# ID: svediakorp-gov88
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1675--1678
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 129,814
# sentences: 5,386
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


SVERIGES
RIDDERSKAPS OCH ADELS
RIKSDAGS-PROTOKOLL
TOLFTE DELEN
1675-1678
STOCKHOLM, 1895
KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER
Innehållsförteckning.
Förord.
Riksdagen i Upsala 1675.
Sid.
Protokoll  1.
Bil. 1. Kongl. Haj:ts proposition 151.
» 2. Adelns besvär 162.
» 3. Utdrag nr rådsprotokollet den 15 September 1675
175.
» 4. Ständernas skrifvelse till Kongl. Majit angående förmyndareregeringens
administration, kriget m. m 176.
» 5. Fjorton riksråds skrifvelse till Ständerna med anledning
af de mot Rådet riktade anklagelserna 183.
» 6. Adelns och krigsbefälets svar på Kongl. Majits proposition 185.
» 7. Allmogens klagopunkter mot Adeln 198.
» 8. Rikets Ständers beslut. Underskrifter  203.
» 9. Adelns supplik till Kongl. Majit med tillägg till besvären . 206.
» 10. Fullmakt för Adelns deputerade till öfverseende af förmyndareregeringens
administration  208.
> 11. Rikskansleren M. G. De la Gardies bref till Landtmarskalken
angående grefvarne af Arensborg och friherrarne af Ekholmen
209.
• 12. Sju adelsmäns supplik till Kongl. Majit med begäran att
återfå deras genom reduktionen indragna län i Österbotten
211.
» 13. Förteckning på öfriga originalprotokollet bifogade, men här
ej tryckta handlingar 213.
Adelsmötet i Stockholm 1676.
Protokoll 215.
Bil. 1. Riksrådets proposition  233.
» 2. Adelns svar på Riksrådets proposition  235.
Riksdagen i Halmstad 1678.
Protokoll  243.
Bil. 1. Kongl. Majits proposition 315.
> 2. Landtmarskalkens tal vid riksdagens öppnande  326.
» 3. Adelns besvär  329.
OIU.
Bil. 4. Arvid Ribbings och hans frälsebönders besvär 341.
> 5. Adelns och krigsbefälets svar pä Kongl. Maj:ts proposition 344.
> 6. Adliga godsegares i Halland supplik angående befrielse från
kontribution  356.
» 7. Adelns supplik angående konfirmation af förläningar . . . 357.
» 8. Adelns projekt till reglemente för krigsfolkets inqvartering 358.
> 9. Ständernas skrifvelse till Kongl. Maj:t angående åtskilliga
ärenden  363.
> 10. Rikets Ständers beslut. Underskrifter  374.
» 11. Landtmarskalkens tal vid riksdagens afslutning  376.
> 12. Förteckning på öfriga originalprotokollet bifogade, men här
ej tryckta handlingar 37S
Om de i Riddar husarkivet förvarade handskrifter, som
begagnats vid utarbetandet af texten i denna del af Ridderskapets
och Adelns protokoll, må följande upplysningar
meddelas:
Hvad beträffar riksdagarna i Upsala 1675 och i Halmstad
1678, så finnes för hvardera af dem ett band konceptprotokoll,
till största delen skrifvet af Riddarhussekreteraren
Wallenstedt, samt ett band renskrifvet protokoll
med bilagor. I 1675 års adelsprotokoll ingår äfven
protokoll i sekreta utskottet (sid. 49, 55 m. fl.); 1678 omnämnes
däremot endast, att sekreta utskottet sammanträdde
(sid. 267, 272 m. fl.), men något protokoll finnes
icke. Ett särskildt protokoll i bankoutskottet åberopas
1678 på flere ställen (sid. 264, 267 m. fl.); detta protokoll
förvaras tillsammans med andra dylika i Riksbanken.
Ar 1676, då danskarne angrepo det egentliga Sverige
från flere håll, och faran sålunda var stor, sammankallades
Ständerna till landskapsmöten för att bevilja manskap
och medel till krigsmaktens förstärkande. Hvarje möte
hölls af en rådsherre, försedd med vederbörlig fiillmakt
och instruktion. I allmänhet voro ombud för alla stånd
närvarande, men i Stockholm sammanträdde ett särskildt
adelsmöte. Detta mötes protokoll, utgörande jämte bilagorna
ett band, meddelas här sid. 215 o. f. Handlingar
angående de öfriga mötena finnas i Riksarkivet, bland
annat Adelns på de framställda propositionerna afgifna
svar, hvilka utgifvaren dock icke ansett sig böra med
-
taga, alldenstund protokoll saknas, utom ett kortare för
alla stånden gemensamt vid mötet i Södertelge, hvartill
kommer, att samtliga dessa handlingar framdeles komma
att tryckas i den stora publikationen af svenska riksdagsakter,
hvilken nu är under utgifning.
Denna del är, liksom de närmast föregående, på uppdrag
af Riddarhusdirektionen redigerad af undertecknad.
Stockholm i April 1895.
Severin Bergh.
1675.
Anno 1675 läth Hans Kongl. Maij:t sammanskrifva
till een allmän herredagh Sveriges rijkes Ständer, medh
den nådiga befallningh att de sig till den 15 Augusti uthi
Ubsala infinna skulle.
Den 20 Augusti läth Hans Kongl. Maij:t genom herrepuukor
och trumpeter herredagen utblåsa, då Hans Kongl.
Maij:t hade redan för middagen förordnat Landzhöfdingen
öfver Kopparberget högvälborne Hr Gustaf Duwall till
Landtmarskalk.
Samma dagen befalte Hr Landtmarskalken, att Secreteraren
skulle genom vanligh intimation på riddarhuusdörren
gifva Ridderskapet och Adelen tillkienna, att de
sigh till den nestkomrnande 21 Augusti på dhen Gustafvianiske
academien, som till Ridderskapetz och Adelens
sammankomst brukades, instella och deras nampn anteckna
låta.
[Den] 21 Augusti.
Continuerades det medh anslaget, att Ridderskapet och
Adelen skulle sigh angifva och anteckna låta, och finnes
listan på dhe, som sigh angifva, in actis.1
Den 22 [Augusti] var söndagh.
Den 23 Augusti.
Ehuruväll att det var anslaget, att samptelige Ridderskapet
och Adelen skulle sigh uthi den Gustavianiske
academien instella, så kommo lickvist rätt få, så att uthi
l:a [classe] intet fans öfver 9 personer, uthi 2:a classe allenast
1 Finnes numera icke i behåll.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot.y XII. 1675.
1
2
1675.
1 och uthi 3:a [classe] intet mehra än som vidh pass 26,
hvarföre Hr Landtmarskalken och töfvade een godh stundh,
men seendes att intet flera kommo, togh Hr Landtmarskalken
stafven, opståendes ungefer således till Ridderskapet
och Adelen tahlade: Högvälborne, välborne, edle
och välbördige samptel. Sveriges rijkes Ridderskap och
Adel. Såssom Hans Kongl. Maij:t vår allernådigste Konungh
och Herre så väll till att celebrera sin cröningh
som des föruthan af andre högvichtige skiehl är vorden
förorsakader att sammankalla Stendren, och Hans Kongl.
Maij:t vidh sådanne tillfellen plägar förordna een Landtmarskalk,
hafvandes Hans Kongl. Maij:t för gått funnet
att kasta sina nådiga tankar på min ringa persson; nu
ehuru väll jag nogsampt och medh hilligheet eerkienner
min ringa capacitet och häfver derföre på dhet högsta
söckt att afbedia detta hoos Hans Kongl. Maij:t, men såsom
jagh intet kunde hafva den lyckan at förmå Hans
Maij:t att förskona migh och söckia någon annan, ty häfver
jagh måst aquiescera medh Kongl. Maij:tz nådigste behagh,
tröstandes migh af Gudz krafftige bijståndh, min
laglige kallelsse sampt Ridderskapetz och Adelens gode
och berömmelige conduite, som jagh och intet tviflar, att
Ridderskapet och Adelen ju den godheten varda hafvandes,
att dhe min charge medh sådan respect varda mötandes,
som samma embete billigen bör hafva. Jag försäckrar dem
der eemoth, att jagh medh högsta flijt skall söckia att gå
dem så till handa, som een ährlig man bör, uthi alt söckiandes
Kongl. Maij:tz sampt Ridderskapetz och Adelens
nytta, tienst och heder, skattandes migh för den högsta
lycka, om jagh dem sådanne tienster, som de kunna åstunda,
giöra kan, hvar till min villie aldrigh skall fehla, fast
kraffterna kunna vara svaga.
Heruppå svarade Landzhöfdingen Hr Conrad Gyllenstierna,
tesmoignerandes den stora hugnadh, hvarmedh
Ridderskapet och Adelen hafva förnummit Kongl. Maij:tz
goda tillståndh och helsa, och såssom Hans Kongl. Maij:t
häfver tillbetrodt Hr Landzhöfdingen landtmarskalkstafven,
så önska Ridderskapet och Adelen honom lycka, önskandes
att Gudh ville alla consilier så styra, att de må lända
Hans Kongl. Maij:t sampt rijket och dess undersåter till
välltrefnadh, försäckrandes Hr Landtmarskalken att Ridder
-
Augusti.
3
skåpet och Adelen skohla gå honom så till handa, att de
uti alt skola söckia Kongl. Maij:tz samt rijkzens bästa.
Effter detta satte Hr Landtmarskalken sig, och
sedan Ridderskapet och Adelen sigh uthi lijka måtto hade
satt, gaf han dem tilkienna, huruledes Presterskapet häfver
genom een deras uthskickadhe präst hafft bud her hoos
Ridderskapet och Adelen och begiärt hälsa på dhem. —
Dereffter proponerade Hr Landtmarskalken, om Ridderskapet
och Adelen funno för tienligt genom ett uthskått
upvachta Kongl. Maij:t och afleggia dess helsningh, seijandes
sigh derhoos hafva effter slaget uthi protocollen och finner
det tillförende intet vara observerat utan uti 1672 åhrs
protocoll, tå Ridderskapet och Adelen hafva genom ett uthskått
varit uppe och hälsat på Kongl. Maij:t.
Hr Conrad Gyllenstierna sade, att fast det intet
finnes uti protocollen, så häfver det lijkväll varit öfligit.
Hr Bengt Rosenhane meente, att det intet kunde
illa uptagas af Kongl. Maij:t, men snarare skulle det förtyckas.
om Ridderskapet och Adelen blefve uthe med deras
upvachtningb, och dhe andre Stenderne instelte sigh.
Största delen uthi 3:a classe bijföll samma meningh,
att genom ett uthskått upvachta Kongl. Maij:t, att få afleggia
Ridderskapetz och Adelens underdånige gledie öfver
Kongl. Maij:tz helsa etc.
Hr Landtmarskalken frågade, hvilcken skulle sändas
up att genom någon Cammarherre få af Kongl. Maij:t tillståndh
och vetta tijden, hvaruppå svarades, att Secreteraren
kunde gå up, men Hr Landtmarskalken remonstrerade,
att effter Secreteraren intet kunde väll komma ifrån
protocollet, kunde någon annan och best Fiscalen gå up,
hvaremoth Ridderskapet och Adelen åter svarade, att det
intet tiente sigh skicka någon Fiscal up till Konungen.
Fiscalen sendes till Presterskapet och Borgerskapet,
att låta dem veta Ridderskapetz tankar att upvachta
Kongl. Maij:t.
Dereffter upplästes riddarhuusordningen ifrån den 13
§ inclusive till endan.
Hr Landtmarskalken: Elliest häfver jagh vell ment
att påminna, att såssom här förefaller åthskillige saaker
att öfverleggia och discurera öfver, hvilket alt bör föras till
protQcollet, så ehuruväll Ridderskapet och Adelen häfver
4
1675.
den liberteten att tahla, så vill jag lik vell hafva dem förmant,
att dee icke således discurera och tahla, att de sedan
skulle gierna hafva det uthur protocollet, och kanskie sedan
lända honom till någon desavantage.
Hr Mårten Reutercrantz påminte, att Fiscalen
måtte vara uthe och intet så få höra alla deliberationer.
Hr Conrad Gyllenstierna sade och det samma,
hållandes för otienligit, att Fiscalen skall vara uthi deliberationerne
tillstädes.
Hr Bengt Rosenhane: Vij sittia här frije och intet
som under någon fiscalisk action.
Hr Landtm arskalken: Jag bekienner Fiscalen häfver
tahlt medh migh derom och bedit, att alldenstund han är
een eedsvuren betiente, att han måtte blifva honorerad der
medh att få vara inne.
Hereemot folie alla, seij andes Fiscalen intet hafva att
giöra medh våra saker i detta fallet.
Hr Ekebladh: Vi tahlte offta åth honom den senaste
rijkzdagen och ville hafva uth honom, men han achtade
det intet.
Hr Landtmarskalken: Jagh finner och uthi 1660
åhrs protocoll, att fiscalstiensten ähr der considererad som
heelt onödigh.
Medan detta förehades, kom Fiscalen ifrån dhe andre
Stenderne, refererandes att Presterskapet uptogh medh
tacksamheet den ähran dee note af Ridderskapet och Adelen
och ville retta sigh effter Ridderskapet och Adelen. Bårgerskapet
tackade i lijka måtto, men sade, att dee ville taga
tijden i acht.
Sedan kom budh ifrån Rikz-Marskalken, som gaf till
kienna, att utskåttet kunde komma up till Hans Kongl.
Maij:t. Och blefve desse effterföl]iande der till förordnade:
[Af] l:a classe:
Hr Conrad Gyllenstierna, Hr Clas Kurck,
Gref Axel Lillie, Hr Bengt Rosenhane.
Hr Fabian Wrede,
2:a classe:
Hr Rolamb.1
1 Härvid är antecknadt: Den gången vore inga flere tillstedes uthi 2:a
classe.
Augusti.
5
3:a classe:
Hr Ekebladh, Hr Mårten Reutercrantz,
Hr Uttermarck, Hr Olliequist,
Hr Reenfelt, Hr Silfversvärdh.
Uthskåttet gick på slottet och blef straxt inlåtet till
Hans Kongl. Maij:t, tå Hans Kongl. Maij:t gaf heela uthskåttet
handen.
Sedan tahlade Hr Landtmar skalken, hvilket skiedde
så sachta, att jagh det intet kunde höra.
I lijka måtto svarade Hans Kongl. Maij:t i egen
person sackta och kort, gifvandes åter heela uthskåttet
handen.
När uthskåttet var kommet på Riddarhuuset tillbakas,
sadhe Hr Landtmar skalken: Effter Ridderskapetz och
Adelens godtfinnande hafva vij varit uppe hoos Hans Kongl.
Maij:t och 1. tackat Hans Kongl. Maij:t för dess nådige
kallelse till rijkzdagh. Sedan tesmoignerat vår underdånige
glädie öfver Hans Kongl. Maij:tz goda tillståndh. 3. Effter
Hans Kongl. Maij:t tänker att sättia cronan uppå sigh,
att det måtte skie uti een godh och lyckeligh stundh.
4. Tackade Hans Kongl. Maij:t för den omvårdnad Hans Kongl.
Maij:t drager för vårt ståndh, på det underdånigste bediandes
att Kongl. Maij:t deruti och hereffter framherda
ville, hvaremoth Ridderskapet och Adelen skola förblifva
underdånige och trogne tienare. — Konungen svarade kort,
tackande Ridderskapet och Adelen för deras godhe lyckönskan;
lofvade att blifva oss medh all konglig nådh bevågen,
tagandes sedan heela uthskåttet i handh.
Sedan badh Hr Landtmarskalken Ridderskapet och
Adelen altijdh låta see på anslaget och tå komma i godh
tijdh. Hr Landtmarskalken ville intet gierna hoota dem
medh böter, men kan det intet annars skee, så måste han
effterföllia hvadh vanligit häfver varit.
Medan Secreteraren var på slåttet, häfver Bårgerskapet
sendt sine uthskickade till Ridderskapet och Adelen,
att förnimma om dhe ville gå up till Kongl. Maij:t, hafvandes
bekommit det svaret att Ridderskapet och Adelen
skulle låta dem veta svaret dee bekommo af slottet.
Den 24 [Augusti] var Bartolomei dag.
6
1675.
Den 25 [Augusti] lät Hans Kongl. Maij:t uthblåsa,
att Rijkzens Stender skulle dagen effter kl. 8 komma up
på rijkzsalilen, att höra hvadh Kongl. Maij:t uti nådex*
hade att proponera.
Den 26 Augusti.
Samblade Rijkzens Ridderskap och Adel sigh kl. 6,
som genom anslaget påmint var, på Riddarhuuset.
Klockan lijtet efter 8 finge dhe budh genom RikzMarskalken
att komma vipp till Kongl. Maijrt.
Blefve dee altså effter matrickelen upropadhe, gåendes
uthi process up til Kongl. Maij:t, fölliandes Kongl. Maij:t
neder uthi slåtzkyrckan att höra predikan, hvilcken holtz
af Öfverhåfpredikanten Magistro Olao Svebilio. Texten
var den 90 psalmen v. 17.
När gixdztiensten ändat var, beledsagades Kongl. Maij:t
af Ridderskapet och Adelen up uthi dess cammar, och
sedan effter een lijten stundh gingo dhe för Hans Kongl.
Maij:t in uthi rijkzsalen, hvarest rum var på högra sijdan
för det ståndet tillförordnat. Nest framför Rijkzens Rådh
och Kongl. Maij:t gick Rijkz-Marschalken medh silfver -  stafven i handen. Hans Kongl. Maij:t satte sig på silfverstohlen,
som var någre trappor högre upsatt. Sedan sutto
Rijkzens Rådh på heggie sidor.
När nu alla Rijkzens Stender sigh på dess tillordnade
rum satt hade, klappade Rijkz-Marschalken ljudh, och RijkzCantzleren
framstelte på Kongl. Maijt:z vägnar till samptlige
Rijkzens Stender een mächta zirligh och vidlöfftigh
sermon. Och när den ändat var, uplästes Kongl. Maij:tz
proposition (bil. 1) af Cantzlierådet och Statssecreteraren
Johan Paulin Olivecrantz.
Dereffter gaf Rijkz-Marskalcken Landtmarskalcken
tecken att träda in om skranket, hvilken och medh ett
vackert tahl [helsade Hans Kongl. Maj:t], Dereffter inkallades
Biskopen af Linkiöpingli Doctor Jöns Terserus,
effter honom Borgmestaren uthi Stockholm Tegner och sist
Böndernes tahleman, hvilcka alla sina gratulationer inför
Kongl. Maij:t afladhe.
När detta alt endat var, beledsagade Ridderskapet och
Adelen Kongl. Maij:t åter up uti dess cammar, gåendes
sedan uti process neder på Riddarhuuset, hvarest de litet
Augusti.
7
fördröjde, aldenstundh att uthskått venta[de]s ifrån Prester -  skapet, hvilcket och kom och helsade på Ridderskapet och
Adelen. Samma uthskått var 16 personer starckt ved pass,
och Biskopen uti Skara förde ordet, hugnandes sigh öfver
Ridderskapetz och Adelens helsa och lyckelige ankombst,
önskadhe lycka till alt förehafvande, låfvandhe all förtroligheet
och recommenderade Presterståndet uti Ridderskapetz
och Adelens goda affection.
Uppå Biskopens tahl svarade Hr Landtmarskalcken
reciproquement.
Presternas uthskått blef eemottagit af 2 utur hvar
classe, som dem utom dörren mötte och så vijda följde.
Denne dagen passerade intet mer.
Den 27 Augusti för middagen.
Var samtelige Ridderskapet och Adelen uppe uti den
Gustafvianiske academien församladhe.
Tå kom ett uthskått ifrån Borgerskapet och lät sigh
anmähla, hvilcket blef inlåtet på vanligit sätt, att någre
af Ridderskapet och Adelen det vidh dören mötte.
Borgmestaren uthi Ubsahla C ad o förde ordet: 1. Fröijdade
Borgerskapet sigh öfver Ridderskapetz och Adelens
goda tillståndh och lyckelige ankomst hijt till Rijkzdagen.
2. Ursechtade att de intet hade redan aflagt sin helsningh
på Ridderskapet och Adelen, hvilcket han mente hafva
varit förhindrat af någon vichtig förhinder. Sedan önskade
han, att det, som Kongl. Maij :t hade låtit framstella, måtte
vinna een godh begynnelsse och ett godt och önskeligit
sluut, Gudh till ähra, Kongl. Maij:t sampt rijket och alla
dem, som i dess vällfärdh interessera, till hugnadh och
fromma. De varda intet underlåtandes att förnembligast
der hän syffta, att kunna finna hvadh rijket och publico
kan nyttigt vara, önskandes eenigheet ibland Stenderne,
slutandes medh den önskan, att Gudh ville hielpa rijket
till een önskelig fi’edh.
Hr Landtmarskalcken svarade heruppå medh et
härligit tahl, hugnandes sigh i lijka motto öfver Bårgerskapetz
goda tillståndh, tackandes dem för den förtroligheet
dee viste och försäckrade dem om Ridderskapetz och
Adelens goda affection, och att Ridderskapet och Adelen
varda förnembligast alla sina consilier till Kongl. Maij:tz och
8
1675.
rijkzens nytta och velltrefnadh dirigerafnde] och derföre
gierna medh Rijkzens Bårgerskap communicera hvadh der till
kan behöfvas, slutandes dermedh att Ridderskapet och Adelen
skulle med det första afleggia deras hälssningh igen.
När Borgerskapet togh affträde, beledsagades de af
någre utur hvar classe till dörren.
Straxt dereffter kom och ett uthskått ifrån Bönderne,
som helsade på Ridderskapet och Adelen.
Sedan förordnades desse effterfölliande att afleggia een
visit hoos dee andre 3 Stenderne att reciprocera dem medh
helsningh.
[Af] l:a classe:
Hr Conrad Gyllenstierna, Hr Erich Ulfsparre,
Hr Clas Flemmingh, Hr Fabian Wreedh.
2:a classe:
Hr Tott, Hr Rammel,
Hr Axel Gyllenstierna, Hr Nils Grijpenhielm.
3:a classe:
Hr Gyllenanckar, Hr Durie,
Hr Gustaf Olliequist, Hr Landzhöfdingen Skytte,
Hr Swalch, Hr Ellendorff.
Detta uthskåttet skulle gå till alla tree Stenderne att
afleggia Ridderskapetz och Adelens helsningh till dem.
Secreteraren Lideman kom in och sadhe, att Rijkzens
Råd begiära, att Ridderskapet och Adelen ville upkomma
medh ett uthskåt på slåttet.
Och blefve desse effterfölliande nominerade:
[Af] l:a classe:
Hr Conrad Gyllenstierna, Hr Jacob Flemmingh,
Gref Axel Oxenstierna, Hr Fabian Wreedh,
Gref Axel Lillie, Hr Clas Flemmingh,
Gref Gabriel Oxenstierna Tu- Hr Gustaf Rosenhane,
resson, Hr Abraham Leijonhufvud.
Hr Erich Sparre,
2:a classe:
Hr Hendrich Falkenberg, Hr Rammel,
Hr Rolamb, Hr Gyllenstierna,
Hr Tott, Hr Grijpenhielm.
Augusti.
9
3:a classe:
Hr Ekebladh, Hr Durel,
Hr Melcher Falkenberg, Hr Håkan Nilsson Skytte,
Hr Johan Graan, Hr Axenhielm,
Hr Daniel Uttermarck, Hr Wattrang,
Hr Bengt Reenfelt, Hr Ekehielm.
Detta uthskåttet gick uppå slottet, tijt dee andra 3
Stendernes uthskått ochså kommo, och straxt dereffter
kommo Rijkzens Rådh in, sättiandes sigh vijdh bordet, tå
Hans Excelhce Rijkz-Cantzleren förde ordet, gifvandes
tilkienna huruledes Kongl. Maij:t hade blifvit förorsakadh
att på någre dagar reesa härifrån, men varder dock om 3
eller 4 dagar igenkommandes. Sedan deducerade Hans
Excelhce vidlöffteligen den comportemente, som Konungen
i Dannemarck hade een tijd vist eemoth Sverige, och såsom
Kongl. Maij:t hade förmodat, att det af Konungen i
Dannemarck skulle hafva varit vell ment, så häfver Hans
Kongl. Maij:t låtit uti proposition insätta dee orden, att
man från Dannemarck hade allt gott att förmoda. Men
nu sedermehra häfver Hans Kongl. Maij:t förnummet, huruledes
Konungen i Dannemarck förhåller påsten, låtit derjempte
arestera Kongl. Maij:tz Ministrer sampt anhåller
dee Svänske farkåster; så kan Kongl. Maij:t nu derifrån
intet annat än fientöligit förvänta. Deducerandes derjempte,
huruledes Konungen uti Dannemarck häfver genom
sin Minister gifvit vidh handen och giort den ansöckning,
att desse begge cronor skulle träda till ett n erm are förtroende,
effter andra hafva betient sigh af deeras jalusie,
så att det de intet hafva vunnit hoos Sverige, det hafva
de söckt hoos Dannemarck. Nu på det Kongl. Maij:t intet
skulle på något sätt beskyllas, helst såssom skulle det
evangeliska väsendet försummas, ty häfver Kongl. Maij:t
låtit upsättia ett project, hvilcket den Danske Ministeren
Juul togh medh sigh, contesterandes sigh intet see något
dheruthi, som på Danska sijdan skulle difficulteras, låfvandes
komma straxt igen om sex veckor, men fördrögde
några månader. När han enteligen kom medh projectet,
fans deruthi vara oskiäligt infört. Hans Kongl. Maij:t
söckte dock att lämpa sigh så dereffter, att om intentionen
hade varit på Danska sijdan sincer, så hade de medh skiähl
10
1675.
intet kunnat gå derifrån, men såssom Konungen i Dannemarck
inkastade åthskillige förhinder, dy fan Hans Kongl.
Maijrt högnödigt att sända Gref Nils Brahe att bearbeta
på dess sluuth, men linner sådanne inkast, att Kongl. Maijrt
intet kunde sluuta på sådanne conditioner. Effter Kongl.
Maij:t nu sågh, det Kongl. Maijrt intet kunde extendera
vänskapen, så fan Kongl. Maijrt tienligit att befesta den
förre, och igenom Gudz försyn häfver Hans Kongl. Maij:t
fattat t.anckar till princessinnan(l) af Dannemarck. Ambassadeuren
Gref Nils Brahe reeser medh godh försäckringh
derifrån, lembnandes Lilliecron att reassumera värcket;
det blifver Herrar Commissarier tillförordnade, och giöres
eemot honom stoora contestationer, men beklagas derhoos,
att Danmark intet kunde gå ifrån dess allierade; dock
häfver Konungen i Danmark låfvat att intet företaga
något iienteligit eemoth Sveriges crona och försäckrat att
intet tillfoga Kongl. Maij:t det ringaste, som skulle vara
till skadhe. Konungen i Dannemarck häfver sielf giort
munteligen sådanna contestationer, och Cantzleren Gripenfelt
häfver mycket vidlöfftigt försäckrat och medh stoora
contestationer bekräfftat den säckerheet, som Sverige hade
att venta ifrån Dannemarck. Af den orsaaken häfver
Kongl. Maij:t låtit insättia dee orden uthi proposition, att
Kongl. Maij:t häfver halft orsaak att förmoda gått ifrån
Danmark, men nu såssom det eemot all förmodan är hänt,
att Kongl. Maij:t häfver bekommit bref, hvarigenom Kongl.
Maijrt spörier påsten vara uptagen, Kongl. Maijrtz Ministrer
aresterade, åthskillige Svänske farkåster anhåldne,
så kan Kongl. Maij:t intet hålla det för annat än eenfullkommeligh
ruptur. Altså lärer Rijkzens Ständer intet
irra sigh på det, som uti proposition infört är, alldenstundh
Kongl. Maij:t den tijden intet hade dee effterrettelser,
som nu sedermehra är[o] inkombne. — Rijkzens Stender
lära och vetta det procedere Danmarck häfver nu nyligen
öfvat eemot Fursten af Hålsteen; det föregifves fullan,
att han intet skall vara tvungen, men så veet hela värden
Furstens beklagelige tillstånd; intet törs han skrifva ett
breef, ingen Minister får han hafva hoos sigh, så att man
väll kan säija, att han lefver uti ett honorabelt fängelse.
Nu ehuruvell denne action löper emot den med Dannemarck
uprättade freeden, så att den billigen kunde skattas
Augusti.
11
för ett freedzbrått, men så häfver Kongl. Maij:t dock intet
veelat befatta sigh dermedh, effter Fursten intet häfver
klagat, eij heller begiärt Kongl. Maij:tz bijstånd. Konungen
i Danmarck contesterar fullan, att ingen violence skall
vara Fursten skiedd, utan att detta skall herröra af ett
gott förtroende eemellan honom och Fursten.
Såsom detta sätter nu värcket uti eett heelt annat
tillståndh, enkannerligen sedan den olyckelige hendelssen
uti Brandenburgh, att Kongl. Maijrtz armé häfver måst
draga sigh tillbakas, så hemskiuter Kongl. Maij:t till
Rijkzens Stender att öfverläggia, hvadh nu uti detta väsendet
står bäst at giöra, om Kongl. Maij:t skall sterckia
armeen derathe och giöra hvad man kan, eller och vara
eendast bekymbrat om rijkzens defension och intet blåtta
rijket af fålck. — Såssom nu Rijkzens Stender genom Kongl.
Maij:tz kallelse ähre ankombne att celebrera Kongl. Maijrtz
cröningh, och såssom Kongl. Maijrt kafver upburit af Sten -  derne deras trogne lyckönskan, så skulle Kongl. Maij:t
gierna see, att dee och finge hugna sigh af sielfva acten;
lijkvehl infalla nu så svåra tijder, att man kan tvifla, om
det nu skulle kunna låta giöra sigh. Kongl. Maij:tz förnembste
betiente ähre alle på andre orter, Landzhöfdingarne
behöfvas att vara på deeras stellen, officerarne måste och
till deeras bestellningar, och såssom detta består förnembligast
uti Ridderskapet och Adelen, hvaraf Kongl. Maij:t
förventer den största esclat, altså steller Kongl. Maij :t till
Stendernes betänckiande, om Kongl. Maij:tz cröningh skall
nu skee eller upskiutas till en beqvemligare tijdh. Mycket
olyckeligit är det, om den dessein skulle stutza. Kongl.
Maijrtz illvilliare och fiender skulle gloriera sigh deröfver
att hafva kunnat hindrat, men om det nu för tijden är
giörligit, det lembnar Kongl. Maijrt till Stendernes goda
öfverleggiande.
Uppå detta svarade Hr Landtmarskalken medh
een tackseijelsse för den communication, som Ridderskapet
och Adelen var meddelat, tagandes det till vijdare
öfverleggiande medh samptelige Ridderskapet och
Adelen.
Sist så tillbödh Rijkz-Cantzleren Stendren communication
medh Rijkzens Rådh, om dee det behöfde.
12
1075.
När detta således var af Rijkzens Rådh proponerat,
togo Stendernas uthskått afifträde, och tå Ridderskapetz
och Adelens uthskått voro kombne neder på academien till
deras medbroder, repeterade Hr Landtmarskalcken hvad
som uppe hoos Senaten förelupet var, gifvandes tillkienna,
att den tijden som Kongl. Maijrtz proposition till Rijkzens
Stender upsattes, hade man intet fienteligit från Dannemarck
förnummit, och alldenstundh Hans Kongl. Maij:t
häfver på alla giörlige sätt söckt att beqväma sig eifter
Konungen i Danmarkz förhåldningar, så att Kongl. Maij:t
intet skulle gifva på sin sijda något missförstånd, Konungen
i Dannemarck häfver och deremoth giort stora försäckringar,
så häfver Kongl. Maij:t intet annorlunda kunnat
låta sättia uti proposition, men nu häfver Hans Kongl.
Maij:t medh seenast ankomne brefven olyckeligen måst
förspörja helt andre comportementer än läfvat häfver varit,
i det att påsten blifver uppehållen och förhindrader, Kongl.
Maij:tz Ministrer fasttagne och aresterade, dee Svänske
farkåsterna äfven så upbraehte, så att Kongl. Maij:t intet
annat kan see än medh Danmark ett offenteligit krigh och
vapenskifte. Utaf denne oförmodelige hendelssen medh
Dannemark hafva sakerna fått heelt annat uthseende, så
att Hans Kongl. Maij:t ähr deraf blifven förorsakader att
kasta under Rijkzens Stenders goda betänckiande och omdömme,
om Kongl. Maij:t nu skall senda utk till Pommeren
deere troupper och således förstärckia den der stående
armeen eller och agera defensive der och grijpa här hemma
verbet deste kraftigare an att giöra een diversion, eller
om Kongl. Maij:t skall agera offensive der och defensive
här hemma. — Derefter proponerade Hr Rijkz-Cantzleren
om Hans Kongl. Maijt:z cröningh, om den nu vijdh desse
tij der kan låta giöra sigh, efter Ridderskapet och Adelen
billigt gifva den förnembste esclat till den acten, hvilcka
nu ähr så få, att det är beklageligit, och I, gode herrar,
sielf seen; alla Landzhöfdingarne måste till sine orter, officerarne
till sine tienster, så att rätt få kunna bij vista
samma solenniteet; men deremot är att betänckia, att våre
illviljare och fiender skulle gloriera sigh deraf, att de
hafva kunnat förhindra sådant värck. — Detta är nu så
korteligen hvadh oss blef af Rijkzens Rådh communicerat.
Sist gaf Hr Landtmarskalken tillkienna, att Rijkzens Rådh
Augusti.
13
låfvade och tillbödh sigh att vijdare communicera medh
Rijkzens Stender, om dee funno nödigt och begierte det.
Öfver denne proposition blef discurerat, och först sluutet
om kriget medh Danmarck, och att Danmarck hade brutet,
skulle intet dubiteras, och derföre effter det vore een relatio
historica, hvaraf de andre svårigheterne herflöte, intet deruppå
svaras, uthan skulle delibereras om tvenne tingh:
1. Om Kongl. Maij:t skulle senda fleera troupper uth till Pommeren
att dersammastedes sterckia armeen och gå der offensive,
eller om Kongl. Maij:t skulle gåå dersammastedes
defensive, och som han kan, och her hemma uthi Sverige
offensive. 2. Om cröningen, om den skulle för desse svåre
tijderne och Konungens i Dannemarck oförmodelige fredzbrått
upskiutes till een annan tijdh.
Öfver den 1 punct vart uti classerne af och an diseurerat,
och vart omsijder status queestionis: 1. Om Ridderskapet
och Adelen skulle effter Senatens goda tillbudh
söckia dess vijdare communication. 2. Hvad Ridderskapet
och Adelen tå skall söckia att communicera öfver.
Classerne öfverlade desse Hr Landtmarskalckens förestelte
2 qusestioner een godh stundh af och an, och omsijder
skredz det till voteringh.
3 classis votum. Hr Gyllen ankar: Vij ähre uthi
den meningen att communicera medh Rijkzens Rådh, och
på det att vij intet skola vandra uti mörckret och intet
veta, hurudant sentiment vij skola gifva, ty hålla vij skiäligit
att begiera af Rijkzens Rådh information, huruledes
tillståndet är och verket ståår.
2 classis votum. Hr Landzhöfdingen Hindrich Fackenberg:
Effter såssom Hr Landtmarskalken oss tvenne
momenta att votera öfver förestelt häfver, nembligen
1. om vij icke bööre medh Rijkzens Rådh communicera öfver
den första i dagh giorde proposition, innan det skrides till
något sentiment, 2. hvadh stycke vij skole begiära communication
öfver; ähr detta secund® classis votum och betänckiande:
Först effter vij finna oss intet kunna uti den
förestelte frågan, om vij ute på Tyska botten skola agera
offensive eller defensive, oss till något vist medh fundament
uthlåta, medan vij icke veeta arcana regni, ty ähr
oungängeligit, att vij medh Rijkzens Råd communicera
måste. Det andra, hvarföre oss een sådan queestion gifves
14
1675.
att deliberera öfver, medan den dispositionen, huruledes bäst
ageras skall, står uthi Hans Kongl. Maij:tz gåttfinnande
medh Rijkzens Rådz råde, sedan vij uti krigh ähro inkomne;
2. om tå vij skola här vijdh gifva något sentiment,
måste vij begiära particulariteter, nembligen hvadh
som behöfves, när defensive och när oifensive skall ageras,
så och huruledes vij böre vara sufficientes att försvara oss
hemma och giöra henderne afbräck, och på andra sijdan
hvadh vij skole till detta effectuerande kunna hafva att
tillgåå. Sedan nähr tå ther medh något fattas, och vij
icke ähre mechtige nogh det att supplera, kunna vij medh
så mycket bättre fundament tillsee, hvilcket som måste
blifva tillbakas.
1 classis votum. Hr Landzhöfdingen Conrad Gyllenstierna:
Första classen är alldeeles eenig medh den
andre classen; någre fåå ähre uthi andre meningar, men
största delen lijkväll eenige medh andre classen.
Sedan denne saaken således var medh voterande
sluuten, proponerade Hr Landtmarskalcken, om Ridderskapet
och Adelen icke funno tienligit att först conferera
medh dee andre Stenderne, om communication medh
Rijkzens Rådh söcktes. Hvilcket fans af samptelige classerne
skiäligt.
Sedan förmante Hr Landtmarskalken Ridderskapet
och Adelen till tystheet, att intet sprijda uth, hvadh här
förehades, begiärandes sedan att Ridderskapet och Adelen
ville effter middagen kl. 3 komma tillstädes, effter förmodeligen
de andra Stendren varda kommandes att söckia
Ridderskapetz och Adelens conference. Hvar medh Ridderskapet
och Adelen dimitterades.
Den 27 Augusti effter middagen.
Kommo samptelige Ridderskapet och Adelen på Riddarhuset
kl. 3, till den ändan att afvachta dee andre 3
Ständernes ankombst att conferera medh Ridderskapet och
Adelen. Och proponerade Hr Landtmarskalcken att
få Ridderskapetz och Adelens betänckiande, huruledes han
sigh eemot dee andre Stenderne stella skulle, antingen
seija reent uth, hurudant sluut Ridderskapet och Adelen
hade fattat angående vijdare conference medh Rijkzens
Rådh, eller och söckia att sondera dem deeras tanckar.
Augusti.
15
Resolverades af Ridderskapet och Adelen, att Hr Landtmarskalcken
söker först att sondera dem, men såssom de
andre Stenderne måste rätta sigh efter Ridderskapet och
Adelen, kan Hr Landtmarskalcken seija, att Ridderskapet
och Adelen hafva fullan något delibererat öfver den §, som
Rijkzens Rådh på Kongl. Maij:tz vegnar hafva förestelt
Stendren, men intet kunnat fattat något vist sluuth, förän
Ridderskapet och Adelen få vijdare conferera medh Rijkzens
Rådh.
Sedan blef Kongl. Maij:tz proposition upläsen (bil. 1),
men blef deröfver intet något delibererat.
När Ridderskapet och Adelen hade suttet och töfvat
till kl. 5, och inga tijdender hördes ifrån dee andre Stenderne,
skildes dee åth medh den påminnelssen af Hr
Landtmarskalcken att komma dagen effter kl. 8 tillsammans.
Den 28 Augusti för middagen.
Sedan Ridderskapet och Adelen sigh hade samblat,
proponerade Hr Landtmarskalcken, huruledes Riddarhuusliscalen
förfrågar sigh, huruledes han ratione officii
skall förhålla sig medh dem, som hvarcken komma till
Rijkzdagh eller seent ankomma och sigh, medhan Rijkzdagen
hålles, försummeligen instella och blifva åfftast uthe.
Hvarhoos Hr Landtmarskalcken mycket beklagade, huru
lijtet af Ridderskapet och Adelen sigh till denne Rijkzdagh
instelt hafva. Många blifva upsåteligen borta, hvilcket
kommer dem, som sigh instella, förtreteligit; finnandes Hr
Landtmarskalcken skiäligit, att alla sådanne blifva medh
böter ansedde, begiärandes Ridderskapets och Adelens betänckiande
deruti. Och på det att Ridderskapet och Adelen
måtte blifva om det, som vijdh förrige Rijkzdagar passerat
var sådanne böter angående, [informerade], befalte
Hr Landtmarskalcken Riddarhuusfiscalen upläsa dee extracter
han af 1664 och 1668 åhrs protocoller hade.
Öfver detta blef resolverat, att alla dee, som uthan
laga förfall intet hafva kommet till Rijkzdagen eller sigh
genom fyllest giörlige skiäl hafva excuserat, skola böta effter
riddarhuusordningen, och de, som här ähre och försummeligen
sigh instella, skola hvar gångh de uthe blifva [böta]
1 ducat.
16
1075.
Ett uthskått korn ifrån Bårgerskapet, hvilket blef
ståendes på gålfvet, fast den(!) blef dem anpraesenterat
att sättia sigh. Dess ährende var detta, att såsom Kongl.
Maij:t hade genom Rijkz-Cantzleren låtit förestella dem
någre momenta att deliberera öfver, så hafva de intet ännu
fattat något vist sluut uti alt, för än dee kunna få communicera
medh Ridderskapet och Adelen, eenkannerligen
om det l:a angående militiens försterckningh der
utomlandz. Men hvadh som anseer Hans Kongl. Maijt:z
croning, så önska de af Bårgerskapet, att den måtte uti
een lyckeligh stundh ju förr ju helldre skiee, på det att
våra fiender intet måtte få glädia sigh deraf, som skulle
dee hafva förhindrat henne.
När Borgerskapet hade detta aflagt, tillbödh Hr Landt -  marskalcken dem settia sigh, att vijdare öfverleggia och
discurera denna saaken.
Men Borgerskapet refuserade dett, föregifvandes sigh
intet vara vijdare befullmechtigade, så att dee derföre intet
kunde inlåta sigh uti någon discurs.
Tå gaf Hr Landtmarskalcken dem tillkienna, huru
såssom Ridderskapet och Adelen förvente ett utskått ifrån
Presterskapet, om dee derföre ville töfva så länge eller
gåå till sine medbroder att betänckia sigh och komma så
igen, när dee andre Stendernes uthskått kommo hijt.
Det accepterade Borgerskapet, låfvandhe att kl. 10
komma medh ett annat uthskått.
Sedan Borgerskapetz uthskått vahr uthgånget, sadhe
Hr Landtmarskalcken: Vij hafva nu hört Borgerskapets
tankar om cröningen. Hvadh tycken I, gode herrar, skole
vij finna oss starcka nogh att sluuta deruthi? Omochjagh
kan underskrifva det, som nu sluutes, effter vij ähre såfåå?
Hereemoth svarades, att dhe ähre alla kallade, och
den, som intet vill lyda Konungens budh och komma till
Rijkzdagh, imputere sigh sielf. Ridderskapet och Adelen
kan för deras skull intet gåå ifrån sin rätt, hvilket
och riddarhuusordningens [25] § klarligen ved handen
gifver.
Hr Landtmarskalcken: Hvadh skohla vij då svara?
Skohla vij tillstå hafva något handlat om cröningen? Yij
hafva ännu intet hafft det före.
Augusti.
17
Hr Landzhöfdingen Falckenbergh: Cröningzacten
resolverar sigh sielf.
Hr Conrad Gyllenstierna: Yij lära alla åstunda,
att den skieer.
Hr Landtmarskalcken: Vij kunna ännu afgiöra den
saaken, innan Presterne och de andre Stenderne komma.
Hr Landzhöfdingen Falckenbergh: Om vij skulle
discurera den saaken, så finge vij skiähl nogh, att han
skulle skiutas up. Men nu finna vij, att lagen seijer oss,
att det står uti Konungens villia, tå han vill låta crona
sigh. Hr Landzhöfdingen Falckenberg upläste det 7 cap.
uthi konungzbalcken L. L.: Nu tå Konungen vill; altså
står det uti Konungens egen macht.
Hr Landtmarskalcken: Så hafva vij intet annat
än att önska den måtte skie ju förr ju heller.
Hr Landzhöfdingen: Intet önska, utan hemstella
den uti Kongl. Maij:tz villie, effter lagen det vijsar oss.
Om lagen effterlåter oss att seija häruti våre skiehl, så
skulle finnas obstacula nogh, hvarföre cröningen nu intet
kunde skiee, men såssom lagen lembnar det uti Konungens
eegen villie, så står intet oss att seija vårt sentiment
deruthi.
Hr Gyllenanckar: Rijkz-Cantzleren begiärade lijk—
vähl Stendernes rådh och betenckiande.
Hr Landzhöfdingen Falckenberg: Vij seija saken är
sådan, att vij intet kunna gifva vårt betenckiande.
Hr Landtmarskalcken begierte, att classerne ville
seija deras meningh och vota.
3 classis votum. Hr Gyllenanckar: Vij hemstella
det uti Kongl. Maij:tz eget behagh, när Hans Maij:t vill
låta crona sigh. Men för våra perssoner och såvijda oss
tillståår, så önska vij, att det måtte skiee ju förr ju heller.
2 classis votum. Hr Landzhöfdingen Falckenbergh:
Hvadh angår Kongl. Maij:tz cröningh, så önska vij, att
den måtte nu uti een lyckeligh stundh vinna sin fortgångh
och blifva celebrerad. Men såssom Hans Kongl. Maij:t behagade
att begiära Stendernes betänckiande deröfver, om
hon för dee infallne svåra conjuncturer må upskiutas
eller fortsättias, så kunna vij intet veta, hvaraf sådan
proposition herror, och hvarföre den oss förestelles. Och
alldenstundh Sveriges lagh lembnar det till Konungen att
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot., XII. 1675. 2
18
1675.
vi[g]as och crönas effter vilkom sinom, så hemskiuta vij
det och underdånigst till Hans Kongl. Haij:tz eget gåttfinnande,
ingaledes reflecterandes på någon bekåstnadh eller
menage, utan ähro vederredo att giöra alt det, som lender
till Kongl. Maij:tz heeder, och att pryda Kongl. Maij:tz
cröningh.
1 classis votum. Hr Conrad Gyllenstierna: Vij
hemskiuta detta uthi diupaste underdånigheet till Hans
Kongl. Maij:t och önska lycka därtill.
Medan detta förehades, ankommo de 3 Stenders uthskått,
hvilcka blefve af någre utur hvar classe inhemptade,
och seedan dee sigh hade satt, begynte Presterskap
et näst ti telen ungefehr således: Såssom vij af RikzCantzleren
hafva bekommit tvenne momenta att öfverleggia,
1. om militien, det andra om cröningen, så hafva
vij vell varit deröfver tillsammans, men linna den saaken
om militien vara af den höga vicht, att vij ännu intet
hafva kunnat sluuta något, utan derföre söckt Ridderskapetz
och Adelens communication. Sedan Ridderskapet
och Adelen togh sitt affträde på slåttet, vende RikzCantzleren
sigh till oss. Tå begierte vij bettre underrettelse
om militiens tillståndh, om någre troupper skulle
transporteras, eller om militien voro nogh bastant att försvara
landet derute. Vij finge till svars, att militien der
ute ähr starck nogh att försvara festningarna uthan att
gå offensive. Såssom vij intet ähre tillfyllest informerade
om militiens starckheet, så veta vij intet, om det skall
vara säkert att deehla militien, narn vires dissipatee förloras
snart; ty ähre vij uthi den meningen att först blifva
informerade om tillståndet, och om militien kan skilftas i
tvenne deelar. Vij tyckia vara svårt att öfvergifva våra
medbroder derute; mången häfver slächt och affiniteet deruthe;
ty tyckia vij att intet vara christeligit att lembna
dem uthi fiendens hender. Altså kunna vij intet sluta, för
än vij blifva bettre informerade. — Hvadh det andra nembligen
cröningen angår, så tycka vij att intet vara rådeligit
att skiuta up den till någon annan tijdh, och det af
dessa skiell: 1. Häfver Hans Kongl. Maij:t notificerat
Rijkzens Ständer derom och dem dertill kallat. 2. Håfve
Stenderne gratulerat Kongl. Maij:t och önskat honom lycka
Augusti.
19
dertill, det vij och än giöra. 3. Skulle våra fiender och
illvilliare blifva stärckte uti deeras haat och onda upsåått
eemoth oss, meenandes att intet vara ett rätt förtroende
eemellan vår Konungh och undersåtarne. 4. Een annan
gångh skulle den skiee medh större bekåstnadh. Af dessa
skiähl hålla vij för rådeligit, att cröningen intet upskiutes,
uthan önska, att hon måtte vinna en lyckeligh fortgångh.
Sedan Presternes förman hade lycktat tahl a, sade Superintendenten
Brodinus, att Presterskapet hemstellauthi
Kongl. Maij:tz eget behaagh om cröningen.
Borgmestaren uthi Stockholm Olaus Tegner tackadhe
Kongl. Maij:t, som häfver genom des proposition [gifvit]
tillfelle att få underrätta sigh om tillståndet, beklagande
att Danmarck häfver förklarat sigh fiende, hvaraf flyter
den qusestion, om nyttigare [vore] att öfvergifva provincerne
deruthe och sättia sigh her uthi den förfatningh att
Bunna ståå; så synes svårt att kunna seija sin tanke
herom, man kunde snart sticka någon på den eene sijdan
eller andre, hvarföre Borgerskapet gierna önska att blifva
först informerade, än dee kunna seija sina tanckar. Att
cröningen måtte skiee, det önska dee gierna, allenast förmoda
dhe, att effter Kongl. Maij:t häfver gifvit dem een
proposition, att den måtte först uti alt afgiöras.
Bonden skiöth alt under dhe andre Stendernes gottfinnande,
eenkannerligen om cröningen, men begiära blifva
bättre underrättade om krigzmachtens tillståndh.
Hr Landtmarskalcken: Såsom Ridderskapet och
Adelen hafva [fått del] af den confidente relation, som dhe
godhe herrar af Rijkzens Medstender hafva giort för Ridderskapet
och Adelen, så betacka dee dem derföre på dhet
högsta, försäckrandes dem sampteligen att Ridderskapet
och Adelen gierna gå dem till handa medh deras trogne
rådh och tanckar uti alt det, som dee kunna pröfva lenda
Gudz nampn till heeder och ähra sampt Kongl. Maij:t och
rijket till vellgångh och lycka. Ridderskapet och Adelen
hafva medh flijtt och noga öfverlagt dhe momenter, som
blefve Rijkzens Ständer på Kongl. Maij:tz vegnar af Rijkzens
Rådh förestelte; och först behiertat, huruledes Konungen
i Dannemarck häfver eemot datam fidem declarerat
krigh eemot Hans Maij:t och rijket, hvilket oss intet
uti proposition ähr vordet förestelt af den orsaken, att det
20
1675.
tå var Hans Kongl. Maij:t heelt okunnigt. Hvarutaf den
qusestion är heerfluuten till Rik zéns Stender, om Kongl.
Maij:t skulle försterckia sin armee ut hi Pommeren och gå
der offensive eller och settia sigh her invertes uthi ett
krafftigt mothståndh och gå defensive. Det ähr väll sant,
att det skulle vara mycket beklageligit, om dee provincerne,
som hafva kostat så mången retskalfens Svänsk
[mans] blodh, skulle gå förlorade. Men derjempte måste
man see till, att intet fahran får stöta till sielfva hiertat.
Nu ehuru vähl vij hafva öfver lagt detta på det bästa,
så måste vij lijkvel bekienna, att vij om alla saaker intet
ähre så noga vordne underrättade, att vij ännu hafva
kunnat fattat något vist sluut. Och alldenstundh RijkzCantzleren
gaf oss anledningh till een vij dare communication
medh Rijkzens Rådh att blifva bättre undervijste, ty
häfver Ridderskapet och Adelen ochså funnet nödigt att
giöra derom ansöckningh, hvilcket vij finne så mycket nödvändigare,
som vij saaksens beskaffenheet intet så noga
hafva intaget. När vij hafva der om fått den information,
som oss låfvadh ähr och vij behöfva, kunna vij gifva ett
sådant sluut, som är fotat på goda skiähl och fundament.
— Men hvad Hans Kongl. Maij:tz cröningh anbelangar, så
ähr det Ridderskapetz och Adelens underdånige och trogne
önskan, att den nu utan vijdare upskof måtte skiee, ehuruvähl
dee beklaga, att hon för tijdernes svårigheter och infallne
conjuncturer intet kan skiee medh den festivitet och
pomp, som dee gierna skulle önska; och ehuruvell Ridderskapet
och Adelen intet kunna deruti vijsa Hans Kongl.
Maij:t den underdånige lydna och trogne kerleek, som dee
böra till Hans Kongl. Maij:t, så önska dee lijkvehl Hans
Maij:tt af ett troget hierta all lycka och velsignelsse der
till, att samma solenne act måtte lända Hans Kongl. Maij:tt
till största beröm och heder sampt rijket till glädie, styrckia
och all fromma. Och alldenstundh Kongl. Maij:t uti dess
proposition citerar Sveriges lagh, som klarligen vijsar, att
tå Konungen vill, tå skall han vi[g]as och crönas, altså
hemskiuter Ridderskapet och Adelen det till Hans Kongl.
Maij:tz eeget goda behagh. Gudh läte det skie uthi een
lyckeligh stundh. — Och effter Rijkzens Stender ähre nu
således eenige, så kan skie dem behagar, att vij gåå up
och gifva vårt svar.
Augusti.
21
Hvilcket samptelige Stenderne behagade, blifvandes
der om eensse, at Ridderskapet och Adelen skickade up
att för alla Stenderne söckia tillträde att få komma np,
tagandes dermedh affträde afl Riddarhuuset.
När Stendernes uthskåt vore bårtgångne, frågade Hr
Landtmarskalcken, om icke Ridderskapet och Adelen ville
sända up at söckia tillträde hoos Rijkzens Rådh, hvilcket
fans för gått, och sendes Secreteraren up.
När Secreteraren kom up, adresserade han sigh till
Secreteraren Wattrang, gifvandes tillkienna att Ridderskapet
och Adelen sampt dhe andre 3 Stenderne begierte
att medh ett uthskått få komma up till Rijkzens Rådh,
hvaruppå Ridderskapetz och Adelens Secreterare fick det
svaret, att dhe uthskåtten kunde komma, nähr dhe behagade,
och att Rijkzens Rådh dem förvente.
När nu Secreteraren medh svaret nedkommen var,
sende Hr Landtmarskalken budh till dee andre Stenderne
och lätt dem vetta, att deras uthskått gick up till Rijkzens
Rådh, som de och straxt giorde.
När Stendernes uthskått var på slåttet upkommet, och
Rijkzens Rådh sigh ochså instelt hade, tahlade Hr Landtmarskalcken
först af det innehåldh, som Ridderskapet
och Adelen sluutit hade, tackandes Kongl. Maij:t för den
nådige communication, som Hans Kongl. Maij:t häfver behagat
gifva Ridderskapet och Adelen, beståendes meerendels
af det innehåld: 1. Att såssom Ridderskapet och
Adelen äre intet så tillfyllest informerade om rijketz tillståndh
och intet så veta arcana regni, dy begiära dhe at
få af Rijkzens Rådh någon närmare information, tå Ridderskapet
och Adelen vederredo ähre att inkomma hoos
Hans Kongl. Maij:t medh deras underdånigste betenckiande.
2. Men hvadh cröningen angår, så hemstella Ridderskapet
och Adelen det uthi Hans Kongl. Maij:tz eget nådiga gåttfinnandhe.
Af samma meningh var och dee andre 3 Stendernes
svar, allenast ladhé Borgmestaren uthi Stockholm Tegner
det veedh sluutet till, att för än cröningen skieer, måtte alt
det, som uti Kongl. Maij:tz proposition står, blifva afgiort.
Rijkz-Cantzler en svaradhe dher uppå, att såssom
Rijkzens Rådh hafva effter Kongl. Maij:tz nådigste befall
-
22
1675.
ningh förestellt Stenderne desse ährender prreliminariter
att afhandla, och Rijkzens Stender hafva behagat inkomma
medli deras svar deröfver, altså kan Rijkzens Rådh vidh
Kongl. Maijrtz återkombst bevitna Rijkzens Stenders trooheet.
Men såssom Rijkzens Stender intet kunna gifva
något visst svar om militiens förfatningh, för än de blifva
närmare om ett och annat informerade, så ähr Hans Kongl.
Maijrt benägen sådan information dem att meddehla, men
effter det skulle falla alt för svårt att minnas alt, der
samma information munteligh skiedde, ty hafva Rijkzens
Rådh låtit upsättia een skriffteligh relation om heela verketz
beskaffenheet (jfr bil. 13).
Samma relation läste Hr Rijkz-Cantzleren sielf up,
och när det var skiedt, låfvadhe han att tillstella Rijksens
Stender aifskrilft deraf.
Dereifter gaf Rijkz-Cantzleren een muntelig information
om Pommerens och Bremens tillståndh, meenandes att
Rijkz-Feltherren vore fbrsedder medh een så anseenligh
armee, att han icke Pommern allenast vell kunde defendera,
utan och uti fall kunna gifva något folck ifrån sigh.
Med Bremen voro någon större fahra, ehuruvehl testningarna
dersammastädes voro så vähl medh proviant som
folck vell försedde. Men om Bremen skulle kunna motstå
een så puissant och stoor macht, som nu dereemoth sammanstöter,
om icke Dannemarck blifver derifrån diverterad,
det stöde till att befara. — Rijkz-Cantzleren sade och, att
gifva een närmare special information om tillståndet, skulle
falla Kongl. Maij:t svårt, alldenstundh collegierne intet
vore så tillstädes och vedh handen och serdeles Krigzcollegium.
När nu Stendernes uthskått vore åter nedergångne,
recapitulerade Hr Landtmarskalcken för samptelige
Ridderskapet och Adelen hvadh som uppe på slåttet hos
Rijkzens Rådh var förelupet, dimitterandes der medh Ridderskapet
och Adelen.
Den 29 [Augusti] var söndagh.
Den 30 Augusti.
Sedan Ridderskapet och Adelen sig hade försambladt,
beklagade Hr Landtmarskalcken, att dhe fåå, som till
Rijkzdagen ankombne ähre, sigh så seent instella, frågandes
Augusti.
23
om det icke vore tienligit, att den, som sigh effter kl. 8
insteller, skall böta.
Hvartill svarades ja, så att det blef eenhelleligen resolverat,
att den, som sigh intet insteller kl. prsecise 8,
skall böta een ducat, hvilcken resolution skulle dagen der
effter
värckstellas.
Sedan uplästes den relation, som Rijkz-Cantzleren
läste sielf på slottet för Stendernes uthskått, och Hans
Exellence samma morgon hade till Hr Landtmarskalcken
sändt (jfr bil. 13).
När upläsningen var ändat, frågade Hr Landtmarskalcken,
hvadh dhe gode herrar vijdare ville giöra, antingen
söckia vijdare information eller och acquiescera medh
det, som vore skiet.
Hr Jacob Flemmingh: Jag veet intet, hvartill det
är nödigt; vij kunna sackta troo Hans Maij:t. Kumle vij
slå väre fiender der medh, det vore vell.
Hr Conrad Gyllenstierna: Fast vij finge än mera
underrättelsse, så hafva vij äntå krigh; det är onödigt,
vij troo Kongl. Maij:t.
Hr Ekebladh: Somblige hafva tänckt att få veeta,
huru det står till medh armeen.
Hr Landtmarskalcken: Det kunna vij intet få, ty
Rijkz-Cantzleren sadhe, att special information kan intet
gifvas oss, effter collegierne intet ähre här. Men så påminner
jagh migh, att Rijkz-Cantzleren refererade, att
Rijkz-Feltherren hadhe skrifvit ett bref, som intet ähr
mehra än ellofva dagar gammalt, hvaruti Feltherren häfver
gifvit Kongl. Maij:t den effterrettelsen, att militien uthi
Pommern var bastant nogh icke allenast att försvara festningarne,
uthan och agera emoth fienden, men medh Bremen
voro det slättare. Dock voro alla festningarna väll
medh folck och nödtorfftelig ammunition försedde.
Hr Gyllenanckar: Det tyckes skiäligit vara, att vij
få see justitiam causse och få see dee fcedera vij hafva till
vår säkerheet sluutet.
Hr Jacob Flemming: Till hvadh ända? Vij dubitera
ju intet derom. Jag håller för vara bäst att vijsa
vårt förtroende till Kongl. Maij:t och intet inqvirera uthi
dess actioner.
24
1675.
Gref Gabriel Turesson Oxenstierna: Yij begiära
intet att inqvirera, uthan allenast see, huru vij stå medh
våra allierade.
Hr Landtmarskalcken: Het ähr säckrast hemskiuta
det alt tillhopa till Kongl. Maij:t.
Gref Gabriel Turesson Oxenstierna: Het kunde
blifva uthtydh för een stor negligence, om vij intet nyttia
det, som oss tillbiudes, och skola vij gifva vårt betänckiande,
så måste vij veta, huru våre saaker stå der uthe
med våra allierade.
Hr Landtmarskalcken: Kanskiee vårt sentiment
intet begiäres, om vij hemskiuta det Kongl. Maij:t.
Hr Melcher Falckenbergh: Vist är det nödigt, att
vij underrättas, huru vij stå medh våra allierade, hvem
vij kunna förlåta oss till, ty huru kan jag veeta, om vij
skola gå defensive eller offensive, för än jag får see alliancerne.
Gref Gabriel Turesson: Vij begiära dem till information
och intet till inqvisition.
Hr Jacob Flemmingh: Elfter jagh intet tviflar om
justitia causse, så håller jagh bäst förtroo det Kongl.
Maij:t.
Hr Landtmarskalcken: Får Hans Maij:t hielp af
oss, så kan Hans Kongl. Maij:t sielf snart sluuta, antingen
han vill gåå offensive eller defensive.
Hr Landzhöfdingen Falckenbergh: Het ähr oss lofvat
uthi proposition att fåå communication af acterne. Men
hvadh skola vij der medh? Het ähr nogh, att Rijkzens
Bådh hafva uptäckt oss; den relation, vij hafva fått och
nu är upläsin, ähr uthtagen utur acterne. Om vij nu få
sielfva acterne, så kunna vij äntå intet mehra giöra än
extrahera det samma; ähr altså vår meningh att hemskiuta
detta till Hans Kongl. Maij:t medh Rijkzens Rådz rådhe.
Elliest så tyckia vij vara nödigt att communicera detta
medh dhe andre Stenderne.
Hr Melcher Falckenberg: Om dee andre Stenderne
begiära vijdare information af Hans Kongl. Maij:t?
Hr Jacob Flemmingh: Het må dee söckia, men vij
villia hafva det förtroende till Hans Maij:t.
Hr Landtmarskalcken: Het är då eeder meningh,
godhe herrar, att vij hemskiuta detta Kongl. Maij:t medh
Augusti.
25
Rijkzens Rådz rådhe att giöra, som de finna gagneligast
för rijket, och att det communiceras de andre Stenderne
genom ett uthskått.
Omnes: Ja.
Till samma uthskått blefve desse effterföliande för
ordnadhe:
[Af]
l:a classe:
Gref Gabriel Turesson Oxen- Gref Axel Lillie,
stierna, Hr Åke Axelsson
2:a classe:
Hr Gyllenstierna, Hr Nils Gripenhielm.
3:a classe:
Hr Gyllenanckar, Hr Håkan Nilsson Skytte.
Hr Grönberg,
Hetta uthskåttet blef beordrat att gå till alla 3 Stendren,
att 1. förnimma, huru den resolution, dee öfver samma
saak [fattat], voro; 2. om dee intet villia uthlåta sigh,
säija dem, att Ridderskapet och Adelen hemskiuter det uthi
Kongl. Maij:tz behagli att medh Rijkzens Rådz råde giöra
till rijketz säckerheet.
När uthskåttet kom igen, refererade Gref Gabriel
T ii reson Oxenstierna, huruledes uthskåttet hade effter
den anledningh, som Ridderskapet och Adelen dem hade
gifvit, varit hoos alla 3 Stenderne och först söckt att sondera
Presterskapet att få veta deeras sentiment, och såssom
dee svarade på proposition, så sade jagh neij, vij meena
den relation, som Rijkz-Cantzleren häfver på Kongl. Maij:tz
vägnar oss gifvit; så mente de att mäst stanna på dhe
tanckar som för. Jagh gaf dem tillkienna, att vij gierna
söckia medh dem een förtroligheet, att alt måtte gå medh
een enig harmonie, och att Ridderskapet och Adelen hemskiuta
det till Hans Kongl. Maij:t att medh Rikzens Rådz
råde giöra, som rijkzens tarfvor det bäst kräfvia och fordra.
Sedan vore vij hoos Eorgerskapet, hvilka svarade, att the
hade äntå intet öfverlagt den säcken tillfyllest, efftersom
dhe hafva så nyss fått communication af Rådet. Effter dhe
intet uthlåte sigh, så tänckte jag och att töfva, män effter
vij hade reedan sagt dhet hoos Presterskapet, ty sadhe jag
reent uth äfvensom hoos Presterne.
26
1675.
Hr Landtmarskalcken: Nu tycker migh, gode herrar,
att vij villia taga Kongl. Maijrtz proposition före och löpa
den igenom; befallandes der medh Secreteraren att upläsa
honom (bil. 1).
Och uplästes altså först den 1 § uthi propositionen
angående Kongl. Maij:tz cröningh, och alldenstund det tillfbrende
var så slutet, att Ridderskapet och Adelen hemskiöte
den uthi Kongl. Haij:tz eget goda behagh att låta
nu skie eller till een annan tijdh uppskiutas, altså blef
intet vijdare derom rört, uthan föll discoursen på cröningzhielpen,
hvaröfver intet annat slöts än att afvänta Kongl.
Maijrtz vijdare communication om cröningen, när Hans
Kongl. Maij:t vill, att den skall gå för sigh; ty skulle
Hans Kongl. Maij:t uppskiuta cröningen, så förmodades
och förskoningh för cröningzbjelpen.
Resolverades altså att afvänta Kongl. Maij:tz vijdare
efterrättelse, nähr Hans Kongl. Maij:t behagar låta cröningen
skie.
Sedan upplästes den andra § uti Kongl. Maij:tz proposition
angående kiörkieordningen, hvaröfver blef och något
discourerat och således sluutet, att afvänta de andre Stendernes
conference deröfver.
Ler effter fullföljdes medh den tredie §:s upläsande
angående lagens revision, hvarvedh påmintes af Hr Landzhöfdingen
H. Falckenbergh, huru såssom någre Häradzhöfdingar
finnas, som dömma så, att de borde få skam, och
om de blefve näfsta, så skulle lagen vara godh nogh.
Hr Jacob Flemmingh angaf om underlagmännen,
att de intet ähre ibland dhe klokaste.
Hr Hendrich Falckenbergh mente, att dhe, som
blifva förordnade till detta värketz öfverseende, borde hafva
een instruction för sigh af Ridderskapet och Adelen, hvaruthi
förnemligast 4 [puncter] borde observeras: 1. Att loca
paralela blifva noga iackttagne, ty det tyckes offta, att
lagen contradieerar sigh, som ähr doch intet, nähr paralela
blifva rätt sammanförde. 2. Att den gamble texten intet
förandras. 3. Att effter intet alla casus ähre uthi lagen
deciderade, att de tillförordnade gode män den defecten
genom gode och lärde mäns tillhielp och betänckande supplera.
4. Yerba obsoleta och de mörcke orden öfversees och
uthtydas. — När detta värcket ähr färdigt, måste det först
Augusti.
27
underkastas Kongl. Maij:tz nådige omdömme och seedan
lemnäs till Stendernes öfverseende.
Effter discurserne af och angående, blef det resolverat
att först see, hvadh som vore upsatt och sedan communicera
deröfver medh dhe andre Stenderne lijka som öfver
kiörckieordningen.
Den 31 Augusti.
Öfver den 4 propositions § bleef intet annat sluutet,
än att Ridderskapet och Adelen förvänta det uthskått,
som Kongl. Maij:t i anledning af proposition förordnandes
varder.
Sist blef den 5 propositionspuncten upläsen.
Hr Landtmarskalcken badh, att Ridderskapet och
Adelen ville denna § väll öfverläggia, remonstrerandes
den högnödigheet, som var för Kongl. Maij:t, att af
Rijkzens Stender blifva bijsprungen medh medell och
manskap.
Hr Landzhöfdingen Falckenberg påminte, att uthi
denna § funnes åthskillige angelägne momenter, som
borde väll iackttagas, låtandes sigh deehla uthi åthskillige
dehlar, anseendes så väl krigztijderne som fredztijderne,
och att Kongl. Maij:t förventer icke allenast sådanne
medell, som skulle vara nu, så länge kriget varade,
uthan blifva således bijsprungen, att rijket alt framgent
kunde bära sigh.
Her emoth men te andra, att Hans Kongl. Maij:t begierte
allenast fålck och medel, varandes lijka hvartill
medlen blefve använde.
Hr Melcher Falckenbergh mente, att när kriget
är ändat, bör rijket bära sigh.
Hr Landtmarskalcken: Jag considererar denne
§ [bestå] af tvenne tingh: 1. fålk och manskap, 2. medell.
Hr Melcher Falckenberg idem.
Hr Rålamb: Yij gifva ett för alt.
Hr Landtmarskalcken: Vij förstå alt under det af
manskap och medell, och tyckes säkrast att fråga Rijkzens
Rådh derom.
Hr Landzhöfdingen Falckenbergh: Om vij komma
ihågh, hvadh som passerade sidsta Rijkzdagh, så see vij
väll, hvart uth det syfftas.
28
1675.
Hr Landtmarskalcken: Yij hafva först utskrifningen,
och måste vij begiära communication medh Rijkzens
Rådh att blifva underrättade, genom hvilcka uthvägar,
på hvadh sätt, antingen innom råå och röö eller
sorn förr, effter mantalet eller gårdetalet.
Hr Landzhöfdingen Hindrich Falckenbergh refererade
sigh icke hafva een försvarskarll, befarandes att
somblige så missbrukade den frijheeten om försvarskarlar,
att dhe måste een gångh uth.
Gref Gabriel Turesson Oxenstierna sade detsamma.
Hr Landzhöfdingen Falckenberg: Propositionen vijsar
oss Kongl. Maij:tz tankar, ty Kongl. Maij:t säger, att det
nu behöfves så mycket ansenligare, som fahran ähr större,
och såssom Kongl. Maij:t begiärer starcka uthskrifningar,
så måste de förrige hållas för svaga, och om vij intet uthi
sådanne uthskrifningar prsecavera oss om rootepenningarne,
så ruinera vij väre bönder. Bonden skall intet få gee
mehr än 9 daler s. m:t, och bonden skall intet få leija,
utan den skrefne skall stå. Nähr vij gifva een dugligh
karl, som ähr af ährligit fålck utan vanck och lyte, så
måge vij vara frije.
Hr Conrad Gyllenstierna: Intet förr än vijdh
munstringen.
Hr Landzhöfdingen Falckenbergh: Ja, att munstringen
tå intet skiutes up på heela 3 åhrs tijdh. Hr Landzhöfdingen
Falckenberg påminte och om de munstringzpenningar,
som tages och hvar karl i rooten skall gifva, och
när det ähr tree åhr emellan munstringen, taga dhe penningar
för hvart åhr.
Gref Gabriel Turesson Oxenstierna angaf den
store gravation, som ähr deruthi, att när kneckten rymmer,
måste roten skaifa een annan i stellet.
Hr Landzhöfdingen Falckenbergh: När vij hafva
lefvererat een dugligh karl af gott folck uthan vanck och
lyte, så måge vij vara frije. Derhoos refererade Hr Landzhöfdingen
Falckenbergh, att bonden tvingas på åthskillige
sätt, som i det att han tvingas att sättia up torp åth
kneckten.
Medan detta förehades, kom ett utskått ifrån Böndren,
hvilcketz anbringade deruthi bestodh, att dhe gåfvo Rid
-
Augusti.
29
derskapet och Adelen till kienna, att Bönderne hemskiuta
Kongl. Maij:t dee ährenden, som Kongl. Maij:t genom Rijkzens
Rådh häfver Stenderne proponerat, antingen gå
offe »sive eller defensive och att föra fålck ifrån Pommer
en.
Sedan detta Böndernes uthskått var bortgångit, proponerade
Hr Landtmarskalcken, att Ridder skåpet och
Adelen ville fatta heruti ett slut angående manskapet.
Hvarupå blef af 3 classe först svarat, att man måste söckia
få conferera medh Rijksens Rådh, dock intet som rådzperssoner,
utan som medhlemmar af Riddarhusett.
Hr Landzhöfdingen Falckenbergh: Mädan här nu
skall slutas om mantall och contribution, kan jaghaltstyrckia
den meningen, att vij medh Rijkzens Rådh, för än något
slutes, conferera måste, icke förbijgåendes der vidh att påminna
sådan conference så mycket nödigare vara, som vij
af dem måste förnimma, hvadh förslagh dee gode herrar
hafva hafft till detta oss öfverkomne värkets uthförandhe,
effter tvifvelsuthan det ähr begynt medh Rijkzens Rådz
tillskyndan och inrådande, och de således lära veta gifva
oss vedh handen dhe förslagh, hvar medh dhee all påfölljande
fahra hafva tänckt afböja och förbijgåå, genom
hvilcket kan skiee vij mycket läre finna oss lijsade.
Resolverades altså att således söckia conference medh
Rijkzens Rådh för än medh de andre Stenderne.
Hr Melcher Falckenbergh påminte att vara oskiäligit,
att 2 torpare stå eemot ett heelt, när det skrifves
effter gårdetalet.
Ett uthskått ifrån Presterne kom, hvilketz ährende
bestodh deruthi, att effter Kongl. Maij:t uthi propositions
4 § gifyer anledningh om någon vijdare information, altså
begiära Presterskapet någon närmare underrättelse, om de
nu skola fördröija, till dess Kongl. Maij:t det uthi propositions
4 § omrörde uthskått förordnades varder, eller
om dhe skole mana der uppå.
Superintendenten M. Henning Skytte sade sist:
Antingen vij skola hemskiuta detta Kongl. Maij:t eller
påminna om uthskåttet?
Heruppå svarade Hr Landtmarskalcken, att Ridderskapet
och Adelen hafva intet ännu deruti vist fattat
något slut, antingen vij skola hemskiuta den 4 § [i] pro
-
30
1675.
position uti Kongl. Maij:tz behagh eller eij. I medier tijd
förvänta Ridderskapet och Adelen det utskåttet Kongl.
Maij:t uti propositionen rörer om.
Hr Melcher Falckenberg påminte sedan, om man
skulle söckia Rijkz-Cantzleren allena eller de andra af
Rådet om conferencen.
Hertill svarades, att såssom Rådet vore ännu på slåttet,
så kunde Hr Landtmarskalcken, som elliest hade i sinnet
att upvachta Kongl. Maij:t, der tala medh Hans Excell.
Rijkz-Cantzleren, och Hans Excell. tå straxt tala medh
Rådet.
Fiebat dimissio, medh förmaningh att flitigt see upå
anslaget.
Den 1 Septembris.
Sedan Ridderskapet och Adelén voro sammankombne,
gaf Hr Landtmarskalcken tillkienna, huruledes han i
går söckte tillfelle att få tala medh Hans Exelkce RijkzCantzleren
och derföre var hoos Hans Exelkce till måltijd,
tå Hr Landtmarskalcken och gaf Hans Exelkce tillkienna,
att Ridderskapet och Adelen giärna åstunda att
få conferera med Rijkzens Radh öfver propositionens 5 §
angående manskap och medell, hvartill Hans Exelkce
Rijkz-Cantzleren häfver svarat, att de vänte förslag från
Ridderskapet och Adelen, hvartill Hr Landtmarskalcken
sade sigh hafva svarat, att Ridderskapet och Adelen blifva
i detta fallet vidh vanligit och fornt, att söckia Rijkzens
Rådz communication såssom medlemmar af Riddarhuuset,
hvartill Hans Exelkce häfver svarat att villia förnimma
hos Kongl. Maij:t om tillståndh och låf att få conferera
medh Ridderskapet och Adelen, hvilcket Hans Exelkce
låfvade sedan att villia låta veta. Sedan gaf Hans Exelkce
tillkienna, det han fan för heelt nödigt, att Ridderskapet
och Adelen jempte de andre Stendren finge den information,
som propositionens 4 § gifver vedh handen, låfvandes
att det skulle skiee, att Ridderskapet och Adelen skulle
medh dee andre Stenderne få den communication, som i det
fallet behöfdes, hvartill Hans Kongl. Maij:t varder ett
uthskått nämbnandes.
Medan Hr Landtmarskalcken detta refererade, ankom
ett uthskått ifrån Borgerskapet, hvilcketz ärende bestodh
September.
31
deruti, att de först helssade Ridderskapet och Adelen flitigt
ifrån dess medbroder, tackandes derjempte för den
heeder deras ståndh derigenom var vederfarit, att de för
några dagar seedan blefve besöckte genom ett anseenligit
uthskått af Ridderskapet och Adelen, tå dee intet hade så
vijda öfverlagt den proposition, som dhe den 27 Augusti
finge af Hans Exell. Rijkz-Cantzleren, att de tå kunde
svara på honom, hållandes efven tå på att öfverläggia honom,
och alldenstundh den 4 § i Kongl. Maij:tz proposition låfvar
dem vijdare communication om saakernes beskaffenheet, så
ähro de sinnade att afbijda den samma information, som
dem ähr låfvadh, den de och förmoda få niuta, ty den
relation, som Hans Exell. Rijkz-Cantzleren giorde, hon
anseer alleenast det Brandenburgiska väsendet, och vij
villia gerna vara informerade om det, som båhde för utki(!)
och effter det ähr förelupet.
Derjempte sade och Borgerskapetz uthskått och Borgmestaren
C ad o, som förde ordet, att de hafva confererat
medh dee andre Stenderne och finna, att Presterne och Böndren
ähro af samma meningh.
Hr Landtmarskalcken tackade uthskåttet för det
förtroende de viste till Ridderskapet och Adelen, gifvandes
derjempte uthskåttet tillkienna, at Ridderskapet och Adelen
voro af samma tanckar att afvänta den information, som
uthi den 4 § [i] propositionen låffvades; men hvadh som
anbelangar den saaken, att Kongl. Maij:t skall antingen
agera offensive eller defensive eller den der uthe varande
armeen stärckia, det häfver Ridderskapet och Adelen kastat
under Kongl. Maij:tz eeget nådige gåttfinnande.
Sedan uthskåttet var uthgångit, for Ridderskapetz och
Adelens discurs på besvärspuneterne, hvar hoos Hr Landtmarskalcken
frågade, om det skulle vara nödigt att hoos
Kongl. Maij:t söckia nu vijdare confirmation på Ridderskapetz
och Adelens privilegier.
Såsom det hördes, att alla af Ridderskapet och Adelen
intet viste, det privilegierne voro confirmerade, ty gaf
Secreteraren det tillkienna, refererandes huru såssom Hans
Exelkce Rijkz-Cantzleren lät genom Secreteraren Olivencrans
bära dem neder på Riddarhuuset, tå dhe uti Hans
Exelkce Rijkz-Cantzlerens samt Hans Exelkce Hr Johan
Gyllenstiernas sampt Hr Lagerfeltz närvarelsse blefvo
32
1675.
den 20 Junij 1673 inlagde uthi hvalfvet på Riddarhuusett.
Såssom Ridderskapet och Adelen fan nödigt att see
sielfva confirmation, huru den lydde, ty resolverades att
skrifva Praesidenten och Directoren öfver Riddarhuuset Hr
Israel Lagerfelt till, att han sänder sielfva originalet af
Kongl. Maij:tz confirmation hijt.
Dereffter begierte Ridderskapet och Adelen, att det
svar, som dee finge på sine vedh seenaste Rijkzdagh inlagde
besvärspuncter, måtte upläsas, att see hvadh ännu
hehöfdes att söckia hoos Kongl. Maij:t.
Uplästes altså den 1 [§], och resolverades att ännu giöra
om den samma påminnelsse.
I lijka måtto den 4 §, så att dess innehåll skall sträcka
sigh öfver heela rijket.
11. Söckies och ännu, och att alla rätter finge ordres
att lefva dereffter.
12. Och effter dee Kongl, commissarierne hafva varit
uti Skåne, ty begierer Ridderskapet och Adelen uthi Skåne,
att den 19 § måtte blifva af Kongl. Maij:t bevilliadh.
Den 20 i lijka måtto hegieres, och i lijka måtto den
21, 22, 24.
Vedh den 29 § påminte Adelen uti Skåne att 1
31 §. Lägges till, att Kongl. Maij:t täcktes nämbna
något vist sätt och uthvägh, huruledes sådant fålckslagh
må kunna afskaffas och utan Kongl. Maij:tz omkåstnadh
födas. Item huruledes medh dhe knecktar förhållas skall,
som gå kringh landet och tiggia.
Vijdare blefve intet gravamina denne gången upläsne,
utan Hr Landtmarskalcken dimitterade Ridderskapet och
Adelen, och i det samma som dhe skulle gå af, fick Hr
Landtmarskalcken detta hoosfölliandhe uthskått ifrån
Kongl. Maij:t och af Kongl. Maij:t sielf underskrifvit:
Secret utskått af Ridderskapet och Adelen:
Hr Conrad Gyllenstierna uti Hr Jacob Flemingh,
Brahernes stelle, Hr Erich Sparre,
Gref Axel Oxenstierna, Hr Abraham Leijonhufvudh,
Gref Gabriel Oxenstierna, Hr Clas Flemmingh,
Gref Axel Lillie, Hr Gustaf Rosenhane,
1 Härefter några raders mellanrum.
September.
33
Hr Fabian Wredhe, Hr Johan Graan,
Hr Henrich Falkenbergh, Hr Morten Reutercrantz,
Hr Gyllencreutz, Hr Bengt Reenfelt,
Hr Ekebladh, Hr Daniel Uttermarck,
Hr Melcher Falckenberg, Hr Johan Wattrang.
Hr Anders Grönbergh,
Den 2 Septembris för middagen.
Hr Landtmarskalcken gaf Ridderskapet och Adelen
tillkienna: 1. Huruledes Hans Kongl. Maij:t hade i sinnet
att låta crona sigh om fiorton dagar. 2. Att Rikz-Cantzleren
hade sagt honom, huruledes Kongl. Maij:t hade gifvit
Rijkzens Rädh (o: Ridderskap) tillståndh att träda tillsammans
medh Rijkzens Rådh. 3. Att de, som ähro uti
det secrete uthskåttet, ville achta väll på anslaget.
Sedan proponerade Hr Landtmarskalcken, om icke
det svaret, som vedh seenaste Rijkzdagen gafs Kongl. Maijt
af det secrete uthskåttet, skulle läsas up, hvarvijdh föll
af Hr Melcher Falckenbergh den påminnelssen, att så
vijda det skulle vara secret, kunde det intet läsas up,
som det eij heller blef upläsit, utan befalte Hr Landtmarskalcken
att continuera medh 1672 åhrs besvärspuncters
upläsande, att tillse, hvilka ännu behöfva sökas hos Kongl.
Maij:t.
Läste så Secreteraren up 36 §, att hoos Secreteraren
Olivencrantz sökes de brefven, som deruti omröres.
Den 37 § skall söckias på nytt och deruti giöras een
åthskillnadh eemellan Kongl. Maij:tz andehl af kyrckiotijonden
och kyrckiones andehl, hvilken senare deehl är
söckt och än söckes.
38 §. Effter det samma landamöte intet mehra hålles,
derföre bedia Ridderskapet och Adelen uthi Skåne, att det
mätte effter förra sedvana blifva hållet och således, att
Biskopen intet måtte hålla landamöte uthan Landzhöfdingens
närvarelsse, och att han medh Landzhöfdingen communicerar
öfver tijden.
45 §. Att Kongl. Maij:t täcktes determinera een viss
lagh, hvareffter een sådan skall dömmas.
46 §. Begiäres på nytt, och låfvade Landzhöfdingen
Graan att skriffteligen ingifva det besväret.
n: J.1 7. ~ i YTT 1R7.5
34
1675.
47 §. Söckes på nytt.
49 §. Ridderskapet ock Adelen uti Skåne begiära een
tryckt tågordningh.
Medan detta förekades, kom Secreteraren Jacob Wattrang,
gifvandes tillkienna, att effter de andre Stendernes
uthskått, som var af Kongl. Maij:t förordnat öfver de uthlänska
affairerne, var uppe på slåttet och hade redan något
vankat], altså begierde Hans Excell. Rijkz-Cantzleren,
att Ridderskapetz och Adelens der till förordnade utskått
och ville komma up. Och det uthskåttet, som skulle conferera
medh Rijkzens Radh, skulle komma up effter middagen
kl. 2.
Gick altså det secrete uthskåttet up på slåttet,
tå det blef för dem af Cantzlierådet Hoghuusen föreläsit:
1. Den series consiliorum, som anno 1672 på Rijkzdagen
för det secrete uthskåttet blef upläsit. 2. Det upsatt
af consilierne, som Hans Kongl. Maijrt hade straxt
effter sitt anträde till regementet fattat.
Sedan desse heggie skriffterne voro upläsne, skilldes
Stendernes uthskått ifrån hvarandra på slåttet.
Den 2 Septembris effter middagen.
Samma dagen effter middagen kl. 2 sambladhe sigh
det uthskåttet på Riddarhuuset, som af Ridderskapet och
Adelen var förordnat att conferera medh Rijkzens Rådh
öfver propositionens 5 § angående manskap och medell.
Kl. 3 gick uthskåttet på slåttet, och sedan det uti
Rådcammaren till Rijkzens Rådh inlåtet var, begynte Hans
Excelkce Rijkz-Drotzen: Att såssom Ridderskapet och
Adelen häfver begiert att få conferera medh Rijkzens Rådh,
och de hafva fått af Hans Kongl. Maij:t tillståndh dertill,
så skulle Rijkzens Rådh gierna veta, hvaruthi Ridderskapet
och Adelen begierde deras betänckiande.
Hr Landtmarskalcken tackadhe Rijkzens Rådh för
den gunst dhe bevijste Ridderskapet och Adelen, som ähre
så benägne att meddehla dem deras högvijsa rådh. Och
såssom Ridderskapet och Adelen hafva i föllie af Kongl.
Maij:tz meddelte proposition söckt att öfverläggia de ährender,
som Kongl. Maijrt dem häfver förestelt, så hafva
dee förnemligast och serdeles taget den 5 propositionspuncten
utlii deliberation, hållandes honom för den nödigste
September.
35
att blifva väll och noga öfverlagt. Och ehuruvell dhe hafva
nogsamt sett dess angelägenheet, så häfver dock Ridderskapet
och Adelen intet understått sigh att sluta det
ringaste, för än dhe kunde nå den gunsten att få conferera
medh Deras Excellentier och af Deras Excellentier förnimma,
hvad förslag-h Deras Excellentier kunna hafva
tänckt uppå om medels och fålcks anskaffandhe, hvilcket
Ridderskapet förmoda Deras Excellentier så mycket mehra
hafva giort, som Ridderskapet och Adelen intet tvifla, att
Deras Excellentier icke länge sedan hafva sett denne
fahran. Och såsom Deras Excellentier hafva gått Hans
Kongl. Maijrt i detta fallet tillhanda medh deras rådh, så
hafva Deras Excellentier ochså förmodeligen varit betänckte
på dhe medell, som detta värcket kunde uthföras
[med].
Hans Excellrce Rijkz-Dråtzen: Det ähr mycket väll,
att Ridderskapet och Adelen häfver det förtroende till oss.
Och måste vij nu vara omtänckte att i desse besvärlige
tijder gå Hans Kongl. Maijrt tillhanda både medh medell
och folck både till siöss och landh. Vij kunna påminna
oss den förre besvärlige tijden, tå vij hafva hafft krigh
medh Dannemarck. Vij kunna intet nu giöra mindre.
Medan Hans Excellrce Rijkz-Drotzen således tahlade,
stegh Rijkz-Cantzleren och de öfrige af Senaten up, och
tahlades heela Senaten sackta vijd een stundh.
Sedan continuerade Hans Excellrce Rijkz-Drotzen:
Det ähr intet uthan vij hafva gått Hans Kongl. Maijrt
tillhanda medh våre trogne rådh. Men intet hafva vij
hoos oss öfverlagt ännu, på hvadh sätt detta värcket skall
uthföras, utan hafva vij förmodat, att dhe godhe herrar
af Ridderskapet skulle hafva för sig sielf öfverlagt det och
sedan söckt oss som sine medbroder. Yij måste gripa
Kongl. Maijrt under armarna.
Hr Landtmarskalcken: Såssom Kongl. Maijrtz proposition
begierer manskap och medell, så skulle Ridderskapet
och Adelen gierna hafva af Eders Excellentier den
ringaste ouverture. Och kunna Ridderskapet och Adelen
nogsampt behierta, att det behöfves, män huru mycket
medell och manskap af nöden ähr, jembvähl huru sådant
beqvämbligast skall kunna förskaffas, det önska de få uplysningh
om af Eders Excellentier.
36
1675.
Hr Rijkz-Dråtzen: Vij måste nu giöra som uthi
andre besvärlige tijder, när Danske feijden häfver varit,
och måste vij så giöra, att de andre Stenderne kunna taga
exempel af oss.
Sedan togh Hans Excelkce Rijkz-Cantzleren ordet:
Effter Ridderskapet och Adelen häfver söckt vårt samtahl,
så tyckes vara bäst, att vij först discourera och sedan concludera.
Och effter vårt interesse ähr så förknippat medh
Ridderskapetz och Adelens, att det ähr ett och intet kan
separeras, så tyckes bäst, att vij först discourera och sedan
concludera. Det ähr intet utan, att icke Rijkzens Radh
hafva effter deras embetes plicht medh deras trogne rådhslagh
adsisterat Hans Kongl. Maij:t, men hvadh manskapet
och medelen angår, derom häfver Rijkzens Råd ännu
intet communicerat Hans Maij:t, alldenstundh vij hafva
funnit nödigt och sigh böra forst medh eder, gode herrar,
sådant öfverläggia, och villia vij än afvänta Ridderskapetz
och Adelens betänckiande. Och såssom vij nu träda tillsammans
medh eder såssom ett ståndh och intet såssom
rådzperssoner, så villia vij och blifva vedh gamble vahnan,
att I, gode herrar, öpnen edra tanckar först och låta oss
förnimma, hvadh I tycken giörligit vara, tå villia vij
gierna gåå eder tillhanda medh våre rådh och styrckia
till det, som vij finna. Manskap måste vara, ty omöijeligen
kan rijket försvaras utan proportionerat manskap,
och måste man i det fallet först see på fiendens force och
sedan hvadh rijket tåhl. Vij hafva fullan något discourerat
denne saaken oss eemellan, men intet sluutet, effter
vij intet hafva velat prejudicera ståndet. Om I, gode
herrar, något vela talas vedh, så få vij och lijtet oss eemellan
rådgiöra.
Sedan Hans Excellentz Rijkz-Cantzleren sitt tahl således
hade sluutat, gick uthskåttet uthi rådcammar-förmaket,
tå Hr Landtmarskalcken proponerade för uthskåttet,
om han icke skulle tacka Rijkzens Radh för godh
communication och tagat till referendum, effter de så vijda
intet vore fullmechtige att uthlåta sigh uthi något vist.
Uthskåttet beordrade Hr Landtmarskalcken att stå
ännu deruppå, att effter Ridderskapet och Adelen intet
tvifladhe, att icke Rijkzens Rådh hafva långt föruth sett
denne faran och derföre varit betänckte på dhe medell och
September.
37
uthvägar, hvarigenom een sådan fara skulle kunna mötas
och afböijas, att Rijkzens Rådh derföre ville gifva Ridderskapet
och Adelen den ringaste ouverture därom, hvarhoos
Ridderskapet och Adelen försäkra Hans Kongl. Maij:t,
Ridderskapet och Adelen skola som trogne undersåtare
emploijera och contribuera till Kongl. Maij:tz och rijkzens
tienst både uti manskap och medell alt hvadh dhe någonsin
kunna.
Sedan gick uthskåttet in.
Tå sade Hr Landtmarskalcken: Effter Ridderskapet
och Adelen intet tvifla, att icke Eders Excellentier hafva
långt föruth sett denne faran och derföre varit derom bekymbradhe,
huru hon skulle mötas och förhindras, altså
beder Ridderskapet och Adelen, att Eders Excellentier tå
ville gifva dem den ringaste ouverture der om, hvar eemot
Ridderskapet och Adelen försäckra Eders Excellentier, att
dee till Hans Kongl. Maij:tz och rijkzens tienst gierna
skola emploijera och contribuera uti manskap och medell
alt det de kunna och förmå.
Hans Excellentz Rijkz-Cantzleren: Det vill, gode
herrar, intet väll låta giöra sigh, att vij gifva eder något
vidh handen, utan villia blifva vedh det, som vanligit ähr,
och förra förtroende. Vij kunna intet neka, att vij icke
hafva öfverlagt detta och hafva sett både på necessiteten
och tijdernes svårigheter, men att vij skulle giöra någon
proposition till eder i detta fallet, ähr heelt obrukeligit.
Och kanskiee I, gode herrar, intet håfven så öfverlagt det,
så kunnen I det ännu giöra; sedan villia vij gierna styrcka
eder medh våra rådh. Den contestation I behagen giöra
att grijpa Hans Kongl. Maij:t effter all möijeligit(l) uti
medell och manskap under armarna, deruti skole vij vara
trogne vitnen hoos Hans Kongl. Maij:t; allenast förmoda
vij, att I, gode herrar, blifva vedh det, som vanligit häfver
varit, att I öpnen edre tanckar, tå vij sedan vele giöra
eder bijfall och seija hvadh vij finna. Om det tilförende
intet häfver varit så vant, så skulle det intet hafva stoor
difficultet medh sigh. Håfven I, gode herrar, den information
reedan, att I kunnen seija oss edre tanckar, så voro
det vell, att tijden kunde derigenom vinnas, hvilket voro
vell, om det skiedde ju för ju heldre, att Hans Kongl.
Maij:t kunde veta att rätta ali förfatning dereffter.
38
1675.
Hr Lan dt marskal c k en tackade för den gunstige
conference, seijandes uthskåttet intet vara så vijda beordrat,
och togh till referendum till samptelige Ridderskapet
och Adelen, gåendes sedan på Riddarhuuset medh
uthskåttet och det dimitterade, befallandes Secreteraren
att anslå till den 4 Septembris samptelige Ridderskapet
och Adelen, effter dagen dereffter var den böndagen, som
Kongl. Maij:t för skiepzflåttan hade påbudit.
Den 3 Septembris var den bönedagen, som Kongl.
Maij:t hade påbudet för armeen och skiepzflåttan.
Den 4 Septembris för middagen.
Sedan Ridderskapet och Adelen sigh hade församblat,
refererade Hr Landtmarskalcken hvadh som uti conferencen
medh Rijkzens Rådh förelupet var angående den
5 § uti Kongl. Maij:tz proposition om manskap och medell,
påminnandes att Ridderskapet och Adelen ville samma
punckt såssom den vicktigeste öfverläggia och deruti ett
sluut fatta, det man sedan medh Rijkzens Rådh communicera
kunde. Hr Landtmarskalcken sade der hoos, att Hans
Excellentz Rijkz-Cantzleren hade sent sin Secreterare till
honom och låtit veta, att Rijkzens Rådh ville venta effter
Ridderskapetz och Adelen svar till kl. 10, förmanandes
derföre dem att de sakerne väll och tidigt öfverläggia
ville, tagandes först före manskapet och sedan medelen.
Dereffter föll discoursen om ceremonialet vidh Kongl.
Maij:tz croning, så att 1 och 2 classen åstundade att veta
deruti någon förordningh, men 3 classen holt det onödigt.
Eenkannerligen gick detta dubium, som tå discurerades,
deruppå uth, om de, som intet togo fahnelähn, skulle rijda,
tå homagium aflades.
Hr Landtmarskalcken fan nödigt att låta underrätta
sigh om ceremonialet af Hans Exell. Rijkz-Marskalcken,
hvilcket blef pro et contra discurerat, intill dess
att det vistes af 1654 åhrs protocoll, det Hr Landtmarskalcken
sielf upläste, att samptelige Ridderskapet och
Adelen, så väll dee, som år 1654 togo fanelähn, som samptelige
de andre af Ridderskapet och Adelen, svore Kongl.
Maijrt till häst.
Denne saaken blef äntå vijdare öfverlagt, och för gått
funnet, att utaf Hr Rijkz-Marskalcken låta informera sigh.
September.
39
3 classen holt det för onödigt, utan man borde det afvänta.
Hr Bengt Rosenhane sustinerade det behöfvas, på
dett att hvar och een viste sit embete, kunnandes hända
att om ceremonialen för seent, som 3 ä 4 dagar för cröningen,
blifver communicerad, man tå sigh derigenom excusera
skulle, att man för den korte tijden sigh intet kunde
preparera.
Hr Landtmarskalcken begierte, att classerne ville
häröffver seija sine vota.
3 classis votum. Hr Melcher Ealckenbergh: 3
classen är, så mycket som jagh kan förstå, af den meningen,
att det intet behöfves sända up effter något ceremonial,
utan villia vij afvänta det samma.
2 classen begierte, att någon skulle sändas up till
Hans Excellentz Rijkz-Marskalcken och af honom informera
sigh om ceremonialet vedh Hans Kongl. Maij:tz cröningh.
1 classen bijföll det samma, som 2 classen sadhe.
Uppå denna classernes öfvereensstemning sendes Bemer
up att upvackta Hans Excellentz Rijkz-Marskalcken och af
honom begiära ett ceremoniale, huruledes Ridderskapet och
Adelen sigh vidh Kongl. Maij:tz cröningh förhålla skulle.
Medh denna befallningh gick Bemer up till RijkzMarskalcken.
Hr Landtmarskalcken påminte åter, att Ridderskapet
och Adelen ville sins emellan öfverleggia den 5
punct om manskap och medell.
Hr Jacob Flemmingh mente, att Rijkzens Rådh
borde låta veta den anstalt de hafva giort, effter dee bäst
veta fahr an och huru rijket deruti kommit ähr.
Hr Landtmarskalcken: Den få vij intet veta; vij
hörde ju, att de skiöte sådant till oss, och är det heelt
ovant att begiära sådant af Rijkzens Rådh.
Hr Jacob Flemming: Så kunna intet heller vij
seijat; när dee hafva förnöijt oss, så villia vij förnöija dem.
Hr Clas Flemmingh: Jagh veet intet, om Rijkzens
Rådh kunna undandraga sigh att gifva oss den effterrättelssen.
Hr Landtmarskalcken badh och påminte, att classerne
ville öfverläggia saaken och först om manskapet.
40
1675.
Hvaröfver och cl asser ne temmeligen länge discurerade
sins emellan.
Och omsijder sadhes 3 classis votum af Hr Melcher
Falken bergh, att Ridderskapet och Adelen blifva vedh
den förra vanan effter Rijkzens Rådz eeget förslagh och
således bevillie een utskrifning elfter gårdetahlet till hvar
tiugunde, och skall den uthskrifningen skiee så väll inom
som utom råå och röö, dock Ridderskapetz och Adelens
oskattlagde torpare undantagne. Hvar boos den påminnelssen
giöres, att effter det kåstar Ridderskapet och Adelen
mycket sådant manskap att sammanbringa, det Hans Kongl.
Maij:t derföre ville draga den goda försårg, att dee genom
hunger och annat intet måtte förgåås.
Hr Landtmarskalcken: Så bevillias allenast på ett
åhr och man een uthskrifningh.
Hr Melcher Falkenberg: Ja, allenast een.
Hr Landtmarskalcken remonstrerade, huru lijtet
samma bevillning kommo öfver eens medh Hans Maij:tz
nådige förtroende till Ridderskapet och Adelen sampt den
necessiteet, som voro för handen.
Hr Melcher Falkenberg: Det seijes här uti classen,
att dee intet högre kunna giöra, ty dee hafva nu på
någre åhr hafft stoor missvext och dessförutan intet på
någre åhr fått någon löhn.
2 classis votum. Hr Landzhöfdingen Hindrich Falkenbergh:
Vij hade väll tiensteligen förmodat att kunnat
utaf Deras Excellentier och Rijkzens Rådh erhållet någon
anledning af dee förslagh, som dee höge herrar till att afväria
denne oss af månge fiender öfverhängiande last allareeda
för detta hoss sig öfverlagt hade, för dee skiähl som
vedh conferencen korteligen androges, hafvandes Ridderskapet
och Adelen så mycket mehra om någon anledning
giort sig hopp, som dhe sig påminna, hvadh vedh sidsta
Rijkzdagh de modo agendi uti detta infallne Europae tillståndh
dem föreläsit och af samptelige Stenderne approberat
blef, nembligen att alt skulle dirigeras till fredh;
vij här uti Sverige skulle sättia oss uti een godh författningh,
så och icke sättia vår foot i eelden till att taga
eens annars der uth. Och effter vij förhoppas alt sådant
vara i acht taget, och vij lijckväll see ett krig vara begynt
utan Stendernes convocation, hvilket krigz oomgenge
-
September.
41
ligheet oss genom relationen häfver begyntz att uthvisas,
altså hafva vij, som till Rijkzens Rådz höga försårg för
Kongl. Maij:tz och rijkzens bästa ett undertienstligit
förtroende draga, icke kunnat folia den förra vanan att
ved conferencen först uthlåta oss, uthan hafvandes den allertienstligaste
tillförsicht, att icke vedh ett så vidlyfftigt
värckz anträdande all last häfver varit ärnadh att devolveras
in på Ständren, icke annat tänckia, än att oss sådanne
förslag vidh handen gifvas kunde, dem vij medh
vår trogne hielp af manskapz och medels anskaffande hade
kunnat lätta och understödia. Men såssom Deras Excellentier
begiära, att vij ville blifva vedh förre vanan och
således intet nytt begynna, altså hafva och vij velat förstå
till manskapet 2 uthskrifn ingar, den första således att
låta uthskrifva hvar tiugonde effter gårdetahlet innom och
uthom råå och röö, oskattlagde tårpare och hussmän uti
Skåne undantagandes sampt rätte betientes hemman, hvilken
uthskrifning skall blifva för detta åhret. Män den andra
skall blifva för det tillkommande åhret effter dätt sätt,
som 1673 och 1674 skiedde, lefvandes uti den otvifvelachtige
förmodan, effter vij reedan för detta åhret een
uthskrifning håfve uthstått, att nu i begynnelsen af kriget,
sedan vij Gudi låf hafva suttit uti 14 åhrs freedh, och således
än alt lärer vara i temmeligit gått ståndh, detta
skall kunna giöra ett anseenligit till manskapet.
1 classis [votum]. Landzhöfdingen Hr Conrad Gyllenstierna:
Största delen är af samma mening och samtyckia
medh de andre classerne.
Sedan påminte Hr Landtmarskalcken om medlen,
bediandes att classerne den saaken således ville öfverläggia
och sluta, att Kongl. Maij:t kunde deraf förspöria
Ridderskapetz och Adelens goda hiertelag.
Öfver den punchten om medelen discurerade classerne
länge sins emellan, till dess dett enteligen skredz till voterande
således:
3 classis votum. Hr Melcher Falkenbergh: Såssom
det uthi Kongl. Maij:tz proposition gifves den anledning,
att sielfva ståndet skall gripa sigh an, altså ähre vij uti
den tancken stannade, att på ett åhrs tijd uthgiöra till
Hans Maij:t: 1. Af hvarie 5 marckers ränta, man effter
rusttiensten äger, gifva 6 mark s. m:t, dock väll förståendes
42
1075.
effter marketalet och intet effter hästetahlet, hvilket skier
i anseende till dem ringa godz hafva, och skall denne contribution
på 1 åhrs tijdh i lijka måtto gåå öfver alla
änckor och omyndige barn. 2. Cederar Ridderskapet och
Adelen den halfdehl, som de vidh contributionernes uthgiörande
pläga taga af deeras skattefrälse, alt medh det
förbehåldh att denne bevillningen sigh intet vijdare än till
ett åhrs tijdh extenderar; den halfpart, som frälssebonden
plägar till sin huussbonde uthgiöra, den vill Ridderskapet
och Adelen i anseende till bondens fattigdom honom efftergifva
för detta åhret. Mera kan Ridderskapet och Adelen
denna gången intet bevillia, aldenstundh de nu på någre
åhr hafva lijdit stoor missväxt, föruthan dee ingen lön på
någre åhr bekommit hafva.
2 och 1 classen bijfölle detta votum, allenast dee af
Skåne, Hallandh och Blekingh undantogo sine vekodagzbönder.
Hr Landtmarskalcken proponerade seedan om cröningzhielpen,
att Ridderskapet och Adelen ville och sådan
öfverläggia.
Resolverades eenhälleligen att utgifva den, som hon
finnes vara uthgifven uti sahl. Konung Carl Gustafs tijdh,
dock att Ridderskapet och Adelen få ett åhrs dilation för
samma cröningzhielpz uthgiörandhe för den eontribution,
som dhe redan hafva taget på sigh.
Sedan detta således var afhandlat, proponerade Hr
Landtmarskalcken, att det uthskåttet, som var deputerat
att conferera medh Rijkzens Rådh, ville klockan 3
komma på Riddarhuuset, att gåå up till Rådet att conferera
uti desse ährender öfver manskapet och medelen.
Sedan dimitterades Ridderskapet och Adelen.
Den 4 September effter middagen.
Uthskåttet samblade sigh klåckan 3 på Riddarhuusset,
gåendes sedan på slåttet till Rijkzens Rådh.
När dhe inlåtne voro till Rådet, begynte Hans Excellentz
Rijkz-Drotzen, frågandes huruvijda Ridderskapet
och Adelen vore färdige sedan sidsta conference.
Derpå svarade Hr Landtmarskalcken, och sedan Hr
Landtmarskalcken hade tackat Rådet för den gunst Ridderskapet
och Adelen niöte att få communicera medh Deras
September.
43
Excellentier af Rådet, refererade Hr Landtmarskalcken
korteligen, hvaruti Ridderskapet och Adelen hade stannat
angående manskapet, medelen och cröningzhielpen.
När nu Hr Landtmarskalcken hade gifvit Rijkzens
Rådh den effterrättelssen, och Rådet hade gifvit tillkienna
sigh villia allena tahlas vidh, togh uthskåttet så länge
affträde uti ett annat rum.
När uthskåttet ochså allena var, gåfve de Hr Landtmarskalcken
till kienna, att såssom alla skiähl, hvaruppå
Ridderskapet och Adelen hade footat sitt sluut öfver manskapet,
intet blefve uthförligen inför Rådet uprepade, åstundade
uthskåttet, att Hr Landtmarskalcken sielfva andre
classis votum af papperet inför Rådet upläsa ville.
När nu uthskåttet åter var inlåtit till Rådet, framstelte
Hr Landtmarskalcken samma uthskåttets begiäran
således, att aldenstundh Hr Landtmarskalcken intet
häfver hint minnas att så uthförligen frambära alla dee
skiähl, som Ridderskapet och Adelen hade fattat öfver
medelen, att Deras Excellentier derföre ville effterlåta
att läsa af papperet dee samma, hvilket Rijkzens Rådh
funno godt, och upläste Hr Landtmarskalcken inför Rijkzens
Rådh sielf heela andre classis votum, alldenstundh
det var af alla classerne gillat (jfr bil. 13).
När det var skiedt, svarades af Rijkzens Rådh:
1. Hvadh den 1 § anginge, att af Rijkzens Rådh
blifva underrättade om dee skiähl, som hade moverat dem
till krigh, så togo Rijkzens Rådh till referendum, till dess
deras medhcolleger ochså kommo.
2. Funno det vara vackert bevilliat uti manskapet att
effterlåta skrifningh innom och utom råå och röö, men påminte
dock derhoos, at såssom denne uthskrifningen skiedde
effter gårdetalet, skulle hon lijtet förslåå, hvarföre funno
Rijkzens Rådh rådeligit, att uthskåttet skulle söckia att
disponera sine medbroder på Riddarhuusset, att dee ville
bevillia uthskriffningen effter mantalet.
3. Hvadh medelen anginge, så tyckte och Rijkzens
Rådh mycket väll var ihugkommit, att contributionen ginge
effter marcketalet, således att af hvarie 5 marck ränta uti
rusttiensten gofvos 6 marck s. m:t till Kongl. Maij:t effter
marketalet och intet hästetalet för deras skull, som lijtet
godz hafva. Men hvadh den halfdeel anginge, som Ridder
-
44
1675.
skåpet ock Adelen ville cedera till Kongl. Maij :t utaf det,
som deras skattefrälse uthgiöra skulle till sin herre och
huusbonde, det holle Rijkzens Radh mycket betänckeliget,
aldenstund skattebonden länge häfver söckt detta tillfället
att få undandraga den kalfdelen sin hussbonde, hafvandes
på åthskillige tijder och Rijkzdagar hafft nog giöra medh
skattebonden i detta fallet; det kunde ochså hända, att
een och annan af Ridderskapet och Adelen kundhe nu, innan
Rijkzdagen ändades, få skattebonderätt, så skulle det gifva
een stor oreeda.
4. Om cröningzhielpen svarades af Rijksens Rådh,
att dee funno skiäligit, att den blefve effter dee vanlige
sätten som uti Dråtning Christin® och sahlig Konungh Carl
Gustafs tijdb. och att hon uthgiordes tillkommande åhr.
Sedan giordes det och af Ridderskapetz och Adelens
uthskått påminnelsse om dem, som uthi skiärgården håfve
godz, hvaraf ingen rustningh hålles. Hvartill svarades af
Rijkzens Rådh, att lyckan råkar man, och kunne den
lyckan intet missunnas den, som dersammastädes hade fått
godz, varandes dessförutan betänckeligit att gå ifrån privilegierne;
sådanne godz hade och sine besvär och uthlagor
på sigh, som noghsampt vitterligit vore.
Sidst påminte Rijkzens Rådh, att ehuru väll Ridderskapet
och Adelen nu således genom dess förslagh hade
utlåtit sigh om manskapet, så voro det dock tiänligast att
afvänta först, hvadh bonden ville låta läncka sigh till, och således
intet sluta uti manskapet något vist, utan blifva vedh
det, som tillförende häfver varit öfligit, att bevillia halfparten
eemot det, som skatte [och] crono bevilliandes varder,
hvilket häfver alla tijder varit öfligt och lickmätigast
privilegiernes intention.
Hr Landtmarskalcken tackadhe för een förtrolig
och gunstig communication, tagandes der medh afskiedh af
Rijkzens Rådh.
Hr Landtmarskalcken befalte Secreteraren att anslå
till måndagen.
Den 5 Septembris var söndagh.
Den 6 Septembris.
Sedan samptelige Ridderskapet och Adelen var upkommet,
refererade Hr Landtmarskalcken hvadh som
September.
45
uppe uthi conferencen med Rijkzens Rådh den herde näst
förhutne var passerat. Sedan proponerade Hr Landtmarskalcken,
att om Rijkzens Råd begiära det Ridderskapetz
och Adelens betenckiande, som Hr Landtmarskalcken sielf
upläste inför Rijkzens Rådh, om sådant skulle Rijkzens
Rådh communiceras och deraf een afskrifft gifvas.
Och blef resolverat: Ja, att Rijkzens Rådh det bekomma
skulle, om dee den niöte.
Sedan påminte Hr Jacob Flemmingh och Hr Cantzlierådet
Olivecrans, som äfven kom in, om ett uthskått till
att öfversee bancoväsendet. Och såssom det fans nog 2 af
hvar classe, blefve desse effterfölliande nominerade:
[Af] l:a classe:
Hr Gabriel Kurck, Hr Bengt Rosenhane.
2:a classe:
Hr Hindrich Falckenbergh, Hr Knnut Tott.
3:a classe:
Hr Melcher Falckenbergh. Hr Gyllencreutz.
Hr Landtmarskalcken proponerade och påminte
åter om besvären, och effter Secreteraren skulle gå med
uti uthskåttet på slåttet, ty anmodades Monsieur Axel
Beem att taga den mödan för Ridderskapetz och Adelens
skull och författa dem, att dee medh det forderligaste
kundhe blifva färdige, alldenstundh Kongl. Maij:t hade sielf
sagt åth Hr Landtmarskalcken, att dee skulle komma in
medh besvären, om dee eliest ville vänta något svar. (Se
bil. 2).
Dereffter gick Hr Landtmarskalcken medh det af Kongl.
Maij:t förordnade secrete uthskåttet på slåttet, hvarest
Prästerskapetz och Bårgerskapetz uthskått sig och instälte,
tå Cantzlierådet Henrich Höghusen sampt Cantzlierådet
Joel Örnstedt inkommo och för uthskåtten upläste een
hooper acter, beståendes merendeels af dem, som finnes
specificerade .1
Den 7 Septembris.
Voro åter dee secrete utskåtten på slåttet för och
effter middagen, tå förbemelte Cantzlieråden continuerade
1 Denna specifikation finnes numera icke i behåll.
46
1675.
att upläsa acterne, hvilket lycktades vidh pass klåckan
färn, och tå trädde alla 3 Ständernas utskått tillsammans,
tå den qusestionen dem eemellan föll, om dee skulle få
communicera sådant, som dee hade kört, med sine medkbröder,
hvilcket blef af ock an discurerat, ock stannades
uti den resolution att dagen effter förfråga sigk koos
Kongl. Maij:t genom 1 af kvart ståndk.
Den 8 Septemlms.
Samptelige Ridderskapet ock Adelen kom tillsamman
på Academien.
Tå gaf Hr Landtmarskalcken dem uti första classen
tillkienna, att Hans Kongl. Haij:t ville, det alla uti första
classen skulle taga faneläkn.
Dee secrete utkskåtten, nembligen Prästerskapetz ock
Bårgerskapetz, kommo på Academien.
Tå påmintes af Hr Landtmarskalcken: 1. Om utkskåtten
skulle conferera med sine medbroder. 2. Om utkskåtten
skulle söckia Kongl. Maij:t att få conferera niedk
dem.
Hr Landzköfdingen Falckenbergh: Vij kunna intet
nu begynna något nytt; vij kunna intet förfråga Kongl.
Maij:t derom.
Bårgmestaren Tegner mente, att uthskåtten borde
det giöra.
Hr Landzhöfdingen Falckenbergh: Om vij få låf,
Hr Borgmästare, att communicera våre medbroder; minnas
I alt eller huru kunna I det giöra?
Hr Landtmarskalcken: Detta finnes löpa eemoth
förre vanan; derföre vore det bäst att låta det blifva.
Resolutio: Att ingen communication medh dee andre
utkom utkskotten skiee, eij keller söckies tillståndh koos
Kongl. Maij:t.
Dereffter föll discursen, om uthskåtten skulle vänta
någon vijdare information eller låta blifva vedh det, som
redan voro skiett.
Hr Landtmarskalcken mente utkskåtten skulle aldeeles
acquiescera medk det, som dem communicerat var
genom Cantzlieråden; tyckia alt väll vara och önska lyckia.
Hr Hendrich Falckenbergk: Yij böra först öfverläggia,
om den information, vij kafva fått, gior fyllest att
September.
47
svara på den 5 § uthi proposition. Jagh menar, att vij
skola derföre väll öfverläggia den 4 §, att vij kunna,
som sigh bör, svara till den 5 §. Om vij nu kafva den
information vij behöfva, det veet jagh intet. Skola vij
gifva vårt sentiment, så måste vij kafva rationes pro et
contra, såssom dät ock skiedde vidk den seenaste Rijkzdagen,
tå Hans Excellentz Rijkz-Cantzlerens ock Hans
Excellentz Hr Jokan G-yllenstiernas ock Hr Ekrensteens
rationes blefve för utkskåtten upläsne.
Hr Landtmarskalcken: Kanskiee dee begiära intet
vårt sentiment.
Hr Landzhöfdingen Falkenbergh: Yij måste lijkväll
vara så informerade, att vij kunna svara, ock effter Cantzlieråden
låfvadke oss vijdare information, så kunna vij nu
söckia dem, och är af nöden, att vij få see: 1. Gref Nils
Brahes instruction, 2. Gref Bengt Oxenstiernas relation,
3. Blumens justification, 4. rationes pro et contra, som uti
Rådet är förelupet, ty vij måste kafva plenariam cognitionem,
om vij skola något svara.
Effter detta föll åter discursen, om någon communication
skulle skiee medk dee andre medkstånden.
Hr Landtmarskalcken upläste af 1672 åkrs protocoll,
huruledes det secrete uthskåttet, som tå blef af Kongl.
Maij:t nominerat, autoriserades af heela ståndet; kolt derföre
för bäst, att det och så nu skiedde.
Såssom detta fans för gått af alla, ty resolverades att
dee andre två Ständernes utskått skulle gå till sine medbroder
och låta autorisera sigh ock straxt komma till bakas.
Gick altså utkskåtten uth kvar till sitt, och Ridderskapetz
och Adelens uthskått gick in till dess medbroder,
som äntå voro församblade och qvar uti store Academien
och effter uthskåttetz begiäran ther töfvat hade.
När Hr Landtmarskalcken kom in pleno, sade han:
I laren väll påminna eder, gode herrar, huruledes Hans
Kongl. Maij:t kafver sent hijt neder ett upsatt på ett secret
utskåt, att få information om någre saker. Såssom
det kallas ett secret uthskått, så faller det ock af sigh
sielf, att dät intet kan communiceras allom, och alldenstundh
det altijdh plägar vara vant, det man ock af förre
Rijkzdagars protocoll kan see, att sådanne secrete uthskått
48
1675.
pläga af dess medbroder så autoriseras, att dhe pläga
hålla för gyltigt och gott, hvadh uthskåttet gior och sluuter,
hvilket vij och förmoda, att I, gode herrar, så mycket
snarare giörandes vardén, som vij intet tvifla, att ljudet
förtroende till uthskåttet håfven, att dee intet annat varda
giörandes, än hvadh som kan lända Kongl. Maij:t och alla
dess medhbröder till bästa. Yij äre alla uthi ett skiepp;
alltså vorden I, gode herrar, ett så mycket starkare förtroende
till oss hafvandes. Af förre protocollen kan sees,
att således tillförende häfver varit vant. Jagh håppas I
intet dubiteren om uthskåttetz troheet, att dee ju varda
alt det giörandes, som länder Kongl. Maij:t, rijket sampt
ståndet till heeder.
På denna Hr Landtmarskalckens proposition svarades
af samptelige Ridderskapet och Adelen, att dhe sådantt
för gått funno och ville blifva vedh förre vanan.
Hr Landtmarskalcken frågade, om samptelig Rid-'
derskapet ville då känna för gått, hvadh uthskåttet gior
och sluuter.
Der till svarades af alla ja, män Hr Knut Tott förbehölt
sigh dätt, att om något uti dätt secrete uthskåttet
skulle handlas, som kunde röra deeras privilegier, att sådant
måtte blifva dem af Skåne communicerat, hvilket Hr
Landtmarskalcken honom låfvade.
Sedan sändes Fiscalen till Prästerskapet och Bårgerskapet
att låta dem förnimma, det Ridderskapets och Adelens
secrete uthskått var åter färdigt att träda tillsammans
medh dee andre heggie Ständernes uthskått.
Hr Knut Tott proponerade sedan, huruledes dee af
Ridderskapet och Adelen ifrån Skåne inlade veedh seenaste
Rijkzdagh een supplication till Hans Kongl. Maij:t angående
confirmation på deras privilegier.1 Och alldenstund]! dee
ännu intet hade åthniutit den samma, ty begiärade dhe, att
Hr Landtmarskalcken ville hoos Hans Excellentz RijkzCantzleren
giöra derom påminnelsse, medh den begiäran
att dee samma confirmation åthniuta måtte, hvilcket Hr
Landtmarskalcken ochså tillsade.
Dereffter togs åter besvären före att upläsas, och
iblandh annat föll tå discursen på Grefvarnes och
1 Se de!. XI, bil. 17.
September.
49
Frijherrarnes jurisdiction, tyckiandes största deelen och
nästan alla utaf Ridderskapet och Adelen det helt besvärligit
vara och för een adelsman otiänligit att så dependera
af deras jurisdiction, varandes svårt att dependera
af sine medbroder, uti det stellet de borde dependera
utaf Konungen.
Det påmintes och där hoos, att een Grefve hade skrifvit
een Landzhöfdinge till, att han skulle imponera Adelen
att giöra någre kiörsslor.
Sedan gaf Hr Lan dtmarskalcken Ridderskapet och
Adelen tillkienna, huruledes Kongl. Maij:tz confirmation
uppå dess privilegier vore ankommen uthi sielfva originalet,
som dee hade skrifvit effter till Hr Prsesidenten Lagerfelt.
Och blef samma confirmation utaf sielfva originalet,
hvarest Kongl. Maij:t hade satt sin eegen Kongl, handh
under, inför Ridderskapet och Adelen högt upläsin, Ridderskapet
och Adelen till glädie öfver denna Kongl. Maij:tz
beviste nåde.
Dereffter föll åter discursen på Grefvarnes jurisdiction,
hvaröffver af och an taltes, men intet visst slöts.
De två Stendernes, såssom Prästerskapetz och Bårgerskapetz,
secrete uthskått kommo åter på Riddarhuusset, tå
Ridderskapetz och Adelens secrete uthskått trädde tillhopa
medh dem uthi den mindre Gustafvianiske academien.
Tå blef förnämeligast häröfver discurerat, om det, som
förehades, skulle communiceras till samptelige Stenderne.
I förstånne meente Prästerskapet ja, män seedan det
blef dem utaf Hr Landtmarskalcken remonstrerat, att dett
sigh intet skicka kunde, berättandes att Ridderskapetz och
Adelens secrete uthskått voro och således af dess medhbröder
autoriserat, hvarmedh Hr Landtmarskalcken upläste
af 1672 åhrs protocoll, huruledes dät och vidh den
Rijkzdagen uti lijka måtto var passerat; effter sådan remonstration
funno Stendernes secrete uthskått att intet
böra conferera medh dess medbroder, utan låta autorisera
sigh.
Dereffter proponerade Hr Landtmarskalcken, om
uthskåtten nu skulle träda till den 5 puncten, som angåår
medelen; han kunde intet uthan gifva. dät vidh handen,
det Hans Kongl. Maij:t mante däruppå.
Sv. RiddersJc. o. Adels riksd.-protXII. 1(175. 4
50
1675.
Utlislåtten alla 3 mente dhe intet kunde svara, för
än dhe finge plenariam informationem öfver den 4 punchten
uthi Kongl. Maij :tz proposition, hvareffter den 5 punchten
sedan måste proportioneras.
Hr Landtmarskalcken frågade deruppå, om uthskåtten
ville tå påminna om samma information eller afvänta
den samma.
Deruppå svarade uthskåtten, att alldenstundh Cantzlieråden
Hr Örnstedt och Hr Höghusen hafva, tå dee lycktade
upläsa acterne, låfvat dem vijdare information, så
kunna dee den så mycket skiäligare begiära; dess förutan
hadhe hemälte Cantzlieråden låfvat, att Gref Bengt Oxenstiernas
relation och Blumens acter angående hans justification
skulle skaffas hijtt, hvilcka documenter uthskåttet
fan nödigt att see så väll som Gref Nils Brahes instruction
sampt dhe rationes pro et contra, som kunna uti Senaten
vara förelupne uti dee saaker, som denne tijden
voro förelupne angående krigzvärcket, ty utan sådan fullkommeligh
underrättelsse kunde uthskåtten intet gifva
dess sentiment öfver den 4 punchten och således intet veta,
hvadh dee skulle resolvera till öfver den 5 punchten, effter
dee intet visste tillståndet och beskaffenheeten.
Hr Landtmarskalcken dubiterade, om något sentiment
skulle begiäras öfver den 4 §, hållandes för bäst
stanna vedh den information, som Kongl. Maij:t hade
redan gifvit uthskåtten; giöra nu som förr, tycka alt gått
vara och Kongl. Maij:t tacka och lembna det uti Kongl.
Maij:tz försichtigheet.
Uthskåtten stodo alt fort däruppå, att dee utan vijdare
information intet kundhe gifva deras sentiment, det de
likvist borde.
Effter discoursernes af och angående blef det af Ridderskapetz
och Adelens, Prästerskapetz samt Borgerskapetz
secrete uthskått eenhälleligen slutet att hoos Cantzlieråden
Örnstet och Hoghuussen begiera effter den anledning,
som Cantzlieråden hafva sielfva gifvit om vijdare
information, dät Ständernes secrete uthskått måtte fåå
communication: 1. af Hans Excellentz Gref Nils Brahes
instruction angående hans ambassade till Danmarck; 2. af
Hans Excellentz Gref Bengt Oxenstiernas relation öfver
dess ambassade till Keijsaren; 3. af Blumens justification
September.
51
och de acter, som der till hörde. 4. Att och Kidderskapet
och Adelen måtte få communication af dhe rationibus, som
uthi Rijkz-Senaten kunna pro et contra vara fattade.
Och blef dät Ridderskapetz och Adelens Secreterare
befalt att på alla 3 Ständernes vägnar gå till Cantzlieråden
Örnstet och Hoghuussen och af dem begiära få
communication af ofvan bemälte acter.
Dereffter skildes uthskåtten ifrån hvarannan, och Secreteraren
gick effter befallningh på slåttet att söckia
Örnstedt och Hoghuussen, dem han och mötte på bårggården
tillsammans gående, då Secreteraren och gaf dem
Ständernes begiäran till kienna, att Rijkzens Ständers secrete
uthskått åstunda att ännu få communication af någre
saaker, nembligen 1. af Gref Nils Brahes instruction till
det Danska hååfvet, 2. Hans Excellentz Gref Bengt Oxenstiernas
relation angående dess ambassade till Keijsaren,
3. Blumens justification, 4. dee rationes, som uti Senaten
pro et contra kunna vara fälte öfver det krigh, som
Sveriges rijke nu ähr råkat uthi.
Uppå detta anmodandet svarade Hr Örnstedt, att
dhe ville referera Stendernes begiäran till Hans Excellentz
Hr Rijkz-Cantzleren, ståendes ingaledes uti deras frijhet
sådant att uthgifva uthan tillståndh af deras förman. Och
alldenstundh Hr Rijkz-Cantzleren var äntå på slåttet,
vände Örnstet och Hoghuussen straxt om och ginge op i
slåttet, låfvandes Secreteraren svar effter middagen kl. 3,
som ochså skiedde, ty klockan något effter 3 slagen fick
Secreteraren budh af dem effter sigh att komma up i Cantzeliet
till Örnstet.
När Secreteraren kom på slåttet uti Örnstetz contor,
hvarest och Hoghuussen var, sade Hr Örnstet: Dhe ährender,
som Secreteraren bar till oss i dagh på Ständernes
vägnar, framburo vij straxt på samma stunden till Hans
Excellentz Hr Rijkz-Cantzleren, hvaruppå han sade sigh
intet kunna svara, utan viste oss till Konungen, att däröfver
afhämpta Hans Kongl. Maij:tz egen befallningh, som
och hafva varit hoos Konungen der om och refererat, hvad
Stenderne åstundade, hvaruppå Konungen sigh således förklarade,
att hvadh det första anginge, som var Grefve
Nils Brahes instruction, så kundhe Konungen intet see,
52
1675.
till hvadh enda dee den begierte, alldenstundh Ridderskapet
och Adelen hafva redan fått den information, som
behöfves, angående den emellan Sverige och Dannemark
projecterade alliancen; vijdare gifver och intet Hans Kongl.
Maij:tz proposition anledning till, som Hans Kongl. Maij:t
ochså tycker samma information giöra tillfylles. Hvadh
det andra ährendet anginge, nembligen Gref Bengt Oxenstiernas
relation, så hade Hans Kongl. Maij:t sielf intet
sett någon annan relation än dee bref, som Gref Bengt
hade skrifvit, ty Gyllenadler, som skulle upsättia relation,
ähr där öfver blefven dödh, och såssom Hans Kongl. Maij:t
låter nöija sigh utan honom och af dee bref, som Gref
Bengt Oxenstierna häfver skrifvit, så förmodar Hans Kongl.
Maij:t ochså Rijkzens Ständer giöra det samma. 3. Såssom
Blumens saak vore genom een cantzlierätt afhulpen och
ehuruväll intet effter dess merite straffat, så tycker lik
*
o
väll Hans Kongl. Maij:t, att alldenstundh han, Blum, är
depossiderat af sin tienst. behöfves intet den saaken komma
under någon vijdare dijudication. 4. Hans Kongl. Maij:t
kan intet veta, hvadh det skall vara för rationes pro et
contra, som Ridderskapet och Adelen mena; män såssom
inge andre finnas än dee, som uthi protocollen stå införda,
så kan Hans Kongl. Maij:t intet tro, att Ständerne understå
sigh att begiära dem. Altså förmodar Hans Kongl.
Maij:t, att Rijkzens Ständer acquiescera medh den information
dee hafva fått, rättandes sigh effter det, som tillför
ende häfver varit bruukeligit; och i datt. stället att dee
skulle längre förspilla tijden öfver detta, önskar Hans
Kongl. Maij:t, att dee ville taga propositionen för sigh och
gifva Hans Kongl. Maij:t svar på den, alldenstundh Hans
Kongl. Maij:t häfver sådanne desseiner före, som reqvirera
Hans Kongl. Maijrtz närvarelsse på andra orter. Sist gaf
Hr örnstet tillkienna, att Hans Kongl. Maij:t funno sigh
något sensibel öfver det, att Stenderne sådanne saaker
begiärte.
Medh det svaret gick Secreteraren ifrån dem.
Den 9 Septembris för middagen.
Sedan Ridderskapet och Adelen voro försambladhe,
gaf Hr Landtmarskalcken tillkienna, huruledes han
hade effter Skåniske Adelens begiäran påmint hoos Hans
September.
53
Excellentz Rijkz-Cantzleren om deras privilegier, om hvilkas
confirmation den Skåniske Adelen vedh Kongl. maij:tz anträde
till regementet hade deras underdånige supplication
hoos Kongl. Maij:t inlagt, och tå den förtröstan bekommo
att bekomma confirmation, och togh Hans Excellentz RijkzCantzleren
deras påminnelsse väll up, låfvandes villia sådant
Hans Kongl. Maij:t föredraga och ehrindra, och tvifladhe
intet Hans Kongl. Maij:t varder ju dem meddelandes,
om icke nu i sådan hast, så vordo dett äntå fram bättre
skieendes. — I lijka måtto refererade Hr Landtmarskalcken,
huruledes han hade sagt Hans Excellentz Rijkz-Cantzleren
Ridderskapetz och Adelens taneke om Grefvarnes jurisdiction,
huruledes Ridderskapet och Adelen funno det
mycket svårt, att dee skulle vara underkastade deras
medbröders jurisdiction; önska att dependera af Konungen
och intet af Grefvarne. Hvartill Hr Rijkz-Cantzleren hade
svarat, att vore bäst, att den, som häfver orsaak att besvära
sigh öfver Grefvarne, och att honom igenom någon Grefves
jurisdiction vore förnär skiett och eemoth lag och skähl,
att dee samma gåfvo deras klagomåhl tillkienna. Hr RijkzCantzleren
funno för sin persson deruti större onus och
besvär än nytta, kunde och vara sådan jurisdiction förutan,
kunde och för sin persson väll tåhla, att Ridderskapet
och Adelen satte det uthi besvären.
Yidh detta giorde Grefve Axel Lillie påminnelsse,
huru såssom dee ähro, som kalla sigh Lillior och föra lillior
i vapnet, begiärandes att det måtte den familien blifva
pålagt att framvijssa sine skiähl, hvaraf dhe sigh Lillior
kalla.
Dervidh upstodh een vidh nampn Bengt Lillie af
[Aspenäs], seijandes det hans famillie häfver i alla tijder
sigh således kallat och det vapnet fört. Begierte tidh och
dilation att vijsa sine skiell och documenter, hvilcket honom
till näste Rijkzdag blef bevilliat, det han och låfvadhe
effterkomma.
Sedan berättade Hr Landtmarskalcken, att Gref
Stenbergh hade skrifvitt honom ett bref till, besvärandes
sigh öfver Secreteraren och Fiscalen, och deruti inlagt
tvenne paqueter till samptelige Ridderskapet och Adelen,
förfrågande sigh om det skulle upläsas, hvilcket belef
-
54
1675.
vades, sedan Secreteraren var ifrån protocollet upstigen
och Axel Rehmer sigh åter så länge der till satt.
Sedan uplästes brefvet, sorn var skrifvit på fransöska,
deruti han vidlyffteligen besvärar sigh öfver Secreteraren
och Fiscalen, som skulle dhe honom något till prsejudice
i sitt embete handlat hafva.
Fiscalen begierte få svara för sigh.
Secreteraren begierte, att såssom disputen herrörer af
hans protocoll, som heela Ridderskapet angår [och] skall
i alla stycken ehrligen vara hållet, altså begiärer han
Ridderskapetz försvar och inlade förre Rijkzdagz protocoll
öfver den materien, som Strömskiöldh dåå har hållet
protocoll [öfver],1
Det läste Hr Landtmarskalcken sielf up, deruti samptelige
Ridderskapet och Adelen har erkient Secreteraren för
een ährligh man oachtat Grefve Stenbergz smädeskriffter.
Fiscalen begierte och må upläsas, hvadh om honom då
blef resolverat, och begiärte Ridderskapetz försvar, effter
såssom han i Håffrätten häfver vunnit actionen eemoth
Grefven och fått tillståndh på reconventionen, ändock han
intet har veelat proseqvera effter åthskilliges inrådande.
Om Fiscalen ville Ridderskapet och Adelen intet
uptaga, effter Grefvens forum emoth honom är Håffrätten.
Förmeentes att Grefven var illa informerad om saaken,
effter han skrifver sigh berättat, som Secreteraren voro afsatt,
det dock intet befans, utan au contraire han maintenerader,
och för resolverat, att han skulle lijka fult giöra
sin tienst. Syntes bäst att extrahera af protocollet hvadh
förr blef resolverat om Secreteraren och der vedh förblifva
låta, deruti de samtelige stannade.
Deruppå blefve Secreteraren och Fiscalen uthviste, tå
Hr Landtmarskalcken frågade, om paquetterne skulle
upbrytas och in pleno läsas eller oupbrutna sendas tillbakas,
item om det nu eller fram bättre skie skulle.
3 classis votum. Hr Melcher Falckenbergh: Vöre
bäst att brefven blifva här liggiandes till lägligare tijd,
och imedlertid blifver Secreteraren vedh sitt embete effter
förre resolutionen, och fortfares med publicis.
1 Jämf. del. XI, sid. 191, 216 o. f.
September.
55
2 classis votum. Hr Hindrich Falckenbergh: Classen
är i två meningar: 1. Att brefven må upläsas och besvaras,
effter han beropar sigh på ryckte och berättelsse, som
honom dock orätt förekommit ähr. 2. Men största deelen
äre i den tancken, att dhet må intet skiee, uthan skole
oupbrutne tillbakas sändas medh berättelsse, att dett derföre
skiet är, effter det intet kommer Ridderskapet vid,
uthan han kan see af protocollsextracterne, hvareffter han
sigh retta kan.
1 classen. Gref Axell Oxenstierna: Icke kan classen
neka den civiliteten att låta upläsat, män det må blifva
differerat till beqvämligare tijdh.
Classerne discourerade ytterligare sins emellan, om
^ paqueten skulle upbrytas, och blef enteligen så för gått
funnet.
Hr Claes Fleming upläste först ett bref till samptelige
Ridderskapet och Adelen, som angick Secreteraren;
noch ett, sorn angick Fiscalen.
Hr Bengt Gyllenanckar stegh up och på Kongl.
Håfrättens vägnar begierte communication af dhee saaker,
som Kongelige Håfrätten hårdeligen touchera i Grefve
Stenbergs bref, hvilcket bevilliades af dem sampteligen.
Resolverades att ett bref skulle gå till Grefve Stenbergh
och extract af 1672 åhrs protocoll, och berätta derhoos,
att acterne ähro försegladhe medh Hr Landtmarskalckens
sigill och förvaradhe; vijdare kan intet Riddarhuset
deruthi giöra. Brefvet skulle Hr Landtmarskalcken
skrifva i sitt nampn på samptelige Ridderskapetz vägnar.
Men angående Fiscalen, det ähr Grefven förr af Kongl.
Maij:t communicerat; altså blir det dervedh.
Sedan ankom Prästerskapetz och Borgerskapetz secrete
uthskått och blef infört uti lilla Academien.
Een lijten stundh dereffter kom Ridderskapetz secrete
uthskått och tijt, och giorde tå Ridderskapetz Secreterare
relation af det svar, som han hooss Cantzlieråden Örnstett
och Höghusen hade bekommit, som ofvan till förin
elt ähr.1
När det var skett, stege uthskåtten tillsammans och
talte sackta medh hvarannan, och när de sigh åter
1 Se sid. 51.
56
1675.
satt hade, sade Hr Landtmarskalcken: I håfven nu,
gode herrar, hört, hurudant svar vij hafva bekommitt, och
såssom det der af nogsampt synes, att Hans Kongl. Maijt
vill hafva slunt på Rijkzdagen, måste vij förena oss, hvadh
vij skole svara på propositionen. Vij hafva giort hvadh
vij hafva kunnat.
Hr Landzhöfdingen Hendrich Falckenbergh: Vij
hafva ondt att svara, förr än vij veta hvadh vij skole
svara. Oss låfvadhes vijdare information, och den hafva
vij af nöden, för än vij kunna skrida till sluut. Effter
Cantzlieråden sielfve tillbödo oss att få communication af
dhe acter, som vij hafva begiärt, så söckte vij och dem
derom; dhe sade ju, att dee derföre hade sent till Stockholm
elfter dem och een express till Gyllenadler effter
relation.
Hr Landtmarskalcken: Om vij skulle eenskylla
boos Konungen?
Hr Landzhöfdingen: Vij hafva intet försett oss;
derföre behöfva vij intet eenskylla oss. Effter den anledning,
som Cantzlieråden gåfvo oss sielfve, hafva vij söckt
communication af samma acter; hafva dhe orätt berättat
Konungen, det rå intet vij före, men vij måste informera
Konungen.
Hr Gustaf Rosenhaane: Jagh påminner migh.
huruledes vij för hafva giort, att man altijdh plägar tacka
och hemskiuta Konungen; om ochså nu skiedde, blefve vij
oss lijka. Vij kunna stanna i dhe termer, tacka, gilla och
seija vara mycket vell.
Hr Landzhöfdingen Falckenbergh: Vij hade aldrigh
tänckt, att detta skulle komma inför Konungen, men effter
dett eemot vårt upsått och taneke skiett är, är det nödigt,
att vij sådant koos Kongl. Maij:t uthtyde.
Doctor Terserus: Vij tycke det samma; dee gode
herrar Cantzlieråden hafva giortt illa, att dee hafva gått
till Konungen medh detta, hvartill dee sielfva gåfvo oss
anledningh.
Borgmestaren Tegner: Det tyckia och vij och tyckia
bäst medh een skrifft, så kunna vij bättre exprimera oss.
Hr Landtmarskalcken: Effter Konungen vill hasta
medh Kijkzdagen, mån vij icke skulle taga oss före den
5:te puncten?
September.
57
Doctor Terserus: Det är qusestion, om vij kunna svara
på den 5, för än vij äre färdige medh den herde.
Hr Landtmarskalcken: Konungen begiärer intet af
oss något sluut i den 4 §, men den 5:te är honom angelägnare,
som den anseer medel och manskap.
Hr Landzhöfdingen Falckenbergh: Jagh kan intet
see, huru vij kunna taga oss före den 5:te, för än vij äro
färdige medh den 4 §, ty deraf kunne vij see, hvadh som
kan behöfvas.
Hr Landtmarskalcken: Det är vist nogh, att det
behöfves, och det är den förnembsta orsaken, hvarföre Hans
Kongl. Maij:t häfver kallat tillhopa Stenderne. Gudh nåde
oss, vårt tillståndh är väll sådant, att det behöfves.
Borgmestaren Tegner: Vij villia hoppas godh förrådh;
vij hafva suttit vacker tijdh i fredh.
Hr Landzhöfdingen Falckenberg: Vij måste hafva
förslagh af Rijkzens Rådh.
Borgmestaren Tegner: När detta kriget är företaget,
hafva Rijkzens Rådh vell tänckt på medell till dess uthtorande,
så att vij intet böre tvifla, att dee, som styrckt
Konungen till kriget, de hafva och vetat rådh att föra
det uth.
Hr Landzhöfdingen Falckenberg: Vij kunna intet
proportionera subsidium, för än vij fåå veta, hvadh som
tarfvas; elliest ochså böra vij hafva den opinion om
Rijkzens Rådh, att de hafva tänckt på medell att uthföra
dhet dhe hafva begynt.
Doctor Terserus: Det blef oss försäckrat vidh seenaste
Rijkzdagh, att alla consilier skulle lämpas till fredh,
men effter kriget är nu begynt, så tvifla vij och intet, att
ju medell till dess uthförande finnes vedh handen, det vij
och så mycket säckrare hoppas, som Gudh häfver välsignat
vårt rijke nu uthi fiorton åhr medh freedli.
Hr Landtmarskalcken: Om vij icke böra considerera
det, att kriget är oss aftvunget, hvilcket Kongl. Maij:t
oss vist häfver?
Hr Landzhöfdingen Falckenberg: För penningar
bör intet krigh begynnas.
Hr Tegner, Borgmestaren i Stockholm: Fast causa
vore godh, så böre lickväll medelen till dess uthförande
veetas, det vij och troo Rijkzens Rådh nogsamt hafva be
-
58
1075.
tänckt, så att vij intet kunna något sluuta, för [än] dee
gifva oss deras efterrättelsse.
Doctor Terserus: Det vore mycket illa elliest, ty vij
kunna vitna det, att bonden är utlifattig. Uthi Linkiöpingz
stifft äro intet 10 prester, som kafva deras nödige uppehälle.
Om Borgerskapet kunna något giöra, dett veta vij
intet, men vij kunna intet sluuta, för än vij få veta de
förslagh Bljkzens Rådh hafva att uthföra detta värket.
Vij villia ochså hoppas, att intet den tancken är, att lasten
skall komma på Stenderne.
Borgmestaren Tegner: Medh Borgerståndet är dät
slätt bestält, ty af desse hårde åhren och det hinder, som
häfver varit i sion, häfver handelen aldeles legat neder.
Sedan Stendernas secrete uthskått länge hade discurerat,
resolverades att Bijkzens Stenders fullmechtige secrete
uthskått skulle hoos Deras Excellentzer Rijkzens
Rådh hörsampt och ödmiuckeligast föredraga, huruledes
Cantzlieråden Hr Örnstet och Höghusen hafva berättat
Ridderskapetz och Adelens Secreterare Hans Kongl. Maij:tz
allernådigste villie vara, det Stenderne ju för ju heldre
medh svar uppå propositionen inkomma måtte, och alldenstundh
den 5 puncten uthi kögstbeinälte Kongl. Maijt:z
allernådigste proposition, som angår om medels och manskapz
förskaffande till att uthföra desse svåre och vidt
uthseende krigen, som vårt k[äre] fädernesland äkr råkat
uti, häfver retarderat Stenderne, som än intet kunnat här
öfver sigh föreena, seendes på den eena sijdan fahrans
svårheet och huru största deelen af Europaiske machterne
stå beredde att angripa Sveriges crona medh vappen, hafvandes
intet, som Stenderne ähn bekant är, något understödh
af andre potentater att försäckra sigh om, hvarföre
fäderneslandzens och dess inbyggieres fullkommelige undergångh,
der den Alldrahögste af sitt allvetande rådh det
icke afvärja ville — på hvilckens gudommelige hielp Stenderne
eendast sin förtröstan hafva — för ögonen vijstes,
hälst eemedan desse effter hvar andra infaldne hårde
åhren samt siökrigen, som handelen alldeles tillbakas satt,
häfver förorsakat det eena ståndetz så väll som det andras
märkelige olägenheeter, varandes dee så medelst intet
capable medh sådan hielp och undsättning gå Hans Kongl.
Maij:t tillhanda, som nödvändigheeten fordrar och deras
September.
59
underdånigste villie och benägenheet elliest voro; i ty
och eemedan de höge herrar af Rijkzens Rådh hafva förleden
Rijkzdagh, som holtz i Stockholm åhr 1672, uptäckt
Stendernes secrete uthskått det sluut, som för den tijden
öfver detta Europa:ske väsendet, så vijda det Hans Kongl.
Maij:t samt fäderneslandzens interesse angick, i RijkzSenaten
fattat var, syfftandes det eendast och allenast till
att befordra den allmenna freden, men besynnerligast att
alt utur vägen rödias måtte, som synes förorsaka, det
krigzlågan vårt k[ära] fäderneslandh itända kunde, hafvandes
och Stenderne vedh samma tijdh medh skyldigste
tacksamheet erkient denne Hans Kongl. Maij:tz och Rijkzens
Rådz vacksamma sårgfelligheet samt inkommet med
een underdånig skrifft, hvarutinnan dhe och i lijka måtto
påminna det allmenna fredzvärket befordras, men serdeles
att kriget för all tingh ifrån vårt k[ära] fäderneslandh afvärias
måtte, så och eemedan Deras Excellentzer Rijkzens
Rådh hafva Hans Kongl. Maij:t, vår allernådigste
Konung och herre, styrckt till att föra sine vapen in uthi
Churfurstens af Brandenburgz landh, hvarigenom dhe och
nogsampt hafva kunnat afftaga, ehuru raisonabelt och skiäligit
det och vara måtte, det skulle Hans Kongl. Maij:t
derigenom gifva alle sine illvilliande tillfelle och prsetexter
att sammansättia sigh emot Hans Kongl. Maij:t,
dess crono och estat, hvilckas stoora machter så till landz
som till vatten vårt k[ära] fäderneslandh och uthi dhe
bäste samt önskeligaste åhren aldeeles synes för svagh
vara eemotstå; kunnandes altså Rijkzens Stender numera
omöijeligen troo, det skola de höga herrar af Rijkzens
Rådh hafva velat styrkia och inråda Hans Kongl. Maij:t
till någre fientelige invasioner uthi Churbrandenburgiske
länderne, hvar på dee ofelbart kunnat föruthsee, hvadh
föllia skulle, nembligen som sagt ähr inveckla Sveriges
croona uthi svåre krigli, och sådant alt utan att reflectera
in på Kongl. Maij:tz till Rijkzens Stender gifne för sä ck -  ring och utan deras vetenskap, medh mindre Deras Excellentzier
och uthvägar, medell och förrådh vist att tillgå,
hvarigenom dett samma väll uthföras kundhe utan till att
eendast och allenast lijta och giöra stååt på det Stenderne
här till contribuera skulle, varandes Stenderne här om så
mycket mera försäckradhe, som den Alldrahögste häfver
60
1675.
behagat förunna vårt k [ära] fädernesland att sittia på
horton åhrs tijd i önskeligh fred, på hvilcken tijdh tvifvelsutan
noghsamt samkat ähr, sorn till detta vidt uthseende
verketz uthförande betarfvas, förutan andre medell,
som Stenderne okunnige ähro och dock torde säckert giöras
förslagh uppå, så att der detta alt vijdh handen tages, och
Stenderne i lijka måtto läggia till, hvadh för them giörligit
vore, det skulle medh Gudz nådige tillhielp Hans
Kongl. Maij:t denne svårigheten väll öfvervinna. Och alldenstundh
Hans Kongl. Maij:t allernådigst har behagat på
denne Rijkzdagh optäckia Stenderne, hvadh fiendernes anslagh
eemott Hans Kongl. Maij:t och fäderneslandet ähr,
samt begiärt af dem understödh och hielp så till manskap
som medell, dhe och finna deras allerunderdånigste plicht
och skylldigheet jemblickt vara att i sådanne fall såssom
troohiertige och rättmenande undersåtare gåå Hans Kongl.
Maij:t tillhanda, söckiandes på deeras sijda intet stå tillbakas
medh det, som hoos dem uthgiöras bör, allenast
eemedan dem ähn okunnigt ähr, på hvilcket fundament af
medell Deras Excellentier Kijkzens Rädh förbemälte sine
consilier bygt och grundat håfve, i ty synes för Stenderne
nödvändigt vederbörligen af Deras Excellentier begiära
blifva här om informerade, på det dee seedan måge
så mycket bättre proportionera och afpassa, hvadh till
detta värket af dem contribueras och tilläggias bör.
Detta åfvansatte skulle genom Rijkzens Stenders secrete
uthskått Deras Excellentier Rijkzens Rådh förestelt blifva.
Sedan detta således sluutet var, skildes Stendernes
secrete uthskått ifrån hvarandre, medh afftahl att effter
middagen komma tillsammans.
Och Ridderskapetz uthskått gick sedan uthi den stoore
Academien, hvarest samtelige Ridderskapet och Adelen
äntå vore försambladhe.
Tå sade Hr Landtmarskalcken: Dhe gode herrar af
Ridderskapet och Adelen påminna sigh vähl, huruledes vij
för detta hafva söckt att utaf Rijkzens Rådh få veta,
hvadh som kunde behöfvas så väll uti manskapz som medels
anskaffandhe, ty alldenstundh dee hafva styrckt Hans
Kongl. Maij:t till detta kriget, så lära dee och hafva varit
omtänckte om medell till dess uthförande, ty vij kunna
September.
61
aldrigh tro, det vij ej heller böre, att deras tanckar hafva
varit att allena besvära Stenderne der medh. Effter vij
nu således intet kunna veta hvadh som behöfves, hafva
vij fuller redan söckt att af Rijkzens Rådh få veta hvadh
som kunde behöfvas, men vij hafva intet fått annat s'var,
än att Rijkz-Cantzleren sade oss, att vij kunna blifva vedh
gamble vanan. Det hafva vij öfverlagt, som I, gode herrar,
eder påminne, och varit uppe och sagt Rijkzens Rådh väre
tanckar, som tå deröfver sluutet blef, hvilket Rijkzens Rådh
togo ad referendum till sine andre medbroder, effter de tå
intet voro alle uppe. Sedan håfve vij intet hört af dem.
Men såssom Kongl. Maij:t låter altijdh mana på svar, gåfvan
des vidh handen det Hans Maij:tz persson voro på
andre orter högnödigh, och Stendernes secrete uthskått
intet kunde slunta den 5 punckten, för än de finge af
Rijkzens Rådh veta, på hvadh medell dee detta vijda uthseende
värcket hafva begynt, och hvarigenom dhe tänckia
det fullända, ty häfver Rijkzens Stenders secrete uthskått
för nödigt funnit att ännu söckia fåå conferera medh Rijkzens
Rådh i dag effter middagen. Om I, gode herrar, finnen
det gått och villia hafva det förtroendhe till uthskåttet,
att det på alt sätt skall söckia Kongl. Maij:tz, fäderneslandetz
och ståndetz bästa, det vill utskåttet gierna veta.
Heruppå svarade samptelige Ridderskapet och Adelen,
att dee funno nödigt, att een conference söcktes medh Rijkzens
Rådh på det föreskrefne sättet, och att dee intet tvifla
på uthskåttetz försichtigheet, villiandes gierna kienna för
gått hvadh uthskåttet giörandes varder och sluutandes.
Medh detta sluutet skilldes Ridderskapet och Adelen
åth, medh påminnelsse att see effter anslaget.
Dell 9 Septenibris effter middagen kl. 3 kommo Rijkzens
Stenders fullmechtige secrete uthskått på Riddarhuusset.
Hr Landtmarskalcken: Yij hafva nu communicerat
medh väre medbroder, och finna dhe skiäligit, att vij söckia
vijdare conferera medh Rijkzens Rådh, och villia erkienna
för gått hvadh Ridderskapetz och Adelens secrete uthskått
varder giörandes.
Doctor Terserus: I lijka måtto hafva vij inhemptat
väre medbröders tanckar, dee der och finna för gått att
62
1675.
ännu få veta af Rijkzens Rådh deras förslagh, på hvadh
medell dee detta kriget hafva börjat.
Borgmestaren Tegner: Bårgerskapet åhre och i samma
tanckar, att vij förfråga oss hoos Rijkzens Rådh. Och
tyckia vij, att Bonden måtte gå medh oss.
Doctor Terserus: Det trycker honom mäst, vist måste
han gåå medh.
Hr Landzhöfdingen Falckenbergh: Bonden är och
ett ståndh i rijket och drager största lasten; derföre måste
vij conferera medh dem.
Borgmestaren Tegner: Dee lära tyckia mycket illa
vara, om dee gåås förbij; vij behöfva intet seija Bonden
mehr, än vij villia förnimma af Rijkzens Rådh, på hvadh
medell de hafva begynt detta kriget, och att Stenderne
intet kunna draga all lasten.
Doctor Littman holt onödigt, at Böndren ginge medh
up till Rijkzens Råd. I lijka måtto var han och meerändehls
altijdh uthi taneke eemoth Rijkzens Stenders
uthskått.
Såssom det blef för gått funnit att conferera medh
Böndren, ty sendes det effter dem, och effter een lijten
stundh kommo dee genom ett utskått.
Tå sade Hr Landtmarskalcken: Såssom vij nu hålla
uppå att öfverläggia den 5 punchten, som angår om manskap^]
och medels tillskaffande, och den saaken gieller eder,
gode dannemän, mäst, så hafva vij intet velat sluuta något
eder ovitterligit, utan vist efven nu det förtroende till
eder, som vij altijdh tillförende hafva giort, söckia giärna
att gifva eder gode råd och på alla sätt, som skie kan,
att I mågen blifva lijsade. Yij skulle gierna veta, om I
håfven öfverlagt den fembte punchten, effter hon går eder
mäst an.
Bonden: Yij hafva fuller något tahltz vedh derom,
men intet sluutet vist.
Hr Landtmarskalcken: Vij tänckia först gå up till
Rijkzens Rådh att förnimma af dem, på hvadh medell de
hafva begynt detta kriget, effter dee bäst veta det, ty de
hafva sett föruth den faran af kriget. Håfven I, danneman,
något sluutet hooss eder öfver den 5 punchten, så
låten oss det veta. Vij skole intet heller gåå eder förbij;
vij måste draga en strängh.
September.
63
Bonden: Vij hafva fullan öfvergifvit något, men intet
annat än besvären. Vij rå intet mehra medh att gifva,
vij äre utharmade.
Hr Landtmarskalcken: Villien I, danneman, gåå
medh oss up till Rikzens Rådh och höra, hurudanne förslag
dee gifva oss?
Bonden: Ja, vij villia gierna gå medh.
Hr Landtmarskalcken: I see vårt godhe förtroende
vij bära till eder, att intet sluuta något utan eder vetskap,
och skola låta eder veta, nähr vij gåå up. Vij skole gierna
söckia edert bästa.
Bonden tackade.
Hr Landtmarskalcken: Män I måste, danneman,
tahla medh edra medbroder herom.
Bonden sade ja.
Sedan Böndren voro uthgångne, frågade Hr Landtmarskalcken,
huruledes audiencen hoss Rijkzens Rådh
skall söckias, antingen hvart ståndh för sigh eller tillika.
Resolverades att Hr Landtmarskalcken socker för alla
stånden.
Her medh skildes de åth.
Den 10 Septembris för middagen.
Sedan samptelige Ridderskapet och Adelen var församblat,
begyntes det fullföllias medh besvärspunchterne
(bil. 2), och medan dee holle på der medh, kommo Stendernes
secrete uthskått uthi mindre Academien tillsammans.
Tå gaf Hr Landtmarskalcken till kienna, huruledes
han vidh ett gott tillfelle, tå Konungen gick neder
till stallet, fick uhrsäckta, hvadh vij effter Cantzlierådens
anledning hafva af dem begiärat, hvartill Konungen svaradhe,
att dett måste vara ett missförståndh. Konungen
hade öfver måttan vähl uthlåtet sigh eemoth Stenderne;
säde sigh på alla sätt söckia det förtroende, som bör vara
eemellan Hans Kongl. Maij:t och Rijkzens Stender, frågandes
sedan om vij intet hade sett den tractat, som sist
voro medh Franckrijke sluuten. Och effter den måste hafva
blifvit hållen, häfver Kongl. Maij:t intet annorlunda kunnat
comportera sigh eemoth Brandenburgh. Kongl. Maij:t befalte
migh helsa mina medbroder, och efter vij nu vänta
64
1675.
budh ifrån Rijkzens Rådh, måste vij förena oss nu imedlertijdh,
hvadh vij skohle proponera.
Deruppå blef ett extract upläset af det, som tillförende
var sluutet den 9 hujus,1 hvaröfver något lijtet blef discurerat,
och Hr Landtmarskalcken frågade, om något uti
samma extract skulle förandras, men fans för gått att låta
det blifva aldeles som det var.
Imedlertijdh kom Böndrens uthskått in.
Tå gafz dem till kienna, att det väntes budh ifrån
Rijkzens Rådh. Frågades dem, om dhe hade öfvergifvit
något svar på propositionen.
Böndrens uthskått svarade neij, intet vist svargifvit;
ville ochså komma medh till Rijkzens Rådh, att tahla
om deras fattigdom; hinna intet mehra giöra.
Medan detta förehades, kom det uthskåttet igen, som
hade varit uppe på slåttet lioos Rijkz-Cantzleren att söckia
tijdh och tillfelle att få conferera medh Rijkzens Rådh,
berättandes att Rijkzens rådh ville effter middagen kl. 3
förvänta Stendernes uthskått. Hvar medh uthskåtten skildes
ifrån hvarandra. Och att Ridderskapetz och Adelens uthskått
kommer kl. halff tre på Riddarhuusset.
Den 10 Septembris eifter middagen.
Som för middagen afskiedat var, så kommo Stendernes
secrete uthskått tillhopa på slåttet att conferera med
Rijkzens Rådh, då dee och effter een lijten stundz drögsell
blefve inlåtne till Rijkzens Rådh.
Hr Landtmarskalcken förde ordet för alla Rijkzens
Stender ungefär således: Alldenstundh Rijkzens Stender
hafva i föllie af Kongl. Maij:tz befallning taget för sigh
den 5 punchten att öfverläggia, så hafva dee funnet dee
svårigheeter, som hindra dem mycket att komma deruti
till något sluut, och derföre funnet så mycket nödigare
att begiära Deras Excellentiers gode inrådande. Och alldenstundh
Rijkzens Stender hafva draget betänckiande
att vara E. Excellentier till något vidlöfftigt besvär, ty
hafva dhe låtit sättia deras tanckar uppå papperet, förmodandes
att Deras Excellentier effterlåta, att det måtte
upläsas.
1 Se ofvan sid. 5i—60. Jfr äfven bil. 13.
September.
65
Sedan såssom det effterlätz, altså fick Ridderskapetz
och Adelens Secreterare befallning det inför Deras Excellentier
af Rijkzens Rådh samt Rijkzens Stenders uthskått
högt att upläsa, öfverlefvererandes sedan samma skrifft,
som var ett extract utur dee deliberationer, som Rijkzens
Stender den 9, som var dagen tillförendlie, holle och slote.1
När detta protocolsextractet var upläset, sade Hans
Excellentz Rijkz-Cantzleren på Rådetz vägnar: Såsom
denne saaken ähr af een stor vicht, altså behöfver Rijkzens
Rådh tijdh henne att öfverläggia, hvarföre Rijkzens
Rådh ochså förmoda, att Rijkzens Stenders uthskått intet
taga illa upp, att vij begiäre, det de taga ett lijtet affträde.
Deruppå ginge Stendernes uthskått uth, förtöfvandes
vedh pass en tijma uti ett annat rum, tå dee åter blefve
inkalladhe, och Rijkz-Cantzleren förandes ordet sadhe:
Såsom det extractet, som Rijkzens Stender hafva här
inför Rijkzens Rådh låtet upläsa, är både vidlöfftigt och
af den vicht, att vij det intet så kunna minnas, derföre
skulle vij gierna hafva een affskrifft deraf. Dess förutan
är saaken af den conseqvence, att vij finna oss incapable
att nu träda medh eder, gode herrar, till någon vijdare
communication, alldenstundh vij i detta fallet som elliest
altijdh ähro plichtige att giöra först Hans Kongl. Maij:t
een underdånig berättelse her om.
Hr Landtmarskalcken öfverlefvererade till RijkzCantzleren
extractet, tagandes sedan affträdet, sedan han
uppå alla fyra Stendernes vägnar hade tackat Rijkzens
Rådh för det gunstige tillträdet dee hoos Rijkzens Rådh
hade niutit.
Uthskåttet skilldes åth på slåttet, och Hr Landtmarskalcken
gaf Secreteraren ordres att till andre dagen anslå
samptelige Ridderskapet och Adelen.
Den 11 Septembris för middagen.
Voro samptelige Ridderskapet och Adelen tillstedes,
och refererade Hr Landtmarskalcken hvadh som uthi
conferencen medh Rijkzens Rådh förelupet var och af det
föregående sees kan. Dereffter gaf Hr Landtmarskalcken
1 Extraktet är bilagdt rådsprotokollet den 10 Sept. e. m.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot., XII. 1675.
5
66
1675.
Ridderskapet och Adelen tillkienna, huruledes Kongl. Maij:t
hade frågat honom, om vij voro färdige med svaret på
proposition. Jagh svarade, att vij kunna intet vijdare
komma, förr än vij hade fått svar af Rijkzens Rådh på
vårt seenaste anbringande. Kongl. Maij:t mente tijden
derigenom dragas långt uth. Hans Maij:t vore sinnader
att låta cröningen medh det första gåå fort, och sågo
Hans Maij:t intet så mycket efter paraden som effter realiteeten.
Hr Clas Flemming: Vij kunne nu intet sluta, för
än vij få svar ifrån Rijkzens Rådh. Jagh hoppas, att
Ridderskapet och Adelen lära så gripa sigh an, att Hans
Kongl. Maij:t lärer noghsampt förspöria deras trogne redebogenhet
emot Hans Maij:t.
Yidh detta tillfellet föll vell allehanda förslagh och
discurser angående så vell till medels som manskapz förskaffande,
men alldenstund!] intet svar var kommet ifrån
Rijkzens Rådh, ty kunde intet något vist deruti slutas.
Skildes altså Ridderskapet och Adelen kl. för 11 från
hvarandra, gåendes på slottet att upvachta Hans Kongl.
Maij:t.
Den 13 Septeinbris för middagen måndagh.
Hr Landtmarskalcken gaf tillkienna, huruledes
Konungen hade sagt honom att vara sinnader att låta
cröningen gå fort den 22 och ville derföre, att det skulle
skyndas medh propositionssvaret.
Deruppå uplästes den första punchten uti Kongl. Maij:tz
proposition angående cröningen, och beslöte Ridderskapet
och Adelen att der till eontribuera effter som det tillförende
till Drottning Christin* och sahl. Konung Carl
Gustafs finnes vara bevilliat, men lickväll måste deröfver
först medh dee andre Stenderne communiceras.
Om den 2 punchten angående een viss körkieordningh
blef och något discourerat, men intet sluutet, alldenstundh
Ridderskapet och Adelen intet hade vidh handen dee projecter,
som af Doctor Erik Emporagrio och Doctor Laurelio
upsatte voro, hvarföre fans gått att begiära dem.
Vedh detta tillfellet föll talet om regal gieldh, tå
Ridderskapet och Adelen tyckte vara gått, att en viss
lista upsattes på dhe giell, som Kongl. Maij:t vill hafva
September.
67
till regal giell, som det och sades att uti Skåne häfver
Konungen förbehållet sigh 12 regal giell.
Om lagens revision och den tredie propositionspunchten
blef ochså discourerat och för bäst funnit att förordna ett
uthskått, som upsatte een metode, hvareffter lagens revision
inrättas kundhe. Men först skulle herom communiceras
medh dee andre Stenderne, hvartill effterfölliandhe
uthskått blef nembt:
[Af] 3:a classe:
Hr Ekebladh, Hr Gröönbergh,
Hr Hakon Nilsson Skytte, Hr Olivebladh.
2:a classe:
Hr Rommel, Hr Ståhlarm,
Hr Gripenhielm, Hr Sparre.
l:a classe:
Gref Axel Oxenstierna, Gref Axel Lillie,
Gref Gustaf Baneer, Hr Clas Flemmingh.
Effter detta blefve den 4 och 5 punchterne upläsne,
men kunde deröfver intet slutas, för än Ridderskapet och
Adelen finge svar ifrån Rijkzens Rådh, hvarmedh Ridderskapet
och Adelen skilldes åth.
Men såssom Grefve Gustaf Baneer blef qvarsittiande
uppe högst på bäncken och talte medh Gyllencreutz, fan
han een kiepp uti fönstret liggiandes medh een zedell påbunden,
hvilken han aflöste och tillijka medh Gyllencreutz
läste, ropandes omsijder Secreteraren der till, tå och Landzhöfdingen
Ståhlarm kom medh, och fick Gref Baneer zedelen
åth Secreteraren, att han honom läsa skulle, det han
och begynte.
När Secreteraren var uthi läsningen och hade läst
halfva zedelen, lopp Grefve Baneer, Landzhöfdingen
Ståhlarm och Gyllencreutz bårt, och i det samma sade
Grefve Baneer till Secreteraren: I håfven zedelen sidst, I
sku svara för honom, om han kommer bårt.
Såssom desse orden folie efftertänckelige, ty refererade
Secreteraren detta alt för Landtmarskalcken och tå Landzhöfdingen
Hr Hindrich Fallkenberg kom der till, och
tyckte Hr Landtmarskalcken best vara förvara zedelen,
så länge man finge see, huru der medh blefve, förbiudandes
68
1675.
lickvell der hooss att Secreteraren intet skulle låta någon
see zedelen.
Den 14 Septenibris för middagen.
Sedan samptelige Ridderskapet och Adelen sigh hade
församblat, begyntes åter att tahlas om körckieordningens
och lagens revision, och i det samma kommer 2 st. bårgare
och begiära få tahla medh Ridderskapetz och Adelens
Secreterare, som han och eifter Ridderskapetz och Adelens
tillståndh gick uth till dem, hvilcka helssade samptl.
Ridderskapet ödmiukeligast ifrån deras samptl. medhbröder,
och alldenstundh det hade kommet Rijkzens Bårgerskap
till öronen, att een zedell skulle vara funnen påRiddarehuusset,
hvaruti deras ståndh blefve nämbt, altså är
Bårgerskapet deraf blefne förorsakade att ansöckia Ridderskapet
och Adelen, att om det så vore, att det måtte
unnas dem communication deraf, försäckrandes Ridderskapet
och Adelen, att om något sådant hende hoos dem,
skulle dee det intet fördöllia för Ridderskapet och Adelen;
draga ochså det vissa förtroende till samptelige Ridderskapet
och Adelen, att dee vijsa sigh i detta fallet gunstige
och benägne eemott Rijkzens Bårgerskap.
Secreteraren frambar detta Bårgerskapetz ährende inför
samptelige Ridderskapet och Adelen och bekom ordres
att gifva dhe två uthskickade bårgare det svaret, att näst
all vänligh och redebogen helssningh låta dem veta, att
intet var funnet, som dhe viste, på Riddarhuusset, hvaruti
det ståndet rördes, men skulle det förnimmas något
vara, som tycktes lända Bårgareståndet till någon preejudice,
skulle Ridderskapet och Adelen gierna communi'cera
dem sådant; för ven te och det samma ifrån dem.
Detta svaret bräckte Secreteraren dem till handa,
hvar medh dee och ginge sin vägh.
Sedan begynte Hr Landtmarskalcken förtellia,
huruledes een zedell voro på Riddarhuusset funnen dagen
tillförende, sedan Ridderskapet och Adelen voro kl. 11
åthskillde. Samma zedell hade Secreteraren ännu uti förvaringh,
men tyckte för sin persson bäst att läggia neder
sådant, effter det kunde hafva sin begynnelsse af någre
sådanne och kanskiee våre fiender, som söckia settia missförståndh
och oenigheet uti rijket.
September.
69
Deruppå begynte Grefve Gustaf Adam Baneer referera,
att när Ridderskapet och Adelen skildes igår ifrån
hvarandra, satte jagh mig up på öfverste bäncken att tahla
medh Gyllencreutz, hållandes armen bårt om brädet. Tå
fick jag een kiep i handen. När jagh fick see, att een
papperslapp var bunden om ändan, sade jagh: Detta är
vist Rudbeckens mäthstock. Men i det vij taltes vedh, löste
jagh sedelen af kieppen, och effter han var så illa skref ven,
ropade jag Secreteraren till migh att uppläsa honom. Men
när jag fick höra, att han gick Konungen an, lopp jag
derifrån, seijandes åth Secreteraren att han skulle i alt
fall förvara zedelen.
Hr Landzhöfdingen Ståhlarm sade och, att han kom
efven dertill, men när han fick höra, att der stöde sådanne
hidskelige ordh, gick han derifrån; viste intet hvem som
behölt zedelen.
Effter det frågades, om zedelen vore tillstädes, och att
han skulle gifvas fram, som och af Secreteraren skiedde,
och blef zedelen högt upläsen.
Deruppå frågade Hr Landtmarskalcken, hvadh
Ridderskapet och Adelen tyckte. Han för sin persson
frucktade zedelen vara inkastader af dem, som ville förorsaka
irring och missförståndh emellan Stenderne.
Hr Landzhöfdingen Fal ekenbergh: Intet kunna vij
läggia neder denne zedell. Gudh bevare oss derifrån; han
rörer Konungens persson. Bäst genom ett uthskått bära
up zedelen; sedan kan Hans Kongl. Maij:t giöra dermedh
effter sitt behagh.
Detta fans för bäst af samptelige Ridderskapet och
Adelen.
Derföre blefve desse effterfölliande till samma uthskåt
nominerade:
Af 3:a classe:
Hr Melcher Falckenberg, Hr Grönbergh,
Hr Ekebladh, Hr Sparfvenfelt.
2:a classe:
Hr Hindrich Falckenberg, Hr Rommel,
Hr Sparre, Hr Tott.
l:a classe:
Gref Axell Oxenstierna, Hr Conrad Gyllenstierna,
Gref Gustaf Banéer, Hr Clas Flemmingh.
70
1675.
Hr Landzhöfdingen Hindrich Falckenbergh tyckte
tienligast vara, att ingen copia behålles af zedelen. varandes
bäst intet veta mehra af honom, utan ju för ju
heldre stella honom Kongl. Maij:t tillhanda.
Sedan sendes Secreteraren up att genom Hr Hoffmarskalcken
anhålla om audience hooss Konungen för
Ridderskapet och Adelen, hvilcket Konungen bevilliadhe,
så att det för satte uthskåttet gick straxt up till Konungen
och blef straxt inlåtet, tå Hr Landtmarskalcken
öfverlevererade zedelen uthi Konungens hender, gifvandes
Hans Kongl. Maij:t der hooss tillkienna, huruledes samma
zedell vore på Riddarhuusset funnen, varandes af den beskaffenheeten
att Ridderskapet och Adelen i föllie af den
underdånigste troohet, dhe till Kongl. Maij:t buro, intet
understodo sigh behålla den zedelen hooss sig, uthan som
han anrörde Hans Kongl. Maij:tz egen höga persson, funno
dhe dheras underdånigste trooheetz plicht fordra, den uthi
Hans Maijrtz egne hender att öfvergifva, och lefdhe Ridderskapet
och Adelen uthi den vissa tillförsicht, att Hans
Kongl. Maij:t varder detta medh sådan Kongl, nåde uptagandes,
som dhe derigenom deras underdånige troheet
tänckte att vijssa etc.
Konungen tog zedelen eemoth och medh stoor nåde
tackadhe Ridderskapet och Adelen för den trogne omvårdnat
dee viste Hans Kongl. Maij:t.
När uthskåttet var åter kommet ifrån Konungen, refererade
Hr Landtmarskalcken in pleno hvadh förelupet
var, frågandes sedan, om Borgerskapet ännu kommo
och yrckiade att få see zedelen, hvadh svar tå gifvas
skulle.
Resolverades att låta dem veeta, der dee elliest stå
hårt deruppå, att intet var der uthi till deeras nachdeel,
men att dee orden stodo der uthi: vij af Prästerskapet och
Borgerskapet villia stå bij medh lijf och blodh.
Medan Secreteraren var på slättet att anhålla om
audience hoos Kongl. Maij:t, är discursen åter fallen om
lagens revision, hvar till ett vist uthskått skulle af Ridderskapet
och Adelen förordnas så väll till lagens sorn
kiörckieordningens öfverseende, hvilcket uthskått skulle
der med till nästa Rijkzdagh vara färdigt.
September.
71
Uthskåttet öfver kiörkieordningens öfverseende:1
Af 3:a classe:
Hr Melcher Falckenberg, Hr Daniel Plan.
Hr Nils Appelgrehn,
2:a classe:
Hr Bengt Sparre, intet kan vara tillstädes, tå
Hr Ulf Bonde, eller der han Hr Gustaf Persson.
l:a classe:
Gref Gustaf Adam Baneer, Hr Gustaf Rosenhane.
Ridderskapet och Adelen funno och gått att söckia
disponera Hr Olivencrantz att vara medh öfver kiörkieordningens
öfverseende.
Uthskåttet till lagens öfverseende:2
[Af] 3:a classe:
Hr Assessoren Berlingh, Hr Assessoren Gyllenanckar.
2:a classe:
Hr Arfved Ifvarsson, Hr LennartSvenssonRibbing.
l:a classe:
Hr Claes Flemming, Hr Carl Bååth.
Hr Melcker Falckenberg frågade, på hvilckens
omkostnadh detta skulle skiee. Och svarades att dhe
hafva sina tiänster uthi collegierne och kunna lämpa tijden
och arbetet dereffter.
Det tahltes och derom, att een viss metode skulle upsättias
för det uthskåttet, som skulle öfversee lagen,
hvar vidh mentes effterfölliande böra tagas i acht:
1. Att sielfva gambla texten skulle blij bibehållen,
effter månge hafva velat hafva honom på ny svenska.
2. Att dee gamble orden måtte blifva rätt explicerade
och korteligen uthtydde.
3. De locis paralelis eller concordantier, att dee
giordes fullkommeligare, effter mycket fehlar.3
1 Bland riksdagsacta i Riksarkivet finnes en af landtmarskalken egenhändigt
underskrifveu förteckning på utskottets medlemmar.
2 En förteckning finnes ibid. (afskrift).
3 Här är antecknadt: N. B. Beemer häfver fört dette protocollet om
lagens metode.
72
1675.
Hr Landtmarskalcken frågade, om Ridderskapet
och Adelén ville förordna ett uthskått, som såge genom
deras bref, som Hans Kongl. Maij:t hade benådat medh
skiöldebref och nobiliteet, hvartill desse effterfölliande
förordnades:
[Af] 3:a classe:
Hr Melcher Falckenbergh, Hr Skyttenhielm,
Hr Ekebladh, Hr Reenfelt.
2:a classe:
Hr Bengt Sparre, Hr Landzhöfdingen Ståhlarm,
Hr Tott, Hr Gyllenstierna.
l:a classe:
Gref Axell Oxenstierna, Hr Clas Flemming,
Gref Gustaf Baneer, Hr Conrad Gyllenstierna.
Fiebat dimissio.
Den 15 Septembris för middagen.
När Ridderskapet och Adelen voro församblade, kom
Hr Olivencrantz, berättandes det Hans Kongl. Maij:t
åstundade svar på propositionen, effter Hans Maij:t intet
vill längre upskiuta medh cröningen än som i dagh åtta
dagar till, hvartill Ridderskapet och Adelen svaradhe,
att dee vänte effter svar ifrån Rijkzens Rådh; så snart
dee fåå det, skohla de blifva färdige medh svaret.
Hr Olivencrantz sade, det Rijkzens Rådh voro färdige
medh svar på Ridderskapetz och Adelens protocollsextract.
Hr Olivencrantz påminte och om Banco, att Ridderskapet
och Adelen ville förordna ett utskått, som togo
dess saker före.
Hr Landtmarskalcken proponerade, om Ridderskapet
och Adelen icke funno gott att giöra påminnelsse
hoos Rijkzens Rådh om deras svar, alldenstundh Hans
Kongl. Maij:t så skyndar på propositionssvaret. Hvilcket
Ridderskapet och Adelen funno mycket nödigt, och att
dee andre Stenderne skulle påminnas om det samma att
tillijka gåå upp.
Hr Landtmarskalcken frågade, genom hvem påminnelssen
skulle giöras.
September.
73
Respfonderades]: Genom Secreteraren, och kunde dee
andre Stenderne tå sända någre medh.
Medan detta förehades, kom ett uthskått ifrån Borgerskapet,
hvilcka blefve förde uthi den mindre Academien,
tijdh Ridderskapetz och Adelens uthskått och ginge.
Tå proponerade Borgmestaren Tegner och gaf till
kienna, huruledes Hans Kongl. Maij:t häfver låtit påminna
och skynda på svaret på proposition, varandes
Hans Kongl. Maij:tz intention att intet längre skiuta up
cröningen. Nu är intet högre vår åstundan än att kunna
komma till ändskap, men det kan omöijeligen skiee, för
än vij få svar från Rijkzens Rådh, ty vij vete intet,
hvadh vij skole sluuta eller bevillia.
Hr Landtmarskalcken: Hr Olivencrantz häfver och
varit hoos oss om det samma och gaf oss det vid handen,
att Rijkzens Rådh ähro färdige medh svaret, hvilcket
Konungen häfver sielf gifvit vedh handen.
Borgmestaren Tegner: Om vij skulle påminna eller
exculpera oss hoos Konungen, att det intet är vår skull?
Hr Landtmarskalcken: Skulle vij imedlertijdh taga
den 5 punchten för oss.
Borgmestaren Tegner: Yij kunna intet taga något
för oss, för än vij få svar, ty det kan henda, att Kongl.
Maij:t intet ähr medh lijtet hulpen, och vij veta intet
hvadh som kan behöfvas; vij måste exculpera oss hoos
Konungen.
Hr Landtmarskalcken: Om de gode herrar tyckia
så gott vara, att vij giöra een påminnelsse. Yij hafva
ämbnat sända upp Secreteraren att igenom någon af Konungens
Secreterare låta påminna hoos Rådet att få
komma up och hempta svar.
Hvilcket Borgerskapet ochså funno gått; begierte för
den skull att få senda ett par borgare medh, det Ridderskapet
och Adelen samtyckte, gifvandes sedan ordres till
Secreteraren således att frambära ärendet, att såssom Hans
Kongl. Maij:t genom Olivencrantz häfver låtit påminna
om svaret på proposition, så blifva vij derigenom förhindrade,
att Ridderskapet och Adelen med dee andre Stenderne
förvänta svar ifrån Rijkzens Rådh öfver det dhe
genom deras protocollsextract seenast inladhe, varandes
deras önskan att kunna medh det första förnöija Hans
74
1075.
Kongl. Maij:tz åstundan att blifva färdige medh svaret på
Kongl. Maij:tz proposition. Och alldenstundh Hans Kongl.
Maij:t häfver behagat gifva Rikzens Stender genom Olivencrantz
vedh handen, att Rijkzens Rådh voro medh deras
svaar färdige, så äro Rijkzens Stender deraf förorsakade
giöra derom ansöckning att få afhempta det.
Det gafz och Prästerskapet budh om detta, att senda
medh ett par präster till Rijkzens Rådh, hvilcka sig instelte.
Och gick altså Ridderskapetz och Adelens Secreterare
medh två prester och två af Borgerskapet up, adresserandes
sigh till Secreteraren Höghusen, frambärandes
Rijkzens Stenders ährende på det sättet, som förbemelt
ähr.
Secreteraren Höghusen gick der medh up til Rijkzens
Rådh. Kommandes uth sade, att Rijkzens Rådh skola
låta Rijkzens Stender veta, när de kunna blifva färdige.
Med samma svar gick hvar till sitt stånd.
Medan Secreteraren var på slottet, häfver Mons. Bemer
fört protocollet, och är blefvet handlat och af Hr Landtmarskalcken
proponerat att öfverleggia den 5 punchten,
hvilcken af Hr Cantzlierådet Clas Flemming blef upläsen.
Och blef först stelt in queestione om utskrifningen,
om den skulle skiee effter gårdetahlet eller mantahlet, och
att Ridderskapet och Adelen gior halfparten eemot skatte
och crono. Och blef för gått funnet, att utskrifningen
skulle skie effter mantahlet, halfparten emoth skatte och
crono; råå och röö skola och första åhret stå i rooten.
öfver detta skulle dock först confereras medh Böndren,
och till det dee bevillia samtyckia halfparten.
Gref Gustaf Baner sade vara bäst så chargera oss
medh utskrifningen, att vij kunde föda det folcket vij
hafva, af hvilcken anledningh alla beklagade den ringa
omsorg, som drages för rijkzens militie, huruledes den uthi
vanskiötzell förgåår och afftager; att vara onödigt och
stoor syndh skrifva fålket och låta dem svälta till dödz.
Hr Landtmarskalcken proponerade och frågade, till
huru många åhrs utskrifning Ridderskapet och Adelen
ville beqvämma sigh. Han häfver hört af Konungen, det
Hans Maij:t giärna åstundade trenne uthskrifningar.
September.
75
Svarades att Ridderskapet och Adelen intet kunna bevillia
till flera än 2 uthskrifningar, af hvilcka den eena
gå år effter mantahlet, den andra effter vanligheeten. Men
kan dock än intet vist sluutas, för än Ridderskapet och
Adelen få höra Böndrens tankar.
Om försvarskarlar blef så sluutet, att inga missbruuk
skulle tillåtas, men skulle uthi den förste utskrifningen
ståå medh i roote.
Medan detta förehades, ankom Stendernes secrete uthskått
uthi mindre Academien, tå Borgmestaren Tegner
gaf till kienna, huruledes Kongl. Maij:t fordrar starckt på
svar, och att Rijkzens Rådh hafva gifvit vidh handen sigh
behöfva mehra tijd att svara på Stendernes protocollsextract.
Hr Landtmarskalcken: Konungen manar vist starckt
på svaret. Han sade åth mig, att villia vij intet svara,
så drager han äntå sin vågh; han kan intet längre dröija.
Doctor Terserus: Yij hafva och liafft åthskillige bud
af Hans Maijt derom, men vij veta intet, hvad vij skola
giöra; giöra vij lijtet, är Konungen dermedh intet tient,
och mycket hinna vij intet medh. Vij lefva uthi den förtröstan,
att Rijkzens Rådh gifva oss vidh handen, på hurudant
förrådh dee hafva begynt detta.
Borgmestaren Tegner: Effter Konungen så hastar på
oss, måste vij eenskylla vår drögzmåhl, effter vij intet få
svar; vij kunna intet sluuta förr.
Hr Landtmarskalcken: Jag bad Konungen, att Hans
Maij:t intet ville så hasta, utan gifva oss tijdh att afvänta
Rijkzens Rådz svar, men Konungen svarade: Det
som jag mäst söker, är tijden. Altså kan jagh intet annat
sluuta, än att Hans Maij:t vill ha svar, det må bli som
det kan. Han sade och: Det blir intet så långt till nästa
Rijkzdag.
Borgmestaren Tegner: Det ähr oss intet möijeligit
att svara, för än vij fåå Rijkzens Rådz underrättelsse; vij
måste giöra vår eenskyllan. Det seijes och, att fahran
intet är så stoor; huru kunna vij tå veeta hvadh som behöfves.
Doctor Terserus: Det hafva vij och hört; derföre
måste vij blifva underrättade af dem, som det veta, hvad
som kan behöfvas.
76
1675.
Borgmestare Tegner: På det att intet skulden kommer
på oss, måste vij eenskylla oss.
Detsamma bij föll ock Ridderskapet ock Adelen tillijka
medk Bårgareståndet, att koss Kongl. Maij:t i underdånigkeet
eenskylla, att Rijkzens Stender omöijeligen kunde
svara på Kongl. Maij:tz proposition, för än dke kadke fått
svar ifrån Rijkzens Rådk.
Medan detta förekades, ock i det Stendernes secrete
utkskått skulle taga sitt affträde, kom Secreteraren Svankielm
in, taklandes sackta medk Hr Landtmarskalcken.
När kan var åtker utkgången, sade Hr Landtmarskalcken,
det Seereteraren Svankielm var sändk ifrån
Rijkzens Rådk att låta dem veta, det Rijkzens Rådk voro
färdige medk deras svar ock voro tillfredz, att Stendernes
utkskott komma upp effter middagen kl. fyra.
Elef altså besluutet, att Rijkzens Stenders utkskått
skulle sig instella på slåttet kl. fyra samma efftermiddag.
Sedan dee andre, nemkligen Presterskapetz och Borgerskapetz
uthskått, voro uthgångne och Bönderne blefvo
qvar, frågades det dem af Hr Landtmarskalcken, huruledes
dhe kade sluutet om skriffningen, hvartill Bond ren
svarade sig intet äntå vara färdige, men trodde att skrifningen
skulle gå effter gårdetalet, beklagandes bondeståndetz
fattigdom och den svårigheet de finna uthi utskrifningen
för dee många försvarskarlars skull, som Ridderskapet
och Adelen frijkalla.
Hr Landtmarskalcken försäckrade Böndren, att
Ridderskapet ock Adelen gierna skulle lijsa deras börda,
men såssom Hans Kongl. Maij:t gierna såge, att uthskrifningen
ginge effter mantahlet, så badh Hr Landtmarskalcken
dem öfverläggia det medk deras medbroder, det de låfvade
ock ginge sin väg.
Hvarmed Ridderskapet och Adelen för middagen skilldes
åtk, sedan dem påmint var att kl. 3 effter middagen vara
tillstädes att till kl. 4 vara på slottet.
Den 15 Septeinbris effter middagen.
Såssom afftalt var, så komino Ridderskapetz och Adelens
utkskått tillsammans på Riddarhuusset, gåendes seedan kl.
emot fyra på slättet, hvarest de andre Stendernes uthskått
också kommo.
September.
77
Effter een lijten stundz töfvande inkallades uthskåtten
till Rijkzens Rådh.
Tå begynte H. Exell. Rijkz-Cantzleren således:
Såssom Rijkzens Stender kafva för några dagar sedan öfvergifvit
till Rijkzens Rådk ettj extract utur deras protocoll,
så hafva ock Rijkzens Rådk det öfverlagt och för skiäligit
acktat meddekla Rijkzens Stender till ett svar deruppå ett
extract utur rijkzprotocollet (bil. 3). Och begynte Hans
Excellentz sielf läsa det up.
När det var skiet, tackadhe Hr Landtmarskalcken
Rijkzens Rådk för den gunst samptelige Rijkzens Stender
bevistes, begiärandes af dem måtte blifva een afskrifft
meddelat af det, som Hans Excellentz Rijkz-Cantzleren
kade upläsitt, hvil eket af Rijkzens Rådh låfvades; blef ock
genom Secreteraren Lillieflycht Ridderskapet ock Adelen
tillstelt.
Sedan Ridderskapetz och Adelens uthskått var kommit
neder på Academien, proponerade Hr Landtmarskalcken
åter om manskapet och medelen.
Och blef för gått funnit att i anseende till manskapet
afvänta Böndernes mening och giöra halfparten emoth
det dee bevillia. Men på dket att Ridderskapet ock Adelen
måtte hafva något fattat, så bevillia Ridderskapet ock
Adelen till tvänne utkskrifningar, och den första uthskrifningen,
som skieer på detta innevarande åkret, skieer effter
mantahlet, der allmogen det elliest bevilliandes vardker,
ock det så väll innom som uthom råå ock röör, effterlåtandes
ock derhoos att alla deras försvarskarlar i lijka
motto innom och uthom råå och röör måge i lijka motto
för innevarande åhr uthskrifningen underkastade varda,
dock medk det villkor ock förbekåldh att dke af deras
egne herrar måge blifve roteradhe. Men ifrån uthskrifningen
eximeras först alla oskattlagde torpare, arbetztorpare,
hussmän uthi Skåne sampt rätta betiäntes hemman
tillijka medh sådanne tienare, som af deras herrar
hemman på lijfztijdh niuta, allenast de dem si elfva beboo
ock af samma förlänte hemman all viss och oviss ränta
upbära; item alla dee, som [äro] under 15 ock öfver 60 åhr,
tillijka medk alla lahmé ock lytte, hvilka till knechtar
oduglige äkre. Ock är detta ofvantalde bevilliat för detta
78
1675.
innevarande åhret och medh det förbehållet, att Ridderskapetz
och Adelens privilegier igenom denne frivillige
bevillning intet måtte försvagade blifva, eller denne deras
godhvilligheet dem och deras vällfångne privilegier uti
ingen måtto här effter till prsejudice lända.
Den andra uthskrifningen skall skiee tillkommande
åhr 1676 effter ordinarie och vanligit sätt och på det
sättet, som 1673 och 1674 uthskrifvit ähr.
Vidh uthskrifningen måste tagas i acht, att när roten
een godh och frisk karl, som af ährlige bekante föräldrar
ähr, förskaflat häfver, må rooten för all vijdare åtalan frij
vara för sin skrifne knekt.
Att munstringspenningarne uthtagas effter hemman,
dock alla råå och röö samt vekudagzgodzen undantagne.
Mönstringz-, kåst- och uthskrifningzpenningar må frällsset
giöra halfparten eemoth skatte och croono.
Till att conservera bönderne måste dhen, som uthskrifven
ähr, blifva Cronones knecht, och intet tillstädjas
rooten att sedan taga någon annan; eij heller effterlåtes
det hvar bonde uti rooten att gifva den lagskrifne knechten
mera än 9 mark s. m:t.
Ingen ofrälsse karl, som icke häfver serdeles Konungens
tillståndh, skall få hafva försvarskarlar.
Om medelen proponerade och Hr Landtmarskalcken,
påminnandes att Kongl. Maij:t så mycket skyndar på propositionssvaret.
Det som den Herde Septembris bevilliades,
kundhe intet förslå till rijketz stoora och för tijden kräfvande
tarfvor.
Men Ridderskapet och Adelen sade sigh intet kunna
till något svara, för än dhe fåå veta hvad som kan behöfvas.
Sluutandes her medh denne gången och skildes åth.
Den 16 Septembris för middagen.
Samptelige Ridderskapet och Adelen försambladefs], tå
och straxt Stendernes secrete utskåt kom gåendes uthi den
mindre Academien, tijt Ridderskapets och Adelens uthskått
sigh och seedan infan.
Tå begynte Hr Landtmarskalcken: Dee gode herrar
och dannemän behagade påminna sigh hvadh igår boos
Rijkzens Rådh förrättades, huruledes Rijkz-Cantzleren
läste up ett extract utur deras protocoll till svar på det
September.
79
vij hoos dem upläste och inlade. Vij vilia ännu läsa
samma extract att oss emellan deröfver bättre discourera.
Och blef extractet (bil. 3) uti uthskåttet upläsit.
Sedan fullföljde Hr Landtmarskalcken: Yij håfve
nu hört svaret. Hvadh tycken I gode herrar? Jagh häfver
att berätta, det Hans Maij:t mycket skyndar på svaret;
han sade åter åth mig i går om affton, tå jagh var på
slåttet.
Doctor Terserus: Yij äre dherföre nu hijt ankombne,
att höra Ridderskapetz och Adelens betänkiande, att sedan
deste bättre kunna yttra oss.
Hr Landzhöfdingen Falckenbergh: Det tyckes som
samma extract vill devolvera skullen på Rijkzens Stenders
samtyckie, så väll begynnelssen som uthgången. Men intet
fullkommeligit svar få vij på det, som vij uti vårt extract
begiere.
Borgmestaren Tegner: Vij äre lijka klooke ännu;
vij måste något tahlas vedh. Hafva Rijkzens Stender
bevilliat kriget, så måste Rijkzens Stender och draga
lasten.
Hr Landzhöfdingen Falckenbergh: Intet finner jag
det uti rijkzdagzbesluutet, att Stenderne hafva bevilliat
kriget.
Hr Jacob Flemingh: Jagh var medh uthi det secrete
uthskåttet på senaste Rijkzdagh, men intet blef tå något
krigh bevilliat; intet finnes det heller iiti det svar, som
vart tå fattat af uthskåttet.
Doctor Terserus: Dhe orden livadh sedan sidste Rijksdagh
är passerat, är ett effterfölgdh af förre medh .Riksens
Stender plägade communication; dee orden villia som beskylla
Stenderne.
Hr Landzhöfdingen Falckenbergh: Al lian cerne voro
då redan tryckte.
Doctor Terserus: Vij ginge i 6 veckor på slåttet,
och lästes up een hoop acter för oss, och blef oss nogh
försäckrat, att freeden skulle söckias.
Hr Landtmarskalcken: Gode herrar, vij måste
[betänka], att kriget är Hans Maij:t aftvunget.
Hr Melcker Falckenberg: Alla defensif krigh äro
tillåtelige; kunde vårt krigh bevijssas vara sådant, vore
een saak.
80
1675.
Hr Landtmarskalcken: Hvadh tycker nu eder,
gode herrar, skole vij sluuta? Hans Maij:t längtar högeligen
effter svar.
Borgmestaren Tegner: Vij måste antingen taga lasten
på oss eller bevijsa oss intet vara skyldige till kriget.
Doctor Terserus: Det nembnes een book uti Bijkzens
Rådz extract, een relation tyckes migh; vij måtte gierna
söckia Kongl. Maij:t derom att få communication af samma
book.
Hr Landtmarskalcken: Det är allenast een relation
om rijkzens styrelsse och kan föga komma till detta.
Hr Landzböfdingen Hindrich Falckenberg: Jag
menar, att vår förnembste intention är att få veta hvadh
nu behöfves, och elfter uthi samma book skall vara fullkommeligh
berättelsse om medelens disposition, så tiänar
oss att see samma book. Uthi Cammar-Collegio funnes väll
dee saaker, som kan gifva effterrattelsse.
Hr Tegner, Borgmestaren: Ja vist måste vij begiära
samma relation.
Doctor Terserus: Det är och vår meningh.
Hr Landtmarskalcken: Ridderskapet och Adelen
äre och intet déreemoth, men det befinnes att tijden dreijer
för länge och Konungen vill fort.
Hr Tegner, Borgmestaren: Den andre puncten vij sar
och till acta och protocollet.
Doctor Terserus: Det vore intet att tvifla om, att
om vij skulle grijpa Brandenburg an, att vij nu skulle få
alla till fiender och derföre hafva i förrådh det, som kunde
behöfvas att uthföra värcket med.
Hr Landzhöfdingen Falckenbergh: Påminnelssen är
godh. Effter det fans så nödigt att hafva våra troupper
der uthe, så hade vij bort hafva medell i förrådh till deras
underhåldh och intet behöfva dantza elfter eens annars
pijpa. Den modus agendi, som anno 1672 vedh Rijkzdagen
upläsen ähr, sade att vij skulle sättia oss i een
godh författning.
Doctor Terserus: Det låfvades oss vidlölfteligen, att
rijket intet skulle komma uthi krigh, och att den Westphaliske
freeden skulle blifva orubbad.
Borgmestaren Tegner: Vij fambla ännu lijka i
mörkret; vij måste sättia up een skrift och ännu begiära
September.
81
få veta, på hvadh medell Rijkzens Rådh hafva varit betänckte
att uthföra detta kriget, som de hafva styrckt och
inrått Konungen till utan Stendernes convocation och
vetskap.
Hr Landzhöfdingen Hindrich Falckenbergh: Vij
kunna intet heller låta skulden sittia på Stenderne, ty
fast jag intet var medh uthi det uthskåttet, så häfver
jagh lickvähl hört, att den Fransöska alliancen intet skulle
stielpa rijket uthi krigh.
Doctor Terserus: Vij hafva begiärt, att Rijkzens
Rådh ville vijsa oss, på hvadh medell dhe detta kriget,
hvar till dee Konungen hafva styrckt, grundat håfve;
effter vij intet hafva fått det veeta, så tvingas vij ännu
söckia Konungen der om, ty gå vij till Rijksens Rådh
igen, så går det långsamt.
Borgmestaren Tegner: Vij sättia up een skrifft; den
bära vij till Konungen.
Hr Clas Flemming: Samma skrifft måste läggas
ad acta.
Hr Landtmarskalcken: Konungen häfver gif vit dem
sitt qvittobref och ähr vähl nöijder med den relation dhe
hafva giort. Huru skulle vij nu kunna inqvirera deruthi?
Borgmestaren Tegner: Hans Maij:t lärer intet vijdare
hafva qvitterat än det kan vijd öfverseendet finnas
rätt, ty intet lerer Hans Maij:t hafva gifvit sigh tijd att
see den booken igenom.
Hr Landzhöfdingen Hindrich Falckenberg: Vij
kunna intet veta, om Hans Maij:t häfver gifvit sigh tijd
att see öfver samma book, men der Hans Maij:t intet skulle
hinna det giöra, så kunde Hans Maij:t förordna någre
visse personer der till. Uthi Cammar-Collegio finnas dee
saaker, som tiena dertill, eenkannerligen det som anno
1662 och 1668 öfver staten af Rijksens Rådh är upsatt.
Öfver detta blef resolverat, att två perssoner af hvart
ståndli skulle träda tillsammans och upsättia een skrifft,
hvilcken till Hans Maij:t Konungen öfvergifvas skulle.
Af Ridderskapet och Adelen:
Hr Jacob Flemmingh,
Hr Hindrich Falckenbergh; ursächtade sig, och sattes
Hr Nils Grripenhielm.
Sv. Ridder sk. o. Adels riksd.-prot., XII. 1675.
82
1675.
Af Prästerskapet:
Biskopen uthi Skara,
Doctor Bentzelius, professor i Ubsala.
Af Bårgareståndet:
Secreteraren utki Stockholms Bäd imus Cameen,
Borgmestaren uti [Malmö] Törnskier,
Secreteraren uti Nyköping Hulteen.
Af Bondeståndet:
Olof Ersson i Synde häradh,
Nils Larsson i Grlansshammar.
Hr Landzhöfdingen Falckenbergh: Gudh veet Konungen
reeser nu bort; det hielper intet att öfvertahla
honom att blifva hemma; det kan och så vara, att Hans
Kongl. Maij:tz persson ähr högnödigh på de orter, thedan
vij venta fahran; man häfver sett den lycka, som Konungens
närvarellsse häfver medh sigh. Om Stenderne
skulle ännu söckia att afböija Hans Kongl. Maij:tz reesa,
så lerer intet uthrättas; Hans Maij:t häfver det låtet
klarligen förstå. Vij veeta och, hvadh Konungh Gustaf
Adolph svaradhe; derföre villia vij som trogne undersåtare
af ett reedeligit och troget hierta bedia Gudh för vår
Konungh. Vij villia troligen bedia för honom; dee underlige
zedlar, som äro fundna, gifva underlige tanckar hoos
inånge. Jag för min persson håller dem för pasquill, men
så kan och hända, att dee hafva något in recessu.
Hr Landtm ar skalcken: Konungen achtar dem intet.
Han håller dem för pasquill.
Gref Gustaf Baneer: Neij, Kongl. Maij:t tager dem
intet up för pasquill, men Konungen häfver nu ingen tijdh
att inqvirera derelfter.
Borgmestaren Tegner: Vij veeta intet stort af den
zedelen, men finge vij någon underrättelse der om, så
voro väll.
Hr Landzhöfdingen Falckenbergh: Uthi Hans Maij:tz
conservation är vår vällfärdh. Vij hafva fiender nog både
invärtes och uthrijkes; vij hafva orsaak att bedia Gudh
för vår Konungh, och Bidderskapet och Adelen så väll
som alla Stender villia våga lijf och blodh. Ähr denne
zedelen san, så ähr det een fördömmeligh tingh och ett
September.
83
förrädeligit anslagh på vår Konungh. Det vore önskeligit,
att det kundhe komma uth och en sådan förrädare
straffadh.
Hr Borgmestaren Tegner: Det kan och sättias med
ett ord om samma zedell uti vår skrifft, och underkasta
det Haus Kongl. Maij:tz gottfinnande.
Doctor Terserus: Ja, det kunde vij intet gå förbij;
vij kunde det intet försvara.
Hr Landtmarskalcken: Det kan föga skada, att
det föres in, men jagh veet Konungen håller det för
pasquill.
Hr Landzhöfdingen Falckenbergh: Hans Maij:t kan
hålla det för hvadh Hans Maij:t behagar, men vij hålla
det för vår troohetz plicht, att det föres in. Gudh bevare
vår Konungh; kommo honom något vedh, så är det
och gjort medh oss.
Besolutio af alla Stenderne, att uti skrifften skulle
och införes om zedelen, och Kongl. Maij:t bedia, att noga
måtte inqvireras om zedelen.
Effter detta skildes Bijkzens Stenders uthskåt ifrån
hvarandra, och dee, som voro förordnade att upsättia
skrifften, blefvo qvar att effterkomma det.
Sedan Bidderskapetz och Adelens uthskått var kommet
till dem samptelige, proponerade Hr Landtmarskalcken,
att såssom Bidderskapet och Adelen hade
sluutet om manskapetz förskaffande till militiens förstärckningh,
att Bidderskapet och Adelen nu träda till
det öfriga och giöra een ändskap medh medelens anskaffande.
Han voro så mycket mera förorsakader att
bedia Bidderskapet och Adelen skynda, som Hans Maij:t
alltijd och hvar gångh han såge Landtmarskalcken, yrkade
på ändskap.
Blef altså öfver medelens anskaffande något discurerat:
1. Att gifva hvar tijonde penningh af alla allodial
och bröstarfvegodz, som sådanne godz nu för tijden kasta
af sigh. 2. Att alla Norkiöpingz besluutz godz ifrån år
1604 gifva för detta åhret halfva dess ränta, dock att
sielfva sätesgården, ladugården, ödes och på frijheet uptagne
hemman, them hussbonden intet niuter af, undantages;
sådan contribution uthgifves effter jordägarenes
84
1075.
jordebook. den han. om så begiäres, hoos Landzhöfdingen
skall upvijsa. 3. Den som häfver godz i underpant antingen
af Cronan eller någon annan, skall gifva hvar 10:de
penningh af sitt interesse. 4. Dee som hafva fått penningar
eemoth godz eller jordegodz eemoth penningar eller
andre åhrlige beneficier utan godz, dee gifva för detta
åhret halfparten. 5. Capitaler i compagnier, skiepzparter
eller hvarest dee på ränta kunna stå, gifva hvar tijonde
penningh af des behålldne interesse. 6. Frälsse män, som
drifva handell och bårgerlig hantering, gifva som een
bårgare. Detta skall öfvergåå alla både enckior och omyndige
barn.
Hervidh påmintes af Landzhöfdingen Falckenbergh,
att öfver detta måste först confereras medh Rijkzens Rådh.
Hvilcket af alla för nödigt befans.
Hr Falckenbergh sade och, att fast frällssemän
intet få uth af deras bönder, skall frälseman lickväll
gifva det richtigt uth; elliest voro Konungen intet tienter.
Hr Jacob Flemmingh mente att få betahla sådant
igenom invissning på det, han kunde hafva att fordra.
Men der till ville Ridderskapet och Adelen ingaledes
förstå, effter rijket voro i dessa tijder intet på det sättet
hulpet.
Dhet påmintes ochså, att alldenstundh Ridderskapet
och Adelen tänckia nu på sådanne extra ordinarie och
heelt ovana sätt att contribuera, hvilcket skieer blått af
kiärleek till Hans Kongl. Maij:tz person, som i des unga
åhr är öfverlastat medh ett så svårt regemente, altsä
måste Ridderskapet och Adelen på det kraftigaste sig det
förbehålla, att denne bevillningen intet skieer mehra än
denne eena gången och intet drages till något exempell
och privilegierne till försvagelsse.
Sidst blef det resolverat att ännu tillbiuda Böndren
conference, på dhet dee på intet sätt skulle medh skiell
kunna beskylla Ridderskapet och Adelen.
Om bankovärket proponerade HrLandtmarskalcken,
att det måtte företagas.
Den 16 Soptenibris effter middagen.
Denne efftermiddagen var Ridderskapetz och Adelens
uthskått öfver medelen uppe på slåttet att conferera medh
September.
85
Rijkzens Rådh, tå ther uprepades hvad som för middagen
discursive omhandlat var, men intet sluutet, aldenstundh
Ridderskapet och Adelen intet kundhe eller ville der uthi
sluuta, för än dhe hade niutit den gunsten att få conferera
medh Rijkzens Rådh.
Rijkzens Rådh uptogo det medh serdeles nöije, låfvande
vilja det öfverleggia och vijdare communicera det medh
Ridderskapet och Adelen.
Sedan Ridderskapetz och Adelens utskått var gångit
ifrån Rijkzens Rådh, och(!) Hr Landtmarskalcken befalte
Secreteraren anslå samptelige Ridderskapet och Adelen
till andra dagen.
Den 17 Septembris för middagen.
Hr Landtmarskalcken gaf samptelige Ridderskapet
och Adelen tillkienna, huruledes uthskåttet var förleden
eftermiddag på slåttet hoos Rijkzens Rådh och confererade
medh dem om medelen, hvilcket dee mycket väll
uptogo, lofvandes att sedan dee det hade öfverlagt, villia
än vijdare söckia att komma tillsammans medh Ridderskapet
och Adelen och föreena deras tanckar. Deras
Excellentzer lofvade, att såssom Ridderskapet och Adelen
hade i detta gripit sigh mycket nähr an och förstått till
een heel ovanlig contribution, att dee ville och sådant medh
beröm låta Hans Kongl. Maij:t veeta. Och hade Hans
Kongl. Maij:t förleden affton låtit Landtmarskalcken förstå,
det Hans Maij:t visste deraf och det medh all nåder uptog.
Sedan gaf Hr Landtmarskalcken tillkienna, att han
förgat att communicera medh Rijkzens Rådh om manskapet.
Frågade derföre, om Ridderskapet och Adelen icke skulle
tillåta ett extract af protocollet så väll öfver manskapetz
som medelens förslagh, det han till Hans Excellentz RijkzCantzleren
lefverera ville. Hvilcket bevilliades, blef och
effterkommet.
Dereffter blef det discurerat om utskrifningen, men
intet annorlunda än tillförende discourerat var. Beklagade
att dee intet kundhe komma till sluut öfver den punchten
om manskapet för Böndernes skuldh, som intet kommo att
gifva deras tanckar deröfver tillkienna.
Tahlet föll sedan åter om medelen, och frågades, till
hvilken termin dee skulle uthgiöras. Och resolverades att 1/2
86
1675.
deehl till Tommassmesso och een half dehl till Kyndermesso.
Ingen inqvisition af Cronones Fogdar, Fiscaler eller
andre skulle tillåtas öfver denne bevillningen, uthan skulle
komma på hvars och eens redelige samvete, men der någon
her uthi svickeligen handlade, densamme skulle medh vederbörligt
straff ansees. Desse bevilliade medelen skulle
till inge andre bruuk, utan blått till militiens understödh
användas.
Hr Landtmarskalken frågade, om Ridderskapet och
Adelen skulle conferera medh dee andre Stenderne om
medelen, för än ett visst slunt deröfver vore fattat medh
Rijkzrådh.
Och tycktes bäst, att der dee kommo uti general
termer, medh dem discourera, men få vij af Ridderskapet
och Adelen svar af Rijkzens Rådh, så kunde trädas medh
Stenderne tillhoopa på behörigt sätt till sluut.
Hr Landtmarskalken proponerade, huruledes man
skulle bära sig åth medh Böndren, som intet ville instella
sig att öfverläggia om utskrifningen.
Och fans för gått att sända Cantzlisten till dem att
låta dem veta, det Ridderskapet och Adelen voro färdiga
att öfverläggia medh dem om utskrifningen.
Sedan företogz ridderhuussakerna.
Den 17 Septembris effter middagen.
Klåckan tree kommo Rijkzens Stenders secrete uthskått
tillsammans på vanliga rummet uthi lilla Gustafvi -  aniske academien.
Tå framlades den skrifften, som var upsatter att öfvergifvas
till Konungen att exculpera Rijkzens Stender för
dee tillmählen, som dem påbördades uthi det protocollsextractet,
som Rijkzens Rådh hade dem öfvergifvit, och
sedan samma skrifft, hvilcken finnes bil. 4, var upläsen,
badh Hr Landtmarskalken Rijkzens Stenders uthskått
att öfverläggia, om hon skulle så blifva eller förandras.
Han för sin persson tyckte någre expressioner vara deruti,
som kundhe mitius sättias, och ändå menas det samma,
som Hr Landtmarskalcken framdrogh de orden uthur den
upsatte skrifften: önskandes vij att Eders Kongl. Maijft
aller nådig st täcktes några vissa perssoner af Stenderne här
September.
87
till deputera; menandes ingen finnas, som sigh skulle understå
sådan inqvisition att antaga.
Borgmästaren Tegner: Den som Konungen varder
dertill förordnandes, lärer och understå sig dett att giöra.
Borgerskapet hafva deruti intet att förandra; tyckia
skrifften vara väll och som sigh böör sammansatt.
Hr Landtmarskalken: Dee orden styrckt och inrätt
häfver. Jag veet intet, huru det blifver uptagit.
Hr Landzhöfdingen Falckenbergh: Intet kunna vij
heller skylla Konungen. Krijget haa vij. Samma ordh
hafva vij och bruukat för uti vårt extract till Rijkzens
Rådh.
Doctor Terserus: Yij finna skrifften så vara inrättader,
att han intet behöfves förandras.
Borgmestaren Tegner: Yij hafva större orsaak att
tacka dem, som hafva satt upp skrifften, än att der uthi
något förandra. Borgerståndet beder hon måtte blifva som
hon ähr.
Doctor Terserus: Vij finna intet heller något, som
bör förandras.
Hr Landtmarskalken: Än dee orden upspunne
krigh?
Borgmestaren Tegner: Kan sättias upsprungne krigh.
Vår begiäran och mening är, att skrifften måtte blifva som
hon ähr och genom ett starckt uthskått öfverlefvereret till
Konungen.
Doctor Terserus: Ja att hon måtte uti Stendernes
uthskåtz närvarellsse högt upläsas.
Hr Clas Flemming: Och seedan ad acta läggias.
Doctor Terserus: Mycket väll påmint, att skrifften
måtte liggia till Stendernes försvar.
Resolution om den af Stendernes secrete uthskått upsatte
skrifften, att den uthi intet förandras mera än det
ordet upspunne krigen, och att i dess stelle sätties upsprungne
krigen. Samma Stendernes skrifft blifver igenom
alle Stendernes uthskått upburen till Hans Kongl. Maij:t,
medh underdänigste bön att samma skrifft matte inför
Hans Kongl. Maij:t uti uthskåttetz närvahru högt blifva
upläsen och sedan ad acta lagder. Uthskåtten skulle dagen
effter kl. 7 om mårgonen instella sigh på slåttet. Imedlertijdh
skulle Landtmarskalcken anhålla för alla Stenderne
88
1675.
om audience hoos Konungen. Af Ridderskapetz och Adelens
Secreterare skulle skrifften upläsas.
Sedan detta således sluutet var, togo Prästerskapetz
och Borgerskapetz uthskått deras affträde.
Men Böndernes blef uppå Kidderskapetz och Adelens
påminnelse qvar, tå Hr Landtmarskalcken frågade dem,
huruledes de hade sluutet öfver utskrifningen, hvilcket
Ridderskapet och Adelen derföre gierna ville veta, att beqvema
sig effter dem och intet sluuta något i den saaken
dem ovitterligit.
Bonden beklagade dess ståndz oförmögenheet; önskade
att frällsset uthi utskrifningen gå lijka medh dem till
hvart tionde hemman.
Der emoth remonstrerades det utaf Ridderskapet och
Adelen, huru lijtet det skulle vidh desse fahrlige tijder
förslå, att utskrifningen ginge effter gårdetaklet.
Bonden mente, om det ginge mangrant så öfver
frällsse som ofräUsse lijka, skulle dett vackert förslåå.
Der emoth remonstrerades honom vidlöffteligen, att
gårdetahlet slätt intet spijsar vedh desse tijder. [Man]
rådde att dee ville behierta närvahrande tillståndh och
bevillia till mantahlet.
Bonden förebar alt fort deras oförmögenheet och stoora
fattigdom; yrkiade på Ridderskapetz och Adelens försvarskarlar;
tyckte skiäligit vara, att dee och stöde uthi roteringh,
och att det måtte gåå lijka öfver frälsse och dem;
tå ville dee bevillia till hvar 10:de.
Hvar emoth det vistes dem, att Ridderskapet och
Adelen hade der till bevilliat, att deras försvarskarlar
skulle ochså stå uthi roote.
Bonden föregaf intet vara beordrat att något tahla
om utskrifningen; ville tahla med sine medbrödher
der om.
Hr Landtmarskalcken badh dem intet länge dröija
med deras svar, effter Konungen dageligen skyndar på
svar.
Medh hvilcken påminnelsse och åthvarning Böndren
ginge sin väg.
Secreteraren fick befallning att anslå samptl. Ridderskapet
och Adelen till dagen effter kl. 9 för middagen,
effter uthskåttet skulle först gåå på slåttet.
September.
89
Den 18 Septembris för middagen.
Om mårgonen kl. 7 instelte sigh uthskåttet på slåttet,
då och de andre tre Stendernes uthskått samblades.
När dee ungefähr kl. 8 blefve inlåtne till Hans Kongl.
Maij:t, berättade Hr Landtmarskalcken, huruledes Rijkzens
Stender hade funnit nödigt att uti underdånigheet inkomma
hoos Hans Kongl. Maij:t med een skrifft, begiärandes
att Hans Kongl. Maij:t uti nåder tillåta ville, att
samma skrifft måtte inför Hans Kongl. Maij:t uti Stendernes
närvarelsse blifva högt upläsen och sedan ad acta
förvarader.
Såssom Hans Kongl. Maij:t det tillät.h, blef åffta
bemälte skrifft (bil. 4) af Ridderskapetz och Adelens Secreterare
högt opläsen och sedan lefvererad till Hr Landtmarskalcken.
Hr Landtmarskalcken öfvergå!’henne åthKonungen,
medh itererad underdånig bön att skrifften måtte blifva
uthi Hans Kongl. Maijttz Cantzlie förvaradh.
Konungen togh skrifften sielf emoth, låfvadhe med
det första svar, och att skrifften skulle blifva förvarad.
Rijkzens Ständers uthskått togo dermedh afskied af
Hans Kongl. Maij:t, och hvart ståndli gick till sitt.
När Ridderskapetz och Adelens uthskått kom till sine
medbroder på Academien, refererade Hr Landtmarskalcken
för samptelige Ridderskapet och Adelen, huruledes
Stendernes uthskått hafva upburit till Hans Kongl.
Maij:t een skrifft och exculperat sigh och deras samptelige
medbroder för dett tillmähle, som Rijkzens Rådh samptelige
Rijksens Stender påbördar, att hafva samtyckt till
det krig, som Sveriges rijke nu ähr råkat uthi; sedan
och att ännu vijdare få effterrättelsse om de medell, som
Rijkzens Rådh hafva begynt detta kriget [med]; och ytterst
bedia vij Hans Kongl. Maij:t att låta ransaka effter
autoren till det, som den fundne zedelen innehölt, kunnandes
Rijkzens Stender intet gåå förbij att påminna
derom, alldenstundh det angick Kongl. Maij:tz egen höga
persson och dess säkerheet.
Deruppå uplästes för samptelige Ridderskapet och
Adelen först det protocollsextract af den 9 hujus,1 som
1 Se ofvan sid. 64, 65.
90
1675.
Rijkzens Stenders uthskått upbure till Rijkzens Rådh;
sedan Rijkzens Rådz protocollsextract eller svar af den
15 Septembris (bil. 3), och effterst den apologi som Rijkzens
Stender i dag öfvergifva Hans Kongl. Maij:t (bil. 4).
Sedan det var förrättat, blef åter discourerat om medellen,
att den fempte punchten nthi Kongl. Maij:tz proposition
fordrar medell icke allenast till krigetz uthförande,
utan till heela rijkzens styrellsse, bediandes [Land t mar -  skalcken] att Ridderskapet och Adelen ville det öfverläggia
och skynda med svar. Och frågade Hr Landtmarskalcken,
att effter vij måste conferera med dee andre Stenderne
deröfver, om det skulle skiee genom uthskått eller
låta dem komma in pleno.
Till att vinna tijd fanns det för bäst att låta de andre
Stenderne komma in pleno att öfverläggia om medelen.
Hr Landtmarskalcken bad, att hvar elass ville
öfverläggia detta ährendet, att finna sigh prseparerade, om
dee andre Stenderne komma.
Hr Gabriel Falken bergh sade, att Konungen häfver
apprehenderat dee orden i vår bevillningzskrifft, som säija:
vij velile nu grijpa oss så nähr an, sorn alldrig skiett ähr,
hvilcket Hans Kongl. Maij:t förmodar vij och varda giörandes.
Hr Hendrich Falckenbergh: Många säija, att dee,
som hafva donationer, måge gifva mehra ann dee, som
intet haa fått, och han för sin persson ville gierna gee
V2 part af sine donerade räntor och een tijondedehl af de
öfrige räntorne.
Deröfver discourerade classerne.
Öfverste Dahlbergh berättade, att uthi Krigz-Collegio
voro öfversett, att till fästningarne behöfves 600
stycken och 20 fyrmösser.
Gref Baner frågade: Hvar är artolleriet taget vägen?
Öfversten Dahlbergh svarade: Det är väll något
qvarlembnat; behöfves mycket till, så och att det behöfves
för 90,000 daler s. m:t kruuth, som ähr förskrifvit af Antoni
Bruun, och så frampt festningarne skola blij rätt försedde,
behöfves der till 1,000,000 daler s. m:t, som i KrigzCollegio
är uthrächnat.
Gref Baner: Hvar är då alt det, som häfver varit i
förrådh? Eller skola Stenderne för een gåhlén administra
-
September.
91
tion gå till skatta? Än om vij intet få kruuth ifrån
Engelandh för krigh skull, hvar skola vij tå få det? Hvar
ähre nu alle saltpettersiudare? Eller hvar är nu det,
som till landetz defension behöfves? Detta är beklageligast,
att ingen, som medh sådant förseende blifver beslagen,
blir straffader hvarken för alliancer eller prsesenter
skull, och att ingenting är i förråd. Tyckes vara nödigt
att hålla een allfvarsam rächning med dem, som hafva
halft medelen om händer, och det med allfvahr. Jag rädz
det kommer een inegaliteet af denne bevillningen, att hvar
tager sig så när, och Kongen har intet till gee, sa blir
tiensten försummadh. Och är man rädd, att det, som nu
bevillias, lärer som reductionsgodzen gå till privatos och
icke till Konungen.
Hr Landzhöfdingen Ståhlarm påminte, att reduction
måtte stricte exeqveras. Hvillket och dee öfrige tyckte
gått, ty om alla > parter gå utli, så lärer Konungen fa
fult; det är mången, som här mist alt sitt, och mången,
som har ännu alt sammans behållet.
Gref Gustaf Banér: Till att slippa vijdare contribution,
så måste de godzén i Ingermannelandh komma tillbakas
till Cronan. Hvar ähro dee?
Hr Landzhöfdingen Falckenbergh: PåseenasteRijkzdag
blef bevilliatt, till att slippa vijdare contribution, att
reduction måtte [gå] öfver Sverige och provincierne utan
exception effter 1655 ahrs stadga. 2. Att 1660 åhrs additament
må fullgiöras effter regeringzformen, och hvad som
deremoth ähr skiet, måtte gåå tillbaakas. 3. Det som ähr
hemfallet till Cronan utom reduction, måtte slåås till staaten
medh det öfrige, då förmodeligen ett anseenligit skulle
blifva Cronan behållet och Stendernes intention nogsamt
kunde fullgiöras, jembvell dee för vijdare gravation vell
hafva blifvit befrijade, där detta ab initio noga och tillbörligen
hade observerat blifvit. Desse puncterne blefve
på sidste Rijkzdag bevilliat, men uti rijkzdagzbesluutet
står det intet, ändock det var, som alla sig påminna, af
oss eenhälleligen beslutet. Altså tyckes det nu nödigt
påminna det samma och uti rijkzdagzbesluutet införes. Och
ändock vij hade orsaak till att fråga effter ett och annat,
så villia vij lickväll för Konungens skull gierna giöra vårt
92
1675.
yttersta, och drager jag mig intet undan att giöra alt
hvadh jag förmår.
Gref Baneer sade det samma.
Ifrån Bönderne kom genom Cantzlisten svar, att de
intet kunde komma till något samtahl med Ridderskapet
och Adelen, för än dhe få svar af slättet.
Hr Landtmarskalken bad, att Ridderskapet och
ville sluuta saaken genom voterande.
3 classis votum: Att alla godz, så de som för 1632
som dee der senare äre gifne, måge effter reductionsstadgans
expresse innehåll blifva af een natur, och af alla donationer
generaliter halfva räntan för detta åhr utan åthskillnad
gifvas.
2 classis votum: Man hade trott, att den giorde bevillningen
skulle spijsa, men effter det intet förslår, så
äre vij för väre perssoner till fredz, om så de gode herrar
uti 1 classen, som det mäst angår, agreera att räntan för
detta åhr [må] gå halfparten af donationer, så godz som
andre räntor, vällförståendes det som ähr pur donation,
ifrån år 1632 intill datum berächnatt, då och de, som
ha fått penningar i stellet för godz, må och gee halffparten.
1 classis voterade medh zedlar, och befanns att 14
voro jakande och 4 allenast nekande.
Gref Baneer hade intet skrifvit, men sadhe: På det
jagh och må giöra mig meriteradh, så vill jag säija ja.
Och slööt classen, att dee alldeles äro conforme medh
2 classis votum, nembligen alt ifrån 1632 in till datum
heliften af alla donationer, som ähr pur donations ränta.
Medan detta förehades, ankommo Presterskapetz och
Borgerskapetz uthskått.
Tå dee sig satt hadhe, proponerade Hr Landtmarskalcken,
att såsom Hans Kongl. Maij:t dageligen skyndar
på svar, så förmodar Ridderskapet och Adelen, att Stenderne
hade nu föreenat sig öfver den 5 punchten om medelen.
Och skulle Ridderskapet och Adelen giärna åstunda
fåå hööra deras tanckar deröffver.
Borgmestaren Tegner: Yij see, att det, som för plägar
vara vanligit att contribuera, intet lärer förslå i detta
trångzmåhlett; derföre hafva vij bevilliat af all vår rör
-
September.
93
lige och orörlige egendomb gifva hvar 100 penning. Förmoda
att det skall temmeligen lyffta den brist, som nu ähr.
Doctor Terserus: Vij see intet annat medell än detta;
så är det och alles vår eedli lijkmätigt, och i alla cröningar,
som jag minns tillbakas, låfvat att upsettia lijf och alla
kraifter till Kongl. Maij:tz och rijkzens tienst; och påminte
att een af Adelens uthskått hade påmint, att hvar
50 penning een gångh hade varit bevilliat af all ägendom.
hvilket vore dubbelt. Altså voro detta något när lijdeligit,
så att om vij hade 100 Rdr, skulle man icke gierna
gifva deraf een, att hafva 99 uti säkerheet? Och elliest,
skulle vij blifva meenedare, om vij drogo oss undan.
Hr Landtmarskalken: Jag menar, att den bevillningen,
sorn Ridderskapet och Adelen hafva taget nu för
denne gången på sigh, skall vij da öfvergå een sådan contribution
af den 100:de penningen. Ty Ridderskapet och
Adelen hafva samtyckt att gifva hallfparten af all deras
godz ränta, som sedan 1632 donerade åhre, och af deras
allodial och bröstarfvingars godz hvar 10 penning af dess
ränta; vij hafva och efftergifvit den halfdelen af alt det,
som skatte och crono bevillia. Uthi uthskrifningen bafve
vij samtyckt till inom och utom råå och röör, och intet
frijkalla eens försvarskarlarne denne gången; ja ingen enkia
eller faderlöse barn blifva frijkalladhe. Jag troor intet,
att någon skall medh skiähll kunna begiära af oss mehra.
Doctor Terserus: Vij skulle önska blij medh Adelen
eensse i det förslag vij nu hafva gifvit, effter månge hafva
inge godz, män ähre doch stoore capitalister.
Borgmestaren Tegner: Om vij vordo eensse härom,
så få vij sedan öfverläggia de modo. Vij vele och hafva
cröningzhielpen her uthi sluuten. Vij hafva giort alt vår
möijeligaste till Hans Kongl. Maij:tz tienst och skulle
önska vij blefve alle lijka. Justitien fordrar det, att alle,
som i ett skepp ähro, contribuera lijka till salvera sigh.
Hr Landtmarskalken frågade, om intet det skall
stijga så mycket, det Adelen häfver bevilliat, jo visserligen
meer.
Borgmestaren C ad o: Här äre månge civil betiente,
som på detta sättet sittia frije.
Hr Landtmarskalken: Det kan Konungen corrigera
och vij intet, effter een dehl af dem intet äro af värt
94
1675.
ståndli. Vij hafva föreenat oss med Rijkzens Rädh om
vårt förslagh; derföre kunna vij intet gå derifrån. Det
bör och considereras dhen bekåstning, som een adelsman
gior uthi montering både för sig sielf så väll som
elliest.
Hr Landzhöfding Falckenberg: Jag troor intet, att
det finnes något exempell, som Doctor Terserus sadhe, att
för skulle giortz den 50 penningen af Adelen, uthan anno
1596 gåfvo fuller Presterne och Borgerne, men Adelen
frälste sig medh rusttiensten.
Hr Landtmarskalken: Vij lära intet kunna gåå här
ifrån, effter vij troo vår bevilning lärer förslåå.
Borgmestaren Tegner: Vij hafva varit betänkte på
tvänne vägar och måste i manquement af detta blifva vedh
gamble vanan.
Hr Landtmarskalcken sadhe: Så hade och vij skiähl
till att giöra det samma.
Borgmestaren Tegner: Vij kunna intet taxera een
annan, men vij vele betyga vår välvilligheet.
Hr Landtmarskalken: Vij sammaledes och kunna
intet annars, och hvarföre veele I tå änteligen, att vij
skole blij i alt alldeeles lijka, effter vij hoppas vårt blifva
så stoort som edert? Hafva vij större inkombster, så hafva
vij och större uthgiffter och helst nu i desse tijder.
Hr Gryllenanckar: Många af detta ståndet hafva
gifvit för någre åhr seedan från sig fierdedehlen af alt det
han har ägt, een dehl alt sammans, och ännu gifva de een
halfpart och äntå underhålla rustetiensten.
Presterskapet påminte: Kanskiee I vehle behålla effter
privilegierne ’/„ partt af denne contribution?
Svarades: Nej, vij hoppas I dragen intet den meffiancen
till vårt ståndh, att vij något subreptitie vele förhålla
Konungen. Altså blij vij vidh vårt och hoppas I
gören det samma. Vij gåå uprichteligen till värkia der
medh; eij heller vele vij betalda med gamble prretentioner,
ty det ähr afftallt.
Altså slööt Hr Landtmarskalcken: Vij hoppas
Kongl. Maij:t låter sig väll här åth nöija.
Doctor Terserus och Borgmestaren Tegner: Effter
vij intet kunna stanna i een taneke, så vele vij öfverläggia
medh väre medbroder, hvad oss står till giöra.
September.
95
Hr Landtmarskalcken: (rudh förbiude I vele låta
något falla af eder goda villia och causera, att och vij
måste gå ifrån vårt votum.
Borgmestaren Tegner: Vij hoppas blij vedh dett, som
justitien kan vara lijkmätigt.
Hr Landtmarskalcken badh, att dee veele laga så
man kan få snart svar derom.
Hvar medh Stendernes uthskått togo sitt affträde.
Sedan berättade Hr Landtmarskalcken, huruledes
Hennes Maij:t Rijkz-Enckiedråttningen hade låtit veeta
sigh förvänta Ridderskapetz och Adelens uthskått.
Hvarföre gick Hr Landtmarskalcken medh uthskåttet
på slåttet, och den öfrige dehlén af Ridderskapet och
Adelen tog sitt affträde och denne gången skildes åth.
[Den 18 Septembris] effter middagen kom Hr Landtmarskalcken
medh det uthskåttet, som hade varit uppe
hoos Rijkz-Enkiedrottningen tillbakars in presentia octorum,
och berättade Hr Landtmarskalcken, att Olivencrantz
hade sagt Dråttningen hafva bedit honom allena
komma in, men sedan begierte 2 ä 3 af hvart ståndh.
Kongl. Maij:tt svarade på skrifften, som bestodh af 3 momenter:
Först om orsakerne till kriget, 2. om medelens
räckenskap, 3. om zedlarne som voro uthkastade. Angående
det första hålla Rijkzens Rådh på söckia effter, hvar medh
de ville försvara sigh. Det 2:a om medelen effter Hans
Maij:t sielf intet kunde hinna, så ville Stenderne förordna
visse, som kunde öfverse rächningarne. Det 3:e hade Hans
Maij:t redan ordres stelt att ransaka effter, och sade han
har kunskap af hvem som har sagt det och skall låta oss
innan någre dagar få veeta svar. Då tackade Hr Landtmarskalcken
för det Hans Maij:t så snart häfver förklarat
sigh. Då svarade Hans Kongl. Maij:t om proposition, att
den måtte fortgåå. Doctor Jöns hade sagt, att prästerne
hade så grijpit sig an, att dee ville gee hvar hundrade
penningh. Dermedh svarade Borgmestaren Tegner och, att
det måtte skiee effter justitien. Hr Landtmarskalcken sade
vijdare: Det kan intet alt repeteras, effter det var vidlöfftigt,
uthan Kongl. Maij:t hade svarat, det han vore intet
belåten medh vår oeenigheet, utan att vij ville grijpa i
eenigheet Hans Kongl. Maij:t under armarna. Då stan
-
96
1675.
nade Borgmestaren der vidh: så vele vij conformera oss
medh Adelen och gee hvar 10:de penningh. Då sade Hr
Landtmarskalcken, att Ridderskapet och Adelen hade taget
sig så när, det mången skulle måst taga det han elliest
gierna hade behållet till att komma detta till väga.
Hr Ekeblad påminte, om denne contribution skulle
gå öfver sätesgårdar och ladugårdar, eller om dee skulle
vara frije.
Svarades: Ja; item förmedlade hemman effter förmedlingen,
så och öde.
Om donationer frågades, huru dee skohla förståås.
Svarades att det skulle gees halfparten af donationernes
ränta, men det öfriga frällsse hvar tijonde penning
af räntan, sätegårdar, ladugårdar, förmedlade och
ödeshemman undantagne.
Hr Rosendahl hoppas få blij vedh den försäckringh,
som i 1655 åhrs stadga är nembdh, nembligen att seedan en
fierdepart ähr genom reductionen angifven, måtte det öfriga
blifva fritt såssom ett allodialt frällsse.
Hr Gyllencreutz: Denne qvestion är så starckt ventilerat
i reduction som han någonsin kan, men man har
lijkväll intet kunnat annars considerera donationerne än
annat frällsse.
Svarades att det blifver veedh den voteringen, som
för är giordh.
Grefve Stenberg hade åter inlagt breef, och Hr
Landtmarskalcken frågade, om hans paquet skulle opbrytas.
Svarades ja.
Brefvet uplästes af Hr Landtmarskalcken.
Medan detta förehades, kom tijdender, att Prästerskapet
och Borgerskapet begierte conference, hvilcket bevilliades
in pleno att komma.
Gref Stenbergz breef lästes allenast ett styckie och
intet alle, och effter det fans upfyllt med allehanda försmädelser
på Secreteraren Wallenstedt, som voro olijdelige
och syntes choquera samptelige Ridderskapet sampt
Secreteraren, så difficulterades, om det skulle vijdare upläsas.
Eenteligen blef det continuerat att få höra hvadh
det vijdare skulle innehålla. Samma bref innehölt ochså
något om Fiscalen.
September.
97
Vidh detta kommo dee andre Stendernes uthskått
inn, och sade Doctor Terserus: Effter Kongl. Maij:tt befälte,
att vij skulle försöckia till komma öfvereens öfver
den 5 punchten, så ha vij till den endan kommet hijt.
Hr Borgmestaren Tegner: Effter vij finna omöijeligit
Kongl. Maij:t vara hulpen medh det seenare förslaget,
effter det intet stort lärer förslåå, emedan den fattige
intet lärer förmå det uthgifva, medan och det, som
Ridderskapet och Adelen ha bevilliat, intet lärer stijga så
högt, som man har trott, och vij ha trott, att Ridderskapet
och Adelen, som ha största landet borte, de lära
och contribuera mäst, der till vij och hijt kombne äre att
öfverläggia.
Hr Landtmarskalcken: Vij hafva apprsehenderat,
att mäste delen af prästerne ähro fattige, derföre deras
contribution intet [kan] blij stoor.
Frågades om prästeborden, effter dee äro Cronones,
om deraf ochså skulle contribueras.
Svarades: Een hundradedeehl.
Då remonstrerades att deraf lijtet skulle förslåå, och
kan hoos Borgerskapet något förslåå, men hoos prästerne
ganska lijtet.
Altså förfrågades, huru skulle dåå skiee medli stoore
buus, tapeter och sådant, som intet geer någon ränta af
sigh. Altså remonstrerades dem, att dee intet måtte fatta
deras resolution så ferm, att vij ville gifva hvar 100 penningh.
Om Adelen intet vill som vij, så veele vij intet, ty
vij kunna intet alla lijka, effter alla intet hafva een näringh.
Fördenskull lärer Ridderskapet och Adelen komma
in medh vårt svahr och lembna resten åth Hans Kongl.
Maij:t.
Hr Clas Flemmingh: Jag seer intet, huru det skall
mera kunna gå från oss, effter vij hafva mycket, som vij
ingen ränta hafva af. Huru kunna vij då däraf giöra
contribution? Hr Clas Flemming frågade: Om Eders Högvördigheet
skulle giöra förslag på sin contribution, hvadh
den förslåår, så vill jag giöra på min.
Doctor Terserus: Af min kan gå 70 Rdr.
Hr Clas Flemmingh: Oell af min 700 Rdr; see da
differencen.
Sv. Ridder sk. o. Adels riksd.-prot., XII. 1075. 7
98
1675.
Hr Landtmarskalcken remonstrerade, att på alla
Rijkzdagar måste vij lijda klanckerij på våre privilegier,
der vij lickväll måste montera oss ock hålla rustningh,
som dhe andre intet giöra.
Borgmestaren Tegner: Vij hafva hafftinqvarteringh,
som I intet.
Hr L andtmarskaleken svaradhe honom vara illa
berättat. Dee durchmarscher, som dee på landet måste
uthståå, hafva fast större incommoditeet medh sig än inqvarteringer
i staden.
Borgmestaren Tegner: Vij hafva giort Hans Maij:tz
befallningh till nöijes och kommet hijt och ment vij skulle
få uthrätta någott, men effter det intet kan skiee, så måste
vij stellat der hän så länge.
Hr Landtmarskalcken: Vij kunna då intet mehr
giöra, än vij haa giort, och veele dee öfrige intet vara
eensse, så kunna vij intet [rå] derföre, utan vij hafva taget
oss så nähr, som vij någonsin ha kunnat, och önska, att I
ville som vij blij vedh eder fattade resolution.
Medh detta togo Stenderne affträde.
Hr Landtmarskalcken: Hans Maij :t ville gierna vij
voro föreente medh hvarannan, men effter dee intet villia
conformera sig medh oss, så råda vij intet derföre. Jag
häfver 3 eller 4 gånger sagt: vår contribution stiger högre
än deras project.
Hr Gyllencreutz proponerade, om det skulle gifvas
af pur donationer, men intet taltes om termino a quo.
Befans lijkväll enteligen, att det var resolverat från
år 1632.
Hr L andtmarskaleken frågade, om vij skole blifva
vidh ett eengång giort voto.
Svarades: Ja, ja.
Ett utskått ifrån Bönderne ankom, som begiärte, att
uthskrifningen måtte skiee lijka hvar tionde öfver hufvudet,
skatte och frällsse.
Hr Landtmarskalcken: Vij hafva giort eder den
ähran, som altijd varit vant, att vij conformera oss effter
eder, och hvadh I bevillien, dereffter ställa vij oss och
hafva cederat af våre privilegier alla våre försvarskarlar.
Ähr det icke nogh?
September.
99
Bonden: Dee bedia ännu, att det allenast detta åhret
måtte skiee.
Hr Landtmarskalcken frågade, om Böndren hade
bevilliat någon hielp förutan manskapet.
Svarades af dem: Ja, till cröningzhielpen.
Hr Landtmarskalcken: Vij icke allenast till cröningzhielpen,
utan vij ha bevilliat hvar 10:de penningh af
all vår ränta, och af donationerne halfva räntan. Dessutom
och rusttiensten, och gå sielf medh på kiöpet. Altså
betänckien det, gode dannemän.
Böndren stodo äntå däruppå, att detta eena åhret
een lijkhet måtte skiee.
Hr Landtmarskalcken: Vij ha intet förstådt af
eder, att I någonting ha bevilliat mer än manskapet, men
vij dess utan och stor penningehielp. Altså stå vij därupå,
att vij må samptelige hielpa vår konungh.
Bonden svarade: Så bedia vij då, att det matte gaå
på hvart 20 manskap.
Hr Landtmarskalcken: Alt det lärer intet giöra
till saaken. Hr Landtmarskallcken söckte medh alt maneer
till disponera dem och badh dem betänckia sig till
mårgon effter afftonsången.
Bönderne togo affträde och ville intet [gå] ifrån sitt
propos.
Altså badh Hr Landtmarskallcken på Kongl. Maij:tz
vägnar, att Landzhöfdingarne ville disponera hvar sine
landzmän.
Hr Landtmarskallcken beklagade, att Assessoren
Rosendahl hade stigit up och sagt: han går aldrig under
det, som voterat ähr.
Hofstallmästaren Hr Reuter crantz meente classen
intet vara eensse, och derföre bordhe voteras, som i prima
classe skiedde, ty somblige voro af den meningen att gifva
halfparten af alla godz, så donationer som andra.
Hr Assessoren Rosendahl: Jag meenar intet annat,
än att vij må bli vedh reduetionsstadgan.
Svarades: Kan intet gåå från votis, utan blij vedh det,
som eengångh voterat ähr.
Hr Landtmarskallcken frågade, om ett uthskatt
skulle nämbnas att conferera medh Bönderne.
Svarades neij, utan vänta till dess dee komma sielfve.
100
1075.
Hr Landtmarskallcken badh Ridderskapet och Adelen
komma igen dagen effter, effter afftonsången.
Hr Landtmarskallcken gaf' till kienna Greef Stenbergh
hafva itererat sin förra begiäran och begiärer svar på
sin förre begäran emot Secreteraren och Fiscalen. Sedan
begiärer han och, att honom intet måtte prejudicera uti sin
rang medh Gref Douglas, effter han vänter Kongl. Maij:tz
nådige resolution.
Den 19 Septembris söndag effter middagen.
Hr Landtmarskallcken gaf åter nu som äffta tillkiänna,
huru mycket Hans Kongl. Maij :t skyndar på ändskap.
Och beklagade det man för dee andre Stendernes
skull måste nu dröija, effter vij Ridderskapet och Adelen
intet viste, om de vijdare ville infinna sig till någon conference.
Hans Kongl. Maij:t befalte väll, att vij skulle
föreena oss; vij hafva och giort vårt dertill, men dee låta
deremoth finna sig vijdrige nogh och villia, att vij skola
lämpa oss effter dem, det som böör hållas betänckeligit.
Hr Melcker Falckenberg: Det står till försöckia,
meena dhe, men få dee det een gång, så hafva dhe mycket
vunnit.
Hr Landtmarskallcken: I gode herrar måtte förlåta
mig, om jag proponerar en tingh: Skall Ridderskapet
och Adelen kunna förstå sigh att gifva hvar
hundrade penningh af dess huus i stederne, meublerne
undantagne?
Men detta förslag kunde Ridderskapet och Adelen
ingaledes gilla och be villia till. Någre meente, att deraf,
nembligen af huussen, kunde något gifvas, fast icke på det
sättet som Borgerskapet det åstundhade, hvarigenom munnen
kundhe på dem någorlunda tillstoppas. Men detta fan dock
intet bijfall.
Hr Landzhöfdingen Falckenberg sade sig hafva huuss
i staden; ville väll gifva något deraf, vill intet undandraga
sigh, men dock att intet gifves effter Borgerskapets
behag hvar 100:de penning.
Hr Landtmarskallcken frågade, om Ridderskapet
och Adelen ville ännu låta gåå ett uthskått till dem, pä
det dee intet skulle hafva orsaak att klaga. Hvilket fans
för gått.
September.
101
Vij dare tolle åthskillige discourser om Presterskapetz
och Borgerskapetz åthskillige uthvägar att kunna contribuera
lättare än Ridderskapet och Adelen, som måste altijd
hålla deras rustningh.
Hr Stallmästaren Mårten Reutercrantz påminte
på 3 classens vägnar, det classen fan sig högeligen praejudieerat
af det voto, som 1 och 2 classerne hade sagt om
contributionsterminen, att den skulle allenast räeknas ifrån
1632, varandes derföre 3 classens begiäran, att alla godz,
så väll för 1632 som dee der seenare äro gifne, måge effter
reductionsstadgans 1 punct[s] expresse innehåldh blifva af
een natur och egenskap, och af alla donationer generaliter
lialfve räntan för detta åhr utan åthskillnadh gifvas, ty
stadgans 1 punct säger klart, att när fierdeparten är gifven,
skola alla godz vara lijka. Dess förutan sittia vij her på
Riddarhuusset med lijka privilegier, alle ähro vij och i
lijka fahra; derföre böre och alle draga lijka last.
Hr Hendrick Fallckenbergh: Vij hafva sluutet
med votering och kunna intet gå derifrån.
Hr Reutercrantz: Det blef intet af Hr Landtmarskallcken
proponerat om termino a quo; derföre kunde vij
intet ackta oss derföre. Gode herrar, vij äre alla i lijka
fahra. sittia medh lijka privilegier; så är och skiäligit, att
alla giöra lijka. Som vij uti denna classen gifva af ett
gott hiertelagh, så hoppas jag I, gode herrar, i förste
classen intet mindre kunna undandraga eder.
Hr Landtmarskallcken frågade förste och andre
classerne, om dee ville tillåta, att å nyo voteras om.
Hvartill svarades neij, att det intet kunde tillåtas,
alldenstundh det redan een gång var voterat.
Hvaremoth stodh 3 classen deruppå, att mera var voterat
än proponerat, och såssom det lände 3 classen till
prsejudice, kunde dee det ingaledes undergåå, begiärandes
att contribution måtte skiee effter reductionsstadgans 1
punct, som klarligen det uttrycker, att sedan fierdeparten
är aflagdh, skola alla godz vara lijka, och intet
nytt eller gammalt frällsse i consideration komma. Och
den votering, som af den 1 och 2 classen voro skiedh,
kunde intet vijdare gillas, än den voro conform medh reductionsstadgan;
dessföruthan lände samma 2 classers vota
3 classen till förfång.
102
1675.
Hr Landtmarskallcken frågade ännu, om 1 och 2
classerne ville votera om terminen, hvarifrån contribution
skulle räcknas. Hvartill svarades neij.
Hvartill 3 classen svarade och frågade, om det tå var
theras taneke, att 3 classen skulle alena lijda; det kunde
intet tohlas, ty först voro det eemot reduetionsstadgan, och
sedan kunde intet de tvänne classerne öfvervotera den 3
classen uti det, som dem så när tryckte, villiandes intet
tillåta någon åthskilnadh eemellan gammalt och nytt frälsse,
utan alla böra lijka last draga.
Hr Jacob Flemmingh meente saaken intet vara af
så stort värde, att han icke kunde förandras, om det icke
voro för elackt exempell skull.
Hr Stallmästaren Reutercrantz frågade honom, hvadh
för exempell, seij andes sig hafva intet annat interesse än
Kongl. Maij:tz och rijkzens tienst. Men på det sättet, som
dee gode herrer uti 1 classen viste sig nu, giorde de mehra
i orden än i gierningarne.
Hr Landtmarskallcken frågade ånyo, om dee ville,
att det skulle proponeras om termin. Men svarades alt
stadigt neij.
Hvaremoth 3 classen åter genom Hr Hofstallmästare!!
Mårten Reutercrantz och ett stoort sårll stodo eenstendigt
deruppå, sig vara genom första och andra classernes
vota högt preejudicerade, varandes 3 classens begiäran, att
alla godz, så väll nytt som gammalt frälsse, skulle undergå
lijka contribution, och att ingen åthskillnadh skall giöras
eemellan godzén, utan effter reduetionsstadgan lijka considereras;
kunde intet undergå hvad den förste och andre
classen hade voterat, effter det lände den 3 classen till
prsejudice.
Därupå svarade Hr Landzhöfdingen Hendrich Fale -  kenbergh, det den 2 classen hade intet voterat den 3
classen till praejudice, seijandes sig intet hafva det ringaste
interesse deruthi; tyckte mycket svårt vara på classens
begiäran föra fram deras mening, när det blifver så disputerat.
Hofstallmästaren svarade, att för än det hade
kunnat sluutas om termin, hade termin bordh vara proponerad.
När 3 classen voterade, kunde han intet votera
om det, som intet var proponerat; veet och intet, huru
-
September.
103
ledes dee andre classernes vota kunna bestå, som hafva
voterat uti det, som intet var proponerat.
Hr Landtmarskallcken frågade åter igen, om een
ny proposition skulle skie om termin.
Grefve Gustaf Banér svarade neij. att 1 classen det
intet tillåta ville.
Yidh detta upväxte ett mycket stort sårll, och skilldes
Ridderskapet och Adelen ifrån hvarandre medh temmelig
confusion.
Den 20 Septembris för middagen.
Sedan Ridderskapet och Adelen var församblatt, förordnades
ett uthskått, som skulle gå till dee andre 3 Stenderne,
söckiandes att disponera Prästerskapet och Borger -  skapet till hvar 10 penning med Ridderskapet och Adelen,
och Böndren till uthskrifningen effter mantahlet.
Samma uthskått bestod af fölliande personer:
[Af] 3:a classe:
Hr Gyllenankar, Hr Ollieqvist,
Hr Graan, Hr Starenflycht.
Hr Uttermarck,
2:a classe:
Hr Landzhöfdingen Hendrich Hr Rammell,
Falckenbergh, Hr Rolamb,
Hr Tott, Hr Grijpenhielm.
l:a classe:
Hr Claes Flemming, Hr Horn,
Hr Patkull, Hr Åke Åkesson.
Hr Nils Kagge,
Hr Landtmarskallcken påminte, att uthskåttet
intet skulle nämbna om husen, [som] Ridderskapet och
Adelen egde, och att persvadera dhem, Prästerne och Böndren,
till förena sig medh Ridderskapet och Adelen öfver
den 10 penningen. Hoos Bonden skulle giöras förslag på
anno 1660 åhrs uthskrifning, och hvad Bonden bevillier,
dertill samtyckier Ridderskapet och Adelen halfparten.
Hr Landzhöfdingen Falckenberg mente, att om Bönderna
hevillia. till hvar 10:de. att Adelen tå samtyckte till
104
1675.
hvart 15 mantahl och för att undfly att intet blij dem
lijka, ty ehuruväll vår intention är att hielpa Konungen,
så kunna vij dock intet blifva dem lijke.
Medh denne instruction gick uthskåttet till dee andre
Stenderne.
Imedlertijdh passerade intet, utan förväntes ett uthskått
ifrån Rijkzens Rådh.
När Ridderskapetz och Adelens uthskått kom igen,
berättade på dess vägnar Hr Clas Flemming, huruledes
uthskåttet hade giort sin flijt att förmå Prästerskapet att
foreena sig medh Ridderskapet och Adelen till hvar 10
penning af theras inkombst, hvaruppå Biskopen Terserus
svaradhe med een efffcertänckelig vers.1 Hr Hindrick Falckenbergh
frågade, huru han den versen förstodh, hvaruppå
Biskopen svarade: der till, sade Biskopen, som han kan
appliceras. Sidst så låfvade Prästerskapet att villia öfverläggia
vår proposition och gifva svar. — Borgerskapet
funno vij temmeligen kalla, hvilcka sade straxt, att dee
intet kunde komma öfver eens medh oss, och eöter de voro
angifne hoos Konungen, som dee hindrade sluutet och intet
ville giöra något anseenligit, ty hafva dee redan ingifvit
sitt svar, kunnandes intet giöra mehr der till. Bönderne
söckte vij att intahla att villia gifva hvar 10 effter gårde -  tahlet, men de ropade alla med een mun: villia gå man af
huuset. Vij vijste dem den svårigheet der vedh voro, och
att Kongl. Maij:t sampt rijket voro intet dermedh tient.
De svarade, att om frällsse ville giöra lijka medh dem, så
ville dee see, hvadh dee kundhe giöra; hvar och icke så
ville dee skiutat under Kongl. Maij:t. De talade och mycket
om Ridderskapetz och Adelens försvarskarlar; mente de
måtte och stå i rote. Vij både dem betänckia fäderneslandetz
tillståndh, och att dee måtte bevillia till någon ansenlig
uthskrifning. De sade sig villia gifva Konungen sitt svar.
Vidh detta ankommo ifrån Rijkzens Rådh Hans Excellentz
Hr Rijkz-Skattmestaren, Hans Excellentz Hr Johan
Gyllenstierna, Hans Excellentz Hr Tore Bonde.
Hans Excell. Hr Rijkz-Skattmestaren gaf Ridderskapet
och Adelen tillkienna, huruledes Hans Kongl. Maij:t
högeligen åstundade endskap på Rijkzdagen, hafvandes Hans
1 Jamf. prestest&ndets protokoll s. d.
September.
105
Kongl. Maij:t gifvit tillkienna dess närvarellsse vara på
andre orter mycket nödig och derföre befalt oss träda till
samman medh eder att höra, huru vijda de gode herrar
hafva föreent sigh att gifva Hans Kongl. Maij:t svar på
dess proposition. Hans Kongl. Maij:t häfver förnummit
Ridderskapetz och Adelens benägenheet och derföre sändt
oss neder att facilitera deras gode upsåth och hielpa till
ändskap.
Hr Landtmarskallcken tackade Deras Excellentier
för den ähran Ridderskapet och Adelen vederfors, derigenom
att Deras Excellentier trädde i samtahl med Ridderskapet
och Adelen, glädiandes sigh Ridderskapet och
Adelen deröfver, att Deras Excellentier ville taga den
mödan att facilitera sluutet genom deras högförståndige
rådh och bijståndh, och hafva Ridderskapet och Adelen
samtyckt dertill att för detta åhret gifva Hans Maij:t
hvar 10 penning af allodial och bröstarfvegodz, men af dee
andre godzén halfparten af dess ränta, och detta alt för
detta eena åhret, och äre 1 och 2 classerne uthi den meningen,
att denne contribution gåår af dee godzén, som
ähro donerade sedan 1632, men den 3 classen är der medh
intet eenig, villiandes gå längre tillbakars och begierer,
att alla godz så väll för 1632 som seen 1632 måge effter
reductionsstadgans innehåll blifva af een natur, och generaliter
[gifvas] halfva räntan för detta åhret.
Deras Excellentier Rijkzens Rådh svarade, att såssom
dett var Ridderskapetz och Adelens afseende att i detta
trångmåhlet understödia Hans Kongl. Maij:t, så tyckes att
dee, som hafva niutet beneficium för 1632, äre äfven så
plichtige att behierta rijkzens torfftigheet.
Grefve Baner: Dät mästa är, att vij hafva reedan
voterat och kunna intet gierna tåhla vårt votum kastas
omkull.
Rijkz-Skattmestaren: Det händer offta, att, nähr
voterat ähr, och saaken får sedan een annan beskaffenheet,
att där åter skieer förändring. Såssom alle sittia här uti
ett huus, så måste ingen åthskillnadh giöras eemellan nytt
och gammalt frällsse, och veeta intet af mera än allodial
och feudal godz.
Hans Excellentz Hr Johan Gyllenstierna: Såssom
detta är ett ståndh, så måste och öfver alt vara ett gått
106
1075.
förtroende, och måste alt det eviteras, som kan af sig föda
någon vedervärdigheet. Yij veeta i Sverige intet af mehra
än ett frällsse; alla lijka gode adelsmän, alla lijka gode
privilegier; dhe som för 1632 äre beneficerade, böra intet
undandraga sig att gåå Hans Kongl. Maij:t tillhanda äfven
så väll som dee effter 1632.
Hr Clas Flemming: Somblige villia gåå längre än
till 1604.
Hans Excellentz Rijkz-Skattmästaren: Dee gå till
ett stort mörcker, det kan och intet förslåå. Scopus är
att stå Hans Maij:t bij och intet fambla effter det ovissa;
dhe som sittia i reduction, kunna bäst bevittna det, att
gåå längre än till 1604, gifver ett stort arbete, och uthrättas
intet.
Hr Melcher Falckenberg: Effter reductionsstadgan
häfver giort alla godzén lijka, sedan fierdeparten aflagdh
ähr, så beder 3 classen, att dee tvenne classerne ville gifva
3 classen bijfall, ty intention af reductionsstadgan är, att
alla godz måtte blifva lijka.
Hans Excellentz Rijkz-Skattmästaren: Om dee
gode herrar uti 1 och 2 classerne ville låta beqväma sig
att gåå ifrån 1604; dhe lära förmodeligen intet mindre än
andre behierta Kongl. Maij:tz tienst.
Hr Jacob Flemming: Det är svårt gåå från vårt
votum för exempell skull.
Gref Gustaf Baneer: Det mäste ähr, att det är voterat,
hvilcket vij hålla betänckeligit att kasta kull.
Hans Excellentz Hr Johan Gyllenstierna: För än
dee gode herrar äre eenige medh Rijksens Rådh såssom
medledamöther, kan intet vara så fast voterat, att det icke
skall kunna ändras.
Hans Excellentz Rijkz-Skattmestaren: Dee som
hafva fått godz för 1632, böra medh större skiähl gifva af
sine godz; de sittia och hafva dem utan förkortning, men
de effter 1632 äro reductionen underkastade.
Sedan detta således discourerat var, blef det af alla
classerne för gått funnet och besluutet, att af allodial och
bröstarfzgodz gifves för detta åhret allenast hvar 10 penningh.
Men af Norköpingz besluutz godzén ifrån åhr 1604,
som äre pure donationsgodz, gifves halfparten af dess ränta,
och det i lijka måtto allenast för detta innevarande åhret;
September.
107
sätegårdar, ladugårdar, ödes sampt på frijheet uptagne
hemman, deraf hussbonden intet niuter, undantages.
Hans Excellentz Rijkz-Skattmestaren gaf vijdare
tillkienna, huruledes Hans Kongl. Maij:t hade förnummet
een åthskillnadh vara emellan Ridderskapet och Adelen
sampt dhe andre Stenderne, i det dee andre Stenderne
villia gifva hvar 100 penning af all egendomb, ty häfver
Hans Kongl. Maij:t befalt oss att underrätta oss derom.
Hr Landtmarskallcken svarandes gaf tillkienna,
huruledes Presterskapet och Borgerskapet hafva varit tillhopa
med Ridderskapet och Adelen och gifvit tillkienna,
det dee voro sinnade att gifva hvar 100 penning af all
deras egendom, villiandes att Ridderskapet och Adelen
giorde det samma. Men det blef dem remonstrerat, att den
contribution, som Ridderskapet och Adelen hafva taget på
sigh, stiger fast högre. När vij voro för någre dagar sedan
3 perssoner af hvart stånd uppe hoos Hans Kongl. Maij:t,
giorde Hans Kongl. Maij:t påminnelsse om svaret på propositionen,
att vij dermedh skynda skulle. Jag svarade,
att Ridderskapet och Adelen voro redan ferdige, om de
andre Stenderne elliest kundhe stanna medh oss i ett.
Biskopen Terserus sade dertill, att den, som mehra häfver,
mera gifver, hvaröfver vij folie uti någon disput, så att
Hans Kongl. Maij:t badh oss föreena oss, och Hans Maij:t
voro intet tienter medh vår oenigheet. — Derpå kommo de
andre Stenderne till oss, seijandes sig så vara befalta af
Hans Kongl. Maij:t att conferera medh Ridderskapet och
Adelen. Men som(!) dee stodo på sitt förre förslagh angående
den 100 penningen, och vij tå som för viste dem, att den
contribution, som Ridderskapet och Adelen hade tagit pä
sig, stege vijda öfver det förslaget, dee hade; men styrckiandes
dem att föreena sig medh oss till hvar 10 penningh.
Hvaruppå dee svarade, att dee villia see, hvadh dee kunna
giöra. Ridderskapet och Adelen hade ännu i dag halft
dess uthskåt till dem att föreena sig, män märckies alt
fort lijka ringa inclination hoos dem, och hafva de sagt
sig hafva öfvergifvit deras svar.
Hans Excellentz Rijkz-Skattmestaren: Som oss berättas
skola dee stööta sig derupå, att somblige af Ridderskapet
och Adelen hafva villkor i städerne och derföre intet
giöra något till Cronan; een deehl hafva huus, dem dee hyra
108
1675.
uth, een deehl drifva borgerlig hanteringh utan afgifft.
Om någon Borgare häfver godz på landet, tå undergår
han medh oss hvadh vij låfva.
Hr Landtmarskallcken: Ridderskapet och Adelen
tyckia ochså skiäligit vara, att de, som hafva huusshyra,
att deraf gifves hvar tionde penning af hyran. I lijka
måtto dee, som ijdka borgerlig handtering, beläggias och
derföre.
Hans Excellentz Rijkz-Skattmestaren:Hans Kongl.
Maij:t häfver och gifvitt några frijhetzbreef att vara frij
för borgerlig uthlaga, men intet förståås deruthi det, som
extraordinarie kan bevillias.
Hr Landzhöfdingen Hindrich Falckenberg sade
vara mycket väll, om Hans Kongl. Maij:t täcktes meddela
skrifftelig resolution, huru vijda sådanne frijheetzbreef
skole förståås.
Hans Excellentz Hr Johan Gyllenstierna: Af alle
compagnier måste ochså gifvas tillika medh alle de, som
hafva skiepsparter, så att deraf gifves hvar 10 penning af
dess behåldne interesse.
Resolutio: Att af huushyran, compagnier, nembligen
af det behåldne interesset, gifves hvar 10 penning. Item
att den frällsseman, som drifver borgerlig hantering, undergåår
i det fallet hvad Bärgerskapet bevillia. Dee som
hafva godz i underpant af Cronan eller andre gifne, gifva
af interesset hvar 10 penning; den som häfver eemot penningar
fått godz eller godz emot penningar, gifve halfparten.
Sedan föll talet om manskapetz anskaffande, och sade
Hans Excellentz Hr Rijkz-Skattmestaren: Kongl. Maij:t
häfver ännu intet fått något svar af Bönderne om utskrifningen.
Om Ridderskapet och Adelen ville för sig
resolvera till något vist? Gårdetahlet förslåår intet i
desse tijder.
Hans Excellentz Hr Johan Gyllenstierna: När
man vill considerera fahran, så är hon nu mycket stoor;
derföre måste vij proportionera media deremot; voro bäst
att taga 1657 åhrs bevillning till exempel!
Hr Landtmarskallcken: Allmogen häfver varit hoos
oss; vill enteligen hafva oss lijka medh sig. Talas och
mycket om Ridderskapetz och Adelens försvarskarlar.
September.
109
Hans Excellentz Hr Rijkz-Skattmästaren beklagade
det stoora missbruuk, som är medh försvarskarlarne; rådde
att hvar een skulle försvara hvadh skiäligit ähr.
Hr Landtmarskallcken: Ridderskapet och Adelen
kunna intet väll sluuta något vist öfver uthskrifningen.
för än Bönderne hafva beqvämat sig; men så are vij
lijkväll beredde att gåå effter mantahlet, giörandes halfft
eemot Bönderne, effterlåtandes försvarskarlar, så innom som
utom rå och röö, stå medh uti roten. Men att giöra sig
lijka medh allmogen, dett håller Ridderskapet och Adelen
för mycket efftertänckeligit.
Hr Landzhöfdingen Hendrich Falckenberg sade, att
när allmogen häfver först uthlåtet sig, så kan Ridderskapet
och Adelen säkrast sluuta. Varda och tå det
giörandes, som möjligast är. Intet är[o] heller Bönderne
eenige ännu eemellan sig, och äro uplänningarne dee
värsta.
Landzhöfdingen Stählarm sade, att Finnarne lära
intet neeka mot att gifva hvar 10 af mantahlet.
H. Excell. Rij kz-Skattmestaren: Man måste söckia
att bringa allmogen pä rätta vägen. Men vij skulle gierna
af eder, gode herrar, veeta till sluut, hvadh vij skole bringa
Hans Kongl. Maij:t för svar om medelen.
Hr Landtmarskallken: Ridderskapet och Adelen
ähro eenige derom, att hvar tionde penning gifves för detta
åhret af alla allodial- och bröstarfzgodz, men af alla Norkiöpings
besluutz godz ifrån 1604, som äre pure donerade
godz, halfva räntan.
Hans Excellentz Rijkz-Skattmestaren: Men af
huussen i städerne?
Hr Landtmarskallcken: Af dess hyra gifves hvar
tijonde penning. Ar någon frällsesman, som drifver borgerlig
hantering, så undergåår han borgerlig last och den bevillning,
som Borgerskapet ingår, effter dee bårgare, som
hafva godz på landet, undergå hvadh Ridderskapet och
Adelen tager på sigh.
Hans Excellentz Rijkz-Skattmestaren: Dee som
elliest hafva fått något af nådhe, antingen penningegåfvor
eller penningeräntta i stellet för jordegodz eller jordegodzen
i underpant eemot någon penningegåfvo eller och
andre beneficier af Kongl. Maij:t, utom godz?
110
1675.
Hr Landtmarskallcken: Ridderskapet och Adelen
blifva stadigt ved den tancken, att deraf gifves halfparten,
sorn och för är sagt om compagnier och skiepzparter, att
hvar tijonde penningh af det behålldne in teresset och vinsten
gifves. Af pantegodz, antingen dhe äre förpantade
ifrån Cronan eller någon annan, gifva [de] och hvar tionde
penning af sitt tillhörige interesse.
H. Excell. Hr Rijkz-Skattmestaren: Ridderskapet
och Adelen mentionerade nu på stunden om den bortdonerade
kyrckiotionden; om dee finna gott att söckia Hans
Kongl. Maij:tz resolution deröfver?
Hr Landtmarskallcken: Ridderskapet och Adelen
recommendera och det uti Deras Excellentzers gode omsorg,
item att det missbruuk, som är med bärghfrällsse,
måtte förandras.
Rijkzens Råd stege här medh up, seijandes sig villia
referera deras medbroder Ridderskapetz och Adelens taneke
om contributionsterminen af Norkiöpingz besluutz godzén
ifrån 1604, försäckrandes Ridderskapet och Adelen der hoss
att dee uti alla tillfällen gierna skole lämpa deras rådh
tillhopa med Ridderskapet och Adelen uti alt det, som kan
lända Hans Kongl. Maij:t, deras k[ära] fäderneslandh samt
ståndet till nytta, vällfärdh och fromma.
Hr Landtmarskallcken frambar Ridderskapetz och
Adelens tackseijelsse för den gunsten Deras Excellentzer
deras ståndh beviste, ingaledes tviflandes att Deras Excellentzer
ju varda hooss Hans Kongl. Maij:t som hooss
Deras Excellentzer af samptelige Rijkzens Råd till det
bästa uthtydandes, hvad Ridderskapet och Adelen således
af ett gått hiertelag och intet utan besvär bevilliatt hafva
till Hans Kongl. Maij:tz och fäderneslandzens tienst, hvar
hoos dee och giöra den påminnelssen, att såsom Ridderskapet
och Adelen hafva af kärleek till sin Konung taget
på sig denne heelt ovane och svåre contribution, att sådant
aldrig måtte dragas till något exempell och deras
privilegier på något sätt försvaga.
Rijkzens Rådh låfvade att gifva Hans Kongl. Maij:t
tillkienna Ridderskapetz och Adelens trogne hiertelag, och
huru när de sig till Hans Kongl. Maij:tz tienst angrijpa.
Tagandes dermedh affträde och blefve af någre utur hvar
elasse beledsagade af Riddarehuset till trappan.
September.
lil
Dereffter skildes och Ridderskapet och Adelen ifrån
hvarandra, medh påminnelse att komma dagen effter tillsamman
kl. prsecise 9.
Den 21 [Septembris] var Matzmesse dagen, och kommo
inge tillsamman.
Den 22 Septembris för middagen.
Hr Landtmarskallcken gaf tillkienna, huruledes
een Rijkzrådh hade frågat honom, huru det kommer till,
att nu sedan Ridderskapet och Adelen tillijka medh dee
andre Stenderne hafva så hårt genom deras skrifft angrijpet
Rijkzens Rådh, stanna dee och intet drifva mera
på, hvilcket förorsakade Rijkzens Rådh att läggia deremoth
een protest.
Hr Landzhöfdingen Hindrich Falckenberg: Een
Rijkzrådh sade och åth mig: Hvarföre slockna ni nu, och
voro i förstånne så hetzige? Och effter vij hafva gripet
alla af Rijkzens Rådh an, lära dee läggia in een protest
emot Ridderskapet och Adelen.
Hr Landtmarskallcken: Rijkz-Skattmestaren sade
mig i gåår, att Konungen är sinnader att låta komma
någre Rijksens Rådh neder till oss att giöra sluut på
medelen och manskapet; att och Rijksens Rådh äre i
värcket att lååta see deras skiähl till krigett. Om Ridderskapet
och Adelen söckte ännu Kongl. Maij:t att fåå
communication af rijkzprotocollen, så voro Hans Maij:t benägen
att låta Rijkzens Stender fåå see dem.
Hoff-Stallmestaren Reutercrantz sade, att Secreteraren
Olivecrans hade ordres att vij sa oss rijkzprotocollen
här nedre.
Hr Landzhöfdingen Hendrich Falckenberg sade
sig intet kunna troo, det rijkzprotocollen bäras neder på
Riddarhuuset, utan att det secrete uthskåttet ginge på
slåttet att lääsa dem där.
Hr Landtmarskallcken: Konungen är och tillfredz,
att Ridderskapet och Adelen förordna siellff ett uthskått
till medelens öfverseende, efven som Ridderskapet och
Adelen hafva nembdt dess uthskåtter öfver kiörckieordningens
och lagens revision.
Hr Clas Flemming: Det arbetet blifver i Stockholm,
ty det låter intet så i hast giöra sig.
112
1675.
Hr Landtmarskallcken: Huru skall den räckenskapen
bäst kunna begiäras. Cammar-Collegium måste
gifva ved handen.
Hr Landzhöfdingen Hindrich Falckenberg: Det
ähr een relation upsatt och till Hans Kongl. Maij:t öfvergifven,
hvaraf vij få anledning nog jempte det, som finnes
i Cammar-Collegio 1662 och 1668 af någre Rijkzens Råd
upsatt.
Hr Landtmarskallcken frågade, om Stendernes secrete
uthskått också skall uti rijkzprotocollen see effter
Hennes Maij:tz Enckiedråtningens tahl och meeningh.
Hr Landzhöfdingen Hendrich Falckenberg meente
neij, att allt det, som uti rijkzprotocollen finnes af Dråtningen
discurerat och voterat, det skulle intet läsas, utan
gååss förbij, hvilket och expresse skulle seijas Hans Kongl.
Maij:t, att Rijkzens Stender intet begiära see Hennes
Maij:t Dråttningens discourser och vota uti rijkzprotocollen.
Alla funno detta gått och skiäligit.
Hr Landtmarskallcken påminte, huruledes Hans
Maijrt låfvade svar om zedelen. Frågade huru Ridder -  skapet och Adelen dermedh ville vijdare giöra.
Hr Landzhöfdingen Henrich F a 1 c k e n b e r g: Vij kunna
intet hafva gått samvete, för än vij see Konungen säker
från den fahran, och tyckes rådeligast, att vij ännu påminna
Hans Maij:t om svar.
Hr Landzhöfdingen Ståhlarm mente vara nog att
påminna genom Secreteraren Olivecrans.
Hr Landzhöfdingen Falckenberg: Påminnelssen måtte
skiee af alla Ständerne, effter alla Stenderne hafva burit
up den skrifften, som innehölt om zedelen; derföre kunna
vij gifva det dee andre Stenderne tillkienna.
Hr Landtmarskallcken: Yij veeta intet vist, om
Konungen vill sielf sättia dem till, som skola öfversee
räckenskapen.
Hr Clas Flemming: Hans Maij:t häfver lembnat det
till Stenderne och vill, att vij skole sättia der till så
månge, som vij hafva satt öfver lagen.
Hr Landzhöfdingen Hendrich Fallkenberg: Konungen
sade expresse, att vij sättia så månge der till som
öfver lagen.
September.
113
Hr Clas Flemming påminte, att ett uthskått måtte
nämbnas, sorn gåår till dee andre Stenderne att gifva dem
tillkienna Ridderskapet och Adelen vara sinnade att söckia
Hans Kongl. Maij:t: 1. Om rijkzprotocollen, att genom
det secrete uthskåttet fåå communication af dem. 2. Gifva
Hans Maij:t tillkienna, det Ridderskapet och Adelen hade
förordnat 6 perssoner öfver räckenskapen. 3. Att ännu
påminna Hans Kongl. Maij:t om den inkastade zedelen,
kunnandes Ridderskapet och Adelen intet gifva sigh tillfredz,
för än dee see Hans Maij:t säker för sådan fahra,
som han deruti hootas medh.
Effter denne påminnelssen fans godh, ty blefve till
samma uthskått att gåå till dee andre Stenderne uthnembde:
Af
3 classen:
Hr Landzhöfding Graan, Hr Neuman.
2 classen:
Hr Rommell, Hr Rolamb.
1 classen:
Hr Conrad Gyllenstierna, Hr Wreedh.
Detta uthskåttet gick att söckia dee andre Stenderne
och proponerade dem dee nest förestelte 3 puncter.
Hr Landtmarskallcken bad och, att Ridderskapet
och Adelen ville uthnämbna det uthskåttet, som skulle
antaga räckenskapens och medelens administration^] uti
minorenniteeten genomseende.
Och blefvo desse effterfölliande der till uthvalde af
samptelige Ridderskapet och Adelen:1
[Af] 3 classen:
Hr Melcher Falckenberg, Hr Reenfelt.
2 classen:
Hr Arfved Ifvarsson. Och alldenstund han var siuk,
ty lembna Ridderskapet och Adelen honom att uti sitt
stelle sielf settia een annan.
Hr Leunart Ribbing Svensson.
1 classen:
Hr Clas Flemming, Hr Johan Rosenhaane.
1 Bland riksdagsacta i Riksarkivet finnes en af landtmarskalken egenhändigt
underskrifven förteckning på utskottets ledamöter.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-protXII. 1675. 8
114
1675.
Ridderskapet och Adelen söckte mycket att kunna förmå
Landzhöfdingen Hr Hendrich Falckenberg att vara
medh uti detta värcket att öfversee, huruledes rijksens
medell äro uthi Hans Kongl. Maij:tz minorenniteet administrerade,
men Hr Landzhöfdingen uhrsäcktade sig att
intet så länge kunna vara ifrån sitt höfdingedöme, varandes
sinnader dagen effter cröningzdagen att reesa ifrån
Ubsala neder till Giöteborg.
Ridderskapet och Adelen itererade någre gånger deras
begiäran, men Hr Landzhöfdingen förebar allt sin embetes
närvarelsse ved höfdingedömet, bedyrandes omsider högeligen
sig intet villia undandraga sig Ridderskapetz och Adelens
begiäran, om han finge för sitt embete vara här uppe.
Hr Landtmarskallcken: Om Hans Maij:t täckes
sättia fleera till detta värcket, så lembnar Ridderskapet
och Adelen det i Hans Maij:tz macht.
Omnes: Ja, det kunna vij intet neka.
Medan detta således förehades, ankom ett utskått ifrån
Bårgerskapet, påminnandes om den skrifften, som Rijkzens
Stender för någre dagar sedan upbure till Hans Maij:t;
finna nödigt att genom uthskått inkomma hoos HansMaij:t
och först att begiära fåå communication af rijkzprotocollen,
som dee hafva fått förtröstan att få see. 2. Sedan att Hans
Maij:t täcktes meddehla dem den relation, som Rickzens
Rådh hafva vedh Kongl. Maij:tz anträde till regementet
öfvergifvit Hans Maijrt, hvar utur är att see, huruledes
rijkzens medell äro uti Kongl. Maij:tz minorenniteet administrerade.
Och sidst 3. ligger oss på hierta den utkastade
skrifften, som så när hootafr] Hans Maij:tz säkerheet
och persson.
Hr Landtmarskallcken gaf uthskåttet tillkienna,
det Ridderskapet och Adelen hade nominerat ett uthskått,
som var reedan gånget till dee andre Stenderne äfven i
desse 3 ährenderne, effter det är Ridderskapetz och Adelens
taneke att söckia Hans Maij:t om detta.
Medh denne effterrättelssen tog Borgerskapetz uthskått
sitt affträde.
Hr Landtmarskallcken gaf tillkienna, det RijkzSkattmestarens
Excell. hade låtit veeta sig medh någre
fieere Rijksens Rådh villia om een tijma vara hoos Ridderskapet
och Adelen.
September.
115
Dett uthskåttet, som hade varit hoos dee andre 3
Stenderne, kom igen, berättandes att alle tree Stenderne
voro i samma tanckar att tillijka medh Ridderskapet och
Adelen gå up till Hans Maij:t uti desse 3 ahren derna.
Sedan påminte Ridderskapet och Adelen om dem, som
begiära blifva introducerade.
Och gafz tillkienna, det någre af dem hade uti orden
oförskiembt och oförsvarligen förhållit sig eemot uthskåttet,
som af Ridderskapet och Adelen var förordnat att
genomsee deras breef.
Riddarhuussfiscalen berättade Gripenwald hade åt honom
sagt, att om Ridderskapet och Adelen ville läggia för
mycket på honom, så vill han gå up till Konungen och
besvära sig öfver deras pålagor. Fiscal en hade frågat honom,
om han skulle berätta det för Ridderskapett och Adelen,
hvartill Grijpenwaldh svaradhe: Jaa, det kunnen I giöra.
Om Hägerflycht berättade uthskåttet, att han hade
medh otiänlige miner kastat ifrån sig pennan och så snöpligen
budet 30 daler s. m:t.
Om Kanterberg sades det han hade gifvit Ridderskapet
och Adelen tusendhe dieflar.
Hr Landzhöfdingen Hindrich Falckenberg: Hans
Kongl. Maij:t borde veeta detta, huru hans nådh förachtas.
Hr Ekebladh: Dee säija sig intet hafva söckt adelskapen
; man veet lickvell deras meriter intet vara så stoora,
att Konungen behöfver truga sin nådh på dem.
Hr Melcher Falckenberg: Somblige af dem äre
ämbetesmän, såssom måhlare; dee måste tillsäijas att qvittera
sitt embete och boodar, det Ridderskapet och Adelen
intet kan tahla dem hålla.
Hr Landzhöfdingen Hindrich Falckenbergh: Yij
kunna intet giöra mera här till, för än vij gifva det Konungen
tillkienna, ty det är ett stort föracht så hantera
sin Konungs nåde.
Hr Clas Flemming: De hafva sagt: om vij intet
villia taga eemot det dee biuda, så begiära dee intet att
komma in. Yij kunna intet seija, huru difficile vij hafva
funnit dem.
Hr Landtmarskallcken: Det är lickväll störste
deelen, som hafva beqvämbt sig; de kunna intet lijda för
dee andras skull.
116
1675.
Hr Clas Flemming: Effter vij funno dem så svåra,
kunde vij intet fullföllia medli dem, uthan tyckia bäst
vara att låta dem komma in pleno, så kunna de straxt
skrifva in hvadh dee skola gifva.
Blefve altså desse effterfölliande inkalladbe ocb medh
ett härligit talil af Hr Landtmarskalcken intagne.1
På Hr Landtmarskallckens tahl svarade Secreteraren
Polus på deras vägnar, som blefvo intagne.
Grrijpenwaldh, Hägerflycht och Canterberg blefve intet
denne gången intagne, utan blefve ifrån introduction excluderade
till Hans Maij:tz vijdare ordres, och blef det befalt
att låta dem det veeta.
Yidb detta förehades ocb slötz, ankommo utafRijksens
Rådii Hans Excellentz Rijkz-Skattmestaren högvälborne
Hr Steen Bielke, Hans Excellentz bögvälborne Hr Bengt
Horn ocb Hans Excellentz högvälborne Hr Johan Gyllenstierna.
Hans Excellentz Rijkz-Skattmestaren gaf Ridderskapet
och Adelen tillkienna, huruledes han hade communicerat
sine medbroder af Rijkzens Rådh hvadh han
förre gången här förnam angående den bevillning, som
Ridderskapet och Adelen hade tagit på sig öfver sine godz
och eenkannerligen om terminen, och tyckia Rijkzens Rådh
att aldra bäst begynna vidh 1604, effter såssom ifrån den
tijden ett vist reglement ähr giortt om länegodzen. Hvadh
elliest den afgifft angår, som kunde falla af donerade
husen, så tyckia Rijkzens Rådh bäst dermedh låta blifva,
aldenstundh det mäckta lijtet kan förslåå, och sådanne
huuss äre gångne i åthskilliges händer. Om utskrifningen
så hade Rijkzens Rådh tahlat medh Hans Kongl. Maij:t
och vist allmogens obilligheet uti det, att dee villia hafva
Ridderskapet och Adelen lijka medh sig, men såssom Hans
Maij:t derutinnan lät sig finna mächta nådig och tyckte
allmogens förslag i det fallet helt oskiäligit, men läth derhooss
förmärkia att gierna villia hafva sådant bijståndh
uti manskap, som kunde förslåå, är altså Rijksens Rådz
mening den, att om skatte och crono bevillia till 5, vij till
10, om dee till 10, vij tå taga på oss 12, så att vij obser
-
Hiir är antecknadt: Vide listan, hvarest de alla stå antecknade med datis
af deras bref. — Denna lista saknas.
September.
117
vera det, att privilegierne blifva orörde. Men skulle allmogen
intet låta beqväma sig, hemstelle Ridderskapet
och Adelen Konungen att taga emot allmogen på oss
halfparten, så att gifver bonden 5, Ridderskapet och Adelen
tå 10, men der allmogen gifver af hvart 10 mantahl een
kneckt, att Ridderskapet och Adelen tå af hvart 15 mantal,
att ju een olijkheet blifver observerat. Och kan denne
bevillningen blifva medh prsecaution ingången. Allmogen
häfver hoos Konungen stått deruppå, att een lijkheet måtte
blifva, så att skatte och chrono intet giöra mehra än frällsse,
men Hans Maij:t häfver medh stoor nåde uptagit den effterrättelsse,
som Rijkzens Rådh hafva här utinnan giort. Alldenstund
Hans Maij:t såge gierna ende på Rijkzdagen,
ty sago Rijksens Rådh gierna, att Ridderskapet och
Adelen ville föreena sig öfver nthskrifningen, påminnandes
sig tå det stoora missbruuk, som är medh försvarskarlarne,
hvarupå allmogen sig så mycket beropar.
Sedan Rijkzens Rådh hade giort denne propositionen
hoos Ridderskapet och Adelen, togo dee ett lijtet affträde
i den mindre Gustafvianiske Academien, att lembna Ridderskapet
och Adelen tillfelle att votera i detta måhl.
Och var 3 classis votum, att uthskrifningen skieer
effter mantahlet för detta åhret således, att der skatte och
croono samtyckia till hvart tijonde, vij tå bevillia hvart 15
mantahl; gåå dee till hvart 12, vij tå till hvart 18, ju så
lagandes att altijd blifver een olijkheet, och att denne bevillningen
aldrig drages till något exempell.
2 classis votum: Ehuruväll Ridderskapet och Adelen
hade största skiähl att stå uppå sine privilegier, och det
nu så mycket mehra som allmogen socker att få oss lijka
medh sig, och vij intet borde förstå till annat än halfparten
eemot skatte och crono, men lijkväll till Hans Maij:tz och
fäderneslandetz tienst villia vij effterlåta 15, när skatte
och crono gifva 10, och således proportionaliter och det
allenast för detta åhret och medh det förbehåld att det aldrig
drages till något exempell.
1 classen bijföll uti alt andre classens votum.
Sedan classerne således hade sluutet öfver den eene
uthskrifningen, som skulle gåå effter mantahlet, blefve
Rijksens Rådh införde, tå Hr Landt mars k allcken gaf
Heras Excellentzer af Rijksens Rådh tillkienna, huru
-
118
1675.
ledes Ridderskapet och Adelen hade öfverlagt den proposition,
som Deras Excellentzer hade förestelt dem, och kunna
intet utan undra öfver allmogens dierfheet att således grijpa
deras privilegier an, deraf dee och hade skiel så mycket
mehra att stå på dess rätt att intet gå närmare än halfparten
eemot skatte och croono. Men i anseende af Hans
Kongl. Maij:tz och rijksens tienst villia de liekväll samtykia
der till, att der Böndren, skatte och croono, bevillia
till hvart 10, tå samtyckia Ridderskapet och Adelen
till hvart 15 mantahl för detta åhret alleena och således
proportionaliter elfter Böndrens bevillning, men tillåta ingaledes
någon lijkheet, eij heller att denne bevillningen skieer
mera än för denne gången, och att han intet måtte dragas
till något exempell och deras privilegiers försvagande.
Ridderskapet och Adelen förmoda, att Deras Excellentzer
denna Ridderskapetz och Adelens bevillning i bästa måtton
hoos Hans Kongl. Maij:t uthtyda; det Rijksens Rådh låfvadhe
och togo deras affträde.
Ifrån dee andre Stenderne inkom sedan ett uthskått.
Prästerskapet begynte tahlet, seijandes att såssom
dee 3 Stenderne hafva varit efftertänckte att fullgiöra den
5 punchten uthi Kongl. Maij:tz proposition, som handlar
om medelens förskaffande, så hafva dee ochså tänckt på
dee uthvägar, som intet synnerligen skall prejudicera någon;
villia ochså förmoda, att Ridderskapet och Adelen sådant
deras förslag varda bijfallandes.
Sedan upläste Borgmestaren Ca do af ett papper någre
punchter, såsom 1. att reductionsvärket måtte utan hinder
fortsättias. 2. Att det, som uti minorenniteeten är bortgifvit,
måtte återtagas. 3. Vederlagen för Bornholm kiennas
till Croonan. 4. Kyrckiotijenden tages igen 5. Dee förbudne
socknerne uti Ingermannelandh tages till Croonan.
6. Att den Pommerske staaten måtte bestå af sine egne
medell, och taffelgodzen effter Dråttning Christinae döödh
blifva evärdeligen behåldne under Croonan. 7. Att dee
bårtgifne påstmedelen måtte åter igen tagas. 8. Att Croonones
pantsatte godz måtte inlösas, eenkannerligen Afvesta
forss och Sahla bergzlag, och att noga måtte efftersees det
missbruuk, som vedh Sahla bergzlagz förpantning är, att
deraf intet måtte gifvas mera än 8 pro centum. Att Hans
September.
119
Maijrt ville giöra een förordning och förbudh, att assignationerne
intet för ringare inlösas, och att dee måtte utan
afkortning blifva betalte.
Desse och flere sådanne saaker upläste Cado af papperet
som hastigast, och kan derföre intet alt vara fattat,
som det innehölt uti sig.
Hr Landtmarskallcken begierte ochså skrifften,
effter man af dess hastige läsande intet kunde så alt minnas,
men de ville intet gifva någon communication af henne,
seijandes sig vara allenast beordrade utaf sine medbroder
att inför Ridderskapet och Adelen upläsa samma skrifft.
Med samma svar togo dee och sitt affträde.1
Ridderskapet och Adelen kunde intet utan storliga
undra öfver detta Stendernes förhållande, som utan att
hafva det ringaste communicerat medh dem hade fattat
sådanne puncter att öfvergifva Kongl. Maij:t.
Hr Clas Flemming gaf tillkienna, det mycket fans i
deras upsått, som Konungen hade resolverat till att fullgiöra,
nembnandes Ingermannelandz godzén, hvarom breefven
redan voro uthgångne.
Secreteraren Lindenhielm meente, att så store frijheeter
skulle finnas hoos Prästerskapet och Borgerskapet att
tala på, som dee kunna finna att tadla på hoos Ridderskapet
och Adelen, nembnandes enkannerligen presternes vederlagzspannemåhl
och den kiellarefrijheet, som Bårgarne niuta.
G r i j p e n s t i e r nan, General-Tullförvaltaren, framsteg
och talte något emot den påminnelsse, som dee 3 Stendernes
nthskåt giorde om Sahla bergzlagz igenlösen, önskandes
Kongl. Maij:t ville det giöra, seijandes sig af den
förpantningen intet hafva mera än 8 pro centum.
Öfver detta blef intet något sluutet, och voro een deehl
af Ridderskapet och Adelen uti dee tanckarne att afvänta
ifrån Stenderne communication af deras upsatt.
Sedan påminte Hr Landtmarskallcken ånyo om
dee nyss nobiliterade, som hade så ohöfligen eemot uthskåttet
försett sig, huruledes medh dem skulle förhållas,
och tyckte een deehl af Ridderskapet och Adelen, att när
de giorde afböön inför Ridderskapet och Adelen, kunde
deras förseende efftergifvas. Men der[e]moth voro och somblige
i den tancken, att Kongl. Maij:tz nåde voro så högt
1 De ofrälse ståndens skrifvelser till K. M:t om denna sak finnas i Riksarkivet.
120
1675.
vanvördad, att de det intet kunde niderläggia, utan måste
gifva Hans Kongl. Maij:t det ved handen.
Medh detta skildes Ridderskapet och Adelen ifrån
hvarandre.
Den 22 Septemlbris effter middagen.
Hr Landtmarskallcken gaf Ridderskapet och Adelen
tillkienna, huru såssom Kongl. Maij:t hade åter frågat,
när Hans Maij:t kunde få svar på propositionen, hvaruppå
Hr Landtmarskallcken hade svarat, att Ridderskapet och
Adelen rådde intet före, att det så dröijdes; när de mena
sig vara helt färdige, kommer helt oförväntandes hinder,
såssom med den skrifften skiedde, som dee andre 3 Stenderne
läte för Ridderskapet och Adelen upläsa; dess förutan
hade Bönderne intet ännu gifvit svar från sig om
uthskrifningen. Vidh detta tillf ellet hade och Hr Landtmarskallcken
påmint Hans Maij:t om de ährenderne, som
Rijksens Stender tillförende hade söckt Hans Kongl. Maij:t
om, nembligen: 1. Om orsakerne till kriget, hvartill hörde
communication af dee protocoller, som för Hans Maij:tz
tillträde till regementet och uti minorenniteeten håldne
äro; 2. om medelens administration uti Kongl. Maij:tz
minorenniteet; 3. om den inkastade zedelen. Hr Landtmarskallcken
sade sig hafva bedit Hans Kongl. Maij:t ville
behaga, att Ridderskapet och Adelen kommo tillijka medh
dee andre Stenderne in med ett uthskätt, att uti underdånigheet
anhålla om detta hoos Hans Kongl. Maij:t, hvartill
Hans Maij:t hade svarat sig intet kunna admittera
något utskått, för än Hans Kongl. Maij:t finge svar på
propositionen. Hr Landtmarskallcken sade sig och hafva
gifvit Hans Maij:t tillkienna, att Ridderskapet och Adelen
hade förordnat ett nthskått af 6 perssoner till at öfversee
medlens administration, men lembna gierna till Hans Kongl.
Maij:t att förstärckia samma uthskått med flere perssoner,
om Hans Maij:t det behagar, hvilket Hans Maij:t väll uptog,
sättiandes sig sedan till häst.
Ett uthskått ankom ifrån Bönderne, att conferera om
uthskrifningen, ståendes alt fort deruppå att allmogen intet
kunde gåå ifrån deras förre tanckar att stå lijka med frällsse
uti roote för detta åhret, villiandes undergå utskrifningen
effter mantalet till hvar 15, men allenast Ridderskapet och
September.
121
Adelen ville undergå det samma och för denne eene gången
giöra sig lijka. Bönderne talade och om de månge försvarskarlar,
som funnes på landet.
Hvar eemot remonstrerade Ridderskapet och Adelen
vidlöffteligen sig intet kunna samtyckia der till, och der
allmogen bevillia till hvart 15 mantal, kunna Ridderskapet
och Adelen intet förstå till ringare än hvart 30, och remonstrerades
af Hr Landtmarskallcken vidlöffteligen
allmogens ofog i denne begiäran.
Men Böndren sade sig intet kunna gå derifrån och togo
sitt affträde.
Sidst introducerades Hägerflycht medh een alvarsam
reprimande för det han hade sidvördat uthskåttet. Förmantes
att sådant häreffter reparera med all vördnad emot
ståndet, det han och låfvade.
Ett utskått blef förordnat att öfversee conceptet på
propositionssvarett:
[Af] 3 classen:
Hr Assessorn Gyllencreutz, Hr Assessorn Nils Apelgren.
2 classen:
Hr Landzhöfding Hindrich Hr Rommell.
Falckenberg,
1 classen:
Hr Gabriel Kurck, Hr Gustaf Rosenhaane.
Fiebat dimissio.
Den 23 Septembris för middagen.
Hr Landtmarskallcken: Emedan Kongl. Maijrt
skyndar på svaret öfver propositionen, så vore och någre af
Ridderskapet och Adelen uthnembde det att öfversee och
justera till een rätt form, för än det in pleno skulle kunna
upläsas.
Deruppå uppläste Hr Landtmarskallcken Kongl. Maij:tz
breef in originali, daterat den 17 Septembris anno 1675 för
Landtrådet Säcken, till Landtmarskallcken skrifvit, det
han här på Riddarhuusset skulle immatriculeras och således
naturaliseras. Hr Landtrådet vijdh han breefvet insinuerade,
angaf sig hafva fått Svänskt giffte, derföre han
detta i underdånigheet hoos Hans Kongl. Maij:t söckt, på
122
1675.
det han desto säckrare dee godz, han medh sin hustru bekommit
häfver, effter privilegierne besittia måtte.
Och blef öfver detta af samptelige Rijksens närvarande
Ridderskap och Adell resolverat, att Hr Landtrådet intager
nu och besittier det ställe och säte i Riddarhuusset,
som honom det effter Kongl. Maij:tz brefz dato competerar,
dock med den påminnelssen och reservato, att Hr Landtrådet
till nästa Rijkzdag inkommer medh full bevijss sig
vara medh dee andra Sackerne till herkomsten och slächten
allierad.
Inkallades derpå Landtrådet, och intog Hr Landtmarskallcken
honom medh vanligh ceremonie, tillordnandes
honom det rum och säte, som Kongl, brefvetz datum
effter riddarhuussordningen och privilegier det tillagt
hade, och effter åfvanstående resolution badh honom ju för
ju heldre eller sidst till nästa Rijkzdag med giltige skiähl
att inkomma till bevijss af sitt uhrsprung af familien
Såcker.
Hr Landtrådet betackade Hr Landtmarskallcken och
samptelige Ridderskapet och Adelen för introduction, låfvandes
sig med det aldra första villia nöijachteligen bevijsa
sin adelige herkombst af Sackerne.
Och när Landtmarskallcken förde honom till sinnes
den sedvänia, som vijdh introductionen plägar iachttagas,
nembligen att dee, som i denne förnäme societeet inkomma,
af sitt eget godtyckio finnas benägne någon förähring att
gifva till riddarhuussbygnaden eller annor nödtorfft, uthfästade
Hr Landtrådet derpå straxt sin låfven att gifva
200 daler sölfvermynt.
Sedan uplästes Hr Canterbergs supplique, till Hr
Landtmarskallcken och samptelige Ridderskapet och Adelen
stelt, angående det förseende, som af honom före introductionen
och under medlandet af förähringzgifften till Riddarhuusset
voro begått medh något obetänckt tahl och
spåtske ordh.
Hr Landtmarskallcken, contesterandes inför Ridderskapet
och Adelen sig på det högsta sökia i alla måtto
conservera deras honneur och respect, badh lickväll det han
ohördh icke måtte dömas, utan tillåtas sig sielf explicera.
Gref Bane er tager tu ting här vidh i consideration:
först bråttet, som fuller något obetänckt är skiedt, sedan
September.
123
och den afbönen, som han sielf gior i sin supplique, hvilcken
och synes vara medh så ångerfulle termer stelt och synes
nästan vara skiedd quasi cum nota infami®.
Hr Rehnfelt sade, att Canterberg således sig explicerar,
det han skulle sagt sig sielf hafva gifvit sig fahnen,
det han intet mehra för sin oförmögenheet skull hade kunnat
gifva till Riddarhuusett än det han godvilleligen lofvat
hade, och aldrig någonsin fullit voro på hans tanckar att
hafva velat bortgifva Ridderskapet fahnen eller någon
eelack i vålldh.
Hr Landtmarskallcken proponerade, om icke Canterberg
skulle admitteras sine ordh och meningh sielf infor
Ridderskapet och Adelen att uttyda.
Gref B ane er: Såssom fadren bör intet i någon måtto
för sonens brått prmjudiceras, så tyckte han, det man sonen
skulle lickväll belägga medh något jämnlikt straff.
Hr Landtmarskallcken: Referenten eller vittnet
emot Canterberg, Hr Reenfelt, påminner sielf dubie herom, att
han icke rätteligen hört häfver, huru egenteligen Canterbergz
ord hafva fullit. Men utaf protocollet fans, det Hr
Reenfelt berättat, det Canterberg skulle hafva sagt, det
han gifver dem 1000:de dieflar.
Hr Reenfelt åter begierte, att som till efven tyrs han
hade tordt orätt hööra, huru då Canterbergz ordh liudde,
det han då icke uppå hans giorde berättelsse något måtte
1 ijda, utan något lindrigt medh honom öfversees.
Öfver detta alt begierte Hr Landtmarskallcken Ridderskapets
betänckiande. Och stadnade alla trenne classerne
vijdh den meningen och fattade sluutet, att Canterberg
effter sin giorde deprecation nu må intagas, sedan
Hr Landtmarskallcken honom lickväll till correction någon
reprimande gifvit häfver, och i det öfrige Canterberg för
een eller annan icke uptäcker hvadh härvidh passerat, eij
heller någon vijdare angrijper eller heruti invecklar, utan
fast mehra läte det vara förglömt, hemskiutandes hans
skön sin förrige låfven medh förähringen till Riddarhuusset
att förbättra af någon tillökningh.
Sedan uplästes Grijpenwallds supplication (jfr bil. 13),
och när den var upläsen, inkallades Riddarhuussfiscalen
och af Hr Landtmarskallcken tillfrågades, hvad Gripenwald
i gåår till honom sagt hade, sedan han effter Ridder
-
124
1675.
skapetz och Adelens befallning honom och dee andre tillsade,
att dee icke kunde tillijka med dem, som då intogos,
introduceras, förr än Ridderskapet och Adelen först derom
hade resolverat.
Då beklagade sig Fiscalen, huruledes medh otijdige
och otienlige ordh han skall hafva honom här på Riddarhuusset
öfverfallit, sedan som störste deelen af Ridderskapet
och Adelen voro nedergångne, nembligen först frågat
honom, huru det kom till, att han icke blef tillijka medh
dee andre intagen, och sedan [sagt] sig hålla den för hundh
etc., som om honom berättat häfver, att han något till
Ridderskapetz och Adelens prsejudice skall tält hafva, och
huru Fiscalen för hans öfverfallande skull förorsakatz att
anropa några vittnen, hvilket och Hr Stiernflycht upstigandes
straxt betygade, att han skammeligen öfverföll
Fiscalen, begiärandes altså Fiscalen ödmiukeligen att Ridderskapet
och Adelen behagade taga honom uthi dess beskydd
och hägn, så mycket mera som han utom sitt einbetes
förrättande viste sig icke till det ringesta medh
Gripenwald hafva att giöra, och han till effventyrs mindre
försyn på annan ortt och stelle hafva skulle honom att
angrijpa, som på Riddarhuusset uti allmänne Rijkzdagen
honom intet skonte; elliest kunde han hvarken medh någon
frucht eller eftertryck, som vederbör och hans plicht
fordrar, sitt embete, som dess utan i sigh sielfft odieust
är, förrätta.
Häruppå blef Hr Grijpenwald inkalladh och af Hr
Landtmarskallcken förehållen och tillfrågat: 1. Huru
han så obetänckt kom till att uthlååta sig eemot Riddarhuusfiscalen
och besvära sig öfver Ridderskapet och Adelen,
som skulle de vilja imponera honom något öfver sin förmågo,
der lickväll ingen ännu till det ringaste om någon
förähring öfver hans villkor honom besvärat hade, och till
hvadh enda han de orden fört häfver: villia gå till Hans
Kongl. Maijit, om han dermedh täncker att disputera Ridderhuussets
rätt eller meent skrämma någon dermedh.
Och 2. hvarföre han så hårde expressioner eemot Fiscalen
bruukat häfver, då han på sitt embetes vägnar honom tilltalte
här på Riddarhuusset, icke besinnandes honom utan
ordres det icke giort hafva, eller hvem han elliest hade
meent medh dee skamlige ordh han utkastat till Fiscalen,
September.
125
antingen hans persson eller någon af Ridderskapet och
Adelen, der han lickväll hade bort betänckia, att sådanne
ordeformer icke iblandh stalldrengiar, mycket mindre under
Ridderskapet och Adelen böra föras, hvilken hans excess
Ridderskapet och Adelen ganska illa uptagit hafva och
icke ringare än den första considerera.
Hr Grijpenwald svarade, således sig förklarandes,
att han medh dee orden ingen ment utan den, som om
honom sagt häfver, att han något till Ridderskapetz och
Adelens praejudice skulle tält- hafva, effter som han af någre
åthskillige hört hade sig vara således beskyllat, och altså
emot Kongl. Maij:tz nåd förgrijpit, och han eemot Fiscalen
uppå slättet sig icke annorlunda utlåtit, än så frampt dee
ville påläggia honom mer än hans och hans faders vilkor
och lägenheet tåla kunde, det han då derom ville söckia
Hans Kongl. Maij:t.
Hvaremot Fiscalen således replicerade och sade sig
uppå förfrågan icke annorlunda inför Ridderskapet och
Adelen berättat hafva, än hvadh Grijpenwald nu mundtligen
sielf tillstodh, begiärandes derföre satisfaktion, och
att Ridderskapet och Adelen täcktes sig detta antaga och
honom vedh sitt embetes respect maintenera.
Hr Landtmarskalcken remonstrerade Hr Grijpenwald
denne hans obetäncksamheet, att han på sådant sätt
nu förste gången blifver hooss Ridderskapet och Adelen
kiändh, då han åstundan komma uti deras societet, påståendes
att han skulle utsäija, hvem af Ridderskapet och
Adelen för honom häfver berättat det, han nu sade.
Men han kunde intet häremot sufficienter svara, utan
bekände sin faute och stoora obetäncksamheet; badh Ridderskapet
och Adelen icke ville sådant exaggerera.
Grefve Baneer frågade Grijpenwald: Effter Fiscalen
inför Ridderskapet och Adelen intet annat häfver berättat
än det, som sant är och han sielf nu tillståår, hvem han
dåå rneenar medh dee ohöfviske ordh, han här på Riddarhuusset
uthkastat häfver, påminnandes sig uti uthskåttet,
då han jempte de andre gode herrar var committerat till
att see öfver sköldebrefven, hafva tält på hans vapen, huruledes
han är kommen till att taga af hans greflige vapn
fältmarskalckens stafven och värian medh crantzen, hvareemot
icke allenast han, utan och Hr Axel Leijonhufvud
126
1675.
protesterade och begiärade, dett honom måtte imponeras
sådant att ändra. Och så frampt Gripenwald medh desse
hårde expressioner skulle hafva ment honom, då ville han
offenteligt inför samptelige Ridderskapet och Adelen tijotusendhfalltt
sådanne ordh tillbakars i hans egen halss
hafva retorqverat.
Hr Landtmarskallcken begiärade, att Grijpenwald
behagade taga affträde, till dess Ridderskapet och Adelen
vijdare herom linge öfverläggia, hvad herutinnan stöde till
att giöra.
Sedan han var uthgången, hemskiöt Hr Landtmarskallcken
denne saak uti Ridderskapetz och Adelens betänckiande,
begiärandes att classerne herom behagade votera.
Dereffter refererade Hr Gyllenancker om Grijpenwald
tertise classis votum, det han effter den faute han
begått häfver och egen bekiennelsse om sin obetäncksamheet
och giorde afböön fuller skulle intagas, men tillhållas
intet vijdare angrijpa Fiscalen, utan att Fiscalen tages i
beskydd vijdh sitt embete, och sedan hvad häri passerat
är alldeles annihileras, medh förehållande att [han] något
påöker till Riddarhuusset, dock effter sin egen godtyckio.
Secunda classis cum prima conformera sig i denne
meningen, allenast tilläggia detta, det reprimande något
håårdare exprimeras.
Hvaruppå inkallades Canterberg och Grijpenwald och
af Hr Landtmarskalcken således tilltaltes, att Ridderskapet
och Adelen hafva bafft största fog denne deras obetäncksamme
procedere ijfra och högre ressentera; Lekvall
bevekte af den exculpation och deprecation dee så
skriffteligen som munteligen giort hafva, villia de deras
rätt intet insistera, utan i consideration af Kongl. Maij:tz
breef dem her medh förskona och nu intaga medh det expresso,
att dee på intet sätt söckia att grijpa någon i
denne saak vijdare an, giörandes Hr Landtmarskallcken i
synnerheet till Grijpenwald den admonition, det han Fiscalen
i detta måhl, och hvadh han å embetes vägnar giort
häfver, på intet sätt attaquerar eller tilltalar, vetandes att
Ridderskapet och Adelen Fiscalens persson aldeles under
sitt hägn och försvar taga, tillseijandes honom ochså att
han sitt vapn förändrar och uthtager feltmarskalckens
stafven, varian med crantzen.
September.
127
Hvilcket han ochså låfvade, och bägge, så väll Canterberg
som Grijpenwald, Hr Landtmarskallcken samt Ridderskapet
och Adelen ödmiukeligen betackade, utlåfvandes
sig heremot väll till alles nöije comportera och hvardera
till Riddarhuusset 100 daler sölfvermynt förähra villia.
När detta nu ändat var, blef något discourerat om
Banco, och att uthskåttet, som öfver Bancoväsendet uthnämbt
var, skulle till mårgon den 24 Septembris klockan
praecise 7 om mårgonen uthslåås att komma tillsammans,
hvilckett och dee andre Stenderne i dag communiceres bör.
Hr Landtmarskallcken blef affordrat af några Rijksens
Rådh att uppgå i kyrckian in Consistorium regni. Badh
Hr Melker Falkenberg villia imedlertijdh för Ridderskapet
och Adelen upläsa Grefve Stenbergs breef, dat. d. 15 Septembris
1675.
Secreteraren Hr Wallerstedt påminner, att dee gode
herrar, som ved förrige Rijkzdagen voro tillstädes, kunna
nogsamt veeta, hvad då passerade; och hvad sedermeera
förorsakat är, härrörer af det protocoll, som då fördes angående
den träta, som Grefve Stenberg hade med Fiscalen,
och kunde Secreteraren munteligen för denne gången mot
hans skrifft sig icke exculpera, effter han, stödiande sig
vijdh ett gått samvete, icke kunde annat än låta sig hårt
gåå till sinnes, det han så hårdeligen af Gref Stenberg i
dess skrifft angrijpen var, beropandes sig aldeles på Ridderskapetz
och Adelens hängn och försvar i detta mål,
hvarpå Secreteraren tog affträde.
Sedan Grefve Stenbergs bref upläsitt var, slogs up
protocollet, hållit på sidst holdne Rijkzdag de anno 1672 1
af Hr Melcher Falckenbergh, och befans, det Ridderskapet
och Adelen då allareda effter dhe goda preufver, som Secreteraren
medh flitig och trogen upvachtning dem sampteligen
till gått nöije giort häfver, och Fiscalen vedh sin
tiensts förrättande märckia låtit, hafva sig heelt och hållit
antagit både Secreteraren och Fiscalen för de tillmählen
frije, som Grefve Stenberg dem påbörda vill, derföre de
och deröfver, att öfversee den difference, då allaredo några
af Ridderskapet och Adelen deputerat hafva, och hvad
samina committerade dervijd giordt och arbetat hafva, finnes
att see uti samma håldne protocoll.
1 Jämf. del. XI, sid. 186, 187.
128
1675.
Men resolverades nu lickväll å nyo öffver desse Grefve
Stenbergs inkombne bref och suppliquer, att man skulle
uthnembna ännu någre visse gode herrar, som skulle upsättia
till Grefve Stenbergh ett skriffteligt svar. Och
blefve dertill nembde:
Uhr 3:a classe:
Hr Secreteraren Lindehielm, Hr Anders Stiernhöök.
Uhr 2:a classe:
Hr Ulf Bonde, Hr Nils Nilsson Natt och
Dag.
Uhr l:a classe:
Hr Axel Leijonhufvud, Hr Axell Rosenhaane.
Deli 23 Septembris effter middagen.
Medan Ridderskapet och Adelen holt uppå att sambla
sig, ankom Fiscalen uti Commercie-Collegio Mons. Hultenius,
låtandes uthkalla Ridderskapetz och Adelens Secreterare;
sade att Hans Excellentz Rijkz-Skattmestaren
med någre flere af Rijkzens Rådh ville, att Secreteraren
skulle komma till dem. Detta sade Secreteraren strax för
Hr Landtmarskallcken och fick befallning att effter deras
Excellentzers Rijksens Rådhz befallning komma till dem.
Secreteraren gick altså straxt medh Fiscalen Hultén
uti een gårdh nedan för slättet, hvarest Hans Excellentz
Rijkz-Skattmestaren medh flere af Rijkzens Radh voro församblade.
Och när Secreteraren blef inlåten, sade Hans
Excellentz Rijkz-Skattmestaren, att såssom Ridderskapett
och Adelen hade för någre dagar seedan tillijka med dee
andre Stenderne öfvergifvit een skrifft till Hans Kongl.
Maij:t, deruti Rijksens Rådh temmeligen efftertänckeligen
blifva angrijpne, och Hans Kongl. Maij:t häfver förunt
Rijksens Råd den nåden att få svara Rijkzens Stender
på samma skrifft, så voro Rijksens Rådh sinnade att igenom
Ridderskapetz och Adelens Secreterare samma skrifft
hooss Ridderskapet och Adelen låta insinuera, varandes
Rijkzens Rådz begiäran, att samma skrifft måtte utan något
det ringaste uppehåll blifva upläsen. Medh detta fick
Hans Excellentz Rijkz-Skattmestaren een skrifft till Secreteraren.
September.
129
Secreteraren skyndade sig och strax på Riddarhuusset,
frambärandes den befallning, som Hans Excellentz RijkzSkattmestaren
med flere af Rijkzens Rådh hade honom befalt,
att öfvergifva skrifften uti Hr Landtmarskallckens
hender.
Det effterkom Secreteraren straxt, och blef samma
skrifft, som och finnes bil. 5, utan något uppehåll inför
samptelige Ridderskapet och Adelen högt upläsen.
Sedan samma skrifft var upläsen, frågade Hr Landtmarskallcken,
om dee andre Stenderne skulle ifrån Ridderskapet
och Adelen få communication af henne.
Hvartill svarades ja, att ett uthskått skulle gå till
dee andre Stenderne och för dem upläsa skrifften och taga
henne medh sig tillbakars; sedan kunde de andre Stenderne
taga copier deraf, om dem så behagar.
Sedan blef conceptet af propositionssvaret upläsit och
finnes bil. 6. Och ehuruväll Ridderskapet och Adelen hade
gierna önskatt att denne afftonen få svaret så färdigt att
kunna upbära det till Hans Kongl. Maij:t, så kunde det
dock intet skie, hvarföre förorsakades Ridderskapet och
Adelen att tillita Grefve Gustaf Baneer att tå straxt
skynda sig på slåttet, att hooss Hans Kongl. Maij:t excusera,
att svaret intet hintes denna affton färdigt, och
att Ridderskapet och Adelen skulle den fölliande mårgonen
bittida dermedh upkomma.
Yar och tå reedan för än(?) Ridderskapet och Adelen
detta effterstående uthskåttet förordnatt att upbära propositionssvaret
:
Af 3 classen:
Hr Melcker Falkenbergh, Hr Uttermarck,
Hr Landzhöfdingen Graan, Hr Bengt Reenfeltt,
Hr Ekebladh, Hr Nils Appelgren,
Hr Gyllenanckar, Hr Isack Cronström.
Hr Morten Reutercrantz,
2 classen:
Hr Hindrich Falckenberg, Hr Axell Stålarm,
Hr Åke Sparre, Hr Ribbingh,
Hr Ulf Bonde, Hr Nils Nilsson.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-protXII. 1675. 9
130
1675.
1 classen:
Gref Gustaf Adam Baner, Hr Lennart Ribbing,
Gref Leijonhufvud, Hr Hindrich Flemingh,
Hr Conrad Gyllenstierna, Hr Axell Rosenhaane,
Hr Clas Flemingh, Hr Gustaf Rosenhaane,
Hr Wreedh, Hr Nils Kagg.
Hr Landzhöfding Kurck,
När detta uthskåttet upbar propositionssvaret, skulle
det och påminna hooss Hans Kongl. Maij:t om de 3 andre
ährenderne, nembligen först att få communication af rijkzprotocollen;
2. gifva Hans Maij:t tillkienna, det Ridderskapet
och Adelen hade förordnat sex personer att öfversee
medelens administration uti Kongl. Maij:tz minorenniteet;
3. att Hans Kongl. Maij:t ville intet förgiäta den zedelen,
som Ridderskapet och Adelen upbar, att Hans Maij :t toge
den fruchtan ifrån Ridderskapet och Adelen, som dee lefde
uti öfver Hans Maij:tz egen persson.
Grefve Gustaf Baner reedh på slåttet effter uthskottets
begiäran, att hooss Hans Maij:t uhrsäckta, att Ridderskapet
och Adelen intet hinte den aiftonen öfverlefverera
svaret på Kongl. Maij:tz proposition, men skulle Hans
Maij:t kunna tåhla, att det skiedde seent, så väntade uthskåttet
genom Grefve Banér effterrättelsse.
Imedlertijdh töfvade uthskåttet.
Effter een lijten stund kom Gref Gustaf Baner neder
af slåttet ifrån Konungen, berättandes att Hans Maij :t toge
medh nåder up den uhrsächt, som Ridderskapet och Adelen
giorde att hinna denne afftonen up till Konungen medh
svaret på Kongl. Maij:tz proposition, varandes lickväll
Hans Maij:tz villie att Ridderskapet och Adelen dagen
dereffter bittida kl. 7 sig instelte medh samma svar, effter
Hans Maij:t ingaledes kan längre dröija medh Rijkzdagens
sluut.
Sedan gaf Grefve Baner uthskåttet tillkienna, det Hans
Maij:t begierde see den skrifften, som Rijkz-Skattmestaren
tillijka medh någre fleere af Rijksens Rådh häfver genom
Ridderskapetz Secreterare låtit inlefverera.
Hr Landtmarskallcken förfrågade sigh hoos uthskåttet,
huruledes han sig i detta fallet förhålla skulle,
alldenstund Ridderskapet och Adelen var dimitterat.
September.
131
Uthskåttet tyckte, att Hans Maij:tz begieran kunde
intet förvägras. Mente och uthskåttet sig kunna det för
samptelige Ridderskapet och Adelen väll uhrsächta.
Altså lefvererades skrifften utaf uthskåttet uti Grefve
Gustaf Baners händer att upföra till Hans Kongl. Maij:t,
hvilken och straxt reedh på slåttet.
Och uthskåttet skildes dermedh ifrån hvarandre, sedan
Hr Landtmarskallcken hade påmint uthskåttet att kl. 7
vara på slåttet att öfverlefverera svaret på Kongl. Maij:tz
proposition.
I lijka måtto befalte Hr Landtmarskalcken Secreteraren
att anslå samptelige Ridderskapet och Adelen till
kl. 8.
Den 24 Septembris för middagen.
Om mårgonen bittida kl. 7 öfvergafz svaret på Kongl.
Maij:tz proposition uti Hans Kongl. Maijitz egne händer
(bil. 6).
Sedan gick Hr Landtmarskallcken medh utskåttet neder
på Riddarhuusset, hvarest Ridderskapet och Adelen redan
voro församblade.
Tå gaf Hr Landtmarskallcken dem tillkienna, huruledes
effter det afftahl, som giort var, uthskåttet hade varit
hoos Hans Kongl. Maij:t med svaret på proposition, och
att uthskåttet hade excuserat, att dermed längre voro fördrögt,
än som man hade gierna sett, bediandes att Hans
Maij:t uti nåder täcktes uptaga hvad Ridderskapet och
Adelen af största kiärleek och troheet emot deras Konung
hade på sig taget. Konungen svarade mycket nådigt,
seijandes sig väll veta dee svårigheeter, som hafva hindrat
så länge med svaret; tackade samptelige Ridderskapet och
Adelen, som hade så väll vist deras devotion emot Hans
Maij:t, och alldenstundh Ridderskapet och Adelen hade på
sigh taget sådanne bevillningar nu, som dee tillförende
aldrig giort hade, så försäkrade och Hans Kongl. Maij:t
att så handhafva Ridderskapet och Adelen vidh deras privilegier,
som någon Konung det häfver giort.
Yijdare sade Hr Landtmarskallcken sig hafva ämbnat
tahla om de andre tree ährenderne, som uthskåttet hade i
ordres att föredraga, men alldenstundh de andre 3 Stenderne
intet voro deruppe, kunde han det intet giöra, tyck
-
132
1675.
iandes best att söckia tillijka medh de andre Stenderne
ett serdeles audience dertill.
Sedan påmintes om Rijksens Rådz skrifft, att den
måtte blifva de andre Stenderne communicerad.
Hr Landtmarskallcken mente dermedk skulle lijtet
fördröijas, effter det torde benda, att Konungen giorde
något slag deruti.
Men Ridderskapet och Adelen funno nödigt, att de
3 Stenderne finge ju förr ju helldre communication af
Rijksens Rådz skrifft, som redan tillförende var gått
funnit.
Och blef derföre effterfölliande utskåt der till nämbt,
att gå till dee andre Stenderne, att hoss dem låta upläsa
skrifften och taga henne straxt tillbakars igen, effter de
äntå få taga copier deraf, när de vela:
[Af] 3 classen:
Hr Ehrenskiöld, Hr Olivebladh.
2 classen:
Hr Sven Ribbing, Hr Owe Rommell.
Hr Nils Nilson,
1 classen:
Hr Gabriel Kurck, Hr Gustaf Rosenhaane.
Sedan uplästes Riddarhuusfiscalens Anders Nordmans
supplication (jfr bil. 13), hvaruti han först anholt om att
få communication af Grefve Stenbergz skriffter och utur
protocollet den saken angående, hvilket honom bevilliades.
Till augment för Nordman på hans lön discourerades
mycket favorabelt af samtelige Ridderskapet.
Hr Falckenberg förmente, det man utaf Riddarhuusetz
inkombster skulle taga kundskap, och som Fiscalen
då förmodeligen märkelige inkomster medh sitt infordrande
af åthskillig uthestående skulldh föröckt, man då häreffter
ville bestå honom 100 daler silfvermynt de dato, icke kunnandes
för framledne tijden något augment tillbakars beståå.
Hvad introducendos vidkommer, hemstelles hvar och
een att effter sin egen discretion honom att ihugkomma.
Och sidst hvadh vidkommer den intercession han af Ridderskapet
begiärer, att de behagade giöra för honom hooss
September.
133
Kongl. Maij:t, så häfver Ridderskapet och Adelen det taget
i betänckiande och för honom villige funnetz att per supplicam
hoss Hans Kongl. Maij:t inkomma för honom och
begiära häradzhöfdingeränta och tienst derjempte eller commissorial
till mantahlsskrifningh pä någon orth. Och alt
detta mera att animera honom till all godh och trogen
tienst framdeeles och i anseende till den dyre och kåstbare
orten, som Stockholms stadh för besvär till huusshåldet
med sig häfver.
Inkallades Fiscalen och förehölt Hr Landtmarskallcken
honom denne bevillningen, och serdeles vijdh
påminnelsse om häradzräntan, effter nu torde hända, att
tingztimmarne förefölle på samma tijden som Rijkzdagen
infälle, hvarföre hemsteltes, om han ville vällia i dess
stelle någon mantalscommissorial.
Derpå Riddarhuussfiscalen i ödmiukheet sig till
samptelige Ridderskapet recommenderade, betackandes serdeles
Hr Landtmarskallcken, och bad, effter han ifrån sin
ungdom mäst [gjort] studia juris och icke sig uti cammarsaker
öfvat, det han då till någon först fallande häradzränta
i underdånigheet recommenderas måtte. Hvilket och
bevilliades.
Proponerade Hr Landtmarskallcken, enär man bäst
och lägligast skulle kunna få upläsa matrickelen, att man
deraf får see, hvem som till Rijkzdagen ankommen är eller
alldeles borto.
Alla 3 classerne bevilliade, att matrikelen skall läsas
up för rijkzdagzsluutet; dereffter tager Fiscalen extract
och dereffter med Hr Landtmarskallckenz underskrift exeqverar
dem, som äro förfaldne till böter.
Uplas Fiscalen åthskillige resolutioner på förrige Rijkzdagar
angående de böter, som absentes ähro tilldömde. Och
resolverades att den, som sig absenterade från sammankombsten
på Riddarhuusset, sedan han till Riddarhuusset
ankommen ähr, skall böta 1 ducat för hvar gångh.
Hr Landtmarskallcken upläste af 1664 åhi’sprotocoll
den 30 Julij, hållit för middagen, huruledes då vore
resolverat af samptelige Ridderskapet och Adelen, det introducendi
till det ringaste skulle vijdh introduction gifva
Secreteraren 10 Rdr specie, som samma protocoll med
mera uthvijssar.
134
1675.
Hr Landtmarskallcken proponerade om det placatet,
som uthgånget är på trycket, angående skatteböndernes
jordh, som vore abalienerad, att den skulle återgå till båhlbyn,
fast der vore fasta åkommen.
Hr Landzhöfdingen Graan förmente uti sitt höfdingedöme
samma placat vara uphäfvit medb Kongl. Maij:tz
nådige consens, sedan ban vichtige skiäll der till bevist
bäfver, så att det placat icke kan stå och effterlefvas.
Hr Öfverste Ribbingh mente detta placatet mäst
concernera militkehemrnan. och effter i Hr Graans höfdingedöme
inge sådanne hemman äro, derföre det väll uphäfvas
kan.
Yijdare påminnte Hr Ribbing, att sedan det första
placatet blef explicerat, att det intet vijdare skulle extenderas
än till militisehemman, hvarföre han besvärade sig
öfver Cronones befallningzmän, det de utaf den preetext,
att det häfver lydt under milititehemman, då dhe det återtaga,
oachtat att det i många åhr under een annan legat
och lydt häfver.
Hvarföre resolverades att Ridderskapet i underdånigheet
begiära, att samma placat måtte hvijla till nästa
Rijkzdag, att Kongl. Maij:t det bättre öfverläggia kunde.
I medier tijdh kunde hvar och een inkomma med de påminnelsser
de der vidh göra kunde.
Inkom uthskåttet, och Hr Gyllenstierna refererade
sig hoss Prästerskapet hafva communicerat Rijksens Rådz
bref, hvar öfver de begierte communication af dess copia,
och sedan de det noga öfverlagt hafva, villia de till Ridderskapet
inkomma. Borgerskapet svarade, att de straxt
ville komma till Ridderskapet och hafva communication
deröfver. Almogen bevilliade det samma.
Sedan ankom ett utskått ifrån Borgerskapet, hvilcket
tackade Ridderskapet och Adelen för den communication
dhe hafva reedan fått af Rijksens Rådz skrifft, begiärandes
att dem måtte en copia deraf blifva meddelt. Och
alldenstundh det uti samma skrifft nembnes någre acter
och protocoller till fullkommeligare information, ty beder
Rijksens Bårgerskap, att Ridderskapet och Adelen täcktes
hielpa der till, att sådanne acter och protocoller måtte
blifva Rijksens Stender communicerade. Item begierer
Borgerskapet, att Ridderskapet och Adelen ville anmoda
September.
135
Hans Kongl. Maij:t, att Hans Kongl. Maij:t ville autoritate
regia muniera det uthskåttet, som Ridderskapet och
Adelen hade förordnatt öfverse medelens administration
uthi Hans Kongl. Maijrtz minorenniteet.
Hr Landtmarskallcken låfvade Bårgerskapet copia
af Rijksens Rådz skrifft, gifvande» derhoss Borgerskapet
den effterrättelsse, att Ridderskapet och Adelen voro sinnade
att effter middagen genom ett uthskått sökia audience
hooss Hans Kongl. Maij:t, att påminna om detsamma,at
Hans Kongl. Maij:t gille gifva dem communicution af de
acter och protocoller, som der till tiena kunde. Item ville
Ridderskapet och Adelen gifva Hans Kongl. Maij:t det
vijdare tillkienna, att Ridderskapet och Adelen hade förordnat
6 personer öfver medelens genomseende, dem Hans
Maij:t vijdare autorisera ville.
Medh detta svaret gick Borgerskapetz uthskått sin väg.
Sedan uplästes Slangenfeltz supplication, deruti han
begiärer i föllie af Hennes Maij:tz Drättning Christinae
frijherrebref blifva intagen uti den förste classen och niuta
rum och stelle som Frijherre. Item att Ridderskapet och
Adelen ville recommendera honom hoos Hans Kongl. Maij:tt
att blifva benådad medh frijherreskap, som sjelfva supplication
vijdare uthvijssar.1
Resolverades att see effter, hurudant svar han på
Rijkzdagen anno 1672 heruppå bekommit häfver. Dessförutan
tog Hr Landtmarskallcken uppå sigh att tahla
medh Slangenfelt öfver detta ährendet. Att intercedera
för honom hoos Konungen att få frijherreskap, det kunde
Ridderskapet och Adelen ingaledes giöra. Heela den första
classen var uti dee tanckarne, att intet taga eemot honom
uti den första classen.
Desse effterfölliande perssoner förordnades till uthskått,
att tillika medh Hr Landtmarskallcken gå up till Hans
Kongl. M:t effter middagen klåckan 1 uti de förenembde
ährender, nembligen att få communication af acterna och
protocollen, item gifva Hans Kongl. Maij:tt tillkienna, att
Ridderskapet och Adelen hade uthvalt 6 perssoner öfver
medelens genomseende, dem dee begiära Hans Maij:t autorisera
täcktes, och af:
1 Finnes numera icke i behåll.
136
1675.
3 classen: Hr Morten Reutercrantz.
2 classen: Hr Nils Nilson.
1 classen: Hr Gabriel Kurck.
Sedan dimitterades Ridderskapet och Adelen.
Den 24 Septembris effter middagen.
Hr Landtmarskallcken giorde relation för samptelige
Ridderskapet och Adelen öfver det, som uthskåttet
hade framdraget hoos Hans Kongl. Maij:t, och sedan Hr
Landtmarskallcken hade tackat Hans Kongl. Maij:t, som
så nådigt häfver taget up den uhrsäkt Ridderskapet och
Adelen giorde om deras drögsmåhl att inkomma medh propositions
svaret, sedan häfver Hr Landtmarskallcken vijdare
gifvit Hans Kongl. Maij:t tillkienna: 1. Att Ridderskapet
och Adelen hade förordnat det secrete uthskåttet
att läsa protocollen, att taga derutur den information, som
Kongl. Maij:t tycker sielf nödig att gifva Stenderne. 2. Att
Adelen häfver uthvalr, sex perssoner till att öfversee medelens
administration; om Kongl. Maij:t behagade agreera
samma 6 perssoner eller sättia andre, det ställes uthi Hans
Kongl. Maij:tz nådige behag. 3. Att Hans Kongl. Maij:tt
ville hugna Ridderskapet och Adelen tillijka medh de andre
Stenderne medh ett nådigt svar öfver den zedelen, som
Ridderskapet och Adelen genom ett uthskått upburit,
hvarom Ridderskapet och Adelen sampt dee andre Stenderne
så mycket instendigare bedia, som de intet så kunna
lefva uti fruchtan om Hans Kongl. Maij:tz egen persson.
— Till det svarade Hans Kongl. Maij:tt: Ad 1, att man
hade allenast att söckia dee samma Cantzlieråden, som tillförende
hade läsit acterne för Riksens Stenders uthskått,
så skulle genom dem gifvas communication af protocollen.
Ad 2, nähr Hans Kongl. Maij:t finge see upsattet på dee
sex perssonerne, ville Hans Maij:tt draga det bekymbret,
att det skall till nästa Rijkzdag vara färdigt. Ad 3, effter
den perssonen, som förmenas hafva sagt dee orden, som
stodo i zedelen, skiuter sig under lag och rätt, ty finner
Hans Maij:t bäst och säckrast, att lag och rätt skillia
dem åth.
Sedan företogz conceptet på rijkzdagzbeslutet, som
utur Kongl. Maij:tz Cantzlie var nedersändt. Och fanns
September.
137
mycken stoor åthskillnadh emellan Ridderskapetz och Adelens
svar på Kongl. Maij:tz proposition och rijkzdagsbesluutet,
så att många Ridderskapet och Adelen angelägne
tanckar vore uthlåtne, och iblandh annat det åhrtahlet
1604, som var contributionsterminen, uthelåtet. De som
hafva godz i Skåne, besvärade sigh, att det ordet hussman
intet var i besluutet infört.
Effter besluutetz jembförande medh det svar, som Ridderskapet
och Adelen hade gifvit på Kongl. Maij:tz proposition,
blef det resolverat att låta Hr Olivencrantz veeta,
att Ridderskapet och Adelen ville, att de essentiale saker,
som äro fattade uti deras svar på Hans Kongl. Maij:tz
proposition, måtte oändrade blifva införde.
Sedan gaf Hr Clas Fleming inför samptelige Ridderskapet
och Adelen tillkienna, huruledes det förordnade
uthskåttet öfver bancoväsendet, till att vinna tijdh för
Rijkzdagens hastige sluut, häfver projecterat. een underdånig
supplication på (o: i) samptelige Stendernes nampn
till Hans Kongl. Maij:t, af innehåll: 1. Att Hans Maij:tt
nådigst behagade confirmera Bancen dess förre frijheeter
och privilegier, som i dess Kongl, minorennitet och serdeles
[i] anno 1668 åhrs rijkzdagzbeslut finnes insererat. 2. Att
Hans Maij:tt gunstigast behagade bijbehålla Bancen ved
den förunte frijheeten å myntväsendet, att det utaf Bancens
disposition måtte dependera. 3. Att Hans Maij:tt ville alt
framgent, som här till skiedt är, hafva bancovärket under
dess nådige hängn och protection städze befallat, så att
det för hvarjehanda illvilliares oblide angifvande och
attentater måtte kunna vara beskyddat, och att der någon
detta värket hoos Hans Kongl. Maij:tt illa skulle hafva
angifvit, måtte nampngifvas och effter 1668 åhrs [beslut]
straffas. 4. Att Hans Maij:t i lijka måtto hoos sig i nåder
ville hafva recommenderade de perssoner, hvilka på Stendernes
anmodan nu een rum tijdh håfve fort directorium
och styrelsen öfver bancovärket, att deras serdeles gode
flijt och trogne försårg, som de för värketz befrämjelsse
och upkombst hafva betygat, måtte hoos Hans Maij:tt med
nåder blifva ihugkommen och ansedder.
Detta projectet på supplication agreerades af samptelige
Ridderskapet och Adelen, och att den skulle ju för ju
heldre insinueras Hans Kongl. Maij:t,t, alt till den ändan
138
1675.
att något måtte om bancovärket till dess så mycket större
säkerheet i rijkzdagzbesluutet blifva infördt.1
Ifrån Borgerskapet ankommo 2 perssoner, som begiärde
veta, när Ridderskapetz och Adelens secrete uthskått voro
sinnat att gåå up på slåttet att läsa protocollen. Och fingo
dee till svars, att Ridderskapet och Adelen skulle låta dem
det veta.
Den 25 Septembris för middagen.
Secretarius Status Hr Olivencrantz kom åter neder
på Riddarhuusset medh conceptet af rikzdagzbesluutet, att
låta åter Ridderskapet och Adelen see, om de hade något
att vijdare påminna, hvar ved han gaf tillkienna om de
sidste orden uti 4 puncten uti Ridderskapetz och Adelens
svar på Kongl. Maij:tz proposition, att Hans Kongl. Maij:tt
för dess afreesa i nåder behagar att låta giöra den författning
af dess höga consilier och rådhslag, som kunde
bahna vägen till een säker freedh och roligheet, om de
skulle införas uti rikzdagzbesluutet, meenandes intet tiena,
att dee orden Hans Kongl. Maiy.tz afreesa skulle stå uti
besluutet.
Ridderskapet och Adelen tyckte dee böra blifva införde.
Hr 01 ivencrantz sade de andre Stenderne voro deremoth
och hafva uthlåtet sig att intet sättia sine händer
derunder, ty det voro som Stenderne styrkte och samtyckte
till Hans Kongl. Maijrtz afreesande.
Dereffter gaf Hr Olivencrantz vijdare tillkienna, huruledes
Hans Kongl. Maij:t intet kunde förstå dertill, att när
roten een duglig karl skaffat haffver, att roten tå skall
vara frij, varandes Hans Kongl. Maij:tz taneke att således
inrätta uthskrifningen, som hon var uti gamble regeringz
tijdh och uti sal. Konung Gustaf Adolphs regementz tijd,
ja och först under Dråtning Christinas regemente, att een
gårdh nembnes, och står sedan samma hemman för kneckten.
Ridderskapet och Adelen påstodo, att detta måtte
således blifva uti rijkzdagzbesluutet satt, som de det uti
deras svar på Hans Kongl. Maij:tz proposition infört
håfve.
1 Snppliken finnes bland riksdagsacta i Riksarkivet.
September.
139
Hr Olivencrantz sade sig hafva af Kongl. Maij:t
ordres att seija, det Hans Maij:t det intet kan tillåta.
Sedan påminte Hr Olivencrantz om de orden uti svaret
på proposition, att kneckten intet måtte af hunger och vanskiötzel
förgås, seijandes Hans Maij:t väll skola draga försårg
derföre, utan att det settes in uti rijkzdagzbesluutet.
Effter detta föll talet om mönstringzeommissarierne,
huruledes de hålla två och väll 3 mönstringar om åhret
och taga lijka mönstringzpenningar af frällsse som af skatte
och crono. Händer och offta, att största besväret kommer
på Landzhöfdingen, fast Commissarierne upbära munstringzpenningar.
Och voro alla Landzhöfdingarne uti den tancken
att uti underdånigheet söckia Konungen herom, att der
Landzhöfdingarne skola bij vista mönstringen, att de måtte
det giöra såssom mönstringzeommissarier.
Effter detta refererade Hr Olivencrantz, huruledes
Bårgerskapet stöta sig på de orden borgerlig näring, villjandes
intet tillåta att een adelsman må få idka borgerlig
näring.
Hr Landzhöfdingen Falckenberg nembde ett placat
uti Konung Johans tijdh. som uthvijsar, huru vijda een
adelsman får handla.
Hr Lagerfelt refererade sig på 1672 åhrs handelsplacat,
tyckiandes bäst hålla sig dervedh.
Effter denne conferencen gick Hr Olivencrantz medh
besluutet sin väg.
Dereffter intoges iblandh Rijksens Ridderskap och Adell:
Wisofski-Hogmutt gratis, effter han är mycket
meddellöss, men häfver dock tient för een Ryttmestare.
Policarpus Cronhielm, Assessor uti Caminar-Revision.
Johan Hambrich Gyllencroon, Hennes Maij:tz
Enckiedråtningens hopman öfver Svartsiö.
Olof Samuel och Erich Gammal Ehrencroon.
Medan detta förehades, kom budh att Ridderskapet och
Adelen skulle komma på slåttet och först föllia Hans Kongl.
Maij:t uti slåtzkiörkian och sedan på rijkzsalen att höra
sig föreläsas rijkzdagzbesluutet, effter Hans Maij:t embnade
i dag sluuta Rijkzdagen.
Altså blef matrickelen upläsen, och dereffter gick
Ridderskapet och Adelen uti ordning på slåttet up uthi
140
1675.
Hans Kongl. Maij:tz förmak, fölliandes Hans Maij:t sedan
neder uti slåtskiörkan att höra predikan, som af Superintendenten
uti Calmare Mag. Hemming Skytte holtz. Och
sedan den var ändader, ginge samptelige Ricksens Stender
up uti rijkzsalen, hvarest rijkzdagzsluutet blef upläset
(se bil. 8) och således Rijkzdagen med herlige orationer af
Rijkz-Cantzleren, Hr Landtmarskallcken sampt de andre
Stendernes förmän sluuten.
Den 26 Septembris söndagh effter middagen.
Hr Landtmarskallcken gaf Ridderskapet och Adelen
tillkienna orsakerne, hvarföre Ridderskapet och Adelen
kallades nu effter middagen tillsammans, nembligen först
att Hans Maij:tt ville låta Olivencrantz komma hit neder
att underrätta oss om något, som Borgerskapet stöter sig
uppå och hindrar underskrifften, varandes Hans Maij:tz
villia att föreena oss medh Bårgerskapet. Sedan att Hans
Maijrtt hade låtet genom Hr Baron Wreed veeta, att det
secrete uthskåttet kan i mårgon kl. 7 komma up på slåttet
att läsa protocollen.
I detta kom Hr Olivencrantz neder på Riddarhuusset,
öfvergifvandes Hans Kongl. Maij:tz svar på besvären
(jfr bil. 13).
Sedan gaf Hr Olivencrantz tillkienna, huruledes Bårgerskapet
stötte sig ännu på de orden bårgerlig näring, och
hafva 4 af Bårgerskapet varit hos Konungen och tält der
uppå, föregifvandes att på det sättet att Ridderskapet och
Adelen få idka borgerlig näring, är ingen åthskillnadh
mellan Adelen och Borgarne; hvarföre begiära Borgarne
att detta måtte således ändras, att på eena sijdan Adelsståndetz
heder och hoos dem Bårgarnes frijheet att handla
måtte i acht tagas.
Heremoth sade Hr Lagerfelt, huruledes denne qvestion
mycket förehades på Rickzdagen 1672 uti dee inrijkes
affairerne; blef och een ordinance deröfver upsatt, medh
Kongl. Maij:t och Stenderne communicerad, hvaruti det
tillåtes Adelen på sätt, som deruti förmäldes, handla.
Skulle Borgmestare och Rådh villia gravera en adelsman
för mycket, så skulle Commercie-Collegium moderera sådant.
Huruvijda vij och nu kunna ändra rijkzdagzbesluutet, sedan
det är på rickzsahlen upläset, det lembnas till hvars och
September.
141
eens omdömme, men jagh håller det för mycket betänkeligit
propter exemplum.
Hr Melcker Falckenbergh tyckte vara mycket af
dem sökt att således villia förtaga Ridderskapet och Adelen
all handell och förtaga den frijheet de effter statuter och
privilegier hade.
Hr Olivencrantz sade neij, intet vara sä deras taneke,
och villia intet betaga Adelen deras handell, som dee effter
privilegierne kunna öfva, men befahra Borgerskapet, att
Adelen vill vara både bårgare och adelsmän.
Hr Melcker Falckenberg refererade sigh på 1672
åhrs placat.
Hr Olivencrantz sade samma placat aldrig vara af
Stenderne på Rickzdag approberat.
Ridderskapet och Adelen frågade Olivencrantz, hurudan
handell de förstodo.
Hr Olivencrantz: Baaka, bryggia, hålla gatubodh
och mycket sådant.
Hr Landtmarskallcken meente settia in dhe orden
olåflig handell. Men det blef intet gillat.
Ridderskapet och Adelen stodo mycket deruppå, att besluutet
voro på rickzsalen inför alla Stenderne upläset
och skulle nu ändras, hållandes det för een mycket efftertänckelig
saak.
Hr Olivencrantz sade besluutet intet vara af Borgerskapet
antagit; dhe skrifva det och intet under, för än dhe
få ändring i dee orden.
Hr Lagerfelt mente bruuka det expedientet att gifva
Borgerskapet ett extract utur protocollet, att dee orden
bårgerlig näring intet skall prejudicera deni.
Hr Olivencrantz: Dee troo sig intet.
Hr Clas Fleming: Dee protesterade deremoth, för
än besluutet lästes up på rickzsahlen; derföre kan det
intet hindra, att det är upläset.
Hr Melcer Falckenberg: På det sättet är det, som
de ville tvinga oss.
Hr Olivencrantz mente detta vara för hårt sagt,
seijandes Borgerskapet intet söckia annat än hvadh skiäligit
är, och lembna Ridderskapet deras privilegier.
Sedan denne saken var af och an discurerat, fanns för
gått att sättia in de orden: skulle någon, som medh adeligit
142
1675.
stånd hedrader ähr, lickväll emot privilegierne idka hårgerlig
näring etc.
Vijdare föll discursen om confirmation på Ridderskapets
oell Adelens donationer.
Och blef resolverat att een supplication skulle upsättias
derom till Hans Kongl. Haij:t, som och skiedde och
finnes bil. 9: Att alldenstundh tijden voro nu så kårt, att
Hans Maij:t intet hinte, confirmera specialiter alla donationerne,
att Hans Maij:tt tå täcktes benåda dem medh
een general confirmation, som sahl. Konung Carl Gustaf
och giorde.
Sidst uplästes det bref, som Ridderskapet och Adelen
lät afgå till Grefve Stenbergh för Secreteraren, och blef
approberat.
Den 27 Septembris.
Hr Landtmarskallcken påminte, om det secrete
uthskåttet skulle gå up och läsa protocollen.
Resp[onderades] att först sända up Secreteraren att få
veta tijden, som och skiedde, att Secreteraren gick up,
adresserade sig till Hr Cantzlierådet Hoghuussen och frågade,
när Stendernes secrete uthshått kunde få komma up
att läsa protocollen, som Hans Maij :tt hade låfvat. Secreteraren
fick det svaret, att för middagen kunde det intet
skiee, alldenstund så väll han som örnstedt måste vara i
Rådet, hvarest Hans Maij:t ochså var, men mente det kunde
skie effter middagen.
Hr Landtmarskallcken gaf sedan vijdare tillkienna,
huruledes Hr Jacob Flemming voro af Hans Maij:t blefven
Landzhöfdinge och kunde derföre intet längre upvachta
vedh Bancen, och altså söker dimission derifrån.
Ridderskapet och Adelen tackade storliga Hr Jacob
Flemming för det besvär och möda, som han vedh Bancen
häfver hafft, och önskade de gierna, att han för Bancens
vällfärdh skull kunne få ännu vara derhos. Men såsom
Hans Maijitt hade förordnat honom till Landzhöfdinge, ty
kunde dee sådant intet begiära, utan ännu tacka honom
för det besväret han hafft häfver.
Landzhöfdingen Hr Jacob Flemming tackade i lijka
måtto samptelige Ridderskapet och Adelen för det förtroende
de hade hafft till honom i detta fallet, seij andes
September.
143
sig hafva effter all sin förmågo söckt det, som häfver
kunnat lända Bancen till vallgång. Skulle och intet undandraga
sig det ännu att giöra, om han så när voro stadder,
låfvandes att der han kunde på något sätt tiena Bancen,
skulle han det gierna giöra, begierandes sedan Ridderskapetz
och Adelens dimission.
Ridderskapet och Adelen sade sig intet kunna honom
förvägra dimission, utan den medh tackseijellsse för hafft
besvär efifterlåta.
HrJacobFlemminghpåmintesedan, att någon måtte
tagas i hans stelle.
Hr Clas Flemmingh gaf tillkienna, huruledes Hr
Olivencrantz hade bedit honom att ochså påminna hos
Ridderskapet och Adelen om hans dimission, men hade
svarat Olivencrantz, att der Ridderskapet och Adelen
bådhe honom blifva qvar, skulle han låta öfvertalila sig.
Jochim Potter Lilliehoff framsteg och begierte
dimission ifrån Bancen och ett fullkommeligit qvittence.
Svarades intet qvittence kunde honom gifvas, för än
han [redovisat] inför Stendernes fullmechtige öfver Banco.
Sedan proponerade Hr Clas Flemming, att det uthskåttet,
som Ridderskapet och Adelen hade förordnat att
öfverse medelens administration uti minorenniteten, måtte
blifva af Ridderskapet på behörigit sätt skriffteligen autoriserat.
Hvilket Ridderskapet och Adelen funno enhelleligen
för gått och resolverade, att een fullmacht för samma uthskått
upsättias skulle (bil. 10).
Hr Landtmarskallcken framlade Öfverstens Hr Hans
Ulfsparres supplication, hvaruti han anhåller om Ridderskapetz
och Adelens intercession hoos Hans Kongl. Maij:tt,
att för Hans Maij:tz cröningz skull få tillgifift för det manslag
han hade begått på Öfversten Drake.
I lijka måtto Fru Elisabet Flemmingz supplication
till Ridderskapet och Adelen för sin son Johan Wolmar
Yxkull, som hade kommit i manslag för sin svåger Neurot,
hvilket manslag han, Yxkull, skall hafva i nödvärn och
till att defendera sig giort hafva.
Hr Landtmarskallcken frågade, hvad Ridderskapet
och Adelen tyckte om supplicanternes begiäran, om icke
det voro ett christeligit värck att genom ett uthskåt inter
-
144
1675.
cedera för dem, att de så väll som alla andra måtte få
hugna sig öfver Hans Kongl. Maij:tz croning.
Gref Baner på 1 classens vägnar tyckte, att Ridderskapet
och Adelen intet kunde draga sig undan. Een
sådan olycka kan hända snart.
Uthi den andre classen voro de och uti samma tanckar
att genom ett uthskåt gå up till Hans Kongl. Maij:t att
söckia pardon för dem.
Största delen uti 3 classen bijfölle och samma mening.
Dock voro somblige der emoth, tyckiandes först böra vara
underrättade, huruledes dråpen vore, om de och voro af
sådan egenskap, att dee utan att förse sig emoth Gudh
kunde intercedera för dem; eenkannerligen var Landzhöfdingen
Gran uti desse tanckar.
Een Julhammar steg fram, gifvandes tillkienna denne
Yxkull hafva ochså slaget ihiäll hans drängh.
Hr Gerfelt framsteeg och pä sin systers vägnar begierde,
att Ridderskapet och Adelen intet ville intercedera
hos Hans Kongl. Maij:tt för Öfversten Hans Ulfsparre,
utan lembna den saken under lag och rätt. Hans Maij:tt
hade låfvat att öfversee saaken; dess förutan bad han och
Ridderskapet och Adelen betänckia det, att Draken, som
af Ulfsparren var dräpen, var och een adelsman och intet
borde liggia i jorden utan lag och rätt öfver sin baaneman.
Hr Landtmarskallcken frågade, hvadh Ridderskapet
och Adelen herom tyckte, om dee icke voro i förre mening
att genom ett uthskått söckia Kongl. Maij:tz pardon.
Hvar till den 1 och 2 classerne svarade ja, att de höllö
Jet heelt skiäliget att genom ett uthskått böönfalla Konungen
för dem.
Hr Gerfelt bad deremoth, att Ridderskapet och Adelen
ville intercedera för Drakens enokia, att hon måtte få niuta
lag och rätt öfver sin mans baneman; badh och att uthskåttet
ville det föredraga Hans Kongl. Maij:t, det enckian
emot sådant protesterar, stigandes till Secreteraren och
badh honom föra det till protocollet.
Den 3 classen begynte här besvära sig öfver den 1
och 2 classerne, att dee uti voteringen intet achta riddar -  huusordningen, i det dhe votera, för än den 3 classen får
seija sin mening.
September.
145
Omsijder stannade detta der vidh, att Ridderskapet och
Adelen ville genom ett uthskått söckia Kongl. Maijitz nådigste
pardon för Öfversten Hans Ulfsparre samt Yxkull.
Den supplication, som Ridderskapet och Adelen hade
författat öfver general confirmation öfver Ridderskapetz
och Adelens donationer, lästes up och finnes bil. 9.
Hr vice Prsesidenten Israel Lagerfelt insinuerade ett
memorial på samptelige Riddarhuuss-Directorernes vägnar,
och der vedh uti bredden Ridderskapetz och Adelens resolution
deröfver.
Hr Lagerfelt badh och, att Ridderskapet och Adelen
ville förordna några goda män, som öfversågo riddarhuussmedelen.
Item att Ridderskapet och Adelen ville nu dimittera
honom ifrån direction öfver Riddarhuusset; han
voro een åldrig man och årkade intet så mehra slitas medh
sådanne saaker.
Ridderskapet badh, att Hr Lagerfelt ville ännu continuera
vedh directionen. Om rächningarnes öfverseende blef
intet slutet.
Hr Landtmarskallcken gaf sedan tillkienna, huruledes
Aschenbergh hade skrifvit honom till och låfvat för
sin introduction 400 daler s. m:t.
Sidst blef detta fölliande uthskåttet förordnat att gå
up till Hans Kongl. Maij:tt, att söckia pardon för Öfversten
Hans Ulfsparre och Yxkull.
[Af] 3 classen:
Hr Ekebladh, Hr Assessoren Gyllenankar.
2 classen:
Hr Ulff Bonde, Hr Bengt Sparre.
1 classen:
Hr Lennart Ribbingh, Hr Gustaf Rosenhane.
Den 28 Septembris.
Hr Landtmarskallcken refererade, att uthskåttet,
som var förordnat att gå up till Konungen att sökia pardon
för Öfverste Ulfsparre och Yxkull, hade varit deruppe boos
Kongl. Maij:tt och på Ridderskapetz och Adelens vägnar
intercederat för dem, att dee och måtte hafva orsaak att
Sv. Riddersk. o. Adels rilcsd.-prot., XII. 1675. 10
146
1675.
hugna sig öfver Sveriges allmenne glädie att see Hans
Maij:tz lyckelige cröningzdag, hvar till Hans Maij:tt svarade
mycket nådigt och låfvade dem i föllie af Ridder -  skapetz och Adelens intercession sin konglige pardon.
EfFter denna relation gaf Hr Landtmarskallcken
samptelige Ridderskapet och Adelen tillkienna, att Hans
Kongl. Maij:tt beviste dem den nåden och inviterade dem
till sin crönings bijvistande och tractamente. Extra capita
blefve förmante att intet intaga stellen vijd borden, för än
capita familiarum hafva först intaget deras stellen.
Sedan refererade Hr Landtmarskallcken vijdare,
huruledes Hans Kongl. Maij:tt hade remitterat till Ridderskapet
och Adelen de 3:ne familierne Lodarna, Wranglarna
och Hastfer, med nådig befallning att alldenstundh samma
familier föregifva sig icke allenast af adelige familier —
derom man och intet vill tvifla — vara skole, utan och
deras förfäder märkelige tienster, ja Richsrådz embeter uti
Danmark beklätt hafva, och derföre begiära blifva uppå
Riddarhuusset antagne uti den andre classen, ty häfver
Hans Kongl. Maij:t remitterat dem till Riddarhuusset, att
deras skiähl måge noga examinerade och undersöchte blifva,
och der de det kunna medh gyltige skiähl och nöijachteligen
bevijsa, att de då måtte uti den andre classen intagas,
som sielfva Kongl. Maij:tz remissorial vijdare uthvisar.
Öfver detta blef een godh stundh af och an discourerat,
och omsijder resolverat att Ridderskapet och Adelen
medh underdånig tackseijelsse ihugkomma Hans Kongl.
Maijrtz nåde, som således låter Ridderskapet och Adelen
tillgodoniuta deras privilegier och riddarhuussordningen,
att de, som således begiära blifva intagne, måge effter riddarhuussordningen
deras skiähl för Ridderskapet och Adelen
framvijssa. Sedan när de ofvannämnde familierne von
Lode, von Wrangel och Hastfehr hafva be vist, först att
deras förfäder uti rätta linien hafva varit Richsrådh uti
Sverige (o: Danmark), och 2. den tijden såssom Danske
adelssmän och Richzrådz afkomma considererade, tå pacta
slötz emellan Sverige och Danmark; sedan de det hafva
bevist, skole de effter Hans Kongl. Maij:tz remissorial
blifva uthi den andre classen intagne.
Denna resolutionen blef dem såssom ett extract utur
protocollet effter deras begiäran skriffteligen communiceradh.
September.
147
Sedan gick Ridderskapet och Adelen i ordning på
slåttet effter den vanlige ordningen. Cröningsacten varade
till kl. 6 om afftonen, tå Ridderskapet och Adelen
först kommo på slåttet, tå Hr Landtmarskallcken förmante
Ridderskapet och Adelen att dagen effter försambla sig till
häst på Academimgården, att afleggia eeden.
Den 29 Septembris.
Hr Landtmarskallcken påminte, att förordnades ett
uthskåt att taga afskiedh af dee andre Stenderne [och] ett
uthskått som bär up besluutet.
Sedan proponerades att något (o: någon) måtte förordnas
uti Banco uti Hr Jacob Elemmingz stelle, hvartill
kom Hr Clas Flemmingh uti förslag såsom den, hvilken
det verket väll skulle både förstå och väll villia, hvartill Hr
Clas Flemmingh och lät sig öfvertahla af Ridderskapet och
Adelen, lofvandes villia giöra sit bästa till Bancens nytta
och ståndetz tienst.
Hr Clas Flemming föredrog, huruledes de, som äro
nembde att öfversee administration, begiära blifva skriffteligen
authoriserade, och att Kongl. Maij:t ville befalla collegierne
att gå dem till handa medh all nödig information
och uplysning.
Resolutio: Ja, är mycket skiäligit, och tog Assessoren
Gyllenankar på sig att upsättia fullmachten.
Suppliquen angående skattejorden lästes up. Item
Richs-Cantzlerens supplication angående läntagningen.
För Fiscalen Nordman resolverades att här effter niuta
lön 400 daler och dertill uti ett för alt 300 daler s. m:t
af absentium böter. Bookhållaren niuter 450 daler s. m:t.
Cantzlisten står under Secreterarens disposition.
Potter begiärade fullkommelig dimission utur Banco,
och att Ridderskapet och Adelen ville förordna några, som
see öfver de observationerne, som på honom kunna vara
giorde.
Resolutio: Kan intet frijkiennas än. De fullmechtige
öfver Banco see det igenom.
Fullmachten, som Gyllenanckar hade upsatt, lästes up
(bil. 10).
Företogs Sophia Reuters1 supplique, [som] lästes up.
1 Här slutar konceptprotokollet midt i meningen.
148
1875.
Spens seger: Huru kan han betahla gielden, effter det
han intet häfver ärfft.
Hr Landtmarskallcken: Får icke Riddarhuusset
hålla sigh till sin pant?
Resol[utio]: Spens offererar 500 Rdr att betahla på 2
åhrs tijdh, derpå han häfver gifvit obligation till Fiscalen.
Resolutio: Att dee andre betiente skola niuta lijka
såssom för Riddarhuusetz Fiscalen resolverat är, at dhe
qvartallvijs sin löhn bekomma skohle.
Extract utur riddarhus-protocollet, hållet uti
Ubsala, af den 30 Septembris 1075.1
Samma dagen uplästes Hans höggrefl. Excelkces RijkzCantzlerens
breef till Hr Landtmarskalcken och samptl.
Ridderskapet och Adelen (bil. 11), hvar uti Hans höggrefvelige
Excelkce sig besverar, att vidh Ridderskapetz och
Adelens solenne lähntagning på Kongl. M:tz lyckeligen
öfverståndne chröningsfestiviteet matrikelen således inrättat
var, att icke alenast Grefvarne af Arensbårg ähro debito
loco aldeles uteslutne vordne, derföre och lähnfanan eij K.
M:t ähr pr attsen ter a t vorden, uthan och att Frijherrarne af
Eekholmen för uthdödde äro annoterade; och aldenstundh
Hans höggreflige Excelkce förmenar sådant af illistig malitie
vara skieth, ty åstundar Hans höggreflige Excelkce, att
Ridderskapet och Adelen ville låta inqvirera in authorem,
och serdeles hvars handh det ähr, som Frijherrarne af Eekholmen
häfver skrifvit för uthdödde.
Uppå detta tillspordes Ridderskapetz och Adels Secreterare,
huruledes matrikelen vore inrettat, effter detta förseendet
funnes deruti, och hvars hand det vore som [den
var] skrifven med.
Secreteraren framvijste sielfva original-matrikelen, som
på Rijkzdagen 1672 af ett der till förordnat utskåt inrättat
vart och som förmenas vara med Assessoren Klöverskiöldhs
handh skrifven, hvaruti Grefvarne af Arensborg och fans
utheslutne sampt Frijherrarne af Eekholmen för uthdödde
annoterade, hvilken matrikel Secreteraren häfver uti upropandet
brukat, förmenandes den matrikelen vara rättast
1 Detta extrakt, som finnes bland bilagorna till protokollet, är ett koncept,
akrifvet af riddarhussekreteraren Wallenstedt. Sjelfva protokollet saknas.
Oktober.
149
och säkrast, som således genom ett helt utskått ähr öfversed
och inrättat, contesterandes vidh Gudh att han det intet
af malice g[i]ort häfver.
Ridderskapet och Adelen förmodade och, att detta förseende
intet af någons malice skall härflyta, och om någre
hadhe varit tillstedes på Riddarhuset, tå matrikelen upropades,
hadhe det letteligen kunnat corrigeras. Och befalte
Ridderskapet och Adelen dess Secreterare, att detta
förseendet uti matrikelen utan försummelse skulle corrigeras,
så att Grefvarne af Arensborg blifva uti dess rätte rum
införde sampt Frijherrarne af Ekholmen utur dee uthdöddes
linia tagne och för lefvande, som de ähre, insatte, hvilken
befallning och straxt blef effterkommen.
Extract utur riddarhus-protocollet, hållet på
Rijkzdagen uti Ubsala den 2 Octobris 1675.1
Samma dagen blef Öfversten Robbert Licton effter
upläsne K. M:tz bref och medhföliandhe transfererat uti
den första classen blandh Frijherrarne, att dersammastädes
såsom Frijherre sit rum intaga och besittia.
' Se föreg. not.
BILAGOR,
Bil. 1.'
Kongl. Maijitz
vår allernådigste Konungz och Herres proposition,
framstält till menige Rijkzens Ständer, på
ett allmänt mothe uthi Upsahla församlade, sampt
thersammestädes upläsen och öfverlefvererat i
rijkzsahlen på slottet den 26 dagh i Augusti
månadh åhr efter Christi börd 1675.
Uthaf Kongl. Maij:ts utgångne budh och kallelse till
thenne Rijkzdagh och allmänne mothe håfve vähl Rijkzens
Ständer i gemeen förnummit, hvadh orsaker Kongl. Maij:t
her till bevekt håfve; och som the nu mehra hafva sigh
therpå tijdigt och hörsamligen instält, så erkänner Kongl.
Maij:t samma the ras underdånige beredvilligheet medh nåder,
och på thet the måge undfå thess bättre efterrättelse
om the ährender, hvilka Kongl. Maij:t i synnerheet är sinnadh
för thenne resan medh them att afhandla, ty häfver
Kongl. Maij:t sådant uthi effterföliande puncter skriftligen
låtet upsättia, uthi thet nådige förtroende att the såsom
trogne undcrsåthare och redelige patrioter alt vähl och
noga öfverläggia, meddela Kongl. Maij:t sine gode och vählmeente
rådh i thet, som rådh behöfver, och i det öfrige
medh krafftigh hielp och bijstånd gripa Kongl. Maij:t under
armarne och thess svåre regem entzbörda således under -  stödia, som tijderne fodra och thet till theras egen välfärd
lända må.
1 Prot. sid. 6, 15, 26. — Afskrift med påteckning: Bekommen af Kongl.
M:t på rijkzsahlen den 26 Augusti 1675, hvarest hon blef af Cantzlirådet Hr
Oliwenerantz upläsen. — Jämförd med originalet i Riksarkivet.
152
1675.
I.
Först påminner Kongl. Maij:t Ständerne nådeligen,
huruledes the på nästförledne Rijkzdagh hafva vijst sitt
trogne hiertelagh emoot Kongl. Maij:t och aff fri] vilia en -  hälleligen erkiändt och antaget Kongl. Maij:t för sin och
rijkzens fullmyndige regerande Konung. Och emedan Kongl.
Maij:t till folie theraf häfver rijkzens regering och styrelse
då tillträdt, jämvähl sedan förestådt och imedlertijd alt
det giordt och uhtstått, som een Konung ägnar och tillkommer,
och Sveriges lagh sampt förrige tijders plägsedh
gifva thet vidh handen, att Konungen, sedan han till landh
och rijke lagligen kommen är, må låta sigh vigias och
krönas effter vilia och fallom sinom, förthenskull häfver
Kongl. Maij:t i betänkiande taget att jämvähl vidh thetta
tillfället, medan Ständerne ändå thenna tijden hafva måst
oundvijkeligen komma tillsammans, sin chrönings högtijdh
hålla och fijra låta. Och såsom Kongl. Maij:t gierna seer,
att thet skier medh samptlige Rijkzens Ständers samtycke,
hugnat och lyckönskan, så emedan vidh een sådan solen
act effter Konungens och rijkzens rätt af ålder inbördes
troo låfvas och fästas, jämvähl eedh giöras och sverias
skole, Kongl. Maij:t sampt allom rijkzens inbyggiarom till
mehra tryggheet och försäkring, ty förväntar Kongl. Maij:t
i nåder, att Ständerne måge vara betänkte på then tillredning,
som å theras sijda till fullbordan ther af fodras
kan, effter dy the veta lagh förmå och i slike måhl plägar
vara sedvahnligit, önskandes Kongl. Maij:t i thet öfrige,
att Grudh then aldrahögste ville alt sådant låta skie i een
lyckligh stund sitt helga nampn till ähra, Kongl. Maij:t
och hela rijket sampt alle thess trogne inbyggiare till
mycken hugnadh, fromma och vählgång.
II.
Thernest såsom Kongl. Maij:t skattar sitt höga konungzliga
embete thet för all ting fodra, att all trogen
försorg drages, huru rijket icke allenast må fredas och beskärmas
emoot alle illviliandes stämplingar och uthrijkes
makt, uthan inrijkes mehr och mehr förkåfras och fästas i
Bilagor.
153
alle de stycken, som till dess lyksaligheet och vählstånd
lända, och ibland alt annat thet förnämsta är, att vår
christelige och evangeliske religion och theruthi grundade
sanskyllige gudztienst må stadigt hållas vidh makt, efftersom
een rätt gudzdyrkan är then endeste grundvahl, hvaruppå
så vähl hela rijkens och länders, som ensle personers
lyckia och vähltrefnadh säkerligen byggias kan, och att
samma gudhztienst förmedelst een vähl skickat kyrkoordning
rättas och handhafvas måste, altså drager Kongl.
Maijrt sigh till minnes, huruledes thetta ährende, som angår
vår gamble kyrkioordnings öfverseende och förbättring,
häfver allareda i lång tijdh varit af Rijkzens Ständer så
vidh allmänne mothén som ther utom högeligen yrkiat och
åstundat, och att Kongl. Maij:ts Her fader, glorvyrdigst
i åminnelse, är serdeles theraf bevekt vorden allareda uthi
sin regem entztijdh att förordna theröfver någre lärde och
skickelige män af Biskoparne och thet andelige ståndet,
hvilka och till folie theraff hafva gådt det igenom och
lemnat effter sigh tvenne upsatt therpå, som ännu vidh
handen äro och framtees kunna. Och emedan Kongl. Maij:t
pröfvar thet vara een högh nödtorfft, att ett så christeligit
och hälsosampt värk må ändteligen uthan längre tidspillan
nå sin fullbordan, och therigenom een christeligh
ordning i väre kyrkior och församlingar befodras, men
tvert om alt inrijtat och Gudi misshageligit oskick afskaffas,
thy är Kongl. Maij:ts nådige begiäran, att Rijkzens
Ständer ville taga detta i noga betänckiande och
medh Kongl. Maijrt sig nu föreena och samsättia om något
vist sätt, förmedelst hvilket thenne länge åstundade kyrkioordningen
må kunna vinna thet sluut, som kan lända till
Gudz ähra och hans christelige här i vårt kjäre] fädernesland
varande församlings upbyggelse och välfärd.
III.
Sammaledes häfver och Kongl. Maij:tt betraktat, hurusom
intheft] regemente kan bestå, myckeft] mindre tillväxa
och förkåfras, så frampt icke all olagh blifver nederdämpat,
men rätt lagh behörigen styrkt samt hvariom och
enom uthan all vild(!) skipat, och förthy för godt funnit hermedh
att påminna Rijkzens Ständer, hvadh the på någre
154
1675.
Rijkzdagar i Kongl. Maij:ts omyndige åhr sielfve begiärt
och slutit hafva angående een noga revision af Sveriges
rijkes lagh, och emedan till folie deraf allareda ett och
annat arbete är vordet upsatt, och Kongl. M:t är i then
nådige intention och mening att vilia thetta såsom ett
högnyttigt värk på alle sätt giärna främia, inthet heller
önskandes än att thess regements tijdh må blifva så lyckosam,
att alle thess trogne undersåthare måge vidh een
oväld rättvijsa blifva handhafde, så att the öfver alt medh
späkt och medh laghom lefva kunne, förthenskull steller
Kongl. Maij:t till Rijkzens Ständers öfverläggiande, hvadh
som the kunna pröfva vara tiänligit till att komma thetta
till sin riktigheet, enkannerligen att som tilläfventyrs the
för thenne gången inthe kunna hinna alt igenom gå, the altså
nu måtte uhtnämpna visse personer och them i händer
gifva thett giorde arbete till nästa Rijkzdagh att öfversee,
och således fullkomna, att det på nestföliande Rijkzdagh
ofehlbahrt må vara färdigt, att då medh alles goda ja och
samtycke kunna gillas, stadfästas och vederkännas.
IY.
Ehuruvähl nu vähl flere inrijkes ährender vore af den
vikt, att de denne gången kunde medh Rijksens Ständer
öfverläggias till een serdeles allmän nytta, Kongl. Maij:t
och inthet hellre önskade, än desse tijders beskaffenheet
det tillåta ville, men såsom allom nogh vitterligit är, att
närvarande orolige Europa; tillstånd och Kongl. Maij:ts
rijkes deri verserande interesse fodrar een serdeles sorgfälligheet
och ett så flitigt och träget iakttagande, att
man eij hinner tankarne till annat nu att sträckia och
uhtvidga, hvarföre nödgas Kongl. Maij;t thetsamma till een
lägligare tijdh opskiuta, ehuru nödigt thet och vara kunde,
och nu allenast rådsampt finner medh Rijkzens Ständer
dess trogne undersåthare att öfverläggia närvarande tijders
beskaffenheet och the rådslagh fatta, som rijkzens säker -  heet och vählstånd synes närmast och enkannerligen kunna
befodra och stadfästa. Thy skattar altså Kongl. Maij:tgodt
vara först att underrätta Rijkzens Ständer, hura fäderneslandet
står på alle sidor i anseende till thess naboer och
andre fremmande herskap, enkannerligen hvadh sedan siste
Bilagor.
155
rijkzdagh är i the ährender förelupet, och huru sakerne
nu för tijden före veta.
Och påminna sigh utan tvifvel Rijkzens Ständer af
the berättelser, som then tijden äro them giorde, huru
Kongl. Maij:t i anseende till the mellan Erankrijke och
Engeland på then eene och thet föreenade Nederland på
then andre sidan upvuxne krigh sine rådslagh anstalt hade,
uhtslagit det anbudh, som bemälte begge Konungar giorde,
att draga Kongl. Maij:t i samma krigh medh sigh, och i
dess stelle ingått med Konungen i Frankrijke ett förbund
till befästigande af then Tyske freden och i det öfrige afskickat
thess sänningebudh till the klagande parter att
förmedla theras stridigheter till een säker fridh igen. Nu
hade Kongl. Maij:t then lyckan, att icke allenast alla parterne
toge Kongl. Maij:ts mediation emoot, och Generalstaterne
serdeles slöto och afhandlade någre differentier,
som ännu effter förra tractater voro emellan Kongl. Maij:t
och dem åtherstående, uthan det beviliades och therpå een
sammankomst i Colin, thijt hvars och eens fullmäktige
sigh församlade och thermedh begynte föreslå sin emellan
någre conditioner till freden. Men ther föreföllo lijkvähl
åhtskillige svårigheter, och imedlertijdh förmådde Generalstaterne,
att Keijsaren och Spanien samt Chur-Brandeburg
trädde på theras sijda och grepo till vapnen emoot
Frankrijke, jämvähl att Engeland skilde sigh therifrån
och slöt een fredh för sigh sielff. Strax thereffter läht
och Keijsaren in uthi staden Colin fånga och borttaga
Chur-Cöllniske Gesandten Printz Wilhelm af Förstenberg,
jämväl] och bemäktiga sigh några Fransöske penningar in
vidh stadzporten, utaf hvilket Konungen i Frankrijke förorsakades
att kalla sine Gesandter tillbaka, såsom ifrån
een ohrt, ther ingen säkerheet stodh att förmoda; och som
the andres Gesandter fölgde thess exempel effter och begofvo
sigh thädan, så blef och hela fredzhandeln thermedh
afbruten.
Nu emedan Kongl. Maij:t af första början af thetta
kriget emoot Holland befahrade, att krigslågan hela Tyskland
itända skulle och kullkasta then Westphaliske freden,
ty häfver Kongl. Maij:t medh all flijt strax i begynnelsen
dirigerat alle sine consilia och bearbetande deremoot och
derföre tijdigt denne fahran Ständerne i det så kallade
156
1675.
Rommerske rijket repraesenterat, såsom och sökt i alliancen
med Frankrijke det krafftigast att förekomma. Men såsom
Ständerne af andres instigation, som kriget gierna
åstundade till deras bästa att nyttia, blefve förblindade
och satte i stor misstroheet emoot Sverige, Keijsarén och
värkeligen grep till vapnen tillika medb Chur-Brandenburg,
tby fattade Kongl. Maij:t thet rådb att sökia begge
desse krigsmakter att disponera till andra tankar. Fördenskull
läbt Kongl. Maij:t sigh vara anlaget thensamme i synnerheet
att afböija; kom och så vida tbermedb, att Churförsten
bleff medb Konungen i Frankrijke icke uthan sin
goda fördeel förlijkt, och att Keij sarén drogh sin krigzmakt
ther uppå tillbaka upp i rijket igen. Och på det
tbenne roligheten än thess mehra befästas skulle, ingick
Kongl. Maij:t medh Cburförsten een serskild tractat, derigenom
han sigh förbandt att icke vidare vilia sigh i desse
krigen inmängia, uthan medh Sverige troligen hereffter
öfverläggia alla the medel, som krafftige vara kunde att
befrija Tyskland ifrån denne krigslåga, och som kunde befodra
een general fredh de stridande parter emellan; Churförsten
skulle och inthet företaga, hvadh thet och voro,
uthan föregående communication medh Kongl. Maij:t. Och
ehuru liknelsen thå var godh, så brast thet likvähl strax
uht igen till större oväder, i thet att Keijsarén åther medh
een stark armée gick uhr sine arfländer emot Konungen i
Frankrijkes krigzmakt, som thå effter churförstendömes
Triers sampt Elsassiske frijstädernes intagande stodh i
Chur-Pfaltz, förmåendes therhoos icke allenast åhtskillige
creitzer att foga ther till sitt krigzfolk, uthan och hela
rijket på Rijkzdagen i Regenspurg att förklara Konungen
i Frankrijke för fiende, sampt Chur-Cölln och Biskopen aff
Mönster att öfvergifva Frankrijke och giöra medh Generalstaterne
een afsöndrat fredh. I thet samma bryter och
Churförsten af Brandeburg upp medh sin armée uthan att
hafva effter giord tillsägelse tillförende medh Kongl. Maij:t
öfverlagt saken, sällar sigh i hopa medh Keij sarén och
drager thermedh kriget in uthi Elssas. Och som Konungen
i Frankrijke läht igenom sin Ambassadeur thå straxt sigh
besvära öfver thetta fredzbrått, som Churförsten emoot
honom begådt hade, och therpå ansökia om Kongl. Maij :ts
hielp i krafft af ofvanbemälte slutne alliance, och Kongl.
Bilagor.
157
Maij:t befan sigh icke kunna undgå att fullgiöra hvadh
uhtlåfvat var och på den Westphaliske freden sigh grundade;
kom och hoos Kongl. Maij:t i serdeles consideration,
att Kongl. Maij:t igenom sin extraordinarie Ambassadeur
sahl. Hr Greff Totte Konungen i Frankrijke disponerat
hade att antaga ett generalt armistitium, men att detta
så denna gången som offta tillförende af the allierade
vardt förkastat; sedan Kongl. Maij:t Churförsten afmahnat
och repraesenterat hade, hvadh olycka af denna Churförstens
resolution endtstå kunde och dertill medh någre
månader förundt att fatta andre consilier, helst vidh ändandet
af feldttoget den sommaren, som dock var för Churförsten
icke aldeles fördeelaktigh aflupen; — altså gaf Kongl.
Maij:t Rijkz-Feldtherren ordres förledne höstas att begifva
sigh uht till Pommeren och medh then krigsmakt, som
Kongl. Maij:t alt effter handen hade låtet uhtgå, taga
qvarter uti Churförstens land, dock medh den moderation,
att icke vidare fiendtligheet föröfvas skulle, efftersom Kongl.
Maij:ts förhoppning var, att Churförsten skulle theraf blifva
bevekt till att draga sigh tillbaka och åther sättia sigh i
roligheet igen. Imedlertijdh läht Kongl. Maij:t igenom
sine Legater så vähl i Frankrijke som i Nederland flitigt
arbeta på een ny sammankomst till freden, hade och i
synnerheet affärdat een anseenligh ambassade till Keij ser -  lige hofvet, att ther tillbiuda sin mediation och befodra
fredzvärket, syfftandes alt ther hän, att een general och
ährligh fredh måtte kunna stifftas. Aff Keij sarén är vähl
Kongl. Maij:ts mediation antagen, men medh den condition
att Kongl. Maij:t måtte försäkra till att vilia blifva neutral
i alla tider, huru och tractaten måtte kunna aflöpa
såsom och krigzactionerne, derhoos förklarandes sigh medh
sådane förbehåll att vilia träda till fredzhandlingen, som
giorde sielfva värket ogiörligit. Vidh samma tijdh läthe
och General-Staterne afsägia Kongl. Maij:ts Legat, att han
sigh medh mediationsembetet icke vidare befatta skulle,
begiärandes therhoos att Kongl. Maij:t måtte åtherfodra
sitt krigsfolk uthur Chur-Brandenburgs land. Icke långt
dereffter var Churförsten sielf ankommen till Haagh, och
ehuruvähl Konungen i Engeland, som då hade fått mediationsvärket
allena under händer, hade förmått the krigande
parter att bevilia till een sammankomst i Nimvegen, hafva
158
1675.
likvähl altsedan ingendera delen sigh ther instält, uthan
sakerne äre tvert emoot till större oväsende uhtslagne, i
thet Holländske undersåthare strax begynte under ChurBrandenburgz
flagga att upbringa åhtskillige Svänske
skiepp. Churförsten sielf samkar sigh een armée tillhopa,
öfverfaller thermedh then krigsmakt, som Kongl. Maij:t
hade i thess land ståendes, så att then blef nödgat draga
sigh tillbaka i Pommern igen, och General-Staterne igenom
ett offenteligit manifest publicera kriget emoot Kongl.
Maijrt och rijket både till vattn och land, så att nu på
then sidan till ett fullkomligit vapenskifte kommet är.
Hvadh angåhr the andre Kongl. Maij:ts naboer, så
häfver Kongl. Maij:t sigh på alle giörlige sätt vinlagt att
underhålla medh hvar och een godt förstånd och eenighet.
Till Tzaren af Musskou affärdade Kongl. Maij :t sine store1
Gesandter straxt effter dess anträde till regementet, tänkiandes
derigenom att kunna bijläggia the stridigheter, som
effter siste fredzsluut vore öfrige, men vidh gesandtskape[t]s
ankomst yppades strax een differentie om ceremonierne
vid audiencen, som holt then samme uppe till een tijdh,
och sedan then vardt slättat, häfver man eij eller i sielfve
hufvudhährendet varit lyckligh att kunna något nhträtta,
uthan hela afhandlingen är thermedh vorden upskuten, att
Tzaren låfvat vilia sine Gesandter till Kongl. Maij:t afskicka.
Nu häfver een Envoyé nyligen varit therifrån
hoos Kongl. H:tt och bemälte Gesandters utheblifvande
afskickning thermedh uhrsäktat, att Kongl. Maij:t hade
medh krigh angripit Churförsten af Brandeburg, såsom
then hvilken vore Tzarens bundzförvanter, men likvähl
therhoos tillbudit, att begge höga potentaters Commissarier
måtte komma på gränsen tillhopa, hvilket af Kongl. Maij:t
antaget och beviliat är. — Medh Konungen i Danmark
häfver Kongl. Maij:t icke allenast then siste uprättade
freden noga låtet i akt taga, uthan och gierna främiat
alle medel, som hafva gifvi[t]s vidh handen till anstifftning
af närmare förtroligheet, hvilken Kongl. Maij:t icke
annars häfver kunnat ansee och skatta än för begge rijkerne
mycket nyttigh och gagneligh. Högbemälte Konung
häfver vähl och ingått medh General-Staterne ett förbund
1 Detta ord är öfverstruket i originalet.
Bilagor.
159
såsom och ett annat medh Chur-Brandeburg och någre flere
förstår i Tyskland, men så kan Kongl. Maij:t icke veta,
huruvida the kunne vara mehnte moot Kongl. Maijrt,
uthan sakerne äre än i det stånd, att Kongl. Maijrt inthet
annat än godt therifrån förmoda vill. — Uthi Påhlen är
sedan siste Rijkzdagh then förändring förelupen, att then
förre Konung Michael är igenom döden afgången, och
Feldtherren Sobieski åther till Konung uhtvald, then och
nu regerar under nampn af Johanne tertio. Sedan sitt
tillträde till regementet häfver han alt stilla varit inveklat
medh krigh moot Turken och Tattaren, men Kongl.
Maijrt häfver likvähl så vähl genom afskickningar som
fridzfördragens stadige observance plägat medh honom godh
naboskap och ännu stor förhoppning häfver att stå medh
honom i ett serdeles förtroende. — Medh Konungen i Engeland
häfver Kongl. Maijrt än på några åhr förlängt thet
förbund, som tillförende till begges inbördes säkerheet och
försvar var slutet. — Medh Konungen i Frankrijke häfver
Kongl. Maijrt desslikest renoverat dess förbund, som begge
Chron or emellan i många tijder varit häfver, och det så
till desse tijders beskaffenheet lämpat, att förmodeligen
hvarken ovän eller vän skall annat kunna döma, än att
een sådan alliance innehåller de conditioner, som icke allenast
för begge rijken nyttige, uthan och att befrämia den
förlorade freden i Europa högst nödige och berömlige äre.
Och är således detta i kortheet berättat, huru sakerne
nu stå, öfver hvilka Kongl. Maijrt uhtförligare uthaf sielfva
grunden och tillhörige acter vill låta Rijkzens Ständer
underrätta igenom thet uhtskått, som Kongl. Maijrt effter
förrige plägsedh till then ände uhtnämnandes varder.
V.
Sist och såsom Rijkzens Ständer af föregående berättelse
nogsampt hafva sedt och intagit, hurusom Kongl.
Maijrts trogne bearbetande att erhålla freden på the ohrter,
ther han förlorat var, och then att styrkia och försäkra,
ther han syntes stå i fahra, icke häfver kunnat nå den
framgång, som Kongl. Maijrt gierna sedt och förmodat hade,
uthan Kongl. Maijrts mediation under hvariehanda invändningar
först blefven uhtslagen, och sedan kriget theruppå
160
1075.
af een deel allareda offentligen förklarat, men af andra,
k vilka kalla sigh the förras allierade, än under handen
hotat; altså tviflar Kongl. Maij:t inthet, att the ju tillika
varde behiertandes, hvadh svår last Kongl. M:t therigenom
är vorden påbördat, och att så vähl hela rijkets som hvars
och eens theras egen välfärd theruppå heroor, att Kongl.
Maij:t må ofördrögeligen blifva gripen under armarne medh
nödtorfftigt krigsfolk till fäderneslandsens försvar till vattn
och land, järn vähl medh sådane medel, som till regementes
uhtförande kunna förslå och giöra tillfyllest. Then fahra,
som ett så vidt begripet och inveklat krig häfver hafft
medh sigh, och thet märkelige interesse, som Kongl. M:t
häfver uthi Tyska fredens beständigheet, häfver strax bevekt
Kongl. Maij:t att försee sine provincier i Tyskland
medh större värn än eliest hade varit af nöden, och ehuru
een och annan häfver sökt att draga Kongl. Maij:t medh
i spelet, häfver Kongl. Maij:t likvähl varit så lyckosam,
att inthet blifva theri inveklat hela the trij förste åhren,
sedan thetta kriget blef itändt. Men nu sedan thet så
vida är uhtbrustet, och Kongl. Maij:t theraff förspörier
lika som een allmän samsättning aff thess illviliande att
påföra rijket all skada och oförrätt, så häfver vähl Kongl.
Maij:t, på thet fahran så mycket mögeligit voro måtte i
tijd förekommas och afvärias, giordt then anstalt till rijkzens
och thess provinciers försvar på alle ohrter både till
siös och till landz, som kraffterne hafva kunnat tillåta,
uthi then gode förhoppning att fienderna medh Gudz nådige
tillhielp icke så lätteligen skole kunna vinna sitt upsåht,
men finner likvähl thess höge konungzlige försorg
fodra icke allenast heröfver medh Rijkzens Stender att
rådgiöra, uthan och them i nåder tillita, att the effter
theras bekandte och altijdh berömlige troheet ville betrakta,
thet hvars och eens theras eget vählståndh är uthi
rijkzens allmänne conservation innesluten, och förthenskull
uthan att fördröija tijden medh långt öfverläggiande komma
Kongl. Maij:t och rijket till hielp och undsättning, som
sakernes nödvändigheet nu högeligen fodrar, och uthan
hvilkens tijdige och nöijaktige uhtgiörande, man sigh för
all olycka icke kan giöra försäkrat.
Nu består then hielp, medh hvilken Ständerne kunna
undsättia Kongl. M:t och rijket så vähl i manskap som i
Bilagor.
161
medel, effter dy förbemält är, och the sielfve kunne tänkia,
att thet mootstånd, man rijkzens fiender giöra måste, inthedera
af desse kan vara föruthan, behöfvandes them för
tijden så mycket anseenligare, som fahrligheten synes vara
större och närmare för doren. Thy först måste till rijkzens
skepsflotta ett anseenligit tahl blifva brukat; sedan böra
alla fästningar så på then eene som andre sidan vara nöijakteligen
besatte; sä är och af nöden, att åhtskillige arméer
underhållas, att afväria fiendernes inbrått i rijket och
dess provincier, till hvilket alt icke ringa manskap fodras.
Och ehuruvähl Kongl. Maij:t häfver orsaak att berömma
och medh nåder erkänna then underdånige troheet, som
allmogen mäst i alle provincier häfver låtet påskijna, i thet
han på sigh tagit medh all makt och man af huset, som
man plägar sägia, ställa sigh till mootvärn, i fall nöden
thet äska skulle, likvähl emedan thetta förberörde inthe
kan bestellas uthan rätt krigzfolk, thy förmodar Kongl.
Maij:t, att Rijkzens Ständer samptlige thet vähl hoos sigh
öfverläggia och antingen förmedelst någre starke uhtskrifningar
eller andre uhtvägar — ther the några bättre finna
kunne — förskaffa Kongl. Maij:t och rijket thet antaal af
krigzfolk vidh handen, som nödvändigheten nu reqvirerar.
— Sammaledes och nästan ändå högre är det af nöden, att
Kongl. M:t icke allenast till krigets, uthan hela regementes
uhtförande måtte medh erkläckelige medel blifva undsatt,
så frampt Kongl. Maij:t annars skall kunna hålla värket
uprätt, efftersom Rijkzens Ständer nogsampt veta och besinna
kunna, att medlen äre the samme, uthan hvilke all
krafft och styrkia förloras, och ingenting i sin tijdh eller
medh rätt efftertryck giöras och uhträttas kan.
Och ändock Kongl. Maij:t häfver nogsampt fördt sigh
till sinnes, hvadh stora besvärligheter, som the förledne
hårda åhren och andre nähringzmedels förminskande hoos
hvar och een häfver förorsakat, och förthy heller önskatt
att kunna bemälte besvär lindra än them i det ringaste
föröka, likvähl häfver Kongl. Maij:t icke kunnat eller bordt
underlåta att uptäcka Rijkzens Ständer sådanne brister,
hvarpå alles theras vählstånd hänger, på thet the måge
fatta theraf lägenheet medh Kongl. Maij:t alt på thet
nogaste att öfverväga, järn vähl effter sakernes beskaffenheet
gripa Kongl. Maij:t på thet krafftigaste under armarne
Sv. Ridder sk. o. Adels riksd.-protXII. 1675. 11
162
1675.
och i synnerheet icke låta tyngden af hela bördan komma
på then uhtfattige, hvilket så vähl fåfängt som uthan välsignelse
vara skulle, uthan heller uptänkia och taga andre
förslagh och uhtvägar vidh handen, theraf Kongl. Maij:t
och thet gemena bästa een värkeligh lijsa och nöijaktigh
understödh kunde få och åhtniuta.
Thesse äre nu the ährender, hvilka Kongl. Maij:t till
samptlige Rijkzens Ständers mogne öfverläggiande, eenhällelige
rådslagh och gode förklaring vill hafva hemskutit.
Och som Kongl. Maij:t drager till dem det nådige
förtroende, att the icke mindre nu än altijdh för detta
varde i sielfva verket visandes sin troheet emoot Kongl.
Maij:t och sin kiärleek emoot sitt fädernesland, så vill och
Kongl. Maij:t låta sigh vara anläget sådant medh nåder
att erkänna, förblifvandes them samptlige med kongl, ynnest
altijdh vähl bevågen. Actum ut supra.
CAROLUS.
Johan Paulin Oliwekrans.
Bil. 2.1
Adelns besvär.
Stormechtigste Konung, allernådigeste Herre.
Eders K. M:t betackar samptel. Ridderskap och Adel
på det allerunderdånigste för den nåden, att dee icke allenest
till denne väl berammade Rijkzdag medh tijdige notificationer
äre ihogkompne vordne, uthan och af E. K. M:tz
giorde proposition och åthskillige med E. K. M:t i underdånighet
plägade conferentier sampt andre högstberömmelige
prof och effecter [af] des konglige sorgfeldighet för algemene
bästa sampt nådige benägenhet till alle des trogne
1 Prot. sid. 45, 63. — Koncept; originalet saknas Upplästes i rådet den
16 Sept. (se rådsprotokollet).
Bilagor.
163
undersåtheres och hvars och eens i synnerhet önskelige
conservation och vältrefnadt medh störste glädie och förnöijelsse
giörligen förspordt och åthnutit håfve. Och såsom
Ridderskap och Adell fördenskuld icke uthan störste
underdånigh vördnadt och tacksamhet sådan högh kongl,
dygd och nåde erkenner, så undrage dee sig icke heller i
alle förefallande occasioner på alt giörligit sätt med underdånig
tienst och hörsamhet gå E. K. M:t och fäderneslandet
troligen tillhanda, lefvandes deremot i den visse
underdånige tilförsichten, som och derom på det allerunderdånigste
bediandes, E. K. M:t af högh infödd kongl,
dygd och kiärleek till alle des trogne undersåthere, sampt
i föllie af des glorvyrdigste sahl. Herr faders och framfahrne
Konungars och regenters högst berömlige exempel,
dee store besvär, som dette ståndet een och annan tijdh,
jemväl nu vidh desse svåre conjuncturer, uthstå måste, medh
nåder ansee och det samma icke allenest vidh des för detta
välfångne kongl, resolutioner nådigst confirmera och handhafva,
uthan och yttermehre des gravamina, som een och
annan af dem trycka kunna, medh nådig patience optaga
och deruppå, E. K. M:t till tienst, fäderneslandet till understödh
och ståndet till heder och conservation, sampt hvar
och een des ledamot till nytta och välgång, ett nådigt
uthslagh och bevillning högstönskeligen skäncka och meddela
techtes.
1. Såsom på senaste Rijkzdag anno 1672 vidh E. K.
M:tz lyckelige anträde till regementet E. K. M:t månde
för gott finna att differera uthslaget om dee begehrte confirmationer
af dhe resolutioner, som på förre Rijkzdagar
och under varande E. K. M:tz minorennitet kunne vara
uthvärkade, till fram bettre och till des E. K. M:t regementzbördan
sig fullkommeligen antagit hade; alltså emedan
sådant numehra önskeligen är skiedt, och E. K. M:tz
lycklige croning vij samptel. med glädie förvente, ty påminner
ännu Ridderskap och Adell om det förrige allerunderdånigst,
med begehran att alle kongl, resolutioner,
som Ridderskap och Adell på förre Rijkzdagar öfver deres
underdånigst insinuerade besvär äre gifhe, icke allenast
med konglig nåder confirmeras, uthan och effter deres rätta
och klara förstånd uthan åthskilnadt dereffter dömmas och
verkeligen tillgodo åthniutas måge.
164
1675.
2. Vidh samme tilfelle synes önskeligit, hvadh som
på förre Rijkzdagar offta häfver varit åstundat, att alle
gamble recesser, rijkzdagzbesluther och kongl, stadgar sampt
andre nyttige resolutioner, som nu för vedertagen lagh
practiceres och effterdömes och lijkvel på månge åhr icke
håfve varit på trycken till fångz, måtte genom K. M:tz
special förordningh åther å ny o genom trycken uthgå måge,
på det ingen sig medh ignorantia juris må hafva att uhrsechta,
uthan såväl dombhafvanden, som den till justitiseväsendet
studerande ungdomen och elliest hvar och een i
synnerhet må vetta, hvareffter han lagligen dömma och
sielf sitt lefverne rätta må.
3. Den nådige resolution, som på senaste Rijkzdag
uthgafz om den uthlofvade visse taxan på sijne löhner,
som vid nedrigare instantierne i Finland parterne till stor
skada uthan moderation uthgifvas, måste, begehrer samptl.
Ridderskap och Adell öfver hele rijket att få åthniuta, och
att ett vist reglemente dermed författas måtte, hvareffter
hvar och een sig sedan må hafva vid sådane tilfellen att
rätta.
4. Såsom K. M:t på sidste Rijkzdag till des egen
decision vidh des angående kongl, regering i nåder månde
opskiuta uthslaget på Ridderskap och Adels underdånige
begehran angående revisionspenningarnes restitution effter
siörättsförordningen till den under Kongl. M:t per supplicam
sökiande och lell vinnande parten, altså begehrer än
ytterligare Ridderskap och Adell underdånigst, att sådant
uthi alle rätter i lijka måtto observeres och derom notification
till alle dombstolar afgå måtte.
5. Hvadh E. K. M:t på sidste Rijkzdag i lijka måtto
allernådigst bevillia månde, att ehvem som tappar någon
saak, må i alle rätter uthan exception betahla alle nödvendige
och bevijsslige expenser, så att causa expensarum
tillijka med hufvudsaken i samma foro medh domb afgiöres,
och temere litigantes dessföruthan med alfvarligit
straff belägges, begehres underdånigst att alle rätter och
dombstohlar sådant kundgiordes och dee finge ordres att
lefva dereffter.
6. Hvadh Kongl. M:t anno 1668 resolvera månde, att
ingen mehre än ett domareämbete bekläda måtte, begehres
underdånigst måtte blifva verkstelt och effterlefvat.
Bilagor.
165
7. Såsom K. M:t nådigst häfver behagat på sidste
Rijkzdag öfver Ridderskap och Adels ansökiande af Skåne
differera des resolution till dee deröfver förordnade Kongl.
Commissariers noga undersökiande om dee städer, som tillförende
håfve sorteradt under landztinget och deres appellationer
effter praxin och recessen håfve varit vahne
låta gåå ifrån rådstugun till landztinget och eij immediate
till Håfrätten, det så väl Ridderskap och Adell som andre
fattige på landet och i städerne skulle vara uthi månge
stycken till deres rätt och justitiens vahnlige lopp prsejudicerligit,
altså emedan samme commission numehra är
öfverstånden, och K. M:t denne beskaffenheten tvifvelsutan
noga lärer hafva intagit, så begehrer Ridderskap
och Adel af Skåne än ytterligare underdånigst sådant
effter recessen och vahnlige praxin häreffteråth oturberadt
få åthniuta.
8. Den correction och rättelse K. M:t på sidste Rijkzdag
nådigst häfver lofvat effter noga inhemtadt information
att låta giöra öfver det missbruk, som skeer medh
bijtienster uppå landet, som Borgmestare och Rådh medh
flere stadzens betiente skola tillijka bekläda, blifver af
Ridderskap och Adel i Skåne ännu underdånigst påmint
och ombedit, att sådant i föllie af lagen och kongl, resolutioner
afskaffas och rättas må.
9. I lijka måtto påminner samptel. rijkzens Ridderskap
och Adel allerunderdånigst om, [att] den på sidste Rijkzdag
uthlåfvade visse taxan på bref, fullmachter, resolutioner,
domar, extracter och andre skrifftelige documenter så väl
i Collegierne som andre dombinstantier, supplicanter och
den torfftige till lijsa och sublevation, forderligast må
blifva författadt.
10. Det nådige löffte K. M:t på sidste Rijkzdag giörer
des trogne undersåthere af Ridderskap och Adell i Skåne,
att villia medh något nyttigt medel betaga den oreda, som
deraf förorsakas, att Danske pupiller Skånske förmyndare
underleggias och vice versa Skånske pupiller af Danske
förmyndare gouvernerade blifva, önskar ännu Ridderskap
och Adel af Skåne måtte nådigst ihogkommas och forder
ligest
verkstelt blifva.
11. Öfver räntors opbärande i Skåhne begehrer Ridderskap
och Adel dersammastädes underdånigst få niuta
166
1675.
samma ordinantie till goda, som deruthöfver här i Sverige
förf att adt är.
12. Om löössdrifvare, hächtemakare och slijke landstrykare
med andre delinqventer, som till lijfvet eij straffas
kunna, så qvinfolck som manfolck, begehres det måtte opfinnas
något vist straff eller rum, hvarest man kunde giöra
af dem, hvarmedh deres landstrykande och okynnen hemmas
och dee Kongl. M:t och publico någon tienst och nytta
giöra måge.
13. Mädan åthskillige kiörkior i Skåne af kiörkiotijondens
till Cronan unbärande icke håfve medell des reparation
och andre nödige uthgiffter att underholla, så påminner
Ridderskap och Adell der sammastädes underdånigst
om des på förrige Rijkzdag giorde ansökning, och att sådane
kiörkiotijonder måtte från cronotijonden åthskillias
och till dee usus, der dee af forna tijder håfve till brukade
varit, nembl. kiörkians eenskylte behof, jemväl häreffteråth
employeras.
14. Såsom K. M:t på förre Rijkzdag nådigst månde
bevillia Ridderskap och Adell af Skåne, att vidh dee andeligas
åhrlige mothén, som kallas landamöthen, om S. Johus
tijd Landzhöfdingen i orthen, som i dee Danske tijderne
har varit brukeligit, prsesidera må, och lijkväl sådane
mothén intet mehre skee, så beder ännu ytterligare Ridderskap
och Adel af Skåhne underdånigst, det sådant måtte
hollas, och att Bijskopen intet må förrättat uthan Landzhöfdingens
närvarelsse, varandes förpligtadt att communicera
medh Landzhöfdingen öfver tijden.
15. Hvadh om Adelens reconventioner på oprivilegierade
persohner, som medh obevijssligit förtahl sökia een
adelsman till hans lijf, heder eller goda nampn och rychte
förolempa eller i konglig onåder och allehanda förderf insenkia,
på senaste Rijkzdag blef opskutit, gior Ridderskap
och Adell nu een underdånig påminnelsse, lefvandes i den
underdånige visse förhopningen, att såsom Ridders- och
Adelsståndet medh andre förmåhner sampt heder och värdighet
dee andre i rijket föredragit är, så lärer och des
heders och ähras försvar vara K. M:t så mycket högre i
nåder recommenderadt, som och genom privilegiernes 7:de
punct K. M:t tager det samme framför andra i serdeles
hägn och den ingalunda vill låta blifva ostraffadt, som
Bilagor.
167
detsamme vahnvyrdar och förachtar, mycket mehre någon
dess ledamot medh lijf- och ährerörige beskylningar obevijssligen
angrijper och belägger. Och såsom klarligen
häraf sees, att K. M:tz nådige intention är icke låta förblifva
vid det straff, som een sådan baakdantare och beliugare
effter Sveriges lagh i gemeen underkastas, uthan
synes dette ståndet något extraordinairt till des heders
desto bettre befrämiande i föllie af hvadh andre ståndh i
rijket medhdeelt är, nådigst destineradt hafva, så på det
så väl adelsmannen må vetta hvad rätt han häfver att
påstå, som och andre deraf hollas inom tilbörlig höflighets
skrankor, dy beder samptel. rijkzens Ridderskap och Adell
på det underdånigste, E. K. M:t tecktes genom een serdeles
resolution och förordning determinera ett vist straff,
som een slijk illvilliare och kongl, privilegiers förbrytare
skall vara underkastadt.
16. Ridderskap och Adel påminner ännu underdånigst
hvadh på förre Rijkzdag var uthlofvat, att een viss toghordning
må forderligest blifva tryckt, på det dee missbruk,
som elliest vidh store togh i een och annor måtto
skee, måge hemmade och afskaffade blifva.
17. Hvadh E. K. M:t till föllie af 1649 åhrs rijkzdagzbesluth,
H:s M:t Drotning Christin® försäkring och
1662 åhrs uthgångne placat på sidste Rijkzdag i nåder
resolvera månde, att förtaga det missbruk och underslef,
som Adelens bönder medh skiutzninger, kiörsslor och försslor
tilfogat blifver, beder Ridderskap och Adell i underdånighet
må handhafft blifva och vederbörande alfvarligen tillhollas
sig till rättelsse stella.
18. Den inqvisition, som Kongl. M:t på sidste rijkzdag
Ridderskapet och Adelen i Skåhne lofva månde öfver
dee contributioner, som öfver bevilning deres bönder vidh
jorderefningzcommissionen dersammastädes håfve pålagde
varit, beder Ridderskap och Adell underdånigst måtte forderligest
verkstellas, och hvad bönderne således moot privilegierne
afhändt bepröfves, refunderas.
19. Att Kongl. M:t nådigst häfver resolveradt, det
Adelens egne båthar, men icke deres bönders, måge befrijas
för hambnepenningar och beslagh i städerne, der dee
vedh eller andre pertzedler hafva att införa, betackar Ridderskap
och Adel K. H:t på det allerunderdånigste före,
168
1675.
begehrandes derhoos att och i lijka måtto deres skutor
måge under samme privilegier blifva begrepne.
20. Det som på sidste Rijkzdag blef differerat angående
sämie- och städie-hemmans rättighet, nembligen
om icke åboerne skole vara förplichtade som andre frelssebönder
sine ovisse pertzeler med skiutzning och dagzverken
uthgiöra, så vijda kongl, bref dem icke derifrån eximera,
efftersom K. M:t anno 1660 sig allernådigst derhän förklara
månde, att dee, som sådane rättigheeter sig förmådt
hafva, skole effter brefvens lydelsse niuta desamme till
godo, begehrer Ridderskap och Adell ännu underdånigst
K. M:tz nådige declaration och förklaring uthöfver.
21. Hvadh på senaste Rijkzdag var ombedit, att tiärucompagniet
i Stockholm måtte afskaffas, såsom det der
landzens inbyggiare i Finland merkeligen skadar, i det dee
tiäran icke till någon annan få föryttra, som doch är och
altijd häfver varit den redeste vahran på dee ortherne till
Cronones och adelsmans uthskylders afbetahlning, det
samme itererar Ridderskap och Adell af dee ortherne ännu,
och att landzens vilckor i nåder måtte ansees, och een
sådan privat handel, som publico är skadelig, kulkastadt
och opphäfven blifva må.
22. Ridderskapet och Adelen i Skåhne anholle aller -  underdånigst, det E. K. M:t techtes i nåder ansee den
svårheten, som dee uthi rosttiensts hollande håfve framför
Ridderskapet här i Sverige, ty uthan det att fast alle
deres rentor bestå i rågh, korn, hafre och smör, som alle
i rostienststaxan anslås och stijger derföre mycket högt,
så måste dee lijkväl nu ochså holla rostienst af deres vekodagzgodz
effter E. K. M:tz nådigste deröfver uthgifne
ordres, jemväl af pantegodz, som jempte råå och röör hoos
Ridderskap och Adel i Sverige äre frij, men vij af Skåne
måste holla rostienst af alle våre godz uthan åthskilnadt,
bara sätegården undantagandes, ty beder Ridderskap och
Adel af Skåne, att dee för pantegodzen måge vara frij,
och att Kongl. M:t effter sitt nådige behagh techtes låta
dem i rostiensten niuta någon lindring emot råå och röörsfrijheten,
som Ridderskapet i Sverige åthniuter.
23. E. K. M:t förklarade sig nådigst anno 1668 öfver
Ridderskaps och Adels i Skåhne underdånigste ansökiande,
det Cronones befalningzmän skulle vara förplichtade att
Bilagor.
169
tvenne gånger om åhret holla räkning medh deres bönder
i deres fulmechtiges närvahro, men sådan E. K. M.:tz nådige
intention är dem ännu intet till godo åthniuten; altså
bedie dee än vijdare allerunderdånigst, E. K. M:t techtes
derom gifva ordres till Landzhöfdingarne der å örthen, att
Cronofogdarne måtte till Adelen lefverera ett opsattz under
sin handh på hvad bönderne till Cronan kunne restera, på
det man des bettre kan holla bonden till betahla sine uthlagor,
hvilket Ridderskap och Adel af Sverige i lijka måtto
högeligen skulle önska få åthniuta.
24. Ridderskap och Adel af Finlandh begehre underdånigst,
att officerare för folcket af inge andre än nationale
och deres landzmän tilsättias måtte, som både språket och(!)
kunna och större affection håfve hoos dee gemene än fremmande,
hvilket och Ridderskap och Adel af Sverige under
landtregementerne gerna önskade practiceras måtte.
25. Aldenstundh här i rijket större missbruk förelöpa,
i det een deel executorer, synnerligen häradsfougdar, dels
af nongealence och oacktsamhet, dels af annat förseende
således omgås medh executionerne på landet, att hvarken
laga domb, executionsstadgan eller privilegier blifve effterfrågade,
lijka som det embetetz förvaltande till deres egit
behagh och godtyckio lembnadt voro, altså på det slijkt
föröfvande här effteråth hemmas och dette högvichtige
embetet, som är anima vitse et vigor af rätt och lagh, må
rättrådeligen och som vederböhr handterat blifva, ty underkastas
Kongl. M:tz nådigste correction, att sådane, när dee
betreffas, måge uthan anseende till persohnen efven så väl
som vrångvijse domare af den 8:de puncten i Kongl. M:tz
nådige resolution på Ridderskap och Adels besvär af sidste
Rijkzdagh, effter een eller annan gångz föregången åthvarning,
tilbörligen afstraffas och ab officio removerade
blifva.
26. Ridderskap och Adel, som håfve sine godz uppå
Dahl, besväre sig i underdånighet, att deres bönder een
månadtlig contribution til det värfvade rytterijetz under -  hold skall vara pålagd uthöfver Ständernes bevillning, och
såsom dee äre försäkrade K. M:t icke lärer påleggia sine
undersåthere någon [annan] uthlaga än den dee sielfve
uthlofvat och vedertagit håfve, så begehre dee allerunderdånigst,
att dee för sådan contribution här effteråth måge
170
1675.
[blifva] befrijade, och det, som dem härtill således kan vara
fråntagit, ätherlefvererat blifva.
27. I lika måtto och Ridderskap och Adel af Skåne
besväre sig i underdånighet, att af deres bönder till samme
rytterij uthi Julij och Augusti månader skall vara optagit
af deres bönder 9 mark, 4 öre s. m:t hvar månadt på mantahlet
föruthan höö och hafra, som dee i underdånighet
begehre refusion före och correction uthi. Föruthan detta
är och Ridderskapet och Adelen af Skåhne nyligen tilskrifvit,
att aff hvar frelsse helt hemman skall uthgifvas
till festningarnes defension een oxe eller koo så godh som
3 daler s. m:t, item een tunna råg, een tunna korn och
een tunna hafra; bedie fördenskuld i underdånighet, att K.
M:t ville nådigst tillåta, att hvadh som här af kan vara
opburit, må decorteras i dee contributioner, som Ridderskapet
sielfve bevillie vid denna Rijkzdag, och att K. M:t
techtes allernådigst beordra Landzhöfdingen, att han eij
pålägger Ridderskapetz och Adelens bönder någon contribution,
som eij på een Rijkzdag bevillias. Derhoos är och
af Hr Landzhöfdingen Ridderskap och Adel af Skåhne
beordrat, att dee till hvar af deres rostiensts ryttare, som
ligge vid strandsijdorne, skulle gifva månadtlig fyra daler
sölfm:t, önskandes gerna att vetta E. K. M:tz nådigste
villie derom, aldenstund privilegierne intet derom förmehle.
28. Begehres och allerunderdånigst, att gamble tienare,
som sin mesta lijfztijd och öfver 40 ä 50 åhr i Cronones
tienst förslijtit håfve, och dels uthstådt fiendtlig fengzlan
och annan vedervertighet, deremot dee allenest kunna fått
5 ä 6 små hemman af ringa ränta, som nu igenom reductionen
såsom omistandes åtherkallas, allernådigst må ihogkommas,
antingen dem att beholla eller [få] något i stellet,
det och arfvingarne kunde komma till godo.
29. Ridderskap och Adel af Skåne begehre allerunderdånigst,
att landztingen, som nu allenest hollas två gångor
om åhret, måge effter förrig vahna hollas hvarie 6 vekor
om åhret.
30. Ridderskap och Adel ansökie underdånigst, att
den 6:te puncten i adelige privilegier angående lagmansoch
häradzhöfdingzräntor måtte allernådigst ihogkommen
och mainteneradt blifva, och att icke för månge tienster
på een, uthan något åth hvariom må confereras.
Bilagor.
171
31. Såsom Sveriges lagh förmår, att Konunger må
sanning uthleta och alle skrock- och ofsochner åtherbryta,
som nu beneficium revisionis kallat varder, hvarföre anholler
Ridderskap och Adell härmedh på det underdånigste,
det H. K. M:t allernådigst behagade samma rättegånger
uthi egen persohn att bij vista, så mycket möijeligit är.
32. Såsom det altijdh har varit brukeligit medh uthskrifningarne,
att Ridderskapet och Adelen häfver varit
fritt stelt, ehvem dem hälst behagar af sine bönder och
rooter att sättia till knecht, så vijda dee icke någon emot
skiähl och billigheeten hafva velat dertill hafva, och dee
icke vijdare hafva varit obligerade än allenast een dugelig
karl till Cronones tienst att prsesentera, men man lijkväl
af sidste uthskrifningzinstruction måste förnimma sådant
vilkor dem vara betagit, och Uthskrifningz-Commissarierne
allenest vara hemstelt, hvem dem behagar af rooten till
knecht taga effter egit godtyckio, hvarföre supplicerer Ridderskap
och Adel till Kongl. M:t på det allerunderdånigste,
att dee vedh vahnlige praxi måge blifva maintenerade, och
dem icke något fritt våld af Uthskrifningz-Commissarierne
blifva påträngdt, eller att dee vijdare obligeras än som
allenast att prsesentera och lefverera een dugelig karl för
rooten.
33. Ridderskap och Adell pröfve och högst beklageligit,
att dee gode och högstberömmelige förordningar öfver
åthskillige oordningers afskaffande vidh adelige bröllop, begrafninger
och eenkannerligen klädedrächter icke blifve
med den vigueur effterkompne, som Kongl. Maijrtz helsosamme
och nådige intention häfver varit, fast mindre den
brotzlige till det ringeste straffas och exeqveras; hvarföre
och Ridderskap och Adell allerunderdånigst begehrer, det
Kongl. M:t till vederbörande allernådigst techtes des ordres
afgå låta, det dee sådane högnyttige och välförfattade förordningar
strengeligen och uthan något anseende till per
sohnen
och exeqvera måtte.
34. Ridderskap och Adel håfve och orsak sig på det
allerunderdånigste att betacka för den nådige tillsäijelssen,
som Hans K. M:t dem anno 1668 allernådigst giordt, att
villia med tiensters uthdelande taga hvar och een i nådig
consideration effter des förverfvade skickelighet och meriter,
hvilken nådige resolution dee giöra sig så mycket
172
1675.
mehre försäkrade om att få niuta till godo, som dee visserligen
förmoda, att icke någon i anseende till een eller annan
orsak må dem föredragas, som capablere och bettre meriterad
är, hvarigenom K. M:tz egen tienst iblandh torde
lijda meen och skada.
35. Såsom man förnimmer det någon irring hoos
Prästerskapet förorsaka, att uthi det placat, som anno 1665
uthgick om eder och sabbatzbrott, något varder förmält, att
icke all Adelen skulle vara tilstådt holla sig sielfve präster,
uthan den allenast, som stora huussholdh hade, hvarföre
förorsakas Ridderskap och Adel härmedh på det allraunderdånigste
att anholla, att icke häruthinnan någon
åthskilnadt emellan een och annan af Ridderskapet och
Adelen giöras måtte, uthan att emellan alla een lijkhet
vara må, helst emedan ju hela ståndet enahanda privilegier
åthniuta, och icke den rijka för den fattiga någon för målm
hafva.
36. Ridderskapet och Adelen, som någre hambrer och
bruuk hafva i Näricke, Nora [och] Lindes bergzlag etc. anholla
ochså hoos K. M:t allerunderdånigst, att såsom deres
bruuk fast större besvärligheter äre underkastade än som
andres här i Rosslagen eller annorstädes, som när vidh
Stockholm belägne äre, varda dee lijkväl tillholdne att
betahla lilla tullen tvenne gångor, een gång uthi upstäderne
och andre gången i Stockholm, der lijkväl andra,
som närmare boo och större beqvemlighet hafva, tullen
allenast een gång i Stockholm afläggia; hvarföre begehres
allerunderdånigst att häruthinnan een lijkhet giöras må,
och icke den eena af K. M:tz undersåthere mehra än som
den andra betungas måtte.
37. Ridderskap och Adel begehra och i underdånighet,
det K. M:t allernådigst tech tes tillåta dem, som hafva
antingen uppå sine egne ägor opbygdt någre hambrer
eller elliest sig tillhandladt, att föryttra och försellia det
järn, som dervidh tillverkes, till hvem dem hälst behagar,
det vare sig rnedh uthskeppande eller här i rijket försälliande,
som dee här till nutit hafva.
38. Ridderskap och Adel besvärar sigh i underdånighet
högeligen öfver Cronefogdarnes otijdighet, i det dee
af egenvilligheet, ill villia och afvund missbruka deres embete
och Kongl. M:tz authoritet, Adelen och des bönder
Bilagor.
173
till störste gravation, så att ändoch man tillbiuder sig dee
afgående penningerentor till dem sielfve eller deres uthskickade
att tillstella och lefverera, kan man sådant icke
förmå, uthan deres efftertrachtande består deruthinnan,
uthi svåre och dyre tijder angrijpa spanmåhlen och med
arresterande, dörars och lååss opbrytande af egit bevågh
och uthan Landzhöfdingens special ordres, föruthan den
ringeste justitiens handräckning eller någon föregången
värdering för det värde dee sielfve villia, uthi otijd och
för Kyndermessodagh — som Kongl. M:t sielf uthi dess
placat angående rentors opbärande förbudit häfver — till
deres eenskylte nytta och fördel plundra och uthtaga;
hvilket oskiäl Ridderskap och Adel underdånigst beder
måtte corrigeradt, och slijke våldsame fougdar, som der
med beslåes och Kongl. M:tz höge myndighet till våldsamhet
och orätt således missbrukat hafva, exemplariter
afstraffade och ab officio removerade blifva måge.
39. I lika måtto hafva och een del Cronones befalningzmän
uthi somblige landzorther tagit sig före att låta
påbiuda och anställa restetingh och stempningar uthi
största andetijden om höst och våhr, tå almogen mäst af
theres angelägne arbete förhindrat är, och ther bonden tå
icke uppå föresatte dagh tillstädes kommer, saakfeller han
honom till tree mark sölfvermyntz bother för tresko, oachtandes
om bonden häfver halft något laga förfall eller icke,
hvilke bother han sädan vidh nästa stämbning dereffter
först af bondens lefverantie afdrager till sin eenskylte
profijt och nytto, som elliest effter lagh och det 33 cap.
tingm[åla]b[alken] borde till treeskiptes gånga. I lijka måtto
förspöries och, huru såsom somblige befalningzmän, strax
och såsnart bonden får säden i huuss, låta för theres restantier
stembningar anställa, förordsakandes derigenom
honom uthan opskoff och drögzmåhl sin spanmåhl att försälja
för halfva värde, som han sädan för dubbelt värde
igenkiöpa måste; hvarföre anholles härmedh uthi diupeste
underdånighet, att sådant missbruk afskalfas kunde, och
Kongl. M:t allernådigst behagade visse terminer och stembningar
om åhret att uthsee och föreleggia, på hvilke befalningzmännen
uthan almogens preejuditz och skada beqvembligast
må sine restantier uthfordra, såsom och att
han icke uthan domb och ransakning å tinge[t] måtte effter
174
1675.
sin egen godtyckio få een och annan med bother beleggia
och dem för sig sedan allena beholla, varandes i så måtto
både åklagare och domare uthi sin egen saak.
40. Emedan och medh commissorialrätter stoort missbruk
är inrijtat, i det månge dels af impatience och otohlighet,
dels att uthmechta sin vederpart medh store expenser,
icke vill vänta eller blifva vidh ordinarie instantierne,
uthan hälst sökia sådane commissorialrätter, som
ibland mycket kostbahre och den svagare parten odrägelige
falla; altså till att häreffter betaga sådan ovahna, är
till E. K. M:t Ridderskap och Adels allerunderdånigste
begehran, att sådane commissorialrätter mycket sparsamligen
och eij promiscue tillstädias må, och att pars requirens
må giöra och bestå omkostnaden, så framt han icke
vill töfva till den ordinarie rättens uthslagh, ehvadh han
då tappar saken eller eij. Item att Commissarierne sielfve
icke måge arbitrera i expenserne, uthan dee samme förblifva
under Kongl. Håfrättens censur.
41. Såsom privilegiernes 42 punct i föllie af Sveriges
lagh, 30 cap. konungsbfalken] § 1 klarligen tillåter, att icke
allenast frelsse må i skatte gånga, när tienst eij underholles,
uthan och skatte må erfvas i frelsse, när frelsseman
är skattebonde erfvinge, altså begehrer i störste underdånighet
Ridderskap och Adel, att sådant beneficium legis
et privilegiorum, som i förre Konungars tijder altijd häfver
varit vahnligit, och lagen så uthtryckeligen lijkmätigt är,
må häreffteråth obehindrat åthniutas, och att Kongl. Reductions-Collegium
finge ordres dereffter uthi godzens clarerande
att procedera, efftersom hvarken 1655 åhrs rijkzdagzbesluth
eij heller kongl, reductionsstadgan, hvarelfter
reductionen rättas bör, sådane medh lagen och privilegierne
conforme beneficia ophäfva.
Desse äre dee gravamina, som Ridderskap och Adell
för denne gången högnödigest erachtat hafva E:s K. M:tz
allernådigste behag och gottfinnande i allsomstörsta underdånighet
att underkasta, förventandes deruthöfver i lijka
underdånighet een önskelig och nådig bevillning, förblifvandes
deremot sampt- och synnerligen in till vår dödstundh
Eders Kongl. Maij:tz
Allerunderdånigste och troplichtigste
tienare och undersåthere.
Bilagor.
175
Bil. 3.1
Extract uthur protocollet, hållit i Rijksens
Senat den 15 Septembris åhr 1675.
Rijksens Senat hade gärna svarat samptlige Rijksens
Ständers uthskått för uppå den communication, som dee
giorde Senaten för några dagar sedan alf extractet alf deras
protocoll, hollit i Riddarhuuset. Men saakens svårheet
häfver ded förhindrat, ehvad flijt man och där till användt,
hvarföre Rijksens Råd begära och förmoda, att Rijksens
Ständer det väl villia förmärkia.
Sielfva saaken belangande, så hafva Rijksens Råd alla
momenta alf den giorde communication tagit i tillbörligt
betänkiande, och finna särdeles tree vara, på hvilka Rijksens
Ständer begära svar: 1. Alf hvad orsak ded är skedt,
att emot den på sidsta Rijksdagen gilfne försäkring rijket
är råkat i krijg uthan communication med Ständerne. Och
2. på hvad fundament Rijksens Råd rådt till rupture med
Brandenburg. 3. Att förmodelig i 14 åhr, som vij freed
åthnutit, ded samblat kan vara, som nu kunde tiana verket
till sublevation och hielp.
Till ded första svara Rijksens Råd, det dee sig försäkra,
att Rijksens Ständer nog ihugkomma, att alt dem
uthförlig är communicerat, hvad passerat var på förra Rijksdagen,
och att dee ded genom deras uthskått approberat
och gillat. Hvad sedermehra och in till nu är föreluppit,
hafva Rijksens Ständer förnummit alf den på K. M:tz ordre
deres uthskått uppå denna Rijksdagen giorde fullkomblige
underrättelse; tvifla altså intet, att Rijksens Ständer nog
hafva alfmärkt, att alt bearbetat är vordet och sylftat till
freedens erhollande elfter all giörligheet, såsom alla acta
publica ded documentera kunna, och att alt hvad sedan
sidsta Rijksdagen är passerat, allenast är ett elfterfölgd
aff förra med Rijksens Ständer plägade communication.
Dee vele altså förmoda intet något skedt vara insciis
1 Prot. sid. 77, 79, 90. — Tryckt hos Loenbom, Historiska märkvärdigheter
IV, 47 o. f.
176
1675.
Statibus, hvilka att convocera i en sådan hastig oocurrence
eij giörligt häfver varit.
Ded andra momentum belangande, så häfver ded samma
skähl som ded förra, och äre Rijksens Råd försäkrade, att
dee alla dee eventus sig för ögonen stelt, som nu alf Rijksens
Ständer påminnas och med mennisklig försichtigheet
hafva kunnat affsees, ded rijksens protocoll, Senatus consulta
och andra acta publica kunna bevitna.
Ded 3:die är aff den beskaffenheeten, att Rijksens Råd
Rijksens Ständer berätta måste, det aff Riksens Råd ved
Kongl. M:tz lyckliga anträde en fullkomblig relation i en
book Kongl. M:t är communicerat vorden, med fullkomblig
berättelsse så om medlens disposition i alla åhr, som om
alt annat som regementsväsendet concernerar, hvilken
books bijlagor såsom och rechningarne i Cammaren uthvijsa
måste, huruvijda möijeligit varit något åhrligen att bespahra.
I ded öffriga hafva Rijksens Råd att önska, det samptlige
Rijksens Ständer ville om dem conservera den goda
opinion, som dee vist och förmoda villia, att dee effter
eedz och trooheets plicht deras yttersta åhoga till rijksens
tiänst och ded allmänna bästa, hvaruthinnan Ständernas
yttersta välfärd endast beror, gärna så här effter som här
till använda.
Bil. 4.i
Ständernas skrifvelse till Kongl. Maj:t angående kriget med
Brandenburg, förmyndareregeringens administration m. m.
Stormechtigste Konung, allernådigste Herre.
Såsom vij effter vår underdånigste skyldigheet hafva
varit betenckte att fullgiöra Eders Kongl. M:tz befaldning
och med vårt svar till des nådige proposition inkomma,
och derved såsom dhe förnembste puncter considererat den
fierde och fembte, vinläggiandes oss på det högsta att
1 Prot. sid. 86, 89, 90. — Afskrift, jämförd med det i Riksarkivet förvarade
originalet, som har följande påskrift: Uppläst för H. M:t och i Rijkzens
Senat den 18 Sept. 1675 i Upsahla. — Tryckt. hos Loenbom, a. st., IV, 49 o. f.
Bilagor.
177
upfinna sådane medell, som måtte kunna tiena och förslå
emot det, som närvarande tijdh nödvendigt synes reqvirera,
så håfve vij intet pröfvat något expedient vara thär till
närmare än att träda tillhoopa med Rijkzens Rådh, så väll
till att förnimma, uppå hvadh medell Theres Excellentier
hafva varit betenchte thetta kriget att uthföra, till hvilket
Eders Kongl. M:t the styrckt och inrådt hafva uthan att
påminna om Stendernes convocation, ja och emot thet, som
ved sista Rijkzdagh angående den fransöske alliancen oss
är vordet remonstrerat, såsom och att blifva ther igenom
försäkrade, thet Eders Kongl. M:t och fäderneslandet må
vara nöijachteligen hulpit med dhet, som vij då uti manskap
och medell bevillia kunde, och icke skulden till någon
händande olycka hvälfvas in på oss sielfve, lijka som hade
vij varit ovillige eller vårdzlööse till att ingå thet, som
Eders Kongl. M:tz och vår egen vällfärdh fordrade; och
ehuruväll vij intet förmoda kunde, att thenne vår uprichtige
och helsosamme intention skall blifva af någon annorlunda
uthtydd, lijkväll i fall thet af någon måtte tilbiudas,
så bedie Eders Kongl. M:t vij underdånigst, Eders Kl.
M:t tächtes vijsa emot oss sine trogne undersåtere thet
allernådigste förtroende att intet ställa ther till någon troo
eller andra tanckar om oss admittera än the, som äre conformt
med vår underdånigste respect emot alle Eders Kl.
M:tz actioner, hvilka vij hög orsak hafva, thess (rudin
vari lof, med vyrdnat att ihugkomma, och oss enkannerligen
therföre hugna, att om ibland thenne tijdzens besvärligheeter
något godt till landzens defension giort och
företagit ähr, så hafva vij thet förnembligest att tillskrifva
Eders Kongl. M:tz berömblige försorgh. Men skulle vij
något röra om the brister, som ifrån Eders Kl. M:tz minorennitet
härflyta angående icke allenast thet slätta tillståndet
i gemeen, som nu i alla ting förspöries, uthan och
i synnerheet then alliancen, som äfven samma tijd med
Frankrijke [blef] slutin, och oss på siste Rijkzdagen försäkrat
blef, att den icke skulle sättia vårt rijke i denne
nu påkomne olycka, så lefve vij i den underdånigste tillförsieht,
att Eders Kl. M:t högvisligen varder betrachtandes,
ther een sådan effterfråga till Eders Kl. M:tz egen
verkelige tienst och rijkzens nytta allena syfftar och nu
för tijden så mycket nödigare synes, som fahran är större
Sv. Ridderslc. v. Adels riksd.-prot., XII. 1675. 12
178
1675.
än någon tijdh tillförende och fördenskull des större sorgfålligheet
fordrar, så frampt värket skall effter vår högsta
åstundan annars kunna blifva salverat.
Nu hafva väll Rijkzens Rådh effter åthskillige dagars
förlopp behagat gifva oss ett svar, theruthinnan the angående
orsakerne till närvarande krigh förvijsa oss till det
samtyckie, som dhe pretendera oss ved siste Rijkzdag till
den med Rijkzens Stender gjorde communication gifvit
hafva, men öfver dess uti Eders Kl. Maij:tz minorennitet
förde administration beroopa sig uppå dhen räkenskap, sorn
Eders Kl. M:t ved dess anträde till regementet the skole
giort hafva. Sådant alt lemne vij fuller till sin orth, men
kunne lijkväll icke fördölia, att såsom vårt största afseende
var rättat på dhe medell, hvilka vij förmodade Dheras
Excellentier såsom högvijse herrar skulle hafva uthsedt
till krigets utförande, till hvilket the sielfve rådt hafva,
så hafva vij och förtrodt, att Dheres Excellentier förnembligast
sig der öfver hade vetat uthlåta och thermed tillkenna
gifva, pä hvadh fundament af medell the sitt rådslag
rättat hafva. Oss skulle det hafva ländat till största
förnöjelse, i det vij theraf uthan tvifvel hade kunnat sport
inthet annat vara begynt, än thet man effter bästa förståndh
med nöijachtige kraffter hade kunnat uthföra. Ty
att nu effteråt villia låta all lasten och bördan lijka som
ankomma uppå oss allena, sedan verket på förbemälte sätt
är råkat i denne svärheet och efventyr, ville man eij förmodat.
Hvad administration angår, ther af thet slätta tillståndet
nu synes vara flutit, then är fuller oss till ingen
dehl mehra kunnig än af det vij nu på alla orter hafva
i händer. Skulle Dheres Excellentier Rijkzens Rådh hafva
giort Eders Kongl. M:t derföre allareda någon räkenskap,
så lembne vij den billigt under Eders Kl. M:tz egen
censur, men fatta lijkväll till Eders Kl. M:t den underdånigste
tillförsigt, att Eders Kl. M:t den samma förmedelst
någon approbation eller qvittence intet annorlunda
har velat gilla, än sielfve omstendigheeterne vid nogare
öfverseende kan gifva ved handen. Om nu Eders Kongl.
M:t häfver gifvit sig tijdh sådant att öfversee, det är oss
icke kunnigt, och fördenskull det alt under Eders Kongl.
M:tz allernådigste gådtfinnande lembna, men där Eders
Bilagor.
179
Kl. M:t des höga persohn med sådant arbete icke skulle
villia belasta, önskade vij, att Eders Kongl. M:t aller -  nådigst tächtes någre visse persohner aff Stenderne här till
deputera, som det noga kunde öfversee och tillijka med
jämbförå 1662 åhrs stat och det arbete, som Rijkzens Rådh
åhr 1668 giort hafva.
I det öfrige hade vij väll täncht, att vij oss emot
Rijkzens Rådh tydeligen nog skole hafva explicerat, att
vij intet viste oss i någon måtto till närvarande krig hafva
samtycht. Men som vij see, att Ther as Excellentier skiuta
all orsaken ther af in uppå Stendernes approbation ved
1672 åhrs Rijkzdagh, hvar af denne vidlyfftigheet skall
hafva sin effterfölgd, altså påminne vij oss nogsampt, att
om alliancerne skulle här under förstås, det dhe reeda
varit af trycket uthgångne och sålunda publicerade och
alt derföre af oss icke kunnat vidare approberas; finne och
af sielfva rijkzdagzbeslutet oss endast och allena refleeterat
på freden, så att rijket kunde till alla sine gräntzor blifva
fredat och försvarat, derföre icke kunnat någon approbation
hafva giort uthan dhen, som de modo agendi kunde
vara. Den samma klarligen och innehåller, att vij skulle
sättia oss uthi god författning, hvilket huru vijda det är
till Eders Kongl. M:tz och fäderneslandetz tienst effectuerat,
är oss än okunnigt, och vij eij heller afsedt hafva.
Dessuthan påminne vij oss nogsampt, att enär alliancerne
äre oss blefne föreläste, hvadh försäkringar oss giordes,
det allenast detta verket ingen fahra skulle hafva med
sigh, uthan mycket mehra lända Eders Kl. M:t och rijket
till respect, nytta och säkerheet, i det Eders Kl. M:t skulle
förmedelst dess mediation emellan dhe strij dande parter
behålla directionen af alle consilierne och elliest intet vara
obligerat att sättia sin foot i elden och taga een annars
ther uth, uthan stadigt kunna conservera freden och hugna
sine trogne undersåtere med the lycksaligheeter, som ett
fredeligit tillstånd med sig häfver. Och när vij med detta
jämbföra, uthi hvadh fahrligheet Eders Kl. M:t och heela
rijket med alle dess provincier nu för tijden sväfvar, i det
Eders Kl. M:t således är så småningom förd vorden uti
ett mycket svårt och efventyrligit krig icke allenast med
Romerske rijket, uthan och andre potentater, hvarigenom
Eders Kl. M:tz illvilliai*e hafva fått orsak sitt onda up
-
180
1675.
säth att fremia, och detta alt uthan att hafva någon fremmande
siömacht att lijta uppå, hvilket och klarligen är
föruthsedt, och ther emot tillståndet här hemma förnimmes
mycket slättare, än thet effter fiorton åhrs freed hade
kunnat och bordt förmodas.
Af alt detta, allernådigste Konung, är det nu inthet
under, om sådane och flere andre omstendigheeter komma
oss efftertenckelige före, och een så selsam constellation
förorsakar hoos oss sälsamme tankar, jämbväll att den
underdånige trooheet, med hvilken Eders Kl. M:t vij ähro
förbundne, och den kiärleek, som hvar och een billigt bär
till sitt fäderneslandh och sine egne anhöriges timmelige
och kan skee till een dehl evige vällfärdz conservation,
förplichtar oss till att intet underlåta något i råd eller
dådh, förr än vij effter all mennisklig möijeligheet kunna
vara försäkrade, att Eders Kl. M:t och rijket sampt the
månge tusende siählar, som ther under höra, måge näst
Gudz nådige tillhielp kunna eluctera uhr närvarande fahrligheet.
Och emedan ibland bemälte fahrligheeter, oss för
tijden hootar, ingen större är än then Eders Kl. M:tz egen
höga Kongl, persohn angå kan, med hvilken hela rijkzens
vällfardh på det fastaste förbunden ähr, fördenskull moste
vij bekenna, att thet oss på det högsta ängslar, att thetta
svåre upsprungne krig häfver antreffat Eders Kl. M:t uti
thes än unge åhr, medan Eders Kl. M:t är allena af then
kongzlige stammen och ännu icke häfver kommet att träda
till något gifftermåhl och therigenom förplanta flere teelningar,
oss till hugna och säkerheet. Vij kunna väll intet
uthan beröm ihugkomma den tapperheet och oförskrächte
mod, som vij af åtskillige teckn hoos Eders Kl. M:t remarquerat
hafva, men när vij ther hoos betänkia, att thenna
dygden skulle ved the tillfällen, som uti slijke krigztijder
förefalla, kunna exponera Eders Kongl. M:t uti een och
annan lijfzfara, så förskräckias vij nästan att tänkia ther
på, såsom och fatte till desse krigen dess större vedervilja.
Skulle nu lijkväll finnas, att någon hade sådane
occasioner att sättia Eders Kongl. M:t i fahra gerna sedt
eller med flijt efftersträfvat, tå måtte then visserligen
hafva förgiätit icke allenast all trooheetz plicht, uthan snarare
sagt alt menniskligit sentiment. Therföre är thet och
oss i begynnelsen något underligit förekommit, det man i
Bilagor.
181
dessa dagar har velat utsprijda, lijka som skulle någon
varit, hvilken sin lust eller intention att hafva Eders
Kongl. M:t uthur landet skulle uti orden hafva röijut och
kundgiort. Och ehuruväll uppå sådane spargamenter ingen
något vist bör tilläggias, såsom och här ingen viss är
nampngifven, then man något tilläggia kan, lijk väll effter
saken i sig sielf är af thet höga värde, att hon angår
Eders Kongl. M:tz höga persohn och uti densamma rörer
grundfästet af heela rijket, effter som i sanningen ingen
större olycka nu skulle henda kunna, än om Eders Kongl.
M:t, thet Gudh nådeligen afvände, något dödeligit skulle
tillstöta. Fördenskull tillåter icke vår underdånigste trooheet
emot Eders Kongl. M:t och then försorg vij plichtige
äre att bära för rijkzens allmenne så väll som hvars och eens
vår egen vällfärdh, att vij thetta, ehuru länga thet och
synes, kunna förachta eller af een oförsichtig och skadelig
säkerheet slå i vädret, helst effter oss then anledning gifven
är, att man ingen annorstädes behöfver att sökia effter
rätta sakens beskaffenheet än hoos Theras Excellentier
Rijkzens Rådh, hvilka här uthinnan såsom till vittnesbördh
nembde äro. Vij håfve thet lyfftet i Gudz ord, att
foglarne under himmelen föra thens röst, och the ther vingar
hafva seija thet effter, när man Konungarne i sitt hierta
bannar, så må och thetta rychtet åtminstone så högt achtas
som ett fogleroop och i ett så högt måhl icke skattas
uthan värde. Rijkzens Råd sielfve kunna eller böra sig
ingalunda förvägra att bekenna och uthseija, hvad the här
om vetta. Dhe fordras här opp allenast såsom vittnefn],
och theres eedh, dhen dhe inför Gudh, Eders Kongl. M:t
och oss samptlige giort hafva, binder them ther till, att
the een sådan saak icke förtijga måtte. Och emedan fördenskull
det är dheras egen skyldigheet lijkmätigt, och
vår uti dhesse fahrlige tijder fattade engzlan icke annars
stillas kan än förmedelst rätta sanningens uthleetande, ty
bönfalle till Eders Kongl. M:t vij underdånigst, Eders
Kongl. M:t behagade af nåder unna oss then förnöijning,
att öfver thetta importante ährende nu straxt een noga
inqvisition måtte anställas, på det att sanningen i liuset
komma måtte, och där detta ryckte finnes af intet värde,
vij tå kunde underrättas här om. Vij förmode ingalunda
oss häruthinnan något begå, som med skiähl skall kunna
182
1675.
tadlas; åthminstone veta vij, att oss till alt thetta intet
annat moverat häfver än den vyrdnat och troheet allena,
med hvilken Eders Kongl. M:t och vårt k[ära] fädernesland
vij förbundne ähre, icke kunnandes vij hafva något
rooligit samvete, förr än vij see och befinna Eders Kongl.
M:tz höga persohn för alle fahrlige stemplingar vara frij
och försäkradt. Effter som vij och i det öfrige, uthan att
härigenom söka något drögzmåhl, angående then hielp af
manskap och medell, som Eders Kongl. M:tz proposition
omrörer, oss serdeles uthlåta och förklara skole, att Eders
Kongl. M:t der af må kunna fatta ett nådigt nöije, och
vij uti sielfva värket vijsa oss vara beredvillige till Eders
Kongl. M:tz tienst och för vårt k[ära] fäderneslandz försvar
och säkerheet alt det våga och upsättia, som i vår förmögenheet
vara kan, och i synnerhet gifva af vår under -  dånigste devotion tor denne gången thet proof, som nepligen
någon gång för detta skall finnas skedt vara, såsom
the ther ähro och in till vår dödstundh förblifva
Allernådigste Konung
Eders Kongl. M:tz
Allerunderdånigste, trogne och
hörsamste tienare och
undersåthere
Samptlige Rijkzens Ständer.
Bilagor.
183
Bil. 5.1
Fjorton riksråds skrifvelse till Ständerna med anledning af
de mot Rådet riktade anklagelserna.
Högvälborne, välborne, högvyrdige, högh- och vällärde,
ehreborne, vällachtade, ehrlige och
beskedelige gode herrar och män.
Såssom uthaf den skrifft, hvilken Hans Kongl. Maij:t
vår allernådigste Konungh och Herre den 18 förledne Septemb.
Rijkzens Ständer insinuerat häfver och uthaf högstbemälte
Kongl. Maij:t samptelige K. Radh communicerad är,
vij nogsampt håfve spordt, att I, gode herrar och män,
eder uthi trenne punchter för oss mycket efftertänckeligen
uthlåtet, såsom först att Kongl. Maij:t och dess rijke ähr
råkat uthi detta svåre och vidt uthseende kriget igenom
R. Rådz inrådande uthan der hoos att påminna om Ständernes
convocation, och det allt emoot det, som på sidste
Rijkzdagh eder, gode herrar och män, är vordet remonstrerat
angående den Frantzöske alliancen, att han icke skulle
sättia riket i denne nu påkombne olycka; för ded andra,
att uthaf regementz-administrationen uthi Kongl. Maij:tz
minorenniteet ähr flutit närvarande slätte tillstånd; sampt
för det tridie dedh spargement, att någon uthi orden sigh
skulle uthlåtit att villia häfva Hans Kongl. Maij:t uthur
landet, hvarom R. Rådh såsom till vittnesbördh skole vara
nämbde och derföre dhe här om såsom vittnen af eder,
gode herrar och män, fordras och lijka som opmanas, medh
hvadh meera som sielfva skrilften omständeligen uthförer;
— alltså håfve fuller R. Rådh i gemeen denne saakzens
vicht och effterfölgdh taget i nogsampt betänckiande och
uthaf vår allernådigste Konungh och Hei're den nåden erhållit,
att eder, gode herrar och män, saaksens sammanhang
af sielfve protocollen och der uthi begrepne discurser
och votis skall blifva communicerad. Men såsom dedh
lärer hafva någon vidlöfftigheet medh sigh och fodra tidh,
1 Prot. sid. 129. — Afskrift med påteckning: Ins. den 23 Sept. 1675
Jämförd ined en annan afskrift i Riksarkivet. Tryckt hos Loenbom, a. st. IV, fad.
184
1675.
alltså håfve vij undertecknade icke kunnat underlåta, för
än vij — förmedelst slutetz af denne Rijkzdagh annalkande
— af våre embetes sysslor här ifrån blifva avocerade, med
erhållit Kongl. Maijitz nådige tillståndh eemot eder, gode
herrar och män. vällmeent och för sanningh att betyga,
att såsom vij ifrån förste inträdet uthi våre rådzembeten
alltidh håfve hafft dedh ögnemått, som vår eedh, trooheet
emoot vår nådigste Herre och Konungh sampt kär leek till
vårt fäderneslandh oss tillbundit, så håfve vij och, hvadh
denne materie in specie vidkommer, deels uthaf begynnelssen
varit eemot dhen Frantzöske alliancen, deels och
den icke uthan under villkor af rijkzens trygg- och säkerheet
sampt fredens bijbehållande samtycht och alt framgeent
uthi alla våre discurser sampt förde votis alla dhe
händelsser sökt att afstyra och bemööta, som till vidlöfftigheet
af krigh oss har syntz kunna draga, såsom vidh
igenomlöpande af protocollet sampt andra acter I, gode
herrar och män, nogsampt lare spöria och förnimma, hvaruppå
vij oss och alldeles beropa. — Administrationen och
deraf flytande räkenskap, såsom vij der vidh icke vijdare
än medh vårt inrådande concurrera, så åhre vij och säkre,
att I, gode herrar och män, vidh dhe sakers igenomläsande
nogsampt läre spöria, medh hvadh allfvar vij håfve söckt
att 1662 åhrs stååt sampt 1668 åhrs arbete måtte till
Kongl. Maij:tz tienst och rijkzens nytta hafva nått den
effect, som dhe herrar, [som] deröfver hafva varit, intenderat.
— Uthöfver den tridie punchten håfve Rijkzens Rådh
i gemeen icke hafft någon kunskap, uthan dhe tvänne
herrar, som deraf hört, håfve sigh eemot Kongl. Maij:t så
och uthi Senaten yttrat, förklarande sigh, att såsom dhe
uthi denne saken icke concurrera såsom parter, så villie
dhe vidh påfodran dheras relation om dedh dhe hafva hört
eedeligen afläggia. Särdeles behagade% I, godhe herrar och
män, denne vår vällmeente och uthi all sanningh bestående
contestation väll uptaga och uthtyda, hvilken vij — doch
uthan prsejudice af dhe öfrige våre medbroder — hafva
funnit nödigh eder, gode herrar och män, nu föruth att
giöra och derjempte betyga, att såsom vij här till effter
all giörligheet hafva söckt och efftertrachtat allt dedh,
som vår allernådigste Konungh och Herre sampt vårt käre
fäderneslandh har ländt till tiänst och tryggheet, så skole
Bilagor.
185
I näst Gudz bijståndh eij heller af oss här effter annat
medh sanningh förspöria, ähn att vij medh alla kraffter
och effter ytterste förståndh skole sökia att styrckia allt
dedh, som Kongl. Maij:t och rijket länder till tiänst,
trygghet och förkofringh, förblifvandes eder gode herrar
och mäns
tiänst-, vän- och vällvillige
Steen Bielke. Gustaff Baneer.
Axel Sparre. Gustafi1 Soop. Erich Flemmingh.
Knut Kurck. Gustaff Posse. Gustaff Kurck.
Clas Rålamb. Georgh Gyllenstierna.
Johan Gabriel Steenbock. Tordh Bonde Ulfsson.
E. Gripenhielm. Johannes Gyldenstierna.
Bil. 6.'
Uppå Hans Kongl. Maij:tz vår allernådigste
Konungz och Herres proposition, som samptl.
Rijkzens Stender den 26 Augusti förelästes och
öfverlefvererad blef, ähr detta Ridderskapetz och
Adelens sampt Krigzbefehletz underdånigste betenckiande.
Såsom Hans Kongl. Maij:t nådigst häfver behagat att
till närvarande tijdh sammankalla samptl. Rijkzens Stender
och genom dess proposition låtet dem föreställa dhe höghnödige
orsaker, som Kongl. M:t därtill bevekt häfver, så
hafva och Kongl. Maij:tz trogne undersåtere af Ridder -  skapet och Adelen sampt Krigzbefehlet till skyldigst folie
af Kongl. Maijitz nådigste budh sig hörsambligen instält,
sig hierteligen hugnandes öfver Kongl. M:tz goda helsa
och önskelige tillväxt uti alle christ- och konungzlige
dygder. Och aldenstundh Kongl. Maijit häfver Rijkzens
Stender någre vichtige ährender förestält, dhem dhe som
1 Prut. sid. 129, 131. — Afskrift, jämförd med originulet i Riksarkivet.
186
1675.
trogne undersåtere och reedelige patrioter till Kongl. Maij:tz
sampt rijkzens nytta och vällgångli väll öfverläggia skulle,
att både med trogne rådh så väll som krafftigh hielp och
bijstånd grijpa Kongl. M:t således under armarne, att Kongl.
M:tz svåra regementzbörda där af kunde lättat varda och
lijsat, sampt dhen stoora fahra, som synes vårt kjära] fäderneslandh
öfverhängia, afväriat blifva, så lyser der af den berömblige
åhuga och oförtrutne möda, hvarmedh Hans Kongl.
Maij:t efftertrachtar att sättia vårt kjära] fäderneslandh
uthi ett trygt och säkert vällståndh, hvartill dhen altzmechtige
Guden sin nådige tillhielp och välsignelse förläne.
Ty hafva Ridderskapet och Adelen sampt Krigzbefehlet
alt sådant sig noga förestält och flitigt öfverlagt,
endast och allenast thijt hän syfftandes att kunna sådane
rådh, medell och uthvägar finna, som både desse tijders
beskaffenheet fordra, och jämbväll till Kongl. Maij:tz sampt
fäderneslandetz allmenne vällfärdh här effter kunde lända.
I.
Först påminna Ridderskapet och Adelén sampt Krigzbefehlet
sigh med största hugnad hvad som på seneste
Rijkzdagh förelopp, då Hans Kongl. Maij:t blef af samptl.
Rijkzens Stender för Sveriges rijkes fullmyndige Konungh
erkend och förklarad. Och såsom Rijkzens Stender, men
enkannerligen Ridderskapet och Adelen sampt Krigzbefehlet,
tå finge een begynnelse af dhen lycksaligheeten, att
see Hans Kongl. Maij:t på dess förfäders stohl och kongl,
trohn, altså gläder det Ridderskapet och Adelen sampt
Krigzbefehlet nu så mycket högre, som dhe af Hans Maij :tz
uthgångne budh och förestälte proposition hafva förnummit
Kongl. M:tz nådigste villie vara, nu effter lagh och laga
sedhvahna med samptl. Rijkzens Stenders samtyckio, hugnad
och lyckönskan dess croning fira och celebrera låta;
derföre Ridderskapet och Adelen sampt Krigzbefehlet af
hiertat och innerligen önska, att samma solennitet måtte
uti een så lyckelig stundh skee och fullbordas, att han
kunde lända dhen högste Guden till behagh, Hans Kongl.
Maij:t till evigt och odödeligit beröm, vårt kjära] fäderneslandh
och alla Kongl. Maij:tz trogne undersåtere till glädie,
hugnad och försvar sampt alle Kongl. Maij:tz och rijketz
Bilagor.
187
illvilliande till skräck och fall. Och ehuruväll Ridderskapet
och Adelen sampt Krigzbefehlet finnes vederredo
att underdånigst effter dess plicht upvachta Hans Kongl.
M:t ved den tillstundande cröningz festivitet, att då taga
i acht alt det, som kan lända Kongl. Maij:t till nådigst
behagh, heeder och prydnadt, så måste Ridderskapet och
Adelen sampt Krigzbefehlet dock beklaga, att nu dhe
hinder infalla, som sådan skyldig intention till een stoor
dehl förhindra, men deremot giöra Hans Kongl. Maij:t dhe
dhen underdanigste försäkran, att hvad således tyckes hoos
dhem kunna feelas uthi dhen uthvärtes pomp och pracht,
det äro dhe vederredo med andre trooheetz teckn effter
yttersta förmågo att upfylla, som dhe och finna d heras
tilhör! ige skyldigheet vara, att nu först i detta fället efterkomma
kvadh i slijke måhl till kröningzgiärd att uthgiöra
plägar vara sedvanligit, stellandes sigh enkannerligen till
efterrättelse, hvadh som till Hans Kongl. M:tz Herr faders
glorvördigst i åminnelse sahl. Konung Carl Gustafz kröning
af Ridderskapet och Adelen sampt Krigzbefehlet blef
samptycht. Men där hoos underdånigst bedia, att effter
Ridderskapet och Adelen sampt Krigzbefehlet sig nu åthskillige
besvär påtagit hafva, att dhe med dhenne cröningzgiärdz
uthgiörande till nestkommande åhr måtte blifva förskonte,
aldenstundh det alt för svårt fäller alla bevillningar,
som Ridderskapet och Adelen sigh denne gången uppåtagit
hafva, uti sådan hast och tädt på hvarandra att betala.
II.
Sedan gläder Ridderskapet och Adelen sampt Krigzbefehlet
sig högeligen öfver dhen gudelige och berömblige
nijtälskan Hans Kongl. M:t låter spöria om vår christelige
och evangeliske religion och den däruti grundade sanskyllige
gudztienst, att dhen måtte icke allenast stadig blifva
uti vårt kjära] fäderneslandh vedmachthållen, utan och
genom een vällskickat kyrkoordning styrcht och handhafft;
till hvilken ända Hans Kongl. M:t och häfver låtet meddela
oss tvenne upsatt, som nu af lärde och skickelige män
af Biskopparne sammanfattade äre, medh dhen nådige tillåtelse
att med Hans Kongl. M:t oss föreena och samsättia
om något vist sätt, förmedelst hvilket samme nödige värck
188
1675.
måtte komma till det slunt, som kunde lända till G-udz
ähra och vår christeliga religions befremiande. Såsom nu
detta är ett sådant värck, hvaruthi Ridderskapetz och Adelens
sampt Krigzbefehletz interesse merkeligen heroor, altså
hembäre dhe och Hans Kongl. M:t dheras underdånigste
tacksägelse för det tillstånd dhem gifves sig deröfver att
förklara, inthet högre önskandes än att ett för alle Rijkzens
Stender så väll intentionerat arbete måtte komma till sin
fulbordan. Men aldenstundh det faller omöijeligit samme
upsatte kyrkioordningar nu ved dhenne påstående Rijkzdagh
så noga att öfversee, som dess angelägenheet fordrar,
ty häfver Ridderskapet och Adelen sampt Krigzbefehlet
för rådeligit hållit att af dess ståndh visse persohner uthnembna
och förordna, som samme kyrkioordning effter dhen
method, som anno 1668 fattadh blef och för god erkendh,
med dhen flijt sig företaga, att hon till nästkommande
Rijkzdagh må färdig vara och tå inför samptl. Rijkzens
Stender till dheras vijdare öfverseende och gådtfinnande
framvijsas, på det underdånigste bediandes att Hans Kongl.
Maijrt detta värket uti een så nådig åtancka hafva ville,
att det intet måtte blifva nederlagdt, uthan med den åhuga
ansees, som det till rijkzens allmenne bästa länder och af
nöden ähr.
III.
Det häfver förfarenheeten nogsampt i alla tijder uthvijst,
huruledes intet regemente kan bestå, mycket mindre
tillväxa, så frampt icke all olag blifver hemmat och däremot
rätt och lagh tillbörligen hvariom och enom skipat.
Altså kunna Ridderskapet och Adelen sampt Krigzbefehlet
intet tillfyllest berömma dhen omsorg Hans Kongl.
M:t drager om lagens revision och förbättring. Och aldenstundh
ett och annat arbete är redan öfver lagen af lärde
män upsatt, så är det och Ridderskapetz och Adelens sampt
Krigzbefehletz högelige åstundan, aldenstundh detta arbetet
intet mindre än kyrkioordningen till rijketz allgemeene
bästa sampt hvars och eens vallgång i synnerheet länder
och af nöden ähr, att tijden det tillåta kunde samma lagens
revision och förbättringh nu att afgiöra, men aldenstund
det sigh intet uti sådan hast giöra låter, ty häfver
Bilagor.
189
Ridderskapet och Adelen sampt Krigzbefehlet i folie af
den anledning, som dem uti Hans Kongl. M:tz proposition
gifves, någre visse persohner af Ridderskapet och Adelen
uthnembt, hvilka samma öfver lagen fattade arbete till
nästa Rijkzdagh öfversee och dhen omsorgh derföre draga,
att det ved Rijkzens Stenders nästa mothe och sammankompst
kunde till Kongl. Maij:tz sampt Stendernes fullkomblige
approbation färdigt vara, begiärandes att Eders
Kongl. Maij:t tächtes förordna någre serskilte persohner,
som uti hvart värk för sig direction och presidium antaga,
hvilka med tienlige instructioner försees måtte.
IV.
Utaf den nådige relation, som Kongl. Maij:t uti dess
nådige proposition till samptl. Rijkzens Stender så väll
som sedermera utaf det af Kongl. Maij:t sielf deputerade
och förordnade uthskått, uthrijkes affairerne i gemeen angående,
häfver behagat att giöra låta, för hvilkens nådiga
communication Ridderskapet och Adelen sampt Krigzbefehlet
sigh på det underdånigste betacka, hafva dhe behörigen
någorlunda uttaget een och annan omstendigheet,
som elfter närvarande tijders conjunctur och beskaffenheet
häfver syntz sättia väsendet uti det tillståndh, som det
nu finnes beroo. Och såsom der af merkeligen lyser den
stoora åhuga, möda, bekymber och sorgfälligheet, som Eders
Kongl. Maijrt såsom een nådig, mild och fredälskande Konung
om des rijkes och trogne undersåteres roo, trefnad
och vällståndh stedze bär och drager, altså förmoda Ridderskapet
och Adelen sampt Krigzbefehlet, såsom och
gior sig i diupeste underdånigheet så mycket mehra
försäkrade, att Eders Kongl. Maijrt med samma nådige
försorg så her effter som här till continuerar, oachtadt
dhe vidrige förslagh, som een eller annan af Sveriges
ovänner och illvilliande kunna hafva, att sättia Eders
Kongl. Maij:t, dess rijke och trogne undersåtere uti
sämbre vilkohr och olägenheet. Och ehuruväll den gode
intention, som å denne sijda till fredens stadige understödh
och bibehållande, så i naboeskapet som medli dhe
flere längre aflägne herrskaper, är så vijda bruten och nu
mehra försatt uti ett värkeligit vapnskiffte, icke deste
190
1675.
mindre, emedhan Ridderskapet och Adelen sampt Krigzbefehlet
nogsampt kunna preesupponera, att denne extremitet,
som på intet annat sätt häfver städt till att ändra
och undanböijas, måtte her komma af vichtige skähl och orsaker,
som dhe nu i denne hastigheet icke så väll och noga,
som sig höör, kunna fatta och intaga, hvarföre lefva dhe
uti dhen underdånige tillförsicht, att både under dhenne
krigzförfattning och elliest, så snart den aldrahögste Gudh
behagar välsigna detta Eders Kongl. M:tz förehafvande
med någon god success, der till Ridderskapet och Adelen
sampt Krigzbefehlet icke allena önska mycken lycka och
välsignelse, uthan och, som trogne undersåtere ägnar och
väll anstår, med lijf, blodh och all förmögenheet skole och
vele uthi all som diupeste underdånigheet gå Eders Kongl.
Maij:t tillhanda, det Eders Kongl. Maijrt då i nåder ville
på möijeligste och giörligste sättet låta fredzverket och
dess angelägenheet i hästa måttan sig vara recommenderat,
och ju förr ju heller till rijketz allmenne säkerheet, invånernes
inbördes sämia och roo sampt annan verldzligh
lycksahligheet tillsee att eluctera utur dhen möda och
besvärligheet, som krigzlågan i gemeen af sigh föda och
förorsaka plägar, och att Hans Kongl. M:t för dess afreesa
i nåder behagar att låta giöra dhen författning af dess höga
consilier och rådslagh, som kunna bahna vägen till een
säker freed och rooligheet.
v.
Såsom Ridderskapet och Adelen sampt Krigzbefehlet,
hafva både af den utförlige berettelse, som genom Hans
Kongl. M:tz föreläste nådigste proposition dem gifven är,
nogsampt intaget dhet svåra och beklagelige tillstånd, som
vårt k[ära] fäderneslandh råkat uthi sampt Hans Kongl.
Maij:t uthi dess unge åhr och första regementz begynnelse
är påbördat vordet, hvarutaf Hans Kongl. M:t är förorsakader
uthi nåder att tillijta dess trogne undersåtere om
hielp och undsättning så väll till manskap som medell,
hvilket bijstånd nu af samptl. Rijkzens Stender så mycket
starkare och rundeligare eskås, som högsta nöden synes
för handen vara, och Hans Kongl. Maij:t finner rijket uti
sådant slätt villkor ståå, att regementet uthan anseenlige
Bilagor.
191
bevillningar så väll af starka uthskrifningar som ehrklechelige
medell inthet kan uprätthållas; altså hafva
Ridderskapet och Adelen sampt Krigzbefehlet sådant alt
flitigt öfverlagt och dess förnembste ögnemerkie halft på
Hans Kongl. M:tz och fäderneslandetz tienst och försvar
och sigh derföre öfver militiens förstärkning således godvilleligen
föreenat och förklarat, att där Hans Kongl. M:t
kan förmå allmogen effter manskapet utgiöra hvar tijonde
man, tå vill Ridderskapet och Adelen theremot, ehuru
svårt det dem och faller, sambtyckia till hvar fembtonde
i lijka måtto effter manskapet så väll inom som utom råå
och röör tillijka med dess försvarskarlar, som jempte Ridderskapetz
och Adelens egne bönder måge rooterade blifva,
så att Ridderskapet och Adelen uti dhenne uthskrifningen
intet mehra ifrån rooteringen frijkalla än sätegårderne,
ladugårderne sampt oskattlagde torpare, veku- och arbetztorpare,
som uti Skåne kallas huusmän, på frijket uptagne
hemman sampt rätte betientes hemman, dhe dhär sielfva
hemmanen åbo och dher alf all viss och oviss ränta niuta.
I lijka måtto blifva och alle dhe, som öfver 60 och linder
16 åhr äre, jempte alle krymplingar för rooteringen förskonte,
hvilket förstås för detta åhret, men den andra uthskrifningen
blifver för det tillkommande åhret effter vanligheeten
och såsom hon 1673 skedde. — Härjempte hafva
Ridderskapet och Adelen sampt Krigzbefehlet att påminna
sampt Hans Kongl. M:t i underdånigheet ombedia, att det
måtte Ridderskapet och Adelen sampt Krigzbefehlet effterlåtit
blifva att sielfva rootera dheras bönder och försvarskarlar,
och när rooten een god, frisk och duglig karl, som
af ährlige bekandte föräldrar födder är, till knecht uthgifvit
häfver, rooten sedan för all vijdare åtahlan må frij
vara, så och att munstringzpenningerne måtte uthtagas
effter hemmanen, alla råå och röör sampt vekudagzgodzen
derföre befrijade, och munstringen intet länge effter uthskrifningen
upskuten blifva. Ridderskapet och Adelen sampt
Krigzbefehlet finna och det mycket till bondens conservation
lända, att dhen, som utaf rooten blifver till knecht
skrifven, intet häfver tillståndh att taga mehra än 1 daler
s. m:t af hvar persohn uthi rooten, men vill dhen lagskrefne
knechten för sigh lega een annan knecht, tå må
han thet väll giöra med huusbondens samtycke, dock uthan
192
1675.
rootens gravation och besvär. Såsom ett stort missbruuk
där ved finnes, att ofrälse persohner hafva försvarskarlar,
så tyckia Ridderskapet och Adelen sampt Krigzbefehlet
skiäligit vara, att sådane ofrelse mäns försvarskarlar med
alle duglige och friske inhysesman, äre Cronones sielfskrefne
knechter, men theras torpare rooteras på samma
sätt som skatte och chrono. — På detta sättet hafva nu
Ridderskapet och Adelen sampt Krigzbefehlet sig öfver
manskapetz förskaffande föreenat och tvifle intet, att enär
denne effter manskapet bevilliade utskrifningen rätt och
noga effter Ridderskapetz och Adelens sampt Krigzbefehletz
intention varder värkställig giordh, att militien ju derigenom
merkeligen skall tilltaga och stärkt blifva. Och
aldenstund det förspöries, att månge knechter, ehuruväll
emot Kongl. M:tz nådige villie och intention, skole utaf
hunger och annan vahnskötzel vara förgångne och militien
derigenom mycket försvagat, ty äre Ridderskapet och
Adelen sampt Krigzbefehlet der af föranledde vordne Hans
Kongl. Maij:t underdånigst att påminna, att dhen anstalt
och försorg må giord blifva, att dhe knechter, som Hans
Kongl. Maijrtz undersåtere intet uthan sitt stoora besvär
och omkostnad förskaffa, måtte med sådan nödtorfft blifva
försedde, som till dheras nödige uppehälle rekvireras och
af nöden är.
I lijka måtto håfve Ridderskapet och Adelen sampt
Krigzbefehlet öfverlagt dhen stoora brist och maugell, som
förnimmes vara på medell så väll till militiens underhåld
som heela regementetz tillbörlige uthförande, hvilket dem
så mycket högre bekymbrafr] och till hiertat går, som dhe
måste förspöria minste medlen tå vara att tillgå, när
fahran synes vara störst och närmast för dören. Och
ehuruväll dhe förledne hårda åhren och andra nähringzmedels
förminskande hafva så trycht Ridderskapet och
Adelen sampt Krigzbefehlet, att det mycket besvärligit
faller sig någon contribution att påtaga, men aldenstundh
tillståndet så slätt är att Ridderskapet och Adelen sampt
Krigzbefählet antingen något anseenligit måste bevillia
eller och befahra, att regementzbördan Hans Kongl. M:t
odrägelig blifver, och rijket uti största fahra sättes; altderföre
häfver Ridderskapet och Adelen sampt Krigzbefehlet
sådant alt behiertat och folie af den trogne kiärleek,
Bilagor.
193
som dhe till Hans Kongl. Maij:tz tienst och dess k[ära]
fäderneslandz försvar och säkerheet bära, sig nu öfver
medlens förskaffande således resolverat som föllier: Nembligen
att Ridderskapet och Adelen sampt Krigzbefehlet
uthgiöra till Kongl. Maij:t hvar tijonde penning af all
dhen ränta, som dheras allodial och bröstarfzgodz, som dhe
nu för tijden finnas beskaffade, af sig kasta, undantagandes
alle sätes- och ladugårdar sampt ödes och på frijheet uptagne
hemman, men af alle Norkiöpingz besluutz pure donerade
godz ifrån 1604 uthgiöres halfva räntan, och det
alt effter cronoverdering och jordägarens jordbook, den
han inför Landzhöfdingen, hvarest godzén äre belägne, upvijsa
skall, ståendes dock uti hvars och eens goda behagh
denne bevilliade contribution på een orth emot vederbörligit
attestatum att betala. Samma beskaffenheet häfver
det och med alle pantegodz, antingen någon dem af Cronan
eller någon annan i underpant häfver, så att dhen, som
sådane godz possiderar och räntan upbär, uthgifver hvar
10:de penning utaf det honom tillhörige interesse. Desslikest
dhe, som utaf Kongl. Maij:t och Cronan hafva fått
jordegodz i underpant emot penningedonation, tillijka med
sådane som penningeränta i stället för låfvat jordegodz
åthniuta, alla dhe gifva till Hans Maij:t halfparten af sådane
rentor. Dhe som niuta åhrlige konglige beneficier
uthom godz, dhe skole ochså gifva halfva dehlén ifrån sig till
Hans M:t. Effter det och finnes åthskillige, som med adeligh
tittel äre honererade, men idka borgerlig handtering,
dhe samma undergå den contribution, som städerne sampt
them, hvilka sådan handell drijfva, kan pålagd varda. Af
dhe capitaler, som ståå uthe på interesse eller sticka uti
compagnier och skepzparter, gifves hvar tijonde penning
af det beholdne interesset och vinsten. Dock dhen underdånigste
påminnelse hoos Hans Kongl. Maij:t af Ridderskapet
och Adelen sampt Krigzbefehlet giöres, att effter
många hafva dheras capitaler hoos tröge betalare ståendes,
thädan dhe interesset inthet draga kunna, hvaraf dhe lijkväll
den 10:de penningen låfva och uthgiöra måste, ty öhr
thet Ridderskapetz och Adelens sampt Krigzbefehletz under -  dånigste begiäran, det Hans Kl. Maij:t täcktes till alla
dhem, som execution i händren hafva, sådane ordres afgå
låta, att dhe, som odisputerlige skuldfordringar hafva, måge
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-protXII. 1675. 13
194
1675.
förmedelst een prompt execution till dheras betalilning förhulpne
blifva. Och aldenstundh denne contribution är bevilliat
till militiens underhåldh och vårt k[ära] fäderneslandz
försvar, altså blifva och inge här ifrån frijkallade,
det vare sig änckior, omyndige barn, frelse eller ofrelse
persohner, som godz på ofvanbemälte villkor eller annan
frelsefrijheet äga och besittia. På det att denne bevillning
må skaffa af sig den nytta, som derigenom till Kongl.
Maij:tz sampt fäderneslandetz tienst intenderas, och att
hon uthan afkortning måtte utgåå, ty uthlofva Ridderskapet
och Adelen sampt Krigzbefehlet att sielfva villia
den samma utgiöra och det uti tvenne terminer, så att
den förste halfdehlen betahles till den nästkommande kyndersmesso
och dhen resterande halfparten till nestkommande
påska, men i Finland heela contributionen ved
pingeste tijdh, lefvandes Ridderskapet och Adelen sampt
Krigzbefehlet uti den underdånigste tillförsicht, att dheras
bönder med inge andre pålagor måge betungade blifva än
dhe, som på een allmenn Rijkzdagh enhelleligen antagas
kunna. Och på det att Ridderskapet och Adelen sampt
Krigzbefehlet emot denne vällmente bevillning intet måtte
af fougdars och andre sådanes inqvisitioner blifva besvärade,
ty låfva samptl. Ridderskapet och Adelen sampt
Krigzbefehlet, att dhe hvad nu således bevilliat är på
redeligit samvete och adelig parolle uthan sveek och list
uthgiöra villia och gierna det tillåta, att där någon funnes,
som orichteligen häruti handlade, att dhen samma med
tilbörligt straff derföre må ansedder blifva, såsom dhe och
deremot lefva uti dhen underdånigste tillförsicht, att där
icke een eller annan med slijkt undersleef offenteligen beträdas
kunde, dhe då under prmtext af hvarjehanda inqvisition
icke måtte öfver detta ährendet underkastas
någon illvilliares omilda censur och angifvande. Och aldenstundh
denne contribution förnembligast och allena af
oss är samtycht och bevilliadh, att derigenom lijsa Kongl.
Maij:tz svåra regementzbörda och hielpa vårt k[ära] fäderneslandh
uthur dhe fahrligheeter, som det igenom dhe upvuxne
krigen är råkat uti, så är det och Ridderskapetz och
Adelens sampt Krigzbefehletz visse förtröstan, som dhe
Hans Kongl. Maij:t och derom underdånigst bedia, att
desse härigenom bevilliade medlen måge till intet annat
Bilagor.
195
än militiens underhåld och vårt k[ära] fäderneslandz försvar
anvende blifva. Enkannerligen förbehålla Ridderskapet
och Adelen sampt Krigzbefehlet sig det, att såsom
denne af dhem ingångne svåre och uthi Sveriges rijke aldrig
tillförende hörde [bevillning] är allenast nu för detta
innevarande åhret uthan någon vijdare extension så väll
i anseende till uthskrifningen som contribution af Ridderskapet
och Adelen sampt Krigzbefehlet bevilliad, att dhen
intet måtte uti tillkommande tijder lända till något exempel
och dheras vällfångne privilegier till någon prsejudice,
hvarom dhe sigh och så mycket mehra försäkrade giöra,
som dhe nu nogsampt hafva vijst, med hvilket underdånigst
och troget hiertelag dhe sin nådigste Konungz
och k[ära] fäderneslandz vallgång omfatta och understödia
velat.
Och såsom Ridderskapet och Adelen sampt Krigzbefehlet
förmedelst desse föregående bevillningar effter dheras
underdånige plicht och högsta giörligheeten hafva sökt
giöra Hans Kongl. Maij:tz nådige behagh tillfyllest angående
militiens nödige underhåld och subsistence, så finner
Ridderskapet och Adelen sampt Krigzbefehlet icke mindre
dheras underdånige skyldigheet fordra att i lijka måtto hoos
Hans Kongl. M:t medh dheras vällmeente och underdånigste
tanckar att inkomma öfver det ährendet, som Hans
Kongl. M:tz nådige proposition vijdare gifver vedh handen
anlangande dhe medell, som kunna lijsa Hans Kongl.
M:tz svåra börda till regementetz uthförande och lända
staten till någon sublevation. Och aldenstundh Ridderskapet
och Adelen sampt Krigzbefehlet alltid på det högsta
hafva varit omtenckte, huruledes rijket måtte een gångkunna
sättias i dhen önskelige författning att med dhess
egne medell och landzens dressel till statens aflöning och
andre nödvendigheeter åhrligen kunna uthkomma, som dhe
och till den ändan förmedelst 1655 åhrs rijkzdagzbesluut
och stadga med dhen bevilliade reductionen af godzén sitt
ståndh i synnerheet så hårt har trycht och angrijpit, att
månge af dess ledamöter een god dheel af sin vällfärdh
där till har måst contribuera, och således Ridderskapet och
Adelen sampt Krigzbefehlet fuller giort sig den visse förhoppning
att kunna framdeles för vijdare last och gravation
blifva exempt och befrijade; dock såsom rijkzens stoora
196
1675.
trångmåhl, men enkannerligen det afseende, som Ridderskapet
och Adelen sampt Krigzbefehlet har till att giöra
Hans Kongl. Maij:t des nyligen anträdde regemente så
mycket drägeligare, har åter för denne gången bevekt
Ridderskapet och Adelen till att undergå een svår och
fast ovanlig bevillning, hvarföre förorsakas Ridderskapet
och Adelen sampt Krigzbefehlet ved thet samma iterera
och här med ännu så mycket uthtryckeligare uprepa dheras
underdånigeste påminnelse och begiäran, hvilken dhe Hans
Kongl. Maij:t på seneste Rijkzdag 1672 allernnderdånigst
föredrogo, nembligen att Hans M:t i nåder behagade låta
bern alte reductionsvärk vinna med forderligste, som ske
kunde, dess väll intenderade sluut och richtigheet, och att
ofvanrörde 1655 åhrs besluut och reductionsstadga måtte
effter dess rätta innehåld blifva värkställigh giord, uthan
att tillåta någon annan uthtydning, än sielfva orden förmå,
och det uthan anseende hvem det kan treifa eller
angå, så väll i Sverige som alla dess tillhörige provincier,
hvar effter sin art och egenskap, såsom och att alt hvad
som kan befinnas vara skedt emot 1660 åhrs regeringzforms
additament måtte sättias i dess förrige stånd, och
således alt det, som så väll i krafft der af som mehrbemälte
1655 åhrs rijkzdagzbesluut och stadga bör Cronan
och rijket tillkomma, må till dhe ärnade och destinerade
tarfvor verkeligen anvendas och bijbehållas, och hvad eliest
som på een eller annan tijdh bunde uthom reduction Hans
Kongl. M:t till något anseenligit antingen reda vara hemfallit
eller framdeles hemfalla och behållas kunde, Hans
Kongl. Maij:t tächtes då det samma till staten anslå, så
vijda det icke contradicerar någre fundamental statuter
och förordningar. Sammaledes begiära Ridderskapet och
Adelen sampt Krigzbefehlet i lijka måtto underdånigst,
att sådane donationer, som sedan 1632 finnas vara een eller
annan af konglig nådhe med privilegier skienckte, uthi
hvilka donatarierne sittia uthan all gravation och besvär,
såsom stoora kyrkiotijonden på åthskillige orther och dess
lijke, måtte åter läggias till publique ährenders remedierande
och hielp, der hoos i underdånigheet föreslåendes,
huruvijda Kongl. M:t täckes taga i consideration prästerskapetz
vederlagzspanmåhl, städernes kiällarefrijheet, tolagen
och andehlen af accijsen, af hvilket alt, så väll som
Bilagor.
197
hvad tillförende ved åthskillige consultationer kan vara påmint,
förmodar innan kort den richtigheet lärer kunna folia,
att icke allenast inrijkes staten skall förmå bära sigh sielf,
uthan och vårt kjära] fäderneslandh kunna bringas utur
dhen svåra olägenheet, att ved hvariehanda tillstötande
besvär vara obligerad att see andra i händren effter medell
till des subsistence, och således rijkzens inkompster
sättias i det hälsosamme vilkohret, att Kongl. Maijrtz betiente
kunne i lijka måtto hafva att hugna sigh af, till
att antingen af desse nembde eller andre rijkzens medell
bekomma dheras underhåld och förtiente löhn.
På detta sättet hafva samptl. rijkzens Ridderskap och
Adell sampt Krigzbefehlet för denne tijden funnit nödigt
Eders Kongl. Maij:tz nådigste gifne proposition i diupeste
underdånigheet och vällmeent att besvara. I det öfrige
såsom samptl. Ridderskapet och Adelen sampt Krigzbefehlet
nu såsom förr för sigh och med alt hvad them tillhörigt
ähr icke vela eller kunna sig undandraga att gå
Ederz Kongl. Maij:t såsom des rätta Konung och arfherre
med underdånigste lydno och skyldigste hörsamheet tillhanda,
altså giöra dhe sigh dhe underdånigste tanckar,
såsom och på det aldra ödmiukeste bedia, det Eders Kongl.
Maij:t i nåder beskyddar them ved dheras för detta af
fohrna Konungar och regenter erverfde och af Hans Kongl.
Maij:t väll confirmerade privilegier, frijheet- och immuniteter,
såsom dhe hvilke äre och förblifve
Eders Kongl. Maij:tz
Uppå samptlige Ridderskapets och Adelens
samt Krigzbefällets vägnar
Allerunderdånigste, troplichtige och
ödmiukeste tiänare och
undersåthe
Gustaf Duwall,
pro tempore Lantmarskalck.
198
1075.
Bil. 7.1
Allmogens klagopunkt er emot Adeln.
Stormechtigste Konungh, allernådigste Herre.
Inför Eders Kongl. Maij:t förorsakar oss vår högsta
nödh och angelägenheet här medh i diupesta underdånigheet
inkomma, såsom till ett säkert värn så öfver dhe
fattige som dken rijke, att ehuru vähl vij fattige allmoge
häfver låtit på Eders Kongl. Maij:tz inkombne propositioner
afföllia vårt vählmeente och underdånige svar, och
dher hoos näst tryggelige landsens besvär i gemeen och
synnerheet underdånigst lefvererat, lijkvähl på dhen trooheet,
som bådhe lagen oss och rijkzens ståndli tillbiuder
att råda och styrckia Eders Kongl. Maij:t till rijkzens
rätt, så och af dhen trägne och innerste vählmeenheet vij
nu mehra i underdånigheet och af våra hiertan förplichtas
till emot Eders Kongl. Maij:t och Cronan, att alt måtte
vähl gå, eij annars kunnom ähn i lijka underdånigheet här
serskillt Eders Kongl. Maij:t föredraga dhen jemmer och
klagan vij af gemeene allmogen draga dher öfver, at vij,
som af crono och skatte fordomdagz endast lydt och legat
hafva under Eders Kongl. Maij:t och Cronan, nu största
deelen anten reda ähre kombne eller mehr och mehr så
bringas under Adellen, att — dett fuller reeda röies, men
häreffter in alles innan kårt skieer — Eders Kongl. Maij:t
häfver ingen af oss alla qvar att lijta sigh till, som lijkvähl
af uhrminnes häfver varit Kongl. Maiptz och Cronones
vissa och säkra tillgångh, när något häfver omträngt.
Dett kan ju intet annars vara, ähn att här igenom bådhe
Eders Kongl. Maiptz macht och rijkzens styrckia och frijheet
merkeligen försvagas och af sig kommer, så att alla Cronones
skattebönder bringas till ändtelig undergångh, ernedhan
nu på månge åhr störste deelen af den reedaste uthlaga
och rijkzens räntta, som vij i krigztijder och till rijkzens
vären samptyckt, Ridderskapet och Adelen endast sigh
häfver egennyttigt och undan Chronan hafft, lembnandes
och så plåt ingen lijsa, fast Gmdhi vare loff vårt rijke
1 Original i Riksarkivet.
Bilagor.
199
medh fredh häfver florerat, att dhe nu dher åfvan uppå i
sielfva värket medh förvandlingh moot cronovärderingh
samma uthlagor, som elliest nogh stoore voro, hafva giort
een gångh större, så att lijtet eller intet hopp är oss och
rijkzens förra villkor lembnat om någon uprättelse, så
frampt icke Eders Kongl. Maij:t allernådigst tächtes rijkzens
varandhe tillståndh ansee och här giöra een jemblijkheet
Stenderne emellan, som rijkzens lagh är lijkmätigt.
I synnerheet I. att dhee hielper och uthlagor, som vij
af dhen meenige allmogen hafva contribuerat till vårt
fosterlandz vären i krijgh och öhrligh, till byggningh veedh
slått och fästen, till skiepreedningar, till Eders Kongl.
Maij:tz och militziens reesor kringh landet och provintzier,
till saltpetter, kruut och annat, dhet vari sigh nampn af
krigzhielper, skiutzfärdzpenningh, boskapzpenningar etc.,
som extraordinarie vij (!) för rijkzens tarf skull ähre antagne
och doch nu Adelen innehafver, måtte för Gudz och rättvisan
skull reduceras, emedan Adelen intet förer krijgh
allena, intet eller fört, intet frijar eller frellssar landet
allena, eij eller frellssa kan, intet dherföre bygger slått
och fästen, inga skepp på egen omkostnadh uthreeder, intet
skiutzar eller förer, dhet dhe doch så vij da voro plichtige
att prsestera, som dhe Cronones medell borto hafva och i
många åhr bortohafft, som till alt sådant af oss äro samptychte
och uthlagde och af Adelen upburne, och den fattige
allmogen lijka fort varit under tungan, ja ähn till
öfverflödh medh nya ålagor i samma ställe att (o: af) Chronan
betungas torde, om icke oss all mergen voro sugen uthur
beenen bådhe medh desse uthlagor och en olijdeligh förvandlingh
derpå medh förandhe bådhe fram och åther.
Hvilke vij fattige och årkelööse män nödgas så mycket
mehra här ähr hindra, som nöden för oss större är, att
Eders Kongl. Maij:t må behierta och see, huru mycket
Adelen af hvarie och heel gårdh häfver åhrligen, så kiärt
oss är att vijdare giöra Kongl. Maij:t och riket bij stånd,
så och afväria här af i landet fölliande undergångh, nembligen:
1.
Landtogzgiärden är een mächta stoor tunga, som
allmogen interimsviss vedertogh, när rijket i een vådeligh
fahra var uthi det Tyska krijget, och är 3 t:r, 2 fierdingar
sädh, x/2 lass höö och 5 pund (?) halm till Kongl. Maij:t och
200
1675.
Cronall i krigztijdh och till ingen annan eller elliest bevilliat,
som lijkvähl nu pårächnas oss åhrligen, och dher
åfvan uppå af Adelen allena effter hvart gårdetahl, så vidt
som Sverie är, upbäras, och Chronan dheraf intet [får],
förvandlandes dhe pertzedlar i penningar och minst räehnat
ä 10 daler tunnan är tillhoopa, som Cronan på hvar heel
gård mister, allmogen till tvångh och afsaknadt koppermynt
daler 38, 8.
2. Sammaledes krigzhielpen, som nu sidst åhr
1672 allmogen bevilliade till Kongl. Maij:t och Cronan
allena, upbär Adelen öfver heela rijket halffparten,
och afgår Cronan på hvar gårdh . . 5,20.
3. Sammaledes byggningzhielpen, som till Kongl.
Maij:tz slått och fästen och skiepzbyggning är bevilliat
och effter cronovärderingh är 2 daler 8 öre,
häfver Adellen borto allena och dher åfvan uppå dhen
förvandla i 18 lass veedh och så hvart lass i penningar,
nembligen 6 mark eller minst 1 daler kopparmynt
lasset, bringandes dhen således till 2-dubbelt
större uthlagor, och är minst tillhopa, som Cronan
åhrligen på hvar heel gårdh mister, doch allmogen
till tvångh 18,—.
4. Sammaledes saltpetterhielpen, som till kmut
och skått allmogen bevilliat hafva 1 daler 17 öre,
häfver Adelen borto allena af hvart gårdetahl, så
vidt som Sverie är, och Cronan mister åhrligen af
hvar heel gårdh
4,19.
5. Sammaledes boskapzhielpen, som till Eders
Kongl. Maij:t och Cronan allenast samptycht är 1
daler kopparmyndt, häfver Adelen borto allena af
hvart gårdetahl, så vidt som Sverige är, [och] afgår
Cronan åhrligen af hvar heel gårdh 3,—.
6. Sammaledes skiutzfärdzpenningarne, som till
Kongl. Maij:t och Cronan allena veedh reesor samptycht
är 1 daler 16 öre häfver Adellen borto allena,
och är som Cronan åhrligen mister af hvardh(!)
gårdh 4,16.
73,31.
Så att Eders Kongl. Maij:t här af nådeligen see må bådhe
dhen stoora tunga, som vij fattige allmoge af hvar heel
Bilagor.
201
gård nu een tijdh bortåth åhrligen till Adelen uthgiort
och ännu uthgiöra, nembligen 73 daler 31 öre af hvardt
gårdetahl, och i een odrägeligh summa öfver heela rijket
åhrligen bestijger och doch rijket till ingen nytta kommer,
men till någras egennyttigheeter tages och drages sampt
medh den förvandling dhe öfver några desse pertzedler
giordt, som i allmänne besvärspungterne klagat är. Tächtes
altså Eders Kongl. Maij:t nådigst behierta, hvadh olägen -  heet här af reedo fölg^t eller vijdare ofeelbart till rijksens
och regementetz total förvandling föllia lährer, att vij,
som Kongl. Maij:tz och Cronones egne varit, nu ähre således
Adelen skattskylldige vordne, om icke Eders Kongl.
Maij:t sådant åther till rijket åtterkallar, nu besynnerligen
emedan åther rijkzens tarff på den ena sijdan högdt
fordrar, ja kan skee mehr än då desse contributioner först
bevilliades, och på andre sijdan vår årkelöösheet och utharmande
eij vijdare förmå kan att rijket på annat sätt,
som sigh böör, understödia. Adellen häfver dessuthan
lenge nogh upburit det vij fattige Kongl. Maij:t och Cronan
uthfäst, så att vij uthi största underdånigheet emoth Eders
Kongl. Maij:t måste bekienna sådant ganska hårdt gå oss
till hiertat, när vij see Adelen hafva rijkzens rentor borta,
som vij dher till förundt, och ändå af oss fordras nya
uthlagor, som under dess ok redan uthtröttade äro. Vij
kunne altså för rijkzens tarff och nödh jembvähl och vårt
uthblåttande eij lengre tijga, emedan vij allom villia vähl
och årka doch intet. Bediom altså Eders Kongl. Maij:t
underdånigst, att Eders Kongl. Maij:t för dhen rätt, som
Grudh och Sveriges lagh uthi konungzbfalken] 4 cap. Eders
Kongl. Maij:t pålägger, behagade det, som således för
Eders Kongl. Maij:t förminskatt är, åtherkalla; vij af
underdånige hiertan villia samma Cronones hielper låta till
Eders Kongl. Maij:t och rijkzens Ränte-Cammar nu för
detta innevarande åhr lefrera, eller hvar Eders Kongl.
Maij:t behagar, allenast såsom vår tunga eij några privati
måge sigh egennyttiga, till dess landet kommer till roo
igen, då af Eders Kongl. Maijrt vij i diupaste underdånigheet
ehrlange någon lindringh för sådanne krijgzhielper,
att komma oss något före medh, Eders Kongl. Maij:t till
hugna och säkrare tillgångh een annan tijdh.
202
1675.
II. Begiäres underdånligen, att den uthskrifning, som
nu blifva [skall], måtte vara lijka bådhe emilian Adelen
så och crono och skattebönder: 1. Emedan vij arealia lijka
plichtige att varia fosterlandet vårt, om icke den är mehra
plichtigh, som mehra äger. 2. Emedan Adelen öfver heela
rijket 1671 uptager [af] den krijgzhielpen halfparten, som vij
allena till Cronan bevilliade, eller att dhem måtte påläggas
lefverera den tillbakars. 3. Emedan det för fienden intet
gieller att roopa på sine privilegier, hvilke dhe goda herrar
intet kunna pålijta, eij heller böra dee dhem bruka, när
nöden är förhanden, ty nöden häfver ingen lagh; eij eller
måste dhe så yrcka på sine privilegier, att dhe andhra
Rijkzens Ständer alldeles undergå, dhet vij underdåneligen
förmode Eders Kongl. Maij:t visserligen behiertar. Och
at uthi skrifningen eij annars måtte gå ähn öfver gårdetahlet
och eij effter mantahlet, så frampt icke landet
skall giöras öde af vanskötzell vedh bruuk och exederande,
som klagelig nog allaredo skiedt är, men i dess ställe
skall näst Gudz hielp manskapet förslå, när dhe många
försvarskarlar jempte dhe bönder innom råå och röör
blifva berächnade, effter som vij detta i diupesta underdånigheet
medh mehra uthi våra besvärspungter hafva
anmält.
Förmoda otvifvelachteligen, att Eders Kongl. Maij:t
alt detta, som vår nödh och tillståndh lijkmätigt är, jembvähl
rijkzens tarff fordrar, allernådigst rättar och oss fattige
män så an seer och lijsar, som dhet sigh någonsin gior a
låter. Vij villiom doch af ödmiukt hierta unna dhe höge
rijkzens herrar, som näst Eders Kongl. Maij:t draga rijkzens
omsorgh, alt godt, som Eders Kongl. Maij:t allernådigst
tächtes, då vij medh våra böner skohla hoos honom
förmå, som alla Konungars hiertan häfver uthi sin
handh och kan dhem boija hvart han vill; han behagadhe
Eders Kongl. Maij:tz regemente giöra lyckosampt, rooliget
och långvarachtigt, heela rijket och fäderneslandet till
hugnat, een så rättvijss styrellsse och Eders Kongl. Maij:t
till evigt beröm, såssom det Eders Kongl. Maij:tz glorvyrdigaste
Her fader af dhen Gustaviske famillien varet,
under hvilkens högprijselige regemente vårt ståndh tillijka
medh dee andhre Ständer haar varit nådeligen behållet,
efftersom vij nu och i diupeste underdånigheet och de
-
Bilagor. ™
mödiske hiertan förblifver, som skrifvet är på vårt gille
i Upsahla den 1 September 1675.
Eders Kongl. Maij:ts
Underdånigste och alldrig
föranderligen troplichtige
undersåtare
Rijkzens ringa allmoge af
Sverie och Findlandh.
Bil. 8.2
Sveriges rikes Ständers beslut. Dat. Upsala slott
den 25 Sept. 1675.
Ar särskildt tryckt samt i Stiernmans Riksdagars och mötens beslut, del.
II, sid. 1719 o. f. Tvänne original finnas i Riksarkivet, af hvilka det ena, det
8. k. Adelns exemplar (på pergament med sigiller i träkupor, fästa vid nedhängande
snören), har följande underskrifter: 3
Per Brahe,
Greffve till Wissingzbårg,
Sten Bielke.
Erick Flemingh.
Christer Horn.
Gustaff Posse.
Clas Rålamb.
Magnus Gabriel De la Gardie.
Gustaff Baner.
Har all Stake.
Bengt Horn.
Lorentz Creutz.
P. F. De la Gardie.
Axel Sparre.
Gustavus Soop.
Knut Kurck.
Gustav Baner.
G. Sparre.
Johan Gabriel Stenbock. Johannes Gyldenstierna.
Tordh Bondhe Ulffson. E. Gripenhielm.
Andreas Torstenson. G. A. De la Gardie.
’E,*mrt0+ Tnhann Orftlltz.
1 Dagen är ej utsatt.
2 Jämf. prot. sid. 140.
3 De nedre hörnen äro afrifna eller skadade, och det är därför möjligt, att
ett eller annat namn saknas.
204 1675.
Gustaf Duwall,
pro tempore Landtmarskalck.
Effter begäran i Grefve Brahers stelle
Conrad E. Gyldenstierna. Axel Johan Lewenhaupt.
Axel Oxenstierna. G. A. Oxenstierna. G. A. Baner,
Grefve til Sordewalla.
A. Lillie. Conrad E. Gyldenstierna. Carl Douglas.
Uthi Grefve Gustaff Carlssons ställe
E. Lindschöld. Christer Horn. Thuro Bielke.
J. Spens. Carl L. Sparre. Carl G. Bååt.
Gabriel Kurck. Claes Flemingk. Åke Åkesson.
Axel Gabriel Leijonhufwudh. Nilss Kagg.
Axel Rosenhane. Gustaff Carl Paykul.
Jacob Fleming. P. Ribbing. Fabian Wrede.
Joban Stake. Lorentz Creutz. N. Gripenhielm.
Hans Rålamb. Otto Hörner. Fabian von Fersen.
Berthold de Mortaigne.
Crisman Lillie. Bengt Sparre. Hinrich Falkenbergh.
Offve Ramel. Knud Thott. Axell Gyldenstierna.
Axel Ståblarm.
Erich Carplan. Bengt Gyllenankar.
Bengdt Rosenbielke Jönson. Carl G. Gyllencreutz.
Lennart Lilliehök. Erlan Kaffle. Mickel Siöbladb.
Gustaf Vernstedt. C. H. Stuart. Gustaf Stråle.
J. Stålhandske. Jahan Ekebla. Melchior Falkenberg,
junior.
Erik Rosenstråle. Bengt Lillia. Johan Jägerhorn.
Jacob Bure. Carl Gustaff Sabbel. Håkan Skytte.
C. H. Reuter. Boo Rosenstierna. A. Grönberg.
Jacob Sabbelhierta. Jöns Rääff. Erick Langman.
Jean Gustaf Dykert. Jahan Utter Jahansson.
Harald Strömfeldt. Mickel Jordan. Ernestin Forbes.
Carl Adolph Lillieström. Jacob von Nieman.
Bilagor. 205
Erik Plantingh. J. Rehnschioldh. Nils Appelgrehn.
Louis de Geer. Joachim Heinrich Transehe von Roseneck.
Gustaf Julhammar. Carl Albrecht Gerffeldt.
Erik Drakenberg. Simon Rosenberg.
Gustaf Friderich von Schwalch. P. Rosenhielm.
Gustaf Olliequist. Johan Stiernflycht.
Uthi Anders Lindegreens ställe
Johan Graan. Johan Stiernflycht. I. Lagerfeldt.
Paul Wudd. Johan Drake. C. Cantersten.
C. Ekehielm. Hinrich Sass. A.(?) Jahan Fanehielm.
H. Reuterkrantz. Andr. Stiernhöök. W. J. Coyet.
Petter Margalli Granatenfeldt. Bengdt Hansson Rehnfäldt.
Johan Schiittehielm. Erick Hufwudskiöld. J. Solblom.
Mackleer. H. G. Rothlieb. Carl Emanuel von Snoilski.
J. G. Sparvenfeldt. Erich Lillienskiöldh.
Benjamin von Schröer. Carl Gustaf Lagercrona.
J. Clöfwersköldh. Nils Rosenflycht.
Anders Strömsköldh. Daniell Uttermark. J. Gustav Beijer.
J. Dureel. Herman Edenberg. Erik A:son Rosendal.
Carl Skunck. Jonass Österling. Gustaf Adolf Durietz.
G. Palmquist. Nilss Ulfskyldh. M. Stakelberg.
Simon Ruuth. Pauli Ellerntorp. Henrich Höghusen.
Balthasar Guldenhoff. Henr. Danckwart.
Salomon Skutenbergh. Hinrich Tawasten.
Magnus Reiher. Conrad Johan von Gertten.
Christoff Nicolai von Greyffencrantz. O. Starenflycht.
D. Leijonancker. And. G. Lindehielm. J. Ehrenskiöldh.
Pro I. C[ronström]
P. Cronström. J. Bergenhielm.
J. P. Lillienhof. H. Cletcher. Jacob King.
Bengt Gustaf Tigerhielm. Marcus Reenstierna
E. Lindschöld. J. Gripenstierna. P. Liedeman.
206 1675.
Lars Månsson Falkensten. Jacob Bennett.
Gurgen von Osten genant Säcken. Zackarias Ekenbergh.
J. Hansson Rosenhoff. Zachris Wattrangh. Jean Utterclo.
G. Ahlefäldt. A. Canterstierna. K. Törnehielm.
T. Polus. J. G.s[on] Carlström. Nicodemus Tessin.
N. Lillieroth. Klöcker Ehrenstrahl. J. Palmström.
B. Cronschiöld. M. Kanterberg. Johan Rudebeck.
Nils(?) Hägerflycht. J. Wernle. J. Gripenwald.
P. Cronhielm. Sam. G. Ehrenkrohn.
Johan Barthol Gyllencron.
Bil. 9.1
Adelns supplik till Kongl. Maiy.t med tillägg till besvären.
Stormechtigste Kon ungh, allernådigste Herre.
Jempte dhe puncter, hvilka Ridderskapet och Adelen
öfver dheras åliggiande besvär vedh denne välberammade
och nu öfverståndna Rijkzdagh hoos Eders Kongl. Maij:t
för detta allerunderdånigst insinuerat hafva, ligger Ridderskapet
och Adelen högt för nöden Eders Kongl. Maij:t
ännu om föliande momenter i största underdånigheet att
sökia, lefvandes i den allerunderdånigste trogne tillförsicht,
som och der om pä det allerunderdånigste bediandes,
det dem sådant i nåder effterlåtit och derutöfver icke
mindre än på det förrige een nådig resolution och bevillningh
må meddelt blifva, nembligen:
1. Såsom Eders Kongl. Maij:t för detta i nåder häfver
låtet sigh behaga att högstberömligen confirmera Ridder
-
1 Prat. sid. 142, 145. — Koncept (2 ex.), järnfördt med originalet i Riksarkivet.
Bilagor.
207
skåpet och Adelen vedh dheras af framfahrne Konungar
och regenter väll undfångne privilegier, derföre Eders
Kongl. Maij-.t samptl. Ridderskapet och Adelen dess allerunderdånigste
tacksäijelse hembära, alltså är till Eders
Kongl. Maij:t dheras allerunderdånigste böhn och begiäran,
det dhe donationer, som framfahrne Konungar och Sveriges
rijkes regenter detta ståndet och dess ledamöter af hög
konglig gunst och nåde sampt för giorde tienster kunna
allernådigst skienckt och förundt hafva, måge samptl. och
alla i gemeen medh konglig nåder confirmerade blifva vedh
det innehåldh, som hvars och eens hafvande kongl, bref
och derpå åthnutne roolige possession dem concederat och
gifvit hafva, på det så väll dhe, hvilka i detta kriget
anten reedan uthcommenderade äre eller här effter åth
uthskickas måste, som andre i publique beställningar förhindradhe
och icke få afventa tijden, att på hvar sitt in
particulari sökia confirmation, måge för dheras uteblifvande
skull i rijkzens tienst icke försumma det, som Eders Kongl.
Maijitz nådige villie och framfarne Konungars högtbeprijslige
exempel häfver giort dem een säker och otvifvelaktig
förhopning om.
2. Sammaledes emedan det häfver fallit mångom svårt
i desse åhren att så under civil som militär staten tiena
uthan löhn och consumera sig vidh Cronones tienst, der
fattige undersåtare dheras upkomst1 och förkåfring förmehna
hafva att förventa, ty länder till Eders Kongl.
Maij:t Ridderskapetz och Adelens allerunderdånigste böhn
och begiäran, det Eders Kongl. Maij:t af infödd hög kongl,
dygd och rättvijsa techtes des trogne undersåtares tienst
och arbete således i nåder ansee och dem med dheras löhningar,
som dem på staten åhrligen anförde blifva, allernådigst
ihugkomma, efftersom eliest omöijeligit är så väll
justitia} och andre af civil staten sorterande arbeten som
sielfve militiaetiensterne således att kunna fullgiöra, som
Eders Kongl. Maij:tz nådige villie och fäderneslandsens
oundvijkelige nödtorfft eskar och fordrar.
3. Ridderskapet och Adelen erkenna och med största
underdånigh vördnat den nådige försorgh, Eders Kongl.
Maij:t drager öfver justitiens rätta administration i vårt
1 Enl. det ena konceptet; i originalet står tienst.
208
1675.
k[ära] fäderneslandh, och fördenskull i största underdånigheet
bedie, att det placat, hvilket anno 1673 om skattehemman
är uthgånget och nu i execution stält blifver, och
Ridderskapet och Adelen lijkväll befinna i några stycken
vara betenckeligit, Eders Kongl. Maij:t altderföre aller -  nådigst tächtes mehrbemälte placat så länge hvijla låta,
till des man på någon Rijkzdagh med nödige påminnelser
derutöfver kunde i underdånigheet inkomma.
Förvänte härutöfver Eders Kongl. Maij:ts allernådigste
behag och een önskelig resolution, förblifvandes in till vår
dödstund sampt- och synnerligen
Eders Kongl. Maij:tz
Uppå Rijkzens Ridderskapz
och Adels vägnar
Allerunderdånigste och
hörsamme tiänare
Gustaf Duwall,
pro tempore Lantmarskalck.
Bil. 10.*
Fullmakt för Adelns deputerade till öfverseende af förmyndareregeringens
administration.
Såsom Hans Kongl. Maij:t vår allernådigste Konung
och Herre häfver aHernådigst behagat uppå samptlige
Rijkzens Stenders underdånige påminnelser tillstädia och
effterlåta, att vij af Ridderskapet och Adelen måtte utaf
vart ståndh och medell fåå deputera någre persohner till
att öfversee den räkenskap för medlens administration uti
Kongl. Maij:tz omyndige åhr, som ved Kongl. Maij :tz lycke -  lige tillträde till regementet Hans Kongl. Maij:t öfvergifven
ähr, altså hafva vij samptlige af Ridderskapet och
1 Prot. sid. 143, 147. — Koncept.
Bilagor.
209
Adelen i folie af Hans Kongl. Maij:tz nådige permission
där till uthvalt och deputerat effterskrefne gode herrar:
Hr Clas Flemming, Hr Johan Rosenhane, Hr Arfved Ivarson,
så vida han frisk ähr, men där han äntå siuklig voro,
lembnas det honom uti sitt ställe nembna een annan, Hr
Lennart Ribbing, Hr Melcker Falkenbergh och Hr Bengt
Reenfelt, att öfversee och giöra sig informerade härom med
hvadh mehra, som Kongl. Maij:t allernådigst kan finna
gådt att låta dem till dkeras nödige efterrättelse bekomma.
Och att [de] det samma med sådant eftertryck
måtte kunna förrätta, som sakernes beskaffenheet och ett
så fast angeläget värk det fordrar, hafva vij velat här
med, som vij och i krafft af detta in optima forma fullmechtiga
och authoricera bemelte gode herrar ofvanrörde
värk sig att företaga, erkennandes för gådt och gilt hvadh
som dhe således till dheras underrättelse och information
giöra och låta.
Bil. II.1
Eikskansleren M. G. De la Gardies bref till Landtmarskalken
angående gref värne af Arensborg och
friherrarne af Ekholmen.
Vällborne Hr Landtmarskalk.
Jagh moste medh största consternation och förundran
förnimma, huruledes i går vidh Ridderskapetz och Adelens
solenne lähntagningh på denne Kongl. Maij:tz lyckeligen
öfverståndne chröningzfestivitet matrikelen så inrättat varit,
at icke allenast Grefvarna af Ahrensborg äre debito loco
utheslutne vordne aldeles, därföre och lähnfahnan eij K.
M:t är prassel 11 eraf vorden, uthan och at Friherrarna af
Eekholmen för uthdödde i begynnelsen hafva städt annoterade,
een ohörd och illistige malitie. Såsom jag nu i
ingen motto tviflar, at dhet höghlofliga Riddare- och Adels
-
5 Prot. sid. 14:8. Original med påteckning: Pn*es. den 30 Septemb. 1675.
— De la Gardies bref t. K. M:t s. d. äng. samma sak finnes i Riksarkivet.
Sv. Riddersh. o. Adels riksd.-protXII. 1675. 14
210
1675.
ståndet alldeles sinnat är, at hvar och een conserverar sin
rätt, och de uthan Kongl. M:tz allernådigste disposition,
hvars konglige högheet och rättigheet det allena tillkommer,
icke vele eller kunne göra i sådanne stycken
någon förändring, så kommer det icke heller i mina tankar,
at dhet medh deras vettskap eller villia skal skedt vara.
Alij ter altså dem sampteligen som mina medhbröder tienstflijteligen,
at dhe ville låta inqvirera in authorem, och särdeles
hvars hand det är, som Friherrarna af Eekholmen
häfver skrifvit för uthdödde, emedan det icke ex ignorantia,
uthan pura malitia skedt är. Ty allom nogh vitterligit var,
at Eekholmen är et lähn för mehr än 100 åhr sedan af
Konung Jahan gifvit till min sal. faderfader och alt sedan
af Sveriges Konungar, Konung ifrån Konung, till denne
dag confirmerat vordet. Så veta och alla, at jag och min
son lefva, så länge Gudh vill, desslikest mina två bröder
och den enes tree söner. Jagh beder altså högeligen, at
noga effterfrågas motte, huru härmedh förevetter, och att
mig eij mindre rätt må vederfaras än den ringesta på
Riddarhuset!, där både mina förfäder såsom och jag och
de minige som redheliga män vårtt k[ära] fädernesland
tient och eij ringa vårt medhståndh torde gagnat hafva.
Detta förmodar jagh visserligen af dhe högtährade godhe
herrars mqvitet och af Hr Landtmarskalkens berömlige
conduite i sitt embete och förblifver både dhe högtährade
herrars sampt- och synnerligen såsom och
H. Landtmarskalken|s]
Ubsala den 30
Septemb. 1675.
Till tienst stedze redoboghen
Magnus Gabriel De la Gardie.
Bilagor.
211
Bil. 12.1
Sju adelsmäns supplik till Kongl. Maj:t med begäran att återfå
deras genom reduktionen indragna län i Österbotten.
Stormechtigste Konung, allernådigste Herre.
Emedhan vij nu håfve sijtt Eders Kongl. Maij:tträdha
uppå sin konglige thron, och häfver satt rickzens crona
på sitt hufivudh, ty kunne vij samptelighe den glädie uthi
väre hierttan theröfver öfverflödeligen aldrigh nogsampt
betyga, helst emedhan såsom vij nogsampt försäkrade äre,
att lijka såsom Eders Kongl. Maij:t häfver satt sigh uthi
sin höghberömmeliga Her fadhers konglige säthe, han ooh
äfvenså altidh i dess stoora dygders fottspor trädandes
varder. Såsom Eders Kongl. Maij:tz aldrigh nogsahm beprijsslige
förfädher intet allenast genom tapperheett håfve
uthvijdgat rijkzens gräntzer och varit dess fiender een förskreckelsse,
uthan ochså genom mildheett och gunst emooth
dess trogne undersåthare och i sinnerheett vårt ståndh
förvärffvat sigh ett odödeligh nampn, altså hoppas vij
säkert, att Eders Maij:tt intet allenast det första uthi
lengden, uthan och det sidsta alt stadigt allernådigst ofvan
des varder, hvilkett oss så mickit mehra försäkradt
gör, som Eders Maij:t sigh så nådigst häfver uthlåtit
mooth Ridderskapetz och Adelens uthskott, som och öflentlich
på rijckzsalen genom Eders Maij:tz Rijckz-Cantzler,
och i synnerheett af den nådigste resolution öfver Ridderskapetz
och Adelens besvär. Detta alltsammans häfver
giordt oss så dristige, att vij våga oss till at nederfalla
för Eders Kongl. Maij:tz thron och bidia, att effter såsom
Eders Maij:t sitt huffvudh medh rijckzens crono bekrönt
häfver, han oss och medh gunst och nådhe till en lyckeligh
begynnelsse undsätta ville.
1 Original i Riksarkivet.
212
1675.
Eders Kongl. Maij:tz stoora förfädher håfve vij
samptelighe en underdånigh tacksäijelsse att heembära,
sorn af största gunst och nådhe och till en löhn af dhe
trogne tienster, våra förfädher och vij rijket bevist håfve,
dem och oss så väll medh ståndz förbettrande som och
lähns medhöckiandhe begunstigat håfve. Vij eller våra
föräldrar håfve vidh deras lyckeligha cröningar theruppå
lähn tillförende tagit och af en sådan mildheett oss hugnat,-  såsom och nu nyligen vidh Eders Kongl. Maij:tz högtönskelighe
croning vij sielfva samptelige den stoora nåden
åthniutit uthaff Eders Maij:tz nådige hand lähn effter vanlige
seden att taga, hvarigenom vij oss försäckradhe giöra
vidh dhe oss nådigst meddelte lähn, och nu för en tijdh
sedhan genom reductionen indragne, att blifva ytterligare
medh benådade och bijbehåldne. Vij äre skyldige intet
allena vår ägendoom, uthan och vårt blodh för Eders Maij:tz
skuldh att låtha; men såsom vij säkert vetha och allerunderdånigst
bedia, att Eders Maij:t det och sielff nogha
igenomsee ville, att denne vår lähns reduction uthi Öster -  bottn ingenstädz uthi 1655 åhrs stadga och rijkzdagzbesluth
innesluten är, uthan fast mehra uthsluten, som Eders
Kongl. Maij:t sielff behagar att låtha sigh föreläsa uthaff
den 4:de punctens 13 §, det och oss på 1655 åhrs Rijckzdagh,
då [någre] aff Senaten voro förordnade medh uthskåttet
aff Ridderskapet att afhandla om reductions väsende, och
genom Rijckz-Cantzlern Greffve Erich Oxenstierna förvissat
bleff, att Österbottn intet under reductionen vore
till förståendes, uthan häfver Hans Kongl. Maij:t derom at
förordna effter sitt behagh, när det heemfaller Cronan;
därtill och kommer, att uthi Österbottn aldrigh bergzlagh
varit häfver eller där till legenheet någonsijn finnas kan,
och i fall medh tijdhen någon bergzlagh där skulle kunna
inrättas, finna vij oss vidh den händelssen förplichtade dhe
lägelige godzén därtill att affstå; — alt fördenskuldh håfve
vij den underdånigste och vissa tillförsicht, at Eders Kongl.
Maij:t intet ifrån sine stoora förfäders mildheett lät her
dragha sitt allernådigste hiertta från oss, så att hvadh
medh största mödha och hugnat våra föräldrar och vij
sigh förvärffvat håfve, vij någre få medh suckan skole
mista och affstå. G udh then aldrahögsta, som nu häfver
gifvit Eders Kongl. Maij:t den timeliga cronan, bekröne
Bilagor.
213
Eders Maij:t medh lyckeligit regemente, all timbligh och
evigh välsignelsse och beveke Eders Maij:tz nådige hiertta
att hugna oss medh gunstig resolution.
Eders Kongl. Maij:tz
Aldra underdånigste och troskyldigste
undersåtare till vår dödsstundh
Gustavus Soop. G. A. Oxenstierna.
Carl Gyllenstierna. Axel Rosenhane. Åke Åkesson.
Christer Bonde. Gustaff Carl Paykul.
Bil. 13.
Förteckning på öfriga handlingar.1
1. Rådets relation angående orsakerna till kriget med
Brandenburg. Afskrift. (Prot. sid. 22, 23). Tryckt i De
la Gardieska arkivet, del. VII, sid. 26 o. f.
2. Kommerskollegiets skrifvelse med ursäkt för uteblifvande
från riksdagen; dat. Stockholm d. 27 Aug. 1675.
Original med påskrift: Prsesent. den 31 Augusti 1675.
3. Andra klassens votum d. 4 Sept. 1675 angående
utskrifningen m. m. (Prot. sid. 40, 43).
4. J. Gripenwalds supplik angående en anklagelse för
opassande yttranden emot Adeln. Original. (Prot. sid. 123).
5. Riddarhusfiskalen And. Nordmans supplik angående
grefve Steinberg, löneförhöjning samt rekommendation hos
K. M:t. Original. (Prot. sid. 132).
1 Jämf. del. X, sid. 607, noi. 2.
214
1675.
6. Kongl, resolution öfver Adelns besvär; dat. Upsala
d. 24 Sept. 1675. Original. (Prot. sid. 140). Tryckt
bos Stiernman: Riksdagars och mötens beslut, II, sid.
1710 o. f.
1676.
Ridderskap och Adels protocoll, hollit uthi
Kongl. Cantzlij-sahlen i Stockholm, angående
någon bevillning, som af Deres Excelkr här varande
Rijkzens Rådh blef projecterad till K.
M:tz och Rijkzens oundvijkelige tienst och tarf.
Den 19 Julij 1676.
Sädan H:s Excell:tz Feldtmarskalcken högvelborne
Hr Gustaf Baner Person hade å samptelige här varande
Rijkzens Rådz vegnar in generalibus terminis tiltahlt Ridderskapet
och Adelen om någon erkleckelig hielp, i synnerheet
af manskap och rostienst, till Kongl. M:tz och
fäderneslandsens närvarande oundvijkelige försvar och tienst,
blef samptlige härvarande Rijkzens Rådz proposition, bestående
i 7 puncter, af Kongl. Secreteraren Hr Anders
Lilliestierna oppläsen (bil. 1).
Deruppå itererade korteligen Hr Feldtmarskalcken
sitt förste advertissement och deröfver begährte Ridderskap
och Adelens svar.
Cantzlijrådet högvelborne Gref Gabriel Thuresson
Oxenstierna svarade å samptelige härvarande Ridderskapetz
vegnar medh någon mehre uthförlighet, doch af dette
innehold, det Ridderskapet vore hiertelig benägit för K.
M:tz skuld och hele rijkzens interesse att contribuera till des
conservation [efter] all deres ytterste möijelighet och ville
alle giörlige uthvägar dertill opsökia, berömmandes högeligen
Rijkzens Rådhz nijt och sorgfeldighet för algemene
beste, begehrandes allenast att de måtte få methodice öfverleggia
med hvarannan häruthöfver de modo.
H:s Ex:tz Hr Feldtmarskalken offererade, att medan
han på 3 ä 4 dagars tijd ärnade reesa uth oppå landet, så
216
1676.
kunde i medlertijdh Ridderskapet och Adelen deliberera
härom sinsemellan och sig endteligen om ett finalt sluth
deröfver föreena.
Ridderskapet hölt före, att så lång tijd dertill eij behöfdes,
uthan rijkzens högnödige tarf och fiendens dagelige
påtrengiande fordrade oundvijkeligen att dermed på
det aldrasnareste fortfahras måtte, och altderföre begehrtes
att verket på stunden begynnas och fortsettias måtte.
Deruppå blef Secreteraren anmodder att strax opläsa
den proposition, som af Kongl. Senaten var författad, till
att vinna tijden, endoch Secreteraren enskyllade, att hon
icke var i den form och klarhet, som hon kunde desidereras
och fordras.
Ridderskapet resolverade att blifva qvar och satte sigh
nedh, propositionen att höra opläsas och deröfver tilbörligen
deliberera.
Secreteraren opläste propositionen punct ifrån punct,
som här hoos copialiter bijfoges (bil. 1).
l:a puncten om rostienstens fördubbling bevilliades
aldeles, och togs allenast i deliberation, hurudan monteringen
skulle blifva conditioneradt.
Hr Clas Flemming optecknade hvad som till monteringen
kunde nödvendigt behöfvas, och det effter Hr
Gyldenhofs påminnelsse och förslagh.
Hr Flemming läste opp opsattzet effter fölliande innehold
etc.1
Ridderskapet och Adelen fän fuller nödigt, att monteringen
måtte blifva ju exqvisitare som någonsin möijeligit,
men både för tijdzens kortheet och verketz påtrengiande
nödighet skuld sampt hvars och eens af desse svåre
tijder causerade trångmåhl och medellösshet funno dee bäst
och så väl rijkzens tarf som sielfve drägeligheten lijkmätigast,
att hvar och een skaffade sådan montering, som
han bäst kunde komma till väga och i denne hastigheten
tienligast anförskaffas kunde, allenast det blefvo så, att
monteringen till defension dugelig och ostraffelig blefvo.
Doch fans Hr Clas Flemmingz oppsatz heelt gott, dereffter
och monteringen inrättas skulle, allenast man och
. måtte förfråga sigh hoos Rijkzens Rådh, om icke ett compagnie
kunde inrättas med lantzer.
1 Härefter några raders tomrum.
Juli.
217
Item blef aftahlt, att Rijkzens Rådh måge anmodas
till att så väl för sine egne persohner som och hoos alle
andre af Ridderskapet och Adelen bearbeta, det dee, som
rustcambrar håfve, måge dem godvilleligen uthsleppa för
penningar, emedan elliest omöijeligit lär blifva få gevehr
i sådan hast, så mycket som behöfves.
2:dre puncten om enkior och faderlöse barn, som projecteres
från detta besvär icke blifva exeinpterade.
Rfesolverades]: Man förmodar dee läre sig icke mindre
kunna undraga från detta, än dee på senaste Rijkzdag från
contributionen sig eximerade, doch så förståendes att dee
icke mehre denne gången blifve graverade än för dee två
hästar, som nu bevillias, men den tredie, som förr är uthgiord,
den äre dee frij före, således att i stellet een annan,
som förr allenast har hollit een ordinarie häst, numehre
måste stå både för densamme så väl som dee två, som nu
extra ordinem bevilliade äre, så holler enkian allenast desse
två senare, men den förre intet.
3:e puncten om dem, som elliest anseenlige capitaler,
men inge jordegodz hafva.
Rfesolverades]: Sådane kunne expresse icke taxeras,
uthan man förmoder dee läre giöra sitt yttersta effter
rådh och embne, som dee och efven så stoor defension i
rijket tarfva som den der godz häfver.
Een och annan påminte om dem, som hvarken godz
eller capital hafva, men sittia lijkväl välbeholdne män.
Så svarades: Dee måge giöra det högsta dee förmå och
som hvar och een har affection emot fäderneslandet till,
hvarföre och dee, som capitaler hafva, sig så mycket mindre
undraga kunna.
Förfrågades om den, som icke mechtar sigh häst att
skaffa.
Rjesponderades]: Rijde då sielfver.
4:de puncten om ofrelsesmän, som frelssegodz hafva,
att dee och måge som frelssemän rusta.
Rfesolverades]: Ja.
5:te puncten om den, som har godz i Finland och
Sverige, att han må rusta för begge delarne conjunctim
och rustningen här uppe lefverera, således att den hästen,
han redan har i Finland, blifver som han är och passerar
för ordinarie rostienst, men dee två senare bevillies för
218
1676.
begge slagz godzén conjunctim, som förr är sagt, allenest
lefvereringen skeer bär oppe. Hvilket alt expresse förståes
och praecaveres om det, som proprie kallas Finland,
nembligen Abo och Vijborgz lahn, men Kexholms och dee
öfrige intet.
In parenthesi påmintes om fergen af kläderne, som ryttarne
hafva skulle, och om dee i ett liverie skulle klädas.
Rfesolverades]: Grå vore bäst.
6:te puncten om dem, som hafva Skånska godz, som
nu Gudh bettre fienden innehafver, quaeritur om dee och
måste betahla rustienst, effier dee numehre äre i fiendens
hender.
Rfesolverades]: Effter man i Jesu nampn häfver förhopning
nest Gudh medh denne bevillningen sådant förlohrat
att recuperera, så blijr hvarken Skåhne, Vestergötland,
Vermeland eller någon annan orth i Sverige, der
fienden är infallen och grasserar, för denne bevillningen
förskonter, så mycket mehre som godzén föga någonstädes
i rijket uthi denne tijden stort ränta kunne.
7:de puncten om pantegodz, att dee måge stå lijka
medh frelsse effter rostienstzordningen.
Rfesolverades]: Derföre rustes såsom för annat capital.
Ridderskapet fan nödigt, att häröfver vijdare delibereras
skulle, och att desse puncter måtte af ett serdeles
uthskott blifva genomsedde i dag effter middagen, och i
morgon deres påminnelser deröfver blifva samptl. Ridderskapet
och Adelen föreläsne och opdragne att slutha deraf,
som dee bäst och nödigst funno.
Gref Gabr. Thuresson begehrte att nominera uthskottet,
som bevilliades af fölliande persohner:
Gref Gabriel Thuresson, Hr Lilliecrona,
Hr Carl Båth, Hr Strijk,
Hr Clas Flemming, Hr Liittzow,
Hr Gustaf Horn, Hr Stiernhök,
Hr Lichton, Hr Rosenhielm,
Hr Arfvid Ifvarsson, Hr Stropp.
Hr Gyllenkreutz,
Ridderskapet skilldes åth, och beslöths att Ridderskapet
skulle samptel. komma ihoop i morgon här sammastädes
kl. 9 för middagen, men uthskottet i dag kl. 3 effter
J uli.
219
middagen, som på riddarhussporten begges skulle blifva
anslagit och notificeradt.
Post meridiem den 19 Julij 1676.
Uthskottet kom tillhopa, som aftahlt var.
Gref Gabr. Thuresson begehrte få opläsa det opsatz,
som han hade i hastighet fattat af dee påminnelsser, han
funne nödigt häruthinnan att öfverleggia.
Ridderskapet fann nödigest att först låta opläsa puncterne
af Rijkzrådens proposition, efftersom för middagen
icke aldeles öfver dem var beslutit.
Pnncterne blefve oplässne (bil. 1).
l:a puncten om rostiensten. Frågades att effter som
man förmiddagen resolverade, att den, som hade tilförende
rustat een häst, skulle nu rusta två dertill, huru nu detta
skall förståes, när rosstienstsräntan är ogiord och skiuter
något öfver eller är för lijten.
Rfesolverades]: Detta förstås således, att den, som har
tilförende boort holla een häst, ehvad markräntan tillräcker
eller eij, anten hon är half eller heel, han holler
nu två der til, men der han någre mark öfverskiuta skulle,
så proportioneres tiensten dereffter, aldeles effter rostienstsordn
ingen.
Dervidh påmintes vijdare, om icke, enär denne bevillningen
är skedd, vij omsijder skole gå i egne persohner
sielfve åstadh, emedan det publicerade edictet angående
Adelens opsittiande i egne persohner vid Södertellie till
den 24 hujus hvarken till terminen eller elliest är publice
ophäfvit; derföre frågas, om icke Rijkzens Rådh skulle deröfver
admoneras.
Uthskottet tyckte det tiente, att såsom detta publice
påbudit var, så må det och publice ophäfvas, på det dee
andre Ständerne, som dessuthan håfve på oss nogh jalousie,
måge uthur deres misstroende om vår villia till rijkzens
värn behörigen tagne blifva, hvilket skeer, när dem denne
revocationen efven så väl publice blifver notificeradt, som
sielfve påbudet skedde.
Discurrerades ytterligare de modo quserendi, och hvad
man Kongl. Senaten häröfver åthfråga skulle.
Resolverades att man allenast skulle enfaldeligen och
simplement förfråga, om det publicerade placatet skall
220
1676.
effterlefvas, emedan intet formelt contramande deröfver
ännu skedt är, heller och om det vid rustienstens fördubblande
skall stadna, på hvilken hendelsse och i fall
vidh den senare förblifva skulle, så begehres, att den resolutionen,
som nu deröfver fattas, genom publique pronunciation
allestädes måtte notificeras, efftersom det skulle
falla störste delen aldeles omöijeligit att fulgiöra begge,
och derhoos på sådant fall skulle blifva oumgengeligit, att
alle så höge som läge ingen undantagandes indiscriminatim
måste sittia opp, hvarigenom Kongl. M:tz och rijkzens
tienst mehre skada än fäderneslandet defension oförgrijpeligen
synes taga måste.
Item capituleres, att sedan ryttaren är lefvererat på
mönstringen, må K. M:t söria för honom, ehvad han löper
bort eller blijr qvar, allenest adelsman består honom een
månadz underhold ifrån den tijden.
In parenthesi frågades om fergen af ryttarnes kläder.
Syntes bäst som hvar och een kan commodist komma
till väga, effter man omöijeligen lärer få så alt kläde af
een färg i den hastigheten, som här fordres.
2:dre puncten om enkior och faderlöse barn.
Resolvferades] att hvad i propositionen fbrmäles blifver
bevilliat.
3. Om dem, som inge godz, men andre capitaler hafva.
Resfolverades]: Deröfver förblifver vid förre be vill -
ningen, att desse gifva effter rådh och embne sampt deres
samveten och affection till fäderneslandet, och synes bäst
att dee sielfve teckna deres nampn i een viss book och
derhoos annotera deres godvillige bevilningh.
4. Om ofrälssesmän, som haa frelsegodz.
Resfolverades] att dee rusta som andre frelssesmän.
Dervid påmintes om dem, som inge godz hafva, uthan
äre elliest Cronones eller andre betiente, såsom Häradzhöfdingar,
Hoppmän, Cronefogder, Landzbookhollare, Underlagmän,
Collegiorum betiente etc., brukzherrar och arrendatorer,
och håfve capital eller annan godh inkompst.
Resfolverades] att dee och icke måge i denne publique
nöden undandragas, uthan giöra effter förmögenhet sitt
bestå.
5:te puncten om dem, som i Finland och Sverige hafva
godz.
Juli.
221
Blifver vid den förre bevilningen, nembligen att dee
rusta häruppe för begge delarne.
öde puncten om Skånske godz.
Resolverades som för middagen blef aftahlt.1
7:de puncten om pantegodz.
Fans för gott att deres rustning må skee effter rustienstsordningen,
men icke considereras som capital, som i
förstone för gott ville finnas.
Sädan detta var bestelt, frågades om icke det vore
nödigt att derjemte mentionera i vårt svar om Rijkzdag,
effter Hr Feldtmarskalken i sitt tahl syntes gifva anledning
dertill.
Resfolverades]: Effter Rijkzdagen redan är uthskrifven
och ofehlbart lärer skee, så fans onödigt begehra densamme,
och syntes allena nödigt att vijsa korteligen, det
vij äre deruthöfver heelt förnöijde och önske des forderoch
lyckelige fortgång. Och bedes enstendigt, att K. M:t
dertill forderligest må komma opp.
Vij dare påmintes om gevehr, hvar dee skole fås, effter
om sådant lärer blifva stor brist.
Resfolverades]: Fans billigast, att man ombode Rijkzens
Råd, det dee förente sig sins emellan, att deres rustcambrar
på hvad sätt dem giörligest funnes til, algemehne
bestå och tienst måtte blifva uthdelte, och jemvel holla
andre af Ridderskapet och Adelen till att giöra det samma,
och att almogen på landet dermedh kunde så mycket möijeligit
blifva secunderadt.
Sädan begehrtes att Gref Gabriel Thuressons memorial
måtte opläsas, hvilket var af fölliande contentis och
puncter:
1. Termin inom hvilken det bevilliade manskapet bör
vara förhanden.
Rfesolverades]: Hvar och een gior sin möijeligeste flijt,
effter saken icke tohl opskoff, men för all ting inom 14
dagar ifrån dato, som detta blifver beslutit.
2. Om rendevous-platzerne i hvar landzorth, der dee
skole församblas, item under hvars commando manskapet
skall förblifva, och hvad officerare deröfver skole förordnas,
jemte dispositionen om marchen neder åth landet.
222
1676.
R[esolverades]: Sådant lembnas alt under Rijkzens
Rådz och Krigz-Collegii förordning.
3. Hvad anstalt om deres underhold skall giöras.
Rfesolverades]: Hvar och een sörier för sin egen ryttare
på een månadz tijd ifrån rendevous-tijden, det bestå
han vill och med ryttaren åsember.
4. Item i fall dee ordinarie Adelens ryttare kunde
nu mehre omkompne vara eller och här effteråth i varande
denne sakernes connex omkomma kunne, så reserveres härmed,
att Adelen må blifva förskont för vijdare oprättelsse
af samme rustning, så lenge som Hans M:t af fördubblingen
sig betienar.
5. Emedan svårt lärer vara sådant manskap i hastighet
att sammanbringa, der Adelens betiente med goda icke
dertill disponeras kunde, så begehres af Rijkzens Rådh,
att dee, som på Cronones vegner i landzorterne hafva att
befalla, måtte dem häruthinnan handen räckia.
6. Att denne extraordinarie] bevillningen ingen prmjudicerlig
consequence för Adelens privilegier och vahnligheten
måtte med sig bringa, uthan allenast tagas för
effect af deres underdånige trohet och gode villie emoot
K. M:t och fäderneslandet.
Detta beslötz alt således uthi uthskottet, hvarmedh det
och togh afträde och lofvade i morgon bijtijda kl. 7 vara oppe
igen, detta alt vijdare att genomlööpa och revidera.1
[Den 21 Julij 1676].*
Rijkzrådett och Fältmarskalken Baner inkomb.
Grefve Gabriel på samptelige närvarandhe Ridderskapetz
och Adelens vägnar betackade Fältmarskalken, som
sigh påtagitt mödhan att nedhkomma; excuserade drögzmåhlett
för materiens vijcht och importance.
Hr Fältmarskalken förhöll Adelen, det Senaten
skulle gierna i medeler tijdh vara berättadhe munteligen
alf Ridderskapetz fattade svar och resolutioner på Senatens
ingifne punchter, emädhan tijden och faran ville fordhra
någhett fortskyndandhe, kunnandhe Senaten ähn dhåå afbijda
dheras skrifftelige författadhe förklarningh.
1 Något protokoll för dea 20 Juli finnes emellertid icke.
2 Att följande protokoll, som saknar öfverskrift, hölls den 21 Juli, framgår
af intimationen till nästa sammanträde (se sid. 225).
Juli.
223
Greif ve Gabriel framfördhe på Ridderskapetz väghner,
dett dhee afP Adelen, som nu för tijdhen här närvarandhe
voro, hafva sigh skyldigtt företagitt författadhe propositionerne
alf Rijksens Rådh och dhem nogha öfverväghatt,
finnandhes sig öfverbödige att giöra Kongl. Maij:tt, som
för sin högha person [är] faran närmerst, och fäderneslandhett
all möijeligh assistence; och såsom dhee finna sigh effter
placatet bööra i personer upsittia och nu sedermehra animeras
alf Riksenz Rådz exempel till en fördublingh alf
deras ordinarie rustienstt, till hvilken bevillningh alf dhetta
senare dee unanimiter condesenderat, i skiäll att Kongl.
Maij :tt mehra manskap der igenom tillvuxe, och rijksenz
värn till större styrkio, och att dherföre [vore] ogiörligith för
alle in genere opsittia, som däck ickie så stortt till talett
giöra skulle, altså begiärdhe och förmodhadhe för upsittandhe
alf deras personer förskonas, och att placatet indragas
kunne.
Fältmarskalken Baner togh sigh Ridderskapetz och
Adelenz munteligh här giordha förklaring att considerera,
och som dhee sigh ehrbiudha att finnas öfverbödighe till
att giöra alt, som dhee kunna, och sigh förklarat dhen
fördublingen att bevillia, medh tillförsicktt, som dhem
omöijeligen och ogiörligen vill falla, för sina personer der
till att opsittia kunna förskonas, altså ville han Rådett
sådhantt optäckia och dem i bästa måtton recommendera;
dock förmodadhe, att dee sigh der till lijkväll beqvämma,
och deer nu alf Adelen ett och annatt, som kunne vara till
påminna, här munteligen voro uthlåtit och förglömdtt, kundhe
dett skie i deras skrifftelige författadhe svar och betänkiandhe.
Togh dhermedh afträde.
Hr Fältmarskalken på Senatens väghnar tillbaka
kommandes, begiärtadhe Adelenz stora nijtt och zele till
Kongl. Maijttz och fädernezlandetz tienst, att dhee nu som
dhett förnämbste ståndhett ginge sigh så nähr, som dhee
kunnatt, faran som nu så stoor voro till effecten bemötha
och sigh till fördublingen resolverat. Hvadh dhett placatetz
indraghandhe anginghe, skulle vidh alle möten aff
dhee andhra Ständerne, som på ättskillighe stellen åhre
sammankalladhe, remonstreras, dhett dee och förmedelst
224
1676.
deras exempel skulle dragas sigh till dett högsta, i lijka
måtto som Adelen giortt, medh ansenligh hielp Kongl.
Maij:tt undher armarna att fatta, och således folie dhett
aff sigh sielff 1
Hr (freffve Gabriel svaradhe, att Ridderskapet och
Adelen skulle gierna åttstundha skriffteligen blifva undhervijsthe,
på hvadh maner placatet indraghas måsthe.
Hr Baneren: Jagh tror, dhett jagh munteligen [talat]
nogh klartt, och Senaten migh förtrott Ridderskapet och
Adelen sättett och medelett optäckia, nämligen på alla möten
för andhre Ständher och dem remonstrera, huru högtt hvar
och en sigh angripitt, som vijdha öfverstigher placatet, och
i så måtta till effecten mehra fullgiortt, skolandhes Rådhett
Kongl. Maij:t i underdånighet! reprassentera dhenne Adelens
frijviliige bevillningh, som Kongl. Maij:t säkert voro
medh nådhe och ynnest betänkiandhe.
Ridderskapett förfrågadhe, huru dhee effter placatet
och terminen till den 24 Julij sigh i Södertällie att infinna
stella skulle.
Hr Fältmarskalken continuerade dhett och dhett
förra och terminen till dhen 24 huius ähre igenom sednare
ordres dödade och aldeles krafftlösse, så att Rijksenz Adel
nu mehra ickie voro nödigtt sigh till dett förra upbådhett
infinna och elfterlefva.
Ridderskapett betackadhe Hr Fältmarskalken, som
så högt låtitt sigh deras ståndh varitt recommenderad.
Hr Fältmarskalken uthlofvade sigh vara öfverbödigh
till giöra alt, hvadh som hördhe till conservation
aff dem samptelighe, och togh dher medh affträde.
Resolverades dett uthskottett skulle effter middagen
upkomma klockan 4 att fullföllia och afgiöra sitt påtagne
1 På ett särskildt blad återgifves fältmarskalkens yttrande vid detta tillfälle
på följande sätt: Fiunandez Rikzrådet och Fältmarskalken tvenne ting
falla Ridderskapetz betänkelighe, som uthaff placatet ehrröra, först att dee hade
till befara H:s Maij:tz onådhe, om dhee vijdh försatte termin effter placatet i
eghne personer sigh ickie infinna skulle; dett andra dhen faran aff dee andhre
Ständerue, som en vijdrig opinion derom fatta tordhe, att Adelén ickie dhett
effterkommit. Så hvadh dett första angåår, måå Adelen sig försäkra, dett Senatet(!)
Kongl. Maij:t i underdånigheet lära repraesentera dhenne giordhe bevillning,
som Kongl. Maij:t säkert och vijserligen vordho medh konglig nådh och
ynnest uptngandhe, som för det andhra igenom deputerade Rijksenz Rådh opå
alla möten för dee andhre Ständerne remonstrera, huru högt hvar och een sig
angripit, som vijdha öffverstigit placatet, och i så måtto till effecten mehra fullgiort,
skolandez sökia dhem förmedels Adelenz exempel animera.
Juli.
225
arbete, på dhett Ridderskapett i morghon kundhe Senaten
sitt skrifftelighe svar tillställa.
Intimation skiedde för närvarandhe samptelighe Ridderskapett
och Adelen till i morgon, som voro den 22 Julij,
att upkomma och slutha.
Uthskåttett komme tillsammans kl. 4 och sigh punchterne
företogho att besvara.
Den 22 Julij 1676 vijdh sammankombsten aff Rijksenz
Ridderskap och Adell, som [var] här närvarandhe, förelästes
dhem besvarningarna punchtvijs till hvart moment
aff Rixsenz Rådhe igenom Fältmarskalken proponerat,
hvilket och enhellighen aff dhem gafz bij fall, och befaltez
renskrifvas till efftermiddagen, som kunde Senaten tillställas.
Ridderskapett, effter middagen uppkomne, läte sigh
renskrifvandhett aff alla dhee punchter föreläsa och beslöte
dhett öfverlefverera (bil. 2).
Rijkzrådett och Fältmarskalken inkom.
Hr Baron Flemmingh excuserade drögzmåhlett för
inkommandhett aff Ridderskapetz och Adelenz svar, som
dee fuller skyldigst medh i gåår skolatt inkommitt, men
som sådantt varitt förmedelst ährendetz importance till
att öfvervägha och ickie för giörligit, ville Hr Fältmarskalken
sådhantt hoos Senaten hafva excuserat, och dher
jempte Kongl. Maij:t dhenne nu för tijdhen här närvarandhe
Adelenz bevillningh och troghne hiertelagh emott Hans
Kongl. Maij:t i bästa måtton recommenderat, och till dett
sidsta att och dhetta vijdh dee andhra möten uthi provincierne
kundhe Ständerne blifva rBepresenterat, medh
hvadh ehrkläkligt Adelen dhenne faaran behiertatt och
sigh till dett yttersta angripit, ehuru svårt dhett och för
dem varitt.
Hr Fältmarskalken togh sielff emott Ridderskapetz
och Adelenz skrifftelighe förklarningh, betyghade
så vähl han för sin person som Senaten finnas öfverbödighe
Adelenz promptitude och godhvilligitt(l) så vähl hoos H.
Kongl. Maij:t recömmendera, som för dee andhre Ständerne
att rtepresentera. Och der medh affträddhe.
Ridderskapett beslöthe att låta igenom en intimation
opkalla alla för tijden här närvarandhe Adelen till mån
Sv.
Ridder sk. o. Adels riksd.-prot., XII. 1675. 15
226
1676.
dagen, på dhett livar och een dhenne giordhe bevillningh
och förklaringh kundhe undherskrifva, eller och några aff
hvar dass på sine eghne och deras väghnar dhett förrätta,
hvarpå fölgde intimation, och åttskildhes.
Den 24 Julij post meridfiem].
När Ridderskapet var försambladt, nederkom från Senaten
Hr Gustaf Baner med synnerlig applausu och approbation
[af] Ridderskapetz bevillning.
Item påminte om enkior, att det intet spijsade, om
dee intet rustade högre än till x/2 häst ränta, och projecterade
till V4 häst, att så länge rustas måtte, effter det
mycket skulle differera i quantumet och elliest väl skulle
tohlas af enkiorne.
Hr Clas Flemming begehrte få tahlas medh hvarannan.
Feldtmarskalken togh afträde.
Ridderskapet delibererade deröfver.
Hr Clas Flemming påminte om omyndige barn, om
dee icke skulle rusta af boo oskipto, emedan skifftningen
skulle något detrahera.
Feldtmarskalken blef inkallad igen.
Hr Clas Flemming svarade Ridderskapet vara till
fredz medh propositionen, att enkiorne må rusta af een
V4 deel.
Item att och omyndige barn måge rusta af oskipto, på
det delningen icke må prejudicera.
Hr Clas Flemming påminte slutligen om reeommendationen,
som Rijkzrådh hade lofvat giöra till K. M:t;
hvilken Hr Feldtmarskalken lofvade och elliest mycket
berömde Ridderskapet för deres promptitude till rijkzens
defension.
Feldtmarsk[alk]en togh afträde och kom strax in medh
Hr Lars Flemming.
Tilltahlte Ridderskapet vijdare om dem, som inge godz,
men anseenlige capitaler eller och begge hade, om icke sådane
måtte settia sine nampn opp, på det deres bevillning
måtte blifva bekant.
Hr Lars Flemming begehrte det måtte skee, på
det man finge vetta, hvilka persohner det vore, på det
H. K. M:t kunde giöra effter sitt förslagh, och elliest dee
Juli.
227
frånvarande thesslijkest derom notificeras och itidem disponeras
kunde.
Hr Clas Flemming: Om Deres Excelkr techtes
gifva förslagh, på hvad sätt och modo denne bevillningen
skulle effectueras, så kunde Ridderskapet deröfver sig nermare
uthlåta.
Feldtmarskalken: Effter det är een frijvillig bevillning,
så lembnas i hvars och eens egit gottyckie att effter
sin förmögenhet denominera quantumet af hvars och eens
bevillning.
Clas Flemming: Man har väl tänkt att skrifva opp
nampnen, som och redan begynt är, men äffter een och
annan i Collegierne är så förhindrat, att man icke kan så
få hvar och een tillhopa, så önskade man få häruthöfver
af Rijkzrådh ett förslagh de modo, hvareffter alle vore
obligerade.
Feldtmarskalken frågade om pantegodz, huru dee
i rostiensten för stoges.
Respfonderades]: Som andre frelssegodz.
Qufmrebat] om jernrentor.
Resp[onderades]: Considereres som capital.
Hr Clas Flemming begehrte, man kunde få vetta
någon uthväg till få gevehr, effter deruthaf störste bristen
lär blifva.
Feldtmarskalken tyckte här lär mäst anten skee
af K. M:tz factorier eller och privatorum rustcambrar, hoos
hvilke hvar och een kan sökia sitt bestå, och vill Senaten
fuller icke underlåta, så vijda absque prsejudicio möijeligit
vore, sig deruthinnan interponera.
Rijkzrådh ginge uth.
Hr Clas Flemming påminte om dem, som hafva
capitaler och inge godz, quo modo dee emot godzén skulle
proportionaliter taxeras.
Resp[onderades]: Det kan intet annars skee, än att
dee måste sielfve giörat, som dee bäst tyckte och hade
rådh och embne till.
Discurrerades om det skulle icke deröfver formeras en
lista af sådane, som af capital och frij villia ville tilsättia.
Hvilket och bevilliades.
Discurrerades om sölfvermynt, emedan det icke uthan
störste mödan lär kunna skaffas till ryttarnes reesepen
-
228
1676.
ninger, om icke man måtte få låta mynta opp sitt silfver
i tolförstycken, som elliest icke är tillåteligit.
Rijkzrådh komme in.
Hr Clas Flemming svarade om dem, som håfve
capitaler, att dee äre bevilliade till rusta frijvilleligen, och
pantegodz rusta som frelsse.
I morgon effter afftonsången komma dee vijdare i hoop
deröfver, att gifva sine nampn an, som frijvilleligen vele
rusta.
Hr Clas Flemming proponerade till Rijkzens Rådh,
om icke förslaget om myntningen kunde gå för sig, effter
det skeer till K. M:tz tienst.
Hvilket lofvades att blifva medh Rådet öfverlagt, och
lofvades svar i öfvermårgon, item om gevehr.
Ridderskapet lofvade komma i morgon strax effter högmessan
tillhopa, som och anslås skulle på Riddarhuset.
Rijkzens Rådh frågade, om icke Ridderskapet förstode
jemvel den ordinarie hästen under rostiensten för pantegodzen,
hvaröfver i morgon skall blifva delibererat.
Item resolverades att dee, som hafva godz och capitaler,
att dee rusta för godzén, så långt dee räckia, och
för capitalerne ä part effter rådh och embne frijvilleligen.
Den 25 Julij församblades åther Ridderskapet strax
effter högmessan.
Itererades först om enkior, att det i går var resolveradt,
det dee, som intet håfve till 1/i häst renta, skole
vara frij, men den häfver 1/i skall holla inn med andra
och rusta, nembligen 3 sådane tillhopa om två hästar.
2. Påmintes om omyndige barn, att dee in prmjudicium
af denne bevillning icke måge fåå dela godzén, som
härtill icke äre delte, uthan dee blifve tillhopa räknade
uthi rustningen, på det ingen må dela sterbhuset i månge
små delar, som i förmågo af den öfver omyndige barn
giorde exceptionen skulle för rustning frijgöras, och sådane
rusta sedan efven på samme sätt som enkior.
3. Påmintes om pantegodz, och resolverades att dee
a,]]enest skole den extraordinarie rustningen underkastade
vara, men intet den ordinarie, efftersom och Ridderskapetz
gifne svar i bokstafven lyder.
Juli.
229
4. Påmintes om listerne, huru dee giöras skulle, på
det K. M:t kunde få ett vist förslagh, huru högt detta
stiga måtte.
Res[olverades] att det giöres een lista af dem, som
uthom deres godz godvilleligen eller af deres capitaler
effter rådh och embne gifva vele, hvarpå dee sielfve deres
frijvillige bevillning annotera kunne, och detta derföre
emedan ingen expresse taxeras kan, som vårt svar itidem
lyder.
Det discurrerades, att emedan R. Rådh hafva uthlåtit
sig, som dee och ville uthom godzén frijvilleligen rusta,
om icke man derföre skulle begehra af dem dee ville först
opsettia een lista af sin bevillning, då Ridderskapet ochså
dereffter kunde sin bevillning desto bettre regulera.
Discurrerades om skiärgodzen, emedan dee håfve månge
rentor, som icke rusta, så att deres rustning mycket disproportionat
är mot dee andres.
Resfolverades]: Emedan det tilförende expresse är resolverat,
att denne rustningen skulle proportioneras effter
rustienstordningen, så är nu svårt giöra deruti förändring,
efftersom och elliest af Rijkzens Rådh sådant icke eens är
begehrt eller ihogkommit.
Resolv[erades] om ryttares underholdh, nembl. een
månadz underhold, som skall blij 25 daler kopparmynt
från dato.
Item hans löhn eller stadga, och om hvar och een
skulle tinga det bestå han kan.
Resolvferades]: Ingen må gifva mehre än åhrligen 10
daler s. m:t i löhn, dertill kläder och een månadz underhold,
sedan mönstringen är förbij; ingalunda mehre, men
väl mindre, om han kan få, till att undvijka det icke något
okiöp bland ryttarne må opkomma. Och detta intet förr
än på rendevous-platzen, så frampt een icke vill gifvan
något föruth, som står een fritt. Så och att när han kommer
heem, skall han få beholla klädningen, om han holler
sig väl, men monteringen gier han tillbakars. Hvilket vij
alle håfve oss samsatt, att ingen skall gifva högre, till
att förtaga okiöpet, som sagt är.
Men dee 10 daler s. m:t eller 30 daler k. m:t skohla
blifva för hans löhn, och 25 daler kopparmynt till toghpenningar.
230
1676.
Om listan resolverades, att Rijkzrådh skulle anmodas
till först settia opp een lista af hvad dee effter rostienstsordningen
och denne bevillningen böre giöra, och hvadh
dee elliest af een frij villia tilsettia vele, hvareffter sig
Ridderskapet sedan regulera kunne.
Discurrerades om vijtet för den, som intet gior uth
det han har lofvat.
Resfolverades] att man förmodar hvar och een lär considerera
federneslandzens tarf och giöra som ärlige män.
Item betingades att ingen må gifva mehre åth sin
ryttere än sagt är; och gior [någon] således een galen
marknad i landet, han skall vara förfallen till 50 daler
s. m:tz bother till Riddarhuset.
Item att ingen må taga annars ryttare an, eij heller,
der någon redan hade tingat med sin ryttare om högre
löhn, skall han den samma högre holla eller betahla än
sagt är vidh vijtet, som sagt är.1
Tager någon annars ryttare an, så skall den förre
hussbonden haa macht att taga honom igen.
Den 26 Jalij vore Ridderskapet och Adelen i Cantzlijet.
1. Oplästes Ridderskapet och Adelens resolution öfver
Rådetz opsatt (bil. 2).
Uti första punchten påminte Hr Grust. Rosenhane,
att Rijksens Råd icke hafva underskrifvit sitt opsatt, men
att Ridderskapet skulle underskrifva sitt svar, synnes
något; vore altså nödigt, att Rijkzråden sin proposition
underskrifva.
Hr Claes Fleming sadhe, att det icke ähr manerligit
sådhane att underskrifva, uthan bad continuera med
upläsande af resolutionen, som Ridderskapet och Adelen
till Rijksens Rådh gifva ville.
Sedhan bleff det underskrifvit och förmedelst Hr Claes
Fleming såsom prseses med flehre af Ridderskapet och
Adelen opburit uti Senaten.
Hr Claes Fleming kom ned uthur Rådet och berättadhe,
att Hr Feltmarskalken Baner och Hr Lars
Fleming toge emot resolfutionen]; om rustande af capitaler
1 Orden vijtet, som sagt är äro öfverstrukna.
Juli.
231
kunde Rådet icke opsettia och hvar och en påbördha, uthan
det skulle stå ännu till Ridderskapet och Adelen sielfve
att opsettia, effter som Rådet har alle redo till Kongens
tienst negotierat 50,000 Rdr, som stå till Kl. Maij:tz tienst
i Banken. Förmente sålunda hafva vijst sin underdånige
skyldigheet.
Om gevehren har Rijkzrådet alleredo skrifvit uth till
åtskillige orther och venta svar, som sedhan Ridderskapet
och Adelen skall communiceras.
Om myndtningen har Richzrådet alleredo aftalt med
Cammar-Collegio, så att dhen af Ridderskapet och Adelen,
som vill låta mynta, skall angifva sig i Cammar-Collegio,
tå honom skall meddehlas zedel till myndtet.
Befaltes att slå an, det Ridderskapet och Adelen skole
till klockan 3 effter middagen komma i Cantzlijet tillsammans.
Dito effter middagen kom Hr Baron Fleming med
någre af Adelen op i Cantzlijet, men som dhe icke komme
så månge, att det kunde något öfverleggias om inskrifvande
af capitaler eller elliest frij villigt, altså skildes Ridderskapet
och Adelen från hvar andra uthan någon förrettning,
och befalte att anslå till klockan 8 förmiddagen den
27 hujus att sammankomma.
Den 27 Julij uthi Cantzlijet.1
1 Protokollet är ej utskrifvet.
Bil. 1.»
Riksrådets proposition.
1.
Såsom Kongl. Maij:t och närvarande af Rijkzens Rådh
denna tijdzens fahrliga tillstånd uthi noga consideration
tagit hafva och i anseende der af sigh emilian eense ähro,
dhet the föruthan den råsstiensten, som dee värkeligen
prsestera, ännu vilia lefverera tvenne hästar, förbehollandes
sigh, 1. att bemälte hästar vedh dhenna expeditionen allena,
2. inthet uthom rijkzens gräntzor tiena, sampt 3.
medh een måtteligh montering och sådan, som vedh dessa
svåhra tijder till väga bringas kan, försees skohla; altså
förmodar Hans Kongl. Maij:t och närvarande af Rijkzens
Rådh, att Ridderskapet och Adelen, serdeles uthi dhenna
residentzstaden, redebogne ähro till dhet, som Rijkzens
Rådh ther uthi beviliat hafva.
2.
Ändock änkior och faderlösa bahm efter lagh och privilegierna
för all Cronones vapntienst frie vara måge, lijkväll
uthi anseende till närvarande stoora fahra förmodas,
att the sig ofvanbeinälte bevilning inthet undandragandes
varda, helst emedan dee icke heller tillförende vedh slijka
tillfällen sigh rosstiensten undandragit hafva, som förra
krijgztider bevitna.
3.
Förmodar Hans Kongl. Maij:t, att the af Ridderskapet,
som inga godz äga, men likväll något capital uti
1 Prot. sid. 215, 216, 219. — Ej undertecknad. Påskrift: Prses. den 19
Julij 1676 åth här närvarande aff Ridderskapet och Adelén i Stokholm.
234
1876.
pänningar hafva, dhet dee i proportion efter deras förmögenheet
ryttare holla.
4.
Så ähr i lijka måtto skiähligt, att dee ofrelses män,
som godz medh adeliga privilegier besittia, böra rosstiensten
lijka som frelses män underkastade vara, såsom å
vederbörligh orth medh dem ther öfver handlas skall.
5.
Hans Kongl. Maij:t och närvarande af Rijkzens Rådh
försee sigh och, att the, som både i Finland och Sverige
godz äga, lähra sigh finna villige för närvarande nöd skull
nu vijdh denna tijden både för the Finska och Svänska
godzén här i rijket rusttienst holla.
6.
I lijka motto förtroor Hans Kongl. Maij:t och närvarande
R. Rådh, att the Svenske adelsmän, som äga godz
i Skåhne, dhet thee oachtadt att samma Skåhniske godz
äro vidh denna tijdh i fiendernes händer, lij kväll lähra nu
tillsättia rustning för dee Skåniske godzén.
7.
Sammaledes förmodes, att the, som pantegodz besittia,
lära äfven så väll som för deras lähn och frelsegodz rosstienst
giöra.
Bilagor.
235
Bil. 2.1
Adelns svar på Riksrådets proposition.
Huruledes Dheras Excelkr här närvarandhe herrar af
Rijkzens Rådh hafva uti betrachtande till desse conjuncturer
funnit högnödigt att tillsammans kalla dem af Ridderskapet
och Adelen, som här i staden vistas och boendes
ähre, och dem föreholla dhen fahra, som igenom fiendens
infall i Sveriges provintier och gräntzer hehla rijket och
thes trogne inbyggiare synnes öfverhengia, på thet the
samma tillijka med dhe flehre bådhe af Ridderskapet och
the andre Ständer, som på sine visse orther till samma
intention och ända convoceras, motte uthan drögzmåhl vara
omtenckte, på hvad sätt Hans Kongl. Maij:t, som nu i egen
kongl, person ähr fahran närmast, må under armarna grijpas
och dess armee med ett anseenligit manskap, serdeles till
häst, försterkt blifva, och sålunda rijket igenom Gudzbijstånd
för vijdare invasion [sättas] i säkerheet, och fienden
uthur Sveriges gräntzer må repousseras och tillbaka drijfvas;
dhet hafva dhe af Ridderskapet och Adelen, som nu her i
Stockholm tillstädes ähre, medh mehra uthaf the propositioner,
som uthi samptelige Senatens nampn Rijkzrådet och
Fältmarskalken Hr Gustaf Baner så mundt- som skriffteligen
giordt häfver, förnummit. Och såsom dhe af Rijkzens
Ridderskap och Adell, som nu her närvarande ähre, icke
allenast med tilbörlig vördnadt och beröm erkenna dhen
högprijselige försorg och omvårdnadt, som å Kongl. Maij:tz
vegnar Rijksens Råd för rijketz och dess trogne undersåtares
säkerheet och vällferd drager, uthan och behörigen
behierta dhen fahra, som af fijendens annalkande considerable
macht oss hotas och öfverhenger, altså hafva dhe
till föllie af dhen anledning, som Dheras Excelkr Rijkzens
1 Bland bilagorna till protokollet finnas 8 exemplar: 1. ett koncept; 2. en
renskrift, som enligt påteckning öfverlcmnades till fältmarskalken Baner den 22
juli (se sid. 225), men sedan försågs med ändringar och tillägg (sid. 226 o.f.);
3. en vidimerad afskrift af originalet (utom underskrifterna). Detta sistnämnda,
som underskrefs och öfverlcmnades till rådet den 26 juli (sid. 230), finnes i
Riksarkivet.
236
1676.
Råd mycket berömmeligen gifvit hafva, sig till Kongl.
Maijttz och rijkzens eftertryckelige tienst sålunda vehlat
förklara, som föllier:
1.
Såsom Dheras Excell:r Rijkzsens Råd för sina personer
een serdeles lofverdig hug och nijth till Kongl.
Maij:tz och fäderneslandzens conservation betygat hafva
och derigenom merbeligen animerat dhem af Rijkzens Ridderskap
och Adell, som her tillstädes öhre, att dhe på sin
sijdo sådant lohigit exempel gierna till dheras Konungz
och fäderneslandzens tienst och vellferd effterföllia, altså
hafva dhe ofvanbemälte af Rijksens Ridderskap och Adell
sig föruthan dhen rustienst, som dhe her tills vanligen
preestera, ännu således effter Dheras Excelkrs Rijkzens
Rådz project och förslag conformera och förklara vehlat,
att dhe öfver och föruthan dhen ordinarie rustienst, som
dhe i krafft af lag och privilegierne holla, ville lefverera
tvenne hästar, doch på samma sätt och med samma reservatis
som Deras Excell:r af Rijkzens Råd det hafva giordt
och i dheras skrifftelige opsatz infördt ähr. Och ändoch
her igenom Kongl. Maij:tz och fäderneslandzens höga tarf,
som ähr att snart och erkleckeligen blifva undsatt, förnöijeligen
sålunda skall kunna hielpas, så hafva lijkväl
dhe af närvarande Ridderskap och Adell, i betrachtande
af Kongl. Maij:tz sampt fäderneslandzens tienst och necessitet,
ändå der uthöfver af een skyldig tendresse och sorgfelligheet
vehlat gåå något vijdhare och, i anseende att
icke väll giörligit synnes heller dhen frucht och nytta,
som intenderas, skall kunna skaffas der med, att Adelen,
ehuru dhe elliest kunde der till öfverbödige och hugse
vara, man för man skulle sittia opp, effter een dhel civil
betiente icke kunna mistas för dheras functioner, och militär
betiente, som annorstädes hafva dheras employ och
löhn, kunna och äfven så lijtet på tu stellen tillijka opvachta,
een eller annan och kunde taga nogon jalousie eller
efftertanka, när den eena skulle draga uth och den andra
intet, vehlat her med förklara, att hvar och een öfver denna
fördubbladhe rustiensten doch icke annars än frijvilligen
och effter sin förmåga och devotion mehr eller mindre
Bilagor.
237
manskap anskaffar. Ridderskapet blifver för sine personer
frij för general oppbud, med mindre någon af serdeles lust
och villia i håpp af god recommendation och belöning ville
hoos Hans Kongl. Maij:t låta bruka sig och sine personer,
så gott han kan, hvar vid detta expresse påminnes, att
såsom på Rijkzens Rådz vegnar Rijkzrådet och Fältmarskalken
Hr Grustaf Baner häfver försäkradt dem närvarande
af Ridderskapet och Adelen, att Dheras Excell:r
af Rijksens Råd ville denne frij villige bevillning icke
allenast således hoos Hans Kongl. Maij:t ihugkomma, att
Hans Kongl. Maij:t dhen med nåder behagadhe ansee som
een effect af dheras godhe villia och underdånige trogne
hiertelag emoth Hans Kongl. Maij:t och dheras k[äre] fädernesland,
ehuru svårt dhe dher af tryckias och sig till det
yttersta angrijpa måste, uthan och på dhe sammanskrefne
mothén uti provintierne emot dhe andre Ständerne slijke
expressioner bruka och dher med dhem förmedelst Adelens
exempel till dess större villigheet animera. Fördenskull
och det nu uthgångne placatet ingen af dhem i nogon
motto gravera skall, och alt detta så förståendes, som
ofvan förmelt ähr, [att det] nu för högsta nöden skull skier,
icke drages nu eller i framtijden till någon consequence,
prsejuditz och obligation.
2.
Angående änkior och faderlöse barn, så ehuruväll
lagen och privilegierne dem giöre frije för all Chronones
vapentienst, lichväll uti betrachtande till närvarande stora
fahra, och att defensionen ju dem så högnödig ähr som oss
alla på lijf och godz, ty kunna dhe så mycket mindre
denne vår ofvanbemälte bevillning undandragas, doch att
der een eller annan enkia och faderlöst barn voro af dhen
oförmögenheet, att hon eller det icke kommo till een herdedels
häst uthi godz ränta, blifver her med förskondt, men
den, som häfver till een herdedels, holler in med andre,
nemligen tre sådane om två hästar, hvar vid expresse
blifver betingat, att dher omyndige barn flehre i boo tillsammans
ähre än ett, då skall denne bevillningen till
prsejudice ingalunda någon deelning barnen emellan vara
tillåtelig, uthan dher som godzén ännu icke deelte ähro,
238
1676.
skall af bo oskipto rustas, lijka som med enkiorne blifver
förhollit.
3.
Om dhem, som inge frälssegodz, men elliest anseenlige
capitaler och inkomst hafva, finner sig sålunda Ridderskapet
och Adelen, att som sådanne personer icke egenteligen
och formaliter taxeras kunna, så skole dhe och ifrån
rustienst så mycket mindre vara befrijadhe, som de ju och
i alla motto så stoor försvar betarfva som dhe dher godz
hafva; ty förmodas, att dhe jembväll icke mindre än andre
godhe patrioter efiPter råd och ämbne dheras underdånige
troo- och skyldighet emot Kongl. Maij:t och fäderneslandet
vijsandes varda, så förståendes att och dhe, som bådhe
godz och fruchtbahre capitaler hafva, skole för godzén ä
part rusta, lärandes och förmodeligen icke undandraga sig,
lijka som dhe, der inga godz håfve, jembväll för sine capitaler
fäderneslandet i denne svåre nödvendigheeten till behörig
hielp och undsettning komma.
4.
Om ofrelsse män, som frälsse godz äga, synas dhe
skäligen sig icke kunna sådan rijkzens och fäderneslandzens
hägn och försvar undandraga, hvarföre dhe så väl som
andre persohner, dhe dher inge godz håfve och elliest välbeholdne
ähro, böra contribuera, såsom chronofougder, landzbookhollare,
landzsecreterare, underlagmän, häradzhöfdingar,
substituter, collegiorum betiente, bärgmästare, brukspatroner
och arrendatorer samt professores och lectores, item
flere sådanna, som beneficier åtniuta och af dhe medell
ähro, böre fäderneslandet i desse beträngde tijder till understöd
komma. Men huru mycket sådanne personer skola
vara obligerade att uthrusta, det lembnar Ridderskapet
och Adelen uti Rijkzens Rådz mogne försorg att effectuera
låta.
5.
Om dhem, som i Finland och Sverige godz äga, ähro
Ridderskapet och Adelen eense, att dhe måge her i Sverige
rusta för begge dhelarne tillijka, vällförståendes att dhen
ordinarie rustningen icke kommer heruthinnan att inreknas.
Bilagor.
239
6.
Om Skåniske godzén, som nu Gudh bettre af fienden
innehafvas och vasteras, ähr Ridderskapet och Adelen till
fridz, att dhe samme icke mehr her ifrån exempte vara
måge än Yästgiöthe och andre godz, dher fienden äfven så
väll grasserat häfver, så mycket skiäligare som genom dette
medlet näst Gud vij förmoda samme godz att kunna återfrelssa
och recuperera.
7.
Om panthegodzen häfver Ridderskapet och Adelen således
belefvat, att dhe samme skole uti denne extraordinarie
bevillning med frälssegodzen effter rustienstordningen
tillijka considereras, således förståendes att samme rustiensten
icke vijdhare än till dhenne bevillningen extenderas,
men dhen ordinarie, som frelssegodzen underkastadhe
ähro, blifva dhe endtledigadhe.
Jempte alt detta häfver Ridderskapet och Adelen
funnit nödigt fölliande påminnelsser att insinuera och
Dheras Excelkrs af Rijksens Råd vijdare mogne betenkiande
dhe samme att underkasta:
1.
Om terminen när denne rustningen skall lefvereras,
hvilken Ridderskapet och Adelen häfver uthsedt den 14
Augusti nästkommande.
2.
Om randevousplatzerna i hvar landzorth förmehner
Ridderskapet och Adelen vara bäst att föllia rustienstordningen
effter, eller hvad Senaten der öfver teckes determinera.
3.
Om underholdet för ryttarne finner Ridderskapet och
Adelen drägeligast och commodest, att hvar och een för
-
240
1676.
seer sin egen ryttare med så mycket penningar, nemligen
tiugo femb daler kopparmynt på reesan, som honom på een
månadz uppehälle ifrån randevousdagen eller generalmunstringen,
då han träder i Konungens tienst, beräknadt
blifver, då man och förmodar, som och der om ödmjukeligen
ansöker, att Kijkzsens Råd lerer draga dhen försorg,
det Landzhöfdingarne i hvar landzorth giöra anstalt med
gierder heller andre uthvägar, att ryttarne måge få kiöpa
math och dricka för peningar, emedan det lerer falla alt
för besverligit att försee dhem alla medh tråtzvagner och
sådan reedskap till fouragiers medförande.
4.
Om ryttarens löhn häfver sig Ridderskapet och Adelen
således föreenadt, att honom skall till åhrs löhn beståes
tio daler silfvermynt och beholla dhen klädningen honom
nu gifves, men intet mehra, på det man elliest icke må
opveckia någon skadelig omarknadt i landet och giöra
folklegan så dyr, att icke alla må mechta dhen att uthstå.
Och der någon reedan hadhe högre tingat med sin ryttare,
häfver lichväll ingen macht honom mehra att betahla än
sagt ähr. Hvar någon adelsman annars gior och han der
med beträdd blifver, så skall han vara förfallen till fembtio
daler silfvermyntz bother till Riddarhuset.
5.
Icke heller skall vara effterlåtit någons annars folk
till sig i tienst att locka eller verfva bordt hans karll,
uthan dhen tienare, som vill sig i Kongl. Maijrtz tienst
employera låta, skall det vara förplichtadt under sin vanlige
huussbonde att giöra, om huussbonden vill; hvar annars
skier, håfve huussbonden macht honom sielfver igentaga
låta, då och dhen, som honom tingat häfver, skall vara
förplichtadt honom uthan gensagu att sleppa. Hvar vid
och Ridderskapet och Adelen hoos Dheras Excelhr af
Rijkzens Råd ödmiukeligen anholler, dhet Chronones betiente
i landzorterne motte tilhollas att räckia her öfver
Adelen handen, uthi hvad motto dhe för nöden hafva kunna,
efftersom elliest lerer falla svårt att få så mycket folk
Bilagor.
241
tilhopa, som hvar och een till denne rustningen behöfva
lärer.
6.
Emedan och icke mindre brist lärer blifva uppå gehvehr,
så anholler ödmiukeligen Ridderskapet och Adelen,
att Rijkzens Råd för dheras personer, som tienlige gehvehr
håfve, dhem till allgemena bästa för billigt prijss till
kiöpz oplåta ville och jembväll andre af Ridderskapet till
det samme obligera, så att hvar och een på det giörligaste
der medh kunde blifva försedd.
7.
Till det yttersta emedan Hans Excell. Hr Feltmarskalken
vid sin discurse häfver Ridderskapet och Adelen
upteckt, deet een allmen Rijkzdag till den sidste Augusti
vore uthskrifven, så ähr det Ridderskapetz och Adelens
högsta åstundan för rijkzsens åthskillige oundvikelige
tarfver skull, att dhen samme motte hafva sin önskelige
fortgång; önskandes högeligen att Kongl. Maij:tz högvärde
person kunde disponeras sig dessförinnan och med
det forderligaste hijt opp att begifva, hvilket senare ährende
i synnerheet Ridderskapet och Adelen till Dheras
Excelhr af Rijkzsens Råd på det eenständigaste vehle så
mycket kraftigare hafva recommenderat, som så väll hehla
rijkzens säkerheet som affairernes nödvendigheet och dhen
stora räddhåga man måste vara underkastadt om Kongl.
Maij:tz höga person, som mitt uti största krigzfahran sig
uppeholler, dess högst desiderable närvarelsse omöijeligen
lengre kan umbähra och mista.
1 classen:
A. Lillie. Åke Oxenstierna. Gustaf A. Sparre.
Carl Gustav Kurck. Claes Flemingh.
Axel Gabriel Leijonhufwudh. Gustaf Rosenhane.
Robert Lichton.
2 classis:1
1 Ingen af 2:dra klassen har skrifvit under.
Sv. RiddersJc. o. Adels riksd.-protXII. 1675.
16
242 1676.
3 classis:
Gr. Gyllenankar. Gideon Rålamb. Gotthard Strich.
Erich Reuter. J. Tungel. Carl Adolph Lillieström.
Gustaf Lilliecrona. Gustaf Friderich von Schwalch.
P. Rosenhielm. Gustaf Olliequist. J. Wärnskiöld.
På min broders och mine väg[nar]: För Hr Wilhelm Coyet:
Johan Stiernhöök. Johan Stiernhöök.
För Hr Schiittehielm:
And. G. Lindehielm. Gusstalf Wallenstedt. H. G. Rothlieb.
Georg von Snoilsky. A. Strömsköld. J. Gustav Beijer.
J. Palmgreen. Nils Erichsson Rosenfeldh.
Matthias Edenbergh. Jonass Österlingh.
G. A. Durietz. G. Palmquist. J. Enefeldt.
Bartholl Ruuth. B. GuldenholF. J. Stropp.
And. G. Lindehielm. M. Cronström. Gab. Er. Lillieflycht.
J. Bergenhielm. B. G. Tigerhielm. J. Gripenstierna.
P. Liedeman. M. Falkensten.
Gurgen von Osten genant Säcken. A. Leijonclo.
J. Swanhielm. J. Sneckenberg.
A. Tigerklo. Andreas Canterstierna.
Johan Flygge. Salomon Gyllenadler.
Johann Barthol Gyllencron. J. von Campenhausen.
Erich Furumark.
Rijkzdagzprotocoll de anno 1678.
Den 3 Februarij.
Sedan een deel af Rijkzens Ridderskap och Adell hade
församblat sig uti Jacob Reddessons huus, hvarest dheras
tillförordnade rum var att komma till samman, gaf Landzhöfdingen
högvälborne Hr Hindrick Falkenberg dem
till kienna, huruledes Hans Kongl. Maijitt, hafvandes för
nödigt funnit att till denne orten sammankalla och förskrifva
Rijkzens Stender, hade Hans Kongl. Maij:tt kastat
ett nådigt öga på honom och förordnat honom till Landtmarskalk
för Rijkzens Ridderskap och Adell. Och ehuruväll
Hr Landtmarskalken uptog denne Hans Kongl. Maij:ttz
[nåd] medh all underdånig lydno och hörsamheet, så voro
dett lickväll hans åstundan, att han dermedh hade kunnat
blifva förskont, alldenstundh han vell erkienner sin incapaciteet,
och att han detta vichtige värkett intet vore
vuxen. Men såsom han dereemot förmodar, att dhe gode
herrarne af Ridderskapett och Adelen varda dheras gode
rådh och bijstånd contribuerandes, så lijter Hr Landtmarskalken
medh glädie mehra deruppå än på sin eegen
capaciteet. Ytterst förmante Hr Landtmarskalken Ridder -  skapet och Adelen, att dhe ville flijteligen komma tillstädes,
på dhet att den korte tijden, som till dhe vichtige
ährenders öfverläggiande kan gifvas, måtte nytteligen blifva
anlagd, och dee seedan få dimission ifrån denna orten.
Rijkz-Tygmestaren Hr Per Sparre, svarandes på
Ridderskapets och Adelens vägnar, gratulerade Hr Landtmarskalken
på dett högsta [till] den nåden, som Hans
Kongl. Maij:tt häfver derigenom låtit påskina eemot Hr
Landzhöfdingen, att han hade förordnadt honom till Landtmarskalk.
Och kan Ridderskapet och Adelen intet tvifla,
244
1678.
att Hr Landtmarskalken ju varder observerandes hvad
som på både sijdor står att achta, som är Hans Kongl.
Maijrttz tienst och privilegiernas conservation; önskandes
deruppå Hr Landtmarskalken lycka.
Hr Landtmarskalken: Största orsaken, hvarföre jag
nu häfver måst sammankalla Ridderskapet och Adelen i
dag på een söndag, dett jag elliest gierna hade gått förbij,
är att Hans Kongl. Maij:tt presserar på proposition,
så att han vill, att den skall skiee i mårgon, hvarföre det
är af nöden, att dee af Ridderskapet och Adelen, som
kunna vara ankombne, låta anteckna sine nampn.
Deruppå föll tahlet om dem, som intet komma till
Rijkzdagen, utan vijsa stor treskheet, och måste åffta
dhee, som till Rijkzdagen komma, få höra efftertahl af
dem, som liggia hemma, hvilket vore mächta svårt att
tåhla.
Och discurerades det fuller något om deras böter, som
sig absenterade ifrån Rijkzdagen, och den laama execution,
som förspöries att bij behålla riddarhuusordningen i dett
fallett. Men blef intett något sluut fattat.
Sedan proponerade Hr Landtmarskalken om dhem,
som kundhe af Hans Kongl. Maij:tt vara benådade medh
adellskap, frågandes om icke dhe kundhe tagas in, för än
Ridderskapet och Adelen ginge up att afhempta Hans
Kongl. Maij:ttz proposition, att således giöra processen
desto anseenligare, effter dhe vore äntå så få.
Och såsom Ridderskapet och Adelen dhet behagade,
ty blef ett uthskått förordnad, som dagen effter kl. 7 om
mårgonen skulle komma på Riddarhuusett att igenomsee
deeras breef.
Och nämbdes der till:
Af l:a classe: Hr Hans Mörner.
2:a classe: Hr Gabriel Falckenberg.
3:a classe: Hr Gyllencreutz.
Sedan förmante Hr Landtmarskalken Ridderskapet
och Adelen, att dhe dagen dereffter ville inställa sig uti
godh tijdh till half 8 på Riddarhuuset, att föllia Hans
Kongl. Maij:tt först uti körkan och sedan att höra och
afhempta Hans Kongl. Maij:ttz proposition, beordrandes
derjempte Secreteraren att intimera till half 8.
Et fiebat dimissio.
Februari.
245
Den 4 Februarij för middagen.
Medh introduction gick dett denne gången intet fort,
utan effter Hr Landtmarskalkens ordres till fram bättre
upskiöts.
Såsom dhett intimerat var, så instälte sig och Ridderskapet
och Adelen kl. 8 å 9, och ibland dem var een riddersman
benämbd Holck.
Tå befalte Hr Landtmarskalken Secreteraren att
gå up på slåttet, att låta hoos Hans Kongl. Maij:tt förmähla,
att een adellsman vedh nampn Holck instelte sig
iblandh Ridderskapet och Adelen. Och alldenstundh dett
var Ridderskapet och Adelen obekant, om Hans Kongl.
Maij:tt hade något emot bemelte Holck, som kundhe förvägra
honom att inför Hans Kongl. Maij:tt blandh rijkzens
Ridderskap och Adell vijsa sig, ty begiärer Hr Landtmarskalken
att blifva underrättader om Kongl. Maij:ttz
villie.
Secreteraren kommen på slåttet adresserade sig till
Hans Excell. Rijkzmarskalken och, som förestår, frambar
ährendet och bekom dett svarett, att Hans Kongl. Maij:tt
hade väll intet emot samma Holck som een besutten adelsman
uti Hallandh, effter Hallandk hade vist sig stadig uti
dess troo emott Hans Kongl. Maij:tt. Men såsom han hade
begått ett drååp, för hvilket han ännu intet vöre libererad,
kundhe Hans Kongl. Maij:tt intet tillåta, dett han,
Holck, komme för Hans Maij:ttz ögon.
När Hr Landtmarskalken hade affått från Hans Kongl.
Maij:tt detta svarett, blef dett Holcken i stillheet kungiortt,
att han sig absentera måste.
Kl. vidh pass 9 gick Hr Landtmarskalken medh Ridderskapett
och Adelen på slåttet up uti Kongl. Maij:ttz
sahl, hvarest intet länge drögdes, utan Hans Kongl. Maij:tt
gick af slåttet neder uti stadzkiörckian, hvarest dhe andre
3 Stenderne hade reedan intagett deras rum. Men Ridderskapet
och Adelen ginge effter dett vahnliga sättet för
Hans Kongl. Maij:tt neder. Uti stadzkiörkan predikade
Superintendenten Spegel, text den 75 psalmen (?), v. 3 och
4. Sedan gudztiensten var ändatt, gick åter Ridderskapet
och Adelen för Hans Kongl. Maij:tt up uti Kongl. Maij:ttz
sahl. I medier tijdh samblade dee andre tree Stenderne
246
1678.
sig uti slåttskiörkan, hvilken till rijkzsahl laagad var.
Omsijder effter een half tima gick Hans Kongl. Maij:tt
neder, Ridderskapet och Adelen effter vanligheeten och
af dem 3 classen tå främhst, seedan 2 [classen] och derefter
1 classen, hvaruppå fölgde Rijkzens Rådh näst framför
Hans Kongl. Maij:tt.
När Hans Kongl. Maij:tt var upkommen på sin troon
och Rijkzens Stender hade tagit sine rum, tahlade på Hans
Kongl. Maij:ttz vägnar Hans Excell. Rijkz- och Cantzlierådett
högvellborne Hr Johan Gyllenstierna till Rijkzens
Ständer ungefähr således:1
Derefter upläste Cantzlierådett Höghusen Kongl.
Maij:ttz proposition (bil. 1).
Sedan framstelte Hr Landt marskal ken sitt tahl vid
pass således: (bil. 2). Och derefter dee andre Stendernes
fullmechtige. När dett var ändatt, kyste Hr Landtmarskalken
sampt dhe andre Stendernes tahlemänner Hans
Kongl. Maij:ttz handh, hvaruppå Kongl. Maij:tt steg af
sin Kongl, troon och [blef] af Ridderskapet och Adelen åter
beledsagad up uti Hans Kongl. Maij:ttz sahl, dädan Ridderskapett
och Adelen ginge uti process neder på Riddarhuset.
Men effter kl. var reedan 2, togs intet före, utan Hr
Landtmarskalken påminte dem att dagen effter komma
flijtigt tillsamman, att höra å nyo Hans Kongl. Maij:ttz
proposition.
Den 5 Febrnarij.
Hr Gabriel Falckenberg lätt för denna dagen excusera
sig. Åhrhanfe] fick låf på några dagar att reesa bort,
men komma sedan igen.
Hr Landtmarskalken påminte, att Ridderskapet
och Adelen ville uti godh tijdh tänkia på sine besvär, att
hafva dem färdige, påminnandes der hoos, att dhe ville
sådane saaker upsättia, som vore nyttige, och intet falla
så väll Kongl. Maij:tt som sig sielfve besvärlige medh
dett, som intet är värtt.
Hr Mauritz Påsse meente att böra remonstreras
Hans Kongl. Maij:tt, hvad denna tijden vore giort emot
privilegier ne.
1 Talet är ej infördt.
Februari.
247
Hans Exell. Hr Landtmarskalken fan dett väll i
sig sielf skiähligit, men mente dett denne tijden vara så
mycket, att man alla particularia i dett fallett intet kundhe
införa och ihugkomma; voro derföre bäst att draga dett
små, som kundhe finnas, uti een punct, på det dee intet
blefve för vidlöfftige.
Hr Mauritz Påsse gaf till känna, huruledes han är
blifven hanterader uti Upland på sin sätegårdh, i dett att
dett läggies rytterij och soldater på sielfva sätegården; sådant
skieer intet uti hans höfdingedömme. Mente fördenskuldh,
att Landzhöfdingen uti Uplandh intet gör rätt deruti.
Dett frågades, om han trodde, att Landzhöfdingen uti
Uplandh viste deraf.
Respfonderade]: Ja, trodde dett; hade och omsijder fått
hans befallning, att sådant skulle corrigeras. Men sker
intett.
Hr General-Lieutenanten Mörner frambar och dett
samma, att fougdarne effter deras tyckie läggia in på säterijen.
Dett discurerades och något om dett missbruck, som
skieer i rijkett af dhe durchtog och skiussningar, som gå
i landet, huruledes många medh bedrägerij och på mehra
än åhrs gambla pass bedraga bonden och liuga sig till frij
skiussning. Och tycktes, dett Landzhöfdingarne borde hafva
macht att arestera sådane.
Hr Per Sparre: Fålckett måste hafva underhåldh,
men så måste lijkväll disciplin hållas. När gierden skieer
effter tågordningen, så kan dett gå till, och intet de frie
skiussninger tillstädias, och intet hvar och en få pass.
Hr Landtmarskalken mente, att Landzhöfdingen
skulle få Hans Kongl. Maij:ttz tillståndh att arestera deni,
som således utom rätt marche tingade och bedrogo sig till
siuss och underhåldh.
Sedan det var således något discurerat, förordnades
ett uthskått, som skulle taga besvären, hvar vijdh påmintes
att intet giöra uthskåttet för starckt, utan vällia
få, som kunna veeta beskaffenheeten.
Hr Johan Rosenhane påminte, att vid detta så
måtte privilegierna tagas för ett rätt fundament.
Hr Landtmarskalken: Att intet fylla många §:er
medh dett, som är onödigt, utan dett som löper eemot
248
1678.
privilegierae och förr ährhåldne resolutioner; draga sådant
tillhopa kårtast som skiee kan.
Uthskåttet öfver besvären:
[Af] 1 classe:
Hr Lennart Ribbing, Hr Mauritz Posse.
2 classe:
Hr Gustaf Ribbingh.
3 classe:
Hr Strömfelt, Hr Mackler.
Hr Gyllenstolpen,
Dett tahlades om den store gravation, som öfverligger
dem uti Hallandh, att sielfva säterijen intet äre frie, och
att adelsman intet får taga uth sin rättigheet, så länge
krijget påståår.
Ett uthskått förordnades att helssa på Borgerskapett.
I dett samma kom och ett uthskått ifrån Presterne,
som helsade på Ridderskapet och Adelen.
Och elfven i dett samma kom ett uthskått ifrån Bönderne
att helssa på Ridderskapett och Adelen.
Sedan uplästes Kongl. Maij:ttz proposition (bil. 1), hvarvid
påmintes, att propositionen intet var underskrifven,
det Hr Landtmarskalken tog på sig att påminna hoos Hr
Johan Gyllenstierna.
Såssom Hans Kongl. Maij:tt lärer förordna ett secret
uthskått (jfr bil. 12), att gifva Rijkzens Stender all behörig
information om tillståndett, så är här allenast förnembligast
att öfverläggia om medelen och manskapett,
så att vij företaga allenast dhe puncter uti propositionen,
som dett angå.
Hr Per Sparre: Den utskrifningen kåstar myckett;
mente att 500 man uthskrefne kåsta meer än 500 värfvade.
Vöre gått, att Kongl. Maij:tt finge värfva annorstädes
fålckett.
Hr Landtmarskalken bijföll, sägandes att en värf -  vadh karl under gardiet kåstar en 7 å 10 daler s. m:t att
värfva, men een uthskrefven kåstar öfver hundrade daler
s. m:t.
Februari.
249
Hr Pär Sparre trodde myckett lijtet fålck vara igen
i landett. Hvilket Hr Landzhöfdingen Mauritz Posse
ochså bijföll, berättandes att uti Yestmanlandh vore mächta
tompt alf fålck; intet annat än gamble gubbar och bara
finnas.
Hr Pär Sparre: Att enteligen kommes ihug, att vedh
utskrifningen ingen lickheet skieer emellan frelse emot
skatte och crone.
Hvilken påminnelse allom behagade, såsom helt nödig,
så att frälse ingaledes måtte komma att stå lijka medh
skatte och crone.
Hr Landtmarskalken tyckte vara nödigt att ju förr
ju heldre här öfver conferera medh Rijkzens Rådh.
Men Hr Clas Flemmingh mente vara bäst, som och
skall altijdh hafva varit bruukeligit, att Ridderskapett
och Adelen öfverläggier dett först hos sig och sedan confererar
medh Rijkzens Rådh.
Hr Landtmarskalken: Dett kunne vij gore; rijket
är i nödh, dett måste vij behierta och derföre giöra allt
hvadh vij kunna.
Hr Bengt Rosenhane: Att uthskriffningen skall
skiee, dett är klart nog både af tillståndet och effter propositions
innehålld, men att den skall skiee medh dhen
lijkheet, som sig bör, dett bör öfverläggias; här till är dett
mycket olickt tillgångit.
Hr Pär Sparre: Är alltså första queeslio, om uthskrifningen
skall skiee, hvilket vij intet kunna undandraga
oss. Sedan på hvadh sätt hon skall förrättas, dett måste
närmare öfvervägas.
Härvidh discurerades om åthskillige missbruck, som
skieer, att draga fålcket undan uthskrifningen, så väll af
prester som fougdar, och enkannerligen att myckett manskap
flyr till bergslagen, och myckett drages undan bergslagen,
som intet hörer under bergslag.
Hvarvidh Hr Landtmarskalken serdeles berättade,
att uti Närikie voro åtskillige sochnar, som halfdeelen
hörde under bergslagen och halfdelen intet.
Hr Mauritz Posse: Huru vij och laga, så måste vij
hafva rå och röö fritt.
Hr Landtmarskalken: Yij måste rätta oss effter
landzens svåra tillståndh och giöra dett mästa vij kunna.
250
1678.
Dett påmintes åter att gifva värfningspenningar, men
Hr Bengt Rosenhane meente dett vara rijs åt egen rygg.
Härvidh påmintes dett och, att någre provincier hade
Hans Kongl. Maij:ttz frijheet från utskrifningen, så länge
krijget står, för dett dhe hafva varit medh uti Skååne.
Hr Landtmarskalken: Yij villia ännu till i mårgon
öfverväga detta bättre, om utskrifningen skall skiee effter
hemmantahlet eller mantahlet, eller om vij finna bättre
att resolvera till gifva värfningzpenningar. Sedan kunna
vij öfverläggiat medh Rijkzens Rådh.
Denna dagen var ingen uti andre classen; dertill medh
var dett myckett lijtet uthi dhe andre classerne.
Den 6 Februarij.
Hr L andtmarskalken: Som vij igår stannade der
uti, att till i dag öfverläggia om uthskrifningen, så villia
vij dett nu giöra, att seedan sökia conference medh Rijkzens
Rådh och dereffter kalla bönderna hijt; effter dett
angåår dem mest, så måste dhe ochså mest höras.
Hr Bengt Rosenhane: Vij draga oss intet undan;
villia gier na giöra dett mästa vij kunna. Hade lust att
veeta, hvilket drager mehr, hvar 6 effter gårdetahlet eller
hvar 10 effter mantahlet.
Hvaruppå svarades, dett så just intet veetas kunde,
men på frälse vore intet så myket fålck som på skatte,
hvarest 10 ä 12 manspersoner sutto på een gårdh.
Sedan dett var af och an tält een stundh, blefve förslagen
till utskrifningen sådane:
3:se classis votum. Effter Ridderskapet och Adelen
finna rijket uti stoor anfecht nog af sine fiender, militien
mycket försvagadh, så att dett oemotseijeligit är, att
militien ju måste försterckas, derföre 1. samtyckie dhe till
utskrifningen. 2. Att dett, som varit vaant, måste och nu
observeras, i dett att frälse ingaledes kommer att ståå
emot crone och skatte, och dett förnämbligast till privilegiernes
conservation, så och för den brist, som är på fålck
på frälsegårdarne emot dett öfverflödiga förrådh, som är
på skatte. 3. Att uthskrifningen skieer för denna gången
effter mantahlet. 4. Quantum kan intet än nämbnas, för
än vij hafva confererat medh Rijkzens Rådh och hörtt
bönderne. 5. Att alle försvarskarlar, så inom som utom
Februari.
251
råå och röö, för denna gången stå i roote. 6. Men lij kväll
sielfva sätegården, ladugården medh dhe oskattlagde torpare,
som liggia på sätegårdens ägor och eenskilte ägor
och ingen affgifft giöra till sin herre utan blåtta arbetet,
undantagas och eximeras nu denne gången från roteringen.
7. Dhe hemman, som een adelsman gifver sin tienare på
lijfztijdzfrijheet, är så vijda att sielfva besittiaren blifver
frij för roteringen, men intet hans fålck, utan måge dee
för denne gången roteras. 8. Att uthskrifningsinstruction
blifver således inrättat, dett Hans Kongl. Maij:ttz tienst
derigenom befordras, och att uthskrifnings-commissarierne
intet måge uthtyda den, som dhe villia till deras fördel.
9. Att intet så många dels sochnar dels hemman dragas
under bergslagen, hvarigenom uthskrifningen mycket försvagas.
10. Att dhe godz, som sedan 1632 ähre blefne
grefve- eller frij herreskap, måge nu för denna gången stå
i rotering som skatte och crone. Item 11. alla andre donationsgodz
roteres för denne gången som skatte och crone.
12. Att emot detta samma hoos Rijkzens Rådh påminnes
om confirmation på godzén, att söckia tillijka derom Hans
Kongl. Maij:tt. 13. Att Kongl. Maij:tt ville tijthän explicera
sitt breff, att Smålänningarne blifva lijka dhe andre
uti uthskrifningen. 14. Alla missbruuk, som skiee medh
sätegårdar, råå och röö och betientes hemman, måtte alldeles
afskaffas.
Här vijdh blef vidlöfftigt discurerat om dhe missbruck,
som föröfvas, huruledes dhe finnas, som taga penningar
för dett dhe försvara fålck, serdeles fougdar och
prester.
2 classis votum ähr lijka medh 3 classen[s], allenast dhe
torpare böra vara frije, som liggia under sätegården och
bööra vara frije. Att noga och väll ransakas om säterijen,
att dhe ähre rätt bygdh och medh rätt afvell.
1 classis votum. Häfver intet att läggia till; tycker
bäst, att för denna tijden utskrifningen skieer effter mantahlett,
att först, för än något vist blifver sluutet, communiceräs
medh Rijkzens Rådh, men att ingå lijkväll medh
skatte och crone.
Hr Landtmarskalken:] Så giärna som jag niuter
mine privilegier, så ogiärna prmjudicerar jag min konungh.
Derföre måste alla missbruuk noga förtagas.
252
1678.
Hr Clas Flemming: Alt sådant kunna Landzhöfdingarne
corrigera.
Hr Bengt Rose liliane: Såsom vij gerna giöre hvadh
vij kunna, så villia vij ock klart utkföra hvadh vij här
vidh hafva att excipera. Om jag häfver att klaga öfver
skrifningen, hoos hvem skall jag klaga, hoos hvem skall
jag sökia explication? Dee som förrätta utskrifningen,
explicera som dhe villia.
Alii: Derföre nu bäst circumscribere, att så väll Kongl.
Maij:ttz tienst skieer ett nöije, som att privilegierne intet
för mycket angrijpes.
Hr Clas Flemming: Man veet, att det förelöper, att
een adelsman gifver uth lijfztijdz frijheet, men han niuter
dett intet på lijfztijdh, utan kårtas af uti hans löön. Adelsmannen
förmedlar och till halfft, och Landzhöfdingen skrifver
undher utan vijdare ransakning, hvareffter lijkvähl bordhe
nermare ransakas.
Af Hr Lennart Ribbing påmintes, att den, som
häfver frijheetz hemman, må för sin persson vara frij, men
drängarne måste stå i roote.
Hr Clas Flemmingh androg om banco, berättandes
att ehuruväll ingen flijt vore spard till värcketz befrämiande,
lijkväll funnes der vidh stoora svårigheeter, som
måste uthur vägen rödias, om värcket skall hafva sin
framgång och må väll. Och att få deste bättre veta orsakerne,
vore bäst, att ett uthskått blefve nämbdt, som
seer dett öfver och sätter dett uti den säckerheet, som
dett bör vara.
Hr Landtmarskalken: Såsom alla Stenderne interessera
uti Bancens vallgång, så måste och ett uthskått
der till nempnas aff alla Stenderne, som här öfver träda
tillhopa.
Hr Clas Flemming: Dett måste skiee af alla Ständerne,
att dhe träda häröfver tillsamman. Uthi sielfva
recesserne behöfves ingen reformation, utan att Hans Kongl.
Maj:tt vill beskyddat emot dem, som sökia att rubbat.
Hans Kongl. Maj:tt lärer sielf hafva erfahrit nyttan af
värckett. Hade intet Banco varit, så hade värfningarne
måst studsa. När Cammaren intet viste rådh, så fans dett
hoos Banco. Hans Kongl. Maij:tt häfver fuller skrifvit
Banco till och försäckrat, att hvad som Cammar-Colle
-
Februari.
253
gium häfver sluutit medh Banco, skall hållas, men är lijkväll
intet blifvit hållet. Vij måste tåhla, ty vij hafva
gifvit vår revers och Kongl. Maij:tt veet här intet af.
Hr Landtmarskalken mente vara bäst att fördröija
medh detta bancouthskåttets nembnande, till dess Kongl.
Maij:tt hade förordnatt dett secrete uthskåttet, att seedan
taga detta uthskåttet af dem, som intet voro uti dett secrete
uthskåttet.
Hr Clas Flemming fruchtade, att effter mächta få
voro tillstädes af Ridderskapet och Adelen, att mächta få
skulle vara igen, seedan dett secrete uthskåttet vore
nembdt, som kundhe förstå värckett.
Hr Landtmarskalken: Om dhe samme perssonerne,
som blifva uti dett secrete uthskåttet, skulle ochså taga
på sig detta, så hinna dhe intet der medh.
Alii meente jo. Och voro bäst, att samma uthskått
togo och bancovärckett.
Alii: Een deell af samme perssoner, effter dhe bäst
förstååt.
Hr Mauritz Posse påminte om den Commission, som
uti Ubsala blef förordnadh att öfversee administration; önskadhe
att fåå kundskap af det, som samma Commission
hade uthrättat.
Hr Landtmarskalken: Dett är väll påmint, och
åhre väll dhe här, som kunna gifva underrättelse derom.
Hr Clas Flemming: Hvadh som uti Hbsala passerade,
lärer hvar och een väll minnas. Hans Maij:tt gaf
deputatis instruction och metod; häfver och gifvit åthskillige
breff till Collegierne. Deruppå ähr medh stoor flijt
af deputatis vordet arbetat; stoore svårigheeter der vidh
fundne.
Hr Landtmarskalken et omnes: Vöre väll, att vij
finge underrättelse om värket.
Hr Clas Flemmingh: Commission lärer fuller intet
undandraga sig, men 1. ähro vij ännu intet så fyllest färdige.
2. Uti den instruction, som Hans Kongl. Maij:tt
häfver gifvit Commission, står, att vij få intet deraf gifva
underrättelse, för än Hans Kongl. Maij:tt gifver oss tillståndh;
derföre kan det söckias hoos Hans Kongl. Maij:tt.
Hr Landtmarskalken: Så kan dett och begiäras, att
Hans Kongl. Maij:tt ville hielpa dett till sluut.
254
1678.
Hr Pär Sparre var af fast andre tancker, att effter
såsom Hr Clas Flemmingh hade sagt, att värckett intet
var alldeeles färdigt, så beköfdes dett intet heller giöra
derom någon påminnelse.
Hr Clas Flemmingh: Få vij Hans Kongl. Maij:ttz
tillståndh och befallning, så villia vij gifva den effterrättelse
vij hafva, ty dett mäste och förnembste vore färdigt.
Hr Landtmarskalken frågade, huru snart man meente
värcket kunne komma till fullkommeligit sluut.
Hvaruppå Hr Clas Flemming svarade: Till nästa
Rijkzdagh alt färdigt; värcket kunde om ett hallft åhr vara
färdigt. De förordnade hafva halft all möda och flijt
ospardh. Hoos Collegierne, som skulle gå Commission till
handa, finnes stoore svårigheeter, fast Hans Kongl. Maij:tt
genom dess bref hade befalt, att Collegierne skulle gå
Commission till handa. Dee förebära sig få ingen löhn
och måste giöra deras ordinarie arbete. Commission häfver
måst taga penningar hoos Banco här till; elliest hade alt
stannat.
Hr Landtmarskalken: Dett uthskått, som blifver
förordnat öfver Banco, kan och taga information om detta
och öfverläggia, om dett skall h vij la eller eij.
Hr Pär Sparre meente, att Stenderne kundhe intet
befatta sig medh detta, seedan Hans Kongl. Maij:tt hade
dett instruerat och gifvit metoden.
Hr Clas Flemmingh: Rijkzens Stender hafva först
begiärt dett i Ubsala. Rijkzens Rådh föregifva sig halft
så lijtet medell, att dhe intet hafva bättre kunnat fört
regementet; meena sig och intet vara vållande, och att dhe
hafva giort redan räkenskap. Om Kongl. Maij:tt intet
halfver sielf tijdh, att Hans Kongl. Maij:tt tå gifver Stenderne
tillståndh att see dett igenom. Effter dett kommer
af Rijkzens Stender, så kunna och Rijkzens Stender begära
Kongl. Maij:ttz tillståndh att få see dett igenom.
A lii: Dett kan och lätteligen hända, att dhe, som nu
medh så stoor möda giort sig om värcket kunnige, kunna
döö. Rijkzdagen kan och hållas uppe, men han skieer 2, 3
ä 4 åhr; derföre bäst, att Commission gifver nu Rijkzens
Stender den effterrättelsen, som dett (!) häfver.
Hr Landtmarskalken: Kan icke dett samma uthskåttet,
som blifver förordnat öfver Banco, se detta igenom?
Februari.
255
Resolutio: Jo, dett kan skiee.
Resolutio: Men om uthskrifningen tahla först medh
böndren.
Den 1 Februarij.
Först föll discoursen och tahlet om dett besväret, som
låg allmogen öfver medh den vachthålldningen vedh skanssarne
och skiähren. Hvilket Hr Gabriel Falckenberg
och berättade om Östergötlandh, att allmogen häfver heela
sommaren måst hålla vacht, hvilket häfver mycket hindrat
andetijden.
Hr Landtmarskalken: Effter såsom Strömfeldh
häfver berättadt, dett Smålandh häfver Kongl. Maij:ttz
bref att vahra förskont för uthskrifningen, så vore gott
att veeta dett vist.
Alii: Viste intet, hvarföre Smålänningarne skole hafva
större förmån än andre.
Hr Gabriel Falckenberg: Dhe hafva alla lijdit
stoore besvär; Västergiötelandh häfver städt mycket ondt
uth och häfver i andetijden hafft fienden i landet.
Hr Pär Sparre: Hafva dhe Kongl. Maij:ttz bref, så
bör dett hållas i sin respect.
Hr Bengt Rosenhane mente att söckia till att öfvertahla
Smålänningarne; dhe lära vähl begifva sig dett.
Alii: Viste intet, huru den eene provincien skulle
mehra begiära slippa än dhen andra; alla hafva kiänt sina
besvärligheter.
Hr Gabriel Falckenberg: Kongl. Maij:tt lärer väll
sielf begifva sitt bref.
Hr Bengt Rosenhane: Södermanlandh och Uplandh
hafva giort hvar 6 man; mycket uthmattade medh vachthållning,
ja uti Östergötlandh och flerstädes de hade så väll
förtiänt slippa som Smålänningarne. Man kan intet seija
någon province häfver sluppit sine stoore besvär, och
måste än hielpa alt hvadh möijeligit ähr.
Hr Mauritz Posse och flere medh honom mente, dett
bergslagen häfver kiänt mästa besväret.
Hr Landtmarskalken: Vij stå alla i een fahra och
kunna intet undandraga oss att hielpa hvadh vij hinna.
Dett kan och intet den eena provincien draga sig undan
och läggia lasten på dhen andra och på deras medbroder.
256
1678.
Sedan föll tahlet på de stoore och månge giärder, som
utgiordes, och dett missbruck, som der vidh föröfvades
både af fougdar och länsmän; item om dhen stoore siussningen,
som var landet till mycket stor last, och dett stoora
missbruck der under lopp.
Hr Mauritz Posse: Att alla hielpa till, är skiäligit,
men så måste dett väll distingueras, dett kunna intet alla
draga lijka last, ty dhe sittia intet alla i lijka villkår.
Dett vore väll, att vij funno på dhe uthvägar, att vij een
gång kundhe slippa contribution, och privilegierne kundhe
blifva orubbade. Mången sitter och häfver Cronans godz
och räntor bärta; så längie dhe ähre från Kongl. Maij:tt,
kunna vij intet giöra oss hopp att slippa contribution, eij
heller att få säkert behålla privilegierne. Han hoppades
detta intet tages illa up; han mente vähl. — Begiärade
få nämbna hvadh han i detta fallet hade att påminna:
Att dhet, som hörer Kongl. Maij:ttz militiae till, måtte
komma tillbakars. Att Hallandh, Blekinge och Skåne
måtte blifva Hans Kongl. Maij:tt bibehållet sampt Bohuslähn,
och intet privati sittia och nyttia dett, som så
svårt, medh alla undersåtares stora bekåstnadh, möda och
så mycken svensk blodh ähr vunnit under rijket; måtte
komma publico till godho och intet aff privatis besittias.
Starostierne i Lijfland hafva uti Konung Sigismundi tijdh
hört publico till, hvarföre och icke nu? Extra ordinarie
räntan af grefve- och friherreskapen bör höra Kongl. Maij:tt
till, allenast der vidh skieer dhen distingtion, som der vidh
bör observeras. Borenholm-godzen måste och vara Kongl.
Maij:tt bijbehåldne. Att reduction snart måtte komma till
enda. Att dhe, som hafva understådt sig att hafva bort
räntorna, måge betahla dem tillbakars medli interesse på
interesse. Att Kongl. Maij:tt seer på dett 2 och 4 cap. i
komrngzbalken om Ubsala öde, att och reduction uti dhe
andre provincierne eifter stadgan verkstelles; tå varde
man seendes, att sådant fast mehra förslåår än hvadh vij
hinna contribuera, och blifver stadigt vid rijket.
Medan detta förehades, kom bönderne in.
Hr Landtmarskalken: Effter I, gode dannemen,
hafva begiärt att få komma till oss, så tvifla vij intet, att
I ju håfven öfverlagdt Hans Kongl. Maij:ttz proposition,
serdeles hvad som kan ansee krigzmachtens försterckiande.
Februari.
257
Badh att dhe ville yttra sig, huru vij da dhe hadhe sluutet
angående uthskrifningen.
Bonden tackade Ridderskapett och Adelen, som ville
unna dem komma till sig; dhe behöfde deras rådh, hafva
intet än öfverlagdt Kongl. Maij:ttz proposition; förmodade
att Ridderskapet och Adelen varda dhem föregåendes medh
ett gått exempel, så ville dhe gierna giöra hvadh möijeligit
vore.
Hr Landtmarskalken: Yij hafva fuller något tahlt
om uthskrifningen oss emellan, eifter vij see nödvändigheeten
fordra, att den måste skiee, men vij hafva intet
kunnat sluuta något vist, för än vij finge tahla medh edher.
Bonden beklagade, att från Finnlandh vore mechta
få ankombne, intet öfver 6 perssoner. Fruchtade, att om
dhe något slööte, skulle dhe seedan seija der emot; dett
måste något dröijas, effter såsom dhe voro på vägen hijt.
Hr Landtmarskalken: I veeten, att fienden gior
sig reeda; rijket står intet för väll; dett tåhl intet lång
drögzmåhl. Konungen skyndar och vill hafva snart ende
på ftijkzdagen, eifter såsom hans närvarelse är nödig emot
fienden.
Bonden begärdhe gått rådh; viste intet, hvarest manskapet
skulle tagas; vij giöra dett giärna, men machten
är svag.
Hr Landtmarskalken: Dett kunna vij väll tänckia,
men hvadh står här till att giöra? Konungen vågar sin
eegen persson; vij kunna intet see deruppå, utan hiertat
må blöda. Yij hafva hafft väre stoore uthgifter och besvär
och taga ännu giärna aif dett lilla vij hafva; vij
måste nu öfverläggia, om uthskrifningen skall skiee eifter
gårdetahlet eller mantahlet.
Bonden: I Finnlandh skola gårdarna mäst vara öde.
Hoos oss finnes och ingen manshielp snart.
Hr Landtmarskalken: Yij känna något hvar väre
olägenheter, men så see vij och, att Hans Kongl. Maij:tt
för all sin möda och fahra häfver intet mehra än kläder
och maten, och dett medh största besvär.
Bonden: Yij see Hans Kongl. Maij:ttz stoora omsårg
och stoora möda; villia giärna giöra hvadh möijeligit är
och villia vahra betänckte på förslag, men mantahlet faller
oss för svårtt.
Sv, Riddersk. o. Adels riksd.-protXII. 1678.
17
258
1678.
Hr Landtmarskalk en badh dem giöra förslag, anten
effter gårdetahlet eller effter mantahlet.
Bonden: Intet effter mantahlet, men om dett skall
skiee effter gårdetahlet.
Hr Landtmarskalken holt före vara bättre effter
mantahlet, ty tå tages mantahlet uth, der dett finns; är
där intet, så tager intet döden något der uth.
Bonden: Dett sitter een gammal och häfver een sohn;
tages den bärt, så blifver hemmanet odhe; vij villia ännu
öfverläggia detta.
Hvarmedh och bönderne ginge uuth.
Hr Landtmarskalken: Dett är häst, att vij giöra
ett slut. När Hans Kongl. Maij:tt får dett veta, så kan
Kongl. Maij:tt låta handla medh dem. Är nu bäst att
conferera medh Rijkzens Rådh, till hvad quantum vij skole
samtyckia. Sedan behöfva vij intet tahla medh dem, utan
lärer Hans Kongl. Maij:tt förordna dhem, som capitulera
medh dhem.
Resolutio: Ja bäst.
[Af] 1 classen:
Rijkz-Tygmestaren, Hr Wachtmeister,
Hr Nils Bielcke, Hr Mauritz Posse.
2 classen:
Hr Gabriel Falckenberg, Hr Ribbing.
3 classen:
Hr Llitzow, Amiral Beer.
Hr Cronskiöldh,
Härvidh påmintes, att grefveskapen och frijherreskapen
uti Sverige kundhe stå i roote, men intet Kexholm,
ty dett vore aff een annan natur.
Alii: Dhe gifva penningar i stellet.
Hr Landtmarskalken: Dett är ju eder påmint, att
grefve- och frijherreskapen skola stå i rote lijka medh
skatte och crone.
Rijkz-Tygmestaren mente nej, att dhe intet böra
stå annorledes än andre lähnegodz. Kundhe intet veta
skiähl, hvarföre dee skulle mera graveras.
Alii: Dhe hafva och giort dett förr, och är skiähligit,
att dett nu skieer.
Februari.
259
Hr Mauritz Posse: Dock med een serdeles limitation.
Hr Landtmarskalken: Jag häfver intettera. Men
så tyckes lijkväll, att dhe hafva stoora förmåner; dherföre
kunna dhe intet undandraga sig.
Alii: Dett är een stoor åthskilnadh emellan Norkiöpingz-besluutz-godzen
och grefve- och friherreskapen,
serdeles i anseende till jurisdiction.
Alii: De hafva och dessutom (?) andre förmåner af
tionden.
Hr Pär Sparre: Jurisdiction är ingen förmån; är
mehra till last än till förmån.
Hr Landtmarskalken: Der faller lagmans- och häradzhöfdingepen
ningar.
Hr Pär Sparre holt detta för mycket betänckeligit,
att grefve- och frijherreskapen skulle stå i rote lijka medh
skatte och crone. Dett vore ett ting, som dhe andre Stenderna
skulle betiäna sig aff.
Hr Landtmarskalken frågade, om detta skulle
communiceras Rijkzens Rådh.
Heröfver discurerades een godh stundh medh ett temin
eligit sårl.
Somblige höllö före, att detta intet borde communiceras
medh Rijkzens Rådh.
Omsijder badh Hr Landtmarskalken heröffver skulle
voteras, hvartill Hr Pär Sparre [sade], att i denna saaken
kundhe intet voteras, effter såsom classerne intet kundhe
votera hvar andra till prmjudice.
Hr Bengt Rosenhane: Huru skall andre classis,
hvarest sitter man 2 perssoner, kasta kull dett, som hörer
1 classen till?
Alii af 1 classen sade, att detta kundhe intet tillåtas,
att dhe tvänne classerne skulle votera uti dett, som var
1 classen allena till prsejudice, serdeles effter såsom derunder
var ochså Hans Kongl. Maij:ttz egen respect.
Hr Mauritz Posse: Yij äre intet alla uti 1 classen
deremot; vij måste och gravera våra gamble frälsegodz.
Yij måste tåhla att för grefve- och friherreskapen skull
sättia våra försvarskarlar i roote.
Alii: Vij segla alla i ett skiepp och måste intet see
på någon commoditet. Den 3 classen drager intet den
mästa lasten.
260
1678.
Hr Pär Sparre: Den 3 classen sitter i så godhe
villkåhr.
Alii: Giöra vij intet sielfva detta, så lära dhe andra
Ständerna påminna därom.
Hr Pär Sparre: Ja, men dett kommer ifrån oss
sielfva; vij gifva sielfva anledningh där till.
Alii: Detta måste commnniceras medh Rijkzens Rådh.
ty dett rör er och dem.
Alii: Vist sitter een grefve eller frijherre uti större
vilkår än een annan uti Norkiöpingz beslutz godz.
Hr Bengt Hosenhane holt före, att häröfver kunde
intet voteras, effter dett angår een dass allena; skulle något
skiee, så kundhe dhett skiee genom ett uthskått till Bådet.
Hr Landtmarskalken: Effter dett ärframbuurit,så
måste jag hafva svar.
Deruppå var länge ett stort sårll.
Hr Landtmarskalken begiärdhe, att classerne ville
votera.
3 classis votum: Dett påminnes hvad som passerade i
Ubsala, då dett voterades aff dee andre classerne till 3
classis förfördell(?), tå och tvänne Bijkzens Bådh kommo
neder för den orsaken skuldh. Derföre kan dett och nu så
voteras, och håller 3 classis der före, att häröfver måtte
communiceras medh Rijkzens Rådh.
2 classen idem, att communicera häröfver medh Rijkzens
Rådh.
1 classis var der emot, att härom ingen communication
skier medh Rijkzens Rådh.
Hr Landtmarskalken påminte om besvären, att dhe
gior as färdiga.
Påmintes om Hans Kongl. Maij:ttz confirmation på
godzén.
Ett uthskått öfver banco-commission:
[Af] 1 classen:
Hr Grefve Gabriel Oxenstierna, Hr Hans Mörner.
Hr Carl Bååt,
2 classen: Hr Gabriel Falckenberg.
3 classen:
Gyllencrentz, Cronschiöld,
De Geer, Vattrangi).
Februari.
261
Den 7 [Februari] effter middagen uti conferencen medh
Rijkzens Rådh.
När Ridderskapetz och Adelens uthskått kom uppå
slåttet uti een stoor sahl, att conferera medh Rijkzens
Rådh, företogs dhe puncter, som Ridderskapet och Adelen
hade uppsatt.
1 §. Att militien måtte förstärkias för dett tillstånd
som rijket fan sig uti, hvadh tillståndh som Ridderskapet
och Adelen funno för besvär där vidh.1 Hvilken punct
affirmerades af Rijkzens Rådh.
2 §. Att frälse ingaledes kommer att stå lika medh skatte
[och] crone uti noteringen, och det för privilegiernes conservation
skull. Denna puncten approberade Rijkzens Rådh.
3 §. Att utskrifningen denna gången skier effter
mantahlet, affirmerades.
4 §. Om quanto. Rijkzens Rådh tyckte bäst vara,
att Ridderskapet och Adelen söckte ännu att disponera
allmogen att förstå till mantahlet, så att komma dhem
till att först nämbna, huru vij da dhe ville gå, anten till
hvar 6 heller 10, så kan Ridderskapet och Adelen sedan
jämka sin bevillning däreffter. Skulle Ridderskapet och
Adelen intet kunna öfvertahla dhem, så lärer Hans Kongl.
Maij:tt genom någon aff Rådet söckia att disponera dhem.
5 §. Att alla försvarskarlar, så inom som utom rå
och röö, för denne gången stå i roote. Affirmerades, allenast
Deras Excellentier påminte här vidh, att någon separation
måtte skiee medh försvarskarlarne, så att dhe, som ähro
på halfft åhrs kåst, måste vara frije.
6 §. Sielfva sätegårdarne, ladugårdarne medh dhe
oskattlagde torparne, som liggia på ladugårdars egor och
enskylte egor och ingen annan utgifft till sin herre giöra
än blåtta arbetet, blifva eximerade från uthskrifningen.
Affirmatur medh dhen påminnelsen af Deras Excellentier,
att den, som gifver någon penning eller recognition till sin
herre, måste roteras.
7 §. Hemman, som een adelsman gifver sin tiänare
på lifztijdzfrijheet att sielf besittia, förskonas ifrån roteringen,
men intet hans fålck, utan måge de derföre denne
gången roteringen undergå. Härvidh påmintes af Deras
Excellentier Rijkzens Rådh, att detta bör förstås om een
1 Meningen bristfällig.
262
1678.
viss tienst, och om någon förnimmer(?) een sin gamble tienare,
som slätt ingen afgifft gifver, den bör vara frij, och
att han boor sielf deruppå. Han bör vara frij medh een
sin dräng, men medh dett förordh att han boor der sielf
och gifver intet dett ringesta deraf, ty missbruuket viste
man vähl, att dhe äro, som gifva sine betiente hemman
att besittia, men kårtta dett aff på löönen. Men den, som
häfver hemman på lön, blifver allena för sin persson frij.
8 §. Att uthskrifningens instruction således inrättas,
dett Hans Kongl. Maijrttz tienst derigenom befordras, och
att uthskrifnings-commissarierne [ej] må uthtyda den, som
dee tyckia gått. Hvarhoos påmintes, att uthskrifningscommissarierne
giöra dett missbruuket, att dhe uthtaga
knecktar, der lijkväll dett borde vara Ridderskapet och
Adelen sielf tillåteligit att sielfva få uthnämbna kneckten.
Affirmatur.
Påmintes och, att medh bergslagen måtte noga i acht
tagas dett missbruuk, som därunder lööper. Affirmatur.
I lijka måtte påminte Hr Landtmarskalken dett
missbruket aff uthskrifnings-commissarierne föröfvas, att
nähr husbonden sätter in een godh och duglig kneckt, sä
släppes han åffta vidh general munstringen, och Commissarierne
taga een oduglig igen i stellet. Dett missbruuket
funno Deras Excellentier nödigt att corrigeras.
Item paminte Hr Landtmarskalken, att uthskrifningspenningarna
måtte gifvas effter gårdetahlet och intet
cffter mantahlet.
9 §. Att intet så många sochnar och hemman skole
dragas under bergslagen, ty derigenom draga sig många
undan uthskrifningen. Affirmatur.
10 §. Att dhe godz, som sedan 1632 ähre blefne grefveoch
frijherreskaper, måge nu för denne gången stå i rotering
lijka medh skatte och crone. Denna puncten togo
Deras Excellentier till vijdare öfverläggiandhe.
11 §. Att alle andre donationsgodz efven så roteras
som skatte och crone. Denna puncten togo Deras Excellentier
Rijkzens Rådh ochså till vijdare betänkiande.
12 §. Att hoos Hans Kongl. Maij:tt anhålla om confirmation
på godzén. Affirmatur.
13 §. Påmintes att ingen ofrällse man måtte få hafva
försvarskarlar eller säterijes frijheet; att sådane försvars
-
Februari.
263
karlar och arbetztorpare måtte vara sielfskrefne. Detta
approberade Deras Excellentier såsom helt skiäligit.
Vidh detta tillfället tahlades dett och om den frijheeten,
som Hans Kongl. Maijitt hade förlänat Smålänningarne,
att vara frije för uthskrifningen, då dett blef discurerat-,
att Smålandh hade städt uuth mehra besvär än dhe andre
provincierne. Hvilket Hans Excell. Hr Johan Hyllén -  st ier na myket uthlade till deras, Smålänningarnes, beröm.
Men der emot blef dett remonstrerat, att dhe andre
provincierne uthi rijket hade dragit sm svara börda, och
endtligen fans bäst vara, dett alla provincierne draga lijka
last vidh uthskrifningen.
Dett blef och påmint, att alla missbruuk, som skiee
medh sätegårdars inrättandhe sampt rå och röö och betientes
hemman, måtte och aldeeles afskaffas, varandes ett
sådant missbruuk, som kundhe draga meer skada medh sig,
än man trodde, så att kanskie sielfva privilegierne kundhe
komma att periclitera.
Sedan slöts conferencen medh een förmaning till Ridderskapet
och Adelen, att de ville vidh detta tillfället
considerera rijkzens svåra tillståndh och giöra så uti ett
som annat hvadli möijeligit vore.
Den 8 Febrnarij.
För middagen förelop intet annat, än att Hr Landtmarskalken
gjorde berättelsse om den conference, som
var hållen medh Deras Excellentier Rijkzens Rådh, och
att Deras Excellentier hade behagat merendels alt dett,
som här på Riddarhuuset af Ridderskapet och Adelen vore
upsatt, men att dett, som angick grefve- och frijherreskapens
rotering sampt dhe andre donationsgodzens rotering,
dett togo Deras Excellentier till vijdare betänkiandhe;
som Deras Excellentier funno ochså gått atttahla
medh Hans Maij:tt, dett Smålänningarne måtte begifva
sig sin frijheet att slippa uthskrifningen, vahrandes billigt
att alla provincierne undergå uthskrifningen. Rijkzens
Rådh funno ochså gått att ännu öfverläggia medh böndren
om quanto, och der dhe sig intet ville uthlåta, att
een tå slööte, lembnandes till Hans Kongl. Maij:tt att
disponera bönderne sedan, som tillförendhe och skiett ähr
uti Ubsala.
264
1678.
Hr Landtmarskalken proponerade, att ett utkskått
måtte gåå till Bönderne och öfverläggia än medh dem,
effter såsom dee hafva varit här: 1. Att uthskrifningen
skieer för denne gången effter mantahlet. 2. Om quanto.
3. Om Smålänningarne tahlas nu intet, ty dett måste aff
Hans Kongl. Maij:tt skiee, effter såsom dhe hafva hans
Kongl. Maij:ttz breff. — Sidst påminte Hr Landtmarskalken
om besvären.
Denne gången föreföll intet mehr.
Den 8 Februarij effter middagen.
Yar baneouthskåttet tillsamman, hvaröfver baneosecreteraren
holt protocollet.
Den 9 Februarij.
Hr L andtmarskalken badh, att utskåttet, som hade
varit hos Bönderne, ville giöra deras berättelse, hvadh dee
hade uthrättat.
Hr Hans Mörner: Dhe uthläte sig till ingenting så
gått. 1. Exeuserade dhe sig, att dhe voro så nyss sammankombne,
att dhe intet hade hint. 2. De kundhe ännu
intet uthlåta sig, hvarken om gårdhetahlet eller om mantahlet.
3. Begiäradhe, att Bidderskapet och Adelen ville
först gifva dem deras tanckar och uthseija quantum.
4. Låfvade komma hijt medh uthskått.
Hr Landtmarskalken: Bidderskapet och Adelen
lare giöra hvadh dhe kunna, men att Bönderne skohla
föreskrifva dem att nembna quantum, dett kan intet skiee.
Yij villia slunta; sedan kan Hans Kongl. Maij:tt låta
handla medh bönderne.
Hr Axel Wachtmeister påminte att inhempta
Bijkzens Bådz svar om grefve- och frijherreskapen.
Hr Mauritz Posse: Dett hugnar oss, att Bådet intet
häfver vist sluutet; dett är svårt att låta rå och röö gå uti
uthskrifning; jag häfver snart på mine godz ingen duglig
karl. Yij hafva nu een så lång tijdh tient utan löhn. Jag
håller bättre, att vij öfverläggia dett jag förre gången förestälte
om reductionen; blifver dett värckställigt, så kan
dett blifva bådhe ryttare och knecktar tillfyllest utan att
sättia så väre privilegier i fakra. När Hallandh, Blekinge
och Skåhne komma under Grönan, där kan blifva ryttare
-
Februari.
265
hemman och knecktehemman utan att röra väre rå och
röör.
Hr Landtmarskalken: Dett skall intet glömmas.
Dett hafva vij klart i regeringsformen. Men hvadh nu
tijden tåhl, see vij sielfva.
Hr Mauritz Posse: Dett är svårt att låta skrifva
våra rå och röö. Hvar äro tå väre privilegier? Dett kundhe
och väl behöfvas een ny reduction. Hvar äro militisegodzen?
Hr
Bengt Bosenhane: Dett är intet att tahla om
een ny reduction, för än denna är sluuten, att vij kunna
see, hvart den hinner.
Hr Landtmarskalken: Att tahla om en ny reduction,
är een heel rijksdagzsaak. Yore den förre exe q ver ad,
så kundhe dett tahlas om een annan. När vij see på dhe
förre besluuten af 1672 och 1675, så är sådant intet förgätit.
Hr Mauritz Posse: Hvadh som effter den förra reductionen
bordhe vara hemfallit, dett bör betahlas medh
interesse på interesse.
Hr Axel Wachtmeister: Dett tyckes lijkvähl vara
svårt, att dett reduceras ifrån den ena och gifves dhen andre.
Hr Mauritz Posse: Ähr dett skiäligit, att vij, som
hafva gambla frälsegodz, skole contribuera lijka medh.''
Hr Clas Flemmingk et alii: Dett kåstar mycket
uppå, nähr dett reduceras från migh och gifves åt andre.
Alii: Dett tages ifrån den, som kan hafva förtient
dett, och gifves åth en annan, som intet är dett vårdh.
Alii: Kanskiee dett faller accidentier uthi någre
hemman.
Alii tyckte, att reduction borde redan vara ändader.
Hr Gyllencreutz mente dett kundhe väll excuseras.
Beduction är vorden hindrader; fått manga resolutioner,
som hafva hindrat värketz sluut. Hoppades intet slijta
någre skoor i den nye reductionen.
Hr Bengt Bosenhane frågadhe Gyllencreutz, om
reduction och hade bruukat all den hastigheet till att
enda värcket, som häfver kunnat skiedt.
Gyllencreutz: Om man intet hade blifvit hindrader,
så hade dett vähl kunnat skiett. Vij hafva både Konungens
och Begeringens resolutioner, som hindra oss.
266
1678.
Alii: Om oell alle hafva fått vist sina bref?
Hr Gyllencreutz responderade: Dhe hafva fått notification;
önskadhe att få tillfälle att försvara sig.
Hr Landtmarskalken: Reduction tillbiuder vijsa sin
flijt och beskaffenheeten af värcket, att dhe intet ähro vållande,
men hinderet kommer af andre.
Hr Clas Flemming, Öfversten: När reductionen inrättades
och besluutet giordes, så var dett intet i tankau
i 12 å 14 åhr.
Hr Mauritz Posse: Min svåger sitter där; han önskar
sielf att få förklara sig.
Gyllencreutz begärdhe, dett alla ville hielpa till,
att reductionen måtte blifva endader. Yij villia och giärna
försvahra oss, när Hans Kongl. Maij:tt vill.
Hr Landtmarskalken: Dett kan finnas tvänne aff
lijka donation, helt differente uti meriter, olijka uti prartensioner;
dett tages från dhen ena och gifves dhen andre. Yij
kunna intet mehra giöra, än bedia Kongl. Maij:tt, att det
blifver endskap och inqvisition om värcket.
Hr Clas Flemming: Dett kan sättias in uti besvären,
att reductionen måtte endas till een viss tijdh.
Gyllencreutz tyckte vara bäst att genom ett serskilt
uthskått bedia Hans Kongl. Maij:tt, att reduction
måtte endas till en viss tijdh.
Hr Clas Fl emming: Dett vore en önskelig nåde, om
Hans Kongl. Maij:tt ville effterlåta, det Ridderskapet och
Adelen finge sielfva öfversee dett värcket.
Gyllencreutz: Hvadh som vore förelupit för åhr
1668, kundhe han intet veta, effter han tå intet var där,
men sedan är hvart åhr gifven en relation till regeringen
om värckets tillståndh. Man tvifladhe, om den ähr blifven
een gång läsén.
Hr Landtmarskalken frågade om de penningar, som
ähro hemfallandhe, ähro blefne användhe att därmedh inlösa
godzén.
Gyllencreutz: Nej.
Hr Landtmarskalken: Illa nog, dett borde lijkvähl
vara der till och intet till lööningar.
Hr Nils Bielcke frågadhe, om dhe uti reduction
hafva fått godz på sine löningar.
Gyllencreutz responderade: Kan skiee somblige.
Februari.
267
Hr Mauritz Posse mente denne Konungen kunna inrätta
een ny reduction.
Hr Landtmarskalken: Ja effter lagen och effter
Ridderskapetz och Adelens samtyckie.
Gyllencreutz mente ingen reduction kundhe gå
längre, hvilket vore een omöijeligheet.
Alii: Effter reduction vore fotåder på necessiteeten,
så kundhe han väll gå längre.
Alii och serdeles Hr Mauritz Posse: Dett är intet
än undersöcht om Ubsala ööde.
Hr Clas Flemming: Ubsala ööde, förbudne orter,
bergslagen, ladugårdar, allmenningar, fiskerijen, strömmar,
alle gamble frälsegodz måste undersöckias. Jag måste ju
seija, när dett reduceras från mig och giffves een annan,
dett kåstar på.
Alii: Att Hos Kongl. Maij:tt påminna, dett provincierne
måtte bestå af eegne medell.
Hr Landtmarskalken: Att bedia Hans Kongl. Maij:tt,
dett intet måtte doneras bärt något, och om dett skall skiee,
tå på lijfztijdh, så häfver Hans Kongl. Maij:tt hopp att få
dett igen, och flere hafva hopp att blifva ihugkombne.
Resolverades: Dett kundhe gifvas som ett extract utur
protocollet.
Vidh detta inkom banco-utskåttet, hvilket protocoll
banco-secreteraren förde.
Den 11 [Februarij var] söndag.
Den 12 [Februarij] för middagen uti secrete uthskåttet
och samma [dag[ effter middagen bancovärcket.
Den 12 Februarij 1678 post meridiem.
Hr Landtmarskalken föredrog Rijkzens Ridderskap
och Adell, huruledes deputerade uthskåttet uthöfver bancoväsendet
varit till hopa och uti åtskillige puncter kommit
öfver eens, och så snart dee dhem afgiort och upsatt sitt
sentiment, skall dett Ridderskapet föreläsas och communiceras.
Ridderskapet funne högnödigt, att så väll der medh
som alt annat, till denne här Rijkzdagen hörigt, på dett
möijeligaste hastades och bräcktes till sluut.
268
1678.
Hr Landtmarskalken påminte hvadk som vidh seenaste
sammankombsten var omtablt, dett Hr Landtmarskalken
skulle boos Hans Kongl. Maij:tt giöra en underdånig
insinuation om dben stoora Commission Hans Kongl.
Maij:tt på sidstbåldne Kijkzdagh i nåder anbefalte dess
trogne undersåtare och ständer, dett och Hr Landtmarskalken
förrättat och funnit Kongl. Maij:tt af dee nådige
tanckar, att jempte tvänne af hvart ståndli, dem dhe sielfva
af dess ledamöter uthnämbna ville, deputera någre andre,
som forderligaste värcket sig företaga kunna och giöra
Hans Kongl. Maij:tt sedermehra dhen raport om sammanhanget,
som fordrades, på dett Hans Kongl. Maij:tt sedan
sielf decision kunne låta föllia. Altså emedan och dee
andre stånden uthi samma ährende söckt i all underdånigheet
Hans Kongl. Maij:tt och fått samma svar, ty ville
Ridderskapet denominera nu tvenne aff dem, hvilcka dhem
behagadhe.
Ridderskapet söckte vara informerade uti dett stoora
commissionsvärcket, och huru vijda dett af dem, som der
vijdh varit bruukade, ähr förrättat.
R-r Landtmarskalken sustinerade dett intet komma
oss vijdh att deröfver censurera, uthan i underdånigheet
lembna Hans Maij:tt, och voro till efventyrs nödigt, att
een och annan uthsågz der till, som ickie varit medh och
suutit tillförendhe i samma Commission.
Stannades så vijdh denna discours, och inkomme Böndernas
uthskått.
Uthskåttet af dem betackade Ridderskapet och Adelen
för all bevijst gunst och söckte medh dem conferera een
punckt, som iblandh flere dem voro af Hans Kongl. Maij:tt
föresatt, angående uthskrifningar och manskapz förskaffandhe,
der till dee föga såge rådh eller uthvägar, vahrandes landet
mehrendels tompt och inge duglige perssoner igen, utan
gamble, som föga tiana kunna, men der dee enteligen skulle
för högsta nöden condescendera till någon bevillning af uthskrifning,
ville crono och skatte considereras här effter
och nu för denna gången lijka emot frälse.
Hr Landtmarskalken på Ridderskapetz och Adelens
vägnar betackade uthskåttet, som så vähl för sine personer
som sine medbroder draga till Ridderskapet och Adelen
den godha tillförsicht att medh dem pläga ali godh rådh
Februari.
269
och communication, remonstrerandes dem först, huru högt
Hans Kongl. Maij:tt elskade freeden och kunna gå detta
besväret förbij, men som Hans Kongl. Maij:tt den samma
icke kundhe nå, medh mindre Hans Kongl. Maij:tt holle
värijan i handen och manskap i felth, bordhe hvar och een
behiärta Hans Kongl. Maij:ttz nådigste försårg och högst
berömlige intention för dess rijke och undersåtares vällståndh
och säkerheet, och nu så mycket mehra komma
Hans Kongl. Maij:tt till erkläckelig undsättning, som
tarfven (?) dett högst fordrar, och dhe sielfva väll veta,
hvar till och Ridderskapet och Adelen satt tillbakars och
på een sida sina privilegier, vählfångne rätt och rättigheeter,
att låta gå öfver deeras råå och rör och försvarskarlar,
så att ingen skall vahra exempt een starck uthskrifning,
och dett effter mantahlet, på dett något kunne
förslåå och vij våra fienders macht [vara] vuxne, hvarigenom
och denne frätandhe krigslåga kundhe een gång
dämpas och uthsläckias, att vij omsijder bräcktes till roo
och önskelig fredh.
Uthskåttet förebore omöijeligheeten, att icke kunna
låta gå öfver mantahlen, emedan vähl kunne till efventyrs
finnas på een gårdh tvenne eller trenne karlar; skulle een
deraff straxt tagas, blefve den gamblaste och odugligaste
qvar, och altså gården öde och landet obrukat och tompt;
voro och intet mehra hopp att kunna i längden låta hålla
någon uthskrifning, dee och dess utan betingat sig vidh
den godvillige bevillning till hvar siette, här effter der
medh att förskonas. Der lijkheeten på crone och skatte
emot frälse ingalunda komme i consideration, ville uthskåttet
på sine och sine medbröders vägnar blifva vidh
gambalt och fornt; doch skohla först i underdånigheet söckia
Hans Kongl. Maij:tt der om och conferera medh dee gode
herrar af Rijkzens Rådh, som för deras ståndli voro deputerade,
och ville medh sine medbroder vijdh nästa sammankomst
om samma ährende öfverläggia. Och togo dermedh
afskiedh.
Ridderskapet och Adelen begynte sin emellan discurera,
om dee tvenne perssonerne Hans Kongl. Maij:tt af
Riddareståndet desidererade, hvilka man där till uthnämbna
ville. Någon aff dem, som i Commission varit brukadhe,
syntes intet kunna påkallas, emedan desse här komma
270
1678.
mehrendels lijka som censurera deras värck och vara i
saken referenter.
Landzhöfdingen Hr Mauritz Posse fan nödigt, att
een och annan uthsågz, som någon vetskap hade i sådane
saaker och stadigt voro i Stockholm. Han för sin persson
undandroge sig alldrig sin konungs och herres tienst, men
som een Landzhöfdinge måste stadigt upvachta in loco sin
tienst, förmodade vara excuserad.
Ridderskapet lembnade detta till näste sammankombst,
och dåå uthsee bäggie perssonerna.
Hr Landtmarskalken påminte om besvären, eifter
alla de andre Ständerne voro allareda inkombne hoos Kongl.
Maij:tt medh sine, voro och högnödigt, dett Ridderskapet
och Adelen nu voro färdige, att der på kundhe föllia Hans
Maij:ttz nådige resolution.
Uthskåttet uthöfver besvären förmente till mårgon
kundhe vara färdige, och att hvar och een af Ridderskapet,
som något en general hade att påminna, dett hela
ståndet anginge, kunne dett samma vijdh detta tillfälle
och till den tijden gifva vijdh handen, men medh något
en particulaire heel[t] otienligit och vijdlöfftigt.
Detta gaf tillfälle ått een och annan af Adelen sig
besvära uthöfver den oförrätt dem skieer på deras oskattlagde
tårpare med giestning, inqvartering, skiutz och annan
tunga, som de lijkvähl borde före befrijas.
Hr Landtmarskalken: Där sådant vore een och
annan skiett, borde först söckias Landzhöfdingen, och der
han intet ville dett corrigera, söckia högre handen; bekiende
samme vara sina torpare skiett, men vijd giordh
klagan hördh och vunnit correction; dess uthan voro gode
ordningar och Kongl, reseripta författade, som i denne
casu kunna een och annan vähl tiena till hielp och
säkerheet.
Ridderskapet och Adelen holle högnödigt i underdånigheet
Hans Kongl. Maij:tt bedia, det dhe måste blifva
förskonte medh een och annan pålaga, som tordhe utan bevillning
på een allmän Rijkzdag af dem och deras underhafvande
uthsöckias.
Ibland besvären, remonstrerade Hr Landzhöfdingen
Posse, borde billigt intet förgiätas, huru nachlässigt justitien
administreras, som i synnerhet uti de nedrige in
-
Februari.
271
stantierne, medh upbudh till exempel, att dhen, som [är]
rätta possessor fundi icke eens rätt [vet], enär upbudh
skier på eens gårdh, heller niuta kan beneficium legis uti
återbördandhe, effter man vijda aflägsen får ingen notifikation
och gåår så sin rätt qvitt; voro alt fördenskull rådeligit,
att man anhölle, dett een sådan justitiario injungeras
giöra om sådant upbudh notification, på dett ingen derigenom
prsejudicerades.
Hr Landtmarskalken: Lagen är ju klar i detta
mähle, så vähl i landz- som i stadzlagen, och finnes der
vidh een stoor difficulteet för een, som skall skepa lag och
rätt, att just veetta, hvem som ähr possessor och byrdeman,
ty sådant lärer yppa sig vidh upbuden och de differentier,
som een och annan emellan upkommer, och dommaren
kommer till att dömma uti.
Ridderskapet holle före, att den äger och någon rätt
har till ett godz, lärer intet försumma att vigilera och
effter sitt fråga, ty leges sunt positse vigilantibus et non
dormientibus.
Ridderskapet och Adelen slote att hafva alle sine besvärspunkter
färdige till mårgons, att dhe kundhe upläsas
effter middagen till sammankombsten.
Hr Landtmarskalken refererade, huruledes han på
Ridderskapetz och Adelens begiäran förfrågat Rijkzens
Rådh om dhen lijkheet uthöfver deras godz i grefve- och
frij herreskapen emot crone och skatte, men som Deras
Excellentier, accablerade uthaf andre vichtige och månge
affaires, icke kunnat afgifva dess förklaring, är der vidh
blifvet stannat, och för denna gången intet vijdare åthgiort.
Ridderskapet och Adelen till största delen sustinerade,
att detta kundhe under dem debatteras, och förskiöte sigh
till hvadh senast dheruti voro nästan så gått som slutit,
att intet behöfdes Deras Excellentier der om bemödha.
Hr Landzhöfdingen Posse: Dett voro mycket hårt,
att een annan, som igenom sin industrie och gode menage
något förvärffvat, skulle undergå alt besvär och deraf contribuera,
och den, som af så stoore beneficier häfver sig att
hugna, icke deremot skall komma uthi högsta necessiteeten
sin konung och fädernesland till undsättning. Hvadh
besvär och tunga är elliest för een adelsman, som på sine
272
1678.
eenskylte rå och rör, tiänare och försvarskarlar måste tåhla
uthskrifning och blifva ruinerat.
Cantzlierådet Grefve Gabriel Triresson Oxenstierna:
Jag tror ingen ähr, som icke kienner sigh skyl -  digh som een godh patriot att gripa sin konungh under
armarna med alt hvadh han äger, och som jag för min
person icke som [af] interesse tahlar, lijkväll befinner många
bärta, och oss icke in ipsorum absentia och dem ohörde,
som dett angår, kunna sluuta och statuera in prsejudicium.
Hr Ammiralen Wachtmeister: Dhen som bärta ähr,
och icke tillstädes, imputet sibi, ty han bör vara tillstädes
på Hijkzdagen, och ståår dermedh intet till dröija.
Hr Ammiralen Gustaf Horn sadhe sig vara bidin af
Rijkzrådet Grefve Gustaf De la Gardie att på hans och
sin faderbroders vägnar uthseija deras resolution till lijkheeten
emot skatte och crone uthi deras grefve- och frijherreskap,
och önskade att dett till ehrkläckeligheeten något
giöra kundhe.
Hr Landtmarskalken: Vij påminna ju oss, att dett
är så gått som sluutit, och står ännu der på, om vij till
något vist skola uthlåta oss, för än vij få höra, hvadh de
andre Stenderne villia giöra.
Ridderskapet och Adelen aggreerade dett samma och
der vidh för denna gången acquiescerade.
Uthskåttet uthöfver besvären komma till hopa i mårgon
kl. 7, Ridderskapet och Adelen effter middagen klåckan 3.
Den 13 [Februarij] för middagen var secreta utskottet
tillsammans.
Den 13 [Februarij] effter middagen.
Uplästes hvadh som var upsatt, der vidh påmintefs],
ätt tiensterne måtte deelas på fleere af Ridderskapet och
Adelen, så att een intet behåller många; att Hans Kongl.
Maij:tt ville försee dem medh tienster, som inga hafva;
om een häfver fleere, än han kan förvalta, att tå benåda
andre dermedh; att löningarne måtte falla richtigt uuth.
Yedh detta framstegh Reijer, begiärandhes att Ridderskapet
och Adelen ville recommendera honom hoos Hans
Kongl. Maij:t, att hans långa tienster måtte komma i
consideration, och blifva hulpen; han hade i Pommeren
tient som een ährlig man.
Februari.
273
Hr Per Sparre mente vara mycket betänkeligit att
intercedera för någon; dett vore som reprochera Hans
Kongl. Maij:tt. Han kundhe dertill intet råda. Ridderskapet
och Adelen vore kombne till Rijkzdagen för publique
affairer och intet att besvära Hans Kongl. Maij:tt medh
sådant, som dependerar af Hans Kongl. Maij:ttz egen nåde.
Vid den §:en om tågordningen uplästes, påmintes, att
tågordningen är i sig sielf godh, men att Landzhöfdingarne
måtte hålla handh öfver henne, att der medh intet
missbruukas; att inge pass tillåtes, hvar om vijdh tingstellen
och af predikstolarne afkunnas; att Hans Kongl.
Maij:tt låter förkunna hoss militien, att ingen tager frij
skiutzning; att oflicerarne måtte giöra beskeedh, hvart
munteringarne ähre vägen tagne.
Den 14 [Februarij] före middagen uthi secrete uthskåttet.
Den 14 [Februarij] effter middagen.
Hr Landtmarskalken gaf tillkienna, huruledes han
hade förnummit, dett Bönderne hafva medh Rijkzens Rådh
uthlåtit sig om uthskrifningen och villia, att adellsmannen
skall stå lijka medh skatte och crone. Konungen sadhe
mig dett sielf, men jag viste omöijeligheeten, och Konungen
läth sig dett väll behaga.
Sedan uplästes dee förre puncterne öfver uthskrifningen,
hvaröfver redan var confererat medh Rijkzens Rådh.1
Hr Landtmarskalken: Yij måste see, 1. hvadh som
bevillias, 2. huru vij bevillia, 3. huru dett blifver fullbordad
och exeqverad till Kongl. Maij:ttz och rijketz
tienst.
1 §. Aflirmerades.
2 §. Måste nu skiee effter mantahlet; kan elliest
intet spijssa.
3 §. Adelen cederar nu för denne gången sine rå
och rö.
4 §. Som för var sluutet.
5 §. Om grefve- och frij herreskapen så häfver Rijkzens
Rådh sagt Hr Landtmarskalken, att dee ännu intet
hade hafft tijdh att öfverläggia dett.
1 Jämf. ofvan sid. 261 o. f.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-protXII. 1678.
18
274
1678.
Alii och serdeles Grefve Oxenstierna Gabrielson
hölt detta för ett elackt prsejudicatum och elacka conseqvencier.
Öfver detta upstegh åter een mächta hårdh dispute
och ett stort sårl.
Hr Landtmarskalken: Jagh häfver intet deruti att
seija, utan önskar vara till enda. Konungen presserar på
sluut; jag förmaner, att dee ville komma tillsammans;
jag låter slå an; jag tycker och, hvad som blifver resolverat,
måtte blifva.
Alii viste dett intet vara resolverat, att grefve- och
frijherreskapen skulle stå lijka medh skatte och crone.
Mauritz Posse: Dhe, som hafva gammalt frälse, frijkalla
intet sina försvarskarlar effter privilegierne; derföre
kunna intet dhe, som ähre sedan 1632, undandraga sig stå
lijka medh skatte och crone. Ähr dett skiäligit, att andra
måtte cedera sine gamble rättigheeter och dee måge
blifva lijka?
Hr Landtmarskalken: Dett är een sällsam qvestion
om dett gamble frälset. Huru kan det stå lijka medh
dett nya?
Erenschiöld: Hvarföre tahlar man intet om alla
godz i rijket, att dhe blifva lijka?
Hr Landtmarskalken: Yij villia intet vara lijka
medh böndren, dett hafva vij samtyckt; villien I jaka, så
giören; villien I intet, så neeken. Men jag måste hafva
svar, effter dett är communicerat med Rådet. Seijen ja
eller neij.
Secreteraren Lindskiöld: Dett gamble frälse, som
dhee kalla, är äfven så väll genom beneficier kombne(l) som
dett nya. Hvar och een vill hafva fredh, hvarföre icke i
denna casu cedera sin rätt? Dett eena frälse vill blifva
lijka försvarat medh dett andra.
Hr Landtmarskalken: På dett sättet måtte een
högbåtsman blifva een båtsman; dett är een ohördh saak,
att ett frälse skall blifva lijka medh skatte och crone.
Hr Landtmarskalken begiärdhe, att häröfver måtte voteras
med zedlar.
3 classis zedlar folie på, att grefve- och frijherreskapen
skulle stå lijka medh skatte och crone.
2 classis zedlar dett samma.
Februari.
275
1 classis zedlar: Neij, att hvarken frälse- eller lähnegodz
skulle stå lijka medh crone och skatte.
Härvidh påmintes åter, att tå proposition härom
skiedde, taltes dett intet om dett gamble frälset, utan
allenast om grefve- och frijherreskapen, och voterades generaliter
till skrifningen. Men intet förstods det, att
frällse skulle vara frijt.
Alii: Dett kommer åter igen, hvad som i Ubsala passerade,
så seijes dett nu.
Hr Landtmarskalken gaf tillkienna, att han hade
ochså förnummit, dett Småläningarne ville begifva sig
den frijheten dee hade från uthskrifningen.
Hr Landtmarskalken: Angående quantum, så menar
jag, det kan komma ä 8 emot 10. Men häröfver måste
ännu confereras med Bönderna.
Hr Landtmarskalken: Seedan häfver Ridderskapet
och Adelen satt sine exceptioner, såsom:
1. Sätegårdarne, dee som ähro rätte sätegårdar.
2. Oskattlagde torpare, som allenast giöra arbete och
intet gifva något åt husbonden
3. Dhe, som giöra helt eller halfft åhrs tienst och
niuta lön och kåst.
4. Alla försvarskarlar stå i roote, så att ingen slipper
meera än gårdzdrängar.
5. Arbetztorpare.
6. Dhe, som hafva fått ett hemman att boo på och
boo der sielfve, blifva frije medh een dräng.
7. Den, som häfver på sin löhn hemmanet, blifver
frij för sin persson, men hans manshielp rooteras.
8. De gambla öfver 60 åhr och de unga under 16
åhr blifva frije. Item alla allmoose-joon och krymplingar
blifva frije.
9. Sees noga effter oskiählige sätegårdar sampt rå
och ros missbruck.
Hr Landtmarskalken proponerade vijdare om modo
vidh uthskrifningen:
1. Att husbonden måtte sielf rotera sine bönder, dock
att der vidh tages i acht, att han intet sluuter uth sine
och sätter andres in.
2. När herren prsesenterar een duglig karll, infödder
och kiender, att uthskrifningz-commissarierne måtte tå
276
1678.
vara skyldige att emottaga honom och intet förskiutan.
3. Uthskrifningzpenningar gifves effter hemmantahlet
och intet effter mantahlet.
Resolutio: Effter gårdetahlet såsom 1675.
4. Att Kongl. Maij:tt ville hindra dett undersleef, som
skieer uthi bergslagen, att see effter, hvarest för mycket
fålck är, att dett öfverflödige måtte tagas sielfskrefne.
5. När kneckten häfver gått igenom mönstring och
seedan rymmer, att roten må vara frij.
Resolutio: Att roten blifverfrij, seedan een duglig karl
ähr vorden preesenterad och af commissarierne antagen.
Påmintes att Secreteraren begynner att sättia up
svaret på Hans Kongl. Maij:ttz proposition (se bil. 5).
Den 18 Februarij.
Hr Landtmarskalken gaff tillkienna, huruledes han
blef kallad till Deras Excellentier Rijkzens Rådh och
blef tillfrågad om een saak, nembligen att dhe discurser
skulle vara faldne, att ingen aff Rijkzens Rådh skulle
reesa kring landet och taga frij skiussning och frij reesa.
Jag svarade mig detta intet hafva hört. Hr Landtmarskalken
begiärte, att om någon vore, som det viste, måtte
det framseija, dett han kundhe seija sig dett intet hafva
hört; vore dett och här omtahlat, så måste något der om
finnas i protocollet.
Hr Clas Flemming: Effter såsom vij hafva ingen
vettenskap derom och hafvom det intet hört, så tyckes
vara bäst,, att Rijkzens Rådh först seija, hvem det häfver
sagt, och hålla sig till sin man.
Alii och deriblandh Leijoncrona: Jag häfver nog
reest i landet, men intet häfver jag nåntin(!) hört sådant
klagas.
Hr Landtmarskalken: Men nog lare officerare finnas,
som hafva legat i Tällie och förtärt, och gifvit seedan zedlar
till bönderne.
Grefve Baneer: Intet häfver jag hört i åhr tahlas der
om. Men för, när Konungen var på Kungsöör, så tahlades
det om sådant.
Hr Landtmarskalken påminte, att besvären måtte
sättias up och giöras färdige, hvar vidh måste tagas i acht,
Februari.
277
att ingens particular klagan införes, utan det, som bör gå
heela ståndet an och styrcker privilegierne.
Grefve Baneer: Det kan lijkväll vara ett sådant
particular besvär, som röörer hela ståndet; såsom om mig
att jag intet häfver få[tt] niuta privilegierne, der som han
och hade upsatt een supplication, och mente det kunna
komma in i besvären der till.
Hr Landtmarskalken frågade, om supplication skulle
läsas up, för än besvären voro färdige. Mente bäst dröija
der medh.
Resolutio: Att supplication blifver straxt upläsen, som
och skiedde.
Sedan sade Grefve Baneer: Effter såsom heela ståndet
vore uthi hans persson lsederat och privilegierne infringerade,
så häfver han intet kunnat eller bort förtijga
det, som röörer privilegierne och ståndet. Togh afträdhe.
Hr Landtmarskalken, sedan Grefve Baneer var
uthgången, sade: Yij hafva intet sett det kongl, bref, som
han sig påberopar. Men så tyckes det lijkväll underligit,
att Rijkzens Rådh hafva aresterat een så förnähm persson.
Effter han begiärer vissa perssoner, som kunna see hans
skiehl igenom, så kan det intet neekas, effter såsom han
föregifver heela ståndet rööres och privilegierne. Det ståår
oss intet till att dömma och giöra något, så länge intet
altera pars ähr vorden hörder. Men så kunna vij intet
neeka han hööres; begiärer han lag och rätt, så gifver
Konungen den utan vår bön; vij ähro inga dommare.
Hr Nils Bielke: Han klagar honom skulle vara våldh
tillfogat emoth Hans Kongl. Maij:ttz ordres.
Hr Landtmarskalken: Vij hafva intet sett den
ordres han påberopar. Man kan in tantum låta see det
igenom. De, som han klagar öfver, ähro aff vårt ståndh;
vij kunna intet mindre giöra än see det igenom; sedan kunna
vij vijdare öfverläggia, hvad som står till att giöra.
Hr Bengt Rosenhane: Det må elliest vara medh
Grefve Baner, huru det vill, så är det lijkväll vist, att
ingen adelsman bör således blifva fängslader.
Alii: Saken är anhängig giord uthi Hofrätten.
Hr Axel Wachtmeister mente det samma, att låta
saken komma till lag och rätt.
278
1678.
A lii: Men ähr der något, som ståndet röörer, så måste
vij tahla deruppå.
Hr Landtmarskalken: Vij kunna begiära af Hans
Kongl. Maij:tt, att Hans Kongl. Maijrtt ville giöra den
förordning, att saken måtte komma till sluut, fast Hans
Kongl. Maij:tt reeser bärt. Hr Landtmarskalken frågade,
om Grefve Baners sak skulle komma uti besvären.
Svarades: Nähr besvären bäras up, kan dett generaliter
tahlas derom.
Hr Pär Sparre mente vara mycket betänckeligit
att recommendera till Konungen saken; dett vore intet
exempel; Konungen låter äntå hvar och en få rätt.
Alii och deriblandh Hr Gabriel Fal ekenberg mente
joo, att exempel skulle finnas, och att Ridder skåpet och
Adelen hade intercederat för Reuter, som satt i vachtme
stare camm ar en.
Hr Landtmarskalken proponerade seedan om utskrifningen,
sägan des sig hafva hört, dett bonden intet vill
uthlåte sig, för än vij säga först, hvilket intet kan skiee,
varandes tillförende aldrig skiett. Effter nu bonden intet
vill uthlåta sig, så kunna vij säija: gior bonden 8, så giöra
vij 12; gior bonden 10, så giöra vij 18, eller som vij finna,
allenast vij intet blifva lijka.
Hr Axel Wachtmeister mente, att nu denne gången
kundhe samtyckias att blifva lijka medh bonden; man
måste anse rijkets tillståndh.
Hr Landtmarskalken och alla medh honom: Det
kan omöijeligen skiee, utan vij medh det samma villie alldeles
afstå våra privilegier; vij villia intet heller stå pä
dett högsta på vår rätt och stå halfparten emot bonden,
effter rijket är uti sådant tillståndh och militien så af sig
kommen, uthan måste dett vara någon åthskillnad; elliest
ähre vij intet adelsmän, och att blifva bonden lijke, fast
dett häfver varit dee största svårigheter, så hafva vij lijkvähl
alldrig gått till lijkhet medh bonden.
Hr Landtmarskalken: Effter såsom vij höra, att
bonden intet vill förklara sig, att vij tå stanna hos oss
utbi något vist om quanto: om dee då giöra 8, vij tå blifva
vidh 12, eller hur det kan komma. Att blifva lijka, är
intet att tänkia på.
Omnes: Neij, Gudh bevare oss derifrån.
Februari.
279
Hr Landtmarskalken proponerade ochså, att inga
penningar må tagas för kneckten, uthan han blifver kneckt
och uthi sin tienst, och om sådant kunne bevijsas vara
giort, dett den samme giorde derföre redha och räkning,
och dett medh dhe verificationer som vederbör.
Hr Landtmarskalken föredrog, huru een och annan
begiärdhe och giorde(!) Adelen introduceras. Och som någre
aff vårt ståndh voro deputerade deeras bref igenomsee,
förfrågades, huru vij da der medh voro avancerat.
Respondetur, dett mycket få framte deeras bref in
orginali; mästa delen inkomma medh copier.
Resolverades, att der een vore aflägsen och i konglig
tienst, kundhe vidimerade copier aggreeras, elliest intet.
Och att introduetion af dem, som sig presentera, skieer
vedh uthgången af denna vecka, och de, som sig försumma,
imputent sibi.
Hr General-Lieutenanten Mörner uptäckte, som skulle
seijas om een af dem, som ähr beneficerad medh skiöldbreff,
[att han] haffver hafft fadren till byfougde och farfadern
böfvel. Dock detta seijer relative, men intet att
sig engagera.
Ridderskapet och Adelen funno nödigt, att uthskåttet
giordhe den diffieulteeten honom kunnigh, som dett anginge,
och dett till i mårgen, på dett een annan derigenom icke
kommer till lijdha, som sådant icke borde umgiälla.
Uthnämnas till öfvergifva besvären (bil. 3):
Aff 1 classe:
Grefve Gabriel Tureson Oxen- Hr Gustaf Horn.
stierna,
Aff 2 classe:
Hr Falckenberg, Hr Ribbing.
3 classe:
Hr Gustaf Reuter, Hr Stålhanske.
Den 19 Februarij.
Hr Landtmarskalken gaf tillkienna, huruledes Rijkzens
Rådh komma nu hijt, att medh Ridderskapet och Adelen
öfverläggia om contribution. Derföre måste Ridderskapet
och Adelen något öfverläggia. Men funno att Ständerne
280
1678.
måste contribuera och andre sittia och nyttia.1 Det vore
någre momenta upsatte, som tyckes tiena till öfverläggiande,
att conferera medh Rijkzens Rådh deröfver (bil. 9):
1. Att de, som hafva fått tillgiffter på ricktige dömbde
påster, der uthi vitium intet är in processu, utan är rätt
dömbt, måtte åter kallas.
2. Alle balancer betahlas, som någon effter ricktig
liqvidation är blefven skyldig antingen för upburne kroneräntor,
eller elliest öfvertagne ähro, att dhe betahlas medh
interesse.
3. Alla de, som hafva Cronans räntor om händer så
väll vidh armeen som annorstädes, och andre, som om medell
förtrodde ähro, måge till een viss tijdh tillhållas att
giöra reda och räkenskap, och i detta fallet för ingen någon
exception giella. Och der een sådan intet inom ett åhr
det prsesterar, måtte sättias från embetet och svara utur
fängelse.
4. Att Hans Kongl. Maij:tt ville låta efftersee, huruledes
dett medh Avestad bruks abalienation och Sahlberges
förpantning är och dess pantskillings distribution är gångit.
Item med 5. De Flons bodh. G-eneraliter att seija,
att een commission måtte förordnas, som examinerar alla
contracter och negotiationer, så och effterser, att alla reeda
medell ähro rätteligen till det nödigaste blefne användhe.
6- Att ingen måtte få uthi sine försträckningar inblanda
gammal giäld, och effter sådant reedan 1669 förbiudet
är, att den, som sådant seedan häfver giort och
ehrhållit bref och tillståndh att få niuta gammall giäld,
att sådane bref måtte uphäfvas, och den dett niutit sådant
tillbaka betahla.
7. Att inga provinciale möten hållas, utan tå dett
behöfves, att Rijkzens Ständer kallas till Rijkzdag.
8. Att värfvarnes insolence måtte hämmas och een
rätt jurisdiction nämbnas, hvarest dhe skola lagsöckias.
9. Alla monopolier, och serdeles tiäru- och tobakzcompagnierne,
afskaffas.
10. Att skilliemynt skaffas i rijket.
11. Att Kongl. Maij:tz och Cronans betiente måtte
få deeras löhn.
12. Att alla Cronans räntor måtte gå igenom Banco.
1 Meningen otydlig.
Februari.
281
13. Att siötullen på dhe varor, som för manufacturen
skull ähr förhöjdh, måtte nedsettias.
14. Dee onödige betiente uti Collegierne afskaffas.
15. Kiörckieordningen och lagen medh dett forderligaste,
som skiee kan, förfärdigas.
16. Att Kongl. Maij:tt ville hafva dett tåhlamodhet
att blifva här, till dess de ährender voro afhulpne, som till
Hans Kongl. Maij:ttz tienst af Rijkzens Stender honom
förestälte ähro.
17. Effter tobackzcompagniet profit af placatet häfver
slag[g]at, att een effterräkning måtte skiee.
18. Att alla godz och räntor, som så vähl uthi förbudne
orter som andre reduction underkastade orter kunna
pro beneficio vara någon förunte, måtte straxt blifva reducerade
tillijka medh dee godz, som uti dee provincierne
ähre belägna, som sig intet sielfva bära kunna.
19. Där någon högt meriterad persson häreffter niuter
uti godz något beneficium, att sådant beneficium sig intet
vijdare sträckier än uthi hans lijfztijdh.
20. Att alla måtte blifva lijka hanteradhe uthi reduction,
så att det intet reduceras för den eena, och den
andra förskoonas.
21. Att det, som är från den ena reducerat, intet
gifves åt en annan. Och hvadh som redan vore från den
ene reducerat och gifvet een annan, att det måtte straxt
återkallas och sådant häreffter intet mehra skie.
22. Att reduction utan uphåldh fullbordas effter 1655
åhrs besluut och stadgar sampt 1660 åhrs regeringsform
medh 1672 och 1675 åhrs besluuter.
23. Att intet barn och omeriterade måge beneficieras
medh sådant, som förståndige och vähl meriterade män
kundhe till justitiens befordring och Kongl. Maijittz tienst
försees medh.
Ad § 5. Om contracter. Hr Nils Bielke mente dee
finnas, som hålla contracter, så länge dhe hafva nyttan,
men seedan häfva dett up, som om ett kruutcontract skall
vara skiett.
Hr Landtmarskalken: Här är intet intention att
hafva contracter eller förneka een och annan hvadh rätt
är, men se effter, på hvadh grundh och resolution dhe ähro
inrättade.
282
1678.
Medan detta förehades, inkommo Deras Excellentier
Rijkzens Rådh, som voro Rijkz-Skattmestaren Hr Sten
Bielke och Rijkzrådet Hr Knut Kurck.
Rijkz-Skattmestaren: Vij hafva förnummit, att
Ridderskapet och Adelen åstundade conferera medh oss;
så hafva vij och fått Hans Kongl. Maij:ttz tillståndh att
träda medh eder, gode herrar, till conference. Hans Kongl.
Maij:tt sade oss medh det samma, det Hans Kongl. Maij :tt
gierna skulle see, att Rijkzdagen kunne komma till sluut,
effter såsom Hans Maij:ttz person reqvireras annorstädes.
Såsom proposition gifver oss anledning till, så åhre 2 ting,
som förnämbligast böre öfverläggias: 1. Uthskrifningen,
2. om medell. Öfver detta måste vij nu rådgiöra medh eder,
att få höra, huru vijda I, gode herrar, ähro der medh kombne;
kunne vij något contribuera der till, så giöra vij giärna.
Hr Landtmarskalken tackade Deras Excellentier
för den mödan, att vara kombne neder på Riddarhuuset
till att conferera. Och ehuruväll Ridderskapet och Adelen
hade söckt att maturera väreket, så hade de dock intet
kunnat sluuta, för än de finge den lyckan att conferera
medh Deras Excellentier Rijkzens Rådh, hvadan dee vänta
bästa råd och uplysning. Sedan Ridderskapet och Adelen
genom deras uthskått hade på slåttet conference medh
Deras Excellentier, hafva de intet kunnat fatta något vist
om quanto uthi uthskrifningen, effter såsom bonden intet
ville annorledes uthlåta sig än att ståå lijka medh Ridderskapet
och Adelen, hvilket vij intet kunna antaga. Och
derföre att maturera tijden tyckt så, att hvadh Hans Kongl.
Maij:tt kan obtinera af allmogen, vill Ridderskapet och
Adelen proportionera till treddiedelen, så att om bonden
gior 6, vij tå 9.
Rijkz-Skattmestaren: Bonden häfver hoos Hans
Kongl. Maij:tt anhållit att få blifva lijka, men Hans
Kongl. Maij:tt lärer intet achta dett. Dett söckes och,
att dee skattebönder, som ähro under frälse, att dhe villia
stå lijka medh skatte och crone.
Hr Landt marskalken: Dett är dem sielf svårast,
allenast dee intet få föreskrifva oss hvad dhe villia, att
giöra medh våra privilegier.
Rijkz-Skattmästaren: Effter lag så kan een skattebondhe
blifva frälse.
Februari.
283
Hr Landt marskalken: Effter det de villia sielfva
tagat på sig, i Gfudz nampn låt det skie. Det är dett
minsta, som adelsmannen mister, effter dett intet tages
af dem.
Tahlet föll om oskattlagde torpare, att så snart dee
blifva skattlagde, så häfver Kongl. Maij:tt ochså sin rätt
der att taga.
Al ii: Dee gifva man een recognition.
Riikz-Skattmästaren: Dett må heeta, hvad dett
vill.
Alii: Hvadh bonden gifver uth, det tager husbonden
halfparten aff.
Hans Excellentz Knut Kurck: Dett lembnas nu der
hen, om Ridderskapet och Adelen vill för denna gången
afståå sådant.
Hr Landtmarskalken: Detta häfver ännu intet varit
ventilerat hos oss.
Hr Pär Sparre tvifladhe, om husbonden hade rätt
att taga den halfparten, utan vore dett aff Konungen
effterlåtit till bondens conservation.
Hans Excellentz Knut Kurck: Det häfver så varit
öfligit i alla tijder.
Hr Landtmarskalken kundhe betyga sig intet taga
af sine bönder den halfparten. Hr Landtmarskalken frågade,
om purt frälse begrijpes här undher.
Rijkz-Skattmästaren: Neij, det kommer intet här till.
Ridderskapet och Adelen måtte och prsecavera, att detta
om skattebonden under frälse intet drages till exempel,
men effter han nu för denna gången änteligen vill stå
lijka medh skatte och crone, så effterlåtes det. Och den
halfparten, som husbonden borde hafva af honom, den
gifver husbonden nu till Kongl. Maij:tt, men det bör ingaledes
förståås om purt frälse.
Hans Excell. Hr Knut Kurck frågade, om Ridderskapet
och Adelen hade något öfverlagdt om contribution.
Hvaruppå svarades: Neij, dett vore intet skiett, effter såsom
Ridderskapet och Adelen har förmodat den lyckan
att få conferera medh Rijkzens Rådh.
Rijkz-Skattmestaren: Rådet häfver intet heller
sluutit något vist häröfver, men discursevis tyckt vara
bäst effter rusttiensten, som och altijdh häfver varit öfligt.
284
1678.
Hans Excellentz Hr Knut Kurck: Bäst effter hästetahlet
och gårdetahlet, ty dett gåår uth på bonden.
Ali i: Om bonden intet binner?
Resolutio: Så gifver husbonden.
Alii som och Hr Landtmarskalken tyckte vara
svårt att gifva uth för bonden. I rusttiensten vöre ocbså
stoor olijkhet. Den eene gifver mycket, den andra lijtet.
Men mäst är dett lijkväbl brukeligit effter hästen. Rusttienstlängderne
mycket oricktige.
Alii: Rusttienstlängderne förändra sig hvart åbr;
mycket ovist medb dem.
Rijkz-Skattmestaren: Vij giöra bäst att blifva
vidh det, som väre förfäder hafva giort, att blifva vidb
rusttiensten.
Hr Landtmarskalken: Effter Deras Excellentier
finna bäst, att contribution skieer effter rusttiensten, så
skulle Ridderskapet och Adelen giärna önska veta quantum,
huru mycket på hvar häst.
Rijkz-Skattmästaren: Det hafva vij ännu intet
slutit; vij lära giärna giöra hvadh som möijeligit är, ty
nödtorfften är stor. Giöra vij intet något erkläckeligit, så
spijsar det intet. Den, som intet bäfver een häst, gifver
effter gårdetahlet.
Hr Landtmarskalken: Dett tyckes var skiäligit,
att dett gifves effter marcketablet.
Hans Excellentz Hr Knut Kurck: Yij hafva hos oss
discurerat om 500 daler s. m:t på häst.
Grefve Baneer sade sig villia gifva för 6 hästar rusttienst
4000 Rdr, om Kongl. Maij:tt ville hielpa honom till
execution på det han effter klare lag och domar häfver att
fordra.
Hr Hans Mörner: Låfva lijtet och hålla är bäst.
Rijkz-Skattmästaren: Något vist håfve vij intet
sluutet, uthan discoursevis tält om 500 daler s. m:t på häst,
och den, som intet häfver een häst, gifver effter gårdetahlet.
Hr Landtmarskalken: Jempte detta häfver ochså
Ridderskapet och Adelen sins emellan öfverlagdt någre
andre saker, som kanskiee skulle giöra mycket mehra än
contribution, om dhee blefve till Kongl. Maij:ttz tienst
verkstellige giordhe, och äro sådane saaker, som vij tyckia
komma Kongl. Maij:tt till, och derföre åstunda, att dee
Februari.
285
måtte komma Hans Kongl. Maij:tt till gangn och militien
till gangn.
Häruppå uplästes dee nyss förestående puncter.
Hr Rijkz-Skattmästaren holt detta vara mycket
vähl ihugkommit, och lärer detta stiga vijda öfver det,
som Ständerna kunna contribuera. Om en fattig snappar
något, så hålles det för dödeligit, och här så frågas det
intet effter.
Alii: Kongl. Maij.ttz fålck lijda nöd; alla måtte tiena
utan lön och andra bruuka medlen.
Hr Landtmarskalken: Genom desse tilldömbde påster
kundhe admiraliteetz-godzen igenlösas.
Hr Rijkz-Skattmestaren sade, att de ville taga alt
detta ad referendum, kunnandes intet tvifla, att ju Rijkzens
Rådh lärer finna detta gått såsom een ting, som mycket
länder till Kongl. Maij:ttz tienst; om Kongl. Maij:tt vill
medh alfvar låta see effter detta, så lärer det mehra förslå
än contribution. Låfvadhe att villia vijdare conferera
medh Ridderskapet och Adelen om det, som kan behöfvas.
Hr Landtmarskalken tackadhe för den gunst, som
var genom denna conference bevist Ridderskapet och Adelen.
Hr Landtmarskalken medh någre aff hvar classe fölgde
Rijkzens Rådh needer för trappan.
Sedan badh Hr Landtmarskalken, att dhe, som voro
af secrete uthskåttet, ville nu straxt försambla sig på
slåttet på een stundh.
Den 20 Februarij.
Hr Landtmarskalcken beklagade mycket, att så
ganska få infunno sig, hvilket dock intet kundhe hindra
värcket. Konungen skyndade på sluut; dhe, som intet
villia komma, måge imputera sig sielff.
Sedan föredrog Hr Landtmarskalken hvadh tilförendhe
medh Rijkzens Rådh var discurerat om contribution, begiärandes
att Ridderskapet och Adelen ville det vijdare
öfverläggia.
Som Rijkzens Rådh tyckte, så vore bäst, att contribution
skiedde effter rusttiensten, som mäst häfver varit öfligit
och är lijkast till privilegierna; skulle det gå effter
gårdetahlet, så skulle det intet så mycket förslåå, ty många
gårdar åhre öde. Begiärte att classerna ville votera.
286
1678.
Hr Bengt Rosenhane mente vara stoor olijkheet
effter rusttiensten, utan att vara bättre effter gårdetahlet
för skiärgodzen skull, som elliest blifva frije.
Alii bekiendhe vara stoore difficulteter på båda sider.
Hr Landtmarskalcken badh dem väll öfverlägga,
innan de bevilliade till contribution alf skiäbrgodzen.
Hr Bengt Rosenhane: Skiärgodzen kunna intet
undandraga sig; dee hafva så länge suttit i fredb.
Hr Hans Mörner: Dett må gå effter rusttiensten
eller gårdetahlet, allenast skiärgodzen komma medh lijka
utbi contribution.
Häröfver var een godh stundh ett temmeligit särl, till
dess Hr Landtmarskalken klappade liudh; proponerade
åter qvestion, om contribution skulle skiee effter mantahlet
eller rusttiensten, och när een bäfver mindre än een bäst
godz, tå effter marcktablet.
Ännu discurerades det en temmelig lång stundh medh
temmeligit sårll.
Omsijder kom det till votering.
3 classis votum: Effter rusttiensten; och den, som
häfver mindre än een häst rusttienst, gifver effter marketahlet
proportionaliter effter som han häfver mindre till,
så att af een häst contribueras 500 daler s. m:t.
2 classis: Idem.
1 classis: Idem.
Hr Landtmarskalken: Om quanto ähr ännu intet
så fult proponerat, effter såsom Rijkzens Rådh sade sig
intet hafva hos sig sluutet, men uthläte sig lijkväll att
villia gifva 500 daler s. m:t för een häst rusttienst, så att
dett är 1 daler s. m:t aff mareken.
Hr Pär Sparre: Vöre väll, att vij viste summan, som
Kongl. Maij:tt begiär; kanskie det voro nog, om vij bevilliade
6 mark af fem, ty elliest faller det svårt.
Hr Landtmarskalken: Kiäre, huru stort quantum
vill väll Hr Rijkz-Tygmästaren för[e]slåå?
Hr Pär Sparre: Quantum huru mycket det skall behöfvas,
kan jag intet seija, men det, som skall contribueras,
att det gifves uth på 2, 3 eller 4 åhr; elliest faller dett
för svårt.
Detta Rijkz-Tygmestarens förslag blef medh ett stoort
sårll emotsagt, att dett intet voro som sig borde behierta
Februari.
287
närvarandhe tillståndh, och begiärades få votera medh
zedlar.
Hr Mauritz Posse: Dett kan mången sittia i classen
och intet ega mehr än någre få bondegårdar, och skrijker
han, kan lätt ropa påå 500 daler s. m:t, ty det kåstar
honom intet.
Hr Landtmarskalken: Yij hafva reedan bevilliat,
att contribution skall skiee effter rusttiensten; skola vij
något giöra, så låtom oss giöra, att rijket är hulpet.
Dett begiärdes åter att få voteras medh zedlar.
Hr Landtmarskalken: Ja, gierna. Qvsestion är denne,
huru högt skall gifvas af hvar marck effter rusttiensten.
3 classen: 12 zedlar på 400 daler s. m:t.
15 zedlar på 300 daler s. m:t.
24 zedlar på 500 daler s. m:t.
2 classis: alla zedlar effter marcketahlet på 500 daler
s. m:t.
Hr Landtmarskalken proponerade om terminerne,
när detta skulle betahlas. Det kan intet dröijas långt
uth; tillståndet veta vij.
Resolutio effter någon discours, att denne contribution
skall betahlas uth på een gång till midsommar, så att
när midsommaren kommer, skall heela contribution vara
aflagd.
Hr Pär Sparre mente detta intet kunna väll skie,
ty alla rusttienstlängder äro intet inkombna; derföre måste
hvar och een notificeras, att han läggier in uthi KrijgzCollegio;
dett behöfver tijdh.
Hr Landtmarskalken: Rijkzdagsbesluutet blifver
tryckt; dee få der af notification.
Hr Landtmarskalken frågade, hvilka skulle vara eximerade
från denne contribution.
Svarades: Ingen, hvarken enkior eller omyndiga barn,
ty tillståndet är nu sådant.
Alii påminte, att medelen intet måtte, komma i Cammar-Collegio
att disponeras.
Hr Landtmarskalken: Vij böra intet hafva dett
missförtroende till Cammar-Collegium.
Om myntesorten blef dett discourerat, att den betahlas
i kopparmynt.
Respfonderades]: I den sort man bäst kan och vill.
288
1678.
Dett frågades, hvarest denne skulle afläggias.
Alli: Uthi Banco, om dett kan.
A lii: Dett kan intet alla komma till väga, som boo
i provincierne.
Alii: Om Banco vill correspondera medh Landzhöfdingarne,
så kan dett skiee.
Alii: Att den, som kan, sätter dem uti Banco, men
elliest så drager Banco in dem.
Hr Clas Flemming holt det för alt för svårt för
Banco att draga in dem, utan dee icke villia bestå större
löön. Den som kan, clarera uthi Banco; den som intet
kan, sättie dem hos Landzhöfdingen.
Resolutio: Att den, som kan giörat, han sätter dem in
uthi Banco, men den, som det intet kan, sätter hos Landzhöfdingen
och tager attestatum.
Hr Landtmarskalken proponerade, huru det skulle
förståås om dee orter, hvarest fienden ståår.
Resolutio: Bohus lähn befrijas, item Hallandh effter
Hans Kongl. Maij fitz bref.
Gyllencreutz påminte, att Ridderskapet och Adelen
hade redan mycket contribuerat aff deras godz föruth.
Ja, sielfva sätegårdarne hafva måst undergå stoore besvähr.
Att sådant måtte afdragas.
Hr Landtmarskalken: Dett ståår i besvären; vij
lembna Kongl. Maijfit att considerera dett.
Påmintes om godzén uthi skiähren.
Respondebatur af 1 och 2 classerne: Tå är bäst bränna
up privilegierne.
Markus Cronström och fleere medh honom mente,
att skiährgodzen intet kundhe mehra undandraga sig contribuera
än andre, och effter dee intet hööra under rusttiensten,
att de tå effter annat sätt måtte bringas till lijka
contribution.
Hr Pär Sparre: Detta är af Konung Gustaf Adolph
så väll inrättat, att vij intet kunna förändrat.
Hr Landtmarskalken förmante dem att betäncka,
hvadh de begiärde; badh dem giöra Kongl. Maijfit een
reell tienst och intet sådane förslaag.
Markus Cronström: Hvarföre skall een del blifva
graverad och een del intet? Mången häfver fyra gånger
Februari.
289
så mycket under rå och rö, som een annan häfver att
contribuera aff.
Hr Pär Sparre: Detta kan man kalla häfva privilegierne
öfver enda; sådant borde intet tåhlas.
Hr Landtmarskalken: Vij hafva begiärt, att Kongl.
Maijfit ville giöra förordning öfver missbruken af rå och
rö och sätegårdar, att sådant måtte corrigeras.
Markus Cronström holt före, att skiärgodzen och
bergslagen borde contribuera lijka. Om dett, intet skieer
effter rusttienst, tå på annat sätt, allenast dett kommer lijka.
Hr Landtmarskalken: Ja, dett vore till att seija
om bergsbruken; häraf få vij tillfälle att tahla om dem,
som intet stå under något ståndh.
Tahlet föll om pantegodzen.
Resolutio: Att intet nu tahlas om pantegodzen.
Hr Landtmarskalken begiärte, att dee, som intet
sorterade under denna contribution aff rusttiensten, att dee
ville uthlåta sig, effter Ridderskapet och Adelen kundhe
intet taxera dem. Item att i mårgon företaga om bergsbruken.
— Att Ständerne seijas till, att i mårgon komma
hijt.
Den 21 Febrnarij.
Hr Landtmarskalken proponerade, huruledes skattebonden
begiärer, att Ridderskapet och Adelen ville cedera
den halfdelen, som Ridderskapet och Adelen effter privilegierne
aff dem kundhe taga af det, som de bevilliade.
Det tycktes, att skattebönderne intet fbrstodo, hvadh
dee sielf begiärde, effter dee sig sielf der med graverade.
Det kunde vähl för denna gången tåhlas, effter såsom
det skulle intet många finnas, som uthtaga den halfdelen
af henderne.
Detta fan Ridderskapet och Adelen ingen stor svårighet
att effterlåta, varandes een sak, som mera vore skattebonden
till last, ty han vet intet än hvad det betyder,
att see Cronefougden i gården att uthpanta sig för den
delen, som de elliest kunde hafva behållen, men effter det
rörer privilegierne, så måste det lijkväll bevillias, medh
reservato att det intet vij dare extenderas än denna gången.
Någre få voro här emot, serdeles HrMauritzPosse,
som mente detta vara mycket efftertenckeligit att cedera;
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-protXII. 1678. 19
290
1678.
lian kunde och intet neeka, att han ju altijdh hade tagit
af dem den halfdelen.
Hr Landtmarskalken: Det häfver jag intet giort.
Men effter frälse-skattebonden det begiärer, så må de för
denna gången mutat.
Hr Bengt Rosenhane påminte, att dee, som hafva
pantegodz, måtte ochså contribuera.
Deremot viste Hr Landtmarskalken, att det vore
godzetz ägare (?) mehra skadeligit.
Taltes intet mehr derom.
Sedan företogos dee momenta, som Hr Mauritz Posse
tillförende hade påmint om:
1. Att de godz, som [ligga] uthi Bohus, Blekinge,
Skåne och Hallandh, som genom donation ähro kombne uthi
privatorum händer, måge alla komma till Kongl. Maij:tt
och Cron an.
Hr Landtmarskalken viste detta vara reedan krafteligen
infattat uthi 1660 åhrs additament öfver regeringsformen,
sampt 1672 och 1675 åhrs besluter. Men kunde
ochså nu påminnas och begiäras, att sådane godz måtte
återkallas och reduceras och sedan aldrig skiljas ifrån rijket.
Hr Hans Wachtmeister tyckte, att Hans Kongl.
Maij:t intet kunde confirmera några godz, för än reduction
vore endader.
Men deremot svarades af andre, att den, sorn intet
hade medh reduction att giöra, borde derföre intet hindras
att få säkerheet på sine godz.
Hr Wachtmeister: Hvadh säkerheet? Alla godz
äro kombne ifrån öfverheeten; man vet intet huru.
2 §. Att starostierne i Lijfland, som uthi Sigis'munds
tijdh voro publico anslagne, måtte bomma Kongl.
Maij:tt och rijket till godo och bibehållne blifva.
Hr Landtmarskalken: Detta är och tillförende uthi
1655 åhrs besluut ihugkommit medh klara ordh, allenast
man, så vähl uthi detta som dett förriga, anhåller hos
Hans Kongl. Maij:tt om fullbordan.
Hr Wachtmeister uprepade sin förrige mening, att
Kongl. Maij:tt kunde intet confirmera några godz, för än
alt det vore igentaget, medh alt det som Herremesterne
hade hafft, hvar medh de hade underhållit värcket och
försvarat sig för dee största puissanser i verden. Sådant
Februari.
291
mente han böra åter komma tillbakars till publicum och
provincierne bestå af sig sielfva.
Ali i: Bäst blifva vidh det, som redan 1655 ähr i denne
saken slutet.
Resolutio: Affirmatur lijka som det förra.
3. Att extraordinarie räntorna af grefve- och frijherreskapen
måtte gå tillbakars.
Affirmatur.
Hr Mauritz Posse: Dock med limitation.
Hr Landtmarsskalken: Detta finnes i stadgan.
4. Borenholmsvederlaget.
Efvenså affirmatur.
5. Att Reductions-Collegium måtte komma till endskap,
och att dee, som hafva understådt sig att een så
lång tijdh behålla inne hos sig räntan af det, som häfver
bort vara reducerat, måge betahla det tillbakars till Cronan
medh interesse på interesse.
Hr Mauritz Posse: Men att en ny reduction måtte
constitueras.
Grefve Baneer: Håfven I uti corn mission af Hans
Kongl. Maij:tt att proponera sådant?
Hr Mauritz Posse: Yij see torfitigheeten.
Alii: Yij blifva uthi alt vidh besluten och stadgan.
Hr Landtmarskalken: Effter Mauritz Posse talte
om dee extraordinarie räntorna, kiäre hvadh förstås der medh?
Hr Mauritz Posse: Tijonden och annat.
Hr Landtmarskalken: De ähro redan igentagna.
Hr Mauritz Posse: Det är nog, om det nembnes
att alla extraordinarie och ovissa räntor.
6. Att kongabalkens 2 och 4 cap. i anseende till Ubsala
öde måtte till konglig tienst och rijksens vällfärdh
nå sin rätta bruk. Item hvad uti dee andre provincierne
utom Sverige effter reductionsstadgans rätta förståndh
häfver bort vara reducerat, måtte utan uppehåldh effectueras.
När detta skier, hoppas man, att Kongl. Maij:tt
och rijket således blifver subleverat, att man må hafva
hopp att slippa contribution.
Hr Landtmarskalken: Denna §:en ähr begrijpen
under den första.
Hr Landtmarskalken proponerade, att inga beneficier
uti godz skieer mehra än på lifstijdh.
292
1678.
Affirmatur: Ja, ja.
Tahlet kom om contribution, att det finnes många
ödeshemman, af hvilka vore svårt att contribuera, effter
såsom dee hade intet sielf af dem, men så vore ochså stoort
missbruk derunder.
Frågades om contribution skulle gå af ödeshemman.
Svarades: Ja, dock utan exempel.
Det önskades att hafva vist formulär på rusttienstlängderne.
Det tog Cronschiöld på sig att giöra.
Hr Landtmarskalken: Om det, som 1675 är bevilliat,
intet är uthgiort, hvadh rådh?
Resolutio: Skall betahlas medh 12 procento.
Hr Landtmarskalken: Och aff fruchtbare capitaler,
skiepzparter och compagnier?
Resolutio: Hvar 5 penning af det behåldna interesse.
Resolutio: Af dee fruchtbare capitaler hos Hans Kongl.
Maij:tt afskrifves hvar 5 penning.
Hr Wreedhe frågade, huru jordeboken skall inrättas.
Hr Landtmarskalken: Gammalt frälse häfver sin
egen jordebok och nytt frälse häfver Cronans jordebok.
Hr Landtmarskalken proponerade om dem, som
intet höra under denna contribution, såsom bergsbruken,
hvadh dee skole giöra, och compagnier. Det är bäst nembna
ett uthskått däröfver: 1. öfver capitalerne, 2. compagnierne.
[Nämndes af] 3 classen:
Tigerhielm, Markus Cronström.
Cronschiöld,
2 classen:
Hr Adolph Hård, Hr Lennart Ribbing.
1 classen:
Hr Bengt Rosenhane, Hr Mauritz Posse.
Hr Landtmarskalken begiärdhe ochså ett uthskått, att
conferera medh de andre Ständerne, som läre komma.
[Af] 3 classen:
Leijoncrantz, Lindeman,
Stålhanske, Strömfelt,
Rålamb, Gustaf Reuter.
Februari.
293
2 classen:
Hr Gustaf Ribbing, Hr Adolph Hård.
Hr Lennart Ribbing,
1 classen:
Hr Clas Flemming, Hr Conrad Gyllenstierna,
Hr Gustaf Horn, Hr Fletwodh,
Hr Axel Leijonschiöld, Hr Christer Horn.
Den 21 Februarij effter middagen.
Ankommo de andre Ständernas uthskått.
Tå gaf Hr Landtmarskalken tillkienna, huruledes
Hans Kongl. Maij:tt drijfver uppå Riksdagens sluut; Kongl.
Maij:tt häfver fått tijdningar, som intet tillåta någon långh
drögsell her. Derföre måste man skynda sig att öfverläggia
det, som kan vara till Kongl. Maij:ttz tienst sampt vår
conservation, och att rijket stelles i rätt form. Yij hafva
öfverlagt hos oss rijkets tillståndh och finna, det vij intet
kunna undergå, att vij nu måste giöra hvad någonsin
möijeligit är. Rijket står i svårt krig, hvartill behöfves
underhåldh; vij grijpa oss giärna an vedh Rijksdagarne,
och vore väll, att utom Rijksdagarne intet något besvär
lades på undersåtarne. Men man måste tåhlat för den
besvärlige tijden. Men så måste vij lijkvähl intet glömma
att prseeavera oss.
Prästerskapet: Yij hafva ment hafva hugnad emellan
Rijksdagarne, men trycket ähr lijka svårt; tijderna fordra
det, vij måste öfverseet, men att vij lij kväll prsecavera
sådant.
Borgmestaren Tegner: Vij veta intet, hvadh vij skola
giöra; det tages, det som de på Rijksdagen bevilliat, är
det minsta som uthtages; det är fuller, som vij troo, utan
Kongl. Maij:ttz villia. Vij önska, att Kongl. Maij:tt hade
nytta deraf, så vele vij intet tahla derom.
Bonden: Alla uthlagor stijga intet een fierdedehl
emot den stoore giärden, som oss påläggies; vij gåå i
grundh.
Hr Landtmarskalken: Jag vet een officei’are, som
häfver rest 6 gånger af och an och taget frij pass; det
vore rådeligit bedia Hans Kongl. Maij:tt att förbiuda sådane
pass och straffa den, som således tvingar allmogen.
294
1678.
Ridderskapet och Adelen hafva författat någre puncter,
som lära stijga mehra än heela contribution, om Kongl.
Maij:tt behagar exeqvera dem och kiennes vedh det, som
hörer Hans Kongl. Maij:tt till.
T egner: Vij hafva ochså tenckt på sådane medell,
hvilka läre stijga högre än heela vår contribution. Det
är bäst, att alla Stenderna conjunctim bedia Hans Kongl.
Maij:tt att låta öfversee sådant och kiennas der vedh.
Hr Landtmarskalken upläste de puncter, som voro
upsatta.
1 §. De afdömbde påster.
Affirmerades, ty de ähro påster, som spijsa.
2 §. Alla ballancer.
Affirmatur.
3 §. Alla de, som hafva Cronans räntor.
Affirmatur. Här vidh nampngafs Gripenstiernan. Hade
de intet Cronans räntor, så bygdes intet så stora hus, och
giordes så stora collationer.
4 §. Om Avesta fors abalienation och Salberges förpantning.
Affirmatur.
5 §. Angående gammal gield.
Hr Landtmarskalken: Intet längre än ifrån år 1669.
Borgmestaren Tegner påminte här vidh, att een åthskillnadh
måtte giöras emellan kiöpmän och Cronans betiente.
Ty det är kiöpmanspleg, om han kan vinna aldrig
så mycket, så är dett gått. Men det är intet så medh
een Cronans betiente, som häfver medelen om händer; han
må intet handla till sig gammal gäld. Derföre är nödigt,
att een commission sättes, som seer öfver alla contracter
och negotiationer; Kongl. Maij:tt vet sielf intet deraf.
7 §. Tahlas intet om.
8 §. Om värfvarnes insolence.
Hr Landtmarskalken: Kongl. Maij:tt begiärer fä
veta vissa casus.
Tegner: Det kan väll finnas; hvart regemente häfver
ju sin jurisdiction.
Hr Landtmarskalken: Det skieer emot Kongl.
Maij:ttz vetskap och villia.
Tegner: Att vij finge blifva vidh rättegångsprocessen,
och att många dräp ähro skiedda i Stockholm och
Februari.
295
andra insolentier, som genom sådane jurisdictioner blifva
ostraffade.
Bonden påminte om compagnierne, att dee måtte afskaffas.
Hr Landtmarskalken: Om Kongl. Maij:tt intet lijder
genom deras afskaffande i sin inkombst..
Bön der ne ifrån Finlandh klagade öfver tiärucompagniet,
att i förra tijder hade dee fått 1 Rdr för een
tunna tiära, der de nu få 14 marck.
Hr Landtmarskalken: Uti placatet öfver tobakzcompagniet
står, att det är een röök, och intet nyttig vara;
det är betänckeligit att söökia Hans Kongl. Maij:tt derom;
det lärer intet gå an.
Tegner: Det kan så vara infört i placatet, men tijden
häfver vist annat, att det behöfves både till armeen
och flottan.
Hr Landtmarskalken: Om man tå seijer att villia
gifva det compagniet gifver?
Tegner: Städ erne seija sig villia gifvat; de taga och
öfver taxan, att det måtte effterräcknas och betahlas, hvad
som dhe öfver tagit. Det klagas och öfver elackt godz, och
att dee slå under sig den handell, som borgerskapet borde
hafva.
Resolutio: Att alla monopolier måtte afskaffas.
Tegner päminte om skilliemynt, och att dee, som
tiente, måtte få löhn.
Cameen påminte, att alla Cronans medell måtte gå
genom Bancken.
Tegner: Att det, som contribueras, måtte disponeras
af Stenderna, och giöras dem räckenskap.
Hr Landtmarskalken holt för betänckeligit att begiära
det; kunde falla af sig sielf, om medelen komma i Banco.
Cameen: Att tullen sättes neder på de godz och varor,
som för manufacturernas skull ähro förhögda.
Hr Landtmarskalken: Att de onödige betiente afskaffas.
Tegner: Det vore väll, att när någon betient skulle
antagas, att Collegierne eller Stenderne finge föreslå, och
H. M. sedan taga deraf.
Att kiörkieordningen och lagen förfärdigades oc
öf versåges
296
1678.
Hr Landtmarskalken: Detta alt med mehra kan
sättias in uthi een skrifft ock clauderas, att Hans Kongl.
Maij:tt ville dröija, till dess detta vore slutet (bil. 9).
Ett uthskått blef nembt, som denna skrifft upsättia
skulle: af Ridderskapet Leijoncrantz, aff Prästerskapet
Gangius, aff Borgerskapet Bökell, som ocb förer bär vidb
pennan; Bondens tableman blifver och här vidh.
Sedan berättade Hr Landtmarskalken, huru vijda
Ridderskapet ocb Adelen voro kombne medh contribution
och serdeles om reduction.
Den 22 Februarij.
Kommo på Riddarhuset Hr Rijkz-Skattmestaren Hr
Sten Bielcke och Rijkzrådet Hr Axel Sparre.
Hr Rijkz-Skattmestaren: Vij komma nu effter
Hans Kongl. Maij:ttz befallning att öfverläggia någre
ährender. Kongl. Maij:tt ehrkienner medh een serdeles
konglig ynnest, det Ridderskapet och Adelen villia behierta
denne tijdens svåra tillståndh, seendes nu den afsacknadh,
som finnes vedh militien, hvarest fålket är mycket afgånget.
Serdeles finnes stoor brist på infanteriet. Hans
Kongl. Maij:tt önskar, att alla uthskrifningar kundhe blifva
lijka, men så låter Hans Kongl. Maij:tt lijkvähl benöija
sig med vällvilligheet, som han finner. Den första uthskrifningen
skieer 15 frälse emot 10 skatte och crone effter
gårdetahlet medh den exception, som uthskåttet nembde.
Den andra skieer effter mantahlet, ochså 18 emot 12, dock
utan att rå och rö blifver roterat denne gången. Den 3:e
uthskrifningen skulle Hans Kongl. Maij:tt och gierna see
kunna skiee effter det samma, men så låter Hans Kongl.
Maij:tt sig lijkvähl benöija effter privilegierne och effter
vahnligheeten halfparten emot skatte och crone medh de
exceptioner, som pläga vara.
Hr Landtmarskalken: Ridderskapet och Adelen
hafva söckt att giöra det högsta, som dem möijeligit är,
och kunna intet gå längre, serdeles effter det finnes stoora
svårigheeter att få manskap; mycket ochså af värfningarna.
Hr Sten Bielcke: Förutan detta häfver Hans Kongl.
Maij:tt befalt oss ett serdeles ährende, det Hans Kongl.
Maij:tt mycket recommenderade oss, effter såsom Hans
Februari.
297
Kongl. Maij:tt intet vet, hvarest fienden täncker först angrijpa
rijket, att Hans Kongl. Maij:tt derföre måste hafva
fålcket så kringlagt, att Hans Maij:tt kan, nähr det behöfves,
hafva dem tillhopa; att dhe godhe herrar af Ridderskapet
och Adelen ville derföre samtyckia dertill, att
fålcket blifver hoos deras bönder kringlagt, allenast dee gemeena,
intet officerarne. Hans Kongl. Maij:tt gior det derföre
att hafva fålcket hastigt vid handen, tå det behöfves.
Hr Landtmarskalken: Effter såsom Hans Kongl.
Maij:tt häfver gifvit Deras Excellentier Riksens Rådh
communication af alt detta, så låre Deras Excellentier
ochså utan tvifvell öfverlagt giörligheten. Landet är uti
stor fattigdomb genom många och stora giärder, svåra
siussningar, missväxt, durchtåg och mycket annat, som nu
häfver een tijdh mehra än mycket tryckt landet.
Hr Rijkz-Skattmästaren: Vij veta vähl, att sådant
häfver mycket tryckt, men såsom det sades, Hans Kongl.
Maij:tt vet intet, hvarest fienden lärer först giöra försöckelse;
derföre vill Hans Kongl. Maij:tt giärna hafva
fålcket så inqvarterat, att han kan hafva dem tillhopa i
hast. Om Ridderskapet och Adelen ville allenast på någre
månader bevillia här till? Hans Kongl. Maij:tt vill låtha
upsättia visse conditioner, att all oreeda skall förekommas.
Hr Landtmarskalken: Ja, om dock fålcket vore benöijde
medh bondens maat och husmanskåst, men de pocka
uth hvadh dem behagar; om detta skulle bevillias, så vore
bäst, att Östergiöta regementet låge i Östergiötlandh, Vestgiötarne
i Vestergiötlandh, Upläningarne i Uplandh.
Hr Rijkz-Skattmestaren: Detta kan alt öfverläggias.
Al ii: Att ryttaren intet tvingar aff bonden hvarken
öhl eller brennevijn, utan är nöijder, som bonden lefver
medh sitt fålck.
Hr Landtmarskalken påminte om dhe stoore exorbitantier,
som föröfvas af värfvarne.
Hr Rijkz-Skattmästaren: Hans Kongl. Maij:tt
häfver befalt Landzhöfdingarne, att när någon blifver angifven,
att den skall effter landzlag straffas.
Hr Landtmarskalken: Det bästa att hemma all
våldh, är att dee straffas, men att hvart regemente vill
hafva sin jurisdiction, det gior intet gått.
298
1678.
Hr Rijkz-Skattmästaren: När dee ähro under flygande
fahna, så ähro de under krigsrätt, men när de ährq
kringlagde, så kan det intet skiee, uthan måtte tå effter
landslag straffas.
Hr Landtmarskalken: Det är ingen proportion att
hålla een kneckt och een ryttare.
Hr Rijkz-Skattmästaren tog det ad referendum.
Mente att det intet skulle räckia länge.
Hr Landtmarskalken: Om de svenske regementer
finge blifva hemma hvar hos sitt?
Hr Rijkz-Skattmästaren kunde intet derom uthlåta
sig, effter han viste intet, hvad (o: hvar) som Hans
Kongl. Maij:tt kunde behöfva dem. Det nya fålcket måste
hafva gammalt med sig.
Hr Landtmarskalken: Det lärer vara een stoor
svårighet effter forage, hö och hafre, ty den stoora giärden
häfver uthblåttat bonden.
Hr Rijkz-Skattmästaren: Att det tahlas om stoora
giärden, så vet man intet, hvadan den kommer, ty den,
som Cammar-Collegium häfver giort, är lijdelig.
Med det samme blef och den giorde förordningen upläsin.
Hr Rijkz-Skattmästaren: Vij veta intet af annan
giärd.
Hr Landtmarskalken: Det.är lijkvähl pålyst, att
så mycket skall gifvas uth, men hvart det är vägen taget,
vet man intet.
Hr Hans Mörner talte om Dahlberg, som skulle
hafva tagit hö.
Hr Clas Flemming talade om fougdarne uthi Östergiötlandh,
som hafva lagt på giärdh och stucket under sig
det, som häfver blifvit öfrigt.
Hr Rijkz-Skattmästaren: Sådanne borde straffas;
mången hänger för mindre. Cammar-Collegium häfver
skrifvit dem till och befalt, att de skulle hvar månad
komma in medh een eventuel räckning, men man kan intet
förmå dem der till.
Hr Landtmarskalken: Sådane roffoglar tryckia
mycket landet och giöra hvad de villia, och Konungens
fålck häfver ingen nytta deraf.
Hr Rijkz-Skattmestaren: Nu, sedan de märckia,
att prästen gömmer zedlarna, senda de budkaflen kring.
Februari.
299.
Hr Landtmarskalken: Det vore een önskelig ting,
om Hans Kongl. Maij:tt ville låta skie häröfver een no
gare
ransakning.
Hr Rijkz-Skattmästaren: Hans Kongl. Maij:tt
lärer intet förneka det, när det blifver söckt; det kunne
någre af Cammaren [och] någre af justitien blifva förordnadhe.
Kongl. Maij:tt kan gifva dem een sådan instruction
att dömma straxt.
Hr Landtmarskalken påminte om defensionsverket,
att det kunde förrettas medh någon lindring. Om een
Öfverste kunde få ordres att blifva der?
Rijkz-Skattmestaren tog ad referendum.
Det tahlades och om åthskillige, som resa medh frie pass.
Rijkz-Skattmestaren: Det ähr dee, som intet reesa
meera än två mijll om dagen; bonden måtte fööda honom,
fålk och häst.
Här nambgaf[s] Gen. Major Staal, som skall hafva begått
åthskilligt sådant, taget frijpass och lagt bonden på
betala sin förtäring.
Rijkz-Skattmestaren: Han låg i Tellie någre dagar
och gaf zedlar på allmogen.
Hr Landtmarskalken: Effter man kan nembna person,
ty vore det vell, om E. Excell. ville låta H. K. M:t
veetat.
Rijkz-Skattmestaren: Mycket vähl, vij villia det
giöra, allenast när det frågas dem effter pass, så får giestgifvaren
hugg och slag. Jag häfver sett åthskillige, som
hafva gifvit zedlar, att bonden skulle betahla. Öfverstelieutenanten
Sparrfelt häfver det giort.
Hr Landtmarskalken: Lagen är klar, hvadh een
sådan förtienar.
Ali i: Fougden och länsman vill intet gifva bonden
qvittence på det, som han häfver lefvererat.
Ali i: Ähr intet all giärden uthgången, så hennes
det öfrige hem till fougden och länsman.
Hr Rij kz-Skattmestaren: Det ähr alt vähl påmint,
och ähr nödigt, att all sådan väld och egennyttigheet
blifver afskaffad, och att den, som ähr skyldig, får sitt
straff.
Hr Landtmarskalken badh, att Deras Excellentier
ville draga den omsorgen hos Hans Kongl. Maij:tt.
300
1678.
Hr Rijkz-Skattmestaren: Vij skola det intet förgiäta.
Men angående detta ährendet om inqvarteringen,
så lärer Hans Kongl. Maijrtt upsättia een viss förordning,
hvareffter ryttare och knecktar måtte lefva.
Sedan ginge Rijkzens Rådh neder. Och proponerade
Hr Landtmarskalken, seijandes det Ridderskapet och
Adelen hade nu först hört Rådets tankar om utskrifningen,
och vore bäst blifva der vijdh. Vij måste samtyckia
till 3 [utskrifningar], den första effter mantahlet,
10 skatte [och] crone emot 15 frälse medh dee exceptioner,
som vij för hafva sagt. Den andra utskrifningen ochså
effter mantahlet, 18 af frälse emot 12 skatte och crone, men
intet öfver rå och rö. Den 3:e effter privilegierne och vahnligheeten.
Hr Bengt Rosenhane: Om Gudh gifver fredh, så
behöfves intet så många utskrifningar.
Hr Landtmarskalken: Blifver fredh, så är nog af
tvänne, och den andra effter privilegierne.
Hr Landtmarskalken påminte om dhe siettingar,
som döllies undan, att de måtte söckias up; att under
bergslagen och städerna mycket fålk undandöllies, hvilket
måtte ihugkommas.
Alii påminte, att factorerne draga under sig frälsebönder
och kalla dem försvarskarlar.
Alii: Fougdarne och prästerne giöra det samma.
Hr Landtmarskalken: Secreteraren lärer komma
ihug det, när han sätter up svaret på Kongl. Maij:ttz
proposition.
Hr Landtmarskalken frågade, om de villia ännu votera
uthi uthskrifningen, sedan Rådet hade sagt deras tankar.
Responderades: Neij, behöfves intet, vij voro för färdiga.
Hr Landtmarskalken: Så bevillias till 3 utskrifningar
för åhr 1678, 1679, 1680?
Responderades: Ja.
Hr Landtmarskalken: De första tvänne skie effter
mantahlet, den första 15 frälse emot 10 skatte [och] crone,
medh rå och rö som förr är projecterat, och att grefveoch
frijherreskapen och Norkiöpingz-beslutz-godzen stå nu
forsta gången lijka medh skatte och crone?
Februari.
301
Respondebatur: Ja, för den första.
Hr Landtmarskalken: Den andra uthskrifningen
åhr 1679 ochså effter mantahlet, men intet på rå och rö,
eij heller öfver grefve- och friherreskapen eller Norkiöpingzbeslutz-godzen
?
Respondebatur: Åhr så vår mening.
Hr Landtmarskalken: Den 3:e skieer effter vahnligheeten?
Respondebatur:
Mycket vähl.
Sedan proponerade Hr Landtmarskalken om det
ährendet, som Rijkz-Skattmästaren och Hr Axel Sparre
hade på Kongl. Maij:ttz vägnar förestält om inqvarteringen.
Hvaruppå svarades, att man kundhe intet undandraga
sig att giöra Kongl. Maij:tt här uti ett nöije. Man ville
förvänta det reglement, som Rijkz-Skattmästaren låfvade
skulle upsättias.
Hr Clas Flemming steg up och sade, det Ridderskapet
och Adelen veta väll att påminna sig, att de uti
Ubsala uthvalde honom at vara med fullmechtig uti Banco.
Han ville och ännu gierna continuera der medh, men såsom
han intet blifver så stadigt uthi Stockholm, så kundhe
han intet continuera; de som sittia der medh honom, läre
kunna berätta, hvadh han häfver giort.
Heruppå bemödde Ridderskapet och Adelen sig mycket
att öfvertahla Hr Clas Flemming att blifva qvar, men han
eenskylladhe sig alt fort der medh, att han intet blifver
uti Stockholm.
Hr Landtmarskalken begiärdhe, att Bancouthskåttet
ville effter middagen komma till sammans.
Protocollet holt Bancosecreteraren Brodinus.
Den 23 Februarij.
Först giordhe uthskåttet, som var förordnat att see
öfver deras skiöldebreff, som begiärde blifva introducerade,
deras relation och derjempte den difficulteet, som uthskåttet
hade funnit angående Riddarhusfiscalens Ehrenfeltz introduction,
men slötz den dagen intet.
Fiscalen Ehrenfelt inkom medh sin skrifft, som uplästes
och ligger ad acta (Jfr bil. 12).
Uplästes conceptet af Ridderskapetz och Adelens svar
öfver Kongl. Maij:ttz proposition (bil. 5).
302
1678.
Dervidh uplästes Hallandzbornes supplication (bil. 6\
Resolutio: Skall föras in uthi svaret.
Angående skiepzbyggeriet så påminnes och bevillias,
att Hans Kongl. Maij.tt må hafva tillståndh att hugga
eekevärckie på deras ägor, som äga eekeskog, dock emot
skiählig och ricktig betahlning.
Hr L andtmarskalken proponerade om båtsmanshållet,
och bevilliades att för denna gången båtsmansskrifningen
går ochså inom rå och rö lijka med annat frälse,
item öfver grefve- och fr i j herreskapen sampt Norkiöpingzbeslutz-godzen
lijka medh skatte och crone. Till någon
vijdare contribution vore omöijeligit; hvadh som vore bevilliat,
kundhe användas till det, som behöfdes. Hoppas
att Hans Kongl. Maij:tt häfver nogsampt sport Ridderskapets
och Adelens goda villia uthi detta, som redan
skiett ähr, hvilket är sådant, som tillförendhe intet är
skiett.
Sedan föll tahlet om militiehemman, och frågade Hr
Land t mar sk al ken Ehrenschiöld, om han hade någon
efterrättelse om dhe militiehemman, som skola hafva varit
för 1652.
Ehrenschiöld: Vij hafva aldrig hafft ordres att fråga
derefter. 1652 åhrs militiebook blef giordh att härefter
hafva een visheet, men tahlades intet om någon annan
tillbakas.
Hr Bengt Rosenhane sade sig hafva sett en militiebook
aff åhr 1635.
Hr Landtmarskalken: Så sades intet, att man skulle
ransaka efter dem för 1652?
Ehrenschiöld responderade: Neij.
Tigerhielm sade, att Hr Nils Bielcke och Wittenberg
hade fått i commission att ransaka efter de hemman,
som hafva varit för 1652 under militien.
Hr Landtmarskalken: Efter vij hafva ingen kundskap,
bäst låta bestå till nästa Rijksdag, att tå öfversee
och inqvirera deröfver.
Svarades eenhälleligen: Låten oss blifva vidh 1652
ahrs militiebook; vij blifva aldrig säkra i vår ägendomb;
detta vore värre än den nya reduction, som tahltes
om.
A lii: Detta är een stoor novitet; intet tahla derom.
Februari.
303
Resolutio: 1. Blifva vidh 1655 åhrs beslut. 2. Att
intet måtte längre tillbakars inqvireras. 3. 1652 åhrs
militiebook vare stående.
Ehrenschiöld sade sig hört sägas, att militieboken
vore meerendels försvagad genom elacka byten; dee bästa
hemman ifrån militien kombne.
Hr Landtmarskalken frågade, huru Ridderskapet
och Adelen holle, att medh sådane byten skulle hållas.
Respondebatur unanimiter, att det är giort, att deröfver
intet måtte inqvireras.
Hr Landtmarskalken: Om någon sedan 1652 häfver
fått donation?
Respondebatur: Det gifves igen.
Hr Landtmarskalken: Så blifver det vidh 1655
åhrs besluut och stadga effter dess rätta mening, och ähr
något skiett där emot sedan, så lärer Hans Kongl. Maij:tt
det sielf rätta.
Resolutio: Ja.
Hr Landtmarskalken: Elliest så häfver jag att seija
eder, att effter Ridderskapet och Adelen begiära uti een
§ uti besvären angående justitiesaker, att Hans Kongl.
Maij:tt ville remittera dem till det forum, som dee höra,
hälst effter det brukas de orden per male narrata, så vill
Hans Kongl. Maij:tt veta, hvilken som häfver att klaga
således, effter Hans Kongl. Maij:tt intet kan veta där aff.
Det tahlades åter om Banco, att Hr Clas Flemming
intet kundhe längre vara Ridderskapetz och Adelens fullmechtige,
effter såsom hans affairer således förevetta, att
han intet kundhe så stadigt vistas i Stockholm.
Ridderskapet söckte mycket att kunna öfvertala Hr
Clas Flemming, men han uhrsäcktade sig att omöijeligen
kunna vara så stilla i Stockholm; elliest undandrager han
sig intet, och effter det vore mycket att giöra uthi Banco,
voro bäst att den sattes tijdh, som kunde vara stadigh
tillstädes. Der är stoort försvahr vidh, och denna tijden
är så många förändringar.
Hr Landtmarskalken: Utan fullmechtige kunna vij
intet vara; de andre Ständerne hafva deras fullmechtige.
Olivecrantz ähr uti Kongl. Maij:ttz och rijksens tienst;
hans ställe är derföre intet öppet, men nu måste vij hafva
den, som succederar Hr Clas Flemming.
304
1678.
Omsijder tillbödz det Grefve Gabriel Oxenstierna, men
han excuserade sig, seijandes sig vara alf Hans Kongl.
Maij:tt destinerad till een commission.
Hr Clas Flemming badh åter, att det måtte föras
till protocollet, att han vore dimitterad.
Hr Landtmarskalken cum tota Nobilitate badh, att
han ville låta öfvertahla sig, men Hr Flemming förebar
alt stadigt omöijeligheeten att kunna continuera der vidh,
men skulle lijkvähl intet undandraga sig att gierna continuera
till Bancens förkofring, hvadh som hoos honom
stöde; och hvadh han redan der till hade giort, det kundhe
af andre berättas.
Sedan gaf Hr Landtmarskalken tillkienna, huruledes
Hans Maij:tt hade giort någre till Frijherrar och
nobiliterat någre, hvilka begiärde blifva introducerade.
Frijherrarna voro Baltzar Marskalk, Öfverste Börstell och
Feltmarskalken Mardenfelt. De nobiliterade stå antecknadhe
på specification,1 men skola föras uthi ordning uthi
matrickelen.
Frijherrarne och de nobiliterade blefve tillijka inlåtna
och af Hr Landtmarskalken medh ett vackert tahl introducerade,
först lempat till Frijherrarne, sedan till de
nobiliterade.
Öfversten och Baron von Börstell svarade på allas
vägnar.
Sedan badh Hr Landtmarskalken dem taga uthi classerne
det rum, som dem tillkom.
Hr Landtmarskalken frågade sedan, om Ridderskapet
och Adelen hade öfverlagt tillfyllest det ährendet
om in q varter i ngen. Om sättet huru hon skall bäst inrättas,
att hon gior intet mehra ondt än botes kan och
förderfva!' bönderne.
Öfver detta discurerades något, och önskades, att det
möijeligen kundhe skiee att kunna slippa. Men som det
stodh svårligen att förmoda, ty måste man förvänta det
förslag, som Rij kz-Skattrn ästaren låfvadhe. Det tviflades
intet, att Deras Excellentier Rijksens Radh såsom ett
medhståndh vorde alt det giörandes, som möijeligen kundhe
skiee till landsens bästa. Sombliga hafva bådhe hustru
1 Saknas.
Februari.
305
och barn och komma på bondens kåst; det kan intet längie
bonden stå uth medh. Tycktes vahra bäst, att dee värfvade
regementerne lades uthi Skåne och Hallandh, effter
såsom de provincierne lära genom reduction komma under
Konungen.
A lii: Här ähr redan alt fult; ingen landzortt förskoont;
uthi Uplandh liggia Lictons fålck.
Om dee värfningar, som skiee, discurerades, huru stoora
insolentier där vidh förelöpa; derföre begiäre af Kongl.
Maij:tt ett placat, som sådant hemmar, och att straff måtte
föllia der uppå.
Hr Landtmarskalken begiärde, att Bancouthskåttet
ville effter middagen kl. 3 komma tillhopa.
Den 28 Februarij.
Först uplästes Ridderskapetz och Adelens supplication
till Kongl. Maij:tt (bil. 7), der uthi dee uthi underdånig -  heet anhålla om Kongl. Maij:ttz confirmation på deras
godz, hvilken blef sedan sänder up till Senaten att få
dess betänckiande.
Uplästes Kongl. Maij:ttz svar på Ridderskapetz och
Adelens besvärspuncter (jfr bil. 12).
Hr Landtmarskalken gaf tillkienna, huruledes någon
dispute var uthi Banco om rangen emellan Ridderskapets
och Adelens Commissarier och Borgerskapetz fullmechtige.
Hvaröfver något discurerades, men intet slööts.
Hr Clas Flemming berättade, att fast han af heela
Ridderskapet och Adelen blef på Rijkzdagen uthi Ubsala
constituerad att vara ståndetz fullmechtige, lijkväll funno
de andre fullmechtige nödigt, att han måtte taga een annan
fullmacht af dem, hvilket lijkväll ähr heelt onödigt, nähr
man ähr af sitt ståndh på een Rijkzdagh constituerad.
Ridderskapet och Adelen funno detta både onödigt och
helt orimbligit, att den, som vore af ståndet på Rijkzdagen
constituerad, skulle taga de andres fullmacht.
Tahlet föll åter på den dispute, som var emellan de
deputerade af Borgerskapet och Adelens Commissarier om
förstället.
Hr Landtmarskalken: Den tijden, som Commissarierne
intet behöfvas medh uthi deliberation, så sittia
de fullmechtige som förr, men när det behöfves, att Corn
Sv.
Ridder sk. o. Adels riJcsd.-protXII. 1678. 20
306
1678.
missarierne skola adjungeras, så sittia de fullmechtige på
een sijda och Commissarierne på den andre.
Hr Claes Flemming: Det står i banco-ordningen,
att dee Fullmechtige få sättia till Commissarierne. Borger -  skapet häfver satt up een skrifft, att om dee skola sittia
under, så gå dee derifrån.
Hr Landtmarskalken: Det måste hindras, ty får
Banco stöt af Borgerskapet, så lijder det mycket.
Hr Clas Fl emming: Skall värcket gå väll, så måtte
all oenighet afskaffas.
Hr Landtmarskalken: Förslagsvijs att tagas ett
bordh, som intet är större, än de fullmechtige kunna sittia
vidh, och ett långt bordh, när Commissarierne behöfves
vara medh, der intet flera få rum än Commissarierne.
Och såsom Ridderskapet och Adelen hafva uthvalt Hr
Rijks-Tygmestaren till deras fullmechtig uthi Banco, så
recommenderades detta till hans omsorg.
Hr Clas Flemming: Allenast all oenighet förtages.
Sedan uplästes Brobergarnes bref, att vijsa det deras
familia var een gammal adelig familia i Brehmen.
Resolutio: Att till nästa Rijkzdag vijsa, det dee ähro
af de Broberger uti Brehmen, så skohla [de] hafva rum,
effter som de sig nu hafva angifvit, om de det kunna
vijsa.
Sedan tahlades det om Riddarhusfiscalens introduotion.
Hr Landtmarskalken frågade, att effter ingen fans,
som ville tilläggia honom den saken och stå derföre, han
och hade medh sine attester bevijst sine förfäder hafva
varit uthi skrä och embete, om han icke kundhe intagas;
han bordhe intet oöfvervunnen lijda. Men intet kan han
vara adelsman och Fiscal; man kan låta Directorerne veta,
att de skaffa een annan Fiscal.
Resolutio: Effter såsom ingen vill stå för det tahlet,
så kan introduction honom intet förvägras. Deruppå blef
Fiscalen Ehrenfelt och introducerader.
Hr Landtmarskalken proponeradé om dem, som absentera
sig och intet komma till Rijkzdag.
Derpå blef och matrikelen upläsen, och de, som blefve
lagde till böter, finnas vidh specifieation.1
1 Sii k mis.
Februari.
307
Den 28 Februarij effter middagen.
Ankommo Hans Excellentz Rijks-Skattmästaren och
Rij k srådet Hr Axel Sparre medh det project, som var uthi
Senaten upsat öfver inqvarteringen, och blef samma project
upläst och adjusterat.
Ad 1 § blef intet ändrat.
Hr Landtmarskalken påminte, att skatte-frälse
sättes lijka medh skatte-crone. Mente det vore betänckeligit
att tillåta.
Hr Rijks-Skattmästaren: Elliest seija dee hos
Konungen, att de tryckas af husbonden, helst effter de på
förra Rijksdagar hafva sagt, att hvadh de giöra till Cronan,
ähr dem lätt, men svårt gifva till adelsmannen; derföre
bäst låta dem försökat.
Ad 2 §. Var intet att påminna.
Ad 3 § lades till, att ryttaren skall vara benöijd medh
sä gått foder, som hos husbonden i qvarteret finnes.
4 §. Aflirmerades.
5 §. Affirmatur.
6 §. Affirmatur.
7 §. Affirmatur.
8 §. Affirmatur.
9 §. Affirmatur.
Ad 10 §. I stellet för det ordh practiquer sättes
hvariehanda skien.
Item sättes in: eller medh ovalde vittnen och intet medh
det falck, som hörer under värfvarnas commendo, öfvertygadh
blifver, sådant medh hans goda villia vara skiedt.
11 §. Affirmatur.
12 §. Affirmatur.
13 §. Affirmatur.
14 §. Affirmatur.
Sielfva projectet finnes ad acta (bil. 8).
Sedan sade Rijks-Skattmestaren: Såsom Rijksens
Rådh ähro ett ståndli medh Ridderskapet, så villia dhe
och giärna contribuera till dess vallgång, alt det befinnes
der till tienligit; Rijkzens Rådh finna och mycket nyttige
dee påminnelser, som Ridderskapet och Adelen hafva giort
uti svaret på Hans Kongl. Maij:ttz proposition. Men Rijksens
Rådh tyckia sig lijkvähl [se] een ting, som dhe tyckia
behöfva bättre öfverläggiande, som ähr, att Hans Kongl.
308
1678.
Maij:tt ville hereffter intet beneficera någon någre godz
uthan på lijfstijdh. Rijksens Rådh kunna fuller intet annat
seija, än detta vara een saak, som häfver sina godhe skiähl
att begiära, men såsom uthi 1604 åhrs beslut ähr ett vist
sätt fattat, huruledes Konungarne tänkia beneficera, och
Hans Kongl. Maij:tt seijer sig intet vara mindre Konung
än de förra, och finnes här effter så vähl meriterade män
som för, så kundhe Hans Kongl. Maij:tt seija, att alla
godzén måtte vara på lijfstijdh. Påminnelsen är godh uti
sig sielf, men om dett är de tempore, det kan Rådet intet
finna; derföre bäst att ännu öfverläggia detta. Rådet finner
dett mycket betänckeligit.
Hr Landtmarskalken: Vij hafva väll öfverlagt detta
och hafft rationes pro et contra och tyckt, att herigenom
gifves Hans Kongl. Maij:tt tillfälle att åftare beneficera.
Hr Rijks-Skattmästaren: Rådet håller detta för
een mycket efftertänckelig ting, ty derigenom stötes Norkiöpings
beslut öfver enda och medh det samma deras säckerheet,
som dereffter sittia i godz, ty Konungen seijer sig intet
vara ringare Konung än de förra; mången häfver derigenom
fått mycket gått effter sina föräldrar, och derföre intet
tienar, och(!) de, som häreffter tiena, skola blifva värrebelönte.
Hr Landtmarskalken: Om Ridderskapet och Adelen
hade att vänta någon recompense för sine effterkommande,
om någon uthväg funnes, så vore det väll. Men såsom det
intet kan hinna till, så häfver Ridderskapet och Adelen
ment, att detta skulle vara ett medell, hvarigenom Hans
Kongl. Maij:tt kundhe altijdh hafva tillfälle att beneficiera.
Adelen tager nu mehra till; det kan intet så spijssa; mången
får mycket, och den, som förtiänar, häfver intet hop.
Hr Rijks-Skattmästaren: Yij hafva uthi Rådet
öfverlagt detta och finna det, som jag sade, mycket betänckeligit
denne tijden att sökiat.
Hr Landtmarskalken: Det vore väll Deras Excellentier
aff Rådet kunne hitta på de uthvägar, att något
hvar kundhe få recompense.
Hr Rijks-Skattmästaren och Hr Axel Sparre ginge aff
Riddarhuset.
Sedan sade Hr Landtmarskalken: Det häfver varit
mycket bättre, om T intet hade giort denne påminnelsen.
Februari.
309
Hr Pär Sparre: Det seer så uth, som ville vij binda
denne Konungen mehra händerna än de förra. Hans Kongl.
Maij:tt behöfver så trogne tienare som de förra, och kan
af detta föllia, att Kongl. Maij:tt ville hafva alla Norkiöpingz-beslutz-godzen
till samma villkohr. Att Kongl.
Maij:tt skulle herigenom hafva svåra vilkor, kan intet vara,
ty Hans Kongl. Maij:tt får åfftare giöra beneficier. Jag
skulle intet missunna någon att få allodialiter, men hvar
skall det tagas? Så att ingen kan seija, att hendren bindas
här medh på Hans Kongl. Maij:tt.
Hr Landtmarskalken badh dem seija sine tanckar.
Vij kunna seija så, att vij medh detta intet hafva tänckt
att göra vår milde Konung svårare vilkohr än våra förra
Konungar, men hafva tänckt, att Hans Maij:tt derigenom
skulle få tillfälle att åfftare benåda sine trogne
tienare, och att den, som tienar, kundhe få, och altt bättre
hopp lembnas att kunna få något och hafva att vänta.
Om Rijksens Rådh viste något bättre expedient att finna,
som kundhe vijsa, att den, som förtiänar, kunde få något,
så skulle Ridderskapet och Adelen dett högt önska och
enkannerligen bedia att niuta sådane benådningar på Norkiöpingz
beslutz vilkohr, och derföre bedia, att Rijksrådh
ville hielpa der till, att hvar och een meriterad tienare
kunde få något af beneficier, och att intet för mycket
cumuleras på een eller någre fåå, uthan att Hans Kongl.
Maij:tt ville komma ihug något hvar, som medh redelig
tienst förtiänar.
Detta fans gott, och skulle som ett extract af protocollet
öfvergifvas af Hr Landtmarskalken. (Jfr iil. 12).
Hr Landtmarskalken gaff tillkienna, att de, som
ähro inge adelsmän och hafva godz, skola rusta för 60
daler s. m:t. Detta blifver derföre ansagt, att om någon
häfver sådane medh sig, att dee separera sig från dem,
effter det spöries, som hafva dee, som hafva adelige frijheter,
men ähre inge adelsmän, att de hafva satt sig tillhopa
medh frälset.
Häruppå frågades det, om een ofrälse äger frälsegodz,
om han intet får sättia sig tillhopa medh frälse att rusta.
Hr Landtmarskalken: Neij, fast han häfver gammalt
frälse och är intet frälse man, uthan han måste rusta
för 60 daler s. m:t.
310
1678.
Sedan uplästes någre puncter af Fiscalen angående
riddarhuussakerne. Deruppå han sielf skref resolution i
bredden på sitt memorial.
1. Att ingen introduceras, för än han häfver skrifvit
in, hvadh han vill gifva. Men att truga någon tiener
intet.
2. Betahlas medh 10 pro centum.
3. Den, som transfereras uti 1 classen, måtte gifva
något.
4. Kan intet så generaliter resolveras, utan fattigdommen
måtte ransakas. Fadren kan nu vara fattig, och
barnen blifva förmögne.
Sedan uplästes Tomas Klercks supplication att introduceras.
Resolutio: Skaffa sig Konungens attest i Engeland till
nästa Rijksdagh.
Alii: Det måste ochså deere hafva giort.
Annu taltes om Brobergarne, att de till nästa Rijksdag
bevijsa sig vara af samma Broberger uthi Bremen.
Reserveras dem stället.
Yedh detta inkom Hoghuusen och upläste conceptet af
rijksdagsbeslutet (jfr bil. 10).
Höghusen sade, att Borgerskapet stöta sig på det, som
var infört om försvarskarlar; de mena sig hafva deras privilegier.
Hr Landtmar skalken: De draga och Adelens bönder
under deras försvahr.
Höghusen påminte om bergsbruken, om det skulle
finnas uthi beslutet. Hans Kongl. Maij:tt skrifver äntå
bref till dem; de skohla äntå intet slippa.
Hr Landtmarskalken: Det står hoos Hans Kongl.
Maij:tt att giöra, som Hans Kongl. Maij:tt finner bäst; kan
dock vähl nembnas medh någre ordh.
Den 1 Martij.
För middagen föreföll intet.
Eflfter middagen intogs Wellingkarne uthi 1 classen för
Baroner.
Sedan sade Hr Landtmarskalken, att Hans Kongl.
Maij:tt hade låfvat svar på dhe general puncterne (jfr bil.
12) och på bancovärcket.
Mars.
311
Angående confirmation på Ridderskapets och Adelens
godz, så vill Hans Kongl. Maij:tt gifva dem, allenast att
den, som begiärer confirmation, först tager attest uthi
Cammar-Collegio och Reduction, att på samma godz ähr
intet att seija.
Yidh detta sades till, att någre aff Rijksens Rådh
komma till Ridderskapet och Adelen. Och ankommo Hr
Rijks-Skattmästaren och Hr Johan Gyllenstierna.
Hr Rijks-Skattmästaren sade: I mårgon, vill Griidh,
tänker Hans Kongl. Maij:tt sluuta Rijksdagen. Derföre
ähro vij kombne hijt att berätta, hvadh Hans Kongl.
Maij:tt tänckier att giöra för förordning om värfvarne
och deras insolentier.
Hr Johan Gyllenstierna: Den största svårigheten,
som spöries, ähr att de intet villia underkasta sig Landzhöfdingarne.
Derföre ähr Kongl. Maij:tt i värcket att
giöra ett placat att hindra alt sådant, och att hvar och
een må blifva conserverader.
Hr Landtmarskalken: Ridderskapet och Adelen
finna mycket stoor gravation af värfningarne, ty det är
lijtet manskap i landet. Ridderskapet och Adelen hade
giärna afbedit inqvarteringen. Men såsom Hans Kongl.
Maij:tt låter vijsa oss nödvändigheeten, så hafva vij satt
all svagheet afsijdes och giöra giärna alt, hvadh vij hinna;
det är och ett reglement upsatt, om dett kundhe blifva
hållit (jfr bil. 8).
Hr Rijks-Skattmästaren: Hans Kongl. Maij:tt
häfver ochså låtit tahla medh Bönderne om denna inqvarteringen;
tyckia alt för svårt, att 3 hålla en kneckt.
Hr Landtmarskalken: Det ähr svårt att gå ifrån
privilegierne; vij hafva altijdh hållit halfft emot skatte
och crone.
Rijks-Skattmästaren hoppades detta intet vara så
länge. Om de taga 4 och Ridderskapet och Adelen 6? De
seija, att de intet kunna stå uth med 3 om kneckten.
Hr Landtmarskalken: Om skattebönderne skola få
vara lijka medh frälse, så vore det, som de ville föreskrifva
Adelen.
Hr Johan Gyllenstierna: Som det häfver i alla
tijder varit vant, att Ridderskapet och Adelen hafva giort
halfparten emot skatte och crone, och privilegierne grunda
312
1678.
sig der uppå, alltså kan Hans Kongl. Maij:tt intet fordra
något der emoth, intet heller Rijksens Radh styr kia der
till. Men effter fahran är stoor, och Ridderskapet häfver
dess föruthan uti alt nu giort så stort som tillförendhe
aldrig bevilliat, så att Ridderskapet och Adelen intet hafva
sett deruti på sin commoditeet och privilegierne, så hoppades
Hans Maij:tt dee och i detta see på tijdens svårheet.
Bonden seijer alldeles, att han intet kan [vara] 3 om
kneckten. Hans Kongl. Maij:tt låfvar draga all omsorg
och giöra den förordning, att all insolence skall hemmas;
man vill intet hoppas, att det skall stå längie på.
Hr Landtmarskalken: Effter Ridderskapet och Adelen
uthlåta sig först om uthskrifningen, så styfvas bonden
deraf. Om Deras Excellentier viste något expedient, så
vill Ridderskapet och Adelen giöra hvadh de förmå.
Hr Johan Gyllenstierna: 4 emot 6 ähr vackert.
Hr Landtmarskalken: Det är svårt, att vij skola
undergå hvadh allmogen vill och från privilegierne.
Hr Johan Gyllenstierna: Den 3:e uthskrifningen
häfver åter satt det uti sitt skick.
Hr Landtmarskalken: Det är mycket svårt, att
låta allmogen således föreskrifva oss; att vij giöra halfparten,
är för vaant och effter privilegierne.
Hr Johan Gyllenstierna: Det är vist, att aldrig
häfver Adelen giort som denna gången; det kommer för
tijdens svårhet skull. Kongl. Maij:tt förmodar och i detta
ett gått svar. Bonden är uthfattig.
Hr Landtmarskalken: Väre bönder ähro och fattige;
när vij hafva brist på fålck, så sittia 30 män och
qvinnor på skatte.
Hr Rijks-Skattmästaren: Hans Maij:tt tänckier
sluta i mårgon.
Hr Landtmarskalken: Vij behöfva talas vijdh herom;
så snart det ähr skiett, villia vij gifva svahr.
Hermedh ginge Deras Excellentier af Riddarhuset.
Sedan Rijksens Rådh voro bärt gångna, badh Hr
Landtmarskalken, att Ridderskapet och Adelen ville
öfverläggia detta; det vore een svår ting, att allmogen
således föreskrifver Adelen.
Hr Pär Sparre: På sidstone komma dhe lijka medh oss.
Mars.
313
Hr Landt m ar s k al k e n: För Hans Kongl. Maij :tz tienst
skull måste vij giffva det effter, att bonden stå 4 emot 6.
Men det måste skiee medh reservato.
Resolutio: Att Hr Landtmarskalken seijer, att på
Kongl. Maij:ttz begiäran och för tillståndet skull häfver
Ridderskapet och Adelen bevilliat der till, men att det
intet måtte dragas till exempel.
BILAGOR.
Bil. 1.»
Proposition,
hvilken Kongl. Maij:tt samptlige Riksens Ständer,
som till detta allmänne mothe sammankombne
åhre, häfver velat låtha föreställa angående ricksens
tillståndh för nährvarande tijdh, till att theröfver
förnimma theras trogne rådh och sambdrächtige
betänkiande. Gifven nti Halmstad den
4 Februarij anno 1678.
Såsom Kongl. Maij:tt, uthaff rijket och dess vählfährd
åliggiande ährender föranlåthen, gierna åstundade medh
Ricksens Stender förledne åhr att kunna sammanträda, fördenskull
ochså till een allmän Rickzdagh them sammankallade,
först uthi dess residencestadh Stockholm och
sedan till att kunna vara desto nermare både Ricksens
Ständers sammankombst jembnvähl och krigzactionerne,
som då förestode, uti Giöteborgh, men sådandt dess gode
upsåth icke fortsättia kunde för ricksens defension skull,
som icke tilleth Kongl. Maijrtt att genom thess frånvarelsse
ifrån arméen gifva fienden lägenheet sigh ther utaff att
nyttia; altså i anseende till then olägenheet, som Ricksens
Ständer för så kårt tijdh sedan hasteligen håfve utaff een
mödosamb framb- och återreesa ifrån den då förmodade
Rickzdagen jembnvähl och i betrachtande aff the besvähr,
som the för närvarande svåre tijder skull håfve måst draga
1 Prot. sid. 246, 248. — Afskrift, jämförd med originalet i Riksarkivet.
316
1678.
och än dageligen bahra, hade Kongl. Maij:tt inthet angenehmare
varit än att hafva kunnat undangå them medh
någon vijdare mödo att belasta; så häfver icke desto mindre
then omvårdnadt, medh hvilken Kongl. Maijrtt ricksens
tillståndh och the allestädes sigh frambteende vidlyfftigheeter
behiertar, så mycket mehra beveekt Kongl. Maij:tt
ricksens angelägenheeter med Riksens Ständer at öfverläggia
och pläga theras tijdige rådh sampt och theras trogne
bijståndh fordra, som the een berömbligh villfahrigheet
hoos sigh altijdh håfve förspöria låthit uti alt hvadh som
till käre fäderneslandets vählfährd häfver kunnat lända,
efftersom och Kongl. Maijrt, att Ricksens Stender sigh så
hörsambligen instält håfve, medh serdeles nådigt behagh
erkiänner och uptager och vill hafva them allernådigst
förestält effterfölliande kårte berättelser om sakernes förevetande
och the ährender, hvilke närvahrande conjuncturer
vidh handen gifva, them till ett eenhelligit öfverläggiande
sampt deras sambdrechtelige tillhielp och troghne medhvärkande
att meddehla och föredraga låtha.
Och ähr Ständerne nogsambt bekandt, huruledes then
åhuga, medh hvilken Kongl. M:t sökt häfver att stilla och
biläggia thet besvährlige kriget, som ännu vahrar, då dhet
först itändes, och Kongl. Maijrtt sågh dett samme vijda
villia omkringh sigh taga genom the illvilliandes vijdrige
förslagh och stemplingar, i så måtto ähr blefven hindrader,
att Kongl. Maij:t i åffendteligit vapenskifte häfver måst
förfalla, som sådandt och vidh nyligste Rickzdagh Ständerne
ähr blefven(!) berättat. Så ähr och them vitterligit,
huruledes Konungen aff Dannemark, aff thet tillfelle han
befandt Kongl. Maijrtt utaff andre stoore machter medh
vapen vara angrijpen, sigh medh them häfver sammanlagdt
och tillijka medh them icke allenast Kongl. Maijrt
uthi dess provincier uti Tysklandh antastadt, uthan och
Sveriges rijkes grentzer öfverfallit och Kongl. Maijrtt och
k[äre] fäderneslandet medh uppenbar feijde så till siös som
till landz anfächtat uthan någon dertill hafvande rättmätigh
orsaak och oachtat alt dett anbudh Kongl. Maijrt
hade låthit giöra till att sättia thesse bägge nordiske rijkerne
uti een stadigh freedh och säkerheet, så inbördes
sins emellan som och elliest för then krigzlågan, som allestädes
omkringh då hade begynt att lysa. Såsom nu
Bilagor.
317
Konungen i Dannemark sitt fattade fiendtelige upsåth med
alle kraffter sökt häfver att fortsättia, så häfver och Kongl.
Maijrt medh så myckit större bekymmer ansedt then fahran,
uthi hvilken rijket genom thetta Konungens i Dannemark
så oförmodat som oförskylt fiendtelige angreep råkade, som
Kongl. Mrt vårt k[äre] fäderneslandz vählmågo och dess
trogne undersåteres roligheet och vähltreefnadh sigh frambför
alt annat högeligen låther vara om hiertat. Hvarföre
och Kongl. Maijrt icke allenast all möijeligh anstalt genast
haffver låthit giöra till ett krafftigt mootvärn både till
landz så åth Norske sijdan som uti Skåne, jembvähl och
till siös; uthan och till ricksens hägn och beskydd all
mödo och besvähr, ja dess egen Kongl, persohn ospahrt
hållet. Så orättvij st nu thenne fienden till vapen eemot
Kongl. Maijrtt grijpit häfver, så häfftigt häfver han vijst
sitt haat med häriande, mordh och brännande, som tecknen
der aff hender emellan ähre. Men så häfver then högste
Guden märkeligen låthit see Kongl. Maijrtt sitt mecktige
bijträde, i det han Kongl. Maijrtt och dess vapen medh
een märkeligh seger först vidh Halmstadh och sedan vidh
Lunden häfver velat vählsigna, jembvähl och ytterligare
fiendens macht vidh Malmöö och genom therpå fölgde
herlige victorien icke långt ifrån Landzcrona i så måtto
bräckt, att fienden häfver måst befinna then förhopningen
för sigh fåfängh, hvilken hans frambgång i förstonne honom
hade gifvit. Så häfver och then samme gode Guden nyligen
på serdeles sätt velat hemma fiendens intrångh på
Jemptelandz sijdan och ther medh bemöta then fahran,
hvilken riksens grentzer på then landzorthen hootade,
jembvähl och Kongl. Maijrtz vapen uppå Rygen den ståtelige
successen gifvit, att then arméen, som Konungen i
Dannemark på then öön ansatt häfver, att derigenom sökia
ersättia then förlusten han på thenne sijdan lijdit hade,
totaliter och aldeles ähr blefven slagen, uthaff hvilke
kienneteckn then omvårdnadt förspörjes, medh hvilken Gud
alzmechtigh Kongl. Mrtz rättfärdige saak anseer, dhet som
och medh all tacksambheet böhr erkiennas. — Hvarjempte
och Kongl. M:t icke annorledes kan än både medh serdeles
nådigt berömb ihugkomma then trogne redebogenheet,
medh hvilken Ricksens Stender Kongl. Maijrtt tillhanda
gångne ähre under the svårigheéter, medh hvilke Kongl.
318
1678.
M:t hijt intill häfver hafft till att vederfåås till ricksens
beskydd, jembvähl och emoot tbem betyga det nådige förtroende,
som Kongl. M:t till them drager, att the uti then
her tills emoot Kongl. M:t och fäderneslandet ervijste devotion
än ytterligare skole så myckit mehra vela fortfahra,
som krigzbranden uppå rikzens egne grentzer, ehuru vähl
then samme genom Gudz tillhielp ähr blefven tembligen
studzader, lijkvähl icke således ännu ähr uthslächt, att
man icke böhr stå uti godh beredskap att vijdare kunna
densamme dämpa; helst emedan henderne medh alle kraffter
sigh alt frambgeent stärkia till att kunna medh eftertryck
fortsättia theras emoot Kl. Maij:t och rijket sammanfattade
upsåth och anslagh, sigh på alt sätt tillsammans bemödandes
att jempte then uppenbahre fiendskap, medh
hvilken the emoot Kongl. Maij:t och rijket uthbrustne
åhre, genom stemplingar och uphitzande Kongl. Maij:tz
grannar, medh hvilke Kongl. Maij:t uti vänskap än ståår,
uthi harnisch emoot Kongl. Maij:tt att sättia och så medelst
the fahrligheeter, uthi hvilke rijket och dess provincier
allaredo inveckladhe ähre, än ytterligare att föröka,
gifvandes ther medh å daga, med hvadh bittert upsåth
the Sveriges rijkes fördärff och undertryck efftertrachta.
Kongl. Maij:t häfver elliest strax vidh begynnelsen,
när Kongl. Maij:t måste grijpa till värian till rijkets och
dess provinciers defension, tillijka varit betänckt på medell
till een skähligh och billigh freedh, till att förmedelst then
samme kunna förekomma then myckna blodz uthgiutelsen,
som Kongl. M:tt förutksågh fiendernes krigzbegiärligheet,
vela påföllia. Hvarföre och Kongl. M:tt icke allenast genast
sigh redebogen häfver låthit förspöria till een vänligh
föreeningh medh Churfursten aff Brandeburgh, som sådandt
och Ricksens Ständer uti nyligste Rickzdagh ähr blefven
meddehlt; utan och till att än sedermehra och vijdare gifva
dess fredälskande gemuthe heela världen tillkänna, inthet
betänckiande hafft att på sin sijda giöra ett frambsteeg
till åtherkallandet af den förre gode correspondencen medh
Generalstaterne och der medh bahna någorledes vägen till
att kunna komma närmare tillsammans medh hvar annan
till een allmän önskelig freedh, hafvandes Kongl. M:tt och
det till föllie medh Generalstaterne velat ingå then com
-
Bilagor.
319
mercietractaten, som i Stockholm för 2 åhr sedan ähr
blefven sluthen. Hvarigenom såsom Kongl. M:t hade förmodat
att hafva nådt den efftertrachtade geenstijgen till
freeden iblandh så månge mächtige fiender, altså och ehuru
vähl Kongl. Maij:t på alle sijdor icke desto mindre ähr
blefven ånsätter, och the fiendtelige anslagen emoot Kongl.
Maij:t och rijket medh lijka ijfver som tillförende underhulpne,
så ähr lijkvähl Kongl. M:tt alt frambgeent förblefven
vidh een oförändrat benägenheet till freedelige
medell, effter som och Kongl. Maij:tt uppå then erhåldne
effterrättelsen, att Konungen i Engelandh aff ett christeligit
medhlijdande medh så månge under krigzlasten suckande
oskyldige menniskior sigh berömbligen låthit angeläget
vara, att genom sitt förmedlande sökia bijläggia dhet
upkombne skadelige krijget, och att genom hans försichtige
och uprichtige bearbetande sakerne dijt hän vore
brachte, att een sammankombst uti Kim v egen till att
handla och tractera uthöfver een allmän freedh uti förslagh
vore kommen, på dhess sijda inthet drögzmåhl velat
låtha finnas, sådandt hugneligit värk att hielpa fortsättia.
Hvarföre och Kongl. Maij:tt icke allenast strax an- och
emoottagit häfver Konungens aff Engelandhz mediation,
enär then samme Kongl. Maijrtt uthaff högbemälte Konungh
bleff anbuden, uthan och genast theruppå både uthnembt
och förordnadt sine Legater och befullmechtigade till samme
tillstundade fredztractaten; jembvähl och them medh nöijachtigh
fullmacht och instruction till Nimvegen afskickat,
hafvandes och Kongl. Maij :tt uti the vidh begynnelsen aff
freedzhandlingen sigh frambteende preliminär svårigheeter
sigh således fogat, att vissheeten aff the försäkringar, som
Kongl. Maij:tt om dess ofärgade freedzgemuthe altijdh
gifvit häfver, nogsambt deruthaff häfver kunnat rönas.
Enär och the strijdande parterne effter ett tembligh
tijdz förlopp omsijder ähre frambskredne till sielfve hufvudhhandelen,
så att hvar och een aff them förmedelst
sine uti Nimvegen hafvande Gesandter och befullmechtigade
sine freedzconditioner och vilkor häfver låthit föreslå
och mediatoren tillställas, så häfver Kongl. Maijitt
dervidh låthit sin på inthet annat än på then allmenne
röön och een reedligh freedh syfftande intention och åstundan
således uptäckt, som Kongl. M:t theremoot häfver måst
320
1078.
vahrse blifva the conditioner till freeden på bahnen vara
brachte, hvilke nogsambt bevitna kunne, hvadh upsåtb
man häfver, Kongl. M:tt all förfångh och skada att tillfoga
och thet emoot Sveriges rijke fattade haat till thet
yttersta att fortsättia. Hvarföre och såsom Kongl. Maij:tt
uti vapenskiffthe ähr råkader för then orsaken skull allena,
att Kongl. M:tt försvaret aff then Westphaliske freeden i
föllie alf then guarantien, till hvilken Kongl. Maijrtt genom
samme freedzfördraget ähr förbunden, häfver måst
antaga, såsom och Kongl. Maij:tt alt framgeent och stedze
häfver betygat sigh hafva tagit till varian, icke till att
genom tillfället aff krijget sökia vinna någon förmån, uthan
allenast i hänseende till dess och dess rijkes och ther underlydande
länders beskydd och säkerheet, varandes alt derföre
benägen och redebogen vapnen att nederläggia, enär
Kongl. M:t then freeden erhölle, som för Kongl. M:t tilldrägeligh
och för thess rijke trygg och säker vara kunde;
alltså häfver Kongl. M:t inge andre freedzförslagh velat
låtha giöra, än först och fremst att then så dyrt och
medh så månge menniskiors och ibland them månge reedelige
och tappre Svenske mäns bloodh förvärfvade Munsterske
freeden uti sitt förre ståndli åther måtte blifva
satt och dervid orubbat vidh macht hållen, sedan och att
dhet emellan thesse nordiske Chronorne slutne freedzfördraget,
hvilket Kongl. Maij:tt på sin sijda oryggeligen
häfver hållit, åther måtte stadfästas och okränckt förblifva.
Medh hvilket tilbudh till freeden Kongl. M:t fullan förmodat
häfver dess uprichtige mehningh medh freeden sigh
nogsambt hafva ervijst och att derigenom kunnat förmå
the andre till lijka billigheet. Men så håfve Kongl. Maij:tz
fiender mehr a frambgången aff theras vapen än thet ymkelige
tillståndet aff så marghfaldige under detta svåre krijget
nödlijdande velat behierta, så att dett till föllie vidhfreedztractaten
fuller åtskillige gode försäkringar och annan benägenheet
till freeden ähre blefne förspohrde ochuthfäste,
men uti sielfve värcket inthet frambsteeg giordt, vijdare
än att Kongl. M:tz fiender och illvilliande medh the svårigheeter
frambkombne ähro, som både ögonskeenligen uthmärkia
theras upsåth att frambhärda uti krijget, jembvähl
och Kongl. M:t inråda till een sådan författningh, att
Kongl. M:t icke måtte vara nödgader att stå under sine
Bilagor.
321
och ricksens fienders godhtyckio och effter then samme
taga emoot freeden, sådan som the Kongl. M:t och Sveriges
Chrono skohle villia påträngia, effter som och hvadh vijdrigheet
i sinnet hafves emoot Kongl. M:t, och huru ringa
begiärligheeten på fiendens sijda till freeden ähr, theraff
ibland annat kan omdömas, att Konungen i Danmark ingalunda
ville lembna Kongl. Maij:t then för freedztractaten
oumbgiengelige correspondencen öpen, uthan then samme
aldeles hemmar och hindrar oachtadt alle vählgrundade
skiähl, medh hvilke honom ofoget och obilligheeten ther
aff ähr blefven till gemötes fördh, så uthaff mediatoren
som och uthaff een deli] Konungens i Danmark egne allierade.
Yedh således förevetande freedznegotiationen häfver
Kongl. M:t icke underlåtit hoos Ständerne uti Rijket, hvilke
icke uti fiendskap emoot Kongl. M:tt invecklade ähre, uthan
för then Tyske freedens restauration och Romerske rijkets
der vidh hängiande vählfährd, berömblige och gode tanckar
och rådslagh altijdh fördt håfve, under handen att låtha
bearbeta till att styrkia them theruthinnan, hafvandes och
Kongl. M:t hoos them förspordt een beständigh åhuga för
thet allmänne bästa, hvaruthinnan the och förmodeligen
skulle kunna bijbehållas, så frambt Kongl. M:tz vapen i
Tysklandh det efftertrycket kunde gifvas, att the theruppå
näst Gudz bijståndh sigh måtte kunna tryggia. Hvarföre
och Kongl. M:t till att understödia dess vapen i Tysklandh
häfver velat låtha anseenlige troupper uthur Lifilandh
genom Påhlen åth Preussen marchera, till att både therigenom
draga krijget ifrån the ännu öfrige thess städer och
platzer i Tysklandh in uppå fiendens egne länder, jembvähl
och sökia förmedelst Gudz nådige bijträde uprätta
igen hvadh för fiendernes sammanfogade stoore macht och
theras frambströmmande medgångh een och annan svåhr
ändringh häfver måst undergå. Kongl. M:t vill her vidh
inthet annat uthaff Påhlen förvänta än alt freedeligit, och
dhet een naboligh inbördes godh vänskap erfordrar, effter
som Kongl. Maij:t genom sin Legat uti Pohlen medh Konungen
thersammestädes then grunden till ett nermare
förtroende lagdt häfver, hvilken jempte thet faste upsåthet,
som Konungen i Påhlen häfver låtit förmärkia till att stå
vähl medh Kongl. M:tt, them förmodeligli uti theras anslagh
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot., XII. 1675. 21
322
1678.
lähr kunna blifva anstöteligh, sorn sigh bemöda uti Pohlen
något misstroende emoot Kongl. Maij:t att opväckia.
Medh Konungen i Frankrijke underhålles alt framgeent
den föreeningen och förtroligheeten, hvilken emellan
Kongl. Maij:t och honom, högbemälte Konungen, förmedelst
alliancer befästadt ähr, och tager Kongl. M:t uti then
medgångh, hvilken Frankrijkes vapen håfve, een så mycket
större andehl, som thet emellan Kongl. Maij:tt och Konungen
i Frankrijke sammanbundne gemehne intresse all moot- och
medgångh, så på then eene som then andre sijdan, sammanknippar,
lijka som och Kongl. Maij:tt sammaledes icke
allenast medh Konungen i Engelandh uti een oförändrat
vänskap ståår, uthan och then samma medh prolongation
alf förre tractater än ytterligare lährer sökia att styrckia.
Så häfver och Kongl. Maij:t iblandh alle the vijdrigheeter,
hvilke Kongl. M:t och rijket hooptahls påkombne
åhre, dragit tijdigh omvårdnat att försee ricksens säkerheet
på then sijdan åth Moschow, förthenskull och sigh
låthit angelägit vara then förmedelst freedzpacterne medh
Zarén befästade vänskap på alt sätt oföränderligen att
underhålla och till then ända the skillnader, hvilka emellan
Kongl. M:t och Zarén sedan nyligste freedzslutet befinnes
vara upkombne, genom een vänligh alfhandlingh att jänckia
och slätta. Ty häfver och Kongl. Maij:t för ett åhr sedan
sine Legater affährdat, som medh Zarens Gesandter vidh
gräntzen sammanträda och the öpne stående strijdigheeter
affhielpa skulle. Hvar vidh såsom förmedelst theras anfächtande,
hvilke genom een och annan emellan Kongl. M:t
och Zarén upkommande oredo sökia vinna lägenheet att
så mycket mehra obehindrat kunna theras onde förehafvande
emot Kongl. M:t på andre orther fortsättia, thet
händt ähr, att sådane svåre propositioner Kongl. M:tz Legater
ähre blefne förestälte, hvilke så ogiörlige som oförmodade
ähre befundne, och att sådant till föllie samme
sammankombst ofruchtbahr ähr förgången, altså ähr detta
värket således klefvet ståendes, och inthet vijdare der till
giordt, än att emellan Kongl. Maij:tt och Zarén breeff ähre
växlade vordne och therigenom lijkvähl förhoppningen till
tractatens uptagande å nyo underhållen, intill dess nu nyligen
och för kort tijdh sedan Zarén genom sin skrifvelse
låthit förmärkia att vara ährnadt tractaten vidh then förre
Bilagor.
323
orthen på gräntzen åther att låta företagas och till then
ändan sine Gesanter dijt hän affskicka. Hvarpå och Kongl.
Maij:t genast till sine Legaters fordersamme upbrått till
samma orth all nödigh förordningh häfver afgå och them
medh behörigh fullmacht ä nyo försee låtit. Och ehuru
vähl inthet tvifvelsmåhl ähr, att Kongl. M:tz och rijkets
fiender ingen argheet och mödo underlåtandes varde, att
kunna genom ett och annat irrigt inkast giöra frambgängen
alf den åther tillstundande alfhandlingen emellan begge
sijdors befullmechtigade svår, om icke aldeles studzigh, så
drager Kongl. M:t likvähl till Gud then visse tillförsichten,
att han genom ett och annat medell måhlet för
the illvilliandes ondsko skall vela förryckia, öpna ögonen
för them, hvilke Kongl. M:tz ovänner sigh bemöda illisteligen
att förleeda, helst enär jempte ett fast förtroende till
Gudz mechtige bijståndh, then författningen blifver giordt,
förmedelst hvilken ricksens grentzor måtte kunna emoot
alt fiendtligit anslagh och anfall behörigen vara betäcktfe].
Vidh sådane fäderneslandets för tijden varande vilkor,
som Ricksens Ständer uthur thenne therom giorde korte
berättelse inhemptadt håfve angående så freden och the
ther vidh sigh befinnande svårigheeter som och krigzfahran,
så vijda rijket dehls allaredo värkeligen ähre råkade(!),
dehls och än vijdare ther medh hootas, bepröfvar
Kongl. Maij:tt nödigt sigh theröfver medh Ricksens Ständer
att rådfråga, sigh försäkradh giörandes att the med then
eendrächt och villigheet theras trogne rådh Kongl. Maij:t
meddehlandes varde, medh hvilken the her till icke allenast
hvar annan inbördes håfve bemödt till fiendernas blygdh
och neesa, uthan och Kongl. Maij:tt sökt håfve att under -  hielpa. Och på dhet dhe desto egendtligare måtte kunna
alftaga, hvaruthinnan Kongl. M:t theras vählmehnte inrådande
och hulde bijståndh åstundar, ty häfver Kongl.
Maij:tt sådandt uti elfterfölliande puneter velat låtha författa.
1.
Emedan Riksens Stender utalf then efiterrättelsen,
them therom nu gifven ähr och än ytterligare kan blifva
gifven, uthförligen afsee kunne the olägenheeter, hvilke
rijket och k[äre] fäderneslandet både allaredo svåhrligen
324
1878.
tryckia, jembvähl och än vijdare befahras kunne, i anseende
huruledes ricksens fiender alle theras kraffter och
rådhslagh mehra och mehra sammanfästa och styrckia till
Sveriges Chronos fördärf', ty erfordrar rijkets och alle
undersåtares så gemehn som egen vählfärd, att uti noga
öfvervägande tages, huruledes rijket åther uthur sådandt
svårt tillståndh måtte kunna frälsas och uti ett hugneJigit
och roligit åter blifva ersatt.
2.
Sedan och efftersom lätteligen kan afftagas, först och
frembst att alle freedzförslagh misslige och ovisse ähre.
och ingen reputerligh förlijkning vähl kan förmodas, medh
mindre man häfver svärdet i handen och thermedh trycker
effter, till att kunna komma fienderne att moderera och indraga
deras vijda uthseende, der till medh och att then
machten, medh hvilken rijket utaff så häfftige och krafftige
fiender uppå thess egne gräntzer som och uti dess tilhörige
provincier uti Tysklandh ansätties, medh ett sädandt
motvärn mötas måste, som kan svara emot fåhraus
stoor- och vidlyfftigheet. ty hembsteller och Kongl. M:t
Ricksens Ständer till att taga uti ett noga betänckiande,
huruledes ricksens milice till landz och regementerne, hvilke
under thetta påstående kriget vidh the förefallne krigzactionerne
så vähl som elliest genom siukdomb och andre
tillfellen merckeligh aifgångh lijdit håfve, således genom
uthskriffningar matte blifva förstärckte. att fienderne dervidh
nest Gudz bij ståndli ett krafftigt mootståndh, och
dett till föllie rijket then styrckia och understödh finna
måtte, att thess gräntzer måtte behörigen kunna förfachtas
och fiendens intrångh aifvärias, jembvähl och the uti Tysklandh
Kongl. M:tt ock rijket tillhörige städer, som ännu
under Kongl. Maij:ttz devotion ähre, dervidh kraffteligen
handhafvas och the andre under samme devotion ätherbringas,
och så medelst fåå till fullo att niuta till godo
then beständige trooheet, hvilken the för Kongl. M:t och
Sveriges Chrono vijst håfve, och ehuruvähl uthaff fienderne
undertvungne, förmodeligen lijkvähl hoos sigh behålla och
förvara.
Bilagor.
325
Ytterligare och såssom nogsambt klart ähr, hvadh
understödh ricksens säkerheet utafF dess flåtta kan hafva,
och hvadh äfventyr rijket måste vara undergifvit, enär
machten till siös icke hinner siögrentzerne att betäcka,
eller och fiendens anslagh derifrån divertera och alfvända,
efFtersom och vijrkelige erfahrenheeten sådandt frambför
alle andre skiähl bekrälfta och försanna kan, Stenderne
ochså derjempte icke obekandt ähr, hvadh olyckelige hendelser
ricksens flåtta i thesse krigztijder tillstötte ähre,
och huruledes therigenom ricksens siömacht så till sielfve
skeppen som till manskapet een stoor afiFbräek lijdit häfver;
altså begiärer Kongl. Maij:tt, att Ricksens Ständer theras
trogne inrådande bij bringa ville, huruledes sådan brist
måtte åter forderligen ersättias och det till föllie Kongl.
Maij:ttz öhrlogzflåtta således så medh skep som fålck försees
och Förstärkias, att rijketz säkerheet sigh derpå måtte
kunna stödia.
4.
Kongl. Maij:tt påminner sigh nådeligen the stoore uthgiifter,
medh hvilke thesse skaddige tijder Kongl. M:tz
undersåtare håfve belagt, förthenskull ochså them ogierna
nödvendigheeten om vijdare uthgilfter föresteller. Men
såssom Ricksens Stender sielfva vähl afFtaga kunne, hvadh
nödtorftigheeter Kongl. M:t på henderne liggia till att
behörigen kunna uthföra thetta svåhre krijget, och att så
till armeernes underhåldh som thess försterckningh genom
nödige värfningar, jembvähl och skeppz byggiande och
flåttans reparation sampt uthreedningh och dhe förehafvande
expeditioners fortsättiande jempte andre Kongl.
Maij:t och rijket åliggiande tarffver oumbgengeligen medell
behöfves; altså drager Kongl. Maijrtt det nådigste förtroende
till dess trogne Ständer sampt och synnerligen,
att the icke heller herutinnan sigh undandraga, uthan
eendrächtigt ähre betänckte på uthvägar sådane medell
att anskaffa, hvarmedh Kongl. M:t thess försårgh för fäderneslandets
hägn, försvahr och vählfärdh måtte kunna
medh efftertryck fortsättia.
326
1678.
Såsom nu tesse åhre the ährender, hvilke Kongl.
Maij:t nödigt eraclitat häfver till Ständernes betanckiande
och resolution för thenne tijden att stella, altså och emedan
the utaff ingen annan uhrsprungh herröhra än then omsårgh,
som Kongl. M:t drager för riksens säkerheet och
allmenne vählfärdh; ty tilltroor Kongl. Maijitt them samptoch
synnerligen nådeligen, att the sigh uppå them icke
allenast således, som alles theras egen vählfärdh kräfver,
uthan ochså så fordersambt förklara, som tijden aff tillstundande
campagnien och krigzactionerne frambskrijda.
kunnandes Ständerne vähl besinna, att såssom henderne
sigh fährdige giöra till att medh dett förste och innan
kårt åther lööst bryta och gå uti feldt, altså och then nödige
författningen theremoot uthan drögzmåhl måtte vara
giorder. Datum ut supra.
CAROLUS.
(L. s.)
H. Höghusen.
Bil. 2.1
Landtmarskalkens tal vid riksdagens öppnande.
Stormechtigste Konung, allernådigste Herre.
Uthi diupeste vyrdnadt hugnar sig Richzens Ridderskap
och Adel, att them igenom Eders Kongl. M:ttz nådigste
förordning nu åther gifves tilfälle att see Eders
Kongl. M:tt besittia des Kongl, trohn med god hälsa och
lijfssundheet, hvilken deras ödmiuke och trogne glädie så
myckit större i sig siälf är, som de uthi förhutne tijd och
nu uppå tredie åhret, seedan Ridderskapet och Adelen
Eders Kongl. Maij:tt veed des höga kröningzfest i underdåhnigheet
lyckönskade, sielfve sedt och åskodat sampt
elliest nogsambligen förnummit håfve, uthi hvad fahra Eders
Kongl. M:tt sin höga persohn för des rijkes försvar och
1 Prot. sid. 246.
Bilagor.
327
undersåtares välferd så offta exponerat häfver, och att
Gudz obegrijpelige godhet icke des mindre häfver uthi
sådan fahrlighet nådeligen täckts Eders Kongl. Maij:tt
beskydda och frälsa, och äntå deruthöfver ansedt den vaaksamheet,
mödo och stora bekymber, som uthi desse första
regementzåhren häfver giordt regementzbördan så myckit
tyngre och svårare, och altså mildeligen behagat välsigna
Eders Kongl. M:tt[z] egen närvaro och höga persohns commendo
med segersamme vappen och för månges ögon med
en fast oförmodelig framgång, hvarigenom Eders Kongl.
M:tt uthi des verldskunnige tapperheet och högvijsa conduite
icke allenast de senaste vapens reputation uthvijdgat
och stadfäst, uthan och fäderneslandsens säkerhet derhän
satt, att Eders Kongl. M:tt uthi dessa conquesterade provincier
och nästan ytterste richzens gräntzor häfver säkert
kunnat sammankalla sijne trogne undersåthare savnptelige
Richzens Stender och dem icke allenast uthi trygheet låta
förehålla, livad Eders Kongl. M:tt af det här til förelupne
häfver godt funnit dem att veta låta, uthan och hvad
Eders Kongl. M:tt i nådig åtanka häfver til sijne trogne
undersåthares välferd at låta stella i värket, som af upläsne
proposition i underdånighet förnummit är, hvar uthur
ochså Ridderskapett och Adelen icke uthan högste beröm
och ödmiuk tachsäijelse erfara den nådige försorg Eders
Kongl. M:tt drager til sitt rijkes roo och lijsa och med en
önskelig fred sijne trogne och på månge orter fast beträngde
undersåthare täncker åter att uprätta och alle
sampteligen med deras förre välstånd att hugna, så frampt
elliest den myckit begärlige freden med tiänlige vilkor
och tilbörlig reputation af de månge hetske fiender kan
ehrhållas, men der emot alle gode förslag och förmodan
ett så christeligit värk af fiendens än öfrige högmod och
ondskefulla opiniatritet icke stodo att vinna, är Eders
Kongl. Mitt betänkt på giörliga uthvägar, hvarigenom vårt
k[äre] fädernesland uthi sådan författning ställas kunde,
att der med väre arge ovänner måtte ifrån deras förderfvelige
upsåth och sammansatte förslagh medh maclit afskräckias,
och fäderneslandet med dess inbyggiare kraffteligen
försvaras, hvilket Eders Kongl. Mitt så högvisligen
considererat och med des trogne Stender uthi denna nu
begynte Richzdagh täehtes vijdare att öfverläggia.
328
1678.
Beder altså Ridderskapet och Adelen underdåhnigst
Eders Kongl. M:tt behagade låta dem medhdehlas den nådige
proposition, som för dem nu häfver varit befalt att
upläsas, på det Ridderskapet och Adelen måtte kunna med
moget öfverläggiande sig uthi alt förklara till Eders Kongl.
M:ttz nådige och berömmelige behag och effter deras vilkor
och högsta krafter således skicka, att de sig städze den
nåde och ynnest kunde conservera, som Eders Kongl. M:tt
emot dem altijd häfver låtit påskijna och i synnerhet ved
sidst håldne Richzdagh. effter en nådig förnöijelse af deras
underdåhnige trohet och uthvijsta förhållande, i nåder låtit
försäckra, önskiandes uthi det öfrige, att Grud, som alt fulkomligen
förmår, ville til detta höga värk gifva en så god
framgång, som alt til den högst åstundade ende kunde bringa,
att Eders Kongl. M:ttz beröm motte uthspridas, fäderneslandet
uthi roo och stillheet bringas, och alle inbyggiare
deras förre lycksalighet igengifvas, och således uthi alt
Eders Kongl. JVI:ttz berömmelige upsåth rätteligen befrämias.
Effter Eders Kongl. M:ttz nadigste befaldning och almenne
uthgångne kallelse til denna nu instundade Richzdagh
häfver Ridderskapet och Adel sig effter handen infunnit,
till att i underdånighet förnimma, hvad Eders
Kongl. M:tt tektes dem veta låta, och såsom för dem inthet
hugneligare är, än att i alt vijsa sitt trooplichtige upsåth
och den ahåga de hafva til att giöra och förrätta, hvadh
Eders Kongl. M:tt länder til nådigt nöije och behagh, altså
frögda sig Ridderskapet och Adelen til det högsta, doch
med största respect och devotion, öfver Eders Kongl. M:ttz
lyckelige och glädiefulle ankomst, och att dem vederfahres
den hugnat att sij Eders Kongl. M:tt, vår allernådigste
Konung och Herre, ved högstönskeligit välstandh, hvilket
är den rätte hugnelige begynnelse til denne instundade
Rixdagh, och alt therföre gifver Ridderskapet och Adelen
en otvifvelachtig förmodan och säkert förtroende till en
önskelig uthgång, som Eders Kongl. M:ttz höga beröm
vijdare kan uthsprijda och gifva fäderneslandet roo och
lijsa. bediandes Ridderskapet och Adelen der hoos underdåhnigst,
Eders Kongl. M.tt täcktes sin Kongl, ynnest och
nåde emot deras troplichtige upsåth altijdh låta stadigvarande
förblifva.
Bilagor.
329
Bil. 3.'
Rid [der.skåpets] och Adelens besvärspuncter
i Halmstadh 1678.
Stormechtigste Konungh, allernådigste Herre.
Edhers Kongl. Maij:t boi’de Rijksens Ridderskap och
Adhell i betrachtande till dhesse svåre krigztijder och vijdt
uthseende fahrlige conjuncturer medh dheres allmenne besvär
vijd närvarande Rijkzdag billigt förskona, men som
öfver Edhers Kongl. Maij:tz medfödde mildheet och altijdh
ertedde höge Kongl, benägenheet, ynnest och nådhe emoot
dheres ståndh dhe hög orsak hafva sig at hugna, hvilken
och dhem desto mehr försäkrat gior, at Edhers Kongl.
Maijrt icke mindre dhem än dhe andre Rijksens Ständer
anhörandes och medh nådigt tålamod dheras underdånigste
desiderie!' optagandes varder; altså nederläggie till Edhers
Kongl. Maij:tz fötter dhe nu uthi underdånigheet effter -  fölljande punchter, som föllja, nembligen:
1. Edhers Kongl. Maij:t hembäre Rijksens Ridderskap
och Adhell dess underdånigste tackseijelse för dhen
nådige förtröstan Edhers Kongl. Maijrt dhem anno 1675
vijdh sidste Rijkzdag i Ubsala giöra månde angående confirmation
oppå alle dhe Kongl, resolutioner, som dhe så
vehl af framfahrne Sveriges Konungar som Edhers Kongl.
Maij:t sielf uthi dess omyndige åhr erhållit håfve, allerunderdånigst
bediandes, Edhers Kongl. Maij:t dhem der
vijdh hand hafva och under dess egen Kongl, handh confirmera
tecktes-.
2. Och såssom Edhers Kongl. Maij:t i synnerheet
Ridderskapetz och Adhelens privilegier i gemeen nådigst
häfver behagat confirmera och å sidste Rijkzdagh försäkra,
så vehl vijdh dhen eena som dhen andra punchten, der uthi
finnes, men serdeles dhen siätte att handhafva, altså an
-
' Prot. sid. 270. — Koncept med påskrift: Öfvergifvit genom uthskått till
Kongl. M:t den 20 Pebruarij 1678. — Jsimfördt med originalet i Riksarkivet.
330
1678.
sökie Ridderskapet och Adhelen uthi underdånigheet, att
Edhers Kongl. Maij:t i lijka måtto dhe her til förundte
höther och sakörer, som af Edhers Kongl. Maij:tz stadgars,
men enkannerligen riddarhuussordningens öfverträdande herti
yta, till riddarhuussbyggningens fortsättiande allernådigst
confirmera och elfterlåta behagade. Och i fall något
tillgiftsbref eller annat emoot dhen bråtzliges klaare och
ovillkohrlige obligation hooss Edhers Kongl. Maij:t vore uthvärkat,
att sådant ophäfvas och förandras måtte. Serdeles
och i synnerheet är Ridderskapetz och Adhelens underdånigste
desiderium, at Edhers Kongl. Maij:t dhen 4 punct
uthi adhelige privilegier de anno 1622 tydeligen förklara
tecktes, nembligen om icke dhe tvänne åhrs räntor bööre
så förståås, at alt hvadh till neste fränder, när i ofrälse
gilfte trädes, kan förbrytas, ochså i 2 åhr tillkiännas Riddarhuuset,
och dhet så vehl af donations- som arfvegodz,
antingen dhe då i Sverige, LijfF- och Ingermannelandh
eller å andre orter och under Sveriges Crono sorterande
provincier kunna ägas, och om icke dhe, som inga godz.
uthan redbare andre medell hafva att tillgåå, i lijka måtto
medh något vist quantum, ner något emoot bemelte 4 §
brytes, bööre ihugkommas, oachtadt at dhe her på Riddarhuuset
i Sverige äre introducerade eller eij. Och aldhenstundh
något långsampt tillgåår så vehl vijdh dombstohlarne
som executionerne uthi dhet, som Riddarhuuset kan
hafva att pretendera, hvarföre Ridderskapet och Adhelen
underdånigst bedie, at icke allenast Hoffrätterne, uthan
och Landzhöfdingarne och andre executorer uthi staden och
å landet alfvarligen måtte tillhållas vederbörande riddar -  huussbetiänte uthi dheras embetes förrättande och riddarhuusskuldens
inmahnande uthan uppehåldh merkeligen
adsistera och handräckia.
3. Aldenstundh Edhers Kongl. Maij:t vijdh sidste
Rijkzdagh uthi Ubsala nådigst häfver behagat Rijksens
Ständer försäkra, att dhet nyttige arbetet öfver lagens
revision skulle af visse deputerade företagit blifva, hvarföre
supplicere Ridderskapet och Adhelen, at sådant måtte
komma till een ändskap och sluuth effter dhet sätt och
förslagh, som Rijksens Ständer då giöra månde.
4. I lijka måtto anhålles i underdånigheet, at Edhers
Kongl. Maij:t nådigst tecktes låta dhe andre vällfattade
Bilagor.
331
resolutioner oppå Ridderskapetz och Adhelens besvärspunchter.
nembligen den 3, 4, 5 och 9, justitia',väsendet angående,
som är om taxan af synelöhnerne, revisionspenningarnes
restituerande, expensernes afdömmande, tillijka
med hufvudhsaaken vinna dess fullbordan och i värket ställas.
5. Och såssom Edhers Kongl. Maij:t uthi desse turbulente
tijder bredevijd dess svåra regementzbörda med
margfaldigt bekymber och högvichtig omsorg belastat är,
så at Edhers Kongl. Maij:t, som sine undersåtares klagomåhl
och supplicationer gerna uptager och anhörer, icke
kan hafva tillfälle om alle saakers beskaffenheet nooga
berättelser för sig i nåder låta giöra, uthan mången, som
elliest icke uthi alle dess upsååtelige prsetensioner seer sig
vijdh ordinarie justi tien blifva secunderat, antager lägenheeten
sin saak till dhet bästa för Edhers Maij:t at uthläggia,
och när dhen af någon promotor befordras, obtinerar
stundom een resolution, dhen Eders Kongl. M:t sielf
som een nådig och rättvijss Herre förändrar, när Edhers
Kongl. M:t dhen förste sollicitantens ofullkommelige berättelse
får något tillfälle at uthransaka; altså bedie Edhers
Kongl. Maij:t Ridderskapet och Adhelen underdånigst, effter
male narrata så nu som i förre tijder inthet uphöra, at
Edhers Kongl. Maij:t nådigst tecktes sollicitantens supplicationer
till dhet forum först remittera, sorn Edhers Kongl.
Maij:t effter ährendetz beskaffenheet allernådigst förordnat
häfver sådant att uptaga, på dhet Edhers Kongl. Maij:tz
betiänte vijdh sådan instance, effter bägge parters afhörande,
kunde i underdånigheet gifva Edhers Kongl. Maij:t
een uthförlig och grundelig rapport om alle omständigheeter,
så at Edhers Kongl. Maij:t dhen oförättade uthi
dess Kongl, hägn och beskydd till rättmätig befordring
taga kunde och låta dhen, som sin allernådigste Konungz
mildheet missbrukar och intet blyes orättvijse beskaffenheeter
förebringa till egen förmåhn och sin nästas förtryck,
tillbörlig nepst och correction undergåå.
6. Vijdh justitiens administration å landet, serdeles
vijdh Häradzrätterne, ansökie Ridderskapet och Adhelen
i diupeste underdånigheet, att Häradzhöfdingerne antingen
i egne persohner häradztingen bij vista eller sådane till
substituter i dheras ställe constituera, som domareembetet
och Sveriges lag oväldigt och rätt förståå och handtera.
332
1678.
7. Dess uthaii förorsakas Ridderskapet och Adhelen
medh dess allerunderdånigste boön inkomma, at Edhers
Kongl. Maij:t dhem, som af dheras ståndh håfve giordt sig
capable till någon Edhers Kongl. Maij:tz och Cronones
tienst, allernådigst ihugkomma tecktes, och at ingen deere
tienster må tillåtas förvalta, än han hinner medh att skiöta,
såssom och at dhe, som i värkelig tienst äro, dheras vahnlige
löhn och underhåld niuta, och således tillfället till
orichtigheet förekommas må.
8. Så kan och Ridderskapet och Adhelen icke underlåta
at underdånigst implorera Edhers Kongl. Maij:tz allernådigste
handräckning till een alfvarsam och prompt execution
oppå undfångne domar1 och in rem judicatam gångne
resolutioner, med hvadh mehra Edhers Kongl. Maij:tz allernädigste
executionsstadga i bookstafven förmåhr, aldhenstundh
medh mångens skada kan betygas, dhet en deel
executorer icke allenast af egit godtyckio låta executionen
till een tijdh hvijla, uthan och offta underståå sigh explicera
sielfva dommarne, tillåtandes parterne såsom uthi een
instance at disputera, och såssom executionen i sig sielf
inthet annat är, än dhet eendeste ändemåhlet och lijka
som siählen i all process och rättegångh, ty till Edhers
Kongl. Maij:t Ridderskapetz och Adhelens underdånigste
boön länder, Edhers Kongl. Maij:t tecktes låta dhem vijdh
dhet straff tilgiörandes, som rättegångzprocessens sidste
puncht berömmeligen inneholler och förmåår, een prompt
och oväldh execiition vederfahras.
9. Såsom Ridderskapet och Adhelen medh underdånigste
tacksamheet och vyrdnat erkiänna dhen Kongl,
försorg, som Edhers Kongl. Maij:t drager för dess trogne
undersåtares vällfärdh och beskydd, så blifva dhe och föranlåtne
i underdånig veehlmeening at gifva Edhers Kongl.
Maij:t tillkänna, huru såssom landet, hvilket Edhers Kongl.
Maij:t igenom Gudz nådige bijståndh så tappert och glorieusement
försvarar emoot uthländschan häär, blifver igenom
dhe månge skiutzningar och der vijdh fölljande tvång
och oförrätt, som allmogen öfverlastas medh, såssom af een
invärtes fördoldh och småningom frätande fiende på månge
orter så gått som ödelagdt och fördärfvat. Och såssom
1 Ordet domar är i originalet uteslutet.
Bilagor.
333
Ridderskapet och Adhelen nogsampt veeta, at alt sådant
skeer uthan Edhers Kongl. Maij:tz veetskap och villie,
ty kunna dhe så mycket tryggeligare hooss Edhers Kongl.
Maij:t i underdånigheet anhålla, at Edhers Kongl. Maij:t
nådigst ville låta blifva vijd 1649 åhrs stadga och skiutzfärdzordning.
och ingen hvarken civil eller militär betiänte
eller dhe, som vijdh värfningarne brukas, eller andre, hvilka
dhe och vara måge, någon frij skiutz tillåta, på dhet landt -  mannen icke alldeeles måtte siunka under bördan, uthan
hinna medh i större trångmåhl at medh trogen och redebogen
tienst fullgiöra sin trooheetz plicht och der jempte
mächta at bruka sin åker, som elliest, Edhers Kongl. Maij:t
till störste afsaknat och honom sielf till fördärf, blijr osådd
och öde. Yahnan haar varit så starckt hoos störste deeleu
inrijtat, till at jempte frij skiutz aftvinga bonden både
maat och penningar, så at han sielf nu lijtet eller inthet
mehr haar behållit till sitt nödtorfftige underhåldh eller
till sine uthlagors afgift; och som slijke missbruck her
effter medh ett simpelt förbudh eller ringa straff näppligen
ståår till at hämma och förekomma, dy hemställer
Edhers Kongl. Maij:t i diupeste underdånigheet dess Ridderskap
och Adhell, om icke Edhers Kongl. Maij.t för
landzens bästa och vällståndh skuldh nådigst skulle behaga:
1. At frijkalla allmogen för all skiutz och omläggning,
undantagandes när krigzfolket under flygande fahna
i marchen begrepet är, och ammunition eller giärder till
Edhers Kongl. Maijrtz armée och magazin föras måtte.
2. Sådan Edhers Kongl. Maij:tz nådige villie publicera och
af alla predikestohlar kundgiöra, jern vehl genom ett tryckt
ediot dhe resande i hvarje härader af befallningz-, lähnsoch
fiärdingzniän åthvahrna låta, at dhe icke understå sig
bonden någon frij skiutz, maat eller penningar aftvinga
eller elliest våldsambligen illa handtera. 3. Der någon
skulle der emoot handla, at Edhers Kongl. Maij:t dhen
samme, ehoo dhen vara måtte, som een Edhers Kongl.
Maij:tz förbudzbrytare, som een landz- och hemfredzförstörare
ansee ville och till dhet embete, han beträder,
ovärdig förklara.
10. Ded är icke mindre missbruuk inrijtat med gärders
påläggiande ä landet, i dedh offta mehr uthprässas
fin behöfves; jaa ded tor och väl befinnas, att lastetahls
334
1678.
proviant bortföres, hvaraff krigzfolket icke ded ringeste
niuter, uthan till privat nytta alf een dehl ofBcerare och
andra användes, dhe[t] gemeene krigzfolket och soldatesquen
till ingen nytta och landtmannen till högsta skada och
för darff; därföre hoos Edhers Kongl. Maij:t Ridderskapet
och Adelen allerunderdånigst ansöker, att Eders Kongl.
Maij:t allernådigst behagade till Landzliöfdingarne dhe
ordres afgå låta, att dhe itt noga inseende hafva, ded Eders
Kongl. Maij:tz allernådigste förordninger icke måge öfverträdas
eller förnär skiee. eij heller någon officerare tillåtas
taga giärdh uppå den, som tilläfventyrs icke fins, myckit
mindre att befallningz-, lähns- och fiärdingzmän aff desse
giärder sig betiäna och richta, allmogen till största fördärf!
och elände. Och att icke heller någon mätte tillåtas
frij skiutzning för ded proviant han således tilhoopa bracht
häfver, myckit mindre tillstädias ded uthur provincierne
att afföra, emedan krigzfolket, hvarest dhe komma, proviantet
sielffva väl behöfva. Item att Eders Kongl. Maij:t
nådigst behagade låta skiee een noga inqvisition öfver ded,
som redan skiedt är, om ded och till Eders Kongl. Maijttz
tienst och krigzfolkets nytta kommit, eller hvart ded vägen
tagit är, och sådane persohner dertill förordna, som aff
ingen annan än Eders Kongl. Maij:t sielf endast och allena
dependera, aldenstund aff Ridderskapetz och Adelens ståndh
dhe väl läre finnas, som uthan gravation aff Eders Kongl.
Maij:tz stat eller vedergiällning sådant förrätta villia.
11. Eders Kongl. Maij:t häfver uthi mångahanda måtto
låtit påskijna dess höga Kongl, mildheet och rättvijsa emoot
dess trogne undersåthare af Ridderskapet och Adelen, dem
till att väldeligen försvara och vid Sveriges lag och välfångne
privilegier handhafva, vahrandes dhe aldeles försäkrade,
ded Eders Kongl. Maij:t icke mindre än Eders
Kongl. Maij:tz sahl. Herr fader och andre framfarne Sveriges
rijkes loffvärdigste Konungar ännu vijdare dem därvid beskydda
vill; men så nödgas dhe likvähl i underdånigheet
sig på ded högsta besvära öfver een dehl värfvares ofogh,
våldh och orätt, som dhe deras bönder, torpare och eenskylte
tienare i städerne och å landet tillfoga, i ded dhe
uthom Eders Kongl. Maij:tz allernådigste villie och intention
dem fängzla, våldföra och på åthskilligt sätt oförrätta,
att dhe intet säkre vara kunna om deras aldra
-
Bilagor.
335
nödigaste tiänstehion, hvilka dhe till deras huushåld omöijelig
kunna vara föruthan. Hvarföre till Eders Kongl. Maij:t
Ridderskapetz och Adelens underdånigste bön länder, Eders
Kongl. Maij:t allernådigst behagade deras bönder, drängiar
och skattlagde torpare i des Kongl, hägn och beskydd taga,
att dhe icke aff dem, som med värffningarna hafva att beställa,
eij heller befallningz, lähns- och fiärdingzmän måge
våldföras och graveras, uthan sedan dhe hafva städt i rothe,
för alle sådane besvär aldeles befrijas. Item att deras eenskylte
tienare och oskattlagde torpare, som ingen utskrifning
äre underkastade, måge blifva uthi huusen, på gåtur
och gränder i städerne sambt vägar å landet omolesterade,
så att dhe icke vijdare, som lijkväl redan ofta skiedt är
och ännu skieer, grijpas och under hvariehanda praetext
må bortföras fängzlige, uthan att Ridderskapet och Adelen
vid Eders Kongl. Maij:tz nådigst confirmerade privilegier
i så måtto handhafvas och mainteneras.
12. Aldenstund Ridderskapet och Adelen uthi sidste
rijkzdagzbesluth de anno 1675 sig hafva förbehållit, att
icke någre andre pålagur deras bönder måge påbördas än
dhe, som på een allmänn Rijkzdag äre antagne, hvarföre
dhe och nu i underdånigheet ansökia att därvid i nåder
maintenerade blifva.
13. Vid rosstiensthållet, som Ridderskapet och Adelen
till föllie aff adelige privilegier och dheras plicht till riksens
tienst gerna äro vederredho att pr testera, förorsakas
dhe i underdånigheet Edhers Kongl. Maij:tz allernådigste
handräckiande implorera, dhet Edhers Kongl. Maij:t sådane
ordres anställa tecktes, at ner ryttaren antingen under
adhelsfahnan eller landtregimenterne sootdöör eller elliest
vahnfölir blifver, officerarne då tillhållas må at giöra redho
och beskeedh, hvarest munderingerne äro vägen tagne, på
dhet alt undersleeff der igenom må förekommas, och dhe
uthan så stoort besvär och omkostnadt desto snarare een
annan karl der till igen anskaffa kunna.
14. Aldhenstund dhen kyrkiotijende och inkompster,
som kyrkiorne af ålder varit anslagne, oppa någon tijdh
till andre usus äre employerade vordne, och kyrkiorne, så
frampt dhem sådant ifrån komma skulle, effter handen
oundvijkeligen förfalla måste, hvarföre supplicere Ridderskapet
och Adhelen, at bemälte kyrkiotijende kunde för
-
336
1078.
blifva der till dlien af ålder deputerad varit, och så frampt
för rijksens högnödige tarfver skuldh dhen angrijpas skulle,
at då Edhers Kongl. Maij:t ville låta dhem niuta så mycket
i penningar, som kyrkian af ålder nutit häfver.
15. Ridderskapet och Adhelen uthi Halland och dhe
af Svenske nationen i Skåne hadhe förmodat, at dhet eij
skulle kommit till sådan entremité, dhet sielfve sätegårderne
graverades, uthan blifva vijdh dhen rättigheet, som
dhe af uhrminnes tijder hafft och possiderat, men beklageligit
förnimmes vara belagde och uthrächnade hvar sätegårdh
till 3, 4, 5, 6 å 9 hemman med månadtlig contribution,
supplicerandes fördenskuldh underdånigst at blifva
vijdh dheras rättigheeter och vällfångne privilegier maintenerade.
16. Dhet är och nyligen handt, at föruthan dhen pålagde
contribution, som af Landzbokhållaren i Hallandh
jempte andre der till förordnade betiänte opsatt var, een
Commissarius offentelig pä ting och vijdh kyrkorne heela
landet å nyo i dubbel contribution nestan opfördt och sätegårdarne
effter eget behag taxerat, att man inthet veet,
om Ridderskapet och Adhelen mächtig äro öfver sin vällfångne
egendomb, heller om dhe under disposition aff en
sådan Commissarius bööra stanna. Supplicere fördenskuldh
at icke allenast blifva befrijade för sådan ovahnlig inqvartering,
uthan och alldeles för slijk contribution på dheras
godz och egendomb eximeras, och så frampt dhet befinnas
skulle, at Commissarien uthan vederbörlige ordres sådant
aff egen godtyckio understådt sig att giöra, då itt exemplart
straff underkastas må.
17. Alla godzén i Hallandh så allodial, arff och egne,
som pant- och donationshemman, äre med excessive store
skatter och contributioner belastade, nembligen hvar bondegård
med 9 daler, 14 öre silfvermynt månadtligen uthi penninger
och pertzedler, där dock huusbonden aff een god
deel hemman heela åhret intet niuter, hvarigenom landtmannen
aldeles förödes, att han i många åhr sig icke igen
reepa mechtar, emedan störste dehlén aff landet i detta
åhr obesådt lärer liggia och blifva odhe, Eders Kongl.
Maij:t till största afsaknadt och otiänst. Det trycker och
icke lijtet frälsemannen, hvad som nyligen publicerat är,
nembligen att ingen adelsman skall hafva macht för för
-
Bilagor.
337
ledne åhr att taga någon skatt och landgiälle af sin egen
bonde, och såssom Ridderskapet och Adelen därsammastädes
störste dhelen äre infödde Svenske män och Eders
Kongl. Maij:tz devote trogne undersåthare, hvilka och icke
desto mindre deras fullkomblige rosstiänst och all annan
gravation prsesterat och undergådt, och nu i tvenne åhrs
tijdh för dhe stoore gärder och in q var ter ingar skuld allz
ingen inkombst niuta kunnat, altså bedie dhe i diupeste
underdånigheet att niuta samma villkohr, som Ridderskapetz
och Adelens privilegier innehålla, lefvandes därlioos
i den allerunderdånigste tillförsicht, ded Eders Kongl.
Maij:t nådigst tächtes sådane ordres till vederböranderne
afgå låta, att dhe sig sådant till rättelsse ställa och strax
exeqvera, och att dhe, som således foruth dragit lasten,
häreffter förskonas sambt deras frije disposition öfver godzén
niuta och vid Gud gifve önskeligare och fredligare tijder
för dhen stoore afsaknadt uthi deras vällståndh, dhe uthi
desse 2 åhren uthstådt, med någon ersättning ihugkommas
och benådas måtte.
18. Angående den dubbla tullens ehrläggiande, som [af]
Ridderskapet och Adelen aff ded godz, som dhe till bärgzbruken
föhra, prsetenderas, suppliceras, ded Eders Kongl.
Maij:t tächtes låta des resolutions 36 punct, uthi Ubsahla
på sambtlige Ridderskapetz och Adelens besvär vid sidste
Rijkzdag gifvin, vinna sin fullbordan. I lijka måtto supplicere
dhe aff Ridderskapet och Adhelen, som bärgzbruuk
äga, att Eders Kongl. Maij:t allernådigst behagade järnbruken
vid deras privilegier och den där uthi förundte frije
föryttringh aff sitt tillvärkade järn maintenera, så att
Ridderskapet och Adelen må uthan bergzstadens hinder,
fritt stå för reeda penningar kiöpa tackjärnet aff bergzmannen
och sedan ded däraf tillvärkade stångjärn obehindrat
så väl till fremmande som inländske föryttra, och
att stappelstäderne eij må tillåtas dhem aff Ridderskapet
och Adhelen med borgerlig tunga at belasta, som således
sitt tillvärkade afvell alleena försällja och vijdare ingen
borgerlig handell drijfva.
19. Såssom bergzbruuken i gemeen i dhesse besvärlige
krigztijder månge stoore tungor hafva varit underkastade,
och alt för beklageliget vara skulle, om een eller
annan vijdh tillstundande fredelige och rooligare tijder eij
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot., XII. 1678. 22
338
1678.
skulle kunna hugna sig af sin egendombs roolige possession,
altså anhåller Ridder skåpet och Adhelen underdånigst,
Edhers Kongl. M:t allernådigst med tålamod tecktes anhöra
dhe skiähl, som nu adduceras kunna angående dhen
resolution, som för een tijdh sedan gifven är, nembligen
at dhen hammar, som inom bergzlagen brinner eller skärs
bort af vattuflodh, eij må repareras eller å nyo opbyggias;
om icke lijkvehl tillåtas måtte, at hvar och een sin vällfångne
egendomb och hafvande rättigheet till godo nyttia
och dhen samma igen åther må få opbyggia, fast han än
af Grudh medh olycka hemsökt varder, och at Bergz-Collegium
anbefallas måtte, icke tillåta under hvarjehanda
skeen någre nye hambrar inom bergzlagens district på
skattejordh at upbyggias, eller någre nye värk her effter
så in- som uthom bergzlagen inrättas, dhe gamble odallvärck
till prsejudice, vare sig genom vatns dämmande eller
förhållande, grufvors och skogz afhändande och deelande,
koohls, arbetares och kiörslors stegrande eller annat mehns
tillfogande.
20. Kongl. Bergz-Collegium häfver ochså nyligen
declarerat någre orter för bergzlag, som tillförende alldrig
håfve varit bergzlag eller för brist af grufvor dertill giöras
kunna, och dhet till märkelig afsaknadt uthi Edhers Kongl.
Maij:tz knechtehåldh, effter sådane orter sedan för uthskrifningarne
blifva befrijade. Ansökje fördhenskuld Ridderskapet
och Adhelen underdånigst, at sådant måtte i
nåder ophäfvas och corrigeras, såssom och alfvarligen förbiudas,
att slijkt her effter icke skee må.
21. Ridderskapet och Adhelen förmoda, at Kongl.
Reductions-Collegium medh dheras skiähl hooss Edhers
Kongl. Maij:t redhan skohle vara inkompne angående
skattehemmans reduction till frälsse, när frälsseman är
skattemanna arfvinge. Hooss Edhers Kongl. Maij:t dhe fördhenskuldh
underdånigst anhålle, att effter dhen 41 puncten
uthi Edhers Kongl. Maij:tz nådige förklaring öfver Ridderskapetz
besvär vijd Rijkzdagen anno 1675 Edhers Kongl.
Maij:t sådant företaga och ett vist uthslagh der uthi nådigst
gifva tecktes.
Item at Edhers Kongl. Maij:t allernådigst behagade
låta reductionsvärket med alfvar företagas, och een viss
tijdh determineras, innan hvilken dhet alldeeles till sluuth
Bilagor.
339
och ändskap komma och sin fullbordan vinna må; såssom
och att alt dhet, som är genom reductionen Cronan hemfallet
och ifrån dhen tijden reductionen först opkom igen
till andra bortgifvit eller igenom skadhelige byten abalienerat,
måtte Cronan tillkännas, igen tagas och alla byten
rätteligen fullgiöras, och at vijdh slijke byten her effter
dhen 10 puncten uthi reductionsstadgan noga i acht tages
och oppå Cronones vägnar observeras.
22. Hooss Edhers Kongl. Maij:t förorsakas Rijksens
Ridderskap och Adhell vijdh detta tillfälle medh dess
underdånige påminnelse inkomma, at i fall någre godz
funnes, som effter anno 1604 vore i åthskillige arflf gångne,
och dhen, som således lagligen och bona fide dhem besutte,
för hvarjehanda händelser och tillfällen skuldh antingen
af fiender, eldh, vatn eller annat icke kunde medh breff
och skrifftelige documenter uthvijsa antingen primum
acquirentem eller titulum sive modum acquisitionis, at då
icke Kongl. Reductions-Collegium må tillåtas processen ab
executione medh arrest eller annat slijkt begynna, uthan
först effterfölljande skiähl noga öfverväga: 1. Om icke posseror
boine fidei må äga vitzordh, och prsesumptio vara pro
possessore et reo in re dubia, så vijda actori incumberar
probatio. 2. Att possessor icke ifrån sin egendomb stötas
må, uthan dhen rooligen niuta och behålla, så lenge och
in till dess honom något olaga fång med laag klarligen
och rättmätligen kan öfvei’tygas. Och 3:tio at icke någons
förfädher uthan sufficiente skiähl och oeemootseijelige bevijss
medh suspicioner af svijkeliget fång och Cronones
försnillande graveras må. Hvilket om annorlunda practieeras
skulle, vore dhet een så fast efftertänkelig saak, at
ingen kunde vara säker om sin vällfångne egendomb hvarken
uthi arff, kiöp eller skipte.
Skulle och emoot all förmodan befinnas någon bona
fide possidera något godz, sorn lijkvehl medh odisputerlige
skiähl bevijstes vara quovis titulo ifrån Cronan under hans
förfäder sedan åhr 1604 kommit och fördhenskuldh reductionen
underkastas måtte, att då possessor i föllje af all
naturlig billigheet, Sveriges lag och reductionsstadgan,
som Kongl, resolutioner och breff medhålla, för refusione
fructuum perceptorum et usurse solutione kunde befrijas;
elliest skulle till 50 daler s.m:tz räntas afbetalningh all hans
340
1678.
egendomb, som dben olyckeligen ärfft badbe, inthet tillräckia,
uthan alt bådbe arff och afflinge upgåå, ocb ban
således alldeeles ruinerat blifva. Hvarföre ocb i betrachtande
till ofvanbemälte motiver Ridderskapet ocb Adhelen
underdånigst bedie, Edbers Kongl. Maij:t allernådigst behagade
een sådan casum, som månge ocb stoore conseqvencer
af sig föda skulle, bebiärta ocb per resolutionem
förekomma, at ocb dbet, som redhan således kunde vara
passerat ocb bändt, ophäfvas och corrigeras måtte, på dbet
icke dben, som genom laga fång till någon egendomb är
kommen ocb lijkvebl inthet förmåår titulum acquisitionis
med skriiftelige skiähl bevijsa, derföre må trängias utbur
possessionen af dbet, till hvilket ban lagligen kommen är,
hälst enär Kongl. Reductions-Collegium, som Edhers Kongl.
Maij:tz rättigbeet invigilerar, så månge åbr icke bäfver
gittat dhen at klandra.
23. Dhe provincialmöthen, som oppå någon tijdh hafva
varit brukelige, bedie Edhers Kongl. Maij:t Ridderskapet
och Adhelen i underdånigheet, att icke vijdare hållas må,
utban så frampt rijksens höga tarff fordrade, att något till
Edbers Kongl. Maij:tz och landzens bästa skulle proponeras,
dhet då sådant måtte skee, som i förre tijder altijdh
ber i vårt k[äre] fäderneslandh brukeligit varit, oppå
allmänne Rijkzdagar eller mötben.
24. Effter som een ganska stoor oreedba är inrijtat,
som dageligen mehr och mehr tager öfverhanden, angående
myntetz olijkbeet i Sverige, hvarigenom Edbers Kongl.
Maij:t och heela rijket een obootelig skadha och afsaknadt
tager, fördhenskuldh hooss Edhers Kongl. Maij:t Ridderskapet
och Adhelen underdånigst ansökje, at Edhers Kongl.
Maij:t allernådigst tecktes sådant vicbtigt ocb important
verck företaga och så förandra låta, at Edbers Kongl.
Maij:tz trogne undersåthare till skilliande utbi bandell och
vandell sigh der af utban så stoor mödbo ocb afsaknat må
kunna betiäna, således att mehre skiljemynt må slåås och
dhet ochristelige stegrandet af sölfvermyntet hämmas och
förekommas.
Detta allernådigste Konung ocb Herre bedie vij allerunderdånigst,
såssom och oss ther om i samma underdånigheet
tryggeligen försäkre, att Edhers Kongl. Maij:t
medh een sådan Kongl, nådh ocb ynnest [det] anhörandes och
Bilagor. 341
optagandes varder, som dhet i allsomstörste devotion och
trooheet herkommer uthaff
Eders Kongl. Maij:tz
Underdåhnigste och trooplichtigste
tienare och undersåtahre
Uppå Ridderskapet och Adelens vägnar
Hinrich Falkenberg!!,
p. t. Landtmarskalk.
Bil. 4.'
Arvid Ribbings och hans frälsebönders besvär.
Effterfölliande pongdter håfve vij bönder här
i Smålandh, Jönkiöpingz lähn, Tveta häradh
exprsess bekiänt sant vara och jempte vår husbonde
dett bekräffta så passerat vara 1678 den
9 Januarij.
1. Först är sanfärdiget, att vij siussa lijka medh
skatta och crone kiörslor, förslor och giälor, ehvad dett
är; ehuru väll tidt och offta klagat är för vår husbonde,
är lijka mycket.
2. Häfver dhenne Landzherren nu är frijkallat hella
häradznembdh för siusningh, giästningh, giäler och pålagor,
som aldrigh har förra hördtz, hvar igenom lasten kommet
oss svårare. Yore och önskeligit tingzbetiente motte giöra
räckenskap för tingzgiärden, hvart hon kommer eller användes,
emedan Chronans civil betienter hafva halft sina
resepeningar, och egh(I) behöfva alla tillijka medh Landzhöfdingen
förtära tingzgiälan, uthan hvadh öfver vore, [som]
1 Original.
342
1678.
nembden icke förtärde, dee då finge sin löhn, och användes
till häradz bygningh.
3. Att Landzhöfdinga, fougda hålla effterföliande aldeles
frij för rigzsens last, såsom fougda, ländzmän, fierdingzkarlar,
sedan hela, halfva skattegålar, som skoll e löpa
medh dheras ährender och bref, är sant och kan bevijsas är
oss alla till last, sedan alla postbönder, giästgifvare, inkiöpare
till slotit, bockhållares och nogre hofrättz betiente.
4. Ähr alles vår begiäran strokväga må delas socknarna
emellan, att icke halfva häradet skall siussa för den
andre halfva delen fredzmilan 8 sockne, och vij andre moste
kiöra eller rijda 2 mijl till Jönkiöpingh och taga der förslor
först och sedan siussa; att dett motte ransakas, hvadh orsaken
är, att fridzmijlan och bärgzlagen skonas, och att
ingen må tvingas siussa öfver rättare laga, antingen dett
är grefve- eller frijherreskap.
5. Föruthan den svåra toghordningen dee månge peningar
ått officerarna, som faller oss altt för svår, moste
vij gifva ölpeningar ått alla, som siuss[n]ingh taga; eliest
panta dee eller rijda våra hästar fördärfvade öfver rättare
lagh och taga vår redhskap ifrån oss.
6. Giäler, ehvadh nampn dett häfver, lyses uppå altt
lijka medh skatta och krone, frälse ladegårdzgodz, peningar
ått saltpetter siudarne, till artollerij hästar, pälsegiäler,
pallsater till slottet, och nu nyligen 3 öra sijlfvermfynt] af
hvar gårdh så väll frälse som skatta och krone, [som]
Landzhöfdingen skall hafva, dett vij aldrigh bevilliat hafva,
uthan hotas medh pantningh, och aldrig läses Kongl. Maij fitz
bref för oss eller afhandlingh medh husbonden eller oss.
7. Nu 1677 har Landzhöfdingen pålagdt på tinget,
att den icke på timmen kommer, när han tillsagdh blifver
medh siussningh eller giäller, skall ländzman[n]en panta 4fi
mark sijlfvermynt af hvar bonde; sådant håfve vij aldrigh
bevilliaft] eller oss uppå tagit, förty här är största delen,
den intet 40 mark sijlfvermynt äger altt dett han häfver;
lickväll är sådant exeqverat, styfft våra oxar och kor, och
när vij klafga], varde vij afviste, och ingenstädes mer i landet
än här i häradett under slottet att tvinga oss siussa.
antingen oss bör eller icke.
8. Begiära vij, att een almen opartisk ransackningh
motte skee, huru många gåla här hållas frij och medh hvadh
Bilagor.
343
rätt; eij häller Kronans betiente giort nu sedan kriget
begyntes räckenskap för häradzbooa för giäler, peninger,
höödh, hafre.
9. Att aller man motte niuta den taxan till godo,
som giorder är på tinga, om dommar, sitationer och atester,
och eijgh högre stegras, och att en almen ransakning må skee
om dhenna sietingz skrifninga och om sielfva karlarna,
hvar dett folket är altt kommet, eller om dee alla hafva
varit i Kronans tienst och äre än.
10. Om vij ähre skyldige siussa alla, som resa effter
Landzhöfdingens befaldningh, gifva maat, ölpeningar och
bafre; vij bönfalle att slippa siuss[n]ingb undantagandes
Kongl. Maij:ttz krigzfolck compagnij tals och regementz
tals Kongl. Maij fitz artollerij och gevär.
11. Dhen ohör liga gelan, som är pålyst, föruthan
dagliga giäler och föruthan månadhligh Vittenbärgz giäla,
som föregifves till inagasijn 20 öra sijlfvermynt, 40 kannor
ööl, 1 pundh ost och smör, 2 pundh köött och fläsk, 3 pundh
brödh, 40 kannor hafre, 20 famnar höödh, lijka så af råå
och röör som enskylte tienare, kommer vedh dhenne tiden
omögeliget och odrägeliget, och som varor nu kosta till 30
daler kopermynt föruthan förslan af hvar gårdh.
12. Att den här ähr Häradzhöfdingh i Tveta häradh
egh varijt här på tingh i 6 åhr, är sant, uthan stundom
deen eena och stundom den andra, och ingen vijse Här[a]dzhöfdinge
boor i häradet.
13. Aldrigh folia Kronans betiente krigzfolk igenom
häradet, hvarken fougde, ländzmän eller gevaliare, uthan
krigzfolket giöra hvadh dee villia.
14. Ähre vij tvingade å nyio gifva rotepeningar ått
dee siettingar, som än lefva, af Landzherren, och een del
römpt heem olofvades och hållit sigh undan ifrån Kronans
tienst långa tiden.
15. Emedan härredagzkarlen egh vill eller kan hända
gifves lof taga frälseböndernas besvär medh sigh, af orsaak
skatta och krono gierna see vij frälse draga lijka last medh
deem, häfver vår husbonde och vij varit samse om att affärdiga
och befulmäcktiga een frälsebonde Börge Nilsson i
Hårssbo, den vij sielfve löna, till Rigzdagen medh dhenne
besvär, bedie ödmiukeligen och underdåneligen om svar,
oss ähr omögeliget draga lika last medh skatta och krone
344
1678.
och läggia krone skatt; vare husbönder förmedla väll medh
oss hvadh mögeligit är, men vij liggia för dagzvärke och
ladegålsgodz, och är sanfärdiget alt här upsatt är af Ulznäs
den 9 Januarij 1678.
Yij underskrefne skrifva under på hela godzes vägnar
jempte vår husbonde.
Arpfvidh Ribbingh.
Lars i Hällestorp. Åsbiörn i Tofveeda. Ifver i Siöstorp.
Anders i Stensrydh. Nils i Öggestorp. Erick i Kanarp.
Nils i Thenhult. Börge i Hårsbo af oss uthskickader.
Bil. 5.'
Uppå Kongl. M:tz vår allernådigste Konungz
och Herres sambtl. Rijkzens Ständer tillställte
och öfverlefvererade proposition är Ridderskapetz
och Adelens sambt Krigzbefähletz underdåniga
svar och äntelige betänkiande, som fölier. Datum
Halmstadh den 2 1678.
Såssom H:s Kongl. Maijitt vår allernådigste Konung
och Herre aff des rijkes vårt k[äre] fäderneslandz svåra
och beängstigade tillståndh sambt öfverhängiande blodiga
krigh är vorden beveekt att sammankalla Rijkzens Ständer
till een allmän Rijkzdag utbi Halmstadh, att gifva dem
en uthförlig underrättelse om hvad som sedan sidsthåldne
Rijkzdag i Ubsahla så i anseende till kriget som fredzvärket
föreluppit är, och ded alt till den ända att vij som
rättsinnige undersåthare måge genom goda och trogna rådh
sambt enhälleligit bijstånd hielpa till lyffta och lijsa den
tunga bördan, hvarmed Kongl. M:tt öfverlastad är; altså
håfve vij aff Ridderskapet och Adelen sambt Krigzbefählet
Brot. sid. 276, 301. Koncept, jämfördt med originalet i Riksarkivet,
tomrum är lemnadt för datum.
Bilagor.
345
sådan Kongl. M:tz nådiga kallelsse oss giärna till underdånig
och hörsamb effterrättelsse ställt och därför oss här
infinna låtit; hembärandes den högste Gudh en hiertlig
och gladfull tacksäijelsse, som häfver behagat gifva oss
den länge åstundade lyckan att få see vår nådige och goda
Konung uthi itt helssosambt tillståndh, hvilken glädie är
hoos oss så mycket fullkommeligare, som vij intet uthan
fruchtan och förskräckelse tijd eifter annan håfve förspordt,
uthi hvilke stoore lijfzfahror Kongl. Maijit några
gånger för sitt rijkes, vårt kjäre] fäderneslandz, försvar
häfver varit stadder; derföre vij och aff hiertat och innerligen
bedie, att densamma gode Guden H:s Kongl. Maij:tt
ännu vij dare och allt framgieent ifrån alla fahror beskydda
och bevahra ville och giöra H:s Kongl. Maij:tt altijdh segersamb
öfver des fiender och änteligen aff sin guddom elige
mildheet förlähna H:s Kongl. Mitt och vår kjäre] fädernesland
een önskelig fridh och roo.
1.
Hvad nu ded första anbelangar, så är oss därigenom
vidlöffteligen förestält vordet, uthi hurudant förevettande
sakerna och rikzens tillståndh, sedan den sidst håldne
Rijkzdagen i Ubsahla, äre förefallne så i anseende aff dhe
fahrlige och vij da uthseende krigen, som och hvad hopp
eller vanhopp till freden häfver sig låtit see; och förspörie
vij, att ehuruväl H:s Kongl. Maijitt med all tijdig omsorgh,
flijt och all möijelig försichtigheet häfver sökt att
draga sig och des rijke, vårt kjäre] fäderneslandh, uthur
kriget, så är lijkväl H:s Kongl. Maijittz goda upsåth aff
dhe illvilliandes vidrige stämplingar således därifrån hindrade,
att Kongl. Maijitt emot all förmodan är änteligen
uthi uppenbahrt krigh fallin, och äfven ibland andre aff Konungen
i Danmark [angripen], som sig viste att betiäna aff den
tijden, då Kongl. Maijitt allaredan aff åthskillige machter
var med krig antastad. Och aldenstund vij, som sagdt är,
håfve sedt och förnummit, huruledes Kongl. Mitt straxt i
begynnelsen och allt framgient häfver förnämbligast däruppå
bearbetat, att stilla detta blodiga kriget, altså böre
vij sådan Kongl. Mitz fridällskande upsåth med allt skyldigt
beröm ihugkomma, som vij och H:s Kongl. Maijitt
346
1678.
därjempte underdånigst bedie, att Kongl. Maij:tt alt fram -  gient förnämbligast des rådslagh tijt föra ville, att rijket
kunde blifva hulpet till den ädla och vällsignade freden,
hvareffter sambtl. Kongl. Maij:ttz undersåthare så högeligen
sucka.
2.
Ehuruväl Ridderskapetz och Adelens sambt Krigzbefähletz
förnämbsta och högsta åstundan är, att Sveriges
rijke, des k[äre] fäderneslandh, genom Grudz nådige medvärkan
måtte blifva hulpit till een önskelig fredh, men
som vij förspörie, ded våre fiender därtill ingen lust eller
alfvar vij sa, så kunna vij ännu oss därom ingen säker förtröstan
giöra, hvarföre och vappnen billigt böra dem med
sådan krafft emootsättias, ded dhe måge blifva tvungne sig
omsijder till en skiählig förlijkning och fred att beqväma,
hvilket med tilbörlig efftertryck icke skiee kan, om icke
H:s Kongl. Maij:ttz och rijkzens landtmilitie, som aff dhe
förelupne krigzactionerne, siukdomb och andra tillfällen
till största dehlén afgången är, genom godt och anseenligit
manskap tijdeligen blifver förstärkt; så oansedt Ridderskapet
och Adelen sambt Krigzbefählet många åhr hafva
undergådt stora besvär och olägenheeter, och således deras
landtgodz förmedelst landttågz, försslor och extraordinarie
giärder till största dellien äre aff sig kombne, så och
manskapet genom dhe offtare och starka uthskrifningarna,
och särdeles tå säxmänningarne så nyligen uthtoges, jämväl
och genom dhe ordinarie landtregementers reeruteringh
och värffningarnes tvång således är förminskat, att
ded står till befahra, ded landets cultur med tijden och
innan kårt sambt ded däraff flytande allmänna bästa, hvar
och en i synnerheet till största skada och äntelige undergång,
försvinner, dock lijkväl effter krigzfahran vårt kjäre]
fäderneslandh så när och på ded häfftigaste angrijper, och
att kunna stå dem så myckit bättre emot, ty håfve Ridderskapet
och Adelen sambt Krigzbefählet sin egen olägenheet
intet velat ansee, uthan så frambt och allmogen sig
i lijka måtto beqvämandes varder, bevilliat till trenne särskillte
uthskrifningar, som för innevarande och därpå fölliande
tvänne åhr, nämbligen 1678, 1679 och 1680, på sätt
och vijs, som föllier, förrättas skola:
Bilagor.
347
Den första skier nu på detta åhret effter inanthalet,
doch således att aff livar 15:de frälsse emot hvar tijonde
skatte och crono uthgiöres een dugelig knecht, dhe vari
sig inn eller uthom råå och röör belägne; eij heller frijkallas
uthi denne första uthskrifning försvarskarlar eller
halfve åhrs tienare, uthan dhe tillijka med dem, som bruka
och besittia sådane betiäntes hemman, hvilka Adelens betiänte
aff sine huusbönder åthniuta, dock sielffve eij åboo,
stå med allt deras manskap i rothe. Men häremoot undantagas
och frij kallas Ridderskapetz och Adelens rätte säthesoch
ladugårdar med dhe drängiar, som niuta heelt åhrs kåst
och löhn, sambt dhe oskattlagde torpare, som till sin huusbonde
blåtta arbetet giöra, men ingen annan skatt eller
recognition gifva. Alla dhe hemman, som till eenskylte
tienare på lijffztijdh för giord tiänst förlähnte äro, befrijas
väl för deras egne persohner med een dräng allenast,
så vijda dhe hemmanet sielfva åboo, men den, som häfver
något hemman på löhn, är för sin persohn allena frij, och
all hans manshielp rotheras. Alla dhe, som äro öfver 60
och under 16 åhr, jempte allmosehion och krymplingar,
undanslippa rotheringen. I denne första uthskrifning stånde
alle donerade greffve- och frij herreskaper sambt alla Norkiöpingz-besluts-godz
i lijka rothering med crono och
skatte.
Den andra uthskrifningen föllier och förrättas uthi
ded tillkommande åhret 1679, och skier fuller den effter
manthalet till hvar 15:de emoot hvar 10:de skatte och
crono; men så undantagas och frijkallas från rotheringen,
föruthan sielffva säthes- och ladugärderna, råå och röör,
oskattlagde torpare, halfva åhrs tiänare, betiäntes hemman
sambt försvarskarlar, så vijda privilegierne ded förmå och
uthvijsa.
Den tridie och sidsta bevilliade uthskrifningen skall
förrättas anno 1680 effter förra vahnligheet, hvilken skieer
effter gårdetahlet, så att 20 aff frälse skrifvas emoot 10
skatte och crono, varandes Ridderskapetz och Adelens råå
och röör, odhe och på frij heet uptagne hemman, oskattlagde
torpare och betiäntes gårdar jembte försvarskarlar
och tiänare, så vijda privilegierne ded innehåller, frijkallade;
men alle ofrälse mäns sambt städers försvarsoch
arbetskarlar, som intet rätteligen lyda under borgerlig
348
1678.
eedh och skråå, löösdrifvare och friska inhysesman, på
hvad orth dhe och kunna finnas, så väl i båtzmanshållet
och städerna som bärgzlagen, skola uthi alla knechte- och
båtzmansskrifningar för sielffskrefne tagas.
Såsom nu Ridderskapet och Adelen sambt Krigzbefählet
i anseende till Kongl. M:tz tiänst och fäderneslandzens
så oundvijkelige och högst fordrande nödtorfft
håfve måst desse ovane och besvärlige uthskrifningar bevillia,
på ded rijkzens militie där igenom deste mehr måtte
stärkt blifva, så begiära dhe och, att dhe missbruk, som
både under nampn aff sätherien sambt råå och röör med
betiäntes hemman emoot privilegierne och 1638 åhrs tijondeplacat
föröfvas, måge rättade och afskaffade blifva. — I
lijka måtto skier ded och intet lijtet under,sleeff med ded,
att många orther och sochnar läggias under bärgzlagen
och båtzmanshåld, som dock effter des rätta beskaffenhet
intet tijt höra, hvilket vid uthskrifningarne ingen ringa
afsaknadt gior, som och att under jägeriestaten, factorierne,
Arboga graff och mehra deslijkes mehr manskap
frij kallas, än billigt är och dhe aff nöden hafva, ty bidia
Ridderskapet och Adelen i lijka måtto, att sådant måtte
blifva rättat och hindrat. — Ded förnimmes och, att itt
tämmeligit anthal aff dhe sidstskrefne siättingar skola sig
undanstuckit hafva och ännu hemma hålla sambt aff andra
beskyddas; ty vore ded och väl, att dhesamma upsöktes,
och militien därigenom förstärktes. Äfven och emedan
ded spöries, att ibland Ridderskapet och Adelen dhe skola
finnas, som intet ännu hafva fullgiordt den bevilliade dubbla
rusthåldningen, att och dhe samma måtte blifva alfvarligen
tillhåldne uthan uppehåld att uthgiöra hvad hoos
dem ännu däraff kan innestå. — Ridderskapet och Adelen
sampt Krigzbefählet kunna vid detta tillfället intet förbijgå
att uthi underdånigheet Hans Kongl. Maij:t tillkänna
gifva, huruledes ded klagat blifver, att både vid rothe-,
kåst-, hatt- och stufvupenningars sambt andra ovahnlige
pålagurs uthfordrande myckin egennyttigheet föröfvas; ty
begäres i underdånigheet, att den, som i alle eller någre
desse måhl emoot den förordning, som 1675 öfver sådant
giordes, sig försedt häfver och rothen därmed belastat, må,
hvad han upburit häfver, åter tilbakars bethala, och ded
den affhände till godo komma. Äfven så lärer och den
Bilagor.
349
finnas, som vid dhe sidsthåldne extraordinarie siättemansskrifningarna
häfver gifvit knechten frij och för honom
penningar tagit, hvilket, såsom ded aldeles oskiähligit är, så
anhåller Ridderskapet och Adelen, att sådant måtte och
under en tilbörlig ransakning komma, och slijke upburne
penningar med richtige och fullkomblige rächningar beräknas
och åter tillbaka fordras, och ingen i detta fallet
någon frijkallelsse tillåtin blifva.
Vid desse bevilliade uthskrifningar förbehålla Ridderskapet
och Adelen sambt Krigzbefählet sig, att huusbonden
må hafva tillståndh sielff sine bönder rothera, dock så att
han inga andras intager, så länge han rothen med sine
egne upfylla kan. Äfven och när huusbonden presenterar
att gifva en god och dugelig karl, som ingen landstrykare,
berychtat eller främbling, uthan aff ährligit och bekant
folk födder är, att Uthskrifningz-Commissarierne måge
vara tillbundne samma knecht emottaga, och när han således
god ehrkiänd är, rothen sedan för alt vijdare åthal
vara frij och endtledigat, och Munstringz-Commissarierne
intet hafva macht een sådan att släppa, med mindre een
bättre eller åthminstone lijka dugelig i stället förskaffas.
Item att Uthskrifningz-Commissarierne inga flere giästningzpenningar
måge upbära än 2 öre silfvermynt aff hvart
hemman, så att rothen föruthan rothepenningar å 1 daler
silfvermynt på mantlialet och gevährspenningar effter vahnligheeten
intet med några andra pålagur betungas. Jämväl
och att när som munstring hålles, intet mehr än änkla
munstringzpenningar uthgiöras, fast än några munstringar
på en gång tillhopa dragas.
Ridderskapet och Adelen sambt Krigzbefählet förmoda
visserligen, att när desse trenne nu på denne Rijkzdag bevilliade
uthskrifningar äre rätteligen förrättade, H:s Kongl.
M:tt då itt ansenligit anthal folk varder bekommandes;
och såssom ded intet uthan landetz största afsaknadt och
förblåttning uthtages, så beder Ridderskapet och Adelen
sambt Krigzbefählet därom underdånigst, att knechterne
måge med nödtorfftigt lijffz uppehälle och kläder således
blifva försedde, att dhe intet måge aff hunger sambt nakenheet
eller vahnrycht försmächta och omkomma.
350
1678.
3.
Ridderskapet och Adelen sambt Krigzbefählet kunna,
intet uthan en serdeles bedröfvelse ibugkomma dbe olyckelige
bändelsser, som rijkzens skiepzflåtta nu desse nyligast
framflutne åhren bandt är, hvarigenom hon således är försvagat,
att däraff för tijden ingen säker värn kan förväntas,
där bon icke åter så till sielffva skieppen som folk
förstärkt blifver, varandes Hans Kongl. M:t däraff förorsakader
att begiära, ded Rijkzens Ständer deras trogna
inrådande däröfver bijbringa ville, huruledes sådan brist
måtte åter igen forderligast ebrsättias; och häfver Ridderskapet
och Adelen sambt Krigzbefählet detta med sådan
sårgfälligheet öfverlagdt, som dbe aff sielfva förfahrenheeten
nogsambt vetta, att så länge skiepzflåttan således under
ligger, ogiörligheeten eij tillåter rijkzens gräntzor med
henne att betäckia, och således Hans Kongl. Maijrttz rijke,
vårt kjäre] fädernesland, för fiendens anfall ingenstädes
säker vara kan; altdärföre till att befordra sielffva skiepzbyggnaden,
tillåta dbe aff Ridderskapet och Adelen, som
på des ägor någon eekeskogb hafva kunna, att sådant
värke, som till skiepzbyggnaden kan tiänligit finnas, må
emot skiählig och förafskiedat bethalning blifva huggit;
dock med ded förbehåld att ded först med ägarens goda
minne och samtycke skieer, så att han richtigt förnögd
blifver.
Om folkets anskaffande bäfver Ridderskapet och Adelen
sambt Krigzbefählet sig således förenat, att dhe sochnar,
som båtzmanshållet undergifne äre, bevillia där till, att
båtzmansskrifningen skieer för denne gången inom råå och
röör lijka med annat frälsse, så och att dhe betiäntes hemman
och försvarskarlar eij heller för denne gången frijkallas.
Dhe donerade grefve- och frijherreskapen sambt
Norkiöpingz-beslutz-godzen stå lijka med skatte och crono.
Hvad älliest dhe medell angår, som så väl till flåttans
utbredning som dhe öfrige rijkzens angelägenheeter kunna
tarfvas, så häfver Ridderskapet och Adelen, så vijda möijeligheeten
häfver tillåtit, uthi den fölliande 4:de puncten sig
däröfver förklarat effter den anledning, som samma punct
tydeligen medgifver och innehåller.
Bilagor.
351
4.
Yijdare hafva vij uthaff H. Kongl. Maij:tz proposition
intagit och sedt den brist och mangel, som finnes på medell,
och dhe nödtorfftigheeter Kongl. Maij:t på händerna liggia
till att så väl uthföra dhe svåra krigen, som hvad älliest
kan behöfvas till arméens underhåld och förstärkning genom
nödiga värffningar, jämväl och skiepzbyggiandet och
flåttans reparation sambt uthredning och dhe förehafvande
expeditioners fortsättiande; och såsom intet mootvärn kan
giöras uthan fålk, så kan och intet folket bijbehållas uthan
medell, föruthan alt annat som till så stoort värks uthförande
vara måste. Altså afsee vij nogsambt sielffva nödvändigheeten,
att medell måtte anskaffas, men huruledes
dhe så erkläckelige skola kunna till väga bringas, som så
väl vår villigheet ded giärna effterkomme, som nödtorfftigheeten
och fordrar, ded faller oss myckit svårt, ja fast
omöijeligit att kunna åstadhkomma, ty föruthan att een
hård tijdh och missväxt några åhr varit häfver, så äro
våra bönder på många orther därjempte aff stora giärder,
oordentelige durchtåg och annat oskick så uthblåttade och
förarmade, att dhe nästan intet hafva, hvaraff dhe sielffva
kunna lefva, och altså intet hinna ded ringeste till sine huusbönder
att ehrlägga och bethala; därtill med häfver hvar och
een aff Ridderskapet och Adelen, som några civile och militär
tiänster bekläda, några åhr aldeles måst tiäna uthan löhn
och därigenom sin egen förmögenheet förthära, aff hvilket
ded nogsambt kan pröfvas, huru svårt ded faller Ridderskapet
och Adelen någon stoor contribution att draga.
Dock lijkväl, såssom vij öfver allting giärna grijpa Hans
Kongl. Maij:tt under armarna effter våra yttersta kraffter
och högsta förmågo, så hafva vij och alla sådane olägenheeter
å sijda ställt och nu för detta innevarande åhret
samtyckt till fast större bevillning, än förra tijder uthvijsa
vara skiedt, så att Ridderskapet och Adelen sambt
Krigzbefählet gifva och contribuera effter rusttiänsthållet
således, att samma contribution uthgår effter marketahlet,
och för hvar markz ränta, man effter rusttiänst-ordningen
äger, bethalas een daler silfvermynt, så att aff een häst eller
500 mark, contribueras 500 daler silfvermynt, och går denne
352
1678.
contribution öfver änkior och omyndige barn, så att ingen
därifrån befrijas mehr än Bohuus låhn, som olyckeligen af
fienden ännu innehafves, sambt provincien Halland, som
häfver nutit H:s Kongl. M:tz särdeles tillgifft att för denna
contributionen befrijas för den last skuldh, som den provincien
redan burit häfver. Och ehuruväl vij för våra
stoora olägenheeter billigen borde dehla denna contributionen,
att uthgifva den på några åhr, lijkväl såssom vij
oss i alt och till ded yttersta förklara, så villia vij och
förplichta oss detta på een gång att uthgiöra, så att alt
till midsommaren skal aflagdt och contenterat vara, varandes
hvar och een förplichtad med richtige attester uthi hvar
landzorth inför Landzhöfdingen att framvijsa, huruledes
han för sina godz denne contributionen clarerat häfver, och
där någon skulle befinnas, som 1675 åhrs contribution ännu
intet uthgiordt häfver, att han måtte vara plichtig uthan
uppehåld den med interesse ä 12 pro cento att bethala.
Afl? fruchtbahre capitaler, utheståendes boos androm,
sambt uthi skiepzparter och compagnier, gifves hvar 5:t,e
penning alf ded behåldna interesset och vinsten. Alf dhe
fruchtbahre capitaler hoos Kongl. Maij:tt och Cronan afskrifves
allenast i rächningen hvar 5:te penning afl* itt
åhrs interesse.
Dhe alf Ridderskapet och Adelen sambt andre, som
hafva anseenlige bruk, kunna för den åthskildnat, som är
emilian commoditeterne, intet taxeras; ty lembnas till hvar
landzorth afl? förfarit folk med hvar och een effter god villia
och lägenheet att accordera.
Dhe som intet begrijpas under något ståndli i rijket,
såssom Tullnärer, Inspectorer, Påstmestare, Arendatorer,
Factorer, Commissarier, Controleurer etc., måste sammaledes
afl? deras egendombs inkombst gifva hvar 5:te penning;
dock deras löhn undantages.
Såssom Ridderskapet och Adelen på åthskillige Rijkzdagar,
till att een gång evitera dhe många contributioner,
häfver i underdånigheet ansökt, att Kongl. Maij:tt nådigst
tächtes reductionen, och hvad i 1660 åhrs regeringzform
inbegrijpit är, låta till behörig execution komma, altså
repetere vij nu som åffta tillförenne vår underdånigste
bön, att Kongl. Maij:tt ville låta reductionsvärket vinna
sin fullbordan och ändskap, så att hvad ty, till föllie eflfter
Bilagor.
353
sielfva ordeförståndet och i klara bookstaffven eflfter des
rätta innehåld uthi anno 1655 åhrs rijkzdagzbesluth och
stadga är inbegrijpit, måtte snart värkställt blifva, icke
allenast här i Sverige och Finland, uthan och [i] alla rijket
underliggiande provincier, på ded att igenom reductionen
sambt revisionen Sveriges rijke ifrån den lasten att fournera
underhåld till ded, som med så stoor kåstnad vunnit är,
een gång kunde befrijas. Och såssom bemälte 1660 åhrs
regeringzform förklarar dhe afl? Danmark nys vundne provincier
för omistandes orther, ty begiäre vij och, att alla
dhe godz, som Sveriges Crono aflf Danmark, uthom privatorum
rätte och välfångne egendomb, öfverlefvererade äre,
måge revoceras och bijbehållas; och att sammaledes till
execution och ändskap befordras hvad 1675 åhrs rijkzdagzbesluth
om förbättrade villkohr genom serdeles privilegier,
sedan anno 1632, uthi dess 6:te punct innehåller. Sä emedan
alla revocationer böra uthan åthskilldnat eller anseende
till persohnen förrättas, ty bidie vij, att ingen, eho den
och är, förmedelst något speciale beneficio må fåå niuta
ded, hvad en annan publico till godo på sådant sätt mister
och afträda måste, och således allom skiee lijka rätt, eflftersom
vij fullkombligen tilltroo och lefve i den underdåniga
tillförsicht sambt inständigst bidie, att alla godz och räntor,
som uthi förbudne och älliest reducerade orther och lägenheter
kunna vara någrom förundta pro beneficio, till bythe
eller vederlag emoot donerade godz, måtte strax revoceras
tillijka med ded, som uthi dhe provincier, som sig intet
kunna bära, är bortförlähnt; och att när häreffter någon
högt och väl meriterad persohn något gratiale aflf konglig
mildheet förunnes, sådant tå intet längre än till lijfztijden
och enkians nådheåhr uthi hecla des enkieståndh ehrsträckias
måtte.
Och emedan härigenom förmodeligen dhe medell lära
sig yppa, hvarigenom Kongl. M:tt regementets uthförande
facilitera kunde, altså är intet mindre nödigt, att dhe medell,
som uthfalla och upbäras, till Kongl. Maij:ttz tiänst
och rijkzens uthgiflfter allena emplojeras; ty bidie Ridderskapet.
och Adelen ytterligare, att Kongl. Maij:tt nådigst
tächtes återkalla alla dhe tillgiflfter, som een och annan
sig uthvärkat häfver uppå richtiga Kongl. Maij:tt och
Cronan tilldömbde poster, som äre gångne in rem judicatam;
Sv. Ridd ers]:, o. Adels riksd.-jjrot., XII. 1678. 23
354 1678.
såsom oell där någon, att trainera tijden, häfver sökt beneficium
revisionis emot sådane domar, att saken då måtte
till ändskap och fordersambt sluth befrämias.
Sammaledes att dhe balancer, som någon effter ricbtig
liqvidation antingen för upburne Cronones räntor eller
älliest aff egenvilligheet tillgrepne medell är skyldig blefven,
måtte utban upskåf infordras och exeqveras; jämväl och
att alla dhe, som hafva Cronones räntor om bänder, så vid
arméen som annorstädes, eller älliest något alf medell betrodt
är, måge till een viss tijdb tillhållas att giöra richtige
rächningar, och i detta fallet för ingen någon exemption
eller frijkallelssebrelf giälla, utban den, som med fullkombliga
rächningar, och eij förslagh, ricbtigbeet hvarken
vill eller kan till detta åhrets uthgång preestera, måtte
sättias ifrån embetet och svara uthaff hächte, där så behöfdes.
Yijdare ansökia Ridderskapet och Adelen Hans Kongl.
Maij:t underdånigst att villia committera några, som tillsee
och Hans Kongl. M:tt uthförligen sedan kunna underrätta
och uthvijsa, huruledes Hans Kongl. Maij:ttz redaste räntor
uthi desse förflutne åhren disponerade och till dhe högnödigaste
tarfver allena använde äre; kunnandes dhe committerade
med dedsamma noga examinera alla contracter
och negotiationer så i penningar som pertzeler och därvid
i synnerheet i acht taga tijden, värdet och nödvändigheeten,
hvartill ded är emplojerat; och då därhoos gifva
Kongl. Maij:tt tillkiänna, huru med Avesta bruks alienation,
Sahlbärgz förpantning sambt de Flons bodh med mehra
dess lijkt tillgångit är; hvarhoos och underdånigst ihugkommes,
effter medlens knappheet nogsambt uthvijsas, att
ingen, som Cronones medell handterar, måtte tillstås uthi
sine rächningar införa och sig god giöra någon gammal
giäldz bethalning. Och där så kunde befinnas, att någon
aff Eders Kongl. Maij:ttz betiänte, som anten förer dispositionen
öfver medlen eller älliest dem till opbörd häfver
under händerna, kunde sig andras prsetentioner med vinst
hafva tillhandlat, att dhe samma måtte till H:s Kongl.
M:tt restituera ded vundne med cammar interesse, och eij
vara man dess bättre. I lijka måtto om någon emoot
hvariehanda preetensioner uthi desse svåre krigztijder
hade fädt något godz i underpant, att ded måtte nu
Bilagor.
355
strax revoceras, och ingen någon sådan underpant eller
bethalning tillåtas, med mindre försträckningen icke
i contante penningar eller andre reda försträckningar
skiedd är.
Hvilket alt Ridderskapet och Adelen med så myckit
större säkerheet förmodar att obtenera, som dhe för tijdernas
svårheet skuld sig moste så högt angrijpa och deruthinnan
för rijkzens trångmåhl sine löhningar och andra
förmåhner umbära; jämväl att Hans Kongl. Maij:tt sielff
den brist förspordt, som militien häfver måst undergå, och
därföre så myckit nödigare i sig sielfft är, att Kongl. M:tz
medell väl disponerade och till rijkzens säkerheet och försvar
allena användas och icke lembnas imder sådana persohners
förvaltning och sådana händer, som mehr sin egen
än rijkzens nytta sökia; hvarigenom dhe icke allenast
fruchtlöse blifva kunna, uthan och aldeles försvinna.
På detta sättet häfver nu Ridderskapet och Adelen
sambt Krigzbefählet uthi all underdånigheet den förestälte
proposition flijteligen öfverlagdt, och som dhe därvid hafva
deras förnämbsta anseende hafft på Hans Kongl. Maij:ttz
tiänst sambt kiäre fäderneslandzens närvarande tillståndh,
att effter all möijeligheet kunna gå H:s Kongl. M:tt således
tillhanda, att H:s Kongl. Maij:ttz regementzbörda genom
deras välmeente hielp och rådh måtte någorlunda kunna
blifva lijsad, så hafva dhe och denne gången giordt alt
hvad de effter alle des kraffter hafva hint åstadkomma.
Och aldenstundh dhe nu hafva heelt ovanlige bevillningar
på sig tagit både till militiens förstärkning som [ock] medlens
anförskaffande, hvilket dhe och gärna till Kongl. Maij:tz
tiänst och fäderneslandetz vallgång gjort hafva, så är lijkväl
sådant aff oss med ded förbehåldh skiedt, att samma
deras redebogenheet intet måtte lända oss eller våra privilegier
till någon skadelig consequenc.e eller försvagning,
nu eller i tillkommande tijder, och att detta eij måtte
någonsin i tillkommande tijder dragas till något exempell.
Ridderskapet och Adelen giöra sig och den underdånigste
och säkra förtröstan, att Kongl. M:tt icke allenast deras
välmeente rådh sambt hvad dhe nu till rijkets understödh
bevilliat hafva med all Kongl, ynnest omfattafr], uthan serdeles
i underdånigheet bidie, att Kongl. Maijrtt deras ståndh
och des conservation altijdh med all Kongl, nådhe ansee
356 1678.
ville. Däremoot skole Ridderskapet ock Adelén sampt
Krigzbefäklet in utki deras dödzstundh förblifva
Kongl. Maij:ttz
Underdåhnigste ock troplicktigste tienare
ock undersåtakre
Uppå Rixsens Ridderskaps ock Adels vägnar
Hinrich Falkenbergs
p. t. Landtmarskalk.
Bil. 6.1
Adliga godsegares i Halland supplik angående befrielse
från kontribution.
Stormecktigste Konungk, allernådigste Herre.
Eders Kongl. Maij:t är icke ovetterligit, kvadk last
ock gravation denne dess provincie Hallandk aff E. K.
Maij:tz lijfregimente till käst, sorn den pålagde contributionen
monatlig här i landzorten niuter, dels reda dragit,
dagligen drager och troligen ännu någon tijdk thär medh
uthhärda måste, till dess krijgsaetionerne åther i sommar
begynna. Fördenskull och emedan för E. K. M:tz trogne
undersåtare oss, som kafva väre godz kär i Hallandh,
odrägeligit är, begge contributionerne att prsestera ock
uthstå, nemligen den ofvanberörde ock där till denne nya,
som nu på innevarande Rijkzdag aff det öfrige Ridderskapet
bevilliat är, ty supplicere och bönfalla vij i diupaste
underdånigkeet och aff E. K. M:tz högstprijselige
justiee och rättrådigheet visserligen förmoda, att vij för
eentera alf berörde begge contributioner allernådigst och
1 Prot. sid. 302. Original med följande påskrift på baksidan: »Kongl.
M:t häfver opå thenne supplication i nådher resolverad och samtyckt till det,
som deruti underdånigst ansökes. Den 23 Febr. 1678. H. Höghusen.»
Bilagor.
357
rättrådeligen måge befrijas, och att berörde reservatum om
Hallandz exemption ifrån denne nu på Rijkzdagen bevilliade
Ridderskapetz contribution må i rijkzdagsslutet,
som ock tillförende alltijdh varit vaant, blifva ihugkommit
och exprimerat. I förväntan aff nådigt och rättrådigt bönhörande
stedze förblifva
Eders Kongl. Maij:tz
Allerunderdånigste trooplichtige
undersåtkare
Gustaf Otto Stenbock. Nicolaus Brake.
Jahan Gabriel Stenbock. F. Joel Örnsted.
J. W. Liitzow. J. Gyldencrantz.
Bil. 7.1
Adelns supplik angående konfirmation af förläningar.
Stormächtigaste Konung, allernådigaste Herre.
Eders Kongl. Maij:t hembäres af dess trogne undersåtare
af Ridderskapet och Adellen all nnderdånskyldigste
tacksamheet för deen höge Kongl, nåde Eders Kongl. Maij:t
häfver täktz påskijnna låta emot oss och vårt ståndhs conservation
förmedels den oss giorde nådiga försäkring, det
vij vedh de af forna högtprisslige Konungar väre förfäder
och oss förunte privilegier nådigst con serverade och ärholdne
blifva skole; och såsom i folie af samme oss nådigst
tillätes vedh någon regements förändrings tilldragande om
nådig confirmation att ansökia uppå dhe gods och faste
egendomb, som förmedels Kongligh nådigh ynnest een och
annan för dess trogne giorde tienster förlänte vara kunna, och
Eders Konglige Maij:tz nådige resolution vedh sidstledne
Rijksdagh deruppå för så månge högvicktige ärenders in
-
1 Prot. sid. 305. — Original i Riksarkivet.
358
1678.
fallande, hvarmedh Edera Kongl. Maij:t då öfverhoppades,
eij folia kunde; altså lefve vij uthi den underdånige visse
tillförsikt, hvarom och aldraunderdånigst anmode, det Eders
Kongl. Maij:t medh vanligh Kongl, nåde denne vår angelägenheet
nådigst behiertandes och medh een mildh och
nådigh resolution oss hugnafnjdes varder, hvaremot effter
underdånigste skyldigheets plicht vij till vår dödh förblifve
Stormächtigste
Konung,
allernådigste Herre
Eders Kongl. Maij:tz
Underdåhnigste och trooplichtigste
tienare och undersåtahre
Uppå Rixsens Ridderskap och Adels vägnar
Halmstadh den Hinrich Ealkenbergh,
28 Febr. 1678. p. t Landtmarskalk.
Bil. 8.'
Adelns projekt till reglemente för krigsfolkets inqvartering.
Såsom Hans Kongl. Maij:t, vår allernådigste Konungh
och Herre, haar igenom tvenne herrar af Rijksens Rådén,
nerabl. Hr Rijkz-Skattmästaren höghvählborne Hr Steen
Bielke och Rijkzrådet och Preesidenten Hr Knut Kurck,
Sveriges rijkes Ridderskaap och Adel föreställa låtit, hurusom
Hans Kongl. Maij:t till dess och fäderneslandzens nödige
försvar haar capitulerat medh åthskillige af dess
' Prot. sid. .‘107, 311. — Påskrift: Present, in Sen[atu] R[egni] den 27
Pehr. 1678. Af en anteckning på baksidan framgår, att detta först i November
1678 blef föremål för öfverläggning i senaten, vidare att första punkten, som
handlnde om repartitionen mellan skatte, krono och frälse, icke blef intagen i
plakatet af d. 3 April .1678, samt att landshöfdingarne fått order af konungen
att inqvartera »lika på frälse som skatte och krono, så att 5 bönder underhålla
en häst och ryttare».
Bilagor.
359
trogne undersåtare och officerare om någre värfningar och
regementers recreuterande här i Sverige, varandes medh
berörde manskaps opbringande officerarne deels färdige,
deels ännu i värket begrepne, till hvilkas förplägningh och
underhåldh Hans Kongl. Maij:t inqvarteringar i provincierne
hoos allmogen i nåder låter föreslå, dher dhe medh dheras
hästar och monteringar kunna subsistera, till dess Hans
Kongl. Maij:t nådigst dhem emot sine fiender behöfvandes
eller elliest affordrandes varder, begiärandes Hans Kongl.
Maij:t allernådigst att Ridderskapet och Adelin ville nödhvendigheeten
af ett sådandt important ährende hoos sigh
öfverläggia och deras underdånige tanckar dheröfver yttra;
— altså oansedt Ridderskapet och Adelin haar tijdh effter
annan, men i synnerheet vidh denne Rijkzdagen vist dheras
underdånige redebogenheet och zéle att grijpa Hans Kongl.
Maij:t både medh manskaap och medell till detta vidlyfftige
krijgets uthförande underdånigst under armarne och
tagit sigh så nähr, att dhe fast lijtet öfrigit hafva, serdeeles
effter landet genom giärder, skiutzningar, missväxt,
durchtågh och andre pålagor fast uthblåttadt är, och dherföre
underdånigst förmodat, att Hans Kongl. Maij:t vorde
dhem och dheras godz ifrån någon vijdare gravation i nåder
befrijandes; lijkväl emädan man seer nödhvendigheeten
vidh dhetta högdt importante värket fordra någon undsättning,
och dhet värfdhe krijgzfolket elliest tohrde, förr
än Hans Kongl. Maij:t behöfdhe dhem i fält att bruka,
undergåå, dher dhe icke blefve underhåldne och inqvarterade,
hvarigenom icke allenast manskapet, uthan ock dhe
dher oppå anseenlige och stoore använde omkåstnader och
penningemedell blefve, rijket och fäderneslandet till ingen
ringa skada och afsaknadh, förspilde och förlohrade, hvarföre
haar Rijksens Ridderskap och Adell i betrachtande af
sacksens importance och förberörde skiähl ännu velat sigh
närmare angrijpa och till sådhan desidererad inqvartering
på någre månader bevillia, dock på fölliande conditioner
och vilkor, hvilke Ridderskap och Adelen i underdånigheet
bedie, Hans Kongl. Maij:t i föllie af dess nådige giorde
tillsäijelsse igenom ofvan vählbemälte herrar af Rijksens
Rådh täcktes allernådigst aggreera:
1. Skole 4 crone- och skattehemman emoth sex frälsse
heelgiärdzhemman eller mantahl underhålla een ryttare och
360
1678.
dess häst, räcknandes dhe mindre i proportion dher effter
emoth ett heelt hemman.
2. Skall ryttaren vara förnöijgd medh huusmanskåst,
sä till förståendes att han äter medh bondhen, hvad han
sielf och hans tienstefolck ätha och dricka, intet tviugandes
honom hvarken till öhl, brenvijn eller någre penningar för
hvariehanda maatpertzedell, uthan skall ryttaren alldeeles
vara tillfridz medh dhet bonden i sitt huushåldh häfver
och intet truga bonden någon serdeeles maat för sigh att
tillreeda.
3. Effter här i rijket fast litet eller ingen hafra och
korn i förledit åhr vext är, så att man befruchtar, dhet
åkrarne i dhenne instundhande våhretijdh lära blifva osådde,
ty skall ryttaren [derjmedh vara förnöijgd, och skall ingen
bonde vara förbunden att gifva åth ryttarens häst någon
slagz sädh, hvarken hafra, korn eller ehvadh nampn dhen
hafva kan, eij heller tillåtes någon ryttare sådant eller
peningar dherföre af sine inqvarteringzbönder att fordra;
icke heller dher dhe så längie blifva liggiandes, att gräss
och sädh på marken vexer, då skall ryttaren vara nöijgdh
att beeta sin häst uthi bondens bästa beteshaaga och marck,
men ingalunda tillätes att tiudra eller löössläppa sin häst
i åckrar eller ängiar, och dher någon dher medh beträdes,
skall han arbitraliter dherföre straffas.
4. Inga peningar under hvariehanda prsetext eller
pr seten sion skal ryttaren af någon dess bönder hafva macht
att kräffvia.
5. Ingen officerare, deras drängiar eller hästar skole
blifva på landet förlagde, eij heller skall för dhem någre
giärder i fouragie eller andre pertzedler opbäras, uthan
låter Hans Kongl. Maij:t på annat sätt dhem i nåder förpläga.
6. Ingen ryttare, dragoun eller knecht niuthe någon
kåst eller förplägningh, när han intet är tillstädes hemma
hoos bondhen, dher han ähr inqvarterad, så att på ingen
frånvarandhe, som icke i person är stadd på hemmanet,
skall något underhåldh gifvas, icke häller tillåtes någon
att hafva sin hustru eller barn, tråsspåijkar och tråssklippare
medh sigh i qvarteeren.
7. Inge godz eller hemman, dhet vare sigh lähn eller
lijfgedingh, tages ifrån denne inqvarteringen undan mehra
Bilagor.
361
än sielfve sätesgårdarne, ladugårdarne medh dhe godz, som
liggia under råå och röör, sampt Adelens betientes, giestgifvarehemman
och ryttarehemman, som ryttaren sielf
åboer och rijder före, sampt ödhe och på frijheet optagne
hemman och oskattlagde torpare, hvilke ifrån denne bevilliade
inqvarteringen alldeeles skole vara frije och eximerade.
8. Skulle någon ryttares eller dragouns häst eller
montering antingen af vanskiötzell eller elliest för mangell
af gådt foder gå under eller förderfvas, när dhet bevijses,
att böndren sielfve intet bättre foder äga, så skall böndren,
som han är inqvarterat hoos, dherföre inthet tilltahlas eller
vahra skylldighe att svara.
9. Dhet skall eij heller vara ryttaren eller någon af
deth inqvarterade krigzfålket tillåtit att bruka böndrens,
dher han inlagdh är, hästar eller creatur till någre sine
ährenders beställande eller någon reesas föiTättandhe, effter
böndren dessuthan dageligh medh skiutzningar och dui-chmarcher
graveras.
10. Det blifver också öfver- som underofficerarne sampt
alle gemeene ryttare, dragouner och knechtar allvarligen
förbudit att taga, under prmtext af värfning, medh våldh,
trugh eller hvaijehanda skieen någon dhet vare sigh af
Adelens tiänare, bönder eller dess folck till krigztiensten
i sådanne sine qvarteer, näromliggiandhe städer eller på
vägar, medh mindre någon sigh godhvilligdt dher till gifvandes
varder, och han dhet inför Landzhöfdingen och Cronans
befalningsman eller Borghmestai^e och Rådh sielf tillståer
och bekiänner eller medh ovälde vittnen och intet
medh dhet fålk, som hörer under värfvarnes commando,
öfverbetygat blifver, sådant medh hans goda villia vara
skie dt.
11. Skulle någon af Ridderskapet och Adelin villia
draga alle sine bönder ihoop och föroi’dna visse hemman
eller ohrth innom hvart lähn, dher ryttarne effter proportion
af hans(!) godz kunde antingen tillsammans eller selir -  skilt underhållas och förplägas, så skall sådandt blifva Ridderskapet
och Adellen effterlåtit, skolandes ingen ryttare,
di’agoun eller footknecht sigh dher emoth opponera, uthan
förblifva, dher frälseman eller dess betiänte honom på hans
godz assignerandes varder och intet af frijvilligheet om
-
362
1678.
byta qvarteeren; och på dhet att medh inqvarteringarne
alt richtigt må tillgåå, såå skohle Häradzfougdarne hålla
här öfver een richtigh lista och sielfve bijvijsta hvar och
een inqvartering, skolandes berörde Cronefougdar vara
plichtige att stånda Ridderskap och Adelin här öfver till
svars, dher någon olijkheet här uthi skieer, och skadan
refundera.
12. Så frampt någon officerare eller gemeen skulle i
dheras qvarteer eller elliest i provincierne emot desse conditioner
och puncter sig förbryta eller någodt våldh, heemgångh
medh hugg och slagh eller någon annan excess och
insolentie, ehvadh nampn dhen hafva kan, i sådane sine
qvarteer eller durchmarcher föröfva, så skall dhen, som så
exorbiterar, af executorerne, som är Landzhöfdingar, Häradzfougdar
och Ländzmän, på ohrten grijpas, i hächtelsse
förvahras och vara stadz- eller landzrättens jurisdiction,
dher giärningen skieer, underkastadt, hvarest straxt ett
extraordinarie ting eller corn rnissorial rätt af sådant folck,
som dher till skickelige på ohrten finnas, skall hållas, och
dhen bråtzlige effter giärning sin dher dömas och straxt
uthan vijdare communication af domen genom Landzhöfdingen
in loco exeqveras, medh mindre delictum finnes vara
så enormt, att lijfvet är förvärkat; då skall sådandt Håfrätterne,
förr ähn execution skier, refereras.
13. Och enär någon sådan execution, som ofvan förmähles,
är skiedd, må Landzhöfdingen eller executorerne
dherföre intet hoos Hans Kongl. Maij:t af dhen bråtzlige
eller dess officerare angifvas, uthan skole dhe ifrån alt
tilltahl dherföre vara frije och eximerade.1
14. Desse puncter skole på prädickestolarne och af
officerarne för hvart regementhe och compagnier vederbörligen
publicerade blifva.
1 Denna punkt är öfverst™ ken.
Bilagor.
363
Bil. tt.1
Ständernas skrifvelse till Kongl. Maj:t angående
åtskilliga ärenden.
Stormächtigste Konungh, allernådigste Herre.
Huruledes och med hvad innerlig ödmiuk tacksäijelsse
E:s Kongl. Maij:tz allerunderdånigste undersåthare samptl.
Rijksens Ständer fägna [sig öfver] dhenn admirable tappre
conduite och obeskrifvelige möödo och vaaksamheet, som E:s
Kongl. Maij:t till heela k[äre] fäderneslandets och alle dhess
trogne innbyggiares tryggheet, försvar och välltreefnadt
aff een högstberömmeligh konungsligh vårdnadt och alldeles
ogemeent hjeltemodh allernådigst ospardt häfver, dhett
varda icke allenast närvahrande tijder tahlandes, uthan
och hoos sielfve posteriteeten uthi een odödeligh, glorieus
åminnelsse allerskyldigst förblifvandes. Hugnandes sigh
icke mindre samptlige Rijksens Ständer öfver dhenn särdeles
konungslige nåden, att E:s Kongl. Maij:t så väll
uthi egen höga konungsliga persohn detta vällberainmade
och påstående Rijkzdagsmöötet allernådigst bijvista täckts,
som och uthi hvart och ett ståndz tankar dhenn otvifvelachtige
och goda förhoppningh lembnadt, att i allernådigst
afseende till dhenn ändteligheet, som heela dhetta värcket
och samptlige Rijkzens Ständer utaf E:s Kongl. Maij:tz
närvahrellsse sigh om försäkra, Ers Kongl. Maijrt ochså,
hvad tijden och krijgzaffairerne någonsinn tillåta kunna,
dhen uppå dheres allerunderdånigste annsökningh allernådigst
förgynnandes varder. Och såsom dhett här vidh
Ständernes eendaste måhl och ögnamärcke ähr att kunna
i föllgie aff theras allerunderdånigste obligation och eedzplicht
icke allenast vid så besvärlige och vijdt uthseende
krijgztijder Ers Kongl. Maijrt med lijff, godz och förmågo
sielfve tillhanda gåå, uthan och jämväll om alla medell
1 Prot. sid. 280, 294 296. — Vidirnerad afskrift, jämförd med det i
Riksarkivet befintliga originalet, som har följande påskrift: Puncter, H. K. M:t
af Uthskåt-Ständerne föredragne.
.364
1678.
och uthvägar betänckte vara, sorn till understödh aff E:s
Kongl. Maij:tz högstnödige krijgztiänst, rijketz och alle
dhess innbyggiares försvar och ändteligen een reputerligh
och önskeligh freds erhållande contribuera och lända kunna;
så lefva Rijkzens Ständer så mycket stadigare i dhenn
allerunderdånigste gode förhoppningh, att Ers Kongl. Maij:t
medh nåde förmärcker, om och the uthi een så underdånigh
godh intention, om samma högstönskelige ändemåhl
att nåå och öfverkomma, Ers Kongl. Maijrt sine trooplichtigste
tanckar allerunderdånigst oförgrijpeligen föredraga
och dhe feel och bräckeligheeter till ett önskeligit
remedierande heemställa, som Ständerne sin emilian befinna
heela dheras och rijketz constitution gravera och i
synnerheet Ers Kongl. Maijrtz och dheres vällmeente förehafvande
märckeligen remorera och tillbaka sättia. Hvilcket
att hämma och affvända Rijksens Ständer så mycket mehra
åhogse och sorgfällige äre, som dhe thess uthan och i vidrigit
[fall] icke kunna see eller efftertenckia, huruledes k[äre]
fäderneslandet uthu[r] närvahrande fahrlige tillståndh och
vijdlöfftigheet ryckias och i något roligare skulle återställas
kunna. Och ehuruväll vij aff Ridderskapet och
Adelen reedan tillförenne uthi vårt till Ers Kongl. Maijrt
allerunderdånigst öfverlefvererade svar om een deel aff
dhesse här understående puncter hafva mentioneradt; lijkeväl
emedan samptlige Rijkzens Ständer uthi dhetta, som
föllgier, concurrera och öfvereensstämma, hafva vij icke
häller underlåta kunnat sådant att repetera och jämpte
dhe öfrige Rijkzens Ständer Ers Kongl. Maijrt allerunderdånigst
föredraga, såsom:
I. Kan dhett Eders Kongl. Maijrt icke obekant vara,
huruledes een och annan uthi rijket förmedelst contracter
och förskrifninger innehafft och ännu innehafver eller
elliest administrerar åthskillige förnehme och fast importante
Eders Kongl. Maijrtz och rijkzens regalier, medellådror
och publique innkompster, hvar emoot han sigh till
een viss åhrligh summa Edhers Kongl. Maijrt och Cronan
obligerat och förbundet, dhenn han sedermehra lijkväll
icke prsesterat häfver, uthan oachtadt att honom lagha
domb uthi saaken kan öfvergångin vara, lijkeväll hvarcken
obligationen eller dher på funderade dommen fullgiordt,
uthan till att vinna tijden eller elliest trainera saaken
Bilagor.
365
antingen söckt beneficium revisionis eller och genom hvariehanda
medell och uthvägar förmått sig omsijder Ers Kongl.
Maijrtz allernådigste tillgifft dher uthi. Hvarföre emedan
så medelst icke allenast Ers Kongl. Maijrtz och rijkzens
ingiällder märckeligh afsacknadt lijda, uthan och justitiens
rätta lopp eluderas, och mycken egennyttigheet sin stoore
födo tager, hvilcken doch ändteligen och omsijder inn på
allmänne bästas märckelige afsacknadt stadnar, så bedje
Ers Kongl. Maijrt samptlige Rijkzens Ständer här medh
allerunderdånigst, att alla sådanne richtige Eders Kongl.
Maijrt och Cronan tilldömbde poster, dher intet vitium in
processu ähr, måge i annseende till rätten och nöden återkallas,
och dhett gemeima bästa ofehlbarligen och uthan
uppehåldh medelst prompt exsecution refunderas, och medh
all skiähl och billigh prsetension uthbetahlas.
II. I lijka måtto, emedan månge balancer lähra uthan
tvifvell i rijket finnas, them een eller annan effter richtigt
sluutin räckningh och liqvidation antingen för upbuhrin
ränta, Ers Kongl. Maijrt och Cronan tillhörig, eller elliest
aff egenvilligheet och föruthan tillståndh öfvertagin summa
kan vara skylldigh blefvin och alt hijt inn till uthan afläggande
hoos sigh innehafver och behåller, som lijkeväll
publico till godo komma böör, ty ähr dett Rijkzens Ständers
allerödmiukest eenhällige begiäran, att alla sådana
medell noga och uthan anseende upsökias, förtechnas och
aff dhem, som them innehållit, med cammar interesse ofördrögeligen
exseqveras och uthtagas.
III. Såsom dhett och Eders Kongl. Maijrt och heela
rijket till een märckeligh otiänst länder, att många, som
anten vid armeerne och dhess subsistence igenom landzens
giorde uthgiärder och preesterade contributioner eller annorstädes
i landet Eders Kongl. Maij rtz och Cronones räntor
och medell om händer hafva, dher medh så lamt omgåss,
att dhe seent eller alldrigh till sluut och rächningh komma,
hvarigenom dhett gemehna bästa nödh lijder och alt diupare
i oreedan sänckes, hvilcket lijkeväll tämmeligen förekommas
skulle, om samma betiänte för dhe under händer
hafde eller hafvande medelen medh åhrligh räckningh i
rättan tijdh och uthan hvariehanda prsetext, frijkallningh
eller invändningh vederbörligen innkommo; så skulle fördhenskuldh
samptlige Rijkzens Ständer häller ann gierna
366
1678.
önska, att alla dhe, som sådane räntor och medell om händer
anten nu hafva eller tillförenne hafft, vari sigh anten
vidh armeerne eller elliest, måtte tillhållas att till een
viss tijdh giöra richtigheet, och i dhetta fallet för ingom
någon exception gälla, uthan att dhenn, som sådant innom
dhetta åhr eij prsesterar, måtte sättias ifrån ämbethet och
svara till saaken uthufr] hächte.
IV. Rijkzens Ständer äro ochså oförgrijpeligen uppå
dhe tanckar råkade, som skulle dhett alf nöden vara och
rijketz interesse förmodeligen icke lijtet gagna, att E:s
Kongl. Maij:t allernådigst behagade vittra och förståndiga
mann tillförordna, som alla publicum angående contracter
och negotiationer medh theras circumstantier, såsom tillfället
alf negotiationen, tijden, värdet och huru dhett
emploijeradt ähr, företogo och examinerade, inqvirerandes
huru dhe hållas och effterlefvas, hvad the profitera eller
skada kunna, och om alle Cronones redebahre medell äro
till rijkzens nödigste tarfver och betahlningar så vidh
civil- som militär väsendet använde, och i synnerheet att
Eders Kongl. Maij:t behagade låta elftersee, huru dhet
medh Avestadh bruukz alienation så väll som Sahlebergs
förpantningh och dhess pantskilling^ distribution sampt
medh dhe alf Commissarien De Flon Adellcrona i Stockholm
till Eders Kongl. Maij:t öfverdragne kiöpmannsvahrur
och dhess provenue förhållit och disponeradt ähr.
V. Såsom dhett reedan anno 1669 ähr förbudit, att
ingen måtte ibland sine försträchningar innblanda gammall
giäldh, så skulle och Rijkzens Ständer allerunderdånigst
giärna önska, att dher någon ther emoot funnes, som sine
gamble och nye fordringar confunderat och dher på betahlningen
erhållit, måtte dhenn samma Kongl. Maij:t och
Grönan tillbaka lefverera, niutandes allenast betahlningen
för sine reede och liqvide för sträckningar medh dher på
löpande interesse; dhe gambla prgetensionerne till lägligare
tijdh uthstäldte. Så och att dhe Edhers Kongl. Maij:tz
och Cronones betiänte, som öfver medelen disponera eller
elliest till beställa hafva och sigh prietensioner för mindre
summa tillhandladt, måtte E:s Kongl. Maij:t och Cronan
vinsten medh interesse restituera, vahrandes dhett här
jämpte Ständernes allerunderdånigste begiäran, att icke
någon, som Cronans medell om händer häfver, måtte till
Bilagor.
367
försträckningar på något sätt förobligeras och emoot sin
villja tillhållas.
Yl. Hvadh och reductionsvärcket och dhess tydelige
och fullkommeliga exsecution, så och 1660 åhrs regeringzforms
additament, 1672 och 1675 åhrs rijkzdagsbesluut,
sampt elliest dhe bortdonerade godzens revocation anngåår,
och att här effter intet vijdare änn, dher E. K. M:t så
behagar, på lijfztijdh bortdoneras måtte, referera vij alf
Ridderskapet och Adelen oss på dhett, som uthi vårt uuderdånigste
svar Eders Kongl. Maij:t vij här om reedan insinueradt
hafva. Yij öfrige alf Rijkzens Ständer, samtyckiandes
till dhett som Ridderskapet och Adelen i så måtto
föredragit hafva, nu som tillförenne allerunderdånigst begiära,
att E:s Kongl. Maij:t ville låta reductionsvärcket
gåå för sigh eifter dhett, som på 1655 åhrs Rijkzdagh
sluutit och stadgat ähr, alldeles såsom orden eifter dheras
rätta innehåldh dhett exprimera, uthan något annseende
hvem sådant anngåå kan, anten hemma i rijket eller dher
tillhörige provincier, hvart eifter sin art och egenskap, så
och att alt, som kann finnas vara föreluppit emoot 1660
åhrs additament aff regeringzformen, måtte i dhess förrige
ståndh sättias och jämpte alt annat reduceradt och E:s
Kongl. Maij:t och Cronan så medelst heemfallit Eders
Kongl. Maij:t och Cronan orubbat förbehållas till sådanne
rijkzens tarlfver, hvartill dhett alf begynnelssen ämbnat
och destineradt varit.
VII. Ähr dhett Ständernes eenhällige begiäran, att
alla Cronones medell måtte genom Banco gåå, emedan sådant
ähr Eders Kongl. Maij:tz Banco gifne försäkningh
lijkmätigt och till så mycket större richtigheet vidh een
och annan medelen angående disposition lända tordes.
VIII. Emedan icke allenest Holfrätterne i rijket öfverfyllas
medh extraordinaire och så onyttige som onödige
Assessorer, uthan och uthi dhe andre Collegierne månge
öfverllödige betiänter linnas, hvilcka een deel af publico
löhnäs, een delli åter fuller icke på löhn anntagne äro,
menn lijkväll igenom sin extraordinaire tiänst och expectantie
taga tillfälle dhe ordinaire att turbera och i längden
löhn pretendera, och oachtadt att hoos dhem ringa capacité
finnas tordes, lijkeväll när vacantier förefalla, sigh i dhe
afgångnas ställen till ordinaire functioner framarbetha,
368
1678.
hvilcket emedan dhett icke annat ann till confusion, oreeda
och Eders Kongl. Maij:tz stoore otiänst lända synes, ty
bedje Eders Kongl. Maij:t samptlige Rijkzens Ständer allerunderdånigst,
att E:s Kongl. Maij:t icke allenast sådanne
öfverflödige och onödige betiänte aff Hoffrätterne och Collegierne
allernådigst behagade afskaffas låta, uthan och
framdeeles och här effter åth icke någon öfver dhenn förordningen,
som vidh förste ^inrättningen belefvat ähr, inntagas
eller medh expectantier benåådas må, på dett genom
sådant hemmande icke allenast dhe ordinaire richtigare
löhnäs och i anseende dher uthaff medh så mycket större
lust och flijt sin tiänst giöra måtte, uthan och E:s Kongl.
Maij:tz löhningzstaat besparas, och rijkzens tiänst genom
dhesse onödigas afskaffande så mycket bättre uthi andra
professioner till vatn och land fortsättias måtte.
IX. Såsom hvart och ett ståndh uthi rijket nu vidh
dhenne allmänne Rijkzdagh och sammankompst lährer fuller,
till att ehrvijsa något ehrkläckeligit, grijpa sigh så när,
som dhett nånsinn vid dhesse besvärlige tijder kan tåhla
och förmåå, och fördhenskuldh till andre extraordinaire
uthlagor dher uthom sigh icke sufficient finner, så ähr
dhett samptliges och synnerliges dheres allerunderdånigste
begiäran och stadige förhoppningh, att dhe icke, Rijkzdagarne
emilian, anten medh någon pålaga uthom dhenna
sin bevillningh betungade eller och medh provincial mööten
måge besvärade varda, uthan dhå rijkzens tillståndh så
fordrar, till een allmänn rijkzdagh sammankallade och förskrefne
blifva.
X. Thett ville och alt för vidlöfftigt blifva att medh
exempel vijsa dhenn suckan och nödh, som betiänterne
allestädes uthi rijket dher uthaff förorsakas, att dhe, som
uthi Eders Kongl. Maij:tz dagelige och värckelige tiänst
vidh een och annan beställning så i städerne som på landet
bruukas och uthan sin ordinaire löhn icke dhenn ringaste
penningh till sitt och dhe sines nödtorfftige underhälle
tillgåå veeta, måste under arbethet qvijda, sigh sin
lilla nähringspenningh till krijgets fortsättiande seqvestrerat
och aldeles fråntagin vara. Hvarföre såsom dhetta mången
fattigh menniskio tårarne aftvingar och fördhenskuldh stort
medlijdande värdt ähr, så lefva samptlige Rijkzens Ständer
uthi dhenn allerunderdånigste goda förhoppningh, att Eders
Bilagor.
369
Kongl. Maij:t sådan betiänternes nöd och åliggande allernådigst
behiertar och medh dhenn förhåldna eller reedan
fråntagne summans eller löhnens restitution dhem åter soulagerar
och upprättar.
XI. Dhett ähr och ingen ringa olägenheet, som heela
landet i så måtto incommoderar, att fast ringa skilljemynt
till bekomma ähr, så att dhenn svårigheet, som dher igenom
vidh dageligit kiöp och permutationer tienar, fast bekandtare
ähr, ann att mann dher om vijdlöfltigt röra behöfver.
Skulle fördenskuldh Eders Kongl. Maij:t allernådigst
behaga dhe ordres ställas och gifvas låta, att smått
mynt så aff silfver som koppar uthi större qvantité myntas
och slåås måtte, voro dhett een saak, som Rijkzens Ständer
eenkälleligen och hvar och een i synnerheet högst
önska och i underdånigheet nödvändigst åstunda, så och
att myntevalutan icke så stegras och ändras måtte, som
hijt inn till icke uthan rijketz och alle dhess innbyggiares
störste skada och obeståndh skedt ähr.
XII. Sammaledes emedan månge store olijdelige insolencer
här och dher i landzohrterne föröfvas aff dhem,
sorn några värfninger sigh företagit hafva, så att dhe icke
allenest prässa och taga folcbet medh våldh, trugandes och
bedragandes dhem medh penningar, uthan och särdeles torturer
uptänckia, om dher medh dhenn plågade till jaaordh
emoot sin villje att tvinga; och ehuruväll dhe förolämpade
sin nödh klaga, blifver lijkeväll öfvervålldet och ofoget alt
framgent ostraffat, emedan delinqventerne icke agnoscera
något annat forum ann sine officerares, hvilcka under
tijden heele 20 ä 30 mijlen dher ifrån logerade äro, dett
och fördenskuldh dhem till så mycket större öfverdådigheet
reetar och i säkerheet ställer; dhessuthan och månge criminalia
uthi sielfve guarnizonerne eller vidh andre krijgzfolckets
ståndeqvarteer. durchmarcher etc. dher igenom
onäpste blifva, att saaken för folckets hastige upryckande
eller omväxlingh skuld icke kan blifva så fullkommeligen
anngifvin och uthförd, som sielfve delictum elliest högst
meritera tordes; och Rijkzens Ständer lijkeväll mehr ann
nogh försäkrade äre, att alt sådant E:s Kongl. Maij:tz
allernådigste villja och högst berömmelige goda intention
intet conformt ähr, uthan dher tvert emoot aff egenvillig -  heet, öfverdådh och dhe månge öfverflödige jurisdictioner
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot., XII. 1678. 24
370
1678.
förorsakas och härflyter, hvilcka een stoor confusion och
oreeda aff sigh föda, såsom och gifva annledningh dher till,
att justitien alf dhenn allmänne säkerheeten blifver undertryckt
och dher emoot allehanda excesser, synder och olaglige
händellser öfverhanden taga; — ty begiära samptlige
Rijksens Ständer underdån-ödmiukeligen, att icke allenast
värfvarne alfvarligen tillhållas måtte uthan hvariehanda
list och tvångh, med gott fogh och manier sine commissioner
förrätta, uthan och dhe månge ovahnlige jurisdictioner
afskaffade varda, och rijkzens innbyggiare vid rättegångsordinantien
och Örebroo stadgan, som aff högloflig
i åminnelsse Konung Gustaf Adolph uthgifvin och aff
samptlige Ständerne för een fundamental lagh ehrkiändh
och vedertagin ähr, tillbörligen conserveras och handhafvas
måtte, och dhenn brottzlige uthan någon exception aff competenti
foro häffta, svara och plichta under dhett gebiete
och jurisdiction, hvarest han gerningen giordt häfver, och
dhetta uthi dhe måhl, som krijgzdisciplinen intet röra, och
när delinqventen icke under flygande fahna ähr.
XIII. Dhett ehrkiänna och samptlige Ständerne för
een hällsosamm och högstberömmeligh intention, att till
manufacturernes hemma i rijket så mycket bättre upkompst
och vahrurnes consumption och åttgångh tullen för dhe
ifrån främmande ohrter annkommande sortementer ähr
stegrat vorden, och skulle Rijkzens Ständer intet högre
önska, ann att dhenna Eders Kongl. Maij:tz så goda intention
kunnat nått dhett ändamåhl, hvar till dhenn dirigerat
och annsedd ähr. Menn emedan i sielfve värc.ket och
mehr änn nog befinnes, huruledes the vahrur, som inrijkes
tillvärckas, hvarcken heela landet och alle provincierne
nogsampt fournera kunna eller aff dhenn godheet finnas,
som emoot dhe uthländes värckade svara och opgåå eller
för så gott kiöp sällgias kan, fördhenskuld på dhett icke
någon brist på godt och dugeligit godz i landet måå
spörgias, annhålla samptlige Rijkzens Ständer underdånigst,
att Eders Kongl. Maij:t allernådigst täcktes låta
dhenn moderation uppå tullen för sådanne vahrur föllgia,
som uthan all tvifvell både rijkzens dräxell och vahrurs
qvantitet rnedh någet märckeligit föröka tordes.
XIV. Rijkzens Ständer befinna och dageligen alt mehra
och mehra, hvadh skada och förderf monopolierne i rijket
Bilagor.
371
förorsaka och uthaff sigh föda, särdeles tobackz- och tiärucompagnien,
öfver hvilcke samptlige Ständerne så nu som
altijdh tillförenne och vid förrige Rijkzdagar sig högeligen
besvära, som skulle både landh och städer heembligen och
effter handen dher igenom ruineras och aff sigh komma,
ödmiukeligen fördhenskuldh bediandes, att uthan vijdare
prolongation eller någon remissiv inqvisition, som compagnie-interessenterne
giärna skulle söckia, om saaken så
medelst på långbäncken att ställa, Eders Kongl. Maij:t
behagade samma compagnien och andra egennyttige och
heela rijket skadelige monopolier hemmas och afskaffas låta
till rijketz och alla dhess innbyggiares lijsa och handelens
rätta frije gångh, effter som Ständerne villja förmoda, att
om Eders Kongl. Maij:t allernådigst till proof skulle behaga
allenest på någre åhr compagnien uphäfva och tullen
aff vahrurne moderera, skulle Eders Kongl. Maij:t så medelst
spörgia icke allenest handelens bättre flor och fortgångh,
uthan och något annseenligare uthi rijketz aff dhe
sortementer revenue och innkompst.
XV. Såsom Eders Kongl. Maij:t uppå förleden 1675
åhrs Rijkzdagh uthi dhess allernådigste proposition Ständerne
berättat, huruledes dhå allaredan lärde och förståndige
gode männ voro committerade att arbetha oppå kyrckioordningens
förbättringh, och som dhe samma tvifvelsuthan
dher uthi nu avancerat, altså begiära samptlige Rijkzens
Ständer, att andra, som här till pröfvas skickelige, dher
aff måge få communication, på dhett dhe sine tanckar
yttra måge, så att till nästkommande Rijkzdagh värcket
i dhenn perfection vara kunde, att samptlige Ständerne
dhett fingo öfversee och, dher thett finnes aff dhenn fullkommeligheet
som vederböör, såsom een allmänn lagh approbera
och emottaga; menn i medlertijdh och inn till dhess
hvar och een rättar sigh effter dhenn gamble och vahnlige
ordningh, som vidh kyrckiorne och uthi församblingarne i
rijket här till bruukeligt varit.
XVI. Sammaledes emedan på forna Rijkzdagar omtahlt
och promitteradt ähr, dhett Sveriges rijkes lagh aff
någre gode och skickelige männ öfversees och revideras
skulle, hvar öfver een method anno 1675 på Rijkzdagen
projecterades, hvilcket dock ännu icke till någon värckställigheet
kommit ähr, ty bedje Rijkzens Ständer een
-
372
1678.
hälleligen, att ett så nödigt och högt anngelägit värck uthan
upskoff företagas och fullbordas måtte. Så och [att] dhe
tax er, som öfver stämbninger, domar och thesslijkest redan
författade äro, tillbörligen måtte handhafvas, och ingom
tillåtas något under hvariehanda prsetext dheröfver taga
eller gifva; såsom och någon förordning om synen göras,
att icke dhenn fattige dher vid för högt graveras.
XVII. Emedan vidh dhesse så besvärlige tijder fast
många aff rijkzens innbyggare så i städerne som å landet
förmögne männ aff godt capital finnas, så och andre som
vidh lucrativ tiänster och handteringar sittia och under
intet ståndh immediate och egenteligen höra, hvilcke fördenskuldh
under hvariehanda titel och caracter sig ifrån
all skatt, pålagor och andra besvär, som Rijkzens Ständer
undergifne äro, sigh eximera och undandraga, hvarigenom
heela tungan sedan inn oppå dhe oförmögne redunderar
och stadnar, icke uthan medh Eders Kongl. Maij:tz och
rijketz stora otiänst och skada; hvarföre bedje Eders Kongl.
Maij:t samptlige Rikzens Ständer allerödmiukest, att sådane
personer, hvar som hälst dhe antingen i städerne
eller å landet vistas, icke måge under sådan pretext ifrån
contributioner och understödjande sigh eximera och undandraga,
uthan såsom dhe taga part aff dhenn frucht, som
under Edei-s Kongl. Maij:tz högste direction samptlige
Ständerne näst Gudz hielp framarbeeta, dhe ochså måge
deelachtige vara i dhe besvär, som samptlige rijkzens ledamööter
i dhesse beklagelige tijder uthståå måste, och att
så Landzhöfdingarne å landet som Magistraten i städerne
måtte authorizerade blifva att påläggia dhem så mycket,
som hvar och een aff dhem effter råd och ämbne billigt
kan skattas tåhla och draga.
XVIII. Sidst hafva ochså Rijkzens Ständer aff moget
betänckiande öfvervägit och besinnat, huru dhett uthi alla
väll inrättade regimenter och politier så hällsosampt som
högst nödigt ähr, att fides publica och dhenn credit, som
hvar och een republique i gemehn uthi negotiationer och
contracter oundvijkeligen reqvirerar och fordrar, i annseende
dher uthaff med all flijt befordras och vidh macht
hålles, efftersom och fördenskuld samptlige Rijkzens Ständer
dhenn samma för vårt k[äre] fäderneslandh och dhett
gemeena bästa sä mycket anngelägnare finna, som dhe
Bilagor.
373
dhessntan icke väll kunna see eller aftaga, huruledes i
mangell dher uthaff rijket och regimentet uthi een eller
annan tarff skulle crediterat och bij sprungit blifva.
Hvilcket med alt öfrigit, såsom Eders Kongl. Maij:tz
allernådigste omdömme samptlige Rijkzens Ständer här
med underdånigst heemskiuta, så lefva dhe ochså uthi
dhenn säkre gode förhoppningh, att Eders Kongl. Maij:t
dhenna sine underdånigste Ständers vällmeente intention
så medh konungzligh nåde förmärcker och till een önskeligh
resolution uptager, som dhe uthan dhess sigh dher
öfver hugna, dhett the äro och inn till dödzstunden skylldigst
förblifva
Eders1 Kongl. Maij:tz
Underdåhnigste och troplichtigste
tienare och undersåtare
Uppå Rixsens Ridderskaps och Adels vägnar
Hinrich Ealkenbergh,
p. t. Landtmarskalk.
Uppå Richsens Prästerskapz vägnar
Johannes Baazius.
Uppå Rikzens Borgerskapz vägnar
Olaus Thegner.
Uppå samptl. Rijcksens gemehne
Halmstad den 28 allmoges vegna
Eebr. 1678. Oluf Tyresson.
374
1678.
Bil. lO.i
Sveriges rikes Ständers beslut. Bat. Halmstad den
2 Mars 1678.
Ar särskildt tryckt samt i Stiernmans Riksdagars och mötens beslut, del.
II, sid. 1774 o. f. T vänne original finnas i Riksarkivet, af hvilka det ena, det
s. k. Adelns exemplar (på pergament med sigiller i träkupor, fästa vid nedhängande
snören), har följande underskrifter:2
Per Brahe, Magnus Gabriel De la Gardie.
Greffve till Wissingzbårg.
Sten Bielke. Nicolaus Brahe.
Gustaf Kurck. Ebbe Ulfelt. Clas Rålamb.
P. F. De la Gardie. Johannes Gyldenstierna.
Gustaf Oxenstierna. Axel Julius De la Gardie.
Hinrich Falkenbergh,
p. t. Landtmarskalk.
P. Sparre, Gustaff Carlsson,
uthi Brahernas stelle. uthi Oxenstierna stelle till Croneborg.
Gustaff Carlsson, Axel Wachtmeister,
uthi Wittenberg stelle. i Lillio[r]ncs stelle.
Gustaff Carlsson Bengt Rosenhane P. Sparre.
till  till Icalaborgh.
Gabriel Kurck Clas Fleming Linnardt Ribbing Svensson,
aff Lempelä. af Liebelitz. på Gyllenstiernornas ragna aff Ullaborg.
Hans Wachtmeister. N. Gripenhielm
till Orneholm.
Gustav Miles Fleetwood Friederich von Börstell.
aff Jelunda.
Otto Vellingk Linnardh Ribbing Svensson.
aff Fiinhoeff.
Adolph Hård .... Henricus Georgius von Falkenbergh,
af Segerstad. på Falkenberghs [vägnar].
1 Prot. sid. 310.
2 Handlingen är mycket skadad af fukt, hvadan somliga namn äro svårlästa,
andra alldeles utplånade.
A. Rosenbielke.
Bilagor. 375
Carl G. Gyllencreutz.
Jacob von Neuman, Hans Stålhanske.
i Stiernornas stelle.
Henricus Georgius von Falkenbergh. And. Ehrenfeldt,
oppa Ulrich Staakes vägnar.
Stålhanske, Per Hierta.
på Gideon Rolams vegnar.
J. Dufva.
A David Gyllenklous vängnar
Benjamin von Scliröer.
J. Appelgrehn.
Stephan Hiulhammar,
Jöran Papegåija.
Jon Stårck.
J. Rehnschioldh.
Stephan Hiulhammar.
, Gustavus [Reuter?].
på Erich Orhanes vägnar.
Johan Graan. J. Fägerskiöld],
Stålhansk,
på Ekegrens vegnar.
Johan
på .... [Orne]winges wägnar.
Gustav Blixencron.
C. B.(?) Kugelhielm,
uppå Nederwudz vegnar.
Johan Bähr. Johan Stiernhöök. W. J. Coyet.
Gustaff Johan v. Schrowen. G.(?) Hufwudskiöld.
Lars Wallenstedt. Gustaf Ma[kler], Johan Ernst Snoilsky.
C. B.(?) Kugelhielm.
Jahan Wärnskiöld.
Tore Olufsson Ollonbergh.
[J. G.] Sparvenfelt.
S. Ranck.
Gerard Leijoncrantz.
0. Starenflycht.
Ephraim von Schröer.
Edvard Ehrensteen.
F. Joel Örnsted.
Daniel Leijonancker.
Bengt Gustaff Tigerhielm.
J. Swahnhielm, E. Linfdsköld].
på Trotzenfeltz vägnar.
J. Sneckenberg
Stephan Hiulhammar,
på Jonas Gyllenhammars vägnar.
J. Bergenhielm.
A. Reenstierna.
. Hideman.
B. Cronschiöld.
Johan Rudebeck.
And. Ehrenfeldt.
Jacob I. Reenhielm
B. G. Tigerhielm,
på Johan Karlströms vägnar.
Magnus Gripenwaldh
Henrich Lillienborgh.
And. Graanberg.
376
1678.
Bil. 11.
Landtm arskalkens tal vid riksdagens afslutning.
Uppå E. K. M:tz nådliigaste tillåtelse oell betalning
vidh begynnelsen af denne nu Gudi äbra vell öfverståndne
Bijksdag bäfver Riksens Ridderskap och Adel medh underdånig
respect och vördnad undfåt den nådige proposition,
E. K. M:t häfver täckts dem låta förestellas, och således i
underdånig skyldigheet ährfarit dee högprisslige intentioner
till heela fäderneslandsens hängn, säkerheet och roo,
som E. K. M:t i nådig åtanka dragit och till godh elfect
arnat i värket att stella. Eördenskull ähre Ridderskapet
och Adelen till hörsambste folie af sådan E. K. M:tz nådigste
villie sammanträdde och hafva fäderneslandets närvarande
tillståndh behiertat, deras trooplicktige skyldigheet
noga ihugkommet sampt deras ytterste kraffter och
förmögenhet öfvervägat och altså medh underdånigt] svar
inkommet, som ibland samptlige Riksens Stenders eenhällelige
besluut till at upläsas allerunderdånigst infattat ähr.
Såsom tå, allernådigaste Konung och Herre, Ridderskapet
och Adelen vedh detta fäderneslandetz anfächtade tillståndh
och synnerligen vedh den stoora mööda och högstbeklagelige
fahra, E. K. M:t sin höga person opponerar, ingaledes
häfver reflecterat hvarken på det allmenne deras
olägenheet eller det hvar i synnerheet trycker, eij heller
ansett deras för tidhen fast ringa inkombster, mycket
mindre deras länge åthniutne och genom longa tijder förverfvade
frijheeter, utan eendast och alenast den hugnadh
att befreda det trooplicktige upsåth, som Ridderskapet och
Adelen stedze förbinder att sööka alt det E. K. M:t till
hielp och een nådig förnöijelse synes lända; — altså lefver
Ridderskapet och Adelen uti den undferdånige] tillförsickt
sampt ödjmiukeligen] beder, att E. K. M:t deras troohet
och effter ytterste förmögenheten giorde förklaring och
underdånigste påminnelser ville uti Kongl, nåde låta sig
behaga och medh så nådige ögon ansee, att Ridderskapet
och Adelen af E. K. M:tz nåde och gunst till deras frij
-
Bilagor.
377
heeters maintien sig altijdh kunde fägna, och icke tillåtas,
att någon medh exempel och egenvillige förslagh till deras
frij- och rättigheters prsejudice må framträda. Ridderskapet
och Adelen önska högeligen å deras sijda, att såsom
Gudh af sin godheet häfver alle fäderneslandetz inbyggiare
hugnat medh E. K. M:tz egen nährvarelse uti
ett gladefult tillståndh och således giort en så godh begynnelse
till denne Rijkzdag, som en så önskelig uthgång
och lyckeligit sluut påfölgt ähr, att ochså hereffter E.
K. M:tz högvijse rådslag medh Rijksens Stenders samdräckt
måtte tillbörligen kunna befodras, och E. K. M:tz
svåre regementzbörda altijdh understödias och lättas, hvarhoss
Ridderskapet och Adelen medh diupeste vyrdnad ihugkomma
och ödmiukeligast betänke, att E. K. M:t under
sin tunga regementzbörda intet häfver sig låtet för besväärligitt
falla Rijksens Ridder skaps och Adels un [derdånige]
desiderier att uptaga, anhöra och behageligen resolvera,
jemväl och i nåder låtet sig till nöije vara dee underdånigste
påminnelser, som Ridderskapet och Adelen af deres
innerlige zele till E. K. M:tz tienst och höge persons conservation
i trooskyldig vellmening giort hafva, önskandes
af underdånig trooheet och och hiertelig åstundan, att effter
E. K. M:t sig åter till sitt rijkes försvar och undersåters
hägn och lijsa begifver emoth fäderneslandetz hefftige och
arge fiender, att den gode Gudh, som så stoore ting her
till giort häfver, ville E. K. M:tz travailler och osparde
möda sampt högstprijslige tapperheet medh gode rådh
understödia, helsa och seger förläna och E. K. M:t medh
odödeligit beröm be[l]ööna sampt vårt k[äre] fädernesland
medh fredh och roo vellsigna och låta oss sampteligen
medh det första uti glädie och lycksaligheet få see E. K.
M:t uti dess arffrijke sitta på dess Kongl, thron medh
helsa uti seger sambt forderligit och högstönskeligit vellståndh.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-protXJJ. 1678.
25
378
1678.
Bil. 12.1
Förteckning på öfriga handlingar.
1. Arvid Ribbings skrifvelse med ursäkt för uteblifvande
från riksdagen; dat. Ulfsnäs d. 4 Jan. 1678.
Original.
2. Densammes fullmakt för Lennart Ribbing att företräda
hans ställe; dat. Ulfsnäs d. 12 Jan. 1678. Original.
3. Henrik Flemings skrifvelse med ursäkt för ute
blifvande
från riksdagen; dat. Flemingsberg d. 16 Jan.
1678. Original.
4. Lorentz Creutz’ dito; dat. Stockholm d. 18 Jan.
1678. Original.
5. Gustaf Koskulls dito; dat. Odenfors d. 20 Jan.
1678. Original.
6. Gustaf Ekegrens dito; dat. Forsvik d. 22 Jan.
1678. Original.
7. Tord Bondes dito; dat. Öredal d. 23 Jan. 1678.
Original.
8. P. Lillias dito; dat. Göteborg d. 27 Jan. 1678.
Original.
9. I. Lagerfeldts dito. Original med påteckning: Uplästes
den 28 Febr. 1678.
10. Sekreteraren Svanhielms intyg angående borgmästaren
Trotzenfeldts uteblifvande från riksdagen; dat.
Halmstad d. 4 Febr. 1678. Original.
11. Dito angående öfverstelöjtnanten Per Linnarsson
Ulfsax’ uteblifvande från riksdagen; dat. s. d.
12. Kongl. Maij:ts sekreta proposition; dat. Halmstad
d 5 Feb. 1678. Original.
1 Jämf. del. X, sid. 607, not. 2.
Bilagor.
379
13. Förteckning på sekreta utskottets medlemmar;
dat. Halmstad d. 7 Febr. 1678. Original.
14. Kongl, resolution öfver Adelns besvär. Original.
(Prot. sid. 305). Tryckt hos Stiernman: Riksdagars och
mötens beslut, II, sid. 1764 o. f.
15. Utdrag ur Adelns protokoll d. 28 Febr. 1678 angående
bortgifvande af kronans gods och räntor. (Prot.
sid. 309).
16. Kongl. Maij:ts svar på Ständernas skrifvelse angående
åtskilliga vigtiga ärenden (se bil. 9); dat. Halmstad
d. 28 Febr. 1678. Original. (Prot. sid. 310). Tryckt
hos Stiernman, a. st., II, sid. 1772 o. f.
17. Landshöfding Henrik Falkenbergs bref till riddarhussekreteraren
Wallenstedt angående konfirmation af kungliga
resolutioner för Adeln; dat. Nynäs d. 10 Maj 1678.
Original.
18. Utdrag ur protokollet, hållet i Riksens Ständers
bank d. 6 Maj 1678.
Handlingar angående introduktion på Riddarhuset.
19. Henrik von Elswichshusens supplik angående introduktion;
dat. Reval d. 20 Dec. 1677. Original.
20. Johannes Bengtsson Apellroths dito. Original.
21. And. Ehrenfeldts dito. Original (med en bilaga).
22. Relation angående And. Ehrenfeldts introduktion
d. 27 Febr. 1678.
23. Erik Furumarks supplik angående introduktion.
Original.
24. E. Lovisins dito. Original.
