# ID: svediakorp-gov87
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1672
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 167,045
# sentences: 6,858
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


SVERIGES
RIDDERSKAP» OCH ADELS
RIKSDAGS-PROTOKOLL
ELFTE DELEN
1672
STOCKHOLM, 1894
KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER
Innehållsförteckning.
Riksdagen i Stockholm 1672.
Förord. Sid.
Ridderskapets och Adelns protokoll  1.
Sekreta utskottets protokoll i inrikes ärenden 301.
Bil. 1. Adelns betänkande angående tvisten mellan grefyarne Douglas
och von Steinberg  335.
j 2. Adelns rekommendation för sekreteraren Sundell  336.
j 3. Kongl. Maj:ts allmänna proposition  337.
j 4. Widekindis memorial angående adelsmatrikelns utarbetande 347.
5. Adelns supplik angående ceremoniel och raug  349.
» 6. Kongl. Maj:ts första proposition till sekreta utskottet. . . 353.
» 7. J. Flemings och J. P. Oliwekrans’ memorial angående banko
värket
358.
8. Riddarhusdirektionens memorial angående åtskilliga ärenden 360.
9. Utdrag ur allmogens besvär  362.
m 10. Kongl. Maj:ts andra proposition till sekreta utskottet . . 363.
> 11. Adelns och krigsbefälets besvär  366.
» 12. Förslag till supplik angående ändringar i jagtordningen . 389.
> 13. Sekreta utskottets betänkande angående utrikes ärenden . 393.
» 14. Adelns sekreta utskotts betänkande angående inrikes ärenden 397.
» 15. Adelns sekreta utskotts svar på Kongl. Maj:ts andra sekreta
proposition 410.
’ 16. Rådets och Adelns supplik angående konfirmation af privilegierna
415.
> 17. Adelns i Skåne, Halland, Blekinge och Bohus län supplik
angående konfirmation af privilegierna .
417.
> 18. Statssekreteraren Oliwekrans’ memorial angående landt
regementenas
förstärkning 419.
» 19. Utdrag ur Presterskapets besvär 421.
» 20. Adelns svar på Presterskapets besvär angående tionde och
skatterättighets inlösen  422.
t 21. Adelns svar på allmogens besvär angående kyrko- och prest
gårdsbyggning
samt vägars, broars och skalls vidmakthållande
424.
IV
Bil. 22. De ofrälse ståndens skrifvelser till Kongl. Maj:t angående
1671 års gårdsrätt och privilegiernas konfirmation . . 426.
» 23. Adelns förklaring öfver de ofrälse ståndens supplik an
gående
1671 års gårdsrätt och privilegiernas konfirmation
431.
» 24. Adelns och krigsbefälets svar på Kongl. Maj:ts proposition 439.
> 25. Edsformulär  450.
» 26. Adelns betänkande angående inrättande af ett »kreditkontor»
i Stockholm 451.
> 27. Rådets besvärsskrift till Kongl. Maj:t mot hofrådet Tauben
feldt
452.
» 28. Hofrådet Taubenfeldts supplik till Adeln i anledning af
Rådets anklagelse  459.
» 29. Utskottsbetänkande angående Riddarhusets byggning . . . 460.
» 30. Rikets Ständers beslut. Underskrifter  464.
» 31. Reglemente för Riddarhusets byggning  468.
» 32. Förteckning på öfriga originalprotokollet bifogade, men bär
ej tryckta handlingar  472.
Rättelser och tillägg:
Del. X, sid. 284, rad. 4 uppifr. står: Rosolutio — läs: Resolutio
» » » 594, not. 3 står: Dito — läs: Marginalanteckning
> * » 603, råd. 4 nedifr. står: biafskedet — läs: riksdagsbeslutet
> » » » 3 > » riksdagsbeslutets — läs: biafskedets
» XI, » 80, » 9 uppifr. är enligt båda manuskripten tryckt Den
29 Septembris, men detta är utan tvifvel skritfel i st. för Den 30
Septembris, ty i slutet af protokollet för den 28 Sept., som var en
lördag, heter det, att utskottet skulle anslås till nästkommande måndagen.
Jämf. äfven riksdrotsens yttrande den 1 Okt. (sid. 83) samt
rådsprotokollet den 30 Sept.
Del. XI, sid. 431 i rubriken till bil. 23 tillägges: och privilegiernas konfirmation.
D e handskrifter, som innehålla Ridderskapets och Adelns
protokoll vid riksdagen 1672, äro dels ett konceptprotokoll,
till största delen skrifvet af sekreteraren Wallenstedt,
dels ett protokoll, som enligt anteckning på första sidan
är renskrifvet efter det förra år 1685. Båda förvaras i
Riddarhusarkivet jämte ett tredje band, innehållande bilagor.
Denna gång har utgifvaren varit nödsakad att intaga
äfven sekreta utskottets protokoll (jämf. förordet till
del. X), hvarmed förhåller sig på följande sätt: Sekreta
utskottet blef vid riksdagen 1672 deladt i två afdelningar,
en för utrikes och en för inrikes ärenden. Båda afdelningarna
beslöto att först öfverlägga ståndsvis och sedan
åter sammanträda gemensamt (se sid. 145 och 804). Protokollen
äro därför delvis förda hos Adelns utskott ensamt
(sid. 146—150 samt 304—326), och dessa protokoll sammanhänga
med de i allmänhet kortfattade protokollen vid de
gemensamma öfverläggningarna; några protokoll, hållna i
de andra ståndens utskott, finnas däremot icke. Adelns
utskott afgaf också särskildt betänkande angående inrikes
ärenden (bil. 14) och särskildt svar på Kongl. Maj:ts andra
sekreta proposition (bil. 15). Under sådana omständigheter
har det befunnits nödvändigt att medtaga de
VI
protokoll, som fördes i Adelns utskott oell vid de gemensamma
sammanträdena, i synnerhet som protokollet i utrikes
ärenden är skrifvet i följd med Adelns pleniprotokoll
(se sid. 144 o. f.). Protokollet i inrikes ärenden är
däremot ett särskildt protokoll, som förvaras i Riksarkivet.
Stockholm i Maj 1894.
Severin Bergh.
Rijksdags-Protocollet
hållit på Riddarhuset
anno 1673.
Rijkzdagzprotocoll de anno 1672.
Den 6 Septembris för middagen sammankom åter
dätt högl. Ridder skapett och Adelen klåckan ungefähr 8,
som dagen tillförende var intimerat, och när Hans Excelktz
Hr Landtmarskalcken sig hade satt, befalte han,
att hvar och en skulle intaga sitt ställe och gifva liudh,
påminnandes sedan, huruledes Ridderskapett och Adelen
hade dagen tillförende uthvalt Lars Wallenstedt till deras
Secreterare, hvilcken derföre borde afläggia sin eedh.
Såssom Ridderskapet och Adelen funno dätt gåt, blef
han och framkalladh, tå Hr Landtmarskalcken på Ridderskapetz
och Adelens vägnar gaf honom tillkiänna, huruledes
Ridderskapett och Adelen hafva för gått funnit att
uthvällia honom till deras Secreterare, förmanandes honom
sedan till flijtigheet och trooheet.
Sedan eeden blef af Hr Landzhöfdingen välborne Hr
Anders Lilliehöök honom förestafvad, så att Secreteraren
uti Ridderskapetz och Adelens närvaro aflade medh 2 upräckte
finger sin trohetzeedh emot dätt högl. Riddare- och
Adelståndet: Dhen högste Gudh gifve mig sin nådh och
bijståndh, att jag denne min anförtrodde tienst så vähl
må kunna förestå, som jag uti henne skall trogen och
flijtig vara.
När Secreteraren således sin eedh aflagdt hade och
sigh till protocollet satt hade, proponerade Hans Excelktz
Hr Landtmarskalcken, att matrickelen skulle uplässas,
men i dätt Fiscalen skulle inkomma, att observera däm,
som sig elfter kongl, uthgångne befallning intet hade instält
på Rijkzdagen eller genom gijltig excusation deras
frånvahrelse notificerat, gaf Hans Excelktz Hr Landtmarskalcken
tillkiänna, huru såssom Grefven von Steinberg
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot., XI. 1072. 1
2
1672.
Lade något att invända emot Fiscalens persson, framgifvandes
dLär Loos een supplication, som bemelte Grefve insinuerade
Ridderskapet ocL Adelen emot samma fiscal,
Lvaruti begiärades, att Fiscalen Anders Nordman intet
skulle få presentera sig uti RiddareLusett, sitt fiscalsembete
att förrätta, för än Hans Kongl. Maij:tt hade genom
des nådige uthslag afhulpet den injurieaction, som han
emot Fiscalen hade.
Häröfver blef vidlöfftigt discourerat, och voro somblige
i denne meningen, att Fiscalen hade indigne hanterat een
riddersman och angrijpett honom till sin heeder, derföre
han och borde removeras ifrån sitt embete.
Dess förutan gaf Landzhöfdingen Hr Hans Mörner
tillkiänna, huruledes Fiscalen läth sig bruuka att hissa
falck till träter, varandes een oroolig menniskia, hållandes
honom otiänlig till Ridderskapetz och Adels Fiscal.
Deremot funnes andre, som sustinerade, att effter saken
voro ännu under Konungen att afdömmas, borde Fiscalen
intet priveras, för än han voro dömbder.
Hr Lagerfelt: Uppå dhen Kongl. Håffrättens attest
hafva vij honom antagit.
Hr Arwed Iwarsson refererade vidlöfftigt, huruledes
Fiscalen Anders Nordman gaf den Kongl. Rätten
tillkiänna, att han söckte Fiscalstiensten på Riddarehuusset,
och alldenstundh Grefve Steenberg söckte att
förhindra honom, anholt han om Kongl. Rättens attest,
att den saken intet kunde hindra Nordmans lyckia, dätt
dän Kongl. Rätten fan skiähligit att meddehla honom,
varandes och sedermehra igenom dän Kongl. Rättens definitif
dom befriad ifrån Grefve Stenbergs åtahlan.
Omsijder blef igenom voterande een sådan resolution
fattadh, att Fiscalen skulle blifva behållen vedh sin tienst,
till des han genom Hans Kongl. Maij fitz uthslag och dom
voro frijadh eller fäldter uti Grefvens åtahl, hvar uppå
han och bleef inkalladh att notera absentes. Och tå befalte
Hans Excellfiz Hr Landtmarskalcken Secreteraren
skulle begynna att uplässa matrickelen, som och skeedde.
Medan detta förehades, blef dät ansagt, att ett uthskått
var ifrån Prästerskapett för handen. Ty begiärade
Landtmarskalcken, att dhe ville deputera några perssoner,
September.
3
som dem emottaga, och blefve desse där till nominerade
till deras emottagning:
Af l:a classe: Gref Anders Torstenson.
Af 2:a classe: Hr Mauritz Påsse.
Af 3:a classe: Hr Hans Mörner.
Prästernas utskått bestodh ungefär af 22 perssoner.
Biskopen uti Linkiöping Doctor Terserus förde orden
och effter tillbörlig titel 1. gratulerade Ridderskapett och
Adelen dess lyckelige ankombst. 2. Önskadhe hälssa och
välltrefnadh. 3. Förmodade all godh förtroligheet och communication.
4. Badh Gudh, att denne Rijkzdaghen måtte
väll fulländatt blifva. 5. Recommenderade sigh och sine
medbroder uti Ridderskapetz och Adelens goda affection.
På dätta svarade Hans Excellfiz Landtmarskalcken
och tesmoignerade på samptelige Ridderskapetz och Adelens
vägnar dheras glädje öfver Prästeståndets godha
vällmåga och ankombst. 2. Betackade dhem för dheras
beviste ähra och förtroende. 3. Försäckrade dhem om
Ridderskapetz och Adelens villigheet att communicera medh
dhem hvad som kan finnas vara till Kongl. Maij fitz och
rijketz fromma och bästa. 4. Önskade och sist, att denne
påbegynte Rijkzdagh måtte lyckeligen och väll till Kongl.
Maijfitz och alles gode nöije fulländas.
Sedan togo Prästerskapett affträde.
I lijka måtto instälte sig hoos Ridderskapett och
Adelen ett uthskått ifrån Bårgerskapet och blefve emottagne
af desse effterfölliandhe:
Af l:a classe: Hr Anders Lilliehöök.
Af 2:a classe: Hr Cammarrådh Falckenberg.
Af 3:a classe: Hr vice Prsesidenten Lagerfelt.
Ordett för Bårgerskapett förde Borgmestaren ifrån
Malmö ungefähr af samma innehåldh som prästernas. Blef
och af Hans Excellfiz Hr Landtmarskalcken tilbörligen
svaradh.
När Borgerskapett var bärta och Hans Excellfiz sig
satt hadhe, blef dätt sluutet att .senda ett utskått ifrån
dätt högl. Ridderskapett till Prästerskapett och Bårgarne,
att gratulera dhem, och blefve till samma utskått nominerade
:
4
1672.
Af l:a classe:
Hr Landzhöfdingen Conrad Hr Carl Bonde,
Gyllenstierna, Hr Lars Mörner.
Af 2:a classe:
Hr Cammarrådh Gustaf Person, Hr Philip Bonde.
Hr Tore Bonde,
Af 3:a classe:
Hr Carpelain, Hr Coyett,
Hr Gyllencreutz, Hr Danckwart.
Hr Gyllenanckar,
Ehuruväll detta uthskått i begynnelssen uhrsächtade
sig att gå ochså till Bårgerskapett, så förmådde lickväll
Hans Excelktz Hr Landtmarskalcken, att dhe medh samma
omak dätt ståndet besöckte, och kommandes igen tillbakas
berättade Hr Conrad Gyllenstierna, att Prästerskapett
och Bårgerskapett tackade för dhen beviste ähran och låfvade
all förtrolig vänskap.
I medier tijdh fullföllgdes medh matrickelens uplässande.
Sedan blef påmint om ett uthskått att hälssa på Deras
Maijesteter, män Hans Excelktz Hr Landtmarskalcken
sade dätt intet hafva varit vedh dhe förrige Rijkzdagarne
practicerat, och borde tagas uti betänchiandhe, om någon
noviteet nu begynnas skall.
Och blef deröfver een god stundh discourerat, varandes
mereendels heela Ridderskapett och Adelen i den tanokan,
att man uti civiliteeten intet kunde peccera.
Blef och enteligen således sluutet, att Ridderskapett
och Adelen skulle genom ett utskått upvachta Deras
Maijesteter Konungen och Dråttningen, till hvilcket uthskått
desse effteHol Ilande blefve till effter middagen nominerade:
Af
l:a classe:
Hr Landtmarskalcken i egen Hr Christoffer Gyllenstierna,
persson. Hr Gustaf Gyllenstierna,
Grefve Anders Torstensson, Hr Leijonhufwud,
Hr Anders Lilliehöök, Hr Carl Sparre.
September.
5
Af 2:a classe:
Hr Mauritz Påsse, Hr Arved Ribbing,
Hr Cammarrådett Falkenberg, Hr Ture Bonde,
Hr Arved Iwarson, Hr Axel Ståhlarm.
Af 3:a classe:
Hr Melcker Falckenbergh, Hr Ellstierna,
Hr Gyllenanckar, Hr Lagerfelt,
Hr Taubenfelt, Hr Gyntersberg.
Desse tillsades af Hans Excelktz Hr Landtmarskalcken
att komma effter middagen klåckan 3 på Riddarehuusett.
Den 6 Septembris effter middagen.
Dätt deputerade uthskåttet försambladhe sig ungefähr
klåckan 3 uti Riddarhuussahlen. Och befalte Hans Excelktz
Hr Landtmarskalcken Ridderskapetz Secreterare
att gå up på Slåttet och adressera sig till Kongl.
Maij:ttz Konungens och Hennes Maij:ttz Dråttningens Håffmarskalcker,
att af däm förnimma, om dätt vore Dheras
Maijesteter lägligit, dätt Ridderskapett och Adelen finge
genom dheras uthskått komma up.
Secreteraren gick och kom igen medh dätt svarett,
att Dheras Maijesteter ville i nåder förvänta utskåttet.
Hvilckett seedan gick up på Slåttet, och afiade Hans
ExcelLtz medh ett tillbörligit tahl inför Hans Kongl.
Maij:tt Ridderskapetz och Adelens uhrsächt, att dhe sig
så seent inför Hans Kongl. Maij:tt vijste. 2. Tackade
Gudh, som häfver icke allenast uppehållit Hans Kongl.
Maij:tt vedh ett gått och af alla dess trogne undersåtare
önskande tillståndh, utan och låtit Hans Kongl. Maij:tt
uti förståndh, skickeligheet och alla konungzlige dygder
så ögonskienligen tilltaga, att man kundhe sig inthet tillfyllest
där öfver förundra och glädia. Sedan tackade
Hans Excelktz Kongl. Maij:tt för dhen kongl, ynnest,
hvar medh Hans Kongl. Maij:tt häfver omfattat sitt Ridderskap
och Adell, medh försäckrandhe att dhe skola lefva
och döö Hans Kongl. Maij:tt trogne, lydige och underdånige.
6
1072.
På Hans Kongl. Maij:tts vägnar svarade Håff-Cantzeleren
Hr Gripenhielm ungefähr således: Såssom Hans
Kongl. Maij:tt min allernådigste Herre och Konung häfver
för een oumförgängelig nödtorfft skattat att låta vidh
denne tijdh sammankalla Rijkzens Ständer, både derföre
att medh dhem hafva een medhugnadh och medhfrögdh
öfver bäggie sijdors gode vällståndh och den stoora lycka
och vällsignelsse, som dhen högste Gudhén häfver i desse
tijder bart åth nådigst behagatt beskiähra fäderneslandett
medh uti freedh och roligheet öfveralt, enigheet inbördes
och andre önskelige vilckåhr och förmåner fram för månge
andra landh och grannars kring om oss, så vähl som till
att inhämpta dheras trogne rådh och betänckiandhe öfver
ett och annat considerabelt ährende angående så vähl rijkzens
styrsell och säkerheet i gemehn som hvars oell eens
angelägenheet i synnerheet; altså ährkiänner Hans Kongl.
Maij:tt medh serdeles nådh dess älskade Stenders, och serdeles
dess trogne mäns och undersåtares af rijkzens Ridderskap
och Adell, berömblige hörsamhet och devotion till
att efterkomma Hans Kongl. Maij:ttz befallning och låta
sig så godvilligen till bemälte denne rijkzförsambling infinna,
glädiandes sig Hans Kongl. Maij:tt högeligen, att
finna dem uti ett önskeligit vällståndh, vedh god hälssa
och lijfsundheet och jämbvähl alla vedh dhen goda vählmeningh
och intention att troligen secundera Hans Kongl.
Maij:tt uti altt dätt, som det allgemehna rijkzens interesse
vill fordra. För then trohiertige salutation och lyckönskningar,
som rijkzens Ridderskap och Adell hafva genom
dess förnähme deputerade af Ridderhuusset låtit medh een
serdeles underdånig civiliteet här inför Hans Kongl. Maij:tt
afläggia, betackar Hans Kongl. Maij:tt dess trogne män
och undersåtare af dätt lofl. Ridderskapett synnerlig nådeligen,
tillönskandes Hans Kongl. Maij:t dem alla samptl.
igen och hvar och een i synnerheet all sielfbegiärlig vählmågo
och tillbiudandes, jämbvähl i nåder försäckrandes
dhem, såssom Hans Kongl. Maijrtt sigh och till dem förseer,
att dhe och deras samptelige medbroder på dätt
krafftigaste försäckra, att Hans Kongl. Maij:tt alltijdk
vill och ährnar låta sig dheras vällfärdh vara i nåder
recommenderat, och att Hans Kongl. Maij :tt är och blifver
September.
7
dem sampt och synnerlig een nådig, gunstig och vähl affectionerat
Konungh.
Ifrån Hans Kongl. Maij:tt Konungen gick uthskåttet
till Hennes Maij:tt Dråttningen, där Hr Landtmarskalcken
medh ett vällbeprydt tahl Hennes Kongl. Maij:tt
om Ridderskapets och Adelens vördning emoth Hennes
Kongl. Maij:tt försäckrade, betackandes Hennes Kongl.
Maij :tt för den stoora åhuga och bekymber Hennes Kongl.
Maij:tt häfver een så lång tijdh draget för deeras Konungz
högberömlige uptuchtan, bediandes sist att Hennes Kongl.
Maij:tt ville häreffter, som här till skedt ähr, altijd låta
emot Ridderståndett och Adelen spöria dess höga nåde
och benägenheet.
På Hennes Maij:ttz vägnar svarade Håff-Cantzleren
Gripenhielm, låtandes spöria dän nådige tancka och
synnerliga bevågenheet, som Hennes Maij:tt bär till Ridderskapett
och Adelen.
I)en 7 Septembris för middagen.
När Hans Excelktz [Landtmarskalcken] sig satt
hade, begynte han att beklaga, huru försummeligen Ridderskapett
och Adelen sig uppå Riddarhuusset infinna,
reflecterandes i synnerheet på dhe l:a och 2:a classerne,
hvilka dess utan ähre svaga nogh, förmanandes dhem
sedan alfvahrligen, att dhe flijtigare ville inställa sig, och
proponerade Hr Landtmarskalckens Excelktz, om icke Ridderskapet
och Adelen funno för gått, att dhen, som kommer
effter klåckan 9 på Ridderhuusset, skulle blifva med bööter
ansedh. Hvar till eenhelleligen svarades och samtycktes.
Men blef seedan frågatt, huru stoort bötet skulle vara.
Der till svarade Hans Excelktz, att man ville nu
blifva vedh samma quantum, som på dhen sist förftuutne
Rijkzdagen af anno 1668 satt vore, och befans tå af protocollet
hafva varit een dubbel ducat.
Men såssom största dehlén tyckte böterna vara för
stoora, blef endtligen derutinnan således resolverat, att
den, som uthaf Ridderskapett och Adelen intet är på Riddarehuusset
kl. 9, den samme skall böta een ducat, hvilka
böter skohle utan uppehåldh genom Eiscalen opfordras.
Vöre någon, som hade laga förfall och intet kunde komma,
så behof de han allenast gifva dätt an hoos Secreteraren.
8
1672.
Sedan gaf Hans Excelktz Ridderskapett och Adelen
tillkiänna, huru såssom Hans Kongl. Maij:tt hade remitterat
till Ridderskapett och Adelen dhen tvist, som var
emellan Grefvarne Douglaser och Grefven von Steinbergh
angående dheras tvist om föreställett på Riddarhuusset,
medh dhen vedhängde nådige befallning att förhielpa däm
till alt dätt, som dhe medh rätta hade att tahla. 1 Men
effter matrickelen var ännu intet till ända upläsin, och
Hans Excelktz ville giärna skynda dher medh, att komma
sedan till reellare saker, ty frågade Hans Excelktz, om
Ridderskapett och Adelen intet funno för gått, att någre
visse perssoner blefve deputerade, som denne Grefvarnes
saak för sig togo och henne öfversågo och giorde seedan
Ridderskapett och Adelen dheras relation där öfver.
Dätta expedientet blef för gått funnit, och förordnade
Hans Excelktz een af hvar classe där till:
Af l:a classe: Hr Cantzlierådett Grefve Oxenstierna.
Af 2:a classe: Hr Ståhlarm.
Af 3:a classe: Hr vice Presidenten Lagerfelt.
Hvilcka och straxt trädde tillsammans uti een cammar
öfver samma saak.
Sedan continuerades dätt medh matrickelens uplässande
och lycktades.
Dhe uti Grefve Houglasers och Grefve Steinbergz saak
deputati kommo upp att giöra sin relation, och förde Hr
Cantzelierådett Grefve Gabriel Oxenstierna ordett, och
såssom han uti sin relation förnembligast beropade sig
uppå Hans Kongl. Maij:ttz nådige uthslagh och resolution
angående denne tvisten om förestället, gifven och fattad
anno 1668 den 12 Augusti, genom hvilken kongl, resolution
förestället skall Grefvarne Douglaserne vara af Hans
Kongl. Maij:tt tillägnat, men som samma kongl, resolution
var intet producerad, ty kunde intet sluut i saken gifvas.
Ean fördenskull Hans Excelktz för gått att skicka
till Grefve Douglas effter samma resolution, så och effter
Grefve Stenbergs grefvebref, alldenstundh på Riddarhuusset
ingen copia der af finnes. Cammereraren Wibbeling blef
befalter att gå till bemälte Grefvar effter desse documenter.
1 Jämf. sista bilagun.
September.
9
I medier tijd blef uplässet 1654, 1664 och 1668 åhrs
protocoller, hvad der fans uti den saaken vara passerat.
Uthskåttet, som häfver varit hoos Borgerskapett, kom
igen, och Hr Conrad Gyllenstierna refererade, dätt Bårgerskapet
betacka Ridderståndett och Adelen för dän ähra
dhem bevistes, och låfvade pläga all förtroligheet.
Hans Excelktz Hr Landtmarskalcken gaf Ridderskapett
och Adelen till kiänna, huru såssom någre vore,
som Hans Kongl. Maij:tt hade benådat medh naturaliserande
och introduction så och skiöldebref, hvilcka anhålla
att blifva introducerade. Hans Excelktz sade deribland
vara vackre meriterade män, och om dee nu, förr än propositionen
skedde, blefve intagne, blefve prosessen uppå Slåttet
så mycket större och anseenligare.
Derföre resolverades att dätt skulle effterlåtas, och
blef Secreteraren befalter att genom intimation låta dem
veeta, att dhe, som begiärade introduction, skulle lefverera
in sina bref.
Landzhöfdingen Hr Hans Mörner kom in och sadhe,
att Grefve Duglas kunde intet så hastigit få utur Rijkzsenatens
protocoll dän citerade kongl, resolutionen.
Hr Landtmarskalcken svarade: Dätt kan snartt
skie; han behöfver allenast tahla ett ordh medh RijkzCantzleren
eller Hr Steen Bielcke eller Hr Johan Gyllenstierna,
så får han dätt straxt.
Mörner: Secreteraren Franck är nu här uppe; förmodeligen
lärer han kunna gifva någon underrättelsse
der om.
Hr Landtmarskalcken ropade Secreteraren Franck
till sig och frågade honom, om han viste något vara uppe
hos Hans Kongl. Maj:tt anno 1664 förelupit och sluutet
uti dhen tvist, som är emellan Grefvarne Duglasserne och
Gref von Steinbergh angående förstället på Riddarhuusset.
Sven Franck: Jag kan fuller påminna mig något
vara passerat, men huruledes af Hans Kongl. Maij:tt där
öfver sluutet är, kan jag mig egenteligen intet ehrhindra,
eij heller ståår dätt mig ahn utan befallning att seija.
Hr Landtmarskalcken: Yij 'kunna intet giöra uti
denne saken, förr än vij få samma Kongl. Maij;ttz resolution.
Kan intet Secreteraren skaffa oss dhen ?
10
1672.
S. Franck: I dag intet, men till nästkommande
måndagh.
Cammereraren Wibbeling kom igen, hafvandes med
sig Grefve Steenbergz grefvebreff in originali, men ifrån
Grefve Douglas bade ban dätt svaret, att lian intet något
extract utur rikzprotocollet kunde skaffa dän dagen, effter
Secreteraren Franck intet var på Slåttet. Refererade vijdare,
buru såsom Grefve Stenberg mente, att dätt, som
fins uti 1664 åbrs rikzprotocoll, intet kunde prejudicera
honom, effter och Kongl. Maij:tt intet bäfver definitive
resolverat uti dben tvisten; begiärade och dilation till
nästkommande måndag, att komma in medb andra skiähl.
Resoljutio]: Att honom, Gref Stenbergh, effterlätz dilation
till måndagen, tå honom skall fritt stå sine skiälil
att producera.
Den 9 Septembris för middagen.
När Hans Excelktz sig hade satt och förmant Ridder -  skapett och Adelen att gifva liudh och söckia sina rum,
sade Hans Excelktz: I vardén eder, gode herrar, väll
påminnandes, huru som 2:ne saker blefve förleden lögerdagh
upskutne till i dag; dätt första angår Grefvarnas
Douglasernes och Gref von Steinbergs tvist, och 2. dhe
som begiära blifva introducerade. Yij villia nu see till,
att vij dem kunna afgiöra.
Hr Hans Mörner upstigandes sade: Dätt är onödigt
att besvära sig medh den första saaken, effter den är reedan
af Hans Kongl. Maij:tt afdömbd. I dätt samma öfvergaf
Mörner ett extract utur Rijkssenatens protocoll af anno
1664 den 26 Augusti, hvilckett af Secreteraren upplästes.
Och blef för gått funnit att sända samma extract till
Gref Steinbergh och påminna, att han ville rätta sig sielf,
som och genom Cammereraren Wibbeling skiedde.
Böndernes utskått blef angifvit att vara vid handen.
Blef och på vahnligit sätt införtt, och förde een bonde
ordett ungefär af dätt innehåld: 1. Näst tit. att effter
Hans Kongl. Maij:tt häfver behagatt sammankalla een
allmen Rijkzdagh, häfver Hans Kongl. Maij.ttz undersåtare
och allmogen funnit sin skylldigheet sig att inställa.
2. Fröijdade sig öfver Ridderskapetz och Adelens goda
September.
11
hällsa och tillståndh. 3. Att effter dhe hade någre besvär
att indraga för Hans Kongl. Maij:tt, att Ridder -  skapett och Adelen ville hos Hans Kongl. Maij:tt vara
däm bijståndige. 4. Önskade att denna Rijkzdagen måtte
väll begynnas och ändas. 5. Önskade att dhe måtte under
Hans Kongl. Maij:tt få boo i frijdh och — bondens egne
ordh —- all rooligheet.
Hvaruppå svarade Hans Excelktz Hr Landtmarskalcken:
I gode och redelige dannemän, Ridderskapett
och Adelen betackar eder sampteligen för eder antedde
ähra. 2. Gläder sig i lijka måtto öfver edert vällståndh.
3. Låfva att stå eder bij uti alt dätt, som dhe kunna
gior a.
Sedan böndren voro bårtta, framdrog åter Hans Excelktz
dheras begiäran, som åstunda blifva introducerade,
förfrågandes hos Ridderskapett och Adelen, om dhe
funno för gått, om dhe nu för propositionen eller emot
ändan skulle blifva intagne, effter dätt vore ännu någre,
som hade af Hans Kongl. Maij:tt bekommit förtröstan att
blifva medh naturaliserande benådade, men sorn dätt intet
vore för dem ännu alt klart, ty förfrågade Hans Excelktz
sigh, om Ridderskapett och Adelen ville medh introductionen
fördröija, till dess dhe samma och voro inkombne,
eller låta desse, som redan hafva presenterat dheras bref,
blifva nu intagne; dhe andra kunna intagas effter propositionen.
Resolverades att dhe, som äro redan nobiliterade och
hafva presenterat deras bref, kunna vähl för propositionen,
om dem behagar, intagas.
Deruppå fullfölgde Hans Excelktz: Så tyckes vara
bäst att förordna någre, som see deras bref igenom, hvilka
kunna sedan giöra Ridderskapett och Adelen relation.
Såssom dätta fans vara ett gått expedient, ty blefve
där till nominerade:
Af ka classe:
Gref Gabriel Oxenstierna, Hr Carl Bonde.
Af 2:a classe:
Hr Henrick Falckenberg, Hr Arfwed Ribbingh.
12
1672.
Af 3:a classe:
Hr Hans Mörner, Hr vice Presidenten Lagerfelt.
Desse ginge och straxt neder uti deras commission
medh den påminnelsen af Hans Excell:tz Landtmarskalcken,
att dhe skulle disponera introducendos att komma Riddarhuussett
[med] något hederliget ihug.
Cammereraren Wibbeling kom igen ifrån Grefve
Steenberg. Frambar hans tackseijelse för communication
och sade, att Grefven begärade, dätt Ridderskapett och
Adelen intet ville sluuta något, för än han finge komma
in medh sine tanckar öfver dhe extracter, som honom
voro communicerade; sade och, att Grefven intet häfver
halft någon communication af dätt, som anno 1664 den 26
Augusti uti Rijkzsenaten emellan honom och Grefve Douglas
var sluutet.
Hr Landtmarskalcken: I godhe herrar, hvad skole
vij nu sluuta i denna saken? Mig tyckes, att effter Hans
Kongl. Maij:tt häfver redan giort uthslag däruti, kunna
vij intet rätt stort giöra där till, och tyckes migh bäst
vara, att vij låta uthleeta utur alla protocoll hvad som
den saaken angår, och jämpte een underdånig relation om
saakens beskaffenheet öfversända samma acta till Hans
Kongl. Maijitt.
Sedan classerne hade sig emellan discourerat, blef eenhälleligen
resolverat, att effter Hans Kongl. Maij:tt häfver
anno 1664 den 26 Augusti per definitivam sententiam afdömbdt
den qvestion emellan Gref Douglas och Gref Steinberg,
kan Ridderskapett och Adelen intet befatta sig mehra
medh den saaken, utan vara bäst, som Hans Excelktz sade,
communicera up til Hans Kongl. Maij:tt dätt, som uti acta
och protocollen af de förra Rijkzdagarne kan finnas.
Hr Landtmarskalcken befalte seedan Secreteraren
att uthdraga alt dätt, som uti protocollen finnes Grefvens
disput om rangen angående, och sättia up ett underdånigt
svar till Kongl. Maij:tt af dätt innehäldh, att effter
Hans Kongl. Maij:tt häfver per definitivam sententiam
anno 1664 den 26 Augusti sluutet, att Grefve Douglas
skall hafva prgeseancen på Riddarhuusset, kan Ridderskapett
intet befatta sig vij dare medh samma saak än
September.
13
relatera Kongl. Maij:tt hvad som uti 1654, 1664 och 1668
åhrs protocoller fins. 1
Hans ExcelLtz proponerade sedan om utskått, som
skulle gratulera bönderne. Och blefvo desse nembde:
Af l:a classe:
Hr Anders Lilliehöök, Hr Lindh.
Hr Axel Rosenhane,
Af 2:a classe:
Hr Tore Bonde, Hr Tott.
Hr Gideon Rolamb,
Af 3:a classe:
Hr Ståhlarm, Hr Taubenfelt.
Hr Ernest Förhus,
Hr Conrad Gyllenstierna påminte, att Hans Excelktz
Hr Landtmarskalcken ville söckia att förhindra den
desordre der uti, att hvar och een löpa utur sine rum och
intet blifva stilla sittiandes.
Hans Excelktz Hr Landtmarskalcken: I vete sielf,
gode herrar, huru offta jag häfver bedit der om. Hvad
kan jag giöra, när de intet villia sielfva betänkia hvad
seedigt ähr?
Taubenfelt mente, att Fiscalen skulle gifva acht
på däm.
Landtmarskalcken: Dätt hielper intet; dätt kan
omöijeligen effectueras. Jag vill håppas, att dhe, som äre
höflige cavaliers, så lära dhe och sielfva considera hvad dem
häst anståår.
Hr Skalm feck låf att reesa. Öfverst Planting feck
låf ock, effter som hans alste sohn är här qvar.
Effter klockan var 12, steeg Hans ExcelLtz upp
och befallte Secreteraren giöra extracterne och svaret till
Hans Kongl. Maij:tt färdigt.
Den 10 Septombris för middagen, sedan samptlige
Ridderskapett och Adelen var sammankommit.
1 Jämför nedan sid. 16.
14
1672.
Hans ExcelLtz uhrsäcktade sig, att Ridderskapett
ock Adelen kafva något väntat; kan kafver der under
något kafft att giöra med deeras breef, som begiära blifva
såssom naturalisati intagne.
Hr Landtmarskalcken: Dke deputerade till brefvens
genomseende troo sig intet kunna i dag blifva färdige,
effter där äre åtkskillige casus, som förefalla.
Samma gång gaf Hr Landtmarskalcken fram en supplication,
som Håffrådetz Taubenfelts broder insinuerade
emot bemälte Håffrådh. Men såssom dätt af een ock annan
uti 3:a classe sades, att supplicanten intet var alldeeles
klook, blef kans supplication intet attenderat eller acktat,
utan blef uplässin och [af] Hr Landtmarskalcken gafz till
Håffrådet Taubenfelt.
Dke som voro deputerade att igenomsee deras bref,
som begiära introduceras, kommo upp.
Hans Excelktz Hr Landtmarskalcken sade: Dhe
gode kerrar, som voro deputerade att öfversee introducendorum
bref, äro nu opkombne att giöra relation.1
Hr Landtmarskalcken tog först Öfverstleutnantens
Leuschers bref, viste dätt upp, seijandes: Jag troor intet,
att någon häfver någott häremot; kan är een hurtig ock
redelig cavalier, men intet af synnerliga medell.
Resolutio: Alla föllo honom bij.
Sedan upviste Hans Excelktz von Heises bref, och
mente Hans Excelktz, att eifter kan besitter godz uti
Lijflandh, hvarest Adelen är mäehta jalous om adellskapett,
ock framvijste ett attestatum atf Landtrådett, som attesterar
kans adelige extraction, tycktes att honom intet
kunde förnekas introduction.
3:a classis föll här emot, refererandes sig på kongl,
resolutionen af den 2 1668.
Hans Excelktz Hr Landtmarskalcken: Jag troor
lickvähl, att om vij gåfvo uth attester, att vij giärna
ville, att dhe skole blifva attenderade.
Hr Conrad Gyllenstierna föll samma mening bij.
Men eifter 3:a classis föll kårtt där emot, ty blef resolverat,
att han skulle, som vaknligit är, interimsvijs ock
1 Jämf. härom sista bilagan.
2 Latun.
September. 15
till nästa Rijkzdag skaffa sig bättre beskedh, tå kan hade
att niuta dätt rum, som kan nu prsetenderar.
Sedan uplästes Hyttmästarens von Röhrs bref ifrån
Hans Maij:tt, att blifva medk tvänne sine bröder på
Riddarhuussett immatriculerade.
Effter bemälte Ryttmästare häfver upvist Hans Kongl.
Maij:ttz [bref ock] Curförstens af Brandeburg original attestatum
om sin adelige extraction, blef och resolverat,
att kan skall iblandk dem, som naturaliseras, satt blifva
och fullkommeligen introduceras.
Vijdare proponerades om Hindrik Cletzer, och uplästes
hans attestatum, af principali rege armorum Anglise,
Edwardo Walker, gifvit.
Däröfver discourerades myckett, och eenkannerligen
stodk 3:a classis ther emot, och sade Major Orcharton,
att kan ock andre engelsmän hafva måst förskaffa sig
Konungens eget attestatum; elliest så blef dän kongl,
resolution citerat.
Hans Excelktz Hr Landtmarskalcken remonstrerade,
att denne rex armorum intet var i denne regarden
persona privata, utan som ähr dätt af hans embete att
see, att lian kafver ochså skrifvit under vår Konungz
riddareordning, varandes hans egentelige embete att verificera
sådanna bref.
Men 3:a classis stodh alt der emot.
Derföre resolfverades], att kan skulle nu intagas, men
honom lickväll påläggas att till näst kommande Rijkzdag
förskaffa sig Konungens bevijs; kan han dätt intet giöra,
skall han gå utaf Riddarehuusset, och honom intet tillåtas
gifva till Riddarhuusett, för än han genom Konungens i
Engelandli attestatum sin adellskap bevijssar, tå man
seedan skall see till att bringa honom till att gifva något
anseenligit till Riddarhuussett, effter han aldrig häfver
tient Sverige, utan snarare varit kallandes speion her.
Secreteraren Lars Wallenstedtz bref blef och upläsit,
och af l:a och andra classen för gått funnit, att han niuter
samma rum som hans broder i matrickelen, alldenstundh
han är och uti Dråttning Christinae bref medh dhe andre
syskonen comprfehenderat, dock så att effter broderen Olaus
Wallenstedt häfver een sohn, blifver han caput familise.
Därhos pålägges honom, Lars Wallenstedt, att förutan
16 1672.
dätt, att han gifver för sin persson 50 d:r s.m:tt, skall
han laga, att dhe penningar, som broderens arfvingar äro
för fa der ens introduktion ännu skylldige, blifva betalte,
hvilcket Lars Wallenstedt uppå sig togh.
EfiPter klockan var redan 12, skilldes Ridderskapett
och Adelen denne gången åth.
Ren 11 Septembris för middagen.
Så snart Hr Landtmarskalken sig hade satt, blef conceptet
på datt Ridderskapett och Adelen hade sluutit att
skrifva Hans Kongl. Maiptt till uti Gref Douglas och
Grefve Steinbergz saak, upläst (bil. 1). Och i datt samma
kom Gref Stenberg in uti riddarhuussahlen och gratulerade
Hans Excelktz Hr Landtmarskalckens charge, men effter
brefvet, som honom angick, uplästes, badh Hr Lantmarskalcken
honom så länge taga affträde.
Sedan kom Stenberg åter in, och i dätt han sig
satte, protesterade han emot Fiscalen Nordman, att dätt
intet skulle prejudicera honom, Grefven, uti sin rätt, att
Fiscalen var admitterat till sitt embetes förrättande, begiärandes
att dätt måtte införas i protocollet.
Secreteraren Lillieflycht kom på Riddarhuusett och
på Kongl. Maij:ttz vägnar tillkiänna gaf, att Hans Kongl.
Maijitt i nåder behagade, att Ridderskapett och Adelen
ville genom ett utskått hoos Hans Kongl. Maij:tt sig inställa
kl. 10.
Hr Landtmarskalcken proponerade strax, att classerne
ville nämbna uthskåttet.
Och blefvo [nämbde]:
Af l:a classe:
Gref Axel De la Gardie, Hr Gabriel Kurck,
Gref Anders Torstenson, Hr Christopher Gyllenstierna,
Hr Anders Lilliehöök, Hr Öfverst Sperlingh,
Hr Abraham Lejonhufwud, Hr Wolmar Wrangel.
Af 2:a classe:
Hr Mauritz Påsse, Hr Tore Bonde,
Hr Arwed Ifwarson, Hr Tått,
Hr Lennart Ribbingh, Hr Ståhlarm.
Hr Carl Falckenbergh,
September.
17
Af 3:a classe:
Hr Hans Mörner, Hr Grass,
Hr Johan Ekeblad, Hr Taubenfelt,
Hr vice Prsesidenten Lager- Hr Öfversten Ranck,
felt, Hr Öfverst Gyntersbergh.
Efven samma tijdh och för än uthskåttet gick af
Riddarhuussett, kom på Riddarhuussett Secreteraren Tawasteen
och på Kongl. Maij:ttz vägnar till kiänna gaf,
huru som Gustaf Koskull var fallen uti Kongl. Maij:tz
onåde och hade vijdrige dommar öfver sig af Håffrätten;
altså ville Kongl. Maij:tt, att han intet skulle låta sig
finna iblandh Sveriges rikes Ridderskap och Adell, och
derföre tillseijes att absentera sig ifrån Riddarehuussett.
Hans ExcelLtz gaf denna kongl, villian Ridderskapett
och Adelen till kiänna; befalte och strax Fiscalen
att seija Gustaf Koskull dätt, och om han vore på Riddarehuusset,
skulle han straxt gå uth.
Sedan ook dätt nominerade utskåttet kl. 10 på Slåttet,
och alldenstundh dhe andre Stenderne äntå intet voro upkombne,
förtöfvade Hr Landtmarskalcken medh sitt utskått
lijtet uti förmakett, men effter deeras ankombst inkallades
uti stora rådsahlen, tå Hans Excelktz Rijkz-C antzleren
således tahlade: Vår allernådigste Konung och Herre erkenner
medh serdeles nåde, att Rijkzens Ständer hafva
effter Hans Kongl. Maij:ttz ordres så villigt infunnit sig
till närvarande Rikzdagh oachtadt dhe besvär, som sådant
har kunnatt een eller annan förorsaka. Och såssom Hans
Kongl. Maij:tt högst gläder sig, att dhe kunnatt i ett så
fredeliget tillståndh medh hälssa komma hijtt, så är Hans
Kongl. Maij:tt derjempte benägen och villig denne sine
trogne undersåtares hörsamheet medh all kongl, ynnest
att bemöta och vedh denne berammade Rijkzdag theras
trogne inrådh och betänckiande att inhämpta i the saker,
som rijkzens vällfärdh och säkerheet angå och touchera.
Serdeles har Hans Kongl. Maij:tt i nåder för gått funnit
nu i begynnelssen att föra dess Ständer till minnes, huru
som Gudh ded aldrahögsta har behägatt för någon tijdh
sedan att hädankalla fordom Rijkz-Skattmästaren Hr Seved
Bååt, hvars lijfztijdh Hans Kongl. Maij:tt giärna hade
Sv. Riddersh. o. Adels rihsd.-protXI. 1672. 2
18
1672.
önskatt längre vara för den kulda och oförtrutne flijtt,
sorn han till Hans Kongl. Maij:ttz tienst och rijkzens bästa
altijdh bevijste. Och alldenstundh samma rikzskattmästareställe
nu i lång tijdh har varit vacant och effter thett
afftahl, som uppå Rijkzens Stenders anhållande giort är,
intet har kunnatt ersättias in minorennitate Regis utan
theras minne och vetskap, har Hans Kongl. Maij:tt i nåder
velatt inhämpta, om the tyckia ochså nu nödigt vara,
effter som förr altijdh har varit vant, att besättia samma
säte, för än om andre ährender något proponeras på sahlen
eller hvarest Hans Kongl. Maij:tt begiärer, att dhe sin
emilian öfverläggia ville och forderligst som skie kan medh
sitt svar inkomma.
Hr Landtmarskalcken: Såssom Sveriges rijkes Ridderskap
och Adell på Kongl. Maij:ttz allernådigste befallning
hörsammeligen sig infunnit hafva till denne Rikzdag,
så är först och främbst alles vår skyldigheet, Hans Kongl.
Maij:tt een ödmiuk och trogen tackseijelsse hembära, som
i dhe näst förflutne åhren een så tijdig och trogen försårg
för hela rijkzens vällfärdh dragett häfver, att vij nu i
fredh sampt och önskeligt tillståndh hafva kunnatt komma
tillhopa, bediandes därhoos på dätt ödmiukaste, att Hans
Kongl. Maij:tt tächtes uti een så nådig försårg continuera.
Rijkzens Ridderskap och Adell hade giärna önskatt och
sedt, dät Gudh hade så behagat till Hans Kongl. Maij:ttz
regementzbördas merckelige lijssa och understödh längre
i lifvet behålla Hans Excelktz fordom Rijkz-Skattmästaren
Hr Seved Bååtz persson, hvilckens dödelige frånfälle har
förordsakad stoor klagan, men som dätt intet har stått
till att ändra, önska vij alla, att Gudh ville samma embete,
som nu tompt och ledigt är, medh ett så högt och
capabelt subjecto ersättia, som des importance fordrar.
Och som Hans Kongl. Maij:tt [behagat] af Rijkzens Stender
och theriblandh af Ridderskapett och Adelen att äska och
fordra dess betänckiande, om samma embete skall för propositionen
ährsättias, alttså skola dhe, som af Ridderskapett
och Adelen hijt opkomne äre, the öfrige sådant
föredraga och effter plägat rådli medh dem sine trogne och
underdånige sentiment ther öfver ödmiukeligen frambära.
I dät Rijkzens Ständers utskått ämbnade gå uth,
sade Hans Excelktz Rijkz-Cantzleren: Ehuru väll Hans
September.
19
Kongl. Maij:tt giärna önskar, att medh denne saken skulle
skyndas, så förunnar Hans Kongl. Maij:tt [eder] lickväll
giärna tijdh att däröfver discourera och medh hvar annan
öfverläggia.
Uthskåtten togo ther medh affträde ifrån Hans Kongl.
Maij:tt, och när Ridderskapetz och Adelens utskått var
kommit på Riddarehuussett, refererade Hans Excelkce Hr
Landtmarskalcken för dhe andre af Ridderskapett och
Adelen hvad som uppe hoos Hans Kongl. Maij:tt förelupett
var, frågandes hvad veedh een så vichtig ting stodo till
att giöra och sluuta.
Effter klockan var i slagett af 12, tycktes vara för
seent att denne gången taga denna vichtiga saken före,
effter han intet så snart kunde sluutas.
Hr Landtmarskalcken: Saken är vichtig och important,
så att hon är värd att blifva noga öfverlagd och
discourerad, och effter hvar och een behöfver hoos sig sielf
att öfverläggia henne, så är bäst bijda till mårgon, på
dätt man kan hafva rådrum och tijdh att hogsa sig om;
ty villia vij komma till hopa i mårgon kl. prsecise 8, förmanandes
sedan där hoos, att Ridderskapett och Adelen
ville oförsummeligen och prsecise kl. 8 sig infinna.
Samma dag gaff Riddarhuusfiscalen till kiänna, huruleedes
Chronstiernorne sig hade excuserat.
Den 12 Septembris för middagen.
Hans Excelktz Hr Landtmarskalcken: Vij hafva
nu i dag een vichtig saak att öfverläggia; därföre, gode
herrar, ville hvar och een blifva stilla uti sitt rum och
bruka den moderation, som riddarhuusordningen vedh handen
gifver, och på dätt denne så högvichtige saken, som sannerlig
är vichtig, måtte tillbörligen blifva debatterat, och
på dätt att hvar och een må desto bättre denne saks beskaffenheet
fatta, voro bäst, att hon blifver först discourerat,
[förr] än man skreede therutinnan till någott sluut.
3:a classis begiärte att få höra statum causse, hvilcken
Hans ExcelLtz å nyo repeterade, gifvandes dem vidh
handen, att Hans Kongl. Maij:tt hade genom Hans Excelktz
Rijkz-Cantzleren låtit proponera, om man för eller
effter proposition skulle komma till rijkzskattmästarevåhlet,
20
1672.
hvilcken saak dhe ville nu först discourera, för än ther
utinnan ett vist sluut fattades.
Hr Conrad Gyllenstierna: Jag kan intet see nödvändigt
att discourera een saak, som är så klaar.
Hr Landtmarskalcken: Vist är dätt nödvändigt,
att vij discourera däröfver, på dätt att vij måtte hafva så
myckett bättre rationes till dätt vij sluuta.
Hr Taubenfelt: Jagb tycker vara bäst, att några
vällias utur hvar classe, som bär öfver discourera.
Hr Lagerfelt: Så plägar dät vara vahnligit, att
någre forst discourera öfver hvad som proponeras, och
seedan fattas däröfver ett sluut; derföre är och nu bäst,
som Hr Landtmarskalcken säijer, att saaken får discoureras.
Hr Conrad Gyllenstierna: Saken är ju intet strijdigh.
Hans Excelktz Hr Landtmarskalcken: Om dätt intet
hade behöftz att delibereras öfver denne saaken, så hade
aldrig Hans Kongl. Maij:tt genom Bijkz-Cantzleren på
dätt sättet proponerat benne för Kijkzens Stender. Effter
Hans Kongl. Maij:tt gifver oss betänckia, om skattmästarevahlet
skall skie för eller effter propositionen, så är ju
däraf att sluuta, att Hans Kongl. Maij:tt häfver intet
sielf fattat visse tanckar där uti.
Hr Conrad Gyllenstierna: Dbe som hafva något
att seija deremot, att skattmästarevablet bör skiee förr,
han stige up.
Hans Excelktz Hr Landtmarskalcken: Om någre
af hvar classe taga saaken före, dätt häfver altijdb varit
så öfligit, är och conformt med riddarhuusordningen. Hr
Lagerfelt och Hr Taubenfelt taga argumenta pro och
tvenne af den 2:a classen taga argumenta contra. När
saken således är discourerad, kunna vij seedan så mycket
säckrare sluuta henne.
Gref Stenberg: Dätt är nästan betänckeligit här att
discourera, effter Riddarhuusset är ett domus plena rimarum,
och den, som tahlar här af bästa hiertelaget, blifver
her snarast marqueradh.
Hr Lagerfelt: Effter Hr Landtmarskalcken af mig
begiärar, att jag skall framställa argumenta pro, så
refererar jag mig i dätta måhlett 1. på regeringzformen,
2. på usansen och vedh förrige bruk; vore nu någon, som
hade något att seija här emot, så kan dän seija sin mening.
September.
21
Hr Taubenfelt: Dhe argumenta Hr Lagerfelt häfver
framburit, uptager 3:a classis för goda, och är 3:se classis
votum, att skattmästarevahlet skieer för propositionen.
Hr Mauritz Påsse: Här uti 2:a classe ähre vij och
i samma mening som Hr Lagerfelt, men vore någon, som
ville tahla emot, så villia vij tå discourera.
Hr Conrad Gyllenstierna: l:a classis menar och
dätt samma, att skattmästarevahlet bör skie för propositionen
utaf dhe fundament, som redan ähre sagde.
Hr Landtmarskalcken: Jag tycker, gode herrar,
att vij precipitera oss, ty i dätt stället att vij borde
discursevijs öfverläggia saken, gå vij nu till och sluuta ett
vist, förr än vij veeta, hvad de andre Stenderne mena, och
såssom vij måste conferera medh dhem, altså måste vij
hafva argumenta i förrådh, och huru få vij dem, om vij
intet först discourera saken. Gode herrar, vij agera prsepostere
här utinnan.
Gref Gabriel Oxenstierna Turesson: Huru kan
een saak, som är conditionerad medh dätt ordett, nu sluutas,
för än hon discoureras först?
Ehuru väll att Hans Excelktz Hr Landtmarskalcken
reprsesenterade sakens angelägenheet, och att hon måtte
först discoursevijs företagas, [förr] än något vist sluut öfver
henne blef fattadt, förehållandes Ridderskapett och Adelen
hvad riddarhuusordningen i dätt fallett dicterade, så kunde
Hans Excelktz ändå intet bringatt där till, utan blefve
alla i den meningen, att skattmästareembetett skulle för
proposition besättias, varandes dätt samma icke allenast
usansen och dhe förrige Rijkzdagarnas procedeurer likmätigt,
utan qvadrerade medh regeringzformen.
När Ridderskapet och Adelen sig således på regeringzformen
och usansen beropade, remonstrerade Hans Excelktz
Hr Landtmarskalcken, att uti regeringsformen intett
voro förafskeedatt om tijden, anten vacancen af een regeringzperson
skulle besättias för eller effter rijkzdagspropositionen,
och att man funno af 1660 åhrs besluut, att
regeringsperssoner ähre blefne tillsatte långt effter rijkzdagzpropositionen,
som och tå var ski-edt, så att man icke
kunde sustinera, att praxis och usansen altijd häfver varit
till att besättia sådanne vacantier för proposition, fast om
dätt således voro på Rijkzdagen åhr 1664 och 1668.
22
1672.
På dätta blef af Hr Hindrich Falckenherg svaratt,
att på den första Rijkzdagen, sorn böltz anno 1660 blef
äntå ingen annan regeringh constituerad, än att Hennes
Maij:tt Enckiedråttningen medh samptelige Rijkzens Rädb
interimsvijs skulle föra regementet, till dess man framdeeles
sig om sielfva regeringen kunde samsättia, effter
som och tbet af Giöteborgz 1660 besluut och af the bref
att afftaga är, som i medier tijd under Hennes Maij:ttz och
samptelige Rijkzens Rådz underskrifft äre uthfärdade. Men
såssom man åter kom samma åhr till Rijkzdagen i Stockholm,
blef förmedelst dhen gamble regeringzformens genomseende
och thett tå författade nye additament, Regeringen
satt uti dät tillståndh, som then sig nu befinner, och förr
änn Hennes Kongl. Maij:tt Enckiedråttningen medh Rijkzens
Rådh och Stender ther om blefve föreente, kundhe ju
intet något om sielfva regeringsperssonerne blifva förordnadt,
utan dätt måtte då nödvändigt effter propositionen
skee; altså kan intet denne Rijkzdag till ett lijka exempel
dragas, men seedan een fullkommelig Regering tå blef satt,
häfver praxis och usansen aldrig annan varit, än att then
afgångnas ställe är för rijkzdagspropositionen blifva (!)
ehrsatt.
Blefve altså stadige vedh dhen meningen, att dhe intet
ville discourera saaken, utan sluuta, att Skattmästaren
måtte effter regeringzformen för propositionen blifva ehrsatt.
Hr Landtmarskalcken: Men huru kunne vij sluuta
ett vist therutinnan, förr än vij veeta hvad dhe andra
Stenderne theruti varda giörandes?
Landzhöfdingen Graan upstigandes sade, att denne
saken var af stoor vichtigheet, och voro dätt bästa att
skiuta henne under Kongl. Maij:tt.
Men theremot ropades, att classerna hade reedan kommett
öfvereens i theras meningar, att theruti måtte handlas
effter usansen och regeringsformen.
Seedan blef dätt discourerat, huru man skulle få conferera
medh dhe andre Stenderne, och i dätt samma tillbiännagaffz,
att 2 präster voro för handen, hvilcka voro
aff dätt andeliga ståndet utskickade att på dheras vägnar
begiära conference medh Ridderskapet och Adelen. Och
blef dätt däm svaratt, att dhe kunde komma, när dhem
behagade.
September.
23
I medlertijdh blef dätt discourerat, om presternes utskått
skulle föras up i store sahlen till samptelige Ridderskapett
och Adelen eller conferera medh dem genom utskått.
Här öfver blefve meningarne åter igen deelte; somblige
ville, att utskåtten skulle föras up uti stoora sahlen till
Ridderskapett och Adelen, att alla finge höra, men Hr
Landtmarskalcken viste dätt vara otienligit både på ett
[och] annat sätt, och bäst blifva vid dätt vahnlige att conferera
medh dhem genom utskått.
Hr Lagerfelt: I Jesu nampn låtom oss blifva vedh
dätt, som är vahnligitt, och intet begynna — — 1
Den andra och 3:a classen biföll Hr Lagerfelts mening,
så att dätt slöts att conferera medh dhem genom utskått,
hvartill nominerades:
Af l:a classe:
Gref Axel De la Gardie, Hr Carl Sparre,
Gref Anders Torstenson, Hr Anders Lilliehöök,
Gref Axel Lillie, Hr Gabriel Kurck,
Gref Wilh. Douglas, Hr Clas Baneer.
Af 2:a classe:
Hr Mauritz Påsse, Hr Carl Falckenbergh,
Hr Arfwed Ribbing, Hr Axel Ståhlarm.
Hr Knuut Lillie,
Af 3:a classe:
Hr Erland Kafle, Hr Skyttenhielm,
Hr Gustaf Duwalt, Hr Elstierna,
Hr Gyllencreutz, Hr Erenschiöldh.
Detta uthskåttet gick neder utur stoora sahlen neder
i den mindre, att där afvänta Prästerskapett, och i medlertijdh
sändes ett lijtett utskått till Bårgerskapet, att förnimma
om dhe så ännu hafva öfverlagdt saken, att dhe
kunnde komma till conference medh Ridderskapet och
Adelen, hvilcka läto svara, att dhe voro färdige och ville
genom dess utskått conferera medh Ridderskapett och
Adelen, som och skiedde, att effter een liten stundh kommo
1 Meningen är här afbruten.
24
1672.
Prästerskapetz och Bårgerskapetz uthskått och blefve förde
needer uti conferentzsahlen.
För Prästerskapett talade Doctor Emporagrius,
tackade Ridderskapett och Adelen för dheras benägenheet
att conferera medh dem öfver dhätt angelägne ährendett,
som i går af Hr Rijkz-Cantzlerens Excellitz på Hans
Kongl. Maij:ttz vägnar framstältes, och funno dätt myckett
högnödigt och få medh Ridderskapet och Adelen däröfver
conferera. Prästerskapett förmodade, att dätt höga ståndett
låter sig finna benägett att communicera medh them och
intet misshaga att gifva Prästerskapett någon uplysning
i dätta måhlett.
Hr Landtmarskalcken effter föregående curialier:
Ridderskapett och Adelen skulle giärna veeta, om Prästerskapett
hade fattat någre visse tanckar öfver denna
saaken.
Doctor Emporagrius: Yij voro straxt i går tillsamman
och påminte oss hvadh som af Hans Excelktz Rijkz-Cantzleren
blef proponerat; hafva och öfverlagdt dätt emilian
oss, men kunna intett väll finna oss där i, effter dätt är
een hög saak och vij eenfaldige män, som intett äre vahna
att hantera så höga saaker, hvarföre vij och komma till
eder, höga herrar, som förmodeligen bättre hafva penetrerat
henne; derföre hafva vij intet kunnat fatta någon viss
resolution, för än vij finge conferera medh eder, gode
herrar, och genom eder, gode herrars information komma
till något närmare förståndh.
Hr Landtmarskalcken: Ridderskapet och Adelen
finnas redebogne att gå eder, högvördige herrar och dätt
vördige Prästeståndett gierna härutinnan tillhanda effter
all möijeligheet. Kan skee någen iblandh eder behagar
discourera öfver saken, så är iblandh Ridderskapett och
Adelen dhe, som skola inlåta sig uti een amiabel discours,
och kan man sedan desto bättre fatta öfver saken ett vist
sluut.
Doctor Emporagrius: Hoos oss äre vij uti tvifvellachtige
tanckar här öfver, ty een dehl meena så här förståås
Hans Excelktz Rijkz-Cantzlerens ordh, att dätt vacerande
rijkzskattmästarestället skulle för propositionen
blifva besatt; meena och, att så häfver varit bruukeligit.
Somblige äre fruchtsamme, effter een sådan qvestion intet
September.
25
är tillförende proponerad, och effter dätt vedh dhe förrige
Rijkzdagarne, tå sådant säte vacerade, intet frågades, utan
nu, hvarföre man och häfver hafft betänckiande att låta
sig vijdare ut, än sielfva formalierne gifva vedh handen;
effter qvestion tyckes vara klar, häfver man hållit för
säkrast att intet svara, eller och att skattmästarevahlet
bör före propositionen besättias. Såmblige äre cauti, tyckia
frågan vara ny och af stoor vicht; derföre hålla för säkrast
att recommendera Hans Kongl. Maij:tt sielf denne saaken,
effter begynnelssen är tagen af Hans Kongl. Maij:tt, derföre
lembna henne att sluutas af Hans Kongl. Maij:tt.
Yij äre intet vahna att hantera sådan officinam, hvarest
sådanne höge och vichtige saker beredas; derföre komma
vij till eder, gode herrar, att blifva af eder instruerade.
Dätt kunna vij oss allenast påminna, att dätt häfver tillförende
varit brukeligit, att sådanne ställen äre straxt
och för propositionen blefne besatte.
Hr Landtmarskalcken: Ridderskapett och Adelen
hafva och här till mestedehls blifvit uti formalierne och
intett något vist sluut fattat, betracktandes ännu denne
saaken: 1. Simpliciter blifva vedh qvestionen, 2. begiära
af Kongl. Maij:tt någon elusidation, eller 3. hemställa
saken uti Hans Kongl. Maij:ttz egit behagh.
Borgmestaren i Landzcrona: Hoos oss är denne
qvestion myckett discourerad, och finna henne af stoortt
efftertänckiande och derföre funnit nödigt att inhempta
dhe andre Stendernes betänckiande deröfver. Vij töras intet
tilltroo oss hafva rätt förstådt qvestion och hvad hon hade
att innebära; ty äre vij och kombne att begiära dhe höge
herrars communication och goda uplyssningh.
Hr Landtmarskalcken: Ridderskapett och Adelen
finna intett någott stoort dubium i sielfva frågans innehåldh
och påminna sig intet annorlunda, än att Hans
Kongl. Maij:tt skulle åstunda Stendernes betänckiande, om
rijkzskattmästarestället skall för propositionen eller effter
blifva ehrsatt, och ehuruväll dhe hafva här till allenast
genom discourser öfverlagt saaken och intet fattadt ther
uti något sluut, så betrachta Ridderskapett och Adelen
henne lickvähl effter dän anledning, som regeringsformen,
usansen och friske exempel tillfälle gifva; påminna sig och,
att förra Rijkzdagar äro ther af begynte.
26
1672.
Doctor Emporagrius: Jag kan intett neeka, att icke
störste dhelen hålla för tryggast att blifva vedh dätt, som
vant är, och blifva eenfalldeligen där vid, derföre vij och
hoos oss villia därom rådgiöra, att seedan gifva vårtt underdånigeste
betänckiande, och skulle vij derföre giärna blifva
notificerade aff dhe andre Stenderna, när dhe äre färdige,
att vij seedan kunna gifva Kongl. Maj:tt vårt svar.
Borgmästaren: Såssom vij intet äre under oss ännu
derutinnan eenige, så kunna vij och intet gifva någott vist
svar, men tyckes lickväll, att största dhelen äre därtill
inclinerade, att lembna denne saaken uti Hans Kongl.
Maij:ttz egen disposition.
Hr Landtmarskalcken: Ridderskapett och Adelen
lefva uti de gode tanckar, att dhe gode herrar aff Bårgerskapett
läre hafva på behörligit sätt öfverlagdt denne
saaken, och skulle derföre giärna veeta, hurudanne skiähl
dhe godhe herrar hafva.
Borgmästaren: Af den proposition, som Rijkzens
Ständer förestältes, kunna vij intet annatt sluuta, än att
Kongl. Maij:tt vill hafva theruti frie händer, derföre vij
conformera oss ther effter.
På dätta sättet ändades denne conferencen, och Hans
Excelktz och utskåttet gick seedan up uti sahlen, att refefera
Ridderskapett och Adelen hvad som medh dhe tvenne
stånden, Prästerskapett och Bårgerståndett, handlatt var,
huru såssom Prästerskapett var inclinerat till Ridder -  skapets och Adelens mening, att skattmästarevahlet borde
skee för propositionen, men ehuruväll Bårgerskapett sade
sig ännu intet hafva slutett något vist, så gåfvo dhe Bokvist
så myckett tillkiänna, att the äro uti heell annan
tan eka och villia lembna dätt uti Hans Kongl. Maij:ttz
egen disposition.
Såssom dätt var nu reedan långtt lijdit på dagen, och
klockan reedan ett, ty dimitterade Hr Landtmarskalcken
Ridderskapet och Adelen medh dhen påminnelssen, att dhe
den fölliande dagen skulle komma tijdigt och prsecise kl.
8 tillsamman.
Den 13 Septembris för middagen.
Hr Landtmarskalcken: I gode herrar varde eder
väll påminnandes hvad i gåår passerade; kunde vij nu
September.
27
komma till endskap, så kunde förmodeligen propositionen
skee uti dän tillkommande veckan. Skulle man icke nu
sända ett uthskått till dhe andre Stenderne, att förnimma
om dhe ville tillijka medh oss inkomma hoos Hans Kongl.
Maij:tt medh dheras svar?
Hr Lagerfeldt: Dätt tyckes vara dätt bästa, men
huru skola vij giöra medh böndren, som intet hafva varit
hoos oss?
I thett man ther om tahlade, kom böndernes utskått.
Blef och strax infördt, tå theras tahle man hällsade Ridderskapet
och Adelen från theras medbroder, begiärandes att
Ridderskapet och Adelen ville meddehla them i then vichtige
saaken ett gått rådh, effter samptlige allmogen var
sinnadh att intett gåå ifrån Ridderskapett och Adelen,
utan skiuuta sig alldeles under Ridderskapets och Adelens
gåttfinnande, och hvadh Ridderskapet och Adelen i denne
saaken sluuta, dätt samma vill och samptelige allmoogen
föllia.
Hr Landtmarskalcken: Ridderskapet och Adelen
betacka eder, gode män, för dätt goda förtroeende, som I
hären till them, och vij sen eder så villige att conferera
medh oss. I skolén och spöria, att Ridderskapett och
Adelen äre benägne att gifva eder dätt bästa rådh, som
the kunna finna, som thet och gifves eder nu till kiänna,
att Ridderskapet och Adelen hafva öfverlagdt medh Prästerskapett
och Bårgerståndett om then proposition, som oss
är på Hans Kongl. Maij:ttz vägnar utaf Rijkz-Cantzleren
förestält, och förnimma, att Prästerskapet är mästedehlen
i den tanckan, att skattmästarevahlett bör skiee för propositionen,
effter dätt icke allenast kommer öfvereens
medh regeringzformen, utan och medh dätt, som är tillförende
practicerat vordett i sådant fall. Ridderskapett
och Adelen äre intett heller långdt i från den meningen,
och skulle vij giärna veta, hvad I, gode dannemän, meena,
på dätt vij kunde seedan inkomma hoos Hans Kongl. Maij:tt
medh vårtt underdånigste svar.
Bonden tackade för den gunst, som allmogen bevistes,
att Ridderskapett och Adelen ville meddehla dem sine gode
rådh, och vore allmogen till freds medh thett, som dhe
höge herrarne af Ridderskapett och Adelen slöto, therifrån
the och intet ville gåå, utan hålla medh Ridderskapett
28
1672.
och Adelen, bediandes seedan att Ridderskapet och Adelen
ville och här effter meddehla them dheras gode rådh uti
dätt, som förefalla kundhe.
HvaremottHr Landtmarskalcken försäckradhe dhem
om Ridderskapets och Adelens goda benägenheet emot them,
att uti alt gifva dem dhe rådh, som the kunna finna vara
Hans Kongl. Maij:tt och rijkett nyttigast.
Sedan gick Hr Landtm ar sk al eken medh uthskåttet
up till samptelige Ridder skapett och Adelen, refererandes
hvad Stenderne hafva handlatt, och huru the hafva ultro
uthlåtit sig att villia stemma in medh Adelen.
Hr Lagerfelt påminte, att bönderne skulle hedras
medh ett utskått; dätt häfver altijdh varit så vaant, och
voro häst att blifva ved det, som tillförende är öfvatt
vordett.
Blefve och desse effterfölliande ther till uthnämbde:
Af l:a classe:
Gref Gabriel Oxenstierna Hr Gustaf Gyllenstierna,
Turesson, Hr Jacob Flemming.
Af 2:a classe:
Hr Boije, Hr Åke Rolamb.
Af 3:a classe:
Hr Erlandh Kafle, Hr Gyllenanckar.
Contenta commissionis vore, att låta bonden veeta,
dätt Ridderskapett och Adelen voro i dhen meningen, att
skattmästarevahlet bör skiee för proposition, och inhempta
dheras tanckar öfver saaken, och låta dem der hoos veeta,
att Ridderskapett och Adelen voro icke allenast eenige,
utan och färdige att medh dätt forderligaste infinna sig
medh svar hoos Hans Kongl. Maij:tt.
Samma utskått gaf, när dätt igenkom, tillkiänna, att
bönderne tackade Ridderskapet och Adelen för den ähra,
som dem bevistes, och ville altijd conformera sig effter
Ridderskapets och Adelens behag, begiärandes derhoos att
Ridderskapett och Adelen ville låta dem veeta, när dhe
skicka upp till Hans Kongl. Maij:tt, så villia dhe och instella
sigh.
September.
29
Samma dagen blef och ett utskått skickadt till Krigzbefählett,
att här öfver veeta dheras tanckar, och voro:
Af l:a classe:
Hr Carl Sparre, Hr Horn.
Af 2:a classe:
Hr Lillia, Hr Lennart Ribbing.
Af 3:a classe:
Öfverst Groothusen, Hr Forbus.
Hvilcka kommandes igen refererade, att Krigzbefählett
betackade Ridderskapett och Adelen för den abran, som
dhem bevistes, att Ridderskapett och detta angelägne
värcket med dhem communicera ville, och fan Krigzbefählet
sig intet alient ifrån dhen tanekan, som Ridderskapett
och Adelen öfver samma saak fattadt, utan gerna
conformera sig der effter, bediandes och dher hoos att
Ridderskapet och Adelen ville communicera medh dem,
hvad vijdare förelöpandes varder.
Blef ochså ett utskått till Prästerskapett och Bårgerskapett
skickatt och bestodh af desse personer:
Af l:a classe:
Hr Anders Lilliehöök, Hr Abraham Lilliehöök.
Hr Conrad Gyllenstierna,
Af 2:a classe:
Hr Mauritz Påsse, Hr Ståhlarm.
Hr Johan Ribbing,
Af 3:a classe:
Hr Johan Ekebladh, Hr Öfverst Gyntersbergh.
Hr Öfverst Ranck,
Desse ginge till bemälte ståndh, att låta däm veeta,
att Ridderskapett och Adelen vore nu eenige uti den
saaken, som af Hans Kongl. Maij:tt proponerad var angående
rijkzskattmästarestället, och ätt Ridderskapett och
Adelen ville medh dätt första vijssa sig inför Kongl. Maij:tt
medh deeras svar.
30
1672.
Secreteraren Swan kom in och refererade för Hr Landt
marskalcken,
att dätt var Hans Kongl. Maij:ttz nådigste
villie, att dhe, som hafva godz uti Hallandh, Bleking och
Skåne, skulle låta sig finnas kl. 2 effter middagen på Slåttet
uti cantzliesahlen. Hvilcken kongl, villia blef utaf Hr
Landtmarskalcken Bidderskapett och Adelen in pleno
ansagdt.
Dätt uthskått, som var till Prästerskapett och Bårgerskapett
gångit, kom igen, refererandes huru såssom dhe
hafva först varit hoos presterne, och tackade Prästerskapet
för den förtroligheet, som Bidderskapett och Adelen viste
emot dheras ståndh, seijandes sig och vara medh theras
svar färdigt, och bestodo uti dhen meningen, att rijkzskattmästarevahlet
skulle för rijkzdagzpropositionen ersättias,
bediandes der hoos att Bidderskapett och Adelen
ville låta dem veeta, när dhe embnade gå up till Hans
Kongl. Maij:tt att frambära dheras svar. Therifrån ginge
dhe till Bårgerskapett, hvilcka sade sig för 2 dagar hafva
varitt eenige, begiärandes seedan att Bidderskapett och
Adelen ville låta däm veeta, när dhe ville inkomma medh
deeras svar inför Hans Kongl. Maijfit.
Straxt här effter befalte Hr Landtmarskalcken Secreteraren
att gå up på Slåttet och genom een af Hans Kongl.
Maij fitz Secreterare begiära tillträde hoos Hans Kongl.
Maijfit att inkomma medh theras underdånige svar, och
adresserade Bidderskapets och Adelens Secreterare sig till
Secreteraren Olivecrantz, tillkiänna gifvandes att effter
Bidderskapett och Adelen hade effter ett noga öfverläggiande
fattadt ett vist sluut öfver den proposition, som på Kongl.
Maijfitz vägnar genom Bijkz-Cantzlerens Excellfiz rijkzskattmästarevahlett
angående,1 och begiärade att få komma
in för Hans Kongl. Maijfit medh theras underdånige svar.
Secreteraren Olivecrantz geck straxt in uti Senaten medh
Bidderskapetz och Adelens begiäran och kom uth medh
dätt svarett, att Hans Kongl. Maijfi förvänte Bidderskapets
och Adelens ankombst, hvilckett svar Bidderskapets
Secreterare bar strax neder på Biddarhuussett, tå
Hr Landtmarskalcken förfogade sig med samma utskått,
som proposition emottogh, på Slåttet. Och när Hr Landt
-
1 Meningen ofullständig.
September.
31
marskalcken medh dätt Bidderlige uthskåttet på Slåttet
var kommen, måste lijtet dröijas uti förmakett, effter uthskåtten
ifrån dee andre Stenderne intett voro kombne,
men såssom dätt intet länge töfvade, blef Bidderskapetz
och Adelens tillika medh dhe andre Stendernes uthskått
inkalladh uti stoora rådcammaren inför Hennes Maijfit
Dråttningen, Begeringen och Bijkets Bådh, tå Hr Landtmarskalcken
således sitt svar framstälte:
Stormechtigste Dråttningh, högvälborne herrar Sveriges
rijkes Begeringh och Bådh. Eders Kongl. Maijfitz vår allernådigste
Konungz och Herres nådigste villia och befallning
till hörsamste och underdånigste föllje haa Bidderskapets
och Adelens deputerade then them förestälte och af Hr
Bijkz-Cantzleren proponerade frågan om rijkzskattmästarevahlett
icke allenast hoos sig sielfva öfverlagdt, utan och
medh dhe andre Bijkzens Stender plägat där öfver communication;
och som dhe giärna sin ofullkommeligheet erkienna
i så höga sakers debat, bedia dhe på dätt underdånigste,
ått om the intet ha rååkatt rätt så uppå, dätt
då i kongl, nåde må väll uthtydas och uptagas, effter som
intentionen är godh och theras tanckar reedelige. Dhe ha
vedh sakzens mogna öfverläggiande intet kunnat finna för
sine perssoner någre så vichtige skiähl och motiver, som
kunna bringa them ifrån the tanckar att hålla för rådeligett
vara att blifva vedh den låflige usanse, som vedh
sådanne embeters besättiande på förra Bijkzdagar har varit
bruukeligit, och stanna derföre i dee tanckar och giärna
skulle see, att och nu så skee måtte. Bidderskapett och
Adelen blifva ochså mycket mehra styrckte i denne sin
mening deraf, att dhe ha funnit dhe anndre Stenderne
mestedels der till inclinerade; och som dätt oss fördålt är,
om Hans Kongl. Maijfit någre andre orsaker haar, som
skulle kunna hindra denne plägseeden, så understå dhe sig
icke deruti att grubbla, utan hafva hållitt dätt för tryggast
och bäst vara att blij vedh denn vahnan, att för än
propositionen skeer för Bijkzens Stender, thett vacerande
rijkzskattmästarestellet må ersättias, troligen önskandes,
att Gudh den aldra högsta ville såå dirigera Hennes
Maijfitz och Deras Excellriers hiertan, att af them ett
sådant subject projecteras och nämbnas måtte, som Gudz
nampns ähra och rijkzens vällfärdh altijdh har för ögonen
32
1672.
och samma höga embete medh justiee och troo kan förrätta.
Erckiebiskopen Doctor Stigzelius framstelte dereffter
sitt tahl på Prästerskapetz vägnar ungefär således: Vij af
Prästerskapett hafva ochså oss på samma sätt betänckt
som Adellståndett på dhen frågan, som Hans Kongl. Maijfit
vår allernådigste Konungh har oss föreställa låtit, och
träffa i lijka måtto lijka oss emellan; vij kunnom för väre
perssoner intett finna någre orsaker, hvarföre vij skola
gå ifrån den gambla vahna och plägseedh, men som vij
intett hafva så väll kunnatt fatta eller förstå vichten af
dätt höga ehrendett, hemstella vij sådant vår nådigste
Dråttning och dän Kongl. Regeringens goda behag och
omdömme, lijtandes på Hans Maij:ttz och dhe höge herrars
gunst och nåde emot oss, att vår eenfalldigheet måtte i
nåder ansedd och i bästa måttan uthtydd blifva.
Borgmestaren i Stockholm And. Jerner på Bårgerskapets
vägnar: Stoormechtigste Konung, Eders Kongl.
Maij:ttz trooplichtige tienare af rijkzens Bårgerskaps fullmechtige
hafva effter Eders Kongl. Maij:ttz nådigste tillåtelsse,
den dee medh underdånigste tackseij elsse erkiänna,
tagett i betänckandhe och öfverlagt den frågan, som Eders
Kongl. Maij:tt månde i förgår behaga samptelige Rijkzens
Stender föreställa, medh nådigste befallning att dhe sig
deröfver skulle förklara, nembligen om till rijkzskattmästarevahlett
skridas skulle, för än proposition skieer.
Så ehuru väll dhe finna dhen qvestion vara så högh och
svår för dem, att dhe medh then eenfalldigheet, som finnes
hoos them, intet hinna till att penetrera alt och medh
veederbörande mogenheet att betänekia dhe skiähl, som
kunna movera them till att råda till rijkzskattmestarevahlet
för proposition, icke des mindre, effter ved förre
Rijkzdagar har varitt vaant att besättia sådant embete,
för propositionen skedde, så ha och nu största dhelen aff
Bårgerskapett stadnatt deruti tillijka medh dhe andre
Stender och önska, att Eders Kongl. Maij:tt ville i nåder
tillåta, att och nu rijkzskattmestarevahlett må skee för
propositionen, bediandes i diupaste underdånigheett, Eders
Kongl. Maij:tt ville dheeras underdånige svar och betänckiande
medh kongl, nåder och ynnest förmärckia.
Bondens svar [var] ungefähr af lijka innehåldh.
September.
33
Rijkz-Cantzleren: Hans Kongl. Maij:tt vår allernådigste
Konung häfver intagett af dess trogne undersåtare
trogne rådh och betänckiande i dett ährendett,
som Hans Kongl. Maij:tt haar dem föredragitt, och emedan
som saaken är af den vicht, att hon och bör här vahll
öfverläggias, beeder Kongl. Maij:tt, att dhe ville ännu
någott lijtett affträda, men lijkväll töfva qvar neder i
rummen, på dätt att dhe måtte vahra när vedh handen,
om Kongl. Maij:tt finner rådeligit att upkalla them och
vij dare medh them rådgiöra.
I dätt samma befaltte Rijkz-Cantzleren Secreteraren
Olivecrantz att föra Ridderskapetz och Adelens uthskått
nider uti Cantzliett och dee andre Stendernas uthskått
till sine rum.
När Hr Landtmarskalcken var medh utskåttet förder
uti den lilla cantzliecammaren, begynte Ridderskapetz och
Adelens uthskått alla et uno ore tacka Hr Landtmarskalcken,
som så berömbligen, väll och troligen häfver
framburitt inför Hans Kongl. Maij:tt aeeras mening, bediandes
att Hr Landtmarskalcken ville altfortt så troligen
theres verf, begieran och svar framföra. Hvaremot hr L andtmarskalcken
och badh, att dhe gode herrarne af uthskåttet
ville alt uptaga till dätt bästa, och ehuruväl] han
intet kunde så tahla i dätta fallet, som dätt sig elliest
borde, så kundhe han dock försäckra däm, att hvad han
hade tahlt, dätt hade han sincerement giortt; förmodade
derföre, att hans goda intention vell hoos dem och der
hoos samptl. Ridderskapett och Adelen uthtydas måtte.
Deruppå gaf åter uthskåttet Hr Landtmarskalcken
alla medh een mun sin tackseijelsse och beröm.
Sedan uthskåttet lijtet hade dröijt, blef dätt tillijka
medh dhe andre Stendernes uthskått upkallat till Hans
Kongl. Maij:tt, tå Hans Excelktz Rijkz-Cantzleren således
dem på Kongl. Maij fitz vägnar tilltahlte: Såssom
Kongl. Maijfit vår allernådigste Konung och Herre i nåder
har förnummit af Sveriges rijkes Stenders deputerade uthskått
dätt underdånige svar, medh hvilcket de sig infunnit
hafva på den till dem förestälte frågan om rijkzskattmästarevahlett,
och så af detta svarett sorn alt annatt
Rijkzens Stenders comportementer spörier Hans Kongl.
Maijfit deeras stadiga trooheet och vördnadt emot Kongl.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-protXI. 1672. 3
34
1672.
Maij:tt och deras kierlek emot fäderneslandet, alltså ehrkienner
och Hans Kongl. Maij:tt sådant medh kongl, nådhe
och benägenheet. Och alldenstundh Hans Kongl. Maij:tt förmercker
att (o: af samma svar, som Rijkzens Stender effter
sielfva frågans beskaffenheet hafva inrättadt, att dhe giärna
skulle villia veeta, om Kongl. Maijrtt hade någre andre
orsaaker och skiähl derjempte, som borde refiecteras på,
dätt Hans Maij:tt intet kan veeta, om Rijkzens Stender
så haa uthsträckt sine tanckar till, ty har Kongl. Maij:tt,
som i alt vill låta spöria sitt nådige hiertelag emot them,
i nåder gått funnit att intet förhålla them af alt det, som
tienar them till underrättelse, och låta them veta thet,
att denne frågan är dem således förestält vorden: 1. Therföre
att Kongl. Maij:tt i ingen måtto har velat betaga dem
then rättigheet, som dem i sådant fall competerar, att seija
sitt betänckiande uti. 2. Häfver Kongl. Maij:tt veelatt
gifva them tillfälle att efftertänckia och öfverläggia, om
icke denne Rijkzdagen, som nu har vunnit sin begynnelsse,
vore af annan beskaffenheet än den förre, ty om thet icke
vore, så syntes denne qvestion nästan vara fåfäng, alldenstundh
man eliest ofelbart hade blifvit vedh förre plägsedh
och vahna, och hade intet giortz behof annatt än att
låta Rijksens Stender veeta, att man vill skrijda till våhlet
och seedan inhempta deeras samtyckie till perssonen, på
hvilcken effter Grudz försyn dhe mästa vota hade fallit;
men som dhe veeta påminna sigh, att på sidste Rikzdag
blef tahlatt om Kongl. Maij:ttz majorenniteet, och något
hvar åstundade att see densamma fullbordas, fröijdandes
sig öfver Hans Kongl. Maij:ttz vällgångh och önskandes
att komma i fredh och vällmågo tillsammans igen, tå the
förbehöllo sig att vijdare villia tahla om Kongl. Maij:ttz
tillträde, dätt Grudh giöre lyckeligit till regementet. Rijkzdagen
har nu sin begynnelsse, och som Stenderne lära få
i den publique propositionen höra dem föreställas, att Kongl.
Maij:tt nu fyller sine 17 åhr, så lära dhe väll behierta,
hvad dätt har hoos sigh, hvaruppå Kongl. Maij:tt och har
veelat gifva them tillfälle föruth att reflectera och lembna
till dheras efftertänkiande, huru vijda dän beskaffenheeten
kan fordra någon förandringh nu emot dätt, som förr har
varit vahnligit. Kongl. Maij:tt afväntar dheras betänckiande
i dätta ährendet och haar dätt nådige förtroende
September.
35
till dem, att dhe altijdh äre vederreeda att hevijssa sin
oföränderlige devotion och huldheet emot Hans Kongl.
Maijitt och sin troheet och kierleek emot fäderneslandet.
Hr Landtmarskalcken svarade: Alla af Ridderskapet
och Adelen till uthskåttet deputerade tacka i
underdånigheet för dhen nådh Hans Kongl. Maij:tt har
täckts att hevijssa dem, i dätt Kongl. Maij:tt intet allenast
i nåder har upptagett dheras trogne och eenfalldige
tanckar om rijkzskattmestarevahlet, utan och att Hans
Kongl. Maij:tt har täkts ännu vijdare dem om sakens beskaffenkeet
att informera, och som de här närvarande af
uthskåttet intet äre till annat instruerade än att frambära
Ridderskapetz och Adelens ödmiuke svar, ty bedia
dhe i underdånigheet, att dem måtte effterlåtas detta, som
dem nu befalles, att öfverläggia medh dhe andre af Rijkzens
Ridderskap och Adell.
Presterskapett
Bårgerskapett
Bonden
Uthskåttet skildes sedan åth på Slåttet, så att landtmarskalcksstafven
bars på Riddarhuusset af een cantzliedräng,
och Secreteraren fick befallning att anslå Ridderskapet
och Adelen till den nästkommande dagen.
Den 14 Septembris.
Hr Landtmarskalcken refererade för Ridderskapet
och Adelen, huruledes Kongl. Maij:tt hade medh nåder
uptagit deras svar, men till Ridderskapets och Adelens
bättre underrättelsse gifvit dem vidh handen, om icke
denne Rikzdagen, på hvilcken förmodeligen Kongl. Maij:tt
varder regementet antagandes, hade en annan beskaffenheet
än den förrige Rijkzdagen, och derföre uti rijkzskattmestarevahlett
annorlunda borde procederas, än dätt plägar
skiee.
Hr Arfwed Ifwarson tyckte icke vara nödigt offenteligen
om dhen saken att discourera.
Dessförutan ville Ridderskapet och Adelen denne saken
intet heller vidare ventilera, uthan sade sig vilia blifva
vidh dätt, som sluutet var.
Och såssom deröfver uti classerne mycket sårlades,
sadhe Hr Landtmarskalcken: Jag vill förmoda, dätt I,
j togo ad referendum.
36
1672.
gode herrar, allareda nogsampt hade den saken eder emellan
öfverlagdt och debatterat. Nu tyckes mig häst att låta
henne ordenteligen discoureras; derföre ville 2 af hvar
classe ther om offendteligen discourera.
Men ingen thera af classerne ville sig ther till förstå,
utan begiärte att genom visse perssoner få uthseija dheras
votum i saken, som och skiedde.
Och sade Hr Duvalt 3 classis votum således, att
Ridderskapet och Adelen af 3 classe äre så vijda eenige
om dhen qvestionen, att de intet gå ifrån theras förre theröfver
förde voto, nembligen att skattmestarevahlett måtte
skee, för än rijkzdagzpropositionen publiceras, men att the
lickväll intet ville theröfver conclusive yttra sig, förr än
the medh dhe andre classerne voro conform blefne, och the
finge åter conferera om saken medh Stenderne, då i fall
någon af dhe andre Stender skulle vara af andre tanckar,
man måtte söckia att förmå them till att träda i ett sentiment
medh Ridderskapet och Adelen.
Hr Henrick Falckenherg på andra classens vägnar
declarerade Ridderskapet och Adelen i bemälte classe vara
medh 3 classe nästan conform, dock att the icke ville hålla
theras uthsago för ett fullkommeligit votum, förr än man
om saken medh dhe andre Stenderne hade confererat.
Hr Conrad Gyllenstierna, som 1 classis votum
förde, sade bemälte classis vara af samma mening som
dhe andre hegge classerne, att the nembligen intet ville
hälla detta för ett fullkommeligit votum, för än man hade
ther om medh dhe andre Stenderne confererat, men lickväll
önskade dhe alla, att rijkzskattmästaresätet måtte
blifva besatt, förr än rijkzdagspropositionen skeer.
Derpå begiärte Hr Landtmarskalcken, att Ridderskapett
och Adelen då ville lickväll uthnembna tvenne af
hvar classe, som ville uptäckia honom hvad skiähl dhe
hade till denne resolutionen, på dhet han, således om skiählen
informerat, kundhe desto beqvämare öfver saken medh dhe
andre Stenderne conferera och them till Ridderskapets och
Adelens meningh inducera.
Och blef i medier tijdh Riddarhuusfiscalen sändh till
Prästerskapett och Bårgerskapett, att gifva dhem vedh
handen, att Ridderskapett och Adelen åstundade een conference
medh them, hvilcken mötte Bårgerskapetz uth
-
September.
37
skått på vägen och altså först hoos dem sitt ährende
aflade.
Dess emellan blefve af 3:a (o: 2:a) classe Hr Henrick
Falckenbergh, Hr Arwed Ifwarson och af l:a classe Hr
Conrad Gyllenstierna och Hr Jöran Sperlingh denominerade
till skiählens uptänckiande.
Hr Duvalt sade, att Ridderskapett och Adelen af 3:a
classe hade blefvet förorsakade, ännu som tillförende, att
stå vedh then resolutionen, thet the höllö för bäst och
säkrast vara, att rijkzskattmästarevåhlet måtte skee för
än rijkzdagzpropositionen, och thet af fölliande skiähl:
1. Att regeringsformen och sielfva lagen, så väll som
förra tijders usence thet them dicterade.
Hr Landtmarskalcken begiärade att blifva under -  rättadh, hvarest dätt vore i lagen att igenfinna, på thet
han kundhe thet opvisa för the andre Stenderne, om thet
så behöfdes.
Hr Duvalt: Sielfva regeringsformen är af alla Rijkzens
Stender för een lagh vedertagen, den man hade
att rätta sig effter; så är och något om the femb
höge embeten uti Ridderskapets och Adelens privilegier
förmält.
Hr Taub enfelt continuerade desse skiähls opreepande
och sadhe, att thett andre skiählett, som Ridderskapett
och Adelen af 3:a classe till denne resolutionen hade hafft,
var dätt, nembligen att oppå så solenne möten, som een
allmänn Rijkzdagh är, då proposition skall skee inför Rijkzens
Stender, fordrar så vähl Konungens egen högheet
som Stendernas rätt, att dhe femb höge embeten, som
majestatem Regis representera, äre effter förrige tijders
loflige sedvana fullkomligen besatte. 3. Dess utan bestodo
och icke mindre Konungens högheet theruti, och
fordrade sielfva necessiteten, att när regementtett skall
blifva Konungen i händer lefvereratt, bör dätt skee af een
fullkommen Regering och icke någon stumpatt. 4. Vöre
alle andre Collegier medh sine visse förmän försedde, men
Rij kz-Gammar- C ollegi 11 m. hade icke allenast nu på fierde
ali rett alleredo varit utan dess hufvudh, men och voro
tvenne af Rijkzens Rådh ther ifrån afträdde, så att icke
mehr än een af Rijkzrådzperssonerne ther vore qvar blefven,
och fordrade fördenskuldh jämbväll nödvändigheeten, att
38
1672.
thet Collegium, så väll sorn dhe andre Collegier, måtte
effter förra sedvana blifva medh een Rijkz-Skattmästare
besatt. 5. Såssom regeringsformen alt in till Kongl. Maij:ttz
anträde till regementet bör hållas härutinnan för een lag
och rättesnöre, den man i samfälte 13 åhr allareda häfver
rättat sig effter, så är och icke heller försvarligit att träda
ther ifrå, förr än Kongl. Maij:tt sielf kommer till regementet,
och man då åter får i detta måhl een ny eller
annan lagh och regemente att föllia, väll förståendes dätt,
som rijkzens fundamental lagh om sielfva rådzvahlet statuerar.
— Elliest sade han, att Kidderskapet och Adelen
af 3:a classe än fuller hade flere skiähl, men draga betänkiande
dem publice att yttra.
Hr Falckenberg androg på 2:se classis vägnar desse
fölliande skiähl: Ehuruväll dhe gode herrar af 3:a classe
mycket vähl hade allaredo andragit dhe skiähl, som sarnptlige
Kidderskapet till een sådan eenigh resolution bracht
hade, så att man föga them skulle tilläggia, icke dess
mindre såssom mig af mine medbroder ähr anbefalt deeras
tanckar att yttra, måste jag medh behageligh kårtheet
referera hvadh them till stadfästelse af theras förre resolution
öfvertahlt hade:
1. Att begges(!) regementzformer, både then af åhr
1634 och anno 1660 åhre igenom 1660 ålirs rijkzdagzbesluut
för fundamental lagh declarerade, hvilcken uthi Konungens
omyndige åhr måste vahra och blifva oföränderlig. Medan
tå thesse regeringzförmer uthtryckeligen stadga, att alla
rijkzens handlingar genom the fem hufvudhcollegier drifvas
skole, them till directorer Dråtzet, Feltherre, Admiral,
Cantzler och Skattmästare förordrade ähro, förthenskull
när någon aff thesse perssoner fattas, tå ähr icke Collegium
så fullkommeligit, som ofvanbemälte constitutioner
dät besluuta, hvilcka lickväll till rijkzens vällfärdh och
styrelse effter nödvändigheeten och icke effter öfverflödigt
sätt inrättade och besluutne ähro, att theraf Rijkz-Skattmestarens
tijdige tillsättiande pröfvas högnödigt, serdeles
effter them androm af Regeringen uthtryckeligen är förbudit
sigh medh något annat Collegio att inblanda eller
något af thes officier sigh antaga.
2. När tå häremot invändes, att förbemälte regeringzformer
fäderneslandzens säkerheet vedh slijke vacantier
September.
39
ochså hafva i acht tagit, i dät att een af Rijkzens Rådh
i medier tijd directorium föra skall, som exemplen och alt
här till uthvijsa, att rijket äntå genom någon Regeringzperssons
frånfälle icke lijdit häfver, svaras ther till sålunda:
Att regeringzformen, som på åthskillige händelsser
häfver tagit sitt afseende, ochså uthi detta fallit alt visligen
häfver stadgat, men allenast subministrerat ett annat
subjectum uthi nödfall, såssom medh siukdomb och dödzfall
etc., dock lickväll ther medh icke grundat constitutionen
på den substituerade, uthan nampngifvit the perssoner,
som rijkzens styrelsse medh Rijksens Rådz råde
ähr anförtrodt, så att the kallas Rijkzens föreståndare,
hvariblandh Rijkz-Skattmestaren bör vara een, then nu
med Stendernefs] adprobation effter regeringsformens innehåldh
och förre vahne må antagas. Hvarföre skall tå för
then substituerades skull thens vahl differeras, som till
regeringzformens fullgiörande nödvändigt req vireras ? Sedan
förmår och anno 1660 åhrs rijkzdagzbesluut, att then, som
een af Regeringens ställe förträder, skall, förr än han
något af des sysslor sig antager, afläggia regeringzeedh,
som formalierne af sielfva rijkzdagzbesluutet bättre vijsa
kunna, hvilcket än icke, som vitterligit är, befinnes skiedt
vara. Således är then afledne Regeringzperssonens ställe
icke allenast vacant, uthan mehra nödigt att besättias,
effter ingen i medlertijdh till alla the förrättningar så
eenkannerligen är förbunden, som eeden uthtrycker, ty
hvad den aflednes embete egenteligen åligger, ähr them
androm af Regeringen förbudit att antaga, och then, som
hans ställe förträder, är till alle förrättningar in specie
icke förplichtadt, hvaraf rummetz besättiande vijses vara
högnödigt.
3. Såssom på förre Rijkzdagar af samptlige Ständerne
har varet een approberat vahne, att the afledne Regeringzperssonernes
ställen för propositionen äre blefne completerade,
ja och 1664 åhrs protocoll uthtryckeligen vijsar,
att icke allenast af Kongl. Maij:tt, uthan och Rijkzens
Stender är belefvat, att regeringzvahlet för propositionen
skee skulle, altså kan man nu medh så mycket mindre
fogh gå ifrån een så resolverat vahna, som inge skiähl
äre uptäckte, at rijket något lijda skulle, om annorledes
skiedde.
40
1672.
4. Medan 1668 åhrs rijkzdagzbesluut förmähler, att
nu om Konungens tillträde till regementet skall delibereras,
och således förmodeligen Hans Kongl. Haij:tt lärer
sielf antaga rijkzens styrelsse, tå måste ju regementet
Konungen öfverlefvereras af Rijkzens föreståndare och
Konungens förmyndare, hvilcke förutan Hennes Kongl.
Maij:tt Rijkzens Enckiedråttning böre vara fem och expresse
nembnas vara Rikz-Dråtzet, Eeltherre, Admiral,
Cantzler och Skattmestare, och icke någon i theras stelle,
som rijket och regementet skulle förestå. Om tå någon
af thesse förberörde herrar fehlas, kan icke Konungen
regementet fullkomligen emottaga, uthan allenast af
them, som finnas, ty then eena af Regeringen ähr förbudit,
som förbemält ähr, med något aff thens andres
sysslor sigh att befatta. Är tå icke nödigt till ett fullkommeligit
regementes uthlefvererande een fullkommelig
Regering ?
5. Effter thesse förbemälte höge herrar äro Konungens
förmyndare och altså hvar medh dät Collegium, han förestår,
lärer villia giöra therföre räckenskap, och om något
beskedh skall giöras, blifver Cammar-Collegium vist ett,
som eij förbijgåås, altså effter ther vedh på the förnembste
Collegii ledamöter största brist finnes emot andre Collegier,
ther Rijkz-Skattmästaren ähr dödh, och tvenne af
Rijkzens Rådh hafva tagit afskedh, kunna the considerationer,
som kanskie moveras, mindre komma till pass än
elliest vedh the andre Collegier, ty Collegium uthan perssoner
ähr intet, och perssonernes autoriteet uthom Collegium
ähr thesslijkest ingen, så att thesse tvänne ähro inseparable
ting, och förthenskull högst nödigt, ja oumgengeligit,
att then perssonen ther vedh vara måste, som rijkzens
styrelsse ähr anförtrodd effter ordinancen.
Hr Conrad Gyllenstierna sade, att effter af 3 och
2 classen vore allaredo så månge godhe skiähl andragne,
så hade 1 classen intet att läggia ther till och ville intet
heller med förre skiähls oprepande förnöta tijden.
Hr Jacob Flemming lade allenast thet ther till,
att Ridderskapet och Adelen lefde uthi den underdånigste
tillförsicht, att Kongl. Maij:tt icke heller vordo thet misshagandes,
att the bestodo i denne saken vedh theras förre
sentiment.
September.
41
I dät ankom uthskåttet af Borgerskapet, då Prsesidenten
i Landzcrona Carl Bergh förde ordet för dem och
berättade, att the voro förordnade af Bårgerskapet att
träda uti conference medh Ridderskapet och Adelen öfver
then proposition, som the seenare gången hade fått af
Hännes Maij:tt Dråttningen, Regeringen och Senaten om
rijksskattmästarevahlet. Och aildenstundh Riddarhuusfiscalen
hade mött dem på vägen, vore the nu medh så
mycken större tillförsickt komne.
Hr Landtmarskalcken tesmoignerade i lijka måtto
then begiärligheet Ridderskapet och Adelen hade att conferera
medh rijkzens Borgerskap och the andre Stender
om thet, sorn then seenare gången hoos den Kongl. Regeringen
och Rådet i förbemälte ährende passerat var,
begiärandes att såssom Bårgerskapet förmodeligen allareda
hade öfverlagt saaken hoos sig, dem behagade fördenskull
att yttra deeras sentiment ther om, hvaremot dhe och af
Ridderskapet och Adelen skola tillbörligen bemötas.
Borgmästaren sade, att Bårgerskapet icke annat
hade kunnat afftaga af den genom Hr Rijkz-Cantzleren
giorde siste elucidation öfver den förra propositionen om
rijkzskattmästarevahlet, än att Stenderne ähre blefne påminte
ther vedh att reflectera på Kongl. Maij :tz ålder,
som var allareda siutton åhr, och dess tillstundande anträde
till regementet, hvaraf the giorde sig the tanckar,
thet Regeringens och Senatens villia var, att man skulle
upskiuta och deferera Kongl. Maij:tt sielf rijkzskattmästarevahlet.
Hr Landtmarskalcken remonstrerade, att en sådan
mening ingalunda var att hempta af Hr Rijkz-Cantzlerens
tahl, ty sedan Hans Excelktz hade contesterat dät nådigste
nöije, som Kongl. Maij:tt hade fattat aff Rijkzens
Stenders förrige svar om rijkzskattmästarevahlet, och att
Kongl. Maij:ttz villia intet var att ther vedh förtaga
Stenderne then frijhet, som dem genom regeringzformen
competerade, och gäå ifrån usensen, så hade Hans Excellitz
förklarat emot Stenderna, att Regeringen och Rådet
aff den orsaak hade giort then propositionen om rijkzskattmestarevahlet,
att man hade reflecterat på dätt, som
på Rijkzdagen 1668 om Kongl. Maij:ttz majorenniteet. och
anträde till regementet är sluutet, helst effter Kongl.
42
1672.
Maij:tt nu och var in procinctu ther till, och thet lärer
blifva uthi rijkzdagzpropositionen then förnembste punct;
och kunde altså Ridderskapet och Adelen ingalunda dät
seija, at Stenderne vore genom Hans Excelktz tahl någon
anledning der till gifven, att dhe skulle förandra theras
förre ifrå sig gifne underdånigste sentiment om rijkzskattmästarevahlet
och samma vahl Hans Kongl. Maij:tt sielf
hemställa.
Borgmästaren i Fahlun Jöns Classon regererade, att
Borgerskapet ähr sagt af theras förman, att Kongl. Maijrtt
intet hade varit nögd med Stendernas förra svar och sentiment
om rijkzskattmästarevahlet, hvilcket emedan Kongl.
Maij:tt hade uthstält till vijdare Stendernes betänckiande,
icke annat heller deraf kunde sluutas, än att Kongl. Maij:tt
ville hafva theruthi frije handen, hvarföre Borgerskapet
och hade gått funnit att hemstella [det] Kongl. Maij:tt.
Hr Landtmarskalcken betygade ännu yttermehra,
att Ridderskapet och Adelen intet annat hafva kunnat
förstå, än att Stendernes underdånigste gifne sentiment
om skattmestarevahlet var Kongl. Maij:tt behageligit och
medh nåder uptagit, ty det ähr vordet dem medh så tydelige
ordh och expressioner af Hr Rijkz-Cantzleren förklaradt,
att the slätt intet therom behöfde att dubitera.
Hvilcket och nährvarande Ridderskapetz och Adelens uthskått
alle affirmerade, och hade Ridderskapet och Adelen,
sade hr Landtmarskalcken, allareda förste gången vedh
detta ährendet giort sigh skyldigh reflexion på Hans Kongl.
Maij:ttz tillstundande anträde till regementet, men lickvähl
funnit för säckrast att blifva vedh regeringzformen
och icke att gå ifrån dhen usence, som i sådanne fall tillförende
ähr hållen, men serdeles på Rijkzdagen 1664, som
protocollen uthvijsa, vedh rijkzammiralsställetz ersättiande
ähr öfverlagdh och för godh befunnen vorden, då bemälte
stelle eflter Stendernes begiäran, för än propositionen skedde,
är blefvet besatt. Skulle nu Bårgerskapet vara faldne på
andra tanckar, så begiärte han, the ville uptäckia dheras
skiähl ther till. Han ville till conservation af een godh
och förtroligh correspondence Ständerne emellan discoursevijs
låta them veta, hvadh skiähl, som hade moverat Ridderskapet
och Adelen till att icke gå ifrå dheras förre
sentiment i saaken; men så hade the lickvähl hafft be
-
September,
43
tänckiande att fullkommeligen resolvera ther till, förr än
the hade fått conferera här om medh the andre Stenderna.
Härvedh begynte Hr Landtmarskalcken att opreepa
och deducera een dehl af the skiähl, som 2:se, 3:se classernes
1 deputerade tillförende hafva discoursevijs andragit
och här ofvantill vidlyfftigare införde abre, sluutandes
sitt tahl ther medh att Ridderskapet och Adelen holle
före dätt vara een nödvändigheet att blifva vedh regeringzformen,
som var af samptl. Rijkzens Ständer antagen
för een lagh.
Hr Arwed Ifwarson opläste theruppå af regeringzformen
den 2 paragraphum, som vijser, att Stenderne
åhre ochså plichtige och förbundne till att lefva effter
regeringzformen, in till dess regementet af Konungen
sielf blifver antaget.
Prsesidenten Carl Berg svaradhe, att Bårgerskapet
hade thet nogsampt betrachtat, men effter Kongl. Maij:tt
var nu så nähr sielf att träda till regementet, Hans Kongl.
Maij:tt och var så väll uptuchtat och hade en rumb tijd
suttit uthi Rådet och medh consilierne, ty holle Bårgerskapet
före, att thet icke mehr var så högnödigt att rätta
sig effter regeringzformen, men var alles theras villia att
deferera Kongl. Maij.tt skattmestarevahlet.
Hr Landtmarskalcken contesterade ther uppå, att
alla redelige patrioter och Kongl. Maij:ttz trogne undersåtare
hade orsaak att tacka dhen högste (rudh, dät Hans
Kongl. Maij:tt var så berömbligen och vähl educerad; men
förmente lickvähl att vara tryggast till att icke gåå ifrån
regeringzformen, dy till att infringera een sådan fundamental
lagh, kundhe in posterum lända Ständerne till
prmjuditz.
Borgmestaren vedh Fahlun: Yij äro stälte emellan
tvänne eldar; giärna reflectera vij på Kongl. Maij:ttz
persson, och på andra sijdan för dhe skiähls skull, som
Ridderskapet och Adelen oprepat hafva, böre vij och ansee
rijkzens fundamental lag. Men hvilcket skall preeponderera?
Hoos oss hafva vij sluutet, att dät bör Kongl. Maij:t defereras.
1 I konceptet har ursprungligen stått: alle 3 classernes.
2 Lakun.
44
1672.
Preesidenten i Landzcrona slööt denna conferencen,
att uthskåttet ville lickvähl taga dätta ad referendum
till Bårgerskapet. Och tog altså bemälte uthskått sitt affträde.
Emedan detta samtahl emellan Ridderskapet och Adelen
sampt Borgerskapet påstodh, ankom och ett uthskått ifrån
Bönderne, som medh tystheet anhörde desse discursser,
men sedan Bårgerskapet var hårtgångit, framsteegh theras
tahleman och näst aflagdh helssning och tacksäijelsse
för admissionen förklarade på Bondeståndetz vägnar, att
såssom bemälte ståndh hade medh glädie förnummit, att
Kongl. Maij:tt hade så nådigt uptagit Ständernes betänckiande
om skattmestarevahlet, så ville the ännu hemskiuta
sigh till Ridderskapet och Adelen uthi alt hvad som vijdare
här till kan vara att giöra. Dock kunde dhe säija,
att the giärna ville blifva vedh theras förre mening, men
önskade, att the andre Stender ville och vara sams medh
them derom.
Omsijder ankom och ett starkt uthskått ifrån Prästerskapet,
då Biskopen i Linkiöping Doctor Jöns Terserus
fördhe ordet för dem och straxt uthan någre curialiefs afläggiande
trädde till sielfve conferencen, berättandes att
Prästerskapet hade hoos sig öfverlagt thet svar, som Rijkzens
Stender var igenom Hr Rijkz-Cantzleren gifvit, då
dhe theras sentiment om skattmestarevahlet för Kongl.
Maij:tt deras Konung framboro, och bekende han fuller
dät, att iblandh them voro någre dissentientes, allenast 9
perssoner, men störste dehlén, som bestodo af 60 perssoner,
vore stadige vedh dheras förrige resolution ther
uthi, kunnandes intet finna någre skiähl, hvarföre de skulle
gä ifrån regeringzformen och thet, som vidh regeringzperssonernes
vacantier medh theras ehrsättiande bruukeligit
var; men orsaaken hvarföre desse 9 hade gått ifrån
dhe andras tanckar, var att the icke rättelig hade förstådt
och fattat meningen af Rijkz-Cantzlerens svar, uthan
dät så intagit, som skulle Ständernes underdånigste betänckiandhe
om rikzskattmestarevahlet vara Kongl. Maijtt
misshageligit.
Hr Landtmarskalcken betackade Prästerskapet, att
them häfver behagat så sincerement sig uthi detta vichtiga
September.
45
ährendet att expectorera, och contesterade dhen inclination,
som Ridderskapet och Adelen hade till att möta them
medh lijka oprichtigheet igen, tesmoignerandes dhen glädie
Ridderskapet och Adelen fattade ther af, att Prästerskapet
så vähl komma öfvereens medh them uthi dät svaretz rätta
förståndh, som genom Hr Rijkz-Cantzlerens Excelkce Rijkzens
Ständer ähr i förberörde ährende blefvet gifvit; han
kunde och ther hoos säija, att Ridderskapet och Adelen
samma svar hoos sig nogsampt hafva betrachtat och hade
inga så gultige motiver kunnat finna, som kunde gifva
them orsaak rikzskattmestarevahlet beträffande att gå ifrån
regeringzformen och usensen, som och bör behålla sin fullkommeliga
vigeur, till dess Kongl. Maij :tt ähr trädder till
regementet.
Doctor Jöns: Prästerskapet vill icke förmoda, att
Kongl. Maj:tt skall hafva någon dishoneur ther af, att
rikzskattmestarestället blifver ehrsatt, för än rikzdagzpropositionen
skieer, dy såssom Rikz-Dråtzet ved Kongl.
Maijittz anträde till regementet öfverlefvererar Kongl.
Maij:tt äplet, Rijkz-Feldtherren svärdet etc., så vill thet
och icke heller skicka sig annorledes, ähn nyckelens öfverlefvererandhe
skier af een Rijkz-Skattmästare.
Hr Landtmarskalcken fann och Ridderskapet och
Adelen vara af samma mening, att dät bör skiee af een
fullkommen besatt Regering.
Doctor Jöns: Hoos Prästerskapet och i dheras societet
ähr thet bruukeligit, att när någre dissentientes
finna sig hoos them i een saak, som skall öfverläggias
och sluutas, så gå the per pluralitatem votorum; dät är
och således i denne saak skiedt, och hafva, som tillförende
berättat ähr, 60 perssoner stannat i den meningen, att
skattmästarevahlet bör skiee för propositionen, och 9 allenast
hafva varit af een annan mening, af hvilcka och någre
vore nu medh dätta uthskåttet och kunde sielfva förklara
deras skiähl ther till. Kallade och på Kyrckieherden i
Fellesbroo, Mag. Johannes Christinius, medh begiäran han
sigh theröfver uthlåta ville.
Magister Christinius svarade uthskåttet icke vara
uthskickat att framställa några skiähl, uthan allenast att
gifva tillkiänna, dät största dhelen af Prästeståndet var
46
1672.
än af the tankar, dät skattmästarevahlet bör skie för rijkzdagzpropositionen.
Hr Landtmarskalcken: Emedan Ridderskapet och
Adelen hålla sig ännu tillsamman uthi den öfre sahlen,
hemstälte han Prästerskapet lijtet att förtöfva, till dess
han finge genom någre deputerade af nthskåttet låta referera
them denne Presterskapets berömblige resolution och
inhempta deras definitive sentiment och mening uthi dätta
ährendet. Hvilcket och blef committerat Hr Conrad Gyllenstierna
med några flere att förrätta.
Imedlertijdföreslog Hr Landtmarskalcken, att effter
Ridderskapet och Adelen nu vore uthi denne saak medh
Prästerskapet så väll öfvereenskomne, om Prästerskapet
och icke ville låta sig behaga till att föreena sig jembväll
medh them om en viss form, förmedels hvilken the kunne
än ytterligare föredraga Kongl. Maij:tt denne deeras samhällige
resolution, uthi hvilcken och bönderne komma medh
dessa begge stånden öfvereens, såssom the thet genom
theras uthskått allaredo hade låtit gifva Ridderskapet
och Adelen tillkiänna.
Och när Biskopen Doctor Jöns dät aggreerade, låfvadhe
Hr Landtmarskalcken att låta ther öfver författa
ett project och thet medh Prästerskapet att communicera.
Sedan kommo uthskåttetz uthskickade ifrån Ridderskapet
och Adelen neder tillbakars och berättade then
hugnadh, som Ridderskapet och Adelen hade fått öfver
Prästerskapetz samhälliga sluut medh them uthi ett så
vichtigt ährende, förklarandes Ridderskapetz och Adelens
endtelige mening thet och vara, att stå faste vedh theras
förre uptäckte underdånigste sentiment om rijkzskattmestarevahlet.
Deroppå blef då afftahlt emellan Hr Landtmarskalcken
och Doctor Jöns, att man skulle om nästkommande måndag
söckia till att få komma upp in för Kongl. Maij:tt och
denna förbemälte deras declaration i underdånigheet att
frambära, alldenstundh Regeringen och Rådet allaredo
hade skiltz åth i Senaten, och thet nu icke kunde skie.
Hvar medh Prästerskapet och tog sit affträde.
På sidstone trädde Ridderskapetz och Adelens uthskått
up uthi stoore sahlen igen, ther Ridderskapet och
September.
47
Adelen än försambladhe voro, och när Hr Landtmarskalcken
hade giort än ytterligare relation om thet, som
emellan Ridderskapetz och Adelens uthskått och the andre
Stendernes uthskått var passerat, som här tillförende förmält
ähr, skildes dhe åth.
Den 16 Septembris för middagen.
Hr Landtmarskalcken påminte hvadh som dhen
förflutne lögerdagen var resolverat, nembligen att låta
Ständerne veta, dät Ridderskapet och Adelen ähre komne
till sluut och sinnadhe att öfvergifva svar till Kongl.
Maij:tt, och effter dät uti den senaste conferencen var
medh Biskopen uti Linkiöping afftalt, att Ridderskapet
och Adelen skulle communicera dhe andre Stenderne ett
upsatt på dhet svar, som Ridderskapet och Adelen ville
gifva ifrån sig till Kongl. Maij:tt, på dät att dhe andre
Stenderne kunde formera sig dereffter och således grunda
sig på lijka skiähl, altså upsattes fölliande puncter, af
hvilcka Ridderskapetz och Adelens svar förnembligast bestodh,
och var:
1. Giöra een underdånig tackseijelsse tkerföre att
Kongl. Maij:tt häfver så nådigt och väll uptagit Ridderskapetz
och Adelens underdånige och vällmeente svahr
angående richsskattmestarevahlet.
2. Och att Kongl. Maij:tt af ett nådigt förtroende
till Rijkzens Stender häfver ultro velat uptäckia them the
skiähl och motiver, hvarföre Hans Kongl. Maij:tt them
then bekante frågan förestält häfver.
3. Och såssom Hans Kongl. Maij:tt än yttermehra af
Ridderskapet och Adelen begiärer veta, om the och vedh
detta ährendetz öfverläggiande hafva i consideration taget
Kongl. Maij:ttz angående ålder till 18 åhr, så väll som och
4. Att vedh förre Rijkzdagen besluutet blef, att nu
förnembligast öfverläggia om Kongl. Maij:ttz tillträde till
regementet,
5. Så kan Ridderskapet och Adelen Hans Kongl.
Maij:tt i underdånigheet försäckra, att efven thenne consideration
een (o: ett) af the störste skiähl hafva varit,
hvarföre the på the tanckar komne ähre, att rikzskattmestarevahlet
för proposition skee bör.
48
1672.
6. På dhet att man(!) ett så högnödigt ährende af
een complet Regering medh Rijkzens Rådh och Stenderne
handlas och delibereras måtte.
7. Att regimentet af een complet Regering Kongl.
Maij:tt i händer öfverlefvereras bör.
8. Men i medlertijd Rijkzens styrelsse af Hennes
Maij :tt Dråttningen och een till tahlet fullkommelig Regering
medh Rijkzens Rådz råde elfter regeringzformen
administreras måtte.
9. Hvilcka skiähl och motiver hoos Ridderskapet och
Adelen så vichtige ähre, att the och therföre ännu giärna
see och önska, att dät leedige rikzskattmestarevahlet för
proposition ehrsättias måtte.
Desse puncter blefve af Secreteraren för samptelige
Ridderskapet och Adelen uplässne och approberade, att
Hr Landtmarskalcken på sådanne fundament Ridderskapetz
och Adelens svar grundade. Och blef sedan för gått funnit
att genom ett uthskått besöckia de andre af Stenderne,
att låta them veta Ridderskapetz och Adelens endtelige
mening och communicera medh them thetta projectet, att
dhe sine svar på samma skiähl fundera kunde, och låta
them ther hoos vetta, att Ridderskapet och Adelen voro
sinnade att nu för middagen låta anmäla sigh hoos Hans
Kongl. Maij:tt och infinna sig medh theras underdånige svar.
Detta uthskåttet bestodh af desse effterfölliande, och
uthur:
l:a classe:
Gref Gabriel Oxenstierna Tureson, Hr Clas Baneer.
2:a classe:
Hr Gustaf Ribbing, Hr Hans Rolamb.
3:a classe:
Hr Melcker Falckenbergh, Hr Grass.
Först gick dätta uthskåttet till Prästerskapet, hvarest
Gref Gabriel Oxenstierna förde ordet, refererandes Ridderskapet
och Adelen vara enige och sinnadhe att medh dät
första inkomma hoos Hans Kongl. Maij:tt medh dess under -  dånigste svar, och lefde Ridderskapet och Adelen i den
vissa förmodan, att dätt högvördige ståndet i lijka måtto
September.
49
hade kommit till sluut och föreenat sina tanckar medh
Ridderskapetz och Adelens, och dät sluut fattat, att rijkzskattmästarevahlet
bör för propositionen skie.
Sedan framvijstes dhe puncter, på hvilcka — elfter
thet afftahl, som var giort uthi näst föregående conferencen
emellan Ridderskapet och Adelen och Prästerskapet
— svaret skulle fundera sig, och seedan the af
Ridderskapetz Secreterare tvänne gånger vore oplässne,
fullfölgde Grefve Gabriel Oxenstierna sitt tahl, sejandes,
att dät högvördige ståndet kunde af uplässne
puncter nogsamt fatta Ridderskapetz och Adelens mening,
och på hurudant sätt Ridderskapet och Adelen [vore] sinnade
att öfvergifva sitt svar; tviflade och intet, att dät
högvördige ståndet voro och nu icke allenast eense, uthan
uthi conforme tanckar medh Ridderskapet och Adelen.
Uppå detta tahlet svarade Erckiebiskopen Doctor
Stigzelius, seijandes att dhe voro ännu intet fullkommeligen
eenige om saken, ty ehuruväll många voro, som hade
trädt till een mening medh Ridderskapet och Adelen, så
voro lickväll någre ther emot, och hade han sielf intet
ännu fattat något sluut.
Deruppå svaradhe Grefve Gabriel Oxenstierna och
tillkienna gaf, huruledes Doctor Terserus hade uti den
seenaste conferencen uthlåtet sig emot Ridderskapet och
Adelen, tillkiennagifvandes att the, som uthaf Prästerskapet
hade samma tanckar som Ridderskapet och Adelen,
voro 60 personer, men the, som voro theremot, voro allenast
9 personer; och förmodade Ridderskapet och Adelen, att
dhe af dät högvördige Prästeståndet voro ännu stadige uthi
theras mening.
Theruppå svaradhe Doctor Emporagrius: Vij gåå
intet ifrån dät, som ähr sluutet; vij hafva per pluralitatem
votorum fallit på then tanckan, att rijkzskattmestarevahlet
bör skiee för propositionen, och gåå vij intet ifrån
vår mening.
Doctor Stigzelius invände här emot, seijandes sig
ännu intet vara af then meningen, och kunde intet så
hastigt resolvera sig ther till, utan behöfde tijdh.
Ofver detta föllo discourserne af och ahn. Men omsider
skildes Ridderskapetz och Adelens uthskått ifrån
prästerne medh dhen resolutionen, att the blifva stadige
Sv. Riddersh. o. Adels riksd.-protXI. 1672. 4
50
1672.
uthi een mening medh Ridderskapet och Adelen. Men effter
deras preeses var uthi een annan mening, sade Doctor
Emporagrius, att dhe behöfde ännu lijten tijdh att
draga honom på the tanckar. Sedan ville the tillijka
medh Ridderskap et och Adelen inkomma hoos Kongl. Maij:tt
medh theras underdånige svar.
Ifrån Prästerskapet skyndade sig uthskåttet till Bårgerskapet,
gifvandes them tillkienna att Ridder skåpet och
Adelen voro endteligen sinnadhe (o: stannade) uthi den
enhellelige meningen, att rijkzskattmestarevahlet bör skiee
för propositionen; förmodade och, att Bårgerskapet hade
fattat samma sluut och vore färdige att inkomma hoos
Hans Kongl. Maij:tt medh theras svahr.
Theruppå svarade Borgmestaren i Stockholm Anders
Jerner, att såssom samptlige Borger skåpet meente sig
hafva goda skiähl att bestå uthi sin mening, att lembna
rijkzskattmestarevahlet uthi Hans Kongl. Maij:ttz händer,
så persisterade the och therutinnan, betackandes seedan
Ridderskapet och Adelen för then ähran, som them bevistes.
Der effter foor utskåttet till Bonden, gifvandes them
tillkienna dät sluut, som Ridderskapet och Adelen hafva
fattat, och sedan böndren hafva tackat Ridderskapet och
Adelen för then gunst, som them bevistes, sade dhe sig
intet villia gå ifrån then mening, som Ridderskapet och
Adelen hade fattat, uthan villia medh them hålla ett, begiärandes
sist att Ridderskapet och Adelen altijd ville
vara them benägne och låta them veta, när Ridderskapet
och Adelen ginge up till Hans Kongl. Maij:tt, att the och
finge gå medh.
Medan thetta uthskåttet hade varit hoos de andre
Stenderne, var Secreteraren Bergenhielm på Riddarhuuset
kommen och hade gifvit tillkienna, dät Hans Kongl. Maij:tt
skulle giärna villia veeta, om Ridderskapet och Adelen
voro ferdige medh theras svar, och när the ville ther medh
inkomma.
Hr Landtmarskalcken svaradhe: Ridderskapet och
Adelen hade föreent sig uthi saaken och fattat öfver henne
ett vist sluut, och hade låtit gå uth uthskått till dhe
andre Ständerne, att förnimma theras tanckar; så snart
samma uthskått vore tillbakars kommit, embnade Ridderskapet
och Adelen frambära sitt underdånigste svahr hos
September.
51
Kongl. Maij:tt, som och skiedde. Ty när uthskåttet var
igenkommet, proponerade Hr Landtmarskalcken om uthskått
till att upbära svaret, och bestodh samma uthskått
af desse effterfölliande:
Af 3:a classe:
Hr Gfyllenanckar, Hr Nils Apelgreen,
Hr M. Falckenberg, Hr Gustaf Duwalt,
Hr Gen. Major Galle, Hr Cammarråd Skyttenhielm.
Af 2:a classe:
Hr Hindrick Falkenbergh, Hr Arfwed Ifwarson,
Hr Lennart Ribbingh, Hr Philip Bonde,
Hr Gustaf Person, Hr M. Posse.
Hr Gustaf Ribbingh,
Af l:a classe:
Gref Axel Lillie, Hr Ewert Horn,
Gref Stenbergh, Hr Hans Wacktmeister,
Hr Carl Sparre, Hr Jacob Flemmingh.
När Ridderskapetz och Adelens uthskåt var upkommit
uthi förmaket och ther lijtet fördrögt hade, till dess de
andre Stendernes uthskått och voro komne, blefve the seedan
inballadhe inför Hans Kongl. Maij:tt, tå Hr Landtmarskalcken
på effterfölliandhe sätt framsade Ridderskapetz
och Adelens svar: Alt såssom Hans Maij:tt för några
dagar sedan har behagat så nådigt och väll uptaga Ridderskapetz
och Adelens underdånigste svahr angående rikzskattmästarevahlet,
om dät för eller effter propositionen
skee skulle, som och sederm ehra af ett serdeles nådigt
förtroende till dess trogne undersåtare af Ridderskapet
och Adelen låtit dem förnimma dhe motiver, som hafva
beveekt Kongl. Maij:tt een sådan fråga dem att föreställa,
ty erkienna dhe alt sådant medh underdånigste tacksamheet
för een högh kongl, ynnest och nåde; och såssom
Hans Kongl. Maij:tt nådigst behagar der bredevijdh af dem
att förnimma, om dhe vedh samma ährendes öfverläggiande
hafva ihugkommit och i consideration tagit, att Hans Kongl.
Maij:tt medh Gudz nådige tillhielp nu snart ernår sitt
17 åhr, och så derföre som för dät afftahl, som emellan
Rijkzens Stender giordes på siste Rijkzdagen åhr 1668,
52
1672.
om Kongl. Maijrttz tillträde till regementet förnembligast
deliberas skulle; altså vill Ridder.skåpet och Adelen i
största underdånigheet velat (!) försäckra Hans Kongl.
Maijrtt, att denne reflexionen een af dhe förnembste motiver
häfver varit, som har kommit dem till att falla på
dhe tanckar, att rijkzskattmestarevahlet skulle skiee för
propositionen, och dät så mycket mehra derföre, som dhe
hafva fullkombligen trodt och sig inbillat, att ett så högt
och importante ährende näst Hennes Maij:tt Rijkzens
Enckiedråttning af een complet Regering tillijka medh
samptl. Rijkzens Rådh öfverläggias skulle. Så vore dät
och Kongl. Maij:ttz högheet och dignitet lijkmätigt, att
när Hans Kongl. Maij:tt till regementet träder, dät då
af een complet Regering Kongl. Maij:tt öfverantvardas
måtte, men in till dess sådant skieer, bör rikzens styrelsse
af Kongl. Maij:tt och den Kongl. Regeringen medh
samptl. Rikzens Rådhz råde föras och administreras, hvilcka
skiähl the ännu för så krafftige och rigoreuse hålla, att
dee för sine egne personer intet kunna see annat, än att
dätt ähr både nödigt och rådeligit, att rijkzskattmestarevahlet
skieer för propositionen. De håppas så mycket mehra,
att dätta medh nåder lärer uptagas, som the haa orsaak
att hugna sig ther öfver, att dhe altijd hafva sport af Hans
Kongl. Maij:tt een seerdeles benägenheet att blij vedh förre
låflige constitutioner och i fäderneslandet öflige vahna.
Erchiebiskopen: Vij af Prästerskapet hafva i underdånigheet
väll intaget den frågan Hennes Maij:tt vår
allernådigste Dråttning och elliest hela Regeringen och
samptl. Rijkzens Rådh oss seenast förestälte att öfverväga
och betrachta, och hafva the för sine perssoner intet
annat funnit till dätt samma att svara, än dät som reedan
mycket väll betänckt är sagt af dät förnähme Ridderskapet
och Adelen, såssom dhe och seenast påminte, att
dhe intet kunna vähl afsee hvadh dät skulle vara för orsaker,
som kundhe beveka them till att gåå ifrån then
gamle vahnen vedh regementet, nembligen att besättia
sådanne höga embeten nu som tillförende förr än propositionen
skeer, och ähre altderföre ännu i den samma mening,
att proposition intet väll skall kunna skie, för än
Rijkz-Skattmestaren är satt i sitt säte och embete, för åthskillige
orsaaker skull, men besynnerligen derföre, effter
September.
53
Hans Kongl. Maij :tt vår nådigste Konung täncker nu att
träda till regementtet, der till gifve Gud lycka och vällsignelsse,
thet synes vara tienligit, att förr än Kongl.
Maij:tt träder till sitt höga kongl, kall och embete, att
Regeringen är fullkommelig och alla dhe höga embetzmän
och Rådh tillsatte, om icke dhe höge herrarne ville
vijsa Rijkzens Ständer, på hvad sätt de elliest skulle råda
Kongl. Maijrtt till att antaga regementet. Vij af Prästerskapet
haa fuller discurerat derom, och som saaken ähr
diupsinnig, ha vij intet kunnat annat än att blij vedh
dät, som sagt ähr, att Rijkz-Skattmestaren vällies, förr
än Hans Kongl. Maijrtt träder till regementet. Beder
underdånigst, att denne vår eenfaldige mening i nåder
måtte uptagas.
Borgmestaren Jerner: Eders Kongl. Maijrttz troplichtige
och Sveriges samptl. fullmechtige af Bårgerskapet
hafva till hörsamste föllie af Eders Kongl. Maijrttz
nådigste villie och befallning å nyo tagit i betänckiandhe
den samptl. Rijkzens Stender förestälte frågan om rikzskattmestarevahlet,
och såssom the af Eders Kongl. Maijrttz
till samptl. Rijkzens Stender giorde remonstrance vedh
deras förra underdånigste svar hafva fått någon uplyssning
i saaken och sedermehra bättre besinnat dhe omständigheeter,
som vedh denne tijden effter Eders Kongl.
Maijrttz nådigste gifne anledning böria komma i consideration,
som the förra gången intet haa kommit i håg
att reflectera uppå, kunna de nu väll skönia den åthskillnadh,
som ähr på denne och de förra Rijkzdagar, och see
intet för deras ringa perssoner, hvarföre man bör nu binda
sig medh dät, som förr haar varit öfligit; derföre de och
effter mognare omhugsande hafva så vij da fbrandrat sin
förra mening, att de hemställa till Hans Kongl. Maijrttz
nådigste behag att låta rikzskattmestarevahlet skee för
eller effter proposition, varandes i den vissa tillförsicht,
att Hans Kongl. Maijrtt medh dess Rådh kan aldrabäst
see hvadh rijkzens vällfardh tarfvar, så varder och Hans
Kongl. Maijrtt giörandes härutinnan dät, som Kongl. Maijrtt
för (!) behageligit och för rijket gangneligit vore.
Bonden: Såssom Kongl. Maijrtt för några dagar seedan
häfver oss af Bondeståndet ett högt värck förestält att
öfverläggia, hafva dhe effter Kongl. Maijrttz nådigste be
-
54
1672.
fällning tillijka med dhe andre Stenderna infunnit sig och
tyckia intet annat, än att dät, som dhe andra Stenderna
haa sagt, skall vara bäst. Bedia derföre Kongl. Maijitt
ville låta sig sådant behaga.
Seedan alla fyra Stendernes utskått således hade gifvit
sitt svar, sade Hans Excelktz Hr Rikz-Cantzleren:
Såssom thenne saaken ähr af then vicht och värde, att
man behöfver öfverläggia henne uthi Senaten, ty ville
the gode herrar taga ett lijtet affträde.
Och ginge Ridderskapet och Adelen neder uthi cantzlierådcammaren,
och dhe andre Stenderne uthi sine rum.
Hvarest när the ungefähr en half stundh hade fördrögt,
blefve the genom Secreteraren Lindeskiöldh åter
upfordrade, tå Hans Excellence Hr Rijkz-Cantzleren
på dätta sättet Ständernas uthskått tilltalte, att Haus
Kongl. Maij:tt hade uthi nåder förnummit Stendernas svar
och mening angående riksskattmestarevahlet, och såssom
Hans Kongl. Maij:tt altijdh vill bevijsa sig nådigh emot
sine trogne undersåtare, altså defererade Hans Kongl.
Maij:tt samptl. Stenderne theras begiäran och ville uthan
uppehåldh skrijda till rikzskattmestarevåhlet, och ville
Kongl. Maij:tt låta Stenderne veta, på hvilken [genom]
Grudz försyn och omröstandet dät föllo.
Därmedh tog uthskåttet affträde, och sedan Hr Landtmarskalcken
var på Riddarehuusset nedkommen och refererat
för Ridderskapet och Adelen hvadh sorn uppe hoos
Hans Kongl. Maij:tt förelupet var, skildes Ridderskapet
och Adelen thenne gången ifrån hvar andra, effter klockan
var i slaget af 12.
Den 17 Septembris för middagen.
Effter Ridderskapet och Adelen förväntade communication
ifrån Kongl. Maij:tt om skattmestarevahlet, togz intet
något synnerligit före, uthan uplästes conceptet af den
recommendationsskrifft, som Ridderskapet och Adelen hade
låfvat den dimitterade Ridderskapetz Secreteraren Sundell,
hvilcket blef för gått funnit, och blef sedan af Hr Landtmarskalcken
på samptl. Ridderskapetz och Adelena [vägnar]
underskrifvit och honom Sundell tillstält (bil. 2).
Någre voro uthi 3:a classe, som tyckte, att dätt ordet
recommendation intet skulle skicka sig, utan i dät stället
September.
55
ödmiuke intercession, men effter heela Riddareståndet kom
här uti consideration, så fans för gått, att dät ordet recommendation
blef stående.
Hr Landtmarskalcken gaf sedan tillkienna, hurusom
Hr Christoffer Gyllenstierna frambar på Håfcantzlerens
vägnar een begiäran till samptl. Ridderskapet och
Adelen för församblingen på Munckelägret, hvilken af
Kongl. Maij:tt hade fått tillståndh att byggia sig een
kyrckia, men vore intet af the kraffter, [att] the mächtade
sielfva upbyggia henne, ty ålijta bemälte försambling
Ridderskapetz och Adelens affection, att the ville medh
benägenheet samma kyrckia ihugkomma, och hvar och een
effter sitt behag ther till contribuera; thet vore ett christe -  ligit värck, hvarföre the hade af Gudh att förvänta välsignelse
och af heela församblingen tack och beröm.
Grass: Så skiedde thet och vedh sista Rikzdag för
then Finska församblingen.
Hr Landtmarskalken: I ville therföre, gode herrar,
i mårgon bereda eder der till.
Hr Landtmarskalcken gaf seedan Ridderskapet och
Adelen tillkienna, huru såssom Hennes Maij:tt Dråttningen
hade skickat Secreteraren Franck neder till Ridderskapet
och Adelen med then påminnelsse, att the blifva tillsamman
och förordna i medier tijdh ett uthskått, som kunde komma
opp, när Hennes Maij:tt skickade budh.
Och blefve strax thesse effterfölliande ther till deputerade
:
Af l:a classe:
Gref Axel Lillie, Hr Hans Wachtmeister,
Gref Steenberg, Hr Jacob Flemmingh,
Hr Carl Sparre, Hr Ewert Horn.
Af 2:a classe:
Hr Henrick Falckenbergh, Hr Gustaf Ribbing,
Hr Arfwed Ifwar son, Hr Gustaf Persson,
Hr Lennart Ribbing, Hr Philip Bonde.
Af 3:a classe:
Hr Melcker Falckenbergh, Hr Nils Apelgreen,
Hr Gen. Major Gallen, Hr Cammarrådh Schuttehielm,
Hr Johan Dufwa, Hr Gyllenadler.
56
1672.
Hr Landtmarskalcken prsesenterade och framvijste
seedan ett extract utur Rijkz-Senatens protocoll angående
Grefvarnes Douglasernes och Grefve Stenbergz tvist,
hvilcket blef af Secreteraren offenteligen uplässit,1 och
[gaf] Landtmarskalcken Secreteraren sedan befallning, att
han skulle meddela begge parterne vidimerade copier deraf.
Secreteraren Lindschöld kom in, och sedan [han] medh
Hr Landtmarskalcken tält hade, gaf Hr Landtmarskalcken
Ridderskapet och Adelen tillkienna, att Hennes
Maijrtt hade skickat neder och begiärat, att Ridderskapet
och Adelen ville genom ett uthskått hoos Kongl. Maij:tt
och Senaten sig infinna, tå och thet förordnade uthskåttet
upstodh och begaf sig strax på Slåttet.
När Rijkzens Ständers uthskått på Slottet vore uthi
förmaket alla försambladhe, blefve the, sedan the een lijten
stundh förväntat hade, inför Kongl. Maij:tt inkallade,
hvarest Hans Kongl. Maij:tt i egen person satt.
När nu Ständernes uthskått således voro inkombne,
begynte Hans Excelktz Rijkz- och Cantzelierådet Hr
Johan Gyllenstierna föra ordet, alldenstundh RijkzCantzleren
intet var tå uppe och tillstädes, gifvandes
Rijkzens Stender tillkienna, att såssom Hans Kongl. Maij:tt
serdeles låfvade senast, att een Rijkzens Skattmestare skulle
medh thet forderligste blifva valdh, altså häfver Hans
Kongl. Maij:tt sådant värckställigt giort, och ähr genom
Gudz försyn och mäste vota samma höga embete fallit på
Hr Steen Bielckes persson. Sedan oprepade Hans Excelktz
the trogne och förnehme tienster, som Hans Excelktz Hans
Kongl. Maij:tt och rijket både uthom så vähl som inom
rijkes giort häfver.
Ständernas uthskått togo dät ad referendum.
När uthskåttet var af Slåttet neder på Riddarehuuset
kommit tillbakars, refererade Hr Landtmarskalcken för
samptl. Ridderskapet och Adelen hvad som uppe på Slåttet
var förelupit, och huru som dee mästa vota hade genom
Gudz försyn fallet på Hr Steen Bielcke att blifva Skattmestare;
altså hade Hans Kongl. Maijitt samptl. Rijkzens
Stender sådant velat communicera, att de thät hoos sig
1 Jämf. sista bilagan.
September.
57
öfverläggia och gifva seedan Kongl. Maij:tt theras betänckiandhe
ther öfver; och sedan I, gode herrar, håfven
öfverlagt saaken, så kunnom vij, som brukeligit ähr, votera
ther öfver.
Nähr Hr Landtmarskalcken thetta sade, begynte alla
3 classerne medh een mun ropa, att de intet behöfva votera
uthi denne saaken, ty the äre alle eenige, och continuerade
3:a classis sitt roop således: Yij ähre alle eenige, önska
Hans Excelktz Hr Steen Bielcke mycken lycka. Dereffter
sade l:a och 2:a samma ordh.
Hr Landtmarskalcken: Dät är mycket väll, gode
herrar, Gudh gifve honom lycka, och effter alla ähre theröfver
eenige, så kan ju then gode herren intet ther igenom
prmjudiceras, att vij observera hoos oss hvadh tillförende
ähr practicerat vordet och finnes vara conformt medh
riddarhuusordningen, och om vij således gå ifrån dätt,
som bör vara, så få I, gode herrar, see hvadh dät lärer
föda af sig medh tijden.
Seedan classerne länge hade sorlat och ropat lycka
öfver den nya Skattmestaren, blef dock endteligen sluutit,
att dätt skulle genom, zedlar voteras, och deeltes sedan
zedlarne kring, och colligerade Hr Duvalt vota af 3:die
classen, af 2:a classen Hr Mauritz Posse och af l:a classe
genom (!) Hr Conradh Gyllenstierna.
Och sedan zedlarna vore försambladhe och på bordet
för Hr Landtmarskalcken lagde, läste Hr Landtmarskalcken
först up zedlarne af 3:a classe, och befans, dät
Hans Excelktz Hr Steen Bielcke hade bekommit 132 vota,
som önskade och begiärte honom till Rijkz-Skattmästare,
men the, som af samma classe vore uthi opinione contraria,
allenast 9 stycken.
Uthi 2:a classe hade Hans Excelktz Hr Steen Bielcke
12 vota affirmativa och inga negativa.
Af l:a classe feck Hans Excelktz 26 medh sig och 10
emot sig.
Såssom nu de mästa vota föllo uppå Hr Steen Bielcke,
och han begärades till Sveriges rijkes Skattmästare, altså
blef och af heela Riddareståndet öfverliudt honom lycka
önskadt.
Sedan medh voteringen var bestält, sade Hr Landtmarskalcken:
Effter dät tijden nu är förleden och klockan
58
1672.
redan 1, så kan i dag intet skee någon communication till
dhe andre Stenderne; derföre ville dhe gode herrar komma
i mårgon i godh tijdh tillsamman, att vij kunnom låta gå
ett uthskått till dhe andre Stenderna, som låter them veta,
att vij åhre färdige att gå up till Hans Kongl. Maij:tt
medh deras svar öfver skattmästarevahlet.
Den 18 Septeinbris för middagen.
Hr Landtmarskalcken påminte om dät uthskåttet,
som skulle gå till de andre Stenderna. Och blefve desse
beordrade dher till:
[Af] l:a classe:
Hr Conrad Gyllenstierna, Hr Hans Wachtmeister.
Gref Gabriel Oxenstierna,
Af 2:a classe:
Hr Knuut Lillie, Hr Rolamb.
Hr Hård,
Af 3:a classe:
Hr Öfverst Forbuss, Hr Håkan Nilsson Skytte.
Hr Ståhlhanske,
Detta uthskåttet geck till dhe andre Stenderne, att
låta dhem vetta, att Ridderskapet och Adelen var färdigt
att gå up till Hans Kongl. Maij:tt medh theras svar.
Ett lijtet uthskått ifrån Bårgerskapet lätt mähla sig
an, och blef dät inlåtet på stoora sahlen.
Borgmästaren ifrån Ubsala, Berg, förde ordet ungefähr
på dätta sättet: Dät högloft, ståndet af Sveriges
rijkes Ridderskap och Adel helssar Bårgerskapet samptl. på
dät ödmiukaste och gifva derjempte tillkienna, att såssom
Hans Kongl. Maij:tt månde i går notificera Rijkzens Ständer
om skattmestarevahlet och gaf tillkienna, att samma höga
embete var genom Gudz försyn och de mäste rösterne
fallet på Hans Excelktz Hr Steen Bielke, altså häfver
Bårgerskapet samma notification hoos sig öfverlagt och
sig theröfver glädia, att dätta höga embetet ähr fallet pa
een så meriterad herre, och ähr Bårgerskapet färdigt at
träda up inför Hans Kongl. Maij:tt att contestera deröfver
deras animorum frögdh.
September.
59
Hr Landtmarskalcken: Såssom Ridderskapet och
Adelen hafva i lijka måtto fädt af Kongl. Maij:tt notification
derom, att Hr Steen Bielke är uthvald till Sveriges
rijkes Skattmästare, altså hafva och Ridderskapet och
Adelen samma ährendet hoos sig noga öfverlagt och finna
intet annat än stoor orsaak att glädia sig deröfver, att
samma höga embete ähr stannat på een så meriterat persson.
Gafs och Krigzbefählet communication om dät, som
uppe hoos Hans Kongl. Maij:tt var förelupit angående
rijkzskattmestarevahlet, att Hans Excelktz Hr Steen
Bielcke var ther till kommen, och att Ridderskapet och
Adelen ville öfvergifva till Hans Kongl. Maij:tt deeras
svahr.
På heela communicationen tackadhe Krigzbefählet,
seijandes sig vara till fridz med dät, som skiedt, bediandes
och att Ridderskapet och Adelen ville ännu låta them
veta dät, som kunde förefalla.
Ridderskapet och Adelen hafva och låtit uthgå uthskått
till de andre Ständerna, att gifva dhem vedh handen,
att Ridderskapet och Adelen applaudera samma vahl och
vilia, så snart uthskåttet kommer igen, skicka up och begiära
audience hoos Kongl. Maij:tt. Ridderskapet och
Adelen gläder och sig högligen öfver dät goda förtroende
och harmonie, som är emellan Rijkzens Ständer, hvilcket
Ridderskapet och Adelen förmoda och häreffter blifva stadig
och conserverad, dertill de på sin sijda ähre vederreda att
contribuera både villia och flijt.
Bårgerskapetz uthskått tog affträde.
Ridderskapetz och Adelens uthskått kom igen, och
refererade Hr Conrad Gyllenstierna, att Ständerne
betackade Ridderskapet och Adelen för theras gifne communication,
och tesmoignerade alle deras serdeles nöije
deröfver, att Hans Excelktz Hr Steen Bielcke var blefven
Rijkz-Skattmestare; vore och färdige att infinna sig medh
deeras svar inför Kongl. Maij:tt.
Sedan lät Hans Excelktz nembna uthskått, som skulle
gå up till Kongl. Maij:tt medh Ridderskapetz och Adelens
svar, att och Hr Steen Bielcke på Riddarehuusset hade
fädt pluralitatem votorum till rijkzskattmestareembetet.
Och var:
60
1672.
Af l:a classe:
Gref Gustaf Lejonhufwud, Hr Anders Lilliehöök,
Gref Axel De la Gardie, Hr Carl Sparre,
Gref Gabriel Oxenstierna, Hr Christopher Gyllenstierna,
Gref Anders Torstenson, Hr Ernest Creutz.
Af 2:a classe:
Hr Mauritz Posse, Hr Erick Hård,
Hr Henrick Falckenberg, Hr Hans Rolamb,
Hr Lennart Ribbingh, Hr Stålarm.
Hr Knuut Lillia,
Af 3:a classe:
Hr Nils Appelgren, Hr Eldstierna,
Hr Schuttehielm, Hr Danckwart,
Hr Öfverstl[ieutenant] Hr Erenschiöld.
Lichton,
Detta uthskåttet ook up på Slåttet och drögde een
lijten stundh uthi förmaket, till dess de andre Stendernas
uthskått upkomne voro. Sedan blefve the samptl. inkalladhe
inför Hans Kongl. Maij:tt, tå Hr Landtmarskalcken
frambar Ridderskapetz och Adelens svar inför
Hans Kongl. Maij:tt, betackandes Hans Kongl. Maij:tt för
den communication, som Hans Kongl. Maij:tt hade behagat
gifva Ridderskapet och Adelen om then utlivalde RijkzSkattmestaren,
hvilcket högvichtige ährende Ridderskapet
och Adelen och så hafva hoos sig först öfverlagt, sedan
medh voterande fortfarit, och är befunnit, att de mästa
vota ähre faldne på Hans Excelktz Hr Steen Bielcke.
Sedan tackade Hans Excelktz Hr Landtmarskalcken Gudh,
att dätta höga embetet var fallit på een så hög meriterat
person. Önskade sist, den högste Guden ville gifva Hans
Excelktz kraifter dät höga embetet att igenomgå till Gudz
nampns abra sampt Hans Kongl. Maij:ttz och rijketz fromma
och bästa.
Effter Hr Landtmarskalcken tahlade Erckebiskopen
och sedan Borgmästaren i Stockholm Jerner, och sist
bonden, hvilcka alla stembde medh Ridderskapet och
Adelen in och tesmoignerade theras stoora nöije ther öfver,
att Hans Excelktz Hr Steen Bielcke var genom Gudz
skickelsse blefven Sveriges rijkes Skattmestare.
September.
61
Sedan alla Stenderne således hade framsagt theras
svar, blef på Hans Kongl. Maij:tts vägnar Hans Excelktz
Hr Steen Bielcke igenom Rijkzrådet Hans Excelktz Hr Johan
Gyllenstierna declarerad för Sveriges rijkes Skattmestare.
När thet skeedt var, upsteg then nyss declarerade
Rijkz-Skattmestaren af sitt Rijkzrådz rum och gick till
Hans Kongl. Maij:tt Konungen och tackade; hans tahl var
så sachta, att dät intet kunde höras. Sedan tog Hr RijkzSkattmestaren
Hennes Kongl. Maij:tt Dråttningen i handh,
sammalunda Regeringen och samptl. Rijkzens Rådh, och
dereffter satte sig uthi Rijkz-Skattmestare rummet.
Och när thet var skiedt, togo Stendernes uthskått
affträde, sedan Hr Landtmarskalcken och någre af uthskåttet
hade gratulerat Hans Excelktz Hr Rijkz-Skattmestaren
medh handtagande.
När Hr Landtmarskalcken kom neder på Riddarehuuset
och refererade hvadh som förelupit var uppe hoos
Kongl. Maij:tt, proponerade Hr Landtmarskalcken, om
icke Ridderskapet och Adelen finna för gådt genom ett
uthskått congratulera Rijkz-Skattmestaren, hvilcket effter
dät fans för tienligit, ty befalte Hr Landtmarskalcken
Secreteraren gå och upvachta Rijkz-Skattmestaren och
låta honom förnimma, att Ridderskapet och Adelen åstundade
genom theras uthskått besöckia Hans Excelktz, att
Hans Excelktz ville therföre sielf nernbna, när thet föll
honom lägligit, antingen samma dagh effter middagen eller
een annan gång.
Effter dät var redan öfver 12, skildes Ridderskapet
och Adelen denne gången åth, men Secreteraren gick strax
till Hans Excelktz Rijkz-Skattmestaren och frambar Ridderskapetz
och Adelens ährende och fick thet till svar, att
Hans Excelktz betackade Ridderskapet och Adelen för
thes ähra och skulle giärna niuta den samma, men måste
den dagen ursächta sig, effter han var occuperat heela
efftermiddagen; ville Ridderskapet och Adelen giöra honom
then ähran i mårgon, så ville han förvänta them för middagen.
Dätta svaret bar Secreteraren strax till Hr Landtmarskalcken.
Samptlige Ridderskapet och Adelen slogz an till 2:dra
dagen kl. 8.
62
1672.
Den 19 Septembris för middagen.
Instälde sig Ridderskapet och Adelen på Riddarhuuset
emellan kl. 8 och 9, tå Hr Landtmarskalcken
proponerade, att effter dät intet dagen tillförene gafz tillfälle
att gratulera Rikz-Skattmestaren, uthan Rijkz-Skattmestaren
hade svarat sig villia förvänta Ridderskapet och
Adelen i dag, altså vore bäst intet ther medh dröija, uthan
först afläggia den civiliteeten och sedan taga något annat
före.
Hvilket fans för mycket godt, och ook Hans Excelktz
med effterfölliande uthskått till Rijkz-Skattmestaren:
Af l:a classe:
Hr Conrad Gyllenstierna, Hr Clas Baner,
Gref Torstenson, Hr Erentz Creutz.
Af 2:a classe:
Hr Mauritz Posse, Hr Erick Hård,
Hr Carl Falckenberg, Hr Axel Stålarm.
Af 3:a classe:
Hr Melcker Falckenberg, Hr Gen. Major Gallen,
Hr Ekeblad, Hr Bräkenhielm.
Hr Tungel,
Effter een lijten stundh kom Hr Landtmarskalcken
medh uthskåttet tillbakars, tå Hr Landtmarskalcken inför
Ridderskapet och Adelen refererade, huru såssom Hans
Excelktz hade på samptl. Ridderskapetz och Adelens
vägnar tesmoignerat dess allmenne glädie däröfver, att
Hans Excelktz Hr Steen Bielcke var genom Gudz skickelse
satt uthi ett så högt embete, önskandes sedan att
den högste Guden ville gifva Hans Excelktz kraffter att
gå detta besvärlige embetet väll igenom, icke allenast till
Gudz nampns ähra och rijkets allgemena bästa, uthan hans
egen persson till evigt beröm och heeder. — Rijkz-Skattmestaren
svarade, att han erkende Gudz och Kongl. Maij:ttz
höga nåde vara mycket högre än hans meriter; måste bekienna
samma embete voro besynnerlig denne tijden een
svåhr last och börda, men såssom han visserligen förmodade
att uthaf Rijkzens Stender, serdeles Ridderskapet
r
September. 63
och Adelen, blifva bijsprungen med gode rådh och bijstånd,
förmodade han gå väll igenom, besynnerligh effter han
intet annat hade i sinnet än att sökia Kongl. Maij:ttz och
rijketz bästa. Sidst recommenderade han sigh uthi Ridderskapetz
och Adelens goda affection och vänskap.
Sedan proponerade Hr Landtmarskalcken om dhem,
som begiärte blifva introducerade och hade reedan någre
dagar gådt och väntadt, frågandes om Ridderskapet och
Adelen intet funno för godt, att the, för än proposition
på rijkzsahlen skedde, blefvo intagne, hvartill eenhelleligen
bejakades.
Sedan förfrågadhes af Landtmarskalcken, om icke
dee naturaliserade skulle hafva rum för dee nobiliterade,
hvilcket och fans skiäligit.
Her hoos blef och påmint, att introducendi intet skola
intagas effter deras brefs datum, utan effter presentationen,
aldenstundh några hafva sin tijdh af vårdslösheet(?) försummat.
Ty lät Hans Excelktz upkalla uthskåttet, som
var deputerat att igenomsee dheras bref, hvilcka och
kommo upp.
Tå tog Hr Landtmarskalcken listan, hvaruppå dhe,
som af Kongl. Maij:tt voro naturaliserade, så väll som dhe
nys nobiliterade voro, stodo specificerade, och begynte
Landtmarskalcken sielf nembna them upp, som dee nu
her stå: 1
Frans Stockman,
Gen. Majoren Morten Skultz,
Löschern von Hertzfelt,
Anders Bruce,
Magnus Reijer.
I det att Reijers nampn af Landtmarskalcken uthnämbdes,
stegh Landzhöfdingen Creutz up, seijandes att
såsom han viste, att dee Reijers förfäder hade varit kiöpmen
uthi Finnlandh, vore det efftertänckeligit, att een af
sådant folck prsetenderar adelskap. Mången kan och taga
ett adeligit nampn up, men ähr derföre intet sielf adelsman.
Landtmarskalcken: Att hans förfäder hafva varit
kiöpmän, kan intet hindra honom, tå han bevijsar sigh
vara af dhe rätta Reijerne, som han och nu häfver framvist.
1 Jumf. sista bilagan.
64
1672.
Hr Anders Lilliehöök: Nobiliteten kan bådhe acqvireras
och mistas genom det, att en adelsman gifver sigh
ifrån ståndet till kiöpman, och som hans förfäder hafva,
som höres, varit kiöpmän, så tyckes det vara praej udicerligit,
att han här intages.
Landtmarskalcken: Yij måtte låta honom vederfahras
hvad rätt ähr; på förra Rijkzdagen blef det honom
pålagt att vijsa sin race vara af dee rätta Reijerne; det
häfver han nn genom Ridderskapetz attestatum i Curlandh
giort, men om något annat finnes till hans hinder, det står
fritt att nämbna.
Hr Ståhlarm: Som des fader var Borgmestare, så
lärer han och vara af ofrälst gröte.
Uppå denna proposition kallades Magnus Reijer in, tå
Hr Landtmarskalcken sadhe: Monsieur Reijer, vij hafva
sett igenom edre skiehl, och såsom I igenom Landtrådens
attestatum uthur Curlandh bevisa edra förfädher varit
adelsmän, så håfven I och derigenom giort tillfyllest hvadh
ved förra Rijkzdagen eder blef pålagt. Men nu dubiteras,
om eder moder var adell.
Magnus Reijer: Min fadher var gifit, för än privilegierne
i det fallet giordes, det han och verificerar genom
ett bref.
Magnus Reijer vistes uth.
Landtmarskalcken: Han häfver och nu vist, det
hans fader häfver varit gifit, för privilegierna gafs, och
ingen lag binder, för än han är giordh. Hvadh sägen I,
gode herrar?
Härupå svarade Hr Lagerfelt på 3 classens vägnar:
Hans skiähl är godhe, och fins för gott, att han tages in.
Christian Wedel.
Nicolaus von Heissen.
Her vid påminte uthskåttet, som häfver öfversett
brefven, att denne von Heisen intet kunde fram vijsa nogh
giltige skiähl att confirmera sitt adellskap.
Altså blef dät af Ridderskapet och Adelen resolverat,
att han till neste Rijkzdagh skall förskaffa sigh Churfurstens
uthi Sachsens attestatum, alldenstund han föregifver
sina förfäder vara utur Sachsen kombne.
Carl Rutencrantz.
Hendrick Cletzer.
September.
65
Den 3:die classen påminte ännu, att han intet kunde
intagas på regis armorum attestatum, uthan skall han
skaffa sigh Konungens i Engeland eget attestatum. Hvaremoth
Landtmarskalcken remonstrerade nu som tillförende,
att den rex armorum vore publica persona, och hans attestatum
intet considereras som een privats. Men oachtatt
alt detta stodh 3:a classis hård deruppå, att han intet
skulle intagas uthan med den condition att till nesta
Rijkzdagh förskaffa sigh Konungens [attestatum].
Greorg von Röör,
Henrick von Krefelt,
Staffan Knorringh,
Jacob och Hindrick King,
Didrick Zimmerman,
C asper Goes,
Nicolas Barneckens,
Nils Gyllenhal,
Magnus Grijpenskiöldh,
Lorentz von Campenhusen,
Bengt Tigerhielm,
Abraham och Jacob Reenstiernor,
Petter Trotzenfelt,
Erick Lindenskiöldh,
Joel Grijpenstierna,
Lorentz Duglitz,
Eberhard von Graffentahl,
Gudmundh Ehrencrantz,
Morten Lindenhielm,
Baltazar Storm,
Erick Bengdtsson Liedeman,
Johan Funck.
Sedan Hr Landtmarskalcken hadhe sielf upnämbt desse
ofvanstående, frågade Hr Landtmarskalcken, om Ridderskapet
oell Adelen hade något mehr att påminna, eller om
dhe kunde inkallas, att ibland Sveriges rijkes Ridderskap
och Adel uptagas.
Såsom ingen hade något vijdare emoth dem att invända,
uthan allenast att 3 classis ännu påminte, att det
måtte blifva Cletzer tillsagdt att skaffa sigh till nesta
Rijkzdagh giltigare skiell, altså blefvo dee och inkallade,
tå Hr Landtmarskalcken dee nya adelsmennen medh
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot., XI. 1672. 5
66
1672.
en herligh oration emothtog, och blef på introducentium
vägnar besvarat af Secreteraren Tigerhielm.
Dereffter tablade Hr Landtmarskalcken till Cletzer,
som och nährvarande var, och gaf honom tillkiänna Ridderskapetz
och Adelens villia vara, att han till den nestkommande
Rijkzdagh skall skaffa sigh Kongens i Engeland
eget attestatum på sin förmente adellskap eller och
intet pretendera att vijdare komma på Riddarehuuset.
Hvarmed de introducerade togo sitt affträde.
Sedan sade Landtmarskalcken, att alldenstund det
i dagh var omblåset att komma i märgen på Slottet att
emothtaga Kongl. Maij:ttz proposition, altså förmante Hr
Landtmarskalcken Ridderskapet och Adelen, att dhe uthi
god tijdh och oförsummelligen sigh på Riddarhuuset inställa
ville, att matrickeln kunde igenomlöpas.
Fiat deinde dimissio.
Den 20 Septembris för middagen.
Ridderskapet och Adelen instälte sigh på Riddarhuuset
kl. 8 vid pass, att gå upp på Slottet och emottaga
Kongl. Maij:ttz proposition, och påminte Hr Landtmarskalcken
ved detta tillfället om kyrckan på Munckelägret,
att Ridderskapet och Adelen ville förähra till hennes
upbyggellsse effter deras affection och villia, men komma
her jempte ihugh, att det vore ett berömmliget och christeliget
värck, och förmodade derföre, att dhe gåfve runde
ligen
ther till.
Sedan framsattes ett faat på hordet, hvaruthi hvar
och een ville läggia ther uthi effter lust och lägenheet.
Sedan blefve dhe till kyrckian förährte penningar af Hr
vice Prsesidenten Lagerfelt och Hr Drakenhielm räcknade
och förvarade.
I medier tijdh kom hud af Slottet, att Hans Kongl.
Maij :tt förväntade Ridderskapet och Adelen, derföre Hr
Landtmarskalcken och lät upläsa matrickeln, och ginge
så familierne effter dess rum och ställe 3 och 3 i bredde
uppå Slottet uthi Hans Kongl. Maij:ttz sahl och förde
Hans Maij:tt tillijka med Hennes Kongl. Maij:tt Dråttningen
uthi rijkzsahlen. Rijkzens Regeringh och Råd
— Rijkz-Cantzleren undantagen, som tå var på landet —
September.
67
ginge alla med kappor, men Hr Landtmarskalcken uthan
kappa. Drottningen förde Konungen ved högra handen
hoos sigh, och sedan de vore kombne inom skranckvärcket,
som helt öfver gålfvet med tapeter klädt var, sätter
Konungen sigh på sin silfverstohl, och Cammarherrar upvachtade
Hans Kongl. Maij:tt bakom ryggen. På vänstra
handen om Konungen satt Hennes Maij:tt Enckiedråttningen,
och sedan der nedanföre var Regeringz och Rijkzens
Rådz stohlarne, men dhe stodo alla.
När Hans Kongl. Maij:tt sigh hade satt, framträdde
Rijkz- och Cantzelierådet Hr Johan Gyllenstierna och
på Hans Kongl. Maij:ttz vägnar således talade till Rijkzens
Ständer: 1
Sedan Rijkz- och Cantzelierådet sitt tahl hade lychtadt,
uplästes propositionen (bil. 3) af Statssecreteraren
Oli vecrantz.
När den var endat, inträdde Hr Landtmarskalcken
inom skrancket och således med ett härligit tahl svarade:1
Effter Hr Landtmarskalcken tahlade Erchiebiskopen
Doctor Stigzelius, dereffter Borgmestaren Jerner och
sist böndernes tahleman.
När desse orationer voro ändade, stegh Hr Landtmarskalcken
fram och med reverence kyste Kongl. Maij:ttz
bandh och togh af Hans Kongl. Maij:tt propositionen. I
lijka måtto giorde tahlemennerne för the andra Stenderne.
Dereffter marcherade Ridderskapet och Adelen effter
det förre ved Rijkzdagarne vanlige sättet för Konungen och
fordrade honom in uthi sin sahl, och sedan af Slottet neder
på Riddarhuusett igen, tå Hr Landtmarskalcken sade,
att effter tijden är förleden, kunde man intet den dagen
hinna att upläsa propositionen. Förmante fördenskull, att
Ridderskapet och Adelen ville nestkommande måndagh
komma flitigt till samman. Befäl te sedan Secreteraren
att anslå samptl. Ridderskapet och Adelen med Krigzbefählet
till den 23 Septembris kl. 8, som och effterkoms.
Den 21 [Septembris] var Matthise dagh. 2
Den 22 [Septembris] var söndagh.
1 J konceptet hur lemnats tre sidors tomrum för talets införande.
2 1 manuskriptet står, att den 21 Sept. var söndag och den 22 Matthise
(rättel. Matthan) dag, hvilket måste bero på misskrifning. Felet har i texten
här ofvan rättats.
68
1672.
Den 23 Septeinhris för middagen.
Samma dagen kom Ridderskapet och Adelen tillsamman.
Då sade Hr Landtmarskalcken: Såsom det för
ledne
fredagh, som var dagen för S. Matthia} fäst, blef
tå alt för sent att uplässa propositionen, effter vij kommo
intet neder af Slottet för än långdt eifter middagen, altså
villia vij nu straxt låta honom uplässas, och effter deruthi
äre saker af stoor consideration, beder jagh eder, gode
herrar, att T ville gifva gehöör och liud, på dhet att hvar
och een må desto bättre dess innehåld hempta och fatta,
att sedan med ett så mycket mognare judicio saaken öfverläggia,
som hennes importance det fordrar.
Sedan befalte Hr Landtmarskalcken Secreteraren upläsa
Kongl. Maij:ttz proposition, och när det var skedt,
sadhe Hr Landtmarskalcken: I håfven nu, gode herrar,
af den uplässne proposition hördt hvad af Kongl. Maij:tt
oss föreställes, och beder jagh, att effter desse saaker äre
sannerligh af stort värde och vicht, att I derföre i föllie
af riddarhuusordningen med all moderation ville saaken
taga i deliberation, och hemstälte Hr Landtmarskalcken
Ridderskapet och Adelen, om dhe icke funno för gådt nu,
äfven som det och tillförende häfver varet vant och brukeligit,
att förordna ett uthskått, som kunde afhäckla det
svåraste, hvilcket uthskått skulle seedan referera för samptl.
Ridderskapet och Adelen the tanckar, som the öfver proposition
fattat häfver; på thet sättet finner man, att tillförende.
häfver varit procederat, egentligen uthi sådane
delicate saker, som sannerligen thenne är. Skulle nu the
godhe herrar, som och förmodas, finna thet godt, så måste
sådane perssoner uthnembnas, som sittia uthi considerable
tienster och veta uthaf affairerne, och skall samma uthskått
referera sedan samptl. Ridderskapet och Adelén
theras meningh. Derföre ville I, gode herrar, detta öfverläggia,
och sedan seijer hvar classis sin meningh, hvilcket
dhe ville låta skie genom een eller 2 af theras classe.
När Hans Excell:tz således hade tahlat, begynte strax
classerne särla emellan sigh, hvilcket varade een god stund.
Omsijder sade Hr Landtmarskalcken: Jagh håppas,
att såsom dhe godhe herrar betrachta sakernas vichtigheet,
så lära dhe finna mycket svårtt att gå ifrån usansen,
September.
69
och vara aldeles orimligit att debattera dhenne saaken på
annat sätt än genom uthskått.
Hr Hans Mörner upstigandes sade på 3 classis
vägnar: Vij hafva nu taltz ved och äre uthi den meningen,
att dhen förste puncten om Kongl. Maij:ttz anträde till
regementet blifver in pleno discurerad och sluten, men
dhe andre tvenne genom uthskått.
Hr Landtmarskalcken: Om något reqvirerar circumspection,
så behöfver dhen första puncten, och är nödigt,
att vij ved detta tillfället see på thet, som tillförende i
sådant fall är passerat; vij kunna intet see oss nogsamt
före. Vij hafvom faller Gudi lof intet att tvifla om Hans
Kongl. Maij:ttz gode naturell, men så hindrar thet intet,
att vij nu böra öfverläggia saaken med judicio.
Hr Conrad Gyllenstierna: Uthi den puncten, att
Kånungen bör komma till regementet, äre vij alle enige,
och behöfves deröfver intet uthskått deputeras; om vår
säkerheet kunnom vij sedan genom uthskått deliberera.
Hr Mauritz Påsse: Att få Konungen på thron, är
vår meningh, men vij måste communicera med dhe andre
Stenderne deröfver och med Rådet.
Hr Lagerfelt: Ehuruväll alla åstunda att see Konungen
på stohlen, så vill thet lijkväll vara öfverlagdt,
ty vij måste betrachta 1. vår plicht emoth Konungen,
sedan vår säkerheet; och sålunda såsom vij erkenna Hans
Maij:tt för vår allernådigste Kånungh och herre, altså
bära vij then underdånigste tillförsicht till Hans Kongl.
Maij:tt, att han som een trygger Konung gifver oss [försäkran]
på Sveriges lagh och våra privilegier och hvad
mehra Hans Kongl. Maij:tz Herr fader oss och Rijkzens
Ständer häfver försäkrat, och kan jagh intet see, att det
kan låta öfverläggia sigh utan genom uthskått.
Hr Landtmarskalcken:J agh beder, att I, gode herrar,
villen circumspecte handtera detta värckett; vij villia see,
huru våra förfäder hafva handtera! sådant högt ährende.
Deruppå begynte Hr Landtmarskalcken sielf att upläsa
först 1604 åhrs besluut, sedan Konungh Gustaf Adolphs
försäkringh, gifven Ridderskapet och Adelen anno 1611,
deruppå Kongl. Maij:ttz Dråttningh Christinae, 1643, 1644
[års] besluth, vijsandes huru såsom Rijkzens Ständer hafva
taget sin myndigheet i acht och lämpat alt effter Konun
-
70
1072.
gens kapacitet; nu såsom ingen [är], som ju icke gierna
åstundar sin Konungh på sin thron, så är det intet heldre
emoth Konungens högheet, att Rijkzens Ständer blifva
ved det, som finnes vara öfligit, och villia äfven som förr
är skedt att med Konungens capacitet supplera det, som
kan fattas uthi åhretahlet.
Hr Anders Lilliehök: På Rijkzdagen anno 1668 är
handlat och afftahlt, att nu på denna Rij kzdagh skulle
blifva öfverlagdt om Kongl. Maijrttz majorennitet och anträde
till regementet; altså lärer ingen nu vara, som icke
åstundar att see Konungen på sin trohn, och kan then
saaken väll in pleno blifva afhandlat. Det som af 1604,
1611, 1643, 1644 åhrs besluth andrages angående Gustaf
Adolph och Dråttningh Christina, är fast af een annan
consideration, ty Hertigh Johan hade närmare prsetension
till rij ket än Konungh Gustaf Adolph, och Drottningh
Christina blef först 1632 för visse skiähl skull förklaradk
för een arffurstinna till rijket. Men denne Konungen är
född een arfkonungh, och rijket hörer honom till; men
huruledes vij ved Kongl. Maij:ttz tillträde till regementet
kunna föresee vår säkerheet, det är en saak, som intet
låter sigh annorlunda giöra än genom uthskått, ty att
deröfver uthseija sin meningh, der till vill vara hardiesse,
tystheet, eendrechtighet och god ordre, hvilcket uthi een
stoor myckenheet eij ville låta giöra sigh. Vij hafvorn
äfven den macht och rätt som väre förfäder, att vij kunna
supplera hvad som kan feela i åhren för vår Konungh.
Hr Ernest Creutz: Alla åstunda vij see Kongl.
Maij:tt på throon, och är han der till berättigadt, effter
det är hans arfrijke och kan igenom ingen lagh betagas
honom, och finner jagh ingen difficultet, hvarföre så vähl
det eena som thet andra icke kan afgiöras in pleno, ty
när vij i vår försäkringh intet begiära något nytt, uthan
blifva conforme ved förre Kånungars försäkringar, så behöfves
intet att låta denna saken öfverläggias genom uthskått.
Hr Lagerfelt: Vij kunna intet komma till rätta
uthan uthskått, ty först behöfva vij upsättia väre tanckar
och sedan communicera med Ständernas uthskått, hvilcket
intet kan skee här uppe och bland heela Ridderskapet.
3:a classis. Taubenfelt: Våre tanckar uthi een så
vichtigh saak böra ju först fattas uthi pennan, hvilcket
September.
71
intet låter giöra sigh utan genom uthskott. Och huru vela
vij pläga communication med dhe andre Stenderne utan
genom uthskott? Men declarationen om Kongl. Maij:ttz
tillträde till regementet kan väll in pleno skee.
2:a classis. Hr Cammarråd Falckenbergh: Fast
ingen tviflar, att icke alla önska, att Kongl. Maij:tt måtte
komma till regementet, så måste man dock intet gå ifrån
det bruuk, som altijd är practicerat vordet, nemligen att
deputera uthskått, som saaken företager och henne sedan
refererar till samptlige Ridderskapet och Adelen.
När Cammarrådet detta hade sagdt, bad han, att Hr
Landtmarskalcken ville låta nembna uthskått.
Hr Landtmarskalcken: Dhe af 3:a och 2:a classe
begiära, att ett utskått måtte nembnas, och är sannerligen,
gode herrar, säkrast att blifva ved usansen och förre
bruuk; jagh talar uthi een god meningh och vill försäkra
eder, gode herrar, att eder skall blifva refererat alt hvad
som uthaf utskåttet blifver förehafft.
l:a classis tanckar. Hr Conrad Gyllenstierna: Vij
villia blifva ved dett, som är vaant, men ther hoos låter
l:a classis veta, att dhe villia, att Konungen må komma
till regementet.
Desse efterföljande blefve till utskått nembde:
Af l:a classe:
Hr Landtmarskalcken, Hr Carl Sparre,
Hr Conrad Gyllenstierna, Hr Gustaf Gyllenstierna,
Gref Axel De la Gardie, Hr Christoffer Gyllenstierna.
Gref Anders Torstenson, Hr Jöran Sperlingh,
Gref Gabriel Oxenstierna Hr Gustaf Rosenhane.
Turesson, Hr Ernest Creutz.
Hr Anders Lilliehök, Hr Abraham Leijonhufwudh.
Af 2:a classe:
Hr Cammarrådh Henrick Hr Gustaf Ribbingh,
Falckenbergh, Hr Arwidh Ifwarson,
Hr Mauritz Påsse, Hr Gustaf Person,
Hr Arfwed Ribbingh, Hr Philip Bonde,
Hr Thore Bonde, Hr Knut Lillia,
Hr Lennart Ribbingh, Hr Axel Ståhlarm.
Hr Boye,
72
1672.
Af 3:a classe:
Hr Melcher Falk enbergh, Hr vice Prsesidenten Grass,
Hr Ståhlhanske, Hr Taubenfelt,
Hr Gyllencreutz, Hr Schiittehielm,
Hr Ekebladh, Hr Lichton,
Hr Graan, Hr Öfverste Gyntersbergh,
Hr Strijk, Hr Öfverste Hanek,
Hr Lagerfelt, Hr Danckwart.
Detta uthskåttet gick med Hr Landtmarskalcken neder
uthi lilla conferencesahlen, och effterlätz Hidderskapet och
Adelen denne gången gå hvar till sitt och informera sigh
af anslaget, när the skole komma tillsamman.
När Hr Landtmarskalcken kom med uthskåttet neder,
företogz åter dhen qvestion om Kongl. Maij:ttz anträde
till regementet, och ehuruväll Hr Landtmarskalcken
tesmoignerade, att ingen af Ridderskapet vore, som icke
önskade Hans Kongl. Maij:tt snart uppå sin kongl, thron,
vore likvist nyttigt korteligen att igenomsee, hvad uthi
sådane fall i förre tijder af Rijkzens Ständer är vordet
belefvat. Läste sedan up den 1 puncten af Norkiöpingz
besluut, som af samptlige Stenderne för een fundamental
laagh är vedertagen, hvilcken förordnar, att Sveriges Konungar
intet böra komma till fullkommeligit regemente,
för än han hade fylt sine 24 åhr, doch att han må effter
sitt 18:de åhr tillträda halfva Regeringen. Men detta hafva
Rijkzens Ständer limitterat uthi den 1 puncten af 1611
åhrs rijkzdagzbesluut, hvilcken och blef upläsin, och updraget
[regeringen] Konungh Gustaf Adolph, tå han ännu
intet hade fylt sine 18 åhr, supplerandes således åhren med
hans capacitet. Sedan hafva Ridderskapet och Adelen åhr
1643, som dhen 1 artickel af samma åhrs hesluut, hvilcken
och blef upläsin, uthviste, befunnit den halfva regeringen
aldeles vara inpracticabel och fördenskull förafskiedat, att
när(!) Hennes Maij:tt Dråttning Christina skulle nu träda
till rijketz fullkombliga regeringh, hvilcket och sedan åhr
1644 blef henne tillstält, hvilcket är af samma åhrs beslut
att see. Det vore altså väll, att man vell öfverlegger
denne saken och fattar ther uthi ett ordenteligit och vist
1 Lakan.
September.
73
sluuth, som kunde sedan med Rijksråd och dee andre
Stendren communiceras, på det att alt måtte så mycket
ordenteligare tillgå och med tillbörligh skick hanteras.
Hr Anders Lilliehöök: Den halfva regeringen är
hel inpracticabel och häfver ingen nytta med sigh.
Hr Taubenfelt: Jagh veet intet, hvem som vill understå
sigh att deela halfva regementet med Konungen.
Hr Landtmarskalcken: Det lärer ingen understå
sigh; vij kunna ju här uthi föllia våra förfäders exempel,
så att om något fattas i Konuugens åhr, så häfver Rijkzens
Stender så väll nu som tillförende den machten att
supplera det, som uthi åhren fattas; ty fast än Norkiöpingz
besluuth såsom een fundamental laag stadgar till
Konungens anträde till ett fult regemente, när Konungen
är 24 åhr, så hafva lickvell Stenderne den rätt, att dhe
kunna sådant förbättra, nähr dee finna Konungens qvaliteter
föregå åhren, och således declarera honom myndigh
för än 24 åhr. Yår konungh ähr Gudi lof af den capacitet
uti desse sine omyndige åhr, att vij hafva alle orsaak
att hugna oss öfver honom, och kan jagh intet see
hvad som kan stå oss i vägen, med mindre han må nu
blifva declareradh för fullmyndigh.
Hr Erenst Creutz: Jagh kan intet see, huru den,
som ähr 17 åhr, kan skiäligen hållas för omyndigh, och
det så mycket mindre, som vij med glädie förspöria Kongl.
Maij:ttz stoora kongl, qvaliteter vida föregå hans åhr.
Hr Landtmarskalcken: Intet giöra Kongl. Maij:ttz
åhr honom myndigh till att antaga regementet, men såsom
jagh sadhe, att det som fattas för vår konungh uthi åhren,
det upfyller han genom sine qvaliteter, som man förspörier
honom nogsampt vara begåfvad medh. Dess förutan
måste distingveras emellan een privat persohns myndigheet
och een konungz, som skall förestå ett heelt konungarike.
Hr Erenst Creutz: Effter lagh ähr den, som är 15
åhr gammall, allaredan myndigh.
Hr Landtmarskalcken: Effter Norkiöpingz besluth,
som och är een lagh, är een konung intet myndigh för än
24 åhr gammall.
Hr Erentz Creutz: Om vij skohle draga skiähl fram,
så finnes att en konungh är mycket för mogen än en privat
74
1072.
person, bådhe derföre att han är icke allenast född af een
edell konglig blodh, men blifver derjempte framför alle
andre med stor flijt och sårgfälligheet educerad, hafvandes
så månge förnähme herrar om sigh, som honom så trooligen
undervisa, så att jagh troor, att een konungh kan
om 12 åhr vara capabel att tillträda regementet. Uthi
Franckrijke och Spanien admitteras een konung till regementet,
när han är 14 åhr, och alldenstundh Konung Gustaf
Adolph och Dråttningh Christina kommo till regementet
på deras 18:de åhr, så skiedde denne Konungen orätt, om
han intet niöte det samma.
Hr Landtmarskalcken: Jagh vill intet förmoda, att
någon skall vara, som ju [ej] af hiertat gierna skall åstunda
att see den unge Konungen på thron och hafva ett fullkommeligit
regemente; hvar åhrlig patriot läncktar derefter,
oeh kan jagh försääkra Hr Creutz, att jagh önskar
det så högdt som någon annan. Men effter vij discurera,
så seijer jagh ännu, att myndigheeten i detta fallet måste
distingveras och åthskillias imellan een privat person och
een konungh. Och ehuruvell een konungh häfver bettre
education än andre, så är han lickvell een menniska, och
såsom han häfver een större börda sigh att påtaga, altså
behöfver han och större tijdh att perfectioneras. Andre
rijkens exempel kunna här intet giella, ty såsom hvart
rijke häfver sin lagh och laga stadgar, så håfve och vij
att rätta oss effter vår fundamentaal lagh, och troor man
intet, att Konungen skall vara prmjudicerad, derigenom
att Kijksens Stender behålla sin rätt, den dee till intet
annat bruka än lämpa Konungens ålder effter hans qvaliteter,
som dee och nu Gudi lof hafva orsaak att giöra.
Hr Cammarrådet Hindrick Falckenbergh: Mången
är fullkommeligh vid 15 åhr, och en annan ofullkommeligh,
nähr han är 24 åhr. Men Rijkzens Stender hafva intet
så mycket sett på åhren som på capaciteten.
Hr Skyttenhielm: 1643 och 1644 åhrs besluuth vijsa
oss nogsampt vägen.
Hr Erenst Creutz: Den lagh, som oss föreskrifves
igenom 1604 åhrs rijkzdagzbesluuth, ähr abrogeradh.
Hr Cammarrådet Falckenbergh: Samma lagh är
grundat i arfFöreningen, om jagh minss rätt, och är intet
September.
75
uphäfven, men i anseende af Konungens capaciteet lindrat;
men Stendernas rätt ähr ingenstädes förminskadh.
Gref Gabriel Oxenstierna Turesson: Dätta ähr
allena effterlåtet och accorderat i anseende af Konungarnas
capacitet, men intet är derföre 1604 åhrs besluuth abrogeradt
och Stendernes frijheet i detta fallet förminskad.
Hr Lagerfelt: Dee samma Stendren, som hafva giort
1604, de hafva och giort 1611 åhrs besluuth.
Hr Taubenfelt: Yij giöra bäst att föllia våra förfäders
exempel och intet scrupulera.
Hr Landtmarskalcken: Så som vij hafva orsak
att tacka Gudh för Kongl. Maij:ttz capacitet och berömblige
konglige dygder, så kunna vij och af den frijheet, som
vij hafva, effterföllia väre förfäders exempel och således
supplera hvad som fattas uthi Hans Kongl. Maj:ttz
ålder.
Hr Mauritz Påsse: Yij önske dett alla till hopa,
att Konungen må komma till regementet, och bör man
intet tvifla om hans capaciteet, ty såsom jagh straxt i
Kongl. Maij:ttz barndom häfver tiänt Kongl. Maij:tt för
Cammarherre och däraf hafft den nåden att lära kiänna
Kongl. Maij:ttz gemute, så kan jagh med största frögd
betyga, att Kongl. Maij:tt är med sådane konglige dygder
qvalificerad, att vij säkert kunna förtro regementet uthi
Kongl. Maij:ttz händer.
Hr Landtmarskaleken: Effter vij nu stanna alla
derutinnan, att Kongl. Maij:tt måtte komma till ett fullmyndigt
regemente, så åligger det ju oss att deliberera
öfver dee stycker, hvarutinnan vij måste see vår säkerheet
till goda; och på det att hvar och een måtte deste
tryggiare kunna säija sin meningh, skulle jag än förnimma
hoos dee gode herrarna, om dee intet funno det för
nödvendigt, som man veet tillförende hafva varit brukeligit,
att utskottet giorde thes tystheetzeed.
Hvilcket fans fuller af störste delen skiäligit; dock
kom intet der till, uthan skildes uthskottet således denne
gången ifrån hvart annat med den påminnellssen af Hr
Landtmarskalcken att dagen dereffter komma i godh tijdh
tillhopa och intet senare än kl. 8.
76
1672.
Den 24 Septembris.
Sedan uthskåttet var emoth kl. 9 sammankommet,
proponerade Hr Landtmarskalcken, att effter uthskottet
var tillsamman kommet att deliberera öfver den försäkringh,
som Rijkzens Stender och eenkannerligen Ridderskapet
och Adelen böra förvänta af Konungen, tå han
stiger till regementet, altså tycker migh häst vara att
låta lassa up det, som vij finna tillförende och uthi slijka
tillfällen vara passerad; jagh menar dee försäkringar, som
Rijkzens Stender hafva i förra tijder af förrige Sveriges
Konungar ehrhållit, på det att man deraf må deste bättre
blifva underrättat om det, som vij nu vidh detta tillfellet
böre till Rijkzens säkerhet taga i acht.
Sedan blef sahl. Konungh Gustaf Adolphs försäkringh,
gifven Rijkzens Stender anno 1611, inför uthskottet upläsin.
Dereffter Drottningh Christin®, gifven Stendren
åhr 1644, hvareffter fullfölgdes med sahl. Konung Carl
Gustafs försäkringh af åhr 1650 och 1654.
När nu desse försäkringar således voro uplässne, sade
Hr Landtmarskalcken: I håfven nu, gode herrar, hört
eder föreläsas dee försäkringar, som förra Sveriges konungar
hafva tijdh effter annan gifvit Sveriges rijkes
Stender, och såsom Rijkzens Stender hafva denn tijdhen
draget försårgh för deras säkerheet, altså böre vij det
samma göra, derföre vij och vele vara betänckte på the
vägar, hvarigenom vij den bäst kunna fästa, och påminna
oss dervidh, att tijderne kunna sigh lätteligen förandra.
Migh tyckes bäst, att vij uthvällia några få personer, som
settia up en form, hvilcken blifver sedan för heela uthskåttet
upläsin, att inhempta dess påminnelsser, och sedan
vij ähre här nedre uti uthskåttet färdige, kunna vij låta
det upläsas in pleno för samptelige Ridderskapet och
Adelen, att förnimma hvad dee hafva därtill att påminna,
så kunna vij sedan skrida till conference med Rijkzens
Råd och dhe andre Stenderna.
Hr Skyttenhielm: Jagh tycker bäst vara att depu- s
tera några af hvar classe, som upsättia contenta af försäkringen
och communicera sådant upsat sedan med uthskåttet.
Hr Lagerfelt: Vij gifva här hoos oss materien, men
formen giöres uti Kongl. Maij:ttz Cantzelie.
September.
77
Hr Landtmarskalcken: Vi måste lickvell först
sättia up det vij finna nödigt att söckia.
Gref Gabriel Oxenstierna: Vij kunna intet sättia
upp någon viss form öfver försäkringen, för än vij hafva
confererat med Rijkzens Råd och dee andre Stenderne.
Hr Lagerfelt: Gubben sahl. Rijkz-Cantzleren drogh
sielf försårg derföre, men alla realia hade vij fram, och
böra vij påminna oss, att såsom vij intet negligera vår
rätt, altså kunna vij intet förbinda Konungen till annat
än hvad skiäligit ähr.
Hr Landtmarskalcken: Därföre villia vij noga öfverläggia
hvad vij giöra, och taga så väll Konungens
som vår säkerheet i ackt, hvar till vij hafva anledningh
af förra konungars försäkringar; vij måste så hantera denna
delicate materien, att man hvarcken glömmer något ute,
som bör vara ihugkommit, eller sättia något in, som ähr
kitzligit. Hvad tycker eder, gode herrar, är icke bäst att
vij uthvällia några få, som upsättia projectet?
Såsom alla behagade det, altså blefve och desse effterfölliande
där till förordnade:
Af l:a classe:
Hr Landtmarskalkens Excelkce Hr Anders Lilliehöök,
egen persson, Hr Gustaf Rosenhane.
Hr Conrad Gyllenstierna,
Af 2:a classe:
Hr Cammarråd Falckenbergh, Hr Arwed Iwarsson.
Hr Landzhöfdingen Ståhlarm,
Af 3:a classe:
Hr Lagerfelt, Hr Danckwart.1
Hr Taubenfelt,
Desse af uthskottet förordnade gingo straxt in uthi
conferenzcammaren att deliberera öfver försäkringen.
Dan öfrige deelen af uthskåttet dimitteras af Hr
Landtmarskalcken med den påminnelssen att på taflan
see effter, nähr dee skolla komma tillsammans.
Där hoos befalte Hr Landtmarskalcken Secreteraren
att i medlertijd concipera svaret på Kongl. Maij:tz proposi
1
Härvid är antecknadt: hvilken och kafver fört dee dagarne pannan och
hållit protocollet.
78
1672.
tions 1 § och hafva dät färdigt till den tijdh uthskåttet
ville hafva dät.
Den 28 Septembris.
Effter anslaget sammankom nidre uthi conferencesahlen
dät stoora uthskåttet, som öfver propositions 1 §
var förordnat, och klåckan emellan 9 och 10 samptl. Ridderskapet
och Adelen uppe uthi stoora sahlen.
Först så gick Hr Landtmarskalcken till uthskåttet,
låtandes lässa för däm conceptet på svaret öfver prop[ositionens]
1 §.
Sedan uplästes dät project, som var upsatt öfver försäkringen,
och alldenstund uthskåttet intet hade att seija
något däremoth, gick Hans Excelktz med heela uthskåttet
up i sahlen, och såsom mäckta fåå vore äntå kl. 10 tillsammans
kombne af l:a classe, beklagade Hr Landtmarskalcken
sigh däröfver, eenkannerligen att dee nocksampt
viste, att en så mycket angelägen saak skulle förehafvas.
Sedan uhrsäcktade Hr Landtmarskalcken, att uthskåttet
häfver någre dagar fördrögt, hvilcket herflyter af sakens
importance, som fordrade ett noga öfverläggiande, och till
bättre information hafva dee måst igenom lässa åthskillige
documenter, hvilcket alt häfver fodrat tijdh. Uthskåttet
förmodade, att Ridderskapet och Adelen varda icke allenast
väll uptagandes hvad dhe hafva giordt, uthan och hafva
till dem däth goda förtroende, att dhee hafva giort som
redelige patrioter och intet förgiätet af allt det dee kunde
tänckia lända Kongl. Maij:t till nytta och dem sampt
Sveriges rijke till sääkerheet.
Sedan befalte Hans Excell:ce Secreteraren att uplässa
Ridderskapetz och Adelens svar på propositionens
1 punct, hvilcket blef uthan någon förändringh approberat.
Där effter uplästes projectet på försäkringen.
Sedan dät var skiedt, bad Hans ExcelLce, att om
Ridderskapet och Adelen funno något att påminna där
uthi, att dee däth ville giöra.
Tå påmintes af 3:a classe, att dät måtte införas, att
hvar och een skall effter sin tjänst hedras och effter rijkzens
förråd till dess nödtorfftige uppehälle [blifva] försedd.
Denna påminnelssen bijföls af bäggie dee andre classerne.
September.
79
Hr Landtmarskalcken påminte och refererade, att
ehuru väll uthskåttet intet hade rört om rijkzens Enckiedråttningh,
så skulle Ridderskapet och Adelen intet tänckia
dätta vara skiedt af förgiätenheet. Män effter försäkringen
angår Ridderskapet och Adelen eenskijlt, kunde
de intet nämbna hänne, men tänckia lijkvist att munteligen
giöra dät inför Rijkzens Rådh, ingalunda tviflandes
att Hans Kongl. Maij:t ju varder sörjandes för sin k[ära]
Fru moder.
Hr Elstierna mente, att dee orden, att Kongl.
Maij:t skulle inhempta Collegiernas betänckiande, vore
Kongl. Maij:t till prsejudice.
Hans ExcelLtz: Neij, Her Elstierna, dät är ingens
meningh, utan ähr det till dän ändan giordt och upsat,
att Kongl. Maij:t må därigenom både blifva lijsader, som
och på thet sättet bekomma bättre underrättelse, ty först
blifva saakerna uthi Collegiérne debatterade och sedan
af Kongl. Maij:t slutne.
Hr Elstiernan: Dät tyckes likväll, som ville man
därigenom något binda händren på Kongl. Maij:t.
Hr Landtmarskalcken: Gudli förbiude att någon
skulle understå sigh där till; vår tancka är ingen annan
än lijsa Konungen i sin börda.
Hr Elstiernan: Om man tå satta, att Konungen i
sine unge åhr communicerar med Collegierne, män sedan
gior uthan Collegierne.
Hr Johan Rosenhane: Dät som Elstiernan säger,
tyckes i dätta fallet inclinera till half regeringh.
Hr Landtmarskalcken: Konungen häfver tillförende
gått sielfver neder i Collegierne och öfverlagdt dee
tingh, som hörde till dätt eller dätt Collegium.
Hr Johan Rosenhane: Fast Konungen låfvar inhempta
Collegiernas betänckiande, så måste dock resolution
stå hos Konungen allena.
Taubenfelt: Dee orden med Rijkzens Rådz råde,
om intet däraf föllier, att Konungen intet får sielf disponera
om dät ringesta, eenkannerligen gifva een tjenst
eller annat sådant uthan Rijkzens Rådz villia och vetenskap?
Hr
Lagerfält: Gode herrar, vij villia intet röra jura
majestatis.
80
1672.
Hr Landtmarskalcken: Jag tror, gode herrar, att
dee låta behaga sigh, att vij nu först sökia att få conferera
med Rijkzens Rådli öfver det projectet vij hafva upsatt.
Sedan kunna vij så mycket säkrare träda tillsammans
med dhe andre Stenderne.
Såsom denne proposition behagades, så befalte H:s
Excelktz, att det stoora uthskottet öfver propositions 1 §
skulle anslås till den nästkommande måndagen.
Den 29 Septembris.
Nähr dät stoora uthskåttet var församblat, påminte Hr
Landtmarskalcken om dän conference, som skulle hållas
med Rijkzens Rådh; tyckte att man skulle först genom
ett lijtet uthskått söckia Kongl. Maij:tz tillstånd att få
conferera med Rijkzens Rådh, och sedan dee hade erhållet
dät, kunde heela uthskåttet sammanträda med däm.
Hätta fans för helt skiäliget.
Hr Cammarrådet Hindrick Falckenbergh frågade,
om man skulle söökia conferencen med Regeringen conjunctim
med Rådet eller med Rådet allena.
Hr Landtmarskalcken: Yij villia bruka dät ordet
Jiik.z-Senate,n, så att vij anhålla att få conferera med RijkzSenaten,
lembnandes dem sielfva att öfverläggia dätta.
Om dät frågas oss, så kunna vij svara, att vij intet understå
oss att giöra däruthi någon deelningh, utan lembna dät
i Kongl. Maij:tz höga gåttfinnande.
Dätta expedientet fans för gått, hvarföre nämbdes
straxt af stoora uthskåttet desse effterfölliande, som skulle
tillijka med Hr Landtmarskalcken anhålla om dätta hoos
Kongl. Maij:t:
Af l:a classe: «
Hr Landtmarskalcken, Hr Öfverste Sperlingh.
Af 2:a classe:
Hr Gustaf Pärsson, Hr Ståhlarm.
Af 3:a classe:
Hr Melcker Falckenbergh, Hr Israel Lagerfelt.
Hr Landtmarskalcken sade uthskåttet, att dee
giöra nu intet annat än anhålla om tillstånd hoos Kongl.
Maij:t att få conferera med Rådet.
September.
81
När uthskottet var kommit uti förmaket för stoora
rådsahlen på Slottet och een god stundh fördrögt, kom
Secreteraren Swan uth och gaf tillkiänna, att effter Kongl.
Maij:t hade påstbrefven före, skulle uthskåttet lijtet väntta.
Een stund däreffter blef uthskåttet inlåtet inför Kongl.
Maij:t, då Hr Landtmarskalcken ungefähr således tahlade:
Att effter Ridderskapet och Adelen hade altijd tillförende
niutit dät trogna bijstånd af Eders Excelker att
uthi höga och vichtige affairer blifva bijsprungne med
goda rådh, altså effter Ridderskapet och Adelen nu sådane
saker förehafva, som ansse Kongl. Maij:tz högheet
och rijkzens säkerheet, dem dee finna sigh alt för svaga
alleena att debattera, ty ähr Ridderskapet och Adelen
förorsakadh att få conferera med Rijkz-Senaten, åstundandes
därföre att få veeta tijdh och rum, hvarest dän
begiärde conferencen kunde hållas.
När dätta således var proponerat, bad H:s Excelktz
Rijkz-Cantzleren, att uthskottet ville taga ett lijtet
afträde, så länge Hans Kongl. Maij:t kunde öfverläggia
dätta.
Uthskåttet gick uthi lilla rådcammaren, hvarest dee
litet drögde, och omsijder kom Secreteraren Swan till
uthskottet, frågandes på Kongl. Maij:tz vägnar om uthskåttet
begiärde få conferera med Regeringen och Rådet
tillijka eller med Rådet eenskijlt.
Hr Landtmarskalcken svarade, att Ridderskapet
och Adelen hafva fuller öfverlagdt detta, män understå
sigh intet giöra där uti någon separation, utan kasta dät
under Kongl. Maij:tz gåttfinnande.
Secreteraren Swan gick med detta svaret tillbaka till
Kongl. Maij:t och Senaten.
Sedan effter een liten stund blef uthskåttet inkallat
inför Hans Kongl Maij:t, tå Hans Excelktz Hr RijkzCantzleren
på Kongl. Maij:tz vägnar gaf uthskottet dät
svaret, att Hans Kongl. Maij:t hade uthi nåder förnummit
Ridderskapetz och Adelens begiäran att få conferera med
Ridderskapet och Adelen (o: med Rådet), och effter Hans
Maij:t finner dät vara een god och låfligh plägseedh, altså
vill Hans Maij:t dät tillåta, så att dee i mårgon klockan
prsecise 8 kunna låta finna sigh uti stoora cantzliesahlen,
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot., XI. 1672. 6
82
1672.
Ridderskapets och Adelens uthskått dan begiärade conferencen
kunna niuta.
Dätta refererade Hr Landtmarskalcken för heela
uthskåttet på Riddarhuuset, påminnandes däm där hoos,
att effter Senaten hade lofvat att uthi godh tijd villia
vara tillstädes, att uthskåtten inställa sigh därföre på
Slottet uthi stora cantzliesahlen preecise klockan 8.
Secreteraren befaltes fördenskull att anslå dät stora
uthskåttet öfver propfositionens] 1 § att sammankomma
kl. 8 på Slottet.
Dässe effterfölliande blefve förordnade att uptaga och
genomsee Ridderskapetz och Adelens besvärspuncter:
Af l:a classe:
Gref Axel Lillie, Hr Lenart Mörner,
Hr Anders Lilliehöök, Hr Axel Rosenhane.
Hr Gabriel Kurck,
Af 2:a classe:
Hr Arwed Iwarson, Hr Carl Falckenbergh,
Hr Arwed Ribbingh, Hr Boye.
Hr Tore Bonde,
Af 3:a classe:
Hr Duvalt, Hr Klöfwerskiöldh,
Hr Gyllenanckar, Hr Erenskiöldh,
Hr Bureus, Hr Taubenfelt.
Hr Nils Apelgreen,
I dät Hr Landtmarskalcken embnade stijga upp och
dimittera Ridderskapet och Adelen, effter klåckan var
reedan 12, sade Hr Cammarrådet Falckenbergh, huru
såsom några hade, mädan H:s Excelktz hade varit på
Slottet, läst conceptet af Ridderskapetz och Adelens svar
på Kongl. Maij:tz proposition och böra intet förtijga, att
dee finna något vara tillsatt, sedan conceptet var in pleno
för samptl. Ridderskapet och Adelen upläsit, kunnandes
intet tillfyllest undra där öfver, huru Secreteraren kommer
till dän dristigheeten, så att han understår sigh att sättia
något där in Ridderskapet och Adelen ovetterligit.
Hr Landtmarskalcken: Jagh häfver befalt honom
sättia dät inn provisionaliter; dät skall äntå lässas ännu
Oktober.
83
een gång up för Ridderskapet och Adelen, innan vij öfvergifva
svaret.
Hr Cammarrådet Falckenbärgh: Vij villia intet
veeta där af. Ridderskapet och Adelen kunna intet för
tacka Regeringen för deras förda administration, än som
Kongl. Maij:t häfver sielf funnet dän godh; hvarföre tillåta
vij intet, att dän puncten blifver ståendes.
Hela uthskottet bijföll Hr Falckenbärgz meningh.
Den 1 Octobris.
Dät stoora uthskåttet öfver propositions 1 § instälte
sigh uthi stoora cantzeliesahlen på Slottet.
En stund där effter anbom dän Kongelige Regeringen
med heela Senaten, tå H:s Excelktz Rijkz-Drotzén begynte
tahlet således: Såsom Ridderskapet och Adelen begiärte
i går af Kongl. Maij:tt att uthi några högvicktige
ährender conferera med Rikz-Senaten, och däm blef svarat,
att Senaten skulle i dagh låta finna sigh uthi cantzeliesahlen,
altså ähre vij och nu vedderrede att förnimma,
hvad I, gode herrar, hafva att conferera om; vij skohle
giärna Ridderskapet och Adelen våra trogna råd [gifva]
uthi alt dät, som kan pröfvas lända Gudh till ähra, Hans
Kongl. Maij:t och vårt stånd sampt heela fäderneslandet
till gangn och fromma.
Hr Landtmarskalcken: För dän höge faveur, som
E. Excellentier i dätta fallet, bevijsa Ridderskapet och
Adelen, betacka dee E. Excellentier med allsom största
ödmiukheet. Och såsom utaf Kongl. Maij:t ähr Rijkzens
Ständer uti dess proposition någre högvichtige ährender
gifne att öfverläggia, altså hafva Ridderskapet och Adelen
sigh företaget enkannerligen den 1 § uthi Kongl. Maij:tz
proposition, den dee fuller med all flijth hafva öfverlagdt,
så vähl dät som angår Kongl. Maij:tz högheet, som dät
hvilcket angår Rijkzens Ständers säkerheet. Män såsom
Ridderskapet och Adelen nogsampt förspöria deras ofullkommenheet
uti dätta höga och importante värket, altså
häfver Ridderskapet och Adelen för säkrast funnet att
begiära E. Excellentiers höga mogna inrådande, eenkannerligen
uthi några puncter, som dee hafva eenfalldeligen och
uthi godh meningh fattat öfver rijketz och deeras säkerheet;
dee fördrista sigh intet något vist däruthi att sluta,
84
1672.
för än samma puncter af E. Excellentier genomsedde och
skiärskådade ähro. Om dee och intet hafva alt kunnat
så finna och påhittat, bedie dee, att alt måtte likväll till
dät bästa blifva uthtyt och uptaget, effter dhee uthi alt
hafva påmint sigh then vördnadh, som dee Hans Kongl.
Maij:t skyllige ähro. Om Eders Excellentier skulle behaga,
att vårt upsat blifver uplässit, så ähr dät här vijd
handen.
Hr Rijkz-Dråtzen: Vij betacka oss på dätt flitigaste
emoth Ridderskapet och Adelen, som behaga conferera
med oss; vij villia därföre höra hvad dhe gode herrarna
hafva att frambära.
Häruppå uplästes puncterne och dät projectet, som
Ridderskapet och Adelen hade fattat öfver Kongl. Maij:tz
försäkringh, och sadhe Hr Landtmarskalcken: Hvad
således af Ridderskapet och Adelen upsat är, hemskiute
dhe under E. Excellentiers höga dijudication.
H:s Excelktz Rijkz-Dråtzen: Såsom denna saaken
är af stort värde, hvarest på den eena sidan Kongl. Maij:tz
högheet och på andra sidan Rijkzens Stenders säkerheet
bör i acht tagas, altså vill Ridderskapet och Adelen intet
för illa uptaga, att vij taga een lijten stund affträde.
Senaten gick altså in uti lilla cantzliecammaren. I
medier tijdh töfvade uthskåttet qvar i sahlen.
Effter een lijten stund kom Senaten åter till uthskåttet,
tå Rijkz-Dråtzen förandes ordet sadhe: Vij
hafva som hastigast lupit igenom dät projectet, som dhe
gode herrar hafva oss communicerad, och glädia oss öfver
dät förtroende, som vij spöria Ridderskapet och Adelen
bära till oss, och såsom theras berömblige omsårgh, så
uptaga samtelige Rijkzens Råd dät med een serdeles tacksamheet.
Saaken är eliest af dän vicht, att hon så hastigt
som sigh böör intet kan öfverläggias, och effter vij intet
villia längre hålla denna gången dhe gode herrarna uppe,
ty villia vij låta däm veeta, när vij äro färdige. Vij önske,
att Godh ville på alla sijdor gifva sådanna tanckar, som
kunde lända Gudh till ähra, Kongl. Maij:t och heela rijket
till lycka och bästa.
Hr Landtmarskalcken: Ridderskapet och Adelen
betacka E:s Excellentier på dät ödmiukaste, som så favorablement
och gunstigt uptaga hvadh Ridderskapet och
Oktober.
85
Adelen hafva projecterat, och lembna dhe dät giärna under
E. Excellertiers högvijsa correction.
Med dätta togh uthskåttet afskedh och skildes åth
på Slåttet.
Hr Landtmarskalcken befalte Secreteraren att anslå
uthskåttet till den fölliande dagen kl. 8.
Den 2 Octobris.
Dät anslagne uthskåttet kom på Riddarhuuset, väntandes
effter buud att komma på Slottet till att conferera
med Senaten.
Omsijder kom och Secreteraren Lillieflyckt och gaf
Ridderskapet och Adelen till kiänna, att Rijkzens Regeringh
och Rådh begierte, dät uthskåttet ville komma up uthi
cantzliesahlen, hvilcket och skiedde.
När uthskåttet een stund hade töfvat, ankom Regeringen
med Senaten, och begynte H:s Excelktz RijkzDråtzen:
Såsom Ridderskapet och Adelen inkommo i
går med några puncter öfver försäkringen, däm dhe öfver -  gåfvo åth Rijkz-Senaten att ventilera, så hafva vij däm
och nu öfverset och finna, dät Ridderskapet och Adelen
hafva mycket väll och heelt berömmeligen öfverlagdt alla
saker, däm till stoort beröm, effter dee på dän eena sijdan
så troligen ansee Kongl. Maij:tz höögheet och på dän andra
Rijkzens och samptelige Ständers sääkerheet. Och villia
vij giärna conferera med eder, gode herrar, män vij måste
achta oss, att vij intet förorsaka någon innovation.
Hr Landtmarskalcken: Ridderskapet och Adelen
förnimma med största nöije och hugnad, att E:s Excellentier
gifva sigh dän mödan att öfverse däth dee i gåår E.
Excellentier öfvergåfvo; bedia och nu på däth ödmiukaste,
att E. Excellentier ville behaga bevijsa däm den gunsten
och låta däm förnimma, hurudanna tanckar E. Excellentier
häröfver fattat hafva.
H:s Excelktz Rijkz-Dråtzen: Däth är bäst, att
sielfva puncterne läsas up. Hvilcket och skiedde.
Ad 1 §. Rijkz-Cantzlern: Dätta är mycket väll
och hälsosampt påmint, och troor jagh vist, att ingen
christeligh Konungh skall undandraga sigh däth. Män
effter vij intet finna dätta vara infört uthi dhe förrige
86
1672.
hvarest försäkringarne om Konungens egen person, kunde
dath tyckias vara något nytt.
H:s Excelktz Hr Landtmarskalcken: Ridderskapet
och Adelen hafva i dätta fallet taget anledning af Konungh
Gustafs den förstes testamente, så och Konungh Carl
Gustafs försäkringh anno 1650, däruti Hans sal. Kongl.
Maij:tt expresse förbinder sigh och sina effterkommande
arfvingar där till. Och hafva Ridderskapet och Adelen
intet trott, att detta skulle gifva någon svårigheet af sigh,
eenkannerligen effter alla hugna sigh öfver dath christeliga
gemute Kongl. Maij:t berömmes vara begåfvad med,
hvar af Ridderskapet och Adelen förmoda, att Kongl.
Maij:tt intet vägrar att gifva dan försäkringh, som kan
vara andra konungar till exempel och bandh, ty tijderne
ähro föränderlige, och ähr man intet sääker att altijdh få
een godh Konungh.
Hr Rijkz-Dråtzen: Dät är lickväll nytt uthi försäkringen.
Hr Landtmarskalcken: Ridderskapet och Adelen
hafva allenast projecterat dätta och kasta gierna deras
tanckar under E. Excellentier högvijsa betänkiande.
H:s Excelktz Rijkz-Cantzleren: Dät är underligit,
att dätta ähr intet tillförende uthi försäkringarna infört,
ehuruväll the i förra tijder hafva halft stoora anledningar
där till, eenkannerligen Konungh Sigismundi exempel.
Dock synes detta nu intet hafva stoort att betyda, effter
man vist förmodar, att Kongl. Maij:t lärer siälf inclinera
där till.
Hr Landzhöfdingen Lilliehöök: Därigenom kunde
lickväll all sådan fahra förebyggias.
H:s Excelktz Rijkz-Cantzleren: Voro Kongl. Maij:t
myndigh, så troor man intet annat, än Kongl. Maij:t sielf
sigh där till offererade.
Hr Landtmarskalcken: Effter Konungh Gustafs
den l:tes testamente synes lijka som expirera, så tyckes
att tij derna fodra dätta.
Hr Rijkz-Cantzleren: Däth är reedan af sahl
Konungh Carl Gustaf försäkrat.
Hr Landtmarskalcken: Ergo måste hans son nu
som den första arfkonungh giöra däth samma.
Oktober.
87
H:s Excelktz Rijkz-Cantzleren: Quod antea försäkrat,
behöfves intet mehr. Män tinna de andra Ständerne
dät och gott, så kan dät väll låta giöra sigh.
Ad II punctum. H:s Excelktz Rijkz-Cantzleren:
Blifver som dhen förra försäkringen.
Ad III punctum. Placuit.
Ad IV punctum. Placuit.
Ad V punctum. H:s Excelktz Rijkz-Cantzlern:
Dät som ståår i Konungh Gustaf Adolphs försäkringh, är
sedan infört i privilegierne, ergo fåfängdt post privilegia.
H:s Excelktz Hr Rijkz-Skattmestaren: Man bör
intet föra dhe orden in uthi försäkran, som stå uthi privilegierna,
ty dät kunde föda jalusie af sigh hoos dee andra
Ständerna.
H:s Excelktz Hr Rijkz-Dråtzen: Försäkringen anseer
alle Stenderne; därföre föres intet där uthi något af
privilegierne.
Ad VI punctum. H:s Excelktz Hr Rijkz-Cantzleren
mente dätta vara något nytt; regeringzformen gior
intet till saaken, effter den ähr på visse casus inrättat,
af siukdom, uthresande och dödsfall med mehra sådant.
Hr Landtmarskalcken: Intention häfver i dätta
fallet som alt annat varit innocent och syfftar allenast på
Kongl. Maij:tz lijsa.
H:s Excelktz Hr Rijkz-Skattmästaren: Dätta
häfver lijkväll sitt fundament icke allenast uthi regeringsformen,
uthan och i privilegierna, ty tyckes att dänna påminnelssen
vore godh och lände Hans Kongl. Maij:t till een
stoor lijsa. Uthi privilegierna häfver Kongl. Maij:t låfvat
att besättia dee höga embeterna af Ridderskapet och Adelen;
blifva dhe besatte, så måtte däth skiee uthi Collegierne,
och där måste dhee intet sittia onyttige.
H:s Excelktz Hr Rijkz-Dråtzen tyckte, att regeringzformens
stadfästellsse voro mycket nyttig, män voro
nu intet tijdh; uthan hoos een myndigh konungh per suplicam
bringa Hans Kongl. Maij:t där till.
H:s Excelktz Hr Rijkz-Cantzleren: Kongl. Maij:tz
sahl. Her faders försäkringh ähr nogh.
Ad VII punctum. H:s Excelktz Rijkz-Dråtzen påminte
sigh hvadh som een gångh var passerat uthi Konungh
Gustaf Adolphs cammar uthi Nykiöpingh, hvarest sahl.
88
1672.
Konungen sigh så uthlätt, att om dee ville, att han skulle
säija för däm, så skulle och dhe säija för honom alt dät
dhe hörde tahlas om honom. Jagh tycker bäst lembna
uth dätta.
H:s Excelktz Rijkz-Cantzleren: Yij förmoda dätta
af Hans Kongl. Maij:tz dygd, att om någon skulle söökia
att förföra någon Kongl. Maij:tz trogne man och tiänare,
att Hans Kongl. Maijitt låter hvar och een exculpera sigh.
Hr Landtmarskalcken: Vij hafva funnit dätta i
förra försäkringen, eenkannerligen uthi sahl. Konungh
Gustal Adolphs anno 1611. Dät kan lickväll hända mången
trogen tiänare blifva förfördh.
H:s Excelktz Rijkz-Cantzleren: Hans Kongl. Maij :t
ähr så dygdigh, att han intet kastar sin onåde på någon,
som hembligen blifver förfördh.
Ad VIII punctum. Hans Excelktz Rijkz-Cantzlern
beklagade, att Kongl. Maij:tz ordningar så lijtet hållas.
H:s Excelktz Hr Bengt Horn refererade, huru såsom
tvänne lifländiske adelsmän, som voro ovänner uthi Liflandh,
hafva här möths åth och sagt till hvar andra: Nu
få vij slåss, här är intet förbudet, som dät är hoos oss.
Hvar med dhee hafva burit på hvarandra och dän eena
stött den andre genom armen.
H:s Excelktz Rijkz-Cantzleren: Dät voro fuller
intet oskiähligit, att dee ordningar, som äre af Ständerna
antagne, blefve i försäkringen införda. Män Hans Maij:t
kan äntå hålla hand där öfver som all annan lagh.
Ad IX punctum. Placuit.
Ad X articulum. Hr Landtmarskalcken påminte,
att Hannes Maij:tt Dråttningh Christina hadhe dät låfvat
i sin försäkringh.
H:s Excelktz Hr Rijkz-Cantzleren: Ja, man finner
fuller, att hon häfver däth låfvat, män bleef dock aldrigh,
seedan hon cröntes, efiectuerat, af hvad skiähl och motiver,
kan man intet veeta. Män så kan och sådant nu liggia
i vägen; därföre är säkrast att afbijda tijden, till däss
Hans Kongl. Maij :tt blifver myndigh och tå genom remonstrationer
och per supplicam sökia att förmå honom där till.
När nu försäkringzprojectet således var uplässet och
där öfver discurerat, förmante H:s Excelktz Rijkz-Cantzleren
uthskåttet till tystheet, dock intet neeka för dhe
Oktober.
89
andre Ständerne, att Ridderskapet och Adelen hafva väll
halft conference med Rijkzens Rådh, men att Rijkzens
Råd intet hafva velat uthlåta sigh eller något sluta med
Ridderskapet och Adelen, för än Ridderskapet och Adelen
hade confererat med de andra Ständerna öfver försäkringen,
och att Rijkzens Rådh hade låfvat, att nähr Ridderskapet
och Adelen voro eenige med dhe andre Ständerne öfver
försäkringen och söckte seedan Rijkzens Raadh, då ville
Rijkz-Senaten träda tillsamman med alla Ständerne och
meddeehla däm samptlige deeras rååd och tanckar.
Sedan refererade H:s Excelktz Rijkz-Cantzleren,
huruledes Rijkzens Rådh hafva tillijka med Ridderskapet
och Adelen anno 1644, tå Hännes Maij:t Dråttningh Christina
trädde till regementet, tillijka supplicerat Hännes
Maij:t till om några frijheeter på deeras godz, hvaremoth
dee afstoodo till Hennes Maij:t dän frijheeten dee hade på
stoora siöötullen. Ehuruväll dät nu intet behöfves att
söckia någon confirmation där uppå, så kunde dät lickväll
nu framdragas till ett exempel, och äfven som ta skiedde
och så nu vijd Hans Kongl. Maij:tz anträde till regementet
genom een underdånigh supplication anhålla om någon
kongl, nåde, hvarom Rijkz-Skattmästaren bättre eder, gode
herrar, underrätta kan.
Däruppå togh Rijkz-Skattmästaren ordet, proponerandes
att såsom han dän tijd han förde directorium
uthi Reduction, fan han een stoor diversitet på dee kongl,
breefven, som voro på godz uthgifne, och eenkannerligen
på Konung Johans breef, så att somblige ähro belastade
med dubbell, somblige med 3-dubbell rusttiänst, föruthan
däth att somblige godz voro donerade med sådane reservationer,
att om däth eller däth, som uthi brefven blifver
förmält, intet fullgiöres, skulle godzén falla tillbakas till
Cronan igen. Nu åhre sådana godz, som på sådane sätt
kunna vara graverade, genom arffskilften kombne uthi athskillige
händer, så att mången besitter sådanne godz och
veet däth intet, effter han intet häfver brefven, uthan een
annan häfver godzén, een annan brefven, och kanskee brefven
äro aldeles för kombne, hvilcket kunde giöra een mycket
osääker om sin egendom, besynnerligen om elaka tijder
komma, och någon illvilliare funnes, som giorde effterräckningh.
Därföre vore däth ett stort beneficium, om
90
1672.
man af Kongl. Maij:t kunde ährhålla dan nåden, att Hans
Kongl. Maij:t ville alldeeles uphäfva sådanne diversiteter
uthi dhee gamble kongebrefven, att intet så många åthskillige
naturer voro på godzén, uthan redigera däm till
fyra conditioner: 1. till feodal, som ähr grefve- och frij
herreskap;
2. feodal effter Norköpingz besluuth, som gå på
manslinien och alla brödren; 3. pour allodiall godz; 4. pour
cronegodz. Skulle något härigenom afgå uthi Kongl. Maij:tz
inkombst, så kunde man vara betänckt att ersättia dät
med något annat eller förskaffa sigh Kongl. Maij:tz tillgift.
Härmed slööts conferencen.
Den 3 Octobris.
Sammankom samptl. Ridderskapet och Adelen på Riddarehuuset.
Tå refererade Hr Landtmarskalcken korteligen
hvad som dagen tillförende var förelupet på Slottet uthi
den conference, som holtz emellan Rijkz-Senaten och Rijkzens
Ständers uthskått, försäkrandes Ridderskapet och
Adelen, att Senaten med een serdeles affection försporde
dän trogne försårgh, som Ridderskapet och Adelen hade
igenom sitt project vist så väll till Kongl. Maij:tz högheetz
styrckia som rijketz vällgångh. Män där hoos gaf
Senaten oss att förstå, dät dee intet kunde så aldeles uthlåta
sigh, för än vij hade confererat med de andra Ständerna;
och sedan vij med däm voro eenige, kunde vij tillicka
med däm söckia Senatens vijdare rådh, hvilcket dhe låfvade
sigh gierna unna oss.
Hr Christopher Gyllenstierna: Man skulle gierna
veeta, hurudan resolution voro däruppå fallen, att hvar
och een skall blifva hedrader effter sitt embetes och tiänsts
värde.
Hr Ståhl arm: Vij begiära och däth samma, att Hr
Landtmarskalcken ville låta oss veeta dän resolution, som
ähr fallen öfver dän puncten, som handlar om embeternes
heeder för ståndet.
Hr Mauritz Påsse: Hr Landtmarskalcken häfver
mycket väl refererat; män så villia vij lickväll veeta,
hurudan resolution ähr fallen öfver dän puncten angående
embeternes heeder.
Oktober.
91
Hr Taubenfelt: Hvad vij af Hr Landtmarskalcken
hafva förnummet, ähr mycket väll; och blifver dät intet vijd
vårt upsatt, uthan blifver uthi Cantzliet förtt till ordningh.
Hr Christopher Gyllenstierna: Vij bedia, att Hr
Landtmarskalcken ville säija oss, hurudant svar vij hafva
bekommit på den puncten, att embeterne och tiänsten skall
blifva hedrader för ståndet. Hr Landtmarskalcken ville
befalla Secreteraren införa uthi protocollet dän resolution,
som där öfver fallen ähr.
Hr Landtmarskalcken: Jagh beder, att jagh måtte
få giöra min function oturberad. Jagh häfver handlat
reedeligen och effter mit samvete, och så länge jagh gior
däth, så må jagh få blifva i frijdh. Jagh beder, gode
herrar, I ville maintenera migh, så längie jagh får afläggia
min relation; seedan vill jagh svara hvar och een, som
häfver något att påminna. Om jagh skulle så handla, att
jagh slote uth ett ordh af dät, som migh committerat ähr,
så giorde jagh oförsvarligen och vore intet värdh att sittia
här. Häfver jagh och giort däth migh böör, så låter migh
och tillfridz.
Hr Lagerfelt: Käre herrar och bröder, låter oss lefva
effter riddarhuusordningen.
Effter ett stoort sårlande sacktade Ridderskapet och
Adelen sigh omsijder, tå Hr Landtmarskalcken fullföliandes
sin relation sadhe, att seedan projectet var af
Senaten genomläsit, rådde Senaten oss att ju förr ju
häldre söckia conferencen mäd the andre Ständerne, män
badh där hoos att mycket vahrligen hantera dätta värcket
och uthi communication gå mycket caute till värcka,
söckiandes först att få förnimma Ständernas tanckar om
Kongl. Maij:tz tillträde till regementet och om försäkringen,
förän vij uthlåta oss. Sedan sadhe Rijkz-Cantzleren ochså,
att vij intet skulle för dhee andre Ständerna dolia, dätt
vij hafva fuller niutet Senatens conference, män att Senaten
intet häfver velat rådgiöra med oss, förän vij hade confererat
mäd dhe andre Ständerne, på dätt att vij således
kunde förtaga däm alla misstanckar. Och på däth vij
måtte gå metodice tillvärcka, så villia vij nu öfverläggia
hoos oss. Och 1. måste vij excusera vår drögzmåhl, däth
vij kunna giöra där medh, att saaken är af den vichtigheet,
att vij intet hafva förr kunnat blifva fardiga. 2. Ähr
92
1672.
nödigt, att vij oss emellan öfverläggia, huru vijda vij sk ohla
conferera med däm. 3. Om och alla puncterna skohla
communiceras med dhe andre Ständerne, hvilcket Senaten
holt nödigt, effter någre puncter ähre, som egenteligen
ansee vårt stånd. Migh tycker och rådeligast vara att
handla med däm genom uthskått och genom däth samma,
som häfver i denna säcken confererat med Senaten. Dätta
ähr nu hvad som jagh häfver här uthi att påminna och
hvad som uthi conferencen med Senaten förelupit ähr; och
som jagh häfver söcht att effterkomma dät, som Ridderskapet
och Adelen migh förtrodde, altså förmodas och, att
däth blifver väll uptaget.
Hr Lagerfelt upsteegh och påminte om notification
till dee andre Ständerna, och blef först resolverat, att
effter dhe hade reedan några gånger söckt genom deeras
uthskickade conference med oss, att man därföre skulle
hedra däm med ett uthskått, 1 af hvar classe, att därigenom
ööka förtroligheeten, men omsijder blef däth af 1
och 2 classerne förandrat, hvilcka holle för vara nogh, om
Fiscalen sändes till däm.
Emoth dätta lade 3:a classis sigh och igenom Taubenfelt
remonstrerade, att dee lära taga illa up, att man
sänder een Fiscal till däm.
Elstiernan sadhe sigh däth hafva hört af däm, att
dee voro misslynta, att Fiscalen sändes till däm. Män 1
och 2 classerne stämbde öfverens, att däth intet behöfves
mehra än att Fiscalen ginge till däm, att låta däm veeta,
att Ridderskapet och Adelen ähre nu färdige att emothtaga
dheras conference, när däm behagar.
Hr Landtmarskalcken proponerade, att om någon
hade ännu att påminna öfver försääkringz puncterne, att
dhe villia giöra däth med douceur och uthi vänligheet.
Hr Melker Falckenbergh: 3 classen begiärar, att
projectet måtte ännu uplässas.
Hr Erenst Creutz: Däth samma begiärar 1 classen.
Hr Mauritz Påsse: Vij uthi 2 classe villia däth och
giärna.
Däruppå blefve puncterne upläsne.
Emoth den 1, 2, 3, 4, 5 sades intet. Män när den
6 puncten var upläsen, steegh Hr Landzhöfdingen Creutz
upp, begiärandes få lijtet discurera.
Oktober.
93
Hr Landtmarskalcken: Jaa giärna, allenast däth
skieer med foogh och ordenteligen.
Hr Erentz Creutz deducerade vidlöfftigt dän fahra,
som missförstånd och oeenighet uthi een societet hade med
sigh, eenkannerligen ibland dhee Ledamöter, som böra såsom
een kropp söffta till ett interesse, hvilcket missförstånd
eenkannerligen däraf förorsaakas, att man måste see
sigh förachtat, hvilcket ähr dät svåresta att försmälta,
besynnerligen nähr däth gåår eens heeder och ähra an, då
är däth olijdeligit; godz och egendom kan man änteligen
genom Gudz vällsignellsse och sin egen flijth få någorlunda
igen, män mister man något af ähran, dät står intet
mehra till att reparera. Vij lefva nu uthi een så olyckelligh
tijdh, att ingen dygd kommer uti consideration;
man måste nu tåhla barn och ynglingar sättia sigh öfver
een, hvar af med tijden mycket ont lärer föllia, dueller
och slagzmåhl. En ährligh karl tiänar, därföre att han
skall blifva hedrader, därföre häfver och konungh Custaf
satt heedren till embetet; män i denne tijden giäller däth
intet, så att man måste snart tvifla, om däth icke voro så
gått vara odygdigh som dygdigh, effter dygden, som altijdh
föllier embeterne, intet blifver hedrad. Jagh seer intet
annat, än att vij ännu söckia Kongl. Maij:t att få här
uthi een viss resolution; vill då Konungen positive befalla,
att een skall gå effter dän och dän, så Het; jagh häfver
då intet att säija.
H:s Excelktz Hr Landtmarskalcken: Hr Landzhöfdingens
taahl ähr väll funderat, i däth att Hr Landzhöfdingen
säijer, att honeur och ähra bör vara hvar redskaffens
cavalier kiärare än lifvet. Jagh gifver däth giärna
effter, ähr och af samma tanckar, och däth så mycket
mehra som sielfva naturen inclinerar där till. Därföre
kan och Hr Landzhöfdingen intet förtänckia andre, sorn
söckia att försvahra dän heeder och förmån, som dhe af
förra Konungar igenom ähra och dygd och ingen mindre
möda än någon annan hafva sigh förvärfvat. Såsom Kongl.
Maij:t uti sin försääkringh och eedh låfvar och försäkrar
att villia conservera hvar och een vid sine privilegier och
välfågne rätt, altså tyckes och bäst vara att hemskiuta
Hans Kongl. Maij:t dätta. Om dhee goda herrar villia
uthan passion see och behiärta hvart och ett ståndz för
-
94
1672.
mån och dhee privilegier, som dhee af förra Konungar
åhre blefne beneficerade mäd, så sbohla dee finna skiäligit,
att man socker att försvara dath, som man bäfver förmedelst
meriter och dygd förvärfvat. Dät skulle vara
mycket svårt att intet få niuta dath, som eens förfäder
hafva uthi deeras tijdh af Konungarna meriterat. Hvar
och een aspirerar genom een låfligh ambition att vijsa sin
dygd och troheet emoth sin Konungh och fäderneslandet,
ähr och därföre blifven belönter och ansedder; skall dath
intet lända efterkommande till gagn, dath vore dän
största injustice. Oin vij basta dätta under Konungen
och söckia, att hvar och een måtte blifva handhafder vijd
dath, som kan pröfvas skiäligit och hvar och een med
rätta tillkommer, så behöfva vij intet så nidertryckia hvarandra
och genom vår egen oenigheet vara väre illvilliare
till glädie.
Hr Mauritz Påsse: Våra privilegier ähro klare nogh,
allenast vij fåå niuutha däm.
Hr Landtmarskalcken: Hvar och een vill bruuka
sina privilegier, dath håller jagh med, och intet höör man
förtaga sigh sin rätt.
Hr Christopher Gyllenstierna: Dath är våre privilegier,
att hvar och een skall considereras effter sitt
embeete och intet effter sitt stånd.
Hr Landtmarskalcken: Ståndh och embeete combineras.
Hr Gustaf Gyllenstierna: Yij sittia här alla tillhopa
såsom adelsmän, men böra dess föruthan hedras som
embetet ähr.
Hr Landtmarskalcken: Så måste vij låta Körningen
giöra slaagh däruthi oell afvachta hans decision.
Hr Wacktmeister: Våre privilegier ähre så klara,
att vij intet behöfva hvarcken decision eller upplyssningh.
Vidh dätta bleef ett farligit allarm, så att största
deelen af däm, som såtte uthi 1 och 2 classerne, sprungo
med ifver ifrån sine stellen, en goodh deel af 3 classe
bullrar och med, hvilcket skiedde med een sådan confusion
och särl, att ingen kunde föra däth till pännan, män så
bestood däth lijkväll däruthi, att een stoor deel af 1 classen,
så och 2 och 3 classerne disputera, att uthom Kiddarhuuset
intet stånd bör considereras, uthan tå skall hvar och een
Oktober.
95
blifva hedrader som han är man till och embete häfver,
funderandes sigh på Ridderskapetz och Adelens privilegier
och riddarhuusordningen, som däth uthtryckelligen
förmäler. Dätta emothsades häfftigt af Grefverne, hvilcka
sade sigh intet kunna cedera däth dhee genom deras förfäders
tapperheet, dygd och meriter samt Konungars föruntte
frijheet och tijdens långlige bruuk hade så längie
possiderat. Dätta disputeras med een tämmelligh stoor
animositeet. Omsijder begiärtte classerne att få votera
uthi saaken.
Hr Landtmarskalcken: Jagh tycker ännu, gode
herrar, att vij giöra bäst att kasta dänna saaken under
Kongl. Maij:tz uthslaagh; jagh tvifiar intet, att Konungen
ju varder giörandes hvad där uthi skiäligit kan finnas.
Hr Christopher Gyllenstierna: Vij begiära, att
2 puncten uthi adelige privilegierne och den 26 uthi riddarhuusordningen
måtte uplässas. Hvilket och skiedde.
Hr Gustaf Gyllenstierna: Hvad kan vara klarare
satt? Jagh veet intet hvad man skall säija om dän, som
disputerar här emoth.
Hr Wachtmeister: Vij gåå intet ifrån våra privilegier.
Jagh veet och, att våår Konungh ähr så rättvijs,
att han där uthi ingen förandringh gior.
Hr Taubenfelt: För ali tingh måste vij achta oss
därföre, att våre privilegier intet få någon stööth.
Hr Melcker Falckenbergil: 3 classen begiärer få
votera.
Hr Landtmarskalcken: Voteren i Jesu nampn!
Hr Melcker Falckenbergh: Dän 3 classens votum
ähr att genom ett uthskått och supplique begiära af Kongl.
Maij:t att blifva handhafder vijd privilegiernas klara ord,
som dhee uthi den 2 puncten stå beskrefne; så och att
dee orden, som stå uthi riddarhusordningens 26 punct,
måtte i försäckringen blifva införde och ingen explication
däröfver giöras, utan klara orden insättias, att embete och
tiänst måtte gå för ståndh.
Hr Cammarrådet Hindrick Falckenbergh sade 2
classens votum, att Ridderskapet och Adelen inkomma
med deeras supplication hoos Kongl. Maij:t, med begiäran
att vij måge blifva handhafde vid våra privilegier och
riddarhuusordningen.
96
1672.
När 1 classen skulle säija sitt votum, blef åter ett
sådant sorrl, att lian intet fick fullföllia där med, uthan
blef förhindrat af dan dispute, som upväxte emellan dee
tillstädes varande grefvarne och frijherrarne.
Omsijder sade Hr Landtmarskalcken, läggiandes
staffven ifrån sigh på bordet: I gode herrar förlåten migh,
att jagh intet får ohindrader giöra mitt embete, uthan
måste lägga staffven ifrån migh. Jagh kan intet föra
ordet i dänna saaken, för än jagh först förnimmer af Kongl.
Maij:t, om dät blifver migh tillåtet. Blifver dät migh intet
effterlåtet att frambära dänne saken, så ähr jagh villigh
att lefverera Kongl. Maij:t staffven igen, ty jagh understår
migh intet att frambära något, som jagh veet intet
vara behageligit.
Med desse orden steegh Hr Landtmarskalcken up af
stoohlen. De uthi 1 och 2 classen med een stoor deel af
3 classen steego och alle up och stälte sigh intill bordet.
Tå stijger Hr Wachtmeister in uppå Landtmarskalcken,
säijandes: För hvad orsak skull, Hr Landtmarskalck,
villen I intet frambära vår begiäran till Hans
Kongl. Maij:t?
H:s Excelktz Hr Landtmarskalcken: Dät behöfver
jagh intet giöra någon annan reeda före än Konungen.
Jagh kan intet tahla emoth migh och mitt stånd, uthan
vill först förfråga migh. Förvägras dath migh, så vill
jagh gifva Hans Maij:t stafven igen, att Hans Maij:t kan
förordna een annan, som för eder tahlan.
I dätt samma gick Hans Excellence Hr Landtmarskalcken
åth döören, seijandes sigh villia gåå up till Hans
Maijt; han kan på dath sättet intet förrätta sit embete.
När Hr Landtmarskalcken således gick till döören,
fölgde förste och andre classerne honom effter, och sade Hr
Gustaf Gyllenstierna: Läth gåå honom, vij skola gåå
med, vij skola remonstrera Konungen, att han förvägrar
sig frambära Kidderskapetz och Adelens ährender.
Hr Landtmarskalcken: Jagh nekar intet frambära
Kidderskapetz och Adelens ährenden, män dätta fördristar
jagh migh intet att frambära, för än jagh får Kongl. Maij:tz
permission. Jagh vill lembna een annan dan ähran. Jagh
tager Gud till vittne, att jagh häfver söckt som een redeligh
man att tiäna Kidderskapet och Adelen; jagh tager
Oktober.
97
och Konungen sielf till vittne, att jagh intet häfver söckt
att blifva bruukader i dätta svåra embetet.
Såsom classerne stälte sigh uthi een tiock ringh på
gålfvet ved stoora saalsdöören, kunde jagh intet höra hvad
som taltes för däth stoora sorlet skull.
Sedan dee således hade stått een god stund på gålfvet,
gick Hr Landtmarskalcken åther till bordet, sättiandes
sigh på sin stohl, och sedan classerne sigh åther hade
nedersatt, begyntte Hr Landtmarskalcken: Så ähren I,
gode herrar, i den meningen, att een supplication upsätties
till Hans Kongl. Maij:t?
Hr Cammarrådet Falckenbergh: Ja, vij villia förordna
ett uthskått, som sätter honom up; sedan kan samma
supplication blifva samptl. Kidderskapet och Adelen till
deras vidare påminnande communicerad och för däm upläsin.
Såsom alle classerne blefve däruthi enige, att ett uthskått
skulle förordnas till supplications upsättiande, så
blefvo desse effterföliande där till nämbde:
Af l:a classe:
Grefve Gabriel Oxenstierna Hr Anders Lilliehöök,
Tureson, Hr Öfverste Sperlingh.
Af 2:a classe:
Hr Mauritz Påsse, Hr Cammarrådet Hendrick
Falckenbergh.
Af 3:a classe:
Hr Landzhöfdingen Mörner, Hr Melcker Falckenbergh.
Gref Gabriel Oxenstierna Tureson uhrsäcktade
sigh, att han intet kunde sittia öfver denne saaken. Absenterade
sigh fördenskull ifrån detta uthskåttet.
Effter klåckan var redan 12 slagen, dimitterade Hr
Landtmarskalcken Ridderskapet och Adelen, påminnandes
däth nu förordnade uthskåttet att vara till hoopa
dän fölliande dagen klåckan 7.
Hr Landtmarskalcken befalte ochså Secreteraren
att till mårgon anslåå däth stoora uthskåttet öfver den
1 propositionspuncten.
Sv. RiddersJc. o. Adels rilcsd.-prot., XI. 1672. 7
98
1672.
Den 4 Octobris.
Sammankom thet utliskåttet. som hade confererat med
Senaten; var och nu deputerat att conferera med dhe
andra Ständerna.
I lijka måtto sammankomme och dee, som voro förordnade
att upsättia suppliquen till Kongl. Maij:t om
ceremoniaalordningen (bil. 5), hvilket senare sig uthi conferenscammaren
satte, tå dath gambla supplicationsconceptet,
som anno 1668 var upsatt, män intet till Hans
Kongl. Maij:t öfvergifvit, företogz och af Hr Landzhöfdingen
Hr Anders Lilliehöök [blef] upläst. Öfver samma
conference blef elfter befalningh intet protocoll hållet.
I medier tijd ankom Borgerskapetz uthskått, hvilcket
blef infört uthi conferencesahlen; der effter kom Präster -  skapetz och omsijder Böndernas uthskått. Tå gick Hans
Excell:tz in uthi conferentzsahlen och strax började med
uthskåtten således conferera.
Hr Landtmarskalcken: Ridderskapet och Adelen
måste billigt excusera sigh, att dhe hafva något längre
drögt, än dhe hafva önskat och giärna sett, innan dee
hafva kunnat niuta dee andra Ständernas conference. Män
såsom saaken är af den vicht, att hon behöfver med stoor
mogenheet öfverläggias, ty häfver man måst gifva hänne
den tijd hon nödvändigt fordrar, och finna dhe saken af
däth värde, att dee ännu intet hafva därutinnan kommet
till något vist sluuth, uthan här till allenast discoursevijs
däröfver handlat, finnandes nödigt att först conferera med
dee andre Ständerne, än the däröfver deras visse tanckar
fatta, och förmodar Ridderskapet och Adelen, att samptl.
Rijkzens Ständer intet taga dätta drögzmåhl illa up,
uthan som dhet ähr intet af något ondt upsåth skiedt,
att dee och där hoos sigh så mycket lättare excusera.
Därjempte betacka Ridderskapet och Adelen sigh och
emoth dhet högvördige Prästerskapet och dhe gode herrar
af Bårgerskapet och eder gode danneman; vij försäkra
och eder, gode herrar, ther emoth att al tijd möta eder
med reciproque förtroligheet och giärna contribuera hvad
i vår macht ocb förstånd ståår till Kongl. Maij:tz och
rijketz bästa och alltijd pläge eder, gode herrar och
män, med sådanna råd, som vij troo vara goda och
nyttige.
Oktober.
99
Doctor Emporagrius: Såsom dhe ährender, hvilcka
genom Kongl. Maij:tz proposition åhre Rijkzens Ständer
communicerade, åhre uthaf den vicht och angelägenheet,
att dee till deras tillbörliga öfverläggiande fordra sin
torfitige och tiänlige tijd, altså kan vårt stånd intet fatta
någon suspicion deraf, att något ähr drögt, uthan tyckia,
att icke allenast den tijd, som redan använd ähr, häfver
behöffts, uthan een fast större, betackandes och eder,
högvälborne herrar, som behaga giöra oss dhän påminnelssen,
att vij något materius hafva anhållit om conference,
än saaken tilläte; vij giorde det till den ändan,
att effter vij intet så kunna penetrera denne saak, ähre
intet heller så vahne vedh sådanne acter, tänckte Prästeståndet
att genom een conference med dhee högvälborne
herrar blifva bättre informerade och få bättre lius. Vij
af Prästeståndet kunna och intet uthan med all skyldigh
vördnad berömma dän stoora flijt och berömbliga åhuga,
som dhee höga herrar af Ridderskapet hafva användt öfver
detta vichtiga värcket; bedia och, att dhe höge herrar behagade
meddela däm deeras goda betänckiande och rådföra
däm; vij skola uptaga dät för een särdeles ynnest och
giärna vara vederrede att communicera hvad vij öfver
detta höga värcket meena.
Borgmästaren ifrån Nykiöpingh N. Bergius: Såsom
Ridderskapet och Adelen hafva låtit förmärckia orsaaken
till någon drögssel och uppehåll, hvarföre intet conference
häfver hastigare kunnat skiett, så uptager Rijkzens Bårgerskaap
sådant med all ödmiukheet och giärna hoos sigh
excusera, kunnandes väll tänckia den tijd, som ett sådant
högt värck fodrade, hvar till behöfdes genomlässe åthskillige
många acter. Ricksens Borgerskaap häfver fuller
åstundat effter conference med dhe höga herrar af .Ridderskapet
och Adelen, effter dhe höge herrar hafva bättre förstånd
om sakerne, kunnandes af actis bättre penetrera och
hafva hafft tillfälle att conferera med Rijkzens Rådh, derföre
Rijkzens Bårgerskap giärna åstunda att blifva informerade,
huru vij da som kan vara företaget och hvad ännu
kan vara att öfverläggia; vij skola effter vårt pund giärna
contribuera alt hvad vij förstå, men hoos oss är ännu intet
något slutet, uthan villia vij först giärna inhämpta hvad
förehafves, att referera sådant våra medbroder, och önske
100
1672.
vij, att dhe höge herrar ville häreffter, sorn här till så
gunsteligit skiett ähr, få niuta dee hööga herrars conference
och goda underrättelse, 1 att vij hoos oss måge deste
bättre kunna komma till ett gått sluuth, hvar till Guudh
gifve sin vällssignelsse.
Tahleman för böndren: Rijksens allmoge tacka nu
som tillförende för den gunst, som dhäm af dhe höge herrarne
vederfares, att få conferera om dath höga ährendet.
Män såsom de hafva ett ringa förstånd att begrijpa ett
så högdt värck, önska dhe giärna att blifva af dhe höge
herrarne af Rijkzens Ridderskap och Adell och dhe andre
stånden lärde, så villia de giärna beqväma sigh och med
deeras medbroder öfverläggia.
Hr Landtmarskalcken: Såsom Kongl. Maij:tz propositions
1 punct innehåller 3 momenta, altså häfver Ridderskapet
och Adelen hoos sigh tyckt, att såsom han häfver
dät första rummet och största vicht, att han och derföre
borde först öfverläggias och rätt begrundas. Däth första
uthi samme punct att skiärskåda ähr Kongl. Maij:tz tillträde
till regementet. Vij måste bekiänna, att såsom vij
see och finna, att dät tillförende häfver varit öfligit att
conferera med Senaten öfver sådanne ährender, så häfver
och Ridderskapet och Adelen intet kunnat gått förbij
denne gången att begiära Kongl. Maij:tz tillstånd att träda
med Rijkz-Senaten uthi conference, som fuller blef tillåtit,
men effter Ridderskapet och Adelen hade intet ändå confererat
med dhe andre Ständerne, ville Rijkzens Rådh intet
meddela oss något råd, uthan allenast discursive med oss
confererade, gifvandes där hoos vijd handen, att nähr vij
hade med dhe andre Ständerne confererat, så ville Rijkzens
Råd sedan med alla Ständerna tillika conferera och
giärna theras råd meddela, så att vij kunna ingenue däth
säija, att Rijkzens Råd intet ville uthan de andre Ständerna
gifva oss något rådh. Om dhee gode herrar därföre
ville nu taga däth 1 momentet uthi 1 puncten före
och med vaanligh förtrooligheet öfverläggia och deeras
tanckar däröfver upptäckia, skulle Ridderskapet och Adelen
uptaga däth för een stoor vänskaap och giärna möta däm
med all förtroligheet igen.
1 Meningen bristfällig.
Oktober.
101
Doctor Emporagrius: Vij hafva, som högvälborne
Hr Grefven säijer, ochså hos oss tagit den 1 puncten
före och honom uthi 3 momenter betrachtat och funnit
den vicktigaste uthi Kongl. Maij :tz upstigande till actual
regering; däröfver håfve vij hoos oss både pro et contra
discurerat, hvad man där vijd bör taga i acht, män hafva
intet kunnat skrijdet till något sluuth hos oss, för än vij
finge höra dhee höge herrarnas betänckiande om propositions
rätta förstånd, så' att vij däruthi intet fehla, att vij
hvarcken taga något ifrån eller lägga till. Vij hafva och
vijd dätta tillfället sett på foorna tijder och förra händelsser,
reflecterandes på Kongl. Maij :tz åhr, och därjämpte
bygdt vår spes uppå ett gått och låfligit regementte.
Seedan hafva vij intet med ringa åhuga påmint oss om
dän sääherheet Rijkzens Ständer hafva att förväntta.
Desse tvänne stycken tyckia vij af vårt ståndh böra både
först så väll som högst och flitigast blifva öfverlagde, och
önske vij giärna att blifva i desse bäggie stycker informerade,
att vij seedan kunde brista uth med däth vij
kunne hafva i tanckar. Vij hafva och stält oss före dee
stadgar och sluuth, som i dätta måhl böre i acht taagas
vid Kongl. Maij:ttz myndigheet; eenkannerligen hafva vij
genomlupit 1604, 1611 och 1644 åhrs besluuth och försääkringar.
Så ehuruväll 1604 års besluuth nembner till Kånungens
myndigheet 24 åhr, så finnes sådant sedermehra
genom Rijkzens Ständers samtyckie och sluuth vara förändrat
och satt på 18 åhr. Exempel häfver man och uthi
sahl. [Konung] Gustaf Adolph och Hannes Maij:t Dråttningh
Christina. Hans Kongl. Maij:tz education ähr oss intet så
kunnigh, att vij därom något vist kunne säija; men så
hugne vij oss af ett godt ryckte, som går om Kongl.
Maij:tz dygder och konglige qvaliteter, så att heela vårt
stånd giärna Männer Hans Kongl. Maij:t mogen nogh att
anförtroos regementet; hoos oss ähr ingen där emoth, utan
alla certera uthi glädie däröfver.
Hr Landtmarskalcken: Ridderskapet och Adelen
glädia sigh, att däth höögvördige Prästerståndet sigh så
cordat(?) och förtroligen hafva uthlåtet, och kunna försäkra
däm därom, att deras tanckar intet ähro långdt ifrån Ridderskapetz
och Adelens. Och häfver Ridderskapet och
Adelen gått tillbakars och sett på deeras förfäders exempel,
102
1672.
förnämbligast reflecterat på sahl. [Konung] Grustaf Adolphs
tillträde till regementet, hvar hoos Ridderskapet och Adelen
finner, att Rijkzens Ständer hafva i föllie af den macht
och myndigheet, dee i krafft aff rijkzens stadgar och sluuth
hade, för dän sahl. herrens konglige qvaliteter och dygd
upfylt Hans sahl. Kongl. Maij:tz åhr och giort honom
myndigh att vijd 18 åhr antaga regementet. Ett lijka
exempel häfver [man] och i Dråtning Christina, och effter
vij och denna tijden hafva till att hugna oss öfver vår
Konungs märckelige dygder och konglige qvaliteter och
hafva att förmoda alt gott af Kongl. Maij:tz person, så
hafva vij intet häller funnit något skiäll att hoos oss balancera
dätta värcket, män så häfver Ridderskapet och Adelen
dock intet velat sluuta däröfver något vist, förän dhe
finge först conferera med dhe andre Rijkzens Ständer, och
glädia Ridderskapet och Adelen sigh mycket däröfver, att
dhee gode herrar af däth högvördiga andelige ståndet hafva
så nähr träffat med deeras tankiar [öfverens], och skulle
i däth öfriga giärna önska att veeta, hvad dhe gode herrar
af Bårgerskapet hafva att säija.
Borghmästaren Bergius: Af högvälborne Hr Landtmarskalckens
så och hans högvördigheetz Hr Biskopens
tahl häfver Rijkzens Bårgerskap hört och förnummit, hurudanna
tanckar dhe hafva fattat öfver den 1 puncten uthi
Kongl. Maij:tz proposition. Så häfver och Bårgerskapet
dänna vichtige saken väll hoos sigh öfverlagdt, män intet
hoss sigh något kunnat sluuta, för än dee finge niuta dee
andra Ständernas conference. Män nu som dhe förnimma
högvälborne Hr Grefvens så och högvördige Hr Biskopens
discourser vara så vehl på laagh, recesser, brack och observantier
funderat, så troor jagh intet, att någon af vårt
stånd skall fälla där emoth. Om Hans Kongl. Maij:tz
qvaliteter villia vij och intet tvifla, uthan hafva dän tillförsickt
till Grud, att såsom G-udh häfver behagat uthkårat
Hans Kongl. Maij:t till ett så högt embete, att hans Gudommelige
Maij:t och varder där till sin krafft och vällsignelse
gifvandes och giöre Hans Maij:tz axlar starke
nogli att bära een sådan svår börda. När man seer till,
hvadh sluuth och acter öfver detta stadga, så finnes fuller,
att uthi Norkiöpingh är belefvat, att een Konungh intet
är myndigh för än 24 åhr, men icke deste mindre hafva
Okto ber.
103
Rijkzens Ständer samma Norkiöpingz besluuth förandrat
och ährkiänt sahl. Konungh Gustaf Adolph för myndigh
på 18:de åhret; heela värden veet dän välsignelse, som dän
gode herren blef af Gud benådat med. Dråttningh Christina
blef och på 18:de åhret satt till regementet. Såsom
Hans Kongl. Maij:t berömmes vara af ett särdeles gått
ingenio, så kan för honom och rijket intet något pröfvas
vara nyttigare, än att Kongl. Maij:t admitteras till regementet
att blifva därigenom så mycket tij digare om alle
saaker informerad och bekant. Ehuruväll att vij intet
annat troo, än att Rijkzens Borgerskap skoola giärna
stämma in till däth, sorn man förnimmer samptl. Ständernas
uthskått inclinera [till], lijkväll hafva dhe hoos sigh
intet slutit något vist; därföre taga vij hvad nu discurerat
ähr ad referendum att informera våra medbroder.
Bonden: Rijkzens allmoge tacka Gud för Hans Kongl.
Maij:tz hälsa, styrkia och kraffter och bedia, att Gud ville
förläna Hans Maij:t kraffter och förstånd till sitt höga
embete. Hvad af rijkzens Ridderskaap och Adell så och
dhe andre Ständerne blifver slutit, dät samma vill och
rijksens allmoge giärna bijfalla. Begiära nu få referera
sina medbroder hvad som tahlt ähr.
H:s Excelktz Hr Landtmarskalcken: Ridderskapet
och Adelen hålla däth för eett önskeligit augurio, att
Gudh häfver så länckat hvart ständz hierta, att dhe så
eenhälleligen stanna uthi dän åstundan att see Hans Maij:t
på troohn, så att dee låfva sigh däraf mycket gått, hvarföre
vij och önske, att Gud ville där till sin lycka med
vällssignelsse rundeligen förlähna. Nu såsom vij så lyckeligen
hafva öfverlagdt Hans Kongl. Maij :tz högheet, villia
vij förfoga oss till dhee öfrige momenta uthaf' propositions
1 §, som vij sadhe eenkannerligen bestå uthi dän sääkerheet,
som Rijkzens Ständer hafva att förväntta af Kongl. Maij:t,
hvilket äfven fodrar någon större tijd. Ridderskapet och
Adelen hafva fuller sins emällan discursive fallit där uppå
att simpliciter blifva vijd de försäkringar, som Rijksens
Ständer hafva gifvit förre Konungar och ähre författade
uthi rijkzdagzbesluuten, uthan att öökia mycket där till.
Män uti dän försääkringh, som Rijkzens Ständer hafva
att förväntta uthaf deras Konungh, där uti kunde till
äfventyrs något vara, som Rijkzens Ständer behöfva;
104
1072.
beder fördenskull Eidderskapet och Adelen, att dhe gode
herrar behagade i dätta äfven som i dath förra öpna deres
tanckar.
Doctor Emporagrius: Effter vårt högsta förstånd
så håfve vij af vårt stånd påmint oss heggie desse momenta,
effter genom Konungens upstigande till regementet
utriusque partis sääkerheet måste ansees och ihugkommas.
Angående dän försäkringh, som Hans Maij:tt häfver att
fordra af sine undersåtare, så häfver jagh intet annat förståt,
än att väre medbroder ähre i samma tanckar och
hålla där före, att intet är nödigt att skrijda ifrån dee
clausuler, som finnes vara brukelige att försäkra de förre
konungar, och tyckes vara säkrast blifva vijd dätt förriga.
Hvad och Ständernes rätt [angår] och dän försäkringh,
som dee hafva att förväntta af Konungen, så kan jagh
intet dolia, att dee af vårtt stånd åstunda få hööra Kidderskapetz
och Adelens tanckar, att derigenom få deste
bättre uplyssning i denne saken. Vij hafva fuller varit
omtänckte och läsit igenom förre tijders försääkringar och
jemfbrtt dem medh hvarandra; eenkannerligen håfve vij
reflecterat på dän försääkringh, som sahl. Konungh Carl
Gustaf giorde anno 1650 och sedan vijd sin cröningh anno
1654. Tyckia och att vara dath tryggiaste att blifva vid
sådanne försäkringar, antingen blifva vid een eller föra
flere tillhopa och uthhämpta dät, som kan pröfvas tiänligit
till att giöra ett milt och nådigt regementte, och
tyckia mycket betänckeligit vara att gå ifrån dee förra
försäkringarna. Vij kunna och intet neka att hafva sammanfört
förre Konungars försäkringar med hvar andre,
män såsom vij intet ähre våline vijd sådanne saaker och
veeta, att dee höge herrarne af Kidderståndet hafva större
praxin och kunna bättre finna sigh, altså åstunda vij att
blifva här öfver något underrättade; om vij kunna vara
duglige att giöra någon påminnellse, så bedia vij att få
brucka dän frijheeten.
Hr Landtmarskalcken: Eidderskapet och Adelen
finna sigh mycket obligerade emoth dhee gode herrar, som
så förtroligen uthlåta sigh, och förspöria med hugnad, att
dee bära för rijkzens säkerheet den omsorgh, som goda
patrioter böra. Och skulle Eidderskapet och Adelen gierna
veta, om dhe gode herrar hafva tagit sigh een särdeles
Okto ber.
105
försäckringh före, eller om dee hafva sammanförtt dem
alle och funnit något, som pröfvas nödigt att tillägga.
Såsom religionen och gudztiensten ähr fundamentet till
all goodh ordning, så ähr och den, som uti försäkringarne
altijd ähr först blefven ihugkommen; så bör man först
see effter, om något behöfves i den § att i acht tagas.
Om dee gode herrar hafva däröfver fattat någre tanckar,
bedia Eidderskapett och Adelen, att dee behagade gifva
däm sådant vid handen, så tillbiuda de sigh giärna däröfver
att conferera.
Doctor Emporagrius: Visserligen ähr gudzfruchtan
däth förnämbsta, som gior en Konungh lyckeligh och
vällssignad, och kunna vij intet neeka, att vij såsom prästmän
ähre skylldige att för all tingh draga bekymber där
om, hafva och med flijt lässit alla försäkringar igenom,
och kunna intet annat säija, än att dhe ähre mycket väll
fattade, män så kunna vij därjempte intet döllia, att vij
hafva reflecterat på exempel och hafva däraf orsaak att
önska, att öfverheeten hade en gierslegård om sigh och
voro för sin egen persson bunden till dän rätta religionen,
vij finna intet något uti dee förra försäkringarna om Konungens
egen persson, den Gud lijkväll häfver satt till
att beskydda sine tvänne taflor. Nähr Konungen intet
häfver blifvit vid religionen, tå ähr mycket ondt fölgdt
däruppå i rijket. Hemställer fördenskull Presterståndet de
höga herrarne af Kidderståndet att betrachta, om däth
finnes icke vara nödigt att med ett ord eller tu uti förtsäkringen]
ihugkomma Konungens egen persson, att han
förbinder sigh till vår religion.
Hr Landtmarskalcken: Eidderskapett och Adelen
kunna intet uthan berömma dät högvördige andelige ståndetz
zele öfver religion och fäderneslandets sääkerhet, som
intet ringa verserar uti denne puncten, och villia med lijka
sinceriteet uthlåta sigh, att ehuruväll ännu hoos oss intet
något vist ähr här öfver slutit, så hatve vij lickväll halft
däth uti vårt första och förnämbsta bekymber, besinnandes
hvilcket nyttigt band sådan försäkringh vore för alla efterkommande
Sveriges Konungar. Och effter Hans Kongl.
Maij:tt gifver däth hopp om sigh att blifva een god och
christeligh Konungh, tvifla vij intet, att Hans Maij:t ju
varder denne vår underdånigste tancka med nåder up
-
106
1672.
tagandes, effter vij dät giöra af trooheet till Hans Kongl.
Maij:tt och kiärleek emot fäderneslandet. Kidder.skapett
och Adelen hafva uthaf dee förre Konungars försäkringar
sammansatt ett project, om dhee gode herrarne behaga
höra däth uplässas.
Doctor Emporagrius: Om Eders liöggreflige Excellence
vill däth effterlåta, däth kan lända oss till uplyssningh,
som intet ähre så vane uti värcket.
Sedan lästes 1, 2, 3, 4, 5, 6 puncterne up af projectet.
Hr Landtm ar skalcken: Ridder skåpet och Adelén
hafva eenkannerligen funderat sine tanckar på Konungh
Gustaf den l:s testamente, sedan på Konung Gustaf Adolphs,
Dråttning Christina} och salli. Konung Carl Gustafs försäkringar,
hafvandes intet annat ögnemerckie än Kongl.
Maij:tz och rikzens vällfärdh.
Doctor Emporagrius: Vij hafva orsack att bekiänna,
att dee höga och förnäme herrarne hafva mycket väll
fattat. Hoss oss hafva vij intet gått så vidlöfftigt, uthan
hallit för tryggast, att vår unge Konungh försäkrat rijket
på sin sahl. Herr faders försäkringh; män såsom dät hoos
oss ännu intet ähr slutet, ty villia vij referera dätta till
väre medbroder.
Borgmestaren: Yij hafva intet heller hoos oss något
vist slutit, män glädia oss öfver dan goda information,
som vij hafva nu genom denna conferencen bekommitt.
Villia och referera väre medbroder, och sedan vij ähre
emellan oss enige om vist sluuth, skole vij söckia vijdare
att få conferera.
Bonden: Att Kongl. Maij:t antager regementet och
styrer däth med Rijkzens Rådz råde oss till hägn och
försvar, däth see vij giärna, män skall något läggas till
försäkringen eller tagas därifrån, däth förstå vij intet,
uthan skiuta däth under dhee andre Ständerne. Män som
däth höres, skall sahl. Konungh Carl Gustafs försäkringh
giöra tillfyllest.
Hr Landtmarskalcken: Jagh hoppas, att I, gode
herrar, intet illa uthtyden hvad vij således uti god intension
hafva upsatt.
Borgmästaren Bergius: Vij af Bårgerskapett tacka
Ridderskapet och Adelen mycket flijtigt för deeras omak
och den frijheeten dee oss unna.
Oktober.
107
Hr Landtmarskalcken: Sedan vij äre oss emilian
färdige, så tycker Ridderskapet och Adelen högnödigt
vara att söckia Rijkzens Rådz betänckiande. Om I, gode
herrar, ähren af samma meningh, så kunde vij tillijka
söckia conferencen.
Doctor Emporagrius: Vij hålla däth för mycket
nyttigt. Vij villia giöra oss färdige och niuta dee höga
herrars bijstånd att få conferera med Rijkzens Råd öfver
denna angelägna säcken. Vij kunna intet annat än recommendera
däth värcket; om däth intet vore dhe hööge
herrarne emoth, så skulle vij giärna hafva een copia af
däth dee höge herrar hafva opsatt.
Hr Landtmarskalcken: Effter dät är allenast ett
lijtet memorial, som Ridderskapet och Adelen hafva för
sigh upsatt, kunna dhe intet gifva någon copia däraf.
Män hvad de elliest genom deras conference kunna vijsa
deras affection emoth dee gode herrarne, därtill ähr Ridderskapet
och Adelen heelt benägne. Men så ville H:s Excelktz
Lekvall föredraga deras begiäran för samptl. Ridderskapet
och Adelen och sedan låta däm få svahr.
Doctor Emporagrius slöt medh tackseij elsse för communication.
Däthsamma giorde och Borgmästaren Bergius
tillijka och bonden.
Deii 5 Octobris.
Såsom samptl. Ridderskapet och Adelen var tå uppå
Riddarehuuset, så refererade H:s Excelktz [Landtmarskalken],
huru såsom utliskottet hade varit medh dee
andre Ständernas uthskått till conference öfver försäkringen,
tå däth upsatt och project, som Ridderskapet och
Adelen hafva upsatt öfver försäkringen, blef dem så vijda
communicerat, att dee puncter blefve för dem uplässne,
som finnes angå samptl. Ständerna, män dee öfrige intet.
Däth blef fuller och något däröfver discurerat, män intet
slutet, aldenstund dee sade sigh intet vara hos sigh färdiga,
varandes nu förnämbligast kombne därföre till oss,
att fä någon information uti dätta ährendet. Hvad dee
här hoss hörde, dätt togo dee att referera sina medbroder;
dee begiärtte och, att vij ville meddela dem een copia af
vårt upsatt, däth vij däm intet låfva kunde, föregifvandes
däth allenast vara ett memorial för oss sielfva. Män som
108
1672.
dee än vijdare där om anhölle, sade jagh migh vilia förebringa
deras begiäran för samptl. Ridderskapet och Adelen.
Hvad tycken I, gode herrar, skola vij meddela däm een
copia däraf? Jagh för min persson håller däth betänckeligit.
Dät ähr man ett memorial för oss. Vij kunna låta
Secreteraren gå till däm och säija däth. Sedan kunna vij
och låtha förhöra, om dhe ähre färdige att tillika med oss
söckia audience hoos Rijkzens Rådh, tå dhee få hööra däth.
Hr Lagerfelt: Dee få höra där uppå; hafva dee tå
någott att påminna, så få dee.
Hr Lilliehöök: Kanskie dee skulle taga däth up för
ett stoort förtroende, om dee finge een copia af oss.
Hr Cammarrådet Hindrick Falckenbergh: Om dee
ännu begiära, så kunna de väll få däth, män tahla dee
intet mehra därom, så behöfva vij intet heller .obtru der a
något på dem.
Hr Landtmarskalcken: Sedan så tyckes migh, gode
herrar, att däth intet skulle vara orådeligit, att vij sände
ett uthskått till Rijkz-Skattmästaren, att förnimma af
honom rätta förståndet af dätt, som han tahlade, när vij
vore uppe på Slåttet uti conference medh Senaten. Han
lärer giärna informera oss där om.
Hr Lagerfelt och flere meente, att däth skulle vara
betänckeligit att beskicka honom med uthskått; om een
togo uppå sigh att tahla medh H:s Excelktz där om, vore
däth nog.
Män såsom största deelen höllö för säkrast att låtha
ett lijtet uthskått gå till H:s Excelktz Hr Skattmästaren,
blefve desse effterfölliande där till förordnade:
Af l:a classe: Hr Grustaf Rosenhane.
Af 2:a classe: Hr Lenart Ribbingh.
Af 3:a classe: Hr Ståhlhanske.
Medan dätta förehades, nedkom ifrån Hans Kongl.
Maij:tt ett upsatt på ett uthskått, som Hans Kongl. Maij:t
lät veeta sig villia vidh ansägningh hafva up, allenast
däth vore tå tillstädes.
Hr Landtmarskalcken proponerade sådant för Ridderskapet
och Adelen.
En stoor deel voro i dän meningen, att dhee hade
dän frijheeten att sielf förordna uthskått; borde och intet
låta betaga sigh dän frijheeten. Eenkannerligen refererade
Oktober.
109
Hr Cammarrådet Hindrick Falckenbergh, att anno 1664
ähr samma saak mycket vorden disputerat och öfverlagdt,
och bleef då resolverat, att Ridderskapet och Adelen hafva
sielfva dän frijheeten att få nämbna uthskått, hvilcket bleef
och anno 1668 practicerat.
Hr Landzhöfdingen Lilliehöök meente stå i Hans
.Kongl. Maij:tz eget behag att kalla up den Hans Maij:t
finner sigh hafva förtroende till.
Däremoth invändes, att Hans Maij:t lärer vara så
nådigh att hafva i dätta fallet lijka förtroende till däm
Hans Maij:t kallar till Rijkzdagh.
HrLandtmarskalckenremon strerade sackernas vicktigheet,
att intet alla vore capable att bära sådant, som
i så angelägne såcker kommer att ventileras. Vij see af
upsattet, som oss utur Cantzliet nedsändt ähr, att dätta
uthskåttet skall sittia öfver dän andra puncten uthi proposition.
Så kunne I, gode herrar, väll tänckia, att Hans
Maij:t häfver varit omtänckt om dem, som Hans Maij:t
kan förtro sigh till, som både förstå sackerne och kunna
hålla dem tyste.
Deremoth meentes, att hvad som i uthskåttet och conferencen
på Slåttet förelöper, måste blifva samptl. Ridderskapet
och Adelen communicerat.
Hr Landtmarskalcken remonstrerade, att sådanna
uthskått, som uti dee secrete sackerne blifva upkallade,
pläga befullmächtigas af Ridderskapet och Adelen, så att
dee kiänna gått hvad uthskåttet giörandes varder.
Emoth dätta blef fuller något disputerat, män änteligen
efftergaf Ridderskapet och Adelen däth så, att Hr
Landtmarskalcken frågade, om Ridderskapet och Adelen
giöra dätta uthskåttet fullmächtigt och villia kienna för
gått hvad de giörandes varda.
Omnes: Ja.
Däth af Hans Maij:t neder på Riddarhuuset sände
upsattet på uthskåttet bestod af effterfölliande perssoner:
Gref Axel De la Gardie, Gref Steenbergh,
Gref Anders Torstenson, Hr Conrad Gyllenstierna,
Gref Gabriel Tureson Oxen- Hr Gustaf Gyllenstierna,
stierna, Hr Carl Sparre Larsson,
flr-of A-srpl Tiillip Hr Anders Lilliehöök,
110
1672.
Hr Gabriel Kurck,
Hr Carl Bonde,
Hr Evert Horn,
Hr Clas Baneer,
Hr Arwed Iwarson,
Hr Abraham Leijonhufwudh,
Hr Nils Kagge,
Hr Gustaf Kosenhane,
Hr Johan Rosenhane,
Hr Lenart Mörner,
Hr Hans Ulfsparre,
Hr Hindrich Flemmingh,
Hr Jacob Flemmingh,
Hr Wolmar Wrangel,
Hr Jöran Sperling,
Hr Erentz Creutz,
Hr Augustin Leijonskiöldh,
Hr Gustaf Ribbingh,
Hr Tore Bonde,
Hr Mauritz Påsse,
Hr Erick Hårdh,
Hr Hindrick Ealckenbergh,
Hr Axel Ståhlarm,
Hr Carl Gylldencreutz,
Hr Erland Kafle,
Hr Carl Siöbladh,
Hr Christopher Gyllengrip,
Hr Hans Mörner,
Hr Ståhlhandske,
Hr Johan Ekebladh,
Hr Öfverste Uggla,
Hr Harald Oxe,
Hr Melcker Fallkenbergh,
Hr Per Hiertta,
Hr Jonas Bure,
Hr Godhard Strijck,
Hr Nils Tungel,
Hr Gen. Major Galle,
Hr Jacob Törneskiöldh,
Hr Gustaf Duwalt,
Hr Nils Appelgreen,
Hr Johan Graan,
Hr Israel Lagerfelt,
Hr Wernskiöldh,
Hr Grass,
Hr Magnus Durell.
Hr Hans Klerck,
Hr Johan Sparfelt,
Hr Gustaf Taubenfelt,
Hr Bretholz,
Hr Bengdt Reenfeldt,
Hr Wilhelm Drakenhielm,
Hr Johan Axenhielm,
Hr Robert Licton,
Hr Swen Ranck,
Hr Johan Lagerkrona,
Hr Nils Canterhielm,
Hr Börie Croonbergh,
Hr Isack Enefelt,
Hr Danckwardh.
uppå Slåttet de effterfölliande
Till desse blefve sedan
öckte och tillsatte:
Hr Johan Rosenhane, 1 Hr Palmgreen,
Hr Christopher Gyllenstierna, Hr Öfverste Gyntersbergh,
Hr Hans Wachtmeister, Hr Gilius Erenbergh.
Hr Krabbe,
Hr Landtmarskalcken: Såsom vij intet veeta, på
hvadh dagh vij blifva upkallade, altså ville I, gode herrar,
flitigt låta see effter på taflan, och till att skillia dätta
1 P'örekommcr äfven i den första förteckningen.
Oktober.
lil
uthskåttet ifrån dee andre, som reedan förordnade åhre,
kallas dätta uthsTcått öfver dee secrete affairerne eller uthslcått
öfver dän andre puncten uti Hans Kongl. Maij:tz proposition.
Sedan förfrågade Hr Landtmarskalcken sigh, huru
vij da dhe voro kombne, som vore af Ridderskapet och
Adelen förordnade att uptaga gravamina. Hans Excelktz
påminte der hoos, att dee betänckte sigh väll om dee saaker,
som dee tänckte frambära inför Hans Kongl. Maij:t, och
att inge andre upsattes än sådanne besvär, som funnes
tryckia hela ståndet och man kunde troo blifva väll uptagne.
Den 7 Octobris.
Kommo Ständernas uthskått på Riddarhuuset till conference,
och kom först Borgerskapet; ordet för dem förde
Borgmästaren ifrån Calmar Nenzelius. Däreffter kom
Prästerskapet, och tahlade Doctor Emporagrius för däm.
Sidst kommo böndren; för däm tahlade deeras vanlige
tahlman.
När uthskåtten sigh samlad hade uti conferencesahlen,
begynte H:s Excelktz [Landtmarskalcken] att föra ordet
således: Såsom dee gode herrar af dee andre stånden
åstundade förledne lögerdagh att vijdare conferera med
Ridderskapet och Adelen, altså hafva de sigh villigen instält,
att giärna förnimma, hvad de gode herrar hafva att
frambära.
Doctor Emporagrius: Såsom dhe höga herrarne af
Ridderskapet och Adelen bevijste uti sidsta confereneen
sin godhet emoth däth andeliga ståndet och öpnat deras
tanckar, hvar uthur vij försporde dän berömmelige flijth
och arbeete de höga herrar hafva använtt uti dän angelägne
saaken, som senast confererades om; när vij kommo
tillbakars, refererade vij väre medbroder hvadh vij af det
upsatte memorialet kunde minnas, och däraf tagit lägenheet
att nogare öfverläggia denne säcken och funnit vår
skyldigheet att begiära ännu en conference och låta dee
gode herrar veeta, hvad vij uti vår eenfälldighet meena,
att vij sedan kunde gior a ändskap i dänne saaken.
H:s ExcelLtz: Såsom Ridderskapet och Adelen hade
dän hugnaden att frögda sigh däröfver, att dee gode herrarnas
tanckar seenast mästedeels concordera med Ridder
-
112
1672.
skåpets och Adelens att (o: om) dan säcken, som tå förehades,
alltså hoppas vij och i dagh samma välsignellsse,
och der de gode herrar hafva något vijdare att framställa,
ähr Ridderskapet och Adelen färdigt att giärna och med
all vänskap uptaga.
Doctor Emporagrius: Effter uthi dan senaste conferencen
allenast discurerades och intet något vist slöts,
söckte vij tå den frijheeten att referera dath våra medbroder,
huru vijda discursen gick och kom, dän flijth som
Ridderskapet och Adelen hade användt, och att hvarken
jagh eller någon af oss, som tå uthi utskåttet var,
kunde tilltroo oss att minnas däth, som tå i sådan hast
uplästes. Därföre hafva vij uti gemeen säcken hoss oss
företagit och föresatt oss then qvestion, antingen föresättia
sigh deere Konungars försäkringar och plåcka där
uth däth, som hällsosamast och nyttigast kunde finnas,
eller och taga eentera af Konungarnas försäckringh och
hälst Konungh Carl Gustafs eenskijltt före och blifva vijd
dän. Öfver den qvestion hafva vij noga disputerat och
finna utur r[iksdags]besluten vara villkåhrligit, och att
dän frijheeten ähr Ständerna förbehållen, och i dätta fallet
hafva vij kastat våre ögnemåhl på Konungh Carl Gustafs
försäckringh och satt den oss för een grund och meena
henne derföre giöra till fyllest, effter vij finna partem
virtualiter partim expresse däruti vara inneslutet alt däth
vij i dätta fallet kunna åstunda.
Borgmästaren ifrån Calmar: Sveriges rijkes Ridderskap
(o: Borgerskap) betacka Ridderskapet och Adelen
för dän goda communication, som dhem een tijd effter
annan uthaf dhe höga herrarne förundt ähr, hvilcket dhe
och låfva att hafva i tacksamt minne, och såsom af Kongl.
Maij:tz proposition oss anledningh gifves att tänckia på
een försäkring, för än Kongl. Maij :t tillträder regementtet,
så häfver Borgerskapet och taget samme sack uti behörigt
betänckande och omsijder stannat därutinnan, att vij tyckia,
däth Konungh Carl Gustafs försäckring gior allena till
fyllest, så att vij intet behöfva gå något vijdare, nähr
Hans Maij:tt allenast försäckrar rijket att villia blifva
där vidh.
Hr Landtmarskalcken: Däth projectet, som Ridderskapet
och Adelen hafva upsatt och blef eder, gode herrar,
Oktober.
113
uti dän senaste conferencen upläsit, ähr intet annorlunda
fattat än utur de förre Konungarnas och Dråttningh Christinae
försäckringar. Vij hafva och taget anledningh af
Kongl. Maij:tz proposition, som gifver oss nogsamt till
kiänna Kongl. Maij:tz villia vara, att Kongl. Maijttz högheet
och rätt må blifva tillbörligen i acht tagen, och att
rijkzens gangn, trygheet och förbättringh troligen [blifver]
söckt, hvarigenom Hans Maij:t lemnar Ständerne dän frijheeten
att styrckia så väll Hans Maij:tz högheet och rätt
som rijketz säkerheet. Intet kan jagh troo, att däth, som
man häfver uti förra tijder funnett nödigt att sättia uti
försäckringarne, däth och så väll Konungh Gustaf Adolph
som Drottningh Christina häfver försäckrat, skall och icke
nu finnas skiäligt och så höghnödigt, ty uti sigh sielf så
ähr däth intet annat, än att försäckringen vidlöfftigare
uthtrycker hvad konungens eedh innehåller.
Emoth dänne remonstration blefve dee andre ståndige
alt uti den meningen att blifva simpliciter vid sahl. Konungh
Carl Gustafs försäckringh, och bruukade Doctor
Emporagrius, Biskopen uti Strängnäs, dee orden, att
Prästerskapet vill intet vara Hans Kongl. Maij:t mödosam,
alldenstund dhe giorde sigh däth otvifvelachtige hoppet,
att Hans Maij:t vorde heller sin försäckringh styrkiandes
än försvagafndes].
Hr Landzhöfdingen Anders Lilliehöök proponerade,
liuruleedes en åthskillnatt fans uti alla försäckringar, så
att dee intet ähro lijka lydande, hvilcket kommer däraf,
att Stenderne hafva dän frijheeten att påminna om däth
dee finna effter tijdernes tillfälle nödigt vara. Vij kunna
intet säija, att vij bemöda vår Konungh, tå vij påminna
om däth, som vij see vara conformt med förrige försäckringar
och Sveriges lagh samt Ständernas rätt. Att Hans
Maij:t försäckrar sitt rijke om dess egen persson att villia
blifva uthi vår religion, så och låta sine arfvingar däruthi
opfostras, om Gud någre varder gifvandes, däth kan
Hans Maijrt intet taga illa up. Sedan så kan Kongl.
Maij:t intet mindre försäckra oss om en kiörckieordningh
än om lagh och rätt. Uti Cantzeliet liggia någre projecter
färdige; dhe kunde revideras och tagas emoth.
Doctor Emporagrius: Hvad vällborne Hr Landzhöfdingen
behagar discurera om Ständernas rätt, så tycker
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot., XI. 1672. 8
114
1672.
migh, att dan qvestion intet bör disputeras, män hvad
dath angår om Kongl. Maij:t bör försäckra nu för sin
egen persson att blifva vid vår religion, så finna vij nu,
som redan sagdt ähr, att när Hans Maij:t oss och rijket
på dät sättet försäckrar, som hans sahl. Herr fader däth
häfver giordt, så ähre vij nögde.
Borgmästaren Bergius: Yij hafva redan hoss oss
giordt däth sluutet, att nähr Hans Kongl. Maij:t confirmerar
oss sin sahl. Herr faders försäckringh, ähr däth
nogh; vij hafva intet heller nu tillstånd att vij dare inlåtha
oss om dän säcken att disputera.
Bonden: När Hans Kongl. Maij:t gifver een sådan
försäckringh, som sahl. Konungh Carl Gustaf gaf, så begiära
vij ingen annan.
Hr Landtmarskalcken: Såsom Bidderskapet och
Adelen finna nödigt vara att här öfver conferera med
Rådet — vij finna däth alltijd här till så hafva varit brukeligit
—; om däth högvördige Prästeståndet och Bårgerskapet
tycka dät samma, så villia vij ansöcka RijkzSenaten
om conference.
Hr Lagerfelt: Man vill intet annat förmoda, än att
alle Ständren tyckia väll vara att conferera med Senaten.
Doctor Emporagrius: Vij villia taga däth till att
referera våra medbroder, ehuruväll vij intet tvifla, att
dhee icke skola giärna niuta Rijkzens Rådz höghvijsa betänckiande.
Borgerskapet togh däth och ad referendum, tillijka
medh bonden lafvandes att villia straxt låta vetta svar.
Altså skildes denna conferencen, och Ständernas uthskått
toge deeras affträde.
Och seedan dhe voro uthgångne, sade Hr Landtmarskalcken:
I see, gode herrar, huruledes dee 3 Ständerna
hafva sammanknippat sigh, och alldenstundh jagh straxt
kunde däth marida, ty holt jagh för onödigt att låta lässa
up vårt upsatt.
Hr Mauritz Påsse: Däth kommer deraf, att ett
ryckte löper i staden, som skulle vij villia binda händren
på Konungen.
Hr Taubenfelt: Någre af de andre Ständerna, så
väll präster som bönder, hafva frågat migh där om, män
jag häfver svarat däm, som däth sigh bör.
Oktober.
115
Hr Landtmarskalcken: När Kongl. Maij:t får med
tijden förnimma vår goda intention, lärer Hans Kongl.
Maij:t tacka oss och berömma vår trooheet. Yij måste
ännu töfva lijtet och väntta svahr ifrån Prästerskapet och
Bårgerskapet, som dhe låfvade, så kunde vij i mårgon få
conferera med Senaten.
Effter een lijten stund kommo tvänne präster och
gåfvo tillkiänna, däth Prästerskapet åstunda få conferera
med Senaten, begiärande att Hr Landtmarskalcken täcktes
förskaffa dem tillstånd.
Ifrån Bårgerskapet kommo tvänne, gifvandes tillkiänna
att deras stånd var åthskildt, för än dee kommo neder på
Rådstufvan; låfvade få svar andre dagen.
Eiebat dimissio, ty klåckan var redan 12 slagen.
Den 9 Octobris.
Sedan samptl. Ridderskapet och Adelen hade samblat
sigh på Riddarhuuset, sade Hr Landtmarskalcken: Dee
gode herrar påminna sigh, att vij nu hafva hafft dän 1
puncten uti proposition före och således öfverlagt så väll
Kongl. Maij:tz högheet som rijkzens rätt, hafvandes vij
upsatt ett project däröfver, hvaruti vij hade upreepat altt
däth vij utur de förrige Konungarnas försäckringar hafva
tyckt vara nödigt. Män såsom I håfven sielfva hört dee
andre Ständernas tanckar, så håller jagh och betänckeligit
att nu uti minorenniteten så skiäi’patt, att vij uti framtijden
kunde få hööra någott derföre, eenkannerligen effter
de andre Ständerna hafva uthlåtet sigh att villia blifva
vid konungh Carl Gustafs försäkring allena. Jagh tycker
tryggast vara, att vij söckia till att få conferera medh
Rådet, ty dee ähre sattfe] emellan Konungh och Ständerne
att see på bägges rätt. Nähr man och rätt öfverläggier
sahl. Konungh Carl Gustafs försäkring, så finner man
däruti mereendels allt fattat, fast intet så expresse. Skulle
dee gode herrarne behaga hemskiuta dätta under RijkzSenaten,
vårt upsatt eller blifva vid Korning Carl Gustafs
försäckringh? Kanskie Ridderskapet och Adelen skulle få
den tanckan om sigh, att dee villia mehra ansee Rijkzens
Ständers rätt än våre förfäder? Om I, gode herrar, ville
öfverlägga dätta, så finge vij seedan gåå up att conferera
116
1072.
med Rijkz-Senaten; tijden lijder, och de andre Ständerna
önska sluuth.
Hr Taubenfelt: Effter een sådan bruit går i staden,
att vij söckia mehra än de andre Ständerne att binda
Konungen, så betyga vij dath inför Gudh, att dath aldrigh
häfver varit vår intention.
Hr Landtmarskalcken: Dath kan ingen medh skiäll
påbörda oss. Om I, gode herrar, ville seija eder meningh,
så finge vij sedan gåå up på Slåttet.
3 classis votum. Hr Landzhöfdingen Duwalt: EfFter
vij hafva förnummit dee andre Ständernas meningh, så
hålla vij bäst att hemskiuta dätta till Rijkzrådz betänckiande
och dem ombedia, att dee ville taga det besvärett
[på sig] att låta uppsättia försäckringen, hvilcken först
communiceras medh oss, än som hon blifver aldeles färdigh.
2 classis votum. Hr Cammarrådet Hindrick Falckenbergh:
Yij finna däth mycket nödigt att conferera
medh Rijksens Rädh och tyckia bäst vara hemskiuta däm
dänne saaken, förbehållandes likvell 1
Den 11 Octobris. Öfver 3 § uti proposition, Hr Lilliehöök,
Gustaf Koskull och Arwed Ribbingh.2
Kom hela Ridderskapett tillsammans på stoora sahlen,
tå Hans Excellrtz Hr Landtmarskalcken proponerade
för Ridderskapet och Adelen, huru såsom någre saaker
vore ännu öfrige att consultera om, och först dee tvänne
sidste punckterne uti Hans Kongl. Maij:tz proposition,
sedan att öfversee matrickelen, tredie banco och fierde
Riddarhuus administration, och tycker migh bäst vara att
nu straxt nembna några till matrickelens adjusterande.
Om dhee gode herrar derföre behaga nämbna någre af hvar
classe därtill, och tycker migh nogh vara, nähr 2 af classen
därtill förordnas.
Resolverades: Nog 2 af hvar classe. Och blefve desse
efFterfölliande upropade däär till:
Af l:a classe:
Grefve Carl Oxenstierna, Hr Lennartt Ribbingh.
1 Protokollet är defekt; i konceptet, där texten slutar nederst på en
veDstersida, kan man se, att något blad saknas.
2 Härmed antydes protokollets innehåll.
Oktober.
117
Af 2:a classe:
Hr Nils Nilsson, Hr Johan Ribbingh.
Af 3:a classe:
Hr Klöfwerskiöld, Hr Major Biörenraam.
Hr Stiernhielm,
Duvalten påminte därhoos, att om någre vore transporterade
i dee andre classerne, att den, som näst efFter
stöde, sattes i dens andres rum.
Hans Excelktz Hr Landtmarskalcken: Nu måste
vij, gode herrar, tänckia på dee öfrige puncterne uti proposition
och förena oss om däth svar vij skola gifva däruppå.
Om den andra punckten varder man uppe på Slåttet
genom däth af Hans Maij.t nämbde uthskåttet handlandes],
efFter den samma § toucherar consilierne och dee allianser,
som Kongl. Maij:t häfver förbundet sigh med een eller
annan. Tyckes derföre vara nödigt, att vij skrida till propositions
3 §, att öfverlägga hvad som i det fallet ståår
till att giöra, och såsom samma puncht består förnämbligast
af 2 momentis, först förstärckning på manskap och
sedan medell till deras subsistence och underhåld, ty
tyckes däth bästa expedient vara att uthvällia ett uthskått
af Landzhöfdingar och däm, som sittia uti CammarCollegio,
att dee träda öfver dätta värket tillsammans och
giöra projecter däröfver, effter dhe bäst kiänna medlen
och hvad provincierne tåhla, hvilcka kunna arbeta först
för sigh sielfva och sedan gifva hela Ridderskapett och
Adelen deeras tanckar och opsatt tillkiänna.
Hr Melcker Ealckenbergh: Man måste tillsee att
finna andre medell än att contribuera.
Hr Landtmarskalcken: Jagh seijer intet heller, att
vij skola just contribuera, utan söckia att finna sådanne
medell och uthvägar, sorn minst gravera och tryckia
Ständren, eenkannerligen Ridderskapet och Adelen.
Hr Lagerfelt: Däth är ju gått, att dee sättia up
någre förslagh.
Hr Duvalt: Vist är däth gått, ty om Kongl. Maij:t
ansöcker oss om någre medell, så äre vij tå något föruth
beredde.
Hr Taubenfelt: Yij hafva och kiöpmän iblandh oss.
Kanskie de kunna gifva något vid handen?
118
1672.
H:s Excelktz Hr Landtmarskalcken: Myckett väll
dee gode herrar nämbna någre; jagh häfver redan sagtt
min meningh och tycker bäst vara att taga Landzhöfdingar
och någon utur Cammaren där till; sedan kan man
ändå adjungera, huru många och hvilcka man vill.
Hr Taubenfelt: Utur vår classe måste Skyttenhielm
vara medh.
Hr M. Falckenbergh: Vij måste först öfverläggia,
om vij villia och kunna contribuera; sedan är tijdh nogh
att projectera. Vij måste och see till, om necessiteten
däth och fordrar.
H:s Excelktz Hr Landtmarskalcken: Jagh tror
ingen är så lijtet informerad om sakerna, som icke veet
nödvändigheeten. Vij höra ju dageligen dee krigzpreparatorier,
som allestädes och runtt omkring oss beredes; vij
veeta dän anstalt, som Brandenburgh, Luneburg och vår
nämbste granne föruthan alle andre potentater giöra till
krigz; der till medh häfver Hans Kongl. Maij:t uti propositionen
sä väll och klartt remonstrerat nödvändigheeten
att see på vår säkerheet, att qusestio an kan intet här
hafva rum.
Hr Taubenfelt: Jagh förmodar intet, att någon skall
vara, som icke gierna griper Hans Kongl. Maij:t under
armarne.
H:s Excelktz Hr Landtmarskalcken: Vij grijpa
intet Konungen allenast under armarne, utan och oss sielfva;
vår egen vällfärdh och sääkerhet står ju ther uti, [att]
regementerne blifva stärckte och medell upfinnes till deeras
underhåldh; ingen godh patriot kan annat säija; militien
hoss väre grannar tager till, men vår manskap tager af.
Hr Duvalt: Däth är myckett beklageligit, att militien
tager i fredztijden af hoos oss.
A. Ribbingh: Vij skrifva lith knecktar och låta sedan
svälta dem till dödz.
H:s Excelktz Hr Landtmarskalcken: Vore därföre
väll, att vij hittade på medell till deras underhåll.
Hr Hindrick Falckenbergh: Projecter kunde man
snart finna, när man först häfver bevilliatt och samtyckt
till någon contribution; vårt ståndh häfver mehra contribuerat
allena än dhee andre alle tillhoopa.
Oktober.
119
Hr Ståhlarm: Fast än nödvändigheeten voro, seer
jagh intett, att vij hinna mehra contribuera.
Hr Melcker Falckenbergh: Vij kunna intet giöra,
för än vij hafva confererat medh bönderne.
Hr Lagerfelt: Uthi sådant tillståndh, som nu i
värden ähr och ifrån alla orter höres, förmodas att ingen
patriot lährer draga sigh undan.
Taubenfelt: Vij villia intet längre hålla oss uppe,
vij måste nembna ett uthskått, som tager detta ährendet
för sigh.
H:s Excelktz Hr Landtmarskalcken: Jagh vill giärna
däth giöra, män dhee säija ju, att dee intet villia contribuera.
Hr Siöbladh: Vij äre ju eenige där om att gåå
Kongl. Maij:t till handa effter all möijeligheet.
Hr Du walt: Bröörs (= bröder), vij äre ju eenighe att
villia gå Hans Kongl. Maij:t tillhanda effter vår möijeligheet,
men huruledes dätt skall skiee, däth villia vij öfverläggia.
H:s Excelktz Hr Landtmarskalcken: Ja, däth höres
huru enige dhee ähre; dät tahlas annat på desse sijdor.
Jag beeder derföre, att I, gode herrar, ville colligera vota,
om dhee villia contribuera.
Sedan discurerade classerne een stund emällan sigh,
och omsider tahlade Hr Duwalt på 3 classis vägnar: Vår
meningh här uti 3:a classe ähr att intet undandraga oss,
utan giärna gripa Konungen under armarna, der necessiteten
fordrar, giärna giöra hvad vij kunna och förmå.
H:s Excelktz Hr Landtmarskalcken: Hvad är eder
meningh, gode herrar, i andre classen?
Hr Cammarrådh Hendrick Falckenbergh sade på
andra classens vägnar 2:a classens votum: Effter dhe gode
herrar i den classen villia, att jag skall säija fram deeras
tanckar, så kan jagh intet undandraga migh. Derföre
giöre vij oss 1. dän säckre förhopningh uthaf 1664 åhrs
adelsresolutions, om jagh mins rätt 64 §, att dän ordinarie
staten bör stå heelt väll, effter som samma 1664
[års] resfolutions] 64 § uthtryckeligen gifver oss tillkiänna,
huru såsom rijkett ähr häfvit utur stoora svårigheeter,
anseenlige giällpåster betalte, och hvar och een fått sin
fulle löhn. Effter nu rijkett däth åhret 1664 var vid ett
120
1672.
så gått tillständig sorn lijkvähl fölgde så när in på dhee
svåre krigsåhren, och undersåtarne äntå till dhetta hafva
contribuerat, så kunna vij intet utan förmoda, att nu
borde stå bättre till, elfter såssom vij ifrån dän tijdh
Gudi lof hafva åthniutit een godh freedh, så att vij förmoda
till ordinarie rijkzens tarfver intet af oss begiäras
kan. 2. Om denne contribution, som nu begiäres, är ansedd
på någon oförmodeligb bändelsse, tå är först att grijpa
till dhee stoora subsidier, som af främmande potentater en
tijd och annan rijket tillkombne ähre, särdeles the, som
för innevarande åhr betalte finnes och väre contributioner
vijda öfvergåå, så väll som dee, som ännu betalas skoola
och till anseenlige summor bestijga lärer, och sedan dän
krigzhielp, som rijkett näst förledne åhr uthgaf och till
slijke oförmodelige trångmåhl användas plägar. 3. Så
hafva vij anno 1655 bevilliat åthskillige anseenlige och
för oss considerable stycken till fäderneslandetz bästa så
väll i anseende till dhe ordinarie som extraordinarie reqvisiter,
det orden uti samma åhrs besluuth vijdare förmähla.
Således hafva vij vårtt stånd fast mehra tryckt
än något annatt ståndh, alt til dän ändan att vij vår
öfrige egendom måtte besittia medh så mycket större rooligheet.
— Mädan vij nu see, att åter af oss begiäres contribution,
befruchta vij, att alt effter förbemälte rijkzdagzbesluutz
intension och förordning intet lärer vara
värckställigt giort, och derföre nu förorssakas att föreslå:
1. Att 1655 åhrs besluuth effter dess klara ordh och införde
tydelige formalier och eij annorledes måtte exeqveras
så väll inom Sveriges grentzor som uti dess underliggiande
provincier. 2. Alt däth, som effter 1655 åhrs besluutz
stadgande ähr Kongl. Maij:t hemfallit uti een eller annan
motto och förmedelst Konungens rättvijso häfver kunnat
bijbehållas, måtte till staaten indragas. 3. Hvad emoth
1660 åhrs regeringzform kunde skeedt vara, åter måtte
sättias i däth ståndh, som dhät effter thes klaara sluuth
vara böör. 4. Nähr Hans Kongl. Maij:t häfver allt dätta
stältt uti sitt tilbörlige skick effter rijkzens rätt och alt
examinerat, som vederbör, och oss äntå fäderneslandetz
ytterligare tarfver föreställas, tå skohla vij som trogne
undersåtare effter all vår förmågo giärna gåå Hans Kongl.
Maij:t medh vår hielp till handa.
Oktober.
121
H:s Excell:tz: Hvad säijer l:a classen?
1 classis votum. Hr Conradh Gyllenstierna: Den
första dassens meningh är, om jagh häfver elliest rätt
fattat, att först taga för oss den 2 § uti propositionen
och ther utur informera sigh om fäderneslandetz tillstånd
och alliancer, att see beskaffenheeten om ett och
annatt, så och dän nödvändigheet, som till contribution
kan fordras; när dhe däth hafva giort, villia dhe conferera
med dhe andre Ständerna. I däth öfrige stämma dhee
öfvereens med 2:dra classen.
H:s Excelktz Hr Landtmarskalcken: I vette väll,
gode herrar, att dee sackerna, som omröras i dän 2 §,
intet kunne divulgeras; sielfva förnufftett gifver däth medh,
att om secretessa komma uth och blifva uppenbare, skola
dhee mehra skada, än all den hielp gagnar, som nu begiäres.
Vij villia och hafva dhen confidencen till Hans
Kongl. Maij:t, att där Hans Kongl. Maij:t hade sett, att
högsta necessiteten intet fodrade undsättning af Rijkzens
Ständer, hade Hans Kongl. Maij:t väll förskont dem
med denne anmodan
Hr M. Påsse: Om vij skohla något contribuera, så
villia vij giöratt, sedan Hans Kongl. Maij:t ähr kommen
till regementet.
Hr Arwedh Ribbingh: Vij villia först hafva Kongl.
Maij:t på thron; sedan villia vij see till, hvad vij kunna giöra.
Hr Christopher Gyllenstierna: Vij villia giärna
först see vår konungh på troon, och sedan villia vij handla
medh Kongl. Maij:tt sielf om dätta och då giärna under -  stödia Hans Kongl. Maij:t medh altt däth vij eg a.
H:s Excelktz Hr Landtmarskalcken: På dätta sättet
protraheras Rijkzdagen öfver juul bårtt, och veten I, gode
herrar, att dän acten intet skier för än sidst i Rijkzdagen;
så skiedde däth och 1644.
Hr Öfverste Sperlingh: Däth är bättre, att vij protrahera
tijdh, än vij prejudicera oss.
Hr Conradh Gyllenstierna: Dän punckten vij
handla nu om, ähr dän 3 §, och böra vij först taga dhän
andre för oss.
H:s Excelktz: Jagh häfver ju redan remonstrerat
eder, gode herrar, att den 2 § intet kan för sin säkerheet
skull handlas publiquement.
122
1672.
Hr Grass: Yij meena, att rijkett står så väll, att
dath intet skall behöfvas någon contribution.
H:s Excellrtz Hr Landtmarskalcken: Af Kongl.
Maij:tz proposition see vij noghsarapt necessiteten, och är
därföre skiäligt, att vij tahlas vidh, hvadh vij kunna giöra
och hvad vij intet kunna giöra. och till att maturera värckett
och på dath vij måge komma ifrån hvarandra, så låter oss
nämpna ett uthskott.
Hr Cammarrådh Falckenbergh: Yij hafva contribuerat
mehra än dhe andre Ständerne genom 1(555 åhrs
stadga.
Hr M. Påsse: llän som häfver fått stora beneficier,
dän samma hinner och bäst contribuera. Hafva och reedan
voterat.
Hr A rwedh Ribbingh: Yij kunna intet giöra något,
för än vij få see, huru rijkett ståår, och effter vij äre
Ständer, så böra vij och veeta alliancerne; hvarföre skulle
vij taga först före dhän 2 §.
H:s Excelktz: Vij hafva resolutioner, som förneeka,
att Ständerna intet så meslera sigh medh statsaffairerne,
och få vij intet i däth fallet fordra sådan räckenskap,
som vij fordra af våra fougder.
Hr Duwalt: När dan Kongl. Regeringen häfver vijst
oss, att allt är väll anlagt, och att alt ståår i sitt goda
skick med rijkett. Hvadh hafva vij brors (= bröder) förtiänt
medh vår egensinnigheet?
Hr M. Påsse: Reductionen måste giöra sin remonstrance
och vij sa, hvadh godz Kongl. Maij:t häfver fått
igen. Och när Kongl. Maij:t exeqverar däth 2 cap. uti
konungzbalcken och sedan 1655 åhrs stadga, kunna vij
slippa contribuera.
H:s Excelktz: Jagh är intet där emoth, blifver
kanskie och ett förslagh, nähr uthskåttet kommer till
hopa, män däth är frågan, om tillståndet ä,hr sådant, att
Kongl. Maij:t kan tåhla den tijden.
Hr Creutz: Vij äre ett frijtt ståndh, men på dätta
sättet veet jagh intet, när vij slippa contribution. Vij
hafva därföre bevilliat reduction, att derigenom sättia
rijkett uti däth tillståndh, att Kongl. Maij:t intet mera
behöfde gravera sine undersåtare. Yij heeta frelsesmän,
män föga effeckt af vårtt ståndh. Jagh tycker man borde
Oktober.
123
fråga effter orsackerne, hvarföre reductionen intet är ändader.
Desse åren ähro och stoora lööner genom fierdedehls
och halfva deelens besparingh komne till Cronan;
däth måtte och någott hafva giortt. Dath ordet skatta
tiänar sigh intet ihop medh vårtt ståndh; hafva vij intet
att väntta frijheet för contribution, så äre vij inga frälsesmänn.
Hans Excelktz Hr Landtmarskalcken: Såssom
Ridderskapet och Adelen hafva 1655 bevilliatt reduction,
så lärer och ingen opponera sigh, utan önska, att han
måtte blifva forttsatt, män huru vij da dän V4 lährer förslåå,
däth lärer finna sigh.
Hr Ståhlarm: Däth ähre och dess förutan flere anseenliga
godz Kongl. Maij:t hemfallne.
H:s Excelktz: Sådant är alt reductionen underkastat.
Hr Ståhlarm: När sådant är exeqverat och tå intet
förslåår, då villia vij giärna grijpa oss an.
Hr M. Påsse: Jagh seger för min persson, att om
jagh någott hade, som Kongl. Maij:t kunde hafva rätt till
att fodra igen, så skulle jagh giärna vara dän förste, som
han togo uthaf, ty när een bonde intet häfver sin ploogh
och Konungen intet däth han kan hålla sin konglige stååt
medh, så är äländigt; därföre exeqverar Kongl. Maij :t dätli
4 cap. uti k[onungs]balken så och 1655 åhrs reductionsstadga,
så hoppas vij däth skall förslåå eett temmeligit.
H:s Excelktz: Vij kenna väre svänske godz, huru
ringa dhe förslå. Skulle Hans Kongl. Maij:t i dagh eller
mårgon få ett krigh, hvar medh skall han uthföra däth,
om han intet blifver bij sprungen medh medell och manskap?
Hr M. Falckenbergh: Väre contributioner förslåå
intet.
Hr Hindrick Falckenbergh: Vij såge, huru litet
skiepzhielpen förslogh; hon steegh intet öfver 1 daler
silfvermynt.
Classerne begynte åter att särla, så att intet kunde
observeras hvad dhe discurerade.
När dee een godh stundh der medh hade continuerat,
klappade Hans Excelktz liudh och sade: Såsom jag
hoppas, att I, gode herrar, håfven nu noga öfverlagdt
saken, finna I sielfva, huru omöijeligit däth är att de
1
Lakun.
124
1672.
battera henne i een så stoor myckenheet, effter man intet
kan så uthlåta sigh, som een kan skee gierna ville. Vöre
derföre önskeligit, att ett utkskått blefve upnämbdt, som
kunde träda öfver denne 3:die § tillsamman.
Hr Lagerfelt: Låtom oss blifva oss lijka; vij hafva
altijdh afhandlat sådant genom uthskått. Hvarföre villia
vij nu gåå dher ifrån?
Denna meningen fölle äntelligen alla 3 classerne uppå,
att ett uthskått nämbnas skulle, och blefve desse effterfölliande
där till nominerade:
Af l:a
Grefve Axel De la Gardie,
Grefve Anders Torstensson,
Grefve Axel Lillie,
Hr Carl Sparre,
Hr Anders Lilliehöök,
Hr Gabriel Kurck,
Hr Clas Baneer,
Hr Conrad Gyllenstierna,
Hr Gustaf Gyllenstierna,
Af 2:a
Hr Gustaf Bibbing}),
Hr Lennart Bibbingh,
Hr Tore Bonde,
Hr Christer Boije,
Hr Gustaf Persson,
Hr Mauritz Påsse,
Af 3:a
Hr Carl Gyllencreutz,
Hr Carl Siöbladh,
Hr Kafle,
Hr Mörner,
Hr Ekebladh,
Hr Ståhlhanske,
Hr [Nils?] Rosenfelt,
Hr Melcker Falckenbergh,
Hr Gen. Major Galle,
Hr Gustaf Duvalt,
Hr Nils Appellgreen,
classe:
Hr Axel Rosenhane,
Hr Abraham Leijonhufwud}),
Hr Lennart Mörner,
Hr Jacob Flemmingh,
Hr Erenst Creutz,
Hr Fabian Wreede,
Hr Öfverste Sperlingh,
Hr Öfverste Ulfsparre,
Hr Volmar Wrangel.
classe:
Hr Hindrick Falckenbergh,
Hr Krabbe,
Hr Tott,
Hr Philip Bonde,
Hr Axel Ståhlarm.
classe:
Hr Johan Graan,
Hr Simon Rosenbergh,
Hr v. Prsesidenten Lagerfelt,
Hr Werenskiöldh,
Hr v. Prsesidenten Klarek,
Hr Schiittehielm,
Hr Nils Canterhielm,
Hr Palmgren,
Hr Danckwardt,
Hr Skonfelt,
Hr [Ingolf?] Rosenfelt,
Oktober.
125
Hr Sölfverström, Hr Licton,
Hr Erenskiöldh, Hr Öfverstlfieutenant] von
Hr Öfverste Barckhuusen, Essen,
Hr Bengdt Gyllenanckar, Hr Drakenhielm,
Hr Taubenfelt, Hr Chrispin Flygge.
Samma dagen inkom och Hr Gustaf Koskulls son
med tvänne suppliquer, 1 dem han öfvergaf Hans Excelktz
Hr Landtmarskalcken, där uti han begiärer, att honom
måtte utur protocollen blifva extraderat hvadh som kan
vara passerat och tält om honom uthi däth uthsbåttet,
som satt öfver Ridderskapetz och Adelens besvährspuncter.
H:s Excelktz Hr Landtmarskalcken: Jagh täger
Gudh till vittne, att jagh häfver söckt att råda honom,
Koskill, till däth bästa, och att han intet skulle stielpa
sigh i någon vij dare vijdhlöfftigheet. Män effter han intet
vill låtha råda sigh, kan man intet giöra; elliest så veet jagh
och här uppe in pleno intet något mehra vara om honom
passerat, än att Secreteraren Tawasten kom hijt och gaf
på Kongl. Maij:tz vägnar tillkiänna, att han skulle förvijssas
Ridderhuuset, som däth och blef Fiscalen pålagdt
att låta honom däth veeta. Är något uti uthskåttet förelupit,
som han uti sin supplique skrifver, theet veet jagh
intet af. Jagh häfver genom Hr Möller låtit varna honom;
jagh häfver sielf förmant honom som en ährligh man.
Hvadh kan jagh mehra giöra. Jag tycker jagh häfver
giort nogh och effter mit samveete. Hvad tycken I, gode
herrar, skall hans supplique lässas up?
Hr Taubenfelt: Hoos oss äre vij mestedeels i sådan
meningh, att suppliquen böör blifva uplässen.
Hr Landtmarskalcken: Jagh tycker, Hr Taubenfelt,
att vij intet kunna meslera oss med denne saaken,
utan lemna honom till sin orth och rum. Om han anhåller
hoos Ridderskapet och Adelen, att dhe ville bedia
för honom hoos Kongl. Maij:t, däth kunde vara christeligit
och vore så een tingh, män att Ridderskapet och
Adelen skulle intercedera för honom uti däth, som skulle
touchera Kongl. Maij:tz högheet och dom, däth är för
Gudh betänckeligit.
1 Se sista bilagan.
126
1672.
Såsom een stoor deehl uti 2:a classe och alla uti 3:a
classe begiärade, att suppliquen skulle lassas up, altså
blef han och uplässin.
Och när dath var skeedt, sade Hr Lilliehöök: Jagh
begiärer veeta, hvilcken som häfver refererat honom dath,
som uti uthskåttet är passerat. Jagh frågar, om icke däth
borde frågas effter, hvilken dät häfver giortt.
Hr Arwedh Ribbingh: Däth häfver jagh giortt.
I skälde honom för een skielm och ährelöös, och han är
lij kvist een adelsman.
Hr Lilliehöök: Jagh häfver däth sagt och vill bestååt,
män jagh vill gierna veeta, hvem som häfver gifvit
låf att fööra uth däth, som tahles uti uthskått.
Hr Arwedh Ribbingh: Dät gick intet vår commission
an, så kunde jagh väll sägat. Hvarföre satt I
och skiälde honom?
Hr Lilliehöök: Arfwed Ribbingh, jagh häfver andre
såcker att plåcka medh eder.
Hr Arwedh Ribbingh: Hållen mun på eder och
giören hvad I villen.
Hr Lilliehöök satte sigh dermedh neder.
Hr Duvalt: Däth är intet att lij da, at nähr een
Landzhöfdingh gior sin tienst och blifver genom Konungens
dom beskyddad, att han skulle således blifva hanterat.
Hr Landtmarskalcken: Effter Kongl. Maij:tt häfver
dömbdt i saken, ähr Hr Lilliehöök intet angrijpen, utan
Konungen; derföre kunna vij intet utan måste gifva Kongl.
Maij:t detta tillkiänna.
Medan dätta förehades, uthsprijdes uti 3:a classe ett
papper, som skulle vara ett extract af Hr Lilliehööks
inlagde skridt uti Jönekiöpingz Hofrätt emoth Gustaf
Kooskull, hvilcket födde deth murmel af sigh, som skulle
något finnas uti samma extract vara af Hr Lilliehöök
skrifvit till 3:se classis deshoneur, hvilcket extract, sedan
däth hade gått i månges händer, föll däth änteligen och
omsider uti Hr Lilliehööks hand, hvilcken hållandes
däth up i bögden sade: Här sprijdes uth ett extract, och
tahlas höör jag där om myckett och pä däth sättet, som
lätteligen kunde giöra migh suspect hoos Ridderskapet
och Adelen och serdeles dän 3 classen, som skulle jagh
hafva uti mine inlagor emoth Gustaf Koskull praejudicerat
Oktober.
127
deras stånd; så beder jagh, att dee intet ville hafva den
opinionen om migh, att jag skulle takla eller skrifva någott
till deras förkleningh, ty jagh är een ledamoth så väll
som dee och kan intet estimera migh bättre än dee. Dee
ville och giöra den åthskillnad emellan sigh och Gustaf
Koskull, effter han är förvist Riddarhuusett och intet kan
nu mehra passera för en ährlig man. Män emoth dem,
sorn hafva uthspridt detta extractet, protesterar jagh quarn
solennissime och vill emoth honom hafva mig min rätt alldeles
förbehållen. Hvar är Arwed Ribbingh? Jagh tager
honom därföre. 1 Ekebladh, jagh beder säije Arwedh Ribbing
däth, att jagh tager honom derföre och beder Hr
Landtmarskalcken och samptl. Ridderskapet och Adelen,
att den, som roijer hvadh uti ett uthskått tahlas, att dän
måtte ansees som een delinqvent.
Öfver Hr Gustaf Koskulls supplique blef deth resolverat
att intet meddela honom något extract utur protocollen.
Och sade Hr Landtmarskalcken: Jagh beder
ännu, att dee, som äre hans, Gustaf Koskuls, vänner,
dee råda honom, att han intet störter sigh i olycka.
Med samma ordh steegh Hr Landtmarskalcken af
stoolen, dimitterandes der medh Ridderskapet och Adelen
för den gången, befallandes sedan Secreteraren anslåå däth
uthskåttet, som samma dagen var nominerat öfver 3 § uti
Kongl. Maij:tz proposition.
Den 12 Octo b ris.
Uthskott öfver propositions 3 §.
Sedan uthskåttet sigh hade samblat nidre uthi conferencesahlen,
påmintte Hr Landtmarskalcken, huruledes
detta uthskåttet var constituerat att in antesessum
taga sigh dän 3 § i propositionen före, att deste bättre
finna sigh deruti, när dhe andre Stenderrfe begiärde deröfver
conferera, och effter dee gode herrar äre i den meningen
att intet förstå till någon hielp och att bijspringa
Hans Kongl. Maij:t, för än dhe blifva informerade om
necessiteten, altså ville vij nu först taga före den 2 §,
hvaruti Hans Kongl. Maij:t häfver nogsamt icke allenast
vijst necessiteten, både att medell och manskap behöfves,
1 J marginalen står: Arwed Ribbing var uthgåogen.
128
1672.
utan och der uti så vijsar oss heela Europai stååt och
tillståndh, att vij der utur nogsampt kunna blifva uplyste.
Yij vete, att intet allenast dee störste puissancer
ståå färdige och uti vapen, utan och att hvar och een
förste uti Tysklandh förseer sin säckerheet; sedan hafva
vij och nu hörtt, huruledes Turcken häfver infallit uti
Pålen och, som berättas, bemächtigit sig dän förnämbste
festningen. Jagh kann intet annat hoppas, än att I, gode
herrar, dätta behiärtten och kommen däth ihugh, att vij
intet böra så neglicera oss, tå alla både vänner och ovänner
rusta sigh och sättia sigh i säckerheet. Om vij skulle
sittia längre och intet giöra dän anstalt, som till fäderneslandetz
säckerheet fordras, utan vara förblåttade både af
medell och manskap, hvar vill däth stanna? Jag kan tå
intet annat see, [än att vij] förgiäta oss sielfva, gå ifrån
våre förre maximer och gifva väre illvilliare tillfälle och
lägenheet att betiäna sigh af occassion, ty vår granne
skall intet försumma lägenheeten, och vij höra, huru han
förstärker sin milice. Jagh säijer ännu, att vij intet bööra
längre dröija, på dät läkedommen intet kommer för seent,
och då siukdommen intet står mehra att öfvervinna.
När Hr Landtmarskalcken detta hade proponerat, påminte
Hr Taubenfelt om dän tystheet, som reqvirerades
i denne saken, beklagandes att han uthom Riddarhuset
fick höra ett och annat.
Hr Landtmarskalcken: Jagh troor ingen ährligh
man häfver lust där till. Gudh gifve vij viste, huru vij
skulle bära oss åth, och hvem vij skulle gripa därföre an.
I påminnen eder, gode herrar, att jagh häfver nogsampt
påmint där om.
Hr M. Falckenbergh: Uthi sådant fall pläga uthskåtten
giöra dheras eedh.
Hr Landtmarskalcken: Ja giärna, Gud gifve det
ville äntå hielpa.
Hr Cammarråd Falckenbergh: Om jagh fåår säija.
att den, som tahlar effter mine ordh, tahlar som een skielm,
så häfver jag eed noogh.
Hr Taubenfelt: Jagh håller den för ovärdig att vara
i vårtt ståndli eller sällskap. Jagh häfver hörtt i staden,
huru dee håfve lupit på migh och sagt mig hafva tahltt
Oktober.
129
däth jag alldrig häfver tänckt. Så sant som Gudli lefver,
jag är oskyldigh.
Hr Lilliehöök: Jagh påminner migh, att 1660 och
1664 giorde uthskåttet eedh.
Hr Landtmarskalcken: Däth kan och nu skiee.
Secreteraren skall till i mårgon upleeta eeden. I medier
tijdh villia vij nu låta uplässa dän 2 § uti Kongl. Maij:tz
proposition, ty han är intet vidhlötftigh, men gifver oss
nogsam underrättelse om tillståndet i Europa.
Däruppå upläste Secreteraren dän 2 § uti Kongl.
Maij:tz proposition.
Där uppå sade Hr Landtmarskalcken: Här af synes
nogsampt dän necessitet Kongl. Maij:t oss föreställer, att
i tijd vara betänckte på fäderneslandetz sääkerheet. Däth
är aldrigh fahrligare att såfva, ähn när alla sättia sigh
i vapen och krigzposteur, hvilcket råder och oss att tänckia
på dhe medell, som kunna giöra oss considerable. Om vij
skulle vara ansedde, så kunnen I väll tänckia, gode herrar,
att vij måste sättia oss i sådant postur, som däth böör,
och der till behöfves både medell och manskap. Jagh
beeder eder betänckia, om nu i vinter någott skulle förefalla
och brytas med någon löst, kiäre uti hvilcket tillståndh
äre vij? Jag lembnar dee gode herrar att tänckia
der effter; om Hans Kongl. Maij:t intet häfver sett necessiteeten,
så hade Hans Kongl. Maij:t intet begiärtt
någott af Riksens Ständer.
Hr Taubenfelt: Dät är högeligen att beklaga, att
Kongl. Maij:tz såldater, som kåsta rijkett så myckett, dhe
döö af hunger och vanskiötzell bortt. Däth vore derföre
högnödigare att tänckia där uppå, huru dee måge kunna
conserveras, än skrifva nu andre och låta dem af hunger
och naakenheet förgåås och döö. Gud veet, hvartt medlen
tage vägen; soldaten förfaller af hunger, och dhe andre
betiänte få ingen löön.
Hr Cammarrådh Falckenbergh: Effter däth utaf
rycktet hööres, som Hr Taubenfelt sade, att däth ståår
så illa till, såldaterne döö bårtt, och de betiänte få intet
deras löön, och vij lickvist blefve 1664 försäckrade, att då
stodh så väll till, att ingen hade att klaga, alla hade fått
deras löön, och stoore penningesummor vore betahlte; derföre
måste däth ju nu ståå bättre till, effter vij sedan
Sv. Ridder sk. o. Adels riksd.-protXL 1672. 9
130
1672.
den tijden hafva halft hvarken krigh eller dyr tijdk. Står
dath nu värre till än 1664, så bör man veeta orssaken;
tå fick man löön och stoore giällpåster betahlte. Man
måste veeta orsaken, hvarföre dath nu ståår så illa till.
Hr Duvalt: Ingen kan bättre än broor sälja oss dath
och lärer bäst veeta orsakerne.
Hr Cammarrådh Falckenbergh: Jagh häfver giortt
min eedh; uthom dhät Collegium, hvarest jagh sitter, får
jagh intet säija sådant.
Hr Landtmarskalcken: Däth stoodh anno 1664
intet så väll till, att icke mycket hade behöffts, och bör
man giöra åthskildnat emällan stå illa till och värre.
Den tijden funnes intet heller sådanna conjuncturer och
fahror, som nu vijsa sig, och tryckte Hans Kongl. Maij:t
sigh då hårtt.
Hr Skyttehielm: Tillståndet anno 1664 kunde intet
vara däth bästa, ty man finner många assignationer, som
däth åhrett gafs uth, som intet äre ännu betahlte.
Hr Cammarrådh Falckenbergh: Vij kunna intet
annat see, än däth måtte ståå väll till.
Hr Landtmarskalcken: Gode herrar, vij blifva
intet vijd vår commission, och är däth alt fåfängt att gå
vijdare; vij äre här att öfverläggia, om vij kunna contribuera
och huru det skall skie.
Hr Jacob Flemmingh: Yij blifva vijd dan qvestion
om necessiteten och tycka, att effter däth dän tijden 1664
stodh väll till, så behöfves ingen contribution, ty sedan
dän tijden häfver rijket hvarken hafft krigh eller missväxt.
Hr Melker Falckenbergh: På dhetta sättet måste
vij altijd contribuera och aldrigh väntta att slippa.
Hr Landtmarskalcken: Yij måste, Hr Falckenbergh,
rätta oss effter tijden, ty tijden rättar sigh intet
effter oss; när nöden fordrar, så bör ingen undandraga sigh.
Hr Lagerfelt: Gud bevara oss; jagli hoppas ingen godh
patriot drager sigh undan att hielpa Konungen och fäderneslandett.
Hr Jacob Flemmingh: Effter 1664 finnes, att alt
häfver burit sigh och däröfver [är] ingen klagan, och nu
staten intet bär sigh, vij villia giärna veta orsaaken.
Hr Landtmarskalcken: Jag beder Hr Flemmingh,
låtom oss intet gå uthom vår commission.
Oktober.
131
Hr Cammarrådh Falckenbergh: Vij kunna intet
annat see, än så länge Konungen intet häfver sitt visse
och däth som han hör hafva, måste Ständerna altijdh contribuera.
Jagh bekienner, vij veete att däth fattas, men
frågas, om Konungen altijdh skall besvära Ständerna med
nya contributioner. Jagh håller dän materien ähr väll
ventilerat åhr 1655, der Hans Kongl. Maij:t häfver förestält
Ständerne dät samma. Och på dhet att vårt stånd
måtte blifva befrijat ifrån contribution, häfver vårt ståndli
genom 1655 åhrs besluuth och reductionsstadgan tryckt
sigh mehra än andre ståndh, att een gångh blifva frije;
och effter vij see, däth vij intet äre sääkre för contribution,
så länge samma åhrs besluuth och stadga intet exeqveras,
därföre villia vij bedia, att 1655 års besluuth och
reductionsstadgan måtte tillbörligen blifva exeqverat. När
däth är skiedt, och Konungen sedan behöfver, villia vij
intet undandraga oss. När Hans Maij:tt häfver tagit igen
dee godzén, som ligge på omistandes orther och gått sedan
till provincierne uthom landz, till Pommeren och tagit
taffelgodzen igen, biskopzgodsen, pogosterne i Ingennanlandh
och hvadh som effter 1660 års regeringsform bör
vara behållet, när dätta är fuullgiort, tå häfver 1655
åhrs besluuth och stadgan skeedt ett nöije; fattas något
sedan, så villia vij giärna vijsa vår plicht emoth Hans
Kongl. Maij:t.
Hr Landtmarskalcken: Godzén, dee som nu tahlas
om, ähre intet c o rnpr a> bend e r ad e i besluutet och stadgan,
och är heelt och hållit nytt.
Hr Cammarrådet Falckenbergh: Intet förståår jagh
däth annorlunda.
Hr Landtmarskalcken: Besluutet och stadgan böra
exeqveras effter deras rätta förståndh och intet vijdare.
Hr Cammarrådh Falckenbergh: Man bör förstå dem
effter som orden lyda.
Hr Landtmarskalcken: Ingen ähr där emoth, att
icke reduction skall gå för sigh, att vårtt ståndh måtte
änteligen slippa contribution, män så hööra vij intet gå
där medh vijdare än billigt ähr.
Hr Cammarrådh Falckenberg: Orden ståå der; jagh
går intet derifrån. Och hoppas jagh, att derigenom skall
132
1672.
ett temmeligit tillväxa Hans Kongl. Maij:tt och vij hafva
hopp att sedan slippa contribntioner.
Hr Landtmarskalcken: Reduction annseer godzén i
Sverige, men dhe Tyska provincerne hafva sin rättigheet
för sig sielfva och besittia intet deeras godz som Svänska
adelsmän, så vijda som dhe ståå nämbde i sluutet och
stadgan.
Hr Ellstiärnan: Såsom nn tahlas om, huruvijda dhee
uthrijkes provinciernes godz ähre underkastade reductionen,
så kan jagh seija, att jagh häfver varit brukadh vid reductionen
i Pommeren, och påminner jagh migh, att för
än Hr Commissarien Hr Gustaf Bielcke och sahl. Hr Seved
Bååt reeste åstadh medh sahl. Kongl. Maij:tz fullmacht,
blef nogh omtahlt dan stoora olägenheet Kongl. Maij:t
och Cronan hade där af, att de Tyska provinciernes guarnisoner
förtärde inländske medell, hvar af hemstaten hade
lidit stoor brist, och privat perssoner nyttiade provinciernes
godz och intrader, och derföre ähre 2 ä 3 hundrade
bönder gångne till betahlningh. Sammaledes häfver Lijffländske
staten förtärtt stoore medell af Sveriges inkombster,
så att intet allenast medelen, uthan Svänske manskapen
är af hunger och elliest omkommen; altså är så myckett
nödigare, att man nu sööker, att 1655 åhrs rijkzdagzbesluut,
der som stadgas om dhee utrijkes provinciers
godz reducerande, må forderligast deröfver så väll som
öfver Sverige ställas i behörigh execution, så att sådant
i propositions svar må specialiter nu nämbnas.
Hr Landtmarskalcken: När hvar och een blifver
ved sine vällfångne privilegier, och hvar och een contribuerar
effter sin förmågo, så gåår dhäth rätt till; att
hielpa Cronan till sitt, och att reductionen skall gåå för
[sig], ähr och skiäligit, allenast dhet intet skieer med en annars
förfångh. Om vij på dätta sättet angrijpa dhee Tyska
provincierne, så är dheth ett medell att abalienera dhem
ifrån oss.
3 classis votum. Hr Taubenfelt: Yij uthi 3 classe
ähre eenige att seija vår meningh och hafva noga öfverlagdt
dan 3 § uti proposition, och hafva vij stannat i
den tanken att af Hans Kongl. Maij:tt begiära, dath
1655 åhrs rijkzdagzbesluuth och reductionsstadgan måtte
effter däss rätta förståndh och ordeform blifva forderligen
Oktober.
133
exeqverad, och att dhe andre provincierne uthom rijkett
intet blifva förgiätne, uthan effter besluutet och stadgan
reduceras. Item att regeringzformen ställes till execution.
2 classis votum. Hr Cammarrådh Falckenbergh:
Vij äre på dhet sättet eenige, att 1655 åhrs rijkzdagzbesluuth
medh reductionsstadgan måtte effter dess rätte
förståndh ställas i värcket. Och effter de uthrijkes prorincierne
finnas i besluutet nembde, så finna vij skiäligit,
att dhe och uti reduction kommas så ihågh, som besluutet
och stadgan dät vidh handen gifver.
1 classis votum. Hr Conradh Gyllenstierna: 1
classis meningh är att af Hans Kongl. Maij:t begiära,
däth 1655 åhrs rijkzdagzbesluuth och reductionsstadgan
måtte blifva exeqverat, så vijda däss rätta förståndh ähr.
Hr Landtmarskalcken: Jagh kan försäkra eder, att
hvarcken jagh eller någon annan är där emoth, att ju
1655 åhrs besluuth med stadgan måtte exeq veras, män
att dät skeer effter dess rätta förståndh.
Ha Cammarrådh Falckenbergh: Yij begiära allenast,
att besluuthet och stadgan måtte exeqveras; däth
öfriga lembna vij Kongl. Maij:tt. Så länge dätta besluutet
intet är exeqverat, hafva vij ingen säkerheet och Konungen
ingen hielp. Yij blifva stadige i denn meningen, att 1655
åhrs besluuth och stadgan måtte exeqveras.
Hr Landtmarskalcken: Däth kåstar på att mista
sitt, däth man så redeligen häfver bekommit.
Hr Cammarrådh Falckenbergh: När dhet skeer effter
stadgan och beslutet, kan ingen beklaga sigh.
Hr Mauritz Påsse: Om jagh hade någott emoth besluutet
och stadgan så väll som additamentet på regeringzformen,
så skulle jagh sielfkrafder gifva dhäth tillhakars.
Hr Landtmarskalcken: Hafva dhee någott fått, så
hafva dhe och meriterat.
Hr Mauritz Påsse: Mine förfäder hafva och tiänt
Sveriges Konungar redeligen och väll, män intet hafva
dhe fått stoort derföre, och om dee än hade fått däth,
som vore emoth besluutet och stadgan nu, så säger jagh
ännu, att jagh skulle sielfkrafder gifva däth tillbakas till
Kongl. Maij:t.
134
1672.
Hr Landtmarskalcken: Gå vij med rednction till
dee utlirijkes provineierne, så är däth een sääker väägh
att mista däm. Jagh häfver sagt min mening!).
Hr Jacob Flemmingh: Intet annorlunda än besluutet
däth förståår.
Hr Landtmarskalcken: Ja, som besluutet däth
rätt förståår.
Hr Taubenfelt: Vij måste conferera med dee andre
Ständerne här om.
Hr Landtmarskalcken: Ja, vij kunna däth giöra,
men intet som voro däth hoos oss sluutet.
Hr Landtmarskalcken dimitterade uthskåttet, effter
klåckan var emoth ett, befallandes Secreteraren annslåå
dätta samma uthskåttet till den 14 nästfölliande.
Den 14 Octobris.
Sedan uthskåttet församblat var, proponerade Hr
Landtmarskalcken: Såsom vij nu hafva dän 3 puncten
före af Hans Kongl. Maij:tz proposition, så villia vij reassumera,
hvarest vij senast stannade, på dhet vij måge
finna dee vägar, som kunna vara tiänliga således afhielpa
dän 3 §, att Kongl. Maij:t måtte derigenom see
vår underdånigheet, lust, hörsamheet och lydna att hielpa
Hans Maij:t. I gode herrar ville derföre häröfver discoursevis
uthlåtha eder.
Greff Axel De la Gardie: Jagh var senast intet
tillstädes; hvarföre skulle jagh giärna blifva underrättad
om däth, som passerade.
Hr Landtmarskalcken: Vij hade i går förnembligast
tvänne tingh före: 1. Öfverlade vij necessiteten och 2. dhe
uthvägar och medell, som ähro att tillgå att förskaffa
Konungen medell, och stannade vij tå vid 1655 åhrs rijkzdagzbesluuth
och reductionsstadgan, att effter dän är intet
exeqverad. att sådant måtte icke allenast här i Sverige,
uthan och uti dee utlirijkes provineierne, såssom Pommeren
och Lijflandh, fortsättias. Dermedh lycktades vår discours
seenast.
Greff Axel De la Gardie: Jagh veet intet, huru
vij skohla sittia här och sluuta öfver Pommeren och Lijflandh;
dhe hafva sine landtdagar. Om dee få hööra dätta,
så lära dee tagat illa up.
Oktob er.
135
Hr Taubenfelt: Vij blifva vijd besluutet och stadgan
och tänckia intet att gå vij dare. Och om vij tänckia att
giöra Hans Kongl. Maij:tz tiänst, måste vij intet ackta,
hvem som som tager däth illa up.
Hr Cammarrådet Falckenbergh: Vij hålla oss vidh
rijkzdagzbesluutet och stadgan effter hvars och eens orts
natur och egenskap; derföre vele vij allenast begiära execution
och låta sedan Konungen söria för alt.
Gref Axel De la Gardie: Huuru kunna vij sittia
här och resolvera öfver dhe uthrijkes provineierne? Konungen
häfver alltijdh handlat med dem a parte.
Hr Cammarrådh Falckenbergh: Vij villia man begiära,
att besluutet och stadgan måtte så inom som uthom
rijkett exeqveras, och när stadgan blifver rätt uthtyd, så
lärer däth väll finna sigh.
Hr Landtmarskalcken: Skola dee, som sittia här,
obtrndera dem der uthe hvadh dhe intet hafva bevilliat?
Hr Cammarrådh Falckenbergh: Dee som hafva samtyckt
till rijkzdagzbesluutet, ähre Svänske undersåtare,
hvar effter besluutet och stadgan måste lämpas.
Hr Taubenfelt: Här tahlas och hoos oss om dhe
Svänske och Bårnholmske godzén, att dhe måtte komma
tillbakas till Cronan igenn.
Hr Jacob Flemmingh: Additamentet af regeringzformen
böör komma i lijka consideration.
Hr Cammarrådh Falckenbergh: Vij äre alla i dän
meeningen, att alt dhet, som är skeedt emoth 1655 åhrs
besluuth och reductionsstadgan sampt emoth regeringzformens
additament, måtte sättias i däth ståndh, som dheth
bör; skieer dhäth, såå får Konungen medell.
Hr Ernest Creutz: Vij måste så laga, att staten
kan bära sigh och vij slippa contribuera.
Hr Cammarrådet Falckenbergh: . Däth är och vår
meningh, att Bornholm, Bohuus, Bleking och fleere godz
äre alle under regeringzformens additament begripne; derföre
hålla vij för nödigt, att hvad som är skedt däremoth,
måtte redresseras. Men modum procedendi lembna vij
Konungen; der till häfver han sine betiäntte.
Hr Taubenfelt: Alla acqvirerade provincier, Skååne,
Halland, Blekinge med Boohus och Bornholmske godzén,
måtte gåå tillbakas till Cronan, så att både 1655 åhrs
136
1672.
besluuth med stadgan som regeringzformens additament
måtte blifva fullgiortt.
Hr Melcker Falckenbergb: Vår intention ähr, att
rijkett måtte komma i dheth tillstånndh, att hvar och
een provins kan bära sigh sielf, som 1660 åhrs regeringzform
dath i mannen förer; derföre begiäre vij, att besluutet
med stadgan och regeringzformen sättias i een vederbörligh
execution, hvar af sedan står till att förmoda, att vij kunna
slippa contribution.
Hr Krabbe: Jagh veet, att när desse provincier voro
under Dannemarck, kunde Skåhne och dee andre provincierne
mycket väll bära sigh sielfve.
Hr Cammarrådh Jacob Flemmingh: Jagh skulle
giärna vetta, hvilken province intet kan bära sigh sielf,
när godzén komma tillbakas till Chronan.
Hr Mauritz Påsse: Män Konungen intet kan med
skiell fordra räntan tillbakas af dhe godz, som hafva bort
varit reducerade.
Hr Cammarrådh Falckenbergh: Jo, med skiell, och
derföre ähro dee in debito.
Hr Landtmarskalcken: Vij böra så anssee beslutet,
stadgan och regeringzformen, att vij blifva vidh eequum
et justum.
Hr Ernest Creutz: Vij böra och så ansee eequum
et justum, att Konungen får däth han böör hafva etfter
besluutets, stadgans och regeringzformens rätta förståndli,
att vij slippa att contribuera.
Hr Mauritz Påsse: I)ät är lijkväll till att klaga,
att Cronans medell äre så ringa och ovisse, att dhe måste
brista både på ett sätt och annat; ty tyckes däth vara
billigt, att kiörckietijonden kommer tillbakas till Cronan.
Hr Ståhlarm: I mit landzhöfdingedömme är kiörckiotijenden
militien anslaagen.
Hr Mauritz Påsse: Om vij ginge till grefve- och
frijherreskapen och togo ther kiörckiotijenden tillbakas,
så kunde dhät och något giöra.
Hr Landtmarskalcken: Sorn vij nu blifva plåckade,
så skall intet mycket blifva öfrigit.
Hr Mauritz Påsse: Vij begiära, att däth och måtte
protocolleras, däth vij hålla rättvijst och nödigt, att taffel
-
Oktober.
137
godzén i Pommeren och Brämen, så och godzén i Lijflandh
komma under Cronan tillbakas.
Hr Landtmarskalcken: Konungen häfver medh eedh
låfvat att villia hålla hvar och een vijd sine privilegier
och vällfångne godhe.
Hr Cammarrådh Jacob Flemmingh: Konungen häfver
och medh eedh låfvat att intet förminska Croonans godz,
och den efterkommande Konungen häfver och låfvat sådant
taga igen.
Hr Landtmarskalcken: Vij hafva redeligen taget
lähn af väre Konungar, och hvad vij hafva, däth hafva
vij af förre Konungar.
Hr Mauritz Påsse: Österbåtten kommer och under
reduction.
Hr Conradh Gyllenstierna: österbåtten häfver sine
särskilte privilegier.
Hr Landtmarskalcken: Jagh beder, I gode herrar
villie sättia eder och gifva liudh. Jag håller alt däth,
som nu är tahlt, i sitt gode värde, finner och största
dhelen hafva sine skiäll, men så häfver jagh doch att påminna,
att ehuru väll vij tänckia att återbringa ett och
annat till Cronan, så bör däth skie lagligen och hafva
sin tijdh, och eenkannerligen bör där uthi sees på däth allmänne
bästa och intet herflyta af något misnöije på den
eller dän för någon förmån, som förra Konungar hafva benådat
somblige medh. Herhoos lembnar jagh eder, gode
herrar, att betäncka, om dee förslagen, som nu omtahlas,
ähre sådanne, som Kongl. Maij:t nu kan grijpa till; dee
medelen, som vij ma hafva tahlat om, dhee ähro intet så
snart att nyttia, och vij höra lijkväll, att heela Europa
står i vappen. Skola medelen skaffas igenom reduction,
så bör däröfver gåå ranssakningh effter stadgan, och der
till reqvireras tijd. Jag kan väll säija, att däth under
2 å 3 åhr intet låter giöra sigh.
' Hr Erenst Creutz: Ingen sitter här, som icke kan
see, att däth väll kan skie, för än Konungen träder till
regementet.
Hr Landtmarskalcken: Skall däth kunna så hastigt
skie öfver heela rijkett och alla provincierne ?
Hr Creutz: Ja, däth borde och länge vara skiedt.
138
1672.
Hr Landtmarskalcken: Nå i Jesu nampn, jagh kan
intet mehra giöra än frambära min Konungz begiäran,
män hvad här uppå vill föllia, att vij således negligera
oss sielfva, dath få vij väll see. Yij borde bära dath förtroende
till Kongl. Maijrt, att om Kongl. Maij :t intet hade
sett och funnet necessiteten, så hade Kongl. Maij:t intet
besvärat Rijksens Ständer.
Hr Mauritz Påsse: När dhe, som sittia vid styret,
hafva sett sådan fahra, hvarföre hafva dee icke tillförende
exeqverat rijkzdagzbesluutet och stadgan medh annat mehra,
som dhee hafva bortt komma ihuugh? Yij hinna intet mehra
att contribuera.
Hr Erenst Creutz: Dhe som hafva ifrån Konungen
däth han längesedan häfver bort hafva igen, läth dem
gifva tillbakas med den upburne räntan.
Hr Ståhlarm: Hans Maij:t häfver fått vackra subsidier;
dhe kunna och mycket hielpa.
Hr Landtmarskalcken: Jag säijer ännu, om Hans
Maij:t hade sett, att alt sådant hade giortt tillfyllest,
hade Hans Maij:t intet besvärat Ständerne.
Hr Mauritz Påsse: Yij bedia att aldeles slippa contribution;
däth faller oss omöijeligit att ståå längre uth.
Hr Krabbe: Yij uti Skååne giöra och däth samma;
väre bönder åhre så utharmade, att dhe intet hafva att
gifva af.
Hr Gustaf Gyllenstierna: När Hans Maij:t kommer
till regementet, villia vij giärna giöra däth vij förmå.
Hr Mauritz Påsse: Vij blifva uthi vår meeningh;
när Hans Maij:t häfver exeqverat 1(555 åhrs besluuth medh
stadgan och regeringzformen, så förmoda vij, att ingen
contribution behöfves. Män med utskrifningen kan däth
änteligen gå för sigh.
Hr Landtmarskalcken: Jagh häfver effter Kongl.
Maij:tz befallningh och propositions anledningh giortt min
skyldigheet tillfyllest och mit embete som een ährligh
man; jagh häfver sielf ett gått samveete; jag kan intet
mehra giöra. I kunnen svara hvad eder behagar, män
väre illviljare lära intet försumma tillfället. På dhet
vij då måtte komma till enskap, ville classerne säija deeras
meningh.
Oktober.
139
3 classis votum sade Hr Landzhöfdingen Gustaf
Duwalt: Hos oss i denne classen äre vij i dan meningen,
att 1655 åhrs rijkzdagsbesluuth och reductionsstadgan
måste effter dess rätta ordeförståndh exeqveras, och effter
dän anledningh, som beslutet och stadgan gifver, reduction
jämbväll må anställas på taffellgodzen i Pommeren och på
dhe godz, som hafva hörtt till Biskopperne i Brämen som
och till Herremesterne i Lij(landh, och att dee förbudne
pogåsterne i Ingermannelandh intet försummas, så och att
dhe godzén måge reduceras, som emoth regeringzformen
ähre i Hallandh, Blekinge och Skååne bortgifne, hvariblandh
dhee Borenholmiske vederlagsgodzen också förståås,
item kiörckiotijonden och prästernas vederlagh.
2 classis votum sade Hr Cammarrådet Hindrick
Falckenbergh: Vij äro och alla i den meningen, att
1655 åhrs besluuth med stadgan, så och regeringzformens
additament måtte effter dess rätta ordeförståndh till fullkommeligh
execution komma.
1 classis votum. Hr Landzhöfdingen Conradh Gyllenstierna:
Yij ähre och af samma meningh som dan
andra classen, så att 1655 åhrs besluuth och stadga sampt
additamentet af regeringzformen måtte effter dhess rätta
ordeförståndh fullkommeligen exeqveras.
Sedan classerne hade således sagt deeras vota, och
klåckan var öfver 12, dimitterade Hr Landtmarskalcken
uthskåttet.
Den 15 Octobris.
Dhät uthaf Hans Maijrt nominerade stoora uthskåttet,
bestående af 76(?) perssoner, kom klåckan 8 tillsammans
på Riddarhuuset och åckte sedan up på Slåttet, gåendes
in uthi dän stoora cantzeliesahlen.
Een godh stuundh der effter kommo dee andra Ständernas
uthskått.
Omsijder kommo någre Rijkzens Rååd, såsom Gref
Bengt Oxenstierna, Hr Erich Elemmingh, Hr Gustaf Soop,
Hr Bength Horn, Gref Nils Brahe, Hr Knuut Kurck, Hr
Lorentz Creutz, Hr Claas Rolamb, Hr Johan Gyllenstierna,
Gref Johan Steenbock.
Gref Bengt Oxenstiernas Excelktz förandes ordet
tahlade ungefer på dätta sättet: Tit. Såssom Hans Kongl.
140
1672.
Maij :t alles vår nådigste Konungli och herre påminner
sigh sine glorvördigste förfaders låflige exempel och liafver
derföre funnet högnödigt vijdh närvarande conjuncturer
att öfverläggia medh Rijksens Ständers fullmechtige uthskått
någre högangelägne ährender, som lända till dess
rijkes säkerheet och vällfärdh, altså häfver och Hans
Kongl. Maij.t vedh dätta tillfället nu i nåder funnet för
gått att commitera någre af Eijkzens Råådh att träda
tillsammans medh Rijkssens Ständers fullmächtige uthskått,
att öfverläggia medh dem någre saker, som Hans
Kongl. Maij:t häfver funnet betänckeligit att låtha införa
uthi dan publique rijkzdagzproposition, i betracktande
der af att samma ährender böra hanteras och afhandlas
medh största secretesse och på bästa sättet menageras.
Och såssom denne communication, som eder, gode herrar
och män, nu skieer, kommer af een så högh handh, hvar
af icke allenast lyser dän stoora omvårdnad, som Hans
Kongl. Maij:t drager för dess rijkes och alle dess trogne
undersåtares conservation och vällfärdh, uthan och mainfesteras
däth nådigste förtroende, som Hans Kongl. Maij:t
drager till däm, så ähr Hans Kongl. Maij:t och i nåder
persvaderad, att rijksens fullmächtige uthskått uthi desse
importante ährender Hans Kongl. Maij:t i så måtto till
handa gå, som dhe alltijdh hafva varit vane deras under -  dånigste vördnadh och plicht att vissa. Och såssom dee
derigenom demonstrera deeras underdånigste villia till att
fullgiöra Hans Kongl. Maij:tz åstundan att befrämia däth,
som fäderneslandet kan hafva styrkio och befrämielse af,
altså derivera dhe och inpå sigh för deeras effterkommande
dhet beröm, som deeras förfäder hafva i forna tijder in
uppå sigli draget. Och på dhät Eijkzens Ständers fullmechtige
uthskått må så mycket bättre och nogare om
tillståndet blifva informerade, ärnar man på denne gången
dem förelääsa låtha någre instrumenter, som ähro inrättade
på objectum deliberationis, på dhet dee gode herrar
måge så myckett bättre fatta sackernas tillståndh, till
dess man kan seedan träda till hoopa uthi vidare conference.
Hr Landtmarskalcken på Eidderskapetz och Adelens
vägnar ährkiände medh underdånigste vördnadh dhen
nådige försårgh Hans Kongl. Maij:t drager för fädernes
-
Oktober.
141
landets sääkerheet och vällfärdh, och såssom dhe härigenom
ännu giöras försäckrade, så kunna dhe intet annars
än som dhet nu skier för een särdeles kongl, ynnest och
nåde uptaga, hvilket dhe med beröm eij till fyllest kunna
beprijsa, hvartill dheras obligation blifver nu så myckett
större, som dhe förmärckia Hans Kongl. Maij:tz nådigste
behagh vara att giöra dhem informerade om dhe ährender,
som rijkzens vällståndh consernerar.
Dhe andre Ständernas, såssom Prästerskapetz och
Bårgerskapetz uthskått tackadhe i lijka måtto Hans Kongl.
Maij:t för communication.
Sedan upläste Hans Kongl. Maij:tz Statssecreterare
Hr Johan Oliwencrantz, Kongl. Maij:tz secrete proposition
(bil 6).
Dereffter sadhe Hans Excell:tz och Eikzrådet Gref
Bengt Oxenstierna: Effter Kongl. Maij:t intet häfver kunnat
införa desse ährender uthi dhen förste allmänna proposition,
ty häfver Hans Kongl. Maij:t för större secretesse
skull funnet för nödigt att upsättia een annan proposition,
som kan gifva vidh handen hvad Hans Kongl. Maij:t eder,
gode herrar, vill hafva communiceradh och dess betänckiande
förväntter.
Sedan ginge Rijkzens Rådh uthi dhen lilla cantzliecammaren
och up uti Rådet igen.
Hr Landtmarskalcken förehölt sedan Ridderskapetz
och Adelens uthskått, huruledes Hans Excelktz Hr Bengt
Oxenstierna hade bruukat däth ordet fullmächtige uthskått,
gifvandes deraf tillfälle att eiftertänckia, huruvijda uthskåttet
kunde i dätta fallet uthlåta sigh utan dheras
medhbröders vettenskap och sluutha. Att låtha uplässa
dee uti proposition uprörde documenter, däth kunde intet
skaadha, och der uthi kunde uthskåttet intet peccera, män
att sluuta något uthan att vara försedde med fullmacht,
däth veet man intet, om däth kan låta sigh giöras.
Häröfver discurerafde] uthskåttet lijtet emellan sigh,
och resolverades att begynna låtha uplääsa acta för sigh,
hvilcket intet kan skada; sedan kunna dee försee sigh medh
ståndetz fullmacht till sluutet.
Sedan sadhe Hr Landtmarskalcken till dhe andre
Ständernas uthskått: Jagh veet intet, om I, gode herrar,
142
1672.
behagen tillika medh oss låtha upläsa dee acta, som Hans
Kongl. Maijrt häfver låtet sättia uthi proposition.
Doctor Stigzelius, Archiepiscopus: Jo män, vij tyckia,
att dhät skall vara mycket gått.
Där uppå upläste Secreteraren Hoghuusen Senatus
consultum, hvilcket var mycket vidlöfftigt och ändades
intet för än klåckan 1.
Sedan däth var till eende, skilldes utskåtten ifrån hvarandra,
och Hr Landtmarskalcken befalte, att samptl.
Ridder skåpet och Adelen skulle anslåås till den föllian de
dagen kl. 6, som och skiedde.
Den 16 Octobris.
Sammankom uppå riddarhuussahlen samptl. Ridder -  skapet och Adelen, tå Hr Landtmarskalcken gaf till
kiänna, huru såssom uthskåttet häfver effter Kongl. Maij:tz
befallningh varit uppe på Slättet och confererat medh
någre af Rikzens Rådh, och alldenstundh Hans Excelktz
Gref Bengt Oxenstierna bruukade dhät ordet fullmächtighe
uthskått, och vij förnimma, att dhe ährender, som blifva
oss communieerade, åhre af stort värde och högt angelägne,
ty påminte vij oss intet kunna något företaga och
helst sluuta, uthan uthskåttet blefve af dess medbroder
och heela ståndet befullmäcktigat och tillbörligen autoriserat.
Och effter dätta voro uthi alla tijder vahnligit,
att Hans Kongl. Maij:tt förordnade sielf sådanne uthskått,
och att ståndett dem fullkommeligen befullmächtigade att
intaga Hans Kongl. Maij:tz villia och sedan att sluuta,
altså ville Ridderskapet och Adelen dath och nu giöra,
betänckiandes att alt skeer till fäderneslandetz bästa.
Effter något discurerande fan Ridderskapet och Adelen
skiäligit hvadh som Hr Landtmarskalcken proponerade,
gifvandes sedan uthskåttet een fullkommeligh macht och
frijheet att låtha sigh af Kongl. Maij:t informera och sedan
sluuta och underskrifva.
Hr Landtmarskalcken: Så gifven I, gode herrar
af Ridderskapet och Adelen, uthskåttet eder fullkommelighe
fullmacht och tillståndh att sluuta hvad Hans Kongl.
Maij :t varder oss föreställandes, så att I dhet för fast och
gått velen erkiänna, hvad uthskåttet varder sluutandes.
Omnes: Ja, vij hålla dhät för fast.
Oktober.
143
Sedan uthskåttet var således munererat och försett
medh ståndetz fullmacht, ook dhäth på Slättet, samblandes
sigh åther uti stoore cantzeliesahlen tillijka medh dhe
andre tvänne Ständernes uthskått.
Tå upplästes af Secreteraren Hooghuusen någre
documenter, Konungens breef uti Franckrijke till Hans
Kongl. Maij:t och ett project, af dän Eransöske Ambassadeuren
Pompone upsatt, med åtliskillige flere acter.
Och mädan dätta således förehades, kom Hans Excelktz
Rijkzrådhet Grefve Bengt Oxenstierna medh någre
herrar af Rijkzens Råådh och på Kongl. Maij:tz vägnar
gaf uthskåttet tillkiänna, att såssom uthi(!) dän proposition,
som senast var Rijkzens Ständers uthskått öfvergifven,
bestodh af 2 momenter, af hvilcka däth första
ansågh dee uthländske affairerne, män dän andra deelen
dee inrijkes sakerne, altså hade Hans Kongl. Maij:t, förnämbligast
till att vinna tijden, funnet för nödigt att
deela uthskåttet i tu, så att [en] deel af uthskåttet tager
sigh före dhe uthlänska och een dheehl dee inlänske sakerna.
Hvar medh Rijkzens Rådh togo sitt affträde, och Staatssecreteraren
Hr Olivencrantz gaf åth Hr Landtmarskalcken
2 listor och upsatt, och står här effter införde:
Uthskåttet till uthrijkes affairerne af Ridderskapet
och Adelen:
Hr Conrad Gyllenstierna uti
Brahernes ställe,
Grefve Axel De la Gardie,
Grefve Gabriel Tureson Oxenstierna,
Grefve Anders Torstenson,
Hr Gustaf Gyllenstierna,
Hr Anders Lilliehööck,
Hr Carl Bonde,
Hr Arwedh Iwarson,
Hr Gustaf Rosenhaane,
Hr Lennart Mörner,
Hr Hans Ulfsparre,
Hr Jacob Elemmingh,
Hr Wolmar Wrangel,
1 Marginalanteckning: Blef sedan begiärdh till däth inrijkes uthskåttet.
Hr Waclitmäster,
Hr Jöran Sperlingh,
Hr Erentz Creutz,
Hr Lennart Ribbingh,
Hr Mauritz Påsse,
Hr Henrik Falckenbergh 1
Hr Carl Gyllencreutz,
Hr Carl Siöbladh,
Hr Ståhlhanske,
Hr Johan Ekebladh,
Hr Gotthard Strick,
Hr Nils Tungel,
Hr Jacob Törenskiöldh,
Hr Gustaf Duwalt,
Hr Johan Graan,
144
1672.
Hr Magnus Durell,
Hr Hans Klerck,
Hr Sparfelt,
Hr Robbert Lickton,
Uthskåttet af dhe inrijkes affairerne af Ridderskapet
och Adelen:
Hr Gyntersbergh,
Hr Gustaf Taubenfelt,
Hr Palmgren.
Greff Axel Lillie,
Greff Anton von Stenbergh,
Hr Carl Sparre Larsson,
Hr Gabriel Kurck,
Hr Ewert Horn,
Hr Christopher Gyllenstierna,
Hr Clas Baneer,
Hr Abraham Leijonhufwudh,
Hr Nils Kagge,
Hr Johan Roosenhane,
Hr Hindrick Flemming,
Hr Augustin Leijonskiöldh,
Hr Gustaf Ribbing,
Hr Tore Bonde,
Hr Erich Hårdh,
Hr Jöran Krabbe,
Hr Axel Ståhlarm,
Hr Erlandh Kaffle,
Hr Christopher Gyllengrijp,
Hr Hans Mörner,
Hr Öfverste Uggla,
Sedan däth stoora uthskåttet således var deelt, gingo
dhee, som vore förordnade öfver inrijkes affairerne uth och
satte sig uti reductionssahlen, och uthskåtten öfver uthrijkes
affairerne blef sittiandes i canzeliesahlen.
Och effter tijden var reedan förlijden, skildes Ständernes
uthskått ifrån hvarandra, sedan Hr Landtmarskalcken
hade påmint dem att den folliande dagen komma uthi samma
rum tijdeligen tillsammans.
Den 17 Octobris.
Kom uthskåtten åter tillsammans på Slåttet.
Tå uplästes af Secreteraren Bergenhielm: 1 Hans
Excelktz Rijkz-Cantzlerens betänckiande öfver närvarande
Hr Melcher Falckenbergh,
Hr Pähr Hiärtta,
Hr Jonas Bure,
Hr Gen. Major Galle,
Hr Nils Appelgreen,
Hr Anders Appelbom,
Hr Krigzråd Wärenskiöldh,
Hr Gustaf Grass,
Hr Brethåls,
Hr Bengt Reenfelt,
Hr Skyttenhielm,
Hr Wilhelm Drakenhielm,
Hr Johan Axehielm,
Hr Swän Ranck,
Hr Johan Lagercron,
Hr Nils Canterhielm,
Hr Erich Gyllenbring,
Hr Börje Cronbergh,
Hr Isaak Eenfelt,
Hr Dankward,
Hr Gilius Erenbergh.
Oktober.
145
tillståndh. 2. Hans Excelktz Rijkzråådetz Hr Johan
Gyllenstiernas betänckiande öfver Europas beskaffenheet
och närvarande tijdz tillståndh. Och alldenstundh desse
scripta voro temmelig vidlöfftige, förehades den gången
intet mehra.
Den 18 Octobris.
Sammankom åter Rijkzens Ständers uthskått på Slåttet.
Tå uplästes af Secreteraren Bergenhielm Kongl.
Håfråådetz Erensteens betänckiande, hvilckett var så vidlöfftigit,
att däth intet lycktades föränn emoth klåckan ett.
Den 19 Octobris.
Uplästes för Ständernas uthskått af Secreteraren Höghusen
dee secret articklar, som ähro sluutne emellan
Sverige och Franckrijke.
Dereffter kom Statssecreteraren Grenstedt och upläste
åthskillige Tyske breef ifrån Kongl. Maij:tz Ministrer, item
Kongl. Maij:tz bref och ordres till dess Minister Poffendorf.
Den 21 Octobris.
Continuerades däth af Secreteraren Höghusen medh
uplässningh af acterne.
Och när däth var ändat, sade Hr Landtmarskalcken:
Såsom Hans Kongl. Maij:t häfver nådigst behagat genom
dhe acter, som ähre uplässne, låta informera oss om dhe
ting, som uti proposition omröres angående dhe uthlänske
affairerne, altså tycker mig och bäst vara, att vij taga
dem för oss och öfverläggia herom. Derföre om dhe gode
herrar finna något, som uti proposition kommer dhem
dubieust före, så tilbiuder Ridderskapet och Adelen sig
att vara vederreda att gåå dhet högvördige Prästerskapet,
så och dhe gode herrar af Bårgerskapet medh dheeras
trogne råådh och tanckar till handa.
Erckiebiskopen Doctor Stigzelius: Mån hvart ståndh
skulle icke öfverläggia först för sig siälf och sedan samptligen
medli hvar annan conferera?
Hr Landtmarskalcken: Jag veet intet, hvadh dhe
gode herrarne villia, män migh tyckes lickväll, att däth
vore nödigt, att hvart ståndh öfverlade först lioos sigh
sielf, och att vij seedan confererade mädh hvarannan.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-protXI. 1672. 10
146
1072.
Såssom Prästerskapetz och Bårgerskapetz uthskått
fan dhät för gått, skilldes uthskåtten där med ifrån
hvar andre.
Den 22 Octobris.
Sammankom Ridderskapetz och Adelens uthskått, som
var förordnat öfver de uthrijkes affairerne allena uti Cantzliesahlen,
tå Hr Landtmarskalcken begynnandes sadhe:
Jag troor, gode herrar, att när man rätt öfverläggier dee
saaker, som af Hans Kongl. Maij:tt oss är genom dän
sidste proposition förestälte att conferera om, så tycker
mig, att man rätteligast kan deela däm uti tvänne momenter,
af hvilcka dhät första anseer hvadh redan skiedt
ähr och passerat, däth andra hvad som kan pröfvas här
efter vara nödigt. Om jag skall uthlååta mine tanckar
om däth förra, så kan jag medh gått och trygt samveete
seija, att Sverige intet häfver sigh annorlunda i dätta fallet
kunnat comportera, ty när man betraehtar necessiteten på
dän eena sijdan att hafva een vän, och påminner sig der
emoth dee comportamenter, som huus Österrijke häfver vist
emot Sverige vid den negotiation, som dess Afgesant Basserode
förehade, så skall man utan möda och långt efter -  trachtande finna, huru litet sinceriteet bemälte huus Österrijke
häfver meent emoth Sverige, ty när Hans Kongl.
Maij:tt hade alt giortt att nu een förtroligheet och alliance
medh Österrijke, 1 går Keijsaren till och raderar
samma alliance, som sluuten var, och skickar honom seedan
hijt, och ehuruväll dätta var een emellan potentater fast
otiänligh ting, lickväll sluuter Hans Kongl. Maij:tt på
samme raderade opsatt, män är af Keijsaren intet blefvet
ratificerat, utan häfver legat nider, altsedan Basserode dödde,
som jag troor skall snartt vara 4 åhr. Däth vore sannerligen
att önska, att man kunde uti Tysklandh hafva någon
förtroolig vän, män om den ståår att vänta hos Keijsaren,
dät är att tvifla, ty huru gierna både Keijsaren, Brandenburg
och Liineburgh see oss uti Tyskland, däth veete vij;
derföre häfver Österrijke genom dätta tillfället sööktt att
slijta Sverige ifrån Frankrijke, att sedan deste lättare
drifva oss utur Tyskland, sedan vij vore allena och utan
någon vän på den sijdan. När vij reflectera på Österrijke,
1 Meningen ofullständig.
Oktober.
147
Spanien och Franckrijke och considerera däm särdeles, så
finna vij, att Franckrijke altijdh häfver varit dän bestå,
och att Sverige häfver intet något tryggiare än vallia
dens vänskap, som häfver samma interesse uti Kommerska
rijkett som Sverige; ilvillare lära alldrigh fehlas, som
söckia att lasta Hans Kongl. Maij:tts värck, män om Hans
Kong], Maij:tt hade uthvalt österrijke, så hade man äntå
funnet dadlare deruppå. Såsom Hans Kongl. Maijttz intention
ähr så myckett berömblig och häfver så väll sluutet,
så tycker migh och bäst, att vij låta blifva der vid och
tacka Hans Kongl. Maij:tt för den höge och trogne försårgh,
som Hans Kongl. Maijrtt så sårgfällig bär för riketz
bästa. Män på däth att vij likväll må hafva några argumenta
emoth dhee andre ständerne, när de komma, så kunna
vij nu discurera häröfver, om någon elliest ähr, som [ähr]
af annan meningh. — Däth andra sade jag anser dät, som
här efter kunde förefalla; så tycker mig, att detta ähr så
betänckelig ting, att hvar och een skulle giärna dispenseras
derifrån, och kan skie tryggast för oss att lembna
däth, som här etfter bör skiee, så väll som däth, hvad
reedan skiedt ähr, uti Hans Kongl. Maij:ttz och Rijkzens
Rådz troheet, som här till hafva styrt så väll, och böra
vij hafva af däm att väntta, att dee så högh försårg draga
tor rijkettz bästa här efter, som de här till giortt hafva.
Hr Taubenfelt: Dät häfver alltijd varit vant, att
vij pläga deela oss uti classer.
Hr Lilliehöök: Aldrig häfver jag sett uthskått
suttet i classer.
Hr Landtmarskalcken: Däth är mycket rart, Hr
Taubenfelt, och häfver I ett exempel på eder sijda, så
veet jag 10 å 20 der emoth, att uthskåtten intet hafva
suttet i classer.
Hr Taubenfelt: Jag håller myckett betänckeligit att
discourera i denna saaken, och är bäst, att vij hvarcken
approbera eller improbera hvad som giortt ähr.
Hans Excelkce Hr Landtmarskalcken: Däth kan
så vara edre tanckar, Hr Taubenfelt, män vij måge lickväll
hööra, om någon häfver att discurera, intet derföre
att jag icke troor, att hvar och een skulle finna för gått
hvad af Hans Kongl. Maij:tt giort är, män att vij kunna
hafva argumenta, när dhee andre Ständerna komma till oss.
148
1672.
Hr Jacob Flemmingh: Kongl. Maij:tt behöfver intet
vår ratifikation, och är bäst, att vij lembna dätta uti Hans
Kongl. Maij:tts händer och intet myckett discurera där om,
besynnerligen efter vij måste beklaga, att däth vij tahla
hoos oss blifver intet hembligit; dee seija, att Fransöske
Ambassfadeuren] veet alt hvad som är passerat.
Hr Ekebladh: Ambassfadeuren] sade mig hvad vij
hafva haft dän och dän dagen före: I dagh håfven I läst
däth, sedan däth och nämbde alt efter hvar annat.
Hans Excell:ce: Däth är myckett illa, att hoos oss
så illa tillgåår, men hvad skall man giöra, hvem är däth,
som sådant förer, huru skall man få veta honom?
Hr Jacob Flemming: Jag tycker vara väll, om Hr
Landtmarskalcken kungiorde dät Hans Kongl. Maij:tt, att
Hans Maij:tt sporde efter sådant.
Hans Excelkce Hr Landtmarskalcken: Jag vill vid
tillfälle gifva dät Rijkz-Cantzleren till kienna.
Hr Lilliehöök: Vij hafva stoor orsaak att tacka
Hans Kongl. Maij:tt för den communication, som oss ähr
skiedd, hvar utur vij nogsampt finna den höga omvårdnad,
som Hans Kongl. Maij:tt drager och häfver buurit för
rijkzens vällgångh och dess uprätthållande, och tyckes
mig, att såsom däth vij hafva nu förnummit vara tijd efter
annan sluutet, häfver haft sine gode skiäll, så ståår oss
intet dät att examinera. Hvad och här efter skiee borde,
däth tycker mig vij säkrast kunna förtroo Kongl. Maij:tt,
som varder alt med största förstånd till fäderneslandetz
bästa söökjandes. Yij böra och billigt påminna oss den
frijheten vara Konungen gifven att efter tijdernas omskiftan
och dess rijkes bästa sluuta och afhandla med andre potentater
och förstår, som Konungen finner säkrast vara. Ähr
derföre säkrast, att vij hvarken approbera eller improbera
hvad skiedt ähr, utan däth väll uptaga, och förmoda, att
Hans Kongl. Maij:tt varder alt till däth bästa lagandes.
Hr Taubenfelt: Jag blifver i min förra meningh, att
intet är rådeligit grubla något uti dee passerade tractater
med Franckrijke och Engelandh, emädan dät, som
giort är, icke kan mehra blifva ogiort, män såsom affairerne
af utrijkes tillståndet temmeligen häfver förandrat
sig, seedau denne tractat slöts, och man förnimmer i synnerheet,
att emellan Chur-Brandenburg och någre förstår
Oktober.
149
i Tysklandh seedermehra skall een tractat vara sluuten
medli Dannemarck i Brunssvijk, till hvilcken Keijsaren
och skall hafva trätt, som intet ominerar vårt fäderneslandh
och eenkannerligen dhe Tyske provincierne gått, så
voro bäst vij vände våra ögon på desse conjuncturer, och
vara hekymbrade derom, att vij intett förfalla i ett svårtt
krigh, som man sedan intet så lätteligen kunde komma uhr.
Och emädan Hans Kongl. Maj:tt har haft dän nåde för oss,
att oss är communicerade the consilier, som åhre förde,
för än man slööt medh Franckrijke, torde intet vara orådeligit,
att man i underdånighet anhölle, att Hans Kongl.
Maij:tt täcktes jämbväll i nåder låta communicera oss therns
Excelkcers tanckar af Rijkzens regering och Rådh, huru
man förmente vid desse sidste conjuncturer att grijpa
värcket an. Jag hoppas Hans Kongl. Maij:tt intet med
onåder förmärckier, att vij i underdånigheet anhålla här
om, ty desse ährender äre så vichtige, att dee superera
captum (o: caput?) nostrum, så att jag fruchtar vij lära
eliest icke väll komma till rätta. — Hvad vijdare thef
anlangar, som Hr Lilliehöök häfver behagatt att deducera
om een konungs rätt till att ingå och sluuta tractater,
förbund och alliancer, så lembnas däth billigt uti sitt goda
värde, män additamentet af regeringzformen vijsar oss,
huru därmed procederas skall in minorennitate Regis. Jag
troor, att vij enteligen skola vara uti den meningen att
hemställa Hans Kongl. Maij:tt i diupaste underdånigheet
att mesnagera således desse sidste conjuncturer, i dät rijkett
icke deröfver förfaller i ett svårtt krig, så frampt inevitable
necessiteten icke förorsakar dhäth.
Hr Mauritz Påsse: Så consentera vij tå till däth,
som skiedt ähr.
Hr Jacob Flemmingh: Hvarcken consentera vij där
till eller intet, uthan är bäst att tacka Hans Kongl.
Maij:tt och förtro honom heela värckett.
Hr Lilliehöök: Hvarcken approbera vij eller improbera,
utan lembna Hans Kongl. Maij:tt att giöra, som
Hans Kongl. Maij:tt finner för rijkett nyttigast.
Hr Öfverste Sperling: Dät synes vara betänckeligit
att fördiupa sig uti vidlöftige discurser öfver denne materien,
efter såsom res intet mehr ähr integra, utan såsom
samptl. Rådett förtroo, att Hennes Maij:tt Rijkzens Enckie
-
150
1672.
dråttning och Rijkzens Regering och Råådh uti detta så
höghvichtige ährendett lärer hafva haft deras högsta afseende
uppå rijkzens allmänne tryg- och säkerheet, altså
finna vij intet mehra där vijd att seija, lembnandes i dät
öfrige Hans Kongl. Maij fitz mogne försårgh, huru dätta så
vidt uthseende värckett härefter till samptl. fäderneslandetz
hästa med dess inbyggiares minsta gravation måå uthföras.
Denna Hr Öfverste Sperlings meningh blef af heela
uthskåttet bijfallen, bejakandes deras mening vara sådan.
Derföre sade och Hr Landtmarskalcken: Jag är
gladh, att dhe gode herrar falla på den meningen, som
jagh först i begynnellssen öpnade mig inclinera till. Hvarföre
villia vij i mårgon sända till dhe andre Ständernas
uthskått att förnimma, huru vij da dhe åhre färdige, och
om dhe villia conferera med oss.
Sedan skildes uthskåttet ifrån hvart annatt, sedan
Hans Excelkce hade påmint, att de ville dagen efter till
kl. 8 sig på samma rum inställa.
Den 23 Octobris.
Uthskåttet öfver dhee uthrijkes affairerne kom tillsamman,
män företogz intet, efter de väntade efter [de
andre] Ständernas uthskått. Och efter intet hördes ifrån
dhem, sändes Secreteraren till dem att förnimma, om de
voro färdige att conferera, män svarades af bägge, att dee
intett giärna kunde blifva färdige för än till dagen efter.
Ridderskapet och Adelen satt intet denne gången, utan
stöde och ginge och discurerade.
Ibland annat sade Hans Excelkce Hr Landtmarskalcken,
huruledes han hade såsom af sigh sielf förebracht
hos Hr Rijkz-Cantzleren däth som sades, att Franssöska
Ambassadeuren viste alt hvad som passerade hoos
däm, hvilcket Rijkz-Cantzleren tog illa up och låfvade villia
tahla der om i Senaten och vid handen låta inqvirera
der efter.
Den 24 Octobris.
Sammankommo Ständernas uthskått på Slåttet uthi
cantzeliesahlen.
Hr Landtmarskalcken: Såsom Ridderskapet och
Adelen nu förmoda, att dhee gode herrar hafva nu sin
Oktober.
151
emellan öfverlagt Hans Kongl. Maijfiz sidst oss gifne secrete
proposition, altså skulle Ridderskapet och Adelen
giärna önska att vetta, huru vijda I, gode herrar, åren
kombne, och hurudant sluut I håfven fattatt.
Erchiebiskopen Doctor Stigzelius: Vij hafva fuller
något litet talts vijd om den säcken, män intet kommet
till något sluuth. Och effter vij finna desse saaker mycket
ovanlige för oss, ty skulle vij giärna söckia högre handz
bijstånd och derföre giärna niuuta Ridderståndetz information.
Hr Landtmarskalcken: Effter Hans Kongl. Maijfi
häfver i nåder proponerat, att [vij] medh hvarandre öfverläggia
sådanne vichtige tingh, så skohla Ridderskapet och
Adelen giärna gåå dhe gode herrar tillhanda, allenast
dhe gode herrar behagade låta Ridderskapett och Adelen
veeta dess tanckar, och huru vij da dhe ähre färdige.
Erckiebiskopen: Vij hafva ännu intet sluutet något
och vänta nu först af höghvälborne herren bättre kundskap
om saakerne.
Hr Landtmarskalcken: Ridderskapet och Adelen
lärer skatta sigh lyckelige att kunna gåå dhe gode herrar
tillhanda, och om vij oss intet finna kunna, så villia vij
enhälleligen söökia Rijkz-Senatens information. Män först
villia öfverläggia oss emellan.
Doctor Stigzelius: Vij hoos oss kunna intet annat
see, än Konungen i Franckrijke häfver öfverträdt Westphaliske
freeden. Om vij intet hafva fattat rätt, så söökia
vij att blifva bättre informerade.
Hr Landtmarskalcken: Hvar uti mån dhät bestå?
Doctor Emporagrius: Jagh kan intet see, hvar uti
Franckrijke skall hafva förgrijpet sigh; däth är oss ignotum.
Doctor Terserus: Däth seijes, att Franckrijke griper
någre orter an, som lyda till Imperium.
Hr Landtmarskalcken: Däth häfver jag intet hörtt;
troor intet heller så vara.
Doctor Terserus: Män dhät är lijkväll sant, att
Franckrijke häfver anstelt reformation uti dhe orter han
häfver inbekommit.
Hr Landtmarskalcken: Alt sådant är extra Imperium,
så att pax Westphalica intet turberas.
152
1672.
Doctor Terserus: Franckrike hålles och för vara orsaaken
der till, att Turcken alltijdh öfverfaller Påhlen,
så att dath holles och suspect, att Turcken och Franckrijke
speela altijdh under ett tecke, och om vij skola secundera
Franckrijke, så blifver Sverige incapabelt till
någon mediation.
Hr Landtmarskalcken: Dath är och Hans Kongl.
Haijrtz tankar, att genom Fransöske penningar bringa
Franckrijke till freedh; ty fast Hans Kongl. Maijit häfver
låfvat Franckrijke 6,000 man, så är dhät intet straxt
intention att stupa rijkett i krigh, utan att derigenom
komma Franckrijke att tänckia på freeden.
Doctor Terserus: Däth vore lijkväll att beklaga, att
Hållandh skulle gåå under. Dee gode herrar af Borgerskapett
veeta bättre att berätta, hvaräst skon skulle tryckia,
om Hållandh ginge omkull.
Hr Landtmarskalcken: Ja, däth skulle tryckia heela
Europa. Däth är intet Kongl. Maij:tz intention.
Doctor Terserus: Yoro dhät då icke betänckeligit
att slå sigh till dem, som söckia ruinera Hållandh.
Hr Landtmarskalcken: Hans Maij:t häfver ingen
annan intention än sättia sigh uthi gått posteur, att kunna
medh så myckett större eftertryck befordra freeden.
Hr Landzhöfdingen Lilliehöök: Jagh vill allenast
gifva materiam discurendi, men intet i dhen meningh att
seija mine egne tan ekar, ty jagh häfver intet hoos migh
någåt vist concluderat, och jagh är vederreeda att träda
till een annan meningh, som rättast vara kan; kan och
väll lijda att blifva refuterader. Däth kan fråågas, hvad
fundament dätta fcedus, som med Franckrijke uprättat ähr,
häfver. Så ähr dhät först funderat uti dän Westphaliske
freeden, hvilcken förmår, att Sverige kan assistera Franckrijke,
där däth angrijpes uthoin Rommerske rijkett och
dhät förer krijgh medh någon annan än Spanien, såssom
articulus Et ut eo sincerior förståås; Sverige häfver altijd
således förstått den artickelen och därföre pretenderat af
Frankrijke emoth Keijsaren hielp, tå vij vore i dhät Polniske
krigett och däth Danske. Fast Franckrijke intet
häfver straxt funnet sig obligerad till dän explication,
uthan häfver meent något mehra in sui favorem af pacterne
vara disponerat, än som dhe för Sverige lyda, så
Oktober.
153
häfver dhät dock seedermehra förklarat sigh att intet
mindre å sin sijda vara plichtig att assistera Sverige, än
Sverige kunde vara att assistera Franckrijke uthi een sådan
casu, som pacterne omtahla, därföre Konungen i Franckrijke
genom sin Minister lätt advertera Keijsaren, att där
han icke kalladke sine troupper tillbaka, skulle han väntta,
dät Konungen i Franckrijke medh en armée skulle Sverige
assistera, hvaruppå är fölgt, att Sverige häfver erhållit
een reputerligh freedh uti Oliva så väll medh Påhlen som
Keijsaren och Brandenburg, jeembväll och meed Dannemarck,
som utan deeras tillhielp intet kunde uthhärda;
därhoos häfver Sverige ehrhållit af Frankrijke härigenom
een garanti öfver bemälte freedh. Såssom vij nu på månge
åhr desse articulos således håfve förståått, så föllier, att
Sverige icke nu kan trääda ifrån samma explication, och
altså synes Sverige vara obligerad att prestera däth, som
pacta förmå. Om nu någon fahra skulle vara så stoor,
att man fördenskull kunde draga betänckiande att exeqvera
och prsestera hvad Sverige ähr obligeradh till, och altså
giöra een comparationem emellan honesteten och dät, som
uti apparence synes vara nyttigt och tilldrägeligit, så fast
jagh nu ville tahla som een statist, så seer jag intet nöden
vara så stoor, att man skulle träda ifrån pacterne, hvilket
in universum aldrigh bör skiee, utan tå när intet annat
medell i verden finnes att sal vera sigh; utan däth synes,
att Sverige både för honesteten och nyttan intet bör öfvergifva
socium, utan måste honom maintenera och assistera
och intet låta skräckia sigh af någon fahra, ty fast värcket
kan synas till een tijd någott svårtt, så kan man doch
derutur eluetera deels förmedelst tij demas förändringar,
dels och när man värckett medh godh rådh och mannligheet
förer. Män posito att här voro een stoor fahra att
fruchta före, så frågas, hvaruti sådan fahra egenteligen
beståår. Ingen lärer annat kunna seija, än han förnämbligast
består i våra Tyske provinciers förlust. Ser nu
till, om vij icke kunna vara uti äfven samma fahra, om
vij ingen tractat med Franckrijke inginge. Dätta till att
explicera, så ponerar jagh, att Sverige måste vara stad
uti eentera af desse vilckåhr, nembligen 1. uthi freedh och
neutralitet, 2. uthi alliance medh Österrijkett och dem, som
ähre emoth Franckrijke, eller 3. medh Franckrijke. Nu
154
1872.
voro dhät fuller mest att önska, att Sverige kunde bestå
så väll af sig sielf, så att dath intet behöfde see sigh om
eifter förbundh och allierade. Men såssom ingen estat i
värden ähr så lyckeligh och att(!) Senatus consultum, uppå
hvilckett traetaten sluten ähr, gifver vidli handen, att
Sverige ähr således constituerat, att det måste see eifter
vänner och allierade, så föllier, att vij uti dätta negotio
och in hac constitutione patrise måste vällia ett af dessa
förestälte partier. Om man än vore fullkommeligh försäkradh
och intet dömbde allenast genom apparence, att
dhät vore bättre stå i förbund med Keijsaren och Brandenburg,
så frågas dock lijkvist, om dhät står i vår macht
och vilkåhr. På villian häfver intet varit något feehl
hoos oss, män Keijsaren, som oss ähr nogsampt tillkiänna
gifvitt, häfver intet hafft någon sin hugh och allfvahr
der till, eij heller Churfursten af Brandenburgh; hvarföre
emädan vij intet få däm till vänner, som vij villia hafva,
så måste vij taga emoth däm, som sig tillbiuda, och däm
vij i däth närmaste kunna vara behåldne medh. Nu ståå
vij i fahra att mista våra Tyske provincier för dän alliancen
skull medh Franckrijke. Frågas därföre, om vij uti
neutraliteten skulle vara sääkre att få däm behålla. Jag
troor neij, ty när man seer eifter alla skiäll, hvarföre
Keijsaren och hans partie så adhorrera ifrån Sveriges
vänskap, så lärer man finna ungefär, att dän sitis och
ardor eripiendi nobis provincias (fermanieas ähr där till
största fundamentet; blifva dhe nu richtige medh Frankrike
och hinna löffta däth utur Tysklandh, så kunna dhe
sedan med så myckett mindre möda skillia oss vidh väre
länder, så att vij lärer seedan vara eensamme och således
intet mächtige nogh oss emoth däm att försvara. Om nu
Kongl. Maij:t träder till Franckrijkes partie, så kunde
Keijsaren och Brandenburgh antasta Hans Kongl. Maij:tz
länder uti Rommerska rijkett. Män svaras, att Keijsaren
och Brandenburg intet hafva sådan myndigheett, utan
Imperium ähr så constituerat, att Collegium electorale och
Collegium principum hafva största machten. När man
seer eifter, hvem som är pro Gallia, så är dät uppenbartt,
att Cur-Mains ähr godh Fransösk, Cöln ståår och in foedere
med Gallia, Trier måste absolument föllia Franckrijke,
om dhät elliest vill bestå, Beijeren adhsererar Cöln, och
Oktober.
155
Saxen, så mycket man häfver fattat af dee uplässne skriffterne,
ähr af samma sinne; Chur-Pfals ähr och alldeles
goodh Fransösk. Altså ähre mehrendels alla Electores
Imperii pro Gallia, hvar af föllier, att Franckrijke häfver
mäste suifragia och kan således kullkasta Keijsaren och
Brandenburgh uti Collegio electorali och principum. Nu
vill jag komma till däth, som här eifter kunne vara tjänligt
att tagas i acht och consideration, hållandes jag för
min persson rådeligast att draga den respect för Kongl.
Maijrtz person, att man låter foedus blifva i sitt goda värde,
män dock lickvist icke deste mindre taga oss samptligen
noga till vara att intet lasta på oss nu eller i framtijden
något försvar hoss våra medbroder af Rijkzens Ständer
och fördenskull gå Hans Kongl. Maij:t medh dee påminnellser
vidh handen, som kunna gifva Hans Maij:t skiäll
och anledning att interprsetera foedus dijt hen, som Sverige
nyttigast och rådeligast vara kan. Hans Kongl. Maij:t
häfver uti proposition begiärt vårt sentiment; altså synes
vara nyttigt för all tingh att påminna hos Hans Kongl.
Maij:t, att pax Westphalica må för all tingh conserveras,
och att Hans Kongl. Maij:t i vidrigit fall intet kan vara
till traetaten med Franckrijke bunden.
Doctor Terserus: Däth tyckes, som voro dlien Westphaliske
freeden reedan bruuten, derigenom att Franckrijke
häfver bemächtigat sig någre ortter uti Cleven, hvilcka
ligga på Rommerske rijketz båtten.
Hr Landzhöfdingen Lilliehöök: Man måste nu i dätta
fallet intet considerera Cleve som liggiande uti Rommerska
rijkett, utan manskapett, som innom vallarna ähre, hvilckett
är Hålländarne tillhörigt. Spanien och Hållendaren hafva
inpatronerat sig samme ortter ifrån dheras possessorer,
oaktatt att dhe stodo medh bäggie parterne uti vänskap
och neutralitet, giörandes dhät till dän enda, att icke den
eena eller andre af dem måtte sin emellan af dem betiäna.
Samma rätt, som Hålländaren häfver hafftt att taga däm
af Brandenburg, samma rätt häfver Frankrijke att taga dem
ifrån Hållandh, som intet ähr rätta dominus, intet såssom
befästningar, belägne uti Rommerska rijkett eller Brandenburg
tillhörige, utan såssom festningar besatte med Hållensk
garnison. Man veet och, att Franckrijke tillbiuder
sig att restituera däm till Brandenburg, då däth utan
156
1672.
fahra skiee kan. Om än freeden vöre bruuten, så bör intet
Keijsaren och Brandenburg straxt nappa till vappen, utan
däröfver bör judicialiter cognosceras och intet komma till
krig, för än saken intet annorlunda afhielpas kan. Och i
fall Franckrijke hade brutit freeden, så är Hans Kongl.
Maij:t plichtig att hålla hand öfver dee Westphaliske pacterne
oachtatt någon annan alliance, effter som pax Westphalica
häfver causam perpetuam och är intet giord till
3, 4, 10 eller deere åhr, utan till att durera, så länge
Sverige ähr till och Tysklandh, ja så länge verden ståår.
Doctor Terserus: Yij åhre nu intet kombne till att
disputera, utan till att informera oss.
Hr Landtmarskalcken: Jag troor intet heller, att
dath är Ridderskapets och Adelens tanckar att komma
uti någon dispute.
Doctor Terserus: Yij kunna tryggast öfverlefverera
Hans Kongl. Maij:t dätta medh den ödmiukaste och nnderdånigste
påminn elsse, att Hans Maij:t således alt styrer,
att dan Westphaliske freeden ingaledes bry tes, och att
Hållandh intet gåår öfver ända.
Rådmannen Påhl: Vij af Bårgerskapett tyckia däth
samma, betackandes Hans Kongl. Haij:t på dät underdånigste
för den gode information, som oss är vorden meddelat,
och alldenstundh Bårgerskapett intet kunna penetrera
desse höga saakerna, hålla dhe för tryggast hemskiuta
alt sådant uti Hans Kongl. Maij:tz gåttfinnande,
och däth mäd dän underdånigste trogne påminnellssen,
att dän Westphaliske freeden måtte på alla sijdor blifva
orubbader, och att Hållandh intet måtte alldeeles kastas
öfver ända.
Hr Landtmarskalcken: Jagh kan nu intet väll
vetta, om vij hafva något mehra öfver denna saaken att
discurera. Jagh troor, att dhät skall vara säkrast att hemställa
dätta uti Hans Kongl. Maij:tz högvijsa bekymber;
effter Hans Maij:t häfver härtill draagett een så berömblig
försårg för rijketz bästa, så kunna vij och intet annat förmoda,
än att Hans Kongl. Maij:t varder däth här effter
och giörandes. Jagh för min persson måste bekenna mig
intet så förstå desse saakerne, att jag skall kunna fördrista
mig att råda af eller till; och att minnas alt däth
vij under desse dagar hafva som hastigast hörtt igenom
Oktober.
157
läsas, däth kan jag intet. Om dee gode herrar kunna däth
giöra, däth vore väll.
Doctor Terserus: Vij hafva tänckt att få conferera
med Rådhett här om.
Hr Landtmarskalcken: Dät kan kanskie låta giöra
sigh. Jagh vill förnimma där om och låta eder, gode
herrar, dät veta.
Den 25 Octobris.
Föreföll intet, aldenstundh tå förväntes conference
med Rijkzens Råådh, hvilcken blef emot kl. 11 afsagd.
Den 26 Octobris.
Vore samptelig Ridderskapett och Adelen på Riddar -  huusett församblade.
HrLandtmarskalcken:S åssom Rij kz-Cantzleren lätt
mig i går förnimma, att H:s Excell:tz medh några deere
af Rijkzens Rådh voro sinnade att komma i dag neder på
Riddarhuusset till oss att öfverläggia någre ährender Ridderhuusset
och dess byggnad angående, häfver jag nu till
den endan måst convocera eder, gode herrar. Och såssom
jagh är föruth adverterad, att deeras ankombst intet concernerar
annat än Riddarhuusetz interesse, skulle jag giärna
veta, om icke dhe gode herrar behagade, att jag allenast
tackar uthi general termer, män skulle något annat förefalla,
så lärer jag först förfråga migh hoos eder samptligen.
Denne proposition behagades af alla.
Hr Landtmarskalcken: Jag troor dät intet skulle
vara otiänligit, att vij viste dem den civiliteten, att någre
med mig mötte dem nider vid portten och beledsagade
dem hijt up, och kunna 4 af hvar classe där till uthvällias.
Såssom dätta fans och för gått, ty blefve desse effterfölliande
der till nominerade:
Af l:a classe:
Grefve Axel De la Gardie, Hr Carl Sparre,
Grefve Gabriel Oxenstierna Hr Jacob Flemmingh.
Turesson,
Af 2:a classe:
Hr Hans Ulfsparre, Hr Johan Ribbing,
Hr Carl Falckenbergh, Hr Krabbe.
158
1672.
Af 3:a classe:
Hr Gen. Major Galle, Hr Landzhöfdingen Gustaf Duwalt,
Hr Gen. Major Siöbladh, Hr Gyllenanckar.
Hr Landtmarskalcken: Elliest, gode kerrar, häfver
jag att berätta, huru såssom dhe gode herrar, som vid
senaste Rijkzdagen hlefve af Ridderskapett och Adelen
förordnade att hafva inspection på bancoväsendet, hafva
inlagtt en skriift, den dee begiära må blifva upläsen,
hvarigenom dhe äre sinnade att informera Ridderskapet
och Adelen om dess förhållande vid deras anförtrodde inspection.
Män som jag troor, att vij nu intett hafva tijdh
att taga deth före, effter klåckan är reedan 10 och Rijkzens
Rådh vänttas neder.1
Hr Johan Rosenhane: Om skrifften intet är mycket
lång, kan han mycket väll läsas up.
Det samma meente samptlige Ridderskapet och Adelen.
Blef altså Hr Jacob Flemmings och Hr Johan Oliveorantzes
skriift upläsin (bil. 7).
Hr Landtmarskalcken: Jag troor, gode herrar,
nödigt vara, att bancovärckett blifver öfverseett, hvadh
så väll der vijdh redan förelupett ähr, som hvad ännu
till dess conservation kan behöfvas. Derföre om någre personer
nämbnas, som värckett först skiärskådandes varda
och sedan referera Ridderskapet och Adelen däss constitution
?
Hr Jacob Flemming: Jagh troor man kan behålla
deesamme, som vid sidsta Rijkzdag till Bankens inrättande
voro förordnade.
Deruppå uplästes utur 1668 åhrs riddarhuussprotocoll
det uthskått, som tå var till Bankens inrättande förordnat,2
och alldenstund det fans några vara deraf döde och elliest
frånvarande, sade Hr Landtmarskalcken: I gode herrar
hafva nu hört upläsas däth utskåttet, som 1668 var öfver
bancoväsendett, och effter någre deraf äre döda och een
deehl frånvarande, altså kan man i deeras ställe förordna
någre andre.
Såsom detta fans för gått, ty blefve desse till däth
förrige, som 1668 förordnatt är, tillöcktte:
1 Meningen ofullständig.
2 Jämf. del. X, sid. 367.
Oktober.
159
Af l:a classe:
Hr Lennart Mörner, Hr Johan Rosenhane.
Af 2:a classe:
Hr Lennart Ribbingh, Hr Gustaf Persson.
Af 3:a classe:
Hr Skyttenhielm, Hr Danckwardh.
Hr Taubenfelt,
Hr Landtmarskalcken: Dätta uthskåttet instrueras
på dät sättet, att först tillsee, huru Banco nu ståår, sedan
att see effter hvad som kan pröfvas nödigt till dess bästa
och fortgång.
Hr Johan Rosenhane: Behöfves däth, att vij conferera
med dhee andre Ständerne?
Hr Jacob Flemmingh: Jagh troor, att dhee andre
Ständerna begiära och att blifva informerade.
Hr Landtmarskalcken: Jagh håller före bäst vara
att först giöra sig sielf informerad och seedan träda tillsamman
med dee andre Ständren.
Hr Jacob Flemmingh: Däth måste lijkväll gifvas
dee andre Ständren tillkiänna; dee hafva sitt interesse
der uthi äfven så väll som vij.
Hr Landtmarskalcken: Dät kan skiee, seedan vij
hafva först genomsett värckett. Elliest skulle jag giärna
veeta, huru vijda dhe gode herrar, som sittia öfver matrickelen,
ähre kombne.
Hr Lennart Ribbing: Yij hafva giortt vår flijth.
Män rätt få gifva sigh an.
Hr Landtmarskalcken: Dhee gode herrarne, som
äre deputerade öfver matrickelen, beklaga sig, att dee,
som kunna hafva något att tahla och giöra inkast om
dheeras rumm uti matrickelen, intet komma inn medh deras
påminnellsser och skiäll; såssom dhe nu veeta, att uthskåttet
är förordnat att uptaga alt sådant och afhielpa
alla tvister, att vij måge een gång få een rätt matrickel,
altså måge dhee imputera sig sielfva. Hvad tycker eder,
gode herrar?
Omnes: Den som nu intet vill taga i acht och vijsa,
hvaruti honom är för när skiedt, och framtee för uth
-
160
1672.
skåttet sine skiäll, han skylle sig sielf och håfve ingen
vidare åtahlan att giöra.
Hr Landtmarskalcken: I håfven, gode herrar, alla
sett, att nu kom Gustaf Koskulls son in oeh fick mig een
supplique. ’ Nu tager jag Gudh till vittne, att jag häfver
förmant honom, att han skulle hafva Ridderskapett och
Adelen förskont der medh, särdeles när hans skriffter ähre
således stälte som denne, ty han beropar sig på sin oskyldigheet,
och vij veete, huru han är dömbder af Hans Kong].
Maijit, och att Secreteraren Tavasteen skickades nider på
Hans Kongl. Maij:tz vägnar, med befallning att Koskul
skulle förvijssas Riddarehuussett; dock lickväll beropar
han sig på sin oskyldigheett.
Mädan denne saaken förehades, blef dath ansagt, att
Rijkz-Cantzleren och dhee andre af Rijkzens Rådh voro
förhanden.
Ty gick Hr Landtmarskalcken medh uthskåttet dem
emoth, och när dhe voro beledsagade up uti sahlen och
främst för borden sig satt hade, begyntte Hans Excellrtz
Hr Rijkz-Cantzleren med ett vakert tahl ungefer således
: Såssom dhe gode herrarne af Ridderskapett oeh
Adelen hafva på förra Rijkzdagen behagatt förtroo mig
jempte någre fleere directionen öfver Riddarhuussett, altsä
hafva vij och intet underlätet att taga ståndetz heeder
och vällfärdh uti acht och giärna understödt dath, som
vij hafva pröffvatt lända detta illustre huusett till deth
bästa. Yij hafva här låtet upsättia tvenne skriffter, hvilcka
kunna vijsa dem hvadh som kan behöfvas till detta huusetz
nytta. Yij för väre perssoner önska, att vij kunne finna
tillfällen att vara Ridderskapet och Adelen till tienst och
behagh.
Hr Landtmarskalcken: Den höga affection, sorn
Eders Excel!:tz behagar vijsa emot Ridderskapett och
Adelen, den uptaga dee med allsomstörsta veneration,
som dhee och på dhät ödmiukaste betacka Eders Excelktz
för den höga och bekymmersamme försårg, som Eders Excelktz
behagar draga för Ridderskapetz och Adelens vällståndh
i gemen och dess Riddarhuuss. Och såssom det anseer
Ridderskapetz och Adelens vällfärdh, så finna dhee sig
1 Se nedan sid. 165.
Oktober.
161
och obligerade att deremoth i alle tijder vijsa deras skyldiga
hörsamheet, det dee och med största veneration altijd
varda giörandes.
Rijkz-Cantzleren: Ridderskapet och Adelen giöra
dher uthi myckett berömligen, att dee sökia att hålla deth
uthi värde, hvad dhee af förra Konungar till ståndetz
heeder hafva bekommet, och deröfver bekymbrade ähre,
att Riddarehuusett måtte komma till sin fullbordan. Yåre
förfäder hafva fuller och hafft sådant i sinnett, män hafva
altijdh funnett sådanna hinder, att dee intet hafva kunnat
dät fullborda; vij hafva och i någre åhr altijd delibererat
där öfver, män och funnett dhe hinder, att dät intet häfver
kunnatt effectueras. Uti Lars Sparres tijd så väll som
uti Erick Elemmingz tijdh häfver Ridderskapett och Adelen
nogsamt varit där öfver bekymbrade. På den seenaste
Rijkzdagen 1668 häfver Ridderskapett och Adelen intet
mindre vist deeras omsorg, som kan sees af dhät project,
som då upsattes, hvilckett kan bäst ännu företagas, när
I, gode herrar, någre visse förordna och deputera, som
dät kan igenom löpa. Att dät intet vid seenaste Rijkzdagen
kom till sluut, så påminnen I, gode herrar, eder
väll, att dät förehades vid Rikzdagens sluut, att man intet
hinte komma der med till endskap. Nu kan däth, som då
upsattes, åter till bättre information företagas. Män dät,
som reedan upsatt är, kan blifva som ett fundament, derifrån
intet gåås, utan hvad man finner ännu nödigt att
till Riddar huusetz förbättring att tilläggia, däth kan ann
delibereras öfver. Finnen I, gode herrar, vår communication
och råd nödigt, så villia vij intet undandraga oss,
utan giärna vara vederreeda att träda med eder tillsamman
och oss underrätta låta, och däth som edra medbroder
och intet som någre rådzperssoner. — Sedan så betackar
jag eder, gode herrar, för dän ähran, som I håfven
deruti bevist mig, att I håfven förtrot migh direction här
vid Riddarehuusett. Jag erkiänner dät med den respect
och tacksamheet, som mig bör; vill och önska, att min capacitet
kunde vara som min villia att tiäna ståndet. Jag
häfver dock intet underlätet att giöra hvad jag häfver förmått;
skulle något feehla, så häfver alldrig lusten och villian
fehlat, utan capaciteten. Och alldenstund mine embetes
sy slör liggia mig så öfver, att jag intet hinner, som jag
Sv. Riddersk. o. Adela rikad.-prot., XI. 1672. 11
162
1672.
giärna önskar, att syta riddarhuussakerne, så lefver jag i
den visse tillförsicktt, att I, gode herrar, i anseende så
väll däraf sorn min hälssa intet illa uptagen, att jag affträder
ifrån min direction och lemnar eder att förtroo det
een annan, män derhoos villen I, gode herrar, lickväll
hafva om mig den gode tanckan, att jag intet skall undandraga
mig uti dät, som kan lända dätta ståndett och dess
vallgång till dät bästa.
Med detta sluutet öfvergaf Hans Excelhtz Bijkz-Cantzleren
2 skriffter till Hr Landtmarskalcken.
Hr Landtmarskalcken tackade Hans Excelhtz BijkzCantzleren
och de andre af Eijkzens Båd med ett vakertt
tahl för dän ähra Deras Excell. beviste Bidderskapet och
Adelen, derigenom att dee komma till dem på Bidderhuusett;
2. för den möda dee hafva hafft vid direction.
3. Bad Deeras Excell. ville altijd omfatta Eidderskapet
och Adelen med deras interesse uti des höga alfection och
omsårg.
Seedan gick Eijkz-Cantzlern med dee andre afBijkzSenaten
uth.
Hr Landtmarskalcken: Jag tvillar intet, att I,
gode herrar, håfven af Eijkz-Cantzlerens tahl förnummet
den flijt och omsårg Hans Excelhtz med dee öfrige af Eijkzens
Eåd hafva varit bekymbrade om Eiddarhuusets interesse.
Af dhet memorial Eijkz-Cantzleren öfvergaf (bil. 8),
sees Directorernas flijt, derföre vij och dem tacka böra;
dhe hafva på deeras egen credit uptagett så stoore penningar
till riddarhuussbyggningen, derföre vij måste hålla
dem skadelöse. Dät andra paperet är ett project af dhet
placat, som på seenaste Eijkzdagen hlef fuller upsatt, män
kunde för tijdens hastigheet intet komma till något sluut. 1
Dätta hafva Eijkzens Eåådh nu remitterat till oss att
öfverläggia och der hoos hafft den godheeten att låfva
oss få communicera med dem, om vij villia; för alt sådant
höra vij tacka dem. Villen I, gode herrar, att placatet
nu uplässes, att seedan så myckett tryggare finna oss
der uthi?
Hr Taubenfelt: Nu hinna vij intett; tijden är reedan
förfluuten.
1 Järaf. del. X. bil. 29 samt aista bilagan till denna del.
Oktober.
163
Hr Landtmarskalcken: Dät läses snart up; vij få
een annan gång taga dät före.
Placatet lästes up.
Hr Arwed Eibbingh: Jag troor intet, att någon
lärer förstå sig till någon contribution, för än man blifver
underrättader om dee förra medlens administration och
hvad nu kan vara i förråådh.
Hr Landtmarskalcken: När dee gode herrar träda
tillsamman, få dhee see, huru dät ståår till. Det är derföre
bäst, att ett utskått der till nembnes, som det med
andre riddarhussaakerne företager, jag meenar att genomsee
riddarhuusräekningarne; sedan kunna vij så myckett
bättre finna oss.
Desse effterfölliande blefve till samma uthskått nämbde:
Af l:a classe:
Hr Carl Sparre, Hr Carl Bonde.
Hr Lennart Bibbing,
Af 2:a classe:
Hr Carl Falckenberg, Hr Hammel.
Hr Philip Bonde,
Af 3:a classe:
Hr Lagerfelt, Hr Nils Appelgreen.
Hr Eosenfelt,
Hr Landtmarskalcken: Gode herrar, jag beeder I
villen ännu hafva lijtet tåhlamod, så länge vij få afhielpa
een saak i dagh. Huru skola vij bära oss åth med Koskull,
som genom sin son insinuerar oss åter sina papper?
Hr Lagerfelt: Vij kunna intet befatta oss der medh.
Hr Landtmarskalcken: Jag håller dät för myckett
betänckeligitt; vij hafva och reedan tillförende resolverat
att intet befatta oss med hans papper. Jag tycker vij
låta Secreteraren få honom däth igen.
Hr Ståhlarm: Supplication kan lickväll läsas up.
Hr Landtmarskalcken: Dät lärer mehra förderfva
hans saak. Nu veeta vij intet, hvad som står deruthi, och
effter förra resolution kunna vij låta honom få igen sitt
papper; läsa vij dät up, så kan skie vij finna dät sådant,
att vij måste lefverera det till Konungen.
164
1672.
Hr Jacob Flemming: Jag håller dät för myckett
betänckeligit, ty den saaken competerar oss intett.
Hr Lagerfelt: Gröde herrar, befattom oss intet med
den saaken. Jag beeder der om.
Hr Landtmarskalcken: Dät är christeligit, att vij
styra honom; när vij genom Secreteraren låta honom få
sin supplication igen, giöra vij bäst för oss och honom.
Hr Carl Bonde: Dät är betänckeligitt att upläsa
een skrilft, som angår Konungens dom.
Hr Landtmarskalcken: Så låter jag lefverera honom
supplication tillbakas.
Hr Ståhlarm: Det kan intett skada, om supplication
upläses.
Hr Jacob Flemmingh: l:a classis är der emoth.
Såssom nu een stoor deel uti 3:a classe alla ropade,
att supplication skulle blifva upläsin, altså lästes han
och upp.
Hr Landtmarskalcken: I see nu, gode herrar,
Koskul är intett hulpen medh det, att hans supplication
uplästes. Hvad skola vij nu giöra?
Hr Jacob Flemming: Vij uti vår classe begiära
alla, att supplication måtte öfverlefvereras till Hans Kongl.
Maij:t.
Hr Landtmarskalcken: Jag troor I, gode herrar,
nogsampt varda betänckiandes, huru vijda vij kunna befatta
oss med den saken, eenkannerligen nu sedan Koskul
ähr förvist Biddarhuussett.
Hr Landzhöfdingen Gustaf Duwalt: Här tahlas, som
skulle Hr Anders Lilliehöök hafva uti Jönekiöpingz Håffrätt
något insinuerat, som skulle lända hela 3 classen
till förklening, män såssom vij intet villia förmoda, att
han det giortt häfver, skjuta vij dät up, till dess Hr Lilliehöök
kommer tillstädes.
Hr Landtmarskalcken: Dät är een heel annan saak.
Hr Cammarrådett Falckenbergh: Jagh tycker, att
dhett är christeligit, att vij ännu förmana honom.
Hr Gustaf Duwalt: 3 classen reserverar sigh hvad som
kan uti Koskuls supplication finnes till classens prmjudice.
Hr Landtmarskalcken: Det kan classen giöra; det
kommer intet här vidh, män nu begiärar jag veeta, hvad
vij skola giöra med supplication.
Oktober.
165
Hr Taubenfelt: Yij kunna intet befatta oss med
denne saaken.
Hr Lagerfelt: Det är intet fori nostri, ty meenas,
att supplication lefvereras till Hans Maij:t.
Hr Landtmarskalcken: Gode herrar, seijen ordenteligen
edra meningar; tijden är reedan förbij.
Hr Duwalt på 3 classens vägnar: Så vijda Gustaf
Koskull uti sin supplication beropar sig på sin oskylldigheet,
och vij veeta honom reedan vara dömbdh, så finner
3 classen skiäligit, att supplication lefvereras till Konungen.
Hr Cammarrådh Falckenberg: Alldenstund Gustaf
Koskull är reedan förvist Biddarhuussett, böra vij intet
befatta oss med hans saaker. Men hvad hans lön angår
för den tienst [han] häfver giort Bancen, så finner 2:a
classis skäligit, att han den bekommer.
Hr Gustaf Duwalt: 3 classen är af den meningen,
att hans supplication lefvereras up till Konungen, och att
han bekommer för sin tienst uti Banco hvad han häfver
der att fordra.
Hr Landtmarskalcken: Jag befaller derföre Secreteraren
att lefverera Gustaf Koskuls supplication up i
Hans Kongl. Maij:tz Cantzlie till Hr Olivecrantz. 1
Omnes: Ja.
Den 27 Octobris var söndagh.2
Den 28 Octobris var Simonis Judei dagh. 2
Den 29 Octobris.
Yar fuller uthskåttet öfver uthlänske affairerna på
Slåttet, män föreföll intet annat, än att Hr Grenstedt upläste
någre breef, som voro ankombne utur Tysklandh ifrån
Kongl. Maij:tz Ministrer.
Den 1 Novembris var alle helgons dagh.
Den 2 Novembris föreföll intet.
Den 3 [Novembris] var söndagh.
Den 4 [Novembris] föreföll intett.
1 Denna supplik linnés i Riksarkivet bland riksdagsacta 1672.
2 I manuskriptet står, att den 27 Okt. var Simon Judas’ dag och att den
28 var söndag, hvilket måste bero på misskrifning.
166
1672.
Den 5 No vembris.
Sedan samptlige Ridderskapett och Adelen voro på
Riddarhuusett församblade, beklagade Hr Landtmarskalcken,
att så myckett fåå kommo tillstäädes, sejandes
sig nu hafva förväntatt så mycket större freqyens,
som Ridderskapett och Adelen nu på någre dagar intet
hade varet tillhopa.
Hr Taubenfelt mente man skulle examinera in abtenses
och slå tern på böter.
Hr Landtmarskalcken: Jaa, den skall komma hem,
som vill kräfvia uth dem.
Hr Carl Sparre: Man kan offta hafva laga förfall.
Hr Landtmarskalcken: Nu hafva vij intet annatt
än att taga våra gravamina före och låta läsa up dem.
Hr Cammarrådet Falckenberg: Här hoos oss tala
dee om att villia giöra en påminnelsse hoos Hans Maij:t
om rangen.
Och blefve derföre till uthskått nämbde:
Af 3:a classe:
Hr Taubenfelt, Hr Öfverste Slatte.
Hr Erland Kafle,
Af 2:a classe:
Hr Tott, Hr Lennart Ribbingh.
Hr Krabbe,
Af l:a classe:
Hr Carl Sparre, Hr Clas Baneer,
Hr Wolmar Wrangell, Hr Gabriel Kurck.
Sedan dätta uthskåttet var nämbdt, sändes Secreteraren
up på Slåttet att förnimma genom någon af Hans
Kongl. Maij:tz Secreterare, om Ridderskapet och Adelen
kunde få komma up med ett lijtett uthskått.
I medier tijd blefve Ridderskapetz och Adelens gravamina
upläsne.
Secreteraren kom neder med dät svarett, att Hans
Kongl. Maij:t intet hade den dagen lägenhet att låta Ridderskapetz
och Adelens uthskått komma up. 1
1 Enligt det af Lillieflycht hållna rådsprotokollet för den 5 Nov. fick
utskottet företräde samma dag.
November.
167
Der effter fullfölgdes med besvärspuncternes upläsande,
och alldenstund 3:a classis sig besvärade deröfver,
att deras barn blifva uti Ubsala heelt annorlunda hanterade
än dhee andre af Ridderskapett och Adelen, uti
det dhee måste gå nedan om Professorerne, ty blef dhet
resolverat, att en supplication skulle upsättas der om till
Hans Kongl. Maij:t, och uti underdånigheet begiära, dhet
Hans Kongl. Maij:t allernådigst täcktes räckia 3 classen
des nådigste biståndh, att dhee af 3 classen måtte äfven
så väll som de andre classerne niuta privilegierna till goda
och intet blifva på något sätt förachtade.
Hr Cammarråd Falckenberg lade och dät till, att
dhet voro skräckeligit giöra een sådan åthskillnad emilian
classerne, som lijka privilegier hafva.
Den 7 Novembris på Slåttet.1
Sedan alle Ständernes uthskått öfver dhen 1 propositionspuncten
voro klåckan emot 9 sammankombne och in
emot 11 förväntat uti stoora cantzliesahlen, tå Rijkzens
Regeringh och Rådh kommo neder till uthskattett, RijkzDråtzen
undantagandes, som tå intet var med.
Hans Excelktz Rijkz-Cantzleren begynnandes sade:
Att såsom Rijksens Ständer hafva för någre veckor seedan
begiärtt af Kongl. Maij:t tillstånd att få conferera med
Senaten, altså äre dhee nu färdige att förnimma hvad
Rijkzens Ständer af dem åstunda, låfvandes derjempte att
giärna villia gå dem till handa uti alt det, som kan lända
Hans Kongl. Maij:t, rijkett sampt Rijkzens Ständer till
heeder, gagn och lycka.
Hr Landtmarskalcken: Ehuruväll Ridderskapet och
Adelen hafva till deras information upsatt någre puucter
projectevis öfver försäkringen, så hålla dhe lickväl onödigt
att giöra nu någon påminnellsse derom, effter dhe förnimma
Hans Kongl. Maij:t vara af ett mycket gåt och
dygdigt humeur, och effter Rijkzens Regering och Rådh
hafva altijdh tillförende hafft den mödan att upsättia för
1
Enligt det i föreg, not anf. rådsprotokollet för den 5 Nov. utsattes
konferensen till den 6 Nov. (»i mårgon klockan 8»). Troligtvis har den sedan
blifvit uppskjuten, ty att ofvanstående datum skulle vara oriktigt, är af flere
skäl mindre sannolikt. Dels heter det i båda protokollen för den 8 Nov. (se
sid. 169), att konferensen egde rum »i går», dels nämnes därom ingenting i
rådsprotokollet för den 6 Nov. Något rådsprotokoll för den 7 Nov. finnes icke.
168
1672.
säckringen, så förmoda Ridderskapet och Adelen ochså nu,
att Deras Excell. ville på sig taga den mödan. Ridderskapet
och Adelen hafva intet i sinnett att novera något,
utan äro elliest gierna till fredz med Hans sahl. Kongl.
Maij:t [Konung] Carl Gustafs försäkring, som Hans sahl.
Kongl. Maij:t giorde ved sin cröningh anno 1654. Sluuteligen
betackade Hr Landtmarskalcken Rijkz-Senaten, som
drager en så godh och oförtruuten omsorg om så väll
deeras stånd som samptelige Ständernas och heela riketz
sääkerheet och vallgång.
Dhee andra 3 Ständernas uthskått gofvo och dät
svarett, att såssom dhe hade gladeligen förnummett Hans
Kongl. Haij:tz fromma och dygdige sinne, hålla dee altt
nogh vara, att Hans Maij:t på samma sätt nu försäkrar
sine undersåtare och rijkett, som hans Herr fader dett
giorde vid sin croning anno 1654.
Sedan toge Rijkzens Rådh affträde uti den lilla conferenssahlen,
hvarest dhe een lijten stund fördrögde, och
seedan dhe hade åter kommit in uti stohra sahlen till
Ständernas uthskått, tå begynte Rijkz-Cantzleren: Vij
förnimma med ett serdeeles nöije dät goda förtrooende,
som I, gode herrar, bären till oss, och eenkannerligen glädia
vij oss af dhen omsårgh, som I tillijka med oss dragen för
rijketz vallgång. Och såssom alle Rijkzens Ständer hafva
deruti kommett öfverens, att Kongl. Maij:t försäkrar oss
på samma sätt, som hans sahl. Herr fader det giorde anno
1654 vid sin cröningh, så lärer Hans Maij:t intett sådant
förvägra; och eifter I, gode herrar, behagen förtroo oss
detta bekymbrett, så veela vij och taga det på oss och
tvifla intett, att Hans Maij:t ju giärna lärer sig inråda
uti det, som så märkeligen anseer Hans Kongl. Maij:tz
egen samt rijketz allmänna nytta.
Hr Landtmarskalcken tackade för den affection,
som Rijkz-Senaten så nu i detta fallet som altijdli tillförende
häfver låtit lysa emoth Ridderskapett och Adelen.
Hans Excellitz Rijkz-Cantzleren: Hans Maij:t häfver
också befalt oss att förehålla Rijkzens Ständers uthskått,
huruledes Hennes Maij:t Dråttningh Christina låter anhålla
nu vid detta tillfället af Hans Kongl. Maij:tz tillträde
till regementet om confirmation på den recessen
hon häfver uprättat med sahl. Konung Carl Gustaf och
November.
169
rijkett, och alldenstundh någon förandringh skiedde anno
1660 uti samma recess, så tillbiuder hon sig alt sådant
att villia undergå, så att hon giärna begifver sig den
recessen af anno 1654 och tager emot dän af 1660, och
alldenstund Hans Maij:t finner skiäligitt, att hon blifver
försäkrad, och Rijkzens Ständer ähre guarander öfver samma
värck, ty häfver Hans Maij:t funnett billigtt att communicera
detta Rijkzens Ständer, förväntandes deras underdånige
svar och betänckiande här öfver.
Hr Landtmarskalcken tackade för communication
och tog ad referendum. Hvilckett dhe andre Rijkzens
Ständers uthskått ochså giorde.
Sedan gick Rijkz-Senaten uth, och uthskåtten skilldes
åth på Slåttet.
Hr Landtmarskalcken befallte Secreteraren att anslå
samptlige Ridderskapett och Adelen till dän fölliande dagen,
som och skiedde.
Den 8 Novembris för middagen.1
Samma dagen sammankom samptl. Ridderskapet och
Adelen uppå Riddarehuuset, tå hans Excelkce Hr Landtmarskalcken
proponerandes sade: I går om mårgon kl.
7 skickade H:s Excelkce Rijkz-Cantzleren till migh sin
Secreterare och läth begiära, att jagh ville sammankalla
dath uthskåttet, som häfver för dätta varit öfver propositions
1 §, hvilcket jagh och hörsammeligen efterkom, så
att vij klåckan 10 blefve upfordrade på Slottet, tå vij
funne dee andre Ständren för oss, och lijtet ther efter kom
Rikz-Senaten neder till oss, tå H. Excelkce Hr RijkzCantzleren
begynnandes sitt tahl begiärde veta, att efter
Rijksens Ständer för någon tijdh och snarast sagdt någre
veckor sedan hade anhållit hoos Kongl. Maij:t att få conferera
med Rijkz-Senaten, hvad dee derföre hafva att frambära.
Hvar uppå jagh svarade efter dän tenor, som sidst
på Riddarhuuset blef för gått funnit och samtyckt, nembligen
att fast Ridderskapet och Adelen hade sigh till minnes
1 För denna dag finnas två konceptprotokoller, som delvis komplettera
hvarandra. Det ena har genom misskrifning fått en oriktig öfverskrift, nämligen
den 8 Octobris, och har till följd däraf i det renskrifna protokollet blifvit
inskrifvet på oriktigt ställe. Här ofvan är det fullständigaste protokollet lagdt
till grund för den tryckta texten, men har jämförts med det andra.
170
1672.
upsat någre momenta för sigh och däraf tagit anledningh
att discurera emällan oss, om dath skulle vara nödigt att
införas uti Kongl. Maij:ttz försäkringh, så hafva dee änteligen
stannat uthi dee tankar att förblifva vijd dan, som
Hans Kongl. Maij:ttz sahl. Herr fader, Konungh Carl
Gustaf, uthfäste anno 1654 på sin kröning. Sidst begiärde
jagh på Kidderskapetz och Adelens vägnar, att RijkzSenaten
ville taga dän mödan på sigh, att stylicera försäkringen
och sedan bevijsa Ridderskapet och Adelen dän
faveur, att conceptet måtte blifva Ridderskapet och Adelen
communicerat. Prästerskapet vore och fullan i samma
meningh, allenast vidh ändan hängde dee däth därvid,
som dem lijkväll här i uthskåttet intet syntes behaga,
nembligen att Hans Maij:tt för sin höge person förbunde
sigh uti försäckringen till vår religion. Män Borgerskapet
och Böndren vore heelt eense med oss. Däruppå togh
Rijkz-Senaten ett lijtet afträde, och efter een lijten stund
kommo dhe in, då Hr Rijkz-Cantzleren tackade Rijkzens
Ständer, att dee viste ett så godt förtroende till RijkzSenaten,
låfvade villia hafva all möda ospard och önskade,
att alt måtte lända Gudz nampn till ähra, Hans
Kongl. Maij:tt till evigt beröm och rijket sampt alla däss
inbyggare till hugnad, vallgång och lycka. — Nähr dätta
var passerat, proponerade Hans Excellice Hr Rijkz-Cantzlern
på Kongl. Maij:ttz vägnar ett annat ährende angående
Hennes Maij:tt Dråttningh Christina, huruledes hon genom
sin härvarande Minister begiärde, att Hans Kongl. Maij:tt
för sitt anträde till regementet försäckrar Hennes Maij:tt
om dän recess, som mällan hänne och sahl. Konungen,
Hans Kongl. Maijrttz sahl. Herr fader, anno 1654 uti Ubsala
uprättat ähr, och såsom Hennes Maij:tt hade anno
1660 godvilligen trädt något ifrån samma 1654 åhrs recess,
så vore Hennes Maij:tt(!) altså begifver Hennes Maij:tt
sigh giärna dät ännu och allenast begiärer blifva af Hans
Kongl. Maij:tt försäckrad som anno 1660. Och såsom
Rikz-Senaten finner skiäligit, att Hennes Maij:tt blifver
försäckrad, och efter Rijkzens Ständer hafva låfvat att
vara guarander öfver samma recess, altså tyckte RijkzSenaten
och vara billigt, att Rijkzens Ständer påminna
Hans Kongl. Maij :tt om samma försäkring, och till bättre
linus tyckes vara rådeligit låtha läsa up recessen för sigh,
November.
171
att deste bättre fatta saaken, så varda dhe seendes, att
hennes begiäran ähr billigh.
Här uppå lästes dän recess och abdicationsact up in
originali, som emellan Hennes Maij:tt Dråttningh Christina
och Hans Maij:tt sahl. Konungh Carl Gustaf, glorvördigast
i åminnelse, uprättad ähr uti Ubsala anno 1654. Därefter
uplästes 1 anno 1660 uti Stockholm.
Sedan blef däth uti classerne häröfver något disputerat,
men omsijder så skredjs] däth till voterande.
Hr Duwalt på 3 classens vägnar: Treddie classen
ähr uti dän opinion, att såsom Kongl. Maij :tt häfver gifvit
sin troo och låfven, så ähr ingen bland oss i den tanckan
att förandrat. 2. Efter Ständerna ähre guarander, böra
vij taga tijden i acht, att däth skieer, för än Konungen
kommer till regementtet. 3. Om Hennes Maij:tt skulle
döö dheruthe, vore dhet mycket skadeligit för rijkett, ty
derigenom blefve hennes meubler distraherade. 4. Voro
Hennes Maij:tt här i rijket, så blefve icke allenast medlen
här förtärde, utan våra barn kunde och komma hoos henne
till tienst.
Hr Taub enfelt: Ja, vij önska, att hon måtte komma
heem, så kunde sådanne stoora medel blifva i landet.
Hr Landtmarskalcken: Hans Maij:t häfver intet
låtet communicera oss om hennes hemkombst; derföre
kunna vij intet uptaga den saken, mycket mindre sluta.
Vij hafva allenast att öfverläggia om den försäkring hoon
nu bör hafva af Kongl. Maij:t, hvartill vij böra såsom
guarander hielpa henne.
Hr Melcher Ealckenbergh: Att däth, som anno
1660 ähr förandratt, måtte i acht tagas.
Hr Landtmarskalcken: Påminnelsen ähr godh;
Rijkz-Senaten lärer taga alt dätta noga i acht.
Hr Hindrick Falckenbergh på 2 classens vägnar:
Vij see af sielfva recessen, att Ständerne äro obligerade
att skaffa Hennes Maij:tt försäckringh; vij finna däth och
vara skiedt. Hade dätta intet blifvit oss föredragit, så
hade vij bort påminna ther om. Efter vij och förnimma,
att Hennes Maij:tt intet begiärer något annat än hvad
1 Lakun. Enligt det andra protokollet yttrade Hr Melcker Falkenberg:
Vij begiere, att och Hans Maij:tz revers måtte upläsas.
172
1672.
anno 1660 älir af henne låfvat, så tyckia vij vara bäst,
att hon blifver försäckrad ju för ju heldre.
Hr Carl Sparre 1 på 1 classens vägnar: Såsom uti
denne saken ähr mycket vell af 3 och 2 classerne voterat,
så ähr intet mycket att läggia där till, allenast att efter
Hans Excelkce Hr Rijkz-Cantzleren gaf vid handen, att
om något vore att påminna i dätta ährendet, så stodo det
frijt; altså hafva vij intet annat [att påminna], än att vij
gierna see och åstunda, att Hennes Maij:tt kommo in i
rijket. I däth öfriga och angående försäckringen, som hon
begiärar af Kongl. Maij:tt, så finna vij ingen difficulteet,
att den ju måste gifvas hänne.
Hans Excelkce Hr Landtmarskalcken: Såsom dhe
gode herrar i alla 3 classerne ähre eense öfver Hennes
Maij:ttz recess och dän försäckring hon bör hafva af Hans
Kongl. Haij:tt, för han nu träder till regementet, altså
tycker migh rådeligit vara, att vij conferera med dhe
andre Ständerne här om.
Hr Taubenfelt: Några här i classen giöra dän påminnelsen,
om vij icke skulle conferera med de andre Ständerne
om Hennes Maij:ttz hemkombst i rijket.
Hr Hindrick Falckenbergh: Vij hafva fullan här
boos oss tahlt om Hennes Maij:ttz hemkombst i rijket,
män efter dän säcken intet ähr oss blifven proponerad,
så hafva vij hållit för betänckeligit att rööra dän strängen.
Hr Landtmarskalcken: När vij komma till conferencen
med däm, så kunna vij vell läncka discoursen tijd.
I medier tijd villen I, gode herrar, nämbna uthskåttet,
som skall conferera med Ständren, eller skola vij blifva
vijd däth, som reedan häfver varit med dem öfver dän
saken uppe hoos Senaten?
Resolutio: Alla folie det bij, att blifva vid samma
uthskått, som häfver tillijka medh dhe andre Ständernas
uthskått varit i conference med Rijkz-Senaten.
Sedan dätta ährendet var sluutet, proponerade Hans
Excelkce Hr Landtmarskalcken för samptl. Ridderskapet
och Adelen, huru såsom Riddarhuscammereraren Wiblingh
vore nyligen död blifven, och efter riddarhussakerne
ähr under händren att genomsees, voro däth mycket
1 Enligt det andra protokollet Hr Öfverste Sperling.
November.
173
nödigt, att samma ställe ju för ju häldre med någon dugeligh
person besättes, ty för än däth skier, kunde riddarhuussakerne
intet företagas, efter de fehla, som måste gå
däm tillhanda med underrättellse, och vid dätta tillfället
kan jagh intet underlåtha att gifva eder, gode herrar,
vidh handen, att Hans Excelkce Rijkz-Cantzleren, så och
dee andre Hrr Directeurerne hafva recommenderat een ungh
person, den döde Cammererarens broder, hvilcket de giöra,
eenkannerligen därföre att han, hafvandes een god tijdh
varit under sin broders handh, och mädan broderen var
vedh commissionen neder uti Skåne, förvaltade han tiensten
här vid Riddarhuuset, hvarföre han och häfver bästa kundskapen
om sackerne. Skulle nu dee gode herrar behaga
denne personen, som Hrr Directeurerne recommendera, så
troor jagh, att tiänsten intet skall blifva illa besatt. Därhoos
hafva Hrr Directeurerne ochså gifvit vid handen,
att den, som nu tillsättes, intet behöfver kallas' Cammererare,
utan tyckes vara nogh att gifva honom Bookhållare
nampn.
Hr Carl Sparre: Jagh veet han är een snäll karll.
Hr Hindrick Falckenbergh: Om man skulle see
till dee förras arbete, så tyckes däth hvarcken behöfvas
Cammererare eller Bookhållare, uthan allenast een byggningsskrijfvare.
Hr Landtmarskalcken: Sakerne ähr uthi sådan
confusion, besynnerligen Lars Arfwedsons, att een sådan
person väll behöfves, som redigerar dhem till årdningh
och gior rätta böcker.
Hr Hindrick Falckenbergh: Riddarhuset häfver
derigenom lijdit stoor skada, att dee antagas, som hafva
andre tienster, hvarigenom riddarhuussarbetet är blifvit
försummat. Dee som hafva åhrslöön, giöra aldrigh deeras
arbete.
Hr Landtmarskalcken: Man kan väll finna råd
därföre; om han intet får een fyrck på sin löön, för än
han häfver giort sitt arbete ifrån sigh, så skall han väll
giörat färdigt. Efter vij, som ähre committerade öfver riddarhussaakerna,
intet kunna komma till arbetes, för än
vij få dän, som kan tiäna oss och gifva oss thet, som vij
behöfva, alltså skulle jagh giärna see, att I, gode herrar,
behagade öfverläggia dätta.
174
1672.
Hr Taubenfelt: Ingen ähr i vår classe, som icke
giärna defererar Hans Excelkce Rijkz-Cantzleren hans
villia, män tyckia att dee hälst skulle see någon af våra
medell komma där till; vårt stånd tager dageligen till,
så att vij måste vara bekymbrade, huru vij försöria dem.
Hans Excelkce Hr Landtmarskalcken: Om I, gode
herrar, intet ville taga till misstyckies, så skulle jagh
säija, att denne tiensten intet ähr för een adelsman; om
däth vore en sådan tienst, som een adelsman kunde med
heder besittia, så voro däth mycket väll. Men såsom
lönen ähr hvarcken så stoor, att han deraf väll kan lefva,
eij heller nambnet af tiensten så hederlig, som een adelsman
kan vara hedrat, så tycker migh, att däth intet ähr
rätt hederligit för en adelsman att hafva sådan tienst.
Hr Taubenfelt: Nampnet af Cammererare kunde man
sachta gifva honom; een adelsman tager ofta emoth een
Eendrichz charge.
Hr Landtmarskalcken: Dhet är helt annat; een
adelsman blifver ofta een underofficerare.
Hr Jacob Flemmingh: Låtom oss intet skiemma
uth oss, att een adelsman skall blifva bokhållare; han är
intet verth att vara adelsman, den som det begierer.
Hr Melcker Falckenbergh: Hoos oss tycker een
stoor deel däth och stå där vidh, att däth ähr een deshoneur
för vårt ståndh.
Hr Taubenfelt: Jagh kan intet giöra, uthan jagh
måste påminna här om, efter jagh är ombedin.
Hr Landtmarskalcken: I gode herrar ville säija
edre meningar, att vij intet behöfva hålla oss så länge
uppe öfver denne saken.
Sedan 3:a classis hade een god stund sorlat, framsadhes
af Hr Taubenfelt 3:se classis votum således: Uthi denne
classen ähre dee ännu uthi den meningen, att dee gierna
skulle see, att bokhållaretiensten måtte blifva besat medh
een af deres medel.
2:* classis votum sadhe Hr Axel Ståhlarm: Vij effterkomma
gierna det H. Excell. Rijkz-Cantzleren begierer,
att den döde Cammererarens Wibbelingz broder må antagas,
dock medh det reservato, at han blifver alenast
Bokhållare och intet engagerar sig uti någon annan hvarken
N o vember.
175
Cronans eller någon privat tienst. Till löön bekommer
han 300 daler s. m:t.
Lee classis votum: Vij tycka uti denne classen, att
een godh byggningzskrifvare kunde bestella alt det, som
her behöfves; men effter H. Excell. Rijkz-Cantzleren recommenderar
denne Wibbeling så högt, så gifver den sitt
samtyckie der till, att han må antagas, dock medh det
reservato, att han blifver Bokhållare och ingen Cammererare,
och att ingen Cammererare blifver her effter antagen.
Nähr sakerne ähre till verklighet kombne, kan
sedan en bygningzskrifvare bestella det, som behöfves vidh
bygningen. Om löhnen ähre vij och eenige medh 2:a classe,
at han bekommer 300 daler s. m:t.
Hr Ståhlarm: Vij villia och det samma uthi vår
classe, att ingen Camererare antages mehra her vidh Riddarhuset,
och när sakerne ähre rijktige, att tå een bygningzskrifvare
antages.
Hr Landtmarskalcken: Så ähre I, gode herrar, der
medh till fridz, att jag seijer Rijkz-Cantzleren det, att
Ridderskapet och Adelen hafva antaget honom, Jöran
Wibbeling, till Riddarhusbokhållare, och att han bekommer
till löhn 300 daler s.m:t, så och att han intet fåhr hafva
derjempte någon annan tienst.
Medh ett stoort såhrl affirmerades.
Hr Taubenfelt: Jag förmodar, att det intet illa uptages,
att jag giorde den påminnelsen, att een af vårt
ståndh måtte blifva her med hulpen, effter såsom största
delen uti 3:a classe bad mig derom.
Hans Excelkce Hr Landtmarskalcken: Ännu hafva
vij ett ährende. I veten, gode herrar, att däth för några
dagar [sedan] blef resolverat, att dän supplique, som Gustaf
Kooskull lade in, skulle genom Secreteraren lefvereras up
till een af Kongl. Maij:ttz Secreterare. Nu ähr samma
suppliquen i går, när vij ginge neder utuur conferencen på
Slåttet, genom Secreteraren Oliwencrantz gifven tillbakars
åth vår Secreterare, gifvandes dher hoos tillkiänna, att
Rijkz-Cantzleren häfver sagdt, att om Ridderskapett och
Adelen finna för nödigt, att Koskuls supplique öfvergifves
Hans Kongl. Maij:tt, så måtte däth antingen skie genom
uthskått eller genom migh. Nu vill jagh giärna vetta,
om I, gode herrar, villien, att hon skall öfverlefvereras
176
1672.
genom ett uthskått, eller om i villien, att jagh gifver henne
åth Rij kz- Cantz] eren.
Omnes ropade: Dath ähr häst Hr Landtmarskalcken
gifver henne åth Hans Excelkce Rijkz-Cantzler en.
Hans Excelkce Hr Landtmarskalcken: Så vill jagh
tå berätta där hos, att Ridderskapet och Adelen intet
hafva understått sigh att behålla een sådan snpplication
hoos sigh.
Omnes aff[irmabant] och ropade ja.
Mädan dätta förehades, inkom Gustaf Koskuls broder
och öfvergaf åther åth Hr Landtmarskalcken en supplication
ifrån sin broder.
Hans Excelkce Hr Landtmarskalcken, tagandes
suppliquen och seendes honom som hastigast igenom, sade:
Gud nåde eder för däth I läggen in. I borde vara bättre
vän med eder broder och afråda honom ifrån sådant. Dätta
lärer störta honom i all olycka. Jagh tager Gud till
vittne, att jagh säijer dätta af ett uprichtigt hiertta.
Han lägger här in en retor sion sskrift och begiärer, att
han måtte blifva infbrtt i protocollet.
Hr Öfverste Sperlingh: Om hans retorsion angår
Hr Lilliehöök, så beder jagh hon måtte blifva honom communicerat.
Hans Excelkce Hr Landtmarskalcken: Såsom I,
gode herrar, see, att Hr Gustaf Koskull intet underlåter
att importunera Ridderskapet och Adelen med sina skrifter
och otiänlige suppliquer, skulle jagh giärna vetta, hvad
de gode herrar mena i denna saken.
Hr Landzhöfdingen Mörner tyckte, att hon skulle
upläsas.
Hr Carl Sparre idem.
Hr J acob Flemmingh: Däth ähr bäst, att vij låta
classerne säija deras meningar, män toucherar hon Lilliehöök,
så måste hon blifva honom communicerad.
Hr Lichton: Största delen här hoos oss tyckia, att
rådeligast vore, att suppliquen gifves honom igen.
Hr Landtmarskalcken: Hvad seijen I, gode herrar
i 3 classen?
1 (o: 3) classis [genom] Hr Melcker Falckenbergh:
Vår dass tycker, att suppliquen bör lefvereras honom igen.
November.
177
2 classis [genom] Hr Hindrick Falckenbergh: Vij
tyckia intet allenast däth samma, utan och låta sälja
honom, att han intet lefvererar mehra sådane suppliquer
och skrifter hijt, uthan uthförer sin sak in foro competenti.
1 classis idem, att suppliquen gifves honom tillbaka.
Hr Öfverste Sperlingh: Hr Lilliehöök ähr praejudicerad
där igenom.
Hans Excelkce Hr Landtmarskalcken: Neij är han
intet, efter Ridderskapet och Adelen intet hafva velat uptaga
hans supplique, uthan vist den ifrån sigh.
I deth samma fick Hans Excelkce Hr Landtmarskalcken
Gustaf Koskuls supplique åth Secreteraren, som och straxt
lefvererade honom åth [Eric] Koskull, Gustaf Koskulls broder.
Sedan dänne saken var ändat, framsteegh Hr Landzhöfdingen
Duwalt och proponerade om bancouthskåttet,
huru ofullkommeligit däth var, så för svågerskapet skull,
som att inge voro theriblandh, som väll förstodo räckningar,
och att däth är en mycket important commission,
som rörer heela Ridderskapetz och Adelens säckerheet.
Hr Taubenfelt: Däth är mycket betänckeligit att
släppa många uti dätta värcket och see alle particular
räckningar igenom.
Hr Jacob Flemmingh: Man behöfver intet så många;
om man togo een af hvart stånd, vore nogh, allenast den
vore capable.
Hr Landtmarskalcken: Om vij rätt considerera
sakens natur, så måste vij däth bejaka, att secretessen
ähr anima uthaf Bancen. Där ähre åthskillige både herrars
och andras pänningar däruthi. Ingen vill giärna låtha
veeta sijne medell. Därföre frågas, om däth skall vara
nödigt, att så månge skola grubla uti dätta värcket.
Hr Carl Sparre: Ju hembligare däth är, ju bättre
och säckrare för däm, som hafva sine medel där i.
Hr Ellstierna steegh up och ville bevijsa, huru
högnödigt däth vore, att någre personer ännu tillöktes
förre uthskåttet, som hade förfarenheet uti räckningar,
att inqvirera uti Bancens tillstånd, säijandes att anno 1664
befullmächtigades ett uthskått af Ridderhuuset till gamble
Bancen, att inqvirera om däss tillstånd; dee ähre tillbakas
kombne och giort dän relation, att Bancen var i godh
vilkåhr, men sedan åhr 1665, då han och Erenskiöldh
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-protXI. 1672. 12
178
1672.
blefve af Kongl. Maij:tt förordnade att öfversee Bancens
handlingar och tillståndh, befans att han var tillkorta
kommen een stoor och anseenligh summa, med hvilcken
inqvisition han sade sigh haft stoortt omak, hvilcken
1664 åhrs giorde relation icke förorsakades af dee då till
inqvisitionen deputerade, uthan däraf att bancoböckerna intet
voro slutne, och att ingen så noga sågh på räckningarna,
förlåtandes sigh mehrändels på då varande Bancodirectors
Palmstruckz relation. Där hoos sade Ellstiärnan, huru
han hade varit bruckader af sahl. Bijkz-Skattmästaren
Gustaf Bonde, att giöra och skrijfva dath project, som
Hans sahl. Excellrce har giort till denne nye Bancens inrättande.
Hr Landtmarskalcken: Dath kan hafva sine skiähl,
hvad Hr Ellstiernan frambär, men så förmodas, att dhe,
som ähre valde, förstå väll värcket.
Hr Mörner: Ellstiernan ähr vahn vidh sådanne såcker;
han måste komma där i.
Hr Duwalt: Ingen kan bättre veeta dätta värckett
än Ellstiernan.
Hr Hindrick Ealkenbergh: Johan Erson sade, att
dhee ähro slächtingar, som skola see öfver slächtingarnas
handlingar.
Hr Ståhlarm: Man måste förnämbligast see på dhe
män, som förstå räckningar.
Hr Danckward: Jagh begiärer, höga och gunstiga
herrar, på däth ödmiukaste, att jagh till min justification
vid dätta tillfället fåhr något tahla. Jagh är indifferent
vid dänna inqvisition af banco väsendet, antingen jagh blifver
adhiberad eller intet, män kan intet neka, att såsom jagh
genom ordenteligit suffragium ähr där till kommen, så
häfver jagh och så mycket häldre dän gunstige kallelsen
vedertagit, som jagh åstundar giöra migh i dätta värcket
informerad, förnämbligast därföre att jagh häfver afseende,
där någon vacance af een commissariattiänst skulle [i]
Banco förefalla, jagh då å högl. Bidderskapets och Adelens
vägnar kunde där till blifva befordrad, efter jagh och
in particulari hoos några af Bidderskapet och Adelen min
ringa person häfver låtit recommendera och min åstundan
insinuerat, därföre om någon oreda oförmodeligen skulle
finnas, jagh då kunde cooperera att rodia den utur vägen,
November.
179
att intet sielf interessera migh i någon vedervärdigheet,
så att altså hela mit afseende häfver intet annat varit
än publico och däth högl. Bidderskapet här med att tiäna.
Hvad nu migh här förevijtes om skyllskap, så är däth
santt, att jagh een af Commissfarierne] skyldh ähr, men
hoppas i alla mina dagar hafva begått migh som een ährligh
man och ämbnar fördenskull hvarken vid dätta eller
annat tillfälle för någon skyllskap skull exuera migh integriteten
och redeligheeten; tycker och däth vara myckett
impertinent för sådant eenom att chochera. Underkastar
migh i däth öfriga dät högl. Bidderskapetz och Adelens
gunstige behaagh, antingen jag skall här ved brukas
eller intet.
Hr Landtmarskalcken: Hvad Comjmissarien] Danckward
i dätta fallet tahlar, är skiäligit, och troor jagh, att
dee gode herrar af Bidderskapett och Adelen skola intet
hafva emoth thet något att säija, utan contribuera sitt
der till.
Öfver dätta ährendet sårlades temmeligen uti 3:a classe,
män och ehuruväll någre vore uthi dän meningen, att Hr
Skyttenhielm och Hr Danckward, såsom skyldmän med
Hr Potter Lillienhoff, intet kunde vara med, så stannades
doch där uti af största deelen, att dee intet hade emoth
däm, utan begiärde, att ett par eller några måtte ännu
blifva satte till dee förra, som äro uti uthskåttet.
Hr Öfverste Flemmingh steeg up, sade: Om däth
skall hindra, att man är släckt, så vill jagh giärna excusera
migh. Hvartill eenhälligen svarades, att däth intet
häfver på sigh.
Efter ett temmeligit disput, blef däth resolverat att
till dee förrige, som vore uti uthskåttet öfver bancovärckett,
ännu sättia någre. Och blefve desse der till
nämbde:
Af l:a classe:
Hr Gabriel Kurck.
Af 2:a classe:
Hr Cammarrådet Hindrick Falckenbergh.
Af 3:a classe:
Hr Melcker Falckenbergh, Hr Bertil Bunth.
180
1672.
Är altså uthskåttet öfver bancovärcket heelt besatt
medh desse fölliande personer:
Af l:a classe:
Hr Gabriel Kurck, Hr Johan Rosenhane,
Hr Lennart Mörner, Hr Öfverste Flemmingh.
Af 2:a classe:
Hr Cammarrådet Hindrick Hr Lennart Ribbingh SvänFalckenbergh,
son.
Hr Gustaf Persson,
Af 3:a classe:
Hr Melcker Falckenbergh, Hr Danckward,
Hr Tanbenfelt, Hr Bertill Ruuth.
Hr Skyttenhielm,
Sedan nu denne disputen om uthskåttet öfver bancovärcket
var således afhulpen och jämkat, fullfölgde Hans
Excelkce Hr Landtmarskalcken att således proponera
een annan sak: Jagh beder tiänsteligen, gode herrar, om
förlåtelse, att jagh måste importunera them medh ett
ährende, hvilckett jag myckett häldre ville gå förbij, serdeles
för den orsaken att efter dath ährendet, som jagh
häfver att förebringa, concernerar een ledamoth af edert
ståndh och een af dem, som jag häfver hållit för mine
bäste vänner. Män efter Kongl. Maij:tz höga authoritet,
så och Ridderskapetz och Adelens respect verserar ther
uthi, kan jagh intet förtijga hvad migh i går hände. Jagh
förmodar, att dee gode herrar med tåhlamod upptaga hvad
jagh i dätta fallet ähr nödtvungen att frambära; tager
jagh och Gud till vittne, att jagh intet gior däth af någon
hemgirigheet, och om däth ginge min person eenskylt an,
skulle jagh intet så beifrat, män efter Kongl. Maij:tz authoritet
ähr antastad, törss jagh intet tijga der medh. I
veeten, gode herrar, att Grefve Steenbergh hade uti begynnelsen
på Rijkzdagen någre ährender före här på
Riddarhuusett, och kan jagh med gått samvete seija, att
jagh hoos migh önskade, att hans sak hade varit af dän
beskaffenheet, att han hade kunnat ehrhålla däth han söckte.
Först kom han skrifteligen och sedan munteligen in hoos
Ridderskapet och Adelen, begiärandes att Fiscalen måtte
suspenderas ifrån embetet, till dess saken, som lägh under
November.
181
Hans Kongl. Maij:ttz höga revisions thron, vore reviderad.
Dätta ährendet häfver han skrifteligen och munteligen
inlagdt och deth svar där uppå bekommit, att efter Fiscalen
hade dän Kongl. Håfrättens dom till sitt bästa, var och
af Hrr Riddarhuusdirecteurerne insatt uti sitt embete,
kunde han intet removeras, för än han genom Kongl.
Maij:ttz dom frijades eller fältes. Där uppå kom Grefve
Steenbergh åter skrifteligen så väll som munteligen fram
medh dän begiäran, att däth intet måtte lända honom till
någon prsejudice uthi sin sak, att Fiscalen förvaltade sin
tiänst på Riddarhuusett, hvilcket och skall finnas vara
uti protocollet infördt. För någon tijdh sedan begiärde
han att få extract uthur protocollet, tå jagh och befalte
Secreteraren att meddela honom däth, däth Secreteraren
och häfver genom Cantzlisten skickatt till Grefve Stenbergh,
och Grefve Stenberg hadhe emottaget och genomläsit,
men sedan lefvererat Cantzlisten det igen, seijandes
at det intet voro det samma, som han begierde, emädan
thet icke voro bijfogat, att Ridderskapet och Adelen hade
honom tillsagt att intercedera för honom hos Kongl. Maij:t,
nähr han begiärde, att saken emellan honom och Fiscalen
måtte snart komma till ändskap, och dessförutan så hanterat
Secreteraren, att han medh gråtande tåhrar kom och
klagade sigh för migh, hvar om han sielf kan giöra sin
berättellse. I går fick jagh i hast ordre att sammankalla
uthskåttet öfver propositionens 1 §; såsom jagh fick däth
seent veeta, så begiärde jagh af dee gode herrar jagh
mötte, att dee skulle säija däm till, som dee funno, som
jagh och efven badh Hr Cammarrådet Falckenbergh därom,
och efter Hr Falckenbergh fattade och intet annat, än att
däth stoora uthskåttet skulle komma up, fan Hr Falckenbergh
Stenbärgh och hade honom med sigh, tå Grefve
Stenbergh kom in till migh uti cammaren och frågade,
om han vore af däth utskåttet. Där på svarade jagh:
Däth kan man see af protocollet; dätta uthskåttet är öfver
propositions 1 §. Tå fan Stenbergh sigh sielf och sade:
Så häfver jagh intet att giöra där medh. Gick och där
med till dören, men i däth han var uti dören, vände han
om och kom tillbakas till migh och sade: Mon frére, skall
jagh intet få däth extractet, som jagh begiärde uthur protocollet?
Deruppå svarade jagh: Secreteraren häfver redan
182
1672.
fått befallningh att tillställa (ligh (läth. Hvaruppå Gref
Stenbergh replicerade: Däth är intet där uti, att Ridderskapet
och Adelen hafva låfvat, att när jagh begiärar,
skulle dhe anhålla hoos Hans Kongl. Maij:tt, om min saak
kunde komma till fordeligit uthslagh med Fiscalen. Dertill
svarade jagh: Yeet Gudh, mon frére, dät häfver jag aldrigh
hörtt. Däruppå svarade Steenberg bruschement: Mordieu,
däth är illa nogh, att man intet bättre gifver acht på
hvad som gåår ens ährligh mans heder och ähra an. Der
till svarade jag: Jagh svär vid Gudh, att jagh däth intet
hörtt häfver, och ther vore så många andre, som väll
kunna veeta, om du däth begiärt och anhållit häfver. Tå
Gref Stenbergh åter sadhe medh impetuositeet: Gudz dödh,
see intet så surt uth; vij ähre cavalierer, tu behöfver intet
tractera oss som pojkar. Tå jagh åter svarade: Jagh kan
icke annars see uth, än Gudh häfver migh skapat, men
Stenbergh, jag häfver intet taget dig till min prseceptor,
jag häfver gjort mitt embete som een åhrlig man och ingen
af eder hanterat som pojkar. Tå föll Grefve Stenberg
mig straxt i tahlet och sadhe: Ja, om du det gjorde, skulle
fanen förbjuda dig det. När jag hörde sådanne ord, gick
jag uthur camfmaren] i sahlen till de andre gode herrar
af Ridderskapet och Adelen och sade allenast: Jag vill
intet tahla med dig allena. Stenbergh fölgde mig effter.
Nähr jag var kommen i sahlen, sadhe jag till de gode
herrar, som der voro: Jag beder, att I, gode herrar ville
maintenera mig, nähr jag mitt embete rätt och vell förrätter.
Men såsom I, gode herrar, sielf hörde hvadh här
inne passerade, så beder jag, att I villen seija hvad I
hördén, däth jagh och förmodar I giören för rättvijsan
skull. Aldrigh häfver jagh tillförende hört, att någon
understodo sigh tvinga utur protocollet däth, som intet
ähr sagtt.
Hr Hindrich Falckenbergh: När jag hörde, att
däth talades hårtt, gick jagh expresse undan och stellte
migh vid fönstret medh Gref Kurk, så att jagh intet hörde
hvad dhär inne passerade, män när Hans Excelkce Hr
Landtmarskalcken kom uth, hörde jagh, att Hr Landtmarskalcken
beklagade, att Gref Stenbergh sade, att Hr
Landtmarskalcken sågh suurt uth, och begiärde Hr Landtmarskalcken
att blifva maintenerad; så och att Gref Steen
-
November.
183
bergh insisterade der uppå, att han hade anhållit om Ridderskapets
och Adelens intercession hos Hans Kongl. Maij:t.
Hr Landtmarskalcken: Jagh skulle giärna vetta,
om I, gode herrar, intet hafva hörtt, att han sade de
orden: Mordieu, du behöfver intet hantera oss som pojkar;
om du gior de däth, skulle fähn förbiuda digh.
Hr Hindrick Falckenbergh: När Hr Landtmarskalcken
kom uth, sade han: Jagh våll intet tahla med
digh alleena.
Hr Ekebladh: Jo, jagh hörde, att han sade de orden:
Tu behöfver intet hantera oss som pojkar.
Hr Arfwedh Ribbingh: Däth ordet pojkar hörde j agb.
Öfverste Sperlingh: Jagh ville i förstone absentera
migh, män seedan steegh jagh och Gyllencreutz fram. Då
hörde jagh dee orden: Du seer suurt uth. Då svarade Hr
Landtmarskalcken: Jagh kan intet see bättre uth, än Gudh
häfver skapatt migh.
Hr Danckward: Huru däth begynttes i cammaren
emellan Hr Landtmarskalcken och Grefve Stenbergh, hörde
jagh intet, efter jagh stood vidh kårstenen i sahlen, män
när Hr Landtmarskalcken kom uth uhr cammaren, sade
Hr Landtmarskalcken: Jagh beder för Gudz skull, att I,
gode herrar, villen taga migh i beskyd och låta migh icke
så hanteras, som Gref Steenbergh toucherar migh. Därpå
frågade Gref Steenbergh åthskillige gånger: Seij dåå,
hvad häfver jagh sagtt. Därpå svarade Hr Landtmarskalcken:
Hvad häfver du att seija om min syn? Du seijer
jagh seer så suurt uth; jagh kan intet skapa migh annorlunda,
än vår Herre häfver skapatt migh. Deruppå sadhe
Gref Steenbergh: Broor hanterar migh ju med sådan aigreur;
vij ähre cavaliers, vij måste intet så tractera hvarandre
som pojkar, eller jagh är intet din pojke. Deruppå
svarade Hr Landtmarskalcken: Hvem säjer däth?
Reitererandes yttermehra, att Ridderskapet och Adelen
ville tage honom i beskyd; han viste han hade giortt som
een ährlig man.
Hr Landtmarskalken: Jagh frågar eder, gode herrar,
tiänstligen, om dätta är ett tractamente, som jagh bör
tåhla; om jagh bör lijda däth af den, som jagh häfver
hållit vänskap med, serdeles efter [det] Kongl. Maij:ttz
sampt Ridderskapetz och Adelens respect toucherar. Jagh
184
1672.
beder tiänstligen, att jagh med dhe gode herrars permission
må få betiäna migh inför Kongl. Maij:tt medh deras
attestato.
Här uppå svarade icke allenast de, som viste af actionen,
ja, utan och heela Ridderskapet och Adelen ropade,
att dee ville och borde maintenera deeras Landtmarskalck.
Hr Landtmarskalcken: Sedan frågar och jagh, gode
herrar, om I hördén, att Gref Stenbergh begiärde dan
gången han kom på Riddarhuuset, att Ridderskapet och
Adelen skulle intercedera för honom hoos Kongl. Maij:tt,
att hans sak emot Fiscalen måtte snartt komma till uthslagh,
och att däth blef honom låfvatt.
Till dätta ropade alla: Nej, nej, att dee intet hafva
hörtt däth.
Hans Excelkce Hr Landtmarskalcken: Såsom jagh
förmodar således hafva migh comporterat, att I, gode herrar,
hafva orsak att maintenera migh, så beder jagh, att dee
gode herrar ville jempte migh nämbna ett uthskått till
Hans Kongl. Maij:tt.
Hr Ståhlarm: Yij villia söckia att förlijkatt.
Hr Landtmarskalcken: Giärna vill jagh, män jagh
törss intett; här är Kongl. Maijfitz authoritet interesserad.
Hr Ståhlarm: Han är mycket hettzigh; han skall
ångrat troor jagh.
Hans Excelkce Hr Landtmarskalcken: Hr Landzhöfdinghe,
om däth vore nu dän förste gången, så skulle
jagh giärna giöratt, män dhee gode herrar, som hafva bijvistatt
dee inrijkes affairerne, hafva sett, huru han hanterade
migh, och dett i närvarelse af Prästerskapet och
Borgerskapet.
Hr Duwalt: Om han finge veetat, och tyckes man
skulle admittera honom till att svara.
Hans Excelkce Hr Landtmarskalcken: Jagh är
intet där emoth, men såsom Kongl. Maij:ttz interesse bör
här förnämbligast ansees, så törss jagh intet lasta det på
migh att förtigat. Derföre begiärer jagh deeras skiälige
attestato oeh maintien uti mit embete.
Omnes svarade med sårlande: Ja, däth är billigt.
Hr Duwalt: Kanskie han gåfve dän satisfaction, att
Hr Landtmarskalcken skulle finna sigh nöjder.
November.
185
Hr Landtmarskalcken: Jagh fruchtar de gode
herrars goda intention är fåfängh; däss förnutan så törss
jagh intet förtigatt.
Hr Gabriel Kurck: Ett exempel håfve vij af Hr
Erick Gyllenstierna, tå han var Landtmarskalck och een
förnähm herre kastade sigh up emoth honom; tå kommo
någre af Rijkzens Rådh och examinerade dän säcken och
gåfvo däm een reprimande för däth dee intet maintenerade
deeras Landtmarskalck.
Hr Hindrick Ealckenbergh: Yij kunna intet irndandraga
oss att ståå Hr Landtmarskalcken bij och maintenera
honom.
Dätta sade alla.
Då steg Secreteraren Wallenstedt up ifrån protocollet,
giörandes sin berättellse inför Riddareskapett angående
huru Hr Grefve Steenbergh månde honom bemöta,
nämbl. att för någre dagar seedan, då det högl. Rijkzens
Riddareskap hade begynt att sittia uti dee inländske affairernes
uthskått, begiärte Gref Steenbergh af Riddarhuussecreteraren
att få communication och extract utur protocollet
angående den saak emellan honom och Fiscalen på
Riddarhuusett, och då med samma begiärte han, att Secreteraren
ville låta föra in de orden uti samma extract,
att Riddareskapett hade bevilliat Hr Grefven een påminnellse
hos Hans Maijfit, på det saken emellan honom och
Fiscalen på Riddarehuusett ju för måtte komma till endskap,
till hvilcket Secreteraren svarade, att Hr Grefven
skulle få alt det, som uti protocollet finnas kan denne
saak angående. Secreteraren begifven sig strax till protocollet,
genomlöper dhet någre gånger och med en temmeligh
sorgfällig engzligheet, män kunde intet finna det Hr
Grefven begiärade. Hvarföre går Hr Secreteraren sielf till
honom och berättar, att ehuru han söökt häfver, så kan
kan berörde ord icke igenfinna. Till hvilcka ord Hr Grefven
stod up ifrån Secreteraren, seijandes: Secreterare, Secreterare,
jag Männer eder intet, vinckandes fingren någre
gånger åt honom, såsom han samma ord ofta repeterade:
jag Männer eder intet, förandes honom till sinnes, att han
vore och een adelsman, och han skulle intet 1 Till
1 Meningen afbruten. I konceptet har lemnats eu rads tomrum.
186
1672.
hvilckett Secreteraren replicerade, contesterandes ved Guud
och dess sammveete, att han de orden aldrig hörtt häfver
hvarcken af Hr Grefven eller någon annan. Derpå svarade
Hr Grefven, att han troor, att han dem proponerat
och sagt häfver, och att han skulle speela ähran af Secreteraren;
kommandes een på dörren, som ville gå inn, men
Hr Grefven ropade, att man skulle låta blifva dörren,
öfver hvilcka ordh, med temmelligh ifver framförde, Secreteraren
mycket altererades, vetandes eij hvad honom tillstunda
skulle. Doch kommer omsijder een adelsfru, hvilcken
när hon tog på dörren och ville in, ropade Hr Grefven,
att man skulle låta dörren blifva, män hon sådant oachtatt
öpnar dörren, hvilcken enär Hr Grefven fick see, bemöter
han henne med civilité, seijandes: Var vällkommen
min syster, tagandes henne vid handen och förde henne
uti sin fruus cammare. Enär Hr Grefven kom der ifrån,
sade han åth Secreteraren, [att han] ville gå till Hr Landtmarskalcken
och begiära af honom, att han må få sådant
extract af protocollet, emädan han sig sielf väll lärer sådant
påminna, män seijandes någre gånger till Secreteraren, då
han gick uth ned för trappan: Jag varnar eder, Secreterare,
speier mig intet något streck. Secreteraren, kommandes
hem, tager protocollet och löper det någre gånger
genom å nyo, män kunde intet sådant finna, utan extraherar
utur protocollet hvad som där fans den saaken angående,
och skickar dät genom Cantzelisten Hellman Hr
Grefven tillhanda.
Samma extractum protocolli oplästes tillijka medCantzelisten
Hellmans attestato inför högl. Riddar eskapett.
Hvilckett enär dät var endatt, då begynnte Hr Landtmarskalcken
att tahla, frågandes samptl. dhet högl. Riddareskapet,
jämbväll efterfrågande(l) punckter deeras omdömme
underkastade: 1. Om Grefve Steenbergh häfver
macht eller skall kunna tvinga een att gifva annatt extract
utur protocollet än det, som der finnes? 2. Att tractera
een det högl. Riddareskapetz betiäntte på det maneret,
som nu af Secreteraren berättat är, eller som han sig emot
Hr Landtmarskalcken ertedt och yttrat häfver? 3. Om
dhet är rätt, att villia skrämma eller bedia een betiänte
det att giöra, som är emot eens eedh och revers?
Hvartill svarades eenhälleligen af Riddareskapet: Neij.
November.
187
Sedan förfrågade Hr Landtmarskalcken, om denne
saak icke meriterade och vore af dät värde, emädan hon
rörer honom och Secreteraren uti deras embete, att man
uti underdånighet henne inför Hans Kongl. Maij:tt föredrogo.
Een eller annan meenfie väll, att man skulle föra Hr
Grefve Stenbergh sådant till sinnes först, män blef omsijder
sluutet, att saaken inför Hans Maij:tt föredragas
skulle.
Hr Landtmarskalcken begiärde, att Ridderskapett
ville adjungera honom någre medh sig, som samma saak
inför Hans Maij:tt andraga kunde, emädan den toucherar
Hr Landtmarskalcken och Secreteraren uti deeras embeten,
i consideration af hvilckett, serdeles att Ridderskapett
tyckte myckett illa vara Hr Landtmarskalcken och Secreteraren
sålunda vara bemötte, tagandes af sådant comportemente
part och dehl, bevilliade, att fyra af hvar
classe skulle vara Hr Landtmarskalcken fölgachtige till
Hans Kongl. Maij:tt, samma sak uti underdånigheet inför
Hans Maij:tt anhängig at giöra.
Och opnämbdes:
Af 3:a classe:
Hr Gyllenanckar, Hr Öfversten Mellin,
Hr Admiral Uggla, Hr Anders Kruus.
Af 2:a classe:
Hr Giöran Ulfsparre, Hr Rommel,
Hr Bengt Sparre, Hr Giedda.
Utaf l:a classe:
Hr Wolmar Wrangel, Hr Carl Sparre,
Hr Gabriel Kurck, Hr Hans Ulfsparre.
Secreteraren vistes up att förnimma, om Kongl. Regeringen
och Senaten skulle vara tillsammans, och att
förnimma, om någon lägenheet skulle gifvas Riddarskapett
att komma up, män kommandes igen berättade uti Senaten
inge vara tillsammans.
Ben 11 Novembris.
Sedan dee andre tvenne Stendernas utskått hade
kommit på Riddarehusett att conferera med Ridderskapets
188
1672.
och Adelens uthskått, som tå allenast var sammankallatt,
sadhe Hr Landtmarskalcken: Ridderskapett och Adelen
betacka sig, att dhe gode herrarne hafva behagatt conferera;
sådan förtroligheet skola de giärna bemöta.
Erckiebiskopen: Vij betacka dee höga herrarna
mycket tienstligen, som behaga effterlåta oss att få träda
tillhoopa medh dem öfver dät, som oss för någre dagar
seedan blef af Hr Rijkz-Cantzleren proponerat angående
Dråttning Christin® begiäran.
Hr Landtmarskalcken: Yij hafva fuller reedan halft
den saken före, män äre lijekväll intet kombne till et fullkommeligit
sluut. Män så finne vij intet heller stoora
svårheeter, som möta oss emot hennes begiäran. Ty såssom
Hans Excelktz Rijkz-Cantzleren sade, att hon begiärar
att blifva försäkrad af Hans Maij:t, förän Hans Maij:t
träder till regementet, och att hon nu godvilleligen begifver
sig hvad som hon anno 1660 och 1664 måste med
någon svårheet reversera sig till, så finner Ridderskapett
och Adelen så myckett skiäligare det hon begiärar, eenkannerligen
effter Rijkzens Ständer äre samptligen guarander
deröfver.
Doctor Stigzelius Archiepischopus: Yij hafva hållit
nödigt att få conferera i detta fallett och förfråga oss om
dhe gode herrarnas tankar.
Hr Landtmarskalcken: Som jag reedan häfver sagt,
så häfver Ridderskapet och Adelen ännu intet alldeles
sluutett, män såssom Hennes Maij:t häfver gifvitt vid
handen att villia undergå hvad henne anno 1660 pålades,
så finna vij för våra perssoner intet någon orsak, att
hon ju måtte af Kongl. Maij:t blifva försäkradh. Yij
finna och, att vij böra söckia Hans Kongl. Maij:t der om
för henne, alldenstundh Ständren äre guarander.
Doctor Stigzelius: Det seijes och, att hon skulle
villia komma hem; om det så är, så voro någett att tänckia
på; hon kunde kanskie sökia att giöra någon ville valla i
det andelige väsendet.
Hr Landtmarskalcken: Såssom detta är oss intet
vordett communicerat, så hafva vij intet kunnat täncktt
deruppå, hålla det och onödigt, till dess vij förnimma dhet
vara hennes intention och hon gior ansökningh der om.
November.
189
Doctor Erick Emporagrius, Biskop i Strägnäs:
Det häfver lickvähl så talts. Det seijes, att hennes Gouverneur
skall hafva sagt dät. Yoro det så, att Hennes
Maij:t tänckte att komma inn, så lärer hon villia hafva
präster med sigh, hvilckett voro betänckeligit att effterlåta.
Hr Landtmarskalcken: Oss är dett för Gudh heelt
okunnigt, om hon vill komma in, män om så voro, så
blifver hon väll så bunden, att det intet skulle hafva
någon fahra. Vij villia allenast nu blifva vid dhet, som
oss är proponerat af Hans Kongl. Maij:t, nämbligen recessen,
att Hennes Maij:t blifver af Konungen försääkradh.
Doctor Terserus, Biskop i Linkiöping: Effter Rijksens
Ständer äre Hennes Maij:tz guarander, så är dät
skiäligit, att vij hielpa henne dertill; om vij få conferera
med Rådett här om, så kunne vij och förfråga oss om det
andra, om Hennes Maij:tz inkombst.
Hr Landtmarskalcken: Jag hörer nu af någre discourser
bland Ridderskapett och Adelen, att om Hennes
Maij:t kommer in i rijkett, så blifva stoore medell här
förtärde, och månge af väre barn blifva i hennes tienst
antagne.
Doctor Emporagrius: Skulle vij tahl a här om med
Råådett ?
Hr Landtmarskalcken: Vij kunna som een önskan
det framställa.
Doctor Emporagrius: Guudh gifve hon vore i landett,
och Gudh ville uplysa henne att blifva Gudz barn.
Doctor Stigzelius: Jag fruchtar hon vore oss fahrlig.
Vij veeta, att den secten är farlig.
Doctor Baas: Om hon intet tager mehra än en präst
eller munck med sigh, så kan den fahran intet vara så stoor.
Hr Landtmarskalcken: Hennes präst eller munck
kunde intet vara värre än någon Ambassadeurs.
Erkiebiskopen Doctor Stigzelius tackade för niutin
conference.
Hr Landtmarskalcken tackade i lijka måtto för
dätt förtroende de viste till Ridderskapett och Adelen;
lofvade giärna villia gå dem till handa uti alt det, som
Ridderskapett och Adelen kan märckia lända Hans Kongl.
Maij:t sampt rijkett och alla Ständren till lyckia och
gangn.
190
1672.
Borgmästaren uti Ubsala Berg: Såssom Hans Maij:t
lätt igenom H. Excell:ce Bijkz-Cantzleren pi-oponera oss
om försäkringh, som Hennes Maij:i; Dråttningh Christina
begiärer af Hans Kongl. Maij:t för dess anträde till regementet,
så häfver Bijkzens Bårgerskap tagit dät uti skylldigst
betänckiande och tycka, att effter Hennes Maij:t
Dråttning Christina vill ingå hvad anno 1660 af henne
underskrifvit är, så tycka dhe skiäligit vara att hoss Hans
Maij:t förhielpa henne till att få försääkringh på sin recess.
Män hvad hennes inkombst i landett anbelangar, så
kunna dee der om intet seija deeras tanckar, alldenstundh
sådant är dem intett vordett proponerat, utan nu först i
denne conferencen höra tahlas derom; dee villia lijkväll
af datt tillfallett tahla med deeras medbroder der om.
Hr Landtmarskalcken: Bidderskapett och Adelen
betacka sig på dhet flitigaste emot dhe gode herrarne, som
så förtroligen behaga uthlåta sig. Bidderskapett och Adelen
låfvar att altidh villia gå dem till handa medh dheras
gode rådh.
Doctor Emporagrius: Män vij skola sökia få conferera
medh Bådett.
Hr Landtmarskalcken: Ja, det kan intet skada;
vij måste låta dem veeta vårt svar, och vill jag låta höra
der effter och låta dee gode herrarne det vetta.
Doctor Stigzelius tackade derföre.
Stendernas uthskått ginge uth, och Hans Excelktz
Hr Landtmarskalcken befalte Secreteraren att anslå
till den fölliande dagen samptlige Bidderskapett och Adelen.
Den 12 Novenibris.
Hela Bidderskapet och Adelen var anslagett att komma
tillsamman. Män såssom mächta få sig infunne, altså beklagade
Hr Landtmarskalcken sig högeligen deröfver,
seijandes sig vara heelt rådhlöös, huru han skall bära
sig åth, kunnandes han intet mera än förmahna. De borde
lickväll betänckia sig vara kallade till Bikzdag och derföre
flitigare komma tillstädes. Sedan refererade Hr Landtmarskalcken
Irvad som var passerat uti conferentzen med
de andre Ständernas utskått angående dän försäkringh,
som Dråttning Christina begiärde af Hans Kongl. Maij:t
öfver dess recess. Och alldenstund Hennes Maij:t låter
November.
191
sig alldeles benöija med dhet, som passerade anno 1660
och 1664, altså häfver man och intet sett något hinder,
att hon ju måtte niuta försäkringen af Hans Maij:t. Dess
förutan så äre och Ständren Hennes Maij:tz guarander,
så att dee i föllie deraf böra hielpa henne der till, eenkannerligen
när hon sig således comporterar, att ingen
difflculteet finnes. Prästerskapett påminte fuller om hennes
hemkombst i rijkett, män såssom dät intet blef oss proponerat,
altså hafva vij intet heller kunnat befatta oss der
medh. Dock fans för gått att såssom uti påminnelsse
tahla der om med Bådet, tå tillfälle kan gifvas att vijdare
öfverläggiat. Sedan så påminnen I eder, gode herrar,
huruleedes dät är resolverat till ett uthskått, som skulle
gå up till Hans Maij:t att besvära sig på Bidderskapetz
och Adelens vägnar öfver den oförrätt, som Gref Steenbergh
häfver mig sampt Bidderskapett och Adelen och
dess Secreterare tillfogatt. Beder att I, gode herrar, sådant
behierten, att intet mindre Hans Kongl. Maij:tz än
Bidderskapetz och Adelens egen heeder der uti verserar.
Jag förmodar och, att I, goda herrar, skola samptligen
kunna gifva mig det vittnesbördett, att jag häfver söckt
att tiäna Hans Maij:t samt Bidderskapet och Adelen som
een ährlig man och bör derföre intet således hanteras, som
Gref Stenberg migh och Secreteraren hanterar.
Hr Carl Sparre: Jag häfver meent, att Gref Stenberg
skulle sedan på n ågott sätt hafva affunnett sig med
Hr Landtmarskalcken.
Hr Landtmarskalcken: Jag hörer i detta fallet
intet migh sielf till. Konungen häfver satt mig hijt, och
såssom jag lsederas uti mit embete, så kan jag intet affinna
mig. I gode herrar hafva och samptligen interesse der
uti, så vijda I finnen mig hafva giort som een ährlig man.
Hr Öfverste Sperlingh påminte, att Secreteraren
intet kunde i denne saken föra protocollet.
Ty fans gått taga någon annan, och bleef Secreteraren
Strömskiöld der till kalladh. 1
Hr Landtmarskalcken: Uthi supplication ihogkommer
Greff Stenberg först Hr Apelgreen.
Apelgreen sade billietten vara honom genom een laqueij
lefvererat, och såssom han den intet förstodh, effter
1 Återstoden af protokollet för denna dag finnes endast i konceptet.
192
1672.
han intet kunde väl läsa honom, eij heller var så satt,
att han publice något skulle tala derom, ty sade han
allena sitt votum in particnlari till saken.
Hr Landtmarskalcken: Hela Ridderskapet är deruthi
angripit. Och nu kan man see, huru jag handteras,
men effter saken hoos Kongl. Maij:tt [är] angifvin, hemstelles
den Ridderskapetz och Adelens omdöme.
Deruppå kom ett uthskått från Bönderne.
Böndernes förman sade sina medbröders tankar
om Hennes Maij:tt Drottning Christinae underhold vara,
att dermed motte förblifva effter förra resolution. Men
om Hennes Maij:ttz religion, inkomst uthi riket, och huru
stark, dett hemskiuta dhe i underdånigheet Kongl. Maij:ttz
nådige behag.
Hr Landtmarskalcken tackade dem för deras förtrogne
communication och sade sig intet kunna see, huru
man kunde neka Hennes Kungl. Maijitt confirmation på
dhe resolutioner, som 1660 och 1664 voro giorde; excuserade
att dhe i går eij kunde få communicera med dem,
effter dhe redan från hvar annan gångne voro. Refererade
att Presterskapet mente något mehra behöfva exprimeras
om religionen, och om dhe ville som dhe andra stånden
kl. 10 gå up til conferentz med den Kungl. Regeringen och
Rådet, skulle dhe få bodh. Hvilket dhe bejakade.
Böndernes förman begiärte, att Ridderskapet och
Adelen ville vara dem behielpelige, att när een knicht
blifver på uthskrifningen för rothen skrifvin och är genom
mönstringen gången, att der han sedan rymmer, dhe motte
vara frij och slippa att skaffa een annan i stellet.
Hr Landtmarskalcken: Såssom dett är een saak,
den dhe nu först förnimma, skola dhe om mårgon svar
derom bekomma.
Hvaruppå dhe afträdde.
Hr Landtmarskalcken begiäradhe, att dhe goda
herrar af Ridderskapet och Adelen ville sielff förnufteligen
considerera, huru Greif Stenberg griper Apelgren, honom
och Secreteraren myckit sanglant an. Betygade sig eij
villia någen aff Ridderskapet något ondt tilläggia, men
huru han nu uthi sitt embete antastas, håfve dhe sielff
hördt, och effter dett hoos Kongl. Maij:tt [är] anhängigt,
November. 193
bad lian dhe ville dett sielff i acht taga, effter han så väl
som Secreteraren för partiske hollas.
Appelgreen läste så up den billiet, som Gref Stenberg
honom tillskrifvit. Sade sig i fredagz eij publice
tala kunnat, efter han den eij rätt läsa kunde.
Ekeblad: Jag kom dett ihåg, att intet företagas
måtte, för än Gref Stenberg blefvo hörd.
Hr Landtmarskalcken: Här är intet forum till att
plaidera.
Hr Anders Lilliehöök: Man moste blifva ved förra
resolution.
Hr Landtmarskalcken: Skall een ehrlig man så i
sitt embete handteras, kan den, som efter mig kommer,
och dett samma hända.
Gref Gabriel Oxenstierna: Res mali exempli est.
Hr Landtmarskalcken begiärte, att dhe motte nempnas,
som relation till Kongl. Maij:tt giöra skola.
Hr Carl Bonde: Dett är nog, att man gör extract
uhr protocollet.
Hr Landtmarskalcken begiärte classerne ville seja
sina meningar, hvilcken dhe ville förordna till att fatta i
pennan dett, som Kongl. Maij:tt nådigst begiärat om saken
Gref Stenberg angående, efter han och Secreteraren för
partiske hollas.
Melcker Falckenberg: En stor deel i tredie classen
begiära än en gång höra Gref Stenbergs supplique. Hvilken
deruppå uplästes.
Hr Landtmarskalcken: Nu behaga Ridderskapet
och Adelen höra, huru jag och dhe angripas; han förebär
sin indisposition och höll här om dagen ved Falkenbergz
huuss.
Hr Gabriel Kurk: Jag gick honom förbij, när han
var hoos Falkenberg.
Hr Landtmarskalcken: Han beskyller Ridderskapet
och Adelen, att dhe honom ohördt resolveradt och in arena;
han exigerar af mig dett, som eij är rördt eller fins i protocollet,
der jag dock häfver tält för honom alt dett rättvisan
häfver medgifvit. Jag hoppas dhe goda herrar taga
Kongl. Maij:ttz och sitt interesse i acht.
Hr Taubenfeldt: Han beskyller oss, att vij honom
ohördt resolveradt och dett in arena. Huru kunne vij
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot., XI. 1672. 13
194
1672.
finna oss capable at taga op dett, som Kongl. Maij:tt angåår?
Derföre är billigt, att vij Kongl. Maij:tt föredraga
dett, som Hans Maij:tt angåår, och dess nådiga omdöme
hemstella. Tvifla och intet, att Kongl. Maij:tt icke lärer
höra oss.
Hr Carl Sparre: Yij kunna intet höra honom, ty
vij äro partiska.
Hr Taubenfelt: Dett är Kongl. Maij:tz interesse,
som Landtmarskalcken constituerat häfver, hvilket Hans
Excelkce Rikz-Cantzleren i svaret på Kongl. Maij:tz
vägnar sade.
Hr Landtmarskalcken: Om dhe goda herrar ville
seija sina tanckar; dett är deras egen saäk. Dee moste
betenkia, huru han med commination och hoot mot Secreteraren
begiärade uthur protocollet dett, som der intet
är; 2. att han beskyller dem för dett dhe honom ohördt
och in arena fattat resolution och honom anklagat. Huru
han mig angrep uthi dett inrikes uthskottet, minnes dhe,
som tillstädes voro, då jag honom intet svarade.
Hr Carl Falkenberg: Han beropar sig på Secretferarens]
skriftlige inlago.
Hr Landtmarskalcken: SecretjerarenJ berättade allenast
hvad honom vederfaritfs] i hans huus och lade intet
skriftligen in.
Secretjeraren] kom neder och sade Kongl. Maij:tt väntar
uthskottetz ankomst.
Hr Landtmarskalcken: Här få vij bud från Senaten;
vij moste komma upp.
Hr Melcker Falkenberg talte för 3 classen, sejandes
att såssom Hr Landtmarskalckens proposition bestod af
tvenne delar, så är och deras mening, att hvad den första
vedkommer en relation till Kongl. Maij:t måtte upsettias
såssom ett extract uthur protocollet, och dett af tvenne
uthur hvar classe. Hvad 2. suppliquen anbelangade, der
dhe beskyllas för hastig resolution, Gref Stenberg ohörd
och dett in arena, att bemälte supplique motte tillika
Kongl. Maij:tt öfverlefvereras.
Hr Carl Falkenberg för 2:a classe [sade], att dhe
voro i samma mening som tertia, men höllö billigt, att
dett extract motte communiceras Gref Stenberg, som till
Kongl. Maij:tt öfverlefvereras.
November.
195
Hr Conradt Gyllenstierna för 1 classen: Största
delen äro i den mening, att såsom saken i underdånigheet
hoos Kongl. Maij:tt är anhengiggiord, så kunde och dhe,
som uthi samma uthskott till Kongl. Maij:tt vore, göra
upsattet, och då tillika öfverlefverera Gref Stenbergz
supplique, underdånigst refererandes Kongl. Maij:tt den
schumpf, som Ridderskapet deruthinnan tillfogas, och kan
väl Gref Stenberg tillstellas ett extract alf protocollet.
Hr Landtmarskalcken: Såssom dhe samptl. concurrera
deruthi, att ett upsatt göras skall, vore väl, om
dhe ville nempna, hvilken dett göra skall.
Af 3 classen: Hr Bengt Gyllenankar.
Af 2 classen: Hr Carl Falkenberg.
Af 1 classen: Hr Carl Sparre.
Och att Strömsköldh förer pennan. 1
Den 13 [Novembris].
Föreföll intet annatt än uthskåttet öfver riddarhuusssakerne
voro tillsammans.
Den 14 Novembris.
Samma dagen kommo dhe andre Ständernas uthskått,
som tillförende hade confererat med Ridderskapet och
Adelen öfver propositions 1 §, på Riddarehuusset, först
Prästerskapett och seedan Bårgerskapett och sidst Böndren.
När dee sig satt hade, begynnte Hr Landtmarskalcken:
Effter det afftalil, som Ridderskapets och Adelens
utskått senast giorde medh dee andre Ständernas utskått
att conferera med dem öfver det ährendet, som sidst blef
utaf Hans Kongl. Maij:t vid handen gifvit angående Hennes
Kongl. Maij:tz eventual inkombst i rijket, så betacka Ridderskapet
och Adelen dhe gode herrar så af Prästeståndett
som Bårgerståndet, att de hafva taget denn mödan
att komma hijt, och skulle Ridderskapet och Adelen derföre
giärna önska att förnimma, uti hurudanna tanckar
de gode herrar der öfver stannatt hafva, på det att dee
deraf få tillfälle att bemöta dem med det, som vij hafva
der öfver fattatt.
Doctor Terserus: Prästerskapett hafva med skyldig
tacksamheet [erkänt] den affection, som dem bevijses att
1 Se vidare sid. 216 o. f.
196
1672.
få conferera om detta ährendett; vij hafva fuller hos oss
och något giort till saaken och pro et contra deröfver discurerat,
män ännu intet sluutet något vist. Hvad derföre
anbelangar Hennes Maij:t Dråttningh Christin* inkombst
i rijkett och boningh, så tyckes, att vij hafva ingen
macht att förvägra henne det, besynnerligen effter 1654
ahrs recess lyder, att hon är ingen underkastad. Män der
emot så hafva vij intet förgiätit att see på den fara, som
af den religionen kunde hängia öfver rijkett, eenkannerligen
effter vij hafva een ung konung, och såssom Hennes
Maij:t kunde inlåta sig i familiariteet med honom, så kunde
han lätteligen förföras. Således hafva somblige tänckt, män
der emot hafva vij och betänckt det, att hon utlåter sig,
att [hon] intet vill föra med sig någon papistisk präst, munck
eller jesuit, utan allenast een eenfaldigh secular präst; der
till vill Hennes Maij:t öfva sin religion inom lyckta dörar;
hon skall och hafva låtit märckia sig att intet söckia omgiänge
med Konungen utan tillätellse. Vij troo och, att
Hennes Maij:t kan vara ledse att leefva derathe; elliest
så förmoda vij och, att hon intet skall vara så diupt nedsänckt
i den påviske religionen, att icke gudfrachtige menniskiors
bööner skola hafva någon krafft. Och effter Hennes
Maij:t häfver uti sin revers giort sigh sielf förlustigat af
sine rättigheeter, der Hennes Maij:t skulle något bryta
der emot, så tyckes, att vij hafva intet skiäll att stå
henne emot, utan önska, att hon måtte komma hem i rijkett
och här väll lefva.
Borgmästaren i Stockholm Anders Gerner på Bårgerskapetz
vägnar: Såssom Eidderskapett och Adelen åter
nu behaga gifva Bårgareståndett prof af deeras vahnlige
affection, derigenom att dee hög- och välborne herrar behaga
pläga dess gode rådh med vårtt stånnd öfver det
ährendet, som Hans Kongl. Maij:t månde sidst föreställa,
altså betacka samptelige Bårgerskapett de hög- och välborne
herrar derföre på det tiänstligaste. Hvad den framstälte
saaken vidkommer, så hafva vij fuller ochså hoss
oss där öfver discurerat, män intet kunnatt stanna i någre
visse tanckar och sluut, för än vij kunde få inhempta dee
gode herrarnas af Ridderskapet och Adelen tanckar och
meningh. Män så falla lickväll mäste deelen af oss i dhe
tanckar, att effter rijkett skulle taga een märckelig nytta
N o vomb er.
197
deraf, att dee medelen, som nu af Hennes Maij:t förtäres
uthom rijkett, kunde blifva inne i landet, om Hennes Maij:t
kommo i rijket, der till med förmodas, att derigenom skulle
vägen öppnas för Hennes Maij:t till dess conversion, som
elliest intet stodo till att förmoda, om Hennes Maij:t blifver
förnekat att komma in i rijkett; af desse skiählen äre
störste delen af oss kombne i dee tanckar, att vij åstunda
och önska, att Hennes Maij:t måtte komma i landet. Hvad
den fahran anbelangar, som tyckes vara för religionen, så
kan den intet vara så stoor, när Hennes Maij:t låfvar att
Intet villia föra med sig någen munck eller jesuit, utan
allenast een secular präst. Hvarföre är största dehlén hooss
oss i de tanckar, att Hennes Maij:t måtte komma in i rijkett.
Böndrens tahlman tackade på samptelige allmogens
vägnar för den gunst, som them bevistes, att de finge
komma till Ridderskapet och Adelen och conferera med de
höga herrarne. Hvad Hennes Maij:tt Dråttningh Christinas
hemkomst anlangar, så tycker allmogen väll och nyttigt
vara, att dett skiedde för dhe stoore medlen, som förtähres
utom rijkett; tyckom det best vara, att de blefve i landett
förtärde. Män den fahra, som kunde vara att befruchta
af Hennes Maij:tz religion, det förstodo allmogen intet,
utan lembna dät i Hans Kongl. Maij:tz Konungens, så
och de höga herrarnes af Rijkzens Regering och Rådz
omsorgh.
Hr Landtmarskalcken: Jag kan intet utan berätta,
att Ridderskapett och Adelen hafva icke allenast låtit
läsa för sig hvad Hennes Maij:t concernerar och af Rijksens
Ständer sluutit är anno 1664 och 1668, och deröfver pro
et contra noga ventilerat alla omständigheeter och i begynnellssen
dee rationes, som kunna svadera, att Hennes
Maij.t komme in i rijkett, och seedan hvad sorn deremot
kunde falla betänckeligit, men när Ridderskapett och
Adelen alt öfvervägit håfve, så kunna de för deras perssoner
intet annat see, än att när Hennes Maij:t Dråttningh
Christina fölgier jempte 1654 åhrs recess 1660 åhrs
revers och sedan blifver hållen att ingå det, som Rijkzens
Stender hafva sluutet 1664, att Hennes Maij:t då måtte
tillåtas att komma in i rijkett, eenkannerligen om Hennes
Maij:t fullgiör det, som Hennes Envoyé och fullmechtige
låter spöria ifrån sig. 1 det fallet och om Hennes Maij:t
198
1872.
begiärde att komma in, tycker Ridderskapett och Adelen
vara bäst att svadera der till, att Hennes Maij:t kommer
i landet, dock så att det, som anno 1664 ähr sluutet, måtte
i alt i acht tagas. Den fahran, som tyckes vara för Konungen,
kan förmodeligen här effter intet vara så stoor,
sedan Hans Maij:t Gudi låf är kommen till den ålder och
förstånd, att han veet,1 och när Hennes Maij:t låfvar att
intet införa sådant partie, som kunne förorsaka någon
scandal af sig, sedan och att hon för sin persson intet
utan tillåtelsse komme till Konungen, så förmodar man
att ingen fara skall vara. Elliest så troor Ridderskapett
och Adelen, att det skall vara Hennes Maij:t till siälagagn,
om Hennes Maij:t kommo hem i landett, och önska
att hafva den hugnaden att see Hennes Maij:t ända hennes
dagar i den rätta religionen. Om de gode herrar äre der
med till fredz, så vore rådeligast att träda up inför Hans
Kongl. Maij:t att uptäckia våra tanckar.
Doctor Terserus: Yij skulle giärna blifva informerade,
om Marquisen häfver så stor fullmacht, att han kan försäkra
oss, att Hennes Maij:t vill komma i landet och ingå
detta, eller om något bref är kommit derom till hennes
General-Gouverneur.
Hr Landtmarskalcken: Det gafz oss intet vid handen,
tå vij senast vore uppe, att Hennes Maij:t begiärer komma
i landet, män elliest så är det vitterligit nogh, att hennes
Envoyé allestädes talar der om; han häfver och tahlat
med mig der om och försäkrat den åstundan Hennes
Maij:t häfver att komma i rijkett och lefva här i roo.
Den proposition, som oss skiedde af Hans Kongl. Maij:t
var intet i den intention, att Hennes Maij:t Dråttning
Christina hade begiärt dät, män att Hans Kongl. Maij:t
begiärde att veeta Rijkzens Ständers eventual tancka, i
fall Hennes Maij:t här effter begiärde att komma hem och
i rijkett, och var det allenast Hans Kongl. Maij:tz eventual
påminnelse. Ähr altså Ridderskapetz och Adelens tanckar,
att der Hennes Maijrt begiärer att komma in, att det
måtte henne tillåtas, män att det tå tages i acht hvad
som 1664 och för sluutet är, det man troor, att Hennes
Maij:t intet skall difficultera, effter hon häfver redan låfvat
att intet tentera något; vill Hennes Maij:t intet komma
1 Meningen ofullständig.
November.
199
så in, som 1664 åhrs secrete besluut innehåller, så kan
det intet skie. Jag tviflan intet, att för än hon kommer
in, så lärer Hans Kongl. Maij:t väll och nogsampt låta
försäkra sigh.
Doctor Terserus: Om hon sielf offererade sådanna
conditioner och ville derpå komma in, så vore det gått.
Män skulle vij föreskrifva henne, så blifver hon afskräckt.
Hr Landtmarskalcken: Hon lärer intet tänckia på
att komma i rijkett, utan att hon i det samma täncker att
hålla 1660 [års] revers. Nu låter hennes Envoyé äntå förmärkia
sig, att hon blåt och allenast vill taga eensecular
präst.
Doctor Terserus: Om vij kunna byggia på Marquisens
edh?
Hr Landtmarskalcken: Om det blifver af Hennes
Maij:t genom honom begiärt, så måste hon äntå seedan
skrifva det under, innan hon kommer i landet.
Doctor Jöns Terserus: Skall hon intet hafva uthlåtit
sig emot Gouverneuren?
Hr Landtmarskalcken: Jag veet det intet, män
effter han så offta häfver tahlt der om och emot migh,
der lian häfver sagt, att Hennes Maij:t häfver ingen större
åstundan än döö i Sverige, bruukandes äntå det ordet
tanta cara patria, så tyckes att vill hon komma in, så
lärer hon intet offerera dhe conditioner, som hon icke veet
blifva antagna.
Doctor Terserus: På det sättet är ingen af vårt
ståndh emoth Hennes Maij:tz inkombst i landet.
Hr Landtmarskalcken: Ridderskapett och Adelen
är och i samma meningh.
Du walt: Alt är så väll författat i det sluut, som
giordes 1664, så att intet kan åstundas.
Episcopus Mag. Henning Skytte: Det står och, att hon
för sin persson intet skall hafva frijt exercitium religionis.
Hr Landtmarskalcken: Tå begiärde hon fritt exercitium
religionis, män nu häfver hon begifvit allt det och
vill allenast hafva een secular präst; jag troor och,
att man skall kunna hålla een sådan präst varm, effter
Hennes Maij:t måste äntå hafva andra präster af vår religion
i håfvett. Man låter Legater och fremmande Ministrer
hafva deras präster, hvarföre skall man icke förunna Hennes
200
1672.
Maij:t det samma, effter hon vill allenast öfva sin gudztienst
inom lyckta dörar?
Doctor Terserus: På detta sättet kan jag intet se
större fahra, utan vij önska, att hon kommer in.
Hr Landtmarskalcken: Hvad tycken I då, gode
herrar, skole vij träda up och seija våre tanckar, och kanskie
det kan skie i mårgon?
Doctor Terserus: Ja män, män vij begiära först
communicera med våra medbrööder.
Uthi denne conferencen uplästes och dän 4 § af 1664
ahrs secret besluut angående Hennes Maij:t Dråttningh
Christina, af hvilcket Doctor Terserus begiärde een afskrift.
Män Hr Landtmarskalcken förvägrade det,
seijandes det intet vara effterlåtit att afcopiera sådanna
instrument; och såssom det var oss utaf Hans Kongl. Maij:t
communicerad, så kunde det högvördiga ståndet och bekomma
dät, om de det begiärde och adresserade sig till
Secreteraren Olivencrantz. Quod plaeuit.
Och dermed slötz conferencen.
Samma dagen befalte Hr Landtmarskalcken, att
samptlige Ridderskapet och Adelen skulle sammanslåås
till den nästa dagen.
Den 15 Novembris för middagen.
Effter såssom det anslagett, var, så kom samptlige
Ridderskapet och Adelen tillsammans på Riddarhuussett,
tå Hans Excelktz Hr Landtmarskalcken refererade för
samptlige Ridderskapett och Adelen hvad som dagen tillfbrende
med de andre Ständernas utskått var negotierat
och handlat angående Hennes Maij:t Dråttning Christin®
eventuale inkombst i rijkett, att samptelige Rijkzens Ständer
hade eenhälleligen fattat den tancken att conferera med
Rijkzens Råådh der öfver, varandes dessförutan i den
tancken, att der Hennes Maij:t det begiärde och dee villkor
ingåå ville, som finnas beskrefne uti det secrete besluut, som
Ständerne emällan fattat är anno 1664, så och blifva vid
det, som hennes Envoyé, Marquis Delmonte, häfver hoos
een och annan gifvit vid handen, tå skulle samptlige Rijkzens
Ständer intet högre önska änn see Hennes Maij:t
lefva den öfrige tijden uti sitt kiähre fäderneslandh, hvar
vidh och betrachtandes denn nytta, som rijkett skulle
November.
201
hafva deraf, att dee medlen, som förtähras uti andre
länder, kunde blifva i landett, derhoos förmodandes och,
att när Hennes Maij:t kommer här i landet, kunde gudfruchtige
menniskiors böner och det andeliga ståndetz flijt
mycket värka till Hennes Maij:tz omvändelsse till vår
religion.
Och såssom det dagen tillförende var med de andra
Ständerne belefvat att i dag sökia conference med RijkzSenaten,
altså sändes Secreteraren till alla 3 stånden
att förnimma, om dhe vore färdige och sinnade att gå up
på Slåttet, män såsom Prästerskapett begiärade dilation
till dagen effter, blef den dagen ingen conference med Rijkzens
Rådh.
Medan Secreteraren var gången till de andre Ständerna
att förnimma deeras tanckar om conferencen, uplästes matrickelen.
Och mädan dät för händer haades, påminte Hr Landzhöfdingen
Mörner att genom ett uthskått påminna hos
Hans Kongl. Maij:t om den supplique, som Ridderskapet
och Adelen hade inlagt hoos Hans Kongl. Maij:t angående
ceremonialen och rangen, hvilket de andre classerne bijföllo,
begiärandes derhos att det utskåttet, som tillförende
hade varit uppe och påmint Hans Kongl. Maij:t om detta
ährendet, skulle blifva förstärckt.
Eenkannerligen tahlade Hr Landzhöfdingen Duvalt
på 3 classens vägnar, att een lijkheet måtte blifva uti
classen således, att intet annat skulle considereras och ansees
än embete, ähra och dygdh, att embete skulle gå för
ståndli, och att Hans Kongl. Maij:t ville låta dem niuta
privilegiernes och riddarhuusordningens klara ordh.
Hr Ståhlarm: Det är onödigt att qvestionera mehra
här om, effter saaken är reedan höss Hans Kongl. Maij:t.
Hr Landtmarskalcken: Jag skulle giärna till min
information veeta, om I, gode herrar, hafva nu något annat
att frambära än det, som är författat i supplication.
Der till svarades af alla neij, men Hr Mörner sade,
att vij få blifva vidh riddarhuussordningen.
Hr Landtmarskalcken: Tycken I, gode herrar, det
gått vara, att jag så proponera!1, att jag beeder Kongl.
Maij:t om förlåtelsse, att Ridderskapet och Adelen så offta
taga den frijheten att påminna om deeras supplique, män
202
1672.
effter det lijder till ändan på Rijkzdagen och dhe hugna
sig reedan att få see Hans Kongl. Maij:t på dess Kongl,
thron, att de derföre måtte först få ett nådigt svar på dess
underdånigste begiäran och inlagde supplique angående den
ceremoniale och rang, som Ridderskapet och Adelen begiära?
Hr Mörner: Att det begäres, att embete måtte considereras
för ståndli.
Hr Carl Sparre: Hoos oss meena vij det, att begiära
Kongl. Maij:tz uthslag för anträdet till regementet,
effter såssom caruseller och ringränninger blifve anstälte,
att hvar och må då veta sitt ställe.
Hr Landtmarskalcken: Jag tycker bättre intet
nämbnat carusel, utan bruuka dhe orden vid den solenne
acten etc. Hvilket blef af alla behagat.
Och effter alla 3 classerne stodo stadigt deruppå, att
utskåttet skulle blifva förstärckt, blefvo desse effterfölliande
nämbde:
Af l:a
Gref Axell Lillie,
Hr Anders Lilliehöök,
Hr Hans Wachtmeister,
Hr Christopher Gyllenstierna,
Hr Öfverste Sperlingh,
Hr Nils Bielcke.
Hr Ungern,
classe:
Hr Axel Rosenhane,
Hr Yxkull,
Hr Lennart Ribbing,
Hr Herman Wrangel,
Hr Ewert Horn,
Hr Abr Leijonhufwud.
Hr Tore Bonde,
Hr Lennart Ribbing,
Hr Carl Falckenberg,
Hr Nils Lilliehöök,
Hr Boije,
Hr Gabriel Falckenberg,
Hr Ståhlarm,
Af 2:a classe:
Hr Tott,
Hr Giedda,
Hr Philip Bonde.
Hr Sven Ribbingh,
Hr Åke Sparre,
Hr Erick Hårdh.
Hr Uggla,
Hr Mörner,
Hr Mellin,
Hr Ekeblad,
Hr Kruus,
Hr Reutercrantz,
Af 3:a classe:
Hr Gustaf Duvalt,
Hr Stiernhielm,
Hr Reuter,
Hr Gyntersberg,
Hr Gyllencreutz.
November.
203
När Hr Landtmarskalcken och utskåttet hade stigit
up att förfoga sigh på Slåttet och reedan hade avancerat
emot dören, framkommer Erick Koskull. 1
När nu Ridderskapetz och Adelens utskått var kommit
på Slåttet och litet drögt uti förmakett, blef det inkallat
inför Hans Kongl. Maij:t, tå Hr Landtmarskalcken
Ridderskapetz och Adelens påminnelsse på effterfölliande
sätt frambar: Att såssom Ridderskapett och Adelen månde
för någon tijdh seedan öfvergifva Hans Maij:t dess underdånigste
supplication angående det ceremoniale, som Hans
Maij:t dem tillförende hade förtröstat om, och tijden nu
lijder, så att man förmodeligen häfver snart att vänta ett
lyckeligit sluut på Rijkzdagen, altså äre Ridderskapett
och Adelen förorsakadhe att inkomma med deeras underdånigaste
påminnelsse, med den underdånigste förtröstan
att Hans Kongl. Maj:t dem ett nådigt svar meddelandes
varder. Sluuteligen recommenderade Hr Landtmarskalcken
Ridderskapet och Adelen uti Hans Kongl. Maij:tz nåde.
Seedan Hr Landtmarskalcken hade ändat sitt tahl,
befalte Kongl. Maij:t utskåttet taga ett litet afträde uti
den lilla rådzcammaren, och effter f timas dröijsel blef det
åter inkallat uti stoora rådsahlen inför Hans Kongl. Maij:t,
tå Hans Excell:tz Rijkz-Cantzleren på Hans Kongl.
Maij:tz vägnar således svarade: Att Hans Kongl. Maij:t
med nåder uptager den påminnelsen, som Ridderskapet
och Adelen giöra om det begiärta ceremoniale, och hade
Hans Maij:t giärna reedan låtit Ridderskapet och Adelen få
dess nådigste svar, män såssom Hans Maij:tt är derifrån
blefven förhindrader af allehanda infaldne vichtige förhinder,
så vill Hans Maj:t hafva sina trogne män och undersåtare
af Ridderskapet och Adelen der om försääkrade,
att de uti god tijd och för än Rijkzdaagen sluutes skola
bekomma Hans Maij:tz nådiga uthslaag, försääkrandes dem
uti det öfriga om Hans Kongl. Maij:tz ynnest och goda
beråd emot ståndet.
Der effter ook utskåttet åter nider på (o: från?) Slåttet,
och seedan Hans Excelktz [Landtmarskalken] sig hade
1 Härefter är i konceptet lemnadt ett tomrum, och i marginalen är antecknadt:
Informeras om detta, effter Secretferaren] det intet såg eller hörde,
ty medan detta föreföll, upropade Secretferaren] uthskottet.
204
1672.
satt, begynte han in pleno referera, huruledes utskåttet
sin anförtrodde commission hade aflagdt, seijandes: När
Ridderskapets och Adelens utskått blef inför Hans Kongl.
Maij:t admitterat, afiade jag vår commission på det sättet,
som migh här blef vidh handen gifvet. Deruppå svarade
Hans Excell:tz Rijkz-Cantzlern uppå Kongl. Maij:tz [vägnar],
att Hans Kongl. Maij:t påminte sig i nåder den tillseijelsen,
som Hans Kongl. Maij:t hade gifvit Ridderskapet och
Adelen icke allenast vid suppliquens öfverlefvererande,
utan och seedan, tå Ridderskapet och Adelen genom dess
utskått giorde påminnelsse der om, och var Hans Kongl.
Maij:t villig att effter möijeligheeten det ärendet att afhielpa,
och hade det reedan varit skiedt, om icke affairernes
myckenheet hade aftaget Hans Kongl. Maij:t den
tijden, som Hans Kongl. Maij:thade dertill ämbnatt, såssom
Hans Kongl. Maij:t och förmodar, att Ridderskapet och
Adelen väll kunde betänekia, att Hans Kongl. Maijrt vid
denne tijden, tå så månge rijkzdagzsaaker förehades, intet
var sig sielf mechtig, män så försäkrade Hans Kongl. Maij:t
lickväll, att det ährendet skulle i denna dagh begynnas,
så att Ridderskapet och Adelen skulle med det forderligaste
hafva Hans Kongl. Maij:tz nådigste utslagh deröfver att
förvänta.
Sedan Hr Landtmarskalcken således hade refererat
Ridderskapett och Adelen hvad uppe hoss Hans Kongl.
Maij:t förelupet var, begynte Hans Excell:tz beklaga den
stoora desordre, sorn alt meer och mehr sigh viste på Riddarehuusett,
förundrandes sig, att dee, som det giöra, intet
påminte sigh, att detta huusset voro ett priviligerat rum.
Der uppå förtalde Hr Landtmarskalcken, huruledes Hr
Landtmarskalcken både genom anslaget så väll som munteligen
och sielf hade bedit dem, att de, som hade något att
klaga och påminna öfver matrickelen, skulle angifva deeras
ährender hoos dem, sorn af Ridderskapet oclt Adelen vore
deputerade att adjustera och se matrickelen igenom; men i
det stället att dhe skulle det giöra, så kommer nu Carl Philip
(o: Philp) och med sådant oskick och otiänlige miner och åthhäfver
förebär sig intet vara rätt upsatt på matrickelen,
och att honom skiedde derigenom förnär, att Tungel vore
öfver honom fördh. Och tyckte Hr Landtmarskalcken, att
Ridderskapet och Adelen intet borde tåhla sådan oskick,
November.
205
som Carl Philip i detta måhlet framviste. — Sedan förestälte
Hr Landtmarskalcken samptl. Ridderskapett och
Adelen, huruledes Erick Kooskull genom sin broders otillbörlige
retorsionsskrifft emot Hr Landzhöfdingen Lilliehöök
hade carperat Ridderskapetz och Adelens actioner och förachtadt
dheeras väll mente förmaningar och aldeles sidvördat
den resolution, som Ridderskapet oeh Adelen för
någre dagar [sedan] fälte, att han intet mehra skulle inkomma
och importunera Ridderskapet och Adelen med sin broders
Gustaf Koskuls skriffter emot bemälte Hr Lilliehöök; oachtad
sådan resolution och de många åtvarningar kommer
han lickväll och öfvergifver sins broders retorsionsskrifft,
ock det efven tå Hr Lilliehöök var af Ridderskapet och
Adelen förordnad till utskått och på vägen att gå up till
Hans Kongl. Maij:t, tå han lickväll borde vara frij. Jagh
beder, gode herrar, att I villen betänekia detta, att uti
detta rummet böra publica tracteras och intet giöras till
een trätestuufva. Vij veeta, att Hans Kongl. Maij:t häfver
dömbt dem emellan; vij veete och, att Hans Kongl. Maij:t
häfver genom sin Secreterare låtit oss veeta, att Gustaf
Koskull skulle förvijssas Riddarhuusset. För någon tijdh
sedan blef det och resolverat att öfvergifva een supplique
till Hans Kongl. Maij:t; seedan och för någre dagar [sedan]
häfver Ridderskapett och Adelen resolverat, varnat och förmant
honom, Erick Koskull, att han intet skulle mehra
understå sig att importunera Ridderskapet och Adelen
med några skriffter. Jag tycker, gode herrar, att detta
intet står till att tåla, utan vij måste besvära oss inför
Hans Kongl. Maij:t.
Hr Lilliehöök: Jag häfver stoor orsaak att tacka
Hr Landtmarskalcken och uthskåttet, att dee då straxt
misshagade, att Erick Koskull således mig angreep. Saaken
emellan hans broder och mig är utförd genom lag och
Hans Kongl. Maij:tz dom; altså häfver jag hoos migh resolverat
att tåhla hvad som mig intet allenast af Koskull
utan andre, som interessera sig i saaken, kunde anstööta,
och hade jagh giärna veelat uptaga någon occassion att
bevijsa emot honom någon generositet, om han mig intet
sielf hindrade. Män såssom jag mer och mer blifver tvungen,
så vill jag hafva mig min rätt reserverad emot honom och
andre, som giöra sig i hans saak deelachtige, eenkanner
-
206
1672.
ligen emot Erick Koskull. Elliest beeder jag, att dhe
gode herrarne ville påminna sigh, att dee gode herrar
hafva reedan vijst honom af med sin retorsionsskrifft; och
genom resolution förbudit honom att inkomma med deere
skrilfter; dess förutan borde jag hafva frijd, tå jag var
obligerad uti samptelige Ridderskapetz och Adelens ährender,
och intet blifva således attacqverat.
Hr Landtmarskalcken: Detta ähr een stor insolence.
Jag tager Gandh till vittne, attjagsomeen åhrlig
man häfver förmant och varnat honom, män effter ingen
åtvahrning hielper, så måste vij besvära oss inför Hans
Kongl. Maij:t.
Hr Duwalt: Jag veet intet hvad han häfver giort.
Hr Landtmarskalcken: För några dagar seedan
kom Erick Koskull och prsesenterade på sin broders vägnar
här uti Riddarehuusett en retorsionsskrifft emot Hr Lilliehöök,
män såssom Ridderskapett och Adelen intet understodo
sig att uptaga hans skrifft, bleff det utaf Ridderskapet
och Adelen resolverat att få honom skrifften igen, med den
åtvarningh att han intet mehra skulle med sådanne skriffter
inkomma; men oachtatt både Ridderskapetz och Adelens
resolution och förmaningar, kom han lickväll i dag och prsesenterade
samma retorsionsskrifft här på Riddarehuusett,
upvij sande henne i vädret. Ähr icke det obeskiedeliget?
Hr St åhl arm: Här är intet forum att retorqvera.
Hr Landtmarskalcken: Jag beifrar intet dät, att
han attaqverar Hr Lilliehöök; det lembnar jag till sin ort,
och det måge de, der det bör, medh hvar andra utföra.
Men jag klagar deröfver, att han, Erick Koskull, emot Ridderskapets
och Adelens resolution och nu, sedau retorsionsskrifften
blef honom förra gången igengifven, understår
sig att komma så insolement in; detta meriterar för
Gudh, gode herrar, att vij skiäligen resentera, ty skall
sådane saaker blifva ostraffade, så får hvar och een giöra
hvad han vill, och ingen är säker. Häfver han något att
tahla emot Hr Lilliehöök, så kan han föra det ut in foro
competenti. Men jag beeder allenast, gode herrar, att
veeta, huuru I villen considerera dät, att han intet häfver
achtatt Ridderskapetz resolution. I veeten ju att påminna
eder, att skrifften blef honom tillbakas gifven; vij måste
för Gudh besvära oss inför Hans Kongl. Maij:t.
November.
207
Hr Ståhlarm [och] Hr Duwalt: Att han likväll
finge komma fram, att vij finge hööra hvad han häfver
att förebära, för än vij klaga för Hans Kongl. Maij:t.
Hr Landtmarskalcken befalte här uppå Fiscalen
att låta Erick Koskull komma fram, män tå Fiscalen söökte
honom, fans han intet straxt vid handen, utan omsijder
blef han framhafder, tå Hr Landtmarskalcken tahlade till
honom således: Ridderskapet och Adelen förundra sig,
huru I, Hr Koskull, komme der till att frambära den retorsionsskrifft,
som I för någre dagar seedan ville öfvergifva
och blef eder igengifven med den resolution och förmaningh,
att I intet skulle mehra molestera Ridderskapet och Adelen
med sådanne skriffter. I borde betänckia, att här är inntet
forum att retorqvera, utan håfven I något emot Hr Lilliehöök,
så giören dät på den ort som det bör; vij sittia här
att tractera publica och intet uti någon trätostuufva. I
veeten ju, att Ridderskapet och Adelen hafva expresse
resolverat att intet befatta sig med den saaken. I skulle
och hafva hafft den consideration och förskont Hr Lilliehök,
tå han var utaf Ridderskapett och Adelen förordnat
uti utskått att gå up till Hans Kongl. Maij:t, och intet
så öfverliuut ropat, att I retorqveren på Hr Lilliehöök
alt dät, som han häfver tahlt emot eder broder. Ridderskapet
och Adelen finna sigh myckett angrijpne genom
denna eder obetänksamheet.
Erick Koskull: Hr Anders Lilliehöök häfver i presence
af Ridderskapet och Adelen blasmerat min broder
intet allenast uti uthskåttet, utan och på sahlen; derföre
presenterade jag Hans Excell:tz förre gången min broders
retorsionsskrifft, men såssom han intet bleff antagen, hafva
vij måst retorqvera här uppe på Riddarhuusset, effter han
här häfver blasmerat vår familia och toucherat vårt vapen;
vij kunna intet annorstädes få sökia vår satisfaction. Dess
förutan hafva vij och annat emot Hr Lilliehöök; han häfver
inlagdt något uti Håffrätten under sin hand, som är 3
classen till deshonneur. Gudh gifve min broder finge gå
up och vij sa originalen.
I dät samma räckte han, Erick Koskull, ett papper
åth Hr Landtmarskalcken, det han kallade extract utur
Hr Lilliehöökz skriffter uti Håffrätten, där utur kunde
sees, att 3 classen af Hr Lilliehöök var injurierad,
208
1672.
bediandes ännu att hans broder måtte få vijsa originalen.
Hr Duwalt: För någon tijdh seedan, tå Hr Lilliehöök
var bärta, bad 3 classen mig påminna, att Hr
Lilliehök skulle hafva inlagt något uti rätten, som skulle
vara till 3 classens deshonneur. Om Hr Lilliehöök gifver
den satisfaction nu, som han tå straxt gatt, så troor jag
intet, att 3 classen skulle hafva något att säija.
• Hr Landtmarskalcken: Jag troor Hr Lilliehöök
skulle kunna gifva dän satisfaction, som kan i dät fallet
vara tiänlig, men nu tahla vij derom, hvad Koskull häfver
förtiänt för dät han så lijtet respecterar dätta privilegierade
rummet och förachtar Ridderskapetz och Adelene
resolution.
Hr Lilliehöök: Jag måste vaara bråtzlig först, för
än mig påläggies att gifva någon satisfaction.
Hr Duwalt: Yij troo, om något sådant vore, så hoppas
3 classen, att Hans Kongl. Maij:t lärer försvara dhem.
Hr Lilliehöök: Jag frågar alla till, om någon lägger
migh till, att jag häfver offenderat 3 classen. Detta repeterade
Hr Lilliehöök 3 gånger.
Där uppå svarade Hr Koskull: Af dätta extractet
kan man dät see. Begiärde att dät måtte upläsas.
Der emot Hr Lilliehöök: Dät är extraherat som af
af ingen ährlig man.
Koskull stod alt där uppå, att dät måtte läsas up,
och att hans broder måtte få komma och vijsa originalerne.
Här uppå stod Hr Duwalt up och talte till Koskull
således: Villen I stå till, att Hr Lilliehöök häfver affronterat
3 classen?
Hr Koskull r[esponderade]: Är icke det affrontera
3 classen, att fängsla een adelsman, att skicka profossen
till honom ? N
Hr D uwalt: Jag frågar ännu, om I villen stå derföre,
att Hr Lilliehöök häfver affronterat 3 classen, om
I villen taga dät på eder att bevijsa.
Deremot svarade Hr Koskull intet annat, än att 3
classen var därigenom affronterat, att han hade häfftatt
een adelsman, beropandes sig på dät extract han hade,
och bad, att hans broder måtte få framvijsa originalerne.
November.
209
Hr Koskull blef utvijster.
Seedan sade Hr Landtmarskalcken: Om denne
saaken skall så blifva ostraffad, så behöfva vij ingen Fiscal.
Jag beder, gode herrar, I villen seija eder mening här öfver.
Hr Duwalt: Jag veet intet, hvad qusestio ähr.
Hr Landtmarskalcken: Jag frågar eder, om intet
detta ähr een fiscalisk action; vij hafva i detta fallet intet
att giöra med Hr Lilliehöök, utan allenast dät, att han
häfver förachtatt Ridderskapetz och Adelens resolution;
der till med see vij, att han söker att up veckla 3 classen
emot Lilliehöök.
Hr Carl Falckenbergh: Jag och Hr Gyllenanckar
och Hr Eensköld, vij hafva alla 3 läst desse skriffter, som
Koskull tahlar om, men jag kan contestera dät, att vij
intet finna det ringaste, som var till 3 classens deshonneur,
utan samma till honneur, män nog säija vij det, att Koskull
häfver stympat och taget bärt antecedentia och consequentia.
Hr Gyllenanckar: Jag contesterar, att jag intet
fan der uti det ringaste, som toucherar 3 classen.
Hr Landtmarskalcken: Tijden lijder, gode herrar,
jag beder I villen giöra sluut. I håfven nu hörtt.
Häruppå sårlade classerne, och discurerade eenkannerligen
3 classis lenge, men omsijder sade Hr Duwalt 3:m
classis votum: Vij hafva discurerat öfver denna saken och
finna, att Erick Koskull häfver illa procederat här på
Riddarhuusett, det vij tyckia illa vara, ja så illa, att vij
blasmera honom derföre, men såssom dät gafz vid handen,
att något skulle under Hr Lilliehökz handh finnas, sorn
skulle vara till 3 classens deshoneur, altsä begiärer 3
classen, att dät måtte först läsas up, för än dhe votera.
Sädan såssom det vill vara prsejudicerligit, att den eena
får berätta sin saak uti den andras frånvaro, altså begiäres
att ingen eensijdig berättelsse måtte här effter
attenderas, för än dän andra parten och höres, och seedan
sluutas. Såssom een familia och är myckett snarare under -  bracht än uphulpen, så önska och åstunda dhe, att något
expedient måtte finnas, hvarigenom dätta måtte kunna
slättås och afhielpas. Somblige läggia och dät där till,
att man billigt bör reflektera på hans gamble fader, som
länge häfver tiänt.
Sv. Ridder sk. o. Adels riksd.-protXI. 1672. 14
210
1072.
Hr Carl Falkenbergh [sade] 2:se classis votum:
Hoos oss finna vij den saken af 2 momenter: 1. Häfver [han]
angripit Hr Lilliehöök i een saak, som redan af Hans
Kongl. Maij:t afdömbd är; dät remittera vij till sitt forum.
Men hvad till dät 2:dra riddarhuusrespecten angår, så finna
vij synden vara så stoor, att så frampt intet annan uthväg
till förnöijellsse finnas kan, att vij tå insinuera henne
hooss Kongl. Maij:t.
Hr Conrad Gyllenstierna: Hvad Gustaf Koskull
häfver emot Hr Lilliehöök, dät finnes uth in foro competenti,
män att Erick Koskull häfver angrijpit Hr Lilliehöök uti
utskåttet och vahnhedrat heela ståndet, det gifves Kongl.
Maij:t tillkiänna med den underdånigste begiäran, att
Hans Kongl. Maij:t effter privilegiernes 7 § ville låta
honom få sitt straff, och i medier tijd hålle sig ifrån Riddarhuuset.
Hr Landtmarskalcken: Jag häfver intaget degode
herrarnas vota och låter dem i deeras goda värde; men
såssom ingen häfver malt därom, att Erick Koskull häfver
förachtatt Ridderskapets och Adelens resolution att intet
komma in med någon skrifft mehra, så vill jag gierna veeta,
hvad [I] deröfver tänckia; dät vill jag giärna veta. I veten,
gode herrar, att han blef afvist med dan retorsionsskrifft
han nu åter inkommer med och uppenbahrligen framropar.
Een heelt annan tingh är dät han häfver med Hr Lilliehök,
och annat är dät han häfver brutit emot resolution;
om dät seenare vill jag veta.
Hr Duwalt: Yij villia giärna hafva dän satisfactionen,
att skrifften upläses, som Koskull säger B classen skall
vara offenderat uti.
Hr Landtmarskalcken: Posito att Hr Lilliehöök
häfver skrifvit något, som kunde ansee 3 classen, så
häfver dät dock ingen affinitet med Koskuls saak; lembnar
och dät till sin ort. Men såssom vij rät nu hörde, att
dät extract, som han, Erick Koskull, framvijser, är allenast
ett förstympat stycke, hvarest både antecedentia och consequentia
äre bårta, altså kan man väll see, att han vill vickla
up 3 classen emot Hr Lilliehöök, hvilket jag håller för
malitiose giort, och bör därföre af oss intet så sees der
med genom fingren.
November.
211
Hr Ståhlarm: Det är mycket betänckeligit att ruinera
een heel familia; där är man 2 söner.
Hr Landtmarskalcken: Skola dee derföre få giöra
hvad de Adilia. Jag säijer ännu, att vij intet giöra försvarligt,
om vij intet gifva Hans Kongl. Maij:t det tillkänna.
Hr Carl Sparre: När vij remittera saken till Hans
Kongl. Maij:t, så gior Konungen hvad han behagar.
Hr Ståhlarm: Dät är summuni jus att gå till Hans
Kongl. Maij:t, och dät tyckes vara något hårt; kanskie
han skulle förstå sig till att gifva Ridderskapet och Adelen
satisfaction med afbön.
Hr Landtmarskalcken: Ja, dät är och summa
enormitas att så hantera sigh.
Hr Duwalt: Dät kan intet utan giöra een ondt att
see broderen så diffamerat.
Hr Landtmarskalcken: Hvarigenom är han blifven
diffamerat, hvem är orsaken där till? Effter tijden lijder,
gode herrar, beder jag I ville seija eder meningh.
3 classen [genom] Hr Duwalt: Effter qusestio är,
hurudant straff han skall få, så svaras hos oss, att om
han intet vill giöra afbön, så må han stå den faran att
blifva angifven hoss Kongl. Maij:t.
2:a classis [genom] Hr Carl Falckenbergh: Att
Erich Koskull submitterar sig att giöra een solenell depravation
emot Ridderskapet och Adelen och Hr Landtmarskalcken
för sitt stora och obetänckte brått, att han
ehrkiänner hafva giort dät utaf missförstånd och obetäncksamheet,
mehra bediandes om nåd, än att summum jus
honom öfvergå skulle, hvilket han väll viste, fast alt för
seent, honom och de hans totaliter ruinera skulle.
l:a classis [genom] Hr Conrad Gyllenstierna: Dän
förste classen är aldeles eenig med den andra.
Hr Landtmarskalcken: Så låta vij Secreteraren
sättia up ett formulär på depravation och sända dät till
honom, om han vill komma in med sin afbön.
Omnes affirmfabant].
Sedan Hr Landtmarskalcken hade befalt, att Ridderskapet
och Adelen skulle sampteligen till andra dagen
sammanslåås, blefve de den gången dimitterade.
212
1672.
Den 16 Novembris för middagen.1
Sedan samptelige Ridderskapett och Adelen vore komne
på Riddarhuuset och sig satt hade, gaf Hans Excelktz Hr
Landtmarskalcken till kiänna, huru såssom lian hade
bekommitt bref ifrån Hans Kongl. Maij:t af den 11 Novembris,
der uti Hans Kongl. Maij:t anbefaller 2 ähränder
att föredraga Ridderskapet och Adelen, 2 af hvilcka dät
första anser dem, som hafva varit bruukade uti commissioner
och beskickningar, att de samma inlefverera uti
Cantzeliet des instructioner och acter, som de kunna nu
hos sig hafva eller hoss arfvingarne finnas. Dät andra
var om antiqviteterne.
Sedan detta bref var upläsit, sade Hr Landtmarskalcken:
I laren väll see, gode herrar, hvilka stoora
incommoditeter der af flyta, att sådanne acter ähro uti
privatorum händer, så att de sakerne, som borde vara
hemblige, ähro derigenom uppenbare vordne, rijkett till
ingen ringa skada. Der till med så äro de icke allenast
genom allehanda tillfellen komne vijda omkringh och uti
månges händer, ty först igenom dödsfall, sedan genom
giftermål; 3 dät [är] kunnigt, att sådanne saaker äro igenom
arfskifften blefne deelte och igenom gifftermåhl komne uti
andre länder, såssom uti Mark Brandenburg, ty döttrarna
äro blefne giffta, hvarest åtskillige originale acter finnes.
Såssom dätta är rijkett och publico till een märckeligh
skada och dem, som sådanne saker i händer hafva, till
föga fördeehl, altså häfver Hans Kongl. Maij:t funnit för
högnödigt att giöra denna påminnelssen, och tviflar jag
intet, att om någon ibland eder, gode herrar, veet sådant
vara hoos eder, eller uti familien finnes, att I vijsen eder
vara så goda patrioter att lefverera dät till Hans Kongl.
Maij:t igen, hvarest sådanna saker antingen offter förrättad
commission eller annan händelsse och af dödzfall böra tillbakars
lefvereras.
Hr Ekebladh: Så snart jag var tillbakas kommen och
hade ändat min commission, lefvererade jagh alla acter in
uti Cantzeliet.
1 Sekreteraren Wallenstedt^ protokoll. Ett aunat protokoll för samma
dag se sid. 216.
2 Se sista bilagan.
3 Meningen ofullständig.
November.
213
Hr Ståhlarm: Den som häfver hafft sådanna commissioner,
måtte strax lefverera sina instructioner, bref
och alla acter tillbakas.
Hr Landtmarskalcken: Hans Kongl. Maij:t låter
nu igenom detta brefvet varna, men om dät intet vill
hielpa, lärer Hans Kongl. Maij:t seedan med större alfvar
taga där uti.
Hr Grass: Effter sådanna saker kunna igenom arfskifften
och gifften vara kringspridde, voro bäst, att hvar
familia pålades att söckia efter, om sådanna saker hoos
dem finnas.
Hr Landtmarskalcken: Mycket väll, om de gode
herrar ville dät giöra, att hvar och een ville uti sin familia
låta see dereffter, så försäkrar jag eder, gode herrar,
att Hans Kongl. Maij:t skulle det med all nåde ährkiänna.
Och kan jag berätta dät Hans Kongl. Maij:t tillbakas, att
de gode herrar äro där till öfverbödige?
Här till svarade alla ja.
Hr Landtmarskalcken: Hvad nu dät andra angår,
som Hans Kongl. Maij:t i sitt bref omrörde, så tviflar jag
ingaledes, att de gode herrar äre så gode patrioter och
giärna contribuera till dät, som kan lända till fäderneslandetz
beröm, och varda derföre så myckett villigare att
secundera Kongl. Maij:tz nådige omsårg. Om dee gode
herrar ville hvar och een leta hos sig, så tviflar jag intet,
att icke mycket skall finnas, som kan tiäna till upplyssning
i dät fället, eenkannerligen effter många nambn finnas
uti historierne, som hafva varit förnähme män, män man
kan intet veeta, af hvad familia dbe ähre; såssom jag
intet tviflar, att eij hos något hvar skola finnas gambla
tractater och deruppå sigill och andra tecken, som combinerade
tillhopa med historien skall gifva ett stort buus.
Mången familias genereuse aktioner blifva derigenom nidqvefde,
att man intet veet, af hvilken familia dan eller
dan häfver varit. Om de gode herrar ville med eftertryck
sökia där effter och hvad de finna communicera med
Collegio antiquitatis uti Ubsala, så skulle man innan kort
få se många vackra saaker till historierne och många familiers
beröm utkomma. De gode herrar kunna och sådanna
saaker medh all säkerheet communicera, ty blifva
214
1672.
de straxt restituerade, så snart de hafva betiänt si gh af
dem, låtit dem afcopieras eller afrijtas.
Resol[utio]: Ja, hvad een eller annan kunde hafva eller
finna, skulle dee giärna communicera.
Hr Landtmarskalcken: Yij hafva ännu ett ährende.
Hans Kongl. Maij:tt skickade i går till migli Secreteraren
Wattrang med någre petita, som böndren anhålla om. Och
är Hans Kongl. Maij:t oss så nådigh, att Hans Kongl.
Maij:t intet vill resolvera, för än Ridderskapet och Adelen
hade gifvit Hans Kongl. Maij:t dess underdånigste tanckar
till kiänna.
Deruppå befalte Hr Landtmarskalcken Secreteraren
upläsa det extract, som Hans Kongl. Maij:t hade nederskickat
utur allmogens besvärs 4 § (bil. 9).
Sedan begynte Hans Excell:tz multis och vidlöffteligen
vijsa, att sedan säterijen blefve så många uti
Sverige och taga dageligen till, faller dät bonden myckett
svårt att hålla broar och vägar vid macht; vägarne äre
lijka store och lijka många, och dee, som skola hålla dem
vid macht, taga dagligen af, ty der tillförende een bonde
satt och holt sin bro och väg, där är nu ett säterije, och
seedan förfaller både vägar och broar.
Hr Ståhlarm: Jag veet den socken, som är 90 säterij
uti och allenast någre få bönder, och hafva dee 4 stoora
vägar att hålla vid macht. Der af förfaller både vägar
och broar.
Hr Landtmarskalcken: Om jag skall säija sanningen
och mina tanckar, man seer uti een socken här i
landet 10 ä 12 säterij, och till säterijn blifva de bästa
gårdarna tagne. När nu de bästa böndren läggias till
säteri, huru är det möijeligit, att de andra skola hinna
att hålla alla broar och vägar vid macht? Jag beder, gode
herrar, I ville considerera, att alla villia lickväll nyttia
vägarne.
Hr Gran: Jag finner tvänne slagz säterij, afhvilcket
det eena häfver bönder under sig eller torpare på rå och
röö, om dem är ingen tvifvell de böra hielpa. Män här
kommer att considereras, att många säterij är, som intet
hafva någon bonde eller torpare under sigh, utan är säterij
giort af een eenstaka gård, om den skall vara förplichtatt
att hålla vägröijningh och brobyggningh ?
November.
215
Hr Carl Falckenbergh: Jag kan bevijsa, att den,
som häfver allenast 3 gårdar, häfver 3 säterij och intet
öfver */* milli ifrån hvarandra.
Hr Landtmarskalcken: Jag håller fullkommeligen
der före, att alla böra utan åtskillnad hielpa der till, att
vij hafva goda vägar i landet.
Hr Mörner: Ja, alla säterij.
Hr Carl Sparre: Ja alla säterij utan exception.
Här begynte 3:a classis sig emilian att disputera och
sårla, hvilcket varade öfver een tijma, män änteligen klappade
Hr Landtmarskalcken liuud och sade: Hvilcken
god tingh dät är uti ett land att hafva goda vägar, dät
troor jag, goda herrar, att I nogsampt veeta; och när man
seer till. så är dät Ridderskapet och Adelen, sorn mäst
reser och vill hafva goda vägar; bonden skiöter intet
der om, ty han sitter i sin klöfsadell, och får han ingen
stoor vågh, så rijder han små stijgar; med sin vagn och
kiärra kommer han väll fram, der een careet måtte stå
tillbakas. dag tycker fördenskull dätta expedientet vara
det bästa, att effter Hans Kongl. Maij :t häfver vist Ridderskapett
och Adelen den nåden att intet villia resolvera
häröfver, för än Hans Kongl. Maij:t hade der öfver inhämptat
Ridderskapetz och Adelens betänckiande, altså ville
Ridderskapet och Adelen af een frij villia bevillia der till,
att jempte alla dess bönder och torpare de gårdar, som
bruukas till halfva, så och dee, som arendatorerne sittia
uppå, skola alla hielpa till att hålla broar och vägar vid
macht; och om vägen luppe när sielfva sätehrijet, ville
dee och hielpa till att hålla honom vid macht. Docli att
detta intet skieer af någon obligation, utan af een frij
villia, och ingalunda extenderas till een sådan skylldigheet,
att bonden får der af tillfälle att seija: intet går jag, för
än adelssmannen går medh.
Hr Grass: Dät är då för seent, och går man een
gångh detta in, så måste man lijda länssmannen i gården,
som pantar uth.
Hr Landtmarskalcken: Jag seijer man mitt förslagh;
dee gode herrar råda att giöra hvad eder behagar,
män jag tycker vij böra betänckia oss, för än vij förneeka
detta. Och effter Hans Kongl. Maij:t häfver dän godheeten
emot oss att communicera oss detta, der Hans
216
167a.
Maij:t lickväll effter lagh häfver macht att påläggia oss
dätta, så tycker mig och, att det vore vackert, att vij
viste oss redebogna att af een frij villia offerera oss der
till, allenast vij preeeavera, som jag nu sade, att det intet
blifver een obligation.
Hr Gyllencreutz: Såssom Hans Kongl. Maij:t varder
förmodeligen snart ridandes sin heedersgatu, borde vägar
och broar tå vara röijde och bygde.
Hr Landtmarskalcken: Jag veet ännu ett gått
expedient, om I, gode herrar, med tåhlamod villen höra
migh. Effter vij see, huru nådigh Kongl. Maij:t är, som
intet vill med sin konungzlige myndigheet pålasta oss
dätta, att vij der emot vijsa den villigheet, att alla män,
ingen undantagandes, hielpa till att uprätta alla broar
ooh röija alla vägar, män sedan dät skiedt ähr, intet
vara förplichtade att mehra der till 1
Till detta svarades af classerne intet, utan 3 classen
sårlade alt fort mehr och mehr, så att heela tijden förnöttes
der medh, och effter klåckan var redan 12, proponerade
Hr Landtmarskalcken, att effter dee vore så
stridige i den meningen, vore det bäst att upskiuuta dätta
till nästkommande måndag; i medier tijd kunde hvar och
een bättre betänckia sig här öfver, och rådde Hans Excell:tz,
att de intet giärna skulle uthslå dätta, utan betacka
Kongl. Maij:tz nåde, och att det faller bonden altför omöijeligit
att uthärda med så mycket arbete.
Med detta sluutet dimitterades Ridderskapet och Adelen,
och gaff Hans Excel l:tz Secreteraren befallning att till
måndagen åter sammanslå samptelige Ridderskapett och
Adelen.
Deii 16 Noverabris. -
Hr Landtmarskalcken: Effter dät blifver så seent,
kunna vij intet vänta effter fleere. Dhe gode herrar påminna
sig, huruledes för någre dagar [sedan] blef belefvatt,
att ett extract utur protocollet skulle giöras om dät, som
emellan Hr Steenbergh, mig och Ridderskapett passerat,
och Kongl. Maij:t dät igenom Secreteraren Svan begiäratt,
såssom och Rijkz-Cantzleren sielf der om påmint; altså
1 Meningen afbruten.
2 Sekreteraren Strömskiölds protokoll. Jämf. ofvan sid. 212.
November.
217
häfver Secreteraren Strömskiöld under de andre goda
herrars deputerades direction dätt upsatt.
Hvaruppå upsattet uplästes. 1
Hr Landtmarskalcken: Jag kan nu intet veeta,
huru I, gode herrar, behaga dätta, om der är något uti
att förandra, eller om dätt skall så renoveras, effter Kongl.
Maij:t dätt begiäratt; jag beder de gode herrar ville deras
meningh derom säga. Hoppas och, att dee gode herrar,
som tillstädes voro, när det passerade på Riddarehuusset,
villia gifva mig sina attester. Bad och, att de ville låta
öfversee, om i protocollet finnes dät, som är infört i relation.
Hr Carl Sparre och Hr Carl Falckenbergh påminte
det samma.
Hr Landtmarskalcken: Behagar dhe gode herrar,
att det så renoveras?
l:a classis: Ja.
Hr Ekeblad frågade: Hvem hörde de orden: Om du
det gior de, skulle fanen taga dig?
Hr Landtmarskalcken: Dhee gode herrar veeta dät,
som tillstädes vore, och veet Öfverste Gyntersbergh däth.
Hr Carl Falckenbergh: Det finnes i protocollet;
man lembnar hvar och een att exprimera sina egne ordh.
Hr Ekeblad sade alla böra exprimera dhe orden
dhe hörde.
Hr Landtmarskalcken frågade, om det, som [är]
upläsit, skall så renoveras.
Hr Gran pro 3:a classe: Ingen häfver här att seija
der emot.
Hr Ståhlarm: Största klagan är Secreterarens, och
Ridderskapet tager den an, der dock Gref Steenbergh
den nekar.
Hr Falckenberg: 2:a classis är till fredz.
Hr Gyllenstierna: l:a classis är der med till fredz,
att det så renoveras.
Ståhlarm meente, man måtte påminna, att man intet
antager Secreterarens klagan.
Hr Landtmarskalcken begiärte Strömskiöld måtte
dät renovera låta.
1 Se eista bilaga».
218
1072.
Don 18 No venibris.
Sedan Ridderskapet och Adelen var sammankommit,
sade Hr Landtmarskalcken: I påminnen eder nu, gode
herrar, huruledes vij intet hinte seenast afgiöra den saaken,
som Hans Kongl. Maij:t häfver remitterat hijt angående
böndrens besvär om vägröijningh och broobyggningh. Jag
förmodar nu, att I håfven dät boos eder öfverlagt, hui-u
skiäligit dät är, att vij hielpa der till. Böndren beklaga,
att säterijn ökas; dät är sant nogh, och derigenom kommer
stoor last på bonden. Derföre hafva de begiärat, att Hans
Kongl. Maij:t ville finna medell, att dee måtte blifva lijsade.
Såssom Hans Maij:t häfver nu communicerat oss
denna saaken, så skulle Hans Maij:t och giärna see, att
hon hoss oss blefve så öfverlagder, att bonden på något
sätt måtte blifva hulpen. Alla veela vij bruuka vägar
och brooar, och dät faller omöijeligit för bonden att taga
mehra på sigh. Yij are och dee förnembsta, som söckia
största commoditeten; vij måtte och hielpa till, att sådant
kan blifva hållit vid macht. Nog kommer bonden fram.
Vij måste och ährkiänna dät för een särdeles nåde, att
Hans Kongl. Maij:t häfver velat communicera oss dätta;
elfter lag så häfver Hans Kongl. Maij:t macht och myndigheet
att påläggia, effter lagen vill och biuder, att alla
skola hielpa till att hålla brooar och vägar vid macht.
Denna Hr Landtmarskalckens proposition uptog 3
classen med ett stort särl, beståendes af den meningen,
att de till sådant intet kunde förstå sigh.
Omsider klappade Hr Landtmarskalcken liud, begiärandes
att classerne ville seija deeras mening.
Hvarföre sades 3:se classis votum af Hr Landzhöfdingen
Gustaf Duwalt: Här uti 3:a classe finnas dee
intet obenägne till det, som böndren begiära angående
broobyggningh, vägröijningh och prästegårdarnas vedmachthållande,
så att dhe hålla för skiäligit, att alla Ridderskapetz
och Adelens bönder, så utom som inom rå och
röö, med alle skattlagde torpare, fougdar och alla andra
betiänte, alla backstufver oeh inhysses folck skola hielpa
till att hålla brooar och vägar vid macht uti den socken
de boendes ähre, män derifrån frijkalla de alla säterijn,
antingen dee besittas af ägaren sielf eller någon arendator
eller till helfften bruukas; sådanna alle skola niuta
November.
219
samma rätt som herren, så och alla oskatt agde torpare.
Här vid påminte dee och, att effter det offta finnes, att
hoos skatteböndren sittia offta 6 ä 8 stycken starcka karar,
att dee så väll som dheras torpare effter mantahlet hielpa
till vägerödningen och broobyggningen. Der till med att
såssom dhe, hvilka hafva järnbruuck, fahra mycket illa
med brooar och vägar, alt derföre tycker tredie classen
billigt vara, att dee, som järnbruuk hafva, blifva tillhåldne
att hålla brooar och vägar vid macht. Man veet och, att
många ofrälssesmän vara af Hans Kongl. Maij:t benådade
med frelssefrijheet; dee samma böra ochså hielpa till att
hålla brooar och vägar vid macht. Hvad kyrckiebyggnaden
och prästegårdars vidmachthållande anbelangar,
så kunna dee dät intet annorlunda förstå, än att dät ma
skie gonom deeras bönder, så att säterijen blifva alldeeles
frij derföre. Om skall seija dee, dät samma finnandes
billigt, att deeras bönder, fougdar, betiänte och skattlagde
torpare utom och inom råå och röö blifva dertill upbudade,
män af säteriet fordras intet.
2:a classens votum. Hr Ståhlarm: Hvad som böndren
hafva genom deeras hos Hans Kongl. Maij:t inlagde besvärspuncter
begiärat, och hijt till Ridderskapet och Adelen
af Hans Kongl. Maij:t communicerat är, dät considerera
vij här uti vår classe vara af 3 momenta: 1. Om broohåldningh
och vägerödningh, att Ridderskapet och Adelen
måtte af deeras säterijn hielpa till sådant arbete, antingen
dee dät sielfva besittia eller bärt arenderat hafva eller
och till helfften låta bruuka. 2. Att dee och i lijka måtto
skola af deeras säterier hielpa till kyrckio- och prästegårdzbyggnaden.
3. Att adelsman måtte af dess säterij
sända sitt fålck till skall. Ad 1 respfonderas], att vij
mäste deelen stanna uti dee tanckarna att söckia hos Hans
Maijrtt den nåden att förskonas för dät besväret att af
sielfva sätegården hielpa till broo- och vägbygningh, hvilcken
frijhet våra arendatorer och dhe, som bruuka sätegården
till hälfften, hafva i lijka måtto att niuta tillgoda, så att
vij hålla dät för nödigt att afböija dätta i tijdh, att derigenom
förtaga länssmannen tillfälle att draga oss för lagh
och rätt oeh beläggia adelssmann med böter; men i det
öfriga finna vij 3:se classis votum gått och blifva där
vidh. Ad 2 punctum respfonderas]: Hvad kyrckie- och
220
1672.
prästegårdzbygnaden vidkommer, så finnes nogsampt, att
Ridderskapet oell Adelen giöra sitt der till, men villia
lickväll, tå dät påbudet varder, för deeras säterijn aldeles
varda befrijade; män deras betiänte måge där till hållas,
allenast bygningen intet skieer öfver dät lagen i sådant
måhl befaller.
1:® classis votum. Hr Conrad Gyllenstierna:
Yij tyckia, att vij böra tacka Konungen för den nåden,
som oss vederfaren är, att Hans Kongl. Maij:tt häfver
communicerat oss böndrens besvär. Och såssom bonden
häfver sielf gifvit anledningh excipera vära säterien, altså
villia vij och i underdånigheet bedia Hans Kongl. Maij:t,
att han förunnar oss vid sielfva säteriet dän frijheeten,
att antingen dät besittes af ägaren sielf eller är bärt
arenderat eller och bruukas till hälfften, att det för broooch
vägebygningh och rödningh må frie vara. Män väre
bönder, skattlagde torpare, fougdar och alla andra betiänte,
dee skola vara skyldige att hielpa till brooars och vägars
vijdmachthållande. Hvad prästegårdarnas och kyrkiobygningen
anbelangar, så hafva de nogh contribuerat der
till. För [den] skull villia dhee och hafva deeras säterien
frija, män deeras bönder och skattlagde torpare, fougdar
och alla andra betiänte måge till skall blifva upbudade.
Effter Ridderskapet och Adelen således denna saak
genom dess voterande sluutet hade, och tijden var förleeden,
dimitterades Ridderskapett och Adelen.
Den 19 [Novembris].
Passerade intet annat, än Hr Landtmarskalcken var
med det förordnade utskåttet öfver riddarhuussaakerne.
Den 20 Novembris.
Alla Stendernas utskått af propositions Esta punct
voro då på Slåttet, och seedan the een stund uti cantzeliesahlen
hade förtöfvat, kommo någre Rijkzens Rådh nider,
såssom Hans Excelktz Hr Erich Sparre, Hans Excellitz
Hr Axel Sparre, Hans Excelktz Hr Gustaf Soop, Hans
Excelktz Hr Svante Baneer.
Då begynte Hr Landtmarskalcken: Såssom Hans
Kongl. Maij:t nådigst häfver behagat att proponera låta
för Rijksens Ständer om Hennes Maij:t Dråttning Chri
-
November.
221
stin;» eventual inkombst i rijket, så häfver och Ridderskapet
och Adelen samma sak sin emellan öfverlagdt och
kunna intet annat see, än at dät skulle vara gått, om
Hennes Maij:t Dråtning Christina kommo in uti rijket, ty
förutan dät att stoore medell blefve derigenom uti rijket,
så kunde det genom Gudz nåde henda, att Hennes Maij:t
vordo sig betänkiandes och kommo åter till rätte religion
igen. Men der hoos bedia Ridderskapet och Adelen Hans
Kongl. Maij:t på det underdånigste, att Hans Maij:t sin och
sitt rijkes säkerheet så varder i acht tagandes, att deraf
intet någon olycka må upväxa hvarcken uti religionen
eller uti andre tillfällen. Och förmoda Ridderskapet och
Adelen, att Hans Kongl. Maij:t detta deeras välmente
svar uti nåder uptagandes varder.
Erckiebiskopen Doctor Stigzelius: Såssom Hans
Kongl. Maij:t häfver befalt oss gifva vårt betänckiande
öfver Hennes Maij:tz Dråtning Christin® hemkombst uti
rijket, så hafva vij intet fullkommeligen fattat någon mening
deröfver, ty vij hålla den saken af een stoor vicht.
Så äre lichväll några af den meningen att intet sluuta
något vist här uti, utan upskiuta, till dess vij få vist
veta Hennes Maij:tz villia, om hon sielf sådant häfver
begiärat, eller om hennes Envoyé häfver det utaf sig sielf
tahlt; men skulle det så vara, att Hans Kongl. Maij:t
funne gått att låta Hennes Maij:t komma in, så försee vij
oss till Hans Kongl. Maij:tt, att Hans Kongl. Maij:t låter
så försäkra sigh och rijket, att ingen skada skier af hennes
inkombst, och att hon intet får taga in någon lärd präst
eller munck, utan een olärd och secular munck, och att
hon derhoos måtte hafva een evangelisk präst. Yij veeta,
hurudant fålck dee Påviske ähro; vij kunna intet tillfyllest
ackta oss för dem. Konungen är een ung herre;
skulle dee Påviske få genom henne något tillfälle, så hade
vij mycket att fruukta. Skulle dätta vara ett medel att
få henne ifrån dän påviske religion, så vore det väll, om
hon kommo in uti rijket. Män där hoos kunde hon vara
orsaak till mycket ondt.
Borgmästaren Jerner: Såssom Hans Kongl. Maij:t
häfver genom någre af Rijkzens Råd låtit föreställa oss
een fråga angående Hennes Maij:t Dråttningh Christin®
inkombst uti rijket, i fall hon söckte att komma in, så
222
1672.
hafva vij det öfverlagt och kunna intet annat än bekiänna,
att det vore myckett nyttigt, att Hennes Maij:t kommo
in för dee stoore medelens skull, som där ute betahlas.
Och kunde man förmedelst trognas förböner hoppas, att
Hennes Maij:t kommo till een rätt bekiännelsse. Män
såssom lätteligen kunde deraf härflyta någon fahra, så
förmoda vij, att Hans Maij:t sigh på hästa sättet försäkrar,
eenkannerligen att hon inge jesuiter förer med sigh in uti
rijket, och att all fahra så för rijket som Konungen afböijes.
Bonden tackade för den befallning, som Kongl. Maij:t
hade gifvit dem att seija deeras mening om Dråttning
Christin* hembkombst i rijkett. Så önska dee, att hon
kunde komma hem, effter hon förtärer stora medell der
ute. Män såssom dee intet förstå detta, så hemskiuta dee
dät uti Hans Kongl. Maij:tz nådigste behaag, män där
hoos underdånigst bediandes, att Hans Kongl. Maij:t intet
släpper henne in, utan hon försäkrar Hans Kongl. Maijrt
ifrån all fahra.
Sedan Ständernas utskått således häfver gifvit deeras
svar, betackades dee af Rijkzens Radh för den trooheet
och försårgh dee vijsa sig bära till Kongl. Maij:t och
rijkzens säkerheet. Hvarmed Rijkzens Råd togo deeras
a bträde, och uthskåtten skildes ifrån hvarandra.
Den 21 [Novembris].
Föreföll intet, ty ehuruväll Hr Landtmarskalcken var
tillstädes, så kommo dock inga tillstädes, så att Hr Landtmarskalcken
vart tvungen att gå aff Riddarhuussett.
Den 22 [Novembris].
Satt utskåttet öfver riddarhuussakerne.
Den 23 Novembris.
Ridderskapetz och Adelens sampt dhe andre Ständernas
utskått öfver dhe uthrijkes affairerne voro på
Slåttet, tå Secreteraren Höghusen kom nider och för
Ständernas utskått upläste een deduction, hvaruti Hans
Kongl. Maij:t vidlöffteligen remonstrerade rationes till
dee foedera, som emellan Svärige och Frankrijke voro
sluutne.
November.
223
Den 25 Novembris.
Var åter samma utskått på Slåttet, tå Secreteraren
Höghusen upläste ett scriptum, som han kallade modus
agendi, innehållandes Hans Kongl. Maij:tz tanckar och förslagh,
huruleedes Hans Kongl. Maij:t täncker uti desse
bullersamma tijder fatta sine consilier.
Der effter kom Secreteraren Grenstedt och upläste för
utskåttet någre breef och acter jempte ett project af ett
förbundh, som Hans Kongl. Maijt:z Resident uti Rägensburgh
hade upsatt, hvaruti någre Tyske förstår förmeenas
att sammanträda att hålla Tysklandh uti roo.
Dereffter sade Hr Landtmarskalcken: Effter Hans
Kongl. Maij:t häfver nu gifvit Rijkzens Ständers utskått
een uthförlig information om alt det, som anser de uthlänska
affairerne, om eder (o: I), gode herrar, derföre finna
nödigt häröfver sin emellan vidare att öfverläggia, eller om
icke säkrast vore att hemskiuuta detta uti Hans Kongl.
Maij:tz gåttfinnande, alldenstund Hans Maij:tt lärer alt så
laga att rijket mår väll? Vij hafva fuller hört upläsas een
hooper acter, män om vij skulle kunna där af hafva fattat
een så noga kundskap om alla sakernas beskaffenheet, att
vij skulle understå oss att föreskrifva något? Jag håller
för bäst, att vij hemskiuta dätta Konungen.
Såssom detta förslaget änteligen effter lijtet discurerande
fans för gått, [resolverades] att nest tackseijelsse
för den communication, som Hans Maij:tt häfver behagat
meddela Rijkzens Ständer öfver dess rijkes utländska tillståndh,
hemställa dätta uti Kongl. Maij:tz händer.
Hr Landtmarskalcken: Skola vij tå upsättia dätta
skriffteligen?
Erckiebiskopen: Som eder, gode herrar, behagar.
Hr Lilliehöök: Såssom Hans Kongl. Maij:t häfver
dät oss genom een skrifftelig proposition föreställt, så
tyckes det och fodras, att vij skriffteligen svara.
Hr Landtmarskalcken: Så villia vij vara betänckte,
att dät upsättes, män effter tijden är redan förliden, kan
denne gången intet mehr företagas.
Den 26 Novembris.
Sammankom åter Ständernas utskått öfver dee utlänske
affairerne, och tå dee en stund uti cantzeliesalen
224
1672.
hade fördröijt, kom Rijkz-Cantzleren med några Rijkzens
Råd nider, tå Hans Excelktz Rijkz-Cantzlern öfvergaf
till Hr Landtmarskalcken Hans Kongl. Maij:tz proposition,
(bil. 10), säijandes der hoos att Hans Kongl. Maij :tt häfver
förordnat honom tillijka med någre deere af Rijkzens Råd
att träda tillsammans med Rijkzens Stenders uthskått,
att gifva dem vid handen, att såssom Rijkzens Ständers
utskått hafva af dee acter, som för dem äre blefne upläsne,
giort sig informerade om dee utrijkes affairerne,
och Kongl. Maij:t giärna söker att styreka sina consilier
af sine trogne undersåtares inrådande, altså förvänter Hans
Kongl. Maij:t. att dee nu utan längre drögzmålil med
deeras svar ville inkomma, och förseer Hans Kongl. Maij:t
sig till dem, att dee dätta värcket, som dee hafva hafft
under händren, med all tilbörlig secretesse menagera, påminnandes
sig huruledes anno 1642 ett stort värck förehades,
hvilcket och blef tå ett därtill förordnat uthskått
communicerat, och så lyckeligen, att dät intet spordes,
för än effecten var deruppå, förmodandes och nu däth
samma. — Sedan proponerade Hans Excelktz, att ehuru väll
Hans Maij:t giärna hade gått forbij att vijdare besvära
Rijkzens Ständers utskått, så kan Hans Maij:t intet gå
förbij att comiminicera till utskåtten någre ährender, och
först huruledes Hennes Maij:t Dråttningh Christina: Envoyé
häfver gifvit tillkienna sig hafva tvänne bref till
Hans Kongl. Maij:t, den (o: det) eena ifrån Påven, dät andra
ifrån hänne. Män såssom dät är een mäckta ovanlig ting
att correspondera med Påven och kanskie något betänckeligit
dät att emottaga, för än man viste, huru dät vore
skrifvit, altså häfver Hans Maij:t begiärt, att Envoyén
ville meddela een copia af Påvens bref, dät han förvägrade,
seijandes sig intet hafva ordres att gifva någon copia,
der sielfva brefvet intet blefve emottagit. Män omsijder
häfver han läst för Commissarien copian, och är funnit,
att brefvet är mycket höfligit, och i det stället han kallar
andra potentater filios, kallar han vår konung Regiam
Majestatem. Så mycket man häfver af copian hint minnas,
sä anseer dät Påhlens fahrlige tillstånd för Turcken, och
att Påven råder Hans Kongl. Maij:t att låta sig Pålandz
obestånd vara om hiertat. Dråttning Christinae bref anseer
det samma, och tänckier Hans Maij:t att svara henne
November.
225
och unskylla, att Hans Maij:t intet kan inlåta sig uti
någon correspondence med Påven, men där hoos låta veeta,
att fast Påvens bref intet hade varit, så häfver Hans
Maij:t af sig sielf nogsampt kommit Påhlandz älände och
svåra tillstånd ihugh. — Sedan så vill Hans Maij:t hafva
Rijkzens Ständer påminte om lagens revision, att den
måtte företagas och så vijda, sorn möijeligit är, fortsättias.
— Dät sidsta anseer ett värck, som Doctor Odelius häfver
giort, och såssom Hans Maij:t giärna seer, att den rätta
religionen blifver på alla sätt styrckter, alltså är Hans
Maij:tz nådigste villia, att Rijkzens Ständers utskått taga
samma arbete för sig och dät öfverseer, och seedan så
väll deröfver som dee förrige ährenderne meddehla Hans
Kongl. Maij:t deeras underdånigste trogne tanckar.
Sädan Hans Excelktz dätta således hade proponerat,
tog Hans Excelktz med dee öfrige af Rijkzens Råd afträde,
och seedan een stund deröfver vart discurerat, blef
deruppå af Rijkzens Stenders utskått således svarat, som
bil. 15 uthvijsar.
Den 28 Novembris.
Sammankom Rijkzens Ständers utskått öfver propositions
l:a punct på Slåttet, tå Hans Excelktz RijkzCantzleren
med dhe öfrige af heela Senaten kom nider.
Tå begynnte Hans Excelktz Rijkz-Cantzleren: Såssom
Rijkzens Stender månde för någre vecker seedan begiära
af Hans Kongl. Maij:t tillstånd att få conferera med Rijkzens
Råd, och Hans Kongl. Maij:t månde dät i nåder efterlåta,
och såssom I, gode herrar, tå läten märkia eder att
villia blifva vid sahl. Konungh Carl Gustafs försäkringh,
hemskiutandes således till oss att förmå Hans Maij:t der till,
altså hafva vij och varit sårgfällige derom. Yij glädia oss
högeligen der öfver, att Hans Maij:t häfver så nådigt emottagit
vår påminnellsse och sig således förklarat att villia
försee Ständren och rijket med samma försäkring som hans
sahl. Herr fader. Och hafva vij fördenskull låtit upsättia
här ett concept, det I, gode herrar, velen låta eder föreläsa
och seedan vijdare med edre medbroder öfverläggia.
Seedan conceptet af försäkringen var utaf Statssecreteraren
Oliwencrantz upläsit och till Hr Landtmarskalcken
öfverantvardat, sade Hr Landtmarskalcken: Ridder
Sv.
Riddersk. o. Adels riksd.-prot., XI. 1672. 15
226
1672.
skåpet och Adelen uptaga med skyldig veneration den
försårg, sorn deeras Excelker hafva behagat draga för
rijkzens vallfärd, glädiandes sig högeligen öfver Hans
Kongl. Maij:tz goda och dygdige hiertelag, som behagar
försäkra sina undersåtare om sit christmilda regemente,
hvarföre Ridderskapet och Adelen af hierttat önska, att
det måtte af Hans Kongl. Maij:t uti een lyckelig och god
stund blifva anträtt, lyckeligen och väll fört, lyckeligen
och väll ändat, Gud till ähra, Hans Maij:t till eevigt beröm
och heela rijket till fromma, säkerheet och vallgång.
Sedan Hr Landtmarskalcken hade tahlt, fullfölgde
Biskopen i Linköping Doctor Terserus, betackandes
Rijkzens Råd, som hafva uppå sig den mödan tagit att
förskaffa samptelige Rijkzens Ständer Konungens försäkringh.
Dhe tacka och Kongl. Maij:t, som vill taga
sig den svåra regementzbördan uppå, den dee med deeras
böner hoss Gudh giärna villia understödia.
Sedan talade Borgmästaren Jerner och Bonden,
tackandes i lijka måtto Deras Excelker för deras möda
att förskaffa försäkringen, önskandes derjempte Hans
Maij:t ett lyckosampt regemente.
Den 29 Novembris.
Kommo samptelige Ridderskapet och Adelen på Riddar -  huusset tillstädes, tå Hr Landtmarskalcken åter mycket
beklagade, att så få sig instelte, der dee lickväll viste så
vichtige ährender förehades. Sedan refererade Hr Landtmarskalcken
livad som var uppe på Slåttet uti conferencen
med Rijkzens Råd angående Kongl. Maij:tz försäkringh
förelupet, huruledes Hans Excelktz Rijkz-Cantzlern hade
förtröstatt samptelige Rijkzens Stender om een god konung,
som ingen difficulteet droge att försäkra sina undersåtare
på samma sätt, som hans sahl. Herr fader dät vid sin
croning häfver giordt, och till den ändan meddelte Hans
Excelktz Rijkz- Cantzleren ett concept af samma försäkringh,
och alldenstundh conceptet ähr alldeles lijka
lydande medh sahl. Konung Carl Gustafs, så förmodas att
och intet skall nu vahra till seija der emot; män så kan
conceptet lickväll upläsas.
Hvilcket ochså skiedde, och blef det af samptelige
Ridderskapet och Adelen så för gått funnit och approberat.
December.
227
Dereffter företogz besvärspuncterne, så att dhe blefve
upläsne (bil. 11), hvilcket vahrade till klåckan öfver 12.
Och när de vore ändade, dimitterades Ridderskapet
och Adelen, seedan detta efterstående utskått var förordnat
att sättia besvärspuncterna uthi ordning:
[Af] 3 classen: Hr Gyllenanckar.
» 2 classen: Hr Landzhöfdingen Mauritz Påsse.
» 1 classen: Hr Axel Rosenhane.
Den 2 Decembria.
Sedan samptelige Ridderskapet och Adelen voro på
Riddarhuusset försambladhe, blefve dess gravamina upläsne
(bil. 11).
Der effter sade Hr Landtmarskalcken: Inspectoren
Chrispinus [Flygge] häfver lagt in een supplication. Nu
häfver jag svårt att tahla i denna saken, alldenstund
Axel Sparre, som igenom supplication angrijpes, är min
svåger; men alldenstundh jag veet, att Hr Axel Sparre
häfver så mycket drifvit, att denna saaken måtte komma
till utslag, och det uti supplication finnes några olijdelige
ord, ty beder jag, gode herrar, att I villen gifva min
svåger communication deraf. Jag försäckrar Monsieur
Flygge, att om någon häfver söckt uthslag uti saken, så
häfver Axel Sparre dhät giort.
Hr Taubenfelt: Först så begiära vij, att supplicationen
måtte upläsas.
Hr Carl Sparre: Jag vet intet, om vij kunna befatta
oss med denne saaken, alldenstundh hon af Kongl.
Maij:t är hänskuten till lag och dom.
Hr Landtmarskalcken: Saken ligger under Konungen
; vij försee oss, om vij befatta oss med henne, män
alldenstund Hr Axel Sparre deruthi hårdeligen angrijpes,
ty begiärar jag, att honom måtte meddelas en afskrifft.
Dereffter befalte Hr Landtmarskalcken Secreteraren upläsa
supplication.1
Tå det var skiedt, steg Inspectoren Chrispinus
Flygge fram, recommenderandes sin saak till Ridderskapet
och Adelén uti bästa måtto, seijandes det hvar
redelig adelsman borde af hans ofärdh taga sig ett exem
-
1 Se sista bilagan.
228
1072.
pel, som uthaf Hans ExcelLtz Hr Axel Sparre är så försåteligen
och illa vorden hanterader, hvilcket borde så
mycket mehra behiertas, som han voro een Cronones betiänte
och för Kongl. Maij:tz tiänst skull så illa hanterader;
han kunde för blygd skull intet vijsa sig ibland
fålck, för än han finge tillbörlig satisfaction, och effter
han viste, att saken voro uti den Kongl. Håffrätten uthagerad,
alltså är hans ödmiukaste bön, att Ridderskapett
och Adelen ville genom dheras krafftige recommendation
hielpa honom hoos Hans Kongl. Maij:t, att dommen måtte
uppenbarligen blifva afsagder. Mädan Chrispinus Flygge
detta tahlade, öfverföll honom gråten, tå han continuerade
således: Jag häfver således söckt att comportera mig
emot hvar man, att ingen skall hafva uti något att beskylla
mig. Mången redskaffens cavalier häfver jag på
min höga öfverheets och förmans befallning betalt vackra
penningar. Ähr det nu någon, som kan bevisa mig, att
jag på något sätt häfver giort någon förnähr eller afkorttat
det han hafva borde, han stige up. Sluutandes
bad han åter, att Ridderskapet och Adelen ville hafva
honom och hans saak i bästa måtto recommenderat.
På detta Inspectoren Chrispinus Flygges tahl svarades
med ett murmell, att honom ingen för sådant beskylla
kunde, utan det låffordet gifva, att han som een redelig
man hvar och een mött häfver. Detta sades af 3:a classe
med några af 2:a classe.
Hr Taubenfelt: Jag förmodar, att Hans Maij:t intet
skall taga illa up, att vij recommendera hans saak till
det bästa.
Hr Landtmarskalcken: Jag troor, att det blifver
intet väll uptagit, ty Hans Maij:t häfver ju befalt Håffrätten
att afhielpa saaken.
Hr Axel Rosenhane: Effter jag häfver hört, att
Håffrätten grijpes något an utaf Flyggen, så begiärar jag
på Håffrättens vägnar en copia af supplication.
Hr Landtmarskalcken: Gode herrar, jag beder, att
I villen seija eder meningh.
3: se classis votum. Hr Landzhöfdingen Gustaf
Duvalt: Största deelen äro i den meningen, att effter
supplication intet annatt innehåller än att få utslag, att
Ridderskapet och Adelen ville genom ett utskått söckia
December.
229
Hans Kongl. Maij:t der om; största deelen, dock intet alla,
äre af den meningen. Sedan seija dhe och, att supplication
kan communiceras Hans ExcelLtz.
2:a classen. Hr Gustaf Ribbing: Effter denna saaken
är af Hans Kongl. Maij:t skiuten till lag och rätta,
hålla dhe säkrast att intet befatta sig der med. Men att
Hans Excell. Hr Axel Sparre och Assessoren Hr Axel
Rosenhane få copier af supplication, det hålles skiähligit.
1:® classis votum [sades] af Hr Conrad Gyllenstierna,
hvilcket uti alt stembde öfver eens med den
andra classen.
Sedan befalte Hr Landtmarskalcken att tillställa Hans
ExcelLtz Rijkzrådet Hr Axel Sparre så och Assessoren
Hr Axel Rosenhane hvar sin copia af supplication, hvilcket
och samma dagen blef effterkommit.
Samma dagen blefve desse effterfölliande förordnade
att upsättia ett project på en skogzordning, huru alla
högdiur med alle andre nyttige diur och fåglar skulle
blifva conserverade och alla rofdiur utödde. Och [voro]:
Af 3:a classe:
Hr Burén, Hr Julihammar,
Hr Anders Krus, Hr Öfverste Gyntersbergh.
Hr Uggla,
Af 2:a classe:
Hr Carl Falckenbergh, Hr Tott.
Hr Carl Hård,
Af l:a classe:
Hr Evert Horn, Hr Carl Bonde,
Hr Hans Ulfsparre, Hr Clas Baneer.
Detta utskåttet blef beordrat att effter dess lägenheet
komma tillsammans att öfversee skogzordningen, att upsättia
där öfver ett project, som in forma supplicationis
kunde till Hans Kongl. Maij:t öfvergifvas (bil. 12).
Den 3 Decembris.
Uthskåttet öfver uthrijkes och inrijkes affairerne voro
medli dee andra Ständernas utskått uppe på Slåttet uti
stoora cantzliesahlen, tå Hr Landtmarskalcken [säde]:
I lären, gode herrar, nu nogsampt påminna eder oss ännu
230
1672.
hafva 3 ährender att öfverläggia, såssom: 1. Om Dråttning
Christinas och Påvens recommendation för Påhlen,
2. om kyrckioordningens och lagens revision, och 3. Odelii
book. Om I, gode herrar, håfven nu, som sagt var, öfverlagdt
desse ährenden, så kunde vij gifva Hans Kongl.
Maij:t svar, ty tijden lijder, och Hans Kongl. Maij:t viU
hafva ändskap på Rijkzdagen.
Erckiebiskopen Doctor Stigzelius: Ja, vij önska
och, att det måtte snart ändas. Allmogen klagar sig
nog; derföre och Ridderskapet och Adelen ville låta oss
veeta deeras tanckar, så kan skie vij kunna rätta oss
dereffter.
Hr Landtmarskalcken: Jag finner bäst att gåå
den vägen, att ehuruväll heela christenheetenes välfärd
reqvirerar att secundera Påhlen emot Turcken, män såssom
Hans Kongl. Maij:t intet veet, hvad andra potentater der
till villia giöra, så kan Kongl. Maij:t intet allena sättia
sig uti olägenheet, ty skulle Kongl. Maij:t secundera
•Påhlen, så kunde andra taga tillfelle att incommodera
Sverige; derföre är tryggast att see, hvad andra potentater
villia giöra, tå Kongl. Maij:t väll kan fatta sine mesurer.
Jag håller mycket betänckeligit att råda Kongl. Maij:t
något vist, och derföre bäst hemskiuta detta uti Kongl.
Maijrtz nådigste gåttfinnande.
Doctor Terserus, Episcopus uti Linköping: Det synes,
att Turken anfaller Påhlen med all macht.
Hr Landtmarskalcken: Det är sant, män Turcken
är alldeles odugelig emot Påhlen. Puffendorf häfver
skrifvit, att Keij sarén häfver uthlåtit sig myckett väll
om Kongl. Maij:tz proposition angående Påhlen. Men
såssom det alt är uti general termer, så är dhet mycket
osäkert för Sverige att allena lasta sådant på sigh. Eij
heller häfver Påhlen något vist svar utaf Ryssen.
Doctor Emporagrius: Det är på det sättet bäst, att
Hans Kongl. Maij:t töfvar, till dess det vijsar sig, hvad
dhe andre potentaterne villia giöra.
Borgmestaren Jerner: Vij skulle giärna see, att dhen
fabran, som tyckes tillstunda för christenheeten af Turckens
anfall uti Påhlen, kunde af boijas. Men huruledes det
kan af Sverige skie medh Kongl. Maij:tz och rijkzens
säkerheet, för än man kan see, hvad andre potentater
December.
231
och förstår inclinera till, det lembnar Borgerskapet uti
Kongl. Maij:tz händer.
Doctor Emporagrius: För all ting måste man söckia
att fly gemenskap med Påven uti detta värcket, lydandes
apostelen Pauli förmaning, som rådher att icke fly allenast
det onda, utan och det som synes vara ondt.
Hr Landtmarskalcken: Skola vij derföre låta upsättia
ett sådant svar, att Kongl. Maij:t som een christen
och medlij dande Konungh behiertar Påhlens elendige tillståndh,
men dock således omfattar dess vällstånd, att
Kongl. Maij:tz egit rijke intet kommer uti någon fahra,
och att Kongl. Maij:t först afseer, hvad dee andra potentaterne
villia giöra?
Omnes: Ja, det är väll.
Hr Landtmarskalcken: Håfven I, gode herrar,
något tänckt på Påvens bref, om Kongl. Maij:t skall
svara Påven eller Dråttningh Christina?
Doctor Stigzelius: Det är något betänckeligit att
inlåta sig uti brefväxlande med Påven.
Doctor Terserus: Dhet är bäst hemställa detta
Hans Kongl. Maij:t.
Doctor Emporagrius: Man måste intet låta Påven
få den ähran.
Hr Landtmarskalcken: Så hemställes och detta
uti Kongl. Maij:tz gåttfinnande?
Omnes: Ja, det är bäst.
Hr Landtmarskalcken: Hvad hafva vij att svara
om kiörkieordningen och lagens revision? Mån icke bäst
att förordna der till någre deputatos, som dät till nästa
Rijkzdag kunna giöra ferdigt?
Doctor Stigzelius: Med lagens genomseende kunde
det skiee. Män effter kiörkieordningarne ähre af så många
upsatte, så kan behöfvas längre tijdh.
Hr Landtmarskalcken: Kan skie det vore bäst,
att Rijkzens Ständer finna dätt arbetet vara af den vidlöfftigheet,
att det uti hast intet kan sig så låta giöra,
och derföre villia vara omtänckte att förordna någre af
deeras närmast vid handen varande medell och medbroder,
som emellan Rijkzdagarna kunna taga det för sig, och
seedan dät är giordt hemstella dätt Hans Kongl. Maij:t?
Och skola dee förordnade uti detta föllia den förordning,
232
1672.
som på dhe förrige Rijkzdagarne, eenkannerligen 16(54 och
1668 fattade ähro.
Detta behagades af alla Ständernas utskått.
Hr Landtmarskalcken proponerade och om Odelii
book, hvaröfver blef resolverat, att någon måtte af alla 3
Stenderne committeras, som samma Odelii scriptum genomsåge,
och sedan således, som dät finnes värt vara, måtte
utgå antingen för ett publico ecclesire scripto eller som
eens lärdh mans arbete.
På detta sättet skulle svaret till Kongl. Maij:t inrättas,
som och finnes bil. 15.
Den 4 Decembris.
Var åter det utskåttet öfver uthrijkes affairerne upkallat,
tå intet annat föreföll, utan Secreteraren Höghusen
kom nider och läste för Ständernas uthskått några
Kongl. Maij:tz Legaters bref.
Sedan kom befallning nider till Hr Landtmarskalcken,
att han skulle komma up till Hans Kongl. Maij:t med 2
af hvar classe.
Derföre tog och Hr Landtmarskalcken med sig:
Af 3:a classe:
Hr Siöbladh, Hr Licton.
Af 2:a classe:
Hr Carl Falckenbergh, Hr Rammel.
Af l:a classe:
Hr Landzhöfdingen Lilliehöök, Hr Wolmar Wrangel.
När Hr Landtmarskalcken medh uthskåttet var
kommen up uti stoora rådcammaren inför Hans Kongl.
Maij:t, proponerade på Konungens vägnar Hans Excelktz
Rijkz-Cantzleren således, att såssom Hr Axel Sparre
häfver hoss Hans Kongl. Maij:t insinuerat een supplication1
och bijfogatt een copia af den supplique, som
Chrispinus Flygge hoos Ridderskapet och Adelen häfver
inlagdt; såsom det nu intet tillkommer Ridderskapet
och Adelen att uptaga sådant, så häfver och Hans
Kongl. Maipt med een serdeeles nåde försport, att Ridder
-
1 Denna supplik finnes bland riksdagsncta i Riksarkivet.
December.
233
skåpet och Adelen sig intet hafva der medh veelat
befatta. Och alldenstund Hans Maij:t intet veet, hvad
som egenteligen kan vara förelupit, ty är det Hans
Maij:tz nådigste villia, att Hr Landtmarskalcken låter
skriffteligen upsättia sådant, jembväll alt det, som anseer
Gustaf och Erick Koskullers comportementer. Ty
det är Hans Maij:t förekommit, som skulle Gustaf Koskull
genom sin broder hafva inlagdt een retorsionsskrifft, nu
sedan han är med een svår domb belagd och effter Kongl.
Maij.tz befallningh förvist Riddarhuusset. Om Ridderskapet
och Adelen see effter, hvad som uti sahl. Kongl.
Maij:tz Carl Gustafs tijdh är passerat angående Gyllenax,
som och söckte Ridderskapets och Adelens intercession,
och huru onådigt Hans sahl. Kongl. Maij:t det uptog, så
lära de der af få tillfälle att efftertänckia, huru vida
Ridderskapet och Adelén sig med sådanna saaker kunna
befatta. Förutan det så häfver Chrispinus Flygge inga
skiähl att beklaga sig; Hans Maij:t häfver på det högsta
varit bekymbrat att låta den saaken blifva af Håffrätten
afhulpen.
Hr Landtmarskalcken svarade med några få ordh,
låfvandes att Hans Kongl. Maij:tz befallning skulle ofördröijeligen
blifva effterkommen, och att dee till sin information
skulle see effter, huru dät med Gyllenax’ sak
förevetter, recommenderandes sidst Ridderskapet och Adelen
uti Kongl. Maij:tz nåde.
När Hr Landtmarskalcken var ifrån Senaten nedkommen,
dimitterades Stendernes utskått, effter klåckan
var reedan 12. Secreteraren befaltes att sammanslå
samptelige Ridderskapet och Adelen.
Den 5 Decembris.
Sedan samptelige Ridderskapet och Adelen sig uppe
på Riddarehuset hade församblat, proponerade Hr Landtmarskalcken:
Jag kan intet utan gifva eder, gode herrar,
vid handen, huruledes Hans Kongl. Maij:t kallade mig i
går up utur utskåttet på Slåttet med tvänne af hvar
classe. När vij vore upkombne, gaf Hans Excelktz RijkzCantzleren
uppå Kongl. Maij :tz vägnar tillkiänna, huruledes
Rijkzrådet Hr Axell Sparre hade inlagdt inför Kongl.
Maij:t 2 suppliquer, först sin egen och der hoos een copia
234
1672.
af Flyggens supplication till Ridderskapet och Adelen,
dem Hans Kongl. Maij:t häfver låtit sig föreläsa och
finner, att Flyggens supplication är således fattat, att
Hans Kongl. Maij:t intet utan med onåder emot Flyggen
sådant förnimmer, helst effter han söker sit refugium till
Ridderskapet och Adelen, der Hans Maij:t lick väll ähr
så öfverbödig att skaffa hvar och een'rätt. Hans Excelktz
Rijkz-Cantzleren sade, att Gryllenax hade uti sahl. Konung
Carl Gustafs tijdh inlefvererat hoos Ridderskapet och
Adelen een sådan supplique, hvilcket Hans Kongl. Maij:t
hade tå så onådigt emottagit, att Rijkzens Råd aldrig
hafva sedt Konungen så otåhlig. Hans Kongl. Maij:t begiärde
fördenskuld, att een pertinent relation måtte upsättias
om det, som uti Flyggens och Gustaf Koskuls
saak voro här på Riddarhuusset passerat.
När Hr Landtmarskalcken detta häfver proponerat,
upsteg Inspectoren Chrispinus Flygge, beklagandes sig
förnimma, det Hans Kongl. Maij:t skall med onåder hafva
uptagit, att han häfver söckt Ridderskapetz och Adelens
förböön hoos Hans Kongl. Maij:t, seijandes sig intet hafva
giort det uti någon elack intention, utan att få sin saak
till endskap, som häfver redan hängt uti 3 åhr. Hvarföre
jag och ännu beeder, att Ridderskapet och Adelen täcktes
hafva min saak hoos Hans Kongl. Maij:t uti bästa måtto
recommenderat, seijandes sigh så oskylldig vara kommen
uti den olyckan med Hr Axel Sparre. Hvar retskaffens
cavalier borde hafva compassion med honom. Slöt ännu
med den begiäran, att Ridderskapet och Adelen ville hans
saak uti bästa måttan recommendera.
Hr Landtmarskalcken: Såssom Ridderskapet och
Adelen hafva bekommit Kongl. Maij:tz befallning, så kan
jag intet see, huru dhee skola understå sigh att tahla
något till Hr Flygges bästa. I håfven sielf hört, huru
illa Kongl. Maij:t häfver uptagit eder supplique, det heela
uthskåttet, som med mig var, kan bevittna. Skulle
Ridderskapett och Adelen nu inkomma medh dheras intercession,
så lupo dee fara att blifva af Hans Kongl. Maij:t
illa ansedde. Här inför Ridderskapet och Adelen behöfver
Monsieur Flygge intet justificera sig, ty här är ingen,
som klagar. Om eder, gode herrar, behagade öfverläggia
detta, ty det kan intet länge dröijas, alldenstund Hans
December.
235
Kongl. Maij:t lät seija sig med det forderligaste [vilja]
hafva Ridderskapetz och Adelens relation?
Hr Cammarrådh Hindrick Falckenhergh: Det
tyckes, som skulle supplication intet hafva något uti sig,
som kan beveka Hans Kongl. Maij:t till onåd.
Hr Landtmarskalcken: Rijkz-Cantzleren sade, att
Hans Kongl. Maij:t tager det illa up, att Flyggen, som
nogsamt veet, att Kongl. Maij:t häfver med flijt söckt att
afhielpa saaken, socker Ridderskapets och Adelens påminnelse.
Hr Cammarråd Falckenberg: Han häfver feelatt af
oförstånd och intet af någon ond intention, och om han
submisse beeder, så lärer Hans Maij:t sådant förlåta.
Hr Landtmarskalcken: Min mening är den, att
vore bäst, det Ridderskapet och Adelen intet blanda sig
uti denna saken; acktom oss för det, som rörer Kongl.
Maij:tz högheet.
Taubenfelt: Gud bevare oss derifrån; män så
håppas vij lickväll, att effter det är een privat persson
effterlåtet att recommendera, så kan dhet intet tagas illa
up, nähr ett heelt ståndh dhet gior.
Hr Landtmarskalcken: Jag häfver fideliter relaterat
Hans Kongl. Maij:tz befallning och sitter intet här att
förfäckta Hans Kongl. Maij:tz ord; der till är jag för
ringa. Jag råder ännu: Låtom oss giöra, som Hans Kongl.
Maij:t begiärer, att vij upsätta een skrifftelig relation så
väll om Flyggens saak som Koskuls.
Hr Lagerfelt: Låten blifva der ved i Jesu nampn,
som Hr Landtmarskalcken seijer.
Hr Cammarråd Falckenbergh: Med Gyllenax’ saak
var heelt een annan saak; han hade en elack dom på sig.
Män den häfver intet Flyggen; vij kunna intet så släppatt
handlöst.
Hr Landtmarskalcken: Gode herrar, jag kan intet
giöra mehra än relatera; I kunnen giöra hvad eder behagar.
Vij kunna intet föreskrifva Hans Kongl. Maij:t,
huru vij vela, män böra effterkomma det Hans Kongl.
Maij:t vill.
Hr Lagerfelt: Dät är bäst giöra, som Hr Landtmarskalcken
seijer; vij kunna upsättia een relation. Här
är af Flyggen intet så ondt begångit; han häfver intet
236
1672.
värre tahlt, än supplication innehåller, och den häfver
Konungen reedan.
Hr Taubenfelt: Ja män, vij äre nöijde der medh.
Gref Axel De la Gardie: Vij äre och af den meningen.
Hr Landtmarskalcken: Jag skall tå låta Secreteraren
upsätta hvad som af Flyggen och Koskull är här på
Riddarhuusset nederlagdt, hvilcket skall seedan för Ridderskapet
och Adelen blifva upläsit, innan det öfvergifves.1
Denna proposition blef med ett stillatigande uptagen.
Sedan proponerade Hr Landtmarskalcken om riddar -  huusräckningarne, att ett utskått måtte förordnas, som
dem skulle genomsee. Män hans proposition bleef afbruuten,
derigenom att Öfverste Sperling som(!) påminte
om rangen, att Hr Landtmarskalcken ville förordna ett
utskått, som ginge up till Hans Kongl. Maij:t derom.
Hr Landtmarskalcken: Vij behöfva intet giöra
någon vijdare påminnelsse der om, ty jagh häfver dhen
effterrättellssen af Rijkz-Cantzleren, att vij lära med dhet
första få uthslag deruti; vij hafva och angelägnare saaker
att använda tijden till.
Hr Cammarråd Falckenberg: Effter dät sprijdes
ut, som skulle Ridderskapet och Adelen intet vara eenige
i detta, så är det' nödigt, att vij genom ett uthskått
vijsa dhet.
Hr Jacob Flemming: Effter det sprijdes ut, som
skulle vij intet vara eenige, så är det högeligen af nöden,
att vij i dag gåå up med ett utskått.
Hr Landtmarskalcken: Nå i Jesu nampn, dee
gode herrar få nämbna ett utskått.
Blef så nämbt:
Af 3:a classe:
Hr Landzhöfdingen Mörner, Hr Melcker Falckenbergh,
Hr Landzhöfdingen Graan, Hr Uggla,
Hr Phitinghof, Hr Öfverste Licton,
Hr Lage Yxkull, Hr Wulfklo.2
Hr Nils Apellgreen.
1 Jämf. protokollet den 11 December.
2 Återstoden af protokollet för denna dag är fördt af Secreteraren Strömsköld.
I konceptet finnes nämligen följande anteckning i marginalen: Mädan
Secreteraren sendes på Slottet att begiera audience hoss Kongl. Maij:t för uthskottet,
föreföll detta, och Strömskiöldh häfver fört detta protocollet.
December.
237
Taubenfelt: Stoor dehl af den 3 classen hafva begiärat
jag skulle påminna, att såssom Rijkzens Ständer
sig emot Rijkzens Råd förklarat, att de ville blifva vedh
den försäckring, som Konung Carl Gustaf, glorvördigst i
åminnelsse, dem allernådigst 1654 gifvit, så åhre de och
ännu i samma mening, men som synes, att uthi den
puncten om tiensterne någott annorlunda skulle kunna
uttydas, än thet uthi sigh sielf är, nembligen att Kongl.
Maij:t skall med Rijkzens Rådz råde uthdeela alla tienster
och beneficier, så förstå Ridderskapet och Adelen af den
tredie classen den icke annars, än att Hans Kongl. Maij:t
häfver frij hand deröfver att disponera, som förra Konungar
och i synnerheet Konung Carl Gustaf och Konung Gustaf
Adolph, glorvördigst i åminnelsse, dätt hafft; samma frijheet
och allan den rätt, myndigheet och högheet, som
Hans Kongl. Maij:t ähr födder och boren till, ähre vij
Hans Kongl. Maij:t plichtige; vele och, såssom trogne
undersåtare ägnar och bör, hafva ospardt med Hans
Kongl. Maij:t lijf, godz och alt dätt de äga till Hans
Kongl. Maij:tz tienst. Bad förthenskuld, att försäckringen
måtte collationeras.
Hr Landtmarskalcken: Jagh häfver dem med flijt
igenomläsit och kan intet sådant deruti finna.
Hr Jacob Flemming: De måste collationeras.
Hvilcket alla bejakade.
Hr Landtmarskalcken: Försäckringen är läsin affi
Hans Kongl. Maij:t och Hennes Maij:t Dråttningen och
allareda för god erkiend för några dagar sedan och ähr
väll någott förändrat, hvarföre vij Hans Kongl. Maij:t i
underdånigheet hög orsaak hafva att tacka, men effter
man menar något måtte derogera Kongl. Maij:tz högheet
deruthi, kan man den väll collationera.
Hr Hindrich Falckenberg: Jag talar för mig och
förståår lijkasom Senaten skulle igenom vota öfverstemma
Kongl. Maij:t, men annat ähr höra råd, annat votera;
hufvudsaken beståhr deruthi, att alt måtte med Rijkzens
Rådz råde bestellas. Nu ähr dätt ingen ringa deel af
Rijkzens vällfärdh, att tiensterne med duglige subjecta
besättias; så ähr ju intet orådeligit, att dätt och skier
med Rijkzens Rådz råde så väll som alt annat, effter alt
skall skie med Rijkzens Rådz råde.
238
1672.
Taubenfelt: Yij hafva i Sveriges lag, att Hans
Kongl. Maij:t äger valia råd; må han dätt giöra. Hvarföre
skall han icke hafva macht att antaga en tienare?
Hr Falckenberg: Fast lagen tahlar om Rijkzens
Rådz velliande i dät 6 cap., säijer han dock sedan i dätt
12 cap., att alt med Rijkzens Rådz råde giöras skall.
Taubenfelt: Vij måste intet binda Kongl. Maij:t
händerne häruthi.
Hr Landtmarskalcken: Dätt är ingens intention.
Falckenberg: Dätt är ingen, som disputerar Kongl.
Maij:tz högheet; är och ingen, som vill binda Kongl.
Maij:t händerne.
Landtmarskalcken: Om I seija, att I intet villia
binda Kongl. Maij:t händerna, så måste de dätt giöra
villia, som dätt infördt.
Hr Falckenberg: Annat ähr höra råd, annat ähr
igenom voterande een öfverstemma.
Taubenfelt: Hvarföre chocquera I vårt votum?
Hr Landtmarskalcken: Gode herrar, alt mäste skee
moderate, och hvar och een må fritt seija sina tanckar
och intet chocquera.
Falckenberg: Ingen skall bevijsa, dätt jag någons
votum chocquerat.
Landtmarskalcken: Yij måste alla tahla och höra
hvarandra ordenteligen och föllia riddarhuusordningen,
och kan intet voteras, för än som proponeras, hvilcket
mig på embetes vägnar tillkommer, hvarföre protesterar
jagh deremoth.
Taubenfelt: Dätt ähr på tredie classens begiäran
påmint af mig.
l:a och 2:a eias sfer ne] sade sig dätt aldrig tillförende
hafva hörtt.
Taubenfelt: Protocollen skohla dätt väll uthvijsa.
Hr Mörner: Han giorde dätt som een påminnelse.
Landtmarskalcken: Dätt tahlas ju om voto; vij
hafva tillförende varit nögda och bejakatt, dätt vij villia
blifva vedh 1654 åhrs konglige gifne försäckring, och när
för några dagar sedan Kongl. Maij:tz försäckring upläsen
blef, rördes intet derom, men effter som nu påminnelsse
giörs, måste derom proponeras, discoureras och sedan
voteras.
December.
239
Taubenfelt: Vij begiära den måtte collationeras.
Hr Falckenberg: Effter jag ähr öfverfahren af
Taubenfelt, som mig chocquerat, beder jag om satisfaction.
Jacob Flemming: Yij må ju få tahla fritt.
Hr Landtmarskalcken: Jag påminner eder, gode
herrar, på mitt embetes vägnar, att I som riddersman
villia blifva ved stadgan. Riddarehuusett ähr af våra förfäder
instichtat och ordnatt till att deliberera och tahla
om fäderneslandsens bästa och intet till någre trätor,
derföre Kongl. Maij:t ordningen tryckia låtit, att alt hvad
af Landtmarskalcken proponeras, skall öfvervägas och
öfverläggias med lämpa. Så är och mitt embete att
moderera discourserne; om dätt nu skieer med lämpa och
moderation, tager jag eder, gode herrar, till vitne, seerdeles
i så svåra debatter, och måste så den ene som den
andre höras, allenast man intet öfverskrijder ordningen.
Vij hafva så väll som Kongl. Maij:t och Hennes Maij:t
Dråttningen aggreerat försäckringen, och troor jag ingen
häfver några tanckar att binda Kongl. Maij:t henderne.
Villia I, att jag skall fullföllia mit embete, så måste I
föllia ordningen.
Falckenberg: Dätt är intet ventilerat; sedan så
talte jag allenast för migh.
Taubenfelt: Dhe begiärte, att jag skulle giöra een
påminnelsse, och som vårt votum var uthi uthskåttet, att
vij skulle blifva vedh 1654 åhrs förskrifning, hvar ved
alla förblefvo, vij och ännu uti de tanckar förblifva, beder
jag intet måtte till misstyckie tagas, att man derom
påminner.
Landtmarskalcken: Annat är påminnelsse och annatt
votum, när saken delibererades, men nu ähr ny
qvestion, och intet måtte man blifva otålig, utan alt med
lämpa discourera och tahla.
Falckenberg: Jag lämbnar classen i sitt höga värde
och häfver intet med honom, uthan med Taubenfelt att
giöra, hvilcken mig förekastar, att jag vill binda Kongl.
Maij:t händerne och chocquera votum.
Därpå sårlades i classerne, då Hr Landtmarskalcken
sade: Hela classen måste intet ropa så tumultuarie, när
een tahlar; jag protesterar deremot.
240
1672.
Falcbenberg: Jag beder, gode herrar af 3 classen,
att I villen mig veta låta, om I håfven begiärt, att
Taubenfelt skulle fahra mig öfver, som nu skedt.
Landtmarskalcken begiärte, att Hr Falckenberg och
Taubenfelt ville träda aff, hvilckett de giorde.
Hr Landtmarskalcken: Dätt är intet första gången,
att sådanne rencontrer ähre här på Riddarehuusset förelupne;
dock ähre alla hufvuden intet så patiente, men
som Taubenfelt på tredie classens begiäran giorde påminnelssen
och sade der hoos: I få intet chocquera vårt
votum, måste man betrachta, att annat ähr votera och
annat påminna. Och omöijeligeu är att komma till richtigheet,
om de straxt lijka som villia falla hvarannan i
håret och intet med tålamod hvarannan höra.
Hr Mörner: Han giorde påminnelsse på våra vägnar.
Och som een dell ville sakens begynnelsse veta, uprepade
Hr Landtmarskalcken alt som förbemält.
Mörner: Taubenfelt mente votum deroppe.
Hr Landtmarskalcken: Nu ähr ett nytt emergens;
vij måtte blifva ved substrata materia, och nembde
Taubenfelt effterst om voto.
Rosenberg: Han måste förklara sig.
Hr Landtmarskalcken: Till att anfara een ehrlig
man, som fritt discourerar och sedan mengia heela classen
deruti, dätt är hitza classerne i hoop och komma oeenigheet
dem emellan till väga. Jag beder, I ville dätt animadvertera;
dätt är intet första gången een måste gå kring
i classen och colligera vota, och intet så tumultuarie gå
där med till värcka.
Hr Carl Falckenberg: Rådet lärer dätt resentera,
och dätt måste komma till Kongl. Maij:t.
3:a classen: Dätt är intet intentionen att villia binda
Kongl. Maij:t händerne.
Landtmarskalcken: När dätta sades, påminte jag,
om der igenom Kongl. Maij:t händerne bindas skulle, så
vore lijka som Rådet, som dätt införa låtit och försäckringen
på vår begiäran författat, dätt giöra velat.
Spar fel t: Dätt var intet Taubenfeltz intention och
mening.
Klingstet: Dätt ähr mycket behörlig och vackert,
att alt går ordentelig och väll till uthi deliberationer.
December.
241
Men som offta händer, att tvenne uti ett collegio komma
att discurera och hafva bägge een god intention, och af
hastigheet några hetziga ord falla, måste intet alt så högt
exaggereras, uthan intentionen ansees, och fördenskuld
componeras.
Hr Landtmarskalcken: Dätt är väll så, men dätt
är intet första gången.
Ekeblad: Dätt vore väll, om dätt kunde bijläggias.
Arfwed Ribbing: Till att intet hitza classerne i
hoop, ähr bäst bijläggiat.
Landtmarskalcken: Min mening är och väll så,
men här äre hårde ord faldne; jag beder, gode herrar, att
I ville discourera här om och seija edre tanckar.
Landtmarskalcken itererade, bad de ville sättia
sig och intet så tumultuarie agera, uthan ordenteligen
låta honom veta sina tanckar.
Melcker Falckenberg: Dätt vore bäst, dätt kunde
bijläggias.
Klingstedt: Alt kan intet uti een så frij discours
observeras, och måste fördenskuld medelvägen föllias.
Landtmarskalcken: Ordenteligen när alt skieer, så
kunna alla bättre tala, och måste man här intet considerera
orden, utan den fahrligheet, att man sätter classerne i hoop.
Hr Uggla för 3:a classe sade dem hälst skola see, att
dätt kunde componeras.
Stålarm för 2:a classe: Effter saken synes vara af
den svårheet, sågo dhe giärna till att evitera vidlöfftigheeter,
att dät måtte kunna bijläggias medh Hr Falckenberghz
satisfaction, effter dät skedde af hastigheet. Bådo
Hr Landtmarskalcken ville dätt bijläggia, så att Taubenfelt
måtte få een reprimande.
Hr Conrad Gyllenstierna ville seija 1 classens votum,
men Hr Gabriel Kurck begiärte dhe måtte få votera
med zedlar.
Hr Gyllenstierna: Effter intet mehra än 5 ähre
emot, måste jag seija votum effter ordinantien; den der
emot ähr, kan stijga up.
1 classen: Största delen ähro uti den meningen och
önska, 1. att saken måtte bijläggias med begges reputation;
2. begiära dee, att konglige försäckringarne måtte
collationeras.
Sv. Riddersk. o. Adels rihsd.-protXL 1672.
16
242
1672.
Landtmarskalcken: Jag häfver hört af classernes
vota, att de alla stemma in till een skiälig förlickning,
men häfver derhoos att påminna, som hvar och een veet,
att intet hålles tyst af dätt, som förhandlas på Riddarehuusset,
så lärer dätt och komma till Kongl. Maij:t och
Hennes Haij:t Dråttningen, och som vij hegiärat, att dätt
måtte der conciperas, torde något med missnöije nptagas,
om dätt uthkommer. Och om dätt skieer, beder jag de
ville maintenera mig och vittna med mig, att jag Kongl.
Maij:tz respect i acht tagit.
Alla classerne sade sig dätt villia bevitna.
Hr Landtmarskalcken: Jag tackar eder, gode herrar,
för dätt I villien bevitna, att jag dätt ihugkommet,
men till att hålla harmonie beder jag alla ville dätt förtijga,
effter dätt een scandaleus saak ähr, och alla ville
här effter höra hvar annan med patience.
Melcker Falckenberg: Yore väll den höfves igenom
fönstret, som intet viste förtijga dätt, som här handlas.
Hr Landtmarskalcken: Villia de då, att de komma
in och dem berättas, att Ridderskapet och Adelen dätt
illa uptagit, att sådant entstår, och råder dem till
eenigheet.
Hvilcket bejakades. Och när de inkommo, sade Hr
Landtmarskalcken: Ridderskapet och Adelen hafva
effter moget betrachtande aff den olyckelige rencontre, som
här passerat, ändtligen stannat däruti, att de intet uthan
missnöije see, att sådant passerar, som oenigheet förorsakar
och tijden borttager, och derföre giärna sedt, att hvar och
een väll uptagit hvar annars svar. De påminna sig och,
att dätta rum är oprättat och instichtat till publique deliberationer
och intet till trätor, hvilcket hvar och een
sigh till sinnes föra ville, och till att bij behålla een godh
harmonie låta alt vara tyst och secret, på thet jag må
vara frij för tilltahl.
Hr Dalck enberg: Jag beklagar, att' Ridderskapet
och Adelen till missnöije uptaga, dätt jag för mig allena
och intet för classen tält; vill mig här effter af Riddarhuset
absentera.
Hr Landtmarskalcken: Dätt är ingen, som hans
ord till misstyckie uptagit, och beder han ville för een
godh harmonie och eenigheet intet så hårt ifrat, effter
December.
243
när som något skedt af hastigheet, bättre vore att assoupera
än exacerbera.
Hr Falckenberg: Orden lyda, som jag skulle gifvit
orsaak der till; hoppas hafva comporterat mig så stilla
som någon annan.
Landtmarskalcken: Dätt är ingen, som annat seijer
eller täncker.
Hr Falckenberg: Jag vill acqviescera här med och
see hvad jag kan giöra.
Den 6 Decembria.
Kom Hans Excelktz Rijkz-Skattmästaren medh några
af Rijkzens Råd nider på Riddarhuusset, tå Hans Excelktz
Rijkz-Skattmästaren ungefer således tahlade: Såssom
I, gode herrar, håfven cominunicerat med Rijkzens Rådh
öfver dhee ährender, som rijketz och ståndetz säkerheet
toucherar och taget Senatens inrådande, altså kunna vij
och försäckra Ridderskapett och Adelen, att Senaten,
effterfölliande deeras förfäders låflige exempel, ähro alltijdh
villige att gå Ridderskapet och Adelen till handa
med sådanne rådh, som kan lända Hans Kongl. Maij:t
samt rijket och ståndet till bästa. Af sådan orsaak
ähre vij och nu nedkombne att föreställa Ridderskapet och
Adelen, om icke dhe så väll som vij finna rådelig att nu,
som dät och skiedde iiti Dråttning Christinae tijdh, söckia
Hans Kongl. Maij:tz confirmation på våra privilegier; och
hafva vij till den ändan låtit upsättia een skrifft till
Kongl. Maij:t, som af Rijkzens Rådh och Ridderskapet
och Adelen kan öfvergifvas.
Hr Landtmarskalcken: Ridderskapet och Adelen
betacka Eders Excelker på dhet högsta, som så mycket
täckas afbryta af deeras tijdh att träda hijt nider till
dem, att communicera deeras intention att sökia Hans
Kongl. Maij:t om privilegiernes confirmation, och såssom
Deras Excelktier herigenom vij sa deeras höga och oförtrutne
sorgfälligheet, altså hembär Ridderskapet och Adelen
deras hörsamme tacksäij elsse derföre.
Sedan Hr Landtmarskalcken hade således tahlt, öfvergaf
Rijkz-Skattmästaren skrifften, hvilken blef straxt upläsin
(bil. 16).
244
1672.
Sedan sade Hr Landtmarskalcken: Ridderskapet
och Adelen betacka Eders Excelker på dät ödmiukaste
för den stoora mödan Eders Excelker hafva tagit [sig] att
upsättia detta conceptet, och begiära dee, att dem måtte
blifva effterlåtit att få öfverläggia den något lijtet. Elljest
ochså skulle dee och giärna blifva underrättade om
modo, huru skrifften skall öfvergifvas.
Rijkz-Skattmästaren: Dätt tyckes vara bäst att
effterföllia det sätt, som i Dråttning Christina tijd der
med hållit är och seedan uti sahl. Konung Carl Gustafs
tijd, tå någre af Rijkzens Råd och ett utskått af Ridderskapet
och Adelen ginge up. Gref Erick Oxenstierna
gick tå up med några deere af Rijkzens Rådh.
Dereffter gaf Rijkz-Skattmästaren tillkiänna sig villia
a parte conferera med dem, som hafva godz uti Skåne,
Hallandh och Bleekingh.
Altså gick Deras Excelker af Senaten in uti Cammaren
med dem utaf Ridderskapet och Adelen, som hade
godz uti dhee ofvanberörde orter.
Tå sade Hans Excelktz Rijkz-Skattmästaren:
Rijkzens Rådh hafva och hafft deras tanckar om dem,
som uti dee acqvirerade provincierne hafva någre godz,
och finna fuller skiäligit, att dhee söckia confirmation pa
deeras privilegier, män dock att det skieer gienom ett
serdeles instrument, hvilcket kan uti een gång blifva
öfvergifvit.
Hr Landtmarskalcken: Dee af Ridderskapet och
Adelen, som hafva deeras egendom uti dee acqvirerade
provincierne, tacka för det goda rådet, som dhem gifves;
och såssom dee äro sinnade att upsättia een skrifft der
om till Hans Kongl. Maij:t, altså begiära dee att få communicera
densamme med Deras Excelker af Rijkz-Senaten
(bil. 17).
Hans Excelktz Hr Bengt Horn: Dät kan väll
skiee.
Sedan gick Rijkzens Rådh ut och foro på Slättet.
Några utur hvar classe beledsagade dem till deras
vagnar.
Sedan Rijkz-Skattmästaren med dee andre af Rådet
voro bärta, uplästes åter den skrifft, som Rijkz-Skatt
-
December.
245
mästaren öfvergaf angående privilegiernes confirmation
(bil. 16), män blef der uti intet förandrat.
Dereffter sade Hr Landtmarskalcken: I gode herrar
behagen gifva lindh; Hr Cammarrådet Falckenberg begiärar
få tahla.
Hr Cammarråd Falckenberg: Det kan intet vara
förgiätet, huru det i går bleef resolverat, att saaken
emellan mig och Taubenfelt skulle nedtystas. Ehuru
väll dät var migh till ingen satisfaction, så lätt jagh
lickväll öfvertahla mig der till af Ridderskapet och Adelen.
Jagh häfver och hållit mig der effter, och ehuruväll jag
intet häfver tahlat med någon menniskia derom, så förnimmes
lickväll, att det är utkommit. Jag fick buud af
een förnähm herre, hvilcken frågade migh hvad som var
passerat på Riddarehuusset. Jag svarade mig intet vara
vaan att seija hvad som passerar. Hvaruppå han sade:
Det är intet så dolt; heela Senaten veet dät. Nu effter
det således ähr uthkommit, och jag kan blifva tillfrågad,
hvad skall jag svara och hvad skall jag giöra?
Hr Taubenfelt: Jagh contesterar Gud, att jag intet
häfver nämbdt det utom Riddarehuusset.
Hr Cammarråd Falckenberg: Jagh häfver väll
kunnat gått och söckt min satisfaction. Män såssom
Ridderskapet och Adelen fan för gått att tysta neder
datt, så måste jag låta nöija migh, män som jagh nu
märckier, att det skall vara kommit för Konungen, så
veet jag intet, om jag kan tijga, utan måste och gå till
Konungen.
Hr Landtmarskalcken: Effter dätt att Ridderskapet
och Adelen hafva reedan funnit för gått att tysta neder
detta, vore bäst, att Hr Cammarrådet och der till samtyckte.
Hr Cammarrådh Falckenberg: Jag häfver lämpat
mig een gångh effter Ridderskapet och Adelen i det fallet,
män som dhet är reedan uthkommit, hvad skall jag giöra?
Jagh var i går intet utom dören, på det ingen skulle
fråga migh. Män sielfva formuläret, som vij hafva tahlt
här på Riddarhuusset, blifve mig sagde. Hr Philip Bonde
sade migh alt tillhopa och sade sig intet hafva varit på
Riddarhuusset, utan hört det uppe uti Bergz-Collegio,
hvaräst alla Assessoreime dät viste.
246
1672.
Hr Landtmarskalcken: Gud veet, hvem sorn förer
[det ut]. Jag käller före, att Hr Cammarråd så tahlar,
sorn till assopiera värcket.
Med dätta stegk Hr Landtmarskalcken up ock dimitterade
Ridderskapet ock Adelen, kefallandes slå dem
åter samptlige an till dagen der effter.
Den 7 Decembris.1
Hr Rijkz-Cantzleren: Högvälborne, välborne, högtäkrade
kerrar. Så ofFta som Rijkz-Senaten kafver blifvit
förorsakad att infinna sigh i denna illustre societeten, så
hafva de halft orsaak att glädia sigh öfvermåttan deröfver,
att de altijd hafva sport, att dhe med affection ock
förtroligheet äre blefne bemötte, ock som Eidderskapet
och Adelen mycket berömbligen hafva gjort derutinnan,
att de så ka vijst sigh emot dem, så kafver ock Rijkzens
Senat altijd tacksammeligen dketsamma ihugkommit ock,
det jagk på deeras vägnar tryggeligen kan försäkra, icke
allenast som medlemmar på det högsta låtit sigh om det,
som deeras vällstånd concernerar, troligen vårda, utan
och ther koos effter sin eedh ock sit anförtrodde embetes
plickt alt det i ackt taget, som af dem med skiäll kan
fordras till Hans Kongl. Maij:tz tienst, till rijkzens vallfärd
och hvart och ett ståndz vallgång, kvar af dee villia
förmoda seerdeeles ibland andra att kafva gifvit Eidderskapet
och Adelen reelle prof. Och som Eijkzens Senat
betacka them för all förspord förtroligheet, så finna dhe
sigh ock igen förbundne att uptäckia dhem orsakerne,
hvarföre de nu för denne gången med Hans Maij:tz tillåtellsse
äre föranledde vordne att träda medh dhem
tillsammans. Senaten kafver oförmodeligen sportt, kuru
såssom för någre dagar seedan är något sådantt på
Riddarkuuset föreluppit, som dhe intet annat kunna see,
än att dhe för dkeeras perssoner abre högt interesserade
uti, intet såsom i een saak, som går keela ståndet an,
utan deeras embeten, som dhe företräda, hvarföre dhe och
hafva funnit af nöden att inhämpta deröfver någon närmare
information. Ridderskapet och Adelen lära väll påminna
sigh, att ibland dhe ährender, som Rijkzens Ständer
1 Jämf. det af Lindsköld förda rådsprotokollet för denna dag.
December.
247
hafva vid denna Rijkzdagen fått communication öfver,
häfver varit ett dett importanteste om Hans Kongl. Maij:tz
lyckelige anträde till regementet, hvilcket af alle Hans
Kongl. Maij:tz trogne undersåtare med högsta glädie önskas
och af hjerttat desidereras; och såssom vid sådanne
tillfällen altijd häfver varit vant och af förra Konungar
brukeligit att gifva Rijkzens Ständer försäkring om ett
milt och rättrådigt regemente, så hafva dee och nu söckt
att obtinera dät samma af Hans Kongl. Maij:t vår allernådigste
Konungh och herre, uti hvilcket ährende så alle
Rijkzens Ständer som särdeles Ridderskapet och Adelen
haa vist det goda förtroende dee ha till Rijkzens Råd, i
det de intet allenast hafva sökt deeras communication och
öfverläggiande, utan och sedan det var skiedt och dee sin
emilian hade stannat i ett vist sluut, niöt åter igen Ridderskapet
och Adelen communication med Rijkzens Råd, anhållandes
att dee på deeras vägnar skulle i underdånigheet
Hans Kongl. Maij:t föredraga, att dhe icke allenast med
den försäkring, som Hans Kongl. Maij :t täcktes gifva,
voro heelt väll nöijde, utan och att dee intet begiärte
dhät, att Hans Kongl. Maij:t på något annat sätt skulle
försäckra däm, än som hans sahl. Herr fader, glorvördigst
i åminnelsse, giort häfver, hvar med och dee andre Ständerne
voro eensse, uthlåtandes sigh att dee intet heller
något mehra desidererade, än hvadh uti sahl. Konungens
försäckring vore författat. Till öfverflöd så recommenderade
ännu Ridderskapet och Adelen dhet ährendet åth Rijkzens
Rådh att taga dhet i vijdare skötzell och så laga, att på
den eena sijdan Konungens rätt och högheet väll måtte
i acht tagas och på den andra sijdan rijkzens säkerheet.
Een sådan Ridderskapetz och Adelens juste begiäran kunde
Rijkzens Råd intet undandraga sigh, utan giärna giort
sit till och effter sin embetes plicht så deruti comporterat
sigh, så styrt och rädt, som dhe för Gudh, för Hans
Kongl. Maij:t och för samptelige Rijkzens Ständer väll
villia och kunna försvara, hvar uppå och se’n är kändt,
att sedan detta ährendet häfver i Senaten varit före och
försäckringen ther i Hans Maij:tz närvaro upläsen och i
nåder så agreerat, att vij i sanning kunna betyga, att
Hans Maij:t icke det ringaste häfver funnit nödigt der uti
att ändra, så häfver åter Rijkzens Råd plägat communica
-
248
1672.
tion med Stenderne deröfver och, som Ridderskapet och
Adelen som då vore tillstädes lära sig påminna, betygatt,
att dhe intet nogsampt kunna hugna sig deröfver eller
råka på dhe expressioner, som dhe giärna ville, med
hvilcka dhe kunde tillfyllest uthtryckia denne Hans
Kongl. Maij:tz nådige villie, som Hans Kongl. Maij:t i
Senaten häfver förklarat, att försäckringen så skulle inrättas.
Hijkzens Ständer togo och det med underdånigste
vördnat och största glädie up, och blef dem tå hvart
stånd för sigh een afslirifft communicerad, att de dhet
vijdare med sine medbroder måtte öfverläggia kunne och
med sitt svar inkomma, hvilcket förväntande Senaten och
häfver acqviescerat, och stå alt ännu i det hoppet, att
dee snart med ett svar lära inkomma. Såssom nu Hijkzens
Håds önskan häfver varit så att förrätta det, som häfver
dem varit committerat, att dät måtte lända hvar och
een, som i det gemehna bästa deeltager, till åthnöije, och
dee för sine personer orsaak hafva att frögda sig frambdeeles
öfver ett gått vittnesbörd om dheras trogne intention
emot heela rijket och Ridderskapet och Adelen i
synnerheet, så bedröfvar them åter mycket, att de hafva
måst förnimma vara af somplige något förebrackt, som
kunde gee deeras trogne intention een considerabel choque
och afbräck och lätteligen förorsaka hoss Hans Kongl.
Maijrt elacka impressioner, om dee icke vore så säkre om
Hans Maij:tz ädla naturel, och at Hans Maij:t häfver een
så dygdigh siäl, hvar med Gud gemenligen begåfvar och
vällsignar dhem, som till scepter oeh cronor födde ähro,
att han intet är capabel att emottaga någre andra impressioner
än dhee, som gode åhre, och intet sådanne, som
kunna prejudicera Rijkzens Senat i dheres reedelige och
vällmente procedere. Och såssom Ridderskapet och Adelen
väll kunna tänckia, att sådant tahl högt graverar oss, så
träda vij till dem som till våra medbroder och som till
det förnämbsta ståndet, på hvilcketz appuy man säckrast
kan förlåta sig, och draga den tillförsicht till dem, att de
gifva oss effterrättelsse och communication af det, som
här tahlt är, på det vij måge först och främbst kunna
vij sa inför them, med hvad för redeligheet och försichtigt
procedere vij hafva söckt att fullgiöra vårt embetes plicht,
och seedan considerera saaken effter dess vicht och värde,
December.
249
som hon är i sig sielf; och som vij intet söckia annat än
det, som rättvist är och tiänar till befrijande för det, som
kan vara till nachdeell och prcejudice af vår ähra och
våre embeten nu och till vårt försvahr och vår säkerheet
i tillkommande, så håppas vij, att dhe giärna lära
gee oss part af dhet, som kan vara passerat. Vij försäckra
eder, gode herrar, om vår trogne affection och vår
redebogenheet igen i alla dhe tillfällen, som vij kunna
der till hafva.
När Hans Excellrtz Hr Rijkz-Cantzlern hade ändatt
sitt tahl, gick Hr Landtmarskalcken till classerne, att
inhämpta deras meningar om detta ährendet och begynte
seedan således på Ridderskapetz och Adelens vägnar att
tahla: Högvälborne herrar samptelige Rijkzens Senat.
Ridderskapet och Adelen intager med största veneration
och förnöijellsse den höga faveur, som deras Excellentier
sampteligen behaga att exprimera genom ett så considerabelt
tahl till dheras ståndh, deruti deeras Excell:er
först behaga att contestera och låta påskijna det stoora
förtroende, som Deras Excellier draga till detta ståndet,
och sedan att Deras Excellrer hugna sigh öfver den förtroligheet
och den goda intention, som dhee hafva försportt
af Ridderskapet och Adelen emot Deras Excelhex1 igen,
för hvilcket alt Ridderskapet och Adelen ähre Deras
Excell:er högt obligerade. Och såssom dhet tahlet, som
nu är så myckett väll till dem fördt vordet, är af den
poid och vicht, att det fordrar något lijtet deeras samtahl
och communication, för än dhe kunna emot Deras Excellrer
sig något uthlåta, ty bedia dhe på dhet tiensteligaste
Deras Excellrer behagade intet med otåhlamod uptaga,
att dhe begiära itt lijtet affträde, så längie dhe få öfverläggia
hvad som dhe hafva här på till att svara.
Hr Rijkz-Cantzlernr Yij kunna fuller tänckia dhet,
att dhe behöfva råderum, och stella derföre sådant i deeras
gode behagh.
Hr Landtmarskalcken sade, att Ridderskapet och
Adelen ville fuller giöra affträde, om Deras Excellrer
behagade man förblifva i samma sahlen qvar.
Men Deras Excellrcer tyckte bättre vara för dhem
att gå i ett annat rum så länge, att lämbna Ridderskapet
allena, att derigenom vinna tijden.
250
1672.
Och gick Senaten sedan nider nti den mindre conferencesahlen,
och gick Hr Landtmarskalcken allena
för Deras Excelker, beledsagandes dem i bemälte sahl,
och sedan han åter var upkommen i store sahlen och sig
satt hade, sade han: Jagh troor, gode herrar, att det är
både onödigt så väll som öfverflödigt att förehålla dem
och repetera å nye hvad Deras Excelker hafva samptelige
Kidderskapet och Adelen proponerat, och såssom Deras
Excelker sittia der nidre att vänta vårt svar, så är billigt,
att vij skynda oss. Och såssom detta är ett mäckta
considerabelt ährende, så råder jag och, att hvar och een
öfverlägger utan någon passion med een tienlig harmonie,
på det vij seedan måtte kanna gifva vårt svar. Jagh
beder, att någon af eder, gode herrar, ville samka classernes
tanckar, på det att vij kunna medh douceur hantera
detta delicate ährendet och utan uppehåld seija våre
tanckar; vij måste intet vijsa den sijdevördnad, att vij
låta dem länge sittia och vänta. Deras Excelker ähre
af ett gått förtroende kombne till oss; vij måste och beflijta
oss att vijsa dätt samma. Kiäre, hvem seijer
classens mening? Mörner, hempta 3 classens tanckar!
Hr Mörner: Här beklagas mycket, att Deras Excelker
hafva fått veta hvad här emilian oss passerar, och
hålla dee den för een skielm och ingen riddersman, som
det häfver utspridt och sagdt.
Hr Landtmarskalcken: Gud gifve vij viste, hvem
den vore. Män huru skole vij det få veta? Vij veta,
huru det tillförende häfver gått till.
Hr Mörner: De meena att sambla ett utskått till
Deras Excelker att begiära veta af dem, hvem som det
häfver sagt, och seija de, att dee intet villia för svara, för
än de få veeta, huru och af hvem dät är dem förebracht.
Hr Christopher Gyllenstierna: När man tahlar
af een god intention, så är dät beklageligit, att dätt så
blifver till dät värsta uthfördt, besynnerligen när vij äre
på een frij rijkzdagh.
Ved detta begynte classerne mycket att särla.
Tå klappade Hr Landtmarskalcken liud och sade:
Jagh beder eder, gode herrar, att I ville med patience
öfverläggia denna säcken. Deraf lyser Deras Excelkers
gode intention, att dhee intet begiära att see våre proto
-
December.
251
coll, utan een fidei rapport af det, som kan vara passerat
här. Jagh tycker, att vij lrande temoignera den vördnad
för Deras Excelker, och när vij hafva gifvit dem part af
det, som är här passerat, så kunna vij i det samma begiära,
att dee låta oss veta, hvem som det häfver bräckt
för dem.
Hr Ståhlarm: Jagh håller för bäst att bedia Deras
Excelker om dilation, effter vij intet kunna så hastigt
finna oss här uti, och sedan genom ett utskått gifva dem
svar. Elliest är dätt een fahrlig conseqvens, att det, som
här tahlas, intet blifver tyst, utan så snart uppenbaras.
Derföre vij och giärna skulle begiära få veta, hvem som
divulgerar sådant.
Hr Landtmarskalcken: Hvad tyckefs] eder, gode
herrar, om dät projectet, att jagh på Ridderskapetz och
Adelens vägnar tesmoignerar, att Kidderskapet och Adelen
skulle ingen tingh okiärare giöra än manquera uthi des
respect emot Rijkz-Senaten, effter dhe hafva kommit hijt,
och bedia dhee, att de villia bevijsa oss den gracen att
låta oss veta, huru det häfver kommit uth och blifvit
dem kunnigt. Jagh försäckrar eder, gode herrar, att jag
tahlar af een god intention och som en ährlig man.
Hr Taubenfelt: Vij veeta oss intet hafva tält, som
skall lända Hans Kongl. Maij:t eller Deras Excelker till
förklening, och begiära vij få veta, huru dhe hafva fått
veeta dät; vij hafva intet tahlt någon förnär.
Hr Erenst Creutz: Jagh för min persson fruchtar,
att vij genom detta tillfället ladda på oss en förskräckeligh
misstancke, effter vij intet differera (o: deferera) hvad
Deras Excelker af oss begiära. Och kan jag intet see,
med hvad foog vij det kunna förneka; derföre håller jagh
intet orådeligit att gifva dem een communication uti den
materien, som dee begiära; elliest ladda vij på oss een fahrlig
misstancka, att vij intet tillbörligen beifra dätt, som
prmjudicerar Kongl. Maij:t.
Hr Christopher Gyllenstierna: Ehuruväll jagh
intet var här, då detta passerade, så häfver jagh dock
hört, att denna saaken skall vara förlijkt, och tyckes oss
nu härigenom påbördas et crimen, att vij hafva nedertystat
dätt, som skall hafva toucherat Hans Kongl.
Maij:t.
252
1672.
Hr Landtmarskalcken: Om vij rätt tage och betrackte
Rijkz-Senatens intention, så måste vij taga orden,
som de hafva förestält däm. Och begiära dhe allenast
een communication af oss, så kunna vij till att vijsa vår
reciproque vördnad emot dem säija, att så och så är saken
passerad, att vij uti discourser intet läggia alt på vichtskåll
hvad som här tahlas af een god intention, så att
man förmodar, att intet skall här vara tahlt, som skall
på något sätt och till dät ringaste choquera Deras Excelker.
Och såssom jagh billigt påminner mig, att jagh
är een menniskia och intet så kan exprimera dee goda
herrars tanckar, som jagh giärna vill, derföre villia vij
till att ehrhålla Deras Excelkers alfection seija oss villia
sättia up på papperet våra tanckar och gifva dem ett
skriffteligit svar.
Hr Skyttenhielm: Om det skall skiee, så måste
det skie uti general termer, män elliest intet.
Hr M. Falckenberg: Att vij och måtte få veta
mannen, som dät häfver utspridt.
Hr Landtmarskalcken: Jagh vill för den skull gå
neder och förfråga, om Deras Excelker villia bespara
sigh den mödan att komma hijt up, eller om vij skola gå
dijt neder.
Hr Landtmarskalcken gick der med neder till RijkzSenaten,
som var uti lilla conferencesahlen, förandes dem
up uti stoora sahlen, hvarest när dee sigh hade stält,
tahlade Hr Landtmarskalcken således: Högvälborne
herrar samptelige Rijkzens Senat. Ridderskapet och Adelen
återhempta igen den hörsamme contestation, som dhe reedan
hafva giort, för än som Eders Excelkcer behagade
gåå nedh, öfver den hugnad och glädie dhe hafva deraf,
att Eders Excelkcer alltijd tillförende hafva låtit förspöria
een synnerlig faveur emot dem och låtit sigh vårda om
deeras stånd, såssom och nu att Deras Excelker hafva
behagatt så mycket att behedra dem att komma neder
på Riddarhuusset och således nu contesterat deeras oföränderliga
grace och affection emot dem, och med hvad
sinceriteet dhe åstunda deras vallfärd och låta den
samma sigh högt angelägen vara. För sådan Deras Excelkers
ähra, trogne försårgh och vård skall Ridderskapet
och Adelen altijd beflijta sigh att vara tacksamme och
December.
253
att bemöta den samma med största vördnad och respect.
Såssom Dehras Excelkcers tahl är af stoor vicht och
consideration, och jag först och främbst bör ährkiänna min
svagheet, att jagh intet så fullkommeligen kan, som jagh
giärna ville och som Ridderskapet och Adelen det giärna
åstunda, samma tahl besvara, bedia derföre, att Deras
Excelker ville förunna dem tijdh skrilfteligen sitt svar
deruppå att fatta, dhet de låfva sigh så inrätta vela, att
Eders Excelkcer förmodeligen skole deraf hafva behag och
nöije. Deras glädie skulle och blifva så mycket större,
om dem hände den lyckan uppå deeras ödmiuke begiäran,
att dhe finge veta, igenom hvem och utaf hvad tillfälle
sådant, som här passerar i löndom och bör hållas dålt,
är spargerat och uthkommit. För dät öfriga så recommenderar
Ridderskapet och Adelen sigh samptelige Dheras
Excelkers vahnlige faveur och blifva altijd Deeras Excelkers
tienstvilligste.
Sedan Rijkz-Cantzleren hade een lijten stund tahlt
i stillheet med Rijkzens Rådh, begynte han således: Högtährade
herrar. Uthaf dhet svar, som Ridderskapet och
Adelen hafva behagat gifva oss på dliet anbringande, som
jagh på samptelige Senatens vägnar häfver föredragit,
förnimma vij 2 ting: 1. Att Ridderskapet och Adelen
considerera ährendet af dän importance, att dhe begiära
gifva skriffteligen sitt svar deruppå; 2. att dhe åstunda
att få veeta, genom hvad tillfälle dhet häfver esclaterat,
som här hoos dem inom lyckte dörar passerar, och hvem
som uppenbarar det, som skieer dem emilian i löndom.
Jagh må bekiänna och contesterar dhet på Senatens
vägnar, att detta svaret oss något surprenant förekommer.
Hvad det vidkommer, att Ridderskapet och Adelen begiära
gifva skriffteligit svar ifrån sigh, så villia vij förmoda,
att Ridderskapet och Adelen något nämbre säcken efftertänckia,
om det, som emellan få perssoner passerat är och
dem allena angår, bör eller kan af heela ståndet besvaras,
helst emedan Rijkzens Senat, till att vijsa så mycket
mehr sitt goda förtroende till Ridderskapet och Adelen,
intet hafva gifvit något skriffteligit ifrån sigh, utan hållit
för bättre att bruuka dätt medelet, som synes större förtroligheet
förorsaka, och att explicera sig uti ett munteligit
conference. Senaten beder och, att Ridderskapet och
254
1672.
Adelen ville detta ihugkomma, att säcken består in facto
några få perssoner emellan, men rörer lickväll vårt försvar,
väre perssoner, våbr ähra och våra embeten, och
hoppas derföre, att Ridderskapett och Adelen så taga
detta i consideration, som sigh bör, och nu som tillförende
intet separera sigh ifrån våra interesser, hälst uti det,
som oss så när toucherar. Hvad dätt andra anbelangar
att Ridderskapet och Adelen åstunda att vetta, huruledes
dätt, som här i löndom passerar, häfver esclatterat, så
nödgas vij ännu att iterera dhe orden, som jagh tillförende
sade, att det är tämmeligen surprenant och kommer oss
sellsampt före för desse orsaker skull: 1. Draga vij den
tillförsichten till Ridderskapet och Adelen, att dhe intet
tänckia om oss dät, att vij hade velat träda hijt neder
till dem att conferera om någre sådanne såcker, som intet
voro af den vicht och värde, att vij borde röra om dem;
2. att vij icke gå på een viss grund och hafva skiähl för
oss, ty annorledes att giöra vill intet anstå någon af väre
personer, i synnerheet fast mindre heela vår societeet,
som så mycket större acht måste hafva på sine actioner,
elfter som vij förplichtade ähre dem inför Hans Kongl.
Maij:t att försvahra. Vij tilltroo och elliest Ridderskapet
och Adelen, att dee intet skulle sielfva villia låta något
här på Riddarhuusset passera, som voro af den naturen,
att dätt icke tryggeligen kunde och borde blifva deeras
medbroder Rijkzens Senat, ja och Hans Kongl. Maij:t
sielf kungiort och vitterligit, ty den omtanckan och dät
förtroende hafva vij alle om dhen prudence, med hvilcken
saakerne här tracteras, att alt skier så försichtigt, så
troget och väll, såssom skiedde det in conspectu principis,
och hoppas vij derföre, att Ridderskapet och Adelen intet
nu så considerera detta ährendet annorledes. Säcken är
oss kunnigh, och vij veta, att några få perssoner allenast
ähre deruti interesserade, och alldenstund!» dhe, som hafva
fört tahlet, intet hafva hafft betänckiande således att utlåta
sigh, att vij äre märckeligen derigenom toucherade,
så villia vij och förmoda, att Ridderskapet och Adelen
intet tycker obilligt vara, att dhe samma perssonerne i
vår närvaro giöra oss här om berättelsse. Vij begiära
intet att see protocollen eller något annat at tillmoda
dhem, som dhe kunna hafva orsaak att tyckia illa vara,
December.
255
utan som vij omgå förtroligen med dhem, så hoppas vij
och, att dhe möta oss så igen, som vij troo [oss] af dem
hafva förtiänt.
Seedan Hr Rijkz-Cantzleren detta sitt tahl hade ändat,
gick Hr Landtmarskalcken åter till classerne att inhämpta
deeras meningar, och elfter ett stort sörli upväxte, eenkannerligen
i 3:a classe, sade Hans Excelktz Hr RijkzCantzleren:
Oss vill intet väll anstå att vara här, så
länge saaken tracteras med confusion; vij villia heller
giöra afträde, så längie dhe få bättre sin emilian öfverläggia
detta. Vij bedia allenast, att dhe ville så hantera
denna saaken som alle andre och såssom riddarhuusordningen
förmår, att hvar classis seijer i sin ordning
sitt votum.
Dheras Excelker giorde åter der med afträde, och
seedan Hans Excelktz Hr Landtmarskalcken hade åter
kommit up uti stora sahlen till Ridderskapett och Adelen,
sade han: Jagh beder, gode herrar, I ville sättia eder och
med foogh tahlas vid. När jag gick nider på trappan,
steeg Rijkz-Admiralen och Rijkz-Cantzleren till mig och
befalte, att jagh skulle begiära af Ridderskapet och Adelen,
att dhe ville komma dätt ihuugh, att vij voro dheras
släckt och förvanter, voro och af Hans Kongl. Maij:t i
den vördnad satte, att dhe borde billigt draga deruppå
någon reflection och considerera, att dhe ähre hijt kombne
till oss i een god meningh; dhe veeta personerne, och elfter
dhee veeta dem, tycker migh bäst, att dhee förklarade
sigh sielfve. Om vij intet sielfva mutza up denna saken,
så kan han intet blifva så fahrlig. Jagh tahlar som een
åhrlig patriot och adelsman. Och tager jagh Grudh till
vittne, att jagh tahlar så zélé, som een redelig man bör
giöra. Felar jagh, så är jagh en menniskia. Såssom jagh
intet veet någon discours vara fallen så criminel, att dhe
icke kunna gifva Senaten dän satisfaction att sielfva relatera
hvad dhe hafva sagdt, men att dhe intet hafva tält
dät i någon intention att antasta Senaten, utan till deeras
information; men om detta förslaget intet skulle behaga,
så ville dhe gode herrar elfter riddarhuusordningen seija
deeras tanckar. Och beder jagh, gode herrar, I ville
komma ihugh, att Deras Excelker sittia der neder; dhe
ähre lickvist i Hans Kongl. Maij:tz nampn kombne som
256
1672.
rådzperssoner, och få vij intet hantera dem, som hade vij
een hooper medh bönder.
Hr Posse: Dätt meenas, att hvad Hr Taubenfelt,
häfver sagt, dät är tahlt i heela classens nampn.
Hr Mörner: Han talte på heela classens vägnar.
Hr Posse: Skulle den frijheeten afskiäras oss, att
vij intet finge med frijheet discourera, utan dhet skall
straxt föras kringh? Vij måste veta, hvem dätt häfver
sagt dem.
Hr Landtmarskalcken: Gud gifve dätt kunde skiee.
Hr Taubenfelt: Dhet är tält för heela classen; det
vore een fahrligh ting, om något vore tahlt till Hans
Kongl. Maij:tz praejudice. Så santt som Gud leffver, jagh
häfver hvarcken söckt att förklena Hans Kongl. Maij:t
eller Senaten.
Hr Cammarrådet Falckenbergh: Här är ingen värre
angrijpen än jagh, och ingen satisfaction får jagh. Effter
jagh häfver orsaak att fruchta, att detta blifver till mitt
värsta för Konungen bracht, altså måste jagh sielf klaga
migh. Dätt tiänar intet, att jagh lemnar dätta på migh.
Hr Taubenfelt: Dhet är annat tahla för een persson
och annat tahla för heela classen.
Hr Cammarrådet Falckenbergh: Jagh häfver reserverat
mig, som ståår i protocollet.
Dätt upväxte ett sådant sårll och buller uti sahlen
och eenkannerligen uti 3 classen, att dätt var omöijeligit
att fatta något uti protocollet.
Hr Landtmarskalcken förmante dem på dätt högsta,
att dhe skulle sittia stilla uti sine stoolar och tahla med
fogh, bediandes dem betänckia, att Kijkzens Radh sittia
der nidre; dee skulle intet tänckia sigh hafva någre bönder
för sigh. Bediandes derföre att dee ville skynda sigh
att låta veta deeras meningh.
Omsijder sades 3:ae classis votum af Hr Gustaf
Duvalt: Så vijda jagh kan fatta i dätta stoora sårlett,
så är 3 classens mening, att dee perssoner, som tvista,
förklara sigh för Rijkzens Rååd.
2:® classis votum. Hr Ståhlarm: Yij beklaga högeligen,
att ingentingh blifver hoos oss löönt; derföre villia
vij bedia Rijkzens Råd, att dee seija för oss, hvilcken som
dät, som här passerat är, för dem uthbracht häfver. Sedan
December.
257
att Rijkzens Råd villia sielfva nämbna dhe personer, som
hafva fört detta tahlet, som gior detta allarmet.
l:se classis votum [sade] Hr Conrad Gyllenstierna,
hvilcket uti alt var enigt med det första.
Hr Landtmarskalcken: Så gåår jagh tå nider att
uphempta Senaten.
Omnes: Ja.
När Hr Landtmarskalcken hade åter fört Rijkzens
Råd up uti store sahlen, sade Hr Landtmarskalcken:1
Ridderskapet och Adelen bedia Eders Excelher på dät
hörsammeste, att Eders Excelher intet medh otåhligheet
uptaga, att dee hafva låtit Eders Exelker något der nedre
dröija; dee hålla denne saken af den vi elit, att dee intet
hafva kunnat vara hastigare. Eenkannerligen beklaga dhe
sigh deröfver, att det, som här på Riddarhuusset borde
vara hembligit, så oförmodeligen utkommer, och derföre
bedia dee, att Eders Excelhcer täcktes bevijsa dem den
faveuren och gifva dem dätt vid handen, huru Eders
Excelher hafva fått veta det, lembnandes uti Eders Excelhers
goda macht och behagh att sielfve utnämbna dhe
personer, som Eders Excelher hafva fått veeta här på
Riddarhuuset skola hafva emot hvarannan tält det, som
häfver förorsakat Eders Excelher att komma hijt neder,
tå Ridderskapet och Adelen tillstäda, att de måge sigh
för Eders Excelher förklara, allenast Eders Excelher ville
bevijsa Ridderskapet och Adelen den faveur att låta dem
veta, hvilcken dät häfver sagt för dem. I det öfriga så
recommenderar Ridderskapet och Adelen sigh uti Eders
Excelhers goda affection.
Hr Rijkz-Cantzleren: Vij tacka Ridderskapet och
Adelen storligen för dät svar, som dhe hafva behagatt
gifva oss, försäkrandes och vij dem att thet så af oss
skall ehrkiännas, som vij det böre och skiäligit är. Och
effter vij märckia, att det Ridderskapet och Adelen så
behagar, det vij sielf nämbna personerne, som hafva fört
tahlet, och som måtte giöra relation, så önska vij och
giärna see, att dhe hafva så tahlt, att de kunde förtaga
oss dhe tanckar, att vij till väre personer och embeten
1 Landtmarskalkens tal är något olika formuleradt i rådsprotokollet.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-protXI. 1672. 17
258
1672.
intet åhre toucherade, dhet vij och så mycket bättre kunna
veta och seija, sedan vij grundeligen få förnimma, huru dät
är passerat, och vij sedan hafva däröfver med heela ståndet
confererat. Yij hafva förnummit discoursen vara fallen
emellan Hr Cammarrådet Falckenbergh och Hr Hofrådet
Taubenfelt, hvilken discours skall hafva halft sin begynnelse
och uhrsprungh af den försäckring, som Hans Kongl.
Maij:t häfver gifvit Ständerne, then vij och i Senaten i
Hans Kongl. Maij:tz närvaro hafva låtit upläsa, och vijdh
vår eedh försäckra, att icke ett ord är ther till satt med
vår villia utom dätt, som ståår uti sahl. Konungens försäckringh,
som han gaf i Ubsala, besynnerligen elfter vij
hörde, att Kikzens Ständer voro alla der med eensse, att
man skulle förblifva vijd den samma förutan i desse 3
tingen, som ähro nu seedan tillsatte: 1. Dät som Hans
Maij:t låfvar att försäckra Hennes Maij:t Enckiedråttningen,
sin Fru moder, på samma sätt som Konungh Gustaf Adolph
dät och giorde, så och sahl. Konungen emot Dråttningh
Christina. [2.] Sedan om religionen, att Hans Maij:t
försäkrar för sin person och för sine elfterkommande.
3. Om Rijkzens Råd, att dee måge hafva ett säckert och
frijt inrådande, utan att Hans Maij:t blifver dem onådigh.
Hvilcket Hans Maij:t häfver alt sielf agreerat och befalt
att införa i försäckringen, men i dett öfriga hafva vij
intet understått oss att ändra een bokstaf derutinnan och
kunna derföre intet veta, huuru dhe äre kombne till att
stööta sigh deruppå, hvarföre vij och bedia, att Hr Fackenberg
och Taubenfelt ville giöra oss relation, huruledes här
med är passerat.
Hr Falckenbergh: Elfter jagh fick tillfälle af Hr
Taubenfelts discours att tahla der om, kan jag intet väll
begynna att referera. Derföre vore bäst, om han begynte,
så kan jagh sedan svara honom.
Deruppå befalte Hr Kijkz-Cantzleren Taubenfelt
begynna referera.
Hr Taubenfelt: Högvälborne nådige herrar. Effter
såssom 3:a classis begiärte af migh, att jagh deeras
nödtorfft skulle frambära, kan jagh intet underlåta att
seija, huru det här med passerade. Dhe hafva först alla
hört in pleno och i hast sigh föreläsas försäckringen,
men effter de intet kunde tå så väll fatta henne till
December.
259
sielfva innehållet, så beslötz, att 3 af hvar classe skulle
träda till hopa och collationera henne och sedan giöra in
publico dheras relation derom. Tå funno dhe uti 3:a
classe gått, att jagh skulle tesmoignera dhät, som Eders
Excelker väll tillförende veeta, att effter alla Kijkzens
Ständer hafva så förklarat sigh, att dee villia alldeeles
blifva vid sahl. Konungens försäckring, så ville och 3:a
classis taga det samma för fundament, män effter dhersammastädes
finnes något, som tyckes kunna annorlunda
uthtydas än sielfva intentionen kanskie är, så åstundadhe
dee högeligen att hafva deruti någon närmare uplysningh.
Först sätter Hans Maij:t, huru tiänster skola beställas,
sedan huru dhe skola blifva försedde med löningar, och
sedan sluutas medh desse orden: Som vij framcleeles alt med
Rijkzens Rådz rådhe beställa och förordna vele. Ku finna
vij, att i dät tryckte exemplaret ståår een punct, som
distinguerar embeters besättningh och löningar, men i dhet
skrifne exemplaret står allenast ett colon. Altså kunde
man intet annat tänckia, än att man dher med ville förstå
alt tillhopa och draga alt det, som ståår i puncten under
ett sluut; ty var 3 classen i den meningen, att Hans
Maij:t bordhe hafva frijt sielf att disponera om tienster,
som förra Konungar hafva hafft, och vij veta i Konungh
Gustaf Adolphs, Dråttningh Christinae och i Konung Carl
Gustafs tijdh häfver varit practicerat. Öfver detta kom
Hr Falckenbergh och jagh i ordkastande med hvar andre,
men heela säcken består uti uf htydningen af den puncten
allena, hvar om vij gierna hade veelat vara försäckrade,
menandes intet annat än att Deras Excelkcer hade lembnat
oss den frijheeten att påminna och seija våre tanckar
dheröfver, effter försäckringen går Hans Kongl. Maij:tz
högheet och alles vår säckerheet an. Jagh contesterar
vid Gud och mit samveete och min siähls sahlighet, att
jagh hvarcken häfver hafft intention att lsedera Hans
Kongl. Maij:t, dhet Gud mig ifrån bevare, ej heller Eders
Excelker, deni jagh är skyldigh att respectera; män hvad
det belangar, att Hr Falckenbergh och jagh sedan kommo
tillsamman att stöötas med hvarandra i orden, dhet är
redan förlijkt och afgiortt.
Hr Kijkz-Cantzleren begiärte här uppå, att Hr
Falckenberg skulle seija hvad han häfver att berätta.
260
1672.
Hr Falckenbergh: När denne påminnelssen giordes
af 3 classen, så frågade Hr Landtraarskalcken, huru dee
komma till att votera i een saak, som intet häfver varit
dem proponerad eller och först öfverlagd. Der till sade
Hr Taubenfelt, at han nämbner intet det såsom något
betäckiande, utan till deeras information. Män såssom
uthaf Hr Taubenfelts taal syntes föllia dät, lijka såssom
i försäckringen intenderades detta, att alla tiensters uthdeelande
skulle gåå per pluralitatem votorum, så svarade
jag, att jag intet kan troo, att något sådant är der
uti begrijpet, utan som alt annat borde skiee och sielfva
rijket styras med Rijkzens Rådz rådhe, så mente jagh, att
tiensterne och således skulle med dess råd besättias, dock
intet effter pluralitatem votorum, utan att Rijkzens Rådz
rådh allenast inhämptas, och Hans Maij:t gior ändå sedan
hvad han vill.
Hr Taubenfelt: Derupå svarade och jagh straxt:
Förlåth migh dhet, vår meningh är intet så, att vij tänckia
att dhet skall gå per pluralitatem votorum, eller att något
sådant söckes, och tå kommo vij meer och meer att ordkastas
med hvar andre.
Hr Rijkz-Cantzleren: Hr Falckenbergh säger då
nu, huru det seedan passerade.
Hr Falckenbergh: Hr Taubenfelt sadhe, att såssom
Konungen häfver mackt att vallia Rijkzenz Rådh, så häfver
han och mackt att besättia dhe ringare tiensterne. Der
till svarade jagh: Det gior jagh medh, dock prsesuppositis
prsesupponendis; dhet 8 cap. i lagen föllier effter dät 4,
och ther står, att thet måtte skiee med Rijkzens Rådz
råde; ähre altså desse heggie intet emot hvar andre.
Hr Taubenfelt: Jagh sade: Vij villia ingalunda binda
Hans Kongl. Maij:tz händer, utan i alla måtto tillägna
Hans Maij:t den rätt och högheet, som Hans Maij:tz förfäder
hafft hafva, hvar till och Kongl. Maij:t är födder.
Hr Falckenberg: Då svarade jagh: Dät var een skiön
conseqvence, lijka som Rijkzens Rådh skulle hafva fört
något in, som vore deremot.
Hr Taubenfelt: Dhen conseqvencen förde jagh intet
in, och kan dhet intet föllia deraf nu mehra än tillförende,
December.
261
tå således tahlt är, ty den modus loquendi, att intet villia
binda Hans Maij:t händren häfver offta varit förr bruukadh
här på Riddarhuusset.
Hr Falckenberg: Dhet kundhe och de finnas, som
så tordes uthtyda mit tahl, lijka som hade jagh någon
intention att tahla emot Hans Kongl. Maij:tz högheet.
Hr Taubenfelt: Det vore illa, om så skulle uthtydas;
dhet jagh häfver tahlt, dhet häfver jagh tahlt i een goodh
mening och på 3:m classis vägnar. Ahr det icke så, brors
(= bröder)? Stå I icke alle för een man?
Classen ropade ja.
Hr Rijkz-Cantzleren frågade, om Hr Taubenfelt
häfver i första relation gått något vijdare, och om han
intet häfver tyckt, att man borde straxt i den puncten
sökia någon ändringh, emädan han syntes binda Hans
Kongl. Maij:t händren.
Hr Taubenfelt: Neij, aldrigh häfver jagh på dät
sättet tahlt eller meent, utan allenast söckt att blifva
informerad ther om, huru han skulle förståås. Hvarvijd
han åter ropade till 3 classen och frågade, om det icke
så var.
Classen sårlade och som tycktes svarade ja.1
Hr Rijkz-Cantzleren: Af det, som nu är för oss
berättat, finna vij 2 tingh: Ett som är passerat emällan
personerne, som hafva råkat i dispute, och det andra huru
vijda dhe hafva hafft foogh att taga sigh occasion till
een sådan discours af den försäckringh, som är Ridder -  skapet och Adelen så väll som dhe andra Ständerna
communicerad. Thet förra, som angår them, dät låta vij
blij, men hvad dät andra belangar, så tillstå vij fuller
dät, att fundamentet till försäckringen, som Hans Kongl.
Maij:t nu gifver, är dän samma, som Hans Kongl.
Maij:tz Herr fader gifvit i Ubsala, effter som och alla
Ständerna hafva begiärt den samma, och ändå Bårgerskapet
utlåtit sigh med dhe orden, att icke ett ord derutinnan
måtte ändras, hvar med och dhe öfrige stånden
voro till fredz. Derföre häfver och vår embetes plicht
af oss fordrat dän försårgh, att försäckringen måtte så
1 I rådsprotokollet står: lili respondebant murmure inagno, utkan tvifvell
8amtyckiandes dbertill.
262
1072.
inrättas; vij hafva och varit så sårgfällige der öfver, att
vij hafva collationerat den samma, låtit läsa henne up i
Senaten och hafft så Secreteraren före, att han medh sin
eedh häfver måst bekräffta, att intet något deruti af honom
är förandrat. Men att vij skulle hafva kommit ihugh att
giöra distinction emilian een punct och ett colon, det
bekiänner jagh, att vij intet hafva hållit för nödigt, men
vijd Academien hafva vij hafft nogh att giöra der med
och kunna nu intet så läggia våra tanckar der på, helst
uti ett så considerabelt värck, dher een punct eller colon
intet lärer kunna prejudicera. Dhet vore mycket illa,
om vij med een punct eller colon ville giöra åthskillnad
på det, som Hans Kongl. Maij:t competerar eller eij. Jagh
kan väll säija, dhet vij och alle med eedh kunna betyga,
att som denne puncten intet är rörd vorden af Eijkzens
Ständer, så hafva och vij intet tänckt något sådant eller
kunnat reflectera der på, besynnerligen effter puncten är
klar, om han elliest blifver sånö et non detorto sensu
förstånden. Yij kunde intet troo, att i någons tancka
skulle komma att nu tahla på en sack, som i Ubsala
med heela rijket häfver varit afhandlat, och hvarcken af
Ridderskapet och Adelen eller någon af dhe andre Stendren
ibland andre dheras desiderier ett ord der om tahlt. Kanskie
någon torde vara, som intet så väll kan penetrera, huru
den puncten bör rätt förståås, att Konungen skall styra
rijket med Rijkzens Rådz råde, så håller jagh nödigt vara
att förklara här, huru vår mening är der om, och huru
rätta meningen bör vara, och då skola vij snart alla blifva
derutinnan eensse. Men likväll måste jagh först seija
dhet, att jag intet veet, hvaruti dän sårghfelligheeten
bestar att villia annorleedes uthtyda dän puncten, än som
han sånö sensu bör förståås, om man icke vill först soup(jonnera
oss att vara capable att råda till det, som praejudicerligit
vore för Hans Kongl. Maij:t och dess högheet,
dät (rudh bevare oss ifrån att arrogera oss, eller och
2. att troo oss capable att villia här med begå någon injustice
och giöra andre förnär. Een sådan crisin eller observation
hafva vij intet förtiänt, eij heller af någon uthi
itt så högvichtigt värk förmodat; derföre bedia vij, att
den puncten måtte upläsas och den skrijfne med den
tryckte collationeras, så får man bäst see lijkheeten.
December.
263
Här gick Riddarhuuss-Secreteraren nider effter det
skrifne forsäckringzprojectet, som af Rijkz-Senaten var
Ridderskapet och Adelen öfvergifvit.1
I medier tijdh continuerade Hans Ex:ce Hr RijkzCantzleren
sitt taal: Annat är dät att styra och regera
rijket med Rijkzens Radz rade, och annat är dät att seija
Hans Maij:t är bunden till att besättia embeten med
Rijkzens Rådz råde. Uthi rijkzens styrelsse hafva förra
Konungar intet viliat något sluuta eller giöra utan Rijkzens
Råds råde, men ther af häfver intet thet fölgdt, att
dhe hafva hafft någon deell i regementet eller någon
partem potestatis, utan det förståås, att dhe consilio hafva
gått Konungarna tillhanda. När Körningen lofvar dhet,
att han vill betiäna sigh af Rijkzens Rådz inrådande, så
heeter intet det, att han deelar sin macht med dem, utan
tillåter dem, som dheras embete är, att varna för skada
och fördärf och att styrcka till det, som dhee effter sin
eedh och samvete tyckia bäst vara. Men ingen rättsinnigh
troor jagh häfver nånsin giort den uthtydningen der på,
att dät bemärcker att deela machten medh Konungen. Een
rättvijss konungh, een konung som vill vara konung öfver
sine undersåtares hiertta, han socker alltijdh giärna att
betiäna sigh af deeras trogne rådh. Och vij see, att (ruudh
gifver sådanna regenter lycka och vällsignelsse mehra än
däm, som gåå ther ifrån; ingen kan heller med skiäll seija,
att det icke är mycket väll och försichtigt giortt af een
konungh att hålla sigh till trooget och ährligit fålck och
att styrckia sigh sielf och sin tienst med dheras rad; och
så länge vij styrckia vår nådigste Konung der till, så
troor jagh intet, att någon medh fog kan beskylla oss,
att vij hafva giort något annat än dätt, som tiänar till
Konungens högheet och rättvisans styrckia, och derföre
hade dätt varit fast bättre att presumera om oss dät
bästa, än som att uthtyda och torqvera alt till det värsta,
som dock är både väll meent och giort. Är det fuller
till att troo om en ährligh man, den som meenar väll,
att han med flijt häfver velat sättia ett colon in till att
giöra Hans Maij:t der med ingreep i hans högheet? Sådant
1 Här har sekreteraren antecknat: »Hvad i medier tijdh tält är, kan^jag
intet infinna». Det närmast följande öfverensstämmer emellertid med rådsprotokollet.
264
1672.
borde intet komma i edre tanekar, Monsieur Taubenfelt.
Jagh veet intet heller, om det så finnes een gångb, som
han seijer, men om så vore, så kan dät lätteligen vara
een error scribee, som oss är omöijeligit att gifva ackt
på, och dät borde man intet så straxt bringa på banen
och uthtyda oss till dät värsta. Ingen societet är så god,
som icke bäfver någon ond ibland sigh; vij segla alla i
ett skiepp, och der ibland finnas många onda bland dhe
goda, som utaf ett sådant tahl eller en sådan uthtydning
lätteligen kunde taga tillfälle till att så uthtydat hoos
Hans Kongl. Maij:t, som voro vij dee samma, som ville
binda Hans Maij:t händren.
Hr Taubenfelt: Bevara Gudh Eders Ex:ce, sådant
kom aldrig i mine tanekar eller i någons af 3:a classe.
Hr Rijkz-Cantzleren: Vij villia intet heller veeta
af skuggen till något sådant, fast mindre realiteten. Vij
ha så troget hanterat Hans Kongl. Maij:tz interesse i
denna säcken som i alla andra, och i troheet cedera
vij ingen i värden; vij villia och betyga och bevijsa det
nu vid Hans Kongl. Maij:tz anträde till regementet och
skulle altså giärna vara förskonte för slijka omdömmen.
Om Hr Taubenfelt hade hafft någon tvifvell i den puncten,
så skulle han heller hafva rådfrågat sigh hoos oss derom,
än som at bringat sålunda an, ty med detta sitt procedere
gior han oss skyldige antingen till vårdslöössheet, det vij
intet giärna kunna tåhla, eller 2. att vij intet bättre
hafva förstått säcken, hvilcket vij intet heller kunna
agnoscera, eller 3. att vij hafva hafft ett ondt upsååt
och någon förborgad tancka her med, dätt jag eij heller
hoppas att någon med foogh skall kunna tilläggia oss.
Att de hafva öfverlagt detta sins emällan, det är alt väll,
och dät kan ingen förneeka däm, män uthi modo och
expressionerne måtte man intet låta see, att man vill
beskylla oss och vijsa, att han häfver bättre tanekar än
som Rijkzens Råd.
Hr Taubenfelt: Aldrigh häfver jagh hafft den
tanckan, och jagh för min person kan intet annat än
vara glad deröfver, att vij nu få höra den uthtydningen
på samma punct, som vij fuller aldrigh hafva tviflatt om,
fast något kan vara tahlt, dock utan den ringaste elacke
taneke uti vår classe.
December.
265
Hr Rijkz-Cantzleren: Yij hafva nu att giöra med
eder person.
Hr Taubenfelt: Jagh häfver fört ordet för heela
classen, och at hvarcken dee eller jagh hafva tänckt, fast
mindre uthsagt något, som skall lända Eders Excelker
till pravjudice i någon måtto, dät kan jag ved min siels
saligheet betyga. Effter jagh hörde, att sådanna discourser
ginge, att dhe intet viste, huru dhet var till att förstå,
så tyckte jagh, att vij intet kunde mindre giöra än att
söckia någon underrättelse och förklaring deruti. Vij
äre hijt kallade till Rijkzdagen att seija våre tanekar,
och meente derföre, att vij bordhe niuta dän frijheeten
at få seija vår mening så i denne säcken som i alle andre,
som vij hafva något tvifvell uti.
Hr Rijkz-Cantzleren: Hvar uti består dät?
Hr Taubenfelt: I den puncten, som Eders Excelktz
rätt nu förklarade, att den samma således bör förståås.
Vij hafva discurerat deröfver inom vårt Riddarhuus i ingen
ond intention och hoppas derföre, att ingen tyder oss
dätt till ondo; vij äre frijt fålck, och voro mycket till
att beklaga, om een skulle blifva så hanterat, tå man
något påminner.1 Jagh seijer på min siels saligheet, jagh
häfver intet hafft någon intention att prejudicera Eders
Excelktz.
Hr Melcker Falckenberg: Påminnelssen hafva vij
bett Taubenfelt giöra, män intet vijdare. Häfver han tahlt
något otillbörligen, så bör han det sielf försvara.
Hr Rijkz-Cantzleren: Om Håffrådet Taubenfelt
häfver funnit något dubium, så hade han väll kunnat med
classens tillstånd påminna der om, men jagh försäckrar
eder, gode herrar, att den puncten, som Taubenfelt stöter
sigh på, är alldeeles som han bör och I, gode herrar,
håfven sielf funnet gått och begiärat. Hvarföre är det
med största oskiäll att Taubenfelt oss sådant påbördar.
Hr Melcker Falckenbergh: Classen begiärade intet
mer, än att försäckringen, den skrifne och den tryckte,
skulle collationeras.
Hr Taubenfelt ropade till classen, frågandes om
dhee icke hade begiärt af honom dät han hade tält.
1 I rådsprotokollet står: om een illvilliandc skulle få illa tyda och uthföra
i staden dhet, som här i godh mening seijes.
266
1672.
Hvartill heela classen, några få undantagandes och
intet öfver 5 personer, svarade ja, att dhe hafva dätt
begiärt af Taubenfelt.
Hr Gustaf Duvalt: Dät vore långt ifrån oss, att
vår dass skulle hafva sådanne tanckar, sorn skulle lända
Senaten till prsejudice. Yij hoppas, att sådant intet tillräcknas
heela classen hvad een så tahlar.
Hr Taubenfelt: Hr Landzhöfdingen var tå intet
här uppe, när detta skedde; altså kunnen I nu intet tahla
deruti.
Hr Duvalt: Jagh tahlar som een ledamoot och tycker,
att heela classen intet hör comprehenderas här uti.
Hr vice Prmsidenten Grass: Fast classen begiärer,
att een skall påminna, så måste lickväll densamma veeta
hvad han seijer, ty classen kan intet stoppa orden i munnen
på honom.
Hr Cammarråd Hindrick Falckenberg: Ehuruväll
jagh uti dhetta fallet är så hårt angrijpen af Taubenfelt
och heelt oskyldig, så kan det lickväll hända, att jag
kan blifva derföre angifven hoos Hans Kongl. Maij:t. Derföre
måste jag sielf söckia att undervijsa Hans Kongl.
Maij:t och bedia derhoos, att Hans Maij:t uti bästa måtton
ville [det] uthtyda, ty Gud veet, att jagh intet häfver någon
annan intention än Hans Kongl. Maij:tz tienst, och skulle
dät giöra migh ondt att förnimma, att Hans Maij:t skulle
tenckia migh vara Hans Maij:t mindre trogen än Taubenfelt.
Hr Rijkz-Cantzleren: Yij villia intet förmoda, att
någon skall hafva giort Hr Cammarrådet sådanne elaka
officier hoos Hans Maij:t, män skulle dät förnimmas, så
veela vij sådant af höij a.
Der uppå steego Rijkzens Råd up, och slööt RijkzCantzleren:
Det behöfves intet påminna, af hvad vickt
detta ährendet är, effter här finnes så mången redelig
man, som så väll som vij häfver förstådt, hvad dät häfver
att innebära. Man måste altijdh troo dät bästa snarare
än dätt värsta. Och såssom hvar och een är obligerad i
andre saker att hålla een pro viro bono, donec contrarium
probetur, så måste dät mycket mehra skie i dee ährender,
som undersåterne böra vij sa dheras troheet [i]; uti det får
man intet misstänckia någon, utan om i någon saak be
-
December.
267
höfves varssamheet, så behöfves i denne; vij äre i åsyn
för heela värden och rijket och måste så comportera oss,
som vij dät kunna försvara. Ju bättre prof vij kunna
gifva Hans Kongl. Maij:t om vår trooheet, ju bättre är
dät. Och när Kongl. Maij:t åter deremot vij sar sin nåde
och godheet igen emot sine undersåtare som een fader,
så bygger dät mycket gått up. Men alt dät, som är emot
denne föreeningen, dät skadar och slår omkull; vij måtte
betänkia dhet, at vij hafva månge fiender, och om dhe finna
dhen ringaste remna i den enighet, som härtill har hållit
oss tillhopa, så skulle dhet genast gee dhem tillfelle till
at göra dheraf en stor breche.1 Jagh hoppas, att ingen
skall med skiäll kunna seija, att af oss något skall vara
negligerat, som borde giöras, eij heller något giort som
borde underlåtas. Uthi religionspuncten, som är tillkommen
uti försäckringen, häfver Hans Maij:t sielf sigh så nådigt
förklarat, att vij medh största glädie hafva infört den
samma effter Hans Maij:tz egit goda behag. Skulle vij
nu vara deesamme, som uti dee andre puncterne, som
angåå jura Majestatis, skulle villia träda Hans Maij:t
förnär, derföre bevare oss Guudh. Om vij såge något
sådant eller viste någon, som så hade förgiätit sin eedh
och plicht, så borde dhet förnembligast anstå oss att förfäckta
Hans Maij:tz rätt, råda och rätta med goda så
mycket, som oss tillståår. Yij förmoda, att Ridderskapet
och Adelen hafva dän tanckan om oss, att vij i alla såcker,
både små och större, lijtet och stort, som dem kan toucher
a, äro benägne att vij sa dem den affection, som sigh
rättmäteligen bör. Dät gior oss derföre rätt ont, att vij
hafva måst falla eder besvärlige, och att vij måste föra
här en sådan consultation, som vij giärna hade gått förbij;
män vij håfve intet annat kunnat giöra än att söckia uti
detta een fullkommeligh underrättelsse, och på det vij
deste bättre kunde informera alla om vår trooheet, så
hafva vij funnit för gått att komma alle sampteligen hijt
till eder, och effter vij nu förnimma alt vara refererat, som
till denna saken hörer, så villia vij i underdånigheet giöra
Hans Maij:t här om vår berättelsse. Vij bedia och sampteligen
Ridderskapet och Adelen, att dee villia alt stadigt
conservera oss deeras gode opinion och den förtroligheet
1 Denna mening är återgifven efter rådsprotokollet.
268
1672.
dhee alltijdh tillfören de och serdeeles vid detta tillfället
hafva låtit förspörja.
Hr Landtm ar skalcken: Ridderskapet och Adelen
begiära ochså på dät tiänsteligaste, att Deras Excelker
täcktes conservera dem den favorable tanckan, att dhee
alltijdh skola beflijta sigh att vara Deras Excelker till
all skyldigh tienst.
När nn Rijkzens Rådh ginge af Riddarhuusset, blefve
dhee af Hr Landtmarskalcken och een hoop af Ridderskapet
och Adelen beledsagade till deeras vagnar.
Den 9 Decembria.
Sedan samptelige Ridderskapet och Adelen sigh på
Riddarhuusset hade församblat, proponerade Hr Landtmarskalcken,
att dät uthskåttet, som var förordnat öfver
riddarhuussackerne, hade upsatt ett memorial, som dhe
begiärade måtte blifva upläsit til Ridderskapetz och Adelens
vijdare öfverläggiande och gåttfinnande, befallandes
sedan Secreteraren dät att upläsa.
Och när dätt var begynt, stegh Öfverstelieutenanten
Robert Licton up, säijandes sig intet kunna slippa 3
classen, utan att han på deeras begiäran måtte få giöra
een påminnelsse.
Hr Landtmarskalcken svarade, att dee ville först
hafva före det dhe hade begynt; sedan skulle Hr Öfverstelieutenanten
få tahla hvad skiäligit funnes.
Deruppå begynte 3 classen medh särl förebringa, att
dee intet kunde taga sigh något före, för än dhe finge hafva
fram sin angelägenheet, begiärandes att få ett utskått
up till Hans Kongl. Maij:t och Regeringen, hvarigenom
dhe ville underdånigst försäckra Hans Kongl. Maij:t om
sin redelige trooheet och bedia, att Hans Maij:t intet ville
kasta någre onådige tankar på dem; sedan hoos Regeringen
söckia att få veeta, hvilcken häfver för den Kongl. Regeringen
sagt det, som här var emilian Hr Cammarrådet
Falckenbergh och Hr Håffrådet Taubenfelt passerat, alldenstundh
Ridderskapet och Adelen hade der om kommit
öfvereens, att det skulle tystas neder.
Hr Landtmarskalcken: Jagh beder eder,gode herrar,
att I intet rören mer på den strängen, utan låten blifva
dät, som dät är.
December.
269
Hr Gustaf Duvalt: De bedia mig seija, att dhe
interessera sig uti alt dät, som i detta fallet kan Taubenfelt
angå och hända.
Hr Landtmarskalcken: Villia dhe interessera sigh
uti altt?
Hr Duvalt: Så seija dhee.
Hr Landtmarskalcken: Gode herrar, är dät eder
mening, som Hr Landzhöfdingen Duvalt seijer?
Medh ett stoort särl utur 3 classen svarades ja.
Hr Licton: Vij besvära oss öfver dem, som senast
uti Regeringens närvaro tahlade för sigh sielfve och intet
med classen, och eenkannerligen dem, som intet voro på
Riddarhuusset, tå sielfva säcken föreföll, och lickväll
understå dee sig tahla därom.
Hr Landtmarskalcken: Jagh råder eder ännu, gode
herrar, att I ville betänckia eder, och att vij acqviescera
med dät, som skiedt är; ju mehra vij röra om dät, ju verre
flyter deraf. Jagh råder eder som een trogen medhbroder.
Vij hafva sielf hörtt, huru väll Senaten uthlät sig. Män
på detta sättet giöra vij oss misstänckte. Senaten häfver
elliest ingen misstancka på Ridderskapet och Adelen; derföre
låten i Jesu nampn råda eder. I hördén ju, gode
herrar, sielfva, huru förtroligen och med hvilcken serdeeles
affection Senaten uthlät sig emot Ridderskapet och Adelen,
så att vij intet hafva ifrån dhem att vänta annat än
allt gått.
Hr Taubenfelt: Mån jag och är begrijpen uti samma
Deras Excelkers nådiga försäckringli? Om jag intet är
der under begrijpen, så beder jagh, att dee gode herrar
beskydda mig; jag häfver intet annat tahlt, än hvad 3
classen af mig begiärade, heller huru bröörs ( = bröder),
häfver jag annat tahlt?
Med ett särl svarade 3 classen: Neij, I håfven intet
annat tahlt, än dätt vij begiärade; vij stå derföre och
villia hafva ett utskått up till Hans Kongl. Maij:t och
Regeringen.
Hr Landtmarskalcken: Jagh råder, att vij acqviescera.
Jagh råder eder, gode herrar, der till.
Hr Mauritz Påsse: Allenast vij finge veeta, hvem
som häfver bracht dät för Regeringen.
270
1672.
Hr Landtmarskalcken: Jagt beder, att dee, som
kunna styra till dätt bästa, att dee dät giöra; jag kan
intet mehra än som en åhrlig man råda.
Hr Hans Wacktmeister: Vij måste veeta rooten,
och sådanne proditores måste vij kiänna; vij begiära ett
uthskått.
Hr Landtmarskalcken: Fast I, Hr Wacktmeister,
det begiären, så begiärer intet första classen.
Hr Hans Wacktmeister: Jagh står med 3 classen
och vill der med lefva och döö.
Hr Landtmarskalcken: Jagh beder för Christi skull,
att I låten blifva migh. Jagh häfver tiänt som än ährlig
man, män som jagh seer migh intet kunna vinna dät jag
menar vara till deeras egit bästa, så beder jagh, att I,
gode herrar, ville hielpa mig hoos Hans Kongl. Maij:t att
blifva dimitterad. Jag häfver een ährlig intention. Jagh
skall hålla dätt för den största vänskap att hielpa mig
till dimission.
Hr Mauritz Påsse: Ingen sätter sig up emot Hr
Landtmarskalcken; vij hafva orsaak att tacka Hr Landtmarskalcken
för sin möda och omack.
Hr Lagerfelt: Yij hafva intet att besvära oss öfver
Hr Landtmarskalken; vij tacka honom och bedia, att Hr
Landtmarskalcken intet ville tröttas.
Hr Landtmarskalcken: Jagh beder ännu, gode
herrar, att bårtläggia all oeenigheet.
Hr Anders Lilliehöök ville tahla, men för stoort
sårll skull sampt löpande af och an utur den eena classen
i den andra kunde han intet komma till, hvar öfver han
sig besvärade, seijandes sig intet villia komma på Riddarhuusset.
Hr Öfverstelieutenanten Robert Licton stigandes up
sadhe, att 3 classen gifver honom ingen roo, utan att han
på dheras vägnar måtte få tahla.
Hr Landtmarskalcken: Hr öfverstelieutenanten kan
tahla, när honom behagar. Gudh gifve dee ville betänckia
sig.
Hr Licton: Mästa dhelen af 3 classen begiära att få
ett uthskått till den Kongl. Regeringen och Rådet, desse
effterfölliande 3 ährender att afläggia: 1. Att den Kongl.
Regeringen och Rådet vill hafva een godh tancka om 3
December.
271
classen och om dät, som classen för några dagar seedan
månde begiära af Taubenfelt, att han ville påminna angående
Kongl. Maij:tz försäckringh, som oss blef communicerad,
att ehuru väll alla uti 3 classen begiärade, att
Taubenfelt skulle tahla, och som han häfver deruppå tält
dhe ord, som i protocollet finnas, så är dätt intet skiedt
af något ondh mening, utan allenast att ärhålla dhen goda
och nådige förklaringh, som Hans Excelktz Rijkz-Cantzleren
här uppe på sahlen giorde, hvar vid vij och hålla
oss, så väll som dät, som vij genom Taubenfelt hafva
påmint, bediandes på det ödmiukaste att den Kongl. Regeringen
och Rådet ingen onådigh taneke om 3 classen
eller Taubenfelt fattar, eij heller om dhet, som Taubenfelt
häfver påmint. 2. Sedan effter Taubenfelt häfver giort
denna påminnelse effter vår begiäran, att han intet måtte
derföre något lijda. 3. Att den, som detta så omilt af
Riddarhuusset utbrackt häfver och sådant missnöije emellan
dhen Kongl. Regeringen och Rådet och Ridderskapet och
Adelen förorsaakat häfver, intet måtte blifva mera betrodder
än hela 3 classen, utan derföre straffas, och att
Regeringen och Rådet den samma nampngifva ville. Dhetta
häfver 3 classen tvunget mig att på deras vägnar frambära.
Hr Landtmarskalcken: I gode herrar, om I rätt
betänken eder, så är dätt alldeeles onödigt att giöra något
utskått der om till den Kongl. Regeringen, ty I hördén
sielfva, huuru nådigt dhe uthläto sigh eemot Ridderskapet
och Adelen.
Hr Taubenfelt: Allenast jag får och niuta samma
försäckringh och nåde.
Hr Landtmarskalcken: Jag beder eder, gode herrar,
att I villen ännu taga mitt rådh, att intet mera röra om
denne säcken, försäekrandes eder att den Kongl. Regeringen
varder Ridderskapet och Adelen all affection bevisandes.
Män kan mit trogne rådh intet giälla, så beder
jagh, att ingen ville skylla mig, om någon olycka händer.
Jag beder derföre, att classerne ville seija deeras mening,
på det vij måtte komma till endskap, men hvar och een
betäncke sig väll.
3 classens votum. Hr Cammarrådet Skyttenhielm:
Jag är nu ombeden at seija 3 classens mening, att effter
272
1672.
Eders Excelktz råder der till, att det måtte assopieras,
så finna de sig giärna der till benägne, allenast det intet
blifver vijdare af Senaten söckt och påyrckat, men elliest
så seija alla, att dhe villia stå för dät, som Taubenfelt
bäfver tablt, derföre de och bedia, att Taubenfelt derföre
intet måtte lijda, eifter han häfver framburit 3 classens
meningh. Sedan bedia dhe och, att den, som detta häfver
af Riddarhuusset uthbrackt, måtte blifva nämbdh och intet
mehra trodder än 3 classen.
2 classens votum. Hr Landzhöfdingen Ståhlarm:
Andra classen tycker skiäligit hvad Hr Skyttenhielm
häfver sagt. Sedan begiärar andre classen, att Hr
Landtmarskalcken ville såsom af sig sielf sökia att bijläggia
detta, och således att Taubenfelt intet måtte något
lijda.
1 classens votum. Landzhöfdingen Anders Lilliehöök:
Yij hålla för bäst att intet mehra tahla om denna
saken, utan lembna henne till Hans Kongl. Maij:tz uthslag.
Sedan beklaga vij högst, att Hr Landtmarskalcken
är förorsakader att söckia sin dimission. Vij hafva af Hr
Landtmarskalcken den satisfaction och dät nöije, att vij
tro ingen annan skall kunna giörat så väll, mycket mindre
bättre. Och bedia vij, att Hr Landtmarskalcken intet
ville tröttas, utan effter Rijkzdagen är nu näst Gudz hielp
vid sitt sluut, uthstå ännu någre dagar detta besväret.
Hr Landtmarskalcken: Det skulle ingen hälldre
see, att denna saken voro afhulpen, än jag. Män intet
tager jag på mig att allena giörat; hvadh jag lickväll af
mig sielf kan uthrätta till dätt bästa, dät försäckrar jagh
dem, att jag skall giöra. Gud gifve så visst, att jag
kunde något.
Sedan gaf Hr Landtmarskalcken tillkiänna, huruledes
Rijkz-Cantzleren hade gifvit honom tillkiänna, att
Ridderskapet och Adelen kunde i dag eifter middagen
klåckan 3 komma genom ett utskått up på Slåttet att
lefverera igen till Rådet den supplication, som RijkzSkattmästaren
med någre af Rådet baar nider till Ridderskapet
och Adelen angående privilegiernes confirmation.
Hvarföre bad Hr Landtmarskalcken att någre af hvar
classe ville klåckan 3 eifter middagen komma up på Riddarhuusset.
Dimitterandes sedan Ridderskapet och Adelen.
December.
273
Den 9 Decembris eifter middagen.
Klåckan emot trij eifter middagen gick Hr Landtmarskalcken
med någre af hvar classen up på Slåttet, och
seedan dee een stund uti revisionssalen hade drögt, kom
Deeras Excelker Hr Bengt Horn, Hr Clas Rolamb, Hr
Gustaf Kurck nider, tå Hr Landtmarskalcken lefvererade
till dem af Rijkzenz Rådh två supplication er, af hvilcka
een var Ridderskapetz och Adelens supplication här uti
Sverige och Finnland, den andra uti Skåne, Halland,
Blekinge och Bohuus lähn, privilegiernes confirmation angående
(bil. 16,17), tå Hr Landtmarskalcken på samptel.
Ridderskapets och Adelens vägnar tackade Deeras Excelker
af Rijkzens Rådh för den stora möda och berömblige
omsorg Deeras Excelker bära för ståndetz conservation,
låfvandes att Ridderskapet och Adelen det med all skyldig
ära och respect ihågkomma skola.
Sedan begynte Hr Landtmarskalcken att tahla om
Taubenfeltz sak, försäckrandes Deeras Excelker, att det,
som var förelupet, intet var skiedt af någon elack intention
eller malice, utan liärfluutet af någon, som intet häfver
sett eller så väll fattat lijkformigheeten uti försäckringarne.
Bad sidst, att Deeras Excelker sådant ville öfverskyla
och med deras godheet förlåta.
Deeras Excellencer Rijkzens Råd svarade, att såssom
dhe altijdh hafva betrachtat dhet lickformige interesse,
som Senaten häfver med Ridderskapet och Adelen, altså
villia dhe och giärna uti detta fallet vijsa deras benägenheet,
män såssom heela Senaten voro intet af Ridderskapet
och Adelen, utan af Taubenfelt allena så hårt
angripen, så kunde det intet utan hierteligen bedröfva
däm, villiandes alt referera till dhee öfrige af Rijkzens
Rådh, män derhoos lefva dhee uti den förmodan, att Ridderskapet
och Adelen, som sielfva veeta deeras oskylldigheet,
heldre skola styrckia att försvara deeras heeder, än att
den på något sätt, helst af een menniskios malice, måtte
angrijpas. — Medh detta gick Rijkzens Rådh uth, och utskåttet
fölgde eifter.
Den 10 Decembris.
Hr Landtmarskalcken beklagade storligen, att så
få kommo tillstädes, och de, som komma, komma intet
Sv. Ridder sk. o. Adels riksd.-protXI. 1672. 18
274
1672.
för än klåckan 10. Sade sig nödgas besvära sig deröfver
inför Hans Kongl. Maij:t.
Sedan proponerade Hans Excelktz Hr Landtm arskal
eken om militiens svaga tillstånd, och att Hans Kongl.
Maij:t voro deidore förorsakader att anlijta sina trogne
undersåtare om 3 åhrs [utskrifning, och kunde Hans Kongl.
Maij:t intet tvifla, att Ridderskapet och Adelen, som häst
kunde dijudicera militiens tillståndh, och huru högnödigt
dät är, att han blifver anseenligen föröckt, voro så mycket
heldre der till styrckandes (se bil. 18).1
Hr Mauritz Påsse: Dät är till att beklaga, att
Cronones knecktar consumeras nu den tijden, som intet
krig är.
Hr Landtmarskalcken: Dhet är orsaken, att medelen
äro så ringa; dherföre är och Hans Kongl. Maij:t
nödtvungen att begiära både manskap och medell; vij
måste bekiänna, att vårt manskap tager mycket af.
Hr Carl Sparre: Dhet är beklageligit, att dhee intet
håfve fått dät dee bort hafva.
Hr Landtmarskalcken: Så långt dät häfver räckt,
så hafva dhe fått. Effter dät intet hinner till, ty socker
Hans Kongl. Maij:t Ständernas bijstånd ochså i medell.
Hr Mauritz Påsse: Dät är omöijeligit, att vij kunna
mera contribuera.
Hr Ellstierna: Dhe få och elake tractamenter; oflicerarne
hantera dem och illa.
Hr Jacob Flemming: Vij måste licliväll veeta orsakerne,
hvarföre militien uti fredztijder så mycket tager af.
Hr Landtmarskalcken: Orsaken der till är medellössheeten
och mycket arbete.
Hr Melcker Falckenberg: Man säijer, att knecktarne
gåå under af medellössheet; lickväll vill man skrifva
fleere. Dät vore bäst skaffa först medell.
Hr Cammarrådet Falckenbergh: Att skrifningen
skall skiee, dät är ingen tvifvell om, men de modo måste
tahlas.
Hr Landtmarskalcken: Gode herrar, I sen Kongl.
Maij:tz begiäran; nödtorfften och feell på manskapen veten
I; derföre voro bäst utan uppehåld seija hvad som
ståår till giöra.
1 Jämf. äfven »bipunkt» för Adeln äng. utskrifningen (se sista bilagan).
December.
275
Resolution öfver uthskrifningen:
För den trongmåhl och afsacknadt, som Ridderskapet
och Adelen förspöria vara på manskap uti rijkett, så att
Cronones milice är mycket svag, hafva Ridderskapet och
Adelen vippa Hans Kongl. Maij:tz nädigste remonstration
och anmodande bevilliat till 2 utskrifningar, af hvilcka
den första skieer åhr 1673, dan andra 1674 på samma sätt
och vijs, som på den näst förledne [riksdagen] anno 1668
bevilliat finnes, sä att 20 frälsse stå emot 10 skatte och
crono. Ridderskapet och Adelen undantaga sine råå och
röö, ödeshemman och oskattlagde torpare, betiäntes gårdar
jempte forsvarskarlar och tiänare, seendes i dät fallet på
deeras privilegier, som dhe förmoda oförhinderligen att få
åthniuta. Skulle stoor nöd vara och krig på rijket, tå
bevillia dhe till dän 3:die skrifningen 1675, män intet
elliest, utan stor nöd dät fordrar.
Sedan denne puncten om uthskrifningen således var
sluuten, påminte Hr Landtmarskalcken om dhee medell,
som till folcketz underhållande var af nöden, påminnandes
Ridderskapet och Adelen om den nådigste tillförsicht, som
Kongl. Maij:t förnämbligast bär till Ridderskapet och Adelen.
Män Ridderskapet och Adelen blef eenständigt där
vid, att dee intet förmådde contribuera meer, utan förmoda,
att när 1655 åhrs besluut och stadga sampt 1660
åhrs regeringsform blifver tillbörligen exeqverad, att Hans
Maij:t skall der af få medell nog till militiens och statens
underhållande, och således Ridderskapet och Adelen hafva
hopp att een gång slippa contribution.
Heremot remonstrerade Hr Landtmarskalcken den
närvarande necessiteten, som ingaledes kunde afbijda tijden
och tåhla besluutets och stadgans execution.
Hr Landzhöfdingen Mauritz Påsse sade vara honom
alldeeles omöijeligit att contribuera, utan beeder, att 1655
åhrs besluut och stadga sampt 1660 åhrs regeringzform
måtte blifva fullkommeligen exeqverad, godzén uti Pommeren
och Bremen sampt de förbudne godzén uti Inger -  mannelandh igentagne medh alt, som böör tillbakars komma.
Heruppå svarade Hr Landtmarskalcken: Hr Påsse,
vij böra så reducera, att vij blifva vid billigheten och
intet taga dätta för tillfälle att förderfva hvar annan.
Skall dät på detta sättet reduceras, så lembnar jagh hvar
276
1672.
redelig man att omdömma, hvad där af vill föllia. Dee äre
gifne åth meriterade män, som hafva för rijket vågat lijf
och bloodh; skall sådant utan consideration giöras till intet,
dät är svårt. Vij skulle komma tillhopa att understödia
hvar annan, män vij ähre kombne till hvars annars ruin.
Hr Jacob Flemming: Vij måste intet ansee någons
ruin, om vij villia som gode patrioter ansee rijkzens bästa.
Alla provincier böra bära sig sielfva, och Konungen måste
hafva sin stååt. För äre vij intet säckre för contribution.
Hr Mauritz Påsse: Alla ladugårdar ähre än båi’ta;
dhe böra vara tilbakars.
Hr Melcker Falckenberg: Om vij skola contribuera,
så måste det vara annseenligit, och dät hinna vij
intet; giöra vij litet och effter förmågan, så är Hans Kongl.
Maij:tt intet tiänter.
Hr Mauritz Påsse: Dhen som häfver, han contribuere,
men intet kan jagh.
Hr Landtmarskalcken: Jag häfver framburit Hans
Kongl. Maij:tz begiäran; necessiteeten är och oss förestält,
vij veeta alt, jag kan intet mehra giöra. Men gode herrar,
jag beder ännu, att I villen beqväma eder; tijderne ähre
farlige, förrådet ringa. Om vij således skola undandraga
oss, så styrckia vij dee andre Ständerne.
Ehuruväll Hr Landtmarskalcken med största alfvar
söckte att disponera Ridderskapet och Adelen till att bevillia
någre medell, så stodo de lickväll intet till att persvadera,
utan stodo alt fort deruppå, att 1655 åhrs besluut
och reductionsstadgan med 1660 åhrs additament
öfver regeringzformen måtte blifva utan vijdare uppehåll
exeqverat; hvar med och dätt danna gången slööts, så at
Ridderskapet och Adelen dimitterades.
Den 11 Deceinbris.
Hr Landtmarskalcken väntade till klåckan emot 10,
innan han satte sigh, och voro äntå rätt få kombne, hvaröfver
Hr Landtmarskalcken sig högeligen besvärade.
Omsijder proponerade Hr Landtmarskalcken om
den relation, som skulle skriffteligen upsättias till Kongl.
Maij:tt om Generalinspectoren Chrispin Flygge och Gustaf
Koskull. 1
1 Jämf. ofvan sid. 236.
December.
277
Heruppå steg Chrispin Flygge up, beklagandes sigh
att förnimma, dät hans supplication vore så illa uptagen
hoos Hans Kongl. Maij:t; han tog Gudh till vittne, att
han dät intet uti någon elack intention giort häfver; eenkannerligen
bad han, att hans saak måtte intet komma uti
samma relation medh Gustaf Koskull, alldenstund dät var
een stoor åtskillnad emällan Gustaf Koskull och honom,
ty Gustaf Koskull var 1. redan dömbder och hade een
mäckta svår dom på sig, 2. fallen uti Kongl. Maij:tz onåde,
3. effter Kongl. Maij:tz befallning förvist Riddarhuusset.
Om han, Flyggen, kunde jemföras med een sådan man och
komma uti samma relation, dät hoppades han intet, och
lembnade dät till hvar förnufftig att omdömma.
Såssom denne Hr Flyggens begiäran fans skiälig, ty
blef det och af Hr Landtmarskalcken sampt Ridderskapet
och Adelen för gått funnit att giöra een serdeles relation
om Flyggens saak och Koskulls.1
Ett utskått kom ifrån Böndren. Deeras ärende gick
förnämbligast der uppå [ut], att dhe hafva effter Kongl.
Maij:tz befallning taget för sig den 3 puncten uti proposition
angående manskap och medell. Och ehuruväll dhe
giärna villia effterkomma Kongl. Maij:tz befallning, så äre
dhe lickväll så oförmögne, att dee intet kunna; bådo fördenskull,
att Ridderskapet och Adelen ville vara dhem behiälpelige,
att dhe måtte blifva frije.
Hr Landtmarskalcken remonstrerade dem vidlöffteligen
rijketz tillståndh, och huru Cronones militie voro
uti så svagt tillstånd, att Hans Kongl. Maij:t häfver måst,
ehuru väll ogiärna, anlijta sina trogne undersåtare. Hr
Landtmarskalcken badh allmogen betänckia, huru dhet på
alla sijdor höres, att dee rusta sig; i sådanne tider tiänar
dhet intet heller, att Hans Kongl. Maij:t säfver. Ridderskapet
och Adelen hafva allt dätta väll öfverlagt, och
ehuruväll dät däm intet lijtet incommoderar, hafva dhe
lickväll bevilliat till 3 nthskrifningar, på samma sätt som
bevilliades 1668.
Bonden: Yij lära fuller intet draga oss heller undan
dät, sorn vij möijeligen kunna giöra och utstå. Men Gudh
' Se sista bilagan.
278
1672.
veet, vij blifva så uthmattade, att dät blifver helt ute
medh oss. Män contribuera kunna vij intet.
Hr Landtniarskalcken: Hans Maij:tt häfver lickväll
dät förtroende till sine trogne undersåtare, att dhe behierta
tijdernas tillståndh; skulle dhe nu uti förstånne,
tå Hans Kongl. Maij:tt stijger till regementet, vijsa sig
så hårda, så skulle Hans Kongl. Maij:t intet stort hafva
att tacka före.
Bonden: Om utskrifningen villia vij tahla med väre
medbroder. Män vij hafva intet att contribuera af. Gudh
gifve vij hade, vij skulle intet undandraga oss.
Hr Landtniarskalcken badh, att allmogen ville påminna
sig, att tijden lijder. julehelgen är uti händren, och
Hans Kongl. Maij:t vill hafva ända på Rijkzdagen. Sluuteligen
förmante Hr Landtniarskalcken dem, att dee skulle
väll betänckia Hans Kongl. Maij:tz proposition och dät
tillståndet, som rijkett är uti.
Bonden låfvade svar till dan fölliande dagen och
tog sitt afträde.
Och sedan dimitterade Hr Landtniarskalcken Ridderskapet
och Adelen.
Ben 12 Decembris.
Sedan Ridderskapet och Adelen voro sammankombne
pä Riddarehuusset, kom ett uthskått ifrån Böndren och
lät sig anmälda, hvilcket blef inlåtet. Tå tahlemannen
sade sigh hafva sagt sine medbroder, huruledes Ridderskapet
och Adelen hafva för den trongmåhl, sorn Cronones
manskap är uti, bevilliat, till 3 uthskrifningar, och såssom
dhe äre nu nogsampt underviste om nödtorfftigheeten,
villia dhe och intet seija emot, män bedia, att utskrifningen
måtte skiee den tijden, som bonden häfver något, och intet
för än han häfver skuurit sin säädh.
Hr Landtniarskalcken låfvade att villia söckia att
hiälpa däm deruti.
Bonden frågade sedan effter sättet, huruledes skrifningen
skulle skiee.
Hvaruppå honom svarades, att hon skulle skiee effter
gårdetahlett pä samma sätt sorn 1668.
Bonden badh, att Ridderskapet ville hielpa honom
hos Hans Kongl. Maij:tt att slippa all vijdare cont.ribu
-
December.
279
tion; dhe kunna omöijeligit giöra något, tattigdommen
är stoor.
Hr Landtniarskalcken låfvade giöra hvad han kan,
män bad dem lickväll betänckia tijdernes trångmåhl, så att
om Hans Kongl. Maij:tt hade kunnat undfly, så hade Hans
Maij:tt intet begiärt någre medell af sine undersåtare.
Bonden slööt der med, att dee voro så utfattige, att
dee intet kunde giöra ut något, fast tå dee toge på sig.
Hvarmed bonden och toog sitt affträde.
Seedan begiärade Hr Landtniarskalcken, att dhe
ville nämbna ett utskått, som skulle bära up sahl. Konung
Gustaf Adolphs privilegier in originali, alldenstund
Rijkz-Cantzleren häfver sagt, att dhet behöfves. att dhee
vij sas däruppe.
Och blefve dessa nämbde:
Af 8: a classe:
Hr Ekebladh,
Hr Gyntersberg.
Af 2:a classe:
Hr Carl Falckenberg,
Hr K. Tott.
Af l:a classe :
Hr Conrad Gyllenstierna, Hr Öfverste Sperling,
Hr Carl Sparre, Hr Frentz Creutz.
Genom dätta uthskåttet bars Ridderskapetz och Adelens
privilegier up till Rijkzens Råd.
När dee kommo på Slåttet, gick utskåttet in uti lilla
cantzliesahlen, tijdt Rijkz-Cantzleren med någre fleere af
Rijkzens Radh kommo, och lefvererades privilegierne till
Rijkz-Cantzleren.
Sedan gaf Hans Excelktz Rijkz-Cantzleren utskåttet
tillkiänna, huruledes dhe andre 3 Stendren hafva
hoos Hans Kongl. Maij:t inlagt een supplication, som intet
lijtet vore i Ridderskapetz och Adelens interesse, befallandes
sedan Ridderskapetz Secreterare att upläsa samme
Stendernas supplication (bil. 22).
Seedan beklagade Hans Excelktz Rijkz-Canzleren,
att ved hvar Rijkzdag dee finnas, som söckia sätta Stenderne
Hr Gustaf Duvalt,
Hr Am[iral] Uggla,
Hr Ulf Bonde,
Hr Lennart Ribbing,
280
1672.
tillhopa, och såssom dätta måtte hafva een elack root, så
voro dät väll, om man kunde komma under vädret där
mädh. Hans Excelktz sade, dät häfver varit svårt för oss
att komma under vädret der med i sådan hast, som Hans
Maij:tt icke hade sielf veelat lefverera till oss supplication.
En copia där af hafva dhe och lefvererat up uti
Cantzeliet till Oliwencrantz. Sidst bad Hans Excelktz,
att denne saaken måtte på Riddarhuusset med den secretesse
blifva öfverlagd, som dät sig bör, och alldenstundh
de måtte hafva svar, så bad Hans Excelktz, att Hr Landtmarskalcken
ville låta upsättia dät och seedan communicera
conceptet medh Rådet, tå Rådet vill gifva sina tanckar
derom.
Hr Landtmarskalcken tackade för den förtroligheet
Deeras Excelker viste till Ridderskapet och Adelen, låfvande
sådant referera och med det första uppsättia svaret,
hvilcket Deeras Excelker communiceras skalk
När Hr Landtmarskalcken var åter kommen nider
på Riddarhuusset, refererade Hr Landtmarskalcken hvad
deruppe på Slåttet medh Rijkz-Cantzleren förelupet var,
befallandes seedan Secreteraren upläsa dhe 3 Stendernas
supplication (bil. 22).
Och när dät var skiedt, och Ridderskapet och Adelen
deröfver een stund med stoort sårlande hade discurerat,
bleef änteligen besluutet att upsättia dereemot een supplication
till Hans Kongl. Maij:tt, hvilcken skulle vijsa Hans
Kongl. Maij:tt dee andre Stendernas ofoog. Och alldenstund
samma supplication borde medh goda fundament blifva
upsatt, ty bodo Ridderskapet och Adelen, att Hr vice
Prsesidenten Lagerfelt ville taga dän mödan uppå sig,
hvilcket han och giorde, och linnes in actis (bil. 23).
Derelfter dimitterades Ridderskapet och Adelen, män
medh den påminnelssen att komma tillsamman effter middagen
klåckan 3.
Den 12 Decembris effter middagen.
Hr Landtmarskalcken: Såssom vij, gode herrar,
äre nu eenige om skrifningen, så villia vij och taga för
oss dät, som resterar uti den 3 puncten om medlen, och
lären I, gode herrar, nogsampt kunna betänckia, att om
December.
281
Hans Kongl. Maij:tt intet blifver bijsprungen med meedell,
så måste manskapet förfalla, effter dät tryter hvad som
till födan bör vara.
Hr Mauritz Påsse: Vij behöfva intet mera öfverläggia
dän puncten, ty han är reedan sluuten, och vij
hafva voterat deruti, vij gåå intet där ifrån.
Hr Landtmarskalcken: Dät är fuller discurerat
någre gånger, men intet alldeeles sluutet, och förmodar
jag, gode herrar, I considereren necessiteeten.
Hr Mauritz Posse: Vij hafva reedan så sluutet
denna puncten om meedelen, att oss intet bör tahla mehra
deruti.
Hr Landtmarskalcken: Dät veet intet jag.
Hr Mauritz Påsse: Om Hr Landtmarskalcken befaller
Secreteraren att upläsa vära vota, får han förnimmat.
Vij begiära, att våra vota intet måtte blifva
kullkastade.
Hr Landtmarskalcken: Dät begiärer intet jag att
giöra. Män dätt är intet så sluutet, att man icke ännu
får påminna.
Hr Gustaf Duvalt: När man läser up det, sorn
förr är passerat, så får man see.
Hr Mauritz Påsse: Her är Hr Cammarrådet Falckenbergh;
han häfver effter vår begiäran tillförende sagt
vare vota, och vij bedja honom ännu der om.
Hr Landtmarskalcken: Så ären I färdige att seija
edra tanckar?
Hr Mauritz Påsse: Ehuru väll dät reedan är giort,
så kvinna vij ännu dät giöra.
3:ge classis votum. Hr Landzhöfdingen Gustaf Duvalt:
Största deelen, fast någre få äre deremot, falla nu
som tillförende uti den meningen. Män jag säijer någre
fåå, 4 eller 5, differera; dee andra äro eenige och i den
meningen, att dhee intet undandraga sig att grijpa Hans
Kongl. Maij:tt under armarna; dät villia dhe giärna göra
som reedelige patrioter, män önska der hoos, att Hans
Maij:tt ville gifva däm vid handen, på hvad sätt dhet
kunde skiee. Män derjempte påminna dhe och bedia, att
Hans Kongl. Maij:tt täcktes låta exeqvera 1855 års besluut
och stadga, så at dhen måtte så uti inrijkes som
uthrijkes godzén blifva forderligast exeqverad, och att så
-
282
1672.
danna godz intet här effter distraheras ifrån Cronan på
något sätt, och att dät, som reedan är af sådanna godz
bärt donerat, måtte tagas tillbakars igen. Sedan begiärades
och, att additamentet af 1660 åhrs regeringsform
måtte fullkommeligen blifva exeqverad.
2 classens votum. Hr Cammarrådh Falckenberg:
Vij hafva tillförende uthlåtit oss och sagt väre meningar
öfver denne saaken, och blifva vij ännu där vid, och 1.
att 1655 åhrs besluut och stadga måtte fullkommeligen
exeqveras effter dess rätta ordeförstånd, intet allenast i
Sverige, utan och i andre utrijkes provincier, som ther
uti äre begrepne, och hvad effter 1655 åhrs stadga oell
besluut i een eller annan måtto till Hans Kongl. Maij:tt
och Cronan hemfallit är och förmedelst Hans Kongl. Maij:tz
rättvijsa häfver kunnat och bort bijbehållas, måtte åter
tillbakars dragas. Sedan att 1660 åhrs additament af
regeringsformen ställes i fullkorn melig execution effter
orden och des klara förstånd. Hvad nu contribution vidkommer,
så hafva vij genom bemälte besluut och stadga
meera tryckt oss och contribuerat än alla dhe andre Ständren,
och förmoda vij, att när dät blifver effter rijkzens
rätt vederbrackt, att den skall räckia till den extraordinarie
staaten. Vij veela ingen hafva prsejudicerat här
medh, utan veele conservera Hans Kongl. Maij:tt ved hans
rätt effter 1660 åhrs additament, som uti 1660 åhrs besluut
är tagen för een fundamentaal laag. Om Hans Kongl.
Maij:tt intet är där af tillfyllest hulpen, så äre vij sky 11-  dige att gåå Hans Kongl. Maij:tt tillhanda, dät vij och
giärna giöre med alt dätt vij kunna och förmå.
1 classens votum. Grefve Axel De la Gardie:
Första classen är och i samma meningh med dät, som Hr
Falckenberg på andre classens vägnar sagt häfver.
Hr Landtmarskalcken: Skall dät reduceras för den
eena, så skall dät och för dän andre och för alla.
Hr Hindrick Falckenberg: Vij begiära intet nyt,
utan dät, som besluutet och stadgan gifver vid handen.
Hr Landtmarskalcken: Vij få nog dem, som lära
reducera med oss; vij behöfva intet giörat sielfva.
Hr Mauritz Påsse: Konungen måste hafva dät han
kan hålla sin stååt med, och festningarne måste underhållas.
December.
288
Hr Landtmarskalcken: Ja, Konungen skall hålla
sin stååt; dät är lickväll meriterade personer, som besittiat.
Hr Mauritz Påsse: För andras meriter kan intet
besluutet och stadgan blifva oexeqverad och Konungen
torfftig. Mine förfäder hafva och varit meriterade, män
dee hafva äntå låtit nöija sig. Den Påsse, som giorde
Wijborgz smellen, hade och meriterat.
Hr Landtmarskalcken: Detta är vatten på deeras
qvarn, som giärna se detta ståndet gåå under, och vij
villia sielf hielpa däm.
Hr Mauritz Påsse: Vij tahla intet med dem, utan
tahla på rijkzdagzbesluutet och stadgan, och derigenom
tänckia förtaga däm tillfälle att klancka på oss, som dhee
alltijdh hafva giort.
Hr Landtmarskalcken: Om eder fader hade fått
något, som skulle tagas igän, mån det skulle giöra eder
gått?
Hr Mauritz Påsse: Ja män, om dät hörde Konungen
till; om jag viste mig hafva något, som hörde
under reduction, så skulle jag sielfkräfiandes gifva dät
tillbakars.
Hr Landtmarskalcken: Nä I mågen, goda herrar,
giöra hvad eder behagar; jag hoppas lickväll, att Hans
Maij:tt väll gior hvad han vill och finner nyttigt.
Hr Mauritz Påsse: När Hans Kongl. Maij:tt får
sitt igen, så kan Hans Maij:tt skona sina undersåtare.
Hr Landtmarskalcken: Jag hoppas, att Hans Maij:t.t
skall vara så nådig och rättvijs att intet kasta kull hvad
hans förfäder och förnäme Konungar hafva giortt.
Hr Ståhlarm: Som vij intet gåå vidare än till 1655
åhrs besluut och stadga, sä lärer Hans Maij:tt finna dätt gått.
Hr Landtmarskalcken: Dhet är svårt, Hr Ståhlarm,
att mista sitt.
Hr Ståhlarm: Ja, dät är och svårt att altijdh contribuera.
Hr Landtmarskalcken: Nu i Jesu nampn så sättien
up puncten, som eder behagar, att vij i mårgon kunna
låta upläsa honom.
Med detta dimitterades Ridderskapet och Adelen.
284
1672.
Den 13 Decembria för middagen.
Denna gången så väll som offta tillförende beklagade
Hr Landtmarskalcken sig, att Ridderskapet och Adelen
komma både så seent så väll som mäckta få tillsammans,
befallandes Secreteraren att protocollera, att [han] dem
på Kongl. Maij:tz vägnar förmant häfver. — Sedan sadhe
Hr Landtmarskalcken, huruledes dätt, som blef i går resolverat
öfver medelen så väll som tillförende öfver uthskrifningen,
vore nu ferdigt. Om Ridderskapet och Adelen
behagade, så ville han låta dhät upläsas.
Hvilcket fans för gått och [blef] af Secreteraren upläset,
och blef dät för gått funnit (jämf. bil. 24).
Hr Gustaf Duvalt påminte, att såssom mången redskaifens
officerare hade väll tiänt, och somblige blifvit förlammade.
hvilcka allenast hadhe bekommit somblige een
och somlige två och tree bondegårdar, att dee intet måtte
mista dät.
Hr Ståhlarm: Vij kunna intet föreskrifva Kongl.
Maij:tt dät, utan hemskiuta sådant Hans Kongl. Maijrtz
nåde och rättvijssheet.
Hr Hans Wacktmeister: Dhet som i Regeringens
tijdh är bårtgifvit, måste gåå tillbakars.
Hr Landtmarskalcken: Här är nu intet mehra att
giöra, conceptet är fattat, och jag menar I håfven halft
tijd och intet glömt att påminna. Håfven I, gode herrar,
något att seija emot conceptet, eller fåår dät skrifvas
reent?
Omnes svarade: Dätt vore så gott och kunde munderas.
Hr Landtmarskalcken begiärte ett utskått, som
skulle lefverera up försäckringzconceptet.
Och blefvo der till nämbde de samma, som privilegierne
hade upbuurit.
Sedan proponerade Hr Landtmarskalcken, huruledes
Hans Kongl. Maij:t hade communicerat Ridderskapet
och Adelen ett project af ett Creditif-contor, frågandes om
dhe gode herrar ville låta sig dätt föreläsas.
Tå upsteeg Greef Axel De la Gardie, påminte om
dhen supplication, som dhe andre 3 Stenderne hade hoos
Hans Kongl. Maij:tt inlefvererat emot däm.
December.
285
Hr Landtmarskalcken: Jag menar vij få rätt nu
see conceptet på dät vij svara, ty Hr Lagerfelt sade sig
blifva i dag färdig.
Gref Axel De la Gardie: Jag meenar så, att vi
söckia att finna orsaaken der till, hvilcken måtte vara
hoos oss.
Hr Landtmarskalcken: Gudh gifve vij kunde fåå
veetat.
Hr Carl Falckenberg: Om hvar och een måtte
giöra eed?
Gref Axell: Dät ståår oss een större fara för dörren;
derföre måste vij inqvirera in causam, som ofeelbart är här
hoos oss. När vij hafva giort eedh, så fåår hvar och een
seija dät han veet.
Hr Landtmarskalcken: Jag håller för een fahrlig
ting att inqvirera uti Stendernas actioner. Män kunde
vij få veetat, voro myckett väll.
Hr Gustaf Duvalt: Här uti [3] classen äre dhe
vederreedo att giöra eeden, att seija hvad dee veeta.
2 [classis] idem.
1 [classis] idem.
Hr Landtmarskalcken: Hvem skall sättia up eeden?
Jag håller bäst een af hvar classen eller tvåå.
Detta fans för gått, och blef:
Af 3:a classe:
Hr Taubenfelt, Hr Ellstiernan.
Af 2:a classe:
Hr Ulf Bonde, Hr Krabbe.
Af l:a classe:
Gref Axel De la Gardie, Hr Öfverste Sperling.
När nu eeden var upsatt och conceptet först upläset
och approberat, som dät och in actis finnes (bil. 25), så
badh Hr Landtmarskalcken samptelige Ridderskapet och
Adelen stå up, tå samma edh af Secreteraren blef upläsen
och heela Ridderskapet och Adelen ståendes upräckte
sine finger uti vädret, och alle medh een mun
eeden, som han förelästes, effterstafvade.
286
1672.
Hr Landtmarskalcken: Såssom vij nu hafva eenhelleligen
giort vår eedh, att hvar och een skall selja
dätt han veet angående dät missförståndh, som är emellan
dee andre Stenderne och oss, altså förmanas hvar och een
dät att giöra.
Vidh dhetta steeg Hr Cammarrådet Falckenberg
up, seijandes: Elfter jag förnimmer, att dhee förmaningar
Hr Landtmarskalcken esom offtast gior, att man
medh tålamod hvarannan höra skall, intet acktas, utan
tvert om somblige förlusta sig att tyda till dät värsta,
altså är jag förorsaakader att gifva tillkiänna, huru såssom
intet längre än seedan i gåår effter middagen, tå jag elfter
begiäran förde ordet på andre dassens vägnar, några hafva
glosserat på de orden jag saade, att i lijka måtto kunde
återkallas till Grönan alt dät, som utom 1655 åhrs rijkzdagzbesluut
i een eller annan måtto voro hemfallet och
förmedelst Kongl. Maij:tz rättvijsa kunde och borde bijbehållas,
seijandes om något af detta nu återkallas, då skulle
jagh hafva beskylt Regeringen för orättvijsa. Hvarföre jag
till bättre förstånd af mine rätte ordh häfver inför dät
högl. Ridderskapet villiat gifva närmare förklaring och
förnimma, om jag och skiäligare skulle kunna tahla, än
när jag remitterar alt till Konungens rättvijsa, ty om
jag hade så tahlt, som mångens mening var, att alt skulle
utan åtskillnad igentagas, då hade jag intet giort väll,
efftersom 1. hade jag improberat dätt vår allernådigste
sahl. Konung, den sig ved rijkett så högt häfver giort
meriterad och vunnit sådanna skiöna provincier och landh,
uti sin lijfztijd hade förordnat och någre in particulari
gratificerat, hvilket voro orimligit att höra. 2. Ther och
jag så indistincte hade tält, voro där medh contrarierat
1604 åhrs Nårckiöpingz besluut, som förordnar, att der
een utan söner afgår, och hans dåtter får sådan man, som
Konungen med åtnöijes, tå confirmeras godzén på deras
manlige bröstarfvingar, hvilcket om dätt nu skulle återkallas,
vore dät icke det orimligit och orättvij st? 8. Der
någre förbrutne godz under Cronan någrom voro förlänt
och så utan åtskillnad skulle igentagas, tå sträfvade dät
emot adelige privilegiers 12 punct. Huru skall jag tå
skiäligare kunna tahla, än när jag remitterar mig till
Konungens rättvijsa?
December.
287
När Hr Cammarrådet detta hade således tahlat, begiärade
Ridderskapet och Adelen veeta, hvilcken orden
således vrängt hade, män Hr Cammarrådet svarade sig
intet tå villia nämbna. personen, oanset han tillstädes var,
utan förbehåller sig dess nambngifvande, till dess her öfver
någon serdeles qvestion blifver.
Deruppå svarade Hr Landtmarskalcken, att alt
voro effter Hr Cammarrådetz utsagde votum uti proposisions
svaret infördt tydeligare och icke ringare, och att
ingen på sådanne uthtydningar reflecterade.
Hr Cammarrådet Falckenberg: Jag reserverar mig
dät, att om detta kommer vidare, och gifves mig någon
beskyllning, så nämbner jag personen.
Sedan refererade Hr Landtmarskalcken, huruledes
han hade bekommit een full skrifft, som Gref Stenberg
hade skrifvit emot Ridderskapets och Adelens Secreterare.
Effter dät är mig i händren kommit, vill jag dätt upläsa
och höra, hvad I tycken der om, och effter dät angår Secreteraren,
kan han intet sittia vid protocollet, utan måste
vij hafva så länge een annan. Och effter Secreteraren
Strömskiöldh häfver reedan halft besvär, kunna vij anlijta
honom.
På denne påminnelssen gick Ridderskapetz och Adelens
Secreterare från protocollet, och Secreteraren Anders Strömskiöldh
satte sig till att hålla protocollet. 1
Den 13 Decembria effter middagen.
När Ridderskapet oeh Adelen effter klåckan 3 voro
sammankombne, föreföll intet annat, utan projectet öfver
Creditif-contoiret uplästes, och badh Hr Landtmarskalcken
Assessoren Hr Nils Appelgreen att upsättia svaret
till Hans Kongl. Maij:tt, effter Secreteraren intet kunde
hinna medh alt, hvilket Hr Apelgren tog på sig, och finnes
bil. 26. Af projectet togz ingen copia, som lades ad acta.
Den 14 Decembris.
Samblades samptl. Ridderskapet och Adelen på Riddarhuusset,
tå Hr Landtmarskalcken gaf tillkiänna,
att tå han dagen tillförende bar up conceptet på försäckringen,
blef utskåttet befalt att lijtet fördröija uti lille
1 Detta protokoll finnes icke i behåll.
288
1672.
Rådcam maren. Tå kom deruppå Hans Excelktz Hr Bengt
Horn och Hans Excell:tz Hr Clas Rolamb utli till oss och
på Senatens vägnar tesmoignerade den affection, hvar med
Senaten hade uptagit dätt, som vij hade upsättia låtit,
att vijsa dee andre Stendernas ofog. Och ehuru väll dätt
voro mycket vackert, så åstundade lickväll Senaten att
få communicera oss dess tanckar, derföre dee och ville
låta upsättia ett concept. Och sade dee, att desse saakerna
kunde intet vara oss så väll bekante som dem uti
Collegierna, eenkannerligen om stoora giärden. Jag tycker,
att när Senaten häfver upsatt dess tanckar, så kunna deé
seedan så mycket bättre styrckia Hans Kongl. Maij:tt.
Mädan dätta förehades, kom Secreteraren Franck
och öfvergaf åt Hr Landtmarskalcken ett Kongl. Maij:tz
bref med een supplication, som Rijkzens Rådh hade hoos
Hans Kongl. Maij:tt inlagt emot Taubenfelt (bil. 27.)
När Hr Landtmarskalcken hade sackta läst brefvet
för sig sielf först, sade han: Här skickar Hans Kongl.
Maij :tt mig ett bref tillhanda jempte dän supplication,
som Rijkz-Senaten häfver hoos Hans Kongl. Maij:tt inlagt
emot Håffrådet Taubenfelt. Och är Hans Kongl. Maij:tz
befallning, att 6 af hvar classen skola komma up och
giöra Hans Kongl. Maij:tt relation om dät, som är uti den
säcken Hr Cammarrådet Falckenberg och Håffrådet Taubenfelt
emilian passerat. Och i medier tijdh skall Taubenfelt
hålla sig till vij dare beskiedh ifrån Riddarhuusset.
Hr Taubenfelt: Jag beklagar af hiertat, att jag på
detta sättet skall vara hoos Hans Kongl. Maij:tt angifven.
Eders Excellence häfver låfvat att för mig villia tahla
till dätt bästa; Eders Excelktz häfver och gifvit mig
godh förtröstan, att alt skulle blifva försonat. Män som
jag nu seer, så strenges dätt på dät högsta. Jag för min
person är färdig att försvara min saak för lag och rätta,
män såssom Ridderskapet och Adelen uti 3 classen hafva
af mig begiärt, dätt jag tahlat häfver, altså kan jag intet
ehrkienna dän för min saak, utan lembnar dem att försvara
dätt dee hafva igenom mig tahlt. Här är och reedan
bevilliatt ett utskåt, som skulle gå up till Hans Kongl.
Maij:tt och alt till dätt bästa uthtyda. Jag säijer ännu,
alt hvad jag häfver tält, dätt häfver 3 classen af mig
begiärt. Sedan beeder jag och, att det måtte och komma
December.
289
uti consideration, att jag alltijd häfver varit oförtruten
att tiana medh min penna Ridderskapett och Adelen, fast
dätt intet häfver varit mitt embetes plicht.
Hr Landtmarskalcken: Jag häfver troligen söckt
att assopiera denna saaken.
Hr Taubenfelt: Om ett utskått ginge up till Hans
Kongl. Maij:tt? Män i medier tijdh rättar jag mig giärna
effter Hans Kongl. Maij:tz villia.
Hvarmed Håifrådet Taubenfelt tog sitt afträde.
Och när han var utgången, befalte Hr Landtmarskalcken
Secreteraren upläsa dän supplication, som Rijkzens
Rådh hafva hoos Hans Kongl. Maij:tt inlagt emot
Hr Taubenfelt, och finnes bil. 27.
Seedan uplästes Hans Kongl. Maij:tz breef till Ridderskapet
och Adelen, hvaruti Hans Kongl. Maij:tt befaller
Ridderskapet och Adelen att inkomma medh 6 af hvar
classen, som giorde deeras eedelige berättelsse af dät, sorn
vore förelupet.
Hr Landtmarskalcken: Att jag skall gifva een
eedelig berättelsse, blifver mig så sant som (fuudh lefver
svårt, och lärer falla hvar och een svårt. Män såssom
däät är Hans Kongl. Maij:tz befallning, ville I, gode
herrar, sins emellan upnämbna 6 af hvar classen, som
kunna giöra een eedelig relation. Seedan behagade dhee
gode herrar reilectera deruppå, att Rijkzens Rådz supplication
distinguerar 3 classens mening ifrån Taubenfeltz
procedere, ty att Taubenfelt häfver öfverskrijdit sin commission
och tält mera, än 3 classen af honom begiärade,
dät är vist nog.
Hr Conrad Gyllenstierna: Gudh gifve dätt kunde
afhielpas utan Taubenfelts skada.
Gref Axel De la Gardie: Dätt kan intet skiee.
Hvem vill giöra afbön för honom?
Hr Hans Mörner: Får han intet sielf explicera sigh?
Gref Axel De la Gardie: Lätt 3 classen bedia för
honom, om dee veela; vij hafva intet att beställa der med.
Hr Ellstierna: Så tahltes intet, när vij blefve ansöckte
uti vår classe att stå eder bij om rangen.
Hr Ståhlarm: Jag hoppas intet, dätt blifver medh
onåder uptaget, att vij intercedera för honom.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-protXI. 1672. 19
290
1672.
Hr Landtmarskalcken: Hans Kongl. Maij:t begiärer
ingen intercession, män sådan relation, som vij kunna medh
eedb bekräfFta.
Hr Lagerfelt: Män kanskiee vij giöra oss criminelle,
om vij intercedera för honom?
Hr Mörner: Dhe ropa alla där om att intercedera.
Hr Landtmarskalcken: Jag varnar reedeligen, att
vij giöra först Hans Kongl. Maij:tz befallning ett nöije.
Nåden står séedan hoos Konungen.
Gref Axel De la Gardie: För Taiibenfelts skull
våga vij oss intet att giöra Hans Kongl. Maij:t emot.
Vill 3 classen dätt giöra, må han.
Medh dätta upväxte ett fahrligit stortt buller uti 3
classen, så att dee luppe mest af sine rum, och växte
bullret så stort, att dätt omöijeligit var att kunna protocollera
någons tahl. Män 3 classen uptog illa dätt, att
han måste af l:a classen förspöria så lijten adsistence.
Hr Landtmarskalcken förmante medh stoort alfvar
till eenigheet, och såssom Hans Excelktz Hr Landtmarskalcken
såg, att missförståndett ville växa, klappade
Hans Excelktz liud och dimitterade hela Ridderskapet
och Adelen.
Den 17 Deeembris.
Samma dagen kom samptlige Ridderskapet och Adelen
på Riddarhuussett.
Tå gaf Hr Landtmarskalken tillkänna, huruledes
Hans Kongl. Maij:t hade genom een Secreterare låtet honom
veeta, att Hans Kongl. Maij:t hade i anseende af Ridderskapetz
och Adelens underdånigste och instendigste förbön
pardonerat Håffrådett Taubenfelt, men der hoss och befalt
att varna Taubenfelt, att han här effter intet på sådant
sätt eller annorledes sig förser, utan påminner sig den
nåde honom nu vederfares.
Däreffter lätt Hr Landtmarskalcken kalla in Taubenfelt,
och seedan Taubenfelt var inkommen och sig nedan
för bordett stält hade, tahlade Hr Landtmarskalcken
således till honom: Jag bekom i går ordres af Hans Kongl.
Maij:t genom Secreteraren Franck att låta Ridderskapet
och Adelen veeta, dätt Hans Kongl. Maij:t uppå dheeras
underdånigste och eenstendige begiäran och förbön pardo
-
Deeember.
291
nerat eder, Taubenfelt; dock vill Hans Kongl. Maij:t derhoos
hafva eder allfvarligen förmant, att I achten eder
här effter för sådant oskick och tagen eder af denne kongl,
nåden, som eder nu vederfares, till bättring och varnagell.
Häruppå svarade Taubenfelt: Hans Kongl. Maij:t
betackar jag på dätt underdånigste för dän nåden mig
vederfares, betygar och inför Gudh, dätt jagh alldrig
häfver hafft någon annan intention än att lefva och döö
Hans Kongl. Maij:tz trognaste undersåtare. I lijha måtto
betackar jag och Eders Excelktz och samptlige Ridderskapet
och Adelen, som häfver behagat så bemöda sig för
min skull. Jag förplichtar mig dätt med all tillbörlig
vördnad att ihugkomma.
Sedan bad Hr Landtmarskalcken, att Ridderskapet
och Adelen ville utnämbna ett utskått, som skall upbära
Ridderskapetz och Adelens svar på dhe 3 Stendernes
supplique (bil. 23), och effter säcken var af stoor vickt
och toucherar ståndet och privilegierne så när, tyckte
Hr Landtmarskalcken, att utskåttet borde vara något
starckt, att derigenom vijsa dhe andre Ständerne dän
eenigheet, hvar medh Ridderskapett och Adelen denne
saken antogo.
Och blefve desse effterstående där till nominerade:
Af l:a classen:
Hr Conrad Gyllenstierna Hr Erentz Creutz,
i Brahernes ställe, Hr Axel Rosenhane,
Gref Anders Torstenson, Hr Gustaf Sparre,
Gref Axel Lillie, Hr Herman Wrangel,
Gref Duglas, Hr Lijff,
Hr Wolmar Wrangel, Hr Öfverste Sperlingh.
Hr Gabrie] Kurck,
Af 2:a classen:
Hr Ulf Bonde, Hr Tore Bonde,
Hr Nils Lilliehöök, Hr Axel Ståhlarm,
Hr Gustaf Persson, Hr Adolph Hårdh,
Hr Arwid Ribbing, Hr Johan Ribbingh,
Hr Knuut Tott, Hr Carl Fackenberg,
Hr Erik Hård, Hr Mauritz Påsse.
Hr Jöran Krabbe,
292
1672.
Af 3:e classen:
Hr Melcker Falckenberg, Hr Slatte,
Hr Gyllenanckar, Hr Ellstiernan,
Hr Israel Lagerfelt, Hr Pär Hiertta,
Hr Ekeblad, Hr Ehrenskiöld,
Hr Taubenfelt, Hr Nils Apelgreen,
Hr Lichton, Hr Coijet,
Hr Grass, Hr Danckward.
Hr Landtmarskalcken: Hvad tycken I, gode herrar,
skall dätt icke vara bäst, att vij emot middagen i dag, kl. 11
eller så, gå up och söckia att conjungera oss medh Senatens
utskickade, att öfvergifva vårt svar? Imedlertijdh hafva
vij att afhielpa andra saaker. Quod omnes affirmabant.
Hr Landtmarskalcken: Så hafva vij nu förnämbligast
tvenne saker att företaga, och först riddarhuussakerne,
och sedan däm, som begiära blifva introducerade.
Hvad riddarhuussakerne anbelangar, så häfver utskåttet
med all flijt der uti bearbetatt, och på dätt att Ridderskapet
och Adelen må deste bättre inhempta deeras flijt,
hafva dee låtit upsättia på papperett dess tanckar och
oförgrijpelige betänckiande öfver riddarhuusbyggningen,
huru dän bäst kan blifva forttsatt, och på hvad fundament
medelen dertill kunde anförskaffas; befallandes seedan
Secreteraren att upläsa samma upsatt, hvilckett finnes
iblandh acterne (bil. 29), som och skiedde.
Män blef där öfver intet stoort discurerat, utan begiärdes,
att placatet1 måtte blifva upläset, hvilcket Hr
Landtmarskalcken befalte Secreteraren giöra. Och sedan
ingången på placatet var upläsen, frågade Hr Lagerfelt,
hvad Ridderskapet och Adelen tyckte om terminen, om
den icke voro för kort till midsommaren.
Hvaruppå af alla svarades: Neij, tijden är lång nogh.
Sedan uplästes den 1 §, hvarvid Hr Conrad Gyllenstierna
påminte att vara svårtt, dätt interesset i dätta
fallet lupo öfver sielfva capitalet.
Hr Erick Hård höll en sådan skuld, som uti dän
1 § omrördes, för oviss och obekant, och därföre obilligt
att gifva därföre interesse på interesse.
Hr Lagerfelt remonstrerade där emot, att skulden
intet var obekant, effter den var reedan åhr 1638 afheela
1 Jiimf. ofvan sid. 162.
December.
293
Ridderskapet och Adelen antagen och besluuten. Hvarvid
dätt och stannade.
Och blef seedan dän andra § upläsen, emot hvilcken
intet sades, utan medh stillatijgande tycktes affirmeras.
I lijka måtto och dän 3 §, öfver hvilcken intet blef
stortt tahlt, utan antogs och adirmerades.
Der effter fullfölgdes medh dän 4 §:ens upläsande,
hvarvid Hr Landtmarskalcken remonstrerade, att dätta
placatet blef anno 1668 på då varande Rijkzdag approberat,
är och af heela Senaten agreerat; men att dätt då
inttet kunde komma till underskrifning, dätt völt, att dee
för hastigt skildes åth, beropandes sig på anno 1668 åhrs
protocoll, dätt och uplästes tvänne gånger, först af Hr
Landtmarskalcken sielf och sedan af Secreteraren.
Hr Tott steeg up och sade: Dee godzén voro allenast
att förstå, som voro bårtgifne ifrån Cronan, och inga
andra.
Hr Landtmarskalcken: Väre förfäder hafva contribuerat
af alla dhe godz dhe ägde för 1642, de vare sig
donerade, bytte eller kiöffte; så är dätt och billigt, att dhe
godzén effter 1642 i lijka måtto contribuera.
Hr Tott: Effter Skåne intet var tå under Cronan i
Sverige, när dän contribution pålades, och derföre intet
hade att seija på Rijkzdagen, så kan och intet dee provincierne,
som äro så nys kombne under Sverige, contribuera;
män vill Ridderskapett en general be villia nu till
någott, så skola och vij intet undandraga oss.
Hr Landtmarskalcken: Hvad 1668 ähr af heela
Ridderskapett och Adelen sluutett, dätt kan intet nu för
den orsaaken retracteras, och såssom vij nu alla sittia på
ett riddarhuus, så böre vij och alla draga lijka last.
Hr Jöran Krabbe: Om dätt resolverades till een
lijka contribution öfver alla, så villia vij giärna gå dätt
under, män aldrig på dätta sättet.
Hr Landtmarskalcken: Intet kunna vij för eder
skull, Hr Krabbe, nu kasta kull hvad tillförende är giort
och sluutet.
Hr Krabbe: Jag troor intet, att dätt är så vist
sluutet, ty conceptet af protocollet lärer annorlunda lyda
än sielfva protocollet.
294
1672.
Hr Melcker Falckenberg: Dätt villia vij intet
förmoda, ock huru kunnen I veeta datt, som intett voro
tå här på Riddarhuusset.
Hr Tott: Vij hafva så hört seijas.
Hr Öfverstlieutenanten Lic ton: Ees är intet mehra
integra. Hvarföre behöfva vij sittia och förnöta tijden
medh dätta? Villia dhe vara på vårt Riddarhuus, så måste
dhe och kiänna gått, hvad Ridderskapett och Adelen sluuta.
Hr Arwed Ribbing: Vij contribuera aldrig. Jag
häfver kiöfft mina godz för mina penningar; dhe som hafva
fått godz till skiäncks och för danckhafft, dhe måge contribuera,
och för än jag skall contribuera, skall jag gå
och besvära mig hos Hans Kongl. Maij:t.
Hr Landtmarskalcken remonstrerade, att Ridderskapett
och Adelen skulle behiärta, att deeras egen heeder
voro här uti, bediandes däm reflectera där uppå, att een
privat man här uti staden kan allena och uti hast upbyggia
ett skiönt huus, som mångestädes sees för ögonen,
och att heela Riddareståndet intet kunde i så månge åhr
komma medh deeras byggning till ända, och om de såleedes
ville draga sig undan, hade intet allenast skymf
deraf, utan och dän skadan, att dätt, som är reedan medh
så stoor omkåstnad bygt, fördärfvas.
Hr Arwed Ribbing: Hvarföre hafva dee skiänckt
bårtt och gifvitt effter dätt, som Riddarhuussett hade att
fordra? Hvarföre kräfves intet giälden först up? Vij
skola contribuera, och dhee, som äre skyldige stoore påster,
blifva förskonte och få tillgifft. Intet contribuerar jag,
contribuere hvem som vill.
Hr Landtmarskalcken: Jag beder, gode herrar, att
I villen seija eder meningh här öfver.
Hr Melcker Falckenberg: Vij uti 3 classen blifva
vid dätt, som är giort anno 1668.
På andra classens vägnar tahlade intet een, utan
månge och sade, att dhe intet kunde förstå sig till någon
contribution.
Hr Conrad Gyllenstierna: Vij [uti 1 classen] blifva
i lijka måtto som 3 classen vid dätt, som är giortt och
sluutet anno 1668.
Hr Jöran Krabbe steeg up, protesterandes att dee
intet kunde i dätta fallet öfvervoteras.
December.
295
Hr Landtmarskalcken: I måtte, gode herrar, låta
nöija eder medh Ridderskapetz och Adelens sluut, ty för
någre få kunna vij intet kasta kull dätt, som af heela
Ridderskapett är sluutett.
Hr Jöran Krabbe: Jag talar intet för 2 eller 3,
utan för heela provincien.
Hr Landtmarskalcken: Jag tahlar på heela Ridderskapetz
vägnar, och vij hafva voterat effter riddarhuusordningen.
Hr Öfverste Sperling: Dätt kan intet voteras in
preejudicium tertii; vij hafva fått våra vota vigore pactorum
och behöfva intet kiöpa dhem.
Hr Krabbe steeg up, begiärandes att dätt måtte
blifva fört till protocollet, att dee intet förstå sig till
någon contribution.
Hr Landtmarskalcken: Vij måste sittia lijka här
på Riddarhusett; intet kunna sombliga hafva contribuerat,
och somblige skola vara frije.
Sedan befalte Hr Landtmarskalcken den 5 § skulle
upläsas, hvilcken bleef alldeeles uthsluuten.
Sidst uplästes dän 6 §, och såssom dhe orden stöde
der uti, att deeras räckningar, som bårtta ähre, skola till
Gouverneurerne och Landzhöfdingarne öfversendas, att dhe
dem jemptte denne resolutions publicerande tijdigt vederbörande
i händer tillställa; försummar någon Landzhöfding
dätt att effterkomma, vare tå betänckt sielf samme
skulldh åth Riddarhuussett att betahla och sökie seedan sin
man dätt bästa han gitter. Altså stego Landzhöfdingarne
Hr Gabriel Kurck och Hr Erentz Creutz up, seijandes
dätt dhe funno sig prsejudicerade af sådanna ordh; dhe
hadhe bekommit dheeras embeten af Konungen och funno
derföre ingen capabel att påbörda dhem någott sträf; ville
Kongl. Maij:t påläggia däm dätta ährendett, så kundhe
dhett vara een saak, allenast dätt skiedde utan straff.
Hans Kongl. Maij:t befalte däm åffta att förhielpa een
och annan till betallning, män alldrig häfver Kongl. Maij:t
ännu påbördatt däm att sielfva betala.
Hr Landtmarskalcken: Vij hafva här intet att
giöra med edre embeten, utan effter I ären adelsmän och
kunnen genom edert embete hielpa Riddarhuusset i dätta
296
1072.
fallet, så hafva vij fbrmodatt, att dhe gode herrarne skulle
finnas benägne där till.
Hr Erentz Creutz: Ja, jag troor intett annat, och
för min persson gior jag dätt giärna, allenast dätt skieer
utan straff.
Bleef altså resolverat, att denne puncten skulle något
mitius ställas.
Sedan blefve desse effterfölliande medh ett vackert
tahl af Hr Landtmarskalcken intagne: 1
Frans Stockman,
Morten Schultz,
Löschern von Hertzfelt,
Anders Bruce,
Magnus Heijer,
Christian Wedell.
Otto Poll skall och till nästa Rijkzdag skaffa sig
bättre bevijs och tå niuta sitt ställe, som voro han ved
denna Rijkzdag introducerader.
Nicolas von Heisen blef intagen medh den befallning
att skaffa sig bättre bevijs.
Carl Rutencrantz.
Henrick Cletzer hade regis armorum attestatum
utur Engelandh; män som dätt intet blef för gått erkiänt,
skall han till nästa Rijkzdagh skaffa sig bättre bevijs
och då niuta sitt ställe.
Georg von Röör,
Hinrick von Kreffelt,
Staffan Knorring,
Jacob och Hindrick King,
Hilcken,
Diderich Zimmerman,
Casper Goes,
Nicklas Barnekens,
Nils Gyllenhahl,
Magnus Gripenskiöld,
Nils Gripenskiöld,
Lorentz von Campenhusen,
Bengt Tigerhielm,
' Järaf. sistB bilagan.
December.
297
Abraham Reenstierna,
Petter Trotzenfelt,
Erick Lindenskiöldh,
Joel Gripenstierna,
Lorentz Duglitz,
Eberhart von Graffentahl,
Gudmund Erencrantz,
Morten Lindenhielm,
Baltazar Storm,
Erick Bengtsson Lideman,
Johan Funck.
Jacob Johan Berg skall till nästa Rijkzdag skaffa
sig bättre bevijs, och reserveras honom hans rum.
Lifwenstein hade och regis armorum attestatum,
män blef honom pålagt att skaffa sig bättre bevis och ett
attestatum af Kongl. Maij:t sielf.1
Desse skola uti matrickelen sättias effter deras brefs
dater uti ordning, så att dhe, som äre naturaliserade,
sätties först.
Hr Landtmarskalcken proponerade seedan, huruleedes
Slangenfeltt hade tält medh honom, att han måtte
blifva introducerad uti 1 classen, effter han af Dråttning
Christina voro blefven Baron.
Hr Gabriel Kurck: Intet taga vij emot honom här
uti vår dass.
Hr Axel Rosenhane: Yij kunna intet taga emot
honom, ty han häfver vijdrige dommar på sigh.
Hr Jacob Flemming: Dätt tahlas så illa om honom,
att vij intet kunna antagan.
Hr Landtmarskalcken: Jag veet intet vähl, hvad
I håfven emot honom, män häfver han någre dommar, så
häfver han plichtat. Jag tycker vij kunna intet förneeka
honom att niuta Dråttning Christin® bref. Han häfver
giort goda tienster och kanskiee bättre än någon troor.
Hr Jacob Flemming: Yij tahla intet emot Dråttning
Christin® breef, män vij taga aldrig emot honom.
Hr Landtmarskalcken: Vij måste hafva någon orsak
därtill.
1 Härvid är antecknadt: Hr Generalen Sjöblad och Assessoren Klöfverskiöldh
togo tili sig Livenstens document d. 9 Octob. 1680.
298
1072.
Hr Melcker Falckenbergh: Villen I intet taga emot
honom uti l classen, så villia intet heller vij uti 3 classen
håfvan.
Resolutio öfver Slangenfelt: Effter han häfver så
längie försummatt sig och intet söckt att blifva intagen
och häfver dess förutan intett frijherreskap, ty kan den
1 classen intet taga emot honom.
Den 20 Decembris.
När samptelige Ridderskapett och Adelen var församblatt,
refererade Hr Landtmarskalcken, huru såssom
dhe gode herrar af dätt uthskåttet, som var förordnat
öfver Banco, hafva inlefvereratt deeras betänckiande om
värcket.1 Män alldenstundh de ähro nu intet tillstädes,
kan dätt i mårgon företagas. Frågande.s seedan om den
supplication 'angående 3 classens dispute medh Professorerne
uti Ubsala vore upsatt.
Hr Taubenfelt: Dee hafva fuller bedit mig därom,
män så ville jag giärna dispenseras derifrån för sine serdeles
orsaker; dock effter dhe hafva anlithat mig, vill jag
giöra honom färdigh.
Hr Landtmarskalcken: Dätt förnämbsta vij hafva
nu i dag att uthrätta, är att låta upläsa dän matrickelen
som uthskåttet häfver giortt. Dhe gode herrarne äro värda
beröm för dätt arbetet; dhe hafva mycket flijtigt suttet
däröfver, och hoppas jag, att därigenom skola alla tvister
om ställerne uti matrickelen vara afhulpne.2
När matrickelen var genomlupen, framgaf Öfverstelieutenanten
Licton een supplique1 medh någre documenter,
praetenderandes att derigenom kunna vijsa sig vara een
rätt frijherre.
När suppliquen var upläst, tog Hr Licton affträde.
Sedan lästes någre af hans documenter up.
Och sadhe Hr Landtmarskalcken: Dätt må vara
medh Hr Lictons skiäll, huru dätt vill. och fast vij intet
kunna dem rätt improbera, så tyckes lickvist, att han
måste gå till Hans Kongl. Maij:t.
1 Jämf. sista bilagan.
2 Denna matrikel finnes i Riksarkivet bland riksdagsacta 1672. Härefter
är antecknadt: N. B. Vide protoeollet, som Klöfverskiöld hade, hvarutur dhe
dubia, som vid utskättet varit hade, kan afbemptas.
December.
299
Omnes: Han måste söckia Hans Kongl. Maij:t derom;
vij kunna intet giöra där till.
Hr Landtmarskalcken: Så låta vij kalla in honom
att seija honom dätt.
Licton kom in.
Hr Landtmarskalcken: Ridderskapett och Adelen
hafva låtit läsa för sig någre af Hr Lictons documenter
jempte supplication. Och eliuruväll Ridderskapett och
Adelen intet kunna ogilla dee skiäll han framteer, så
anstår lickväll intet däm att antaga någon på Riddarhuset,
eenkannerligen för frijherre, utan tyckia dhe bäst
att remittera Hr Licton till Hans Kongl. Maij:t.
Hr Licton begiärte, att Ridderskapet och Adelen
ville meddehla honom deras recommendation till Kongl.
Maij:t.
Hr Landtmarskalcken: När Hr Licton vij sar inför
Hans Kongl. Maij:t sine skiähl, så lärer Hans Maij:t väll
utan vår recommendation giöra hvad Hans Maij:t finner
skiäliget.
Samma dagen resolverades dätt och, att Netherwood
skall i föllie af dee skiähl, som uthskåttet hafva genomsett,
införas uti matrickelen.1
Item von Main skall sättias iblandh dhe förste af
dem, som intoges 1652.1
Hr Landtmarskalcken proponerade sedan, huruledes
Tröileben häfver anlijtat honom att excusera sig
hoos Ridderskapet och Adelen, dätt han för åtskillige
förhinder och serdeles sine besvärlige processer intet häfver
kunnatt skaffa dhee beviss, som han är pålagder att
illustrera och verificera sin nobiliteet [med], begiärandes
att dätt måtte honom ännu vijdare förunnas dilation till
nästa Rijkzdag, tå han ofelbart der medh låfvar inkomma.1
Resolverades att Treuleben skall niuta prolongation
till nästa Rijkzdag, män kan han tå intet vijsa sin adelige
extraction, skall honom ingen vijdare tijdh effterlåtas.
Morgonstiernorne sättias blandh däm, som ähre
antagne 1660. .
Fahnehielm skall föras in effter brefvetz datum.
Den disputen emellan Grönberg och Tungel upskötz
effter Tungels begiäran till een annan gång.
1 Jämf. sista bilagan.
300
1672.
G-ref Axel Lillie protesterade emot Lillierne af
Aspenähs och begiärte, att dem måtte blifva pålagt att
inkomma medh deeras skiäll, huru dhe kommo till att
kalla sig Lillier.
Resolfverades], att ett bref skall afgå till Lillierne
af Aspenähs, dät dhee sig i dät fallet förklara skohla.
Stiernhielm sätties iblandh de naturaliserade, efFter
han häfver för uthskåttet vist sahl. Konung Gustaf
Adolphs breef.
Sassar. Resolfverades]: Settas blandh däm, som finnas
intagne 1647.
Protocoll
hollit uthi Revisions-Cammaren på Stocholms Slott
öfver inrijkes affairerne, närvarande uthskåttet af
Rijksens Ridderskap och Adell
Anno 1672.
Protocoll hollit i Revisions-Cammaren på
Stocholms Slott, närvarande ett uthskott af
Ridderskap och Adel, Presterskap och Borgerskap,
förordnadt att deliberera öfver inrijkes
aifairerne (leii 17 Octobris 1672.
Och blef i begynnelsen resolverat, att effterskrefne
herrar och män blefvo dragne ifrå dedh andra och stora
Uthskottet, som sittia öfver uthrijkes sakerne, nembligen
Cammerrådet Hr H. Falkenberg, vice Pfrsesidenten] Hr
Lagerfelt, Rådman Törner och Borgmästaren Anders Bergh.
Och till att härvidh prsesidfera] förordnades Hr Carl Sparre.
Secreteraren af staten Hr Oliwekrans kom ifrå
Rådet medh ett project af ett placat, som voro fattat
öfver den 5 puncten i propositionen angående handelen, så
och insinuerade ther jemte ett Borgmästares och Rådhz
här i Stocholm ther öfver fattade betänkiande, berättandes
ther jempte att och ett annat placat voro under händerne,
hörande till den 7 pfuncten], som them i lijka måtto skulle
blifva communicerat.
Hvar medh oplästes först propositionen (bil. 6) af Hr
Oliwekrans, och sedan placatet tillika medh betänkandet
af Secreteraren Franc.
Hr C. Sparre: Efftersom denne materien, som angår
handelen, bergzbruk och saltet, hvar om förhandlas i propositionens
2 pfunct], som gior en begynnelsse af inrijkes
affairerne, synes mäst touchera Borgerskapet, så begierte
han veta, om dhe någre påminnelser hade att gifva vidh
handen.
Hvartill Törner svarade, att hvadh handelen vidhkommer,
så voro H. M:tz ther öfver projecterade placat
gott, efftersom Borgmästare och Rådh i Stocholm och
ett sitt betänckiande, som oplästes, häfver inkommit medh
hoos H. K M:t. Belangande bergzbruken, så voro ther
304
1672.
öfver godhe förordningar fattade, allenast att dhe måtte
exeqveras, och om salthandelen sadhe han komma något i
considferation] om frijheten emellan stora och små farkoster.
Bergius påniinte, att såsom Borgerskapets icke allena
interesserade uthi denne materien, uthan voro minste delen
af dhem, som hade ther uthi store capital, stodh han ther
oppå, att och de andra Ständerne ville icke draga sig undan
att gifva här vijdh godhe rådhslagh vid handen.
Hvar till Hr Carl Sparre svarade icke annorlunda
heller varit hans mehningh.
Och discourrerades sedan något generaliter här om,
män enteligen blef slut på den session på så sätt och vijs,
som föllier.
Hr C. Sparre: Aldenstundh att dette rummet voro
alt tor trångt, sielfve materien och befinnes af den vicht,
att han behöfver ett noga betänkiande, hvilket syntes bäst
kunna skee, om hvart ståndli hvar för sigh ville debattera
dhe ährender, som i propositionen them ähro förestelte,
och att dhe sedan träda medh hvarandre tillsamman och
communicera hvarannan sine rådhslagh, dy hemste[lte] han
detta till Ständerne.
Hvilcket aggreerades, och påmintes att hvart och ett
ståndh skulle copier af alla documfenter] meddelas.
Protocoll hollit den 18 Octobris hoos uthskottet
af Eidderskapet och Adelen allena.
Grefve Stenberg proponerade, att efftersom dhe af
Eidderskapet voro fullmechtigade att bijvista betänckandet
öfver hele proposition, om då icke voro billigt, att them
skulle giöras part af dedh, som passerade uthi dedli andre
uthskottet.
Hr Hindr. Falkenberg berättade, att äfven detta
voro proponerat i dedh andra uthskåttet.
Hr Ståhlarm och M. Falkenberg giorde en påminnelse,
att dhe här öfver hade varit afskickade till
K. M:t och fuller icke fått något fullkombligit svar, män
lijkväl sådant, att vidh slutet skulle alt communicatis
consiliis skee.
Hr H. Falkenberg mente vara onödigt att något
förfråga ther om, ty hvadh man holler pro rato, bör man
Oktober.
305
intet sielf draga in dubium och kanske ther medh gå qvitt
sin rätt, dragandes till exempel hvadh som skedde medh
posten i Danmark.
Hr C. Sparre mente communicationen vara nödigh,
om man elliest skulle svara therföre.
Hr Lagerfelt sade uthskotten voro allenast till den
ändan fördelte, som så myckit mehre att maturera verket;,
dedh öfrige lärde falla af sigh sielf.
Hr C. Sparre: Den som vill pertinent döma om inrijkes
affairerne, han måste och hafva någon connoisence
om tillståndet ther uthe.
Och fans förthenskuldh gott att begiära af Landtmarskalken,
dedh han ville komma dijt in, hvilket och
skedde. Och effter kort samtahl resolverades, att en af
hvar classe skulle föllia Landtmarskalken op till K. M:t,
nembligen Hr Carl Sparre, Hr Erich Hårdh och Hr Enefelt.
Hvilke vidh sin återkomst berätta them vara svarat
genom Hr Johan Gyllenstierna, att fördelningen till ingen
annan ända voro ansedd än att maturera verket, och att
H. K. M:t höllö före, att dhe inhemiske affairerne voro af
lijka poinct medh dhe uthländske och snarare mehre än
mindre, therföre och communicationen, när så behöfves,
intet voro them förbuden, besynnerligen efftersom vidh
slutet af deliberationen skulle äntå af alt skee ett verk.
Gref Stenberg begiärade, att them måtte commu
niceras
alle documenter, som passera der i andre uthskottet,
så framt dhe tillijka skole svara ther före.
Oplästes till en begynnelse af verket propositions 2
punct, hvaraf inlendske sakerne begynnes, och såsom den
består af 3 moment, begynte Hr Lagerfelt giöra en relation
af dedh, som förnembligast kommo i consideration
vidh dedh första om handelen, nembligen att sedan kriget
emellan Frankrijke och England å den ene och Holland
å den andre sidan begynte mehr och mehr itändas, häfver
H. K. M:t varit omtänkt, huru handelen vidh så fatte
saker skulle blifva conserverat, och committerat förthenskuldh
Commercii-Collfegio] att gifva ther öfver sitt betänkiande,
hvilket och sedermehre lier inkommit medh
förslagh om någre convoyer, som skulle crtltza i Yestersiön
uthan för Giöteborg, och om dedh hade kunnat ske, hade
det varit önskeligit, efftersom effecten sedermehre har
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot., XI. 1672. 20
306
1872.
uthvijst, hvadh skada commercierne hafva lijdit i förleden
sommar, i dedh att dhe Skåtske caprer håfve borttagit
någre och tretije svenske undersåtheres skep, och hade
detta kunnat skee uthan någon K. M:tz skada, emot convojpenningars
ophärande.
Hr H. Falkenberg: Brefvet om theres uthredning
kom först in Decembri till Cammaren, och kan skulden
icke redundera på them, effter Ammiralitetet hade en stor
del till uthredningzmedlen redan om händer.
Hr Lagerfelt: Om detta ännu icke skeer åth våren,
så lärer dedh gå illa, varandes elliest för K. M:t och
Chronan nyttigt, att detta skeer, ty ther igenom blifver
folket mehre exercerat.
Hr H. Falkenberg: Ja, K. M:t häfver och sielf
störste skadan, om handelen för osäkerheeten i sion studzar,
ty therigenom mister Kongl. M:t en stor dehl i tullen.
För ofvantalde skiäl och motiver skuldh fan Riksens
Ridderskapz uthskått gott att uthi störste underdånigheet
villia recommendera H. K. M:t, att dedh för detta fattade
consilium om convoyer må blifva effectuerat och verkstelt.
Ad mom. 2 om bergzbruken.
Hr H. Falkenberg påminte om förhögningen på tullen
af koppar och jern, huru den helst vidh desse tijder hindrar
mycket bergzhaiulelen, Kongl. M:t sielf till skada, effter
uthskepningen therigenom studzar, så och andra, som ther
af pläga hafva sin nähring, icke allenast vidh sielfve tillvärkningen,
uthan och af fracht och annat mehre icke till
någon ringa afsaknadh.
Gref Stenberg förmente, att i fall förhögningen
afskaffades, kunde K. M:t therigenom få ansam att sökia
sitt interesse igen på annat sätt.
Hr Lagerfelt mente intet vara rådhsampt för ett
landh och rijke att beläggia någon vahra medh högre tull
än den sedan till fremmande medh någon profijt kunde
försällias, och såsom denne tullen nu 3 gånger voroförhögdh,
voro önskandes att någon moderation theruti kunde tillåtas.
Hr H. Falkenberg: Om förhögningen icke afskaffas,
så läre bergzlagerne aldeles succumbera, och dedh innan
[ett] åhr eller tu, ty man häfver reda af förfarenheeten,
att Stocholms borgare biudes jern ifrå Vermelandh, effter
Oktober.
307
Giöteborgzboerne intet villia eller kunna dedh kiöpa och
medh någon profijt uthskeppa.
Hr Clas Baner holt före, att om förhögningen afgingo,
så lärde myckenheeten af uthskeppandet sedan
innan kort bringa in igen hvadh förhögningen hade hindrat,
dragandes till exempel hvadh för detta i Lifland voro
passerat uthi Gref Erich Oxenstiernas tijdh.
Hr Lagerfelt förde vijdare uth samma discours om
handelen på Muskou och sade, att af böckerne skall kunna
bevijsas, dedh förhögningen alltid häfver förminskat Kongl.
M:tz intrader. Ty tullen bör considereras lijka som ett
styre på ett skepp, så att ther effter måste vahrorne
anthen stiga eller falla.
Hr H. Falkenberg: I fiol galt kopparen mehr än i
åhr, och derföre kan förhögningen så myckit mindre gå
för sigh, och bör man giöra en åthskildnadh på dedh, som
trycker dhe fremmande, och dedh, som trycker oss sielfve;
förhögningen bringar oss sielf störste lasten på.
Hr C. Sparre: Endoch K. M:tz interesse synes fordra
någon förmehring uthi intraderne, lijkväl medan kriget
påstår, voro det betänkeligit.
Detta aggreerades af alle, dock effter dedh voro nu
så sent på åhret, och ingen stor uthskepningh här effter
skedde, så kunde det så vara i åhr, allenast att åth åhret
någon moderation ther medh skee kunde.
Ad 3 mom. om salthandelen.
Hr Lagerfelt berättade, huru såsom K. M:t uthi
framfarne besvärlige tijder häfver sökt att befordra salthandelen,
så att profijten har stadnat hoos Svenske undersåtherne
allena, och dedh medh en förordning af bestichet
på skeppen, hvarigenom somblige ähre hehlfrij och somblige
halffrij, män andra ofrij, såsom skutor och fremmande
skep, och genom dette medlet är lijkväl en stor qvantitet
af salt, till 300,000 tunnor, inkommit uthi rijket, ja så att
en stor dehl af K. M:tz skuldh är ther medh vorden betalt,
i dedh dhe, som hafva saltet infördt, håfve fått tillståndh
att afkorta sine fordringar i tullen, så att rijket således
duplici nomin e af geldens betahlning och saltets införssel
är till godo skedt, till förtijga att siöfolket ähre therigenom
blefne exercerade, och skepp ähre komne i landet.
308
1072.
Hvilket af samtlige uthskottet aggreerades, allenast
hvadh prijset vidhkommer tyckte Gref Stenberg, att
effter så många föra den vahran in, ock her nu finnes i
temmelig myckenhet, om tå icke stegringen på salt kunde
hemmas.
Hr H. Falkenberg holt före vara omöjeligit att
kunna sättia ett vijst prijs på saltet, effter all handel
måste vara frij och intet tvungen, villiandes gierna veta
modum ther till, efftersom både natura commerciorum så
vähl som eequitas rei svaderar contrarium, i ty att den,
som står hazarden, billigt bör niuta vinsten. Män såsom
stegringen skeer mest af opstadzborgaren, som ingen
skiäl ther till kafver, i regard att han ingen hazard och
fahra häfver uthstådt vidh dess införssel, så voro vähl att
sådant kunde botas och remedieras.
Hr Lagerfelt mente, att saltet drager stor last
nogh, i ty att det gifves i tull hvar siette tunna, så och
ther ofvanoppå superplus, så att när man considererar
förste inkiöpet theruthe, som är 3 rijkzort, och 5 rijkzort
her hemma, lärer vinsten vara möjeligh, när all annor
omkostnadh af dr ages.
Hr Ståhlarm lade ther till, att många sällia sine
skepzparter, som är till så stor vinst ett ringa techn.
Hr M. Falkenberg förmente, att effter [vi] frije
skeppen, som niuta frijhet på vahrorne, som uthgå, så
kunde thee therföre gifva bättre kiöp på saltet.
Hr H. Falkenberg regererade, att samma frijhet vore
uthsedd till att skaffa skepp vidh handen.
Hr C. Baner sade, att dhe åhren, sedan denne stadgan
giordes, har saltet kostat mehr än tillförende, fastän stor
qvantitet voro inkommen, så att stegringen altidh är
viss nogh.
Hr Gabr. Kurck påminte om åthskilnaden emellan
stapel- och opstäderne, hvilka mäst stegra saltet.
Hr H. Falkenberg sade sigh fuller lämbna till
K. M:tz allernådigste behagh, hvadh H. K. M:t behagar
förordna om prijset, män för sin person kunde han intet see,
huru then varan till något vist kiöp stodo att restringera.
Detta aggreerades, och lofvade Rijksens Ridderskaps
uthskott detta ährendet uthi underdånigheet för H. K. M:t
villia recommendera.
Oktober.
309
Protocol hollit öfver den fierde puncten i
proposition, angående att uthgaende vahror mindre
importera än inkommande den 19 Octobris.
Hr Lagerfelt: Deth är certum principium, att när
inrijkes vahror, som uthgå, intet gå op emot inkommande,
så tager samma rijke ther af stor skada.
Hr Schyttenhielm: Sådant kommer till en stor
dehl ther af, att vexlarne, som uthgå vidh peregrinationer,
bringa intet medh sigh igen.
Hr Lagerfelt: Om manufacturerne medh alfvar fortsättes
i rijket, så behöfdes intet ther af införas, och skulle
dedh myckit befordra verket, helst effter här kan giöras
så gott kläde och sidentygh som annorstedes, om icke
förste och andre åhret, lijkväl i längden.
Hr Schiittenhielm: I bodarne finner man och ondt
och gott, så att icke alt är lijka gott, som kommer uthan
ifrån, män köpmännerne ähre här till orsaken, i dedh dhe
tyckia, att när dhe få credit på en lijten tijdh, så står
theras handel vähl, män tänkia intet effter, att thet ähr
them sielf till skada.
Hr H. Falkenberg holt alt ther medh, dock förmente
genom tullens förhögning ingalunda införsslen kunna
hemmas, effter kiöpmännerne intet ändå skulle achta sådant,
proponerandes om icke samma införssel genom confiscation
borde förhindras.
Hvilket Hr Schiittenhielm och Hr Lagerfelt
mente vara för svårt, uthan höllö före, att om manuf[acturerne]
elliest rätt kommo på gång, så skulle alt falla af
sigh sielf.
Hr H. Falkenberg drogh in exempel af Engeland
och andre land, som bestå af egne manfufacturer].
Hr M. Falkenberg giorde påminnelsse om qvantiteten,
att therpå något skulle studza, så och att effter
luxus voro stor orsak till alt, huru den kunde förekommas.
Hr Leijonanker infordrades att säija öfver denne
materien sitt betänckiande, hvilken berättade, att man
här i Sverige kunde hafva allehanda manufacturer, så att
man intet behöfde them uthan ifrån, allenast consumtionen
voro, den dhe fremmande sökia att hindra medh nye fazoner
på tygh och annat mehra, hvilket här så i hastigheet icke
310
1672.
låter sigh giöra; män skulle manufacturerne här komma
rätt på gång, så blefvo consumtionen ther uthe så myckit
mindre, hvar af handtverkerne skulle få tillfelle att komma
hijt in, hvar till nu voro rätte tijden vidh dette Hollandz
tillståndh, efftersom allreda 45 Hollenske handtverkere ähr
therifrå hijt ankomne. Materialier kan [man] och så vähl
anskaffa hijt till Sverige som Hollendern till sigh, och
dedh för bättre prijs än dhe, effter dhe på så månge orther
skohle tulla och sig them anskaffa genom 5 eller 6 händer,
dragandes före Rentmesterens Hr Chronebfergs] exempel,
att han häfver medh profijt såldt åt Holland sielf Spansk
ull. Deth är och att considerera, att handtverkere finnes
här för bättre kiöp än i Holland, såsom till exempel att
för 6 åhr sedan måste man kiöpa folk till spinnerij, ja
gifva både arbetzlön och åhrslön ther till, män nu erbodh
han sigh på 8 dagars tijdh att kunna skaffa någre tusende,
dragandes in exempel om bagare och bryggiare, som hafva
myckit folk, att dhe taga ull hoos honom och kunne ther
medh förtiäna så myckit och än öfver i arbetzlön, än
bemälte folk åhrligen kan lönas af. Hvar af kommer, att
i stellet han i förstone kunde allenast tillverka 15 ä 20
st. rask om åhret, så kan dedh nu skee till någre tusende.
Om Engelsk ull ähr och dhet att notera, att fastän the
mäst bruka Spansk ull, så ähr doch then Engelske förbudin
att uthföra, män intet den Skåtske, som är äfven
så godh. Den Pomerske ullen gior gått kläde, och är
icke halfparten så dyr som tillförende. Nu har man fuller
den objection, att manufacturerne her i Stockholm väl
skulle kunna komma på gång, män intet så annorstedes,
män ther till svarades, att han innom kort ville them
inrätta uthi 4 närmest belägne städer, som han reda voro
i verket att giöra i Stregnes och så vijdare fort. Andre
städer kunde och fast lättare hemta godzet härifrån än
ifrån andra orter, så att när verket kommer på gångh,
skall dedh blifva stort tillop ifrå alla orter.
Hr H. Falkenberg frågade, om han kunde prsestera
alt detta företalde, så att man ad qualitatem och quantitatem,
så och till sielfve prijset kunde hafva sitt nöje.
Hr Leijonanker offererade sigh dedh fijneste kläde,
som någonsin (?) är tillverkat uthom landz, villia här giöra
för tolf daler alnen, gifvandes ett förslagh vidh handen,
Oktober.
311
huru såsom förmedels stemplande all stegring på godzet
kunde hemmas, så och genom stempelpenningars påläggiande
tullen inhemtas, som elliest af fremmandes tillförssel falla
skulle; och på dedh stemplandet richtigt skulle tillgå,
kunde man giöra lijka som i Heiden och annorstedes, der
som 2 af Magistraten och en af hvar Zumpfft samma verk
bij vister, så att omöjeligen kan ske något underslef, och
om godzet ähr icke gott, så kan det vräkas, eller prijset
ther effter sättias. På hvilket sätt hvarken någon afsaknadh
kunde skee för K. M:t i tullen eller någon annan,
män någre 1,000 menniskior kunde theraf hafva sin föda,
somblige medh spinnande och väfvande, somblige medh
frachter till siös och förslor till landz städerne emellan
och mehre sådant.
Detta approberades af samtlige såsom hehlt nyttigt och
helsosampt, om det kunde komma i sitt rätte skick och esse.
Hr Leijonanker tillspordes om beskaffenheten af
sijdentygh, huru och dedh in quantitate, qualitate och
prsetio här kunde tillverkas, hvilket han förmente äfven
vähl kunna skee så vehl som medh bandh, strumpor etc.,
allenast voro till den ändan först nödigt, att Magistraten
pålades att inrätta ett sijdenfergerij, hvilket fuller på ett
åhr eller tu skulle falla något kostsampt, det man intet
måste see oppå, män skulle doch i lengden gifva en godh
vinst, som samma kostnadh snart återhemptade. 2. Är
att considerera, att man äfven kan inbringa ifrå fremmande
orter rått silke så väl som andre och för lijka prijs, ty
lijka som en Engelsman kan kiöpa här vidh bryggian ett
skeppund jern för så gått kiöp som en annan Svensk, så kan
dedh och skee ther uthe för lijka prijs som en inlänsk ther.
Uthaf asseurancerne kan man och bevijsa, att dedh voro
profiterligare till att tillverka sidentyget här, ty ett skålpund
silke kostar 2 A Rdr och en aln sammet 4 å 5 Rdr;
asseurancen för sammet är större, derföre ähr bättre kiöpa
rått silke, som gifver mindre asseurance. En kiöpman,
som handlar medh sidentygh, får det här stycketals effter
handen, män tager han det uthan ifrån, så måste dedh
skee genom credit och interesse, sigh sielf till stor last.
Här inföll discours om den Archangelske handelen,
och förmente Leijonanker, att han innan kort skall föra
sitt kläde till Muskou.
312
1672.
Hr Leijonanker tillspordes, om icke lerfft kunde här
practiceras till den fijnhet som annorstedes, hvilket han
förmente ingalunda kunna skee, af orsak att man i Westphalen
kan kiöpa lerfftet för bättre kiöp än lijnet här.
Blekerijt kan och här intet så vähl practiseras, ty hvarken
kunna dhe konsten, eij heller finnes ther till så lätt elfter
k[ärn]miölk som i Hollandh. Det ähr och bevijsligit, att
i Westphalen spinnes så grant lerfft, att en mark kostar
40 Rdr, hvar till månge skeppundh lijn behöfves, och till
att få myckit lijn på den orthen, skeer på behendigt maner
förmedels åkerens uthdehlning åth folket.
Reassumerades discursen om luxu och ordn[ingens]
execution, att den måtte afskaffas, så faller alt af sig sielf.
Leijonanker förmente crediten i bodarne vara ther till
stor orsak, tagandes ther medh affträde, så och recommenderandes
till Riksens Ridderskaps uthskott sin valkeqvarn
här i strömmen, att K. M:t förmede[l]s dess intercession
nådigst techtes samma verk secundera, helst efftersom han
förutan densamma intet fijnt kläde kan tillverka.
Hr H. Falkenberg: Till att förekomma öfverflödh i
kläder, lärer K. M:tz egit exempel medh dess hofstat snart
afskaffa [lyxen] och ther medh förohligera andre ther till.
Hr Gr. Kurck: fiEmulation är och här till stor orsak,
män om K. M:t går andra före medh sitt exempel, så faller
den af sig sielf.
Här inföll en discours om Rademakers verk, hvadh
skada skulle vara, om dedh nu således skulle studza,
hvilket till att förekomma voro bäst, att dedh nu committerades
andre, effter erfvingarne ähre af sigh komne
och frijhetzåhren i åhr exspirera.
Sidst inföll och discours om våre manufacturer, att
dhe in qualitate et praetio intet gå op emot dhe fremmandes,
såsom till exempel nu i marknan skall vara skedt
medh förarbetat messingh, derföre och fans gått att recommendera
H. K. M:t, dedh öfver alle manufacturer visse
inspectores tillsättias skulle.
Hr H. Falkenberg berättade, huru såsom äfven så
voro beskaffat medh jernet, att dedh icke lijka allestedes
tillverkas, såsom i synnerhet skall Anthoni Bois jern vara
fast verre än annat, hvilket alt kommer af åthskildnaden
på grufvorne; och fast än godhe ordningar ther emot kunne
Oktober.
313
vara giorde, blifva dhe doch icke exeqverade, hvarföre och
detta bör recommenderas till Kongl. Bergz-Coll[egium], så
att Bergmestarne pålegges att hafva theröfver noga inseende.
Elliest resolfverades] öfver denne p[unct] att i underdånighet
ansökia K. M:t om execfution] af klädesordningen,
så lerer alt fälla af sigh sielf.
Protocol hollit den 21 Octobris.
Reassumerades discoursen om saltetz prijs, och proponerade
Hr Gabr. Kurck ett expedient] till dess hemmande,
nembligen genom Commercii-Collfegii] och Magistratens
cooperation.
Hr Schuttenhielm giorde en distinction emellan
krigztijder och fridztijder, att se till fundfamentum] af
skeppens nytta, så måste man något them indulgera, och
myckenheeten gior offta, att man måste sällia saltet för
ringare kiöp, än det them sielfve häfver kostat. Och när
man consid[ererar], hvadh hazard och äfventyr dhe uthstå,
så kan den vahran omöjeligen medh vist prijs beskrenkias.
Gref Stenberg: Dedh är aldeles obilligt, att 10
eller 20 taga profijten, och hela rijket lijder skada; derföre
måste man sökia sådant att hemma.
Hr Enefelt begierte, att den, som vill restringera]
den handel, han ville och garantera kiöpmannen sin skada.
Hr Lagerfelt: En loflig handel bör intet tvingas.
Gref Stenberg: Köpmannen låter offta liggia sitt
salt och vill intet sälliat, för än dedh stiger, och dedh är
obilligt.
Hr Lagerfelt holler nederlaget af salt för en mechta
nödig och nyttig ting, hvilket förfarenheten af framfarne
tijder gifver vidh handen, och må man billigt sluta, att
en loflig handel bör intet restring[eras], män Borgmästare
och Råd i opstfäder] tillholles att icke stegra dedh samma,
och att dhe brotzlifge] anklagas, hvaröfver Lfandzhöfdingarne]
och Gou[verneurerne skole ransaka?].1
Hr M. Falkenberg mente vara omöjeligit, att Landzh[öfdingarne]
kunde considerera alla casus och sättia ett
vist prijs, uthan att heste expedfientet] voro, att i Corn
-
1 Papperet är skadadt i kanten.
314
1672.
mercii-Coll[egio] den anklagas, sorn finnes brotzligh stegra
saltet.
Detta approberades intet för månge aflägne orter och
andre inconvenientier, ty dedh låter intet sig gierna giöra.
Bonden tager saltet på credit, en annan för reda penningar,
som alt häfver annan consideration.
Rfesolutio]: Detta remitteras alt till K. M:tz nådigste
uthslag och gottfinnande.
Oplästes Commercii-Colljegii] betänkiande om manufacturerne,
och differerades till den G och 7 punctens öfverläggiande.
Sedan oplästes Cammar-Collfegii] betänckiande af den
22 Oct. 166(5 om myntet.
Oplästes Hr Lorentz Creutzes betänkiande af 27 Oct.
1666.
Oplästes ett annat betänkiande af C om mercii-C o 11 [e -  gram] om myntet.
Oplästes sahl. Rij kz - Cantzler en s Gref Axel Oxenstiernas
betänkiande.
Oplästes ett betänckiande, skrifvet på tyska.
Protocol hollit (leii 22 Octobris öfver materien
om myntet.
Oplästes Hr Schuttenbielms opsatt öfver kopparmyntet
af den1 Martij 1664.
Oplästes sahl. Rij kz-Skattmes t ar ens Hr Gustaf Bondes
betänkiande om silfvermyntet.
Oplästes Rijkz-Cantzlerens memorial och svar på någre
puncter angående Banken och myntet.
Hr Falkenberg påminte, att efftersom denne materien
är tillförende så vähl debatterat af deputerade, och sedan
af Rijkz-Cantzleren och entligen samtlige Rådet ähr ett
conclusum ther uthi [fattadt], oin da conjuncturerne sedermehre
så ähre förandrade, att man måste entligen gä
ther ifrån?
Hr Lagerfelt: Consilium] är så fundamfentalt] fattat,
att man kan intet gå ther ifrån, så frampt icke tillförsslen
af silfret studzar och ingalunda står att förmoda, hvarom
han förmente först böra consulteras.
1 Datum är ej utsatt.
Oktober.
315
Hr H. Falkenberg]: Consilium] är icke allenast ther
hän syfftat, att silfver skall införas, uthan skall och silfvermynt
komma i landet genom retourer.
Hr Lagerfelt svaderar, att man blifver vid silfvermyntet;
dedh fuller alle aggreerade, om dedh kunde skee.
Hr H. Falkenberg påminte om valvation, att den
nu är ringare, än varan kan sällias före, så och att förnembste
consultum, som nu bör ske, ähr om bemälte valvation
och dedh effter propositionens anledningh.
Enefelt: Skulle intet myntas, uthan i ens mans
handh förvaras, och silfret borde sedan komma in för
kopparen, män inge andra vahror, män nu practiceras dedh
annorlunda.
Hr Schuttenhielm: Man måste see på propositionen
och hvadh K. M:tz intent ähr, och ther på directe
svara.
Hr H. Falkenberg: Effter propositionen går mest uth
på valvation, så finner han för sin person aldeles orådeligit
att förandra den samma, så frampt Iv. M:t icke sielf vill
lijda skada, ty kopparen geller nu vidh Kopparberget 150
ä 160 daler, och när kopparen myntas och alt afdrages,
blifver allenast 117 daler igen.
Hr Rentmestaren holt före [vara] omöjeligit, att
något silfver kunde införas: 1. För Hollandz tillståndh
skuldh, sedan för tullen på kopparen, och 3. att kopparen
sellies för bättre kiöp der uthe än sorn här hemma.
Hr Schuttehielm discfurrerade] emoth, såsom ad
1. om silfvermynt nu kan inkomma eller eij. Rentmestaren
säijer nej; oppositum är, att silfver är hopetals inkommit
här till, och kan än skee emot en billig profijt för kiöpmän
af slageskattens förunnande, som här till skedt ähr. Hvarföre
skulle man då icke kunna införa silfver som en vahra,
der på köpmannen altidh liazarderar och på profijten reflecterar?
Hr
Räntmestaren repeterade sitt förre tahl och
mente intet kunna skee.
Hr Lagerfelt vill bevijsa, att månge fremmande föra
in silfver för slegskatten skuldh och den avancen the af
myntningen hade.
316
1672.
Hr Rentmestaren: Orsaken är och dedh, att vexlarne
gå och komma hopetals tillbakars, och derföre kan silfret
intet komma in.
Hvilket uthskottet holt före vara stort skiäl.
Hr H. Falkenberg] holt medh Hr Rentmestaren för
dess andragne skiäl af kopparen och vexlarne.
Hr Rentmestaren sustinerade, att om det än blefvo
frijdh, stodo lijkväl silfret intet att inbringa, effter all
handelen ligger nedre, och dhe fremmande skaffa sigh coppar
ifrå Indien.
Hr Lagerfelt proponerade, om intet skulle någodt
förslå dedh silfver, som tillverkas och elliest är i landet,
och dedh till skilliemynt, så länge annat medel vankar.
I synnerhet när man drager ifrå Spanien och hijt andra
vahror, hvarföre och icke silfver? Och derföre är rådeligit
intet släppa detta så brått, uthan arbeta der hen, att
silfvermyntet blifver behollit. Proponerade och dedh, att
mången sätter sitt silfver i pant, hvarföre icke heller läto
han mynta dedh? Elliest kan man och få kopparen uth
på Lubek och Hamburg.
Hr Schuttehielm: Kongl. M:tz koppar kan intet
bringa silfver in, ty K. M:t gior uth vexlar, som ther
skole hetales, och kan så intet silfver therföre inskaffas.
Hr Lagerfelt: Lilliehof har giordt vackre prof vidh
myntväsendet, och han mätte höras, att vij ju på alt
giörligit sätt före väre consilia tillhopa och tillsee, om
icke silfvermyntet kan bijbehollas, om icke annorlunda,
då medh dedh små skilliemyntet så länge.
Protocol hollit den 23 Octobris om
mynteväsendet.
Hr Carl Sparre begärer, att Hr Lilliehof ville gifva
sitt betänkande uthi myntväsendet, repeterandes hvadh
rätte qvaestion voro, nembligen om man hellre skulle blifva
vidh silfver- än kopparmynt; så in casu necessitatis af
silfretz manquement, hvadh han mente om kopparmyntets
valvation.
Hr Lilliehof: Han sade sigh fuller varit förordnad
i denne consultation på sidste Rijkzdagh, män ähr nu uthi
fast andre tankar än då, och dedh för tijdernes förandringh
Oktober.
317
skuldh. Ty när klijppingar begynte slås, giorde 6 mark
silfvermynt 1 rijkzdaler, män nu är den stigen till 7 mark;
icke är rijkzdalern der till orsak, uthan valvation af kopparmyntet,
som altidh har varit olijk; kopparens verde har
och altidh olijk varit, under tijden högre, under tijden
lägre, och ther effter är rijkzdalern stegradh; lärer och,
om någon förändring skulle skee medh valvation, kanskee
stiga till 6 å 7 daler. Men effter man desse tijder och
på sidste Rijkzdagh har funnit rådsampt och gått att
mynta silfver, och i 4 ålirs tijdh ähre inbrachte 200,000
mark lödig silfver, hollandes före aldeles vara möjeligit
ännu att få mehr silfver in, ty fastän att handeln studzar,
så kan dedh lijkväl skee genom en och annans correspfondence]
på annat sätt. Hvarföre skulle han för sin person
intet råda ifrå Svenskt silfvermynt, som fast i alle landh
erkennes gott, ty 3 caroliner i Prussen gella mehr der
uthe än här i Sverige.
Gref St[enberg] holt der emot.
Men Hr Lilliehof sade sådant då måtte vara skedt
medh rijkzdalers opvexlandhe, ty i Dantzich är vist nogh,
att 3 caroliner gella ther 3 gyllen, det är 1 Rdr.
Hr Rosenhane sustinerade, att i alle landh gelle 3
caroliner mehr än här hoos oss.
Hr H. F [al k enberg] mente contrarium och gior relation
om ett mynt, som Gref Nils hade ifrå Hamburg, att
samme mynt, ehuruvähl 1 k öre ringare, gick öfver vårt;
doch är klart nogh, att dedh vanvyrdades der hoos them.
Hr Lilliehof: Inge rijkzdaler finnes, anten man
myntar koppar- eller silfvermynt. Orsaken ähr, att våre
varor måste suppleras medh penningar. Consid[erabelt] är
och att slå kopparmynt, ty Kongl. M:t får då intet priset
igen, som när kopparen sällies, och är kopparen här dyrare
till 10 Rdr än der uthe, och då skulle en Rdr komma i
6 å 7 daler; när man skall transp[ortera] uth kopparen, så
har man stoor skada. Kopparen är en vahra, och myntet
är orsaken, att den icke kan blifva vidh ett prijs; af alt
dedh, som är myntat, blifver det effter handen uthfördt, och
är för idjket skadeligt, hvart man vänder sig. Rijkzdalern
och silfvermyntet har desse 4 åhren varit myckit stadigt,
män så snart kopparmynt kommer, så kan silfvermynt
intet blifva vidh sin valeur.
318
1672.
Hr H. Falkenberg]: Kopparen kan aldrigh komma
i sitt visse prijs, så länge kopparmynt myntas.
Hr M. Falkenberg]: Om silfver kan införas desse
tijder, är rätta qvsestionen; hvar och icke, om kopparmynt
skall slås.
Hr Lilliehof: Effter kopparen är i högt prijs som
nu, så är orådeligit att myntan.
Hr Rosenhane mente, att alt silfver, som nu desse
åhren är myntat, är intet kommit uthan ifrån.
Hr Lilliehof refererade, huru haar varit medh
rijkzdaler-införseln, huru dhe ähre fuller inbrachte, män
uthförde igen.
Hr C. Sparre: Huru då här effter practiseras skall,
att all abus må förekommas?
Hr Rosenh ane: När K. M:tz koppar myntas, är dedh
allenast 4,000 skeppund, som lijtet förslår. Bäste medlet,
huru man får silfver i landet?
Hr Lilliehof: Till att giöra någon viss förord [ning],
huru man skall få silfver, dedh är svårt att säija; på
sidste rijkzdagen var resolf ver adt], att styekehandelen
revenueres, och kopparräntan skulle inbringa silfver medh,
men dedh är intet skedt, uthan mehr på annat sätt genom
godhe correspfon dencer].
Hr H. Falkenberg sade orsaken vara ther till Sveriges]
torftighet, som i går discourrerades.
Hr Lilliehof: Styck- och k[oppar]handeln har intet
giordt, att silfver ähr infördt, uthan andre medel, och då
kunde rijkzdalérn komma in, män nu intet mehr; han
kan elliest intet see, att een vill äntlig holla sigh till
rijkzdaler, ty 3 caroliner å 19 mark så ähre eqvivalent
der emot.
Hr H. Falkenberg: Alexander Klerk begynte ett
carel (o: querelle) medh them på myntet öfver tillmynt[ningen].
Probermestaren köpte en skedh af honom och
proberade den samme medh dubble runstycken och fan i
dhen bättre silfver och valeur än emot hans silfver.
Hr Sparre: Qusestio är, om man kan få silfver i landet.
Hr Lilliehof berättar, huru såsom genom correspfondence]
ifrå alla landh är inkommit silfver, fastän genom
styckhfandeln] och kopparen intet ähr inkommit.
Oktober.
319
Hr Schyttehielm frågar, om något medel är att
få silfver än i landet i desse tijder, medan krigh påstår,
prsesupponerandes att dedh i fredztider bättre läto sig
giöra.
Hr Lilliehof: Om vij få intet fredh, och vahrorne
hafva likväl sin afgång, så få vij och silfver, till exempel
Krabbenhfoffj lät myckit silfver inkomma och förde uth
caroliner igen, oacktadt att dedh var krigztidh.
Hr Schyttehielm: Om våre vahror och retourer icke
kunna bringa in silfver? Frågade och, om icke lucrum af
slegeskatten kan locka silfver in.
Hr Lilliehof mente, att nu i krigztider kunde
dedh intet ske så commod för asseurancen skuldh, och när
vexeln intet har sin fulla gång och vahrorne liggia neder,
så faller dedh alt. Doch dedh måste man ingalunda
tänkia, att koppartillmfyntning] är nyttig, för än nöden
fordrar, och ännu är nöden intet så stor, att man dedh
måste giöra, efftersom i denne stundh nogh silfver ähr i
myntet, och dageligen fortsättes dedh.
Hr Grass: Man skulle intet mynta uthan skilliemynt
till bättre tijdh, och inge caroljiner].
Hr Lilliehof: Dedh är farligt consilium], R[esponderade]:
Stiger der medh op, och fast man intet slår caroliner,
och defecten blifver i landet, så draga dhe andre
penninger äntå uth.
Hr Schyttehielm beviste dedh samma af alle skep
och farkoster, som i åhr håfve varit vidh bryggian, ty
våre vahror håfve the intet uthfördt för tollen skuldh.
uthan dhe hafva fördt penningar uth medh sigh.
Begiärtes Hr Lilliehof ville sluta.
Han berättade, att nöden intet voro så stor än att
gå ifrå silfvermynt, men skulle framdeles det enteligen
måtte ske, så voro då tijdh att tala om valvation af
kopparen, hvilken vidh denne tijdh aldeles betänkeligit
ähr att förandra, ty dem synes vara den bästa, som på
sidste Rijkzdagh giordes.
Hr H. Falkenberg: Intet uthan rijksens störste förderf
kan valvation förandras.
Hr C. Sparre frågade uthskottet, om nogot vijdare
voro att påminna.
320
1672.
Hr Gyllenstierna] påminte, att rijkzdalern stegras
till 21 mark.
Hr Schyttehielm påminte om dedh Danske myntet,
att dedh nu intet synes här mehr, hvadh orsaken der
till [är].
Hr Krabbe berättar, huru dhe i Skåne gifva opgelt
på dedh Danske myntet, när dhe handle medh them, män
the taga vårt mynt intet för fult.
Hr H. Falkenberg: Dheras mynt är 41 lödigt och
vårt är 5 lödigt, och lijkväl rata dhe dedh.
Om detta påminnes H. K. M:t, att dedh måtte förekommas
medh ett placat, effter dhe hafva medh ett placat
giordt det samma, oachtat att theras mynt är lättare.
Hr Krabbe begärte uthskottetz intercession ther om
hoos K. M:t.
liesol[utio]: Skall införas i besvären.
Leij onanker inkom och lefvererade in ett project, som
han hade giordt öfver manufacturerne, och begierte, att
Ridderskapet techtes recommendera hans sak hoos K. M:t
angående den förstrechningh han hade giordt på sine verk,
att få lijta Banken till om medel emot försäkring, så och
om befordring på sine valkeqvarnar.
Oplästes Hr Leijonankers betänkiande öfver manufacturerne.
Frågades om Leijonankers begierte recom[mendation]
till K. M:t angående Banco, hvilket såsom ett verk angående
alle Rijksens Ständer intet kunde recommendferas]
K. M:t, uthan han hade att capitulera medh Banken ther
om sielf. Män hvadh q varn erne vidkommer, kunde dedh
af tillfelle införas.
Effter Hr Hindrich Falkenbergz begiäran till Hr C.
Sparre påmintes, om icke detta väsendet om myntet kunde
communiceras medh Cammaren, och att en eller två af
uthskottet committerades att gå dijt och meddela them,
hvadh uthskottet om bemelte myntvfäsende] hade slutit.
Och resolverades] att begge Cammarråden, Hr Falkenberg
och Schuttenhielm, ville giöra thet samma.
Ad 5. mom.
Oplästes placatet öfver handelen, huru vida dedh till
närvarande tijdh kunde adapteras.
Oktober.
321
Hr Lagerfelt påminte in genere, att vidh desse tijder
synes, det ett sådant placat borde intet uthgå, effter dedh
lärer hindra dhe fremmande komma hijt in.
Hr Rosenhane berättade, huru dedh andre placatet,
som skall inrättas om dhe fremmandes inlockande, ähr tvert
här emot, ty i ded ene står, att när dhe fremmande draga
sin koos, skole dhe gifva hvar femte penningh, och sedan
står i dedh andra, att när dhe fremmande villia effter
någre åhr här ifrån, skole dhe intet utgifva.
Resolfutio]: Hr Lagerfelt togh samma placat medh sigh
att conferera them begge emot hvar andre och tillsee, om
och på hvad sätt the kunne reconcilieras, då sedan Commercii-Coll[egium]
skulle ther öfver gifva sitt betänkande.
Ad 6 mom.
Discurrerades om skepztimbrageii, huru nyttigt dedh
voro, helst effter man i Norlandh häfver ther till mechta
gott tillfälle, och nu ähre folket myckit vahne ther medh,
sedan Rehnstierna och andre begynte slå opp skepp och
farkoster på den orthen, hvilket och dhe dijt till Nerland
förordnade Commiss[arier] myckit högt sestimerade.
Hr Schyttehielm påminte, att i alle städer der [i]
norr skulle förordnas en förfaren mestare på Magistratens
[be]kostnad, som har opsicht öfver farkostarnes bebyggiande,
och på dedh sättet kunde timbragen gå fort för
sigh, så att innan ett åhr eller tu lärde det blifva ett
gement verk hoos them, att alla få bättre handgrep ther
till. Beviste nyttan och fördelen medh sitt exempel, att
han häfver varit medh participant uthi skepp, som opbygdes
i Hernösandh, och hvadh nytta der var medh, så
och huru materialierne ähre ther så duracktige, att dhe
kunna gå i Vestersiön och till Spanien effter salt etc.
Hr C. Sparre: Om man skulle koka furan, som dhe
giöra medh eken på Ammiralitetet, så skulle hon vara
bättre än eken.
Hr Schuttehielm: Dedh ligger lijka macht på, om
dedh är eek eller furu, först profijten ähr der hoos. Nu
bära furuskepp mehr än ekskep, hvarföre skulle man då
icke använda all flijt till sådane skepz opslående? Folket
blifver då vahn till timbrage och seglation.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot., XI. 1672. 21
322
1672.
Hr H. Falkenberg: Vij ähre ther till ovahne, så
länge vij intet sielf begynna verket medh alfvar.
Hr Lagerfelt: Nödvändigheten fordrar att giöra det.
I Engelandh kan intet skep få någon frijhet, som icke ther
är bygdt, och så skulle här skee, så att inge kiöpskep
skulle någon frijhet åthniuta mehr än [de], som reda kiöpte
ähro; commercierne komma therigenom i flor, siöfolket
blifver förfarit, och i krigztider, när faran ähr, kommer
dedh till pass att hafva sådane skepp, som dedh och vore
rådeligit, att K. M:t sielf intet låter opslå sine skep ther
uthrijkes.
Hvar till hele uthskottet consenterade.
Dedh öfrige, hvarom förmehles i den 6 p[uncten] om
manufjacturerne], så ähr tillförende i den 3 pfuncten] debatterat.
1
Den 24 Octobris.
Hr H. Falkenberg repet[erade] op alle manufacturer
af jern, att dhe i myckenhet tillverkas, män consumtionen
ähr intet så stor.
Rfesolutio]: Att tacka K. M:t, som här till har befordrat
manufactfurerne], och bedia att villia ther i continuera,
så att manufacturerne må så inrättas, att inrijkes
blifver ingen mangel therpå af dedh, som nödvendigt behöfves,
och resten kunde rechnas för vinst och uthföras.
Om kopparmanuf[acturerne] så ähro dhe i sådan
myckenhet tillverkade, att dhe intet kunne mehr draga.
Hr Enefelt mente Rentmestaren hafva förderfvat
styckgiuterij.
Hr H. Falkenberg holt ther emot.
[Ad mom. 7].
Discourrerades de exercitio religionis, och mente Hr
Schuttehielm den kunde admitteras uthomlandz, besynnerligen
[i] Stade. Bevijste dedh af Hamborg, att sådant
skeer der, och therigenom är staden opkommen.
Hr M. Falkenberg mente contrarium], och borde det
ingalunda skee, effter dhe acqvirerade länder ther medh
1 Här är tillskrifvet: N.B. att här införes om Radem[achers] verk, 2. om
Mnnklägfrets] privilegier], att dhe kunna bef[ordra] man[ufakturerne].
Oktober.
323
kunne chocqueras, och den lilla profijten af handtverkares
inlockande kunde kanske bringa stor skada medh sigh.
Gref Stenberg sadhe sådant gifva tillfälle till faction
i ett rijke.
*\ # # t .
Hr H. Falkenberg holt emot religfions] frije exercitium
såsom en sak, som intet står i vår macht och våldh.
Hr Enefelt reffererade] om Kjörning] Gfustaf] Adolph,
att han medh religionsfrijheten lockade manuffacturister]
in i rijket, såsom till exempel Louis De Ger.
Hr H. Falkenberg distingfuerade] emellan att få
tillståndh till en tijdh privatim under sigh hafva sitt
exercitium religionis och annat offentligen genom öppit
placat.
Hr Enefelt berättade om Yaloner, som kommo hijt,
huru störste parten ähre blifne ther medh Lutherske och
theres hustror och barn.
Hr H. Falkenberg: Connivendo kunde dedh tålas,
män elliest intet.
Hr Schuttehielm påminte, att Engelske stapeln har
tillförende varit i Stadhe och sedan transporterades therifrån
till Hamburg.
Hr H. Falkenberg: Hvarföre icke dhe Svänska senda
sine barn uthrijkes att lära ther manufacturer, så behöfves
intet denna discursen?
Hr Enefelt: Om en sänder sin sohn uthrijkes att
lära, så kan ingen betala them tillfyllest, och dedh hindrar
myckit, och sedan hafva våra barn intet den lusten till
manuf[acturer].
Hr C. Sparre holt före intet böra tillåtas uthan
connivendo.
Hr H. Falkenberg beviste Magistraten vara orsaken,
att manufjacturerne] intet komma på gångh, såsom till
exempel om Lejonanker, och dedh derigenom att dhe tilllåta
tiggerijt, och dirfectionen] af man[ufacturerne] kan
intet få folk att fortsättia sitt verk medh.
Resolfutio]: Samma frijhet, som ähr i Sverige i religionen,
bör tollereras der uthe och intet mehr, så att i
Stade eller annorstädes uthom rijket ingen religionsfrihet
kan tillstedias vijdare än inrijkes per conniventiam, så
vida dedh kan skee absque scandalo.
324
1672.
Ad [inom.] 8.
Hr H. Ffalkenberg]: När man förrättar rätt sitt
ämbete vidh executfionen], så faller alt af sig sielf, och
såsom K. M:t har macht att giöra stadgar, så bör och
K. M:t drifva på executionen, och står dedh intet till Ständerne.
Hr Enefelt: Execut[ions]ord[ningen] är godh. Hvarföre
mainteneres den intet? Plichte den brotzlige.
Resolfutio]: Såsom alt står på executorn och en prompt
justiee, så begiäres underdånigst, att H. K. M:t ville holla
handh ther öfver, att dedh må skee här effter.
Ad [morn.] 9.
Hr M. Falkenberg beropade sigh på privilegierne
emot den tullfrijheten, som dhe cederade, få handla medh
sitt afvel.
Hr H. Falkenberg: En adelsman kan ther under
intet förstå kramgodz.
Hr C. Sparre refererade om Lilliehof, som har köpt
godz der nor, och nu får han intet handla för städerne
medh sitt afvel, som han måste taga af böndferne].
Hr Enefelt: En adelsman är intet plichtig att sällia
sitt godz till någon stadh.
Hr Schuttehielm svarade emot Hr H. Falkenberg,
att ingen dist[inction] bör skee, ty en adelsman, som kan
förskrifva godz, hvarföre skall man kringskrenkian? Och
om dedh skeer, jagar man all handelen de fremmande i
henderne; till exempel i Venedig får en adelsman handla
så väl han vill, och när adfelsmannen] gifver en genant,
har man intet att seija.
Hr H. Falkenberg mente det vara emot privilegierne
och beropade sigh på 1570 åhrs ordinfance], som sträfvar
tvert ther emot. Men att en adelsman drifver handel
medh de vahror, hvar medh han kan nobilitera sine godz
och bruk, sådant kan ingen förhindre. Sustingerade och
dedh, att man stricte skulle blifva vidh privilegierne.
Hr Schuttehielm beviste, att en adelsman får handla
medh salt, sill etc., och om dedh icke skeer, priverar man
rijket den förmånen, som elliest går till de fremmande.
Oktober.
325
Hr H. Falkenberg sade, en adelsman kunde intet
sällia uthan i gross sådane vahror, det Hr Schiittenhielm
måste consentfera].
Gref Stenberg beropade sigh på kongl, placatet öfver
handeln, att K. M:t intet förbiuder Adeln att handla.
Hr Schyttehielm: Om adelsman handlar uthom
privilegierne, så måste man affinna sig medh stadhen, män
hvad handel skeer medh theras egit afvel, dedh har ingen
stadh att hindra.
Resolfutio]: Att blifva maintenerade vidh adelsprivilfegiernes]
20 punct, och den, som gior ther uthom, blifve
vidh K. M:tz projecterade placat. 2. Att och Adelen
blifver maintenferad] vidh privilfegiernes] 24 och 25 puncter.
Till deth momentet i propositionen om dhe fremmandes
handel berättar Hr Enefelt vara allenast förståndit packhuset,
och opsköts, till dess Hr Lagerfelt inkommer medh
placatet.
Resolfverades] om handverkare och försvarskarlar,
hvarom handlas i privilfegiernes] 30 punct, och holts före,
att der medh är en stor abus och prsejuditz för borgerskapet,
som bör remedieras, varandes tvert emot privilegierne.
Hvadh arbete här i staden giörs af sådane försvarskarlar,
måste intet annorlunda förstås, än så länge Ridderskapets
arbete tillrecker. Män vill Magistraten försee Ridderskapet
och Adelen medh sådane handtverkare och en viss taxa
på arbetet, som behöfves, så villia dhe intet låta sine
försvarskarlar låta hijt komma, män the, som ähre i åhrligh
tiänst, är en annan beskaffenhet med.1
[Protokoll hållet deli 25] Octobris om
handelsplacat.
1 Härefter följer i manuskriptet ett blad, som är iturifvet på längden,
hvarigenom texten blifvit så stympad, att den omöjligen kan i tryck återgifvas.
På ena sidan afslutas protokollet för den 24 Okt., och dervid yttrade sig
herrar M. Falkenberg och C. Sparre. Öfverst på nästa sida börjar ett nytt
protokoll, hvars datum man icke kan se; det måste dock vara någon dag emellan
den 24 och den 29 Okt. (näst föregående och näst följande protokoll). Den 27
var söndag, deu 28 var Simon Judas’ dag, och återstå således den 25 och den
2B Okt. Sist nämnda dag hölls ett längre plenum på Riddarhuset (se ofvan sid.
157 o. f.), hvadan det är sannolikast, att utskottet sammanträdde den 25 Okt.
326
1072.
Om Expediter. N.B. uthi placatet är error, ty i handelsordinantzen
determineras 8 vekor, och ähr 6.
Dhe fremmande skaffa oss bättre kiöp; dhe giöra och,
att väre vahror bringas i gott prijs, som ähre gode fundfamenta],
att dher medh practiceras som för detta, i gross
och intet i minut, eij heller få dhe resa i opstäderne och
der handla.
Oplästes placatet om de fremmandes handel af åhr
[16J50, och holtz före myckit raisonabelt, att och fremmande
handel nu her effter rättes, och all abus förtages.
En adelsman, som låter sin spanmåll komma in såsom
sitt afvel, sådant kan intet kallas borgerlig nähringh.
Prot[ocoll] hollit den 29 Octobris, närvarande
samtl. uthskottet af Riksens] Ridderskap, Presteroch
Borgerskap.
Hr Carl Sparre itererade den resolution, som var
fattat förste session, och begiärar, att dhe ville uthlåta sig,
hvadh theras meningh voro öfver hvar punct i synnerhet.
Oplästes den 1 puncten i proposition.
Törner: Dedh 1 momentet om handelen finnes i den
5 puncten, och om bergverken uthi den 8 pfuncten], män
här kommer i considjeration] om saltet, och huru nödigt
dedh voro om convoyers inrättande. 2. Om superplusen
kunde gifves effter. 3. Att dedh kunde decourteras i tullen,
hvadh en och annan hade att fordra, 5. Att dhe små
farkosters frijhet intet betager dhe stores.
Presterskapet tyckte vähl vara, som det ähr om
saltet författat i compagfniet]. Och om convoyskfepp] ähre
dhe i den meningh som Borgerskapet.
Hr Lagerfelt: Handelen i gemen har K. M:t dragit
tidig försorg före, i dedh att frijheeten på skepp har inbracht
en stor qvantfitet] af den vahran; har och hafft i
sinnet att befordra den sedfan] genom convoyer, hvilket
ähr helt salutare consilium i krigztijder.
Hr C. Sparre: Ridderskapet är enigh med Borgerskapet
om convoyer och vill recomfmendera] H. K. M:t.
Hr Lagerfelt: Superplusen kan kanske framdeles
efftergifvas, när K. M:tz tarfvor dedh tillåta.
Oktober.
327
Hr H. Falkenberg: Att convoyer i fredlige tijder
skulle brukas, dedh graverar mehre handelen.
Hr C. Sparre: Ridderskapet ähr och sinnat att intercedera
för Borgerskapet, dedh theras borttagne skepp
må them restitueras.
Om prijset påminte Hr Lagerfelt, om något kunde
vist sättias, dedh han mente intet kunna skee. Män att
opstadzborgaren stegrar dedh, är obilligt.
Presterskapet klagade öfver Giötebjorg], att dhe
sällia saltet dyrare än här, hvilket Hr Lagerfelt holt
före orimeligit för situationen skuldh, så att dhe borde
sällia för bättre kiöp än här.
Hr H. Falkenberg holt före vara aldeles ogiörligit
att sättia ett vist prijs på saltet, som medh så stor hazard
inbringes.
Hr Lagerfelt: Yij hafva desse åhren fournerat them
salt, som tillförende hafva fördt dedh till oss, såsom Dantzich,
Liibech.
Borgmästaren] Berg i Upsfala] begiärer veta, hvilke
opstäder ähre, som beskylles stegra den vahran, och att
dhe angifves, och andre oskyldige therföre befrijas. Kan
skee dedh brukas i Bergzlagen?
Alles meningh stannar theruthi, att handelen må vara
frij, men alt skinnerij hemmas och förtagas.
Hr Krabbe: I Malmö taga de 6 daler silfvermynt
tunnan för saltet, män här allenast 4 daler.
Hr Lagerfelt och Falkenberg: Dedh voller, att
handelen ähr starkare hijt.
Vij bforgs] fullmfäktige] mente, om tiärucompfagniet]
kunde gå kull, så fingo the mehr salt in.
Rfesolutio]: Att inspfectera] öfver priset i stapelstfäderne]
commitfteras] Commercii-Collfegio] och i opstäderne
till Landzhföfdingenie], så att dedh recommendferas] till
K. M:t.
Om bergzbruken discourrerades, och påminte Borgerskapet
om förhögningen, att den voro orsak och hinder
till deras flor vidh bergzbruken.
Detta var Ridderskapet medh them ense om.
Oplästes 3 pfuncten] om myntet.
328
1672.
Presterskapet begierte, att både koppar- som silfvermynt
måtte slås.
Borgerskapet holt före, att kopparmyntet skulle
vidh desse tijder introduceras.
Oplästes Presterskapets betänkande] öfver myntet.
Hr H. Falkenberg: Om Borgerskapet kan försäkra
Ridder.skåpet, att rijkzdalern intet skall stiga op, så frampt
kopparmynt skall slås?
Hr Lagerfelt: Om man intet behöfver handla medh
andra, så kunde kopparmynt slås, män nu contrarium].
Oplästes Presterskapets [betänkande] om manuffacturerne]
och aggreerades.
Discfurrerades] om crediten, att den der uthe ähr
skadeligh för oss, så vijda som här inrijkes crediten och
kan erkollas af dedh, som här tillverkas.
Törner begiärar veta, huru man kunde inrätta manfufacturer]
här.
Hr Lagerfelt vijste dedh kunna skee, och att Borgerskapet
sielf strider ther emot.
Landtmarskalcken proponerade orsaken af andra
ährenders bestell[ning], att han icke häfver fått bijvista
denne deliberation]; hvarföre är han nu kommen ther till
att giöra sigh ther om kunnigh, begiärandes dhe ville
begynna, dher dhe sidst lychtade.
Hr C. Sparre refererade, huru vida man var kommen,
nembligen för differentzen, som fans i consilfia] om myntväsendet.
— Blef them tå alle consilfia] coinmunicerade,
saken vidare att öfverlägga.
Presterskapet sade sigh hafva vid handen hvadh
dhe hade fattat om myntet, hvilket och oplästes.
Landtmarskalcken begiärade, att och Borgerskapet
ville låta opläsa sitt betänkiande om myntet.
Törner reffererade], huru the ännu intet kunna gå
ifrå kopparmyntet; allenast funne the något att påminna
om valvationen, hvilket oplästes.
Landtmarskalcken begiärafde] Ridderskapet ville
taga afträde i Cantzliet, och der begynner H. Ex. giöra
relation af dedh, som han finner af Ständernes fattade
consilfia] om myntet, och såsom han billigt bör stå medh
Oktober.
329
Ridderskapets meningh, män finner dhe andre stånden aldeles
ther emot, och hvadh expedient] dedh voro att intala
them, helst emedan dhe bringa godhe skiäl fram och håfve
alreda fattat såsom ett votum, dedh dhe vele inför K. M:t
inläggia, begierer Ridderskapets tankar her på.
Hr H. Falkenberg: Theras består af apparentier,
och vore bäst, att Ridderskapet giöra ett sådant skriffteligit
till K. M:t.
Hr Landtmarskalcken: Om icke voro orådeligit,
effter dhe 2 stånden stå ther emot?
Hr Schyttenhielm: Prester- och Borgerskapet ähre
intet enige i valvation, män Ridderskapet aldeles.
Hr Lagerfelt beropade sigh på K. M:tz proposition,
att den voro ansedd in futurum, och att myntet går ännu,
och att man intet uthan in casu necessitatis måtte skrida
ther ifrån.
Rfesolutio]: Att Ridderskapet sätta op sine skiäl och
skiuta sedan till K. M:t.
Landtmarskalcken berättade, att efftersom Presteroch
Borgerskapet hade fattat sine tankar, så ville och
Ridderskapet giöra dedh samma.
Och sedan oplästes Presterskapets [betänkande] om
handelen.
Oplästes Borgerskapets om manufactfurerne],
Landtmarskalcken: Alle manuffacturer] i Sverige
bestå af 2 naturer. Repetferade] propositionen. Ther iblandh
skulle vara rådeligit nobilitera dhe manuffacturer], som kunne
tillverkas af landzens fruchter, män [angående] den andra
sorten af manuffacturer], så går den medh större besvär
och fahra att practicera. Remonstfrerade] huru medhjernhandelen
ähr, och hvadh skada Sfverige] häfver, att manuffacturerne]
theraf icke så fortsättes, som sig bör, och
lemnat profijten till the fremmande handtverkare, derföre
mästerne sökia att kladda uth alle dhe andre; skogen och
strömer ähre här i rijket öfverflödighe, män stå fåfenge.
Berättade om dhe andre manuffacturer] af ull och silke;
holt rådeligit, att dhe fuller intet negligeras, män doch
intet så och medh så stor flijt fortsattes, som dhe manuffacturer],
som vexa her i rijket af dess fruchter. Män
att K. M:t skulle skiuta medel till sådane publique huus,
dedh synes intet vähl giörligit.
.330
1672.
Hr Lagerfelt: Till conservera myntet så är myckit
rådeligit, att manuffacturer] inrättas, till exempel om
intet skulle annat dragas till kläder, än hvadh här i rijket
giöres.
Hr Landtmarskalcken holt före nu i begynnelsen
omöijeligen kunna practiseras för valören och prijset skuldh.
Hr H. Falkenberg: Man går på 4 fundam[enta] och
förmoder dedh kunne ske, att manufjacturerne] ad quantitfatem],
qualitfatem], prsetium kunne inrättas, och Chronans
tull skall ersättias, och dedh, som tiänar till pråla uth
sigh medh, dedh förbiudes.
Hr L andtmarskalcken: Man måste då specificera,
hvadh vahror som skole införas, och dhe andre förbiudas.
Hr H. Falkenberg repeterade hvadh Hr Leijonanker
har promitterat, och att allena på consumtionen
studzar altsammans.
Hr Lagerfelt: Om påmintes om fergerij, om icke
staden stodo på sigh them att inrätta?
Hr Landtmarskalcken: När consumtfionen] skeer,
så måste dhe fremmende här ifrån, och då kunde dhen
recognfition], som dhe böra gifva ifrå sigh, employerafs]
till sådane fergeriers inrättande.
Hr H. Falk enberg påminte om inspfection], uthan
hvilken intet kan skee något stadigt verk.
Hr Landtmarskalcken påminte om handtverkzfolketz
inseende, som ähre orsaken till detta, nembligen strax
en Svensk kommer till lära något, så vill han strax vara
mestare och slår sigh till bönåserij, och dedh är Sfvenska]
nations maner.
Hr H. Falkenberg påminte om pass, att dhe tagas
in dessuthan.
Hr M. Falkenberg påminte om tijden, att nu voro
beqvemligast.
Oplästes 7 puncten i propositionen om religfionis]
exercitio.
Oplästes Presterskapets betänkiande ther öfver.
Oplästes Borgerskapets betänkiande ther om.
Ridderskapet refererade sine skiähl vara lijka medh
dhe andre Ständernes, att religfionis] exercitium intet
annorlunda än connivendo bör tillstedias.
November.
331
Landtmarskalcken: Att detta recommendferas] H.
K. M:t, att execution skeer bättre här effter än här till,
och att dedh skeer uthan regard effter personen.
Hr H. Falkenberg: Att executionen begynnes af
dhe store, så slippa intet dhe små.
Oplästes Presterskapets [betänkande] öfver 8 pfuncten]
om execution af ordningarne.
Oplästes Borgerskapetz betenkande ther öfver.
Oplästes 9 pfuncten] i propositionen.
Hr Landtmarskalcken repet [erade] op propositionen,
och att dedh voro billigt, att alle niuta sine privilegier]
och intet vidare hvadh handtverkare] vidhkfommerj.
Oplästes Presterskapets betänkande] öfver 9 puncten.
Hr Landtmarskalcken urgerade på privilfegiernes]
maintien på alle sidor, och att missbruken afskaffas.
Oplästes den sidste puncten.
Landtmarskalcken tyckte vara väl,om det kunde ske.
Vice Prgesfidenten] Grass mente dedh intet böra ske,
för än lagen blifver reviderat.
Hr Landtmarskalcken: Dedh ene hindrar intet dedh
andra, och måste man distingvera] stadgarne; annat ähr
hvadh Rijksens Ständer håfve medh theras samtycke bekrfäftat],
och therföre måste the publicferas], att alle må
hafva them sigh till efterrättelse.
Oplästes Presterskapets betänkande ther om.
Törner berättade, att allenast måtte först af visse
godhe män debatteras, hvilke stadgar böre uthgå.
Hr Landtmarskalcken: Till maturera tijden, huru
då skall procederas medh svaret.
Presterskapet ähre i den tanken, att hvar och en
af sitt ståndli gifva sitt betänkande, dedh och Borgerskap
et holt godt.
Den 27 Novembris närvarande alle 3 Ständernes
uthskott.
Oplästes Ridderskapets och Adelens project öfver inrijkes
affairerne (bil. 14).
Prester- och Borgerskapet betacka Rijksens Ridderskap
och Adel för conmmunieationen etc.
Oplästes Presterskapetz project.
332
1672.
Hr Carl Sparre proponerade på Ridderskapets och
Adelens vägnar om den skrifft, som någre af Magistraten
här i staden hafva inlagdt hoos K. M:t härrörande handelsplacatet,
att såsom dhe therutinnan touchera och angripa
Ridderskapets och Adelens privilegier, så optager Ridder -  skapet och Adelen sådant icke som den där voro uthgången
af hela Borgareståndet, uthan af dhe personer, som densamma
hafva underskrifvit, hvarföre och the medh en serskildt
supplik till H. K. M:t ärna samma skrilft att refutera
och bemöta.
Törner sade den ingalunda vara ther hen ansedd att
angripa ther medh theras privilegier, uthan att the effter
K. M:tz befallning hafva sagt sine oförgripelige tankar
och lemnat alt under K. M:tz correction, som han och
berättade, att samma skrifft medh hela ståndet voro communicerat
och aggreerat.
Efftersåsom Hr Landtmarskalcken hade något att
communicera medh R[idderskaps]uthskottet och begiärade,
att dhe ville komma dijt in till dee andra, begiärade Hr
Carl Sparre på Ridderskapets vägnar att få någon
ouverture ther om. Hvilket Hr Landtmarskalcken
svarade sigh för sin person allena icke kunna giöra, uthan
badh, att dhe ville föllia dijt in, att höra den proposition,
som Hr Landtmarskalcken i går af Hans K. M:t är vorden
optecht (bil. 10), hvilket Ridd[erskaps] uthskottet omsider
fan gott och giöra, och sedan gifva sitt betänkiande, om
och huru vijda them anstodo att bivista samma commission.
BILAGOR.
/
Bil. 1.»
Adelns betänkande angående tvisten mellan grefvarne Douglas
och von Steinberg.
Stormecktigeste Konung, allernådigste Herre.
Såsom E. K. M:t allernådigast häfver behagat remittera
hijt till dess trogne undersåtere af Ridderskapet och
Adelen den tvist, som ähr emellan Grefvarne Duglaserne
och Generallieutenanten Grefve von Steinberg förestellet
ber uppe på Riddarehuset angående, medh allernådigst
betalning att vij skulle söckia denne stridigheet at slätta
och afhielpa; altså hafva och Ridderskapet och Adelen
stelt sig sådan E. K. M:tz nådigeste betalning till hörsam
efterrättelse och utan uppehåldh saaken företaget, noga
och med all flijt efftersöckt, hvadh vedh dee förrige Rijkzdager,
eenkannerligen ifrån anno 1654, kan i samma saak
förlupet vara, alt till den ända att E. K. M:tz nådigeste
betalning måtte af oss fullgiord blifva. Män i det som
Ridderskapet och Adelen der öfver arbeta, prsesenteras
oss utaf Grefve Wilhelm Douglas ett extract utur RijkzSenatens
protocol af den 26 Augusti åhr 1664, genom
Secreterare!! Franc extraderat, hvaruti förnimmes, det
E. K. M:t redan ett sådant uthslag uti förberörde Grefvarnes
tvist giort häfver, det Grefve Douglas skall hafva
att niuta preeseancen på Riddarehuset. Efter som nu
E. K. M:t så definitive denne tvist häfver uti nåder afhulpet,
understår Ridderskapet och Adelen sig intet vidare
1 Prot. sid. 16. — Koncept, järn (ord t med det i Riksarkivet befintliga
originalet, som har följande påskrift: Praesent. den 12 Sept. 1672; resolv. den
14 dito. — Bilagor: Utdrag ur riddarhusprotokollen den 7, 17 och 20 Juni
1654, 26 Aug. 1664 samt 17 Juni 1668.
336
1672.
medh denne saaken att befatta, fast mindre något sluut
deruti att giöra. Men på det att E. K. M:t må deste
bettre blifva informerad om det, som tijdh ifrån tijdh och
vidb åtbskillige Rikzdagar uti samma tvist her hoss oss
förelupet ähr, öfversendes her hoss uti all underdånigheet
hvadh som uti actis och protocollen finnes, förblifvandes
Eders Kongl. Maij:tz
På samptl. Ridderskapetz och
Adelens vägnar
Aldra underdånigaste, ödmiukaste och
troplichtigaste tiänare och undersåtare
Gustaf Oxenstiern.
Bil. 2.‘
Adelns rekommendation för Sekreteraren Sundell.
Stormechtigste Konungh, allernådigste Herre.
Eders Kongl. Maij:t bedie des trogne undersåthere af
Kidderskapet och Adelen underdånigst, det Eders Kongl.
Maij:t icke ville i onåder förmärkia, att the med een
ödmiuk recommendation in för Eders Kongl. Maij:t för
dheras Secreterare, välbetrodde Jona Sundell, underdånigst
inkomma, att emedan han nu blifver ifrån Ridderhuuset
dimitterat af sådan orsaak, att han ingen frelseman var,
och Kidderskapet och Adelen vill gierna sig af een Secreterare,
som är af dheras ståndh, låta betiena, och dock
gerna sågo honom, Sundell, för dess goda tienster ved
Ubsala Academien, men enkannerligen i Ridderhuus archivo
på några åhr giorde, blifva medh een sådan lägenheet och
1 Prot. sid. 54. — Original i Riksarkivet med påskrift: Upläsen in Senatu
Regni den 28 Novemi). 1672.
Bilagor.
337
tienst benådat och försedd, som han kan finnas capabel
och qvalifieerat till. Kidderskapet och Adelen skall denne
Eders Kongl. Maij:tz benådningh med all ödmiuk underdånigheet
erkenna och altidh finnas
Eders Kongl. Maij:tz
På samptl. Ridderskapetz och
Adelens vägnar
Aldra underdånigaste, hörsamste och
troplichtigaste tiänare och undersåthare
Gustaf Oxenstiern.
Bil. 3’.
Kongl. Maij:tz
Yår allernådigste Konungs proposition till menige
Rijkzens Ständer här vidh denna vählberammade
Rijkzdagh och allmänne mothe nu
närvarande, medh allernådigst begiäran att the
then vähl öfverläggia och effter närvarande
tijdz vilkohr till Hans Kongl. Maij:tz tienst
och fäderneslandsens välfärd sig theruppå vähl
och tillbörligen förklara vele.
Endok menige Rijkzens Ständer hafva begiärt och
åstundat, det uthi Hans Kongl. Maij:tz påstående omyndigheet
the effter hvart tredie åhrs förlopp sammankallas
och till allmänne mothén och Rijkzdagar förskrifvas måtte,
tiderna och therhoos sampt een och annan fäderneslandsens
tarf således hafva varit beskaffade, att sådant eendeles
häfver synts vähl kunna fodras och vara af nöden; likvähl
häfver Hans Kongl. Maij:t betraktat the besvär och olägen
1
Prot. sid. 67. — Afskrift, egenhändigt undertecknad af kontrasignanten,
f statssekreteraren Oliwekrans. Jämförd med konceptet i Riksarkivet.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot., XI. 1672. 22
338
1672.
heter, som hvar och een af thess trogne män och undersåthare
i synnerheet therigenom kunna och pläga åkomma,
och förthenskull hafft them samptligen, så länge möijeligit
häfver varit, therföre förskonat in till närvarande tijdli,
uppå hvilken någre viktige och rijket högt anlägne ahrender
sammanstöta, som icke annorledes än förmedelst allmänne
rådslagz tillhielp och medvärkan handteras och
afgiöras kunna. Hvarföre häfver Hans Kongl. Maij:t blifvit
förorsakadh bemöda Rijkzens Ständer här att sammankomma;
och som the till folie theraf sigh tijdigt och eendräkteligen
hafva instält, betygandes thermedh sin underdånige
hörsamheet emoot Hans Kongl. Maij:t sampt kiärleek
och godvilia till thet gemena bästa, så tviflar Hans Kongl.
Maij:t ingalunda, att the och thesse ährender, som utlii
trenne föliande puncter blifva förestälte, taga uthi moget
betänkiande och såsom gode patrioter och trogne undersåtare
Hans Kongl. Maij:t sine hälsosamme rådh theröfver
meddela sampt alt troget bij stånd effter förmodan
giöre och bevise.
I.
Rijkzens Ständer kunna förthenskull, hvadh thet första
angåhr, sigh vähl påminna, thet Grudh then aldrahögste
nu för halftrettonde åhr sedan månde af sitt ouhtransakelige
rådh och försyn igenom den timmelige döden hädankalla
fordom Kongl. Maij:t Konung Carl Gustaf vår allernådigste
Konung och Herre, christeligst och glorvyrdigst
i åminnelse, Hans Kongl. Maij:tz högtärade elskelige k[äre]
Herr fader, då rijket dess högt prijslige rådh, tapperheet
och styrelse som mäst behöfde, serdeles emoot the många
fiender och illviliande, hvarmedh man den tijdhen var mehr
än öfverhopat, och att alla saker, som då hade ett fahrligit
uhtseende, blefve icke dess mindre igenom Gudz mildheet
och nådige välsignelse sampt emoot mångens stämplande
och förmodan satte uthi ett godt, rooligit och säkert tillständig
rijket till thess gränsor uppå alle sidor hägnat,
fredat och försvarat, alle thess ständer och inbyggiare
uthi inbördes sämia och förtroligheet sampt troheet, huldskap
och tryggheet emoot Hans Kongl. Maij:t erhållne,
och fäderneslandet uthi Hans Kongl. Maij :tz omyndige
åhr med viss regering och regementzform till sin säkerheet
Bilagor.
339
försörgd; hvaruppå det fölgt är, att effter een så godh
begynnelse och grundvahl rijket och regementet alt sedan
är blefvet fast beståndande, frijdh och eenigheet både
uth- och inrijkes styrkt, och alle sampt hvar och een i
landet vidh vår christelige, evangeliske religion, vidh lagh
och rätt och vidh alle skiählige frijheter och nödige nähringsmedel
hällne och handhafde, jämvähl theremoot alle
olyckor och afvundzmäns efftertraktan afbögde och förhindrade.
För hvilcket alt det icke allenast billigt är,
att hembära den gode Guden all innerligh taksäijelse,
som alt sådant vähl och effter sitt gode behagh skickat
sampt medh stadigh lycka och framgång signat häfver,
uthan erkänna Hennes Maij:t Eijkzens Enkedrottning
sampt medh Eijksens höga Embetzmän det serdeles för
een dyr Gudz välgiärning, att såsom regeringen och förmynderskapet
häfver them imedlertijdh effter Eijkzens
Ständers eenhällige sluth och begiäran varit updragit och
anförtrodt, the altså medh hugnat kunnat see sine rådslagh
och företagande medh Eijkzens Eådz råde och trogne
medhielp så vähl hafva lycka[t]s och till fäderneslandsens
säkerheet, välfärd och förkofring uhtslagit; fatte och theraf
then gode förtröstning, att then flijt, möda, arbete och
troheet, som the i så måtto till rijkzens gagn och bästa
håfve hafft ospard, må af Hans Kongl. Maij:t medh respective
kiärliget bevågh och konungzligh nåde och ynnest
framdeles förmärliias, jämvähl af samptlige Eijkzens Ständer
och alle andre, som sakerne rätteligen öfverläggia,
medh det goda vittnesbörd belönas, att the uthi sitt ombetrodde
embete inthet hafva underlätet af alt thet, hvartill
theras troheetseedh och plikt them häfver förbundet.
Män i synnerheet tacke the Gudh sampt frögde sigh tlieråht,
att Hans Kongl. Maij:t för thess höga konungzlige
person uthi alle thesse förledne åhren häfver behållet godh
hälsa och sundlieet och uthi lijfzkraffter sampt Herrans
fruktan och andre christelige och konungzlige dygder och
skickeligheter märkeligen vuxit och sigh förkofrat, varande
nu för tijden till den ålder kommen, att Hans Kongl. Maij:t
innan kort hinner in uppå sitt adertonde åhr. Så emedan
Hans Kongl. Maij:t, som och samptlige Eijkzens Ständer
vidh Eijkzdagen åhr 1650 det förklarat, är till rijket arfftagen,
jämvähl effter dess sahl. och högtährade k[äre] Herr
340
1672.
faders dödelige afgång uppå de tvenne Rijkzdagar, som åhr
1660 först i Griötheborg och sedan här i Stockholm äre
hällne, till Rijkzens Konung och Arfförste hyllat och
uptagen, och thet ännu åtherstår, att såsom Rijkzens
Ständer uppå siste Rijkzdagh åhr 1668 hafva sigh förbehållet,
att vidh theras nästa allmänne mothe och sammankomst
vilia öfverläggia och sluta, uppå hvilken tijd Hans
Kongl. Maij:t till folie af Rijkzens giorde sluut och stadgar
sampt andre Sveriges Konungars exempel detta sitt
arfrijkes regering sielff anträda och uppå sigh taga måtte;
fördenskull vill Hans Kongl. Maij:t hafva förberörde
ährende till samptlige Rijkzens Ständers betänkiande nu
mehra förestält, ingalunda tviflandes, med mindre the
effter thess höga vickt och anlägenheet det sålunda
öfverläggia och sluta, att Hans Kongl. Maij:tz högheet
och rätt må blifva behörligen i akt tagen, rijkzens gagn,
tryggheet och förbättring troligen sökt, och ett christeligit,
lofligit och ordenteligit regemente i alla måtto främiat,
styrkt och befästat, efftersom Hans Kongl. Maij:t theremoot
al tijdh håller sigh erbödigh och vederredo att gifva
Rijksens Ständer then vissheet och försäkring om sin
christelige och loflige regering sampt gode och nådige förhållande
emoot alle samptligen och hvar i synnerheet, som
thet sigh på ett slijkt fall vederbör, och dess konungzlige
förfäder, i synnerheet Hans Kongl. Maij:tz sahl. högtärade
k[äre] Herr fader, gifvit och uhtfäst håfve.
H.
Såsom Rijkzens Ständer hafva till det andra nogsampt
sport och erfahrit, det Hans Kongl. Maij:t hela
tijden, och ifrån det att friden för tålf åhr sedan medh
alle thess naboer blef åtherbrakt, häfver sigh vinlagt och
beflitat, att samma fredelige tillstånd jämpte rijkzens rätt
och rättigheter måtte vidh makt hållas, effter thy the
sielfve vidh alle theras mothén hafva åstundat och Hans
Kongl. Maij:t i underdånigheet tilltrodt, så häfver Hans
Kongl. Maij:t orsak att hugna sigh theröfver, att sådane
dess rådslagh och christelige förehafvande äre medh lycka
och framgång af (rudh välsignade, thet samptlige Rijkzens
Ständer icke allenast för ögonen see och i sielfva värket
Bilagor.
341
finne, uthan och aff de på förledne Rijkzdagar till dem
giorde berättelser styckevijs och synnerligen sigh kunna
påminna. Och hafva sakerne, icke mindre sedan än förr,
uthi lika välgång förmedelst Gudz bijstånd framhärdat.
Ty först hvadh Tzaren af Muscow vidkommer, så
ehuruvähl emellan Hans Kongl. Maij:t och honom någon
tvistigheet är upvuxen öfver siste fridzfördrags rätte ut.htydning
och värkställande i een och annan punct, hvilken
och ännu icke tillfyllest är bijlagd och förlijkt, häfver
man likvähl ifrån den sidan tijdh effter tijdh undfått åhtskillige
betygelser om Tzarens vilia och benägenheet sådant
att rätta, intill thess han nu, sedan han sedt häfver, att
Hans Kongl. Maij:t icke häfver velat sigh betiäna af
Tzarens obestånd vidh sist upväxte rebellion uthi Astracan
till någon sin fördeel, sampt therhoos sport flere tekn af
en godh naboskap, häfver begynt att visa så mycket större
hugh att sätta sigh medh Hans Kongl. Maij:t i godt förstånd
igen, att Hans Kongl. Maij:t fattar theraf godt
hopp, thet förmedelst then afskickning, som Hans Kongl.
Maij:t tänker therhän att afförda, inbördes vänskapen och
förtroende må blifva fullkomligen åtherstält och stadfästat.
Sedan häfver Hans Kongl. Maij:t och medh Chronan
Pohlen stedze underhållit den vänskap, som siste fredzsluten
förmå och fodra; och emedan thet rijket häfver een lång
tijdh varit i någon olägenheet, deels för den uhtrijkes fahra
af Tartaren och Turken, deels för den invärtes oenigheeten,
som den förra Konungens afdankning och een annans vahl
och uhtkohrande i stellet häfver upväkt, thy häfver Hans
Kongl. Maij:t uthi begge desse tillfällen vijst och betygat
sin gode vilia att vara på den Chronans bästa och icke
allenast i det första försäkrat henne om then hielp och
undsättning, som emoot sådane christenhetenes fiender
kunde effter tijdernas anskickning fodras, uthan och för
den andra orsaken skull skickat en solen legation till det
påstående konungavahlet, hvilcket emoot mångens förmodan
therhän uhtslogh, att alle främmande blefve förbigångne
och een af theras eget Ridderskap tagen och
satt uppå then konungzlige thron, hvarigenom man förmente,
att alle factioner skulle blifvit dämpade och then
inbördes eenigheten åther brakt till så mycket starkare
mootstånd och värn emoot alle uhtvärtes anfall, serdeles
342
1672.
sedan den nya Konungen var' kommen i svågerskap medh
then Rommerske Keij sarén och sin respect thermed fastat
hade. Män så håfve icke thess mindre andras stämplingar
så vida förmått, att gnistrorne af thet förra oväsende
alt framgeent äre upblåste till nye oredor och inbördes
missförstånd, som alt mehr och mehr synes vilia förökas.
Och som den Turkiske makten nu tillika hotar detta rijket
medh fiendtligit infall, så liknas alle ting på then ohrten
till största vidlyftigheet, sielfve christenheten icke till
ringa fahra.
Vidare häfver Hans Kongl. Maij:t äfven så medh
Konungen i Danmark lefvat i frijdh till fölie af the sist
uprättade fördragh, hvilka Hans Kongl. Maij:t på thess
sida sigh beflitat häfver noga att holla och i akt taga;
och förnimmes eij [h]eller för tijden något annat theremoot
än gode försäkringar af all naboligh vänskap.
Så häfver och Hans Kongl. Maij:t medh thet Rommerske
Tyske rijket i gemeen och alle dess ledamöter i
synnerheet plägat alt godt förstånd hela tijden, låtandes
sigh på thet högsta vara anläget att främia och styrkia
alt det, som till dess frijdh, säkerheet och välfärd lända
kan, efftersom Hans Kongl. Maij:t i betraktande af then
Westphaliske freden och the therigenom till Chronan
Sverige affträdde hertigdömen och länder är sielff theri
storligen interesserat och till fölie theraf så vähl vidh
Rijkzdagen i Regensburg, then än på thet eloffte åhret
varar, som uthi hvarjehanda andre tillfällen alle sine
rådslagh till det måhlet rättat häfver. Elliest är vähl
det defensive förbundet, som Rijkzens Ständer vidh siste
Rijkzdagh berättades vara emellan Keij sarens fullmäktige
Afgesant och Hans Kongl. Maij:tz Ministrer då slutet,
förmedelst någre inkast, som på Keijsarens sida vidh ratificationen
skiedde, icke ännu till någon riktigheet kommet,
ehuruvähl än i detta åhr nya förslagh dertill giorde äre,
serdeles i anseende till Chronan Pohlens närvarande tillstånd,
hvilket synes böra vara så vähl Keijsaren som
Hans Kongl. Maij:t lika om hiertat; varandes Hans Kongl.
Maij:t altijdh beredd alt det att giöra och ingå, som medh
den Westphaliske freden eenligit sampt till begges trygg -  heet och välfärd beforderligit vara kan. Medh det ChurSaxiske
huset, Churförsten af Brandeburg, furstlige huset
Bilagor.
343
Liinneburg, Hertigen af Pfaltz-Neuburg så och Hertigen
alf Hollsteen-Gottorp, häfver Hans Kongl. Maij:t för detta
uprättat medh hvardera särskilte förbund, hvilka ännu
vidh krafft äre och påstå. Och underlåter Hans Kongl.
Maij:t in thet att än vidare sökia och fodra hvadh till
ytterligare förtroende både medh den eene och andre tiäna
synes.
Hvadh nu the öfrige makterne i Europa anlangar,
såsom Erankrijke, Spanien, Engeland och the förenade
Nederland, så är uthan tvifvel Rijkzens Ständer än i
minnet uthaf den undervijsning, som till them på siste
Rijkzdagh skiedde, huruledes thet emellan Frankrijke och
Spanien upkomne örligh var då allareda bijlagt, och friden
dem emellan förmedelst det sluut, som i Aken träffades,
å nyo stadfäst medh sådane vilkohr, som Konungen i
Frankrijke sielff föreslagit och begiärt hade, jämvähl att
Konungen af Engeland och General-Staterne af the föreenade
Nederland hade till samma fredz styrkia jempte
befodran af then öfrige roligheten i christenheten budit
Hans Kongl. Maj:tt till ett förbund medh sigh, hvilket och
i anseende till en sådan allmän theraf flytande nytta
vedertagit sampt slutit var. Och såsom alle thesse parter
syntes herigenom vara till störste delen förnögde, Frankrijke
theraf, att thet igenom freden hade fästat sin rättigheet
till dee länder, som igenom kriget voro vundne och
thet sielf begiärade, Spanien åther therigenom, att thet
förmedelst samma fridh och förbund syntes säkrare kunna
niuta och behålla den öfrige delen af Nederlanden, hvilken
kriget eliest igenom dess häfftigheet lätteligen hade kunnat
upfräta, män Engeland och the föreenade Nederland af
then orsak, att the hermedh många svårigheter ifrån sigh
sielff afskuddat och sine inbyggiares välfärd i större säkerheet
satt hade; så hade Hans Kongl. Maij:t visserligen
förmodat, thet sådant alt skulle hafva varit nogh krafftigt
till att underhålla ett godt förstånd på alle sidor och
således förorsaka den uprättade fridens beständigheet.
Män thet häfver likvähl inthet länger räckia kunnat än
till innevarande åhr, uppå hvilket een stor krigzlåga åther
uthi christenheten är uptänd, i det Konungarne af Frankrijke
och Engeland hafva sigh begge emoot the föreenade
Nederland sammansatt och them medh krigh och öhrligh
344
1672.
till land och vatten häfftigt anfallet, som hvar och een
af thet gemeena rykte lähr nogsampt vara kunnigt. Förr
än thetta uhtbrast, hafva ofvanberörde begge Konungar
sist i förledne åhr besökt Hans Kongl. Maij:t medh sine
sänningebudh och igenom them vinlagt sigh att intala
Hans Kongl. Maij:t till att i lika måtto bryta emoot the
föreenade Nederland och till den ända foga sigh medh
them närmare tillhopa. Och ehuruvähl the een och annan
orsak androgo, hvarmedh the förmeente sigh kunna Hans
Kongl. Maij:t therhän beveka, häfver likavist the skiähl,
hvarigenom christenhetenes allmänne roo och säkerheet
mehr syntes styrkias, hafft hoos Hans Kongl. Maij:t öfvervikten,
så att samma theras ansökiande aldeles blef uhtslagit.
Icke dess mindre, aldenstund ett sådant krigh,
som då var å färde och vidh gränsorne af Tyskland föras
skulle, syntes lätteligen kunna invekla samma rijke i
någon oroligheet medh sigh, häfver Hans Kongl. Maij:t
för godt och rådsampt eraktat förmedelst ett serdeles
uprättat förbund medh Konungen i Frankrijke sigh om
den Westphaliske fredens stadigheet att försäkra, lämpandes
i det öfrige det således till närvarande tijder, att såsom
på then ena sidan icke något till förfång af berörde
fredh skulle företagas eller handlas, Hans Kongl. Maij:t
ochså frije händer behålla måtte till att läggia sigh emellan
the stridande partier och igenom sin underhandling sökia
att stilla kriget och åther alt igen till fridh förmedla,
efftersom Hans Kongl. Maij:t till folie theraf häfver allareda
icke allenast låtit sin mediation på alle sidor tillbinda,
uthan och till värke[t]s snarare och bättre främiande,
som tijderna synas kräfta, sine sänningebudh affärdat, på
det alt må vara i tijdh förhanden och inthet något försummas
uthi ett så högt anläget ährende, varandes eliest
fahra värdt, ther friden icke innan kort kan stifftas, att
kriget igenom tillträdande af flere partier, som hafva satt
sigh i anseenlige uhtrustningar och beredskap, skall blifva
så mycket vidlyftigare och skadeligare sampt svårare att
dämpa och bijläggia.
Och såsom Ständerne uthaf denna korta berättelse,
sampt hvadh vidare till theras uhtskott etfter förre plägsedh
skall blifva kungiort, nogsampt kunna skönia och
spöria Hans Kongl. Maij:tz flijt, omsorg och vaaksamheet
Bilagor.
345
till fäderneslandsens säkerheet och välgång tillika medh
tillståndet af rijkzens naboskap, så är Hans Kongl. Maij:t
i den visse förmodan, att Rijkzens Ständer alt sådant
vähl öfverläggia, så och meddele theröfver Hans Kongl.
Maij:t sitt rådsamme betänkiande.
III.
Nu till det tredie och siste, ehuruvähl månge ting
äre, som kunna gifva Hans Kongl. Maij:t godt hopp, att
thess mediation skall blij lycklig uthi fridens stifftande,
likvähl emedan alt sådant icke häfver någon otvifvelaktigh
visslieet medh sigh, och att ingen ting är fahrligare än
att sättia sin fulla lijth theruppå och gifva sigh till säkerheet,
hälst när alla andre hafva stalt sig i vapen och
krigzförfattningar; derföre kunna och Rijkzens Ständer
nogsampt besinna, att försiktigheten aff Hans Kongl. Maij:t
thet äfven fodra vill, på thet att rijkzens säkerheet må
på alle fall blifva vähl försedd och i akt tagen. Till
hvilken ände icke allenast af nöden är, thet landzregementerne
måge förmedelst nöijaktige uhtskrifningar blifva
i tijdh förstärkte, uthan och såsom fästningarnes byggning
vidh rijkzens gränsor, theras besättningars nödige underhåld,
styckers och andre nödtorffters anskaffning, affärdande
af åhtskillige sänningebudh, krigzfolkets deels utredningar
herifrån, deels värfningar å nyo, sampt flere
andre besvär, hvilka i sådane tijder eij äre att undgå,
icke uthan stoor kostnadh kunna ukträttas och kommas
till väga, så är i lika måtto af nöden, thet regementet
till sådane extraordinarie rijkzens tarfvor medh medel i
penningar och pertzeler understödias måtte. Hvarföre
ehuru detta kan hafva någon olägenheet medh sigh och
synas för een och annan besvärligit, likvähl drager Hans
Kongl. Maij:t den allernådigste tillförsikten till Rijkzens
Ständer samptligen, att the alt vähl och moget öfverläggia,
sigh icke undandraga att medh samfält rådh och
hielp främia det gemena bästa, uthan heller sin troo och
huldskap emoot Hans Kongl. Maij:t sampt kiärleek emoot
sitt fädernesland i sielfva värket tee och bevisa, och i
synnerheet angående uhtskrifningarne att the sådane sätt
och vägar till theras förrättande uhtfinna, som måge vara
346
1672.
erkläckelige till att ersättia den afgång hoos regementerne
för tijden spöries, och till följe theraf försee rijkzens värn
till nögies medh godt manskap, jämvähl öfver medlens
anskaffande sigh således föreena, att icke lasten kommer
heel och hållin på den fattige och oförmögne, uthan och
till them lördeelas, som mehr ämne och förrådh dertill
hafva kan. Hvarom Hans Kongl. Maij:t så mycket mindre
tvifla vill, som een sådan undsättning är för rijket höghnödigh
sampt till hvars och eens egen välfärd ansedd,
Rijkzens Ständer sigh och therhoos lähre påminna, att
the icke ofta i thesse förledne åhren varit therom bemödde,
och sigh thetta förthenskull till ringare besvär
räkna måge.
Och äre desse de förnämste ährender, som Hans Kongl.
Maij:t för denne gången häfver skattat nödvändige för
Rijkzens Ständer till theras gode och foderlige förklaring
att fram stella, then Hans Kongl. Maij:t hereffter förväntar
och förblifver them samptligen igen medh all konungzligh
ynnest och nåde vähl bevågen. Upläsin och öfvergifven
uthi rijkzsahlen den 20 September åhr 1672.
Uppå högstbem:te Hans Kongl. Maij:tz resp. vår elskel.
k[äre] Hr sons, så och allernådigste Konungz och Herres
vägnar.
(L. S.)
In fidem
Jahan P. Oliwekrans.
Bilagor.
347
Bil. 4b
Widekindis memorial angående adelsmatrikelns utarbetande.
Höghvälborne, edle, välborne godhe Herrar
af Sveriges rijkes höghlofl. Ridderskap och Adell,
mine gunstige, högtähradhe gynnare och patroner.
Såsom det höghlofl. ståndet uthi sist holdne Rijkzdagh
monde påläggia migh ett arbete medh matriculens
förfärdigande, hvilket förnämbligast består uthi slächternes
uphofz, vapns och personal successions, särdeles till svärdzlinien,
rätta annoterande och beskrifvelsse, altså häfver
jagh tagit det så vijda uthi acht, som det sigh här till
häfver giöra låtet, nämbligen så medh de gamble illustre
slächterna, som af förra tij derna komna ähro, som dee,
hvilka sedan effter Konungh Gustavi primi tijdh ähro
tillkomne. Men såsom till detta värketz fullbordan effter
instructionens innehöll fodras icke allenast en nogare våre
antiqviteters kunskap, uthan och en fidei och flijtigh extraction
af månge brefz instructioner och berättelser, som
någonsin hafva kunna varit in- och uthgångne uthi dee
glorvärdige Vasa konungars nu mehr än på 150 åhrs regementz
tijdh, hvilkas historie jagh nu effter konglig befalningh
under händer häfver att der brede vijdh anteckna,
hvadh jagh till hvar och ens uphof, tienster, actioner och
renomie omständeligen kan observera, altså beder jagh
ödmiukeligen the höge och fönämme herrar af det berömmeliga
ståndet, att the ville hafva denna drögzmålen af denna
orsak gunstigst hoos sigh excuserat, försäkran des hvar
och en uthi synnerheet, at jagh, vill Gudh hälsan ähr,
skall hafva detta värcket färdigt visserligen till nästa
Rijkzdagh. I det öfriga begiärar jagh tienstligen, at hvar
och een af dee godhe herrarne, särdeles dee, som icke så
1 Original med påskrift: Praes. den 7 Octob. 1672; upläsen den 8 in
pleno. — Omnämnes icke i protokollet, men på baksidan är antecknadt:
Res[olverades] att hans begieran ähr billig, alenast han visar det han häfver
giort. — Dessutom finnes ett nästan likalydande memorial af densamme, ställdt
till Landtmarskalken, med påskrift: Praes. den 5 [Oct.].
348
1672.
städze här emilian Rijkzdagen vistas, at the ville [vara]
benägna migh communicera, hvadh mehra omständeligare
underrättelse fodras till det, som här till icke så kan
vara kunnigt och af mig observerat.
2. Såsom jagh märcker vara infallne några stridigheeter,
sedan Riddarehuset funderat ähr, emilian somblige
om vapn och nampn, altså beder jagh, at dess handlingar
och protocoll, när påfodrass, måtte stå öpna för migh att
igenomsee, sampt och copier af dee sköldebref, som intet
in Regni Archivo igenfinnass eller elliest vapn till sina
rätte färger stå beskrifna uthi, migh medhdelass.
3. Sist såsom till detta arbetes förfärdigande behöfvess
någre expenser, särdeeles medh dess reenskrifvande
och vapnens rätta afrijtande, och det höghlofl. ståndet
monde der till in antecessum hafva uthfäst hvar för sitt
stamhuus en Rdr, den och jagh till 200 då strax tacksamligen
undfick; det öfriga, som effter Cammererarens
Hr Jacob Johanssons ingifna räkningh stå[r] tillbaka, förmodar
jagh tienstödmiukeligen, att dee godhe herrar gunstiga
som benägna hvar för sigh till detta behof nu ehrlägga,
effter som icke allenast blifver en regal foliant för
hvardera classen, uthan och tarfvas den herde, uthi hvilken
dhe uthdödde slächterna beskrifvass böra, så för the lefvande[s]
skull, af hvilka många sina ahnor till dem föra,
som för dee dödass skyldiga ihughkommelsse och för posteriteten
till effterdömme och klarare liuus, till att dess
bättre förstå våra gamble historier. Hvadh elliest hvars
och ens vapns förmärkeliga allegorier och tydelsser kan
hafva medh sigh, dee som kunna vara uthi antiqviteten
grundade och lända så förfadren till prydelsse som effterkommanderna
till ett lumen och upväckelsse, skall intet
under vapnen medh några verser eller elliest tänkvärdige
dicteriis blifva förgätit. I thet öfriga förblifvandes till
all heder, ähra och respect hvar och een uthi synnerhet
utaff det
Högloh. S. R. Ridderskap och Adel
Ödmiuke tiänstvilligste
Johan Widekindi.
Bilagor.
349
Bil. 51.
Adelns supplik angående ceremoniel och rang.
Stormechtigste Konungh, allernådigste Herre.
Den förfarenhet, som Ridderskapet och Adelen hafva
om Eders Kongl. Maij:tz nådigste bevågenhet emoth deras
ståndh, gior dem försäkrade, at Eders Kongl. Maij:t varder
uthi nåder låtandes sigh behaga, at dhe uthi denne Rijckzdagh
underdånigst iterera, hvadh dhe uthi någre förrige
ödmiukeligast hafva föredragit angående ett ceremoniale
och rang, hvar om dhe fuller anno 1660 äre vordne förtröstade,
doch ännu icke nutit hafva, vijdare än at Eders
Kongl. Maij:t oss medh dess nådige resolution de anno
1664 till civilitet och andra circumstancer och reflexioner
monde remittera. Så ehuruväll att denne Eders Kongl.
Maij:tz nådigste resolution sigh synes högstberömligen der
hän lämpa och dirigera, att alt gott förtroende dess undersåtare
emellan må stiftat och bijbehållet varda, dock lijkvist
är thet at beklaga, at dess nådigste rådh och förmaningh
icke hos alla häfver nått dhet eftertryck, som
vij fullkombligen förtroo der medh vara intenderat, jernvall
och att dhet faller uthi sigh sielf mycket besvärligit
så många emellan sigh differente considerationer, som under
tijden fierre eller fleere uthi ett subjecto concurrera,
således att conciliera, så att een rättviss och säker dijudication
om eens och annans värde skall kunna så rätteligen
uthi sin proportion af någon privatim författas, att
dhen icke torde falla prsejudicerligh, helst dher hvarjom
och enom in particulari vore effterlåtit der uthöfver at
stella sitt omdöme sigh till fördeel och androm till mehn.
Hvarföre Ridderskapet och Adelen underdånigst begära,
att Eders Kongl. Maij:t ville icke medh misshagh uptaga,
att dhe åstunda, det bemälte resolution må hvijla, och att
1 Prot. sid. 98. — Koncept med påskrift: Upläst in pleno och approberat,
den 10 Octob. 1672; blef och samma dagen genom ett uthskåt öfvergifven till
H. K. M:t — Jämfördt med originalet i Riksarkivet.
350
1672.
dhe nu som offta tillförende dher om underdånigst anhålla
moste, att een special rang och ceremoniale må varda
constituerat, på dhet att deres privilegier här igenom
måtte värkeligen handhafvas, och dhe ifrån all förkleningli
förskonte och befrijade varda. Hvilken framgeent at tåla
och lijda, såssom dhet hvar och een fast svårt är, altså
lärer dhet och vara för dem enkannerligen oförsvarliget,
som Eders Kongl. Maij:t något kall och embete anförtrodt
häfver, emedan som det intrångh, som uthi sådane fall
skee plägar, icke rörer personerne allena, uthan fast mehra
Eders Kongl. Maijrtz egen rätt och höghet, som uthi
embeternes respect och heder bestå, föruthan hvilket Eders
Kongl. Maij:tz tienst medh efftertryck eller uthan confusion
icke [skall] kunna förträdas eller uthföras. Ridderskapet
och Adelen hafva till att förekomma de irringar och misshelligheter,
som emellan några dess ledamöter sigh een
tijdh effter annan yppa, icke kunnat afsee något säkrare
medell, än der Eders Kongl. Maij:t nådigst ville låta författa
een viss distinction och åthskilnat emellan embete
och embete, hvar och een till rättelsse, hvareffter man
uthom Ridderhuset uthi publique acter .och elliest uthi
det gemene lefvernet och privat samqvemer och omgängen
sigh sielf och andra uthan någons prsejudice uthi ett
skiäligit och tillbörligit värde måtte hålla och »estimera.
Ridderskapet och Adelen finner sigh och så mycket mehra
förplichtat att förnembligast och enkannerligen stadna uthi
detta principio och grundfäste, som uppå embeternes värdighet
sigh stöder, helst emedan såssom at dhet samme
är satt och stadgat uthi deres privilegier, hvars andra
artickel medh uthtryckelige ordh tilägnar embeten en preference,
det förste och förnämbste rum framför andra respecter
och omständer; ridderhuussordningens tiugusiette artickel
erkienner icke heller någon annan proportion emellan eens
eller annans värdighet och anseende uthom Ridderhuset
för oprsejudicerligh än allena den, som af embeternes grad
och mesure constitueras. Och alldenstund ofvanbemälte
privilegier och ridderhussordningh böre af Ridderskapet
och Adelen hållas för een lagh, hvar uthur deras vilkor,
condition, rättigheet och värde till åthskilnaden emellan
dhem och andra ständer i rijket pröfvas och cognosceras
kan, så seer man icke annat, än att hvar och een uthaf
Bilagor.
351
deras medell borde i lijka måtto effter denne lagh sigh
och sit värde »estimera och endast uppå detta skäl, men
icke på någre andra motiver och omständer sit afseende
taga. Men emedan sådant intet är af allom tagit uthi
behörligh acht och observance, hvaruthur mycken osämia,
splijt och tvistigheter äre ibland en och annan upkomne,
som kunde i framtijden hafva ett vijdt uthseende, så
mycket mehra såssom at dhe medh sielfve personerne födas
och tilväxa, ja och effterkommandom lämnas kunna; ty
är Ridderskapet och Adelen icke något säkrare medell
lembnat, som dhe sökia måge till att afskaffa sådanne
irringar och missbruk, än att underdånigst af Eders Kongl.
Maij:t begiära, att hvadh helst uthi een och annan måtto
her emoth häfver förelupit och ännu går i svangh, må
till den stadga, som privilegierne uthtryckeligen föreskrifva,
blifva reducerat, och alle tingh satte uthi sit
rätta skick, lagh och ordningh, på dhet att Ridderskapet
och Adelen under ett och annat skeen och uthtydningh
icke må lijda något meen och intrångh uthi bemälte sine
privilegier, hvilke såssom dhe medh klara och liuse ordh
sigh sielfve till fyllest explicera och uthtyda, så at om
deres egentlige förståndh intet tvifvelsmåhl tagas kan,
hvarest kall, embete och tienster föredragas ståndh och
alla andra respecter. Altså är intet nu meera för Ridderskapet
och Adelen at åstunda, än at Eders Maij:t allernådigst
behagade att befordra samma privilegier till een
värkeligh execution. Eders Kongl. Maij:tz regemente lärer
så mycket mehra blifva her igenom lycksaligt, för dess
ilvilliande formidable och hos posteriteten glorvyrdigt,
som att hvar och een, som aspirerar till den lycka och
ähran till at blifva ett qvalificerat och nyttigt subjectum,
hvar uthaf Eders Kongl. Maij:t må sigh betiena kunna
uthi embeternes förvaltande till uthförandet af sine höga
konglige actioner, dhet vare sigh uthi civil- eller militaire
värf och ährender, lärer blifva uptändt af een rätmätig
och lofligh ambition till att förvärfva effter handen igenom
meriter och förtienster mehr och mehr anseende och den
ähran, som dygdh, förståndh och tapperhet förtiena, helst
när man förmärkia kan något vist prsemium af respect,
dignitet och värde uthi sielfve embeterne vara constituerat,
hvilket man medh tryghet och säkerhet uthi roo
352
1672.
må således kunna niuta och erhålla, så at dhet af någon
contraire consideration icke må balanceras, fast mindre
uphäfvas eller förvanskas. Ridderskapet och Adelen förväntar
fördenskulld af Eders Kongl. Maij:tz nådige handh
och rätvijse disposition ett sådant ceremoniale och rang,
uthi hvilket rätta åthskilnaden må ställas emellan tienst
och tienst, hvilket alt såssom Eders Kongl. Maij:t äger
effter dess höga vijssheet, prudence och rätrådighet således
att skicka och förordna, som sakens rätt, egenskap och
nödtorfft det kräfier och fordrar, altså lärer een sådan
ordningh, som sigh egentligen uppå Ridderskapetz och
Adelens privilegier och rättigheter grundar, lända Eders
Kongl. Maij:t och fäderneslandet så och dem och deras
effterbommande till all nytta, fördeel, heder och fromma.
Till ett sådant hälsosampt värckz inrättande och dess
handhafvande medh allt alfvarsamt eftertryck sampt behörligh
och hårdh näpst öfver dhen, som sigh understår
der emoth at sträfva, eller dhet i någon måtto att eludera
och öfverträda, hlifver Eders Kongl. Maij:t så väll af
tijdernes conjunctur och omständer, som dess trogne mäns
och undersåtares högste åstundan och underdånigste boön
och begiäran, jämbväl dess egen höga konglige aeqvitet,
dygdh och rätrådighet på dhet krafftigeste styrkt, implorerat
och inviterat. De fruchter, som dher uthur böra
emanera och uthgå, kunna icke annat blifva än så myckit
mehra glorieuse för Eders Kongl. Maij:t, så och för dess
rijke och estat tilldrägelige, gagnlige och liuflige, som at
Eders Maij:t lärer her igenom befordra Gudz ähra, förtaga
åthskillige vedervillior och oeenigheter och iblandt
sine undersåter stadfästa freden och vänskapen, hvar uthaf
den förra är dhet högsta goda, som menniskiorne uthi
detta förgängelige lefverne kunna önska och åstunda, och
det senare är det starkaste hufvudbandh, som den almenne
societeten sammanbinder och vidh macht håller. Eders
Maij:t varder och igenom detta medlet återkallandes och
ibland alla befästandes den goda gamble samhelligheten,
confidencen och förtroende, hvilke detta rijketz välfärdh,
säkerheet och reputation upbygt, conserverat och förökat
hafva, som elliest torde periclitera. Och när gemöterne
äre sammanknippade uthi ett gott förståndh och endrächt,
så kan ingen rest eller qvarlefvor blifva öfrige uthaf någon
Bilagor.
353
annan Eemulation än allena den, som loflig och berömligh
är, och uthaf hvilken hvar och een lärer animeras at
villia den eena den andra medh dygdh, qvaliteter och
meriter öfverträffa, eller åthminstone inbördes hvar annan
att hielpa och understödia uthi trohet, nijt och zéle, hvarutinnan
dhe läre concurrera och concertera medh sambnat
handh till at drifva och uthrätta alt det, som länder
Eders Kongl. Maij:t till gloire, dess regementzbörda till
lijsa, fäderneslandet till nytta och välfärdh, det Svenska
nampnet till heder och ständigt beröm hos posteriteten,
och alla dess ilvilliande och fiender till skräck, fördärf
och undergångh. Samptlige Ridderskapet och Adelen förblifva
Eders
Kongl. Maij:tz
Allerunderdånigste, hörsambste och trooplichtskyldigste
tienare och undersåtere
Uppå samptl. Ridderskapetz och Adelens vägnar
Gustaf Oxenstierna
Bil. 6d
Kongl. Maij:tz
Proposition, stält till det fullmäktigade uhtskåttet
af Rijkzens Ridderskap och Adelen,
Prästerskap och Borgerskap på denne Rijkzdagen
angående någre importante särskilte
ährender. Actum Stockholm den 15 October
åhr 1672.
Det häfver Kongl. Maij:t i nåder behagat lika så
denna Rijkzdagen, som vidh de förra gemeenligen skiedt
är, ett dertill fullmäktigat uhtskått af de 3 Rijkzens
1 Prol. sid. 141. -— Afskrift med påteckning: lipliistes uti conferencen
medh Rijksens Radh den 15 Octohris af Secret[eraren] Oliwencruntz, och [blef]
denna cop[ia] af honom till Ridderskapets och Adelens uthskot tå öfvergifven.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot., XI. 1672. 23
354
1672.
Ständer, Ridderskap och Adelen, Prästerskapet och Städerne
up till sigh att kalla låta och dem communicera
någre särskilte importan te ährender, som icke så tiänligen
i general propositionen hafva kunnat framstellas,
och det i den akt och nådige intention, att sådane ährender
sålunda så mycket beqvämligare och medh mehra
secretesse skulle kunna öfverläggias och till rijkzens
styrkia och bästa afskedas, hvilka ährender sedermehra,
så vida det af nöden pröfvas, till samptl. Rijkzens Ständers
inrådande och approbation, antingen till alla puncter
eller till een deel, kunna vidare communicerade blifva
eller effter förra Rijkzdagars bruuk igenom inclusionen i
rijkzdagsslutet per generalem clausulam vinna sin krafft
och fullbordan.
De ährender, Kongl. Maij:t skattar af den beskaffenheet
sålunda att böra afhandlas, äro föliande:
Först finner Kongl. Maij:t nödigt att gifva Rijkzens
Ständers uhtskått information om Kongl. Maij:tz härtill
förde consilier i regard af det olyckligen upvuxne kriget
emellan Konungarne af Frankrijke och Engeland på den
eena och Generalstaterne af de förenade Nederlanden på
den andra sidan. Hvarföre på det Rijkzens Ständer sigh
så mycket bättre häri måge informera kunna och Kongl.
Maij:t meddela deres trogne inrådande och betänkiande,
thy vill Kongl. Maij:t, att fördenskull upläses först een
skrifteligh representation om tillståndet af alla stater i
Europa den tijden, då det kriget begyntes, och huru de
af Sverige borde considereras, serdeles de närmaste grannar
för Sveriges eget interesse, emedan fundamentet till consiliernes
formation detta vara bör och bäst uhtvisa kan,
hvadh Sverige häfver att kasta ögnemärke på och till
sin säkerheet och välstånd sorgfälligt i akt taga måste.
Sedan bör upläsas det fattade Senatus consultum, deraf
Ständerne hafva att märkia, huru et quo consilio alt
skiedt är alt härtill. Till det tredie upläses sielfva foedus,
som medh Frankrijke och Engeland renoverat är, och dess
articuli secreti, hvilket hvar och een öfvertyga bör om
rätta sanningen, huruvida Sverige sigh engagerat häfver
eller icke. Till det Gärde är nödigt, att Kongl. Maij:tz
ordres till dess Ministrer upläses, såsom och giorde declaration
öfver tractaten, särdeles till Residenten vidh
Bilagor.
355
Keijserlige hofvet, Puffendorff, effter det innehåller alt
hvadh till de andra desslikest är vordet anbefallat, och
uhtvisa dess ordres, bura vida man tractaten effterfölgt
häfver och dervidh Sveriges interesse i akt tagit. Till
det fämte kan och Ständren communiceras hvadh än till
dato derpå är fölgt, hvilka nembligen af uhtrijkes stater
Kongl. Maij:tz modum agendi approberat eller för suspect
hållit, hvadh declaration Churjförstarne] och Förstarne i
Tyskland serdeles giort hafva, huru Kongl. Maij:tz mediation
är anbuden och antagen vorden, och i hvadh terminis
hela värket nu heroor, såsom Turkens invasion i
Pohlen, och hvadh sedermehra i Tyskland och Holland är
passerat, särdeles Brunssewikiske alliancen, Keij sarens och
Förstars sammansättning, rebellion i Ungern, Spaniens
comportemente, så att hela rerum facies, inthet undantagandes,
blifver ihugkommet ifrån det att Senatus consultum
slötz och till denna tijden. Aff hvilket alt Rijkzens
Ständers uhtskott plenariam informationem intaga
och sedan medh deras underdånige sentiment så mycket
fullkomnare hoos Kongl. Maij:t sigh infinna forderligast
kunna.
Käst detta importante ährendet fordrar beskaffenheten
af närvarande tillståndet, det Rijkzens Ständers uhtskått
föreställes, huru nödigt det är vidare att fatta väl grundade
rådslagh i denna allmänne Europse perturbation till
Sveriges säkerheet och dess välstånd. Särdeles och huru
handel och vandel må conserveras, att eij all handtering
förfaller, och så bergzbruken sorn all annan rijkzens styrkio
lider oboteligh skada och undergång. I synnerheet huru
landet än vidare medh salt må blifva providerat, och att
dess prijs eij må stegras till inbyggiarenes stora tryck
och kostnadh.
Till det tredie emedan handel och vandel eij kan
idkas, der icke myntet såsom siälen deraf gifver likasom
lijff och krafft dertill, thy står att öfverläggia, huru rijket
dermedh må provideras, hälst sedan desse injurieuse och
olycklige tijder främmande afskräckia sina capitaler här
att så ansehnligen employera som för detta, särdeles i
försträkningar hoos bergzbruken; jämvähl det och står
att befahra, att näpligen något sölf införas kan, hvarmedh
sölfvertillmyntningen vidare så considerabelt att fortsättia
356
1672.
sorn här till. Kommer altså kopparmyntet billigt i consideration
så nu som för detta hoos framfarne Konungar,
och ville derföre Rijkzens Ständers uhtskått gifva dess
tankar och åstundan häröfver tillkänna. Det vore Kongl.
Maij:t och rijket mycket till tiänst och styrkio, om vidh
denna deliberation öfverläggias kunde och medh godt fundament
slutas om sielfva myntets rätta valvation, och om
möijeligit är på kopparen att sättia een någorlunda stadigh
värdering i regard aff myntet, fast den som een vahra
elliest till sitt prijs stiga eller falla kunde.
Till det fiärde repraesenterar Kongl. Maij:t Rijkzens
Ständers uhtskått, hvadh afsaknadh rijket deraf tager,
att åhrligeu så een considerabel post till någre tunnor
gull af Sveriges capital förminskes, i det inkomne vahror
mehra importera än de uhtgående, hvilket medh tijden
rijket förarma måste. Ar altså nödigt att öfverläggia, huru
detta må botas kunna, hvaröfver Kongl. Maij:t åstundar
Rijkzens Ständers uhtskåtts förslagh och inrådande.
Till det fämte emedan oemootsäijeligit är, att såsom
handeln alla desse tijder drifves, den mehr af den främmande
nyttias än af svenske borgaren, huru det står att
ändra, och så att laga, att den, som största tungan är
underkastat, må och hafva profijten, så att vinsten blifver
i landet och icke kommer till de främmande, hvilka gemeenligen,
när de sigh i Sverige hafva riktat, deras capital
till andra ohrter transportera. Såsom Kongl. Maij:t
detta häfver hafft i consideration-, så är och ett placat
projecterat vordet, män behöfver läll vidare öfverläggiande
och förmodeligen någon ändring.
Till det siätte huru manufacturerne i rijket kunde
befrämias, och det sålunda, att det icke stannade i apparente
förslagh eller dervidh, att een och annan allenast
nyttiar Kongl. Maij:tz benådning till sin välfärd, uthan
att rijket deraf reellement sporde gagn och förkofring,
Derhoos i consideration tyckes serdeles komma: 1. Att manufacturerne
inrättas på de vahror, så vida de i Sverige
tillvärkas kunna, som rijket allmänt och mäst behöfver,
och för hvilket största capitalerne uhtrijkes nu employeras
måste. 2. Att det skier på de materialiers nobiliterande,
som äro såsom landzens frukter, såsom i koppar, järn etc.
och serdeles i skiepztimbragen.
Bilagor.
357
Till det siuende; af näst förra punctens beskaffenheet
härflyter och detta att considerera, om icke för denna
tijden står att förmoda, det nu ifrån främmande ohrter
inlåckas kunde så capitalister som handtvärkare, och huru
vida det projecterade placatet dertill kan tiäna, om det
reqvireras att ändras, augmenteras eller inskränkias. Särdeles
om giörligit är uthom rijket och dess incorporerade
provincier någre religions frijheeter att tillstädia.
Till det ottonde, efiter eij ringa till rijkzens välstånd
skulle lända, om så månge nyttige och gode så i förra
tijder som sedermehra giorde ordningar och stadgar nådde
sin tillbörlige execution och effect, altså ville Rijkzens
Ständers uhtskått öfverläggia, hvadh skada och prostitution
det är för rijket, att det eij skier, och derföre sökia
att penetrera i orsakerne och gifva deras betänkiande,
huru det måtte kunna remedieras.
Till det nijonde ville och Rijkzens Ständers uhtskått
öfverläggia, huru omöijeligit det är för städerne i rijket
att komma till något välstånd, så länge de tvenne medlen,
på hvilka alla städers subsistence bör fundera sigh, blifver
turberat och försvagat, nemligen [1.] att the drifva mästa
handeln i städerne, som främmande äre och af andra stånd,
och borgaren altså måste sittia uthan nähring; och 2. att
handtvärkare, som i försvar äro, taga all förtiänsten ifrån
borgarene, hvilka icke för deras husbönder arbeta, uthan
för hvar och een, och sålunda taga borgaren brödet ur
munnen och försvaga städernas borgerskap. Desse begge
inconvenientier, såsom de böra corrigeras och i tijdh afskaflas,
altså ville Rijkzens Ständers uhtskått häri gifva
theras mening och desiderier tillkänna.
Sist och till det tijonde effter aldeles nyttigt synes,
att serdeles doomstolarne till rättelse alla acta publica,
som hafva vim legis, såsom stadgar, besluut, förordningar,
afskeder vidh Rijkzdagar och hvadh sådant vara må, blifva
tillsammans tryckte och publicerade, altså ville Rijkzens
Ständers uhtskått gifva tillkänna heröfver deras mening,
så mycket mehr ett sådant värk dermedh att befrämia
och stadfästa.
Desse ährender häfver Kongl. Maij:t skattat nödige
att gifva Rijkzens Ständers fullmäktige uhtskått under
händer att öfverläggia och deri att rådgiöra, järn vähl till
358
1672.
desto bättre befrämiande deraf deputerat tijo herrar af
dess Rijkzens Radh härvidh Ständerne handen att biuda
i alt det, hvadh de af deras discretion, inrådande eller
cooperation desiderandes vai’de. Kongl. Maij:t önskar till
deras förehafvande Gudz nåderijke bijstånd och förblifver
dem medh Kongl, nåde stedze bevågen. Actum ut supra.
Oppå högstbe:te H. K. M:tz resp. vår elskel. k[äre] Hr
sons, så och allernådigste Konungs och Herres vägner.
(L. S.)
BiL 7.1
J. Flemings och J. P. Oliwekrans’ memorial angående
bankoverket.
Högvälborne, välborne, edle och välbördige
respective Herr Landtmarskalck, så och samptl.
Rijkzens Ridderskap och Adell.
Huruledes Richzens Ridderskap och Adell hafva uppå
sidst håldne Rijkzdag oss anmodat at såsom theres Fullmächtige
jempte the andre Ständers Fullmächtige hafva
inseende vedh thet tå af samptel. Rijkzens Ständer inrättadhe
Bankovärk och hvadh ther afl’ dependerer, sådant
lärer uthan tvifvel ännu vara uthi godt minne. Och
såsom R. Ständer sig hafva reserverat och förbehollit at
vedh näst ther på fölliandhe Rijkzdagh öfversee samma
Bankoverk och ther vedh ytterligare förordna hvadh thess
tarff och nödtorfft kunne fordra, altså håfve vij funnit
vår skyldigheet likmäthigt ther om i tijdh at påminna,
tienstligen ansöökiandes at R. Ridderskap och Adell behagadhe
låtha oss förstå, på hvadh sätt thee finna nödigt
1 Prot. sid. 158. — Original med påskrift: Pras. den 7 Octobris; upläsen
in pleno den 26 Octobris.
Bilagor.
359
at låta sig underrätta om verketz närvarandhe tillståndh,
och huruledhes vij under påstående commission hafva till
föllie af then oss lembnadhe instruction och fullmacht
effter högsta möijeligheet, och så vida sig låtit giöra,
oss vinlagt och beflittat till at främia och befordra samma
publique och helssosamma verk, dess ehrholdne privilegier
och rättigheeter åstundat conservera och bijbeholla och
the theer vedh förordnadhe Commissarier tillijka medh
thee öfrige verketz betiente på alt giörliget sätt till dess
tienst och bestå bådhe secunderat, som och tidigast hvar
och en om dess embetes plicht påmint, så at vår trooheet,
flijth och omsorg ther före förmodeligen dels af sielfva
effecten, dels af andre omständigheeter skall kunna skönias.
Och hemställe fördenskull R. Ridderskap och Adels godha
betenkiandhe, uppå hvadh sätt them behagar om alt inhempta
een vederbörlig effterrättelsse såsom och, ther
nödigt pröfvas, medh thee öfrige R:s Ständer vijdare ther
vedh at förordna, som saakernes och verketz tarff och
egenskap till alles thes och fäderneslandzens bestå fordrar
och kräfver. Ther till vij önske all lyka och välsignelse
aff Gudh den allerhögste och förblifve altijdh
Herr Landtmarskalkens så och samptel.
Rijkzens Ridderskap och Adelis
Hörsamme och tienstvillige
Jacob Fleming. Jahan P. Oliwekrans
360
1672.
Bil. 8.1
Memorial någre ährender angående, som vij
hafva funnit nödige Rijkzens Ridderskap och
Adell föreställa och dheras gode betenckiande
deröfver inhempta. Actum Stokholm den 26
Octobris 1672.
Efftersom Rijkzens Ridderskap och Adell hafva oss
anförtrodt Ridderhuusetz direction, hvarföre hafva vij för
een nödtorfft erachtadt på närvarande Rijkzdagh icke allenast
representera them Ridderhusetz tillståndh och hvadh
vij sedan siste Rijkzdagh i vår direction gjort hafva,
uthan och på efterföljande ährender begära dheras gode
sentiment och förklaringh.
Hvadh nu det första vedkommer, så aldenstundh
Ridderhuusetz acta archivi vore något beblandade och
een stoor dehl af protocollen oinbundne, hvarföre hafva
vij alle original acter inventerat och alle protocollen inbinda
låtit. Och såsom een dehl af ridderhuustaaket var
ännu med kåppar obeslaget och otäckt, huuset till stoor
meen och skada, men dock ringa medell vedh handen till
kopparens och andre materialiers inkiöp samt arbetzfålketz
aflöning, altså hafva vij måst af Rijkzens Ständers Banco
opnegotiera 12,240 daler sölfvermyntz capital och interesse
på vår egen credit och såsom vår propre skuldh, till den
10 Novemb. innevarande åhr att betala, förmodandes
Rijkzens Ridderskap och Adell hålla oss skadelööse, efftersom
vij special räkning på desse och andre medell hafva
fatta låtit, som bijlägges under Lit. A, och begiära, att
Ridderskapet och Adelen ville förordna någre gode män,
som så väll dem som the förre oreviderade ridderhuusräkningar
öfversee kunde, innan Rijkzens Ridderskap och
Adell skilljas åth.
Belangande dhe öfrige ährender, så täcktes Ridderskapet
och Adelen öfverlägga: 1. Huru stora sahlen vijdare
skall uthzijras så väll under taket som på väggerne.
1 Prot. sid. 162. — Original. Bilagorna saknas.
Bilagor.
361
2. Huru Ridderskapetz och Adelens stoolar och säthen
skole giöras till föllje af ridderhuusordningen. 3. Om
Ridderskapetz och Adelens vapen skole upsättias och hvar
och huru. 4. Huru förstufvun och den andre sahlen skole
uthzijras. 5. Huru flyglarne skole byggias, anten effter
dhen gamble eller den nya desseignen, som bijfogas under
Literis B, C.
Nu såsom denne kostbare bygningen och zirath inthet
kan uthföras uthan stoor omkostnadh och medell, altså
begiäres Ridderskapetz och Adelens goda rådh och betenckiande,
hvarest samma medell skole tagas, serdeles
effter Ridderhuuset ännu häfftar för 29,945 dahlér sölfvermyntz
skuldh, hvaremot inkomsterne dock äre mycket
ovisse, som sees kan aff general ballancen under Lit. D.
På förslagh hafva fuller desse varit på framfarne Rijkzdagar
och enkannerligen ved den siste, som holtz åhr
1668, då ett placat författades under sådan tenor, som
finnes under Lit. E.1 Om Ridderskapet och Adelen täktes
det ännu öfversee, approbera och till sin fullkomblige execution
komma låta, vill man förmoda det ett anseenligit
till Ridderhuusetz förfärdigande giöra skall; elliest befruchtes,
det dhe betientes löhningar, som åhrligen lijka
upgå, skole genom långligheet af tijden fräta upp dhe
ringa medell än öfrige ähre, och Ridderhuuset aldrig
komma till sin fullbordan, uthan mehra förderfvas, det
lofl. Ridderskapet och Adelen till skada och disreputation.
Magnus Gabriel De la Gardie.
Johannes Gyldenstierna.
Gustavus Persson. I. Lagerfeldt.
1 Se del X, bil. 29.
362
1672.
Bil. 9.'
Extract af allmogens allmenne besvär,
den 4:de puneliten.
Såsom allmogen intett talar på den frijheet, som
Adelen uppå derass säterier tilkomer, så anholla de i
underdånighet, at arendatorer, Adlens betiänte och de,
som bruka frälsegårdar till hälfften, sampt dee, som boo
under frälsess råå och röör, må hielpa till kyrkiorss och
prästegårdars byggningh sampt vägarss, broarss och skalls
vedmachthållande, effter dätt lender allom i häradet till
fördeel, och allmogen intett hinder allena sådant underholla;
serdehls dee, som i Vermelandh, Smålandh och på dee
orter äro boendess, der allmogen häfver halft sine visse
broo- och vägeskifften, att sådanne hemman, sedan de äro
blefne säterier, måge icke deste mindre sine väge- och
broeskifften igenom sine torpare eller underliggiende bönder
låtha förfärdiga, att dee icke komma dee öfrige af allmogen
till gravation.
Denna puncten är befallat communiceras dhet låflige
Ridderskapet, att inkomma med dess underdånige sentiment
der om; särdeles om någon i Vermeland eller Småland eller
hvar dhet vore, som allmogen häfver haft sine visse vägestycken
och broar att ved macht hålla, häfver bekommet
något hemman och dhet giordt till säterij, inthet hafvandes
någre andre bönder der under, att han skulle obligeras
att för sitt hemman hålla dhe gamble väge- och brooestycken
ved macht.2
1 Prot. sid. 214. — Påskrift: Upläsit in pleno den 15 (•">: 16) Novemi). —
Adelns betänkande härom se bil. 21.
2 Detta stycke är med annan stil tillskrifvet efteråt.
Bilagor.
363
Bil. lod
Någre puncter, hvilcka Kongl. Maij:t ännu
skattar tienlige till dhet af Rijkzens Ridderskap
och Adell, Clerkeriet och Borgerskapet fullmäcktigade
uthskåttet att communicera, medh allernådigste
begiäran att dhe dhemsamme lijka medh
dhen förrige proposition öfverläggia och sitt
underdånigste betänckiande dheröfver meddeela
ville.
I.
Huruledes K. M:t alltijdh häfver sökt medh Chronan
Pohlen godh vänskap att underholla och särdeeles i anseende
af dhen fahra, som then Turkiske mackten först
thet rijket och sedan den öfrige christenheeten syntes
villia tillskynda, sigh icke undandragit alt thet att tillbiuda,
som både dhen Chronans välfärdh så och allmänne
säkerheeten kunde fodra, thet är i general propositionen
Rijkzens Ständer förestält. Nu såsom förberörde rijkes
invärtes oroo och obeståndh icke häfver tillåtit, att dhet
någre hälsosamma rådh häfver kunnat emoothtaga, förorsakandes
dherigenom K. M:t att sigh omsee hoos andre,
eenkannerligen hoos Keijsaren, och medh dhem rådgiöra,
på hvadh sätt ett så starckt och högstanlägit antemurale
för heela christenheeten kunde stå till att frälssa och
holla uprätt, så kan K. M:t icke förbijgå härmedh att
gifva tillkänna dhet ärende, som sigh i desse dagar tilldragit
och till ofvansagde måhl sigh skicka och lämpa
synes, nemligen att dhen extraordinarie Envoyéen, som
här är ifrån Hennes M:t Drottningh Christina afskickat,
häfver K. M:t föredraga låtit, huruledes Påfven, som nu
är Clemens X, häfver denne christenheetenes fahra hoos
sigh öfverlagdt och behiertat, jemväl uthi dhen oreeda
1 Prot. sid. 224, 332. — Påskrift: Öfvergifven af H. Excell. Hr RijkzCantzleren
åth Hr Landtmarskalken nidre uthi Cantzlisahlen den 26 Novemb.
1672. — Statssekreteraren Oliwekrans’ namnteckning är egenhändig. Ett koncept
finnes i Riksarkivet.
364
1672.
och inbördes oeenigheet, sorn Europa nu står uthi, förnämligen
kastat sine tanckar på K. M:t och detta rijket,
såsom af hvilcket een stoor och anseenligh hielp skulle
kunna giöras vidh detta tillfälle, therigenom icke alleenast
Pohlen ifrån thess öfverhängiande fahra räddas, uthan och
K. M:t sine egne ther in emooth gränsande länder skulle
kunna sättia i säkerheet. Till större försäkringh af alt
dhetta häfver han upvist ett breef, skriffvit till K. M:t
af Påfven, tillbiudandes sigh dess originale villia lefverera,
så snart han voro förvissat, att thet emoothtagas och
besvaras skulle. Men emedan K. M:t häfver hållit een
sådan correspondence något betänckeligh, ehuruväl icke
allenast af andre Konungar af dlie protesterande, uthan
och af Konungh Carl den IX:de exempel kunna finnas,
att slijke brefvexlingar skedde äre, och han, Envoyéen,
är uthi saken trädd till dhet expedientet, som honom, på
dhen händelsse at brefvet icke skulle emoothtagas, häfver
varit medgifvit, att han ett annat breef af Hennes M:t
Drottningh Christina häfver ingifvit, hvarigenom samme
ärende icke dess mindre fullkomligen föredrages, jemväl
häreffter till sin fullbordan skall kunna befodras, begiärandes
att vetta, medh hvadh vilkor och betänckiande,
som K. M:t skullo villia sigh dhet värket åtaga, på dhet
sådant befrämias och till ett gott sluth bringas kunde.
Fördenskull häfver K. M:t icke velat sielfve saken uthslå,
uthan heller holla dhen så länge gående, att K. M:t kan
see, om icke häraf till äfventyrs någon nytta för rijket
kunde vara att hämpta, åstundandes lijkväl att förnimma
af detta uthskottet, hvadh thet skulle pröfva för K. M:tz
tienst och fäderneslandzens nytta och säkerheet tiäna
härvidh i underdånigheet att påminna.
II.
Näst dhetta är dhet uthan tvifvel! i gått minne,
hvadh på sistleedne Rijkzdagh om lagens revision, så och
körkioordningens fullbordan blef slutit och förafskeedat;
och såsom K. M:t uthi dhet förra häfver sedermehra låtit
något arbeta, och öfver dhet andra allareeda för en tijdh
sedan tvenne uthkast äre förfärdigade, så vill och K. M:t
thet giorde arbete öfver lagen sampt dhe begge uthkaster
\
Bilagor.
365
af körkioordningen hafva detta uthskottet communicerat,
på dhet till K. M:t dhe så myckit bättre måge kunna
gifva sitt underdånige betänkiande om dhet, som till
samme värkens fullbordan häreffter står till att giöra och
företaga.
III.
Sist och emedan dhet scriptum, som för een tijdh
[sedan] och i anseende till den religionsfriden och andre
tillstötande frågor, [som] då voro i ventilation, blef Doctori
Odelio anbefalt att upsättia, och han till een stoor deel för
sin dödh förfärdigat häfver, men sedan af Professore Benzelio
effter K. M:tz nådige befallningh är vordet continuerat,
är numehra hoos K. M:t inlefvererat att censureras;
ty häfver K. M:t funnit för gott och tienligit, effter dhet
skall hafva anseende af ett publico scripto, att låta dhet
komma till detta uthskåttetz öfverseende och betänckiande,
medh nådigh begiäran att dhe sine tanckar dherom yttra
ville, om dhet icke såsom för ett publico ecclesise nostrse
scripto skulle kunna uthgå, lijkväl såsom ett annat lärdh
mans arbete autoritate publica sampt privilegio stärckias
och stadfästas kunde, efftersom K. M:t skattar tienligst
och till ändskap häraf befoderligast, att dhetta öfverseende
måtte någre committeras, som sielfve scriptum medh beqvämligheet
genomläsa och dess bättre alt nagellfahra
kunde.
Och äre desse dhe puncter, som K. M:t icke häfver
kunnat underlåta detta uthskåttet ytterligare att föreställa,
förväntandes dheröfver dheras underdånigste och
forderlige svar och förklaringh. Aff Stockholm den 26
Novembris anno 1672. .
Upå högstbe:te Hans Kongl. M:tz respective vår elskel.
k[äre] Hr sons, så och allernådigste Konungz och Herres
vägnar.
Jahan P. Oliwekrans
366
1672.
Bil. 11.'
Ridderskape[t]s och Adelens [samt Krigsbefälets] besvär
vidh Rikzdagen anno 1672.
Stormechtigste Konungh, allernådigste Herre.
Eders Kongl. Maij:t hembäre Ridderskapet och Adelen
sampt Krigzbefehlet dheras allerunderdånigste tackseijelse
för alla dbe nådige resolutioner och gode förklaringar,
Eders Kongl. Maij:t vedh förrige Rijkzdagen uppå dheras
insinuerade besvär dem i nåder häfver meddela låtit, underdånigst
bediandes, att Eders Kongl. Maij:t samma högstbemälte
resolutioner, undantagandes dhe desiderie!- som
denne Rijkzdagen per supplicam kunna vara tillförene
insinuerade, allernådigst coniirmera, Ridderskapet och
Adelen vedh hvar och een punct där af så väll i gemen
som i synnerheet maintenera, hvad till datum icke åtnutit
eller exeq verat vara kan, ännu vijdare medh konglig ynnest
ansee och strängh handh däröfver hålla täcktes, att de
sin tillbörlige eftertryck vinna och uti verkelig execution
ställas må. Och såsom Ridderskapet och Adelen med skyldigste
vördnadt erkänna hvad i så måtto Eders Kongl.
Maij:t till dheras ståndz heeder, privilegier, rättigheeter och
förmåner allernådigst [dem] med beneficerat häfver, altså
lefva dhe ännu i dhen allerunderdånigste tillförsicht, Eders
Kongl. Maij:t med nådigt behagh förmerker, hvadh dhe
högnödigst ved denne välberammade och nu påstående
Rijkzdagh vijdare kunna hafva att insinuera, afvachtandes
Eders Kongl. Maij:tz där öfver ytterligare resolution och
nådigh förldaringh, såsom:
1. Att alla kongliga resolutioner, Ridderskapet och
Adelen helst ved Rijkzdagarne oppå dheras underdånige
besvär gifna, icke allenast, som förbemält är, nu ved Eders
1 Prot. sid. 227. — Original i Riksarkivet, odateradt och. utan påteckning.
Bland bilagorna till protokollet linnas tvenne afskrifter, den ena skrifven
parallelt med en afskrift af K. M:ts resolution.
Bilagor.
367
Kongl. Maij:tz tillträde till regementet, hvar till Glud sin
välsignelse nådeligen ville förläna, confirmerade [blifva],
uthan och uthan åtskillnat af tijden uti dheras rätta och
klara förståndh märkeligen till godo åthniutas måtte, så att
dhe ordningar och resolutioner, som kunna och böra tryckas
och af Rijkzens Stender vedertagne äre, på häradztingen
upläsas, i provincerne till kiöps bekommas, och af Landzhöfdingarne
sträng hand dher öfver hållas, vedh hög och
nedrig rätt dereffter dömas, för een beskrefven lagh achtas,
och den, som. villjandes vetterligen deremoth handlar, tillbörligen
stralfas måtte. Item att Eders Kongl. Maij:t
nådigst behagade Ridderskapet och Adelen uti Skåne,
Hallandh och Bleking confirmera vedh det Malmöiske beslutet
de anno 1669 och hvadh annat dhe förordnade
Kongl. Commissarier kunna hafva uthlåfvat och på Adelens
besvär då resolverat. Sammaledes att vij af Ridderskapet
och Adelen i Bohuuslähn måtte stadigt oföranderligen
blifva beskyddade och maintenerade vedh dhen Norske
lagen, recessen, kyrkioordningen och alla dhe resolutioner,
[som vid] dhe framledne Rijkzdagar oss nådigst meddelte
kunna vara.
2. Hvadh elliest vedh justitia:väsendet högnödigt
vore att påminna, så bönfalla hoos Eders Kongl. Maij:t
Ridderskapet och Adelen underdånigst i lijka måtto blifva
maintenerade ved alla dhe nådige resolutioner och pnncter,
som för detta deröfver allernådigst kunna meddelte
vara, att dhe obråtzligen uti tillbörligh execution ställas
måtte; serdeles och i synnerheet att lagmanstingen så
väll i Sverige som Finland hvart annat åhr hålles, och
ingen lagmans jähl uthgiöres dhe åhr lagmanstingen icke
skee, jempte det att alla egenvillige pålagor af Häradzhöfdingarne
effter den sedvana, på somblige orter i vårt
k[ära] fädernesland är inrijtad, måtte afskaffas.
3. Item att dhen skaddige novitet i Finland, som
mehr och mehr tager öfverhanden angående håfrätzsyner,
måtte afskaffas, och i stället sådant bruuk inrättas, som
här i Sverige practiceras och lagen gifver anledning till.
4. Vijdare besväre vij af Ridderskapet och Adelen i
Finland oss högeligen öfver dhen otilbörlige synelöhnen,
som ved dhe nedrige instantierne måste användas, att
synemännerne eij så tillfyllest uthan med vår största
368
1672.
skada och bekåstnad förnöijas kunna, så att enär man
efftertäncker, skall offta befinnas, att vij vår egne jordh
öfver dess värde genom sådane besvär måste nästan igenlösa,
där dock hvarken sådane synelöhner eller tillorsakade
expenser af dhe nedrige instantierne komma i tillbörlig
consideration, utan offta modereras sålunda, att man icke
niuter helften af sine uthlagde medel igen. Hvarföre till
Eders Kongl. Maij:t vår underdånige bön länder, att här
uthinnan en förändring och viss taxa så väll på synelöhnen,
som domars uthlösande redan giord är, hvar ved
vij och begiära blifva i nåder maintenerade, giöras måtte.
5. Yij af Adelen i Finland besvära och oss i lijka måtto
på det högsta öfver dhe syner, som offta i vår frånvaro,
ja och oss aldeles oåtsport och ovetterligen på väre ägor
skee; fördenskull bönfallom vij uti underdånigheet att blifva
maintenerade ved Sveriges lag och väre vällfångne privilegier.
6. Elliest anhålla samptelige Ridderskapet och Adelen,
att häradznembderne på landet med halfparten af
skatte och halfparten af frelses hionen effter lag och privilegierne
måtte effter denne dagen besättias, och dhe 2
öre sölfvermynt tingzgiästningzpenningar af hvart mantahl,
[som] på somblige orter uthgifves i Sverige, måtte
öfver heela rijket inrättat blifva till nembdens underhåld,
så länge tinget påstår, hvaremot Häradzhöfdingen med
nembden icke måtte understå sig gifva tingzlåf, innan alle
civil och criminal saaker först afhulpne och debatterade
blifva, fast tingztij marne någre dagar skulle continuera.
— Aldenstundh Sveriges Konungar allernådigst försäkra
Rijkzens Stender att hålla och döma dem effter Sveriges
beskrefne lag, så begiere Ridderskapet och Adelen uti
underdånigheet, att alle dombstolar så mycket mehra måge
blifva håldne stricte döma effter lagen, så at inthet arbitrium
in causis civilibus må giälla emot klar lagh, och
nåden stå hoos Eders Kongl. Maij:t allena in causis criminalibus,
målsägandes rätt effter lag förbehållen.
7. Att alla rätter uti sine domar måge uthtryckeligen
nampngifva sielfva personerne, som domen gravera,
sampt definitum quamtum et terminum executionis uti the
gäld-, arf- och alle andre des lijka saker, och intet uti
domen remittera något ifrån sigh till liqvidation.
Bilagor.
369
8. Att den domaren, som befinnes dolose hafva sitt
embete handterat, må uthan förskoningh ifrån sin tienst
removeras och aldrig mehra brukas i Cronones tienst.
9. Att den, som förer prsesidium uti alle rätter, där
intet processerne summarie drifves, må låta communicera
med parterne relationerne, förr än the uti rätten inlägges,
hörandes och intagandes parternes skiähl och påminnelser,
hvilken relation parterne måge sedan sielfve underskrifva,
men alle dhe andre relationer måge åt saklösa jäfvas.
10. Begiäres underdånigst, att dhen parten, som är
sinnad att sökia revision, må få communication af rationibus
sententia, på det han sigh så mycket bättre må betencka
kunna, om han skall ved domen acqviescera eller
sin saak vijdare fullfölja, hvilket man seer mäst hoos alle
civiliserade nationer practiceras.
11. Som Kongl. Maij:t finner skäligit uti siörätten,
att the revisionspenningar skole restitueras dhen parten,
som dem uthgifvit häfver och dock sedan vinner sin saak
under Kongl. Maij:t, så begiäres än ytter]igare underdånigst,
at sådant uti alle rätter i lijka måtto må observeras.
12. Att dhen, som tappar saaken, må i alla rätter
uthan exception betala alla nödvändige och bevijslige
expenser, så att causa expensarum tillijka med hufvudsaken
i samma foro och domb må afgiöras, jämbväll och
att temere litigantes må des förutan med straff beläggias.
13. I lijka måtto inkomma ännu så väll som för
detta hoos Eders Kongl. Maij:t Ridderskapet och Adelen
med des underdånige påminnelsse om domstohlarne så
högre som nedrige, att alle saker, som dem äre prsesenterade
och slutne till samme session, utan anseende till
personen eller något annat oppehåld måtte afhielpas.
14. Item att Eders Kongl. Maij:t allernådigst täcktes
hålla alfvarlig och sträng hand öfver Håfrätternes myndigheet,
att ingen hvarken hög eller lågh, ehvem thet
och vara kan, under hvad prsetext det då skee kunde,
må undraga sig dheras jurisdiction, uthan vara skyldig
såsom för Eders Kongl. Maij:tz nembd effter ordinancen
att stå och svara.
15. Item att Justitiarii uti alla rätter måtte i rättan
tijdh komma och vara tillstädes aldeles effter ordinancen,
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-protXI. 1672. 24
370
1072.
eller miste sin löhn, på det ingen, derigenom att dhe seent
eller fåå komma tillstädes, må oppehålden blifva och uti
sin hafvande rätt meen lijda.
16. I lijka måtto att häradztingen tijdigt lysas må,
på det hvar och een, som citationer begierer, etfter lagh
må kunna sig dereffter rätta.
17. Att delinquentes icke måge vägras få part och
communication af dhe ransakningar, som öfver dem hålles
uti inferioribus instantiis, på dhet dhe med sine defensionaler
hoos Hoofrätten, så mycket skiäligit är, inkomma
måge.
18. Yedh justitien inkomma Ridderskapet och Adelen
i Skåne med een underdånig påminnelse, ödmiukeligen
bediandes Kongl. Maij:t täcktes allernådigst hålla sträng
handh häröfver, att alle saker, som höra under rättens
kennelse, må etfter processen och vanligit bruuk sampt
uthan någre omvägar gå igenom dhe ordinarie instantier
ifrån den nederste till den öfverste.
19. Uthi lijka måtto anhålles underdånigst af Ridderskapet
och Adelen i Skåne, att dhe städer, som tillförenne
hafva sorterat under Landztingzrätten, måtte hereffter,
som af ålder är skedt, derunder svara, så att appella -  tionerne ifrån Rådstugun och Stadzrätten måge gå till
Landztinget och icke immediate till Hoffrätten, på det
processerne kunde således behålla dheras vanlige med
recessen och dhen öflige praxin öfverensstämmande form,
blifvandes elliest så väll Ridderskapet som andre fattige
på landet och städerne derigenom uti månget stycke till
dheras rätt pravjudicerade.
20. Det befinnes ochså, att ännu dageligen tvärt
emot recessens klare innehåld, Bårgmestere, Rådmän och
andre stadzbetiente förträda jempte bemälte tienster ochså
kongzfougdes, tingzfougdes, landz- och tingzskrifvares embeten
å landet, hvarföre anhålla Ridderskapet och Adelen
uti underdånigheet, att sådant missbruuk i föllie af lagen
och förre kongl, resolutioner motte blifva corrigerat och
afskatfat.
21. Att dhe, som blifva förordnade till mätesmän
att värdera godz eller någon annan egendom, måtte förr
än dhe sig dermed befatta, afläggia dheras mätesmannaeedh.
Bilagor.
371
22. Eders Kongl. Maij:t bedia Ridderskapet och Adelen,
att gårdzrätten måtte blifva förbättrad och sedan vinna
sin tillbörlige execution.
23. Aldenstund månge rättegångzsaker ifrån Skåne,
Halland och Bleking till Kongl. Giöta Hofrätten devolveras,
så önska Ridderskapet och Adelen dersammastädes,
det Hans Kongl. Maij:t i nåder behagade till bemälte
Hofrätz besättiande att emploijera flere af samma landz
inbyggiare så adell som oadell, så och att altidh dheras
saker, som långvägade ähre, allerförst till dombs uptagas
och befordras måtte.
24. Såsom Ridderskapet och Adelen ved siste general
Commission uthi Skåne hos Kongl. Maij:tz förordnade Commissarier
hafva andragit det besvär, hvilket dhem helst
uti krigztijder öfverhänger både uti förmynderskap, hvilka
dhem pålägges för dhe pupiller uti Danmark, som och
därutaf att där tagas förmyndare uti Danmark till pupillerne
uti Skåne, och högbemälte Kongl. Commissarier
hafva uthlåfvat samma ährende Kongl. Maij:t i underdånigheet
föredraga, altså giöres der om een underdånig
påminnelse, på det deruti ett sådant uthslag föllia måtte,
som Kongl. Maij:tz undersåtare i Skåne kunde vara till
Efterrättelse uti sådane måhl och ved förefallande orolige
tijder.
25. Aldenstundh offta klagas öfver execution in genere,
enkannerligen att här i Stockholm, derest dhe vichtigste
och importanteste ärender hoopetahls concurrera,
offta parterne inkomma tvärt emot klara domar med exceptioner
till att hindra executionen, altså ansökia Ridderskapet
och Adelen uti underdånigheet att blifva stricte
maintenerade ved rättegångzordinancen och processen,
och icke tillåtas parterne uti executionen såsom een instantia
disputera, men svare(?) executionen uthan uppehåld
och anseende till persohnen effter domens klare innehåld
fortgå.
26. Ridderskapet och Adelen supplicera ödmiukeligst
att blifva förskonte med execution på dheras sätegårdar,
så länge där fins andre godz att tillgå, med mindre dhe
sielf villia godvilligt framtee något löösöre, och det i anledning
af Sveriges lagz klare innehåld, och att dhe, som
redan deremot bevijsligen handlat, måtte straffas.
372
1672.
27. Item att execution måtte skee uti det, som Ridderskapet
och Adelen eller dheras frälsebönder angår på
Landzhöfdingens egne och icke andras ordres, så att ingen
adelsman må vara skyldig parera någon bokhållares, befalningzmans
eller länsmans ordres, med mindre Landzhöfdingens
bref framtees och opläses om allmenna påbudh,
eller åthminstone att dhe giöra sådant i Landzhöfdingens
och icke i sitt eget nampn, såsom och att häradzfougden
altid må blifva boende inom sitt häradh.
28. Såsom och att alle dhe executioner, som skee i
grefve- eller frijherreskapen på Adelen och des bönder,
må i lijka måtto skee af Landzhöfdingen och effter hans
ordres, så att dhe på intet sätt måge dependera af någon
annan jurisdiction än Eders Kongl. Maij:tz allena.
29. Såsom och icke ringa missbruuk förmedelst fougdernes
eller länsmännernes strenge execution emot väre
bönder exerceres, när dhe så vijda utharmade äre, att dhe
i rättan [tid] Cronones rättigheet icke förmå att ärläggia,
dher derigenom fänadt, boskap eller någon annan löösöre
altför ringa uthverdera[s] och anammafs], fördenskull aller -  underdånigst ombedes, Eders Kongl. Maij:t täcktes oss
des förra resolution niuta låta. nembligen att vij eller
våra tienare i sådanne eller andra tillfällen, som vår
jurisdiction effter privilegierne turbera, af fougderne åthvarnas
och tillsäijas må, då vij sädane lempelige medell
att föreslå oss ombeflita skole, att bonden icke aldeles
ruinerat blifva skall, uthan snarare både till Grönan och
oss sin rättigheet oafkårtat att uthgiöra.
30. Att tiufvars och horors straff måtte skärpas,
serdeles huusbondetiufnaden, som nu tager öfverhanden,
i synnerheet här i Stockholm, effter straffordningen circa
hunc casum [är] alt för lindrig och till någre omständigheter
synes behöfva förbättring och additament.
31. Att för löösdrijfvare, häcktmakare och slijka
landzstrykare och andre delinqventer, som icke till lijfvet
straffas, något medell opfinnas måtte, huruledes och hvarest,
sedan dhe grepne äre, kunna emploijera.s, att dhe Eders
Kongl. Maij:t må giöra något gagn och föda sig sielfve.
32. Elliest ved det myckna tyfverij, som däss värre
tager öfverhanden uti hertigdömet Skåne både i städerne
och på landet, finner Ridderskapet och Adelen intet till
-
Bilagor.
373
drägeligare medell det samma att hemma och det med
tijden aldeles uthroota, än att deruti alle långlige processer
eviteras, som kunna förorsaka dhen tryckte allmogen
något besvär, 2. att effter gången domb een prompt
execution måtte föllia, och det med sådan rigeur, som till
samma odygdz uthrootande kan tillräckia.
33. Att ingen må förordnas i Landzhöfdingens stelle
uthi des frånvaro, som bekläder domareembetet, eller dhen
sättias till executor uthi någon saak, som han tillförene
dömbt häfver.
34. Ridderskapet och Adelen i Skåne hafva stoor
orsaak i underdånigheet at betacka Eders Kongl. Maij:t
för des på förige Rijkzdagar uthgifne allernådigste confirmationer
utöfver recessen och kyrkioordningen angående
presternes här i orten vocation, men såsom dhe sådane
nådige resolutioner icke fullkombligen till godo åthniuta,
uthan så snart någon präst medh döden afgår och Ridderskapet
så väll som församblingen, stödiandes sig ved privilegierne,
recessen och ordinancen, een capabel persohn
till vacantien kallar, då blifver dhen samma offta removerat,
och een annan emot församlingens villia förordnat;
altså nödgas dhe i underdånigheet att anhålla, det dhe
uthi detta måhl måtte conserveras vedh klara meningen
så väll af bemälte privilegier, recess och ordinantz som
Kongl. Maij:tz nådige confirmation därutöfver, och att
Kongl. Maij:t nådigst täncker till regal giäldh behålla.
35. Det befinnes och så, att dugelige personer till
predikoembete! fast mehra nu afftaga och förminskas än
uti förige tijder, då man hade myckenheeten att välja
utaf, hvilket eendehls synes där af förorsakas, att een
dehl af den studerande ungdomen quovis modo och offta
per mala narrata förvärf var sigh Kongl. Maij:tz breef pä
förste vacerande giäldh, hvilka sedan icke stoort vinläggia
sig om med lijka flijt att proseqvera dheras studier som
tillförene, hvarföre ansöka Ridderskapet och Adelen i
underdånigheet, att här effter sådane breef icke måtte
uthgifvas, uthan att dhe, som något kall ambiere, må
tillhållas genom dhe uti ordinancen och recessen exprimerade
medell sådant ordenteligen söka, dock härunder
icke förståendes regal giäldh, hvaröfver Kongl. Maij:t
nådigst har behagat att förbehålla sigh dispositionen.
374
1672.
36. Såsom uti Skåne, Halland och Bleking månge
skiöne liospitaler, dehls af förre Konungar, dehls af Adelen
finnas vara oprättadhe och med tillbörligit underhåld försörgde,
hvilka nu förmedelst förståndarenars försummelse
och slätta administration äre uti beklageligit tillståndh,
i det dhe fattige lijda stoor armod derved sampt nödgas
att löpa kring och tiggia, alt derföre böönfaller Ridderskapet
och Adelen, det Hans Kongl. Maij:t i nåder täcktes
genom Landzhöfdingarne tillijka medh någre af Ridderskapet
låta inqvirera om alle hospitalers förrige vilkor,
och huru administrationen der ved är förd, på det dhe
fattige effter Eders Kongl. Maij:tz och väre förfäders
gudelige intention måtte oafkortat kunna niuta det, som
till dheras underhåld är destinerat.
37. Det befinnes och, att månge kyrkior, sorn Grönan
tillhöra, uti hvilkas tilliggiande socknar Ridderskapet och
Adelen antingen hafva säterij eller een dehl godz, äre
mycket förfaldne och behöfva reparation, hvarföre uti
underdånigheet sökies, att kyrkiotijonden till sådäne kyrkiors
reparation måtte användas, helst effter en dehl af
bemälte kyrkiotijonde ändå äre så ringa, att kyrkian deraf
icke kan underhållen blifva.
38. Såsom städze häfver varit brukeligit uti hertigdömet
Skåne, att ved dhe andeliges mothe, då Biskoparne
tillijka med alle dhe andre Probsterne komma tillsammans
Johannis tijdh om åhret, som kallas landemöde, altidh
hafva prsesiderat lähnsherrarne uthi dhe Danskes tijder,
men sedan general-gouvernementet blef uphäfvit, icke
skedt är, altså begiäres underdånigst, att Landzhöfdingen
i samma landzhöfdingzdöme, där detta landemöde skeer,
måtte här effter som för detta presidera uti detta dhe
andeligas sammankomst så väll för Kongl. Maij:tz egit
som Ridderskapetz och Adelens interesse skull.
39. Ridderskapet och Adelen i Finland begiära underdånigst,
att dhe på sine donerade frälseskatter må niuta
säterijes frijheet.
40. Såsom de Kongl. Commissarier uti Malmö 1669
hafva ibland annat proponerat, låfvat och tillsagt Ridderskapet
och Adelen af dhe då convocerade provincier, att
där som dhe ville ingå uthskrifning på det sätt och vijs,
som här i Sverige brukeligit är, skulle dhe ochså få
Bilagor.
375
niuta rostiensten effter det maner, som sahl. Konung
Gustafs privilegier innehålla, och att dheras vekudagzgodz
för rostienstz hållande aldeles skulle vara befrijade,
uthi lijka måtto skulle dheras vekudagzgodz under råå
och röör eij undergå någon uthskrifning, utan så vore att
samptlige Ridderskapet och Adelen i Sverige consenterade
till någon uthskrifning på dheras råå och röör; altså begiäres
i underdånigheet confirmation deruppå. Desslikest
och att Adelen må fritt stå genom dheras betiente att
rotera dheras egne bönder, och när dhe effter ingifne
underskrefne längder lefverera een duglig knecht för rooten,
sedan må befrijas för alt vijdare tilltahl, hvilket och af
samptelige Ridderskapet och Adelen blef accepterat och
vedertaget, hvarföre och nu underdånigst confirmation
deroppå begäres.
41. Och aldenstundh privilegiernes 43 § på åthskillige
orter merkeligen öfverskrij des, hvarföre Ridderskapet
och Adelen underdånigst anhålla, att dheras inom
råå och röör belägne bönder och tårpare måtte för alle
uthlagor och skattlägningar jämbväll besvär af hvad nampn
dhe hälst vara kunna utaf Cronones betiente vara frije
och aldeles otiltalte.
42. Effter såsom mestadehlen af oss hafva ringa godz,
så att det intet löper effter rostienstzordningen mehr än
om 3, 4 eller 5 mark ränta, och måste lijkväll vara 3 om
een häst eller rustningh, hvilket oss faller alt för svårt,
altså begiäre vij underdånigst, att Eders Kongl. Maijrt
allernådigst täcktes detta considerera, att så månge kunde
till samman sättias till een rustning, som ridder huusordningen
effter markgången kan medgifva.
43. Desslijkest hafva Ridderskapet och Adelen i Skåne
hög orsak att sökia, dhet dheras bönder måtte benådas
dermed, att dheras åhrlige skatt till Cronan måtte få
giöra tvådehlarne uti spannemåhl och een dehl uti penningar,
hvilket Kongl. Maij:t och Cronan till magazinernes
fournerande lärer komma till mycken nytta och bonden
ved dhesse svåre och medellöösse tijder till een merkeligh
lijsa och hielp.
44. Såsom bönderne uti Skåne dageligen blifva pålagde
af Cronones upbördzmän för dhe garnble restantierne,
som dhe alt sedan siste krijgztijder oppå sigh ladat hafva,
376
1672.
hvilka dock till störste dehlén icke lare kunna uthgå
utan landetz merkelige skada och ruin, altså ansökia
Ridderskapet och Adelen underdånigst, att Eders Kongl.
Maij:t af synnerlig konglig nådhe och mildheet emot des
undersåthere täcktes aldeles att uphäfva och eftergifva
sådane restantzier, hvarigenom landtmannen ofehlbarligen
sig oprätta lärer, blifvandes således beqvämmare sine vanlige
och ordinarie skatter här efter åth så mycket richtigare
att uthgiöra.
45. Aldenstundh uppå opriviligerade personer, som
sig emot privilegierne och Eders Kongl. Maijrtz Ridder -  skapet och Adelen på siste Rijkzdag nådigste gifve resolutioner
försee eller een adelsman till sin honneur angrijpa,
icke något vist straff fins determinerat, altderfore i underdånigheet
nu ansökes, att sådant skee måtte, och den 7 §
i privilegierne liusligare förklaras, och i lijka måtto vederbörande
befullmechtigas det samma lagligen uthföra, så att
dombstolarne stricte tillhållas derefter döma.
46. Emedan åthskillige af Ridderskapet och Adelen
hafva kiöpt godz af Hennes Maij:t Dråttning Christina
efter det sätt, då af een myndig krönt dråttning såldes,
och dem sedermehra uti Eders Kongl. Maij:tz sahlige och
höglåflig i åminnelsse Herr faders regementz tijdh oqvald
possiderat, hvarföre bönfalla Ridderskapet och Adelen uti
underdånigheet att blifva maintenerade ved theras laga
fång och icke påläggias kiöpa byggningzhielpen.
47. I lijka måtto att kongzfohringen af Cronones
betiente måtte restitueras uti dlie orter han kan vara
optagen, aldenstund Eders Kongl. Maij:t pä Rijkzdagen
anno 1668 den redan i nåder efftergifvit häfver.
48. Ridderskapet och Adelen supplicera och i lijka
underdånigheet, att icke heller något Collegium må hafva
macht biuda och befalla öfver dheras sätegardar, godz
och räntor uthan föregången bevillning och afhandlingh
med huusbonden, så att på Collegii breef dhe icke förplichtade
vara må giöra skutzningar, körsler och forsler.
49. Item att när krigzfålket reesa af och på tåg,
alla må draga lijka last, all allmogen lijka besväras, sä
väll igenom grefve- som frijherreskap, och att privilegierne
och här öffver för detta nådige resolutioner i omläggandet
och elliest observeres, och ingen frijkallas, hvarken fredz
-
Bilagor.
377
mijhlen eller Cronones betientes hemman, som icke med
Kongl. Maij:tz serdeles privilegio häröfver försedde äre,
allenast den bergzlag undantagandes, som ingen nähring
idka än af bergzbruuk sig nära.
50. Såssom the oordningar, hvilka förelöpa ved dhe
månge durchtåg, som så offta om åhret skee, förorsaka
samptelige landzens allmoge een odrägelig stoor skada,
altså ansökes Eders Kongl. Maij:t af samptelige Ridderskapet
och Adelen uti Sverige och hertigdömet Skåne
underdånigst, att tågordningen med forderligste måtte af
trycket uthgå och till hvars och eens effterrättelse publiceras,
i synnerheet att inge sådane durchtåg antingen
med båtzmän eller elliest skee, med mindre någre officerare
äre där hoos, hvilka måge vara responsable för hvad som
passerar.
51. Uthom detta besväras Adelens bönder med fast
månge skiutzningar, kiörsler och forsler, hvarföre fuller
låfvas dhem betahlning, men som den samma mycket sällan
föllier, så begiäres i underdånigheet, att sådant i föllie
af 1649 åhrs rijkzdagzbesluut, Dråttning Christina försäkring
och 1662 åhrs placat i nåder måtte blifva rättat
och förandrat.
52. Att Eders Kongl. Maij:t i nåder behagade låta
författa een ordning, som sedan tryekias kunde, öfver
munstring och skrifning, jemte een taxa öfver munstringzoch
skrifningzcommissarie pass och klädepenningar, medh
hvad mehra der ved kan nödigt finnas landet till gravation
för detta varit hafva.
53. Eders Kongl. Maij:t ansöka Ridderskapet och
Adelen uthi underdånigheet, att uti alle Kongl. Collegier
måtte giöras een taxa på breef, fullmachter, resolutioner,
domar, extracter och andre skrifftelige instrumenter.
54. Såsom och att taxan uti postordningen måtte
modereras till det prijs, som var, då posten först bevilljades.
55. Effter såsom Ridderskapet och Adelen genom
konglig ynnest och nåde dageligen tillväxa, och dhe, som
af dem sökia att evertuera sig, måtte offta een rumb tijdh
bärt åth gå utan emploij, altså till Eders Kongl. Maij:t
bönfalla Ridderskapet och Adelen underdånigst, att Eders
Kongl. Maij:t täcktes benåda them, som ther till capable
378
1672.
kunna finnas, med häradzräntor, att dhe härader, sorn förmedelst
sahl. Konung Johans privilegier af sahl. Konung
Grustaf Adolph, höglåflig i åminnelse, confirmerade äre,
kundhe blifva använde till Kongl. Maij:tz trogne män
och tienare såsom beneficier och icke löhn, på det dhe
således kunna hafva något soulagement för dheras giorde
tienster att förvänta, såsom och att det missbruuk med
dhe månge tienster på een persohn, och serdeles uti Finland
vedh justitien, måtte corrigeras.
56. Vij af Kidderskapet och Adelen i Bohus lahn
begiäre underdånigst, att väre vekudagz- eller insocknestienare
för mantalsskrifning, och det i anledning af väre
privilegier, allernådigst måtte häreffter förskonte blifva,
aldenstundh med störste besvär väre fattige vekudagztienare
een sådan hård vinningjord, som i vår landzorth är
till vårt underhåld, dhe bruka och utharbeta måste, så
att för dhen orsaken skull dhe ingen vijdare tunga och
uthlagor uthgifva förmå.
57. Kidderskapet och Adelen i Bohus lähn begiära i
underdånigheet, att dhe kiöpte gamble frelsegårdar, som in
uti soknen liggia [och] under insochnes rättigheet under
sätegården legat hafva och således possideres, för vekudagztienare
hållas och under lijka frijheet niutas måtte.
58. Ridderskapet och Adelen i Skåne ansöka uti underdånigheet,
att sedan dhe på een ort hafva lefvererat
dheras richtige roteringzlängder, ochså må få på een viss
ort i landet lefverera knechten.
59. Emedan mången kommer offta till kårta, i det
han är icke underrättad vorden, hvem med järnbref är
försedd, altså ansöka Ridderskapet och Adelen i underdånigheet,
att den, som effter denne dagh dermed benådas,
må vara skyldig sådant på rådstugan och ved tingen
publicera låta.
60. Efftersom den nådige resolution på Rijkzdagen i
Göteborgh, Ridderskapet oell Adelen gifven angående förmedlingen
på alla orter i rijket, icke effterkommen blifver,
hvarföre anhålla Ridderskapet och Adelen underdånigst
att blifva derved maintenerade.
61. I lijka måtto anhålla Ridderskapet och Adelen
i Skåne, att dhe förmedlingar, som skiäligen befinnas och
ved jordrefningen approberas kunna, må så länge stå ved
Bilagor.
379
macht, in till des bemälte jordrefning nåår sin endskap,
och i medlertijdh af Landzhöfdingarne med execution hafvas
anståndh; elliest blifva hemmanen aldeles odhe och ruinerade.
62. Såsom Eders Kongl. Maij:t ved siste Rijkzdag
uti nåder häfver behagat med des nådigste resolution
förunna Ridderskapet och Adelen uti Skåne, att dheras
bönder med någon pålaga eller contributioner icke skulle
besväras uthom med hvad som på allmenna Rijkzdagar
af samptelige Ridderskapet och Adelen där sammastädes
blifver uthlåfvat och bevilliat,' så äre dhe dock förorsakade
uti diupaste underdånigheet att förebringa dhen stoora
olägenheet, som dheras bönder uti Skåne hafva utstådt
ved dhe förordnade jordrefningz-commissioner, i det att
dheras bönder hafva måst på somblige orter 8 ä 9 daler
silfvermynt af ett heelt hemman och på såmblige orter af
ett halft lijka så mycket som ett heelt hemman utgifva,
och desföruthan hafva dheras frelsegodz måst uthläggia
lijka så mycket som chrone och skatte tvert emot landzens
bruuk undantagandes — —så och praxin häroppe uti
Sverige, hvilken contribution aldrig häfver varit bevilliat
eller samtycht af Ridderskapet och Adelen der nedre uti
orten, men dheras bönder dhen samma varit pålagdt,
hvaröfver een stoor dehl hemman äre aldeles blefne utharmade
och een dehl odhe. Altderföre bönfalla Ridderskapet
och Adelen uti underdånigheet, att Hans Kongl.
Maijrt behagade att taga dheras bönders stora uthståndne
besvär uti nådigste consideration, så att dhe derföre må
niuta någon lindring uti dheras andre skatter och häreffter
för sådane pålager vijdare blifva befrijade.
63. Såsom een olijkheet fins på månge orter med
råå och röörs frijheter, altså begiäres i underdånigheet,
att een lijkheet öfver alt måtte observeras, att så gamble
som nye sätegårdar ved des rätta råå och röör och uhrminnes
gambla häfd måtte o<jvalde maintenerade blifva.
Item hvad elliest genom laga ransakningar och procedeurer
är bevist att vara råå och röör, icke uthan föregångne
laga domb måtte uphäfvas eller någon deremot depossideras.
64. Såsom det är adel [igel privil[egiernes] 43 punct
likmätigt, att dhe godz, som liggia inom sätegårdarnes
1 En rads mellanrum.
380
1672.
råå och röör, ifrån allehanda pålagor undantagandes
mantalspenningar^ befrijas, altså hafva Ridderskapet och
Adelen i Äbo låhn, så och på andre orter i Sverige, orsak
sig däröfver besvära, att dheras under uhrminnes råå och
röör belägne bönder blifva icke desto mindre sådant oachtadt
med länsmans-kappars, vachtmestare-skäppans uthläggande
besvärade; anhålla fördenskull, att sådant modereras
och bootas måtte.
65. Ehuruväll ved sistledne Rijkzdagh blef belefvat,
att legofolkz ömsande skulle skee åhrligen om Michaelis
tijdh, och bästa arbetet här i Finland då påstår, der till
kan man eij dhen tijden någon spannemåhl uthan skada
föryttra innan Thomae tijdh, då afraden effter lag bör
uthgå, så att dhenne fålkz aflöning ochså kallas kan een
afrad, alt fördy Ridderskapet och Adelen bedia, att i
Finland laga stembnotijdh måtte här effter för tjenstefolk
oell legohjon blifva ved Thomae tijdh.
66. Ridderskapet och Adelen anhålla i underdanigheet
dem effterlåtas måtte få sättia dheras olydige försvarskarlar
och tårpare, så frampt dhe äre födde i samma lahn,
till knecht och salvera sine frälsebönder der medh, dock
emot vanlige rothepenningar.
67. Ridderskapet och Adelen erkenna med serdeles
underdånig vördnad och tacksamheet dhen stoora nådh
och mildheet, som Eders Kongl. Maij :t emot dheras ståndli
har påskijna låtit, i det Eders Kongl. Maij:t allernådigst
häfver behagat förunna Riderskapet och Adelén den frijheet
att hafva försvarskarlar, med hvilket privilegio och
förmån man dock icke veet något annat stånd, mycket
mindre serdeles personer vara benådade. Lijkväll såsom
man dageligen seer och förnimmer, att åthskillige frelses
män een hoop löösdrifvare och andre under sitt hägn och
försvar antaga och niuta, enkannerligen bruukzförvaltare
och hammarpatroner, präster, fougdar, länsmän, profosser
etc., dhe där sådane under titell af veedhuggare, koolare
och annat slijkt både uti uthskrifningar och elliest försvara,
hvilken abus Ridderskapet och Adelen icke ringa
praejudicerar, serdeles dem, som när ved sådane bruuk
boo, i dhet dhe icke någon under försvar bekomma kunna,
emedan alla af sådanne ofrelsemän antages och försvares;
begiäres fördenskull på det underdånigste Eders Kongl.
Bilagor.
381
Maij:t, hvars höga interesse här uthinnan verserar, serdeles
uti uthskrifningarne, allernådigst täcktes dhe ordres
afgå låta, det sådane personer, som af ofrelsemän förpassas
och försvaras, skole sielfskrifne och uthan någon
excus uti rullan ibland Cronones knechter införas och
antagas.
68. Aldenstundh förmerkes tahlet gå, att dhe, som
hafva försvarskarlar, skole sådant privilegio missbruka
och utan tvifvel vela derivera sådant på Ridderskapet
och Adelen, altså kunna dhe icke förtijga, huruledes dhe
vela sig underkasta een noga inqvisition här öfver, på
det den sådant missbrukar må blifva kiänd, och tillfälle
gifves vijsa Eders Kongl. Maij:t, huru såsom andra ståndz
personer detta mehr än Ridderskapet och Adelen missbruka.
69. Såsom oifta händer, att både civile och militaire
betiente oppehåldne blifva, sedan dhe assignationer till
befallningzmennerne bekomma, så och att effter åhretz förlåpp
så månge assignationer i Cammar-Collegio äre obetalte,
som aldrig betalas, altså ansöka Ridderskapet och
Adelen underdånigst om den anstalt, att een ransakning
öfver orsakerne hållas måtte, på det sådant här effter
remedieras kunde.
70. Hoos Eders Kongl. Maij:t anhålla uti lijka måtto
uti underdånigheet vij af Ridderskapet och Adelen uti
Finland, att när någon antingen för giord tienst eller
försträckningar till Eders Kongl. Maij:t och Cronan blifver
benådad med kongl, breef till Cammar-Collegium, att sådane
kongl, bref af Secreterarne måtte icke mörke, uthan
tydelige och klare concipierade blifva, så att icke hereffter,
offta till vår största skada och olägenheet, vij till
Eders Kongl. Maij:t tillbaka remitteres och sedan igen
andre gången obligeras uti Cammar-Collegio genom långt
upvachtande oppehållas, och ändå på sistone med assecurationer
benöija låta, dem vij för nöd skull nödgas, och
icke penningar, uthan vahrur taga måste, så att när man
det effter köpmannens stegrande uthräknar, kommer oss
knapt fierdeparten af vår underdånige fordran till godo.
71. Såsom Eders Kongl. Maij:t altid Ridderskapet
och Adelen med serdeles ynnest och nåde har varit bevågen
och den samma enkannerligen häfver tesmoignerat och
382
1672.
bevijsat igenom des privilegier och rättigheter, som Bidderskapet
och Adelen förunte äre, och man lijkväll förnimmer
åthskillige, som hvarken äre af ridderligt stånd, mycket
mindre med adelskapet beneficerade, lijkväll hafva vunnit
adeliga privilegier, ja och een dehl mehra än adeliga privilegier
innehålla, i det dhe med rostiensten af dheras
tillhandlade godz förskonte äro, för hvilken dock ingen
riddersman privilegerad är, för hvilken orsak skull
erachtes högnödigt hoos Eders Kongl. Maij:t i under -  dånigheet påminna, att sådane privilegier och immuniteter,
som Bidderskapet och Adelen i nåder förunte äre och
dock af ofrelsemän nyttias, måtte uphäfvas och annuleras,
på det Kongl. Maij:t sådan förminskning uti des inkompster
kunde förekommas, och sådane privilegier icke andra,
än dem Eders Kongl. Maij:t med vapn och sköldebref
benådat, attribueras.
72. Bidderskapet och Adelen begiära deslijkest i
underdånigheet, att alla krogar, så väll när Stockholm
som elliest annorstädes, måtte tillhållas simpliciter förblifva
ved giästgifvareordningen och icke deröfver den
resande mannen till last taga mehr penningar för bondens
häst, än bemälte ordning förmår, och ingen tvingas i städerne
taga skiutzhästar, uthan så lagas, att när ved
städerne förmedelst därtill bestälte giästgifvaregårdar på
hvardera sijdan om staden sådant bekommas må, och att
taflor på dhe orter, som sådant ännu icke inbracht är,
uthängde blifva, huru mycket emellan hvar giästgifvaregård
för hästen betalas skall, på tydska och svenska
språket. Item att dhen reesande mannen icke, när han
kommer till giästgifvaregården, må blifva uppehållen,
mindre i andre byar kringlagd effter hästar.
73. Såsom den öfver heela rijket vedtagne och publicerade
skogzordning uti Skåne sampt tillhörige provincier
icke uthan undersåternes störste besvär och tryck kan
practiceras förmedelst det, att lijtet eller altz ingen skoug
i dhe orterne finnes än eek och book, af hvilke begge
sorter dhe sig allena till alle dheras tarfvor betiena måste,
så väll till huusens bygning och reparation som till
stengzel och eldsbrand, altså är samptelige inbyggiares
underdånigste ansökiande, att dhen rigeur, hvilken bemälte
skogzordning effter sig drager, i anseende af berörde skiähl
Bilagor.
383
måtte effter provinciernes natur och egenskap modereras,
varandes des uthan ved landzens lagz noga observance
medell nog ved handen, all skogskada och där af flytande
underslef att förekomma och afvärja.
74. Bidderskapet och Adelen begiära underdånigst
blifva i nåder informerade, att publiceras måtte, antingen
duellsplacatet skall hållas eller uphäfvas.
75. Der så befunnes, att någon adelsman toge een
offentelig vanrychtat annars mans qvinna, begiäres underdånigst,
att han och hans barn aldrig må lijdas på Biddarhuusset,
så och att icke någon ofrelse man effter denne
dag måtte bebrefvas att få taga den adelsjungfru, han
sielf belägrat häfver, till ächta, såsom och att där så
befunnes någon frelse qvinna in fraudem hseredum, hafvandes
opsåth inlåta sig i echtenskap med ofrelse man,
sällia eller förpanta sine godz, att sådant kiöp icke måtte
hållas för gilt, utan hvilken af slächten, fast vore han
icke närmaste frende, hälst om näste frände icke vill,
derpå först klandrar, måtte godzén vara hemfaldne, och
att Landzhöfdingarne hvar på sin orth tillhålles sträng
hand deröfver hålla, noga inqvirera, om något sådant eller
annat emot privilegierne och ridderhuusordningen uti
landzorterne förelöper, och sedan uthan anseende till personen
på vederbörlig orth tillkennagifva.
76. I lijka måtto att förmedelst Eders Kongl. Maij:tz
påbudh och förordning alle ofrelse personer, i synnerhet
Adelens drengier och laquejer, undantagandes krigzbefehlet
och dhe, som giöra profession af soldater, ved anseenligit
straff tillgiörandes icke måtte häreffter tillåtas bära på
sigh värjor.
77. Såsom Eders Kongl. Maij:t allernådigst för detta
Bidderskapet och Adelen förundt och skenckt dhe böter,
som för privilegiernes och andre ordningars öfverträdande
falla till Bidderhuset, hvar af dock till datum bevijsligit
ähr Bidderhuuset icke dhen ringeste nytta hafft, altså
bönfalle till Eders Kongl. Maij:t Bidderskapet och Adelen
om confirmation derpå, att så väll dhe böter, som således
antingen redan faldne äre eller häreffter falla kunna, måtte
förunnas och effterlåtas till Biddarhuuset, des bygning
och underhåld, och att vederböranderne sig dereffter hörsambligst
rätta måge.
384
1672.
78. Eders Kongl. Maij:t täcktes och nådigst låta
inqvirera öfver orsakerne till drögzmåhlet, att reductionsvärket
så länge stndzat, på det een gång måtte blifva
sluut deruti, och att räkenskap giöras måtte, hvad nytta
och fördehl Eders Kongl. Maij:t och Cronan deraf hafft.
Item att den 10 § i dhen 4 puncten af 1655 åhrs rijkzdagzbesluut
blifver hållen, och icke något annat nytt,
som är militie jordböcker af framfarne Sveriges rijkes
konungar underskrefne, deremot invändes, helst effter det
med dheras och undersåternes bevillning skedt är.
79. Aldenstundh uti 1655 års rijkzdagzbesluutz 4 §
alla länsmäns, hejderidare- och skogvachtarehemman
skattas ibland dhe omistandes orterne och fördenskull
ibland dhe hemman, som ofehlbart reduceras måste, hvarför
vill Ridderskapet och Adelen icke undraga sig sådant
samptelige Stenderne[s] enhellige sluut och bevillning,
utan gerna dhen samma effterkomma och fullgiöra; lijkväll
Eders Kongl. Maij:t på det underdånigste ansökes, att
sådane hemman Ridderskapet och Adelen allernådigst
förunnas måtte uti dhen fierdepart att afräkna, som dhe
effter 1655 åhrs rijkzdagzbesluut och reductionsstadgan
af sine donationer till Kongl. Maij:t att cedera skyldige
äre.
80. Såsom Kongl. Maij:t seneste Rijkzdag nådigst
resolverat häfver, att när någon donatarius, som igenom
reduction häfver mist något krögarehemman, vill prestera
prestanda, skall [han] vara närmast det att förträda låta,
altså bedes i diupaste underdånigheet, att Kongl. Maij:t
nådigst täcktes utaf konglig varkundsamheet och clementz
med sin nådige explication häröfver sig uthlåta, att så
frampt slijkt någon omyndigh anginge, den samma då till
sine myndige åhr måtte niuta frijheten och räntan dheraf,
jämbväll och där det någon enckia träffade, henne då uti
sitt enkiestånd samma frijheet förlänas måtte, på det krogen
desto bättre kunde hållas vedh macht och i sitt esse, Kongl.
Maij:tz nådigste intention och krögareordningen likmätigt,
med dhen åthvarning att uti vidrigt fall blifva af frijheeten
förlustig.
81. Ridderskapet och Adelen anhålla uti lijka underdånigheet,
att till Eders Kongl. Maij:tz lieb-guarde ett
compagnie till häst och ett compagnie till foot af dheras
Bilagor.
385
medell inrättas måtte, hvilka jempte nödvändigt underhåldh
Eders Kongl. Maij:t sedan allernådigst framför andra
avangera behagade, dock så att deribland inge oprivilegierade
personer, uthan allena adelsmän brukas må.
82. Aldenstundh att adelige privilegier förmå, det
dhe, som hafva sine gårdar och huus i städerne, skole
vara frije för all stadzens tunga och besvär, med mindre
någon deruti boor brukar bårgerlig näring, altså ansökia
Ridderskapet och Adelen underdånigst att icke allenast
blifva maintenerade derved, uthan och i lijka måtto samma
privilegio niuta på dhe åkrar, ängiar eller annan jord dhe
uti staden och des jurisdiction äga, som dhe antingen
kiöpt, erfft eller på annat lagligit sätt sigh acqvirerat
hafva. I lijka måtto att Adelens bååtar icke måtte besväras
med hambnpenningar i städerne eller med cronemärke
besväras, antingen dhe då veed eller andre pertzedler
hafva att införa. Item att sådant på dheras frelse -  bönder måtte extenderas, serdeles när dhe gitta bevijsa
förmedelst skrifftelige instrumenter sigh höra någon af
Adelen eller dheras bönder till.
83. Ridderskapet och Adelen föredraga uti underdånigheet,
huruledes uti någre städer i Sverige och Finlandh
dhe med stadzens mätare och dragare blifva besvärade,
så att [de] af Magistraten förbiudes med eget folk
dheras egen spannemål upmäta och i skuterne bära låta,
hvarföre underdånigst begiäres, att sådant hereffter corrigeras
måtte, och tillåtas Ridderskapet och Adelen, när
dhe opläggia eller uthskepa villia sin spannemåhl i städerne,
genom dheras egne bönder och tienare sådant förrätta.
84. Sedan fordrar staden för hvarie 12 tunnor spannemåhl,
som derifrån skepås, 4 öre s.m:t för någre dheras
remare och flåtte-tunnor, dhe uthfått hafva, där likväl!
mäst på alla orter een läst spannemåhl räknas 24 t:r,
hvilka remare äre lagde för dhen siöfarne, som kommer
ifrån sion och är fremmande, som och står i dheras uthvärkade
resolution, och icke är någon fara för dhen, som
löper ifrån staden; altså häfver man varit det dubbla
tvånget af staden i månge åhr underkastad. Fördenskull
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot., XI. 1672. 25
386
1672.
bedie Eders Kongl. Maij:t Ridderskapet och Adelen i Vijborgz
lähn på det underdånigste att blifva libererade
ifrån sådant stadzens ook, och att vij icke må där annorlunda
än som Adelen och Ridderskapet i alla andra städher
både i Sverige och Finland blifva handterade.
85. Uthi lijka måtto befinna vij oss af Ridderskapet
och Adelen i Finland och Norlandh blifva mehr besvärade
än Ridderskapet och Adelen i Sverige, i det att när een
adelsman här kiöper ett eller 2 skeppund stångjern till
sin säthegårdz nödige byggning och tarff, så måste vij
här derföre afläggia så stoor tull som kiöpmän, hvilka
skeppa sitt järn åt fremmande land, där att försälljas;
sammalunda och för det järnsmide, som här kiöpes till
vårt huusbehoof, fordras och tull före, för hvilket besvär
Adelen i Sverige är aldeles frij. Bönfalle fördenskull till
Eders Kongl. Maij:t på det underdånigste, att vij samma
frijheet och rätt, såsom dhe af Adelen, hvilka här i Sverige
boende äre, åthniuta kunde.
86. Ridderskapet och Adelen inkomma uti underdånighet
med des påminnelse om Kongl. Maij:tz Dråtning
Christin® underhåldzländer, att i fall någon förändring
genom dödzfall eller elliest hända skulle, då bemälte lifgeding
och underhåldzländer till ingom, hvarken igenom
expectance, lijfztijdzfrijheetz villkor eller under hvad
prsetext det vara må, bortgifves eller abalieneras, utan
till everdelige tijder Kongl. Maijrtz och Cronones egendom
förblifva.
87. Att i alle tiensters beställande effter regeringzformens
innehäld personernes capacité och meriter attenderas,
så att ingen för ringare afkompst förskiutes eller
för ståndet allena avangeres; sammalunda att dhen, som
väll tienar, icke må utan sin brått och vichtige orsaker
ifrån tiensten removeras, [med] mindre sådant skeer till
hans avangement och förbättring. Serdeles bönfalle Ridderskapet
och Adelen underdånigst till Eders Kongl. Maij:t,
att icke så månge tienster på een persohn måtte confereras,
och andre capable subjecter uthan emploij sigh till
stoor skada och affsaknad måtte expectera.
88. Efitersom våre sahlige föräldrar och förfäder,
hvar och een effter sin yttersta förmågo, hafva hållit
Bilagor.
387
Ridderskapet och Adelen samptl. till studier och andra
ridderlige exercitier, så att förmodeligen både uti Sverige
och Finland lärer finnas capable subjecter till Eders Kongl.
Maij:tz och fäderneslandetz tienst, hvilket dhe uti Tydske,
Polniske, Muscouvitiske och Danmarkske krigen såsom
trogne undersåtere aldra skyldigast hafva låtit påskijna,
till des ved sist slutne freden dhe blefve afdanckade och
reducerade, icke des mindre hafva een stoor dehl sedan
hållit sig allert och i medier tijdh om avangement solliciterat,
hvarigenom alla dheras medell så uti lööst som
fast dhe måst hafva föryttra och tillsättia och nu för
dhenne tijden icke någon annan tillflycht veta, uthan i
all underdånigheet, serdeles vij af Ridderskapet och Adelen
i Finland, anlijta Eders Kongl. Maij:t att blifva benådade
med emploij framför någon annan uthländsk och fremmande,
som vårt Finske tungomåhl icke förstå; men ifall
att Eders Kongl. Maij:t och Cronan icke skulle för denne
tijden vår troplichtige tienst vara nödig, då suppiicere
och bedie Eders Kongl. Maij:t vij underdånigst om een
nådig dimission och recommendation till någon annan
fremmande potentat, varandes förplichtade ved förefallande
occasioner, när Eders Kongl. Maij:t i nåder behagar och
omtränger, till Eders Kongl. Maijrt och fäderneslandetz
tienst oss igen hörsambligast inställa.
89. Ridderskapet och Adelen ansöka uti underdånigheet,
att stadgan om landz- och förkiöp måtte å ny o publiceras,
så att bemälte stadga, serdeles ved marknadztijder,
effterlefves och [af] vederbörande stricte exeqveras måtte,
såsom och att Magistraten i Stockholm tillhålles noga
upsicht hafva öfver det missbruuk med dhe månge mångelskor,
som här i staden offta giöra obiöp, så att inge andre,
undantagandes Cronones betientes fattige hustrur, dertill
brukas må.
90. Såsom Eders Kongl. Maij:t anno 1668 angående
sämiehemmanen och des rättigheet sig allernådigst förklarat,
att dhe, som sådane rättigheeter sig förmådt, skole
effter sine brefz lydelse niuta samma frijheter till godo,
altså ansöka Ridderskapet och Adelen ännu ytterligare
des nådige förklaring, om icke åboen på städie- och sämiehemmanet
må vara skyldig som een annan frelsebonde
sine ovisse pertzedler med skratzning och dagzvärke till
388
1672.
frelsemannen uthgiöra, så vijda kongl, brefven honom icke
derifrån eximera.
91. Kongl. Maij:tz samptelige undersåtere i Skåne
tryckes högeligen af dlien stoore brist uppå grofve myntzsorter,
som i landet fins, sampt och af det missbruuk, som
specie-rijkzdaler och det Danske myntetz stegrande mot
vårt Svenska mynt förorsakar, så att näringen mehr och
mehr därigenom afftager, och hvarken den inländske med
fremmande eller och dhe fremmande med dhe förre handla
kunna; och såsom dett synes, att detta endehls deraf förorsakas,
att Cronan Danmark det Svenske myntet uti
des länder häfver afsatt, altså anhåller Ridderskapet och
Adelen uti underdånigheet, att Eders Kongl. Maij:t nådigst
täcktes icke allenast genom tilldrägelige medell dhe inrijtade
missbruuken, hvilka landetz allgemena välfärd uti
vägen liggia, corrigera och boota, uthan och genom des
Ministrer hoos Cronan Danmark derhän bearbeta, att
begge rijkers mynt lijka giängze och för fult gifne och
tagne varda.
92. Uthi lijka måtto anhålla Ridderskapet och Adelen
uti Skåne i all som största underdånigheet om nådigt
tillstånd, att må effter gammal plägseed jempte Landzhöfdingen
tillåtas att till sammankomma uti Lund vedh
Martini tijdh och då tahlas vedh, på hvadh sätt dhe åhrligen
med profijt kunde föryttra dheras boskap och spänne -  måhl och således effter tijdernes lägligheet sättia ett vist
prijs och taxa derpå, effter som fremmande och landzens
egne kiöpmän må åhrligen sättia prijseet på Adelens
egit godz och vahrur.
93. Aldenstundh i Finland förmedelst tiärucompagniet
landzens inbyggiare een obotelig skada taga måste, i det
dhe tiäran icke till någon annan föryttra få, som dock
är och altid varit häfver den redeste vahran på dhe
orterne till Cronones uthskylders afbetahlning, altså till
Eders Kong], Maij:t Ridderskapetz och Adelens under -  dånigste begiäran länder, att tiärucompagniet aldeles måtte
uphäfvas och kullkastas.
Desse äre så väre underdånigste desiderier, som på
närvarande Rijkzdagh Eders Kongl. Maij:t vij hafva funnit
nödige i all som största underdånigheet förebära, ödmiukeligst
bediandes Eders Kongl. Maij:t ville medh nådige
Bilagor.
389
ögon them ansee och een god resolution [der] öfver aller -  nådigst meddela. Yij skole städze och in till vår dödh
linnas Eders Kongl. Maij:tz
allerunderdånigste, trogne och
hörsambste tienare och undersåtere
På samptliga Ridderskapetz och
Adelens vägnar
Gustaf Oxenstiern,
p. t. Landtm&rskalck.
Bil. 12.1
Formeres een supplique till Hans Maijestet,
att Hans Maij:t täcktes uthi desse effterföljande
puncter förbättra den senaste giorde ordning
om jacht och diurefång, emedan straffen äre så
ringa, så att hon derföre ringa considereres.
12:te puncten uthi samma ordningh. Begiäres i underdånigheet,
att Hans Kongl. Maij:t deröfver ett högre straff
författar, mehra betenckandes missgiärningzmannens intention
än diuretz värde, att ju ingen under 20 eller 40 mark
s. m:tz straff sig understå måtte häremot giöra, ehuru
ringa diur det och vore, befallandes deröfver dommarne
strängeligen hand hålla.
14:de [puncten], Ehuruväll Eders Maij:t uti god intention
till städt uti skogzordningen att gå effter skadediur
med allahanda giller och byssa, dem att föröda, men
emedan man befinner, att sådan bevillning missbrukes och
till prsetext, under hvilken skogztyfverne öda alt det uti
1 Prot. sid. 229. — Koncept.
390
16V2.
skogen lefvandes ähr, och emedan af skiutande utaf een
ensam man ringa avangeres emot skadediuren, ty hedes i
underdånigheet Eders Maij:t den punct aldeles abrogerar,
dock förbehållandes varjekuhlor, saxar med räfvekrydder
eller slijkt, allenast byssa måtte ingen ofrelse bruka under
hvad prsetext det helst vore ved något högt straff tillgiörandes,
som Eders Maij:t sielf behagar resolvera, excflusive]
uti allmenne skall heller när man biörn om vinteren
reser och honom då på spår effterföljer, det [man] likväll
icke allena, uthan sielf 3:die giöra måtte till det ringeste,
ty offta händer, att een allena sig först af den lägenheet
till skogztyfveriet betienar, sedan och slipper ordinarie
diuret litet eller inthet blesserat för dennes girugheet
skull, och bedes underdånigst, att när någon uti skogen
finnes, som ofrelse vore, med byssa och inga vittnen, då
han förklagas, måtte sig lagliga befrija, att han inthet
skadde, eij heller det viljandes annat än skadediur, men
der det honom således medh vittnen öfvertygas kundhe,
fastän han icke annat än med bara byssan befunnes, måtte
hårdeligen straffas.
Begiäres att Landtmarskalken proponerar för Ridder -  skapet, att ingen arrendator måtte få skiuta, heldre uti
denne måtto niuta adelige privilegier uthi skiutande och
diurfång, medh mindre han sielf ähr adelsman.
Thet begiäres och, att alla tullnärer måtte tillhållafs]
ingen att passera låta genom tullarne medh något vildt
uthan adeligit pass heller Kyrkioherdenes, om dhe hemma
äre uti dhe priviligerade provincier, serdeles i de förbudne
tijderne.
Och emedan Ridderskapet och Adelen klageligen förnimma,
huru heela rijket så neesligen här till dagz är
uthödt af allahanda så stort som smådt vildt, ty bedia
the i all underdånigheet Eders Maij:t täcktes förbiuda,
att ingen, ehoo den vara kunde, måtte tillåtas antingen
sielf skiuta heller jaga heller det genom andra giöra
låta uppå Konungens jägareparker uthan Eders Maij:tz
egen special ordre och tillåtelse genom bref, emedan det,
som där skiutes, aldrig Eders Maij:t, uthan andre parti -  cular till godo kommer, så att när Eders Maij:t sielf lusten
een gång sökiandes varder, då alt uthödt finnandes varder.
Detta begiäres icke allenast på befredade marker, uthan
Bilagor.
391
uti alla dhe orter, hvar Hans Maij:t den konglige skiuterättigheet
häfver.
Och såsom stort missbruk befinnes af Krigzbefehlet, i
synnerhet att dhen, som een ryttare eller knecht häfver
att commendera, förmenar sigh och strax hafva ali rätt
öfver samma hemman, i synnerheet hvad jachten vedkommer,
således att emedhan han seer sin tienst icke perpetuel, och
han för successore intet begiärer bespara, uthan fördenskull
öder hvad han kan, consequenter landet ödeflägges], ty
begiäres i underdånigheet, att sådant ved Kongl. Maij:tz
arbitral straff förbiudas måtte, så att ingen frelsesman
heller måtte anten få skiuta annorstädes, hvarken på
ryttare- heller knechtehemman, uthan där allenast han
häfver partie uti skogen. — Ytterligare såsom samma missbruuk
storligen öfves uti bergzlagerne, så att beklageligen
är, att där icke allenast förödes af skogens bugning, och
därigenom diuren fördrifvafs], uthan med att där, såsom vore
det dhem fritt gifvit, både kåhlare, ja ingen undantagandes
så allmeent skiuter, att där nu mehra intet igen öfver
finnes [af] dhe skogar, som tillförende hafva varit, som af
hvilka heela landet skulle af slijka diur besättias, bedes
fördenskull, att dhe måtte uti dheras arbete och handtvärk
förblifva och ingalunda sigh medh skiuterijet beblanda
— emedan det [är] ett regale, som Eders Maij:t
Ridderskapet och Adelen allena med benådat häfver —
ved stort straff tillgiörandes.
Såsom och större dehlén af högdiurens conservation
består uti att hinderne conserveras, som man nogsampt
seer skee uthrijkes, altså finnes för gådt att med moderation
hiorten slåås, men aldrig någon hind, hvilka så väll
frelse som ofrelses alla lijka mycket skole förbudit vara.
Serdeles begiäres underdånigst, att emedan Eders Kongl.
Maij:t oss så nådigt så väll nu confirmerar sin förra
konungzliga tillsägelse och privilegier uppå jacht och
diurskiutande, och det allom ofrelsesmän så aldeles förbudet,
att ingen ofrelses, utan i uppenbara skall, byssa
uthan stort straff bära måtte. Yi bedie och underdånigst
Eders Kongl. Maij:t dem och nådigst förbiuder, att ingen
bonde heller ofrelses måtte fåå, under hvad prsetext det
vore, hålla någon löös hundh, som stöfvare, fogelhund eller
miöhundh, heller och någon af hvad nampn thet vore,
392
1672.
på det den skadan, sådanne hundar inga(!) diur och fogel
tillfogar, afskaifat blefvo undantagandes dhe orter, hvarest
fäähundar hållas måtte, som på dhe stora skogerne, exemp.
Tiveden, Kägglan och sådanne, dem med straff som häremot
bryta.
Skallordningen angående, emedan Ridderskapet och
Adelen förnimma, huru dhen gamble skogzordningen [är]
alt för mild och consequenter ringa observeres, ty hedes
i underdånigheet Eders Maij:t täcktes förordna dhem af
Ridderskapet och Adelen, som sådant förstå, een ny och
skarpare upsättia, dhe förre bristerne remediera, så att
därigenom almogen och hela landet een stoor hielp och
bijståndh vederfaras måtte, medan offta befinnes heela
gårderne odhe för dhen af skadediur dem tillfogade skada
skull.
N. B.1 1. Att dhet förbiudes alle krögare och gäst
gifvare
på landet att kiöpa något vil[d]t, som icke förpassat
ähr.
2. Att intet effterlåtes bonden eller ofrelse man hafva
någre andra nät och giller än grofva näth till skadediur,
eij heller att tillätes giller och snaror
3. Att een viss tijdh om åhret uthlägges för skadediuren
räfvekrydder.
4. Att ingen frellses man slår på sine eger något
höögdiur uti 3 åhrs tijdh.
1 Följande fyra punkter äro skrifna med annan stil på särskildt papper.
Bilagor.
393
Bil. 13.1
Sekreta utskottets betänkande angående utrikes ärenden.
Dee trenne Rijksens Ständers af Ridderskapet
och Adelen så och Presterskapet och
Borgerskapet fullmächtige uthskåts allerunderdånigste,
oförgrijpeligeste betänckiande öfver
Kongl. M:tz dem allernådigst förestelte proposition
af den [15] Octobris 1672, någre högvichtige
och secrete rijksens ärender angående.
Grifvit på Rijksdagen i Stockholm den 4 Novembris2
1672.
Såsom H. K. M:t allernådigst häfver täcktz så vell
skriffteligen sorn munteligen genom någre högförnähme
deputerade af Rijksens Regering och Rådh bemälte Rijksens
Ständers fullmächtige uthskåt särskilt att låta föredraga
någre högt angelägne ärender, som icke beqvämligen
hafva kunnat i general propositionen författade blifva,
och det i den acht och medh den nådige påminnelse att
samma ährender således medh meera tystheet, vahrsamheet
och secretesse kunde öfverläggias och till Kongl. M:tz
och Rijksens trygheet och bästa afskiedas, så ähre och
Rijksens Ständers fulmächtige uthskåt till skylligst folie
af theras underdånigeste plickt sammanträdde och, sitt
ögnemärkie rättandes på denne Kongl. M:tz allernådigeste
villie och behagelige förordning, hafva mehrberörde ärender
för sig taget och af een allra underdånigst vellmening
änteligen eenhälleligen sigh theröfver uthlåtet och förklarat,
som fölier.
1 Koncept, jämfördt med originalet i Riksarkivet.
2 Bör antagligen vara Decembris. Att svaret ännu i slutet af Nov. ej
var aflemnadt, framgår af protokollen den 25 och 26 Nov. (se ofvan sid. 223,
224), och i det af Lindsköld förda rådsprotokollet för den 26 Nov. läses följande:
»Dhesföruthan vill han (nami. Landtmarskalken) gerna veta, huru med
underskrifvandet af dheras svar skall blij, aldenstund dhe, som haa intet varit
öfver dhe uthländske affairerne, lära haa ondt vid at skrifva under dhet, som
dheropå svares.»
394
1672.
1.
Hembäres H. K. M:t af Rijksens Ständers fulmeelitige
uthskåt på deras och deras medhständers vägnar een
underdånigst tacksäijelse för thet, att H. K. M:t häfver
at een så nådig kongl, tillförsicht behagat icke alenast
till att anförtro och uptäckia them hvadh som seedan
sidsta Rijkzdagen uthi dels uthrijkes ärender intill närvarande
tijd föreluppet ähr, som Kongl. M.tz och rijksens
stååt och säckerheet sampt alles theras och theras medständers
egen vellferdh förnembligast anrörer, uthan och
af yttermehra kongl, ynnest och nådige benägenheet att
giöra them kunnige, huru och på hvadh sätt H. K. M:t
genom thens Aldrahögstes krafftige bijstånd och medvärkan
ähr sinnad bemälte uthrijkes ährender vijdare att angrijpa
och uthfööra, hvilken kongl, nådh och godheet Rijksens
Ständers fullmächtige uthskåt så för sigh som för theras
medständer medh plicktskyldigst devotion in i theras dödstund
att ährkienna sigh städsse skola anbefallat vara låta.
2.
Och emädan H. K. M:t häfver låtit Rijksens Ständers
fullmechtige uthskåt föreläsa thet Senatus consultum, som
vidh tillfälle af thet olyckeligen upvuxne krijget emällan
Konungerne af Frankrijke och Engelandh på then eena
och Generalstaterne af thee foreenade Nederlanden på then
andre sijdan ähr författat, medh sampt någre deere dett
ährendet angående opsatte betänkianden och i synnerheet
sielfva förbundet, som emällan H. K. M:t så och Franckrijke
och Engeland förnyat och jempte någre secrete artiklar
slutet ähr, ja och än ther till medh een elucidation
öfver förbemälte Senatus consultum och någre till Römiske
rijksens Chur[furster] och Furster så och Kongl. M:tz helst
vijdh det Keijserlige håfvet och 1 vijdh Rijkzdagen i
Regensburg vistandes Ministrer om detta förbund afgångne
respective breef och ordres, och theras så vell som flere
andre Kongl. Ministrers ther på inkomne svar och berättelser,
eenkannerligen thet i Regensburg emällan Kongl.
1 Orden vijdh det Keijserlige håfvet och finnas endast i konceptet.
Bilagor.
395
M:t och någre Chur[furster] och Furster uti Romerska
rijket till dess fredz och säckerhetz bibehållande och det
Ossnabriig- och Munsterske fredzslutetz conservation förslagne
defensions foedus; så hafva Rijksens Ständers fullmechtige
uthskåt deraf uthförligen förnummet och intaget,
quo consilio det alt hijt intill skiedt ähr, och huru vijda
vijd den af förbemälte krig förorsakade fast allmänne commotion
uthi Europa Kongl. M:tz och rijksens interesse och
höga nödtorfft ähr i acht tagen, och Kongl. M:t sampt
rijket uti det eena och andra ähr engagerat blefven,
jemväll och huru Kongl. M:tz mediation och underhandlande
till freeden emällan högbemälte i krijget inträdde
Konungar och republiquen af Nederlandhen ähr anbuden
och antagen vorden, och hvilka af Romerske rijksens
Ständer hafva uti denne modo agendi Hans Kongl. M:t
bijfall gifvit eller den för suspect hållet, men serdeles
hvadh för een alliance uthi Brunsswijck och sammansättning
emellan Keijsaren och någre C hur [furs ter] och
Furster i Romerska rijket såsom och Konungen i Danemark
för detta krijgz skull giordt ähr, och huruledes
efven vidh desse conjuncturer ähr een invasion skied af
Turcken i Pohlen, och een rebellion eemoth Romerske
Keijsaren uthi Ungeren upvuxen. Och hugna Rijksens
Ständers fullmächtige uthskåt sig hierteligen ther öfver,
att sådanne Kongl. M:tz högt importerande rådhslagh och
förehafvande åhre med lycka och framgång af Gudh den
alldrahögste in till denne stundh mildeligen vellsignade
och oprätt håldne vordne.
3.
Rijksens Ständers fullmächtige uthskått hafva och
medh synnerligit underdånigst nöije försport den högst
berömbligeste, trogne och försichtige omvårdnad, som Kongl.
M:t genom dett communicerade consilium allernådigst
eemoth dem betygat häfver om detta så högt angelägne
värkets ytterligare fullföliande, af allo hierta önskandes
att såsom dett ähr ansedt till att, så vijda mensk- och
möijeligit ähr, dämpa thet vijdt uth,seende blodiga krigh
och att försättia christenheeten uthi een tilldrägelig säcker
frijd, män för all ting ther hän att söffta och bearbeta,
396
1672.
att detta högloft konungeriket, theras kiäre fäderneslandh,
icke må förfalla och invecklas uthi någon fahrlig
och icke så snart uthsläkelig krigzflamma, och att den
med så mången christens blodz spillo dyrt förvärfvadhe
Westphaliske freden må uthi sitt rätta ordaförstånd handhållas,
besynnerligen och att effter all giörligheet förekomma
Hållands ruin och undergång till siömachternes
och commerciernes oprätthållande, hvaruppå een så stoor
stödh och styrkia af dhet evangeliske väsendet hänger.
Den Aldrahögste ville förthenskull medh sin krafftige
styrkia af högden secundera desse H:s K. M:tz högprijslige,
christelige rådslagh och intentioner och beskiära them
ett så lyckeligit uthslagh och fullbordan, som dee sampt
heela christenheeten medh innerlig hiertans suckan, böner
och förböner till Gudh högeligen länckta och efftertränckta.
Rijksens Ständers fullmächtige [utskott] recommendera och
ännu och på thet underdånigeste bedia så uthi theras eget
som theras medbröders nampn, att Hans K. M:t icke ville
tröttas vidh medh alla kraffter att efftertrachta detta förberörde
sitt christelige opsåth och i synnerheet att befästa
sigh medh så månge af Romerska rijksens Ständers
hund och vänskap, som giörligit vara kan, dock intet heller
uthslåendes andre potentaters skiälige anbudh till nämmare
bandh och sammanknippande, på thet H:s K. M:t eemoth
all tillstötande fahra kan under dens Alldrahögstes beskyd
vara uthi så mycket större säckerheet; och heemstelle
således Rijksens Ständers fulmächtige uthskåt H:s K. M:t
allerunderdånigst alt att så här medh lämpa och anskicka,
som H:s K. M:t medh dess och Rijksens Rådz rådhe yttermehra
pröfvar lända sigh och rijket till bästa, fromma,
försvar och trygheet, hvilket emädan thet och icke ringa
kan befodras genom een godh och nödvändig förfatning
både till lands och vatten, och att Kongl. M:t står på
sin vackt så infrikes] som uthi dhe uthrijkes Kongl. M:t
och Sveriges Crono underhörige provincier, så tvifla Rijksens
Ständers fullmächtige uthskått ingaledes, att Kongl.
M:t effter sijne ther öfver eröpnade nådigeste tankar låter
thet, dett foderligaste som skiee kan, i värket och behörig
fullbordan af förbemälte consilier stellas.
Rijksens Ständers fullmechtige uthskåt recommendera
och till ett sluut uthi Kongl. M:tz höga nådhe och ynnest
Bilagor.
397
så sigh sielfve som dheras medhständer, varandes och förblifvandes
in till deres dödzstund Hans K. M:t medh all
trooheet och underdånigst hörsampst tienst tillförbundne.
Hans Kongl. Maij:tz
Aldra underdånigaste och troplichtigaste
tiänare och undersåthare
På samptlige Rixens Ständers till tiletta
secreta uthskottet deputerades vägnar
På samptlige Rixens Ridderskaps och På Biskopernas och samtlige
Adels vägnar pro tempore Landtmarskalk Presterskapetz vägnar
Gustaf Oxenstierna. L. Stigzelius,
A. Episcopus Upsaliensis.
På samptlige Borgerskapetz vägnar
A. Gerner.
Bil. 14.*
Adelns sekreta utskotts betänkande angående inrikes ärenden.
Uppå Hans Kongl. Maij:tz allernådigste
secrete proposition, Sveriges rijkes Stenders
uthskått på närvarande Rijkzdag att öfverläggia
förestält angående någre importante inrijkes
ährender, ähr detta Ridderskapetz och
Adelens fullmechtige utliskåttz underdånigste
betenckiande och aldra ödmiukeste förklaringh,
gifven i Stockholm den 4 Decemb. anno 1672.
Såsom Kongl. Maij:t häfver nådigst behagat på denne
Rijkzdagh uthnembna ett uthskått af Sveriges rijkes
1 Prot. sid. 331. — Original och koncept i Riksarkivet. Presterskapets
och borgerskapets utskott afgåfvo särskilda svar.
398
1672.
Ständer, Ridderskap och Ådeli, Presterskap och Bårgerskap
och them någre importante inrijkes ährender att
öfverväga och sine underdånige tanckar öfver förklara i
nåder proponerat, altså hafva Ridderskapetz och Adelens
fullmechtige uthskått trädt med ofvanbemälte Stenders
uthskåtter tillsammans och förestälte ärender både tillijka
och i synnerheet för sig tagit, noga öfverlagt och
sitt underdånigste sentiment deröfver fatta låtit, som
föllier.
Hvadh det vichtige ährendet vedkommer, huru nembligen
handell och vandell i denne Europa; perturbation
till Sveriges rijkes säkerheet må conserveras, rijkzens
bergzbruuk för oboteligh skada förvaras, och landet med
salt provideras för ett billigt prijs uthan inbyggiarnes
tryck och kåstnadt, så ärkenner Ridderskapetz och Adelens
fullmechtige uthskått medh all underdånig devotion
och tacksamheet den högst berömelige försårg och vårdnad,
som Kongl. Maij:t continuerligen drager om alle sine
trogne undersåteres vällfärdh, men enkannerligen huru
navigationens och the trafiquerandes säkerheet, uti hvilken
icke allenast rijkzens intrader, uthan och des trogne inbyggiares
nähring och förkåfring till een stoor dehl bero,
står till att erhålla uti detta vidt utseende öhrliget, som
cronorne Franckerijke och Engeland med Generalstaterne
af thet föreente Nederland både till vatten och landh äre
inflechtade uthi, finnandes intet bättre consilium till deras
seglations försäkring än det Hans Kongl. Maij:t häfver
allareda uthsedt och förordnat, nembligen att väre Svenske
cofibrdie skepp försees 1. med gultige pass effter rijkernes
pacter och afskeder, 2. med så många och starke convoyer,
som fahran kan erfordra och cotfordierne förmå
hielpa till att understödia, efftersom Kongl. Maij :tz däröfver
vällfattade convoy-placat sådant nogare uthtrycker,
och der hoos underdånigst bediandes, att dhenne helsosamme
förordningh öfver convoyerne måtte värkställig
giöras, helst emedan beklageligen förspöries, det een hoop
capers, vänskapen och pacterne oachtade, hafva een stoor
dehl af våre Svenske coffordier upbracht och såmblige
spolierat och stoor skada tillfogat, somblige och aldeles
confiscerat; hvarföre anhålla hos Hans Kongl. Maij:t Ridderskapetz
och Adelens fullmechtige uthskott på det öd
-
Bilagor.
399
minkeligste, att Kongl. Maij:t ville uthsee dhe medell
och vägar, hvarigenom sådan skada häreffter icke allenast
må blifva förhindrad, uthan och Kongl. Maij:tz under -  såtere komma till sitt igen, theras skepp och godz them
restituerade sampt dheras lidne skada ersatt och compenserat
varda. — Rijkzens bergzbruuk angående, så ändock
inthet annat kan vara, än när seglation och handell lijder
anstööt, så fölljer ju deruppå oundvijkeligen, att och bergzbruuken
der af måste taga afsaknad, såsom af hvilka the
hafva sine förskått och afnämerij, likväll förmenes, det
den förhögningen på tullen, som i åhr på koppar och järn
är pålagd, skall och något der till hulpit hafva, effter
som han icke på dhe fremmande, uthan på bergzmannen,
som med stoor svett och omkåstnad sin föda och nähringh
utur grufvan taga måste, är redunderad. Kongl. Maij:t
bedie för den skull Ridderskapetz och Adelens uthskått
underdånigst, att bemälte tull måtte blifva lindrat, helst
i desse krigztijder, där vahrurne föga äre begiärlige och
dock med stoor hazard och äfventyr förföras måste, och
där dhe blifva liggiande, lijder både Chronan i sin inkompst
och kiöp- sampt bergzmannen i sin nähring. —
Såsom saltet är een sådan högnödig vahra, som alle rijksens
inbyggiare måste hafva, altså kunna Ridderskapets
och Adelens uthskått intet uthan störste beröm och ödmiukeste
tacksägelse ihugkomma dhen tijdige försårgh,
som Kongl. Maij:t för des anförskaffande och inforsell i
rijket burit häfver, i dy Kongl. Maij:tz undersåtere både
i godh myckenheet och för ett billigt prijs, ja bättre än
i någon stad i Östersiön, någre åhr bortåth thet fädt och
bekommit hafva, hugnandes sigh samptligen deröfver, att
Sveriges rijke är kommet så vidt, att thet icke allenast
medh egne skepp och fålck saltet uthur första handen
hempta och fäderneslandet der medh försee, uthan och
rijket i krigztijder och nödfall till styrkio och tienst
komma kunna, där man tillförene the fremmande icke
uthan stoor kåstnadh och äfventyr häfver måst tillijta.
Ridderskapet och Adelen draga än ytterligare den underdånige
tillförsicht till Hans Kongl. Maij:t, att detta väll
fattade consilium och disposition öfver saltetz införsell
genom Svenske skepp eij må stanna, uthan framgent hafva
sin fortgång, Kongl. Maij:t och rijket till understööd sampt
400
1672.
thess trogne undersåtere till välltrefnadh och fromma.
Men huru och på hvadh sätt prijset på denne nödige
vahran saltet eij skall kunna stegras till dhe fattigas
tryck, derom hafva Ridderskapetz och Adelens uthskått
halft åthskillige betenckiande, ty på dhen eena sijdan när
dhe considerera commerciernes och handelens natur och
egenskap, finna dhe dhen sådan vara, som intet gerna
låter tvinga sigh, uthan vill vara frij, så synes och denne
vahran saltet fordra een sådan frijheet, så mycket mehr
som hon med stoor omkåstnad och risico till siöös och
fahra för Turken och capers hemptas ifrån fierran landh,
så att om köpmannen, som sitt skepp och godz på så lång
reesa hazarderar, icke skulle hafva een billig profijt, holle
han der med inne och lade sine medell och tanckar på
annan näring; och altså blefve fäderneslandet med een
så omistande vahru destituerat. På andra sijdan möter
Ridderskapetz och Adelens uthskått det stoora missbruuk
och olijdelige stegrande, som här med understundom föröfves,
så att sielfve sequitas fordrar theruthi upsicht och
correction. Ridderskapet och Adelen hafva fördenskull
under Kongl. Maij:tz gådtfinnande skattat rådeligit att
fuller lembna commercierne sitt frije läpp, serdeles för
them, som denne nödige vahran hempta med hazard och
omkåstnad uthur fremmande landh, förmodandes att där
siööfahrten blifver frij och i sin fulla gångh med så månge
saltskepp, som nu finnes i rijket, skall tillförslen på saltet
skee i myckenheet, och myckenheeten giöra gådt prijs,
först i siöö- och stapelstäderne, sedan i oppstäderne, dhen
torfftige landtmannen till hielp, som icke till siöstaden
altidh råka kan; der då någon i stapelstäderne skulle
saltet öfver skääl och billigheeten stegra, kunde Kongl.
Commercii-Collegium, som bäste veetskapen och correspondencen
öfver trafiquen hafva, uppå dhe besvärades klagan
hafva ett noga oppseende och prijset på saltet effter omkåstnaden
och hazarden moderera; skulle och oppstäderne,
som offta klagas, bruka någon olijdelig handell och stegrande,
kunde Gouvemeurerne och Landzhöfdingerne effter
föregången communication med Gen. Commercii-Collegio
sampt Borgmesteren och Rådh å orten det så mycket
bättre rätta, som the öfverslå kunna, hvad saltet kåstar i
siöstäderne, dedan det uthan synnerlig hazard är hemptat,
Bilagor.
401
hvad omkåstnad där på skiäligen kan giöras på öfverförslen,
och hvad billig vinst dhen, som saltet uthsällier,
igen bör derutaf niuta, så att både kiöparen och säljaren
kunna blifva behåldne, och all olijdeligh handell och missbruuk
hemmat och förtaget varda.
Dernäst anlangande myntet, uthan hvilket handel och
vandell eij drifvas kan, och Kongl. Maij:t befarer, att uti
desse injurieuse tijder nepligen så mycket sölf skall
kunna införas, som rijkzens tarf till myndtningen fordrar,
och fördenskull Rijksens Stenders betenckiande begiärer,
om icke kåpparmyntet nu som i framfarne Konungars tijder
billigt må komma i consideration, och effter hvad valvation
det bäst skall slåås kunna. Denne materia, som i sig
sielf [är] svår och vichtig, och uti hvilken så Kongl.
Maij:t och rijket sampt alle des trogne undersåtere högst
interessera, hafva Ridderskapetz och Adelens uthskått sig
föreläsa låtit och dhe störste skählen för silfvermyntet
ännu befunnit militera, som här hoos extraherade insinueras,
1 hvarföre the och effter noga öfverläggiande, dock
under Kongl. Maij :tz nådigste correction och gådtfinnande,
omsider hafva stannat i den meningen, att ehuruväll befruchtandes
är, det sådane svåre tijder kunna infalla, som
correspondencen och trafiquen, men enkannerligen silfretz
införslen kan betaga, lijkväll vill man än håppas det
bästa, efftersom silfvermyntningen ännu häfver sin fortgång,
att aldenstundh man certo consilio icke allenast
anno 1664, uthan och på siste Rijkzdagh 1668, tå kopparmyntet
ännu var i gång, resolverade för sölfvermyntet,
att det var bättre så väll för vår inrijkes handell som
enkannerligen för den negotie, som man med fremmande
hafva måste, hvarföre finna Ridderskapetz och Adelens
uthskått rådeligit att ännu blifva dervedk, effter som the
och Hans Kongl. Maij:t ödmiukeligen bedia, att samma
silfvermyntningh måtte continueras, och alle kraffter, så
förmedelst silfretz införande i rijket som af Cronones
silfverbruuk och det elliest finnes i landet, där hänn användas,
att samma myndt måtte blifva fortsatt och bijbehållit,
för the skiähl som både här ofvanföre adducerade
äre, sampt i dhet fundamentali consilio, som dhen höghklooke
och af långh experientie berömbde herre Rijkz
1
Bilagan saknas.
Sv. Ridder sk. o. Adels riksd.-protXL 1672. 26
402
1672.
Cantzleren sahl. Gref Axel Oxenstierna åhr 1630 utur
Prutzen, så och vår allernådigste Konungh och Herre
Gustaf Adolph dhen andre och stoore, glorvördigst i åminnelse,
gifvit häfver, finnes exprimerade, dock så att smått
skilliemynt af kåppar här effter som för detta blifver
tillmyntat. Men skulle sådanne iniqua tempora infalla,
att all communication, handell och trafique skulle upphöra,
som Gudh dock nådeligen afvände, tå måtte man
fuller in tali necessitatis casu låta slå kopparmyndt och
där af betiena sigh, det bästa man kan. — Hvadh valvationen
anlangar, så förmena Ridderskapetz och Adelens
utskå.tt oförgrijpeligen, att dhen, som anno 1668 af samptelige
Rijkzens Stender blef aggreerat och alt sedan häfver
varit giängze och brukelig, skall vara bäst att bijbehålla.
Elliest bedie Hans Kongl. Maij:t Ridderskapets och Adelens
utskott underdånigst, att det stoora missbruuk, som dageligen
föröfvas med richzdahlers sampt caroliners stegrande,
så och myntetz uthförande utur rijket, måtte blifva hemmat,
och dhe, som der emot bryta, straffas efter placaten.
Såsom Hans Kongl. Maij:t ytterligare och i det fierde
reprsesenterar Rijkzens Stenders uthskått, hvad stoor afsaknad
rijket där af tager, att dhe inkommande vahrur
till någre tunnor guld mehra importera än dhe uthgående,
och fördenskull dheras förslagh och inrådande begiärer,
huru detta står till att boota, så häfver Ridderskapetz
och Adelens uthskått vinlagt sig om att penetrera i orsakerne
här till och sitt underdånige betenckiande meddela,
huru the mena sådant stå till att remediera. Först
draga fuller dhe stoora Ambassader och Kongl. Ministrer
uthrijkes een anseenlig påst penningar och vexlar utur
rijket; der till kommer vår ungdombz peregrinationer, men
mäst gior den öfverflödighe sumptus på bröllop och begrafningar,
och serdeles dhen högt beklagelige luxus i
kläder, som drager uth landetz bästa skatt och rijkedomb,
såsom kåppar, järn och rijkzens mynt, hvilket landet
mycket utharmar. Sådant till att boota, hemställa Hans
Kongl. Maij:t Ridderskapetz och Adelens uthskått ödmiukeligst,
om icke någre uthrijkes medell och subsidier,
enär the falla, till Ambassader och Kongl, betjente uthrijkes
anordnas kunde. Men till att moderera dhen öfverflödige
speze och uthgifft, som på rijkzens ungdomb i
Bilagor.
403
dheras peregrinationer användes, tycker Ridderskapetz och
Adelens uthskått nödigt och nyttigt, att ungdomen förr
intet skulle tillåtas uthreesa, än the sine fundamenta så
i vår christelige religion som dhe studier och exercitier
solide lagt hafva, [med] hvilke the förhåppas sig kunna
framdeles tiena Gudh, sin allernådigste konung och
öfverheet sampt k[ära] fädernesland; och vore ungdomen
intet onyttigt, om hvar och een lade sig på sådane studier,
konster och öfningh, som han effter naturens goda inclination
kan vara fallen till, sökiandes occasion och tillfälle
att anten få upvachta och auscultera i sådane Rijkzens
Collegier, eller och läggia sig på sådane exercitier
hemma, som han kan hafva lust till och i framtijden
täncker att värfva sitt bröd med. Och när ungdomen
är kommen till det förståndh och mogenheet, att han må
vetta, hvadh han uthrijkes kan lära och taga i acht, det
vare sig i statzsaker, theologia, lagh och rätt, medicina,
uti commerciernes och manufacturernes läpp eller och i
militaire öfningar, artolleriesaker, fortificationer och hvadh
mehra den eene eller andre kan hafva lust att taga experience
och förfarenheet af till sin konungz och fosterlandz
tienst, tå må han reesa uth och skall förmodeligen på
een kårt tijd med mehra sin nytta och mindre omkåstnad
uthan hoffmestare peregrinera kunna, än månge härtil
giort hafva. — Till att hemma denne onödige omkåstnad,
som skeer på bröllop och begrafningar, men enkannerligen
att betaga den förderfvelige luxum och öfverflödigheet
i kläder, finner Ridderskapetz och Adelens uthskått
fuller ett gådt och hälsosampt medell vara, att een skarp
execution ställes på dhem, som Hans Kongl. Maij:tz förordningh
i så måtto öfverträda, och i synnerheet klädeordningen,
att the uthan anseende till personen måge
blifva straffade, begynnandes på dhen högre och eij skonandes
den lägre, på det den leeda odygden högfärden
må förtagen och mången familia ifrån fördärf räddad
varda. Men ingen ting skall mehra styrkia rijkzens inkompster
och bijbehålla penningar i landet än väre inrikes
manufacturer, hvilke så mycket bättre till att
inrätta och beneficera, Ridderskapetz och Adelens uthskått
i underdånigheet föreslå, om icke giörligit vore, det intet
tygh måtte bäras af Kongl. Maij:tz undersåtere till kläder,
404
1672.
sorn icke vore giort i rijket, ty derigenom skulle icke
allenast manufacturisterne animeras till dheras värkz fortsättiande,
uthan och kiöpmännen sielfva obligeras till att
inrätta dhe manufacturer, som the äre vahne att handla
med, elFter som the förnemste städer i Europa oss sådane
exempel gifva ved handen, och i dhen siette fölljande
puncten vijdare blifver förmält. Skulle och Kongl. Maij:t
villia låta sine håfbetiente andra med sitt exempel föregå,
och icke allenast i tygen, uthan och sielfva fazonen och
modellen af klädedrechten vijsa andre sine trogne under -  såtere vägen, tviflan Ridderskapetz och Adelens uthskått
altz intet på een god effect och effterfölgdh, helst där
ett stort straff pålades skräddarne och embetzmennen,
som understodo sig annorlunda kläder giöra, än uti klädeordningen
them kan blifva förelagdt.
Det projecterade placatet till rijkzens inbyggiares
och eenkannerligen bårgernes upkomst och förkåfring, som
Kongl. Maij:t uti des 5:te punct Rijkzens Ständer att
öfverläggia och dheras underdånige tanckar att uptäckia
allernådigst förestält häfver, hafva Ridderskapetz och
Adelens uthskått hörsambligen genomläsit och sitt vällmente
oförgrijpelige sentiment in margine däröfver uptecknadt,
bediandes och ödmiukeligen, att det uti konglig
nåder måtte blifva förmärckt och uthtydt, effter som det
här bilägges.1
Huru till det siette manufacturerne sä i rijket kunna
inrättas, att dhe reellement må lända rijket till gagn
och icke stanna uti apparente förslag sampt eens och
annans egennyttigheet, det häfver Ridderskapetz och
Adelens uthskått i noga consideration tagit och befunnit
the tvenne momenta, som uti Kongl. Maij:tz proposition
beskrifves, vara till dheras beforderlige inrättning the
förnemste, nembligen att 1. manufacturerne inrättas på
dhe vahrur, som rijket allment och mäst behöfver, och
för hvilket störste capitalerne nu uthrijkes emploijeras
måste. 2. Att landzens fruchter, såsom kåppar, järn, ull,
lijn och mehra, i rijket nohiliteras, sampt skepstimbragen
inrijkes fortsätties. Nu såsom Ridderskapetz och Adelens
uthskott stoor orsaak hafva att berömma Kongl. Maij :t
sampt des höglåflige antecessorer, som i anseende af den
1 Bilagan saknas.
Bilagor.
405
nytta och fördehl, som manufacturerne med sig föra, hafva
både med general och special privilegier them försedt, och
ändock icke alt är så uthslagit och reusserat, som theras
vällmente, gode intention häfver varit, som dehls tijdernes
omskifftning och dehls personerne, som värken inrätta
skulle, måste tillskrifvas, i det den eena capital och medell,
dhen andra förståndh fehlat häfver, understundom är och
värket på afnämerijet och orichtig betahlningh studzat,
lijkväll är Gudh att tacka, det dock åthskillige mästare
af åthskillige handtvärk äre i landet brachte, som sig här
nedersatt hafva och altså värken småningom inplanterat,
så att där man tillförende koppar och järn in rudi materia
häfver uthskepat och der af förarbetade vahrur åter infört,
giöras nu till een stoor dehl der af manufacturer i
rijket, icke allenast till gemene tarfvor och hunsbehoof,
uthan och till vapn och ammunition; så är och mässingzvärken
i temmelig gång, sidenvärket sampt kläde och
vandtmakerij taga och dageligen dagz mehr och mehr
till, och förmodas ved desse tijders conjuncturer både
handelsmän och capitaler och goda handtvärkare förmedels
the privilegier och gode vilkor, som dels redan uthgifne
äre, dels i General Commercii-Collegii oss föreläsne vällfattade
consilio ihugkomne, skole kunna inlåckas. Dock
hvad så i det som i Kongl. Maij:tz propositions siunde
punct förmäles om dhe fremmandes libero religionis exercitio,
så finna Ridderskapets och Adelens uthskått med
the andre Rijkzens Ständer sådant vara hetenckeligit för
the skiähl, som i det vördige Presterskapetz svar äre
indragne och Kongl. Maij:tz vijdare omdöme ödmiukeligen
underkastas. Ridderskapetz och Adelens uthskått hafva
elliest för sig komma låtit och endehls tält med några
manufacturister af ull och silke, som låfva sig villia oppåtaga
att fournera rijket medh alla handa slag här inrijkes
giorde kläde och tyg, item sammet, plys och heelt sampt
halfft sijdentygh in quanto et quali för så gådt kiöp,
ja bättre än uthrijkes ifrån, allenast Kongl. Maij:t nådigst
ville försäkra them att vara och blifva theras afnämare
till sin hofstat och guarnizoner emot richtig betahlning,
och att Stockholms stad ville inrätta ett sidenfärgerij och
rederij, hvarest man för reda contant allehanda slagz tygh
färga kunde. Nu såsom detta synes vara een skiälig
406
1672.
begiäran, i betrachtande af den stoora nytta rijket derigenom
kan tillväxa, ty fördriste sig Ridderskapetz och
Adelens utbskått detta hälsosamme värket Hans Kongl.
Maij:t i all som största underdånigheet att recommendera,
villiandes sielfva sig förbinda, att så snart dhe sijden- och
ullsorter i sin godheet och myckenheet och för så gådt
prijs som uthrijkes ifrån här i landet ståå till att bekomma,
skole the intet annat tygh till kläder draga, än
hvadh här inrijkes fabrizeras. Och på det Hans Kongl.
Maij:tz intrader i stoore siötullen icke måtte komma till
kårta, tillbiuda manufacturisterne sigh villia gifva stemplepenningar,
svarande emot tullen, när värket kommer i
gångh; skulle och någon dilferentz i stoore siötullen i
förstone finnas, skall then af lilla tullen och accijsen igen
kunna compenseras. Om nu desse förslagen kunna nåå
een sådan fortgång och fullkombligheet, som uthlåfvas,
vore det som Ridderskapetz och Adelens uthskått önska
och begiära, på det capitalerne må blifva i rijket, och the
fremmandes onyttige tillförsler och bagateller förhindrade,
ja nu strax aldeles förbiudas, elfter som dhe här till dagz
den bästa musten och märgen hafva dragit utur rijket,
och dock minste dehlén finnes vara på tullen angifne,
uthan oförtullade i landet inpracticerade. — Skepstimbragen
anlangande, så finner Ridderskapetz och Adelens
uthskått den så mycket snarare kunna ställas i värket,
som des materialier alla kunna fåås i rijket och des under -  liggiande provincier; handtvärket föder och af sigh stoor
näring och stärker navigationens, trafiquens och rijkzens
säkerheet. Till des befordran skulle icke lijtet giöra, om
Kongl. Maij:t ville förordna, det inge skepp eller farkåstar
måtte niuta Svensk frijheet här effter, som icke vore i
rijket eller des provincier upslagne, hvilket och seglationen
på Engeland facilitera skulle. Och aldenstundh
sustineras af them, som värket förstå, att skepp af furu,
serdeles dhe som i Norlanden falla, skole icke allenast
vara bättre till lastdragare, uthan och duga i örlig, hvarföre
vore både landh och städer på the orter ganska
nyttigt, om the sig på skepstimbragen lade och anförskaffade
någre gode mästare och timmermän, af hvilka
väre Svenske, som des föruthan slöga är[e] med yx och
sågh att omgå, kunde lära konsten och handgrepet. Och
Bilagor.
407
emedan offta händer, att nyttige handtvärk väll fuller
begynnes, men med authoris dödh åter förfalla, hvarföre
skatta Ridderskapetz och Adelens uthskått för een nödtorfft,
att flere capitalister gåfve sig i societet tillhoopa,
på det om den eena afgår, then andre förträder tå hans
ställe, vinläggandes sig således värket att underhålla och
perpetuera.
Hvadh skada och prostitution det är för rijket, att
så månge nyttige och gode ordningar och stadgar blifva
liggiande utan execution och effect, och Kongl. Maij:t
begiärer i dhen åttonde punct, det orsakerne der till måtte
opsökias och remedia deremot gifvas ved handen, det måste
tillijka med Hans Kongl. Maij:t Ridderskapetz och Adelens
utskått högeligen beklaga, och synes intet bättre kunna
remedieras, än hvar executor tillhålles att giöra sitt embete
utan anseende till personen oförsum- och alfvarligen
ved det straff tillgiörande, som i executionsordningen statueras,
och när han det vederbörligen förrättar, att han
tå derför icke må blifva tilltaldt, mindre förhindrad, utan
af Hans Kongl. Maij:t i nåder handhafd och maintenerad.
Dhe tvenne stoore hinder, som betaga städernes upkomst
och i Kongl. Maijttz nijonde punct uptecknas, nembligen
att dhe drifva mäste handelen i städerne, som fremmande
äre och af annat ståndh, och att handtverkerne, som
i försvar äre, taga all förtiensten ifrån bårgaren, finna
Ridderskapet och Adelen vara af dhen beskaffenheet, att
des missbruuk måtte corrigeras, så frampt städerne skole
blifva behåldne. Och hvad det förra vedkommer, så förmoda
Ridderskapetz och Adelens uthskått oförgrijpeligen,
att när det projecterade placatet blifver effterlefvat, skall
det eena eller det andra ståndet intet medh skiähl hafva
att klaga. Ty ändoch een part af Borgerskapet vela sustinera,
såsom skulle Ridderskapet och Adelen icke competera
större rätt i handel och vandel än een fremmande,
och att järn och kåppar, som tillvärkas vedh Adelens
bruuk, maasugnar och hambrar, icke skall kunna förstås
under Ridderskapetz och Adelens afvel, som effter privilegierne
effterlåtes i städerne sällias till fremmande eller
förbytes i varur till huusbehoof, befarandes elliest bruken
falla i Adelens händer, och bårgerne blifva näringzlööse,
uthan vara nogh, om Ridderskapet och Adelen nyttiade
408
1672.
allenast sine brunk och hambrar sora andre bergzmän
och bruukzpatroner utom Adelsståndet, försälljandes sin
tillvärkning till stapelstäderne och därifrån hemptandes
brukens tarfvor; lijkväll såsom Ridderskapetz och Adelens
privilegier uthtryckeligen them tillåta att handla och
kiöpslaga medh the fremmande och inlendske till dheras
nödtorffter af den afvell, som the af theras godz och
förläningar kunna till opbörd hafva, item uthskepa dheras
vahrur och andra införa, när the Kongl. Maij:t och Chronansin
tull vederbörligen ehrläggia, altså vele Ridderskapetz
och Adelens uthskått visserligen förmoda, efftersom Hans
Kongl. Maij:t the och underdånigst bedia att ther vedh
oqvalde blifva erhåldne, och att icke någon annan glossa
eller uthtydningh än den, dhe af uhrminnes tijder hatft
hafva och än niuta, må tillåtas emot dheras laga häfdh
och vällfågne privilegier af framfarne Sveriges Konungar,
enkannezdigen af Dheras Maij:ter Konung Gustaf den stooi'e
åhr 1617 gifne och Dråttningh Christina åhr 1644 emot
cessionen af tullfrijheeten föraccorderadfe], uti hvilke senare
privilegiumet att kiöpslaga med dhe fremmande och inlendske,
så och skepa sitt godz uth- och inrijkes effter
tarfven och behofvet, när tullen är aflagd, med klare
och tydelige ordh them förbehålles; och fördenskull tvifla
Ridderskapetz och Adelens uthskått ingalunda på theras
inaintien och conservation. — Belangande det andra om
försvarskarlar, så finne Ridderskapetz och Adelens uthskått
skiäligit, att inge handtvärkare böre af them i städerne
försvaras, som icke äre i åhrlig tienst eller arbeta
för sine huusbönder allena; the öfrige kunna afskaffa?,
förmodandes Ridderskapet och Adelen deremot, att Magistraten
i städerne tillhålla bårgare och handtvärkare att
giöra gådt arbete för billigt prijs och utan uppehåld, tresko
och försummelse, så kärt them ähr desse villkor att niuta
och behålla.
Sist och till det tionde föreställer Kongl. Majit Rijkzens
Stenders uthskått att gifva theras mening tillkenna,
om icke nyttigt voi^e, serdeles för dombstohlerne, att alle
acta publica, som hafva vim legis, måge blifva tillsammans
trychte och publicerade; så befremier gierna Ridderskapet
och Adelen sådant nyttigt väi'k, som af them på förra
Rijkzdagar är åstundat, bediandes Kongl. Maijit under
-
Bilagor.
409
dånigst, det sådane acta publica, som vim legis hafva och
af Konungen och Rijksens Ständer stadgade och emottagne
ähre, måtte dragas i ett corpus tillsammans, noga öfversees
och sedan på trycket utgå och publiceras.
Desse äre så Ridderskapetz och Adelens fullmechtige
uthskåttz underdånigste tanckar och oförgrijpelige sentiment
öfver the importante inrijkes ährender, som Hans
Kongl. Maijit allernådigst häfver behagat Rijkzens Stenders
uthskått på närvarande Rijkzdag att föreställa, allerunderdånigst
bediandes att the med sådane nådige ögon måge
blifva ansedde, som the af ett troget, vällment och hörsambt
hierta härflyta, och intet tviflandes, att hvad till
Hans Kongl. Maijitz nådige behagh sampt rijkzens säkerheet,
styrkio och vällfärdh kan vara ihugkommit, förmedelst
Hans Kongl. Maijitz nådigste ordre till vederbörande
må varda effectuerat, dock alt underkastandes
Kongl. Maijitz allernådigste gådtfinnande och förblifvandes
Hans Kongl. Maijitz
allerunderdånigste, trogne
och hörsambste zzndersåtere
På Ridderskappet och Adelenss
fullmächtige secrete uthskottz vägnar
p. t. Landtmarskalk
*
Gustaf Oxenstierna
410
1072.
Bil. 15.'
Uppå dhe puncter, som Kongl. Maij:t häfver
skattat tienlige till dhet af Rijkzens Ridderskap
och Adell sampt Prästerskapetz och Borgerskapetz
fullmächtigade uthskått nästförleden den
26 Novembris yttermehra att communicera låta,
är detta fölliande Ridderskapetz och Adelens
uthskåttz underdånige betänckiande af dato
Stockholm den 16 Decembris 1672.
Medh hvadh försichtigh vaaksamheet Hans Kongl.
Maij:t till sitt odödelige högsta beröm sigh städze häfver
vårda låtit om rijkzens säkerheet och bästa, det häfver
Rijkzens Ständers fullmächtigade uthskått af Ridderskapet
och Adelen icke mindre vedh närvarande förvirrade
tillståndh uthi konungarijket Pohlen än som uthi alla
andra anstötande svåra tillfällen medh största hugnadt
förnummit af thet, som Kongl. Maij:t dem om det Polniske
väsendet så väll uthi sielfva hufvudpropositionen för
samptl. Rijkzens Ständer som för ofvanbemälte trenne
Ständers uthskott särskildt allernådigst häfver täcktz
framställa låta, och kunna icke nogsampt betacka Hans
Kongl. Maijrt, som, behiertandes att förberörde rijke, lijka
som förcjvafdt i des invärtes oroo och obeståndh, icke
kan finna eller emottaga någre helsosamme rådh, hvarigenom
thet sigh theruhr må kunna uthielpa, fast mindre
att försvara emot den af Turcken dhem ganska oförmodeligen
påkomne vidt utliseende krigzsvärm, som till dheres
egen undergång sampt detta högkloffl. konungarijketz och
hela christenhetenes fahra lätteligen uthslå torde, om thet
icke medh moget rådh och krafftigh resolution tijdigt
kunde bemött och förkommet blifva, häfver velat sigh
omsee hoos andre och eenkannerligen hoos Römiske Kejsaren,
att medh dem rådgiöra, huru och på hvadh sätt
een så högh angelägen förborgh för christenheten kan
vara till att frälssa och oprätt hålla. Och ändoch till
förberörde christelige och lofvärde måhls erhållande synes
1 Prot. sid. 225, 232. — Koncept, jämfördt med originalet i Riksarkivet.
Bilagor.
411
icke ringa sigh skulle kunna skicka och beqvämma, att
Påfven i Rom Clemens den 10:e, som Kongl. Maij:t häfver
låtit bemälte trenne Rijkzens Ständers fullmächtige uthskått
vetta, häfver af denne konungarijketz Påhlens stora
olägenheet och dhen inbördes oreda och oenigheet, som
Europa nu sväfvar uthi, taget tillfälle genom Hennes
Maij :tz här äfven vistandes extraordinarie afskickade,
Marquis de L’Monte, Hans Kongl. Maij:t att optäckia
låta, det han häfver måst vända sine tankar framför
alla andra in på Kongl. Maijrt och detta rijket, såsom af
hvilket ett stoort och anseenligit bijståndli skulle kunna
göras icke allenast till Påhlens förlossningh uhr den
svårheet, som det är stadt uthi, men och till Kongl. Maij:tz
och rijksens egne ther inmoth och vedh Östersiön angräntzande
länders försvar och trygheet, och förtenskull
hijt öfversändt ett bref? till Kongl. Maijrt, therigenom
Hans Kongl. Maijrt om desse sine fattade gode tanckar
att försäkra, hvilket Hennes Maijrtz afskickade fuller
häfver erbudit sigh in originali att öfverlefverera, om
han allenast blefve förvissat, att thet emottages och besvarat
blifva kunde; — så kunna lijkväll Rijkzens Ständers
fullmechtige uthskått af Ridderskapet och Adelen
icke annorledes, än Kongl. Maijrt sielf thet höghvijsligen
giordt häfver, hålla betänckeligit, att Kongl. Maijrt inlåter
sigh i een sådan correspondence medh Påfven, så för ogiörligheten
skull till att beqvämbligen theröfver pläga medh
honom skrifftväxlingh i anseende alf titulaturen, som förnembligast
och derföre att een mächta stoor vahrsamheet
behöfves att uthi verldzligh måtto giöra sigh af een sådan
herres consilier dehlachtigh, som sigh häfver opkastat till
att styra både dhet andeliga och verldzliga svärdet, och
ther han skulle få något inträde i längden af tijden, sedan
under ett färgat skeen torde sökia rådrum och tillfälle
sin gifft uthi sielfva religionen än thertill medh att insmyga.
Ifrån hvilkens gemenskap Grudz helige ordh alle
rättsinnige christne allvarligen varnar och afråder, efftersom
man icke allenast bör taga sigh till vahra för dhet,
som i sigh sielf ondt är, uthan och för thet, som synes
ondt och orådhsampt vara, och theruthinnan aldrigh tillfyllest
försichtigheet brukas kan, så att härvedh hvarken
andre Konungars af the protesterande eller och Konung
412
1672.
Carls den 9:des, höglofligst i åminnelse, exempel och effterdöme
i consideration komma kan, men Rijkzens Stenders
fullmäclitige nthskåt af Ridderskapet och Adelen skulle
fast heldre stanna i dhen oförgrijpelige meningh och på
theres egen, så och theras medbröders vägnar af detta
ståndet, allerunderdånigst inråda, att Kongl. Maij:t ville
låta sigh i nåder behaga häruthinnan att träda in på
then medelvägen, som Hennes Maijrtz Drottningh Christinas
extraordinarie afskiekade föreslår, och förmedelst
Hennes Maij:tz det samma ährendet angående ankomne
breffs besvarande Påfvens giorde förslagh således menagera,
som H:s Kongl. Maij:t högförsichteligen kan pröfva det
lända till des egen och rijkzens heeder och goda beståndh,
efftersom och Hans Kongl. Maij:t sielf samma förslagh
allernådigst gillat och approberat häfver, hållandes doch
icke orådeligit, att sedan rijket för all tingh oppå andre
högst nödvändige orter är försatt uthi dhen författningh,
som till des säkerheet bäst tiena och effter möijeligheet
tillväga bringas kan, Kongl. Maij:t då, sedan man häfver
afsedt, huruledes andre angräntzande potentater och princer
sigh härvedh anskicka vela, om rijkzens kraffter och
förmågo thet kan tåhla, nådigst täckes vara omtänckt,
huru och på hvadh sätt det Polniske oväsendet jernvall
kan vara att afhielpa, eller åthminstonne all therifrå
befarande onda, så vijda den Aldrahögste vill förläna nådh
och styrkio till, att förekomma.
II.
Näst detta påminna sigh Ridderskapets och Adelens
fullmächtige uthskått behörligen hvadh på nästförflutne
tvenne Rijkzdagar om lagens revision och kyrckieordningens
fullbordan är slutet och förafskedat vordet, och
såsom Hans Kongl. Maij:t nu häfver låtit opvijsa för
them hvadh effter Kongl. Maij:tz allernådigste förordningh
uthi det förra sedermehra är blefvet utharbetat, så väll
som och dhe tvenne uthkast, som för een tijdh sedan äre
förfärdigade öfver dhet andre, hvilket alt både för sin
vichtigheet och vidlyfftigheet skull vedh närvarande tijdh
icke kan hinnas med dhen frucht och fullkornmenheet att
examineras, som des värde uthkräfver, så linner Rijkzens
Bilagor.
413
Ständers fullmächtige uthskåt af Ridderskapet och Adelen
på sin egen och dheras medhbröders vägnar nödigt att
af theras medell thertill visse personer uthsee och deputera,
som här i staden och i nägden härhoos theras hemvist
hafva, hvilka på Kongl. M:tz allernådigste behagh och
gottfinnande medh mindre besvärligheet kunna sammanträda
och hvadh af lagen upsatt är till ett noga genomseende
för sigh taga, så att the vedh nästa mothe till
Kongl. Maij:tz och Ständernes approbation theras tanckar
theröfver, och huru the thet befunnet hafva, vederbörligen
må kunna berätta och relatera. Dervedh någre af Ridderskapets
och Adelens fullmächtige uthskått äre komne på
det underdånigste förslagh, att icke otienligit skulle vara,
såsom the och Kongl. Maij:t i diupeste underdånigheet hemställa,
till att låta dhen revision af lagen, som genom
någre Rijkzens Ständers deputerade uthi allerhögstbemälte
Konungh Carls den 9:des tijdh på det nu sedvanlige vårt
Svenske tungomåhl i pennan fattat är, jemväll medh ett
omak reviderat blifva, på det att sedan framdeles anten
någon nogare och fullkombligare uthtålkningh på the
gamble orden ther uhr hemptas, eller och hela texten uthi
een särskildt column jempte then andre nu utharbetade
lagen eller och uthi een särdeles format må på trycket
uthkomma. Men dhe tvenne uthkast af kyrckieordningen
belangande, medan dhe icke ännu skole vara quoad capita
ordenteligen sammandragne, så synes Rijkzens Ständers
fullmächtige uthskått af Ridderskapet och Adelen oförgrijpeligen
bäst vara, att thet först skeer af visse personer,
som thertill kunna blifva af Prästerskapet förordnade, lijkväll
så, att när thet är giordt, måge sedan någre af alle
frenne Rijkzens Ständer, som the ochså thertill nu att
deputera ämbna, lijka som medh lagens genomseende förfares,
detta arbete ochså till behörigt skärskodande företaga.
Doch äre Ridderskapets och Adelens fullmächtige
uthskått på sine och theres medbröders vägnar theruthi
öfvereens komne, att uthi begge förrättningar den method
i acht tages, som på förbemälte bägge Rijkzdagar tillförenne
enkälleligen för godh erkänd och belefvat är, nembligen
att dhen gamble texten af lagen och kyrckieordningen
blifver aldeles orubbat och oförandrat, uthi groof styhl
prentat och författat, och att additamentet och tillökningen
414
1672.
af revision och uthtydningh på dhe gamble ordh, medh
hvadh mehra som thertill komma kan, opföres therhoos i
grannare styhl, åthskildnaden ther medh desto egentligare
till att förklara.
III.
Sidst öfver dhet scriptum, som för een tijdh sedan
uthi anseende till religionsfriden och någre uthi religionen
anstötelige frågor af sahl. D. Odelio på befallningh af
begynnelsen är opsatt, men sedan af Professore Benzelio
är continuerat och fullbordat blefvet, hafva Rijkzens Ständers
fullmächtige uthskått af Ridderskapet och Adelen
förmeent icke orimligit vara, att till föllie af Kongl. M:tz
allernådigste befallningh jernvall någre af alle tree Ständer
committeras måtte, som thet medh beqvämbligheet genomläsa
och alt bättre theruthi nagelfahra kunde, så att thet
sedan, efftersom scriptum i sigh sielfft kan tienligit befunnit
varda, må kunna uthgå och publicerat blifva, antingen
för ett publico ecclesise n östr te scripto, eller som
ett annat af een lärd man härkommet arbete authoritate
publica sampt privilegio att stadfästas.
Detta är således hvadh Rijkzens Ständers fullmächtige
uthskått af Ridderskapet och Adelen hafva kunnat på
theras egne och theras medhbröders vägnar i företalde
moment och puncter Hans Kongl. Maij:t till ett vällment
underdånigst svar föredraga låta uthi den visse tillförsicht,
såsom the och underdånigst therom bedia, att thet medh
konglig ynnest och benägenheet må blifva förmärckt och
optaget, varandes och förblifvandes the in i dheras dödstundh
Eders
Kongl. Maij:tz
Uppå samptlige Ridderskapetz och
Adelens fullmyndige uthskottz1 vägnar
Aldra underdånigaste, hörsamste och
troplichtigaste tiänare och undersåthare
Gustaf Oxenstiern,
p. t. Landtmarskalk.
1 Orden fullmyndige uthskottz äro i originalet uteslutna.
Bilagor.
415
Bil. 16.i
Rådets och Adelns supplik angående konfirmation af
privilegierna.
Stormechtigste Konungh, allernådigste Herre.
Emedan vij nu mehra effter Gudz den aldrahögstes
nådige skickelse hafva dhen tijden öfverlefvat, att Eders
Kongl. Maij :t varder innan fåå dagar trädandes uppå sin
konungzlige throon, ther sitt arfrijkes regering och styrelse
sig sielf att åtaga och förestå, hvarföre äre vij
iblandh andre Eders Kongl. Maijrtz trogne Ständer och
undersåthere på det högsta föranlåtne att in för Eders
Kongl. M:t underdånigst betyga den innerliga frögdh och
hugnadt, som vij för dhen orsaken skull fattat hafva, att
see Eders Kongl. Maij:t, med så christelige och höga
konglige dygder och gåfvor beprydd, kunna verdeligen
upfylla det rum, som månge af Eders Kongl. Maij:tz förfäder,
Sveriges Konungar, till sitt odödelige låf och beröm
tillförende beklädt hafva, ominerandes oss och heela vårt
kjära] fäderneslandh ther af all dhen vallgång och lycksahligheet,
som af ett christeligit, ordentligit, mildt och
rättrådigt regemente någonsin kan stå att förvänta, men
hafvandes serdeles för vårt ståndh dhen underdånigste,
trogne och säkre tillförsichten till Eders Kongl. Maij:tz
höga ynnest och benägenheet, att Eders Kongl. Maij:t
icke mindre än samma thess konungzlige förfäder berörde
vårt ståndh med dess clementz och nåde omfattar och ved
detta tillfälle, ther Eders Kongl. M:t alle Rijkzens Stender
theras vällfågne rätt, frijheeter och privilegier försäkrar,
låter sig allernådigst behaga jembväll i synnerheet confirmera
och stadfästa dhe immuniteter och privilegier, som
Ridderskapet och Adelen af framfarne Konungar nådigst
gifne äre och vij sedan förmedelst konungzlige confirma
-
1 Prot. sid. 243, 245, 273. — Koncept med följande påskrift: Lefvererades
tillbakas igen åth Rijkz-Senatcn den 9 Decembria 1672 effter middag
genom ett uthskat. — Jämfördt med originalet i Riksarkivet.
416
1672.
tioner hvar effter annan, enkannerligen Eders Kongl. Maij:tz
Herr faders, christeligst och glorvyrdigst i åminnelse, af
dato den 23 Decembris anno 1654 åthniutit håfve; ther om
Eders Kongl. Maij:t vij uti dinpeste underdånigheet bedie
och ålijte med dhen visse förtröstning, att Eders Kongl.
Maij:t, hafvandes så mån ge och märkelige exempel för sig
af högstbemälte thess antecessorer, hvilka altidh hafva
satt een stoor dehl af dheras och rijkzens styrkia uti vårt
ståndz rättmätige conservation, lärer oss med lijka mildheet
allernådigst ansee, effter som och vij af Ridderskapet
och Adelen, som denne tijden under Eders Kongl. M:tz
höglåflige regemente lefve, intet skole gifva någrom af
dhe framledne effter uti dhen underdånigste trooheet, tienst
och hörsamheet, med hvilken Eders Kongl. Maij:t vij äre
förbundne, uthan häller på det högsta oss vinläggia, om
möijeligit voro, dem att öfverträffa, hafva till Eders Kongl.
Maij:tz tienst och för vårt k[ära] fäderneslandz vallfärd
lijf och annat ospardt, så och uti ingen dehl låta fehla
dhen huldskap, troskap och manskap, som Eders Kongl.
Maij :t vij effter vår underdånigste plicht skyldige ähre,
hvarigenom vij icke allenast måge kunna förlängia Eders
Kongl. Maij:tz höga nåde emot oss och väre efterkommande,
utan och för hela verlden vijsa, med hvad fult
alfvar vij åhre och in till vår dödstund oföranderligen
förblifva
Eders Kongl. Maijrtz
Allerunderdånigste, trogne och hörsammeste
undersåthare och tiänare
Samptlige Rijkzens Rådh,
Ridderskap och Adell.
Bilagor.
417
Bil. 17.1
Adelns i Skåne, Halland, Blekinge och Bolms län supplik
angående konfirmation af privilegierna.
Stormechtigste Konungh, allernådigste Herre.
Yidh dhet att Eders Kongl. Maij:tz trogne män och
undersåtere af Sveriges rijkes Ridderskap och Adell sigh
jempte alle rijksens inbyggiare tilbörligen infinna, icke
allenast på den eene sijdan at gratulera sigh öfver denne
lyckelige och hugnelige tijden, hvilken förmedelst Eders
Kongl. Maij:tz närvarande lyckelige tilträde till dess arfrijkes
regeringh utlii sielfve gierningen fulbordar, styrker
och stadfäster uthi dhem dhen förnöijelssen, som dhe hijt
intill allenast uthi hoppet hafva åthnutit, uthan och på
den andre sijdan vidh ett sådant tilfälle i diupaste underdånigheet
at ansökia Eders Kongl. Maij:t om een nådigh
confirmation uthöfver deres välfångne privilegier; så kunne
icke heller Ridderskapet och Adelen af dhe nyacqvirerade
provincierne Skåne, Halland, Blekingh och Båhuuss lähn
uthe blifva, medh mindre dhe jempte sine medbroder sigh
för Eders Kongl. Maij:tz thron medh vederbörligh devotion
nedkasta skole, till at först betyga deras hiertans hugnadt,
dhen dhe dher öfver håfve fattat, at dhe see Eders
Kongl. Maij:t, deras allernådigste Herre och Konungh,
genom Gudz nådh och välsignelse vara kommen till den
ålder och tilväxt så väl uthi förståndh och fleere kongelige
dygder, som kropsens styrkia och en ädell tapperheet, at
hvar redeligh patriot nu mehr kan giöra sigh der af försäkrat
om samptelige fäderneslandetz tilstundande lycka
1 Prot. sid. 244, 273. — Koncept med påskrift: Öfvcrgafz till RijkzSenaten
den 9 Decembris 1672 effter middagen. — Jiimfördt med originalet i
Riksarkivet.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot., XI. 1612. 27
418
1672.
och välståndh under Eders Kongl. Maij:tz christelige och
rätvijse regemente, hvilken deras glädie dhe och billigt
medh almänne acclamationer och lyckönskningar bestyrkia
och exprimera. — Dernäst sätter sigh och Ridderskapet
och Adelen af bemälte provincier för ögonen, huruledes
dhe i krafft af pacterne emellan chronan Sverige och
Dannemark, förmedelst hvilke dhe hafva den lyckan at
vara Eders Kongl. Maij:tz undersåtere, hijt intill hafva
åthnutit deres vanlige lagh, rätt och privilegier; hvarföre
dhe och medh störste längtan hafva åstundat dhenne närvarande
frögdefulle dagen, dersom Eders Kongl. Maij:t
såssom sin loflige och glorvördigste Herr faders värdige
successor sätter sigh uppå dess kongelige stool, på dhet
dhe så myckit bättre tillfälle måge hafva af dess medfödde
konglige nådh och mildheet at kunna erhålla een nådigh
försäkringh och confirmation uppå bemälte dheres
privilegier, rätt och frijheter.
Och såssom dhet förnembligast lärer lända till Eders
Kongl. Maij:tz och fädemeslandsens styrkia, heder och
nytta, at desse provincier förmedelst erhållande af deras
uthaf ålder nyttjade statuter och loflige brunk, hvilke i
månge stycker effter ländernes särskilte natur och egenskap
äre lämpade till dess cultur, blifva till Eders Kongl.
Maij:tz tienst conserverade uthi ett stadigt och jemngott
välståndh, altså framkommer Ridderskapet och Adelen af
offvanbemälte provincier medh en så myckit säkrare underdånigh
tilförsicht, underdånigst bediandes Eders Kongl.
Maij:t täcktes i nåder bekreffta och stadfästa dem deres
välfångne lagh, recesser och kyrkieordinantzie sampt privilegier
och immuniteter, såssom Eders Kongl. Maij:tz
sal. Herr fader, glorvördigst ihugkommelse, allernådigst
ved pacta confirmeret haffver, så at dhe således genom
roligit nyttiande af samme uhrgamble frij- och rättigheter
värkeligen måge pröfva fruchten af deres hijt intill conserverade
hopp och försäkringh om Eders Kongl. Maij:tz
medfödde konglige nådhe och ynnest, af hvilken dhe som
fulkombligen incorporerade medlemmar af Rijksens Ridderskap
och Adell hädan effter vidh alle tilfällen förtro sigh
medh så myckit större skiel at kunna giöras deelachtige,
som dhe i ingen måtta tänkia till at cedera välbemälte
dheres medhbröder uthi stadigh troheet, ifver och nijt
Bilagor.
419
uti befordrande af Eders Kongl. Maij :tz trogne tienst, effter -  som dhe och till föllie af deres underdånigste trohetz
plicht altidh skole finnas vederreeda dher uthi at upsättia
och ospardt hålla så väl lijf som godz och förmåga, såssom
Eders Kongl. Maij :tz
Allerunderdånigste, trogne och
hörsameste undersåthare och tiänare
Ridderskapet och Adelen i
Skåne, Hallandh, Bleekingh
och Bohuus lähn.
Bil. 18.'
Memorial angående then hielp af manskap,
som Kongl. Maij:t till landtregementernes förstärckningh
i dhen 3 puncten af dess allernådigste
proposition till samptl. Rijkzens Ständer
häfver begiärt.
1. Emedan så väl tijderne dhet fodra, som sielfve
regementerne till footh nödvändigt betarfva någon anseenligh
förstärckning, och här i vårt k[äre] fäderneslandh
altijdh häfver varit vahnligit, att een sådan förstärkningh
är skedd förmedelst uthskrifningar, fördenskull förmodar
K. M:t, att Rijksens Ständer icke draga sigh undan till
att i så måtto komma K. M:t till undsättningh, icke alleenast
medh tree uthskrifningar på dhe tree fölliande åhren
1673, 1674 och 1675, uthan och i synnerheet bevilliandes
att dhen förste af bemälte tree uthskrifningar må skee
1 Prot. sid. 274. — Original med påskrift: Prses. den 10 Dec.
420
1672.
effter mantahlet, på dhet hoon dess mehr kunde förslå
till ersättning af then brist för tijden finnes.
2. Såsom K. M:t förspörjer, att eendeels hoos Ridder -  skapet och Adelen skole någre missbruuk vara inrijtade,
enkannerligen l:mo att hemman under säterijs frijheet
försvaras, som dock af dhen beskaffenheet medh byggningh,
afvell och brunk inthet äre, att dhe medh skääl böre therunder
förstås; 2:do att råå- och rörsfrijheeten i lijka måtto
af mången vijdare extenderas än ther kan vara rätt till;
3:tio att månge hemman frijkallas under prsetext af Adelens
betiäntes hemman, hvilcke lijkväl effter privilegierne
icke böra eller kunna frijkallas; 4:to att rättigheeten till
att erholla försvarskarlar vidt öfver dess intention extenderas;
och 5:to att torp, som deels äre, deels böre vara
skattlagde, angifvas och hollas för oskattlagde etc. Så
emedan K. M:t gärna på thess sijda conserverar Ridderskapet
och Adelen vidh dess välfångne privilegier, medh
(o: men) dheremooth förmodar, att Ridderskapet och Adelen
på sin sijda icke skola villia under hvarjehanda prsetext
undandraga K. M:t och Chronan någon thess rättigheet
öfver dhet, som i privilegierne eller andre stadgar och
ordningar them kan vara effterlåtit; ty drager K. M:t
till dhem samptl. dhet nådige förtroende, att dhe sådane
missbruuk sielfve rätta och afskaffa, efftersom K. M:t och
medh dhet foderligaste ärnar sin befallning låta afgå, att
thereffter noga må inqvireras, allenast att bemälte missbruuk
nu vidh bevillningen af dhe begiärte uthskrifningar
måge blifva förekomne och rättade.
3. Aldenstundh dhet altijdh häfver varit sedvahnligit,
dhet Pastores och Häradzhöfdingarne hafva vidh uthskrifningar
verificerat mantahlslängderne och för dess richtigheet
svarat, men nu förnimmes det månge skole villia
draga sigh undan dherifrån, ty finner K. M:t nödigt dhetta
å nyo att påminna, på dhet sådant må vidh dhe tillstundande
uthskrifningar ofehlbart i ackt tagas.
4. Sist begärer och K. M:t allernådigst af dess trogne
undersåthare, som under båtzmanshollet sortera, att dhe,
i fall rijket skulle råka uthi något krigli, till fördubblingen
bevillia och samtyckia ville, hvilcken fördubbling K. M:t
lijkväl icke vill bruka eller nyttia uthan på dhe händelsser.
att dhet skulle omträngia.
Bilagor.
421
Till visso är detta effter Hans K. M:tz allernådigste
befallning och rinder dhess Kongl, secret uthfärdat, som
skedde Stockholm den 9 Decembris anno 1672.
(L. S.)
Ad mandatum S. R. Maj:tis
Jahan P. Oliwekrans.
Bil. 19.1
Extract af Prästerskapetz allmänne besvärspuncter.
9.
Kongl. M:t är på åthskillige Rijkzdagar i underdånigheet
föredragit, huru körkiotijonden åhrligen förminskas,
icke alleenast af andre tillfällen, uthan och myckit dheraf,
att många nye sätherijen uprättas, och åthskillige hemman,
af hvilcka tijonden plägar uthgiöras, varde till ladugårdar
lagde och dhermedh forsvaras under sätherijen,
oaktat att dhe dherifrån fierran belägne äre. Thesslijkes
varda och sombligastädes hemman afhyste och åkermarken
lagdh i äng, gröda och betes valdh, hvaraf dhe, som vidh
scholor, gymnasier och academier tiena, jemväl hosspitaler,
Biskopar, körkioprester och andra, som sitt underhåld af
präste- och chronotijonden hafva skole, lijda stoor brist
och skada.
14.
Kongl. M:t påminner Prästerskapet i underdånigheet
dhen nådige försäkringh fordom höglofl. i åminnelsse sahl.
Konungar Rijkzens Ständer, och altså dheriblandh Prästerskapet,
gifvit hafva, att dhe vidh Sveriges lagh må säkert
handhafde blifva, hvaremooth förnimmes, dhet somblige
taga sigh nu före att drifva dhet skäl, [att] dhen som på
ett skattehemman häfver af K. M:t räntan eller uthlagorne
1 Påskrift: Proes. den 7 Deeemb. 1672. — På baksidan är antecknadt:
Resol[verades] på detta den 11 I)ec. — Jätnf. bil. 20.
422
1672.
bekommit, dben samme skall och framför alle andre berättigat
vara, om dhet kommer till sahlu, uthaf närmeste
bördesmän till att köpa, hvarigenom fattige prästmän,
som för sine hustrur och barn kunne få lägenheet något
lijtet skattehemman sigh genom kiöp af någon oskyldh
skattebonde medh hans tillbodh och samtyckio förskaffa,
blifva dbe dherifrån, särdeles uthi dhe landzändar dher
frälssemän boendes äre, heelt uthstängde, och egaren icke
får niuta dhen frijheet lagen honom gifver att sällia sin
egen jordh uthom bördessmän hvem han vill. Uthaf sådan
lagligh frijhetz förneekande fattige prästmän stoor olägenheet
och trångmåhl lijda, att dheras hustrur och fattige
faderlöse barn effter sine mäns och fäders dödh hafva
ingen annan uthvägh än sigh i andras huus intiggia och
sitt uppehelle uhr andras händer förskaffa, dher dhe elliest
på sine egne hemman kunde sigh uppeholla.
Bil. 20.'
Underdånigst svar uppå dhe älirender, som
Hans Kongl. Maij:t uti nådher häfver behagat
communicera Ridderskapet och Adellen uthur
Prästerskapetz allmenne besvärs 9 och 14 punct
angåendhe tijondhen och skatterättigheets inlössande.
Hans Kongl. Maij:t hembära Ridderskapet och Adellen
dheres underdånigste tacksäyielsse, för dhet Hans Kgl.
Maij :t häfver uti nådher behagadt communicera dhem hvadh
som Prästerskapet hafva uti deras allmänne besvärs 9 och
14:de punct sig öfver Ridderskapet och Adellen besvärat.
Såsom först att kiörckiotijondhen iblandh annat åhrligen
dher af mycket förminskas, att många nyie sätterijen uprättas,
och åthskillige hemman, af hvilcka tijondhen plägar
uthgiöras, varder till ladugårdher lagde och under sätterijen
försvaras, desslickest att somblige hemman blifver
aflyste och åckermarcken lagd i ängh och bettesvall, hvar
1 Original i Riksarkivet. — Jtinif. bil. 19.
Bilagor.
423
af dhe, som vidh schöler, gymnasierne och academier tiena,
jämbvähl hospitaler, Biskoppar och kiörkiopräster och
andre lijda stor brist och skadha. — Sedan besvära dhe
sigh och der öfver, att om någon utaf Ridderskapet och
Adellen häfver på ett skattehemman af Kongl. Maij:t
ränttan eller uthlagorne bekommit, att den samme skall
och framför alle andre berättigad vara, om dhet kommer till
sahlu, utan (o: utaf?) närmaste bördesman till att kiöpat,
hvarigenom fattige prästemän mycket förnähr skier, effter
dhet dher igenom förnekes dhem att kiöpa skattehemman
för sine hustrur och barnn, hvariest dhe effter dheres mäns
och fäders dödh sitt boo och hembvist hafva kundhe och
inthet vara tvungne att intiggia sigh uti andres huus,
ther dhe sig elliest på sine egne hemman uppehålla kunne.
Hvadh nu desse Prästerskapetz heggie besvär angår,
så vill Ridderskapet och Adellen hafva Prästeståndet försäckrat,
att dhe på alla sätt gierna villia låtta dem förspöria
dheras benägenheet; skulle och inttet ogierna deni
i detta fallet villfahra, men såsom dessa Prästerskapetz
ährender lööpa deels emot Ridderskapetz och Adellens
välfångne privilegier, dels och andre kongl, förundte resolutioner,
altså kan Ridderskapet och Adellen inttet samtyckia
till något sådant, som länder till att infringera
dem, uthan på dhet underdånigeste af Hans Kongl. Maij:t
bediandes, att Hans Kongl. Maij:t af hög konglig godheet
tächtes uti nådher conservera dhem vidh dee privilegier,
förmåner och resolutioner, hvar medh dhe så öfver desse
ährendher som månge andre benådadhe ähre. Emott sådan
konglig nådhe och ynnest förplichta dhe sigh att
lefva och döö
Hans Kongl. Maij:tz
Uppå samptlige Ridderskappetz och
Adelens vägnar
Aldra underdånigaste, hörsampste och
troplichtigaste tiänare och undersåthere
Gustaf Oxenstiern,
p. t. Landtmarskalk.
424
1672.
Bil. 21.»
Underdånigst och oförgripeliget svar öfver
dhe ährender, som Eders Kongl. Maij:tt häfver
uti nådher remitterat hijt till Eders Kongl.
Maij:tz trogne undersåthare af Ridderskapet och
Adelen uthur allmogens besvärs 4 punckt,
kiörckior och prästegårdz bygningh sampt vägars,
broars och skalls vidh macht hållandhe
angåendhe.
Såsom Ridderskapet och Adelen medh underdånigst
tacksamheet erkienna dhen nådhe Eders Kongl. Maij:tt
them häfver bevijst, i dett ofvanberörde någre allmogens
besvär och ährender them ähre communicerade, så kunna
dhe inttet annat än förmodha, som dhe och underdånigst
der om bedia, att effter allmogen säijer sigh inttet tahla
på den frijheet, som Ridderskapet och Adelen på dheras
sätterin tillkommer, att Eders Kongl. Maij:tt och aller -  nådigst täcktes handhafva dhem vidh den frijheeten på
deras sätterin, att dhe medh theras der underliggiandhe
oskattlagde torpare för ofvanbemälte kiörckie och prestegårdz
bygningh sampt vägars och broars medh skalls
vidh macht hållandhe aldeles befrijas, antingen sätterijt
af ägaren sielf beboes eller till helfften och af arendatorer
bruckas, ehvarest dee och ähre belägne, och antingen dhe
ähre nyss upbygdhe eller af ålder herkombne, så och om
månge bönder och torpare eller få och slätt inge der under
1 Jämf. bil. 9 samt prof. sid. 214—216, 218—220. — Original i Riksarkivet
med följande påskrift på baksidan: Anno 1672 insinuerat den 12 Decembria
och uplust in Senatu den 13 dito post meridpem]. — Bland bilagorna
till protokollet finnes ett koncept med många rättelser och påskriften: Det retta
conceptet. Detta koncept afviker emellertid betydligt från originalet.
Bilagor.
425
ähre, att sådanne sätterijn lijckavist i alla måtto lijka och
uthan åthskillnadh skattas och hållas. Men dher emoth
tycker Ridderskapet och Adelen skiäligt vara, att inttet
allenast alla frälsses böndher, så in- som uthom råå och
rör, tillicka medh alle skattlagde torpare och de hemman,
som besittias af Ridderskapet och Adelens fogdar och
andre betiente, sampt backestugur och inhysses fålck måge
och skolle hielpa till ofvan sagdhe arbete af kiörckiors
och prästegårdz bygningh — så vidha den inttet begieres
bättre och vidhlöfftigare än lagen dett vill och förmår —
så och broars och vägars röij ning och vidh macht hållandhe
inom dheras sochen sampt skalls bijvistandhe, uthan och
att alle andre, såsom präste, fogdhe och länssmäns hemman,
och hvadli nambn dhe elliest kunna hafva, undergå ofvanbemälte
arbette. Men i synnerheet inkommer Ridderskapet
och Adelen medh den underdånigste påminnelsse, att såsom
offta finnes, dett 4 å 6 och fleere manthal finnas på ett
skattehemman och dess föruthan torpare på dheras ägor,
att dhe effter manthalet måge hielpa till vägeröijningh
sampt broars, kiörckiors och prästegårdz bygningh, så och
att bijvista skallen; sedan dher hoss att ofrälsses män,
medh frelssefrijheet benådadhe, måtte offta nembde arbete
undergå; men serdeles att bruckz förvaltare, hvilcka genom
deras körsslor mest förderfva broar och vägar, måge för
sine brucks och hemmans andeler hiälpa till att hålla
broar och vägar vidh macht.
Yidh detta tillfället inkomma Ridderskapet och Adelen
uthur Skåne medh den underdånigeste böön och ödmiukeste
påminnelsse, att effter prästerne uti Skåne hafva altidh
sielfva hållit deras prästegårdar vidh macht, och att
kiörckian byggies och underhålles af kiörckiotijonden, att
derföre Eders Kongl. Maij:t uti nådher behagadhe ochså
her effter vidh samma gamble bruck och landsens sedhvana
dem allernådigst maintinera, så att dhe och alla
dheras bönder inttet blifva medh någon kiörcke och prästegårdz
bygningh belastadhe.
Detta ähr hvadh Ridderskapet och Adelen uti underdånigheet
hafva att svara uppå allmogens besvär öfver
kiörckie och prästegårdz bygnadhen sampt broars och
vägars medh skalls vidh macht hållandhe, på dett underdånigste
bediandes att Eders Kongl. Maij:t dett medh
426 1672.
dess höga gunst och konglige ynnest i nådher ansee
täcktes, förblifvandes
Eders Kongl. Maij:tz
Aldra underdånigaste, ödmiukaste
och troplichtigaste tienare och undersåtare
På samptlige Ridderskappetz
och Adelenss vägnar
Gustaf Oxenstierna
p. t. Lanthmarskalk.
Bil. 22.
A. De ofrälse ståndens supplik till Kongl. Maiy.t angående
1671 års gårdsrätt och privilegiernas konfirmation.1
Störmechtigste Konungh, allernådigste Herre.
Eders Kongl. Maij:t kunne Rijekssens Stenders, Prester -  skapetz, Borgerskapetz och gemene Allmogens fullmechtige
i diupeste underdånighet eij förholla, huru såsom dee hafva
förnummit, att een gårdzrätt eller hussdisciplin skall i
förledne åhr 1671 af trycket vara uthgången och till den
ända författat, att den för Ridderskapet och Adelen i deres
håf och husshollningar skulle blifva lika som een special
lagh och ordinantie. Nu oanset man gifver thedh gierna
effter, att der som stoore och folckrijke husholdh finnas,
där behöfves och väll een noga upsicht, att alle dee personer,
som der vistas, måge föra eett gudeligit, ährebart
och tuchtigt lefverne och jemväl medh skiälig aga måste
där till hollas, hvilket alle rättsinnige hussfäder åligger
att giöra, och derföre Ridderskapet och Adelen på deres
1 Prot. sid. 279, 280. — Original i Riksarkivet; en afskrift är bi lagd
protokollet.
Bilagor.
427
gårdar och i deres husshollningar icke kann eller böör
förvegras; lij kvist emedhan denne gårdzrätt är icke af
samptlige Rijketz Stender gillat och samtycht, uthan vedh
sidst förledne Rikzdagh åhr 1668 i underdånighet begiärat.
att upskiutas till een annan och beqvämligare tijdh, på
hvilcken Stenderne een så vichtigh saak bettre öfverleggia
kundhe, till Eders K. Maij:tz allernådigste behagh och hvart
och ett ståndz fromma och vällferdh, [och då] bemälte gårdzrätt
tillegnar Ridderskapet och Adelen i gemeen een slijk
rättighet, som tillförne uthom konglige och förstlige personer
och håff sig inthet häfver uthstrekt och uthan dess
synes lätteligen vilia föra medh sigh äventyrlige conseqventier
så väll i justitiens administration som kyrkiodisciplinens
öfning; — ty lender till Eders Kongl. Maij:t
ofvanbemälte Stenders underdånigste boön och begiäran,
dedt Eders Kongl. Maij:t allernådigst techtes icke allena
förbemälte gårdzrätt i förmågo af rijkssens fundamental
lagh och rättegångsordinantien afskaffa, uthan och i gemeen
för rikssens och kyrckiones rätt i vårt fädernesland
draga denn allernådigste, högvijse försorgh, att icke någons
eenskyltte jurisdiction måtte i lengden bringa dem uthur
sitt foorna och vahnlige skick och öfning.
Vij kunne och vedh detta tillfellet för vichtige orsaker
skuldh och uti anseende till Eders Kongl. Maij:tz konungsslige
rätt eij förbigå att giöra här medh een underdånig
påminnelsse och allerödmiukeligest bidia, att inthedt
ståndz privilegier måge vedh denne tijden blifva confirmerade,
förr ähnn Eders Kongl. Maij:t fåår tijdh och tillfelle
noga dem öfverleggia på dett sätt, som med Eders
Kongl. Maijrtz högheetz och hafvande konungsslige rättighetz
sampt Stendernes tilbörlige vällferdh kann vara eenligit
och lijkmätigt, hollandes vij uti underdånighet dedt
så före, att ingen medh skiäl öfver sådant drögssmål skall
finna sigh besvärat, efftersom och till denne underdånige
påminnelsen gifves oss anledning utaf Eders Kongl. Maij.tz
sal. och i åminnelsse glorvördigste Herr faders högst berömlige
exempel, som anno 1655 ville sigh hafva förbehollit
att inthet confirmera något ståndz privilegier, förr
ähnn dee öfversedde och öfverlagde blifva.
Hvileket medh dedt ofvanbemälte vij doch här eij
vidare ihughkomme, ähnn som Eders Kongl. Maij:tz höghet,
428
1072.
rijkssens rätt oell alles vares vällferdh dedt dicterar och
tordrar, underdån- och allerödmiukeligest bidiandes att
Eders Kongl. Maij:t denne vår trogne och välmentte påminnelsse
icke ville tillåta af någrom således uthtydas,
som skulle vij oss understå Eders Kongl. Maij:t något
att föreskrifva, hvarföre Grudh oss nådeligen bevare, uthan
såsom vij her medh inthet annat sökie, ähnn att Eders
Kongl. Maij:t och rijket måtte väll gåå, och hvar och een
vedh sin vederbörlige rätt, frijheeth och välstånd conserverat
och erhollen blifva, så bidie vij och, att Eders
Kongl. Maij:t sådant medh all konglig ynnest och nådhe
ville förmerckia och uptaga, förblifvandes vij inn till vår
yttersta dödzstundh
Eders Kongl. Maij:tz
Trooplichtigste undersåtare
Stockholm den 10 Samptlige Riksens tree Stenders,
Decemb. anno Presterskapetz, Borgerskapetz och gemene
1672. Allmogens vedh R.ikzdagen fullmechtighe.
B.1
Uppå Kongl. Maij:ttz allernådigst öfvergifne
befallningh af den 12 hujus angående gårdzrätten
ähr detta Prästerskapetz, Borgerskapetz
och Allmogens fullmächtiges underdånigste svar
och vällmeente betänckiande.
Såsom Eders K. M:tt allernådigst häfver behagat af
ofvanbeinälte dato genom Secreteraren Oliwekrantz låta
the tree Ständerss af Prästerskapet, Borgerskapet och
•Allmogen fullmächtige i nåder förnimma, huru såsom
Ers K. Mrtt allernådigst begärar, det bemälte Ständer
ville sigh specialius och i punctevijs uthlåta uthi det,
1 Original i Riksarkiret.
Bilagor.
429
sorn the hafva sig till att besvära öfver den uthgångne
gårdzrätten eller huusdisciplinen, på det att dess bättre
kunde blifva öfverlagdt och resolverat, altså Ers K. Mrttz
nådigste befallningh till underdånigste föllie kunna vij
icke annat än ytterligare yttra våre för detta här öfver
fattade tanckar, i så motto att där bemälte gårdzrätt
skulle hafva vini legis och icke allenast stanna inom en
skälig näpst och agha, den en huusbonde uthi sitt huushåld
öfver sine underhafvande med rätta höör och tillkommer,
utan ock streckas till dhee måhl och ährender,
som för detta altid vanligen pläga skiutas under rådstugu-
och tingsrätterne, så att ock the jämväll där
sammastädes uptagas, skärskådas, afdömas och exeqveras,
tå synes Sveriges fundamental lagh skee något mehn och
förfångh, särdeles Konungens eedh, som förmåår k[onungs]-  bfalken] cap. 4, art. 7 et 9, att Konungen skall Sveriges
lagh, the[n] som allmogen med god villie vedertaget häfver,
hålla, styrkia och väria, så att ingen olagh gånge öfver
rätt lagh, och att ingen ny lagh gifves allmogenom uthan
jaa och god villia thera fångnom. Item sårm[åla]-b[alken]
cap. 19: Nu slåår man legohion sitt, så att thet varder
[der] af lamt eller lytt, ligge thet i laga botum som annat
folk; näpser han thy skälika, vari ogilt. Jämväll ock
rättegångsordinantien, som art. 19 uthtryckeligen och klarligen
förbiuder Adelen att försvara eller frijkalla någon
sin tiänare undan rätten och tingz stämbno, ther på ock
kunglige försäkringar syffta, så väll the förre christelige
Konungars som ock Ers K. Mrttz egen allernådigste försäkringh
§ 8, som förvissa Riksens Ständer om, att the
sampt- och synnerligen skole hållas vid Sveriges lagh.
Såsom nu jurisdictionen genom mehrbemälte gårdzrätt icke
allenast drages ifrån domstolarna, utan ock häraden, som
etfter lagh böre niuta en deel af saakören och böterna, gåå
them således qvitt, sig icke till ringa afsaknadh, så mister
ock kyrkioordningen och dess disciplins öfningh sin vahnlige
krafft, ty tå Ridderskapet och Adelen fåå macht att
döma öfver kyrkiobrätt, såsom eeder, svordom, zabbatzbrått
etc., betages icke allenast kyrkian och församblingen sin
öfvelige rätt, uthan ock the bother, som på sådanne brått
ähre vane att falla till kyrkian eller andra pios usus,
blifva vederbörandom afhände; förtigandes icke heller thet,
430
1672.
att then vahnlige praxis torde härigenom stutza och falla
i så motto, att thar någon geenvördigh och hårdnackat
syndare fnnnes i herrhåfven, skulle han där af sökia tillfälle
att undandraga sig ifrån lydno och kyrkiones dom,
menandes sig icke någon annan rätt vara undergifven än
sin huusbondes och gårdzrättens allena. Eij heller kan
man i förmågo af Kungl, privilegier och stadgar sökia
adsistence och bijståndh hoos öfverheetennes embetz- och
befallningsmän, som them uthi tillbörlig ährende bunde
handen räckia och till en rättmätig execution på det, som
afdömdt ähr, förhielpa, alldenstund the villia sigh inthet
med Adelens tienare befatta.
Ähr altså detta en uthförligare deduction öfver thet
E:s K. M:tt vij uthi vår underdånige supplication hafva
insinuerat, underdån- och alldraödmiukeligast bediandes
E:s K. M:tt sådant med kunglig ynnest och nåde ville
förmärkia och uptaga, som vij ock där jämpte lefva i den
underdånigste tillförsicht, thet E:s K. M:tt drager then
allernådigste högvijse försorgh för rijksens och des undersåtares
vällfärdh, att hvart och ett ståndh, så högre som
lägre, måtte blifva vidh Sveriges lagh, och att denne
gårdzrätten såsom en ny lagh, then Ständerna icke hafva
samtycht eller samtyckia kunna, måtte effter dess underdånigste
förre begäran blifva uphäfven, så att justitien
effter riksens rätt må allena Kungl. M:tt tillbomma.
E. K. M:ttz
Troplichtigste undersåtare i döden
Samptl. Riksens Präster-, Borgerskaps
och gemene allmogens fullmächtige.
Bilagor.
431
Bil. 23.1
Adelns förklaring öfver de ofrälse ståndens supplik angående
1671 års gårdsrätt.
Stormechtigeste Konungh, allernådigste Herre.
Sedan Eders Kongl. Maij:t var till sitt rijke, vårt
k[äraj fäderneslandh, genom Gudz nåde född och hyllad,
hafva Eders Kongl. Maij:tz trogne undersåtere vij af
Rijkzens Ridderskap och Adell intet högre af samma den
högste Gudh åstundat och bedit, än att Eders Kongl.
Maij:t icke allenast måtte i alla christ- och konglige
dygder tillväxa, uthan och oss snart skijna den dagen,
på hvilken Eders Kongl. Maij:t kunde besittia sin stoore
Herr faders konglige thron och säthe, een regerande Konung
och Herre öfver Svea och Giöta rijke sampt des underliggiande
provincier. Glädie och oss af hiertat der öfver,
att samma tijd nu är förhanden, och vij af Ridderskapet
och Adelen icke mindre än andre Rijkzens Stender förmedelst
Eders Kongl. Maij:tz allernådigste försäkringzdeclaration
förtröstade på ett christeligit sampt Sveriges
lagh och väre privilegier vällgrundat regemente.
Enkannerligen hafva vij af Ridderskapet och Adelen
i desse dagar tagit ett merkeligit prob af Eders Kongl.
Maij:tz infödde mildheet och aldrigh nogsampt beprijslige
justiee emot vårt ståndh, i ty Eders Kongl. Maij:t häfver
nådigst behagat gifva icke allenast Rijkzens Senat part
af een supplique, som till Eders Kongl. Maij:t the trenne
Rijkzens Stenders ved närvarande Rijkzdagh fullmechtige
aff Prester-, Borgerskapet och gemene Allmogen äre in
1
Prot. sid. 280, 291. — Original med påskrift: Insinuerat till II. K. M:t
förmedelst ett uthsk&t ifrån Senaten och Rpdderskapet] och A[delen] den 17
Decemb. 1672. — I Riksarkivet finnas koncepter, delvis afvikande från originalet.
432
1672.
komne medh, uthan och nådigst tillåtit Rijkzens Senat
den samma med oss att communicera, hvarföre Eders Kongl.
Maij:t vij allerunderdånigst betacka och där hoos ödmiukeligst
bedie, det oss må varda effterlåtit oss deröfver förklara,
och att samma förklaring måtte med lijka nåde
blifva uptagen, som suppliquen aff kongl, mild- och rättrådigheet
är oss kundgiordt, effter som vij den till intet
ståndz prmjudice, uthan blått till vårt försvar och att
styrkia inbördes förtroende inför Eders Kongl. Maijitz
fötter deponere och Eders Kongl. Maij:tz allernådigste
omdöme här med ödmiukeligst underkasta.
Yälbemälte Rijkzens Stenders fullmechtige beröra i
sin supplique tvenne förnemblige ting: 1. Om den gårdzrätt,
som Eders Kongl. Maij:t häfver nästförledne åhr af
een serdeles nijt till att erhålla een rätt huusdisciplin,
väll för alle Eders Kongl. Maij:tz trogne undersåtheres,
men i synnerheet för Ridderskapetz och Adelens, såsom
dhe fålkerijkestes, huushåldning publicera låtit, förmenandes
dhen icke vara af samptelige Rijkzens Stender gillad,
uthan sustinerandes, såsom skulle samma gårdzrätt tillegna
Ridderskapet och Adelen alt för stoor rättigheet
och föra med sig äfventyrliga conseqvencer så väll i justitiens
administration som i kyrkiodisciplinens öfning, och
alt derföre begiärandes, han måtte blifva affskaffat. —
Sedan begiära the, att Eders Kongl. Maij:t intet ståndz
privilegier ville confirmera, för än Eders Kongl. Maij:t
får tijdh och tillfälle them noga ofverläggia, på det sätt
som medh Eders Kongl. Maijitz högheet och hafvande
konglige rättigheet sampt Stendernes tillbörlige vällfärdh
kan vara lijkmätigh, förmenandes sådant intet kunna
lända någon till besvär, emedan Eders Kongl. Maijitz
Herr fader, vår fordom allernådigste Konungh, glorvyrdigst
i åminnelse, anno 1655 icke skall hafva velat confirmera
något ståndz privilegier, förr än dhe voro öfversedde, med
mehra som samma supplique efftertenckeligen innehåller.
Nu, såsom vij nogsampt kunna befinna ingenting vara
nödigare och helsosammare Stender emellan än sämja,
eenigheet och gådt förståndh, altså hafva vij af Ridderskapet
och Adelen, intet mindre nu än på förra Rijkzdagar,
vinlagt oss på det högsta derom, huru endrächtigheet
och ett gådt förtroende oss och dhe andre Rijkzens
Bilagor.
433
Stender emellan såsom ledamöter i een kråpp och inbyggiare
i ett landh kunde vara erhållen, och att missförståndh och
ovillia, så och deraf flytande oreda [må] förtagen varda,
effter som vij taga (rudh till vittnes, oss intet annat
ögnemått hafva hafft än Eders Kongl. Maij:tz högheetz,
rijkzens rättz och vår egen sampt väre medstenders säker -  heetfz] och vällfärdz conservation; hafva och till att hugna
oss deröfver, att vij hafva bemött hvar andra med all
förtrolig communication och correspondence till Eders
Kongl. Maijitz och rijkzens tienst in till nu, tå vij ogiärna
förspöria, hvilket oss och kräncker af hiertat, det ofvan
bemälte Rijkzens tvenne Stender af Präster- och Bårgerskapet
hafva icke allenast uthan all föregången communication,
plägadt rådh eller betenckande med oss sine medstender
inlefvererat sine svar på Eders Kongl. Maijitz
proposition och deruti om godzens reduction, stoore gärden,
bygningz- och saltpetterhielpen, vårt stånd till praejudice
införfattat, uthan och dragit dhen meenlöösa gemene allmogen
med sigh till att underteckna och Eders Kongl.
Maij:t insinuera een sådan efftertenckelig och af fahrlig
consequence supplication.
Och att vij begynnelsen giöre af dhe heggie ährender,
som i dhe tvenne Ständers af Prester- och Bårgerskapetz
till Eders Kongl. Maij:t ingifne supplique äre begrepne,
nembligen hvadh dhe underdånigst ansökia angående Eders
Kongl. Maijitz publicerade stadga öfver huusdisciplinen
och sedan dheras begiäran om retardationen af confirmationen
på Stendernes privilegier, så ehuruväll det förra
icke ähr af så stort värde, att vij äfven skulle oss nu
högeligen beflijta med een vidlyfftig remonstration det
att vederleggia, kunna vij lell medh skiähl därtill svara,
att vij eij afsee, hvarij den lsesion består, som dhe förmena
igenom denne stadga skee så i justitiens administration
som kyrkiodisciplinen, och skulle önska, att dhe sig
däri specialere förklara ville; till des det demonstrerat
varder, vele vij förmoda och underdånigst bedia att niuta
Eders Kongl. Maijitz nådigste rättvijsa förordning till
goda, så att der medh ett christeligit, ordentligit och dygdigt
leffverne må blifva conserverat, jämbväll the vanartige
och odygdige med skiälig aga ansedde, hvilket så
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-protXI. 1672. 28
434
1672.
af nöden som i sig sielf berömligit vara, dhe andre stånden
icke neka, uthan bekenna måste. Skulle och något considerabelt
af dbem kunna påminnas, abre vij väll försäkrade,
der Eders Kongl. Maij:t det i nåder attenderar
och altså vij dare låter inrätta, som rättvijsan det äskar
och Eders Kongl. Maij:tz högheet det fordrar, att sedan
alle undersåtere det med vyrdnat erkenna och sig behaga
låta, icke det eena ståndet det andra missunnandes sådana
vilkor, som i sig sielf äre ingen uthan dem allenast, som
illa giöra och oförsvarligen sig comportera, svåre, helst
der och Eders Kongl. Maij:t väll enkannerligen rijkzens
Ridderskap och Adell, men dock lijkväll och andra redelige
huusfäder der medh häfver velat styrckia i dheras huusrättigheet,
skiälig fruchtan och vyrdnadh hoos tienstefolket,
som alt länder till att befordra ett skickeligit och
ordentligit lefverne, och ingen härigenom justitiens vederbörlige
administration, mindre någon kyrkiodisciplin varder
betagen, uthan fast mehra sådane casus ifrån gårdzrätten
där hänn anvijste, och allenast deras huusfolk och
tienare under een skiälig aga och disciplin tillhåller, hvilket
både Gudh är behageligit och tienstefolk nyttigt och nödigt.
Det är ingen, som nekar, att dhen lag, som alla angår,
af alla och bör vedertagas, men så kunne lell af
högste öfverheten ett eller annat stånd serdeles villkohr
och förmånner förunnas, hvilket alla forna tijder uthvist
hafva, af hög macht och konglig myndigheet, som icke
äfven strax underkastade vara kunna hvars och eens annars
approbation. Icke kunna vij oss heller påminna, att dhe
andre Stender emot sielfva stadgan och des intention,
men väll emot någre dess ved första uthkastet befindtlige
stycken hafva vijst något missnöije; i det öfrige skall
långt ifrån oss vara att begiära något vilkor, som androm
rättmäteligen till mehn länder.
Såssom vij nu icke böre vijdare i detta ährendet Eders
Kongl. Maij:t besvära, så vele vij önska att i lijka kortheet
kunna oss expediera i det öfriga, men finna det vara
mycket svårare, emedan fundamentet af hela vårt ståndz
vallfärd härigenom röres, som är confirmationen af väre
privilegier, och kunna vij icke neka, att öfvermåttan oss
surprennerar, det dhe tvenne stånden af Präster- och
Bår ger skap et begiära, det Eders Kongl. Maij:t ville än
Bilagor.
435
een tijdh dröija med confirmationen af privilegierne för
stånden i rijket. Hvadh orsaker dhe hafva kunna så att
önska angående dhe privilegier, som dhe hafva kunna, det
lembna vij till dheras egen omsorgh; men hvad Ridder -  skapet och Adelen angår, så vele vij förmoda, att dhe oss
i ingen måtto kunna prejudicera medh dhe sentimenter,
som dhe fatta kunna i dheras, men icke i vårt interesse.
Ku ehuruväll vij åter hålla oss aldeles therom försäkrade,
att denna intet kan vara samptelige dhe andra våra medstenders
sådan mening, så måste vij lijkväll presumera,
att någon häfver Stenderne inrådt att dermed taga tillfälle
att förandra Eders Kongl. Maij:tz ynnest emot Ridderskapet
och Adelen och hoos Eders Kongl. Maij:t oss
förhindra väre dyrt, ja med lijf och blod förvärfvade och
af framfarne Sveriges rijkes Konungar stadfästade privilegiers
confirmation, som dehls dheres skrifft indigeterar,
dehls och dheraf slutas kan, att ved sådane regementzförandringar,
och serdeles åhr 1650 och 1655, ähr samma
strängh icke utan ett fahrligit uthseende till oreeda och
confusion rördh vorden, men förmedels Gfudz nådige försyn
och vår allernådigste höga öfverheetz rättvijsa clemence
emot des trogne undersåthere af Ridderskapet och Adelen
sampt Rijkzens Senats trogne åthvarning jempte väre medbröders
tijdige bemötande härstäldt och stilladt blefven.
Dock kunna vij sådant icke Stenderne samptelig, uthan
någre fåå obetenckte personer imputera och tillskrifva,
effter som vij Rijkzens Stender i gemeen här till hålla
oskyldige. Ty det skulle elliest synas vara een stoor
förmätenheet eller obetencksamheet af een undersåthe
villja föreskrifva sin höga öfverheet och under konglig
frijheetz och rättigheetz nampn träda sin Konungz högheet
och rättigheet alt för när och det villia förhindra,
som öfverheten sine undersåthere och undersåtherne sin
laga öfverheet äre effter Konungens eedh och Sveriges
lag hvarannan förbundne, uthan vij draga det vissa förtroende
till samptlige desse tree Rijkzens Stender i gemeen,
att såssom vij intet vele vara them förhinderlige
uti theres lagfångne rättigheeter och privilegier, så skole
dhe icke heller missunna oss, att Eders Kongl. Maij:t
confirmerar och bekrefftar oss dhe våre effter forna Konungars,
enkannerligen Konung Gustavi den Stores, Drått
-
436
1672.
ning Christinas och sin högtährade Herr faders högstberömblige
exempel. Ty att det vill föregifvas, såsom
skulle Eders Kongl. Maij:tz Herr fader, glorvördigst i
åminnelse, hafva sigh förbehållit att icke confirmera något
ståndz privilegier, förr än dhe vore öfversedde, gifva vij
gerna effter och hafva orsak att med högsta beröm och
tackseijelse ihugkomma Hans Kongl. Maij:tz stoora ynnest
och nådige benägenheet emot vårt ståndh, som väre privilegier
noga häfver genomläset och åhr 1654 den 23
Decembris in forma solenni och så bundigt och väll, som
framfarne hans antecessorer thet giort hafva, häfver allernådigst
stadfäst och hekrefftat, som Hans Kongl. Maij :tz egna
konglige ordh och formalia sådant nogsampt uthtryckia;
och fördenskull draga vij icke det ringeste tvifvelsmåhi
uthan i dhen visse försäkran lefve, effter som vij och
derom allerunderdånigst bedia, att Eders Kongl. Maij:t
väre vällfångne privilegier nådigst confirmera täcktes,
kastandes dem i Eders Kongl. Maij:tz allernådigste sköte,
och oss försäkrandes, att dhe i ingen dehl kunna försvagas,
med mindre Eders Kongl. Maij:tz Herr faders och
andre framfarne Konungars handh tillijka meen lijder.
Anlangande det dhe tvenne Bijkzens Stenders fullmechtige
nu som för detta, nembligen anno 1650 och 1655,
tala om godzens reduction och derofvanuppå söka att
skilia oss vedh store giärden sampt bygningz- och saltpetterhielpen,
hafva vij oss öfver godzens reduction således
förklarat och förklara oss nu för Eders Kongl. Maij:t än
ytterligare, att vij vele blifva vedh reductionsstadgan
sampt rijkzdagzbeslutet, anno 1655 enhelleligen giorde,
väll förståendes effter ordeformen och des rätta genuine
förståndh, intet helder önskandes än att dhen ju förr ju
heller måtte bringas till een god endskap, och att Eders
Kongl. Maij:t sampt rijket måtte nåå den effect och understöd,
som därigenom är sökt och intenderat. Sedan draga
vij oss icke heller undan att på behörligit sätt under -  stödia Eders Kongl. Maij:tz och rijkzens tarfvor, håfve
det och icke mindre än andra Ständer i åtskillige krigztijder
påskijna låtit. Men såsom vij hafva emot cessionen
af tullfrijheten betingat oss stoora giärden, bygningz- och
saltpetterhielpen, och somblige det kiöpt af Cronan, så
hoppas vij och den oqvald för dhe andre Ständer få niuta,
Bilagor.
437
helst emedan forderligast i een särskilt skrifft fullkombligen
bevijsas skall, att hvarken dhe hafva fog till sådant
postulatum, mycket mindre det Eders Kongl. Maij:tz drexel
tilldrägeligit vara.
Yij skatta och onödigt oss vijdare med våra medstender
i disput uthlåta, väl vetandes sådant länder till
ringa Eders Kongl. Maij:tz tienst och vår inbördes upbyggelse,
uthan såsom the sigh beropa på theras påminnelse,
1650 och 1655 öfverlefvererat, så vele vij oss på
vårt svar och remonstration ödmiukeligest refererat hafva.
Och emedan vij beklageligast förspöria måste, att ved
sådane regementzförandringar offta låta sigh finna sådane
subjecta, som rijkzens roo och säkerheet, Eders Kongl.
Maij:tz gode hiertelagh emot sine trogne undersåtere och
Stenders inbördes goda förtroende turbera, afvända och
åthskillia sig ombeflita, vij och see, att ifrån Dråttning
Christin* tijdh denne elden häfver dålt sigh i askan,
hvarföre bedie Eders Kongl. Maij:t vij som trogne och
rättrådige undersåthere, Eders Kongl. Maij:t ville deri noga
inqvirera låta, hvem som bär olljan här till, och statuera
på dhem sådant exempel, så att andra må see dervedh
och een annan gång sky draga att turbera fäderneslandzens
och rijkzens allmenne roo och säkerheet, och att
oss måtte förunnas hoos oss sielfva inbördes det samma
att giöra. Yij contestere inför Gudit och Eders Kongl.
Maij:t, det vij detta sökia allena af een troplichtig zele
till Eders Kongl. Maij:tz och rijkzens tienst och till att
förknippa icke allenast oss inbördes, uthan och samptelige
Rijkzens Ständer med oss till all samdrächtigheet, kärleek
och gådt förtroende emellan oss, sampt trooskyldigh lydno
och hörsamheet emot Eders Kongl. Maij:t, icke villjandes
betaga något stånd dess förmohner, vyrdnadt, nähringh
eller rätt, som det kan vara befogat till, uthan blått och
allena där hän syfftandes, huru Eders Kongl. Maij:tz högheet,
rijkzens rätt, sampt hvars och eens ståndz vällfångne
privilegier måge conserverade och erhåldne varda, på det
att bådhe vij och vår posteritet måge orsak hafva att
hedia Gudh för Eders Kongl. Maij:tz höga Kongl, persohn
och des regementz prosperitet, med vyrdnat och ouphörligit
beröm beprij sandes des konglige nåde och rättvijsan, såsom
och med lijfjz] och blodz och all vår vällfärdz villigste up
-
438 1672.
offrande att påskijna låta vår underdånigste tacksamheet,
och huru vij äre med skyldig devotion
Allernådigste Konung och Herre
Eders Kongl. Maij :tz
Aldra underdånigaste och troplichtigaste
tiänare och undersåthare
Gustaf Oxenstiern,
p. t. Landtmarskalk.
På Brahernas, Grefvar
till Wisingzborg vengnar
Conrad E. Gyldenstierna.
Carl Otto Stenbock.
Carl L. Sparre.
Gabriel Tureson.
För Flemingarne aff Lijbelitz
Jacob Fleming.
Euert Horn.
Crisman Lillie.
Bengt Sparre.
Giöstaff Ribbingh Erichson. Erik Hårdh Johansån.
Jörgen Krabbe.
Hans Ramel.
Uthi Walkendorfs ställe
Christopher Gedde.
Knud Thott.
Christopher Gedde.
[I] Otthe Lindenovs stelle
Hans Ramel.
Bengt Gyllenankar.
Caril Johanson Siöblad.
Petrus Ulff Matth. fil.
Arvid Willman.
Johan Stålhanske.
Aarent Silfversparre.
Iahan Ekebla.
Claas Uggla Johansohn.
Melchior Falkenberg.
Nils Stakelberg.
Jacob Munck.
Gustaff Lodhe.
Johan Galle.
Gustaf Friderich von Schvalch.
Boo Kempensköldh.
W. J. Coyet.
J, Clöfwersköldh.
A. Strömsköldh.
Hindrick Wolfklodh
Mårten G. Lindehielm
Hans Wagner.
uthi hans ställe.
J. P. Lillienhoff.
Mårten G. Lindehielm.
Bilagor.
439
Bil. 24.1
Uppå Kongl. Maij:tz vår allernådigste Konungz
och Herres samptl. Rijkzens Ständer tillstälte
och öfverlefvererade proposition är Ridderskapetz
och Adelens sampt Krigzbefehletz underdånige
svar och oförgrijpelige betenckande.
Actum Stockholm den 14 Decembris anno 1672.
Eders Kongl. Maij:tz trogne undersåthere af Ridder -  skapet och Adelen sampt Krigzbefehlet hafva utaf Eders
Kongl. Maij:tz nådigste proposition i diupeste underdånig -  heet förnummit dhe höghvichtige orsaker, som hafva moverat
Eders Kongl. Maij:t att för denne gången sammankalla
Sveriges rijkes Stender till een allmän Rijkzdagh.
Och såsom Eders Kongl. Maij:t däruthi häfver förestält
des trogne undersåtere, mehrbemelte Ständer, trenne åthskillige
puncter att öfverväga, altså hafva Ridderskapet
och Adelen sampt Krigzbefehlet till hörsambst och underdånigst
föllie af Eders Kongl. Maijrtz nådigste villie bemälte
puncter uthi behörig deliberation taget, dhem med
all skyldigh plicht, troo och vördnadt emot Eders Kongl.
Maij:t och till rijkzens bästa öfverlagt och således dheras
oförgrijpelige underdånigste tanckar deröfver fattat, som
här effter föllier.
I.
Ridderskapet och Adelen sampt Krigzbefehlet kunna
ännu inthet uthan Mertaus commotion ihugkomma, att
dheras kjära] fäderneslandh Sveriges rijke med alle des
trogne inbyggiare för half trettonde åhr sedan är uthi
det beklageligste tillstånd försatt vordet, att dhen aldrahögste
Gudhén af des outhransakelige rådh och försyn
igenom den timmelige döden då häfver behagat hädankalla
och till sigh affordra fordom dhen stormechtigste
Konungh och Herre Hans Kongl. Maij:t Konungh Carl
1 Jämf. protokollet sid. 284. — Original i Riksarkivet; en afskrift är
bilagd protokollet.
440
1672.
Gustav, Eders Kongl. Maij:tz högtährade sahl. kjäre] Herr
fader, dheras allernådigste Konungh och Herre, glorvyrdigst
och christeligst i åminnelse, hvilket högstbeklagelige frånfälle
var på dhen tijden för rijket ett så mycket större
såår, som Eders Kongl. Maij:t var tå uthi des spädeste
åhr, och rijket med många och svåra krigh öfverlastadt, så
att dhen högstberömblige sahl. herren hädanrychtes, äfven
när Hans Kongl. Maij:t af alle des trogne undersåtere
som mäst åstundades både till Eders Kongl. Maijrtz högnödigste
education och upfostringh, som och för dhen fahra,
som vårt k[ära] fädernesland igenom dhe många fiendher
öfverhengde.
Nu ehuruväll alle Eders Kongl. Maij:tz trogne undersåtere
vore öfver des högståstundade Konungz dödelige
afgång mycket bedröfvade, så giorde the sigh lijkväll tå
straxt och uti sielfva sårgen den otvifvelachtige och tröstelige
försäkran att uthi Eders Kongl. Maij:tz höga persohn
linna med tijden igen, hvadh dhe igenom Hans sahl. Kongl.
Maij:tz aldrig tillfyllest beklagelige dödh hade förlorat,
hvilket håpp och förtröstan häfver alt sedan så mycket
starkare hoos Kidderskapet och Adelen sampt Krigzbefehlet
tilltagit, som the tijdh ifrån tijdh hafva med synnerligit
åthnöije sigh låtit berätta dhen höga och berömbliga omvårdnad
och otröttsamma flijt, som Hennes Kongl. Maij.t
Rijkzens Enckiedråttning tillijka medh dhe höge herrar
af then Kongl. Regeringen hafva an vändt till Eders Kongl.
Maij:tz höghprijslige upfostran och education. Ridderskapet
och Adelen medh sampt alle andre Eders Kongl. Maij:tz
undersåtere hafva och störste orsak att hembära dhen
högste Gudhén all innerlig och trogen tacksäijelse, derföre
att Hans gudommelige Maij:t icke allenast häfver uppehållit
Eders Kongl. Maij:tz höga Kongl, persohn uti alle
desse förledne åhren med god helsa och önskelig prosperitet,
uthan och låtit Eders Kongl. Maij:t uti gudzfruchtan
och alla konglige dygder så märkeligen tilltaga, att man
ögonskeenligen see kan, att dhen godhe Gudhén häfver
på begge sijdor varit tillstädes medh dhen välsignelse
och krafft, som till een så högh herres education och upfostring
ehrfordras.
Derhoos erkänna Ridderskapet och Adelen sampt
Krigzbefehlet med behörig ödmiukeste tacksamheet, att
Bilagor.
441
Hennes Kongl. Maij:t Rijkzens Enckiedråttningh så och
den öfrige höghlåflige Kongl. Regeringen och samptl.
Rijkzens Rådh regementet icke allenast uthi desse Eders
Kongl. Maij:tz omyndige åhrs förlåpp så berömmeligen,
väll sampt högh- och rättvisligen fört och förestådt hafva,
uthan och det samma nu Eders Kongl. Maij:t i trogne
liänder att öfverlefverera färdige äre, hafvandes jempte
Rijkzens Stender then omsårgh och åhuga, huru Eders
Kongl. Maij:tz högheet må vederbörligen i acht tagen,
och rijkzens och des trogne inbyggiares rätt i gemeen
så väll som hvart och ett ståndz särskilte frijheter erhåldne
och vijdare af Eders Kongl. Maij:tz christelige
och ordentlige regemente stadfäste och formerade blifva.
Och såsom Ridderskapet och Adelen sig skyldigst påminna,
att Eders Kongl. Maij:tz höghsahl. Herr fader medh alle
des efterkommande ächta manlige lijfzarfvingar är åhr
1650 af samptl. Rijkzens Stender för Sveriges rijkes Arffurste
enhelleligen förklarad vorden, så och att effter
Eders Kongl. Maij:tz sahl. Herr faders dödelige afgångh
uppå dhe tvenne Rijkzdagar, som åhr 1660 först i Giöteborg
och sedan här i Stockholm håldne äre, Eders Kongl.
Maij-t. till Rijkzens Konungh och Arffurste är ordentligen
hyllad och uptagen blefven, men i synnerheet att uppå
dhen sisthåldne Rijkzdagli anno 1668 af Rijkzens Stender
slutet och belefvat vordet, att the ved näste allmänne
mothe och sammankompst ville öfverläggia, uppå hvilken
tijdh Eders Kongl. Maij:t till följe af Rijkzens giorde
slunt och stadgar sampt andre Sveriges rijkes Kånungars
exempel detta Eders Kongl. Maijrtz arfrijkes regering
sielf anträda och uppå sigh taga kunde; altså hafva Ridderskapet
och Adelen det alt uti tilbörlig betrachtelse
tagit och finna fuller, att rijkzens besluut och stadgar
biuda och förmå, att een Konung bör uppfylla sine 18
a hr, förr än han inträder till halfva regementet, och intet
förr än han ähr sine 24 åhr kan emottaga hela rijketz
styrelse, men att Rijkzens Stender hafva lijkväll sedermera
af dheras hafvande rätt denne stadga limitterat, så
att enär Gudh häfver benådat theras Konung medh the
qvaliteter, som till een så svår bördas uthförande fordras,
tå hafva the thet, som uthi åhratalet fattades, för dheras
Konungz berömlige education och konglige qvaliteter, så
442
1672.
väll som för tijdernes necessitet skull, upfylt och honom
fullmyndigh giort heela Regeringen att antaga, hvilka
låflige exempel Rijkzens Ridderskap och Adell hafva funnit
skiälige vedh denne tijden att effterfölja, aldenstundh dhe
motiver nu komma i consideration, som tillförende är
vordet reflecterat uppå, serdeles effter dhen aldrahögste
(xudh häfver behagat Eders Kongl. Maijrtz höga persohn,
åhr och ålder genom förstånd och skickeligheet således
maturera och med dhe höge dygder och qvaliteter begåfva,
som dhen konglige myndigheeten tarfvar och kräfver, så
att Ridderskapet och Adelen icke behöfva något uti Eders
Kongl. Maij:tz åhr åstunda, utan med een samhelleligh
och enigh länchtan önska och underdånigst begiära att
see, det Eders Kongl. Maij:t uti des högtährade förfäders
stohl och säthe nu på dhenne Rijkzdagh till ett fullkombligit
regemente sättias och bekrelftas måtte, önskandes
dher hoos af ett troget och underdånigt hierta, att Eders
Kongl. Maij:t må af högden bevepnas medh vijsdomsens,
försichtighetenes och Herrans fruchtans anda, medh mood
och kraffter detta Eders Kongl. Maij:tz vidtberömbde
konungarijke så att förestå och regera, att Eders Kongl.
Maij:t icke allenast må till alt kongligt beröm blifva lijk
des förfäder och serdeles Eders Kongl. Maij:tz sahl. k[äre]
Herr fadher, uthan och dem alla med dygdh och lycka
vijda öfvergå. Och såsom thet altid häfver varit bruke -  ligit och lagh lijkmätigt, att Sveriges rijkes Konungar
ved theras inträdande i regementet hafva försäkrat sine
trogne undersåtare och Rijkzens Stender om sin christelige,
rättrådige och dygdefulle regeringh, så och rijkzens rätt
och hvart och ett ståndz vällfågne frijheter och privilegier,
det och Eders Kongl. Maij:t nådigst häfver behagat
uthi des proposition att gifva Rijkzens Stender een förtröstan
om, altså hålla Ridderskapet och Adelen sigh aller -  underdånigst där om förvissade och tvide ingalunda, att
Eders Kongl. Maij:t effter des elskelige och sahl. k[äre]
Herr faders, så och andre forna Sveriges christelige
Konungars högprijslige exempel äfven så uthi nåder varder
behagandes att försee Rijkzens Stender medh des konglige
försäkringh om alt det, som högstbemälte förra Sveriges
Konungar Rijkzens Ständer försäkrat hafva, men enkannerligen
Rijkzens Ridderskap och Adell vedh dheras privi
-
Bilagor.
443
legiér, förmåner och rättigheeter, och them snarare föröka
än förminska.
Effter nu Ridderskapet och Adelen sig visse giöra
om samma Eders Kongl. Maij:tz nådige försäkringh, hvarföre
antager, ehrkenner och bekenner Ridderskapet och
Adelen sampt Krigzbefehlet här medh Eders Kongl. Maij:t
för theras och Sveriges rijkes sampt des underliggiande
provinciers fullmyndige regerande Konung och låfve och
tillsäije, att the vele vara och blifva Eders Kongl. Maij:t
hulde, trogne och rättrådige, Eders Kongl. Maij: t och
rijkzens gagn och bästa altidh sökia, all des skada i tijdh
gifva tillkenna och effter yttersta förmågo hielpa att afväria,
Eders Kongl. Maij:t och rijkzens tienst medh skyldigh
oförtrutenheet befordra, så och budh och befaldning
stånda i alla ty förs var ligit ähr för G-udh och maiuiom,
Eders Kongl. Maij:t att biuda och dem att effterkomma.
allan rätt hållandom, Eders Kongl. Maij:tz och theras, som
trogne män och undersåthere ägnar och bör, och dhe medh
lag och skiähl theras Konung plichtige äre, det dhe och
ytterligare på Eders Kongl. Maij:tz lyckelige croning med
lijflig eedh effter lagh och sedvana ville och skole sig till
förplichta.
II.
Dernäst hugna sig Ridderskapet och Adelen sampt
Krigzbefehlet hierteligen theröfver, att the i sielfva värket
befinna och för ögonen see, att then aldrahögste Gudh sä
mildeligen häfver täcktz vällsigna alle Eders Kongl.
Maij:tz af Rijkzens Ständer ved det ena möthet effter
det andra uti Eders Kongl. Maij:tz minorennitet underdånigst
tillstyrkte rådslagh och christelige förrättningar,
alt ifrå thet freden för 12 åhr sedan med alle rijkzens
nabor är blefven återbracht alt in till närvarande tijdh
uti ett fredeligit och lycksahligt tillstånd jempte rijkzens
rätt och rättigheeter är conserverat och oprätt hållet
vordet.
Och häfver Ridderskapet och Adelen så väll af sielfva
hufvudpropositionen som dhe acter och skrifftelige handlingar,
hvilka dheras deputerade uthskått uthi dhe ther
öfver håldne secrete conferencer nu äre föreläsne och communicerade
blefne, uthförligen förstådt och intaget, huru
-
444
1672.
ledes 1. att ändock emellan Eders Kongl. Maij:t och Stoorfursten
af Rysslandh och Muskow någon tvistigheet är
upvuxen öfver siste fredzfördragetz rätta uthtydning och
värkställande i een och annan punct, hvilken ännu icke
tillfyllest är bijlagdh och förlijkt, Stoorfursten lijkväll
tijdh effter annan häfver giort åthskillige contestationer
och betygelser att villia sådant rätta och omsider låtit
förspörja någre teckn af een god naboskap och sin hugh
och villia att sättia sig med Eders Kongl. Maij:t i gådt
förståndh igen, så att Eders Kong]. Maij:t häfver håpp, att
när then till Stoorfursten destinerade ambassade för sig
går, alt skall ther sammastädes önskeligen och väll aflöpa.
2. Hvadh officia Eders Kongl. Maij:t till underhållande
af sist oprättade ffedzpacter och vänskap medh
konungariket Pohlen häfver godt funnet att giöra bemälte
konungarike, så vid ther förelupne konungavahlet som
ved then invärtes oenigheet bemälte konungarike är råkat
uthi, och synnerligen den uthvärtes fahra af Tartaren och
omsider af Turken[s] skedde invasion, med försäkran om all
möijeligh hielp och undsättning emot bemelte christen -  hetenes fiender, sampt i annor måtto mehr, och huru all
tingh ther äre förlupne och sigh anskickat håfve, så och
i hvad terminis thet nu består.
3. Att Eders Kongl. Maij:t häfver lefvat i fredh
medh Konungen i Danmark till följe af the siste oprättade
pacter, och icke heller för tijden något annat theremot
försport än godh försäkring af all naborligh vänskap.
4. Och jembväll med the[t] Romerske Tyske rijket så
i gemeen som med alle des ledamöter plägat alt gådt förståndh
heela tijden bärt åth, låtandes sigh vara angeläget
att fremia och styrkia alt det, som till des fridh, säkerheet
och vällfärd lända kan. I synnerheet med Romerske
Keij sarén till den ända oprättat ett defensionsförbundh,
som för någre på Keijsarens sijda giorde inkast skuld
dock icke häfver kunnat nå sin tilbörlige ratification, men
lijkväll omsider åter nye förslagh ther till äre giorde
vordne; såsom Eders Kongl. Maij:t och the särskilte förbundh,
som med det Chur-Sachsiske huuset, Churförsten
af Brandenborg, det förstlige huuset Luneburg, Hertigen
af Pfaltz-Neuburg och Hertigen af Holsten-Gottorp oprättade
äre, ännu vedh macht och theras rätta krafft
Bilagor.
445
håller, intet underlåtandes, att än vijdare sökia och befordra
hvadh till yttermehra förtroende både medh them
och andre tiena kan.
5. Huru sakerne emellan Franckerijke, Spagnen, Engeland
och the föreenade Nederlanden äre thet eena åhre t
effter thet andra förelupne och ändteligen till ett oppenbara
krigh emellan Kongen af Frankerijke och Engeland
på then ena och bemälte förenade Nederland på den andra
sijdan uthslagne, hvaruthi dhe fuller hafva sökt Eders
Kongl. Maij:t att invekla, men att Eders Kongl. Maij:t
lijkväll häfver dhe skiähl, hvarigenom christenhetenes
allgemenne roo och säkerheet mehr kunde styrkias, låtit
finna hoos sigh öfvervichten, så att sådane theras ansökiande
aldeles äre blefne uthslagne, dock förmedelst ett
förbund med Konungen af Frankrijke giort sig om den
Westphaliske freden försäkrat, som ved dhenne uptände
krigzlåga syntes stå i någon fahra, lämpandes i det öfrige
thet således till närvarande tijdher, att såsom på then
ene sidan icke något till förfångh af bemälte fredh skulle
företagas eller handlas, Eders Kongl. Maij:t ochså frije
händer behålla måtte till att läggia sig emellan dhe
strij dande parterne och genom des underhandlingh sökia
att stilla kriget och alt igen uti een god fridh att försättia,
effter som och Eders Kongl. Maij:t, sedan mediationen
är blefven anbuden och accepterat, sine sänningebudh
häfver till den ända affärdat.
Hvilket alt med sampt hvad vijdare i desse höghimportante
ährender på een och annan ort passerat ähr,
såsom förbemälte Ridderskapet och Adelens deputerade
uthskott med mehra häfver inhemptat all nödigh information
och underrättelse om och effter noga öfverläggiande
i krafft af hafvande fullmacht sigh med the andre Rijkzens
Stenders secrete uthskått öfver ett vist sluut i desse
ärender förenat, så vele och Ridderskapet och Adelen
samptl. een sådan uthskåttetz förrättning här med hafva
så fast och krafftigt confirmerat och stadfäst, som thet
här ord ifra ord inryckt vore.
III.
Och såsom Eders Kongl. Maij:t häfver Ridderskapet
och Adelen sampt Krigzbefehlet i thet öfrige allérnådigst
446
1672.
representera låtit, att ved närvarande tijders armaturer,
krig och krigzförfattningar, som i Europa förefalla, rijkzens
säkerheet på alle fall behöfves att blifva väll försedd
och i acht tagen, hvartill af nöden vara vill, att
landtregementerne förmedelst nögachtige uthskrifningar
blifva i tijdh förstärkte, och att grentzefästningerne med
bygning och besättningernes tarfvelige underhåld sampt
styckers och andre nödtorffters anförskafning tillbörligen
blifva försedde, dess föruthan och att på krigzfolketz uthredningar,
nye värfningar, åthskillige sänningebud och
annat mehr stoor bekostnad oundgengeligen opgå måste,
och att fördenskull försichtigheten fordrar, det man i tijdh
är beten ckt oppå medell, hvarigenom i synnerheet thesse
extraordinarie rijkzens tarfvor må blifva så uthi manskap
som penningar och pertzedler understödda], hafvandes till
Ridderskapet och Adelen sampt Krigzbefehlet så väll som
the andre Rijkzens Stender den allernådigste tillförsicht,
att the alt detta väll betrachta och öfverläggia och sig
icke undandraga att med samfälte rådh och hielp i sielfva
värket erkleckeligen främja thet gemena bästa, effter som
theras troo och huldskap emot Eders Kongl. Maij:t och
kierleken emot fäderneslandet, så och högsta nödvändigheten
thet uthkräfver; altså hafva Ridderskapet och Adelen
sampt Krigzbefehlet detta ährendet jämbväll för sig taget,
behörligen behiertat och omsider ther ved stannat i dhenne
underdånigste förklaringh, att the till att betyga theras
underdånigste skyldigste plicht emot Eders Kongl. Maij:t
och rijket theras k[ära] fäderneslandh, ehuru svårt thet
them och kan nu påkomma ved närvarande tijdz infalne
missväxt och ther af förorsakadhe knappa tillståndk, lijkväll
bevillia och samtyckia till tvenne åhrs uthskrifningar,
rembl. för tillkommande 1673 och 1674, hvilka the fuller,
som Eders Kongl. Maij:t allernådigst föreslår, effter mantahlet
ville skee låta, men såsom thet skulle lända allmogen
till alt för stoor gravation, så försee sigh till
Eders Kongl. Maij:t Ridderskapet och Adelen sampt Krigzbefehlet
uti underdånigheet, att Eders Kongl. Maij:t icke
med onåder förmerker, det dhe denne bevillning till gårdetahlet
lämpa måste på sådant sätt och vijs, som thet sistförledne
Rijkzdagh 1668 är förafskedat blefvet, hvar 20:de
af frelset emot hvar 10:de af skatte och Chrone, */8 eller 3/4
Bilagor.
447
emot een heel eller 18 heela i stället för 20 hela, och om
nöden så hårt skulle trängia i fall af oppenbare feigde,
att uthskrifningen lijka så thet tredie åhret, som blifver
1675, continuera skall, finnandes ther hoos skiäligt: 1. Att
om någre missbruuk med sätherijers obillige exemptioner
skulle vela giöras, sådant effter privilegierne må blifva
rättat. 2. Att råå och röörs frijheeter i lijka måtto icke
af någon må vijdare extenderas än rättmätigt är och
1688 åhrs tijondeplacat then beskräncker. 3. Att icke
heller under theras betientes frijhetzhemman andra skole
räknas än the, som een eller annan af theras tienare för
giord tienst är förlänt och beneficerat med och sielf besitter,
men ingalunda the, som för åhrlig löhn och beställning
innehafves, medh mindre och the af betiente
besittias, aldeles såsom thet privilegiernes rätta förståndh
conformt är. 4. Att rättigheten till att hålla försvarskarlar
icke öfver des intention må missbrukas, såsom
Ridderskapet och Adelen sampt Krigzbefehlet uthi theras
besvärspuncter thet omstendeligare hafva deducerat och
i underdånigheet bedit, att ther öfver hand hållas måtte;
och att på Ridderskapetz och Adelens sijda desto större
richtigheet häruti må kunna vijsas, så erbiuda dhe sigh
ved uthskrifningen een viss längdh på theras försvarskarlar
att opvijsa. 5. Att the tårp uthom råå och röör,
som ähre skattlagde, icke måge knechteskrifningen undandragas;
men the tårp, som uthom råå och röör oskattlagde
äre, såsom och the, som anten befinnes innom säterijes
rätta råå och röör bygde eller therander lagde och icke
af någre uthlagors afgifft bestå, som dagelige arbetztienare
eller andre betiente besittia, förmoda Ridderskapet
och Adelen sampt Krigzbefehlet i underdånigheet att så
väll som och theras inom råå och röör belägne eller afhyste
och sätherijen ineorporerade och af them sielf i
bruuk håldne hele eller halfve hemman må blifva med
rootering förskonte. Ridderskapet och Adelen sampt Krigzbefehlet
äre och i the oförgrijpelige underdånigste tanckar,
att thet icke lijtet skulle föröka manskapet af uthskrifningen,
om the nya bergzfrelsen sampt alle andre, som
på visse conditioner hafva uppå theras lähn nutit frijheet
för uthskrifningh, mätte åter dragas ther under igen och
blifva i rothe satte, effter som een dehl af them, som äga
448
1672.
godz till socknetahls uti bergzlagorne eller under bruuk,
och sielfva ibland besvärspuncterne sollicitera att få them
under uthskrifning, som här till under bergzfrelsefrijheet
therifrå äre blefne eximerade, oansedt the under rätt adeligit
frelse sortera.
Och på det så med uthskrifningen som alt annat
desto richtigare må kunna tillgå, så befinna Ridder skåpet
och Adelen sampt Krigzbefehlet icke mindre än Eders
Kongl. Maij:t sielf mycket nödigt och nyttigt, att Häradzhöfdingerne
så väll som Pastores å landet, såsom thet
altid tillförene häfver sedvanligit varit, oprätta och verificera
mantalslengderne, så att the för theras richtigheet
vederbörligen må kunna till svars stå, hvilket jämbväll
ved andre tillfällen, synnerligen ved tijondelängder och
folkpänningars skrifvande att skee, icke ringa importera
skulle; hvarföre Ridderskapet och Adelen sampt Krigzbefehlet
och så det således åter i värket att ställa låta
Eders Kongl. Maij:t allerunderdånigst recommendera, såsom
the och uthi theras besvärspuncter een underdånigst påminnelse
ther om giort hafva. Men aldenstundh thet högeligen
trycker allmogen och mången af them så väll som
sielfve hemmanen, icke mindre Eders Kongl. Maij:t uti
dess räntor och inkomster än Ridderskapet och Adelen
sampt Krigzbefehlet till een merkelig stoor afsaknadt,
aldeles ruinerar och öde lägger, att the med förrymbde
knechters ersättiande ijdheligen besväras, så supplicera
och bönfalla Ridderskapet och Adelen sampt Krigzbefehlet
till Eders Kongl. Maij:t i diupeste underdånigheet, att
allmogen må blifva conserverade och erhåldne ved the
resolutioner, som om knechterymbningen för detta och
enkannerligen på Rijkzdagen åhr 1664 och 1668 dem allernådigst
gifne och förunte äre. Till båtzmanshålletz fördubbling
af dhe bönder och hemman, som Ridderskapet
och Adelen sampt Krigzbefehlet underhörige äre, kunna
Ridderskapet och Adelen icke annorledes än sig i underdånigheet
beqvämma, i fall Eders Kongl. Maij:t och rijket.
— det Gud mildeligen afvände —, skulle råka i något
krig, dock att samma fördubbling icke må för sig gä
uthan på the händelser, att thet skulle omträngias.
Lijka så bevillia och samtyckia ochså Ridderskapet
och Adelen i Skåne, Halland och Bleking på förberörde
Bilagor.
449
sätt att låta dheras skattlagde bönder uthskrifningen i
the förbemälte fölljande åhr undergå, dock så att the
tvenne uthskrifningar, som i the landzorterne för the allaredo
förflutne åhren än restera och återstå, måge häremot
ophöra, effter the till opskofvet icke äre vållande, dy
elliest landet een sann omöijeligheet är vedh femb uthskrifningar
hvar effter annan att uthärda föruthan des
totale ruin och undergångh.
Hvad för thet siste och yttersta medlen anlangar,
som Eders Kongl. Maij:t till oundgiängelige bekåstningar
och uthgiffter allernådigst desidererar och af Ridderskapet
och Adelen sampt Krigzbefehlet fordrar, så är
theras underdånigste vällmente tanckar, att 1. 1655 åhrs
rijkzdagzbesluut och stadga fullkombligen må exeqveras
effter des rätta ordeförståndh icke allenast i Sverige, uthan
och i andre uthrijkes provincier, som däri äre begripne.
2. Hvadh effter 1655 åhrs stadga och besluut i een eller
annan måtto till Eders Kongl. Maij:t och Cronan hemfallet
är och häfver kunnat eller bordt bijbehållas, måtte
åter tillbakars dragas, och så vijda som the kunna effter
Kongl. Maij:tz rättvijsa för Eders Kongl. Maij:t och Cronan
conserveras. 3. Att 1660 åhrs additament, så vijda thet
godzén beträffar, ställes i fullkomblig execution effter orden
och des klare förstånd. — Och hvad contributionen vedkommer,
så aldenstund Ridderskapet och Adelen sampt
Krigzbefehlet genom förbemälte besluut och stadga mehra
hafva tryckt sig och contribuerat än alle dhe andre Stender,
så förmoda the i underdånigheet, att när thetta blifver
effter rijkzens rätt väll vederbracht, det skall räckia till
dhen extraordinarie staten. Ridderskapet och Adelen sampt
Krigzbefehlet vela och icke hafva någon prsejudicerat här
med, uthan vela conservera Eders Kongl. Maij:t i underdånigheet
ved des rätt effter 1660 åhrs additament, som
uti 1660 åhrs rijkzdagzbesluut är antagen för een fundamental
lag. Så frampt nu Eders Kongl. Maij:t intet är
här igenom till fyllest hulpen, så erkenna sig Ridderskapet
och Adelen sampt Krigzbefehlet skyldige att gå Eders
Kongl. Maij:t i diupeste underdånigheet tillhanda med
alt thet the kunna och förmå.
Detta är således hvad Ridderskapet och Adelen sampt
Krigzbefehlet häfver funnit nödigt på Eders Kongl. Maij :tz
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot., XI. 1672. 29
450 1672.
allernådigste proposition sigh allerunderdånigst att uthlåta
och förklara, recommenderandes sig så sampt- som
synnerligen på det allerunderdånigste uti Eders Kongl.
Maij:tz höga konglige ynnest och nåde, med förblifvande
in till theras dödh
Eders Kongl. Maij:tz
Uppå samptliga Ridderskappetz
och Adelens sampt Krigsbefehletz vägnar
Aldra underdånigaste, ödmiukaste och
troplichtigaste tiänare och undersåthare
Gustaf Oxenstiern,
p. t. Landtmarskalk.
Bil. 25.1
Edsformulär.
Såssom vij förspöria af thet, som af the andre Ständerne
emot oss hoos Kongl. Maij:t är inlefvererat, att ehuru
väll vij fuller icke annat kunna än hålla them oskyldige
härtill, dett likväll måtte vara af någon opspunnet och
på bahnen bracht, som häfver gifvit the andre Ständerne
orsak ther till; altså förplichte vij oss härmed icke allenast
att höra dereffter, men och att optäckia, om vij anten
uth eller in om Kidderhuset hafva hördt eller här efter
spöria kunna något här om, som bevijslig göras och kundskap
ther om gifva kan, och att hvad een eller annan af
een redlig intention kan härom uthsäija, icke må illa blifva
optaget, men stå alle för een i detta måhl, then samme
till att maintenera och försvara. Så sandt mig Gud hielpe
till lijf och siell.
1 Prot. sid. 285.
Bilagor.
451
Bil. 26.1
Adelns betänkande angående inrättande af ett »kreditkontor»
i Stockholm.
Stormechtigeste Konungh, allernådigste Herre.
Eders Kungl. Maij:t betackar Ridderskapet och Adelen
på ded allerunderdånigste, som i nåder häfver behagat att
gifva dhem communication af ens, tvifvelsuthan god patriots
vehlmente upsatt så till manufacturernes i hele
rijket allmänne fortsättjande, som i synnerheet ahnledning
her i Eders Kungl. Maij:tz residentzstad Stockholm att
inrätta ett publict Credith-contoir, förmedelst hvilket en
och annan af Eders K. M:tz trogne undersåtare, hvar
eifter sitt stånd, vilkor och värde, til understöd af sin
handtering och vandell behörigen kunne blifva assisterat
och betjent. Samma project häfver Ridderskapetz och
Adelens fulmyndige utskåt sigh föreläsa låtet, dess innehåld
vehl intaget, och alle moment, så vida dedh sigh i
hastigheet häfver gjöra låtet, noga considererat, befinnandes
intentionen vara mycket god och nyttigh. Men såsom
deruthinnan åthskillige förslagh varda införde, som för
sine serdeles conseqventier fordra ett mognare betänckjande,
och att Ridderskapet och Adelen för sakernes öfverhopande
skuld til matureranfde] af Richsdagens slut icke nu mehra
hafva den tijdh öfrigh, att dhe så emellan sigh sjelfve
som med dhe andre af Rickzens Ständer alla der i fattade
omständigheeter eifter sakzens egentlige natur och väsende
kunna examinera och öfversee; altså på dedh likvehl ett
sådant vehl intentionerat och till hele rijketz samptl. inbyggjarnes
gagn, välfärd och förkofringh anstelte upsåt
må i lengden vinna en lyckeligh eifect och fortgång, vill
Ridderskapet och Adelen Eders Kungl. Maij:t uti djupeste
1 Prot. sid. 287. — Koncept, jämfördt med originalet i Riksarkivet.
452
1672.
underdånigheet allerödmjukeligest hafva ombedit Eders
Kungl. Maij:t til continuation af dess emot alle sine trogne
undersåtare, men serdeles Ridderskapet och Adelen stadigt
öfvade clemence och mildheet allernådigest behagade i
medier tidh och til näste samptlige Ständernes vill Gudh
lyckelige sammankompst förordna någre visse deputerade,
som förberörde project nogare kunna revidera och genomse
och med sine deröfver fattade tanckar bereda vägen til en
så mycket promptare vederbörandes adprobation. Hvar
emot Ridderskapet och Adelen medh allerdjupeste och
skyldigste underdånigheet ähr och stedze förblifver
Eders Kongl. Maij:tz
Uppå samptlige Ridderskappetz
och Adelens vägnar
Aldra underdånigast hörsamste och
troplichtigaste tiänare och undersåthare
Gustaf Oxenstiern,
p. t. Landtmarskalk.
Bil. 27.1
Rådets besvärsskrift till Kongl. Maj:t mot hofrådet
Taub enfelt.
Stoormächtigste Konungh, allernådigste Herre.
Ehuruväl vij billigt hade kunnat förmoda, deth våra
trogna och rättrådige tienster, dem vij så framfarne
Sveriges Konungar, såsom och särdeles E:s Kongl. Maij:t
sielf i dess omyndige åhr underdånigst etfter vår eedz
1 Prot. sid. 288, 289. — Original.
Bilagor.
453
plicht och yttersta kraffter ervijst hafva, skulle vara af
den merite, at de af preejudicerlige omdömmen ej kunde
medh skähl graveras; därhoos och desslijkest, det Rijksens
Rådz embete, som etfter Sveriges uhrgamble lagh och
statuter så kraffteligen förvarat är emot alla oförtiente
injurier, hvilket vij nu etfter Gudz försyyn och Sveriges
regenters vahl och påbudh bekläde, värdigt nogh vara
skulle i sigh sielff oss att befrija ifrån alla oförskylta
soubsoner; — så moste vij lijkväl medh förundran spöria,
at detta alt oachtat den sigh nu tinna låter, som af infödd
argheet och ondt upsåth försåtheligen och uthan den ringesta
anledningh oss medh sådanne misstankar söker at
beläggia, som vårt embetes trooheet och plicht icke allenast
på det högsta graverar, uthan och den eedh, medh
hvilken vij som trogne undersåtare äre bebundne till
E:s Kongl. Maij:tz Kongl, högheetz och rättz maintien.
Och ehuruväl vij, der icke elliest sielfva saken och omständigheterna
så importante voro i sigh sielf, snarare
medh föracht än något resenterande een sådan malitie
bemöta borde, lijkväl såsom saken är af een vichtigh
consideration och så beskaffat, at thess suite kunde förorsaka
mycket ondt, ty nödgas vij inför E:s Kongl. Maij:t
medh denne klagan at framträda, underdånigst bediandes
det E:s K. M:t sakens rätta beskaffenheet ville allernådigst
först rätt intaga och sedan effter dess höga kongliga rättvisa
däri statuera, hvadh Sveriges lagh förmår.
Personen, som vij nödgas anklaga, är Hoffrådet Gustaf
Taubenfeldt, och dess emoth oss begångne factum sådant,
som vij nu här berätta skole. Denne Gustaf Taubenfeldt
häfver för någre dagar sedan på Riddarhusett, under sken
at föra votum af trijdie classen, så tält sina ordh, som
hade man orsaak at vara därom betänkt, det icke Eders
Kongl. M:t mehr händren motte bindas än framfarne
Sveriges Konungar i den försäkringh, som af Eders Kongl.
M:t rijket begärar, tagandes effter sin mehningh tillfälle
af den siunde articlen i förberörde projecterade försäkringh.
Ehuruväll nu een sådan zele och passion hvar trogen E:s
Kongl. Maij:tz undersåtare höör och väl anståår, at eij
villia veta E:s Kongl. Maijitz rätt och högheet i det ringesta
förminskatt eller prsejudicerat, och han altså i den motto
ingalunda voro at blasmera, uthan fast mehra at berömma,
454
1872.
der af een sådan grund det härrörde, som så fagert skeen
häfver i sigh sielff, så ville E:s Kongl. Maij:t nådigst i
acht taga, at alla omständigheter honom däri öfvertyga,
at ingalunda detta häfver varit hans intention, uthan at
där een stoor argheet och ondska under skyhles. Ty först
häfver han, Taubenfeldt, den gon gen om denne materien
begynt ex abrupto at tala, uthan at den samme häfver
varit af Landtmarskalken proponerat eller och af någon
då därom discourrerat vordet, altså först oordenteligen
och tvert emoth riddarhuusordningen. Sedan borde och
kunde han icke på classens vägnar sine data occasione
något påminna, för än han hade, som maneerligit plägar
vara, af Landtmarskalken impetrerat loff, det icke heller
skedde. Till det trijdie bevittnar därom classen sielf, at
väl hafva af honom begärat, det han skulle påminna, at
man collationera borde den skrifftelige dem tillstälte försäkringen
medh den, som aff sal. Kongl. Maij:t i Ubsala
var uthgifven, som på trycket var uthgången; men at
hafva sådanne ordeformer eller expressioner af honom desidererat,
därtill neekar den alldeles. Till det herde häfver
han effter egen bekännelse hafft till denne sin discours
denne orsaak blott allena, at honom tycktes, det man icke
så hade den 7:de articlen i det skriffteliga, som i det
tryckta den herde är, inrättat som förr, effter i det ena
fans een punct och i det andra it colon — vij bly[g]as
inför Eders Kongl. Maij:t een sådan impertinence och
ovärdigh tingh at mentionera — och at man däraf så
kunde tänkia, som söchte man nu Ers Kongl. Maijrtz macht
mehr at inskränkia än förra Konungars. Till det fembte
kan han eij neeka, at alldrigh hvarken af honom eller
någon annan den ringaste påminnelse är giordh vorden
om denne 7:de articlen i försäkringen nu hela denne Rijkzdagen,
der doch alla hafva hafft Kongl. Maijrtz tryckte
försäkringh i händerne, uthan allenast nu därtill allegerar,
at man icke så alt hade kunnat på een gongh ihughkomma.
Till det siette häfver honom eij varit mindre än
alla andre vitterligit, at i Ers Kongl. Mrtz Herr faders
försäkringh denne punct ordh ifrån ordh sålunda fans,
och att den så medh rijkett åhr 1654 var afhandlat, jämväl
at Ständren begärte i lijka måtto nu försäkringen
alldeles medh samme ordeformer at inrättas. Till det
Bilagor.
455
siunde var detta, som honom scandalicerade, och däraf
han befarade, det Ers Kongl. Maijrt söchtes händren at
bindas, det försäkringen förmäler, at Ers Kongl. Maijrt
medh Rijckzens Rådz rådhe ville om alla de ährender
beställa, som i förbemälte punct förmäles; deraf effter
hans mehningh it stort prsejudicium skulle ändtstå för
mången man, effter det särdeles syfftade på tiensternes
uthdeelande.
När nu Ers Kongl. Mrt allernådigst behagar desse
sju momenta at öfverläggia och jämpnföra emoth det,
som han, Hoffrådet Taubenfeldt, häfver söcht at anstiffta,
kan uthan någon svårheet strax skönias, huru oordenteligen
uthan all orsaak, temere och medh största argheet
han sigh häri ervijst häfver och lijsteligen söcht at framställa
det, som ehuruväl det icke strax torde märkias,
lijkväl sin gifft eij skulle uthan stoor värkan med tijden
spörja låta. Ty vij inthet annat sluta häraf böra, än det
han först hoos Ridderskapet och Adelen häfver velat göra
Rijksens Rådh suspect och odieust och om möijeligit
vij dare hoos Ers Kongl. Maijrt sielff, der icke (rudh Eders
Kongl. Maijrt, hvilken han till scepter och crona häfver
låtit födas, särdeles medh konglig dygdh och försichtigheet
begåfvat hade. Och det igenom desse tvenne medell, först
gifvandes den impression, som hade Rijksens Rådh medh
flijt nu söcht antingen igenom tillsatte ordh — det väl
först meningen varit häfver, men han nu convictus rei
veritate at tillstå sigh eij fördrijstar — i den 7:de articlen,
eller åthminstone lijsteligen medh interpunctationen sigh
förbehållit någon rätt och myndigheet in distributione
officiorum; och till det andra, at der Ers Kongl. Maijrt
skulle villia bruka Rijksens Rådz rådh i sådanne ährender,
at det torde vara at befara, särdeles för dem af trijdie
classen, därmedh accuserandes Rijksens Rådh at mehra
deferera faveuren, frändskap och vänskap än dess eedz
plicht, som dem bebinder, oachtat andra regarder, at råda
det, som Ers Kongl. Maijrt och rijket till trogen tienst
länder och i rättvijsan består. — Att desse bägge subsoner
hoos honom i hans järna äre upvuxne, kan han eij
neeka. Huru capable nu sådanne subsoner äre, der de
skulle finna rum, at sättia misstroende emellan Konungen
och dess Rådh, emellan Rådet och S tändren, i sielf va
456
1672.
Stånden oenigheet och kallsinnigheet och däraf i regementet
största perturbation och olycka, det lembna vij till
E:s Kongl. Maij:tz höga kongliga dijudication. Vi moste
altså honom ansee som een, den der upsååth hafft häfver
att stiffta i rijket een olycka och oenigheet. Och är det
så mycket evidentare däraf, som E:s Kongl. Maij:t vij
och underdånigst bedie därpå att reflectera, det han häfver
medh all flijt söcht, jämväl i vår nährvahro på Riddar -  husett, at göra causam communem häraf, vinnläggiandes
sigh at få tumultuarie trijdie classens approbation, som
doch eij skedde, altijdh sigh och beropandes på det frija
votum, som een adelssman hade i det rummet, eij distinguerandes
inter licita et illicita, till hvilket senare, såsom
till een odygd och till it crimen, ingen kan pretendera
at vara privilegerat, och är det illicitum, när man rörer
Kongens högheet eller jura regni eller andra redeliga
mäns ähra och existimation.
På det nu at E:s Kongl. Maij:t så mycket fullkommeligare
om detta crimen må blifva informerat, bidie vij
underdånigst, det E:s Kongl. M:t ville Hr Landtmarskalken,
såsom E:s Kongl. Maij:tz förordnade man på
Riddarhusett, påläggia edeligen at referera så väl som
flere vittnen, förmodeligen sex af hvar classen på Riddarhusett,
alt hvadh som här vidh passerat är, då vij ingalunda
tvifle, det E:s Kongl. Haij:t icke allenast hvadh
vij härtills håfve berättat, uthan fast it mehra, medh
största missnöije förnimmandes varder.
Såsom altså, allernådigste Konungh och Herre, vij så
olyckelige äre at vara af denne Hoflrådet Taubenfeldts
soubsoner o flen te] igen belastade, först at hafva lijsteligen
och torsåteligen oss velat det förbehålla, som länder Eders
Kongl. Maij:tz macht och konglige högheet till prsejudice,
emedan han sigh skall så som berättas tillbudit hafva
medh lijff och blodh at villia förträda Eders Kongl. Maijrtz
rätt, lijka såsom den af någon anfächtades; sedan till det
andra jämväl oss det reservera velat, som rättigheet gifva
kunde in distributione ofliciorum medh at råda, hvilket
lell voro emoth vår eedh, trooheet och vyrdnat till Eders
Kongl. Maij:t; och till det trijdie at för mången redeligh
meriterat man faarligit vara skulle, der Eders Kongl.
Maij:t våra rådh brukade in ofliciorum distributione, där
-
Bilagor.
457
medh vij åther argueras at eij achta justicen eller vår
eedh, som oss frijkallar ifrån de tankar at deferera något
till vänskap, frändskap eller andra affecter; — altså bedie
vij at niuta emoth sådanne nu i så långan tijdh ohörde
beskyllningar i Sverige laga process, och alt därföre at
denne Hoflrådet Gustaf Taubenfeldt nu strax motte påläggias
oss inför hela rijket at bevijsa rättmätige orsaker
till sådanne sine beskyllningar, eller och der han det eij
gitter, som medh Gudz hielp han och alldrigh skall kunna
deth göra, at då Fiscalen ex oflicio emoth honom må pålagt
blifva at agera in foro competenti, så at han må
plichta, androm till skyy och varnagell och sigh till välförtiändt
straff effter Sveriges lagh. Yij tvifle ingalunda,
det Eders Kongl. Maij:t oss låter denna rättvijsa åthniuta,
emedan icke allenast våra perssoners existimation, uthan
särdeles vårt embetes — därvidh E:s Kongl. Maij:tz egen
högheet verserar — så enormiter 1 sederot är, at den reparation
i åsyyn af hela rijket fordrar och kräfver. Emedlertijdh
bedie vij och, at honom, Taubenfeldt, motte förbiudas
vijdare at taga ställe iblandh Rijksens Ridderskap
och Adell på Riddarhusett, till thess saken är lagligen
uthförd vorden. Det hafva i förra tijder åthskillige exempel
uthvijst, at de perssoner, som allenast een af Rijksens
Rådh temere och obetänckt hafva till sin existimation
linderat, äre vordne exemplariter afstraffade, hvarföre vij
och förmode, at denne, som heela Senaten, Rijksens Ständers
uthskott, som derass samptyckie, nöije och goda behagh
offenteligen contesterat, at denne E:s Kongl. Maij:tz
försäkring alldeles inrättas skulle som sal. Konungens
var ordh ifrån ordh, ja, om vij så måge säija, Hennes
Maij:t Rijksens Änkedrottningh sielf medh hela den öfrige
Regeringen angrijper medh så skamlöse soubsoner, emedan
Hennes Maij:t medh hela Regeringen och alla Rijksens
Rådh projectet af Eders Kongl. Maij:tz försäkringh hafva
funnit vara för Eders Kongl. Maij:t oprsejudicerlighit, icke
skall kunna undgåå it tillbörligit straff.
Yij beklage af alt hierta vår olycka at blifva förorsakade
till sådant underdånigst ansökiande hoos Eders
Kongl. Maij:t. Men såsom vij äre därtill tvungne och
icke den ringaste anledningh gifvit hafva, moste vij så
hålla före, detta vara een särdeles Gudz skickelse, och
458
1672.
at den torde intendera hvadh till Sveriges större gagn
lända kunde, än vij nu i början det mächta afsee. Ju är
detta vist det högst ståår at önska, at de noxii humores
ränsas kunde uthur vårt k[ära] fäderneslandz kropp, som
den hota medh een lethal siukdom och sigh nu een tijdh
bort åth mehr än nontin(l) yppat hafva, hvilket Gudh
igenom sin särdeles nådige försorgh väl varder så lagandes.
Och bidie Eders Kongl. H:t allenast underdånigst i nåder
sigh at försäkra, det ingen nontin skall finnas, som trognare
meenar Eders Kongl. Maij:tz höga konglige persohn
och dess prosperitet än vij, hvilka både alt härtill däraf
hafva gifvit redhelige kännemärken och än framgeent alt
in till vår dödzstundh ervij sandes varde, det vij äre
Allernådigste Konung och Herre
Eders Kongl. Maij:tz
Underdånigste och troplichtigste tjenare
Per Brahe, C. Gr. Wrangell. Gustaff Otto Stenbock.
Greffve till Wissingzbårg,
S. R. Dråtzet.
Magnus Gabriel De la Gardie. Sten Bielke.
Gustaff Baner. Gabriel Oxenstierna Gabrielson.
Erich Sparre. Bengt Oxenstierna.
Axel Sparre. Erick Elemingh. Harall Stake.
Nicolaus Brahe. Christer Horn.
Bengt Hoorn. Clas Sternskiöldh.
Schuanthe Baner. Knut Kurck.
Gustaff Posse. Lorentz Creutz.
Gustaff Kurck. Ebbe Ulfelt.
Clas Rålamb. Georgh Guldenstierna.
Johan Gabriel Stenbock. Lars Flemingh.
Johannes Gyldenstierna.
Bilagor.
459
Bil. 28J
Hofrådet Taubenfeldts supplik till Adelen i anledning af
Rådets anklagelse.
Högvälborne Grefve, Herr Landtmarskalk
och Rijkztygmestare, så och högh och välborne
Herrar, samptlige Rijkssens höglofl. Ridderskap
och Adell.
Eders Excell. och thet höglofl. Rijkssens Ridderskap
och Adell betackar jag ödmiuk- och tienstligen, som
häfver genom ett eenhälligt votum sigh förklarat gärna
att see, att thet missnöije, jagh är råkat uthi för ett mitt
på tredie classens vägnar förde thal, må blifva bij lagdt,
och jag therföre icke lijda måtte, så och att Eders Excell.
häfver lofvat thet alt i bästa måtto att äntskylla och
uthtyda, men särdeles nu, sedan thet åter är blefvet påthalt,
ther till att forhielpa, dett på min tienstflijtige
begäran hoos samptlige theras Excelker af den Kongl. Regeringen
och Senaten för classen så väl som och mig till
thet bästa genom ett uthskott inkommas måtte. Så emedan
jag med behörigh commotion i förgår förnam af Hans
M:t min allernådigste Konungz till Eders Excell. afgångne
breff, att jag hoos Hans Kongl. Maij:t högeligen anklagat
är för ofvanbemälte thal, som jag på Ridderskapets och
Adelens begäran af tredie classen häfver hafft, dy förorsakas
jagh ännu Eders Excell. och thet höglofl. Rijkssens
Ridderskap och Adell tienstligen att sollicitera och bedia,
dett jagh till fullfölliande af ofvanbemälte voto, hvilket
jag är försäkrat att Eders Excell. och thet höglofl. Ridderskapet
och Adelen icke ifrå går, med ett sådant uthskott
icke mindre än classen må blifva accomoderat, såssom jag
och ther om i förgår jemväl på thet tienstligaste anhållet
1 Original med påskrift: Praes. d. 16 Decemb. 1672.
460
1672.
häfver, aldenstund denne sak mig icke allena angår, och
för högbemälte Kongl, breef thef att göra Eders Excell.
och thet höglofh Ridderskapet och Adelen ingalunda förbiuder.
Jag förväntar här opå een benägen och god resolution
och förblifver städsse
Eders Excellenties
och dett höglofl. Rijkssens Ridderskaps
och Adels
tienstberedvilligste tienare
G. H. Taubenfeldt.
Bil. 29.1
Oförgripeligitt betänckiande öfver Ridder -  hussetz byggningh, huru hon bäst kan blifva
fortsatt, och på hvad fundament medlen der till
kunna anförskaffas och mesnageras. Grifvit på
Rijkzdagen i Stockholm den 2 Decembris anno
1672.
Såssom the respective höge och gode herrar nu varandhe
Ridderhuusdirectorer hafva förmedelst ett memorial
B sampt derhooss fölliande bijlagor reprsesenterat Rijkzens
Ridderskap och Adell dess Ridderhuus tillståndh och
sådant i prsesentie af någre förnähme herrar af Sveriges
rijkes Rådh incaminerat, Ridderskapet och Adelen och oss
underskrefne hafva deputerat dhet samme att öfverläggia
och vårt betenckiande deröfver fatta, altså håfve vij samme
memorial medh dess bijlagor genomsedt, noga öfverlagt
1 Prot. sid. 292. — Ej undertecknadt, men efteråt är påtecknadt: placuit.
Ett koncept finnes i ett band, kalladt »Riddarhusdirektionens handlingar 1650
—1680» (Riddarhusarkivet).
2 Lakun.
3 Se Bil. 8.
Bilagor.
461
och våre oförgripelige tankar upsättia velat, underkastandes
them Ridderskapetz och Adelens samptlige gode omdömme
och behagelige correction.
1. Att the respective höge och gode herrar Ridderhuusdirectorer
hafva buret een så trogen försårgh och
vårdnad icke allenast om Ridderhuusetz vällståndh i gemehn,
uthan och i synnerheet för dess actis archivi sampt
dess taakz beslående medh koppar, jempte det skiöne måålvärket,
som under stora saalstaket är upsl aget, interponerandes
till den ende sin egen credit hoos Rijksens Stenders
Banco för een ansenligh påst penningar, det kan och
höör iche annars än medh vederbörligh tackseij elsse erkiennas,
och derom tijdigh disposition giöras, att betahlningen
må föllia, och the respective höge och gode herrar
hållas skadelöse, effter som theras derpå inlefvererade
rächningar böra hafva sin richtigheet, som nu äre under
henderne att öfversees.
2. Huru store saalen vijdare skall uthziras, så synnes
oss, att emedan een deel af taaket är reda så skiönt uthmåhlat,
dy måste fälle den öfrige deelen sampt väggerne
der effter uthprydas, hvartill vij mena gijpzvärk och Ridderskapetz
och Adelens vapn bäst kunna tiena och minst
kåsta effter det förslagh, som deröfver giöras skall och
nu under architectens hender ähr.
B. Men huru Ridderskapets och Adelens säthen skole
kunna formeras effter ridderhuusordningen, der vill vara
konst till, ty ändoch store sahlen är af 35 alnars lengd
och 25 alnars bredd, förslår han doch intet, att hvar
familie, som nu äre vidh pass 900, kan få een aln platz,
till att förtijga extra capita och rum för bordh och gångh,
som måste vara. Om nu alle familier på een gångh komme
tillsamman, vore näpligen så mycket rum hvar kunde stå
på; men som det neppligen skiee kan, synnes detta expedientet
måste arripieras, och giöra säthen och bänckar lösa,
att the kunna till- och afsättias, effter som myckenheeten
af Ridderskapet och Adelen komma tilhopa till, och altså
nyttia deras rum, som borta äre.
4. Ridderskapetz och Adelens vapn förmena vij bäst
tiena upsettias kringh store sahlen, som förbemelt är, sålunda
att vapnen giöres lijka stora, väll förgylte medh
brunt gull och medh sina färger afmålte på trää, det
462
1672.
skall vara (luraclitigast, ty på metall är snart föranderligit.
5. För stufvun tyckes bäst medh vackert lätt gijpzvärk
uthzieres, som icke besvärar taaket.
6. Såssom den andre salen ärnäs till bröloppen, så
kan han och medh lätt gijpzvärk under taket förfärdigas
och med tapeter beklädas på väggerne.
7. Endoch flyg[l]arne äre efter den gamble desseignen
uthpålade och grundlagde up till gatun, lijkväll fordrar
både regulariteten och till att vinna platz framför Ridderhuuset,
men enkannerligen att spara medlen, att man then
nyia och mindre desseignen approbera måste; the blifva
äntå store nog, den eene till ridderhuusbetientes tarfver
och boningar, den andre till bröllopzcommoniteten.
8. Hvarest nu medlen till denne kostbare byggningz
uthförande och meublerande tagas skall, det hafva vij och
öfverlagdt och fuller befunnit ännu innestå af föräringars
och contributioners restantier 49,466 daler silfvermynt,
item af länte penningar 33,440; så afgår her emot det
Ridderhuset är skyldigt, nembligen 32,900 daler silfvermynt.
Så äre och restantierne mycket osäkre och ovisse
att byggia på, som der af pröfvas kan, att man desse
ahren ganska litet halver hvarken medh discretion eller
justitie kunnat fa tilhopa, uthan häfver måst upnegotiera
på interesse, så frampt icke huset skulle ståt otäckt och
förderfvas. Hvarföre nödgas man grijpa till the förslagen,
som i placatet äre begrijpne och på sidst holdne Rijkzdagh
mehrendeels aggreerade, och det för elfterskrefne
skiääl och motiver: 1. Hvadh Ridderskapet och Adelen
anten genom godvillige och medh egne hender underteknade
förähringar till Ridderhuset håfve sigh förobligerat
eller och genom contributioner effter rosttiensten uthlofvat
och försäkrat, vidh sådan poen tillgiörande, att den iche
pa föresagdan dagh betalte, skulle icke allenast executionen
gå öfver hans godz, uthan och han vara förlustigh
af Ridder x, som af 1638 åhrs resolution
be vij ses; hvadh och een eller annan af Ridderskapet och
Adelen häfver bona fide af Ridderhuuset ländt och sigh
förplichtat medh capital och interesse redeligen contentera,
det samma är ju den ridders- eller adelsman skyldigh att
1 Lakun.
Bilagor.
463
betala, som än återstår, iche mindre fän] andre, som det
på lijka sätt betalt och ährlagdt häfver, till föllie af 1655
åhrs resolution och Hans M:tz Konungh Carls Gustafs
confirmation. — 2. Såssom alle familier på Ridderhuset
villia och böre niuta ett privilegio, så böre the och alle
draga ett onus; nu hafva alle familier contribuerat efFter
rosttienst till 1642; derföre böre the och effter 1642 samma
contribution effter rosttiensten vara underkastade, vällförståendes
60 Rdr af hvar häst på 3 terminer. — 3. Sveriges
Rijkes Rådh, som giöra ett corpus medli Ridderskapet
och Adelen, hafva icke allenast denne contributionis
modum efter rosttiensten aggreerat, uthan och hela placatet
gillat och approberat. — 4. Ridderskapet och Adelen
hafva och detta resolverat och godt funnit på sidst holdne
Rijkzdagh 1668, som protocollet vijser pag. 451.’
För desse skiähl förmene vij fuller placatet kunna
fortstellas och derigenom medell inbringas till Ridderhusetz
bygningh. Men såssom de nepligen skole hinna till dess
fullbordan, så tycker oss oförgripeligen, at tå contribution
af rosttiensten sker, the godz i skiäriegården, som föga
rosttienst giöra, ochså contribuera måste till Ridderhuset.
Item der någre capitalister funnos af Ridderskapet och
Adelen, som fåå eller inga godz hade, att the tå på annat
sätt Ridderhuset ihugkomma ville. Eller om desse medell
icke giorde till fyllest, om man tå iche effter familierne
contribuera och altså Ridderhuset till sin fullkomligheet
bringa måtte.
Så snart nu på ett eller annat sätt någre medell vore
tillsammans bragte, skulle vår oförgripelige melmingk vara,
att ridderhuusbyggningen medh een hast och förtingat
arbete [måtte] fortsättias, på det så the betientes löhningar
som annat mycket mesnageras kunde, effter som detta medh
mehre sigh bättre discurera ähn skrifva låther. Actum
ut supra.
1 Det tryckta protokollet, sid. 284.
464
1672.
Bil. 30.
Sveriges rikes Ständers beslut. Dat. Stockholm den
18 Dec. 1672.
Är särskildt tryckt samt i Stiernmans Riksdagars och mötens beslut,
del. II, sid. 1660 o. f. Tvänne original finnas i Riksarkivet, af
hvilka det ena, det s. k. Adelns exemplar (på pergament med sigiller i
träkupor, fästa vid nedhängande snören), har följande underskrifter:
HEDEWIG ELEONORA.
Gustaff Otto Stenbock. Magnus Gabriel De la Gardie.
Bengt Oxenstierna. Axel Sparre. Erick Fleming.
Harall Stake. Christer Horn. Schuanthe Baner.
Lorentz Creutz. Gustav Baner. Ebbe Ulfelt.
Lars Flemingh. Johannes Gyldenstierna.
Gustaf Oxenstierna,
p. t. Landtmarskalk.
På Brahernas, Grefvar
till Wijsingsborgz vägnar
Conrad E. Gyldenstierna. Carl G. Oxenstierna.
Andreas Torstenson, Gabriel Oxenstierna.
G[refve] af Ortala.
På grefvar af Wittenbergs vägnar
G. Falkenbergh. Christer Horn Swanteson.
För Flemingarna af Lijbelitz
Carl L. Sparre. Gabriel Kurck. Jacob Fleming.
Carolus Bondhe. Åke Åkesson. Axel Bondhe,
uthi Stiernskiöldh stelle.
Uti Leijonhufwudens ställe
Melchior Falkenberg. Axel Rosenhane.
Herman von Yxkull-Gtildenbandt. Jöran Sperlingh.
Fabian Wrede. Mårten Crohnestierna.
Axel Leyonskiöldh. Herman Wrangell.
Nils Lilliehöök. Crisman Lillie. Bengt Sparre.
Bilagor. 465
Jöran Ulffsparre. Philip Bonde, Philip Bonde,
uthij Soparnas stelle.
Gustaff Ribbing. Christer Boije.
Erik Hårdh Johansån. Jörgen Krabbe.
Udi Urnernis stelle Uthi Valkendorfs ställe
Tage Thott. Hans Ramel. Christopher Gedde.
I Otthe Lindenovs stelle
Knud Thott. Christopher Gedde. Hans Ramel.
Carli Johanson Siöblad. Jöran Stierna.
Erich Carplan. Bengt Gyllenankar. Carl Roos.
Carl G. Gyllencreutz. Petrus Ulff. Bengtt Kagg.
A. Cruus. Gustavus Krus. Christer Horn,
uthi Yxlaras stelle.
Johan Pauli. Erick Slatte. Johan Stålhanske.
Aarent Silfversparre. Jahan Ekebla.
Claas Uggla Johansohn. Melchior Falkenberg.
Anders Rosenstråle. Gideon Rolamb.
Nils Stackelbergh. Per Hierta. J. Bure.
Gustaff Crusebiörn. Arfwedh Eketrä. Jacob Munck.
Sven Svartt. Herman Sabbel.
Håkan Nilsson Skytte. Gustaff Reuter.
Moriz Ludevig Holdz. Pär Gyllencornet.
Gustaff Lodhe. Gotthard Strich. Magnus Oliveblad.
Georg Otto Stiernhielm. A. Grönberg. Jahan Tungel.
Jahan Dufva. Leonardt Silfuersuerd.
J. G.(?) Klingspor. Jahan Galle. Erich Langman.
P. Utter Jahansson. B. Guldenhoff, J. Törnesköldh.
Uthi Reinholt Anrepz ställe * Vitinghofs stelle.
J. Clöfwersköldh. Pattrick Patkull. Carl Philp.
Adolph Ernest Jordan. Johan Fredrich Lillieströhm.
Erik Plantingh. David Gyldenklod. Jöns Lunow.
På Rosenskyldernes vegnar
Leonardt Silfuersuerd. Nils Appelgrehn.
Gustaff Adolph von Roseneck. Arwe Biörnram.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-protXI. 1672. 30
466 1672.
Gustaf Julhammar. Petrus Ullf, S. Rosenberg
i Erich Ahrrhanes stelle.
Gustaf Friderich von Schvalck. Nils Rosenfelt,
på Appelboins vägna.
Pehr Grubb. Joban Graan. Anders Lindegreen.
J. Lagerfeldt. Gustavus Abraham Örnewinge.
Carl Gyllenpistooll. Bengt Kugelhielm. Nils Looberg.
J. Wärneschiöldh. Matthis Biörnebärgh.
Jahan Rossfälldtt. G. Friedrich Loywenborg.
Christopher Werdelett. Lars Eldstierna,
uthi Ekhielms ställe.
Hinrich Sasse. Gustaf Grass. Jonas Leyionram.
Boo Kempensköldh. Bogislaf! Philip von Chemnitz.
Lars Örnestierna. Axell v. Sehar. Hans Klerck.
Axell de Faltzburg. Jöns Netherwud.
Bengt Dräffenfelt. Carl Brandskiöldh.
Uti min faders ställe
Gustaff Redderhielm. And. Stiernhöök.
W. J. Coyet. J. Ekenberg. C. Brethålz.
Axel Behmer. Bengdt Hansson Rehnfäldt.
Jochim Schiittehielm. Christer Horn,
nthi Stålhamars stelle.
Gustavus Wallenstedt. J. Solblom.
Wilhelm Drakenhielm. Jacob von Main.
H. G. Rothlieb. Nillss Påvenfelt.
J. Hofstätter v. Khiinberg. Jahan Gab. Sparfwenfeld.
Benjamin von Schröer. Herman v. Burghausen.
Erich Lillieskiöldh. Magnus Jacob Rosenscliantz.
Johan Lagercrona. J. Clöfwersköldh.
Anders Strömsköldh. E. Lagerqvist.
Nils Erichsson Rosenfeldt. Nils Dureel.
Mårten G. Lindehielm, Em. Lilienhielm.
nthi Woolfkloernes ställe.
Alb. Swanenberg. Carl Beckerfelt.
Bilagor. 467
And. Plantting-Bärglod. Erik Hillebårdh.
I Hegerstiernas stelle
Ekebla. G. Palmquist. Kempenfeldt.
Jacob Carli von Hirschheit. C. v. Giintersberg.
I Schönlehens stelle
Hans A. Kruse. Hans. A. Kruse. Paul Ellendorff.
Balthasar Guldenhoff. Henrich Danckwartt.
L. Eldstierna. Dietrich von Essen. J. Stropp.
Jahan Adlerhielm. Berendt Mellin.
Johan von Liliendahll. Hans Wagner.
J. v. d. Deilen. Oloff Starenflycht.
Gilius Ehrenbergh. M. Mannerfelt. Isaac Cronström.
G. Schönfeld. J. P. Lillienhoff.
Henrich King. Carl Rutenkrantz.
Hindrich von Krefelt. Trotzenfelt.
G. Ehrencrantz. Mårten G. Lindehielm.
468
1672.
Bil. 31.1
Reglement hvareffter Riddarhuusdirectorerne
förmeene, att Riddarhuus byggningen skall kunna
bäst fortsättias. Actum Stockholm den 30 Junij
anno 1669.
Såssom Sveriges rijkes Ridderskap och Adel hafva
jämpte annat förtrodt Riddarhuusdirectorerne Riddarhusetz
byggning!1, altså och på thet hoon så myckit snarare må
kunna fortsättias, thy håfve the funnit nödigt een sådan
författningh och reglement theröfver göra, vederböranderne
till rättelsse, som häreffter föllier.
1. Uthi extraordinarie och angelägne riddarhuussaker
vele samptlige Directorerne sammankomma, derom öfverläggia
och sluta, men uthi ordinarie förrättande synes
bäst, att een af them uppå alles theras vägnar ordinarie
directionen sigh uppåtager och omsårgh drager att värckställigt
göra låta, hvadh vijdh samtl. sammankomsten
aftaalt och resolverat blifver, hafvandes under sin disposition
the medlen, som till värketz fortsättiande förordnade
äre eller härelfter förordnas kunna.
2. Öfver arbetetz rätta förfärdigande skall architecten
omsårgh draga, att altsammans effter af samptl. Directorernes
fallne resolutioner svarssgått giort och förfärdigat
blifver, och i fall han i sielfve värcketz fortgångh något
hinder pröfva skulle, bör han sådant ordinarie Directoren
tillkänna gifva och medh honom therom öfverläggia och
hvadh theruthinnan samtyckes sigh till rättelse ställa.
Men effter architecten inthet altijdh kan så vidh värket
tillstädes vara, blifver een värckmestare honom till hielp
förordnat, hvilcken effter hage ordre och undervisning
hvar och een embetzman och arbetare till arbete sätter
och upsickt häfver, att the sitt värc.k så i gemeen som
1 Original. Finnes i ett häfte, kalladt »Athskilliga bref, memorialer med
mehra Riddarhuset angående» (Riddarhusarkivet). — Handlingen omnämnes icke
i protokollet, men intages här, emedan den kompletterar öfriga handlingar rörande
samma sak (jämf. bil. 8 o. 29).
Bilagor.
469
hvar och een i synnerheet behörligen förrätta, till hvilken
ända han uthi riddarhuustompten skall boendes vara och
som een rätt huusshollare upsickt hafva, att altsammans
till Riddarhusetz gagn och bästa hanterat blifver, hafvandes
uppå architectens vägnar under sin direction alla the personer
och arbetare, som vidh samma byggningh brukas
och elliest under architectens styrelsse dependera borde.
3. Husetz inventarium bör vacktmästaren svara före,
som sådant i sin antvardningh hafva mäste både löst och
fäst, så väl thet som nu kan finnas vara tillstädes, när
han tillträder, i huussgerådh, materialier och byggningzpertzedler,
såssom och thet som framdeeles af een eller
annan till husetz behoof giordt och tillförskaffat blifver,
hvilket altsammans till honom inventeras skall, hafvandes
gran ackt att inthet ther af förderfvas eller bortstulit
varder, hvilket inventerande borde nu först företagas, och
alleenast the pertzedlar upföras, som till värket brukelige
äro, men the andre, som inthet brukas kunna och liggia
nu i vägen och förderfvas, måste särskilt förvaras att
bortsällias och till penningh bringas. Elliest skall vaektmästarens
embete theruthinnan ochså bestå, att han under
händer hafvandes materialier och byggningzpertzedlar
effter handen, som behöfves, uppå värckmestarens ordre
uthlefvererar och uthi sin materialbookz uthgifft granneligen
annoterar, hvar till the förbrukade äro, hvilken uthgifft
han hvar vecka af värckmestaren måste attestera
låta, för hvilken orsaak skull han stadigt vidh värket
vara måste och, medan arbetet påståår, sigh ingalunda
uthan värkmestarens vettskap och samtycke absenterar,
efftersom han och emellan Rijkzdagarne uthi ett och
annat, som till arbetetz fortsättiande förefaller, hvartill
han kan brukat blifva, sigh alleenast effter architectens
och värckmestarens ordre häfver att rätta, såssom och
inga byggningzpertzedlar till någon uthom värket lefverera
eller uthläna, uthan uppå sådant sätt att ther Directorerne
ett eller annat gått finna att låta uthläna
eller försällia, gifva the ther uppå een skriffteligh befallningh
till architecten, som therom vacktmestaren beordrar
sådant emooth qvittens effter zedelens innehåldh att föllia
låta; men elliest skall thet vacktmestaren aldeles vidh
straff tillgörandes förbudit vara.
470
1672.
4. Medh materialers och byggningzpertzedlars tillskaffande
skall byggningzskrifvaren hafva medh att beställa,
i så måtto att han effter af architecten theruppå
gifne förslagh samma pertzedlar uptingar, tagandes sälljaren
medh sigh till ordinarie Directoren, hvilken efftersom
han tycker bäst vara therom kiöp slnter, gifvandes byggningzskrifvaren
een zedell till Banko uppå penningarna,
som thertill reqvireras, thet han sälljaren emooth qvittens
betala skall; sedan blifva samma pertzedlar af byggningzskrifvaren
till vacktmestaren lefvererade, låtandes honom
them under architectens förslagh qvittera och i sin materialbookz
upbördh upföra, men vidh åthskillige små
pertzedlars upkiöp, som stundom kunna förefalla, ther man
sälljaren inthet så medh sigh bringa kan, eller så föruth
ihugkommas, dock lijkväl strax vidh påfodran af nöden
äro, kan byggningzskrifvaren uppå Directorens ordre bekomma
aff Banko een lijten summa handpenningar ther
till, för hvilken han månadtligen Cammereraren skall
räkenskap göra, sin uthgifft medh vacktmestarens qvittentzier
bevisandes, som samma pertzedlar emottagit häfver.
Elliest föruthan thetta skall byggningzskrifvarens embete
och theruthinnan bestå, att gå och beställa om byggningzärender
och fodra uppå arbetet, som uthom huuset boos
een eller annan ämbetzman bestält blifver, sampt till ett
och annat som architecten och värckmestaren till värcketz
fortsättiande finna nödigt honom att bruka.
5. [Vid] alt arbete, som föruth betingas kan, skall
architecten vederböranderne, som thetsamma förfärdiga
skola, uthi värkmestarens närvarelsse igenom desseiner eller
andre ther till nödige specificationer fulleligen om thet,
sorn göras skall, undervisa; sedan kan ordinarie Directoren
medh bemälte personer och så i architectens, cammererarens
och värckmestarens närvarelsse accordera och sluta
sampt contractet skriffteligen författa låta, men när samma
arbete förfärdigat och lefvererat är, blifver thet af architecten
och värckmestaren besicktigat och gillat och uppå
theras attest effter Directorens ordre af byggningzskrifvaren
emooth qvittens betalt.
6. Arbetet, som uppå räkningh giort blifver, skall
allenast af architecten eller värckmestaren beställas, och
ingen annan them ovitterligen sigh ther medh befatta, och
Bilagor.
471
när thet färdigt och lefvererat är, måste räkningen theruppå
af vederbörande till architecten lefvereras, som samma
arbete i värckmestarens och dens närvarelsse, sorn thet
giort häfver, besichtigar sampt medh räkningens innehåldh
jämnförer, såssom och, så vijda thess godheet och rätta
förfärdigande angåår, samma räkningh aff architecten och
värckmestaren attesteras, men värderingen belangandes
skall sådant aff ordinarie Directoren gillat och taxerat
varda sampt effter hans ordre af byggningzskrifvaren afbetalt
blifva.
7. Thet arbete, som för daglöön förfärdigas, theröfver
måste vacktmestaren ricktige dagzvärckzlängder
holla, granneligen annoterandes, huru länge hvar och een
arbetat häfver, i synnerheet medh the gemeene handtlangare
hafva att beställa och them effter värckmestarens
ordre till arbete sättia och pådrifva; men thet andra
embetzfolck, som under theras mestares direction höra,
skall han alleenast tillsee och upteckna, om the sigh försumma,
och så vijda värckmestaren honom effterlåter, till
arbetet mana och fortskynda; förthenskull bör han om
mårgonen vara then förste till och om afftonen then sidste
ifrån arbetet, att gifva ackt, när hvar och een ankommer
och bortgår, altijdh så lagandes att hvar måndagz affton
dagzvärckzlängderne för förledne vecka äre färdige och
reenskrefne, sampt them af architecten och värckmestaren
attestera låta, hvilka byggningzskrifvaren Directoren om
tisdagen presentera skall och skrifteligh befallningh på
thess afbetalningh therunder anamma, sampt een zedel
till Banko uppå till dess afbetalningh nödige penningar,
hvilka han skall till sigh taga och till redz räkna, så att
hvar onzdagz affton arbetzfolcket, när the gå ifrån arbetet,
sine penningar uthan uppehåldh och försummelsse ricktigt
uthbekomma kunna, och skall afbetalningen skee uthi
vacktmestarens närvarelsse, så och dagzvärckzlängderne
af honom sampt then förnämstas — af hvarthera hoopen —
nampn eller boomärke på samptlige the andras vägnar effter
thess afbetalningh qvitterade blifva.
8. Räkningarnas ricktigheet belangandes, så tiente
alle assignationer, som af ordinarie Directoren till Banko
på een eller annans afbetalningh dresseras, uthaff cammereraren
ochså underskrefne och annoterade varda, och
472
1672.
byggn ingzskri tvären sin cassaräkningh sampt ther till
hörige documenter månadtligen cammereraren lefverera,
sampt effter thess ricktige befinnande een skrifftligh attest
af honom till sitt försvar ther uppå annamma, och kan
bemälte byggningzskrifvares upbördh igenom the uthgifne
assignationer pröfvas, och hans uthgifft medh architectens
och värckmestarens attester sampt theras qvittentzier,
som penningarna bekommit hafva, bevijsas. Men angående
vacktmestarens materialräkningh så uthvijsa architectens
förslagh, som af honom qvitterade äro, hans upbördh, och
hans uthgifft skall medh värckmestarens attest för hvar
vecka i samma materialbook bevijsat varda. Till ytter -  mehra visso bafve vij thetta medh egne händers underskrift;
bekräfftat.
Maqnus Gabriel De la Gardie,
S. R. Cantzler.
Johannes Gyldenstierna.
Wilhelm Dr åkerhielm.
Bil. 32.
Förteckning på öfriga handlingar.1
1. Reduktionskollegiets skrifvelse med rekommendation
för G. A. Transseus till en bankokommissarietjenst;
dat. d. 19 Sept. 1072. Original.
2. Fyra suppliker och två andra handlingar angående
Gustaf Koskulls sak (jämf. prot. sid. 125).
3. Kongl, bref angående offentliga handlingars öfverlemnande
till kansliet och antikviteters uppsökande; dat.
11 Nov. 1072. Original. (Prot. sid. 212.) Tryckt i Meddelanden
från Svenska Riksarkivet, IX, sid. 234 o. f.
1 Jämf. del. X, sid. 607, not. 2.
Bilagor.
473
4. Landtmarskalkens skrifvelse till Kongl. Maij:t angående
d:o. Koncept. Tryckt ibid. sid. 238 o. f.
5. Adelns relation till Kongl. Maij:t angående grefve
Steinberg. Afskrift. (Prot. sid. 217.)
0. Chrispinus Flygges supplik angående en tvist med
riksrådet Axel Sparre. Original. (Prot. sid. 227.)
7. Adelns relationer till Kongl. Maij:t angående
Gustaf och Erik Koskull samt Chrispinus Flygge. Koncepter.
(Prot. sid. 230, 270 o. f.)
8. »Bipunkt» för Ridderskapet och Adeln angående
utskrifningen. Original, odateradt men med påteckning:
Prses. d. 10 Dec. — (Jämf. prot. sid. 274.) Tryckt hos
Stiernman: Riksdagars och mötens beslut, II, sid. 1008.1
9. Kongl, resolution öfver Adelns besvär; dat. d. 10
Dec. 1072. Original, enligt påskrift inlemnadt på Riddarhuset
af rikskansleren d. 20 Juni 1673. Tryckt hos Stiernman,
a. st., II, sid. 1609 o. f.
10. Kongl, resolution angående ceremoniel och rang;
dat. d. 10 Dec. 1672. Original med påskrift: Den 16
Decemb. 1672 upläst. — Tryckt hos Stiernman, a. st., II,
sid. 1687 o. f.
11. Rådets och Adelns beslut angående Riddarhusets
byggning; dat. d. 20 Dec. 1672. Original med en bilaga.
(Prot. sid. 162, 292.) Tryckt hos Stiernman, a. st., bih.,
sid. 430 o. f.
12. Utskottsbetänkande angående bankovärket, med
tre bilagor. Enligt påskrift ej uppläst på riksdagen.
13. Bankofullmäktige J. Flemings och J. P. Oliwekrans’
memorial med begäran om decharge. Original.
14 och 15. J. Flemings och J. P. Lillienhoffs suppliker
med begäran om afsked från deras tjenster i banken,
båda presenterade d. 21 Dec. 1672. Originaler.
1 Handlingen är där daterad d. 8 Dec.
Sv. Ridder sk. o. Adels riksd.-protXI. 1672.
81
474
1672.
16. Utdrag ur Adelns protokoll d. 18 Sept. 1668.
17. Gustaf Rosenhanes »votum om förändring i lagen».
Original. Tryckt hos Ernst Meyer: Gustaf Rosenhane,
sid. 205 o. f.
Handlingar angående introduktion, namn och säte pu
Biddarhuset.
18. Sex handlingar (jämte bilagor) angående tvisten
mellan grefvarne Douglas och von Steinberg om »förstället».
(Prot. sid. 8 o. f., 56.)
19. Kongl, bref angående Niklas von Heisens introduktion
(jämte bilagor); dat. d. 6 April 1671. Original.
(Prot. sid. 14, 64, 296.)
20. Kongl, bref angående Henrik Cletzers dito; dat.
d. 3 Sept. 1672. Original. (Prot. sid. 15, 65, 296.)
21. Kongl, bref angående Georg, Karl och Hans
Kristofer von Röhrs dito; dat. d. 7 Sept. 1672. Original.
(Prot. sid. 15, 65, 296.)
22. Sköldebref för Frans Stockman; dat. d. 10 Juni
1653. Afskrift. (Jämf. prot. sid. 63, 296.)
23. Två handlingar angående Martin Schultz’ introduktion.
(Prot. sid. 63, 296.)
24. Andreas Bruces supplik till K. M:t angående introduktion.
Original. (Prot. sid. 63, 296.)
25. Magnus Reihers supplik till Adeln angående dito
(jämte bilaga). Original. (Prot. sid. 63, 64, 296.)
26. Sköldebref för Eberhard Graffe; dat. d. 30 Sept.
1669. Afskrift. (Jämf. prot. sid. 65, 297.)
27. Kongl, bref angående Kristian Fredrik von Wedels
introduktion; dat. d. 24 Nov. 1670. Original. (Prot.
sid. 64, 296.)
Bilagor.
475
28. Tre handlingar angående Karl Rutenkrantz’ dito.
(Prot. sid. 64, 296.)
29. Magnus Gripenskölds supplik angående introduktion;
dat. Walla d. 12 Aug. 1672. Original. (Prot.
sid. 65, 296.)
30. J. B. Schönlebens supplik angående »prceferentz»
framför de vid 1664 års riksdag nobiliterade; dat. Sthlm
d. 10 Sept. 1672. Original (med en bilaga.)
31. Kongl, bref angående Henrik von Krefeldts introduktion;
dat. d. 10 Sept. 1672. Original (med tre bilagor).
(Prot. sid. 65, 296.)
32. Kongl, bref angående Staffan Fredrik och Jörgen
Knorrings dito; dat. d. 12 Sept. 1672. Original. (Prot.
sid. 65, 296.)
33. Kongl, bref angående Kasper Goes och hans bröders
dito; dat. d. 19 Sept. 1672. Original. (Prot. sid.
65, 296.)
34. Henrik Kings supplik angående introduktion.
Original (med tre bilagor). (Prot. sid. 65, 296.)
35. Kongl, bref angående Dietrich Zimmermans introduktion;
dat. d. 11 Okt. 1672. Original. (Prot. sid.
65, 296.)
36. Två handlingar angående namnet Leijonburg.
37. Lorentz Douglies supplik angående lindring i afgiften
till Riddarhuset; prces. d. 9 Nov. 1672. Original.
38. Tre handlingar angående Otto Johan von Polis
introduktion. (Prot. sid. 296.)
39. Kongl, bref angående Nicolai Barnekens söners
introduktion; dat. d. 3 Dec. 1672. Original. (Prot. sid. 296.)
40. Två handlingar angående Jakob Johan Bergs introduktion.
(Prot. sid. 297.)
41. Robert Lichtons supplik angående uppflyttning
bland friherrarne. Original. (Prot. sid. 298.)
476
1672.
42. Jöns Netherwoods supplik angående befrielse från
vidare skyldighet att bevisa sin adliga härkomst. Original
(2 ex.). (Prot. sid. 299.)
43. Jakob von Mains supplik angående rum och säte
på Riddarhuset. Original (med en bilaga). (Prot. sid. 299.)
44. H. A. v. Treilebens supplik angående uppskof
med skyldigheten att bevisa sin adliga härkomst. Original
(3 ex.). (Prot. sid. 299).
45. Johan Georg Bremers supplik angående introduktion.
Original (med två bilagor).
