öfverste Hastfer,
Hr Hans Wacktmester, Hr Creutz,
Hr Hans Mörner, Hr Mortagne.
Hr Eeltmarskalk Aschenberg,
Detta uthskåttet fick ochså i fullmakt att intercedera
för Ulfsparren.
Den 4 Novembris in pleno.
Hans Exelkce Hr Landtmarskalken berätta[de]för
samptelige Ridderskapet och Adelen, huruledes han tilllika
medh uthskåttet hadhe buret up till Hans K. M:t
supplication (bil. 13), och att K. M:t hadhe svarat sig
ogierna förnimma, att dhe förmaningar, som K. M:t hadhe
giort till eenigheet, intet gieller; och att Ridderskapet och
Adelen söker K. M:t att blifva bijbehåldne vidh det de
hafva voterat öfver, så sadhe Konungen flat, och att K.
M:t intet annat kunde giöra än maintenera Ridderskapet
och Adelen vidh deras voteringh. Hans K. M:t sadhe och,
huruledes Rijksens Rådh hadhe varit uppe hoss Hans K.
M:t öfver dett verket och fått det svaret af Hans K. M:t,
det Hans M:t funno selsambt, att Rådet kommer och vill
vijdare uthlåta sig uti detta, sedan Hans K. M:t hadhe
låtet dem veeta, att Ridderskapet och Adelen hadhe varit
uppe hoss Hans K. M:t, och att Hans K. M:t hadhe sagt
sig intet annat kunna än maintenera Ridderskapet och
Adelen vidh deras voteringh.
Hr Erick Hårdh,
Hr Arvid Soop,
Hr Sven Ribbing,
N ovember.
103
På Ridderskapets och Adelens ansökiande för Ulfsparren
föll af K. M:t det svaret, att effter måhlsäganden
stöde så hårt på sin rätt, kunde K. M:t intet giöra der
till, helst effter enkian vore så difficil.
Hr Hans Mörner föreslogh det medlet, att ett uthskått
kunde gå till Drakens enkiefru och sökia disponera
henne. Hvilket förslag blef för gått funnet, och blefve
der till förordnade Hr Hans Mörner, Hr Ulff Bonde och
Hr Morten Reutercrantz, hvilka skulle giöra sitt möijeligeste
att blidka henne, och att hon måtte tillåta, det Ulfsparren
finge komma i landet att niuta K. M:tz pardonsbref.
Langman och flere af släckten låfvade och att villia
sökia att disponera henne.
Landzhöfdingen Hr Conrad Gyllenstierna upsteg
och sadhe: I leren, godhe herrar af Ridderskapet och
Adelen, vell kunna påminna eder, att dhet igår blef tahlat
om någåt reservato, och att det begiertes sådant till protocollet
föras måtte; det voro derföre vell, om man finge
veeta, hvaruppå det skulle gå uth, och hvadh der medh
egenteligen meentes och intenderades, och att den, som
reserverade sigh, måtte seija, eemoth hvem han reserverade
sig, ty antingen måtte det vara eemoth Konungen
eller eemoth Stenderne eller Ridderskapet och Adelen.
Och såsom Hr Conrad Gyllenstierna begierte, att dhet
måtte upläsas af protocollet hvadh som der funnes der
om, så blef det och upläset.
Deruppå framsteg Cantzlirådet Grefve Gabriel Oxenstierna
Tureson, seijandes: Effter jag hörer, det her
seijes, det Grefve Carl Oxenstierna skall hafva sackt de
orden, så ähr han nu intet her tillstädes; derföre beder
jag pa hans vägnar, att det måtte vell uthtydas; vill
man annorlunda uthtydat, så förmodas, att honom lembnas
tijdh att få förklara och uthtyda sine ordh; hans mening
lerer vara, att såsom vij håfve hafl't väre godz af Konungars
nåde, så competerar det ingen annan, hvarken Stenderne
eller Ridderskapet, att taga sådant från oss, utan
hörer det Konungen aleena till, och häfver hans mening
så varit, att sådant hörer ingen annan till att giöra utan
Konungen.
104
1680.
Hr Christopher Gyllenstierna: Detta ähr een
hårdh och ohörd sak och een sak af stoor eonsideration
att efftertänkia, att understå sig reservera sig eemoth ett
helt rijke och eemoth alle Stenderne och ansee mera deras
eegen privat nytta än det allmänna bestå. Jag håller
betänkeligit att låta det stå uti protocollet, utan bör tagas
uth.
Rijks-Tygmestaren Hr Per Sparre: Det måtte intet
tagas utur protocollet, och håller jag det för rätt, att det
bör stå der, ty de orden talades, för än vij finge svar
ifrån Konungen, och tå var res ännu integra.
Hr Christopher Gyllenstierna, Hr Hans Mörner,
Hr Hans och Axel Wacktmester medh åthskillige
flere påstodo, att det reservatum, som Grefve Carl Oxenstierna
hadhe låtet föra till protocollet, måtte tagas der
uth, ty deraf flööte det anseendet, att derunder låge någåt
hembligit förbårgat, det de intet kunde tillåta, och voro
det een stoor förmätenheet att giöra protest eemoth det,
som Stenderne medh Ridderskapet funno gått att sluuta
till rijkets bestå. Synnerligen lastade Hr Christopher
Gyllenstierna den egennyttigheet derigenom vijstes, och
den lilla zéle deraf förspordes till det allmänna verketz
vollgang.
Hr Hans Mörner: Det ähr best, att Grefve Carl
kommer sielf.
Rijks-Tygmestaren Hr Per Sparre: Såsom detta ähr
hemskiutet till K. M:tz eget behag, så borde man ochså
afvänta K. M:tz svar; och etfter såsom Hans K. M:t äntå
intet hade gifvit sin mening tillkienna, så kunde han
medh god skiel reservera sig der, tijt saken var hänskuten;
det kan intet tagas utur protocollet.
Öfverste Örnek lo ropade åthskillige gånger, att Öfversten
Grefve Carl Oxenstierna måtte komma up sielf
och förklara sig.
Hr Landtmarskalken: Jag vill läggia detta her
till, att ner Grefve Carl giorde detta reservatum, så var
saken äntå [icke] genom Konungens decision determinerad,
sorn hon nu ähr, och kunde altså tå sei jas det, som nu
intet kan seijas.
Hr Landtmarskalken föredrog sedan för Ridderskapet
och Adelen, huruledes uthskåttet hadhe fattat ett
November.
105
project öfver reduction, hvilket kunde nu vijdare komma
under Ridderskapets och Adelens genomseende (bil. 11).
Hr Landtmarskalken berättade och, att sedan uthskåttet,
som bar up supplieation, var bortgånget, kallade Konungen
honom tillbakas och läth sig föreläsa skrifften, som
Ridderskapet och Adelen hadhe ingifvit och begiert att få
reservera sig något undan reduction, och att K. M:t tillläth
och förunte Ridderskapet och Adelen att förbehålla
sig någåt, som kan conservera ståndet, på det de kunde
finnas så myket capablare till K. M:tz tienst, hvar medh
K. M:t var vell tillfredz.
Sedan uplästes den §:n om grefve- och frijherreskapens
reduction, hvilken approberades, som sielfve conceptet
(se bil. 11) uth vij sar.
Der vidh giordes den påminnelsen af somblige, att
någre godz hade varit gifne såsom grefve- eller frijherreskaper
och sedan till efventyrs iklät sig en annan natur;
dhe samme skole nu åter ikläda sig deras förra natur och
vara reduction underkastade.
Det moverades och, att om någon skrefve sig till sine
allodial- eller arfvegodz såsom till grefve- eller frijherreskap,
huru der medh skall gå?
Hr Axel Wacktmester: Dhe måste efven sorn de
andre gä tillbakas till Croonan.
Hr Mauritz Posse nekade der till, ty han hadhe
kiöfft de godz, hvar till han skrifver sig Frijherre. Och
fick han månges bijfall.
2 §. Allodial- och bröstarfvegodsen förbehålla Ridderskapet
och Adelen sig att behålla orörde. A fil rm atur.
Hr Hans Wacktmester: Gudh bevare oss att röra
de godsen; det vore att förderfva ståndet.
3 §. Norkiöpings-besluuts-godsen. Affirmerades puncten.
Alt det, som een häfver öfver 600 daler s. m:tz ränta,
går tillbakas, hvilket således bör förstås, att hvadh een
häfver till 600 daler s. m:t eller der under, det blifver
oreducerat effter Norkiöpings besluut och privilegierne een
säker egendom; samme 600 daler s. m:t considereras intet
in primo acquirente, utan den, som dem nu häfver. De
skole och uthräcknas etfter Cammar uthräckning effter 1655
åhrs stadga.
106
1680.
Hr Lindhielm moverade den qvsestion ex. grat. om
4 bröder hafva effter sin fader 2000 daler s. m:tz ränta,
så få de effter denna regelen behålla alt tillhopa, så att
intet faller deraf till Croonan hem; men om tree döö af
dem, qusestio om den öfverlembnade brödren får alt, det
han tyckte vara alt för myket, och stoor afsaknad för
Konungen.
Hr Mauritz Posse bijföll Lindhielm.
Det tycktes och skiäligit af flere, att dhet i detta
fallet broder blifver broders arfvinge.
4 §. Lijfstijdzfrijheeter. Deraf förbehålla Ridderskapet
och Adelen sig ochså 600 daler s. m:tz ränta, och
hvadh en kan hafva öfver, det ederas till Kongl. M:t, men
sedan de falla hem. blifva de everdeligen Croonan förbehålne,
så snart den döder ähr, som niuter lijfstijdzfrijheeten.
Lijfstijdzfrijheeterne på förbudne orter hemfalle straxt.
Men att fattige och vell meriterade officerares tillståndh
blifver K. M:t recommenderat i bestå måtto. Affirmerades.
5 §. Kiöpte godsen. Att Ridderskapet och Adelen
blifva vidh de köptte godsen conserverade, nähr kiöpet af
Sveriges Konungar sielfve giort eller eonfirmerat eller i
reduktion clarerat ähr; men hvadh som intet häfver sådan
riktighet, och således ähro authoriserade, att medh dem
måtte vell undersökias, medh hvadh medel och på hvadh
sätt kiöpet ähr skiett. Om de för reda penningar [äro] kiöpte,
ähr det skiet, så skall kiöparen rooligen och säkert besitta
godsen. Ahro de köpte för försträckningar, pensioner,
lööner eller hvarjehanda andre prsetensioner, deröfver
skall hållas een noga inqvisition och liqvideras. Den som
bona fide häfver medh K. M:t handlat, måtte intet inqvieteras
uti sin possession, och intet honom afhendas, för än
han vorde ricktig betalt och förnögder. Approberades §:en.
6 §. Att noga undersökning måtte skie öfver de godz,
som åhre förpant[ad]e bårt; om förpantningen ähr skied
för reda penningar, i hvilket fall een blifver säkert sittiandes
i panten, till dess han får sin betahlning, dock att
der vidh observeras, att godset intet stiger öfver det ordinarie
interesse ä 8 pro centum; och att man i det öfrige
håller sig effter Cammar-Collegii förskrifningar. Om
förpantningen ähr skied eemoth persedler och varor, att tå
visse reglor upsättias, hvareffter liqvideras skall, tå varan
November.
107
och persedelen fogas effter markegången. Om någon häfver
köpt sig till cronegodz eller förpantat sig dem till
eemoth köffte [godz] sampt gamble prmtensioner, sådant
skall intet giella. Affir[m]erades puncten.
Hr Per Sparre påminte hervidh, att varan intet
settes högre än 8 pro centum.
Lindhielm: Om contracterne skole rubbas, så lijder
K. M:tz credit, och måste det för den upfyllas, som häfver
fått mindre.
Hr Hans Wäckt mester: Cammar-Collegium måtte
svara för sine contracter; kanskie de kunna finnas uti
Cammar-Collegio, som sielfve hafva interesse der uti.
Landzhöfdingen Hr Gabriel Falkenberg: Jag häfver
hört de som gierna låta sig nöija medh 6 pro centum.
Assessoren Wolimhaus: Jag häfver pantegodz och
vill gierna afstiga dem för 6 pro centum och låta nöija
mig [med] markegången.
Hr Mauritz Påsse: Att dhe, som hafva kiöpt Norkiöpings-besluuts-godsen
ä 9 pro centum, att de måge dem
behålla, sedan byt dem bärt, och giort stoor omkåstnad.
Respondebatur: Nähr kiöpet ähr skiet medh Konungens
consens, så bör man vara säker.
Alii: Till datum rätta oss effter 1655 åhrs stadga;
men att intet hereffter någåt sådant kiöp tillätes.
Tahlades åter om att de 600 daler s. m:t, som Ridderskapet
och Adelen förbehålla sig på Norkiöpings-besluutsgodsen,
att dhe måge ärfvas in linea collaterali. Hvilket
fans gått, och svarades det vara så intention af det up
satte
projectet.
Alii: Kiöpegodsen blifva orörde, så vijda de effter
1655 åhrs stadga eij ähro lösen underkastade, och så vijda
de af regerande Konungar ähre sålde och confirmerade.
Hr Hans Wacktmester: Heela Ammiralitéet ligger
öfverenda. Huru blifver det medh ammiralitetz-godsen?
Får Ammiralitetet intet sine godz igen, så går det omkull;
de som hafva dem i förpantning, kunna vell töfva.
Hr Gustaff Duwalt: Mången häfver kiöpt till sig
Cronans assignationer 10,000 daler s. m:t för 4000 daler
s. m:t. Det ähr skiäligit sådant blifver Konungen gått
giort; vill een sådan intet bekiennat, så fodras på sin
eedh.
108
1680.
Alii: Den som häfver mist, lerer vell seijat.
Alii: Man får vell seet af bökren.
Hr Landtmarskalken: Ridderskapet och Adelen
måtte först blifva informerade om ammiralitetzgodsens förpantning;
det ähr skiäligit, att dhe, som hafva dem, få
deras betahlning.
Hr Hans Wacktmester: Komma godsen intet snart
under Ammiralitetet igen, så ligger det öfverenda. Hvilket
ähr skiäligare, att Ammiralitetet faller, än att privati
någåt gifva effter?
Hr Per Sparre: Om K. M:t gåfve försäkring på
visse medel att få betalning på 1 eller 1/2 åhr, så borde
den, som häfver ammiralitetzgodsen, vara nögder.
Hr Landtmarskalken: Effter her seijes, att Am
miralitetet
och Håttan går öfverenda, om godsen intet
komma snart tillbakas, så tykes det vell kunna skie, att
nähr de, som hafva sådanne godz i underpant, få försäkring
på visse medel och på viss tijdh om deras betalning,
att de måtte träda af godsen. Men så kan dock intet
sortera under detta vilkor det, som Banco kan hafva, ty
det skulle skada Banco myket.
Hr Hans Wacktmester: Banco häfver det mesta.
Hr Axel Wacktmester: Ner Banco får sådan för
säkring
som andre, så måtte det låta nöija sig.
Hr Per Sparre: Om Ridderskapet och Adelen ville
cavera för den summan, som K. M:t häfver lent af Banco,
och att denne contribution måtte der till anvendas, så
kunde det skie, att godsen gofves tillhakas.
Hr Landtmarskalken: Ner vij skrida till att öf
verläggia
om contribution, så kan detta öfverläggias vidare.
Påmintes åter om pantegodsen, att fodringen måtte
vara heel ricktig, att försträckningen räcknas effter markegången
och interesset intet öfver 8 pro centum. Men
Cammarrådet Lindhielm meente, att dhet intet läto så
giöra sig, ty det vore contracter emellan kombne, och de
kunde intet brytas. Skulle det och tagas någåt från den
eena, som häfver fått för myket, så måste det läggias till
åth den, som kan hafva fåt för ringa pant, och tå får
man see, att Konungen lerer hafva skada.
November.
109
Hr Hans Wacktmester: Alla sådanne contracter
skole examineras, och Cammar-Collegium vara betänckt
att svara derföre.
Hr Lindhielm: Man varder vell finnandes, hvadh
credit det lerer gifva Konungen her effter.
Denne gången hintes intet lengre; ty upskiöts det
öfrige af projectet till andre dagen.
[Den] 5 Novembris in pleno.
Hr Axel Wacktmester begynte straxt att åter tahla
om de 600 daler s. m:tz ränta, som Ridderskapet och Adelén
hadhe förbehållet sig på Norkiöpings-besluutz-godsen,
menandes säliandet vara Konungen till altför stor skada.
Hr Landtmarskalken: Nu tahlas egenteligen om,
huruledes de 600 daler s. m:t af Norkiöpings-besluutsgodsen
skola gå uti arf, om de och skola gå in linea collaterali,
så att om 3 bröder hadhe hvar sina 600 daler s.
m:tz ränta, och kunde henda, att een eller två bröder
dödde, om tå de 600 daler s. m:t, som dee afledne hadhe
hafft, skulle falla genom sijdoarf till den qvarlembnade
broderen eller tillbakas till Konungen eller Croonan.
Öfver denne af H. Excell. Hr Landtmarskalken framstelte
qvsestion blef det een godh stundh uti classerne
sårlat och discurerat.
Hr Axell Wacktmester meente, att de 600 daler
s. m:t borde gå tillbakas till Konungen.
Öfverste Zelou var af samma mening, ty, sadhe han,
eliest hafva andre intet hoop att nåntin kunna få een
bondegårdh af Konungen.
Omsider stannade Ridderskapet och Adelen uti det
sluut heröfver att aldeles blifva vidh Norkiöpings-besluu
tets
egenskap.
Sedan uplästes af projectet öfver reduction de öfrige
§:ne (bil. 11).
7 §. Om någån medh kongelig consens häfver kiöpt
till sig Norkiöpings-besluuts-godz, att kiöparen blifver maintenerad
vidh 1655 åhrs besluut och stadga och deröfver
fattade kongl, förordningar, och det man i det som till
datum ähr skiet, men att K. M:t intet herefifter tillåter
sådanne kiöp till Croonans prayudice. Affirmerades.
110
1680.
Hr Hans Mörner: Mången som häfver 3 ä 4 eller
mera sönner, kiöper Norkiöpings-besluts-godz af een gammall
man, som inge sönner häfver, det han holt för myket
preejudicerligit för Croonan.
Hr Axel Ståhlarm: Sådant ähr sket medh K. M:tz
tillståndh.
Hr Landtmarskalken proponerade denne qvestion
för Eidderskapet och Adelen.
Koskull: Det ähr vell vert att öfverläggia; vist ähr
det och, att sådant ähr skiet till K. M:tz prsejudice och
borde hereffter hindras, men ähr der kongl, consens, så
kan det intet annat än blifva stående.
Alii: Man måste distinguera emellan dem, som hafva
sålt medh kongl, consens, och de, som det intet hafva
giort.
Grefve Gabriel Tureson: Uti 1655 ahrs stadga ähro
visse casus specificerade, uti hvilka man häfver låf att
sälia Nork[öpings]-b[esluts]-godsen.
Hr Mauritz Påsse: Mången häfver sålt sijne arfve
godz
och kiöpt een hell hoop donationsgodz, effter såsom
dee håfve leegat honom till hands och beqvämligen; dem
häfver han sedan excolerat, bebygd och meliorerat; skulle
han nu mista dem, så kunde han derigenom aldeles ruineras,
om han skulle stå den hazarden, att säljaren intet
vore sol vendo, ty voro best att bedia Hans K. M:t, att
sådant måtte aldeles blifva orubbat, som det och således
af Eidderskapet och Adelen redan sluutet ähr.
Hr Landtmarskalken: Hvadh som sluutet ähr,
det anseer de kiöp, som ähro kiöpte af Croonan; men nu
tahlas det [om] privatorum kiöp och handel sins emellan
öfver Nork[öpings]-besluts-godz.
Hr Per Sparre: Häfver jag sålt donationsgodz, så
måste det vara skiet med consens, och tå ähr kiöparen
bona: fidei possessor och således intet skyldig att träda af
godsen, för än han får sine penningar.
Hr Landtmarskalken förestälte åter den hendelsen,
att om den, som månge sönner häfver, köper Nork[öpings]-  besluuts-godz af den, som inge sönner häfver, ähr och
gammal der till.
Kespondebatur: Nähr det ähr kiöpt medh kongl, consens,
så kan det intet rubbas, men att sådant her effter
November.
lil
intet tillåtes; det ähr een stoor olijkheet emellan det att
hafva ingen sån och 1 eller 4 sönner.
Hr Mauritz Påsse uprepade åter hvadh han tillförende
sadhe, att den kan finnas, som för lagligheeten skull
häfver sålt sine egne godz och kiöpt Nork[öpings]-besluutsgodz,
dem han sedan meliorerat och bebygt; voro svårt
att mista dem; begierte att Eidderskapet och Adelen ville
förmå K. M:t der till.
Hr Axel Wacktmester: Påsse, du talar nu för dig
sielf eller för någån din gode ven.
Hr Mauritz Posse: Om jag intet tahlade så redeligen
för K. M:tz interesse som een annan, så vore jag
een skielm.
Hr Landtmarskalken: Yij rätta oss her till effter
1655 ährs stadga, men att dhet intet hereffter blifver tillåtet.
8 §. Bytesgodsen. Puncten approberades.
Hr Gab. Falkenberg: Ähr Konungen genom byten
prsejudieerad, så kan sådant byte intet stå.
Hr Per Sparre: Om jag gifver dubbelt igen, ja
meer, så ähr Cronan intet pr sej udieerad.
9 §. Godsen utom Sverige och Finlandh, som uti de
conqvesterade provincierne ähre donerade, det vare sig af
Eegeringen eller Konungen, de måtte för rijkets säkerheet
skull och provinciernes underhåldh vara aldeles omistande,
så att sådanne godz aldeles till K. M:t och Croonan skole
blifva reducerade effter 1678 åhrs rijksdagsbesluut, och
det utan någån K. M:tz och Croonones gravation, och
utan att donatarierne af sådanne godz niuta någån ränta.
Approberades hela punckten.
10 §. Att 1655 åhrs besluut måtte komma till fulkommeligh
och rätt fullbordan utan någåt vijdare uppehåldh
och drögsmåbl. Så och hvadh uti 1678 åhrs rijksdagsbesluut
sampt 1660 åhrs additament öfver regeringsformen
ähr författat och så eenhelleligen besluutet öfver
Lijflandh sampt de andre uthrijkes provincierne, som Pommeren,
Bremen, Ingermannelandh och Kiexholms lähn sampt
Skåne, Hallandh och Blekinge och Bohus lähn, måtte utan
någåt vijdare uppehåldh blifva fullbordat och verkstelligt
giort. Att och de uti Ingermannelandh af Konung Gustaff
Adolph frijkallade pogåster medh Kiexholms lähn
blifva reducerade. Affirmatur.
112
1680.
11 §. Att gamble reduction måtte snart och inom
een viss tijdh komma till endskap, och att dess löningar
måtte imedlertijdh indragas. Affirmerades.
13 §. Att alla hereffter så väll civil som militär
betiente måtte få sin lön undantagandes det gamble Reductions-Collegium.
Aff[irmerades].
14 §. Att visse godz måge till aflöningerne blifva
anslagne och förlänte. Approbatur.
15 §. Possessorerne upbära ännu innevarande åhrs
ränta och åthniuta den, men 1681 åhrs ränta upbäres af
Kongl. M:t och Croonan. Approberades.
Sedan påmintes att dhe, som hafva lijfstijdzrättigheeter,
att och af dem cederas till 600 daler s. m:tz ränta,
så att de reduceras till 600 daler s. m:tz ränta. Approb[erades].
Hr Hans Wacktmester påminte, att lijfstijdzfrijheeter
uti förbudne orter måge straxt heemfalla K. M:t.
Hr Landtmarskalken förestälte detta samptlige Ridderskapet
och Adelen. Och approberades, och lades det der
till, att alle lijfstijdzfrijheeter uti förbudne orter aldrig
gifvas mera bärt.
Påmintes om officerarne, att månge af deni vore af
ringa medel och hadhe på förbudne orter een eller 2 gårdar,
hvilka måste gå och tiggia, om de mista, och blef
isynnerheet nembt de, som hafva i Tiust.
Hr Hans Wacktmester: Konungen kan gifva deni
penningar eller godz igen på andre orter.
Hr Landtmarskalken: Vij begiere, att K. M:t
kiennes vidh alle lijfstijdzfrijheeter på förbudne orter, men
ähr der iblandh någre vell förtiente officerare, att K. M:t
ville komma dem ihåg på bestå sättet.
Hr Mauritz Posse: Het ähr hårt för dem, som
hafva på lijfstijdzfrijheet, att uti de 600 daler s. m:t undergå
det, som anser Norköpings-besluut-godsen.
Hr Axel Wacktmester: Häfver du något sådant,
Posse?
Påmintes att de godsen, som lera gå tillbakas, intet
ruineras medh restantiers uthfodrande; skier det, så måge
de vara betänkte att svara der till.
Af Reutercrantz — Morten — sampt någre andre
påmintes, att det skulle och nembnas ett ordh för de civil
November.
113
betiente, som kunde hafva lijfstijdzfrijheeter eller några
ringa donationer på förbudne orter. Men blef intet attenderat.
Hr Landtmarskalken proponerade, att såsom nu
denna reduction voro anset att sättia staten uti ett vist
tillståndh, och att hvar och een må få hereffter hugna sig
att få sin visse löön, så kunde Ridderskapets och Adelens
gode intention i det fallet intet skie någån effect, medh
mindre och intet öfverlades, huruledes de godz, som genom
denna bevillning vorde hemfallandes, icke blefve försörgde
medh boskap och hvadh som bör vara till godsetz cultur.
Tages det ifrån, så kan det intet blifva brukat, och såsom
hussböndren hafva mest uti Finlandh inventarii-boskap
hoss böndren, att dhe ville cedera till K. M:t sådan boskap,
ty eliest voro det alt för stoor last för Konungen,
det de och så myket bettre kunde giöra, effter såsom K.
M:t förunte dem 1680 åhrs ränta; skier detta intet, så får
Konungen ingen nytta af godsen, och de betiente hafva
intet att ven ta någån löön.
Yidh detta proponerades, svarades full[er]medh een murmell:
ja, ja. Men såsom det befans vara af dem, som uti
Finlandh inge godz hade, men (!) så roopades det af andre,
Ofverste-Lieut[enant] Ramss och Öfverste-Lieutenant Hoding
och några flere, att det kunde intet skie, att de, som
det intet anginge, skulle således straxt svara, för än de,
som det rörde, hadhe det fått öfverlagt.
Derföre sadhe Hr Landtmarskalken: Effter såsom
her ähro någre från Finlandh, att dhe trädde tillhoopa och
öfverlade detta.
Hr Hans Wacktmester påminte, att de måtte bevillia
der till, effter såsom de få behålla innevarande åhr
1680 åhrs ränta.
Sedan de från Finnlandh hadhe någåt sins emellan
talts vidh, samtyckte de der till, att i regard deraf att
de få åtniuta 1680 åhrs ränta af godsen, cedera de till
Kongl. M:t den inventarii-boskap, som de kunna hafva
hoss böndren; dock eximerades derifrån sätegårdarne.
Hr Landtmarskalken förehölt Ridderskapet och
Adelen, huruledes det var K. M:tz villia, att Ridderskapet
och Adelen intet rörde något af 1681 åhrs ränta utur
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot., XIII. 1680. 8
114
1680.
sine godz, för än han hade determinerad hvilke han ville
behålla och hvilke han cederade till K. M:t.
Deruppå frågades de, som intet hafva öfver 600 daler
s. m:tz ränta och således intet att gifva från sig. Och
svarades der uppå, att de skulle efvensom de andre först
komma in medh sine documenter, på det K. M:t på intet
sätt må något förnähr skie.
Hr Mauritz Posse: Jag frucktar, att en gång kommer
den tijd, att vij och få contribuera af väre allodial,
ty sedan de 600 daler s. m:t blifva således hoss possessoren,
så hvar ähro de olijdelige donationerne?
Hr Hans Wacktmester: Konungen vill intet Adelens
ruin.
Hr Mauritz Posse: Men hvilke ähro då de olijdelige
donationerne, som så tahles om?
Öfverste Zelou som tillförende var af den tanken,
att som det var sluutet medh dee 600 daler s. m:tz ränta,
så kunde Konungen intet giöra beneficier, ty godsen föllo
aldrig heem.
Hr Hans Wacktmester: Ähr det just nödigt, att
Konungen gifver godz? Kan han intet gifva penningar?
Hr Landzhöfding Ståhlarm: Än om det tages från
den eene och gifves den andre?
Hr Landtmarskalken: Det vore oskiäligit; Kidderskapet
och Adelen kunna påminna det hoss K. M:t, att
det, som hemfaller, intet gifves bårt.
Alii: På lijfstijdz frijheet kan intet förtagas.
Öfverste Zelo: Att af de godz, som hemfalla, må
K. M:t beneficiera.
Hr Landtmarskalken: Yij hålla oss vidh naturen
af Norkiöpings besluut, ty att gå derifrån ähr betänckeligit.
Ner godz falla heem, häfver Konungen sin rättigheet
och kan deraf beneficiera.
Tahlet föll åter om kiöffte godsen och serdeles om
dem, som hafva fått croonegodz för löönen.
Hr Gabriel Falkenberg: Löönerähroreedapenningar.
Uplästes åter puncten om kiöffte godz (se bil. 11).
Sedan blef öfver § [5] discurerat, och fäns skiäligit, att
det måtte noga sees effter, om godsen ähro kiöpte för
reeda och contante penningar, och i det fallet må kiöparen
dem rooligen besittia.
Nove mb e r.
115
Hr Hans Wacktmester tyckte obilligt, att de, som
hafva kiöpt godz för deras! lööner, skulle få dem behålla,
menandes att dhe, som nu een lång tijdh och på många
åhr intet hafva fått deeras lööner, hafva tient efven så
redeligen som de förre, och kunde dee derföre intet få
någre croonegodz i betahlning, och var han af den meningen,
att sådant kiöp för löönerne intet borde giella.
Landzhöfdingen Morten Keutercrantz meente dereemoth,
att lönen voro af den egenskap, att een herre vore
skyldig att lööna sina tienare; altså kunde han medh skiell
fodra sin löön såsom een annan skuldh, och så myket mera
som Gudh hootar den medh straff, som intet gifver tie
naren
sin löön.
Hr Per Sparre: Skulle Konungen betahla alla dem,
som hafva till fodra för deras löningar, så hadhe han intet
igen.
Hr Hans Wacktmester: Det ähr och stoor åthskildnad
på löningar. Ähr det skiäligit att fodra lönen för
månge åhr tillbakas och få derföre croonegodz?
Alii: Mången häfver i förre tijder låtet stått löönen
medh flijt inne, att få sedan derföre sökia sig uth godz.
Alii: Att een viss tijdh sättes, ifrån hvilken det
skulle recknas, att lönerne intet skulle bestås att hafva
kiöfft godz före.
Deruppå svarades af andre: Det kan intet gå från
någon viss tijdh, ty alla hafva förtient sine lööningar.
Skall den eena mista, så måste och den andra mista; eliest
ähr det stoor orätt.
Hr Landtmarskalken: Att det, som ähr skett sedan
1655, efftersees, effter såsom det ähr att förmoda, att
hvadh som ähr för 1655 skiet, att sådant ähr i folie af
förre reductionsstadgan vordet vell undersökt.
Hr Per Sparre: Jag veet dem, som hafva fått deras
lööner för 20 åhr tillbakas.
Hr Ulf Bonde och månge flere medh honom voro af
den meningen, att om deröfver skulle något långt tillbakas
examineras, så sutte ingen säker.
Ännu blef puncten om kiöpegodsen upläsen, den 5 §,
och stodh Hr Hans Wacktmester hårt deruppå, att
alle de godz, som voro kiöpte för löningar, skulle gå tillbakas.
116
1680.
Somblige ville hafva det från een viss tijdh, från
1655, somblige nembde och 1660. Af somblige [ansågs]
vara myket betänkeligit att inqvirera heröfver långt tillbakas.
Sedan än var af och an disputerat, blef §:en således
approberat, som han finnes medh Hr Landtmarskalkens
egen handh corrigerad och ligger ad acta (se bil. 11).
Af somblige sades det, att sedan anno 1655 voro intet
stoore godz bårtgifne för löner.
Hr Per Sparre, Ricks-Tygmestaren, var af den meningen,
att alla prsetentioner för löningar skulle aldeles
uphäfvas, contesterandes den skada han der af togo, som
hadhe månge åhrs tractamente att fodra.
Men der eemoth svarades, att sådant förslag vore ochristeligit.
Voro och dhe, serdeles Cammarrådet Lindhiejlm, som
sadhe, att Hicks-Tygmestaren hadhe intet orsak att klaga;
Croonan hadhe vell nog betalt de tienster, som han hadhe
giort.
Hr Per Sparre meente, att om Konungen skulle betahla
alla dem, som hadhe att fodra för sine löningar, så
kunde Konungen medh heela rijket intet betahla dem.
Hvartill svarades: Så måga de åthminstånne hafva det
hoppet att få dem. Mångas villkår skulle blifva alt för
äländigt, om preetensionerne på lönnerne skulle uphäfvas.
De uthlänske Ministrerne skulle och derigenom myket lijda.
Månge hafva och giort rijket liten tienst och fått stoora
löner och tractamenter, och kunna de vell cedera, men den,
som häfver giort godh tienst och lijtet eller intet fått i
löön, den faller det svårt.
Hr Per Sparre sadhe ingen kunna bettre veta, hvadh
de uthlänske Ministrerne lijde än han; hadhe och på 12
åhrs tijdh intet fått sin löön.
Her eemoth mumlades det af någre utur Cammaren,
som skulle Rijks-Tygmestaren intet hafva orsak att således
klaga.
Af somblige sadhes det, att om vij skole cedera våre
löningar, så villia vij och bedia, att vij måge slippa betahla
vår giell.
Såsom denne proposition om de resterande löningarnas
cederande var myket misshagelig öfveralt, så blef den och
November.
117
nedertystat, och voro månge, som knootade öfver denne
proposition, hållandes den herflyta af anten arg- eller oförståndighet.
Hr Hans Wacktmester frågadhe, ner pantegodsen
skulle affträdas. Och såsom det svarades: ner de, som hafva
godsen i underpant, få sine penningar och sin betalning,
deruppå sadhe Hr Hans Wacktmester: Det kan vara så
rätt, men nu ähro alle ammiralitetz-godsen bårtförpantade,
och om desse godz intet snart igenlösas och komma åter
under Ammiraliteetet, så går Ammiralitet i grundh, frågandes
derför om icke Hidderskapet och Adelen tyckte
gått vara, att dhe, som hadhe ammiralitetz-godz i underpant,
afsteege dem straxt och finge försäkring om sine
penningar.
Hr Per Sparre meente och, att om någån häfver fått
een viss försäkran att få sin betahlning, den bör der medh
låta nöija sig och afstå pantegodsen.
Ater föll tahlet om löningarne, och var Hr Per Sparre
— Rijks-Tygmestaren — i den meningen som för, att ingen
skulle mera pretendera på de fodringar, som en kunde
hafva på löningar, hvar till Hr Hans Wacktmester
och en dell flere sammanstämbde, men största delen var
der moth, och höres de, som glunckade alt fort moth RijksTygmestaren,
som hade han lijtet nog förtient det han
hade fått af Cronan, och för sin ambassad fått stoore medell,
men lijtet nyttiat rijket.
Åter taltes om pantegodsen, och frågade Hr Hans
Wacktmester, nähr de skulle afträdas, hvaruppå Hr
Landtmarskalken svarade: Nähr de få betahlningh för
det de rätteligen hafva att fodra; eliest skulle Konungen
intet få den minste credit, om han ville sättia heela rijket
i underpant. Men förpantningen blifver vell undersökt.
Hr Hans Wacktmester mente, att Admiraliteet
borde framför ali ting hafva sine godz igen, varandes nog
i förstånne, om de, som hade sådanne godz i underpant,
finge försäkring om deras betahlning.
Hr Landtmarskalken påminte om dem, som i stellet
för grefve- och frijherreskap hafva fått K. M:tz bref
att vara frie för contribution.
Resolutio: Att sådant skall ochså gå tillbakas.
118
1680.
Påmintes att Bårger skåpet intet måtte handla till sig
frälsegodz och dem besittia.
Alii: Bårgaren vill intet effterlåta någån frälsesman
handla, så må och bårgaren intet besittia frälsegodz; det
kommer honom intet vidh.
Hr Landtmarskalken påminte, att uti Skåne voro
sådan lagh, att de böra afstå sådanne godz; att det och
her blefve lika.
Påmintes att de af ofrälse, som egde frälsegodz, måtte
vara förpliktade att afstå den till Ridderskapet och Adelen
för det prijs de hafva dem kiöfft.
Item att dhe af ofrälse, som hadhe tillhandlat sig
skattejordh, måtte afstå den och sellia den till frälsemän.
Item att ingen mätte vara nermare att börda skattefrelse
än den, som häfver räntan.
Om melioration påmintes, att der under intet förstås
det, som ähr bygt till lust, utan aleenast räntans förmering
i åker och äng.
Resolutio: Der medh handlas effter 1655 åhrs stadga.
Sedan gaf Hr Landtmarskalken tillkienna orsaken,
hvarföre han igår blef upkallad af Rijksrådh vorden (!),
att de ville gifva svar på det, som dem i förgår cominunicerades,
Gref Bengt Oxenstierna förde ordet, lefvererandes
till Hr Landtmarskalken ett extract af deras protocoll,
det Hr Landtmarskalken upläste (bil. 14), af det innehållet
ungefer att dhe hadhe intet annat kunnat än taga een
sådan sak i betänkiande, men såsom Rijksens Rådh hadhe
sedermera förnummet, att Ridderskapet och Adelen hadhe
uptäckt H. K. M:t deras fattade resolution, så att res var
således intet mehra integra, så kunde [de] sig intet vidare
deröfver uthlåta, utan önskade, att det, som vore giort,
måtte lenda K. M:t och rijket till nytta.
Hr Hans Wacktmester: Hvadh ähr det för ett
svar? Hvadh meena dee? Ähro de moth eller medh oss?
Hr Landtmarskalken: Som dhe hafva gifvit mig
det, så ähr det her. Om de ähro eenige medh oss, veet
jag intet.
Hr Christopher Gyllenstierna: Nähr man jemför-er
detta medh Grefve Carl Oxenstiernas tahl, som senast
hades, sä tykes och detta vara een reservation; det
ähr en fahrlig sak och kan intet tåhlas.
November.
119
Hr Hans Wacktmester: Denne skrifften ähr mörk;
hon måste förklaras. Det ser uth, som de och ville reservera
sig; ähr en fahrlig sak, att de villia separera sig
från Ridderskapet och Adelen och stå eemoth det, som
alle Stenderne hafva funnet nyttigt till rijkets bestå; de
måste förklara sig.
Hr Landtmarskalken: Jag vill för min säkerhet
seija, att jag tog emoth det utan att läsat.
Alii: Det ser uth som et reservatum; de måste gifva
bettre uplysning.
Rijks-Tygmestaren Hr Per Sparre: Jag kan intet
af de orden finna någåt reservatum.
Alii: Det ähr likvell nödigt, att vij vete, om Rijksens
Rådh ähro emoth eller medh oss, om de ogille det
Stenderne finna gått; de måste efven vell underskrifva besluutet.
Extractet lästes åter up (bil. 14).
Hr Landtmarskalken: Så myket kan jag fuller
seja, att secrete uthskåttet häfver cornmunicerat dem detta
verket, långt för än det proponerades lier in pleno för Ridderskapet
och Adelen, så att uthskåttet häfver giort dess
skyldigheet.
Alii: Effter res ähr intet mehra integra, så kan det
intet kallas någåt reservatum; de lera och vell skrifva
under beslutet.
Hr Landtmarskalken: Att få bettre lius, så ähr
best att senda up någre personer, som kunna hempta deras
förklaring; jag kan intet billa mig in, att de så meenat.
Hr Per Sparre: Jag finner intet heller ett ordh,
som kan vij sa det.
Hr Christopher Gyllenstierna: Jag håller det
för ett reservato, och bör intet så läggias nider, serdeles
nähr man påminner sig Grefve Carl Oxenstiernas tahl.
Alii önskade, att Rijksens Rådh hade gifvet Ridderskapet
och Adelen någre förslag i stellet för detta extractet.
Deruppå svarade Hr Axel Wacktmester: De hafva
inge förslag. Hvadh skole de gifva?
Sedan uplästes deduction (bil. 12), och giordes der vidh
någre påminnelser, serdeles om eeden, att der om intet
borde röras uti deduction, effter såsom Stenderne i anseende
till reductionsverket hade hefvet eden.
120
1680.
Resolverades att Hr Landtmarskalken tahlar alena
medh Rijksens Rådh.
Det tahlades åter om deduction och i synnerhet om
Konungens eedh, att derom intet borde röras, effter såsom
Stenderne giorde detta, och kunde intet förebrå det Konungen.
Her vidh upsteg Öfversten Grefve Carl Oxenstierna.
Påminte först, huru såsom [då] Ridderskapet och Adelen förtrodde
honom medh ett uthskått att upsättia den deduction,
som skulle svara på Stendernes skrifft, så excuserade han
sig derifrån, men förmodde intet undangåt, som jag och
gierna tienar Ridderskapet och Adelen. Men kunde tå
vell straxt tänkia, att uthskåttet intet skulle holla på att
giöra till behag; uthskåttet häfver likvell giort sin flijt
och effter dess bestå förståndh och den anleedning, som
för passerade acter och protocoller gåfvo i detta fall vidh
handen, hvilket voro underkastat Ridderskapets och Adelens
vidare omdömme. Han häfver, för än uthskåttet gick
neder, påmint, att effter det offtast hender, att det, som
uthskåttet gior, intet ähr behageligit, att det derföre intet
måtte tillvijtes uthskåttet, om det intet ähr allom behageligit.
Yij håfve taget Stendernes skriffter för vårt fundament,
och tyckt sig böra så svara, som deruti gifves anledning,
helst effter uthskåttet fan deruti sådanne expressioner,
som intet böra lemnäs obesvarade; uthskåttet häfver
nu intet annat giort än hvadh tillförende ähr på de förre
Stendernes skriffter svarat, hvilket och de tijder ähr vell
uptaget, hvilket tykes nu så myket mera böra skie, som
Ridderskapet och Adelen anfäcktas uti den possession, som
de genom konungelig nåde besittia, och bör af ingen annan
än af Konungen påtahlas, begierandes att detta så
vell till hans egen som uthskåttets exculpation måtte uti
protocollet införas.
Cantzlirådet Grefve Gabriel Oxenstierna Tureson
badh och, att till hans exculpation måtte föras uti protocollet,
det uthskåttet hade intet annat fört in uti deduction
än hvadh som förra skriffter och protocoller hade
gifvit anledning till.
Hr Hans Wacktmester: Ja, ja de hafva satt up
skrifften, som de förstått.
November.
121
Hr Landtmarskalken proponerade, att nähr rijksdagsbesluutet
underskrifves, skall och denna deduction af
alla underskrifvas.
Effterskrefne uthskått nembdes att upbära deduction:
[Af] l:a classen:
Hr Christopher Gyllenstierna, Hr Mauritz Posse,
Hr Gabriel Sparre, Hr Hans Mörner,
Hr General Fersen, Hr General Schultz,
Hr Jacob Flemmingh, Hr Hans Wacktmester,
Hr Aschenbergh, Hr Lijff.
2:a classen:
Hr Gabriel Falkenberg. Hr Erick Soop,
Hr Axel Stålarm, Hr Knuut Posse,
Hr Ulff Bonde Torson, Hr Erick Hårdh.
Hr Hans Boije,
3:e classen:
Landzhöfdingen Morten Reu- Lagerqvist,
tercrantz, Rootkirk,
Hr vice Prsesidenten Grass, Gyllensverdh,
öfverste Örneklo, öfverste Lindehielm,
Koskull, Mellin.
Rosenhoff,
Detta uthskått skall komma tillsammans på Slåttet
uti Konungens förmaak.
Den 6 Novembris.
Hr Landtmarskalken berättade, huruledes uthskåttet
hade dagen tillförende varit uppe att öfverlefverera
deduction, men såsom H. K. M:t var af annat occuperad,
kunde deduction intet öfvergifvas.
Hr Hans Wacktmester mente, att deduction skulle
ännu en gång upläsas.
Alii idem, och blef deduction åter upläsen (bil. 12).
Hr Landtmarskalken: Det ähr myket betänkeligit,
att de andre Stenderne hafva fått communication af vår
deduction; det ähr myket beklageligit, att sådant kommer
uth. Det ähr ett stort alarm blandh de andre Stenderne
öfver någre expressioner, som stå der uti införde; derför
ähr det nöd i vt. att vii se honom vell öfver. Det ähr utan
122
1680.
disput, att Stenderne hafva ofoog att således gripa oss
an, effter såsom vij intet villia tillstå, att de hafva kommet
oss att giöra det, som skiett ähr, utan kommer det af
Ridderskapets och Adelens eget gåtfinnande till fäderneslandetz
velltrefnad. Kanskie det ähr efftertänkeligit att
röra om eeden och försäkringen, ty Konungen häfver intet
begiert detta af oss, utan vij håfve sielfve samtyckt der
till; vij villie och intet [med]gifva de andre Stenderne det,
att de hafva tvunget oss der till, utan att vij håfve giort
det af oss sielfve.
Hr Gabriel Falkenberg et alii: Det ähr myket
betänkeligit att röra om eeden och försäkringen, och vore
det som förebrå Konungen, det han dock intet häfver proponerat,
utan kommer af oss sielfve.
Hr Hans Wacktmester och åtskillige medh honom:
Vist ähr skrifften hårdh och anstötelig, i synnerheet om eeden
och försäkringen, i synnerhet der det står om eeden. Vij
kunna intet bevijsa dem, att de hafva styrkt Konungen
emoth sin edh och rättviso.
Hr Per Sparre: Jo män, det kunna vij bevijsa dem.
Hr Jacob Flemmingh meente skulle sättas de orden:
suadera Konungen eemoth dess milde försäkring.
Hr Per Sparre: Man kan taga uth eeden och sätta
alenast försäkring.
Hr Landtmarskalken: Man kan intet förneka Stenderne
att gå till sin Konung; de hafva intet gifvit någåt
votum decisivum utan alenast deliberativum, der Ridderskapet
och Adelen ville undandraga sig, och kan deduction
åter läsas up, att ännu sättia och taga det, som kan
vara anstöteligit.
Hr Hans Wacktmester påminte att sättia in de
orden inbördes missnöije ock förtryck. Hvilket fans gått.
Hr Morten Reutercrantz: Vij måste bedia Konungen,
att H. M:t intet tillåter de andre Stenderne inläggia
flere skriffter emoth ståndet.
Hr Landtmarskalken: På allmogens skrifft villie
vij intet reflectera, men de andre Stendernes skrifft står
på bettre fundament.
Hr Hans Mörner: Yij villia först sökia Konungens
och fäderneslandetz tienst; sedan villia vij försvara oss
för de andre Stenderne.
November.
123
Hr Hans Wacktmester: Yij måste fuller vijsa
dem deras ofoog, men på lindrigare sätt, ty de få ju råda
sin Konung; det böra vij sielfve giöra.
Hr Erick Soop: Om K. M:t befaller dem att intet
komma in medh flere skriffter, så kan det kan skie intet
behöfvas att öfvergifva deduction.
Hr Morten Reutercrantz: Det ähr redan resolverat,
att deduction skall öfvergifvas till Konungen, men
derhoss villia vij bedia, att Konungen pålägger både oss
och dem att intet inkomma medh flere skriffter.
Hr Hans Wacktmester: De orden om eden och
försäkringen ginge Konungen hårt an; de måste uth, jag
häfver altijdh varit emoth dem. Undersåtarne böra intet
röra Konungens eedh, utom nähr de see det behöfvas; nu
gior Konungen intet emoth sin eedh, utan ähr det Stenderne,
som af sig sielf styrkia Konungen till det, som ähr
rijket nyttigt.
Hr Per Sparre: Det kan intet vara modestare satt
än redan står; uti deras samvete så veeta de det, att de
hafva styrkt Konungen emot sin eedh.
Hr Hans Wacktmester: Neij, det hafva de intet
giort; det bör bevijsas dem, och den borde stå fram, som
det seijer. Vij kunna heröfver råka medh dem uti een
process; de inråde Konungen till rijksens nytta, och vij
villie så gripa dem an.
Hr Per Sparre: Vij kunna vell försvara det.
Hr Hans Wacktmester: De råde Konungen till
gått, och vij villie draga dem till process.
Hr Christopher Gyllenstierna: De som sittia och
hafva landetz goda borta, ähro intet arftagare till rijket
medh Konungen. Stenderne råda vell, att de villia, att
rijket skall få sit igen; den som ähr der emoth, den ähr
ingen patriot.
Hr Jacob Flemmingh: Den qvsestion att vara arf
tagande
medh Konungen häfver jag intet hört proponeras;
dock måste vij se oss före, att de andre Stenderne intet
kasta kull våra privilegier.
Hr Landtmarskalken: Det som de 3 Stenderne
håfve inlagt tillika, ähr öfvergifvit till Konungen, men
den skrifften, som Böndren aleena fattat, ähr intet öfvergifven
till Hans K. M:t.
124
1680.
Hr Per Sparre: Det gior intet till saken; dhe tahla
alla utur een mun, den eena lijka godh medh den andre;
och ähr det beklageligit, att vij skola effter deras behag
corrigera vare skriffter, och att vij intet få svara dem,
som det sig böör.
Hr Landtmarskalken: Vij villia intet föra deras
skiell, men effter det seijes, som skulle vij förebrå Konungen
sin eedh, så villie vij ändra det.
Det ordet ofoog, som står uti Ridderskapets och Adelens
deduction, kom under debat, och tyckte Hr Hans
Wack t m ester det ordet vara hårt, men blef stående.
Det ordet af vunnas tycktes och vara hårt; skall sättas
yrckia.
Hr Per Sparre stodh deruppå, att man intet [borde]
vara så milder eemoth dem, effter såsom de gifvit anledning,
och meriterade vell att vara hårdare.
Hr Jacob Flemmingh beklagade, att Ridderskapets
och Adelens deduction voro redan uthkommen till dee andre
Stenderne, det han sade sig förvisso hafva förnummet,
ja så att de andre Stenderne hade copia deraf hafft, för
än deduction vore her ferdig. De andre Stenderne skulle
och redan af Hans K. M:t hafva begiert att få communication
af vår skrifft, nähr den blifver öfvergifven, och
effter såsom han hadhe varit medh uti uthskåttet öfver
upsättiandet, ty ville han till sin exculpation säija, att
han intet häfver sett skrifften, för än hon var ferdig.
Det tycktes myket illa vara, effter Stenderne få således
föruth preparera sig, och meriterade detta blifva undersökt.
Grefve Carl Oxenstierna berättade, huruledes conceptet
blef lembnat uti Klöfverskiöldz och Bemers hender.
Hr Landtmarskalken: Vij villie ingen beskylla;
vij finge fuller conceptet hijt up, men sielfva brullion fingo
vij intet.
Grefve Carl Oxenstierna: Den kunde intet öfvergifvas,
effter den var så illa skrifven.
Klöfverskiöldh blef framkalladh och tillspordh, om han
viste, huruledes de andre Stenderne hade fått kundskap
och copia af deduction.
Klöfverskiöldh svarade, att acterne hafva legat uti
een låda uti Secreterarens cammar, men Axel Bemer hafft
ny kelen.
November.
125
Secreteraren begierte, att Ridderskapet och Adelen
ville inqvirera hereffter; ville på sin eedh betyga sig intet
hafft eller sett skrifften för än her uppe.
Hr Per Sparre begierte, att det måtte noga inqvireras
her effter.
Hr Landtmarskalken kallade åter fram Klöfverskiöldh
och frågade honom, hvarest de hade giort af det
första conceptet.
Klöfverskiöldh svarade sig intet veeta deraf; hade
och intet skrifvet derpå en bokstaf, utan Bemer häfver
hafft det om hender.
Hr Per Sparre frågade, hvem som häfver hafft den
uti förvaring, om någon af Commissarierne hafft den.
Klöfverskiöldh viste det intet.
Omsider kom Bemer.
Tå blef honom sagt af Hr Landtmarskalken, huru
såsom ett tahl voro uthkommet, att de andre Stenderne
hade redan fåt copia af Ridderskapets och Adelens deduction,
och effter det berättades, att Bemer hade hafft
omaket att sättia up skrifften, så viste man intet, hvadh
man skulle tänkia.
Bemer: Det hafva de måst fått från Riddarhuset, ty
vij hafva intet annat concept än detta qvar — upvisande
första brullion — och deer uti kan ingen nesta sig.
Rijks-Tygmestaren Hr Per Sparre frågade Bemer,
till hvadh ände han ännu bar brullion af skrifften hoss sig.
Bemer bedyrade medh eedh, att från honom hade de
intet fått skrifften; lian hade och åthskillige tijder låtit
sig effter Ridderskapets och Adelens gåttfinnande bruka
och altijdh som een åhrlig man sig stelt; ville och nu intet
hafva någre misstanker på sig. Lade och det der till,
att Secreteraren och Cantzlisten kunne best veetat, som
hafva hafft skrifften under deras hender.
Der medh lade han brullion på bordet och gick sin väg.
Secreteraren begierte ännu, att det måtte inqvireras.
Hr Landtmarskalken: Secreteraren ähr eedhsvoren;
honom kunna vij intet misstänkia, men vore vell, om vij
kunde få veta, huru de andre Stenderne hafva fått vår
skrifft.
Alle voro der medh eense, att undersökias skulle, huruledes
Stenderne hade fått skrifften.
126
1680.
Sedan proponerade Hr Landtmarskalken om contribntion,
remonstrerandes nödtorfften, hvadh som till flåttans
reparation och underhåldh som [ock] fortificationsverket
kunde hehöfvas. Badh att Ridderskapet och Adelen ville
sådant öfverläggia och således gå Hans K. M:t till handa,
att rijket måtte blifva hulpet.
Yidh detta var det som en lijten tystheet på sahlen.
Omsider sade Hr Hans Wacktmester: Yij hafva
nu giort een så vaker begynnelse medh reduction, så att
vij borde först veta, hvadh de andre Stenderne villia giöra;
nähr de hafva först uthlåtet sig, så villia vij yttra oss.
Hvilket af alla myket behagades.
Hr Landtmarskalken: Het ähr och min mening,
att vij intet yttra oss, men att vij likvell öfverläggiat
oss emellan, men intet låta det komma uth, för än vij
veta, hvadh de andre Stenderne villia giöra.
Hr Per Sparre: Vij håfve inge flere och bettre uthvägar
att folia uti contribution än rustetiensten och effter
gårdetahlet, och tykes det bestå vara effter rustetiensten.
Hr vice Prmsidenten Grass mente effter gårdetahlet,
halfparten eemoth croone.
Alii och mest voro der emoth och ville effter rustetiensten.
Hr Christopher Gyllenstierna mente, att tå sluppe
skärgården alt för lätt; man måste så laga, att alla bära
lijka tyngd.
Hr Hans Wacktmester: Den ordinarie contribution
förslår intet. Gaf förslag på det sättet, som skiedde tå
Elfsbårgs löösen uthgafs, helst effter såsom ammiralitetzverket
voro uti så slätt tillståndh, att det intet utan een
sådan bevillning kunde komma up. Staten läge öfverenda;
så lenge det så står till, ähro vij så gåt som uti fiendens
hender.
Hr Landtmarskalken: Ridderskapet och Adelen
kunna fuller intet giöra alt; skall det follia Elfsbårgs lösen,
så måste det gå öfver alt, och kan intet skicka sig,
att Ridderskapet och Adelen skulle aleena undergåt. Vij
hafva och redan genom reduction giort ett stort; vij villia
see, hvadh de andre Stenderne villia giöra.
Hr Per Sparre, Rijks-Tygmestaren: Att hefva hela
svårigheeten en gång, ähr intet möijeligit; vij villia dess
-
November.
127
förutan gierna giöra alt hvadh som giörligit ähr; det kan
intet så skie på en gång, utan måste sådant skie åhr effter
åhr.
Alii idem et fere tota nobilitas, att det icke kunde
skie på een gång.
Hr Hans Wacktmester stodh äntå på det sätt, som
skiedde medh Elfsbårgs lösen.
Hr Per Sparre: Bevare oss Gudh; vij hafva ju intet
fienden i landet.
Hr Wacktmester: Ja föga bettre; alt står för honom
öppet, så lenge Ammiralitetet och alt på hela staten
ligger öfver ende.
Hr Landtmarskalken: Vist ähr det, att her ähr
uti alt en myket stoor brist, det hvar och en lerer veta
och hafva kient, men att det skall kunna gå på det sättet,
vet jag intet; det lerer vara best och drägeligast, om
det sker på visse terminer, ty att gifva uth på en gång,
faller altför svårt.
Her vidh påmintes det och om någre provincier, såsom
Skåne och Bohus och Hallandh, hvilka intet skulle
kunna gifva uth någon contribution.
Hr Hans Wacktmester ville veeta visse medell till
Ammiralitetet.
Hr Landtmarskalken: Nähr bevillningen ähr skied,
lerer K. M:t disponera henne till det nödigaste.
Hr Hans Wacktmester påminte, att den, som häfver
underståt sig att begiera uth det, som borde vara till
rijket bijbehållet, måtte anklagas.
Ekebladh gaf förslag att contribuera på 1 eller högst
2 åhr, ty går contribution på 4 åhr, så faller åter Riksdagen
in; tå måste vij åter contribuera.
Alii: För än vij sluuta, så villia vij gerna veeta,
hvadh de andre Stenderne villia giöra.
Hr Landtmarskalken: Alenast vij hoss oss öfverläggat.
Alii: Få Stenderne veeta, hvadh vij villia giöra, så
blifva de svårare.
Alii: Det måste hållas tyst för dem.
Hr Landtmarskalken begierde, att ett uthskått
måtte förordnas öfver contribution, och att sådanne personer
uthnembdes, som kiende landzorterne.
128
1680.
[Af] 3:e classen:
Cammarrådet Lindhielm, Gustaf Ollieqvist,
V. [Prsesidenten] Grass, Koskull,
Jacob Bure, Gyllengrip,
Nöding, Utterklo,
Öfverste Ramssverdh, Gustaf Reuter.
2:a classen:
Hr Axel Ståhlarm, Hr Gab. Falkenberg,
Hr Gustaf Ulfsparre, Hr Ulf Bonde,
Hr Erick Hårdh, Hr Hans Boije,
Hr Lennart Ribbing, Hr Erik Soop.
l:a classen:
Hr Per Sparre, Hr Axel Leijonhufvudh,
Hr Aschenberg, Hr Gustaf Duwalt,
Hr Jacob Fleming, Hr Gustaf Fletwodb,
Hr Öfverste Crusse, Hr Christopher Gyllenstierna,
Hr Gab. Kurk, Hr Carl Bonde.
Hr Carl Sparre,
Hr Landtmarskalken refererade, huruledes han hade
i går söckt att få tahla medh Rijksens Rådh om des extract
(bil. 14), att inhempta deras tankar deröfver och
deras förklaring, men de hade intet varit tillhopa, utan
han råkade alenast Gref Bengt Oxenstierna, som contesterade,
att Rijksens Rådh intet hafva halft de tankar,
som her ähr ment, utan ähr der medh meent, att de hadhe
helt andra förslag att gifva. Gref Bengt låfvade vidh
första sammankombsten proponera åth Rijksens Rådh frågan
och låta Ridderskapet och Adelen få den begierde
förklaringen.
Hr Per Sparre: De hafva redan vist deras förslag
åth Konungen.
Hr Hans Wacktmester: Så kan Hr Landtmarskalken
få det hoss Konungen.
Den 9 November. Torssdag in pleno.
Hr Landtmarskalken gaf Ridderskapet och Adelen
tillkienna, huruledes det förordnade uthskåttet öfver contribution
hade varit tillsammans och öfverlagt den saken
(jämf. bil. 15). Om modo häfver uthskåttet kommet öf
-
November.
129
verens, men om quanto ännu intet. Uthskåttet hade funnit
säkert, att contributionen sker elfter gårdetahlet, hvarigenom
största likhet kan blifva observerad, ty effter
rustetiensten går det intet så jempt. Men Ridderskapet
och Adelen excipera från contribution rå och röö, förlänte
hemman, ödehemman, förmedlade in perpetuum; item att
detta intet måtte komma Ridderskapet och Adelen till
gravation och lenda till exempel! Angående quantum, så
ähr best töfva, till dess de andre Stenderne hafva uthlåtit
sig, att uthlåta oss; kunna generaliter seija, att
vij hafva resolverat till en ansenlig och extraordinär contribution.
Vij måste ochså tänkia på dem, som hafva
godz, bergsbruk och capitaler, och påminte Hr Landtmarskalken,
att hvar och en ville så gripa Hans K. M:t under
armarne och behiärta rijketz tillståndh, att K. M:t
måtte se hvars och ens gode villie, och fast hvar och een
intet häfver lähngodz, så ähr mången äntå på annat sät
behållen och bör hielpa under, etfter alle ähr uti ett skiepp.
Eldstiernan och Ehrenskiöldh berättade, att elfter
rustetiensten ähr ingen ricktighet. Uppå den bevillning,
som skiedde 1644 effter rustetiensten, resterade ännu
att infodra 14,000 daler s. m:t. Månge brukade och det
sättet att räkna ett hemman för ödeshemman, men tager
likvell hööt af hemmanet, hvilket intet borde vara.
Hr Landtmarskalken förmante dem, som hafva
bergsbruk, att de ville intet vara alt för knappe, utan
ochså behiärta tillståndet.
Landzhöfdingen Hr Gabriel Falkenberg påminte,
att visse skulle förordnas, som accorderade medh dem, som
hade bergsbruk.
Hr Creutz gaf dermedh vidb handen sig hafva tällt
medh dem till största delen, och voro somblige af dem
skiälige, somblige och myket nappe, och elfter han intet
hade någon special fullmackt att tahla medh dem, så kunde
han intet vijdare drifvat.
Hr Landtmarskalken begierde, att Ridderskapet och
Adelen ville komma öfverens om sättet, anten elfter rustetiensten
eller gårdetahlet; han tyckte vara bestt elfter
gårdetahlet för ricktigheten skull.
Rijks-Tygmestaren Hr Per Sparre mente, att först
skulle communiceras heröfver medh Rådet.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-protXIII. 1680. 9
130
1680.
Hr Landtmarskalken: Het kan skie, sedan vij ähro
eense.
Vidh detta påmintes, det månge sitta och nyttia adelige
frijheeter, sorn intet ähro adelsmän.
Item påmintes af Hr Landtmarskalken, att månge
adelsmän finnas i provincierne, sorn intet ähro på Riddarehuset.
Ater kom taklet om contribution, anten den skulle gå
effter rustetiensten eller gårdetahlet, hvarvidh påmintes,
att om contribution skall gå effter gårdetahlet, voro det
säkrast, ty skier det effter rustetiensten, så slippa heela
provincierne, det tijden nu intet kan tåhla.
Resolverades att contribution skall skie effter gårdetahlet,
dok medh nödige reservatis, att sätegårdarne blifva
fria, item lagugårdarne, de som in perpetuum förmedlade
ähro, oskatlagde tårpare, som intet annat gifva af sig
än dagsvärken.
Hr Landtmarskalken påminte ännu om dem, som
hafva bergsbruk, hambrar, capitaler och annan inkombst,
att och de måtte hielpa under, så att intet heela lasten
kommo på dem, som hafva jordegodz, hvaraf lijten nytta
flyter framför af det andre.
Hetta togs till vidare öfverläggiande.
Hr Landtmarskalken påminte och om militisehemman,
som ähro frie för siussferdh, hvarigenom lasten
komme altför svår på frälse.
Sedan gaf Hr Landtmarskalken tillkienna, huruledes
et upsatt var förferdigat angående Bergs- och Commercie-Collegierne.
Hvilket blef upläset och finnes ad acta (bil. 16).
Landzhöfdingen Buwalt mente, att ehuruvell heggie
Collegierne kunde vara nyttige, så voro det lickvell en
åthskillnat emellan Bergs-Collegium och Commercie-Collegium;
tyckte vara best det blefve, som det ähr, hvarigenom
sakerne snarast skulle blifva afhulpne och K. M:tz
nytta kunna i ackt tagas. Bergs-Collegii saker vore af
den natur, att de intet kunde utan vara för sig sielfva;
vore ochså svårt, om en skeppare skulle länge blifva uppehållen,
det lätteligen kunde skie, effter Håfrätten häfver
äntå myket arbete.
N ovember.
131
Assessoren Gyllenankar: Om Håfrätten får siörättsmedlen,
så kan Håfrätten vell bestellat, utan att någon
skall hindras.
Hr Per Sparre: Arbetet måste blifva giort; skier
det intet af den eene, så måste det ske af den andre, och
ingen lerer görat för intet; derföre blifver det intet bespart.
Hvarföre skall det reduceras?
Hr Landtmarskalken: Ju flere jurisdictioner, ju
mera hinder; nu ähr jurisdiction redan till en dell der
ifrån och under Håfrätten; så häfver man uti secrete uthskåttet
tänkt, att medh dess indragning kunde besparas
till statens understödh. Lägges 1 eller 2 personer till uti
Cammar-Collegio, så kan det och beqvemligen läggias under
Cammaren, hvilken skall blifva stält på sådanne fotter,
att arbetet skall gå fort utan hinder. Man kan och
på visse tijder, nähr det så behöfves, kalla af stederne
någre, som vell förstå handelen, och höra deras betänkande,
så att det skall intet brista deruppå.
' Hr Per Sparre: Het ähr intet stoort att lijta på
den underrättelsen, som borgaren gifver; han tahlar till
sin nytta.
Hr Landtmarskalken: Jag sade redan ju flere jurisdictioner,
ju mera hinder; detta kan medh lijten möda
och omkostnad förrättas under Cammaren. CommercieCollegium
häfver och intet altijdh hunnet giort det, som
dem tillkommer och bort, effter såsom månge bref och resolutioner
ähro åthgiorde, som de intet vetat af.
Her till lade någåt hvar sit ordh, att CommercieCollegium
kunde blifva reducerat och läggas under Cammaren.
Axell Leijonhufvudh steg fram och sade: Effter
Hr Landtmarskalken sade, att Commercie-Collegium häfver
manquerat uti det, det häfver bort giöra, så ville han
gierna veeta, hvaruti det var skiett; så lenge han hade
suttet uti Commercie-Collegio, så kunde han betyga, att
han häfver giort sin högsta flijt, och giorde honom derföre
ont att höra, att det taltes således om Collegio.
Hr Landtmarskalken frågade honom, om han tahlade
för sig aleena eller för hela Collegium. Hvartill han
svarade sig tahla för sig aleena, effter såsom han mente
sig rrti Collegio hafva giort hvadh han häfver åtaget [sig]
132
1680.
att giöra, och giorde honom ont att således höra talas om
Collegio, der jag häfver suttet och så månge brafve betiente
sittia.
Hr Landtmarskalken: Jag vet intet, huru Bror
kommer att taga sig hela Collegii försvar an; her tillvijtes
hvarken den eene eller andre, utan [har jag] sagt,
att Collegium intet häfver altijdh kunnat giort det, som
Collegio tillkom och bort, hvilket och kan bevijsas, men
föllier intet deraf, att någon uti Collegio beskylles.
Vidare föll tahlet åter sedan om Commercie-Collegio,
och sade Hr Per Sparre att det föga försloge, om det
skulle reduceras, effter såsom dess stat intet voro öfver 5
å 6000 daler s. m:t, och hade vell Collegium giort i desse
tijder så stoor nytta.
Deruppå svarades det af andre, att Prmsidentens, Assessorers
och de betientes löningar kunde föga högre stiga,
men om man öfverlägger och considererer alt annat, så
stiger det myket högre.
Om Bergs-Collegio blef det och discurerat, men fans
af een hell annan beskaffenhet och nödigare att bijbehållas.
Blef och besluutet att hemstella Hans K. M:t att
giöra effter hest kunde vara.
Sedan upsteg Landzhöfdingen Hr Conrad Gyllenstierna,
begierandes att Ridderskapet och Adelen ville
påminna sig, huruledes Ridderskapet och Adelen hade
uthvalt visse personer, som skulle vara fullmyndige dommare
öfver den administration, som var fördh uti Hans
K. M:tz minorennitet öfver regementzverket. Och ehuruvell
hvar och en gierna sluppe det besväret, men lickvell
såsom Ridderskapet och Adelen hafva behagat uthvalt
dem, så hafva de och måst låta sig det behaga; de vore
och af Hans K. M:t autoriserade. Men effter såsom Ridderskapet
och Adelen hade uthvalt dem, åstunnade de och
att hafva Ridderskapets och Adelens försäkring och garanti
till sin säkerhet uti alla tillfallande tijder, effter
såsom de voro der till uthnembde. Der medh läth Hr
Conrad Gyllenstierna ochså upläsa en skrifftelig garanti,
som han begierte måtte de nembde dommarne meddelas, ty
eliest kunde de intet befatta sig medh verket.
Hr Axel Ståhlarm: Det är svårt för dem, som
ähro uthnembde till domare, om de intet fä sin säkerheet.
November.
133
Conceptet lästes åter up, och blef deruti intet mera
corrigerat, än att för det ordet lagligen sattes effter deras
edit och samvete.
Garantien finnes ad acta (bil. 17).
Hr Hans Wacktmester: Det ähr intet aleenast
skiäligit, att vij garantera dem, som vij till dommare håfve
uthnembt, utan och att vij garantera hvarandre emellan
oss sielfve, så att vij för tijdendernes omskifftelse skull
förbinda oss tillsamman, så att alle måtte stå för det, som
nu skiet ähr.
Hr Rijks-Tygmestaren Hr Per Sparre meente, det
ingen annan än höga öfverheeten kunde uthgifva någon
garanti.
Sedan uplästes Kongl. M:tz bref och autorisation för
dommarne, hvar vidh Gyllencreutz påminte, att intet
alt det, som stöde uti Commissions relation, kunde gravera
Regeringen och Rådet.
Hr Per Sparre var och af den meningen, att såsom
garantien grundade sig på den stoore Commissions arbete,
och tycktes såsom detta dömmandet skulle taga der utur
sit fundament, så meente han, att det intet kunde således
förstås, som vore Commissions relation och arbete så fulkommeligit,
att der uti intet vore något feel, emedan de
acter, hvar effter samme Commission hade gått, kunde och
vara ofullkommelige, som han och hade hört seijas.
Somblige meente, att man intet borde sättia dömma,
utan alenast dubitative, men andre och flere voro uti den
meningen, att det skulle stå.
Sedan uplästes eeden.
Det vore åter någre, som voro uti den meningen, att
Stenderne intet kunde garantera dommarne, utan sådant
borde komma och skie af Konungen, hvartill Hr Conrad
Gyllenstierna svarade, att få de ingen garantie, så befatta
de sig intet medh saken.
Hr Landtmarskalken holt för helt skiäligit, att de
måtte blifva garanterade, och det kunde nu så lijtet förvägras
som det förvägrades i Ubsala 1675.
Sedan det en godh stundh var discurerat, blef enteligen
sluutet, att Ridderskapet och Adelen ville garantera
dem, som de hade uthvalt till dommare.
134
1680.
Sedan gafs det vidh handen, huruledes detta verket
stoode största delen på cammarsaker och räkningar, hvarföre
det och voro nödigt, att dee sutte medh uti dommen,
som förstodo sig på räkningar, hvar vidh påmintes, att i
detta fallet bör intet sees effter, uti hvilken classen man
kunde finnas, utan den som var dugelig; de voro alle adelsmän;
åthskillige vore på förslag, som dels uhrsäktade sig,
dels och funnos vara nähr uti släckt medh Regeringen
och Rådet.
Hr Co nrad Gyllenstierna föreslog General-Tullförvaltaren
Croonskiöldh. Hvilket approberades.
Hr L andtmarskalken proponerade, att garantien
skulle af alla underskrifvas.
Hr Per Sparre tyktes läggia sig dereemoth, men
Ofverste Ramsverdh svarade: Skola vij draga betänk
iande
att garantera det vij håfve sielfve begiert?
Hr Per Sparre mente, att Ridderskapet och Adelen
intet kunde vara så säkre om verket, effter fundamentet,
som bestodo af den förre Commissions arbete, intet kunde
vara så fast, att derpå kunde dömmas.
Hr Landtmarskalken: De som håfve suttit uti den
Commission, taga det och intet vij dare än till sit försvar
an, att det ähr af eedsvurit fålck utharbetat uti Collegierne.
Det skier dem ingen orätt, nähr de få förklara sig;
dem gifves uth hvadh som dem graverar; deruppå få de
sedan förklara sig.
Hr Axell Ståhla rm mente, att de personer, som
hade suttit uti Stendernes Commission och utharbetat
verket, borde och sittia dommare.
Men der emoth meentes, att dhe intet kunde sittia
medh uti dommen.
Det begyntes åter igen tahlas om garantien, och eenkanneligen
drogs den af Hr Per Sparre uti difficultet,
menandes nu som först, att det intet kunde skie någon
garantie på ett så ovist fundament, som Commissionsarbetet
vore, hvilket var af åthskilligt slags fålck utharbetat.
Hr Lan dt marskalken: Vij falla så offta på samma
tahl, och mente det vara redan klart om försäkringen.
Men såsom jag hörer, att det tahlas ännu der emoth, så
beder jag, att heröfver måtte voteras.
November.
135
3 classens votum frambar Assessoren Gyllenankar:
Jag häfver frågat uti classen, om de hafva något att difficultera
angående garantien, hvar till somblige seija, att
Kongl. M:tz breff, processen och lagen garanterar dem nog,
men största deelen ähre uti de tankar att intet kunna nu
mindre undandraga sig att garantera dem, de hafva uthvalt,
än de undandrogo sig i Ubsala; de hafva och sielf
begärt det. De villia och, att garantien skall af alle underskrifvas.
2 classis votum: Idem.
1 classis votum: Idem.
Hr Per Sparre frågade om dem, som hade laga uhrsäckt
att undandraga sig att skrifva under.
Samme påminnelse proponerade Hr Landtmarskal
ken.
Hvaruppå resolverades att alla skulle skrifva under;
elliest syntes det som ett reservatum.
Hr Conrad Gyllenstierna påminte, att det behofdes
en åklagare. Gaf förslag på Fägerstierna.
Hr Per Sparre giorde det inkastet, att Ridderskapet
och Adelen kunde intet både dömma och anklaga.
Hr Conrad Gyllenstierna: K. M:t vill, att Rid
derskapet
och Adelen skola nembna åklagaren. Her tahlas
om Fägerstierna och en Tilas.
Alii tyckte och, att Hans K. M:t borde uthvällia
åklagaren, effter Konungen är actor.
Hr Hans Wacktmester: Neij, Konungen ähr intet
actor; det ähr Stenderne, och de måste giöra någon fullmäcktig.
Hr Landtmarskalken meente vara best hemstella
detta Hans K. M:t.
Hr vice Prsesidenten Grass gaf vidh handen, att
Konungen ville hafva Fägerstierna der till.
Alii: Han kan och få fullmackt af Stenderne, fast
han häfver af Konungen.
Hr Rijks-Tygmestaren Hr Per Sparre mente, det
vore både emoth lag och processen; påminte åter, att det
ordet uti garantien lagligen måtte stå qvar.
Resolutio: Att det hemskiutes till Hans K. M:t att
vellia åklagare.
136
1680.
Sidst refererade de, som hade varit på Ridderskapets
och Adelens vegnar hoss Drakens enkiefru, och att de
hade intet kunnat uthrätta någåt hoss henne, hvaröfver
blef af och an discurerat. Rijks-Tygmestaren gaf det förslaget
att sökia för Ulfsparren K. M:tz bref, effter hon
ähr så oförsonelig. Deruppå svarades, det Ulfsparren häfver
tvenne K. M:tz bref, men kan äntå intet hielpa.
Den 10 Novembris in pleno.
Hr Lan dt marskalken gaf Ridderskapet och Adelen
tillkienna, huruledes han hade varit tilhopa medh Rijksens
Rådh eifter Ridderskapets och Adelens begäran och talat
medh dem om det extractet utur deras protocoll (bil. 14)
och öfver besvären, och att Ridderskapet och Adelen finna
nödigt, att Rijksens Rådh förklara det, serdeles effter der
står, att de intet kunde träda medh Ridderskapet och Adelen
tillhopa deröfver att deliberera, effter såsom res intet
vore mera integra, och de hade varit uti fast andre tankar
än vij. Hvaruppå Rijks-Skatmestaren svarade, att dhe
hade gifvit Hans K. M:t svar; derföre de intet kunde vij -  dare svara. Hr Landtmarskalken hade begärt samme svar
skriffteligen, men ännu intet fåt det.
Hr Hans Wacktmester: Så kan man intet få af
dem någon nermare förklaring. Vij måste lickvell veeta,
om de komma öfverens medh oss, eller om de reservera
sig något; det tykes vara best senda ett uthskått till
Konungen, att förnimma den förklaring de hafva giort;
det tykes vara efftertänckeligit att något reservatum skulle
finnas af dem i det, som alla Stenderne hafva funnet gått.
Hr Christopher Gyllenstierna: Effter de åhre
af en annan mening, så vore gått att få veeta det; kan
skie de veeta andre uthvägar.
Hr Hans Wacktmester mente, att ett uthskått
skulle sendas till Konungen; kan ske Konungen häfver
fått af dem een relation, men ingen förklaring. Vij måste
veeta, hurudane de ähro.
Hr Landtmarskalken mente, att det skulle gifva
altför stoor esclat, om ett uthskått ginge till Konungen
herom; voro best att ännu först tahla medh Rijksens Rådh.
Hr Christopher Gyllenstierna: Effter de seija
sig vara af andre tankar än samptelige Stenderne, så
November.
137
måtte de hafva något serdeles nyttigt förslag; det måste
vij veeta.
Rijks-Tygmestaren Hr Per Sparre: Till hvadh in
tention
ähr det nödigt?
Hr Christopher Gyllenstierna: Till hvadh in
tention?
Att vij måge veeta, om de ähro eenige medh
Stenderne till rijketz vellgång, om de villia medh oss
samtycka till reduction.
Hr Per Sparre: Dhe hafva önskat lycka, så synes
att de ähro intet emoth.
Hr Hans Wacktmester stodh alt fort på de tankar
att senda ett uthskått till Konungen att få veeta,
huruledes Rådet hade förklarat sig.
Hr Gustaf Duwalt: Om de hafva i förstånne varit
af andre tankar, så hafva de nu ändrat sig.
Hr Landtmarskalken: Det ähr vist, att oss ähr
det angeläget att veeta deras förklaring, ty det tienar
intet något dubieust uti reductionsverket, men så tyker
mig vara betänkeligit att gå medh uthskåt till Konungen
för den esclat, som det gifver af sig, utan best att ännu
tahla medh dem sielfve och höra, hvadh de än vidare seija.
Hr Ulf Bonde: Såsom de önska lyka, så tykes det
föga behöfvas, men skulle det behöfvas, så ähr best att
höra, hvadh de sielfve seija, för än vij gå till Konungen
medh uthskåt.
Hr Hans Wacktmester: Så kan Hr Landtmar
skalken
tahla medh Konungen aleena.
Resolutio: Att Hr Landtmarskalken tahlar aleena
medh Hans K. M:t att få veeta den förklaring, som Rijksens
Rådh hafva giort Hans K. M:t.
Sedan uplästes någre puncter af besvärspuncterne
och adjusterades (bil. 6).
Rijks-Tygmestaren Hr Per Sparre frågade, huruledes
det skulle förstås medh de kiöffte godsen ifrån K. M:t
och Croonan, som voro lösen underkastade, om de skole
lösas för det prijss, som dhe ähro kiöpte före, eller som
de nu giella, ty den gamble verderingen skilde myket
ifrån den nervarande. Voro nödigt att veeta, eifter hvilken
verdering godsen skole lösas.
Hr Landtmarskalken: Det ähr redan infört uti
puncten, som det skall stå.
138
1680.
Hr Per Sparre: Skall det skie effter 1655 åhrs
stadga?
Hr Landtmarskalken: Ja, stadgan ähr fundamentet.
Sedan uplästes åter försäkringen för dommarne uti
Stendernes Commission (bil. 17), och såsom Hr Per Sparre
påminte åter om det ordet processen, att det måtte införas,
satt Hr Landtmarskalken det till medh egen handh.
Rijks-Tygmestaren Hr Per Sparre framlade sedan
ett memorial, som Grefve Wittehbergs arfvingar hade insinuerat,
det Hr Landtmarskalken sielf upläste; finnes in
actis.1
Hr Hans Wacktmester: Sådanne exceptioner ka
sta
kull alt det, som sluutet ähr.
Hr Per Sparre medh flere meente, att Kongl, bref
och insegel borde giella, och hvar och en hafva derpå att
lijta.
Hr Hans Wacktmester: Nu fodrar K. M:tz och
rijketz vellgång, att alle grefve- och frijherreskap skola
reduceras. Om nu detta exemplet admitteras, så ähr breche
i fundamentet; och faller så altsammans. Aldrig feelas
ju prsetensioner, om de skole giella.
Hr Per Sparre: Om jag häfver fodring och K. M:tz
egen confirmation derpå, så håller jag mig fast der vidh.
Hr Hans Wacktmester: Hans K. M:t häfver hemskiutit
sådant till Stenderne.
Hr Per Sparre: Intet att dömma kull Konungens
egen handh.
Hr Hans Wacktmester: Jo rätt det medh.
Hr Per Sparre: Let törss jag intet seija.
Hr Landtmarskalken: Grefve Wittenberg kan hafva
satt sig i skull för verfningar; men hvadh som anbelangar
grefve- och frijherreskapen, så måste det för exempel skull
hållas stricte vidh det, som sluutet ähr, men ähr det andre
Norkiöpings-besluuts-godz, och arfvingarne hafva Konungens
handh, så håller han sig dervidh. Detta hörer
under pantegodsen.
Hr Hans Wacktmester: Skulle man för en lijten
flicka skull, som intet ehr högre än denne kieppen, giöra
en breche i det, som ähr sluutet till rijketz styrkio, det
troor jag ingen lerer begiera.
' Finnes numera icke i behåll.
November.
139
Sedan gaf Hr Landtmarskalken tillkiänna, huruledes
uthskåttet öfver reduction hade igår varit tillsamman
att samsättia reductionspuncten. Tå inföll den qvestion
om de uthrijkes provincierne, hvadh för godz som
kunde medh rätta hemfalla. Hr Landtmarskalken upläste
sielf ett register på naturen af godsen, såsom ceconomigodz,
taffelgodz och starostie-godz. Adelige godsen vill
Konungen intet rööra, men [angående] de godz, som hafva
hört publico till af ålder, så tyker K. M:t, att effter såsom
de possideras af Kongl, nåde, så böra de återfalla till
det de först varit. Hans sahl. K. M:t häfver redan 1655
förbehållet sig att ransaka herom; i lijka måtto ähr det
och på Kijksdagarne 1660, 1675, 1678 ihugkommet; nu finnes
desse classer på godsen uti Lijflandh. Hvaröfver Ridderskapet
och Adelen ville vidare uthlåta sig. Det ähr
fuller någon åthskildnad emellan Estlandh och Lijflandh;
det eena ähr per pacta kommet under Sverige, det andre
medh sverdh.
Hr Hans Wacktmester: Estlandh ähr uti Konung
Eriks tijdh per pacta kommet under Sverige, och häfver
Konung Erik reserverat sig een stoor deell af Estlandh,
som och böör vara omistandes.
General-Lieutenanten Fersen tahla[de] någåt, det
kunde jag intet höra.
Under andre discurser folie och de in, att Lijflandh
intet kunde komma under reduction, effter såsom den Lijflänske
Adelen intet voro her på Riddarhuset och blef intet
kallad till Rijksdag, hafvandes deras egna Landtdagar i
Lijflandh, och måste de der disponeras till reduction. Af
somblige meentes, att de, som ähro her på Riddarhuset
och hafva godz uti Lijflandh och Estlandh, måtte lika
medh dem her uti Sverige anses och gå under reduction.
Hr Per Sparre påminte om den tijden, nähr Adelen
mest drog utur landet, och som det voro honom berättat,
så hade största delen af landet blifvet caduc; sedan kan
vara hent, att de familier, som ähro således uthdragne,
ähro åter sedan inkombne och hafva vunnet Konungens
och öfverheetens nåde och fått ny benådning. Om sådant
kan reduceras?
Öfver denna qvestion blef af och an discurerat, men
denne gången intet sluutet.
140
1680.
Hr Hans Wacktmester: Uti Iwan Wasiliwitz tijdh,
tå han öfverföll landet, fördes månge familier bort; uti
Stephan Battori tijdh toges och godsen och lades under
Dårpt till ceconomigodsen, hvilka han meente böra såsom
publique godz ansees.
Hr Per Sparre mente, att på den Polniske tijden
kunde intet fundament settas. Konungen i Pohlen häfver
inga godz, utan ähr hans plikt, att nähr een starost döör,
häfver Konungen deraf 1 åhrs ränta, men måste strax
gifva bärt starostien åth een annan; de starostier uti Lifflandh
måste han och gifva åth Adelen, så att de intet
kunna hållas för publique godz.
Hr Hans Wacktmester: Det föllier intet, att Sverige
skall rätta sig effter det maneret; det ähr och en
sak, som redan vidh förre Rijksdagar ähr sluuten; kan nu
intet ändras. Hvadh nytta kommer publico till, att privat
fålck skall hafva dem? De ähro förmåner till vår
heela säkerheet.
Hr Landtmarskalken: Her ähr ingen qumstio, att
det ju skall ske, att reduction skall gå fort, men bör öfverläggias
de modo. Nu tahlas om oeconomiegodsen; det
seijes de hafva varit adelige godz; finnes det, så villia
vij sökia att få behålla dem.
Hr Hans Wacktmester: Nähr de förverfvades, så
voro de intet adelige.
Christopher Gyllenstierna: Man måste se effter,
uti hvilket ståndh de voro, nähr landet kom under Sverige.
Hr Landtmarskalken: Att uti archivet ransaka
dereffter.
Hr Per S parre: Uti districtet af biskopelige godsen
hafva och legat adelige godz, det man vell och noga måste
observera.
Det påmintes och om taffellgodsen. Om tijden tycktes
bäst gå ifrån Herremestarnes tijdh.
Hr Per Sparre meente best att heröfver höra Lijfländarne;
trodde, att vij intet kunde vell sittia her och
sluuta öfver dem.
Af somblige sades, att oeconomiegodsen hade varit andelige
godz och böra reduceras.
November.
141
Strömfelt: Ifrån den Polniske tijden kan det intet
gå, och ähr den tijden helt annorledes beskaffat än Herremestarnes
tijdh.
Hr Landtmarskalken mente vara best att gå ifrån
Herremestarnes tijdh, begierande derföre att Ridderskapet
och Adelen ville föreena sig om tijden.
Deremoth begierdes det någre dagars tijdh att få öfverläggia
detta. Dock syntes, som voro alla mest eenige,
att tijden skulle gå ifrån Herremestarnes tijdh.
Hr Hans Wacktmester stoodh fast deruppå, att
det måtte [gå] ifrån den tijden, som landet var under
Påhlen.
Men Hr Per Sparre — Rijks-Tygmestaren — meente
der emoth, att om det skulle gå ifrån den tijden, så skulle
det lijtet bååta för Konungen, effter såsom Konungen i
Påhlen häfver inge godz, utan alenast 1 åhrs ränta af
hvar starostie, nähr Starosten döör; sådanne godz komma
fuller publico till, men likvell så, att de måtte bårtgifvas
åth Adelen.
Hr Hans Wacktmester: Det må vara, huru det
vill, så ähr landet intet till den ende acqvirerat, att dhet
skall höra privatis till, utan vara publico bijbehållet;
ceconomigodsen böra höra publico till.
Hr Landtmarskalken berättade, huruledes Hans
K. M:t hade sagt, att någre af Böndren hade kommet up
till Hans K. M:t och besvärat sig, att i går bittida för
dagen eller i skymningen, tå de ginge på Gillstufvun, hafva
blifvit hootade af någre, som hafva slaget kappan kring
sig, att de intet kunde kiennas, och undsagde, huru de
skulle blifva piskade och slagne, nähr de voro hemkombne,
för det de hade begynt denne reduction; och ehuruvell
Hans K. M:t intet kunde troo någån af Ridderskapet och
Adelen hafva giort detta, så råder Hans K. M:t likvell
hvar och een att ackta sig. Får Hans K. M:t veeta, hvem
sådant gior, så lerer Hans K. M:t intet sleppa honom
oneffster.
Hr Per Sparre önskade, att Hans K. M:t ville påläggia
Bönderne att nembna dem.
Hr Landtmarskalken: De hafva intet kient dem.
Först så var det mörkt; sedan var bonden så rädder, att
han var gladh, att han slapp.
142
1680.
Af somblige raisonerades det således, att någen af
Presterskapet eller Bårgerskapet häfver giort detta, att
derigenom giöra Ridderskapet och Adelen så mycket mera
förhateligit. Derföre tycktes vara vell, om Hr Landtmarskalken
ville giöra hoss Hans Kongl. M:t de gode officia
för Kidderskapet och Adelen, att de intet sökia giöra någon
otienst eller upror, och att K. M:t gåfvo Bönderne
mackt att taga fast dem, om de komma offtare igen, att
de måtte straffas.
Hr Landtmarskalken: Effter eder så synes för
gått, vill jag tahla medh Konungen och seija, att det gior
Ridderskapet och Adelen ont, att om dem sådant uthsprides,
der till de lickvell mena sig vara oskyldige; att Kongl.
M:t ville ännu vijdare låta höra dereffter, och att Böndren
må få taga fatt den, som således kommer.
Respondebatur: Ja, ja.
Den 12 Novembris in pleno.
Hr Landtmarskalken berättade, huruledes uthskåttet
öfver bevillningen häfver confererat medh de andre
Stenderne, och såsom vij begierte, att de ville uthlåta sig
om bevillningen, svarade de oss, att de gierna ville förnimma
först af oss och taga det för ett fundament till
deras. Yij svarade dem der emoth, att det plägar altijdh
vara så vaant, att de först uthlåta sig, då de uthläte sig,
att hafva gått tillbakas och sett på de förre bevillningarne
och taget dem för fundament, serdeles 1655, 1675 eller
1678, hvilket som deraf kunde mest stiga. Bönderne klagade
deras fattigdomb, att de intet kunde contribuera,
men viste vell, att de skulle uthgifva bröllopz- och cröningshielpen;
de ville gierna höra Ridderskapets och Adelens
tankar om uthskrifningen. Jag badh dem betänkia
tillståndet, viste dem ochså, huruledes statsverket deelas
i den ordinarie och extraordinarie staten; till att underhålla
den ordinarie staten hade Ridderskapet och Adelen
cederat ett myket stoort och en ansenlig deel af deras
godz, taget på oss en svår reduction att hielpa värket,
som Ridderskapet och Adelen ochså voro begrepne deruti
att finna medell till den extraordinarie staten. Men Prästerskapet
ömkade sig myket; sade sig intet hafva att
contribuera af, håfve intet annat än deras löön, tänkia
November.
143
likvell stanna vidh ett tera beslutet 1655, 1675 eller
1678.
Det gafs dem sedan vidh handen, att Ridderskapet
och Adelen hade bevilliat 5 daler s. m:t af hvar gårdh,
och det uti 2 åhrs tijdh, det nu och lembnas under Ridderskapets
och Adelens vijdare gåttfinnande; torfften ähr
stor, skola vij någåt giöra, så måtte det skie, att det någorledes
kan förslå.
Af somblige mentes det vara för myket att gifva 5
daler af hvar gårdh, och mente Ekebladh, att 2 daler
voro nog.
Af vice Prsesidenten Grass och flere föreslogs 4 daler
s. m:t.
Öfver detta var en lång stundh ett fahrligit sårl.
Somblige tyckte det vara altför svårt att gifva uth effter
gårdetahlet 5 daler s. m:t, ty gårdarne vore mäckta olike,
somblige större och somblige smerre; hemmanen uti skiergården
vore och af ringa ränta. Af somblige meentes, att
rustetiensten vore det bestå sättet att contribuera effter,
men Hr Landtmarskalken viste, att det kunde intet
skie, utan måste gå effter gårdetahlet. Af een dell sades,
att de små hemmanen ränta bättre och ähro rikligare än
de stoore.
Nähr de en temmelig stundh hade uti classerne discurerat,
framsteg Öfverste Zelou, seijandes att det intet
kunde sluutas om quanto, för än de andre Stenderne hade
först uthlåtet sig.
Deruppå Hr Landtmarskalken svarade, att de det
merendels hade giort; man kunde intet tvinga dem att
seija.
Hr Hans Wacktmester sade, att för de andre Stendernes
skull kunna vij intet hålla tijden uppe; om de
intet villia giöra, så kunna vij äntå intet låta blifvat.
Öfverste Zelou stodh starkt deruppå att först communicera
medh de andre Stenderne, seijandes sig vara
ombeden af heela den sijdan att frambära de orden.
Hr Per Sparre påminte, att af det, som uthgifves
och blifver bevilliat, att hussbonden tager halfparten effter
privilegierne, han mente af bröllopz- och kröningshielpen,
så frambt det intet blefve serdeles för gått funnet
nu att lembna det alt åth Konungen. Han kunde in
-
144
1080.
tet heller se vara så stort af nöden att veeta de andre
Stendernes tankar, hvadh de embnade giöra. Nähr vij
skole contribuera proportionaliteter emoth de andre Stenderne
eller behöfva veeta, hvadh de villia giöra, att rätta
oss dereffter, då plägar vara brukeligit och nödigt att
conferera medh dem; men nu i detta fallet ähr det helt
onödigt, ty denna bevillningen, som vij nu tänkie giöra
af hvar gårdh, häfver ingen gemenskap medh deras sätt
eller medh det de lära giöra.
Hr Landtmarskalken: Att communicera medh de
andre Stenderne ähr mera ett curiale att bijbehålla förtroligheeten.
Om de seija de villia giöra mehr eller mindre,
så kunna vij intet tvinga dem. Men medh allmogen
ähr helt ett annat, att förbehålla oss den rättigheet vij
håfve effter privilegierne. Villia de andre Stenderne intet
giöra gått, så kan Konungen sende Kijksens Rådh till
dem. Konungen presserar på sluut och vill, att Riksdagen
skall endas om 10 å 12 dagar hereffter.
Sedan vij ähro enige om det vij villia giöra, så kunna
vij conferera medh Rijksens Rådh.
Deruppå komme classerne till voterande.
3 classis votum: Såsom nu ähr proponerat om be
villningen,
och vij håfve hört, det uthskåttet häfver tyckt
best vara att gå effter går[d]etahlet för ricktigheeten skull
och intet effter rustehållet, och att af hvar gårdh skulle
gifvas 5 daler s. m:t, af hvar skatlagde heell gårdh.
Somblige meena slippa medh 4 daler s. m:t. Her vidh
exciperas alle sätegårdarne, ladugårdar, rå och röö, ödeshemman,
oskatlagde tårpare, betientehemman, lijfstijdzhemman,
som han sielf åboor och ähro in perpetuum förmedlade,
de som på frihet (?) ähro uptagne. Att contribution
uthlägges på den orten, som godsen ähro belägne,
uti det höfdingedömmet. Att heröfver måtte communiceras
medh Riksens Rådh. Att detta bevillias på tvenne åhr.
Detta skall och uthgiöras af gammalt och nyt frälse, allodial
och Norkiöpings besluut.
Hr Per Sparre: Ja, alenast för denne gången.
Hr Gf yl lenankar continuerade votum, och effter såsom
Ridderskapet och Adelen således gripa sig på det
nermaste an, så förmodar och triddie classen Hans K. M:t
varder det medh nåder uptagandes och förskone oss medh
N o vember.
145
vij dare contribution och beskyddar oss vidh väre privilegier.
2:a classis bijföll den 3 classen.
l:a classis efven så.
Sedan proponerade Hr Landtmarskalken om tijden,
hvaröfver någåt discurerades, nähr contribution skall erläggas,
hvaröfver ochså voterades.
3 classis: Till Mijkelsmesso.
2 classis idem.
1 classis idem, läggandes det der till, att Landzhöfdingarne
måtte vara responsable för dess ricktige uthfodrande.
Der emoth invende någre af Landzhöfdingarne, att
de derföre intet kunde vara responsable, serdeles Landzhöfdingen
Vreden.
Men Rijks-Tygmestaren Hr Per Sparre meente jo,
varandes nu de redeste medlen, som Konungen häfver att
tillgå, och bör intet vara underkastade någån decourter
in gli.
Heremoth voro Landzhöfdingarne uti en helt contrarie
opinion, frågandes huruledes Landzhöfdingen kunde vara
responsabel, tå adelsman voro trög och mootvillig. Hvaruppå
af andre svarades, att tå häfver adelsman jordh, som
Landzhöfdingen kan slå handen uti.
Hr Landzhöfdingen Duwalt invende, att Landzhöfdingen
kan fuller seqvestrera jorden, men knapt skulle
någån finnas, som ville gifva penningar deruppå. Her
utaf kom den qvestion om modo executionis, frågandes
hvem som bör heffta, jorden eller adelsman?
Deruppå svarades af somblige: Skall jorden heffta,
så ruineras bonden, ty ähr adelsman een moothvillig och
anticipera!' räntan, och Cronefogden kommer sedan effter
och söker uth Cronans, så ähr der intet, så veet man vell,
huruledes det bör gå. Medh skattebonden häfver Landzhöfdingen
ingen nödh.
Hr Landzhöfdingen Ståhlarm: Att om adelsman
intet betahlar, tå seqvestrera heela räntan.
Hr Per Sparre: Effter såsom contribution går nu
effter gårdetahlet, så ähr intet (?) bettre, om han intet
betahlar till Michaelis, att tå slå handen i godset.
Sv. Riddersk. o. Adels rihsd.-protXlii. 1680. 10
146
1680.
Hr Landzhöfdingen Ståhlarm: Om adelsman tager
uth räntan för?
Eijbs-Tygmestaren Hr Per Sparre: Att sådant
måtte uti besluutet prmcaveras, att ingen understår sig
att uthtaga räntan, förän K. M:tz contribntion äbr först
uthgången.
Hr Landtmarskalken gaf det förslaget, att den,
som intet betahlar till Michaelis dagh, den skall betahla
dubbelt, och måste man intet aleena see på bonden, utan
måste adelsman sielf vara responsabel.
Hr Landzhöfdingen Ståhlarm berättade sig veeta
dem, som ännu intet hade betalt de bevillningar, som böre
vara uthlagde för 1675 och 1678. Tyckte vara gått förslag,
att den, som intet betahlar till Michaelis, den skall
betahla dubbelt.
Alli idem, och att godset sättes Cronan till underpant.
Hr Ulf Bonde var uti en annan tanke, att contribution
borde uthsökias hoss bonden och intet hoss adelsman.
Men han fick så många emoth sig, att han intet kunde
få sin mening fram. Dock kom qvsestion till votering.
3 classis votum. Gyllenankar: Att den, som intet
betahlar till Michaelis, den skall betahla dubbelt, och skall
adelsmannen stå sielf derföre och intet bonden; betahlar
han intet, tå sökes godset och hender medh det som en
pant, till dess det blifver betalt.
2 classis idem.
1 classis idem, läggandes det der till, att nähr någån
intet betahlar till terminen, som ähr Michelsmesse,
så förfaller han till dubbelt, och Landzhöfdingen kiennes
vidh godset, till dess han häfver betalt.
Hr Landzhöfdingen Ståhlarm: Den som seijer neij
till detta expedientet, han tänker aldrig betahla.
Rijks-Tygmestaren Hr Per Sparre frågade, om icke
Landzhöfdingarne på ett sådant expedient kunde vara
responsable för contributions ricktige erläggiande.
Och såsom somblige mente ännu neij, upsteg Landzhöfdingen
Hr Axell Ståhlarm, seijandes: Jag vill intet
förmoda, att det skall vara någon, som skall gifva orsak,
att detta expedient måtte bruukas, men skulle någon
vara så tröger, och Landzhöfdingen få, som nu ähr sagt,
November.
147
antaste godsen, så kan Landzhöfdingen vell vara responsabell.
Alla bijfölle Hr Ståhlarm undantagandes Hr Landzhöfdingen
Moritz Posse, som ville seija något eemoth.
Sedan proponerade Hr Landtmarskalken om pantegodsen,
huruledes af dem skulle contribueras, så att om
någån hade pantsat sit godz, hvilken skulle gifva uth contribution
deraf, anten adelsman som eger godset än (o: eller)
den som det besitter och häfver det i underpant.
3 classis votum: Contribution ähr ett onus, som tollier
godset, derföre den, som besitter godset, svarar för contribution;
derföre best att Landzhöfdingen håller sig till
jorden och den som henne åboor, och sedan häfver hypotecarius
sin regres till jordeäganden och sitter qvar, till
dess den uthlagde contribution ähr betalter.
2 classis idem.
1 classis idem, att man söker godset och den, som
upbär räntan af dem.
Sedan gaf Hr Landtmarskalken till kienna, huruledes
han häfver effterkommet Ridderskapets och Adelens
begiäran, varit hoss Hans K. M:t och i underdånigheet
frågat, hurudan förklaring Deras Exell:r Rijksens Rådh
hade gifvit Hans K. M:t om reductionsverket. Och på
det jag — sade Hr Landtmarskalken — må saken ordenteligen
referera, så henger der medh således tillsamman, att
nähr R. Rådh burit up Böndernes skrifft till Konungen —
som jag tillförende häfver sagt — och hemstelt till Hans
K. M:tz egit nådige omdömande så vell Böndernes supplique,
som huru det skulle kunna verkstellas, hvadh som
deruti gåfves anledning till, tå häfver Hans K. M:t svarat
dem, att de vell viste sielf, hvadh de skulle styrckia
till rijksens bestå. Under samme tijdh inkom och Ridder -  skapet och Adelen hoss Hans K. M:t medh dess supplication,
deruti dhe begierde mainteneras veedh deras giorde
votering. Deruppå svarade Hans K. M:t ja och sände
straxt effter Grefve Bengt Oxenstierna och befalte honom
communicera Rådet så vell Ridderskapets och Adelens
supplication som Kongl. M:tz svar; deruppå komme R.
Rådh in hoss Hans K. M:t medh deras betänkiande —
her inföll Hr Hans Wacktmester medh de orden: ja att
styrTcia Hans K. M:t från det, som redan af Stenderne så
148
1680.
vell och nytteligen till rijketz vellferdh sluutet ähr — men
Kongl. M:t svarade, att de koinmo förseent, emädan Hans
K. M:t redan hade confirmerat det Stenderne hade tillrått
och Ridderskapet och Adelen hade bevilliat. Deruppå
läth Rådet kalla mig up, och sedan Grefve Bengt
på heela Rådetz vegnar munteligen hade sagt mig, att
emädan Ridderskapet och Adelen allaredan hade giort
deras förklaring hoss Hans K. M:t, och res således intet
voro mera integra, så kunde de intet vijdare uthlåta sig
deröfver, utan önskade lycka, hvar hos han gaf mig ett
extractum protocolli, det som her ähr och upläset. Deruppå
begierde I af mig, att jag skulle begiera Deras Exelkrs
förklaring öfver bemälte extractum protocolli, det jagh
ochså giort; och såsom det svar, jag tå fick, refererade
sigh på den förklaring, Deras Exell:r allaredan hade giort
till Hans K. M:t, så häfver jag och sedermehra på eder
begieran i underdånigheet söckt hoss Hans K. M:t att få
veeta, hurudan deras förklaring ähr. Nu haar Hans K.
M:t mig deruppå svarat, att Hans K. M:t intet vill hålla
forbårgat för Ridderskapet och Adelen det, som dem kan
angå, eller det, som de förmeena sig kunna angå, och häfver
Hans K. M:t derföre fått mig Rijksens Rådhz betänkande,
som de så vell munteligen som skriffteligen
hoss Hans K. M:t håfve insinuerat, på det I sådant måtte
få veta.
Hr Landtmarskalken upläste skrifften, som bestodh
af åthskillige §:er och förslag och uthvägar, hvarigenom
Rijksens Rådh meente, att staten skulle kunna subleveras.
Nähr detta förslaget var upläst, sade Hr Hans Wacktmester:
Det hade varit önskeligit, att desse förslagen
hade kunnat låta giöra sig och förslaget till det svåra
tillståndet rijket ähr uti. Men hvadh ähr det för ett svar ?
Intet ähr det svar på vår fråga; vij veta ännu intet hvadh
de meena, om de ähro moth eller medh oss.
Af samma mening voro och flere, såsom Hr Christopher
Gyllenstierna, Hr Mörner etc.
Sedan gaf Hr Landtmarskalken tillkienna, huruledes
Hans K. M:t hade tillstelt honom en supplication,
som de andre 3 Stenderne hade inlagt, sedan de hade fått
communication af Ridderskapets och Adelens deduction,
den Hans K. M:t vell effterlåter upläsas, men derjempte
November.
149
expré förbudet att intet villia veeta af någån skrifftvexling,
utan att Ridderskapet och Adelen träda till förre
förtroligheet medh de andre Stenderne, så att [K.] M:t
intet vill, att hvarken det eena eller det andra ståndet
må läggia mera in någre skriffter.
Ner skrifften var uplässen (bil. 18), fanns hon uti
myket svåre expressioner.
Hr Hans Wacktmester: Det ähr sannt, att uti
skrifften ähro temmeligen hårde expressioner; så måste
vij likvell rätta oss effter Hans M:tz villie, att vij föreena
oss och komma medh dem till förra förtroligheet.
Hr Landtmarskalken: Uti supplication ähr någåt
att se uppå, effter de insistera det, att de håfve inrått
oss till reduction, det vij likvell intet villia tillstå dem,
effter såsom vij af vårt eget trogne hiertelagh emoth vår
Konung och rijket hafva bevilliat der till, och på det
sättet kunna vij intet tillåta det föras uti rijksdagsbesluutet.
Hvadh föreningen angår, som Hans Wacktmester nembde
om, så ähr det Konungens villie, att vij träda åter tillsamman
medh de andre Stenderne uti förra förtroligheet.
Hr Ståhlarm, Hr Christer Horn medh månge flere
tyckte skrifften vara så hårdh och af det innehåldh, att
hon intet tiente liggia obesvarad.
Hr Christopher Gyllenstierna: Det kunna vij
intet neeka, att de hafva ju gifvit anledning till reduction,
men det villia vij likvell intet tilstå dem uti beslutet.
Hr Per Sparre, Rijks-Tygmestaren: De begiera
fulkommeligen, att det på det sättet måtte blifva uti besluutet
infört.
Hr Hans Wacktmester mente, att det kunde intet
således uthtydas.
Hr Landtmarskalken: Neij, neij, deras procedere
kan deruti intet gå an; vij villia munteligen remonstrera
Konungen våra skiel eemoth skrifften.
Hr Axell Ståhlarm: "Vij villia bedia Konungen
att lefverera dem skrifften igen medh een tienlig åthvarning.
Det var föreslagit, att denne skrifften skulle blifva
liggandes obesvarad; få vij intet svara på henne, så måste
de taga henne igen.
Hr Hans Wacktmester: Gudh bevare oss, vij få
otack derföre af Konungen.
150
1680.
Ståhlarm: Hon ligger likvell her ad acta.
Hr Landtmarskalken: Neij, hon skall intet blifva
her liggiandes; jag tager henne tillbaks och lefvererar
henne till Konungen.
Deruppå sades: Det hade varit myket bettre, att hon
intet hade blifvit upläsen, ty hon graverar likvell, och vij
få intet svara; det finnes likvell, och jag ser, att de villia
hafva det in uti besluutet, att de hafva tvunget oss effter
deras behag till reduction.
Hr Per Sparre: Kijksdagsbesluutet måtte blifva inrättat
effter gamble brunhet; och villie vij bedia Hans
K. M:t, det han ville hafva om oss de nådige tankar, att
vij frij villeiigen hafva påtaget oss reduction och intet låtet
de andre Stenderne tvinga oss, och såsom det komme
af vår egen boij else, så villia vij lembna Hans M:t att
betänkia, om een sådan skrifft kan utan prsejudice för
Ridderskapet och Ådelen liggia ad acta.
Hr Hans Wacktmester: Inte, inte, det sker intet.
Hr Per Sparre: Besluutet måste blifva, som brukeligit
häfver varit, inrättat.
Hr Landtm ar skalken: Nähr besluutet blifver up
sat,
få vij rätta det så in, som sig bör, och se till, att
det intet ähr oss till prsejudice.
Hr Hans Wacktmester: Hvadh ähr att myket
tahla her om och flattera oss sielfve; vij ähro myket lyckelige,
att Stenderne hafva öfvergifvit Hans K. M:t en
sådan supplication, deruti de tillbinda sig att träda medh
oss tillsamman att hielpa Kongl. M:t och heela rijket utur
den svårhet, det ähr fallet uti, fast een dell af vårt ståndh
häfver satt sig medh stor opiniatreteet eemoth det, som
sluutet ähr. Intet håfve vij heller ännu fått af Rijksens
Radh svar och veeta intet hvadh de tänkia; derföre ähr
det myket gått, att vij håfve Stenderne på vår sijda.
Hr Per Sparre et alii: Yij [bejhöfva intet blifva
påminte af någon om vår troohet och villigheet att behierta
vårt rijkes tillståndh; vij villia vår Konung och
vårt fäderneslandh så vell som någonsin dee, det vij och
bedie, att Hr Landtmarskalken ville försäkra Konungen
om, och effter såsom K. M:t häfver förbiuudit att intet
få svara på skrifften, så måste vij likvell intet låta oss
uti besluutet så införas.
November.
151
Hr Landtmarskalken: Det ähr intet heller Hans
K. M:tz villie och tankar, att det skall således införas
uti besluutet, som det eij heller kan så passa sig, och
effter såsom vij intet få loff att svara på skrifften, så
villia vij intet heller taga emoth henne och låta henne
finnas blandh våre acter, intet heller behålla någon copia
af henne; det kan likvell föras till protocollet, hvadh som
nu ähr förelupet, att vij denne skrifften intet upt.age.
Men för Hans K. M:tz säkerhet skull reflectera (?) vij på
den guarantie, som Stenderne giöra.
Den 13 Noveinbris.
Hr Landtmarskalken gaf Ridderskapet och Adelen
tillkienna, huruledes uthskåttet hade varit uppe hooss
Rijksens Rådh och confererat medh dem öfver bevillningen,
berättandes huruledes att nähr Ridderskapet och
Adelen begierde få tahla medh dem, hafva de svarat, att
de voro reedo att höra hvadh Ridderskapet och Adelen
hade att communicera, aleenast Ridderskapet och Adelen
ville senda sitt uthskått up till dem, som för hade varit
vaant, nähr de ville och funno nödigt att conferera medh
dem, hvaruppå uthskåttet och hade efftertänkt, hvadh tillförende
kan hafva varit vant, och befunnit, att så vell
det eena som det andra hade varit brukeligit.
Vidh conferencen medh Rijksens Rådh häfver man
gifvit dem att förstå det förslag, som Ridderskapet och
Adelen hade fattat öfver bevillningen, huruledes det fodrades
understödh både till ordinarie som extraordinarie
staten. Till den ordinarie staten hade Ridderskapet och
Adelen samtyckt till reduction, men till extraordinarie
staten måst hafva tänckt på extraordinarie medel genom,
bevillning. Der vidh voro och kommet icti betänckiande,
om den skulle gå effter gårdetahlet eller effter rustetiensten;
och voro för ricktigheten skull funnet för gått
att gå effter gårdetahlet, dock medh visse exceptioner af
rå och röö och mera, som upsat ähr, och att af hvar gårdh
gåfves 5 daler s. m:t af hvar skatlagde heell gårdh, två
haifve moth een heell, och i Finlandh ett gierdemantahl
moth en hell gårdh i Sverige, hvilket skulle bevillias
tvenne åhr, 1681 och 1682, 5 daler s. m:t hvart åhr. Betalningen
skulle skie till Michaelis, och den, som till Mi
-
152
1680.
chaelis dag intet hade uthgiort, skulle betahla dubbelt till
straff, för 5 daler 10 daler s. m:t.
Rijksens Radh frågade oss, hvadb de andre Stenderne
sade ber till, deruppå vij svarade, att öfver denne bevillningen
var intet medh de andre Stenderne således cornmunicerat,
som det plägar, effter såsom denne bevillningen
intet häfver någån gemenskap med deras, men angående
crönings- och bröllopzgierden, deröfver villie vij conferera
medh de andre Stenderne, men denne bevillningen häfver
Ridderskapet och Adelen aleena sig påtaget att hielpa
Hans K. M:t medh, serdeles anseendes i det på den extraordinarie
staten. Der vidh blef det af Rijks-Skattmestaren
påmint, att nähr råg- och rijxdalershielpen uthgafs,
tå uthgafs den effter privilegierne, halfparten eemoth det
andre giöra, det och Hr Knuut Kurk bijföll, att alla dagar
hafva Ridderskapet och Adelen blifvit vidh halfparten
emoth de andre, hvaruppå svarades, att vij hade söckt att
af de andre Stenderne få veeta, hvadh de tänkte giöra,
men af dem fått det [svar], att de blifve vidh det, som
finnes 1655, 1675, 1678 voro bevilliat, det de togo till
fundament.
Det frågades och, hvar adelsman får sitt igen, effter
han skulle betahla och bonden nu intet söcktes, hvar till
af Hr Knuut Kurk svarades: Nähr bonden intet häfver,
så gifver jag; man gior nu som tå rågh- och rijksdalershielpen
uthgick.
Sedan gaf uthskåttet vij dare Rijksens Rådh tillkienna
Ridderskapets och Adelens tanke vara, att efter K. M:t
uti dess proposition söker prompt hielp, så hafva Ridderskapet
och Adelen tyckt, att om intet betalningen ricktigt
fäller till termin, tå må Landzhöfdingen hafva mackt
att seqvestrera godset till K. M:t både för bevillningen
och straffet.
Sedan taltes om pantegodsen, att den, som sitter i
godset eller panten, [betalar] men häfver likvell sin regres
till ägaren. Och skall denne bevillning gå både af allodialsom
bröstarfvegodz, så och öfver Norkiöpings-beslutzgodsen;
öfver heela rijket går denne bevillningen, dok
att den aldrig drages till exempel. Af pantegodz, som till
privatis ähre förpantade, gifves af interesset hvar fembte
penning, och det gifver den, som häfver uthlänt capitalet.
November.
153
Af fruktbare capitaler, compagnier och skepsparter hvar
tijonde af interesset; af fruktbare capitaler hoss K. M:t
afskrifves hvar fembte af interesset.
Öfver detta kommo vij omsider öfverens medh Rijksens
Rådh.
Sedan kommo uthskåttet vidare till att conferera om
de uthlänske provincierne, och huruledes Ridderskapet och
Adelen hafva sett en supplication, som Ridderskapet uti
Lijflandh hafva 1678 hoss H. K. M:t inlagt, deruti de begiera
reduction måtte gå foort, och att de godz, som kunna
höra publico till, måtte återkallas till dess rätta bruuk,
hvar till och de förrige beslunten gifva anleedning. Voro
och att öfverläggia, huru vijda detta kunde her på Riksdagen
uptagas och afgiöras, och om det borde skie hoss
dem på deras Landtdagar; om icke de, som sittia her på
Riddarhuset och hafva der godz, gå her under reduction.
Om termin var ochså af Ridderskapet och Adelen discurerat
och öfverlagt, anten ifrån Herremestarnes tijdh,
eller tå Ryssen var i landet, eller tå Konungen i Påhlen
fick det, eller från Konung Gustaf Adolphs tijdh.
Ridderskapet och Adelen tyckia största ricktigheeten
finnas från Herremestarnes tijdh.
Titlarne till reduction [angående] hafva de meent andelige
godsen, ordens eller Herremestarnes godz. Men de
godz, som den tijden hafva varit adelige godz, blijfva frie
för reduction. Vöre någåt af sådane godz medh consens
kiöfft eller förpantat, så förbehålles K. M:t lösen och det
utan melioration; sittie orubbad qvar, till dess han får
capitalet.
Angående Estlandh, så blifver det effter pacta, men
häfver Konung Erick förbehållit sig och rijket några
godz, så blifver deröfver ransakat, och förbehålles publico
hvadh deraf kan komma.
Uti Kiexholm återkallas alla grefve- och frijherreskapen,
men hvadh som sedan af Adelen besittes, blifver
frit från reduction.
Her vidh upsteeg Fersen, General-Lieutenanten, och
begierde måtte considereras, det Estlandh hade sig per
pacta under Sverige gifvit, och af Konung Erick blifne
försäkrade och confirmerade om deras vellförverfvade privilegier,
godz och egendomb, immuniteter och frijheeter,
154
1680.
hvilket alt och nyligen af H. K. M:t för 5 åhr [sedan] var
confirmerat, tå H. K. M:t in optima forma dem confirmerat
hade, och förmoda de att blifva der vidh conserverade.
Och kunde det intet her på Riddarhuset proponeras och
sluutas öfver dem och deras godz, effter såsom de intet
hörde hijt, utan hade Hans K. M:t genom dess Gouverneur
att sökia dem på deras Landtdag, tå de intet skulle undandraga
sig som redelige och trogne undersåtare giöra
kvadh som möijeligast kunde ske utan Igesion af deras
rätt och privilegier. Så lijtet som de kunde uppå deras
Landtdagar sluuta någåt, som rörde de Svänskes rätt och
privilegier, så lijtet kunde och her på Riddarhuset sluutas
öfver dem, serdeles effter de intet hörde hijt och blefve
intet kallade till Rijksdagen.
I lijka måtto upsteg och Strömfelt, hafvandes
skriffteligen upsatt det han begierte måtte blifva upläsit,
och finnes ad acta,1 varandes af det innehållet, att effter
såsom Hr Landtmarskalken hade gifvit att förstå, det uti
secrete uthskåttet voro delibererat och sluutet, att reduetion
skulle gå föör sig, att de godsen, som hade hört publico
och landsens öfverheet till, skulle komma under reduction,
så ville han för sin particulier alenast hafva
framstelt, dock utan Lijfländarnes prEejudice på deras
Landtdagar: 1. Att uti Herremestarnes tijder ähro någre
små godz af publico tagne och förlänte till Adelen, och
der emoth uti den Polniske tijden taget af Adelens godz
och lagt till publicum; skulle sådant röras, gifver det en
stor svårighet uti arfskiffterne, som sedan ähre gångne
uti så månge hender; der till medh hafva de 1678 ekrhållit
H. K. M:tz confirmation öfver alla deras privilegier
och vellfångne ägendomb. Adelen häfver ochså vidh landzsens
intagande giort K. M:t stoore och gode tienster, hvarföre
de och af Konung Gustaf Adolph ähro vordne bebrefvade
och her till der vidh conserverade vidh deras ägendomb.
Att månge håfve måst uthlösa sine medarfvingar
och dem, som medh adelig rätt godsen besuttet, gifvit
derutur döttrarne sine medgiffter. Att godsen varit aldeles
ööde, till hvilkes cultur stor omkostnad [är] använd,
och största deelen heffta ännu derföre uti giell. Nähr
1 Finnes numera icke i behåll.
November.
155
Ryssen senast inföll, ruinerades landet åter; sedan till
dess cultur åter stoor kostnad använd. I desse svåre tijder
häfver Adelen ochså hållet dubbel rustetienst och erlagt
dubbel contribution, hållet armén uppe några åhr,
för hvilket månge sitta i största vidlyftighet, ähro och
uti största fara för situations skull af deras grannar.
Hr Landtmarskalken: Ofver detta ähr åthskilliga
Rijksdagar vordet slutet, redan 1655 af Konung Carl Gustaf,
sedan vidh hvar Rijksdag confirmerat; det ähr deras
egit bestå och säkerhet, att det, som häfver hört publico
till, kommer åter der till. Intet kunna de undandraga sig
att gifva publico igen det, som häfver hört der till, det
de intet heller neeka, utan genom deras supplication —•
hvilken Hr Landtmarskalken upläste — begiera de, att
reduction måtte verkstellas och fullendas. Att reduction
bör skie, måste intet mera tviflas om, och ähr nu alenast
att sluuta om terminen; gå vij till den Ryske tiden, så
finnes flere godz, [som] publico hafva tillhört; gå vij till
Polske tijden, så lerer den falla svårare; gå vij till Konung
Gustaf Adolphs tijdh, så lera vij finna landet mest
hafva varit cadukt, effter rätt få adelsmän på Konung Gustaff
Adolphs bref ähro kombne tillbaks utur Påhlen, utan
förvärkat deras godz, som deruppå hemfölle Croonan. Derföre
häfver Ridderskapet och Adelen i Lijflandh sielf begiert,
att det måtte gå ifrån Herremestarnes tijdh, som
deras supplication det betygar; der till medh häfver och
Konung Erick giort en reservation, hvilket intet kan vara
fruktlöst.
Her vidh upläste Hr Landtmarskalken åter supplication.
Strömfelt invende der emoth, som hade de intet
hafft fullmackt till detta, och voro medh supplication intet
så ricktigt. Hvaruppå svarades att såsom supplication
vore af Landtmarskalken och Landtrådet underskrifven,
så kunde den intet så förkastas.
General-Lieutenanten Persen läth ochså förliuda sig,
som voro det intet så aldeles ricktigt medh den Lijfflänska
supplication.
Hr Hans Wacktmester var af den meningen, att
fast supplication intet voro till, som han lickvell ähr, så
kunde de ändå intet undraga [sig] reduction, ty provin
-
156
1680.
cierne måtte bera sig sielfve och intet vara rijket till last;
det kan och intet vara billigare än [att] hvadh som häfver
hört publico till, kommer åter der till igen.
Her hoss påminte Strömfelt, att under starostierne
liggia adelige godz. Hvartill Hr Landtmarskalken
svarade, att nambnet af storostie kan intet prsejudicera
någån, utan ähr det adeligit godz,' så blifver det behållet.
Oeconomigodsen komma intet i consideration.
Hesolverades att terminen blifver ifrån Herremestarnes
tijdh; den som häfver pantegodz deraf, sitter i possessionen,
till dess han får sin betalning.
Ett uthskått ifrån Bönderne ankom och blef inlåtit.
Dess ährende bestodh förnämbligast der uti, att få någån
uplysning, hvadh de skulle giöra och sluta öfver H. K. M:tz
proposition; begierde Ridderskapets och Adelens gunstige
inrådande. Hvartill Hr Landtmarskalken svarade, att
nähr Bonden hade sagt, hvar till de hade samtyckt, så
ville Ridderskapet och Adelen vijdare uthlåta sig.
Bonden svarade, det de hade bevilliat till utskrifningen
af hvar 10 gårdh, effter manskapet voro inyket
ööde. Till bröllopzhielpen effter vanligheeten.
Hr Landtmarskalken låfvade Bondens uthskått vijdare
communication, tå Ridderskapet och Adelen hade
detta öfverlagt.
Grefve Carl Oxenstierna framsteg och på det uthskåttets
vägnar, som hade upsat deduction, tillbödh, att
heela uthskåttet ville gå eedh, att Ständerne ifrån dem
intet hade fått någån copia af deduction. Hvar till intet
vijdare svarades, utan skiedde dimission den gången.
[Den] 15 Noveinbris.
Hr Landtmarskalken gaf Ridderskapet och Adelen
tillkienna, huruledes förleden lögerdag, då uthskåttet var
öfver bevillningen tillhopa, finge vij K. M:tz budh, att
Bönnderne hade varit uppe hoss H. K. M:t och bevilliat
till uthskrifningen hvar 8 mantahl om en kneckt, item till
skiepshielpen, item att sättia militien, såsom i Dalarne, på
ett vist tahl, så behöfdes sedan inge uthskrifningar. Af
detta tillfället blef Ridderskapetz uthskått hindrad och
kunde intet giöra någåt för än först in pleno öfverläggat;
och såsom det voro af nöden att höra heröfver Bönnderne,
November.
157
så tyckte Hr Landtmarskalken, att ett uthskåt sendes till
Bönderne, att conferera medh dem öfver desse 3 moment:
1. Om uthskrifningen, och förehålla dem, det de hade
varit her och uthlåtet sig till 10 mantahl. 2. Om skiepshielpen.
3. Att dhe hade hoss H. K. M:t begiert, att militien
måtte blifva öfver alt inrättat som uti Dalarne.
Medh denne instruction gick detta uthskått till Bönderne
:
[Af] 3:e classen:
Öfverste Duwa, Utterklo,
Ekebladh, Jöran Snoilsky.
2:a classen:
Hr Erick Soop, Hr Boij,
Hr Axel Wacktmester, Hr Gabriel Falkenberg.
l:a classen:
Hr Öfverste Lennart Ribbing Persson, Hr Creutz,
Hr Fletwodh, Hr Öfverste Cruss.
Hr Hans Wacktmester påminte, att uti Callmare
och Bleekinge läge månge dugelige eeker. Begierde att
hvar och een ville hielpa till att kiöra dem fram.
Hr Landzhöfdingen Ståhlarm påminte, i det uthskåttet
skulle gå till Böndren, om det icke vore betänkeligit
att proponera hoss Bönderne der om, att militien
skall hereffter sättas på ett vist tahl som uti Dalarne.
Uti Dalarne kan det gå an, för det ähr der intet frälse,
men eliest (?) intet så vell, varandes prtej udicerl igit för Adelen
i anseende till säterierne, ty nähr alle bönnderne settes
i roote, så kan sedan intet blifva säteri.
Hr Landtmarskalken: Effter såsom H. K. M:t häfver
behagat proponera detta åth dem, så måste vij och
tahla medh dem. Kan ske de seija neij; seija de ja, så få
vij äntå vidare öfverläggiat. Det ähr intet deras intention,
utan Konungen häfver proponerat dem.
Uthskåttet kom tillbaks från Bönderne medh det svaret,
att de viste af ingen endring, utan blifve vidh det
de her hade sagt: 10 mantall. Intet viste de heller om
det förslaget om den stendige militien såsom i Dalarne.
158
1680.
Om skepshielpen var hoss dem proponerat, men de äntå
intet sluutet. Talemannen sade, att de hafva medh sig
så stränge ordres, att de intet få gå ifrån 10 mantall.
Bönderne frågade ochså, huruledes det vore kunnigt på
Riddarehuset, att allmogen skulle hafva bevilliat till detta.
Bönderne hafva låfvat att om ’/2 tijma komma in medh svar.
Sedan proponerade Hr Landtmarskalken, att måtte
sendas till de andre Stenderne att få veeta deras tankar
om bevillningen.
Hr Hans Wacktmester refererade, uti hvilket slett
tillståndh Håttan och heela Ammiralitetet var, och huru
illa det vore, om Bonden intet kunde förmås att bevillia
till en skiepshielp. Kongl. M:t hade låfvat honom alt
det, som siötullarne kunde draga öfver i åhr öfver 7 tunnor
gull; deremoth hade han låfvat 10 skiepp, det han
och skulle hålla, om han hade fått någåt af tullarne, men
nu hade han intet niutet af tullarne och kunde derföre
intet hielpa ett skiepp af stapelen.
Her vidh frågades, hvem som häfver taget vidh detta
öfverskåttet, och svarades Cammaren. Derpå hördes tahlet
sådant intet vara, och hade intet varit någåt öfverskått
utan uti Cronskiöldz hierna, som häfver updicktat
detta förskåttet.
Hr Hans Wacktmester talade åter om det öfverflödige
eekeverket, som ligger uti Skåne och Bleekinge,
der vidh pass 2000 ekar ähro felte. Om bönderne intet
villia hielpa till att kiöra dem uth, så viste han ingen
rådh, och blefve alt ogiort.
Hr Landtmarskalken: Nähr Bönderne komma hijt,
så måste vij handla medh dem der om. Om crönings- och
bröllopshielpen behöfves intet handla medh dem, ty den
måste de äntå giöra, men om skiepshielpen måste vij tahla
medh dem.
Hr Hans Wacktmester påminte åter om Rijksens
Rådh och deras förklaring öfver deras svar; tyckte vara
rådeligit att genom ett uthskått senda till dem att förnimma
deras visse tanke, om de vore enige medh Stenderne
om reduction; och det för all säkerhet skull i alle tijder.
Landshöfdingen Hr Axell Stållarm mente de hafva
nog förklarat sig, att det intet behöfdes senda någåt utskåt
till Rijksens Rådh.
November.
159
Hr Landtmarskalken repeterade den berättelsen,
som Hr Landtmarskalken tillförende öfver detta giort om
Rijksens Rådz svar, hållandes saken af en stor vickt, som
rörde K. M:tz höghet, sedan K. M:t agreerat alle Stendernes
förening herom.
Böndernes uthskått ankom. Angående uth skrifningen
så stodo de vidh det de för hade sagt: 10 mantal om een
kneckt. Angående skiepshielpen så beklagade de myket
deras store fattigdomb, dock för K. M:tz tienst och rijket
till nytta bevilliat till 6 mark af hvar gårdh, som 1664
på ett åhr. Förmodade K. M:t ansåge deras fattigdomb,
den större ähr än de kunna seija; deras hustrur och barn
gå på vägen och tijgga, och de sielfve lefva af andres
visthus.
Hr Landtmarskalken tackade Böndernes uthskåt
för communication och påminte åter derom, att Allmogen
skall hafva uthlåtet sig till 8 af mantaalet och en stående
militia utan vij dare uthskrifning, och ville Ridderskapet,
der så vore, detta ochså hoss sig öfverläggia och
gierna giöra hvadh möijeligit ähr och landet kan tåhla.
Vijdare sade Hr Landtmarskalken dem, att Ridderskapet
och Adelen hade bevilliat af hvar gårdh 5 daler s. m:t i
2 åhrs tijdh, nembligen 10 daler s. m:t i tu åhr och sedan
af capitaler och skiepzparter och äntå förutan detta crönings-
och bröllopzhielpen. Hr Landtmarskalken påminte,
om icke anno 1664 jempte penningarne gafs 1 tunna spanmåhl,
frågandes om Allmogen meente gifva de 6 mark på
ett eller flere åhr. Hvaruppå Allmogens uthskåt svarade:
på ett åhr på een gång.
DeruppåremonstreradeHr Landtmarskalken skiepzflåttans
slätte och svage tillståndh, och huru myket rijketz
säkerheet på den berodde, att Allmogen derföre ville
sådant behierta och ännu öka sin bevillning.
Allmogens uthskåt repeterade sin oförmögenheet, förmenandes
att nähr de gifva bröllops- och cröningshielpen,
så kan af dem i detta slätte tillståndet för dem intet
mera begieras.
Hr Landtmarskalken proponerade, om allmogen af
Callmare lahn ville framkiöra det eekevärkiet, som låg
der, och sådant afkorta på bevillningen och för det öfrige
få betahlning af de andre, som voro aflägne.
160
1680.
Uthskåttet tog detta till öfverläggiande medh sine
medbroder. Togo afträde.
Hr Landtmarskalken: Nu lerer fuller Bönderne
stå på, att väre bönder skole gifve halfparten medli dem.
Deruppå svarades af andre, att itid der skap et kafva
bevilliat 5 daler s. m:t.
Hr Christopher Gyllenstierna och Hr Hans
Mörner och flere voro af den meningen, att Ridderskapet
och Adelen kunde giöra halfparten emoth Allmogen.
Hr Landtmarskalken: Yij gå deruti effter privi
legierne.
Hvilket blef resolution.
Sedan taltes om uthskrifningen, och effter någåt öfverläggiande
fans best, att uthskrifningen skulle gå effter
gårdtahlet.
Resolutio: Effter gårdetahlet 20 frälse emoth skatte
[och] croone.
Her vidh påmintes att uti de provincier, som ähr ont
effter manskap, måtte tillåtas gifva penningar.
Äter föll tahlet om skiepshielpen, och resolverades att
effter privilegierne giöra halfparten eemoth Allmogen, medh
de reservatis som finnas anno 1664.
Hr Landtmarskalken påminte om ett uthskåt, som
kunde gå up till Rijksens Rådli att afhempta deras förklaring,
och måste uthskåttet veeta, hvadh de skola proponera.
Hr Hans Wacktmester: Att deras extract ähr
mörkt; vij förstå det intet och derföre villia veeta, om de
ähro medh eller emoth uti reductionsverket.
Uthskåttet till Riksens Rådh:
[Af] 3:e classen:
Hr Landzhöfdingen Klerk, Hr Öfverste Loo.
Hr Cammarrådet Palmquist,
2:a classen:
Hr Soop, Hr Axel Wacktmester.
l:a classen:
Hr Hans Wacktmester, Hr Hans Mörner.
Hr Christopher Gyllenstierna,
Dimissio.
November.
161
Den 16 Novembris på Slåttet uti conferencen medh
Rijksens Rådh.
När uthskått[et] var inlåtet, begynte Hr Landtmarskalkcn:
Högvelborne etc., Ridderskapet och Adelen
hafva begärt af oss, att vij skulle på deras vägnar upvakta
E. Ex. och föredraga det förrige ährendet, som de
hafva föredragit E. Ex. och höra E. Exell, tankar uti
reductionsvärket, som nu meera genom Ridderskapets och
Adelens bevillning häfver vunnet sin framgång angående
reduction. Jag häfver för berättat för Ridderskapet och
Adelen det svaret, som jag fick af E. Ex. öfver den frågan
angående extractet af protocollet, som sendes på Riddarhuset,
och att E. Ex. hafva gifvit Hans K. M:t sine
tankar tillkienna och kunde derföre intet utklåta sig vijdare.
Ridderskapet och Adelen hafva och fått communication
af, huruvijda D. Ex. hafva uthlåtit sig för Hans
K. M:t, och aldenstundh Ridderskapet och Adelen intet
finna uti D. Ex. svar det nöije, som de gierna hadhe önskat,
så hafva de funnet nödigt att åter iterera det förrige,
och ehuruvell Ridderskapet och Adelen draga till D.
Ex. det förtroende, att de varda sig conf örmer andes medh
Ridderskapet och Adelen heröfver, men såsom ett och
annat ähr her om kommet till protocollet uti denna saken,
fördenskull veela Ridderskapet och Adelen gifva D. Ex.
tijd h och tillfelle att förklara sig öfver den punckten om
reductionsverket, huruvijda D. Ex. der medh ähro eenige
eller icke, på dhet uti alla tijder, nu och i framtijden intet
någåt måtte finnas, som skulle tykas vijsa E. Ex.
hafva varit af andra tankar.
Her uppå begierde R. Rådh, att uthskåttet ville lijtet
affträda, så lenge Rijksens Rådh sins emellan detta öfverläggia
finge, som och skiedde.
En stundh der effter inkallades åter uthskåttet, tå
Gref Bengt Oxenstierna svarade, att R. Rådh hade
förmodat, det Ridderskapet och Adelen skulle hafva velat
aqviessera medh det svar, som dee tillförende uti detta
hade fått, serdeles effter Ridderskapet och Adelen seijer
sig hafva fått communication af H. K. M:t om R. Rådz
tankar, men såsom samma frågan åter på nyt anbringas,
så kunna R. Rådh sig intet vijdare än skiett ähr uthlåta,
utan blifva vidh det förre. Men såsom alle 4 stånden
Sv. RiddersJc. o. Adels riksd.-prot, XIII. 1680. 11
162
1680.
hafva fallet på reduction och ähro deröfver eenige, och
Hans K. M:t häfver det agreerat, så påminna Ridderskapet
och Adelen (o: R. Råd) sig vell den vördnad och defference
de hööra derföre hafva, hvilket de Ridderskapet och
Adelen eij hafva veelat förhålla.
Hr Landtmarskalken och nthskåttet tog detta ad referendum
till Ridderskapet och Adelen.
Den 16 Novenibris.
Hr Landtmarskalken uhrsäcktade först, att han
denne gången hade längre dröijt, än han plägar, så att
Ridderskapet och Adelen hafva någåt måst vänta. Orsaken
voro den, att de hade varit hoss Rijksens Rådh att
få afhemp[t]a deras förklaring. Sedan vij hade giort vår
proposition till Rijksens Rådh, begiertes att vij ville någåt
träda af, och nähr vij åter kallades in, svarades oss
genom Grefve Bengt, som förde ordet, att Rijksens Rådh
hade förmodat, det Ridderskapet och Adelen hade veelat
acqviessera vidh deras förre gifne svar, helst eifter de
förnummit, att Hans K. M:t hade behagat communicera
till Ridderskapet och Adelen den förklaring, som Rijksens
Rådh hade giort till H. K. M:t; derföre kunde de intet
annorledes uthlåta sig utan på det sättet, att effter Stenderne
hafva sielf rått, styrckt och bevilliat till denne reduction,
och Hans K. M:t häfver den samme placiderat, så
veeta Rijksens Rådh vell den defference, som de böra hafva
för Hans Kongl. Majit.
Hr Landtmarskalken: Förutan detta så drögde
vij någåt, derföre att H. K. M:t befalte mig vara vidh
een audience, som Böndren finge, tå de bevilliade till 2
daler skipshielpen. De frågade och mig, hvadh jag trodde
Ridderskapet och Adelen ville giöra, der till jag svarade,
att de skola få det veeta, och ähr det snart af oss resolverat,
ty vij håfve privilegierne för oss; der eifter gå vij.
Sedan uplästes ett memorial, som Öfverste1 hade ingifvit,
der uti han besvärade [sig], det åthskillige af
Ridderskapet och Adelen förlåfvade deras sventienare utom
generalmönstringen tvert eemoth K. M:tz resolution, och
frågade om de villia stå vidh K. M:tz resolution eller eij.
1 Namnet saknas.
November.
163
Her vidh påmintes, att uti besvären var om detta
någåt infört.
Alii tyckte intet kunna låta giöra sig att till evig
tijdh hålla svänntienare, men skall han hållas, att tå een
viss lön(?) nembnes.
Alii: Vidh generalmönstringen kan han släppas.
Alii: Vij ähro skyldige att rätta oss eifter H. K.
M:tz resolution. Men så måtte det och påläggas sventienarne
att förnöija sig medh den löön, som een ryttare under
landtregementer får, det de nu intet lära giöra, effter
såsom de veeta, att adelsman måste stadigt behålla dem,
antingen han vill eller eij. Eifter han och intet häfver
hopp att slippa, så lerer han intet gifva sig till sventienare,
och faller deraf, att ryttaren under adelsfanan måste
vara som en lagskrifven kneckt. Nähr det skier, så
får man först se, hvadh deruppå föllier. Hvaruppå svarade
Hr Hans Mörner, att man intet kunde troo vara
H. K. M:tz tanke, att sventienarne skulle blifva till evig
tijdh tienare; men att adelsman intet finge, som han vill,
gifva honom afsked, utan det skiedde vidh mönstringen.
Hr Landtmarskalken tog på sig att berätta H.
K. M:t de svårigheeter, som Ridderskapet och Adelen her
vidh funne.
Sedan nembdes ett uthskåt, som skulle eifter middagen
upbära besvären (bil. 6).
Deli 17 Novenibris.
Hr Landtmarskalken gaf Ridderskapet och Adelen
tillkienna, huruledes allmogen hade varit uppe hoss H. K.
M:t och hade bevilliat till trenne uthskrifningar, och deraf
tvenne eifter mantahlet å 10 mantahl om kneckten, och
den tridde och sidste eifter gårdetahlet ochså 10 om en
kneckt. Item att de hade samtyckt till skiepshielpen på
tvenne åhr 2 daler hvart åhr. Och såsom H. K. M:t frågade
mig, hvadh vij villia giöra, så måste vij nu öfverläggiat.
H. K. M:t sade och, att Bönderne hade myket
tahlat om Ridderskapets och Adelens råå och röö, hvilken
rättighet Hans M:t fuller förunnar, men vill der emoth,
att missbruken afskaffas.
Öfver uthskrifningen blef en godh stundh discurerat.
164
1680.
Somblige mente, att effter mantallet voro myket svårt
och en stor olikhet, i det att på somblige gårdar sittia
myken manskap, på somblige myket lijtet och intet så
myket som behöfves; huru de skulle kunna rätt rooteras?
Alii: Ähro 5 karlar på en gårdh, så gifva alle 5
roteringspenningar.
Alii: Mångenstädes sittia gamble.
R[esponderades]: Skola äntå gifva roteringspenningar.
Alii påminte, att de, som rootera, giöra rätt.
Öfverste Örneklo framsteg och klagade öfver det
stor[a] missbruk, som fans skie medh försvarsfålk.
Hr Landtmarskalken proponerade, hvilken proportion
Ridder skåpet och Adelen ville nu hålla uti uthskrifningen.
Respondebatur: Till 18.
Hr Ekebladh påminte att först höra Rijksens Rådh.
Hr Landtmarskalken: H. K. M:t vill om löger
dag
sluuta; vij måste skynda oss. Jag talade och sidst
medh dem; de hade tå intet mer att påminna.
Hr Mauritz Posse mente intet gå till 18, elfter såsom
man ginge der medh ifrån privilegierne, dem man
borde conservera.
Alii: Om det går 2 åhr till 18, och den triddie uth
skrifningen
effter privilegierne.
Öfver detta discurerades länge uti classerne.
Omsijder kom det till votering.
3 classis votum. Assessoren Gyllen ankar: De tvenne
första uthskrifningarne gå effter mantalet 18, men den
tridde effter privilegierne 20 emoth 10.
2 classis: Efven det samme.
1 classis. Hr Per Sparre: Efter Hans K. M:tz eget
behag så skier de tvenne effter mantahlet till 18, men den
tridde förbehålla vij oss effter privilegierne till 20 emoth
Böndernes 10.
Sedan tahlades myket om det missbruk, som skier
medh försvarskarlar så vell hoss Ridderskapet och Adelen
som och de andre Ständerne, såsom städerne, präster och
fogdar antaga försvarskarlar; sådant fålck taga penningar
för det de försvara dem, så länge uthskrifningen påstår.
I lijka måtto löpa de till saltpettersiudare.
November.
165
Resolutio: Rå och röö exciperas; sedan blifver det
vidh 1678 åhrs besluut.
Exciperades: Rätte säte- och ladugårdar, rå och röö
effter 1678 åhrs placat och den förordningen, som sedan
ähr giordh. Ödeshemman, oskatlagde torpare, halfve åhrstienares
och betientes hemman, som de betiente sielfve
åboor.
Sedan proponerades det åter om det missbruk, som
öfvas medh försvarskarlars antagande, att funnes de sätegårdar,
som försvarade 60 ä 70 personer och der under
tegellslagare och tegelldrengar och hade intet tegellbruk,
och upreknades en stor hooper nambn af dem, som försvaras.
Och omsider resolverades att uti beslutet skulle
sättias nödige embetsman och försvarskarlar effter privilegierne.
Somblige mente, att hvar och en skulle gifva Landzhöfdingen
lista på de försvarskarlar, som han behöfde.
Medan detta förehades, kom ett uthskått in från Bönderne,
gifvandes Ridderskapet och Adelen tillkienna, huruledes
Allmogen hade taget på sig tre uthskrifningar, de
tvenne första effter mantalet till hvar 10, och den tridde,
om han enteligen skulle behöfvas, effter gårdetalet, ochså
till hvar 10. Skiepshielpen hade de bevilliat för 2 åhr,
för åhr 1681 2 daler s. m:t och för åhr 1682 1 daler s. m:t
af hvart mantall och heell gårdh. Angående cröningsoch
bröllopshielpen så blifva de vidh vanligheeten.
Hr Landtmarskalken: Ehuruvell Ridderskapet och
Adelen kunde medh skiell stå på privilegierne, helst effter
de hafva genom reduction gripet sig så myket nähr och
dessförutan bevilliat 5 daler s. m:t af hvar gårdh till
extra ordinarie staten; men för rijketz vellferdh hafva vij
intet så velat sett på vare privilegier utan derföre samtycke
de tvenne uthskrifningarne till hvar 18 effter mantahlet.
Ridderskapetz och Adelens bönder hafva uti denne
svåre krigstijdli stått uth det svåraste, så att de intet
hafva hint att uthgiöra det des hussbönder böra hafva,
men det sättes alt afsides att hielpa rijket. Privilegierne
seija, att vij skole alenast giöra halfparten emoth skatte
[och] croone, men nu gå vij för de tvenne uthskrifningarne
till 18, men hvadh den tridde uthskrifningen anbelangar,
så blifver den effter privilegierne till [hvar] 20 [efter]
166
1080.
gårdetahlet. Sorn skepshielpen ochså effter privilegierne
uthgiöres, crönings- och bröllopshielpen efven så.
Bonden stodh deruppå, att uthskrifningen måtte gå
nermare.
Hr Landtmarskalken: Yij håfve giort mehra, än
vij effter privilegierne ähro skyldige till att giöra; vij
hade bort stå vidh 20 emoth edre 10, men hafva likvell
gått derifrån.
Bonden påminte det store missbruk medh rå och röö
sampt det mykna fålket, som undandölier sig hoss präster,
fogdar och i Bergslagen hoss salpettersiudare.
Hr Landtmarskalken: Man lerer sättia sådanne
reglor, att sådant alt skall hindras så vell hoss den ena
som hoss den andre.
Bonden: Lijtet fålck hoss allmogen; de gifva sig
alt till försvar. Vöre vell, om Bidderskapet ville lempa
sig nermare till dem uti uthskrifningen; våre sönner och
mågar sticka sig in under frälse; få der försvar.
Hr Landtmarskalken: I veten, att förordning ähr
giordh om dem, som komma i olaga tijdh.
Böndernes uthskått gick uth.
Hr Jacob Flemming: Det som Bönderne påminte
om präster och fogdar, var reelt.
Hr Mörner: Ähr best skaffa af försvarskarlar och
blifva vidh rå och röö.
Her vidh föll åthskillige discurser om försvarskarlar,
hvad det rätteligen borde vara för slag, och huru månge
en borde hafva; månge försvara humblegårdzdrängar och
hafva ingen humblegårdh, skruddare (P),1 sågare och hafva
ingen qvarn.
Öfver detta sårlades myket och en godh stundh uti
classerne. ♦
Omsider sade Hr Landtmarskalken: Mig tyker best
att restringera detta nermast man kan till privilegierne
och sättia de orden nödige embetsmän och försvarskarlar.
Hr Mauritz Posse: Nähr jag får se listan på försvarskarlarne,
så kan jag snart se, om de ähro nödige.
Alii: Vöre gått att veeta, hvar uti nödige försvarskarlar
bestå.
1 Troligtvis af skrudda (plattyska schroden) = mala groft.
November.
167
Åter discurerades myket uti classerne, och effter classerne
voro uti så differente meningar, badh Hr Landtmarskalken,
att de ville förena sig, huruledes det skulle
föras in.
3 classis votum: Ähr best hålla sig vidh privilegi
erne;
kan och intet nekas stoore missbruk vore öfvadeatt
Landzhöfdingen finge lista på dem och ransakade dereffter,
att hvarken K. M:t lijder eller privilegierne.
2 classis idem.
1 classis idem.
Sedan det voterat var, sade Hr Landtmarskalken,
att de intet hade rätt fattat; han begierde [veta], huru
det skulle föras in uti beslutet.
Her vidh begyntes åter och upräknades allehanda slags
försvarskarlar. Men omsider slöötz att skulle blifva vidh
det första: alle nödige embetzmän och försvarskarlar.
Hr Landtmarskalken påminte Ridderskapet och
Adelen att skrifva under de skriffter, som vore upsatte
och låge framme på bordet.
Den 19 Novembris.
Först uplästes det svar, som var giort pä K. M:tz
proposition (bil. 19), och var åter temmeligen discurerat
om försvarskarlar och det missbruk der vidh sker.
Hr Landtmarskalken gaf medh det samma tillkienna,
huru såsom Hans K. M:t, hade i dag sagt, att för
präster, fogdar och andre sådanne måtte sättias ett vist
tahl, hvadh tienstefålck de böra hafva.
Hr Mauritz Posse et alii vore uti den tanken, att
ingen utom Ridderskapet och Adelen borde hafva försvarskarlar,
hvilket heela Riddarhuset biföll, att Cronefogderne
få behålla 2 drängar, och att alle ofrälses mäns
både skattlagde och oskatlagde torpare måtte roteras.
Alii: Det störste missbruket ähr vidh städer (?); den
som viste, huru många försvarskarlar Stockholm håller.
Alii: Månge sockner dragas emoth rätta förståndet
under Bergslagen.
Alii: Att prästers torpare måtte stå i roote.
Hr Jacob Flemming: Att Landzhöfdingarne se noga
effter, att sådant ofrälse fålck intet hafva öfverflödigt fålck.
Alii: Att prästerne intet hafva mera än 2 drängar.
168
1680.
Deruppå svarades åter af andre, att det kunde intet
sa lata giöra sig, ty det kunde vara 40 ä 50 tunnors uthsäde;
det kunde intet medh 2 drängar beställas.
Alii: Så få de och hielp af socknen.
Hr Landtm ar skalken: Det ähr ett vist tahl giort
för prästebönder och ryttare, hvarföre och icke för prästerne?
Hr
vice Prresidenten Grass: Tillförende hafva prästerne
stått i roote lijka medh bönderne, och menas att
Adelen häfver intercederat för dem, att de sluppe.
Angående bossmanshållet resolverades effter vanligheeten.
Ater föll talet på prästegårdar, att der under försvarades
myket fålk; sedan skrifningen var öfverstånden, kom me
de fram och hafva gifvit prästen och fogden penningar för
det de hade dölgt dem.
Yidh den § om reduction påmintes, att vore emoth
Eidderskapets och Adelens interesse att intet få förskaffa
sig consens att sällia Norkiöpings-besluts-godz.
Hr Hans Wacktmester påminte, att den Lijflänske
Adelen måtte vara nermast att få arendera de godsen,
som blifva reducerade.
Af Swalch framlades en supplication angående godsen
uti Bremen, hvilken blef upläsen {bil. 20), men intet vijdare
deröfver sluutet.
Den 20 Novembris.
Conceptet af propositionssvaret lästes åter up (bil. 19),
och discurerades åter myket om försvarskarlar, och påmintes
att dikare kunde intet kallas försvarskarlar.
Hr Hans Wacktmester påminte, att om de godsen
uti Lijfiandh, som falla genom reduction hem, skulle bärt
arenderas, att Kongl. M:t ville tå effterlåta den Lijflänske
Adelen få dem arendera.
Her emoth tyckte andre, att det kunde intet förbiudas
mera Svenske att arendera dem än andre; de vore
alle Kongl. M:tz undersåtare.
Andre vore uti de tankar, att de, som miste godsen,
voro nermast att få arendera dem. Men Hr Hans Wacktmester
lade sig myket der emoth, att det voro intet säkert
att lembna godsen i deras hender, som dem her till
November.
169
hade besuttit och possiderat; de kunde lätteligen åter få
possession derpå. På det sättet, som landet voro her till
brukat af de Svenske herrarne, blifver landet ööde, ty de
hafva alenast en karl der, som sitter i en lijten stufvu
och häfver någre mijls landh att bruuka, hvilket ähr
omöijeligit.
Ricks-Tygmästaren Hr Per Sparre: Han må bruu
kat
huru han vill, nähr Konungen får deraf sin rätt.
Hr Hans Wacktmester: An om een arendator intet
ähr solvendo.
Hespondebatur: Så får han stella caution för sig.
Sedan föll tahlet af Hr Hans Wacktmester om
dem, som hafva behållet i pant för preetensioner för Croonan
fierdeparten af sine grefve- eller frijherreskap, som
likvell effter 1655 åhrs stadga hade bort reduceras, om
icke de borde vara skyldig nu afstå sådanne fierdeparter,
oacktat den panträttighet de der uti kunde hafva erhållet?
Deruppå
svarades, att angående pantegodsen, så voro
det redan tillförende slutet, och kunde man intet finna,
att Kongl. M:t om grefve- eller frijherreskaperne mer
skulle vara angeläget än om andre länegodz, så att de
medh någån K. M:tz synnerliga nytta skulle kunna exciperas
från de reglor, som om pantegodsen i geemen redan
vore slutet.
Hr Hans Wacktmester: Jo, det häfver den nyt
tan,
att den ekeskog, som på somblige grefveskaper finnes
och torde till efventyrs af possessoren uthhuggas och uthöödas,
nähr han [vet], att han skall mistat, och nu på
detta sättet kunde conserveras Croonan till goda.
Alii: Der emoth håfve vij skogsordningen.
Hr Hans Wacktmester: Än om det omsider fin
nes
skulden intet vara så liqvid, eller kanskie gamble
preetensioner, som godset hefftar före, skall Croonan tå
mista usum fructum? Sådant ähr K. M:tz herligheet och
bör conserveras.
Hr Landtmarskalken: Her kommer en particular
casus, om en häfver uti sit grefveskap fått en stoor ekeskog,
hugget den omkull och sålt eekeverket åth Konungen.
Vist ähr detta ett regale.
Men alii: Han sitter der bona fide; bör åthniuta det.
170
1680.
Hr Hans Wacktmester: Neij, det ähr en eekeskog,
som ähr Hans Maij:tz regale.
Hr Mauritz Posse: Intet får man så hantera K. M:tz
herli gheeter.
Alii: Cammar-Collegium bör betalia.
Hr Landtmarskalken: Den som sitter bona fide,
får handla.
Alii: Han tänkte aldrig på dessa tijder och kunde
intet troo att mista godset; derföre sitter han der bona fide.
Hr Landtmarskalken: Detta kan tagas uti ackt
vidh liqvidation och kan intet her resolveras.
Hr Hans Wacktmester kom åter på det förre talet,
att den Lijflänske Adelen måtte aleena få arendera
de Lijflänske godsen.
Hr Mauritz Posse: Hvarföre inge andre än dee
Lijflänske? Hvarföre icke de Svänske?
Hr Hans Wacktmester: Tig Posse, du förstår dig
intet derpå mer än een bonde.
Hr Mauritz Posse: Jag häfver så gått vett som en
annan och ähr ingen bonde.
Hr Hans Wacktmester: Du veet intet hvadh du
seijer.
Hr Mauritz Posse: Veet jag intet hvadh jag seijer?
Jag hoppas jag häfver så gatt veet som du. Her medh
vende Mauritz Posse sig till Hr Landtmarskalken, seijandes:
Jag måste beklaga, det jag på detta rummet intet
så blifver hanterad, som det likvell bör skie; derföre tager
jag min tillflyckt till Hr Landtmarskalken, att han
på Kongl. M:tz vägnar styrer sådant och maintenera hvar
och een vidh den säkerhet, som een her på Riddarhuset
bör hafva. Och begär jag alenast en atest om det jag
häfver tält, effter som det intet annat ähr än sådant, som
kan försvaras och till K. M:tz tienst. Jag och mine förfäder
hafva i så månge hundrade åhr hafft rum och stelle
bland Ridderskapet och Adelen, så att vij nogsambt böra
hållas för vara elucterade utur Bondeståndet, och bör man
intet lijda sådane reprocher, serdeles medh den ijfver, och
skall ingen åhrlig man bevijsa mig, det jag tält som een
bonde.
Hr Hans Wacktmester: Een bonde ähr en åhrlig
man.
November.
171
Hr Mauritz Posse: Det må han vara; jag ähr in
gen
bonde, och medh annan ijfver borde bror tahla.
Hr Hans Wacktmester: Om jag ville, så hade
jag skiell att klaga mig öfver hårde expressioner, som
bror nu fäller emoth mig, men jag vill nu gå det förbij
och taga min revange een annan gång.
Hr Mauritz Posse: Hvadh för hårde ord? Seij
fram dem nu, medan de kunna minnas.
Hr Wacktmester: Bror sade ju, att ingen åhrlig
man skall bevijsa.
Hr Mauritz Posse: Jag seijer det ännu, att ingen
åhrlig karl skall bevijsa, att jag ähr een bonde.
Hr Wacktmester: Jag vill bevijsa, att bror intet
förstår de Lijflänske saakerne mer än ett barn. Kom och
disputera medh mig, så vill jag bevijsat.
Omsider stannade detta bullret, och Hr Landtmarskalken
sade: Detta ähr en sak, som höör hemstellas
H. K. M:t.
Sedan gaf Hr Landtmarskalken Ridderskapet och
Adelen tillkienna, huru såsom H. K. M:t hade resolverat
att förordna en Commission, som skulle öfverse Gammar -  Collegii förvaltning, sedan Hans K. M:t var kommen till
regementet. Jern vell och en annan Commission att liqvidera
medh K. M:tz och Cronans creditorer.
Samme dag effter middagen kommo Ridderskapet och
Adelen äter tillstädes, och tå blefvo en dell af dem, som
K. M:t hade nobiliterat, introducerade, och finnes alle specificerade
på listan, men her i hast utan ordning införde:
Tauben för Erijherre,
Diderick Wrangell,
Edvard Jordan,
Torsten Mur,
Johan von Bröms,
Snekenskiöld,1
Yon Kempe,
Arvid von Runneberg,
Sven Erlandson Ehrenflyckt,
Dillingshusen,
1 Om honom är antecknadt: men får rum frambettre effter brefvet^
datum.
172
1680.
Yon Hornsmansfelt,
Amund Tyreson Falkenstierna,
Harald Ridderberg,
Drommel,
Diurklo,
Klerker. Resol[verades] att de få samma stelle
som de förre, elfter släckten tillåter det.
Laurin.
Sedan taltes det om Buchwald, att han var Frijherre,
men altijdh hindrader att komma in; ty får han
niuta sit stelle.
Taub en får stelle som nu.
Sedan uplästes den unge Grefve Stenberg[s] supplication
emoth Duglaserne och emoth Slippenbak, och informerade
Ridderskapet och Adelen sig, hvadh deruti för så
vell på Riddarehuset som hos H. K. M:t var förelupet och
resolverat.
Och resolverades att Grefve Stenberg skulle taga sig
till vara att klandra K. M:tz resolution emellan Dugglaserne
och hans fader, som det och honom tillsades, att han
intet skulle meera tahla deruppå, det han och lofvade,
men eemoth Slippenback förbehöll han sig sin rätt.
Hr Landtmarskalken proponerade sedan om Banco,
att elfter såsom verket täger till, så fodrar nödvendigheten,
att de fullmecktige måtte blifva flere till tahlet;
kunde ännu sättas 2 af hvart ståndh till de förrige, hälst
elfter såsom det folie verket till ingen gravation.
Sedan fullfölgde Hr Jacob Flemming om Banco,
att det uthskåttet, som Stenderne hade förordnat öfver
bancoverket, hade funnet det uti en mäckta stoor oreeda,
så att det voro fahra der medh, om det icke snart remedierades.
Och voro fördenskull nödigt, att en Commission
förordnades, som elfter Rijksdagen kunde medh alfvar taga
sig det verket före och ränsa det från den oreeda, som det
var förfallet uti genom de elacka betiente och deras sielsvåldh.
Han beklagade myket, att de betiente intet villia
gifva någån justification ifrån sig, det de likvell borde
giöra, att dermedh vijsa sin oskyldigheet. Att de fullmecktige
öckas, det komme Banco till ingen gravation.
November.
173
Hr Öfverste Ribbing: Att genom een Commission
ransaka, huru de betiente hafva lelfvat effter deras justification
och ordningar.
Alii: Det vore vell, att uthskåttet ville nu giöra
relation, för än det skildes åth.
Hr Jacob Flemming: Nu medan Stenderne ähro
tillhopa, lerer det intet kunna afgiöras, utan vore best,
om Stenderne lembnade fullmäcktige, som gior definitift
sluut der uti.
Hr Christopher Gyllenstierna: De som ähre orsaken,
måtte exemplariter straffas.
Hr Carl Sparre: Jo jo, jag häfver hört, att der
skall gå myket illa till.
Detsamma sade och flere, hvaruppå Cammarrådet Lindenhielm
uthläth sig: Så må faanen sättia in pennin
gar,
om det så tahlas om Banco her in pleno och uppenbarligen
roija dess feell. Om någåt borde vara secret, så
bör detta verket; elliest lerer det intet bestå.
Hr Landtmarskalken: Verket kan derföre intet
hafva någen fara, att man informerar sig om de betientes
förhållande, och mena vij, att det skall snarare styr kia
verket än hindrat, att vij skaffa utur vägen det, som kan
skada; och voro best, om någre visse deputerades, som effter
Rijksdagen satte sig och dömbde dem, som voro skyldige,
så skulle verket fara vell deraf.
Hr Jacob Flemming: Der lerer finnas tvenne ting,
som Commission måste se uppå: 1. Det som anseer deras
embete, 2. criminalia. Det första kan Commission dömma,
men det senare förvijsas till sina fora.
Hr Landtmarskalken: Fast verket intet står uti
någåt farligit ståndh, så kan man likvell intet neka, att
icke någre feel och förseelser kunna hoss de betiente vara
inkombne, som böra ransakas och afdömmas, att der medh
förhindra begynnelsen till all oreeda och varna andra.
Derför ähr nödigt, att de deputerade förstärkas och en
Commission förordnas, som effter Rijksdagen kan afdömma
sådant. Och såsom vij måtte veeta, hvadh de andra tvenne
stånden her uti villia giöra, ty ähr best vij senda ett uthskått
till dem, så få vij höra deras tankar.
Till samme uthskått förordnades:
174
1680.
[Af] 3:e classen:
Cammarrådet Lindenhielm, Assessoren Strömfelt.
Assessoren Dankwart,
2:a classen:
Hr Hans Boije, Hr Arvid Soop.
l:a classen:
Hr Jacob Flemming, Hr Carl Sparre.
Hr Lennart Ribbing,
Sedan företogs det memoriall, som uthskåttet öfver
riddarhussakerne bade fattat.
Först uplästes sahl. Jacob De la Gärdis påst, och der
vidh [blef] discurerat om interesse på interesse. Och uplästes
det besluut, som åhr 1672 af Ridderskapet och Adelen
giort ähr.
Hr Landtmarskalken: Man kan intet gå derifrån,
effter det [är] ett fundament och een gång sluutet. Men
huru skall man [sluta] om panten, sorn Grefvinnan begierer
löss?
Hr Hans Wacktmester: Råsten råkas effter sluutet.
Alii: Riddarhuset kan intet gå ifrån panten.
Resolutio: Grefvinnan håller sig till sine bröder, och
villia de hafva panten löss, så sättie annat så gåt och så
säkert i stället.
Uplästes Hr Gustaf Sparres påst [och] uplästes Hr
Gustaf Sparres skrifft till Riddarhuset, deruti han påstår
sig intet veeta af någån rest; aldrig blefve på den tijden
maanter; häfver sin obligation sielf i henderne.
Uplästes Hr Gustaf Sparres obligation. Item uplästes
Bockhållarens Larss Arvedsons qvittence till vijdare liqvidation.
Hr Landtmarskalken: Riddarhusets betientes för
summelse
ähr att beklaga, men effter såsom Hr Gustaf
Sparre häfver sin obligation igen, så kan man intet giöra
der åth.
Alii: Att låta saken komma till lag och rätta.
Alii: Ja, Riddarhuset kan intet vinna denna saken.
Resolutio: Att recommendera denna saken till Rid
darhus-Directorerne
att sökia Riddarhusets man igen.
November.
175
Hr Jacob Spenses skuldh.
Hr Landtmarskalken: 1. Så häfver han intet erfft,
2. befriad ifrån sin farbroders skuldh, men så tykes likvell
att böra förära någåt till Riddarhuset, derföre att
han blifver frij.
Rosendufvas påst.
Hr Landtmarskalken: Best att stryka den påsten
uth, effter der ähr intet till bestå.
Alii: Rijks-Cantzleren häfver betalt någåt af denna
påst, effter han häfver kiöfft godset aff Rosendufva.
Resolutio: Att Directorerne fråga der effter.
Om interesse på förähringar.
Hr Landtmarskalken: Man kan intet resolvera,
effter man ähr intet informerad; derföre best recommendera
det Directorerne.
Besluutetz 1 § uplästes.
Hr Landtmarskalken: Man kan intet gå ifrån resolution.
Resolutio: Recommendera till Directorerne.
Om betablning till Riddarehuset, för än de introduceras.
Hr Landtmarskalken förehölt Ridderskapet och Adelen
denna §:en och förmaante dem till dess observation,
effter de förre resolutioner her medh confirmerades.
Att hålla sig vidh caput familia:.
Hr Landtmarskalken: Sterbhuset står derföre; elljest
ochså förventas Kongl. M:tz resolution på besverspuncter,
som detta angå, hvareffter Directorerne sig rätta.
Om beslutetz — 1672 åhrs Ridderskaps och Adelens
beslutz -— 4 §.
Hr Landtmarskalken: Termin ähr satt till betahlningen,
och ähr skiäligit att blifva vidh besluutet.
Resolutio: Ja.
Uplästes den 5 §.
Hr Landtmarskalken: Så kan det änmr skie.
Resolutio: Ja, och Directeurerne vigilera.
Hr Gyllenankar påminte om een liqvidation, som
Directorerne intet hafva kunnat slijta.
Hr Landtmarskalken: Her effter förmodas delera
kunna giörat; eljest går man till Hofrätten.
176
1680.
Hr Landtmarskalken påminte, att eett uthskått skulle
gå till Kijks-Marskalken och Hr Larss Flemming och
persvadera dem att antaga dem till att antaga (!) direction.
Hvar till nembdes:
Af 3:e classen:
Hr Landzhöfdingen Klerk.
Hr Landtmarskalken proponerade, att om Secreteraren
skulle träda alf, att ingen voro tå nermare än
Fiscalen.
Respondebatur: Ja.
Sedan framsteg Öfverste Örneklo, seijandes sig hafva
något att påminna, som han mente intet skulle stå att
förakta. Såsom Hans Kongl. M:t hade tillförende giort
en rang alt intill General-Majorer, och detta rangverket
hade på åthskillige Rijksdagar varit under hendren, så
voro det gott, att det nu komme til fulkomlighet, och det
så vell för qvinfålcken som manfålcken, så vell för män
som deras hustrur. I alle andre stater och republiquer
var det lagh, att hustrun nyttiar sin mans heeder, men
her så ähr det intet så, utan kommer eens hustru her
iblandh de store släckterne, så blifver hon föracktad, fast
mannen ähr bettre till tiensten än de andre. Vill man
prsetendera rang för sin hustru, så måste man see på
tiensten.
Her vidh sloogs up ett stort löije uti Riddarhuset,
blandat medh skymfelige ordh på Öfverste Örneklo, såsom
den som läte sig uti en sådan ting bruka. Somblige sade,
det han intet törss hem till sin hustru, om han intet skaffar
henne rang.
I synnerhet kom Hr Axel Sparre till honom stigandes:
Örneklo, nu hafva salva venia f—a fått een braf
tahleman.
Hetta måtte jag sättia in, eifter såsom det blef ackt
på gifvet, om jag förde det till protocollet. Der till medh
steg och andre åthskillige till mig bakom ryggen och
sade: Skrift in det som tahlas.
Nähr löijet hade varat een stundh, continuerade Öfverste
Örneklo: Hustrun häfver sin heder af mannen,
hvarföre skall hon icke derföre niuta samma heeder som
mannen? Så lenge som det skier, som her till ähr skiett,
November.
177
så blifver det intet gått, nembligen att een adelsmans fru,
hon må hafva så hederligh man hon och kan hafva, så
blifver hon likvell i samqvämerne af grefve- och frijherrefruarne
och af deras barn så skoffad och föraktad, att hon
måste hålla sig dedan.
Ater begynntes ett stort löije, och en stor dell af de
unge herrarne samblade sig kring Öfverste Örneklo och
gåfvo honom åthskillige picante ordh.
Hr Hans Mörner: Nå, nå, det ähr intet heller så
galit, det örneklo seijer, om han får man tahla uth.
Hr Axel Sparre: Hvarföre klagar han intet på den,
som föracktar hans hustru?
Sedan steg Hr Hans Wacktmester up, seijandes:
Det ähr intet heller så löijeligit, att man bör så lee åth
det han tahlar; jag menar, att H. K. M:tz högheet sticker
her uti till een stoor dell. Jag vill intet vijdare gå än
till oss manfålcken. All recompense för giordh tienst består
antingen uti penningar eller uti heder och ähra,
hvar medh dygden blifver af öfverheeten belöönt. Penningar
ähr fuller arbetetz löön och gifves primario af
Konungen, men så kunna och privati löna för penningar,
men att rätteligen belööna dygden medh heeder och förmån
uti stelle och rangen, det kommer Konungen aleena
till; derföre sticker H. K. M:tz myndigheet her uti. Han
ähr rätta kiellan, hvar ifrån ähran flyter på den, som
henne häfver förtient. Eifter nu ähran ähr dygdens löön
—• det och Hans K. M:t redan häfver considererat, nähr
han alt in till General-Majorer har förordnat hvar och
een viss grad och stelle — hvarföre skall man icke medh
skiell af H. K. M:t kunna begiera, att Hans M:t bevijser
de nedrigare betiente samme nådh och dem assignera[r] vissa
stellen och grader, ifrån hvilka [ingen] må hafva mackt
att trängia dem? Ähr dock den eena chargen bättre och
förnämare än den andre, hvarföre skola tå icke personerne,
som dem bekläda, hafva att niuta chargernes förnämheet
till goda, eller hvaruti består den eena chargens förnämheet
framför den andre? Mången häfver sielf så gode
medel, att hatr intet behöfver tiena för penningar, utan
han gior det alenast af generositéet och kierlek till sitt
fäderneslandh, animerad af den heeder, han ventar deraf.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot., XIII. 1680. 12
178
1680.
Skulle han nu intet åthniuta (len, i sielfva verket den
eendaste fruckten han af sin tienst förventar och honom
medh rätta höör tillkomma, hvadh skall tå animera een
åhrlig karl till ähra och dygd och att medh möda och
fahra tiena sitt fäderneslandh? Ingen republique i verden
ähr, hvarest icke heder och ähra ähr dygdens löön; skulle
det och intet vara efven så her, så frucktar jag vårt fäderneslandh
klefve snart ööde. Derföre finner jag öfver
måttan nödigt, att vij uti underdånighet Hans K. M:t ansökie
af (o : om) eonfirmation af det, som redan ähr giort,
och låta det vijdare extenderas, och böra vij så myket
vissare förmoda detta af H. K. M:t, som hvadh vij begiere
ähr enligit medh privilegierne. Men her hoss vill jag det
hafva sagt, att jag aleenast tahlar om manfålcksrangen,
ty om fruentimbret understår jag mig så myket mindre
att röra, som sahl. Konung Carl Gustaf häfver måst bekienna,
att giöra rang emellan fru[n]timbret, voro een så
svår ting att determinera, att han förskräcktes derföre»
derföre ähr det och ännu blifvet ogiort, som det och bäst ähr.
Hr vice Prgesidenten Grass kom och fram, seijandes
det vara en nödig ting om rangen, det och många uti 3:a
classe åstundade, men det hördes likvell intet af många,
som stellte sig fram medh honom.
Sedan denna saken var medh löije och inblandat picanteri
på Örn eklo länge ventilerat, sade Hr Landtmarskalken:
Det ähr skiäligit att sökia H. K. M:t her
om, som det och redan i besvären ähr vordet ihugkommet,
och villie vij förmoda, att H. K. M:t intet afslår oss det.
Skulle det behöfvas att än vijdare påminna utom det,
som redan i besvären skiet ähr, så kan det ännu skie medh
en supplication.
Hr vice Prsesidenten Grass påminte åter, att 3 classis
åstunndade, att en rang måtte ochså för qvinfålken
upsättias. Hvaruppå svarades af Hr L a n d t m a r s k a 1 k e n,
att de andre classerne ähro der emoth.
Det uthskåttet, som bade varit hoss de andre Stenderne
om bancoverket, kom tillbakas, berättandes det de
ochså tyckte vara nödigt, att en deputation förordnades,
och att de fullmäktige förstärktes, hvarom de låfvade vijdare
svar.
november.
179
Sedan uplästes Lagerfelts supplication, deruti han
tager dimission ifrån direction och upseijer sin caution för
Bokhållaren, så att Bokhållaren kan ännu skaffa sig en
annan.
Her vidh påmintes, att det likvell reserveras, att Directorerne
böra vara responsable för medlen. Men andre
voro der emoth, effter såsom de ingen löön hade.
Hr Landtmarskalken påminte uthskåttet att gå
till Grefve Stenbock och Hr Lars Flemming att förmå
dem till direction.
Den 21 November.
Ehuruvell det var söndag, var lickvell Ridderskapet
och Adelen tillstädes, effter såsom det hastades medh
sluutet, och cröningen tillstundade.
Det uthskåttet, som var förordnat att gå till RijksMarskalken
och Hr Lars Flemming, giorde berättelse, att
Hr Rijks-Marskalken låfvade taga emoth direction, alenast
till näste Rijksdag, men Hr Lars Flemming uhrsäktade
sig, effter såsom han tillförende uti gamble Rijks-Cantzlerens
tijdh hade [varit Director].
Sedan ankom Cantzlirådet Hr Höghusen, hafvandes
medh sig coneeptet af rijksdagsbesluutet, hvilket han upläste,
hvarvidh han berättade, det Prästerskapet hade
tyckt någåt. underligit, det Ridderskapet och Adelen således
ville föreskrifva dem, huru myket falck de skulle
hafva.
Hr Per Sparre tyckte, att det intet kan vell komma
i besluutet, men kunde komma uti instruktion.
Alii: Presterne tillvella sig mera, än de böra hafva.
Hr Landtmarskalken: Det står hos Hans K. M:t
att ändrat.
Feltmarskalken Hr Aschenberg påminte, att Sköne
och Bohus kan omöijeligen giöra uth denna contribution.
Hvaruppå Hr Landtmarskalken svarade, att derom kan
H. K. M:t sökias.
Det påmintes om ärendet af de godsen,' som falla H.
K. M:t heem, serdeles uti Lijflandh, att Hans K. M:t måtte
förunna det åth Lijflenske landsåtare, och att dee, som
her till håfve possiderat godsen, aldeles intet måtte få
dem uti ärende.
180
1880.
Hr Landtmarskalken hult för betänekeligit att föra
det in uti besluutet, utan bör lembnas till Hans Kongl. M:t.
Cammarrådet Lindenhielm medh flere påminte, att
ärendet måtte förunnas så vell åth den Svenske Adelen
som åth Lijflenske Adelen.
Hr Hans Waektmester framgaf ett project på ett
förbehåldh att föra in uti besluutet, att den skulle intet
hållas för een åhrlig man, som begierde af Konungen någre
godz af dem, som nu blifve reducerade.
Hr Landtmarskalken: Intention kan vara godh
uti sig sielf, men veet intet, om det tienar sig föra in uti
ett rijksdagsbesluut; sådanne termer kunde äntå föras in
på tienligare sätt.
I lijka måtto framkom och Cronskiöldh medh ett
project på samma clausull, som ochså fanns altför hård.
Hvartill Hr Landtmarskalken svarade, att den clausul,
som vore redan uti besluutet infördh, voro nog.
Alii holle för betänkeligit att ändra någåt uti besluutet,
sedan det var en gång sluutet och behagat och
her så offta upläsit och till Hans K. M:t öfvergifvit.
Hr Hans Waektmester mente ännu stå Ridderskapet
och Adelen frijt att ändra, serdeles nähr det skedde
rijket till det bestå.
Hr Hans Mörner frågade, om tanken och var att
betaga Konungen donera af de 600 daler s. m:t, nähr de
kunde falla heem. Hvaruppå svarades neij, att det intet
annat mentes an de godsen, som nu reducerades.
Såsom Hr Hans Waektmester stodh altfort deruppå,
att den hårde clausulen skulle komma in uti besluutet, ty
badh Hr Landtmarskalken, att classerne måtte seija
sin mening, om de ville, att det skulle blifva som det redan
var uti beslutet infört, eller om de ville hafva in
hvadh som nu af Waektmester och Cronskiöldh var upsatt.
Heruppå svarades straxt af 3 classen: Låth stå det,
som ähr en gång upsat och samtyckt. G-udh bevare oss
från den tijdh, att den skall blifva oährlig, som söker sin
Konung om nåde.
Alii: Så måtte de vara det, som tillförende hade
giort det och förorsakat så stoor olägenhet i rijket. Bårt
det, bårt det.
November.
181
2 classis: Voro ingen vell intentionerat patriot, som
icke ville, att hvadh som blifver reducerat, blifver bij behållet,
men likvell måtte det föras in medh de termer,
som tiena stå uti ett besluut; best blifva vidh det första.
1 classis idem vidh det första.
Hr Hans Waektmester stodh äntå, sedan det var
voterat, deruppå att Cronskiöldz project måtte införas.
Hvaruppå Hr Per Sparre, Rijks-Tygmestaren, svarade,
menandes att det första vore bijndigare och så kraftigt;
voro och intet hederligt att sättia in sådanne ordh, som
projecterades, uti ett besluut. Hvaruppå Hr Hans Wäcktmester
svarade: Jag skall bevijsa Hr Rijks-Tygmestaren,
att jag intet häfver satt in det, som ähr nessligit.
Vidh detta var någåt särl, men blef likvell der vidh,
som redan uti beslutet var giort. Hvar vidh och det sades,
att fast Ridderskapet och Adelen funno det gott, at
af de godsen, som reducerades, inge donationer mera skulle
skie, att lickvell de 600 daler s. m:tz ränta, som blef behållen,
intet måtte der under förstås, utan stå H. K. M:t
frijtt att deraf donera, nähr de hemfolle,»hvilket af alla
behagades, och det medh de orden iblandli: man kunde intet
heller sä aldeles förtaga, Konungen att giöra beneficier.
Nähr det kom till Prästernes bevillning, tyckte Ridderskapet
och Adelen, att den var alt för lijten, så att
Ridderskapet och Adelen kunde intet annat än lee åth
dem. Somblige sade: Vij villie betalda contribution för
Prästerne och bedia i underdånigheet, att de aldrig måge
mera komma till Rijksdagen.
Om Bårgerskapetz contribution tycktes myket vell,
att de håfve som rättsinnige patrioter gripet sig an.
Vidh den clausulen, der Bårgerskapet seija, att Magistraten
i städerne skall taxera Cronans betiente, som intet
vore adelsman, der vidh påminte St åhl arm och många
flere att vara praijudicerligit, det Magistraten skulle taxera
Cronans betiente, utan skall det skie, så måtte Landzhöfdingen
vara medh. Af somblige sades det vara redan
länge deruppå arbetat, att Magistraten skulle få Cronans
betiente under sig, och glunckades det, att sådant borde
intet skie.
Sedan conceptet af rijksdagsbesluutet var upläset, och
Cantzlirådet Hr Höghusen var bårtgången, gaf Hr Landt
-
182
1680.
marskalken tillkienna, huruledes H. Exell. Rijksrådet
Hr Knuut Kurk hade låtet insinuera een skrifft till samptl.
Ridderskapet och Adelen, hvilken uplästes,1 ungefähr af
det innehållet att såsom han hade förnummet, att på .Riddarehuset
vidh deliberationen öfver Bergs- och CommerciiCollegiernes
uphäfvande sådanne ordh skola vara faldne,
som touchera Commercie-Collegium, altså förorsakades han,
såsom den der i 18 åhrs tijdh hade föreståt CommercieCollegio,
af Ridderskapet och Adelen begiera, det de ville
honom ett extract af protocollet meddela, på det han sedan
måtte kunna taga sådanne mesurer, som hans och så
många andra redelige mäns, hans bijsittiares, honeur det
kan fodra.
Nähr skrifften var upläsen sade Hr Landtmarskalken:
Nu veten I alle att påminna eder, att då det blef
pro et contra discurerat om Bergs- och Commercie-Collegierne,
att det icke medh ett ordh blef tält om Hans
Exell., som Hans Exelks nambn icke en gång nembdes.
Alle veet och den herns stora meriter, och medh hvilket
gott beröm han alla sine tienster altijdh häfver hanterat
och föreståt, så att Hans Exell, af [alla] estimeras; och
kunde ingen mehra estimera H. Exell, än Hr Landtmarskalken
sielf, det han och altijdh hade giort, som han och
tå förklarade sig hafva för H. Exell, all den respect, som
han böör, och aldrig nembt hans nambn på annat sätt än
medh all vördnad. Lerer och hela Ridderskapet och Adelen
kunna bevitna det, att tå jag tahlade om Bergs- och
Commercie-Collegierne, tahlade jag mera till CommercieCollegii
fördel] än förklening och skada, i det jag sade,
att Collegium intet häfver kunnat giort alt, det de hade
bort och velat giöra, förmedelst de månge resolutioner,
som dem ovetterligen i deras, saker ähro uthgifne. Der
till medh bör jag intet giöra någån räkenskap för det jag
her tahlar, eenkanneligen nähr jag sökes således derföre
som nu, och hemsteller jag Ridderskapet och Adelen, om
de veela låta föllia någåt extract af protocollet. De lerer
sielf måtte bekienna, att många bref ähre underskrifne,
som de intet veeta af, och att de ähro blifne hindrade
att giöra det de bort, hvilket ähr mera till deras beröm
än till deras skada. Jag lembnar der hen, att H. Ex.
1 Jämf. sista bilagan.
November.
183
skall få protocollet, men så tienar det likvell till Ridderskapets
och Adelens säckerhet att få veeta, hvem det häfver
uthfört.
Hr Hans Wäckt mester: Han bör beskickas; ingen
Konung häfver giort detta att begiera extract af protocollet,
mycket mindre han.
Hr Landtmarskalken: Han kan hafva skiell att
begiera protocollet. Men hvem häfver fört uth det?
Hr Christopher Gyllenstierna: Den som häfver
bräckt uth det, den håller jag för en skielm.
Hr Hans Wacktmester: Ja jag håller honom derför;
skrifften ähr otillbörlig; han måste beskikas.
Cammarrådet Lindenhielm: Yij kunna intet utan
hålla H. Exell, excuserat, effter det ähr honom således
vordet förebrackt, att han frågar effter det, som honom rörer,
men att vij få veeta, hvem som häfver ränt medh
detta och bräckt det H. Exell, så illa före.
Hr Erick Soop: Man måste fråga effter, hvem som
föör s[q]valler; vij villie försvara Hr Landtmarskalken
medh vårt blodh.
Medan detta således discurerades, nembdes det uti
classerne, som misstänktes Axell Leijonhufvudh att hafva
fört detta för H. Exell., effter såsom han tå straxt, nähr
det talades om Collegierne, uthläth sigh medh stor ijfver.
Men Hr Ulf Bonde försäkrade, att det intet var Axell
Leijonhufvudh, ty han viste, hvem det hade sagt, men
behöfde det intet seija, effter såsom Hr Knuut lerer intet
giöra någån difficulteet att nembnan sielf.
Såsom nu Hr Hans Wacktmester medh månge flere,
mest heela Riddarhuset, stodh fast deruppå att beskicka
Hr Knuut Kurk, sade Hr Ulf Bonde: Så kunna vij och
intet förneka honom extract af protocollet. Hvaruppå
svarades jo, att intet extract skall gifvas uth af riddarhusprotocollet.
Landzhöfdingen Hr Gabriel Kurk kom och fram,
seijandes: Medh hvadli skiell kan man neka honom extractet
af protocollet? Ingen kan förvägra honom det.
Hr Hans Wacktmester: Vill han hafva extract?
Tusan dieflar skall han hafva.
Detta svaret förorsakade ett stoort särl, och myket
gick munnen på Hr Gabriel Kurk, men jag kunde omöije
-
184
1680.
ligen snappa op nagåt ordh, myket mindre någån mening.
Men omsider, nähr sårlet var mest öfvergånget, sade
Iir Gabriel Kurk: Ähr det maner att svara han skall
få tusende dieflar? Han ähr likvell een Rijksrådh och borde
på annat sätt bemötas.
Hr Hans Wack t me st er explicerade detta, som hade
iian intet meent Hr Knuut Kurk, utan att han svarade
Gabriel Kurk, som extractet begierde, men sade Hr Wacktmester:
Vij respectera eller ansee intet Hr Knnut Kurk
her på Kiddarhuset såsom een Rijksrådh, utan såsom een
riddersman, och häfver han intet heller her mer att seija
än een annan adelsman.
Det blef och öfverlagt, om Hr Hans Wacktmesters
ordh skulle föras till protocollet. Somblige sade, att både
ont och gått måtte stå der; andre mente, att denne saken
kunde vell tagas uth.
Omsider blef ett uthskått nembdt, som skulle gä till
Hr Knuut Kurk:
[Af] 3:e classen:
Hammelton, Lilliecrona,
2:a classen:
Hr Erick Soop, Hr Gustaf Hårdh.
l:a classen:
Hr Christopher Gyllenstierna, Hr Hans Mörner.
Commissionen var att af H. Exell, förnimma, hvem
som hade brakt för H. Exell., att sådane ordh skulle
vara fallne på Riddarhuset, som toucherade CommerciiCollegii
honeur. Sedan och att Hr Landtmarskalken förklarade
sig att liafva för H. Ex. person största respect i
verden, det alla menniskior skola kunna bevitna, hafvandes
Hr Landtmarskalken och tält mera medh än emoth
Commercie.Collegium.
Dereffter upläste Hr Hans Wacktmester een supplication,
som han hade upsatt till H. K. M:t och var resolverad
angående rangen, hvilken fans myket vell och
moderat (se bil. 22). Hvarvidh af Rijks-Tygmestaren Hr
Per Sparre giorde[s] det inkastet, att månge vakre
män funnos utom Adelen, såsom Capitener, Majorer, Öf
-
N ovember.
185
verste-Lieutenanter, huru de skulle anses uti rangen? Hvaruppå
Hr Hans Wacktmester sade, att de gå effter
tiensten.
Der till sade Hr Ståhlarm: Så häfver adelsman
ingen förmån för det han ähr adelsman, om en annan
utom Riddarhuset häfver samma förmån.
Hr Hans Wacktmester: I lijka charger häfver
adelsmannen prceferencen.
Hr Erick Soop: Yij håfve ingen Major eller ÖfversteLieutenant,
som icke ähr adelsman.
Alii: Det häfver likvell varit sådanne för och kunna
än komma, ty det kan och henda, att den, som sitter i
sådan charge, intet vill blifva adelsman för sine barns skull.
Resolutio: Hemstella det Hans K. M:t.
Sedan proponerade Hr Per Sparre, att effter såsom
Ridderskapet och Adelen hade anförtrott honom direction,
så funne han nödigt att inhempta Ridderskapets och Adelens
förklaringar öfver ett och annat, såsom huruledes de
utestående restantier skola blifva bäst betalte. Sedan om
det svåre interesse, helst effter såsom det tyckes vara myket
svårt att gifva för förähringar interesse på interesse.
Heruppå svarades att lagen ähr grundh; den måtte
hållas, och vore somblige, som tyckte någåt derom, att
den de hade uthvalt till Director skulle gifva tillfelle att
förminska Riddarhusetz inkombst, helst effter såsom han
viste, det hans bror Hr Gustaf Sparre stodh debiterad i
bökren för ett ansenligit.
Hr Landtmarskalken: Interesse af' interesse kan
Riddarhuset så myket mindre efftergifva, som Riddarhuset
måtte sielf gifva det uti Banco. Detta ähr redan för sluutet
och borde intet mehra dragas i tvifvelsmåhl.
Sedan frambar Hr Per Sparre den qvestion, om de,
som hafva genom reduction mist eller nu miste deras godz,
skola utgifva contribution.
De som sade ja, brukade desse skiell: 1. Att 1672
åhrs sluut ähr klart, och effter Ridderskapet och Adelen
hafva giort sig den lagen, böra de blifva der vidh. 2. Effter
samma lag hade de redan bort erläggia samma contribution;
deras försummelse, som intet hade betalt, borde intet
tiena honom till det bestå. 3. Var för afgiort, att den,
som possiderar godsen, skall erlägga contribution.
186
1680.
Der emoth voro andre, som funno det för hårt, oell
kunne förandras: 1. Den som häfver giort lagen, kan för
ändran
effter tijdens beskaffenhet; nu var tijden sådan,
som ingen hade tillförende kunnat varit. 2. Står det uti
1672 åhrs placat, att den, som försummar fatalia, skall sedan
intet mehra få förklara sig; och står det uti placatet,
att räckningar skulle inom en viss tijdh uthferdas; skiedde
det intet, så skall Riddarhuset mista sin praetension; nu
hade intet mehr än 6 personer fått räckningar på denna
contribution, ergo borde de öfrige vara fri.
Hr Landtmarskalken mente lembna detta till Directorernas
sårgfelligheet.
Hr Per Sparre svarade dertill, att Directorerne lera
intet giöra heruti utan effter det, som Ridderskapet och
Adelen nu lera stadga.
Omsider stannade det uti sådant sluut, att contribution
skall betahlas för de godsen, som blifva behåldne,
men för de godsen, som gå genom reduction bort, uthgiöres
intet contribution.
Hr Per Sparre påminte om en ny contribution att
betahla Banco. Påminte och åter, att interesse på interesse
måtte modereras.
Alle svarade: Godh bevare oss för contribution.
Hr Erick Soop men te, att Directorerne skulle giöra
räckning för riddarhusmedlen.
Hr Per Sparre: Då må faanen vara Director. Hvadh
hafva vij derför?
Talades åter om en bok, som hvar och en kunde skrifva
in [uti], hvadh han ville gifva till betahla Banco medh.
Svarades: Ingen ting gifva vij, läth dem giöra räck
ning.
Hr Axell Ståhlarm: Lars Arfvidsson dödde och
var skyldig, och på Riddarhusetz vegnar ähr intet vigilerat.
Respondebatur: Den som häfver försummat, svare derför.
Det ropades nästan medh een mun: Låtli dem betahla
först, som skyldiga ähro, så får Riddarhuset penningar.
Och mumlades det myket om Hr Gustaf Sparens skuldh.1
1 På ett särskildt blad finnes följande »extract utur riddarhusprotocollet
af den ‘<11 Novemb. 1680»:
Öfver Hans Excel 1. Hr Gustaff Sparres saak angående dbe 8,340
daler s. m:t blef effter dess deröfver ingifne deduetion vidlyfftigt discou
-
November.
187
Somblige stodo alt fort deruppå, att Directorerne skulle
stå för det, att giellen intet var införder, men Hr Landtmarskalken
sade: Det kan intet skie, de hafva intet för
deras omak; hafva och inge penningar om hender.
Alii: Så måtte de betiente giöra räckning för sig,
och hafva de försummat att vigilera för Riddarhusetz rätt,
så stå de derföre.
Respondebatur: Ja ja, det ähr rätt.
Den 22 Novembris.
Hr Landtmarskalken gaf tillkienna, att H. Exell.
Rijks-Marskalken begierde, det Ridderskapet och Adelen
ville förordna någre, som upvackta vidh cröningen, den
som skiänker, skier före och ber up maten.
Hr Assenberg skiänker.
Hr Carl Bonde skier före.
Hr Landtmarskalken påminte, att till att bära up
maten måtte nembnas af de förnämbste i classen, såsom
Öfverster och Cammarrådh.
[Af] 3:e classen:
öfverste Uggla, Öfverste Örneklo,
Öfverste Hammilton. Cammarrådh Lindenhielm.
Sedan marcherade Ridderskapet och Adelen effter det
altijdh vanlige sättet up på rijkssahlen att sluuta Riksdagen.
Den 23 Novembris.
Denna dagen föreföll intet någåt synnerligit, utan
nembdes först någre personer, som skulle tractera Ridderskapet
och Adelen på sahlen.
Sedan blef och resolverat, att Hr Edvard Horn skulle
sittia för familien.
Hr Landtmarskalken gaf och Ridderskapet och
Adelen tillkienna, att H. K. M:tz villie och befallning
rerat. Och såvida det befants, att Hans Excell. hadde sin obligation
med simpelt interesse betalt och. fått samma obligation igen i sin värjo,
så blef af samptl. Ridderskapet och Adeln resolverat, att Hans Ex. och
dess arfvingar skulle för alt vij dare åthal deruthinnan vara och blifva
frij, och posten i riddarliusböckerne således afskrifvas. Men doch att
det skulle recommenderas Riddarlius-Directorerne att efftersee, om Riddarhuset
alf vederbörande, som deruthi någon faute begådt, icke skulle någon
satisfaction stå att erhålla.
188
1680.
voro, att Ridderskapet och Adelen skulle vara till häst
dagen effter, och ingen vara excuserad utan saak och så
fattig, att han intet kunde komma. Konungen låter i
mårgån bittida kl. 3 blåsa pudsäll. Extra capita samblas
vidh Jacobsdall, men capita her på Riddarhuset.
Vijdare gaf Hr Landtmarskalken ochså tillkienna,
det åthskillige svårigheter lere finna sig vidh reductionsverket.
Ridderskapet och Adelen badh, att Hr Landtmarskalken
ville vara så godh och föra direction, så tviflade
de intet, att det ju skulle gå vell.
Hr Landtmarskalken uhrsäcktade sig, men låfvade
likvell att villia vara medh een ledamoth af uthskåttet.
Den 24 Novembris samblade sig Ridderskapet och
Adelen till hest kl. 5 om mårgånen och rede sedan uth
till Jacobsdaall, och sedan der var någåt drögt, reede de
effter matrikelen uti process framför den unga Dråtningen
in uti staden. Extra capita fölgde medh Håfmarskalken.
Den 25 Novembris.
Denne dagen föreföll intet heller någåt, utan Hr
Landtmarskalken påminte Ridderskapet och Adelen,
att en måtte nembnas, som skulle skiera för unga Dråtningen.
Hvar till Hr Hans Mörner blef nthnembd.
Samme dag skiedde och Hennes M:t Dråtningens croning.
Hr Landtmarskalken frågade Ridderskapet och
Adelen, om de ville gå i affton pä Slättet uti process effter
matrikelen. Hvilket tycktes vara best, ty eliest kunde
någon blifva tillbakas stötter, så att Ridderskapet och
Adelen fan för gått att samblas her på Riddarhuset kl. 6
om affton, att sedan föllias åth på Slåttet i process.
Blef och ansagt att extra capita intet gå medh up uti
processen, effter såsom derigenom rummen således tagas
in, och capita finge intet rum, nähr de komrne, och måste
stå på gålfvet.
Den 26 Novembris.
För middagen föreföll intet, men effter middagen kom
Ridderskapet och Adelen på Riddarehuset tillstädes, tå
November.
189
det af Hr Landtmarskalken blef sagt, huruledes H.
K. M:t hade befalt Hr Landtmarskalken att föredraga
någre ährender, hvaruppå Hans K. M:t förventade svar,
och vore 1. att såsom Kongl. M:t gierna såge Ridderskapets
och Adelens privilegier och godz conserverade, så
ville Hans M:t, att någån vissheet vore om försvarskarlarne,
att H. M:t kunde sedan påminna sig att conservera
Ridderskapet och Adelen vidh det, som funnes böra vara;
det ähr Hans M:t vordet af dem, som bij vista uthskrifningarne,
och af Landzhöfdingarne vordet berättat, att store
missbruk skola förelöpa; derföre vill H. K. M:t veeta en
vissheet, och det så myket för Ridderskapets och Adelens
bestå skull som för någån annan orsak.
Hr Rijks-Tygmestaren Hr Per Sparre och många
medh honom voro uti den meningen, att vore säckrast
blifva vidh privilegierne, hålla sig dereffter och förtaga
alt missbruk.
Hr Landtmarskalken: Hans K. M:t finner store
missbruk förelöpa under det nambnet embetsmän och försvarsTcarlar;
derföre vill Hans K. M:t gierna, att det skall
rätt förstås, och att Ridderskapet och Adelen måtte derföre
explicera, huru vijda denne ordeformen skall rätt
förstås, på det att intet missbruk måtte vidh utskrifningen
skie.
Alii: Yij måtte ackta oss, att vij intet rubba privi
legierne;
de ähro confirmerade, vidh dem villia vij blifva,
dok att hvar och en acktar att intet missbruka dem, ty
eliest kunna vij mista meer för mindre.
Alii: Att redigera dem till ett vist tall fäller omöi
jeligit,
effter såsom den eena behöfver många, den andre
få och den freddie kanskie inge.
Vidh detta framsteeg Öfversten Hr Örneklo och
mente, att det kunde vell bringas till ett vist tahl, och
sedan han länge hade arbetat, ville han seija 3 classens
mening. Men för än han kunde få det fram, fick han så
månge kring sig, som roopade, att de hade intet samtyckt
till det, som Örneklo sade; han var intet ombeden att
tahla för classen. Derföre begierde Öfverste Örneklo, att
dee uti classen, som voro enige medh honom, ville stiga
up, men han fick ingen up medh sig. Oacktat alt sådant
stodh lickvell Örneklo fast deruppå, att han hade talat
190
1680.
medh dem uti classen, och att de voro enige, att ett vist
tahl af försvarskarlar skulle blifva, nembligen hvar och en
af Ridderskapet och Adelen skulle få försvara 6 personer.
Hr Per Sparre: Om jag får seija mine tankar her
öfver,
så tykes mig, att Hans M:t når på detta sättet
intet sin intention. Skall nu en adelsman, som häfver till
exempel 10 gårdar, mer eller mindre få försvara 6 personer
vidh hvar gårdh, det vore straxt 60 karlar.
Öfverste Örneklo: Neij, det ähr intet så till förstå
endes.
Hr Per Sparre: Så har jag förståt det. Eller huru
ähr det då till förståendes?
Ofverste Örneklo: Att hvar och en adelsman för
svagar]
6 personer alenast och inge flere.
Hr Per Sparre: Så att om jag häfver ingen gårdh
eller en rett lijten, så får jag försvara 6 personer.
Öfverste Örneklo: Ja.
Hr Per Sparre: Och om jag häfver 10 eller 20, så
får jag intet heller försvara uti alt mera än 6 personer.
Öfverste Örneklo: Neij, inge flere.
Heröfver blef ett sådant skrattlöije, att maken häfver
intet varit på Riddarhuset denna Rijksdag, och Iogh han
sielf mera deråth än någån annan.
Omsider badh Hr Landtmarskalken, att Ridderskapet
och Adelen ville taga detta ährendet uti betänkiande
till dagen effter, att tå gifva svar.
Hvaruppå enteligen svarades af 3 classen, att de helt
ogierna förnumme det store missbruk, som hade varit medh
försvarskarlarne; tyckia och vara nog, om hvar adelsman
häfver 6 försvarskarlar förutan deras oskatlagde torpare.
Heremoth sade Gyllengrijp, att heela classen var
intet af den meningen; begierte få tijdh till mårgån att
få niuta privilegierne och votera medh zedlar.
Hvaruppå Öfverste Örneklo frågade: Hvarföre skulle
nu uti denne saken mera voteras medh sedlar än tillförende
var skiett?
Hr Per Sparre: Den proposition, att missbruket
måtte tagas bärt, kan ingen vitan bijfalla, men derhoss
conservera privilegierne; det kan intet skie någån likhet
medh alla, utan som en riddersman häfver godz till, så
måste han och hafva falck till.
November.
191
Hr L andtmarskalken proponerade vijdare, att de
ville determinera, huru myket fålck en bonde eller torpare
under rå och röö, huru myket han må få försvara.
Hans M:t hade sielf vidh des militisehemman giort den
förordningen, att pä ett militieehemman intet mer må försvaras
än 1 dräng och 1 pojke, och kan det efvenså på rå
och rö sättias ett vist.
Hr P er Sparre frågade, om det vore effter gårdetahlet
eller mantalet. Hvar till Hr Landtmarskalken
svarade: effter mantalet.
Hr L andtmarskalken proponerade ännu vijdare om
det placat, som uthi Halmstadh gick uth öfver rå och
röö, hvilket Hans Kongl. M:t finner vara amplare än lagen
och privilegierne det tillåta, och voro det H. K. M:tz
villie att blifva vidh 1638 åhrs förordning. Och begierde
Hr Landtmarskalken, att Ridderskapet och Adelen ville
öfverläggia desse momenta till dagen effter att tå gifva
svar: 1. Om försvarskarlar anten till visse nambn eller
till ett vist tahl; 2. om rå och röö på samma sätt som H.
K. M:t hade giort på militisehemman; 3. huru månge hemman
under rå och röö, att vij blifva vidh lagen och 1638
åhrs placat.
Den 27 Novembris,
Hr Landtmarskalken påminte, hvadh dagen tillförende
vore passerat och upskutet att svara på till i dag,
det han och förmodade, att Ridderskapet och Adelen nu
således hade öfverlagt, att de kunde gifva H. K. M:t svar.
Deruppå blef det placat, som var 1678 uti Halmstadh
uthgånget om rå och röö, upläset.
Landzhöfdingen Hr Gabriel Falkenberg påminte
her vidh, att de hlandh Ridderskapet och Adelen funnes,
som kunna hafva vell bygde gårdar, men hvarken koo
eller soo, som höör dem till deruppå.
Hr Hans Mörner et alii mente det intet kunde så låta
giöra sig, att adelsman kunde hafva altijdh sin egen avell.
Hr Landzhöfdingen Ståhl arm mente det likvell böra
så vara, och kan hända, att Ridderskapet och Adelen
derföre mista meer för mindre och för missbruket mista alt.
Hr Gabriel Falkenberg: Somblige bortarendera
sine sätesgårdar, och brunkas medh arendatorens afvell.
192
1680.
Deruppå blef det af audre frågat, hvad för skada
Konungen deraf hade. Och svarades att det ähr orsaken,
att många säterier byggas, hvarigenom ett myket stoort
både uti knekteskrifningen så vell som uti contribution
afgår H. K. M:t.
Landzhöfdingen Hr Gabriel Falkenberg meente de
sätegårdar finnas, som adelsmannen intet häfver bygt, utan
bonden, på det han måtte få säteries frihet.
Om detta blef myket af och an discurerat, till dess
Ridderskapet och Adelen frågade Hr Landtmarskalken,
hvadh det voro, som H. K. M:t ville hafva endrat uti placatet,
om det var någåt meer än den 5 §.
Hvar till Hr Landtmarskalken svarade: Intet annat
än att den 5 § måtte blifva lik lagen och 1638 åhrs
placat, och att skattefrälse intet försvaras under rå och röö.
Der till svarades åter af somblige, att en sådan bonde
måtte försvaras, om han låge under rå och röö.
Ater sade andre: Hvarföre skall en sådan bonde hafva
bettre villkor än en annan skattebonde, som gifver efvenså
vell sin skatt uth som den andre och blifver likvell intet
befriat ifrån skrifningen? Adelsman häfver ju intet mera
af honom än skatten.
Deruppå svarade Hr vice Prsesidenten Grass: Jo, om
adelsmannen försvarar honom under rå och röö, så niuter
han det, som Konungen eliest skulle niuta.
Hr Landtmarskalken tyckte vara best kefva up
den 5 §, och vill H. K. M:t blifva vidh lagen och 1638
åhrs placat.
Landzhöfdingen Hr Mauritz Påsse: Vij måste be
dia
H. K. M:t att få våra privilegier conserverade.
Hr Landtmarskalken: Jag sade det i går, jag seijer
det och nu, att Hans M:t intet annat söker än att
conservera Ridderskapet och Adelen vidh deras privilegier,
men den 5 §:en ähr både emoth lagen och emoth
privilegierne.
Ofver denne materien var myket discurerat, men alt
på det sättet in uti hvart annat tält, att jag intet kunde
eller hinte föra det till protocollet.
Omsider kom det till votering.
3 classis votum. Vice Prsesidenten Grass: Alle [äro]
uti de tankar, att den 5 puncten uti det placat, som ähr
November.
193
giort uti Halmstadh, blifver aldeles casserad och uthstruken,
och i det stellet blifver det vidh lagen och 1638 åhrs
placat.
2 classis idem.
1 classis af samma mening.
Sedan kom Hr Landtmarskalken till det andre,
huruledes H. K. M:t hade på militisehemman giort den förordning,
att dem bestås ett vist manskap, och få intet försvara
mera, det Hans M:t mente Ridderskapet och Adelen
ochså skulle kunna giöra på deras rå och ros hemman.
Landzhöfdingen Hr Mauritz Posse holt detta både
för betänkeligit och för en novitéet; holt best blifva vidh
det gamble.
Honom bifölle i förstånne flere, men Hr Hans Wacktmester
sade det var en myket nyttig ting, att denne
förordningen giordes, hvilket och Krigsrådet Gyllenhoff
biföll, remonstrerandes den skada och afsaknad, som deraf
spordes vidh uthskrifn i n garne.
Hr Hans Mörner giorde förslag, att 3 blifva försvarade
på en gårdh, hvilket och en dell bijfölle. Men
somblige tyckte det vara för myket; största deelen tyckte
best att intet gå från det gamble.
Heröfver voterades.
3 classis. Vice Prsesidenten Grass: Angående försvarskarlar
att det måtte blifva vidh det gamble och vanlige
bruket, så att de intet redigeras till någåt vist tahl,
efiter såsom det intet kan annorledes låta sig giöra, ty
den, som ähr nu fattig och häfver lijtet, kan medh tijden
fä mera och blifva förmögnare. Derföre bedia H. K. M:t
att låta det blifva vidh det gamble och der hoss befalla
Landzhöfdingarne, att de på det nogaste inqvirera uti
missbruket, serdeles att intet mera manskap drager sig in
under rå och röö än bondens lagstadde tienare och de, som
stå på mantalslistan upförde. Den som intet häfver tegellbruk,
behöfver inge tegelldräugar; den som intet häfver
fiskevatten, behöfver inge fiskiare; den som intet häfver
oxar, behöfver inge oxedrifvare. Det ähr illa, att sådanne
missbruk hafva varit, men det kan altsammans blifva ändrat
af Landzhöfdingarne, nähr de noga inqvirera. Funnes
nägån (o: några), som i detta missbruka privilegierne på ett
eller annat sätt, togo penningar för det de finge försvara,
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-protXIII. 1680. 13
194
1680.
att densamme blefve icke alenast straffad, utan miste sine
privilegier, och att den måtte exemplariter straffas.
Denne meningen bifölle både 2 och 1 classerne, men
Hr Landtmarskalken ville gierna veta en viss uthtydning
på de nödige embetsmen och försvarskarlar. Hvar
till svarades vara redan voterat, och stodo det hoss Landzhöfdingarne
att inqvirera om missbruken.
Sedan berättade Hr Christopher Gyllenstierna,
huruledes uthskåttet hade varit hoss H. Exell. Hr Knuut
Kurk och tält på det sättet, som var dem commiterat, och
begiert, att H. Ex. ville nembna den, som hade fört det
för honom, effter det voro en efftertänkelig ting att så
föra af Riddarhuset hvadh som der taltes, och det uti en
helt annan och pervers mening; hvaruppå H. Ex. hade
svarat både munteligen och skriffteligen, varandes och det
skrifftelige svaret aldeles conformbt medh det, som han
munteligen talade.
Deruppå blef det skrifftelige svaret af Hr Landtmarskalken
upläset: 1. Att Ridder skåpet och Adelen
viste vell, det han hade en broder, brodersönner, mågar
och dem, som tillika medh honom hade suttet uti CommercieCollegio,
hvilka intet kunde deruti fela, om de gåfvo honom
tillkienna hvadh som till hans deshoneur tahlades,
det må vara på Riddarhuset eller annorstädes. 2. Att
han kunde vell vara tillfridz medh den explication, som
Hr Landtmarskalken hade giort öfver sine ordh, men derhoss
måtte han beklaga, att andre hade bemött hans begieran
medh otienlige ordh, nähr han hade låtit begiera
extractet utur protocollet.1
Hr Landtmarskalken, nähr skrifften var npläsen,
sade: För min person så veta Ridderskapet och Adelen
att be vitna, huruledes jag häfver förklarat mig om H.
Exell, person. Det häfver jag giort för den vördnad, som
jag bär för honom, men så seijer jag och nu som för, att
jag gior ingen räkenskap för mine ordh. Ähr och någån,
som häfver lust att vijsa, huru vell han häfver tienat och
förrättat sit embete, så häfver K. M:t förordnat en Commission,
som sådant kan skierskåda, och kan hvar och en,
som sin flijt och oförsumlighet vill bevijsa, adressera sig tijd.
1 Jämf. sista bilagan.
N o v e mb e r.
195
Medh detta tog Hr Hans Wacktmester ordet, seijandes
att Ridderskapet och Adelen hade ännu intet fått
dess satisfaction för det att Hr Kurk hade begiert extract
utur protocollet. Sådant borde aldrig sökias, myket mindre
tillåtas att bekommas, och voro derföre nu gått att
resolvera, att hereffter sådant aldrig må tillåtas. Man
häfver exempell, att sådant ähr tillförende vordet förnekat,
och i synnerhet finner man anno 1655, tå Grefve Per
hade funnet sig chocquerat igenom någre på Riddarhuset
håldne discourser, att han sig för Dråtning Christina häfver
deröfver beklagat och derföre begiert extract utur
protocollet, hvilket ähr honom vordet förnekat.
Hr Mauritz Posse och deere mente, att det kunde
intet förnekas honom att få protocollet uti en sak, som
ginge honom an.
Hr Hans Wacktmester: Skall han få protocollet,
jag skall för rijfvat sönder.
Hr Axel Leijonhufvudh mente intet kunna förnekas
Hr Knut Kurk protocollet.
Hr Hans Wacktmester: Neij för exempel skull;
vij måste giöra det afftahl, att intet protoeoll gifves nåntin
uth.
Hr Gabriel Kurk: Det kan intet förnekas en adelsman
att see protocollet.
Hr Mauritz Posse idem medh åthskillige dere voro
fuller uti den tanken, att det intet borde förnekas een
adelsman att se protocollet och fä derutur det lian behöfver,
serdeles till sit försvar; men i detta fallet kunde det
vara ett annat, effter såsom alle hade hört, det Hr Landtmarskalken
hade mera talat till Collegii bestå än till dess
skada, men kan vara illa fört.
Hr Landtmarskalken: Jag behöfver intet att tahla
mera her om; jag häfver nog vijst, att intention intet häfver
varit att hedera Hr Knut Kurk. Jag böör och her
på detta stellet vara frij, tå jag på K. M:tz befallning
tahl ar.
Hr Christopher Gyllenstierna påminte om ett
exempel uti Taubenfeltz sak, tå Regeringen och Rådet
sökte honom, begierande dee extract af protocollet, men
blef dem af slaget.
196
1680.
Hr Axell Leijonhufvud: Såsom det her in pleno
vore tahlat om Commercie-Collegio, så hade han och svarat
in pleno, och giorde det honom ont, effter han hade suttit
medh uti det Collegio, att höra, det man intet hade giort
det man bort giöra. Och ehuruvell detta vore in pleno
talat, så häfver han likvell giort ett mysterium derom
för sin sverfader; der uti häfver han emoth honom feelat,
effter det angick honom, hvilket och var honom öfver H.
Exell, bordh förekastat, att han intet hade sagt honom.
Han förklarade sig för ingen Commission, utan ville altijdh
stå för det honom anginge.
Hr Landtmarskalken, småleendes åth detta, sade:
Jag häfver för den respect jag altijdh häfver buret till
H. Exell, förklarat mig, men moth ingen annan.
Hr Hans Wacktmester beklagade, att eens ordh
uthtydas så illa, och att man så löper medh sqvaller, förklarande
sig hålla den för ingen åhrlig man, som så löper.
Öfver alt tycktes det vara myket illa, att hvadh Hr
Landtmarskalken så vell hade tält, utan att tilläggia
Commercie-Collegio och myket mindre H. Exell. Hr Knuut.
Kurk någåt förseende, vore så illa och vrångvijst uthfört.
Och endades således detta.
Hr Christopher Gyllenstierna kom vidh detta
fram medh en discurs, seijandes att man hade exempel
nog, ja kanskie alt för månge, att den, som vore så olyckelig
att få een process medh en Rijksrådh, particuliere
trätor om arf och penningar, att om man intet så vägde
alle orden, råkade seija, att han hindrades att få uth sitt,
eller att [han] var obilligen hanterad, så var det straxt att
hafva förtient straffas effter det 9 cap. L. L., hvilket han
holt helt obilligt; och fäst han lembnade dem gierna den
heder de effter sit embete i det stellet böra hafva, så likvel
nähr nägån häfver process medh en Rijksrådh om arfgodz
eller penningar eller ägor, så ähre de intet annat än
[som] privati och ens vederdeloman att anse, och sanningen
att seija så ähro de intet annat än medtienare och undersåtare
så vell som andre. Fast det ordet intet ähr choquant, att
man seijer, det man lijder orätt, så uptages det likvell för
een injurie eemoth deras embete, och strax hootas man
medh det 9 capitlet konungsb[alken] L. L. Han tyckte
derföre, att det intet voro orådeligit att inkomma hoss
November.
197
H. K. M:t medh en underdånigst supplication, att sådant
hereffter måtte afskaffas, på det hvar och een må få låff
ohindrad att tahla för sine saker och för sin rätt utan
att blifva hootader medh döden eller fengelse.
Resolutio: Att en supplication herom sättes up till
H. K. M:t.
Sedan förordnades ett uthskått att gå up och helsa på
Hennes M:t den unga Dråtningen:
[Af] 3:e classen:
Öfverste Gustaf Reuter, Öfverste Croonman,
Assessor Gid. Rålamb, Cammarrådet Gripenstierna,
Öfverste Per Hierta, Koskull,
Vice Prsesidenten Graan, Ekebladh.
2:a classen
Hr Erik Soop, Hr
Hr Ulf Bonde, Hr
Hr Lennart Ribbing Svenson, Hr
Hr Gustaf Ulfsparre, Hr
Hr Hans Boije,
l:a classen
Hr Ascenbergh, Hr
Hr Christopher Gyllenstierna, Hr
Hr Hans Wacktmester, Hr
Hr Jacob Elemmingh, Hr
Hr Fletwodh, Hr
Hr Mauritz Posse,
Gustaf Hårdh,
Axell Ståhlarm,
Gabriel Falkenberg,
Chrisman Lillie.
Lennart Ribbing,
Nils Gyllenstierna,
Gab. Sparre,
Creutz,
Carl Bonde.
Ben 29 No vembris.
Hr Landtmarskalken gaf tillkienna, huruledes H.
K. M:t hade sänt neder besluutet, men voro likvell H. K.
M:tz nådige villie, att Ridderskapet ännu drögde någre
dagar, helst effter såsom besvären intet ähro än färdige.
I lijka måtto påminte Hr Landtmarskalken, att Ridderskapet
och Adelen måtte skrifva under guarantin för
dem, som vore uthvalte till dommare. Item det exemplar
af deduction, som blifver her ad acta liggiandes, att det
skrifves under tillika medh beslutet. (Jämf. bil. 12, 17
och 36).
198
1680.
Påmintes för Stettins körkia. Item påmintes för vacktmestaren,
som ock tvenne faat sattes fram, ett för vacktmestaren
och ett för Stettins körkia.
Hr Landtmarskalken påminte dem att nembna Assessorer
eller Fullmäktige till den nya Reduction, och att
heruti intet binda sig till classerne, utan uthvällia dem,
som förstode arbetet. Till talet måste de vara 12 ä 13.
Hr Hans Wacktmester påminte att her vidh see
genast effter dee personer, som kunna heruti hafva interesse,
att de intet utkvellias.
Hr Gabriel Falkenberg meente vara best att taga
af dem, som tillförende hade suttet uti den förrige Reduction,
elfter de voro best vana vidh det arbetet.
Hr Axell Ståhlarm: Några af dem och någre andra.
Assessor Gyllencreutz svarade, att de uti gamble
Reduction hade ingen tijdh; de hade mera än myket giöra
uti sit eget verk.
Resolutio: Att den som blifver af Ridderskapet och
Adelen uthvaldh och nu nembder, intet må excusera sig.
Sedan blefve effterföliande nembde:
Cammarrådet Gripenstierna, Secret[eraren] Lindskiöldh,
General-Rrigscommissarien Assessor Utterklo,
Reenfelt, Hr Lennart Ribbing Person,
Gyllenbårg, Hr Ulff Bonde,
General-Tullförvaltaren Kron- Hr Baltsar Marskalck,
skiöldh, Hr Jacob Flemming.
Ridderskapet och Adelen begierde, att Hr Landtmarskalken
ville hafva den godheten och föra presidium uti
denna Reduction, det Hr Landtmarskalken låfvade.
Sedan gaf Hr Landtmarskalken tillkienna, huruledes
H. K. M:t begierde att få skriffteligit svar om det,
som Ridderskapet och Adelen hade sluutit öfver rå och röö.
Resolutio: Ja, att Secreteraren sätter det up.
Inviterades till Feltherrens begrafning.
Hr Landtmarskalken berättade, huruledes de andre
Ständerne hade tahlat medh honom och sagt, att effter
såsom Ridderskapet och Adelen hade halft uthskåt till
dem om bancoverket, 1. att förööka de fullmäktige, 2. att
förordna visse deputerade, som effter Rijksdagen kunde
se öfver verketz tillständig så hade de bijfallit vår me
-
November.
199
ning, att derföre det store bancouthskåttet ville komma i
mårgån på Banco, så kunde alt vijdare inrättas, och tå en
instruction författas.
Sedan framkom Öfverste Örneklo och begierde, att
den supplication, som Hr Hans Wacktmester hade upsatt
om rangen (jämf. bil. 22), måtte åter upläsas.
Hr Axell Ståhlarm: Suppliquen ähr redan upläsen
och godh kiend; det behöfdes intet mera läsa den up.
Öfverste Örneklo mente, att deruti kunde ännu föras
in om rangen för qvinfålcken.
Hr Per Sparre et alii: Det ähr best låta Konungen
giöra deruti hvadh H. M:t finner gått.
Hr Ståhlarm till Örneklo: Hvarföre kommen I åter
fram med det? I veten, att det ähr redan voterat, att intet
skulle tahlas om qvinfålken.
Hr Hans Wacktmester: Det kan intet skie medh
qvinfålken; det voro ett vidlöfftigt och omöijeligit värk;
ähr best nu stanna vidh det, som giort ähr — det kan
vidh nästa Rijkzdag tagas före — hustrun inntar(?) sin
mans heder äntå. Det kunde vell i sig sielf vara nyttigt,
men best skiuta det up till nästa Rijkzdag, men intet
längre än till nästa Rijksdag; kan och föras i protocollet,
att det skall tå företagas. Det var bekant, att sahl. Konungen
hade funnet det ogiörligit om qvinfålken; man vill
imedlertijdh förvänta, att hvar och een rättar sig sielf.
Jag häfver ingen hustru, men om jag hade, skulle hon vell
rätta sig.
Alii: Örneklos hustru må komma fram i lag medh
dem; hon skall få den rang hon förtienar och bör hafva.
Alii: Det lerer ingen disputera medh Örneklos huustru.
Medan detta förehades, framkom [och] framvijstes en
supplication om qvinfålcks rang, som af någre var underskrifven
(bil. 23), men hvar veet jag intet.
Hr Per Sparre mente, att rangen om qvinfålcken
förtager alt omgienge.
Hr Hans Wacktmester: Best att de rätta sig
sielf ve.
Hr Landtmarskalken: Man hade tillförende tahlat
om sventienare och deras halsstyfhet och deras afskied
vidh mönstringen. Så hade Hr Landtmarskalken föredragit
sådant H. K. M:t, hvaruppå H. M:t svarat, att om
200
1680.
Ridderskapet och Adelen läg[g]a in en supp]ication hoss H.
M:t derom, så ville Hans M:t giöra derom een viss förordning
och rätta sådant.
Den 1 Decembris.
Hr Landtmarskalken badh Ridderskapet och Adelen
att höra suppliquerne: 1. om rå och röö; 2. om rangen
(bil. 22); 3. om Bergs- och Commercie-Collegio voro infört
uti svaret af secrete uthskåttet (jämf. bil. 16); 4. supplieation
om det 9 cap. k[onungs]b[alken] L. L. lästes up.
Ofverste Örnekloo påminte åter om qvin falck Krången,
hvaruppå svarades det redan vore afslaget.
Hr Licton: Ähr det en förnufftig hustru, så för
klenar
hon intet sin man.
Hr Gab riel Falkenberg medh många flere: Vij
håfve redan voterat heröfver; vij kunna intet gå derifrån.
Tahlet föll och om dem utom adell, men svarades att
intet vore af nöden att tahla om dem.
Resolutio: Att intet tahla mera om q vin falck sr an ge n.
Uplästes suppliquen om rå och röö, item om sventienare
(bil. 26). Och gafs det förslaget, att en sväntienare
skulle hafva i krigstijder 10 daler s. m:t och i fredztijder
6 daler s. m:t.
Hr Landtmarskalken: Jag påminner mig vara tält,
att giörat lijka medh de andre regementerne.
Alii: Uti rustetienstordningen står halfft i fredelige
tijder att rusta.
Alii: Får ryttaren veeta, att vij skole behålla honom,
så blifver han dryger.
Alii: Effter privilegierne.
Alii: Effter vij taga på oss en ny gravation, att tå
få ni uta hvad de andre regementerne muta.
Hr Landtmarskalken: Het lera vij intet få; kan
sättas att i fredelige tijder hafva makt att hålla eller eij.
Men i fall han skulle stadigt behållas, att K. M:t giorde
den förordning, som redan ähr sagt.
Supplication om det 9 cap. uplästes och affirmerades
(bil. 25).
Sedan upläste Hans Exell. K. M:tz svar på besvären
till den 27 §J
1 Jämf. sista bilagan.
November.
201
Den 2 Decembris.
Hr Landtmarskalken continuerade sielf att upläsa
till enden K. M:tz svar på besvären.
Sedan tahlades om confirmation på de godz, som intet
ähro underkastade reduction, och resolverades att en supplication
till Hans K. M:t upsattes, hvilket och straxt af
Secreteraren skiedde (bil. 27).
Hr Landtmarskalken fr am viste Riddarhusfiscalens
supplication, deruti han begierer få husrum. Suppliquen
lästes up.1
Resolutio: 100 daler s. m:t om åhret lier effter.
Såsom Cammar-Collegium hade låtit gå uth bref till
Landzhöfdingarne, att alla de godz skulle komma till
Croonan, som possessores intet kunde vijsa sig hafva fått
Cammar-Collegii immission [på], hvaröfver en supplication
skulle upsättias, att sådan inqvisition måtte hemmas, effter
såsom det kunde finnas, att många hade aldrig begiert
Cammar-Collegii immission och äntå hade laglig possession;
mången kunde och hafva fått Cammarens immission, men
sedan kan den vara förkommen genom eldh och annan
olycka; kunde och mången genom denne inqvisition sättias
i störste osäkerheet.
Ett uthskått bl ef uthnembt, som skulle upbära alle
suppliquerne.
Den 3 Decembris.
Först introducerades Leyonsteen, Kindmond, Ter Smitten,
Poll, Liwensteen.
Ett uthskått ankom från Borgerskapet att taga afsked.
Samme uthskått tahlade och om bancoverket conformt
medh det, som de tillförende hade uthlåtit sig emoth
Hr Landtmarskalken, huru bancoverket skulle komma utur
det besvär det var uti, att Commission afhielper nu, för
än de skillias åth, så myket som kan skie; sedan kan det
öfriga af de fullmäktige skie effter Rijksdagen, derföre de
funnit nödigt att fördubbla de fullmäktiges tahl. Och slöt
Borgerskapet der medh, att de tackade Ridderskapet och
Adelen för det förtroende, de hade niutit af det ståndet,
och tackade Gudh, som hade hulpit alt till det bestå.
1 Jämf. sista bilagan.
202
1680.
Hr Lan dt mar skalken tackade ochså Borger skåpet,
för den förtrolighet det ståndet hade vijst. Hvadh bancoverket
anginge, så vore Ridderskapet och Adelen om dess
vellgång så myket mera bekymbrade, som de måste sig
hafva för den garanterat; vilie och giärna nu afgöra alt
det, som kunde finnas vara till hinder. Men såsom tijden
nu intet tillåter, så ville vij lick vell i desse dagar se
hvadh vij finna; och effter såsom de andre Stenderne hafva
Linnet nödigt att fördubla de fullmäktiges tahl, så ville
och Ridderskapet och Adelen taga det i betänkande. Hvarmedh
Hr Landtmarskalken önskade dem lyka på sin hemresa.
Sedan kommo Presterskapet och togo afskied, hvar- _
vidh var serdeles att remarquera, att Biskopen i Giötebårg,
som förde ordet, nähr han talade om den förtroligheet,
som Presterskapet på denne Rijksdagen hade haff t medli
Ridderskapet och Adelen, brukade desse ordeförmer: så
vij da desse tijders beskaffenheet det häfver kunnat tillåta.
Sedan sade Hr Landtmarskalken, att K. M:t ville
medh det första gifva dess nådige svar på de inlefrerade
suppliquerne, men för än K. M:t kunde svara på den confirmation,
som Ridderskapet och Adelen begierde på de
godz, som slippa frija för reduction, så ville H. M:t see
den confirmation, som Hans Kungl. M:t hade 1675 gifvit
Ridderskapet och Adelen på deras privilegier, och effter
såsom ingen copia eller concept deraf funnes, måtte den
tagas af originalet, som ligger her på Riddarhuset. Och
effter privilegierne lågo uti ett skrin, och nyklarne vore
förseglade, så vore nödigt, att någre af hvar classen ginge
uti hvalfvet att taga dem uth, hvilket och skiedde.
Sedan sade Hr Landtmarskalken, att nähr H. K.
M:t hade genomläsit Ridderskapets och Adelens svar angående
rå och röö, hade H. K. M:t giort deröfver den
reflection, att her till hade det varit altför olimiterat medh
säterijens byggiande, och derunder stoore missbruuk förelupne,
så att mången adelsman häfver uti een socken 3,
4, 5 ä 6 sätegårdar liggiandes, hvilket Hans K. M:t ville
hafva Ridderskapet och Adelen förestält att öfverväga
sådant på det sättet, att H. M:t intet lijder så myket,
och att någån moderation måtte skie uti de många säteriens
byggiande.
November.
203
Hr P er Sparre mente vara en alt för stoor ändring
uti privilegierne, att den, som ähr adelsman, intet får
byggia så många säterien, som han kan förmå, serdeles
den som häfver många barn.
Hr Landtmarskalken: Het häfver jag och föredraget
H. K. M:t; serdeles nähr säterien byggas som de
böra, så ähr svårt att hemma det. Men om Hans M:t
ville på någån tijdh moderera nobiliterandet eller och på
någån tijdh hålla up dermedh och låta noga ransaka om
dem, som ähro bygde.
Hr Per Sparre: Det häfver och sit store betänkande,
det ähro intet alle adelsmän rijka och hafva lijka tillfelle
att blifva rijka; kan och den fattige vara efven så rädskaffens
karl som den rijke, så måste han byggia effter
sin lägenheet. Att H. M:t intet skulle på någån tijdh
nobilitera eller medh moderation nobilitera, det lembnas
billigt till H. K. M:tz egen villie; men så häfver och det
sine betänkningar, ty mången kan her efter så vell förtienat,
som det lier till skett ähr, och voro svårt, om det
skulle nu vara tilsluutit.
Hr Landtmarskalken: H. K. M:t söker alenast att
afskaffa missbruket medh säterien, hvilket I och ville öfverläggia.
Svarades detta vara en mäkta svår sak; privilegierne
voro på den eena sijdan och missbruket på den andra.
Voro och billigt att det endrades; men huru det skulle
skie utan att förtrycka dem, som intet voro så rijke, det
tyktes vara kånst att påfinna.
Hr Jacob Flemming: Nödtorfiften medh eegen afvell,
om det rätt undersöktes, skulle många sätegårdar falla.
Hr Hans Mörner: Mången adelsman häfver man 1
å 2 gårdar och ähr äntå fattig, men braf karl. Han måtte
ju boo; intet kan han byggia som de mäcktige. Voro best
att Landzliöfdingarne hade ett rätt inseende medh detta.
Hr Christopher Gyllenstierna och flere medh honom
holle der före, att en adelsman intet måtte få bygga
sä månge säterien, som han ville; voro de som uti en soken
hade 4 ä 5 säterijn.
Hr Landtmarskalken badh, att classerne ville öfver
detta förena sig; voro best om Ridderskapet och Adelen
kunde föreena sig om en viss metode, anten på een viss
204
1680.
tijdh intet nobiliterades, och om icke på en viss tijdh inge
flere bygdes.
Öfver detta blef länge och myket discurerat, och kan
jag seija, att nästan så mån ge hufvuden så månge tankar.
Somblige mente, att ett vist district kunde determineras,
inom hvilket ingen adelsman skulle få hafva mera än en
sätegård och torde likvell hafva 6 å 8 barn.
Deruppå svarades af somblige, att nähr fadren ähr
dödh, få barnen byggia hvar sin sätegårdh.
Detta tycktes åter af andre vara svårt och hafva een
altför stoor incommoditéet medh sig.
Såsom det mäckta myket och pä åthskilligt sätt taltes
uti classerne, klappade Hr Landtmarskalken lindh och,
sade: Qusestio ähr, hura mänga sätegårdar een adelsman
må hafva uti en socken, [och] att säterien besittas medh
egen afvell, fast de arenderas bårt.
Hr Mauritz Posse mente vara Konungen lijka, om
det vore arendatorens afvell eller eij.
Hr Landtmarskalken sade sådant böra vara, upläsandes
derhos de resolutioner, som det fodra, och serdeles
en resolution, gifven af gamble Legeringen 1642, seijandes
sig sielf låta bruka till helfften, men medh eget afvell.
Hr Jacob Flemming: Det ähr best, att noga effterses,
att sätegården brukas medh eget afvell; derigenom
skulle missbruket myket afskaflas, ty den som arenderar
bårt sin sätegårdh och måste lembna qvar gården med afvell
besat, den samme häfver större skada än vinst. Yij
finna och en resolution af 1646, i Cammar-Collegio gifven,
som stadgar, att den sätegårdh, som ingen afvell ähr uppå
eller och annan afvell än hussbondens egen, den skall intet
niuta sätegårdzfrijheet, eij heller räcknas för någån
sätegårdh.
Många uti tridde classen glunkade om detta, som skulle
det myket vara anset på deras förtryck. Serdeles framsteg
Assessoren Bemer och discurerade; tyckte vara best
att blifva vidh privilegierne och hemma missbruket. Det
stöde intet uti ens egen mackt att föreskrifva, huru månge
barn en finge, eij heller giöra sig sielf så rijk, som han
ville; derföre kunde det intet föreskrifvas, huru många
sätegårdar som skulle byggas, eij heller kunde alla byggia
lijka. Men att bruka eget afvell, voro skiäligit.
N ovember.
205
Heröfver skredz det enteligen till votering.
3 classis votum. Öfversten Hr Ramssverdh: Angående
1. huru en sätegårdh skall vara bygd, så kunde
man fråga, om någon åthskillnad eller distinction skulle
giöras emellan gamble och nye säterien, hvilket classen
haller helt orimligit och intet kan tillåta. 2. Att på någon
tijdh skulle hållas inne medh adlandet eller der medh
modereras, så kommer det H. Iv. M:t till; men ont älir
det för dem, som redan ähro adlade, att hindra andre, som
kunna så vell förtienat som de, som redan sitta på Riddarhuset.
3. Om en adelsman intet skulle hafva mera än
en sätegårdh eller mera än en uti hvar socken, tykes och
vara ogiörligit, ty vij kunna intet förhindra väre familiers
tillvext. Mången fattig kan intet hafva meer än 1 eller
2 gårdar och månge barn, och ähro brafve män uti K.
M:tz tienst; ty stannar största deelen uti classen uti den
meningen, att intet vist quantum kan determineras, men
tykia, att missbruken måtte förtagas, att sätegården blifver
brukat medh egen afvell, anten adelsman brukar honom
sielf eller genom arendator eller till helfften.
Sedan 3 classen hade voterat, frågade Hr Rijks-Tygmestaren
Hr Per Sparre, om den proposition, att intet
hafva mera än een sätegårdh uti hvar socken, bör förstås
om dem, sorn hereffter byggias, eller dem, som redan bygde
ähre. Hvartill svarades: Ingalunda kan det förstås om
dem, som redan ähre bygde, så vijda de finnas laglige.
Hr Per Sparre: Ähn tå qvestion om eget afvell?
Hvartill Hr Ståhlarm svarade: Det kan intet mera
föreskrifvas dem, som effterkomma, att hafva egen afvell
än som andre, ty då skulle de, som effter komma, bli altför
olyckelige.
Hr Per Sparre: Det ähr ingen rättigheet, utan ett
missbruk, som bör generaliter afskaflas. Hvartill svarades
ja.
Sedan sade Landzhöfdingen Hr Gabriel Falkenberg
2:se classis votum, hvilket i det mesta bijföll 3 classis
voto; dock sade Hr Falkenberg att det skier medh egen
afvell. Att sätegårdarne ähre vell bygde effter hvars och
ens vilkor, och intet sättes up ett rött stall eller en rödh
bodh eller en rödfärgat bondegårdh; han viste många, som
intet hade mera än en rööfergad jordestufva medh röd
-
206
1680.
fergade knuutar, och seijer: jag han boo der. och derföre
praetenderar säteries friheet.
Vidh detta folio inånga och serdeles de af 3 classen
in uti tahlet, seijandes att han kunde intet obligera alla
att byggia kåsteligit. Mången hade intet så rådh och lägenhet;
det vöre hans lycka, att han voro så förmögen;
borde intet vara så hårdh emoth andre.
Her uppå förklarade Hr Falkenberg sig således, att
nähr han sade effter hvars och eens villkor och embnen, då
meente han, att intet alla skulle byggia lijka, utan att
hvars och ens villkor skulle considereras, medh hvilken
förklaring de och voro tillfridz.
1 classis votum: 1. Intet vist tahl på sätegårdens ^
byggande kan sättias. 2. Att hvar och een må få byggia
effter sit villkor, men att sätegården brukas medh egit
afvell så myket som möijeligit ähr; men om en arendator
vill bruka det medh en dell af sin afvell, att det
måtte stå frit. Att missbruken afskaffas, serdeles at åffta
en adelsman häfver 4 gårdar och gör sätegårdar af hvar
och een, hvilket intet kan tåhlas.
Sedan det var voterat, framkom Hr Mauritz Posse,
seijandes sig villia bevijsa, att de framförde vota voro
Ridderskapet och Adelen prtejudicerlige, i det att de förbiuda
låta bruka sätegården medh arendatorens afvell, ty,
sade han, ex. g. om jag hade på min sätegårdh hvarken
koo eller soo, kunde henda genom boskapzdöö, och då
kommo en annan åhrlig man och sade: see jag häfver boskap
att bruka eder gårdh medh, låten mig få honom på
ärende, elliest ståår han ööde\ skulle jag tå icke vara
olyckelig, om jag intet skulle få låff att taga emoth ett
så gått tillbudh?
Den 6 Decenibris.
Först uplästes K. M:tz svar på de suppliquer, som
Ridderskapet och Adelen hade någre dagar tillförende inlagt,
' hvar iblandh ochså var K. M:tz resolution om qvinfålcksrangen.
Sedan berättade Hr Landtmarskalken, huruledes
de constituerade dommare hade låtit afgå till Regeringen
1 Jämf. sista bilagan.
December.
207
först en notification och sedan en citation, men Regeringen
hade intet veelat eemoth taga den, utan begiert, att heela
Rådet måtte citeras tillika medh dem för desse skiell
skull, att ifrån sahl. Konungens dödh, till dess regeringsformen
giordes, resolverades alt in pleno Senatu per pluralitatem
votorum; dertill medh så hade Rijksens Stender
åhr 1664 begiert, att sakerne måtte per pluralitatem votorum
af samptelig Senaten desideras; hvarföre såsom
Rådet hade concurerat medh Regeringen uti administration,
så stod Regeringen deruppå, att Rådet måtte concurera
medh dem uti administration och räckenskapen.
Deruppå hade rätten låtet afgå citation till Regeringen
och samptelig Rådet tillika, men nähr den i går om affton
blef praesenterat., häfver Rådet exciperat der emoth,
seijandes sig effter regeringsformen hvarken bort eller
kunnat concurera till administration vijdare än Regeringen
häfver veelat admittera dem; fördenskull kunde de
eij heller citeras att svara medh Regeringen en corps,
men eliest undandraga dhe sig intet att svara hvar och
en ä part för sina vota och actioner och den administration,
som de uti sine arbeten och Collegierne hade fört.
Och effter såsom H. K. M:t hade hemskiutit alt detta till
Rijksens Stender, så ville H. M:t intet giöra deruti någän
decision, utan hade befalt, att detta skulle berättas Rijksens
Stender, på det de måtte öfverläggia, huru detta obstaclet
må kunna höfvas, och den constituerade Stendernes
rätt utan hinder foortfara uti deras anförtrodde commission.
Hvarföre Hr Landtmarskalken uppå H. K. M:tz
nådige befallning detta hindret föredroge Ridderskapet och
Adelen, att få dess betänkiande deröfver.
Uppå denne proposition var det een stundh någåt
tyst. Sedan kom det till discurs och öfverläggiande, och
i förstonne på een temmelig stundh var det omöijeligit
att fatta någån viss mening. Een dell uthläte siig, som
voro det best att hemstella detta aldeles Hans K. M:t.
Men andre tillika medh Hr Landtmarskalken sade, att
man kunde intet besvera H. K. M:t her medh, effter såsom
detta kommo intet af Konungen, och H. K. M:t ville
intet hafva der medh att giöra.
Effter ett temmeligit sorlande kommo discurserne till
tvenne meningar, i det att een dell meente, det Regerin
-
208
1680.
gen borde aleena svara; een dell mente och, att Regeringen
och Rådet borde svara tillika en corps, och heggie meningarne
drogo dess fundament af regeringsformen.
De första togo till skiell: 1. Att Regeringen tillkom
administration eifter regeringsformen. 2. Dependerade det
aleenast af Regeringen att hempta Rådetz vota i de saker,
som det syntes Regeringen nödigt; derföre kunde det intet
importera Rijksens Radh att svara för den administration,
som de intet hade hafft absolut frijhet att concurera
medh deras votis; skulle Rådet vara der till admitterat,
så ähr det skiett medh Regeringens synnerlige tillåtelse.
3. Kan det intet settas på Rådet, utan sådant skedde per
expressum.
Her emoth opponerades: 1. Att det står i regerings
formen,
det Regeringen ähr tillbiuden at regera medh
Rijksens Rådz råde [och] att administrera regementet.
2. Det Stenderne åhr 1664 hafva för gått funnet effter
den skrifft, som Stenderne den tijden hade ingifvit, varandes
af samme skrilft att se, det Rijksens Rådh hade
sökt att conserveras vidh dess rättighet. 3. Hvilket och
uti sielfva praxi ähr vordet effterkommet, eifter såsom alt
skall uti Rådet vara skiet pluralitate votorum. Hvilket
4. Stenderne och skall hafva 1664 approberat.
Heruppå söktes det eifter, om Stenderne anno 1664
det hade begiert, och läns fuller en skrifft in forma supplicationis,
men svaret deruppå kunde man intet finna-,
Skrifften tycktes och uti sig sielf intet vara af den egenskap,
att hon klarligen kunde sig derutur försäkra, varand.
es
M:t måtte blifva conserverad vidh sin högheet och Rådet
i sit verde och heder.
Angående den introducerade praxin så gåfvo regeringsformen
der till ingen anledning, och der Regeringen hade
admitterat någån annan praxin än den, som regeringsformen
admitterade, så kan sådant ingen annan än dem
sielf prejudicera. 2. Voro det intet till fyllest bevijst,
att sådan praxis ähr af Stenderne vorden gillad, men funnes
det Rådet åhr 1665 och 1666 hade genom skriffter sig
beklagat, att de af Regeringen intet blifve hörde uti
consultationer.
December.
209
Landzhöfdingen Clerk stodh een gång up, seijandes
sig intet annat kunna förmärkia af discurserne, än att
tvenne saker confunderades, som borde separeras: l.disputen
emellan Rijksens Rådh och Regeringen, 2. qvsestion
om citationerne, af hvilka det eena borde slijtas judicialiter
och det senare af H. K. M:t. Hvartill af andre åter
svarades, det han intet hade saken rätt intaget.
Hr Landtmarskalken: Det ähr een saak; den som
sliter trätan emellan Regeringen och Rådet, så determinerar
han medh det samma qvsestion om citationerne. Nu
vill Konungen intet befatta sig der medh, utan hemsteller
det Stenderne; derföre måste vij afgiörat.
Hr Hans Wacktmester stodh och een gång up och
sade: Jag önskade veeta till min information, huruledes
Regeringen hade fört regementet, om de det håfve fört
som een fullmyndig Konung, så att de fuller håfve hört
Rådet, men dock af sig sielf giort hvadh dem behagat,
eller om pluralitas häfver altijdh gullit.
Denne frågan fäns myket essentiell, och blef' öfver
densamma myket discurerat, men intet någåt vist sluutet.
Omsider föreslog Hr Landtmarskalken det expedientet
att nembna ett starckt uthskått af alla Ständerne,
som skulle gå up till Regeringen och Rådet att hempta
heröfver bettre uplysning och höra, hvadh för skiell så
vell Regeringen som Rådet hade att frambära. Hvilket
fans för gått.
Sedan discurerades äntå altfort och af myket differente
meningar.
Een dell voro af den tanken att intet låta uthgå någån
citation mera än till Regeringen aleena; häfver Regeringen
admitterat Rådet bredevidh sig, då må Regeringen
sielf stå före, men Stenderne hålla sig alena till
dem, sorn administration häfver af dem varit anförtrod.
Somblige sade: Man måste fuller hålla sig förnemb
ligast
till Regeringen, men effter Rådet häfver voterat,
så måste citation ochså gå på dem alle en corps och intet
på hvart och ett membrum i synnerhet.
Af andre sades det, att effter såsom Rådet hade voterat,
ty kunde de intet aldeles undandraga sig; derföre
måste citation ochså gå på dem.
Si\ Ruldersk. o. Adels rihsd.-protXIII. 1680. 14
210
1680.
Andre talade om een general citation. Deremoth sade
åter andre, att uti citationerne måste införas, hvarföre en
citeras, och [då] man nu så just intet kunde veeta, hvarföre
iiij k sens Rådh nu skola citeras, för än det nogare efftersåges,
huru vijda de hade deel uti administration, så kunde
citation så inrättas, att de hålla sig ferdige till att svara,
nähr de tilltalte blifve.
Yidh detta funnos och de, som ville hafva citationerne
till hvar och een en particulier af Senaten.
Andre sade der till: Så citeras och de, som intet
ähro skyldige, hvilket ähr efftertänkeligit.
Månge flere discurser sades öfver denne materien och
fleere än som uti protocollet kunde fattas. ^
Sedan frågade Hr Landtmarskalken, att effter såsom
H. K. M:t hade lembnat execution af den nu bevilliade
reduction uti Ridderskapetz och Adelens hender, hvaruppå
Ridderskapet och Adelen ochså hade uthvalt visse Commissarier,
om icke Ridderskapet och Adelen ville, som sig
borde, authorisera det uthskått, som de hade uthvaalt, och
garantera samme Commissarier för alt efftertahl, tilltahl
och förföljelse uti alla tijder.
Dervidh lästes och up det instrument, som var upsat
och underskrifvit finnes bil. 29, hvilket instrument af alle
behagades och för gått kiendes.
Aleenast Hr Mauritz Posse och Axell Bemer
tyckte, att de orden det Ridderskapet och Adelen taga Commissarierne
uti deras beskyd voro otienlige, effter såsom
de meente det aleena höra H. K. M:t till att taga någån
uti beskyd. Det kunde och lätteligen hända, att Commission
af svagheet peccerade; då skulle Ridderskapet och
Adelen effter sådant instrument svara. Det kunde ochså
hända, att de af svagheet försågo sig emoth K. M:tz interesse;
så skulle Ridderskapet och Adelen taga dem i
beskyd emoth K. M:t sielf. Det mussiterades och, att
Commissarierne kunde giöra Ridderskapet och Adelen förnähr;
derföre voro det betänkeligit att så garantera dem,
att man intet skulle få tahla på det de hade giort. Om
Konungen hade constituerat dem, så hade han aldrig gifvit
dem een sådan fullmackt, utan hade de varit skyldige
att giöra räckenskap om deras förrättande.
December.
211
Der till sade andre: De garanteras intet vidare än
de föllia rijksdagsbeslutet effter.
Alii: Det kan och hända, att Ridderskapet och Adelen
finna nödigt att framdeles explicera besluutet och eluciderat,
som det och medh 1655 åhrs besluut skett ähr,
att Stenderne bafve förbehållit sig att få elucidera det.
Skulle nu Ridderskapet och Adelen således garantera denna
reduction, att det skulle vara oeemothseijeligit hvadh
Commissarierne giorde, så kunde intet sådant tillåtas.
Een dell mente blifva medh detta som medh det förre.
Hr Landtmarskalken: Det gamble Reductions
Collegium
häfver intet hafft met(!) att giöra, ty de behöfde
intet för någån annan uptäcka hvadh de funne utan
för Konungen sielf, af hvilken de och togo resolutioner
och förklaringar på alla difficulteter, som förekomme. Nu
vill Konungen intet hafva medh detta att giöra; så kunne
Commissarierne intet få der någån tillflyckt, om det skulle
behöfvas. Det ähr och omöijeligit, att uti besluutet alt
så kan uthsättias, att icke månge cireumstantier och difficulteter
läre mööta. Hvadh för rijksdagsbesluut kan vara
bettre inrättat än 1655 åhrs besluut? Likvell skola de,
som hafva suttet öfver värcket och dess fullbordan, bevitna
hvadh för stoore svårigheeter dem hafva mött, ja
sådanne som Senaten intet häfver underståt sig att giöra
decision uti.
Rijks-Tygmestai'en Hr Per Sparre: Det ähr sant,
men detta kan och vell vara en orsak, hvarföre man
borde hafva betänkiande att gifva Commissarierne een sådan
garantie medh en sådan clausel; vij kunna lätteligen
prejudicera oss sielfve. Jag vill seija til exempel om
kungs-, säte- och ladugårdar, att de skole utan åthskillnad
reduceras; nu kunde någån seija, att de under Konung
Carl den 9 confiscerade godz ochså ähro kungsgårdar,
effter såsom de komma ifrån Konungen, det jag likvell
intet troor vara Ridderskapetz och Adelens intention.
Derföre vore best att sättia i garantin: så vijda de föllie
rijksdagsbesluutet sanipt Ridderskapetz och Adelens intention.
Hr Landtmarskalken: Ridderskapetz och Adelens
intention kan framdeels på åthskillige sätt dragas och
uthtydas, och ähr derföre en myket osäker expression, på
hvilken ingen leerer villia befatta sig medh verket. Men
212
1680.
hvadh de confiscerade godsen anbelangar, så ser jag intet,
burn de kunna räknas under kungsgårdar, ty på det sättet
blifva och Norköpings-beslut/-godsen kungsgårdar.
Hr Per Sparre: Det voro vell, att det fördes uti
protocollet, så kunde man framdeels see, hurudan Ridderskapets
och Adelens intention i detta fallet häfver nu
varit i detta måhl.
Hr Ländtmarskalken: Jag seijer detta alenast
för min person och intet som någån resolution af Ridderskapet
och Adelen.
Effter någån diseurs blef garantin, som hon var upsat
(bil. 29), approberad och lämpat till det sättet, som garantin
för Stendernes dommare var fattad. ^
Vidh det som Hr Landtmarskalken stodh up, sade Hr
Mauritz Posse, att man ingalunda skulle förgiäta att
begiera af H. K. M:t, att oacktat reduction det hvar och
en måtte blifva conserverad vidh sit arendecontract; elljest
skulle det föda af sig många trätor.
Af andre svarades, att det voro nu för seent att tahla
om detta.
Alii: Detta står hoss Konungen, huruledes han vill
giöra.
Alii frågade: Hvem skall hafva ärendet, till dess
arendeåhret ähr ute? Hvar till af somblige svarades hussbonden,
men af somblige sades neij, utan Konungen bör
hafva ärendet för anno 1681 och fölliande åhret.
Öfver denne Hr Mauritz Posses [proposition] blef intet
mera tält, och hvadh som uppfört finnes, ähr ochså skiet
i hast, sedan Hr Landtmarskalken var upstånden.
Den 7 Decembria in pleno.1
Hr Landtmarskalken: Såsom det i går blef för
gått funnet att tahla medh Regeringen och Rådet öfver
det, som H. K. M:t hade befalt, att höra deras skiell,
hvarföre de intet villia taga eemoth citationerne, så hafva
vij och varit uppe uti Cantzlit, och kom Senaten till oss
att conferera medh oss, men af Regeringen kom ingen.
' Hela detta protokoll innehåller landtmarskalkens redogörelse för
utskotts konferenserna d. 6 Dec. dels med rådet, dels med riksdrotsen och
riksamiralen. Den förre kallas på flere ställen — troligtvis af gammal
vana — rikskansleven.
December.
213
Rijks-Skattmästaren kom fuller neder, men i detta fallet
intet som en regeringsperson, effter såsom han blef först
Rijks-Skatmästare 1672, tå H. K. M:t kom till regementet.
På den frågan, hvarföre de intet kunde eemottaga citationerne
och notificationerne, föreboro de een hoop skiell,
såsom de och till deras eenskyllan beroopa sig på den 12
§ uti regeringsformen, sedan och att de intet hade skrifvit
under den relation, utan sig derifrån separerat, effter såsom
de intet hade någån deel uti administration, så att
dem intet kunde påbördas att en corps svara tillika medh
Regeringen; det kunde intet således transporteras regerings
mynfdighet] inpå Rådet, utan sådan per expressum
skedde, som dock intet voro skiet.
Jag häfver effter K. M:tz befallning remonstrerat åter,
[att] den constituerade rätten blefve derigenom hindrader
att fortfara, effter såsom citationerne oell notification intet
ähro eemottagne, och effter såsom H. K. M:t intet vill
för sin person hafva medh detta att giöra, utan att Rijksens
Stender måge hafva omsorg derom, effter såsom Rijksens
Stender hafva i Ubsala begiert detta och sedermera
i Halmstadh örkat deruppå och nu af H. K. M:t begiert,
att Hans M:t ville befrämia det till endskap och sluut,
sorn kan vara eenligit medh Rijksens rät, varandes Hans
K. M:tz villia att detta måtte nu, medan Stenderne ähro
tillhoopa, afhielpas och rödias utur vägen.
Uppå detta häfver Rijks-Skatmästaren giort den berättelsen,
huruledes för ett par dagar [sedan] Rijks-Ammiralen
och Rijkz-Cantzleren hafva sent till Rådet een notification,
som dhe hade fått från Stendernes Commission,
hvilken var upbruten, och var tittulen: Till de (jode Herrar
och Grefvar som förmynd er skåpet hade föreståt. Det
vore och uti Senaten samme tijdh een citation framgifven,
deruti Rådet och tillika medh Regeringen nembdes, hvilken
intet kunde eemottagas eller öpnas, effter såsom ingen
var i Senaten, som hade föreståt regeringen och administration
uti minorenniteten, utan aleenast medh dess rådk
gått Regeringen tillhanda, och hade ingen af Rådet taget
Regerings embete på sig; der till medh kunde eitations
notification derföre intet emottagas, effter såsom många af
Rådet hade varit frånvarande utom landz, somblige och
sällan uppe; elliest ochså ähr intet ett så stoort värk
214
1680.
medli enigheet (?) fört, att det intet kunde altijdk gå medh
eenigheet; Rijksens Radh voro och ett ståndh uti rijket,
och kan intet ett helt ståndh blifva citerat, utan dein uti
ståndet, som sig försee, ty om een präst förseer sig, intet
kan heela Prästeståndet derföre citeras, efvenså om de
andre Stenderne; men voro det af någån att takla på det
eller det embetet, som een eller annan kan hafva fört uti
Collegierne. så undandraga de sig intet att i slikt fall
försvara sine actioner, effter såsom de hålla det för en
åhrlig mans lycka att få vijsa, huru redeligen han häfver
tienat och giort sit embete.
Her vidh påminte jag, att det på Riddarhuset voro
discurerat, som skulle det anno 1664 på Rijkzdagen af
Stenderne vara begiert, att Rijksens Rådh skulle ochså
vara medh, och att administration skulle föras per pluralitatem,
och voro det vell på Riddarhuset söckt dereffter,
men kunde intet någån fulkomlig information derom hafvas.
Rijksens Rådh stoode fast deruppå, att de intet borde
citeras, eij heller böra en corps svara: 1. Citation och
notification [äro] intet till dem som det bör stälte, som
de eij heller borde gå till dem. 2. Ähro de intet kallade
till regeringspersoner utan till rådzpersoner. 3. Vöre Senaten
ett ståndh, som intet kunde citeras, ex. g. om een
riddersman bröte, så kunde intet heela ståndet citeras,
efvenså medh Prästeståndet, hvilket intet kunde derföre
citeras, om en prästman försågo sig, etc. 4. Een stoor
dell varit längste tijden borta, som och een dell, näst för
än Konungen kom till regementet, tagne i Rådet. 5. Häfver
Rådet intet skrifvit under relation, fäst det varit inviterat.
6. Intet häfver Rådet heller begiert något quitenee
af H. K. M:t. 7. Utan häfver Regeringen det giort
och vill derföre hafva hedern, sä bör och Regeringen
alena svara. 8. Voro det [af] regeringsformen att see, det
Regeringen hade förmynderskapet, men intet Rådet. 1). Att
der står, det regeringen bör föras medh Rijksens Rådz
råde, så var Rådet derföre intet tillsat att deela förmynderskapet
medh Regeringen. 10. Voro det billigt, att hvar
och en svarade för sit embete, der ifrån ingen redelig man
sig ursäcktar. 11. Sade Rijkz-Skatmestaren för sin person,
att tå han underskref relation och tog pennan i handen,
skole hans medbroder veeta, det han sade sig alenast
December.
215
hafva varit 14 dagar Skatmestare och intet hade varit
öfver relation. 12. Var och dee af Rijksens Rådh, som
uti conferencen sade sig minnas, att 1664, tå samme herre
och var qvar på Riddarhuset, för än han kom i Rådet,
att han hade varit en af dem, som vore dereemoth, att
Rådet skulle hafva medh att seija uti administration, som
och Stenderne tillägnade dem alena, seijandes den de och
alena hafva brukat. Hvartill jag svarade, att vij sade
det intet heller positive, utan fått dertill anleedning af
en supplication, som finnes på Riddarehuset, och viste
intet, hvadh svar derupå vore fölgt. Hvarvidh och Hr
Rijkz-Skatmestaren viste att berätta, att detta vore passerat
effter Rijkzdagen, sedan Landtmarskalken hade buret
up stafven.
Vijdare gaf Hr Landtmarskalken tillkienna, huruledes
under varande conference medh Rijksens Rådh
Grefve Anders Torstenson och Grefve Gustaf de la Gardie
hade, den förre på Rijkz-Ammiralens och den senare på
Rijkz-Cantzlerens vägnar, begiert, att dem måtte gifvas
communication af det, som vore förelupet. Och sedan
Rijkzrådet hade gått utur Cantzlit från Stendernes uthskåt
up uti Rådcammaren, öfverlade Stendernes uthskåt
samme begieran, att effter de gode herrar af Regeringen
intet voro tillstädes, att dem måtte blifva communicerad
hvadh Rijksens Rådh till deras eenskyllan förebure, hvilket
fanns gått. Och såsom det derjempte blef öfverlagt,
på hvadh sätt sådan communication skulle gifvas, tå somblige
mente, att det skulle sändas dem till ex protocollo,
det dock af somblige fans orådeligit, utan att Secreteraren
skulle sändas till dem och upläsa af protocollet, hvar
till Secreteraren sig således uhrsäcktade, det han hade
vidh Rijkzdagen i Ubsala måst lära, huru falirligit det
vore att gå aleena till Rijkz-Drotsen, och begierde fördenskull,
att flere måtte blifva förordnade, som och skiedde
att af Ridderskapet Hr Jacob Flemming, Hr Lennart Ribbing,
af Prästerskapet Magister Wallerius och Livonius,
af Borgerskapet fulmektigen ifrån Jönkiöping och fulmektigen
ifrån Halmstadh förordnades att tå straxt om
samme affton gå till Rijkz-Ammiralen och Rijkz-Cantzleren
att läsa up för dem det protocoll, som vore hållet nu
uti denne conferencen medh Rijksens Rådh, att Rådet för
X68 0.
de uti protocollet anförde orsaker intet kunde citeras för
något ansvar för administration, eij heller en coi’ps.
Det var och blifvet discurerat, på hvadh sätt citationerne
skulle uthfärdas, hvaruti meningarne vore mest att först
höra Regeringens förklaring, som och uthskåttet hade
tyckt myket vell, om Rijks-Ammiralen och Rijks-Cantzleren
komme till att förklara sig eemoth Rijksens Rådh.
Doch häfver uthskåttet tyckt, att Rijksens Rådh intet
kunna svara en corps, utan att hvar och en får svara en
particulier, och att Regeringen måtte giöra sin förklaring
uti Senatens nervarelse; det ähr och vordet påmint, att
detta intet måtte tillåtas att blifva uppehållet.
Hr Landtm ar skalken gaf och tillkienna, huruledes
Grefve Torstenson och Grefve Gustaf de la Gardie begierde
få communication af protocollet uti denne materien; hvar
vidh voro att betänka, om icke af sådan communication
kunde komma till en skriftvexling:.
Borgmästaren Tegner holt det myket betänkeligit att
gifva uth något skriffteligit protocoll.
Erkiebiskopen: Det ähr myket skiäligit, att Regeringen
höres heröfver, men om en skall gifva deni vårt
protocoll, hemstelles eder, gode herrar.
Rijks-Tygmestaren Hr Per Sparre meente det intet
kunde förnekas dem protocollet.
Alii: Så fa de det af deras protocoll, som och nu ähr
her hållet.
Resolutio: Att intet protocoll uthgifves.
Sedan skildes uthskåttet äth, och det förenembde uthskåttet
at alle 3 Stenderne, meri intet Böndren, gick till
Rijks-Ammiralen och Rijks-Cantzleren, hvarest det protocollet,
som var hållet uti conferencen medh Rijksens Rådh,
blef upläset.
Rijks-Ammiralen lag på sin säng siuuk och läth uthskåttet
komma in till sig. Rijks-Cantzleren mötte uthskåttet
uti store salen och nödgade det för sig in uti sin
camraar, hvarest protocollet blef upläset, deruppå RijksCantzleren
låfvade dagen effter svara. Det giorde och RijksAmmiralen,
refererandes sig dock på det sorn Rijks-Cantzleren
vorde giörandes, hvilket han kiende för gått.
December.
217
Beil 7 Decembris [i Ständernas utskott].
Medan Stendernes nthskått församblades, inlefvererades
en skrilft uti Rijks-Ammiralens och Rijks-Cantzlerens
nambn, dock af Rijks-Cantzleren alena underskrifven (bil.
30), men nähr skrifften lefvererades uti Ridderskapetz Secreterares
hender af Secretferaren] Quensell, sade en annan
karl, som fölgde honom, att Rijks-Ammiralen var och
ense medh skrifften, fast han henne intet hade underskrifvit.
Skrifften lefvererades uti Hr Landtmarskalkens hender
af mig, och tå uthskåttet hade satt sig, sade Hr Landtniarskalken:
Uthskåttet lerer kunna påminna sig hvadh
som i går passerade, att vij sende våra deputerade till
Rijks-Ammiralen och Rijks-Cantzleren. Nu kommer en
skrifft in, den Rijks-Cantzleren alena underskrifvit, men
Rijks-Ammiralen tillstår [sig] vara enig medh henne. Effter
såsom deras Secreterare ähro derute, kan man låta dem
komma in, att höra hvadh de selja.
Rijks-Cantzlerens Secreterare och Rijks-Ammiralens
Secreterare inkommo, tå Rijks-Cantzlerens Secreterare sade,
att fast att Rijks-Ammiralen intet hade skrifvit under
skrifften, så voro han dock der medh enig, der till RijksAmmiralens
Secreterare samtyckte.
Sedan frågade Hr Landtmarskalken dem, om de hade
någåt mera att frambära, hvar till Quensel svarade sig
intet hafva andre ordres af Hans Ex. Rijks-Cantzleren än
att öfvergifva skrifften.
Sedan berättade Hr Jacob Flemming hvadh som
var förelupit vidh det uthskåttet hade affton tilförende
varit hoss desse bäggie regeringsherrar, och att protocollet
var klefvet för dem upläsit, och att Rijks-Cantzleren sade
sig villia se till att kunna i dag komma up, och att RijksAmmiralen
sade sigh villia öfverläggiat medh Rijks-Drotsen.
Sedan gaf Hr Landtmarskalken Bönderne effter -  rättelse om det, som dagen tilförende var passerat, effter
såsom allmogens uthskåt intet var tå uppe medh; giörandes
Hr Landtmarskalken för dem en vidlöfftig berättelse
om heela verketz sammanfhang] ifrån 1675, tå Rijksdagen
holtz i Ubsala, och alt in till nu och serdeles de momenta,
som Rådet förebure att intet svara till administration och
att blifva en corps citerade, hvilket voro Rijks-Drotsen
218
1680.
och Rijks-Ammiralen genom ett uthskåt tillkienna gifvit,
hvaruppå nu Rijks-Drotzsen var medh en skrifft inkommen.
Rijks-Drotsens skrifft uplästes och finnes bil. 30.
Bårgmestaren Tegner tyckte, att dee skiälen, som
anföras uti Regeringens skrifft, intet gravera Rijksens
Rådh; derföre behöfves det intet communiceras medh Rijksens
Rådh.
Men Erkiebiskopen Baas tyckte, att communication
var nödig.
Hr Landt marskalken tyckte det samma och fan
intet rådeligit att scrupulera om det, som nembnes om
foro, anten Rijks-Drotsen skall villia giöra exception eemoth
dee dommare, som Ständerne hafva constituerat, eller eij,
seijandes derhoss att Rijks-Drotsen skall inför H. K. M:t
[hafva sagt], att han vore tillfridz medh den rätten, som
constituerat vooro.
Hr Flemming refe[re]rade, att såsom i skrifften stöde
prsejudicerligh rättegång nämbd, tordes der medh villia
framdeles bevijsas, att man har veelat tala på den samme.
Hr Landtmarskalken proponerade vijdare, att såsom
hvarken Rijksens Rådh eller Drotsen hade tält om
foro, så borde intet heller Rijksens Stender derutinnan
scrupulera.
Hr Wacktmester ombragerades af de termer, som
sättes för foro som det bör.
Hr Landt marskalken: Det ähr hell annan casus
än uti regeringsformen ihugkommes, ty her ähr hela Rådet
emoth Regeringen. Anno 1600 blef samme qvestion
förebrackt, om de intet ville svara samptelig Rijksens
Stender, men blef afslaget, och dömbt af Stenderne; detsamme
kan nu produceras till prsejudicatum, om exeption
eemoth rätten skulle skie.
Hr Jacob Flemmingh: Effter Stenderne ähro an
klagare,
så kan det exciperas eemoth dem.
Hr Landtmarskalken: Konungen constituerar klagan
och såsom pupill och actor constituerat Stenderne att
undersökia och dömma.
Hr Flemmingh: Om det förslaget kunde giella, att
man begierde Håfrätterne och Landzhöfdingarne till dommare,
tykandes behöfvas esclairsissement af det, som Stenderne
kunde finna scrupel uti.
December.
219
Erkiebiskopen Baas påminte sig vell hvadh som var
heröfver uti Ubsala och sedan passerat, tykandes och vara
skiäligit, att de måste giöra räckenskap för Gudh, Konungen
och Stenderne. Man viste intet, om de documenter,
som voro upsatte, voro så klare, att der effter kunde
formeras domb; derföre kunde vara best att så utharbeta
det först, att de kunde derpå få förklara sig, och om de
intet kunna förklara sig, tå dömmas. Det allegerade
exemplet af åhr 1600 viste han intet, om det vell kunde
lempas hijt, ty tå hade Stenderne satt Konung Sigismundum
ifrån rijket, och majestas var tå hoss Stenderne. Att
de måtte niuta den process, som står i regeringsformen,
att få först förklara sig.
Hr Hans Wacktmester: Den allmenna nöden kla
gar,
och ähr efven nu majestas hoss Stenderne.
Erkiebiskopen Baas: Att det ses uti protocollen,
hvilka som kunna finnas skyldige, att de först få förklara
sig.
Bårgmestaren Tegner: Denne qvsestion kommer oförmodeligen,
och ähr intet mera res integra, utan ähr sluuten
af Konungen sielf. Hvarföre skall Konungens myndigheet
deraf förminskas? Alle rätter i rijket sättas af
Konungen. Nu ähr alenast att öfverläggia, om Regeringen
och Rådet skola svara conjunctim; citationerne ga
först på Regeringen och medh det samma en notification
till Rijksens Rådh, att de hålla sig ferdige att svara för
des actioner, så vijda som deras vota kunna gifva der till
anledning. I lijka måtto går och notification till arfvingarne,
att dhe skole svara, så vijda deras förfäders vota
det uthvijsa.
Sedan gick uthskåttet up till Rådet, ta Rijks-Drotsens
och Rijks-Ammiralens skrifft blef der upläsen (bil. 30),
hvaruppå Hr Rijks-Skatmestaren upläste den 12 § uti
regeringsformen, och mentes att deraf voro klart att se,
det Regeringen var först alena till förmynderskapet förbunden,
hafvandes giort en serdeles eedh och således separat
ifrån Rådet.
Hr Landtmarskalken giorde inkast af det, som
skulle vara förelupet 1664, att Rådet skulle hafva deel
medh Regeringen.
220
1680.
Rijks-Skat mestaren: Yij blefve tå surprenerade
af ett starkt nthskåt, som kom up, men Rijks-Cantzleren
svarade tå, att såsom Riksdagen var tå redan sluuten,
så kunde intet det ansökande, som tå giordes, uptagas,
ty Landtmarskalken hade aflagt stafven, derföre det upskiötz
till näste Rijksdagen.
Hr Landtmarskalken: Yij hafva och söckt derelfter
blandh riddarhusacterne, men intet funnet deruppå
nagåt svar.
Rijks-Marskalken: Sedan Rijksdagen var sluuten,
kunde intet Ridderskapetz ansökande uptagas, men 16l>8
ähr det sluutet in contrarium. Men ingen undandrager
sig att svara för sine actioner.
Grefve Bengt Oxenstierna: Det kan intet påbördas
Rådet att svara en corps, ty somblige hafva varit
borta, somblige och af andre meningar. Huru kan den
svara, som häfver varit utom landz, och den som häfver
varit uti annan mening?
Hr Rijks-Skatmästaren: Nähr det slötz om statsverket,
nähr det slöts om Bremiske kriget, finge vij intet
seija våra tankar.. Huru kunne vij tå svara? Intet ähr
jag heller någon orsak, att statsverket gick omkull. Huru
kan jag tå svara? Vij finge intet seija våra skiell. Hr
Rijks-Skatmestaren contesterade högt, att ingen intention
var att gravera Regeringen, men kunde intet samtycka
till någåt ansvar för administration.
Sedan gick uthskåttet åter neder, och beslöötz att upsättia
ett skriffteligit svar till H. K. M:t, hvilket finnes
bil 31.
l)eii 7 Decembris.1
Hr Landtmarskalken gaf samptelig Ridderskapet
och Adelen tillkienna, huruledes Ridderskapetz och Adelens
uthskått hade, som gott var funnet, varit till conference
medh Rijksens Rådh, och vore Rijksens Rådh komne neder
till uthskåttet uti store cantzlisahlen; men af Regeringen
var ingen medh undantagandes Rijks-Skatmästaren,
hvilken kom in såsom en Rijksrådh, effter såsom han
alenast 14 dagar för än Konungen kom till regementet
1 Början af detta protokoll är nästan ordagrannt lika med protokollet
för samma dag ofvan sid. 212.
December.
221
blef Rijks-Skatmästare. Nähr vij komme medh R. Rådh
uti conference, frambure vij, huruledes H. K. M:tz befallning
[var] at få underrättelse, hvarföre citationerne och
notificationerne intet vore af dem emottagne, begierandes
att de ville låta oss veeta de skiell, som de hade der moth
att invenda. Hvaruppå de svarade, beropandes sig på
regeringsformens 12 §, och att de intet hade skrifvit under
relation medh Regeringen utan förvägrat sig, fast de
blefvo inviterade; discursevis sade de, att [de] intet kunna
svara conjunctim, utan hvar för sine votis separatim.
Deruppå hade uthskåttet funnit nödigt att sända tvenne
af hvar dass till Rijks-Drotsen och Rijks-Ammiralen, att
gifva dem . communication af det, som R. Rådh frambure
till deras uhrsäckt, som och protocollet ähr för dem blifvit
upläset. Sedan ähr nu i dag Rijks-Drotzsen och RijksAmmiralen
inkombne medh deras skrifft (bil. 30), som var
blifven R. Rådh communicerad, deruppå R. Rådh hade
sagt, att ue intet kunde binda sig medh Regeringen till
något ansvar effter de skiell, som redan voro uprepade.
Vijdare gaf Hr Landtmarskalken tillkienna, huruledes
uthskåttet hade upsat en skrifft till H. K. M:t, hvilken
uplästes och finnes bil. 31.
Nähr skrifften var upläsen, frågades af somblige, huru
det borde förstås, att arfvingarne böra svara för de döde.
Hvaruppå Hr Landtmarskalken svarade: Uti de saker,
som kunna angå medlen.
Medh detta svaret voro de fuller mästedeles tillfredz,
men en dell tyckte det intet bööra vara. Dock blef skrifften
effter någon discurs approberad.
Hr Per Sparre: Jag finner alenast det att seija:
vij referera oss på Rijks-Drotzs[ens] och Rijks-Ammiralens
skiell, dem vij intet håfve sett, ty uti den skrifften de
hafva ingifvit andraga de intet någre skiell, utan indigitera
hvadh de hafva hoss H. K. M:t ingifvit och i det
öfrige reservera sig forum. Hvaruppå Hr Landtmarskalken
sade sig nogsambt veeta dem.
Men Hr Per Sparre sade sig intet hafva hört deni.
Mente dessutom, att den, sorn hemskiuuter sig till rätten,
gior intet mer än han medh skiell kan begiera, hvilket
och tykes intet vell kunna förvägras dem.
222
1680.
Hr Hans Wacktmester svarade, att saken vore
redan så afgiord och skrifften så godh kiend, att han intet
hoppades, att Hr Sparre ville tilltroo sig kunna kasta
kull det, som redan var sluutet.
Hr Per Sparre: Jag begierer intet kasta kull det,
som sluutet ähr, och kan intet lijda, att någån seijer mig
det, men så må jag få ohindrad seija min mening.
Alii: Skrifften ähr intet mera till att ändra, utan
måste hon ännu i affton bäras up till H. K. M:t.
Medan detta förehades, kom Hr Licton in, och sedan
han hade suttet lijtet och hört på hvadh som tahlades
och enkanneligen fann hvadh som discurerades om regeringsformen,
att Rådet intet kunde svara en corps och
tillika medh Regeringen, steg han up och sade: Det står
i regeringsformen, att Regeringen skall styra rijket medh
Rijksens Rådz råde. Nu ähr frågan, om Konungen råkar
att giöra något utan Rijksens Rådz råde, om det för den
skull skall vara ogilt, och Stenderne skola kunna kullkasta
hvadh Konungen häfver således giort. Gröde herrar, sade
han, det ähr värdt att öfverläggias, och att vij talas vidh
der om. Vij håfve exempel af sahl. Konungens testamente;
blef icke det omkull kastat af Stenderne straxt effter sahl.
Konungens dödh, och Konungen, som hade giort det, var
likvell en fullmyndig Konung? Det kan efvenså skie
medh det, som denne Konungen gior, om vij icke tala
derom i tijdh och förekomma sådant; och hvem fanen kan
sittia säker, om Konungar ähro det underkastade?
Såsom denne discursen var hell oförventad och hade
ingen cohEerence medh den förra, så kunde de intet så
snart finna sig. Derföre förefölle åthskillige discurser i
vädret emoth hvarandra.
Omsider sade Hr Hans Wacktmester: Det ähr
sant, att Stenderne hafva kastat kull sahlig Konungens
testamente, det de och kunna giöra, ty hoss Stenderne
ähr myndighet, men intet kunna Stenderne klaga sig
sielfva an, och ingen kan klaga på dem.
Hvaruppå Hr Licton for vijdare fort: Det ähr effter -  tänkeligit, vij håfve exempel uti sahl. Konungens testamente.
I det han detta sade, gick han utur sitt rum till andre,
och hvadh han tahlade kunde jag så egenteligen intet
December.
223
höra, men mäst tahlade han om det Konungens testamente
var kullkastat. Det söktes att underrätta honom om qvestion,
och enkanneligen sades af somblige, att Sveriges
rijke vore så constituerat, att Konungen giorde somblige
ting aleena och somblige ting tillika medh Stenderne.
Hvadh som angår rijketz styrelse effter fundamental lagen,
krig och örligit, tractater och fredh, det gior Konungen
medh Stenderne; af sådan importance var och
testamentet, så att om det skall hafva laga krafft, måste
det approberas af Stenderne.
Hr Hans Wacktmester: Jag tror intet att Sten
derne
kunna klaga sig sielfve an, och det hörde dem till
att approbera eller improbera testamentet. På lijka sätt
ähr och det, att Dråtning Christina intet kunde transferera
rijket på en annan utan först Ständernes samtyckie.
Men så föllier lickvell intet heraf, att alt annat skall skie
medh Stendernes samtycke, utan kan af Konungen aleena
förordnas.
Hr Licton stodh äntå fast på sin mening, att vore
intet vell giort, att Stenderne således kastade kull hvadh
Konungen giorde, hvilket skulle medh tijden nogsambt
visa conseqvensen.
Öfver denne materien blef och vidlöfftigen discurerat,
men af så differente meningar och tahlat så uti hvart annat,
att jag intet kunde mera uppsnappa.
Sedan berättade Hr Lan dt mar skalken, huruledes
man hade tahlat om begrafningsprocesser och att uphefva
det missbruk, som der vidh vore, och huruledes Erkiebiskopen
hade lagt sig på Prästerskapetz vägnar myket
der emoth, hållandes detta vara en så låflig och christelig
sedvänia, att den intet utan förargellse kunde endras, och
utan att medh det samme gifva våra vederparter tillfälle
att lasta, helst effter den voro infördh uti vår kiörkieordning,
och voro sådanne begrafningar uti den heliga
skrifft approberade, och att David fölgde Abner.
Deruppå roopades, att David tog inge penningar.
Hr Landtmarskalken continuerade, seijandes: Erkiebiskopen
sade sig fuller intet approbera det missbruk, att
så mänga präster fölgde medh för penningar, hvaruppå
voro åter honom svarat, att man intet giorde så stoort
väsende af de penningar, som det kåstade, som på besväret.
224
1680.
Hr Hans Wacktmester: Mina ordh lydde tå så,
att detta voro intet ett christeligit bruk, utan ett diefvuls
bruk, och om kiörkioordningen gifver der till anledning,
så borde det tagas der uth.
Hr Landtmarskalken: Yijdare sade Erkiebiskopen,
att han kunde väl för sin person tåhlat, men så giorde
det honom likvell ont, om såådan endring skulle just skie
uti hans tijdh.
Vidare taltes intet derom.
Sedan företogs deras bref, som skulle introduceras.
Livensten. Resolutio: Att han skulle niuta stellet
effter 1668; gifver 50 daler s. m:t.
Leijonsten. Resolutio: Niuter stelle effter brefvetz
datum.
Henrick Ter Smitten: Gifver 100 daler s. m:t.
Kindmund. Resolutio: Att han till nästa Rijksdag
skall skaffa bettre bevijss.
Der vidh sade Hr Landtmarskalken: Her ähro
för af samma släckt på Riddarhuset; han begierer intet
mera än nobiliteras.
Resolutio: Att han skall tagas in. Och låfvades af
Eldstierna för honom 150 daler s. m:t.
Von Rosenfelt.
För honom tahlade Hr Hans Wacktmester, att han
altijdh hade varit uti K. M:tz tienst och derföre bör niuta
rum effter brefvetz datum.
Hr Landtmarskalken: Det bör likvell considereras:
1. att han intet häfver vidh Rijksdagarne varit i staden;
2. varit på Håttan och giort gode tienster och bräckt sig
up ifrån gemen.
Hr Ofverste Ram sverd mente detta var emoth riddarhusordningen.
Hr Gab. Falkenberg: Han bör derföre intet lijda,
att han häfver varit ute och uti Cronans tienst giort sig
capabel.
Resolutio: Att tagas vijdare före i mårgån, tå brefvet
kan upvisas.
Af Sin ekler påmintes det, att Öfverste Sinkler, som
nu ähr intagen, häfver för heetat Skrogge, men nu taget
hans nambn och vappen.
December.
225
Fiscalen sade sig hafva communicerat detta medh Öfverste
Sinkler. Och blef af Hr Landtmarskalken tillsagt
att påminna honom i mårgon, att han tå förklarar sig.
Rosenhoff framlade Adlerhoffs bref, men blef differerat
till dagen effter.
Sedan uthnembdes uthskått att upbära till H. K. M:t
skrifften angående citationerne vidh stoore Commission,
och finnes bil. 31.
Den 8 Decenibris.
Först blef svaret om sätegårdarne upläset (bil. 33).
Sedan påminte Ekebladh, att vore gott, om Ridderskapet
och Adelen finge veeta, på hvadh sätt H. K. M:t
tänker confirmera godsen. Hvaruppå svarades af Hr Landtmarskalken:
medh en general confirmation.
Hr Landtmarskalken: Jag vill gifva Ridderskapet
och Adelen part af det, som passerade i går, sedan vij
her skildes åth. Så snart vij voro lier uthgångne, kom
Rijks-Drotzsens Secreterare och fick mig en supplication
till K. M:t (bil. 32) och begierde, att och den tillika måtte
för Hans K. M:t af uthskåttet blifva upläsen. Jag svarade,
att Ridderskapet och Adelen voro redan skingrade,
så att denne Rijks-Drotsens åstundan kunde denne gången
intet skie; icke deste mindre tog jag skrifften eemoth och
gick der medh up på Slåttet, hvarvidh jag vij ste densamme
åth de andre Ständernes dahleman, såsom Erkiebiskopen
och Bårgmästaren Tegner. Sedan ginge vij in
till H. K. M:t medh den supplication, som i går upsattes
och af samptelige Stenderne approberades (bil. 31); och
nähr vij den inför H. K. M:t hade upläset, uplästes och
Rijks-Dråtzsens skrifft, som så lyder (bil. 32).
Der medh blef Rijks-Drotzsens supplication för Ridderskapet
och Adelen upläsen.
Sedan continuerade Hr Landtmarskalken således:
När nu suppliquen var upläsen, då uthlät sig H. K. M:t
således, att H. K. M:t hölt Rijksens Ständers svar för
gått och skiäligit; dock i anseende till Rijks-Drotsens och
Rijks-Ammiralens supplique fan H. M:t för gått så vijda
giöra der uti en ändring, att en general notification kunde
afgå till Regeringen och Rijksens Rådh tillika, kunnandes
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot, XIII. 1680. 15
226
1680.
äntå citationerne gå sedan till hvar och en aff Rijksens
Rådh.
Det andre, som jag nu häfver att seija, ähr det, att
såsom H. K. M:t häfver förnummet, att regeringsformen
skall i Senaten vara upläsen och der någån reflexion vara
giord på de orden, som der stå, att Regeringen hade styrt
rijket medh Rijksens Rådz råde, altså häfver H. K. M:t
befalt Stendernes förmän att förnimma Stendernes mening,
huru vijda regeringsformen nu hör attenderas, sedan H.
K. M:t var sielf en fullmyndigh Konung. Jag svarade
fuller strax, att vij hade reknat regeringsformen för en
laag uti H. K. M:tz minorenniteet, men att den voro
dödad igenom H. K. M:tz anträde till regementet.
Hr Christopher Gyllenstierna: Regeringsformen
häfver sit anseende alenast på 3 tingh, såsom 1. Konungens
minorennitet; 2. siuukdomb; 3. frånvarelse utom rijket.
När ingendera af detta ähr till, så ähr regeringsformen
krafftlööss.
Hr Hans Wacktmester: Regeringsformen häfver
varit Regeringens instruction, men nu hörer den up.
Alii idem, och häfver K. M:t intet bundit sig vidh
regeringsformen.
Hr Landtmarskalken: Eliest såsom H. K. M:t
häfver förnummet, att iblandh Rijksens Rådh den meningen
var, att de voro ett ståndh i rijket, och H. K. M:t
meente vara alenast 4 stender i rijket, ty begierer H. K.
M:t Ständernes uplysning i detta.
Hr Hans Wacktmester: Intet ähro de heller mediatorer;
de ähro af Ridderskapet och Adelen och inge
mediatorer emellan Konungen och Ständerne, som likvell
kan vara tahlat; vij ähro mediatorer, ty de ähro der till
intet kallade.
Hr Jacob Flemmingh: Man finner deras embete
och plickt uti det 8 cap. k[onungs]b[alken] L. L.
Hr Landtmarskalken: Rijksens Rådz tankar läre
intet hafva varit sådane, att de skulle vara ett serdeles
ståndh i rijket eller mediatorer emellan Konungen och
Ständerne, men effter såsom det likvell på det sättet ähr
vordet omröört, så kan intet skada, att man inhemptar
Ständernes tankar deröfver.
Decemb er.
227
Hr Hans Wacktmester: Rijksens Rådz tanke kan
intet hafva varit så absurd.
Hr Gabriel Falkenberg: De pläga kalla sig ett
medståndh medh Ridderskapet och Adelen.
Hr Hans Wacktmester: Man hoppas, det skall
intet behöfvas någre mediatorer emellan Konungen och
Stenderne; vill H. K. M:t bruka dem der till, så står det
hoss Konungen, men än ähro de intet der till kallade, och
intet behöfves det; så måste de och intet kalla sig mediatorer.
Hr Landtmarskalken: Kongl. M:t brukar vell
Rijksens Rådz råde; men decision står hoss H. K. M:t.
Hr Hans Wacktmester: Intet i alt, ty hoss Ständerne
ähr och myndighet.
Hr Landtmarskalken: Denne saken häfver och varit
debatterad på Rijksdagen åhr 1672, huru vijda K. M:t
skulle styra rijket medh Rijksens Rådz råde.
General-Major Siöbladh: När Taubenfelt tahlade
herom, då blef det så illa uptaget, att han stodh i fara.
Hr Landtmarskalken: Det voro vell, om Rijksens
Ständer ville explicera sig, kuru vijda Rijksens Rådz myndighet
skall sträcka sig, effter såsom H. K. M:t begierer
det.
Hr Hans Wacktmester: Vij kunna skicka ett uth
skått
till de andre Stenderne att förnimma deras tankar.
Hr Landtmarskalken: Materien ähr delicat; vij 4
måste först emellan oss öfverläggia henne och sedan medh
de andre Ständerne. Mig tykes 1. angående regeringsformen
så häfver den alenast varit en instruction för Regeringen;
så måste och den nödvendigt falla af sig sielf
nu, sedan vij hafva en fullmyndig Konung, så att H. K.
M:t intet ähr förbunden till annat än aleena till Sveriges
lagh och försäkringen. 2. Angående beneficiers uthdelande,
så emedan ingen ann kan uthdeela beneficier utan Konungen
sielff, så föllier och af sig sielff, att decision i sådanne
måhl dependerar af Konungen aleena.
Hr Per Sparre: Att ju regeringsformen ähr krafft
löös,
så länge vij hafva en fullmyndig Konung, det ähr
odisputerligit, men så kan den lickvell intet aldeles uphäfvas
utan stoor fahra för heela rijket. Vij hafva hafft
altför klare exempel deruppå, att Konungar hafva varit
228
16 80.
dödelige som andre menniskor; skulle nu någåt dödeligit
henda •— det Grudh dock förbiude — och man skulle intet
hafva någån viss författat regel, hvareffter rijket vidh
sådanne tillfällen skulle styras, så ähr lätt att gissa, uti
hvilken fahra och oreeda rijket skulle förfalla. Derföre
ähr regeringsformen vidh sådanne hendelser öfvermåttan
godh.
Hr Hans Wacktmester: Ja, i sådanne hendelser,
men intet eliest.
Hr Per Sparre: Hvadh Rijksens Rådz embete och
myndigheet vidkommer, så står i Sveriges lagh uthtrykeligen
der om förmält, men Sfveriges] lagh expliceras i
detta måhl illa. Kongl. M:t rådfrågar och hörer dem,
nähr K. M:t så behagar, men decision står hoss H. M:t;
derföre behöfves det intet giöra den distinction, att K. M:t
bör höra Rijksens Rådh i somblige saker och i somblige
saker intet, ty så vell det eena som det andre står i
K. M:tz decision.
Hr Hans Wacktmester: Beneficiers uthdeelande,
deruti behöfver Konungen intet höra Rijksens Rådh.
Hr Gabriel Falkenberg: Det står H. M:t frit att
höra dem eller intet.
Hr Per Sparre: Han behöfver intet höra dem, utan
deciderar sielf altsammans.
Hr Hans Wacktmester: I somblige saker måste
Konungen höra dem.
Hr Landtmarskalken: Effter såsom Hr Rijks
Tygmästaren
rätt nu så vell påminte, att rijket skulle
råka i stor confusion, om någåt dödeligit skulle hända
[H. K. M:t], för än någån K. M:tz arfvinge vore tillredz
att stiga till styret, och man i slik olyckelig händelse
intet skulle hafva någån förordning eller regel, hvareffter
regementet skulle emedlertijdh föras, så tyckes mig till
att förekomma och mööta en sådan confusion, kunde Stenderne
i underdånighet bedia, att H. K. M:t ville giöra en
eventual förordning i -stellet för regeringsformen, hvareffter
regementet i sådant fall kunde föras.
Hr Hans Wacktmester: Men den måste vara di
screpant
medh Sveriges lagh.
Hr Hans Flemmingh: Dock åthminstånne conform
medh Sveriges lagh.
December.
229
Hr Hans Wacktmester: En sådan eventual förordning
ähr öfvermåttan nödig, effter en Konungh ähr
som en annan menniskia dödelig, och rijket skulle således
komma illa uth; ingen reduction ähr så nödig som denna.
Hr Landtmarskalken: Skola vij icke nu sända
till de andre Ständerne och begiära, att de ville komma
hijt.
Resjolverades] ja, som och Eiscalen sändes till dem.
Hr Landtmarskalken: För några dagar sedan tah
lades
det om konungsgårdarne, säte- och ladugårdar, hvilka
i krafft af rijksdagsbesluutet böra falla till Croonan igen.
Och såsom tå obiter giordes den påminnelsen, att dhe af
Konung Carl den 9 confiscerade godz eij måtte förstås derunder,
så voro vell, att man denne saken någåt nogare
öfverlade och der uti determinerade någåt vist, hvareffter
Commissarierne till reduction sig kunde rätta.
Hr Hans Wacktmester medh många flere: Detta
kan hemstellas Commission.
Hr Per Sparre: Innan man kan föra in Ridder -
skapetz och Adelens mening heröfver, som kan explicera
rijksdagsbesluutet, så tykes mig, att sidst deröfver blef
discurerat, som detta upsattet innehåller, hvilket Hr RijksTygmestaren
begierte måtte upläsas och läggas ad protocollum,
som och finnes her hoss.1
Hr Landtmarskalken: Denne regell ähr altför
general. Norkiöpings besluut gior 5 ä 6 slags godz. Så
ähro ochså confiscerade godz af åthskillig natur, somblige
confiscerade aff K[onung] Carl den 9 och sedan åter igengifne,
och somblige intet igengifne, somblige confiscerade
af andre Konungar.
Hr Per Sparre: Her förstås aleenast gammalt frelse,
som effter besluutet bör exciperas undan reduction, oacktat
det af Konung Carl den 9 kan vara confiscerat och
sedan igengifvit.
Hr Ofverste Ribbing: Konungsgårdar ähro de, som
egenteligen hafva hört Konungen till.
Hr Per Sparre: Dhe confiscerade godsen hörde så
vijda intet Konungen till, som de skulle restitueras dem,
som kommo i landet.
1 Finnes numera icke i behåll.
230
1080.
Hr Landtmarskalken: Heraf föllier intet, attalia
aff Konung Carl den 9 confiscerade godz skola exciperas
ifrån reduction, utan alenast dee, sorn blifve Adelen igen
restituerade; men deras godz, som intet komma in i landet
igen, de folie ju Konungen odisputerligen till, och om
de sedan äkro ifrån Konungen åtk någån förunte och bårtskänkte,
så ähr det ju en pur donation.
Hr Per Sparre: Ja, det ähr vell, alenast de godz
intet begrijpas under reduction, som ähro de förre possessorerne
effter confiscation igengifne.
Hr Landtmarskalken: Effter såsom Rijksdagen nu
går till sluut, så häfver Riddarhus-Secreteraren Wallenstedt
af mig begierat, att jag på hans vegnar ville föredraga,
nembligen att såsom han nu på denne Rijksdagen
häfver hafft myket arbete, så hade han fuller förmodat,
att Ridderskapet och Adelen ville låta honom niuta frukten
af sin giorde tienst och således bijbehålla honom; men
såsom han ser Ridderskapets och Adelens fattade resolution,
att han intet må tillika hafva en annan tienst, att
den ligger honom i vägen, så steller han sig och den
samma gierna till effterrättelse. Men så begier han dock
åthminstånne considerera, att han desse rijksdagsacta intet
häfver kunnat så mundera och skaffa i ordning ännu
förutom annat arbete, som han intet häfver kunnat förferdiga,
effter såsom Cantzlisten ähr honom fråntagen, som
likvell på staten honom bestås; att honom derföre måtte
någån tijdh förunnas.
Effter någån discurs resolverades: till nästa Rijksdag.
Hvartill Hr Per Sparre sade ja, dock medh den pr®-  caution att han vidh föidust af sin löön häfver arbetet
ferdigt. Hvilket blef gillat för resolution.
Riddarhus-Fiscalen kom igen och berättade, det Ständerne
ville rätt nu komma på Riddarhuset.
Imedlertijdh föll åter discursen på confiscerade godzsen,
effter såsom man viste, att många hade fuller, förmedelst
deras uteblifvande öfver terminen, förverkat deras
godz till Croonan, men ähro likvell sedermera antingen
sielfve eller deras arfvingar i godsen igen restituerade
vordne, hvarföre negerades, att sådanne restituerade godz
intet måtte räcknas för donationer.
December.
231
Hr Per Sparre: Reduction syfftar alenast på donerade
godz, men intet på någåt gammalt frälse; nu ähro
de af Konung Carl den 9 confiscerade gårdhar gammalt
frälse; derföre höra de intet under reduction.
Hr Landtmarskalken: Restitutionsvillkåret gior
distinction.
Hr Per Sparre: De restitueras ju i samma villkor
och samma natur, hvaruti de tillförende ähro possiderade
vordne.
Hr Landtmarskalken: Restitutionsbrefvet lerer
uthvijsa villkåret.
Hr Per Sparre: Man veet fuller, huru i sådanne
tillfällen går till; mången kan hans godz blifvit confiscerat
och ifrån taget, fast han dem intet hade förvärkat;
såsom till exempel enkor och omyndiga barn kunna effter
lagen intet förvärkia deras godz, och det kan likvell vara
skiet, och det under pretext af uteblifvande öfver terminen;
i sådant fall vore obilligt, att restitutionsbrefvet dem
i någån måtto skall kunna prejudicera.
Hr Landtmarskalken: Restitutionsbrefvet häfver
Konungen sielf gifvit och står deruti ingen endring att
giöra; dertill medh om någån häfver taget eemoth ett för
sig pr®judicerligit restitutionsbreff, så imputere sig sielf.
Hr Per Sparre: I sådanne hendelser tackar roan
Gudh, att man får sit igen, fast det intet ähr alt så trärätt.
Hr Mauritz Posse: Konungsgårdar ähro de, som så
länge hafva legat under Croonan, att ingen minnes eller
medh samma seija veet, huru det först under Croonan kom.
Hermedh ansades det, att de andre Stenderne kommo.
Prästerskapet sattes på högra handen och Bårgerskapet
och Bönderne på den vänstra handen.
Nähr Ständernes utbskått hade satt sig, begynte Hr
Landtmarskalken: Yij bafve måst anmooda de gode
herrar af Rijksens Stender att komma till oss, effter den
sak, som förehafves, ähr af een stoor vickt. De gode herrar
lere utan tvifvell påminna sig den frågan, som H.
K. M:t sielf giorde oss i går, af det tillfellet att i regeringsformen
ståår, det Regeringen skall styra rijket medh
Rijksens Rådz råde såsom Konungen. Nu frågar Hans K. M:t,
232
1680.
huru[vida] Hans K. M:t skall vara förbunden att regera
rijket effter regeringsformen, och om H. M:t skall vara
plicktig den samma att efterlefva. Denne H. M:tz fråga
håfve vij af Ridderskapet och Adelen hoss oss in pleno
ventilerat och funnet henne af den vickt, att vij funnet
nödigt att ventilera henne medh de andre Stenderne. Vij
håfve ungeter stannat i de tankar, att regeringsformen på
intet sätt kan obligera Hans M:tz person, utan såsom H.
K. M:t häfver svurit på laagen och privilegierne, så kan
H. M:t eij heller till någåt annat vara förbunden. Hvadh
det angår, att K. M:t skall styra rijket sino medh Rijksens
Rådz råde, så finna vij, att det måste så förståås,
att Rijksens Rådh må vell seija deras betänkiande och
mening i det, som Hans K. M:t behagar och finner nödigt
att proponera dem, men decision och execution deraf ståår
aleena hoss H. K. M:t.
Vid detta hafva vij och påmint oss, huru dödelige
menniskorna ähre, och att Konungar ähre samma efventyr
underkastade. Huru lenge Gudh vill förunna oss freden,
kunna vij intet veeta, och kunde henda, att H. M:t intet
låter öfvertahla sig att blifva hemma; så kunde rijket
derigenom lätteligen förfalla uti någån confusion. Derför
håfve vij kommet på de tanckar att bedia H. K. M:t, det
H. K. M:t ville till rijketz vellgång och säkerheet tänkia
på någån förordning, att Ständerne kunde veeta H. K. M:tz
behaag.
På detta svarade Böndren, att såsom deras tahleman
intet var medh tillstädes, och denne saaken var dem
aldeles obekant, så att de intet voro betänckte på detta,
så viste de intet egenteligen, på hvadh sätt de skulle
uthlåta sig, men finge de höra, hvadh de andre af Ständerne
meente, så kunde dee kanskie deraf bettre fatta
saken och sedan seija deras mening.
Bårgmestaren Tegner: Vij håfve i går förnummet
af H. K. M:t dess begieran, att Rijksens Ständer måtte
uthlåta [sig] om regeringsformen, huru vijda den hereffter
bör hållas för laagh, och påminner jag mig, att vij straxt
deröfver inför H. M:t uthläte oss, det vij finna regeringsformen
af een sådan natur, att han intet kan binda någån
fullmyndig Konung, utan han häfver mackt att styra rijket,
som honom best behaagar. Och effter Ridderskapet
December.
233
och Adelen hafva, som vij höre, vell och i alla stycker
öfverlagt detta ährendet, så bijfalla vij her uti Ridder -  skapetz och Adelens mening.
Erkiebiskopen Baas: Kongl. M:t påminte och fuller
om detta igår, men jag för min person må bekienna, att
jag tå intet så vell fattade H. M:tz mening som nu. Det
ähr fuller sant, att regeringsformen ähr en nyttig ting;
tå Konungen ähr omyndig, frånvarande eller rijket i sådant
olyckeligit tillståndh, att rijket ähr utan Konung,
så tienar regeringsformen för ett reglement och häfver
sine nyttigheeter, men för Konungen ähr det ingen lagh,
nähr han ähr kommen till regementet. Att der står, det
rijket skulle styras medh Rijksens Rådz råde, så tykes af
de orden kan dragas så myket, att en christelig [konung]
åligger att styra och regera effter laag och privilegier,
men så ähr det lickvell en åthskildnad emellan, nähr en
Konung regerar medh Rijksens Rådz råde, och en Regering
förestår rijket medh Rijksens Rådz råde, ty Regeringen
häfver intet större myndighet, än att om Regeringen
går ifrån Rijksens Rådz mening, så får Rådet protestera
deremoth, men det får ingen giöra emoth een Konung.
Hvadh som elliest angår den eventuale förordningen,
så ähr det mig altför högt, och tviflar jag, om så
angeläget värk kan företagas, sedan Rijksdagen sluuten ähr.
Hr Hans Wacktmester: Vij taga oss den intet
före, men påminna den som een högnödig sak.
Erkiebiskopen Baas: Gudh befvare H. M:t. Hela
verlden ähr dödelig; veete vij, att H. K. M:t medh nåder
vill uptagat, så voro det en sak.
Hr Hans Wacktmester: Vij gifva K. M:t alenast
tillfelle till denne eventual förordning; H. M:t varder giörandes
hvadh H. M:t finner sit rijke nyttigt.
Hr Per Sparre: Jag menar, att tillfellet till denne
K. M:tz proposition och fråga häfver kommet deraf, att
det ståår i regeringsformen medh Rijksens Rådz råde, och
Regeringen skall lickvell öfvat den praxin, att dhe hafva
låtit den praxin skie, att de hafva låtit alla saker skie
per pluralitatem votorum af heela Rådet. Deraf häfver
H. K. M:t fått anleedning att fråga, om och regeringsformen
bör så förstås, att K. M:t måste regera medh
Rijksens Rådz råde. Uti lagen ähr meningen så, att Kongl.
234
1080.
M:t hörer Rijksens Rådz mening, men [är] derföre intet obligerad
att föllia den samma, utan högste decision står hoss
H. K. M:t. Hvadh det anbelangar, att Eders Yördigheet
sade, att Rijksdagen ähr ändat, så ähr han fuller ändat
cerernonialiter men intet realiter, effter såsom rijksdagsbesluutet
ähr ännu intet öfverlefvererat, och Hr Landtmarskalken
häfver ännu intet lefvererat från sig stafven.
Alii och månge: Athskildnaden emellan Regeringens
administration och Konungens regemente ähr stoor, ty
Regeringen måste giöra räckenskap, men Konungen intet.
Effter denne discursen frågades Bönderne, om de hade
intagit saken, och om de voro eenige.
Deruppå steeg en up, seijandes: Vij höra, att de andre
Ständerne ähro eenige, så måste vij och'vara niedh.
Hr Landtmarskalk en: Förutom detta häfver och
een af Rijksens Rådh uthlåtet sig, att Rijksens Rådh vore
ett ståndh i rijket, der lick vell H. M:t intet veet mera af
än fyra stånd i rijket; eij heller erkienner H. M:t flere än
af ålder hafva varit.
Hr Jacob Flemming: De ähro medhståndh medh
Ridderskapet och Adelen.
Erkiebiskopen Baas: Fast det ähr åthskillige grader
i ståndet, så ähr dock ståndet ett ting; fast den eena ähr
Biskop och den andre Capelan, så ähre de lick vell ett
ståndh.
Hr Landtmarskalken: Det häfver ochså alt een
Rijksens Rådh uthlåtit sig, att voro Rijksens Rådh mediatorer
emellan Konungen och Stenderne, hvilket K. M:t
finner intet behöfvas, ty K. M:t ähr allom lijka nådig.
Uti sahl. Konungens tijdh skall een book vara skrifven,
hvaruti voro satt, att Rijksens Rådh voro mediatorer,
men samme book blef straxt förbuden.
Erkiebiskopen Baas: Jag var Hoffpredikant hoss H.
sahl. M:t, nähr den booken kom uth. Sahl. Rijks-Drotsen
berömbde henne myket, men nähr H. M:t fick se henne
och just i första taget fick up det capitlet De subdiUs meria
et misillis, tå kastade sahl. Konungen booken i väggen,
seijandes: Jag skall lära honom veeta, hvadh en under
såtare
ähr, och läth sahl. Konungen förbiuda boken.
Hr Hans Wacktmester: Han borde straffas der
före.
December.
235
Alii: Author ähr dödh. Hvadh kan man nu giöra
mer der till? Med detta stannade tahlet.
Hr Landtmarskalken: Effter såsom een Rijksens
Rådh skall för någre dagar sedan hafva tält på det sättet,
så vill H. K. M:t i tijdh hafva sådant förebygt. Vöre
derföre gått, att Stenderne ville nembna någre, som sättia
up svaret till H. K. M:t på detta, och att K. M:tz liögheet
och rijksens säkerhet tages vell i ackt.
Innehållet skulle detta bli:
1. Huru vijda regeringsformen, som var giordh för
Regeringen, bör af en fullmyndig Konung considereras.
2. Huru vijda Konungen ähr skyldig att styra rijket
medh R. Rådz råde.
3. Om det ordet mediation.
4. Att Rijksens Rådh intet ähr någåt serdeles ståndh
i rijket.
5. Att i underdånigheet begiera af H. K. M:t een
eventual förordning i stellet för regeringsformen.
Att upsättia detta blefve förordnade:
Af Bårgerskapet:
Secret[eraren] Caméen, Bårgmfästaren] i Nykiöping.
Rådman Törner,
Af Prästerskapet:
Epfiscopus] Calmariensis, Mag. Carlsson.
Mag. Magnus Pontinus,
Af Ridderskapet och Adelen:
Hr Hans Wacktmester, Hr Licton.
Hr Per Sparre,
Desse deputerade kommo tillhopa effter middagen och
discurerade een godh stundh öfver saken, men såsom meningarne
blefve temmeligen åthskillige, befalte de deputerade,
att jag skulle giöra et project.
Den 9 Dccembris.
Först blef det project upläst, som de deputerade hafva
upsatt öfver de sidst proponerade puncter (bil. 34).
Hr Hans Wacktmester påminte, att sådant måtte
af Rijksens Stender garanteras, på det att det intet måtte
236
1680.
rabbås, som för ähr skiett, ty vij hafva exempel uti Konungens
testamente.
Alii: Det kan intet garanteras, för än vij håfve sett
den eventual förordningen.
Hr Ståhlarm: Gudh skie låff vij håfve en ung Ko
nung;
jag hoppas den eventual förordningen intet behöfves.
Hr Mauritz Posse: Skulle Konungen döö, så veete
vij intet, hvar vij ähro.
Hr Ståhlarm: Jag frucktar, att detta lerer komma
Konungen efftertänkeligit före.
Hr Landtmarskalken: Det tyckes vara skiäligit,
att Stenderne påminna derom, ty vij se, att i forne tijder
ähro sådanne kongelige förordningar kullkastade, af
hvadh orsak veet man intet. Vij begiera ju intet mera
än vij tänkie hålla; tänkia vij hållat, hvarföre icke garanterat?
Sedan
sändes Secreteraren till de andre Stenderne
medh detta projectet.
Imedlertijdh ähr tahlat om bancoverket.1
påminnandes nu at någre måtte förordnas, som taga
verket an, äfven som dhe andre Ständerne dhet redhan
giort hafva; och så frampt han intet nu talte der om,
torde sådant i lengden lända Kidderskapet och Adelen
till största [skada], aldhenstundh om värket icke i tijd
repareras, torde Bancen alldeeles gå öfver ända, begiärandes
att visse persohner måtte förordnas, som dhet öfversee;
han vill för sin person vara excuserad.
Hr Stålarm [sade], dhet [han] giort illa, som varit
her till der vijd och icke för tält der om.
Hr Mörner: Vij som Ständer bööra veta, hur det
ståår.
Landtmarskalken: Dhet är intet så fahrligit, at
dhet icke kan rättas, men om correction vijd een eller annan
betient . Och har man altijd tagit detta verket [före]
vijd slutet af Rijkzdagen, så vore vehl at påfinna ett expedient,
men dhet måtte med dhe andre Ständerne communiceras,
hvilka icke vore obenägne der till, ner han i gåår
talte med dhem.
1 Det protokoll, som fördes under sekreterarens frånvaro, följer nu
här nedan. Det är defekt, ty början saknas, och är för öfrigt illa skrifvet.
December.
237
Hr J. F[lemming] finner skiähligt bijfalla angelägenheeten
af Hr Landzhöfdingen Gfyllenstiernas tahl, emedan
värket behöfver bijståndh, der dhet icke alldeeles skall
gå under, och så frampt de andre Ständerne hindra verket,
så må Ridderskapet och Adelen slippa guarantera
såsom sig therom vårda, såsom han och sielf för sin persohn
för alt tilltahl vill vara frij.
Hr Conrad Gyllenstierna: Man måste nu för
ordna
dhe, som afgiöra detta och vijd ansvar icke skillias
derifrån, förr än dhe hafva giort ifrån sig.
Hr Ståhlarm: Omdhe andre hindra, så svare dhe sielfve.
Landtmarskalken: Ner han [16]78 trädde deröfver,
giorde [han] den relation, som samptl. Ständerne aggreerade,
och at han då begärte i protocollet föras, at han giort
richtigft]; altså troor han ingen undandrager sig rechning.
J. F[lemming]: Anno 1675 qvitterade [han Banco]
och haar då giort rapport öfver sin commission, dhen han
och 1672 til Ständernes nöije opvijste.
Hr Stålarm: At man intet blefve lengre der vijd
än emellan hvar Rijkzdagh.
J. Fflemming]: Haar medh högste flijt giort sitt
till, men hindrade[s] af dhe andre, som altijdh varit distraherade;
tagit lijkvehl generalia före och till specialia tärn -  lig när kompne; derföre var häst låta dhem, som nu dertill
förordnas, som förr varit vant; elliest skulle mången
draga sig at giöra något der vijd och förskona för blasmer;
och om något der emot skedde, man må då få föredraga
sådant Ridderskapet och Adelen.
J. Fflemming]: Varit i 7 åhrs tijd der före, men ner
han begynte un[der]sökja värket, häfver een Commissarius
understådt sig medh ett pasquill grijpit honom an och
sedermehra genom een skrifft till Landtmarskalken sökt at
disgoustera honom och förtaga honom all lust och omvårdnad
för verket, och liåppas om han eller någon annan
dertill skulle constitueras, Ridderskapet och Adelen
då låta sig vårda at maintenera dhem och dheras förrättningar
för hvarje illvilljares blasme, såsom och honom är
händt, då han sig mäst om värket vårdat, och vehl är
bekandt dhe öfrige gode herrar af Ridderskapet, som och
sådant för otijdigheeter antagit, som dhem alla obilligt
tillfogat, hvilket Ridderskapet och Adelen ville ogilla och
238
1680.
afvärja. Terserus är dhen, sorn med een smädeskrifft honom
injurierat, men han haar redan stalt honom på CämbnersCammaren;
allenast synes svårt, om dhet skulle blifva een
privat relation, som man more publico och till heela ståndetfs]
tienst häfver giort.
B. Cronskiöldh haar och varit vijd verket at inqvirera,
huru dhet tillstoodh, och först inventerat cassorne,
som vore temmelig i richtigheet, och sedan böckerne, der
på dhe fattat een skrifft; och effter dhet holtz före löpa
tahra, hafva dhe examinerat Commissarierne, som dhem
försäkrat verket ingen tahra hafva, och får håppas varhet
vore säkert, allenast bedia K. M:t, at dhet, som Grönan
fädt, må betala[s].
H. Wacktmestfer]: At dhen Commission må hafva
macht ransaka och afdömma.
B. Cronskiöldh: At dhe äre få, som fullmächtige
varit, och derföre nödigt een full nämbdh, som kunde afgiöra
emellan Bijkzdagarne. Derföre stadnat i dhe tankar,
at [man borde] dhe fullmächtige fördubbla.
J. Flemming] finner nödigt at erindra, dhet man
lijtet kan reflectera på Commissariernes relation, både då
protocollen i Bancen vijsa dhet ringa tilltroende dhe draga
till fullmächtigarne, Bookhållarne ochså grijpit dhem an
till heder och ähra, icke heller Commissarierne skonadt
fullmächtigarne sielfve, som alt (?) är afgiordt, och Fiscalen
myket hårdt och alfvarsampt påtalat. At fördubla fullmächtigarne
är först, at dhe, som nu concurrera uthi gravationerne,
omöjeligen kunna dhem sielf affgiöra; och at
påbörda dhem, som nu tilltagas skohla, vore at föröka dheras
arbete, som föruthan viss belöhning verket betiäna
och uthaf dheras dagelige förrättningar finna nogsampt
occupationer. Derföre skattar oomgängeligit, at dhe, som
vijd verket deputeras, alla besvärligheeter richtigt afgiöra
och dhem reent i händer lefverera; skulle och hålla nödigt,
at dhem någon vederkäntzlo tillädes, på dhet dhe
medh så mycket större nijt och alfvar verket antaga.1
Bookhållarne och Commissarierne håfve gripit an hvar
andra till heder och ähra och icke skönt fullmächtigerne
1 De första meningarna i detta stycke äro tillskrifna dels i kanten,
delg på ett särskildt papper oell innehålla ungefär detsamma som de närmast
följande raderna.
December.
239
sielfve. Vijd den andra deelen, at fördubbla fullmächtige,
lähra dhe imedlertijd omöijeligen kunna subsistera uthan
löhn. Dhe förre Commissarierne hafva gripit an fullmächtigarne
och derföre måste denne Ner han släpte
värket, vijstes at dhet kastat af sig ett stoort avangement;
han prsetenderat ingen löhn, uthan lijka vähl hafva
dhe 1000 daler s. m:t låtit för hans 7 åhrs arbete för
hans rechning ställa i Bancen. Ridderskapetz tienst och
dheras vijste tacksamheet är hans förnämbste löhn, som
han söker.
Hr Sölfvercrona: Saakerne i Banken stå vehl, så
mycket han seedt, och är intet at undra, dhet små fehl
så her som i Amsterdam och annorstädes stå ibland illa,
men man måste straffa sådane små och troor, att
man innom 3 dagar kunde alt sättia på een viss foot,
och haar nu god credit fundament, effter alle Ständer
dhen guarantierat, allenast godhe ordningar ställas och
hållas; derföre kunna alla sådane små fehl snart rättas.
J. F[lemming]: Silfvercrona [har] intet seedt spe
cialia,
effter han i stoora Commission suttit, och kan altså
intet så vehl hafva kundskap som dhe i dhen mindre;
vore derföre distinction nyttig, som nogsampt lährer vijsa,
at ingen contradictio finss, ty fundamentet är vehl inrättat;
men at dhe disordres och fehl, som inrijtade äre, inthet
lätteligen stöde till at rätta, så frampt dhet med
alfvar icke företages, så vijda är ingen åthskillnadt i meningarne.
S[ilfver]crona: Athskillige bref uthur Holland fin na [s]
af dhem, som villia sättia sine penningar i vår Banco till
stoora summor för dhen credit, han nu häfver, och dhe
fundament skuldh, som han är satt på.
J. F[lemming]: Vij få intet öpna particularia, ty
dhet är emot revers, med mindre Bidderskapet och Adelen
dhet serdeles begära, då han nogsampt tillståndet lährer
upvijsa.
Landtmarskalken begärer giöras sluuth och ändskap,
emedan tijden är kort.
B. Cron skiöld: Een ting måste afgiöras och ett
uthskått (?) knapt — — om een prompt execution, som nu
mycket hindras uthi auctioneradhe huuss och panter, att
Bancen må kunna hemula dhet dhe sällja.
240
1680.
Liethon: Ordningen för sig
Landtmarskalken: Effter som Ridderskapet och
Adelen i begynnelsen hafva begifvit i sin rätt ett heelt
åhr angående slächt och bördzmännernes rätt, som gifver
ofrälsse man tillstånd at lösa frälsegodz, huru dhe kunde
nu förekommas? Derföre vore bäst, at ner dhet lagbudit
och lagstån digt är, må sälljas åth hvem han vill; derföre
är bäst at alle desse solennia föregå, och sedan sälljas, så
löper man mindre fahra.
Alla exorbitantier måste rättas, och att Ständerne nu
intet skilljas åth, innan dhe giort nu från sig, och tili
neste Rijkzdag inkomma medh dheras relation; dherföre
vore bäst at gå till dhe andre Ständerne, som nämbde,
hvilka dhe villia behålla eller ej, så kunde Ridderskapet
och Adelen desto säkrare uthnämbna sine.
Een saak ännu nödig, nembligen om Commissarierne,
huru vijda betiänterne äre plichtige at submittera sig dheras
domb, som nu förordnas, om dhe nu kunde icke effter ordningen
afsättias.
J. Flemming]: Ner han var vijd värket, funnos een
Commissarius och 2:ne Bookhållare, som dhe satte ifrån
tiensterne, tagandes dhem i arrest under caution, hvilket
alt är jämbnlijkt bancoordningen, som är dhen lag Ständerne
lembnat Bancen och af ingen må emotseijas eller
violeras, varandes skiähligt at alt hvad igenom dess öfverträdande
eller der emoot arbitrerande Banken till skada
förelupit [är], ochså af then ersättes, som thet förorsakat;
elljest häfver hans intention altijd varit, at vijdh the betiäntes
febi Banken cognoscerer och sätter dhem från tiensten,
men dhet, som criminalt är, remitteras till Hoffrätten eller
forum competens igenom Bancofiscalen at ageras.
Landtmarskalken: Fiscalen [har] redan klagat dhem
an; intet kunna dhe få recommendation emoot honom.
Palmqvist: Bancens credit består mycket der uthi,
at Bancen får macht at '
Landtmarskalken: Händt offta om falska sedlar i hans
tijdh äro inkompne. Ner sådant skeer, då ransakas, om
Bookhållaren conniverat, eller så handgrijpeligit, at man
kan der af sluta dhem bordt förstå bättre.
Hr P. Sparre: Dhen saaken Palmqvist omtahlar,
är ännu afgiordh.
December.
241
Landtmarskalken påminte om Riddarhuussdirectorernes
memorial, at dhen måtte opläsas (bil. 35).
Item oplästes Gref Johan Steenbockz zedel till Landtmarskalken,
med begäran at han måtte föras till protocollet,
så lydandes at han intet ansvar vill på sig taga,
uthan giöra alt hvadh möjeligit är. (Jämf. bil. 37).
Gustaf Duwall vijd den 5 punchten påminte, att
Johan Heisich är dertill högeligen recommenderat, een
studiosus som är snäll och flijtig at arbeta.
Hr Ulff Bonde tyckte, at een slächtebook böör så
minst —
Duwall: Som Herrar Directorerne detta antagit, at
dhe admittera dhen, som haar någon effterrättelse om dhesse
saker. 2. — —
Memorialet blef alldeeles approberat.
Landtmarskalken upläste ett memorial om krigzmanshuuset
i Yadsteena, at dhe, som vederböre, dheras
skyldigheet dervijd ihågkomma.
Landtmarskalken begärer, at dhe effter middagen ville
komma till hoopa och underskrifva skrifften om Reductionen
(bil. 29), och så frampt dhet intet skeer, vill han vara
excuserat och undandraga sig alldeles derifrån.
Den 10 Decenibris.
Hr Landtmarskalken proponerade, att Se cr eter ar en
häfver varit hoss de andre Ständerne medh skrifften, der
uti de hafva någåt att påminna, serdeles vidh sluutet att
den eventual förordningen måtte blifva Riksens Ständer
först communieerad; och effter dee befrucktade, att Riksdagen
skulle dragas långt uth her medh och kan skie till
Juul, så voro de betänckte att lembna deputerade effter
sig. Hvadh Ständerne hade eliest att påminna, finnes
jempte conceptet, effter såsom det ähr deras egen skrifftelige
påminnelse.
Hr Mauritz Posse påminte, att det ordet privilegier
måtte insättias. Men andre meente vara nog att sättia
in laugh och laga stadgar.
Vidh detta inkom Secreteraren Polus, seijandes huruledes
H. K. M:t hade taget uti nådig betänkiande Ridderskapets
och Adelens ansökiande om een viss rangs för
Sv.
Riddersk. o. Adels riksd.-prot., XIII. 1680. 16
242
1680.
ordnande och hade för den skull sänt honom neder på
Riddarhuset, att öfverlefverera H. K. M:tz förordning till
Ridderskapet och Adelen, hvarmedh han lefvererade rangen
till Hr Landtmarskalken, hvilken honom högt upläste.
(Jämf. bil. 37).
Hvar vidh straxt af Rijks-Tygmestaren Hr Per
Sparre giordes den påminnelsen, att een stoor deel charger
så af högre som nedrigare voro utheslutne, såsom ex.
g. General aff artollerit, Gouverneurer, Commendanter.
Hr Jacob Flemming frågade, om han voro till förstå
utom eller inom staten.
Hr Landtmarskalken: Hvadh som anbelangar Gouverneurfer],
så ähro de intet på staten. Om de andre kan
man giöra hoss H. K. M:t een underdånig] påminnelse.
Sedan proponerade Hr Landtmarskalken om dem,
som begierte blifva introducerade, hvilkas skiell man tillförende
hade examinerat.
Rosenfelt begierer niuta sit brefs datum, effter såsom
han häfver varit utomlandz. Han häfver gifvit det förslaget
att niuta ifrån sin faders dödh, effter såsom det
seijes fadren hafva försummat; månge hade niutet det för.
Hr Gab. Falkenberg: Han häfver intet försummat
per contemptum, utan för sin [fa]der skull.
Olivebladh: Han häfver varit her i staden.
3 classis votum. Öfverste Raamsverdh: Effter intet
bref ähr ingifvit, så kan man intet meer än gifva honom
främbste rummet på denna Riksdagen.
Hr Landtmarskalken: Effter riddarhusordningen
pläga månge niutat till goda; om min fader försummat,
seijer han, så kan det intet prejudicera mig.
Resolutio: Blifva vidh 3 classis votum.
Hr Landtmarskalken: Det påminnes af Öfverste
Uggla, att Ridderskapet och Adelen måtte efterlefva K.
M:tz resolution angående sventienarne, effter såsom somblige
hafva gifvit sine sventienare afskiedh.
Landzhöfdingen Gustaf Duwalt: Jag troor K. M:tz
resolution seer på sväntienarne och intet på hussbonden.
Hr Landtmarskalken: Neij.
Öfverste Ra amsveerdh: H. K. M:tz taneke lerer vara,
att ingen må få låff att låta sin skomakare eller skräddare
gå igenom mönstringen.
December.
243
Alii: Än om ryttaren intet duger?
Svarades: Det förstå mönstringsherrarne bettre än
som vij.
Hr Landtmarskalken: H. K. M:t häfver sielf be
falt,
att detta skulle påminnas.
Alii: Om ryttaren döör, så får ju hussbonden taga
een annan. Hvaruppå svarades ja.
Hr Jacob Flemming: Hvad för mönstring förstås
herander?
Svarades: General mönstring och ingen annan.
Rijks-Tygmestaren Hr Per Sparre: Det faller kåstsambt
att alla åhr sända sin ryttare till mönstring till
Ubsala eller någån viss ort; derföre vore ett expedient att
hvart annat åhr mönstra i hvar province för sig.
Hr Landtmarskalken: Her disenreras om een sak
såsom ett project, att slippa aldeles det besväret medh
ryttaren, således att jag sätter K. M:t een gårdh af för
ryttaren.
Hr Jacob Flemming: Det rubbar för myket privi
legierne.
Hr Landtmarskalken: Det giöres ochså den ob
jection,
[att] jag häfver stunnom mer och stunnom mindre.
Hr Per Sparre: Det skadar intet; det jag een gång
gier Konungen, det beholler han och .. . sedan så lenge
jag vill.
Swalch: Om jag döör, så ähr min hustru och omyn
dige
barnen frije effter privilegierne.
Ekebladh: Det ähr lindrigare, men hvadh försäk
ring
haa vij, nähr krig kommer.
Hr Per Sparre: Den samme som nu.
Hr Mauritz Posse: Yij begiera blifva vidh det
gamble.
Hr Landtmarskalken: Detta ähr man een discurs;
det kan intet skie iitan öfver alt.
Hr Landtmarskalken upläste Fiscalens supplicpie,
seijandes sedan: Jag häfver söckt, att de betiente måtte
blifva accommoderade, och tält vidh Secreteraren, och kan
han giöra innan ett åhr, så ähr vell; men Fiscalen begierer
1. inprotocolleras, 2. att ähr nöijde medh hans tienst,
3. att blifva accommoderad vidh Banco.
244
1680.
Hr Christopher Gyllenstierna: I går slöts till
näste Rijksdag.
Hr Landt mar skal ken: Fiscalen kan intet subsi
stera
och begierer eliest afskied; men Directorerne villia
intet släppan.
Gripenstierna: Lagerfelt recommenderar myket
heggie två, i synnerheet Fiscalen.
Hr Per Sparre: De kunna heggie blifva hulpne, om
den eena får försäkring på Banco och den andre på Secretariatet.
Ofverste R a m s v er d h: Om Secr eteraren begierer blifva
till näste Rijksdag.
Medh detta kom Secreteraren in, och blef honom Fiscalens
supplication och begieran förkunnat.
Hr Gouverneuren Hans Mörner: Till nästa Rijksdag.
Secreteraren hembar till Ridderskapet och Adelen sin
tackseijelse, att Ridderskapet och Adelen hade behagat
vocera honom till dess Secreterare; hoppas hafva tient som
een åhrlig karl, begierande än någån tijdh, vidh pass halfft
annat åhr.
Hr Per Sparre: Vij villia försäkra honom om Commissariatet
i Banco, hvaruppå Secreteraren svarade, att
han kunde för rangen skull intet taga eemoth det, helst
effter såsom H. K. M:t hade giort honom den nåden och
vocerat honom till Revisions-Secreterare.
Hr Christopher Gyllenstierna: Han behåller sin
förra rang.
Denne gången slötz intet.
Sedan berättade Secreteraren, det han häfver varit
hoss de andre Ständerne medh skrifften, och att han var
underskrifven, men intet af Bonden, ty de voro intet tillhoopa.
(Jämf. bil. 34).
Sedan nembdes uthskättet att upbära supplication:
[Af] 3:e classen:
Fkebladh, Gyllenbårg,
Öfverste Raamssverdh, Gripenstierna,
Landzhöfding Clerk, Utterklo.
2:a classen:
Hr Knuut Posse, Hr Erik Soop,
Hr Adolph Hårdh, Hr Johan Lilliehöök.
December.
245
l:a classen:
Hr Jacob Flemmingh, Hr Hans Wacktmester,
Hr Christopher Gyllenstierna, Hr Per Sparre,
Hr Fältmarskalken Aschenberg, Hr Gustaf DuwaU.
Sedan gaf Hr' Jacob Flemming tillkienna, huruledes
fast fåå hade underskrifvit fullmackten för dem,
som hade måst taga på sig att förrätta reductionsvärket.
Hvaruppå Hr Landtmarskalken förmaante Ridderskapet
och Adelen till underskrifvandet; det voro en sådan
commission, som ingen hade så synnerlig lust till, och
hvar och een skulle gierna slippa, och effter de ähro af
Ridderskapet och Adelen ansökte derom, så voro intet mer
än skiäligit, att Commission och blifver af Ridderskapet
och Adelen fulkommeligen garanterad. Det kan och ingen
undandraga sig att skrifva under det de hade sluutet.
Yidh detta upstege åthskillige af dem, som voro uthnembde
till Commission, begierandes det samme, seijandes
sig eliest intet vela befatta sig medh verket; hade Ridderskapet
och Adelen uthvalt dem, så måtte de och garantera
dem.
Uppå detta resolverades att fullmackten skulle skrifvas
under af samptelige utaf Ridderskapet och Adelen
(jämf. bil. 29)] och fast den intet blef af alle underskrifven,
så blef det eenhelleligen och utan någån reservato
besluutet, att denne Commission öfver reduction skulle på
samma sätt af Ridderskapet och Adelen vara godhkiendh,
authoriserad och så uti alle måtto garanterad som den
stoore Ständernes Commission, som skola dömma, så att
Ridderskapet och Adelen tager Commission nu och i alle
tijder, dem, deras egendomb, hustru och barn uti deras
beskyd. Det påmintes och, att desse personer, som vore
uthvalde, måtte giöra sin eedh, för än de satte sig till
värket, hvilket affirmerades.
Sedan sade åter Ridderskapet och Adelen: Vij villia
alle såsom en man stå för det, som denne ReductionsCommission
gior.
Den 10 Decembris.
Hr Landtmarskalken begierde, det Ridderskapet
och Adelen ville föreena sig om visse personer, som kunde
246
1080.
öfverse bancoverket, uppå kvilketz vellgång vore högt
angeläget, att Ridderskapet och Adelen ville giöra deruppå
ett sluut. De andre Ständerne hade ochså förordnat
visse personer, sorn nu effter Rijksdagen företaga det verket;
så ähr och nödigt, att Ridderskapet och Adelen gior
det samma, hvilket vore så myket nödigare, som een del
af dem, som hafva varit öfver bancovärket, tänkia att
förresa.
Hr Landtmarskalken förestälte ochså Ridderskapet
och Adelen, huru vijda de pröfvade nödigt, att de fullmäcktiges
tahl utaf deras ständli kunde behöfvas att blifva
förstärkt och fördubblat.
Hvar uppå resolverades att det uthskåttet, som under
Rijksdagen var förordnat öfver Banco, skulle effter Rijksdagen
ännu continuera att öfversee bancoverket och befrämia
hvadh som till dess bestå kunde lenda. Och blef
uthskåttet förstärkt medh effterfölliande personer, såsom
Hr Öfverste Lennart Ribbing Person, Assessoren Hr Bengt
Sparre, Cammarrådet Joel Gripen stierna, Assessoren Gyllenbårg.
Detta uthskåttet blef befullmäcktigat att uti alt taga
Bancens bestå och förkofring uti ackt sampt deruti giöra
och låta hvadh som befunnes lenda till Bancens vellgång,
conservation och säkerheet, varandes uthskåttet tillåtet
att förööka de fullmächtiges tahl, om det så funnes nödigt
och nyttigt för värket, sampt tillståndh och mackt
at afsättia dem af Bancobetienterne, som genom deras förvållande
hafva det förtient, och i deras stelle tillsättia
andre. I lijka måtto att de fullmäcktige intet måtte, så
länge detta undersökandet påstår, sittia tillhopa medh de
deputerade. Hvadh som af een eller annan funnes vara
eemoth bancoordningen [gjordt] af egennyttigheet, och ähr
contante penningar och medell, det må de deputerade afdämma;
men andre criminalsaker förvijsas effter sakernes
beskaffenhet till deras fora. Hvadh som de deputerade till
bancoverketz bestå varde giörandes, det vill Ridderskapet
och Adelen för gått och giltigt hålla och dem på samma
sätt garantera, som de uti store dommen sittia ähro garanterade,
och fan Ridderskapet och Adelen detta så myket
skiäligare, som deras egen säkerhet berodde uti Bancens
vellgång, effter de hade gått i caution för honom.
December.
247
Af somblige lades det och der till: Det behöfves så
myket mera, att detta verket blifver noga och vell öfversett,
som vij veta, att de, som hafva varit fattige, för än
de blefve Commissarier, men sedan blefve de rijke.
Hr Landtmarskalken: Det tahlades ochså uti Halmst.
adh om sådane missbruuk, som skulle förelöpa, och fans
tå gått, att sådant skulle rättas; det måste nu skie.
Hr Landtmarskalken proponerade åter om att Secreteraren
ville blifva 1 V2 åhr; så beder Fiscalen [om] recommendation
till att blifva Commissarius i Banco, det han
förmodar för sine oförtrutne tienster och flijt att anskaffa
medlen sampt vittre comportamenter.
Och blef det affirmera! Item att Secreteraren blifver
i lijka måtto till H. K. M:t recommenderat.
Till att bära up besluutet nembdes effterfölliande uthskått:
[Af]
3:e classen:
Öfverste Ramsverdh, Ekebladh,
Stakelberg, Landzhöfdingen Klerk,
Öfverste Zelou. Cammarrådet Gripenstierna,
öfverste Hammilton, Vice Praesidenten Grass,
öfverste Makeler, General-Tullförvaltaren Kron
Öfverste
Reuter, skiöldb.
2:a classen:
Hr Landzhöfdingen Ståhl- Hr Magnus Posse,
arm, Hr Adolph Hårdh,
Hr Öfverste Soop, Hr Ulf Bonde Torson.
l:a classen:
Hr Fältmarskalken Aschen- Hr Gustaf Duwall.
berg, Hr Hastfer,
Hr Hans Mörner, Hr Baltzar Marskalck,
Hr Fersen, Hr Carl Bååth,
Hr Christopher Gyllen- Hr Otto Wellingk,
stierna, Hr Conrad Gyllenstierna.
Hr Landtmarskalken tackade Ridderskapet och Adelen,
som pä denne Rijksdag hafva vell och medh venskap
uptaget hvadh han på K. M:tz regnar hade proponerat,
och såsom hvadh som passerat ähr intet kan så vara allom
behageligit, så kan han likvell seija sig intet hafva
248
1680.
inclinerat till något parti, utan giort hvadh som af H.
K. M:t ähr vordet befalt. Hade gierna sluppet detta, men
såsom H. K. M:t hade pålagt honom detta, så stodh det
intet hoss honom att scrupulera, utan måste föllia K. M:tz
befallning; häfver och uti alt söckt så vell K. M:tz tienst
som Ridderskapets och Adelens bestå, så myket det häfver
effter tijdens beskaffenhet låtit sig giöra.
Uppå detta svarade Hr Conrad Gyllenstierna på
Ridderskapetz och Adelens vegnar.
Sedan bars rijksdagsbeslutet up till Hans K. M:t
(jämf. bil. 36), hvarmedh Riksdagen blef aldeles sluuten.
BI L A G O R.
Bil. 1.'
Lista på deras bref, som uthskåttet häfver öfversett
och funnit utan jäff.
Frijherrar:
Hastfer till Kåstwär.
Von der Phalen till Asterauva.
Kruser till Ferko.
Rebinder till Uddrich.
Nobiles:
1.
Apolloff.
2.
Zedercrantz.
3.
Zittelbergh.
4.
Leijonsvärdh.
5.
Ramsfelt.
6.
Drakenfelt.
7.
Willemsen.
8.
Sahlfelt.
9.
Mannerberg.
10.
Gyllenbårgh.
1 Prot. sid. 2. — Listan är skrifven af riddarhussekreteraren. I
kanten är antecknadt: Desse tages in den 5 Octob. 1680, inedli reservato
att dee andre intet sknlle praejudiceras.
250
1680.
Bil. 2.'
Kongl. Maij:ttz
proposition, till samtlige Rijksens Ständher, som
till detta allmenne mööte försambladhe och sammankomne
ähro, giord och framställt, att den
samma samdräckteligen och flijteligen öfverväga
och ther öfver sig seedan i underdånigheet förklara
till fäderneslandets tienst och vallfärd och
elfter Kongl. Maij:tz till dem samtlige fattade
nådigste tillförsicht. Actum Stokholm den 5
Octobris 1680.
Såsom Kongl. Maij:tt åthskillige och vichtighe skiäl
hafft häfver Rijksens Ständer för tijdhen att sammankalla
till att med dem till deres trogne underdånige betenckiandhe
och sammanfattadhe rådh öfverläggia någre
rijksens angelägenheeter, hvilke Kongl. Maij:tt nödigt befunnet
häfver tern i nåder att uptäckia, alltså och emedan
dhe sig uppå Kongl. Maij:tz nådige kallellse så hörsambligen
håfve velat inställa, icke låtandes sig hindras utaf
något, som tenne reesan för een eller annan häfver kunnat
giöra besvärlig, och sådant klarligen betecknar Rijksens
Ständers devotion emot Kongl. Maij:tt och deras kiärlek
emot fäderneslandet, ty uptager icke allenast Kongl. Maij:tt
det samma medh ett särdeles nådigt behag, utan och förorsakas
teraf till det nådige förtroendhe, att dhe promptoch
kraffteligen skulle vela underhielpa Kongl. Maij:t uti
dhe stycken, som för denne tijdhen teres tillhielp och
trogne medvärckan påfordra. Och håller Kongl. Maij:tt
för onödigt vidlyffteligen att föreställa Rijksens Ständer
the svåre villkor, uthi livillke straxt vid begynnelsen af
det nu mehra öfverståndne hårdhe krijget och in till nyligeste
Rijkzdag så innan som utom rijksens grentzor
k[ära] fäderneslandet häfver varit förfallet, då fiendernes
bådhe mackt och myckenheet, jembväl och dhe hvarannan
hopetals påfölliande vedervärdigheeter på alle sijdor på,-  trängdhe, elfter som Kongl. Maij:tt ter om uppå bemälde
1 Prot. sid. 3. — Afskrift med påteckning: Upläsen på Rijkssahleu
den 5 Octob. 1680. — Jämförd med originalet i Riksarkivet. Förut
tryckt i Loenboms Handlingar till konung Karl XI:s historia, XIV, sid.
130 o. f.
Bilagor.
251
Rijkzdag Rijksens Ständer en utförlig elfterrettelse i nåder
meddhela måndhe, skattandes Kongl. Maij:tt jämbväl
för öfverflödigt vidlyffteligen att låta berätta the svårigheeter,
hvilke sedermera och sedan besagde Rijkzdagen
håfve continuerat, emedan then tyngden, som hvar och
een dervid häfver måst kiänna, ett vittnesbördh der om
medh sig häfver, the samma ochså dessförutan allom
kunnige ähro. Och såssom alle desse svårheeter således
hafva varit beskaffadhe, att dhe hafva tycktz vela nedqväfia
Sveriges rijkes flor och dess lustre och prydnadh
alldeles borttaga, alltså häfver den högste Gudhén härvid
velat vijsa dess nådige disposition och förmedellst dess
krafftige bijstånd träda Kongl. Maij:tt såledhes till sijda,
dess vapn med segersam framgång och lyckelige successor
i så måtto välsignat, att den gamble Svenske gloiren och
heedren är blefven uprätthållen, then medh undergång
hootandhe fahran dämpatt, och hoppet till een reputerlig
fredh allt framgent bijbehållet, hvilken Gudz synnerlige
styrellse enär Kongl. Maij:tt medh en ödmiuk tacksäijellse
behiertar, så kan Kongl. Maij:tt terjemte icke underlåta
emot Rijksens Ständer att betyga ten nådige förn öije! Isen,
medh hvilken Kongl. Maij:tt. häfver försport, huru troligen
the hafva velat grijpa Kongl. Maij:tt under armarne och
med een hörsam villigheet hielpa understödia ten nådhige
omsorg, med hvilken Kongl. Maij:tt sig för rijksens försvar
och tess undersåtares beskydd och vällfärdh utan anseende
till någon fahra, mödo och vidrigheet häfver uthlagt.
Kongl. M:tt häfver elliest vid samme hefftige krijgztijdher
icke allenast fördt svärdet till sin rättmätige saaks,
dess och dess rijkes defension och hängn, utan och terjemte
allt stadigt hafft, sitt hänseende på medell och utvägar
att kunna genom een hugnelig fredh hielpa rijket
utur det så svårligen stormande ovädret, så att Kongl.
Maij:tt medh vapn och fredlige consilier och råd tillijka
bearbetat häfver, effter som och Kongl. Maijrtt med fredzvärcket,
hvilket Hans Maij:tt dess extraordinarie Ambassadeurer
uthi Nimwegen anförtrodt hadhe under Konungens
i Engeland mediation och förmedlande att förrätta,
allt framgeent häfver låtit continuera och fortfara, jembväl
och elliest vid alle tillfällen vijst dess oförandradhe
252
1680.
redebogenheet att see krijget, som så månge oskylldige
menniskiors blodb kostadhe och så mäcktige länder och
städher förhärjadhe och utarmadhe, fordersambligen stillat,
hvilket och den påfölgden halft häfver, att såssom genom
Godz nådige bijhielp på ten ene sijdhan fiendernes mackt
är studzat, så att den samma icke häfver alldeles kunnat
öfverhanden taga, alltså och på den andre sijdhan medh
fredzväsendet i Nimwegen således lyckat ähr, att emellan
Kongl. Maij:tt ten Romerske Keijsaren och rijket ett hugneligit
fredzslut är blefven giordt, hvarigenom den förre
Westphaliske fredhen, som Kongl. Maij:tt och Sveriges
Crono så högt importerar, och hvilken till att nå, så månge
tappre män sitt lijf håfve måst tillsättia, uthi alle sijne
stycker och fullkomligen åter är befästadt och det gamble
inbördes gode förtroende å nyo uprättadt blefven. Så ähr
och sammaledes then fiendtligheet, uthi hvilken Kongl.
Maij:tt med Konungen i Spanien var råkadh, genom en
anstendig fredh blefven uphäfven. I lijka måtto är och
först med Hertigarne af Löneborg, sedan och med Biskopen
af Mönster och derpå med Churfursten alf Brandeburg
ten förlikning drabbat, hvarigenom under Kongl.
Maij:tz och Sveriges Cronos devotion dess uthi Romerske
rijket conqvesterade provincier åter ähro blefne bräckte,
varandes detta af så mycket större värdhe, som hoos alle
menniskior otroligit och alldeles omöijeligitt häfver synts
vela vara, att samma provincier med dhe villkoren åter
skulle kunna komma tillbakars, med hvilke te nu mera å
nyo undher Kongl. Maij:tz och Sveriges rijkes vällde ståå.
Sammaledes är det blodige krijget emellan begge desse
nordiske Cronorne Sverige och Dannemarck blefven stillatt
genom en fred, som så mycket högre bör skattas, som ther
med then lågan är vorden utsläckt, hvilken inför våre
egne dörar brunnit häfver, varandes denne fredznegotiationen
fuller i Franckrijke påbegynt, men utaf bägge sijdors
befullmecktigadhe extraordinarie Ambassadeurer uti
Lund i Skåne vijdare fortsatt och fullkomligen afgiort
med restauration af de förre pacterne tesse bägge rijkerne
emellan, jämbväl och än ytterligare förstärckt blefven
icke allenast förmedelst en närmare inbördes förbindningh
till rijkernes försvar och teres välfärdz förkofring, utan
och genom tet derpå fölgde ecktenskapzbandet, uthi hvil
-
Bilagor.
253
ket Kongl. Maij:tt inträdd är med numehra dess ellskelige
k[ära] gemål den stormecktigste Furstinna och Fru, Fru
Ulrica Eleonora, Sveriges, Giötes och Wendes Drottning.
Storfurstinna till Finland, Hertiginna uti Skåne, Estland,
Lijfland, Carelen, Bremen, Verden, Stettin, Pomern, Cassuben
och Wenden, Furstinna till Rögen, Fru öfver Ingermanneland
och Wissmar, så och Pfalzgrefvinna vid
Rein i Beijern, till Gulich, Clewe och Bergen Hertiginna,
Arfprintzessinna till Dannemarck och Norige, dhe Wenders
och Giöters, Hertiginna uti Schlesswigh, Hollsten,
Stormarn, Dittmarschen, Grefvinna till Olldenburg och
Dellmenhorst, velandes Kongl. Maij:tt förhoppas, att såsom
härigenom ten dyrbare freden till rijketz och alle
undersåtares samt invånares trygg- och säkerheet är blefven
förseglat, den högste Gudhén dedt samma etfter Kongl.
Maij:ttz och rijksens allmenne önskan än vijdare skall vela
till sin ähra och den Kongl, familiens befästellse samt
vårt k[ära] fäderneslandz merckelige styrckio välsigna.
Så är och i lijka måtto ten förre godhe venskapen
och förtroligheeten, som emellan Kongl. Maij:tz och Sveriges
Crono och republiquen af dhe förenadhe Nederlanden
alltijdh häfver florerat, men nu genom the nyligste
krigzconjuncturerne ingen ringa anstöt lijdit, åter på dhe
fötter satt, att terigenom all fiendteligheet ähr uphäfven,
och handell och vandell uthi sitt frije lopp igienbrackt.
Kongl. Maij:tt kan vid uprepande af allt detta och aff
den successen, som fredztractaterne den ena elfter den andra
halft häfver, icke förbijgå att vijsa den jestimen och
det värdhe, uti hvilket billigt vara böhr dhen stadigheeten,
medh hvilken Konungen i Franckrijke häfver förträdt
Kongl. Maiptz och dess rijkes interesse, hafvandes som en
trogen allierad hullpet, så mycket giörligitt varit, att
trängia igenom dhe svårigheeter, hvilke een reedelig och
hederlig fredh i vägen hafva velat liggia, och icke nederlagt
värjan, förän Kongl. Maij:tt det samma medh sitt
nöije ochså skulle kunna giöra.
Att nu rijket således, tess Gudhi vari lof och tack,
uti ett fredeligit ståndli åter ähr satt, så att inn- och
utom dess gräntzor rooligheet är, och hvar och een tryggeligen
och säkert sin handell och näring ijdka och drijfva
kan, teröfver häfver man fuller stoor orsaak sig att glädia;
254
1680.
men så vore terjemte önskeligitt, att icke t lie öfverståndne
krijgztijderne the svårigheeter effter sig lämnat h adlie,
som rijket merckeligen ännu trycka och tijdige råd och
medell erfordra, så framt den utöfver freden upvuxne hugnadh
och ten terigenom återbrackte securitet och säkerheet
skall kunna blifva stadigvarandhe och fullkommen.
Ty enär man vill vända ögonen omkring och besee, huruledes
rijksens kraffter äro försvagadhe och, på det, som till
rijksens värn af nödhen ähr, stoor brist och mangell finnes,
så lärer man måtta tillstå, att det med vårt k[ära]
fädernesland således förtijden förevetter som med ett skepp,
hvilket utur siönöd och siöfahran omsijder lyckeligen uthi
hamnen är kommet, men således att det reparation och
förbättring behöfver. Och låter Kongl. Maij:tt fuller hoos
sig uti åtankar komma, huru högeligen det angelägett ähr
att genom förbindningar och alliancer sökia bijbehålla
rijksens trygheet och förmedellst stadig vänskap med andre
potentater ifrån rijksens gräntzor och provincier all
fahra alf oroligheet afvärja. Kongl. Maijrtt häfver ochså
fördenskull icke allenast ingått med Konungen i Dannemarck
ett närmare förbund, som förmält ähr, till bägge
rijkernes inbördes beskydd, utan och låter bearbeta uthi
Franckrijke på befästellsen aff den gamble föreningen, uthi
hvilken bägge rijkerne Sverige och Franckrijke håfve
sammanstått till det gemena inbördes interesses bästa.
Kongl. Maij:tt är och ombetänckt, huruledes den förnyade
vänskapen och correspondencen med Keijsaren och Romerske
rijket icke allenast oförändrat måtte blifva cultiveradt
och underhällen, utan och mehra och mera styrckter; hafvandes
och till den ändan Kongl. Maij:tt sine Ministrer
till det Keijser lige hofvet så väl som till Rijkzdagen i
Regensburgh förordnat. Med Tzaren af Muskou låter
Kongl. M:tt åter författa den tractat, som på grentzorne
för detta häfver varit påbegynt, men genom Kongl. M:ttz
och rijketz då varandhe fienders bearbetande studzat och
i qvarstad råkadt; efftersom och Kongl. Maij:tt sine Legater
häfver beordrat sig på gräntzen åter att inställa,
jämbväl och Tzaren det samma notificera och kundgiöra
låtitt, förmodandes Kongl. M:tt så mycket mera uppå
denne negociationen ett godt utslag, som Tzaren genom
dess Abgesandter hoos Kongl. Maij:tt anledning dher till
Bilagor.
255
häfver låtett gifva, att denne handlingen åter måtte tagas
under händerne.
Men såssom på det sådant allt måtte kunna gagnas,
bygningen först invärtes oundvijkligen måtte botas och
understödias, och den säkerheeten tryggast är att åt-lijta,
som på egne kraffter beståer, alltså och enär Kongl. Maij:tt
behiertar then oförmögen- och medellösheet, uthi hvilken
rijket genom tesse svåre krijgztijdher ähr förfallet, jembväl
och huruledes rijksens provincier, hvilke krijgzlågan
drabbat häfver, ödelagde och utblottadhe ähro, samt och
rijksens force och kraffter på alle sijdor merkeligen af sig
komne, så kan Kongl. Maij:tt icke annorledhes än föra
Rijksens Ständer sådant rijkets tillstånd till gemöthes,
icke tviflandes Kongl. Maij:tt att the sielfve lätteligen
besinna kunna, huru högeligen alles välfärdh, säkerheet
och välmågo dher vid hänger, att rijket fordersambst och
tijdeligen måtte uthi dess angelägenheeter blifva undsatt
och underhulpett. Och på det härutinnan Rijksens Ständer
deste bättre måtte kunna meddhela Kongl. Maij:tt
deres trogne rådh, så häfver Kongl. Maij:tt nådeligen velat
hemställa dem fölliande ährenden, till att när sig öfverläggia
och derpå vara betenckte, huruledhes härutinnan
Kongl. Maij:tt underdånigst måtte kunna giöras bijståndh.
1.
Såssom den högste Gudhén en allmen fred nådeligen
förlänt och derigenom enkannerligen vårt k[ära] fäderneslandh
hugnat häfver, alltså vill fuller Kongl. M:tt förhoppas
ten samma beständig och långvaracktig förblifva
skall, men betracktandes Kongl. M:tt derjemte huruledes
fredens conservation icke med mindre åhåga bör efftertracktas,
än den samma ähr sökt att blifva restabilierad
och återbrackt, hälst emedan sådane conjuncturer tyckes
vela upkomma, hvilke nytt buller och oväsende lätteligen
kunna åstadkomma, det som den högste Guden lijqväl nådeligen
ville afvändha, ty fordrar försicktigheeten, att
jemte Kongl. Maij:tt Rijksens Ständer noga och med välberådde
efftertänkiandhe öfverväga måtte, huru Kongl.
Maij:tts och rijksens säker- och rooligheet tillbörligen må
i ackt tagas, och all uppkommande fahra bäst kunna mötas
och förebyggdas.
256
1680.
2.
Kongl. Maijrtt efftertäncker ochså, hvad afbräck rijksens
siömackt uthi desse krijgztijdher lijdit häfver, jembväl
och huru rijksens värn till een stoor deel deruti beståår,
att rijksens force och kraffter till siös uti det tillståndet
vara måtte, att dhe tryggeligen, näst Gudh, rijket
och dess grentzor kunna betäckia; och begiärer fördenskull
Kongl. Maijrtt af Rijksens Ständer, att dhe jembväl
detta i gott betänckiande taga och öfverläggia, huruledes
Kongl. Maijrttz och rijksens flotta bådhe med nödige skepp
måtte blifva förstärckt, jembväl och med all behörigheet,
så på folck, stycken, ammunition, tackell, tågh och all
annan reedskap försedd.
3.
Enär Kongl. Maijrtt ochså hoos sig öfverväger then
afgång, som milicen till landz uti dhe förflutne krijgztijdher
jembväl och elliest tagett häfver, derhoos ochs.å
considererer, huru rijksens så gräntze och inrijkes som
utrijkes fästningar med behörig manskap forderligast ersättias
måtte till att kunna med eftertryck afvärja ali
elliest befarande olycko, så befinner Kongl. Maijrtt, huruledes
den för tijden på benen varande landmilicen ingalunda
kan vara nöijacktig och giöra tillfyllest till att
kunna besättia alle behörige orter och fästningar och tess
förutan vara uti det antahlet, som till rijksens och dess
provinciers defension och styrckio behöfves. Kongl. Maijrtt
drager allt derföre till Rijksens Ständer det nådige förtroende,
att dhe uthi öfvervägandhe tage, huruledes och
på hvad sätt landmilicen måtte blifva förstärckter, hvartill
dhe och förmodeligen så mycket villigare lare låta sig
finnas, som Kongl. Maijrtt med den uthi nyligaste Rijkzdag
utlofvadhe tredie uthskrifning i nåder häfver velat
låta anstå.
4.
Then gravation och the besvär, hvilke Kongl. Mrtt på
händerne liggia förmedelst dhe stoore och margfallighe
utgiffter, som rijksens nödtorffter hafva påbudet, hvilke
och än ytterligare läre tillväxa igenom det, som erfordras
till krijgz- och ammiralitetzstaten, fästningarnes repara
-
Bilagor.
257
tion och förbättrande samt deres providerande medh allt,
som der till behöfves och hvarpå mangell ähr, jämbväl
och militiens förstärckiande och underhålld samt andre
rijksens oundvijklige tarfver och förrättningar, som icke
kunna utheblifva, med mindre heela värcket en obotelig
afsaknad taga skall, förordsaka Kongl. Mrtt att icke allenast
upptäckia Rijksens Ständer det nådige nöije, med
hvilket Kongl. Maijrtt häfver anmerckt then villigheet the
för detta hafva ervijst att bevillia till medell att der med
fatta under bördan medh Kongl. Mrtt, utan och Kongl.
Maijrtt drager än ytterligare till dhem ten nådige tillförsickten,
att de icke mindre nu eendräckteligen läre
vela vara omtenckte på erkleckelige och ricktige medell,
hvarigenom icke allenast dhe olägenheter, hvilke the förflutne
tijder till väga bräckt hafva, och uti hvilke rijket
sticker, måtte kunna lijsas, utan och hvad som till fäderneslandetz
bästa och för hofring länder utföras; icke tviflandes
Kongl. Maijrtt att dhe samtlige väl betänckie,
huruledes all anstallt till rijketz säkerlieet och välgång
fåfäng ähr, när på utvägarne, det samma uthi värcket att
sättia, felar och brister.
Såsom nu samtlige Rijksens Ständer häraf rijketz
angelägenheeter någorleedes afse och, när man till samfällte
rådslag skrijdher, omständeligare förnimmandes vardhe,
alltså och emedan hvad Kongl. Maijrtt Rijksens Ständer
anmodhar, det samme allt allenast härrörer utaf ten
kiär leek till fäderneslandet och den höge omvårdnad!), som
Kongl. Maijrtt för rijksens välfärd alltijd häfver hafft
ospard och ännu nådeligen drager, alltså tilltroor Kongl.
Maijrtt och håller sig försäkrat, att ochså Rijksens Ständer
af deres seedvanlige devotion för fäderneslandet och
ijfver till dess tienst och försvar icke skole låta något
fälla, utan snarare öka och förbättra, och det till föllie
desse af Kongl. Maijrtt dem i nåder uptäckte ärenden till
ett gott utslag hielpa befrämia, förblifvandes Kongl. Maijrtt
dem uthi det öfrige medh all Kongl, ynnest och nådhe
bevågen. Actum ut supra.
CAROLUS.
(L. S.)
H. Höghusen.
Sv. Ridder sk. o. Adels riksd.-protXIII. 1680.
17
258
1680.
Bil. 3.1
Förteckning på sekreta utskottets ledamöter.
Kongl. Maij:tt häfver nådigst uthsedt eifterskrefne af
Rijksens Ridderskap och Adell till dett förordnade secrete
uthskåttet, sorn sig i morgon klockan 9 för middagen i
Cantzeliet och Conferentzsahlen låre hafva sig att inställa,
nembligen:
Gref Gustaf Leijonhufvud,
Gref Axel Lillie,
Rijkz-Tygmästaren Peer Sparre,
Gustaf Kruus,
Christopher Gyldenstierna,
Hans Wachtmeister,
Mauritz Posse,
Hans Mörner,
Jacob Johan Hastpher,
Erich Soop,
Axel Wachtmeister,
Axel Ståhlarm,
Carl Gyllencreutz,
Gustaf Lilliecrona,
Örnkloo,
Mårten Reuterkrantz,
Bengt Rehnfeldt,
Balthazar Gyllenhof,
Anders Lindhielm,
Erich Lindskiöld,
Brynte Cronskiöld.
Actum Stockholm den 6 Octobris 1680.
CAROLUS.
(L. S.)
H. Höghusen.
1 Prot. sid. 13. — Afskrift, jämförd med ett i Riksarkivet förvaradt
original med riddarhussekreterarens påskrift: Uplästes af Hr Landt
marskalken
den 7 Octob. 1680.
Bilagor.
259
Bil. 4.1
Ständernas skrifvelse till Kongl. Maj:t angående undersökningen
af förmyndareregeringens administration.
Stoormechtigste Konungh, allernådigste Herre.
Såssom Eders Kongl. Maijrtt dess trogne undersåtare
af alla Rijksens Ständer vidh Rijkzdagen, som åhr 1675
uthi Ubsala holtz, uppå deras underdåhnigste anhållande och
i betrachtande af dett slätta tillstånd, [som] vid dee stycken,
hvilke till fäderneslandetz försvar så till landz som vatn
lända skulle, i synnerheet när dett uthi ett så svårt krigh
inveklat bleff, emot bätre önskan och förmodan förspordes,
har af Kongl, nåde sampt särdeles förtroende till dess
trogne undersåtare förundt dem att uthvälia och nembna
visse personer af hvart stånd, som kunde öfversee den
räkenskap, Eders Kongl. Maij:tt vijdh dess anträde till
regementet giord var af dhe höge Herrar, som rijksens
regering och förmynderskapet uthi Eders Kongl. Maij:tz
omyndige åhr förestådt, och huruvijda den kunde vid nogare
öfverseende i sielfva värket linnas conform medh deras
inlefvererade relation, hvilket alt vij icke uthan Eders
Kongl. Maij:tz högsta beröm kunne ihogkomma. Hvarföre
och emedan Eders Kongl. Maij:tt dem, som till detta
värketz uthförande varit deputerade, förmedelst nöijachtigh
instruction och fullmacht aucthorizerat sampt sedermehra
genom åthskillige breef och missiver animerat och
tillhållit denne dem updragne commission till fordersam
ändskap bringa, intet låtandes sig af något hinder uppehålla,
uthan med detta, som så högt importerar, fortfalira
sampt giöra och låta, som dhe pröfva det vorde Eders
Kongl. Maij:tt och rijkett till tienst, nytta och säkerheet
nu och framdeles ländande, och dee inför Gudh, Eders
Kongl. Maij:tt och oss såssom Rijksens Ständer tryggeligen
ansvara ville och skulle. Hvaruppå dhe hafva sam
1
Prof. sid. 23, 28, 32. — Två exemplar med följande påteckning
(af riddarhussekreteraren egenhändigt på det ena): Denna skrifften blef
den 13 Octob. 1680 genom ett anseenligit nthskått utaff alla Rijksens
Stender upburen till K. M:t och dersammastädes inför Hans K. M:t högt
upläsin. — En vidimerad afskrift finnes i Riksarkivet. I de flesta meningarna
saknas hufvudsats.
260
1680.
manträdt, och som vij nu af dheras eif ter Eders Kongl.
Maij:tz allernådigste tillåtelse inför oss giorde uthförlige
berättelse sampt der vidh fogade och med flijt utarbetade
tienlige documenter och bevijs intaget, huru den relation,
som högbemälte Deras Exelbtier Rijksens Regering boos
Eders Kongl. Maij:tt inlagt, intett medh sådane bijlagor
är försedd, sorn den sig beropar uppå, så att Commission
andra måst låta formera, hvilke etfter dee acter, som detta
värkett utharbetatt ähr, icke ringa tyckes gravera Kongl.
Regeringen, så att merendels synes dett slätta tillståndet —
som man etfter 13 åhrs frijd eij förmodatt och nu lijkväll
klagas öfver — härröra atf den i Eders Kongl. Maij:tz
omyndige åhr förde administrationen. Så emedan vij intet
gärna villie Deras Excelbtier något föruth tilläggia,
som skulle Deras Excelbtier nu eller i framtijden till
gravation lända, lith an att lemna Deras Excelbtier tillfälle
sig uppå alt detta vederbörligen förklara, hvilket
och Eders Kongl. Maij:tt uthi dess till Commissionen afgångne
allernådigste skrifvelser indigiterar att böra skie.
Saksens höga vicht så väll som vår underdånigste skyldigheet
tillåter oss elliest icke detta medh någon kallsinnigheet
handtera, mindre med tystheet förbijgå och nederläggia,
emedan dett så högt för Eders Kongl. Maij:tt
och rijkett importerar, så frambt vij vele det för posteriteten
försvara och blifva håldne för dem, som redelige
patrioters nambn meritera att bära. Anhållandes i ty på
dett underdåhnigste, Eders Kongl. Maij:tt behagade detta
värck, som Commissionen förfärdigat, låta öfversee och
komma till dett sluth och effect, som till rijksens säkerheet
och fromma lända kan, och Deras Excelbtier således
få tillfälle föredraga dett, som dee förmena till deras ursächt
tiena må. Förvänte här öfver Eders Kongl. Maijrtz
allernådigste resolution, förblifvandes in till vår dödzstundh
Allernådigste
Konung
Eders Kongl. Maj:ttz
Allerunderdänigste, trogne och
höörsamste tienare och undersåthare
Samptl. Rijksens Ständer.
Bilagor.
261
Bil. 5.'
Carl Gyllencreutz' tal angående reduktionen.
Etfter som vij nu åter vedh detta tillfället komma
till att takla om godz, som Adelen skulle kunna och vela
affstå till Chronan, att komma detta närvarandhe trångmåhlett
till hiälp och undherstödh medh, så vill jagh fuller
halfva migh beroopatt på mitt eenfalldighe betänkiandhe,
som jagh för een dagh eller två sedhan uthlätt migh
medh i dhenna materien. Män såsom nu atf dhenna böndernes
communicerade skrifft noghsampt förnimmes, huru
dhe villia föreskrijlfva Ridderskapett och Adelen, hvadh
dhe skohla giöra häruthinnan, och lijka såsom tvinga dhem
att komma vår nådighe Konungh och publico till hiälp,
icke lembnandhes dhem dhen äran och fördhelen att fåå
giöra sådant ex proprio motu, uthan lijka som alf dhem
öfverstämbde, dher jagh lijkväll kan i sanningh inför Gudh
betygha, att jagh intett har kordt någhon alf dhem [i] Ridderskapets
och Adelens uthskott, som icke altijdh halfva
uthlatitt sigh på dett bästa, att Konunghen och Chronan
måste blijlfva hulpne; der emoot ha dhe andra tu ståndhen,
nämbligen Prästen och Borgaren, intett dett ringaste
låtitt sigh dher om märkia eller yttratt sigh in till
dhenna stundh, hvadh dhe vehla giöra till saken. Och
som Hr Landtmarskalken rätt nu proponerade för detta
lofflige Ridderskapets och Adelens uthskott, att Rijksens
Rådh halfva lolfvatt sigh villia komma hijtt till oss i
dagh elfter middaghen, vij ville dä vara betänkte, hvadh
vij villia uthlåta oss emoot dhem, besynnerlighen i dhetta
måhlett, så bedher jagh allenast tiänsteligen att få giöra
dher vedh dhenna påminnelsen. Jagh förnimmer, att vij
alla äro eense — som och rättvijst är — att dhen bevillningh,
som skiedde 1655 medh godzens revocation till Chro
1
Original med följande påteckning i början: Tält i R. Ständers
secreta uthskott dhen 21 October 1680. Och i slutet: Leffvereratt till
protocollet dhen 21 October 1680. — Handlingen är inhäftad bland Adelns
protokoll.
262
1680.
nan, måå nåå sin fullkommeligha fullbordhan, och att i
lijka måtto effter 1678 åhrs r[iksdags]besluth alla provincierne
komma till Chronan; och såsom kundhe skie, att
dett äntå intett aldeles ville förslå till dhen stoora bristens
fyllnadt och värketz uprättande, uthan att Ridderskapet
och Adelen måste till alfven tyrs grijpa sigh närmare
[an], så tahlass här nu om, att dhe stoore lähnen,
såsom äro greffve- och frijherreskap, och skulle cederas
till Chronan medh alla dhe godzén, som haffva varitt i
Chronones värio, oachtandes hvadh tijdh dhe kunna vara
ifrån Chronan kombne. Nu såsom jagh kan halfva någhon
lijten kundhskap om dhetta ärendett aff dhe 10 åhrs tijdh
jagh har sutitt i Reductions-Collegio, så bedher jagh dhe
godhe Herrarna behagade väll betänkia [sig] i detta måhlett,
för än dhe någott vijst sijn emällan statuera, såsom
een tingh alf högsta vicht och angelägenheett så väll för
Konungens och rijksens tiänst — som vij nu ha för vårt
föresatte ändemåhl — som sitt egett ståndz conservation;
och om vij väll, som jagh sadhe, öffverläggia medh hvar
annan, så lärer man finna, att så väll dett första som dett
senare kunna beståå medh hvart annatt, som förra tijdher
haffva uthvijst. Ty een förståndigh och rådigh man skrijder
intett giärna till någhon extremitet, så langlie han
kan hålla sigh till eett gott medium och dher igenom
vinna äfven väll dett han intenderar; så sägher jagh, skulle
man villia hålla före, att man ifrån alla tijdher skulle gåå
tillbakass och tillsee, hvadh godz som äro komne ifrån
Chronan, så skall man i siälffva värkett finna, att fåå
godz äro, som icke een eller annan tijdh haffva varitt
Chronan i händher, och skulle då nästan inghen familia
vara i Svärgies rijke, som icke dher igenom skulle märkelighen
komma till att lijdha; och uthom dett att dett voro
för Adelsståndett högst skadeligitt, så är dett och i många
stycken ogiörligitt till att så söndra hvart godz från hvart
annatt ifrån så gambla tijdher här (o: hän). Och tröstar jagh
nämbna vissa familiers godz här i Svärgie, sorn jagh troor
inghen skall kunna uthreeda rättelighen för dhe mångha breff
och conditioner sampt andra omständigheeter, som der vedh
eoneurrera, och veett jagh een sätesgårdh medh dess underliggiande
godz, som hehla Reductions-Collegium har
hafft att giöra medh långh tijdh nogh att åtskillia dess
Bilagor.
263
natur, och sedhan de hadhe igenomluppitt bådhe gambla
och nya böcker och handlingar, som finnass i Cammararchivo,
ha dhe äntå måst lembnadt och intett aldeles
kunnatt uthreedatt. Dherföre är dett — säger jagh —
myckett mörkt medh sådanna gambla saker, och dher man
skulle börja leeta dher uthi, tordhe månghen fåå orsak
att sticka fingher i ögatt och klagha öfver ofogh, och således
Konunghen [blifva] lijtett hulpen och månghen ährligli
man ruinerat och tryckter till sin vällgångh. Och der vij
sku rätt börja takla om lähngodz, så vill jagh säija, att
när dhe stoora lähnen tagass undhan, som några till häraden
och sochner possiderat, så skall dett öffvriga intett
sedan så aldeles högt stijga, som man inbillar sigh. Yij
vete, att dett mäst klagass öffver, att alt för öffverflödighe
donationer äro skiedde ifrån 1632 till 1655, då reductionen
aff godzén bevilliades, och måste man väll bekiänna,
att dhen tijdhen gick nästan alt för rundeligh till medh
Chronans godz bårtgiffvande — ehuruväll sal. Konungh
Gustaff Adolph och gaff stoora donationer, så skiedde dett
icke så myckett i Svärgie som Ingerman[lan]dh och Lijfflandli,
dhem han siälff Chronan undherlagt häfver — män
när jagh effterseer dett värkett och utkesluter alla dhe
förbudne och omistandes orther så [ock] fiärdepartzgodzen,
som Chronan aff dhe öffvrighe godzén ifrån dhen tijdhen
redhan hemfallne och förebehåldne äro, så finner jagli, att
i ställett för så mångha tunnor guldhz intrader, som man
i dett öffvrigha troor aff dhe lähngodz ännu vara i privatorum
händher, allenast effter dett förslagh, som i Reductions-Collegio
är giordt, bestijger [det] sigh präster propter
till 226,310 daler s. m:t ålirligh ränta. Skulle nu — som
jagh sadhe discourerat är — greffve- oell frijherreskapen
sampt dhe stoora och anseenligaste donationerne i dhe
öffvrighe lähngodzen dragass aff dhenna summan, skulle
man befinna, huru myckett ringa skulle blijffva öffvrigh
aff lähngodzen, sedhan 1632 bortgijffvne till subsistenze
aff så mångha hundrade adelighe familier, som äro nu i
Svärgie, och skall hvar lijtett nogh kunna finna sin delli.
Dherföre vill jagh komma till min förra discours; lätt
Konunghen och rijkett blij hulpne och dess trånghmåhl
undherstödt, hvilkett ändtelighen böhr skiee och lagh och
geqviteten är likmätigt, män dock så — som jagh är för
-
264
1680.
säkratt vår nådigste Konunghz mildheett och rättvijsa är
lijkmätigt — att icke Adelsståndett i rijkett aldeles går
i grundh, som ofehlbart lärer skiee, om alla godzén, som
kunna bevijsas varitt undher Chronan, skulle återkallass
uthan anseendhe till tijdh eller villkohr. Jagh för min
particulier bekiänner migh halfva ett ringa interesse här
uthi, elfter jagh har allenast 1 eller två bondegårdar, som
migh igenom sådant kunna alfgåå, dhem jagh snart skulle
vara beredd att alfsta, män jagh seer elfter mitt ringa
omdömme, att min Konungh och rijkett een stoor otiänst
skulle genom ett sådant generalt reducerande händha, om
Adelsståndett aldeles skulle ruineras, så att Hans Maij:tz
ovänner och vårt rijkes fiendher in tett skulle kunna önska
oss någott skadeligare än detta, dett jagh medh många
skiähl skulle kunna bevijsa, om så omträngde.
Carl G. Gyllencreutz.
Bil. 6.
A'.
Ridderskapetz och Adelens uppå denna påstående
Rijkzdagh nödvendige besvähr, sorn Hans
Kongl. Maij:tt till nådig resolution underdånigst
insinueras.
Såsom uppå framfarne Rijkzdagar alt ifrån anno 1604
Ridderskapet och Adelen med samptl. Rijksens Ständer
åthskillige konglige förtröstningar erhållit om lagens,
politie- och kyrckieordningens reviderande och förbätrande
till hvars och eens Kongl. Maij:tz trogne undersåtares så
mycket bätre elfterlefvande i alla dee måhl hvariom och
enom i en och annor måtto angå och röra kunna, så ar
och nu Ridderskapetz och Adelens underdåhnigste böönfallande,
att Hans Kongl. Maij:tt som een nådig Konung
deelz i anseende till dee förre förtröstningar, delz dee
stoore een tijdh och annan, ja dageligen inritade irringar
allernådigst bemälte ährender till sin fullkomelige full
-
1 Prot. sid. 55, 96, 137, 163. — Original i Riksarkivet.
Bilagor.
265
bordan befodra ville, på dett Kongl. Maij:tz trogne undersåtare
måge hafva ett vist rättesnöre uthom någons
egett tycke att lefva elfter och således blifva ifrån alle
andras påbördade egenvilligheeter befrijade, hvilkett då
skier, när i synnerheet lagen med alle recesser och stadgar
igenomsees, confereras och i den form sätties, som tijden
i ett och annat billigt och rättmäteligen fordrar, doch så
att lagen till dess text och grund ingalunda förandras,
uthan den tillökning eller förändring, som nödig skattas,
uthi margine införes; så och att een rätt kyrckieordning
måtte formerad blifva, hvar effter man kunde hafva sigh
i dee måhl att rätta, som kyrckieväsendet och alle christelige
ceremonier egenteligen angåår, då visserlig alla
egenvillige attentat uphöra måste och lembna hvariom och
enom den lefnad som vederbör, hvilket nu alt för mycket
ifrån rätta vägen skridit är, och heela väsendet stadnat i
eens eller annans frije villie och behagh, dee rättsinnige
så högre som lägre till märkelig förfång och hinder uthi
dess frije gudztiensts och ceremoniers gudelige öfning, för
hvilken orsak och Ridderskapet och Adelen så mycket
högre åstundar sampt underdånigst bidie, att Kongl. Maij:tt
allernådigst tächtes läggia hand här vidh och giöra der
medh den förändring, som sielfva värketz vicht betarfvar.
Och giöra Ridderskapet och Adelen sig så mycket mehra
försäkrade om een nådig böönhörelse heruthinnan, som
Kongl. Maij:tt sielf allernådigst vill finna dett högmodigt,
och dee elliest dess uthan uthi dess underdånigste insinuerade
besvär och desiderier altijdh med särdeles Kongl,
nåde äre vordne bemötte.
2. I synnerheet emedan Ridderskapet och Adelen een
stoor vidrigheet och intrång lijda uthi deras privilegier
angående jus patronatus, förnembligst i kyrckioherde- och
andra kyrckiobetientes vahl, som dem i synnerheet tillkommer,
i dett Clericiet [väljer] uthan deras vederböhrlige
förening sin emellan — hälst der flere adelzmän i een försambling
boendes äre — eller med den öfrige församblingen,
öfverijhlandes dem således med kyrckioherdars påträngiande,
att dem inga vota mehra tillätes, mycket mindre
det jus dem tillstått in preesentando et vocando få
öfva. Hans Kongl. Maij:tt ville fördenskuld sådant uthi
nåder ansee och maintinera Ridderskapet och Adelen vidh
266
1680.
des förrige allernådigste resolutioner, i synnerheet de anno
1664, att dee den samma obehindrade niuta måge.
3. Såsom uthi prästernes privilegier finnes, att prästen
skall hafva een kyrckienyckell, den andre sochnemännerne,
och 3:ne nycklar lij kväll finnas upsatte, altså
i underdåhnigheet anhålles, att Adelen i sochnen ochså
måtte een nyckell tillställas, som dett och på somblige
ohrter brukligit är, och ifrån kyrckiedispositionen eij excluderas
måtte.
4. Att intet någon sochnstembno må uthan Adelens
communication anställas i församblingen, när dee in loco
stadde äre eller deras betiente, på det dee sig, så frambt
det dem behagar, behörigst preparera måge för sig sampt
sitt frälsegodz och hemman vederböhrligen att få tala och
rådslag föra.
5. Att ingen hvarken högre eller lägre må af någon
prästman för giäldz skuld, der eij annat hinder bevijsas
kan af starkare trolofning eller lägersmåhl, ifrån echtenskap
eller sacramenternes bruuk och andre slijke ceremonier
stängias och afhållas för privat ovänskap eller annat
haat skuld.
6. Att Ridderskapet och Adelen icke förnekes ma,
uthan fast mera förhielpas till dugelige och tienlige huusoch
hofpredikanter elfter tijdsens, ohrtens och tillståndz
tillsägande och förre Kongl, resolutioner, på det dee icke
måge blifva nödgade ifrån fremmande ohrter till deras
barns information och dagelige gudztienstz öfning sådane
betiente att förskrifva. Men serdeles ansökes underdånigst
häruthinnan Eders Kongl. Maij:tz nådige beskydd och
handrechning, som den Biskop fins, hvilken förr än han
till ministerium någon person admitterar, först hans revers
af honom tager att icke låta sig bruka boos någon
ridders- eller adelzman för hoffpredikant.
7. Alldenstund uthaf åthskillige ohrter, men i synnerhet
Finland inkommer stohr klagemåhl, huruledz under
prajtext af ungdomens och tienstfolkz examen uthi
deras christendom een deel präster reesa kring landet till
allmogen och dem allehanda perzedlar uthom rätta tienden
och deras deputat affordra, hvarföre Ridderskapetz
och Adelens underdånigste begäran är, att sådant lier
effter förekommas och afskafiäs må, jembväll och att så
-
Bilagor.
267
dane förhör anställas uthi kyrckiorna och på ingen annan
ohrt.
8. Dett är och i Finland den oordning inrijtad, att
i stället för den */, thunna spanmåhl, som i ett för alt
emot andre perzedlars uthgifvande till Capellanerne häfver
varit vant att uthgifvas, ändå reesa omkring till bonden
och dee vahnlige perzedlar på nytt aftbdra. betäckiandes
sådant under bondens goda villia, hvarigenom så
dett ene som dett andre uthtages, hvilket som skadeligit
Ridderskapet och Adelen underdåhnigst afklaga.
9. Alldenstund uthi rijket månge store exorbitantier
förelöpa, sorn sitt ursprung taga der af, att ingen viss
kyrckieordning fins, hvarföre Ridderskapet och Adelen
underdåhnigst anhålla, att een viss ordning och taxa måtte
sättias, hvad frälsebönderne och Adelens betiente till deras
siälesöriare i lijkestohl sampt barnsdoop, vijgning och
andre ceremonier gifva skole, jembväll och att dee vidh
anni 1527 recess sampt flere Kongl, stadgar och förordningar
maintineras måtte; men i synnerheet af klagas den
förargelse, som skier med dee penningar, som presterskapet
taga och på duken läggias pläga, när communication
af Herrans högvördiga nattvard skier.
10. Att Ridderskapet och Adelen i dee församblingar,
der dee boendes åhre, framför andre ringare ståndzpersoner
sina stohlrum hafva måge och intet i dee fall hindras,
som deras förmohn och ståndz rättigheet medförer.
11. Yijdh justitiseväsendet inkomma Ridderskapett och
Adelen med deras underdånigste påminnelse, att sässom
offta öfverträdas dee taxer, som för dee nedrige instantierne
redan stadgade och af trycket uthgångne äre, att
högstbemälte taxer icke allenast noga observerade, uthan
och visse förordningar för tribunalierne sampt andre commissorialrätter,
jembväll ofli synelöhner effter landzens
ohrt och besvärlige omkostnad inrättas och af trycket
publiceras må.
12. Att dee, som domareembetet bekläda, måge för
orätta domar och parternas onödige uppehållande tillbörligen
svara och effter sakernas och tijdernas vilkohr refundera
alt skadestånd till den orätt lijdande parten,
jembväl och at alle appellations- och révisionspenningar
måge vid domarnas tillbakas gående restitueras.
268
1680.
13. Att Hans Kongl. Maij:tt Ridder,skapetz och Adelens
underdånigste desiderinm att få communication af
referenternes relationer uthi dee stridige actioner vijdk
Hoffrätterne så väll som vijdh H:s Kongl. Maij:tz Kongl.
Revision allernådigst tillåtet är till bägge parternas bätre
nöije och deras sakz bätre föredragande och elucidation
förunnas måtte lijkmätigt Kongl. Maij:tz nådige resolution
de anno 1672, och att ingen rätt skillies åth, innan
alle saker[äro]afgiorde,som till den sessionen instämbde åhre.
14. Såssom förmedelst Konungarnes gunst och nåde
Ridderskapett och Adelen mehr och mehr förökas, så att
tiensterna intet hinna till hvars och eens accommoderande,
så länge så månge beneficier och tienster uppå een person
confereras, altså Eders Kongl. Maij:tt Ridderskapet och
Adelen underdåhnigst bidie, dett Eders Kongl. Maij:tt alle
lagmans- och häradzräntor i nåder reducera och andre
uthom Rijksens Rådh, som justitien sielfve i egne personer
kunna förestå, dee der uthi lagsagu och härad ett boo
och med intet annat embete sigh befatta måge, der med
gratificera techtes, såledz att dee här effter icke pro beneficio
uthan officio considereras kunna, och den, som till
Lagman eller Häradzhöfdinge förordnades, jempte een hederlig
rang viss och stadig löön, proportionerad effter arbete,
resor och omkostnad sampt provinciernas situation,
till deras nödtorfftige subsistence må hafva att niuta;
jembväl och att i lijka måtto vidh alle tienster observeras
må, så att uppå een persohn icke mehra än een tienst
confererat blifva kunde.
15. Att intett allenast Kongl. Maij:tz allernådigste
förre resolutioner noga och aldeles effterlefvas må i tvenne
adelsmäns convocerande och brukande vijdh Lagmansrätterne
i provincierne, uthan ochså altijdh i Landzhöfdingarnes
frånvahru een uthi häradet och i mangell der af
i neijden boende capabel adelzman vijd häradztingen och
jorderansakningar Landzhöfdingens vices förträda må,
hälst der Häradzhöfdingen si eif intet är adelzman, såssom
och att effter förre resolutioner uthi Landzhöfdingarnes
frånvahru altijd adelzmän och inga andra i deras ställe
förordnas måge.
16. Att alle häradz acter, protokoll, medell och sakörer
effter åthskillige förre resolutioner måge oförrychte i
Bilagor.
269
häradzkistan förvaras och till dee ting användas, som häradetz
nytta kraf ver, jembväll hvad öfverskiuter tingzgiestningens
penningarne icke under Häradzhöfdingarnes
egenvillige disposition heroo, som på månge ohrter skier,
uthan at redo och rechning derföre giöras må.
17. Att Häradzhöfdingen så och Lagmannen eller
deras nogsampt befullmechtigade substituter sampt andre
Kongl. Maij:tz beti ente så högre som lägre af vår rätte
Lutherske religion vara, jembväll i landet och häradett
boo måge för justitiens bätre befodran så i citationers
tijdige erhållande som andre ährenders förrättande och
ansökiande i häradet och lagmansdömen, så och att icke
Borgmestare och Rådmän i städerne sådane embeten för
andre i landet boende capable adelzmän bekomma måge.
18. Att Assessores i Håffrätterne inga lagmans- eller
häradzjurisdictioner hafva måge, som sortera under den
Hoffrätt, der dee ordinarie tiena, för dee månge inconvenientier,
som der vidh torde concurrera.
19. Att tingzrättens nembd altijd må besättias af
halfparten crono och halfparten frälsebönder.
20. Att Lagmansting må ordinarie hållas een gång
hvart åhr till dee appellerade sakers bätre befodrande,
som elliest offta åhr ifrån åhr upskiutas.
21. Emedan såssom och högeligen klagas, att dee
1638 och 1678 åhrs fattade råå och röörs sampt säterijes
ordningar intet effterlefvas, i dett een deel tvärt emot
producerade häradzattester, eedsvorne gränzecharter och
sielfve gräntzornes richtigheet intet få niuta det bemälte
stadgar dem tillägna, uthan att sådant skall uthan orsak
disputerat och äganden till största skada förandrad varda,
implorerandes underdånigst der öfver H:s Kongl. Maij:tz
allernådigste ordres, vederbölirligen genom opartitsche Cornmissariers
inqvisition at corrigeras och rättas, jembväll
och att gambla laga attester och uhrminnes häfd af säterijes
råå och röör giella må.
22. Vijd den händelsen när någre strijdigheeter under
Grefvarnas eller Frijherrarnas jurisdictioner emellan
Adelen eller deras betiente och bönder upkomma, anhålles
underdåhnigst, att sådant måtte under dett näst uthom
grefve- eller frijherreskapet belägne häradzting uthan extra
ordinarie bekostnad devolverat blifva.
270
1680.
23. Eders Kongl. Maij:tt hernbäre Ridderskapet och
Adelen des underdånigste tacksäijelse för des nådigste resolution
uthi Halmstad, att authorizera Riddarehusetz
betiente förmedelst öppet ediot angående Riddarehus skuldens
inmanande, och bidie än ytterligare sådant till sin
fullbordan bringas må, jembväll och att på samma sätt
som Riksens Ständers Banco Hoffrätterne må tillhållas immediate
uptaga och afhielpa alla dee tvister och saker,
som å Riddarehusetz vägnar lagligen böra sökias så väll
vijdh skulders infodrande som elliest; och att Riddarehusetz
acta publica, som med Kongl, resolutioner och placater
finnas vara authorizerade, vitzord gifvas och laga
krafft hafva må. Och aldenstund forna Sveriges rijkes
Konungar så väll som Eders Kongl. Maij:tt sielf allernådigst
häfver confirmerat Ridderskapetz och Adelens privilegier
angående dett missbruk, som förelöper med Adelens
betiente, hvilka af een och annan uthan pass ifrån
deras förre huusbönder i tienst antagas, hvarföre Ridderskapetz
och Adelens underdåhnigste boön är, att Eders
Kongl. Maij:tt samma privilegium förmedelst ett särdeles
placat renovera tächtes, och att der uthi må i lijka måtto
infattas, dett Adelens fogdar och andre betiente, som någre
medell under händerne hafft hafva, måge under Commissorialrätt,
den Landzhöfdingen i provincierne förordna
kunde, stå till svars och dömas, och att den succumberande
parten mätte till intet annat forum få appellera än
dett Kongl. Cammer-Collegium, så att dee i föllie af Eders
Kongl. Maij:tz nådige resolution de anno 1668 samme vilkohr
som Cronefogdarne undergå måge, och der tienaren
funnes vara huusbonden något skyldig, att då han framför
andra ereditorer måtte få giöra sigh hoos honom betalt.
24. Dess föruthan såssom adelige privilegiernes och
riddarehuusordningens de anno 1626 den 26 Junij 8 § uthtryckeligen
exprimerar och befaller, att alle dee ofrälsesmän,
som Sveriges Konungar med adeligit stånd och skiöldemärke
privilegerat, skola tee sig på Riddarehuset och
dher [sig] immatriculera låta, och lijkväll befinnes, at
månge sådant intet effterkommit, uthan under hvariehanda
prsetext sig undanhållit, ty begäres underdåhnigst,
att alle dee, som således äre utheblefne och eij fullgiordt
hvad riddarehuusordningen kräfver, icke må heller niuta
Bilagor.
271
adeligit stånd och sine skiöldebreef till godo, innan dee
berörde Kongl, förordning hafva fullgiordt, sig på Riddarehuset
angifvit och immatriculera låtet. I lijka måtto
att såssom mången fins här i rijket, som niuter frälse å
godz och icke ännu bevist sig vara af uthrijkes adell, må
effter 10:de § icke niuta adelige privilegier å godz, innan
han här vijdh Riddarehuset bevist häfver effter Kongl.
Maij:tz nådige resolution de anno 1664 antingen med Keijsars,
Konungz, regerande Eurstes, Republiques eller heela
Riddarordens attest sig vara af fremmande adell.
25. Såssom forna Sveriges Konungar jembväll och
Eders Kongl. Maij:tt sielf allernådigst häfver behagat till
Riddarehusett förunna dee bother, som falla kunna för
dee fauter vijdh Adelens rosstienst, och till datum Riddarehusett
icke dett ringaste der af niutit, eij heller niuta
kan, så länge ingen på Riddarehusetz vägnar vijdh munstringarna
blifver jempte dee andre Commissarierne admitterad,
altså underdånigst ansökes, att så väll för Eders
Kongl. Maij:tz eget som Riddarehusetz interesses skuld
här effter vijd alle munstringar och inqvisitioner, der Riddarehusetz
fullmechtige och betiente icke kunna vara vijd
handen, någon annan af Adelen i provincierne adjungeras
må, som Riddarehusetz rättigheet noga observerar.
26. Eders Kongl. Maij:tt hernbäre Ridderskapet och
Adelen underdåhnigst tacksäijelse för des nådigste resolution
uthi Halmstad angående ryttarens under adelzfahnan
förfarande jempte dess mondering, när han sootdöör; och
såssom ännu många klagmåhl der öfver inkomma, at ingen
boot der på fölgt, ty bedes underdåhnigst, att någre
visse af Ridderskapet och Adelen der till förordnas kunde,
som inqvirerade öfver dee feehl, som förelupne äre, således
att den, som finnes vara här uthinnan för när skiedt
af vederböranden, restitueras måtte.
27. Att i lijka måtto vijdh adelzfahnan och dee andre
regementer i Sverige och Finland capable och meriterade
adelzmän af national embne brukas må, dee der så
väil språket som gemene folksens art och natur, besynnerlig
i Finland, kunnige [äro] och bäst förstå, då Hans Kongl.
Maij:tt förmodeligen ett bätre nöije och tienst af bemälte
regementer spöriandes varder än elliest, när dee af fremmande
commenderas, dem dee intet förstå, mindre effter
272
16S0.
deras sätt skiötte varda, hvaraf då lätteligen dee sin
plicbt intet som i forna tijder kunna komma till att giöra,
hvilket Hans Kongl. Maij:tt nådigst ansee och den bristen
i nåder förandra techtes.
28. Der till med tins ett ganska stort missbruuk
angående ryttarens löhns stegrande under adelzfahnan; ty
underdåhnigst bedes, att dee förmedelst Kongl. Maijrtz
påbudh måtte vara nögde med sådan löön, som svertienare
under landtregementerne i Sverige och Finland niuta,
och att i dett öfrige Ridderskapett, och Adelen kunde conserverade
blifva vijd rosstienstzordningen, som hon tinnes
i adelige privilegierne beskrefven.
29. Item hvad i underdåhnigheet om ryttarens löön
är begärt, böönfalles och om annat tienstefolkz, så pijgors
som drängiars, löön, att een viss taxa der öfver formeras
må, såssom och den egenvilligheet, dee een tijdli bortåth
föröfvat, förmedelst Eders Kongl. Maij:tz allernådigste
stadga» förekommas och hemmas må, aldenstund sielfzvåldet
nu så taget öfverhanden, att om icke snart någon boot
der emot sätties, ingen kan vara säker, och dee vidh instantierne
mehra än altför mycket medhåld hafva, som
deras onsko mechta styrcker.
30. Att 1655 ahrs reductionsstadga utan drögzmåhl
och innan een viss tijdh må bringas till endskap effter
Hans Kongl. Maij:tz allernådigste uthlåtande i Halmstad
1678, på det samma Commission med deras löningar rijksens
stååt icke längre gravera må. Jembväll och att Hans
Kongl. Maij:tt nådigst techtes låta bemälte Collegmm
giöra reeda och relation hvad dee uthi förflutne åhr till
rijksens nytta förrättat hafva.
31. Ridderskapet och Adelen inkomma med des allerunderdähnigste
påminnelse, att små tullarne för Cronones
säkrare och vissare inkomsters skuld till visse personer
emot nöijachtigh caution förarenderas kunde, så och att
vijdh hvariehanda tullbetienters insolentier dee under Häradzhöfdingarne
a landet och Borgmestare och Rådz jurisdiction
i städerne stå och svara måtte, jembväll Landzhöfdingarnes
correction underkastade vara, när så beliöfves.
32. Elliest förmodas till Kongl. Maij:tz nytta icke
ringa tiena, att alle dee, som någre Cronones medell så
väll incasserade som upnegotierade under händer halft,
Bilagor.
273
det vare sigh Collegier eller andre särskildte persohner,
icke allenast måtte hållas till giöra reeda och richtigt
räkenskap, huru de äre administrerade, uthan och huru
vijda vidh upnegotierandet dee Konungens interesse i acht
taget.
33. Der till med finna Ridderskapett och Adelen högnödigt
i underdånigheet föredraga, dett Kongl. Maij:tt
igenom någre visse der till förordnade vällförfarne herrar
och män tächtes låta undersökia, hvadan ursprunget till
Chronones giäld härrörer, hvarvijdh noga kunde examineras
alle contracter och upnegotiationer sarnpt obillige interessers
åthniutande, bredevidh panters ännu innehafvande,
då förmodeligen een stoor deel af Kongl. Maijrtz och
Cronans giäld af sig sielff falla torde. Men bönfalle der
hoos underdånigst, att dee, som någon rättmätig fodran
hoos Kongl. Maij:tt och Cronan hafva och anten reedan
liq vider ade rechningar kunna
någon liqvidation, med Kongl, nåder måtte ansees och till
deras betahlning förhielpas.
34. Ridderskapet och Adelen iterera deras förre af
Kongl. Maij:tt allernådigst förundte frijheet att få deras
uppå hvariehanda sätt reductionen de anno 1655 underkastade,
till säterije bebygde, jembväll råå och röörs hemman
med annat vederlag i lijka ränta uthbyta och till
Cronan i deras ställe få sättia.
35. Såssom Ridderskapet och Adelen intet niuta dee
gamble förmedlingar på deras godz under afrechning med
Kongl. Reductionen och i landzohrterne, der fierdepartzräntan
afgifves till goda, uthan dee för den räntan, dee
intet niuta, fierdeparten att erläggia tvingas, altså bönfalle
Ridderskapet och Adelen underdåhnigst Eders Kongl.
Maij:tt techtes dem med Kongl, ordres der emoth beskydda.
36. Att een noga inqvisition anställas må uthi Adelens,
i lähnet boende, bevistande öfver de månge gärder och
contributioner desse förflutne ähr af frälsebönderna och
flere uthgifne äre, till att ransaka, hvad som af almogen
uthgifvit, hvart dett kommit och till hvad nytta det användt
ähr, hälst frälsebönderna tvert emot Kongl. Maij:tz
allernådigste förtröstning lijka med crono och skatte att
contribuera och tienst giöra [blifvit] tvungne, oachtat att
Kongl. Maij:tt dett på åtliskillige ohrter häfver förbudit.
Sv. Ridder sk. o. Adels riksd.-vrot., Xlii. 1680. 18
274
1080.
37. Att alt olofligit svediande och ekehygge uthan
anseende och lindring i föllie af förrige Kongl, resolutioner
måtte afstraffas, hälst emedan landet deraf ingen ringa
skada och afsaknad taga måste.
38. Men i synnerheet såssom dett olaglige svediande
så starckt hoos allmogen inrijtadt är, hälst uthi bergzlagerne,
att dee icke eens achta dee der på fallande bother
af 40 mark att erläggia, allenast dee sine eenträgne
tanckar foitsättia måge, altså böönfalle Riddérskapet och
Adelen underdåhnigst, att sådant svediande på allmenningar,
skatte- och cronehemman med ett exemplart straff må
hemmas, som kan förskreckia andra ifrån slijkt otilbörligit
föröfvande, bergzbruken och landet till största ruin
och skada.
39. För uthan detta begäres underdåhnigst, att frälsebönderna
icke må tvingas uthan för betahlning att uthkiöra
dett ekeverke, som till Cronans behoof hugges, doch
på åthskillige ohrter och tijder dem och deras huusbönder
tillbudet ähr.
40. Item att dee i lijka motto icke nödgade blifva
vijdh diuregårderna och annorstädes giöra någre cronedagzverken,
som offta skier uthi olaglig tijdh.
41. Såssom Eders Kongl. Maij:ttz nådigste placat de
anno 1677 angående skattehemmans förminskande och dee
der ifrån alienerade ägors restitution vill af någrom till
dett missbruk uthtydas och extenderas, att dee jordägande
och deras erfvingar, som sielfva sådan handell hafva ingått
och penningar undfått, nu komma och reclamera deras
alienerade ägor, men villia intet dee derföre undfångne
penningar återgifva, ehuru dee och kunna vara solvendo
och väll förmögne, altså och emedan förspöries, dett een
deel af domarena i dee nedrige instantierne högstbemälte
Eders Kongl. Maij:tz placat villia uthtyda och extendera
till skattefrälse, som Ridderskapet och Adelen icke kunna
förstå, annat än dett allena är ansedt på militie- och
croneskattehemman, ty i diupaste underdåhnigheet dee anhålla
om Eders Kongl. Maij:tz nådige förklaring, at samma
placat icke må uthtydas på skattefrälsett.
42. Eders Kongl. Maij:tt hembäre Ridderskapet och
Adelen underdåhnigst tackseijelse för den nådige resolution
anno 1660 dem gifven blef angående skattejordz in
-
Bilago r.
275
lösen, då den uthom börd till sahlu gåhr af dee skattehemman,
som frälseman skatten af äger; men såssom förspöries,
att een deel af dee andre Ständerne, serdeles Borgerskapet,
skola villia sökia att stängia Ridderskapett och
Adelen ifrån sådan dem förmedelst Kongl, nåd tillkommande
rättigheet, altså begära de nu underdånigst, att
högstbemälte förrige resolution de anno 1660 förmedelst
Kongl, stadga och påbud måtte förnyas och confirmeras,
så att uthan hinder och förfång dee den kunde till godo
niuta, och således extenderas och förklaras, att Prest- och
Borgerskapet, som finnas hafva för detta tillhandlatt sig
sådane skattehemman, måge förplichtade vara för samma
prijs, dee dem kiöfft hafva, till adelzmannen afstå, och
inga onödige bygningar eller trägårdar komma i consideration,
som för dess vijdh macht hållande skattegården
mehra skada än gangna. Elliest finnes och åthskillige
ofrälse personer uthom militiebetiente, som donationsgodz
besittia, jembväll och frälsegodz sig tillhandlat hafva,
dem dee under frälsemanna frijheet possidera och bruka,
som aldeles sträfver emoth den åthskildnad, som bör vara
emellan stånden, och eij annat än till förkränckning af
Adelens vällfångna privilegier länder, hälst emedan hvarken
prest eller borgare dee onera undergahr, som Ridderskapett
och Adelen i mångahanda måtto uthstå måste;
alt derföre underdånigst imploreras, att Eders Kongl. Maij:tt
af vanlig gunst och nåde detta ansee och sådana preejudicerlige
frijheeter, som ofrälse män uthom militiebetiente
på hvariehanda sätt hafva uthvärkat och sig förvärfvat,
aldeles uphäfva och inga säterijes frijheeter tillstå techtes;
och den, som således frälsegodz sig tillhandlat, må
vara förplichtad på sätt och vijs, som i Skåne skier, dem
strax upbiuda och effter mätesmannaordom till frälsemannen
att försällia, så att den, som närmaste är i skyldskap
med den familien, hvadan godzén komne ähre, nu och
[må] närmast vara dem att inlösa.
43. Att Adelens gamble frälsegodz för dee tvenne
kongzhästarna lijka som alle dee andre godzén i rijkett
må vara förskonte och således dee intet der emoth, ehuru
ringa dett och är, må belastas.
44. Att Cronones jordeböcker till frälsegodzens bätre
och vissare handterande justeras och inrättas må.
276
1680.
45. Att 1668 åhrs bijafskiedz 3 articel angående salpetersiudarenas
formalprocess uthi sallpetersiudande noga
måtte blifva attenderat, så att Ridderskapett och Adelen
förnembligast på deras säthegårdar, intet mindre än pä
deras andre godz, icke egenvilligt uthan tillsäijelse och
veetskap handteras och oroas måge, men heller alt skickeligare
tillgå till Kongl. Maij:tz tienst och större nytta,
och att alt dett salpetersiudare olofligen och egenvilligen
tillvärka, må vara halfparten Kongl. Maij:tt och lialfparten
possessori fundi uthan afkortning af deras rätta
lefverantz tillfallet, hälst när dee stora insolentier otroligen
tillbiuda och föröfva.
46. Der alle löösdrifvare så i staden och landet, besynnerlig
i båtzmanshållet, efftersökias skulle, blefve effter
Kongl. Maij:tz förordning militien med manskap hulpen.
47. Särdeles om alla löösdrifvare och dee, som intet
kunna bevisa sig vara lagligen stadde och bosatte, förhindras,
som dee sig företaga, i landett hoopetalz att draga
och flyttia ifrån den eene ohrten till den andre, jembväll
slå sig till städerne, bergzlagen, jägarestaten och båtzmanshållet,
hvarigenom vijdh skrifningen och elliest Adelens
tienst sampt gårdars bebyggiande een stohr brist på manskap
förspöries, så att hemmanen der igenom blifva öde.
då sidste och eendeste manhielpen måste gå uth på skrifning,
förekommandes altså H:s Kongl. Maijrtt ett sådant
otijdigt och skadeligit flyttiande, när förmedelst des nådigste
stadga påbiudes, att ingen af crone uthan Landzhöfdingens
eller Befallningzmans och af frälset uthan Adelens
pass och tillstånd således omkring flyttia må, uthan
att sådane måge tagas för sielfskrefne, ehvar dee finnas.
Såssom detta så väll Kongl. Maiptt som Ridderskapet och
Adelen intet ringa gagnar, så förmodas här öfver een nådig
resolution.
48. Att man i anledning af giästgifvareordningen de
anno 1664 vederlag i städerne för förlohrad arf och jord
till stora landzvägar, som heela gårdarna ruinerat hafva,
uthi stadzjordh under vilkohr till arf och eget bekomma
må, hälst emedan bevisligt är, att många een obotelig
skada der af taget.
49. Att städerne effter Kongl. Maij:tz ordning rätt
justerat måhl och vicht hafva, och at landtmannen alt
Bilagor.
277
med struket måhl een och lijka vicht försällia och negotiera
må, på det man vijdh een ordningh öfver hela rijket
lefva och den odrägelige rågen och öfvervichten icke underkastad
vara må, som å så månge ohrter i k[ära] fäderneslandet,
men i synnerheet Vestergiötland, klagas taga
öfver handen.
50. Att myntet må i rijket så inrättas, så det finare
som slättare, att dett emot sig sielfft jernvall i främmande
myntesorter {eqvivalent vara må, och att dett öfver heela
rijket lijka gella må, och mehr skilliemynt effter Kongl.
Maij:tz resolution i Halmstadh slås och inrättas må.
51. Att alle skulder [och] privat prsetentioner, som
hafva varit i tiugu åhr förtagne och eij rätteligen derpå
yrckiade, effter förra uthgångne placater och öflig praxin
i somblige doomstolar måge blifva uphäfne och nulliterade,
och att sahl. Konung Gustaff Adolphs placat öfver
detta måhl trycht blifva må.
52. Såssom erfarenheeten nogsampt betygar, huru
omyndige barns rätt och interesse på åthskillige ohrter i
rijket meen lijder, och dett i mangell af förmyndare, hvaraf
sedan månge qvereler och lamentationer inkomma, altså
bidie Eders Kongl. Maij:tt Ridderskapett och Adelen underdähnigst,
att den af trycket uthgångne förmyndareordning
måtte öfversees och till een och annan landzohrtz
nytta lämpas, således der vijd i nåder statuerandes att
fattige omyndige barn kunna vara hulpne, hvilket synes
kunna bäst skie, om antingen i hvar provincie eller åthminstone
under hvar och een Hoffrätz jurisdiction ett Förmyndare-Collegium,
bestående af tvenne adelzmän och een
bookhållare, emot den tiugunde penningens niutande af
intraderne för deras omak och arbete constituerades, hälst
emedan Hoffrätterne för andre öfverhopade embetes syslor
skuld intet hinna, som sig bör, dett att förvalta.
53. Att alla monopolia och compagnier, som salt-,
tobach-, tieru- och sucker-, sampt alle skråer måtte afskaffas
till Kongl. Maijrtz och undersåtarenas större fromma,
så i tullens mera tilltagande, penningars införande,
bätre prijs på alla varor och rijket till uphögning och
vällfärdh.
54. Att Ridderskapet och Adelen effter förre resolutioner
så väll handell och vandell på sit jern och mes
-
278
1080.
sing, som tillvärkas, tillåtas må hoos fremmande att föröfva,
som medh spanmåhl och annan afvell brukligit ähr,
så att städerne dem dett icke förvägra måtte, lijkmätigt
Konung Johans och Konung Gustaff Adolphz förrige allernådigste
resolutioner; så och att Ridderskapett och Adelen
uthi sin rättigheet till oxehandelen eij må turberas.
55. Ridderskapett och Adelen beklaga sig och öfver
dett intrång dem skier af Cronefogderna uthi deras tillhörige
frije disposition öfver sine frälsegodz i Halland med
bönders af- och tillsättiande; anhålla underdåhnigst här
emot Kongl. Maijrtz nådige protection, och att dee oafkortatt
måge få niuta den rätt, som dem eenkannerlig
effter deras frijheet och landz seed tillkommer.
56. I lijka måtto anhålles underdåhnigst, det dee
vijdh deras i Halland så väll som andra ohrter, hvilkom
denne rättigheet tilkommer, uhrminnes frijheeter och privilegier
med strandvrakz uptagande och behållande må
blifva conserverade; så och att Kongl. Maij:tt så väll dee
i Halland boende som alle andre, dee der i förflutne svåre
krijgztijder all sin egendom förlohrat och aldeles af sig
komne [äre], till något soulagement nådigst ihogkomma
techtes för dee store besvähr, olägenheeter, contributioner
och inkvarteringar, dee der sammestedes, ja och på sine
säthegårdar i desse förflutne tijder lijdit och uthstått
hafva.
57. Såssom och att bönderna i Halland vid det accord
angående uthskrifningzpenningarna sampt andre perzedlars
uthgifvande, som äre slagne till ordinarie räntan,
som med Kongl. Maij:tt och Cronan 1650 slutet är, allernådigst
kunde blifva behåldne.
58. Den i Skåne boende Svenske Adelen, som effter
den uthståndne hårda krigztijden någon lijsa underdånigst
hade förväntat, men sedan freden sluten blef, åthskillige
sådane contributioner, inqvisition er, inqvarteringar, arbeten
och besvär häfver måst undergå, som dee för krijgett
intet afviste, eij heller kunna veta orsakerna till sådan
extra ordinarie tunga, uthan hafva måst här tills lefva effter
befaldningshafvandernas och Cronefogdernas discretion, befruchtandes
(o: befruchtar) för den skuld för dee dagelige hootelser
af sådane flere ovanlige pålagor så väll af koppskatt
som stående accijsskatt så väll på in- som uthsoehne godz,
Bilagor.
279
ja och på sielfve säthegårdar na, och man ännu des uthan
vill fodra, att Adelens bönder, som knafft hafva kunnat
sig nöödtorfftig reedskap till åkerbruket förskaffa, vinteren
öfver skola svåra och vidt aflägne skiutz- och kiörsler
förrätta.
59. Nu äre dee Skåniske godz och sätegårdar af forna
tijder så inrättade, att dee uthan böndernas arbete och
dagzverken aldeles intet kunna häfdas, ja böndernas uthlagor
och arbeten äre således af begynnelsen emot sätegårdarna
proportionerade, så att ingen adelzman kan der
vidh sine godz behållen blifva, med mindre han på sine
bönder niuter all den frijheet, som dee af alder hafft hafva
och här tilz brukat. Och som den Svenske Adelen, som
boor i Skåne, aldrig sig häfver undandraget sin nådigste
Konung medh godz, lijf och blod at tiena, uthan häfver
till sin nådigste Herres och fäderneslandetz tienst i påståndne
krijget alla sine godz aldeles afstådt och till spillo
gifvit, så att ingen skall kunna dem för någon ovilligheet
beskylla till dett almenna bästa effter yttersta förmågo
att contribuera; fördenskuld bidia dee nu underdåhnigst
om den nådh att blifva conserverade vid alle frij- och
rättigheeter, som dee alltijd på sine Skånske godz hafva
niutit, hälst emedan landzens cultur der sammastädes
omöijeligh skulle kunna bijbehållas, der icke i synnerheet
insochne bönders frij- och rättigheet till sielfve sätegårdarnes
bearbetande conserverades.
60. Eders Kongl. Maij:tt imploreras underdåhnigst
att hafva sine trogne tienare så civil som militär vidh
Justitii® eller andra Collegier, på hvad ohrt dee vara
kunna, i nådigt minne till deras löhningars erhållande,
att dee så mycket flijtigare deras ombetrodde embeten och
tienster förrätta kunna, rijket till gagn och goda.
61. Emedan dett sig befinner, att per male narrata
åthskillige Kongl, breef på lähnegodz, dee närmare skyldeman
och arftagande till prsejudice, äre uthvärkade, ty
böönfalla Ridderskapet och Adelen underdåhnigst, att den
graverade pahrten med vederböhrlig remonstration der
öfver må få inkomma och således i nåder niuta den förändring,
som i slijke måhl fodras kan.
62. Att Ridderskapet och Adelen i provincierne framför
andre måge vijdh jägeristaten brukas och constitueras.
280
16 S O.
63. Att Ridderskapett och Adelen må tillåtas vijdh
utskrifningen sielfve een dugelig knecht för sin rothe
att nembna och uthgifva, jembväll rothen, sedan knechten
genom mönstringen [är] gången, aldeles för vidare tilltahl
i een eller annor måtto befriad vara må effter förre nådige
resolutioner.
64. Item att sättingarna, som ännu öfverlefva, måge
dimitteras och sig under sine förre huusbönder begifva.
65. Dett stora missbruk, som Läns- och Fierdingzmän
sampt andre flere taga sig före vidh deras tiensters
förrättande i landzohrterne, att tvinga frälsebönderna till
skiutzning och annan gravation, som sträfvar emot stadgar
och ordningar, bedes underdånigst att genom Kongl,
ordres [må] rättas och förekommas.
66. Emedan med qvittenciers utgifvande af Cronones
betiente till frelsebönderna ett stort missbruk inrijtar, att
mäste partben för des orichtigheet 2 å 3 gångor betala
een post och icke veeta, när dee fyllest betalt hafva, så
anhålles underdåhnigst, att Kongl. Maij:tt förmedelst des
allvarlige påbudh sådant nådigst techtes låta ändra och
tillhålla vederböranderna richtige qvittencier att uthgifva.
67. I lijka underdåhnigheet anhålles och, att kongzådrarna
måge effter lag och förre resolutioner i alla strömar
öpnas.
68. Ridderskapett och Adelen besvära sig högeligen,
att een deel tvert emot domar, lag, ja och uthan Landzhöfdingens
ordres af Häradzfogderne exeqverade varda så
i deras säthegårdar som på deras tienare och bönder med
dörars upbrytande, skiöflande, tienares och bönders fängzlande
och anhållande med fartyg och annan egendom, hvar
igenom så Adelen som deras betiente och bönder mechta
prisjudiceras; böönfalle fördenskuld Hans Kongl. Maij:tt
underdåhnigst, att sådane svåre insolentier vederbörligen
afstraffade och förbudne varda, att hvar och een vidh lag
och privilegier handhafd och beskyddad blifva må.
69. Emedan Hans Kongl. Maij:tt förnembligst anno
1672 allernådigst bevilliat Ridderskapet och Adelen uppå
deras så väll till een tijd som längre förmedlade hemman
i lijka måtto proportional frijheet hoss Grönan, altså böönfalle
Ridderskapett och Adelen Hans Kongl. Maij:tt underdåhnigst,
att sådane vilkohr på Adelens betientes frij
-
Bilagor.
281
hetzhemman i lijka måtto måge extenderade varda, och
Ridderskapet och Adelen tillåtet bemälte betientes frijheeter
med condition på längre och kortare tijdh gifva
och förunna, allenast dett skier uthom extraordinarie belöningen,
så att dee proportional frijheet der effter hoos
Kongl. Maij:tt och Cronan och eij längre niuta.
70. I lijka måtto fly Ridderskapett och Adelen till
Hans Kongl. Maij:tt att niuta den förändring på deras
godz, som liggia när vidh siökanten i Sverige och Finlandh,
att ett vist determineras måtte öfver båtzmanshållet,
och att dee, som närmast och lijka st der intill [äro]
belägne, der till anslås och förordnas måge, hälst bönderna
elliest vidh landzuthskrifningarna sig aldeles ifrån godzén
begifva, som på åthskillige ohrter skiedt, besynnerlig i
Finland Eurepä härad, Nykyrck och Kifvenäs sochner
sampt anorstedz.
71. Eders Kongl. Maij:tz allernådigste och högstprijselige
försorg för alle des trogne undersåtares vällfärd
och upkomst, men i synnerheet att Eders Kongl. Maij:tt
Ridderskapett och Adelen medli åthskillige hälsosamme
och nyttige ordningar, stadgar och påbudh till deras ståndz
eonservation häfver beneficerat, erkännes medh underdånigste
höörsamheet, respect och lydno, särdeles att Eders
Kongl. Maij:tt anno 1675 uthi Ubsala i nåder monde Ridderskapet
och Adelen förtrösta, dett dee ordningar, som
angåå allahanda yppigheeter uthi klädedrechter, som nu
mehr än alt för mycket häfver taget öfverhanden, brölopp,
bamsdoop, begrafningar sampt alla samqvemer skulle företagas
och öfversees, effter Eders Kongl. Maij:tt med des
eget högloft exempel sine trogne män och undersåtare
der uthinnan at föregå allernådigst häfver tillsagt, hvarföre
dee och nu underdåhnigst anhålla, att ett så hälsosampt
och för heela rijket nyttigt värck företagas och till
sin fullkomelige effect bringas må, således att alle spetzer
af guld, silfver, silke och trådh aldeles måtte afskaffas;
men särdeles och i synnerheet förorsakas Ridderskapet och
Adelen att i underdåhnigheet afklaga dett stora missbruk,
som vijdh begrafningzacter ännu practiceras, i det
dee döda kropparne kring gatorne ifrån det eena huset
och kyrckian till den andre burne blifva, förmedelst hvil=
ket onödige värck dhen allvise (luden såsom af alt annat
282
1680.
fåfängt pråhl intet annat än till landzstraff förorsakas,
att man förtijger den obotelige skada och afsachnad Eders
Kongl. Maij:tt, rijket och hvar redelig undersåtare der
igenom tager, att medel och penningar till sådane fåfänge
usus emploijeras, hvarföre dee nu underdåhnigst bidia om
een sådan stadga, att effter denne dag all likprocess på
gatorna må vara afskaifad, och lijken uthan process och
omkostnad strax i dhen kyrckia bijsättias, der begrafningen
sedan skie skall, så att när begrafningzdagen för
handen är, lijket må framsättias på gången, och alle vahnlige
ceremonier i kyrckian förrättas, och inge klädningar
hvarken på golfvet kring vägger- eller bänckerne mehr än
altaret och predikestolerne effterlåtas, jembväll att dee
pråhlachtige lijkekistor afskaffas må, effter som Ridderskapet
och Adelen des uthan sig ingalunda undandraga ad
pios usus hvar effter vilkohr och embne att gifva och
förähra.
72. Dess föruthan såssom och andre nedrige ståndzpersoner
hafva begynt öfver deras stånd sig, sine hustrur
och barn med sådane faconer och klädedrechter adjoustera,
som Ridderskapet och Adelen af ålder och uhrminnes häfd
allena tillhöra, altderföre underdånigst anhålles, att slijke
nedrigare ståndzpersoner, som icke äre af adell, per constitutionem
regiam tillhållas må een viss och deras stånd
lijkmätig drächt till facon och stoff bruka, och den, som
understår sig der emoth lefva, icke allenast som een förbudzbrytare
[blifva] afstraffat, uthan och att (fouvern eurer och
Landzhöfdingar i städerne och på landet [må] vara obligerade
uppå hvars och eens angifvande sådant corrigera och å
allmenne gatu eller uthi samqvemer och husen den bråtzlige
afkläda låta, hvilket så frambt dett intet skier, befruchtar
man ingen execution derå niuta. Och aldenstund
dett eene missbruket effter det andre dageligen förökes
och tager öfverhanden, så att man den eene ifrån den andre
intet åthskillia kan, ty bedes underdånigst att till
ståndz och personernas åthskildnad ingen måtte uthom
adelzståndet och militär personer tillåtas att bära väria.
73. Eders Kongl. Maij:tt lärer uthan tvifvell hafva
förmerckt dee store pressurer, som icke allenast dee af
Ridderskapet och Adelen uthi Bohuus lähn, uthan mehr
deras fattige bönder förmedelst fiendernas röfvande och
Bilagor.
283
skiöflande, så och månge stohre giärders och contributioners
uthgifvande till någre hundrade dahlér på gården,
sampt uthi skrifningar, inqvarteringar, skiutzning, giestning,
durchmarcher och flere besvär så till fienderne som
effter plichtskyldigheet till deras egett folck i desse framfarne
krigztijder framför någre af dee andre ohrternes inbyggiare
hafva uthstådt och underkastade varit, hvarigenom
dee [äro] så uthblottade och förarmade vordne, att dee
af medellöösheet — oss till merkelig skada och afsaknad på
deras intrader — har lembnat deras hemman uthi ödesmåhl,
och dee, som vidh hemmanen qvarblefne ähre, kommet
uthi een så diup rest så till Eders Kongl. Maj:tt och
Cronan som till dhem, så att den omöijeligen uthan hemmanens
ödezmåhl och böndernas total ruin uthbekommas
kan, hvarföre lefva dee så väll som andre provincier, hvilka
lijka last med Bohuus lähn draget, i synnerheet Daahl
och Yestergiötland, i den underdåhnigste tillförsichten
Eders Kongl. Maij:tt teches sådant med nådige ögon ansee
och fördenskuld sådane restantier, som till efventyrs
hoos een eller annan af sådane deras frelsebönder i desse
förflutne åhren kunna vara upvuxne, allernådigst tillgitver,
så och för innevarande åhr strögodzbönderna för contributionen,
som är 7 */2 daler s. m:tt af hvart heelt hemman,
förskonas och effterlåtes.
74. I lijka motto tacka dee Eders Kongl. Maij:tt underdåhnigst,
som allernådigst häfver techtz detta lähnetz
invåhnare deras förre seglationsfrijheter igen förunna, och
bidie dee nu fördenskuld i lijka underdåhnigheet, Eders
Kongl. Maij:t nådigst techtes dee samma confirmera och
handhafva, så och i nådigt anseende till dee svårigheter
och skador, som dee i detta sids te krijget så väll uthi
deras huushåldning som serdeles på deras intrader, hvilke
till et merkeligt quantum förmedelst deras bönders ruinerande
förminskade äre, lijdit har, dem uådigst förunna,
att hvad dee till deras huushåldning från andre ohrter
kunne låta heembringa, må för tullens och accijsens erläggiande
förskonas.
75. Eders Kongl. Maij:tt teckes och allernådigst befrija
Ridderskapett och Adelen för den skatt, som Carlstadzboerne
af egen myndigheet pålagt håfve, nembligen
1 öhr s. m:tt på hvart skeppund för dett jern, som till
284
1680.
vågen föres, emedan dee icke begära, att jernet skall der
stå, och dett för ståndpenningar kan rechnas, utlian allenast
på vågen kastas, väges och sedan uthkastas, då aflägger
den. som jernet emothtager och skieppar, dee rätte
vågepeningarne, nembligen 12 1/2 öhr kopparmynt!, underdåhnigst
bidiandes att sådane pålagor, som äre egenvillige,
måtte uphäfvas och hvad i så måtto uptaget är återgifvas.
Såssom och att dem effterlåtas måtte at gå staden
lörbij och directe till Griötheborgz väg med jernet, der dem
sådant anstår, hvarest jernet scippas (!) skall.
76. Eders Kongl. Maij:tt teckes lijka allernådigst
tillstånd gifva i förmågo af privilegierne, att Ridderskapett
och Adelen måtte få byggia sigh fahrkoster och deras
eget tillvärkade afvell och jern till Carlstadz vågen att
nederföhra, och att stadzens sampt vägarens plicht vara
måtte, att Adelens jern, när det ankommer, må upvägas
framför någons annans, eif ter almogen intet kan tohla der
länge att vänta.
77. Emedan Magistraten och Borgerskapet i Philipstad
tvert emot deras privilegier och resolution sampt förbudh
vidh 40 markers plicht uthväge af det jern, som
ifrån Philipstad afgår, störste delen på sine egne vågar
hemma i husen genom sine hustrur och folk, der öfver han
sielf längd och book håller, hvar af händer, att offta een
orichtig vicht icke allenast undfås, uthan och undertijden
några lass jern uppå posten komma i tvist, som dee effter
sin book föregifva vara uthsände, men åter den jernet
kiöpt häfver dett eij bekommit; och påstår Magistraten,
att een sådan vägning och book är richtig och bör gifvas
vitzordh, och jernet hvarken af någon eedsvoren vägare
är vägett på stadzens vågh, eij heller book der öfver hållen,
och lijkvist påbördar Magistraten at gifva 1 öhr s. m:tt
för hvartt skeppund vågepenningar, oachtat om jernet på
stadzens våg väget är eller eij, och om jernet är någonsin
kommet in i staden eller icke. Suppliceras altså, at deras
egenvillige vägning och böckers hållande måge vara ogille,
och köparen sitt kiöpte jern tillställas, och dem påläggias,
att när kiöparen ett öhr s. m:tt för hvart skeppund i
vågepenningar betalar, att då Magistraten så många vågar
inrättar, som tarfvas kunna.
Bilagor.
285
78. Såssom Presterskapett icke allenast i Vermland,
uthan och på månge andre ohrter och provincier i vårt
k[ära] fädernesland sträfvar effter månge sochner och stohre
giäldh, offta förgätandes dett, som dem af (fadli och öfverheeten
är ombetrodt, nembligen huru dhe uthi Gfudz
kyrckia och vijngårdh trogne arbetare vara skola, uthan
låta Gudh bättre många kyrckior stå öde och fåfänge,
uthi hvilke een deel varder predikat allenast hvar annan,
tridie och herde söndag, att åhörarena snarast sagt icke
veeta att effter Herrans lag helga hvilodagen; altså bedes
underdåhnigst, att ingen Pastor må flere sochner hafva,
än han med kyrckiotienst högtijdeligen kunne upvachta.
uthan cedera dee öfrige till een annan, hvarigenom flere
kunne hulpne blifva sampt fleere af landsens ungdom begifva
sig till studium tlieologicum.
79. Såssom embetzmän och konstigt folck vijdh bergzbruken
hafva mycket kostat framfarne Konungar att inbekomma,
som maasmestare, kohlare, malmletare, smeder
etc., af hvilke våre Svenske deras konst lärdt hafva, som
och sedermera af höga öfverheeten med knechteskrifningz
friheet äre benådade, men des tvertemoth äre uthi dee nu
förflutne krijgztijder them tvenne skrifningar öfvergångne,
hvar igenom det embetet merkeligen är försvagat vordett,
och een deel elliest embetet öfvergifvit, een deel och effter
freden begifvit sig till dee Norske bergverken, så att vercken
i Vermland för mangell på folck måste stadna, altderföre
böönfalles underdånigst om bergzprivilegiernes conhrmation,
och att dee måge maintinerade blifva.
Eders Kongl. Maij:tz
På Rixens Ridderskaps och Adels vägnar
Allerunderdånigste och troplichtigste tiänare
Claes
Flemingh,
p. t. Landtmnrschalck.
286
1680.
Bil. 6.
B.1
Adelns supplik angående konfirmation af kungl, resolutioner
på Adelns besvär.
Stoormechtigste Konungh, allernådigste Herre.
Effter Eders Kongl. Maij:ttz allernådigste tillståndh
uppå Rijkzdagarna i Ubsala åhr 1675 och i Halmstadh
åhr 1678, jämbvehl och Eders Kongl. M:tz breff och befallningh
till för detta Landtmarskalken Hr Hendrich
Falkenberg samma åhr den 27 Aprilis hafva några af
Eders Kongl. Maij:ttz samptl. trogne undersåthares och
tienares Ridderskapetz och Adelens medell giordt ett uthtog
uthaf dheras underdåhnigste inlefvererade besvär och
der på fölgde allernådigste svar uthi några Rijkzdagar
medh hvilkett värck sampt med fullkomblige afskriffter
af alla dheras besvär och påfölgde resolutioner, hvilke af
framfahrne Sveriges rijkes Konungar som och uthaff Eders
Kongl. Maij:t sielff uthi Eders Kongl. Maij:tz omyndige åhr
från anno 1633 [gifna äro] — så monga somvijdh Riddarehussarchiven
finnas — hoos Eders Kongl. Maij:tt dee nu uthi
aldradiupaste underdåhnigheet inkomma, så och medh dee
besvär, som dem nu vedh tijden ähn yttermehra myckett
angå och skada.
Till Eders Kongl. Maij:tt bönfalla Ridderskapet och
Adelen underdåhnigst, Eders Kongl. Maij:tt på dee besvähr,
som anten ähre upskutne till att svara uppå eller och liusligen
icke förklarade äre, så och på desse sidste nu allernådigst
fullkommeligen täcktes resolvera och sedan alla
oss gifne allernådigste resolutioner effter sine nådigste
tillsäijelser under dess egen Kongl, hand confirmera och
till vederböhrande dess Kongl, breef afgå låta, jembväll
och allvahrligen der öfver hand hålla, att Ridderskapet
och Adelen deras dem gifne högstbemälte nådigste resolutioner
verkeligen och uthan hinder åthniuta måge, på
dhet, sedan dhe publicerade och aff trycket uthgångne äre,
1 Koncept, jämfördt med den vidimerade afskriften i Riksarkivet.
Bilagor. 287
öffver alt för een lagh hålles och achtas måge, hvaröfver
i diupaste underdånigheet afvachtes Eders Kongl. Maij:tz
allernådigste resolution, med förblifvande
Eders Kongl. Maij:tz
På Rijkzens Ridderskapz och Adels
vegnar
Allerunderdånigste och troplichtigste
undersåthare
Claes Flemmingh,
p. t. Landmarskalk.
Bil. 7.'
Allmogens skrifvelse till Kongl. Maj:t angående reduktionen.
Stormechtigste Konung, allernådigste Herre.
Henne högstberömlige åhåga och sorgfäldigheet, som
nu Eders Kongl. M:tt allernådigst effter en önskelig och
härlig fredz förskaffande om rijksens värns och stats befremjande
och ersättiande på sine visse och säkre grundvahlar
drager, och oss samptl. allmoge igenom sinn allernådigste
framställte proposition häfver låtitt förstå och
formerkia, ehrkenne vij, Eders Kongl. M:ttz fattige undersåtare,
icke med mindre glädie, underdånigst tacksäijellse
och vyrdnat, än den ouphörlige vaksamheet och oförlijklige
tapperheet, som Eders Kongl. Maij:tt alltifrån första
tillträdet af sitt svåra och med största oreedo betungadhe
regemente för rijksens välfärd och samptl. undersåtares
hägn och beskydd emot så månge mechtige fiender häfver
betygadt och giordt heela verldhen bekant. Hvaremot vij
så väl som hvar reedelig svensk mann aldrig skolom underlåta
Eders Kongl. M:tt högst lofva och berömma samt
E. K. M:tt med godz, lijf och blodh effter vår eedh i döden
vahra förplichtadhe och förbundne, tackandes här
1 Prot. sid. 56. — Vidimerad afskrift i Riksarkivet.
288
1680.
jempte vår Grudh, som häfver giort med oss ett sådant
stoort under och hulpett oss utur vår[e] grymme fienders
händer, bediandes honom än vijdare, att vij icke måtte
blifva overdige att länge och i många åhr få behålla en
sådan försichtig, tapper och stoor konung och herre till
alles vår hugnad, bijstånd och välfärdh. Och såsom nu
allt detta förberördhe på den ena sijdan hugnar och gläder
oss, fattige allmoge, så grämmer och ängslar det oss
på denn andra sijdan icke allenast att förstå och förnimma,
det en så mycket stoor brist till Eders Kongl.
M:ttz och rijksens högnödige tarfver och angelägenheeter
vara skall, som lätteligen kundhe giöra Eders Kongl. M:tt
regem entz bördan och dess utförande så myckett tyngre
och besvärligare, utan och att vij skole finna hoos oss och
väre medbroder, denn fattige allmogen, nu för tijden een.
sådan oförmögenheet och armodh, som denn alldrig i vårt
ståndh varit häfver, så att vij fattige undersåtare ganska
ringa eller alltzintedt finnom oss vara mecktige till dess
underhielpandhe att åstadh komma. Hvilkett allt ehuru
dhet ähr, så skall doch villian alldrig fehla, utan med
vår underdånigste trooheet i grafven taga een ända, till
hvilketz betygandke vij och nu gierna Eders Kongl. M:tt
och rijkett till bijstånd och undsättning villia vara vederredo
det aldraendaste vij ega att sammanskiuta.
Menn när vij fattige allmoge först efftertäncka, hvad
för een stoor summa penningar bådhe till flåttans bebyggande,
landh- och siöömilitiens underhålld, fästningarnes
reparerande, ammunition, magaziner, godsens inlösning och
rijksens giäldz betahlning tarfvas och behöfves, och sedhan
der emot jembföra mestedelen alf Rijksens Ständers för
tijdenn varande vilkohr, och huru vijdha dhe till een sådan
stoor brists upfyllande skole kunna contribuera, såsom
och der Rijksens Ständer skulle till det allra närmaste
grijpa sig ann och sammanskiuta, så kunde det eij
vijdare än för ett, ja högst två åhr något förslåå, men
intedt giöra till statsverkettz upfyllande och beständige
underhålld. Alltså måste vij något vijdare hugsa och
tenkia oss om, besynnerligen och efiter Eders Kongl. M:ttz
villia är, och rijksens oumgängelige nödvändigheet och
alles vår säkerheet fordrar, att beständige medell måtte
förskaffas, på hvilka rijksens stååt och säkerheet, som
Bilagor.
289
beständig böör vara, kann åhr ligen tijdh effter annan vara
footadh och grundadh. Vij förmodhe fördenskull i all underdånigheet
oss vara ursächtadhe, om vij see oss på alla
sijdor om, jembväl gå till det, som tillförenne är passerat,
såsom och föhra oss nu besynnerligen till sinnes orsakenn
till rijksens uthgiffters förhögning och inkomsters förminskning,
jempte hvadan denn store ihopsambladhe giälden
härflyter.
Hvad det förra anbelangar om uthgiffternes förhögniijg
och tilltagandhe, så kunnom vij intedt stort dereffter
fråga, alldenstund vij ärom nogsampt försäkradhe, att den
förordning, som aff Eders Kongl. Maij:tt till rijksens utgifter
är giordh, lärer intedt vara mindre nödhig än som
nyttig, välbesinnandes och att som våre fiender myckett
taga till i sinn macht bådhe till siöö och lands, så måste
och Eders Kongl. M:tt till rijksens och alles vår hägn
och beskydd, som en försichtig herre och konung, sinn
mackt och militie der effter lämpa och föröka.
Menn hvad inkompsternes förminskning och denn stoore
giälden anbelangar, kunnom vij med så myckett större
skiäl påtala, som vij befinnom Rijksens Ständer, nembligen
Prästerskapet, Borgerskapét och menige Allmogen,
mäst alla Rikzdagar dher om påmint och besynnerligen
anno 1650 inlagdt en mycket betenkelig skrifft om rijksens
inkompsters förminskning, och uti hvad besvär förmedellst
inkomsternes aftagande alla rijksens undersåtare
skulle stanna, det vij nu hafva i händer och till rijksens
sampt alles vårs betungande fåå röhna och förspörja,
hvilka och hafva dömbdt och hållit rijksens ahrt och egenskap
vara som en åderkiälla, af hvars tillflödande, som
rijksens egentelige inkompster, Konungen och rijkett bordhe
hafva, till statens underhålld och krijgz utförande etc.,
dhe medhell som rijkett äro tillhörige, jembvähl af undersåtare
dher till bevilliadhe och anslagne, och när mestedhelen
af ådrerne voro igenstoppadhe, så måste man till
uthösandet befinna så myckett större brist; ville mann
och een eller annan gång något deruti fylla, så varder
det doch intedt förslåendhes, så länge dhe rätta hufvudådreime
voro förstoppadhe; befinnandes alltså intedt annat
råd, medell eller uthväg vara, än att dhe rätta gamble
Cronones inkompster af Cronones godtz och grunder sampt
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-protXIII, 1680. 19
290
1680.
aff undersåtare bevilliadhe skatter, som äro rätta rijksens
hufvudådrar, måste komma igien tillbaka till Eders Kongl.
M:ttz och rijksens kiälla och dressel. Ty skall regementet
vara beständigt, så måste dhet och hafva sitt fasta
underhålld och säkra inkompster, till hvilkettz betrachtande
Eders Kongl. M:tt vij och så myckett mehra och
säkrare kunnom rådha och styrkia, som dhe skiäl, hvilka
dhe förbemälte Ständer anno 1650 till Hennes M:tt då
regerande Drottning Christina om Cronones godtz och
ingellders återkallandhe hafva inlagdt, synes grunda sig
på Gudz och verdzlig lag sampt all rätt och billigheet i
verlden, och ibland dem äro fölliandhe dhe förnembligaste:
1. Aff Gudz ordh och Israels barns exempel, Ezech.
cap. 46, v. 17, der Gud befaller: Om fursten skänker något
enom aff sinom tienare af sitt arf, det skole dhe besittia
till frijåhrett, och sedan skall dett falla till fursten
igien.
2. Ähr och stadgatt i Sveriges lag, hvarutinnan och
Konungens eedh och embete beskrifvas cap. 2 och 4
k[onungs]b[alken] l[ands]lagen, i dhet han säger, att Konungen
äger giöma linus och landh och åhrligom ingiäldorn
dhera och landhmärom värja effter mackt sinn, så
att intedt af dessom förminskas för denn Konung effterkommer,
ty att han äger vålldh det med rätt igientaga,
eller varde skiönt konungedöme, grefvedöme eller mindre.
3. Sveriges Rijkes Rådhs eedh, cap. 4 kfonungs]-  balcken, är att styrkia Konungen till all rijksens rätt.
4. Allmogens edh, cap. 5 konungsb falken] L. L., är
att aller allmoge i Sverige skall han för Konung hafva,
våldh hans och allan kongligann rätt styrkia.
5. Sedhan ähr anno 1554 (o: 1544) och 1560 uti arfföreningen
belefvadt med vij dhängd förbannellse, att icke
något aff Cronones godtz, rijkett och undersåtharen till
förfång och förminskellse, skulle försällias, förpantas, tillägnas
eller försättias.
6. Regeringsformen innehåller och, att intedt cronoeller
skattegodz och mindre andra Cronones rättigheetfer]
skole antingen bortsällias, bortgifvas eller i hvarjehanda
måtto afhändas af Regeringen; och der sådant skedde,
håfve sedhan Konungen mackt det allt, om hann gitter,
återkalla och igientaga, som den 59 och 60 puncten förmähla.
Bilagor.
291
7. Skulle och vara att befahra, att hvarken Konungens
myndigheet, fäderneslandetz välfärdh och undersåtarnes
frijheet kundhe vara långvarachtig, när Cronones
godtz och gårdar medh alla dess ingiälder, som faste och
stadige äro, skole henne ifråntagas och till eenskylte männs
nytta läggias, och Cronan i stället för sijne visse upbörder
blifva ställt uppå tullar och accijser, som lätteligen
genom hvarjehanda händellser kunde studza och uphöra.
8. Bordhe mann och af skylhlig kierleek som Herrans
fruchtan i ett välbestält rijke så laga, att icke för
någre fåå personers nytta, kräslig!) eet och öfverflödigheet
dhe andre heele stånden öfver all förmögenheet besväras,
tryckas och af utlagor så betungas, att rijket medh dheres
undergång måste och gåå öfverända,
9. Vöre och att förmodha, dhet dhe underdånige trogne
tienster, som Eders Kongl. Maij:ttz undersåtare tijd efter
annan under Eders Kongl. Maij:t och dess högstlofvärdhe
förfäder medh godz, lijf och blodh emot så månge mechtige
fiender och till så månge och stoore länders intagande
bevijst hafva, icke måtte lända dem till förfång och deras
frijheetz förminskellse, ty för rijkett och sinn frijheet hafva
dhe fächtadt, och icke att giöra fåå personer rijka och sig
till deres trälar; och hvad hafva dhe vunnit uthom rijkett,
när dhe måste hemma tillsättia allt dhet dhe äga?
10. Det vore och vist, att i alla tijder hafva välförtiente
mann blifvit för deres tienster ihugkombne, men
medh penningar, allt för denn orsakenn att Sveriges lag
och Cronans rätt och krafft icke måtte brytas.
11. Här bredhevijd kommer och det aldraförnembligast
nu i betrachtandhe, att der Gudh rijket till bijstånd
någre arffurstar beskiära techtes — det vij och aff vår
Herre önskom och bediom — vete vij intedt, huru dhe
medh land och förstendömen skole kunna försees, och hvar
af dhe sitt förstelige underhålld hafva skole, sedhan allt
det, som dhe hafva bordhe, är Cronan afsöndrat, vehlandes
icke förmodha att andre utom denn Kongl, familien
så skole försörjas, att Konungens egne barn skohla tryta
och intedt hafva, effter det emot all naturlig kierleek
sträfvar.
12. Att dhe godhe herrar, som nu sålunda emoot all
naturlig rätt och billigheet Cronones gotz besittia, hafva
292
1680.
eij eller någon liäffdli eller laga titul på sinn possession,
effter Eij k sens Ständer alltijd der på klandrat hafva.
Desse och många flere skiäl, som uthi förbemälte Ständernes
inlagdhe skrifft anno 1650 äro infördhe, komma oss
alldeles på dhe tanckar, att vij på väre samveten måste
rådha och styrka Eders Kongl. M:tt att återkalla alla dhe
godtz, räntter och bevillningar, som Cronan och rijkett
till understödh håfve varitt tillhörige och anslagne, så
frampt rijket och regementet skall hållas upreest och ståå
på dhe fötter, som Eders Kongl. M:tt allernådigst befunnit
rijksens säkerheet fordra. Vij kunnom intedt neeka,
att dhe godhe herrar, som godsen innehafva och därutaf
en merkelig förkofring och härlig vällust nyttia, icke
kunna här emot en hoop förblomeradhe skiäl förebringa.
Menn utaf ehuru stoor vicht och värdhe dhe måge vara, så
måste lijqväl alltijd rijksens välfärd mehr giälla än som
någre fåå personers egennyttigheet, och det vore önskeligit,
att rijksens tillståndh sådant vore, det välmeriterade männ
och dheras afkomma kunde få niuta sinn och sijne förfäders
förtienster beständigt till godbo; menn om dhet så
öfverflödigt skall skee, att dhe andre Eders Kongl. M:ttz
betiente och undersåtare sampt våre barn, som nu af rijkett
myckett gott kunna förtiena, skole icke allenast intedt
fåå någon vedergiällning och benådning, uthan och
tiena uthan löhn och på lychtone af hunger och nödh förgåås,
troo vij alldrig någon reedelig mann lärer finna vara
väl och rättvijst.
Sedhan kann mann dem och besvara:
1. Att dhet är emot all lagh, att någon skall döma
något uti sin egen saak.
2. Om vij nu intedt hadhe så klaar lag, laga stadgar
och oumgengelige skiääl att påståå cronogodzens återkallande,
så är doch nöden högsta lagh, och huru väl förtient
een och annan kann vahra, så böör doch rijksens
välferdh och det allgemebna bästa hafva öfvervichten och
framför allt annat komma i betenkiande.
3. Kunnom vij eij eller see någon annan utväg att
rädda och hielpa rijkett än som med cronogodsens återkallande.
Ty 1. häfver Konungen svurit allom allmoge
ifrån all hyrda och tunga, utan i fäll lagen säger, freeda
och frällsa. 2. Hafvom vij allaredha tijd effter annan oss
Bilagor.
293
påtagit så många extraordinarie hielper till krijgz utförande
och andra nödvendigheeter, att dhe öfvergå våre
ordinarie utlagor, och nu mycket ringa eller allzintedt
ähro mechtige att utgiöra. 3. Skulle vij och nu det aldraendesta,
som vij ega, sammanskiuta,, så varder det doch
ganska ringa förslåendes emot denn stoora och beständige
inkompst, som till rijket och regementettz underhållande
onmgengeligen behöfves.
För det sidsta hvad denn stoora ihoopsamblade giäldens
afbördande anbelangar, så finnom vij fuller rättvijst
och skiäligt, at denn böör betahlas och clareras, dock att
hvar och een måste först för någre förståndige herrar och
männ af hvart stånd bevijsa, huru hann till sinn fordring
kann vara berättigadt, så att 1. dhe, som fordra
för förskutne penningar och vahror, måste upvijsa behörige
qvittobref, att dhe content och richtig lefverering
hafva giort, och det aff sijne egne medell och icke af Cronans
ränttor och allmogens pålagor och giärder, som i
krijgztijder lätteligen kann skee, hvar vedh och bordhe i
ackt tagas, att prijset icke effter hvar och eens begierlige
hökerie uthan effter marckgången sättes. 2. Dhe som
hafva att fordra för giordhe tienster, skulle eij häller
obilligt bevijsa, hvarutinnan deres tienst häfver bestådt,
och om the denn effter sinn skyldigheet och plickt hafva
förrättadt, hvarvedh kunde och tagas i betenckiande, att
dher mannen, som tiensten hade giort, eij lefde, icke eller
hans hustro och barn, om icke då denn fordringen kunde
hemfalla Cronan. 3. Som det och förspörjes månge vara,
som för verfningar och krijgzbeställningar stoore summor
hafva att fordra, så förmodom vij eij eller vara illa giordt,
om mann efftersågo, om dhe hafva fullgiort sijna verfningar
och sedhan intedt der uppå eller på dess beställning
af landet på een eller annan ohrt något nutitt, hvarvedh
man kunde och öfverlägga, om icke emellan tijderne och
dess villkor borde giöras någon åthskillnadh; sedhan dhär
dhe intedt sielfve eller dheres hustrur och barn lefva,
om icke — förståendes dhe gamble fordringar — då kunde
Cronan hemfalla, effter mann änn då hörer een och annan
sådane prsetensioner aff arfvingarne för een ringa
penning sig tillhandla, som sedhan hafva tillfälle att
giöra sig heela fordringen, Eders Kongl. M:tt och rijket
294
1680.
till stoor afsaknadh, betahlt. 4. Det synes oell vara billigt,
att dbe, som för ofruchtbara fordringar och löhner
hafva bekommitt godz och ränttor, intedt längre måtte
samma godtz få niuta och behålla, än som dhe sinn fordring
atf dess ränttor hafva giort sig fullkommeligen betahlt.
5. Dhet skulle och med skiäl vedh rijksens förtijden
varandhe villkor kunna tagas i noga öfverläggande,
om icke det interesse, som een och annan af sine förpantningar
förmedelst pertzedlens markgång och förhögning
kann hafva högre nutitt än sielfva förskrifningen innehåller,
kundhe komma på sielfve capitalet att afräknas,
viliandhes formodha att ingen skall kunna säija sig skee
något orätt, när hann niuter det rättvijst är; sedan böör
och hvar rättsinnig mann för sitt fädernesland bära dhenn
försyn och kierlek, att hann utaf det, besynnerligen när
det nödställt är, icke äskar eller söker större interesse, än
som han af een annan och främmandhe kunde niuta och
bekomma.
Detta är nu som vij hafvom funnit nödigst att vedh Eders
Kongl, Maij :ttz nådigst andragne proposition först påminna,
till hvilkett oss häfver drifvit denn eedh och trooheet vij
Eders Kongl. M:tt och rijkett hafva giordt och skylldige
äro, jempte denn kierleek vij för fäderneslandet och alles
vår frijheet draga börom. Eders Kongl. M:tt bediom vij
fördenskull allerunderdånigst techtes i nåder uptaga vårt
välmente och enfalldige rådh, som i sig är skiäligt, lagh
lijkmätigt, Eders Kongl. M:tt, rijkett och alla dess undersåtare
nyttigt och för rijksens säkerheet högst nödigt,
som och kann gifva Eders Kongl. Maij:tt hugnad och
styrkio att kunna uthföra sitt svåre regemente och efterkomma
hvad Eders Kongl. M:ttz eedh och lagen i detta
fallet fordrar. För hvilken Kongl, nådhe vij alldrig skolom
uphöra at bedia Gud, dhet han E. K. M:tt dess trohn
och regemente med allskiöns lycksaligheet och lång var -  achtig välgång vellsigna och bekröna skall, och förblifve
Eders Kongl. M:ttz
Underdånigste trooplichtigste
undersåtare, sainptl. Allmogen
af Sverige och Finlandh.
Bilagor.
295
3511. 8.'
De ofrälse ståndens skrifvelse till Kongl. May.t angående
reduktionen.
Stormechtigste Konuugh, allernådigste Herre.
Oansedt ingen lärer finnas, som icke skall säija, att
dhet beröm, Eders Kongl. Maij:tt förmedellst dhes glorieuse
krijgzactioner i världen förvärfva!, bör hållas för oförlijkeliget,
hellst enär een betäncker, uthi hvad kort tijdh,
medh hvadh ringa macht och emoot all menniskelig förmodan
Eders Kongl. Maij:tt Sveriges Crono förmedelst
dhen Högstes bij stånd igenbracht dhe provincier, som fuller
dher under förr legat, men sedermeera [äro] vordne ut hur
händerna rychte och alldehles förloradhe, hvaraf richzens
fienders modh så mycket meehra stärcktes och macliten
föröktes, dher emoot arbetet för Eders Kongl. Maij:tt
svårare blifvit; men lich väll dliet oförtrutne bekymmer
och sårgfälligheet, som Eders Kongl. Maij:tt för fäderneslandetz
säkerheet, vältrefnat, flor och upkombst drager,
böhr icke mindre uthi högsta sestim och värde hållas, ty
hvadh fromma skulle rij ket dheraf tillväxa, att månge
provincier och städer dher under ähre blefne lagde, enär
inrijkes tillståndet sådant ähr, att richzens illvilliandhe
kunna, enär dhem lyster, icke allenast dhem borttaga,
uthan ocb till befara, dhet som meera ähr, hela rijket under
dheras vällde tvinga, hvilket dhe sielfve skulle hålla
för lätt och giörligit vara, enär vij uthi dhe författninger
eij stå, att kunna biuda dhem hufvudet, uthan hafva brist
på alla dhe stycken, som till defension och försvar ländha
böhre. Hvarföre och emädan Eders Kongl. Maij:tt sådant
allt att förekomma, såssom och att i tijdh vara omhugse
att möta och hindra sådanne farlige olägenheter, har rich
'
Brot. sid. 56. — Afskrift. I Riksarkivet finnes en vidimerad afskrift,
enligt hvilken originalet haft följande påteckning: Upläsen uti
secrete uthskottet den 25 Octoh 1680.
296
1680.
sens tillståndli Ständerne uptächt och dhem allernådigst
förehållit att vara omtänkte sådanne meddel skaffa, som
kunna erkläckelige vara till regementetz uthförande, och
att richsens stååt icke måtte hädan effter, som här tills
skiedt ähr, på oviss grundh fotas och fästas; hvar uppå
såssom vij af allerunderdånigste plicht och devotion hafva
sainmanträdt, denne saakz höga vicht betrachtat och som
redelige patrioter önskat att kunna värckeligen åstad
bringa dhet, som så högnödigt tarf vas, tänckiandes effter
på ett och annat sätt, huru dhe meddell, som fordras, måge
ihoop skaffas och rijket i säkerheet sättias, sampt att vij
icke allt frambgeent medh svåre contributioner måge beläggias,
hvar af ähn tå staten, hvadh hufvudvärcket angåår,
fast ringa eller alltz intet förbättrat blifver. Som
vij och i desse besvärlige krijgzåhren, och mädan Eders
Kongl. Maij:tt elliest intet uthi Skattcammaren hafft att
tilltaga, måst bäste dehlén af vår egendomb tillsättia, så
att intet meera öfrigit boos oss finnes ähn dhet vij knapt
kunne underhålla oss och våre ringa familier af, och vedh
dhet vij detta värck förhänder håfve, gifves oss tillfälle
att kasta våre ögon tillbaka på dhet, som i förra tijder i
vårt kiära fäderneslandh föreluppit ähr, i synnerhet huru
störste dehlén af Richsens Ständer hafva behiertat dhet
beklagelige tillstånd, som dhe befaradhe skulle oss såsom
dheras effterkommandhe öfverhänga, så frampt staten på
dhe lotter eij skulle blifva ställt, att han sigh sielf bära
kunde uthan att lijta på extraordinarie inkombster, som
torde för hvariehanda orsaker skull sparsampt eller ojämpt
inflyta, hafvandes hållet före dhe säkraste meddell, som
kunde byggias uppå, vara jordegodhz räntor, dhem dhe
önskadhe oförrychte Cronan måtte blifva bijbehålldne, giörandes
fördenskull hoos Hennes Maij:tt Drotningh Christina
på Richzdagen, som här i Stockholm åhr 1650 hölltz,
efftertänckelige påminnelsser, styrkiandes att dhe jordegodz,
som ifrån Cronan abalienerade voro, måtte åtherkallas,
hvilke vij underskrifne Rijchzens Ständer så mycket
mindre kunna underlåta att bijfalla, som vij nogsampt
finna dhet samma vara conformt och lichmätigt medh vår
edh, Gudz ordh, Sveriges lagh, dhen till dhen Gustavianiske
familien dyre giorde försäkringh, arfföreeningen, högl.
i åminnelsse Konungh Gustaf dhen förstes testamente,
Bilagor.
297
statens säkerheet, så frampt dhen alltijdh icke uthi skadeligh
ovissheet sväfva måste, richsens art och egenskap,
sielfve rättvijsan att icke få niuta musten och nyttan af
dhet, som medh så månge trogne undersåtares lijf och
egendomb förvärfvat ähr, som detta allt medh meera i
dhen af' våre tree ståndli förbemälte åhr 1650 inlagde
skrifft sampt af oss, Allmogen, vidh denne påstående Richzdagh
här bredevedh fattade meningh och betänckiande
finnes vidlöfftigt och grundeligen deducerat, kunnandes vij
fördenskull eij annat märckia, ähn håfve dhe försichtigt
och vällmeent styrckt och rådt till dhet, som dhet allgemene
väsendet till gagn och godo ländat hadhe, så att
dher dhet skulle vara effterlefvat, hade rijket ofehlbart
uthi dhe senare åhren till inkomster sållare varit, och vij
eij af nöden hafft denne svåre consultation att hålla. Men
som exeqverandet af sådanne hällsosamme rådh för hvariehanda
orsaker skull ähr till största dehlén suspenderat
och till desse tijder upsatt, vij nu och af närvarande slätta
tillståndh förnimma, att dher någre meddell till regementz
nthförandet skulle vara att tillgå, hvar uppå Eders Kongl.
Maij:tt medh Ständerne såssom richsens rätt kunde tahla,
böra dhe nu upsökias, indragas och till richsens höga nödtorfter
oumgengeligen användhes.
Dhet bekymbrar fuller oss icke ringa, att vij nödgas
såhledes incommodera höge och förneme herrar och dheras
familier, som af rijket mycket väll förtient att blifva hederligen
för dheras uthståndne arbete och möda belönte,
hvilke som dhe medh förläningar och godzräntor ähro af
förre regenter benådde, hafvandes dher på giordt dheras
stat, torde blifva till een deel illa uthsatte, dher dhe
skulle qvitt gå dhe godz, som dhe af Cronan bekommit
och een tijdh innehafft. Men dher emoot drage vij till
dhem dhet fasta förtroendhe, att som dhe sielfva eller
dheras förfäder håfve rijket så store tienster giordt, att
dheras nampn hoos effterkommandhe uthi alla tijder bör
vara i berömmelig åminnelsse, dhet läre dhe sijne actioner
medh sådan belöningz uthfordrandhe intet förmärcka vehla,
att rijket skall dher igenom i fördärf råka, så att dhe
meera hafva fächtat af begiärighet att få äga landzens
godha ähn giöra dhen kiärlek tillfyllest, som dhe fäderneslandet
skylldige ähro, skattandes högre ett förlänt godz
298
1680.
än dlien förnöijningh, som dygden af sig sielf kafver; ty
kåfve dke kullpet till att försvara ock utkvidga ricksens
gränser, så kar ock kvar ock een i proportion af dkes
giorde tiänst reda nutit sin kelöningk. Eders Kongl. Maij:tt
kar ock i desse åkren utkstått sådanne svåra travallier,
varit ock exponerat för dkes köga Kongl, person utki dke
störste fahrlig-heeter, som krijgzoccasionerne kafva kunnat
medkringa, vågandes således för rijket ock fäderneslandet
lijf ock klodk, kafvandes Eders Kongl. Maijfit förmedelst
dkes kieltemodk, försicktigkeet ock alle svårigkeeter genomträngande
förståndk, een reputerlig fred emoot alles
förmodan, ock tå kvar ock een tänckte, att alt var förlorat,
näst dken Högstes tillkielp förvärfvat, så att alle
dke skiöne provincier ock kärligkeeter, som korttagne vore,
äkre blefne restituerade, kvilket allt äfven så stort beröm,
om ock icke större, meriterat, som dke kunne kafva förtiänt,
kvilke dkem först under Cronan braclite, ty om
Sverige dkem alldrig vunnit, liadke dket varit mindre
nackdeel, äkn dker dket skulle blifva dem sedan alldehles
qvitte.
Vij förmode dket, att ingen skall finna, att icke
Edkers Kongl. Maij:ttz meriter högt öfvergår dkeras giordke
tiänster, intet kunnandes fördenskull medk någre skiäkl
undandraga sigli åtkerlefverera Eders Kongl. Maij:tt dken
förlänte Cronones egendomb, som Eders Kongl. Maij:tt
antingen igenvunnit eller conserverat, ock dket så mycket
keller, som dke godzén allenast som itt låkn besittia,
kvilke intet längre bökra vara abalienerade, äkn ricksens
tillståndk dket täkla kan, jämkväll ock emädan dke utki
een solen skrifft ofvanbemälte åkr 1650 vedli Richzdagen
Hennes Maij:tt Drotningk Ckristina försäkrat, att ingen
ägendomb skulle vara hoos dhem så fast, som icke uthan
något emootsträfvandhe skulle springa, dher Kongl. Maijfitz
understödh och vårt kiära fäderneslandz åliggandhe nödh
så kräfvia skulle, som orden lyda. Hvilket allt enär dhet
effectuerat och i värket ställt blifver, förmodhe vij, dhet
Eders Kongl. Maijfit dke visse inkombster till statens
fastställandhe och stadighe uprätthållandhe bekommandes
varder, att dhen fattige och nödlijdandke, som elliest kielp
behöfver, icke må graveras och öfver dhes förmågo besväras.
Vij skohle elliest nu som tillförendhe vederredo
Bilagor.
299
vara att hålla ospart för Eders Kongl. Maijfiz tiänst ock
fäderneslandetz fromma allt dket i vår ringa förmögenkeet
ähr, begiärandes sluteligen att detta, som af oss vällmeent
och effter vår allerunderdånigste plicht äkr förebrackt,
måtte så utktydas, som vij dket meena. Grudh dken alldrahögste,
som i sådanne saker dken högste styrelsen förer,
låte sådant skie och lända sitt heliga nampn till äkra,
Eders Kongl. Maijfit ock fäderneslandet till tiänst, vallfärd
ock beständig styrckia, kvilket vällmeente underdånige
betänckiandke vårt endeste afseendke ock ögonmärcke
varit kafver. Och vij förblifve intill vår dödzstundk
Allernådigste Konung
Eders Kongl. Maijfiz
Allerunderdånigste, trogne och
körsambste undersåtare
Stockholm den 23 Riksens Stender af Presterskapet,
Octob. 1680. Borgerskapet ock gemene Allmogen.
Bil. 9.*
Adelns supplik i anledning af de ofrälse ståndens skrifvelser
angående reduktionen.
Stormeclitigste Konung, allernådigste Herre.
4 Hoos E. K. Mfi medh denne vår underdånigeste supplique
att inkomma föranleder oss den nådige communication,
som E. K. Mfi kafver gifvit oss af dee skriffter, som
först Böndren serskilt ock sedan Präste- och Borgarståndet
tillika medh dem ka inlagt, hvaruti de gifva E. K.
Mfi vidk handen sådanne medel ock uthvägar till statens
redressement och dee stoore bristers fyllande, som tryckia
Ridderskapet ock Adelen aleena, men icke uthlåta sig i
det ringaste, kuru ock på hvadk sätt dhe tänkia på deras
sijda eflfier deras underdåniga trooketz plickt att hielpa
1 Prot. sid. 57, 64. — Koncept, jämfördt med en vidimerad afskrift
i Riksarkivet.
300
1680.
E. K. M:t och fäderneslandet; der lickvel dee i anseende
till deras stoore förmånner, nyttigheeter och privilegier
billigt hade bort vara för omtänckte om deras skyldigheet
än att påminna oss om vår, den vij förmodom så i forna
tijder som serdeles nu i detta sidste kriget hafva iakttaget,
att dhe intet haa haft foog eller orsak att ansee
oss så förgietne af vår devotion emoth E. K. M:t och fäderneslandet,
att entlig deras förslag och påminnelser
skulle varit der till nödige.
Vij håfve brukat eemoth dem den höfligkeet och plägat
medh dem det venlige förtroende, att vij icke alenast
intet håfve brakt på bahnen, sorn kunde gravera dem,
utan effterlatet dem offta och nogsambt förmärkia af dhe
oss emellan förde discurser, att vij vore så hugse och villige
som skyldige att gripa E. K. M:t under armarne effter
yttersta förmågo, der till vij oss och ännu her medh
underdånigst förklara; men lefvom i det säkre hoppet, såsom
och underdånigst bediom, att E. K. M:t icke behagade
tähla och effterlåta, att de andre Stenderne således få
sammanbinda sig till vårt förtryck och förfång och lijka
såsom föreskrifva oss, hvadh vij skole giöra, der vij alle
gierna sökia, såsom våre förfäder haa giort, sielfmaante
att vijsa vår underdånigste trooheet och zéle och lembna
vår posteritéet heller ett exempel af vår oförtrutne redebogenheet
än de andre Stendernes tvång, det vij ingalunda
kunnom eller börom oss underkasta. Så på det vij
måtte ännu vijdare kunna träda tillsamman medh dem
och eenhelleligen sökia effter bestå vett och samvete att
främia E. K. M:tz och fäderneslandetz tienst och bästa,
så bediom vij underdånigst, 1. att E. K. M:t behagade låta
remonstrera dem deras ofoog, att dee i oträngde måhlet
hafva trätt ifrån den förtrooligheet, i hvilken vij haa begynt
och gierna tänckt att fullborda tillika medh dem
någåt gått värk till E. K. M:tz och rijketz bestå, och 2.
att dee intet måtte få stå hvarken nu eller framdeles i
den tanken och inbillning, att dem ägnar och anståår,
nähr och huru dem behagar, att inskränkia våre privilegier
eller disputera vår rättigheet, den vij af förra Sveriges
Konungar vell undfått och vell nyttiat hafva, och
den vij medh E. K. M:tz nådigste behagh och tillåtelse
åthniuta; afvacktom heröfver i diupaste underdånigheet
Bilagor. 301
E. K. M:tz nådige svar och resolution, och förblifvom medh
skyldigste vördnad
Eders K. M:tz
Uppå samptl. Ridderskapets och
Adelens vegnar
Allerunderdånigste, hörsambste och
troplichtigste tienare och undersåtare
Claes
Flemmingh,
p. t. Landtmarskalk.
Bil. 10.1
G. A. Baners votum angående reduktionen.
Såssom jagh i min svåra siuckdomb medh bedröfvelsse
förstådt häfver dhen stora olägenheet, Hans Kongl. Maij:tt
mijn allernådigste Konungh och Herre sampt kjära] fäderneslandh
förmedelst hvariehanda tillfälle uthi råkat ähr,
altsså häfver jagh effter min underdånigste skylldigheet
gierna åstundat medh rådh och dådh vedh denne Rijkzdagen
till mit fäderneslandz tienst och förbetringh att
kunnat varit tillstädes och cooperat, men på dhet mit
underdånigste hiertelagh emoth min allernådigste Konungh
sampt kjäre] fäderneslandh oachtat min siuckdomb ändå
må eclatera, oachtat jagh sådant ifrån Narfven allareda
Hans Kongl. Maij:tt i underdånigheet har förebracht, icke
deste mindre till att än ytterligare contestera min underdånigste
devotion och zéle, så ähre gärna dhe få donationsgodz,
som min sahl. Hr fadher förmedelst dhes blodh sampt
tapre och vitre tienster så märkeligen förtient häfver, till
Kongl. Maij:ttz och Cronans tienst, önskandes dhe måtte
ehrklecka och vahra sufficiente till statzens redresserningh;
bedher allenast i underdånigheet, att denne mijn vählmeenhet
måtte så i nådher aff Kongl. Maij:tt och Rijkzens loffl.
Ständher optagas, som jagh dhet uthaf een ofarderat (!)
kärleek gior etc.
Gr. A. Banek.
1 Prot. sid. 77. — Original.
302
1680.
Bil. 11.'
Projekter öfver reduktionen.
Project öfver reduction [i Sverige och Finland].2
1. Att alle grefve- och frijherreskap, vare sigh gifne
för eller effter 1604, på allodial eller feudal rättighet eller
under hvadh villkor dhe sedan kunna vara bräckte, restitueras
fulkommeligen till K. M:t och Croonan och behålla
dhen natur, sorn dee i begynnelsen bekommit.3 Lijkaså
alle konungsgårdar eller sääten och ladugårdar ifrån hvadh
tijdh och under hvadh villkor dee åhre donerade medh
dess af ålder tillydande tillhörigheeter effter 1655 åhrs
stadga måtte återkallas under Kongl. M:t och Croonan
till oförryckt ägendom; och der någåt af förberörde godz
hadhe iklätt sig i medier tijdh någån annan egenskap, då
reduceras dhet, efven som ofvantill om grefve- och frijherreskapen
förmält [är], till den qvalitéet, som dhet hadhe, tå
det söndrades ifrån Croonan. Jemvähl ophäfves här medh
all dhen erkiäntzel, som een och annan kunde genom Kongl.
Maij:tz benådning i stelleft] för grefve- och frijherreskapen
niuta vare sigh i penningar eller penn inge värde, så och
dher någon förmådt sigh frijheet att decourtera något
quantum af dhe på Rixdagar bevilliade contributioner på
dheras godz.
2. Men allodial och bröstarfvingegodsen, som på mann
och qvinna gifne åhre, blifva nu och i tillkommande tijder
vedh dhes gambla natur och rättigheet aldeles effter
1655 åhrs riksdagsbesluuth och stadga orörde, så att dess
ägare nu eller i tillkommande tijder aldrig något må hafva
att befara.
1 Prot. sid. 84, 91, 105, 109, 114, 116, 139, 153.
2 Af detta projekt finnas två koncepter med många rättelser samt
ett renskrifvet exemplar, där dock de sex sista punkterna saknas. Texten
här ofvan är tryckt efter det fullständigaste och redigaste konceptet,
jämfördt med renskriften, som därmed i hufvudsak öfverensstämmer.
3 I det renskrifna exemplaret finnes här en marginalanteckning, så
lydande: N. B. Dee som hafva fått tillståndh att skrifva sigh till deras
egne godz för grefve- eller frijherreskaper, sådanna godz komma intet
under reduction.
Bilagor.
303
3. Norkiöpings-besluutz-godsen och herskaper her uti
Sverige och Finlandh och dee inrijkes provincier hemfalla
och alla så vijda K. M:t och Croonan, att alt dhet, som
een donatarius häfver fått öfver 600 daler s. m:tz ränta,
det går alt till Kongl. M:t och rijket igen; men hvadh
een och annan häfver till 600 daler s. m:tz ränta och der
under, dhet må han aldeles säkert och oreducerat effter
Norkiöpings beslutz villkor och effter privilegierne rooligen
besittia; och skola desse 600 daler s. m:t eller hvadh
een der under häfver intet blifva räcknade på hela familien
eller considereras uti primo acquirente, utan må den
dem säkert behålla, som nu possessor ähr,! men 'olifver
räntan uthräknad effter Cammar-Collegii uthräckning, såsom
den i 1655 åhrs stadga för fundament ähr antagen.
Skulle och någon för lägligbeeten skull för och eemoth
sine allodialgodz villia byta till sig de Norkiöpings-beslutzgodsen,
som han afstå måtte och han häfver öfver dhe
ofvanbemälte 600 daler, så förbehålla Ridderskapet och
Adelen sigh dhet jemvell underdånigst, förmodandes och
att K. M:t i nåder tillåter donatarien och possessoren förberörde
600 daler s. m:tz ränta sielf af massan att vellia,
och att dhet sedan nu och i tillkommande tider stadigt
förblifva måtte.
4. Af lifstidzfrijheeter förbehåller sigh i lijka måtto
Ridderskapet och Adelen att behålla 600 daler sölfvermyntz
ränta, men hvadh dher öfver ähr, cederas till Kongl. Maij:t
och Grönan, men sedan effter possessoren s dödh blifva
dhe 600 daler Cronan evärdeligen förbehåldne. Åhre och
någre lifstidzfrijheeter på förbuden orth gifne, blifva dhe
nu straxt reducerade; doch dher sådana kunde angå fattige
och välmeriterade officerare, förmoda Ridderskapet
och Adelen underdånigst, att Kongl. M:t låter sigh dheras
tillståndh i bästa måtto angeiägit vara.
5. Såsom dee af Ridderskapet och Adelen finnas
kunna, som hafva kiöfft till sigh croonegodz, bedie underdånigst
Ridderskapet och Adelen att blifva der vidh conserverade,
tå sådant kiöp af Sveriges Konungar sielfve
giort eller confirmerat eller i reduction clarerat ähr. Men
1 Meniugen är i konceptet, inen icke i afskriften, ändrad pä följande
sätt: och skola desse 600 daler s.m:t, eller hvadh een der under
häfver, intet considereras uti primo acquirente, utan som possessor
dem nu besitter.
304
1080.
derhoss finner Ridderskapet och Adelen nödigt att giöra
den underdåniga påminnelsen, att dhet, som af ofvantalde
säkerheet icke ähr authoricerat, på dhet nogaste måtte
blifva undersökt, igenom hvadh medel och på hvadh sätt
sådant kiöp skiett ähr; och om godsen för reeda och contante
penningar åhre kiötfte, att kiöparen tå må rooligen
och säkert besittia och behålla dem. Men medh dem, som
för andre försträckningar, pensioner, lööner, doch vedh
sådana godz, som för richtiga löningar kunde vara i Adelens
händer, blifva Efterfrågan och liqvidation underkastade
sedan anno 1655, emedan man förmodar, att hvadh
för 1655 ähr skedt, förmedelst förra reductionsstadgan noga
ähr vordet undersökt och förklarat; doch dhe godz, som
i Skåne, Halland och Bleking för löningar kunna possideras,
gå äfven vähl som donationerna till Chronan, och
nähr han sin löhns betahlning uthur godzén niutet, [må
han] dher medh vara nögdh. Dher någon för hvariehanda1
andre prsetensioner hafva fått godz, skall hållas een ricktig
och noga liqvidation, och Kongl. M:tz nådige behagh
och omdömme hemstelles; som och ingen, den bona fide
medh Kongl. M:t häfver handlat, måtte inquieteras uti
sin possession, fäst mindre honom någåt af hendas, för än
han vore ricktigt betalt och fulkommeligen effter richtig
liqvidation förnögder.
6. I lijka måtto finner Ridderskapet och Adelen för
K. M:t och rijket nyttigt, att ett noga undersökiande
måtte skie öfver dhe godz, som ifrån K. M:t och Croonan
ähre bärt förpantade, så att K. M:t låter efftersee, om
förpantningen ähr skied för reeda penningar eller persedler.
Ähr den för reeda penningar skied, att tå den, som
godsen till sig pantat häfver, måtte uti sin pant aldeles
säker sittia, till dess han får sin ricktige och fulle betahlning,
doch dher vedh observeras att godzén intet stige
öfver dhet ordinarie interesset ä 8 pro cento, och i dhet
öfriga att man håller sigh effter Cammar-Collegii förskrifningar.
Men ähr förpantningen skied eemoth persedler och
varor, att tå visse reglor i det fallet upsättias, hvarefter
medh honom således må liqvideras, att varan och
1 doch vedh sådana godz — hvariehanda är tillagdt i konceptets
marginal, och ordet eller har strukits ut. Härigenom har den ursprungliga
meningen blifvit afbruten och sammanhanget stördt.
Bilagor.
305
persedelen fogas effter markegången, och måste vidh denne
liqvidation intet komma någån till goda, att een häfver
förpantat sig Croonones godz eemoth kiöffte sampt gamble
praitensioner, utan skulle sådan förpantning vara giord
eemoth ricktige penningar eller penningeverde effter markgången.
7. Dher och någån medh K. M:tz tillåtelse och försäkring
häfver kiöfft till sigh Norkiöpings-besluuts-godz,
så förmode Ridderskapet och Adelen, att kiöparen blifver
maintinerad vedh 1655 åhrs beslut, stadga och dheröfver
fattade Kongl, förordningar uthi dhet, som till datum kan
skedt vara, men begiäres i underdånighet, att sådana kiöp
häreffter icke måtte Uronan till preejudice tillåtas.
8. Byte som medh Kongl. Maij:t och Chronan kan
vara ingådt — uthom militiehemman, hvaröfver H. K. M:t
redan förmedelst Commissionerne meddelte instructioner
stadgat häfver — måste blifva effter 1655 åhrs beslut,
stadga och Kongl, resolution.
9. Dhe godsen, som uthom Sverige och Fiulandh uthi
dhe conqvesterade provincierne ähro donerade, dhet vare
sig af Regeringar eller Konungar, finna Ridderskapet och
Adelen för rijketz säkerheet skull och provinciernes underhåldh
vara så omistelige, att sådanne godz aldeles till
K. M:t och Croonan reduceras effter 1678 åhrs rijksdagsbesluut,
och det utan någån K. M:tz och Cronans gravation,
och utan att donatarierne af sådanne godz niuta någon
ränta.
10. Ridderskapet och Adelen förventa sampt underdånigst
bedia, att 1655 åhrs rijksdagsbesluut måtte komma
till fulkommelig och rätt fullbordan utan vijdare uppehåldh
och drögsmåhl, så och hvadh uti 1678 åhrs rijksdagsbesluut
sampt 1660 åhrs additament öfver regeringsformen
ähr författat och så enhelleligen besluutet öfver
Lijflandh sampt dhe andre uthrijkes provincierne, som
Pommern, Bremen, Ingermanlandh och Kiexholms lahn
sampt Skåne, Hallandh och Blekinge och Bohus lähn måtte
utan någåt vijdare uppehåldh blifva fullbordat och verkstelligt
giort. Att och dhe uti Ingermanlandh af Konung
Grustaff Adolph frijkallade pogoster medh Kiexholms lähn
blifva reducerade.
Sv. Ridder sk. o. Adels riksd.-protXIII. 1680.
20
306
1680.
11. På det nu denne reduction måtte deste hastigare
förskaffa den fruckt och nytta, som dermedh till Kongl.
M:tz och rijketz tienst intenderas, så bedia Ridderskapet
och Adelen underdånigst, att Gouverneurer och Landzhöfdingarne
uti deras orter måge blifva beordrade och tillfyllest
instruerade denne reduction inom een viss tijdh
att fullborda, och att K. M:t uti nåder behagar adjungera
dem någre andre af adel uti hvart gouvernemente och
lahn, som dem heruti adsistera kunna, blifvandes dem een
viss löön tillordnad, den de af tilkommande 1681 ahrs
ränta hafva att upbära.
12. Att Reductions-Collegium måtte om een viss tijdh
komma till enda, och att dess löningar måtte imedlertijdh
blifva indragne.
13. Effter såsom denne reduction ähr af Ridderskapet
och Adelen till statens upprätthållande bevilliad, så
anhålles underdånigst, att Hans K. M:t ville effterlåta
hvar och en så uti civil som militär tiensterne att få deras
ricktige löön.
14. Att till sådan lööns bekommande visse godz måge
blifva anordnade och förlänte.
15. Detta innevarande åhretz ränta upbära och åthniuta
possessorerne; men 1681 åhrs ränta upbäres af K.
M:t och Croonan.
14 (o: 16). Att deste tijdigare kunna uprätta Ammiraliteet,
hvaruppå rijketz vellferdh så merkeligen och förnembligast
sig stööder, om icke dee, som hafva Ammiraliteetz
godz uti förpantning, måge låta sig dermedh benöija,
att dee få om deras betahlning assignation och försäkring
på visse medel och till een viss tijdh.
Reduction öfver Lijfflandh.1
Att reduction förrättas effter det förbehåldh, som
sahl. Konung Carl Gustaff häfver sig uti 1655 åhrs besluut
reserverat. Item hvadh uti 1660 åhrs regeringsform
förmäles medh de der på åthskillige föliande besluuter,
såsom 1672, 1675 och 1680, helst effter såsom Ridderskapet
uti Lijflandh hafva genom deras supplication anhållet hoss
1 I kanten är antecknadt: N. B. Argumentet anges af den suppli
cation,
som een del af Ridderskapet uti Lijfland hafva inlagt hoss H. K.
M:t, deruti de anhålla, det reduction måtte skie. Jämf. ofvan sid. 155.
Bilagor.
307
Hans Kongl. M:t att uti Lijflandh låta reduction fortsättas.
Terminen, ifrån hvilken reduction höör gå, ähr Herremestarnes
tijdh. Egenskapen af godsen, som förfalla under
reduction, ähr andelige godz och ordens godz; dee
adelige godsen blifva oreducerade och orörde ifrån alle
tijder, ehvem dem och hafva må anten Lijfländare eller
Svenske. Der någon häfver medh Hans Kongl. M:tz tillståndh
och consens kiöfft eller förpantat till sig någre af
de godz, som böre falla till K. M:t, så förbehålles K. M:t
löösen, men så blifver kiöparen eller förpacktaren oturberat
sittiandes i godset, till dess han fulleligen betalt ähr och
förnögder. För samme prijss, som godzset ähr kiöfft, lembnas
det Kongl. M:t det att löösa, dock att all bevisslig
rätt melioration blifver bestånden.
Estlandhz reduction.
Att Adelen och invånarne blifve conserverade vidh
pacta, men der Konung Erik häfver förbehållet publico
någre godz, kunna dee reduceras.
Ingermannelandz reduction.
De uti Ingermannelandh af sahl. Konung Gustaf
Adolp [h] förbudne pogoster blifva oeemothsejeligen till K.
M:t och Croonan reducerade. Medh kiöpe- och pantegodsen
förhålles dhet, som ähr förmält om Lijflandh. De
godz, som eliest uthom dee förbudne pogosterne ähro till
Adelen donerade så vell effter capitulation, som [af] Konung
Gustaf Adolph medh dem, som landet af ööde uptaget
håfve, uprättad ähr, som och eliest till dee Ryska familier,
hvilka sijne godz i Ryssland qvittera!, sampt andre,
som för sijne trogne tienster och för den fahran dee uti
Ryska krigen uthstå måtte, medh godz beneficierade ähro,
blifver hvar och een af desse effter sin donations inneliåldh
beskyddad.
Kiexholms reduction.
Alle grefve- och frijherreskaper reduceras. Item de
godz, som ähre tagne ifrån grefve- och frijherreskapen,
reduceras i lijka måtto. De öfrige adelige godsen blifva
Adelen behäldne.
308
1680.
Bil. 12.i
Adelns och krigsbefälets »deduktion» emot de ofrälse ståndens
skrifvelser angående reduktionen.
Stormechtigste Konungh, allernådigste Herre.
Eders Kongl. Maij:tt betackar Ridderskapet och Adelen
sampt Krigzbefählet allerunderdåhnigst för dess nådige
uthlåtande uppå väre för någre dagar sedan underdåhnigst
ingifne qvereler öfver våre medständers ogrundade
procedeurer uthan communication medh oss och sins emellan
efftertenkelige sammanträdande till vårt och vårt ståndz
förfång och prsejudice, och att oss är effterlåtet deras ofoogh
jempte vår hafvande rätt i underdånigheet att deducera.
Hade gärna önskat våre medständer hade varit så väll
betänckte och tillijka med oss uthi godt förstånd, icke
mindre än våre förfäder till rijksens och deras nytta med
lyckelig succes dett giordt hafva, till Eders Kongl. Maij:tz
och fäderneslandsens tienst sampt alles vår välfärd och
uprättelse eenhelleligen bearbeta och cooperera velat, men
icke med inbördes missnöije och förtryck den gamble plägade
förtroligheeten att kränckia och förstöra, Eders Kongl.
Maijrtt till största otienst och heela rijket, hvars förnembste
styrkia på enigheet och inbördes godt förstånd heroor,
till högst beklaglig skada och fördärf. Vij kunna och väll
besinna, att den eenfaldige hoopen, som affairerna icke
penetrerat håfve, kunna sig af specieuse och fagre anslag
så mycket lätterligare intala låta, som dee fuller see fäderneslandzens
närvarande svåre tillstånd men icke veta,
hvaruthi feelet sticker eller hvar med dett uthan hvart
och ett ståndz vällfångne rättigheeters förkränckning bör
och kan botas, dherföre vij dem i gemeen öfver detta deras
missförstånd gärna eenskylla vehla. Vij skulle och pä
1 Prof. sid. 84, 85, 99, 119, 121, 197. — Koncept samt original med
260 underskrifter (jämf. bil. 36). Konceptet har följande påskrift: Detta
ähr det första conceptet, som sedan blef på det settet endrat, som det
nest her hoss följande nnderskrefne instrumentet uthvijsar. —• I Riksarkivet
finnes en vidimerad afskrift af ett exemplar, som är på vanligt
sätt undertecknadt af landtmarskalken.
Bilagor.
309
alle giörlige sätt gärna undgå hvad oss uthi någon vijdlöfftigheet
med våre medständer draga kunde och gärna
önskat, det dee medh deras ansökiande emot all skyldig
veneration och försyn vår nådigste öfverheet ännu offtare
icke hade inquietera velat medh sådane postulater, som
icke allenast redan af Hennes Maij:tt Drottning Christina
sub. Lit. A.' anno 1650 are dem afslagne vordne, uthan
och af them och oss samptl. anno 1655 på een allmen
Rijkzdagh så väll som Eders Kongl. Maij:tz sahlige Her
faders, glorvyrdigst i åminnelse, der å fattade stadgas
sidsta punct, förmedelst hvilka expressioner Ständernas
begäran aldeles och i everdelige tijder uphäfven och dödad
ähr, våre vällfångne rättigheeter genom lag, rijkzdagzbesluther,
Kongl, hand, eed och försäkring icke mindre
än våre medständers ochså krafft- och oryggeligen
confirmerade och stadfäste, hvarigenom den farlige conseqvencen
förebygd ähr, att laga fång, som är fundamentet
till lagen och jus privatum, icke må kullryckas, men säker
possession i rijket bijbehållas, [så att] hvar och een kan
lefva i een evigvarande roo och säkerheet om sin vällfångne
egendom, till förtijga att donationerne äre af framfarne
Konungar icke uthan moget betänckiande, Konungens trohn,
som af Adellståndet förnembligst betienes och upvachtas,
till lustre och styrckio inrättade, jempte den merkelige
förmohn och tillväxt, som Konungens dretzell häfver hafft
af landsens cultivation medh månge ödemarkers uptagande,
ängiars och åkrars förbätrande, bergzbrukz och andre nyttige
värkz inrättande, sedan godzén kommo under Adelen,
emot dett som landtrentorne tillförende importerade, när
de under Kronan vore behåldne, som Kongl. Cammar-Collegium,
enär påfodras, lärer best vij sa kunna. Dess uthan
skulle Adelen, der Ständernas intention uthan åthskildnadt
skulle hafva sin framgång, till een stohr deel [blifva]
ruinerad och förtryckt, hvar med icke allenast Kongl. M:tt
och rijkett så vijd civil som militär staten lijder brist på
beqvemlige subjecta till dess tienst, [utan] och consumption
aftager, som af Adelståndet sampt Krijgzbefählett
skier den störste och är commereiernes och manufacturernes
eendeste subport och styrckia. Och ändoch vij
detta alt med månge dervijd hängiande otien- och omöije
1
Bilagan saknas.
810
1680.
ligheeter kunde vijdlöfftligen deducera; drage vij lijkväll
billigt försyn Eders Kongl. Maij:tz höge behymber med
vijdlöfftige besvär att föröka, villiandes allenast korteligen
väre medständer för ögonen ställa deras ofoog att
giöra ett sådant project.
1. Hvad allegeras af Gudz lag, Ezech. cap. 46, v. 17,
att dett, som Fursten skienker sin tienare af sitt arf, må
eij längre nyttias än till frijåhret, dett varder här incompetenter
applicerat, ty den Israelitische lagen, som
kallas lex forensis, sträcker sig intet längre än till Judafolket
allena; kommer uthi vårt kjära] fädernesland sålijtet
till pass som andre Judische obruklige ceremonier, och synes
här mehra vara infördt att bepryda sin inlaga med
den helga skrifft än der af få någon realiteet eller styrckia.
2. Dett stödh dee sig promittera af Konungens eed
och embethe, cap. 2 et 4 konungsbfalken] L. L., styrker
och förmehrar vår rätt fast mehra och vij ser så mycket
klarare deras obilligheet, som the orden landamerom varia
efter macht sin, så att intet förminskas etc. ju klarligen
indigitera rijksens försvar emoth uthrijkes fiender, så som
och peeka på dee förrige tijder, då Konungarna skienckte
eller och elliest på hvariehanda sätt ifrån rijket alienerade
till fremmande herskaper stohre länder och provincier,
som med Skåne skiedde uthi Konung Magnus Ericksons
tijdh och medh Gottland uthi Konung Erickz tijdh alf
Pommern; men att beneficera och lähn gifva åth sina undersåtare,
således att Konungen och Cronan jus superioritatis
blifver oförkränckt och usus fructus allenast på
een viss tijdh och sub jure vassalitii undersåtarena effterlåtes,
sådant häfver altijdh varit i Sverige brukeligit icke
allenast hoos Konungarna uthan och Rijksens föreståndare,
hvilket och dee orden lähn läna i samma capitel klarligen
indigitera, och Norkiöpingz besluth anno 1604 till manlähns
rätt häfver förstå och extendera velat, dett sahl.
Konung Carl IX höglofl. i åminnelse, som sitt konungzlige
och höge families interesse nogsampt har vetat i acht
taga och på behörigt sätt befästa, icke utan moget betänckiande
inrättat, dett etfterfölliande Konungar såssom
ett merkeligit arcanum regnandi, deras konungzlige trohn
till styrkia, altijdh stadfäst och gillat hafva, jembväl så
mycket mindre af posteriteten bör disputeras, som högst
-
Bilagor.
311
bemälte Konungar med deras erfftlige frälsegodz publicum
merkeligen formerat och med deras tapperhet, lijfz tillsättiande
och högvijse direction lagt till rijket så stohre
conquester, som hela rijksens stohrleek i sine gamble gräntzor
begrijper, förtienandes af oss billigt den tacksamheet,
att deras actioner icke måtte rubbas, uthan behörigen
hållas i vyrdnad och oryggelige, särdeles sedan de med
1655 åhrs rijkzdagzbesluth och Eders Kongl. M:tz högst
sahl. Her faders Kongl, stadga sampt Eders Kongl. Maij:tz
egen Kongl, eed och försäkring så kraffteligen confirmerade
åhre, att högstbemälte Konung, som denne stadgan
inrättade och den der af högförfarenheet och vijsdom rijksens
vallfärd och interesse så grundeligen förstod, desse
dee tree Ständernes tillbudh vijdh regementetz tillträdande
afslog, då äfvenledz denne påminnelsen giordes, och
som een högförnufftig och rättvijs Konung icke tillät, att
genom een general reduction, som Ständerna påstodo, regementzkroppen
till dess förnembste och omistande ledamotli,
som är Riddareståndet, stympas måtte, utan nådigst
läth sig nöija med den reduction, som tå bevilliades, med
den nådigste försäkring af bemälte stadgas 28 punct, att
när bemälte stadga af Adelen vore fullgiord, skulle hvar
och een dess trogne undersåthare och Ständer vijdh des
vällfångne frijheeter, privilegier och egendom säker och
trygger vara och blifva; hvar vijdh Eders Kongl. M:tz
nådigste handhafvande och beskydd underdånigst vij o'mbidie
och implorere, så att
3, 4. Dett allmogen sig beroope, att dess och Rijksens
Rådz plicht är Konungen i sin rätt styrckia, så mycket
mindre dem här kan komma till pass, som dett icke
kan vara rätt att styrkia Konungen till det, som orät är
och emot hans eedh.1
5. Hvad dee på arfföreeningen sig beroope, kan här
eij heller gälla, effter den med tydelige ord in på arffurstlige
huusen syfftar, hvilka sig reversera att intet
bortsättia något eller abalienera rijket till förfång, men
Konungens obeskränchte macht bör i ingen måtto der under
förståås.
1 I konceptet och den vidimerade afskriften står: som det
icke kan vara rett, ifall någon styrker Konungen till det, som orett ähr,
emot hans eedh och nthan Ridderskapetz underdåniga bevillning och
samtycke.
312
1680.
6. Hvad dee sig in uppå regeringzformens 59 och 60
§ beroopa, faller af sigh sielf, emedan alt, hvad för 1655
är passerat, är igenom transaction emellan Kongl. Maijrtt
och Adelen, item [genom] samptl. Rijksens Ständers eenhellige
approbation och Kongl, stadgans confirmation afgiordt
och belefvat, så att dett nu och i framtijden bör eller kan
uthan alles deras samtycke, som vederböhre, saivo jure
contractus aldrig uprifvas, uthan oryggeligen hållas och
effterlefvas, effter som och särdeles uthi additamentet af
regeringzformen 1660 Kongl. Regeringen af Ständerne jembväll
var macht gifven att, sedan 1655 åhrs stadga vore
fullgiordh, och godzén uti dee af Dannemark acqvirerade
provincier förbehåldne, dett öfrige till meriterade persohner
caute och sparsamt uthdeela.
7. Dett är och een oförskyld tillvitelse, at godzén
skulle varit Cronan ifråntagne, och ovisse räntor, som
tuller och accijser, till een tijdh i stället bevilliade, ty
vij veete ingen af vårt ståndh något godz hafva taget
ifrån Cronan, uthan dett bekommet af Kongl, nådh genom
laga fång, eller stånde contrarium att bevijsa, och sees
huru förblindat dee om tull och accijsen judicera. Dett
är ju allom kunnigt, att stohre siötullen häfver af långlige
tijder tillbaka varit inrättader, som sees aff 1604 åhrs
rijkzdagzbesluthz 5 punct, derest förmäles een tull varit
hafva af uth- och ingående vahror; lille tullen har och
varit antagen sedan anno 1622, medan godzén vore behåldne.
Are eij heller någon oviss ränta, uthan som dee
bestå af consumptionen, så kunna dee, så länge Gud bevarar
landet för krijg och siukdom sampt allmenne landzplågor,
icke mehra slå feelt, utan äre ju så visse och säkre
at pågå som landträntorne, hvilke af missväxt, pestilentz,
boskapzdöd och dess lijkt lätteligen försvagas och afftaga,
varandes hoos alle väll inrättade stater sådane räntor altijdh
håldne för dee reedbaraste och säkraste, som och
här i rijket så väll i desse sidste krijgz- som i frijdztijder
nogsampt proof der af gifvit är; men att dee föregifva
denne pålaga vara till een viss tijdh bevil liad, bos
af inga actis publicis och blifver här för in tett skiähl agnoscerat.
Och på det dee icke medh skähl måge säija
heela denne lasten liggia på dem allena, så komma desse
gravationer mäst på Adelen och Krijgzbefählet an, effter
Bilagor.
313
deras huushäld kräfvia stoor consumption, och hvad dee
elliest af deras godz och sätegårdar sammanbringa kunna,
dett fores mehrendeels till städer och Bärgzlagen, hvaraf
Adelen sampt Krijgzbefählet sedan sigh vijdh hofven och
i Cronans tienst uppehålla måste, der Prästerskapet sitt
afvel mehrendeels förtära pä landet och ringa besvär af
tullen i huushållen känner. Hvar till och kommer, att
effter städerne förmedelst Kongl. Maij:tz mildheet een
stohr deel af tull och accijs niuta, Ridderskapet och Adelen
sampt Krijgzbefählet till deras inedständers underhåld
jembväll i detta contribuera måste, förutan dett att
genom cultivation tullen merkeligen på någre ähr är förmerader,
och att om någon vill see effter stohre kiöpmäns
rächningar, väll skall finnas, att Adelen och Krijgzbefählet
störste consumptionen der till giöra, och att således
Adelen både till Konungens dretzell så väll som Prästoch
Borgareståndetz underhåld det mästa contribuera, till
förtijga att Adelen till Konungens heder och tienst all
sin både inkomst och löhn måste använda, ja och i sådane
tijder, som nu någre åhr varit, sig i giäld och vijdlöfftigheet
öfver öhronen sättia, ther Präst- och Borgerskapet,
som der vijd afvundas,1 sig dageligen förkofra kunna.
8. Att någre få icke böra besittia landsens inkomster
till öfverflöd och kräseligheet, der uthi judicera dee, som
dee der af okunnogheet icke förstå, hvad sådane persohner
tillhörer, som vijd hofva måste upvachta, och hvilkas stånd
och embethen een fast större omkostnad för Konungens
och fäderneslandsens respect och heder erfodrar, än något
af dee andre stånden behöfver att giöra, effter som och
regeringsformen dett tydeligen medhgifver, att dee, som
hafva större tienster och större försvar, skole och hafva
större underhåld; men skulle någon obetänckt Gudz gåfvor
missbruka, så vore önskeligit, att och icke sådana
funnes i andra stånd, och bör derföre icke ett helt stånd
sådant för vij tas.
9. Hvad tee trogne tienster, som allmogen säger sigh
till rijket mot dess fiender giordt hafva, anbelangar, så
lembnas dem derföre dheras tilbörliga beröm, men hoppas
der hoos, att Adelen och Krijgzbefället intet häfver stått
1 Afvundas är i konceptet öfverstruket. I stället står där liksom
i den vidimerade afskriften påyrka.
314
1680.
tillbakas, vittan så väll vijdh krijgz- sora civilväsendet
Kongl. Maij:tz och rijksens tienst i dee syslor, dijtt allmogen
icke har hinna kunnat, tro- och redeligen förvaltat,
der om icke allenast framfarne Konungars approbation
väre förfader vunnit hafva, uthan och vij för väre personer
oss i underdånigheet uppå Eders Kongl. Maij:tz eget
nådige vitnesbördh om vårt trogne förhållande troligen
förlijte.
10. Att vällförtiente män med penningar måtte vedergällas,
är ingen, som icke gerna hade skolat tåhla, men
som vårt k[ära] fädernesland ingen stohr förråd der af hafft,
så ähre i det stället sådane män med låhn remunererade
vordne ifrån uhrminnes tijder.
11. Att godsen böre för den Kongl, familien vara behäldne
och, der den samme med Kongl, lijfzarfvingar skulle
blifva förmerad, lemnäs till deras underhåld, deruthi berömmer
Adelen Ständernas goda intention, men finner sådan
theras ihugkommelse så mycket mindre nödig, som
dett hvarken i Kongl. Maij:tz proposition Ständerne förehålles,
eij heller een sådan lyckelig händelse, den vij af
hiertat önske, ännu existerar, vijdh hvilkens tilldragande,
enär Kongl. Maij:tt des nådige behag oss öpnar, lähre vij
med behörig och skyldig devotion och redebogenheet ett
så högvicht- och nödigt ährende behörigen behierta och
verckställa sökia, låtandes imedlertijdh beroo vijdh hvad
som med Eders Kongl. Maijrtz högstsahl. Her fader uthi
arfföreningen redan för detta häfver varit slutet och afskiedat.
12. Att Ständerna förmena oss ingen laga titul af
possession äga, effter dee nu och tillförende der på klandrat
hafva, så synes häruthinnan ögonskienligen deras
passion, och hade Ridderskapet förmodat, att dhe i anseende
till ofvanbemälte stadga, rijkzdagzbesluther och afskieder
hade der medh bordt innehålla.
13. Dett dee till reductionens befrämiande beropa
sigh på allmenne nöden, och att dee inga andra medell
veeta till statens sublevation, lembnas under Eders Kongl.
Maij:tz ompröfvande, och såssom alle stånden lijka interessere,
borde ett stånd allena uthi dess rättigheet icke
angrijpas, som största lasten dess uthan dragit häfver,
uthan heller sådana medell angifvas, som lättare varit,
Bilagor.
315
och samptl. Ständerna tillijka hielptz lasten att draga.
Eij heller kan Adelen allena dett ändra, om Cronones
betiente icke få sin löhn, ty der har intet stånd värre
uthaf än Adelståndet och Krijgzbefählet, och måste nöden,
som allmän är, med allmän hielp och bijstånd subleveras
och rättas, sampt och andre uthvägar påfinnas, huru
sådant genom commercier, manufacturer och mehra hoos
andre policerade nationer öflige medell sigh kan giöra låta.
14. Dess uthan lärer een så general reduction, som
indigiteras, sedan godzén åhre ibland Adelen genom arfi1,
förpantningar, kiöp, skifften och byten omlupne och fördelte,
omöijeligen uthan största confusion och oreeda, otålige
trätors seminerande och mången åhrlig mans och
Cronones tienares oskyldige ruin kunna låta sig practicera,
som reductionsstadgan här och ther, serdeles i den
fierde puncten, uthvijser, så att vij der uthatf förorsakas
Eders .Kongl. Maij:tz nådige och rättvise beskydd vijd
stadgans klare innehåld underdåhnigst att implorera.
15. Och på dett dee, som af slijke tanckar äro, att
Adelen alla cronegodz och Ubsala öde besittia, så mycket
ögonskienligare måtte förfahra deras fåfänge inbillningz
grundlössheet, så hafva 1. cronogodsen af ålder varit ganska
ringa och störste delen af dhem uthi Gustavi l:mi
tijdh vijdh reformationen slagne ifrån kyrckior, klöster,
prsebender etc. under Cronan, håfve af Adelen tijd effter
annan ifrån förste christendomen i Sverige varit der till
gifne, hvar uthaf Adelen finge allenast behålla hvad som
ifrån 80 åhr tillförende vijdh Konung Carl den 8:des refsteting
vore till ofvanbemälte usus abalieneradt, som sees
af Yesteråhs recess 1527. 2:do ähr och bevijsligit, att
Präst- och Borgerskapett niuta stohra beneficier af Cronan
och än dageligen begiära för sigh, sina hustror och
posteriteet, hvaruthaf Prästerskapet föruthan sin ordinarie
löhn, underhåld. vederlag, prästestommar etc. ett anseenligit
af Cronones räntor åhrligen innehafva. I lijka
måtto niuta städerne stohra benådningar af landträntor,
ladugårdar, åkrar, ängiar, skogar, strömar, qvarnar etc.,
stohre siötullen, lille tullen, accijs, bakeungzpenningar,
kiellarefrijheeten etc., som stijger till anseenlige summor,
föruthan dett stapellstäderne niuta toolagen, broo-, packare-,
mätarepenningar etc., hvilkett icke till den ändan
1680.
anföhres, att någon dem detta missunnar, uthan fast häldre
önskar, att Kongl. Maij:tt tächtes dem så väll som
oss andra uthi dess Kongl, nådh och vijd des nådige vällgierningar
altijdh conservera och erhålla, villiandes med
detta allenast betechna den oförrät, som skier Adelzståndet,
när det beskylles Cronones räntor allena ifrån publico
borto hafva, och at dem fördenskuld eij bör mehr än andra
undersåtare missunnas hvad dee till deras ståndz conservation
och Konungens Maij:tt till opvachtning, tienst
och styrckia af Kongl, nåde undfå och niuta. Och vore
önskeligit, att Präst- och Borgerskapet ville taga sig så
när medh contributioner som Adelen, då Kongl. Maij:tt
visserligen uthan sådan inegal Ständernas gravation skulle
blifva med nöije bijsprungen; men skall af rechningarna
bevisas, att Prest- och Borgerskapet föga mehr om icke
mindre contribuerat hafva än deras hafvande beneficier
åhrligen importera, hvilket af 1678 åhrs contribution, som
var den störste, bevijses, så att när alle städerne i Sverige
och Finland skulle effter 1678 åhrs bevillning in alles
pa ett åhr föga mehr än 50,000 daler silfverm:tt contribuera,
stijger samptelig alle städernes contribution för dett åhret
icke eens så högt som dett der någre städer allena uthi
extra ordinarie beneficier åhrligen åthniuta.
16. Almogens begäran om landtogzgärden, bygningzoch
sallpeterhielpen sampt Adelens uhrminnes rättigheet
i halfva extraordinarie räntorne, den vijser man till Eders
Kongl. Maij:tz allernådigste bijfogade resolution Lit. B1 aff
anno 1675 på almogens besvär, der uthi deras ofoog dem
af Eders Kongl. Maijrtt merkeligen förehålles och Adelen
vijdh sin vällfångne egendom och rättigheet allernådigst
beskyddes, som the ther dels af ålder Adelen hafva varit
tillhörige, dels af Kongl. Maijrtt och Grönan emot cederande
af tullfrijheten Adelen updragne, hvilken cession
huru mycket den uthi proportion mehra haar Kongl. Maijrtt
och Cronan importerat än dee landträntor, som Adelen
ther emoth niuter, kan sees der aff, att anno 1643, som var
åhret för än detta bytet skiedde, bedrog sig bemälte landträntor
allenast till 50,598 daler silfvermrtt, men tullen
steeg strax der effter så högt, att öfver dett han anno
1643 importerade, bedrogh han anno 1645, sedan dett ovissa,
' Bilagan saknas.
Bilagor.
317
som Adelen fick igen, var afdraget, till een avance af
147,696 daler s. mrtt, hvilket huru dett sedan har tilltaget
och sigh medh Eders Kongl. Maijrtz största nytta förökt,
sees deraf, att till exempel anno 1663 bedrogh sigh avancen
och öfverskåttet till 629,391 daler silfvernnt, så att dett
bytet, Kongl. Maij:tt medh Adelen giordt häfver, ju visserligen
häfver sträckt Kongl. Maij:tt och Cronan till
merkeligh nytta, och således uthan skiähl klagas, som
skulle Adelen Cronan till nachdeel desse landtrentor possidera.
17. Ständernas förslagh om giäldens betalning angående,
önskade gärna Adelen sampt Krigzbefellet, att sådant
uthan Kongl. Maijrttz och rijksens creditz försvagande
ville sig så practicera låta och icke den skadeligheeten
medh sigh draga, att när rijket framdeles någon
undsättning nödigt behöfva torde, då ingen hvarken ineller
uthomlandz sig finna läth, som sig medh Cronan i
handell inlåta ville, hvar med fäderneslandet sedan torde
stå ohulpet och i nödh stickande blifva.
18. Så kan icke heller Ridderskapet och Adelen sampt
Krigzbefählet dee andre Ständerne för domare öfver sig
erkenna, emedan det ene ståndet icke kan hafva jus decisivum
öfver dett andra, fast mindre dee ringare stånden
öfver dett förnembste, uthan vij hemfly till Eders Kongl.
Maij:tt såssom vår allernådigste Konung och Herre, väll
veetandes att Eders Kongl. Maij:tt allena tillkommer vällgierningar
och straff effter hvars och eens förtienst att
uthdela, hvaruthinnan såssom undersåtarena af ett eller
annat stånd eij till rådz tagas, så böra dee icke heller sig
tillvälla öfverheetens actioner så i detta som andra ährender
att censurera, förmodandes Ridderskapet och Adelen
samt Krijgzbefehlet som och der om allerunderdåhnigst
bidiandes, Eders Kongl. Maij:tt sådana obefogade ansökningar
till vår destruction icke techtes anhöra, uthan oss
icke mindre än des högloflige förfäder vijdh väre välfångne
privilegier, rättigheeter och egendom nu och allt
framgent med Kongl, nåd och rättvijsa protegera, handhafva
och beskydda, hvartill vij oss i all underdåhnigheet
fast och tryggeligen hålle.
Och såssom Eders Kongl. Maij:tt af detta förestående
uthi nåder häfver låtit sig underrätta, hvad foog och
318
1680.
skiähl som Ridderskapet ock Adelen sampt Krijgzbefehlet
hafva att intet kunna agnoscera eller vederkännas, att dee
andra Ständerne skola sig tillvälla att angifva någott i
dhe måhl, som oss och vårt stånd särdeles kan angå till
Eders Kongl. Haij:tz och rijketz understödh, och för den
skuld nådigst behagar dem deras obefogade tillbudh i detta
fall således förhålla, att dee icke vidare på sådant sätt
oss och vårt stånd nu eller hädan effter angripa måtte,
varandes sådant så mycket onödigare, som vij af vår underdånige
zéle och den gloire vij altijdh sökia framför
någon annan och opåminte effter yttersta förmågo at gripa
Eders Kongl. Maijrtt till dess och rijketz understödh under
armarna, som vij oss och redan till een sådan reduction
hafva föreent, som förmodeligen varder Eders Kongl.
Maij:tt till nådigt behag ländandes. Önskandes Eders
Kongl. Maijrtt och dess höga Kongl, gemåhl vår allernådigste
Drotning sampt hela dett Kongl, huuset långt lijf,
frijdh och lycko sampt regemente sampt ali annan Kongl,
sielfbegärlig prosperitet och vallgång, intill vår dödzstund
förblifvandes
Edei's Kongl. Maijrtz
Uppå samptl. Ridderskapetz och Adelens
vägnar
Allerunderdånigste och troplichtigste
undersåtare
Claes Flemmingh.
Bil. 13.'
Adelns supplik i anledning af voteringen på Riddarhuset
angående reduktionen.
Stormechtigste Konungh, allernådigste Herre.
Hoos Eders Kongl. Maijrtt med denne vår underdåhnigste
supplique att inkomma äre vij bevechte af den re
1
Prot. sid. 90, 94, 100, 102. — Koncept, jämfördt med den i Riksarkivet
förvarade vidimerade afskriften af originalet.
Bilagor.
319
lation, som oss Hr Landtmarskalken förleden lögerdagh,
då han ifrån Eders Kongl. Maijrtt medh een deel af prima
classe nederkom, giordt.
Ty först, allernådigste Herre, kunna vij icke undgå
hoos Eders Kongl. Maijrtt oss öfver dee gode Herrars
giorde berättelse att förklara, nemblig [att] aldrigh någons
intention varit öfver dem eller någon annan, som intet
medh vår taneke eense vore, at besvära; men dett vij ifrån
våra stellen upsteego, skiedde till den endan, nembligh
att vij, som uti den 1 classen vore af een mening medh
begge de andre enige classerne, kunde oss ifrån dee andre
sährkienna,1 emedan man föregifva ville störste delen af
classen vara af diverse tanckar och meningh.
Till dett andra, allernådigste Konungh, håfve vij förnummit
dee goda Herrar af väre medhbröder skattat denne
saken som een Kongl, nåde, hvilken under någon voteringh
icke sortera kunde, utan allenast dependerade af Eders
Kongl. Maij:ttz behagh och decision. Een nåde är dett
visserligen, och lärer ingen af oss förmodeligen så hafva
förgiätit sin skyldigheet, som icke lärer medh största underdåhnig
devotion, vyrdnat och tacksamheet sådant erkienna,
ja så mycket mehra som Eders Kongl. Maij:tt oss
i desse svåreste tijder så stohre beneficiers åthniutande
nådigst häfver förundt. Voteringen hade vij gärna önskat
att undanböija, som och hade kunnat skiet förmedelst een
avantageuse föreeningh, eenligh medh Eders Kongl. Maijrtz
och rijketz tienst och säkerheet, der icke oss der till tvungit
een och annans geensagu och invändningh. Och skulle
vij hafva skattat för stohr ähra och beröm, att i det fallet
mehra fullgiordt vår skyldigheet, att vij kunnat frijvilligen
giordt een vällmenande och redebogen olfert af dee
i väre händer varande cronegodz, hvilken vår gode intention
nu är förmedelst denne votering till een stohr deel
förmörkat. Eders Kongl. Maijrtz nådige behag och decision
underkasta vij oss så villigt som skyldigt uthi alt
det oss angår. Men såssom Eders Kongl. Maijrtz tienst,
rijksens och alles vår välfärdh oss här till styrckt och
förplichtat, håfve vij resolverat och slutet Eders Kongl.
Maijrtt verkeligen att bijspringa och under armarna att
gripa och således med ingen decision besvära villie. Vij
1 I konceptet har ursprungligen stått separera.
320
1680.
förmode lijkväll, som vij och underdånigst bidie, dett
Eders Kongl. Maij:tt nådigst tillåter Ridderskapet och
Adelen sig någre stycken at förbehålla, som till deras
conservation läuda kunna sampt något till ett vist quantum
at behålla, hvarigenom dee och till Eders Kongl.
Maij:tz tienst så mycket capablare vara kunna.
Till dett tridie dett dee gode Herrar begärt, att
Eders Kongl. Maij:tt skulle förbinda dee andre classerne
sig vidare medh grefve- och frijherreskapen at befatta, så
förmode vij af dee heggie classerne, att Eders Kongl. Maij:tt
nådigst lärer maintinera oss vijdh den af forna Konungar
oss gilne och af Eders Kongl. Maij:tt confirmerade rättig -  heet, nemblig att den eene classen är så gylltigh i voterandet
som den andra. Sedan håfve vij alle ett interesse,
nembligen rijksens säkerheet och vällgångh, uthi hvilket
oss icke mindre anstår att påminna och sluta än den förste
classen, med hvilken vij uthi alla besvär participera måste.
Endtelig tyckes och teqviteten lijkmätigare vara, att
dee om een saak sluta måge, som ingen deel der uthi
hafva och således kunna skattas opartitske, än dee som
sielfve der uthi interessera.
Detta håfve Ridderskapet och Adelen velat i underdåhnigheet
underkasta Eders Kongl. Maij:tz nådigste omdöme,
varandes försäkrade att Eders Kongl. Maij:tt denne
deras underdåhnigste och vällmente förklaring medh Kongl,
nåder uptager; och i det öfrige önske vij, att Gråik ville
bekröna Eders Kongl. Maij:tt medh allskiöns vallgång och
lycksaligheet och förblifve
Eders Kongl. Maij:tz
Underdånigste och troplichtigste
tienare
Christopher Gyldenstierna. Ewert Horn.
Adam von Steenbergh. Christer Horn.
Hans Wachtmeister. Conradt Gyldenstierna.
Åke Oxenstierna. Hans Georg Mörner.
R. Äscheberg. B. Mörner. M. Schu[l]tz. Lorentz Creutz.
Jacob Flemmingh. T.(?) Bielck. Gabriel Sparre.
Carl Gustaff Sperlingh. G. M. Fletwod. Jahan Stake.
Hans A. Kruse. Bertold de Mortaigne.
Herman Flemmingh. Reinholdt Rebinder. Otto Wellingk.
Bilagor.
321
Åke Ulfsparre. R. von Fersen.
Jacob Meijendorf Uxkul.
Gustaf Rosenhane.
Johan Andres von der Pahlén.
R. Liewen. A. Mardefelt.
Fabian Wrede. Axel Leijonschiöld
P. Ribbingh.
Gustaff Duwall.
N. Gripenhielm.
J. Hastpher.
Leonhardt Posse.
L. von der Noot.
Niels Kagg.
Bil. 14.1
Riksrådets förklaring i anledning af Adelns beslut angående
reduktionen.
Såsom Sveriges Rijkes Rådh i gåår efter Ridderskapetz
begäran hafva varit hoos dhem på Riddarehuset och
ibland annat förnummet, hvad Ridderskapet hade för tankar
om reductionen af grefve- och frijherreskaperne sampt
andra länegodz, så befunne de saken af den vicht och
svårighet, att dhe förorsakade voro taga ett sådant important
ährende uthi vij dare betenkiande och omhuxande.
Män när man dhetta ährendet hadhe uthi betenkiandhe,
håfve vij förnummet saken vara så vijda avancerat,
dhet Ridderskapet sedermehra och straxt derefter
Hans Kongl. M:tt underdånigst uptecht dheras fattade
resolution om förbemälte reduction. Ty kunna Richsens
Rådh sig uthi dhetta måhl inthet vij dare uthlåta och med
dhem deruthöfver deliberera, emädan saken inthet mehra
in integro ähr, ehuruväl Richsens Rådh hafva varit uthi
fast andra tankar. Vij önska af alt hierta, att hvad sålunda
slutet och afgiordt ähr, måtte lända Gudi till ähra,
Hans Kongl. M:tt till styrka och tienst, vårt kere fädernesland
till välfärd och alla des trogne inbyggiare till
vältrefnat och lycka nu och i framtijden.
1 Prot. sid. 118, 119, 128, 136. — Handlingen, som ej är undertecknad,
liar följande påskrift: Upläst in pleno den 5 Novemb. 1680.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot. XIII. 1680.
21
322
1680.
Bil. 15.1
Protokoll i Adelns kontributionsutskott.
Den 8 Novembris var ett uthskott tillsamman att
fatta ett project öfver contribution, och effter åthskillige
discurser blef resolverat at bevillia förutom crönings- och
bröllopzgierden en extraordinarie bevillning effter gårdetahlet.
Men om quanto skiedde intet sluut, effter såsom
uthskåttet fan nödigt att först få höra, hvartill de andre
Stenderne ville sig beqväma, tå uthskåttet sedan om quanto
öfverlägga ville.
Hr Landtmarskalken förmante uthskåttet, att detta
måtte för de andre Stenderne hållas secret.
Ifrån denne extraordinarie bevillningen eximerades
1. rå och röö effter det som effter den nyligst giorde förordning
ähr öfver rå och röö författat, 2. förmedlade hemman,
3. ödeshemman — sådanne ödeshemman, som hussbonden
intet häfver utaff hvarken uti åker eller äng, men sådanne
ödeshemman, som åhre genom brandh och fientelige durcktåg
förderfvade, blifva undantagne — rätte ladugårdar, sätegårderne,
oskatlagde torpare.
Om Commercie- och Bergs-Collegio refereras simpliciter
til] Hans K. M:t.
Contribution lijka af allodial- och bröstarfvegodz och
af gårdetahlet 5 daler s. m:t af gården hvart åhr, continuerar
uti 2 åhr.
Bil. 16.
A. Utskottsbetänkande angående bergs- och kommersekollegiernas
indragning.'1
Uppå Eidderskape[t]s och Adelens begäran
hafva vij här hoos upsat våra oförgrijpelige
1 Prot. sid. 128.
2 Prot. sid. 130; jämf. äfven sid. 44—47 samt 200. — Handlingen,
som ej är undertecknad, har följande påskrift: Upläst in pleno den 9
Hovemb. 1680.
Bilagor.
323
tanckar, om Bergs- och Commerci-Collegierna
kunna fogeligen leggias eller reduceras under
Cammar-Collegium, att derigenom förtaga dhen
oreda, som under tijden dessa Collegier emellan
varit har, och således giöra een besparing i staten.
Vill man tillsee Commercie-Collegii första begynnelse,
ähr dhet effter Ständernas begiäran inrättat, att dess embetes
sysslor egentlig här utij heroo skulle: 1. Att hafva
een noga och flijtig correspondens, huru handelen i Europa
drefves, huru dhen på dhen ena orten tilltogh och på dhen
andra afftogh, kunnandes dher effter gifva Kongl. Maij:tt
ved handen, hvad dher utij här i Sverge stodhe medh
nytta att giöra; i krigstijder betiäna dhe alla trafiqverande
med tijdigh notif[ic]action [om] hvad i sion passerar
och dhem i sådanne händelsser medh nödiga siöpass försee.
2:do böör detta Collegium draga dhen försorg, at allamanefacturer,
som med nytta här i vårt fädernesland inrättas
kunna, blifva värkställige giorde, men i synnerheet
att skepstimerasien rätt inrättas, nödige handtvärkare,
som timmermän, blockmakare, reepslagare, segellmakare
och bulldahnsväfvare förskaffas in i rijket och sedan blifva
conserverade. 3. Här böör i acht tagas, hurudanna uthlenske
varor inkomma, att icke een dekl oduglige, onödige
och till öfverflödigheet allena tienande saker consumera
våra reala varor, som i heela Europa eij kunna umbäras,
och förorsaka, att dhe inkommande stijga högre än våra
uthgående, hvilket Collegium tijdeligen moste gifva Hans
Kongl. Maij:t ved handen. 4. Commercie-Collegium moste
och tillsee, att alla nyttiga manefacturer af järn, koppar
och messingh här blifva giorda och utan om landz sålda
till fäderneslandz avantagie, och att i upstädren, och dher
beqvemligt tinnes, inrättas uhll-, siden- och sådanne manefacturer,
som någon nytta med sig bringar, att man icke
behöfver see dhe fremmande i händer om alla landzens
tarfver.
Hetta ähro generaliter dhe syslor, som af CommercieCollegio
böra förrättas, och att sådant taga i noga observans
reqvireras: 1 Prieses, han vare sig i Cammar-Collegio
eller utom; General-Tullförvaltaren bör och hafva acces,
enär han begiär och behöfves; 3 Assessorer, 1 Secreterare
324
1680.
med 1 Skrifvare; hvilka inga andra syslor hinna att afvachta,
än hvad förbemält ähr, kunnandes dhe igenom sitt
embetes flijtiga förvaltande fast större nytta skaffa än
den ringa staten importerar, som sigh allenast stijger till
6000 daler söllfvermynt, som kunna till mindre reduceras
effter Hans Maiest:z behagh. Jurisdictionen om siöörätz-,
vexelsackers, confiscationers och tullhandlingars afdömmande
synes af så få personer eij kunna förrättas, utan
böre tullaffairer i Cammaren och siöö- och vexelsaker i
Hoffrätten afgiöras, doch med een serdeles promptitude,
att icke handelen dherigenom något lijder, helst dhe trafiqverande
aff een god villia hafva på sig tagit siöörätzpenningarnas
ärleggiande, på thet the een prompt justiee
niuta skulle.
Hvad nu Bergs - C o 11 e g i u m anbelangar, befmnes dhet
vara aff een heel annan beskaffenheet och dess embetzsysslor
i inthet öfverens komma hvarken med Cammareller
Commercie-Collegio, i ty att desse tvenne förbemehlte
Collegier kunna stadigdt sittia här i Stockholm och förrätta
deras syslor, men tvärt om moste Bergs-Collegii ledemöter
bevista Bergstingen, besichtiga dhe förnembsta
grufvor, förekomma all oreda i dess brytande, så lagandes
att dhe effter bergsvijs hanteras och icke ödeläggies, festen
och pelare conserveras, inga nya verk till prsejudis
aff dhe äldre eller dhe aff förnämare och ädlare metaller
uppbyggias, in summa alt dher hän dirigera, huru fäderneslandet
icke allenast för närvarande tijdh blifver förkofrat
igenom bergsbruken, utan i tillkommande tijder kan
dher aff hafva sitt subsistans, hvilket Hans Kongl. Maij:tt
glorvördigst i åminnelsse Konung Gustaff Adolph nogsampt
hoos sigh öfverladhe, inrättandes 1630 et Bergsampt,
sedan han ifrån främmande lender hade förskrifvit
capabla och i bergsverk kunnoga män, anförtroendes detta
Bergsamptet upsichten i Bergslagen och tillstånd att afdömma
alla upväxandhe trätor och strijdigheeter emellan
handtverkarna och deras husbönder och emellan bergsmennen
angående grufvornas rätta handterandhe och brännande.
När nu bergverken dageligen yppadhe sig och merkeligen
tilltogo, sedan man häfver förbygdt, att vår osmun
och råkåppar icke utfördes till främmande land, dher att
Bilagor.
325
omarbetas och bringas till gårkoppar och stångjärn, fan
Hennes Kongl. Maij:tt Drottning Christina nödigdt att inrätta
ett Collegium, som aff een Director och 6 Assessores
bestå skulle, seendes att Sveriges rijkes intrader förmedelst
bergsbrukens tilltagande i conltur då hafva sig förökt
öfver 15 tunnor guld i söllfvermynt emot den tijdhen
Bergsamptet först inrättades. Igenom Gudz vellsignelsse
och Collegii flijtiga bearbetande häfver tillvärkningen sig
till denna tijden så förökt, att fäderneslandet åhrligen
niuther af söllfver, koppar och stångjärn, ståhl, svafvell,
ahlun och röfärga öfver 37 tunnor gull i söllfvermynt inkompst,
hvilket alt moste med conduite och een godh upsicht
tagas utur berg och steenar, som man plägar säija;
och dher öfver sådant icke holles ett vakande öga, kundhe
dhe rijkaste grufvor antingen aff oachtsamheet eller privatorum
girigheet så hanteras, att dhe snart nogh blefvo
odhe, fäderneslandet till een obotelig skada.
Hvarföre ähr högnödigdt, dhet detta Collegium blifver
besatt aff sådanne personer, som aff ungdomen sigh
denne vettenskapen förskafft hafva både af pr axi [och] teoria;
och dher dhet blifver inrättat aff 1 Director, 1 vice President,
4 Assessorer, 1 Secreterare, 1 Fiscal, kan hela dess
stat eij importera 5000 daler söllfvermynt åhrligen, hvilka
igenom reducerande under Cammar-Collegium inthet kunna
besparas, aldenstundh sådanne perssoner moste adjungeras
Cammar-Collegiumet, som hergsbruukz-handteringen förestå,
dhe äfvenvell böra a.fiönas. Seer man och till den säkerheten
dhe hafva, som idka brunk, af ett Collegium, som
kiänner deras tilståndh i alla tijder, kan förmedelst Kongl.
Maij:tt dem gifne authoritet conservera hvar och een vid
dess vellfångna privilegier och hindra, att ingen annan
under hvariehanda prsetext dhem något intrångh gior, och
åhrligen ved ordinarie sessionen förhielper hvar och een
till sin rätt i dhet, som angår bergsbrukens drifvande, så
ähr mycket betenckligit att råda till någon ändring här
uthi, utan fast heller styrkia Hans Kongl. Maij:tt, dhet
oftabemehlte Bergs-Collegium blifver conserverat och aff
dugliga personer besatt, i betrachtande att största Sverjes
rijkes inkomster bestå aff det, som bergverken producera.
326
1880.
B. Påminnelser angående bergs- och hommersehollegiernas
indragning.1
Vidh den debatten om Kongl. Commercieoch
Bergz-Collegiernes reduction ocb indragande
synes hvadh Commercie-Colleginm angår desse
fölliande moment nödhvändigt fordra någon reflexion
och flitigt betänckiande, hvillcket man
för Kongl. Maij:ttz tiänst och fäderneslandetz
bästa, men ingalunda för något egit och privat
interesse här medh oförgripeligen påminner.
1. Ähr bemälte Commercie-Collegium icke uthan effter
mogit betänckiande, månge åhrs idkesamme deliberationer,
Richzens Ständers oppå Richzdagerne begiäran och
approbationer bestält och authorizerat vordit, och
2. Medh sådane instructioner försedt, som icke allenast
håfve hafft then godhe värckan, at uppå någre åhr
tillgiörandes landet uti dess cultur med manufacturers inrättande
och uthvidgande, medh inrijkes skieppz-rederijers
begyn neisse och fortgångh — så at för få åhr sedan man
här häfver hafft ohngefehr ett antahl af fembhundrade,
der iblandh etthundrade stoore och considerable fahrtygh,
som uthländske seglation hafva kunnat idka — consequenter
medh allehanda dugeligit så handtvärckz- som siöö- och
annat arbetzfolckz förmehrande, handelens beqvämlige fortsättiande
så in- som uthrijkes märckeligen häfver tilltagit,
och derigenom Kongl. Maij:ttz medel så i tullen som
förnämbligen accijsen och consumptionen icke lijtet [äro]
benificerade vordne, rijkzens och landzens invärtes styrckio
sålunda tillväxt, at gott hopp har kunnat giöras om dess
fordersambste förmågho at af sigh sielf subsistera och bestå,
hälst när een godh ordre hålles, och all yppigheet,
pracht och öfverflödigheet intämies, så och justitien och
executionerne hafva sitt tilbörlige lopp; hvillcket alt som
3. Andre uthrijkes nationer, Franckrijke, Bngellandh,
Hollandh och Dannemarck, särdeles denne sidste såsom
1 Handlingen är ej undertecknad.
Bilagor.
327
oss närmast, märckt och spordt håfve, håfve dhe och tagit
der af exempel at sammaledes hos sigh inrätta slijke
Handels-Collegier; och i synnerheet ähr märckeligit, att
Dannemarck häfver der vijdh betiänt sigh af nästan samma
ingredientier till instructionen, som dhe hafva förnummit,
at dhet Kongl. Svenske Commercie-Collegium för sigh hafft
häfver, dhen dhe och nu medh den success effterlefva och
bruka, at deras handhel, som lijkväl på långt när icke
häfver den source och dhe herlige förmåhner, som hooss
oss finnes, icke deste mindre tämmeligen häfver tilltagit,
dhet man ännu nyligen sielf sedt och förfarit häfver,
hvaraf
4. Så vähl som af sielfve sunde förnufftet och alles
dheres eenhällige bejaakelsse, som om commercierne kunskap
hafva, föllier, at om något landh och rijke skall florera
och tilltaga, så måste det skee förmedelst een väl
reglerat handell och vandell, så at med all ffijt och industrie
där hän arbetas, at dhet anten till godhz och
vahror eller till manufacturer och frachter eller och medh
alle desse stycken tillsammans större värde må kunna
uthgifva och fournera, ähn dhet behöfver af androm at
inhämpta och betaala eller åthminstone så stoort, medh
mindre dhet icke alt uthredt lijka som medh een svindeller
täre-siuka sigh macerera och martera måste; och i
detta afseende såsom handellen ähr een sa tendre och delicat
tingh, som altidh måste medh flijt sythas och skiöthas,
alle till dess uppkompst och fortgångh tiänlige medell
vijd handen gifvas, alle obstakel och hinder rödias
uhr väghen, och dess sysslor af dhen importance ähre, at
dhe nödhvändigt fördra skickelige, förfahrne, flitige och
redelige personer, sorn dhem förrätta, ty ähr och
5. Ett Collegium oumgängeligen der till nödigt, som
altidh kan komma tillsammans at öfverläggia hvadh behöfves,
hvadh som kan och bör förbättras, så och hvadh
som skall och måste afskaffas, gifva förmedelst flitige correspondencer
nogha acht, hvadh uthom landhz i slijke
stycker passerar, som antingen kan skada eller gagna vår
handell, och der effter taga sine mesures härsammastädhz,
till hvillcket och dhe handlande kunde hafva sin access
och uthi billige saker med kort expedition afhiälpas, hvilcket
allt medh mehra, som der till hörer, föruthan ett or
-
328
1680.
denteligit Collegio sigh inthet beqvämligen giöra låter;
icke af een person alleena, ty han det omöijeligen hinner,
eij heller tyckes een alleena vara, förutkan andres samnade
rådh och hielp, der till suffisant noch; icke af någre
particuliere kiöpmän, ty dhet een heel annan beskaffenheet
häfver medh een particulier handell, som een sielf
ähr interesserat uthi, ähn medh directionen af ett generalt
handelsväsende, som concernerar ett heelt landliz och
rijkes välståndh. Een particulier kiöpman kan offta till
någre tusende richzdahlers profit lända den handell, som
skulle förderfva dhe andres, så och den allmänne och publique
nytta till mång hundrade tusendh.
Hvad dhet Kongl. Cammar-Collegium angår, så tillstår
man gierna, at dhet ähr ett värdigt och väl ordinerat
corpus, men står derhän, huru det vijdh dess marge
och mångfaldige sysslor skall hinna skiöta detta, som een
prompt och offta momentaneam expeditionem oundvijkeligen
fordrar, tilläfventyrs vill och dervijdh icke mindre
ähn uthi alt annat någhon tijdh, för ähn alle omständigheeter,
som hijt höra, dem kunna så väl och nogha blifva
bekandte; åthminstone måste åthskillige instructioner, resolutioner,
månge åhrs registraturer och acta igenomlöpas,
för ähn man egenteligen skall kunna vetta, på hvadh
fundament ett och annat heroor, hvarföre och så frampt
det sigh och dersammastädz enteligen skulle kunna giöra
låta, ju någre flere personer nödhvändigt der behöffdes, och
sålunda äntå dhen staten blifva till löhningarne något
mehra graverat ähn elliest af nöden voro, varandes och
6. Det quantum af femb eller säx tusende dahlér
silfvermyntt icke så stoort, at dhet icke tijedubbelt kunde
genom åfvanbemälte arbete invinnas, äfvensom een åkerman
inthet skyr at i jorden kasta sin sädh emot dhet han
framdeles der af häfver at förvänta.
7. Ähre och dhe till detta Collegii behooff uppfundne
siöörättz-penningar sådane, som expresse genom förmedlingh
och intahlande af dhe traffiquerande ähre till den ända
bevilliade, at dheremot niuta denne beqvämbligheet, hielp
och tiänst i dheras handell, som inthet tohl någon drögzmåhl,
fördenskull och desse medell icke uthi det ringaste
tryckia eller concernera någhon annan, uthan niuter Kongl.
Maij:tt och Chronan äntå af the samme ett anseenligit
Bilagor. 329
öfver, sedan Collegii stååt nu så inskränckt och till få
personer reducerat ähr.
Detta alt under höglofl. Kidderskapetz och Adelens
mognare censur och gottfinnande, som man sig gierna submitterar.
Bil. 17.1
Ständernas garanti för stora kommissionen.
Yij effterskrefne Sveriges Rijkes Ständer, Grefvar,
Frijherrar, Biskopar, Ridderskap och Adehl, Prästerskap,
Krigzbefehl, Borgerskap och menige Allmoge, som till denne
Rijkzdag äre kallade och församblade med fullmacht af
alle landzändar, giöre vitterligitt, att vij uthi betrachtande
af deth slätta tillstånd och dhen oredan, uthi hvilket
rijkett fans vara förfallet angående Kongl. Maijrtz
och Cronones medell sampt alt hvadh som till rijcksens
värn och försvar till landz och vatn erfodrades och lenda
skulle, nionde vid Rijkzdagen, som holtz åhr 1675, underdånigst
ansökia, att oss motte blifva förundt visse perssoner
alf hvart stånd att uthvällia och nembna, som kunde
sigh företaga och öfversee dhen räkenskap, som vijdh
Kongl. Maij:tz anträde till regementet giordh var af Rijkzens
Regiering och Förmynderskapet uthi Kongl. Maijttz
omyndige åhr, och huru vijda dhen samme i hänseende till
sielfve omstendigheeterne motte kunna gillas och bestå;
vij också till den ända någre få af Ridderskapet och Adelilen
som och af Präster- och Borgerskapet då föreslaget,
och Kongl. Maij:t dliee samma förmedelst dess dhen tijd
uthgifne fullmacht der till authorizerat kafver.
Altså och emedan koos Hans Kongl. Maij:t vij samptlige
Rijkzens Ständers fullmechtige till nervarande Rijkzdagh
icke allenast underdånigst tillkenna gifvit hafva, att
ofvanbemälte Deputerade oss berettelsse giort hafva om
dheras förrättande, och att dhe hafva befunnet dhen relation,
som hoos Kongl. Maij:t är blefven inlagdt om dhen
uthi Kongl. Maij:tz minorenniteet förde administrationen,
1 Prot. sid. 133, 138, 197. — Adelns exemplar med 247 nnderskrifter.
330
1680.
icke vara försedd med sådanne bijlagor, som dhen sigh
uppå beropar, och att dhe fördenskuld hafva måst låtha
andra formera, hvilka effter dhe acter, som [om] detta
verket utharbetat ähr, icke ringa skall befinnas gravera
dhe gode Herrar, som förmynderskapet och regleringen
förträdt hafva; uthan och hafva af Kongl. Maij:t vij
samptl. Rijkzens Ständer underdånigst begiert, attgienom
visse af oss dher till uthaff hvart och ett stånd förordnadhe
deth verkett, som af mehr ofvanbemälte Deputerade
ähr förfärdigat, motte blifva gienomsedt och förmedelst
dom till ett fullkommeligit sluuth bracht, hafvandes vij
till dhen ända uthnembdt och föreslaget dhe samma personer,
som Hans Kongl. Maij:t på vår underdånigste begieran
nu med sitt öpne bref nådigst har behagat förordna
och authorizera, deth verket, som af den förre Commissionen
är förferdigat, att öfversee och der på gienom
dom giöra ett ändtligit uthslag.
Och uppå deth desse våre Deputerade till denne senare
Commissionen — hvilka plichtige ähro, böra och skohla
noga effterföllia Kongl. Maij:tz dem gifne fullmacht och
vår begiäran — måge med friare modh och dheras tryggheet
denne dem förtrodde Commissionen rätt och väll förrätta,
så vehle vij igienom detta instrumentet hafva dem
försäkrat, att hvadh dhe i detta ährendet effter lagh, dheras
eedh och samvethen giöra och slutha, dheth skall vara
gilt och kraftigt, lijka som vij samptlige Rijkzens Stender
dheth giort och slutitt hafva. Och skohla vij samptlige
stå dher före som een man, och att för dheras stora
hafvande omaak, besver och möda dhee, dheras barn och
effterkommande icke skohla hafva att befahra nu eller i
tillkommande tijder vijdh hvariehanda tijdernes ombytellser
af Rijkzens Stender samptlige eller något stånd i
synnerheet eller af någre ledamöther i något stånd något
hath, förföllielse eller förvijtellse; uthan heldre i dess stelle
ju flijtigare dhe vid detta verkett låtha sigh befinna, ju
benägnare och villigare villia vij finnas dhem samptlige
och hvar och een i synnerheet till tacksamhet och till dheras
heeder.1
1 Om underskrifterna jämf. bil. 36.
Bilagor.
331
Bil. 18.1
De ofrälse ståndens skrifvelse till Kongl. May.t med anledning
af Adelns »deduktion» angående reduktionen.
Stormechtigste Konung, allernådigste Herre.
Eders Kongl. Maij:tt betackom vij underskrefne Ständer
på det allerunderdånigste för den communication, som
Eders Kongl. Maij:tt allernådigst häfver behagat oss giöra
af den skrifften, som till Eders Kongl. Maij :tt det högloflige
Ridderskapet och Adelen hafva ingifvit till svar
uppå våre eenfaldige och vellmente skrifftligen inlagde
förslag och rådh om Cronoues godz återkallande till att
underhielpa och redda rijket och regementet ifrån een total
undergång, som synes vara att befahra förmedelst den
stora brist, som på alle orter förspöries uppå det, som till
rijksens och samtlige undersåtarnes hägn och beskydd
vara böör och skall.
Och såsom vij af slutet uppå samma det högloflige
Ridderskapetz och Adelens skrift hafvom medh största
hugnat försport, huru det högloft. Ridderskapet och Adelen
hafva förenat sig till een sådan reduction, som förmodeligen
varder Eders M:tt till nådigt behag lendandes,
altså kunne vij intett annat än som högtbemälte Herrar
af Ridderskapet och Adelen på det högsta derföre berömma,
som hafva behiertat rijksens för tijden varande
velkor och stora olägenhet och sig nermare angrijpit till
att fatta Eders Maij:tt verkeligen och erkleckeligen under
armarne, på det rijket och regementet måtte fåå det stödh
och styrka, hvar igenom det nu och i tillkommande tijder
förmodeligen lär kunna vara oprest och vid sin gamle
floor och luster hållit. Hvilket alt ehuruvell det nu berömligen
är giort och slutit, så kunde likvell det komma
oss något efftertenkeligit före, att det högloflige Ridderskapet
och Adelen hafva budit till att förlegga dhe skähl
och argument, som vij af Gludz ord och Sverges lag om
1 Prof. sid. 149. — Vidimerad afskrift i Riksarkivet.
332
1680.
Konungens rätt till cronegodzens återkallande i sådant
nödfall hafva i underdånighet upsatt, villiandes förmoda
att om den eena öfverhetzperson hade rundeligare ombgådtz
med Cronones egendomb, än des kraffter kunnat
tåhla, så fölgde ju, att den Konungen vell, lagligen och
berömligen giorde, som att förekomma sin och sine undersåtares
undergång återkallade det, som häfver varit Cronan
tillhörigt och till regementetz uthförande nödigt och
omistande. Sedan och vettom vij, det högloflige Ridderskap
et och Adelen intett kunna hafva haft andre skahl
och nödvendige orsaker till att resolvera sig och öfvertahla
hvar andra till förbemälde reduction, än som vij
underskrefne Ständer förmedelst ingen annan uthvägz befinnande
hafva haft och varit nödgade där till att råda,
hvilke rådslag, skähl och argumenter, som vij pro voto
deliberativo effter Sverges lag och laga stadgar vid een
frij Rikzdagb hafva upsatt och till Eders Kongl. Maij:ttz
allernådigste godtfinnande och decision ingifvit, kunde vij
nu hafva störste orsak och foog vijdare att deducera och
omstendeligen remonstrera, att vårt upsått varit både redeligit
och försvarligit och väre anförde skähl vellgrundade,
men effter som det högloflige Ridderskapet och Adelen
sig nu där om föreenat, ty till att undanböija alle
tillfellen till missförståndh velle vij een sådan deduction
förbijgå.
Eders Kongl. Maij:tt bediom vij nu allerunderdånigst,
att effter så vell vij underskrefne Ständer hafva varit
förorsakade att råda till det, som rijksens säkerhet häfver
fordrat samt Sverges lag och laga stadgar gifvit vidh
handen, såsom och det högloflige Ridderskapet och Adelen
förmedelst samme orsaker och af sin frie villie' der till
sig resolverat, så att vij med dem och dhe med oss,jembvell
deras och väre effterkommande äre förplichtade i alle
tijder att stå och svara ett stånd för alla och alla för ett
för det vij rädt och det högloflige Ridderskapet och Adelen
till rijksens säkerhet bevilliat hafva; att altså Eders
Kongl. Maij:tt, till sin och sine effterkommandes säkerhet
och högst lofverde efftertahl samt alles vårt laglige försvar
nu och i alla tijder, måtte uthi rikzdagzbeslutet [låta]
blifva infört och af Stenderne underskrifvit, att den reduction,
som dhe tree Stenderne, Presterskapet, Borgerskapet
Bilagor.
333
och Allmogen hafva förmedelst tijdernas stoore svårighet
varit förorsakade att råda till, och det högloflige Ridderskapet
och Adelen sielfve bevilliat, häfver Eders Kongl.
Maij:tt förmedelst lag, laga stadgar och rijksens rätt approberat
och gillat, hafvandes vij hermed ingen annan intention
än som att det, som nu är vell och lagligen giort,
måtte och i tillkommande tijder för lagligit och rättvijst
hållas, samt Eders Kongl. Maijrtt des thron och regemente
emot hvariehanda illvilliande igenom rett och rettvijsa
styrkas och uprest hållas. Villiandes her jemte oss intett
undandraga att Eders Kongl. Maij:tt och regementet till
understödh gerna cedera och afstå — der Eders Kongl.
Maij:tt så skulle behaga och rådsamt finna —• det, som
vij af Cronones inkomster utkom den till vårt uppehelle
anslagne löön och embetes underhåldh, ehvad nampn det
hafva må, samt det, som kan vara lagt till pias causas
och publicos usus, kunne niuta. Eders Kongl. Maij:tt allerunderdånigst
bediandes att uthi nådig consideration taga
väre embetens nödvendighet och store svårighet, emot hvilken
höga Kongl, nåde vij aldrig skohlom uphöra att
bedia vår Grudh, det han Eders Kongl. Maij:tt, des kögelskellige
gemåhl vår allernådigste Drottning med allskiöns
vellgång och Kongl, prosperitet vellsigna och bekröna skall,
och förblifve, som vij och äre,
Allernådigste Konung
Eders Kongl. Maij:tz
Allerunderdånigste, trogne och hörsamste
undersåtare,
Riksens Ständer af Presterskapet,
Borgerskapet och gemene Allmogen.
Bil. 19.i
Uppå Kongl. Maij:ttz vår allernådigste Konungz
och Herres nu på denne innevarandhe
' Prot. sid. 167, 168. — Renskrift, jämförd med den i Riksarkivet
förvarade vidimerade afskriften.
334
1680.
Richzdagh Hiob sens Ständer föreställte proposition
ähr Ridderskapetz och Adelens sampt
Krijgzbefälletz xmderdånige svar ocb betänckiande,
sorn föllier. Actum Stockholm den 20 Novembris
1680.
Såssom bögstbemälte Kongl. Maij:tt så väll utbaf
frambflutne tijders beskaffenbeet som dhen närvarandes
vijda uthseendhe, tillståndh sampt een och annan fäderneslandsens
höge angelägenheet ocb onndvijkelige fordrande
tarfver häfver för bögnödigt skattat att sammankalla
samptlige Riehsens Ständer till een allmän Kichzdagh,
medh dhem att öfverläggia dbe ährender, som både rijketz
invärtes vällferd som dbes beder, värn ocb säkerbeet
uthom landz kunna angå; alltfördenskull sådan Kongl.
Maij:ttz nådige kallelse till underdånigst fullgiörande hafva
Eders Kongl. Maij:ttz trogne undersåtare af Kicbsens Ridderskap
och Adell sampt Krijgzbefället sig börsambligen
inställt. Ocb ehuru väll dhet intet' utban något dheras
besvär skier, serdeles vidb dhenna tijden sedan Ridderskapet
ocb Adelen sampt Krijgzbefället genom dbet nyligast
varande krijg till största dehlén af dheras förmögenbeet
äbro utbblåttadbe, så förgiäta dbe docb gierna
allt sådant emoot dben bugnan att få vijsa sig inför sin
nådige Konungb och tillijka medh samptelige Riehsens
Ständer frögda sigh öfver dben önskelige freden, som förmedelst
Gudz nådige vällsignellse ocb Eders Kongl. M:ttz
högberömmelige tapperbeet ähr vorden åtberbracht; hembärandes
vij dhen högste ocb gode Guden all trogen och
skylldig tacksägelse, som så nådeligen bäfver bevarat Eders
Kongl. Maij:ttz höge Kongl, person och lijf utbi dhe månge,
store ocb svåre krijgzactioner, som Eders Kongl. Maij:tt
för des rijkes ocb alles vårt bästa ocb försvar häfver varit
exponerad utbi. Ocb såsom Eders Kongl. Maijfit genom
dess store tapperheet ocb bieltemodh sampt oförtrutne
arbete, åbuga, bekymber och försichteligen förde rådslag
bäfver draget des rijke vårt k[ära] fäderneslandh utbur
dben olycka, som dbet af så månge fienders hårde tillsättiandhe
var förfallet utbi, så bör een sådan Kongl, omvårdnat
boos oss ocb väre effterkommandhe till evige tijder
vara utbi ett oförgiäteliget minne, varandes dberhoos
Bilagor.
335
vår innerliga önskan till Gudh, att dhen liuflige freden,
som vij nu så nyligen hafva begynt få smaka, måtte blifva
stadig ocb långvarig, hvarom vij lijchväll giöra oss så
mycket fastare hopp, som dbet bäfver behagat Eders Kongl.
Maij:tt dhen samma ytterligare förstärckia genom dbet
echtenskapz bandh, uthi hvilket Eders Kongl. Maijfit ähr
inträdd medh nu dess ellskelige gemåbl, dben stoormäcbtigste
Furstinna och Fru, Fru Ulrica Eleonora, Sveriges,
Giötes ocb Wendes Drottning, Storfurstinna till Finland,
Hertiginna uti Skåne, Estland, Lijfland, Carelen, Brebmen,
Verden, Stetin-Pommern, Cassuben ocb Wenden, Furstinna
till Rugen, Fruu öfver Ingermanland ocb Wissmar, så
och Pfaltzgrefvinna vijd Reijn i Beijern, till Julich, Clewe
och Bergen Hertiginna, Arffurstinna till Danmark ocb
Norige, dhe Wenders och Gothers, Hertiginna uti Slesswich,
Hollsten, Stormarn, Ditmarscben, Grefvinna till 011-  denburg ocb Dellmenborst, vår allernådigste Dråttningh;
hvilket vij önske uthi een så lyckelig stundh vara skiedt,
att dbet måtte lända Eders Kongl. M:tt till hugnat ocb
förnöijelsse sampt Eders Kongl. M:ttz rijke vårt kiära fäderneslandh
till styrckio ocb förkåfringh. Och såsom vij
vidh detta lyckeliga tillfället böre påminna oss vår underdånige
skylldigheet, så ähre vij och vederredo dben
vanlige bröllopzhiellpen till Eders Kongl. Maij:tt att uthgiöra.
Hvadh Eders Kongl. Maij:tt elliest uthi des proposition
häfver behagat utbi nåder oss att föreställa, dhet
hafva vij allt uptagit noga och effter alla våre kraffter
till Eders Kongl. Maij fitz och rijketz tienst således öfverlagd
som föllier:
1.
Först behagar Eders Kongl. Maijfit oss föreställa, huru
som dben högste Guden bäfver förlänt Eders Kongl. Maijfit
och vårt k[ära] fäderneslandh en hugneligh fredh, om hvilkens
conservation intet mindre omsårg bör användas, än
dben medh stoor möda ähr förvärfvad vorden. Ocb alldenstund
sådanne conjuncturer synes upväxa villia, hvilka
nytt buller och oväsendhe lätteligen kunde åstadkomma,
dhet docb dben högste Guden nådeligen afvända ville,
alltfördenskull vill Eders Kongl. Maijfit Riehsens Stän
-
336
1680.
der hafva dherom åthvarnadhe och påminte, att dhe noga
och väll efftertänckia, huru Kongl. Maij:tz och rijketz
säkerheet må tillbörligen blifva i acht tagen och all upkommande
fahra bäst kunna mötas. För detta hembäre
Eders Kongl. Maijfit vij underdånigst tacksäijellse, att
Eders Kongl. Maij:tt så högberömmelig des tijdige omsårg
vijsar att kunna behålla rijket uthi fred och lyckelig vällgångh,
hvartill och vij så mycket hälldre vårt underdånige
betänckiandhe gifva skulle, som dhet länder oss alla
till sällheet, att freden blifver bijbehållen. Men alldenstund
vij intet kunna vara så informerade om allt dhet,
som i detta fallet behöfves, så understå vij oss och intet
här utinnan annorledes att uthlåta ähn på dhet underdånigste
Eders Kongl. Maij:tt bedia, dhet Eders Kongl. Maij:tt
alla des rådslag tijt lämpa ville, att vårt kära fäderneslandh,
som så mächta nyligen genom' serdeles G-udz bijståndh
och Eders Kongl. Maij:ttz höga omsårg och segersamma
arm ähr vordet draget så gått som uthur des total undergångh,
intet måtte åther falla uthi samma fara och
äfventyr; och gior a om Eders Kongl. Maij:ttz fredälskande
intention vij oss uthi all underdånigheet så mycket meera
försäkradhe, som vij vete, att Eders Kongl. Maij:tt under
krijgetz häfftiga brinnandhe alltijdh häfver fördt des consilier
till fredens ährhållande och vid åthskillige orter
genom des Ambassadeurer och Ministrer dher uppå arbeta
låtit. Och såsom Eders Kongl. M:tt desse ährender i synnerheet
häfver committerat till dhet secrete uthskåtetz
öfverläggiandhe, hvilka och des underdånige betänckiandhe
läre hafva öfvergifvit, så vehle vij och oss i detta fallet
dher uppå hafva beropat.
2.
Såssom Eders Kongl. Maij:tt och så uthi nåder häfver
behagat för Ridderskapet och Adelen sampt Krijgzbefället
föreställa, uthi hvilket slätt tillståndh Eders
Kongl. Maij:ttz och richsens siömacht sig nu för tijden
befinner, och dhen afbräck hon genom dhe nyligast förflutne
krijgztijder häfver lijdit, varandes Eders Kongl.
Maij fitz nådige villie och befalldning, att alldenstundh
richsens styrckia och säkerheet till een stoor deel dher
uthi består, att richsens force och kraffter till siöss måtte
Bilagor.
337
vara uthi dhet tillståndh, att dhe richsens gräntzor tryggeligen
betäckia kunna, för hvilken ordsaak skull Eders
Kongl. Maijfit ochså af oss fordrar, att vij detta således
öfverläggia måtte, att dhen afgångh måtte blifva förstärkt
både medh nödige skepp, follk och all annan beli
örigheet; altså hafva vij detta ährendet uthi tillbörliget
öfvervägandhe taget, och såsom vij nogsampt veta och see
nödvändigheeten, så önska vij och gierna att således vår
hielp i detta som allt annat vijsa kunna, som vår åstundan
och villie ähr. Men vij måste beklaga, att dhen trångzmåhl
och meddellössheet, som effter dhe besvärlige krygen
hoos mäste dehlén af vårt ståndh finnes, intet tillåter
att giöra dhet, som vij gierna villie och väll troo behöfves;
doch lichväll på dhet Eders Kongl. Maijfit må see
dhen lust och villia, som Ridderskapet och Adelen sampt
Krijgzbefället hafva att på dhet högsta understödia Eders
Kongl. Mfitz regementzbörda och hielpa till att allt måtte
blifva uprätthållet, hvarföre dhe och till skiepzflåttans
nödvändige bygnad och reparation sampt alle dher till
nödige sakers anskalfandhe hafva samtyckt till een sådan
skiepzhiellp, som åhr 1664 på dhen då varande Richzdagh
af Ridderskapet och Adelen af een frij villie bevilliat ähr,
uthgiörandes Ridderskapet och Adelen halfparten emoot
dhet, som skatte och crone på sig taget hafva. Såsom
Ridderskapet och Adelen förnimma, at uthi Callmar lähn
och Blekinge skall liggia een anseenlig qvantitet ekeverken,
som till fiåttans behof måste frambkiöras till vår
näste siöstrandh, alltså varder Landzhöfdingen på dhe
orterne medh dhem å dhen orten handlandes, att dhe i
stället för skiepzhielpen det ekevercket, som anten redan
hugget eller här effter kan fällt blifva, för ett lindrigt
prijs måtte frambkiöra, till dess skiepzhielpen dher igenom
kan betahlas.
3.
I lijka måtto hafva Ridderskapet och Adelen sampt
Krijgzbefället öfverlagt dhen afgång, som landtmilitien
uthi dhe förflutne krijgztijderna och elliest häfver lijdit.
Och såsom vij nogsampt veeta att considerera nödvändigheeten
fordra, dhet een sådan afgång till rijketz och alles
vår säkerheet måtte blifva foderligast ersatt, fast man
Sv.
Ridder sk. o. Adels rihsd.-protXIII. 1680. 22
338
1680.
skåpet lioos Böndren genom dhe offta bevilliade skrifningar
mächta uthsöcht ähr, alltfördenskull hafva Ridderskapet
och Adelen sampt Krijgzbefället dher till bevilliat,
att tree uthskrifninger öfver dheras bönder hållas må,
hvilka på elfterfölliandhe sätt förrättas: Dhe tvenne förste
uthskrifningarne, som varda skieendes 1681 och 1682,
een uthskrifning om åhret, dhe gå således heggie öfver
mantahlet, att af hvar 18 frällse emoot 10 skatte och
crono uthtages een knecht; men dhen tredie utskrifningen,
sorn skall skie — dher elliest nödvändigheten så fordrar
— åhr 1683, går öfver gårdetahlet, tå 20 frällse
roteras emoot 10 skatte och crono. Uthi alle desse 3 uthskrifningar
frijkalle Ridderskapet och Adelen sampt Krijgzbefället
dheras rätte säte- och ladugårdar sampt dhem,
som effter 1638 ahrs placat och nyligest giordhe förordning
ligga under råå och röör, ödeshemman, oskattlagde
tårpare sampt halfve åhrs tiänare och betientes hemman,
som dhen betiente sielf åboor, item nödige embetsman och
försvarskarlar elfter privilegiernes innehålld, så och dhe
hemman som in perpetuum ähro förmedlade1 sampt dhe
som på frijheet uptagne ähre. Och skola uthi gemeen
alla dhe, som ähro öfver 60 och under 15 åhr jempte allmosohjon
och krymplingar blifva för roteringen förskonte,
finnandes och här hoos nödigt att påminna, att hvad uthi
1678 åhrs besluutz 2 § står förmält om dhe missbruk,
hvilka vid säterijens inrättande sampt beskyddandhe under
rå och röör föröfvas, jempte af städer sampt af andre
ofrällse personer medh follks undanstickande och antagandhe
och dhe sochner, sorn dragas emoot dess rätta egenskap
linder bergzlagen och bååtzmanshållet, att allt sådant
medh hvadh meera dher kan stå förmält måtte undersöcht
och rättat blifva; serdeles begiäres nu i underdånigheet,
att ingen präst meera follk fritt för roteringen niuter ähn
2 drängar och en pojke; i lijka måtto ansökes, att Oronofogden
intet må frijbehålla meera ähn 2 drängar, sampt
alle så väll prästers som andre ofrällses mäns så skattsom
oskattlagdhe torpare blifva roterade. Bruuk, factorier,
jägarestaten, Jällmare slussningen, sallpettersiudare
ville Eders Kongl. M:tt och således ihugkomma, att dhem
1 Orden så och dhe hemman som in perpetuum ähro förmedlade
saknas i den vidimerade afskriften.
Bilagor.
339
ett vist tahl af manskap måtte förordnas att få behålla
för dhet missbruk skull, som förspöries dher vijdh föröfvas.
Hvadh båtzmanshållet anbelangar, så kunna Ridderskapet
och Adelen intet högre bevillia ähn till dhet enckle
båtzmanshållet, helst effter för skieregodzen lijka contribution
för dhenne gången giöres som för dhe uthi landzbygden
belägne godzén, allenast att dhe missbruk, som
vidh städerne genom försvarskarlars antagandhe plägar
skie, förekommas, som dhet och uthi 1678 åhrs besluut
dherom ähr ihugkommit.1
4.
Ridderskapet och Adelen hafva sig och vijdare uthur
dhen generale proposition låtet underrätta om dhen gravation
och dhe besvär, som ligga Eders Kongl. Mitt på
händren förmedelst dhe store och margfallige uthgiffter,
som richsens nödtorffter hafva påbudit, hvilka och meer
och meer tillväxa igenom dhet, som erfordras till ainmiralitetz-staten,
fortificationen, fästningarnes förbättrande
och reparerande, jembväll militiens förstärckiande och underhålld
samt andre richsens oundvijkelige tarfvor och
förrättningar, som intet kunna utheblifva, medh mindre
heela värket dher af een obotelig afsachnad taga skulle,
hvaraf Eders Kongl. M:tt ähr vorden förordsakat att uthi
nåder sådant Richsens Ridderskap och Adell och Krijgzbefället
föreställa af dhen nådige tillförsicht, att vij lära
vara omtänckte på richtige och ehrkleckelige medel, hvar
igenom så väll dhe olägenheter, som uthaf dhe förrige tijder
ähro till väga brachte och rijket ähn sticker uthi,
måtte kunna lijsas, uthan och hvadh som till fäderneslandetz
bestå och förkåfring länder uthföras må.
Allt detta häfver Ridderskapet och Adelen sampt
Krigzbefället noga öfverlagt, och ehuru väll dhe hoos sig
kienna stoor oförmögenheet af dhe svåre tungor, som dheras
landtbönder uthi desse krijgzåhren hafva på åthskillige
sätt uthstått, hvarigenom dhe således ähro blefne
uthmattade, att dhe slätt intet meera förmå att uthgiöra,
hvaraf Ridderskapet och Adelen sampt Krijgzbefället kunna
hafva skiälig ordsaak att förebära omöijeligheeten något
1 allenast att ■— ihugkommit är uteslutet i den vidimerade af
skriften.
340
1680.
meera hinna att uthgiöra, men såsom Ridderskapet och
Adelen dherhoos behierta richsens närvarande slätta villkor,
och att intet gådt tillståndh kan förväntas, förän såsom
vårt kiära fäderneslandh ähr satt uthi dhen lycksaligheeten
att kunna eluctera och häfvas uthur dhe besvärligheeter,
som dhet finner sig häffta uthi, alltfördensknll
hafva Ridderskapet och Adelen sampt Krijgzbefället för
dheras egne personer, och uthan att Kongl. Maij:tt dhet
af dheras bönder skall behöfva att låta uthfordra, dher till
sambtycht att uthgiöra een extraordinarie bevillningh uthi
ett för allt, dhen Eders Kongl. Maij:tt effter nådigst behagh
till dhe nödtorffter använda kan, som Eders Kongl.
M:tt pröfvar bäst fordras och hastigaste bijståndet behöfver,
och består vår frijvillige bevillning dher uthi, att
Ridderskapet och Adelen låfva att uthgiöra femb dahlér
s. m:tt af hvar skattlagdh heel gårdh, rächnandes 2 hallfva
eller 4/4 emoot een heel och i Finlandh ett gierdemantahl
emoot een heel gård här i Sverige berächnande, och dhet
uthi tvenne fölliande åhr 1681 och 1682, så att för 1681
betalas femb daler s. m:tt och för åhr 1682 betahlas ochså
femb daler s. m:tt, så att begge åhren uthgiöra[s] 10 daler
sillfvermynt, och skall dhenna bevillningen uthgiöras
hvart åhr till Michaelis dagh uthi dhen landzort, som
godsen ähre belägne; och i fall dhen sig finna lät, som
till dhen föresatte tijdh bevillningen intet uthgiorde, så
skall dhen samma till straff uthgifva dubbelt så mycket,
så att han i stället för 5 daler s. m:tt uthbetalar 10, och
må Landzhöfdingen hafva tillståndh och macht seqvestrera
så mycket godzräntta till Kongl. Maij:tt och Cronan, som
kan svara både emoot sielfva bevillningen som dhet pålöpande
straffet, och går denna bevillningen så väll öfver
enkior som omyndige barn, och rächnas 3 daler kopparmynt
för hvar daler s. m:t. Skulle någon hafva förpantat
sitt godz till någon annan, tå betahlar fuller then, som i
panten sitter, ofvanrörde 5 daler s. m:tt till Kongl. Maij:tt,
men häfver sin regress till ägaren. Men ifrån denne bevillningen
frijkallar Ridderskapet och Adelen dheras rätte
säte- och ladugårdar sampt dhe, som effter 1638 åhrs
tijonde-placat äller dhen nyligest giorde förordning ähre
under rå och röör ehrkiende, item ödeshemman, oskattlagde
torpare sampt sådanne betientes hemman, lijfztijdz
-
Bilagor.
341
hemman, som dhen betiente sielf åboor, så och dhe hemman
som in perpetuum förmedlade ähro, så vijda dhet
förmedlingen angar, och dhe som på frijheet ähro uptagne.
Dhenna bevillningen uthgiöres lijka så väll af allodial och
brystarfvegodz som Norkiöpingz-besluutz-godsen och går
öfver hela Sverige, Finlandh, Skåne, Halland, Blekinge
och Bohuus lähn, och det medh sådant förbehålld att detta
må aldrig till något exempel dragas och lända våra privilegier
uthi någon måtto till förkleningh.
Såsom sielfva mqviteten fordrar, att alla dhe, som
medh någon egendomb ähro vällsignade, bohra komma
Kongl. Maij:tt och rijket till sublevation, så ähr och vordet
belefvat, att af dhe pantegodz, som till privatos förpantade
ähro, uthgifves hvar fembte penningh af interesset,
hvilken uthgifft föllier honom, som capitalet uthlånt
häfver. Af fruchtbare capitaler, skiepzparter och compagnier
gifves hvar 10 penning af dhet behålldna interesset
och vinsten; af dhe fruchtbare capitaler hoos Kongl. Maij:tt
och Cronan afskrifves allenast i rächningen hvar fembte
penningh af interesset. Skulle någon sijne capitaler fördöllia
och således intet ricktigt sin contribution af dhet
tillfalldna interesset och vinsten uthgiöra, een sådan skall
till straff hafva förbrutit hela åhretz interesse, dher han
dhertill tillbunden blifver. Och effter såsom dhe af Ridderskapet
och Adelen, som anseenlige brunk hafva, intet
kunna taxeras för dhen åthskillnaden, som finnes vedh
brukens commoditeter, ty varda och dhe närvarande tijders
svårigheet således betenckiandes, att dheraf dheras
kierleek till Kongl. Maij:tt och fäderneslandet kan sees
och skiönias. Hvilket allt äfven som dhen bevilliade contribution
på tu åhr ähr extenderat.
Och såsom det tviflas om, att dhe bevillningar, som
på dhe förre Richzdagar ähro samtychte, skohla vara richtigt
ehrlagde, ty giöra Ridderskapet och Adelen sampt
Krijgzbefället dhen underdånigste påminnelssen, att hvad
af sådanne bevillningar ähn inneståår, måtte på dhet sättet
upfordras, som uthi 1678 åhrs besluut finnes vara förmällt.
5.
Yijdare ähre och vij uthaf dhen generale propositionen
vordne underrättade om dhet trångzmåhl, som finnes
342
1680.
uthi dhe stycken, hvilka nödvändigt behöfvas till regementetz
styrellse och rätta gångh, vij och dherjempte påminna
oss dhen svåra regementzbörda, som Eders Kongl.
M:tt straxt vid dess första anträdande till regementet
måste förspöria af dhet ringa förrådh, som tå fans; alltfördenskull
till att giöra regementet för Eders Kongl.
Maij:tt här effter så mycket lättare, hafva vij uthaf een
rätt kier lek och zéle till Eders Kongl. Maij:tt och vårt
k[ära] fäderneslandh mycket dher effter tänkt, huruledes
sådanne medel måtte påhittas och igenfinnas, sorn kumle
komma Eders Kongl. M:tt och rijket till understödh sampt
till een deel hinna stoppa dhe brister, som spöries vara
uthi alla saker, för hvilken ordsaak skull vij och intet
hafva vehlat ansee dhen olägenheet, som anten i gemeen
eller een och annan i synnerheet i detta fallet anstöta,
uthan sådant allt på sijdo satt och elliest lämpat väre
rådslagh och tanckar tijt, huruledes vårt k[ära] fäderneslandh
måtte blifva uthur dess svårigheeter löfftat.
Vij hafva fördenskull, allernådigste Konung, af eget
bevåg och kierleek till Eders Kongl. Maij:tt och rijketz
vallgång samtycht till een sådan reduction, att 1. alle
grefve- och frijherreskaper, dhe vare sigh gifne för eller
effter åhr 1604 på allodial eller feudal rättigheet eller
under hvad villkor dhe sedan kunna vara brachte, skola
medh tillkommande 1681 åhrs räntta restitueras fullkommeligen
till Eders Kongl. Maij:tt och Cronan och behålla
dhen natur, som sådanne godz i dess första begynnellse
hadhe. På lijka sätt ansee vij alle konungzgårdar eller
säte- och ladugårdar, ifrån hvad tijd och under hvadli
villkor dhe och kunna vara donerade medh dess af ållder
tillydande tillhörigheeter, hvilka effter 1655 åhrs stadga
medh 1681 åhrs räntta skohle blifva reducerade, och dher
något af förbemälte godz hade iklädt sig imedlertijdh
någon annan egenskap, i sådant fall reduceras dhet, äfven
som redan om grefve- och frijherreskapen förmällt finnes,
till den qvalitet och egenskap, som sådanne godz hade,
då dhe ginge ifrån Cronan. Här medh uphäfves och, dher
någon kan vara, hvilken af Kongl. Maij:tt i ställe för
grefve- och frijherreskap häfver blifvit ihugkommen medh
annan ehrkiendzell anten uthi penningar eller penningevärde.
Skulle någon hafva förmått sig Kongl. Maij:ttz
Bilagor.
343
bref för hvariehanda preetext, dhet då voro att decourtera
dhe bevillningar, som på Kichzdagen till richsens försvar
och hiällp ähre belefvade, så blifva dhe och här medh ophäfne
och sådanne meddel till dhe tarfvor, som dhe [varit]
uthsedde [till] användas.
Och på dhet att Kongl. Maij:tt måste deste fullkommeligare
see Ridderskapetz och Adelens sampt Krijgzbefalletz
ijfver för Kongl. Maij:ttz och rijketz bästa, hafva
dhe intet velat stanna här vidh, ehuruväll dhe troo redan
dheiigenom ett stoort och reelt proof hafva vijst af dheras
fulle intention att grijpa Eders Kongl. Maij:tt under årmann;
ty hafva dhe ännu dher till samtycht och bevilliat,
att aile Norkiöpingz-besluutz-godzen och herreskaper här
uthi Sverige och Einlandh och dhe inrijkes provincierne
hembfalla och medh tillkommande åhrs räntta så vijda
Kongl. Maij:tt och Cronan, att allt dhet, som een donatarius
häfver fådt öfver 600 daler s. m:tz räntta, dhet hembfaller
åtter till Kongl. Maij:tt och rijket igen, men hvad
een och annan häfver till 600 daler s. m:tz räntta och dher
under, dhvt förbehålla Ridderskapet och Adelen sampt
Krijgzbefälet sig alldeles säkert och oreducerat, så att
donatarius nå dhe 600 daler s. m:ttz räntta effter Norkiöpingz
beslurtz villkor och privilegierne roligen och orörder
besittia. Och skohla desse 600 daler silfvermynt eller
hvad een dher under häfver intet considereras uthi primo
aquirente, ulvan sorn possessor dhem nu besitter, doch så
att ränttan bäfver uthrächnad effter Eders Kongl. M:ttz
Cammar-Collegi uthrächning, som dhen uthi 1655 åhrs
reductionsstadgv, för fundament tagen ähr. Men här vidh
förvänta Riddevskapet och Adelen sampt Krijgzbefället
dhen nåden, atti fäll någon af dhem för eller emot sijne
allodialgodz vilh byta till sig dhe Norkiöpingz-besluutzgodz,
som han väfver öfver dhe 600 daler silfvermyntz
ränta och han a?stå och cedera måste, att Eders Kongl.
M:t sådant i nåder illåtandes varder, som Eders Kongl. M:tt
och dher till uthi våder samtyckia ville, att possessor förberörde
600 daler s m:ttz räntta må få siellf af hela donationsmassan
uth Villia, doch så att icke. allt afstås i
Finland och i Sveige behålles, uthan dhe, som hafva
godz både i Sverige och Finland och till jänkandet af
600 daler s. m:ttz rintta något måste afstå, dhe samma
344
1680.
då skolile vara plichtige proportionaliter att afstå och
behålla något både i Sverige och Finlandh; men hvad
grefve- och frijherreskapen anbelangar, så tillätes medh
dhem intet byte. Af dhe lijfztijdzfrijheeter, som kunna
vara förunte, villia Kidderskapet och Adelen sampt Krigzbefället
ochså till Kongl. Maij:tt och Cronan cedera hvad
som een och annan kan hafva öfver 600 daler s. m:tt, så
att dhet, som possideras uppå lijfztijdz rätt öfver 600 daler
s. m:tt, dhet faller Kongl. M:tt och Cronan hem igen.
Men dhe lijfztijdzfrijheeter, som finnas belägne på förbudne
orter, falla Kongl. Maij:tt och Cronan straxt hemb
igen,1 doch lichväll som dhet hända kunde någon fattig
och väll meriterad officerare blifva i detta fallet reduction
underkastad, så ville Eders Kongl. Maij:tt intet medh
onåder förmärckia, det Kidderskapet och Adelen sampt
Krigzbefället eens sådans torfftige angelägenheet till Eders
M:ttz konglige milldheet underdånigst hembställa, medh
dhen visse förmodan att Eders Kongl. Maij:tt låter sig
sådanne personer i bästa måtton förenämbdhe vara.
Såsom af Ridderskapet och Adelen sampt Krijgzbefället
dhe finnas kunna, som hafva kiöpt till sig cronegodz,
så bedia Ridderskapet och Adelen sampt Krijgzbefället
underdånigst, att dhe vidh sådanne kiöp måge ohinderligen
blifva conserverade, tå sådant kiöp af Sveriges Konungar
sielfva giort eller confirmerat eller och i reduction clarerat
ähr. Men så finna Ridderskapet och Adelen sampt Krijgzbefället
lichväll nödigt att här vidh gior a dhen underdånige
påminnelsen, att dhe kiöp, som med ofvannämbde
säkerheeter intet finnas vara authoriserade, dhe böra på
dhet nogesta blifva undersökte, igenom hvad medel och på
hvadh sätt sådant kiöp skiedt ähr, och dher godsen för
reeda och contante penningar finnas vara kiöffte, att kiöparen
tå må roligen och säkert besittia och behålla dhem.
Men med dhem, som för hvariehanda andre försträkningar,
pensioner, löner — doch vidh sådanne godz, som för richtige
löner kunna vara i Adelens händer, blifva effterfrågan
och liqvidation underkastade sedan åhr 1655, emedan Ridderskapet
och Adelen sampt Krigsbefälet förmoda, att hvad
som för 1655 ähr i detta måhl förelupet, förmedellst förre
1 Men dhe lijfztijdzfrijheter — igen saknas i den vidimerade af
skriften.
Bilagor.
345
reductionsstadgans innehålld skall noga och väll vara undersökt
och förklarat; elliest dhe godz, som i Skåne, Halland
och Bleekinge för löningar kunna possideras, falla
och som donationerne till Cronan, när han sin löns betahl=
ning uthur godset bekommit häfver — sampt andre preetentioner
hafva fädt godz af Cronan, att med dhem måtte
hållas een noga och richtig liqvidation och sådant Kongl.
Maijittz eget nådige behag och omdömme hemställes. Dher
emoot blifver ingen, som bona fide häfver medh Kongl.
M:tt handlat, inqvieterad och rörder uthi sin possession,
fast mindre honom något afhändt, för ähn han effter richtig
liqvidation ähr blefven betahlter och fullkommeligen
förnögder.
Ridderskapet och Adelen förmena, dhet Kongl. Maij:ttz
och rijketz nyttigheet dhet fordra, att noga måtte under -  sökias om dhe godz, som ifrån Kongl. Maij:tt och Cronan
tijd och annan ähro bort förpantade, varandes nödigt att
låta efftersee, om förpantningen ähr skiedd för reeda penningar,
hvilket om så finnes, så blifver dhen, som godzén
till sig förpantat häfver, uthi godsen alldeles säkert och
odrifven sittiandes, till dess han sin fulle och richtige betahlning
undfådt häfver, hvarvid lichväll dhet i acht tagea,
att godset intet stijger öfver det ordinarie interesse ä
8 pro cento, hållandes sig i dhet öfriga effter Kongl. Cammar-Collegii
förskrifningar. Finnes förpantningen vara
skiedd emoot persedler och varor, hvar öfver liqvideras
måste, så ähr nödigt, att visse reglor i dhet fallet upsättes,
hvareffter liqvidationsvärket förrättas kan, hvarved
eenkannerligen och dhet blifver uthi tillbörlig acht taget,
att varor och persedler fogas effter markgången, och kan
i detta fallet intet komma någon till godo att hafva förpantat
till sig Kongl. Maij:ttz och Cronans godz emoot
gambla och kiöffte pnetensioner. uthan måste allt kiöp och
förpantning vara giord emoot richtige penningar eller
penningevärde effter markgången.
Dher och någon medh Kongl. Maij:ttz tillstånd och
under des försäkring häfver kiöpt till sig Norkiöpingzbeslutz-godz,
så förmoda Ridderskapet och Adelen sampt
Krijgzbetället, att uthi dhe kiöp, som här till skedde ähro,
kiöparen blifver bijbehållen vidh 1655 åhrs besluut och
stadga sampt dher öfver fattadhe Kongl, förordningar, men
346
1680.
bedia dher hoos underdånigst, att Eders Kongl. Maij:tt
sådanne kiöp här effter intet tillåter, utan alldeles hemma
täckes. Medh dhe byten, som emilian Kongl. Maij:tt och
någon af Ridderskapet och Adelen sampt Krijgzbefället
kan vara ingått uthom militiae hemmanen, hvaröfver Kongl.
Maij:tt och reedan förmedellst dess till Commissarierne1
meddelte instructioner stadgat häfver, blifver, vid 1655
åhrs besluut och stadga sampt Kongl, resolutioner.
Ifrån denne reduction och allt annat undersökiande
frijkalla Ridderskapet och Adelen sampt Krijgzbefället
alle deras allodial och brystarfvingegodz, som på manoch
qvinlige arfvingar gifne ähro, så att dhe blifva nu
och i tillkommande tijder vid dess gamble natur och rättigheet
alldeles effter 1655 åhrs richzdagzbeslut och stadgan
orörda, så att alle des egare hvarken nu eller hädan
effter må hafva något att befara.
Såssom genom denne förestående bevilliadhe reduction
uthi Sverige och Finlandh medh dhe dher under lydande
provincier Ridderskapetz och Adelens sampt Krijgzbefälletz
eendeste och förnämbste intention ähr att vijsa dheras
underdånige skylldige devotion emoot Eders Kongl. Maiptt
och sårgfällige åhuga för rijketz upkombst, så skulle dhem
intet okiärare vara, ähn dheras trogne och redebogne villigheet
emoot Eders Kongl. Maiptt och dhet allmenna
bästa intet skall vidh execution hinna dhen hastige nyttan
och värkan, som dherigenom sökes, hvilket dhe så
mycket meera befruchta, tå dhe påminna sig, huru många
åhr Reductions-Collegium emoot Eders Kongl. M:ttz och
Ständernes taneke intet uthan stoor bekåstnad stått häfver,
hvaraf dhe blifva så mycket meera förordsakade att täncka
effter dhe uthvägar, huruledes och på hvad sätt denne nu
bevilliade reduction måtte till Eders Kongl. M:ttz och rijketz
gagn effter Ridderskapet[s] och Adelens sampt Krijgzbefälletz
önskan fortsättas och uthan långt drögzmål ändas.
Och ähro Ridderskapet och Adelen sampt Krijgzbefälet
häröfver stannade uthi dhe tanckar att uthi underdånigheet
Eders Kongl. Maij:tt ansökia att få uthvällia
af Ridderskapet och Adelen några visse personer, som
denne reduction här i staden förrätta kunne, hvaruppå
Landzhöfdingarne sedan värcket till een behörig execution
1 I den vidimerade afskriften står Commissionerne.
Bilagor.
347
förhielpa, måge; och skole hvar och een här uthi Sverige
vara plichtige inom 3 månaders tijdh lefverera dess documenter
till Landzhöfdingarne, hvilka sedan dhem till dhe
förordnade gode män öfversända måste, och i Finlandh
inom 6 månaders tijdh, så att denne reduction till 1681
åhrs uthgång måtte öfver alt vara endad, och skall hvar
och een vara förobligerat att vidh sätegårdarna lembna
så stoor spannemål, som till vårsädet kan behöfvas, doch
så att han sin betahlning af dhen först fallande räntta
igen bekommer. Hvadh melioration öfver desse företallte
godz anbelangar, så blifver dhen effter 1655 åhrs richzdagzbesluut
och stadga. Och på dhet denne reduction
måtte lända Kongl. Maiptt och rijket till deste hastigare
nytta, så afstå Ridderskapet och Adelen sampt Krijgzbefället
af dhe godz dhe uthi Finland belägne håfve, den
inventariiboskap, som hoos dheras bönder innestår, doch
sätegårdarne här under ingaledes att förstå och insluta.
Yijdare, allernådigste Konung, effter såsom vij nogsampt
ähro underrättade, att bristen ähr så stoor, att
detta, ehuru när vij och hafva oss angrijpet, intet gior tillfyllest
till dhet, som behöfves, ty kunna vij intet underlåta
att ännu, som offta tillförende på åthskillige Richzdagar
af oss skiett ähr, uthi underdånigheet begiära, dhet
Eders Kongl. M:tt allernådigest ville uthan vijdare opskåf
och tijdzspillan låta 1655 åhrs richzdagzbeslut och
stadga fullkommeligen värkställas effter des rätta ordeförståndh
icke allenast här uthi rijket uthan och alle andre
uthrijkes provincier, som här under ähro begrepne,
och att allt, hvad i krafft af företallte stadga och besluut
i een eller annan måtto till Eders Kongl. Maij:1i: och
Grönan hemfallet ähr och häfver kunnat eller bort bijbehållas,
mätte medh dhet öfriga dragas tillbaka och dher
vidh oförandrat blifva, jembväll hvad uti 1660 åhrs additament
om godsen ähr stadgat och till föllie dheraf förmedellst
samma åhrs besluut stadfäst, må sammaledes effter
orden och des klara förstånd nå sin fullbordan uthan
att tillåta någon annan uthtydning, än sielfve orden förmå,
jembväll utan anseende hvem dhet kan träffa eller
angå så väll i Sverige, Finland och alle des tillhörige
landzskaper hvarteffter sin art och egenskap, alldeles som
dhet härom på Richzdagarne 1672, 1675 och 1678 ähr
348
1680.
stadgat, hvilket allt vij och nu villia på dhet kraftigaste
hafva stadfåstat. Och alldenstund 1655 åhrs besluut förklarar
Est- och Lijflandh sampt Tyskland och Halland af
denn consideration, att ochså reduction dh er sammastädes
höör förrättas, varandes förbemälte provincier hembställte
till een serskillt ransakning och Eders Kongl. Maij:ttz
disposition effter hvars och eens provincies egenskap och
natur, alltså bedia Bidderskapet och Adelen sampt Krigsbefälet
underdånigst, dhet förberörde besluut måtte till
een endtelig fullbordan bracht blifva.
Och på det att denne reduction måtte hafva een viss
tijdh, hvarifrån han skall begynnas, och hvar och een måtte
veeta, hvilka dhe godz ähre, som uthi förberörde provincier
hållas före vara af dhen egenskap, att dhe reduction
undergå böhre, och hvar och een måtte hädan effter sittia
uthan fruchtan att vijdare blifva exqvieterad uthi sin
egendomb, alltfördenskull häfver man vehlat här medh förklara,
att reduction uthi Lijfland måtte taga sin begynnelse
under Herremestares tijdh och böör öfvergå dhe
godz, som uti dheras tijdh hafva varit erkiebiskopz- och
biskopzgods sampt andre vidh samme tijdh varandhe andelige
godz tillijka medh ordens och herremestergodsen,
så att förberörde godz förklaras af dhen beskaffenheet, att
dhe böra hembfalla Eders Kongl. M:tt och Cronan och
förblifva stadigt vid rijket een inabalienabel egendomb.
Men dhe godz, som under förberörde tijdh finnas hafva
varit Adelen tillhörige, dhe blifva alldeles från reduction
frijkallade, så att hvar och een må dhem säkert besittia.
I fall och någon hade med Hans Kongl. Maij:ttz consens
kiöfft eller tillpantat sig någre af förberörde godz, som
genom reduction Kongl. Maij:tt och Cronan hemfalla böre,
så blifver väll lösen Kongl. Maij:t och Cronan bijbehållen,
att samme godz måge till rijket inlösas för dhet samma
kiöp och prijs, som för dhem gifvet ähr, och1 uthan att
någon melioration bestånden blifver. Hvad vårsädet vidkommer,
så förrättas dher medh, som redan om dhe godsen
i Sverige förmällt ähr. Om dhen afvell, som på godsen
fins och till dess cultur kan qvar behöfvas, handles med
dhem för richtig betallningh. Dhen rest, som kann uti
1 Orden att samme godz — ähr och saknas i den vidimerade af
skriften.
Bilagor.
349
dhe godz innestå, som blifva reducerade, tillätes intet att
utfordra vijdare än för innevarande 1680 åhrs rantta.
Häfver någon tillpantadt sig emot ofruchtbar capital någre
sådane godz, så tillträder Kongl. M:tt straxt godzett,
ocb kiöparen söker sinn betahlning hoos Kongl. M:tt och
Cronan; men denn, som godsett richtigt kiöpt häfver med
Kongl. M:ttz tillåtellse, hann blifver uti godzett säkert
och odrifven besittiandes, till dess hann fullkommeligen
är förnögder och betalter.
Dhe godz, som Konung Erich häfver uthi Estland
förbehållet sig och rijket, dhe blifva och kiende till Kongl.
Maij:tt och Cronan, doch att dhe pacta, som medh Estlandh
uprättadhe ähro, blifva uthi dess krafft och fulla
vigeur conserverade.
Såsom dhet och finnes, att Konung Gustaff Adolph
häfver uthi Ingermanlandh förbehållet sig visse pogoster,
hvilke till evärdelige tijder skulle blifva vid rijket qvaar
behålldne, så stadfästes och dhet samma här medh, så att
samma förbudne pogoster blifva till Eders Kongl. M:tt och
dhet allmänne bästa igenkallade och sedan således bijbehålldne,
att dhe alldrig måge bort doneras. Dock eximeras
och frijkallas ifrån denna reduction effter Konung
Gustafs bref, daterat Gripsholm den 5 Sept. [1623], Dettelisko
pogost, half Samotschoi pogost, half Oserschi pogost;
så och dhe godz från reduction frijkallas, sorn effter capitulationen
eller lähnrätt äre uthom dhe förbudne pogoster
till een eller annan bortdonerade. Medh kiöp- och pantegodzen
uti dhe förbudne pogosterne förhålles, som dhet
redan om dhe Lijflänske i detta fall förmällt ähr.
Uthi Kiexhollms lähn blifva och alle grefve- och frijherreskapen
under Kongl. Maij:tt och Cronan åtherkiende,
fast kunde dhe sedermeera på annat sätt vara förbytte
och fördellte, men hvad dherutom af Adelen besittes och
possideres, blifver från reduction frijkallat.
Uthi hertigdömmerne Bremen och Verden förbehålles
och kiennes till Eders Kongl. Maij:tt och rijket dhe dher
varande erkiebiskoplige och biskoplige taffelgodsen med
prelate- eller klöstergodsen sampt dhe uthi öfver- och
nederstifften belägne capitelsgodsen. I lijka måtto tillkiennes
Kongl. Maij:tt och Cronan taffellgodsen uthi Pommern
sampt Landt-Rugen och i Mechel burg.
350
16SO.
iJlie uthi Skåne, Halland. Blekinge och Bohuus varande
donationer sampt Bornhollms vederlaget tillijka med
Jempteland och Herredahien skattas och för Kongl. Maij:tt
och Cronan omistande och böre reduceras. Hör desse ofvannämbde
godsen nthi desse uthom rijket belägne och
nys acqvirerade provincier bestås ingen melioration.
Detta ähr nu, allernådigste Herre, hvad Bidderskapet
och Adelen sampt Krijgzbefället i föllie af förr uprättade
richzdagzbesluter och Kongl, förordningar finna högnödig!
ähn att förebringa uthi dhen underdånigste visse försäkring,
att Eders Kongl. Maij:tt, anseendes dhet slätta tillståndet,
som rijket ähr fallet uthi, ville uthi nåder låta
sig behaga, att sådant måtte fodersampt till een behörig
fullbordan och execution befordras. Och alldenstund Ridderskapet
och Adelen sampt Krigsbefälet härigenom hafva
af eget bevåg och den fasta kierlek och zéle, dhe hära till
Eders Kongl. Maij:ttt och rijket, till denne reduction godvilleligen
samtycht, så lefva dhe och uthi dhen otvijfvellachtige
vissheet, att dhe här effter och uthi alle tillkommande
tijder om ingen annan eller ny reduction vijdare
måge ansökte blifva, som dhe sig och här jempte således
förklara att alldrig på något sätt den att antaga eller
undergå tänckia, uthan fast mera förvänta, som vij och
underdånigst bedia, dhet Eders Kongl. Mitt uthi sielfva
beslutet uti nåder så väll dhen försäkring ville inkomma
låta, att ingen vijdare reduction ähn dhen, som nu uppå
denne Kichzdagh så eenhelleligen ähr vorden bevilliad,
nån[s]tin skall dhem blifva proponerad, eij heller dhe hållas
skylldige någon annan att undergå, som och genom en
general confirmation dhem om dheras både allodial, bröstarff-
som Norkiöpingz-besluutz-godz allernådigst dhen stadfästelse
och säkerheet meddela ville, som Bidderskapet
och Adelen sampt Krijgzbefället nu och i alla tillkommande
tijder från ny reduction eller annan undersökiande
beskydda må.
Hoos Eders Kongl Maijit giöra och Ridderskapet och
Adelen sampt Krijgzbefället dhet underdånige ansökiandhe,
att dhe, som hafva härtill possiderat dhe godz, som nu
blifva reducerade, måtte få dhem framför någon annan
arrendera; dher hoos Eders Kongl. Maij :tt dhe dhet i underdånigheet
begiära, och hemställes Eders Kongl. Maijittz
Bilago r.
351
nådige behag, huru vijda Eders Kongl. Mitt samma ärende
på dheras arfvingar och effterkommande behagar extendera.
Och på dhet Eders Kongl. Mitt och rijket måtte häraf
finna dhen nytta och understödh, som intenderas, serdeles
att vårt k[ära] fädernesland intet må åther fälla uthi dhen
nödh och meddellösshet, som dhet een lång tijd häfver
varit uthi, ty ähr denne reduction således af Bidderskapet
och Adelen sampt Krijgzbefället bevilliad, att dhe godz,
sorn så väll inom som uthom rijket hemfalla Kongl. Maijitt
och Cronan, måge och skohle blifva alldeles och till evige
tijder rijket bijbehålldne, så att dhe alldrig under någon
preetext måge dherifrån söndrade blifva; fast mindre må
någon nu eller i tillkommande tijder understå sig emoot
denna reduction att tahla eller sökia dhen att kullkasta
och förandra, effter såsom Bidderskapet och Adelen samt
Krijgzbefehlet med dhe andre Richsens Ständer täncka
eenhälleligen i alla tijder dhen att beskydda och till een
fullkommelig fullbordan befrämia.
Och förmode Bidderskapet och Adelen sampt Krijgzbefället,
att när allt detta blifver tillbörligen uthi värcket
ställt och exeqverat, att rijket skall dherigenom blifva
så ehrkleckeligen subleverat, att Eders Kongl. Maijittz
undersåtare för contributioner här effter kunna förskonte
blifva. Sluteligen recommendere vårt stånd och des conservation
uthi Eders Kongl. Maijittz nåder och omvårdnad,
ödmiukeligast förtröstandes oss på dhes Kongl, nådige
bevågenheet och förblifve, så länge vij lefve,
Eders Kongl. Maijitz
På Bijksens Ridderskapz och Adelens
vägnar
Allerunderdånigste och troplichtigste
tienare och undersåtare
Claes Flemminge:,
p. t. Landtmarschalck.
352
1880.
Bil. 20.'
Supplik angående reduktionen af kapitelgodsen i Bremen
och Verden.
Höchvälborne, välborne, edle och välbördige Herrar, respective
Sveries rijkes samptlige Ridderskap och
Adel etc.
Hoos dhet höglofliga Ridderskappet och Adelen hafva
vij, nybelähnte uthaf capittelgodzen uthi härtigdömen Bremen
och Ferdén, tienstödmiukeligen at föredraga och påminna
eij kunnadt underlåta, att såsom dhet nest förledne
veka, tå om godzens reduction, som ähre belegene nthi
dhe af Sverie conquesterade provincierna, varidt tält, bleef
och rördt om capittelgodzen, och dhet förmäles uthi additamentet
uthaf regeringsformen de anno 1660 och uthi
siste Rijkzdags besluut, giordt i Halmstadh, at hvadh som
dhe conquesterade provincier vedkommer, så motte dhe
godzén allenast reduceras, som vore belegene uthi dhe
provincier, som uthaf sine Chronan dheraf tilhörige ringa
inkomster inte kunne bära staten af dhesamma, så vele
vij förmoda, at Hans Kongl. Maij:t lärer nådigst sigh behaga
låta ifrån ofvanbemelte reduction at excipera dhe
godzén, som ähre belegene uthi dhe provincier, såsom uthi
Bremen och Ferdén, som inte allenast kiinna bära staten
dhersammastädes, uthan och altijdh ett considerabelt öfverskott
gifva, så vijda nembligen som bemelte godz inte
höra til Konungens domaine, såsom capittelgodzen dhersammastädes,
som inte kunna sägas hafva hört publico till,
elfter som dhesamma aldrigh hafva varit besuttit uthaf
publico, uthan altijdh af privatis, som sådana godz för
detta uthaf sina medel och rentor hafva gifvit och constituerat,
hvilka godz inte beståå så mycket uthi fasta jordegodz
som uthi een och andra små pertzedler, tiender och
rettigheter, som uthaf andra här och dher liggiande arfliga
streijgodz, som höra under andra herrar och angräntzande
fremmande gebieter och jurisdictioner, utbgifves
och prmsteras; och kunne desse rentor, som igenom
1 Prot. sid. 168. — Original.
Bilagor.
353
dhen cession, som ähr skedd uthi freden emellan Sverie
och dhet furstliga huset Liineburg-Zell, för mångom till
een stoor deel förminskade ähre, inte importera åhrligen
nu öfver tijo eller till dhet aldrahögsta tolf tusend Rdr,
som ähre fördeelte iblandh några fyrtio eller femtijo personer,
som berörde rentor possidera titulo oneroso, etfter
som dhe för detta varande Capitulares dhersammastädes
hafva graverat dhesse godz medh öfvermottan stoor geldh,
sä at man vääl skal kunna bevijsa, at föruthan at vij som
nuvarande possessores dherföre allareda hafva most betala
öfver et hundra tusend Rdr, så hefftar än uppå bemelte
godz för samma ohrsaak skuldh öfver tu hundra tusendt
Rdr gieldh, som dheraf moste betalas, hvaröfver föruthom
rusttiensten, contributioner och andra vaanliga onera och
besvär än creiss- och rijkzhielper och tribunalpenningar
mot[te] erleggias och betalas; om hvilket alt dhe Kongl.
Ministri uthaf Bremiska Regeringen, sorn nu för tijdhen här
i stadhen ähre och häruthinnan inte ähre interesserade,
nogsampt skulle kunna betyga. Hvarhooss vij och detta
tienst-ödmiukeligen vele hafva påmint, at såsom een deel
af dhem, som dhersammastädes possidera ämpterna, dherjämpte
och hafva uthaf dhesse capittelgodz, så skulle dhet
vara någorlunda een consolation för dhem, at dher som
berörde ämter såsom omistandes tafelgodz skulle reduceras,
dhe lijkvääl note dhen nådh som dhet höghlofliga Ridderskappet
och Adeln här i Svärie, at dhe tillijka medh oss
finge beholla något, nembligen ofvanbemelte capittelgodz,
som såsom förmält ähr så litet importera och iblandh så
många personer fördeelte ähre, som dhem medh stoor gravation
och liten nytta possidera. Hvilket dhet höchlofliga
Ridderskappet och Adeln gunstigt täcktes considerera och
dheröfver sådan resolution författa, at i stellet at så många
torfftiga personer, enkior och faderlösa barn, som häruthinnan
ähre interesserade och uthi sista kriget een
stoor skada uppå dheras godz och egendoom lidit, nu sedan
som dhen nådiga Gudhén oss dhen ädla freden häfver
förlähnt, dhet lilla, som dhe håfve uthaf ofvanbemelte
capittelgodz, motte mista, och dherigenom uthi största
nödh och trångmåhl råka, dhe heller motte hafva at
hugna sigli uthaf Hans Maij:ts dhem förunte nådh och
Sv. Ridder sk. o. Adels riksd.-prot., XIII. 1680. 23
354
1680.
beneficier. Hvaremoth vij medh skyldigsta tack, respect
och vyrdna förblijfve
Dhet höchlofliga Ridderskappets och Adelns
Odmiukaste och hörsamste tienare
Samptlige nybelehnte uthaf capittelgodzen
i hertigdömen Bremen och
Ferdén.
Bil. 21.1
Commissariernes öfver Bårgerskapetz besvähr
betänkiande angående den 54:de artikeln uthi
Ridderskapetz postulater. Den 27 No vembris
1680.
Rijksens Rådh och Commissarierne öfver Bårgerskapetz
besvähr hafva effter befallning communiceradt till
Bårgerskapet den 54:de art. af Ridderskapetz postulater,
hvaruthi Adelen begiärar, att dhem må så vähl handell
och vandell på sitt järn och messing, som tillvärkas, tillåtas
hoos fremmande att föröfva som medh spanmåhl.
Och såsom Bårgerskapet hafva inkommit med deras svahr,
och deras uthskått ochså däröfver munteligen förklarat
sig, så vele Commissarierne härmedh gifva deras oförgrijpelige
betänkiande däröfver.
Först gifves Bårgerskapet bijfall uthi det dhé indirecte
i deras förklaringzskrifft och elliest uthtryckligare
muntligen reprsesenterat hafva, att en adelsman bör eij
fritt ståå att igenom kiöp eller elliest draga under sig
allahanda bruuk eller des grund, crone eller skatte, hvaraf
han eij äger uthlagorne, och därmedh giöra dhem till annan
natur och beskaffenheet, än dhe vore tillförende, då
dhe af en ofrälseman ägdes, som eij kunde transportera
till en annan större rätt, än han sielf hade. Men att
Adelen, som hafva deras frälsebruuk och bärgvärk, må
därmed handla såsom med deras annor afvel, håller man
för skiähligt, ty uthi den 21 puncten i adelige privilegi
-
1 Handlingen är ej undertecknad. Pinnes i Riksarkivet.
Bilagor.
355
erne ståår, att Ridderskapet och Adelen skall fritt effterlåtit
vara att handla och kiöpslaga med fremmande och
inlänska till deras nödtorft er af den afvel, som dhe af
deras arfvegodz såsom och af deras förläningar kunna till
upbyrd hafva. Nu är järn eij mindre afvel än spanmåhl,
ty det är en fruckt och afgifft af jorden, och i den 25:te
artikeln kallas det ochså vara aflat, ty där ståår, att
uthaf uptagne bärgzbruuk skall gifvas Cronan den trettionde
dellien af det dhe afla och bekomma. Desuthan så
häfver Adelen denne frijheeten i järnhandeln icke allenast
under tittel af afvel, uthan och i cessionsbrefvet på
deras tullfrijheet reserverat sig den under en amplare och
generalare titel, som och den förrige förklarar, i det att
Ridderskapet förbehåller sig det privilegium att kiöpslaga
med fremmande så vähl som med inlenske, så och att
skeppa deras godz nth- och inrijkes effter deras tarf och
behoof. Fördenskull och Konung Gustaf Adolf dem i dhe
därå gifne privilegiers andra artikel vijdh den rätt bekräfftar,
att skeppa deras godz uthrijkes. Skulle då någon
villia neeka, att järn eij är afvel — som dock eij
nekas kan — så är det lijkvist godz, med hvilket som
ofvanbemelt kan handlas. Hvadh vijdare föregifves, att
provenuen af bärgvärk eij skall kunna kallas afvel för
den orsaak, att jordäganden måste mehrendels för reeda
penningar tillhandla sig dhe nödtorfftigheeter, som till
värketz drifvande behöfvas, tykes eij hafva något fundament,
ty om man opbrukar sin jord med hyrda hästar,
blijr spanmåhlen, som däraf växer, icke des mindre ens
afvel, och om man uthsåår kiöpt spanmåhl, är och det,
som däraf vexer, icke des mindre ens afvel. Så har eij
eller järnet mehr natur af handel och manufacturer än
annat afvel, som jorden gifver, och till hvilket någon industria
bör läggias.
Hvadh Bårgerskapet förmena eij billigt vara, att näringen,
som igenom järnetz föryttrande falla kan, skall
dragas ifrån städerne, det kan med lijka besvaras, nembligen
att eij [k jeller är billigt, att Adelen skall betagas des
handelsrätt och näring och dependera af bårgarnes egen
villia och det prijss dhe behaga sättia. Men skulle fremmandom
häraf någodt insteeg i bergzbruukzhandeln gifvas,
som funnes löpa emoot lag och handelsordinantien, så
356
1680.
måste casus particulares angifvas, och missbruuket afskaffas,
men Adelns rättigheet att få förhandla deras bruukzafvel
till fremmande och den uthrijkes uthskeppa, eij kastas
öfverända. Kan altså Bårgerskapet eij med skiähl
betaga Bidderskapet denne handelsfrijheet, men om dhe
ginge adelsmannen, som bergzbruuk häfver, tillhanda med
förskått och billig handel, kunde dhe lätteligen åthniuta
den fördehl, som dhe villia förmena dhe fremmande, ty
ingen patriot är, som icke så så giärna skulle unna sitt
godz den inhemska som den uthlänske, när han niuter af
den eena hvadh den andra vill gifva.
Bil. 32.'
Adelns supplik angående rangen.
Stoormechtigste Konungh, allernådigste Herre.
Eders K. Maijrtt hembäre samptl. Ridderskapet och
Adelen underdånigst tack fördhess höga ynnest och nåde,som
Eders K. Maij:t uti dhesse framledne tijdher hvar och en af
dhess trogne tienere serskildt och allom i gemeen nådigst
betedt haffver. Vij hugne oss dherhooss med ett hiertefuller
zéle, at dhen högsta Gudhén Eders Maijrtz thron uti
dhesse fahrlige tijdher icke allenast stadhfäst, men ochså
af nyo igenom månge segersamme tappre bedriffter bekrönt
med dygdens och gloriens everdelige crona, hvilken
Eders K. Maij:tt sigh sielff genom obeskrifveligh möda
förvärfdt [och] dhen efterkommande världen erfligh lembnandes
varder. Ridderskapet och Adelen påminna sig nnderdänigst,
huru vijda dhe framför andra uti dheres skyldigheetz
plicht som trogne undersåthare deel hafva uti
dhet hvadh som Eders Maijrtz glorvyrdigste förfädher och
Eders Maijrtt sielff igenom af Gudh segersamme handh till
rijkzens styrkio sigh underkastat, till hvilken ända hooss
framfahrne Koniuigar till en belöhning för dheres trogne
giorde tienster ståndet af Ridderskap och Adell sin be
-
_1 Prot. sid. 184, 199, 200. — Koncept och renskrift, jämförda med
den i Riksarkivet förvarade vidimerade afskriften.
Bilagor.
357
gynnelsse vunnit, distinguerat ifrån andra ståndh uti preference
och uti större förmånner och privilegier, confirmerat
uti tijdhernes omskifftelsser ifrån Konung till Konung
och sedermehra af Konung Gustaff Adolph, glorvyrdigst
i åminnelsse, förbettrat. Ridderskapet och Adelen
erkenna underdånigst med störste vördnat, at sådhane
dheres vählfågne privilegier in till dhenne dagh igenom
Eders Maij:tz allernådigste försäkring icke allenast oförkrenkte
bliffne, men och till et teckn af benägenheet
dhetta ståndet framfor andra blifvit deelss med förlähninger
af jordegodz och penningar, deelss med charger, högre
och mindre, sorn hvar och en igenom sine meriter sig
håfve kunnat förverfva benådat. Såsom ofvenbemält till
sustentation distribuerade nådher Eders K. Maij:tz Kongl,
person distinguerar ifrån andre menniskior och för dhe
skiählen på jorden honom dhet nampn — en Gudh — Gudh
sielf tillegnar, dhen allena förmår giöra nådher hvariom
och enom, så ähre dhe senare till dygden upmuntrade stycker
icke mindre Konungars högsta myndigheet i verlden,
när han allena förmåhr belöna dygden, meddeelandes sine
undersåthare af sin Kongl. Maij:tz välde och tienster,
hvilke enkannerligen sitt skeen af Konungen taga, till
hvilken enda Eders Maj:tt häfver nådigst med et icke
nogsamt beprissligit Kongl, conduite i begynnelsen af sitt
regimente velat vijd tiensters uthdeelande dhem af Kongl,
nådh dhen heeder och rang, som Eders K. Maij:tt då allernådigst
gott funnit hvar och en competera, tillkenna. Men
som uthan tviffvell igenom Eders Maij:tz öfverhoopade
Kongl, stoore occupationer och förhinder, då hvadh som
så högberömligst begynt icke aldeles fulbordat, altså inkomma
vij underdånigst bidiandes Eders Kongl. Maij:tt
tecktes allernådigst fortfahra, in till dhess uti dhe högste
som nederste charger Eders Maij:tz nåder oss alla omfattar,
dygden till et merckeligit animerande. Vij förmode
och så mykit mehra en allernådigst bönhörelse häruthinnan,
som på dhen ene sijdhan härigenom månge
disordres uphörandes varda, och på dhen andra vår allerunderdånigste
begähran lagh, laga stadger och vählfågne
privilegier lijkmätig ähr. Heemskinte och dlier bredevijdh
Eders Kongl. Maijrtz allernådigste behagh underdånigst,
huru vij da Eders Kongl. Maijrtt behagar i nåder reflectera
358 1680.
på dhem af Krigsbefehlet, som åbro uthom Riddare- och
Adelståndet. Vij förblifve till döddagar
Eders Kongl. Maij:tz
På Ri j k zéns Ridderskapz och Adels
vegnar
Allerunderdånigste och troplicbtigste
nndersåthare
Claes Flemmingh,
p. t. Landmarskalk.
Bil. 23.1
Tjugusex adelsmäns supplik angående fruntimmers rang.
Stormechtigste Konung, allernådigste Herre.
Allernådigste Konung, Eders K. Maij:t hafva Rijksens
Ridderskap och Adell högste orsaak i diupeste underdånighet
att betacka för all Kongl, ynnest, nåde och
rättvijsa, men serdeles att Eders Kongl. Maij:t een ordning
och rang för Ridderskapetz och Adelens egne personer
nådigst determinerat häfver. Men såsom det icke mehr
än billigt är, att hvar och een vidh alle tillfellen icke
mindre böhr vara bekymbrat om sine egne anhörige än
sig sielf, och dhet i anleedningh af Gudz och världzlig
ordningh, lagh och rätt, hvarföre håfve vij underskrefne
af Rijksens Ridderskap och Adell, som detta mest angår,
icke mindre kunnat eller bordt än i underdånighet våre
hustruer och familie Eders Kongl. Maij:t att blifva dehlachtige
af den nåde oss vederfares vidh samme rangs företagande
recommendera, alldenstund sådant i förre Konungars
tijd finss vara omtahlt och påmindt och altså nu icke
för något nytt eller fremmande skattas kan. Förfahrenheten
och dagelige omgienget vijsar elliest esomofftast, huru
lijtet våre hustrur och barn hoos een dehl considererade
blifva, i dhet mången, som ganske ringa eller altz ingen
1 Prot. sid. 199. — Vidimerad afskrift i .Riksarkivet.
Bilagor.
359
tienst Eders K. Maij:t och fäderneslandet bevijst häfver,
tager företrädet för dem, hvars män uti förnehme och hederlige
tienster sittia; hvilket till at hereffter förekomma
till Eders Kongl. Maij:t vij af Ridderskapet och Adelen
nu fly, allerunderdånigst bediandes att vidh den rangordningh,
som angår mansspersohner, mentioneras må, dhet
fruentimbret och qvinfolken derass mäns condition föllia,
och inge andre considerationer än cbargerne giella böra.
Hvilket som det grundar sigh på Gudz och all folckz lagh,
altså förvente vij heröfver een nådigh resolution och till
vår dödzstundh förblifve, som vij och äre,
Allernådigste Konung
Eders Kongl. Maij:tz
Allerunderdånigste och tropliclitigste
tienare
R. v. Aschebergh. Carl Johanson Siöblad.
Otto Wellingk, Bertold de Mortaigne.
i Thaubes af Kuddingz stelle.
Hans Gr. Mörner. 0. Wellingk. Reinhold Rebender.
Peer Örnklow. Mårten Lindehielm. H. Clerck.
Gustaff Grass. Peer Jonson Ståhlhammar. G. Palmquist.
A. G. Lindehielm. J. Ehrenschiöld.
Friedrich Ewert Thaube. M. Stakelbergh. A. Sparfeldt.
Gyldenadler. N. Hägerflycht. J. Rutenschiöld.
Ehrencron. E. Lovisin. H. Fägerstierna.
Fridrich Lowenburg. Andreas Granberg.
Bil. 24.'
Preste- och Borgareståndens protest mot vissa uttryck
angående reduktionen i riksdagsbeslutet.
Stormechtigste Konungh, allernådigste Herre.
Inför Eders Kongl. M:t medh denne vår allerunderdånigste
skrifft inkomma, äre vij högeligen förorsakade
' Vidimerad afskrift i Riksarkivet, Jämf. Presteståndets protokoll
den 30 Nov. 1680. Från Bondeståndet afgick en särskild skrifvelse angående
samma sak.
360
1680.
vordne af det, at emedan dhet projetterade rijkzdagzbesluutet
afftonen seent tillförende, för dhet publicerat
och på rijkzsahlen för mehnige Rijksens Stender upläst
bleef, som hastigst någre fåå af våre ståndh af Hr Cantzlierådet
Höghusen förelästes, varandes störste delen reda
skingrat, så att vij inthet hade lägenheet i sådan hast
detta ährendet, som af så stoor vicht och importance är,
vederbörligen öfverleggia. Och alldenstund vij nu mehra
och sedan dhet till underskrifvande oss lefvererat är, helinne,
huru dhet synes, som man therutinnan ville binda
våre ståndh till at garantera Ridderskapet och Adelen,
at det ståndet aldrigh någon reduction på chronegodz, som
det innehafver, skulle vijdare öfvergå, hvilket om så skulle
vara intenderat och till förståendes, så förklare vij sådant
i vår macht inthet ståå; varandes hvarken vij eller posteriteten
förbundne hertill att attendera, så framht vij
eller the till någon ny reduction kunna oumbgenglige
skiähl linna, som det elliest vår edz plicht lijkmetigt är
att styrckia Eders Kongl. Maij:t uti dess och rijksens
rett, men inthet sambtyckia till något, som deremot löpa
kan; kunnandes vij till ingen annan garantie approbation
gifva, än så vijda reductionen till Eders Kongl. M:tz tienst
och nöije sampt rijksens trångmåhls verkelige ersettningh
nu och i frambtijden lenda kan; begiärandes i diupeste
ödmiukhet Eders Kongl. M:t medh vahnligh Kongl, nåde
vår underdånigste påminnelse anhöra ville sampt låta
denne vår förvahrningz skrifft till vår säkerheet rijkzdagzbesluutet,
som vij underskrifva skohle, annectera och,
där giörligit vore, een clausel herom derutinnan införa,
förblifvandes till vår dödzstundh
Allernådigste Konungh
Eders Kongl. Maij:tz
Allerunderdånigste och troplichtigste
undersåtare
Rijksens Stender af Presterskapet och
Eårgerskapet.
Bilagor.
361
Bil. 25.1
Adelns supplik angående förklaring af 9:e kapitlet
i konungabalken.
Stormechtigste Konungh, allernådigste Herre.
Såssom Ridderskapet och Adelen underdånigst hafva
sig att besvära öfver dhet een part af dem, hvilka medh
Rijksens Rådh uthi arf- och andre civil actioner interessera,
blifva under slijke actioner schimpfligen bemötte medh
citationer af dhet 9 cap. konungab[alken] L. L. blott och
allena för dhet att dee till sine actioners defension —
ehuruvehl retteligen — förmählt deres contraparter dem
obilligt gravera; altså förordsakas hos Eders Kongl. Maij:tt
Ridderskapet och Adelen underdånigst anhålla om ett nådigt
adsistence och förklaring öfver berörde capittel heruthinnan,
förmodandes att samme cap. allenast lärer ansee
dem, hvilka Rijkzråden såsom Rijksens Rådh uti deras
rådzembetes heder och ähra oförsvarligen bemöta, men att
samma capitel icke mätte blifva extenderat till dee måhl,
som herröra af civil trätor; och som vij intet skiäligare
finna, än der någon så obetänksam voore och försåge sig
moth den vördnad, som Rijksens Rådh i anseende till
sielfva deras rådzembete tillhörer, att den derföre effter
förtiensten måtte ansedder blifva; altså förventa och de,
som af K. M:t medh tienster utom Rådet ähro bevärdade,
den nådhen, att de måtte ochså blifva handhafde vijdh
den heder, som hvars och eens embete tillhörer. Ridderskapet
och Adelen förblifver till dödhdagar
Eders Kongl. Maij:tz
På Rijkzens Ridderskaps och Adels
vegnar
Allerunderdånigste och troplichtigste
tienare och undersåthare
Claes Flemming!!,
p. t. Landtmarskalk.
' Prot. sid. 200. — Koncept, jämfördt med den i Riksarkivet för
varade
vidimerade afskriften.
362
1680.
Bil. 26.1
Adelns och krigsbefälets supplik angående rå och rör samt
för svar skarlar.
Stoormechtigste Konung, allernådigste Herre.
Uppå dee ährender, som Eders Kongl. Maij:tt uthi
nåder häfver låtet genom Hr Landtmarskalken oss föredraga
angående dett placat, som anno 1678 ähr uthgånget
om råå och röö, sampt att dhet missbruk måtte förekoinmas,
som skall hafva insmygt sig vidh säthegårdarnas
cultiverande sampt försvarskarlars antagande, så hafva
Ridderskapet och Adelen sampt Krijgzbefellet der öfver
stadnat uthi dee tanckar att underdåhnigst bidia Eders
Kongl. Maijrtt, att dee i anseende till sätegårdars bruuk
sampt råå och röör måge få blifva vidh 1638 åhrs tijondeplacat;
men aldenstnnd den 5 § uthi 1678 åhrs placat finnes
sträfva emot 1638 åhrs rätta intention, ty bidie vij
och således samma 5 § måtte aldeles till privilegier ne,
Sveriges lagh och 1638 åhrs tijondeplacat lämpas och inrättas.
Hvad Ridderskapets och Adelens försvarskarlar anbelangar,
så förvente Ridderskapet och Adelen den nåden
att uthi dett fallet få hålla sig vijdh Ridderskapets och
Adelens privilegier, och att Landzhöfdingarna måge noga
efftersee, hvad hvar och een nödhvendigt behöfver, och således
alt missbruk förhindras; förmodar således Ridderskapet
och Adelen, att när noga blifver deröfver handhållet,
det inge flere måge få inträngia sig på råå och
röö än bondens lagstadde tienare och dee, som finnas vara
i mantalzlängden införde, att missbruket skall derigenom
blifva förtaget, särdeles när Landzhöfdingarna deras noga
inseende derpå hafva.
Elliest och såssom Eders Kongl. M:tt häfver låtet
Ridderskapet och Adelen veeta des nådige villie vara, det
ingen må hafva macht at afdancka någon af de gamble
ryttarena under adelzfahnan, uthan dem ferdige vijdh
1 Prot. sid. 200. — Två koncepter och en renskrift, jämförda med
den vidimerade afskriften i Riksarkivet.
Bilagor.
363
handen bij behålla, så bedia Ridderskapet och Adelen underdånigst,
att Eders Kongl. Maij:t ville uti nåder låta dem
få blifva vidh den förordning, som öfver rustetiensthållandet
i ett och annat måhl finnes vara uti privilegierne föreskrefven,
serdeles att uti fredztijden niuta förskoning
för halfve mindre vapentienst; men der Eders Kongl. Maij:t
skulle finna oundvijkelige nödvendigheeten det fodra, att
Ridderskapet och Adelen måtte än under varande fredelig
tijdh behålla de gamble ryttarne och heela rustningen
prestera, att Eders Kongl. Maij:t tå i nåder ville behaga
härvijdh den förordning giöra, att ingen sådan ryttare
måtte fä taga afskied emellan mnnstringarna, så och att
dee måtte benöija sig med lijka löön som sventienare under
dee andre regementerne åthniuta.
Det ähr och, allernådigste Konung, vordet Ridderskapet
och Adelen sampt Krigsbefellet framvist, huruledes uppå
Eders Kongl. Maij:tz nådige ordres och befallning af den
30 sidst förledne Augusti Kongl. Cammar-Collegium häfver
af den 2 Octobris skrifvit Landzhöfdingarne till, att såsom
der af een stoor irring skall vara upkommen, att een
och annan, sorn anten af Eders Kongl. Maij:t eller forna
Sveriges Konungar medh donation i hemman, ränta eller
annat ähr blefven ihugkommen, hafva gått Kongl. CammarCollegium
förbi och, utan att begiera på ordenteligit sätt.
immission, satt sig i verkelig possession af samme donationer,
att dereffter noga och granneligen måtte inqvireras.
och der sådanne donationer funnes, de måtte under Eders
Kongl. Maij:t och Cronan kiende blifva, sampt derhoss een
riktig specification till bemälde Collegium öfver sådane
donationer insändas, hvilket alt medh mera vij af Kongl.
Cammar-Collegii uthgångne breff sett och förnummet hafva.
Såsom nu detta ähr en sak, som Ridderskapet och
Adelen helt obekant ähr, och dee intet villia förmoda någån
uti dess ståndh lerer finnas, som skall sådant till den
ende hafva föröfvat, att derigenom olagligen tillvella sig
hvadh medh rätta intet böör, så äliro Ridderskapet och
Adelen Riller gierna dermedh till fredz, att om någån i
detta måhl funnes rätsligen brotzlig, att den må derföre
tillbörligen ansees. Men derjempte betenkte och Ridderskapet
och Adelen den effterfölgd, som deraf vorde kommandes,
om en general inqvisition i detta måhl skulle sä
364
1680.
vell öfver de oskyldige som skyldige anstellas, anseendes
detta för en sadan ting, som kunde giöra månge osäkre
uti dess vell- och lagfångne ägendom, effter såsom lätteligen
kan vara hendt någon i detta fall häfver gått Kongl.
Oammar-Collegium förbij af oförstånd och intet veetat den
metode, andra förmeent onödigt dee acter nogare förvara,
sedan de vore kombne uti laga possession; dhessföruthom
torde och ens immission uti Landz-Cantzlijt vara förkommen,
hvarvijd till exempel drages dhen vådeldh, som
öfver Nyköpings stadh för någon tijdh sedhan gick, då
Cantzliet till störste deelen bleff förskingrat, hvilket och
på flere orther kan vara handt, och immissionerne såleedes
förlohradhe. Altfördenskull bedie Ridderskapet och Adelen
underdånigst, att der icke deste klarare och evidente
skiell ähro i detta fallet att gå uppå, det Eders Kongl.
Maij:t af nåder dem ifrån en sådan inqvisition förskona
ville och intet tillåta, det dee uti dess lagfångne och uti
så långan tijdh roligen possiderade egendom måge blifva
inquieterade. Och förmoda Ridderskapet och Adelen att
uti detta fallet blifva medh så myckit större Eders Kongl.
Maij:tz nåde omfattade, som de på denne Rijksdag sig
medh contributions och reductions antagande således hafva
öfverlastat, att största delen fast lijtet öfrigit hafva till
des nödvendige sustentation och uppehälle, skohlandes
eemoth sådan Eders Kongl. Maij.-tz höga nådhe Ridderskapet
och Adelen samt Krigsbefellet stedze lefva
Eders Kongl. Maij:tz
På Rijkzens Ridderskapz och Adels
vegnar
Allerunderdånigste och troplichtigste
tienare
Claes Elemmingh,
p. t. Landtmarskalk.
Bilagor.
365
Bil. 27.'
Adelns och krigsbefälets supplik angående konfirmation å de
gods, som blifvit undantagna från reduktionen.
Stoormechtigste Konungh, allernådigste Herre.
Såsom Eders Kongl. Maij:t medh Kongl, nåder häfver
intagit, på hvadh sätt Ridderskapet och Adelen sampt
Krigzbefehlet hafva till Eders Kongl. Maij:tz och rijksens
tienst och understödh på sig tagit een sådan reduction,
som uti sielfve besluutet finnes vidhlyffteligen vara infördt,
och Ridderskapet och Adelen sampt Krigzbefehlet
deremot uti underdånighet hafva anmodat att blifva af
Eders Kongl. Maij:t uti dess öfrige godz confirmerade, att
dhe dhem hereffter i alla tijder måge säkert få äga och
besittia, altså inkomma hoos Eders Kongl. Maij:t Ridderskapet
och Adelen sampt Krigzbefehlet ännu medh den
underdånigste påminnelsen och ansökiande, att Eders Kongl.
Maij:t uti nåder behagade hugna Ridderskapet och Adelen
sampt Krigzbefehlet nu för dess afreesa medh dess Kongl,
confirmation på dhe godz, som dhe förmedelst rijkzdagzbesluutet
hafva förbehållit sigh. Emot den höga Kongl,
nåde, som dem i detta fallet vederfahres, varder Ridderskapet
och Adelen sampt Krigzbefehlet, så lenge dhe lefva,
för blifvande
Eders Kongl. Maij:tz
På Rijksens Ridderskapz vegnar
Allerunderdånigste och troplichtigste
tienare och undersåtare
Claes Flemminge.
p. t. Landtmarskalk.
1 Prot. sid. 201. — Vidimerad afskrift i Riksarkivet.
366
1680.
Bil. 28.»
Adelns supplik angående lindring i frälseböndernas
skjuts ning sskyldighet.
Stormechtigste Konungh, allernådigste Herre.
Såsom dhet förspöries E. K. M:tt hafva med milicehemman
giordt dhen förordningh, at dhe för skiussning
aldeles frije ähre, hvarigenom lasten så myckit större pä
Ridderskapetz och Adelens bönder kommer, altfördhenskull
ähre Ridderskapet oell Adelen förorsakadhe medh
dhenne dhess supplique at inkomma och uthi underdånigheet
begära, dhet E. K. M:tt dheras bönder, som uti
vahrande krigstijdh stoore besvär af skiutz och giärder
uthstått håfve, med dhen nåde ansee ville, at dhe måtte
häruti blifva någorledes soulagerade, hvilket och så myckit
lettare skie kan, som croneböndren genom dhen nu nyligen
bevilliade reductionen till ett ansehnligit blifva förökte.
För sådan Kongl, nådhe förblifver Ridderskapet och
Adelen
Eders Kongl. Maij:tz
På Rijkzens Ridderskapz och Adels
vegnar
Allerunderdånigste och troplichtigste
nndersåthare
Claes Flemmingh,
p. t. Landtmarskalk.
Bil. 29.2
Adelns fullmakt för reduktionskommissionen.
Såsom Sveriges Rijkes Ridderskap och Adell hafva
för nödigt funnit att af dheras stånd förårdna effterföll
1
Jämf. prot. sid. 130. — Vidimerad afskrift i Riksarkivet.
2 Prot. sid. 210, 212, 241, 245. — Två exemplar, det ena dateradt
och underteeknadt af landtmarskalken, det andra med tomrum lemnadt
för datum och försedt med 100 underskrifter. Jämf. bil. 36.
Bilagor.
367
jande respective godhe Herrar dhe högvälborne, välborne,
edle och välbördige Landtmarskalken och Landzhöfdingen
Hr Claes Fleming, Landzhöfdingen Hr Jacob Fleming,
Öfversten Hr Lennart Ribbing Persson, Hr Balthazar Marskalk,
Hr Ulf Bonde Torsson, Gen. Krijgz-Commissarien Hr
Bengt Hansson Renfeldt, Directoren Bertol Ruut, Cammerrådet
Hr Anders Lindhielm, Cantzlierådet Hr Erich Lindsköld,
Cammerrådet Hr Joel Gripenstierna, Assessoren
Hr Johan Utterklo, General-Tullförvaltaren Hr Brynte
Cronskiöld, Assessoren Hr Jacob Gyllenborg, till att stella
uthi tillbörligh elfect och execution den reduction, som
Ridderskapet och Adelen hafva på dhenne Rijkzdag samtyckt
till, och aldenstund nödvendigt bör vara att förbemälte
respective gode Herrar måge blifva tillbörligen
authoriserade denne bevilliadlie reduction effter innevarande
åhrs rijkzdagzbesluth fodersambligen att företaga och till
fodersampt sluth befrämia; altfördenskuld blifva af samptlige
Ridderskapet och Adelen dhe hermedh fullkommeligen
således authoriserade, att hvad dee i detta måhl effter
innevarande åhrs rijkzdagzbeslutz innehåld och retta förstånd
reducere och till verketz befrämiande giöra och
slutha, dhet vehle och skohle vij hålla vara så fullkomligen
och fäst giordt, som vij dhet sielfve giort och förrettat
hadhe, skohlandes vij samptl. derföre såsom een
man ståå, att för dheras stora hafvande omaak, besver
och möda dhe, dheras barn och efterkommande icke skohla
hafva att befahra nu eller i tillkommande tijder vijdh
hvariehanda tijdernes ombytelser något haat, ansvahr och
förföllielse hvarken af Rijksens Ständer samptl. eller något
stånd i synnerheet eller af någon ledamoth uthi något
stånd, hafvandes dhe och att förventa, att ju flitigare
dhe vid detta verketz förrättande sig finna låtha, ju benegnare
och villigare villia vij finnas dhem samptl. och
hvar och een i synnerheet till tacksamheet och till dheras
heeder. Actum Stockholm den 10 Decemb. anno 1680.
På Rixens Ridderskaps och Adels
vägnar
Claes Flemingh,
p. t. Landtmarschalk.
368
1680.
Bil. 30.1
Riksdrotsen M. G. De la Gar dies skrifvelse till Ständerna,
angående stora kommissionens citationer.
Rijksens Ständer betackar jagh på det tiensteligaste
för den migli af några deras deputerade giorde communication
igenom protocollets upläsande i min närvahro öfver
det i går föreluppet är i een conference emellan dem och
de högh välborne Herrar af Rijksens Rådh. Och såsom
jagh jämväl däraf seer, at Deras Excellentier förmehna
sigh hafva skiähl, hvarmedh at convinciera de perssoner,
som hafft nampn af Regeringh, allena at taga emot domstolens
bref och citationer uthan vijdare Senatens participation
i saken än dem behagar i någre omständigheter
exprimera; altså såsom man torde desiderera häröfver vijdare
at förnimma, om och huruvijda förbemälte regeringzperssoner
härtill samptjckia eller däremot skähl invända
vele, ty häfver jagh Rijksens Ständers berömlige dijudication
och rättrådigheet heemställa skolat, om jagh allena
bör eller kan sådant förklara uthan alla[s] deras samptyckie
och inrådande, som det angår och än lefva, eller deras
som de dödas interesse böra förträda, emedan denne qvestion
är een af de principaleste och fundamentet till all
vijdare fölliande action.
Förmodar altså och tiensteligen beder, at der sådan
förklaringh nu pröfvas nödigh, man den af alla vederbörande
inhämpta ville. Men der in particulari något i detta
fall migh skulle villia påbör das och at svara til denne
qvestion, då nödgas jagh desiderera at få niuta lagh, så
at in foro, där hela saken bör afgöras, jag det må uthföra,
förbehållandes migh altså alla benelicia juris, hälst
effter både vederlägningen af de raisoner, som i protocollet
linnas af Deras Excellentier af Rådet andragne, ex actis
et actitatis moste hämptas, jämväl dhe verificationer,
som Regeringen kan sigh tilltroo till sina skähl at hafva,
1 Prot. sid. 217—219, 221. — Original med påteckning: Upläsen
uthi uthskottet den 7 Decemb. 1680.
Bilagor.
369
hvilka fuller i et underdånigt Hr Rijkz-Ammiralens och
mit bref til Hans Kongl. Maij:t äre vordne reda någorlunda
indigiterade, doch kan skee icke så fulkombligen
som alla interesserade det framdeles torde desiderera och
förmå at giöra, hvilkom vij eij vele därmed prsejudicerat
hafva.
Det vore högeligen at önska, at Kongl. M:tt vår allernådigste
Konung och Herre et nådigt fulkommeligit nöije
erhålla kunde uthan all denne svåra och högst considerable
vijdlöfftigheet, hvilket förmodeligen hade kunnat
skee, der man vederbörande för detta gifvit tilkänna hvad
desidereras. Ty ingen är, som icke tillstå moste och sigh
plichtig håller at giöra Kongl. M:t reeda och räkenskap
för alt det, som i dess omyndige åhr kan skedt vara, hvilket
all rätt och billigheet [och] jämväl regeringzformen, som
den lagh är, uppå hvilken Regeringen är vorden constituerad,
fordrar; såsom och der een eller annan funnos
bråtzligh, han då högligen hade fått plichta. Men som
man icke den ringaste notification in till denne stunden
halft af det man förmehnar kunna åtalas, så händer däraf,
at heller ingen förklaringh kunnat föllia, och altså nu
igenom een så högt prsejudicerlig rättegång et så olyckeligit
exempel posteriteten moste lämbnas. Stockholm den
7 Decembris 1680.
Samtlige Rixens Stenders
tienstberedvillige
Magnus Gabriel De la Gardie.
Bil. 31.1
Ständernas »sentiment» angående stora kommissionens
citationer.
Stormecktigste Konung, allernådigste Herre.
Såsom Eders Kongl. Maij:tt häfver behagat att genom
Hr Landtmarschalcken communicera Rijkzens Sten
1
Prot. sid. 220, 221, 225. — Koncept och renskrift, det förra med
följande påteckning: Upburet genom ett uthskott af alla 3 Stenderne
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot., XIII. 1680. 24
370
1680.
der dett hinder, som uthi den af samptelige Rijkzens Stender
förordnade och af Eders Kongl. Maij:tt auctoriserade
rätt angående notificationer och citationer och deras emottagande
upkommit är, befallandes derjempte att vij medh
vår underdånige sentiment deröfver hoos Eders Kongl.
Maij:tt inkomma skole; altså och till underdånigst folge
af sådant Eders Kongl. Maij:tz nådigste behagh bafve vij
icke underlåtit att träda tilsamman och effter plägad communication
intagit hvad så väl Deras Excellrtier af Regeringen,
som ännu lefva, som och Deras Excellrtier af
Rijkzens Rådh hafva hafft på både sijdor att invända angående
detta ährendet. Och aldenstundh vij befinne, att
ingen ett sådant försvar, som deras embete angår, söker
sig att undandraga, varandes allenast frågan, huruledes i
detta måhl förnembligast försvaret skulle skee, hvarföre
och emedan regeringzformen klarligen uthvijsar, hvem i
följe af sielfva styrelsens anförtroende försvaret förnembligast
tilkommer, fördenskul bafve vij stannat uthi dett
oförgrijpelige slutet, att citationen först bör allenast till
Rijkzens Regering inrettas, men der hoos likvel och tillijka
med een notification slieer till Deras Excelktier af
Rijkzens Radh, att de sig uthi lika måtto skulle i parat
hålla, der dett fordras, att försvara hvar och een för sigh,
sa vida han uthi ett eller annat kan hafva medh sitt voto
concurrerat, hvar under och de afledne[s] sterbhuus förståås,
sa vida deras förfäders vota böra och kunna komma
under gravation angående medlen. Förblifve uthi underdånighet
Eders
Kongl. Maj:tz
På samtelige Rijkzens Ständers vegnar
Allerunderdånigste och troplichtigste
tienare och undersåthare
På Rijkzens Ridderskaps ^,0-,...
och Adels vegnar Pa R.j kz[ens] Presterskaps vegnar
Claes Flemmingh, Johannes Baazius.
p. t. Landmarschall.
Upå Rijkzens Borgerskaps Upå Rijkzens Allmoges
vegnar vegnar
Olaus Tegner. Johan Marck.
den 7 Decemb. 1680. Men böndren voro intet uppe medh, effter såsom
de vore gångne af gillstufvun, men nähr skrifften uppsattes, var och allmogen
med. — I Riksarkivet finnes en vidimerad afskrift.'
Bilagor.
371
Bil. 32.'
Riksdrotsen M. G. Ge la Gardies och riksamiralen G. 0.
Stenbocks supplik angående stora kommissionens citationer.
Stormächtigste Konungh, allernådigste Herre.
Det blef oss i går af Rijksens Ständer igenom någre
deputerade kundgiort, hvad i een conference emellan dem
och Rijksens Rådh var passerat, hvaraf vij förnummit R,
Råden någre skähl hafva alleguerat, med hvilka de vele
bekräffta, at dhe, som hafft nampnet af Regeringh i Eders
Kongl. M:ts omyndige åhr, böra emottaga domstohlens bref
och citationer och icke samptl. både Regeringen och Rådet.
Ehuruväl nu oss både svårt faller allena härtil at svara,
emedan det så väl sal. Rijchs-Drotzetens, de bägge RijkzFeltherrars
och tvenne Rijkz-Skattmästares, som alle
döde äre, interesse i lijka motto angår, til att af skyldig
respect förtijga, huru Hennes Maij.tt Rijksens Enkiedrottning
i nåder varder behagandes detta at considerera; lijkväl
obligerar sådant oss oundvijkeligen med denne underdånigste
supplique hoos Eders Kongl. M:t tijdigt at inkomma,
emedan elliest periculum torde vara in mora, medh
ödhmiuk boön att vij emott desse Rijkzrådens prmtensioner
måge niuta lagh och få svara in foro competenti, så at
Rijksens Ständer, dem vij all vyrdnat tilbäre, nu strax
eij motte igenom någon determination oss viam juris betaga
et justam defensionem, considererandes at dhe eij än
skählen på vår sijda förnummit, et qui statuit aliquid
parte inaudita altera, sequum licet statuerit, haud tequus
tam en fuit; sedan at näppeligen een sådan skärskådan på
båda sijdor deras tijd tillåter, och till dhet tredie at vij
icke någon välfärd, hvilken till största dhelen reda förlorat
är, uthan vår ähra, som kärare är än sielfva lijfvet,
begära lagligen att förträda. Den til lagh sig biuder,
begärer eij något obilligt, och kan och bör dhet honom eij
1 Prof. sid. 225. — Afskrift. En annan afskrift, men vidimerad,
finnes i Riksarkivet.
372
1680.
nekas, dhet vij och af Rijksens Ständers aeqvitet och i
sådant petito commune interesse visserligen förmode. Vij
håfve fuller reda för någre dagar sedan i et underdånigt
bref inför Eders Kongl. M:t föredraget någre skahl, som
strijda för Regeringen, men tiltro oss lell inför een ordentelig
rätt icke allenast dem vijdare at uthföra och med
oemotsäijelige bevijss at verificera, uthan och flere at bijfoga,
som nog uttvijsa skola, det Regeringen eij kan obligeras
citationerne allena at emottaga och altså allena contestera
litern, hvilket vij som dhet svåraste prsejudicatum
i hela actionen ansee. Vij tvifle ingalunda, det Eders
Kongl. M:t som een fullmyndig rättvijss och nådig Konungh
och därföre i rijket högste domhafvande oss beskyddar
vid lag och laga process och eij tillåtandes varder
däremot något at skee, hvilket elliest et beklageligit
exempel vore. I sådan underdånig tilförsicht lefve vij
stedz och förblifve
Eders Kongl. Maij:tz
Underdånigste och troplichtigste
tienare och undersåtare
Magnus Gabriel De la (jårdie. Gustaff Otto Steenbock.
Stockholm den 7 Decembris 1680.
Bil. 33.1
Uppå det, somåKongl. Maijrtz vägnar Hr Landtmarskalken
häfver Ridderskapet och Adelen proponerat
och förestält angående det missbruk, som
skall finnas vedli dee månge sätegårdars inrättande,
att effter såsom Kongl. Maj:t stoor skada
flå ett och annat sätt deraf förspörier, om icke
kunde pa någan tijdh innehållas medh flere säteriers
byggiande och inrättande, så och om icke
ett vist quantum måtte föresättias, huru många
1 Prot. sid. 225. — Koncept och afskrift, jämförda med den vidi
merade
afskriften i Riksarkivet.
Bilagor.
373
sätegårdar een adelsman må hafva uti een socken,
ähr detta Ridderskapetz och Adelens un
derdånige
betänkande.
Ridderskapet och Adelen förnimma fast ogierna, att
vidh sätegårdars bebygiande ett sådant missbruk skall sig
hafva insmygt, men förmoda lickvell, att såsom privilegierne
sampt 1638 åhrs placat föreskrifva, huruledes säterien
skola rätteligen byggias och cultiveras, att sådant
missbruk vell derigenom skall kunna förekommas, tå Landzhöfdingarne
i föllie af privilegierne och förenämnde placat
ett noga inseende dervijd hafva, att de säterien, som redan
bygde ähro eller her effter byggias kunna, måge eff
ter
de deröfver fattade förordningar blifva bebygde och
medh eget afvell brukas, antingen herren sielf dem brukar
eller de bortarenderas eller till helfften brukade blifva,
att vidh sådant byggiande lickvell hvars och ens villkor
i ackt tages, aldenstundh een altför stoor olickheet finnes
uti ståndet i anseende till förmögenheten. Ty förmoda
fördenskull Ridderskapet och Adelen sampt underdånigst
bedia, att Eders Kongl. Maij:t uti nåder ville tillåta, det
hvar och en, som medh adeligit stånd bevärdat ähr, må
få ohinderligen niuta privilegierne till goda.
Ridderskapet och Adelen finna och ogiörligit vara, att
ett vist quantum skall kunna föreskrifvas, huru många
sätegårdar een adelsman må få byggia uti een socken,
effter såsom det intet uti deras mackt står att hindra deras
familiers tilltagande och förkofring, helst effter såsom
månge uti ståndet ähre af medel fattige men af barn
rijke nog, hvilka kunna hafva alenast 2 ä 3 mehra eller
mindre bondegårdar, de der vell uti en socken kunna
liggia, men något långt ifrån hvarandre belägne. Af den
orsaken bedia Eders Kongl. Maij:t Ridderskapet och Adelen
underdånigst, att Eders Kongl. Maij:t ville Ridderskapet
och Adelen, men serdeles dem som intet så bemedlade
ähro och lickvell kunna dels redan hafva giort Eders
Kongl. Maij:t och rijket gode tienster, dels och ännu hug
och villia hafva effter ytterste förmågo och kraffter at
tiena, med dhen Kongl, nådhen och mildheet ansee, at dhe
måtte få blifva vijd vahnligheeten, allenast Landzhöfdingarne
see noga derupå, att intet missbruuk sig dhervijd
374 1680.
inrijter och skier. Emoth en sådan högh Kongl, nådhe
lefve Ridderskapet och Adelen
Eders Kongl. Maij:tz
På Rijkzens Ridderskapz och Adelens
vegnar
Allerunderdånigste och troplichtigste
tienare och undersåthare
Claes Flemmingh,
p. t. Landtmarskalck.
Bil. 34.1
Ständernas svar och betänkande angående regeringsformen
och rådet.
Stormecktigste Konungh, allernådigste Herre.
Såsom E. K. M:t häfver uti nåder behagat förestella
Rijksens Stender någre för E. K. M:t och rijket högt angelägne
ährender, medh vidhengt nådigt anbefallande att
Rijksens Stender samme ährender således öfverläggia och
ansee måtte, som Rijksens Stender varda pröfvandes det
lenda till E. K. M:tz och rijketz vellgångh och säkerheet,
så hafva och Rijksens Stender samme ährender sigh företaget
och på det nogeste dem öfverlagt och omsider eenhelleligen
stannat uti ett sådant sluut, som E. K. M:t uti
nåder behagar heraf att förnimma.
Hvad derföre det första anbelangar, huruvida regeringsformen
medh dess additament, hvilken uti minorennitéten
såsom een form och instruction, hvareffter regementet tå
föras skulle, må nu af E. K. M:t såsom een fullmyndigh
regerande Konung considereras, så håfve Rijksens Stender
detta uti så myket nogare öfvervägande tagit, som
dee finna det lenda E. K. M:t och dess posteritéet nu och
i tillkommande tijder till säkerheet och styrckio, befin
-
' Prot. sid. 235. — Två koncepter och två renskrifter, jämförda med
den vidimerade afskriften i Riksarkivet.
Bilagor.
375
nandes E. K. M:tz rättigheet och rijksens nytta dhet fodra,
att alla regeringsformer medh derpå fölgde additamenter
kunna nu mehra således intet vara ansedde till
nägån E. K. M:tz förbindelse, utan E. K. M:t bör stå frit
densamme effter eget nådige godhtykio således att förandra,
som E. K. M:t det sielf behagandes varder och det
kan lenda till dess rijkes och samptlige undersåtarnes
bestå, så att E. K. M:t till ingen regeringsform förbunden
ähr utan aleena till Sveriges lagh och laga stadgar.
Att E. K. M:t uti nåder behagar Rijksens Stenders
betänkiande deröfver inhempta, huruvijda E. K. M:t bör
styra, rijket medh Rijksens Rådz råde, så förmena Rijksens
Stender, att tå E. K. M:t styrer effter lagh rijket
sino medh Rijksens Rådz råde, så kan det annorledes eij
uthtydas, än att all decision uti dee ährender, som E. K.
M:t behagar och pröfvar nödig till rijksens vellferdh medh
Rijksens Rådh att communicera, ju måtte aldeles dependera
utaf E. K. M:tz egen gode och rättvijse dijudication
och högförnufftige förordnande; fördenskull E. K. M:t som
een myndigh Konung, hvilken effter lagh och laga stadgar
styrer rijket sino som sit eget af Gudh förlänte arfrijke,
ähr och aleenast inför Gudh responsabel för sijne
actioner, hvareemoth een Regeringh uti eens Konungz
minorennitét ähr skyldigh för sin styrelse att svara sampt
reda och räkenskap att giöra, enär Konungen det så gått
befinner.
Till det triddie så ihugkomma samptl. Rijksens Stender
medh största veneration och hugnad, huruledes alle
framfarne höglåflige Sveriges Konungar tillika medh E.
K. M:t hafva altijdh nådigst tillåtet sine trogne undersåtare
att inkomma inför dess Kongl, thron att sielfve
dess nådige förklaringh uti deras angelägenheeter att få
inhempta; fördenskull och Rijksens Stender intet bööra
veeta af någån mediatör, hvilket såsom det i vårt k[ära]
fäderneslandh ähr een ovan sak och böör fördenskull alldeles
aboleras, så bör och Rijksens Rådz embete och skyldigheet
intet vijdare extenderas, än som det samme medh
klare ordh uti Sveriges laagh, det 8 cap. konungsbjalken]
L. L. dem uthtryckeligen tillförbinder som Konungens
egne trogne män och undersåtare, fördenskull dee och intet
såsom ett serdeles och det fembte ståndet uti rijket
370
1680.
kunna considereras, utan böra Rijksens Radh alenast ansees
som ett stånd medh Rijksens Ridderskap och Adell.
Detta ähr nu, allernådigste Konung, den förklaring,
som uppå E. K. M:tz framstelte ährender Rijksens Stender
eenhelleligen hafva fattat, förmodandes som dhe och
underdånigst bedia, det E. K. M:t det medh sådan Kongl,
nåde uptaga ville, som vij intet hafva någott högre om
hiertat och heldre önska än att kunna upfinna dee rådh
och förslagh, som måge lända E. K. M:t till styrkio i sin
och rijksens rätt sampt lenda alla dess trogne undersåtare
till lycka och vellgångh. Och ehuru vell vij nu för tijden
hafva på åthskillige sätt att hugna oss öfver nervarande
tillståndh, i det den gode Guden häfver beskiert E. K.
M:t och vårt kjära] fäderneslandh den önskelige freden och
förlänt E. K. M:t godh helsa sampt på åthskillige flere
sätt vellsignat, såsom och att denne nu öfverståndne Rijksdagh
ähr så lyckeligen och på det sättet förmedelst Rijksens
Stenders eenige och trogne öfverläggiande till enda
kommen, att deraf står till att förmoda, det rijket nest
Gudz bijståndh skall hereffter sättias uti ett considerabelt
och lyckeligit tillståndh; så ähr lickvell all den glädien
och förtröstan myket ofullkommelig, tå vij behierta,
huruledes dhe högste personer ähro fahrligheeter, ja och
sielfva döden underkastade så vell som dee ringare, hvilket
oss så myket mehra beängstigar, som det intet uti E. K.
M:tz och vår mackt aleena står freden stadigh att kunna
bijbehålla, ehuru högt E. K. M:t och vij den önske och
all möijelig omsårgh om dess conservation användandes
varde, vell vetandes uti hvilke stoore fahror E. K. M:t
sigh varder exponerandes, om någåt krigh — det Gudh
nådeligen afvenda ville — upkommer. Och såsom intet
rijke skulle finnas olyckeligare än efven vårt kjära] fäderneslandh,
om någåt dödeligit E. K. M:t henda skulle, det
vij dock genom våre trogne bööner till Gudh altijdh skole
söckia att afbedia, ty håfve vij utaf ett troget vellmenande
eemoth E. K. M:t och dess konungzlige arfvingar,
der Gudh dem E. K. M:t, som vij önske och åstunde, förlänandes
varder, intet underlåta kunnat i underdånigheet
att bedia, det E. K. M:tz dess rijkes och alles vår vellgångh
i sådant fall betänkia täckes och sigh behaga låta
att vara betänckt, på hvadh sätt E. K. M:t vill, att dess
Bilagor.
377
rijke vidh hvariehanda hendelse skall blifva styrt och regerat.
Vij contestere Gudh, att vij denne påminnelsen
till ingen annan ende giöre, än att derigenom conservera
E. K. M:tz rätt och högheet sampt behålla rijket uti een
stadigh vellgångh, som vij troo förnembligast bestå uti
een sådan E. K. M:tz disposition om regementetz styrelse
uti all eventual tillfelle.1 Och såsom E. K. M:t visserligen
det stadgandes och förordnandes varder, som lerer
lenda till rijksens och dess undersåtares vellferdh och säckerheet
nu och i tillkommande tijder, så erbiude vij oss
detta E. K. M:tz nådigste behagh icke alenast medh skyldigst
devotion och vyrdnad eemothtaga, utan och som een
lagh vij och våre effterkommande att obrotzligen hålla
och maintenera, förmodandes att E. K. M:t heröfver dess
trogne undersåtares af Rijksens Stender underdånige och
trogne betänkiande uti nåder höra ville och vårt vellmeente
inrådande medh ali kongl, ynnest och nåde omfattar;
skolandes vij till våre dödedagar lefva
Eders Kongl. Maij:tz
På samptl. Rijksens Ständers vägnar
Allerunderdånigste och trooplichtigste
tienare och undersåtare
På Rijksens Ridderskaps På samptl. Rijksens Präster -  vägnar skapz vägnar
Claes Flemmingh, Johannes Bazius.
p. t. Landtmarskalk.
På samptl. Rijksens Borger- På samptl. Allmogens
skapz vägnar vägnar
Olaus Thegner. Henrich Henrichsson.
Bil. 35.2
Sveriges Rijkes Ridderskapz och Adels memomorial,
Herr Rijkz-Rådet och Rijkz-Marskalken
1 Orden uti all eventual tillfelle äro nteslutna i den vidimerade
afskriften.
2 Prof. sid. 241. •— Original. Konceptet finnes i ett band, kalladt
»Riddarhusdirektionens handlingar 1650—1680» (Riddarhnsarkivet).
378
1680.
högvälborne Grefve Johan Gabriel Stenbochz
Excellence sorn Öfver-Director, så och RijkzTygmästaren
högvälborne Hr Pehr Sparre. Landzhöfdingen
välborne Hr Gabriel Falkenberg och
Cantzlijrådet välborne Hr Johan Paulin Olivecrantz,
hvilka efter Ridderskapetz och Adelens
åstundan hafva behagat sig oppå taga directionen
af Ridderhusedt, vid denne närvarande och
nu till ända brachte Rijkzdagenn i hastigheet
författad och effter dhe godhe Herrars egen begieran
och påminnelsse öfvergifvit. Stockholm
denn 9 Decembris anno 1680.
1. Såsom Rijkzsens Ridderskapz och Adels ädleste
cleinod ähr dheras original privilegier, som dhe af framfahrne
Sveriges lofverdigste Konungar tijdh effter annan
nutit och ernådt hafva jempte andre acter och documenter,
som der till höra, altså förmodar Ridderskapet och
Adelen, att dhe godhe Herrar Directorerne sig låta högst
angelegit vara dhem i god förvahring att holla.
2. Recommenderas i lijka måtto dhe godhe Herrars
högtgellande förmågo, att dhe hoos Hans Kongl. Maij:tt
vår allernådigste Konung och Herre tecktes der hän bearbeta,
att Ridderskapet och Adelen icke allenast vid privilegierne
och andre resolutioner, som dhe på åtskillige
tijder kunna erhollit hafva, måtte blifva maintinerade och
beskyddade, uthan och att samma privilegier och godhe
resolutioner effter tijdernes omskifftelsser snarare förbättras
än förverras må.
3. Såsom och att dhe noga inspection och inseende
hafva, huruledes ridderhuusordningen och privilegierne af
alle vederböranderne efterlefves och icke förkränkes, och
så frampt något till dess prmjudice förfångeligen inrijta
ville, med all flijt, så vijdha hoos dem ståår, sådant sökia
att förhindra och afvärja, så lagandes att dess klara förstånd
observeras må. é
4. Alltenstund uti Konung Gustaf Adolphz, gloorverdigst
i åminnelsse, regementztijdh ett Collegium illustre
finns vara inrättat, som sedhan för hvarjehanda
orsaak skull sedermehra blef förandrat, och mången af
Ridderskapet och Adelen torde finnas, som till dess reno
-
Bilagor.
379
vation och optagande ännu gerna contribuera skulle, hvarföre
hemstelles och sådant uti dhe godhe Herrars Directorernes
effter tijdernes legenheet och förändring godhe
försorg och omvårdnadt.
5. Hhet berömlige förslag, som Landzhöfdingen Hr Gustaf
Duwall vid denne Rijkzdag [framlagt] angående familiernes
och genealogiernes rätta beskrifning sampt ett ArchiviBibliotecks
inrättande så och matricklernes formerande,1
hafva Rijkzsens Ridderskap och Adell för tijdzens korttheet
skull intet hindt, som dhe elliest gierna hadhe önskadt,
att genomsee; ty åstunda dhe, att Herrar Directorerne
sådant för heehla ståndet nyttigt verk behaga effter
handenn låta företaga, öfversee och sedan dervid till nästa
Rijkzdag statuera hvad dhe finna görligit och till
Ridderskapetz nytta, heeder, lustre och tarf lända.
6. Dhes förutan häfver Hans Kongl. Maij:tt Rijkzsens
Ridderskap och Adel i nåder förtröstat, dhet dhe resolutioner,
som oppå dheras underdånige besver dem på
åtskillige tijdher gifne åhre, jembväll andre dheras stånd
concernerande förklaringar skulle blifva tryckte; ty recommenderas
sammaledes verkstelligheeten der af till dhe
godhe Herrars Directorernes förslag och vijdare påminnelsser.
7. Elliest hemstelle och tilbetroo Rijkzsens Ridderskap
och Adell dhe godhe Herrar Directorerne, att dhe
all möijelig flijt och omsorg draga, huruledes Rijkzsens
Stenders Lähnebanck må blifva betalt och Ridderhusedt
för det svåra interesset befrijat, till hvilken ända Ridder -  huusedtz uthestående skullder efter dhe besluth och resolutioner,
som annis 1625, 1638, 1655, 1060 och 1672 pä
Richzdagerne så väll som andre tijder och dess emellan
tagne ähre af vederbörande Ridderhusedtz betiente, så hastigt,
som någonsin möijeligit vara kann, måge infordras,
efter som Herrar Directorerne förmodeligen till dess allfvarsamme
execution dhem secundera och handen räckia lähre.
8. Och ehuru väll Ridderhusedtz fordringar uti dhe
fattade balancer synas för ögonen något store och erkleckelige,
så tvijflas doch, att dhe alle uthgåå lähre,
hvarföre Ridderskapet och Adelen dhe godhe Herrar Rid
-
1 I konceptet är i marginalen tillagdt: så och effter den 14 punch
tens
i samma förslag innehåldh een historiographi antagande.
380
1680.
derhuus-Directorer aldeles befullmechtiga deruthinnan att
giöra och låta, som dhe finna skiäligt, och Ridderhusedtz
rätt, lichmätigt ofvanbemälte resolutioner och besluter, erfordrar,
hvilken icke mindre än een pupills skattas böör;
men dhe, som med skiähl kunna vijsa sin oförmögenheet
eller annan laglig orsaak att blifva förskonat för det dem
påfört blifver, kunna väll afskrifvas och icke vijdare i
balancen införas.
9. Hvad Ridderhusedtz betiente till Ridderhusedtz
tienst, gangn och bästa uti een eller annan motto elliest
kunna hafva att andraga eller sig uti någon dubieus saak
behöfva att förfråga, dhet hemstelles dhe godhe Herrars
Directorernes uthslag och resolution, hvilket Ridderskapet
och Adelen så gott, giltigt och fast hålla vehle, som voro
det af dem samptelige resolverat och slutit.
10. Ridderhusedtz byggning och vid macht hollande
sampt dhe betientes löhningar efter hvars och eens meriter,
arbete och tienster hemstelles dhe godhe Herrars
skichlige gottfinnande, önskandes Ridderskapet och Adelen,
det medlen så tillseija ville, att flyglarne efter den
dessein, der öfver reedan giord ähr eller her efter giöras
kann, till Ridderhusedtz prydnat och fördeel kunde frambdehles
perfectioneras, och rummen uti stora husedt innan
till med vapnens opsettiande, takens förferdigande och sätens
inrettande till hvars och eens beqvemligheet, när
Rijkzdagerne påstå, adjousteras. Och altenstund betienterne,
dheras embeten och tienster angående, under dhe
godhe Herrars Directorernes lydno och commendo böre stå,
hvarföre förmodar Ridderskapet och Adelen, att hvar och
een tillholles sitt embete och tienst oförsummeligen iachttaga
och dhe instructioner efterlefva, som dhem antingen
för detta gifne ähre eller her effter af Herrar Directorerne
gifvas kunna.
Sidst såsom för tijdzens korttheet skulld alle dhe momenter,
som vid detta verketz direction kunde eller borde
komma i consideration, icke nu i hast specificeras kunne,
finnandes Ridderskapet och Adelen imedlertijdh nödigt
hvad som till hehla ståndetz conservation, heder och nytta
elliest lenda kunde, uti dhe höge och godhe Herrars Directorernes
vijdare högvijse ompröfvande, försichtigheet
och vällbekandte dexteritet altsammans för det öfrige att
Bilagor.
381
recommendera. Och så frampt dhe godhe Herrar, när dhe
vijdh affairernes och verketz närmahre företagande skulle
finna nödigt her till något att föröka och tillsettia, att
the behagadhe sådant opsettia och vid nästa Rijkzdag
med Rijkzsens Ridderskap och Adel communicera, på hvilken
händelsse Ridderskapet och Adelen till dheras godhe
nöije sig gerna förklara vehle. Altså lefva dhe och i dhen
godhe förhoppning och säkre tillförsicht, att dhe godhe
Herrar så låta sig detta verket om hiertadt vara, sorn dhe
sielfve, så höge och förnähme ledamöther af dheras stånd,
der vid interessera, och det till dheras beröm, heder och
åminnelsse lända lerer.
På Rixens Ridderskaps och Adels
vägnar
Claes Flemingh,
p. t. Landtmarschalk.
Bil. 36.'
Sveriges rikes Ständers beslut. Dat. Stockholm
den 22 Nov. 1680.
Är särskildt tryckt samt i Stiernmans Riksdagars och mötens beslut,
del. II, sid. 1806 o. f. Tvenne original finnas i Riksarkivet, af hvilka
det ena, det s. k. Adelns exemplar (på pergament med sigill i träkupor,
fästa vid nedhängande snören), har följande underskrifter:2
Magnus Gabriel De la Gardie. Sten Bielke.
Gustaff Baner. Bengt Oxenstierna. Knut Kurck.
Gustaff Kurck. Ebbe Ulfelt. P. F. [De la Gar]die.
Gustaff Sparre. Georg Guldenstierna.
1 Prot. sid. 197, 248.
2 Handlingen har varit utsatt för fukt och har därigenom blifvit
betydligt skadad, så att många namn blifvit delvis eller helt och hållet
utplånade. Nu finnas emellertid bland bilagorna till Adelns protokoll tre
handlingar, som äro undertecknade af ett större antal adelsmän, nämligen
Adelns >deduktion> angående reduktionen (bil. 12), Ständernas garanti
för stora kommissionen (bil. 17) samt Adelns fullmakt för reduktionskommissionen
(bil. 29). Af dessa är deduktionen försedd med de flesta
namnteckningarna och har därför här företrädesvis blifvit använd för
komplettering af riksdagsbeslutets underskrifter på det sättet, att de
tillagda namnen utmärkts med asterisk (*). Från de båda andra handlingarna
äro dessutom några få namn, som icke finnas under riksdagsbeslutet
eller deduktionen, upptagna, hvarom upplysningar meddelas i noter.
382 1680.
Jahan Gabriel Stenbock. Lars Flemingh.
Gustaf Oxenstierna. Andefrs Torstenson],
G. A. De la Gardie. Ernst Johann Creutz.
Axel Julius De la Gardie.
Claes Flemingh,
p. t. Landtmarschalk.
P. Sparre, G. M. Lewenhaupt. Lars Sparre,
uthi Bragernes stelle. i De la Gardiernas ställe.
Carl G. Oxenstierna]. Christopher E. Gyllenstierna,
i Greffvens aff Wasaborgs ställe.
Carl Otto Stenbock, [Gabri]el Oxenstierna.
uthi Torstensons ställe.
Frederic Steenbock. *E. G. Stenbock, Carl Sparre,
i Douglas stelle, uppå Greff Schlippenbaeh
vägnar.
*Adam von Stenbergh. [Gustajff Carlson.
[Åke?] Oxenstierna. Christer Horn. Nielss Gyllenstierna.
Gabriel Sparre, Gabriel Kurck. Herman Fleming.1
uppå samptlige Sparrarnes
vägnar.
Conrad E. Gyldenstierna. Euert Horn. P. Baner.
*Carl Bonde. *Leonhard Posse. A. G. Leijonhufvudh.
Nilss Kagg. Hanss Wachtmeister. B. Mörner.
Åke Ulflfspare. Jacob Ffleming], *P. Ribbing.
Matthias Soop.2 Carl G. Kruse. Fabian [Wrede].
R. Lieven. Johan Stake. Lorefntz Creutz].
*Gustavus Miles Fleetwood. Afugustin] Leijonskiöldh.
*Axel Leijon skiöldh. N. Gripenhielm. Mauritz Posse.
L. W. Taube.2 R. v. Äscheberg. *Carl Friederich Schultz.
Lamoral van der Noot. Hans G. Mörner. *R. J. Fersen.
[Gustaf Du]wall. 0. Vellingk, Robert Lichtone.1
i Tauber aff Kuddinge stelle.
Balthasar Marschalk. 0. Vellingk. *J. J. Hastfer.
1 Tillagd från underskrifterna å Adelns fullmakt för reduktionskommissionen
(bil. 29).
2 Tillagd från underskrifterna å Ständernas garanti för stora kommissionen
(bil. 17).
Bilagor. 383
Jacob Meiendorff v. Uxkull. Johan Andres von der Pahlén.1
Hans A. Kruse. Reinholdt Rehbinder. *G. J. Taube.
*Johan Lilliehöök. Gustaff Ulffsparre Johanson.
Ericus Soop Knutsson. *Ulff Bonde. :,:K. Posse.
Linnardli Ribbing Svensson. Hans Boije.
*Erik Hårdh .Tohansån. Gustaff Hårdh. G. Falkenbergh.
*Axel Wachtmeister, Axel Ståhlarm. [E. ?] Carplan.
i Ulfelternes stelle.
[Jahan?] Kruuse.2 *Bengt Gyllenankar. Leonhart Bock.
*Knutt Rosenbiälke Jönson. Carl G. Gyllencreutz.
*Jean Lilliehöök. *Erich Kiörningh. *Erich von Scheidingh.
Caril Johanson Siöblad. Gustavus Vernstedt.
Christoffer G[yllen]Grijp. Anders Stråle. And. Ehrenfeldt,
i Ståhlhandskarnas ställe.
Arent Carl Silfversparre. *Erich Siltfversparre.
Jahan Ekebla. *Jahan Ugla. And. Ehrenfeldt,
i Ulfsaxernes ställe.
A. Rosenstråle. *111 rich Stake. G. Rålamb. *Per Hierta.
^Christer Samuel Duse. *Jacob Bure. *Carl Hammarskiöld.
*Gustaff Crusebiörn. Sven Svartt. Johan
Erick S[vin]hufvudh. M. Guldentornser, Gustaf Sabbel.
på Jöns Sabelskiöltz vägnar.
Johann Philip Skytte. P. Gabriel Loodh. Gustaff Reuter.
*J. Rosenquist. Erick Gethe. Gustaff Lodh.
Jacobus F[orhus]. Gotthard Strich. Magnus Oliveblad.
*Anders Grönberg. J. Dufva. *Jacob Sabbelhierta.
Hans Johan Bäck. Carl Armskyldh. Erick Langman.
*Erick Gyllenlodh. *Clas Ekelöff. Jahan Anckerfiell.
*P. Stråhle. *G. A. Strömfeldt. *K. Gyllensuerdh.
Gustaf Kosskull. Matthias Forbes. *F. Lillieströhm.
1 Tillagd från underskrifterna å Adelns fullmakt för reduktionskommissionen
(bil. 29).
2 Jämf. underskrifterna å Adelns garanti för stora kommissionen
(bil. 17).
384 16 80.
A[xel Lilliestrohm].1 Jahan Pistol. G. Lilliecrona.
J. Hästskoo. Jöran Swänske. [Peder?] Gyllenax.
Jonas Plantingh. Georgii Silffwerlodh. Georg Selou.
*Johan Grotthuuss. ^Patrick Ogilvie. Jahan Rosensmitt.
*Louis de Geer. *Lorentz Ståhlhane.
Joachim Heinrich T. von Roseneck. *G. F. Griesbach.
* Jakob Tomson. Gustaf Julhammar. Carl Alb. Gerffeldt.
Anders Orhane. Eric Drakenberg. Niclas Sabbelfält.
Carl G. Pistolkors. S. Rosenberg. Abraham Cronhiort.
G. F. von Swalch. Carl Appelboom. P. Rosenhielm.
Peer Örnklow. J. Rutenskiöld. *Gustaf Olliequist.
Jahan Stiernflycht. Jöran Suerdskyllt.
"""Christopher Grubbe. Daniel Mårgonstierna.
*Fromhold Fägerskiöld. J. v. Radike. C. B.(?) Kugellhielm.
Gustaf Örnevinge. Matthias Biörnbergh. Jahan Rosfäldt.
Gustav Blixencron. G. Friedrich Loijwenburg.
*Carl Cantersteen. Jöns Ltinow. Gustaf Grass.
*Arffuedh Gyldener. Carl Leijonrahm.
Alexander Lagergren. B. Kempensköldh. Hans Ramswerd.
Axel Jahan Fanehielm. A. Lilliestrohm,
i Claes Danckwart-Lilliestroms stelle.
Adolph von Weijdenhaijn. Henrich Landsberg.
Lars Örnestierna. Christopher Diurfelt. H. Hanson Clerck.
A. Sparfelt. Johan Clerck. Gustaff Länck.
*Heinrich Nöding. *Lorentz Skalm. *S. Adam Möller.
Hendrich Söllffversvahn. Johan Stiernhöök. W. J. Coyet.
*Aron Bärgskiölld. *And. Ehrenfeldt. Axel Behmer,
uthi Printzenskiöldernes ställe.
Philip Magnus Rosenlindt. *Jahan Kalmberg.
*Samuel Örn. Pehr Stålhammer. Lars Wallenstedt.
S. Gyllenstålpe. Henrich J. von Quanten. D. Mackliere.
1 Jämf. underskrifterna å Adelns garanti för stora kommissionen
(bil. 17).
Bilagor. 385
G. Ahlefäldt, J. Burdon. Georg von Snoilsky.
i Lars Fanskyidh ställe.1
Johan Forbus. Johan Axehielm. *Berenhard Teetengren.
*J. E. von Burghausen. Johan von Nierodt.
Johan Clöfwersköldh. Nils Kanterhielm.
^Gustaff Eneskiöldh. P. Rosenholm. A. Strömsköldh.
C. Leijoncrona. Erich E. Lagerqvist.
Daniell Bengtson Uttermark. J. Gustav Beijer.
[J.?] Palmgreen. J. B. Leijonbergh. Nils Rosenfeldt.
J. Pleningskiöld. Nils Dureel. *Nils Burensköld.
*Claas Edenberger. Matthias Edenbergh. A. Påfwenhielm.
A. Planting. Erich Hilbard. L. G. Styltenhielm.
Johan Tandefelt. "Monäs Klingbeil. C. J. v. Pegauberg.
*Ed. Ehrensteen. Jonas Gyllenadler. F. Joel Örnsted.
J. Skytte. J. Palmquist. Nielss Ulfskiöldh.
Erich Albrecht von Hirschheit. Johan Orchartonn.
Gustaf Adolph v. d. Osten genandt Säcken. M. Hamilton.
*H. C. v. Giintersberg. M. Stakelberg. A. Georgii Posth.
Bartholl Ruuth. Bengt Rosenfeldt. Jahan Prytz.
Pauli Ellerntorp. Henrich Höghusen. Balthasar Guldenhoff.
Henrich Danckwart. ...... L. Eldstierna.
Salomon Skutenberg. Gustaf von Mentzer.
Frederich Ewert Taube. *Gustaff Mellin.
^Henrich Nasoken. *Jacob Kraffort. Magnus Reiher.
Joach. v. Cronman. J. Flygge. Jacob du Rees.
Gabriel örnecrantz. Jacob I. Reenhielm. J. G. Ehrenbergh.
And. G. Lindehielm. Erich N. Ehrenklo. *J. Ehrenskiöldh.
A. Cronström. *D. Plan. Georg von Heijsen.
Carl Rutencrantz. *H. Cletcher.
*Steffen Fredhrich Knorringh. Nicolas Goes.
1 Lars Fanesköld har själf tecknat under bil. 12 o. 17.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-protXIII. 1680. 25
386
1680.
Hans Gyllendahl. Abraham Reenstierna. *M. Gripensköld.
*E. Lindschöld. *J. Gripenstierna. Mårten G. Lindehielm.
P. Hideman. Esaias von Pufendorf. A. B. Leijonclo.
J. Swahnhielm. J. H. Rosenhoff. G. Ahlefäldt.
*A. Canterstierna. K. Törneliielm. *J. G. Karlström
Samuel von Gegerfeltt. Jahan Gyllenkrok.
Jean Utterclo. D. Klöker Ehrenstrahl.
*Erich N. Ehrenklou. *Paul Rudebeck. N. A. Hägerflycht.
*Magnus Gripwaldh. P. Cronhielm. Erick G. Ehrencron.
J. von C[amp] Hfausen].?1 E. Lovisin. *E. Furumark.
Henrik Örnfeldt. *P. Cuypercroona. *C. Ankarström.
Z. Lewhausen. [Anthon]2 von Boij. And. Gyldhenspak.
Wilhelm Gyllenskapp]. A. Graanberg. A. von Brobergen.
Gabriel Gylenståhl. N. Gripenmark. J. Cedercrantz.
G. Zitthelbergh. Jacob Leijonsverdh. A. Sparfeltt.
[G. Tegen]schiöldh. Jac. Gripenberg. Carl Piper,
von Streitbach. Hummerhielm. *Erik Gyldenbreder.
Matthis Gyldentroster. M. Guldentorneer. J. Häupenfält.
Daniel Ramfelt. Georg de Besche. Fridrich Pfeiff.
H. Ankargrijper. J. Tranefelt. S. Ehrenflycht.
*J. Gyllenrooth. Frans Lou. S. Karlström.
N. Crabbenström. Jacob Gyllenborg. A. von Runnebärg.
*G. Hörmansfelt. N. J. Diurklow. G. Drommel.
1 Tillagd från underskrifterna å Adelns fullmakt för reduktionskommissionen
(bil. 29).
2 Förnamnet enl. anf. ställe.
Bilagor.
387
Bil. 37.»
Förteckning på öfriga handlingar.
1. Kongl, bref till öfversten, friherre Clas Flemming
med kallelse att blifva landtmarskalk; dat. d. 28 Sept.
1680. Original. (Prot. sid. 1).
2. Sekreta utskottets tysthetsed; dat. d. 6 Okt. 1680.
Original.
3. Kongl. Maj:ts »representation» till sekreta utskottet;
dat. d. 7 Okt. 1680. Original.
4. Familjen Uxkulls protest mot Jacob Meijendorffs
introduktion med namnet Uxkull. Original med påskrift:
Prses. d. 12 Octob. 1680. (Prot. sid. 78).
5. Jakob Meiendorff von Uxkulls supplik med anledning
af familjen Uxkulls protest. Original.
6. Hans Ulfsparres suppliker till Kongl. Maj:t, Adeln
och landtmarskalken angående tillåtelse att återvända från
landsflykten; alla tre daterade Helsingör d. 10 Okt. 1680.
Originaler. (Prot. sid. 96).
7. Projekt angående Adelns kontribution. Koncept,
nästan ordagrant lika med fjärde punkten i riksdagsbeslutet,
utom att kontributionen af fruktbara kapitaler skulle utgå
med hvar femte penning (i stället för hvar tionde).
8. Projekt angående utskrifningen. Koncept af samma
innehåll som tredje punkten i riksdagsbeslutet.
9. Promemoria angående reduktionen i de »conquesterade»
provinserna. Koncept.
10. Sekreta utskottets svar på Kongl. Maj:ts »representation»;
dat. d. 19 Nov. 1680. Koncept.
11 och 12. Knut Kurcks skrifvelse!’ angående kommersekollegium.
Originaler. (Prot. sid. 182, 194).
13. Koncept till en skrifvelse till Kongl. Majit angående
bergs- och kommersekollegierna. Afgick icke utan
intogs i sekreta utskottets svar. (Jämf. prot. sid. 200).
1 Jämf. del. X, sid. 607, not. 2.
388
1680.
14. Kongl, resolution öfver Adelns besvär; dat. d. 29
Nov. 1680. Original. (Prot. sid. 200). Tryckt bos Stiernman:
Riksdagars och mötens beslut, II, sid. 1841 o. f.
15. Supplik angående riddarhusfiskalens lön. Ej undertecknad,
men med påskrift: Upläset den 2 Decemb.
1680. (Prot. sid. 201).
16. Kongl, resolution angående rå och rör, försvarskarlar,
rangen m. m.; dat. d. 4 Dec. 1680. Original. (Prot.
sid. 206). Tryckt hos Stiernman, a. st., II, sid. 1870 o. f.
17. Johan Gabriel Stenbocks skrifvelse angående den
honom erbjudna »direktionen af riddarhuset». Original.
(Prot. sid. 241).
18. Kongl, förordning angående rangen; dat. d. 10
Dec. 1680. Original. (Prot. sid. 242). Fins särskildt tryckt
samt hos Stiernman: Samling utaf bref, stadgar och för
ordningar
etc., IV, sid. 294.
19. Påminnelser angående ändringar i bankoordningen.
Påskrift: Detta kom in pleno intet fram.
' H-'
' ■ ■ • ' ;• iv v- wA :4
■■ .
- ...
V..: '-:-A %■■■%:
.
.
.
•• '4 'v4: 4- \ i■■ ■
■
■ -/•
■ v -. - - :-■•••'r .. . .
