# ID: svediakorp-gov85
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1664
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 168,455
# sentences: 7,590
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


■
.
-
-
I
SVERIGES
RIDDERSKAPS OCH ADELS
RIKSDAGS-PROTOROLL
NIONDE DELEN
1664
STOCKHOLM, 1891
KONGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER
Innehållsförteckning.
Riksdagen i Stockholm år 1664.
Sid.
Förord  v.
Protokoll  1.
Bil. 1. Hertig Adolf Johans skrifvelse till Adeln nied begäran om
introduktion på Riddarhuset  277.
» 2. Adelns påminnelser vid projektet till deklaration öfver
Hertig Adolf Johans skrifter  279.
» 3. Adelns betänkande angående projektet till Hertig Adolf
Johans revers  280.
» 4. Adelns påminnelser angående introduktionen af de skånska
adelsmän, hvilkas förfäder varit riksråd i Danmark . . 283.
5. Adelns supplik angående introduktionsordningen .... 288.
» 6. Adelns skrifvelse angående vissa yttranden, som skulle
hafva förekommit på Riddarhuset  290.
7. Bankodirektörernas supplik angående bankens »olägenheter»
291.
. 8. Adelns supplik angående den skånska Adelns introduktion 294.
» 9. Regeringens skrifvelse till Landtmarskalken angående den
skånska Adelns introduktion  296.
10. Skånska Adelns skrifvelse angående introduktionen . . . 298.
11. Intyg för några skånska familjer om deras härstamning
från riksråd i Danmark  300.
» 12. Kongl. Maj:ts proposition 301.
» 13. Adelns supplik angående rangen 317.
» 14. Projekt till plakat öfver klädedrägten 319.
» 15. Projekt till stadga för Riddcrskapet och Adeln .... 321.
» 16. Förteckning på Adelns ledamöter i sekreta utskottet . . 330.
» 17. Sekreteraren Klingstedts relation angående Sveriges förhållande
till Ryssland 331.
» 18. Adelns svar på Kongl. Maj:ts proposition 351.
» 19. Adelns och krigsbefälets besvär  355.
» 20. Adelns i Skåne, Halland och Blekinge besvär  380.
» 21. Adelns i Bohus län besvär  392.
IV
Sid.
Bil. 22. Adelns påminnelser vid Kongl. Maj:ts projekt till några
stadgar och ordningar  398.
> 23. P. Appelmans memorial till Kongl. Maj:t å Drottning Chri
stinas
vägnar 405.
» 24. Utdrag ur rådsprotokollet den 27 Juli 1664
407.
» 25. Regeringens påminnelser angående skogsordningen och
jagtordningen  409.
» 26. Kongl. Maj:ts resolution öfver Landtmarskalkens förfrågan
om introduktion af dem, som nyss blifvit naturaliserade 4-11.
5 27. Rådets och Ständernas utskotts betänkande angående
banken 412.
> 28. Adelns första supplik angående de främmande officerarnes
klagomål ' 418.
» 29. Utdrag ur projektet till riksdagsbeslut  420.
» 30. Adelns andra supplik angående de främmande officerarnes
klagomål  426.
» 31. Adelns och krigsbefälets påminnelser vid projektet till
riksdagsbeslut  428.
» 32. Regeringens påminnelser angående jagt på högdjur . . . 433.
» 33. Adelns påminnelser vid Kongl. Maj:ts »observationer» öfver
skogsordningen m. fl. ordningar  434.
» 34. Adelns betänkande öfver »några ärender»  440.
» 35. Adelns ytterligare svar angående riksdagsbeslutet.... 446.
» 36. Adelns betänkande angående krigshjälpen  449.
» 37. Kongl. Maj:ts resolution öfver Adelns »besvärspunkt» angående
banken  450.
» 38. Adelns supplik angående »administrationen af regementet» 452.
» 39. Rikets Ständers beslut. Underskrifter  456.
» 40. Matrikel och introduktionslängd 461.
» 41. Adelns (i Vestergötland?) besvär  467.
» 42. Adelns supplik angående koppar till Riddarhusets tak m. m. 471.
» 43. Förteckning på öfriga originalprotokollet bifogade, men
här ej tryckta handlingar  473.
» 331. Konceptet till Klingstedt» relation har följande påskrift: Upläst
oi -tnnA
Rättelse och tillägg.
Sid. 258. Noten utgår.
» 331. Konceptet till Klingstedts relation har
på Rijkzdagen åhr 1664.
^Nionde delen af Ridderskapets och Adelns riksdagsprotokoll
har enligt uppdrag af Riddarhusdirektionen redigerats
af undertecknad.
Vid redaktionen hafva i allmänhet samma grundsatser
blifvit tillämpade som i de närmast föregående delarna.
Dock har v-ljudet, som i handskrifterna omvexlande skrifves
med v, tv och u, öfverallt betecknats med v utom i namn,
hvarjämte stafningen af ordet Herr (Her, H:r, Hr, H.)
normaliserats till Hr, allt detta i öfverensstämmelse med
det i andra serien vedertagna bruket.
Föreliggande del omfattar Adelns protokoll vid riksdagen
1664 jämte bilagor. De i Riddarhusets arkiv förvarade
handskrifterna utgöras af tre band, nämligen ett
konceptprotokoll (sign. 18), ett renskrifvet protokoll (sign. 16)
samt ett band, innehållande bilagor (sign. 17). Konceptprotokollet,
till största delen skrifvet af Sekreteraren
Schillerfelt, visar tydliga spår af stor brådska; nästan på
hvarje sida möter man sammandragna eller afbrutna och
därför mer eller mindre obegripliga meningar, ord äro
öfverhoppade eller förkortade, marginalanteckningar förekomma
i mängd, ofta utan angifvande af stället där de
skola i texten inskjutas o. s. v., allt kännetecknande för
ett under själfva sammanträdena direkt nedskrifvet memorialprotokoll,
afsedt att sedermera renskrifvas. Ren
-
Yl
skriften synes emellertid vara verkstäld af en person, som
icke kunnat förbättra, utan i stället ytterligare försämrat
konceptet, missförstått eller alldeles uteslutit mera svårlästa
ord och meningar, insatt marginalanteckningar på
oriktigt ställe i texten o. s. v.
Under sådana omständigheter har det blifvit nödvändigt
att hufvudsakligen lägga konceptet till grund för
den tryckta texten. Endast då det renskrifna protokollet
undantagsvis erbjudit en bättre läsart, har någon hänsyn
till detsamma tagits. Där det låtit sig göra, har redaktören
sökt att förbättra bristfälliga meningar genom tillägg
af ord eller bokstäfver, hvarvid dylika tillägg satts inom
klammer utom vid upplösning af en del ofta återkommande
förkortningar, t. ex. Landtm., cl. i st. f. Landtmarskalken,
classen (classis). Eljest hafva i enlighet med bruket de
mera anmärkningsvärda ställena accentuerats medelst (I)
eller (siel), det förra vid enstaka ord, det senare för att
beteckna att sammanhanget i en hel mening är bristfälligt.
Ord, som befunnits alldeles oläsliga, äro utmärkta med
punkter ( ), och då en påbörjad mening blifvit af
bruten,
har detta förhållande antydts genom tvänne
streck (— —).
De i denna del tryckta bilagorna bestå hufvudsakligen
dels af Kongl. Maj:ts skrifvelser till Adeln (original), dels
af Adelns skrifvelser till Kongl. Maj:t (koncept), de flesta
hemtade från det nyss nämnda till protokollet hörande
band. 17 i Riddarhusarkivet. Koncepten hafva dock jämförts
med originalen i Riksarkivet, om sådana funnits,
hvarjämte samlingen kompletterats med några handlingar,
som endast finnas på det senare stället. Däremot hafva
liksom i föregående delar de handlingar uteslutits, som
VII
förut äro tryckta i så lätt tillgängliga arbeten, som t. ex.
Stiernmans Riksdagars och mötens beslut. Närmare upplysningar
meddelas för öfrigt i noter vid början af hvarje
bilaga samt i den sista bilagan, som innehåller förteckning
öfver de i band. 17 befintliga, men här icke upptagna
handlingar, vare sig förut tryckta eller af andra
skäl uteslutna. Det ifrågavarande bandet innehåller nämligen,
utom korrespondensen mellan Kongl. Maj:t och Adeln,
äfven andra handlingar, som dock, endast med någre få
undantag, här icke ansetts behöfva tryckas. Dit höra
t. ex. åtskilliga aktstycken rörande introduktion och säte
på Riddarhuset, hvilka till största delen äro af rent privat
natur, samt vidare af Regeringen framlagda förslag till
stadgar och ordningar, af hvilka det emellertid befunnits
lämpligt att trycka tvänne, som särskildt angå Adeln
och som utförligt behandlas i protokollet, nämligen förslagen
till stadga om klädedrägten och stadga för Ridderskapet
och Adeln angående bröllop, begrafningar m. m.
Till sist må det tillåtas undertecknad att uttala ett
hjärtligt tack till Arkivarien, Erih. Bernhard Taube och
Lektor Emil Hildebrand, hvilka båda med största beredvillighet
lemnat sitt biträde, särskildt vid försöken att
tolka de mest svårlästa ställena i protokollet.
Stockholm i Maj 1891.
Severin Bergh.
I. N. R. .T. C.
I* 1*0 io <*olI i im
hållit på Riddarhuset på den beramjmade och förschrefne
Richsdagen i Stockholm anno] 1664.
In Nomine Sacro Sanete Trinitatis.
Anno 1663 den [27 Nov.] lät Hans Kongl. Maij:t förschrifva
een Richsdag af samptl. Rich sens Stender til den
1 Maij anno 1664, som des placat uthvisar \
Den 4 Maij [1664] lät den Kongl. Regeringen fordra
ifrån Riddarliusedt til sig på Slottet landtmarskalksstafven
och dherhoos upkallade Hans Excell. Hr Peer Sparre,
honom med stoor heder och vahnlige solenniteter öfverantvardandes
samme landtmarschalksstaf, på innevarande
Richsdag at vara Landtmarschalk, ded och Hr Peer Sparre
emot tog.
Dito lät Hr Landtmarschalken befalla, at ded anslås
skulle i morgon, som är den 5 Maij, opå Kongl. Maij:ts
vägnar, at Ridderskapet och Adelen sampt Krigsbefehlet
skulle sig inställa och angifva här på Riddarliusedt den 6
Maij för middagen, [när] klockan är 9.
Den 5 Maij slogz om at gifva sig ann Stenderne den
6 Maij, hvart stånd på sine deputerade rumm.
Den 6 Maij angåfve sig Ridderskapet och Adelen,
som dess protocoll uthvisar.
Dito ankom och Hr Landtmarskalken Hr Peer Sparre
Peersson.
Hr Landtmarskalken gaf tilkenna, at anslaget var
til den enda skiedt, at Hans Kongl. Maij:t motte informeras,
huru stort antahl på Ridderskapet och Adelen vore
ankommit, och vore för denne gången inthet til giöra, uthan
när något förefaller, skole the af anslaget kungiöras.
1 Jämf. sista bilagan.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot., IX. 1664.
1
2
1064.
Dito bevilliades Greff Steenberg copia af den rang (!),
som Grefvar och Friherrar i Ubsala 1654 togo lähn och
in protocollo ejusdem anni finnes fol. 129 b
Den 7 Maij befalte Hr Landtmarskalken anslå til den
9 Maij kl. 8.
Den 8 Maij var söndagh.
Den 9 Maij koni Ridderskapet och Adelen effter anslag
tilsammans kl. 8.
Hr Landtmarskalken: Såssom Ridderskapet och
Adelen håfve sig på Kongl. Maij:ts convocation instält,
congratulerades dheres ankompst med önskan til gott. Hans
Kongl. Maij:t häfver anbefalat honom landtmarskalksstafven
at föhra, dheröfver contesterande [sin] högste flit at
göra Hans Kongl. Maij:t itt nöije, så och med flit sökia
at tiana Ridderskapet och Adelen, recommenderandes sin
persohn, med begäran at the ville draga til honom alt
gott förtroende. På Hans Kongl. Maij:ts vägnar häfver
inthet för denne gången at påminna, uthan på Directorernes
vägnar 2 eller trenne af hvar classe, som öfversee
räkningarne.
Qfuserebatur]: 1. Om den quaestion, som Major Rosenfeldt
i sin supplication2 häfver proponerat, at han är adlad
1649; begärer sit rum och säte. 2. Kallas Rosenfeldt;
begärer at Ridderskapet och Adelen ville sig nedersättia
och dheruthöfver debattera, om han effter datum må immatriculeras,
på ded när sådane casus ankomma, man motte
hafva een viss resolution at gå effter.
Rosenfeldt framsteg och begärte niuthe riddarhuusordningen,
effter han inthet häfver vigilerat och genom
sine fullmechtige bröder eller andre icke insinuerat.
Och vore fuller mästedels i dhen mening, at man skulle
skärskoda laga förfall, och the likevisst motte vigilera.
G. Pauli af 3:a classe: Effter han häfver försummat
sig, så är billigt, at han effter presentation intages, effter -  som det är practiserat, och om nampnet, at den, som är
intagen, den och ded behåller.
' Se det tryckta protokollet, del. V, 1, sid. 311.
1 Jämt. sista bilagan.
Maj.
3
2:a classis: Efftersom han har varit continue i Cronans
tiänst, så må Cronans tiänst icke prejudicera honom. Men
häfver han försummat sig, så imputere sig sielf.
l:a classis: Om inthet förfall vore, så vore oskäligit,
at denne, som i sin rätt vakat häfver, skulle prejudiceras.
Folie dheropå, at han skulle höras.
Blef så sendt effter honom.
Eenhällelig resolutio, at den, som icke beviser sine
laga förfall eller och i sin rätt vigilerar, den bör effter
presentation introduceras.
Sedan uthnembdes the, som skulle öfversee riddarhuusräkningarne:
Af
3:a classe:
Öfverste Gustaf Cruus, Öfverste Bährenfeldt,
Rhenfeldt, Strijken.
Landzhöfding Törneskiöld,
Af 2:a classe:
Linnardt Ribbing, Nils Nilsson Natt och Dagh.
Af l:a classe:
Greff Gustaf Oxenstierna, Hr Anders Lilliehöök.
[Landtmarskalken] påminte, när anslaget skier, the
vela flitigt inställa [sig], eller laga förfall notificeres.
Ann begärte Nils Rosenfeldt at mainteneres vidh
sit bref och nampn.
Blef resolverat, at han, som vigilerat häfver, blifver
vidh sit nampn och ställe.
Tilsade Hr Landtmarskalken, at deputati öfver
räkningarne likhet blifva qvar.
Påminte Hr Landtmarskalken, at tienligit vore, at
Hans Kongl. Maij:t per deputatos gratulerades, effter man
humanitate et civilitate icke peccerar.
Nembdes dhertil af 3:a classe:
Hr Gustaf Cruus, Hr Törnesköldh.
Hr Gustaf Pauli,
2:a classe:
Hr Thore Bonde, Hr Gustaf Ribbing.
l:a classe:
Gref Cönigsmark, Hr Volmar Wrangel,
Gref Axel Lillie, Hr Nils Bielke.
4
1664.
Desse skole vara tilstädes och försambles på Riddarhuset
kl. 2 effter middagen.
At Forbus, som fick Wijnbladz enokia, viser sine skahl
at komma på Riddarhuset.
Secreteraren Hohusen på Regeringens vägnar begärer
uthskott nu strax til den Kongl. Regeringen.
[Nembdes] af l:a classe:
Gref Cönigsmark, Hr Carl Sparre,
Gref Gustaf Oxenstierna, Hr Anders Lilliehöök.
Af 2:a classe:
Hr Thore Bonde, Hr Arfvedh Ribbing.
Hr Gustaf Ribbing,
Af 3:a classe:
Gustaf Cruus, Gustaf Pauli.
Törnesköldh,
Medh ofvanbemälte uthskott gick Hr Landtmarskalken
til Hennes Maij:t och den Kongl. Regeringen.
När the inkomme, satt Enkiedrotningen på sin stohl
för enden, och den Kongl. Regeringen med Rådet stöde
up, Gref Magnus föhrandes ordet, gratulerandes Richsens
Ridderskaps och Adels lyckelige ankoinpst til denne berammade
Richsdag effter H. Kongl. Maij:ts uthschrifning
etc., finnandes härhoos för nödigt nu i begynnelsen at
communicera them hvadh the Danske pacta [innehålla] om
den Danske Adelens immatriculerande; the wille sådant
öfverläggia och fundamenti loco taga pacta och privilegierna,
at emedan the nu först immatriculeras, altså motte considereras,
at sedan icke någon oredo upkommer. Hans
Kongl. Maij:t ville dlieres påminnelser och inrådh medh
nåder förnimma och vore Richsens Ridderskap och Adel
med nåder bevågen.
Hr Landtmarskalken på Richsens Ridderskaps och
Adelens vägnar erkende med yttersta vördning den gratulation
uthöfver theres ankomst, gratulerandes H. Maij:t
och Richsens Regering theres helsö och välståndh, med lyckönskan
at sådant länge continuera motte. Skole taga hvadh
them committerat vore med underdånigh hörsamheet i acht
och vele dheres medbroder sådant communicera, och effter
inhemptad berådhslag lathe H. Kongl. Maij:t i dag eller
morgon theres sentiment i underdånigheet gifva tilkenna.
Maj.
5
Gref Magnus sade, at ded väl kunde hafva anståndh
till morgons.
Togo afträde, och Landtmarskalken befalte anslå
til morgons kl. 7, at samptl. Ridderskapet och Adelen med
flit komma tilstädes, som och blef effterkommit.
Dito effter middagen begärte Richs-Cantzleren afschrifft
uhr Ridderskapets och Adelens sidste påminnelser,
så vida rangen angick, hvilket och af Hr Landtmarskalken
bevilliades.
Den 10 Maij vore samptl. Ridderskapet och Adelen
effter anslaget församblade på Riddarhuset.
[Landtmarskalken] näst intitulationen: I går sedan
Ridderskapet och Adelen hade sig retireradt, kom på Regeringens
vägnar Hohehusen om uthskott. Kommandes dijt
contesterade Cantzleren på Kongl. Maij:ts vägnar sit behagh
om Ridderskapets och Adelens ankomst til Richsdagen;
sedan communicerade om dhen Skånische Adelens introduction
på Riddarhuset, som här ankombne ähre, hvarom
pacta 1660 med Danmark förmäle. Fördenskuld vele the
höra pacta, om hvilket den 12 [puncten] förmäler, och
Hr Landtmarskalken den upläste, sampt den 7 puncten i
riddarhusordningen; och effter the provincier äre belli jure
intagne och the prsesterat homagium, altså vele the öfverläggia
och gifva theres betänkiande, på ded the så mycket
bättre effter moget conclusum kan gifva Kongl. Maij:t i
underdånighet vårt sentiment, hvad unanimibus consiliis
må vara concluderat.
Påminte Hr Landtmarskalken, at the vele discurrera
dheröfver och sedan effter riddarhusordningen votera.
3 classis. Discurrerades af Hr Duwal: Effter 3 classis
förnembligast detta angår, om man i underdånigheet skulle
sökia H. Kongl. Maij:t om temperament?
Andre meente sig icke vara starke nogh, uthan skulle
vänta, til dhe andre komma, som måge vara under vägen.
En dehl, at the bidde til endskap på Richsdagen.
Hr Landtmarskalken: The äre som Stender förschrifne
til Richsdagen och derföre böre, som the och vele,
niutha dheres stämmor. Dhe skole varit här til den 1 Maij.
Svarades: Difficultates itinerum af ijs och landh.
6
1664.
3 classis. Strijk på theres vägnar: Falle dheropå,
at störste deelen, [som] äre borta, motte komma tilstädes, och
må suspenderas, effter ded är een saak af stor vichtigheet
i tilkommande tider och them mäst angår. Propositionen
hemställe the Kongl. Maij:ts behagh, som Richsdagen förschrifvit
häfver.
Hr Cruus begär dilation, elfter dhe från Finlandh, som
giöre så got som Vs partén af Riddarhuset, äre icke kombne.
2 classis. Thore Bonde: Kommer inthet stort vår
dass an, uthan mehra den tridie classen, som vele betänkia
sig. Men effter betänkeligit faller at uppehålla dhe andre
Stenderne, om dhe af Finlandh änn icke komma på 14 dagar,
så skulle the andre Stenderne falla besvärligit, om propositionen
och Richsdagen skulle härigenom upskiutas.
1 classis. Gref Axel De la Gardie: At ded motte
upskiutas til een viss dagh; elliest förorsakade thet långt
uppehåldh.
Sattes dette ehrendet til torsdagen.
Fans gott, at Landtmarskalken gick upp at begära
dilation på itt paar dagar.
Påminte Hr Landtmarskalken om introducendis af
krigs- och civilbetiänte.
Resolutio: Kär ded är debatterat om the Skåniske,
så skole the andre introduceras.
Dito proponerade om Berthil Ruth, och resolverades,
at ded skal dermed anstå, till dess the Finske ankomma.
Sedan uplästes Per Ulfs supplication V
Hr Anders Lilliehöök häfver något at påminna,
effter han på möderne är af the Ulfver afkommen, som
föhre samme vapn.
Deputerades til desse supplicationers företagande:
Af 3:a classe:
Lagerfeldt, Gustaf Pauli,
Stiernhielm, Strijken.
Af 2:a classe:
Thore Bonde, Henrich Falkenberg.
Af l:a classe:
Hr Conrad Gyllenstierna, Hr Carl Sparre.
Hr Johan Gyllenstierna,
1 Jämf. sista bilagan.
Maj.
7
Sedan nembdes 1 af hvar classe med Hr Landtmarskalken
att gå och begära dilation til torsdagen nu näst
kommande:
l:a classe: Gref Axel.
2:a classe: Hans Kyhle.
3:a classe: Duwall.
Påmintefs] om [at] komma effter anslaget tilsammans,
at the motte komma på bother, som inthet laga förfall
håfve; the skole excusera sig hos Secreteraren; och at
matrikulen hvar dag upläses.
Beslöts at absens skal gifva 1 ducat.
Dereffter kom Hr Landtmarskalken medh ofvanberörde
uthskot tilbakars ifrån den Kongl. Regeringen,
seijandes sig remonstrerat dhe skähl, hvarföre the i dagh
icke kunne inkomma med hörsamt svar; och blef väl uptagen
samme excuse. Lofvade til elucidation vele communicera
the acta, som dher til tiäna, ur Cantzliedt at — —
Dito excuserade sig hoos Landtmarskalken Gustaf
Mannerskiöldh, at han för sin broders Hr Öfverste
Mannerskiöldz dödh moste resa.
Dito talte Hr Landzhöfdingen Törnesköldh medh
Hr Landtmarskalken, at han finge lof at resa lith på itt
ting, hvilket honom bevilliades.
Dito befalte Hr Landtmarskalken, at Secreteraren
hörer effter, huru snart han kan få dhe documenta uhr
Cantzliedt, som äre lofvade.
Dlierpå han steg til Richs-Cantzleren Gref Magnus
opp i Cantzliet, hvilken sade sig tält derom med Secreteraren
Holmsen.
Dito effter middagen fick jag collationen emellan adelige
Svenske och adelige Danske privilegier; ded andre
instrumentum hade Broman, och kunde ded denne gången
icke bekomma. Hvarföre och inthet anslag på den dagen
skiedde.
Den 11 Maij talte Hr Landtmarskalken sielf med
Hr Richs-Cantzleren, hvilken berättade, at ded andre instrumentum,
som rekvireras, föga vore af nöden, efftersom
ded vore collationum et citationum verificationer af
handfestningar och slikt. Den som af curiositet ville,
8
1664.
så kunde han sökia ded, och icke consultationes derföre
uppehållas.
Dito kl. 11 befalte Hr Landtmarskalken Secreteraren
at slå ann til morgons kl. 8.
Den 12 Maij proponerade Hr Landtmarskalken om
Gref Duglass och Gref Steenberg, effter denne den 6 Junij
1654 togh låhn som en Grefve, men Duglass blandh Friherrerne,
vid. prot. 1654 fol. 129 \ et fol. 83 [den] 19 Junij
introducerades Gref Duglass som en Grefve 2. Begärte at
the ville fatta een viss resolution.
Inkom Hans Furstl. Durchkt Hertig Adolph ganska
oförmodeligen och talte på denne mening: Såssom jag äfven
nu kommer ifrån Hans Kongl. Maij:t och någre ehrender,
som angå Kongl. Maij:ts och Kichsens välfärd, öfvergifvit,
så vil jag samma ehrender recommendera Richsens Ridderskap,
Adel och Krigshefehlet, begärandes sådant svar, som
Kongl. Maij:ts och Riksens roo och säkerheet ähr likmätigt.
Hvilket Hr Landtmarskalken oupbrutit med respect
emottogh.
Hr Landtmarskalken med någre beledsagade H.
Furstl. Durchkt dher uth.
Sedan påminte [han] Ridderskapet och Adelen hvad
skiedt vore, och the ville öfverläggia, om the skole emottaga
dette brefvet, förr än the tala medh H. Kongl. Maij:t.
Alle classes enhelleligen bevilliade. Vöre någon häremot,
så stige fram och seije sin meningh.
Tertia classis begärte votera.
Secunda och prima classes och störste delen af tertia
äre eense, at the ingen proposition vele taga uthan af
H. Kongl. Maij:t.
Resolutio: När saken rätt öfverlägges, finna the sig
vara kallade af Kongl. Maij:t och dheres skyldigheet at
[1.] afvänta H. Kongl. Maij:ts proposition och 2. theres
underdånigheet i underdånigheet (!) gifva tilbakars. Vele
inthet antaga någre propositioner och ehrender uthan af
Kongl. Maij:t allena. Begäre at theres nampn motte icke
noteres; och om ded vore så at ingens nampn motte (siel);
här bör vara itt gott silentium.
1 Se det tryckta protokollet, del. V, 1, sid. 311.
2 Ibidem, sid. 268.
Maj.
9
Utskott til H. Kongl. Maij:t:
Strijken,
Taubenfeldt,
G. Duwal,
G. Cruus,
Clas Rolamb,
Rhenfeldt,
Graan,
Lubeker,
Planting,
Af 3:a classe:
Ochsen,
Ödla,
G. Pauli,
Weidenheim,
Öfverste Barclaij,
Appelgreen,
Lagerfeldt,
Lichton,
Öfverste Ranck.
2:a classe:
Hans Kyhle,
Thore Bonde,
Philip Bonde,
N. Nfilsson] Natt och Dagli,
l:a classe:
G. Ribbing,
Seved Ribbing,
Sven Ribbing,
Eric Hård.
Gref Gustaf Oxenstierna,
Gref Stenberg,
Hr G. Kurck,
Hr Jöran Gyllenstierna,
Hr Carl Sparre Larsson,
Gref Anders,
Hr Johan Gyllenstierna,
Hr Lilliehök,
Hr Volmar Wrangel,
Hr Abraham Leijonhufvud,
Hr Hammilthon,
Hr Spens,
Hr Wrangel,
Hr Nils Kagg,
Gref Jo[h]an Steenbock,
Gref Gustaf Lillie.
När Hr Landtmarskalken kom dher upp, gjorde
han inn för den Kongl. Regeringen relation öfver ded,
som passerat var.
Komme tilbakars och refererade hvad i Rådet var
passerat, huru som the effter Kongl. Maij:ts vocation äre
kombne at unfå H. Kongl. Maij:ts och icke någon annans
[proposition] etc.
Sedan upläste Hr Landtmarskalken Furstens bref1
dheruthi copian af Kongl. Maij :ts testamente låg innelycht,
hvarutaf lika exemplaria til the andre Stenderne ähre
communicerade. Item copia af Furstens bref til Hans
Kongl. Maij:t.
1 Tryckt hos Stiernman: Riksdagars o. mötens beslut. Bih. sid. 390.
10
1064.
Uplästes additamentet på regeringzformens 3 och sidste
punct sampt Ridderskapets och Adelens 3 punct, och eenhälleligen
beslöts, at the presse blifva dhervidh.
Sedan påmintes om dhe Skåniske.
Uplästes fördraget 1660 den 12, Roskildische 1658 den
9 puncterne i denna saken.
Dito befaltes Secreteraren gå til Krigsbefehlet at läsa
för them Hertigens bref, hvilket han och giorde. Hvilke
sade, at inthet vore gott at röra ded, som een gång beslutit
vore.
Hr Landtmarskalken gaf them tidh at betänkia sig.
Tertia classis var i den meningen, at effter ded angår
hehle Riddarhuset, så vele the icke per vota [besluta],
uthan giöra een union aff samptl. Ridderskapet och Adelen.
Instfantia]: At fides publica dherigenom skulle infringeras,
som finnes in pactis.
Responsio: Här är dubbel publica fides, puta in solenni
actu coronationis af Konungen lofvad hvart och itt ståndh.
Hohehusen inkom från den Kongl. Regeringen och
begärte, at Ridderskapet och Adelen ville vara tilstädes
kl. 2, så ville den Kongl. Regeringen communicera them
något. Hvilket Hr Landtmarskalken och publicerade.
Befaltes anslås til kl. 2 preecise.
Den 12 Maij efter middagen församblade sig Ridderskapet
och Adelen.
Då inkom Secreteraren Franck och på Kongl. Regeringens
vägnar begärte, at Hr Landtmarskalken med någre
af samptl. Ridderskapet och Adelen ville komma upp och
förnimma hvad som kan proponeras.
När vij kommo tilbakars, berättade Hr Landtmarskalken
hvadh i Rådet passerade, hvarest uplästes dhe
vechslade brefven emellan Kongl. Maij:t och Hertigen,
hvilke mäst angick Gulische och Bergische prsetensionerne,
så om ouverturen, som giordes, huru som detta kunde
rymes uhr vägen. Och vij gingo inn, consulterandes huruledes
materia litis kunde först afhielpas. Sedan giorde the
närmare ouverture, om icke man skulle fortfahra med
Marskens vahl. Vij togo detta ad referendum til väre
medbroder, och funne Regeringen gott, at man skrede til
våhlet cum reser vätö ordinum [jure] adprobandi et impro
-
Maj.
11
bandi; the skulle och inthet pressera detta värket, dher
icke dhenne casus sådant importerade.
Voterades:
3:a classis: Effter Regeringen finner ded gott at vara
itt medel til remediera detta, så äre the dhermed til fridz,
allenast 2 eller 3 sättias i våhlet.
2:a classis: Äre och til fridz at skrida til våhlet,
allenast 2 eller 3 sättias i våhlet.
l:a classis: Störste dehlén af l:a classe äre af samma
mening.
Nembdes altså uthskott, som i affton med Hr Landtmarskalken
gå ripp till Regeringen med detta svaret:
Af 3:a classe:
Clas Rolamb, Öfverste Lubeker.
Gustaf Gethe,
2:a classe:
Thore Bonde, Eric Hård.
Nils Nilsson,
l:a classe:
Hr Gustaf Kurck, Hr Johan Gyllenstierna.
Gref Gustaf Oxenstierna,
Resolutio: At talet, som vallies, blifver öfver een,
någre och icke een.
Hr Landtmarskalken sade sig hafva remonstrerat
hvadh fahra, som kunde vara af denne Hertigens preetension,
och fördenskuld funnit gott att bijfalla Regeringens
förslag. Begäre och electionen af någre.
Gref Magnus betackade at så favorablement hafva
sig resolverat. Skal och H. Kongl. Maij:t Ridderskapet
och Adelen etc.
Befaltes anslås til morgons kl. 8 prsecise.
Den 13 Maij vore samptl. Ridderskapet och Adelen
sampt Krigsbefehlet tilsammans. Då proponerade Hr
Landtmarskalken om dhe 3 Öfversterne, som här stå:
Kock, Borneman och Schiönleben. In summa: om introducendis
begärte Ridderskapets och Adelens betänkiande.
Resolutio: Desse skole intagas, cum reservato at och
the andre måge framdeles intagas i denne Richsdagen och
12
1664.
niutha dheres brefs data till godo, cam reservato at jus
tertii icke praejudiceras.
Dito inkom Doct. Brunnius medh någre af Prästerne 1
på Erkiebispens, Bispernes och samptl. Prästerskapets
vägnar, saluterandes Richsens Ridderskap och Adel, gratulerandes
theres helsa och ankomst, euin voto prosperorum
et felicium successuum, cum petitione at communication
må hållas, som opererar alt gott och eenighets bandh.
Obscuri blifve nampnkunnige. Förmoda assistence och
communication medh detta collegio. Tacksegelse för bevågenheet
vidh andra Richsdagar, som elliest the som
sittie i landzenderne (siel), at alle vele hielpa til Gudz
ähra och richsens välfärdh.
Hr Landtmarskalken: Ridderskapet och Ådelen betacka
för contestationen, congratulere tilbakars, contestere
hugnad och frögd, at the nu äre kombne tilsammans,
cum pio voto de felici successu pariter ac reditu. Genom
ded förtroende och communication sorn vahnligit skal ded
och för väre persohner vidh denne Richsdagh i acht
tagas (sic!)
Uplästes Hr Eric Cruses bref2.
Lofvades copie til Flemmingarne.
Resolverades at the andre introducendi skole i andre
veckan intagas.
Sedan inkom Borgmästaren i Norköping Moretus
och gratulerade Ridderskapet och Adelen theres ankompst
med lycka (!) att komma hem med helssa; begärer förtrolig
communication med theres ståndh, [och att] the vele sådant
med nådig benägenheet erkenna.
Förestältes om the Skånische effter thesse introduceras,
och the, som äre förskrefne, icke immatriculeras,
hvarföre och resolverades, at och them — scil. the Skånische
— härmedh uthi protocollet blifver theres rätt
jembväl som the Svenskes i allo motto förbehållen och
oförkränkt.
Introducerades altså af Hr Landtmarskalken med
een märkelig oration och på ofvanbemälte conditioner och
reservation effterschrefne Öfversten
1 Enligt anteckning i kanten: Mag. Olof Christophori, Mag. Kexlerus,
Mag. Alander, Hr Lars Caroli.
2 .Tämf. sista bilagan.
Maj.
13
Hr Öfverste Kock von Crimmstein, adladh den 18
Novemb. 1662.
Hr Öfverste Borneman, adlad den 5 Maij 1664.
Hr Öfverste Schönleben, confirmeratden5Maij 1664.
Nembdes uthskått att beneventera Prästerne, så och
hoos Borgerskapet med ded samma:
[Af] 3:a classe:
Gustaf Pauli, Öfverste Barclaij.
2:a classe:
Gustaf Ribbing, Hans Kyhle.
l:a classe:
Gref Johan Stenbock, Hr Nils Kagg.
Inkom Hohusen från den Kongl. Regeringen och begärte
uthskott, hvilket nembdes:
Af 3:a classe:
Stiernhielm, Rosenstiärna.
Grönberg,
2:a classe:
Thore Bonde, Arfvidh Ifvarsson.
G. Peersson,
l:a classe:
Gref Johan Stenbock, Hr Fletwodh.
Hr Nils Bielke,
När Hr Landtmarskalken med uthskottet kom dijt,
recapitulerade Gref Magnus hvadh i går alt vore passerat,
både i nährvahru af samptl. Stenderne, som elliest vidh
sidste conferencen i afftons, deruthi begärtes, att någre
motte sättias i våhlet. Såssom nu H. Kongl. Maij:t
gerna defererer Ridderskapet och Adelen uthi ded, som
kan med lag, skiähl och regeringsform praetenderas *, men
som våhlet synes vara mot regeringsformen — som verba
uplästes — så vore bäst blifva vidh ded, som vore effter
exempel eller samptl. Richsens Stenders afftahl. Så vore
bäst at conformera sig alt sådant, jembväl och Kongl.
Maij:ts rättigheet. Remonstrerade hvadh inconseqventier
skulle föllia deraf, at flere sättes i våhlet: Tijden pro
-
1 Marginalanteckning: Remonstrerade at samptl. Stenderne hafva gifvit anledning
at företaga materiam litis med Marschens wahl, dheruthi K. M:t — —
14
1664.
longerades, effter the andre Stenderne moste och contribuera
dheres betänkiande dhertil. Hvem veet och hvem
the vallia?
Detta reitererade Hr Landtmarskalken med största
försichtigheet, när han kom tilbakars, och remonstrerade
med hvad modestie Gref Magnus alt sådant deducerade,
med begären at the ville sådant väl öfverläggia och uthan
ingrepp af hvars och eens välfågne rättigheeter etc.
Sedan begärte Hr Landtmarskalken, at ded motte
voteras alt effter riddarekuusordningen.
Class 3. Rolamb sade sine tankar: Såssom vij blefve
förorsakade at begära ded i går, var orsaken at evitera een
olägenheet, at dher (o: af at) een prsesenterades, dermed eviterades
at offendera Regeringen eller och dhen föreslagne
persohnen; och såssom den Kongl. Regeringen finner ded
medlet löpa emot Kongl. Maij:ts och dhe förrige ordningar,
altså tyckes mig bäst at submittera oss Kongl. Maij:ts
förslagh, effter som dhe regera icke effter sin, uthan Kongl.
Maij:ts jurisdiction, låthandes oss benöga med jure adprobandi
et improbandi.
Den, som är här emot, säge sin mening.
2:a classis är af samma mening.
l:a classis: Störste delen är af samma mening.
Samma uthskott gick opp.
Hr Landtmarskalken, näst titulerande, sade sig remonstrerat
samptl. Ridderskapet och Adelen den försorg,
som Regeringen drager för Kongl. Maij:ts rätt och säker -  heet; excuserade den clausulen, at icke motte lända någon
til förtreet eller Regeringens offence, begärandes den competerade
jus adprobandi et improbandi.
Hr Richs-Cantzleren berömde Ridderskapets och
Adelens berömmelige förhållande, at taga Kongl. Maij:ts
rätt och säkerheet i acht, och ded pluribus deducerade, med
största beröm ihugkommandes Ridderskapets och Adelens
underdånige contestationer och comportementer, them H.
Kongl. Maij:t med all nåde erkenner såssom een stoor
styrkia af Kongl. Maijrts regemente etc. Lofvade effter
middagen denomination af R. Marsk effter samptl. Stendernes
anledning och gottfinnande, för tiden rådeligit at
möta detta emergens emot Hertigen; önskade dher til
all lycka, försäkrandes Hennes Maij:ts och samptl. Rege
-
Maj.
15
ringens förnembste ögnemärke vara H. Kongl. Maij:ts och
fäderneslandzens tiänst, och altså samptl. Stenderne uthi
theres jure adprobandi et improbandi förmodeligen läre
aggreera sig til applausum af samme persohn.
Den 13 Maij effter middagen bevilliades Hr Eric Cruse
copia af protocollet på förledne Richsdagh emellan honom
och Hr Flemming af Lais.
Inkom Secreteraren Tawastehn ifrån H. Kongl.
Maij:t och den Kongl. Regeringen, begärandes itt uthskott
dijt opp.
Nembdes af 3:a classe:
Odla, Rosenhielm,
Bure, Rosenholm.
2:a classe:
Nils Nilsson, Philip Bonde.
Eric Hård,
l:a classe:
Gref Cönigsmarck, Hr G. Carlsson Baner,
Hr Eric Cruse, Hr Conrad Gyllenstiärna.
När vij med Präster, Borgare och Bönder kommo dijt,
declarerade Kongl. Regeringen nådigst den declaration,
som vij senast giorde, remonstrerandes vacantien af RichsMarsken
och dess (!) högnödige maturation för dhe kunnige
skiähl; hvarföre hafva the kastat sine ögon på RichsAmmiralen
för hans signerade tiänster. Icke dess mindre
tilstå, hvadh conformt är medh regeringsformen, at communicera
med sine medbroder.
Detta tog Hr Landtmarskalken ad referendum.
Uthan voterande räkte alle män medh een mun dheres
händer up och applauderade detta; at observera ordinarie
cursum, motte man ordenteligen votera, ehuru ingen lärer
vara, som deremot faller.
Hr Landtmarskalken: Alle ähre väl uthi eenhällig
applausu om Richs-Ammiralen, men dissensus är om modo
communicandi med Stenderne, för eller effter voterandet.
Rolamb på 3:se classis vägnar tycker, at man först
communicerer och voterer sedan, och at alle 3 Stenderne
motte til morgons genom een uthskickad kallas hijt eller
in locum tertium.
16
1064.
2:a classis är i den mening: Effter vij reda hafva
eenhelleligen slutit och samtyckt, så är ded reda voterat
in hoc casu. Nog skal ded communiceras, men inthet gå
dhe ifrån een communi adplausu, som skiedder ähr; communiceras
först och voteras sedan.
Ira classis är different.
Nämbnes till uthskått medh Richsens Ständer att conferera
om Richs-Marsks våhlet och om Hans Eurstl. Durchl.:
Af 3:a classe:
Sparfäldt, Dalbergh,
Gösta Duvalt, Planting,
Ödlan, Lichton,
Gösta Geet, Schönleben,
Lagerfäldt, Bernfäldt.
2:a classe:
Hans Kyhle, Gösta Ribbing,
Thore Bonde, Erik Hårdh.
Gösta Persson,
l:a classe:
Gref Gösta Oxenstierna, Anders Lilliehök,
Carl Sparre, Gref Köningzmark,
General Flettwodh, Gösta Ulfsparre,
Abraham Leijonhufvudh, Linnart Mörner,
Jöran Gyllenstiärna, Bengt Rosenhane b
Befältes anslås, til 7 slår, uthskottet vara tilstädes,
och samptl. Ridderskapet och Adelen med Krigsbefehlet,
när klockan är 10.
Den 14 Maij var ofvanberörda uthskott tilsammans,
och är häruthinnan 2 puneter: 1. om Rikz-Marsken, 2. om
Hertigen.
Om dhen 1 [puncten] var uthskottets mening, at man
så vida skulle sig emot the andre Stendernes uthskott
uthlåtha, at fuller ingen hade emot Rikz-Marskens persohn
at seija eller tala, uthan hugna sig öfver hans persohn.
Likvist inthet vele eller kunne häruthi något sluta uthan
communication medh samptl. Richsens Stender.
Om den andre puncten angående Hertigen discurrerades,
at in generalibus pro nunc et de futuro Regis et nostra
securitas qumrenda.
1 Marjjinalanteckning: 1 rsächtur sig.
Maj.
17
Dito församblades på Riddarehuset, jempte uthskott af
Ridderskapet och Adelen, desslikest af Prästerskap, Borgare
och Bönder uthskått \ Hvilke när the ankombne vore,
betackade Hr Landtmarskalken them sampteligen medh
een vacker sermon för ankompsten, påminnandes om förrige
Richsdagars gode förtroende och enigheet, som altidh häfver
opereradt een god uthgång uthi alle consultationibus, gratulerandes
alle inbördes, at the dheruthinnan persistere,
med försäkring [til] them om väre comportementer, at the
af them skole spöria alt got förtroende och een vederlika
tiänst etc. Berörde sedan den Kongl. Regeringens proposition,
som i går skiedde in Senatu til samptl. Stendernes
dher närvarande uthskott, om 1. denomination af
Gref Carl Gustaf Wrangels persohn til Rikzens Marsk,
och 2. huru man behörligen skulle svara Hertigen på sine
inlagde schriffter til Hans Kongl. Maij:t så och samptl.
Rikzens Stender. Ded förste gifver tvifvels uthan icke
stort betänkiande, effter den gode Herrens merita äre så
signalerade, och the med hans nampn esclarerat öfver hehle
verlden, at vij må skatta oss af honom lycksalige. Men
likavist ehuru ingen må vara, som sig emot hans persohn
opponerar, kan man effter vahnligit sätt i slike fall och
propter mutuam communicationem medh samptlige Richsens
Ständer icke något häruthi eensidigt sluta, eij heller velat
votera, för änn denne conferencen skiedder vore.
Lincopensis: Som the af Landtmarskalken försäkres
om ded gode förtroende emot Prästerskapet, så kunde the
icke uthan hugnad erfara, ded the äre sammankomne;
hugna sig af Stendernes förtroende, som är stark nervus
in unito corpore, önskandes dhem lycka och välsignelse,
och att alt måtte väll aflöpa, som i dhe förrige Richsdagar;
ded spörie the och realiter i detta fallet, obligerandes
sig at ^estimera så hög affection; vele och effter ståndk
och värde afftiäna. Dhesse qvsestioner belangande håfve
1 Ofver denna konferens finnas två originalprotokoll, båda af Schillerfelt,
det ena tillhörande serien af koneeptprotokoll, det andra renskrifvet på ett särskildt
ark, som blifvit inhäftadt midt i koneeptprotokollet för den IG Maj. Vid
redaktionen har tagits hänsyn till båda protokollen, som delvis komplettera hvarandra.
I konceptet uppräknas följande namn:
Prester: Enander, Scarensis, Brunnius etc.
Borgare: Lehusen, Thegner etc.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot., 1664. IX.
2
18
1664.
the i collegio således [sig] betänkt: 1. At Gudz godheet
spöries, at defuncto uno relinquit Deus qualificata subjecta.
Så håfve tbe oförgripeligen för alle stånd eenhelleligen
hugnat sig öfver een sådan hielte, sorn inn- och uthom
landz med victorier til landz och vatn är renommerat. In
minorennitate hac synes Gudz försyn, som een så vigoreux
man häfver förlänt. Önskandes lycko etc., cum reservato
och oförgripeligen för sig emot the andre etc. Ded andre
skier alt ordenteligen cum communicatione antingen nu
eller och uthställes til itt privat conference.
Borgmestaren Lehusen betackade för tilstedh at
komma hijt och communicera.
I ded inkom Hohusen och begärte uthskott til Regeringen,
men effter alle Stendernes uthskott vore här, blef
excuserat.
Prästerne sade sig hafva fulmacht att declarera Gref
Wrangel för Riks-Marsk.
[Landtmarskalken:] Den 2 casus är af större uthseende,
emedan häruthinnan förnembligast tvenne ting
komma i consideration: 1. Hertigens ägen persohn, 2. salus
publica, hvilken bör framför alt annat prEeponeras, hvarföre
man och så myckit bättre bör vara omtänkter, huru man
hereffter betager honom all occasion, jembväl och alle andre,
som synes vela turbera pacem publicam, at the icke driste
sig at uprifva hvadh som så eenhelleligen af samptl.
Rikzens Stender på een frij Richsdag såssom een rikzens
fundamental lag är slutit och belefvat; uthi hvilket man
och noga bör observera dhe tidher, som varit hafva, såssom
och the, som hereffter föllia och komma kunna. Til äfventyrs
så synes Hertigen må något hastigt vara til denne
action inducerat, som vil omkulstöta både (!) vår fundamental
lagh, nembl. regeringsformen, på hvilken ingen
skulle töras at tala. Yij håfve för itt rättesnöre Drotning
Christin® på sidste Richsdagh föröfvade handel, och huruledes
hon uthi slike inconvenientier blef mötter. Dher
och hennes action så väl som denne Hertigens hade sig
yppat vidh coneurrentier af andre tider, dher man vore
öfverhopader af andre fiender, uthi hvad tilstånd skulle
då riket blifva satt, dher een part orolige hufvuden finge
något fomentum, om icke een universell Riksens Stenders
eenigheet alt sådant förebyggia kunde? Med Drotning
Maj.
19
Christina blef ded så, at hon föruthan sin revers de non
amplius turbando reste af riket och kommer här aldrig
inn. Med hvadh mehr Hr Landtmarskalken vidlyffteligen
detta alt deducerade. In summa: at Konungens rätt, högheet
och säkerheet uthan consideration af någons persohn
för all ting motte i acht tagas.
Lincopensis med the sine fann denne saken af den
vichtigheet, at the så snart icke kunne sig dheruthinnan
finna, excuserandes sig och theres ståndh, at the icke kunne
penetrera sådane arcana, hvarföre the och hafva ondt
vidh uthi een så vichtig saak at gifva theres rådh och
betänkiande; håfve icke heller nu i commission sig häruthinnan
något vist at uthlåthe, uthan begynna at discurrera
häruthöfver. At desse schriffter måge hafva store conseqventier
med sig vidh Kongl. Maij:ts angående myndige
åhr, ded är inthet tvifvel; fördenskuld bör man sådant
väl i tidh förekomma, föreslåendes såssom af sig sielf, at
bredevidh desse Hertigens bref och schriffter lades itt
svar och instrumentum, hvaruthinnan desse Hertigens skähl
grundeligen vederlädes, och dher bredevidh remonstrerades
Stendernes skähl, hvarföre han är förbijgången. Men effter
i regeringsformen stå dhe orden: 1. at möta honom med
heder, 2. han få itt nöije, så kunna the icke väl förstå
eller veeta, hvad dermed menas, antingen augment af pensionen
eller något annat. Med Drotning Christina vore
och een annan saak, emedan med henne var een stark
apostasie. Om modo hafva the ann icke kunnat sig foreena.
Begärer at detta motte uptagas som een discurs
och icke något sentiment.
Lehusen påminner sig Richs-Cantzlerens och den
Kongl. Regeringens uthförlige deduction om desse ehrender,
förlåthandes sig vidare i detta fallet opå Gudh alzmechtig
och dhernäst den Kongl. Regeringen och Richsens Rådh
och deres gottfinnande.
Bönderne rätte sig effter hvadh i förrige Richsdagh
är giordt, och blifve vidh hvad giordt är.
Landtmarskalken: Med honore är 1. dignitas ejus,
2. Regis patruus, som meriterer honneur. Sedan synes han
anklaga hvadh giort vore. Elliest finnes in scripto, som
han ville unseija, och tandem conclusio at leffva som jag
nu är etc.
20
1664.
Enander kunne inthet förstå, uthan eenfaldigheeten
icke kunne någon sensum uttaga; til äfventyrs om någre
rationes hade varit bifogade, och hade blifvit informerat,
visserligen skulle han snarare contenterat varit.
Hr Landtmarskalken påminte them [1.] Hans Kongl.
Maij:ts bref, som nogsampt betager honom slike tankar;
2. Fursten häfver väl penetrerat hvad på Richsdagen senast
och förr vore passerat. Hållandes Drottning Christinas
handel fast ringare, i anseende at hon strax reste uhr
riket til everdelige tider.
Enander meente, at een schrifft skulle läggias vidh
Furstens bref, som visade skahl, hvarföre sådant är skiedt,
för alle conseqvontier i framtiden etc. Gratulerade oss
om den gode Regeringen, som vij nu hafva. Kan skie
om Drotning Christina icke hade ded giordt, så hade icke
heller Hertigen giordt ded samma.
Hr Landtmarskalken finner den saken af den vichtigheet,
at fuller the icke kunna see, hvad giöras skal,
uthan moste hemställa Kongl. Maij:t och den Kongl. Regeringen,
söm arcana Regni veta etc.
Brunnius: Vöre väl at sådant toges i acht, som Hr
Landtmarskalken påminte, dher något infölle med fienden,
at vij försee oss om fäderneslandzens tryggheet med sämja
och eenigheet, at vij måge sittia i fridh, at riket och
Kongl. Maij:t sittie säkre. Om vij hade försedt oss sub
minorennitate, hade vij likväl een god intention. Vöre
gott at een schrifft deremot lades, oansedt vij om Furstens
persohn vele mena ded bästa. Ville H. Maij:t seija oss itt
gott rådh eller låtha författa een schrifft, hvem veet,
om vij icke kunne komma öfvereens? Hvilket han för sin
persohn discursevijs talade.
Hr Landtmarskalken pro conclusione betackade, at
the discursive sig uthläto, committerandes Gudi och tiden,
med begäran at the continuera ville uthi samma förtroende;
vele och af them icke annat förmoda, än och thet
i lika motto af them discursevijs uptages.
Ded samma giorde Mag. Enander, och the andre Stendernes
[talmän] concluderandes.
I ded samma kom Ho husen, seij andes at Regeringen
gerna hade sedt, at the hade gifvit dheres sentiment om
Richs-Marsken nu för middagen, men effter the förnimma
Maj.
21
Stendernes uthskott nu vara tilsammans, och the effter
middagen resa lith et uth, läthe the herm ed bestå til
måndagen, som är den 16 hujus.
Bonden conjungerar sig med the andre Ständer, och
hvadh the giöra, äre dhe til fridz med.
The skole anslås till 2 effter middagen.
Den 14 Maij effter middagen var effter aftahlet och
anslaget samptl. Ridderskapet och Adelen tilsammans.
Proponerade[s] om Stendernes communi adplausu, men
propter decentem ordinem vil man med voterande effter
riddarhusordningen fortfahra.
När som voteras skulle, trädde the, som vore slächt
eller förvandtskap, derifrån.
Och skiedde detta på samma sätt, som anno 1660 om
detta embete förrättades, at hvar gafs een ledig sedel,
deropå effter sit behag schrifva ja eller neij.
Öpnades sedan af Hr Landtmarskalken vota.
3:se classis vota: affirmativa 106 och inthet negativum.
2:se classis vota: 7 affirmativa och inthet negativum.
l:se classis vota: 26 affirmativa och inthet negativum.
In summa: alle the, som tilstädes vore, eenhälleligen
voterade pro och ingen contra.
Effter som Krigsbefehlet begärade at votera och Secreteraren
inbahr theres sedlar, så voterades, om Officerarne
och Krigsbefehlet böre hafva vota.
Gref Cönigsmark sade: Hvem som häfver sessionem
och votum, han är itt ståndli, och effter ded är een
sådan saak, så moste den communiceras med H. Kongl.
Maij:t.
Hr Landtmarskalken sade, at emedan af förseende
Krigs[befälets] voterezedlar äre inkombne, inthet at dragas
til consequentiam, uthan emedan vij communicative icke
kunne gå them förbij, som vahnligit är, så böre the icke
heller hafva sessionem eller votum decisivum.
Hvilket at seija them, nembdes til uthskott af
l:a classe: Gref Axel.
2:a classe: Hr Gustaf Ribbing.
3:a classe: Hr Rolamb.
Och remonstrere, at inthet något nytt begynnes, uthan
ded, som vahnligit är.
22
1664.
Inkom Gref Axel. Sade sig inthet annat intendera
ann seija theres sentiment och icke med sedel votera.
Den 15 [Maij] var söndagh.
Den 16 Maij för middagen vore samptl. Ridderskapet
och Adelen församblade på Riddarhuset.
Hr Landtmarskalken proponerade, hvadh ibland
uthskottet var passerat om Richs-Marskens vahl och Hertigens
procedere i första begynnelsen på Richsdagen och
förledne vecko, och lät upläsa protocollet. Begärte sedan,
at the vele under sig discurrera, huru man motte consulere
securitati public®, och een annan gång vara för
sådant tilbud frije. Landtmarskalken för sin persohn tykte
bäst at eommunicera detta ehrendet den Kongl. Regeringen.
Dheropå inkom Ho husen och begärte uthskott. Borgare,
Präster och Bönder äre redo uppe.
Hr Landtmarskalken: Hvad skal man svara H.
Maij:t om Hertigen?
Och sades meningarne af 3:a classe [genom] Rolamb:
Finna denne Hertigens action af den natur, at han turberar
Hans Maij:ts säkerheet, 2. hans högheet, så vida
ded löper emot ded, som Kongl. Maij:t med Stenderne
häfver slutit och underschrifvit, och vore värdt så consultera
härom, at icke allenast denne action, uthan och
andre, som framkomma, skulle näpsas. Men emedan här
considereras hans persohn och Kongens farbroder, så vil man
sådant committera den Kongl. Regeringen, om schriffterne
skole leggias ad acta.
Thore Bonde pro secunda classe: Vij blifve vidh
Regeringens och Stendernes slut på sidste Richsdagh.
l:a classis [genom] Hr Torstenssohn: Blifver vidh
Rolambs och 3:se classis sentiment.
Hr Johan Gyllenstierna vil, hvad securitatem angår,
remittera til den Kongl. Regeringen och [o: at] giöra
project, cum reservato at giöra någre påminnelser.
Hr Landtmarskalken: Om man skulle påminna hoos
Regeringen, at man skulle inqvirera til Consiliarios i detta
väsendet?
Alle bevilliade detta och funne ded rai^onnabelt.
Maj.
23
Om schriffterne och sättet remitteres til den Kongl.
Regeringen, til dess the sig förklara.
Nernbdes uthskott:
Af 3:a classe:
Erland Kafle, Lagerfeldt,
Clas Rolamb, Graan,
Johan Ekebladh, Oxen,
Gen. Major Lillieström, Udde Ödla,
Ridderhielm, Jonas Bure,
Planting, Gustaf Gethe.
2:a classe:
Hans Kyhle, Gustaf Peersson,
Thore Bonde, Falkenberg,
Lennart (?) Ribbing, Eric Hård.
l:a classe:
Gref Axel, Hr Gustaf Kurck,
Gref Gustaf Oxenstierna, Gref Cönigsmarck,
Hr Gustaf Sparre, Hr Gustaf Baner Carlsson,
Hr Eide Cruse 1, Hr Anders Lilliehöök,
Hr Jöran Gyllenstierna, Hr Ernest Creutz,
Hr Abraham Leijonhufvud, Hr Fletwodh.
När Stendernes uthskott kommo opp, begärte RichsCantzleren
svar på the förre propositioner om Marsken
och svaret til Hertigen.
Hr Landtmarskalken sade ded ehrendet öfverlagdt
med Stenderne, så väl som effter ordningen voterat uthöfver
Richs-Marskens persohn och eenhälleligen uthan
någons contradiction med unanimi adplausu uthvaldt Greff
Carl Gustaf Wrangel, gratulerandes honom publice. Hvad
ded andre vidhkommer, finne the den saken af den vichtigheet,
at the icke kunne finne sig dheruthi både för
Hertigens persohn, som och at han är Konungens farbroder,
hvilken the med all respect och vördning vele möta,
hvarföre och emedan the icke kunne penetrera in arcana
reipublicse, så hemskiuta the i underdånigheet H. Kongl.
Maij:t och den Kongl. Regeringen om modo at consulere
securitati public®.
Ded samma giorde Prästerskapet genom Enandrum,
hvilke rådde alt til mitiora, och at man kunde finna den
1 Vid hans namn är antecknadt: Excuserade sig för mediein[s] bruk.
24
1064.
ginaste vägen för Hertigens persohn och at förebyggia
olägenheeter i framtiden, effter the icke kunna så penetrera
arcana status et regni.
Lehusen för Borgerskapet sampt Bönderne sköte modum
under Kongl. Maij:t och samptl. Regeringens och
Rådets gottfinnande och behagh.
Declarerade altså Richs- Cantzler en på Kongl. Maij:ts
vägnar in praesentia borum ordinum publiquement Gref
Carl Gustaf Wrangel för Sveriges Rikzens Marsk och
General Feldtherre, och ded med een härlig oration, förmodandes
at såssom electio af alle Stenderne vore så eenhälleligen
skiedder, nemine contradicente, så skulle sådant
vara felicissimo omine skiedt, gratulerandes honom med
lyckönskning etc.
Greff Wrangel kyste dermed Hennes Maijrts Enckiedrotningens
hand och talte sachta med Hennes Maij:t,
togh sedan Richs-Cantzleren och Skattmestaren i hand,
och consequenter Hr Landtmarskalken, Bispen i Linköping,
Borgmestaren Lehusen och talemannen för Bönderne, dermedh
tilträdandes sit ordinarie Richs-Marskens rum och
ställe ibland den Kongl. Regeringen.
Dheropå begärte Richs-Cantzleren, at uthskotten
ville giöra lithet afträde, Ridderskapet och Adelen i
Cantzliedt och the andre i förmaket, så lenge den Kongl.
Regeringen med Rådet finge öfverläggia något om Hertigens
väsende, hvilket samptl. Stenderne håfve skutit til H.
Kongl. Maij:t och samptelige Kongl. Regeringen och Rådet.
The ville effter middagen effter gifven anledning af Stenderne
fahra fort med denomination af Riksens Admiral,
förmodandes genom Gudz välsignelse at finna den persohn,
som Kongl. Maij:t och fäderneslandet skal vara dugelig,
och gifva förmodeligen Stenderne så myckit ringare betänkande
medh dess vahl at uppehålla sig, dogh cum
cautela juris adprobandi et improbandi, h. e. hvars och
eens ståndz rätt och frijheet förbehållen.
Härom begärte Ridderskapet och Adelen at taga
detta ehrendet ad referendum hoos sine medbroder.
Och när the komme i Cantzliedt, gick Hr Landtmarskalken
medh Gref G. Oxenstierna, Hr Thore Bonde
och Hr Rolamb neder på Riddarhusedt, proponerandes om
Richs-Ammiralens vahl, voterandes ordinarie dheröfver
Maj.
25
— Secreteraren var då qvarr på Slottet — och kommo
tilbakars med det svar, at Ridderskapet och Adelen skulle
helst see och önska, at den Kongl. Regeringen täktes låtha
propositionen först gåå ann.
Richs-Cantzleren svarade: Yij finne oss temmeligen
surprenerade häruthinnan, effter som dhe andre Stenderne
samptl. håfve gifvit dheres samtyckie dher til och Kongl.
Maij:t gerna häfver sin reflexion på Ridderskapet och
Adelen, så myckit görligit vöre. Begärte at om icke dess
graviores causse vore, som hindrade Ammirals våhlet, the
ville sig betänkia eller och rationes upteckia. Elliest om
Richsdagen icke vore, förr än propositionen skedde, så
vore hvad redo giordt vore, föga krafftigt; the håfve på
Kongl. Maij:tz vocation sig instelt, som Stender Kongl.
Maij:t gratulerat, som Stender undfångit proposition, som
Stender varit tilsammans, som Stender gifvit svar etc.
Trädde så Hr Landtmarskalken med uthskottet
neder på Riddarhuset och remonstrerade them ofvanschrefne
Kongl. Regeringens svar, hvarföre och å nyo på effter -  fölliande sätt voterades, om Richs-Ammiralen skal denomineras
före eller effter propositionen.
3:a classis [genom] Rolamb: Effter ded är voteradt,
dher man nu skulle ded förandra, så vore ded, som hade
vij lupit obetänkt dhertil, men effter den Kongl. Regeringen
häfver så favorabiliter hördt oss, så bör och oss med
höfligheet möta them; men som vij ha tykt dhe skählen
varit af consideration, och tyker den Kongl. Regeringen,
at theres äre bättre, them vij icke begäre at penetrera,
och the kunne hafva them för sig sielfve, så håfve vij
som Stender sagt vår mening, och den Kongl. Regeringen
giöre hvad them behagar om tiden, och ded vele vij hålla
för gott. Yij håfve detta giordt påminnelse vij s och icke
at protestera deremot, och således är detta conformt med
vårt första voto.
Detta uplästes uhr protocollo någre resor, och alle
vore ther medh til fridz, undantagandes Nils Skunck
begärte något påminna, at Regeringspersohnerne ju motte
sättias, förr änn propositionen skiedde.
2 classis är i samma mening.
Befaltes anslås til kl. 3 prsecise effter middagen.
26
1604.
Den 16 Maij effter middagen inkom Tawastehn och
på den Kongl. Regeringens vägnar begärte uthskott, effter
och ifrån dhe andre Ständerne komma uthskått upp.
Och blef befallat, att ded förre uthskottet skulle och
nu gå, villiandes observera at ded uthskottet, som om
morgonen begynner, må hebla dagen dermed continuera,
och så dagen effter nembna andre, på ded man icke må
förspilla tiden med så månge uthskots denomination, hvilket
alle aggreerade.
När vij kommo lipp til the andre Stenderne, så trädo
med Hr Landtmarskalken först inn dhe 4, som vore
uthskott om Ammirals våhlet, och sade ofvanbemälte svar,
skiutandes i den Kongl. Regeringens skiön at giöra häruthinnan
hvadh them behagar och elliest vidare finnes
här ofvantil schrifvit.
Richs-Cantzleren på Kongl. Maij:ts vägnar fann
sådant gott och contesterade Kongl. Maij:ts affection och
nåde emot ded ståndet etc.
Häropå inkomme the deputerade Stendernes uthskått,
och Hr Richs-Cantzleren begynte uthförligen denne
saken såssom ab ovo enuclera och öfverläggia, begärandes
at Stenderne sig nedersättia ville, effter som ded tvifvelsutan
lärer något dröijas, önskandes i begynnelsen at
Hertigen aldrig hade kommit på sådane tankar och giordt
ded reda giordt vöre, effter som alt, ded han nu drifver,
vore på förrige Richsdag Stenderne emellan fulkombligen
afhandlat;1 och häfver Hertigen på förledne Rikzdag låthit
sig märkia, som hade han hafft sådant i sinne at komma
med opå bahnen, men är af H. Kongl. Maij:t schriffteligen
derifrån afrådder. Sedermehra vore någre schriffter
vechslade, men Hans Maij:tt altidh observerat at skillia
dhesse hans prsetensioner ifrån dhe private interessen om
patrimonio, som the concurrera uthi, effter som Stenderne
af tilförende upläsne Kongl. Maij:ts bref och schriffter
nogsampt måge hafva intagit, huruledes dheruthinnan icke
medh itt ord om sådana saaker mentioneras, mindre den
ringaste sensus dheruthur fattas. Ville och aldrig annat
hoppas, änn at Hertigen propter nexum sanguinis med
Hans Maijrtt icke skulle tänkia at giöra H. Kongl. Maij:t
1 Marginalanteckning: Altid är bättre at släckia en gnista änn en laga.
Maj.
27
och sit fäderneslandh någon oro; och vore til beklaga, at
den gode Herren motte vara af någre consiliariis, som
håfve förgätit sin skyldigheet emot H. Kongl. Maij:t och
fäderneslandet och gerna vele något innovera, måge hafva
inducerat honom på denne vägen (siel). Richsens Stender
ville fördenskuldh väl öfverläggia, af hvadh beskaffenheet,
art och natur denne saaken vore, offta repeterandes at man
sielfva factum eller, som man plägar tala, speciem facti och
dess titulum noga öfverläggia skulle, både at man medh
respect kunde bemöta Hertigens persohn såssom Konungens
faderbroder, såssom och consulere securitati public* ex
nunc et de futuro, så at hvarken Hertigen nu eller framdeles
sådant mehr skal intentera heller och andre töras
qvällia — salus regni summa lex estö — hvadh så eenhälleligen
af samptelige Richsens Stender på een frij Richsdagh
och såssom een Richsens fundamental lagh vore väl
betänkt, slutit och stadgat. The ville fördenskuldh hvar
för sig något i saken discurrera och hålla alt sådant secret,
inn til dess något conclusum häruthi varder fattadt.
Hr Landtmarskalken [svarade], at så länge som ded
så tilstår i riket, som ded nu gior, och vij vete af inge
fiender, så kan ded förmodeligen icke hafva stort opå sig.
Men dher vij knnde engageras medh någre fiender, och
sådane gnistor fomenterades hemma, så vore ded större
fahra; ty förmoda the, at den Kongl. Regeringen finner
the medel och uthvägar, at sådant icke allenast förekommes,
uthan och, dher så illa vore, ingen motte hafva
vidh sådane hendelser något appuy.
Enander: Prästerne vele väl, at någon reflexion skier
på Hertigens persohn, så och consuleres securitati public*,
dogh at den mildeste och medleste, och icke den skarpeste
vägen må finnas; kunde och något af hastigheet och pr*-  cipitanter vara skiedt, vele the af theres stånd excusera
per opera charitatis etc.
Lehusen på Borgerskapets vägnar sade theres ståndli
hafva förmodadt at blifvit förskont med denne saak och
icke vidare besväras; vele the af ded ståndet förlåtha
sig på Grudh och hemställa H. Kongl. Maijrt, den Kongl.
Regeringen och Rikzens Råd, dermed the are tilfridz.
Hvad Bonden sade, kunde jag icke höra, eij heller
tror jag, at han sielf väl viste hvad han talte.
28
1664.
Discurrerade sedan Hr Rolamb medh den Kongl.
Regeringen, effter som den Kongl. Regeringen begärte, at
the ville något bvar discurrera.
När Landtmarskalken kom tilbakars, refererade han
hvadh [man] i Rådet om Hertigen discursevijs talat häfver.
Begärte, at itt uthskott motte nämbnas, som i morgon debatterade
om sättet, huru man skulle svara Hertigen och
om securitate, begärandes dedh betänkiande af Stenderne.
Derföre at itt starkt uthskot motte nembnas af hvar
classe, förstärktes sedan fördenskuldh uthskottet, som förr
var, med 6 persohner af hvar classe.
Sedan så skal Richs-Marsken gratuleras genom itt
uthskott i morgon kl. 8, och kunne tagas af ded deputerade
uthskottet.
Befaltes anslås, at uthskottet kommer [tilsammans] i
morgon bittida kl. 8 prsecise.
Den 17 Maij för middagen var uthskottet tilsammans
at debattera saaken med Hertigen.
Så proponerade Hr Landtmarskalken sakzens vichtigheet.
Hertigen rört quieterri publicam och nästan som
protesterar emot ded, som på Richsdagen är förafskedat,
incuserandes oss som vij icke hade tagit sahl. Kongens
testamente i consideration. Begärer, at the ville discurrera
theruthöfver.
Hr Rolamb begärte, at den 9 artikfeln] af 1634 [års]
regeringsform motte upläsas.
Sedan discurrerade Hr Rolamb och sade: Synes kunna
excusera Hertigen: 1. skylskapen, 2. merita, 3. ignorantia
actorum, 4. testamenturn Regis. Men här emot opponeras:
1. Kan skylskapen in hoc passu inthet commercium hafva
med riket, uthan som Kongl. Maij:t i sine bref detta
distinguerar, så motte och vij ded distinguera. 2. Merita
erkennes med respect, vördnadt, beröm och vederkennelse,
effter som rikzens stat kan tåhla. 3. Så incurieux är han
icke, emedan han och af 2 af Riksens Rådh dherom är
notificerat. Hvarföre såssom alt detta är på sidste Richsdagh
afhulpit och såssom een fundamental lagh erkiender,
så föllier häropå at debattera, om papper och reverser
vore satisfaction nogh, nu och i framtiden; 1 fördenskuldh
1 Margiiialanteckning: Ahr s&ledes een ignorantia juris.
Maj.
29
tycker honom gott, at den 9 puncten tages i acht och
practiseras bör.
Graan discurrerade, tyckiandes at detta icke Kongl.
Maij:ts högheet toucherade eller vore angripen, effter som
han hvarken med ord eller gerningar directe må hafva
den angripitx, och at han igenom Stenderne begärer promotion
til ded, som Kongl. Maij:t honom anförtrodt häfver.
Gref Gustaf: Man moste skillia sättet ifrån sielfva
hufvudvärket, och bör först saksens rätta natur och art
skärskodas, och dereffter lämpa medlen.
Discurrerades at man moste förqväfRa gnistan, at hon
icke tänder sig i een stoor brand och låga öfver alt.
Yore så alle dheruthi [öfverens], at the de non amplius
turbando måge försäkras.
Gref Cönigsmark: Ded moste vara itt seditiosum
crimen, som går til Stenderne; hade han supplicando gådt
til Kongl. Maij:t allena, så hade ded varit een annan saak.
Om reversen considererar han, om han kommer inthet i
ståndh, så är alt väl och richtigt; kommer han i ståndh,
visserligen achtas icke reversen, quia coacta voluntas non
est voluntas. Thet vore bäst, at hvar sade sin mening.
I ded anmälde sig Hertigens Hofmarskalk, när han
blef genom Secreteraren tilfrågad, om han vore sänder til
samptl. Ridderskapet och Adelen eller och uthskottet,
schriffteligen eller mundteligen något at föredraga. Hvarföre
sendes Secreteraren til Richs-Cantzleren at notificera
hvad för händer vore och förfråga, om the skulle emottaga
schrifften, hvilket han och giorde, och Richs-Cantzleren
gaf till svars, at the schrifften emottaga skulle och grant
märkia hvad han talade, och dermed seija sig vara kallade
i uthskot til H. Kongl. Maij:t.
Inkom så Hertigens Hofmarskalk, helsade på sin
Nådige Fnrstes vägnar, näst intitulation gaf in itt schriffteligit
memorial (bil. 1), med begäran at the effter dheres
adfection een gunstig resolution ville meddela, recommenderandes
sin ägen persohn.
Ho hus en var så där och begärte uthskottet komma.
Och der medh gick Landtmarskalken opp med
samptl. uthskottet, öfverandtvardandes den Kongl. Rege
1
Marginalanteckning: För crimine håller han detta factum, men icke något
seditiosum crimen.
30
1664.
ringen samma schrifft oupläsen, ehuruväl hon icke var
förslutin.
Richs-Cantzleren opläste der med schrifften ifrån
Hertigen och angick Hertigens introduction på Riddarhuset.
Cantzleren sade detta värket ju längre ju mehra
yppa sigh, etfter som Hertigen och häfver tilschrifvit Gref
Wrangel, hvilket bref han och upläste; fördenskuld rådde
til sådane consilier, at man heller släcker gnistan ann
lågan och remedierar ded så nu, at frambdeles icke må
blifva [för] seent. Ridderskapet och Adelen ville försäkra
sig om Hennes Maij:tt, Kongl. Regeringen och samptl.
Richsens Rådh, at the inthet annat tänkia ann seqvestrera
alt eensidigt och allena tänkia på Kongl. Maij:ts och fäderneslandzens
säkerheet. Kom så närmare dhertil och föreslog
tvenne medel: antingen kalla honom hijt på Slottet och
arrestera honom, eller och senda uthskott af alle Stenderne
til honom, som med alfvar representera saksens beskaffenheet
och vichtigheet, och at han gifver them een reell
assecuration eller och blifver assecuration sielf. Beklagade
at Fursten så dher låther sig af någre illvilliande ledas;
håller så före, at ju mehra man nu skärper, ju större
tiänst görs Hertigen dher medh, och at vij icke länge
hermedh dröja.
Hr Landtmarskalken befalte Secreteraren strax gå
neder på Riddarhuset, at Ridderskapet och Adelen nu strax
och in hoc puncto sig församblar och innan kl. 12 äre tilhopa.
Hvilket och blef effterkommit, och tilsades så många,
som kunde finnas på vägen, at the och sig instälte. Hertigen
motte icke sådanne actus impune begå.
Cantzleren påminte, huru Hertigen går H. Kongl.
Maij:t förbij, som vidh naturaliseringar pläga skie (siel).
Grannarne giöra een stoor reflexion på detta värket etc.
När Ridderskapets och Adelens uthskott afträdde,
ginge Prästers, Borgares och Bönders inn til den Kongl.
Regeringen. 1
När vij kommo dijt,2 och the hade sigh församblat,
som icke skiedde förr änn kl. 2 effter middagen, då påminte
1 Den sista meningen är tillskrifven efteråt och insatt före redogörelsen för
sammankomsten mellan regeringen och adelns utskott, hvilket måste bero på ett
misstag.
2 d. v. s. till Riddarhuset.
Maj.
31
Hr Landtmarskalken om ded uthskottet, som nembdes
och Regeringen hade begiärt angående Hertigen och hans
bref, och ehuruväl the hafva velat gådt een lindrig väg
och excusera factum, men så yppa[r] sig mehra med den
schrifften, som Hofmestaren insinuerade, och alt som passerat
var, så väl som ded brefvet han schref i afftons
kl. 11, så sijs, huru Fursten persisterer i sine actioner.
Regeringens petitum [är] at gripa Hans Kongl. Maij:t.
under armarne med itt troget rådh at fatta itt masculum
consilium, huru Hans Maij:ts rätt, högheet och vår säkerheet
blifver behållen och i acht tagen. Berättade Regeringens
inclination, at man i tidh försäkrer sig om hans
persohn.
Voterade så 3:a classis.
Rolamb finner alle af den meningen, at the tyckia
illa, at the skola skrida til den deliberation om Hertigens
persohn, hvilken the unna alt gott. Men som the moste
sättia alt sådant å part, så adprobere the den Kongl. Regeringens
förslag om hans persohns assecuration, och at
han fordras på Slottet; och dher han skulle tergiversera,
moste det vara compelle intrare. Påmintes och, at ded
skulle inqvireras in consiliarios.
2:a classis: Alle som trogne svenske patrioter kunne
icke gå derifrån, uthan försäkre sig om hans persohn.
l:a classis är dermed eense.1
Nembdes uthskott at seija detta svaret til den Kongl.
Regeringen:
3:a classe:
Rosenholm, Gustaf Loo,
Törneskiöldh, Riitercrantz,
Rosenhielm, Ståhlarm.
2:a classe:
Thore Bonde, Nils Nilsson,
Nils Posse, Falkenberg,
Arfvid Ribbing, Sven Ribbing.
l:a classe:
Gref Anders, Hr Sperling,
Gref Stenberg, Hr Gustaf Rosenhane,
Hr Johan Gyllenstierna, Gref Axel Lillie.
1 Margmalanteckmng: I morgon skal detta commnniceras med Krigsbefelilet.
32
1064.
Admonerades om silentio, och alle blifva tilsammans,
til dess vij komma igen.
, f [Afl 3:a [classel: Lubecker.
Observera at L J L J
,, { ■» 2:a » : Philip Bonde.
ingen gar uth: J^
| » l:a » : Hr Johan Wrangel.
Alle ähre dhermed til fridz och hvad i protocollet står
härom.
Gick så ofvanbemälte uthskott upp til den Kongl.
[Regeringen tillika medh Hr Landtmarskalken, och sade
denne Ridderskapets och Adelens endtelige meening så
eendrächteligen vara resolverat, effter som och ingen fans
eller lät höra häremot at contradicera.
Hr Richs-Cantzleren betackade Ridderskapet och
Adelen på Kongl. Maij:ts vägnar, som sig altidh så väl
conformera til Kongl. Maij :ts sampt den Kongl. Regeringens
gottlinnande, tienst och säkerheet.
Deropå inkallades the andre Stenderne af Präster,
Borgare och Bönder, då Richs-Cantzleren begärte veeta
samptl. Stendernes betänkiande uthi Hertigens saak.
Hr Landtmarskalken itererade hvadh han tilförende
sagdt hade, och aggreerade den Kongl. Regeringens förslag,
realement at gripa denne saken ann, så at til Hertigen
skiedde een fulkomlig remonstration af saksens rätta
ägenskap, art och natur, så och Stendernes fermeté at
förblifva vidh ded, som tilförende och nu vore passerat,
så at och Hertigen må vara förtänkter at gifva them een
real asseurance de non amplius turbando etc.
Enander på Prästerskapets vägnar — Doct. Laurelius
kom och inn medh, och föruthan desse vore af uthskottet, som
jag kende: Doct. Clingius, Doct. Odelius, Doct. Enevaldus,
Mag. Andreas Alander, Hr Laurentius Caroli — sade, at
denne saaken vächser dageligen mehr och mehr, och vore
väl at den begyntes med flijt at värkställig giöras, och
inqvireras uthöfver slike rådgifvare, på ded mången ehrlig
man icke må oskyldig graveras medh grundlöse pr te.sumptioner.
Jag för min persohn, sade han, moste begära protection
af H. Kongl. Maij:t och den Kongl. Regeringen.
Lehusen biföll den Kongl. Regeringens förslag och
ded i alla motto placiderade. Med honom var Thegner,
och the andre kende jag icke.
Maj.
33
Bonden var af samma mening, läggiandes detta dher
til, at när någre af Richsens Rådh och samptelige Stender
anno 1660 på Richsdagen vore deputerade at notificera
Hertigen, huru medh Regeringen var bestält, och Hr
Schering Rosenhane sahl. förde ordet, så var och han i
uthskottet; då hörde han, at Hertigen var tilfridz medh
hvad som giordt vore, hvilket och the andre Stenderne
sig påminte.
Sedan talte Hr Richs-Cantzleren märkeligen om
detta väsendet och om brefvet, som Hertigen i afftons kl. 11
genom een trompetare sende til Eeldtherren, intitulerandes
honom Richs-Ammiral, item memorialen til Ridderskapet och
Adelen, som är af stoor consequence, beklagandes han, så
väl som Hr Landtmarskalken giorde, at the i stället för
den vördnad, som the alle bäre til den herrens persohn,
nu moste på detta sättet consultera, effter som salus Regis
et securitas patrise är suprema lex, och uthi sådane deliberationer
böre alle andre eensidige considerationer seqvestreras.
Fördenskuld effter Stenderne häruthinnan äre så
eenige, och detta ehrendet fordrar een vigeur, ty bör och
een föreeningsschrifft ställas och underschrifvas, som hoos
posteriteten kan bevitna, at vij junctis consiliis och icke
någon animorum impetu eller strepitu håfve til sådane
rådh condescenderat.
Blef så samma schrifft af Hr Hoff-Cantzleren Biörneclou
conciperat och in consensu deputatorum in Senatu
upläsin och aldeles adproberat, dagen effter at underschrifvas.
Fans och så rådeligit att invitera Hans Furstl. Durchkt
hijt til Hans Kongl. Maij:t på Slottet, at unfå af Kongl.
Maij:t och samptl. Stenderne dedh eenhällige svar, som the
nu vore föreenade om. Och the skalle försäkra sig om
Hertigens persohn, til dess han caverade them de non
amplius turbando.
Sendes så Hans Kongl. Maij:ts Hoffmarskalk Tauben
til Hertigen, at invitera honom.
I medier tid giordes för honom gemacherne med sine
ornamentis färdige, och uthskotten toge sit afträde.
Blef desslikest eenhälleligen belefvat, at dher Hertigen
på all hendelse tergiverserade at komma här inn på Slottet,
och orimmeligit stodo, som spörias motte, eHer och skulle
Sv. RiddersJc. o. Adels riksd.-prot., IX. 1664. 3
34
1664.
Hans Maij:t dagtinga med Hertigen, hvilken ligger på
Rörstrand, så skulle man bruka ded alfvarsamma compelle
intrare, och til den enda vore någre ryttare 1 beredskap.
När nu Tauben kom igen, infordrades Hr Landtmarskalken
med utbskottet, som var i Cantzliedt, och gaf
Hr Richs-Cantzlerens höggrefl. Excelks tilkenna, at
Fursten bäfver tykt väl vara, at han här på Slottet
boos Hans Maij:tt finge sit svar; och effter ded i affton
kommer honom något hastigt opå, så och hans gemåhl
icke vore kladder, så vil han inställa sig i morgon, [när]
klockan är 7.
Delibererades altså, om man skulle sättia vacht vidh
Rööstrandh. Men effter ded syntes något hårdt, och
dher så skiedde, vore ded reda conclamatum, Hertigen
desslikest tillbödh sig at comparera på invitationen kl. 7
i morgon, ty fans gott med vacht sättiande at innehålla.
Lofvade likväl Richs-Cantzleren den förordning
giöras skulle, at communicationen skulle afskäras, och väl
uthkunskapas hvadh correspondencer, som öfver natten vore.
för händer.
Toge altså afträde, och Hr Landtmarskalken förlofvade
them, som på Riddarhuset qvar sutto, genom Secreteraren,
med begäran at samptl. Ridderskapet och Adelen
til kl. 8 om morgonen sig inställa skulle. Hvilket och
blef anslagit, at Ridderskapet och Adelen sampt Krigsbefehlet
sig til denne tiden flitigt inställa skulle.
Den 18 Maij för middagen församblade sig samptl.
Ridderskapet och Adelen på Riddarhuset.
Proponerades at 2 af hvar classe communicerade med
krigsbefehlet.
Nembdes altså 2 af hvar classe:
Af 3:a classe:
Kaflen, Johan Ekebladh.
2:a classe:
Nilss Nilsson, Falkenberg.
l:a classe:
Hr Eric Cruus, Hr Anders Lilliehöök.
Ginge så åstadh, tagandes brefven, til Ridderskapet
och Adelen så och Richs-Marsken schrifne, med sig.
Uthnembdeisl uthskott at gratulera Feldtherren:
Af 3:a classe:
Stiernehielm, G. Cruus.
Rolamb,
2:a classe:
Thore Bonde, Nils Posse.
G. Ribbing,
l:a classe:
Gref Axel De la Gardie, Gref Steenberg.
Hr Claes Baneer,
Inkom Hohusen, med begäran at uthskott skulle gå
til Hertigen, med begäran at brefven, det förra så väll
som det senare, motte uptagas.
[Nembdes] af hvar classe 6 persohner:
3:a classe:
Ridderhielm,
Öfverste Ranck,
Gustaf Gethe.
2:a classe:
Nils Posse,
Gustaf Ribbing,
Henric Falkenberg.
l:a classe:
Gref Axel De la Gardie, Hr Ernest Creutz,
Hr Gustaf Kurck. Hr Gustaf Sparre,
Hr Gustaf Rosenhane, Hr Jöran Gyllenstierna1.
När uthskottet kom dher opp, församblade sig dess
likest
dhe andre tree Stendernes uthskott: Lincopensis,
Scarensis, Clingius, Doct. Eric Emporagrius, Yisbyensis,
Doct. Enevaldus från Åbo; the andre, föruthan Teller ifrån
Floda, kende jag icke, uthan vore in alles 16. Så månge
vore och af Borgerskapet, och Lehusen, Borgmästaren i
Stockholm, sampt Secretarius dher sammastädes vore the
frembste. Talemannen för Bönderne med een stoor suite.
Rolamb,
Gustaf Anreep,
Lagerfeldt,
Gustaf Ulfsparre,
Thore Bonde,
Gustaf Peersson,
1 Marginalanteckning: Originalet af Hertigena bref til Richs-Marsken lefrerade
Landtmarskalken tilbakars den 17 Maij effter middagen.
36
1664.
Inkommandes in Senatum, påminte Gref Magnus De
la Gardie dhe förrige dagars deliberationer och dherupå
fölgde resolutioner uthöfver Hertigh Johan Adolphs schriffter
och procedurer, hvilke emedan the vore af Hennes Maij:t,
Regeringen med Senatu och samptelige Ständerne erkende
af een fahrlig suite, ty åhre vij sammankombne at värkställigt
göra hvadh som eenhälleligen beslutit vore, och
effter Hans Furstl. Durchl. i afftons excuserade sig, belofvandes
i dag kl. 7 sig här at infinna, som han och kl.
inn emot 8 giorde, hvarföre blefve af Richsens Rådh deputerade
Hr Bengt Skytte, at föhra ordet, Gref Carl
Leijonhufvud, Hr Christer Horn, Hr Stierneskiöld, Hr Jöran
Flemming, Hr Gustaf Posse. Recapitulerade så förnembste
capita reprsesentationis uthi denne commission, som Hertigen
skulle föreställes, at emedan han icke droge betänkiande
at impugnera regeringsformen som een fundamental lag,
hvilken honom schriffteligen ifrån Kongl. Maij:t den 14
Octobris 1660 genom bref, och mundteligen den 31 Octobris
för middagen genom itt uthskott af Richsens Rådh och
samptelige Stenderne — för hvilke sahl. Hr Schering Rosenhane
då förde tahlet —- blef notificerat, och då lät sig
behaga hvadh som til Kongl. Maij:ts och fäderneslandzens
välfärd eenhälleligen vore skiedt, så skal honom nu remonstrerat
blifva, huru han häfver öfverskridit ded blodzband,
som han var Kongl. Maij:t skyldig emot den varning,
som til honom välmeent var skiedder, sampt och ställes
honom för ögonen ded ofogh, som uthi detta sit värfs anbringande
så väl som sielfva ehrendet må vara begångit,
i ded han uthan ringeste notification på ovahnligit sätt är
inkommen til Senatum Regni så väl som samptl. Richsens
Stender, och dher med största vehementia öfvergifvit sine
schriffter, med hvilke han icke ringa belastar Kongl.
Maij:t och samptelige Riksens Stender, som hade the på
Richsdagen, som sidst holtz, och uthi dheres beslut handladt
ded, som lende sahl. Kongl. Maij:tt til förkleening. Hvarföre
skulle nu af honom begäras een uthförlig förklaring
häruthöfver emot Hans Kongl. Maij:tt och samptl. Richsens
Stender, och een sådan at Hans Kongl. Maij:t och Richsens
Stender ex nunc et de futuro blifva försäkrade de non amplius
turbando. Och dermed gifva honom hans schriffter til
Richsens Rådh, Ridderskapet och Adelen, Präster, Borgare
Maj.
37
och Menige man jempte theres bilagor så väl som brefvet
til Richs-Marsken, jembväl och ded senare til samptl.
Ridderskapet och Adelen, i går genom hans Hofmarskalk
inlefrerat, — alle tilbakars, effter såssom Hertigen ded
billigt bör besinna och veeta, at han äger här på Richsdageir
icke något votum, eij heller til någon Richsdag är vocerad,
ded icke heller Arffursterne i förrige tider häfver varit
effterlåtit, och altså icke heller bör giöra til Stenderne
någon proposition, effter som Richsens Stender äre plichtige
af ingen annan ann H. Kongl. Maij:t at unfå propositioner;
låthandes honom här bredevidh förnimma, at opå denne
remonstration, som mundteligen giörs, skal och föllia itt
schriffteligit svar ifrån H. Kongl. Maij :t och samptl. Richsens
Stender, och vil man förmoda, at han lärer sig förklara
til Stendernes nöije. Hvar och icke, kunde man vidare
deliberera hvad man giöra skal. Föreeningsschrifften skulle
och underschrifvas.
Hr Landtmarskalken, Lincopensis, Lehusen och
Böndernes taleman med een solenn sermon aggreerade
alt detta.
Dheropå emottog Secreteraren Franc alle schriffterne,
bärandes them i Cantzliedt at affcopieras, derifrån vij på
Riddarhuset skole få copier, när vij begäre. Och effter
som med theres afschrifvande och vidimerande drögdes
öfver kl. 12, så uplästes och under skr efs i medier tidh
föreningsinstrumentum af Hennes Maij:tt, Regeringen, Rådet
och uthskotten. Och the, sorn då icke hindte schrifva, förrättade
ded effter middagen.
At protocollera hvad som taltes, förordnades Secretarii
Franc och Hohusen.
Ginge så samptelige deputati genom lille Rådhcammaren
och the trapporne opp igenom Richssahlen, och när the
komme in emot Furstens logementer, mötte han uthskotten
i Richssahlen och togh ifrån Hr Bengt Skytte och til den
sidste ibland bönderne inclusive alle i hand; dermed steg
tilbakars och frembst beledsagade samptelige in anticameram,
hvarest Hr Bengt Skytte begynte således: At Hans
Kongl. Maij:t tillbiuder Hans Furstl. Durchht al kerlig
vänskap etc. Hans Kongl. Maij:t häfver ogerna förnummit,
huru Hans Furstl. Durchht ganska oförmodeligen och på
itt ovahnligit sätt för någre dagar sedan i ägen persohn
38
1664.
häfver icke allenast til Hans Kongl. Maij:t, Richsens Senatnm
och alle dhe andre Richsens Stender i synnerheet
öfverlefverat någre schriffter, hvaruthi Kongl. Maij:t sampt
Stenderne finne sig högeligen prsejudicerade, efFter som dheruthinnan
åhre sådane saker infattade, som Kongl. Maij:ts
högheet och Stendernes frijheet icke ringa beröre. Fördenskuldh
Hans Kongl. Maij:t med samptl. Richsens Stender
äre förorsakade genom desse deputerade at presentera Hans
Furstl. Durchkt ded misshag, som Kongl. Maij:t här til
drager, så och den fahra, som dhernthaf förestå kan. Och
ehuru the icke vele tvifla, at Eders Furstl. Durchktz intention
motte vara så ond och elack, som mehra theres,
som consiliarii varit håfve til denne handelen, så borde dogh
Hans Furstl. Durchkt icke sådant giöra och ingifva slike
schriffter och propositioner, som icke var til Richsdagen
kallader. Om förmynderskapet påminner han sig hvad
Kongl. Maij:t och Richsens Stender honom communicerat
håfve; Kongl. Maij:t häfver och då kort tilförende [honom]
derom tilschrifvit, och vidh ankompsten til Stockholm genom
visse deputerade af Rådet och samptlige Richsens Stender
derom beskickat1. Sahl. Kongl. Maij:ts testamente håfve
the icke eens nembdt för then vördning, som the håfve
tänkt om Hans sahl. Kongl. Maij:t och hans berömmelige
actioner, om hvilken the äre försäkrade, aldrig velat richsens
rätt eller Stendernes frijheet uthi någon motto at prejudicera.
Håfve derföre tänkt Eders Furstl. Durchkt så nu
som då dermed varit benögd och Hans Kongl. Maij:t sampt
Stenderne med slike schriffter förskont, berörandes brefvet
til Richsens Marsk och ded sedermehra til Ridderskapet och
Adelen, them sampteligen på Hertigens bordh nederläggiandes
2. Kongl. Maij:t och Riksens Stender förmode och begäre,
at Hans Furstl. Durchkt ville på the medel vara betänkter,
huruledes Kongl. Maij:t och Riksens Stender nu och framb
1
Marginalanteckning: Vid. protocoll. 31 Octob. för middagen 1G60.
2 Om skrifternas öfverlemnande läses vidare i en marginalanteckning följande:
När Landtinarskalken lade schrifften på bordet, vende Fursten sig til
Landtmarskalken och sade den senare schriften af höfligheet inlagdt, och meente
Ridderskapet dermed icke något praejudiceras motte. — Derpå svarade Hr Landtmarskalken
sig vara kallad af Kongl. Maij:t til Richsdagen at unfå af ingen
annan ann Kongl. Maij:t propositioner. — Presterne och Enander dernäst. —
Lehusen fölgde deropå, seijandes: Effter Hans Kongl. Maij:ts betalning bäre och
vij thenne schrifft tilbakars. — När bonden tedde fram sin, lät Hertigen rnärkia
med itt kumm, q[uod] dficitur] ästu nu sa sinnad medh, vidare seijandes då som
elliest någre resor: Jag märker, at alle Stenderne äre eense.
Maj.
39
deles blifva försäkrade, at the för slike prsetensioner måge
befrias, så och alle andre häruthi icke vräckte blifva.
Hertigen medh all vördnad uthi all underdånigheet
unfick Hans Kongl. Maijits helsning såssom och med al
vänskap den Kongl. Regeringens och Richsens Rådz, och
kunde icke påminna sig om den schrifften, som Hr Bengt
berörde vara honom anno 1660 öfversänder.
Hr Bengt befrågade sig om den hoos the andre af
Rådet, seijandes sig tå icke varit hemma.
Blef af them svarat: Varit itt bref til honom, när han
var på Stegeborg. Hvartil han svarade sig icke så grant
kunna minnas, såssom och icke kan påminna sig något
serdeles beslut förnummit om förmynderskapet; ville och
icke förmoda, at hans schriffter så illa skulle uttydas
emot hans intention, dher han häfver tänkt itt så helsosampt
ting till fäderneslandzens tienst och förmeent til
recompence för sine travaiglier at meriterat til att åthniuta
hvadh af Kongl. Maij:t vore disponerat; ville och aldrig
cedera denne sin prsetension, uthan begärade oparthijske
domare i denne saken och dheres uthslag ville sig underkasta;
hade och ded hoos sigh — slog med handen på
byxsäcken — hvadh han kunde svara, villiandes schriffteligen
sådant vederläggia. Begärte och, at han motte få
detta schriffteligen, så ville han schriffteligen theropå svara.
Hade och förmodat, at nyttigare hade varit, at schriffterne
hade blifvit qvar hoos acterne för dheres efficace til saksens
vidhtagande. Men effter them häfver behagat bähra them
tilbakars, kan han låthe them läggias på sit bordh, medh
förhoppning att honom icke må påläggias annat, änn hvadh
lag är likmätigt.
Hr Bengt uthförde sit tahl änn ytterligare och sade
Hans Kongl. Maij:t icke vela hålla med honom någon dagtingan,
uthan han ville betänkia sig om den försäkring,
som ofvan schrifvit står.
Hertigen beropade sig på the skähl, hvaropå hans
schriffter sig grunda, och hvadh han uthi sin andre memorialschrifft
til Ridderskapet och Adelen mentionerer,
är emot them giordt och opponerat, som sustinera och
seija vara emot adelige privilegier, at han skulle komma
dhertil. Han recommenderade them Kongl. Maij:ts interesse,
hvilket han för sit samveet skuldh icke kunde gå förbij.
40
1664.
Och til itt slut, när Hr Bengt begynte träda af, sade at
han aldrig sätter uhr sin scopo, hvadh lag förmår.
Öinge så Richsens Rådh och alle Stenderne uthan handräckning
til Hennes Maij:t och den Kongl. Regeringen in Senatum,
hvarest Hr Bengt Schytte giorde een recapitulation
af ded tahl och svar, som hoos Hertigen föreluppit var.
Ann oplästes ded brefvet af den 14 Octob. 1660 uthur
registraturet, som afgick ifrån Kongl. Maij:t til Hertigen,
och han uthi desse sine schriffter påberopar, at han ded
icke kan förneka.
Finge så uthur Senatu dimission. Och Hr Landtmarskalken
medh uthskottet gick neder på Riddarhusedt,
och effter dher vore fåå persohner tilstädes, suspenderades
berättelsen om förloppet vidh conferencerne til Heres sammankompst
om fredagh kl. 8. Allenast korteligen sades,
huruledes Fursten med temmeligit emportement och vehementia
talte; jempte vidhängd förmaning, at the altidh ville
låtha see på tafflan, om något i medier tidh oförmodeligen
ifrån den Kongl. Regeringen förefölle. som förorsakade
någon sammankompst.
Blef och mundteligen tilsagt, at the, som skulle gratulera
Feltherren och tilförende stå upnembde 1, ville vara
tilstädes effter middagen klockan emellan 4 och 5.
Deu 18 Maij effter middagen komme uthskottet effter
afftahlet opp at gratulera Feldtherren. Men effter han
icke var hemma, uthan opå Slottet med the andre af den
Kongl. Regeringen och Rådet för ded uptog, som må vara
hendt med Hertigen, som ville emot förbudh resa af Slottet,
så differerades detta ehrendet til morgon kl. 10, när the
komme uthur högmessan. Och effter dhe af Krigsbefehlet
begärte vara til samme gratulation följachtige. ty deputerade
the under sig sielfve af theres medel:
Öffverste Zöger ifrån Finlandh,
Öfverstelieutenant Hogenskiöld, Österbotnische regementet,
Öfverstelieutenant Cruus för Dahle regemente.
Den 19 Maij kl. 10 församblade sig uthskotten til
Feltherren, och kommandes dijt mötte han oss sielfver i
1 Se ofvan sid. 35.
Maj.
41
förstufvun och tog alle i hand, och sedan beledsagades
igenom maatsahlen i een audientzcammar, dher Hr Landtmarskalken
på Ridderskapets och Adelens sampt Krigsbefehlets
vägnar gratulerade med een vacker sermon Hans
Excell. denne ähran af Richs-Marsks chargen, som honom
så eenhelligt af Kongl. Maij:t, Regeringen, Rådet och
samptl. Richsens Stender är decreterat vorden, och sådant
af hans store och tapre meriter inn- och uthom landz,
cum voto at alt motte lända Kongl. Maijrt och fäderneslandet
til vidare tienst, och han med god och långvarig
lifsdisposition alt sådant til sit beröm hoos posteriteten
etc., recommenderandes Ridderskapet och Adelen etc.
Feltherren Gref Carl Gustaf Wrangel tackade
samptl. Stenderne och isynnerheet Ridderskapet och Adelen
för den ähran the honom beviste med gratulation, såsom
samptl. Stendernes communi adplausu. Önskade at alt
kunde lända til Gudz nampns ähra, Kongl. Maij:ts och
fäderneslandzens tienst, som han dhertil alle sine kraffter
och förmågo vil contribuera. Helsandes Ridderskapet och
Adelen tilbakars etc.
Fölgde så, när han alle hade handtagit, långt om
huset inn på båhrgården (!).
Befaltes anslås til morgons, [när] klockan är 8.
Den 20 Maij för middagen vore samptl. Ridderskapet
och Adelen församblade på Riddarehusedt.
Då berättade Hr Landtmarskalken hvadh sedermehra
vore passerat, sedan uthskotten vore gångne uhr
Rådet den 18 hujus, huruledes emedan Hertigen begärte
at få ded schriffteligen, som Hr Bengt Skytte mundteligen
hade föredragit, så sendes af Rådet Secretarii Franck och
Hohusen til Hertigen, at han skulle ded i dag schriffteligen
bekomma; han ville så lenge patientera. Han lät
svara sig så länge vela resa til Rörstrandh. När the med
ded svaret komme tilbakars, blef Feltmarskalken Hr Gustaf
Baner deropå strax af Rådet skickad til Hertigen, medh
begäran at effter han vore af Kongl. Maij:t hijt inviterat,
han ville blifva så länge här qvar på Slottet och icke afresa;
han ville endtligen ded inthet. Sendes så Hofmarskalken
Tauben, sammaledes af Rådet sender at divertera honom
derifrån. Men Hertigen hastade til Röstrand, och som
42
1604.
lian kom i trappan, fann han intliet sin vagn för sig, uthan
Gref Axel Lillies; den kastade lian sig uthi och skyndade
fort. I ded samma kom Öfversten af guardie Hr Carl Sparre
och begärte, at han ville retirera sig, hvilket han icke
ville, uthan körde fort; dermed kom Öfversten vidh porten
emot honom; då sprang han uhr vagnen, och när Öfversten
kom, tog han på varian, at Öfversten fick i värian medh
honom, och han frågade, hvem som honom häfver arresterat.
Öfversten sade Konungen h Dermed lopp han trappan
opp, dher Räkninge-Cammaren är, och ville opp till H.
Kongl. Maij:t; sade sig vela fråga Konungen, om han hade
gifvit sådan ordre, gick likväl hans gemacher förbij och
så fort i sine logementer. Det notificerade den Kongl.
Regeringen Hr Landtmarskalken, at han denne relation i
dag för Ridderskapet och Adelen giöra skulle, effter som
den Kongl. Regeringen och Rådet dheropå strax effter
middagen i onsdagz häruthöfver vore tilsammans. Hvad
vidare häruthinnan företages, lärer tvifvelsutan den Kongl.
Regeringen och Rådet snart vela oss communicera och
begära itt uthskott af oss och the andre Stenderne.
Sedan proponerade Hr Landtmarskalken om ded
Skånische värfvedt om säthen på Riddarhusedt. Påminte
hvad i detta värket bör considereras, så ded at ded äre
pacta publica, at the icke motte få orsak sig öfver oss at
qverulera hoos guaranteurerne, hvarigenom the kunne blifva
kallsinnige, at friden hermedh disputeres. Och såssom ded
är inter jura Majestatis at sluta fridh, synnerlig dher vår
Konung ähr lacessitus utaf Dano och erhållit så avantagieuxe
conditioner, så bör man see til, at fides pactorum
blifver i sin observance.
Hr Rolamb sade fidem pactorum vara af stoor consideration.
Men vij häremot inthet sökia den at infringera,
effter ded är icke emot privilegierne, uthan härtil behöfves
een god interpretatio privilegiorum. Richsens Rådh
hafva svurit at styrkia Konungen til ded, som lag och privilegier
är likmätigt, och Konungen oss häfver lofvat.
Är fides pactorum delicat, så är och vår friheet deremot
delicat. The som håfve öfvervunnit provincierne, moste
1 Marginalanteckning: Hr Öfversten för guardiet Hr Carl Sparre refererade
för Secreteraren, ibland annat Hertigens ord varit: Ar ded rätt at så fäälas
medh Konungens farbroder och een glorieux Konungz broder?
Maj.
43
icke vara af the öfvervundne begabbade, effter som somblige
hafva satt håret til och huden, somblige medel, at ingen
häfver sluppit undan.
Störste dehlén af 3:a classe vore af samma mening.
Stiernehielm med någre andre vore af den mening, at
fides publica bör vara saneta, och vij icke hoos andre höras
vara foedifragi, och är detta inthet emot vare privilegier.
Hr Rolamb: Hvilken är solennior fides, then Konungen
häfver gifvit oss, änn (o: eller) them andre ähr gifven?
Stiernhielm: Tor någon seija, at pacta icke äre rätt
giorde eller disputera Regis pacta, så seije!
Rolamb: Jo, ded tor jag seija.
Gref Gustaf påminte icke såssom at sträfva emot
våre privilegier, them han så väl som någon annan troligen
maintenera vil och tänker, allenast remonstrerandes
tidzens beskaffenheet af dhe conjuncturer, som då vore
förhanden, när pacta giordes, at dher Stenderne då hade
kunnat convoceras, skulle the visserligen amore pacis gerna
accepterat desse vilkohr; ingen lärer troo oss, om vij icke
hålla pacta, som och ingen vela låtha bruka sig i slike
commissioner. Hr Greffven contesterade sin åstundan at
maintenera privilegierne.
Hr Rolamb svarade til desse tvenne: 1. Tempore
pactorum var fahr lig tidli; 2. andre hereffter draga betänkiande,
nisi servatur fides. — Rfesponderade] ad l:mum:
Vist vore fahrlige tider propter mortem Regis et concordiam
ordinum, dock icke så fahrlige at obligera oss til
den extremiteten. Men at icke Stenderne äre tilsammans
kombne, ded är nu beklageligit, som ded hade varit önskeligit;
neppligen hade friden kunnat studza på den poincten
allena. Skal då 3:a classis allena umgella och in distributione
honorum et prsemiorum stå tilbakars, så at hoc
respectu är ingen gequitas? Summa: vij vele blifva vidh
riddarhusordningen och ded öfrige committera den Kongl.
Regeringen.
Hohusen inkom och begärte uthskott i Hertigens
saak, och nembdes:
Af 3:a classe:
Öfversten Cruus, Drakenhielm,
Gustaf Duwal, Barclaij,
Nilss Appelgrehn, Rosenfeldt.
44
1664.
2:a classe:
Falkenberg, Philip Bonde,
Arfvid Ifvarsson, Eric Hård,
Johan Lillie, Sven Ribbing.
l:a classe:
Hr Peer Sparre Larsson, Gref Axel Lillie,
Gref Cönigsmark, Hr Clas Baneer,
Gref Stenberger, Hr Anders Lilliehöök.
The andre moste blifva qvarre, til dess uthskottet
kommer tilbakars, at förnimma om något vore, som reqvirerade
i hastigheet dheres betänkiande.
När samptl. Stendernes uthskott af Präster, Borgare
och Bönder nu vore in Senatum kombne, talar Hr RichsCantzleren
och säger them väl vara uthi itt friskt minne,
hvadh för 2 dagar sedan var passerat vidh den beskickning,
som skiedde til Hertigen; och emedan något strax
dheropå är hendt, sedan dimissionen af Stenderne vore
skiedder, och the icke så hastigt kunde få Stenderne tilsammans,
som behöfde at gifva theres betänkiande uthi
den saken, ty vore the nu sammankallade, at förnimma
hvadh Kongl. Maij:t häfver för nöden them at communicera.
Och såssom Hertigen vidh sit besvarande häfver låthit
någre efftertänkelige expressioner formärkia — i synnerheet
någre resor sagt: effter jag märker Stenderne vara
eense — som i synnerheet strax dheropå låthit begära een
Secreterare til sig, medh hvilken han något ville tala och
låtha seija Hans Kongl. Maij:t, altså ville the honorera
honom med tvenne af Richsens Rådh; sende derföre Hr
Gustaf Baner och Gref Gabriel Oxenstierna til honom och
läthe honom veeta, at then schrifftelige förklarningen, som
han emot uthskotten häfver begärt, skulle komma honom
tilhanda effter itt paar dagar, medh begäran at han sig så
länge patientera ville; han häfver svarat them höfveligen
och sagt sig i medier tidh vele resa til Rööstrand. Hvilket
emedan the berättade tilbakars, fann Hennes Maij:tt och
Regeringen med Rikzens Rådh betänkeligit, at han, som
af Kongl. Maij:t vore inviterad at afhempta svar, skulle
så hastigt resa bort, och kunde förorsaka hoos andre, som
denne saken icke så förstodo, någre serdeles tanckar. Ty
begärte the, at dhe förbemälte Herrar ville gå tilbakars och
Maj.
45
begära, at han ville blifva qvarre här på Slottet och i
medier tidh innehålla medh flere communicationer hoos
Stenderne. Han häfver sagt sig icke sinnader at communicera
medh Stenderne dher om, uthan vela resa dheruth;
om (o: och) som the hafva tänkt med godo at permovera
honom sielf at resolvera sig til at bliftva qvar, häfver han
utbrustit i någon hefftigheet och frågat, om han skulle vara
arresterat. The svarade sig ingen commission [hafva] at denunciera
honom någon arrest, och effter han alt persisterade
om sin afresa til Röhrstrand, sende the Hofmarskalken, som
med fog skulle persvadera honom at inställa med resan
och, dher han endtligen stodo änn på sin resa, såssom af
sig sielf låtha honom sådant veeta. Oachtat sådant fohr
han fort att vela bort, och som han kom neder, fann han
inthet sin vagn för sig, uthan finner dher stå eens annars,
uthi hvilken han sprang och badh kusken kiöra af. I ded
samma kommer Öfversten af guardiet och begärer, ded han
ville sig retirera; går dhermed uhr vagnen och frågar, om
the vele arrestera honom; då förkunnar honom Hr Öfversten
på Kongl. Maij:ts vägnar arresten. Dher med griper han
på värian, och Öfversten fattar med honom i värian och
begärer, ded han ville gå tilbakars. Frågar så Fursten ändå,
hvem som honom arresterat häfver. Han svarade: Hans
Kongl. Maij:t. Svarade: ded vil jag förnimma, och springer
åth den trappan, som vidh Räkninge-Cammaren är, och går
opp till Hans Maij:ts gemacher. När han kommer dijt:
sij här är ingen, sorn på Kongens vägnar arresterer mig,
och går dermed fort i sine gemacher. Och effter Stenderne,
som håfve bekommit den dagen dimission, icke kunde
så hastigt komma tilsammans, läthe Hennes Maij:t, Regeringen
och Rådet opkalla Hr Landtmarskalken, Lincopensem
etc. och berättade them hvadh skiedt vore, medh
begiäran at the ville sådant theres medbroder i Collegierne
i dag notificera, hvilket man inthet tviflar nu vara skiedt.
Och effter den saken är af stoor vichtigheet, och man inthet
kan skrida til något annat, förr änn detta hufvudvärket til
Kongl. Maij:ts och Richsens säkerheet blifver afhulpit och
til enda fördt, så reqvireres Stendernes goda inrådh, på
hvadh sätt sådant skal kunna skie. The hafva nu låthit
författa ded svar, som skulle Hertigen öfvergifvas, itt
uthi Hans Kongl. Maij:ts nampn allena på ded brefvet
46
1664.
han schref til Hans Kongl. Maij:t allena, och ded andre
uthi Hennes Maijrts, den Kongl. Regeringens, Rådets sampt
Richsens Stenders nampn, hvilke at afhöra the ville sig
så länge nedersättia.
Hr Hof-Cantzler en opläste them bäggie, först ded
som i Hennes Maij:ts, Regeringens, Rådets och Stendernes
nampn, och sedan ded som i Hans Kongl. Maij:ts nampn
vore schrefne. Och lofvades af them copier til hvart och
itt ståndh, så snart the hindte them at reenschrifva.
Sedan betygade Richs-Cantzleren på Hennes Maij:ts,
den Kongl. Regeringens och Richsens Rådz vägnar integerrime
them inthet annat måhl hafva ann Kongl. Maijrts
och richsens säkerheet sampt conservera Hertigens persohn
vidh sin respect och vördnad, så myckit som giörligit vara
kan. The ville fördenskuld samptelige Ständer göra sig
betänkte, huruledes Hans Kongl. Maij:ts högheet och rätt
sampt richsens säkerheet i alla måtto kunde på den eene
sidan tagas i acht, och på den andre Hertigens persohn
och reputation etc.
Hr Landtmarskalken betackade den Kongl. Regeringen
för god communication och ville sådant referera
theres medbroder, som han til een dehl allaredo giordt
häfver af ded honom i förgår anförtroddes. Skulle och,
när copierne inkomma, vidare med Ridderskapet och Adelen
öfverläggia denne saken.
Lincopensis talte länge, och kunde jag honom icke
höra, uthan förmärker gådt uth på ded samma, effter som
han sig på Hr Landtmarskalkens tahl beropade.
Lehusen betackade för giorde communication, skiöt alt
i Hennes Maij:ts och den Kongl. Regeringens hender och
ville sig vidare frambdeles, när the få copier af schriffterne,
på Borgerskapets vägnar förklara.
Hvadh Böndernes taleman svarade, hördes icke itt
ordh, der jag stodh.
Gick dermedh Hr Landtmarskalken nider på Riddarhuset
och refererade hvad passerat var och ofvan beschrifvit
är, medh begäran at the ville gifva theres inråd, hvadh
nu vidare uthi denne Hertigens saak vore til göra, föreställandes
propositionis formalia af Hr Richs-Cantzleren,
at på den eene sidan öfverläggia Kongens rätt, högheet
Maj.
47
och säkerheet, och på andre sidan Hertigens persohn och
reputation. Hemställandes them nu, effter middagen eller
i morgon at dheruthöfver discurrera.
Een stor dehl och mäst alle vore uthi den meningen,
at dher til icke vore tidh at discurrera öfver, förr änn man
hade af Kongl. Maij:tt förnummit någon aperture, som i
slike vichtige ehrender plägar skie.
Beslöts dermed för denne gången, och befaltes anslåes
til morgons, [när] klockan är 8, som skiedde.
Anders Erichsson Bratt i Vermelandh förlofvades af
Hr Landtmarskalken opå Hr Landzhöfding Leijonhufvudz
recommendation.
Den 21 Maij för middagen uplästes matrikulen, och
effter som Secreteraren Holmsen inkom med the schriffter,
som skulle upläsas, och gifvas Hertigen til svars, som [o: så]
interrumperades matriklens uppläsning, när den 1 classis
var upläsin, och Hr Landtmarskalken upläste samma
afschriffter 1.
Sedan then (!) var läsin, påminte Hr Landtmarskalken,
om någon hade här vidh at påminna, antingen
läggia til eller taga ifrån. Meente bäst vara, at ded skiedde
igenom itt uthskott, som hade fullmacht at giöra och låtha,
så och communicera medh the andre af Stenderne och sedan
referera samptl. Ridderskapet och Adelen, hvilke håfve
fritt at seija theres mening, förr änn ded slutes.
Nembdes altså uthskott:
Af 3:a classe:
Duwal, G. Gethe,
Rolamb, Lubeker,
Taubenfelt, Kils Appelgrehn,
Lagerfelt, Öfverste Ranck,
Graan, Claes Ugla,
G. Cruus, Harald Ochse.
2:a classe:
Thor Bonde, Falkenberg,
Arved Ribbing, Sven Ribbing,
Jahan Lillie, Linart Bonde,
Gösta Jahansson Ulfsparre, Erik Hårdh.
1 Jämf. sista bilagan.
48
1664.
l:a classe:
Hr Gustaf Sparre, Hr Gustaf Kurell,
Gref Cönigsmark, Hr Creutz,
Gref Gustaf Oxenstierna, Hr Lilliehöök,
Hr Per Sparre Larsson, Gref Torstensson,
Gref Stenberger, Hr Johan Gyllenstierna,
Hr Jöran Gyllenstierna, Hr Gustaf Rosenhane.
Om dhe andre, som affträda, vele vara medh uthskottets
betänkiande til fridz, effter som den modus agendi in
rebus arduis är vahnlig, och serdeles vethe dhe påminna
sig, som vore i Götheborg?
Här uthi vore the i begynnelsen något different in
3:a classe och omsider eenhälleligen vore dher med tilfridz,
hvadh uthskottet giorde och concluderade; sammaledes och
2 och 1 classerne.
Dito fick Ulfskiöld förlof at resa hem, effter han har
fädt bref, at hans hustru ligger reda för döden.
Hr Nils Posse lät excusera sig, effter hans ladugårdh
är hehlt afbrunnen, och derföre fick lof at resa hem.
Hr Landtmarskalken lät så företaga, at denne schrifften
först skulle företagas, och reverserade sig eedeligen at
icke propalera, hvad häruthinnan talas och discurreras.
Inkom så Secreteraren Hohusen och begärte på den
Kongl. Regeringens vägnar uthskott, 2 man af hvar classe,
och nembdes:
Af 3:a classe:
Gustaf Cruus, Gustaf Gethe.
2:a classe:
Thore Bonde, Falkenberg.
l:a classe:
Gref Cönigsmark, Hr Gustaf Kurch.
Sedan uthskottet gick upp, företogz sielfva schrifften.
Uplästes och samptelige Stendernes giorde anledning
och påminnelse i Götheborg.
I medier tidh kom Hr Landtmarskalken och uthskottet
tilbakars; berättade them gifvit them een aperture,
at tvenne vägar vore at få säkerheet, antingen han reverserade
sig starkt de non amplius turbando, eller vore
man dermedh icke til fridz och denne icke sufficient nogh,
Maj.
49
så skulle man låtlia honom gifva een annan revers, at han
sub minorennitate reste uhr riket och dogh niuta sine beneficia
och inkomster. Hafvandes medh sig itt project1, hvilket
icke skal uptagas för någon sluten saak, uthan bör medh
samptelige Richsens Ständer communiceras och öfverläggias.
Sedan continuerades medh den förre schrifftens läsande.
Begäres at för interim brukas terminus, som står och
är infattader af Stenderne och uti Kongens testamente:
provisional. Och kan intet simpliciter dragas; ded ordet
sinipliciter uttages. Noch provisional och interims disposition;
tillägges: som icke häfver nådt sin fulkombligheet,
bestående uthi Richsens Rådz och samptlige Stendernes eenhällelige
samtyckie. Påminnes at ded ordet Gustavianische
familien må för serdeles considerationer uthelåtas. Dher
som står, at dher han som Arffurste, bör sättias: såssom
een farbroder, den een Arffurste är, icke häfver fog at
vara een Konungens förmyndare uthan Richsens Rådz och
Stendernes samtyckie, myckit mindre denne, som hvarken
är Arffurste eller häfver någon ringaste pr geten sion til riket.
Den 23 Maij för middagen var uthskottet tilsammans,
som i lögerdags denominerades.
Licentierades David Gyllenbögel och hans sohn för
sin siukdomb åth Finlandh, effter han var sönderskutin.
Inkom Moretus med uthskott från Borgarne, uthskickade
att conferera om reversen, som til dem af den Kongl.
Regeringen var skickad, på ded ingen diversitet iblandh
stånden motte giöras, när the göra relation för den Kongl.
Regeringen.
Hr Landtmarskalken finner ett serdeles prof af ded
förtroende, som häfver varit funnit af communicationen;
betackade at the theröfver communicera vele.
Moretus: Borger skåpet inclinera dhertil, at reversen
är sufficient nogh at assecurera oss, veetandes af ingen
annan extremitet, som the skulle kunna häruthi finna.
Slöt dermedh, at effter häruthinnan består och handlas om
securitate publica, så vele the submittera sådant Ständernes
gottfinnande at upfinna the uthvägar, hvarigenom
(o: som) Kongl. Maij:ts och samptlige invånarnes tiänst,
trygg- och säkerheet fordra.
1 Järaf. sista bilagan.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot.} IX. 1664.
4
50
1664.
Hr Rolamb remonstrerade fahran i framtiden. Nu
kan inthet skada, medan Stenderne äre enige, men dher
oenigheet blefve i landet, eller Konungen affölle, eller
elliest vij med krig hindrades, så at Stenderne kunde gå in
partes, hvad skulle då icke ambitio och cupiditas regnandi
uthrätta? Om och olyckeligen ginge, hvem skulle då försvara,
at man satte i reversen och på papperet säkerheeten?
Borgarne meente in concordia ordinum vara ded förnembste
prsesidium, och at han potentius kunde agera uthom
landz eller (o: än) innom landz.
Hr Landtmarskalken proponerade, at the komme
hijt och sondera, och ingen seijer hvadh han menar, om
då icke vore bättre at deputera någre, som ginge til them,
så finge alle Prästerne (o: Borgarne) höra; kan skie när
theres uthskott komma tilbaka, the töre icke seija halfva
väre skähl hoos them alle tilsammans.
Sendes så vachtmestaren at tilseija Prästerne, at theres
uthskott motte komma hijt.
Hr Landtmarskalken talte om them, hvilke absenterade
sig i lögerdags, när man skulle taga realiteten före,
och vore deputati af samptl. Ridderskapet och Adelen.
Hr Eric Hård fick lof.
Hr Nils Posse fick lof för sin afbrända gårdh.
Hr G. Cruus fick och lof.
Gref Gustaf Oxenstierna excuserade Hr Gustaf
Kurck, at han var siuk.
öfversten G. Cruus saakfeltes propter absentiam för
1 ducat.
Sedan inkom Böndernes taleman Peer Andersson ifrån
Västergötlandh mot Götheborg medh itt uthskott; badh
hålla sigh til godo, betackade för al benägenheet theres
ståndh är bevist nu som förr, begärte thet Ridderskapet
och Adelen ville gifva them itt gott rådh i the saker,
som the icke förstå, och serdeles i detta ehrendet om
Hertigen. Stå och fast vidh [at] oryggeligen hålla, at den
regeringsformen är satt, och Riks-Marsken, som då och nu
är giorder, det hålle the fast; böre och kunne icke gå
ifrån den förre regeringzformen 1660. Om Hertigens bref,
så tiltroo sig til Ridderskapet och Adelen, i den tilförsicht
at the ville Hans Kongl. Maij:t vår unge Printz och
fäderneslandzens trygheet (siel); bedie om itt gott rådh
Maj.
51
angående reversen, at den (o: det) lindrigeste kunde skie
med Hertigen för sämia och eenigheets skuldh.
Hr Landtmarskalken tackade them för godt förtroende
och försäkrade them [om] dette ståndets gode förtroende
igen och bad them sättia sigh.
Hr Landtmarskalken: Hvad tyckie [I] om denne
reversen? Tyckie I, at Hertigen icke skal giöra sådant
mehr? Kan skie han kommer framdeles med täcke schriffter
och skadar både Konungen och riket.
Bönderne begärte, at ded lindrigeste motte gå. At
[resa] uthom landz, tyckie the, at lindrigare kunne gå.
Rolamb: I med oss äre eenige, at vij håfve rätt
effter afskeden, men Hertigen icke. Men huru vij, om
annat tilståndh kunde gifva sig, skole vara försäkrade,
dherpå häfver Kongl. Regeringen föreslagit tvenne vägar,
den eena reversen, den andra resa uthom landz. Man
moste så handtera Furstens persohn, så at Kongl. Maij:ts
och richsens säkerheet blifver i acht tagen, och när den
är lagder, så skal man gerna göra hans persohn, som
Kongl. Maij:ts farbroder, hvad görligit är. Vij skole och
sij, at vij så gore, at vår Konung lärer honom behaga,
som står i styrkia af hans rätt och säkerheet (siel). Har
Regeringen tykt papperet varit nogh, så håfve the icke
föreslagit ded andre medlet at resa uhr riket. Papper ha
vij reda nog; den som vil vidh tilfälle göra något ondt,
han achtar inthet papper. Jag seijer icke, at vij ska tro
Fursten illa.
Bönderne begära komma i itt roligit lefverne, och
thetta medh maneer, dherom begära vij edert rådh. Såssom
then Kongl. Regeringen är vår unge Kongz förmyndare,
så äre the och väre föreståndare, och håfve til them den
tilförsichten, at the vele vår Konung och oss väl.
Dheropå inkom Mag. Enander, Scarensis, Brunnius och
flere af Prästeståndet, och vore 15 alle tilsammans.
Hr Landtmarskalken talte om ded prof af förtroende,
förspordt nu och tilforende, uthi hvilket Ridderskapet
och Adelen continuera skole. Kom så i discurs om dhe 2
schriffter af K. Maij:t och i synnerheet den projecterade
reversen af den Kongl. Regeringen, cum additamento at
dher reversen icke giorde til fyllest, om och insereras skulle,
at han skulle vika uhr riket? Frögda sig dheruthöfver,
52
1664.
at the komma kijt och discurrera häruthöfver; begärade
at Prästerskapet och Ridderskapet och Adelen ville uptaga
för discurser pro et contra. Så länge Hertigen är uthan
pouvoir, så kan reversen vara sufficient nogh, men när
occassionen kunde gifva, så är och han een menniskia
obnoxius passionibus, som kan gripa til the medel at
fulföllia sin intention.
Mag. Enander betackade för conference och excuserade
moram; talte om den förra schrifften, som svarsvijs gifves
Fursten, håfve the inthet at admonera. Om reversen tycka
vara itt svårt värk at judicera, om den är sufficient eller
icke, emedan den kan judiceres ab eventu. The håfve
icke kommit i tankar under sig om temporibus futuris.
Skatte reversen högnödig; störste delen [menar], at Fursten
icke häfver hafft hostilem animum, fäst een error är in
modo procedendi, uthan kunnat ex incidente skadat. Yil
inthet förmoda, at sådane tider komma, som dog kunde
komma; så håfve the tykt, at Hertigen häfver giordt Hans
Kongl. Maij:t och Stenderne varnade, at vij få see nogare
dheropå, och således Hertigen icke kunne göra något, och
dherjempte Hertigens honeur i acht tagen och hans existimation
icke skaddes, allenast at vij komme til samma
postulatum och måhlet at få een nöijachtig försäkring; och
om denne schrifften kunde ställas mitius, effter han är
Kongens farbroder, och vij lofvat honom ähra, at han icke
kunde beskimpfas. The håfve detta icke beslutit, uthan
komma at hempta the gode Herrars rådh, som in arcana
bättre kunne penetrera.
Hr Landtmarskalken: Ingen af vårt ståndh är, som
icke vil möta Hertigen, uthan med honneur och vördning,
dog så at man icke hazard erar Kongl. Maij:ts och richsens
säkerheet. Kan och uttydas, som han inthet häfver fädt
försvara sig eller blifven hörder.
Lincopensis mente man skulle innehållit med reversen,
til dess man finge höra, hvad han vil svara på Stendernes
svar och schrifft, som ingifvas skal. Om egressu regni in
exter os sub minorennitate kunna the icke något vist seija,
icke veetandes hvilket skadeligare vore, at kunna skada
foris aut domi, kan hända ded eena.
Hr Landtmarskalken: Kan skie när Rex majorennis
blifver, kan han beklaga sig öfver reversen vara extor q ver at,
Maj.
53
och icke fädt svara för lagh och rätt, som han häfver
begärat.
Lincopensis: När han häfver sedt schrifften, som
honom gifves, så får man höra, om han skiuther sig under
process.
Brunnius: Kongl. Maij:t skal icke tillåtha någon
process i denne saak, som kan märkias af Hr RichsCantzlerens
tahl. Effter Hertigen beropar sig på Sveriges
lagh, är den honom icke til styrkio, som talar om riksens
styrelse. När lagen giordes, var annan facies, än sedan
ded arfrike blef. Om modo instrumenti vore något at tala,
och alle med een munn gerna åstunda quietem publicam.
Hr Landtmarskalken begärte, at någon af Ridderskapets
och Adelens uthskott skulle discurrera.
Rolamb: Hans Maij:t syfftar, at Fursten conserveras
vidh sin dignitet på den eene, och Kongl. Maij:ts sampt
richsens säkerheet på den andre sidan, och holle fuller
den ene considerationen öfvervichten, at salus publica sätter
andre respectus uhr vägen. Om vij vore enige altidh, och
vij altidh med väre grannar stöde i god vänskap, så kunde
man byggia på vår force och Furstens parole. Men om
vij vore uhr postur och kunne inthet så vuxne vara, om
Fursten något intenterade, så är detta een vichtig saak.
Han hade icke misshopp om vårt välståndh, icke heller
tviflar på Furstens parole, icke heller misstroende til
Grudh, at han icke välsignar regementet; likväl emedan
sådant kan förandras medh tiderne, så veet man icke, huru
krafftig och nöijachtig denne reversen vore. Hvem veet,
om han den acceptera ville, och icke klaga öfver någon
extorsion. Huru nu detta kunde förekommas alt, ville
han gerna informeres; seer väl difficulteterne, inen seer
inthet remedia.
Lincopensis altid discurrerat med ded reservato, at
förnembligast Kongl. Maij:ts och richsens säkerheet kommer
här i consideration och sedan, som möijeligit vore, Hertigens
persohn, men bäggies kunna icke så stå i alt tillika. Res
civiles äre contingentes, och om them kan man inthet vist
determinera. Man moste dhe tilkommande tider hemställa
G-udh och förmoda ded bästa, hvar görandes sit bästa i sit
kall. The äre och remoti af negotiis publicis, kunne icke
så alt veeta i denna saak. De viro bono non nisi bonum,
54
1664.
til des profven löpa in contrarium; vil försee sig til Hertigen
om alt gådt, effter the icke veeta honom aliquid hostiliter
egisse.
Rolamb: Vil intet, at alle hendelser skulle förekommas,
uthan finna ded expedient, at när sådant kommer,
så skulle ded vara reda förebygdt.
Brunnius: Ähr då status qusestionis, om detta instrument
är sufficient eller icke. På den eene sidan synes
suificient, at Hertigen är af fremmande nation och hans
fader här i landet nedersatt, hans Her broder een Konung;
han sielf värfvat här i riket stoor rijkedomb, och således
han ägit periclitera, och således af honom t[anquam] amantem
patrise et quietis et virum bonum [intet annat] prsesumera,
änn ded gott är. Men consilia dhe tage af eventu
theres kraffter. Man plägar per mitiora komma til samma
finem effter svenske humeuren.
Hr Landtmarskalken betackade them för den ähran
at komma hijt och confidenter discurrera med oss, och
effter vij inthet sielfve något definitive under oss håfve
slutet, så skole the sedan med them communicera etc.
Lincopensis betackade, at the håfve öpnat för them
vägen; icke vore af them sententierat, uthan discurrerat;
skulle önska, at the bäggie måhlén kunde bestå: 1. securitas
B. M:tis et regni, 2. Furstens honeur, dogh at securitas
för alt ting tages i acht. Tilbiudas yttermehra at intaga,
när här något blifver slutit, och vele beqväme sig at
inclinera til den part, dher algemena bästa sökes.
Toge dermedh afträde.
Befaltes anslå, at uthskottet kommer tilsammans effter
middagen, [när] klockan är 3.
Den 23 Maij effter middagen vore tilsammans och föreente
sig, at påminnelserne öfver ordinum apologia til
Hertigen til morgons skulle sättias på papperet af Secreteraien,
at man dermed kunde blifva richtig.
Befaltes anslå uthskottet af Bidderskapet och Adelen
at komma tilstädes i morgon kl. 8.
Den 24 Maij nembdes uthskott at gå til Prästerne:
Af 3:a classe:
Hr Bolamb, Öfverste Ranck.
Maj.
55
2:a classe:
Eric Hård, Arfvid Ribbing.
l:a classe:
Peer Sparre Larsson, Gref Gustaf.
Commissio vore detta, at föra dem til sinnes sig hafva
anledning af den Kongl. Regeringen, at the skulle förena
sig med the andre stånden, och begynnelsen giordes i går;
så komma the nu i dagh at närmare komma til sielfve
värket. Vij fuller inthet vist under oss slutit, uthan vele
förnimma theres mening, at och vij kunde lämpa oss at
blifva eenige. Discurrera pro et contra och dhervidh tala
om hans begäran at komma til lagh och rätt, at få veeta
dheres mening, och uthskottet discursive gå med theres tahl.
Inkom Hohusen at begära få svar om ordinum apologia
til Hertigen, at den först blefve richtig, så länge the om
reversen deliberera.
Hr Landtmarskalken var inthet med.
Kommandes tilbakars [från Prästerskapet] refererade
[utskottet] sig effter detta projectet talat, huruvida schrifftelig
revers vore sufficient för rikzens säkerheet \
Proponerades af Landtmarskalken, om Bidderskapet
ville conformera sin meningh medh Presterskapetz, nämbligen
om man först skulle låta öfverlefvereras til Fursten
dhenne under händer hafda declaration på Furstens skrifter,
och sedan afvänta, hvad Fursten deropå ville svara, då
man medh bättre skiähl kunde öfverläggia om projecterade
reversen, som Ständerne till Rikzens säkerheet uthaf Försten
ähre sinnade att begära.
Resolverades att dhe vore alle uthaf dhen meningen.
Detta befaltes Secreteraren gå och säga Prästerne.
Uthi dhenna saaken [sändes] ett uthskott opp til den
Kongl. Regeringen tillika med Hr Landtmarskalken:
Af 3:a classe: Hr Lagerfäldt.
» 2:a classe: Gösta Jahansson Ulfsparre.
» l:a classe: Gref Steenberg.
Noch gick samma uthskott til Borgerskapet, som vore
til Prästerskapet deputerade och ofvantil ähre nembde, och
uthi samma ehrende, scil. Hertigens revers angående.
1 Konferensprotokollet är infördt här nedan sid. 56, 57.
56
1664.
Hr Landtmarskalken var intet medh.
Befaltes Secreteraren gå til Prästerskapet och seija
them, at Ridderskapet och Adelen bifalla ded förslaget
at låtha med reversen heroo, til dess ordinum apologia
eller svar vore Fursten forst lefrerad, at man finge see,
hvad then kunde hoos Hertigen operera, såssom dherhoos
vijsa them the påminnelser, som til Hans Kongl. Maij:t
lefreras skulle öfver ded svar, som til Hertigen gifvas
skulle (bil. 2). Prästerne tackade myckit för denna förtroligheet
och begärte copie af påminnelserne. Secreteraren
lofvade sig tala derom med Landtmarskalken och närvarande
deputatis.
Den 24 Maij för middagen var uthskottet, som nembt
är in protocollo1, med dher infattade commission hoos
Prästerskapet, hvarest näst aflagde curialier af Hr Per
Sparre Larsson på ded höfligste, jempte contestation af
ded förtroende vij spörie igenom the conferencer, som
håldne ähre, och deruthinnan förde discurser, kom och nu
discurrendo at öfverläggia och förnimma theres mening
om den försäkring, som Hertigen skulle giöra H. Kongl.
Maij:t och riket, opreppandes den aperture af dhe 2 uthvägar,
som af Kongl. Maij:t och den Kongl. Regeringen
vore föreslagne.
Mag. Enander förde ordet och prolixe offererade theres
tienst jempte tacksägelse för ähran, at the komma til
them. Ährendet belangande, kunde the för theres persohner
icke annars see, änn at reversen vore nöijachtig,
tagandes exempel af pactis och fcederibus publicis, som
och skie på papperet och hafva så stark obligandi vim;
the kunne för theres persolmer inthet annat see, änn
dhen vore nöijachtig, til dess them remonstrerades något
annat, änn the nu om Hertigens actioner veeta. Kan thet
röij as och the derom blifva informerade, vele the saaken
sedan effter dess beskaffenheet taga i betänkiande och
öfverläggiande, altidh så sökiandes Hertigens persohns
estime och conservation, at Kongl. Maij:ts och riksens
säkerheet för al ting, så myckit them vore möijeligit,
motte i acht tagas. The kunde så icke in hsec arcana
penetrera etc.
1 Se föregående sida.
Maj.
57
I ded samma kom budh från Borgerskapet, at the med
uthskott ville komma til Prästerskapet, hvilket Prästerskapet
differerade, til dess denne conferencen först vore
ändader.
Komme sedan i discurs med them Gref Gustaf Oxenstierna,
och serdeles af ded tillfälle, at Doct. Laurelius alleguerade
Drottning Christina exempel på näste Richsdagh,
som hade hennes anslag hafft fast fahrligare uthseende,
at hon var fallen ifrån den rätta religionen och rörde
fundamentet af all vår andelige och timmelige välfardh.
Den 24 Maij efter middagen deputerades uthskott til
Bönderne på sådant sätt, som hoos Präster ock Bönder
(o: Borgare) är agerat vordet:
Af 3:a classe:
Gustaf Cruus, Lagerfeldt.
2:a classe:
Sven Ribbing, Linnardt Bonde.
l:a classe:
Hr Gustaf Sparre, Hr Anders Lilliehöök.
At föruthan ded man häfver discurrerat medh Präster
och Borgare, skal man seija them hvadh man häfver resolverat,
at den schrifften skal först lefreras Hertigen, och
sedan lärer man förnimma, hvad satisfaction Hertigen vil
gifva til säkerheeten. Men förnembst är at låtha them
veeta, at vij vele them myckit väl och sökia hafva theres
vänskap; betacka them, at the vore här, och så väl uthlåtit
sig b
Inkom så Moretus medh uthskott ifrån Borgerskapet,
och vore til persohnerne alle 8, betackandes för den nådh
och bevågenheet för uthskottet, som häfver in tam gravi
negocio medh them communicerat. The kunna inthet resolvera
sig, för änn the hafva förnummit thette höga
ståndets inrådande, på thet the icke sig något precipitera,
altidh collimerandes til Kongl. Maij:ts och den allgemene
säkerheeten. Hade theres förman precipitera! sig i dag i
nogot, så vele the nu excusera.
Hr Landtmarskalken: Ridderskapet och Adelen förnimma
med hugnad dageligen ded gode förtroende etc.,
1 Konferensprotokollet är infördt här nedan sid. 58 60.
58
1664.
betaekandes them at the håfve låthit påskina theres förtroende
i dagh; önskat at the närmare hade sig uthlåthit.
Kanskie the icke [h]eller under sig resolverat eller hafft
tid dher til. Vele the uptäckia theres mening vidare, så
skal thet vara oss kärt.
Moretus: At schrifften, som besvarar Hertigens bref,
motte först inlefreras. Sedan håfve the i commission at
intaga Ridderskapets och Adelens betänkiande häruthinnan.
Hr Landtmarskalken: Betacka them, at the håfve
uthlåthit sig, och ehuru då, när uthskottet var at fåt
närmare (siel), men kan skie the ändå icke rätt fattadt
theres mening, den the nu håfve uptäkt och är conform
med vårt betänkiande, hvilket vij effter hållen communication
med them i morgons då strax läthe Kongl. Maij:t och
den Kongl. Regeringen genom väre deputatos veeta.
Borgerskapet tillbödh sig til vij dare communication.
Inkom ifrån den Kongl. Regeringen een cantzliepost,
at Secreteraren allena skulle komma opp til den Kongl.
Regeringen. När han kom dher opp, jousterades den copia,
som hijt nedh send var af den Kongl. Regeringen på ded
svar, som Stenderne skulle gifva Hertigen effter ded concept,
som i Cantzliedt förvahrades och hvareffter originalet
skulle skrifvas, och ded effter dhe påminnelser, som Ridderskapet
och Adelen i dag för middagen dherutöfver gofve
til Hr Richs-Cantzleren (bil. 2).
Befaltes anslå, ded samptl. Ridderskapet och Adelen
sampt Krigsbefehlet komma flitigt tilsammans i morgon kl. 8.
[Protocoll vid conference med Allmogen] h
Hr G. Sparre, Hr And. Lilliefhöök], Hr [L. Bonde?],
Hr Ribbing, Hr G. Kruse, Hr Lagerfeldt.
Helsade menige Almogen på samptelige Ridderskapets
och Adelens vägnar, önskandes lycka til Riksdagen och
tackandes them för det gode förtroende dhe väl alle Riksdagar
emot Ridderskapet och Adelen, men särdeles på
thenne hafva påskijna låtit. Och såsom theres uthskåt i
går yppade sine tanekar emot Ridderskapet och Adelen
uthi den svåra saak, som nu under händer ähr öfver H. F.
1 Se föregående sida.
Maj.
59
Durchlitz Hertig Adolphs förmeente prfetensioner, begärandes
ytterligare Ridderskapets och Adelens gode rådh
derutinnan, altså kunde Ridderskapet och Adelen them icke
förholla, at the medh the andre Ständernes gottfinnande
hafva tyckt rådeligit vara, at then declaration, som af den
Kongl. Regeringen var Stenderne tilsändh öfver Hertigens
ingifne skriffter, skulle af them effter någre giorde underdånige
påminnelser i dagh lefreras in Senatu, medh begäran
han motte så reen- och af samptelige Riksens Rådh
och Stender underskrifvas, och sedan Hertigen öfverlefreras.
Huru nu H. F. N:de sig varder förklarandes, thet moste
man afvänta och våre rådhslag der effter rätta; vele altijdh
hoppas thet bästa. Ridderskapet och Adelen tvifle inthet,
at menige Almogen ju skole göra med them häruthi ett,
effter som the sigh gerna med them til Kongl. Maij:tz
tienst och riksens säkerhet altidh vele föreena.
Talemannen betackade på thet flitigste för den goda
benägenhet Ridderskapet och Adelen altijd emot deres ståndh
teedt hafva, enkannerligen at the håfve velat komma til
them och så förtroligen uthlåtit [sig]. The blefve stadige
och faste vid den trohet och eed the hade giordt sin
Konung, för än han var född, ty the hade, sade han, i
Ubsala svurit icke allenast sal. Konung Carl, utan och
hans manlige brystarfvingar; the ville och oryggeligen
blifva vid the afskeder och riksdagzbesluter, som skedde
1660 bådhe i Götheborg och för detta här i Stockholm och
erkänna Riks-Ammiralen för Riks-Marsk och den för RiksAmmiral,
som der til blifver föreslagen och god erkändh.
Den skrifften, som Kongl. Regeringen häfver emot Hertigen
fatta låtit, håfve the låtit sigh föreläsa och effter theres
enfaldige förståndh gillat; vele och den underskrifva, förseendes
sigh til Ridderskapet och Adelen, såsom högre
uplyste, at the den nogare öfverlagt hafva medh then
Kongl. Regeringen, Riksens Råd och the andre Ständer.
Uthskåtet berömbde menige Almogens redelige upsåt
och gode tilförsicht, bediandes them deruthi fara fort och
försäkrandes them om alt troget bijståndh, effter som
Ridderskapet och Adelen väl afmärkandes, huru mycket
det ähr angelegit, at begge desse stånden altijdh lefva i et
got förtroende och inbördes förståndh til deres allernådigste
Konungz och fäderneslandz trygghet, roo och säkerhet.
60
1604.
Der medh uthskottet tog sigh afträde, och talemannen
sampt flere af bönderne följde them ned til porten.
Den 25 Maij för middagen vore samptl. Ridderskapet
och Adelen tillstädes.
Proponerade Hr Landtmarskalken om desse schriffter,
som vore apologia ordinnm och projectet af reversen
för Hertigen, refererandes för them samptl. hvadh af uthskottet
vore passerat, så mellan them som communicationen
med Stenderne.
Uplästes påminnelserne och hvadh theruthi är behållit
eller ändrat, effter som Richs-Cantzleren häfver ded medh
Secreteraren i afftons communicerat. Berättade och, at med
reversen innehålles, til dess denne schrifft är schrifvin,
underschrifvin och öfverlefrerad.
Sedan om the Skåniske, at the ville sig förena om
svaret, som skal gifvas Kongl. Maij:t om them, förr än
propositionen lärer skie, rådandes och förmanandes at the
considerera authoritatem et majestatem Regis — påminnandes
at alle på sidste Richsdag tackade för friden — som
häruthinnan verserer, at vij så icke handtere denne saken,
at Hans Maij:t blifver oss ogunstig.
Rolamb förestälde hvadh tilförende i denne saak vore
talat, at eens undersåthares rätt står dheruthi, at een uthan
laesion af sin öfverhets respect må bedia och begära at
niuta den friheet, som dem är meddelat i privilegierne;
och som Richsens Rådz embete är at styrkia sin Konung
til ded, som skäligt är, och maintenera hvar och een vidli
sine välfågne privilegier, altså kunne the bedia, oell visserligen
vele the förmoda, at Richsens Rådh toge theres
skyldigheet i acht och maintenera them vidh dheres skiälige
begäran, hvilket the och visserligen förmode.
Tertia classis är hehlt och hållet af samma mening.
l:a classis sammaledes, at sådant är een remonstration
och icke någon protest.
Befaltes Secreteraren at sättia detta på papperet med
dess skähl til effter middagen.
Hr Landtmarskalken proponerade så nu som offta
tilförende om ställen; somblige prsetendere presentatum,
somblige brefvens datum. Om the sielfve eller och Konungen
giorde een viss decision?
Maj.
61
Alle vore först i den eenhällelige meningen, at Hans
Kongl. Maij:t den decidera skulle. Men dereffter begynte
the at discurrera öfver denne saaken, och således pro de
cisione
häruthi voterades.
Rolamb sade 3:se classis votum: Vele gerna submittera
sig Kongl. Maij:t. Men effter privil. 7 punct håfve anledning
af, så begäre the, at Kongl. Maij:t authoriserer
denne ordningen. Alleguerades AAinters och Börje Olssons
bref; dogh exciperades the, som kunne hafva laga förfall
af minorennitet, siukdomb eller publique tienster.
2:a classis af samma mening.
l:a classis af samma mening.
Inkom så Holmsen, [med begäran] at apologia ordinum
underschrifves: itt exemplar af det, som til Hertigen sendas
skal, af itt uthskott, men ded andre, som ad acta in
Archivo förvahras skal, af samptl. Ridderskapet och Adelen.
Nembdes uthskott, som underschrifva skulle ded, som
til Hertigen skickas skulle, och omsider resolverades, at the,
som varit hafva i denna saak deputati och uthskott, skulle
och på sampteliges vägnar af them underskrifvas.
Medan the ded underschrefve, fingo the andre dimission,
med vilkohr at the flitigt skulle komma igen effter middagen
kl. 2 och taga pitschafft medh sig. Ded skulle och
noga inqvisition skie in absentes, och them af Hr Landtmarskalken
böter påläggias.
Blef så til kl. 2 anslagit, at samptl. Ridderskapet och
Adelen sampt Krigsbefehlet då skulle komma tilstädes.
Dito befalte den Kongl. Regeringen, at the, prsecise
3 slår, skulle vara tilsammans, om den Kongl. Regeringen
ville thå begära af them uthskott.
Sedan det eena exemplaret var af utskottet underschrifvit,
afhemtade Per Ifvarson, Cantzelisten, ded strax
och bar ded til Prästerne.
Den 25 Maij effter middagen. Hohusen kom på den
Kongl. Regeringens vägnar och begärte uthskott, och blefve
nembde:
Af 3:a classe:
Hans Mörner, Törneskiöld,
Johan Drake, Clärck,
Christer Nilsson Rosencrantz, Rosenberg.
62
1664.
2:a classe:
Philip Bonde, Gustaf Ulfsparre,
Thore Bonde, Johan Lillie,
Nilss Nilsson, Arfvid Ifvarsson.
l:a classe:
Gref Ludvigk, Hr Gustaf Baner,
Hr Eric Cruus, Hr Sperling,
Gref Johan Stenbock, Hr Spens.
När uthskottet korn igen, refererade Hr Landtmarskalken,
1. at 6 af Riksens Rådh med the andre af
Stendernes deputatis [gingo] och lefrerade Hertigen ded
svaret, som honom var lofvat, med begäran at han rättar
sig derelfter, effter som Hans Kongl. Maij:t och Riksens
Ständer detta som itt dheres ultimatum uptaga vele, och
the inge schrifPter eller slikt in contrarium antaga vele.
Hr Bengt Skytte förde ordet och dherhoos begärte, at
Hans Eurstl. Durchkt ville sig förklara öfver den försäkring,
som Hans Kongl. Maij:t och samptl. Stenderne
uthaf honom bafve begärat. Hertigen häfver med största
höfligheet och een vacker sermon talat och sagt, at emedan
han seer Stendernes eenhälligheet uthi detta concluso, så
vil han nu och i framtiden låtha dermed heroo, och effter
han opå den försäkringen ännu icke är betänkter, uthan
kommer honom hastigt [uppå], begärte han til morgons
dilation.
2. Proponerades om Richs-Ammiralen, som vore högnödigt,
och per plura fallit på Gref Gustaf Steenbock.
3. Sedan the andre vore bortgångne, inkallades uthskottet,
och taltes om the Skånische, at the få i morgon
svar. — Excuserade [Richs-Cantzleren] om propositionen för
desse hinder icke kan skie til helgen.
4. T al te [s] om disputen på brefven uthi introductionerne,
och läthe sig behaga, at ded schriffteligen upsattes. Befaltes
schriffteligen at upsättia med theres skahl etc.
Befaltes anslås til kl. 8 andre dagen, hvilket blef effter -  kommit. Sedan underskrefs apologia ordinum af samptelige
Ridderskapet och Adelen.
Den 26 Maij för middagen vore samptl. Ridderskapet
och Adelen sampt Krigsbefehlet i sitt rum tilstädes.
Maj. 63
Såsom i går proponerades, huru nödigt det vore at
beställes om Rikz-Ammiralen, och föreslogs Gref Stenbock.
Om och icke itt uthskott [skulle gå] til Präster, Borgare och
Bönder, hvilke kunde sondera, huruvida the vore inclinerade
til hans persohn, och detta at vinna tiden; 3 (!) af hvar classe.
[Nembdes af] 3:a classe:
Mörner °rUMj [till] Präster.
Planting Berglen. | [tU1J Bor®are'
Lagert, j (tm] Bierne.
2:a classe:
Arfvid Ribbing, I ? ä t
Eric Hård. j [ J baster.
Arfvid' Ifvarsson. | [™1 B°rgar''
Thore Bonde, I -p... j
™ ... „ ’ } till Bonderne.
Philip Bonde. J L J
l:a classe:
Gref Ludvigk, | ,
Gref Gustaf Oxenstierna. | ' J
Hr Conrad Gyllenstierna, 1 .....
Hr Hans Ulfsparre. | - J liorSare
För
god förtroligheet ville inthet votera för communica
tionen,
at höra theres mening.
Sedan företogs Rikz-Ammiralens våhlet, som föreslogz
Gref Gustaf Stenbock, och voterades på vahnligit sätt
med sedlar.
När sedlarne af Hr Landtmarskalken öpnades, företogs
3:se classis först, och vore theres vota:
Affirmativa: 98. Negativa: 51.
2:se classis vota:
Negativa: 5. Affirmativa: 3.
64
1664.
l:ae classis vota:
Affirmativa: 16. Negativa: 22.
Vore så affirmativa in alles: 117.
Negativa af alle 3 classerne: 78.
Sedan om brefvet Hertigen häfver schrifvit til H.
Kongl. Maij:t och i Stendernes uthskotz närvahru upläsit.
Om försäkringen submitterade sig Kongl. Maij:ts upsatt,
recommenderade sine trogne tiänster etc. och begärte
slut af Ständerne om försäkringen, och ju förr ju heller
gifva svar.
Föreslogfs] så uthskott til denne saken, och beslöts at
ded uthskottet skal blifva, som förr varit häfver.
Alle in tertia classe äre dhermed tilfrid/, hvad the i
denne materien slutha, upräckiandes alle sine händer.
Ded samma 2 och 1 classes i denne materien.
Försäkradejs] them samptl., at vij med al securitet
handla skole i denne saaken.
At och communiceres med Krigsbefehlet: 1. Om Hertigens
saak, 2. Ammiralen, 3. ded uthskottet.
Proponerade Hr Johan Gyllenstierna: Om 10 ähre
uthi een vichtig saak uthi contraria opinione, och blifva
per plura öfverstembde (siel).
Uthnembdes til Krigsbefehlet af
3:a classe: Hr öfverste Mörner.
2:a classe: Ulfsparren Gustaf Johansson.
l:a classe: Hr Johan Gyllenstierna.
Uthskottet skal anslås til kl. 3 effter middagen.
Den 26 Maij effter middagen, när uthskottet kom tilsammans,
instälte sig Brunnius med uthskott af Prästerne,
berömmandes fruetum af communication och förtroende,
tilbiudandes theres observantiam och hvad mehra i theres
förmågo vore etc. Talte sedan om Richs-Ammirals embetet,
och icke gerna söndrade sig ifrån the andre; vele höra
theres betänkiande, på ded the förmodeligen kunne associera
sig, på ded at eenigheet, som kommer mykit gådt åstad
(siel); och om the sig förenat håfve, begäre the af detta
ståndet at få veta. Complementerade sedan pro recommendatione
ordinis etc. Detta ståndet kunde bättre kenna
qvaliteterne, som kunne vara til Kongens behag och richsens
Maj.
65
välfärdh. The bedie Gudh, at sådant subjectum ville förläna,
och icke så uthnembna (siel).
Hr Landtmarskalken talte med uthskottet; trädde
lithet afsides i Cammaren att deliberera öfver svaret.
När the kommo uth, talte Hr Landtmarskalken:
Hugnade sig öfver förtroligheeten, uthi hvilken the framhärda
emot theres ståndh etc. Ehuruväl the äre uthskott,
deputerade om den schrifft allenast specialiter, som kan
lända til Kongl. Maij:ts tiänst, med vidare communication
med Stenderne; dogh at låtha veeta, huru vida the med
Rikz-Ammiralen vore komne, så kunne the i förtroligheet
seija, at per majora äre vota så gott som gångne in contrarium,
dog cum praicautione at the detta som itt uthskott
seija, och vele vidare communicera med them.
Brunnius tackade för förtroende, och var för denne
gång tilfridz med hvad som. them är förtrodt, och kunde sig
dereffter beqväma, och när the ytterligare mehra få veeta,
sig och associera; dhe [kunde] effter ståndets jus adprobandi
et improbandi inthet annat änn vara dheröfver bekymbrade,
och förtrodde detta höga ståndet myckit kunna uthrätta.
Ammiral Ugla lät uhrsächta sig; häfver blifvit siuk
effter sin hemkompst uhr Riddarhuset.
Sedan företogs Hertigens saak, och Hr Landtmarskalken
repeterade hvadh uthi denne saaken alt här til
är passerat. Är fördenskuldh status qusestionis nu, om
vij befinna reversen vara sufficient pro tranquillitate et
salute patrirn.
Hr Rolamb: The förr förde discurser blifva ståendes
uthi theres förre vilkohr. Ju bättre ord, ju större osäkerheet;
och ded vij håfve befruchtat, ded håfve vij uthi händer,
nembligen gode ord, och saken är uthi inthet annat postur
kommen. Samma saak, samma rationes, quia eadem facies.
Hr Landtmarskalken: Nu är så mykit mehra af
nöden een process, som han häfver underkastat sig Kongl.
Maij:t och Stenderne, at han ohörder icke eliminerades
uhr riket, och således excusera sig för verlden.
Hr Johan Gyllenstierna finner 2 (!) saker, som
hafva muterat naturam actionis: 1. Underkastat sig samptl.
Riksens Ständer, hvilke läre vara deremot. [2.] Är inthet
nyttigt, effter the andre Stenderne läre icke bijfalla oss.
3. Then Kongl. Regeringen icke så persisterer dheruthi.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-protIX. 1664. 5
66
1664.
Hans mening [är], at man skulle förfråga sig hems Regeringen,
om the ville, at man skulle gå på then clausulen
at esloignera Printzen. Då vij håfve ded projectet, så
kunne vij mascule agera.
Gref Cönigsmark: Ad 1. så är eadem facies; han, Fursten,
endrar sigh, men ratione temporis. 2. Ratione utilitatis;
häfver man derom nogsampt tilförende discurrerat, at nyttigare
vore, han vore uhr riket. 3. Regeringen icke endrat
theres mening, uthan snarare persistere uthi dheres mening.
I ded inkom Borgmestaren i Vesteråhs, Carl Printz,
med uthskått ifrån Borgerskapet, betackandes Ridderskapet
och Adelen för betedd förr och nu al god affection,
tilbiudandes dheres tiänst, repeterandes hvad them af den
Kongl. Regeringen i dagh vore committerat: 1. Försäkringen
de non amplius turbando, som Hertigen skulle giöra;
2. Ammirals chargen, som icke mindre vore vichtig. Derföre
äre the uthskickade, at the ville sig uthlåta, huru vida
the sig uthi dheres consilier stanna, på thet the sig kunna
deruthi conformera; vele gerna sökia Gudz ähra, Kongl.
Maij:ts och fäderneslandzens tiänst.
Hr Landtmarskalken försäkrade them om samma
förtroligheet, etc. 1. Hertigens persohn och försäkring; för
dess vichtigheet Ridderskapet och Adelen deputerat närvarande
uthskott, som dheröfver sitter, och vidare communicera
med the andre Stenderne. 2. Om Ammiralen;
sittie the i commission som uthskott at consultera om
Hertigen och icke något annat; dogh at contestera förtroligheet,
kunne icke underlåtha til vidare theres medbröders
(sic!) at förtro them, huruledes vota om Stenbocken
äre gångne in contrarium.
Hr Lagerfeldt: Instantiam movet om modo. Effter
Kongen och Stenderne hafva underschrifvit svaret, hvem
kan då vara domare? Elliest blifver vidh sit voto, at
reversen är så god som ingen försäkring.
Gref Oxenstierna: At för al ting inqvireres som
nogast in consiliarios.
Hr Creutz påminner een ting: Effter detta uthskottet
häfver varit något discrepant, och hvar sökt maintenera
sig med rätvisan, hvarföre då Ridderskapet och Adelen
icke skulle hafva för middagen uptagit dhen differencen?
Sådant bör ju mensureras af den Kongl. Regeringens project.
Maj.
67
Hr Johan Gyllenstierna pro communi bono disputerer
och aldrig gior något partie; disputerer inthet emot
plura.
Hr Lilliehöök gratulerer sig 1. öfver at een och annan
blifver vidh ded, som per plura concluderes. 2. Önskar at
Regeringen kunde projectera altid, som hon och gior, altid
dherhoos begära, at vij påminna och inråda; derföre moste
vij som frie Stender effter vår skyldigheet sådant giöra.
Creutz: Yår friheet motte icke brukas til någon petulantiam.
Hr Lilliehöök begärer förklaring.
Hr Creutz säger den vara onödig; tilläggie I mig, så
skal jag förklara migh.
Hr Landtmarskalken: Vij sittie som membra unius
corporis, icke at väga hvars annars ord, at critisera etc.
Rådde alt til ded bästa.
I ded inkom Secreteraren Hohusen ifrån den Kongl.
Regeringen och begärte veeta, huru vida dhe äre kombne
om Furstens persohn och sedan om Richs-Ammiralen.
Hr Landtmarskalken svarade: Vij sittie dheröfver
nu, och saken är af den vichtigheet, at vij inthet i dagh
kunna dermed komma til rätta.
Gran påminner: Ar beskaffat med den saken, som
Hr Johan Gyllenstierna endels utförde, effter som saken
inthet synes nu vara i dhe terminis som förr, emedan uthi
remonstrationen clausuleras, at den här emot bryter, han
skall plichta som turbator pacis publicse, och således är
ded een sententia. När fördenskuld reversen lägges til
remonstrationen, så är reversen sufficient nogh. Förskrifningar
och passera öfver heela verlden.
Hr Landtmarskalken: Effter som för någre dagar
sedan är voterat, om icke dhe dervid måste blifva?
Kommo sedan til discurrera om underschrifningen.
Så sustinerade the, som äre in contraria sententia, at icke
subscribere sententia per plura.
Effter vij för kortheet skuld nu icke kunne uthrätta
[något], gaf Hr Landtmarskalken dimission til kl. 8,
då uthskottet skal komma tilsammans, och befaltes dhertil
anslås.
Hr Gustaf Johan Ulfsparre fick dimission för sin hustrus
siukdomb skuldh at resa bort til effter helgen.
68
1664.
Den 27 Maij för middagen var uthskottet tilsammans.
Hr Landtmarskalken förlofvade Capitain Schutenberg
att resa hem, allenast hans bref emottages.
Insinuerade jag Hr Flemmings bref emot Hr Eric
Cruse, och han läste ded h Tilläts Hr Eric Cruse på begäran
af Hr Landtmarskalken at läsa ded och [taga] copie;
ded skal til samptl. Ridderskapets och Adelens sammankompst
förvahras.
Hr Landtmarskalken frågade, om the ville blifva
vidh förre votis.
[3:a classis]: Dhe äre fuller hvar vidh sin mening; the
äre the mäste, at riket med papperet är försäkradt, och effter
the andre Stender gå leniori via, motte the gå dhen vägen
som gode patrioter och icke för gunst, haat eller afvundh,
uthan til fäderneslandets] och Kongl. Maij:ts tiänst och
säkerheet effter vårt samvete, på ded om vij i framtiden
skole lida, våre effterkommande måge see och seija, at vij
icke äre hörde, och likväl tält som gode patrioter. Men
om ded skal skie på papperet eller eij, ähr betänkeligit,
och tyckte bäst, at ded skiedde mundteligen: at vij för
vårt ståndh icke finne reversen nöijachtig, uthan vele förmoda
af them expedient som ifrån högre handh.
2:a classis: Fursten är dömbder genom schrifften; så
kan han icke gå till process. Men elliest är reversen icke
aldeles nöijachtig. Men om esloignement [vele de] icke
projectere eller nembne, uthan skiuthe til Kongl. Maij:t
och den Kongl. Regeringen hvadh them behagar häri at
göra, och icke nembde ded.
l:a classis blifver hehlt och hållit i samma mening
medh tertia classe.
Nota at in consiliarios bör inqvireras.
Inkom Superintendens i Calmar Mag. Henning Skytte
med 6 alle; talte om den helsosamma communication, derföre
betackandes etc. Effter höga öfverheten pousserar
svar om Hertigen, och the håfve med the andre stånden i
går communicerat, at the komme öfvereens med the andre,
emedan han häfver gifvit een ödmiuk schrifft ifrån sig,
derföre när den schrifften läggies tilsammans vidh reversen,
så tyckie the at vela acqviescera vid samma revers, allenast
1 Jämf. sista bilagan.
Maj.
69
sökia Hans Kongl. Maij:t och höga öfverheten, om ded
kunde skie mitioribus verbis. Begärte sådant väl motte
uttydas.
Hr Landtmarskalken trädde med närvarande uthskott
tilsammans, tackande för förtroligheeten. The af
Ridderskapet och Adelen äre nu tilsammans at consultera
och maturera öfver svaret til Kongl. Maij :t; äre änn icke
aldeles til slut komne för saksens vichtigheet skuldh.
Skole likväl taga faderneslandzens säkerheet i god acht
och see til, at the kunne med them blifva conform, så vida
Kongl. Maij:ts och fäderneslandsens säkerheet tillåther;
begärer at the continuera uthi ded förtroende.
Sedan uplästes conceptet på ded svar, som uthskottet
fann gott skulle af papperet upläsas för den Kongl. Regeringen
och Riksens Rådh. Och gick samma uthskott dijt
opp, och Hr Landtmarskalken läste ded ord ifrån ord
af papperet (bil. 3). The andre Stendernes uthskott blefve
så längie sittiandes in anticamera.
Sedan talte den Kongl. Regeringen sig emellan, och
Hr Richs-Cantzleren betackade för itt så välmeent öfverläggiande
til Kongl. Maij:ts och fäderneslandzens tiänst,
och väl meriterade denne sakz vichtigheet denne dilationen,
berömmandes detta ståndet, som låthe påskina theres plicht
och devotion emot Kongl. Maij:t och riket; the vele förnimma
the andre Stendernes mening häruthinnan, och begärte
at detta uthskott af Ridderskapet och Adelen ville
kl. 2 effter middagen komma tilsammans, så vele the tillika
med the andre Stendernes uthskott häruthöfver consultera.
Hr Landtmarskalken befalte, at uthskottet skulle
anslås til kl. 2.
Borgarne sende hijt een at förnimma, hvaruthi Ridderskapet
och Adelen om Hertigen stanna, och om the komma
opp til den Kongl. Regeringen.
Fick til svars: The äro nu dheruthöfver i consultation.
Prästerne sände tvenne at förnimma, om the komme
opp til den Kongl. Regeringen före eller effter middagen.
Finge til svars, them komma, så snart the blefve
richtige.
Dito kom ifrån den Kongl. Regeringen een schrifvare
och frågade, om Ridderskapet och Adelen blifve färdige
at komma opp til Regeringen förr eller effter middagen.
70
1664.
Dheropå sendes Scliillerfeldt at begära hoos den Kongl.
Regeringen at få audience ä part, effter som til äfventyrs
the kunne icke uthi alt göra eens medh the andre Stenderne,
hvilket och bevilliades.
Den 27 Maij effter middagen församblade sig uthskottet
kl. 2 effter middagen b
Den 6 Junij för middagen anslogs, at samptl. Ridderskapet
och Adelen sampt Krigsbefehlet skulle komma på
Riddarhuset, [när] klockan är 10.
Hr Landtmarskalken proponerade om den schrifften,
som belefvades för helgen om the Skåniske at upläsas, och
Hr Landtmarskalken den upläste.
Sedan discurrerades något deröfver, och meente een
part den vara för hård, och varder cum omni submissione
supplicando och icke protestevijs inlagder.
Frågades om någon hade dheruthi [något] at påminna.
Taltes så vidh hvarannan inbördes, och omsider beslöts,
att itt uthskott skal sättias öfver samma schrifft och
giöra påminnelser, dog så at ded communiceres, hvad som
görs, medh samptl. Ridderskapet och Adelen.
[Nembdes] af 3:a classe:
Gustaf Cruus, Axehielm,
Taubenfeldt, Peer Hiärta,
Odla, Lagerchrona,
Törneskiöld, Appelbohm,
Ranck, Wernstedt.
2:a classis heel.
l:a classe:
Hr Johan Gyllenstierna, Hr Spens,
Hr Volmar Wrangel, Hr Arfvid Horn,
Hr Carl Sparre, Hr Mörner.
Gref Torstensson, Hr Ribbing,
Gref Steenberg, Gref Cönigsmarck.
Dermed trädde detta uthskottet inn i Cammaren.
Effter någon discurs om krigsfolket, som för Hertigens
skuld var här inkommit, och tyktes gott at ded sub Comitiis
propter exemplum et consequentiam afskaffas, beslöts
1 Protokollet saknas, men man har, troligtvis i och för dess inskrifning,
lemnat ett tomrum i manuskriptet (3 */2 sid.).
Juni.
71
at Hr Landtmarskalken talte derom ä part med Regeringsherrarne,
non propter aliquam diffidentiam, sed bonam
consequentiam et bonum ordinem.
Anslogs så uthskottet til kl. 3 effter middagen, och til
kl. 8 i morgon allesammans.
Den 6 Junij effter middagen var ofvanberörde uthskott
tilsammans at öfversee den schrifften, som skal om
the Skåniske öfverlefreras til H. Kongl. Maij:t.
När schrifften lästes, inlät sig Hr Johan Gyllenstierna
uthi een discurs och giorde een distinction emellan
ded, som är jus publicum, och een saak emellan Kongen
och Stenderne. Ded andra är pactorum observantia, huru
vida man dheruthi nu kan få til giöra, med mindre Kongen
i Danmark, der han elliest vil, får orsaak at taga krig,
dher pacterne skulle brytas häruthinnan. Ded första decideras
ex jure publico hujus regni, effter som riddarhuusordningen
är richsens fundamental stadga, och til een
sådan lag eller stadga böre Stenderne icke gås förbij;
posterius bör decideras ex jure gentium.
Hr Rolamb exciperade, at detta är mehr publicum
ann denne puncten om Skånische Adelen, hvilken är een
res privata in respectu til the andre. Talte om privilegiorum
vero intellectu och den interpretation, som dheruthi
giörs. Pacterne och deremot löpa. Item dhe inconseqventier,
som skulle dherutaf föllia. Een tapper nation icke
bör låtha sin friheet förfalla.
Hr Johan Gyllenstierna säger, at alt är samma
mening (?) med sig. Eense äre the om ded, at privilegia
äre fundamental lagh. Oense äre vij uthi ded man moste
distinguera inter rem et modum rei. Specialis interpretatio
derogat generaliori, och äre desse res ipsa, jus
civitatis etc.
Hr Rolamb distinguerar inter modum rei essentialem
et ceremonialem et accessorium.
Hr Johan: Hvad in pactis publicis står, ded är
essentialt af pactis och icke accessorium. At han, Kongen
i Danmark, häfver derigenom öpet tilfälle till krig.
Gref Ludvig: Han lärer dhet icke giöra för desse få
adelsmän. Kungen skulle gerna sij, at the sendes tilbakars,
exuti bonis et fortunis.
72
1664.
Hr Johan Gyllenstierna: Detta consilium kan gå
ann, om vij vele begynna krig; i den första (!) är oss orätt
skiedt, i den andra häfver Kongen i Danmark orsak at
seija, ded vij håfve brutit friden.
Gref Ludvich: The håfve förlorat hvad 1658 blef
slutit; the giorde sig i Skåne til våre fiender sedan, som
Malmögiske handelen uthviser.
Den 7 Junij för middagen vore samptl. Ridderskapet
och Adelen tilsammans, och anmälte sig Prästerne at
komma hijt med uthskott.
Dem bevilliades, om the vele strax komma.
Emot Prästerne ginge 2 af hvar classe.
Inkom så Brodinus med uthskott ifrån Prästerne.
Näst helsning begynte af (!) den communication, som med
them är skiedd om Richs-Ammiralen, och ded låthit sig [så]
mycket mehra angelägit vara, som fäderneslandzens välfärd
icke ringa dheropå beror. Påminte sig ded gode förtroende
uthi consiliernes communication etc. och begärte änn prof
dher af, thet the vele uptäckia them theres tankar, huru
vida the med thetta ährende vore kombne.
Hr Landtmarskalken ordenteligen betackade them
och änn berättade, huru alt vore ordenteligen hermed tilgångit,
och vota elfter ordning och Gudz försyn lupit emot
Gref Stenbock in contrarium.
Brodinus sade sig för helgedagarna inthet kunnat
communicerat med them, uthan [blefvo] i går genom een
cantzliebetiänter pousserade at maturera värket. Berättade
så af them vara stifftetals voterat, och af discurserne förnummit
them, emedan een var i våhlet, inthet kunnat
veeta något, som vore emot honom.
Hr Landtmarskalken betackade them och gaf them
dimission, lofvandes at uthskott skulle komma til them
härifrån. Påminte huru och på hvad sätt detta uthskottet
skulle gå dijt, antingen at stå vidh våre votis eller sökia
tildraga them på vår mening.
Hr Johan Gyllenstierna berömde merita Stenbockii
och sade nu vara den qvsestionen, huruvida vota skulle
mainteneras; så tycker han, at [man] uthan lsesion af Ridderskapets
och Adelens honneur [kan] gå dherifrån, reprsesenterandes
hvad fahra vore, dher dhe andre Ständer skulle
Juni.
73
öfverstämma oss. Föreslog at itt uthskott af alle Stenderne
komme tilsammans, och sökia til afböija denne fahrlige och
delicate qvsestionen.
Hr Rolamb: Tu ting äre, som Hr Johan påminner,
som angår både vår respect och välfärd. Der detta anginge,
skulle i framtiden een öfverheet kunna bruka detta
i andre saaker til vår undergång; åthskilliandes ded, at
vij hafva Konung eller Regentes med eller emot. Derföre
står til öfverläggia, huru vij skole kunna conservera vota
och icke prostituera oss emot the andre Ständerne, hvilke
läre maintenera dheres skähl, såssom itt ståndh i riket,
helst effter vij emporterade them på Richsdagarne i Götheborg
och här i Stockholm.
Hr Graan på theres vägnar: Seija [at] the considerera
detta, at then föreslagne persohn är een qvalificeradt man,
och voterat dher i; holle så, at the mena, at inthet uthskott
går uth derom, uthan see, at vij komma dherifrån
och icke prostituera oss, effter Prästerne näppligen läre
divertera sig.
Hr Anders Lilliehöök distinguerade emellan the
saker, som ståndet har at tala uthi, som i denne saak kan
inthet vår friheet prsejudiceras, ty i den saak som angår
vårt stånd (siel).
Gref Ludvigk sade, at alle classerne icke äre enige,
lofvandes sig vela försvara hvem the vele.
Hr Johan Gyllenstierna och Hr G. Kurch prostesterade,
at han emot våre privilegier talar.
Hr Rolamb uttydde riddarhusordningen, och at tertia
classis icke pr se tenderar secundum capita uthan classes
at votera.
Inkom Secreteraren H ohus en, at notificera Hennes
Maij:ts och den Kongl. Regeringens mening, at deputati
komma från Rådet.
Deropå inkom Borgmestaren i Calmar, Alhemius, med
7 andre af Borgerskapet och talte om Richs-Ammiralens
vahl; sade voteradt och vota oupbrutne hoos theres prsesidem.
Inkommo så Hr Richs-Skatmestaren, Gref Gabriel, Gref
Tott, Hr Sten Bielke, Hr Christer Horn, Hr Knut Kurck.
Hr Gustaf Bonde: Effter såsom Richsens Ständer
[länge] hade varit forsamblade, och H. Kongl. Maij:t gerna
74
1664.
såge at komma til sielfva Richsdagen, men] Richs-Ammirals
våhlet vil först afhielpas, och derföre committerat och vele
och recommendera detta ehrende på det bästa sättet (siel).
The vele förmoda, at Ridderskapets och Adelens uthslag
hlefve likmätigt med thet, som boos Senatum vore skiedt.
Hr Landtmarskalken på Ridderskapets och Adelens
vägnar erkende denne ähran med veneration och testificerade
deres åstundan at comportera sig til theres behagh.
Talte sedan om ded ordentelige voterande, och at per pluralitatem
votorum [gått] in contrarium emot Gref Gustafs
persohn. Hade gerna önskat, at een de patria så väl
meriterat Herre hade fädt med sig vota. Men effter annorledes
är skiedt, bedie the, at den Kongl. Regeringen itt
så laga procedere icke vele illa uptaga.
Sedan taltes Rådet vidh.
Hr Gustaf Bonde: Ded är H. Kongl. Maij:t förekommit,
att saken så vore uthslagen. Men the hade hafft
godt förtroende, at I ännu vele bättre öfverläggia saken,
effter hon är af någre conseqventier, helst emedan the änn
icke håfve gifvit theres vota publice.
Hr Landtmarskalken: Sedan så är voteradt, så kunne
the inthet [ändra?], med mindre the genom itt uthskot af
10 eller 12 persohner af hvar classe förunnas at taga itt
lithet afträde, så vele the gifva them svar.
Riksens [Rådh] sade sig vela afträda och gifva them
tid, effter den saken så snart icke kan slutas.
Hr Gustaf Bonde begärte the vele ded giöra, så
skulle H. Kongl. Maij:t skie satisfaction.
Beledsagades så uth och neder til vagnarne.
När the komme igen, repnesenterade Ridderskapet
och Adelen, huru Kongl. Maij: t gerna ville komma til
propositionen, och hvad Hr Gustaf Bonde talte om dhe
fahrlige conseqventier, dher the skilde sig ifrån the andre
Stenderne. Begärte the ville moderera saken, at the kunde
conformera sig med the andre.
Hr Landtmarskalken begärte, att Hr Johan Gyllenstierna
och Hr Rolamb vele discurrera, den ene pro, den
andre contra, Hr Rolamb pro och Hr Johan contra, och
dhe skählen han alleguerar discursive 1.
1 Den nu följande »diskursen» befinner sig i ett ganska oredigt skick.
Juni.
75
Hr [Gyllenstierna]: Hvad hans persohn vidkommer,
så är han een meriterat herre, och så 1. til Sveriges
lagh, 2. regeringsformen, 3. intentionen af hehle värket. —-  1. Lagen, stadslagen om mågsämio, 4 cap. k[onungs]b[alken],
at man mutuerar af een annan lagh, och är jus publicum
Suecia:, som är kongebalken och propriissime hijt kan
appliceras; skier ded i een radstufu, så kan ded icke skie
uthi Regeringen. 2. Regeringsformen § 3 icke mehr än een
schlecht; compareras med 3 bröder in affinitate mehr änn
10 gradus in (1) excluderas den i 10 ledh, hvarföre icke
den, som närmare är? Per induetionem proberar, at han
hör per bonam consequentiam excluderas. 3. Intentio som
var på sidste Richsdagh; när någre söner (?) komme före,
höre the absentera sig för svågerskap skuldh.
Hr Rolamb: Ad 1. Dher motte in legum applicatione
et interpretatione böra observeras, at dher är identitas rationis;
discrimineres at kongebalken [i] l[ands]l[agen] är jus
publicum, och k[onge]b[alken] [i] s[tads]l[agen] mere jus privatum,
applicerat til köpenskap. Distinguendum inter personas
privatas et publicas, och kunne inthet prmsumeras
hafva andre tankar änn som lända til conservationem
universi. — Ad 2. Regeringzformen; äre strictissimi juris,
som tåhla hvarken intentionem eller extensionem. Uthi
denne materien moste vij see til, om dher är någon affinitas,
som kan löpa emot regeringsformen, om svågerlaget in
hoc casu kan appliceras hijt. R. Drotzén kan icke vara
svåger, ty per prioris conjugis mortem exspirerade svågerskap.
In consanguinitate est sanguis, in affinitate är pactum
och een allience. I förrige regering 2 bröder; regerat väl.
Ifrån Konung Christoffers tidh til Konung Carl Knutsson
styrdes rikeft] af 2 bröder. Kan skylskap och svågerskap
göra eenigheet, så moste eenigheet göra gott och prodesse
patrise.
Hr Johan: Hr Rolamb går på conjecturer och af
historier. Skulle han gå dherpå, så skulle han finna, at
affinitas har varit dangereux, hvarföre och lagar äre gjorde
at hindra sådant; derom intentio i regeringsformen är at
skönjas. At stadzlagen icke skal vara jus publicum ....
. . . bevisas, at beslutet, som giörs i lagh, skal ju vara
jus publicum. At ded är ingen identitas rationis, kan han
icke see, emedan 1. den locus kongeb[alken], cap. 4 är om
76
1664.
publicis officiis intelligendus, 2. at affinitatis gr adus är
närmare än consanguinitatis.
Hr Rolamb: Yår intentio är, at icke een släckt, uthan
alle slachter motte hafva accessum til honores. Här uthi
står ded, at vij kunne moderere vare vota effter den Kongl.
Regeringens, hvilken så högt står på Kongl. Maij:ts och
dheres respect, så väl som vij på vår.
Sedan the hafva under sig discurrerat, talte Hr Landtmarskalken
och reprsesenterade them det förtroende Regeringen
drager om detta ståndet, at the andre Stenderne
icke skole märkia etc. Föreslog at vij väl blifva vidh
vota, men at [vij] conformera oss medh Regeringen och
stå i gott förtroende med den Kongl. Regeringen.
Hr Rolamb: Yij moste considerera saken, i hvad terminis
hon nu står, och icke som den var, när vij voterade,
repreesenterandes detta våhlet med Steenbocken, som är
äfventyrligit; tillika med ded äfventyra vij för [den] orsaken
een separation ifrån den Kongl. Regeringen.
Gref Gustaf Oxenstierna talar, at man moste visa
dhe skähl, som man häfver brukat i detta ehrendet för
conseqvencen skuld, effter ingen häfver [något] emot Stenbockens
persohn.
l:a classis blifver vidh Gref Gustafs tahl och voto.
2:a classis giör och ded samma, och håfve skriffteligen
inlagtl.
3:a classis tagit saken i den consideration. See väl
sig kombne i laborynth och motte see, huru the komma
dher uth. Mene så, at itt uthskott til den Kongl. Regeringen
går, och säger sig halft dheres skähl til ja eller
neij. Regeringen har och hafft skähl; ville jempnföra them,
och som the kunna penetrera bättre in arcana regni, så
vele the förmoda, at the uthvällia the, som läre lända til
Kongl. Maij:ts och fäderneslandzens välfärd och bästa; och
då äre the dermed tilfridz.
l:a classis är af Hr Rolambs mening.
Gref Gustaf explicerar sin mening: Man moste visa
dhe skähl och remonstrera, hvarföre han, Gref Stenbock,
för denne gången för conseqvencen skuld icke kan blifva.
Häfver och Rådet bättre skähl.
1 Ofver raden är antecknadt: Vele at thet ligger här ad acta.
J uni.
77
Hr Landtmarskalken repeterade detta Rolambs
votum.
Hr Gyllenstiärna: At the vele gå upp och visa
theres skiähl schriffteligit och icke submittera theres skähl
dheres censur. Här emot protesterade och vele submittera
den Kongl. Regeringen väre skähl.
l:a classis äre i den meningen, at [vij] remonstrera våre
skähl schriffteligen, at göra hvad them behagar.
Nembdes utskott:
Af 3:a classe:
Ståhlarm, Öfverste Cruus,
Taubenfeldt, Pauli,
Öfverste Järnsköld, Jonas Bureus,
öfverste Mörner, Gustaf Drake.
2:a classe: •
Thor Bonde, Nilss Nilsson,
Gustaf Ribbing, Henrich Falkenberg,
Hans Kyhle, Eric Hård.
l:a classe:
Gref Stenberg, Gref Stenbock,
Hr Johan Gyllenstiärna, Hr Nils Bielke,
Hr Claes Baner, Gref Linnar Lillie,
Hr Abraham Leijonhufvud, Hr Jöran Sperling.
Den 7 Juni) effter middagen kom uthskottet effter
aftahlet tilsammans på Riddarhusedt kl. 4, och uplästes
the skähl, som Ridderskapet och Adelen hade til theres
voterande om Richs-Ammirals våhlet.
Sedan ded var reenschrifvit och utaf alle närvarande
på ded sättet aggreerat, serdeles at ded skulle slutas med
tertia} classis voto, som af Hr Rolamb uthsades, hvilket
och secundum omnes articulos skiedde, trädde Hr Landtmarskalken
med ofvan bemälte uthskott opp til den Kongl.
Regeringen, och på samptl. Ridderskapets och Adelens
vägnar på ded höfligste och medh itt herligit tahl betackade
Hans Maij:t, som häfver honorerat theres stånd med så
höge och förnemblige deputatis af Hr Richs-Skatmestaren
och flere af Richsens Rådh i dag för middagen uthi ded
ährende, som angår Richs-Ammirals våhlet, hvaruthinnan
Ridderskanet och Adelen itt vahnligit och ordenteligit
78
1664.
sätt brukat håfve med omröstande. Skulle gerna sedt,
at theres uthslag hade conformerat sig med H. Kongl.
Maij:ts tankar, effter som den gode Herrens höge meriter
äre så gode och considerable emot H. Kongl. Maij:t och
fäderneslandet, som hvar och een väl veet. Dog på ded
at någon icke motte tänkia, at Ridderskapet och Adelen
icke hade skähl til theres meningar, uthan giorde sådant
af någre passioner eller prsecipitance eller illvillia, så
håfve the funnit gott at låtha upsättia någre skähl, som
them håfve dher til bevekt, hvilke the håfve begärt at
Hr Landtmarskalken af papperet upläsa ville, som han
och giorde.
Begärte sedan Richs- Cantzler en på samptl. Regeringens
och Rådets vägnar, at uthskottet ville taga alfträde
inn uthi Cantzliet, til dess the få talas vidh.
Lithet dereffter kom Hr Coyet och begärte, at Hr
Landtmarskalken ville låtha them antingen lithet bekomma
samma papper, at the finge ded änn een gång
igenomläsa, eller låtha Secreteraren föllia, som ded upläste
och strax togo tilbakars. Hvilket och skiedde, at Secreteraren
befaltes gå dher inn, och opå begäran ded upläsa
och strax taga ded tilbakars.
När Secreteraren inkom, läste han ded ifrån begynnelsen
til endan. Men när han alt hade uthläsit, befaltes änn
een gång upläsa slutet, hvaruthinnan petitum ähr infattat.
Ett par tijmar dereffter kallades Hr Landtmarskalken
medh samptl. uthskottet in Senatum. Och förde Hr RichsCantzleren
sit tahl medh een herlig sermon opå detta
sättet: At Hans Kongl. Maij:t erkende, så i detta ährende
som alle andre, af hvilke Ridderskapet och Adelen håfve
giordt gode prof, med een synnerlig nåde den trogne och
underdånige sorgfeltigheet, som the hafva spöria låtliit
med theres skähls alleguerande, som och upläsne äre, och
mästedels uthdragne synas af Sveriges lagh. Och effter
Hennes Maij:t, den Kongl. Regeringen och samptelige Rådet
håfve och desslikest ordentligen voterat dheruthinnan, så
at bredevidh dhe fläste vota een synnerlig Gfudz försyn må
vara ofvan effter kommen, så finne the här bredevidh gott
och här jempte at något närmare informera Ridderskapet
och Adelen om flere skähl, som the til den persohnen håfve
Juni.
79
hafft för dee signalerade actioner, som om den Herren
äre kunnige. Förnembligast håfve theres syffte och måhl
til Kongl. Maij:ts och fäderneslandzens tiänst, hvilken
fordrar een man, som 1. består af den sufficance til een
sådan tieust, at sittia i den Kongl. Regeringen, och 2. häfver
den capacitet vidh tilfälle sielf kunna bivista krigs -  actionerne, när så nöden fordrar, medh flottan. Och som
dhesse äre the förnembste ting, hvaruthinnan samme charge
består, så vele the hoppas, at Ridderskapet och Adelen
äre om theres gode intention försäkrade, at sättia alle
andre considerationer afsides, som icke kunne tyda (!) här
emot. Tacite svarades til objectionerne af lagen, såsom:
1. Ingen expresse lag finnas, uthan allenast per consequentiam
deduceras. 2. Vara itt stort discrimen juris privati,
som vidh tribunalia exerceres, och publici, som angår administrationem
regni. 3. Svågerskap väl kunna synas vara
så een ting, men icke så stort, som kunde uphäfva dhe
större skählen, emedan och svågerskapen kunde henda
igenom matrimonio, sedan een kommo i Regeringen. 4. I
förrige Regeringen närmare allience varit. 5. At upstå
uthi een saak, dher man interesserar uthi, är inthet något
nytt, uthan alt vara brukeligit och änn dageligen skie.
6. Salus publica suprema lex est. 7. Allegerade och RichsCantzleren,
at een uthaf dhen Kongl. Regeringen intet
hade meer än ett votum som een Richsens Rådh. — Betackade
Ridderskapet och Adelen för ded gode förtroende,
som Ridderskapet och Adelen drager til them, at the
velat hemskutit dem at utvälia dhe skähl, som lenda
til Kongl. Maij:ts och fäderneslandzens välfärd, med förmodan
at Ridderskapet och Adelen altid continuera dheruthinnan,
hvilket Kongl. Maij:t med synnerlig nåd och
bevågenheet emot det ståndet vil erkiänna. Hvarföre vele
the förmoda, at Ridderskapet och Adelen effter theres
integritet dhenne sak vidare til morgons effter så upreppade
skähl väl öfverläggie, at the til morgons med the andre
Stenderne kunne gifva häropå svar, och the i bästa motto
vele recommenderat hafva etc.
Sedan öfverlefrerades af Hr Landtmarskalken schrifften,
som angår the Skånische (bil. å) och dher bredevidh
supplicationen til H. Kongl. Maij:t om introductionsordningen
(bil. 5).
80
1664.
Toge dermed afträde, och Hr Landtmarskalken befalte
Secreteraren anslå samptl. Kidderskapet och Adelen
med Krigsbefehlet til morgons kl. 8 på Riddarhusedt.
Den 8 Junij för middagen vore samptl. Kidderskapet
och Adelen tilsammans effter anslaget.
1. Proponerade Hr Landtmarskalken hvadh uthskottet
i går häfver uthrättadt och hvadh Hr Landtmarskalken
hade hoos den Kongl. Regeringen talat sampt
Hr Richs-Cantzleren svarat och ofvantil är protocollerat.
2. Talte Hr Landtmarskalken om uthskott til the
andre Stenderne, och serdeles Prästerskapet, om RichsAmmirals
våhlet.
3. Beklagades at hoos den Kongl. Regeringen vore
förekommit, som vore här på Riddarhuset illa talat om
den Kongl. Regeringen, och huru the kunde hafva macht
at förordna andre etc., medh hvadh mehra otiänligit vore.
Item at och i staden höres, hvad här på Riddarhuset talas
och bör vara innom lychte dörar.
Hvarföre beslöts, at man sådant genom itt uthskott
skulle den Kongl. Regeringen föredraga, när the äre allena
och icke andre Stendernes uthskott dher äre, med begäran
at få veeta den, som slike discurser fördt häfver, at den
exemplariter afstraffades. Jembväl och at hvilken som beträdes
med sådane spargimenter, skulle hållas för ingen
åhrlig man, uthan elimineras uhr Riddarhuset.
Tertia classis bifaller Hr Landtmarskalkens proposition
om uthskott til Prästerne.
2:a och l:a [classes] sammaledes.
Uthnembdes så uthskott:
Af 3:a classe:
Lubeker, G. Lodh.
2:a classe:
Philip Bonde, Linnar Ribbing.
l:a classe:
Hr Anders Lilliehöök, Hr Mörner.
Till Präster och Borgare; betackar för dheres communication,
som the giorde i går, och the icke vele uthlåta
sig aldeles om theres tankar, uthan at sedlarne änn vore
förslutne hoos theres prsesides; altså at continuera uthi alt
J uni.
81
gott förtroende med them, låtha them förnimma, at hoos
oss håfve i denne materien varit deputati ifrån Kongl.
Regeringen och Riksens Rådh, medh hvilke vij oss bafve
conformerat uthi ded förslag, som the håfve giordt om
Ammirals våhlet.
Nembdes så uthskott, som detta communicerade med
Krigsbefehlet, hvadh i Ammirals våhlet vore passerat, och
nembdes:
Af 3:a classe: Erland Kafle.
» 2:a » Sven Ribbing.
» l:a » Hr Sperling.
Inkom Secreteraren Hohusen och talte medh Landtmarskalken,
inlefrerandes H. Kongl. Maij:ts resolution om
Krigsbefehlet b Såssom och [sade] Regeringen gerna åstunda,
at itt uthskott komme upp innan V2 tijma, tvifvels uthan
at instella och gratulera Richs-Ammiralen med the andre
Stenderne.
[Nembdes] af 3:a classe:
Duwalt, Gen. Major Danckwardt-Lillieström,
Erland Kafle, Gen. Major Ridderhielm,
Törneskiöldh, Major Bähr.
2:a classe:
Heille classen.
l:a classe:
Gref Ludvigk, Öfverste Taube,
Gref Torstensson, Hr Everdt Horn,
Gref Cönigsmark, Hr Anders Lilliehöök.
Öfverste Hammilthon,
Kom sedan uthskottet tilbakars ifrån Präster och
Borgare, hvilke bäggie tackade för communicationen och
gratulerade sig öfver at alle Stenderne äre eense, dhet
the länge förbidat hade.
Finge dermed dimission, med beskedh at the skole
låtha gifva acht på anslaget.
När uthskottet kom upp til den Kongl. Regeringen,
var och Hennes Maij:t Änckiedrotningen med Rådet församblat,
och infunne sig tillika uthskott af Präster, Borgare
1 Jämf. sista bilagan.
Sv. RiddersJc. o. Adels rilcsd.-prot., 1664. IX.
6
82
1664.
och Bönder, hvarest Richs-Cantzleren begynte således,
at effter som H. Kongl. Maij:t gerna vil skynda med propositionen,
men moste föruth veeta Stendernes betänkiande om
Richs-Ammiralens vahl, med begäran dhe ded nu giöra ville.
Talte sedan Hr Landtmarskalken på Ridderskapets
och Adelens vägnar och sade: Ehuruväl alt med omröstande
ordenteligen vore tilgångit, håfve the sig likavist med
Kongl. Maijrts förslag effter hållin communication med dhe
andre Ständerne conformerat och nu gifve theres consens,
at Gref Gustaf Steenbock må declareras at vara Richsens
Ammiral cum elegantissima gratulatione et heroico voto
de felici successu, at kunna Kongl. Maij:ts och richsens
macht til land och siös lyckeligen anföra etc.
Adplauderade ded samma Lincopensis på Prästernes,
Borgmesteren Lehusen på Borgarnes [vägnar] och Böndernes
taleman för them alle eenhälleligen.
Hvaropå Richs-Cantzleren svarade, at emedan så
eenhälleligen är samtyckt, vil man hoppas sådant värk
vara Gudz synnerlige försyhn, och önskade lycka etc. och
med få ord sade, at högvälborne Gref Gustaf Stenbock derföre
nu declareras härmedh Sveriges Rikes Ammiral.
Hvarmed Gref Stenbock gaf handen til Hennes Maij:t
Drotningen och så the andre Herrarne af den Kongl. Regeringen,
der effter Hr Landtmarskalken, så Lincopensi, derefter
Lehusen och sidst Bonden. Hvarmedh Gref Stenbock
ibland den Kongelige Regeringen trädde uti Sveriges Rikes
Ammirals rum.
Dheropå sade Richs-Cantzleren, at the vele med
propositionen skynda, och the af vahnlige tekn skole notificeras,
när the skole komma tilsammans. Sidst slöt dermed,
at emedan Banco-Commissarierne i dag vore inkombne med
een supplication om bancoväsendet, som nu står i äfventyr
igenom panter och förschrifningar, som icke äre i rättan
tidh inlöste, och ded är itt publique värk, uti hvilket alle
Stenderne interessera, så begärte han, at the vele deputera
itt uthskott til morgons, som sig här på Slottet inställer,
at kunna denne saken debattera.
Togo dermed afträde, och Hr Landtmarskalken
befalte Secreteraren anslå, at samptl. Ridderskapet och
Adelen sampt Krigsbefehlet sig i morgon, [när] kl. är 7,
instelle på Riddarhuset.
Juni.
83
Den 9 Junij för middagen inkom Kylander och begärte
uthskott opp til den Kongl. Regeringen tillika med
the andre Ständernes.
Uplästes och schrifften til H. Kongl. Maij:t om then,
som häfver calumnierat Ridderskapet och Adelen, at öfver
den motte inqvireras, som sehriften i conceptet finnes ad
acta och uplästes och adproberades af alle (bil. 6).
[Nembdes] uthskott om bancoväsendets vilkohr och
tilståndh, som och skulle öfverlefrera schrifften:
Af 3:a classe:
Graan, Igelströhm,
Börie Chroneberg, Gustaf Duwal,
Taubenfeldt, Törneskiöld,
Rhenfeldt, David Gyllenclou,
Rosenfeldt, Hägerstiärna.
2:a classe:
Hans Kyhle, Arfvid Ribbing,
Thor Bonde, Johan Lillie,
Gustaf Ribbing, Nils Nilsson.
l:a classe:
Hr Creutz, Hr Nils Kagg,
Hr Volmar Wrangel, Hr Gustaf Kurck,
Hr Johan Rosenhane, Hr Abraham Leijonhufvud,
Hr Hammilthon, Hr Claes Baner,
Hr Johan Gyllenstierna, Hr Anders Lilliehöök.
När uthskottet kom opp tillika med the andre Stendernes
af Präster, Borgare och Bönder, förde i begynnelsen
Hr Steen Bielke, effter Hr Richs-Cantzleren var borta,
ordet: Huruledes at propositionen effter åstundan icke
så hastigt kunde skie för den orsak, som i går blef förmält
igenom Bancoherrarnes och Commissariernes inkompne
supplication om dess (1) vilkohr och tilståndh, den och blef
upläsin (bil. 7), hvarföre och desse deputati vore tilsammans
kombne och detta at öfverläggia.
Hr Richs-Skatmestaren remonstrerade bancoväsendets
grund, huruledes sahl. Kongl. Maij:t väl var intentionerad
til commerciernes fortstellande, på ded at crediten
vidh macht hålles, effter som loppet af lähnet och betahlande
moste så just vara proportioneradt, at ded icke
fehlar, och som man nu märker häropå vara brist och fehl,
84
1664.
så är af nöden häruthöfver at öfverläggia, hurulunda itt
så högnödigt värk icke må förfalla och gå i grund.
Discurrerades så något öfver sättet, huruledes detta
skulle remedieras, effter som förschrifningerne icke hållas;
hvarken hielper dher til Kongl. Maij:ts placat, eij eller
the maningar, som skie af visse persohner, h vilke [t] alt
komme Bancken til last och besvär.
Uplästes altså formulären af obligationerne (bil. 7);
och huru man med executionerne skulle förfahra, ded skulle
nu komma i consideration, elfter som banckovesendes vilkohr
eij kan tåhla slike juris strepitus, moras och intimationes
etc.
Deputati ordinum begärte omsider dilation ad referendum
til theres medbroder, så och vidare communication
med the andre Ständerne.
Skildes dermed åth, och befaltes Secreteraren at anslå
samptl. Ridderskapet och Adelen sampt Krigsbefehlet til
kl. 3 effter middagen.
Den 9 Junij effter middagen kom samptl. Ridderskapet
och Adelen tilsammans på Riddarhusedt, och effter alle icke
vore så flitigt tilhopa, sendes i Cantzliedt Secreteraren
at seija Richsens Rådh, hvilke svarade sig och något hafva
dher at giöra och derföre begärte, at the i morgon kl. 8
flitigt ville vara tilstädes.
Dheropa när Secreteraren igenkom, fick Ridderskapet
och Adelen dimission, med förmaning at the kl. 8 ville
sig flitigt inställa.
Befaltes Secreteraren anslå til morgons kl. 8 prsecise.
Nembdes så uthskott at gratulera Gref Steenbocks
antagne Richs-Ammirals charge. Men när Secreteraren,
som föruth sendes at värfva audience, kom tilbakars, var
Grefven allaredo rester på Ammiralitetet, och fick så ded
uthskottet dimission til kl. 8 dagen dereffter.
Den 10 Junij för middagen instälte sig för [kl.] 8 Hr
Landtmarskalken, och strax sende Secreteraren at värfva
audience hoos Gref Steenbock för Ridderskapets och Adelens
uthskott, som vore sinnade honom at beneventera, och när
han kom tilbakars medh ded budh, at han them förvänter,
togh Hr Landtmarskalken med sig til uthskott:
Juni.
85
Af 3: a classe:
Uggla, Taubenfeldt,
Rolamb, Dahlberg.
2:a classe:
Linnar Ribbing, Eric Hård.
l:a classe:
Hr Johan Gyllenstierna, Hr Flemming.
Hr Anders Lilliehöök,
Noch 2 af Krigsbefehlet:
Rittmester Ulf af Finland och Simon Peersson Rooth.
När the kommo dijt åkandes, mötte Gref Stenbock
Hr Landtmarskalken och uthskottet neder i huset vidh
porten och dher handtog them; beledsagade them sedan
opp i sahlen, der Hr Landtmarskalken således talade:
Den reflexion, som Kongl. Maij:t häfver haft opå Hr
Grefven til Richs-Ammirals våhlet, i afseende af hans tapre
conduite och höge meriter in patriam, häfver förorsakat
samptl. Richsens Ständer at gifva dhertil sin adplausum,
hvarföre och Ridderskapet och Adelen nu komma at gratulera
etc. cum decentissimo voto.
Gref Stenbock mötte Hr Landtmarskalken medh een
vacker tackseijelse och sermon, betackandes Kongl. Maij:t
och Stenderne, som hafva hafft hans persohn så vida i
consideration; önskade at sådant motte lända Gudh til
ähra och fäderneslandet til tiänst, lofvandes at contribuera
all ospard och möijelig flit på sin sijda med lif och blodh,
försäkrandes sig vela och skola detta ståndet vara til
tiänst och behag.
Togo dermed afträde, och Grefven fölgde uthskottet
neder til porten.
Sedan proponerade Hr Landtmarskalken orsaken,
hvarföre den supplicationen om the vedervärtige discurser,
som vore feldte (siel), at Hr Richs-Skatmestaren begärt
dilation, til dess Regeringen vore fullsatter, effter som RichsMarsken
och Richs-Cantzleren då vore borta. Dereffter refererade
hvad om bancoväsendet vore passerat, opläsandes
sedan den supplication, som i Rådet var upläsin och af BancoDirecteurerne
insinuerat; item formulas obligationum (bil. 7).
Inkommo inter hos discursus Secreterarne Gripenhielm
och Hohusen ifrån den Kongl. Regeringen och Rådet, och
86
1664.
sedan the hade gådi i Cammaren, proponerade så Hr
Landtmarskalken,om denne saken bör mehra eventileras,
förr ann man kan gifva svar.
Opsattes så detta ehrendet, så länge declarationen af
Kongl. Maij:t, som inkommen är genom ofvanbemälte Secreterare,
vore opläsen k
Inkallades sedan Secreterarne at gifva relation af ded,
som passerade i Götheborg anno 1658, visandes Kongl.
Maij:ts proposition i Götheborg om detta ehrendet, så och
Ridderskapets och Adelens uthskots svar dheropå sub dato
den 21 Maij 1658. Item protocollet, som är hållit vidh tractaten,
förr än H. Kongl. Maij:t anno 1660 reste til Götheborg.
Götheborgische svarets de dato den 21 Maij 1658 [ord]
lyda så: »Så ställer detta uthi Kongl. Maij:ts ägit aller -  nådigste gottfinnande och behagh; uthskottet allerunderdånigst
och ingalunda tviflar, ded ju H. Kongl. Maij:t effter
dess konglige högt uplyste förståndh så dheruthi som i alt
annat varder finnandes sådane uthvägar, som richsens välståndh
och säkerheet bäst äre likmätige och proportionerade».
Giorde så Hohusen, som var vidh tractaten, [relation],
huruledes Konungen för sin afresa til Götheborg med Senatus
vetskap giorde een memorial för Legaterne, som
skulle vara theres instruction2, och han, sahl. [Kongl.]
Maijrt, denne puncten sielf dicterat och upsatt häfver.
Sedan [upplästes?] Kongl. Maij:ts tyske bref uhr Giötheborg,
hvaruthi han beropar sig på detta project, som för
fundament bör hålles.
Hr Landtmarskalken proponerade, huru the nu see
H. Kongl. Maij:ts och Kichsens Rådz skähl, och fundament
hafva hafft til ded, som giort ähr.
Gafs så Secreterarne ded svaret, at Eidderskapet och
Adelen vele något under sig discurrera och sedan med
uthskott til Hans Kongl. Maij:t gifva dheres endtelige svar.
Hr Johan Gyllenstierna: Om vij skulle gå upp och
opiniastrera, så skulle H. Kongl. Maij:t taga dhe 3 Ständerne
med sig emot oss, effter the icke vele lasta itt krig på oss.
Hr Clas Rolamb: Jag vil aldrig troo eller tänkia,
uthan håller ded absurd, at vår öfverheet på sådant sätt
skal vela tvinga oss.
1 Jämf. sista bilagan.
2 Marginalanteckning: aom var på svenska och latin propter mediatores.
Juni.
87
Hr Johan Gyllenstierna: Jag sade, om vij inge
skähl hade, om vij något ogrundat skulle pretendera.
Hr Rolamb: Hvem vil något uthan skähl och grund
pretendera?
Medh then uttydningen vore the til fridz.
Hr Rolamb finner saken således, at vij effter gifne
proposition om detta ehrendet så håfve vij (!) tält effter vår
friheet och der effter ingifvit vårt underdånige svar och
betänkiande; så tycke[s] oss nu, at vij emot H. Kongl.
Maijt inthet kunnat hafva til tala. Är ded inthet emot
våre privilegier, så håfve vij inthet til tala. Konungen,
som häfver gifvit privilegia, kan och them uttyda.
Hr Landtmarskalken läste åther upp H. Kongl.
Maij:ts hijt skickade skähl.
Deropå inkom åther Hohusen, med notification at
Rådet häfver skildts åth, och när 3 slår, komma the åther
tilsammans. Skulle och gerna önska och sij, at the om
bancoväsendet finge svar.
Hr Landtmarskalken: Tviflar inthet, at the ju må
hafva discurrerat öfver denne materien och sålunda skole
kunna votera i denne saaken.
Tertia classis föll på Hr Rolamb, hvilken exciperade:
1. Effter han är i denne materien noterat, som vore han
dher til uphof, dher dog denne materien för hans ankompst
är proponerad och här på Riddarhusedt discurrerat, 2. utförder
at vara talemann och föra ordet för the andre på
Riddarhuset, och at the uthi Cantzliedt lenge hafva discurrerat
sådant, — begärte at hvar motte sökia effter sin
sagesman.
Tertia classis sade honom effter theres begäran talat.
Hr Rolamb begärte, at the ville påläggia honom at
svara til ded han häfver tält, så vil han inthet undraga
sig at svara [til] hvad han häfver tält.
The påstode, at Hr Rolamb ville continuera dheruthi,
scil. colligendis votis.
Förde altså Hr Rolamb tertiae classis votum på detta
sättet: Halfparten af 3:a classe äre bortgångne, men närvarande
finna saken af beskaffenheet, at den icke kan
voteras uthan som een discurs. Nu bör den annorlunda
considereras änn i förstonne, at om den at discurrera eller
tala och alleguera skäl, kan icke skie uthan lsesion af den
88
1664.
respect, sorn tlie draga til theres Kongl. Maij:t; uptage med
underdånig vördning för det at the så väl håfve uptagit och
med moderation behagat at svara oss. The finna Kongl.
Maij:ts svar grundat på 2 ting: 1. pacta vara conformia
med riddarhuusordningen och dess (!) privilegier; 2. Kongl.
Maij:ts respect och parole likmätigt. Hvad ded första belangar,
så häfver den macht at interpretera, som häfver
macht at gifva them; feela the uthi dess interpretation,
så är thet icke af upsååt. Talte om den förmånn, som
Richs-Rådz embeten hafva, at då een elucidation må skie
öfver den 9 puncten, när någon af andre nationer framkommer
och ded beviser; at andre nationers efterkommande
af Polandh och andre efterkommande motte skie i denne
saken (siel). 2. Hvadh Kongl. Maijits respect angår, vele
bedia Hans Maijit sielf considerera, hvad är eenligit med
Hans Kongl. Majits respect. Kan inthet votera, utan så är
theres discurs.
2:a classis vil hålla sig vidh Kongl. Maij :ts förklaring,
och är een fulkommelig K. Mits resolution, och ähre dermed
tilfridz; at och H. Kongl. Maij:t ville taga i nådig consideration,
at ingen motte komma dijt eller och uhr 3:a classe 1.
l:a classis blifver vidh Kongl. Maijits förklaring, och
at den 9 puncten elucideres.
Alle äre i den mening, at dhe examineres väl och
grant om theres förfäder, som nu introduceras skole. The
vele inthet mehra svara änn til ded H. Kongl. Maijit föredrager,
och vele hålla sig vidh Kongl. Maijits förklaring;
när någon casus kommer, så är tid nog at tala dherom.
[Den 10 Junij] effter middagen vore the kl. 3 tilsammans,
samptl. Ridderskapet och Adelen, och discurrerade
om thet Skånische väsendet, och var störste disputen om
den 9 punctens elucidation, och voterades på samma sätt
som ofvanbemält står 2.
1 I kanten står Hr Thore Bonde jämte orden och hegare ingen explication.
2 I texten följa härefter ett par delvis öfverstrukna meningar, så lydande:
1 och 2 classerne protestera emot Taubenfeldt, at han säger, ded the vele separera
sig ifrån them i Bra classe. Hr Johan Gyllenstierna explicerar, at in essen
tialibns
äre the eense, men om modo, at ded nu icke bör dherom talas, uthan
inan kan [göra det] innan 6 eller 7 dagar.
I marginalen är antecknadt: Lich ton med andre flere vele, at den clausulen
inkommer, at the effter den 9 puncten intagas i 2 eller B classen, effter
som the kunne få richtige attestata til. Andre vore theremot.
Juni.
89
Proponerade Hr Landtmarskalken, om svaret skal
effter riddarhuusordningen gifvas.
1 och 2 classes begäre, at svaret må gifvas til H.
Kongl. Maijit effter riddarhuusordningen.
Hr Landtmarskalken förmante och styrkte myckit,
at 3 classis conformerar sig med dhe tvenne.
Effter som Hr Landtmarskalken seer, at 3 classis
persisterer i sin mening och dhe andre äre i theres mening,
så häfver han riddarhuusordningen för sig; hvarföre vele
the inthet förtänkia honom, at han dhereffter låther fatta
svaret til morgons.
Hr Rolamb lät protocollera, at han dermed är och
väl tilfridz.
Hr Schantz var hoos Hr Landtmarskalken at poussera
svaret om the Skåniske.
Han fick ded beskedet, them vara nu dermed i fulla
värket, och vele skynda sig så myckit, som möijeligit vore.
Kort dereffter kom H ohus en och sade nu vara för
seent; the ville fördenskuld dher medh til morgons fördröija.
Kunde the i bägges ehrende (siel), som vore om the
Skåniske och Banco tillika, så vore ded gott, men eenkannerligen
om the Skåniske.
Befaltes anslås til morgons kl. 8 prsecise.
Den 11 Junij för middagen vore samptl. Ridderskapet
och Adelen effter anslaget tilsammans.
Inkom Hohusen och begärte på den Kongl. Regeringens
vägnar af Ridderskapet och Adelen svar.
Hr Landtmarskalken proponerade om sättet. Påminnes
om them, som introduceras skola, at somblige äre bortreste,
och somblige hålla sig af föracht til vårt ståndh undan.
Fans gott at föhras til protocollum, men icke vidare.
Medan supplicationen om the Skåniske reenskrefs,
discurrerades om Banco, som Hr Landtmarskalkens protocoll,
dheröfver hållit, uthvisar 1.
Uthnembdes så uthskott:
Af 3:a classe:
Ståhlarm, Gr. Pauli,
Mörner, G. Duwall,
Öfverste Berthil Skytte, Rolamb.
1 Se nästa not.
90
1604.
2: a classe:
Hans Kyhle, Henrich Falkenberg,
Thore Bonde, Eric Hård,
G. Ribbing, Philip Bonde.
l:a classe:
Gref Torstenssohn, Hr Johan Gyllenstierna,
Gref Cönigsmark, Hr Abraham Leijonhufvud,
Hr Creutz, Hr Anders Lilliehöök \
Hetta uthskott fölgde Hr Landtmarskalken opp til
Hennes Maij:t och den Kongl. Regeringen, hvarest Hr
Landtmarskalken först insinuerade supplicationen angående
the Skånische (bil. 8) och sedan the[n] andre, som
angick them, hvilke om den Kongl. Regeringen scabiose
tält hafva (jämf. bil. 6).
Derpå begärtes, at Hr Landtmarskalken med uthskottet
ville göra lithet afträde i den secretiorem rådhcammaren.
När vij blefve inkallade, förde Hr Steen Bielke tahlet
och sade H. Kongl. Maij:t med nåder uptagit schriiften,
berättandes korteligen, huruledes vidh commissionen elfter
H. Kongl. Maij:ts egen ordre var passerat. Och som ded
nu vore afhandlat, så hade the frambdeles vidare sådant
icke til befahra. Then elucidation the begäre skal framdeles
meddelas; men [för] at nu skynda med propositionen,
ville the fahra fort med introductionen af the Skåniske.
Hvad ded andre belangar, så håfve the spordt så gode
prof af samptl. Ridderskapet och Adelen, at the sådant
icke kunne tro eller vele höra.
Ridderskapet och Adelen stod eenständigt opå at
vela veeta sagesmannen; the vore ehrlige adelsmän, som
om theres öfverheet bättre mena.
Hr Landtmarskalken gaf så dimission, med ordre
til Secreteraren at anslå til måndagen samptl. Ridderskapet
och Adelen sampt Krigsbefehlet.
Den 13 Junij för middagen vore samptl. Ridderskapet
och Adelen effter anslaget församblade, och blef i förstonne
1 Här hur Sekreteraren gjort följande anteckning: Inseratur protocollum, af
Hr Landtmarskalken hollit örn Banco, euin Secretarius exscriberit supplicationem
Regi insinuandam. — Jfr föreg, sida; detta protokoll finnes icke i behåll.
Juni.
91
Hr Landtmarskalken inhendigat H. Kongl. Maij:ts bref om
the Skåniskes introduetion (bil. 9). Och på dedh at propositionen
motte matureras, at sådant i dag kunde förrättas,
sendes Secreteraren til Gen. Lieutenanten Ulefeldt, med begäran
at introducendi ville vara tilsammans kl. 10 eller 11,
i fall at samme actus skulle förrättas i dag.
Han lät betacka Hr Landtmarskalken för notificationen
och sade sig sådant förnummit i lögerdags af Hr RichsAmmiralen,
men the vore sinnade kl. 9 ingifva een supplication
til H. Kongl. Maij:t (bil. 10) och så kl. 11 veeta H.
Kongl. Maij:ts svar.
Hr Landtmarskalken proponerade hvadh i lögerdags
passerade: 1. Om bancoväsendet, som borde ställas uth effter
propositionen för dess vichtigheet skuld. 2. Dhe Skånische.
Och 3. supplicationen om den, som häfver calumnierat den
Kongl. Regeringen, med hvadh mehra så mundt- som schriffteligen
är passerat. — Svarades: 1. At the ville strax effter
propositionen låtha sig angelägit [vara] at företaga denne
saak. 2. At ingen häfver ded giordt; Kongl. Maij:t alt
spordt al respect och veneration af Ridderskapet och Adelen,
och at H. Maij:t icke droge någon misstanka om Adelen.
3. Lofvades een förklaring öfver den 9 puncten. H. Kongl.
Maij:t betackar och hvarken nu eller hereffter vele giöra
något, som länder them til prsejuditz.
Uplästes Kongl. Maij:ts bref om the Skåniskes introduetion
(bil. 9).
Om elucidationen lofvade Hr Landtmarskalken at
göra påminnelse.
Finge dimission at flitigt komma tilsammans effter
middagen klockan 3.
Secreteraren blef och sender til Hr Steen Bielke at
begära resolution öfver den supplication, som ingifven vore
om ded introduetionsväsende, som här så offta klagas uthöfver,
serdeles emedan the liggie i trätta, Hr Eric Cruse
med Hrr Flemmingarne om Laijs, så väl som Gref Steenberg
med Duglass. Hvarom Regeringen sende Coyet til
Gref Per och Gref Magnum, och sedan gaf mig till svars,
at effter månge af den Kongl. Regeringen vore borta, så
och Gref Wrangel häfver låthit sig förliuda sammaledes
deruthi interessera, ty kunde nu inthet resolveras häruthi,
förr änn propositionen skiedde; begärte at the vele gå som
92
1664.
the vore valma nu denne gången, och inthet skulle lända
them til prsejuditz, uthan fram i Richsdagen skulle dhe
therom få Kongl. Maij:ts resolution.
Den 13 Junij effter middagen proponerade Hr Landtmarskalken:
1. At alle capita skole vara här i morgon
kl. 8, men extra capita kl. 7 på Slottet, och alla komma
til den proposition, som i morgon framställes. 2. Om introducendis
af them, som Kongl. Maij:t med privilegier häfver
beneficerat. Och beslöts at the framdeles skole intagas.
Lät Uhlefelt genom sin tiänare Hr Landtmarskalken
veeta, at the Skåniske håfve fådt svar af H. Kongl. Maij:t
på theres supplication.
Hr Rikzmarskalken
Den 14 Junij för middagen kl. 8 församblade sig effter
anslaget samptl. Ridderskapet och Adelen.
Såssom jag notificerade i går om Kongl. Maij:ts bref
angående dhe Skånische, och effter the nu skole introduceras,
så uplästes dheres underskrefne lista (bil. 11), och
betygades at om them är ingen dispute.
Om Rammel vitnade Lars Broman.
Absentes om the icke äre tilfridz?
Billen: Dher notorieteten är, den disputera the icke,
men om hvilken något disputeras och kan icke til näste
Richsdag bevisa sin extraction in linea ascendenti af Richsens
Rådh, så skal han
Reservatum för them af 3:a classe af väre, som kunne
bevisa theres förfäder varit Richsens Rådh, at theres jus
reserveres framför desse.
1 af hvar classe deputerades at (!):
l:a classe: Hr Johan Gyllenstierna.
2:a » Hr Thor Bonde.
3:a » Pauli.
Desse skole lotta: Gädda, Bille och Gyllenstierna.
I lottande emellan Bille och Gyllenstierna togh Hr
Johan Gyllenstierna för Gyllenstiernan och Hr Thor Bonde
för Billen. Fick så Billen med lotten förställe.
Desse introducerades, at dhe skole schrifva theres medbroder
til om lottningen, och them varit fritt åtala hvad
the vele, när the persohnligen ankomma, eller med skähl.
J uni.
93
Inlades och fulmachterne sine pray udicio af the
andre.
Beslöts at prsesentes nu introduceres. The andre fulmachterne
lefreras them igen, til dess the schrifva dhe
andre til och gifva them amplere fulmacht; om the vele
introduceras, kunne dhe giöra ded innan endan på Richsdagen
cum omni absentium jure.
Inkallades dhe Skånische, och Hr Landtmarskalken
pro introductione opreppade pactorum innehåldh: Giöra itt
corpus Hvarföre jag på H. K. M:ts befalning vil
desse förnembde cavallerer [introducera], förhoppandes
cum voto [de] animorum conjunctione etc.
Hr bilefeldt: Yij håfve förnummit at vara skedt til
vårt ståndz incorporation; önska at ded motte lända Gudh
til ähra, Kongl. Maij:t til nöije och Ridderskapet til välbehag;
vele sig så comportera, som theres fäder håfve
varit.
Hr Landtmarskalken gaf them handen:
Hr Ebbe bilefeldt,
Hr Steen Holck,
Hr Jöran Crabbe,
Hr Christian Urne,
Hr Christian Bernikou.
Sedan sende Hr Landtmarskalken Secreteraren til
Hr Richs-Cantzleren, at effter som Krigsbefehlet begärer
ordre, hvar the skole gå, at man skulle förnimma, hvar
theres rum skulle vara.
När jag kom dijt opp, var predikan ändå icke endad,
uthan treffade Secreteraren Arfvid Gustafsson, hvilken
viste berätta, at in protocollo regni vore den saken debatterad,
at the skulle föllia H. Kongl. Maij:t. Hvarföre
jag och af Richsmarskalken fick ordre, at the genast skulle
komma upp och addressera sig til Hofmarskalken; jembväl
och fick ordre, at effter the andre Stenderne allaredo vore
på Richssahlen, ded Ridderskapet och Adelen sammaledes
ville skynda sig.
Hr Landtmarskalken notificerade Ridderskapet och
Adelen om budet, med förmaning at hvar skickade sig
effter sin rang och riddarhusordningen.
Uplästes altså matriklen, och hvar gick i sit rum,
effter som riddarhusordningen förmår.
94
1664.
När the kommo för Kongl. Maijrts förmak, gick Hoffmarskalken
med dher til hörige föruth, dkeropå 2 härholder,
cantzlieschrifvare. Så föllier Landtmarskalken, dernäst 3,
2 och 1 classerne, hvaropå fullia Richsens Radh, Regeringen,
och Hans Maij:t leder med sin högra hand Hennes
Maij:t til stohlen, som stodh vidh vänstra sidan hoos H.
Kongl. Maij:ts thron.
Hr Stehn Bielke perorerade och på H. Kongl. Maij:ts
vägnar tilbödh samptl. Stenderne Kongl. Maij:ts nåde och
ynnest, lathandes sig behaga, at Richsens Stender på H.
Kongl. Maij:ts kallelse så flitigt hade sig instält; gaf tilkenna
convocationis causas efPter 3 åhrs förlopp at hålla
Richsdagar. Hvad mehre vore at communicera Richsens
Stender, skulle the förnimma af Kongl. Maij:ts proposition,
(bil. 12), hvilken Secreteraren af staten Daniel Behmer
upläste.
Sedan framsteg Hr Landtmarskalken, Enander,
Lehusen och Böndernes talemann, gratulerandes Hans
Kongl. Maij:ts helsa, och talte som vahnligit plägar vara
på sådane solenne Richsdagar, lofvandes svar på propositionen,
och togo sedan H. Kongl. Maij:t i hand, ginge så
och fölgde H. Kongl. Maij:t effter vahnligit sätt til förmaket.
När the vore kombne på Riddarhuset, gaf Hr Landtmarskalken
dimission til morgons kl. 8, dereffter och ded
blef anslagit.
Den 15 Junij för middagen instälte sig Ridderskapet
och Adelen på Riddarhusedt h
Då uplästes Kongl. Maij:ts proposition (bil. 12).
I medier tidh kom budh uthur Cantzliedt ifrån Hr
Steen Bielke, at effter periculum är in mora, the vele gifva
theres betänkiande om banco väsen det, och Hr Landtmarskalken
ded samma proponerade och
Secreteraren sendes til Krigsbefehlet, at the skole gifva
sigh ann, som äre af Svenske regementer, aldeles efter
som K. M:ts resolution, dherom författad, innehåller; och
thet skal skie al tilbörlig communication, när något slutes.
1 Mellan de båda första raderna har Sekreteraren antecknat: Hr Landtmarskalken
befalte mig inteckna Ramel in secundam classem näst effter the
andre från Skåne.
Juni.
95
Til bancoväsendet [nembdes]:
Af 3:a classe:
Stiärnhielm,
Lagerchrona,
Coyet,
Lichton,
Nils Appelgrehn,
von Weidenheimb,
Sven Ribbing,
Philip Bonde,
Ulefeldt,
Crabben,
Rosenholm,
Grass,
Hägerstiärna,
Danckwardt-Lillieströhm,
De Geer.
2:a classe:
Gustaf Ribbing,
Peer Flemming,
Nils Nilsson.
l:a classe:
Hr Gustaf Rosenhane,
Hr Henrich Fleming,
Hr Hans Ulfsparre,
Hr Leijonskiöld.
Hr Lennart Mörner,
Hr Fletwod,
Hr Conrad Gyllenstierna,
Hr Hammilthon,
Hr Johan Rosenhane,
Roos af Hielmsäter förlofvades hem af Hr Landtmarskalken.
[Nembdes] uthskott, som skola öfversee propositionen:
[Af] 3:a classe:
Gustaf Gethe,
Udde Ödla,
Grass,
Rhenfeldt,
Öfverste Ranck,
Öfverste Johan Galle,
Ståhlarm.
Rolamb,
Öfverste Mörner,
Taubenfeldt,
Striik,
Pauli,
Hillebrand Ugla,
Anrep,
Hans Kyhle,
Bernikou,
Thore Bonde,
Arfvid Ribbing,
Johan Lillie,
Gref Ludvig,
Gref Gustaf Oxenstierna,
2:a classe:
Holck,
Gustaf Johansson Ulfsparre,
Urne,
Linnart Bonde,
Henrich Falkenberg.
l:a classe:
Hr Peer Sparre Larsson,
Hr Eric Cruse,
90
1664.
Hr Abraham Leijonhufvud \ Hr Spens,
Hr Gustaf Sparre l, Hr Creutz,
Hr Jöran I ^ n Hr Jöran Sperling,
Hr Joha,, f »yllenstrerna, Hr Aiiders
Hr Gustaf Kurck,
Desse uthskott skole giöra sig emellan itt conclusum,
och sedan communicera ded med samptl. Kidderskapet och
Adelen, hvarmedh Hr Landtmarskalken gaf för denne
[gång] dimission, at bancouthskottet komme tilsammans
kl. 2 effter middagen och propositionsuthskottet i morgon
kl. 8 prsecise, jempte tilsägelse at uthskotten skole rätta
sig effter afskeden, som them emellan giörs om tiderne at
komma tilsammans, effter the icke anslå uthskotten effter
materierne [för] folket skuld, men at samptl. Kidderskapet
och Adelen med Krigsbefehlet hade theres sammankompst
at rätta effter anslagen.
Den 15 Junij effter middagen discurrerade utskottet
om Banco, och vore fuller alle af den meningen, at Banco
bäst conserverades igenom forderlig execution, dock i fast
pant at bördeman af domaren notificerades, och Banco hafva
macht at transportera sin rättigheet til hvem han vil.
Quid consilii? Och sade så sin mening.
3 classis: Ingen är, som icke vil, at ded exeqveras
skal, men om modo at ded skier uthan prsejudicio tertii,
hoc opus, hic labor; och vore bäst at communicera medh
the andre af Stenderne.
Beslöts så och generali ter projecteras om alle panter
i löst och fast, och at Bancken må exeqvera och transportera,
som honom behagar sin rätt, allenast bördesmannen
reserveres hans rätt, och considereras antingen han är
innom eller uthom lagsagu, innom lagsagu 6 veckur och
uthan 3 månader.
Nembdes uthskott, som gåå til Prästerne och Borgerskapet:
[Af]
3:a classe: Grass, Appelgrehn,
» 2:a » Crabben,
» l:a » Hr Hammilthon.
At veeta svar i morgon kl. 8, både detta och ded
stoore uthskottet komma här tilsammans. Tacka Präster
1 Vid hana namn står: excus.
Juni.
97
och Borgare för tilbuden conference i bancoväsendet och
excusera, at vij för andre Kongl. Maij:ts pressante ehrender
förr intet håfve kunnat komma härmed til rätta.
Den 16 Junij för middagen. Hr Landtmarskalken
proponerade, att emedan Secreteraren bäst kan fatta svar
på the relationer, som i propositionen finnas om thet, som
uth- och inrijkes passerat är, så låther man ther ved thet
bero och vill nu här företaga then 1 punchten af propositionen
och then med sampt the andre korteligen genomlöpa.
Hr Landtmarskalken påminte, [1.] att hvar och een
med tysthet och eenighet ville skrida till att öfverläggia
propositionen. 2. Vöre gott, att Kongl. Maij:t sielf gofve
något närmare förslag om medlen.
Hr Rålamb gaf till förstå, att man på förre Rijkzdagar
altid plägat hålla stilla att röra om medlen, för än man
först hade förnummit Allmogens tanckar ther om, emedan
thet them mäst rörde.
Hr Per Sparre Larsson tykte, att propositionen i
thetta rum egenteligen hade sin reflexion på hemstaten,
hvilken han förmodade så vara forsed, att ther till inthet
behöfdes något vij dare.
Gref Ludvich remonstrerade, att uthi landtmilitien
vore stoor defect, som borde ersättias.
Hr Jolian Gyllenstierna håller ther före, att medlen
här hemma tagas af genom the främmande provincier, till
exempell Pommern, som uhr Sverige till sitt underhåld
måtte understödias. Och skeer sådant therigenom, att the
godz, som [till] Chronan hemfalla, blifva bortdonerade,
hvilket måste förekommas.
Hr Creutz: Så vijda han veet af saken, så är landet
så af sig kommet, att thet omöijeligen mehr kan tåhla att
contribuera, hvarföre om något skulle bevillias, så skulle
Chronan allenast få thet i sifror på paperet än (!) in
effectu, fast än landet, som nu skeer, vore än tå underkastat
svåre executioner af fogdarne. Doch velle vij see
till, huru Chronan elliest kan blifva hulpen, och landet
kan bära sig sielf. Kunde thet med öfverhetens åthnöije
skee, så vore bäst, at icke flere tienster kastades på een
person än een, och vore väll, om vij kunde få någre informationer
i Cammaren om statzvärkets inrättande.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot., IX. 1664.
7
98
1664.
Hr Landtmarskalken sustinerade, att thet icke kunde
oss anstå till att scrupulera i ett sådant värk, och thet
skulle föda större vidlyftighet af sig.
Hr Jöran Gyllenstierna: Staterne blifva inthet
ther igenom subleverade, om än någon ändring skulle skee
i tiensterne.
Gref Gustaf Oxenstierna: Det vore farligit att inqvirera
i sådant värk, ty såssom man har lembnat gouverno
i sådane saker till them, som vederbör, så måste man låta
thet på them ankomma. En privat vill inthet gärna sin
stat låtha publicera; fast mindre vill thet skicka sig med
detta. Thet torde något komma uth, som bör vara secret,
och skulle mehr skada än all then fördell man kunde
genom sådane inqvisitioner anförskaffa.
Hr Urne: Om man indrogo stall- och jägerijstaten i
Skåne, skulle the väll bära sig.
Hr Gyllenstierna: The store gouvernamentz stater
kunde väll indragas, och landen af Landshöfding administreras,
hvilket skulle stoort importera till medlens ersättiande.
Gref Gustaf: Det låther inthet göra sig i the stater,
som äre så elongerade, att man icke altid kan reeurrera
hijt, om något förefaller, men måste ex arena ofta tagas
consilium, såssom exempel i Pommern och Bremen.
Hr Per Sparre: Man har och exempel icke länge
sedan annorstädes.
Hr Creutz: Hvarföre är thet tå infördt i regeringzformen,
det Einske gouvernfamentet] bör ophöra? Och såssom
thet är een lag, som sanete bör observeras, så bör man
och ställa sig then till rättelsse.
Gref Gustaf Oxenstierna: East inthet finnes något
nämbdt om Finlandz gouvernamente uthi regeringzformen,
så ophäfver then likväll icke bemälte gouvernamente.
Gref Ludvich: Gouverneuren måste vara, som förer
directionen öfver militien så väll som landet, hvilket inthet
kan anförtros een Landzhöfding.
Hr Creutz skall bevijsa, att thet inthet är compatibelt
till att föra directionen öfver militien. Vill thet
bevijsa med exempell af Hans Ex:s Rijkz-Drotzén och Hr
Gustaf Horn.
Juni.
99
Hr Landtmarskalken frågar än, hvad medell man
vill gripa till att secundera Chronan med uthi then brist,
som är på medlen.
Hr Arfved Ribbing: Executionen af 1655 åhrs rijkzdagzbesluth,
och see till om någre gen. gouvfernamenter]
kunna indragas.
Hr Rålamb: Det är inthet till menagera uthi, ty
thet är reda bortgifvit. Så snart han har fåt ett bref om
att reducera, har han strax ther hoos fåt ordre att immittera
een annan samma godz.
Hr Jöran Gyllenstierna: Så går thet och till i hans
höfdingedöme.
Stålarm: Här äre både gref- och frijherskap till
Chronan igen hemfallne, men blifva strax bortdonerade
igen, så att Chronan inthet har behållit.
Hr Ribbing: Vore skäligt att hvad emot 1655 åhrs
rijkzdagzbeslutz intention är sedermehra bortdonerat, måtte
och dragas till Chronan tilbakars igen. Theruthi han och
blef af någre andre bijfallen.
Hr Landtmarskalken: Vår discurs om tienster kommer
inthet till thenne saken om medlen, ty om tiensterne
blifva fördelte emellan fleere eller een, så går lijka mycket
än tå af för Chronan.
Hr Gyllenstierna: Vij veila blifva ved 1655 åhrs
rijkzdagzbeslutz execution, och att executionen [må] gå så
väll öfver höga som låga.
Hr Landtmarskalken frågar, om alle äre af then
meeningen.
Gref Ludvich: Kunna inthet taga tilbakars thet
Konung Caril, sahl. och glorvördigst i åminelsse, har bortgifvit.
Hr Landtmarskalken: Thet vore illa, om man skulle
så binda händerne på een kung, at han icke skulle hafva
macht till att beneficera the väll meriterade och straffa the,
som illa göra.
Hr Johan Gyllenstierna: Thet vore illa, om vij
för 10 eller 12 personer skuld, som hafva fåt donationerne,
skulle vara nye contributioner underkastade.
Hr Creutz: Vore illa, att vij nu skulle med contribution
besväras, ther vij sittia i fred och thet Gudi lof
ingen nöd påtränger.
100
1664.
Gref Ludvich: Vij måste under varande tijd af
fred tänka på att sättia oss i then författning, att vij
kunna botha afgången och vara vederredo emot all tillstötande
fahra, efter kriget nu brinner på alle sijdor
om oss.
Hr Creutz: Sticker ett stort fehl i tullen, att mehr
skeppas uth än kommer in, thet förorsakar fattigdom och
brist på medlen.
Hr Rålamb: Yij velle ponera, att Cronan har gäld,
behöfver medell, måste blifva hulpen, hvar till samptlige
ständer borde hielpa, men här velle vij thala om, huru
här till är hållit; vij af vårt stånd hafva måst betala
Chronones geld med cessionen af vår löhns halfdell, een
pro cento, och tiena itt åhr uthan löhn, hvilket synes
vara alt för svårt och tiente väll att påminna om. Der till
med såsom all den trefnat och vällstånd, som Chronan har,
participera alle ständer i, så borde the och känna lasten,
och att thet gör jempt till; hvarföre måtte nu denne occasionen
ambrasseras till att thala ther om, och om ju ändtelig
thet skall hållas skälig, att Chronones gäld skall betalas
af löhningarne, så borde och the andre ständers löhningar
dragas ther till med. Men emedan (!) och thet synes orättvijst,
att betiente skole allena betala gälden. Yij considerere
the förrige tijder, då regementet håfve haft theres svårhet,
har likväll Chronan haft skatter och medell att sublevera
nödtorfften med. Icke heller vore contributionerne tå så
store som nu, inthet tullarne inrättade, inthet så månge
främmande land under Chronan, och då stodo sig betiente
så väll, att the kunde bärga sig med förkofran i theres
medell. Nu ger thet oss stort betänkande, att Chronan
skall vara fattig, när Chronan har större inkompst, och att
Chronans tienare skole lijda nöd. Han vill ingalunda draga
någon tvifvell om att the, som administrera värket, icke
skole stå thet före som [sig] bör, men efter vij nu under
friden gärna skulle önska oss med contributioner förskonte,
kunne underdånigst anhållas, att man måtte få vara betänkt
på sådane medell, som tiena till att sublevera värket, och
att vij een annan gång, när mehr behöfves, må kunna
vara capable till att göra Chronan något erkläckligitt
bij stånd. — Militiens förstärkning håller han vara een sak,
som nödvändig reqvireras, men efter thet går allmogen
Juni.
101
mäst an, vore gott man icke förhastade sig ther med, men
hörde först allmogens förslag theruthi.
Hr Creutz: Emedan knechtskrifningen är en pressur,
som mycket plågar allmogen -— thet manskapet som allai'edo
är i landet kostar att underhålla, och om [det] icke får
underhåld, rymer thet af, ther aff likväll elliest väre ödessgårdar
kunde besättias — så effter thet är lofvat allmogen
lijsa i uthskrifningen, vore bäst man återhölle ther med,
till thes nöden mehra trängde.
Gref Gustaff: Är nödigt att uthskrifningen skeer i
tijd för krigzfolketz excercitier skuld; elliest om man
skulle föra them oexcercerade för fienden, vore att kasta
them strax på slachtebanken, therigenom thet eene regementet
efter thet andre skulle ruineras. Så blefve och
genom uthskrifningen allmogen mehra anfriskat till arbete
och obligerad att taga tienst.
Hr Creutz: Han som sitter i landzhöfdingedömet, vet
genom generalmun string, att regementen äre så complette
allaredo, att the kunde bestå, och elliest har man väll
exempell, att the nyskrifne knechter gå hemma onyttige
uthan att blifva excercerade.
Hr Jöran Gyllenstierna bekänner thet väll, att
regementen äre starke nog, men thet måtte icke rätt vara
observerat, att the nyskrifne icke excerceras, ty thet skeer
i alla lähn med synnerlig flijt.
Hr Creutz: Ingermanland blir populerat, och Finland
blir öde, therigenom att man blifver pressat med uthskrifning
i Finland, men Ingermanland niuther therföre frijhet.
Hr Rålamb tycker vij hafva gåt förbij vår inrijkes
stat uthi propositionen; synnerlig måtte examineras, hvad
theruthi om justitien förmäles.
Gref Gustaff Oxenstierna: Yeile vij först see till,
hvad vij hafva att desiderera och påminna, för än vij
öfverijhla oss med bevillning till något, dy sedan vij ha
bevilliat, så lär vara så mycket svårafre] för oss något att
erhålla af thet, som vij desiderera. — Elliest faller här
före at påminna, det uthi propositionen på åtskillige ställen
icke uthan synnerlig anmärkiande thalas om flottan, hvilkens
förstärkiande man måste vara betänkt på, dels med
timbrage, dels och med skepzfolkz anförskaffande, ty man
har icke så myket folk, som flottan kan besättias med.
102
1064.
Hr Creutz: Ja thet vöre väll, att man öfverlade then
saken väll. Till flottan behöfves och medell; the äre nu
genom Österbotn och andre ohrter, som äre till gref- och
frijherskaper bortdonerade, myket försvagade.
Befalte Hr Landtmarskalken anslå til effter middagen
kl. 3, som och skiedde.
Den 16 Junij effter middagen vore samptl. Ridderskapet
och Adelen tilsammans, och Hr Landtmarskalken
refererade, hvadh i bancoväsendet vore passerat.
Och togo sig sedan detta i discurs.
Och sade Hr Landtmarskalken, at somblige moverade
den distinctionen om een Yechsel- eller Lähnebanco,
och således föreslog, at 6 af Rådet och någre af the andre
stånden deputerades öfver detta värket, at förnimma hvaruthinnan
fehlet sticker. Mången kan hafva satt sine penningar
i förvahring för eeldh och annor hendelse och kan
intet få sine penningar igen, uthan äre uthan hans consens
uthlänte. Hvad här uthinnan står til giöra?
3:a classis är i differente meningar: 1. Äre the fåå tilstädes,
2. störste dehlén falla på uthskott, och somblige
falla på een prompt execution; men störste dellien äre til
fridz medh uthskott, som denne saken på bästa sättet skal
penetrera med Richsens Rådh och at [o: ad] referendum.
2:a classis: At ded blifver itt uthskott, som tillika
med Riksens Rådz uthskott och andre Stendernes uthskått
aldeles sluta, och dermed vele the vara til fridz.
l:a classis: Begäre af den Kongl. Regeringen, at någre
af Richsens Rådh med någre af Stendernes uthskott inqvirera
öfver constitutionen af Banco och bafve fulkommelig
fulmacht at sluta.
[Landtmarskalken] pr oponerade om uthskott, som detta
refererade hoos the andre Ständerne, hvad nu slutidt vore.
Detta uthskottet förstärktes, som synes här ofvantil
tilförende opteknadt.
(lafs dimission, och the skole rätta sig effter anslaget,
när the skole komma opp.
Den 17 Junij var stoore Bönedagen.
Den 18 Junij för middagen komme få af uthskotten
tilsammans, och somblige excuserade sig, een part vore och
Juni.
103
uthreste, hvarföre Hr Landtmarskalken gaf dimission
til den 20 om morgonen kl. 8, dhertil och befaltes anslås.
Den 19 Junij var söndagh. Då anslogs til morgons
kl. 8, at bägge uthskotten i tidh skulle sig inställa.
Den 20 Junij för middagen kl. 8 kom uthskottet tilsammans,
och Hr Landtmarskalken deputerade af bancouthskått
til Präster och Borgare:
Af 3:a classe:
Danckwardt-Lillieströhm, De Geer.
2:a classe:
Sven Ribbing, Crabben.
l:a classe:
Hr Conrad Gyllenstierna, Hr Mörner.
At notificera them Ridderskapets och Adelens gottfinnande
at begära af Richsens Rådh och the andre Stenderne
uthskott, som skole inqvirera öfver bancoväsendet,
och dhe hafva fulmacht at göra itt conclusum i saaken.
Hr Landtmarskalken refererade, huru som Regeringen
häfver sendt hijt neder och låthit förnimma, at 2
vore deputerade at uptaga Ridderskapets och Adelens gravamina,
at the motte upsättias.
Inkom sedan Kylander ifrån den Kongl. Regeringen
och begärte svar om bancoväsendet.
Sedan discurrerades at uthskrifningen belangande så
skal man först communicera med Bönderne.
At alle onyttige tiänster motte afskaflas, såsom Tullinspectorer,
Assistentzrådh, Kongl. Borgmestare i städerne,
hvilke mehra håfve i löhn, än staden kan inbringa.
Hr Creutz rapporterade, hvad i Cammaren vore
passerat emellan sahl. Richs-Skatmestaren och Mårthen
Augustinsson, och således concluderade, at the, som vidh
licenterne tiäna, motte för viss löhn tiäna, och ded öfrige
komma til Chronan.
Hr Rolamb: Ded är itt svårt embete, som moste
recompenseras; the blifva grå dherutaf. Mente at när gravamina
företogs, skulle denne materien kunna företagas,
efftersom i förre Richsdagen var något påbegynt; dermed
bespares al förbannelse, alle dhe betiäntes löhningar, ex
-
104
1664.
pilationer, svek ock lögn, och i stället gifva een så stoor
contribution, som den högst varit häfver.
Hr Crentz påminte om bookhållare-instructionen, som
icke ringa prsejudicerer Adelen, at man finge dheraf een
copie.
Företogfos] så gravamina: 1. the andelige, 2. verldzlige
saker, justitien och slikt, effter som ded är resolverat, at
detta uthskottet skal först taga besvären före.
Hr Creutz talar om jure patronatus och i synnerheet
Doctor Jönses bref opå latin, hvilket the andre observera.
Alleguerade Drotning Christin® resolution opå Hr Lars
Cruses bref och supplication, så at oss bör hafva jus pr;esentandi
et eligendi, och Biscopen ordinandi, efftersom i
Norrige brukas. När då Biscopen får een sådan dijt, som
han vil, så gifven prästen Adelen icke itt gott ord.
Hr Rolamb: Yore bätre att dröija här med, till thess
Prästerne sielfve komme att conferera med oss ther öfver,
som ofehlbart lär skee.
Hr Ribbing: Måste begäras, att Kongl. Maij:t inthet
ger någre bref på andre gäll än regalier (!), mycket mindre
R. Råd någre recommendationer på the gäll, som the
sielfve icke hafva något at säija uthi, att icke Adelen blir
prsejudicerat.
Hr Rolamb: Vore bäst, att man toge the gravamina
före och resolutionen ther på, som pä sidste Rijkzdag håfve
varit före, och kunde så see, hvad ther af vore ännu i execution
stalt, eller hvad vijdare behöfdes att påminna om.
Hr Gyllenstierna: Yore väll man ville tahla något
om justitien. Om han finge lof, ville han något discurrera
ther om.
Hvad personerne anlangar, så seer man, att een person
sitter i alla instantier domare, som vore nödigt att
corrigeras på thet sättet, att prima instantia måtte blifva
beklädt och besatt med sådane personer, som inthet sittia
i andre instantier, synnerligen att ingen Hofrätts betiente
må ther till brukas, och thet efter privilegierne med adelsmän
och någre andre skickelige personer, som Kongl.
Maij:t häfver sigh förbehållit. Att Häradzhöfdingen och
boor i provincien och sitter sielf, icke låthandes administrera
justitien genom substituter. För all ting att icke häradzhöfdingztienster
måtte dragas till beneficier eller andres
Juni.
105
aflöningar. Så och att Häradshöfdingarne måtte ordineras
efter theres vahl, som i häradet boo, och efter lag, och att
häraderne måtte så vijda lämpas efter personerne, att hvarthera
åthminstone må kunna hafva 300 daler silfvermynt
till löhn. Begäres och, att uthi Värmeland måtte blifva
instantier af häradzting introducerade för theres långe och
vidlyftige resor skuld. Så påminnes och, att Grefvar och
Frijherrar må i theres lähn låtha af (!) Adelen bekläda
häradzhöfdingetienster, och att Adelen, som bor i sådane lähn,
icke måtte vara lähnherrarnes jurisdiction underkastade.
Af dee gode Herrer uhr Skåne påminnes, att såssom
Landzhöfdingen tliersammastädes har att ordinera tingzfogdar,
thet han och må ther till förordna skickelige och
i häradet bofaste män, och att Landzhöfdingen icke må
under handen eller per tertium göra tingzfogden irring uthi
justitiens administration.
Bör i lagmansdömen observeras: 1. Att icke secunda
instantia administreras af andre än Adelen, men att Lagmennen
sittia sielfve, ther the kunna, eller elliest substituera
någon man af condition i theres ställe. 2. Att
Underlagmannen må vara af adell. 3. Att Lagmannen må
uthom Underlagmannen draga 4 bijsittare till sigh af adell,
som icke äre i andre instantier. 4. Att till landzdomb må
förordnas den, som är lagfaren, och att han må sittia qvar
i landet och efter recessen administrera landztinget.
Hvad elliest instantierne anlangar, så vore att påminna,
1. om icke Häradzhöfdingen må vara obligerat till att
sittia, så länge han uthförligen afgör alle saker, och sedan
strax efter öfverståndne ting uthfärdar domarne ther in
loco. 2. Att hvar Häradzhöfdinge må hafva een inbunden
book med Landzhöfdingens signete förseglat på ett igenomdraget
band, hvaruthi protocollen strax in loco böre inför -  skrifvas, och att 3 exemplar af hvart protocoll åhrligen
lefvereras, ett i häradzkistan, ett i Landzcantzlijet och
ett i Hofrätten. 3. Att Häradzhöfdingen må vara skyldig
till att stå vid lagmanstinget till svars för sine domar, och
om notorie någon malice theruthi linnes, att han effter
lagh må therföre plichta.
Effter justitien och blir mycket suspenderat genom
lagmanstinget, så begäres: 1. Att lagmanstinget effter lag
må hållas hvart åhr. 2. Att Lagmannen må peremptorie
106
1664.
citera, doch att man niuther laga förfall. 3. Der koos blir
påmint, att efter genom Krigz-Collegii förordning officerare
måste bijvista tingen för militiehemmanen, som förorsakar
lång tijdz oppeliåld i sakerne, så vore att anhålla, att ther
man har till göra med ett militiehemman, som een skattebonde
åbor, må skattebonden sielf vara plichtig att svara
till rätta, men för chronohemmanet under militien må
Chronones fogde citeras och svara uthan oppehåld.
Uthi lagmansdömen må Lagmannen äfven så väll som
Häradzhöfdingen vara plichtig att försvara sin dom för
Hofrätten. Uthi mindre criminal saker vore nödigt, att
peremptorie citationen gofves, effter mången elliest blifver
i sin rätt oppehållen.
Efter ofta tillförende är påmint, att någre gode män
skulle förordnas, som skulle revidera lagen, och thet ännu
inthet är skedt, att thet ju för ju hellre må ställas i värket,
på thet att det een gång må komma till effect.
Emedan sakerne öfverhopas i Hofrätteme, att the
omöijeligen kunne i desse sessioner, som the nu äre, afhielpas,
begäres att sessionerne måtte prolongeras på een
månadt hvarthera. Att i Hofrätten tages capable personer,
som förstå lagen och villia väll. Och att Hofrätterne för
all ting må blifva försedde med een honorabel, nödtorftig
och prompt löhn.
Påminnes och, att om een adelsman, som söker revisionen,
vinner sin saak i revisionen, han tå må få sine
revisionspenningar igen, men om han tappar, att tå revisionspenningarne
må samkas uthi Riddarhuusfets] cassa till
oförmögne unge adelspersoners education; lijkaså och må
blifva hållet med Adelens arbitral bother.
Att Hofrätten må döma efter Sveriges beskrefne lag,
och ther i ett eller annat måhl ingen lag finnes, att
tå sådane måhl må opskiutas till samptlige Ständernes
decision.
Påminnes och af the gode Herrer i Skåne, att the måtte
få een Hofrätt, som består åthminstone af een President
och 6 bijsittiare.
Fans och gott, att hoos Kongl. Maij:t underdånigst
måtte anhållas om duelplacatetz afskaffande.
Vid genomläsandet af förre Rijkzdagz besvär och resolutionen
ther på blef påmint:
Juni.
107
Att såssom den 2 punchten af resolutionen förmår, thet
på tinget skall göras bevijssligit om förmedlingar, så är
then excess på tingen inrijtat, att man vill tvinga bonden
med eed till att verificera sin hussbondes förmedlingzbref,
dragandes således Adelens hand och signete i tvifvell,
hvilket ingalunda mehra måtte tillåthas, uthan att then
bonde, som blifver af sin hussbonde till half, Herdell eller
ringare förmedlat, må och niutha thet till godo, dock att
inge abuser ther under admitteras.
Den 3 punchten om qvarnarne och kongzådrorne besvärer
sig dels (!) af Ridderskapet och Adelen, att the inthet
niutha till godo. Begäre derföre, att Landzhöfdingen måtte få
ordre till att ställa thet i tilbörligh execution uthan något
anseende på gref- eller frijherskapen eller någon person.
Den 4 punchten. Måtte påminnas om att den ställes
i forderlig execution genom Kongl, stadga [om] deres löhningar,
efter som thet i landzorterne för detta har varit
vanligit proportionerat. Ther vid bör och ihugkommas,
att then stadgan måtte extenderas till ali hoffolk, som är
i Adelens bröd, ehvad nampn the hafva kunna.
Den 5 punchten. Påminnes om förändring i arbitral
straff.
Den 6 punchten. Måste Ridderskapet och Adelen [sin]
begäran reiterera.
Den 7 punchten. Begäres att alle monopolierne och
compagnier och måtte afskaffas, särdeles tobakzcompagniet.
Den 8 punchten. Begäres ännu, att then punchten om
vårt jure patronatus måtte blifva cathegorice uthförligare
förklarat, lijkmätigt väre privilegier.
Den 9 punchten. Begäres ännu remedium uthi the
abuser, som genom skråerne äre inrijtade och än dageligen
inrijta, synnerligen att väre försvarskarlar af ämbetzmän
icke måtte genom skråerne prsejudiceras, men att vij måge
niutha them obehindrat effter väre privilegier, och att een
viss taxa måtte göras på manufacturerne.
Den 10 punchten fans inthet vara att påminna uthi.
Den 11 punchten icke heller.
Den 12 punchten. Begäres ännu att ställas i verket
medli utskrifningen.
Den 13 punchten. Desidereras att när then legde
knechten är född i häradet eller lähnet, prsesenterat på
108
1064.
munstring och accepterat, att då bonden sedan må vid
hans afgång vara ffij.
Den 14 punchten
Den 20 Junij effter middagen h
Den 38 punchten uthi Kongl. M:ts resolution om rangen.
Alle äre enige quoad rem ipsam, oachtadt hvad classis
ded är. Om modo är ded, at Hr Rolamb [begär], at ded
motte komma inter gravamina.
Hr Gyllenstierna: Effter (!) Kongl. Regeringen häfver
lathet göra rang nu först i Richsdagen, på ded den Kongl.
Regeringen kan communicera med oss, och [vij], dher någre
diffieulteter komma, oss emellan föreena.
Hr Rolamb: Hvar adelsman kan inthet mindre begära,
än [at] ähra och dygd må komma i consideration,
och dherom är een frij man om modo procedendi (siel).
Gå vij supplicando, så har ded anseende, som vij hade til
den Kongl. Regeringen mefience, effter altid häfver varit
manerlig, at alle pressurer äre bifogade gravaminibus, och
inthet per supplicationem giordt uthan in singularibus et
extraordinariis casibus. Hvad vij och vele vinna mehr än
in gravaminibus, kan man icke see; skulle gå något långsampt,
kunde vij supplicando göra påminmelse, emedan vij
moste först insinuera väre besvär, förr änn vij svara på
propositionen, och vij dermed äre uthi värkedt.
Hr Johan Gyllenstierna remonstrerade fahran af
detta, at dher een seer sig i sin honeur prsejudicerad, och
är så sensibelt, at een kan vräka värjan i den andra, om
een vil taga praeceancen derföre, så tror man för communicationen
skuldh, at Kongl. Maij:t och den Kongl. Regeringen
skal detta väl uptaga.
l:a och 2:a classes begära, at denna supplication genom
itt uthskott i morgon öfverlefreras.
Beslöts at Landtmarskalken i morgon ville låtha sammankalla
samptl. Ridderskapet och Adelen och denna
schrifften offenteligen upläsa.
När Secreteraren detta förebrachte Hr Landtmarskalken,
befalte han anslå ded stoore uthskottet til morgons
1 Eftermiddagsprotokollet d. 20 Juni jämte början af förmiddagsprotokollet
d. 21 Juni (till och med orden serdeles den 26 punden; se nästa sida) är
skrifve! på ett blad, som eljest hör till protokollet för d. 28 Juni.
Juni.
109
— effter ded andre om Banco hade ordre af Rådet kl. 8
komma dijt — effter han ville något med thette uthskottet
tala, förr änn hele Ridderskapet och Adelen sammankallas.
Den 21 Junij för middagen var ded store uthskottet
tilsammans på Riddarhuset.
Johan Brandt för sine förfall förlofvades hem af Hr
Landtmarskalken, helst effter han sade, at ifrån Einlandh
ähre bär månge anlände, och äre vidh tullen, som kunne
supplera hans vices; han och legat här i 8 veckor.
Dito Hr Landtmarskalken excuserade sit laga förfall.
Oplästes tvenne concepter på supplicationen til Hans
Kongl. Maij:t om rangen, och blef ded senare conceptet
adproberat (bil. 13).
Gref Ludvigk [sade], at ingen skal betaga honom
hans rang uthan Hans Kongl. Maij:t, effter man lefver för
dygd och ähra, och den hans förfäder bafve förvärfvadt.
Hr Johan Gyllenstierna sampt Striken begärte
inschrifves och annoteres på Ridderskapets och Adelens
vägnar, at the agnoscere ingen protest emot privilegierne
och serdeles den 26 puncten.
Den 15 [puncten]1. Här är inthet at tala, effter som
dhet i krigstider är skiedt icke är at tala om. Påminnes
at icke obligeres föhra uthom lagsagu. Krigstiderne exciperes.
16 [puncten]. Hr Ödla säger vara i värket om måhl
och vicht, at detta motte skie innan Michaelis.
Hr Rolamb: Om måhlet icke så myckit som mätarne,
hvilke stoppa och skaka, och dheri står orätt. Begäre at
ju förr ju heller få här uthi boot opå.
17 [puncten]. Blifver dhervidh.
Hr Arfvid Ribbing: At the icke måge blifva graverade
mehra än gref- och friherreskap.
18 [puncten]. Är inthet at påminna, uthan effter 1633
åhrs beslut, at the, som resa til Richsdagen, motte gifva
4 öre silfvermynt. Taltefs] om friheet at resa på vägarne
fram, bryggietullar och slikt2.
öfverste Ranck [mente], at the skole gifva 8 öre mijhlen.
1 Här fortsattes diskussionen, som började den 20 Juni förmiddagen.
2 Marginalanteckning: Resol. blifva vidh giorde ordning.
110
1664.
Sperling sade så vara pålyst, effter the bruka vagnar.
Ju närmare man kommer städerne ju värre, oell gästgifvarne
i städerne taga dubbelt emot andre. Begär at
blifva vidh 6 hvite öre, och at abusen, som skier med förstegringar,
förtages.
19 [puncten]. Nota, at begära een viss tulltaxa på store
och lille tullen, och den icke motte förhöijas uthan Ridder -  skapets och Adelens bevilliande, effter sådant är lofvadt h
Öfverste Ranck påminte om tolagen i Götheborg och
Marstrand, och hörer borgarne allena til.
At ded ordet slcäligit observeras, at alle Ständerne motte
sådant bevillia och serdeles Ridderskapet och Adelen, som
sådant mäst trycker, och at förhögningen afskaifas.
Hr Rolamb: Tolagen är af den natur, at Magistraten
har den sig til nytta. Conseqventien är, at Adelen moste
tull, tolage och alt refundera, och Adelen graveres dermed.
Fördenskuld när något privilegium meddelas, icke måtte
något stånds välfångne privilegier prsejudiceras. Kongl.
Maij:t kan ded giöra af sit och icke med prsejudicio tertii,
effter som och lagen säger: oskaddom allom allmogens rätt2.
At tertialen af tolagen och accijserne, som städerne
niuta, motte indragas til Chronan.
20 [puncten], Inthet at påminna, mehra ärm at alle
officerare måge vara af adel både i Sverige och Finland;
vore han väl meriterad, så kunde han låtha nobilitera sig.
Om någre sittia ofrelses män, är icke meningen, at the
som nu äre, uthan när the blifva ledige. Item at Danske
Adelen för theres Riddarestue måge och få tiänster Svenskt
eller Skåniskt (siel).
21 [puncten]. Hr Rolamb påminte the tidernes vilkohr,
som (o: då) Kongl. Maij:t sahl. förde så store krig.
Månge håfve varit belönte, månge stå tilbakars. Kongl.
Maij:ts tienst moste giöras; fick han icke penningar, moste
antingen taga af ägne medel eller och taga på interesse.
Tog sit exempel före, huruledes han häfver hafft civil
tienster och giort resa åth Constantinopel på ägen bekostnad,
tracterat vidh Warsow, rest åth Böhmen. Gref
Ludvigk satt fången, aldrig fådt derföre något. Hvars
1 Marginalanteckning: Uplästes cessionen på tullfriheten.
2 Marginalanteckning: Taxen, at den icke går öfver den förste bevillningen,
som var 1 öre af dalem.
J uni.
lil
och eens fordrans skäligheet considereras, at icke något
annat prgepondereras.
22 [puncten] om tullväsendet. Hr Rolamb deducerade
den meningen, at Landzhöfdingerne icke kunne antaga
denne saken, ty dher han kunde afhielpa een 4 eller 5,
så liggia 50 ohulpne. Ar ded een justitiesaak, hvarföre
då den icke af justitien ordinarie handteras, som elliest
dömmer om lif, godz och ägendomb?
Den 25 puncten. At vij må få niutha Kongl. Maij:ts
resolution til godo, effter uthskrifningzinstruetionen skal
vara dheremot. Ridderskapet och Adelen begäre, at the icke
motte dependera af något collegio, uthan Kongl. Maij:ts
påbud, förafskedade på Richsdagar, och välfångne privilegier.
Uthskrifningsinstructionen må conformeres Kongl. Maij:ts
resolution uthan åthskildnad af hehl eller half åhrs löhn.
Den 26 [puncten]. Ar aldrig inqvireradt, och at Commissarierne,
som sådant hafva hafft under händer, ded
vare sig i Hallandh, Sverige eller Finlandh, verificera sådant
med qvittanzer, och den sådant häfver nutet uthom
sin stat, han må ded refundera.
Den 27 [puncten].
Den 28 [puncten]. Påminnes at inge rättarelag motte
afskaffas i greff- och friherreskap, på ded at Ridderskapets
och Adelens bönder med skiutzningar icke motte besväras.
Den 29 [puncten]. Ar intet at påminna.
Den 30 [puncten]. At Landzhöfdingerne sådant cor
rigera.
Inlade Hr Arfved Ribbing een förtekning (I) öfver
Printzen. Sade sig hafva klagat för Hr Richs-Skatmestaren
och Landzhöfdingen, som effter kom, huruledes han som een
lättfärdig fogel handlat emot honom. Hrr Landzhöfdingerne
finne sig beskimpfade at effter eens döde mull så antastas.
Han häfver i Printzens lifstidh inlagt hoos Richs-Skattmestaren
een supplication.
Den 31 [puncten]. Hade ingen at tala.
Den 32 [puncten]. At sådane contractus måge vara
uphäfne.
Den 33 [puncten].
Nota om pantebönderne af Chronan, at the uthi uthskrifningar
föhras iblandh frelsebönder, så länge Ridderskapet
och Adelen kan hafva them i pant.
112
1664.
Sedan kommo the i discurs om godzens inbördande,
antingen effter mätesmanna ordom eller och den convention,
som skier emellan kiöparen och sälliaren.
Finge så dimission, at samptl. Ridderskapet och Adelen
skole anslås til i morgon kl. 3 effter middagen.
Den 22 Jrniij effter middagen. Hemförlofvades af Hr
Landtmarskalken:
Johan Lindelöf; hans hustru är dödzsiuk.
Hans Boos.
Ofverstelieutenant Gyllenspitz til sit regemente effter
feltordre.
Linnar Bonde.
Biörn Dreffenskiöldh.
Lars Silfversvärdh.
Hr Landtmarskalken: Orsaken til anslaget är förnembligast
denn om deputatis för Banco så väl som svaret
på propositionen. Med bancoväsendet äro the nu i värket
begrepne tillika med någre af Richsens Rådh och the
andre Stendernes uthskott, och vore så vida kommit, at itt
scriptum skal uprättas; när ded är färdigt, skal samptl.
Ridderskapet och Adelen communiceras. Sedan talte om
modo at afhjelpa gravamina. Och sidst slöt om den puncten
i gravaminibus, som angår rangen, och om modo at ingifva
per supplicationem ä part eller och förvara, til des
gra vamina inläggias, at man icke går dem förbij antingen
per supplicationem eller simul cum gravaminibus.
Om denne modo blef voteradt på detta sättet:
Af 3:a classe. Hr Ugla: På denne sidan äre the i
den meningen, at den upbäres ju förr ju heller.
Grass sade någre vara i den meningen, at the föhras
ibland gravamina.
Omsider ropades med stort skrij: Ja.
2:a classis är af samma mening.
Hr Gustaf Ribbing: Effter den saaken conserverer
alles vårt stånd, så äre the i den meningen, at ded nu
öfverlefreras ju förr ju heller.
l:a classis. Störste dehlén är af samma mening eenhälleligen
oell detta med itt starkt uthskott.
Hr Landtmarskalken begärte, at the vele nembna
uthskott.
J uni.
113
[Nembdes] af 3:a classe:
Grass, Wernstedt,
Carpelain, Erland Kafle,
Graan, Zelow,
Ulf, Bertil Skytte.
2:a classe:
Seved Ribbing, Falkenberg,
Linnar Ribbing, Crabben,
Nils Nilsson, Bernikou.
l:a classe:
Gref Axel Lillie, Hr Arfvid Ifvarson,
Gref Steenberg, Hr Volmar Wrangel,
Hr Eric Cruse, Hr Ernest Creutz,
Hr Abraham Leijonhufvud, Hr Peer Sparre Larsson.
Hr Claes Baneer,
Graan ville gå gerna i uthskottet, men vil seija sin
mening, at han tycker ded vore godt tillika med propositionen
at öfvergifva denne supplicationen.
Detta uthskott skal i morgon kl. 8 vara här på Riddarhuset
tilstädes.
Christian Sölfverbögel fick lof at resa hem, effter han
här har legat någre dagar siuk.
Axehielm fick lof på 8 dagar at resa hem.
Johan Lillie fick och lof på 8 dagar.
Christer Lodh af Hälmsänge i Småland fick lof at
resa hem.
Den 23 Junij för middagen underschrefs af Hr Landtmarskalken
den supplieation, som uthskottet bar til Kongl.
Maij:t om rangen (bil. 13).
Beslöts at itt annat exemplar skal reenskrifvas, hvilket
alle Ridderskapet och Adelen skole underskrifva.
Präster och Borgare begäre conference om propositionen,
hvilket och them bevilliades nu för middagen.
Hr Landtmarskalken refererade, hvad uthskottet
hoos Kongl. Maij:t hade utlirättat: Excuserat moram med
svaret på propositionen för andre hinder af Kongl. Maij:t
föreslagne; skole snart sig dermed infinna. Betackandes
Kongl. Maij:t för al nåde, som är skied detta ståndet, och
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-protIX. 1664. 8
114
1664.
dermed påminte, hvad för detta lofvat är om itt ceremonial,
och dermed ingaf supplicationen. Togo dermed
lithet afträde, och sedan the inkommo, sade Regeringen
sig hafva läst supplicationen och lofvade snart svar
dheropå. I medier tidh begärte the ville maturera med
svaret på propositionen, at Richsdagen motte komma til
endskap.
Sedan företoges the conciperade gravamina, och vidh
the hade them för händer inkommo så uthskott ifrån Borgerskapet
oratore Moret o: [Tackade för] förtroende och conferencens
erhållande etc.; the ha fädt ordre at inlefrera
theres general postulata, och the icke kunna göra [det]
uthan communication medh thetta höga ståndet.
Hr Landtmarskalken: Dhed skal inthet desidereras
af the stycken, som lända til itt gott förtroende; uthi dhe
concurrentier af communt interesse vele the pläga theres
rådh, allenast the något particnlarius vele sig uthlåtha.
Moretus: Om propositionen, som står in generalissimis
terminis, at man skulle propius tangere rem och närmare
uthlåta sig; sijr väl hvart han collimerer, men under sig
icke något vist kunnat uthlåta.
Hr Landtmarskalken: Vij äre och i ded samma
stannade.
Moretus: Förnembste commission för denne gång äre
the postulata, som trykte städerne.
1. Tullen erläggies med gångbart mynt och bancosedlar.
Hr Landtmarskalken: Hvad bancoväsendet vidhkommer,
lärer Ständernes uthskott derom sig emellan föreenat,
och dheruthi är om myntet berördt.
Moretus: Ded är itt så generalt gravamen, som
angår
[2.] Borgarne ville afskaffa charta sigillata för många
inconseqventier skuldh.
Dhetta toogs ad referendum.
3. Compagnierne och monopolia äre landet til besvär
och serdeles tobackscompagniedt, hvarigenom theres brödzpenning
afskäres. Handelen och therigenom icke ringa — —
Hr Landtmarskalken påminte sig, hvadh i förra
Richsdag härom taltes.
4. Additamentet eller superplus på vijnet, at dhet afskaffas,
och blifver vidh förra tullen på vijnet.
J uni.
115
Hr Landtmarskalken: Vij håfve discurrerat derom
och vele öfverläggia vidare derom.
Hr Johan Gyllenstierna discursive talte om een
viss taxa.
Hr Landtmarskalken: Om the icke vele författa
then schriffteligen, så vele the schriffteligen svara?
Moretus sade henne skriffteligen vara författad.
Ann påmintes, om man skulle acqviescera vidh denne
proposition eller sökia närmare förklaring.
Hr Landtmarskalken: Vij håfve inthet något oss
emellan derom förenat, uthan synes mig, at effter den är
in generalissimis terminis, vij och generaliter svara.
Hr Arfvidh Ribbing [blef] af Hr Landtmarskalken
hemförlofvadk.
Johan Lillie fick lof at resa på syhn 8 eller 14 dagar.
Stannade in gravaminibus vidh the Skåniskes postulato
om een Hofrätt i Skåne.
Befaltes anslås til den 27 kl. 8 prsecise.
Den 27 Junij för middagen continuerades med gravaminum
upläsande, och i ded inkommo Prästerskapet.
Mag. Henning Schytte förde ordet och näst curialierne
å både sijdor förebrachte: 1. mynteväsendet och
2. charta sigillata, at ded motte myntas, och charta sigillata
som een last, hvilken mehra hindrar änn befordrar justitien,
[afskaffas].
Hr Landtmarskalken tackade them och ville communicera
med Ridderskapet och Adelen och sedan låtha
them veeta, excuserandes at the änn sig emellan icke håfve
öfverlagdt.
Om revisionen, at den blifver under Kongl. Maij:t och
Richsens Rådh och icke blifver någon instanz.
Hr J. Gyllenstierna refererade orsaken vara och
komma af Secretariis revisionis etc.
At een icke motte vara referens. In genere at icke
revisionssakerne motte multipliceras. At alle executores
och Landzhöfdingerne blifva maintenerade.
At hvar blifver vidh sit laga fång, om han icke förbryter
ded. [At man] icke tager ifrån den eene och
gifver then andre. At den eene Kongen icke casserer den
andres bref.
116
1664.
Den 28 Junij för middagen gaf Hr Landtmarskalken
förlof at resa hem: Hr Öfverstelieutenant Liustra, Michel
Siöbladh.
Hr Ernest Creutz påminte om [at] dheres lacquajer
och privat tiänare blifve atfstraffade för sit förseende, och
rymmare icke motte tagas i kongl, hengd, uthan sakelöst
tagas igen.
1. Officerare, som håfve tiänt, motte fram för alle andre
avangeras, icke cammartiänare och lifknechtar och slike
them föredragas, och ded samma i alle andre collegiis och
civil tienster.
2. At ryttare och knechter för theres persohner måge
vara frie för mantalspenningarne.
3. At arrende på mantalspenningarne motte afskaffas,
hvarutaf stort klagomåhl och besvär är iblandh fattigt folk
för fogdarnes bylängder; pressur för dem gemene.
4. Norkiöpings besluts godzén, dher ingen mansarfvinge
är, förskenkies the bort, förr än döttrarne blifva manbare;
1655 åhrs beslut i detta måhl bör observeras. Hvad är
genom fri bevilning skiedt, bör observeras och deröfver icke
extenderas. Blifva vidh Norkiöpings beslut. Alleg[er]a in
genere exemplum af Barkstorp, Kyhlarnes gamble stamhus.
5. Den eene Secretarius icke uptager hvad den andre
är emot.
Inkom Kylander.
6. Hr Gyllenstierna talte om den actionen medh
Kohl, som emot föräldrarnes och förmynderskapetz villia
rymmer bort, at den exemplariter må straffas. Den som
rymmer bort eller elliest kränker een adelsjungfru, motte
exemplariter plichta, på ded een ehrlig mans barn vidh
heder och ähra motte conserveras, effter een ehrlig man
aldrig är säker om sit barn, at det ju icke kan lockas
eller tubbas. Han gior allena för godzén skull och icke
för amour, emedan hon var vahnvetit. Öfverträder och
förmyndarne theres embete medh otidigt förbindande, så
kan öfverheten sökias.
7. Medium benefaciendi pro regni nobilitate; tvenne
vägar: litteris et armis. 1. Signalerat sig i militien, 2. i
förnehme civil tiänster äre brukade. At icke så promiscue
skier, och motte skie itt återhåldh; icke evilescera; een
stor moderation skal brukas.
Juni.
117
8. At Ammiralitetet blifver som itt Collegium bestält
af Ammiraler och Majorer, [hvilka] äre som Assessores;
blifva bättre verserade dheruthi och bättre brukade och
få god löhn som andre Assessorer.
Proponerade Hr Landtmarskalken at få dimission
til at underskrifva riddarhusräkningen, hvilket honom bevilliades.
, 9. Om icke tiänster stå i regementsformen, som böre
effter regeringsformen partageras emellan Adelen, som
sitter på vårt Riddarhus?
10. Den som sitter med sin fulmacht, [må] och icke
sättias från sit embete, förr änn han får bättre igen, uthan
ställes för rätten; och den frånsatt är, motte insättias, så
frampt ingen skälig orsak är dher til.
11. At the ähretiänster, som uthom Rådet äre administrerade,
motte och ibland Adelen deelas, såssom Wismar
och Dorpts Hoffrätt, effter alle icke kunne aspirera til
Richsens Rådh \
Hr Landtmarskalken: Man borde communicera med
dhe andre Stenderne, om the icke hafva mehr til påminna.
12. Hr Creutz påminte om */« parts räntas execution
af ded, som är öde, som the klaga uthöfver. Talte om
Catharina Nöding, som häfver most gifva 1;, part af ded
öde, som hon aldrig häfver fådt immission opå eller någon
possession.
13. Begäre förskonas för bref, som kunne vara förkombne.
14. Reductionen må gå för sig, och explicationen icke
gå tvert emot 1655 åhrs richsdagzbeslut; om Collegiumet,
at ded uphäfves, och ded, som reduceres, icke motte bortskänckias,
[uthan] behållas til Chronan, och sådant nu skie
med Adelens vetskap, som ded mäst angår.
15. När Chronan byther med een frelsesman, at man
gifver itt jempt by the igen, ränta emot ränta 2.
16. At Bergs-Collegii instruction icke motte prejudicera
adelige privilegier och icke vidare extenderas, änn
den med rätta bör förstås. Griöra bergslag, dher ingen ähr.
17. Löhn och rester. Ingen kan tiana för half löhn.
1 Marginalanteckning: Een Richsens Rådh inthet mehr än een tiänst uthom
Rådet, dher een Richs-Rådh häfver varit förr, och så alterneres.
2 Marginalanteckning: Lagligen ransakat af Nembdh och Landzhöfding.
118
1664.
18. 6 daler silfvermynt af hvar knecht förbeholla.
19. 1 pro cento borttages.
20. Säterierne i begynnelsen at byggia; bruka til
helfften; friheten medan man bygger.
Bookhållareinstructioner emellan Richsdagar, at sådane
afskaffas; sådant communiceres med Landzhöfdingen
och icke Bookhållaren, hvaraf förorsakas misstbrståndh.
[De som] sittie i ägorne innom råå och röör befries för mantalspenningarne,
lagmans- och häradshöfdingspenningarne.
Begärtes revideras af Kongl. Maij:t oell communiceres
medh Landzhöfdingarne och icke Bookhållerne.
Landzhöfdingarne maintenerat.
Hvad emellan Richsdagarne giöres icke
Den 30 Junij för middagen vore samptl. Ridderskapet
och Adelen tilsammans.
Då befalte Hr Landtmarskalken, at Walkendorf
protocollerae i andre classen effter Ramel, effter den fulmacht
Bernikou prmsenterade \
Påmintes om 1. tullen af järn til Finland; lika mycket
som ded, som sändes til Holland at sällias.
2. At the perseler, som hämptas ifrån sätegårdar, icke
motte föras på vågen eller packartorget.
3. [At] bohmpenningar vidh Vaxholmen, som taga 1/2
mark af skutan, motte afskaffas.
4. [At] Ridderskapets och Adelens bönder motte befrias
ifrån tionden at erläggia til Grefvar och Friherrar.
5. Påmintes om ded store åcker, at ded måtte afskaffas,
och hereffter inthet tagas mehr änn 6 pro cento 2,
dogk undantagandes the obligationer, som redo förschrefne
äre, the skole effter förschrifningen betalas.
Inkom Doct. Clingius med itt uthskott från Prästerne
och frågade, [1.] hvad ded lider med svaret på propositionen,
effter the äre nästan färdige med then, och 2. om Ridderskapet
och Adelen begäre communication med them, förr
änn the aldeles blifva färdige med theres.
Hr Landtmarskalken svarade: The äre nu med
svaret och gravaminibus i värket, och när the blifva färdige,
skole med them communicera.
1 Jämf. sista bilagan.
2 Marginalanteckning: straff på then, sorn mehra tager.
Juni.
119
1. At niuta hvadh som stadgan 1655 innehåller uthi
alle sine clausulis.
2. Lofvades them, som reste til Pohland, vederlag,
som hade fådt godz på förbudne ohrter (siel).
Den 30 Junij effter middagen uplästes dhe Skånisches
och Bahuses besvär.
När then 18 puncten blef opläsen, framsteg Öfversten
Liibeker och begärte, at the motte nembna them, som
Sedan the vore upläsne, företog Hr Landtmarskalken
Kongl. Maij:ts proposition om dhe tre ehreuderne: om folk,
medel och magazin.
Uplästes articuli III § 1.
Hr Landtmarskalken proponerade, at Kongl. Maijtt
vil hafva folk och penningar; fördenskuldh vele I svara
til uthskrifningen. Och föreslog Hr Landtmarskalken, at
man skulle först communicera med Bönderne, som detta
mäst angår.
Hr Landtmarskalken begärte Hr Rolamb ville continuera
med collectione votorum, effter som 3:a classis så
begärer.
3:se classis votum förde Hr Rolamb: Håfve öfverlagt
med godt betänkiande och på den eene sidan sedt på
Kongl. Maij:ts tarfver, och på den andre oförmögenheten
i landet, och således emedan uthschrifningen kommer in
specie på bonden, hans drengar. mågar och söhner, hvarföre
och skiäligit hålles, at man först communicerar här om
medh bonden. Den andre [puncten] om medlen är svårare,
och önskade gerna niuta lindring i fredztiden, som kriget
drager besvär med sig; men som vij inthet veete sa parti -  cularia af ded, som behöfves, så synes bäst at een närmare
ouverture skiedde, huruvida som ded vore oumgängeligit
at bifalla Chronan medh een extraordinarie contribution.
Chronones betiänte på theres belöningar icke afhielpa
Chronones besvär,.... samptl. Richsens Ständer hielpa til
at draga lasten.
2 [classis genom] Hr G. Ribbing blifver vidh samma
mening som Hr Rolamb om uthschrifningen. Om Hans Kongl.
Maij:t och Regeringen ville ansee, hvadh staten kan tåhla,
dher staten rätt blifver inrättat, så skal Chronan märkeligen
tilväxa, serdeles när man 1655 åhrs richsdagsbeslut
120
1664.
öfverväger. Staten dher hän för hög; motte indragas v. gr.
gouvernamenter etc. Thet, som reduceras, icke får skenkas
bort, och inge flere adelsmän göres, hvarigenom Chronans
inkompst afkortas.
l:a classis [genom] Hr Per Sparre Larsson är i
samma mening om uthskrifningen. Som vär Herre häfver
beskärt oss fridh, så hoppas vij förskonas med vidare uthlagor.
At Chronans giäld icke betalas af the betiäntes
afkortningar, och således eense med 3 classe.
Ad 3. Om ordningarne betacka H. Kongl. Maijrt, och
när vij få ded veeta, så vele vij svara.
Beklagade Hr Landtmarskalken, at the försummeligen
handtere sakerne med absenterande och seent kommande.
Förmante at the sielfve vele besinna sigh, och
the veta maturera värket, at icke han nödgas hoos Kongl.
Maij:t sådant remonstrera.
Gafs dimission, och befaltes ded stoore uthskottet komma
tilsammans kl. 8, och dher til anslås til morgons, så och
Secreteraren gå til the andre Stenderne och begära, at
antingen vij få senda uthskott til them eller the vele
komma til oss.
Den 1 Julij för middagen var ded stoore uthskottet tilsammans
och ämbnade communicera med the andre Stenderne.
Sendes Secreteraren til Prästerskapet at visa them
capita communium gravaminum, på ded tiden motte derigenom
mesnageras, at uthskottet, när the komma här neder,
icke motte taga ad referendum, och tiden löpa dermed sin
koos. När han hade communicerat medh [dem], sade Doct.
Brunnius: Ridderskapet och Adelen giöra sig hoos the
andre Stenderne storligen meriterade och högtberömbde,
at the så nyttige påminnelser för samptl. Ständernes välfärd
opsättie; vele och gerna senda theres uthskott, effter
hoos them icke feelades uthan blotte assensus.
När Secreteraren på samma sätt kom til Borgarne, så
vore the på Slottet gångne i Commercie-Collegium.
1 medier tidh var uthskott hoos Bönderne om schrifningen
och contributionen, som af Kongl. Maijrt i propositionen
begäres. The begärte komma til Ridderskapet och
Adelen i uthskott. Och effter the andre Stenderne icke
komme på Riddarhuset för middagen — —
Juli.
121
Den 1 Julij effter middagen framstälte Hr Landtmarskalken
om communibus gravaminibus, om man partieularia
dheruthinnan, synnerligen om justitie väsendet, skulle
med them communicera.
Blef sedan moverat, at alt hvad här talas eller påminnes
blifver evulgerat, och fördenskuld eenhälleligen
samtyktes, at dher någon dermed beträdes at skiuta skulden
uthi itt annat på någon viss persohn, som discurrerade
uthi the saker, som allom icke vore behagelig, och ingen
här sitter, som icke tänker at göra sin devoir emot Hans
Kongl. Maij:t och fäderneslandet och tala af (!) een friheet
som itt stånd i riket, den som dermedh beträdes, han är
een calumniant och aldrig värd sittia här på Riddarhusedt.
•
Grass sade sig hafva hördt af Richs-Drotzet, som vore
något förebracht vara under Ridderskapet discurrerat, som
vore tält om den Kongl. Regeringen, och derföre begärt,
om han ded hörde, skulle seija, at Richs-Drotzen aldrig
ded hörde.
Inkomme så uthskott af Präster, Borgare och Bönder:
Brodinus för Prästerskapet, Petrus Alhemius för Borgare
och Lars Andersson för Bönderne.
Hr Landtmarskalken hugnade sig af den förtroligheet,
som the sij nu continueras uthi, och serdeles i dagh
at communicera om the ehrender, som Kongl. Maij:t häfver
them proponerat, så och andre ehrender the i underdånigheet
vele Hans Kongl. Maij :t föredraga. Belangande Kongl.
Maij:ts proposition, består i 2 puncter: 1. riket understödies
med folk; 2. medel til extraordinarie commissioner. Ded
1. Kongl. Maij:t skulle gerna förskona undersåtherne för
uthschrifning och contributioner, men för grannarna, som
rusta sig, icke velat uthlåtha sig, förr änn the finge veeta,
huru förmögen och capabel almogen vore at gripa Kongl.
Maij:t under armarne. Begärte af vahnlig correspondence
veeta the andre Richsens Stenders tankar.
Brodinus gratulerade sig öfver den förtrolige communicationen,
så och den felicitet the hafva spordt aff ded
ögnamärke, som är Kongl. Maij:ts och fäderneslandzens
välfärdh. Och är dheres betänkiande om svaret på propositionen:
begära åthniuta fridzens goda, effter the veta af
ingen fahra, och dherföre til inge particularia skridit.
122
1664.
Alhemius näst curialierne, som bestode uthi gratulation
af conferencierne, holt onödigt oprepa, effter som Hr
Landtmarskalken . Dheres stånd håfve inthet nogare
inqvirerat in particularia, effter som the inthet förstådt,
hvar uthi ded består. Vele altså taga ad referendum.
Bonden: Näst tacksägelse bedies, at til skipsflottan
få hålla theres ordinarie tahl; vele och bönfalla, at the få
blifva och niuta friden til godo och lindring; dher fahran
yppades, vele the inthet undandraga sigh. At underhålla
krigsfolk, så håfve vij store skatter, at the knappast hinna
uth med them; så vele the bönfalla Kongl. Maij:t och den
Kongl. Regeringen om lindring. Villien är god, men machten
är svag, at the ingen pålaga kunne taga på sig.
Hr Landtmarskalkefl: Alla Richsens Stender falla
dkerhän at niuta fridzens sötma, så frampt dess större
necessitet icke åkommer. Kom så til gravamina communia:
1. Monopoliers nytta för Kongl. Maij:ts nytta i tullarne
(siel). Fördenskuld consentere Ridderskapet och Adelen
med them i theres afskaffande.
2. Justitien, om revisione legum.
Presterne önska ded nå sin fulbordan, at sådane männ
dheröfver at Kongl. Maij :t får nöje,uthan och andre nytta(sicl).
Borgarne aggreerade det samma.
Bönder ne sammaledes tycka väll der om och tacka
Herrarne, som påminne så nyttigt värk för them, och at
lagen blifver väl handteradt.
Brodinus: Om icke af sahl. Kongl. Maij:t motte någon
instruetion til the gode män gifvas om revisione legum.
Justitiens betiente bestås nöijachtigt uppehåld, på det
the inthet behöfva litha andre til, uthan håfve sine visse
medel, i synnerheet the af Hofrätterne, som för alle andre
blifva belönte.
Prästerne: The in prima instantia icke in secunda
eller 3:a instantia motte hafva til seija. Häradzhöfdingerne
boo och sittia i häradet.
Borgerskapet påminne sig om den processu juris,
som någre gode män håfve giordt, at den blifver trykter.
Dhe in 3:a instantia icke in 2:a eller l:a at seija.
Prästerne: Sessionsterminerne extenderes til alle sakers
afhielpande; om revisionspenningerne hemstelles [til]
Kongl. Maij:ts gode behagh.
J uli.
123
Borgemestaren: Yore väl för justitien, at Kongl.
Maij:t så behagade.
Borgerskapet: Om monopolierne, at ded är itt skadeligit
ting och commercierne försparande (I), och ägennyttigheet
speier dher uthi; 4 eller 6 rike, the andre lide.
Presterne: Dherigenom stegres vahrurne.
Bönderne äre eense dermed; dermed förstås saltcompagnie,
tiärucompagnie och suckercompagnie.
3. Handtvärkares abuser af the slutne skråer härrörer,
och the afskaffas.
Prästerne: I sahl. Konung Gustafs tijdh fädt privilegier,
som af successoribus äre confirmerade och in interregno
icke godt at röra; så äre the i tankar, at ded
hålles handh öfver een billig taxa. Klaga och, at the til
städerne motte resa; bedie at Kongl. Maij:t ville effterlåtha
them sochenhandtvärkare.
Borgerskapet: At i denne Richsdag motte effter
tidernes förändring giöras een viss taxa. Städerne äre til
visse mijhler privilegierade.
Bönderne begära, at på landet motte och vara embetsman,
som dher hafva theres försvar.
Borgarne vele taga om handtvärkare ad referendum.
4. Måhl och vicht.
Prästerne: Ded är likmätigt Gudz ord och tienligit,
emedan vij leffve under een öfverheet.
Borgarne: Måhlet ostraffeligit; ehuru man ded uthmärker,
så seer man, at när man slår någre tunnor i een
vrå, så går altidh något af.
Hr Thore Bonde representerade, huru i Uplandh äre
måhl: 4 halfspän på tunnan, i Vestergötlandh 5 skeppor,
i Smålandh och Skåne 6 skeppor. Så vore bäst, at Stock
holms
måhl vore öfver hela riket.
5. Tullarrende och småtullen afskaffades.
Prästerne: Ded pröfvas een stoor iniqvitet af arren
datorerne,
så och andre insolentier. Skulle see, at the
afskaffades. Men at lille tullen skulle uphöra, ded önskade
the gerna, men den difficulteten skulle yppa sig, huru
man skulle kunna jämka likt. Skulle han stå, så supplicere
the med the andre Stenderne om een viss taxa, at
man viste, hvad man skulle giöra. Item ingen förhögning
skie på stoore eller lille tullen emellan Richsdagarne uthan
124
1664.
Stendernes vetskap. Om superplus på vijn och salt, at
blifva vidh som var i Drottning Christinae tidh, och at
ansökia, at emellan Richsdagarne sådant icke skier 1.
6. Charta sigillata. Alle äre dermed tilfridz och eenhällelige,
at ded afskaffas.
7. Myntväsendet. Ingående tullen med gångbart mynt
betales.
Prästerne: Banco-Commissarii ded samma anhållit.
Här vidh observeras, at ded slås effter richsvalor. At
courante mynt slås.
Borgarne: The håfve om denne materien supplicerat
K. M:t til och äre med the andre Stenderne häruthi eenige 2.
Bönderne äre och häruthi eenige.
8. Reductionen. Alle vore dermed eenige.
Bönderne begära ded samma, at ded må effterkommas,
på ded Chronan må hafva sit och een annan sit.
9. Belöningar.
Prästerne: Ded är väl påmint; önska at Kongl.
Maij:t behagade så laga, at både the som hemma, så väl
som uthom landz få theres löhn. Een general resolution,
at the, som hafva varit uthrikes, the skole icke vara inrijkes
staten til gravation.
Borgerskapet: Är een nödig påminnelse.
Bönderne: Änckior och faderlöse barn, at the ihugkommas.
10. Mantalsarrende afskalfas. Alle äre häruthi eenhällelige.
Häradzhöfdingar taga af tiggiarekiäringar häradzhöfdingepenninger.
11. Äckrande.
Prästerne: Ded lärer gifva sig sielfft, när Banco
blifver inrättat. Dhe äre dermedh til fridz.
Borgarne: Gudz och verldzlig lag likmätigt och dermed
väl tilfridz.
Bönderne: Dermed äre the tilfridz.
Påmintfes] om creditens erhållande genom itt omslag.
Hr Landtmarskalken slöt dermed; lade (!) til Kongl.
Maij:ts nytta och alle Stendernes conservation; tackade
at Stenderne här sig infinna låtit.
1 Marginalanteckning: Lille och store tulltaxa tryckies, och specificationen
skedde af tullnärerne.
2 Marginalanteckning: Myntas koppar- och sölfvermynt.
Juli.
125
Prästerne tackade för god förtrolig communication
af dhe ehrender, som skedde äre. Richsdagen få een godh
endskap: venner och ovenner draga reflexion opå.
Borgarne och Bönderne tackade och lofvade al
tienst etc.
När the andre afträdde, begärte Bönderne, at Herrarne
vele låtha dheres bönder hielpa gifva herredagspenningar.
Hr Landtmarskalken: Yil taga ad referendum för
the andre.
Dito påmintes at insereras, at effter högste värket
står på den Kongl. Regeringen, at då den Kongl. Regeringen
inthet reser uhr landet.
The skole gifva acht på anslaget om sammankompsten.
Den 3 Julij befalte Hr Landtmarskalken anslå til
kl. 9 prgecise dagen effter, som var den 4 Julij, som och
blef effterkoinmit.
Den 4 Julij för middagen var anslagne uthskott tilsammans
at öfversee gravamina b
Då inkom Brodi rius med ded uthskott, som senast
var oppe, och med beröm ihugkomme correspondencen och
serdeles i fredags giorde communication af dhe besvär, som
vij af (!) upsatt. Prästerskapet funnet gott nu komma at
påminna om justitiens befordran, effter den icke ringa befrämier
Gudz ähra och religionsväsendet.
1. Tilbadz handhafva ransakningar, domar och executioner
uthan anseende. Häradzhöfdingerne icke falle
in jurisdictionem ecclesiasticam och consistorial saker och
kyrkiones inkompst.
2. Kyrkioplicht.
3. Plicht om Gudz huus och bygning, ordinarie huss
i präste- och klockaregårdar.
Hvar svare för sin domb, effter som i Danmark skier
i häradz- och lagmansinstantier.
4. Taxa öfver domarne mötte hållas; han sittia in loco.
Sedan the hade tagit afträde, eontinuerades med gra
vaminum
öfverläsande, och kl. 12 gafs dimission til kl. 3
effter middagen prsecise, dereffter anslaget skulle rättas.
1 Marginalanteckning: Dito befalte Hr Landtmarskalken at insehrifva efter
Crabbens bref Holger Tott.
126
1664.
Den 4 Julij effter middagen öfverlästes alle gravamina
och besvär, hvilka til öfvermorgons skole reenschrifvas.
Dito talte med Hr Landtmarskalken om Rosenbielke,
som häfver fåt bref från hustrun, at hon ligger illa siuk.
Sade vara godh uhrsächt och motte resa.
Den 6 Julij för middagen var samptl. Ridderskapet
och Adelen tilsammans på Riddarhuset.
Då prcesenterades och uplästes conceptet på svaret til
Kongl. Haij:t om propositionen (bil. 18), och nembdes 1 af
hvar classe, som adjustera formen och icke meningen deraf:
Af 3:a classe: Lagerfeldt.
k 2:a » : Falkenberg.
» l:a s : Gref Gustaf Oxenstierna.
[Företogs ordningen om klädedrägten] (bil. 14).
1 puncten. Begäres att (1) 3 classis nekar till altt gull
och sölfver, så knappar som snöre. 2. Item 3 classis (!).
Begäres alttså, att altt både gullknappar, snöre så väll som
litzer motte så väll för sielfve Herrerne som och deres tienare
afskatfas, besynnerligen dhett, som lender till öfverflödh.
2 puncten: Att alla böterna måge komma till Riddarehusett,
serdeles dhe böter, som Adelen moste erlegga,
såsom och att dhenna goda ordningh motte blifva verkstelligh
och till execution bringas till nästkommande nyåhr
1665.
Begäres i lika måtto, at alla glasknappar, glasörnehenge
och halsbandh samptt altt annatt glastygli motte
afskaffas, och inghen tillåtas sådantt kiöpa, myckitt mindre
bruka eller införa.
l:a classis genom Hr Johan Gyllenstierna påminte:
1. At 50 alnar band vore sachta nogh, och fäyonnerade band
afskaffas. 2. Begäre at specificeras om flädrar och borderat
gehäng eller stickadt; inthet gull eller sölfver, silke.
2:a classis är i samma mening, dock inge sölf- eller
guldbandh.
3:a classis begär, at så mycket man ihugkommer och
kan minnas motte specificeras, och på ingen klädning tagas
öfver 50 alnar band, slätta tafftsbandh af een ordinarie
bredd.
Inkom dermed uthskott ifrån Bönderne. [Talte om]
hvad förr är omrördt och Kongl. Maij:ts placat, som fordrar
Juli.
127
af hvart häradt een herredagsman, och begäre, at theres
bönder motte hielpa til uppehålla herredagsmän och gifva
häradzpenningar.
Hr Landtmarskalken: Vele taga i itt mognare betänkiande
såssom een ny saak.
Androge sedan, at månge bönder hafva gårdar på
landet och i städerne, hvarigenom landet storligen prgejudiceres.
I Hlfsundz lähn tager Academien herredagspenningar,
som herredagsmannen förr häfver hafft.
Resfponsio]: Sökia Kongen.
3. Compagnier och accijser afskaffas.
4. Handtvärkare, gångskomakare och skräddare på
landet som förr.
Hr Johan Gyllenstierna påminte, at när någre
komma uhr fremmande land, så föra the nya mönster. Begäres
at man inthet skulle sökia altid effter nya modeller.
Och med honom månge.
Hr Landtmarskalken: Sielfve stadgan påminner
detta. Om modo, at det klarare utsattes. Portugal och
Spanien, Ryssen etc. at vij icke taga effter alla nya mönster,
uthan blifva vid detta. Ungdomen, som uth reser,
[bör] icke hollas at föhra inn nya mönster.
Eenhelleligen slöts, [at] alle nye inventioner förekommas,
och dherföre nödigt tydeligen at specificeras.
Hr Duwall på 3 classis vägnar: Såssom the äre eens
om een klädordning utan öfverflödh i facon på kläderne,
påminnes at the kunna gå til hofva och een annan at
resa med (sic!); blifve vidh kläde, zars, sidentyg och sammet,
ullentyg. Noch om the här sobblarne, at inthet annat
skal brukas änn mössor för mann- och [för] qvinfolk kragar
och muffar, men inthet jackor och nattkiortlar.
2:a classis [genom] Hr Ribbing: Den klädebonad, som
nu görs, må behållas, och göra som han vill, allenast uthan
öfverflödh. Mårdfodervärket kunne the inthet förbiuda [den],
som häfver rådh at kiöpa.
I samma mening är och l:a classis, och påminnes, at
borgarne förbiudas at bära sobblar.
Hr Landtmarskalken: Een annan stadga om bröllop
och graffohl (bil. 15), hvilken Hr Landtmarskalken upläste.
Kl. 3 komma tilsammans at höra the andre ordningar.
128 1064.
Den 6 Julij effter middagen vore samptl. Ridderskapet
och Adelen tilsammans.
Då uplästes ordningarne om sabbatsbrott och sväriande
och 2. tiggerij
Sedan uthnembdes uthskott om detta; oell proponeradefs]
om them, som prsetendera komma i 2 classen effter riddar -  buusordningen, och skal uthskottet och derom cognoscera.
Hr Landtmarskalk en beklagade om försummelser',
hvaraf richsaffairerne hindras och uppeholles; han ville
besvära sig hoos Hans Kongl. Maij:t, effter ingen förmaning
eller anslag giäller. När kl. [är] 8 om morgon, skal
matriklen alle dagar upläsas.
The berömme Hr Landtmarskalkens försorg. Then
som laga förfall häfver, skal sig hoos Hr Landtmarskalken
eller Secreteraren excusera.
Gafs dermedh dimission til morgons, då allt Ridderskapet
och Adelen skole komma tilsammans.
Den 7 Julij för middagen. Axel von Schaar är hemförlofvad
af Hr Landtmarskalken igenom Hr Mörners recommendation.
Sedan uthnembdes uthskottet, som skulle
öfversee ordningarne:
Af 3:a classe:
Lindegrehn, Törneskiöldh,
Åke Kafle, Appelbohm,
Graan, Broman,
Axehielm, Lagerquist.
2:a classe:
Nils Posse, Gustaf Ribbing,
Nils Nilson, Ebbe Ulefeldt,
Gustaf Persson, Jöran Crabben 2.
Christer Boye,
l:a classe:
Gref Axel, Hr Nils Kagg,
Hr Lars Fleming, Hr Axel Rosenhane,
Hr Henrich Fleming, Hr Philip Bonde,
Hr Spens, Hr Conrad Gyllenstiärna.
Hr Linnart Mörner,
1 Jämf. sista bilagan.
2 Vid Crabbes namn är antecknadt: excuserat.
J uli.
129
Uthskott, som skal öfverlefrera gravamina och svar på
propositionen i dagh effter middagen, och nembdes 2 (!) af
hvar classe:
Af 3:a classe:
Ståhlarm, Harald Ochse,
Mörner, Gustaf Gethe,
Bretholtz, Berenfeldt.
2:a classe:
Thor Bonde, Holck,
Gustaf Ulfsparre, Urne,
Bernikou, Falkenberg.
l:a classe:
Gref Gustaf Oxenstierna, Hr Ernest Creutz,
Hr Johan Gyllenstierna, Hr Abraham Leijonhufvud,
Hr Per Sparre Larssohn, Hr Claes Baner.
Ded skal och begäras med samma svar på den förre
supplicationen.
Dito uplästes Ståhlarmens supplication om translation
i andre classen effter attestatum uhr Archivo Regni \
Graan distinguerade inter actum et potentiam och råkade
i een disput om vocatione ad dignitates, at vore [han]
vocatus, så vore han och til skattas för Richsens Rådh.
Här til hörer och 1. vocatio, 2. introductio, 3. administratio.
3:a classis voterade eenhälleligen per negativam.
2:a [classis]: Blifva vidh riddarhuusordningens 7 punct,
at den, som inthet häfver klädt ded embete, och icke finne
bättre skähl (siel); på desse skähl seija alle neij
l:a classis: Äre af samma mening.
Sedan uplästes Carl Körnings supplication sampt documenta.
Hr Thore Bonde och Gref Gustaf Oxenstiärna
exciperade emot theres vapn.
Deputerades här uthöfver:
Af 3:a classe:
Stiärnflycht, Lagerfeldt,
Wrång, Rolamb.
2:a classe:
Thore Bonde, Ulefeldt.
1 Jiimf. sista bilagan.
Sv. Ridder sk. o. Adels riksd.-prot., IX. 1664.
9
130
1664.
l:a classe:
Gref Gustaf Oxenstierna, Hr Anders Lilliehöök.
Desse skole och öfverse Brunous och Eric Ulfs supplicationer.
Alle desse uthskott skole komma elfter middagen, [när]
klockan är 3, tilsammans på Riddarhuset.
Inkom Behm med een lista på uthskott til een secret
communication (bil. 16).
Klagade Hr Landtmarskalken öfver absentiam, och
eenhelleligen beslöts, at hvilken som uthan laga förfall
absenterar sigh, skal förste gången böta 2 ducater, andre
gången 4 ducater och tridie gången 50 Rdr, med mindre
han excuserar sig boos Hr Landtmarskalken.
Befaltes anslås samptl. Ridderskapet och Adelen til
morgons kl. 8 prsecise vidh anseenlige bother.
Item anslås til kl. 3 ded uthskottet, som skal besvara
dhe sidst ankombne schriffter ifrån Kongl. Maij:t.
Arfvid Fogelhufvudh förlofvades hem.
Nils Stierneflycht i Duses ställe 1.
Den 7 Julij effter middagen var uthskottet tilsammans,
som skulle besvara ordningarne och i synnerheet
[ordningen om] klädedrächterne, hvilken uplästes (bil. 14).
Fast (!) the andre af adel och oädel sampt prester
och borgare icke böre bruka guld och sölfver, men den
Kongl. Regeringen och Konungen äre dherifrån exempterade,
item Richsens Rådh för sig och sine tiänare til
liberijer; och ded motte icke dragas in exemplum hoos
andre Richsens Ständer; men dher under böre theres barn
icke begripas.
Beslöts at tacendo gå förbij.
Til liberij 1 strek tumebredt antingen af guld, sölfver,
eller silke.
Beslöts at alle fa^onnerade tyg förbiudas, och slätte
tyg och icke arbetade brukas 2.
Sedan uplästes den ordningen om bröllop, graf- och
barnsöhl (bil. 15).
1 I kanten äro följande namn antecknade: Fårbuss af Finland, Sabbelhiärta,
Nyman.
2 Marginalanteckning: icke blommeradt, icke utharbetat tygh.
Juli.
iai
Til ingången om förbättringen i löösöhren, at een viss
summa skulle sättias.
Resolutio: Hvar och een gifver, som honom behagar,
men gifver han öfver sin förmågo, så äre arfvingarne icke
plichtige at hålla dedh.
1. Adprobatur.
2. Adprobatur.
Ad 3. Trompetter och pukor och musicanter motte
blifva, som the äre män at betala. Item at the komme
på een viss tima och stund, at ded lembnas til hvars och
eens discretion, så länge them behagar, står verden at
pläga och gästerne at blifva. — Confect: Stoore däcker,
höge och prächtige skåsser och abuser och slikt afskaffas,
och [brukas] små confect och marcipaner och hederligit
confect til Adelens respect. At dhe andre stånden förbiudas
at bruka sådant.
Ad 4. Inclinera til moderation i ded, som annat, at
Kongl. Maij:t gifver them friheet på den dagen.
Ad 5. Adproberas. Begäre friheet, som i den förre;
gästen kan vara långväga, välkommen.
Ad 6. Adproberas.
Ad 7. Adprobatur.
Ad 8. Approbatur.
Ad 9. Som om bröllopen uthi tracterande.
Ad 10. Adprobatur.
Ad 11. Adprobatur.
Ad 12. At alle bötherne motte komma til Riddarhuset,
effter the mäst komma af Adelen.
Ad 13. Nyåhret.
Dermed finge the dimission til kl. är 8 i morgon bittida.
Den 8 Julij för middagen vore samptl. Ridderskapet
och Adelen på Riddarhusedt församblade.
Då häfver Hr Landtmarskalken infallit uthi een cholica,
och fördenskuldh när Secreteraren skulle förnimma om tiden
at komma opp til den Kongl. Regeringen, som i går var
sagdt, blef honom af Cancellario Regni tilsagt, at dher
han vore siuker, skulle Hr Per Sparre Larsson, som första
rummet förträder, uthan staf gå frembst, hvilket och blef
effterkommit, och ded stoore uthskottet upläst, och ginge
på Slottet.
132
1664.
The andre finge dimission och skulle effter anslagen
rätta sig, antingen dhe sampteligen eller hvilketdhere uthskottet
opkomma skulle.
När vij kommo på Slottet, gick uthskottet opp i gamble
mahtsahlen, dher för Hennes Maij:t, Regeringen, Riksens
Rådh och Stendernes uthskott — Bönderne undantagandes
— var tilredt. Dhe af Präster och Borgare församblade
sig, och kort dereffter kom Hennes Maij:t sampt Richsens
Rådh, då Richs-Cantzleren förde ordet på detta sättet:
Dedh förtroende, som samptl. Ständer håfve visat Hans
Kongl. Maij:t med theres underdånige submission och trogne
inrådh uthi the ährender, som them äre committerade
vordne, häfver gifvit Kongl. Maij:t anledning och förorsakat
at gifva Richsens Ständer något närmare ouverture
af någre ehrender, som böre vara tyste och icke tiäna
komma til alles vetenskap. Giorde altså een kort relation,
hvadh tilståndh på sidste Richsdag var medh Ryssen och
hvadh i medier tidh vore passerat med den slutne friden
och den solenne confirmation, som här skiedde å bäggies
sijdor här i Stockholm och elliest i Moscou; och korteligen
demonstrerade, huruledes han icke hade hållit den 20
puncten i Kardische fridzfördraget om tångarne, såssom
och hämmat commercierne, och på thet the kunde bättre
uthi saken informeras, lät upläsa een uthförlig relation,
som Secretarius Clingstedt häfver sammanfattat om hele
den Muscovitische handelen, som den passerad vore (bil. 17).
Sedan opreppade Hr Richs-Cantzleren korteligen,
hvaruthinnan förnembligast desse contraventioner på Ryssens
sida bestode, såssom 1. instrumenternes på den Kardische
fridens 20 puncts olikheet, och 2. commerciernes
turberande. Begärte at Stendernes uthskott ville taga
denne — — h
Den 8 Julij effter middagen refererade Landtmarskalken,
att svar på propositionen och gravamina ähre nu
färdighe och af Hr Landtmarskalken underskreffne och derföre
kunde upbäras, hvilkett altt skiäligitt befans.
Proponerade Hr Landtmarskalken, att såsom H:s
Kongl. Maij :tt häfver begäratt ett uthskott, som i går blef
1 Meningen är här afbruten. Sedan följer en blank sida, på hvilken man
antagligen ämnat fortsätta och afsluta redogörelsen för sammankomsten på slottet.
Juli.
133
publicerat, frågades alttså om Ridderskapet och Adelen
ville tiltro bemälte uthskott sådantt så förrätta, som vederborde,
och hvadh dhe giöra eller låtha, sigh dher medh
contentera, varandes försäkradhe om dess dexteritet.
Hvilket togs uthi betenkandhe och effter vidlöfftigitt
discurrerande blef slutitt.
3:a classis åstundade gierna vetha eller få vetha, hvadh
som proponerat varder.
2:a classis ähr väll tillfreds, hvadh som uthskotitt gior.
l:a classis ähr och så tillfreds, allenast man påminner,
att en annor gångh motte effterlåthas, att Ridderskapet
och Adelen måge sielfve välia dhem dhe villia tiltroo.
Blifver alttså dhetta uthskotitt så autoriserat, att
hvadh dhe giöra eller låtha, dhett skall krafftigtt hållas,
allenast dhett inthett angår deras privilegier, intrader eller
rättigheter eller någott, som dhem uthi dheras ståndh
prsejudicerar. Men om någott vore, som hela ståndett
skulle een annor gångh angå, då begäradhe Ridderskapett
och Adelen sielfve få någre uthvälia, som dhem behaga.
Effter den Kongl. Regeringens betalning nembdes
uth skott:
Af 3:a classe:
Ödla, Lindegrehn,
Rolamb, Graan,
Erland Kafle, Ranck.
2:a classe:
Nils Posse, Thore Bonde,
Gustaf Ribbing, Falkenberg.
l:a classe:
Hr Gustaf Kurch, • Hr Lars Fleming,
Gref Ludvigk, Hr Gustaf Baner,
Hr Gustaf Rosenhane, Hr Hamilthon.
Beslöts at och nembnas skulle om den sidsta supplicationen
om rangen och ceremonialen, som angår heele vårt
ståndz välfärdh.
Desse skola bära opp svaret på propositionen och besvären
af väre, Skånische, Bahusische och dhe (!) Krigsbefehlet,
hvilket och blef effterkommit.
Kommande dheropp, öfverlefrerade Hr Landtmarskalken
til Richs-Cantzleren svai’et på [propositionen
184
1064.
(bil. 18) samt] gravamina, som bestode af väre, tlie Skånisches,
the Babusisches och Krigsbefehlets (bil. 19,20, 21)
hvilke Hr Landtmarskalken recommenderade til Hennes
Maij:t och den Kongl. Regeringen til een godh förklaring
på ded sampt hvadh annat tilförende vore ingifvit.
Sedan framstälte Richs-Cantzleren om Corfits Ulefeldts
söhner, som här inkombne vore och begärte Kongl.
Maij:ts protection, refererandes hvadh med theres föräldrar
vore i .Danmark passerat, och at Kongen i Danmark anhåller
at få Ulefeldts godz i Skåne såssom caduca bona,
sedan han och the hans (!) vore criminelle erkende i Danmark,
alleguerandes för them theres miserable condition,
at filius luat pro patre. Han, fadren, vore ingen civis
under Dano, uthan Kongl. Maij:ts under.såthare i Sverige.
Deremot pugnerade mot Corfits och hans barn, at the
håfve nedersatt sig i Danmark och dher fädt pardon. Förlåtne
och refuserade af Sweitzerne, Engellandh och Holland.
Stenderne vele noga öfverläggia, om man skulle kunna
tillåtha thern här något asylum.
Uplästes och een schrifft, författad til Kongen i Danmarck,
som skulle sendas dijt, och Danske Residenten
drifver på svar.
The toge ad deliberandum, och ginge Stendernes uthskott
inn i den lille Rådhcammaren och dher öfverlade saken.
Störste dellien vore af dhe tankar, at när man resolverar
at taga them i protection, moste man strax vara betänkt
at gripa til varian; ded vore och tvifvelachtigt, om Corfitz
Ulefeldt änn vore dödh. Han hade varit förr stum och
dödh; han må och til äfventyrs nu giordt sig dödh.
Dea 11 Julij effter middagen var uthskottet tilsammans.
Legofolkzordningen uplästes1, och giordes desse observationer:
1.
På landet bör een inqvisition skie om åhret, at den
5 puncten i adelige privilegierne om hofftiänare motte
exeqveras.
2. Adprobatur.
3. Adprobatur.
4. At ingen stadie någon förr änn han vet, at husbonden
— —. Huusbonden skal tilseijas, at han vil bort;
1 Jämf. sista bilagan.
J uli.
135
accordere thå med honom eller gifve bevis, at han i rättan
tidh vil honom licentiera; gior han och ded icke, när i
rättan tidh ansökt blifver, så stedie sig likavist.
5. Adprobatur.
6. När han söker moot sin huusbonde, tå vare med
skähl och vitne — icke ded 40 mark — och at husbonden
uthan orsak vägrar honom löhnen; skal betala honom
halfva åhrs penningelöhn, så frampt han erlig och väl
häfver tiänt'.
7. Adprobatur.
8. Deleatur; vele intet binda oss dhertil; inthet af
plicht, uthan lährer huusbonden honom, så skal han vara
förplichtat at tiäna honom, til dess han häfver betalt och
aftiänt hvad honom påkostat är, och at han för erlig löhn
skal vara förplichtat tiäna den, som häfver låthit lära
sig, fram för någon annan.
9. Ded få vij af stadgan om skråerne.
At den 8 puncten om hoftiänare motte practiseras och
införas uthi legofolksordningen.
[Ordningen] om svordom och sabbatsbrått2.
Ad 1. och 2. Inthet at tala emot; alle önska och alle
vele beflita sig derom, at Gudz nampn dyrkat varder.
3. At prästerne icke motte anklaga; uthan poenitentia
hvar skal vach ta sig och förmana sit folk 3; hårdt om man
skulle anklagas af hvar och een. Den som persevererer
emot förmaningen, in summa förhärdade försmädare, och
inthet vele rätta sig, den må prästen angifva. Sammaledes
när prästerne sveria, så skola och the af verldzlige
angifvas in foro seculari competenti. Hvar rättsinnig
christen beflite sig at. . . . theres barn.
4. Icke underkasta oss någon servitut. Prästen gore
sit embete och een annan sit.
Sabbatsbrått: önska at the ordningar, som äre allaredo
gjorde, kunde practiseras.
Tiggiareordningen 2.
Ad 1. Blifva vidh den gamble ordningen.
2. Staden försörier sine, och sochnerne sine.
1 Enligt förslaget skulle husbonden böta 40 mark.
2 Jämf. sista bilagan.
3 Meningen är delvis öfverstruken.
136
1664.
3. Dlieres föreståndare göra redo och räkenskap för
administrationen.
4. Ingen tiggie, som icke häfver pass, vare sig soldater
eller båtzmän, eller hvem ded gör. Hvar och een af vårt
stånd vare benägen at effter rådh och ämbne hielpa the
fattige, hvar the boendes ähre.
5. Hvar tiggiare blifve uthi sin sochn.
Hafs dimission och befaltes anslås til kl. 9 prsecise,
at samptl. Ridderskapet och Adelen skulle vara tilsammans,
men uthskottet kl. 8 at öfversee concepterne.
Den 12 Julij för middagen vore samptl. Ridderskapet
och Adelen tilsammans.
Då uplästes concepten öfver ordningarne.
Under läsandet blef discurrerat och änn voterades af
3:a classe: Are eenige och begäre, at effter Regeringen
häfver tagit sig före at giöra een ordning, at then kunde
blifva beståendes, icke för hvar och een i synnerheet, uthan
för gemene bästa, som orsakas deraf, at inkommande vahrur
äre dyrbarare änn the, som uthgå. Så äre the eense om
slätt tyg, som uthskottet upsat äre (!); men om modo at
thet motte sättias med den [condition], at sådant skal
bäras antingen af hofva eller til resa med. Kläder besättas
med band eller häckte, at ded motte [vara högst] 120 alnar
bandh; motte vara slätte af tafft eller atlask. Knappar
bäras af guld och sölfver masif, at thet proportioneras til
visse dussintahl. At faconen icke öfvergår materien af
them, som giöras i landet och icke införas. Inthet vele
veta af fiädrar eller borderade gehengh. Liberier icke af
guld eller silfver; the kunne göras af silke och regarn och
med itt streck. Sobbelskin kunne the intet skillia sig
vidh. Emedan visse tygh facon (!), at då the andre oprivilegierade
för sig, theres hustrur och barn må bära atlask,
grofgrön och dammast och dherunder. At uthom adelsståndet
lacquayer och pager, som gå i städerne och icke
äre manbahre, icke må bära värjor, effter gamble praxis
at göra vahrachtig häfver varit itt reelt ting, och ded
först för theres modestie \ Begäre at gamble seder och
gamble modestie motte uptagas igen, och således lacquajer
och pager icke bära värjor.
1 Marginalanteekning: När the resa, motte the hafva värjor.
Juli.
137
2:a classis [genom] Hr Gustaf Ribbing tyckie väl, at
3:se classis votum är gott och läggie dher til, at lacquayer
och pager icke motte bära värjor, uthan the som äre manbare,
och at han motte göras vahrachtig. I ded öfrige
om klädedrechten äre med 3 classens voto öfvereens. Inge
geseller och slikt bäre värjor i staden. Alle private persohner
förbiudas bära värjor, ehvad nampn the hafva
kunna, undantagandes the som äre i krigstiänst och varachtige
karlar.
l:a classis [genom] Hr Per Sparre Larsson finne alt
gott hvad Kongl. Maij:t häfver förordnat; läggie alt faconnerat
tygh, silke och bandh, och at itt stycke af 120
alnar (siel). Afskaffas alle fiädrar, borderade gehäng och
dyrt utharbetade värjor. Om modellet på kläderne och
värjor håfve the inthet voteradt om. Om modo äre the
eense om, at Kongl. Maij :t ded föreslår, huru man skal gå
til hofva eller och resa medh.
Sedan voterades om laquayernes värjebärande.
3:a classis: The håfve fallit på the tankarne af store
considerationer, och dherföre icke kunna ändra, uthan förbiudas
the, som liberie bäre, [at] hafva gevehr; vahrachtige
karar, som icke bära liberie, få bära värjor1. Pofferter
sammaledes vara förbudne, och alle handtvärksgeseller
desslikest vara förbudne.
2:a classis: Blifva vidh sitt förre voto, at inge lacquayer
böre bära värjor, uthan een varachtig karl, när
husbonden finner honom vara capabel at vara karl.
l:a [classis]: The vele [icke], at laquayer skole
bära värjor, uthan vele, at theres drängier skole bära
them. Kunne så afskaffa pager och laquayer och bruka
drengier.
När tiggiareordningen uplästes, påminte Hr Creutz,
at när någon begiärer något, så skulle man gifva effter sit
behagh och uthan någon taxa til the fattige.
Resolutio: Ded må komma på hvars och eens gode
tyckie uthan någons oblige.
Sedan proponerade Hr Landtmarskalken, at the,
som skole öfversee någre supplicationer, skole här komma
tilstädes kl. 3 effter middagen.
1 Marginalanteckning: Detta förstås i städerne och icke på resor.
138
1664.
Den 12 Julij effter middagen. Hvilket blef effterkommit,
at Gref Gustaf Oxenstierna, Hr Anders Lilliehök,
Ulefeldt, N. Stierneflycht och Åke Wrång vore här tilsammans,
och Körningens så väl som Peer Ulfs [supplicationer]
toge til vidare inqvisition, hvarom Secreteraren skulle få
vidare beskedh.
Brunnows och Eric Ulfs funne af dhe skähl, at the
ville recommendera hoos Hr Landtmarskalken, ded han
ville föredraga H. Kongl. Maij:t och den Kongl. Begeringen
theres ährender, effter som the pröfvas vara adelsmänn.
Af samma beskaffenheet var och Sackernes begäran.
Berthil Buuth; befans effter 1660 åhrs protocoll at
man effter andre skähl skulle fråga.
Dito sände Hr Landtmarskalken effter Secreteraren
och befalte anslå ded stoore uthskottet til kl. 9 prsecise.
Den 13 Julij för middagen var det store uthskottet
tilsammans.
Då inkom uthskottet från Borgerskapet: Borgmästaren
från Fahlun med 6 andre. Hugne sig af assistentien, som
the håfve spordt in publicis som in privato. Handelsväsendet
promoverat, och hulpit at afskaffa monopolia.
Tilbiude theres tienst. Såssom det är kommit så vida, at
the håfve i Commercie-Collegio angifvit theres gravamina,
och kommit til tobakscompagniet, så håfve the kommit
til den puncten om asseurancen, huru Chronans inkompst
skulle ersättias, dher allom skulle uplåthas dermed handla,
och detta compagnie gå omkull; så håfve the giordt itt
förslag, hvilket the icke vele uthlefrera, förr än the håfve
communicerat med thetta ståndet.
Hr Landtmarskalken: Uptage för itt gott förtroende.
Ridderskapet och Adelen skulle gerna veta, huruvida
the uthi monopolierne och serdeles om tobakscompagniet
vore kombne.
Ingåfvo så itt schriffteligit förslag, huru tullen skulle
kunna ersättias.
Ridderskapet och Adelen tackade för communicationen,
och at in gravaminibus vore om monopoliis infördt. Vele
taga ad deliberandum; the skole sedan få svar.
Dito gafs tilkenna, at Cremer hade inschrifvit i riddar -  husboken för sig och sin broder 50 Rdr til Riddarehuset,
Juli.
139
som icke eens häfver prtesenterat sig eller sit bref på
Riddarhuset, mindre introducera[t]s.
Sedan proponerade Hr Landtmarskalken om monopolierne
och serdeles om tobakscompagniet, som Borgarne
proponerat hafva.
Hr Rolamb: Vij motte möta them med förtroligheet
och bispringa them med rådh til hvars och eens rätts
erhållande.
2. Huruvida vij skole skatta H. Kongl. Maij:ts och
Chronones nytta.
Stendernes skyldigheet emot öfverheeten är, at Chronones
räntor äre oafkortade. Kongens tull är een ränta,
som Stenderne håfve bevilliat, men tobakscompagniet aldrig.
Men om Kongl. Maij:t finner sin nytta uthi någre saaker,
så föll ier inthet deraf, at vij skole blifva dervidh, ty vore
onödigt at handla med oss, och vij hade ingen friheet.
Inkom så Hohusen och begärte, at ded mindre uthskottet
nu strax komme opp til den kongl. Regeringen.
Ridderskapet och Adelen samptl. anslås til kl. 3 effter
middagen.
Eörlofvades Hr Johan Dufva i förmachet för Senaten
at resa hem.
Den 13 Julij effter middagen var samptl. Ridderskapet
och Adelen tilsammans.
Då proponerade Hr Landtmarskalken och gaf causas
eonvocationis tilkenna: 1. Borgerskapets anbringande huruledes
dhe i detta fallet tillitte Ridderskapet och Adelen,
serdeles om monopoliernes och eenkannerligen tobakscompagniets
afskaffande; gofvo projecter af ersättningen
för tobakscompagniet. 2. Prästerne begärte conference om
desse ordningar genom itt uthskott. — Gick så sedan til
ded 1. om monopolierne och ersättiande af arrendesumman,
dher compagniet uphäfves, uttydandes ded project, som
theres uthskott för middagen ingofve. Påminte huruledes
vij håfve infördt iblandh väre gravamina, och the vele ersättia
Chronan; så vore icke mehr än billigt, at vij bifalla
them.
Hr Gyllenstierna: Vele the upfylla af sit och icke
af ded andre Ständerne angår, som är förhögning, sorn ähr
accijsen (siel).
140
1664.
Inkom så Holmsen och begärte, at ded stoore uthskottet
ville komma opp på mahtsahlen.
Sedan voterades om tobakscompagniedt, och Hr Rolamb
förde ordet och votum för 3:a classe. Syffta derhän: 1. The
veeta icke väl hvadh svaras skähl (o: skall), effter på sidste
Richzdag eifter Ständernes begäran dette compagniedt blef
ophäfvet; derföre förekommer dem nytt, at itt sådant .
Derföre vele supplicera hoos Kongl. Maij:t, at hvadh opå
een fri Richsdagh är lofvat och tilsagdt, ded motte blifva
hållit. — 2. Sielfva saken och dess skadelige värkan; kunne
fuller see, at inkompsterne äre ökte, det the altidh önske,
men när the sättia nyttan emot oredan, så väger förökningen
inthet emot ded förtryck, som tilfogas. 1. Förfaller den
betingen at niuta lagh och rätt, och impune få grassera, som
skier igenom besökiarne; öfvervägat ded underslef, som af
them föröfvas. 2. Ar modus at uthstedia ded oskälig, emedan
Magistraten torpadi ter den til sig och sielf icke rättar ded
som een interessent i saken. Såssom nu på detta fallet är
een impracticabel ting, så förfaller . 3. Hvarigenom
Chronans inkompst skal ersättias, så synes fuller directe
angå Borgarne; men som ded knu angår them, så kan ded
angå andre ståndh. Fördenskuldh om the vele liberaliter
refundera, kunde the väl tåhla, men icke consentera dher
til, ty räntan och inkombsten bör aldrig effter plicht gifvas
eller af een bevilning. Fördenskuld effter detta är uthan
något ståndz bevilning .... så kunne the och icke tillåtha,
at ded skal stå. Men effter jus Majestatis är at taga
tull, hvilket ingen emot säger eller undandrager sig, så
må ded och så skie af den, som ded vil införa.
2:a classis är af samma mening.
l:a classis sammaledes. Påminte allenast, at när Borgarne
komma, så gifva the them vidh handen, at the icke
måge gifva någon förhögning.
Nembdes uthskott, som skal communicera med Borgerskapet
uthi denne materien och med Prästerne om ordningarne.
Af 3:a classe:
Hillebrand Ugla, Taubenfeldt.
2:a classe:
Axel Posse, Sven Ribbing,
Nils Nilsson, Holck.
Juli.
141
l:a classe:
Hr Anders Lilliehöök, Hr Axel Rosenhane.
I morgon kl. 8 skole the vara här på Riddarhuset och
gå til Borgare och Präster *.
The som gå til Prästerne, skole hvad ordningen om
kläderne och gästebudh (siel), så angår them inthet, och in
generali, at vij placidera den klädeordningen, at all yppigheet
retrancheras, äfven så om gästebuden. Den 3:dje om
tiänstefolk må communiceras them. 4. Om eder, så vida
hoppas vij hålla oss så helige som the; hvar pater familias
vil taga på sig och låtha corrigera ded, men propter inquisitiones
så är sådant omögeligit. 5. Om tiggiare äfven
ded samma, at alle vele hielpa gerna, och vele blifva vidh
1642 åhrs stadga, och hvar af condition vil liberalt gifva
och af itt frivilligt sinne, men icke af någon plicht, at the
skole giöra .... som hafva ded om händer. Item om pass
at contestera een confience etc.
Hoos Borgarne häfver Hr Lilliehöök the göra hvadh
them (siel).
Resfolutio]: Blifva vidh tullen, och alle förpachtningar
och arrenden uphäfvas.
Sedan gick ded store uthskottet opp til den Kongl.
Regeringen.
Befaltes anslås samptl. Ridderskapet och Adelen til
morgons kl. 8.
Uthskottet fick tala medh Prästerne, men inthet
Borgarne, hvilke reda vore gångne opp til den Kongl.
Regeringen.
Kommandes dijt upp, så läste Klingstedt upp ännu
tvenne schriffter i denne materien, och sedan inviterade
Hr Richs-Cantzleren någon, som behagade til discurs
at ventilera saken pro et contra, remonstrerandes först af
hvadh högvichtige motiver, som man moste taga denne
saak uthi itt moget betänkiande, effter som ded skier af
den långsamme negotiation, som Kongl. Maij:t sedan sidste
Richsdag genom sine Gesandter häfver hållit medh Ryssen,
både at erhålla sielfva friden, hvilken medh korsskyssning
på vahnligit sätt är ratificerad vorden, och icke dess mindre
Ryssen uptänkt alle uthvägar at illudera effectum pacis,
1 Marginalanteckning: Angofve sig Gyllenähr [och] Rosendahl.
142
1604.
och vij nu detta giöra, icke i den intention at gripa til
någon extremitet, utkan at sättia sig i ded postur, som
dher til tiänar, effter som inthet annars kan pröfvas, ann
dher han finge fridh medh Påhland, så vore intet fahrligare
för oss, ann [om] han medh all sin maeht brutte inn på oss,
effter som han är troolöös. Refererade, huruledes när hans
sahl. Her fader i förre tider häfver varit i handel med
them, och the icke skembdes at liuga, så remonstrerade
han een gammal man ad oculum vara osanning, skal den
gamble mannen hafva svarat: »Såssom blomster och grääs
ziera engiarne, så zierar och pryder lögn tahlet». Elliest
så veet man, at Ryssens högste åstundan är at få een
foot i Östersiön, så at Riga, Reffle och Narfven liggia
honom i tankarne. Eördenskuld och emedan ingen kan
ardentius petere pacem, änn den, som genom alle medel
söker at komma dher til och icke sätter sig uhr ded postur,
genom hvilket man kan komma dher til, hvarföre proponerade,
om ded icke vore consultum vidh detta tilfället
at vij sa, ded man icke behöfde at sujettera sig sådane
vilkohr, som han meenar, och giöra ded på sådant sätt, at
man icke aflåthe amicabilem compositionem.
Hr Rolamb reassumerade the skähl, som syntes kunna
pro justitia causse för Mosco militera, och dreff them
vackert igenom.
Hr Richs-Cantzleren Gref Magnus assumerade them
och svarade på hvart och itt, giörandes först een general
distinction emellan Tzarens ord och dess effect; orden äre
gode, men ingen operation och efftertryck är vister på
orden. Sedan ad particularia, såsom 1. om tångarne, at
han eller hans ministri aldrig velat examinera tångarne,
antingen the sponte eller coacti håfve låthit sig döpas och
vedertagit den Grekiske religionen, uthan Voyvoden aldeles
nekat examen, när han therom är requisitus, villiandes alle
Ingermanlennare såssom öfverlöpare behålla. — Emot handelen
och commercierne, at han anställer itt monopolium
af sin ägen skatt och förhöijer tullen, hvilken tilförende
på både sidor är lika observerat vorden, och nu graverer
them med alle the vahrur, som gå uhr hans landh inn opå
Kongl. Maijrts hampnar, på alle sätt hindrandes Kongl.
Maij:ts och dess trogne undersåthares upväxt. At elucidationen
vore conform med theres instrumento, beviste han
Juli.
143
och; sammaledes at evacuationen på fästningerne contra
pacta är uppehållen, Kongl. Maij:t och undersåtharne til
stort förfång, skada och afsaknad, inn til dess Kongl.
Maij:ts Gesandter moste sig een ohrt bemächtiga etc., och
nu lembnas til sin ohrt.
Hr Landtmarskalken: Hehle och förnembste queestionen
består dheruthi, huru man antingen per amicabilem
conventionem eller andre medel skal kunna erhålla fridzens
krafft. Så discurrerade han pro et contra och omsider
stannade i then mening, at man skulle fuller per commissiones
agera, men icke dess mindre låtha visa den
vigeur, at man och satte sig i ded postur at vara honom
på alle hendelser vuchsen.
Hr Richs-Cantzleren aggreerade denne meningen
och holt den vara af den importance, at han kunde terminera
hela handelen, tagandes exempel af siömän, at the
inthet snarare befahra een stark storm änn när ded är lungt.
Magister Enander gaf occasionem discurrendi och
mente man vara een suspensionem executionis pactorum
och icke någon violationem, tagandes exempel af den långsamme
executionstractaten, som var i Nurnberg på den
algemene Tyske friden, effter som han, Ryssen, tilbiuder
sig per deputatos på grentzen eller och här sådant afhandla,
och således icke likt, at han ville bryta friden,
effter som han och i sine bref sådant med mehra contesterar.
Skulle och någon opartijsk potentat censurera
bäggie skählen, skulle han tvifvels uthan gifva oss orätt,
om vij bruto freden, den han tilbiuder sig at hålla etc.
Och slöt dermed, at man skulle sökia med enigheet först
at erhålla, och dher han med första förklarar sig vela
godhvilleligen exeqvera friden, så behöfde man icke göra
stort väsende dherutaf. Hvar och icke han ded ville, så
vore hvar plichtig effter eedh och skyldigheet at stå H.
Kongl. Maij:t och Hans Högheet bij etc. Om captivis icke
vara een sufficient orsak til krig, ville han bevisa med
them af Böhmen, Mähren och Duringen, hvilke man häfver
most låtha i sticket pro salvando eller conservando toto
reipublicse corpore.
Hr Bengt Skytte svarade här til, remonstrerandes
in Germania fast annan statum reipublicse änn hoos oss
eller i Moscou, som af uno regeras, indragandes dherhoos
144
1664.
månge skahl pro bello contra Moschum, hvilket at anticipera
den Kongl. Regeringen trädde til samtals på golfvet,
och Hr Richs-Cantzleren afbrööt discursen på den meningen
at experiri consiliis, så myckit görligit var, och
skulle til dagen effter opsättias rationes pro et contra.
Proponerade sedan om Drotning Christina at komma
i landet cum lihero exercitio religionis för sig och sit
folk; the ville öfverläggia Kongl. Maij:ts och fäderneslandzens
säkerheet, huruvida den kan tillåta sådan reditum,
och hoos sig detta til morgons öfverläggia.
öinge dermed hvar til sit, och befalte Hr Landtmarskalken
anslå til morgons kl. 8 samptl. Ridderskapet
och Adelen.
Den 14 Julij för middagen trädde ded store uthskottet
i een cammar för sigh sielf, och Secreteraren i medier
tidh opläste matriklen.
Finge så budh at komma opp til den Kongl. Regeringen,
som var i lille maatsahlen.
Tå upläste Ehrenstehn rationes [pro] et contra hellum
cum Musco och stannade dheruthi, at ded hemskiutes den
Kongl. Regeringen så laga, at om man något kan uthrätta
uthan armis och något, som graverar Stenderne til uthlagor
och contributioner, ded skal skie, och conclusum i medier
tidh stellas at underschrifvas af Stendernes uthskott.
När the kommo at tala om Drotning Christina} saaker,
upsteg Hr Landtmarskalken, betackandes den Kongl. Regeringen
för den store åhuga, som the drage för Hans Kongl.
Maij:ts och fäderneslandzens säkerheet, och kommandes til
Drotning Christina; värff sade Ridderskapet och Adelen
väl vara til fridz, at hon kommer hem och blifver stilla
sittiandes, allenast hennes persohn förunnes i sin cammar
exercitium religionis, men elliest upvachtas af Svenske och
Lutherske ministris, så och häfver een vacker Svensk
Hofpredikant, så och på alle giörlige sätt så omskränkes,
at hon inthet skal kunna in prsejudicium något uthrätta etc.
Magister Enander på Cleri vägnar biföll icke allenast
detta, uthan och theologice och myckit vackert uthförde,
at detta vore pro lueranda anima och tiena til een sann
conversion, varandes för sin afkompst och dess milde regemente
meriterat at få komma inn; och giöre sig the tankar,
Juli.
145
at hon then Catholiske prästen snart skal blifva ledse,
tyktes och hafva indicia conversionis, och at man häfver
god upsicht på henne, et quod coetera \
Hans Olsson på Borgerskapets vägnar framsade på
samma sätt alles eenhellelige mening vara — —
Trädde så den Kongl. Regeringen på golfvet tilsammans,
och när the ginge från hvarannan, sade RichsCantzleren,
at the icke hade förmodadt sig så snart
fådt svar af Stenderne, uthan förmeent them först velat
något dheruthöfver discurrerat, som the och icke för något
concluso, uthan een discurs hafva uptagit. The vele til
näste sammankompst tagat uthi itt bättre betänkiande.
Skildes dermed åth, och effter som Ridderskapet och
Adelen var anslagen at komma tilsammans effter middagen
kl. 3, så befaltes at ded slås tilbakars och för bönedagens
och söndagens infallande anslås at komma tilsammans kl. 8
om måndag.
Den 18 Julij för middagen.
Eårbussen af Finlandh förlofvades.
Inschrefs i andre classen Otto Lindenau.
Refererade Hr Lilliehöök hvadh hoos Prästerne vore
passerat, at vij uthi alt måste hafva them placiderat;
allenast giordt någre påminnelser. Om sabbatzbrått och
eeder fruchtade at dhe större confusion förorsaka kunde.
The tackade för godh ordning, och i synnerheet at tiggiareordningen
1642 blefve observerat.
Borgarne sendt emot them.
Proponerade Hr Landtmarskalken om dhe tvenne i
dag ankombne ordningar, at the skole läsas.
Trädde så ded store uthskottet i den eene cammaren,
och Secreteraren upläste för ded öfrige Ridderskapet och
Adelen dhe tvenne i dag ankombne ordningarne om förmynderskap
och general ordning om skråer 2.
Sedan befalte Hr Landtmarskalken anslå, at ded
store uthskottet skal komma tilstädes på Riddarhusedt
kl. 3 effter middagen, och i medier tidh gå til Präster och
Borgare och notificera them, at den Kongl. Regeringen
1 Marginalanteckning: Doctor Clingius, när Gustaviana familia nämbnes,
riste på hufvud, rynkiade panna och klådde sigh i hår och hufvud.
2 Jämf. sista bilagan.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot., 1664. IX. 10
146
1064.
häfver begärt, ded the ville communicera sig emellan (o: med)
dbe andre Ständerne om Drotning Christin® värff och så
i morgon seija svar, om då Präster och Borgare kl. 3 vele
komma hijt til oss på Riddarhusedt, hvilket blef effter -  kommit, och the lofvade sig här ankomma.
Den 18 Julij effter middagen. Inkom så Hans Olsson
medh the deputerade af Borgerskapet til ded store uthskottet.
Infunne sig sammaledes M. Enander och the af Clerisiedt.
Hr Landtmarskalken: När Ridderskapet och Adelen
förer sig til sinnes den förtroligheet af samptl. Richsens
Ständer, så frögde the sig af den goda operation af the
värk, som the håfve uthrättadt etc. Och som the påminna
sig, hvad vichtige ährender håfve varit för händer, som
eendels äro absolverade, een dehl ännu obeslutne, som är
om Drotning Christina, och hvad in Senatu vore passerat,
och ehuruväl the hade slutit och ännu icke funnit skähl
at gå derifrån, uthan til föllie af den Kongl. Regeringens
remissorial, vele ännu förnimma hvad tankar dheröfver
vore fattade.
Mag. Enander: Hvad detta anbelangar, så håfve vij
gratulerat oss öfver alles eenhälleligheet. Så håfve the
likvist i dag öfverlagt och äre kombne at förnimma, i hvad
tankar the kunne vara, som och the instantier, som sedermehra
emergera synes dheraf.
Hans Olsson: Hvad Richs-Cantzleren påminte, at
vij icke vele oss med vårt svar förhasta, ded håfve vij
stält oss til effterrättelse, och dherföre sig nu infinne och
vele gifva theres mening, när the förnimme dhe gode
Herrers vidare tankar; och effter the tilförende bafve
Hr Landtmarskalken: Såsom Ridderskapet och
Adelen nogsampt togo i betänkiande denne saak, förr ann
the inkommo medh theres svar, altså äre the persvaderade
af the skähl at bestå i samma mening om Drotning
Christin® inkompst.
Mag. Enander: Hade hafft orsak sig excusera denne
gången propter alia impedimenta, och vore störste dehlén
i then mening, at the samtykte dher til, som han inthet
annat veet, ann at störste dehlén är och änn i samma
mening. Salus reipublic® est suprema lex, och stadgar
och recesser blifva vidh macht, och förnembligast spem
Juli.
147
conversionis håfve, at Gud igenom sit ord och ministerium
ecclesiasticum . Nu af 'ded opläsne brefvet drage i
betänkiande om den prästen, at hon icke skulle kunna
passa stort på honom. At hon qvitterade alt sådant folck
på grentzen, och dher hon ded ville, så kunde ingen förmena
henne, föruthan kunne vara någre arcana regni, ifrån
hvilke the som präster äre excluderade, och the som präster
moste vara [måna] om hennes siäl, allenast salus reipublic®
et ecclesi® för al ting tages i acht1. Hon skulle förklara
sig, om ded vore perpetuelt at blifva här, eller elliest giöra
een visite. Elliest kunne the inthet taga tilbakars hvadh
the håfve sagt, så frampt salus reipublic® et ecclesi® icke
lider afsaknad, uthan at hon må komma inn i riket.
Rolamb: Vij see ännu inthet, at salus reipublic® et
ecclesi® och richsens stadgar lida något mehn. Regeringens
bref funderar sig på Stendernes sammankompst, som då
vore borta, och nu äre tilstädes. Statuta regni äre propter
subditos, och kan inthet appliceras til henne, uthan hon
[anses] som een extraordinaria persona, som reqvirerar een
extraordinarie uttydning. Hade hon varit underkastat
ordinarie stadgar, så har hon bort ordinarie straffas. Den
prästen tycker honom icke . Förr brukade hon exercitio
publico etc.
Doctor Zachris Clingius: Stadgar äre så universelle,
at antingen [det är] een publicus eller privatus, så böre
the effter stadgarne obligeras.
Enevaldus: Här inkomma 2 momenta: 1. om Drotning
Christina må inkomma, 2. om hon må hafva een Romanisk
präst. Secundum kan icke skie, förty ded directe
pugnerar emot Örebro beslut. Sedan så lenge hon är in
caractere och inconversa, så är hon sub jugo Pap®, och
[då hon] svorit at blifva dhervidh, så är hon till troendes.
Propter adversarios, propter simplices och således propter
pericula icke kan admitteres. Kom om strophis sathan®, om
syncretismo; upväcker Turken (sic!). Propter minorennem
regem och converse med Kongl. Maij:t skadeligit at ded
thöre föllja misscredit emellan theologos. Beder uptaga
för een discurs.
Hr Johan Gyllenstierna: 1. Örebro stadgan; conjuncturerne
på dhe tiderne vore så, at för den tiden var
1 Marginalanteckning: Landtmarskalkens limitationes böre noga considereras
148
1664.
helsosam, men detta är een extraordinarius casus. Een
Drotning genom recessen reserverat sig souveraineteten,
och således een fundamental lagh propter genium seculi
muteres. Alle Ständer äre eenige, som the icke vore på
den tiden. Jura civilia cedunt divinis, limit .... scil.
quatenus impugnantur, hic non impugnantur, quia anima
lucratur. — 2. Gustavus var restaurator religionis christian*.
Vij håfve fädt den reputation, at väre defensores
religionis evangelieu med tillbörlig respect och myndigheet
blifva conserverade. Härigenom miste vij inthet, uthan
mehra länder til itt christianum opus at få henne til vår
religion. Vij skole beflita oss at sökia henne igen, och
lärer confundera adversarios. — 3. Fahran dher hon umgås
med H. Kongl. Maij:t; vij håfve fuller den fulla tilförsicht
til den Kongl. Regeringen, at hon häfver upsicht, hvilke
persohner läre dijt admitteras. — 4. Skadeligit, och at hon
kan dheruthe converteras; då motte man med lindrigare
komma fram, med mindre the gode Herrar, som äre stolpar
i religion, vele resa dijt uth. — [5.] At irringar kunde
komma ibland theologos; så hoppas vij, fast een eller
annan förhugger sig, at eenighetenes ande regerar det
ståndet, at sådant icke kan skada oss.
Mag. Enander: Drotning Catharina kom från Pohland
[och] hade sit exercitium; hon converterades och dödde
Luthrisk; blef munken med theres purgatorio afvister.
Rolamb: Ded måtte komma under itt elakt judicio
at subsistera i Hamburg. Ann hon reste til Danmark,
må icke dee taga emot henne. Lägger dher til, at hon
dher kan converteras hoos Påfven, ded är impossibelt, ty
tå giorde the af med henne.
Hr Landtmarskalken: Af suspicione, när hon reste
derifrån, vore galeijerne i Livorno förgifftade. Men blef
varnad at inthet resa på them.
Bro dinus: Vele vij alle, at hon skal converteras, så
moste vij sökia tiänlige medel. Fides est ex auditu.
Enevaldus: Gudli är laggrann i sit ord; ded moste
vij, som präster äre, see opå, och blifva uthmärkte, om the
på theres nijt bafve fehlat, ty the rökte ännu på theres
länder.
Rolamb: Ded är itt divers exempel. Almogen och
menigheten scandalizerade alt fort.
Juli.
149
Enander: Hispani sökte theres nijt at draga henne
ifrån oss; så moste vij låtha spöria vårt nijt at draga
henne til oss och vår religion.
Brodinus: Vår religions säkerheet bör almänt mötas.
Dhe pericula äre af suspicionihus, och för suspicionibus
stengia henne härifrån, kunne vij icke, och the pericula
kunne man väl förekomma; hon skulle hafva Lutherske
ministros, Gouverneur och slikt.
Hr Lilliehök: Medh hvad rätt skulle man förmena
henne komma här inn? Fremmande hafva jus at komma
hijt inn. Exercitium publicum förmenes. Jag tror inthet,
at ded är reputerligit för the Svenske, antingen theologis
eller andre, at Konung Gustafs dotter inthet skal få komma
här inn, eller för een präst inthet få komma här inn, uthan
reputerligare vore ded, at både hon och prästen här blefve
converterade.
Enander: Ded är giord een påminnelse i theres
collegio, om vij skulle kunna sluta, effter störste dehlén af
ecclesia är borta, och således icke någon Richsdagz saak.
Men som vij störste dehlén äre i den meningen, at vij alle
äre fullmechtige, kunde prästen komma inn, vore gott.
Clingius proponerar, at effter som Majestas häfver
giordt religionsstadgan, så motte ded defereras til Hans
Maij:t den at explicera; exercitium publicum och pri vatum,
om och denne casus må dherunder begripas.
Hr Landtmarskalken befinner inthet stor discrepance,
at ju Hennes Maij:t må komma inn i landet, uthan
per diseursum somblige om exercitio religionis discurrerat.
Mag. Enander och störste dehlén tilläto accurate circumscribi
och förebyggias, at ded vore itt singulare exemplum;
hvarken högre eller lägre tage sig galenskap opå, at taga
exempel utaf. At ded väl omgjordas. Hoos oss håfve vij
ännu icke så store skähl funnit, som oss destournera ifrån
vår mening.
Hr Kurck: Den Gustavianische familien häfver myckit
meriterat af oss, och hon är den sidsta.
Een Dansk: At hon gifver assecuration som een Drotning
ägnar och bör uthi een så högvichtig saak, som angår
Gudz ähra 1.
1 Marginalanteckning: Capitulere med henne, förr ann hon kommer i
riket.
150
1664.
Mag. Henning: Störste dehlén af Prästerne äre i den
mening, at hon må komma inn med een präst, in spem
conversionis.
Doct. Clingius tog honom i kappan och mente neij.
Vårt uthskott: Effter somblige Prästerne äre dheremot,
så är betänkeligit at få skulle kunna impugnera,
hvad the andre Stenderne eenhälligt sluta.
Mag. Enander kan icke döllia, at först vij upginge,
vore man 2 eller 3 deremot, men störste dehlén stanna
dheruthi, at hon motte komma inn.
Hans Olsson: Som jag i begynnelsen sade, så håfve
vij, förr änn vij upginge, betänkt oss om den mening, och
sedan och, men icke funnit någre skähl, som divertera oss
ifrån vår förra mening.
Hr Landtmarskalken cum gratiarum actione togh
afskedh, och Mag. Enander med synnerlig tackseijelse
sammaledes recommenderade them i theres ynnest och
faveur.
Befältes anslå ded store uthskottet til kl. 8 i morgon.
Hr Anders Lilliehöök med the andre af uthskottet,
som vore den 13 Julij effter middagen deputerade at gå
til Borgarne, skulle i morgon kl. 8 förrätta samma ehrende.
Den 19 Julij för middagen var store uthskottet tilsammans
på Riddarhuset kl. 8.
Kom uthskottet tilbakars, som vore hoos Borgerskapet.
Oplästes och corrigerades svaret om dhe 5 ordningarne
(bil. 22).
Inkom Hohusen och berättade, at Prästerne hafva
begärt uthi denne vichtige saak om Drotning Christina
at få communicera detta medh samptelige ståndet, hvilket
the effterlåthit hafva, och gofve nu tilstånd at och communicera
med hehle ståndet.
Befaltes samptelige Ridderskapet och Adelen anslås
uthi een vichtig saak och vid stort bothe til kl. 3 effter
middagen.
Hr Landtmarskalken: Jag veet inthet, om jag rätt
intog Secreterarens mening at communicera med Ridderskapet
och Adelen både om ded Moscovitische väsendet,
som är fast högre, så väl som Drotning Christinae saak.
Om man då skulle förfråga sig hoos den Kongl. Regeringen?
J uli.
151
Gref Cönigsmark: Man bör communicera hehle ded
ståndet, förr än något slutes, emedan ded evulgeras snart,
och då hade Ryssen justam belli causam, at hellum vore
reda decreteradt.
Hr Rolamb: När vij see på protocollet, så håfve vij
pouvoir af Ridderskapet och Adelen at sluta ded, som
angår eller trycker ståndet. Så är inthet nödvändigt at
communicera med Stenderne den materien; få vij lof at
communicera ded eene, så motte vij communicera ded andre.
Gref G. Oxenstierna: Månge arcana äre, som icke
kunne propaleras. Annat är at deliberera om krig, annat
handla om medlen, och äre 2 distincte ting. Ded vore bättre
at proponera Stenderne, at så och så mycket behöfves, om
the vela dher til contribuera, och förtiga sielfve materien.
Hr Ernest Creutz: Jag uptager, at Stenderne inthet
hafva at tala mehre om änn medlen; så tycker mig, at
om frid och krig bör oss consultera.
Hr Rolamb: När vij see, huru saken är oss communicerat,
så behöfve vij icke stort denne qvsestion, ty
desse äre conjuncta: deliberera om kriget och förslag til
6 t:nor guldh til krigets uthförande.
Inkom så igen Hohusen, at samptl. Ridderskapet och
Adelen må saken om Drotning Christina communiceras.
Alle classerne äre deruthi enhellelige, at detta igenom
itt uthskott begäres, at bägge sakerne communiceras hehle
vårt ståndli.
3:a och 2:a classis äre eenige, l:a och.
Hr Rosenhane: Alle påminne sig, at Richs-Cantzleren
förmante, at denne saken hålles tyst; the som äre här,
veete at förr är aldrig så passerat, uthan är een novus
modus. Ded fahrligaste är, at detta blifver uppenbart.
Alle the andre af l:a classe äre med 3:a och 2:a
classe eense.
2:a classis påminte, at alle capita
Nembdes uthskott:
Af 3:a classe:
Öfverste Siöblad, Grass.
2:a classe:
Gustaf Ribbing, Ulefeldt.
l:a classe:
Gref Ludvigk, Hr Per Sparre Larsson.
152
1664.
Hr Landtmarskalken med utkskottet kom tilbakars»
refererade hvad passerat vore, huruledes the hade communicerat
om Drottning Christinae värff med samptl. Stendernes
uthskott. Item om Hohusens värff. Proponerade så
om Moscovitens saak, som vore vichtigare at få eommunicera
med Ridderskapet och Adelen samptl. Dherpå begärte
Regeringen, at the ville afträda. Prästerne 1 befunne
sälsampt och med förundran at communicera negotium
Moscoviticum, effter ded löper emot vahnlige praxin i sådane
saker; begärte, at emedan directionen och styrelsen
i sådane saker står af Kongl. Maij:t, så ville the sådant
icke begära af H. Kongl. Maij:t, uthan som äre compatible
med Kongl. Maij:ts högheet etc., som honom allena competerar
2.
Rolamb: Här äre tvenne saaker, som äre förelupne
och för vår frihet efftertänkelige: l:ste gången i Hertigens
sak. 2. Nu andre gången, sedan vij hade sagt vårt sentiment,
änn remitterade til vidare öfverläggiande; och i går
förenat oss med [de andre] Stenderne, undantagandes 2 eller
3 präster, och nu änn vändes ded om 8. Så tor ded vara af
den conseqvence, at vår frihet och respect förfaller; at vij
motte möta och remediera sådant, at i framtiden icke oss
något prBejudicerligit kan tilfogas; hvad sådant med tiden
uthrättar, gifver tiden. Jag tror at ingen är så opiniastre,.
at om honom remonstreras andre skähl och vichtigare, at
ju han skal snarare träda til theres skähl, effter ingen
häfver med Drotning Christina något interesse. Refererade
Konung Gustaf Adolphs intention at maintenera
Ridderskapet och Adelen vidh theres respect emot the
andre Ständerne. Man bör vahrsamt agera denne saken,
at vij conservere oss och dherhos Regeringens respect.
Gref G. Oxenstierna: At vij motte väl communicera
med Ridderskapet och Adelen, men likväl vij så agera
denne saken, at hon icke exaggereras, at hon icke gifver
een större irring.
Hr Rolamb: Saken är af stort importance, och äre 2
saker, itt som jag, och itt som Hr Johan Gyllenstierna
talar om, den eene vårt svar, den andre om Moscovitiske
1 Lakun.
2 Marginalanteckning: Kongen har den machten at vallia uthskott.
3 Marginalanteckning: När Stenderne gifva theres vota, så moste vij föllia
medh.
J uli.
153
väsendet; hon bör ageras alfvarsamt och dherhoos vahrsamt,
effter hon är myckit delicat.
Hr Landtmarskalken: Vij kunne med mindre väsende
uthrätta detta.
Hr Johan Gyllenstierna: At man skulle communicera
med Rådet, hvilke äre likasom mediatores emellan
Kongen och Stenderne. At vij conservere vårt stånd och
styrkia R. Rådz rätt.
Rolamb: Det ene angår ståndet, scil. conseqvencen,
2. uthskottet, at vij skole icke een annan gång . Ded
första bör communiceras med Ridderskapet och Adelen,
dogk uthan lee sion af Kongl. Maij:ts respect. Ded 2 sittie
vij som uthskott före. Skole vij som uthskott communicera
med Richsens Rådh, så kunne vij som uthskott ded icke
göra, uthan moste med Ridderskapet och Adelen communiceras,
dogk icke af Landtmarskalken, ty ded kan giöra
alarm, irring och vidlyfftigheet.
I ded inkom Hohusen och begärte, at Ridderskapet
och Adelen effter middagen ville vara tilstädes.
Rolamb continuerade och gaf consilium, at man skulle
communicera privatim; hela min intention [är] at undvika
irring och alarm.
Förentes så, at Hr Landtmarskalken skulle proponera
ded för Ridderskapet och Adelen.
Rolamb: Ann dher sådant communiceres och [man]
veet af hvad tilfälle detta härkommer, om man icke då
motte komma til ded absurdum, at ded Moscovitiske väsendet
motte beröras och een stoor irring upväxa?
Proponerade at låtha ded anstå til morgons; kan skie
Richsens Råd gifva oss närmare remonstrationer.
Voterades af 3 classe, hvilkes votum förde
Hr Claes Rolamb: Förr än the seija votum så seija
the statum qusestionis, effter ded är distincte hendel (I)
1. Angår hele ståndet, och 2. uthskottet. Ded första, hvaruthi
vij renonseras af the andre Stenderne, ded skal af
Hr Landtmarskalken proponeras samptl. Ridderskapet och
Adelen at conjunctim agera. — Ded andra är af een annan
natur. 1. Af Kongl. Regeringen uthskottet beskylles lsedera
Kongl. Maij:ts högheet, och är illa giordt, om så vore;
thet moste remedieras, och the vele exculpera sig, at the
icke finnas i richsens protocollo noterade. Om modo äre
154
1664.
tlie tvehogse; skulle ulli skottet allena, fruchte tlie någon
operation skie; skulle thet skie med ståndets communication,
skulle tlie fruchte skie som af itt upsatt. Skatta (?)
at agera som itt uthskott, af hvilket the äre fulmechtige.
2:a classis [genom] Hr Thore Bonde: Ded 1. är
alment, at the andre Stenderne öfvervotera oss; theruthi
vele vij söke väre medbröders rådh. 2. Ar uthskottets
eenskylte. Håfve vij oåthsagde väre medbroder heröfver
oss förfrågat, så vele vij uthi vår rättfärdiga saak sökia
sådant at remediera.
Uthskottet skal prcecise kl. 3 vara här i Cammaren.
Den 19 Julij elfter middagen vore samptl. Ridderskapet
och Adelen tilsammans.
Hr Landtmarskalken: Såssom Ridderskapet och
Adelen påminna sig, at för någre dagar sedan blef itt
uthskott begärat, som skulle af Ridderskapet och Adelen
authoriseras, så blef af H. Kongl. Maij:t denomineradt.
Så blef dem förtrodt itt angelägit ährende om Drotning
Christina, at hon begärer [1.] komma inn, 2. exercitionem
religionis. Och såssom vij inthet såge Hans Kongl. Maij:t
någon osäkerheet tilfogas, och H. Maij:t af den Glustavia
nische
familien . Sedan togo the samme ehrende före
med samptelige Stenderne i går h Borgarne strax vore vidh
sit förre voto. I dagh håfve 2 persohner, som vore deremot,
så vida förmådt, at ded för samptl. Stenderne skulle
uptagas. The vele fördenskuldh öfverleggia, om the vele
komma til väre tankar, eller hvad them behagar häruthinnan
at giöra. Hr Landtmarskalken begärte the vele
uptäckia theres mening.
Sedan voterades, och upå 3 classis begäran colligerade
Hr Rolamb vota.
Hr Rolamb önskade, at någon uthom uthskottet ville
uthsäga vota: 1. Hvad sielfva saken vidhkommer, at Drotning
Christina kommer hijt inn och häfver een gemen
munk, och dhe andre Lutherske ministri, så hörer han
ingen vara emot; at någon theologisk raison skal kunna
löpa der emot; och politicse rationes äre så starke, at
the alle 2.
1 Marginalanteckning: Alle vore i een mening.
2 En och en half rads lakun.
Juli.
155
Toge någon ombrage af ded, som i saken må vara
passerat, at dher Ständerne non communicato consilio vore
eense, och at the ändå remitterade til flere af Ständerne,
och således hvadh the håfve authoriserat uthskottet at göra
och sluta, som the sielf hade ded giordt (siel). Befahra af
sådant, at then friheet och respect skal igenom the andre
Ständers öfverstemmande framdeles lida något mehn.
Hohusen inkom och begärte uthskott i Drotning
Christina: saak, icke at gifva svar, uthan göra någon vidare
information i saken.
Nu at icke förgripa sig i den respect, som the ähre
den Kongl. Regeringen skyldige, icke tvifle at the skole
nogsampt ifra at conservera detta ståndet vidh sin respect.
Hthsedt bättre uthväg änn den likmätigt S[veriges] lagh
(siel); uthan som Richsens Rådh är itt medel emellan kroppen
och ledamöterna, så tykte the bäst at begära af Richsens
Rådh een conference, at negociera hoos den Kongl. Regeringen,
at sådane inconseqventier motte framdeles afböijas.
2:a classis är af samma mening.
l:a classis är af samma mening.
Och detta igenom samma uthskottet.
När the komme opp, finge the in Senatu audience, tå
och Hr Richs-Cantzler en medh månge bevekelige och
beprydelige ordesätt, så och een oratorisch sermon remonstrerade
sakens beskaffenheet, huruledes först Hennes Maij :t
Drotning Christina både af sit milde regemente, så väl
som förfäder och serdeles den Glustavianische familien högt
var meriterat, och fördenskuld hoos hvar och een häfver
lembnadt een berömmelig ihugkommelse, som the och med
al vördnadt erkenne hennes välgerningar, och alt sådant
remonstrerat Hennes Maij:t, förr änn hon afträdde chrona
och scepter. Men emedan hon häfver sielf alt sådant
renuncierat, och vij ifrån hennes plicht- [äre] befriade, så
komma här 'nu andre considerationer, helst emedan hon
häfver trädt til een annan religion. Fördenskuld förestälte
Hr Richs-Cantzleren uthskottet, at sådant sträfvade emot
Sveriges fundamental lagh; hennes inkomst kunde turbera
den roligheet vij nu sittie uthi; såsom och den
fahra, som kunde imminera Hans Kongl. Maij:t vår unge
Konung, effter som vitterligit är, hvadh machinationer våre
156
1664.
vederparter the Pontificii så långe tider tilbakars bafve
gådt omkring med; af hvad art Regementets åstundan
vore, och Drotning Christin® natur, som väl häfver yppat
sig, medan hon häfver varit uthom landz, och icke gerna
skulle vela låtha inskränkia sig om sine länder. Alleguerade
Appelmans discurs (bil. 23), at hon skulle uptaga
för een neesa och alfront, dher hon icke kunde erhålla
exercitium för sit folk. Begärte at Ridderskapet och Adelen
ville fördenskuldh taga detta i itt mogit betänkiande, på
ded at (o: emedan) ded, som nu kan förekommas, kan skie
frambdeles icke skal kunna remedieras, när ded behöfves.
Consultationes human® vore casuales, och af tiden vänta
theres effect; kunde och henda så, at man olfta moste
seija: non putaram. The vele fördenskuld betänkia sig,
effter som H. Kongl. Maij:t altid i så vichtige saker gerna
bygger opå Stendernes rådh och öfverläggiande.
Hr Landtmarskalken tackade för god communication
och tog detta til vidare betänkiande.
När uthskottet kom i förmaket, läthe uthkalla Hr
Seved Bååt och Hr Steen Bielke, och begärte på Ridderskapets
och Adelens vägnar få tala enskylt med Rådet.
The komme tilbakars och svarade, at när the vele
af H.. Kongl. Maij:t begära ther til förlof, så skole the
få svar.
Dher med ingick Hr Landtmarskalken med 6 andre
och begärte af H. Kongl. Maij:t i krafft af regeringsformen
at få communicera med Rådet.
Finge til svars, at när the andre af Regeringen och
Rådet, som nu äre borta, komme tilstädes, så skole the
få svar.
Ginge thermed i Commercie-Collegium och consulterade,
och omsider Hr Landtmarskalken med 6 andre
ginge opp och kallade uth Hr Steen Bielke, begärandes
at han ville föredraga den Kongl. Regeringen, at the ville
inthet communicera med the andre Ständerne, förr änn
the af Ridderskapet och Adelen finge afläggia denne communicationen
med Riksens Rådh.
Han lofvade them svar.
Den 20 Julij för middagen vore samptl. Ridderskapet
och Adelen tilsammans och impeterade Bönderne conference.
Juli.
157
Kommandes in, betackades för altidh meddelte gode
rådh. Optäkte hvadh them i afftons blef communicerat
om Drotning Christin® inkompst och een Catholisk präst
med sigh. Begärte Ridderskapets och Adelens rådh, som
kunde lända til Gudz nampns ähra, Kongens och fäderneslandzens
nytta; the i theres ståndh tacka Gudh för Gudz
ordz renheet och böra achta ded och tacka them, som vachta
dheropå. Kenne väl skäligit och rätt, at hon som then
höga familiens dotter komme här inn, men nu är ded stoor
åthskildnad. At hon skal komma hijt inn, ded vele the
begära rådh [om], men at hon skal hafva präst, ded kunne
the inthet samtyckia för omgenge skuldh. Har hon icke
fädt omgåts, så har hon inthet lärdt ded hon nu gör protester
af. Begärte at värket icke kunde studza och hindras.
Hr Landtmarskalken tackade för god communication.
Yij håfve öfverlagt i tveggehanda motto: 1. Inkompsten,
at ded vore obarmhertigt at vägra henne komma
i sit fäderneslandh, såssom och ochristeligit at neka henne
komma hijt inn, och kunne converteres. Sedan har hon
store medel, som hon drager af undersåtherne, at då här
consumeras; och dher hon dör, komma lösörerne til the
Catholiske. 2. Om prästen håfve the varit omtänkte, at
ingen irring motte komma i religionen. Så håfve vij tykt,
at henne motte förunnas för sin persohn bruka een präst,
så lenge väre präster kunna komma til föhre henne på
salighetennes väg. Alt annat hoffolk vare Svenske och
Svensk Hoffpredikant.
Dhe toge affträd och gerna vele blifva vidh den meningen.
Begärte at itt uthskott motte [komma] til them,
effter the fruchte, at talemannen icke så kan uthföhra.
Nembdes så uthskott til Bönderne:
[Af] l:a classe:
Hr Abraham Leijonhufvud, Hr Anders Lilliehöök.
2:a classe:
Seved Ribbing, Eric Hård.
3:a classe:
Pauli, Taubenfeldt.
Sedan kom Secreteraren Hohusen och begärte at
komma opp med itt lithet uthskott at communicera om
den conference, som the begärte i går.
158
1664.
Gick så itt uthskott opp til H. Kongl. Maij:t med
Hr Landtmarskalken til 1 personer.
Hr Landtmarskalken begärte, at Kidderskapet och
Adelen ville blifva här qvar.
När Landtmarskalken kom tilbakars, gaf han dimission
och sade Legeringen lofvade få communication
effter middagen på ded, som i går proponerades.
Ded store uthskottet var i Cammaren.
Dijt kom Hohusen och berättade, at Legeringen för
oundvikelige orsaker icke kan göra conference, sorn sagt
var, uthan i morgon bittida skole få den; begärte at Lidderskapet
och Adelen ville sådant medh tålamodh uptaga.
3:ge classis votum [genom] Hr Lolamb: Finne in modo
icke otienligit för een ingång at mentionera tilfället at
begära conference, som är likmätigt lagh. Sielfva ehrendet
angår vår friheet på Lichsdagen, och som vij prsetendere
förmån för the andre Stenderne, så moste vij gå tilbakars
och således see på ded interesse, som vij håfve icke allenast
til godz och ägendomb, uthan i moot- och medgång äre
the förnembste, som moste vara framme. Altså prsetendere
billigt in votis på Lichsdagen een förmånn för the andre
Stenderne. 2. Ar praxis, och at Konung Gustaf häfver
ment oss så väl, så häfver han tillagt oss itt votum
af Krigsbefehlet, at han under raiconnabel prsetext kunde
styrkia Lidderskapet och Adelen at balancera the andre
Stenderne. Och som Lidderskapet och Adelen med Krigsbefehlet
sampt L. Lådh propter communia interesse (sic!),
—- detta häfver varit Konung Gustafs intention —• moste
man see, huru granlaga han har varit något at proponera,
förr än han viste, hvart uth lian vende sig. Derföre proponerade
först Eådet, och the för svågerskap och vänskap
sonderat hoos Lidderskapet och Adelen om theres intention,
och således hafft störste reflexion på Lidderskapet
och Adelen framför alle the andre Stenderne. Hvarföre
Konungarne eller the, som i theres ställe håfve varit,
altidh agerat tilsammans med Lidderskapet och Adelen för
theres troheet och uprichtigheet, som altidh uthan intriguer
agerat. Men som i denne Lichsdagh most beclagligen see,
at Lidderskapet och Adelen altidh kommet reent uth med
1 Lakun.
Juli.
159
theres tankar, så moste the i anseende til Kongl. Maij:ts
och inbördes säkerheet låtha komma på the andre Stenderne,
och kan komma, dher sådant continueres, at [vij]
förlora vår friheet och dependera af the andre Stenderne,
och vij som det förnembste ståndet icke attenderes. Hvarföre
moste vij nu sökia för Kongl. Maij:ts interesse begära,
at ståndets rättigheet och respect motte komma i consideration,
och som vij drage det förtroende til den Kongl.
Legeringen, at detta icke är så å dessein, uthan af een
slump, så begäre the at komma til theres friheet igen.
2:a classis: Ähre eense, och the, som söke at turbera
Stenderne, skulle blifva näpste.
l:a classis: Uthi realiteten äre the af samma mening,
allenast at man remonstrerar af lagen, [at] Lidderskapet
häfver den förmånen, och necessiteten, som förorsakar oss
til detta, och at detta motte vara tyst för the andre
Stendernes skuldh. Och på andra sidan, om thetta icke
remedieras af hög eller låg, at vij då moste komma dher
til, och dher som någon sökte genom intriguer privatim
bringa något ståndh på een eller annan mening, at den
som een turbator motte straffas.
Men detta tyktes för hårdt af Hr Landtmarskalken
och någre andre.
Änn voterades, om detta skal införas om them, som
turbatores skole straffas, som umgå med intriguer.
3:a classis: Vij agnoscere den rättigheten, som .
Vij begäre, [at] Secreteraren [skall] protocollera, at vij
moste hafva den consideration hoos oss, at vij tale med
vår öfverheet och agera med den fermitet.
2:a [classis]: Äre som uthskott och håfve fulmacht at
agera i saaken, men icke kasta itt ord inn på vårt försvar,
om hvilket lär effterfrågas, och skal bevisas.
Hr Johan Gyllenstierna begärer protocolleras, at
dher vij skole vara underkastade inqvisition, så begärer
han hvairken seija ded eena eller ded andra, uthan effter
som vij håfve sagt ded, som mehr ähr, så kunde man
seija ded mindre, scil. [at] den motte straffas 1.
Hr Creutz: Vij håfve kommit öfvereens, at intriguer
håfve varit brukade, som håfve förorsakat oss detta at
1 Marginalanteckning: Hvilke som med hemlige intriguer käreffter sökie
förvirra andre Stender, skole straffas.
160
1664.
begära. Men jag tror ingen af oss, som här sittie, skal
tro dem, som sittie vidh styrelsen, uthan motte komma af
lägre hand för privat interesse at sättia stånden tilsammans,
at den, som sådant brukar, Adel, Präst, Borgare
eller Bonde, den som een perduellis motte straffas.
Skal anslås ded store uthskottet til morgons kl. 8.
Den 21 Julij för middagen var det store uthskottet
tilsammans, och begärte Borgarne conference, hvilket them
effterläts.
Moretus med uthskottet inkomme: Näst aflagde helsning
och tiensts tilbiudelse jempte tackseijelse för conferencen
etc. uthi ehrendet om Drotning Christina, och
at i afftons var ifrån Prästerskapet itt uthskott, medh
förfrågan om vij hade sedt ded memorialet, som Appelman
häfver gifvit til Hans Kongl. Maij:t (bil. 23), och at
Enevaldus förde ordet, formerandes petitionis och desiderii
verba in sensu conjuncto et non diviso. The håfve icke
velat Borgerskapet formera någon annan statum qusestionis,
änn den the finna i sielfva orden och som den vore
proponerat. The håfve sådant öfverlagt och för theres
persohner blifve vidh theres voto inn för H. Kongl. Maij:t
til vidare detta höga ståndets betänkiande medh the circumscriptioner
och limitationer, som äre alleguerade.
Hr Landtmarskalken tackade för ded förtroliga conference,
som är häruthi som elliest hållit, och lät them
veeta, at och vij bestå uthi samma mening, effter vij inge
rationes håfve in contrarium funnit, som oss håfve dimoverat.
Moretus: Vij referera man Enevaldiformalia och upsått.
Hr Rolamb remonstrerade Doct. Enevald conjungere
distinguenda; reditus är fördagtingad tilförene. Men exercitium
capitulerar — —.
Sedan the afträdde, discurrerades om man icke skulle
nembna Doct. Enevald, som löper och vil öfvertala the
andre Stenderne med osanning, föregifvandes Drotning
Christina: upsåt vara med munkar inkomma och proseminera
den Catholiske religionen.
Inkom Hohusen, berättandes Hennes Maij:t hafva
committerat Rådet at communicera med R. Rådet (o: Ridder -  skapet).
Dermed gick ded store uthskottet opp.
Juli.
161
När the komme inn, vore Regeringsherrarne afträdde,
och Hr Landtmarskalken ehrendet för samptelige Richsens
Rådh proponerade effter den tenor, som afskedat är
och här framföre in votis är protocollerat, sampt at the,
som medh intriguer löpa, motte exemplariter straffas.
Hr St een Bielke på Richsens Rådz vägnar svarade,
at the propter commune interesse med Ridderskapet och
Adelen icke allenast väl skulle uptaga, uthan och försäkrade
them, at [de] sådant vele befordra.
Och effter Ridderskapet och Adelen ville talas vidh,
afträdde uthskottet i lille Rådcammaren.
När the inkomme, repeterade Hr Steen propositionis
contenta och svarade, at the försäkra Ridderskapet och
Adelen them inthet heller sökia, änn styrkia theres rätt
på alle giörlige sätt, och som theres interesse medh Kongl.
Maij:ts så vore förknippat, så vele the så myckit nogare
theruthi vigilera.
Sedan satte sig Ridderskapet och Adelen sampt Richsens
Rådh, och Hr Landtmarskalken korteligen opreppade
the exemplen, som vore passerade uthi Hertigens
saak, så och med Richs-Ammiralens våhlet.
Sedan proponerade Hr Johan Gyllenstierna, med
fog remonstrerandes, at detta motte hållas tyst, och ståndets
rättigheet uhr lagen, cap. 4 K. B., L. L., § 6. Deraf
deducerades Ridderskapet och Adelen balancera the andre
Stendernes vota, och at vis imperii hoos H. Kongl. Maij:t,
Riksens Rådh och Ridderskapet och Adelen bestode, och
imago hos the andre Stenderne, et quee cetera.
Hr Claes Rolamb remonstrerade oss ingen myndigheet,
rätt eller rättigheet begära som någon förmånn, den
vårt ståndh icke hade, uthan allenast conserveras vidh
ded, som vij af ålder håfve hafft, eenkannerlig sahl. Konung
Gustafs gode intention emot detta ståndet ut in voto, och
vackert interpreterade Ridderskapets och Adelens gode
intention, detta at proponera för Richsens Rådh, hvilke
vore som hals emellan hufvudh och kropp.
Gref Tott och Hr Gustaf Baner Peersson talte
alle eenhälleligen, at the ville contribuera til detta måhlet,
at detta ståndet må hafva sin rättigheet.
Hr Steen sade them fuller icke veeta något, som
skulle oss prejudicera, men vore något, så skulle ded
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot., IX. 1664. 11
162
1664.
corrigeras. Om the intriguer vele the inqvirera låtha, och
the, som befunnes dermed umgå, låtha exemplariter straffas.
Den 22 Julij för middagen var ded stoore uthskottet
tilsammans på Riddarehuset, och företoges ordningarne,
som hijt skickade vore.
1. Om förmynderskap 1.
Ad 6. Denne lagen moste inthet appliceras til fadren,
uthan modren med nästa franders råde, hvilke skole svara
derföre, om modren inthet rätt disponerer. Uthi extra
ordinariis casibus, dher dilapidationer ähre och befahras,
dher moste öffverheten göra sit embete. Göra ingen räkning,
antingen går til giffte eller icke. När barnen äre myndige,
så moste the i det fallet hafva theres arf, och när något
vitiuin och odygd spöries, som befahres arfskapets consumption,
så moste den, som skylder är och välvil, gifva
öfverheeten sådant til kenna. Mödernes fränder moste gifva
dher acht opå och sökia sådane extravagantier til remediera.
Ad 7. At fadren är förmyndare, at den gås förbij.
Item den 8 gås och förbij.
Ad art. 10. At den 8 dher insereras mutatis mutandis,
och i stället för fadren nembnes modren.
Ad 12. At icke visse skähl äre deremot, och borde
vara een distinction emellan gåssar och flickor. Gåssar
moste vara hoos mödrarne, til dess the kunne studera.
Om modren har elakt nampn eller förmyndaren skähl at
vele barnsens uptuchtelse väl (siel).
Ad 13. Vice versa förmyndarne macht at anklaga
modren.
Ad 24. In eodem studii genere at brukas af H. Kongl.
Maij:t, som een har studerat uthi.
Ad 28. Inthet förmyndaren tilräknas, om han icke
får sättia uth penningarne.
Ad 29. Förmyndaren, om han sielf tager penningarne,
så behöfver han inthet sättja panten i rätten, uthan låthe
protocollera hvad han för penningarne, barnen til säkerheet
vii pantsättia.
Ad 32. At godzet förpantas och icke sällies; så högt,
så at räntan kan draga interesset; och skulle den sällias,
så skulle ded skie med Magistratens moderation.
1 Jämf. sista bilagan.
J uli.
163
Ad 37. Gås förbij och uthstrykes, effter lagen är klar.
Ad 38. Deleatur.
Ad 41. Räkenskapen skall giöras åhrligen, af förmyndarne
öfversijs effter Sveriges lag för näste fränder.
Ad 42. Deleatur.
Ad 43. 21 åhr medh mindre han befinnes dhertil capabel.
Ad 45. Deleatur.
Ad 49. Reguleres effter 41 art.
Ad 53. Dhe skylde skole betalas effter bevislige omkostnader;
den oskylde bör hafva löhn.
Beslöts begäres, at denne ordningen upskiutes, til dess
justitie väsendet företages.
Dito förlofvades Jöns Räf hem.
Den 22 Julij effter middagen. The läthe mästedels
excusera sig, hvarföre gafs dimission til morgons kl. 8,
helst och derföre at vij i postulatis nostris håfve begärt,
at alle skråerne skulle uphäfvas.
Dito hemlofvades Rosenstråhle.
Den 23 Julij för middagen var store uthskottet tilsammans.
Hr Landtmarskalk en sade, at somblige mena, ded
vij skole opkallas til den Kongl. Regeringen och kan skie
komma i discurs om ded vij senast talte i Rådet, och
kan skie frågas effter, hvilke dhe intriguers vore.
Discurrerades så derom, och at vij icke motte någre
particularia seija, uthan hvad dher discurrerades uthi een
och annan motto, ded var een secret conference och bör
icke protocolleras.
Hr Johan Gyllenstierna kom i synnerheet at recapitulera
sin discurs hoos den Kongl. Regeringen; om ded
ordet vis imperii och imago förklarade, at Konungen, Rådet,
Ridderskapet och Adelen sampt Krigsbefehlet styrckia
Konungen uthi richsens styrelse. Imago, dermed förstås
icke inania, uthan imago nobilitatis, och icke til prmjuditz
af the andre Stenderne, och således ähr snorum verborum
interpres. Och fans ingen, som här var emot, uthan med
den förklaringen til fridz.
Sedan blef discurrerat, om detta skulle omtalas in
Senatu, at man da svarar, at när man af Senatu inviteras
164
1664.
ad discurrendum, så står hvar och een fritt at movera
pro et contra skählen.
Abrumperades dermed denne discursen, och effter
Austrel kom och begärte, at någre få skulle komma opp
til den Kongl. Regeringen, så blefve nembde til uthskott:
Af 3:a classe:
Rolamb, Udde Ödla, Duwalt.
2:a classe:
Thore Bonde, Falkenberg.
l:a classe:
Hr Johan Gyllenstierna, Hr Ernest Creutz.
När the opkomme, så påminte Hr Richs-Cantzleren,
huruledes någre supplicationer vore af Richsens Ridderskap
och Adel Hans Kongl. Maij:tt i underdånigheet insinuerade.
Altså bafve Hennes Maij:tt med den Kongl. Regeringen
och Richsens Rådh them öfverlagdt, den eene om rangen
och den andre [om] någre andre casus, som vidh introduetionerne
här på Riddarhuset förefalla, och är den eene om
rangen färdig och underschrifven, hvilken och af Hennes
Maij:tt Enckiedrotningen blef Hr Landtmarskalken handfången
\ och den andre skulle elfter middagen blifva richtig.
Hr Richs-Cantzleren contesterade på Hans Kongl.
Maij:tts vägnar den store ynnest, med hvilken Hans Kongl.
Maij:tt är med ded ståndet förknippader, och lofvade vid
alle giörlige tilfällen dheropå låtha visa een värkelig
demonstration.
Näst tacksegelse af Hr Landtmarskalken togs afträde,
och Hr Landtmarskalken befalte anslå ded store
uthskottet til kl. 3 effter middagen, sorn och skiedde.
Den 23 Julij effter middagen var störste dehlén af ded
store uthskottet tilsammans, och blef Hans Kongl. Maij:ts
resolution om rangen upläsin 1.
Sedan befaltes anslås samptl. Ridderskapet och Adelen
til tisdagen kl. 8, som och blef effterkommit.
Dito effter förfrågan förbödh Hr Landtmarskalken
at communicera propositionen och andre afskriffter.
Hr Rolamb tog hem Kongl. Maij:ts resolution med sigh.
1 Jämt', sista bilagan.
Juli.
165
Den 26 Julij för middagen var samptl. Ridderskapet
och Adelen tilsammans på Riddarhusedt.
Då uplästes Kongl. Maij:ts 1. förklaring om rangen och
2. förklaringen om casibus vidh introductionerne h
Hr Landtmarskalken: The hafva nu hördt Kongl.
Maij:ts declarationer. Om the hafva något häruthi at påminna?
The
begärte talas vidh, och så förde för 3:a classe Hr
Landzhöfdingen Rolamb [ordet] med störste veneration
och respect för den deduction, som the hafva hördt upläsas.
Derföre the och hembära H. Kongl. Maij:t och den Kongl.
Regeringen een underdånig tacksägelse för hafde omak.
Men emedan dher är någorstädes något mörkt, som skulle
reqvirera någon förklaring, och kunna ded icke giöra, effter
schrifften [är] authoriserad med Kongl. Maij:ts underschrifft
och secret, derföre vele the förfråga sigh.
2:a classis: Dhe tyckte fuller så vara, som Hr Rolamb
talte, men effter schrifften är underschrifvin och resolveradt,
så kunna the inthet göra, med mindre man kan af den
Kongl. Regeringen bedia sådant.
Alle vore fuller eens, at man skulle förfråga sig hoos
den Kongl. Regeringen, men antingen genom Hr Landtmarskalken
allena eller och uthskott, discurrerade the något
om, och per plura slöts, at Hr Landtmarskalken allena.
Sedan taltes om Berthil Ruth.
Framsteg Jonas Bure och sade, at effter Berthil
Ruth prsetenderar at komma i Ruthernes ställe, så har
han aldrig i sahl. Carl Ruthes ställe sigh angifvit, uthan
hans fader ähr köpman i Viborg.
Grass sade, at han är ofrelse.
Ann förstärktes uthskottet at öfversee alla supplicationer,
som nu eller förr ingifne äre om introducendis:
Af 3:a classe:
Taubenfelt, Stierneflycht,
Bureus, Åke Wrång.
Törneskiöldh,
2:a classe:
Crabben, Thore Bonde,
G. Ribbing, Ulefeldt.
1 Jämf. sista bilagan.
166
1604.
l:a classe:
Hr Johan Gyllenstierna, Gref Gustaf Oxenstierna,
Hr Per Sparre Larsson, Hr Anders Lilliehök.
Beslöts sedan at om förklaring hoos den Kongl. Regeringen
skole med Hr Landtmarskalken föllia til den Kongl.
Regeringen:
Af 3:a classe:
Gustaf Cruus, Duwalt,
2:a classe:
Crabben, Holck.
l:a classe:
Hr Lars Fleming, Hr Gustaf Kurck.
Sedan inkom budh, at den Kongl. Regeringen hade begärt,
at ded stoore uthskottet ville komma opp på Slottedt.
När the in Senatum komme, var ingen af den Kongl.
Regeringen dher inne uthan Riksens Rådh och Hr Steen
Bielke, hvilken påminte, huruledes the håfve föredragit
Hans Kongl. Maij:tt och den Kongl. Regeringen dhe saker,
som vidh sidste conference genom Hr Landtmarskalken
var proponeradt, som hvad elliest der vidh var moveradt;
och at Hans Kongl. Maij:t väl behagadt ded förtroende,
som the draga til Hans Kongl. Maij:t och Richsens Rådh.
Vele och the såssom interessenter med Richsens Ridderskap
och Adel altid der hän contribuera, huruledes Kongl.
Maij:t så her effter som här til conserverar Ridderskapet
och Adelen uthi den nådige ynnest, som altid är skiedt,
och äre med them eense, at Kongl. Maij:tt af theres stånd
häfver störste styrkian vidh richsens styrsel, effter som
framfarne Konungar och serdeles Konung Gustaf Adolph
them med sådane privilegier häfver försedt och begåfvadt.
Elliest och in deliberationibus eller och vidh alle vichtige
consultationibus förr såssom och nu vore brukeligit altid
först inhempta Ridderskapets och Adelens betänkiande, at
derigenom så myckit snarare komma til itt önskeligit slut.
Richsens Rådh och altid collimerade til den scopum, at
Kongl. Maij:ts och fäderneslandzens rätt och säkerhet altid
blifver i acht tagen, och vore den förnembste styrckia den,
som består uthi alle Richsens Ständers eenhällige sämia
och gode förtroende. Yil och Hans Maij:tt här bredevidh,
Juli.
167
at the andre Ständernes rätt uthi ingen motto skulle vara
them betagen. Fördenskuld om ded befahras, at detta
ståndet genom öfvervoterande af the andre Ständerne
skulle skie förnär, så påminte han sådant inthet vara til
den endan nu eller tilförende giordt, uthan dher något
häfver varit å färde, så är sökt på alle görlige sätt at
komma them til andre tankar, effter ded bör grant göras
een distinction emellan att blifva öfvervoterad eller och
rationibus induceras til een eller annan tancka, som uthi
prresenti negocio vore skiedt, at oansedt Kongl. Maij:t
rådes af Stendernes inrådh, så blifver likvist så negotierat,
at the skähl remonstreras af Kongl. Maij:t, som tiäna til
ded måhl, hvarigenom Kongl. Maij:ts och fäderneslandzens
tiänst och säkerheet befordras l.
Den 26 Julij effter middagen vore tilstädes Hr Per
Sparre Larsson, Hr J. Gyllenstierna, G. Ribbing, G. Pauli,
Taubenfeldt, Ebbe bilefeldt, Crabbe.
1. Hilchens documenter uplästes. Resolverades honom
vara adelsman och här bör effter Kongl. Maij:ts bref introduceras,
dog framför the nobiliterade, som introduceras.
2. Brunnou skal verificera med bättre skiähl sin
adelige extraction ifrån Churlandh; och dher han gitter ded
giöra, niuthe introductionen effter presentation framför
nobilitatis nunc introducendis, som tilförende sagt är.
3. Eric Ulf, Rytmestaren. At man sijr åth i Cantzliet,
om man finner på den tiden sköldebref, och af hvad tenor
the äre och af sådant maneer schrefne. 2. Skal bevisa, at
han är af dhe Ulfvarne, som han föregifver sielf, och förer
rätta vapnet. Och dher han beviser, så niuthe sin rätt,
som the andre här ofvan specificerade.
4. Johan Stuart. Effter häruthinnan är kommit
Kongl. Maij:ts bref på den eene, och på andre sidan äre
adelige privilegier, hvilke militera för syskonebarn, som
begäre, at theres rätt motte them vara förvahrad, ty vil
Ridderskapet och Adelen hemskiuta den saken H. Kongl.
Maij:ts allernådigste dijudication, uthi den underdånige
tilförsicht at erhålla een sådan resolution, som adelige
privilegier är likmätig.
1 Härefter är lemnadt en half sidas mellanrum.
168
1664.
5. Carl Körning. Suspenderes til Gref Gustafs och
Heres ankompst.
6. Rosenfeldt. Resolveres effter Kongl. Maij:tsi dagankombne
resolution pro illo, som först adlades.
7. Berthil Ruuth. Resolverades at inthet kan han
komma uthi Rutharnes ställe, uthan der han vore adelsman,
så skulle han elfter riddarhuusordningen introduceras,
och der han kan bevisa sin fader varit giffter för 1622,
så bör han niuta introductionen på ofvanberörde sätt.
8. Jöns Andersson Silfverlodh. Resolverades niuta
brefvet sit til godo uthi denne introductionen framför the
andre nobiliterade.
9. Vegesach. Dher han beviser sig minorennem på
den tiden, niuthe brefvets datum til godo.
10. Uthskottet funnit gott at contribuera til vachtmestaren,
och dhe Pohlniske supplicanterne 1 recommenderes
Ridderskapet.
Den 27 Julij för middagen.
Hemförlofvades Sven Ribbing,
Oxehufvud,
G. Drake på 14 dagars tidh.
Hr Landtmarskalken på dhe Herrernes begäran
attesterade theres fader sittia på Riddarhusedt. ded och
hans söhner ann giöre.
Sedan gick Hr Landtmarskalken med ded lille uthskottet
opp til den Kongl. Regeringen om rangen, som [i]
går blef aftalt. Kommandes igen berättade, at Secreteraren
Hohusen mötte honom i trappan och sade, at han gerna
hade sedt uthskottet varit på Riddarhusedt, elfter H.
Kongl. Maij:t och Regeringen sittie uthi någre importante
ährender. Kom så inthet inn, uthan läthe uthkalla Hr
Sten Bielke, hvilken unlick theres begäran och gick inn
och refererade sådant för Regeringen, hvilken lät seija, at
the väl viste, hvad tidh dhe hafva användt med ded
ceremonial, som the nu hafva fädt, och Regeringen och
Richsens Råd dermed öfvereens; vele fördenskuld deputera
4 eller 5 af Rådet, som effter middagen skole communicera
med Ridderskapets och Adelens uthskott, som kunne gifva
them information i ded, som the kunne föredraga, elfter
1 Jämf. sista bilagan.
Juli.
169
som the äre med Stendernes ehrender och richsdagsbeslutet
occuperade.
I ded inkom Secreteraren Hohusen, berättandes at
den Kongl. Regeringen vele mögeligst afhielpa alle saker.
Uthnembdes uthskott at giöra påminnelser öfver ceremonialen
:
[Af] 3: a classe:
Rolamb\ Strijk,
Duwalten, Ödla.
2:a classe:
Falkenberg, Holck.
Urne \
l:a classe:
Gref Stenberg, Hr Lilliehöök \
Hr Creutz, Hr Johan Gyllenstierna.
Desse inginge uthi Secreterarens cammar at consultera
öfver påminnelserne, som skole giöres om ceremoniale.
Sedan sändes Secreteraren opp på Slottet at begära
dilation til elfter middagen, hvilket och Hr Steen Bielke
Secretario effterlät til kl. 3 elfter middagen.
När the inkomme ■— uthskottet som communicerat var
i Cammaren — refererade Hr Rolamb elfter the andres
begäran hvad the vore eense om2. Sade på uthskottets
vägnar, at the håfve dragit ded til tree hufvudpuncter,
och myckit väl arbetat af Kongl. Regeringen, allenast dhe
3 hufvudpuncterne, icke tviflandes på den Kongl. Regeringens
gode intention.
1. Toge den 26 puncten i privilfegierna], på hvilken
the grunda theres begäran, hvaropå Regeringen och svara:
thet är som hans stånd, dygd, hall p. 7. Nu synes oss
något mörkt, at een considereras här som man är man til
och i Riddarhuset som ståndh. Nu veet man, hvad som
gör een man, scil. dygd och ähra3, genom hvilke tienster
äre honom defererade. Men refereras ded til consequentiam
och icke til ded, som proprie är ståndh elfter riddarhusordningen.
Sökie derföre den explication, som är conform
med riddarhuusordningen och Konung Gustafs intention.
1 Vid Rolamb o. Lilliehök är antecknadt: abfuit; vid Urne står: excuserar.
2 Rolambs anförande, som nu följer, är i formelt hänseende mycket bristfälligt.
3 I kanten och mellan raderna är tillskrifvet: Vij in praxi och vårt
lefverne håfve betygat.
170
1664.
2. Flyter af l:ste puncten, som är itt general fundamentum,
dlier man argumenterer, at ded eene ståndet icke
kan de jure prsetendera förmån för det andra. Den civilitet
är defererat; ded är något mörkt, effter som ded är, om icke
een prseference folk emellan skal kunna vara, som gifver
något skiäl, och ded häfver gifvit jus, och ded som omnium
hominum approhatione är hållet för een rätt; den som genom
tienster har meriterat något, han har rätt; och effter som
alle rationes politicse gifva ded rätt, så kommer ded icke
af blotta civiliteten. Af ded förra flyter nu detta. Altså
kunna icke herreståndet prsetendera etc. Skal man argumentera,
så moste man af fundamentis argumentera, at — —
3. Så förmane etc.; judicera meriter värde vara. Nu
finne vij Regeringen förmält Konungen inthet kunna emottaga
den censur, som hvar gior om sig sielf, och hoos
Kongl. Maijitt intet finnes af annat prof, och alle gerna
stå under Konungens censur. Men som här synes, at någon
privat af annat ståndh skal kunna stå linder någon annans
privats censur.
Til desse tre kan ded vara, at när vij få häruthinnan
förklaring, så skole vij vara dermed väl tilfridz.
Uglan på 3:aj classis vägnar är dermed tilfridz.
2:a classis är och dermed tilfridz.
Gref G. Oxenstierna är dermed tilfridz hvad i ceremonialet
finnes, och derföre inthet behöfver något esclarcissement.
Nembdes så the samme at gå med Hr Landtmarskalken,
som för håfve varit, och förstärkes med flere:
Af 3:a classe:
G. Cruus, Siöbladh *.
2:a classe:
Arfvedh Ifvarson, Thore Bonde l.
l:a classe:
Hr Abraham Leijonhufvudh, Hr Lars Fleming.
Befaltefs] anslå detta uthskottet til effter middagen, och
befaltes Secreteraren concipera detta schriffteligen.
Den 27 Julij effter middagen voro ofvanbemelte uthskott
oppe och jousterade ded, som i conferencen med Riksens
1 Vid Siöbladh och Thore Bonde står: excus.
Juli.
171
Rådh skulle talas. Hvad dhervidh är passerat, vide protocollum
regni sub dato den 27 Julij effter middagen (bil. 24).
Den 28 Julij för middagen var samptl. Ridderskapet
och Adelen tilsammans.
Begynte upläsas uhr protocollo regni hvad i går om
rangen vore svarat.
Dereffter inkomme deputati af Richsens Rådh, Hr Sten
Bielke, Hr Harald Stake, Hr Henrich Horn, Hr Schvante
Baner: Hans Kongl. Maij:t häfver allernådigst pålagt oss
träda neder til Eder, gode Herrar, och communicera någre
ehrender angående Drotning Christina. Discrepant ifrån
Kongl. Maij:ts mening. Hvarföre 1. remonstrera dhe skiähl,
hvarföre H. Maij:t Drotning Christina inthet skulle admitteras;
dogk effter the andre Stenderne håfve bevilliat,
så vil Hans Kongl. Maij:t (siel), så vijda at Kongl. Maij:ts
och riksens sampt alles vår välfärd ded kan tillåta. På
ded the motte see, at Hans Kongl. Maij:t icke uthan vichtige
skähl drager dher til betänkiande, så moste man hempta
tilbakars hvad tilförende vore passerat; och serdeles när
hon var på resan hijt, blef med Stendernes samtyckie
[beslutet], at hon skulle diverteras at resa härifrån. Hr
Lorentz Linde och andre reste henne emot, men hon ändå
inkom och intog allas sinnen, i synnerheet Prästerne, som
mente henne in spem conversionis inkomma. Och annat
betygades, huruledes hon med protest hehle den Richsdagen
gaf oss att giöra. Uplästes itt bref til Mazarini,
translaterat af Italienska på Svenska. Detta fick Mazarini
åth Biörnclou, hvilket man icke tilförende har velat communicera.
Icke at beskylla henne föruth, uthan see, hvarföre
Hans Kongl. M:t häfver reflecterat — — '. Ständerne
villigare att förebyggia den fahran.
1. Religionsfriheeten för sit hehle hoff af samptl.
Stenderne improberas, och hon allena komma med een
präst; repreesenterade fahran, effter ded förnembste, som
vij sittie sälle af, är, at den grundpelaren [står], som är
puritas religionis. Hvilket henne eller hennes hof inthet
kan tillåtas af Hans Kongl. Maij:t.
1 I kanten är antecknadt: Comte Di Gualdo berättat, när han här var, at
onödigt vore göra i Rom någon anstelning om reformationen, emedan den här i
Stockholm snarare kunde förrättas.
172
1664.
2. Adproberar Hans Kongl. Maij:t Stendernes påminnelser
om folk, som icke äre suspecti, nembl. Svenske och
Lutheriske. Item hofpredikant för hoffolket skull.
3. Kunne the considerera, huru farligit ded vore, at
Hennes Maij:t skulle komma til hofva eller dhe freqventera
tilsammans; at hon notificerer sin ankompst til hofva; at
hon dhed föruth notificerer och rättar sig dereffter.
4. Har och varit rådeligit, at hon icke i prsetext af
guarde eller sådant kunde draga folk tilsammans, som
gifver suspicion om någon irring. At hon måtte hafva
een viss numerum af guarde. Ville hon då etfter desse
vilkohr och the andre recesser och reverser leffva dereffter,
så hoppas man, at då föga skada skulle vara. Men när
alt detta vore slutit med henne, så vore ehristeligit för
hennes förfäders och hennes sampt conversions skuldh, at
hon kommer inn. Dogb dher — hvilket man icke vil förmoda
— at (I) hon i alt icke ville lefva dereffter, och man
icke skulle hafva orsak altidh convocera Stenderne, huru
man då på al hendelse skulle gripa värket ann? 1
Hr Landtmarskalken: Såssom oss i dag är vederfahren
een ansenlig nåde igenom Hans Kongl. Maij:t och
den Kongl. Regeringen; och som vij med hugnat förmärkia
ded goda förtroende the draga till detta ståndet, som och
högeligen betacka Hans Kongl. Maijrt och i dess ställe — —;
begärte dilation, och [at] den icke måtte illa uthtydas, så
kunde the sedan med mognare betänkiande gifva här på svar.
Togo dermed Richsens Rådh afträde.
Sedan continuerades med läsande af richsens protocollo
om rangen.
Sedan deducerade Hr Landtmarskalken den Kongl.
Regeringens gode förklaring häruthöfver, at så myckit
vore til Ridderskapets och Adelens bästa sub minorennitate
giordt, som aldrig sub alius majorennitate.
Dito hemförlofvades för sin siukdomb Hufvudsköldh.
Effter som klockan var 12, så gafs icke tidh at discurrera
om Drotning Christinae värf, uthan upskiöts til effter
middagen, och fördenskuldh befältes anslås til kl. 2 effter
middagen, at samptl. Ridderskapet och Adelen då flitigt
skulle komma tilsammans här på Riddarhusedt.
1 Marginalanteckningar: Penningarne dermed vore i landet. — Een resident
skulle och blifva vidh hennes hoff.
Juli.
173
Den 28 Julij effter middagen vore samptl. Ridderskapet
och Adelen på Riddarhusedt.
Hr Landtmarskalken proponerade och recapitulerade
theres Excellentiers remonstrationer om Drotning Christina,
medh begäran at the sådant väl öfverläggia ville.
Komme så til discurs om Barbarinis advertissiment,
om honom skal gifvas vitzord, hvilken var af Fransösk
faction, och hon ännu icke öfvertygat.
Komme sedan att öfverläggia den proposition uthi 1
puncten om hennes exercitio religionis privata, om the
vele blifva vidh theres förre voto, at Hennes K. M:t får
hafva för sin persohn een präst, eller och henne ded aldeles
afskäres.
Sedan befans, at l:a och 2:a classes vore af persohner
för svage, och dereffter discurrerades, huruledes vij icke
finne skahl gå ifrån vårt voto.
3:a classis blef vidh Hr Rolambs betänkande, at the
icke kunna ändra theres votum, effter the håfve 1. ordentelig
voteradt, 2. votum sagt för den Kongl. Regeringen,
3. eommunicerat och sig der om med [de andre] Stenderne
föreenat. Och lembna likvist den Kongl. Regeringen at
betänkia saken, som the finne skähl, effter hehla regementsbördan
och försvaret ligger på dem. Och detta förståendes
om religionen för sig allena med een Catholisk präst.
2. Om guardiet hemställes Kongl. Maijrt och den Kongl.
Regeringen.
3. Om ankompsten til hofva eller Richsdagar hemställa
Kongl. Maijrtt och den Kongl. Regeringen.
4. Ann hon annorlunda comporterar sig, änn recessen
och reversen eller accorderne sampt hennes obligation innehålla,
huru med henne skal procederas?
Beslöts at den Kongl. Regeringen gör, som hon finner
skähl.
Alle classes vore eenhällelige uthi denne mening.
Hr Landtmarskalken proponerade, om vij detta
först skulle under handen gifva Rådet tilkenna, förr änn
vij communicera med [de andre] Ständerne.
Communication skier med Rådet i the saker, som vårt
stånd angår, och the interessera uthi, men uthi richsens
saker, som komma för Konungen, bör man communicera
med Stenderne.
174
1664.
Nembdes utliskott til Borgare och Bönder:
Af 3:a classe:
Lindegreen, Siöblad.
Taubenfeldt,
2:a classe:
Hans Kyhle, Urne.
l:a classe:
Hr Lars Fleming, Hr Axel Rosenhane.
Hr Crentz,
Hr Landtmarskalken begärte vara excuserad, at han
emot så månge förmaningar nödgas klaga för H. Kongl.
Maij:t om theres försummelse.
Uplästes sedan matriklen, och noterades absentes.
Sedan kom uthskottet ifrån Borgerskapet, berättandes
dher hafva varit tvenne af Richsens Rådh och informerat
them på ded sätt, som hoos oss skiedde; och effter the
ann icke håfve aldeles dherom consulterat, håfve the begärt
dilation til i dag at seija theres mening, dog per
discursum förnummit, som the änn bestode vidh theres
förrige mening, at på förr bemälte vilkohr låtha Drotning
Christina med een präst inkomma, och läggia dher til the
vilkohr, som Richsens Rådh uptäkt håfve, helst och emedan
the håfve förnummit, at vidh hennes holf een Resident
skulle blifva sittiandes.
Befaltes anslås samptl. Ridderskapet och Adelen til
morgons kl. 8.
Den 29 Julij för middagen företogs hvad deputati hade
uthrättat, som öfversåge supplicationerne den 26 Julij effter
middagen.
1. Hilcken adproberades.
2. Brunow med sin broder intages, med vilkohr at
the til näste Rikzdag skole bevisa sig vara af the rätte
Churländische Brunower.
3. Ulf.
Sedan begärte Präster och Borgare conference, hvilket
them beviliades.
Dereffter berättade uthskottet, som var hoos Bönderne,
hvad the af dem förnummit hade, hvilke hade skutit sig
under H. Kongl. Maij:ts behag, effter the äre eenfaldigt
Juli.
175
folk, så at försäkra sig, som Kongl. Maij:ts och riksens
säkerhet fordrar. Men så tykte them, at henne motte
förunnas een präst, som förr var sagt, och så beskränkias,
som förr var sagt, och Riksens Rådh än vidare uptäkt.
See gerna, at penningerne blifva i landet, så och theres
barn få tiänster hoos henne.
Inkomme uthskott af Borgerskapet uthi Drotning
Christinae saak, berättandes at 2 af Richsens Råd håfve
varit hoos them och remonstrerat den fahran, som af
hennes inkompst vore til befahra med dher vidh hengde
vilkohr, som för Ridderskapet och Adelen af Richsens Rådh
hoos oss i går bleffvo] förestälte, hvilket the håfve noga
öfverlagt. Men emedan the tilförende med samptl. Richsens
Ständer håfve theres mening öfverlagt och icke finne them
af den vichtigheet, som kunne divertera them ifrån theres
förre mening, hvarföre förblifva the och dher vidh, icke
uthi den acht at opiniastrera emot Hans Kongl. M:t, eller
the vore så tenaces uthi sin mening, hvarföre the och
hoos detta förnembliga ståndet vele begära, at ded icke
annorlunda motte interpreteras.
Hr L andtmarskalken betackade them för communicationen
och uptäkte them Ridderskapets och Adelens
mening här uthöfver.
Inkom Mag. Peer Stöök med uthskott af Prästerne.
Näst helsning förmälte, at 2 af Richsens Rådh vore hoos
them uthi Drotning Christina: saak. Önskade at den inqvisitionen
med godh eenighet kunde så slitas, som ded
kunde lända Godh til ähra och fäderneslandet til säkerheet.
Hr Landtmarskalken hade tänkt, at [om] the gode
Herrar hafva velat uthlåta sig om theres tankar, så hafva
vij velat giöra ded samma om våre.
Steuch: Om exercitio religionis tyckie the vara fahrligit,
antingen tillåta för hennes persohn eller och afslå,
och effter the änn inthet hafva slutit, så vele the gerna
intaga Ridderskapets och Adelens tankar.
Hr Landtmarskalken refererade, hvad häruthi förr
vore aff samptl. Stenderne här på Riddarhuset slutit.
Omsider effter något samtahl sade Hr Landtmarskalken
effter Ridderskapets och Adelens begäran, at vij
icke see någre skähl, som kunne dimovera oss ifrån vårt
176
1664.
voto, sorn af samptl. Stenderne är samtyckt och här på
vårt Riddarhuus vidh conferencen bevilliade.
4. Johan Stuart. Afslås nu som offta tilförende.
5. Rosenfeldt. Effter Kongl. Maij:ts resolution och
uthskottets mening.
6. Berthil Ruth. Adproberes resolution af uthskottet,
ded han beviser, at hans fader var gifft med hans
moder för 1622, och tages inn.
7. Sölfverlodh. Blifver vidh uthskottets sentiment.
8. Vegesack. Elfter presentation på denne Richsdagen.
9. Vachtmestaren skal få, men the andre afslås.
10. Baron Wrangel effter presentation intages, som
skedde.
Den 30 Julij för middagen vore samptl. Ridderskapet
och Adelen tilsammans.
Craffort remitteres til Kongl. Maij:t.
Hr Landtmarskalken proponerade om H. Maij:t
Drotning Christina och serdeles exercitium religionis, och
effter man förnimmer, at H. Kongl. Maij:t och Prästerne
neppligen läre gå ifrån theres mening, så vele the sig
dherom föreena, huru vij skole svara H. Kongl. Maij:t, om
vij blifva upkallade.
I medier tidh kom svahr ifrån den Kongl. Regeringen,
at Hr Landtmarskalken med itt uthskott ville komma opp
uthi H. Maij:ts Drotning Christinae saak.
Blef discurrerat, at man lämpade sig effter H. Kongl.
Maij:ts mening. Somblige blefve deruthi, at man inthet
skulle votera, effter så offta var voteradt, och vij ded
sagt the andre Stenderne. Blefve så vidh voto, som finnes
in protocollo den 28 hujus effter middagen.
Blef vidh det store uthskottet, hvarmed the gingo
upp til den Kongl. Regeringen.
Kommandes dher opp, talte Hr Richs-Cantzleren,
huruledes H. Kongl. Maij:t af den nådige tilförsicht, som
han drager til Riksens Ridderskap och Adel, vil hoppas,
at the med itt moget betänkiande må hafva öfverlagt det
vichtige ehrende — som fuller nyligen icke vichtigare må
hafva varit — om Hennes Maij:t Drotning Christina, och
nu fördenskuld gerna förnimmer, på hvad sätt the denne
Juli.
177
saken hafva fattad, sedan dhe gode Herrar af Richsens
Rådh håfve på Riddarehusedt giordt dheruthöfver någre
nödige remonstrationer. The vele fördenskuldh sådant låtha
veeta och förmoda sådant svar bekomma, som är likformigt
med theres skyldige devotion, så och ded förtroende H.
Kongl. Maij:t drager til detta ståndet. Kongl. Maij:t är
them sampt- och synnerligen med al gunst och nåde bevågen.
Hr Landtmarskalken betackade för den anseenlige
communicationen, genom Richsens Rådh giord, så och
den store åhuga, som drages för H. Kongl. Maij:ts och
fäderneslandzens säkerheet. Framsade och Ridderskapets
och Adelens betänkiande, som afftalt var; men dher någre
andre förborgade skähl vore, lembne [de] til H. Kongl.
Maij:ts och den Kongl. Regeringens behagh, ut in voto.
Begärte[s] vij ville taga afträde, som och skiedde uthi
lille Cammai’en.
Någon stundh thereffter inkomme Hr Richs-Cantzleren,
Gref Tott, Hr Steen Bielke och Hr Knut Kurch, tagandes
anledning af thet, om icke någre andre skähl vore, at
närmare communicera med them, och remonstrerade RichsCantzleren,
contesterandes sin devotion in optima forma
emot Hennes Maij:t Drotning Christina. Man moste nu
som een patriot effter sin skyldigheet emot Hans Kongl.
Maij:t och sit fädernesland tala hvadh som saksens vichtigheet
fordrade, föreställandes den fahra, som hennes ankomst
med exercitio religionis, som hon begärer, skulle
hafva medh sig; och dher detta henne anginge och något
ondt uthrättade, opå hvilkens försvar alt sådant skulle
ankömma, repeterandes tfanquam] ab ovo, huruledes all vår
fäderneslandz säkerheet är härkommen af religionis puritate
och obehindrade exercitio, och ju flere stadgar ther om vore
giorde, ju sällare håfve vij ther uthinnan varit; deremot
machinationes och strophse Catholicae, huru margfaldige
the håfve varit; i synnerheet om ded brefvet, som Mazarini
från Barbarini häfver Hr Biörneklo communicerat. Drotning
Christina sagdt Kongen i Engellandh varit Catholisk
och kunne väl på itt paar åhr af Papa få dispensation \
Drotning Christina i 2 åhr cum dispensatione Papse suttit
vidh regementet; communicerat på vårt vijs och sedan oppe
1 Anteckning i kanten: Drotning Christina bref til Hr Seved Båth.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot., IX. 1664. 12
178
1664.
i Cammaren communiceradt å nyo af munken. In transitu
hijt opp ath senest [har hon] velat öfvertalt Kyrckioherden
i Skärstad at blifva Catholisk etc. The vele derföre så
taga saken i betenkiande, som the finne Kongl. Maij:ts och
fäderneslandzens säkerheet sampt Kongl. Maij:ts välmente
intention likmätigt, effter som Hans Kongl. Maij:t icke
kan träda ifrån sin fattade resolution, emedan then vore
conform med rikzens fundamental stadgar etc.
Sedan the afträdde, discurrerades af uthskottet dher
uthöfver, och fattade thette conclusum, at fuller vij för
väre persohner af the skähl, som oss äre remonstrerade,
nogsampt äre commoverade at träda på samma mening med
den Kongl. Regeringen, men kunne den nu såssom uthskott
icke exprimera, uthan vele vigore commissionis taga den
ad referendum hoos väre medbroder, så vele vij disponere
them til samma tankar, så myckit som giörligit vore.
Här om var störste dehlén af uthskottet i samma
mening, dogk at ded icke skulle nu sägas Regeringen, förr
änn the som uthskott finge communicera then Kongl.
Regeringen.
Befaltes anslå samptl. Ridderskapet och Adelen til
kl. 3 praecise.
Den 30 Julij effter middagen vore samptl. Ridderskapet
och Adelen tilsammans.
Då tilläts Schildten resa bort, effter han ville peregrinera.
Hr Landtmarskalken refererade uthskottets besvarande
hoos H. Kongl. Maij:t om Hennes Maij:t Drotning
Christina, och at effter protocolli innehåld vore svårat;
men om den Kongl. Regeringen hade andre skähl, som vij
icke veete, lembnade [vij] til H. Kongl. Maij:ts och Kongl.
Regeringens gottfinnande etc.; så om afträdet. RichsCantzlerens
och the andre af Richsens Rådz communication,
at the icke funne sådant compatibelt med H. Kongl.
Maij:ts och richsens säkerheet; med så sufficiente skähl
remonstrerat fahran af libero exercitio religionis, at vij
för våre persohner äre commoverade, hvilke böre vara
secrete; och lofvades, at vij vele sådant remonstrera våre
medbroder. Contesterade och Regeringen sig inthet vela
något sluta, förr änn the finge Ridderskapets och Adelens
J ulf.
179
betänkande veeta. Förmodade at om the viste the skähl,
som oss blefve remonstrerade, at the ringa betänkiande
skulle draga at falla på samma tankar, at icke tillåta
henne liberum religionis exercitium. Man ville och gerna
deferera Hennes Maij:t Drotning Christina för hennes
milde regemente skuld, men icke så at man skulle sättia
riket uthi någon fahra.
3:a classis sade theres betänkande genom Hr Rolamb,
at mästedels äre af the tankarne, ehuruväl the för Drotning
Christina hade hafft then respect, at hon skulle hafva
något nöije, så förnimme the likväl af them, som håfve
varit i uthskottet, at så store skähl håfve varit på färde,
at the moste remittera af det the som tilförende håfve
voterat, dragandes den tilförsichten til uthskottet för theres
giorde prof, at the condescendera til samma tankar som
den Kongl. Regeringen och uniera sig med them angående
religionen, såssom then hvilken icke annars kan skie än
til Kongl. Maij:ts och fäderneslandzens säkerheet.
2 och 1 classes vore i samma mening.
Hr Rolamb sade, at the ännu påminte, thet communiceras
skulle med the andre Ständerne, at man icke skulle
synas af ostadigheet något giordt.
Uthnembdes uthskot til Borgare och Bönder:
[Af] 8:a classe:
Lindegrehn, Grass.
2:a classe:
Kyhlén, G. Horn.
l:a classe:
Hr Peer Sparre Larsson, Hr Spens.
Sedan preesenterade Lieutnant Post sin extractions
documenter.
När uthskottet kom ifrån Borgarne, berättade Hr
Per Sparre Larsson: Remonstrerat huru der på een
eller andre sijdan vore passerat, sampt hvad hoos Regeringen
och vore förelupit, och af hvad grund han stöde dheropå
at försäkra sig om religionen, hvilket Ridderskapet och
Adelen är communicerat, och vij inthet gerna sluta uthan
communication med them. The svarade sig och communicatis
consiliis altidh giordt med Ridderskapet och Adelen;
the och fädt budh af den Kongl. Regeringen, begärt dilation,
180
1664.
til thess the få beskedh af H. Kongl. Maij:t; sedan vele the
gifva theres tankar tilkenna och disponera sig til eenige tankar,
och hvart Ridderskapet och Adelen vele, så vele och the.
Hr Landtmarskalken proponerade om RiddarhusSecreteraren,
när någre introduceras, och the gifva något
snöpligen.
Unanimi consensu beslöts, at ingen skal gifva ringare
än 10 Rdr in specie eller 5 ducater, och den, som ded icke
gifver, skal inthet intagas.
Hr Ebbe Ulefeldt lät protocollera, at the ifrån Skåne,
när the komma til theres camerater, så vela the öfverläggia
at gifva til Riddarhusedt een sådan discretion, at
the skola väl vara tilfridz medh.
Sedan gick Hr Per Sparre Larsson med uthskottet
till Borgarne, att seija Ridderskapets och Adelens endtelige
mening, effter som Regeringen nu ville hafva svar,
och vij oundvikeligen icke kunna gå ifrån den Kongl.
Regeringens mening.
Eårbuss fick lof at resa bort.
Sedan gick ded store uthskottet opp til den Kongl.
Regeringen och sade theres mening.
Befaltes anslås til måndagen samptl. Ridderskapet
och Adeln.
Den 1 Augusti för middagen.
Introducerades Baronerne H a n s och H e r m a n W r a n g e 1.
Per Ulf påminte om Eric Ulf, at han motte taga
itt annat nampn och begärte 23 puncten i Riddarhuset
(o: -ordningen) åtniuta, effter han 1. har jus qugesitum,
2. är introducerat.
Resö] [utio]: At när han beviser förfäderne kallat sigh
Ulfvar, så skal han kallas Ulf af Finlandh.
Sedan kom skogsordningen neder uhr Cantzliedt, hvilken
oplästes. Item diurordningen och Kongl. Maij:ts additament
(bil. 25).
Alle eenhälleligen samptykte.
Til at öfversee desse ordningar, item ordningen om
bärande trää, förordnades effterschrefne uthskått:
[Af] 3:a classe:
Rolamb, Ståhlarm,
Duwall, Pauli.
Augusti.
181
2:a classe:
Hans Kyhle, Ulefeldt,
Eric Hård, Bernikou.
l:a classe:
Hr Johan Gyllenstierna, Hr Clas Baner.
Hr Carl Sparre,
Proponerade Hr Landtmarskalken, at the, som
hafva varit öfver bancoväsendet, vele sig dher inställa
kl. 2 eller 3.
Den 1 Augusti effter middagen var uthskottet tilsammans,
och toge ordningarne af trycket at upläsa och ginge
effter Kongl. Maij:ts opsatt.
Resfolutio]: At öfverhetens assistentz sökes på medel
at effectuera ded samma.
[Skogsordningen:]
Ad 2. I ded stället: »at han effter lag ähr contumax»,
at Landzhöfdingen kenner til Chronan eller häradet, och
den andre håfve natt och åhr at vinna ded igen.
Ad 3. At executionen der vidh .
Ad 4. När någon ansöker om slike lägenheeter, at vidh
bruk och andre concessioner noga ransakas, och vidh fällande
taga the, som neder liggia och icke tiänlig skog.
Ad 6. Om funnes af landzens allmenning een duglig
platz til eng, at den samme blefve excolerad utaf samptl.
härade effter öhre och örtug, och dher ingen annan kunne,
at då then, som hade villja och macht til.
Ad 9. Negeres Finnér, så må och negeres andre.
Ad art. 11. At och icke något missbruk på eens ägor
må skie, serdeles skattebönder, som låthe soclmetals resa och
hugga på sine ägor vedh, timber och allehanda pertzehler.
Ad 13. Dher Probsten och Capellet försummade, skulle
Landzhöfdingen derom ransaka.
Ad 21. Inge sexmän håfve beställa med frelsesmän,
uthan tolfmän. Chronans betiente, ther Chronan har sit
interesse; och dher frelses interesse är, dher bör frelses
interesserade hafva til seija.
Ad 25. Plichte sielf, med mindre hussbonden conniverer
dermed. I stället för straffordningen, at han arbetar
boos målsäganden.
182
1064.
[Ad 26.] Skogseld, när man inthet veet banemannen
och the döllia, at då sochnen eller häradet effter dulgadråp
bothe.
Den 2 Augusti för middagen.
Företogs jagt- och diureordningen.
Ad 1. At i stället för dhe specificerade provincier införes
alle provincier i gemen och öfver alt.
Ad 2. Item trappar i Skåne och annorstädes förbiudes.
Ad 3. Hvarken adell eller oadell skiute them vidh
40 marks boot.
Ad 5. Sedan ordningen giordes, är fogelén minskat,
och således giöra emot Gudz, så och öfverhetens förbudh.
Derföre begäres, at antingen öfverheten håller hand öfver
executionen eller och afskaffar ordningen.
Begäres at väre skytter få slå lodh igenom den, som
kommer på andres ägor, och Chronones skytter vara det
samma underkastade.
Om någon brukar någon rymbd soldat, skal vara förplichtat
at lefrera den i Chronans fängelsse.
Ad 6. Ded ordet och annorstädes strykes uth. Item
deleatur och den elliest skiuter, effter skäregården är skadeligit
(siel).
Ad 7. At visse parker förteknas, hvilke af ålder håfve
varit Kongens parker.
I stället för arbitral straff, antingen strax hengias
opp eller niuta serdeles Kongl. Maij:tz nåde.
9. Extenderes til Verm eland och.
Ad 12. Vid 40 mark. Conf. sup. § 3.
Ad 13. Fördubbla skadeståndet, förste gången 80 mark
och andre gången mista lifvet eller niuta Kongl. Maij:ts
serdeles nåde.
Ad 14. För missbruket hehlt och hållit utheslutes.
Ad 16. At sådane embetesmänn dher til förordnas,
som dherom hafva förståndh. Hoffjägemestare; adelsmän i
landet til Jägemästare och andre till Hejderidare. Saakörerne
höra them til, effter som the och skole hafva
inqvisition uthöfver skogsordningen och slikt. Alle som
hafva koo och soo, skole dher til contribuera, skattlagde
och oskattlagde 3 hvita öre på 1 helt hemman. Landz
-
Augusti.
183
höfdingen uptage penningarne, och inthet anvendas til
något annat1. Präster hålle och näät sampt contribuera
3 öre [til] Kongl. Maij:t.
Alle giller och fällor sampt snaror afskaffas hoos adel
och oädel; den som vil fånga, så fånge uthi varg- och räfvekuhlor.
Om och icke the i upstäderne vele contribuera, hvar
borgare 1 hvit öre? Ingen bruke jacht och skiutande, ivthan
den som ther med serdeles af Kongl. Maij:t är benådad.
Ad conclus. Rikzjägemestaren tillika med Landzhöfdingen.
[Ordningen om] bärande skogsträän.
Ad 2. Til tings skal Häradzhöfdingen gifva hans attestatum
om nödtorfften för den, som hugga vil, och sedan
resa dermed til Landzhöfdingen och med Landzhöfdingens
zedel til Jägemestaren, at slå mark på stubben.
Ad 8. Geteris, vindfall, savetallar, biörkelöf etc.
11 puncten. Ridderskapet behåller inspection öffver
sina ägor såsom för. Uthi länsrätt, förståendes att intett
uthstrykes aff denne punct.
Påmintes att som offtast jagas effter skadediur.
Eker böra planteras af hvar bonde uthan åker och ängs
förderff, välförståendes att hvar heel gårdh skall plantera
100 eker, och på dett att detta må vinna sin effect, då skall
Rixjegermästaren och Landshöffdingen med deres underhaffvande
haffva inspection, att detta må ske på alla orter,
hvar lägenheten finnas kan, och att hvar bonde skall tillhållas
att hållat vid macht eller böta på sätt såsom uthi
husesynsordningen [stadgas]. Simpliciter måste Rixjegermästaren
med Landshöffdingen detta giöra på Cronones gods
conjunctim med Adelen på theras ägor. Såsom nu många
hemman finnas, såsom ringa lägenheett ther till beqvemligen
haffva, tå måste flere sammanslås till att giöra een park
tillsammans uppå almenningar; och ther ingen almenning
finnes, ther tå någon annan i socknen ville låta släppa
någon plats ther till. Men serdeles ther såsom vid siökanterne
för skepsbygningar skull sådane platser kunna finnas,
att man kunne uthi stor qvantitet almenningar och andre
tiänlige platser vid siökanterne med eker furnera.
1 Marginalanteckning: Om han icke gior sit embete, så hafre reconvention
på Jägemästaren; gior hail icke sin flit, så at inbyggiarne håfve theraf nytta,
så casseres.
184
1664.
Emädan såsom stoor affbräck skeer på mastträs uthuggande,
ty påminnes uthi underdånigheet, att Kongl.
Maij:t ville sådant missbruk i landet affskaffa, och icke
hvariom och enom stå frit sådana trä föryttra, Adelens
rätt förbehållen.
Befaltes anslås samptl. Ridderskapet och Adelen til
morgons kl. 8.
Den 3 Augusti för middagen vore tilsammans samptl.
Ridderskapet och Adelen.
Inkomme bref af Hans Kongl. Maij:t om von Post1.
Sedan proponerade Hr Landtmarskalken, at den
Kongl. Regeringen begärer 3 til uthskott af hvar classe.
[Nembdes] af 3:a classe:
Barclaij, Ödla,
Gallen, Rolamb.
2:a classe:
Thore Bonde, G. Ribbing,
G. Horn, Holck.
l:a classe:
Hr Clas Baner, Hr Wrangel,
Gref Cönigsmark, Hr Gustaf Kurck.
När detta uthskott kom i lille Rådcammaren, inkommo
Hr Richs-Cantzleren Gref Magnus De la Gardie, Hr Gustaf
Baner Persson, Hr Steen Bielke, Gref Nils Brahe och Hr
Jöran Fleming.
Gref Magnus förde ordet, huruledes the funnit nödigt
at communicera med Ridderskapet och Adelen öfver någre
ehrender, förr än extraditionen af richsdagzbeslutet skier 1:
1. Om religionen, huruledes månge naturaliseres, som
äre af annan religion, hvilke låtha sine barn informeras i
samma religion; dher af kan komma, at riket, när man
minst tänker dheropå, blifver upfylt med annor religion.
2. Effter riket med förmånn är kommit uhr krigen, så
moste man i fridztiden tänkia på kriget, och fördenskuldh
bör tänkias på manskap til landz och siös, som och ersättia
den afgång, som dherpå dageligen skier. Hvarföre
på Kongl. Maij:ts vägnar begäres hielp på manskap och
1 Jämf. sista bilagan.
Augusti.
185
medel, och mente at landet i detta åhret för uthschrifning
blifver frit, men i näste åhr bevillia uthskrifning til 10
och 20, som vahnligit är, så och een annan uthskrifning
1667. Deremot Kongl. Maij:t förbeholler sig tvenne ting:
1. som länder til landzens lisa, och ded 2:dra på förefallande
trångsmåhl. Ded första effter the sombligstädes begära
gifva penningar i stället för knecht, så förbehåller Kongl.
Maij:t sig at tillåtha the provincier, som honom behaga,
på nästkommande åhr at gifva penningar, som Hans Maij:t
tycker hafva brist på folck. Ded andra är vara sig fritt
opå all fall at anticipera den [ut]schrifning, som bevillias
1667, när honom så behagade 1666, dher feigden oförmodeligen
infölle 1665.
3. Effter som Kongl. Maij:ts avan tage står mycket
dheruthi at behålla gode officerare, så moste man accommodera
them, som icke äre uthi någon ordinarie ti enst,
med pension, så vida richsens medel tåhla. Och som framfarne
Konungar håfve hafft ded secretum, at the boos
uthlänsk soldatesca altidh håfve hafft affection; the och,
som håfve i civil eller krigstienster varit brukade, veete,
hvad den crediten och affectionen häfver opererat; fördenskuld
icke gerna skulle vela släppa fremmande eller höra
them beklaga sigh, som vore af the fremmandes inlagde
supplication til Rikz-Marsken skiedt, och tyktes vara med
våre inlenske compatibelt, at och fremmande blefve brukade;
fördenskuld vore gott, at the blefve på Riddarhuset
varnade, effter som någre voces kunne vara hörde, som
icke tiäna, at Hans Kongl. Maij:t icke skulle få orsak at
fråga dereffter. The tilläggia inthet Ridderskapet något,
uthan någre otidige voces kunna vara hörde, och effter
qverelen är sensibel, ty stelles til Ridderskapets och Adelens
gottfinnande, om man icke medh få ord skulle kunna derom
införa uthi rikzdagsbeslutet, at contentera och förvisa them
dher til, när the tala derom, hvilke ord projectevijs uplästes.
Hr Landtmarskalken: Ded vore okiärt, at någre
fremmande officerare skulle hafva fattat någon apprehension;
men aldrig vore något sådant af samptl. Ridderskapet och
Adelen tält, discurrerat eller til protocolls fördt.
Richs-Cantzleren: Detta är een så raiqonnabel förklaring
och dign detta ståndet, effter som voces skulle
vara så inn- som uthom Riddarhuset hörde, och förthen
-
186
1664.
skuld böre åthvarnas. Förrige Konungar och andre officerare
håfve satt theres välstånd opå fremmande soldatesca.
The seija: vij prsetendera inthet opå at få den eller den
tiensten, effter ded står Hans Maij:tt til, men at vij likaväl
få den tiensten, som vij håfve förtiänt. Hvarföre skole
the orden, som projectevijs uplästes, vara remedii loco för
them, som klaga. Berörde om Glowitz i Pommern och Billow
i Skåne etc. Om då Ri elisens Stender bevillie, at thet införes
at animera slike til richsens tiänst? The betacka Ridderskapet
och Adelen samptelige, och han för sin persohn altidh
förlagdt, at sådant af ded ståndet aldrig vore talat.
Hr Gustaf Kurch: Den som sådant talar, motte
derföre tiltalas, och dereffter inqvireras, på ded ståndet
motte befrias.
Hr Richs-Cantzleren: The håfve til Ridderskapet
och Adelen itt gott förtroende, af hvilke störste dehlén
med them håfve gådt alle tienster igenom.
Hr Rolamb: Ingen af stånd eller vilkohr må hafva
tält sådant, som är af så stor conseqvence, och derföre må
den väl uthnämbnas, som sådant häfver talat.
4. At med båtsmanshållet motte blifva een likheet,
uthan distinction af nytt eller gammalt frelse, effter som
ded vore gott, at alt frelse vore lika. Alleguerade sahl.
Richs-Cantzlerens tahl häruthöfver, allenast ded kunde skie
uthan gravation af Chronan, på hvilket fall Chronan vore
lika, allenast quid sit consultum, och för vårt stånd at
icke distinguera nytt och gammalt frelse.
Hr Richs-Cantzleren: Ded är considerabelt, at den
distinctionen motte försvinna, om då ifrån 12 til 8 motte
komma, och således öfver alt blifva lika. Hvad Ridderskapet
och Adelen skulle tyckia härom, efftersom the detta
tala såsom med theres medbroder?
Hr Ste en Bielke mente på sidste Rikzdag vara af
Ridderskapet och Adelen om een likheet deruthinnan anhollit.
Mente och, at den inqvisitionen öfver nytt och
gammalt frelse skulle afläggias, effter som den, som i går
blef adlad och [är] kommen på Riddarhusedt, häfver enahanda
privilegier med them, som äre ther.
5. Effter som Gudh häfver välsignadt Kongl. Maij:ts
vapn, at anseenlige provincier äre lagde under H. Maij:t
och Chronan, då är nödigt, at man försäkrar sig vidh alle
Augusti.
187
händelser. I Tysklandli [har] Gudh välsignat våre gräntzer
med Pomern och Brehmen såsom uthanvärk för oss, hvar
til behöfves een flotta, och derföre Chronan motte vara
til siös considerabel, så at siömachten väl öfverbygges,
effter som grannarne starkt arbeta deropå och sig beflita
at reparera hvad afgång i sidste krig är liden; hvilket
vij och moste giöra, och är af nöden, at vij veete, på hvad
sätt ded kunde ersättias. Utaf Chronan kan ded icke skie,
effter som hon icke öfver 2 eller 3 om åhret kan byggia,
och kiöpa på een gång, när fahran vore på färde, är alt
för svårt. Ty är funnit gott at animera Stenderne och
provincierne at contribuera dher til, effter som securitas
publica ligger dher opå, hvaraf Stendernes cooperation och
inrådh bör vara. Communicerade itt project om possibiliteten
allenast, ded väl motte uttydas, och är den hielpen
ansedd at på een gång kunna få een ansenlig flotta.
När då Hans Kongl. Maij:t kommer til sine åhr, skulle
Hans Kongl. Maij:t icke allenast sielf, uthan och våre
grannar see, hvad för mascula consilia vij håfve fört. Recommenderade
giörligheten hoos Ridderskapet och Adelen
til een så considerabel tiänst; delningen skulle och visa
possibiliteten. Stenderne skulle meritera een stoor tacksegelse
och få sättia theres vapn på skieppen, och skulle
hvar och een amore patrise dhertil contribuera, borgare,
präster, ryttare etc., och skulle detta gifva een stor reputation
och renommée etc. Gifver och detta ståndet sin
assensum, så läre the andre lätteligen föllia.
Gref Nils: Ammiralitetet moste hafva directionen at
tilsee, huru som the få gode och välbygde skiepp.
6. At man giorde een eventual bevilning på itt oförmodeligit
krig, effter som Ständerne ändå motte contribuera,
om ded oförmodeligen påkommo, och långt vore at
förschrifva i hastigheet een Rikzdag. Hvartil vore af
nöden, at Hans Kongl. Maij:t med Stenderne trädde tithi
den förplichtelse med hvarandra, at inthet uthan störste
orsaker gripa til vapn. Hans Kongl. Maij:t urgerar inthet
vidare, änn Ständerne finna rådsamt, och the vele communicera
theres betänkiande.
7. At och må hållas hand uthöfver the ordningar
och stadgar, som nu göras eller äre giorde nu strax af
them, som vederbör.
188
1664.
8. At af Stenderne deputeras Commissarii af visse
persohner, som i vinter eller nästkommande sommar öfversee
lagen, som reda tilförende af någre lagfarne män är utharbetat,
såsom ock kyrkioordningen, at alt sådant på näste
Richsdagh, vil Glud, sedan Stenderne kade ded öfversedt,
motte publiceras. Hvilket ock utkan tkeres vetskap ock
beviljande icke skal skie.
9. Resolutioner ock ordningar blifva exeqverade ock
vederbörande genom detta richsdagsbeslut authoriserade
them at exeqvera.
10. Banco såssom in statu suo integritatis bör considereras,
ock derföre ded [intages] i richsdagsbeslutet, på
ded han må på det sättet redresseras.
11. Store uthskottetz secreta consilia adproberas.
12. Ställes till Richsens Stender, hvad rådeligit kunde
vara på al dödzfall, som kunde skie af een eller flere utaf
Richsens Regering emellan Richsdagar, kuru då Richsens
styrsel skulle fökras, antingen strax uthsckrifva Richsdagk
eller autkorisera itt uthskot, som med Richsens Rådh
vallia någon i stället, eller ock låtka den ckargen per
vicarios administreras til näste Richsdagk. Hvarföre är
Richsens Stenders conclusum i detta fallet säkrast.
Hetta begäres at communiceras med Richsens Ridderskap
ock Adel. Delningen på skippen lofvades med första.
Ginge sedan neder, ock Hr Landtmarskalken befalte
anslå til morgon kl. 8 uthan exception at vara tilstädes
samptl. Ridderskapet och Adelen.
Den 4 Augusti för middagen voro Ridderskapet ock
Adelen tilsammans.
Hr Landtmarskalken påminte om utkskottets förrättande
i går, hvarest blef remonstrerat Hans Kongl.
Maij:ts intention at befordra Richsdagen til enda.
1. Religionen. The, som naturaliseras ock äre af annor
religion, at theres barn motte upfödas i vår religion, så
frampt the vele niutha någon föpnånn, eller och excluderas
ifrån andre tienster.
Alle medk een munn bifölle detta.
2. I propositionen indigiteras om [at] richsens mackt
til land och siös förstärkies; landtregimenterne vore försvagade
af förrige krig ock siukdomar. Reflectera på al
-
Augusti.
189
mogen, som ded mäst angår. Så kåfve the bevilliat uthskrifning
1665 ock 1667 cum reservato at taga penningar
i the provincier, som honom behagar: sex daler silfvermynt
af ckrono ock skatte, 3 daler [af] frelse.
Tertia classis är til fridz ther med 1665 och 1667, och
ther kända skulle, så kunne the vara tilfridz 16 .
Effter skier at complettera regementerne, derföre vele the
intket at [det] skier med penningar, utkan folk, ock at
lösdrifvare inqvireras öfver och altidh äre sielfsckrefne, så
och vahnlig modus agendi med them som vederbör. Item
at recommenderes den Kongl. Regeringen landtregementerne,
som gå ock tiggia \
2:a classis är i samma mening, undantagandes den
clausulen, at Kongl. Maij:t förbehåller sig taga penningar i
dhe okrter, som Hans Kongl. Maij:t behagar. The Skåniske
förbehålle sig vekudagzvärken. Störste dehlén af andra
classen äre eens med 3:a classe.
lia classis är hehlt och hållit eense med tertia, uthom
råå och röör.
Bevilliades altså uthschriffning eenhälligt uthom råå
och röör2, och vele intet svara för knechten längre änn
til generalmunstring, så och at ded slås effter the rymbde
knechterne, och lefrera them til regementerne. Jembväl
och at Ridderskapet och Adelen niuthe theres försvarskarlar
effter privilegierne.
Såssom elliest ingen uthschrifning skier i Ulfsunds
och Strömsholms lähn, altså fly alt folket uhr Vässmannelandh
och dijt; ty begäres at den Kongl. Regeringen täktes
göra den förordning, huruledes sådant må förekommas och
remedieras.
3. Om the fremmande officerare, som förmedelst någre
discurser kunne vara ombragerade, ut in protocollo vore
discurrerat och them til örorne kommit, lika som ville
afstengia them ifrån tienster etc.; remedii loco införes i
richsdagsbeslutet.
Öfverste Siöbladh: Major Barclaij sagt, at een fremmande
icke skulle högre komma änn til Öfverstelieutnant.
Han excuserat, at snarare någon Tysk Commissarius, men
ingen Svensk så talat.
1 Marginalanteckning: Bevillias som sidst och uthom råå och röör.
2 Marginalanteckning: Inga penningar tagea.
190
1664.
Hr Joh an Gyllenstierna: Effter som fundamentet
af vår militie består af fremmande, [hegare vij] til vår
honeur, at den man, som sådant häfver sagt, motte seija
sin mann. I väre besvär inlagdt och begärt, at den 2 punct
[i] Kongl, försäkringen (siel). Ded kan intet choequera någon.
Item 4 [puncten] i samma försäkring. Ingen Anabaptist
eller Calvinist kan med rätta choequera sig deröfver, at
man begärer mainteneras vidh the tienster, som man häfver
[genom] Kongl. Maij :ts försäkring och riksens stadgar.
Gref Cönigsmark: At ded skulle vara tält i uthskott
eller och öfver bord, at the inthet skulle komma til
regementer och finna sig preejudicerade. At the officerare,
som håfve schrifvit under supplicationen, motte nampngifva
them, som håfve i compagniet discurrerat och talat
sådane ord.
Hr Landtmarskalken begärte, at the per classes
vele seija theres mening, så at så väl inlenske som uthlänske
hade theres satisfaction.
Tertia classis genom Hr Kolamb: Störste dehlén inclinera
dher hän, at effter den Kongl. Regeringen häfver föreslagit
om den clausulen, derföre svara på tveggiehanda sätt.
Effter som een sådan clausul är ovahn i richsdagzbeslutet,
och förnimma occasionen vara af een supplication til Richsmarsken,
[frågas], hvilke the äre altererade öfver. När
the see praxin, theres humeurer emot them considereras,
så vete the icke, hvarföre the så skole supplicera. Then
förmånn the håfve igenom meriter, unna them gerna, men
at the skole klaga öfver itt ståndh, och militien considereras
annorlunda här änn annorstädes — the äre membra
af itt corpus — och nu skall skie separation, gior them
ondt. — Derföre begäre the 1. supplicationen och see, huru
när vij äre attaquerade; 2. inqvirera öfver then persohnen,
som häfver gifvit orsak til separation. Grundar nu ded
inthet sig på någon particular karl eller och ståndet, så
måtte the tiltalas, effter som the sestimera een man effter
dygd och meriter. Erkenna med vördning och tacksamheet
den deduction, som i går skiedde af then Kongl. Regeringen,
at the icke tro ståndet derom. 2. Finne Regeringen them
uthan fundament hafva klagat, så må icke heller clausulen
införas. Men skal han införas, så må ded skie med dhen
clausulen: »likmätigt Sveriges fundamental lag och stadgar».
Augusti.
191
2:a och l:a classes äre af samma mening.
4. Om skieppen, som provincierne skulle assistera
Chronan medh.
Tertia classis genom Hr Rolamb: Vij considerera saken
af den beskaffenheet, at den länder icke allenast til gagn,
uthan och respect. Men effter ded är een ny saak, som
reqvirerar något omhuchsande, och befahra at icke må
tilvexa någon fahra i lengden, och i medier tid få partition
och förslaget och 3. svar på besvären, at af dheres soulagement
kunna så mycket bättre contribuera här til (siel).
2:a classis är af samma mening.
l:a classis är af samma mening.
5. När man sitter i friden, giöre sig färdig til krig.
Om något oförmodeligit ankommo, hvem då Chronan skulle
assistera, om the icke vele bevillia til een eventuell försträkning,
effter the skole ändå contribuera ut supra
in protocollo, eller och genom een Richsdagh convocera
Ständerne, som och häfver sine besvär; går långsamt til,
kostar stort.
3:a classis [genom] Hr Rolamb: The seija, at dhe icke
hade förmodadt så. Tvenne krigzhielper på itt åhr kunne
the icke draga; recommendera Kongl. Regeringen draga
den försorg, som tiänar at befordra friden. Men som the
draga fuller thet goda förtroende til den Kongl. Regeringen,
vele lijkväl taga ad deliberandum; såsom ded förre delibereras
öfver, så vele the och nu deliberera, hvilket thera
the vele antaga.
2:a classis vil förfråga sig med the andre Ständerne,
huru vida vij komma med them öfvereens.
l:a classis intetdhere bevillia, uthan tage så det ene
ehrendet, så väl som thet andre ad deliberandum, och i
medier tidh vele förvänta svar af den Kongl. Regeringen
på besvären.
Alle äre hermed eense.
6. Om revisione legum och kyrkioordningen denominera
någre visse af dhe 3 stånden.
Alle bevilliade här til, och at 4 deputerades af hvart
ståndh.
7. Båtzmanshållets likheet.
Påmintes at proportio blifver som (!) bönderne kunne
blifva vidh macht.
192
1664.
3:a classis tycker, at ded är offta begärt; så motte vij
taga ded emot, när ded biudes oss, och skulle vara nyttigare.
2:a classis [genom] Hr Thore Bonde: The vele blifva
vidh sit gamble frelse, at 12 vore om een båtzman; kunne
the nye blifva 8 eller 12, så kunne the ded giöra, eftersom
oskiäligit vore, at thet gambla frelset umgäller för
det nya.
l:a classis blifva vidh thet, som gammalt har varit.
Hr Ho lam b: Någre gamble frelse äre mehr a til considerera,
än conservationen af hehle ståndet. Så länge
den åthskildnaden är, så äre the nye alle äfventyr underkastade.
Hr Johan Gyllenstierna proponerade, huruledes han
blef kallat opp til den Kongl. Regeringen, dher honom oförmodeligen
förekom denne supplicationen vara af mine otidige
discurser härkommen, och jag inthet vet mig hafva
sagt, uthan om Grefven af Donau hafva tält \ Bad mig
motte effterlåtas taga een attest af Hidderskapet, om jag
häfver tält den Tyske nationen til föracht. Beklagade sig
öfver sine ovänner, som vele förolempa honom hoos sin
öfverheet.
Hr Landtmarskalken begärte the med moderation
vele uptaga denne saak och sig emellan votera.
Hr Rolamb discurrerade reflexionen icke så stort bör
vara på Hr Johan Gyllenstierna, som på oss sielfve. Yij
motte med den respect, som sig bör, anhålla hoos den
Kongl. Regeringen at få satisfaction, som oss bör. Hvad
hvar har tält uthom Riddarhuset, ded må han svara före,
men ded, som är tält i uthskottet, ded moste vij taga oss
ann, så vida ded är likformigt med richsens recesser och
lagh. Vij begäre — een stor dehl af oss — at den Kongl.
Regeringen behagade ställa oss til svars med them, som
klage på oss; och den, som icke kan öfvertyga och bevisa
ded han klagar, han då må straffas.
Och alle med eenhällig mun sade hvarken honom eller
någon annan [annat] hafva tält, änn ded, som är likmätigt
Sveriges lagh och recesser.
När the tractera igenom uthskott, så förplichte vij
oss til tystheet.
1 Marginalantecltning: Vij vöre innom lytte dörar uthi tystkeet och förtro[g]enheet.
Augusti.
193
Hr Johan Gyldenstierna betackade them för then
resolution, som saken är likmätig. Begärte reconvention
af honom.
Befaltes göra supplicationen til kl. 3.
[Den 4 Augusti] effter middagen vore åter Ridderskapet
och Adelen tillsammans.
Då proponerades af Hr Landtmarskalken, att dee
gode Herrar påminna sig på sidstförledne Rijkzdag vara
fundament lagt till Lähnebanken; altså har man och nu
på denne Rijkzdagh genom itt uthskott sökt att redressera
hvad hinder, som till thess conservation sedermehra må
vara infallne. Begärte altså, att Hr Gyllenstierna måtte
göra berättelse om hvad som passerat var.
Derpå Hr Gyllenstierna refererade, att the till itt
så nödigt värk som Bancons redressement hade gott funnit
att fortfara med executionen, och således att med jordegodzen
effter lag och thet capit. 1 måtte förfaras,
men att cassan måtte på 3 rådstugudagar opbiudas, och
ther thet tå icke inlöstes, att man skrede till pantens
forytrande, ther medh så mycket allaredo är prospererat,
att uthi bancosedlar allaredo är inkommit öfver treehundra
tusendt daler kopparmynt. Ar och gott funnit, att myntningen
så af koppar som sölfver måtte fortsättias, och att
een ordning om bancozedlars valeur, som och allaredo
skedt är, måtte publiceras, så att ingen genom them må
komma till korta; och sedan tå bancozedlarne vore inlöste,
skulle the heelt casseras och ophäfvas. I medier tijd säger
Kongl. Maij:t sielf god för Bancon.
Hr Landtmarskalken frågade, om man hade något
ther vid att påminna.
Ther på blef åtskilligt discurrerat, synnerlig om att
kopparmyntningen måtte fortsättias och thet emenderas,
att man i Bancon något richtigare handterade bancozedlarnes
inlösande. Hvarföre man inthet borde nu skillias
åth ifrå Rijkzdagen, för än thet blefve remedierat, och
borcte Directeuren i Bancon få tiltahl therföre att Bancon
är råkat i then olägenhet, att then icke kunde inlösa sine
zedlar och bätre underhålla crediten.
1 Lakun.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-j)rot., IX. 1664.
13
194
1664.
Sedan blef och invändt, att thet nu vöre seent att
påminna, effter man förnimmer allaredo een ordning ther
om vara giord uthan commimication med Ridderskapet
och Adelen.
Hr Landtmarskalken remonstrerade, att thet uthskott,
som hade varit committerat uthi bancoväsende, hade
halft fullmacht att slutha med Rijkzens Råd och the öfrige
Ständerne.
Ther emot blef regererat, att i placaten inthet stod
något förmält om koppartillmyntningen; derföre vore nödigt
att ännu påminna om kopparpenningars tillmyntning.
Hr Gyllenstierna svarade, att the allaredo nog hade
i uthskottet ther om påmint, men såssom ingen försäkring
ther om är fölgd, så blefve dels i then meningen, att man
än i samma påminnelsse borde framhärda, och att få ther
på een visshet, innan man skildes ifrå Rijkzdagen.
Hr Landtmarskalken: Här komma tvenne saker
att considerera, anten om vij ville blifva vid thet sluth,
som uthskottet har giordt, eller vij ville något theruthi
påminna.
Derpå lästes op den 5 punchten af uthskottets giorde
påminnelsse om kopparpenningars tillmyntning.
Derpå svarades, att man var till fridz med thet sluth,
som uthskottet har giordt, allenast påminnes att uthskottets
betänkiande om tillmyntningen, som nu blef opläst,
måtte ställas i execution (bil. 27).
Sedan påminte Hr Landtmarskalken om thet af
Kongl. Maij:t nämbde store uthskottet och dess fullmacht;
och såssom then Kongl. Regeringen inthet tviflade, att thet
måtte och så aggreeras af Ridderskapet och Adelen hvad
uthskottet hade giordt, så ville the och thet uthi rijkzdagzbesluthet
infatta.
Alle 3 classerne samtyckte ther till, att thet föres
in i rijkzdagzbesluthet såssom ett eenhälligt conelli sinn af
samptlige Ridderskapet och Adelen.
An proponerade Hr La,ndtmarskalken, att then
Kongl. Regeringen hade låtit föreslå, om någon af Regeringen
Rijkzdagar emellan genom döden frånfölle, att theras
ställe tå måtte strax ersättias af then Kongl. Regeringen
eller genom een convocation af någre Rijksens Ständer
eller och per vicarios till näste Rijkzdagen.
Augusti.
195
Resolverades att then afdödes ställe på sådant fall
genom then äldste i collegio provisionaliter må företrädas,
aldeles effter then anledning som regeringzformen ther
till gifver.
Koch förestälte Hr Landtmarskalken, om man icke
måtte förordna itt uthskott, som communicerade med the
andre Ständerne om the ehrender, som af Kongl. Maij:t
äre Ridderskapet och Adelen proponerade, och een dehl för
middagen så och effter af Hr Landtmarskalken äre proponerade.
Nembdes altså till uthskott:
Af 3:a classe:
Duwalt, Pauli.
2:a classe:
Erich Hård, Urne.
l:a classe:
Hr Gustaff Rosenhane, Hr Sperling.
TJplästes så ded store uthskottet, som häfver varit
öfver propositionen och besvären, at upbära supplicationen,
som är conciperat, upläsen och reenschrifven angående the
fremmande officerares klagomåhl (bil. 28).
När uthskottet kom opp, blef ded något vaehtandes i
förmachet och dheropå innkallades. Hvarvidh Hr Landtmarskalken
gaf tilkenna något vara Ridderskapet och
Adelen förekommit, som theres stånd kan gravera, och
medh behörig respect öfvergaf supplicationen uthi Hennes
Maij:ts Richsens Enckiedrotnings hender, hvarmed den
Kongl. Regeringen begärte, att Ridderskapet och Adelen
ville taga afträde in i Cantzliedt, så länge som the igenomläsa
samma supplication.
Någon stund dereffter blefve uthskottet inkallade, och
Hans Excell. Richs-Cantzleren förde ordet ungefehr på
detta sättet: Hans Kongl. Maij:t häfver medh förundran
intagit, hvadh Ridderskapet och Adelen schriffteligen hade
ingifvit om den supplication, som the fremmande officerare
måge hafva stält, annorledes änn som emellan them (siel), som
med uthskottet i går vore tilstädes, tillika med them som
af H. Kongl. Maij:t vore deputerade at eommunicera någre
ehrender; och fördenskuldh finna nödigt detta at remonstrera.
196
1684.
The, sorn i går vore tilstädes, påminne sig, huruledes jag
å Kongl. Maij:ts vägnar förebrachte den saken, at någre
fremmande officerare hade förnummit, ded opå Riddarhuset
uthi itt uthskott vore något tält, som the förmodade sig
annorlunda hafva meriterat, ann för theres trogne tienster
och hiertelag emot Hans Kongl. Maij:t och Chronan i
Sverige på ded sättet belönas, medh uttryckelige expressioner
at the Ridderskapet och Adelen med al estime och
respect ihugkomme, och af them inthet annat hade förnummit,
ann ded gott vore. Jag och reprsesenterat, huruledes
vidh sådane tilfällen een Svensk som een inbohren
skulle blifva considererad och the andre likavist icke uthslutas
ifrån ded framsteg, som the kunne meriterat hafva,
effter som sådant vore compatibelt med andre af vår nation,
så i civil- som i krigstiänster, hvilke medh them lika tient
håfve, med hvad mehra som opreppat blef af den discurs
therutöfver i går i lille Rådcammaren blef förder.
Så svarade Hr Landtmarskalken och betackade för
communicationen på Ridderskapets och Adelens vägnar,
contesterandes at the ogerna förnummit sådant tahl och
icke nekade, at sådane voces ju kunna vara hörde och
discurrerade, men aldrig af ded värde håldne, at the äre
inprotocollerade vordne. -— Ded samma och aff någre andre,
som discurrerade, blef talat.
[Richs-Cantzleren]: Och således H. K. M:t så myckit
mehr förundrar, at ded fast annorledes schrifves. H. K.
M:t häfver för visse orsaker låthit i dag opkalla Hr Johan
Gyllenstierna och förvarnadt honom för någre sine otidige
discurser, påminnandes hvad i conferencen med Riksens
Rådh af honom vore talat, som vore temmelig efftertänkeligit,
och Kongl. Maij:t hafft fog at låtha fråga dereffter;
dess föruthan och nu blefve åtvardnad, effter som han
föruthan ded han sitter på Riddarhuuset, är och Cantzlierådh,
och bör veeta sin eedz plicht, men för serdeles orsaker
icke vidare tilgiordt, contesterandes högeligen den
förknippelse, som the för theres, persohner med ded ståndet
af Ridderskapet och Adelen äre bebundne och fast ogierna
skulle skrida til ded, som the nu effter theres edzplicht
på Hans Kongl. Maij:ts vägnar motte giöra; och effter vij
hafva exculperat Hr Johan, at då Ridderskapet och Adelen
nembner den, som sådane voces har talat. Ridderskapet
Augusti.
197
och Adelen fördenskuld med desse och andre expressioner,
ti Iför ende skiedde, [och] med så otidige skriffter ville förskona
Hans Kongl. Maij:t, på ded Hans Kongl. Maij:t nu
eller framdeles icke motte hafva orsak dherutöfver låtha
inqvirera, och nu giöres ded hehle ståndet kan vara skadeligit
och prsejudicerligit. Hvarföre the och ville nu med
ded, som giordt är, hermedh vara förnögde.
Toge dermedh afträde och Hr Landtmarskalken befalte
anslå samptl. Ridderskapet och Adelen vara tilsammans
dagen effter, när klockan ähr 8.
Den 5 Augusti för middagen, när Ridderskapet och
Adelen var tilsammans, befalte Hr Landtmarskalken
upläsa protocollet af ded, som i afftons var uthi Rådet
passerat.
Hr Johan Gyllenstierna tackade för sit attestato,
och han är oskyldig; vil förmoda af H. Kongl. Maij:t, at
den nåden må vederfahras honom, at den motte nembnas,
som sådant sagt och icke allenast på sig, utbar i på hehla
ståndet lugit.
Inkom Ho hus en och begärte 3 eller 4 persohner til
uthskot i lille Rådcammaren til den Kongl. Regeringen.
3:se classis mening genom Hr Rolamb: Alle äre af itt
sinne; considerera hvad i går passerade, och sedan the af
supplicationen inthet förnimme något vara, som kan endra
theres mening i går, uthan begäre ännu ded samma at begäre
ded nu eller som förr (siel). Om vij håfve gifvit orsak
til dimission, ded gior oss ondt; derföre vele vij vara exculperade,
och begäre af den Kongl. Regeringen antingen
ståndet eller någon annan; häfver någon ded giordt, så
stå derföre; reflexion på officerarne som och på ståndet, så
och the, som uthom landz judicera om våre actioner (siel)1.
2. Om modo. Är ded at uthi (sic!) uthan tanka at
chocquera den Kongl. Regeringen; nu moste man förnimma,
at ded ähr illa uptaget. Effter som emot al vår intention
detta illa uttydes, ty begäre the, at abusen motte them
remonstreras, och vij bedia den Kongl. Regeringen visa
oss, hvaruthi vij bafve oss förlupit. Skulle den Kongl.
Regeringen låtha komma ann på een inqvisition, ded begäre
vij nu skie. Aldrig tänkt handla emot den respect,
1 Marginalanteckning: Begäre see supplicationen.
198
1664.
sorn vij äre skyldige vår öfverheet. Ther och någon
camerat förledt oss uthi vår enfaldigheet, så gior den emot
vår intention, och vij vele til achta oss före. Exemplum
bör alleguerajsj, som skiedde 1655; blef af Hans Maij:tt med
stor moderation uptagen 1.
2:a classis [genom] Hr Grustaf' Ribbing: Begära först
förnimma och see supplicationen och sedan dereffter formera
sine consilia. 2. At uthskott af Richsens Rådh komme
hijt neder och förnumme, hvem är orsaken, Ridderskapet
eller officerarne. Och 3. om modo äre eense med Hr Rolamb,
at oss visas, hvaruthinnan vij håfve fehlat, på ded vij
kunne rätta oss dereffter; vil och H. Kongl. Maij:t låtha
ankomma opå inqvisition, så äre the dermed tilfridz.
l:a classis [genom] Hr Per Sparre Larsson: The
finne sig i 2 dehlar. Een dehl vele, at inthet röres här om
supplicationen, och är störste dehlén. Den andre dehlén
vele, at supplicationen motte komma fram.
3 dass: siutton. — . . . : een.
Tertia: dassi bifölle desse 17, at supplicationen begäres.
Proponerade Hr Landtmarskalken om uthskott til
den Kongl. Regeringen af 3 eller 4 persohner.
[Nembdes af] 3:a classe:
Öfverste Vitinghof, Törneskiöld,
Öfverste Siöbladh, Öfverstelieutenant Ugla.
2:a classe:
G. Ribbing, Ulefeldt,
Henrich Falkenberg, Bernikou.
l:a classe:
Gref Ludvig, Hr Lars Fleming,
Gref G. Oxenstierna, Hr Hans Ulfsparre.
När uthskottet kom opp i lille Rådhcammaren, inkomme
strax Hr Richs-Cantzleren, Hr Gustaf Baner Persson, Hr
Steen Bielke, Gref Nils Brahe, Hr Henrich Horn och Hr
Christer Horn.
Påminte så Hr Richs-Cantzleren hvadh the för 2
dagar sedan hade med them här sammastädes på Kongl.
Maij:ts vägnar at communicera medh Ridderskapets och
1 Detta stycke är ätergifvet dels efter själfva texten, dels efter de densamma
förtydligande och kompletterande anteckningarna i kanten.
Augusti.
199
Adelens uthskott, och emedan i går vore them niderskickat
itt vidare project, så vete the inthet, om Ridderskapet och
Adelen rätt må hafva intagit theres mening; fördenskuld
är them vidare nu anförtrodt dheruthöfver at communicera.
Ridderskapet och Adelen vete väl, huruledes af skatte och
chrono är bevilliat 3 dahlér åhrligen. Deremot frelsebönder
icke gore mehr änn 6 mark, utaf hvilke adelsmannen
häfver 3 mark; ville han nu i 2 åhr bevillia denne
halfparten at erläggias til Chronan, såssom och elliest af
een fri villie til Chronan uplåtha 1 daler silfvermynt,
så at hvar hehlgärdzfrelse gofve af 1 mantahl eller hehlgärdzgård
på 2 åhr 7 mark, så kunde riket erhålla ded,
som vore itt considerabelt värk at stärckia siömachten,
serdeles vidh denne tiden. Så skulle ded öpna ögonen
hoos våre naboer, at the skulle see, hvad på denne Richsdagen
vore belefvat, och see, at vij icke äre insöfde uthi
säkerheeten, medan friden är. Frågade om uthskottet hade
commission at inlåtha sig i discurs med them, effter som
the see, at uthi den proposition, som i förgår giordes, äre
tvenne considerable puneter: 1. Flottans förstärkiande medh
skiepp, och 2. den eventual bevilningen, som är på een
hendelse af itt oförmodeligit krig. Så är icke Hans Kongl.
Maij:ts mening at begära bevillning på bäggie, men allena
ded eene och considerableste, som är om flottan, effter
som bäggie kunna begära, är hvarken intentionen, eij heller
practicabelt.
Hr Landtmarskalken excuserade sig och uthskottet
af defectu commissionis och begärte, ded motte icke illa
uthtydas, uthan taga ded ad referendum, effter som vij
nogsampt håfve intagit Eders Excelktz mening häruthöfver.
Hr Richs-Cantzleren: Sätegårdarna sampt råå och
röör äre exciperade, och är Ridderskapet och Adelen lika,
huru han vil handla med sin bonde. Önskade häruthöfver
ju förr ju heller få Ridderskapets och Adelens betänkiande.
— Sedan motte the itt oförmodeligit ting härhoos
communicera och beklaga, at ded angår een förnein person,
som bekläder itt sådant embete, at man nödgas berätta
Richsens Stender derom. Och är Ridderskapet och Adelen
nogsampt vitterligit, huruledes i förstonne på denne Richsdag
äre svåre anstöter förefalne och som man veet uthi
Hans Furstl. Durchkts saak; vij altidh befahrade, at någre
200
1664.
underhandlare skulle finnas, hvilke Richsens Stender gerna
skulle veta, och derföre påmint, at derom inqvireras skulle.
Så håfve Richsens Regering och Rådh dherom varit bekymbrat
och omsider förnummit, huruledes Hertigen blifvit
åthvarnad, sedan in Senatu vij så hårdt om tystheet bafve
oss föreenat. Endtligen för 2 dagar sedan vij håfve förnummit,
at Hertigen vore åthvarnader, sende til Hertigen
2 af Riksens Råd at förnimma, hvilken som ded häfver
giordt. Gaf med respect til svars, at ded vore emot theres
plicht, om hans betiänte understå sig annorledes giöra.
Deputati af Rådet ville thermed inthet låtha heroo, men
som vij viste, at han var adverterat, beflitade vij oss at
få veta, hvem uhr Rådet ded häfver giordt, effter Richsens
Rådh bafve in Senatu sig så starkt til tystheet bebundit
och icke hafft Secreteraren inne vidh the consilierne.
Endteligen kommit på spåret, at samma stund som vij
håfve in Senatu oss föreenat, häfver Hr Bengt Skytte
gådt neder och schriffvit til Hertigen itt bref och varnat
honom föruth, och sendt sin tiänare dermed til Hertigen
och honom informerat at vara Frisendorffs tiänare. The
finge dheropå strax karlen fast och dherhoos hans propriam
confessionem, at han häfver varit til Hertigen med
Hr Bengts bref. Hvarföre Hr Bengt blef tiltalter och
svarat sig schrifvit Hertigen til uthi sine privat saker,
högeligen bedyrandes sig inthet annat schrifvit; Gud skulle
straffa hans siäl, och dher annorledes befunnes, skulle
sielfver veeta sin domb. Regeringen begärte Hertigens
bref, som han svarar honom. Hr Bengt svarade sig ded
sönderrifvit, hvilket den Kongl. Regeringen sälsampt förekom,
effter som privat bref tiäna för räkningar och handlingar
skul at förvahras. Hvarföre sendes Hr Gustaf Baner
och Hr Henrich Horn til Hertigen at förnimma, om han
häfver fådt bref af Hr Bengt Skytte, hvilken höfligen
häfver svarat och icke velat tilstå sig fådt bref ifrån
Skytten, uthan ifrån Frisendorff angående styckehandelen.
Sedan gofvo the honom, Hertigen, hand dheropå, at Hr
Bengt hade sielf bekendt sig schrifvit Hertigen til; berättandes
och at Hr Bengt prsecaverat i brefvet, at sådant
icke skulle lända hans persohn til förfång. Så häfver
Hertigen svarat sig inthet veeta, hvarest brefvet vore
förkommet. Ähr sedan Frisendorff förhörder och berättat
Augusti.
201
Hertigen genom honom betalt til Hr Bengt 2000 Rdr,
hvilke af Hertigen vore betalte. Sedan så häfver och
Hertigen sendt hijt någre 100 t:r hvete, hvilket han
Frisendorf och von Eick skulle opå Factoriecontoret betala.
Altså häfver Hr Bengt bekommit utaf Hertigen tvenne
beneficia, dhe 2000 Rdr och hvetet. Frisendorff har inthet
veetat härutaf förr änn itt åhr sedan, och var altså ett
simulerat contract, i ded Hr Beugt qvitterar 2000 Rdr och
Frisendorff gifvit obligation, som han therom häfver bevitnat.
Hr Bengt kom fram och syntes såssom varnad;
sade sig glömdt något och på orden hallucinerade. Sedan
bekände han sig hafva detta schrifvit til Hertigen non ea
intentione, uthan at Hertigen af hastigheet icke något
skulle schrifva, som honom sedan graverade. Han kunde
icke leda sig ifrån: 1. unfångit beneficia, 2. schrifvit och
förvarnat Hertigen emot ded, som han i Rådet häfver förbundit
sigh til tystheet. Excuserade och sig af intentionen,
effter Hertigen är så när skyldh medh Hans Kongl. Maij:tt.
Och derföre H. Kongl. Maij:t låthit honom vetta, at han
inthet skulle infinna sig i Rådet, förr änn han hade sig
purgeradt, hvilket H. Kongl. Maij:t icke häfver kunnat
låtha Stenderne okunnigt vara, begiärande at Hr Landtmarskalken
ville communicera sådant med sine medbroder
af Ridderskapet och Adelen. Rådet varit således ölyckeligit,
at alt hvad ther vöre tält, straxt hade esclatterat
och kunde förorsaka myckit ondt. Fördenskuld man och
moste obstare principiis. Tvenne af Richsens Rådh varit
hoos Hertigen och begärt få Hr Bengt Skyttes bref,
sägande han sig ded hafva sönderrifvit; sade och såsom
leendes sig glömt seija the förrige af Richsens Rådh, at
han häfver varit i handel med honom, Hr Bengt, om någon
spannemåhl. Hr Bengt häfver supplicerat sig 1. icke hafva
schrifvit Hertigen til mala intentione, 2. icke heller propalerat
secreta regni. Och effter Hr Bengt 1 nafver giordt
emot sin richsrådzeedh, 2. propalerat ded ringaste, sorn
vore passerat, och the in Senatu förmanat hvar andra at
hålla saken hemlig, ty ville Stenderne gå H. Kongl. Maij:t
häruthinnan med gott rådh tilhanda; och om något derom
iblandh Stenderne lärer höras, the thå veeta, huru saken
henger tilsammans.
Hr Landtmarskalken tog sådant ad referendum.
202
1664.
Hr Sten Bielke refererade: När the toge Hertigen
liand för afskied, sade lian Hr Bengt kan hafva ded
giordt af räddhuga, effter lian länge har varit i ded roopet.
När the vore upståndne, begärte Hr Richs-Cantzleren,
at Ridderskapet och Adelen ville maturera medh
theres svar, och förklarade som förr Kongl. Maijrts intention
icke [vara] bäggie skiepp och krigshielp bevillia på
een gäng. Cammaren skulle och ingen disposition dheröfver
hafva, uthan Stenderne med Ammiralitetet sielfve.
Togo så afträde och Hr Lan dt marskalken befalte
anslå Ridderskapet och Adelen til effter middagen.
Den 5 Augusti effter middagen vore samptl. Ridderskapet
och Adelen tilsammans, och Hr Landtmarskalken
proponerade orsaken, hvarföre the moste fordra opp itt
uthskott härifrån, och the icke kunde förtijga för Richsens
Stender för then eedh, som the äre skyldige Kongl. Maij:t
och fäderneslandzens säkerheet. Uprepade the besvär, som
uthi Hertigens saak yppades först i Rikzdagen, och genom
Gudz försyn och Stendernes eendrächtigheet är tystad och
nederlagd blefven, och huruledes han, Hertigen, för ungefehr
3 veckor sedan pro exculpatione sua häfver schrifvit
til den Kongl. Regeringen 1 och dheruthinnan mentionerat,
at emedan som hans folk äre varnade, när the först blefve
inskickade til at lefrera hans schriffter, som han sielf sedan
derföre moste sielf i [egen] persohn öfverlefrera til Hans
Kongl. Maij:tt och the andre Richsens Ständer, så vil Hans
Durch!:t dermed excusera sig, at han så i persohn och
hast är inkommen. Och emedan den Kongl. Regeringen icke
för andre Rikzens och Richzdagens besvär håfve hafft
tidh at taga denne saken före förr än i förledne lögerdags,
så förbunde sig Rådet eenhälligt til tystheet, at inthet
skulle evulgeres hvadli therom slöts eller discurrerades,
då och Hr Bengt Skytte var tilstädes; Rådet och til
större tystheet läthe ingen Secreterare vara dher hoos, och
när the sehriffterne läsit hade och befunnit Hertigens folk
varit varnade, så funne the gott effter samptelige Stendernes
giorde påminnelse ther om vidare inqvirera låtha och beslöthe,
at Gref Carl och Hr Stiernesköldh samma dag skulle
1 Marginalanteckning: Inge bref här effter admitteres, efter både Hertigeu
så väl sorn Hertigen (!) neka til brefven.
Augusti.
203
resa til Hertigen at befråga, hvem honom åthvarnadt hade,
som han i sin schrifvelse berörer. Detta oachtadt, när
Hr Bengt kommer uhr Rådet, sätter sig strax neder och
schrifver Hertigen itt bref til och sender sin tiänare dermed
fort til Görvälen och befaller dr engen seija sig vara
Frisendorfs och icke Hr Bengts tiänare. När Riksens Råd
komma til Hertigen, svarar Hertigen sig vela ställa tiänarne
til förhör, at dhe må seija, hvem them hade varnadt; reste
dermed hem. I medier tidh fick Regeringen veeta, at Hr
Bengts tiänare har varit borta med bref, hvilken blef
examinerat af Underståthållaren Ödla och Secreterare!!
Hohusen, när han låg siuk, och omsider bekende sig varit
dher med bref och fädt bref tilbakars, item befalter at
seija sig vara Frisendorfs tiänare. Dermed kom Hr Bengt
til propriam confessionem at hafva schrifvit bref dogh in
privatis, och sedan påfölgdt, som supra in protocollo finnes
vara passerat.
Hr Landtmarskalken: Effter den Kongl. Regeringen
häfver behagat communicera oss, så skole vij tacka them
therföre och bedie, at the thervidh icke tröttas. Om the
då hade något mehr at påminna?
Tertia classis genom Hr Rolamb: Alle samptl. med
högsta vördnad ihågkomma den Kongl. Regeringens åhuga
at inqvirera om autliore uthi så vichtige saker, hvilke
håfve gifvit oss så myckit til göra, och effter som the nu
håfve bekommit originem, at thermed motte fortfahras at
veta, hvilke theruthinnan flere interesse (!), och effter alle
saker äre uthkombne, som in Senatu ähre passerade, recommenderes
at såssom i itt är skiedt, så kan vara uthi
andre correspondencer, och icke allenast stanna hoos hans
persohn, uthan flere, som interesse (!) at Hans Kongl. Maij:t
må åthskillia, hvilke gode undersåthere äre at förlita sig
opå eller icke, och at den Kongl. Regeringen om hans
persohn bättre sig försäkrar, at han icke kan gifva sig
på annan ohrt.
2 classis äre aldeles af samma mening, allenast at han
skal tilhållas seija sine complices.
1 classis sammaledes i samma mening.
Sedan giorde Hr Rosenhane relation, hvad passerade
hoos Prästerne, [Borgarne och Bönderne], hvarest the äre
mötte med al höfligheet:
204
1664.
1. Om religionen. Låthe Prästerskapet väl behaga,
och påminte andre saker, såssom Adelen tilhålla theres
barn på suspecte ohrter [icke?] länge studera. The vele
låtha theres barn göra ded samma.
Borgarne hade och talat om kiöpmän, som sig här
nedersatte.
2. Uthskrifningen. Den excuserade the sig uthi, effter
den angår icke them; blefve hindrade af Erchiebispen.
Borgarne icke heller.
Bönderne excuserade theres fattigdomb; see vij Chronan
behöfva, så vele vij ded giöra, helst manshielp, men någre
få begärte gifva penningar, men vore icke aldeles eense.
3. Om fremmande officerare taltes hoos Bönderne inthet,
Borgarne lithet, och Prästerne tykte, at the Svenske
väl måge hafva någon förmån, och den clausulen icke införes
i richsdagsbeslutet.
4. Likheet i båsmanshåldh sköte Prästerne ifrå sig.
Borgarne för sig äre lika. Bönderne vele först höra Ridder -  skåpets och Adelens mening; the önskade, at theres fattigdom
må skärskådas.
5. Skieppsbyggningen. Yore alle 3 Stenderne eense at
vänta svar på postulaterne; blefve the i något förskonte,
kan skie the kunne villigare blifva at samtyckia; tyktes
som the den vele afbedia.
6. Eventual bevilning uthan sammanschrefven Riksdagh.
Och hålla the besvärligit hålla offta Rikzdag öfver
ded, som i regementsformen står, och mente at ded inthet
skulle införas i richsdagsbeslutet, uthan negotiera therom
i provincierne.
7. Lagsens öfverseende. Påminte Prästerne, at the
dubiterade, om ded kunde skie i Kongl. Maij:ts minorennitet.
Om någre deputerades, så skulle den icke hafva vim förr
än näste Richsdagh.
Borgarne holle ded samma.
8. Banco. Vele alle Stenderne påminna, at myntningen
[må] få fortsättias, när zedlarne uphöra.
9. Regeringens frånfälle. Hålle onödigt therom mentionera,
emedan sådant finnes i regering/formen.
10. Uthskotternes fulmacht.
11. Ordningernes executioner. Alle såge gerna, at
executionerne authoriserades, som ded bäst kunde skie.
Augusti.
205
Gafs dimission til morgons kl. 8, effter som rikzdagsbeslutet
skal communiceres.
Den 6 Augusti för middagen vore samptl. Ridderskapet
och Adelen tilsammans.
Då uplästes projectet af richsdagsbeslutet (bil. 29).
Påminte Ridderskapet och Adelen sig om the puncterne,
som skulle infattas i richsdagsbeslutet1.
Ad 3 ad finem. Effter Sfveriges] fundamental lag och
laga stadgar.
Alle af 3:a classe begärte, at den clausulen som een
novitet motte uthstrykas, och helt praejudicerligit i lengden.
2:a classis: The äre något discrepante, men mene, at
ded icke prsejudicerar, när den clausulen effter lag och laga
stadgar tilsätties.
l:a classis voterade med sedlar:
15 bejakade sättias, 18 at uthstrykas med 3:a classe.
Begärte Bönderne conferera med Ridderskapet, och til
uthskot bevilliades:
Af 3:a classe:
Siöblad, Pauli.
2:a classe:
G. Ribbing, Holck,
l:a classe:
Hr Johan Gyllenstierna, Hr Lars Fleming.
Sedan discurrerade Ridderskapet och Adelen om skepsflottans
förstärkiande och partitionens project.
Inkomme så deputati från Bönderne. Effter aflagde
bondecurialier proponerade the 3 ting:
1. Uthskrifning; önskade blifva befriade som och Adelens
communication (siel); the vele låtha bero vidh förslaget
af Kongl. Regeringen 1665 och 1667. Replicerade Hr Johan
om anticipationen; den kunde the inthet ingå.
2. Skipsbygnaden; begäre niuta friden til godo och
vele veta Adelens mening; vele taga i consideration och
hielpa, som the kunne.
3. At inthet sättia i rikzdagsbeslutet om krigsbevilningen;
om modo vore the i diverse meningar, een del at
1 Marginalanteckning: Om uthschrifningen påminna the Skånische i stellet
icke innom råå och röör skal vekedagspenningarne insättias (aiel).
206
1664.
Gouverneuren och Landzhöfdingen med them tracterade,
somblige at Rikzdagh uthschrifves och skiedde med Stendernes
eenhellige samtyckie.
Fick svar:
1. At man låther Bönderne veeta, at på alt fall och [om]
kriget oförmodeligen komme, så håfve vij samtykt anticipationen,
så frampt riksens tarfvor ded fordra, så och skrifningen
i folk at complettera regementerne och icke penningar.
2. Om skiepsflottan, at dher skieppen uthgå, så begäres
inthet den eventual hielpen. Somblige mente, at
man detta inthet communicerer med them, uthan at den
Kongl. Regeringen disponerade them dher til.
Komme igen från Bönderne och berättade, at uthi
Gestrikelandh motte liållafs] uthschrifning, och andre provincierne
hålla visse knechter, och kommer at (!) een knecht
eller 2 hålles af hvar bonde, och dher sådant continueras,
moste hvar bonde gå från huus och hem. Begärte Ridderskapets
och Adelens intercession.
Ridderskapet svarade, at han söker hoos H. K. M:t.
Inkomme så bndh från Prästerne, och gick samma
uthskott tillika med Hr Landtmarskalken in i Cammaren
til conference.
Tertise classis votum: The vele gripa Kongl. Maij:t
effter möijeligheten under armarne, och etfter månge äre
borta, begäre dilation til måndagen.
Hr Landtmarskalken sade detta vara conform med
discursen, förder med Prästerskapet, och tykte [Prästerskapet?]
ded vara ampelt och in terminis definitivis giordt
richsdagsbeslutet, at ded föga stodo dheruthi at ändra,
etfter som ded är tfanquam] conclusum. Dhertil Hr Landtmarskalken
svarat ded man vara itt project, öfver hvilket
man nu kan deliberera.
1. Religionen. Tykte at alle Borgare skulle dher än
infattas.
2. Uthskrifningen bekymbrade the sig icke stort om.
3. Skepsbyggningen, at de(l vore een novitet, som inducerar
med sig at botha ded och ded komme i grund (sic!).
2. Een novitet at foga provincierne så tilsammans in minorennitate
Regis.
4. Eventual bevilningen, så är landet utharmadt och
kan inthet draga.
Augusti.
207
5. Differencen om in- eller uthlendske militien går
them intet ann.
6. Revision af landet. Finne gott at elucideras; kunne
inthet förtro 3 eller 4 persohner, som skulle vara och hållas
för een lagh. Hr Landtmarskalken remonstrerat, at någre
skulle see ded öfver ad ratificationem ordirium.
7. Om Banco och andre ordningar önskade, at the få
sin execution.
8. Regeringsvahlet funne the gott effter regeringsformen
per vicarios hollas til näste Richsdagh, så kunne
man pröfva vicarii qvaliteter, om och den vore capabel.
Begärte med dhe andre Stendernes uthskott komma
här tilsammans på Riddarhusedt om skiepsbygningen och
eventual bevilningen. Item begärte, at sådane ährender
kunde per deputatos, som äre fulmeclitige at giöra itt
conclusum.
Finge dimission til kl. 8 at komma flitigt tilsammans.
3:a classis begärte, at den Kongl. Regeringen, som
häfver projecterat. om een likheet i båtzmanshållet, behagade
och så laga, at dhertil komma motte.
Hr Johan Gyllenstierna invände, at vij skulle ded
inthet göra, effter ded redo vore voteradt, och förde sådant
med sig een elak consequence, sedan tvenne classes hade
voterat, at een classis skulle på sådant sätt procedera.
Den 8 Augusti för middagen.
Efftersom Hr Landtmarskalken den 6 hujus blef siuk
af en fluss, befalte Hr Landtmarskalken Secreteraren gå
til Richs-Cantzleren at notificera ded, och begära af den
Kongl. Regeringen een vicarium. Hvilke på H. Kongl.
Maij:ts vägnar anförtrodde ded Hr Per Sparre Larssohn,
och effter han icke var hemma, anförtroddes Hr Thore
Bonde at föra ordet, på ded sakerne icke skulle försummas.
Nembdefs] så uthskot at öfversee hehle richsdagzbeslutet
och öfverläggia om den conference, som hållas skal om
richsdagsbeslutedt:
Af 3:a classe:
Claes Rolamb, Siöbladh,
G. Duwal, Taubenfeldt,
Erland Kafle, Pauli,
208
1664.
Graan,
Grass,
Törneskiöldh,
Gustaf Ribbing,
Nils Posse,
Eric Hård,
Crabben,
Holck,
Bernikov,
Claes Ugla,
Öfverste Lubeker,
Anders Munck.
2:a classe:
Mauritz Posse,
Ulefeldt,
Urne,
Gustaf Peersson,
Henrich Falkenberg.
l:a classe:
Gref Ludvigk,
Hr Abraham Leijonhufvud,
Hr Lars Fleming,
Hr Anders Lilliehöök,
Hr Jöran Sperling,
Hr Ernest Creutz,
Hr Eric Sparre,
Hr Lennart Mörner,
Hr Carl Larsson Sparre,
Hr Jöran Gyllenstierna,
Hr Conradt Gyllenstierna,
Hr Johan Gyllenstierna,
Hr Eric Cruse.
Sedan uplästes richsdagsbeslutet til enda och dereffter
supplicationen til H. Kongl. Maij:t om the fremmande
officerare.
Siöbladh på 3:se classis vägnar sade, at the låtha
supplicationen i sit värde, och at genom itt uthskott begära
få officerarnes supplication, och få den man, som
häfver uthspridt sådant tahl.
Hr Rolamb: Detta är een laggrann saak; begäre at
Regeringen ville fråga effter, hvem är orsaken til oredan
emellan officerarne och oss; ded äre vij eense om, som
och ded kränker oss, at vij skole hafva försedt oss emot
den respect. Vij moste och besinna, ifrån hvem the orden
äre kombne, och med hvem the håfve til giöra. Ded är
inthet af Regeringen skiedt genom ovillie emot vårt ståndli,
som the och contesterade, uthan är itt missförståndh. Vij
äre varnade at icke inkomma med schriffter, och nu komma
vij tvert deremot inn.
Hr Lilliehöök: Ded kan vara lika tala och schrifva,
och bättre kan in scripto exprimeras.
Hr Rolamb: Vij kunne finna medelväg, scil. schrifva
och läsa up ded, och icke låtha läggia til acta.
Augusti.
209
Derpå blef 3:ae classis votum samblat af Hr Rolamb.
Och berättade altså, att alle vore eense i sielfva saken,
men in modo procedendi holle the före genom ett papper
att opläsat, och icke genom supplication att läggiat till
acta, och doch så att vij först communicerat med R. Råd,
att interponera sigh hoos den Kongl. Regeringen till vår
exculpation, eviterandes thet som kan förorsaka någon
offense hoos Kongl. Maij:t.
2:a classis af samma mening, så månge tillstädes äre,
och finna thet rätt skäligt.
l:a classis håller och ther med.
Resolverades altså, att thet förbemälte uthskott, som
är deputerat att conferera med Ständerne öfver rijkzdagzbesluthet,
måtte och detta ährendet förrätta om the tyske
officerarne.
Beslöts at kl. 3 skulle conferencen skie af samptl.
Ständerne och dermed Secreteraren gå til Präster, Borgare
och Bönder, at notificera them sådant.
När han kom till Prästerne, så bevilliade the komma,
Borgarne sammaledes, men [frågade] om ded icke kunde
suspenderas til morgons för [visse] orsaker skuld, och gofve
til förstå sig veeta i dag resolution på theres postulater,
och kunna sedan så myckit krafftigare operera i saken om
eventual bevilningen, så och skiepsfiottans förstärkning.
Hvilket när Secreteraren berättade för Ridderskapet och
Adelen, så bevilliade the ded samma, at conferencen skier
i morgon, allenast Secreteraren skulle notificera ded hoos
the andre Ständerne.
Befaltes anslås samptl. Ridderskapet och Adelen til
kl. 3 och uthskottet til kl. 2 effter middagen.
Den 8 Augusti effter middagen uplästes rikzdagzbeslutet,
och vore dheröfver desse observationer:
Ad art. 2. om religionen, huruledes tilförende vore
disputerat om libris symbolicis, dheriblandh Formula concordia,
huru 1654 den disputen blef skuten til Richsens
Ständer, och då slöts inthet, uthan blef upskuten. Dher
hon nu agnosceres, så binder hon oss. Skulle och hon
agnosceres, så må hon af väre theologis giöras och icke
komma ifrån Wittenbergensibus, och bör discurreras dheröfver
med Prästerne.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot1664. IX. 14
210
1664.
Företogs sedan observationerne öfver 1. skogsordningen.
Ad 3. Påminte Hr Abraham Leijonhufvud: V8
hemman i Yermelandh; om detta går för sig, så ruineres
een stoor dehl i Yermeland.
Ad 25. Påminte Graan, at icke dulgadråp motte
nembnas, och at ded är een rationis diversitas emellan
dråp och skogzödande.
Blef slutit, at häradet skal böta.
Påmintes om 21 puncten, at åthskildnad är emellan
stort sved och lithet, och resolverades at bråttet är lika,
men skadan proportioneras, effter han och förlorar arbete
och råghen.
2. Jacht och diureordningen.
Finge dimission til morgons kl. 8
Sedan gick uthskottet in i Cammaren och fohre fort
medh projectfet] af richsdagsbeslutet.
Ad 2. Om religionen. Dher studiosus teologia: 1. kommer
hem, at ded ordet misstanka motte uthstrykas, och at
ingen för misstankar må dragas för rätta. 2. Om Prästerne
vele inlåtha sig om theres barn, som håfve jus civitatis;
vele the påminna, så vele och vij vara dermed til fridz.
Ad 3. Begära at the måge för uthskrifning befrias,
antingen han boer eller icke, adelsmans tienare, antingen
han giort eller och gior tiänst, fast han är förlänter. Öde
och the hemman, som brukas af frelseman sielf, på thet
the icke blifva öde uthan på mangel af åbo, undantagandes
the som til helfften brukas. At inge penningar gifvas,
uthan manskap at styrka militien medh.
Clausula om officerarne uthstrykes.
Till then 4 punchten påmintes, efter den Kongl. Regeringen
sielf har föreslaget een lijkheet i båtzinanshollet
emellan gammalt och nytt frelsse, altså vele vij och thet
med underdånigste tacksamheet erkänna, och heemställa
den Kongl. Regeringen thet således i värket att ställa
låtha, doch att thet sedvanlige båtzmansshåll på thet
gamble frelsset therigenom icke prsejudiceras.
I thet detta förehades, inkommo the, som hafva varit
förordnade att opsättia propositionen, som genom uthskottet
åter skulle then Kongl. Regeringen om the Tyske
Augusti.
211
officerarnes beskyllningar föredragas, hvilket opsatt af alle
adproberades (bil. 30).
Befaltes anslås til kl. 8 prsecise, som och blef effter -  kommit.
Den 9 Augusti för middagen proponerade Hr Thore
Bonde, at the vele authorisera uthskottet, som öfversee
richsdagsbeslutet, hvilket emedan ded befans betänkeligit,
ty skreds til sielfve saken, och uplästes den 4 puncten
om skipsflottan, och dheruthöfver forst discurrerades och
sedan voterades.
1 medier tid inkom budh från H. Kongl. Maij:t om
uthskott i lille Rådhcammaren, förr änn ded confereras
med Stenderne.
[Nembdes] af 3:a classe:
Clas Rolamb, Siöblad,
Taubenfeldt, Gustaf Duwal.
2:a classe:
Gustaf Ribbing, Crabben,
Gustaf Persson, Holk.
l:a classe:
Gref Ludvik, Hr Abraham Leijonhufvud,
Hr Jöran Gyllenstierna, Hr Gustaf Rosenhane.
V oterades:
[3 classis]: Väre vilkohr äre väl svage, vele likavist
gripa Kongl. Maij:t under armarne effter förmågan, allenast
Kongl. Maij.t vill disponera chrone och skatte, deremot
vij vele gifva effter vanligit vijs halfft deremot, och dermed
icke draga någon novitet, som må hafva nampn af
skiepshielp, at ther aff icke drages någon consequence i
lengden, och at thesse medlen dher til och inthet annat
anvendes. Råå och röör, sätegårdar exciperas, vekedagsvärken
i Skåne undantagandes.
2 och 1 [classes] vore i samma mening.
Sedan uplästes schrifften om the fremmande officerare.
Gick dermed uthskottet opp i lille Rådhcammaren.
Dijt komme och theres Excelker Rikz-Cantzleren, Hr
Gustaf Baner, Hr Sten Bielke, Hr Henrich Horn.
212
1604.
Hr Richs-Cantzleren sade H. Kongl. Maij:t gerna
vele skynda Richzdagen til ende effter alles anhållande, men
svaret af Stenderne på den proposition, som är skiedder,
uppehåller värket, och förnimme the väl någre besvärligheter
inkastas af Stenderne uthi bevilningen, men kunne
icke så veta af Ridderskapets och Adelens mening, och
kunne icke veeta, af hvadh skähl dhe andre thet giöra.
Een dehl kunne och giörat ex preeconcepta opinione; skulle
gerna see, at giörligheeten kunde finnas. The vete sig til
påminna, at sådant af H. Kongl. Maij:t i begynnelsen icke
annorlunda är begärat, ann riksens oundvikelige tarf ded
fordrade, och at Riksens Stender kunde bevitna den Kongl.
Regeringens försorg vid alle hendelser. Och emedan medlen
stöde uthi een måttelig proportion, så och förhopningen
gaf Ridderskapets och Adelens försporde redebogenheet, så
at man inthet ville tvifla om fortgång, fördenskuld skulle
the gerna veta, huru Ridderskapet och Adelen ansee
värket, så kunne the sedan bättre bearbeta värket hoos
the andre Stenderne, och derföre begäre discurrera dheröfver,
men kunde nu inthet svar förvänta.
Hr Thore Bonde: The håfve icke stort talatz vidh
dher om, uthan när the sutto i discursen dherutöfver, så
kom budh ifrån den Kongl. Regeringen om detta uthskottet.
Hr Richs-Cantzleren af een confidence til ståndet
uptäkte den Kongl. Regeringens mening, at emedan denne
proposition skier til H. Kongl. Maij:ts och fäderneslandzens
tienst, så förmodade the, at ingen ogiörligheet ther igenom
motte tilvexa H. Kongl. Maij:t. The sökia gerna ersättia
afgången på folk och skiepp så myckit, som möijeligit är
åhrligen, men ded klickar (!) inthet, om någon hastig och
oförmodelig fahra påkommer; derföre nödgas Kongl. Maij:t
sökia Stendernes assistence och der til bekommit anledning
af Ridderskapets och Adelens svar, dher the schrifva, at
dher them remonstreras någon nödh å färde något närmare
och een inevitabel necessitet, så vele the gripa H. Kongl.
Maij:t linder henderne. Nu låthe vij til eder detta, om
icke på giorde representationer Chronones höga interesse
aftvingar oss denne begäran. Skulle man sättia sig i giäldh
och sökia derigenom få opp skiep eller folck i hastigheet,
få vij uthrikes inthet, ty alle skulle gerna vela afskära
oss vårt försvar, helst och emedan the skulle förnimma
Augusti.
21b
detta vara hoos Stenderne proponerat, och the icke vidare
på någon fahra reflecterat, uthan ded afslagit. Vele fördenskuld
Stenderne ded nu icke göra eller finna ded ogiörligit,
ergo sumus excusati.
Hr Thore Bonde: Ridderskapet och Adelen 1 äre fuller
gerna vela gripa H. Kongl. Maij:t under armarne, så vida
the förmå, begärandes at Hr Rolamb behagade seija the
discurser, som han häfver hördt häruthöfver föhras neder
på Riddarhusedt.
■Hr Rolamb: Effter som Hr Landzhöfdingen begärer,
ded jag motte uthtahla ded honom borde, så vil jag seija
såssom af mig sielf och med tilståndh af the andre, huruledes
discurserne häruthinnan folie. Alle äre fuller i den
meningen at gerna vela gripa Hans Kongl. Maij:t under
henderne, så at ehuru bönderne mechta äre utharmade och
medlen försvagade, så vele the likväl giöra theres bästa,
så myckit som möijeligit är, men dherhoos och gerna reflectere
opå theres ståndh, at thet härigenom nu eller i
framtiden icke kunde prsejudiceras. Men om modo äre the
icke eense; vele likväll, när the komma i conference medh
the andre Stenderne, mehra sökia til persvadera them til
at ingå desse bevillningar änn dissvadera dem.
Richs-Cantzleren: Om ogiörligheeten skulle häruthi
finnas, så skiedde H. Kongl. Maij:t icke ringa otiänst hermedh,
uthan skulle discreditera Chronan uthom landz. Vij
skulle och för väre persohner reflectera på ded samma,
at ingen inconsequence motte härmed föllia, uthan gerna
see, at ded måtte på alle möijelige sätt förekommas och
clausuleras.
Hr Gr. Baner: H. Kongl. Maij:t skulle gerna först
förnimma Ridderskapets och Adelens mening häruthinnan,
förr änn the med alfvar kunne agera medh the andre
Stenderne.
Hr Rolamb: Jag vil väl seija mine tankar. Vij hade
väl confererat med the andre Stenderne, dher the icke hade
låthit märkia sig begära dilation, til dess the finge svar
om theres general gravaminibus, på thet the deraf kunde
see, hvadh lisa the ther af hade at förvänta och så myckit
villigare ingå detta. Men som vij intet låthe oss therutaf
moveras, så håfve vij befahrat mehra, at någon novitet
skulle härigenom introduceres, som i längden skulle obligera
214
1664.
oss til någre inconseqventier, och fördenskull! inthet gerna
skulle see, at ded hade nampn af skipshielp etc.
Hr Richs-Cantzler en: 1. Yij håfve ded och serdeles
af Borgerskapet förnummit, och är inthet tvifvel, at H.
Kongl. Maij:t them benådar med alt ded, som giörligit kan
vara, effter som H. Kongl. Maij:t är betänkt at remediera
låtha alt ded, som skäligen skie kan. Men effter ded inthet
är manerligit at gifva them svar på gravamina, förr änn
Stenderne håfve svarat och resolverat sig på H. Kongl.
Maij:ts propositioner, så är och ded änn icke skiedt, uthan
the therom informerade. Blef och lofvadt, at Ridderskapet
och Adelen på theres besvär skulle få itt godt nöije.
2. Hvad nampn denne bevillning må hafva, ded kan vara
H. Kongl. Maijttt lijka. 3. Ar och skäligit, at the gravationer
eviteres, som theres persohner kunne angå; och
ther I läggie eder flit ann, så skole the andre Stenderne
therutaf animeras. Oss har tykt, at frelsesmannen dermedh
hade at handla medh sin bonde, som honom behagade.
Alleguerades exempel af Riks-I)rotzeten, hvilken fuller vil,
at een hans stadh skal contribuera, men han vil sielf
gifva uth för staden hvadh deropå belöper.
Hr Rolamb: Yij fruchte, at denne anlaga må vara
af samma natur som fyradalershielpen.
Richs-Cantzleren berättade, huruledes han häfver
talat med een dehl af Almogen, hvilke och äre nästan af
samma mening och sade: »Vij håfve fuller i begynnelsen
lofvat krigshielpen, men när blifva vij af medh den? Såssom
Chronones trångsmåhl hörer aldrig opp, uphöra icke heller
uthlagorne; vele och icke hafva denne eventual bevilningen,
om hon änn skulle skie, uthi riksdagzbeslutet, effter såssom
at fast Chronan inthet skulle taga den uth, förr änn nöden
fordrar, så tager frelsemannen likavist strax the komma
hem medh rikzdagzbeslutet». Mentionerade och om någre
Almogens besvär, huruledes Chronan häfver gifvit effter
krigshielpen, och frelsesmän lika vist uttagit theres dehl,
begärandes at när the komma på Riddarhusedt, så ville
the gifva tilkenna sådane klagemåhl vara å färde; jämbväl
och när Bönderne komma til conferencen, fråga effter, hvilke
ded giordt håfve, effter som the håfve lofvadt thern at
uthnämbna. — Sidst recommenderade Hr Rikz-Cantzleren,
at Ridderskapet och Adelen ville desse pradiminaria väl
Augusti.
215
tractera igenom, och skulle H. Kongl. Maij:t erkenna sådant
med all kongl, ynnest och nåde. Gaf och een godh
förtröstning på gott svar öfver gravamina, som ded sig
bäst giöra kunde, emedan dheriblandh vore saker, som väl
vore värde at tagas i consideration.
Toge thermedh afträde. Och när vij vore på vägen
tilbakars, sendes Secreteraren til Präster och Borgare at
excusera moram medh den bevilliade conferencen, och at
the effter middagen kl. 3 vele på notification komma neder
på Riddarhuset. Vachtmestaren sendes til Bönderne.
1 medier tidh refererade Hr Thore Bonde hvadh medh
uthskottet vore passerat.
Sedan voterades öfver 5 puncten § 2 om eventualhielpen.
3:a classis: Vij seije nu som förr, [at] vij formode Gudh
skal välsigna oss medh fridh. Yij vele, at ingen Richsdagh
skal uthschrifvas, uthan när ded skal uthtages, skal
ded visas oss, at vij sittie i krig, och halfparten emot
skatte och chrono och icke determinera quantum, uthan
nu här på Richsdagen den Kongl. Regeringen handlar med
skatte och chrono l. Och [i] detta så väl som ded förrige
prseservere oss friheeten på råå och röör. Härunder komma
förmedlade hemman, så och frihetshemman.
2 och 1 [classes] vore i samma mening.
Hr Rolamb: Uthi bevilningarne vete vij fuller af
uthskottet, huru vida vij skole gå. Men nu är något
mehra i rikzdagzbeslutet, som om religionen. Förbinda vij
oss ilher til, så är ded een lagh; och syndar någon deremot,
så hålles han för een kättare. Dheribland är och
Formula concordia: at hållas för een libro symbolico. Begäre
at sådant oss motte communiceras. Att deputationen
öfver lag och kyrkieordningen skal och taga detta under
henderne til Richsdagen nästkommande. Dhe andre ordningarne
adprobere vij, så vida väre påminnelser medgifva.
Om regeringzvahlet blifva vidh regeringsformen. Uthskottet
gifves pouvoir at agera med the andre Stenderne,
så vida nu är beslutit; kunne the andre Stenderne icke
uniera sig med oss, vele uthskottet taga ad referendum.
' Marginalanteckning: Dhe Skånische excipere theres vekedagshemman.
216
1664.
Finge sedan Ridderskapet och Adelen dimission, til
dess the få på anslaget see, när the skole komma tilsammans,
och uthskottet ville blifva qvarr.
Nembdes uthskott at bära supplicationen opp til den
Kongl. Regeringen om the fremmande officerare:
Af 3:a classe:
Carl Siöbladh, Lubeker.
2:a classe:
Grustaf Ribbing, Gustaf Persson.
l:a classe:
Hr Jöran Gyllenstierna, Hr Jöran Sperling.
Detta uthskottet gick inthet åstad, effter ded var
seent, och klockan allaredo 12 slagen.
Befaltes anslås uthskottet til klockan 3 preecise effter
middagen.
Den 9 Augusti effter middagen var ofvanschrefne uthskott
tilsammans och väntade effter the andre Ständernes
uthskott h
Först kommo Borgare, sedan Bönder, sidst Präster.
Hr Thore Bonde proponerade om richsdagsbeslutets
project, och emedan ded är inthet något dheruthi beslutit,
så vele dhe taga ded för sig (bil. 29).
Enander betackade serdeles H. Kongl. Maij:t för een
friheet at icke sluta eller påbörda oss något, som vij icke
hafva samtykt et qu® coetera curialia.
Hans Olsson på Borgarnes vägnar.
Taleman Per Andersson för Bönderne.
Ad 2. Ridderskapet och Adelen igenom Hr Rolamb:
Vij tyckie at någre stadgar mentioneras, som sedan 1660
äro publicerade, och vij icke vete.
Prästerne hugne sig öfver at Kongl. Maij:t vårdar
sig så högt om vår religion; om andre stadgar vete the
inthet uthan concilium Ubsaliense och Augustana confessio,
på hvilke alle präster sverja, men elliest är itt förtahl,
som recapitulerar ded samma; vete derföre inthet nytt
til sa t eller förandrat, uthan differentierne tilsatte. Önska
at dheröfver hand hålles, och Gudh ville conservera oss
1 Marginalanteclming: Hr Jacob Fleming lät excusera sin afresa för sin
moders sjukdom b.
Augusti.
217
dheruti. Vidh endan står om studiosis theologi®, och bör
förstås om alla studiosis. Ad calcem står om Ridderskap,
som hafva jus civitatis. The önska, at Kongl. Maij:t ville
låtha stå på andre stånd, i militien, borgare och the, som
hafva bruk, at och the motte obligeras opföda theres barn
i vår religion, och således inthet veta af, förr än vij hafva
een numerosam ecclesiam af andre religioner. Om Formula
concordia; håfve the ifrån 1647 drifvit, och är inthet annat
än explicatio Augustana; confessionis, på hvilken Kongl.
Maij:t, och Konungarne sveria.
Hr Rolamb: 1. Yete vij inthet, om icke något mehra
är tryckt; 2. effter Formula concordia; är störste dehlén
okunnig, skole vij antaga henne för een lag, så moste vij
hafva kunskap derom.
Enander: Formula concordia; är man een declaration
inter variatam et invariatam confessionem Augustanam,
hvilken the alle håfve hållit pro fundamento. Han skulle
hålla den vara een mensura actionum theologicarum.
Hr Rolamb: Alle skole fuller gerua kenna den booken
för een vacker book. Men förr änn vij skole adprobera
henne för een libro symbolico, så supponeres een cognitio.
Enander: Anno 1647 är den af alle herredagsmän
underschrifven och declarerat för libro symbolico. Vårt
fädernesland kan aldrig vara säkert, med mindre vij recurrera
til den boken såsom itt vist fundamentum, effter
den är väl elaborerat.
Hr Lilliehöök: Alle äre eenhällelige, at ded är een
vacker bok. Formula concordia: är väl normal uthi academier
och schöler, men icke fördenskuld symbolicus. Vij
håfve hafft concilium Ubsaliense, Augustanam confessionem.
Skall han vara symbolicus, så borde han vara på Svenska
för them, som [icke?] hafva judicium discretionis in ecclesia.
Nu är detta inthet [in] qu®stione et hujus loci; ded kan
bättre tidh och occasion gifvas, när Gudh vil, at vår
Konung kommer til sine myndige åhr.
Hans Olsson gläder sig öfver at vår Kongl. Maij:t
häfver så godh nijt om religionen, men effter dhess uthan
någre puncter förmäles om studiosis theologi® och håfve
stort betänkiande och dher sammanbindas medh Örebro
stadga, Formula concordi® och slikt, som kan vara stadgat
sedan 1660, och nu är ded i Kongl. Maij:ts omyndige åhr.
218
1664.
så tyktes honom, at detta behöfde något öfverläggiande. Om
them, som handtera bruk, så äre vij inthet af (!) så månge
sielfve i landet, uthan vij moste altidh litha fremmande til.
Bonden: The förstå inthet myckit, uthan tacka H.
Kongl. Maij:t för ded han håller hand dheruthöfver, och i
ded öfrige försee sig til the gode Herrar af Prästerskapet,
at the see them väl til godo i den motton.
Siöbladh: Somblige exercere cathechismum väl, somblige
äre försummelige.
Enander: Vitium artificis non imputendum arti. Och
skole the icke göra sig delachtige af theres synd, som försumma
sig.
Hr Thore Bonde: Om theologi® studiosis kan ded
gå för sig, men inthet the andre. Om bruken kan ded
icke göras, effter vij motte sådane handvärkare bruka,
och dher the qvittera [oss, ligga] handtvärken nedre, och
bruken ödas Chronones inkompst til lika skada.
Hr Johan Gyllenstierna: Studiosi juris och politi®
kunne inthet begrijpas här under, så frampt the cum
fructu skole peregrinera. Om the andre, som håfve jus
civitatis. Ty Prästerne kunne inthet vara Calviner eller
Catholici. Sedan och propter commercia och manufacturerne
kan ded icke skie, e. g. Gustavi Adolphi, som inrättade
commercierne och bruk mäst af Valoner. Föreslog andre
medel, at the kunde hafva jus civitatis, men icke tillåtas
til officia.
Enander: Om studiosis limiterar ordningen; icke länge
liggia dher. Yij kunne aldrig förmena någon studioso,
antingen theologi® eller politices at resa äth Frankrike,
Hollandh, Engelandh, och så frampt han vil blifva civis,
så moste han resa at skaffa sig cognitionem et experientiam.
2. Ded är ingen mening genom richsdagsbeslutet
at låtha förfalla bruken eller negotier, uthan at infödde
motte dher til hållas; nu seer man, at the blifva trälar;
the moste parere, men andre commendere.
Blef svarat, at denne nationen är inthet så naturaliserad;
snart the lära lithet, så resa the inthet vidare effter
perfection.
Enander: Desse consilia äre fructus pacis, och arbetarne
äre få, och koppar och järn outharbetat föres uhr
landet.
Augusti.
219
Hr Thore Bonde: Vij hålle gott hvad projecterat är.
Enander: Vij håfve effter vår plicht giordt här om
påminnelse; lembnar ded i värde til H. Kongl. Maij:t.
Hans Olson talte om Borgarne, at icke synnerligen
månge Calviner eller Påviske finnes. Men skäligit är, at
inthet exercitium skulle tillåtas them.
B o lam b: Kunne vij umbäre fremmande handelsmän
eller handtvärksmän, så kunne vij stadga denne ordningen.
Med Bergslagen är ded så, at förr änn han (!) låther sine
barn uptuchtas i Lutherske läran, förr rese the uhr landet.
Aldrig lärer någon Fransos een Svänsk väl at välla järn.
Bönderne: Öfverheten och thet andelige ståndet sörja
väl för them.
Slöts at påminnes, at inthet fremmande religions exercitium
skal tillåtas antingen här i staden eller och annorstädes.
Ad 3. Om uthskrifningen sade Bonden, at them är
lofvat gifva penningar 41/2 daler silfvermynt.
Begärtes at the vele gifva folk och icke penningar, så
blifva regementerne förstärkte.
The af Vermelandh hafva ondt effter penningar; begäre
gifva folk. Item the af Finlandh. Item the af Skåne.
The i Halland blifva ex contractu vidh folk. Östra härad,
Vexiö vele gifva folk. The i Östergiötlandh vele gifva
folk. Item i Uplandh.
Störste dehlén vele gifva folk, undantagande Väsgöter.
Clausulen om the fremmande officerare, at Ridderskapet
och Adelen tycka, at den må utheslutas.
Mag. Enander: Går inthet vårt [stånd], uthan mäst
Ridderskapet och Adelen ann, uthan (!) effter the inthet
veete, hvarföre hon nu och icke förr är införd.
Hans Olsson sammaledes.
Bonden: Vij blifve vidh richsdagsbesluten och regeringsformen,
at af inlendske och icke uthlendske.
Ad 4. Borgarne vele blifva vidh vanligit båtzmanshåldh,
och i fall af oförmodeligit krig vele the samtyckia
fördubblingen, så frampt the andre stånden, som thet pläga
göra, och dher til consentera. Begäre taga ad referendum
til theres medbroder, och icke motte något annoteras them
til pr®juditz.
Prästerne äre så vida fullmechtige som een conformitet
med the andre Ständer ne (siel). The vele inthet draga
220
1664.
sig lindan, emedan ded länder til märkelig riksens styrkia,
och ded vore ingen ehrlig patriot, som vid sådant fall icke
tager sig något nähr. Dogk begäre likväl håfve varit til
Rikzdagh och icke blifvit belagde (sid).
Bonden: The begära at förskonas, effter the hafva
så månge skatter. Bönderne begäre gå bort och skaffa sig
fulmacht til morgons.
Hr Thore Bonde begärte, at Borgarne vele skaffa sig
fulmacht.
Hans Olsson häfver icke så förstådt, at Stenderne
skulle så gior a itt conclusum, uthan
Mag. Enander beropade sig på aftalet i lögerdags,
at the motte vara fulmechtige, effter som offta tages ad
deliberandum, och een käck, han kokar offta om een saak;
så skulle ded facilitera värk et, at Stenderne med itt eenhälligt
concluso motte inkomma hoos H. Kongl. Maij:t.
Hr Thore Bonde betackade för communicationen och
itt förtroende, med begäran the vele dheruthi continuera;
the vele sig [så] comportera, at bäggie stånden skole hafva
dheraf nöije.
Mag. Enander tackade, at the med sådan dexteritet
håfve arbetat uthi; trachte til endskap med Riksdagen.
Hans Olsson tackade för communicationen, och som
the icke äre med sådan fulmacht försedde, excuserades at
the icke håfve uthlathet sig, och vele see at skaffa sig
fulmacht, recommendere etc.
Begärte at anslås til kl. 8 prmcise i morgon uthskottet,
at komma här på Riddarhusedt med Stenderne tilsammans.
I)en 10 Augusti för middagen comparerade åter alle
Ständernes uthskott på Riddarhuset.
Superintendenten Stökius förde ordet för Prästerskapet,
och the, som dagen tillfbrende, förde ordet för the andre
Ständerne.
Oprepeterades korteligen hvad i går passerade, och
1. om religionen, att the stadgar theruthi förmäles blifva
till nästkommande Rijkzdag att öfversees differerade, och
interim skole thesse bemälte stadgar, som sedan anno 1660
äre uthgångne, icke hafva vim, för än the af samptlige
Ständerne blifva adproberade, synnerligen om Formula concordia
skall agnosceras för een libro symbolico. — Sedan
Augusti.
221
blef resolverat, att man skulle blifva vid rijkzdagzbesluthet,
så vijda ther förmäles om Ridderskapets och Adelens harns
opfostran, som äre af annan religion.
2. Uthi uthskrifningen äre vij och eense, doch på thet
sättet, att Adelen gifver knecht, men att the af skatte
och chrone, som ville gifva penningar, remitteras till fbrafskedandet
med Kongl. Regeringen.
3. Om båtzmanshållet blef bevilliat, doch Borgerskapet
medh then condition fördublingen, att när the andre Ständer,
som fördublingen hafva varit underkastade, ther till
samtyckia, villia the icke heller undandraga sig, doch icke
annorledes än i fall att inevitable necessiteten samma
fördubling fordrar. — Bönderne exciperade ther emot, att
the icke kunde förstå till någon fördubling, ty the uthan
dess vore nog besvärade.
I thet kom Bispen i Linköping med Bispen i Schara
in och äntskyllde sig, att the hade varit af Regeringen opkallade,
therföre the och icke förr hade kunnat ställa sig in.
Då företogz thet öfrige af then 4 punchten om skeppzhielpen.
Begärtes af Präster- och Bondeståndet, thet Ridderskapet
och Adelen ville först säija sin mening ther om.
Doch sade Bispen i Linköping, att man plägar och som
tijdz begynna af thet nederste ståndet; the vore indiffe
rente
theruthi.
Hr Rolamb: Elfter thet är een sak, som förnembligast
angår Bondeståndet, så velle vij icke gärna uthlåtha
oss om något, som kan lända them till besvär.
Bispen i Linköping förmeente thet vara een anmodan,
som ginge alle Ständerne an. För theres personer
såge the sig fuller inthet kunna sig then liielpen undandraga,
men om modo och quanto ville the öfverläggia;
doch ville the inthet prejudicera the andre stånden med
theres bevillning.
Bonden ville väll säija theres mening; the hade
samsatt sigh, att ehuruväll the see theres oförmögenhet,
ville the icke aldeles undandraga sigh, allenast the kunne
slippa med 6 mark silfvermynt på hvar gård, anten thet
i ett eller 2 åhr skall erläggias, men inthet mehr än een
gång för alle och sedan till ingen annan än till Chron ones
tarff, så att ingen mehr ther af blir delachtig.
222
1664.
Hr Rolamb: Yij bevillia och så effter proportionen,
som sedvanligit ähr.
Borgerlige ståndet betrachte sabsens nödtorfft och
ther hoos theres oförmögenhet, doch icke dess mindre efter
denne bevillning oundvijkeligen måste skee, stanna the i
then mening att bevillia ett för alt effter then lista, som
är Ständerne öfverandtvardat; doch förmoda the, att the
siööstäder, som äre för högt taxerade, blifva något lindrade.
Bispen i Linköping contesterade, att ehuruväll the
hafva sine store besvär, hafva the likväll, efter the finna
rijksens nödtorfft thet fordra, resolverat att såsom thet
var föreslagit een hielp i 2 åhr att uthgå, the altså åhr
1665 efter sedvanlig räkning och taxt gifva ett för alt
för hvarie 64 mantall the hafva 3 daler silfvermynt. Doch
ville icke förplichta sig till att erläggia thetta i spannemåhl,
uthan i penningar. Förmoda att präster i städerne
blifva frij för andre besvär, synnerlig och att the af theres
löhningar icke må erläggiat. Begära och att vara frij för
geldz afbetalning och eventual hielpen.
Hr Rolamb: Ridderskapet och Adelen betrachtar och
sin skyldigheet att inthet fela i thet, som kan lända rijket
till tryghet och försvar, och velle icke undandraga sigh
att bevillia efter sedvanlig proportion emot thet, som
Bondeståndet har bevilliat.
Allmogen förmente, att tijden till dess erläggiande
icke kunde skee för än åhr 1665 strax effter nyåhrsdagen.
Hvilket och the andre Ständerne för skepztimbragens förderlige
fortsättande samtyckte.
Hr Rolamb påminte, att thet vore rådeligit icke att
nämpnat een skepzhielp, uthan een hielp till Chronans
tarfver.
Detta blef och af the andre Ständer gott funnit.
Bispen i Linköping formeente, att thet icke strax
effter nyåhret skulle kunna äfven uthgöras, uthan som
åkföret kunde tillåthat, att man kunde komma till saklu
och sig penningar anförskaffa. Sedan påminte och, att the
semel pro semper och aldrig mehr thetta bevillia, såsom
och att thet icke till andre tarfvor, än till skepzflottans
styrkia må employeras. Så ville the och icke förbinda
sig till att serdeles landzorter skulle sammanläggias till
skepzbygningen, som föreslaget är.
Augusti.
223
Borgarne mene, at icke mehr änn 3 stånd hielpa här
til, och Adelen inthet contribuera.
Ridderskapet och Adelen: Hvad vij unne väre
bönder at gifva, ded är som vij sielfve contribuerade.
Hr Carl Sparre: Vij gripa inthet eder ann, så hoppas
inthet I gripa oss ann.
Borger ne: Vij contribuere hvar effter sin handtering.
Ridderskapet och Adelen: Vij contribuera som itt
ståndh.
Hr Creutz: Och inn til dato håfve vij för våre persohner
varit frie för gravationer och hoppas och så häreffter.
Gref Ludvigk: Vij contribuere effter våre bönder.
Hr Creutz: Vij begäre inthet genom något ståndh
öfvervotera oss (sic!) och underkasta oss inthet något censur.
Hans Olsson: Theres tankar äre inthet så.
Hr Carl Sparre: Jag hoppas, at I håfve inthet com
mission
dher til.
Hans Olsson: Dher til håfve vij ingen commission;
ded är man een discurs.
Enander: Hvart och eens ståndz privilegier komma
här inthet i consideration, och fördenskuld den discursen
snart til enda.
5. Om tiänligit skulle vara, at i rikzdagsbeslutet införes
Chronones mattigheet, och at vij vele lyffta den öfrige gielden?
Borgerskapet bafve och inthet deremot; the vele
inthet gerne, borgarne, at theres böcker skole vijsas eller
gield; vele och sig inthet med samma geld engagera.
Ridderskapet och Adelen vele helt och hållet hafva
uth den puncten.
Bonden: Riksdagsbesluten gå uthom landz; skole the
få veeta vår fattigdom, så hugne vij them dermed.
Alle eenhelleligen vele, at den skal uthstrykas.
6. Om eventual bevillningen.
Hr Thore Bonde: Om een oundvikelig nödtorfft ded
fordrade, så vore bättre nu änn schrifva een Rikzdagh.
Hr Anders Lilliehöök: I fall ded blifver krig, så
begärer Kongen; är då icke bättre nu strax giöra ded.
Bonden: Vij kunne aldrig så högt som förr bevillia.
Hr Thore Bonde: At Landzhöfdingerne skole accordera
med them, ded går ojempt; the vele fördenskuldh
här talas vidh, huru myckit the kunna gifva.
224
1664.
Bonden: Ded vore likare ded, och derföre vele vij
alle talas vid om först.
Blef them remonstrerat, at om icke krig skier, så
gifve the icke uth något, eij heller skal någon af them
begära.
Hr Thore Bonde frågade, hvilke af Ridderskapet
som håfve tagit råghielpen, sedan Chronan häfver gifvit
den effter.
Oluf Persson i Ahlebäck på Dahl klagar, at hans
bönder Lehusens fogde på Dahl och flere (siel).
Prästerne håfve och i Vestergiötlandh och på Dahl
gifvit uth krigshielpen.
Borgerskapet desslikest och uthgifvit.
Votum: Bönderne begäre dilation, til dess the få talas
vidh om eventual bevilningen.
Votum: Borgarne stanna i den mening, önska fridh
och roligheet, men der ded til ett oförmodeligit krig skie
kunde, ville the önska, at [de] genom itt uthskottfsjmöthe
kunde förschrifvas, efftersom tilförende i krigztiderne är
practiserat.
Ridderskapet och Adelen representera, hvadh olägenheet
dheraf vil föllia, effter som mothén hålla, är emot
regeringsformen. Kommer krig, så moste Ridderskapet och
Adelen hvar til sit embete, och Landzhöfdingerne
Votum: Mag. Olaus Christophori på Presterskaps
vägnar: Kan krig yppas, så vete vij icke huru stort, 2. afvänta
tiden; 3. är och icke brukeligit at uthlofva något,
förr än krig kommer. The vele af theres stånd heller
komma som hastigast til Rikzdag, om nöden så trängde.
Hr Thore: Ridderskapet och Adelen vele heller nu
in eventum något contribuera, än komma til Richsdagh,
effter som provinsmöthen äre emot regeringsformen.
Enander: At Kongl. Maij:t förschrifver uthskott af
Stenderne, ded är inthet nytt; alleguerade 1643, och ded
som nu skier.
Ridderskapet och Adelen: För tystheet skuld,
kunne mothén vara nyttige, men bevilning til contributioner,
den moste skie af samptelige Stenderne, effter ded
är een betänkelig ting underkasta sig andres bevilning.
Borgarne betygade, at mantalsqvarntullen är på itt
uthskott och extraordinarie ting bevilliat.
Augusti.
225
Enander: Ded vore väl, at vij kunne jämka vota
Ständerne emellan. Vij vele väl infinna oss, men ded är
icke brukeligit at lofva något föruth, och kunne icke condescendera
dhertil och vele heller undergå Richsdag. Uthan
dess äre vij skylldige, antingen vij lofva eller inthet, at
hielpa, när fahran är för handen, äfven som uthi vådecldh,
dher släckies eelden med vijn och öhl etc.
7. Om ordningarne.
Enander: Vist är ded svårt at exeqvera edzordningen.
Synnerligen beklagade om meenederij; the sväria och neka
och likavist öfvertygas; at sådant motte corrigeras och
exemplariter straffas.
Ridderskapet och Adelen representerade statuti
impossibilitatem.
Enander: Ded vore likavist värdt, at ded uplästes,
och prästerne finge practisera ded. Öfverheten moste som
custos utriusque tabilla; hålla hand dherutöfver; fast aldrig
vore practicabelt, så är ded dogk välment.
Hans Olsson distinguSrade inter juramentajudicialia,
perjuria och andre löse eeder; kunde finna andre medel,
som på tingen sättia påhlar och halssjärn.
Enander: Om auditores sväria, kan man hafva them
fram på sochnest.ämmor.
Borgarne skulle gerna önska, at detta skulle practiseras,
allenast [veta icke] huru executionen skal kunna
skie. Men i the eeder, som skie at förleda dommaren, ther
moste följa straff opå.
Enander: The som uti hoordomslaster sväria.
Revisionsstadgan häfver ingen sedt och bör inthet
confirmeras, förr änn ded är proponerat för Stenderne.
Förbud emot dueller. Ridderskapet och Adelen beropa
sigh på gravamina.
Om executioner I , , „
,, . . > skole ofversees.
b ormynderskap j
Klädedrächter.
Excesser i etc.
Tienstefolk.
Tiggiareordningen blifver vidh den gamble 1642.
Hans Olsson påminte om them, som i store städer
gå och siunga och läsa, at the til manufacturer kunde
employeras.
Sv. RiddersJc. o. Adels riksd.-prot., IX. 1664. 15
226
1604.
Hr Rolamb: Inclinationen hoos oss är så godh til
manufacturer som någorstädes. Men ostadigheeten är så
stoor, at the lära aldrig uth.
Discurrerades myckit om ungdomen.
8. Enander: Detta är betänkeligit, serdeles kyrkioordningen,
men om ded kunde adproberas, förr änn een
fulmyndig Konung ded gior (sic!). Men at ded revideras
och eventualiter adproberes, vore gott; och at lagen skulle
förandras, som så länge är brukat, är och misstänkeligit.
Hr Rolamb: At lagen skulle förandras, ded är betänkeligit,
men at ded revideras, är nyttigt, såssom och
recesserne.
Ridderskapet och Adelen blifva der vidh til nästa
Riksdagh, hvadh öfverheeten täckes häruthi giöra.
9. Hr C onradt Gyllenstierna: At påminna den
Kongl. Regeringen om executionen med panternes försälliande
och myntningen.
Enander sade Erchiebiscopen tvenne ting hafva at
påminna: 1. Exercitium på Banco. 2. Myntas koppar.
H ans Olsson: Banco är väl i sig sielf itt nyttigt
värk, men dher myntningen hade gådt för sig, så hade
Banco städt. Men sedan bancosedlarne komne äre, så är
ändå bättre. I höst kan jag inthet köpa til min nödtorfft,
om jag icke häfver bancosedlar, effter här äre inge
penningar.
Enander: Yij tale och consultere om itt eventual
krig. Må öfverheten kan montera itt skiepp eller ritmestare
med een sedel?
Hans Olsson: Jag vil sättia å part, at alle sedlarne
vore inkombne. Med hvad vele vij då mondera skieppen?
At vij då låta mynta koppar och silfver.
Enander: Dher äre tvenne ådror, genom hvilka ded
flyter inn i Banken: 1. insättiande, 2. myntning. Ingen
sätter nu inn och inthet myntas; derföre äre the 2 ådrorne
stoppade; fahra ähr och af manslag och sedition i landet.
Resolutio: Executio på panterne, som skett (?) är; at
sedlarne inlöses och kopparmynt til större qvantitet myntes,
så och sölfver; forbiudes myntet uthföras.
Om ded placat, som Kongl. Maij:t lofvat häfver, begäre
vij få communication af, förr änn ded får laga krafft.
10. Executionerne. Gås för denne gången förbij.
Augusti.
227
11. Adproberes.
12. Alle stånden förblifve vidh regeringsformen.
Hr Thore Bonde tackade Ständerne för communicationen;
hvad resterar vele vij vidare med them communicera.
The andre stånden tackade sammaledes.
Enander: Vöre något af een eller annan discurrerat,
vele ded pallio charitatis öfverskyla.
Sedan refererade Hr Thore Bonde, huruledes han
med uthskottet häfver öfverlefrerat den Kongl. Regeringen
supplicationen om the fremmande officerarne (bil. 30), at
sedan han häfver anhållit om audience, blef den af Secreteraren
upläsin, och dereffter uthskottet begärt at taga
afträde inn uthi lilla Rådhcammaren. När vidh pass een
half tijma var förbij, begärtes at uthskottet motte komma
inn, då Hr Richs-Cantzleren ungefehr på detta sättet talade:
Ehuruväl Hans Kongl. Maij:t icke finner sig skyldig
vidare i denne saak at giöra någon remonstration, likavist
anseendes detta ståndets försporde gode intention emot
Hans Kongl. Maij:t, ville Hans Maij:t änn ytterligare
representera Ridderskapet och Adelen, hvadh fog han
häfver hafft häruthinnan at procedera, medh (o: men) skulle
gerna tilförende veeta, om detta uthskott hade fulmacht >
något vidare sig at inlåtha. Hvilket när uthskottet sade
sig vela taga ad referendum och annor commission icke
hade änn behörligen och uthi underdånigheet låtha upläsa,
begärte Richs-Cantzleren, at the vele plenipotentiera itt
uthskott och sedan komma igen. Sade så hvad ded första
vidhkommer, så skal eder undervisas, hvad passerat vore,
på ded I antingen få tilfälle att deprecera eller och, dher
annorledes sig förhölle, förklara sig, sorn the begära. Hvad
inqvisitionen vidhkommer, så är ded icke mehr änn skäligit,
at officerarne bevise, hvad the klagat håfve, på ded
H. Kongl. Maij :t och fäderneslandet må åthniuta den tiänst,
som här effter är skiedt, och een godh förtroligheet conserveras
emellan den inn- och uthrikes militien. The
fremmande officerarne aldrig förklagat detta ståndet, och
the bäst sielfve kunne sig förklara etc. The vele giöra
uthskottet fulmechtigt och venta budh ifrån den Kongl.
Regeringen.
Sedan befaltes anslå samptl. Ridderskapet och Adelen
til kl. 3 prsecise.
228
1664.
Den 10 Augusti effter middagen vore samptl. Ridderskapet
och Adelen tilsammans.
Uplästes jacht- och diureordningen.
När additamentum dher på i gernehn uplästes (bil. 25),
mente Hr Johan Gyllenstierna, så är til befahra, at
ingrep skier i väre privilegier, och så småningom drages
ifrån oss under regalia, effter i Tysklandh är skiedt Adelen,
och förlustade sig på theres ägor. A andra sidan är, at
så noble ting nu äre så rare; så vore dhet gott, at the
förökte sig.
Discurrerades något, men inthet voterades, effter så
få ähre tilstädes.
Hr Thore: Effter the äre icke tilstädes, så kan nu
mehra icke förrättas, uthan begäres at the prsecise vele
vara tilstädes kl. 8 i morgon, hvaropå anslaget giordes.
Den 11 Augusti för middagen vore samptl. Ridderskapet
och Adelen tilsammans.
Då uplästes executionsordningen 1.
Begäres blifva vidh thet, som practiserat är, och at
executor håller sig vidh lagh och processer, så och mainteneres
af högsta öfverheten, när han gior execution, effter
som saken är til uthan respect af persohnerne.
Sedan företogs jacht- och diureordningen, och uplästes
Kongl. Maij:ts additament om högdiur (bil. 25).
Effter någre discurser blef omsider voterat af 3:a classe
genom Hr Rolamb, at the vele gerna blifva vidh privilegierne,
doch at missbruket motte afskaffas; begäres at
detta förbudet extenderas til ofrelses män, som myckit
håfve uthödt sådane diur. 2. Alt öfverflödigt skiuteri til
sällia afskaffas, men för theres ägne persohner hafva ded
fritt til theres huusbehof, förstående om desse 3 sorterne
af diur, och förståendes til desse 6 åhr.
2:a classis: Vele väl gå ded under af sig sielfve, men
icke såssom förbudh af höga öfverheten propter consequentiam,
och adelsmannen för sin persohn står fritt at skiuta.
The vele afftahla sig emellan, at missbruket må afskaffas,
och at 1 eller 2 af theres medel i hvar provincie skal
hålla hand deröfver, at sådant må corrigeras. Förstå at
1 Jämf. sista bilagan.
Augusti.
229
inge skötter, uthan the sielfve för theres persohner skiuta
til theres lust. Item oprivilegierade aldeles förbiudas.
1 classis: Finne Kongl. Maij:ts förordning hehlt raiconnabel,
allenast 6 åhr limiteres til 4 åhr.
1 medier tidh uthkallade Secreteraren Plan Hr Thore
Bonde och proponerade, at 1655 åhrs protocoll skulle
igenomläsas i trenne puncter.
2 classis betänkia sig, at the vele på 4 åhrs tidh cedera
för sine persohner; genom een fri bevilning låtha ded
anstå; alle missbruk och (o: af?) ofrelses män afskaffas.
Resolutio: The låtha beroo vidh Kongl. Maij:ts project,
och af een fri villia vele uppehålla at skiutha på 4 åhrs
tid, dogk så at thet icke skier af någon obligation, uthan
af een inbördes förening, och at ded icke drages til någon
consequence eller prsejuditz, och dher någre bother komma,
så skole the komma til Riddarhuset. Item och at hvarken
Rikz- eller Hofmestare eller Landzhöfdingar, ehvem ded
och vara må, må skiuta på Chronans parker, uthan i kringstengde
diurgårdar.
Gref Ludvigk på Yästgöthefrs] och Smålenskes vägnar
protesterar här emot.
The Skåniske exemptere sig derifrån och toge afträde.
Äfven så begäre vij vara frij, eller och therander
Skåne begripas.
Ad 7. Protesterade Hr Generalmajor Ridderhielm
om den ladugård, som han häfver kiöpt och likaväl inthet
får kiöpa.
Här kom Hr Johan Gyllenstierna at discurrera
öfver Kongens parker, at the motte rörläggias, the som
af uhrminnes tider håfve varit Konungens. Och kom den
qvsestionen, om een adelsman häfver kiöpt af Chronan
gård eller godz, om han och icke effter adelige privilegier
må skiuta och niutha jachten.
Pro resolutione discursus tyktes, at Kongl. Maij:t bör
decidera detta, och elliest bör vara specificeradt i brefven.
Ad 16. Beskattning uthstrykes.
Hr Creutz: ,Effter skadediuren uthrote alle creaturen,
nu emedan Jägemästarne håfve stor stat, och inge odiur
tagas bort, om lian (I) icke skulle vara förplichtat at gifva
så månge skadediurs skinn af hvar sochen h
1 Marginalanteekning: Sättia itt vist tahl på, huru månge odiur han skal skaffa.
1664.
Eric Hård nekar, at inge håfve giort upsatt uthan
af itt uthskott.
Creutz: Jacht för plaisir. At Jägemestaren skulle
svara för den skadan, som odiur och skadediur tilfoga
landet. Almogen gior them biståndh.
Plan var här om uthskott til reduction kl. 8 prsecise
om lögerdagh i reductionssahlen.
[Nembdes af] 3:a classe:
Taubenfeldt, Bengt Skytte,
Pauli, Biörnefeldt,
Gyllenstolpe, Bidderhielm,
Hillebrand Ugla, Johan Ståhlhanske,
Lindeberg, Drakenhielm.
2:a classe:
Nils Posse, Johan Hård,
G. Horn, Johan Lillie,
G. Bibbing, Ulefeldt,
Henrich Falkenberg, Bernikou.
l:a classe:
Gref Ludvigk, Hr Fletwod,
Hr Eric Cruse, Hr Hammilthon,
Hr Ernest Creutz, Hr Axel Rosenhane,
Hr Conrad Gyllenstierna, Hr Anders Lilliehök.
Finge så dimission, til dess anslaget blifver, och uthskottet
skal inställa sig kl. 8 om lögerdagh.
Hr Thore Bonde berättade, at dhe 3 prästerne vore
här, och the äre i theres mening, och fördenskuld vele gå
upp och seija ded samma hoos H. Kongl. Maij:t.
Befaltes Secreteraren gå och notificera them, at the
må ded giöra.
Den 13 Augusti för middagen vore samptl. Ridder -  skapet och Adelen tilsammans på Riddarhuset.
Uplästes bärande träs ordning.
Beslöts at i jachteordningen om högdiur blifver effter
den trykte ordningen och Kongl. Maij:ts pi’oject.
Bevilliades at ded protocollet, som är förseglat pro
anno 1655, at ded motte upbrytas för ded uthskottet, som
skal gå upp i reductionen.
Augusti.
231
Inge oprivilegierade gå med byssor i skogen. Alle
fällor och giller afskaffas.
Den 15 Augusti.
§ 3 [i ordningen om] bärande skogsträn. Dhe 9 daler;
at the bötherne af frelsesbönderne icke motte til Chronan,
uthan frelsemannen effter priyilegierne ehrläggias, emedan
praxis har varit in contrarium. Förstås på samfelte ägor
medh Chronan eller almenningerne.
Den 16 Augusti vore samptl. Ridderskapet och Adelen
tilsammans.
Då uplästes svaret på richsdagsbeslutets project.
Inkom Referendarius Tawast och på Kongl. Maij:ts
och den Kongl. Regeringens vägnar begärte svar på richsdagsbeslutets
project.
Sedan corrigerades svaret på projectet, effter som ded
in actis finnes författat (bil. 31).
Inkom budh från reductionen, at uthskottet motte
komma dher upp.
Inkom påminnelserne uhr Cantzliedt om skiutande,
hvilke blefve opläste (bil. 32).
Icke ded ordet förbiudes, uthan vi) håfve oss förenat;
blifva vidh the trykte ordningarne och väre häröfver giorde
påminnelser.
Sedan ad § 3 i jachtordningen: När målsäganderätten
mistes, så mistes och konungssaken effter privilegierne.
Sedan företogs krögareordningen.
1649 § 1. At icke sällia, uthan bytha för vederlagh
i godz; icke förbinda oss til sällia. På samma sätt bör och
een skattebonde vara förplichtat ded samma vara underkastad.
1649 § 5. Den som häfver nyttan, moste giöra omkostnad
och icke landet dermed besväras; vij håfve prof
deraf.
§ 6. Discurrerades om vägarne, som gå genom eens
ägor. See gerna at vägrödiande skeer, och dher som
pröfvas någon märkelig 1 skada tilfogas på eens ägor, så
skal häradet och provincien refundera den. Men elliest
moste ingen understå sig at vägra hvadh som til itt så
1 Marginalanteckning: Märkelig uttydes: ded som ruinerer eens gard oell ägor.
232
1664.
almänt värk är nödigt; ähr ded och af ringa värde, så.
kommer ded uthi ingen consideration.
§ 17. Landzhöfdingerne begäre befrias ifrån krögare»
visitationerne.
Anno 16511 § 7. Tvenne värderinger moste skie;
den eene vidh höstetinget, den andre kyndermessetidh och
dess ting.
1651 den 5 [puncten] blifver den 15; at ded annoteres
och at ded proportionaliter går. Alle bevislige klagemåhl,
och som krögaren häfver macht at klaga, så står och
bonden frit emot krögaren producera sin nödtorfft.
§ 10. I Finland och Norlanden 4 öre silfvermynt.
§ 20. Om någon krögare vore dher til odugelig och
likavist försedder med kongl, fulmacht, at då Landzhöfdingen
dheröfver ransakar och någon dugelig sätter i stellet.
§ 22. Motte få sällia vijn, dogk så at han icke drifver
handel och landzkiöp; sällia kannetals och stopetals uthom
husedt.
Ad § 8. I vicht eller och mått om höö som nattelägret
(siel), och af Landzhöfdingerne taxeras.
Nembdes uthskott at lefrera svaret på richsdagsbeslutets
project och med samma mentionera om våre besvär:
Af 3: a classe:
Ståhlarm, Gyllencrans.
2:a classe:
Eric Hård, Thore Bonde.
l:a classe:
Gref Steenberg, Hr Jöran Gyllenstierna.
Desse skole komma up kl. 3 effter middagen, som och
skiedde.
Dito effter middagen var HrLandtmarskalken opp
til den Kongl. Begeringen med Ridderskapets och Adelens.
svar på rikzdagsbeslutets project (bil. 31).
Den 17 Augusti för middagen nembdes effterschrefne
uthskott at gå opp i reductionen:
Af 3:a classe:
Gyldenstolpe, Lindegreen.
1 Marginalanteckning: Krögareordningen de anno 1651.
Augusti.
233
2:a classe:
Nils Posse, Holck.
l:a classe:
Hr Ernest Creutz, Hr Axel Rosenhane.
Proponerades om introducendis, och resolverades at
ingen skulle tagas inn, förr än the håfve inschrifvit uthi
riddarhuusbooken.
Hr Creutz med uthskottet komme uhr reductionen
och refererade hvadh passerat vore, at the proponerade
om desse 4 puncta: 1. Om penningecaduker; om een serdeles
cession vore skied på penningar och een serdeles på
caduker, at Ridderskapet vele sig derom uhr protocollen,
som holts 1655, informera. 2. Krögare- och gästgifvaregårdar,
ann the som vore af almogen och Chronan (siel).
3. Lensmanshemman; klagat i Marienburg för H. sahl. K.
M:t och gifvit een interims förklaring til näste Rikzdagh.
Begärte Ridderskapets och Adelens betänkiande, om hehle
länsmans underhållet. 4. The som icke mehr hafva ann 3
gårdar, om the skulle gifva lU partén eller och exciperes?
Alle holle skäligit, at the motte befrias, fast ann the
håfve bekommit icke öfver 4 eller 5.
Oplästes § 9, art. 4 i 1655 åhrs richsdagsbeslut, och
discurrerades öfver post- och krögarehemman.
Hr Rolamb: Man moste see på intentionen, som är,
at publicum uppehälles, och så frampt ded skal blifva vidh
macht, så kan man icke på sådant förstå.
3:a classis mening om dhe 3 hemmanen; så begäre
the, at H. Kongl. Maij:t ville extendera ded til 4. Be
hålla
— —
Kom så Kylander från den Kongl. Regeringen.
I Finland häfver man små mantal och dher förstås
Resolutio: Begäre at the, som hafva bekommet af H.
Kongl. Maij:t och Chronan 4 hehle gårdar, motte för V4
parten befrias, och dher the icke ded erhålla till 4, the thå
hvad öfver 3 och mindre änn 4 motte dherunder förstås
(siel). Jembväl hvadh här i Sverige förstås om gårdar,
motte i Finland förstås om mantahl.
Hr Landtmarskalken proponerade på Regeringens
vägnar itt starkt uthskott opp til Slottet af 10 personer
af hvar classe.
234
1664.
[Nembdes] af 3:a classe:
Clas Rolamb, Graan,
Mörner, Siöblad,
Pauli, Rosenbielm,
Duwal, Rehnfeldt,
Ridderhielm, Lubeker.
2:a classe:
Heela classis.
l:a classe:
Gref Ludvigk, Hr Anders Lilliehöök,
Gref Anders Torstenssohn, Hr Johan Gyllenstierna,
Hr Hans Ulfsparre, Hr Ernest Creutz,
Hr Gustaf Kurck, Hr Lars Flemming,
Hr Jöran Gyllenstierna, Hr Jöran Sperling.
När uthskottet kom inn i lille Rådcammaren, var
Gref Magnus, Gref Tott, Hr Sten Bielke, Gref Nils och
Hr Christer Horn dherinne.
Hå proponerade Richs-Cantzleren, huruledes the
håfve öfverläsit ded svar, som Ridderskapet och Adelen
hade gifvit på projectet af richsdagsbeslutet, och emedan
the til een dehl funne ded mörkt sombligstädes, någrestädes
icke så i alt kunne veeta theres intention, så äre
the här ankombne, theröfver med the gode Herrar af
Ridderskapet och Adelen at conferera. Och 1. om then
2 articlen i vårt svar, som angår religionen; och effter
ordningarne theruthöfver af förseende i Cantzliedt icke
äre specificerade, och thermedh inthet annat meenas, änn
them vij sielfve ther specificerat hafva, blef remonstrerat
oss icke andre mena, änn om någre vore giorde sedan anno
1660. Dermed Richs-Cantzleren vidlyftigt deducerade,
huruledes af Doct. Johan Matthia; och Doct. Terseri uthgångne
böker the äre förorsakade at låtha uthgå tvenne
placater om theres schrifter, som effter theologorum censuram
äre för förargelige och skadelige håldne, hvarföre
Ridderskapet och Adelen i theres svar på giorde proposition
storligen betacke; och sedan funnit gott til vidare
efterrättelse för prästerne och läreståndet at låtha tryckia
Augustanam confessionem och vahnlige symbola medh itt
förtahl, som occasionen och tilfället dher til gifver til förnimma.
Om och desse schrifter inonde thermed mehnas?
Augusti.
235
Hr Landtmarskalken excuserade sig icke varit tilstädes,
när thetta är debatterat vordet, thå varandes
siuker och opasslig.
Hr Richs-Cantzleren: Dher desse mentes, så kan
H. Kongl. Maij:t icke binda sig til communication med
Stenderne af them, som med förrige conciliis äre conform.
Om thå icke Ridderskapets och Adelens mening vore, at
dhe motte införas alle, som uthi theres svar dher opräknas?
Hr Creutz påminte om Formula concordia, uthöfver
hvilke[n] måge och åthskillige store commentarier af theologis
vara giorde; therföre syntes vela vara betänkeligit, at i
denne hastigheet kunna erkenna henne för libro symbolico.
Hr Rikz-Cantzler en: Annat är antaga henne för
een librö symbolico, och annat antaga henne för een declaration
af the förrige bevilliade symbolis; veet icke
heller store commentarier theröfver vara schrefne, uthan
äre tvenne små böcker, som inthet annat innehålla änn
hvad Augustana confessio, apologia etc. innehålla, och
ded blifver af någre theologis uttydt, och är nostrarum
ecclesiarum consensus. Res ipsa och emellan våre theologos
aldrig bestrides, uthan man har tykt vara infra dignitatem
regni Suecise, at den vore giord af Tyske theologis och
den icke vore på Svenska. Refererade hvadh anno 1654
häruthinnan vore passerat, och at alle våre theologi, som
håfve förbemälte Doct. Johan Mättinge och Terseri scripta
censurerat, then approberat.
Hr Lilliehöök explicerade meningen om communicationen
så häruthinnan som uthi andre ordningar, hvilke för
lagh böre hållas.
Richs-Cantzleren: Man kan icke så omskrenkia
Kongl. Maij:ts försorg, at altidh sammankalla Riksens Stender,
och i synnerheet ded, som med Doct. Johan Matthige
och Terserum emellan Rikzdagar skiedde och icke tillät
någon moram, serdeles dher inthet nytt giort uthan pro
utilitate regni, uthan är een confirmatio priorum (siel).
Hr Rolamb: Ded veet jag aldrig hafva varit Ridderskapets
och Adelens tankar at betaga H. Kongl. Maij:t
den machten at stadga hvadh som lendor riket til gagn
och nytta, uthan emedan något motte stadgas, fördenskuld
dher något handlades theremot, så skulle man hållas för
een kettare.
236
1664.
Hr R i c hs-Cantzler e n explicerade och declarerade,
som ofvanbemält står, och holt före meningen vara then,
och at alle skulle nembnas, som vij uthi vårt svar nembdt
hade.
Om den studerande ungdomen påminnes, at ingen för
misstankar skulle dragas för rätta, förmenandes at när
the andre omstendigheeter tilläggias, som i projectet stå
förmälte, såssom 1. gifva fulkomblig orsak, 2. ställes för
rätta, 3. öfvertyges, och 4. domb öfvergår, så kan ingen
på detta sättet för blotta misstankar dragas för rätta,
eller och på dem döma.
Hr Lilliehöök gaf occasionem dubitan di på detta
sättet, men vill hoppas, at hvar och een gerna beflitar
sig at blifva salig, och fördenskuldh om een, som häfver
studerat vidh schöler och academier och kan inlåtha sig
uthi någon discurs med een sådan prästman, som icke
kunde väl uptaga ded, uthan fast mehra illa uttyda, at
een therigenom snart motte komma uthi misstankar och
råka uthi processer och inkvisitioner oskyldigt etc.
Hr Rikz-Cantzleren: Brukas allenast sådant occasionaliter
och icke på the rum, som icke tiänar. 2. Ähr ded
hoos somblige präster een otidig zelus, så kan och på
andre sidan offta finnes een petulantia, och således är
gott at styra een sådan otidig pruritum. Vij håfve hafft
i vårt rike een stor lycksaligheet, at een sådan reenheet
[är] i religionen.
Hr Rolamb: I stället för misstänkes, må sättias befinnes
och öfvertyges.
Hr Rikz-Cantzleren: Hed vore gott, at vij kunde
lefva bonis moribus, så at vij inthet behöfde malis legibus,
men effter mores seculi äre sådane, moste man sådant med
lag och ordningar förekomma. — Om the fremmande, at
dher står itt nytt ting och skulle gifva hoos andre nationer
betänkiande, begärte dheropå theres förklaring.
Hr Landtmarskalken: Vore Ridder skåpet och Adelen
skyldige til theres beskylningar, så kunde detta lända
them til satisfaction. Men äre vij oskyldige, så behöfves
ded icke införas i rikzdagsbeslutet.
Rikz-Cantzleren: The gode Herrar håfve tilförende
altid hördt, at hvarken H. Kongl. Maij:t eller the si elfve
håfve om Ridderskapet och Adelen the tankarne, uthan
Augusti.
237
effter som någre voces privatse vore hörde, så håfve the
deraf fädt tilfälle här om at röra. Och effter therigenom
icke ringa otienst skier H. Kongl. Maij:t, dher adfectionen
skulle förloras, den H. Kongl. Maij:t och vij framför alle
nationer här til håfve hafft, så är icke mehr än skäligit
at Ridderskapets och Adelens begäran går för sig.
Hr Lilliehöök: Hvar och een, som beflitar sig om
the qvaliteter, så giöre the een nogsampt, ehvad han är
in- eller uthlensk, recommendabel. Men såssom detta värket
nogsampt allaredo skal i andre länder vara kunnigt, så
skulle ded icke ringa efftertänkiande gifva om vårt stånd,
dher detta skulle insereras uthi richsdagsbeslutet.
Discurrerades här öfver vidlyfftigt, och mente Hr
Richs-Cantzleren posterius prioris discursus vara något
at tänkia på; sade them likaväl altidh tält til Ridderskapets
och Adelsståndets störste respect och estime, och
fördenskuld ment denne clausulen remedii loco införa, rådandes
at consolidera gemeutherne.
Hr Rolamb: Man kan finna itt krafftigare remedium.
Och såsom anno 1660 är om them til avantage tält och
berördt, så niuthe dlie thet och in effectu. Ingen och är
theremot, at och ju the måge handteras effter theres förtiänster,
så och Sveriges rikes stadgar och ordningar.
Hr Richs-Cantzleren: Vele I ded gode Herrar, så
kan ded väl låtha göra sig, effter the läre thet så giöra,
at ded inthet lärer prejudicera Riddareståndet.
Talades om den adfection vij altidh håfve hafft.
Gref Tott refererade, at dher Frankrike eller andre
nationer håfve hafft 60 Rdr på mannen, så kunne vij hafva
värfvat 30 Rdr på karen och 10 emot eens tillopp.
Toge ad referendum hoos den Kongl. Regeringen.
Om bååtsmanshållet. 1. Dess likheet; så håfve the sådant
som medhbröder communicerat och för våre persohner
hållit ded vara consultum, om thetta kunde skie, så at
Hans Kongl. Maij:t och Chronan derigenom icke afginge
något och iblandh andre orsaker, at nytt och gammalt
frelse blefve således itt, at denne distinctionen motte
glömmas bort, på ded om dhe tider kunde komma, vij
gerna skulle see den åthskildnaden varit borta.
Hr Lilliehöök förmeente emellan frelsegodz ochlähnegodz
vara een stor åthskildnad, och således effter samme
238
1604.
skildnad båtzman shållet bör considereras. Hvilket och bevilliades
så vara.
Hr Steen Bielke remonstrerade, at ded är een mutuus
contractus emellan Chronan och köparen, som giordes anno
1642, at hvilken som ville köpa på sådant vilkohr godz,
han obligerade sig och til itt sådant båssmanshåld effter
ded af ske det.
Hr Claes Rolamb: Om jag för min persohn skulle
seija mina tankar, så håller jag före ded vara een stoor
förmån, at den åthskildnaden förekommes och afskaffas,
vårt ståndh til een stoor säkerheet nu och frambdeles, at
likheet blifver öfver alt. Men deremot är ogiörligheeten
på andre sidan, at minska bååtzmanshållet för H. Kongl.
Maij:t och Chronan.
Hr Landtmarskalken: The vele taga sådant ad
referendum hoos theres medbroder.
Om giälden sade Hr Rikz-Cantzleren detta icke
vara något nytt, uthan öfver heela verlden brukeligit,
såssom och i synnerheet hoos oss een brukelig form at
införa sådant uthi väre rikzdagsbeslut, som af the förrige
är til at sij. — Sedan sade Hr Rikz-Cantzleren, at Hans
Kongl. Maij:t med serdeles nåde häfver uptagit det redressement,
som Richsens Ridderskap och Adel uthi theres
svar håfve förklarat sig opå, efftersom Riksens störste
säkerheet består af skiepsflottan, och at the så väl och
noga taga uthi tilbörlig consideration, at Riksens tienst och
säkerheet sådant fordrar, contesterandes at om nöden icke
sådant fordrade, skulle the icke ded af Ständerne begära 1.
Den 18 Augusti för middagen refererade Hr Landtmarskalken
hvad i går var passerat iblandh uthskottet
af (!) H. Kongl. Maij:t. När the komme til båtzmanshållets
likheet, så holle 1 och 2 classes vidh theres votis.
Inkom så Kylander ifrån den Kongl. Regeringen
och sade, at här til komma på Riddarhusedt deputati af
Richsens Rådh.
Kom sedan Hr Rolamb på discurs igen om distinctionen
emellan nyt och gamble frelse 2, berättandes huru
-
1 Härefter nära en sida oskrifven.
2 Marginalanteckning: Vil K. M:t göra them af nye frelse den nåden, så
står uthi H. K. M:ts behagh.
Augusti.
239
ledes när fyradalershielpen bevilliades, så var denne discursen
på bahnen, och fans då skiählen i ded, som mehra
är, hvarföre icke uthi ded som mindre är? Häri äre the
olika, men i uthschrifningen äre the lika.
Sedan mentionerade[s] om ordningarne (bil. 33).
3:ts classis betänkiande: The andre ordningarne äre
inthet så pressante, uthan reqvirera mognare betänkiande,
som skole som een lagh obligera. Hvarföre och emedan
the förtrösta oss, at Rikzdagen i nästa veku skal endas,
så vele vij begära, at the måge anstå ther til, at vij och
då något måge hafva at giöra. Men effter executionsordningen
för justitien är nödig, ty vele vij begära, at
. den Kongl. Regeringen projecterar een sådan ordning, som
til näste Rikzdag kan practiseras, och då öfverläggias,
huru vida vij oss dher til förbinda kunde.
Blef och resolverat, at anhålles hoos H. Kongl. Maij:t,
at the, som liggia 1 mijhl när siökanten, alle måge sortera
under båtzmanshåldh, och the, som lengre under båtzmanshållet
sortere opp i landet, underkastes uthskrifninger,
allenast ded icke extenderes utöfver ded quantum, som
bör i båtzmanshållet vara eller och uthi uthskrifningar.
Rroponerade Hr Landtmarskalken om duelleplacatets
öfverseende1.
[Nembdes] af 3:a classe:
Rolamb, Raneken,
Ödla, Gyllengrijp.
2:a classe:
Gustaf Ribbing, G. Persson Natt och Dagh,
Holck, Eric Hård.
Bernikou,
l:a classe:
Hr Per Sparre Larsson, Hr Johan Gyllenstierna,
Gref Cönigsmark, Hr Abraham Leijonhufvudh.
Gref Stenberg,
Ginge dermedh inn i Cammaren at öfversee duelleplacatet,
och i medier tidh upbröts i samptl. Ridderskapets
och Adelens nährvaru den förseglade acten, som i går
togs uthur hvalfvet.
1 I marginalen står: Blef och placatet uplnsit.
240
1664.
Inkommo så deputati af Rådet: Hr Steen Bielke,
Gref Nils k
Hr Steen näst intitulation: H. Kongl. Maij:t kafver
låthet finna nödigt at låtha föredraga sampt Kongl. Regeringen
ock Rådet som Riddersman at communicera. Begynte
af det Kongl. Regeringen ock Rådet gå ståndet
an (siel). Faste grunden ock suksistence af vårt stånd är
den likkeet, som är, ty dermed ketages jalousie, ock består
i 2 ting: Persoknerne, ekuru den eene är kögre af dignitet,
ock ded 2. är om godzén. Kom til båtzmanskållet, ock för
tke considerationer tke kafva 1. kålla gott at på godz
blifver itt, ock nytt ock gammalt, så är dogk frelse. Ded
som är nytt i dag, kan per revolutiones temporum blifva
i morgon frelse. The in l:a ock 2:a classe kunne kafva
mehr nytt än the in 3:a. At den Kongl. Regeringen skulle
göra een likheet på ded sätt, som förr har varit, kafver
hon ingen macht, effter ded expresse med sådant vilkohr
är såldt. Fördenskuld om thet kunde skie med betingan
ock een jemkning, så at Chronan icke skiedde alt för stoor
afsaknad, på ded sätt at ifrån 12 motte komma til 8 öfver
alt, så differencen på een eller andre sidan icke kunde gå
öfver 51 mann, på ded at såssom ded är itt Riddarkuus,
så må ded ock blifva itt frelse.
Hvarmed tke discurrerade sig emellan, och sedan satte
the sig.
Hr Steen: Vele demonstrera occasionem sampt R.
Rådh äre altidk considererade som the förnembste iblandh
Ridderskapet och Adelen, ock tykte gott, at man rationibus
något discurrerade, at man moverade rationes pro et contra.
Hr Thore Bonde: Ded synes, at när ded gamble
frelse har hollet förr 2, nu skal holla 3, ock ded nya för 3,
nu hålla 2.
Hr Steen meente, at igenom gifftermåhl, kiöp ock
donationer så går ded inn om kele Riddarhusedt, at den,
som nu har gammalt, uth åhret kan kafva nytt; ock moste
hålla een jordebok altid om gammalt och nytt frelse och
derföre in minutissimis bör hafva käruthi consideration.
Skulle och dhe tiderne komma, så kunde ded inthet gerna
tagas tilbakars, när vij ded gerna önska.
1 Hela det nu följande konferensprotokollet befinner sig i ett mycket otillfredsställande
skick.
Augusti.
241
Hr Thore: [I] 4 cap. K. B., L. L. nembnes gammalt och
aldrig nytt; om Konungen beköfde reduetionen, så kunde
vij gamble draga någon servitut öfver oss.
Hr Steen: Om någon annan moverade, så skulle vij
maintenera oss dervidk, effter vij kåfve bref och segel
sampt laga fång ock konglige försäkringar. Holt före — —
Hr Jöran Gyllenstierna: Yij håfve recens exemplum
af 1655.
Gref Nils: I ded han söker at conservera ded gamble
frelse, äfven så bör han conservera ded nye, och argumentera
a contrario sensu, är fakrligit.
Hr Steen: Yil man draga bevilningar in consequentiam,
så sitter man aldrig säker.
Hr Rolamb svarar til lagen: 1. Ponerar är effter Hr
Thores mening, ock är emot sensum legis; posito om ded är
oss gagneligit; göra een ting ny; gör begynnelse; löpandet
af tiden gör gammalt. Den förmån, som vij gore oss sielfve,
afskäre vij oss. 2. Detta kan aldrig ex lege allegueras kijt;
han talar inthet om gammalt eller nytt frelse, men rättigheeten
är uhrminnes, antingen persohnen är ny eller gammal.
Gref Nils: Ded vore bättre vij vore itt corpus til
lycka eller olycka, ehvad tkå ankomme til at impugnera
privilegierne, när divisio kommer.
Hr Rolamb: Hvad som gior een ting rörlig eller
fast, ded håfve vij af lagen. Yij finne af lagen, at ded,
som lagen säger af sanna sagu, och (!) ded motte och vij
maintenera för oss. Hvarföre bör oss betaga memoiren, at
ingen prmscriptio kan dheruthi komma, som sua natura
bör effter lag vara gammal. At Konungarne kunne gripa
thet gamble så väl som thet nye, och ded gamble vara
för ded nye underkastad hendelser. See vij på reduetionen,
så har Konungen inthet prsetenderat detta af någon rätt,
uthan [af] een frivillig cession afstådt.
Hr Steen: Går thet emot vår villie, så kastas omkull
Konungens eedh och alle andre vincula.
Hr Johan Gyllenstierna: At man har 1 Summa
lex est salus reipfublicm].
Gref Nils: När den är förhanden, så kastas så ded
gamble som nye frelset öfverenda; den som vil kasta öfverenda,
han säger: divide et impera.
1 Härvid ur antecknadt: Jag var utke dä.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot., IX. 1664. 16
242
1664.
Hr Johan Gyllenstierna: Ded är och at betänkia,
at een part aldrig äre beneficerade.
Hr Steen Bielke: Ded är particulart.
Hr Rolamb: Inevitabilis necessitas är krafftig nog,
och fundamentum at ded skal komma på vår frivillige
bevillning; så vete vij bäst arten af godzén. Men skole
vij bevillia i penningar, så vete vij och dheruthinnan at
skicka oss.
Hr Creutz: Yil förtaga den tanken, at jag inthet
häfver något nytt frelse, allenast at svara til den oundvikelige
necessiteten at göra distinction emellan den, som
mehr eller mindre är förplichtad at hielpa oundvikelige
nödtorffter, och moste blifva 2 Biddarhuus. Een ting häfver
ju hafft sin begynnelse, och godzén kunne icke vara regnade
utaf himmelen. Deducerandes ded af exemplo hvad anno
1632 är af Gustaf Adolph donerat een dagh eller 2 för
den 6 Novemb., och ded lille intervallum skal afskära een
någre dagars donation effter åth.
Hr Steen: Ridderskapet och Adelen moste ju antingen
hafva sagt sin [mening?] i 1655 åhrs richsdagsbeslut, och
sagt af een fri bevilning, eller och inthet sagt sant.
Om dhe hålla nyttigt göra åtskildnad emellan det
nye och gamble frelse?
Hr Steen Bielke märker väl vara itt missförståndh
och säger aldrig vara meningen om läbngodzen, uthan
allodial och them uthan all exception; äre af samma natur.
In feudalibus är een annan saak, ubi non currit immortalis
prmscriptio.
Hr Landtmarskalken: Ridderskapet och Adelen erkenner
med synnerlig veneration, at H. Kongl. Maij:t häfver
sändt Eders Excell., och som Eders Excell. hade remonstrerat
then nytta, som är af båtsmanshåldets likheet, så
consentere the eenhelleligen dher til på allt nytt och
gammalt frelse een likheet med sådana vilkohr: 1. At
fyra fierdingar giöra itt hehlt och 2 halfva een hehl; och
2. lähnegodzen härifrån exempteres; 3. och the hemman,
som liggia under råå och röör, motte och exempteres;
4. och the, som äre gifne för 1642, hålles som allodial och
[vid] ded sätt, som the förr gifvit håfve, men dhe, som derefter
äre donerade, moste derefter och — 5. Otta vara
om een båtzman.
Augusti.
243
The gode Herrar af Riksens Rådh vele taga ad referendum
allenast den eene puncten om at 4/4 om een hehl
och 2 halfva emot 1 hehl, för den afbräck ded gior på
flottan.
Beslöts at det skal gå efter gårdetahlet.
Hr Steen [sade], at Regeringen med Rådet och Ridderskapet
och Adelen vele derom supplicera hoos Hans Kongl.
Maij:t.
2. Hr Steen: Ded gafs them vahl at göra båtzmän,
hvilken som ville, och then som ville stå i uthschrifning,
skulle och stå honom fritt; och sådant skier med Ammiralitetet
och Krigs-Collegio, om the dermedh äre tilfridz
med hvadh the theruthinnan göra, och at the[t] motte adverteras
them som vederböre.
3. H. Kongl. Maij:t är inthet obenägen at gratificera
eder dermed, hvad uthi uthskrifningen förmäles om ded,
som exciperes om råå och röör. Men efter orden äre så
ample, at dher någon missbrukar privilegierne och toge
sin åhrstiänare, som tiänar för löhn, och gifver them alle
löhn i godz och icke i afräkning på theres löhn (siel)1.
Hr Steen: Boo på gården, är icke allenast at boo
ther personligen, uthan och hafva ther sit boo.
Hr Landtmarskalken: The see gerna, at alt missbruk
motte afskaffas, som skier emot theres [privilegiers]
rätta förståndh, som äre gifne pro beneficio, och icke the
som gifves på löhn, och således alla underslef afskaffas.
Resolutio: At alt missbruk och underslef emot privilegierna
afskaffas.
Påminnes härvidh, när een adelsman brukar ödesgården
sielf med sit afvel in defectu af åboo.
Richsens Rådh vele taga ded ad referendum.
4. Remonstrerar, huruledes Kongl. Maij:t med serdeles
ynnest häfver uptagit uthskottetz frivillige bevilning til
skiepsflottans redressement; men effter the andre Stenderne
icke vele dertil förstå, och lithet förslår, begäre at the
vele disponera them til ded, som något kan spisa, besinnandes
huru högt ded ähr H. Kongl. Maij:t angeläget.
Kongl. Maij :t har ded förtroende til Ridderskapet och Adelen
som det förnembste ståndet, som thet är möijeligit och
menniskeligit någonsin kan vara.
1 Marginalanteckning: Motte afskaffas, när the tage theres åhrstiänare.
244
1664.
Hr Rolamb: Jag vil gerna giöra, om mig möijeligit
vore, och kan skie mehr änn man tror, allenast man häfver
svårt om modo, och icke drages in consequentiam.
Gref Nils: Ded svåraste är at finna formularia om
modo.
Hr Landtmarskalken betackade för godh communication;
försäkrade at continuera uthi den nåde, som H. Kongl.
Maij:t häfver i åthskillig motto tesmoignerat, och hvadh
här vore resolverat taga ad referendum. Hvad ded sidsta
belangar, så begäre Ridderskapet och Adelen dilation til
morgon. Sedan vele the i morgon inkomma med theres
underdånige svar, som förmodeligen lärer vara til H. Kongl.
Maij:ts nöije.
Hr Steen skattade sig lycksalig at funnit så godh
resolution; sökt sin störste appuy och säkerheet i denne
saken; förmodas at the andre Ständerne skole beqväma
sig, och i fall the thet icke giorde, så hade the af Ridderskapet
och Adelen den gloire, at the håfve visat sin trooheet.
Anslås til klockan är 4 praecise.
Den 18 Augusti effter middagen församblade sig Ridderskapet
och Adelen.
Proponeradefs] om ded uthskottet, som häfver för middagen
öfversedt duelleplacatet, at the vele göra relation
dheruthöfver.
Befunne store svårigheeter at undergå; så skulle the
begära, at H. Kongl. Maij:t täktes taga någre af Rådet, som
skulle til näste Richsdagh öfversee ded, och i medier tidh
cessera placatet, och i medier tidh blifva vid Sveriges lagh.
Uplästes sedan gravaminum l:mi articuli § 6, och effter
the nu håfve bekommit ded, som the håfve supplicerat om,
scil. communicationem statuti, hvad nu är til görandes?
Komme så öfvereens, at förbemälte uthskott skulle
änn öfversee placatet och til morgons upsättia theres påminnelser.
The andre finge dimission til kl. 8 i morgon.
Hr Rolamb: Saken bör considereras, som den ähr
och icke som vij vele; den som sätter sin honeur på slagzmåhl,
han sätter inthet sin satisfaction på något placat.
Sveriges lagh är, när man slår een ihiäl. Nu har inthet
vår intention varit at slå omkul hvad Kongl. Maij:t af
Augusti.
245
sit höga embete har giordt, och kasta ded omkull, uthan
at inrätta placatet med sine påminnelser effter hvars och
eens interesse. Näst detta så måste vij gå til hvad som
påminnas bör, och förefaller dher i sielfve materien, som
härflyter af een ond natur, och sedan missförstånd; scandeleusere
(?) är ded förrige, änn ded andre \ Nöden tager
sig orsak [af] ond natur, såssom vita et farna pari passu
ambulant; the äre svårare. Såssom brukas när een får
een öhrfihl eller fuhle ord, dhe kunne icke med penningar
försonas; andre compagnie (!) fehlén kunne med penningar
försonas. Sedan när the komma i actualitet, så bör den
annorlunda considereras. Saken och af sua causa et suis
principiis bör cognosceras och af suo authore denomineras.
Går någon defensive, han är mindre skyldig, änn den
offensive går. Äre gradus culpce, så äre och gradus pcenarum;
derföre moste och ded examineras. At underkasta
sig Hofrätten, är betänkelig för månge slags persohner.
Altså skulle detta examineras af Krigs-Collegio och theres
bisittiare, effter ded skier af sådane persohner, som angår
vårt ståndh och dhe persohner 2.
Hr Johan Gyllenstierna: Ded kan inthet så hastigt
göras, uthan af 8 eller 9 persohner böre utharbetas. Men
effter ded inthet kan corrigeras, uthan vij moste taga
placatet och gå ded igenom, håller före, at in genere den,
som affronterer een, bör altidh mehra straffas, och sedan
at dher blifve gradus på affronterne.
Hr Öfverste Planting berättade, huru i Sachsen starkt
hålles här öfver med straff: 1. med penningar, 2. godz,
3. hufvudet; och få the lof af Churfursten at fächta, och
den, som orsaken gifver, är hårdt straffad blifven.
Ödla: Straffet sättes på dem, som offendera, och icke
den, som defenderer sig.
Ad lifsnödh: Effter som vita et farna pari passu ambulant,
så må straffet ankomma på den, som så högt har
offenderat, och den, som är offenderad, ifrån straffet befrias;
och den, som lsederas til sin ähra, han må icke räknas
för placatets förbrytare, när han ded uthförer med duell.
Hr Per Sparre sade, at effter gradus på affronterne
så må och penna proportioneras.
1 Marginalanteckning: Effter principia så föllie och desslike effectus.
2 Rålarabs anförande är mycket fragmentariskt.
246
1664.
Af hvad orsaak: Såsom detta anseer causas leviores,
så bör här icke sees til fordringen, uthan den, som orsak
gifver til fordringen, så at author et origo injuriarum tam
realium quarn verbalium hic puniri debeat.
Actualitet: At ded effter förrige observationer inrättes
och uthstrykes. Kommer ded til ingen actualitet, så bör
intbet examineras, så frampt the förlikas; men förlikas
the icke, så bör tbet komma til examen; kommer ded til
actualitet, så bör theropå föllia examen, och bötherne eller
stralfet komma på sielfve authorem.
Om den olycka bende, at någon tolle genom duell,
begäre vij med den clausulen om begrafning förskonas.
Hederlig och christelig begrafvas och icke räknas för een
ogärningsman, effter han med lifvet bäfver plichtat.
Förste gången intet arbitral straff, uthan af H. Kongl.
Maij:t determineras och med oss communiceras. I stället
för ]andzflychtigheet straffet fördubblas.
Beskickningar: Mediatores och serander motte blifva frie.
Hofrätten: Begäre at icke komma under någon annan
rätt än then, som må förordnas aff lika vilkohr, så civil
som militarische af adel1; och åkäranden skal blifva Riddarhuusfiscalen
här i ohrten, och i provincierne förordna
them, som i Konungens ställe sitte, både sådane judices, som
sagt är, som elliest accusatorem.
Arbitral och exemplarisch straff: Pro mensura ralp® et
delicti proportioneras och pörn a, dogk at den icke öfvergår
100 ducater 2.
Gifver een enom uthan orsak itt ährerörigt och oährligit
skältzord, den skal i prsesentz af cavagleri närvarande
giöra een offentelig affbön.
Den som och uthan gifven hög orsak, gifver een öhrfijhl,
den skal vara förplichtat inn för een sittiande rätt unfå
af hans tiänare een öhrfijhl, med mindre hög orsak är.
Den 19 Augusti för middagen vore samptl. Ridderskapet
och Adelen tilsammans. Uplästes projectet öfver
ordningarne och duelleplacatet (bil. 34).
Sedan proponerade Hr Landtmarskalken: Ännu
återstår een saak; som önskeligit vore at kunna nå det
Marginalanteckning: Finnes inthet adel i provincien, då andre honorable män.
2 Under ducater står rdr.
Augusti.
247
uthslag, som länder vårt ståndh til beröm, påminte [han]
om hvad i går upskiöts om flottans redressement, at
Richsens Stender vele gripa Kongl. Maij:t under henderne,
och serdeles detta ståndet ex amore principis et patrise
något liberalere vele dhertil contribuera; och som the vore
i den scrupulen, at ded kunde lända them til prsejudice
1 framtiden, så gifver den Kongl. Regeringen them i skön,
om the vele låtha fatta ded i rikzdagsbeslutet, eller elliest
af een frivillig förähring, at H. Kongl. Maij:t må komma
på itt åhr eller halfftannat til een considerabel flotta h
Inkom så inter deliberandum Hr Secreteraren Behmer
med richsdagsbeslutet och någre ordningar.
Hr Rolamb på 3:® classis vägnar: Are eense 1. om
man hielpa kan; medlen äre slätte och een stor dehl tilsatt
i Chronans tienst, och heller förmodat soulagement,
likavist propter publicum samtycke til hielp. Men 2. om
maneret och quanto är åthskiligt.
Hr Thore Bonde [pro] 2:a classe: Kunne inthet undandraga
sig ifrån hielpen, uthan föreenat sig at gifva
een daler silfvermynt af hehle gården, men effter rustiensten
så gifve store lähnsherrer inthet, som gifva kåhl etc.;
2 halfva och 4 stå emot een hehl, exciperandes sätegårdar
och under råå och röör; the i Skåne excipere vekedagzvärken
2.
l:a classis [genom] Gref Ludvigk: Alle sij — —
Hr Rolamb continuerade pro tertia classe om modo
et quanto.
Kom budh at Richsens Rådh vore dheruthe, och gick
Hr Landtmarskalken medh någre uth emot them, Hr Sten
Bielke, Gref Nils Brahe, hvilke stego inn i cammaren, så
länge thet voterades.
Och continuerade Hr Rolamb [om] modo: Vele blifva
vidh gårdetalet, och sedan 1 daler silfvermynt, ödeshemman,
råå och röör sampt förmedlade undantagandes; förlänings
måge gifva af een fri bevillning, och aldrig dragas in
consequentiam, och vij aldrig anmodas om bondeskatt mehra.
2. At the andre stånden sammaledes dher til disponeras,
at något må spisa; elliest begäre the och ifrån denne be
1
Marginalanteckningar: Multis argumentis permoverade til een anseenlig
bevilning. — At detta ståndet animerer the andre stenderne.
2 Marginalanteckning: 2. går inthet uth hoos Adelen, uthan må hålla sig
til hemmanen, så lahn som allodialgodz.
248
1664.
vibling exciperas. I Finland räknas giärdemantahl, ded
vij kalla 1 gård. Och vele af väre agne fogdar upbäras (siel).
Hr Rolamb ä part begärer protocolleras; tyckte bättre
at gådt effter rosstiensten propter bas causas: 1. Riddar -  ståndet är inthet skatskyldigt; dberes sliyldigbeet emot
öfverbeten står uthi tienster. All annan contribution lämpar
sig til skatshyldige i riket. På hemmanet håfve I lithet
nampn, men graverar högre än rustienst. Har och inthet
annat anseende hoos Stenderne, än at bonden gifver och
adelsmannen inthet; alie andre respectus kunne corrigeras.
Gref Ludvigk: Vele skänkia til Kongl. Maij:t, såssom
och i skänk (siel); excipere råå och röör, öde, förmedlat.
Hvarken Grefvar eller Friherrar undantagas, inthet godz
exciperas. Aldrig mehra vele veta deraf eller derom anmodas;
om the andre Stender inthet vele contribuera, så
vele icke heller vij veetha deraf. Aldrig drages in conse(juentiam.
1 daler af hvar gård, föruthan dhe 3 mark, som
äre bevilliade af väre bönder; the betiänte måge och betala;
för een gång semel pro semper; item alle the, som
niut.a frelse; sielfve uttaga låtha genom theres betiänte;
och der adelsmannen försummar, så skal Chronones fogde
exeqvera. Inge enckor och faderlösa barn undantagas.
1 giärdemantahl räknas för een hehl gård.
Hr Landtmarskalken lät begära, [at] the vele öfverläggia,
hvem skal taga emot denne förähring, och til hvem
den skal lefreras.
Hr Rolamb discurrerade: Effter vår intention är, at
Chronan nu får det, så skulle fuller man gerna sij, at vij
låthe den gerna genom våre betiänte upbära, men effter
som med fogdar går så ojempt, at the upföre somblige för
förmedlade, somblige öde, så kan han giöra olikheet af
Chronans och adelsmannens jordehöcker. Underkastade inqvisitioner,
qvittancier, undersökning om een har fådt rätt
eller orätt. Så tycker han, at såsom Chronans befallningsman
handterar andre Chronans inkompster, så må han och
taga här emot och svara dherföre, v. g. bevilning til
Riddarhuset och 4 dalers hielp. När qvittantzet är borta,
så moste man betala andre gången.
Communis resolutio, at Chronans befalningsman skal
uptaga detta, och Ammiralitetet förordna i hvar provincie
2 eller 3 visse och säkre män, som taga ded emot emot
Augusti.
249
qvittanzerne, och sedan Ammiralitetet på näste Rikzdag
gör räkenskap för Stenderne, hvar til the äre använde.
Sedan inkommo Hr Steen och Gref Nils.
Giorde Hr Steen relation om hvad som vore tagit ad
referendum.
1. Öde hemman, som brukas ex defectu af åboer. At
ded är så brukat een tidh, at the icke äre undantagne.
Men när H. Kongl. Maij:t considererar sådant skie med
Ridderskapets och Adelens besvär, häfver H. Kongl. Maij:t
bevilliat at inryckia, ded the och tillika som ödeshemman
vidh uthskrifningar blifva exempterade.
2. Råå och röör, båtzmanshåldt exciperat. Så emedan
detta är ett privilegium och är practicerat alt ifrån Konung
Gustaf Adolphs tid och sedan, så kan inthet änn cathegorice
svara, uthan vil see dereffter, hvad theruthinnan görligen
skee kan, remonstrerandes hvadh fördehl een adelsman
häfver, at 8 äre underkastade båtzmanshåld emot ded at
the andre underkastas uthskrifningar.
3. Regeringens försorg om distinctionen emellan Ridderskapet
och Adelen såssom lähns och Norkiöpingz besluts
godz, som sua natura äre af annor natur. Så ville icke
heller nu låtha dem göra någon distinction. Anno 1617
uthi Konung Gustafs chröning, hvilken ville sverja effter
som hans Her fader (siel). Uplästes Konungens svar opå
Ridderskapets och Adelens då ingifne besvär, och nu kommer
allenast i consideration ded lähn ifrån 1642, så at härutaf
skulle flyta distinctionen emellan lähn [och] frelse och således
een bevilning. Så tyckie Regeringen och Rådet, at
ded är så essentielt, at vij samptl. begäre af H. Kongl.
Maij:t, at ingen åthskildnad bör oss emellan här uthinnan
vara, effter såssom bevilningen af Adelen är skiedd på
halfparten emot skatte och chrono. Fördenskuldh om någon
åthskilnad är skiedd, så är af Commissariernes fehl och
abuser sådant skiedt.
Hr Landtmarskalken: Länder til fördehl af theres
ståndh; betacke Hans Kongl. Maij:t och dermed äre til
fridz och med submission sådant erkenne.
Hr Steen [sade], at detta kommer af den communication,
som skier af våre medbroder, och samptl. Richsens
Ridderskap och Adel sampt och Richsens Rådh och Regering
tilhopa supplicere sådant hoos Kongl. Maij:t.
250
1664.
Hr Landtmarskalken: Före oss til gemeuthe den
store ähra oss skedde i går, jembväll och i dag. Tacke och
erkenne sådant med underdånig tacksamheet; excuserade
moram.
Gafs dimission at infinna sig kl. 3 prsecise, då Behmer
kommer med rikzdagsbeslutet.
Den 19 Augusti effter middagen proponerades af Hr
Landtmarskalken, att såssom han för middagen hade föredraget
Ridderskapet och Adelen, dett Secreteraren Behmer
var af den Kongl. Regeringen hijt på Riddarehuset skickat
med rijkzdagzbesluthet, som var rättat och stalt i then
form, som Ridderskapet och Adelen hade begärat, sampt
med någre stadgar och ordningar, Ridderskapet och Adelen
att communicera, så hade han och nu vellat them företaga;
men emedan man kom ihug, att för någre dagar sedan var
itt uthskott opkallat, för hvilket då af the committerade
Rijkssens Råd them blef någre punchter proponerade, som
till vijdare öfverläggiande af uthskottet blefve antagne,
hvaröfver Ridderskapet och Adelen sedan sig så vijda
hade föreenat, at Secreteraren äfven är till värka theras
förklaring ther på att i pennan fatta, holt han derföre
bäst, att man bijdar med rijkzdagzbeslutetz och stadgarnes
genomläsande till morgons, och i medier tijdh nämpner
itt uthskott, som går op med samma förklaring till Regeringen.
Duwalt meente man först borde pläga communication
theröfver med the andre Ständer.
Hr Landtmarskalken: Det lär således dragas in
infinitum och vij långsampt komma ifrå hvar annan; är
och een bevillning, som oss särdeles angår, och the andre
stånden inthet rörer.
Rålamb: Det är een annan saak och een ny bevillning,
som vij håfve giordt, hvarpå Regeringen sedan grundar
sin negociation med the andre Ständer, efter vij med
condition håfve bevilliat, att icke allenast vij, men alle
Ständerne bära gravamen af rijket; elliest kommer vår
bevillning inthet till execution, för än the andre samtyckia
medh.
Hr Lilliehök: Monne vij hafva ännu fåt besked på
våre besvärspunchter?
Augusti.
251
Rålamb: Dee äre färdige, men vij få them inthet
uth, för än rijkzdagzbeslutet har sin richtigheet.
Gref Ludvich: Dett sade Rijkz-Cantzleren och, när
vij kirste gången vore opkallade om then anmodade skepzhielp.
Doch lofvades oss i medier tijd communication af
förklaringen öfver besvärspunchterne.
Hr Landtmarskalken: Om Ridderskapet och Adelen
behagar then proposition han nu hade giordt, så täckes
them nämpna uthskott.
Altså blef uthskottet nämpt:
Af 3:a classe:
Rolamb, Duwalt, Odla.
Af 2:a classe:
Thore Bonde, Gustaff Ribbing.
Af l:a classe:
Gref Ludvich, Hr Auders Lilliehök.
Hr Johan Gyllenstierna,
Hr Landtmarskalken var opp til den Kongl. Regeringen,
och effter månge vore borta, bars svaret icke up,
uthan upsköts til morgons.
Dito hemför lofvades Johan Hansson Gyllenflögh.
Den 20 Augusti.
Hemförlofvades Eric Ulf, Israel Rask och Matthias
Sölfverharnesk, med tilseijelse at när introductionen skier,
skole the få theres rum.
Hr Landtmarskalken reste upp til den Kongl. Regeringen.
När han kom tilbakars, påminte [han] huru i
går resolverades, at någre skulle oplefrera schrifften, som
i går var aftahlt. Men effter ded blef för seent, och någre
af Regeringen vore borta, så upsköts til i dag. Nu var
jag oppe och talte medh Hr Rikz-Cantzleren, hvilken sade
onödigt vidare att besvara ded, som i lille Rådhcammaren
var communicerat, effter som Richsens Regering häfver
låthit infatta i richsdagzbeslutet, hvad Ridderskapet och
Adelen vid samma conference håfve påmint, och fördenskuldh
nedersändt samma beslut at genomläsas. Hvad the
om duelleplacatet eller skiepsflottans redressement håfve
at svara och påminna, vele the i dagh ingifva.
252
1004.
Upläste altså Hr Landtmarskalken samma richsdagsbesluts
project.
Ad 3. The af Skåne etc. seije sig vara i går een likheet
i utskrifningen som här i Sverige (siel), theres vekedagsbönder
undantagandes. Item at the 6 daler exprimeres
lämpligare af hvart hemman och icke heele rothen.
Ad 4. The andre Stenderne, Präster och Borgare,
håfve bevilliat hvad den Kongl. Regeringen häfver begärt
i 2 åhr, och thertil brukat tanquam cuneo Ridderskapets
och Adelens liberale förähringar.
Skiepzflottans redressement bevilliades på ded sätt,
som conceptet uthvisar.
6. 3:a classis: EfFter vij håfve bevilliat ded ene, så
vele vij med detta förbijda, til dess casus förefaller.
2:a classis [är] af samma mening.
l:a classis är af samma mening.
7. Ordningarne och stadgarne bevillias, så vida the
äre convenable med väre giorde påminnelser.
9. Hr Creutz har most uthgifva rdr för 4 daler
och 2 öre; nu moste man af Banco taga 5 daler för
stycket.
3 classis begärer, at han aldeles uphäfves, såsom den
nu är stälter. Såssom hvar in particulari kenner besvären,
så moste vara kommet af malice, försummelse eller
girigheet. Eörhögning på richsdalern motte afskaffas. Begära,
at Kongl. Regeringen ransakar der effter och refunderer
hvar och een sin lidne skada, och Kongl. Maij:t
redresserar Banco uthi sit rätta esse.
2 och 1 classerne [äre] dermed alle eense.
11. Alle thermed til fridz.
1. Klädedrächtsordningen.
Böterne komma til Riddarhuset.
2. Excesser i bröllop.
Ad § 12. Bother komma til Riddarhuset.
Ad § 14. Tiggerij af allehanda slags folk, trommer,
kutzkar, pipare, maij (!) etc. (se bil. 35).
Hr Anders Lilliehöök påminte om något maner at
biuda cavaigleri, effter ded är ondt effter them, alleguerandes
maneret i Eranckrike med sedlar. Om man sig derom
föreenar, effter det är högnödigt?
Augusti.
253
Alle vore thermed öfvereens, allenast ded hemställes
Hans Kongl. Maij:t at giöra decision antingen med trykte
eller schrefne bref.
3. Tiänstefolksordningen.
At Landzhöfdingen håller handh dheröfver.
Hennes Maij:t lät begära Ridderskapet och Adelen at
follia hennes hofjungfru i morgon til sin lägerstadh.
Uthskottet skal vara här kl. 4 at gå upp medh svaret.
Den 20 Augusti effter middagen var Hr Landtmarskalken
med ofvantalde uthskott här.
Då upbars til den Kongl. Regeringen svaret på stadgarne,
om duelleplacatet, item flottans redressement sub
dato Riddarhuset den 19 Aug. 1664 (bil. 34). Såssom och
svaret på richsdagzbeslutet, i dagh upläst, sub dato Riddarhuset
den 20 Aug. 1664 (bil. 35).
Den 22 Augusti för middagen vore samptl. Ridderskapet
och Adelen tilsammans.
Inkom Tawasteen och begär, det store uthskottet,
som i lördags var ämbnat, ville komma opp i maatsahlen.
[Nembdes af] 3:a classe:
Törneskiöldh,
Graan,
Taubenfeldt,
Grass,
Gyllenstolpe,
Lagerfeldt.
2:a classe:
Jöran Ulfsparre,
Eric Hård,
Ur ne,
Holck,
Bernicou.
l:a classe:
Hr Gustaf Kurck, Hr Claes Baner,
Hr Per Sparre Larsson, Hr Abraham Leijonhufvud,
Hr Volmar Wrangel, Hr Ernest Creutz,
Hr Gustaf Sparre, Hr Sperling,
Hr Johan Gyllenstierna, Hr Anders Lilliehöök.
Hr Eric Cruus,
G. Cruus,
Pauli,
Duwall,
Ridderhielm,
Ståhlarm,
Thore Bonde,
Nils Posse,
G. Ribbing,
Ulefeldt,
G. Persson,
254
1664.
Hr Duwal berättade på Ridderskapsens begäran, huruledes
i går vidh processen hade Gref Cönigsmarck gådt
först på venstre sidan om Hr Carl Sparre, men när tbe
kommo vidh doren, qvitterade han honom och gick til
Grefven von Donau och Gref Gustaf Oxenstierna. Hvarföre
tyktes vara emot den resolution, som Kongl. Maij:t
häfver giort om rangen, helst effter Hr Carl Sparre var
Generalmajor och Öfverste för Kongl. Maij:ts guardie.
Effter någon discurs så sade Hr Peer Sparre Larsson,
at emedan the inthet vele taga sig denne saak ann, för
ann the få någon viss man, så är fuller min broder inthet
här, men så häfver Hr Duwal [och] Hr Ulefeldt det sedt,
oansedt jag inthet var dher.
Gref Stenberg sade detta vara een particulier saak.
Hr Kurch med flere: Hon är inthet particulier, uthan
går oss alle ann effter Kongl. Maij:ts resolution om rangen.
Gref Stenberg: Man moste icke göra af een civilitet
itt debitum.
Hr Gen. Lieutenant Ulefeldt: Kanskie ded må vara
kommit af confusion.
Voterades af 3 classe [genom] Hr Rolamb: Utaf ded,
som änn är discurrerat, så kunne the inthet see fundamentet,
och effter som när een sak kommer i een sådan consideration,
at hon kommer för Kongl. Maij:t, så moste man vara
fast, at man sig icke prsecipiterer; och skulle man helst
hördt begge parterne, men effter the håfve sedt henne,
och factum är här, så tyckie the, at dher praxis skulle
löpa emot Kongl. Maij:ts förordning och resolution, så
skulle the gerna see, at Kongl. Maij:t corrigerade sådant,
och moste derom tala, med ded vilkohr at och the gode
Herrar och vele taga sig den saken ann, om någon af oss
sådant hende, såssom och at the, som refererade sakens
beskaffenheet, vele derföre stå, at hon så sig förhåller.
2:a classis: The vele upskiuta denne saken til Gref
Cönigsmarks relation.
l:a classis äre eense aldeles med 3:a classe, och at Hr
Landtmarskalken så förebringar, at Hans Kongl. Maij:t
ville hålla hand öfver den ordningen, som giord är, at
eenigheet motte hållas, medh försäkring at om någon annan
af 3:a classe sådant hender, så vele the stå derföre som
een man.
Augusti.
255
Berättades altså, at alle trenne classerne denne gången
är ded hendt, såsom Gen. Lieutenant Ulefeldt och Gen.
Major Ridderhielm.
Si öblad sade: Ded är skiedt oss och.
Sade Gref Stenberg: Prsetendere I gå öfver Cönigsmark?
Hr
Johan Gyllenstierna: Om han har bättre tienst.
Gref Stenberg sade: Broder, vil tu detta determinera,
som Kongl. Maij:t icke häfver giordt, uthan stält til
inbördes civilitet?
Hr Johan Gyllenstierna: Har jag bättre tienst,
jag vil inthet gå nedan om een Grefve.
Hvad mehra hörde jag inthet för sorl skuldh.
Sedan kommo Gref Stenberg och Hr Johan Gyllenstierna
uthi ordekast med hvar andre, och Stenberg steg
uhr sit rum til Hr Johan och sade, han motte skemma sig,
ded han så skulle tala etc.
Sedan sade Hr Landtmarskalken: Om the bättre
icke vele hålla hand öfver sit Riddarehuus, änn här til
skiedt är, uthan fahra fram med så heete expressioner och
sittia som på een kroog, så är bättre vara från Riddarhusedt.
Begärer och för sin persohn absentera sig.
Hr Rolamb sade sine tankar: När vij considerera oss
rätt, så äre vij itt stånd, och ingen bör draga på sig någon
authoritet, uthan tala med respect och på ded rum, som är
sacrosanct; hvilket stånd är och authoriserat med den persohn
och privilegier, och kunne sådane excesser, som skiedde
eller nu skie, uthan störste lsesion icke skie, uthan moste
sökia sådant af den Kongl. Regeringen at redresseras, at
hvar och een må fritt tala. Denne saaken är med den
moderation handterat, at H. Kongl. Maij:t inthet häfver
funnit häruthi något emot oss. Otiänst emot Kongl. Maij:t
och al jalousie och missförståndh. Hvarföre Landtmarskalken
at maintenera Kongl. Maij:ts respect, som sitter i hans persohn,
så och ståndets respect får sin satisfaction och sådant
hoos H. Kongl. Maij:t, och at han absenterar sig (siel).
2:a classis är af samma mening.
l:a classis är af samma mening.
Denne saaken skal nu proponeras och Gref Stenberg
absentera sig.
Sedan komme the bäggie inn.
256
1664.
Ridderskapet och Adelen klaga öfver, at the finna sig
lsederade, at the med sådan chaleur springa uhr theres
rum, och Hr Landtmarskalken och desslikest hefinner sig
offenderad; derföre vele the gifva H. Kongl. Maij:t sådant
tilkenna.
Gref Stenberg ville excusera sig.
Ginge så upp til den Kongl. Regeringen på lille maatsahlen,
finnandes dher för sig Hr Steen Bielke, Hr Knut
Kurch, så och uthskott af Präster och Borgare \
Den 22 Augusti effter middagen vore samptl. Ridderskapet
och Adelen tilsammans.
Då proponerade Hr Landtmarskalken, hvad af the
2 deputerade af Richsens Rådh var passerat om den eventual
hielpen, at ded för väre fiender skuld skier, at ded
motte insättias i richsdagsbeslutet, at dher kriget infölle
och flottans hielpen vore uthgången, så skulle eventual
hielpen räknas dheri.
Sedan sade the theres betänkande.
3:a classis [genom] Hr Rolamb äre dhermed tilfridz,
at såssom vij äre i dag försäkrade, at dher något vore
uphurit på ded eene, så skulle ded afkortas på ded andre,
altså bevilliades halfparten emot chrone och skatte.
2:a och l:a classes vore dermed eense; och detta schriffteligen
författas (bil. 36).
Sades och, at vij skulle oss så föreena, at vij bevillie
til halfparten emot skatte och chrono.
The som äre i store uthskottet, skole vara på Slottet
i morgon kl. 8, och den öfrige resten komma tilstädes här
på Riddarehusedt.
Den 23 Augusti var ded store uthskottet för och effter
middagen på Slottet. Dherom finnes å part protocoll2.
1 En half sidas tomrum.
2 Detta protokoll saknas. I rådsprotokollet för samma dag omtalas angående
konferensen på slottet endast följande: Der med gingo deputati af R. Rådh Hr
Sten Bielke och Hr Cnut up i mathsahlen till Stendernes uthskott, uthi hvilken
conferentie befans godt at låta upläsa deductionen om Brehmiske ährendet, sedan
generaliter låta them veta tilständet medh Enge- och Hollandh. — — — —
Hr Sten Bielke giorde relation af commissionen, nemligen at the hade låtit upläsa
alla K. M:tz puncter, och the sedan deduceradt skählen; hvilket alt the sedan
tycktes gilla och approbera, men begiärtes lijkvähl, att the dhet samma secreto
och vähl ville öfverleggia.
Augusti.
257
Den 25 Augusti för middagen vore samptl. Ridderskapet
och Adelen tilsammans.
Proponerade Hr Landtmarskalken om Hugguth,
Jacob Bengtsson.
Oplästes hans skiähl, och bevilliades honom introductionen
h
Framträdde Sablarne och protesterade emot Öfverstelieutenant
Jöran Sabbel, at han kallar sig Sabbel och
bör kallas Sabbelfahna.
Han kom till svars och sade sig inthet kunna gifva
effter at förandra sit nampn, berättandes at anno 1632 hans
yngste broder varit här, at the på Riddarhusedt håfve
gifvit honom ded nampn et; effter han förer 3 sabblar och 6
standarter, så håfve the kallat honom Sabbelfahna. Begärer,
at Hans Kongl. Maij:t och den Kongl. Regeringen motte
ded giöra; elliest gifver han sig inthet til fridz. Tilbödh sig
at slås om ded nampnet, fast ded vore med alle 3 bröderne.
Hr Landtmarskalken förde honom til sinnes, at sådant
inthet tiänar talas på Riddarhuset.
Toge affträde.
Sedan inkallades och finge den resolutionen, at
Sabhlarne blifve vidh sit nampn och den andre Sabbelfahna,
effter som ded är deciderat tilförende och fördt til
protocoll, så och [i] matriklen, at han kallas Sabbelfahna.
Gafs och honom een reprimande för sin otidige och ohöflige
ord, at han förachtar ståndet och här provocerar the andre
til duell, at man hade fogh at beklaga sig för Hans
Kongl. Maij:t, men vele för denne gången förskona honom,
med förmaning at han seer sigh bättre före.
Han deprecerade och bad nåden vara bättre än rätten.
Sedan notificerade Hr Landtmarskalken på Hr Gustaf
Posses vägnar, at Hr Knut Posses begrafning för visse
orsaker skuld vore upskutin til söndag 8 dagar til, med
begäran at the, som vore budne genom bref, vele dereffter
rätta sig och då komma tillstädes etc.
Sedan upläste Ta u ben feldt ded protocoll, som är
hållit i reductionen på den 16 hujus.
Oplästes den 2 puncten i stadgan.
Skal begäras at dherunder inge andre bref böre förstås
än the, hvilke Drotning Christina bref beropa sig opå.
1 Jämf. sista bilagan.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot., IX. 1664.
17
258
1664.
Förordnades ett uthskott, som skulle företaga reductionsaffairerne:
Af
3:a classe:
Rålamb, Törnesköld,
Streich, Gyllenstolpe.
Taubenfeldt,
2:a classe:
Hr Falkenberg, Hr Thore Bonde.
Hr Gustaf Ribbing,
l:a classe:
Hr Per Sparre Larsson, Hr Johan Gyllenstierna.
Hr Anders Lilliehök,
Uthskottet skal vara här kl. 3.
Sedan kom budh, at samptl. Ridderskapet och Adelen
skal anslåes til kl. 3 effter middagen.
Den 25 Augusti effter middagen vore samptl. Ridderskapet
och Adelen tilsammans.
Då uplästes ded extractet, som uhr rikzdagsbeslutet
är fattat och uhr Cantzliedt nedersändt k
Item extractet af Prästernes general postulater om
huuspredikningar.
Begäre blifva vidh ded, som vahnligit har varit; vele
inthet låtha betaga sig den rättigheeten. .
Hr Landtmarskalken reste så opp til den Kongl.
Regeringen, at recapitulera väre förre påminnelser om
ordningarne sampt duellplacatet och desse huuspredikningarne,
at vij inthet vele låtha them oss betagas.
I medier tid hade uthskottet reductionssakerne för
händer.
Hr Landtmarskalken kom tilbakars och berättade
sig talat med Riks-Cantzleren, och effter stadgarne stodo
uprepade, af hvilke een dehl vore approberade, een dehl
gifne påminnelser (siel).
Revisionsstadgan kommer H. Kongl. Maij:t til.
Duelleplacatet.
Om begrafningar; een christelig begrafning, och icke så
solenn. At ännu giöres påminnelse at begrafvas solenniter;
lika begrafvas och uthan åthskildnad, uthan honorabelt
1 Jämf. sista bilagan.
Augusti.
259
begrafvas; antingen ded eller och excluderas. Propter
circumstantias motte excluderas och inthet mentioneras
propter facti differentias.
5. Införes quantum lideligit och införes i placatet.
6. Bötherne til Riddarhuset. Hofrätten adjungerer sig
frelsesmän, och Hofrätten icke får bötherne.
7. Bancoväsendet måste föhras i rikzdagsbeslutet, men
the 1 vele försäkra Ridderskapet och Adelen, at dheropå
skal inqvisition ställas.
Den 26 Augusti för middagen proponerade Hr Landtmarskalken,
att Ridderskapet och Adelen påminna sig,
att hvad the i går hade erinrat uthi duelplacatet om
begrafningars uthslutning, har then Kongl. Regeringen
defererat them uthi. Men till then andra erinring om ett
vist quanto kunde then Kongl. Regeringen inthet samtyckia,
emedan thet vore prgejudicerligit för Kongl. Maij:t
och elliest illusorium; doch ville Regeringen declarera sigh,
att thet så skulle blifva menagerat, att straffet skulle ankomma
på then brotzlige och således modereras, att ingen
med skahl skulle kunna hafva till att besvära sig ther öfver.
Ridderskapet och Adelen togo thenne declaration om
quanto till att öfverläggia, och förklarade sig således:
Tertia classis hade önskat blifvit itt vist quantum
nembd, men acqviescera och bedia, att straffen bli proportionerade
och lämpade effter hvars och eens ägendom,
såssom och att dhe må hafva laga kraft till nästa Rijkzdag,
och stå Ridderskapet och Adelen frij att tå påminna
theruthi, om något i medier tijd föreluppe vidh afstraffandet,
som kunde gravera them.
Secunda classis är af samma mening, l:a classis lijka så.
På then Kongl. Regeringens befallning sändes Secreteraren
af Riddarhuset op med 1654 åhrs rijkzdagzprotocoll
till att gifva them underrättelse om, hvad tå passerat
var om Gref Duglas och Stenbergh] inträde på Riddarhuset.
Öfversten Siöblad påminte om thet, som emellan honom
oell Gref Stenberg senast här på Riddarhuset passerat var.
Begärte attest uhr protocollet, livar i thet är passerat,
att han må kunna see, hvad satisfaction han kan få therföre
på ett annat ställe.
1 I kanten står: Den Kongl. Regeringen.
260
1664.
Hr Landtmarskalken: Tror inthet, att thet har
varit Grefvens intention att chochera något.
Hr Johan Gyllenstierna påminte och bad jernvall
om itt extract uhr protocollet then saken angående, emedan
Ridderskapet och Adelen skillies åth, och han torde behöfvat
sedan.
Hr Landtmarskalken tyckte thet vara skiäligt, att
dhe finge attest uhr protocollet; doch holt ännu före, att
icke Gref Stenbergz intention har varit till att thala
någon för när.
Ridderskapet och Adelen resolverade till att låtha
uthlefrera bägge desse begärte attester.
Sedan togz reductionssaken före och oplas (o: -lästes)
protocollet öfver thet, som emellan uthskottet och Reductionscommissarien
passerat var, och till then första
punchten förklarades, att the intet kunde förstå till att
inlefverera äldre bref än åhr 1604.
Elliest påminte Landzhöfdingerne, att the inthet
ville taga på theres försvar, om något feel vore uthi ransakningen
och attesterne om fierdeparten, uthan låtha thet
ankomma på tingzrätten.
Interim blef af 3:a classe begärat, att Hr Rålamb
ville än påminna om actionen emellan Öfverste Siöblad
och Gref Stenberg, thet the taga op, lijka som classen
skulle vara ther med chocherat. Kunne inthet nöija sigh
ther med, för än the få Gref Stenbergz förklaring. Dy
den nota hänger likväl! på classen, hvilken the genom
protocollet ville hafva afhulpen, när Grefve Stenberg förklarar
sigh.
Hr Landtmarskalken frågade, hvem som skulle
hämpta then förklaring af honom.
Hr Du walt: Han kunde komma hijt.
Hr Landtmarskalken ville säija honom thet.
Till then 2 punchten af protocollet påmintes af Gref
Johan Stenbock, att Öfverste Ribbener hade fåt godz,
som honom genom reduction var borttaget under pr se text
af exspectance, som doch icke mehr någon exspectance var,
uthan hans förfäder för honom hafva genom afhandling i
22 åhr suttit i possession ther af. Och desse godz hade
varit tillförende gamble Steenbocke godz, hvar på han
förnam sig än hafva rätt att behållat. Desse gårdar äre
Augusti.
261
belägne i Lehna by uthi Skaraborgz lähn. Och kommer
än detta ther till, att sedan han nu har bydt sig åter
the reducerade gårdar till af Ribbener genom itt mycket
större vederlag, pretenderar nu reductionen åter fierdeparten
af samma godz.
Till then 3 punchten blifver Ridderskapet och Adelen
vidh sin för fattade resolution, att then, som icke har fåt
mehr än 2 eller 3 hemman, må behålla them frij för fierdepartens
afgifft.
Till den 4 punchten. Måste Kongen therom sökias, att
anten Kongen löser the köpte godzén på omistandes ohrter
eller tillåther possessoren att sälliat till een annan eller
behåller sielf uthan någon vijdare Chronones retraction.
Till then 5 punchten. Ar Ridderskapet och Adelen
till fridz med Hr Sten Bielkes förklaring och hoppas få
Kongl. Maij:tz allernådigste resolution om fierdepartens
inlösen ä 9 pro cento, som rijkzdagzbeslutet gifver förtröstning
om.
Till den 6 punchten hade Ridderskapet och Adelen
vijdare inthet att påminna.
Till den 7 punchten påminte Hr Gabriel, att han
och har måst betala fierdeparten af een uthjord i Finland,
som han aldrig sielf har fåt händer emellan.
öfverste Gustaf Horn klagar, att han har fåt öde
godz och måste likväll betala i fierdeparten behållet (!).
Till den 8 punchten har inthet att påminna, vijdare
än att Hr Gabriel Kurk besvärade sig öfver att Landzhöfdingen
i Finland gör under reduction 3 columner: förmögne,
oförmögne och öde, hvarigenom then pr a juditz
tillfogas, att the förmögne måste betala för the oförmögne.
Upsendes Secreterai'en at förfråga sig hoos den Kongl.
Regeringen: 1. Om Erkein och Schlangenfeldt, om the skole
tagas inn på Riddarhusedt, effter the håfve ingifvit theres
friherrebref, effter som the icke håfve een stake här i
Sverige; serdeles protestere Ridderskapet och Adelen emot
Schlangenfeldt.
Den Kongl. Regeringen svarade, at theres introduction
skal suspenderas til effter Richsdagen, emedan the håfve
nu rikzdagzsaker för hender.
2. Hvad rang the skole få, the som äre naturaliserade
?
262
1664.
Den Kongl. Regeringens resolution: The skole taga
rummen effter brefvens data; the som håfve bref på 1 dag
och datum skole, så frampt the icke förenas, lotta sig
emellan.
Sedan begärte the underrättelse uhr 1654 åhrs protocoll
om Gref Stenbergers och Gref Duglasses rum, som
the tvista om.
Secreteraren gick neder och talade derom med Landtmarskalken,
hvilken med samptl. Ridderskapets och Adelens
tilstånd lät Secreteraren bära up 1654 åhrs protocoll
dherom.
Hvilket när ded var upläsit, fick han den resolution,
at emedan riddarhusordningen icke talar om någon lähntagning,
uthan allena introductionen, så skal Gref Duglas,
som sitter i possessionen af förstället, och så ded behålla.
Tilsades Ridderskapet och Adelen komma tilsammans
kl. 3 effter middagen, effter som Hr Rikz-Skatmestaren
och Riddarhusdirectorerne då komma på Riddarhusedt.
Den 26 Augusti effter middagen inkom Hr Rikz-Skatmestaren
och Hr Stiärnesköldh, Riddarhuusdirectorerne.
Hr Rikz-Skatmestaren: Effter som I gode Herrar
hade behagat begära, jag skulle continuera med Riddar -  huusbyggningen, så häfver han med the andre collegis
continuerat, så vida medlen hafva räkt, och the sielfve
sedt; och the om medlen kunne af räkningarne see, huru
dermed är omgångit. The kunne inthet annat svara än
til ordres om byggningen. Ätherstår flyglarne, och inthet
tilgiordt vidare än påhlning; ville altså communicera ded
project om byggningens fulbordan. Håfve communicerat
med Regeringen, om flyglarne. skulle afskäras för platzen
skuldh; håfve fattat någre puncter, som the kunne öfverläggia
och resolvera, effter Cammereren veet om medlen
och Architecten om zierathen.
Hr Landtmarskalken: På tveggehanda sätt finne
sig obligerade: 1. För ähran at the komma hijt; erkenne
med veneration 2. den försorg om administrationen, at
Riddarhuset blifver så väl bebygt. Betacka storligen theres
Excellentier för den soing, som the contestere; begäre, at
theres Excellentier icke vele tröttas dher vidh, uthan continuera
dheri.
Augusti.
263
Hr Rikz-Skatmestaren: Önska at ded motte vara
Ridderskapet til behagh; han vil befodra.
Hr Stiernsköldh: Som han inthet är säker för sin
persohn, så skulle han gerna see, at the toge een annan;
hvar och icke, tiänar han gerna sine medhbröder.
Företoge så puncterne.
1. Om medlen och theres betalning. Påminte hvadh
anno 1660 den 24 Novemb. derom är passerat, och uplästes
H. Kongl. Maij:ts sahl. Konung Carl Gustafs bref sub
dato Stockholm den 29 Septemb. 1654.
Frågade hvarföre Fiscalen icke häfver uthfördt the
disputable posterne; om man supplicando itererade om
samma bref, at H. Kongl. Maij:t befalte Hofrätterne immediate
uptaga desse sakerne.
Sigroht klagar, at han, Fiscalen, sielf häfver exeqverat
sins moders bönders skattehö. Hvarföre han icke
liqviderat eller vist qvittantz, effter Cammereraren är här
i staden?
Lich ton: Lehusen gifvit een obligation på 2000 daler
til Riddarhusedt. Nu häfver han suttit i godzén och inthet
betalt; och begäre vij, at the vele dömma, til hvilken
Fiscalen bör hålla sigh.
Hr Richs-Skatmestaren: Hvarföre betala icke the
capitalet? Hvarföre han icke tager på afräkning, hvad han
kan få, och kräffier ded, som åtherstår?
Hr Stiernsköld: At [om] den booken uptages een
gång, som förährtes, när först Riddarhusedt inrättades, så får
man see, hvad the håfve gifvit emot ded, som the nu gifva.
Resolutio: Effter detta är een rättegångssaak, så må
the den dher uthföra.
2. Exception emot interesset.
Blifve vidh förrige resolutioner 1660 den 24 Novemb.,
1655 den 30 April.
3. At ded seer på een dehl af the gamble familierne,
som inthet måge hafva gifvit.
Resolutio: At the, som sittie på Riddarhuset, och the
eller theres förfäder icke håfve något gifvit, at då the så
väl som dhe, som nu naturaliserade eller och nobiliterade
äre, motte gifva til Riddarhuset h
1 Marginalanteckning: Nota. Denna gåfva skier effter familierne in linea
descendent^ och the in collaterali icke betiene sig af samma gafva.
264
1664.
4. Contribuera til husets och flyglarnes byggning.
Riddarhusedt häfver 52,474 daler silfvermynt at fordra
effter Cammererarens balance.
5. Sedan discurrerades pro 5:o om flyglarne, och stod
til Ridderskapets och Adelens öfverläggiande.
Dhermed toge Herrar Directorerne afträde.
Den 27 Augusti för middagen vore samptl. Ridderskapet
och Adelen tilsammans.
Sende Rikz-Marskalken neder och begärte, at extra
capita komma opp til H. Kongl. Maij:t, hvilket och genom
Gref Ludvigk publicerades, och så skiedde.
Sedan kom budh ifrån H. Kongl. Maij:t, at the 7 designati
Riksens Rådh skulle komma upp i Cantzliedt.
Dito inlefrerade Hr Landtmarskalken itt extract
uhr protocollo regni, at på den 14 Maij är af H. Kongl.
Maij:t resolverat, ded Brenner skulle nobiliteras.
Proponerade Hr Landtmarskalken om introducendis,
och at dhe 3 Ofversterne, som den 13 Maij introducerades,
skole få theres rum effter protocollet och brefvens data.
Hugguth
Gratis.
Daniel Wijder  150 daler silfvermynt.
Danckwardt
Eldstiern  150 » »
Jochim Stropp  160 » »
Tigerstiärna  160 » »
Hilchen effter Kongl. Maij:ts bref den 6 Julij.
Alle the, som introduceras och inthet håfve gifvit, the
skole betala til Riddarhuset, förr änn the tage theres
säthe på näste Rikzdagh.
Påmintes och bevilliades för — —
Sedan introducerade Hr Landtmarskalken effter
listan, som blef opläsen, effter theres ordning medh een
härlig sermon, huruledes i alle tider tvenne vägar håfve
varit til upkompst: genom boklige konster och näringar,
och inthet vethe, hvilken skal hålla öfvervichten, uthan
skattas för grundpelare til ähra och dygd etc.
Tilsades at the, som antingen nu introducerades eller
och tilförende af the gamble familierne effter den resolution,
som i går fattades, vele gå inn i Cammaren och inschrifva
något til Riddarhusedt.
Augusti.
265
Introducerades Knut Bille uhr Båhuus lähn at stå
effter pacta främbst.
Tilsade Hr Landtmarskalken extra capita at gå
upp och föllia H. Kongl. Maij:t.
Dermed kom budh ifrån H. Kongl. Maij:t, at Ridder -  skapet och Adelen skulle komma och föllia H. Kongl.
Maij:t på Richssahlen, hvaropå matriklen uplästes, och the
effter riddarkuusordningen upginge.
När the komme upp, ginge the genom trommetaregången
och öfver lille båhrgården, beledsagandes samma
väg tilbakars Hans Kongl. Maij:t, så och Riksens Enckiedrotning
och Regeringen sampt Rådet den vägen tilbakars
opp på Rikzsahlen, då och the 6 nye Rikzens Råd
vore med. Och Hr Per Sparre, sedan han hade gådt med
staffven som Landtmarskalk för Ridderskapet och Adelen,
stälte sig i sit rum bland Riksens Rådh.
Strax upläste Secreteraren Behmer riksdagsbeslutet.
Dereffter trädde Hr Peer Sparre uthur sit landtmarskalksrum
med stafven och medh een kostelig sermon
önskade Hans Kongl. Maij:t ett lyckeligit regemente och
een långvarig helssa sampt med vahnlige complimenter
recommenderade Ridderskapet och Adelen uthi Hans Kongl.
Maij:ts gunst och nåde.
Sammaledes och Enander på Prästernes vägnar, styrkandes
Hans Kongl. Maij:t at hålla handh öfver Gudz ord
och hans försambling, eenkannerlig at eeder och banskap,
så och sabbatsbråt afskaffas. Med pio voto för Hans Kongl.
Maij:ts helsa, lyckelige regemente och Stendernes enighet
slöt sit tahl.
Hans Olsson, Rådman i Stockholm, på samptl. Borgerskapsens
vägnar giorde ded samma.
Böndernes talemän äfven så alt på vahnligit sätt.
Hr Richsens Rådh Hr Steen Bielke slöt Richsdagen
och gaf them dimission och eenkannerligen styrkte til den
ädla dygden eenigheeten, som alt gott förorsakar. Men
när Gudh vil straffa landh och folk, så plägar upvexa
missförstånd etc.
Sedan proponerade Hans Excell. theres afgång, som
vore af Riksens Rådh döde blefne, och stafvade eeden först
266
1664.
för Rikz-Ammiralen Gref Gustaf Otto Stenbock, hvilken
effter aflagd eedh, för Hans Kongl. Maij:ts fötter på knä
ståendes, kyste Hans Kongl. Maij:ts hand.
Dereffter stafvade Hans Excell. Hr Steen eeden för
the 6 Riksens Rådh, hvilke på een gång nedfölle på knä
för Hans Kongl. Maij:ts fötter, sorn vore 1. Hr Johan
Wrangel, hvilken var siuk och absens. Prsesentes vore
2. Hr Gustaf Kurch. 3. Hr Gustaf Carlsson Baner. 4. Hr
Peer Sparre Peersson. 5. Hr Ebbe Ulefeldt. 6. Hr Clas
Rolamb. 7. Hr Matthias Biörneklou, hvilke effter giord
eedh toge Hans Kongl. Maij:t i hand.
Sidst handtoge Hans Kongl. Maij:t Stendernes taleman,
och hvar gick til sitt.
Sedan the komme neder ifrån Richssahlen, [när] kl.
var 3, påmintefs] inthet annat återstå ann richsdagzbeslutets
underschrifft och emottaga resolutionen på gravamina.
Så vele the kl. 7 om måndagh schrifva under richsdagsbeslutet.
Den 29 Augusti för middagen vore the anslagne til
kl. 7, men effter Rikzdagsbeslutet inthet kunde blifva färdigt
förr änn til effter middagen, ty gafs dimission, och
anslaget skedde til kl. 3 effter middagen.
Dito kom bud ifrån H. Kongl. Maij:t, at ded store
uthskottet kl. 2 effter middagen prsecise skulle vara på
store mahtsalen på Slottet. Hvilket och blef intimerat.
Dito effter middagen var Hr Landtmarskalken på
Riddarhuset och schref under rikzdagsbeslutet, gifvandes
dherhoos tilståndh, at the andre, som ville, schrefve under,
och the andre komma igen i morgon kl. 7, så at richsdagsbeslutet
då kunde blifva färdigt, at i morgon för middagen
kunna öfverlefreras.
Sedan gick Hr Landtmarskalken tillika medh ded
stoore uthskottet opp på then stoore mahtsahlen och schrefve
under the secrete recesser, som ibland ded uthskottet vore
förafskedade, hvarest Secreteraren Ehrenstehn var tilstädes
och Ridderskapets och Adelens så väl som Prästers och
Borgares underschriffter emottogh
1 Jämf. sista bilagan.
Augusti.
267
Den 30 Augusti för middagen var samptl. Ridder -
skapet och Adelen tilsammans.
Då uplästes Kongl. Maij :ts resolution om Banco (bil.
37), hvilken befaltes läggias ad acta och hoos rikzdagsbeslutet.
Proponerades af samptl. Ridderskapet och Adelen, huruledes
man spörier, at in Senatu någre irringar förelöpa
igenom blinde zedlars voterande uthi dhe stycken och
ehrender, som H. Kongl. Maijrt och den Kongl. Regeringen
egenteligen tilkommer. Hvarföre at förekomma sådant håfve
the funnit gott supplicando hoos H. Kongl. Maij:t inkomma
och begära, at den Kongl. Regeringen förer så administrationen
af regementet, som regeringzformen af åhr 1634
innehåller, så och den öfvelige praxin, som den förre Kongl.
Regeringen dereffter fördt häfver.
Uthi denne meningen äre 3, 2 och 1 classes enhälle
ligen.
Detta proponerades Hr Landtmarskalken at föredraga
H. Kongl. Maij:t. Men effter han inthet har mehra giöra
med landtmarskalksstafven änn subscriptionen af rikzdagsbeslutet,
effter han är bevärdigat med dignitate senatoria,
och icke något nytt proponera, fördenskuldh fans gott, at
Hr Per Sparre Larsson ginge med uthskott til H. Kongl.
Maij:t och begära få inläggia een supplication, som angår
H. Kongl. Maij:ts och riksens välfärd.
[Nembdes] af 3:a classe:
Ståhlarm, Taubenfeldt.
2:a classe:
Falkenberg, Gustaf Horn.
l:a classe:
Hr Peer Sparre Larsson, Hr Jöran Gyllenstierna.
När the komme tilbakars, berättade the sig hafva
anbracht theres ehrende för Hr Rikz-Cantzleren in particulari,
huruledes Ridderskapet och Adelen håfve något
angelägit värf . Hr Rikz-Cantzleren begärte particu
lierere
förklara sig, men effter vij hade ingen commission
vidare uthlåtha oss, så kunde vij inthet ded giöra, uthan
som våre actioner altid håfve hafft
Communicera medh Stenderne.
268
1664.
Hr Landtmarskalken: At Hr Per Sparre Larsson
kunde ded giöra.
Hr Rikz-Cantzler en beklagade, at itt så important
ehrende nu så seent skulle komma dermed fram, uthan
t lie ville komma fram med the, som anginge vårt ståndli
allena och icke ded algemene väsende och the andre
Stenderne. The ville förvänta supplicationen; och fans för
gott, at alle skulle skrifva under den samme.
The begärte, at Hr Per Sparre skulle föhra ordet; så
svarades, at ded stöde them fritt vällia på sådant fall,
hvem them behagade.
Uplästes så supplicationen, och 2 deputerades af hvar
classe at öfversee den bättre.
Blef förafskedat, att samptl. Ridder skåpet och Adelen
skole effter middagen komma tilsammans kl. 3.
Den 30 Augusti effter middagen vore samptl. Ridderskapet
och Adelen tilsammans.
Då uplästes den supplication til H. Kongl. Maij:t, som
var för middagen upläsen och sedan reenschrefven, men
ännu mehra förandrader (bil. 38).
Ingen var, som icke aggreerade den samme af alle 3
classerne.
Schrefve så den under, sedan den var reenschrifvin,
och Secreteraren sendes til H. Kongl. Maij:t at begära
audience; fick til svar, at effter Hennes Maij:tt Riksens
Enchiedrotning icke är i Rådet, och the gerna skulle see
Hennes Maij:t vara tilstädes, ty begärte the, at dhe ville
patientera til morgons och då komma upp, förmodandes at
och Hennes Maij:t då vore tilstädes.
Utnembdes dhertil uthskott:
Af 3:a classe:
Gen. Major Ridderhielm,
Gen. Major Lillieströhm-Danckwardt,
Öfverste Siöblad,
Barclay,
Planting,
Berthil Skytte,
Biörnefelt,
Ödla,
Stålhanske,
Taubenfeldt,
Grass,
Törneskiöldh,
Anders Munck,
Lindegreen,
Gröneberg,
Ståhlarm.
Augusti.
269
2:a classe:
Gustaf Horn, Falkenberg,
Gustaf Ribbing, Gustaf Persson.
Holck,
l:a classe:
Hr Per Sparre Larsson,
Gref Ludvigk,
Gref Axell De la Gardie,
Gref Cönigsmarck,
Gref Steenberg,
Hr Jöran ( Gyllenstierna.
Hr Lars Mörner,
Gafs dermed dimission til kl. 8 i morgon prsecise, både
för denne supplicationens skuldh at upbäras, så väl som
rich sdagsbeslutets underschrifvande och elliest uthskots
nembnande för reductionen sampt andre saker, som böre
öfverläggias, förr än denne conventus dissolveres.
Den 31 Augusti för middagen vore samptl. Ridder
skapet
och Adelen tilsammans.
Då uplästes och änn underschrefs supplicationen (bil.
38) och rikzdagsbeslutet (bil. 39).
Finge så tilstånd at gå upp med supplicationen.
Discurrerades at vij motte proponera medh the andre
Ständerne, effter Rikzdagen änn icke är til enda.
Den 31 [Augusti] effter middagen var samptl. Ridder
skapet
och Adelen tilsammans.
Då refererade Hr Per Sparre Larsson, huruledes
för middagen hade the på behörligit sätt öfverlefrerat
supplicationen på stoore matsahlen til Hennes Maij:tt och
den Kongl. Regeringen, dijt den Kongl. Regeringen kom
til them.
Rikz-Cantzleren: At såsom H. Kongl. Maij:t hade
den nådige tilförsicht, at så nu som tilförende Ridderskapet
och Adelen altidh sedt til Kongl. Maij :ts och fäderneslandzens
bästa, så vele the förmoda, at sammaledes hermedh må vara
intenderat, och således vele samma supplication öfverläsa
och öfverläggia och sedan gifva them itt behörligit svar.
Hr Liwe,
Hr Herman Wrangel.
Hr Hans Ulfsparre,
Hr Jöran Sperling,
Hr Bengt Rosenhane,
Hr Philip Bonde,
Hr Conradt Gyllenstierna.
270
1664.
När då Hr Per Sparre Larsson begärte communication
medh tbe andre Stenderne, svarade Rikz-Cantzleren:
Effter the inthet håfve öfverlagt supplicationen, så vele
the afvachta, til dess H. Kongl. Maij:t den öfverlagt.
Rikz-Cantzlerens proposition om eedzordningen: At the
intet gerna vele besvära Ridderskapet och Adelen med
något mehra, men emedan Prästerne begäre, och ded länder
til Grudz nampns ähra och itt ehrebart lefverne, så vele
the taga een half dagh at genomgå eedz- och sabbatzbråtsordningen.
Men såsom een dehl mena, at vij icke nu kunne komma
dermed til rätta, i synnerheet derföre at månge äre borta,
ty blef resolutio, at the skole komma tilsammans i morgon
kl. 8 prmcise.
Den 1 Septembris för middagen vore samptl. Ridderskapet
och Adelen tilsammans.
Då begyntes eedzbråtzordningen upläsas, men emedan
the vore [så] få tilsammans, at af l:a classe vore man 3, i
andre classen ingen och i den 3:dje sammaledes få, ty kunde
inthet i saken företagas, uthan hemstältes Hr Per Sparre
Larsson at gifva sådant Hr Rikz-Cantzleren tiikenna.
Skal anslås til morgons, at the och komma uthi reductionsehrendet.
Den 2 Septembris församblade sig någre af Ridderskapet
och Adelen, som skulle öfverlefrera richsdagsbeslutet,
hvartil Secreteraren opskickades til den Kongl. Regeringen
at få audience, hvilket och effterläts.
Nämbdes så utskott at bära up richsdagsbeslutet:
[Af] classe 3:a:
Siöbladh, Pauli.
Börje Skächta,
2:a classe:
Falkenberg, Gustaf Ribbing.
l:a classe:
Hr Johan Gyllenstierna, Hr Sperling.
Kommandes in uthi Senaten, förde Hr Landtmarskalken
på detta sättet sit tahl, at effter nu mehra inthet
[annat] resterar af denne Rikzdag än att öfverlefrera H.
September.
271
Kongl. Maij:t rikzdagsbeslutet, så infinne närvarande Ridderskapets
och Adelens uthskott sig nu dermedh, gratulerandes
öfver den success, som uthi alle handlingar så
eendrächteligen är sporder; recommenderade ståndet och
önskade Hans Kongl. Maij:t långvarig helsa och itt lycksampt
regemente. Och effter H. Kongl. Maij:t har förtrodt
honom at föhra ordet, så lefrerade han stafven ifrån sig
och begärte, at om han icke uthi alt häfver asseqverat,
som han likvist gerna intenderat häfver, H. Kongl. Maij:t
ville sådant med nåder uptaga.
Hr Rikz-Cantzleren förde ordet och på Kongl.
Maij:ts vägnar betygade, Kongl. Maij:t med serdeles nåder
förmärkt Ridderskapets och Adelens redebogenheet at gå
H. Kongl. Maij:t tilhanda, försäkrandes [så] alle i gemen som
hvar i synnerheet at vela sådant medh nåder ihugkomma;
ded samma H. Kongl. Maij:t lofvade Hr Per Sparre Persson,
emedan han så troligen och beröm meligen häfver uthfördt
samma embete, och sidst önskade them lycka på resan, som
och med begärlig helsa kunna åther komma tilsammans.
Sedan betackade Hr Landtmarskalken på Ridderskapets
och Adelens vägnar Hennes Maij:tz och dhen Kongl.
Regeringen in particulari för theres incomparable conduite
at föra administrationen af regementet, som och hafva omsorg
för H. Kongl. Maij:ts persohn och dess education,
med begäran at the dheruthi continuera ville och icke
tröttas dervidh och länder them til beröm etc.
Sedan öfverlefrerade Hr Rikz-Cantzleren gravaminum
resolution !, med förtröstning at dher något vore
iithi, som kunde meritera påminnelse, så stöde Ridderskapet
och Adelen fritt på näste Rikzdag at göra
Rikzdagsbeslutet tilstältes Secretario Behmer, och
stafven stältes hoos Hennes Maij:ts Riksens Enkiedrottnings
stohl.
Sedan befaltes the at sambla sig med starkare uthskott
på maatsahlen och unia dher svar af Hennes Maij:tt
och den Kongl. Regeringen på theres inlagde supplication
om regementets styrelse.
Söktes therföre Hr Per Sparre Larssohn, som i
denne materien var valder at föhra ordet med någre flere
igen, hvilke samptl. trädde dheropp och sedan blefve kallade
1 Jämf. sista bilagan.
272
1664.
neder i lille Rådcammaren, hvarest the funne för sigh
theres Excellencier Hr Rijkz-Cantzleren, Hr Rijkz-Ammiralen,
Hr Axell Sparre, Hr Christer Horn och Hr Per
Sparre Persson.
Hans Excell. Hr Rijkz-Cantzleren förde ordet ungefär
på thet sättet: Att Kongl. Maij:t hade förordnat them
att gifva Ridderskapet och Adelen svar på then supplication
the för några dagar sedan inlefvererat hade angående
regementetz styrssell, och hvad ther vidhängigt är, contesterandes
att Hans Kongl. Maij:t med synnerlig nåde
och tacksamheet optog, thet Ridderskapet och Adelen med
een sådan vällmeent påminnelsse hade vellat inkomma
uthi thetta vichtige ährendet, och ville önska, att thet
icke vore nu post comitia, så att tijden folie för kort
någon communication ther öfver att pläga medh the andre
Ständerne. Berömbde likväll Ridderskapets och Adelens
sorgfälligheet om Kongl. Maij:tz rättz och höghetz erhållelsse.
Och såssom Hans Maij:t icke annat viste, än
att regementet här till var fördt efter then anledning,
som rijkzens regeringzform ther till gifver, så ville Hans
Maij:t dock försäkra Ridderskapet och Adelen, att om
något vore, som än kunde ther vid behöfva någon rättelsse,
thet den Kongl. Regeringen med R. Rådh skulle det hoos
sig så öfverläggia, att allting skulle blifva fördt och
gouvernerat, såssom thet uthi then förre Regeringens tijd
har varit practicerat och öfligit. Såssom Hans Kongl.
Maij:t och i nåder ville tillstädia Ridderskapet och Adelen
jempte the andre Ständerne med yttermehra påminnelsse,
vill G-udli, näste Rijkzdag i thetta ährendet att inkomma,
om the skulle finna thet så göras behoff.
Hr Per Sparre Larsson tackade Hans Kongl. Maij:t
på thet allerunderdånigste, som med een sådan nåde och
Kongl, ynnest hade vellat förmärkia Ridderskapets och
Adelens vällmente påminnelsse, then the icke någon novitet
att sökia med, men af een allerunderdånigst devotion och
troplichtigheet emot Kongl. Maij:t hade inbracht. Recommenderade
Ridderskapet och Adelen för thet öfrige uthi
Kongl. Maij:tz behörlige ynnest och nåde, med then allerunderdånigste
tillförsicht att Hans Kongl. Maij:t låther
sig theres ståndz conservation och vallfärd till thet bästa
vara recommenderat.
September.
273
Hans Excell. Hr Rijkz-Cantzleren svarade, med
yttermehra contestation att Hans Kongl. Maij:t myket
nådigt för märkte Ridderskapets och Adelens gode intention.
Ville thet med konglig nåde erkänna, icke allenast emot
heele ståndet, men och emot hvar och een in particulari,
och försäkrade ännu Ridderskapet och Adelen, att om
något vore, som behöfde rättelsse uthi regementetz styrssell,
skulle Regeringen och Rådet thet sin emellan väll öfverläggia
och så laga, att alt skulle blifva fördt, såssom thet
uthi förra Regeringens tijd är hållit vordet.
Hr Per Sparre regererade, att Ridderskapet och
Adelen var för öronen kommit, huruledes thet skulle vara
kommit i ord, att man med thenne supplicationens författande
hade något annorledes, än borde, omgåt. Hoppades
att Hans Kongl. Maij:t bevijste them then nåden att låtha
itt sådant spargement icke finna hoos sig rum.
Hr Rijkz-Cantzlerens Excell. ville förvissa Ridderskapet
och Adelen therom, att inthet något sådant var
Kongl. Maij:t förekommit; skulle någre privatse voces
ther om vara hörde och än förekomma, skole the behörligen
blifva afvijste. Och hade Hans Kongl. Maij:t
fast bätre tillförsicht till Ridderskapet och Adelen, än
att the annat hoos sig admittera, än thet ordenteligit och
lofligit är.
Och vore uthi thetta uthskottet efterskrefne persohner,
nembl. af 3:a classe h
Den 3 Septembris vore samptl. Ridderskapet och
Adelen tilsammans, och remitterades Eiscalen Jacob Johansson
med sine ingifne puncter den 2 Aug. til forum
competens under mit nampn och underschrifft på samma
hans supplication och puncter.
[Hr Landtmarskalken:] Såssom jag i går öfverlefrerade
ded publicerade rikzdagsbeslutet och tog een
underdånig dimission, altså gior och ded nu af samptl.
Ridderskapet och Adelen, gratulerandes öfver eenigheeten,
1 Härefter är lemnadt en sidas tomrum.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot., 1664. IX.
18
274
1664.
them til beröm hoos posteriteten. Och som han häfver
hafft at föra ordet för Ridderskapet och Adelen, så
contesterade han sin åstundan at tiana Ridderskapet och
Adelen.
Hr Johan Gyllenstierna: EfFter H. Kongl. Maij:t
häfver behagat at . Betacka för sin (!) dexteritet
han altid brukat, at han genom sin conduicte . Alt
är väl proponerat, här discurrerat och hoos H. Kongl.
Maij:t föredraget, gratulerandes honom richsrådzembetet,
och recommenderade ståndet, at han hoos H. Kongl. Maij:t
derom gode impressioner (siel); recommenderade alle i gemen
sampt hvar och een i synnerheet etc.
Påminte på Directorernes vägnar:
1. Om byggningen, och at medlen stå inne, hvar the
kunna.
2. Protocollet kan för vidhlyfftigheet skull icke vara
så reent, och icke minnes så alt, at då tvenne af hvar
classe deputerades, som ded öfversåge.
[Nembdes af] 3:a classe:
Strijk, Ödla, Taubenfeldt.
2:a classe:
Falkenberg.
l:a classe:
Hr Johan Gyllenstierna, Hr Conradt Gyllenstierna.
3. Absentes uthan laga förfall, och [som] kunne vara af
medel, skole effter riddarhuusordningen botha, sampt och
the, som seent äre kombne eller och uthan lof afreste.
Och begärer Ridderskapet och Adelen, at vij anhålle om
bref hoos H. Kongl. Maij:t. Laglige excusationes och exceptiones,
såssom fattigdomb, på ded at medlen användas
til Riddarhuset, och detta förstås om familierne, at een af
familien (siel), och at Secreteraren går med den commissionen
til Hr Landtmarskalken och anhåller af honom at
få bref af den Kongl. Regeringen.
September.
275
Directorerne hielpa Fiscalen at komma til executionen
på them, som tergiversera.
Nembdes uthskott för reduetionen:
[Af] 3:a classe:
Taubenfeldt, Siöblad,
Renfeldt, Broman,
Ödla, Carl Tungel,
Appelgrehn, Cantherhielm.
Stålhanske,
Falkenberg.
2:a classe:
l:a classe:
Hr Conradt Gyllenstierna, Hr Wrangel.
The skole inthet förandra, hvad redo är under hender
och i Rikzdagen tilgiordt, uthan the öfverse ded och låthe
Secreteraren bära ded opp i reduetionen.
Sedan oplästes ded svar Ridderskapet och Adelen i
går finge om supplicationen, och frågades om någon vore,
som vore deremot; han ville stiga opp och seija, emedan
thet spargerades, som skole någre vara dher tvungne at
underschrifva.
Uplästes Kongl. Maij:ts resolution på rikzdagsbeslutet.
Inkom Brodinus at valedicera Ridderskapet och
Adelen. Altså begynte han sit tahl: Såssom vij håfve
sedt den dagen at få . Gratulation för den dagen, och
tacksamheet pro communicatis consiliis. The med högste
beröm erkenna the store välgerninger Gudh häfver bevist
the sedt Hans Kongl. Maij:t (siel), cum voto om hans helsa;
märkt then försorg, som Hennes Maij:t och Regeringen [haft]
så in- som uthrikes, religio contra omnem externam vim
conservata. Hugne sig öfver helsa, gott förtroende och
enigheet och derigenom ded algemene bästa, med begäran
at continuera uthi godt förtroende [cum] voto de sanitate
et felici profectione.
276 1684.
Hr Conradt Gyllenstierna: Erkenne med vänskap
theres ankompst euin voto
Deputerades uthskott til the andre Stenderne:
[Af] 3:a classe:
Ståhlhanske, Sabbelfahna,
Dagsberg, Lilliechrona.
[l:a classe:]
Hr Wrangel, Hr Conradt Gyllenstierna.
Tantuml
BILAGOR.
Bil. V.
Hertig Adolf Johans skrifvelse till Adeln med begäran om
introduktion på Riddarhuset.
Högh och vellborne, edle, vällbördige Grefver,
Erijherrar, Herrar, Riddare och Svenner, mine
högtährade fränder, svågrar och särdeles gode
venner.
På thet att them icke måtte sälsampt förekomma, att
jagh conformt af then fullmacht, som af Kongl. Maij:t
migh är gifven, Sveriges rijkes feldtherretiänst söker värckeligen
att beklädha, och att jagh ther igenom i thet
ringesta icke täncker theras privilegier att försvagha, så
häfver jagh thenne deduetion låtit författa, vänligen af
them begiärandes, them behagade mine skiähl tagha uthi
ett moghet betänckiande. Och hvadh anbelangar Konung
Gustaff Adolphs privilegier, ther han gifver tillkiänna och
uthlåfvar, att han efter lagh af Riddare och Adell vill
tagha i Rådhet och i the fem ämbeten och icke tillåta,
att någon vahnbyrdigh måtte dragas Ridderskapet öfver
hufvudet, så förstås therigenom, att sahl. Hans Maij:t inthet
någon af ett ringare ståndh, än som een af Adel,
vill dragha framför Ridderskapet; therföre kan sådant privilegium
uppå migh ingalunda appliceras, eller min tiänst
therföre medh skiähl migh förvägras att förrätta, effter
såsom jagh inthet af ringare ätt och herkompst är, uthan
aff een chur- och furstelige familie födder och therhoos
icke mindre af adelig ätt och herkompst på mitt möderne
1 Prot. sid. 29. — Afskrift i Riksarkivet, vidimerad af E. Gripenhielm och
Jacob Clo.
278
1664.
migh bekänner att vara kommen. Ty hvem kan neka,
att min sahlig Fru modher icke een Svensk inboi-en adelsmans
dotter födder var? Ty ehuruvähl hennes Her fadher
Konung Carl den IX, höghlåfflig i åminnellsse, een Arffurste
och till Sveriges Konung krönter var, så var han lickvist
af then gamble Vaseslächten i Sverige kommen, förde ochså
then adelighe Vasefamiliens vapn mitt uthi Sveriges rijkes
vapn, såsom een stam af sin herrkombst, hvilket min
sahlig Fru moder i hela sin lijfztijdh effterfolgde, så att
henne icke medh rätta kan betaghas, hvilket andra adelsdotter
effter adelige privilegier bohra åtniuta, nembligen
att hennes barn för infödde Svenska af adell böra hållas,
såsom den 9 punct uthi adeliga privilegia af anno 1617
uttryckeligen förmähler. Och såsom min presence på Riddarehuuset
thet adeligha ståndet inthet kan prsejudicera,
uthan förmodeligh mehra them till beröm lär lända, att
the migh min rätt inthet förväghra, altså protesterar jagh,
att hvadh jagh härtill therhoos häfver försummat, allenast
är skett therföre, att jagh icke så noglia thet godha fundament,
som jagh ther till hadhe, häfver öfverlagt, och
såsom jagh vill hoppas, att the åthskillige rijksens chargier,
hvilka jagh medh all troheet beklädt häfver, migh ju åthminstonne
så meriterat lare hafva giordt, att jagh ju måtte
erkännas godh nogh på theras Riddarehuus att intaghas,
hälst effter then 47 punct uthi regeringzformen mången
vildt fremmande sådant icke blifver förvägrat. Ty ingen
migh neka kan, att jagh mine arfvegodz uthi Sverige
effter adeligha privilegia niuter, och att jagh aldeles een
Svensk böhrén är, såsom uthi the rijkzdagzbesluut, hvilke
anno 1649 så väl såsom 1650 äro giorde, nogsampt aff
Sveriges Rijkes Ständer är bejakat, erkännandes för min
största lycksaligheet, om mig blifver tillåtit att vara uthi
een societet medh thet högt sestimeradhe Svenska Riddareståndet
och mitt interesse medh theras att förbinda, såsom
thet uthan dess ändoch nogsampt conjungerat är genom
min födzlorätt såväl såsom the när alliancer, såsom jagh
nu andra reesan medh theras förnämma huus ingått häfver.
Thetta ville the Herrar sampteligen medh hvarandra öfverläggia
och min mehningh intagha, att jagh thet ringaste
icke söker genom min begiäran theras privilegier att prejudicera,
uthan fast mehra af hiärtat gierna skulle önska
Bilagor. 279
theras vällgångh och migh stadigt att conservera then
qvalitet af
Mine liögtährade franders, svågrars
och serdeles gode venners
Tienstvilligste vän och välvillige sampt affectionerade
frände, svåger och serdeles gode ven
Adolph Jahan,
Pfaltz-Grefve.
(L. S.)
Bil. 2'.
Till Hans Kongl. Maij:ts vår allernådigeste
Konungz och Herres projecterade och medh Richsens
Ridderskap och Adel communicerade declaration
öfver Hans Furstl. Durclikt Hertig
Adolph Johans ingifne schriffter ähre desse Richsens
Ridderskaps och Adels underdånigste oförgripelige
påminnelser. Actum Stockholm den 24
Maij anno 1664.
1. Om icke til the orden provisional testamente kunde
tilläggias desse ordh: som förmedelst Sveriges Rijkes Rådhz
inrådande och samptelige Stendernes eenhällige samtyckie
icke häfver nådt sin fulkommeligheet.
2. Om icke vore nogh bruka the orden provisional
testamente, uthelåtandes interim.
3. Om icke i stället för the orden [them som] vederbör
kunde sättias liehte verlden.
4. Om icke, der som mentioneres at Hertigen i Götheborg
tillägnade sig mehr änn Riks-Marskens embete
tillkom, thesse particularia kunde tilläggias, såssom om
stadznyklarnes fodrande til sig, postbrefvens öpnande och
Senatens convocation etc.
5. Om icke för Gustavianische familien kunde sättias
Kongl, familien.
1 Prot. sid. 56. — Koncept. Originalet i Riksarkivet är försedt med följande
påskrift: Thetta oplästes then 24 Maij anno 1664 uthi Rådet, och conceptet
bleff uthi the stycken, sorn gillades, ther effter inrättat.
280
1064.
6. För jure indigenatus synes jus civitatis komma
proprius.
7. Om icke dhersom fdrmäles, at een stoor dehl af
regeringsformen är fattad uhr provisional testamentet medh
flere raicons, som dherpå föllia, noga öfverläggies, huruvida
the komma öfvereens medh Ridderskapets och Adelens
underdånigste påminnelse här ofvantil i förste puncten öfver
bemälte provisional testamentets ofulkommeligheet.
8. Om icke den raiijon, som införes af differencen
emellan een Arffurste och een fremmande Furste motte för
åthskillige considerationer kunna gåås förbij.
9. Om icke vidh slutet specialius och klarare kunde
exprimeres ded straff på them, som häremot brytha, at
the alle och theres anhang såssom turbatores pacis public®
och proditores patrise 1 effter lag och laga stadgar,
uthan anseende til någons persohn, exemplariter straffas.
10. Om icke dhersom berättes, at Stendernes anledning
skal hafva fehl, kunde ändres, effter som icke anledningen,
uthan ded, som dher opå folgt ähr, kan hafva
sit fehl. Actum ut supra.
På samptelige Richsens Ridderskaps
och Adelens vägnar
Pär Sparre P:son,
pro tempore Landtmarskalk.
Bil. 32.
Adelns betänkande angående projektet till Hertig Adolf Johans
revers.
Stormechtigeste Konung, Allernådigeste Herre.
Sveriges rijkes Ridderskap och Adel medh Krigsbefehlet,
här närvarande och samptelige til denne välberammade
Rikzdag utaf Eders Kongl. Maij:tt kallade och förschrefne,
motte gerna sedt och önskadt, at Eders Kongl.
1 Orden och proditores patrice, iiro i originalet öfverstrukna.
2 Prot. sid. 69. — Original i Riksarkivet med påskrift: Praesent. in Senatu
d. 27 Maij anno 1664.
Bilagor.
281
Maij:ts arfrike medh dess välbestälte styrsel och regemente
för allehanda anfächtning uthi sin gode roo och
integritet hade nu och frambdeles uthan hvariehanda tilfälle
oinquieterat bliffvit och icke fädt någon anstöt af
den man minst hade förmodat, som och elliest igenom
blodzband så starkt var bebunden, at honom snarare häfver
bordt allehanda befahrande olycka afväria och förekomma,
änn igenom ded förelupne maneeret til at agera, gifva tilfälle
och anledning til missförståndh och oenigheet emellan
Eders Kongl. Maijtt och dess trogne undersåthare, Sveriges
Rijkes Ständer och ledamöther; hvilket, oansedt Eders
Kongl. Maijrts Herr faderbroder, Hans Fursti. Durchlrt
Hertig Adolph Johan emot all förhoppning och på itt
ovahnligit sätt strax i begynnelsen på thenne Rikzdag
genom åthskillige schriffter, så til Eders Kongl. Maij:tt,
Richsens Senatum och Rådh, som elliest alle Richsens
Ständer i synnerheet, lätteligen hade kunnat åstadhkomma,
i ded han både dheruthinnan prsetenderer itt förmeent
jus til förmynderskapet för E. Kongl. Maij:ts persohn och
dess rijkes styrsel förmedelst sahl. Kongl. Maij:ts, glorvyrdigst
i åminnelse, giorde provisional testamente och
deropå fölliande fullmacht, som elliest medh fahrlige och
efftertänkelige expressioner uthbrustit och sig förmärkia
låthit, dher itt slikt tilbudh, som snörerätt sträfvar emot
arflöreningen, Hans sahl. Kongl. Maijrts gifne försäkring
i Ubsala anno 1654, förrige Richsdagars eenhällelige beslut
och afhandlingar, riksens fundamental lag och välhärbrachte
privilegier, igenom Eders Kongl. Maij:ts och dess
Kongl. Regerings och Rådz sampt Riksens Ständers trogne
försorg och samhällighet i tidh icke hade blifvit aldeles
obefogat erkendt, och sig föreénadt, ded vederbörligen
med skähl och grund at besvara, som ded nu allaredo
skiedt är. Jembväl och varit på medel och uthvägar betänkte,
huruledes Eders Kongl. Maij:tt så väl som rijkedt
på något giörligit sätt nu och i framtiden för Hans Furstl.
Durchkts anfächtningar vidare motte försäkras, at inbördes
eenigheet kunde conserveras, och riket vidh något oförmodeligit
tilfälle, och dher man til någon defension emot
grannar och nåhgrannar skulle necessiteres, oanfächtedt
för slike fomenteringer på ded krafftigeste befästes, effter
som projectet af E. Kongl. Maijrts schrifftelige revers medh
282
1664.
mehre uthvisar jempte ded mundtelige förslag, dher reversen
icke pröfvades giöra tilfyllest. Men sielfve försäkringen
och sättet hvadh vidhkommer, så håfve vij projectets contenta
väl intagit och gerna dermedh för våi’e persohner
skulle vara henögde och medh fast lindrigare, efftersom
oss inthet svårare eller ledare kan förekomma, än at vij
emot alle våre tankar, upsååt, hug och villie skole hafva
orsak at fatta consilier i een saak, som angår Eders Kongl.
Maij:ts Herr faderbroder, Hans Furstl. Durchl:t Hertigen,
— hvilken vij så högt håfve elskat och oss resolverat och
förbundit med all vyrdning för Eders Kongl. Maij:ts skuld
möta och gå Hans Furst. Durchkt tilhanda — huru både
Eders Kongl. Maij:tt så väl som riket på alle hendelser
för Hans Durchlrts fahrlige procedurer i ord och schriffter
motte befrias, varandes af förfarenheeten varnade, hvadh
uthgång slike actioner i lengden meritere, der gnistan i
begynnelsen och förste itändningen icke förqväfhes och
aldeles uthsläckies; och således moste sättia afsijdes den
respect, som vij Hans Furstl. Durchkt elliest gerna förundte,
och eenkannerlig zyffte til ded måhl, som lender til
Eders Kongl. Maij:ts och alles vår säkerheet, den och ingen
diversion kan tåhla. Fördenskuldh och ehuruväl denne
projecterade reversen synes vara starker nog och änn
fastare medh flere ord kan giöras, och så högt, starkt och
fast hafva den crafftigeste vim obligandi, som den på papperet
starkast kan upsättias, så finne vij likavist saaken
af den vichtigheet, ded vij befahre papperet ex nunc et de
futuro icke kan preestera Eders Kongl. Maij:tt och oss
den nöijachtigheet, som sielfve värket fodrar, och dess ahrt,
natur och vilkohr för dette af Eders Kongl. Maij:tt, den
Kongl. Regeringen, Richsens Rådh och samptelige Ständerne
må vara representerat, definierat och pröfvat, uthan
oförgripeligen effter plägad communication och noga öfverläggiande
oss emellan, såssom fulmechtige af samptelige
Ridderskapet och Adelen, gerna velat i underdånigheet
lembna Eders Kongl. Maij:tt, Kongl. Regeringen och
Richsens Rådh at öfverväga, om icke til Eders Kongl.
Maij:ts och den algemene säkerheten skulle vara ded
tryggeste expedientet at förblifva vidh det andre projectet,
som bredevidh reversens befindelige ofulkommeligheet af
Eders Kongl. Maij:tt, den Kongl. Regeringen och Rådet
Bilagor.
283
tillika mundteligen uptäktes. Och här bredevidh icke uhrachtlåthe
som nogast till inqvirera nu och i framtiden
öfver them, som Hans Furstl. Durchkt medh rådh eller
dådh til desse turbas styrckt och rädt håfve eller styrckiandes
varde. Och dher the uptäckias, då effter Eders
Kongl. Maij:ts och samptelige Stendernes öfvergifne svar
som turbatores pacis public®, uthan någon respect, exemplariter
affstraffas, på ded vårt käre fäderneslandk för
sådane orolige subjectis expurgeras, hemskiutandes i ded
öfrige, och ded underdånigste förtroende til Eders Kongl.
Maij:t dragandes så i dette som alt annat skicka och laga,
at framför all annan 1’espect Kongl. Maij:ts och Riksens
säkerheet i acht tages och icke någon väg och lägenheet
lembnas dess roo och välståndh frambdeles at turbera.
På samptelige Ridderskapsens och
Adelens vägnar
Pär Sparre P:son,
pro tempore Landmarskalk.
Bil. 4 b
Adelns påminnelser angående introduktionen af de skånska
adelsmän, hvilkas förfäder varit riksråd i Danmark.
Stoormeclitigste Konungh, Allernådigste Herre.
Hvadh Ederss Kongl. Maij:t vidh innevarande Rijkzdagz
begynnelsse, så vähl som och sedermehra någre reesor,
allernådigst har behagat samptlige Ridderskapet och Adelen
proponera låta angående den 12 punchten af 1660 åhrs
pacter medh Konungen i Danmarck, huruledes den beqväml
igast kunde verkstellas medh dhee Skånske af Adels
incorporerande uppå vårt Riddarhuus, dedh häfver samptelige
Ridderskapet och Adelen hoos sigh flijtigt och noga
öfverlagdt, erkiennande medh underdånigste vördnadh och
tacksamheet, dedh Edei’s Kongl. Maij:t har tecktz och velat
1 Prot. sid. 79. — Koncept med påteckning: Den 7 Junij 1664 öfverlefrerades
denne schrifft den Kongl. Regeringen reenskrifven. — Jämfördt med
originalet i Riksarkivet.
284
1804.
förnimma der utöfver vårt underdånige betänckiande, icke
betagande oss den frijheeten att giöra, vidh een så vichtigb
och väre välfångne privilegier så när och hårt rörande
materie, vår underdånigste och till deras conservation
nödvendige påminnelse. Såssom vij nu oppå den ena sijdan
håfve tagit uthi tilbörligit öfvervägande, huru högt och
nyttigh den anno 1660 medh Konungen i Danmarck erhåldne
freden höör skattas, effter som han och är vidh
samma åhrs Herredagh af alle Rijkzens Ständer uthi rijkzdagzbesluutet
medh störste hugnadh antagen, så vähl som
den autoriteet, rättigheet och krafft, som publique pacter
och fredzsluuth Konungar och rijken emellan böör tillägnas,
så har oss icke anstådt uppå den andre sijdan att lemna
uthur acht den förmån, som ett rijkes fundamentaal lagh
och stadgar medh sigh hafva, hvilken såssom han icke
allenast har sin fastheet uthi sin egen rättigheet och
autoriteet, utan och medh Konungarnas, inför Gudh och
Rijkzens Ständer prsesterade solenne och faste eedli, så
och skrifftelige försäkringar bekräfftadh är, så plägar den
och dee samme icke heller kunna lijda någon anstöt förutan
den farlige effterfölgdh af rijkzens frijheetz och tryggheetz
äfventyrande. Emädan fördenskuldh adelige privilegier,
och ibland dem riddarhuusordningen, förmodeligen
icke annars lärer skattas än för een rijkzens fundamentaal
stadga, serdeles i anseende af den 7 articel uthi Konungarnas
eedh, så lefve och vij uthi den underdånige tillförsicht,
att Eders Kongl. Maij:t icke lärer villia låta någon annan
consideration så mycket hoos sigh gella, att hon den förmån
af rijkzens fundamentaal stadga skall omkull stöta, hvilket
visserligen skedde, der på riddarhuusordningen tilletes
någon interpretation utom dess rätte förståndh, ty såssom
dess 7 puncht medh klare och uthtryckelige ordh anrörer
Rijkzens Rådz embete her uti rijket, så synes ju den explicationen
i pacterne på dem, som kunna bevijsa sigh
eller theras förfäder hafva beklädt Rijkzrådz embete i
Danmark, löpa der tvert emoot, så att hervidh icke allenast
tertia classis, utan i anseende af privilegiernes behörige
conservation, samptelige Ridderskapet och Adelen finna sigh
högeligen interesserade, considererandes att medh samma
skiähl som een puncht af rijkzens fundamentaal stadgar
kan omstötas, kan och resten, ja alle Ständers välfångne
Bilagor.
285
frijheeter sampt hele rijkzens fundamentaal och publique
lagh medh tijden lijda afgångh. Men såssom vij uppå
sakens och dette vårt underdånigste ansökiandes rät t vij sa
och billigheet icke tvide, så förmode vij och sampt underdånigst
begiära, Eders Kongl. Maij:t icke ville dette så
uptaga, som skulle Ridderskapet och Adelen hermedh Eders
Kongl. Maij:tz Herr faders — glorvyrdigst uti åminnelse —
actioner åtala eller pactorum fidem villia omkull stöta,
contesterandes hermedh på dedh underdånigste och krafftigaste,
att såssom igenom Hans sahl. Kongl. Maij:tz högstprijselige
actioner Sveriges rijke all ähra och förkofring
är tillvuxen, så är icke ibland oss någon tancka opstigen,
som icke skall vara lempadt så vidh denne som all annan
hendelse till Hans sahl. Kongl. Maij:tz berömmelige och
tacksamme ihugkommelse, ja så att vij och heele denne
vår underdånigste påminnelse uppå Hans sahl. Kongl.
Maij:tz genereuse och emoot R:s Ridderskap och Adel välmeente
intention grunda. Ty såssom Hans sahl. Kongl.
Maij:t icke på ett stelle allena af pacterne reserverar och
förebehåller sigh vidh alle dee förmånner, som desse vundne
provincier äre förundte, dedh vilkor af Sveriges fundamental
lags och stadgars oföranderligheet, så har han den
clausul uti denne samme 12 puncht af pacterne icke heller
förgätit att införa, och att så mycket ögonskeenligare
merida hans faste intention att lemna oss våre privilegier
oafstympade, bijfogas ändå dette, att desses incorporerande
skall skee effter riddarhuusordningens förste inrätning;
hurudan den häfver varit, uthvijsar den ofvanberörde 7
puncht medh klare ordh. Och såssom sielfve rijkzens interessen
ifrån hedenhöös håfve varit contrarie och aldrig
kunnat sammanfogas, uthan Danmarkz Rijketz Rådz embete,
hugh och krafter altijdh och oföranderligen inrättat
till Sveriges tribulation, träldom och förnedringh, altså
är och icke billigt att tillmäta den berömmelige Konungh,
som riddarhusordningen stadgat, een sådan ringa älskan
af sine Rijkzrådh och Ridderskap, att han desse och för
den tiden rijkzens afsagde fiender skall hafva velat sammanfoga
uthi lijka förmån, rätt och vilkor, som riddarhuusordningens
förste execution, der Rijkzrådz slechter af
Danmarck, nembligen Tottarna på Skeboo, hafva måst
taga deras säte uti tertia classe, dedh och nogsampt in
286
1664.
contrarium uthvijsar; äfven som dedh förmodeligen skall
så af Eders Kongl. Maij:t, som alle andre opassionerade
icke annars kunna skattas än alt för hardt, om dee öfvervundne
skulle blifva victoribus föredragne och Eders Kongl.
Maij:tz Ridderskap och Adell, som jempte andre trogne
Svenske män, så vidh denne som flere occasioner sin tapperheet
och oförtrutne tienst sålunda bevijst, att sielfve fienderna
måste gifva dem vittnesbördh att vara ähra och
beröm värde, skulle medh denne samme deras tjenst hafva
befordrat deras egen neesa och förringelse. Såssom fördenskuldh
detta ähr oemotseijeligit, att Hans sahl. Kongl.
Maij:tz intention icke har lupit emoot våre välfångne privilegier,
uthan velat dereffter tillåta den Skåniske Adelen
inträde uppå vårt Riddarhuus — dermedh vij och äre
mycket vähl tillfredz och dem gierna förunne, så vijda
Eders Kongl. Maij:t kan finna dedh vara compatibelt medh
rijketz säkerheet och dee varningar, som framfarne tijder
och historier gifva vidh handen — så föllier och deraf
nödvendigt, att fides pactorum blifver fast och obruten,
när intentio paciscentis och icke een indragen och emoot
sensum privilegiorum sampt paciscentis intention löpande
extension eller uthtydelse föllies, såssom vij och utlii nestförleden
Rijkzdagh freden communi applausu således och i
samme meening medh hugnadh antagit. Men om Hans
sahl. Kongl. Maij:t, icke nogsampt informerad om privilegiernes
rette förståndh, må hafva varit i dee tankar, att
Rijkzrådz slechter i Danmarck skulle igenom privilegium
vara dragne till samma rättigheet medh Rijkzrådz slechter
i Sverige, och således admitteradt denne interpretation, så
praejudicerer dedh intedh sielfve privilegium, utan blifver
dedh altijd fast, att Kongl. Maij:tz intention intet varit
att påbörda oss något emot privilegium, som Roskildische
fördraget de anno 1658 ded betygar, ty vij äre förmedelst
månge proof af Hans Kongl. Maij:tz nådige vählmening
emoot sitt Ridderskap och Adell, ja noga ihugkommelse
och iachttagande af sin eedelige tillseijelse, derom nogsampt
försäkrade, att hvar Hans Kongl. Maij:t hade blifvit
remonstreradt sakens rätte sammanhengiande, hade denne
uthtydelse, som löper snörrett emoot sensum privilegii,
aldrig kommit uti pacterne, och der hon än vore — som
skedt är — af missförstånd!! der inkommen, hade Hans
Bilagor.
287
sahl. Kongl. Maij:t aldrig tillåtit der uppå någon annan
execution än den, som hade varit likmätig sielfve stadgan
och Hans Kongl. Maij:tz rette och öfverberörde intention,
eedh och försäkring. Lijka som fördenskuld pacterne äre
fullgiorde, när paciscentis intention föllies, och dhee Skånske
af Adell niuta dee vilkor, som Sveriges fundamental lagh
och stadgar äre eenlige, så kan icke heller om guaranteurerne
så vähl som Konungen i Danmarck annat preesummeras,
än att dee medh een sådan execution af pacterne
läre vara nöijgde, så att man icke har orsak att befara,
Konungen i Danmarck af detta skiäl allena skulle villia
begynna något nytt krijgh, mindre af den förnöij elsse, han
i denne puncht kunde erhålla, derifrån afstå, efter som
hans sinne och affection emoot Sverige är så väl bekendh,
att man icke behöfver tvifla, der han hade tillfället, så
skulle medh villien — om den elliest vore dher — prsetexterne,
fast denne aldrig vore, honom intedh feela, men
så håfve vij der emoot oss att hugna utaf den förmån, att
Sverige utaf possessorio medh honom kan disputera.
Och såsom samptlige Ridderskapet och Adelen nogsampt
considerera, at heele varelssen af deras ståndh består af
tapperheet, dygdh och ähra, så äre dee öfverbödige och
vederredo heldre att upsettia till rijkzens värn och försvar
deras lijf och ägendomb, än att blifva således till deras heder
och privilegier förneesade. Drage fördenskuldh till Eders
Kongl. Maij:t dedh underdånigste och visse förtroende, att
Eders Kongl. Maij:t icke mindre än des antecessorer, förre
Sveriges Konungar, är sitt Ridderskap och Adell medh
den konglige nåde och benägenheet så vijda bevågen, att
Eders Kongl. Maij:t dedh ståndh, som till Eders Kongl.
Maij:tz och rijkzens mera heder är stadgat sampt af Eders
Kongl. Maij:t och rijket vähl förtient, icke underkastar
något föracht och förklening, dem till förnöijelse och behagh,
som icke allena äre ännu om rijket aldeles omeriterade,
uthan her till dagz och til pacternes slut all
deras hugh, medell och tienst till rijkzens ruin och förtryck
contribuerat och anvendt. Förmodande sampt underdånigst
begiäre Eders Kongl. Maij:t denne vår påminnelse icke
såssom een protest eller ingreep uti dess högheet ville uptaga,
utan medh den nådige uthtydelse, som Eders Kongl.
Maij:t plägar des trogne undersåtares och Ständers under
-
288
1664.
dånigste ansökiande ansee; hvar medk Eders Kongl. Maij:t
vij nu denne angelägenheet till väre välfångne privilegiers
styrkio och conservation oumgengeligen håfve nödgatz representera
och ödmiukeligst tillkienna gifva, recommenderandes
uthi Eders Kongl. Maij:tz nådige hägn och beskydd
vårt ståndh, dess heder, välfångne privilegier och rättigheeter
uppå dedh underdånigste. Förblifvandes
Eders Kongl. Maij:tz
Underdånigste och troplichtigste tiänare.
På samptelige Ridderskaps och
Adelens vägnar
Pär Sparre P:son,
pro tempore Landmarskalk.
Bil. B1.
Adelns supplik angående introduktionsordningen.
Stoormechtigeste Konung, Allernådigeste Herre.
Effter såsom här opå vårt Riddarhuus vidh hvar
Richsdagk så gott som dageligen inkomma åthskillelige
besvär uthöfver säthen, hvilcke mehrendehls förorsakas af
the breeff, som antingen Eders Kongl. Maij:tt eller Eders
Kongl. Maij:ts förfäder hafva meddelt, medh förhöijande af
digniteter till Grefvar, Frij herrar eller och adlande, och
introductionen bör skie regulariter elfter datum; men nu infalla
häruthinnan åthskillige casus, att antingen ähr någon
minorennis, och fadren strax effter adlande dödh blefven,
eller kan och nobilitatus vara i Cronones angelägne tiänster,
som gemenligen nu yppar sigh vara skiedt medh them,
som i krigstienster ähre brukade, att the een part frånvahrandes
äre adlade; een dehl effter unfångit diploma
blifvit commenderade till theres tiänster och icke så vethat
af denne riddarhuusordningen, uthan kommandes nu och
1 Prot. sid. 79. -—• Koncept. Det i Riksarkivet befintliga originalet har följande
påskrift: Om dhe nobiliterades introduction på Riddarehuset 1664.
Bilagor.
289
villiandes sigh behörigen inställa, moste förmärckia såsom
neesligit, att the emoth theres brefs data komme så långt
tillbakars och formeene sigh likavist medh travaiglerande
theres rum och skiöldh förvärfvat; somblige kunne och af
oachtsamheet, dher the slächt, vänner och frendér kunne
hafva inrijkes, sådant försummat; somblige kunne vara
genom kongelige bref kombne till dheres säthen, som nu
af andre disputeras att kunna förblifva effter brefvens data;
man moste och spöria, att een kan vara längesedan adlader,
inthet sigh på månge richsdagar förr än nu angifvit,
i medier tijdh een annan tagit ovetherligen hans nampn,
-effter den förrige icke häfver sigh angifvit, och nu prsetenderer
den samme både nampnet, som den sedermehre
immatriculerade medh rätta häfver, så väll som rummet
effter sitt breef; finnes och the, hvilckes förfäder anno 1430
hafva värfvadt adeligit frelsse effter Sveriges lagh, föräldrarne
förr än Riddarhuset inrättades afsombnade, han
då minorennis och sedermehra uthi continuerlig krigstienst,
in till dess the komme uhr Danmarck och Påhlandh; —
hvadh och häruthinnan kan giöres?
Fördenskuldh och emedan slike differente hendelser
infalla här oppå Riddarhuset, och fuller den qveestionen
någre resor kan vara debatterat, att då för serdeles omstendigheeter
een må effter brefvets datum vara intagen,
då effter som han sigh kan hafva presenterat, och riddarhusordningen
uthi den 7 puncten vill indigitera; ty begäre
samptl. Ridderskapet och Adelen, att Eders Kongl. Maij:t
täktes medh itt solenni scripto denne introduction så authorisera,
som Eders Kongl. Maij:tt af opreppade åthskillige
casibus effter omstendigheeterne finner riddarhusordningen
conformt, på ded vij måge hafva itt vist rättesnöre, hvar
effter alle hafva sigh uthan contradiction att rätta. Vij
förblifve
Eders Kongl. Maij:tz
På Ridderskapjets] och Adelens vägnar
Underdånigste och troplichtigste tiänare
Pär Sparre P:son,
pro tempore Landmarskalk.
Sv. Ridder sk. o. Adels riksd.-prot., IX. 1664.
19
290
1664.
Bil. 61.
Adelns skrifvelse angående vissa yttranden, som skidle hafva
förekommit på Riddarhuset.
Stormechtigeste Konung, Allernådigeste Herre.
Såssom Sveriges rijkes Ridderskap och Adels högste
ögnemått och åstundan ähr at gå Hans Kongl. Maij:tt vår
Allernådigeste Konung och Herre och nu i hans ställe
Eders Kongl. Maij:t vår nådigeste Enckiedrotning, den
Kongl. Regeringen och samptelige Richsens Rådh medh
all underdånig vyrdnad, troheet och respect tilhanda, altså
önskade the och inthet högre, ann at Eders Kongl. Maij:tt
altidh nådigest ville persistere uthi den nådige impression
och tanka, som Eders Kongl. Maijrtt altidh häfver hafft
för dess Ridderskap och Adel, och at the medh sine underdånige
comportementer kunde altidh förorsaka Eders Kongl.
Maij:ts höga nåde emot dess ståndh. Och som Ridder -  skapet och Adelen för öronen kommit ähr utaf åthskillige
uthspridde, dog troovärdige discurser, likasom Ridderskap
och Adel uthi sit Riddarehuus någre obetänkte och obillige
ordh hade fäldt, som skulle löpa emot den underdånige
respect och vyrdnad, som vij Eders Kongl. Maijrtt och nu
uthi dess ställe den Kongl. Regeringen och samptl. Richsens
Rådh skyldige och plichtige ähre, altså halfve vi
först sådane omilde berättelser uptagit medh störste förundran,
beclagan och misshag och sedan til vår justification
velat contestera för Gudli och Eders Kongl. Maij:tt, at
aldrig sådane obetänkte och obeskedelige ordh äre förde
utaf Eders Kongl. Maij:ts trogne undersåthare Ridderskap
och Adel. Och skal hvar och een ehrlig riddersman hålla
den samma för een otrogen och criminell, som medh tankar
eller ordh söker at impugnera, tala eller strida på hvarie
1
Prot. sid. 83 o. 90. — Tryckt efter det i Piksarkivet befintliga originalet,
som skiljer sig från konceptet, så till vida att en inledning (första meningen)
blifvit tillagd, hvarjämte formen undergått åtskilliga förändringar, men hufvudinnehållet
är detsamma. — Originalet har följande påteckning: Ridderskapets
och Adelens uhrsechtelse, på Riddarehuset intet vara discurrerat emoot K. M:ta
högheet, rett och respect 1664.
Bilagor.
291
handa sätt emot Eders Kongl. Maij:ts högheet, rätt och
respect, den som vij medh lijff, godz och modh skole altidh
sökia effter vår skyldigheet at maintenera och erhålla.
Hvarföre lender, allernådigeste Konung och Herre, vår
underdånigste begiäran, at Eders Kongl. Maij:tt ville icke
låtha sådane omilde och prsejudicerlige berättelser för
Ridderskapet och Adelen finna rum hos sig, uthan nådigast
låtha ställa een stark inqvisition effter den, som sådant
berättadt häfver; och dher den samme sådant icke kunde
bevisa, at han då exemplariter motte straffas såssom een
svår och skadelig calumniant på Ridderskap och Adel,
hvarigenom Eders Kongl. Maij:tt omfattar Ridderskapet
och Adelen med een serdeles och synnerlig nåde, utaf
hvilken the sig värdige vele och skole giöra med all underdånigh
plicht och skyldigheet, som
Eders Kongl. Maij:ts
trogneste och plichtskyldigeste undersåthare.
På samptelige Ridderskapsens och
Adelens vägnar
Pär Sparre P:son,
pro tempore Landtmarskalk.
Bil. 7'.
Bankodirektörernas supplik angående hankens »olägenheter».
Stormechtigste Konungh, Allernådigste Herre.
Eders Kongl. Maij:t kunne vij samptelige, som det
höghnyttige bancovärcketz administration nådigst är anbefallat
och förtrodd uthi största underdånigheet icke
förhålla, hurusom vij alle giörlige medell till Bancens con
1
Prot. sid. 83. o. 85. — Afskrift med påteckning: Prses. Stockholm på
Riddarhusedt den 10 Junij 1664, samt åtföljd af tre formulär: Formula obligationis
på godz, Formula cautionis och Formula obligationis på huus och gårdar i
städerne samt annor rörligh pant.
292
1664.
servation och uprätthållandhe sökt, anseenlige penningesummor
opnegotierat, myntningen in particulari utlian
Chronones koppar till någre hundradlie tusende fortsatt
och på hvariehanda sätt tijdigh och högste fbrsorgh dragit,
att hvar och een, som nogot häfver uthur Bancen halft
att fordra, måtte skee ett fulkomligit nöije; doch der hoos
måst befinna, att alt sådant intet häfver på sidstonne, och
i synnerheet nu vidh denne förandringh af myntetz valvation,
kunnat nå den intenderade effect, som man fast
giärna hadhe önskat och förmodat, uthan Bancen fast mehra
varda af alle dhe, der någon avance hafva, så vähl som
creditijfzedlarnas innehafvare, (rudh må veeta af hvadh
orsak, hårdt nu på alt een hoop och een tijdh om betahlningh
tiltahladh och strängder k Hvilken till hvars och
eens contentement att prestera Bancen omöijeligit falla
vill, så länge andra igenom undfångne lähningar dess
medell och effecter uthur händerne sigh till profijt, commoditet
och nytta, men Bancen till största misskredit och
skada, borta hafva, hvilkens lägenheet dhe intet considerera
vilia, så att man för gemene folketz våldhsamlige attentater,
plundrandhe och öfverfallandhe intet vähl säker är, uthan
måste slijke extremiteter hafva att befahra, der det icke
snart och i tijdh igenom lähningarnas prompte betahlningh
skulle blifva remedierat och förekommit. Så ehuruvähl
Eders Kongl. Maij:t vij högh och stoor orsak håfve på det
underdånigste att betacka för dess af den 8 Martij näst
förleden nådigst i trycket uhtgångne placat och stränge
befalningh angåendhe lähningarnas betalningh till Bancen
vidh dhe förafskedadhe terminers förfallandhe, hvilket vij
till hörsamste folie och att ställa i behörigh execution all
möijeligh flijt användt håfve och vederbörandhe tidt och
offta nogh om betalningen igenom visse der till bestälte
personer låtet icke allenast påminnelse giöra, uthan och
ett serdeles protocoll hålla och der på redan een hoop
kostadt; lijkvähl är thet till beklaga, att ganska fåå högstbemälte
Eders Kongl. Maij:tz påbudh hafva hörsambligast
effterlefvat och sigh medh betahlningen för undfångne lähningar
uthi Bancen infunnit, hvartill dhe och svårligen
och icke uthan långh tijdz förlåpp, jern vähl och Bancens
1 Meningen bristfällig.
Bilagor.
293
störste besvär och omkostnadt skole kunna obligeras, så
länge Lähnebancen intet medh Eders Kongl. Maij:tz nådigste
tillståndh och permission friare händer häfver, att
kunna vidh förefalldagen medh dhe förståndne panter effter
giordhe contract, förskrifningar och obligationernes innehåldh
procedera och fortfahra.
Hvarföre håfve vij till Växellbancens sampt ther uthinnan
interesserade creditorers större säkerheet funnit vår
underdånigste skyldigheet lijkmätigt Eders Kongl. Maij:t
sådant allerunderdånigst tydeligen föredraga, med underdånigste
boön och begiäran, Eders Kongl. Maij:t uthi nådigh
consideration af dett allmenne och rijket så höghnyttige
värckz conservation tächtes Bancen uthi den necessitet, som
han nu förmedelst detta och flehre tillstötandhe olägenheeter
uthi råkader är, medh sin kongl, nådige och mächtige
adsistence försee, det Lähnebancen alle vidh förefalldagen
förståndne panter effter giorde contract, förskrifningar och
obligationers lydelse, så och alle Banckars öfver heela
världen styl och maneer, der äganden effter sin plicht
des inlösande, effter så månge föregångne åthvarningar,
försummat och intet vederbörligen uthi sin egen saak
vigilerat, må kunna uthan hvariehanda rättegångzprocess
och vidhlöfftigheeter försällia och till een annan sin hafvandhe
rätt transportera, obligerandes i så måtto hvar
och een, som medh Bancen på detta sättet inveklader är,
till een prompte och ofeehlbar betalningh; effter som vij
elliest intet sij kunna, hura och på annat sätt Bancen
vijdh desse tijders beskaffenheet, än medh slijke lähningarnes
alfvarsamme infordrandhe och dess prompte betalningh,
skall kunna redresseras och hielpas, hvarigenom oundvijkeligen
icke allenast the uthi Bancen interesserade creditorer
så mycket mehra om sine insatte capitaler skole
försäkras, uthan och hvar och een, som nogot hoos Bancen
häfver att fordra, kunna klagelöös ställas och betalt giöras,
så och värcket oprätt och gåendes hållas. I vidrigit fall
bedie Eders Kongl. Maij:t vij på thet underdånigste, Eders
Kongl. Maij:t behagadhe oss till våre persohner för alt
thet, som i een och annan måtto här på folia och komma
kan, allernådigst excuserade och för eens och annans åtaal
beskyddadhe hafva. Eders Kongl. Maij:tz nådigste förklaringh
och behagelige gottfinnandhe afbijda vij her öfver
294 1664.
uthi största underdånigheet, förblifvandes som vij och in
till vår dödzstundh älire
Eders Kongl. Maij:tz
Allerunderdånigste, trogne och hörsamste tiänare
Gustavus Bondhe.
Johan Palmstruck. Erich Appelgreen.
Jakob Barckman. Hindrich Stockenström.
Bil. 81.
Adelns supplik angående den skånska Adelns introduktion.
Stormechtigste Konungh, Allernådigste Herre.
Sveriges rijkes Ridderskap och Adell ehrkenne medh
underdånigste vyrdnadh, att Eders Kongl. Maij:t icke allenast
medh nåder häfver behagat uptaga det underdånige
betänckiandhe och påminnelse, som samptelige Ridderskapet
och Adelen hafva giordt uthi det ährende, som effter Eders
Kongl. Maij:tz öfvergiorde proposition till vijdare Ridderskapetz
och Adelens öfverläggiande om the Skåniskes introduction
her på vårt Ridderhus (siel), hvilket the aff theras
ståndz frijheet på allmänne Rijkzdagar uthi ett vählment
upsååt håfve ingifvit, uthan och medh ett skrifteligit svar
bevärdigat, hvarvidh vij och hörsamligen skulle låta beroo,
der oss icke lågo macht uppå her bredevidh ännu att
giöra een underdånig påminnelse aldeles uthi den ödmiuka
tillförsicht, att såsom vij samptelige och synnerligen om
Eders Kongl. Maij:tz serdeles nåde emot vårt ståndli äro
försäkradhe, altså infinne vij och her medh dess tryggiare,
att oss sådant uthi ingen måtto medh onåder måtte
förmärkias. Hvarföre och emedan Eders Kongl. Maij:tz
allernådigste förklaringh synes på tvänne tingh sigh förnembligast
grunda, såsom 1. att pacterne äro eense medh
1 Prot. sid. 90. — Afskrift, vidimerad af Olaus Austrel, med påteckning:
Insinuerat hoos H. K. M:t den 11 Junij 1064. — Jämförd med originalet i
Riksarkivet.
Bilagor.
295
vare privilegier, och sålunda dess 9 punct förklarar den 7
och anseer så vähl den 2 som den 1 och 3 classerne, och
för det 2. recommenderar, att hoos oss Eders Kongl. Maij:tz
och rijkzens parole och respect motte tilbörligen blifva
uthi acht tagen, altså finne vij nödigt våre underdånige
tillförende fattade tanckar något liusligare på det ödmiukeligaste
att föredraga på detta sättet, att hvadh det
1. vedhkommer, såsom vij vete, att Eders Kongl. Maij:t
häfver allernådigst gifvit privilegierne, så erkänne vij och,
att Eders Kongl. Maij:t kan och må them interpretera,
men som vij annorledes icke håfve förståt, än att theras
disposition ansåge allenast Rijkzens Rådz slechter i Sverige,
och icke uhtländiske, effter såsom alle embeten och deraff
flytande respect är personell och ordinarie icke drager till
posteros någon consequence af förträde, såsom skeer vidh
andre embeten i rijket, ehuruvähl the lijkvist hafva sine
gradus högre och ringare, altså håfve vij förment, att den
förmån, som Rijkzens Rådz slachter i Sverige är tillvuxen,
att dem uppå Ridderhuset ett förträde och serdeles votum
är tillordnat, skulle flyta aff det fundament, att såsom
Rijkzens Rådz embete och värdigheet är det förnembste i
rijket näst Konungen, så verserar och dess öfningh uthi
så höge och importante materier och ährender, att såsom
af een Rijkzens Rådh sker dess embetes och eedz fulbordan,
altså tillväxer der uthaf oumgengeligen Konungen och
rijket een serdeles styrkio och nytta, så att fordenskuldh
jempte sielfve embetet och så dess förtiänst, hvaruthaf
värdigheeten flyter, skulle hafva denne förmån för deras
posteris värkat, hvilket vij icke håfve kunnat lämpa till
någre uhtländske Rijkzens Rådz slachter, effter man förmeent
recompencen böre flyta af dem, som hafva nutit
förtiänsten. Men effter Eders Kongl. Maij:t finner det annorledes,
och vij medh Eders Kongl. Maij:tz interpretation
giärna acqviescere, ‘ så begiära vij, att på det framdeles
icke måtte något missförståndh eller oreda her uthalf tillväxa,
att oss öfver den 9 puncten een elucidation motte
meddelas, hvilken oss och våre effterkommandhe kunde
vara till efterrättelse.
Sedan för det 2. den åhtvarningen hvadh belangar,
som skulle vij Eders Kongl. Maij:tz och rijkzens respect
och parole [icke] taga uthi sin tilhör lige consideration, så
296
1664.
contestere vij på det underdånigste aldrigh hafva varit vår
intention uthi ringaste måtto Eders Kongl. Maij:t velat
lsedera eller gifva någon olfence, uthan hvadh discurrerat,
talat och skrifvit vore uthi denne materia (siel), allenast
medh submission underkasta Eders Kongl. Maij:tz allernådigste
behagh dhe medel och uthvägar uthi denne så vähl
som andre händelse, oss vidh våre välfångne privilegier att
handhafva; och fördenskuldh ännu bedie, att Eders Kongl.
Maij:t tächtes gripa till ett sådant expedient, som är conformt
medh Eders Kongl. Maij:tz respect, uthi hvilken vij
vele hoppas störste deelen af våre vählfångne privilegiers
conservation och beskyd vara insluten; och i det öfrige
förblifve
Eders Kongl. Maij:tz
Underdånigste och troplichtigste tiänare.
På samptelige Ridderskapets och
Adelens vägnar
Pär Sparre P:son,
pro tempore Landtmarskalk.
Bil. 9».
Regeringens skrifvelse till Landtman skalken angående den
skånska Adelns introduktion.
Carl medh Gudz nåde Sveries, Giötes och
Vendes Konung och Arffurste, Storfurste till Finland,
Hertig uti Skåne, Estland, Lijfland, Carelen,
Bremen, Verden, Stettin, Pomern, Cassuben och
Wenden, Furste till Rugen, Herre öfver Ingermanland
och Wissmar, så och Pfaltzgrefve ved
Rein i Beijern, till Julich, Clewe och Bergen
Hertigh etc.
Vår ynnest och nådige benegenheet med Gudh alzmechtig.
Alldenstundh, Troo man och Landtmarskalk, Vij
1 Prot. sid. 91. — Original med påskrift: Fraes. Riddarhusedt den 13 Junij
1664 om the Skanisches introduction; dito upläsin.
Bilagor.
297
nu håfve resolverat till att stella i värket det, som uti
sidste fredsslutet med Konungen och Cronan Dannemark
belefvat och förafskedat är angående den Skåniske Adelens
introduction och införskrifvande på Ridderhuset, i så måtto
att dhen Skåniske Adell, som kunne be vijsa deras fäder och
förfäder hafva varit in linea ascendenti af Rijksens Rådh
i Dannemark, att dhe samma skola introduceras och inskrifvas
nederst in secundam classem på Ridderhuset, men
dee andra, som dhet intet kunna göra, att dhe introduceras
in tertiam classem näst effter dem af Adelen, som anno
1660 äro inskrefne och introducerade vordne. Skulle nu
några utaf desse introducendis sig emellan intet förenas
om stellet och rummet, i det fall ville Vij, att I låten
dhem sigh emellan låtta, på dhet att saken så mycket
snarare må komma till ändskap. Och på dhet sådant ju
förr ju heller måtte effectueras och propositionen intet
lengre differeras, ty är vår nådige villie och befallning,
det I den Skåniske Adell denne vår nådige disposition
insinueren, på dhet dhe näst kommande måndag i god tijd
må inkomma med deras nöijachtige skähl och documenter,
hvarigenom dee deras introduction och inskrifvande må
verificera. Då I och dem utan drögsmåhl ville på behörligit,
sätt, effter som ofvan skrifvit står, introducera och
införskrifva låta. Här med sker oss ett godt nöije, och
vij befalle Eder Gudh alzmechtig nådeligen. Stockholm
den 10 Junij 1664.
Uppå H. K. M:t vår respect. elskel. k[äre]
Hr Sons, så och allernådigste Konungs och
Herres vegnar
HEDEWIG ELEONORA.
Per Brahe, Gustaff Baner,
Greffve till Wissingzbärg, i R.Marschens stelle.
S. R. Drfttzet.
Gustaff Otto Stenbock, Sten Bielke,
S. R. Admirnl. uthi R.Cancel. stelle.
Gustavus Soop,
S. Franc.
298
1064.
Bil. 10'.
Skånska Adelns skrifvelse angående introduktionen.
Stoormächtigste, Allernådigste Konungh.
Eders Kongl. Maij:t håfve vij högh orsak medh aller -  diupeste reverence underdånigst att betacka för dhen synnerlige
kongl, nådhe, i deth Eders Kongl. Maij:t bland
andre dhes trogne ständer och undersåthere jämbväl har
behagat till dhenna förrestående allmenne Rikzdagh att
vocera oell hitförskrifva Ridderskappet och Ådelen uthi
hertigdömet Skåne, och derigenom låtit sigh gefalla att
gifva oss ytterligare dhes kongl, benägenheet till vårt
stånds och villkors vederhörige conservation nådigst tillkenna.
Och såsom vij till hörsambligst föllie alf vår deremot
allerunderdånigste plicht oss vidh förresattan tidh
ödmiukeligast infunnit och redebogne äre Eders Kongl.
Maij:ts villie och befallningar medh all dhen obedience,
som vederböör, oss att submittera i anseende aff dhen serdeeles
lyksaligheet vij oss och vår posteritet skylldigast
tillräkne förmedelst Eders Kongl. Maij:ts allernådigste
protection, och att vij [i] dhes konungeriker och land incorporerat
vordne äre och evärdeligen blifva kunne, att
vederfahren vara, alltså emedhan een stoor dheel sådan vår
redebogenheet oss icke fullkombligen tillåtes att bevisa,
för än vij, i föllie af Eders Kongl. Maij:t[s] igenom höghvälborne
Her Rikz-Ammiralens Gred. Excell. skedde nådigste
proposition, [på] detta höghlofl. Ridderhuset vederhörigen
introduceradhe blifva måge, ty tächtes Eders Kongl. Maij:t
om dhen troo och hörsamheet, vij Eders Kongl. Maij:t och
dhes riker förbundne giorde äre, uthi ingen dheel att tvifla.
Yij finne allenast nödigen Eders Kongl. Maij:t hermedh
allerunderdånigst att tillkenna gifva, deth någre difRcirlteter
om säthet eller rangen i bemälte Ridderhuss synnes
upkomma vela, som oss, men i synnerheet vår posteritet,
dher vij slicht ingå skulle, lätteligen till ett förseende
1 Prot. sid. 91. — Original i Riksarkivet med påskrift: Prses. den lb Junii
Stockh. 1664.
Bilagor.
299
räknas kunde. Och ändoch vij ingalunda annat förmoda
än hoos Eders Kongl. Maij:t i allernådigst consideration
komma, att vij medh dhes allernådigste permission formeene
oss skäligen tillägna kunna dhen rang, som våre
hedervärde förfädhers irreprehensible meriter förtiäne, hellst
dher aff Eders Kongl. Maij:t oss allernådigst förundt är,
våre gamble privilegier och immuniteter — som Adelens
friheeter och privilegier i andre konungariken öfvergår —
att skohla nyttia, hervidh och skäligen betrachtes, att våre
familier endheels uhrgammall bådhe aff grefligh och friherre
stånd oprunden är (!), och åthskillige uthi fast höghre
stånd allieradhe varrit; hvarförre giöre vij oss icke mindre
dhen allerunderdånigste och visse förhoppningh, som vij
och hörsamligst bedie, att Eders Kongl. Maij:t allernådigst
förunnandes och tillstädiandes varder, deth vij uthi dhen
förste Ridderhusets dass vår rang och säthe bekomma
måge, hvilket vij endeels oss också underdånigst promittere,
sedhan dhe aff Eders Kongl. Maij:ts höghlofligst i åminnelse
saligste Her fadher uthi pacterne uthlofvadhe sampt
uthi Konungh Christiani 4 recess lib. 2, cap. 2, artic. 2
funderadhe villkor dhertill nöijachtig anledning gifve, uthi
samma dass och åthskillige aff våre slechter och familier
intagne finnes, och vij oförgripeligen icke affsee, sådant
kunna oss förvägrat blifva, hellst der vij och vår posteritet
herigenom eij någet vidare obtinera, än hvadh våre förfädher
sigh skiäligen förverfvit, förnembligst der ingen aff
Adelståndet uthi ätt och herkombst, eij heller Grefverne
eller Frijherrerne uthi Danmarcks konungarike, hertills
någen förmåån eller préemin[en]ce för oss medh raison
prsetenderat häfver.
Såsom vi nu i dhen ganske visse och allerunderdånigste
tillförsicht lefve om Eders Kongl. Maij:ts nådigste böönhörelse,
jämbväl ödmiukeligst anhålla, att så Mallmöische
recessen må i nådher'confirmerat, som elliest i andre våre
små gravamina Eders Kongl. Maij:t[s] hugnelige svar oss
dheelachtighgiordt varda, alltså tächtes Eders Kongl. Maij :t
sigh i nådher försäkra, att vij eij heller aldrigh deth
ringaste manquera skohle uthi dhen trooheet, som Eders
Kongl. Maij:t och dhes rike vij medh förbundne äre, uthan
erkenne oss plichtige medh upoffrandet aff vårt liff, blodh
och all timeligh välfärdh för Eders Kongl. Maij:t och dhes
300 1064.
rikers eonservation oss ju så oföranderligen att comportera,
som egenteligen tillkomma kan och obligeradhe äre
Eders Kongl. Maij:ts
Aller un der dånigste, troogne undersaattere
och tienare
Ebbe Ulfelt Sthen Holck. Christian Barnekow.
Christophersson]. Egen handt.
Ove Thott. Christian Urne Jörgen Krabbe.
Jörgensson],
Lave Beck.
Bil. II1.
Effterskrefne Schåniske familier, som skole
introduceras på Ridderhusett i Stocholm den 14
Junij anno 1664 bestå af föliande personer, hvars
förfäder hafva varit Richs-Rådh i Danmark,
som ähro:
Hr General-Lieutenant Hr Ebbe Ulfelt, hvars fader
var Hr Christopher Ulfelt, Danmarkz Rikz-Rådh.
Hr Sten Holk, hvars faders fader [var] Hr Christian
Holk til Lynby gårdh, Danmarkz Richz-Rådh.
Hr Jöran Krabbe, hvars fader, Hr Ifvar Krabbe, nu
ähr Danmarkz Richz-Rådh.
Hr Öffverste Urne, hvars fader var Hr Jörgen Urne,
Riddare, Rådh och Richz-Marsk i Danmark.
Hr Christian Barnekow, hvars faders faders fader
[var] Hr Hans Barnekow, Danmarkz Richz-Rådh.
Sådant vij underskrefne medh hvar andre
såsom och för Hr Ove Romel (o: Ramel), hvars
fader Hr Hindrik Romel var Danmarkz Richz
-
1 Prot. sid. 92. — Original.
Bilagor.
301
Rådh, attestera medh väre henders underskrifvande.
Datum ut supra.
Ebbe Ulfelt Sthen Holck.
Christophersson]. Esen handt
Christian
Urne Ch. Barnekow. Jörgen Krabbe.
Jörgfensson],
Bil. 12 b
Kongl. Maij:ts
Proposition angående någre rijkzens tarff och
högvichtige angelägenheeter, förestelt samptl.
Rijkzens Ständer, som på detta allmänne Mothe
ähre församblade, till att them betrachta och
effter ett eendrächtigt mogit öfverläggiande gifva
sin underdånigste förklaring oppå, som kan vara
lämpad till rijkzens välferd och Kongl. Maij:ts
till dem fattade gode och nådigste förtroende.
Actum Stockholm den 14 Junij anno 1664.
Såsom Sveriges rijkes och dess tillhörige provinciers
välfärdh, flor, säkerheet och här till uthi verlden förvärfvade
reputation hafva — näst then reen- och eenigheet
här finnes uthi een sann christelig religion — till största
deelen ther uthur sitt ursprung och stödh, att Sveriges
välbetänchte Konungar och Föreståndare alle rijket och
regementet angående saker hafva företagit, bestält och uthfört
med sina och Rijkzens Rådz råde, och uthi the högvichtigste
och grundvalen aff rijkzens stååt omrörande och
förefallande ährenden 'sammankallat Rijkzens Ständer och
med dhem samtligen alle thervidh förefallande omständigheeter
förestält,, öfverlagt, och [de] sedan effter ett samfelt
rådh och fattade visse och enhällige sluth gått Konungarne
1 Prot. sid. 94. På det till adeln öfverlemnade exemplaret, sorn blifvit
lagdt till grund för den tryckta texten, men jämförts med originalet i Riksarkivet,
är antecknadt: H. K. M:ts allernådigeste proposition, upläsin på Richssahlen den
14 Junij 1664. — Förut tryckt i Loenboms Handlingar till Konung Karl XT:s
historia, XIV, sid. 76 o. f.
302
1664.
tillhanda, och thesse grijpit sakerne ahn effter tagne resolutioner
sampt sakernes och tijdernes beskaffenheeter, varandes
uthaff ett slijkt försicht- och samdrächtigt handlande
fölgdt och stiftat först och fremst emilian Konungarne och
Rijkzens Ständer een synnerlig inbördes affection, och
sedan emellan alle rijkzens ledamöter een ouplösslig sämia
och sammanhåll, så att alt är fördt och häfver gått här
hemma med een synnerlig harmonie; och ther något till
Chronones försvar häfver måst uthom landz företagas, ähr
sådant begynt, fört och ändat med alles villia, gått
elftertryck och heele nationen till ett berömligit effter -  taal; — altså och effter några vichtige och Kongl. Maij:t
sampt rijket högt angelägne ährenden ähre uthi nästförflutne
åhr, sedan sidste Rijkzdagen holtz, förefallne och
än hafvas för händer, ty häfver Kongl. Maij:t, till föllie af
sine förfäders Sveriges Konungars loll. exempel och heele
rijket till bästa, med sina och Rijkzens Rådz råde funnit
för gått att sammankalla Rijkzens Ständer till dhette
Möthet och them föreställa: 1. Een kortt relation af the
fornämbste saker, som uthi regementet ähre in- och uthom
rijket, sedan sidste Rijkzdagen ändades, förefalne, jämväl
och till dhet 2. representera them rijkzens närvarande
tillstånd, och till dhet 3. gifva them någre ther uthaf
flytande ährenden att öfverläggia.
I.
Hvadh nu thet första angår, så häfver Kongl. Maij:t
och Rijkzens Ständer stoor och högh orsak att väl och
som offtast hoos sig betrachta på dhen eene sijdan, huru
många och mächtige fiender för ungefehr 6 åhr nästan på
alla sijdhor antastade Sverige och dess tillhörige provincier,
jämväl huru tapfert och manligen Kongl. Maij:ts Her fadher,
Konung Carl Gustaf, vår fordom allernådigste Konung och
Herre, glorvördigst i åminnelse, med sine underhafvande
Generaler och armeer sigh och Sveriges Chrono moth alla
sine fiender värde och försvarade, och på then andre sijdan
huru Gudh genom sitt underliga rådh månde mitt uthi
samma fahra oförmodeligen ryckia högstbemelte H. Kongl.
Maij:t igenom döden ifrån thenna verlden, och syntes ther
medh lijka som vela sättia Sveriges Chrono uthi ett ound
-
Bilagor.
303
vijkeligit förderf och lämbna dhet dess fiender och illvilliande
till roof; men igenom sin Gudomelige försyn
dirigerade lijkväl Hennes Kongl. Maij:t Rijkzens Enkedrottning,
så och Rijkzens Rådh och samptl. Ständernes —
som uthi Götheborg anno 1660 vidh samma dödzfall tillstädes
voro — sinne först och frembst till sämia och eendrächtigheet,
sedan och till att fatta både modh och sådane
rådh, som den då påstående fahran och rijkzens välferdh
syntes vela fordra, hafvandes ther med erhållit först och
frembst med Konungen och Republiquen Pohlen sampt dess
assistenter, then Romerske Keij sarén och Churförsten af
Brandeburgh, sedhan med Konungen och Chronan Danmarck
reputerlige accorder och fridzconditioner, therigenom
Kongl. Maij:ts högheet, rätter och reputation sampt
rijkzens säkerhet märckeligen är vorden stärckt och befästat.
Såsom nu Kongl. Maij:t på dhen sidsthåldne Rijkzdagen
anno 1660 här i Stockholm med Rijkzens Rådz råde
och samptlige Ständernes samtyckie månde — näst fattande
aff een viss och stadig regeringzform — där hän lämpa
sine consilier, att icke allenast dhen medh Pohlen och
Danmark giorde freden och redo förnyade vänschapen måtte
ju mehr och mehr stadfästas, uthan och dhär hän bearbetas,
att Kongl. Maij:t måtte så väl med Tzaren aff
Muskow såsom och alle andre sine naboer komma uthi
ett gott förståndh, och commercierne uthom landz bringas
uthi ett fritt lopp igen, sampt Sveriges rijke och dess
tillhörige provincier innan till blifva satte uthi roo och ett
önskeligit ståndh och cultur på ett och annat sätt; — altså
häfver och Kongl. Maij:t förordnadt visse Commissarier att
anträda tractaten med Tzaren af Muskow, och genom sine
fullmechtige Ambassadeurer låtit besökia Konungarne af
Franckrijke, Engelandh och Pohland, jämväl på alla giörlige
sätt sökt att idka vänskap med alle andre potentater
och naboer. Hvad nu Tzaren uthi Muskow uthi synnerhet
angår, voro vid senaste Rijkzdagh på Kongl. Maij:ts sijda
visse Commissarier med nya fullmachter försedde, att på
gräntzen om een evig frid att tractera, och sedan Tzarens
Commissarier i lijka måtto der till voro fullmechtige
giorde, äre the på begge sijdor kombne tillsamman och efter
åthskillige håldne sammankompster håfve äntligen uthi
Kardis åhr 1661 den 21 Junij treffat ett evigt fredzsluth,
304
1664.
som till alla sine clausuler är vordit tryckt och publicerat
till hvars och eens kunskap. Efter innehållet af samina
fredzfördrag åhre begge sijdhors fullmechtige Gesanter
medh ratificationerne affärdade, Kongl. Maij:ts till Muskow
och Tzarens hijt, hvilka uthi begynnelsen aff åhr 1662
oppå grentzen vidh Plysåminne uthi Ingermannelandh
möttes åth och reeste sedan hvar till sin destinerade orth,
ther freden på begge sijdor, nämbligen af H:s Kongl. Maij:t
här i Stockholm uthi Store kyrckian, närvarande Tzarens
Gesanter, och af Tzaren i Muskow uthi H. Kongl. Maij:ts
Gesanters närvara, med förre vid een sådan act öflige
ceremonier och solenniteter ähr vordin besvurin och bekräfftat.
Och effter något vid uthvexlingen af begge sijdors
ratificationer och elliest ähr på dhen Muskowitiske sijdan
insmögt och föreluppit, thet slutne fredzfördraget till något
mehn, och Kongl. Maij:t häfver ther om uthi nästförledne
åhr hoos Tzaren giort behörig påminnelse, ähr ther aff
förorsakat vordet, att begge sijdors Commissarier åther på
grentzen vid Plysåminne anno 1663 den 6 Octobris ähre
sammankompne och håfve sigh emellan dheröfver confererat.
Och ehuruväl the tvistachtige punchter inthet kunde den
gången bringas till någon richtigheet, ähre lijkväl bägge
sijdhors Commissarier skilde ifrån hvar annan medh den
contestationen, att Kardiske fredzfördraget skulle så här
efter som tillförende hafva sin krafft, och eén oryggeligh
vänschap emellan begge potentater hållas. Medan nu nästföregående
Rijkzdag här i Stockholm än påstod, och thet
än tå var ovist, hvart uth thet ändteligen skulle falla
med Muskow, antingen till een reputerlig frid eller och
till continuationen af krijget, destinerades och strax derefter
afsendes en af Kongl. Maij:ts och Rijkzens Råd såsom
Ambassadeur till Påhland att, i fall Muskow aldeles afsloge
fredzconditionerne, stifta med Konungen och Republiquen
af Påhland een alliance emoth Muskow. Och
effter samma Kongl. Maij:ts Ambassadeur gick olyckeligen
i hand, och han på samma sin reesa kom om lijfvet, afferdade
Kongl. Maij:t något ther effter en annan af sina och
Rijkzens Råd uthi samma qvalitet och för ofvanbemelte
ährender till dhet Påhlniske håffvet. I medier tijd och
emedan ofvanbemelte ombytelse med Kongl. Maij:ts Ambassadeurer
och theras anstellning och reesa till Warsow
Bilagor.
305
för händer hades, länkiade Tzaren af Muskow — såsom
här ofvantill är förmält — sine consilia till frid, så att
Kongl. Maij:ts till Pohland skickade Ambassadeurer deels
för ofvanbemälte fredzfördrag med Muskow, deels och för
dhet stora inbördes missförstånd, buller och confusion, som
då var i Pohland, intet kunde anträda alliancetractaten
medh them på then orthen, men grundade lijkväl vid sin
närvarelse uthi Warsow på then reda med Pohland slutne
friden een vijdare förtrolig venschap och correspondence,
som ännu efter tijdernes och sakernes lopp cultiveras och
underhålles. — Och efter framfarne Sveriges Konungar hafva
på een godh tijdh tillbakars plägat een synnerlig och nästan
oförlijkelig vänschap och correspondence med Konungarne
af Franckrijke, och den nu regerande Konungen häfver
uthi Kongl. Maij:ts Her faders tijdh, och medan Sverige
var med månge och mechtige fiender sammanspänt, både
uthi sielfve vercket merckeligen understödt H. Kongl. Maij:t
och Chronan och ther hoos förmedelst sine sänningebudh
och underhandling befordrat ofvanbemälte fredzfördrag med
Danmarck och Pohland, ty häfver Kongl. Maij:t icke annars
kunnat än honorera Konungen af Franckrijke med een
extraordinarie ambassade och förmedelst dhen samma contestera
sin tacknämlige erkännelse för dhet, som Kongl.
Maij:t och Chronan till godo giort var, såsom och sin
[bejnägenheet att efter sine förfädhers Sveriges Konungars
exempel framhärda uthi een förtrolig intelligence med
Konungen och Chronan Franckrijke, eftersom och då een
alliance angående begge Konungarnes inbördes correspondence,
conservationen aff Ossnabryggiske friden sampt
handell och vandell begge nationerne emellan vardt slutin.
Och aldenstundb ofvanbemälte Pohlniske oväsende togh
anno 1661, tå Kongl. Maij:ts ambassade sändes till Franckrijke,
mehr och mehr till, och ther var stor lijknelse, att
andra för sin fördeel och thet hopp, the giorde sigh om
Pohlniske Chronan, fomenterade thet samma, ty öfverlades
då och skattades vara begge Chronornes interesse likmätigt,
att Pohlniske Ständerne måtte erhållas vid sine
privilegier och ett fritt konungavahl, aldeles som theras
lagh och sedvana förmår, och till dhen ända giordes först
samma gång uthi Paris och sedan anno 1662 här uthi
Stockholm emilian Kongl. Maij:ts Commissarier och een
Sv. Ridderslc. o. Adels riksd.-prot., IX. 1664. 20
306
1664.
Frantzösk extraordinarie Envoié thet aftal, att Chronorne
skulle — i fall Pohland, turberat i sin rätt, sökte Chronornes
hielp ock assistence till sin frijheetz conservation — vindare
ther öfver efter tijdernes och sakernes beskaffenheet
sigh emellan concertera. Konungen af Franckrijke hadhe
och anno 1662 en annan sin betiente här för commerciernes
skull, och vardt då på begge sijdor een special handelstractat
slutin, them traffiquerande på begge sijdor sampt
begge nationerne till nytta och fördeel. — Huru såsom then
nu regerande Konungen af Engeland, för thet missförstånd
och therpå fölliande krijg, som emilian hans Her fader
och theras undersåthare för een tijdh månde opvexa, häfver
måst vara uthom sitt rijke och anno 1660 åter lycke ligen
är kommen heem igen och till sitt regemente, thet är
ii thån een lång relation öfver heela vijda verlden nogsampt
vitterligit. Aldenstundh nu Sveriges Konungar altijdh
hafva underhållit med Konungarne alf Stora Brittannien
een god och beständig vänschap, och then nu regerande
Konungen straxt vid sin återkomst till regementet lät
moth Kongl. Maij:ts då uthi Engeland varande betiente
märekia sigh vara [bejnägen till att reassumera och cultivera
den gamble vänschapen och stifta ett närmare förtroende
med Sverige, ty fan Kongl. Maij:t för nödigt att
anno 1661 hedra Konungen aff Stora Brittanien med een
extraordinarie ambassade och genom den samme först gratulera
honom hans lyckelige restitution till regementet
igen, och sedan acceptera och till ända föra then reda
föreslagne och påbegynte commercietractaten. Och såsom
begge potentater håfve sig emellan alt sedan plägat gott
förtroende, och emellan begges undersåthere idkas godh
handell och vandell, altså och efter Kongl. Maij:t nu vänter
een Engelsk Ambassadeur hijt och affärdar här ifrån een
sin Ministrum till Engeland, ty vill Kongl. Maij:t vidh
samma occasionen låta taga uthi acht, hvadh som kan lända
till yttermehra fork öfring af begge sijdors venschap. —
Medh Konungen af Danmarck häfver Kongl. Maij:t efter
innehållet af sist slutne fredzfördrag hållit god och nabovänlig
communication, hvilket och sä väl med Generalstaterne
af the föreenade Nederlanden som alle andre
Kongl. Maij:ts och Sveriges naboer efter tijdernes och infallande
sakers lägenheet är vordet observerat och tagit
Bilagor.
307
uthi acht. — Kongl. Maijit häfver och såsom ett medståndh
och een ledemoth uthi Romerske rijket haft uthi nästförflutne
åhr deels medh Romerske Keijsaren allena, deels
och medh Keijsaren och samptl. Rijkzens Churförstar och
Ständer, deels och särskildt med någre Ständer uthi Tyskland
åthskillige statzsysslor före, hvilke alle hvar för sig
och uthi synnerheet att opräkna, voro alt för långt. Iblandh
the förnämbste bör lähntagningen för dhe Tyske provincierne
skattas. När Kongl. Maij:t skickade anno 1661
sine fullmechtige Gesanter till Keijserlige håffvet, att efter
innehållet af lähnrätten och Ossnabruggiske fredzfördraget
behörligen undfå lähnet, vordo fuller Kongl. Maijits Ministri
ther välfägnade, men uthi theras ärende gior des af een
pärth både offentlig och under handen sådane inkast och
förslag, att Kongl. Maij:t intet fan rådeligit på dhet sättet
taga emoth lähnet och then gången hålla them längre ther.
The togo lijkväl hoos Keijsaren och vid heela håffvet ett
tienligit afskied, och Keijsaren ursächtade sigh emoth
Kongl. Maijit förmedelst sitt bref och gaf skullen på sakzens
vichtighet, skiutandes henne upp till een bättre tijdh.
Och ehuruväl ingen af Sveriges Konungar häfver, sedan
freden uthi Westphalen slötz, undfådt lähnet för dhe Tyske
provincierne, så är lijkväl hvarken them förr eller Kongl.
Maijit nu någon tvist vorden rördt, eller mehn tillfogat på
den rätt, som Ossnabruggische freden Sveriges Konungar
och Chrono angående the Tyske provinciernes possession
och regering tillägner, uthan Sveriges Konungar äre altijd
och vid alla tillfällen kallade till Romersche rijkzens både
allmenne och Uthskotz-, jemväl och Kreitzmöthen, och
hafva halft på hvarthere sine fullmechtige Gesanter och
thesse sine rätte säthen och lijka med andre Rijkzens
Ständer uthi alle förefallande och Romerske rijket angående
saker exercerat ett plenum jus suffragii. Sedan
missförståndet emellan Romerske Keijsaren och Turcken
är mehr och mehr vuxit och äntligen brustit uth till ett
offentligit och myckit fahrligit krijgh för christenheeten,
häfver Kongl. Maijit på Rijkzdagen uthi Regensborgh, och
elliest uthi the kreitzer, ther Kongl. Maijits länder liggia
uthi, genom sine Gesanther låtit föra sådanne consilia till
Romersche rijketz säkerheet och conservation af Ständernes
frijheet, så att icke allenast Ständerne ther öfver conte
-
308
1664.
stera sitt stora åthnöije, uthan och Keij sarén lätt för några
månader genom en sin förnähme Ministrum här offentligen
tacka Kongl. Maijrt för dhe gode råd och assistence, hvilken
Kongl. Maij:t såsom ett stånd uthi Romersche rijket,
hade dertill praesterat Keijsaren och rijket. På hvad sätt
Keijsaren häfver samma gång låtit både representera tillståndet
uthi Hungern och fahran af Turcken, så och begära
hielp af Kongl. Maij:t såsom ett chrönt huffvud, jemväl
huru Kongl. Maij:t sigh ther emoth häfver förklarat, thet
kan nu uthi korttheet intet föreställas, uthan spares till
een annan communication. Kongl. Maijrts declaration, här
gifvin den Keijserlige Gfesanten, häfver förorsakat icke
allenast på Rijkzdagen uthi Regensborg ibland Romerske
Rijkzens Churförstar och Ständer, uthan och ibland alle
christne uthi Europa ett reputerligit eftertal och enkannerligen
then effe cten,. att Romerske Keijsarens Ministri hafva
ther efter sielfve begynt taga Kongl. Maijrts för detta
rörde och nu på een tijdh hvijlade postulatum angående
lähntagningen uthi mera consideration än tillförende och
nu nyligen med Kongl. Maijrts fullmechtige Gesanter på
Rijkzdagen uthi Regensburg så vidt bracht, att Keijsaren
häfver den 25 Aprilis nästförleden uthi alle Romerske
Rijkzens Ständers närvara uthan någons contradiction nu
förste gången, sedan freden i Ossnabrygg anno 1648 slötz,
solenniter investituerat Kongl. Maijrt och Sveriges Chrono
med lähnet af the Tyske provincierne. Then alliance, som
Kongl. Maijrts Her fader, högloflig uthi åminnelse, lät anno
1658 uthi Frankfurt am Meijn sluta med Franckrijke af
några Chur[furstar] och Förstår uthi Romersche rijket till
een inbördes conservation af hvar sine länder, then är sedan
förnyat och hålles än vid macht. Och häfver Kongl. Maijrt
på Churförstens af Brandeborgz förslag om een alliance
med honom serskildt låtit ther till förordna visse Commissarier
att här tractera med then Chur bran deburgische
Plenipotentiario, eftersom och vissa uthkast them emellan
reda äre giorde och saken bracht till ett gott stånd.
Emilian Kongl. Maijrt och Hertigen af Holstein-Gottorp
är reda anno 1661 en alliance uprättat, såsom än ähr uthi
sin fulle vigor. — In summa: Kongl. Maijrt vill förmoda,
att Rijkzens Ständer schole uthaf thet, som är här till förestelt,
någorlunda kunna see och dömma, att Kongl. Maijrt
Bilagor.
309
häfver icke allenast med Keijsaren och heele Romerske
rijket, uthan och med hvar och een Churförste och Stånd
uthi synnerhet, jämväl uthan om Romersche rijket med alla
sina naboer, sökt att hålla een godh och uprichtig vänschap.
Anlangande thet, som rijket innan till angår och nu
i thesse åhr är passerat, så häfver H. Kongl. Maijrt Rijkzens
Enkiedrottning och the höge Herrar af Regeringen
medh Rijkzens Rådz råde först och fremst burit åhuga för
Kongl. Maijrtz vår allernådigste Konungz och Herres christoch
konglige uptuchtelse och till det andra förordnat een
af Rijkzens Rådh till H. Kongl. Maijrts Gouverneur och
then, som H. Kongl. Maijrts Her fader, glorvyrdigst i
åminnelse, för sin dödh satte till prseceptor, än vijdare
der vidh behållit, varandes begge — doch hvarthere efter
sitt embetes värde, arth och natur — authorizerade med
nödige instructioner, efter som hvar och een Sveriges rijkes
inbyggiare häfver hög orsak att tacka Gudh för then välsignelse
ther vid åskönies, i ty man dageligen seer Hrs
Kongl. Maijrt vexa till uthi ålder, förstånd och nådher
för Gudh och menniskior. —- Ther näst och efter thet är
vitterligit, att the buller, missförstånd och oredor, som
hoos månge nationer uthi Europa nu sväfva, ähre till een
stoor deel emilian ledemöther af ett land inbördes opkomne
af trättor och skillnad uthi religionen, som uthi tijdh intet
ähre dämpade, och Kongl. Maijrt märckiandes, att then
reen- och enigheet uthi religionen, som Kongl. Maijrt och
dess trogne undersåthere nu på een god tijd sig hafva
inbördes glädt öfver, syntes här hoos oss uthaf någres här
i rijket publicerade ovarsamme böcker lijda något mehn,
och the enfaldige theraf blifva förargade, ty häfver Kongl.
Maijrt till att antingen aldeles — om möijeligit voro —
förekomma eller och uthi begynnelsen sådant någorlunda
bota, funnit för gott att på två åthschillige gånger kalla
någre af Bischoperne och Klerkerijet här uthi Stockholm
tillsamman och them committera att öfversee samma schrifter,
och efter bemälte deputerades inrådande och sakernes
beskaffenheet förmedelst offentlige bref vahrna hvar och
een för slijka dristigheeter och the fehl, som uthi sådane
böcker vore fundne och uthmerckte. Och på dhet vår
christelige religion och gudztienst måtte så här effter som
här till behörligen drifvas bådhe uthi een rättsinnig lärdom
310
1664.
och christelig öfning, så häfver Kongl. Maijrt å nyo låtit
tryckia begge Upsala consilia och sin Her fadhers, höglofligst
uthi åminnelse, religionsstadga och ther hoos fogat
een nådig och alfvarsam förmahning till alle sine under -  såthere, både them, som församblingarne förestå och läroämbetet
förträda, så väl som åhörarne, att the alle hvar
efter sin condition sig ther efter rätta och vachta för
allehanda falsk lärdom och ogudachtiglieet. — Bredevidh
detta häfver Kongl. Maijrt befunnit, att under sidste svåre
krijg, och medan Kongl. Maij:ts Her fader, högloflig uthi
åminnelse, och Rijkzens Råd hafva, till att här och ther
bära åhuga för fäderneslandzens säkerhet på alla rijkzens
grentzer emoth så månge och mechtige fiender, varit från
hvar annan skilde, eller någre fåå vidh Kongl. Maijrts
residentz tillstädes, i medier tijdh månge rättegångzsaker
ähre lagligen vältrade under Kongl. Maijrts högste revision
och ther sammansamkade. Och på dhet sådanne och andre
slijke inkommande saker måtte efter handen och med god
ordning blifva inbrachte, företagne och efter lag slijtne,
häfver Kongl. Maij:t låtit afsätta, publicera och uthi vercket
stella een viss och uthi Sveriges beskrefne lagh, stadgar
och recesser grundat stadga om revisionens sökiande och
befordrande, låtandes sigh vara högt anlägit, att justitien
måtte på alla orther, men enkannerligen uthi the saker,
som under dess högste revision behörligen voro brachte,
uthan opskåf och anseende till persohnerne lagligen blifva
afhielpte (I) — Thet är och ther hoos icke att förbijgå, hvad
för omsorg Kongl. Maij:t häfver uthi nästförflutne åhr
burit för sin och rijkzens militie, först och frembst att
med god lämpa afdanka den uthlendsche och sig then
svåra lasten, som hon brachte med sig, tiänligen att afbörda;
sedan och att stella then qvarbehåldne och inlendsche
uthi ett behörligit skick och lagh, hafvandes uthi
the nys acqvirerade provincier genom någre regementers
och sqvadron ers oprättande förökat och sterckt Chronones
militie, hvilken efter handen är vorden försedd med gode och
qvalificerade öfver- och underofficerare, och efter Chronones
närvarande lägenheet försorg burin för dheras underhåll
och subsistence. Kongl. Maij:t häfver och vid afdankande
af den uthländsche militien deels med pensioner och dels
med verckelig accommodement bijbehållit een stor deel af
Bilagor.
311
the bestelte officerare, till att på alla oförmodelige händelser
hafva välförfarna officerare uthi tienst och tillhanda,
Chronan både till styrckia, så och att conservera
affectionen och crediten uthi fremmande landh. Och aldenstundh
Chronones skiepsflotta är lijka som dess andre
arm och krafft emoth fremmande anfall, och then samme
häfver uthi sidste krijg lijdit myckit mehn och afgång,
ty häfver Kongl. Maij:t, ehuruväl icke som rijkzens tarff
fordrar, men lijkväl efter närvarande tijdz lägenhet låtit
laga the skiep, som än syntes kunna brukas, och förstärckt
flottan med nya; jemväl låtit tillsee, att så väl
officerare som the gemehne under siöstaten måtte blifva
underhållne, sampt flottan med nödtorftige saker någorlunda
försedder. — Och såsom alla the ährenden, som antingen
uthi Sverige och dess underliggiande landh eller
ifrån fremmande orther hoos Kongl. Maij:t anbringas,
öfverläggias och sedan uthferdas, fordra een synnerlig ordning
och skick, på thet den disordre, som sidste krijg så
ther uthi som andre saker häfver infbrdt, måtte åter
röijas uhr vägen, och alt komma på een behörig gång,
altså häfver Kongl. Maijrt dragit therföre omsorg och gifvit
sitt Cancellij-Collegio en fullkomlig instruction att gå
effter, och hållit hand ther öfver, att alt måtte therefter
beställas och förrättas. — Chronones dretsell och inkompst,
som och genom sidste besvärlige och långlige krijg, och
ther vidh infallne månge uthgifter, ähre öfvermåttan vordne
graverade, häfver Kongl. Maijrt efter tijdernes arth och all
giörligheet så mesnagerat, att rijkzens stååt och credit
häfver alt här till någorlunda kunnat erhållas, och the
nödigste tarfver sampt een considerabel deel af Chronones
giäld äre blefne afhulpne. Alt thet Kongl. Maijrt häfver
pröfvat kunna lända till landzens cultur och opkomst så
väl med jordennes rätta bruuk, bärgverckens förbättring
och städernes förkåfring uthi handtverckernes och commerciernes
frija lopp, thet häfver man efter all möij- och
giörligheet tagit uthi acht.
II.
Och häfver Kongl. Maijrtz åfvanbemälte omsorg — här
till uthi den förste punchten af themia proposition be
-
312
1664.
skrifvin — genom Gruds synnerlige nåd och bij stånd in till
denna dagen både in- och uthom rijket haft den goda
verckan, att hvar och een, som boor inom Sveriges rijkes
och thess tillhörige provinciers grentzer, han vari sig af
hvad condition och vilkor, som han kan vara, antingen
högh eller lägh, and- eller världzlig, rijk eller fattig, kan
in för Kongl. Maij:t sielf uthan hinder föredraga sine angelägenheeter
och ther på bekomma ett bekörligit svar;
sedan och — thet som är een synnerlig lycksahlighet —
frögda och glädia sigh icke allenast af een offentlig, san
och rättsinnig christelig gudztienst, uthan och af ett oväldt
och beforderligit justitielopp, ja hvar och een sitter nu
under Kongl. Maij:tz hägn och försvar trygg uthi sitt huus
och kan ther niuta sitt goda och idka sine embeten, handtering
och nähringzmedel till land och vatn uthan mehn
och intrång. Och efter alle verck, enkannerligen sammanbrachte
societeter af stoore rijken och länder, intet kunna
[vara] så fullkomlige och till alla stycken och ledamöther så
snörerätt gåå, att icke een eller annan antingen af rätta
eller och förmeente orsaker skulle här och ther föra besvär
och tyckia sigh vara förnär skiedt, så äre, sådane klagemåhl
att slätta, på alla orther i städer och å landet
Kongl. Maij:ts embetzmän, högre och lägre, bådhe uthi
doomstolar och elliest satte, hvilke — så vijda Kongl.
Maij:t än är vitterligit — efter sitt embetes plicht och
Sveriges sampt hvars och eens orts och ståndz beskrefne
lagh och välfångne privilegier skiepa hvar och een lagh
och rätt. — Och såsom alla sådane lycksahligheeter uthi
Sveriges rijke och länder intet kunna hvarken hemma
värfvas och behållas uthan store besvär och infallande afgång
af persohnerne och nödige saker, heller och uthanefter
af een pärth ansees uthan illvillia och afvundh, altså
och efter Kongl. Maij:ts förande styrelse af regementet
står faller på sin vacht och söker att här och ther boota
thet, som antingen brister och fehlar eller elliest synes
vela draga någon fahra och ombytelse af Sveriges ofvanbemälte
tillståndh med sigh, men finner een deel ährenden
af een sådan vicht och beskaffenheet, att the intet kunne
uthan med alles, som vederböre, rådh och händer lyftas
och botas, ty häfver Kongl. Maij:t achtat thet vara sin
Kongl, plicht lijkmätigt att sådant uthi tijdh på thetta
Bilagor.
313
allmenne Möthet optäckia Rijkzens Ständer. Ibland dhet,
som Kongl. Maij:t, sedan sidste Rijkzdag höldts, först och
frembst saknar, ähr thet, att Gludh häfver i medier tijd
genom döden till sig kallat tolf af Kongl. Maij:ts och
Rijkzens Rådh, och ther ibland Rijkzens Marsk, alle för
hvar sine berömlige qvaliteter och giorde merckelige tienster
väl meriterade Herrar och omistandes ledemöther uthi
rijket. Ther näst befinnes, att rijkzens ordinarie militie
och krijgzfolck till landh och vatn ähre så väl genom
sidste och svåre krijg, som sedermehre uthi frijdztijdh
genom siukdom och dödzfall myckit minschat. Och ehuruväl
Kongl. Maij:t häfver burit åhuga före, att grentzefästningarne
och rijkzens skiepsflotta måtte hållas vid
macht och efter tijdernes lägenheet förbättras, så häfver
thet lijkväl inthet så kunnat stellas uthi vercket, som
rijkzens vijda grentzer och månge befästningar sampt
rijkzens säkerheet och gagn vidh närvarande tijdh thet
synes fordra, helst för the andre månge nödige tarfver
skull, som å andre orther så väl till conservation af
Chronones stat och credit, som till underhållande af nödige
ambassader, commissioner och beskickningar sampt andre
slijke högt angelägne saker hafva most användas. — Och
ähr thenna afgångh på Kongl. Maij:ts och rijkzens förnähme
Ministrer och militie sampt fästningars och flottans
förfallande så myckit högre att considerera, som Sveriges
rijkes näst omliggiande naboer och stater ähre somblige
inveklade uthi innerlig missförståndh hoos sigh hemma,
somblige stå uthi stor och oppenbar difiidence med sine
grannar, och mästeparten ähre reda uthi full krijg emoth
hvar annan och therföre håfve sine arméer på behnen,
såsom Pohland och Muskow, jemväl och Keijssaren och
beele Romerske rijket emot Turcken. In summa: Ehvart
man uthi naboskapet vänder ögonen och hörer åth, så förnimmer
man föga annat, ähn huru the här och ther formera
alliancer och rusta sig till landh och vatn. Och
fast Kongl. Maij:t behåller sitt föresatte måhl, att trachta
efter roo här hemma och een förtrolig venschap med alla
sina naboer, så kan man lijkväl offta intet längre sittia
stilla än andra vele, varande då för seent att stella sig uthi
beredskap, när alle medell, som förre Sveriges Konungar
med samptl. Ständernes svett och blodh håfve satt till
314
1664.
rijkzens värn, försvar och tryggheet, äre antingen förfaldne
eller aldeles förloradhe och uthi andras händer.
III.
Och på det Rijkzens Ständer må uthi then tridie och
sidste punchten, som af dhe förre flyter, kortt och lijkväl
egentligen kunna fatta, hvar uthi Kongl. Maij:t theras
trogne rådh och understödh nu åstundar, så begäres, att
the, hafvandes Kongl. Maij:ts och rijkzens välferdh för
sitt yttersta måhl, vela nu sina tanckar, försorg och välmeente
mogna rådh, på efterfölliande special medell och
ährende syfta och rätta:
1.
Emedan Rijkzens Ständer, merckiandes deels uthaf
sielfve uthi verlden oppenbare notoriteten, deels och af
then nu gifne underrättelse först och fremst hvad för åthskillige
och fahrlige krijgh, buller och misstro Sveriges
grannar och naboer rundt om kring fädherneslandet sväfva
uthi, och sedan huru the här och ther förbinda sigh genom
alliancer tillsamman, uthaf sig sielfve lära sluta, att jempte
Kongl. Maij:t them åligger att dragha omsorg för Kongl.
Maij:tz och heela rijkzens roo och säkerheet, så hoppas
Kongl. Maij:t, att the vidh så fatta saker och rätt infattade
information 1) ähre uthi hvart ståndh, och ther
iblandh hvar och een ledemoth, betänckte att bära åhuga
före, att then härtill dagz uthi Sveriges rijke och håldne
mothén conserverade inbördes tystheet, förtroende, sämia
och endrächtigheet uthi råd och dådh må nu och uthi tillkommande
tijder bij behållas, och ingen hvarken här hemma
under ett eller annat skieen, eller uthan effter af någon
emoth Sveriges välståndh fattade aflvundh, må genom thet
ringeste missförståndh Ständerne emilian fatta lägenheet
och grepp, att här — som man seer annorstädes vara skiedt,
och än dageligen sigh tilldraga — så oförmärcht itända
och opblåsa någon tvedräclit och ther med förstöra then
roo, som vij nu uti and- och verldzlig måtto uthi Sveriges
rijke och dess tillhörige provincier genom Gudz synnerlige
nåde niuta. Ther näst, att the med deste större ijfver,
omsorg, försichtigheet och inbördes moget råd öfverläggie,
Bilagor.
315
2) huru rijkzens säkerheet må på then eene sijdan och här
hemma med nödtorftige och efter rijkzens vidd och nu
för ögonen sväfvande fahra proportionerat krijgzfolck till
land och vatn sampt behörige fästningar oeh een anseenlig
flotta blifva försedd och underhållen, och på then andra
sijdan uthrijkes hafva gode och beständige vänner och
bundzförvanter, sampt hvadan medlen schole tagas att uthsenda
och underhålla ambassader, commissioner och andre
uthom landz nödvendige betiente. Jemväl och 3) om någon
fahra uthan efter än yttermehra schulle för Sverige tilltaga,
eller Kongl. Maij:t någon olijdelig prsejuditz och
skada på een eller annan orth tillfogas, huru then samma
då rådeligast står till att antingen med goda rådh och
reputerligen förebyggia eller och manligen att mötha.
2.
Och såsom Kongl. Maij:t nogsampt är försäkrat och
förvissat ther om, att Rijkzens Ständer rättsinneligen
betrachte ofvanbemälte brister och besvär och ther af
flytande nödtorfter till rijkzens säkerheet, altså drager
oflta- och allerhögstbemälte Kongl. Maij:t thet nådigste
förtroendet till dess trogne Ständer sampt- och synnerligen,
att the icke mindre see på thet, som tarfvas till uthförande
aff rijkzens regering och landzens innerlige välståndh,
och till den ända öfverläggie och betrachte, huru såsom
1) rijkzens ordinarie stat må till sine reqvisiter rätt försees,
2) Chronones credit tillbörligen erhållas och förmehras,
sampt 3) kornhuus och magaziner på visse orther inrättas
till att boota thet, som landet ofta och mäst kan tryckia.
3.
Kongl. Maij:t häfver fuller alle nyttige statuter, stadgar
och ordningar, som framfarne Sveriges Konungar med Rijkzens
Rådz råde och Ständernes samtyckio, till att stifta
een god policie uthi rijket, håfve giort och låtit uthgå,
men genom tijdernes lopp och förändringar ähre antingen
aldeles nederlagde eller något kompne uhr sin rätta gång,
effter Rijkzens Ständers åstundan på sidste Rijkzdagh åter
sökt att optaga, öfversee och bringa till [sin] fulla gång igen.
Men efter H:s Kongl. Maij:t håller så före, att sådanne
316
1664.
ordningar, sora så väl framfarne Konungar hafva publicerat
och sedermehra äre af sig kompne, jemväl och the, som
uthi theras regementz tijdh äre vordne uthkastade och
synas vara högnödige, aldra beqvemligast öfversees och
få sin fulla krafft opå Rijkzens allmenne Mothén, ty är
Kongl. Maij:t sinnat att — när the här ofvan till anförde
punchter ähre någorlunda betrachtade — the nödigaste
och reda öfverlagde med Rijkzens Ständer communicera,
och theras trogne och underdånige inrådande med nåder
intaga och efter ett vist sluth göra till dheras execution
all tienligh anställning.
Såsom nu samptl. Rijkzens Ständer, uthi förra Rijkzens
Mothén och deliberationer, altijdh hafva halft Gudz
ähra, Kongl. Maijrts tienst, fäderneslandzens välferdh och
theras inbördes sämia för sitt ögnemercke och måhl, altså
tilltroor Kongl. Maij:t Ständerne allernådigst, att dhe uthi
sine närvarande sammankompster och rådslagh syfta effter
ofvanbemälte måhl och efftertrachta beqveme medel thet
att finna, varandes i then visse tillförsicht, att Gudh lärer
alt till ett gott uthslag befrämia, Kongl. Maij:t och heele
rijket till säkerheet och förkofring. Actum ut supra.
Uppå högstbem:te Hans Kongl. Maij:tz
resp. vår elschel. k[äre] Hr Sons så och allernådigste
Konungz och Herres vägnar
HEDEWIG ELEONORA.
(L. 8.)
Per Brahe, C. G. Wrangell,
Greffve till Wissingzbårg, S. R. Marsk.
S. R. Dråtzet.
Gustaff Otto Stenbock, Magnus Gabriel De la Gardie,
S. R. Admiral. S. R. Cantzler.
Gustavus Bonnde,
S. R. Skattmestare.
Daniel Behmer.
Bilagor.
317
Bil. 13*.
Adelns supplik angående rangen.
Stormechtigste Konungh, Allernådigste Herre.
Dhen konungzlige nåde, medh hvilken Eders Kongl.
Maij:tt Sveriges rijkes Ridderskap och Adel omfattar, gifver
dem nogsampt anledningh, Eders Kongl. Maij:tt allerunderdånigst
att föredraga, hvadh vidare till deras ståndz
conservation kan tarffvas och på dhet högsta angelägit
vara. Och såsom Ridderskapet och Adelen genom adelige
privilegier och rijkzens renoverade regeringzform blifva
om tienster och employer indifferenter försäkradhe, dhe
och uthi all som största underdånigheet uthi dhen föregående
Rijkzdagh monde anhålla om een nådigh förklaringh
och resolution angående rangen dem emellan och
dhe dher uthi dageligen föregående abusers remedierande,
hvar uppå dhe och een nådigh förtröstning och svar ehrhöllo,
att dhen samma medh det foderligaste och till dhet
längsta vidh denne Rijkzdagz annalkande skulle författas,
aldeles lijkmätig Ridderskapetz och Adelens vällfågna privilegier
och i synnerheet des 26 puncht, men såsom oss
icke vitterligit ähr, sådant nyttigt och hälsosampt värck
håfve ännu nåt sin fullkomligheet; altså förorsakes Ridderskapet
och Adelen in för Eders Kongl. Maij:tt supplicando
att inkomma medh underdånig bön, Eders Kongl. Maij:tt
nådigst tächtes låta Ridderskapet och Adelen icke allenast
den kongl, nåde vederfaras, att den, som sigh genom ähra
och dygdh qvalificerar och till Eders Kongl. Maij:tz och
rijkzens tienst skickeligh och capabel vara kan, må och,
anten han af prima, secunda eller tertia dassi ährt föruthan
åthskildnat af vilkor, ståndh och familia blifva så
till högre som nedrigare, ja och siälfva rijkzcharger och
ämbete employerat och effter sine meriter avancerat, så
att ingen för ringare extraction och herkomst lembnas
oemployerat och oavancerat, eller för förnämare uthi
1 Prot. sid. 113. — Koncept, jämfördt med det i Riksarkivet befintliga
originalet, sorn har följande påskrift: Prsesent. den 23 Junij 1664. Ridd. och
Adelens supplieation om deres rang och ordning uthom Riddarehuset.
318
1664.
employer och avancementer må föredragas, uthan och ännu
uthi denne påstående Rijkzdagh låta förfärdiga ett ceremonial,
conform Sveriges fundamental lagh och adeliga
privilegier och det medh oss allernådigst communicera låta.
Och såsom sielfva billigheeten lijkmätigh ähr, att den sigh
igenom ähra och dygdh och meriter qvalificerar, att han
och uthan åthskildnat af classer blifver avancerat, så ähr
och adelige privilegier conform, att och den samma, hvilket
(!) ett embete bekläder, måste niuta den ähran och
vördigheet, som dhet ehrfodrar, och icke blifva af andra
mindre meriterade uthi företrädande despecterat, hvilcka
uthan något skiähl och tvert emoth adelige privilegiers
rätta förståndh pretendera uthom Ridderhuset att hafva
fram för andra praeferentzen, jämlijk dhen, som dhem allenast
effter adeliga privilegier uthi Riddarehuset tillkommer; och
kunna, alldranådigaste Konung, således genom ett uprettat
ceremonial dhe inritadhe abuser afskaffas och remedieras,
såsom och alla irringar, som sigh lätteligen af sådan oreda
yppa kunne, best blifva afbögde, och i dhet stället den
vissa förtätning giöras, som kan vara lijkmätigh hvars och
ens igenom ähra och dygdh väll meriterade tienster, Ridderskapetz
och Adelens privilegier såsom och heela rijkzens
välltrefnadt och lända till gemöternes och atfectionens
mehra sammanknippande sampt inbördes goda omgänge och
förtroende. Och såsom nu denna, alldranådigste Konung,
Ridderskapetz och Adelens underdånigste och välmente
begäran sigh uppå lagh och adelige privilegier grundar,
altså förmodar Ridderskapet, att dhen samma hoos Eders
Kongl. Maij:t varder rum finnandes, och att dhe medh dhet
första ett nådigt svar här uppå varda bekommandes, altidh
och stedze forblifvandes
Eders Kongl. Maij:tz
Underdånigste och trooplichtigste tiänare
och undersåtare.
På samptlige Ridderskapets och
Adelens vägnar
Pär Sparre P:son,
pro tempore Landtmarskalk.
Bilagor.
319
Bil. 141.
Placat öfver klädedrächten i gemehn.
Yij Carl etc. Giöre vitterligit, det vij fast ogiärna
och medh synnerligh misshagh förspörie, huruledes högfärdh
i. pracht och pråål hoos åthskillige ståndzpersoner,
adel och oädel, såväl elliest i dageligit lefverne som besynnerligen
uthi klädedrächter, sigh mere och mere see
låter, oansedt deraf icke allenast Gudz dens högstes stränga
vrede, hämpn och straff öfver landet måste befruchtas,
uthan och dheras egen skadha, nådel och förderff, som således
dheras goda egendom och förmögenheet uthi een hoop
fåfängheeter förslöse och uthödhe, till förtijge den afsaknadt
och nådel som fäderneslandet i gemeen därigenom tager,
i dhet des kostelige och dyrebare vahror sändes till fremmande
och uthländske orter, och derföre offta föga annat
hämptas tillbakar än en hoop kramgodz af allehanda dyrt
arbete, som tienligit är till sådant öfverflödz och fåfänge
pråls underhållande, der landzens godha lijkväl borde annorledes
anläggias och till nyttigare sakers inlösande användas.
Hvarföre äre vij förorsakadhe sådant missbruuk
och oloflige prååls föröfvande iblandh alle ståndh såväl
uthi dagelige bruuk och kläder som och vidh alle tillfällen
allmenneligen afskaffa, hämma och förbiudha, som vij dhet
härmedh och i dette öpne brefz krafft giöre, alfvarligen
befallandes och biudandes, att ingen, hvarken adel eller
oädel, man eller qvinna häreffter skal fördrista sigh att
bruuka till eller på kläder gyldén och silfverduuk, gyldén
tobin eller atlask medh gull och silfverblommor, gull och
silfver]itzer, perlstickat arbete, glassbrem, så och allehanda
silkessnören och spitzer, item tråknyttning sambt medh
alle slags sydt, lagt, knyplat, bårderat eller på hvariehanda
manier af trå och knyttningh arbetat tygh; doch
skall härmedh eij vara förbudit Ridderskapet och Adeln
att bruuka silkessnören såsom och gull- och silff- eller
1 Prot. sid. 126 o. 130. — Den utfärdade stadgan, som är daterad den 30
Aug. 1664 och ej mycket skiljer sig från det här intagna förslaget, är tryckt i
Stiernmans Samling utaf Kongl, bref etc. ang. Sveriges rikes commerce, politie
och oeconomie, del. III, sid. 228 o. f.
320
1664.
silkes — dock icke masifer — litzqvarder på tienarnes lieberier
medh meera uthstofferande. Ock vele vij, att dbetta
förbudli på dhet, sorn här ofvanföre är opräknat, skal förstås
och sigh sträckia till hvars och eens så mans- som qvinnas
egne kläder så vel i bröllopen som uthom, men icke tydas
på något huussgerådh eller sadlar och hästetygh, besynnerligen
iblandh Ridderskapet och Adeln. Och såsom experience
häfver uthvist, huruledes månge, i deth alt detta
ofvantalde häfver varit dem förmeent, i stället lijkväl håfve
optänckt åthskillige uthvägar så väl i sättet och klädedrächterna
som och i dyrt och konstigt arbete bådhe på
andre kläder som och på kraghar, mössor och allehanda
slags hufvuddrächter till stoore bekostningar, altså vele
vij härmedh hafva stadgat och påbudit, at alt deth, som
till stoort pråål och omkostnadt jämväl skiäligen kan
pröfvas vara opfunnit in fraudem legis och att kränkia
denna förordningh anten medh kostelige och öfverflödige
bandh och faveur eller annat mehre, såsom och medh
otienligit manier och modo i kläder till hufvudh, kropp,
handh och footh, så och i synnerheet dhet långa släp, som
nu på qvinfolkzkiortlar brukas, deth skal härmedh vara
förbudit och förkastadt, så att den, som sådant fördristar
sigh at bruka, dhet vari sigh man eller qvinna, ungh
eller gammal, och dermedh beträdes eller öfvertygas, han
eller hon skole bote, äfven som brukade dhe det öfverflöödh,
som här är specificerat, och deth således at förste
gången gifves 70 daler silfver mynt åth nästa hospital och
till anklagaren en tredieding, jämväl sedan hvar gång
dubbelt, som han eller hon dermedh beslagen varder, och
ändå vari obligerat afläggia kläderna, som häremot finnas
dragas, vidh dubbelt straff emot thetta förriga. Dock skal
denna artikeln icke ställas i execution förr än effter nästfölliande
Johannis tidh anno 1665, så at hvar och een des
förinnan saklöst må deth han eller hon bestält häfver eller
giöra låtit, på högtijder och dageligh bruuka och nyttia,
men eij längre uthan both, som nu är förmält. Vij biude
och befalle fördenskull dem alle, som vederböre och för
vår skull vele och skole låta och giöra, att dhe rätta sigh
här effter, icke brytandes häremot i någon måtto, så kärt
dem är derpå fölliande straff undvika. Till yttermera
visso etc.
Bilagor.
321
Bil. 15 b
Stadga för Ridderskapet och Adelen.
Vij Carl medh Gudz nådhe Sveriges, Giötes och Wendes
Konungh och Arffurste, Stoorfurste till Finlandh, Hertigh
uthi Skåne, Estlandh, Lijflandh, Carelen, Brehmen, Vehrden,
Stettin, Pommeren, Cassuben och Wenden, Furste till
Rugen, Herre öfver Ingermanlandh och Wissmar, så och
Pfaltz-Grefve vidh Rhein i Beijern, till Gulich, Clewe och
Bergen Hertigh etc. Giöre vetterligit, att såsom Vår högtährade
Fru modher, Hennes Maij:t Drottningh Christina
monde i dess regem entz tidh, nembligen den 17 Decembris
anno 1644 låta författa och publicera een stadga om åthschillige
excessers och missbrukz afschaffande, som då vidh
åthscliillige tillfällen hoos Ridderschap och Adelen voro
inrijtne, serdeles vidh bröllop, jordefärder och andre samqvemer,
så vähl som elliest uthi klädedrächter och andre
öfverflödigheeter, hvilken ordningh och stadga fuller till
någon tidh är vorden observerat och effterlefvat, män lijkvähl
sedermere af een och annan händelsse till een stoor
dehl förgäten och kommen uthur acht, icke utan undersåternes,
i synnerheet bemälte Ridderskapz och Adelz merkelige
nådehl och skadha; altså och emädan nästberörde
Ridderschap och Adel i sidste Rijkzdagh åter monde underdånigst
anliolla om ofvanschrefne stadgas förnyande och
återhemptande, hvarföre såsom Vår kongl, försorgh öfver
Väre trogne undersåtares vählståndh oss beveker, att alt
dhet befordra och bringa i schick, som kan lända fäderneslandet
och dess inbyggiare till fromma och fördehl, järn vähl
där emoth afschaffa och förhindra dedh, som mehrbemälte
undersåtare pålader besvär och fördärf, alt derföre till att
betyga Vår gunstige bevågenheet till samme Våre troö
undersåter Ridderschapet och Adelen, håfve Vij dette
ährendet öfverlagt medh vårt elskel. Rijkzrådh samt företalde
stadga reviderat och henne befunnit icke allenast
1 Prot. sid. 127 o. 130. Den utfärdade stadgan, som iir daterad den 30
Aug. 1664 och obetydligt skiljer sig från det här intagna förslaget, är tryckt i
Stiernmans Samling utaf Kongl, bref etc. ang. Sveriges rikes commerce, politie
och oeconomie, del. III, sid. 231 o. f.
Sv. Riddersk. o. Adels rilcsd.-prot., IX. 1664. 21
322
1664.
nyttigh och helsosam, uthan och vidh närvahrande tidh
uthi Vårt k[äre] fäderneslandh högnödigh och väl vårdh till
förnyas och åter bringas uthi gångh och execution. Doch
såsom tidernes lopp och därvidh fölliande beschaffenheet
i någre tingh håfve förorsakadt och inbracht någon förandringh,
så håfve Yij effter dheres anledningh och nödtorfft
funnit gott och rådhsamt förberörde stadga fuller i
störste dehlén opreppa och återhempta, men doch i något
lämpa till närvahrande conjunctur, effter som sielfve articklarne
hvar om sigh varde uthvij sandes. I synnerheet
skatte Yij här i begynnelsen nödigt att göra een påminnelse
öfver den 7 puncten om Ridderskapetz och Adelens
morgongåfvor, hvilken mycket väl till ståndetz conservation
är inrättat och bör hollas i acht, efftersom Vij honom
och härmedh nådigst vele hafva bekrefftat, som vore han
här opreppat och infördh; allenast läggie Yij det der till,
att effter dy och sedermere vidh berörde mårgongåfvor
någre missbruk äre inritade, i dedh somlige anten uti
förbättringen eller sielfve morgongåfvan skiänke en så
stoor post i rede penningar, att därigenom dheres ägendomb
under tiden heelt och hollit opgår, under tiden och
mere beladas, än han kan sigh bedraga, alt derföre vele
Yij här medh hafva befalat, att hvar och en observerar
vidh sådane fall en skiälig moderation och icke högre
morgongåfvo eller förbättring skiänker sin brudh uti penningar
eller lösören, än han veth sine velkor tillåta, och
hans effterlåtenskap uthi löösören kunne bedraga, vettandes
att der något sådant skulle hända, hans erfvinger då icke
vara förplichtade en sådan morgongåfvo eller förbättring
vidare bestå och gälla låta, än den dödes penningar och
löösören befinnas kunna bedraga. Hvadh nu dhe öfrige
[puncter] belangar, så bestå dhe uthi desse effterfölliande :
1.
Skole alle banquetter och solenne giästebodh å nyo
vara förbudne och afschaffade vidh adelige trolofningar,
hvadh dhe skee å landet eller i städerne, och icke flere
kallas thär till än förälldrarne eller förmyndarne, om förälldrarne
icke lefve, eller så framt een eller bådhe af
them, som trolofvas skole, ähre uthan förälldrar. så och
Bilagor.
323
uthan förmynderschap, tå måge å dens sidha kallas en
eller två af närmaste slächten, eller i fehl af desse een
eller två andre godhe män af Ridderschapet och Adelen
såsom laghlige vittnen åth dedh, som uthlofvat varder.
Så snart nu trolofningzceremonierne äre förrättade, då,
om dhet sker i stadhen, skillias dhe budne strax, män på
landet effter een hållen ordinarie måhltidh. Gior någon
här emoth, då bote den, som banquettet anställer, 300
daler silfvermynt.
2.
Vidh sielfve bröllopen skohle alle badhstuguqvällar,
som medh process och banquetter anställas, alldeles vara
förbudne, så i städerne som på landzbygden, sedan effter
brölloppen alle solenne hemkomme, som medh giästebudh
pläge skee. Gior någon här emoth, bote sammaledes 300
daler silfvermynt.
3.
När någons ridders- eller adelsmans bröllop varder
anstalt i någon stadh, då skahl alt solenn inrijdande eller
fahrande vara förbudit; så skohle eij heller i städerne
budne giästerne samblas på möqvellen att tracteras. I
lijka måtto skahl hvar och een vara förmanter att icke
öfverlada dess förmögenheet, stat och velkor medh månge
giäster, uthan där vidh bruka en skiäligh moderation och
undfly alt dedh, som onyttigt pråhl och skadeligh bekostnadt
medhbringer, icke biudandes öfver 10 par af närmaste
slächt och vänner, såsom och icke hafvandes där
hoos någre trompeter och pukor, samt alt förrättandes på
een dagh, anten glaven brukas eller icke. Doch måge
giästerne i städerne, sedan copulations-ceremonierna och
dhe andre solenniteterne äre förrättade, med något vijn
och andre drycker tracteras, män icke till någon öfverflödh,
druckenheet eller excess, uthan till een höfligh och
måtteligh lust. Och såsom den ovahnan mehre och mehre
ökas, att bemälte giäster dröija alt för länge medh dheres
sammankompst så vähl uthi bröllop som andre samqvemer,
så vele Yij, att så framt bröllopzacten skahl skee om
affton, dhet dhe, som budne äre, här effter icke fördröija
att inställa sigh längre än till klockan siu om bemälte
324
1664.
affton, att giästebudet då kan angå och i godh tidh om
natten vara ändat; men skeer dhet om middagen, då bör
alt vara öfverstådt och ändat i godh tidh. Hvadh confect
anlangar, så vele Yij dedh fuller icke hafva förbudit, så
vida där vidh een tiänligh medelmåttigheet observeras,
män lijkvähl, emädan där uthinnan ett märkeligit missbruk
på någon tidh ähr opkommet, så att i stället man hade
intenderat bespara omkostnadt medh dess tillåtande uthan
mathredningh, så förnimmer man ogärna, att nu gemeenligen
där på fast mere bekostas, än elliest een måtteligh
måhltidh bådhe medh maat och confect borde komma till
ståendes; hvarföre vele Yij nådigst hafva befalat, att sådant
confect allenast gifves, som består uthi rå frucht,
och intet annat. Män där emoth skole alle marcipaner
medh däcker och schåesser vara förbudne. Gfiör någon här
emoth, då bothe sammaledes 300 daler silfvermynt.
4.
A landet, där någon vill giöra bröllop på sin gårdh,
emädan giästerne där eij annorlunda kunne mötas ätli
uthan på huusverdens omkostnadt, och brudgummen icke
vähl kan undvijka dagen för bröllopet att komma in, vidh
giästerne begynne samblas, då stånde honom fritt och
saaklöst att inrijda eller fahra, som han bäst gitter, medh
sine vänner och tiänare; doch skahl han undvijka all fåfängh
omkostnadt. Sedan må och huusverden spijsa giästerne
på möqvellen medh een ordinarie måhltidh utan
confect och dryckenschap. Så skahl eij heller brudhgummen
eller bruden den alftonen comparera i laget, och mindre
såsom brudhgumme eller hon i brudhschrudh infördh varda.
Och skole på een dagh alle kyrkio- och andre ceremonier
där varda förrättade, och där effter giästerne till måhltidz
beholdne och tracterade, doch utan öfverflödh samt medh
sådant confect, som i förrige artichel ähr benemdt, såsom
och utan schåesser. Den här emoth bryter, häfver förverkat
300 daler silfvermynt.
5.
Inge ban petter skole hållas vidh barnadoop eller
kyrkiogånger, män thär på landzbygden någre vore långk
-
Bilagor.
325
vägade budne till faddrar, måge the medh en ordinarie
måhltidh, som andre de dher komma resande, tracterade
varda. Och emädan ett stoort missbruk är inrijtat uthi
faddergåfvors gifvande, att mången där af märkeligh olägenheet
måste erfahra, så skahl och sådant här effter vara
förbudit, och ingen fördrista sigh dhet giöra, utan dhet
vore till något fattigt folk, dem man ville i dhet fallet
skicka något utan sin skadha till hielp och bijståndh, vidh
100 daler silfvermynts bother.
6.
Efftersom för detta häfver varit påbudit, att alle
gåfvor, som plage gifvas af brudhgumme och brudh till
tahleman, brudhfrämior, ledhsvänner, slächt och förvanter
eller andre, dhem undantagandes som till kiöke och källare
eller elliest kunne vara betingade, skulle vara afschaffade
och förbudne, sammaledes och alt solent gifvande emellan
brudhgumme och brudh eller af dheres förvanter skulle
vara instält, och Vij lijkvähl icke utan misshagh förnimme
sådant icke varit behörligen effterlefvat, hvarföre
vele Vij härmedh å nyo hafva stadgat och förbudit, att
alt sådant solent gifvande skahl vara ophäfvit; men vill
brudhgummen skiänkia sin brudh något, så sende han henne
dhet till handa utan någon solennitet, och där någon elliest
finnes iblandh förvanterne, som häfver rådh utan sin skadha
att hielpa brudhgumme och brudh något och häfver villia
att förklara sin benägenheet, då giöre dhet uthan om
samqvemmet, och när honom elliest täckes, eller låtat
effter sin villia och lägenheet. Ähr någon, som. gior här
emoth, bote 300 daler silfvermynt.
7.
Såsom Vij uthi ett serdeles öppet bref förbiude allehanda
missbruk och öfverflödh uthi klädedrächter, så skahl
och hvarken brudhgumme eller brudh af Adelen vara
tillåtit något sådant bruka, som där uti ähr förbudit,
effter som Vij oss på dhet samma vele här beropat hafva;
jämvähl befalle, att dhet så vidh bröllopzacter, som elliest
i andre samqvemer och tillfällen skahl observeras, äfven
som vore dhet här ordh ifrån ordh opreppat och infördh.
1064.
8.
Dher hoos emädan Yij äre komne uthi förfarenhet,
huruledes någre af Ridderschapet och Adelen, när dhe skole
giöra ett bröllop åth någon af dheres tiänstefolk, då där
till giöre så stoor omkostnadt och väsende, som skulle dhe
dheres egne barn eller närsky Ide slächt och fränder uthgilfta,
hvarföre effter sådant är orimligit, så vele Yij, att
effter denne dagh, där någon af Ridderschapet hadhe sådant
folck uthom Adell, som den giärna ville hielpa medh
bröllopzkostnadt och där uthi bevijsa sin bevågenheet, dhet
då helst sådant må skee medh een viss penningesumma
eller och elliest understödiande till maat och dryck uthi
partseler, och sädan låta dem sielfve giöra brölloppet; män
skulle och någon för hvariehanda orsaak enteligen sielf
vela hålla bemälte bröllop, så må den samme giöra deth,
doch allenast medh een ordinarie måhltidh samt utan alt
confect, efftersom bruden och icke skahl annars uthprydas
än medh sådan schrudh, som dess ståndli tillstås och tiänar
uthan alle ädle stenar och pärlor. Finnes nu någon, som
anten i städerne eller å landet annorledes sigh förholler och
öfverflödigh omkostnadt öfvar emoth dhet, som här ofvanföre
ähr tillåtit, dhen skahl botha 300 daler silfvermynt.
9.
Uthi adelige begrafningar måge lijken uthföras till
kyrkian, där den döde häfver sitt lägerställe, medh sådane
ceremonier, som här till håfve varit brukelige, doch utan
all öfverflödh, och att dhe måtteligen ähre uthprydde, så
medh vapnet och ahnorne, som medh een beväpnadt mans
förerijdande samt tvenne söriehäster, men inge flere uthprydde
hästar; där hoos skahl och hufvudhbaneret sammaledes
vara af måtteligh stoorleek och fuller eflter vahnan
mählat och medh fransser omfattat, men icke medh pärlestickat
eller annadt dyrt arbete och tygh bepryddt. Så
kunne och vähl andre öflige kyrkioceremonier och solenniteter,
brukelige i sådane adelige begrafningar, effterlåtas,
så vidha dhe skee medh een behageligh sparsamheet, dedh
vare sigh i städerne eller på landzbygden. Män emädan
där hoos mycket öfverflödh ähr inrijtat medh pråhl och
pracht samt banquetterande, svalgh och dryckenskap, så
Bilagor.
327
och andre excesser, hvilket alt till intet annat ähr nyttigt
än att förtörna Gludh och draga straff öfver landh och
folck, så och förarga andre, som vele vähl och måtteligen
i sådane fall sigh förhålla, så effterdy alt sådant otiänligit
och syndigt prålande skeer förmodeligen för desse
tvenne orsaker: 1. att hedra där medh den dödas åminnelsse,
eller mehr linder den prsetext, 2. att giöra sigh anseende
och stoort samt berömligit efftertahl och omdömme,
hvarföre såsom hvarken något thera af desse måhl därmedh
kan vinnas, effter ju icke dhe döda dhet till heder
länder, som af alle rättsinnige misshagas, mycket mindre
den, som dhet så oskiäligen öfvar, till beröm ähr, ty synes
skiäligt i dhet stället ett bättre medel att fatta till begge
företalde intentioners erhållande, dhe och bådhe Grudh och
rättsinnige mennischior behagelige vara kunne, som är,
att i anseende serdeles af dhet förra, till att perpetuera
sine dödas åminnelsse hoos posteriteten — där nu någre få
dagars pråhl snart förgiätes och försvinner — någon berömligh
gåfva giordes till kyrkior, schöler och hospitaler,
hvilket alt i sigh sielfft christeligit, lofligit, nyttigt och
högstberömligit är, altså och icke annars kan än till deres
störste beröm, så vähl som till den dödas tacknämlige
åminnelsse lända, som sådant vählbetänkt åstadhkomma.
Och ehuruvähl af ingen annan orsak än allena ett christeligit,
vählbetänkt hiertelagh detta sålunda bör härflytha
och förorsakas, så kan lijkvähl både till en billigh erkändzlo
af een så godh gärningh, deres som det giöra,
såsom och att opväckia medh dhet exempel andra, tiäna,
att sådane beprijslige christendombsöfningar och effecter
blifva vidh begrafningz-predikningarne allment förkunnade
och skiäligen medh lofordh ihoghkomne.
På dhet nu kunnigt må vara, hvilke dhe öfrige excesser
egentligen ähre, som Vij här medh vele hafva afschaffade,
så befalle Vij här medh: 1. Att alt vakande vidh
lijken, som skeer medh skiänckande af confect och drycker,
skall vara förbudit. 2. Såsom här till uthi ringande effter
dhe döde, besynnerligen för kort tidh sedlian, icke ringa
missbruuk och kostnadt skedt ähr, så skahl och icke heller
här effter vara tillåtit att giöra effter någon riddare- och
adelsperson mere än fyre ringningar, den förste siäleringningen,
den andre dagen för begrafningen, den tridie
328
1664.
när begrafningen skeer och förrättas, samt den herde när
lijket ähr jordhsatt, så och alle desse ringningar icke
vahra eller forlängias öfver en half tijma. 3. Där hoos
skahl och den öfverflödige kostnadt, som här till är skedd
på lijkkistors uthstolferande, modereras, emädan sådant
måste doch dels föråttnas, dels och uthan någors nytta
och fördehl liggia dödt nthi jorden, och den dödas åminnelsse,
som nu är berört, vähl kan uthi annat uthan sådan
onödigh kostnadt behörligen ansees och ähras. I synnerheet
skahl een lijkkista här effter fuller tillstädias att
giöras af theen, koppar eller annat metall, och där på
vapnerne medh ahnerne stickas, män giöres hon af trä,
hvilket och står hvar och een fritt, då uthstofferas hon
icke medh något guldh eller sölf, hvarken innantill eller
uthanpå, uthan den, som ähr giordh af trä, må öfverdragas
med svart kläde eller sammet, och då korsset oppå låcket
af kistan, item hufvudhvapnet, 4 vapner af fäderne och
möderne, två på hvar sidha, tillijka medh ahnerne, om
man vill dem där bruka, såsom och dödehufvudet och åhrtahlet,
alt af athlasch uthschurit och medh een sölfkant
infattat såsom i förra tidher, när eij än den nu inrijtade
därvidh kostbahre höghfärden vaar i bruk, öfvades. 4. I
lijka måtto skohle icke heller dhe dödas kroppar beprydas
medh något guldh och silfver eller dhet, som däraf virkat
eller giordt ähr, jämvähl icke heller någon knyttning på
dem brukas. 5. Efftersom nyligen någre onödige ceremonier
ähre begynte att öfvas vidh lijksens nederläggiande
i kistan, så skahl och här effter där vidh observeras den
moderation, att denne solennitet allenast medh någre få
till 8 par af den närmaste slächten förrättas, och icke medh
någon fremmandes där till bindande, efftersom lijkkistan
och då skahl tillslås, och icke mehre locket optagas. 6. Eij
heller skahl något confect eller vijn och andre drycker
bäras fram och uthdelas, när lijket bäres uthur huset.
Och 7. skole i städerne alle banquetter och giästebodh
samt mathtillredhningar, såsom alldeles orimlige och till
intet gott tiänlige, vara afschaffade, och ingen blifva till
måhltidz budin i sorgehuuset utan den där elliest ordinarie
häfver att giöra och den dödas effterlembnade ähr plichtigh
att skiöta och hughsvala. 8. På landzbygden kan
fuller detta icke så alldeles hollas, utan emädan giästerne
Bilagor.
329
måste spijsas, till dess begrafningzacten är passerad, ty
måge the, som budne ähre, om afftonen för tracteras medh
nödtorfftigh maat och dryck och icke medh något vidare
plägande. Andre dagen, som till begrafningzsolenniteten
är förordnadt, biudas the ifrån kyrkian och hem i gården,
så och där utan alt öfverflödh tracteras, i synnerheet icke
medh annat confect, än som i art. 3 är tillåtit; och där
hoos skall, så vida giörligit är, undvijkas all dryckenschap,
och sedan dagen effter giästerna skillias åth, och hvar
rese dädan, jämvähl alt detta förenämbde vidh 300 daler
silfvermynts bother.
10.
Efftersom på någon tidh är skedt, att vidh begrafningar
en hoop prester samble sigh till gå för lijken och
därmedh giöre dödehuusen stoort besvär, så skahl och här
vidh skee den moderation, dhet vari sigh i städerne eller
å landet, att dhen, som icke varder buden och optecknadt
därtill, skahl icke heller få någre penninger, anten han
går medh eller icke.
11.
Öfver dette skahl och den moderation skee uthi bindande
till begrafningzacten, så att näst dedh, som vanligen
skier på predikestolen medh offentligit afkunnande och
biudande, dhet andre solenne måste icke alt för vidt sigh
sträckia och uthvidga.
12.
Alle dhe bother, som här beröres, skole schifftas, så
att Ridderhuuset, hospitalen och anklagaren få hvar sin
tredingh.
13.
Såsom landet är vidt begripit, och för dan skuldh
någon tidh fordras, för än alle vederbörande kunne om
denne stadga behörligen varda adverterade, altså på dedh
icke någon må därigenom medh någon snell och hastigh
execution varda förfördehlat, för än han häfver kunnat
erholla omständeligh kundschap och underrättelse om sakernes
beskaffenheet, hvarföre håfve Yij funnit gott sättia
till denne stadgas fullkomlige värkställande en viss termin
330
1664.
och dagh, så att hon först den 1 nästkommande
skahl begynna att hafva sin laga krafft samt effter dhet
dato effterkommas och sättias i verket.
Detta håfve Yij således stadgat och forordnadt och
vele att alfvarligen skahl effterkommas, befallandes först
Yår Öfverståthållare här i Stockholm, sedan hvar Gouverneur
och Landzhöfdinge i sitt gouvernemente eller höfdingedömme,
så och alle, som vederböre och för Vår skuldh
vele och skole giöra och låta, att dhe rätte sigh här effter
och så lage, att dhet, som Vij här uthi håfve stadgat, må
hörsamligen effterlefvas. Till yttermere visso håfve Vij
detta medh Vårt kongl, secret, så och Vår högtährade
elskelige k[äre] Fru moders samt dhe andre Våre och Vårt
rijkes respective Förmyndares och Regering/, underschrifft
bekräffta låtit. Datum Stockholm den 2 anno 1664.
Bil. 16*.
Lista oppå Rijksens Ridderschap och Adel, som Kongl.
Maij:t nådigdst häfver forordnadt att bijvista uthskottet
den 4 Julij anno 1664 5.
*Hr Per Sparre Larsson uthi
Grefvarnas af Brahe stelle,
*Gref'Ludvich Leij onhufvudli,
Gref Gustaf Oxenstierna,
Gref Königzmark,
Hr Jöran Gyllenstierna,
*Hr Johan Gyllenstierna uthi
Skytternes stelle af Duderhof,
Hr Gustaf Sparre,
Hr Jöran Sperling,
Hr Anders Lilliehök,
*Hr Gustaf Kurk,
Hr Arvid Ivarsson,
*Hr Lars Flemming,
Hr Clas Baner,
*Hr Gustaf Carlsson Baner,
Hr Abraham Leijonhufvud,
Hr Gustaf Rosenhane,
Hr Johan Wrangel,
Hr Erich Krus,
*Udde Ödla,
1 Lakun.
2 Lakun. Stadgan utfärdades sedan d. 30 Aug.
3 Prot. sid. 130. — Påteckning: Praes. Riddarhuset genom Secret[erarenJ
Behmer den 7 Julij 1604 för middagen.
4 Lakun.
5 De med * betecknade hafva jämte Landtmarskalken underskrifvit utskottets
beslut (jämf. protokollet, sid. 266).
Bilagor.
331
Hr Johan Ernest Creutz,
*Hr Flettwodli,
Hr Hugo Hamilthon,
*Hans Kyle,
Tore Bonde,
Öfversten Nils Posse,
*Gustaf' Ribbing,
Hindrich Falkenberg,
åhlfelt,
Bernikou,
*Gustaf Kruse af Edby,
*Erland Kafle,
*Öfverste Sjöbladh,
Öfverste Mörner,
Clas Ugla,
*Clas Rolamb,
*Per Hierta.
Gustaf Geth,
*Carl Tungel,
Jöran Stiernhielm,
*Jacob Törneskiöld,
Gustaf Duwalt,
^Öfverste Planting,
Petter Loefelt,
Harald Igelström,
*Simon Rosenberg,
*Johan Gran,
*Nils Lindegreen,
^Israel Lagerfelt,
*Grass,
*Öfverste Bertil Skytte,
Jernskiöldh,
*Ridderhielm,
*Renfelt,
Jochum Skyttehielm,
Drakenhielm,
Skillerfelt,
*Öfverste Rank,
*Erich Rosenholm,
Gyllenchrantz.
Bil. 17 b
Sekreteraren Klingstedts relation angående Sveriges förhållande
till Kyssland.
Till en grundeligh underrettelsse om den stoore ofoogh,
som Tzaren i Muskow haffver tillfogat Chronan Sverige,
och dee irringar, som ännu däruthaff endtståå, ähr nödigt,
att man ifrån begynnelssen uthi kortheet låter see den
oppsåtelige fiendskap, som bemälte Tzar emoth Sverige
haffver värckeligen allt ifrån begynnelssen in till denne
dagh endeles medh offentligh orätz föröffvande, och endeles
medh bedrägh och tidz förhalningh emoth fördragh
och affskeedh låtit förmärkia. Ty först när Hans Kongl.
Maij:tt, glorvördigst i åminnelsse, regementedh lyckeligen
anträdde, hade Hans Kongl. Maij:tt föresatt sigh det fasta
1 Prot. sid. 132. — Koncept och afskrift i Riksarkivet, det förra med åt
skilliga
öfverstrvkningnr och ändringar.
332
1664.
uppsåtet att gärna underhålla den vänskap och goda förståndig
som haffver varit emilian dess förfäder, dee framfarne
Sveriges Konungar sampt Tzarens förfäder och det
Rysche rijket, och till den ände skickade Udde Ödla, nu
varande Underståthollaren, till Tzaren medh notification
om sitt antagne regemente, och sedan medh samptelige
Rikzens Rådz råde affärdadhe sine store sänningebudh där
hän, icke allenast medh dess confirmation på den evigvarande
freden till tollie aff det Stolbovische slutedh, uthan
och medh instruction och ordre att opprätta en nährmare
och fbrtrooligare vänskap och förbinda begge potentaternes
interesse contra communem hostem, som Pohlandh den
tijden var. Men Hans Kongl. Maij:tz intention nådde icke
allenast ingen effect, uthan Tzaren, lijkasom medh flijt
sökiandes orsaak till ruptur uthaff någre vidrige infattade
tanckar och inbillningar emoth Hans sahl. Kongl. Maij:tz
lyckelige vapen, skickade sine bretf igenom en express till
Hans sahl. [Kongl.] Maij:tt i Pryssen, uppfyllde medh en
hoop orättmätige beskyllningar emoth dess Ministrer och
betiänte. Hvaruppå Hans sahl. [Kongl.] Maij:tt sigh då
så väl förklarade, att så frampt Tzaren icke hade allaredo
varit intagen medh en annan vidrigh resolution emoth
Hans sahl. [Kongl.] Maij:tt, som sedan uthbrast, hade dee
ringa missförståndh, öffver hvilke Tzaren sigh då besvärade,
därmedh kunnat afhielpas, efftersom Hans sahl. [Kongl.]
Maij:tt låffvade, att så framt dess Ministrer och betiänte
hade sigh i någon måtto förgripit emoth Tzaren och dess
rättigheet eller begådt något emoth pacterne, det Hans
sahl. [Kongl.] Maij:tt sådant ville tillbörligen straffa och
remediera låta. Men då kunde mehra ingen ehuru skiäligh
satisfaction giälla, sedan det på Tzarens sijda till krigli
emoth Hans Maij:tt var beslutit, emedan det frågades
lijtedh eller intet effter, hvadh för svar Tzarens affskickadhe
ifrån Hans sahl. [Kongl.] Maij:tt medh sigh brakte.
Sedan bemälte Tzar, denne Hans Kongl. Maijitz fredlige
intention således oaktadh, begynte medh uppenbahra
feigdh häria och fördärffva Hans Kongl. Maij:tz provincier
och därhoos contra jus gentium lät taga dess Gesandter
såsom illgärningzmän uthi hefft och fängelsse, hållandes
dem så hårdt insperrade, att ingen menniskia bleff effterlåtit
dem att besökia, föruthan all annan schimph och
Bilagor.
333
vahnähra. som dem uthi dee Keijserlige Gesandternes nährvaru,
som vidh samma tijdh voro stadde uthi Muskow,
bleff vederfaren och tillfogat, hvarom en särdeles relation
ähr författat, haffver Hans sahl. Kongl. Maij:t likväl under
samma varande krigh alltijdh traktat effter att låta komma
saken till vänligh förlijkningh, och fördenskull då genast i
begynnelssen låtit sigli behaga Churförstens aff Brandeburgh
och Hertigens aff Churlandh tillbudne interposition, efftersom
Hans Kongl. Maij:tt uthan någon vijdare tijdspillningh
sine Commissarier då strax därtill förordnade, men sådant
bleff igenom Tzarens styffheet eluderat och till intet, tia -  terandes sin ambition uthan tviffvel medh en fåfängli förhoppningh
aff den Polsche Chronan, i den mehningh att en
sådan förlijkningh skulle vara honom däruthinnan hinderligh.
Dock omsijder när Tzaren igenom sakernes förändringar
kom uthur denne drömmen, och Hans sahl. Kongl.
Maij:tz vapen i Danmarck öffver ali förmodan lyckeligen
avancerade, lät han omsijder förmärkia emoth Hans Kongl.
Maij:tz Gesandter, som äntå hölles fångne uthi Muskow,
någon benägenheet till fridh, effterlåtandes dem skicka
ifrån sigh Conradh Berner till Hans Kongl. Maij:tt att
betyga Tzarens åstundan till en vänligh förlijkningh. Och
såsom Hans Kongl. Maij:tt alltijdh tillförende icke allenast
haffver affvaktadt all tillfälle att komma medh Muskow
till enighet, uthan och beordrat alla sine betiänte på den
sijdan att, så åffta dee kunne spöria Ryssarne där till på
något sätt vara benägne, man skulle hålla dem alltijdh
vägen yppen till tractat och afhandlingh, altsså affärdade
Hans sahl. Kongl. Maij:tt honom, Berner, strax tillbakar
igen medh lijka contestation aff Hans Kongl. Maij:tz vanlige
benägenheet till fridh. Och när han med en sådan
förklaringh var till Muskow igenkommen, bleffve Kongl.
Maijitz Gesandter ställte på frije fötter, hvilke sedan dee
medh Ryssarne hade afftalt om tractatzorthen, hvarest
begge sijdors Commissarier skulle komma tillsamman, förreste
dee där ifrån till Narffven, dijt Hans Kongl. Maijitt
till att maturera ett sådant hälsosampt värck, hade allaredo
skickat för dem nödvändige fullmackter och instructioner,
att kunna dess snarare begynna tractaten. Men såssom
Ryssarne kaffva alltijdh låtit sigh finna där till myckit
tröge, velandes sigh alldrigh medh alffvar till någon för
-
334
1664.
lijkningh beqväma, uthan nöden dem där till tvingade,
altså sökte dee och medh flijt till att draga detta värket
på långebänken, uppehållandes Kongl. Maij:tz Commissarier
länge, för än deres ankommo, och sedan disputeradhe om
mötesplatzen, om hvilken dee sigh tillförende uthi Muskow
hade föreent, så att man däruthaff kunde märkia, det dee
föga alffvar hade till förlijkningh, uthan som man prsesumeradhe,
ville dee affväntta uthslaget på deres tractat
med Pohlandh, som vidh samma tijdh uthi Wilna påstoodh,
hvilken sedan gick sähr och till intedh.
Ändteligen kommo begge sijdors Commissarier tillsamman
vidh Wallizar, och alldenstundh dee icke kunne
föreenas den gången om en evigvarande fridh, slöto de
allenast tree åhrs stilleståndh medh sådane conditioner,
som sielffve instrumentedh uthvijsar, varandes mehrendels
lijka lydandes medh sielifve fredzfördraget, undantagandes
naturen aff stilleståndet, som berodde intra certum terminum,
och att Ryssarne skulle i medier tijdh besittia dee
orther, som dee uthi Hans Kongl. Maij:tz länder occuperat
hade, såsom och att medan berörde tree åhrs stilleståndh
påstodo, där begge potentaterne så godt funné, kunde dee
om en evigh fridh igenom store där till förordnade sänningebudh
sigh föreena.
Sedan detta Wallisarische stilleståndet således vardt
ingådt och beleffvät, förmärcbte man ytterligare Ryssarnes
argvån, och att Storfursten icke något uppriktigt med
Chronan Sverige hade i sinnet, så att ändock thet haffver
varit en vapnehvila, kan man likväl icke säija, att det,
som föraccorderat bleff, är på deres sijda fullgiordt, efftersom
1. den gräntzeskillnaden, som etfter den 5 puncktens
innehålldh skulle för sigh gåå den 1 Junij 1659, blefb
igenom deres inkastadhe hinder tillbaker satt, ehuruväl
Hans Kongl. Maij:tt uthi Aprili samma åhr sine fullmecktige
där till fbrordnade. 2. Bleff icke heller den bevilliade
frije handelen effterlåten, och då så myckit mindre såsom
den allt intill denne dagh tvert emoth fredzfördraget ähr
hindradh vorden. Och huru dee 3. haffve fullgiordt den 8
puncten om sknllfodringars afbetalningh, det betyge Hans
Kongl. Maij:tz undersåtares ännu varande klagemåhl och
lamentationer. Dessföruthan efftersom den strijdigheeten
om tångarne ännu icke är bijlagdh, ty haffva dee icke
Bilagor.
335
heller 4. effterkommit den 10 punckten, som förmåhr deres
restitution. Och ehuruväl Kongl. Maij:tz Legater på
Wallizarische stilleståndhztractaten, när dee disputeradhe
ther sammestädes om dee omdöpte fångar, håfve condescenderat
uthi den åthskillnaden, som uthi begge sijdors då
upprättade instrumenter ähr befunnit, seendes uthan tviffvel
på tijden, att detta var allenast på ett stilleståndh giort,
att dee för den orsaken skull värkedh icke bryta ville,
så haffve Ryssarne likväl då icke mehr än en ringa hoop
fångar, som närmst vidh handen voro, restituerat, i stället
att alle dee oomdöpte, om hvilke ingen dispute då var,
hvilke effter det Kardische fredzslutedh äre igengifne, och
flere öfrige, som ännu hoos dem behållas, hade bordt då
strax efter den Wallizarische tractaten varit igenlefreradhe.
Sidst och till det 5. när Hans Kongl. Maij:tt ville
i krafft aff den 18 punckten affärda dess Gesandter, som
skedde anno 1659 in Augusto, till Storförsten medh conhrmationsbreffvet
uppå det Wallizarische stilleståndet, och
dee samme voro till Lijfflandh öffverkombne, bleffve dee
uthaff Ryssarne där sammestädes uppehållne och hindrade,
så att den uthvexlingen medh confirmationsbreffven igenom
en reciproque sänningebudh därvidh emoth fördragh och
afskeedh alldeles studzadhe, oaktadt det Kongl. Maij:tz Gesandter
esomåfftast därpå måste yrkia, efftersom Ryssarne
då uppehölle dem den ene tijden ifrån den andre medh
vaanlige contestationer aff benägenheet till en tractat medh
det samma på gräntzen om en evigh fridh, hvaruppå åthskillige
sammankombster och congresser emilian begge
sijdors Gesandter ähre skedde, uthan fruckt sähr gångne
och åther reassumeradhe, hvilket således öffver halfftannat
åhr varade, däruthaff man icke kunne annat afsee, än där
Ryssarnes slätta tillståndh icke hade obligerat dem till
rakdon och änteligit fridzsluth, som skedde anno 1661 den
[2]1 Junij, att dee medh föga alffvar det intenderadhe.
Och detta ähr så kortteligen om sakernes förlopp till
det Kardische fredzslutedh. Men så litedh, som Ryssarne
tillförende haffve låtit påskijna någon sinceritet att leffva
medh Sverige uthi en förtroligh vänskap, så litedh haffva
dee och uthi realiteten effterkommit dee pacta, som uthi
berörde Kardische fredzfördragh ähre beleffvade, undantagandes
cessionem locorum occupatorum, som dock likväl
336
1664.
prsefixum terminum långdt öffverskreedh, så att hvadh
solenniter aff dem ähr tillsagdt bliffvit, haffve dee igenom
åthskillige elusioner omkullkastadt, låtandes see deres intention
vara att tillfoga oss dee torter och oförrätter
indirecte igenom deres illistige påfunder, som dee intet
skulle hafva försyn till att giöra uppenbahrligen, om deres
stat hade bestådt uthi bättre och tryggare vilkor. Ty
såsom sielffve huffvudhährenderne uthi fredzfördraget beståå
förnämbligst uthi tree punckter, som är: 1. fångarnes
igenlefrerande, 2. commerciernes förre frijheet och 3. dee
occuperadhe orthers restitution, altsså skall bevijsas, att
ingenthere ähr tillbörligen efter afskeedh fullgiordh, efftersom
hvadh den förste om fångarnes igenlefrerande anbelangar,
haffve Ryssarne under varande stridigheet om dee
fångar, som den grmkische religionen godhvilleligen haffva
emottagit, icke velat ställa dem alle till förhör och examen,
myket mindre dem, som omdöpte voro, restituera.
Och såsom grunden till denne tvisten härrörer aff den
åthskillnaden, som finnes uthi begge sidors fredzinstrumenters
20:de punckt, såsom han uthi det Svensche och
uthi det Rysche härhoos föllier *, altså haffve Ryssarne
häruthinnan brukat den listigheet till att bekräffta deres
oppsatt, att när Storförstens Gesandter anno 1662 vöro
här i Stockholm medh fredens ratification, haffva dee upptänckt
en särdeles illfundigheet, väl vetandes att deres
skiähl elliest icke kunne giälla, uthaff hvilken occasion
dee ville prevaloira sigh medh styffheet uthi en obilligh
scrupule, som dee giorde vidh underschriffvandet aff fullbordingzskrifften
till att relaschera densamma emoth erhollande
aff deres desiderio, som dee medh specieuse skiähl
af egen oppdicktan giorde troovärdigt, efftersom man icke
annat kunde, än att sättia troo till sådane Gesandters
berättelsse, som medh deres herres creditif voro authorizeradhe;
hvilkedh sålunda ähr tillgångit, att åffvanbemälte
Rysche Gesandter förnimmandes det sahl. Hr RikzMarschen
var igenom döden afgången och då varandhe
Hr Rikz-Ammiralen stoodh uthi Pommeren, giorde dee
sigh däruthaff en saak så höögh till att disputera, lijkasom
heela värckedh därpå skulle studza, och sade det alle
regeringzherrarne uthi egne personer borde underskriffva
1 Bilagan saknas.
Bilagor.
337
berörde fullbordingzskrifft, hållandes den elliest icke vara
nogh gylltigh att svara emoth deres Tzars skrifft och
korsskyssningh, till hvilken ände dee begärte, att en
Rikz-Marsch skulle tillsättias och Hr Rikz-Ammiralen
kallas hijt ifrån Pommern. Hvaruppå när man dem repraesenteradhe
Sveriges rijkes regeringzform om deres authoritet,
som förträdde dee frånvarandes ställe, och sedan
ogiörligheeten så väl att tillsättia en Rikz-Marsch, hvilket
icke kunne skee uthan på en Rikzdagh, som och att kalla
Hr Rikz-Ammiralen hijt på en så kortt tijdh, ville dee
ingalunda höra livarcken skiähl eller beskeedh uthi det
uppsåtet allenast, att när dee detta ville cedera, skulle dee
så myckit mehre därmedh kunna facilitera deres intention,
som dee sedan nådde, om dee omdöpte fångarne. Ty såsom
Hans Kongl. Maij:tt befann nödigt vidh denne deres opiniastretet
att förordna frenne aff Rikzens Rådh, nembl.
Hr Bengdt Skytte, Hr Knuth Kurch, Hr Gustaff Posse
och Cantzelijrådet Hr Johan Gyllenstierna, som skulle
häröffver träda medh dem uthi conference att medh så
myckin större authoritet intryckia dem Kongl. Maij:tz
skiähl och representera dem deres ofogh; altsså bleffve
samma Gesandter till den ände opphämptadhe på Slottedh
och conferencen hållen uthi rådhcammaren, hvarest dee
i tvenne daghar öffver den materien stridde, efftersom
Ryssarne medh störste halstarrigheet satte sigh emoth
all raicon, till dess dee ändtligen, abrumperandes denne
disputen, framkomme medh deres besvär och uthan någhon
grundh beskylte H. K. M:tz Gesandter, at dhe skulle haffva
uthan dhe Ryske Gesandternes vetenskap utlilåtit uthi
den 20:de punckten i dedh Svensche fredzinstrumentedh
den exception om dee omdöpte fångarne, som i det Rysche
exemplaret var infördt, bevij sandes sådant därmedh, 1. att
deres translator von Dellen bleff så illa siuk vidh Kardis,
att dee måste låta benöija sigh medh den Svensche translatoren,
förlåtandes sigh uppå Hr Bengdt Horns ordh, som
då hade skickat dem en copia aff det Svensche instrumentedh
och tillsagt dem, att den samme skulle vara lijka
lydande medh sielffve originalet, hvilken copia dee framvijste,
hvarest åthskillige ordh här och ther medh någre
punckter voro in margine medh Hr Bengdt Horns egen
handh annoteradhe, som skulle corrigeras uthi sielffva inSv.
Riddersk. o. Adels riksd.-prot., 1664. IX. 22
338
1664.
strumentet, men den exception om fångar, som den grsekische
religionen kade emotktagit godh villigen, bleff där
expresse lijkasom oföranderligh behållen; 2. att när åffvanbemälte
Rikzens Rådh här emoth invände det Rysche
Gesandterne hade väl kunnat notera denne dilfereneen
vidh mötet på Plysåminne, när ratifications-instrumenten
collationerades, svarade the, att samme deres translator,
som vidh Kardis var siuk, bleff vidh Plys dödh, så att
man den gången, äffvensom tillförende haffver måst bruka
den Svensche translatoren och förlijta sigh uppå Hr Bengdt
Horns giorde försäkringh om begge instrumenternes lijkheet,
så att Tzaren först haffver denne åthskillnaden bliffvit
varsse, sedan dee Svensche Legaterne hade öfvergiffvit
Kongl. Maij:tz ratification i Muschow, då deres Tzar därifrån
strax skall hafva affardat tolken Philat hijt till
Stockholm medh ordre till dem, att låta sådant ändra och
remediera; framvijsandes 3. en revers, som dee vidh mötet
på Plysåminne haffva bekommit aff dee Svensche Legaterne,
hvaruthinnan desse loffva, att der ett eller annat
funnes uthi det Svensche instrumentedh, som icke voro
lijka medh det, som uthi Kardis uthväxlades, ville dee
sådant uthi Muskow corrigera och ändra låta, doch haffver
Hans Kongl. Maij:tz Lega ter samma revers icke giffvit
ifrån sigh till den ände, att dee den 20:de punckten uthi
det Svensche instrumentedh skulle rätta effter det Rysche
exemplaretz innehålldh, uthan för någre ordh skull, som
Ryssarne vidh instrumenternes collationerande här och
där uthi dee andre punchterne förmärkte icke stämma
öffverens uthi begge exemplaren. Hvaruppå mehrbemälte
deputeradhe aff Rikzens Rådh icke strax kunne finna något
gensvar, uthan låte hämpta uthur Cantzeliet translaterade
copian aff det Rysche instrumentedh, som Kongl. Maij:tz
Gesandter ifrån Kardis till Hans Kongl. Maij:t skickat
hadhe, och efftersom den samme kom öffverens både medh
den Svensche copian, som dee framvijste, och med deres
original fredz- och ratificationsinstrument, och det syntes
fördenskull vara lijkt, att denna exceptionen om dee omdöpte
fångar skulle vara per errorem uthelåtit uthi det
Svensche exemplaret; ty togo dee denne saken ad referendum,
trädandes därmedh uthur rådcammaren, hvarest dee
lembnade Ryssarne så länge allena, och begoffvo sigh opp
Bilagor.
339
till Hennes Kongl. Maij:t Drottningen, där som Regeringen
i medier tijdh var tillsamman, för hvilke dee saken berättade,
då Regeringen och detta ährendet strax uthan
vijdare drögzmåhl öffverlade. Och uthi betracktande 1. att
efftersom Hr Bengdt Horn hade uppå åffvanberörde Svensche
framvijste project aff fredzinstrumentedh in margine
annoterat alle corrigenda och låtit denne exception om de
omdöpte fångar bliffva där oförandrat stående, man fördenskull
icke annat däruthaff kunne dömma, uthan det
han samma concept således till den ända hade rättat att
sielffve originalet däreffter skulle reent skriffvas; 2. att
ändock denna saken syntes uthi apparencen vara tvistigh,
vore han likväl uthi sigh sielff eenigh, efftersom det är
heelt ostrijdigt och klart effter pacternes innehålldh, att
alle fångar, som på den ene eller andre sijdan godhvilligen
tiäna ville, måge haffva mackt där att förbliffva och ofehlbarligen
prsesumeras, att hvilken som godhvilligen haffver
antagit den grekische religionen, den samme varder och
godhvilligen hoos Ryssarne tiänandes; 3. att Tzaren icke
kunne obligeras mehre till att hålla, än hvadh som han
medh sin fullbordanskrifft och korsskyssningh haffver bekräfftadt,
som ähr det Rysche instrumentets innehålldh,
och 4. att Kongl. Maij :tt uthaff inge dess Gesandters rapporter
någon annan underrättelse därom hade, efftersom
man sedermehra hvarcken uthaff det Kardische eller Plyske
protocollet haffver befunnit någon dispute därsammastädes
haffver varit om sådane fångar; — resolveradhe fördenskull
den Kongl. Regeringen, att den 20:de punckten uthi
det Kardische fredzslutedh skulle vara till förståendes
såsom den uthi det Rysche exemplaret voro författadh.
Medh denne resolution komme dee deputerade Rikzens
Rådh nedh uthi rådhcammaren till Ryssarne igen och
lijkasom igenom en capitulation bevilliade deres begäran
emoth ett reciprocum, som var, att dee skulle sigh benöija
medh dee andre aff Rikzens Rådh, som voro uthi sahl. RikzMarschens
och Hr Rikz-Ammiralens ställe, att dee fullbordansskrifften
underteckna och freden besväria måtte; hvilken
således på både sijdor bleff fullgiordh och effterkommit.
Men när Hr Bengdt Horn kom ifrån Muschow hijt
tillbakar, och Kongl. Maij:tt uthaff honom förnam contrarium
aff det, som dee Rysche Gesandterne berättat
340
1664.
haffve, nembligen 1. att Kongl. Maij:tz Legater alldrigli
haffve bevilliat till den exceptionen om tångarne, som det
Rysche instrumentedh innehåller, utlian när han bleff därpå
tillfrågat, först aff hvadh skiähl då Kongl. Maij:tz Legater
ähre förorsakade vordne vidh tractaten denne differencen
uthi begge sijdors exemplaren att tillåta, effter sådant
icke plägar vara brukeligit, sedan hvadh dedh Svensche
conceptedh, som Ryssarne hade händer emilian och ähr
åthskilligt ifrån sielffve originalinstrumentedh, månde betyda,
och huru dee haffve det samma bekommit, och sidst
hvarföre Hans Kongl. Maij:tz Legater uthi ingen deres
rapport om sådant Hans Kongl. Maij:tt notificerat haffve,
svarade han ad primum, att samme åthskillnaden uthi
den puncten om tångarne haffver uthi det Wallisarische
fördraget varit bimkadh, ad secundum att den Svensche
skrifften, som Ryssarne framvijst haffve, voro allenast ett
project, därmed intet kunne bevijsas, alldenstundh vidh
tractater pläga månge saker projecteras, och Gesandterne
taga till sigh, som alldrigh bliffva bestående, och ad tertium
förmente han där om vara refererat till Hans Kongl.
Maij:tt uthi hans medh sine collegers samptlige skriffvelsse
ifrån Plysåminne, ehuruväl däruthinnan om någre omdöpte
fångar intet röres, uthan allenast någre öffverlöpare,
som sedan freden bleff sluten haffve velat låta sigh omdöpa,
och Voivoden i Nougården likväl icke emothtagit,
uthan tillbakar skickat; och 2. att Hans Kongl. Maij:tz
Legater haffve däremoth i Muskow aff Tzaren erhollit en
annan resolution, nembligen det alle fångar skulle uthan
åthskillnadh igenlefreras, som på den ene eller andra sijdan
godhvilligen icke tiana ville, effter som dee Svensche till
Tzaren öffverlefrerade både fredz- och ratifications-instrumenten
innehålle, hvilkedh dessföruthan bleff Hans Kongl.
Maij:tz Legater uthtryckeligen loffvat och tillsagdt vidh
deres hällne conference medh Rysserne, och sedermehro
vijdere itererat uthi Tzarens resolutioner öffver Kongl.
Maij:tz Legaters andre och tredje om samma ährender ingifne
memorialer; — då förmärckte Hans Kongl. Maij:tt,
huru illistigt Ryssarne haffve Hans Kongl. Maij:tt häruthinnan
förledt och eluderat, efftersom Hans Kongl. Maij:tt
uthi sakens nogare betracktande vedh circumstantiernes
jämbförande befann, 1. att den åffvanberörde Tzarens re
-
Bilagor.
341
solution var ambigue medh den contrarietet ställt och
skriffvin, att Ryssarne kunne den samma till deres fördeel
uthtyda, så frampt deres intention skulle vinna sin effect,
hvarmedh dee 2. haffve så subdole omgådt, att när denne
resolution bleff Kongl. Maij:tz Legater i Muskow medhdeelt,
sändes en Tzarens tolck, Philat Adler vidh nambn,
till dess här i Stockholm då varande Gesandter att uthvärcka
nthaff Hans Kongl. Maij:tt därpå en annan förklaringh
uthan något sådant med Hans Kongl. Maij:tz
Legater att communicera, hvilken deres illfundigheet så
myckit klarare där uthaff kan förspörias, att 3. haffve dee
Rysche deputeradhe till conferencen medh Kongl. Maij:tz
Legater i Muschow alldrigh velat underteckna dee skrifftlige
resolutioner, som Kongl. Maij:tz Legater dersammestädes
uppå deres ingifne besvärspunckter äre medhdeelte
blefne, oacktadt det Hans Kongl. Maij:tz Legater dem
bevijste sådant tillförende haffva varit brukeligit; och
alldenstundh Hans Kongl. Maij:tt ingen post bekom ifrån
dess Legater uthur Muskow, för än dee Ryske Gesandterne
här ifrån alldeles voro expedieradhe och borttreeste, var
det 4. troligit, att Ryssarne haffve sådant medh flijt till
den ända hindrat, att Kongl. Maij:tt om deres förrättande i
Muskow icke skulle i medier tijdh bekomma någon kundskap.
Emoth den andre huffvudhpunckten haffva Ryssarne
uthi lijka måtto pacterne directe violerat, efftersom den förre
och vahnlige handelens frijheet allt ifrån dedh Wallisarische
stilleståndet haffver endeles varit uppenbarligen hemmat
och endeles medh sådane gravationer betungat, att han
är därigenom alldeles studzadh och ifrån Kongl. Maij:tz
provincier diverteradh vorden, alldenstundh Tzaren i begynnelssen
lät förbiuda, det ingen fremmande måtte haffva
tillståndh att köpa någre vahror aff andre Rysche köpmän,
än aff hans egne göster, hvarmedh han ville draga
profijten aff heele handelen till sigh allena. Och sedan det
förbudh är ändteligen uppå Hans Kongl. Maij:tz där öffver
inständige giorde besvär upphäffvit, haffver han alla dee
vahror, som föres till Sverige, medh en ovahnligh tull till
10 pro cento öffver den förra föruthan åthskillige andre
durchfahrts tullar till störste prsejuditz aff commerciernes
frijheet således belastadt, att Kongl. Maij:tz städer på
den sijdan, som uppå den Ryske handelen ähre funderadhe,
342
1664.
icke förmå den samma vijdare att idka, uthan måste därigenom
gå till grundh och blifva ruineradhe.
Sidst haffve och Ryssarne emoth den tredie huffvudhpunckten
långdt öfver den föraccorderadhe tijden behållit
Marienborgz fästningh och Lava skantz och emoth det
Wallisarische stilleståndet ifrån den tijden, som det slöts
och till förledne åhr tillvällat sigh en by uthi Nötheborgz
lahn och en deel alf greffveskapet Salmis, hållandes deres
vackter långdt inom Hans Kongl. Maij:tz gräntzer, oaktandes
alle dee remonstrationer, som Kongl. Maij:tz GeneralGouverneur
uthi Ingermanlandh här öffver för Yoij voden i
Nougården igenom åthskillige beskickningar giordt haffver,
hvaraff Hans Kongl. Maij:tt och dess undersåthare en
märckeligh skada och afsaknadt är tillfogat.
Desse tvenne sidste contraventioner emoth pacterne
bleffve dee Tzarische Gesandterne här i Stockholm förehållne,
och Kongl. Maij:tz Legater haffve sigh i Muskow
däröffver i lijka måtto besväret. Men på både sijdor kunne
man då strax icke erhålla annat beskeedh ähn blotta
promesser, det sådant skulle remedieras, ehuruväl det sedan
icke är kommit till någon värckeligh effect, vijdare än att
Ryssarne fuller seent omsijder uthi otijdh afträdde Lava
skantz medh åffvanberörde by och den deelen aff Salmis
gebieth, som dee innehade, och ändtligen effterlete, det
Kongl. Maij:tz undersåthare finge handla medh Tzarens
undersåthare, men den gravation på vahrorne igenom den
ovahnlige tullen, hvar oppå heele commerciernes frijheet
studzar, halfva dee in till denna dagh icke velat afskaffa,
uthan föregiffva, att såsom Hans Kongl. Maij:tt haffver
mackt att påläggia, förhöija eller förminska tullarne uthi
sitt rijke, kan den mackten deres Tzar icke heller betagas,
icke besinnandes att sådant väl kunne haffva sine skiähl,
så frampt dee igenom pacta icke voro till annat förbundne.
I medier tijdh haffve Kongl. Maij:tz undersåthare härigenom
lijdit en oboteligh skada, i det att dee, medan
Tzaren igenom sine göster alle Ryske vahror opphandlade,
haffve åthskilligt godz tillförende i Rysslandh köpt, och
kunne dem sedan intet bliffva mecktige, uthan varit deres
capital en så långh tijdh qvitte, och någre bortmist deres
vahror igenom vådhelldh och annan olyka, sorn i Pleskow
skedde, hvarifrån dee hade kunnat befrijas, där dem hade
Bilagor.
343
bliffvit effterlåtit sådant deres godz i rättan tijdh därifrån
att afföra, medh andra flere inconvenientier och olägen
heeter,
som där aff härflutne ähre.
Uthaff sådane skiähl och orsaker, jempte dee impressioner,
som Hans Kongl. Maij:tt fattade uthaff Hr Bengdt
Horns relation, hvilken berättade, att han medh sina
colleger vidh afreesan ifrån Muskow är bliffvin heelt indigne
tracteradh, och förmente, att dee alldrigh skulle
fullgöra freden medh goda remonstrationer allena, uthan
hollt för rådeligit, att Hans Kongl. Maijrtt ville därjempte
röra vapnen och vijsa något alffvar, exaggererandes den
jämmerlige nödh och elände, som dee fattige fångar där
sammestädz måste uthståå, och därhoos försäkradhe Hans
Kongl. Maij:tt, det Ryssarne voro uthi sådant ringa tillståndh
och vilkohr, det Hans Kongl. Maijrtt sigh uthaff
dem icke hade något till att befahra; — ty befann Hans
Kongl. Maijrtt denne saken vara aff sådant värde, hvilken
angåendes säkerheeten aff freden och dess undersåthares
välfärdh icke kunde negligeras och öffversees, uthan bleff
åthskillige gånger i Senaten medh flijt öffverlagdt och
debatterat, då Hans Kongl. Maijrtt aff åffvanberörde skiähl
och den ombrage, som Hans Kongl. Maijrtt därigenom om
Ryssens skadelige intention billigt fatta borde, förnam,
1. att justitia causifi var ofehlbahrligen på Kongl. Maijrtz
sijda; 2. att occasionen syntes promittera, det Hans Kongl.
Maijrtt igenom det ena eller det andra medell skulle
kunna uthan fahra bringa Tzaren till raison och billigheet,
efftersom det berättades, först att hans bäste militie var
mehrendels igenom kriget consumerat, det man så myckit
lätteligare kunde troo, emedan Ryssarne ingen force den
tijden emoth Pålandh brukade, som då intestinis motibus
voro gången in partes, och sedan att hon uthaff Kolmuckoch
Baskirkern bleff infesterat, föruthom det att alle hans
undersåthare läte sigh märkia vara myckit svirige och
illa till fredz så väl uthaff det ringa och elaka mynttedh,
som aff commerciernes hemmande; och 3. att sielffve necessiteten
fordrade, det Hans Kongl. Maijrtt icke skulle
släppa den saken handelöös, efftersom 1) ipsa pietas det
krafde, att man dhe arme fångar icke skulle förlåta, som
bleffve tvungne ifrån den reena lähran till deras villfarelse,
2) conservationen aff Kongl. Maijrtz provincie, som
344
1664.
uppå den Rysche handelen mehrendels består och på den
sijdan såsom en starck förmuhr emoth den fienden belägen,
hvilken uthaff handelens hemmande och diversion sådan
afsaknadh lijda och därigenom försvagas skulle, att Hans
Kongl. Maij:tt neppligen mehre en så krafftigh stodh hoos
dem finna kunne, som dee här till dagz bevijst haffve,
och 3) säkerheet aff freden, där Hans Kongl. Maij:tt alldrigh
kunde fbrlijta sigh på, så frampt det effterläts, att
pacterne skulle på något sätt eluderas.
Och alldenstundh inga andre uthvägar finnes till att
erhålla Hans Maij:tz rätt, uthan en aff desse tvenne, nemligen
antingen per amicabilem compositionem, eller hvar
det icke kunde skee, då bruka sådane medell, som Gudh
och naturen Hans Kongl. Maij:tt till sitt och rikzens försvar
i händerne giffvit haffver, hvarföre ändock Hans Kongl.
Maij:tt väl allaredo hade förmärkt Ryssarnes obstination,
att dee sigh till intet skiähl ville beqväma, efftersom allt
det Hans Kongl. Maij:tz Legater i Muskow här uppå arbetat
haffve, jempte dee remonstrationer, som här om
emoth Tzarens Gesandter här i Stockholm skedde, föruthan
alle dee besvär, som Hans Kongl. Maij:tz GeneralGouverneur
uthi Ingermanlandh däröffver giorde emoth
Tzarens Yoivode i Stora Nougården, var allt fåfängdt
och kunde intet uthrätta; — likväl befann Hans Kongl.
Maij:tt icke rådeligit vara att straxt skrijda till en extremitet,
för än alla andre media först voro förgäffves tenteradhe,
både derföre att Hans Kongl. Maij:tt därigenom
så myckit mehre kunne jirstificera sin saak för lieela världen
och posteriteten, såsom och för den reflexion Hans Maij:tt
måste giöra 1. uppå sine illvilliande naboer, 2. Sveriges
då varande mattigheet aff dee näst förflutne krigen, 3. Hans
Kongl. Maij:tz minorennitet, och 4. Ständernes hetänkiande,
som där till nödvändigt reqvirerades, uthan Hans Kongl.
Maij:tt för den orsaken skull befann heller rådsampt vara
att skicka en express, nemligen Conrad von Berner, till
Tzaren medh dess vänlige, dock alffvarsame breff, representerandes
honom medh krafftige skiähl alla åffvanberörde
torter och ofoogh, som Hans Kongl. Maij:tt och dess undersåtare
till deres störste skada och afsaknadt vederfahrne
äre, dödandes then förklaringh, som Tzarens Gesandter
här i Stockholm igenom deres osanfärdiga berättelsse uthaf
Bilagor.
345
Hans Kongl. Maij:tt uthvärkat hade. Dock brukade Hans
Kongl. Maij:tt där vidh en sådan moderation, att Hans
Kongl. Maij:tt ville då mehre tillägna det Tzarens Ministrer
och tijdens olägenheet, som Ryssarne voro stadde uthi,
än som Tzarens uppsåth till att låta medh villie och flijt
något skee, som sträffvade emoth pacterne och dess rätta
förståndh, medh begäran att begge sijdors potentaters fullmecktige
Commissarier, till föllie aff den 25 puncten uthi
fredzfördraget, hvarandre uppå gräntzen mötha skulle, till
att afhiälpa uthi vänligheet alle sådane irringar och strijdigheeter,
som uthaff fredens contravention på Tzarens
sijda äre uppvuxne, såsom och giffva Hans Kongl. Maij:tt
en skiäligh satisfaction för den skada och afsaknadt, som
Hans Kongl. Maijrtt och dess undersåthare igenom sådant
ähr tillfogadt. Jempte detta Hans Kongl. Maij:tz breff
till Tzaren bleff och Conradt Berner särdeles instrueradh
näst mundteligh remonstration aff heela väsendet att urgera
1. uppå fredens fullkomblige execution, och 2. att Tzaren
ändteligen skulle sända sine Commissarier till mothe medh
Kongl. Maij:tz fullmäktige uppå gräntzen både till att
afhiälpa dee oppvuxne irringar, såsom och giffva Hans
Kongl. Maij:tt och dess undersåthare en skiähligh satisfaction
för undfången skada såsom till en försäkring de
non amplius turbando.
Sedan Conradt Berner härmedh bleff affärdat och var
ankommen till Muschow, haffver han vidh sin audience
inför Tzaren, då han öffverlefreradhe till honom Hans
Kongl. Maijrtz breff’, näst aflagdh nabovänligh hälssen,
1. exaggererat den contravention, som uppå Tzarens sijda
emoth pacterne var föröffvat, och 2. begärt, att efftersom
Hans Kongl. Maij:tt igenom denne beskickningh ville Tzaren
sådant representera låtha och däruppå sökia boot, det
Tzaren fördenskull någre aff sine trogne Ministrer ville
förordna, som därom all information aff honom, Berner,
taga kunne, efftersom han och 3. lät förståå, det Hans
Kongl. Maij:tt ville haffva en nöijaktigh satisfaction för
undfången tort och skada. Men såsom Ryssarne uthi deres
samvethe nogsampt voro öffvertygadhe om den orätt, som
dee Hans Kongl. Maij:tt emoth fördragh och afskeedh haffve
tillfogat, altså kunne dee eij heller medh tålamodh sådant
höra, uthan läte see och förmärkia deres skulldh derigenom,
346
1064.
1. at Cantzleren haffver effter audiencen sagdt till Berner,
dett lian icke således hade bordt taala medh reprocher
och förvijtelsser emoth Tzaren, hvilkedh berättades vara
kommit aff dee Rysche Glesandternes anstifftande, som här
i Stockholm hade varit, efftersom dee sigh icke något godt
däruthaff förmodade, och 2. bleff den gemehne man förbudin
att fråga efter orsaken till Berners ankompst, på det
att dee om Hans Maij:tz rättmätige prsetensioner och deres
egen Tzars ofoogh icke skulle bliffva underrättadhe.
Någre dagar ther effter haffver Berner vijdare uthi
conferencen medh Cantzleren honom alla förberörde på
Tzarens sijda emoth pacta föröffvadhe contraventioner särdeles
reprsesenteradt. Och såsom dee tvenne puncter, som
ähr 1. commerciernes frijheet och 2. restitutionen aff Lava
skantz, icke kunne directe nekas, altsså bleff det fuller nu
som tillförende låffvat, att dee skulle haffva deres ricktigheet.
Men likväl tverth där emoth förbödz Tzarens under -  såthare, att dee medh Hans Kongl. Maij:tz undersåtare
icke skulle handla, och medh Lava skantz uppehölle dee
Hans Kongl. Maij:tt ifrån den ene tijden till den andra
medh bedrägelige tillsäijelsser uthan någon effect, så att
Hans Kongl. Maij:tt icke kunne bliffva den orthen igen
mäcktigh, för ähn sedan Berner kom ifrån Muskow tillbakar,
efftersom Ryssen uthi desse tvenne puncter haffver
Hans Kongl. Maij:tt först således eluderat, att hvadh som
dee uthi Muskow till Hans Kongl. Maij:tz Gesandter låffvade,
haffva Voivoderne vidh gräntzen excuserat sigh icke haffva
bekommit några ordre eller befallningh om, och sedan dee
ändteligen haffve bevilliadt frijheeten till att handla emilian
Hans Kongl. Maij:tz och Tzarens undersåthare, haffva dee
alla vahror, som till dee Svensche provincierne föras skole,
medh en så högh, ny och ovahnligh tull graverat, att man
däruthaff nogsampt kan förmärkia deres intention vara,
därmedh commercierne ifrån Hans Maij:tz länder att divertera,
som dee medh offentligit förbiudande icke längre
hindra kunde. Men uthi den punchten om fångarnes igenlefrerande
sade Cantzleren, att Tzaren intedh ville begiffva
sigh ifrån den resolution, som dess Gesandter i Stockholm
bekommit haffve, beropandes sigh derjämpte uppå den
Tzarens resolution, som var gifvin Hans Kongl. Maij:tz
Gesandter i Moscow, hvaruthinnan Tzaren lofvar vidh den
Bilagor.
347
puncten förblifva, effter det som hans Gesandter i Stockholm
derut hinnan förrättandes vardhe. Hvarmedh Rysserne
beslå sigh sielffve häruthinnan haffva dolose handlat, att
dee i Muskow medh flijt och aff föresatt uppsåth haffve
ställt Tzarens resolution på sådane skruffvar, som tiänte
till deres illistige intentions erhollande.
Och alldenstundh Tzaren lät sigh märkia icke vela
giffva Berner något annat beskeedh eller samtyckia till
något möthe aff begge sijdors Commissarier på gräntzen
att afhielpa desse strijdigheeter, bleff han på sidstone
medh ingen annan resolution därifrån affärdadh ähn medh
Tzarens breff till Hans Kongl. Maij :tt, hvaruthinnan Tzaren
vidlyfftigt exculperar sina Gesandter, beståendes uppå sin
förmente rätt till dee fångars qvarbehallande, som haffve
sigh låtit omdöpa, och låffvar fuller handelens frijheet,
doch medh den olidelige gravation till dess märckelige
hinder, som åffvanbemält ähr, och där hoos inkastar någre
ogrundade besvär emoth Hans Kongl. Maij:tt, giffvandes
tillkänna sigh vela medh en express strax däreffter låta
Hans Kongl. Maij:tt förnimma sin mehningh om den begärte
gräntzecommissionen. Och såsom allt berodde uppå
detta sidste, hvilket var och endeste orsaken till Berners
förskickningh, såsom ett medell hvarigenom Hans Kongl.
Maij:tt sökte att all oreda kunde bijläggias till en säker
fridh och eenigheet emilian begge potentaterne, altsså
stodh icke annat till giöra, sedan Conradk von Berner
medh sådant svar och breff ifrån Tzaren var tillbakar
kommen, än som affvakta den tillsagde expressen, som
skulle effterföllia medh Tzarens vijdare förklaringh öffver
bemälde gräntzecommission.
I medier tijdh förnam Hans Kongl. Maij:tt af Berners
giorde rapport och inlagde protocoll om sitt förrättande,
att Hans Kongl. Maij:tt nästan otviffvelakteligen kunde
bringa Tzaren till billigheet, efftersom Rysserne då voro
stadde uthi ett sådant tillståndh, att dee gärna all vidlyfftigheet
medh Chronan Sverige skulle undvijka, alldenstundh
1. hade en secret correspondent i Muskow sagt till
Berner, att där Hans Kongl. Maij:tt ville sända någre
regementer till gräntzen, skulle Hans Kongl. Maij:tt därigenom
kunna bringa uthaff dem allt det Hans Kongl.
Maij:tt desidereradbe, och att Nassokin hade igenom sin
348
1664.
skriffvelse giffvit Tzaren det rådet, att han inga flere
flender skulle draga sigh på halssen, alldenstundh Pohlen
sökte att animera Sverige till krigh emoth Muskow;
2. grasseradhe dee Baskirker och Kolmucke Tartare uthi
deres landh allt till Nisinogorodt; 3. voro tiender kombne
ifrån Öffverste Struss, att Chrimische Tartaren och Cossakerne
voro gångne tillsamman öffver Niepern och togo
deres marche recta till Muschow; 4. hadhe Ryssarne för
den tijden ingen starkare militie än 3000 strelitzer, som
då voro i Muskow, och måste alla dagar stå på vakt,
bliffvandes ifrån den ene orten till den andre omväxladhe,
iblandh hvilke och månge unga pojkar funnes; 5. haffva
elliest åthskillige sagdt, att nu voro den lyckelige tijden,
som Hans Kongl. Maij:tt i Sverige kunne sigh betiäna till
att vinna allt uthaff Tzaren igenom det man skulle vijsa
vapnen; 6. tordes icke Ryssarne låta det gemene folckedh
annat vetta, ähn att Berner medh godt contentament var
aflardader, frucktandes att dee elliest skulle för myckit
bliffva allarmeradhe och försagde; och 7. syntes det Tzaren
ville beqväma sigh till förnöija Hans Kongl. Maijrtt, efftersom
Cantzlern hade uthi förtrooligheet frågat Berner,
hvadh Hans Kongl. Maij:tt ville begära till satisfaction.
Och såsom Hans Kongl. Maij:tt afl? sådane kunskaper
bleff dess mehr animerat till att bruka alif var i saken,
som Hans Kongl. Maijrtt medh en så godh rätt hade till
påståå, och icke ville lijda däruthinnan någon vijdare
tidzförspillan, altsså när åflvanbemälte Rysche post medh
Tzarens breff sedan ankom och Kongl. Maijrtt däruthaff
förnam, att Tzaren ville decimera gräntzecommissionen,
tillbiudandes heller förskicka sine Gesandter hijt till Stockholm
öffver desse och andre begge potentaternes store och
hemlige saker, emedan Hans Kongl. Maijrtt däruthaff nogsampt
förmärckte, att Ryssarne, nu som tillförende, icke
annat sökte än förhaala tijden, ty ville Hans Kongl. Maijrtt
icke tillåta sådane Gfesandters ankompst, uti ian svarade
Tzaren däruppå, att Hans Kongl. Maijrtt icke kunde därtill
bevillia, för än alle irringar först bleffve componerade, efftersom
dessförinnan inge hemlige saker emilian begge potentaterne
förtrooligen kunde communiceras, uthan om Tzaren
sedan behagade skicka sine Gfesandter hijt, ville Hans Kongl.
Maijrtt dem tillbörligen undfägna låtha, urgerandes ändt
-
Bilagor.
349
ligen däruppå, att begge sijdors Commissarier hvar andre
uppå gräntzen till den ända, som förbemält ähr, mötha skulle.
Sedan Tzaren ett sådant svar ifrån Hans Kongl. Maij rtt
bekommit hade, sände han åther straxt däreffter en annan
post hijt medh dess breff till Hans Kongl. Maijrtt, hvarutinnan
Tzaren först vill uthan någon grundh kasta skulden
uppå Hans Kongl. Maijrtz Gresandter medh någre opdichtadhe
skääl, som i begynnelssen omrördhe ähro, och sedan
beroopar sigh om handelens frijheet på det, som han medh
Conradt Berner där om till Hans Kongl. Maijrtt skriffvit
haffver, görandes där näst en uhrsäckt, hvarföre Lava skantz
i rättan tijdh icke ähr cederat, och sidst fuller ytterligare
söker, det hans Gesanter måtte effterlåtas att komma hijt
till Stockholm, så skulle Hans Kongl. Maijrtt förnimma,
uthaff hvem och på hvilkens sijda är orätt giordt, men så
frampt det icke kunde skee, då ändtligen förklara sigh vela
sine Commissarier till gräntzen affärda, där sammastädes
alle åffvanberörde strijdigheeter att afhielpa och remediera.
Till hvilken ände Hans Kongl. Maijrtt och sine därtill
beordrade, nembligen Hr Per Sparre, Johan Hastfehr och
Anders Wallwijk, instruerandes dem således, att dee tvenne
huffvudhpunchterne, såsom åhre 1. fångarnes restitution, och
2. commerciernes förre frijheet, skulle vara conditiones sine
qua non. Men satisfactionen skulle dee pro re nata moderera,
efftersom dee där in loco kunne informera sigh om
Ryssarnes tillståndh, och alldenstundh Hans Kongl. Maijrtt
uthi betracktande af berörde förste huffvudhpuncht befann,
att dee, som godh villigen den grekische religionen ahntagit
haffve, dee samme och så uthan tviffvel hoos dem
tiäna vele, och att Tzaren icke heller kan obligeras mehre
till att hålla än det, som han igenom sin eedh och korsskyssningli
besvurit haffver, som ähr det Rysche instrumentedh,
ty haffver Hans Kongl. Maijrtt dess Gesandter
härom således beordrat till att facilitera värkedh, efftersom
det man strijder om synes lijkasom uthi sigh sielff
kunna unieras, att där Ryssarne icke vele elliest häruthinnan
beqväma sigh, då skole dee låta därmedh beroo vidh
den förklaringh, som Kongl. Maijrtt dem öffver den 20:de
punckten giffvit haffver, dock så att den måste fullkombligh
bliffva exeqverat och fullgiordh, till hvilken ände alle
fångar uthi Rysslandh skulle uppsökias och till Muskow
350
1664.
sampt gräntzefästningarne föras och där uthi presence aff
Kongl. Maij:tz Ministrer examineras, om dee sigh godhvilligen
haffve omdöpa låtit, eller om dee medh tvångh,
tnmgh eller hoot på något sätt därtill äre förorsakadhe,
effter hvilkes egen bekännelsse man sigh rätta skulle, så
att den, som bekände sigh sielff aff eget berådh och uppsååth
uthan någon nödh haffva sigh angiffvit att vela
antaga den grekische religionen, den må icke heller igenfordras,
uthan Ryssarne den behålla, men alla dee andra,
som där emoth säija och berätte, att dee igenom tvångh,
hoot eller för någon annan nödh skull haffve låtit sigh
omdöpa och fördenskull icke godhvilligt deres religion
emothtagit haffve, skole till Hans Kongl. Maij:tt igenlefreras,
efftersom sielffve ordens expression uthi Tzarens
fredzinstrument det innebähr; dock likväl skulle dee sådant
på det sättedh mesnagera, att dee kunde därigenom vinna
aff Ryssarne något reciprocum uthi satisfactionspunckten.
Sedan desse Kongl. Maij:tz Gesandter ähre fullkombligen
instrueradhe vordne och sigh till gräntzen förfogat,
haffva dee nu, som alltijdh tillförende skedt ähr, en långh
tijdh måst väntta effter Ryssernes ahnkombst, hvilke icke
annat sökie, än onödige tidzförhalningar, så att deres uppsåth
därigenom Hans Kongl. Maij:tt icke ringa ombragerade,
och när dee omsijder haffva låtit sigh på berammat
orth infinna och medh Kongl. Maij:tz Commissarier åthskillige
gånger trädt till confe renee, voro dee så vijda
kombne, att dee haffva öffvergiffvit hvarandre åthskillige
projecter, däruthaff man förmodade, att Ryssarne änteligen
skulle vela sigh till förlijkningh beqväma, till dess att
när dee omsijder uthaff Kongl. Maij:tz Commissarier förmådde
4 vekurs dilation, att affväntta deres Tzars ordre
öffver dee besvärspunckter, som dem uthaff Kongl. Maijrtz
Commissarier voro öffverlefreradhe, och deres afskickadhe
post effter samma tidz förlop ifrån Muskow igenkom, haffva
dee abrupte afskurit tractaten och icke velat uthi någon
punckt till accord condescendera, uthan föregiffvit sigh
haffva bekommit ordre aff Tzaren till att simpliciter förbliffva
vidh dedh Kardische fredzslutedh och icke giffva
däröffver någon elucidation, hvar medh begge sijdors Commissarier
ähre medh oförrättadhe saker, dock medh höga
contestationer aff godh vänskapz continuation ifrån hvar
-
Bilagor.
351
andra skillde, då dee Rysche Commissarier läte sigh förmärkia
att gärna åstunda denne tractaten framdeeles uppå
en annan tidh att reassumera, tillbiudandes sigh däröffver
vela upprätta medh Kongl. Maij:tz Commissarier ett skriffteligit
afskeedh; men såsom Kongl. Maij:tz Commissarier
därpå icke voro instrueradhe, haffve dee sådant till Hans
Kongl. Maijrtz behagh remitterat.
Dervidh haffve sakerne intill denne dagh herodt. I
medier tijdh ähre ifrån Hans Kongl. Maij.tt ordre afgångne
till dess Gfeneral-Gfouverneurer uthi Liflandh och Ingermanlandh,
at dhe oachtatt tractatens oförmodelighe afbrytandhe
skulle plägha all godh correspondence medh
dhe Ryske Gfräntze-Voivoderne och fullkomligen effterleffva
pacterne, låthandes alle Tzarens poster, sorn kunne
hijt förskickadhe blifva, tillbörligen undfå och passera till
att förekomma all ombrage, efftersom sakerna bestå nu
uthi lijka terminis och säkerheet, som dhe giordhe för
denne sidste tractaten och effter det Kardiske fredzslutet;
hvarföre Hans Kongl. Maijrtt haffvér och nu sidermehra
uppå Ryssernes anmodandhe förordnat någre visse Commissarier,
som effter det Kardische fredzslutetz innehåldh,
gräntzerättningen emilian Liflandh, Ingermanlandh och
det Ryske gebietet adjoustera och till richtigheet bringha
skoole.
Bil. 18 b
Oppå Hans Kongl. Maijrts vår allernådigeste
Konungz och Herres för samptelige Richsens
Stender framstälte och öfverlefrerade proposition
ähr Richsens Ridderskaps och Adels sampt Krigsbefehlets
underdånige svar och betänckiande.
Aetum Stockholm den 2 Julij anno 1664.
Såsom högstbemälte Kongl. Maij:ts effter sine förfäders
Sveriges rijkes Konungars loflige exempel och regeringz
-
1 Prot. sid. 126, 133 o. 134. — Original i Riksarkivet med följande påskrift:
Insinuerad den 8 Julij Stockh. 1664 och den 9 uti Senatu upläsen.
2 Lakun.
352
1664.
formen häfver medh sine Rijkzens Rådz råde gott funnit
att på närvarande tijdh sammankalla Rijkzens Ständer
till ett allment mothe och Rijkzdagh här i Stockholm, att
näst een uthförligh relation af the förnemste saker, som
uti regementet effter sist holne Rijkzdagh sa in- som uthrijkes
ähre förelupne, representera dhem rijkzens närvarande
tillstån dh och gifva them någre deruthaf flytande
ährenden att öfverläggia, altså håfve sådan Kongl. Maijrts
nådige kallelse till hörsamligst föllie des trogne undersåter
af Rijkzens Ridderskap och Adel medh Krigsbefälet
sigh i underdånigste villigheet här instält, hugnandes sigh
deröfver högeligen, att the vidli sådant tillfälle få see
Eders Kongl. Maijrtt besittia sin högloflige Her faders
thron och säte, jembväl i alle christ- och kongliga dygder
dageligen mehr och mehr tillväxa; såsom och önskandes
att den högste Gfudh ville Eders Kongl. Maij:tz thron
medh all begärlighe prosperitet befästa, Kongl. Maijrtz
höge persohn, på hvilken rijkzens och des trogne undersåtares
vällfärdh hänger, vidh stadigh helsa och lijfz
disposition framgeent uppehålla, sitt gudommelige nampn
till ähra och alle rijkzens inbyggiare till hugnad och
förkofring. Rijkzens Ridderskap och Adel frögda sigh i
lijka motto deröfver storligen, att the finna Hennes Maij:tt
Rijkzens Enckiedrottningh medh heele den Kongl. Regeringen
sampt Rijkzens Rådli vidh ett önskeligit tillståndh,
betackandes them underdånigst ödhmiukeligen för den höge
omvårdnad, store besvär och arbete, som the continuerligen
hafva för rijkzens roo och säkerheet, hvilket gifver Ridderskapet
och Adelen sampt andre Rijkzens Ständer den
otvifvelachtige förmodan, att Sveriges rijke, dess käre fäderneslandh,
skall vidh Kongl. Maij:ts myndige åhr alldeles
vällbestält, troligen och säkert kunna Hans Kongl. Maij:tt
såsom dess rätte herre och Konungh i hender öfverantvardas,
och altså alle dess trogne inbyggare Kongl. Maijrts
christelige regemente till deras beskyd sampt privilegiers
och frijheeters erhollande medh hugnadh åthniuta.
Eenkannerligen gifver thet Ridderskapet och Adelen
ett merkeligit gott hopp, att effter Eders Kongl. Maijrtz
Her faders vår fordom allernådigste Konungz glorvördigst
i åminnelse dödelige frånfälle, alle giörlige vägar ähre
söckte, icke allenast till att freda rijket, uthan och till att
Bilagor.
353
underhålla all godh venskap och förståndh medh alle dess
naboer, venner och allierade, såsom först medh Pålandh,
Romerske Keijsaren och Chur-Brandeburgen, sedan medh
Danmarck och Rysslandh, medh hvilken sidste vij vidh
sistholne Rijkzdagh stöde i uppenbare krigh och vapenskifte,
men nu häfver Gudh allzmechtigh förmedelst sin
godheet och Eders Kongl. Maijrts sampt den Kongl. Regeringen
[s] och Richzens Rådz höge försorgh vändt det i frijdh
och roligare tillståndh. Ridderskapet och Adelen sampt
Krigsbefählet förnimma och gerna den gode intelligence,
som Eders Kongl. Maijrtt underholler medh Eranckrijke
och Engelandh, så och medh General-Staterne af det föreente
Nederlandh. I synnerheet förmärckie the medh een
innerligh tackseijelse till tröst så och hugnadh öfver Eders
Kongl. Maijrtz kloke conduite, att den investitur och lähn
öfver provincierne Bremen och Pomeren, som på månge
åhr bort åth emot Osnabruggische fredztractaten ähr af
Romerske Keijsaren uppehollen, nu omsijder i Regensburg
Kongl. Maijrt till störste heder och nöije ähr confererad
vorden.
Såsom nu Sveriges rijkes Ridderskap och Adel fatta
een särdeles frögd och contentament öfver desse utrijkes
affairers beskaffenheet, så glädie the sigh icke mindre öfver
thet gode tillståndh, som the inne i rijket förspörja, enkannerligen
öfver Eders Kongl. Maijrts dess allernådigste
Konungz och Herres kongelige upfostran, vår christelige
religions nijt och maintien, justitiens lagha befordran,
militiens till landhz och vattenz försträckning, collegiernes
instruction, Cronans dretzelz mesnage och landetz sampt
commerciernes cultur och frie lopp. Och alldenstundh
regemente icke kan föras uthan medel, militien så väll
som grentzfästningar behöfva hielp i försträckningar, Eders
Kongl. Maijrtt, fuller trachtandes effter roo, icke deste mindre
moste stå på sin vacht, särdeles vidh desse tijders och
sakers conjuncturer, der icke allenast Rommerske Kejsaren
medh Turken, uthan och Polandh och Muscou ähre i vapnen;
hvarföre begäre Eders Kongl. Maijrtt dess trogne undersåtares
mogne rådh och assistence, huru nemligen näst
den tyst- och stillheet hemme i rijket, militien till landh
och vattn må förstärckias, grentzefestningar underhållas,
flottan conserveras och tilltaga, jembväl venschapen och
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot., IX. 1664. 28
354
1664.
alliancerne sampt medh Ambassadeurers commissioner uthrijkes
hollas uprätte; i synnerheet huru rijkzens ordinarie
stat må kunna försörgas, crediten underhållas, och kornsampt
magazinhuus inrättas, medh mehra som Eders Kongl.
Maij fits vällfattade och Rich sens Ständer öfvergifne proposition
omständeligen innehåller och förmähler.
När Sveriges rijkes Ridderskap och Adel sampt Krigsbefehlet
dette ofvanberörde i gemen öfverväger, så kunna
the, näst Gudz synnerlige godheet, alldrigh tillfyllest berömma
den trogne försorg, oförtrutne möda och vaksamheet,
som Kongl. Maij:tt medh Richsens Regering och
Rådh bär för alles deras vällfärdh, bediandes ödhmiukeligen
the icke ville tröttas öfver regementzbördan, uthan så här
effter som här till låtha sigh vara recommenderad vår
christelige religions reenheet, justitiens rätte lopp, militiens
till siö och landh sampt och andre collegiers och
embetens conservation, efftersom the taga prob af Gudz
särdeles nåde jämpte annat och dheruthinnan, att vidh
alle hendelser Gudh så lagar, det till tijderne lemnes sådane
embne och män, som värcken ähre proportionerade
och the afgångnes ställe till Eders Kongl. Maij:ts och
richsens tiänst förträde kunne. — När och Ridderskapet
och Adelen sampt Krigsbefählet detta sitt käre fäderneslandz
inrikes tillståndh jämpte dess interessen medh omliggiande
landh och konungarijken i synnerheet betrachte,
så finne the fuller svårt och snarest sagt för ogörligit att
taga alle moment i acht, som til rijckzens säkerheet kunne
vara af nöden, medh mindre Eders Kongl. Maij:tt häfver
vidh handen nogsampt styrckia af folck och medell, och
fördenskull erkenne the sigh såsom rättrådige undersåthare
beredvillige och skylldige Eders Kongl. Maij:tt och rijket
effter högste förmågan att bijspringa. Men alldenstundh
Ridderskapet och Adelen af härtill uthståndne krigh och
andre besvärligheeter mycket ähre vordne försvagade, dy
önske dhe, såsom och Eders Kongl. Maijfit underdånigst
bedie, det fredelige tillståndh, som Gudh dhen alldrahögste
rijket nu medh häfver bekrönt, så vijda fruchten der af
att kunna åthniuta, att the för extraordinarie pålagor vidh
denne tijdhen måtte blifva förskonte, efftersom the inthet
annat vele förmoda, än att richsens ordinarie in kompst
skall kunna stoppa the tarfver, som närvarande tijdli kan
Bilagor.
355
fodra. Men skulle emoth förhopning richsens trångmåhl
vara sådan, att den oumgengeligen kräfver een prompt och
särdeles hiälp af folck och medell, och Eders Kongl. Maij:tt
nådigst behagade gifva them deraf någre vijdare ouverture[s]
om någon oundvikeligh krigsfahra, tå vele Ridderskapet
och Adelen sampt Krigsbefehlet sigh icke undandraga,
uthan godhvilligen och effter förmågan så grijpa Eders
Kongl. Maij:tt under armarne, som Eders Kongl. Maij:tz
till dem fattade nådige förtroende eller och theras plicht
sampt skylldigheet emot deres rätte öfverheet och käre
fäderneslandh dem tillbiuder.
Eders Kongl. Maij fits
Underdånigste och trooplichteste undersåthare.
På samptlige Ridderskapets och
Adelens vägnar
Pär Sparre P:son,
pro tempore Landtmarskalk.
Bil. 19 h
Adelns och krigsbefälets besvär.
Stoormechtigeste Konungh, Allernådigeste Herre.
Eders Kongl. Maijfit hembäre samptelige Richsens
Ridderskap och Adel sampt Krigsbefehlet een underdånig
tackseijelse för the åthskillige nådemercken, som Eders
Kongl. Maijfit allernådigst vijsar att hafva dess ståndh
och vällmacht uthi een serdeles nådig consideration, och
eenkannerligh att Eders Kongl. Maijfit på sidste Richsdagh
icke allenast medh nåder förmärckte theras giorde
påminnelser, så in publicis som privatis giorde, uthan
jembväl och een så nådigh förklaring gifvit opå våre eenskylte
besvär, hvilke emedan the åhrligen tillväxa, så att
1 Prot. sid. 134. — Koncept, jämfördt med det i Riksarkivet befintliga
originalet, som har följande påskrift: Insinuerad den 8 Jnlij 1664.
356
1864.
the icke ringa tryckia till een dehl alle ståndli i rijket
och samptelige Eders Kongl. Maij:ts trogne undersåthare
i gemeen, een dehl och dette ståndet i synnerheet, fördenskulldh
oss och så mycket högre åligger, uthi ödhmiukheet
giöra hoos Eders Kongl. Maij:tt een underdånig
ansöckning uthöfver dhe tarfver, som för tijdhen behöfva
rättelse, fölliandes dhen methode af them, som på förrige
Richsdagh blefve ingifne och resolverade, aff hvilcke dher
något icke så alldeles vore executerat och värckställig
giordt, vij då deels anhölle derom, deels mehre theruthinnan
påminne, deels och andre våre flere nödtorffter
tilläggie, som vij här bijfoga, och bestå uthi effterschrefne
stycken, underdånigst bediandes att the medh nåder och
tålamodh blifva anhörde.
1.
Effter såsom opå justitiens rätte administration hänger
samptelige richsens inbyggiares störste vällfärdh, så förefaller
här vidh i gemeen att påminna, att ded motte
effectueras, hvadh nu länge häfver varit under händerne
om vår beskrefne lags revision, att dhen för månge sine
nyttigheeter motte förrättas och af samptelige Rickzens
Ständer öfversees, förr än den publiceras eller vinner sin
laga krafft.
1 Och sedan att alle tribunalia, så högre som lägre, icke
blifva medh några vahnfrägdade persohner och som ähre af
itt ondt ryckte hoos godt folck eller illsinnige af arthén,
uthan optimee indolis et probi ingenii hominibus bestälte,
2 och att the få niuta deres frie och obehindrade vahl, när
någre vacantier falla, af sådane män, som effter ämbne
och villkohr dugelige och förfahrne ähre.
3 Sedan i synnerheet när man går till instantias, så
ähr 1. om Häradzhöfdingarne till mentionera, att ingen
Häradzhöfding bör uthi någon annan instantie vara Underlagman
eller Adsessor, så att ingen må sittia domare mehr
änn uthi een instantia, ehvarest ded och i landet må vara,
uthan vara benögder medh itt domareembete, ehvarest han
4 och ded idkar. Samme tiänst begäre vij må hereffter förrättas
af them persohnligen, som räntan och löhnen dher
af upbäre och icke exerceras per substitutos, som antingen
oförfarne äre eller och malitiosi, uthan hvar för sigh sielf
Bilagor.
357
dömma, och derföre och sielf redo och räkenskap giöra, dher
så fodras, antingen vidh Laghmansrätter, Hoffrätter eller
och Eders Kongl. Maj:tt sielf; och dher han då skäligen 5
öfvertygas handlat malitiose, så att dher pröfvades een
uppenbar nullitas processus eller juris föröfvades, tvert
emot beschrefven klar lagh dömbdt, att den då effter saksens
beskaffenheet lagligen motte plichta alldeles efter
ded 3, 37 och 38 cap. tingmålabalken. Dhed ähr och af 6
nöden, att hvar Häradzhöfding blifver medh itt ehrligit
uppehåldh försedder och åthminstonne till häradzränta
hafva 300 daler söllfvermynt; medh ringare kan och een
ehrlig man hederligen icke bestå, på ded allehanda corrupteler
så i dette som andre embeten, serdeles the som
ordentelige dommare äre, motte förekommas. Desslikest
att slike räntor icke motte dragas till aflöhningar, och
derigenom Häradzhöfdingen få tillfälle att excusera sigh
för annor tiänst skulldh att icke sittia och administrera
justitien uthi ägen persohn. Yij begäre desslikest, att 7
Häradzhöfdingen motte bo dher i landzorten, som han ähr
Häradzhöfdinge, på ded han så i criminal som civil ehrender,
hvilcke kunde fodra någon hastigheet, motte vara
närmare vidh handen. Ded ähr och af nöden, att prima 8
instantia authoriseres medh den fullmacht att kunna in
criminalibus peremptorie citera reos contumaces. Men i 9
synnerheet bedie Eders Kongl. Maij:tt vij på det under -  dånigste, att till sådane tienster personer af vårt medel
motte brukas, som dertill ähre capable, effter som vårt
ståndh sigh märckeligen förkofrar, och een stoor dehl om
bokelige konster beflitar, och ded effter privilegiernes, serdeles
sahl. Konung Johans högloft, i åminnelse, innehålldh.
Adelen desslikest, som Eders Kongl. Maij:tt immediate 10
ähr underkastad och bor uthi greff- och frijherreskapen,
begäre att vara ifrån lehnherrarnes jurisdictioner medh
theras folck, tiänare, godz och bönder exempterade. The, 11
som uthi Yermelandh boendes ähre och godz hafva dher i
landet, begäre, att effter dher ähr icke mehr än een, nembligen
lagmansin stan tie, att då een nidrigare instantie inrättas,
såsom den annorstädes i rijket finnes inrättat vara,
såsom och att een commissorial rätt deputeres, som ransakar
någre åhr tillbakars, huru justitien dher ähr administrerat
vorden. Uthi Häradzhöfdingarnas embete ähr och 12
358
1664.
detta icke att förbijgå, att Eders Kongl. Maij:tt täcktes
them påläggia, ded the ex officio skole vara förplichtade
icke reesa ifrån tinget, förr ann alle saaker blefve afhulpne,
och att the dher in loco alle domar uthfärdiga och reenskrifva,
på ded att den torfftige icke medh longt uppehåldh
och kostsamme reesor motte graveras, som alt för
mycket klagas uthöfver, och derigenom antingen executionen
suspenderas, eller interposita appellatio på något
13 sätt hindras. Och efftersom ded klagas mycket öfver protocollernes
orichtigheet — ehrlige, uprichtige och rättsinnige
män, som dette och slike embeten förträda undantagandes
och ifrån sådant klagemåhl alldeles exempter- och befrijandes
— att dommarne annorledes vidh tingen publiceras,
och annorledes finna the them een långh tijdh dereffter
reenskrefne, så hegare Ridderskapet och Adelen, att hvar
Häradzhöfdinge af Eders Kongl. Maij:tt befalles till hafva
een inbunden book, medh Landzhöfdingens signete förseglat
på itt igenomdragit bandh, hvaruthinnan protocollen strax
der in loco skulle inskrifvas, och deraf frenne exemplar
tagas, och försendas itt till den Kongl. Hoffrätten, itt uthi
Landz-Cansliedt och itt uthi häradzkistan, och att protocollen
moste strax upläsas vidh tingen, när sakerne ther
14 äre afdömbde; såsom och icke befattar sigh medh häradzsignete
vidare änn han vidh tinget brukar ded. Item att
Häradzhöfdingen gior tidig anordning om tingstimmarnes
uthlysning, att han dereffter i tijdh kan lämpa citationerne,
på ded the icke komma för seent.
15 Sedan till ded 2. lagmansinstantien hvadh vidhkommer,
så begäre samptl. Ridderskapet och Adelen sampt
Krigsbefehlet, att lagmanstingen hållas och een gångh hvart
åhr effter lagh — elliest går medh dhe appellerade sakerne
16 alt för långsampt till — såsom och att the, som då uthan
laga förfall försumma till perseqvera theres appellation
emot fataliernes förlopp allenast till uppehålla sin vederpart
emot processens och lagsens rätte förståndh och till
missbruk, att thå domen erkendes vara gången in rem
17 judicatam och till sin behörige execution förvijses. Ridderskapet
och Adelen begäre och, att Underlagmän motte
tagas af Adelen, som dher till tienlige finnas, och icke eenskylte
betiänte och oförfarne eller fremmande män, effter
ded ähr högnödigt för den hazard och äfventyr, som landzens
Bilagor.
359
invånare medh theres godz och ägendombs antingen conservation
eller förlust moste tillsättia, och dhertill lagfarne
och experimenterade män af någon myndighet brukas, serdeles
när Lagmannen icke sielf afhielper sakerne, uthan
moste sin vicario fortunas hominum committere, som och
önskeligit vore, att the sielfve altidh vore tillstädes. Men
effter såsom offta laga förfall kunne vara i vägen, så begäres,
att the någon qvalificerat man af myndigheet i slike
hendelser föruthan Underlagmannen substituera, som hans
rum såsom een prseses förträder; jembväl och altijdh, 18
antingen han genom sigh eller någon annan prsesidem
exercerer dette embetet och håller lagmanstingh, att han
då af lagsagun convocerer och förschrifver någre opartijske,
lagfarne män af adell och oadell, som icke sittia uthi
andre instantier, och dher i qvalitet af bisittiare äre tillstädes,
och icke så promiscue tages fougdar och annat
folck, som ringa kunne förstå sigh på lagboken och landzsaker,
efftersom fougdar inthet bör hafva medh domareembetet
att beställa. Lagmannen bör och hafva macht 19
peremptorie i serdeles fall att citera, dogh att pars adversa,
när så omtränger, må effter lagh niuta laga förfall till
godo. Att och Laghmännen för Hoffrätterne må vara plichtige
att svara för theres dommar.
3. Om Hoffrätterne finnes detta nödvendigt, föruthan 20
hvad in genere här ofvantill om persohnernes qvaliteter
och deres välliande ähr berördt, jembväll och härhoos uthi
alle instantiis och foris ähr ganska högnödigdt sampt
rättegångzprocessen uthi dess 22 articul i synnerheet ähr
likmätigt, att när något klagas öfver domare och andre,
att då icke motte decreteras något och slutas altera parte
inaudita, eenkannerligh domar uprifvas och annulleras, 21
hvilcket icke ringa eens embete förklenar och beskimfar.
Så ähr dette in particulari för denne gången att ihugkomma
— uthställandes alt annat medh mehra till den
deputation, om hvilcken vij här nedanföre gravamine 5
beröre —: 1. Huruledes sessionstiderne motte förlängias för 22
sakernes myckenheet skull, som dageligen dagz mehr än tillförende
cumuleras, och att Hoffrätten icke motte dissolveras,
förr ähn alle saker in criminalibus eller civilibus, som antingen
per viam supplicationis eller modum appellationis
ähre inkombne, kunde slitas, den nödträngde till stort uppe
-
360
1604.
23 Mildh, besvär, afsaknadh och omkostnadh. 2. När revisionen
ähr söckt och hoffrättzdomben går omkull, att då
24 den, som vinner saken, må få sine penningar igen. [3.] Så
och att alle revisionspenningar och arbitral straff och saköhren
komma till Eders Kongl. Maij:tt och Chronan, deremoth
Hoffrätterne medh godh och prompt löhn böre vara
25 försedde. 4. Att Hoffrätterne måtte i dömmande föllia klaar
beskrefven lagh och uthi uthtryckte måhl i laghboken
26 icke arbitrera eller gå dherifrån. 5. Såsom ingen bör förmenas
att behörligen och medh beskeedh klaga, när honom
omtränger, altså ähr af nöden, när någon ohemult och
medh ährerörige och obevijslige beskyllningar blifver antastad,
som eens heeder och embete toucherar, att då den,
som öfvertygas vara frij och oskiäligen angrijpen, må niuta
27 sin tillbörlige och lagh lijkmätige reconvention. 6. Ehuruväll
vij inthet tvifla, att ju Eders Kongl. Maij:tt af vichtige
motiver och itt gudeligit upsåth häfver uprättat ded
af trycket uthgångne och publicerade duelleplacatet, dermedh
att förekomma otidige trätor och slagzmål jempte
andre ohöfligheeter i ordh och gerningar, som splijt och
dueller förorsaka, icke deste mindre emedan såsom det
alldramäst angår vårt ståndli, och pars hesa derigenom
till sin honneur och reputation icke vinner den satisfaction,
som medh ståndet ähr likmätigt, uthan den oskylldige
lijder medh den skylldige, vij och dageligen förspörie, att
slike excesser nu mehra än tillförende yppas och begås,
dy ähr Ridderskapetz och Adelens underdånige bön och
begäran, att på ded itt så helsosampt värck alldeles icke
motte hindras, att oss medh nåder motte förunnas så dheruthi,
som elliest hvadh annat vårt ståndh eenkannerligen
må angå, att få gifva väre underdånige tanckar, påminnelser
och betänckiande dhervidh tillkänna, förr än ded publiceres
och får laga krafft, och att i medier tijdh executionen af
28 placatet motte suspenderas. 7. Ridderskapet och Adelen
gifver högh orsak medh diupeste tackseijelse att ihugkomma
Eders Kongl. Maij:ts och förrige Sveriges Konungars högstberömmelige
kongelige bevågenheet emot dette ståndet,
serdeles att conservera them sampt- och synnerligen ifrån
vahnära, spott och neesa, efftersom väre privilegiers de
anno 1617 den 8 Octobr. siunde artikel nogsampt betygar;
och man häremot ogerna moste skönia, huruledes een part
Bilagor.
361
illvilliande medh ordh och efftertahl icke mindre än någre
ovettige medh pennan och i schrifvande eller talande vedh
domstohlar och annorstädes hemligen eller uppenbarligen
icke underlåtha att kissla sigh medh dette ståndets föracht.
Hvarföre vij och bedie, att Eders Kongl. Maij:tt
täcktes befalla högre och nedrigare tribunalia att räckia
oss handen, när oss omtränger uthi rättmätige stycken
under ofvanbemälte väre privilegiers 7 punct sökia emot
sådane missgynnare laga protection och värn; i synnerhet
att ingen ridders- eller adelsman motte blifva arresterat
eller inmanter — som offtast skier — medh mindre och
förr änn han till någon grof missgierning, ther medh han
lijf, ähra och godz effter lagen förvärckat häfver, öfvertygat,
laghvunnen och dömbder ähr effter öfverberörde
puncts tydelige ordeform. När desslijkest dette så väll 29
som andre ståndh i rijket erhålla Eders Kongl. Maij:ts
vällgrundade resolutioner öfver theras underdånige besvär,
att då högre eller nidrigare tribunalia motte tillhåldne
blifva uthan någon reflexion på een eller annan infallande
consideration uthi dömmande rätta sigh effter högstbemälte
kongl, privilegia och resolutioner.
2.
Hafva väll Ridderskapet och Adelen orsak högeligen
att betacka Eders Kongl. Maij:tt för een nådigh resolution,
gifven så på sidste Richsdagen i Götheborg som elliest
här i Stockhol] m uthöfver hemmanens förmedlande, ded
the effter privilegierne skulle förblifva, men ded ähr till
beklaga, att våra bönder blifva vidh tingen så gott som
tvingade medh eedh att verificera theres huusbönders breef
och således icke ringa förklena vårt ståndh medh tvifvelsmåhl
opå eens handh och vitterligen undertryckte signete,
oss till ingen ringa spått och neesa; hvarföre och emedan
vij uthi ingen motto tänckia härmedh att föröfva någre
abuser, Eders Kongl. Maij:tt och Cronan till nachdehl,
uthan ehrligen och rättrådeligen dher medh handla, ty
begäre vij allerunderdånigst, att väre förmedlingzbreef
uthan något qvahl opå tingen motte attenderade blifva,
och väre landbönder sådant niuta effter väre vällunfågne
privilegier till godo. När och uthöfver missbruket varder
1664.
klagat, då må ther uthöfver anställas een behörig inqvisition,
på ded att heele ståndet icke må råka i misstanckar
för andre.
3.
Den kongl, resolutionen, som oss allernådigst må vara
meddelt uthöfver sqvalteqvarnar och olaga bygningar sampt
kongsådrans tilldämmande, bedie vij motte förmedelst behörig
ordre till vederbörande fullgiöras, och the tillhållas
uthan reflexion af någors persohn i greff- eller frijherreskap
att exeqvera, dogh hvars och eens laga fångh vidh
kongzådrans dämmande oprmjudicerat, efftersom i synnerheet
klages, att i Vermelandh skall Underlagmannen tillika
medh Superintendenten dher sammestädes tillstängdt kongsådran
i en ströhm, som på 13 mijhl må incommodera landet,
och dher uthan något tillståndh bygdt, hvarföre the och
begäre niuta lagh och uhrminnes häfd till godo.
4.
Sammaledes ähr och högnödigt, att den förordning om
legofolcket motte komma i dagsliuset, och der vidh observeres,
att theres löhningar motte proportioneras effter
ded bruk, som i landzohrterne häfver varit öfveligit, såsom
och denne ordning extenderas till alt Ridderskapetz och
Adelens hoffolck, som ähr i adelsmansens brödh, ehvadh
nampn the hafva kunne. Och emedan offta skier, att när
våre tiänare för theres brått och förseende skäligen blifva
näpste och afstraffade, så rymma the bort, och blifva
tagne i kongl, hengd och försvar, förthenskulldh begäre
vij, att the, som finnas sigh sålunda försee, icke motte
niutha af Eders Kongl. Maij:ts högre eller nidrigare betiänte
någon protection, uthan oss stå fritt them sakelöst
igentaga effter lagh.
5.
Föruthan hvadh här ofvantill om justitiens administration
må vara i underdånigheet påmint, så väll [som] ded
på sidste Richsdagh iblandh våre underdånige besvär ähr
ihugkommit och icke änn nådt sin execution, så iterere
vij ännu ded samme, att någon deputation öfver justitieväsendet
medh första motte deputeras, någre män af hvart
Bilagor.
363
ståndh, som dheruthinnan vore förfar ne, på ded att itt så
publico som alle richsens inbyggiare in privatfo] helsosampt
värck motte komma i sin fulle gång, så och eenhälligheet
i processen som och lagsens förståndh öfver heele rijket
uthi dömmande kunde observeres, så vida hvars och eens
ahrt, gode sedvänio och beskaffenheet kunde tillåta. Och
emedan vij förnimme, att een kyrkioordning må vara fattad,
som i månge åhr af någre prästmän häfver varit under
hender, och den icke ringa angår samptelige Rijkzens
Ständer så väll till Gudz nampns oförfallskade dyrckan,
som kyrckieceremonier och dess disciplin, ty begäre vij på
ded underdånigste, att Eders Kongl. Maij:tt behagar påläggia
them, som vederböre, den att uthlefrera till vårt
vidare öfverläggiande, förr änn den nu eller i framtiden
må publiceras.
6.
Ded som oss åligger att få rätt opå våre tiänare och
fougdar, som medh otroheet öfvertygas, och the icke till
tjuf var, uthan arbitral straff dömbde blifva, ther the likväll
så mycket högre ähre straffbare än andre tiufvar,
som the missbruka theres herrars gode förtroende till them,
och i stället för den förkofring, som the tänckia af theras
förvaltande åthniuta, förlust och (o: af) theras ägennyttigheet
som offtast förspöria, moste vij ännu i underdånigheet
anhålla och bedia, att domarne uthi slike fall motte
tillhollas att rätta sigh effter lagh och straffordningen,
efftersom the sigh anförtrodde godz och räntor igenom
försnillande missbruka.
7.
Hvad skada monopolierne, af hvadh nampn the helst
vara kunne, tillfoga landet, ded hafva samptl. Richsens
Ständer fast på alle Richsdagar i underdånigheet remonstrerat,
och fördenskulldh gerna önskadt, att the alldeles
hadhe varit afskaffade, som ded iblandh Eders Kongl.
Maij:ts nådigste förklaringh på våre sidste underdånige gravamina
gifves oss förtröstning; och derföre på ded alldraödhmiukeligeste
bedie, att slike skadelige värck, ehvadh
nampn the och hafva kunne, måge afskaffade blifva, efftersom
therigenom förspärres commercierne, alle vahrur stegras,
364 1664.
och någre få personers förkofring och ägennyttigheet dherunder
speelar, deremoth Eders Kongl. Maij:tt och Chronan
föga, lijthet eller inthet båtandes.
8.
Sedan så skier oss inthet ringa förfångh emoth våre
vällfångne privilegier uthi vårt jure patronatus, oachtad
hvadh resolutioner Eders Kongl. Maij:tt eller framfarne
Konungar rättrådeligen monde hafva oss meddelat och
uthi vår hafvande rätt styrckt, att vij offta icke uthan
förtret och nesa moste af Biskopar och Superintendenter
låtha oss Kyrckioheerdar emot vår rätt och villia påtvingas.
Fördenskulldh vij och allerunderdånigst bedie,
att Eders Kongl. Maij:tt behagade meddela oss een sådan
förklaring, hvarigenom Biskoperne icke hade orsak att tillfoga
oss deruthinnan så store intrång, efftersom vij medh
rätta förmene oss kunna hafva jus prsesentandi och tillika
medh församblingen eligendi, men Biskopen ex concessa
sibi et hactenus usurpata jurisdictione episcopali jus examinandi
et conferendi, undantagande the regal prästegiälldh,
hvaruthinnan Eders Kongl. Maij:tt allena dispenserar.
9.
Att handtvärckare och embetsfolck nu mehra ähn
förr stegra dheres handtvärck, moste vij dageligen dagz
icke uthan klagan och störste förtreet ungälla, icke seendes
häruthinnan någon lindring, uthan mehr fullia theres odrägelige
prijs, så frampt vij theras arbete skohle niuta,
hvarföre länder till Eders Kongl. Maijrtt vår underdånigste
bön, att dette såsom itt iblandh dhe svåre pressurer, som
vårt och andre ståndh anfächtar, motte i tijdh bootas och
corrigeras; och i synnerheet, effter giord allernådigste förtröstning
på sidste Richsdagh, att alle giorde billige taxer
hållas vidh macht, och den excess, som nu föröfvas, må
reduceres till sitt skelige prijs. Vij befinne uthi vårt
ståndh inthet ringa besvär emot våre vällfångne privilegier
af the i städerne inrättade skråer, bedie fördenskulldh, att
både the slutne skråerne motte uphäfvas, såsom och vij,
våre embetsman och försvarskarlar, alldeles effter privi
-
Bilagor.
365
legiernes innehålldh så och Eders Kongl. Maij:ts allernådigste
förtröstning uthi sidst erhållne resolutioners 25
punct, oturberade af een och annan värckeligen niutha
och bruka måge uthan åthskildnad af heel och half åhrslöhn
betiänte, och att uthskrifnings-instructionerne dereffter
måge inrättade, jembväl och observerat blifva, hvadh vij
här nedanföre art. 18 om them, som boo på våre sätheriers
råå och röör, i underdånigheet ansökie.
10.
Sammaledes förorsakas Eders Kongl. Maij:tt vij underdånigst
att betacka, som allernådigst vill förunna oss vidh
uthskrifningar att låtha sammanrothera våra bönder och
strögodtz, ehvar the ähre belägne, när längderne behörigen
och uthan något underslef verificeras; bedie fördenskulldh,
att sådant vidh näste uthskrifning motte i acht
tagas; jembväll och emedan een dehl af vårt ståndh hafva
sigh tillpantat nogre godz, att då dess åboende bönder
motte tillåtas införas iblandh våre frelsebönders rothår
vidh uthskrifningar, så länge the förpantade ähre. Och
sedan när een soldat blifver legder af desse våre bönder
och rothar, som må vara uthi lähnet eller provincien upfödder,
af them som honom leija väll bekiender, och blifver
på generalmunstringen presenterat, accepterat och uthi
rullen inschrefven, att då bondhen eller rothen, som honom
legde, dher han bortrymmer, sedan må vara för alt vidare
({vahl och åtahl befriader. Och efftersom den legde soldaten
plägar afläggia vidh schrifningen 6 daler 8 öre söllfvermynt,
som han mechta väll kan behöfva, så begäre vij
underdånigst, att han dermedh förskones.
11.
Oansedt att uthi krigstiderne icke så noga häfver
blifvit, eij heller kan observeras, att fördzler och skiussningar,
ehvadh nampn the och hafva monde, icke skulle
skie öfver lagsagun, så kan fuller och stundom skicka sigh,
att och Chronones fougdar i fridztider kunne tvinga våra
bönder öfver lagsagun, fördenskulldh bedie vij igenom een
kongl, resolution att kunna försvara våra landbönder ifrån
slike obillige tillbudh, dher the om sådane ansökte varda
366
1664.
12.
Den förordningh, som är belefvad om itt vist mähl
och vicht öfver heele rijket å landh och i städerne, ähr
så mycket mehra högnödigare, som störste dhelen af the
andre Rich sens Ständer igenom mätarenars skalckachtigheet
och orättvijse mätande i skakande och stoppande lida
en stoor och fast oboteligh skada och afgångh; vij begäre
fördenskulldh ödhmiukeligen, att icke allenast rätt måhl
och vicht, uthan afsaknadh (!) af brukeligh måhl i landzenderne,
motte effter Stockholms måhl och Örebro vicht
effter 1638 åhrs Richsdags besluth adjusteras, uthan och
mätarene i steder alldeles afskalfas, uthaf hvilcke störste
oredan yppar sigh, och sedan kiöparen och sälliaren om
målande, som them bäst åsämer, föreenas, efftersom och
borgare alldrigh medh samma måhl mäter uth, när han
sällier, som han inkiöper.
13.
Att och Ridderskapetz och Adelens sampt Krigzbefehletz
bönder, som uthi gref- och frijherreskap ähre belägne,
icke motte graveras medh extraordinarie hielper,
kiörsler, dagsvärken eller skiutzfärder uthöfver the bönder,
som lyda under Grefvar och Frijherrar. Item att i greffoch
frijherreskap visse rättare motte tillsättias, på ded i
durchtogh the, som skiutza, dher kunne blifva aflöste och
icke förorsakas att längre skiutza och fördzla, andres landbönder
till stoor skada på hästar, folck och förtäringh.
14.
Effter såsom icke allenast på sidste, uthan jembväl
opå alle Richsdagar ähr een ouphörligh och af alle Ständer
eenhällig klagemåhl uthöfver dhet tullväsende, som så
mången menniskia incommoderar förmedelst dhe förfångelige
missbruk, som emoth samptelige Eders Kongl. Maijrts
trogne undersåthare uthaf dhe tullbetiente månde föröfvas,
och the, lika såsom ifrån all lagh och rätt frijkallade, få
exercera dheres ägenvilligheet effter deres gode tyckio;
hvarföre och emedan ingen undandrager sigh att rättrådeligen
förtulla effter den taxa, som Eders Kongl. Maij:tt
Bilagor.
367
medh Stendernes gode och frij villige samtyckie finne skiäligt,
uthan att förekomma dhet oväsende, som man dageligen
medh skada och förtreet vidh portar och tullar moste
förfahra, serdeles eeder och banskap, vår fattige nästas
förtryck medh hvadh mehra orimmeligit dher uthöfver
dageligen höres, ty bedie vij på ded underdånigste, att
Eders Kongl. Maij:tt täcktes låta författa een ordning,
huruledes itt sådant oskick, som Gudh och menniskior ähr
misshageligit och kan draga uthöfver landh och rijket
store maledielser och plågor, må afskaffas, och vij medh
the andre Richsens Ständer tillbiude oss uthi stället, när
tullbetiäntes löhningar och dervidh fölliande afkortningar
äre afdragne, ersättia itt så stoort quantum, som antingen
vidh arrendetiderne eller elliest något åhrs ordinarie upbördh
kan befinnas denne lille tullens inkompst hafva
sigh kunna bedragit, på ded att Eders Kongl. Maij:tt och
Chronan må hafva sin nöijachtige och fulla inkompst,
jembväl och Eders Kongl. Maij:ts trogne undersåthare och
landzens invånare medh så stoor besvär moge lijsas och
förskonas, hvilket så mycket nyttigare kan i värcket ställas,
som Eders Kongl. Maij:tt och Chronan ingen afsaknadh
härigenom skall skie, uthan dher itt sådant prof icke
syntes på visse åhr giörligit, så att Eders Kongl. Maij:tt
och Chronan hade sin visse inkompst medh mindre besvär
och klagemåhl, då motte tullväsendet sättias uthi sitt
förre skick igen. Skulle och dette vårt underdånigste
supplicerande ingaledes finna rum, uthan pröfvas ogiörligit
eller lembna hoos fattigt folck å landh och i städerna
större besvär och inconseqventier, så att likavist tull- och
accijsbetiäntes fehl och abuser — hvaruthaf hele dette oväsendet
häfver sitt ursprungh — må kunna corrigeras, som
doch igenom Landzhöfdingerne till Cammar-Collegii vidare
gottfinnande ähr fast omögeligit uthi een så stoor myckenheet
på the besvär, och klagemåhl, som i the saker dageligen
inkomma, hvarföre och emedan denne pars justitia3,
ingaledes bör liggia nedre, och Magistraten i städerne äre
betrodde om fast högre ehrender, som angå lijf och vällfärdh,
ty bedie vij, att och på sådant fall slike betiänte
motte underkastade blifva ordinario foro till lagh och rätta;
elliest turbera the quietem publicam medh förargeligit
lefverne både i andeligh och verldzligh motto. Sedan,
368
1664.
allernådigeste Konung, emedan vij förnimme stoore förhögningar
vara skiedde på stoore så väll som lille tullen
och acciserne emot den bevillning, som Rijkzens Ständer
vidh förste tullernes inrättande hafva consenterat till,
såsom ähr medh ded superplus på vijn och salt jempte
andre vahrur, ty begäre vij underdånigst, att een viss taxa
så på större som lille tullen och acciserne medh Ständernes
eenhällige samtyckie motte sättias, tryckias och
publiceras, öfver hvilcken ingen skulle vara förplichtadt
att förtulla. Tullbetiänte sedan thereffter förplichtade på
theres sedlar, som the meddela, opsättia specificationen på
hvar perzehl, som förtullat ähr och han upburit häfver,
på ded att den, som något till sahlu förer, större eller
mindre, motte hafva itt vist determinerat och beskrifvit
mått och rättesnöre, hvar effter hvar och een viste sigh
att rätta. Tullknechternes och theres anhöriges visitationer
på lass och i bååtar, uthan respect och sky till
ståndh eller villkohr, motte remedieras. Dedh varder och
klagat, huruledes the, som sända till theres sätegårdar åth
Fin landh något järn, som till theres ägen huusgerådh
skole förbrukas och icke gå till sahlu, motte gifva theraf
lika så stoor tull som ded, hvilcket uthrijkes sendes att
försällias; sammaledes och när the få någre vahrur till
huushåldet från theres gårdar och bönder, så ähre the
effter aflagd vahnlig tull icke mechtige att hempta uhr
båthar och skuthor theres ägne vahrur, som i huushålldet
förtäres och icke försällies, utan moste först på vågen
eller packaretorget. Item bohmpenningar vidh Vaxhollm,
dher the tage V2 daler af skutan, såsom och bropenningar,
när broerne underhållas af häradet, äre den resande mannen
till stoor last. Sådant alt medh mehra slikt bedie vij i
underdånigheet måtte corrigerat blifva, såsom och tillstädies,
att all ingående så väll som uthgående tull afläggias
medh Svänskt gengse mynt af koppar och silfver,
jembväl och till den ende myntningen fortsättias både i
kopparmynt som elliest i söllfvermynt, effter såsom i landet
finnes på penningar itt stort trångsmåhl. För ofvanbemelte
oskick skulldh begäres desslikest, att alle tull-, acc.ijs- och
mantahlsarrenden motte afskaffas, effter såsom store abuser
och the fattigas pressurer äre yppade, sedan the äre till
visse personer förarrenderade vordne.
Bilagor.
369
15.
Effter såsom städerne äre beneficerade medh tertialen
af accijserne och toolagan, att då accijsen indrages till
Eders Kongl. Maij:tt och Cronan igen, och vij för tolagans
erleggiande alldeles befrias motte, såsom een skatt till
hvilcken vij icke samtyckt håfve.
16.
Helst önskade Ridderskapet och Adelen, som och hermedh
i underdånigheet begäre, att officerarne under adelsfahnan
bestältes af vårt ståndh, och dher någon meriterad
ofrelsesman vore derunder, att när den antingen blefve på
annat sätt accommoderad eller elliest afgår, då stället
besättias af een dher till kvalificerad adelsman.
17.
Medh hvadh besvär, arbete och omkostnadh ded Polniske
och Danske kriget ähr fördt, ded känne the alldrabäst, som
antingen vidh krigz- eller civiltiänsterne närmast äre brukade,
att lijf och vällfärdh häfver varit oförtrutin, och
dherhoos mången blifvin så geldbunden, att han och the
hans besvärligen sigh upretta kunne. Fördenskulldh supplicere
vij samptlige Ridderskapet och Adelen sampt Krigsbefehlet,
att vidh Eders Kongl. Maij:ts och Chronones
gieldz afbetalningar och theras angelägenheet motte komma
i een nådigh consideration, som vidh sådane tillfällen giörligen
bevijsa theres goda tillsatt hafva i reesor, fängelse,
ramjonneringar, värfningar, brist af belöningar eller andre
förrättningar, så att hvars och eens fodrans skiäligheet —
uthan åthskilnad antingen han häfver tiänt inn- eller uthrijkes
— så och den nödtorfft, som till Eders Kongl. Maij:ts
och Cronans nytta kan vara ankommen, må blifva i acht
tagen, på ded att icke någre få, som ringa nogh måge
hafva förtiänt eller contribuerat till bonum publicum, kunne
få deres fulle satisfaction och betalning, fast änn the capitalet
medh odrägeliget interesse till äfventyrs förökat och
Eders Kongl. Maij:tt icke ringa graverat håfve, deremot
månge andre nödstälte icke eens attenderade, hörde eller
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot., IX. 1664. 24
370
1664.
på något sätt tillfridz stälte blifva. Effter såsom här bredevidb
Ridderskapet och Adelen på ded allerunderdånigste
bedie, att Eders Kongl. Maij:tt täcktes låtha giöra den
förordning, huruledes Eders Kongl. Maij:ts betiänte i civil
eller militariske tiänster motte medh visse och nöijachtige
löningar försees, efftersom omögeligt ähr för halfve löningar
eller innehåldningar att tiäna, såsom och ganska
orimmeligit att Eders Kongl. Maij:ts och Cronans gieldh
af the betiäntes afkortningar skall betalas; fördenskulldh
och emedan the gore fulla tiänster hvar effter sin instruction
och ordre, så förmode the som och underdånigst bedie
att få een full och richtigli löhn, som ståndh och embete
må vara proportionerad, afskaffandes sålunda the bijordningar,
som uthan Ständernes veetskap må vara pålagdt,
såsom den 1 dalers af 100 afkortande, så och att den, som
avangeras till bättre tienst, skall tiäna för den förrige,
och dher han förr icke tiänt häfver, då förste åhret tiäna
förgäfves, bediandes så i detta som annat att, förskonas
medh någre pålagur, som vidh allmenne mothén eller på
Richsdagar icke ähre bevilliade eller vedertagne, så att
dher emellan ingen må hafva macht medh någre förordningar
ded eene eller ded andre ståndet att gravera; äfven
som vij och för ded
18.
Högh orsak håfve oss att besvära uthöfver den bookhållare-instructionen,
som i landzendarne ähr kringskickad
och oss icke ringa trycker uthi våre vällfångne privilegier.
Fördenskulldk vij och bedie, att Eders Kongl. Maij:tt behagade
låta den revideras, medh oss communieeras, och
sedan den till Landzhöfdingarne afgå, på ded att ståndet
icke må dependera af bookhållareners discretioner, effter
som vij dheruthinnan finne oss icke ringa lmderade och
prsejudicerade. I synnerheet motte tagas i nådigh consideration,
hvadh uthi dess 11 punct om säteriernes förbyggiande
vidhlyffteligen beröres och säteriers byggiande
beskrifves, hvilket alt ähr omögeligt strax i begynnelsen
att praestera, emedan, allernådigeste Konungh, barnen ökas
och hvar gerna söker att niutha sine vällfångne privilegier,
så länge han något förmår till barnsens nytta och icke
hinner så alt på een gång effectuera, offta och dödzfall
Bilagor.
371
eller embetes hinder komma i vägen, som hämme continuationen.
Hvarföre ähr af nöden, ded vij implorere Eders
Kongl. Maij:ts allernådigeste bijståndh, serdeles effter på
sidste Richsdagh giorde nådigste permission och förklaringh,
att uthan underslef få niutha i ded fallet våre privilegier
till godo, som och Eders Kongl. Maij:tt derom
allernådigst till execution och Landzhöfdingerne art. 10
uthskrifvit häfver, bediandes att när man laghligen dermedh
procederar och vidh tingh och hoos Landzhöfdingen
gifver ann sigh der vele byggia och så fahr dermedh fort,
så vij da lijfztijdeh och embetet kan tillåta, man då niuther
under bebyggiande privilegierne till godo; ty elliest dher
man icke skulle få niutha frijheeten på dher varande
lägenheeter, medan man bygger, som dogh moste af däss
räntor och folck skie, så vore oss svårt att cultivera säthegårdar.
Vidh dette tillfälle kunne vij icke underlåtha på
ded underdånigste att bedia, ded våre torpare, som icke
allenast boo inn om våre gårdars odisputerlige råå och
röör, uthan och offta kunne vara af säthegårdernes åker
och engh afdelte och inthet annat ähre ähn gårdzdrengiar,
och alle oskatlagde, så hafva dhe theres kost och nering
af gården och niutha torpen i stället för åhrligh löhn, att
the för mantalspenningar för sine persohner motte förskonte
blifva.
19.
Vij håfve desslikest icke heller hördt uthaf någon
inqvisition uthöfver the besvär, som hafva varit om the
store skatter, som neder i Hallandh i förledne åhren ähre
påbudne vordne, uthan iterere ded samma medh underdånig
begäran, att ehvarest helst någon pröfvas antingen
dher eller annorstädes i Sverige eller Finlandh något hafva
upburit, ded han icke gitter medh nöijachtige qvittenzer
och befallningar verificera och likväll för sin stååt åthnutit,
att densamme refunderer till honom, som oskyldigt
der medh ähr plågader vorden.
20.
Ded ähr och icke annars än skäligt, att the, som befinnas
in fraudem hseredum uprättat någre skriffter och
372
1664.
contracter, the måge tillbörligen straffas. Vij begäre här
hoos, att sådan e vitiosi et fraudulenti contractus motte
uphäfne och alldeles annullerade blifva, och saken sättias
uthi sin integritet igen, som hon var tempore contractus,
sampt lapsus fatalium opå itt så vilieust instrument vara
af inthet värde.
21.
Alldenstundh charta sigillata ähr icke allenast een
stoor tunga på landh och i städer, uthan och itt medell
att stengia een ifrån lagh och rätt, föruthan andre besvärligheeter,
ty begäre vij underdånigst, att såsom den icke
längre ähr bevilliad än till näste Richsdagh, att och den
hermedh uphöra och afskaffas motte, och Commissarien tillhållas
under gode män, som dher till deputeras skohle,
göra redo och räkenskap för the upburne penningar i förledne
åhren, effter som the, till hvilcke denne inkompst
var bevilliat, klage att den ringa förslådt, och landet icke
dess mindre mycket consumeradt häfver.
22.
Ded blifver desslikest klageligen föredragit, huruledes
den clausulen uthi Norkiöpingz besluts 14 punct af åhr
1604 — som benificerer döttrarne medh the godz, som effter
dess villkohr ähre donerade, att skola få behålla godzén,
när manslinien ähr uthe, så frampt the blifva medh qvalificerade
män till Kongl. Maij:ts och Cronans tiänst försedde
och giffte — icke blifver observerad, uthan döttrarne moste
medh stor bedröfvelse förnimma, att strax faderen ähr
dödh, och the i krafft af ofvanbemälte punct giöre underdånig
ansöckning hoos Eders Kongl. Måij:tt att få samme
godtz behålla, så finnas the allaredo transfererade opå een
annan, oachtadt att döttrarne kunne vara oförsorgde, och
när den bestembde tijdhen komme, medh dugelig män väll
försees, eller och reda hafva the män af sitt ståndh, som
gerna vele tiäna Eders Kongl. Maij:tt, om the elliest kunne
få. Bedie fördenskulldh Eders Kongl. Maij :tt vij på ded
underdånigste, att dher slike casus vore hände eller hereffter
hända kunde, att Eders Kongl. Maij:tt thå behagade
maintenera oss vedh samme 14 punct uthi Norkiöpings be
-
Bilagor.
373
slut, att sådane godz icke motte gifvas till någon annan,
så länge antingen döttrarne ähre oförsorgde och hålla sigh
ehrligen uthi theres stånd, eller kunne vara eller blifva
medh qvalifieerade män till Eders Kongl. Maijits och
Cronans tiänst försorgde.
23.
Ridderskapet och Adeln förspörie fast ogierna, huruledes
theres ståndh icke ringa vahnvördas uthaf een part
lettsinte manspersoner, som slå sig på att läcka och tubba
theres barn och döttrar till hemligh copulation och gifva
anledningh till ohörsamheet emot föräldrarne eller them,
som i föräldrarnas ställe stå, hvarigenom ståndet vahnähras,
dygdh och ähra förfaller, så och godz och ägendomb
gå slächterne ifrån. Hvarföre att förekomma sådan nesa,
blygdh och skada, så och på det man må vara säker i sitt
huus om sine döttrar och barn, ty ähr vår underdånige
bön och begäran, att när någon befinnes sålunda hafva
handlat emoth någon adelsjungfru och emoth föräldrarnas
eller rätte förmyndares inrådh och veetskap må bortrymbder
medh (sic!), att då den exemplariter androm till
varnagel motte af straffas.
24.
Att Ammiralitets-Collegium motte formeras och beställas
medh Ammiralitetsrådh af Ammiralerne och Maijorerne,
som kunne der vara bijsittiare, på ded the om siöstatens
väsende och villkohr, när så behöfves, så mycket bättre
giöra sigh informerade, såsom i andre collegier plägar skie.
. 25.
Som Ridderskapet och Adelen monde på sidste Richsdagh
i underdånigheet anhölle (!), att the richs- och ähretienster,
som uthi regeringzformen och dess additamentz
de anno 1660 8 punct uthom Richsens Rådh stå specificerade,
belofvas att delas under Ridderskapet och Adelen,
jembvel och till general-gouvernamenten employeras promiscue
Richsens Rådh och Ridderskap och Adell, doch så
att ingen Richsens Rådh bekläder mehr än een charge
374
1684.
uthan rådzembetet etc., altså bedie vij underdånigst ded
värckeligen få åthniuta, jempte annat hvadh deruthi oss
nådigst tillsagdt blifver. Item begiäre Ridderskapet och
Adelen att niuta uthi desse så väll [som] andre chargers
uthdelande Eders Kongl. Maij:ts sahl. Her faders glorvördigst
i åminnelse giorde försäkringz 4 punct anno 1654
uthi Ubsala, så väll som och att prsesidentzchargen vidh
Hoffrätterne, dher inge Richsens Rådh sittia, motte sammaledes
under Ridderskapet och Adelen delas. Supplicere
här bredevidh, att inge general-gouvernamente giöres att
gravera staten medh, flere änn som vore vidh den tijdh
Hans sahl. Kongl. Maij:tt Edera Kongl. Maij:ts Her fader
genom döden afgick. Efftersom och uthi samme punct
gifves försäkringh, att ingen uthan sin brutt eller vichtige
orsaker må removeras ifrån sin tiänst, uthan han blifver
avangerad och förbättrat medh hans gode villie, ty bedie
vij dhervidh allernådigst blifva maintenerade, och ingen,
som medh laga fullmacht vore försedder, motte afsättias,
förr änn han lagligen funnes brotzligh, hvarigenom mongen
ährlig man animeras att idka sina embetes stycken medh
flijt och achtsamheet.
26.
Efftersom Reductions-Collegiumet fodrar store belöningar,
som rijket icke tåhla kan, ty begäres i underdånigheet,
att ded snarare må exeqvera 1655 åhrs richsdagsbeslut
och icke blifva något formatum och stadigt collegium,
uthan den omkostnaden till andre tarfver besparas och
an vendas; jembväll och hvadh som i krafft af samme åhrs
beslut kommer till Eders Kongl. Maij:tt och Cronan, ded
då icke må förskenckias bort, uthan behållas till Cronan,
efftersom ded ä!ir svårt, att den eene skall mista, som
kan mechta väll sielf behöfva ded, hvilcket han svårt nog
må hafva förvärfvadt, och een annan skall sedan få ded.
Vij begäre och, att ingen interpretation må skie i samme
besluth emot orden och dess rätte förståndh, uthan dher
något sådant vore å färde, att ded medh Ridderskapet och
Adelen, som ded mäst angår, motte communieeras; att här
vidh icke förgätes en viss tijdh att determinera, innom
hvilcken köpegodzen på förbudne och omistandes ohrter
inlösas motte, på ded hvar i sin ägendomb må blifva för
-
Bilagor.
375
säkrad; item att vidh reductionsväsendet allom må effter
richsdagsbeslutet anno 1655 öfvergå lijka rätt, och ded
blifver uthi alle sine clausulis så för een som annan effterlefvat;
och att inge resolutioner, Richsens Ridderskap och
Adell till förfångh uthvärkade, motte hafva någon krafft
uthan theres adprobation. Och emedan någre af them, som
i det Polniske krijget afreste, och hafva fådt godtz på
the förbudne och omistandes ohrter, blef lofvat att få
vederlagh, men när the vore uthur landet, ähre the effter
richsdagsbeslutet reducerade blefne, och the ännu inge
vederlagh bekommit, hvarföre och the så väll som andre,
hvilcke medh samma förtröstning ähre beneficerade, hafva
stoor orsaak medh underdånig bön inkomma hoos Eders
Kongl. Maij:tt, att them motte skie ett nöije, och Eders
Kongl. Maij:ts höglofl. sahl. k[äre] Her fadhers kongl, tillseijelse
the medh värckeligit efftertryck niuta till godo.
27.
Månge klagemåhl låtha sigh höras uthöfver fierdepartens
execution, huruledes 1. een part kunna bekommit
ödeshemman, som man alldrigh häfver kommit i possession
uthaf, eij heller veet, hvarest ded in rerum natura finnes,
fördenskulldh och oskiäligt, att dhe skole graveras medh
den betalning, som the alldrigh hafva nutit uthaf, eij
heller finnes till; 2. een part budit godzén tillbakars, så
mycket V« parten belöper, men inthet ändå blifvet derföre
frie, eller godzén emottagne, uthan taga hvar fierde penningen
af donationen, och hvadh den inthet kan fullgiöra,
taga the af andre theras kiöpegodz, och effter the inthet
hafva nutit förmedlingen, så kunna the icke heller betala
för ded, sorn the icke hafva bekommit. Begäre fbrdenskulldh
der medh att förskonas, och hvadh upbördzmännen
mehra hafva af theras fierdeparter upburit, ähn the borde,
the då donatoriis restituera motte; såsom och när man
een gång häfver afträdt godzén, man sedan må exempteras
ifrån all vij dare general inqvisition.
28.
Den som kan bevijsa medh kongl, breef sigh hafva
tillhandlat några godz af Eders Kongl. Maijrt och Cronan,
376
1664.
oell deriblandh finnes någre hemman medh lijfztijdz frijheet
vara besvärade och lofvat vederlagh före, och det
till dato icke åthnutet, uthan allenast något af den ovisse
räntan, och lijfztijdz-donatarien håller sigh vidh sitt brefz
lydelse, nembligen att niuta fritt både vist och ovist, tvert
emot Hennes Maij:ts Drottningh Christines gifne resolution,
om icke rättmetigt voro, att kiöparen måtte få åthniuta
all afgående renta tillijka medh vederlaget, alldeles
som brefven förmå och innehålla, och donatarien miste
heela donation, som merberörde förklaringh der om formeler.
29.
Adelen, som hafva deres godtz i Finlandh på Ryske
grentzen, i synnerheet i Viborgs lähn, Eurapä häradh,
Måhla, Nykyrckia och Kifvenäs sochner; sökia vij [i]
största underdånigheet hoos Hans Kongl. Maij:tt, effter
som deres landh alldeles öde ligger, och omögeligen kunna
blifva bebygde och medh bönder besatte, så frampt dhe
icke för knechteskrifning kunne blifva befrijade, ty fast
om dhe än bekomma frijheetzåhr, så blifva dhe doch lijkaväll
icke sittiandes, uthan så snart dhe förnimma någon
uthskrifningh, rymma dhe öfver till Ingermanlandh. Men
der Eders Kongl. Maij:t allernådigst behagade att leggia
samma landh under bossmansskrifning, effter som ded folcket
på den orten mehra till bossmän än till knechter dugelige
ähre, så förmode vij att landet bättre skall blifva bebygdt,
allenast att dhe näst kringh boende grannar uthi Inger
manlandh
måtte vara skylldige att eij emottaga nogon
oförpassat bonde, så och uthlefverera honom till sin förra
herre igen, när han funnen varder, och ett Stort straff
der upå leggias på den, som andras rymde bönder emot
taga;
så skeer dätta medh tijdhen, att Eders Kongl. Maij:t
uthom all ander nytta kan af samme landh hafva 3 eller
4 gånger så många båssmän, som nu för denna tijdhen
illaka knechter.
30.
Uthi bythen medh Eders Kongl. Maij:tt och Chronan
bedie vij värckeligen få niuta den 10 puneten uthi giorde
stadgan de anno 1655.
Bilagor.
377
31.
Begiäres i störste underdånigheet, att Bergz-Collegii
instruetion icke motte uthi någon motto prejudicera adelige
vällfångne privilegier, serdeles uthi the bergsvärck,
som på Adelens godtz och eenskylte ägor äre belägne;
och att den uprättade jordeboken icke motte så vidt gripa
omkringh och extenderes till the ohrter, som icke för
bergzvärck äre håldne, uthan the som effter sin ägenskap
bör förstås att vara bergslag, effter som richsdagsbeslutet
de anno 1655, art. 4, § 13 therom förmähler.
32.
Begäres att dhe officerare af Adell, som väll hafva
tiänt och icke sielfva medh godh villia afträdt, uthan äre
reducerade, att the framför alle andre avangeras, när någre
placer vacera; jembväll och emedan the äre infödde Svenske
adelsmän och effter åstundan icke få någon verckeligh
tiänst prsestera, att dhe då i medier tijdh på pentionlistan
måtte upföras och niuta pen tion nu i fredlige tijder till
deras nödige uphelle. Efftersom dhe inthet tenckia sigh
att undandraga, när Cronan dem framdeles kunde behöfva,
och i synnerheet dhe som alla redan hafva stååt på pentionslistan,
och sedan ähre uthstrukne, att dhe deres pention
bekomma måtte; eij heller particuliere tiänare antingen i
civil eller krigstienster blifva vällmeriterade af serdeles
gunst foredragne.
33.
Effter såsom icke lithet besvär finnes i landet uthöfver
ded ochristelige åckrandet, som nionde föröfvas igenom
usuras och interesse stegrande, att hvar effter sitt behag
må få upsättia sitt interesse så högdt han vill och emoth
all christeligh kärleek länder till then fattiges undergång
och förtryck, som uthi trångsmåhl måste lijtha till andre;
hvarföre och på ded att här på må blifva satt itt vist
måhl och taxa, them girigom till efterrättelse så väll som
domarene sielfve, enär klagat blifver, och the icke få tillfälle
ex defectu statutorum att excusera sigh icke kunna
gå ifrån een frivillig förschrifning, ty bedie Eders Kongl.
Maij:tt samptl. Ridderskapet och Adelen, att Eders Kongl.
378
1664.
Maij:tt behagade låtha publicera itt sådant placat, som
må förbiuda att taga till interesse mehr ähn 6 pro cento;
och dher någon mehra toge, skulle öfverskotten till the
huusfattige förfalla. Men hvadh här till vore förschrifvit,
skall effter förschrifningen betalas.
34.
Alldenstundh uthi Eders Kongl. Maij:ts omyndige åhr
högste vercket och regementsbördan ligger oppå Eders
Kongl. Maij:ts Fru moder Hennes Maijrtt Riohsens Enckiedrottning
medh the öfrige af Rich.seris Regeringh, så att
theres persohner icke måge vara något oförmodeliget äfventyr
underkastade, så vijda på menniskeligit vijs står till
förekommas, hvarföre begäre vij uthaf Eders Kongl. Maij:tt
underdånig, att Richsens Regeringh altidh blifver i rijket
boendes, och icke uthom dess gräntzer een eller flere sigh
begifva.
35.
Ded adelige ståndet häfver sin uprinnelse förnämligast
af tvänne hufvudhorsaker, först att dedh ähr een vedergällningh
och kennemärcke af een särdeles och uthöfver
andre sine jämnlijken esclaterande dygdh och ähra, bestående
uthaf merckelige krigztienster och där vidh bevijsta
mandom och tapperheet, eller och framstegh uthi
lärdom och bokelige konster, hvilcke förmånner hafva uthi
förre tijdher uthan någon vij dare ceremonie altijdh sin
man nobiliterat, dogh icke dragitz till arfvingarna, uthan
varit personal. Män att sedermehra öfverheetzpersohner
hafva låtit den samma ähran blifva arffteligh, ähr skett
derföre, att öfverheet och rijken af så vällförtientes upvachtningh
och tiänst mera heder och vördnad skulle tillväxa,
hvilcket har blifvit den andra orsak till adelskap
och dess uthvidgande. Såsom fördenskulldh neppeligen ähr
att presumera, dedh den förre och principaleste anledningen
skall finnas mehra gemeen iblandh menniskior uti
denne ähn dhe förre tijdher, och den senare considerationen
synes villia lijda så mycket större förminskelse, som den
samme förste, bestående af manligheet och lärdom, blefve
till flere afseenden dragen, och sålunda igenom mycken
-
Bilagor.
379
heeten siälfve ståndet blifva af mindre anseende så uthan
som innanlandz, altså förmode Ridderskapet och Adelen
och underdånigst bedia Eders Kongl. Maij:tt techtes uthan
onåder formärckia, att dhe medh deres ödhmiukeste påminnelse
och begäran inkomma, ded Eders Kongl. Maij:tt
techtes draga den nådige försorgh, att bredevidh vedergällande
aff vällmeriterade personer Eders Kongl. Maij:t
och så techtes draga uppå sitt Ridderskap och Adel den
nådige reflection, att dedh ståndh, som till rijkzens mehra
heder ähr stadgat, icke igenom myckenheeten till dess anseende
må taga afsaknadh och lenda Eders Kongl. Maij:ts
inkompster till gravation.
36.
Hvadh Ridderskapet och Adelen uhr Skåhne och Båhuus
i underdånigheet hafva till sollicitera, ded bifoges sammaledes
härhoos medh underdånig bön och tillförsicht, att
såsom alt dette och hvadh af een och annan ex hoc societatis
corpore må vara påmint, så ähr ded skiet af itt
troget, underdånigt och ganska välment upsåth, alt uthi
den otvifvelachtige tillförsichten, att Eders Kongl. Maij:tt
alt sådant medh vahnligh och serdeles nåde emot dette
ståndet i synnerheet behagar uptaga och härpå sampt
annat hvadh oss kan åliggia een nådigh förklaringh meddela;
deremot vij ähre och förblifve
Eders Kongl. Maijrts
Underdånigste och troplichtigeste undersåthare.
På samptlige Ridderskaps och
Adelens vägnar
Pär Sparre P:son,
pro tempore Landtmarskalk.
380
1664.
Bil. 20».
Adelns i Skåne, Halland och Blekinge besvär.
Stormechtigste Konung, Allernådigste Herre.
Eders Kongl. Maij:t betacke vij på det underdånigste,
som och oss ibland andre dess trogne undersåther den
höga nåden har vederfahras låtit, att vij till denna nu
påstående Richzdagh inviterade och kallade äro till att
bådhe participera iithi de ährender, som vidh sådan tijdh
företagas kunne, såsom och allernådigst våra angelägenheeter
underdånigst förebringa, tillåtelsse och anledning
gifvit och förundt medh allernådigst anhengt lyifte, att
där på nådigt svar och behörig resolution föllia skulle.
Hvarföre vij oss fördriste underdånigst framträde och med
effterfölliande våra åliggiande ährender inför Eders Kongl.
Maij:t infly, ödmiukeligast föredragandes:
1.
Först såsom vij oss på det högste förorsakade helinne
Eders Kongl. Maij:t för all kongelig omvårdnat, som Eders
Kongl. Maij:tt stedze för oss dragit häfver, en ödmiuk
tacksäijelse hembära — i synnerheet fägnas vij där öfver,
att Eders Kongl. Maij:t det, som uthi fredzfördragen och
pacterne oss tillsagt och lofvat ähr, det våra privilegier
icke allenast oss förunnas, uthan och förbättras skole,
sigh allernådigst påminna behagar — och oansedt vij och
landet i de besvärlige förflutne krigzåhren genom dhe
stora contributioner, inqvarterningar och durchtogh, som
oss icke allenast i, uthan och effter krigen tryckte, till
thess enhelleligen der till vart underhulpit, att den Tyske
i landet stående militie effter bekommin satisfaction afdankades,
fast synes undergå, aldeles ruineras och ödeläggias,
så är det doch förmedelst Eders Kongl. Maij:tz
höga Ministers och Gen. Gouverneurs rettrådige försich
1
Prot. sid. 134. — Koncept, jumfördt med det i Riksarkivet befintliga
originalet, som har följande påteckning: Insinuerad den 8 Julij 1664. Ridderskapetz
och Adelens i Skåne inlagde skrifft, af Landtmarskalcken underskrifven
-
Bilagor.
381
tighet, flijt och sorgfelligheet oss alt lätt och lindrigare
förekommit, hvilket doch, där någon ville tillbaka sij till
det, som af oss och landet prsesterat vardt, fast odrägeliget,
ja otroliget skulle falla. Och som vij i sådane tijder
gerna, ovägerligen och uthan alt vedertahl hvad påfodrat
vart hengofvo, hvarigenom säkerheeten och freden kunde
igen förverfvas, så vore vij och till sådant att giöra mycket
upmuntrade af välbemelte oss tillförordnade Gouverneur,
— hvilken vij önska landet lenge måtte förundt blifva —
som oss stedze förtröstning gaff om Eders Kongl. Maij:tz
nådigste omvårdnadt och milda ögnemerke emot oss, att
vij en gång skulle fredens liuflige fruchter åthniutha;
till hvilket fundamentz erleggelsse vij giörligen i under -  dånigheet försport håfve, i det att Eders Kongl. Maij:t
för 2 åhr sedan genom dess högansenlige kongl. Commissarier
har sigh erkundigat om vårt tillstånd, dem fulmacht
gifvit en recess formera och däruthinnan införa det, som
till våra privilegiers ma[i]ntien kunde reqvireras, till dess
oss tillfälle gifvas måtte sielfve Eders Kongl. Maij:t våra
ährender allernådigst föredraga. Altså lefve vij i den underdånigste
otvifvelachtige tillförsichten, det Eders Kongl.
Maij:t den samma i Malmoe af välbemelte kongl. Commissarier
oprättade recess allernådigst confirmera och bekreffta
techtes, oss allernådigst beskydd- och protegerandes uthi
våra gamble immuniteter, frij- och rättigheeter, som förnembligast
bestå effter handfestningens lydelsse och innehåll
uthi halss- och handzrett, sampt birke- och gårdzretter,
item jura patronatus, gammal rett uthi tionder,
sammaledes frij- och rettiglieet öfver våra vekodagzbönder
och dageliga tienare, så väl dhe som innan sochens ähro,
som de där aff arildz tidh hafva varit för vekudagzbönder
frikallade, med hvad mehra som förbemelte recess förmäler.
2.
Och oansedt vij nogsampt kunna vara försäkrade Eders
Kongl. Maij:ts allernådigste villia vara, att kyrckioordinantzen
effter våra gamble privilegier sampt ofvanomrörde
Malmoeiske recess aldeles observerat och effterkommin
blifva, i synnerheet vid prästernes vocation och kallelsse
ingen nyheet, Adelens friheet till högsta pr »juditz införas,
382
1664.
så ähro vij doch förorsakade för Eders Kongl. Maij:t i
ödmiuk underdånigheet oss besvära, att sedan mehrbemelte
recess i Malmö uprettades, emot samma ordinantz några
gångor alf Biskopen i Lund vara practicerat, i det att
emot Adelens (!), som i församblingen boo och eifter ordinantzen
de bästa kalssmän ähre, blifva präster dem och
församblingen emot deras villie och samtycke obtruderade
och tillförordnade; begiärandes fördenskul underdånigst,
att sådant måtte remedieras, så att där adelssmannen i
församblingen boor, och han intet jus patronatus häfver,
tå må efter omtalte ordinantz bäste kalssman i sochnen
förblifva. Dess föruthan hooss Eders Kongl. Maij:t anhålle
vij underdånigst, att dee kall och församblingar,
hvar uti Adelen boor, och som berättat ähr, i prestevahlet
deras förnembste votum böra hafva, måtte eximeras ifrån
dem, som Eders Kongl. Maij:t nyligen till beneficia regalia
giort häfver, och sielfva sigh våhlet och dispositionen vilia
förbehålla. Förmodom och underdånigst, att icke uthan i
nådher skulle af Eders Kongl. Maij:t uptagas, der vij nu
oss understodo för några personer intercedera, som sigh
till det helige predikoembetet begifva föresat hafva och i
långsamp tijdh continuerligen på denne sijdan, och för än
landet under Sveriges Chrono bracht ähr, hooss Adelen
eller i kyrckior och schöler tientt och sigh hafva bruka
låtit, fast the ähn i provintien eij födde ähro, den höga
nådhen och förtröstningen åthniuta måtte, framdeles när
något vacant kall blifva kunde, och der till capable befunnes,
så vähl som dee infödde promotion förventa och
bekomma.
3.
Och att icke framdeles på skickelige och lärde män
och i synnerheet dem, som uthi det helige ministerio och
predikoembetet med verdigheet kunde tiena, någon brist
hooss oss blifva måtte, så är till Eders Kongl. Maij:t vår
underdånigste bön och begiäran, att itt illustre gymnasium
eller vähl formerat academi uthi Lund måtte anrettas
och funderas, på det den studerande ungdomen, som frå
trivialscholerne dimitteras, deras studier continuera och
förbettra kunde, emedan månge ståtliga ingenia för brist
af medel icke hinna deras studier i Ubsala eller på andra
Bilagor.
383
aflegne orter fortsettia, måste stå tilbaka, undergå och
aldeles förderfves. Till Professorernes och andre samme
academies betientes aflöning kunde vähl effter handen
finnas medel, och ähr förmodeligen att en deel, som geistlige
beneficia under Lundz capitel nu åthniuta, när de
skulle förmerckia Eders Kongl. Maij:tz nådige intention
vara sådant merckeliget och högnödigt verck inretta, dhe
ju gerna samma beficier, som doch altidh till pios usus
destinerade ähro, cedera och afstå ville, och dhe af Eders
Kongl. Maij:t i annor måtto nogsampt benådade blifva kunna.
4.
Att Eders Kongl. Maij:t nådigst försorg drager, huru
justitie väsendet hooss oss blifver administrerat, kunna vij
icke tillfyllest nogsampt berömma, hafvandes doch detta i
underdånigheet att påminna, att här effter måtte vid
heradtz- och tingzfogders instabilierande recessens tillhöll
observeras, att de dertill settias skole vara ährlige, beskedelige,
lagfahrne, i häradet boende, vederhefftige och
boofaste män, och att hvarken Landzhöfdinger eller Chronefogder
motte sigh understå dem förhindra deras domar
att afsäija, uthstäda och exeqvera, hvilket alt strider emot
lagen; såsom och att hooss oss till landzdomare måtte dhe
förordnas, som vår lagh och rett kunnige och i landet
besittiandes ähro, sampt och hooss oss förblifve, på det
att landztinget effter Christiani 4:ti recesses andra bookz
siette capitel och fierde articels innehöll hvar siette veka
[må] blifva betient och hållit. Och emedan emellan den
Svenske och der nedre i landet öflige rettegångzprocess
stor skilnat och olijkheet ähr, i ty andrage för Eders
Kongl. Maij:t vij underdånigst, begiärandes att oss i
hertigdömet Skåne en Kongl. Hoffrett måtte förunnas,
hvarunder Halland och Bleking sortera kunde, som medh
oss lagh och process ens hafva, hvilken där Eders Kongl.
Maij:tz nådigste villie så voro, af siu eller nio personer,
en Secretario och en Notario fulkombligen bestå, hvaruthinnan
Gen. Gouverneuren, som doch på Eders Kongl. Maij:tz
vegna justitien fovera bör, presidera och Assessorer aff
bosittiande af adel, lärd och borgerlig stånd i landet, effter
Eders Kongl. Maij:tz nådigste behagh, uthvälias och till
-
384
1664.
förordnas kunde, förmodandes att gen. gouvernementz
staten icke så högt skall vara graverat, att ju ett så
nyttigt värck kunde uprätt hollas och aflönas.
5.
Såsom Ridderskapet och Adelen i Skåne hafva sigh
effter pacterne med det Svenske Ridderskapet incorporera
låthit, altså hafva dhe begifvit sigh den rett och förmåhn,
som deras personer angå, uthi tuhlfrijheet, det de doch
effter deras gamble frij- och rettigheeter åhre befogade
till, i ty lefve vij i den underdånigste förhopning, att
Eders Kongl. Maij:t och oss någon vederlagh och benådning
derföre vederfahrandes låther, som och det Svenska
Ridderskapet för detta af Hennes Maij:t Drotning Christina
för samma deras rettz cession i åthskilligt åthniutet hafva.
Håfve förthenskull i underdånigheet vij detta velat föreslå
och begiära, emedan vij spöria, att rosstiensten hooss
oss högre sigh belöper, än i Sverige rächnat blifver, det
tå våra sätegårdar och underliggiande vekodagzbönder
måtte för rosstiensten blifva befrijade, eller och i stället
för 312 tonnor hårt korn på hvar häst här effter till sex
hundrade1 t:r måtte berechnas, såsom och att adelige
enckior, jungfrur och omyndige barn för samma kongl,
rosstienst aldeles befrias.
6.
Såsom der nedre i landet hvar och en fast beklagar,
att commercierne afftaga och stanna, så har Ridderskapet
och Adelen det i lijka måtto hög orsak fram för andra
att giöra, hvilket härrörer af dhe stora tuller, som satte
ähro på landzens frucht och uthgående vahror, som där
dess bättre ymnige ähro, både till spannemåhl, fläsk, smör
och staloxar, i ty de fremmande afskreckias till oss som
för detta att komma, sökiandes heller på andra sijdhan,
hvarest tollen mycket lindrigare ähr, handla och trafiquera,
och vij måste tillsij, huru dem penningar, som oss i landet
för den orsak skull tryter, tillföras, vij där emot så vijda
ruineras, att dhe i städerna få om det kiöp, som elliest
bör aff oss settias, effter godh tyckio disponera och taga.
1 Sex hundrade, enligt originalet. I konceptet står sextijo.
Bilagor.
385
Blifver eij heller attenderat på tuhlstäderne, att tonnemåhlet
hooss oss mycket mindre än annenstess i Sverige
ähr, uthan fulkombligen uthäskas så stor toll, som på en
Stocholmsk 1 tonna satt ähr. Hvarföre begiäre vij i ödmiuk
underdånigheet, att Eders Kongl. Maij:t i nådigh consideration
taga ville landzens vählfärd, låtandes stora siötollen
på förberörde uthgående vahror, när sådane i landet vähl
ymnige ähro och mistas kunna, förlindras, såsom och
att till allas effterrättelsse tullrollen måtte publiceras och
tryckias, item att supqppluser på stortollen, tolagerne,
portetullen, alla monopolier och i synnerheet tobakzhandelen
— hvilken under pr te text af visitationer stora insolentier
förorsakar hooss gemeent folck af de betiente
föröfvade, ähn och att Borgmestare och Rådh på somblige
städer sigh understå våra tienare fengzla, dömma och tribulera
— aldeles affskaffvas, så är förmodeligen, att af iteration
och freqvensen af commercierne Eders Kongl. Maij:t
i siötollen den fylnadt nogsampt inhemptandes varder.
7.
Eders Kongl. Maij:t techtes och itt nådigt öga kasta
på våra fattige uthsochne bönder, som eliest det vare sigh
Bornholmske vederlagz- eller andre till någon af Adelen
försålde och pantsatte eller abalienerade chronegodz, som
i dessa besvärliga krigzåhren heelt af sigh kompne och så
uthmärgade ähro, att många familier gå omkring att tiggia,
det dem någon lindring uthi dhe stora chroneskatter måtte
förlänas, emedan dhe i dhe åhren, som kriget påstodh,
stor tynga och besvär, och än der det skulle något ofredeliget
påkomma, det den Högste afväria ville, blifva desse
dhe samme, som förste och störste puffen uthstå måste.
8.
Och emedan Adelens bönder i Halland och Blekingen
för deras brukz ringheetz skuld i all kongskatt halfparten
emot de Skåneske rechnade och upsatte ähro, altså ähre
vij underdånigst begiärande, att uthi manthalspenningarna
samma proposition observerat blifva måtte.
1 Stocholmsk, enligt originalet. I konceptet står svensk.
Sv. Ridder sk. o. Adels riksd.-prot., IX. 1664.
25
386
1664.
9.
Såsom och begiära vij underdånigst, att Landshöfdingerne
den befalningh bekommo, att enär någon aff Adelen
dem skiäl- och lagligen remonstrerade, det en eller annan
alf deras uthsochne bönders gårdar effter det gamble skattemantahlet
icke vore i bruk och ägor så godhe, som de till
äfventyrs upförde ähro, det de them förmedla och med
half eller herding skatt förskona måtte. Besvärer sigh Hr
General-Lieutenant Ulfelt serdeles, att med jorderansakningen
af Landshöfdingen i Christianstadh hooss hans bönder
stoor olijkheet skeer, begiärandes det godhe män sådant
hnge tilstånd till att corrigera, såsom och att hans insochne
dagelige tienare icke offtare af honom med kopskatt
måtte graveras, som skedt vore emot Malmoeske
recessen.
10.
Och på det att Landzhöfdingerne och Chronefogderne
icke måtte hafva orsaak sigh besvära, att Chronones uthlagor,
som till guarnizonens underhöll deputerade ähro, af
Adelens bönder intet i godh tijdh kunna uthskaffvas, där
dem eij tillåtet blefve restantierne med gevaliare och militair
exekution uthpanta, eller processen missbruka och
på en gång heela sochnen till tingz instemma låta, der
doch en eller två kunde skyldige vara, i ty erbiude vij
oss underdånigst, att af bemelte våre uthsochne bönder
kongzskatten i godh tijdh om åhret upfodras må och det
på tre terminer, den första till trettonde 1 dagh juel, den
andra till påskehelgen och den tridie till missommars
dagh,, och om michelsmessa mantalspenningarna, i ödmiukast
underdånigheet anhollandes, att enär någon af
mehrbemelte våra bönder medh sine uthlagor effter förhutne
terminer skulle tillbaka stå, att de tå måtte till
tingz stemmas, hvarest Chronefogderne dom och verderning
genom Tingzfogden effter recessen taga och uthskaffva
kunna, men icke sielfve det uthpanta, emedan som tingzdagar
hooss oss oftare infalla, och där dhe richtigt bevijsa
kunna bonden skyldig vara, strax ved första tinget komma
till endskap.
1 Trettonde, enligt originalet. I konceptet står tridie.
Bilagor.
387
11.
Ähr och vår underdånigste begiäran, att våra bönder
måtte vara tillåtit och eij förhindrat att handla och vandla
med hvar andra, såsom och sökia hvilken kiöpstadh dem
lyster, och hvarest dhe deras vahror bäst kunna förytra
och afhenda; att borgerne i städerne icke häruthinnan
måtte giöra dem någon mehn eller hinder, som doch på
ätskillige städer skett ähr, viliandes till landkiöp och
förprång uthtyda det, som bönderne till sädeskorn eller
livadh annat de behöfva till deras huus uphåld med hvar
andra kiöpa och byta. Hvilket doch aldrig tilförende har
varit förhindrat, uthan uthi Christiani 3:tii recesses 33
articel expresse tillåtit.
12.
I lijka måtto är vår underdånigste anhållande, att på
hvart rådhuus i kiöpstederne måtte ett medh chronebrennemerke
technat tonnemåhl, effter det justerat, som i
landet brukeligast ähr, hvareffter och alla jordeböcker,
skiöther och kiöpebreff stelte ähro, blifva förordnat, där
effter chronebetiente så väll som borgare och andra på
landet boendes deras måhl kunde rätta, emedan befins
stor olikheet emot förra förordningar i sådant fall mången
till skadha och förvirring vara inrijtat.
13.
Såsom vij nogsampt ähro försäkrade Eders Kongl.
Maij:tz nådigste villia vara, att Adelen så vähl effter
pacternes som Kongl. Commissariernes i Malmoe gifne resolutions
lydelsse deras pantegodz effter dess brefz innehöll
som deras rette frelsse och adelige godz besittia och
ägha måtte, så ähre vij underdånigst begiärande, att
Landzhöfdingarne här effter icke måtte dem vij dare än
andre frelsse och adelige godz gravera.
14.
Effter oss och är berettat, som skulle några vara, de
där Christiani 4:ti recess andra bookz 7 capitels 2 artichels
innehåld helt annorlunda interpretera och uthtyda,
alm bookstafvens både mening och lydelsse ähr angående
388
1664.
den siette penningz afleggelsse för dem, som under Chronan
Danmark boo och sine arfvegodz, i hertigdömet Skåne
belegna, försälia vilia, der doch i berörde orth allenast
förstås och mentioneras om dens godz och förmögo, som
i kiöpstäder eller på landzbygden ähr besittiandes och
aldrig någonsins något adeliget frijgodz der under begripet,
som eij heller sådant tillförende practicerat ähr,
der doch nogsampt i förra regeringz tijder exempel finnes,
att adelige personer sijna godz försåldt och landet qvitterat
hafva uthan att uthstå denna siette pennings afläggelsse;
hvarföre är vår underdånigste bön och begiäran,
att Eders Kongl. Maij:t nådigst behagade den stora oredha,
som der på föllia skulle, afböja, i betrachtande att en deel
af oss, som i hertigdömet Skåne boo, i lijka måtto godz
i Danmark äga, och flera till äfventyrs förmedelst arfi:
kunde framdeles bekomma, vij tå och lijka olägenheet
måtte uthstå, emedan Konungen aff Danmark oss det samma
tillfoga- och påbördandes varder, enär vij de godzén villia
oss afhenda. Så synes intet något i detta fallet Eders
Kongl. Maij:t afgå, där jordagodzen från den ena på den
andra transporteras, effter de af landet intet föhras, som
klart är i citerade artickel meningen vara om mobilier
och kiöpmandzgodz, uthan Eders Kongl. Maij:t lijka nytta
af dem häfver, hvilken och possessor blifver.
15.
Såsom oxhandelen den största förmåhn och rettigheet
ähr, som Chronan och Adelen på deras säte- och afvelsgårdar
häfver, så anhålla vij ödmiukeligest, att Eders
Kongl. Maij:t nådigst behagade och här effter hand der
öfver hålla låta, att icke något emot den förordning, som
i recessen uthtryckt är, handlas och practiceras måtte,
på det att samma handel altidh kunde i esse förblifva.
Så behagade och nådigst Eders Kongl. Maij.t Ridderskapet
och Adelen den frijheeten förunna, att där dhe på tollstäderne
sijna certificationszedlar, som dhe på deras upstallade
oxar kiöpmännen gifvit hafva, upvijsa låta, att
tå Chronones tollbetiente emot tollens erleggiande på förelagde
tijdh passera låta, och att inga grässoxar af landet
föras eller kior tillstädas att förskeppa; hvilket alt recessen
lijknormigt ähr.
Bilagor.
16.
Såsom dhe Kongl. Commissarier uthi deras Ridderskapet
och Adelen förledne i Malmoe gifne resolution uthlofvade
sigh villia hooss Eders Kongl. Maij:t tillbörligen
recommendera det, som vij tå vid commissionen enhelligen
anhöllo om, att den vår gamble frijheet oss icke måtte
betagas, att där vij någon beqvem orth hade på våra
godz, som belägen vore till sätheries anleggande, oss tå
deri ingen hinder måtte af Landzhöfdingerne skee och
tillfogas, uthan att dhe i sochnen belägne väre bönder
måtte som gammal frelsse vekodagzfrijheet åtniuta, på
det vij kunde för våra barn någon lägenheet hafva; helst
med effter landet blifver där igenom bettre excolerat och
förbättrat både med bygningar, trä- och humblegårdar
sampt fiskediken och diurgårdars anleggande, så väl som
många och i långsamb tijdh ödelagde grunders och ägors
å nyo uptagan- och bebrukande.
17.
Effter som Ridderskapet och Adelen tillåtit ähr, icke
allenast niuta deras bönder frij, som innan sochnen ähro
eller medh kiöp och byte kunde der under skaffvas, uthan
och de, som uthan sochnen belegne och af ari[l]dz tijdh för
vekodagztienare håldne ähro, altså är vår underdånige
begiäran, att Eders Maijtt nådigst och techtes oss förunna
den frijheeten, att der vij kunde i lijka måtto till oss bringa
några godz, som i dhe uthsochner liggia, hvarest vij våra
vekodagzbönder hafva, måtte och hållas för frij och veckodagztienare,
som af ålder skedt är.
18.
Emedan och på åtskillige städer kunna Adelen belägne
liggia någre aff Chronones och geistligheetens godz,
så äre vij och på det underdånigste begiärande, att oss
måtte tillåtas effter gammalt maneer med Chronan och
geistligheeten giöra mageskiffte, hvarvidh vij oss tillbiudha
fullan ränta, och hvad som kan billigt prsetenderas, i betalning
gifva, i synnerheet kan sådant intet Chronan prejudicera,
när intet på förbudne orther, eller der Chronans
herligheet skulle förnär skee, något affecteras och begiäras.
390
1604.
19.
Såsom Chronones och geistlighetens ländzmän i hertigdömet
Skåne för alla Chronans besvär exempte åhre, så
förhoppas och vij underdånigst, att Eders Kongl. Maij:t
och Ridderskapet och Adelens uthsittare lähnsmähn, så
väl som fogdar och hofbetiente, i lijka måtto för alla sådana
besvär allernådigst befrijandes varder.
20.
Effter som offta kan förefalla, att Landzhöfdingerne
itt eller annat på Chronans vegna hafva hooss Adelen att
påminna och föredraga, så är vår underdånigste begiäran,
att Eders Kongl. Maij:t nådigst behagade dem imponera
sådant skriffteligen med missiver att giöra och icke som
här till offta skedt är genom länsmän eller fogdedrängar
låta påbiuda och ansäija, det dem infaller.
21.
Aldenstund ibland annat stort besvär, som landet dessa
åhr uthstått häfver, icke det ringaste har varit, af det
margfaldige mycket tiufverij, plundrande och öfver modh,
som föröfvat ähr och fast dageligen ännu höres, altså är
vår underdånigste bön och begiäran, att sådant och här
effter måtte alvarligen, och som gerningen är groff till,
uthan all benådning straffvas, och där några blifva ved
lijfvet perdonerade, att de tå måtte till arvodess och arbete
bringas, antingen hooss skipsstimbragien vid Bodekull
eller vid artilgerismidierne i Malmoe, Christianstadh eller
andre festningar.
22.
Der så hende, att någon uthskrifning med knechtar
skulle i hertigdömet Skåne anstellas, så ähro vij underdånigst
begiärandes, att det måtte på Adelens godz skee
effter den proportion och sätt, som Adelen i Sveriget uthgiöra,
doch så att vij sielfva knechterne af våre godz få
uthnempna, och sålunda att Uthskrifningz-commissarierne
vijdare med Adelens bönder och godz sigh intet befatta.
Bilagor.
391
23.
Begiäre vij och underdånigst, att Adelen må få behålla
kyrckiotionden, så här effter som i förra tijdher,
uthan någon förhögning, såsom och där någon tionde skulle
ledig blifva uthi den sochnen, som en adelsspersohn bodde,
att han tå närmast vara kunde dem att städia och uthan
förhögning där af gifva, som för sedvanligit har varit, och
altidh för detta aldeles ovägrat och tillåtit.
24.
Ähr och detta vij på det ödmiukaste hafva att föredraga,
att Skåneske Adelen måtte tillstädes en gång hvart
ähr ihopa komma på det stelle i Skåne, som General -  Gouverneuren residerar, till att effter sedhvanan deliberera
om vår inbördes ährender, och tå settia taxa på vårt landgildekorn,
staloxar och landzens frucht; anders komma vij
på kort, då vij måste lijda, att fremmande kiöpmän det giöra.
25.
Som nogsampt af hr General-Gouverneuren inhiberat
och förbudit är, effter vår ödmiuke anhållande vid Kongl.
Commissionen i Malmoe och der på bekomne resolution, att
officerare och deras underhafvande icke skole sigh understå
vid derass qvarter, där dhe i fählat med adelssgodz belägne
ähro, jaga, fiskia och skiuta, så på det att icke här
effter måtte där emot pecceras, i ty äre vij underdånigst
begiärandes, att Eders Kongl. Maij:tt sådant alvarligen
å nyo förbiuda techtes, såsom och att Chronones jachter
och skoghug icke vijdare extenderas, än dess lott effter
lagen tohl och tillsäger.
Detta är det vij för denna gången för Eders Kongl.
Maij:tt i underdånighet hafva att föredraga, förventandes
derpå Eders Kongl. Maij:ts nådigste resolution.
Eders Kongl. Maij:tz
Underdånigste och trooplichtigste undersåtare.
På Ridderskaps och Adelens
vägnar uthi Skåne
Pär Sparre P:son,
pro tempore Landtmarskalk.
892
1664.
Bil. 21*.
Adelns i Bolms län besvär.
Stormechtigste Konung, Allernådigste Herre.
Eders Kongl. Maij:tz allernådigst behagade denne vår
underdånige och ödmiukelige supplication uthi nådher uptaga
och oss undersåthare af Adel her i Bahuss lahn vedh
vare privilegier aldranådigst conservera.
1.
Ar vår allerunderdånigste begieran, at Eders Kongl.
Maij:t ville behaga oss och våra undersåthare vedh den
Norske lagh, Christiani 4 recess och Norske kyrkioordinanz
at motte mainteneras och förblifve, så at alting som i
lähnet kunne påthalis och nödvendigt kan vara, det dereffter
motte ordelis och procederas, effter som det faller
inbyggiarne besverligit sigh andra obekanta lagh- eller
landzret at påtaga, icke tviflandes vår allernådigste Herre
och Konung sigh det samma låther velbehaga.
2.
Aldenstund vij nogsampst kunne vara fbrsäkradt, det
Eders Kongl. Maij:t allernådigst behagar at medh prestekallelse
etfter Norske kyrkieordinanzen och Christiani 4
recess skulle förhandlas, så förnemmar man longt annorledis
at blifva förholdin, så Adelen och almogen, som deruthinnan
häfver at dispensera, blifver prester emoth deras
villie och samtyckio obtruderade och tilförordnat, begierandes
fördenskuldh underdånigst at sådant motte remideras,
och alting så vähl för adelssmannen som för almogen medh
prestekallelsse effter förreschrefne kyrkieordinanz och Christiani
4 recess hereffter motte förhollas, och Hans Kongl.
Maij:t sigh derpå som i annat mehra nådigst ville resolvera.
1 Prot. sid. 134. — Koncept med påskrift: Praes. Riddarhuset den 30 Junij
1664. Jämfördt med det i Riksarkivet befintliga originalet, som har följande
påteckning: Insinuerad den 8 Julij 1664. Ridderskapetz och Adelens i Bohuus
låhn inlagde skrifft, af Landtmarskalcken underskrifven. — Texten är i formelt
hänseende ganska bristfällig.
Bilagor.
393
3.
Emedhan vij spörria och fornema, at rosstiensten hoss
oss i Båhuss lahn sigh högre belöper, en i Sverigie räknat
blifver, häfver fördenskuld i underdånighet vidh detta
ville förslå (siel) och underdånigst begiera, at våra säthegårdar
och underliggiande godz motte för rosstiensten
blifva befrijade, eller och i stellet för 312 tunnor hårt
korn hereffter på hvar hest till 600 tunnor motte beräknas,
såssom och at adelige änkior, jungfrur och omyndiga barn
för samma kongl, rosstienst aldeles befrijas.
4.
Eders Kongl. Maij:t täcktes och et nådigt öga kasta
på vära fattiga uthsokne bönder, som uthi dee förgongne
besverlige krigzåhren helt af sigh kommen och förarmade
äre, at dem någon lindring uthi dhe store ordinari crohneskatter
motte förlähnas, emedhan dee i dee åhren, som
krijgen nu senast påstodh emellan Norrie och Sverie, stor
tunga och besverning uthstot häfver, och som vell kan
bevijsas, det Adelens uthsockne bönder icke äga och bruka
så goda och fulkommene gårdar, som de uthi skattemanthalet
kan vara upförde, dhet de fördenskuldh motte förlindrat
vara och medh half eller fierdingz skatt förskonas.
Item der någon af Adelens bönder voro, som medh skatten
resterade och för armodh, som dhem vidh krigh, missvext
eller annan olempa påkommen kunne vara, at Crohnonens
befalningzman då effter recessens lydelsse dhem till ting
motte stemma och dom taga, at dhe för sådhan dheras
oförmodelig påkomne fattigdom eij äre förmöijande dheras
restantier at bethala och uthgiöra, och det sedan i Crohnonens
räkenskap motte blifva got giort, och bonden dhereffter
derförre förskonat blifva och icke sedhan, om han
— när sådhan förlindring skeer — sigh kunna retta, för
förrige afdömbde restanz igien fodras och kräffas.
5.
Hvadh arbetz- och skiudzpenningarne, som förledin åhr
af Hans Kongl. Maij:t blef begierad och af Adelen i Båhuss
låhn blef bevilligadt för anno 1663 af dheras uthsockne
394
1664.
bönder at uthgifvas, så äre vij nu allerunderdånigst begierandes,
at samma osedvanlige uthgifft hoss Adelens
bönder motte afskaffas, och dhe nådigst dherförre motte
förskonas, ty dhet ähr at giöra bevijssligit, dhet uthi
framfarne tijder icke at hafva vara skedt eller tillåtit,
såssom det och strijder emoth Adelens privilegier; och
hvadh arbetz- eller skiudzfärdzpenningar fogderne eller
lensmännerne dhe förrige åhrenne anno 1661, anno 1662 af
våra bönder emoth kongl, ordre uthpressat häfver, dhet
dhem igien motte restitueras eller uthi andra Crohnans uthlagor
got giöres. Dertill medh åhre vij allerunderdånigst
begierande, att våra uthsockne bönder för dhe 5 rijkzdaler
sölfverskatt motte förlindras och halfft emoth Crohnens
uthleggia och bethala, anseendes dheras ringa vilkohr
sampt armodh och fattigdomb dhe äre råkadhe uthi bådhe
för afdankningzpenningens uthleijelsse till dhet Tyske
rytteriet och flere extraordinari uthlagor dhem åhre pålagde
och af Crohnans fogdar och betiente så vähl af
Crohnans som Adelens bönder opbnrit ähr.
6.
Är vår underdånigste begieran, at våra bönder motte
vara tillåtit och eij förhindrat at sökia hvilken kiöpstadh
dhe dheras vahrur kunna förytra och afsenda, och hvar dhe
dhet bestå kiöp, måhl och vicht på hvadh dhe igien kiöpa
kunne ehrlanga, och borgarne uthi städerne icke heruthinnan
motte giöra dliem någon förfongh, mehn eller hinder.
7.
Effter som man förnimmer, huru Ridderskapet och
Adelen uthi Skåne ähr tillåthit, icke allenast at niuta
dheras bönder frij, som innom sucknan äre, och dhe medh
kiöp eller bythe sigh dherunder hafva förskaffat eller hereffter
förskaffa kunna, uthan och dhe, som uthom socknan
belegne och af arildz tijdh för vekedagztienare holdne
ähre, altså ähr vår underdånigste begieran, at Eders Kongl.
Maij:t nådigst täcktes oss af Adelskapet i Båhuss lähn icke
allenast samma frijhet förunna, uthan och af kongl, nådhe
oss tillåtha den frijhet, at dher vij kunna i lijka motte
till oss bringa någre bondegårdar, som anten innom eller
Bilagor.
395
uthom socknen liggia, hvarest vij och våra vekedagztienare
hafva, motte och hollas för frij och vekedagztienare, hvilket
vij och förmoda.
8.
Effter som ock offta kan förefalla, att Landzhöfdingarne
et eller annat på Crohnans vegnar häfver hoss Adelen at
påminna och fördraga, så ähr vår underdånigste begieran,
at Eders Kongl. Maij:t nådigst ville behaga dhem imponera
sådhant schriftlig medh missiver at giöra, och icke gienom
lenssmennerna eller fogdedrengerne låtha påbinda och anseggia
dhet dhem infaller.
9.
Åhre vij underdånigst begierande, at uthskrifning medh
knechtar eller bodzmen, ehn dehl af begge, motte skee på
Adelens godz i Båhuss lähn efter den proportion och set,
som Adelen i Sverie uthgiöra, doch så at vij sielfve
knechter eller bodzmen af våra godz få uthtaga, och sålunda
at Utskrifningz-commissarier vijdare medh Adelens
godz och bönder sigh inthet befatta.
10.
Ähr dhet vår allerunderdånigste begieran, at Eders
Kongl. Maij:t ville tillåtha, at dhe godz än ten ehn eller
annan af oss Adell i Båhuss lähn för eller effter vij ähre'
kombne under Crohnan Sverie och håfve varit frij adelige
godz, så vähl som annat godz, som man sigh af privat
folk, sedhan vij ähre kombne under Hans Kongl. Maij:tz
devotion, hafva oss i lijka motto tilförhandlat, nu hereffter
lijka vidh annan frij adelig godz innan och uthom
soknan på hvadh stadh i Båhuss lähn dhet ähr belegit
motte privilegeras, såssom Hans Kongl. Maij:t Eders
Kongl. Maij:tz sahl. Herr fadher glorvurdigst i åminnelse
uthi fredztractaten för Kiöpenham sigh allernådigst häfver
resolverad, och Eders Kongl. Maij:t uthi den resolution
dhe Båhusiske förledin 1663 medhdhelt ähr nådigst sigh
förklarat, sådhant i nådher ville uptaga, ner Eders Kongl.
Maij:t dherom underdånigst af oss anmodat blifver.
396
1664.
11.
Abre vij af Eders Kongl. Maij:t allerunderdånigst begierande,
at vij motte ninta Friderici secundi uthgifne
bevilligungzbref sub dato 1582 utbi sin mening, at Adelen
motte frij handla medb ntb- ocb inlenske, såssom dhet
vijdare derom i bookstafven förmählar.
12.
Bedia vij underdånigst Eders Kongl. Maij:t ville tillåtha,
at våra bönder ocb strandsittiare motte niuta frij segelatz,
som tilförrenne skedt är, ner dhe af dberas uthförde
vahror gifva Crobnan sin tilbörlig toll ocb handla på dhe
städer, hvar dhe dheras innehafvande godz best och dyrest
kunne sellia, på dhet dhe kunna bringa penningar tillbaka
i landet medh sigh, hvarmedh dhe dheras uthlagor så vähl
till Crohnan som till oss kunne afleggia och bethala.
13.
Och effter som våra fattiga och ringa strandsittiare,
hvilka på släta och blotta bergit sittia -och hvarken åker
eller eng till bruka hafva, uthan sigh medh dhet lilla
fiskerijet, såssom dhe ther hafva och medh stor lijfzfara
bekomma, föda skole och der til medh stor omkostnat dheras
redskap, som dhe till fiskerijet nödigt håfve, kiöpa moste,
och när som Gudh dhem något gifver, föra dhe sådhant
till Marstrand eller på landet til at sellia, på dhet dhe
några penningar bekomma, dher som dhe dheras åhrlige
skatt och uthlagor så vähl till Crohnan som till hussbonden
medh erleggia och uthgiöra kunna, lijkvähl kunna
dhe inthet annat än som korn, salt, humbla, hampa och
annat för dheras fisk1 bekomma, men inga penninger,
hvarförre dhe, när som dhe tilbaka komma — på dhet dhe
några penningar få, dheras uthlagor medh at uthgiöra —•
beginna till at bryggia och sedhan öhlet åther igien försellia,
men effter som dhet nu ehn long tijdh sedhan dhem
hårt förbudit ähr hvarken öhl eller andra vahror till at
sellia, och som nu nulig sedhan ehn Crohnfogdh och strandridare
uthan reddoga dhet fattiga folket i dheras huss
1 Fisk, enligt originalet. I konceptet står vahror.
Bilagor.
397
falne och ehn sådhan oret och öfvervold öfvadt, så at
dhet är till at beklaga, och dem icke allenast öhlet, uthan
dheras victualier och annat, hvadh som dhe till hussholdning
nödigt håfve, röfvat och medh sigh bortfört, hvarigienom
dhet fattiga folket icke allenast förschreckt, uthan
och helt förarmadt och uthödat blifver, så at dhe seija
icke lengre der boo kunne, uthan lengre up i Norrige
under Crohnan af Dannemark flytta ville; är fördenskuld
vår allerunderdånigste bön och begieran oss medh ehn
allernådigste resolution erfrögda, på dhet dhet fattiga folket,
som på vår grund och land sitter, af dhe Crohnfogdar och
strandridare — hvilke doch inthet annat än som mongehanda
insolentier föröfva — dhem operturberade låtha, på
dhet dhe dheras ringa nähring, doch uthan Eders Kongl.
Maij:tz skada och afsaknadt drifva måge, och dhe dheras
åhrlige uthlagor till Eders Kongl. Maij:t och sedhan till
dheras herre och hussbonde uthgiöra kunna.
14.
Af Eders Kongl. Maij:t begiera vij aldraunderdånigst
oss allernådigst motte förunna och bevillia medh dhen
Skånske cch Hallandske Adel at vara uthi privilegier och
andra rettigheter seqviformeret, så vijda vij och våra undersåtare
effter vår landzorth kunne uthstå at uthgiöra, betenkiande
dhe Båhusiske emoth dhe Hallanske uthi skatter
och pålagor at uthgifva icke lijka ähr, effter som uthi
Båhuss lähn finnes longt mindare och ringare bruck och
jordegodz, än som uthi Halland och Skåne, hvilket uthi
ordinarie så vähl som uthi extraordinarie skatters påbiudelsse
at motte observeras och vachtes, bedia ödmiukeliga
Eders Kongl. Maij:tz
Underdånigste och trooplichtigste undersåtare.
På Ridderskaps och Adelens
vägnar i Båhuus lähn
Pär Sparre P:son,
pro tempore Landtmarskalk.
398
1664.
Bil. 22 K
Till Hans Kongl. Maij:tts vår allernådigeste
Konungs och Herres samptelige Ridderskapet
och Adelen communieerade projecter af någre
stadgar och ordningar åhre desse Ridderskapsens
och Adelens underdånigste påminnelser.
Rijksens Ridderskap och Adel erkenner medh underdånig
vördnad och ödmiuk tackseijelsse Hans Kongl. Maijrts
store åhuga på alle giörlige medel at sättia riket igenom
gode och helsosamme ordningar uthi ded skick, huruledes
alle missbruk och öfverö ödigheeter — Gudi och rättsinnige
menniskior misshagelige, som inthet annat ann synd och
alt oväsende förorsake — måge förtagne och afskaffade
blifva; jeinbvel och at Giidz nampns ähra uthi gode seeder
medh ord och gerningar må lysa och i synnerheet vår
fattige nästa uthi sin nöd ihugkommas, efftersom orsakerne
uthi högstbemälte schriffters ingånger omstendeligen medh
hvars och eens stadgas nyttigheeter vidare beschrifves;
hvarutaf Ridderskapet och Adelen finne itt serdeles gott
nöije och härhoos tilläggie någre underdånige små påminnelser,
som the bedie medh nåder motte uptagne blifva
och bestå uthi effterfölliande stycken:
1. Klädeorriningen
och dess 1 punct; sassom thet är til Sveriges rikes undersåthares
algemene välfärdh ganska väl betänkt, at een
viss klädeordning motte inrättas, på ded icke våre gode
vahrur och medel motte föhras uhr landet til större myckenheet
änn the, som inkomma och [äro] af fast ringare och
onödigare värde, som uthi stoor pracht och öfverdödigheet
consumeres, fördenskuldh och alle ähre theruthinnan
samhellige, at een sådan ordning effter Hans Kongl. Maij:ts
opsatt må giöras och publiceras, som förtager all luxum,
efftersom dheruthinnan förmäles och af oss underdånigst
Prot. sid. 150. Koncept med påskrift: Svar på ordningarne, presenterat
i Cantzliedt genom Secreteraren Schillerfeldt til Behmer den 26 Julij 1664.
Jämfördt med originalet i Riksarkivet.
Bilagor.
399
agnosceres och godh hålles, med begäran at den samme
motte hällas och exeqveras, så och hvad vij her bredevidh
påminne motte iachttages. Til then ende the och gerna
see, at alt guld, sölfver, knappar och litzer så för sielfve
herrarne som tiänarne motte afskaffas, dogh så at Riddareoch
Adelsståndet icke motte förbindas bära knappar af
masif guldh och sölfver, som äre här inrikes giorde och
icke ifrån fremmande land införde, sampt och til visse
dusinetahl proportionerede på hvar klädning, så at alt
hvadh som må hafva nampn af öfveröödigheet, ded må
afskaffas, men een tiänlig drächt til ståndets heder dherhoos
tillåtas, så at faconen icke må öfvergå sielfve materien,
hvilken the äre tilfridz at vara af kläde, sammet
och annat slätt sijden- och yllentyg, som må med slätte
band af tafft och atlask besättias, och på ded banden icke
må til den öfveröödigheet komma, som the mr bäras, så
hålle the skiäligit, at ingen klädning motte dragas, pä
hvilken mehra band vore änn itt stycke, som högst kunde
hålle 120 alnar Svenske. Begäre desslikest, at alle värjor,
som dyrt äre utharbetade, såssom och alle borderade gehäng
sampt alle öädrar och plumager förbiudas. The begäre
sammaledes, at alla glassknappar, örehengen, halseband
sampt alt annet glasetyg icke allenast må hermed afskaffadt
blifva, uthan och ingen tillåtas sådant at kiöpa,
myckit mindre at bruka; och dher någon sådant införde,
motte ded skie på hans ägit äfventyr. Ded vil och vara
af nöden, at här vidh alt väl må specificeras, som ihugkommas
kan, på ded at alle inventioner måge betagas,
och sedan inventor och den effter tager blifve afstraffade.
The begäre och om itt vist sätt och mode på kläder, som
af detta ståndet skal tillåtas at bära, den eene faconen
at gå til hofva eller elliest för heder at bruke, och den
andre at resa med; och skulle helst af the maneren som nu
brukes behaga them, hemskiutandes Hans Kongl. Maij:t
dheraf at vallia, som Kongl. Maij:t bäst tycker, på ded
hvarjom och eenom icke må stå fritt effter hvars och eens
förvett at förandra, effter som honom synes, och således
läconen så väl som sielfve materien och uthstofferingen
reduceres till denne klädeordningen, efftersom the sorter,
som dher til brukas, äre kläde, sammet, plytz, zahrs, slätt
sijden och yllentyg, dermot alt faqonneradt, blommeradt
400
1864.
eller utharbetadt så band som tyg måge förbudne vara.
Såssom och til een åthskildnad ifrån andre ståndli begäres,
at the, som oprivilegierade åhre, sampt theres hustrur och
barn icke må tillåtas att draga sammet, plytz, sobbelskinns-
eller hermelinsfoder, mössor, muffar eller kragar,
utban slätt atlask, dammask och hvadh therunder är. Til
liberier såssom een skildnad ifrån andre hoffholdningar må
brukes itt streck fingerbredt snöre af silke eller regarn,
men icke af silfver, guld eller litzer. Härboos välförståendes
at al den öfverflödigheet, som boos manfolken observeras
och hermedh afskäres, må och till q vinfolken och
theres drächter extenderes, sampt at linnetygz excesserne
til denne ordning restringeras. Och emedan i forna tider
Ridderskapet och Adelen håfve ibland sine hoftienare brukat
een loflig och berömmelig sedh at giöra them vahrachtige,
som the såge vara mannbahre och beflita sig om ded gott
och ehrligit vore, på ded at åthskildnad motte vara emellan
karar och pojkar, så vore och tienligit, at samme bruk
ännu återhemptades, och Ridderskapet och Adelen kunde
them bruka at bära värior och vapn, som viste them at
bruka, när tid vore och så behöfdes; hvarföre och them
tycker, at hermed fbrbiudes lacquaijer och pager, som äre
klädde i liberier at gå med värior eller gevähr — ehvad
nampn the hälst hafva — hemma och i städerne, undantagandes
när the äre på resor med theres herrar, effter
som och hermedh begäres, att alle andre privat persohner,
som icke ähre af Adel eller brukas uthi krigstienster, icke
motte uthi fridztider tillåtas så gemenligen gå medh värior,
hvarigenom store slagzmåhl, dråp och mordh förorsakas,
uthan alle sådane persohner, handtvärkare och geseller
strängeligen förbiudas, att icke gå medh värior, bandelerer,
bösser eller pofferter.
2. Bröllop, jordefiirder oell andre samqvämmer.
, Om morgongåffvo förbättrings gifvande uthi penningar,
finnes mycket skeligit, at sådant ställes til hvars och eens
gode behag, så och proportion af meälen, hvilke ingen
bättre änn han sielf veeta kan och bör. Så finne Ridderskapet
och Adelen häruthinnan icke stort at göra påminnelse
uthi mehra änn hvad uthi den 3, 4, 5 och 9 puncterne
Bilagor.
401
beröres om puker och trompetter sampt andre tractamenter,
så och theres visse sätt, tidh och andre omständigheeter.
Så begäre Ridderskapet och Adelen, at til theres ståndz
reputation icke motte vägres them på sådane sambqvämer
til bruka puker, trompetter och musicanter, som the håfve
lust, rådh och ämbne til; sammaledes med confect, som
myckit öfverflödigt här och uthan något mått är bruket,
nu måtte förminskas, och fördenskuld väl äre til fridz, at
däcker och allehanda schavesser måge afskaffas, men något
smått sucker, som är canderat, och slikt, som icke myckit
kostar, må jempte hvad i ordningen upräknas tillåtas at
brukas til ståndets heder, allenast på vahnlige skåhlar
och inge korgar, och alt med moderation och uthan underslef
af denne gode förordning. Men tiden, antingen blifva
qvar, gå eller resa bort, hvad vidhkommer, så ehuruväl
Ridderskapet och Adelen nogsampt sielfve skole inclinera
til at unfly alle excesser både i spenderande, som elljest
åthniut- eller tilltagande, icke dess mindre på ded ordningen
icke motte derföre uphöra, så begäre the häruthinnan
icke medh någon viss tidh beläggias, uthan medh
verdernes och gästernes discretion emellan hvar andre i
dette fallet benöijas, at antingen the på längre eller och
stäckre tidh blifve hoos hvarandre tilsammans, effter som
omstendigheterne af persohnerne, tillfällen, vägarnes längdh
eller och föhre sådant kunne förandra och medgifva.
2. Bötherne i denne så väl som klädeordningen omberörde,
när the förfalla, bedie vij, at the motte komma til
Riddarhusedts eenskylte nytta, förkofring och upbyggelse,
effter som ded synes skäligast, at the til theres nytta
böre lända, emedan the ifrån ded ståndet härkomma; och
at desse ordningar begynna hafva sin fortgång på nästkommande
nyåhr.
3. Om tiänstefolck.
At ded sielfsvåldh, som emot beschrefven lag föröfvas
medh tiänstefolcks städietidh, iträdande til tiänsten och
under sielfve tiänsteåhren, nu blifver medh flere behörigheeter
corrigeradt, är högeligen af nöden, och mästedels
alt väl författadt uthi dette oss communicerade project.
Ridderskapet och Adelen ihugkommer hoos den 4
puncten ded missbruk, som [är] antingen på maatfaders och
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot., 1664. IX. 26
402
1664.
maatmödras sido uthi förlofvande och afskiedzgifvande, eller
och tienstefolkets i rättan tidh upseijande och förlöfs begärande;
ty hålle the rådeligit, at ingen skulle hafva tilståndh
at städia något tiänstehion, förr ann han vore förvissader,
at ded först vore ifrån sin förre huusbonde och maatmoder
så vida ledige (o:-gt), at när tienstetiden vore uthe, så skulle
han eller hon icke giöra sig förhoppning at blifve qvarr,
på ded alt tubbande och läckande må förekommit blifva.
Sedan ad art. 6, elftersom oroligit tiänstefolk gerna
skole sökia emot theres huusbönder och maatmödrar q vere!
er och processer medh beclagande at them vägras både
pass och förtiänt löhn, förthenskuld synes nödigt, at den,
som vil sin huusbonde eller maatmoder öfvertyga vele
vägra afskiedh och löhn, han eller hon bör ded medh skiähl
och vitne giöra; funnes då maatfader och maatmoder af
een oväld domare sådant them uthan laglige orsaker at
förhålla, dhe tå icke medh 40 mark bothum motte beläggies,
uthan vara förplichtade at betala til them itt
halfft åhrs penningelöhn af then, som må uthfäster vara,
så frampt tiänstehionet häfver ehrligen och väl tient, som
sielfve ordningen förmäler.
Elftersom och den 8 puncten är något efftertänkelig
för månge infallande emergentier, som therutaf förorsakas
kunde, så skulle Ridderskapet och Adelen gerna i under -  dånigheet sökia, at then motte gås förbij, och the thermedh
förskonas, varandes uthi den förmodan, at hvar ehrlig man
nogsampt efftertrachtar at hålle sit folck til alt ded, som
ehrligit och gott ähr; men at förbinda sig til någon annan
plicht änn den, medh hvilken man lofvar föda, kläder och
löhn, ded vil falla alt för svårt. Emedan offta händer, at
man af sit folk spörier een serdeles inclination til ded
eller ded handtvärket, så låther man them sådant lära,
och syntes oskäligit, at när han hade lärdt konsten, skulle
få antingen effter sit gode tyckie gå ifrån sin herre eller
och lockas honom ifrån; derföre begäre vij, at sådant motte
förbiudas, och den, som genom sins herres omcostnad vore
lärder — thet vari sig mann- eller qvinnkiön — motte förplichtes
icke allenast så längie tiana hoos sin hussbonde
och matmoder, som honom eller henne häfver lärdt eller
lära låtliit, til dess omcostnaden vore betalter, uthan och
för een ehrlig betalning hoos them framför någon annan
Bilagor.
403
at tiäna; med hvilket såssom och den 8 articulen uthi
Ridderskapets och Adelens välfångne privilegier sub dato
Stockholm d. 15 Junij 1626 om hoffolk stemmer öfvereens;
altså begäres underdånigst at then motte blifva uthi sin
öfvelige gång brukader och handhafder, sampt hvad vij
uthi väre gravaminibus härom så väl som sielfve belöningarne
infördt haffve, motte komme här bredevidh uthi
een nådig consideration.
4. Om svordom och sabbatsbrulit.
Ridderskapet och Adelen förspörie uthi denne förordning
myckit nyttigt och väl vara ihugkommit, som länder
til een gudhfruchtig sammanlefnad och itt oförargeligit
leffverne; the vele och skole sig i alle motto så skicka,
så uthi theres huus som andre sambqvämer, at the heller
giffve effterdömme til ded, som gott och lofligit är, änn
någon förargelse kan förorsake, önskandes at the ordningar,
som här uthöfver allaredo kunne vara giorde, motte dereffter
i alle stycken practiseres, så behöfde man icke så
stort at gifva tilfällen til så månge inqvisitioner och anklagare
på ting och stämmor, så och andre dombstohlar,
som kunne öpna doren til större oredo, och Gudli, som
kiänner aldra bäst hvars och eens hierta, hug och sinne,
väl är mech tig sielf at straffa och handhafva; förmodandes
i ded öfrige, at hvaf rättsinnig maatfader och maatmoder
så håller huus med sit folck, som the tänckie för then
högste huusherren i sinom tidh at ansvara, och hvar åliggia
at tilhålla sine underhafvande til Gudz fruchtan och itt
christeligit leffverne, och hvar och een af vårt ståndli
gerna skal beflita sig dher uthöfver hand och sicht hålla,
huruledes alle otidige eeder, bannskap och sabbatsbruth
uhr vägen rymmes motte. Bedie fördenskuld, at vij med
thenne förordning aldeles motte förskones.
5. Tiggiareordningen.
Uthi denne ordningen äre sammaledes månge märkelige
observationer sammanfattade, som väl vore värde i acht
tagas, dher the elliest kunne practiseras, men befinne
them alt för svåre och impracticable. Begäre fördenskuldh
404
1664.
Riddare och Adelen, at den 1642 giorde tiggiareordningen
motte blifva i acht tagen och exeqverat, efftersom alle
ähre redebogne effter rådh och ämbne at hielpa theres
fattige, som them bäst till theres vilkohr ähre bekandte,
så at städerne försörie sine, och sochnerne sine; och ingen
må tillåtas uthan pass, ded vari sig hvem ded och vara
må, at tiggia, uthan hvar tiggiare hålle sig innom sin
sochns grentzer. Hvaremot böre förbiudas alle andre fremmande
nationer så promiscue fahra omkring landh och
städer med nyåhrsschriffter och annat slikt, jembväl och
afskaffas alt nyåhrstiggerie, musicanter och marknadtstiggiare,
nyåhrs och midsommars tiggerij etc. Den som
och tiggia vil, skal gifva sin nödh för tinget tilkenne
och dher taga attest, sedan sig til Landzhöfdingen begifvandes
och dher sökia pass, hvilket om någon erhåller,
så skal han ded åthniute, och inthet annat pass giälla.
Härvidh vil vara af nöden, at the, som medh the fattiges
upbörder å landh och städer håfve halft at beställa, at
the göra derföre redo och räkning, så och the medel, godz
och räntor, som dher til deputerade ähre i löst och fast,
oförändrade dhervidh conserveras, och grann upsicht hålles
med upbördesmänner och föreståndare, at the icke richta
sig, och the fattige deremot lide nödh.
6. Om förmynderskap.
Effter såssom dette är een saak, som angår justitieväsendet,
och sedan den een gång är blefven samtyckt,
får vim legis och sålunda behöfves nogare öfverses, fördenskuldh
vele Ridderskapet öch Adelen lembna til Hans
Kongl. Maij:ts nådige behag, antingen låthe denne ordningen
komma under the gode mäns öfverläggiande, som
justitiesakerne skole företaga, eller och effterlåtha Stenderne
dilation til näste Rikzdag bättre kunna taga desse
observationer uthi itt mognare betänkiande, och i medier
tidh rätte sig hvar och een i slike fall effter Sveriges
beschrefne lag, så och öfvelige bruk vidh sådane ehrender.
7. Om general skräåordningen.
Aldenstund vij uthi väre underdånige gravaminibus
håfve på det ödmiukeligeste sökt, at alle skråer motte
Bilagor.
405
uphäfvas, så och een viss taxa göras på alla manufaeturer,
hvarföre afvachte vij uthi underdånighet Hans Kongl.
Maijits nådigste förklaring häruthöfver. Actum Riddarhusedt
den 23 Julij anno 1664.
På samptelige Richsens Ridderskapz
och Adelens vägnar
Underdånigste och trooplichtigste tiänare och
undersåtare
Pär Sparre P:son,
pro tempore Landtmarskalk.
Bil. 23 b
P. Appelmans memorial till Kongl. Maij:t å Drottning
Christinas vägnar.
Till Hans Kongl. Maij :tt Konungen allerunderdånigste
memorial. Hvar oppå å Hennes
Kongl. Maij :tts Drottningh Christinae vägnar och
förmedels dess expresse skrifftelige instruction
Hans Kongl. Maijits resolution och svar medh
vederbörligh reverence hörsamligst begärat varder.
Datum Stockholm den 27 Junij anno 1664.
Såsom om Hans Kongl. Maij:ts serdeles benägne och
kärlige affection Hennes Kongl. Maij:tt altidh synnerligen
är försäkradh vorden, där af och i åthskillige händelser
här tills värkelige prof åthniutit, och Hennes Kongl. Maij :t,t
uthi den stadige tillförsicht lefver, att af Hans Kongl.
Maij:ts bienveillance och godhe hiertelagh sigh än vidare
att hugna kunna, så häfver Hennes Kongl. Maij:tt — som
Hans Kongl. Maij:t af dess öfverlefvererade creditif reda
förstått — förmedels een å parte instruction migh nådigst
opdragit och i commission gifvit, Hans Kongl. Maij:t å
1 Prot. sid. 156 o. 160. — Afskrift med påteckning: Pnes. Riddarhuset
den 20 Julij 1664 för middagen.
406
1664.
dess vägnar vidh närvahrande tidli att föredraga, huru
såsom Hennes Kongl. Maij:t af intention vore, sigh hem
åth fäderneslandet igen att begifva och till någon behageligh
tidh eller och framgeent anten i Pommern eller
här i Sverige på dess underhåldzgodz att residera, och
för dän skuldh begära, att thy förundt och concederat
blifva måtte för dess Kongl, persohn och hoffbetiänte af
catolische lähran att måga så i dess underhåldzländer, som
hvarest Hennes Kongl. Maij:t i rijket kunne stadd vahra,
hafva fritt religionis exercitium; hvilken frijheet lijkvähl
Hennes Kongl. Maij:t på inge andre velkor prsetenderar,
än dhe för detta och anno 1660 Hans Kongl. Maij:t och
samptl. Rijkssens Ständer, men i synnerheet Prästerskapet
extraderade starke reverser och försäkringar uthi sielfve
bookstafven förmähla. Och emädan Hans Kongl. Maij:t
uthi dess den 16:de Martij 1661 till Hennes Kongl. Maij:t
afgågne skrifvelsse dess uthslagh i dette ährendet till
närvahrande tidh synes hafva velat dilatera, altså och i
krafft af den migh pålagde befallningh bedher Hans Kongl.
Maij:t jagh allerunderdånigst om så favorabel uthslagh
och förklaring där uthinnan, som Hennes Kongl. Maij :ts
synnerlige förtroende af Hans Kongl. Maij:t sigh för visso
promitterar. Hvadh elliest mine öfrige värf och angelägenheter
uthi esgard till Hennes Kongl. Maij:ts underhåldzländer
anbelangar, och uthi ett serdeles memorial
begrijpne äre, så tackar Hans Kongl. Maij:t jagh i största
underdånigheet, som nådigst häfver velat förordna visse
och förnehme herrar af Rijkssens Rådh till commissarier,
hvilka dhe samme optaga, skärskoda, debattera och där
öfver behörligh relation göra måtte, bediandes Hans Kongl.
Maij:t jagh i lijka måtto ödmiukeligst om en önskeligh
och krafftig resolution och förblifvandes effter min skylldigheetz
plicht
Hans Kongl. Maij:ts
Underdånigste, ödmiukeste och troplichtigste
ti än are
P. Appellman.
Bilagor.
407
Bil. 24 b
Ex protocollo regn i den 27 Julij 1664 efter middagen.
Sedan som Hr Landtmarskalcken medh uthskottet inkomme
in uthi lille Rådhcammaren, funne the för sigh
deputatos af Richsens Rådh, theres Excellentier Hr Gustaf
Baner, Greff Tott, Hr Stehn Bielcke och Hr Christer Horn.
Hr Landtmarskalcken betackade Hans Kongl. Maij:tt
och den Kongl. Regeringen, som nådigst häfver effterlåtit
denne conferencen, hvilket Ridderskapet och Adelen erkenne
medh een serdeles underdånig vördnad, efftersom
the dessuthan nogsampt spörie den stoore försårg, flijt och
åhuga, som den Kongl. Regeringen medh samptl. Richsens
Rådh häfver burit, huruledes the uthi theres begäran om
rangen motte få itt nöije, som Kongl. Maij:ts ankombne
allernådigste förklaring medh mehra uthvijsar; så emedan
dher uthinnan finnes någon mörckheet, ty begäre the i
underdånigheet dheropå een information. Och som the them
uthi trenne puncter håfve fattadt, altså består den 1. häruthi,
att den 26 puncten af riddarhuusordningen förmäler,
att man uthom Riddarhuset skall blifva respecterat, som
han ähr man till, thet ähr, som hans dygdh, qvaliteter
och andre orsaker hvariom och eenom tillägne; men såsom
uthi Kongl. Maij:ts deduction adjousteres och, att ståndet
bör komma i consideration, altså begära the een information
här opå, om ståndet skall komma i consideration så
väll uthan om Riddarhuset som innan om, ty the mena,
att ähra och dygdh göra mannen och icke ståndet, ty een
omeriterad och uthan tiänst kan hafva sitt säthe och
ståndh på Riddarhuset så väll som een meriterad.
Ad 1. Begäre theres Excellentier, att the vele see
opå antecedentia, som dette nogsampt förklare, huruledes
Hans Kongl. Maij:tt så uthi honorum distributionibus som
andre förmånner vill förnembligast see opå hvars och eens
meriter, dygdh och ähra, hvilcken och gifver framsteget
till embeten etc. Och bör dette här bredevidh considereras,
1 Prot. sid. 171. — Jämf. med originalprotokollet i Riksarkivet. Böljan
(till orden: altså består den 1. häruthi) är icke ordagrant lika, men i sak
öfverensstämmande.
408
1664.
att jempte dette så åhre och andre momenta, som böre i
acht tagas, nembl. 1. herreståndet, 2. förnämblig afkompst
och förfädernes merita, 3. förnäme tiänster och 4. een hedersamb
ålder, så att herreståndet och förnemblige förfädernes
merita icke ähre platt inthet, som bör uthslntas,
emedan the på een frij Richzdagh af samptl. Ständerne
ähre confirmerade och uthi een så långh tijdh observerade
vordne; icke heller gore the allena tillfyllest, uthan vidh
observation af rangen eller tillträde till honores och beneficia
böre the jempte the andre styckerne concurrera, så att
desse 4 respectus ähre till förståendes non in sensu disjuncto
och separato, uthan conjuncto, efftersom ded vore een
orimmeligh tingh, att the barn, som vore af förnemblige
föräldrars lika och anseenlige meriter, icke skulle kunna
komma i consideration i förmån emot dens barn, som i
dagh eller går blef adlad; men kunde den andres barn
sedan genom dygdh och ähra evertuera sigh till förnehme
tienster öfver then andres, så bör och them deferencen,
refererandes sigh elljest opå the orden, som uthi den alleguerade
26 puncten stå: andre orsaker. Dessuthan blef
åthskillige resor utaf theres Excellentier medh månge
contestationer betygadt, huruledes den Kongl. Regeringen
och samptelige Rijkzsens Radh så noga, väll och eenhälligt
dette ehrendet håfve öfverlagdt och beslutit, som
ded någonsin vidh denne tidhen häfver sigh göra låthit,
till samptelige Ridderskapsens och Adelens gagn och respect,
såsom och conservation af inbördes eenigheet, att
häruthinnan nu inthet stöde att ändra; och dher som på
itt eller annat sätt intenderades något ceremoniale, så ähr
dhet inthet giörligit för the skiähl, som uti liögstbemälte
Kongl. Maij:ts deduction och förklaring vidare förmäles.
2. Såsom ded står uthi samme deduction, att ingen
de jure kan pretendera någon förmånn eller och den, som
här till dags ähr vederfahren, uthan tillskrifva ded een
civilitet, så tycker them, att på ähra och dygdh bör föllia
effter alle regulas politicas respect och vördnad, och altså
de jure och icke uthaf någon civilitet den förmån prsetendere.
Ad 2. svarades, att ded jus, som een eller annan häfver
pretendera!, ded ähr nu annorledes förklarat, och bör
lika vist komma i consideration på sätt och vijs, som här
ofvan till ähr förmält.
Bilagor.
409
Ded 3. Så står Ridderskapet och Adeln gerna under
Kongl. Maijrts censur, och hoppas, att den puncten inthet
bör förstås, att sielfve Ridderskapet under sigh sielfve
skole judicera, hvem som ähra ähr värd, eller hvilcken
preeferencen bör hafva.
Ad 3. Såsom civiliteten sådant bör dirigera, altså ähr
och detta till förståendes, att ded judi eram eller den estimationen
motte vara reciproca et mutua, härkommandes
af een inbördes discretion emot hvar annan, så att den
eene hermedh icke menes böra öfver thens andres qvaliteter
att dömma, uthan den eene mothe den andre medh inbördes
heder.
Bil. 25'.
Regeringens påminnelser angående skog sordning en och
jagtordning en.
Någre påminnelsser vidh skougzordnlngen af åhr 1647.
§ 1, lit. A ad finem. Hvarvidh bör observeras och i
acht tagas, att hvadh landzallmänningarne vidhkommer,
så skohle Landzhöfdingarne draga tidigh försorgh, att dhe
forderligst blifva rätt rörlagde och afvittrade, och ther
the finna saken af någon svårheet, vele vij vidh anmodhan
medh nödhvändigt folck oeh medel räckia them handen,
efftersom och Landtmätarne oppå bemälte Landzhöfdingars
ordre och befallningh skole vara plichtige att taga af
orterne, så och andre vederböhrande icke förvägra them
att giöre thet samma på theres ägor, emädan them thar
igenom intet afgår, uthan länder hvar och een till godh
effterrättelsse nthi sin häfd och egendomb 2. Män häradzoch
sochneallmänningarne anbelangande, så skohle dhe af
häradet och sochnerne veta vara sin plicht, alt hvadh i
dhenne puncten om theres allmänningar förmält ähr, forderligst
och uthan försummelsse att stella i värket, hvartill
Häradzhöfdingen med nämbden, så och berörde sochner
1 Prot. sid. 180, 228. — På det till Adeln lemnade exemplaret är antecknadt:
Praesenterat Riddarhusedt den 1 Aug. 1664 för middagen.
2 I konceptet, som finnes i Riksarkivet, står i stället: uthan länder rättvisan
till styrckio.
410
1664.
alfvarligen skohle vara förmante; män i fall dhe sådant
försummade, så skohle Landzhöfdingarne them thertill
obligera och hafva där öfver noga inspection, på dhet vår
nådige villie och vählmente intention i dhette fallet må
skee ett fullkombligit nöije.
§ 2, ad finem lit. B. Och på dhet dhenne punct så
mycket bättre må kunna ställes i execution, så skohle
vederböhrande vara plichtige uthan dilation och opschof
att inkomma medh sine skiähl och bevijs, huruvida dhe
justo titulo till sådane torp och ställen komne åhre, män
i vidrigt fall skohle Landzhöfdingarne vidh tingen dhem
framfordra och sigh således därom informerat giöra; män
förhala bemälte vederbörande att framthee slijke documenter,
så vele vij, att Landzhöfdingarne effter dhe skiähl,
som finnas kunne, giöre thäruthi, hvadh rättvist pröfvas.
§ 8, lit. C ad finem. Doch såsom landet är vidhlöfftigt,
och desse icke alt så väl penetrera och undersökia
kunne, så skole dhe, som näst in till sådane boo, vara förplichtade
att gifva dhem tillkänna, och så framt dhe sådant
icke giöra, då undergå samme straff som dhe andre och
räknas för dette vårt mandatz förbrytare och öfverträdare.
§ 9, lit. D ad finem. Ther och någon bonde här effter
tillstädier en Finne att byggia och boo på sin skough,
han skahl förste gången plichta med 40 daler 1 silfvermynt.
Kommer han offtare igen, då hänges op, så framt vij
honom icke benådha vehle.
§ 24, ad finem lit. E. Och såsom denne saken icke
lijder någet drögzmåhl, så skahl en, som dherföre misstänkt
och till tinget stembdh blifver, vara plichtigh sigh
strax att inställa; gior han thet icke, fälles då till saken,
så framt han icke laglige förfall kan framvijsa.
In conclusfione] ad lit. F. Att när något emoth denne
ordning varder förbrutit, målsegaren då innan näste tu
tingh saken för rätta angifver och vederbörande derföre
plichta låter, män thär han sådant intet gior, håfve då
förlohrat sin målsägarerätt, och then, som saken optäcker,
niuthe dhen samme uthi alt dhet, som bemälte målsägare
i dette måhl var berättigat till. Och på dhet ingen må
förebära sigh af dhenne ordningh icke hafva vetat, så
skahl hon en gång om åhret vidh vintertinget opläsas och
1 1 konceptet står mark.
Bilagor.
411
afkunnas, medh förmahning att icke här emot bryta uthi
någor måtto; hvilket så framt någon Häradzhöfdinge och
Häradznämbdh försummade, och någon skadha sedan skedde,
hvartill man ingen baneman funno, då plichte i sådant
fall häradet, som till exempel om dulgadråp i Sveriges
lagh förmält ähr, som vij och vele etc.
En påminnelsse vidh diureordningen.
Såsom uti vårt käre fäderneslandh dageligen förspöries
stoor brist på elgz-, hiortz- och rådiur, och Hans Kongl.
Maij:t för dän skuldh i nåder är till fridz, oppå 6 åhrs
tidh på dess eenskylte ägor och parker sådane diur icke
fälla låta, på dhet dhe således till een tidh fredade måge
i medier tidh så mycket mehre förökas, så och sedhan deste
större lust och nytta inbringa, altså hemställes Rijkzens
Ridderskap och Adell, om och icke them skulle behaga
det samma giöra, så att ingen, ehoo han och voro, hvarken
af adell eller oadell, innan förberörde 6 åhrs tidh oppå
sine enskylte, fast mindre oppå annars ägor, skahl hafva
macht att skiutha eller fånga låta något sådant diur, vidh
150 daler för een elgh, 100 daler för een hiort och 50 daler
silfvermynt för ett rådiur; och i förbudhen tidh fördubblas
böterne.
Bil. 26'.
Kongl. Maij:ts
resolution och förklarning öfver Landtmarskalkens
välborne Hr Peer Sparres förfrågande, huru
såsom med dem ved introductionen i Ridderhuset
förhållas skall, som nys naturaliserade äro och
lijkvähl kunna be vij sa sig vara af adelig herkomst.
Datum Stockholm den 2 Augusti anno 1664.
Såsom Kongl. Maijrtt nyligen sig förklara monde öfver
Ridderskapets och Adelens begäran, huru ibland annat
med introductionen af dhem, som med vapen och sköldemärke
honorerade voro, förhållas skall, så finner och Kongl.
1 Original med påteckning: Prses. 4 Aug. 1664. Omtalas icke i protokollet.
412
1664.
Maij:tt, hvad dem vedkommer, som nys naturaliserade äro
och med nöijachtige documenter och skahl hafva verificerat
deras adelige härkomst, godt och skäligt, att dee skola
uti Riddarehuset ibland dhem, som sig een gång och tillijka
till immatriculationen angifvit hafva, fremst till rum och
stelle intagas och der effter immatriculeras. Actum ut supra.
Uppå H. K. M:t vår respect. elskel. k[äre]
Her Sons, så och allernådigste Konungs och
Herres vegnar
HEDEWIG ELEONORA.
(L. S.)
Per Brahe, C. G. Wrangell, .
Greffve till Wissingzbärg, S. R. Marsk.
S. R. Dråtzet.
Gustaff Otto Stenbock, Magnus Gabriel De la Gardie,
S. R. Admiral. S. R. Cantzler.
Gustavus Bonnde,
S. R. Skattmestare.
Bil. 27».
Effter Kongl. Maij:ts vår allernådigste Konungz
och Herres nådigste befallning öfver executionen
och abalienerande af dhe panter, som i
Bancken kunne vara förståndne och måste forderligen
antingen inlösas eller och vändas uthi
redo penningar till creditorernes afbetahlning,
samt andre tiänlige medel till Banckens redressement,
att merbemälte Banckz undergång och ruin
således tidigt må förekommas och af höijas, ähr
detta samptlige deputerades af Kongl. Maij:ts
och Rijksens Rådh så och utskottetz af Rijkssens
Ständer underdånigste betänckiande och begäran.
Datum Stockholm den 28 Junij anno 1664.
Såsom Hans Kongl. Maij:tt allernådigst häfver behagadt
i betrachtande af Banckens närvarande slätte till
-
1 Prot. sid. 194. — Afskrift.
Bilagor.
413
ståndli taga dess tidige bispringande och redressement
uthi acht, järn vähl sökia uthvägar, huruledes den samme
må kunna forderligen hielpas och understödias medh rede
penningar, på dhet den förfallne crediten må igenfåås och
recupereras, så och Bancken sielf här effter kunna bestå
och icke förfalla offtare i olägenheet, besvär och oreeda,
eenkannerligen mädan största orsaken till dess confusion
och discredit giörligen befinnes häröra där af, att dhe, som
penningar på interesse hafva uthbekommit, icke praecise
och richtigt sigh infinna medh betahlningen, tillfogandes
där medh så vähl Bancken skada och nådehl, som och
andre, hvilcke sine penningar där kunna hafva insatt,
mehn och orätt; altså ähr Hans Kongl. Maij:t vorden förorsakadh
vidh försäljande eller abalienerande af dhe förfallne
panter, dhe vari sigh rörlige eller orörlige, öfver
een promt och forderligh execution tiänlige medell ansökia;
för dän skulldh Hans Kongl. Maij:tt och häfver
rådhsamt och gott befunnit att förordna någre af dess och
Rijksens Rådh, så och ett uthschott af samptl. Rijkzens
Ständer, som dee saker noga och omstendeligen skulle
öfversee, ransaka och öfverläggia samt Hans Kongl. Maij:tt
där på medhdela ett troget rådh och betänckiande. Hvarföre
häfver man, Hans Kongl. Maij:ts nådigste ordre till
underdånigste föllie, hele denne saken moget betrachtadt,
och omsider föreenat sigh till underskrefne sluth och underdånigste
vällmente förklaringh.
1.
Såsom nu ähr berört, att sådane uthvägar måste anskaffas,
som icke allenast för denna gången kunne hielpa
Bancken uthur dess nödh och förestående ruin, uthan och
framgeent häreffter oprätt hållan och conserveran, på dhet
att han icke vidare eller offtare må råka uthi olagh och
mista dess rätta flor och nödige credit, som besynnerligen
där uthi heroor, att ingifne obligationer hålles oviolerade
och vidh dheres uthfäste mening och ordh; altså profves
dhet vara nödigst och oomgängeligst, att medh alle panters,
dhe vari sigh rör- eller orörlige å landet eller i städerne
befindtlige, rätte föryttrande fattas een viss och oföranderligh
stadga och förordning, så att hvar och een, som af
414
1664.
Bancken vill sigh låtha betiäna, den samme holler sigh till
rättesnöre och effterfölgdh. Hvadh derföre dhe panter,
som uthi fast ägendomb och jordegodz, på landet belägne,
kunne finnas, vidhkommer, så pröfvas icke bättre medh
dhem kunna procederas än effter dhet 7 cap. j[orda]b[alken]
L. L., så vida att den, som sin obligation eller handschrifft
uthgifvit häfver, igenom den samma såsom igenom sin
egen villie och consens otvungen sielf sigh begifvit och
afschurit häfver alla dhe beneficia och requisita juris, som
elliest föregå skole vidh een laghligh pantsättning, så och
giordt sigh förplichtadt vidh tidens förlopp och förfallen
dagh richtigt betala och erläggia både thet behörige capitalet
såsom och uthfäste interesset samt skiäligh och bevijsligh
omkostnadt, uthan någon vidare domb eller laga
process, samt i vidrigt fall, och där detta eij skulle skee,
då Bancken hafva macht och tillståndh att disponera, giöra
och låtha medh förbemälte pant eifter dhes eget gottfinnande;
doch detta allenast där vidh observerat, att när
panten förfallen ähr, den då strax må föryttras och opdragas
till den, som den sigh tillhandla vill effter obligationens
lydelse, hvilcken, när han häfver förnögdt Bancken,
skall hafva macht strax trädha uthi possession och niutha
dhet förpantade godzetz hela ränta, doch medh dhet förbeholldh
att hvadh bemälte ränta kan högre sigh belöpa
än föreschrefne interesset och anvendh nödigh omkostnadh
bedrager, dhet samma skall af hufvudhstolen eller geldeno
decourteras och kortas. Och i medier tidh vari Bancken
eller den, som träder i Banckens rätt, obligerat att opbiudha
berörde pant och låther dess lösen öpen stå, till
dess natt och åhr är förbij, innan hvilcken tijdh, nembligen
ifrå förfalldagen, äganden häfver lof och minne sitt godz
igenlösa, om han kan och gitter; löser han thet inthet, då
häfver bördisman rätt att inlösat innan nästfölliande sex
veckor effter den dagen; skeer eij det, och panten icke
varder hvarken af eganden eller dess bördisman återlöster
och betalter på denne förundte tidhen, då häfver Bancken,
eller den, som hans rätt äger, våldh att disponera där
öfver och den besittia och behålla såsom sin laghfågne
egendomb, doch så att hvadh som öfver uthlånte capital
och där af flytande interesse samt skiäligh och bevij sligh
giordh omkostnadh öfverskiuter, dhet restitueras till egaren
Bilagor.
415
uthan opskof; som och där panten ähr mindre värdh, då
dhet strax, som fehlar, af eganden opfylles, alldeles effter
obligations lydelse och innehålldh. Män skulle panten
vara af större värde och divisibel, då stånde äganden fritt
att sällia een dehl där af, hvilcken honom sielfver behagar,
allenast han contenterer Bancken i capital, interesse och
bevij sligh omkostnadh, såsom förbemält ähr, för än den
alldeles alieneras, och beholla den öfrige för sigh sielf.
2.
Men ähr huus, tompt eller annan fast ägendomb, i
någon stadh belägen, pantsatter uti Bancken, så är skiäligt,
att den, som sådant häfver till Bancken uthfäst och sålunda
begifvit och afskurit sigh alle beneficia juris, sammaledes
och varder förplichtadt vidh förfalldagen samma pant
oemothsäijeligen inlöösa och Bancken betala uthan någon
vidare domb eller laga process; doch så att om thet inthet
skeer, då häfver vidh bemälte falldagh Bancken macht
effter dhet 10 cap. kiöpmjansbalken] St L. att opbiuda
panten tree rådhstugudagar, vählförståendes een hvar vecka.
Och der eganden eij löser den samma innan dagh föresagdan,
håfve Bancken tillåtelse att låtha verderan; men
voro den så högdt verderadh, att ingen kiöpare funnes,
som ville inlösan, då äger merbemälte Banck tillståndh
att låtha otto dagar där eifter — doch detta alt på ägarens
bekostnadh — honom annan gången verdera och försökia,
om någon kunde finnas, som honom sigh tillhandlar; skeer
dhet eij ändå, och panten icke varder dess emellan betalter,
så bafve Bancken fogh att transporteran och öfverlåtan
till den, som mäst biuder och gifver antingen igenom uthroop,
som skall skee uti Bancken, eller elliest. Skulle och
eganden finna godt uthan någon föregången verderingh
att låtha sitt huus och fasta ägendomb strax komma under
auction och uthroop, stånde honom sådant fritt. Ehuru
nu alienationen må skee antingen genom verderingh eller
uthroop, tå skahl så vähl Bancken vara förobligeradt strax
restituera till den, som panten uthfäst häfver, hvadh som
öfver Bancken tillhörigt capital och interesse medh dess
billige och bevijslige bekostnadt öfverschiuter, såsom och
denne, hvadh fela kan uthi pantens värde, emot det, som
416
1664.
capitalet och interesset belöper, Bancken opfylla alt effter
obligations omständige innehålldh och förmählande.
3.
Skulle och panten bestå uthi rörligit godz och ägendomb,
så måste den åthskillnadt uthi dess föryttrande
observeras, att om han ähr sådan, att han häfver sitt
värde hoos sigh sielf, till exempel ähr af guldh, sölfver
samt annat metall och consente (!) kiöpmansvahror, då dess
bortsälliande måste undergå den laghsökningh, som i det
7 cap. köpmfansbalken] St. L. är beschrefven, att han på
tree rådhstugudagar opbiudas skahl, och sedan stånde
Bancken fritt bruka uthroop eller låtan komma under annat
sätt till föryttrande. Men ähr han, panten, icke af sitt
egit värde, såsom huusgerådh, skurne klädher och annat
slijkt, sä må han strax effter förfallen dagh, hvilcken
obligationen uthvijser, genom uthroop eller auction försällias,
så gott som skee kan, och ägaren bekomme dhet,
som öfverskiuter, om han högre försällies, än giälden uti
capital, interesse och omkostnadt sigh bedrager.
4.
Och skahl detta alt, som ofvan till ähr förmält, och
desse artiklar sielfve uthvijsa, så förstås, att äganden
genom sin panteschrifft eller obligation, som och här tillförende
ähr noterat, så högt ähr förplichtadt att fullgiöra
den samma, dhet ingen vidare process eller domb där öfver
är mehra nödigh och där på behöfves, uthan detta, som
här nu ähr berört, tiänar allena till sielfve executionens
befordringh och fortsättiande samt där vidh tillstötande
hinders afbögningh och förekommande.
5.
Och alldenstundh dhe, som sålunda sine panter i
Bancken satt hafva, svårt falla vill them att inlösa för
dhen store brist, som nu ähr i rijket på penningar, i ty
dhe hvarcken för sine vahror eij heller till låns några
reda medel bekomma kunne, hvarföre ähr till Hans Kongl.
Maij:tt the deputerade, Rijkzens Rådz samt Ständernes
Bilagor.
417
uthschottz underdånigste boön, dhet samme penningebrist
genom een stark tillm yntningh af koppar- och silfver mynt
nu strax måtte ersättias och genom Bancken gå, icke
allenast offtabemälte Bancken till een säker understödh
och ophielpande, uthan och samptl. rijkzens inbyggiare
till välfärdh och fromma.
6.
I lijka måtto ansökie och Hans Kongl. Maij:t Rijkzsens
Rädh och Ständernes uthskott på dhet underdånigste,
att Hans Kongl. Maij:tt nådigst ville låta annamma och
opbära sitt eget sölf- och kopparmynt samt creditifzedlar
så i inkommande som uthgående stoore siötullen vidh alle
tullcontoren i Sverige och Finlandh till någon behageligh
tidh, hvarigenom rijkzdahlerens stegrande förmodeligen falla
och Hans Kongl. Maij:ts undersåtare märkeligen lijsas och
hugnas skole. Och sedan creditifzedlarne i Bancken ähre
inkomne, tå synes rådeligast, att the intet uthgifvas igen,
uthan casseras och ophäfvas. Actum ut supi’a.
Sten Bielke. Gustavus Soop. Claes Stiernskiöldh.
Knut Kurck. Conrad Gyllenpatron. Philip Bonde.
Gustavus Rosenhane. L. Mörner. George Flethvoodh.
Hugo Hammilton. Sven Ribbing Erichsson.
Ebbe Ulefelt Christophersson], Jörgen Krabbe.
Nils Appelgrehn. J. Lagerfeldt. M. Coijet.
Johan von Weydenhayn. Johan Lagerkrona.
Erich Rosenholm. Claude Hegerstiern.
Johannes Brodinus, Simon Kexlerus, Jonas Ivari Edhelius,
S. Gottl. Mathem. Prof. ord. P. et P. in Vendell.
Johannes Enander. Magnus Rosenius, Olaus Schult,
in Ahby et Ödesshög P. et P. Pastor in Vestre Hussby. Past. Hedern.
Johannes Grandelius, Hans Olofsson.
Conr. sch. Nyc. nom i ne prseposit. Croneby et... .
Thomas Andersson. Colline Fallay. Ericus Settelius.
Hans Aagessen. Johannes Schäfer. Justinus Brochen.
Henrich Koch. Jacob Broddsson. Knutt Månsson.
Sv. Ridder sk. o. Adels riksd.-prot., IX. 1664.
27
418
1664.
Bil. 28».
Adelns första supplik angående de främmande officerarnes
klagomål.
Stoormechtigeste Konung, Allernådigeste Herre.
Såssom inn för Eders Kongl. Maij:ts deputerade af
theres Excellentier, Sveriges Rikes Cantzler medh någre
Rijksens Radh, vij igenom itt vårt denominerade uthskott
af Richsens Ridderskap och Adel ibland andre högvichtige
i går communicerade ehrender desslikest icke uthan svårmodigheet
monde förnimma, huruledes någre krigsofBcerare
igenom een supplication håfve understådt sig omildt at
accusera vårt ståndli, som vore the af oss här på Riddarehusedt
schimpfeligen och til theres desavantage efftertalte,
hvarigenom the icke ringa håfve befunnit sig offenderade,
och saken så vida bracht, at dher ofvanopå i dag var Hr
Johan Gyllenstierna upkallader till Eders Kongl. Maij:t
och angifven, som skulle han igenom sine otidige och
praecipitante discurser här på vårt Riddarhus utlii itt
uthskott dhertil gifvit tilfälle; altså och emedan dette
icke ringa efftertänkiande gifver boos hehle vårt ståndli,
att hvad som igenom uthskott opå Ridderskaps och Adelens
vidare gottfinnande såssom compendiosiori via igenom någre
få kan blifva förhandladt och af itt välmeent upsååt til
hehle collegii gagn och bästa pro et contra varder eventileradt,
håde emot aftahl evulgeres, som och dherhoos af
desse klagande ganska illa uttydes, ty bafve vij af Sveriges
Rikes Ridderskap och Adel icke mindre kunnat änn i
underdånigheet ansökie, at the, som så obetänkt måge
hafva förebracht itt så obevijsligit clagemåhl, motte til -  håldne blifva at stå oss til svars och bevisa, hvadh the
måge hafva schrifvit och talat, eller och värkeligen umgälla
alt ded, sorn lag uthi vidrigare fall förmår, effter
såssom vij inn för Gudh och livar ehrlig man tryggeligen
1 Prot. sid. 395. — Original i Riksarkivet med påskrift: Prces. Stokh.
4 Aug. 1664 post mer[idiem]. Ridd. och Adelens uhrsechtelse och svar till
krigzofficerernes klagemåhl om något schimpfeligit, som pi Riddarehuset skall
vara om dem tält.
Bilagor.
419
kunne contestera, inthet annat vara af Hr Johan Gyllenstiärna
eller någon annan af väre medbroder häruthinnan
talat uthi uthskott eller vidli väre sammankompster — som
oss ähre förundte af Eders Kongl. Maij:t och framfarne
Sveriges rikes Konungar, såssom itt fritt ståndh i riket
att bivista — änn ded, som lofligit och richsens stadgar
och recesser är likmätigt. Eders Kongl. Maij:tt här bredevidh
allernådigst täktes considerera den art, som vidh
alle oonsultationer brukas, hvarvidh allehanda concurrentier
af materier förefalla, som kunne tarfva itt mognare öfverläggiande,
den eene mehr eller mindre änn then andre,
och dhervidh likavist bruka ded sätt, som skäligen kan
behöfves. Man moste offta komma uthi öfverläggiande om
regementssyslor och dess styrelser, jembväl och andre
ståndh, potentater och republiker, dogk icke uthelåthandes
den respect och veneration, som man är sin öffverheet
skyldig och bör göra andre, hvaruthöfver vij ännu aldrig
ähre tiltalt.e blefne, uthan nu när vij sittie uthi väre
berådslag och dher inrätte våre consilia effter richsens
recesser och stadgar, då imputeres hehle ståndet af någre
få privatis sådane saker, som icke äre af någon ringa
consequence.
Fördenskuld vij ochså med så myckit större fog på
ded allerunderdånigste bedie, ded vij, varandes för våre
persohner, [så] alle i gemen som hvar och een i synnerheet,
til slike beskyldningar oskyldige, at slike voces aldrig ähre
af oss hörde, som een eller annor nations eller och någon
persohns in privato honeur och rättigheet kunde touchera,
då vårt stånd derföre motte befrias, och sedan få derföre
af vederbörande sin skälige satisfaction. Dher och emot
all förhoppning någon uthom een sådan vår societet och
i compagnie må obetänkt hafva uthbrustit med sådane ord,
som missförståndh och jalousie kunde förorsaka, den stånde
och svare dherföre, som han bäst gitter, men vij leffve
uthi den underdånige tilförsichten, oss effter vår skyldige
plicht mehra giordt proff at uniera och sammanfoga alle
the kraffter, skähl och uthvägar, som kunne consolidera
Eders Kongl. Maijrts thron och fäderneslandzens tiänst
och säkerheet, änn igenom någon division öpna doren
til alt ded, som kan försvaga Eders Kongl. Maij:ts och
dess högstberömmelige antecessornm maximer til at styrkia
420
1664.
den infödde generositeten af mandom och tapperheet, således
hemställandes Eders Kongl. Maijits rättvise hembdh,
hvad poen slike måge vara underkastade, som således sökie
at giöra Eders Kongl. Maij:ts inn- och uthländische militie
sigh emellen oense, malcontent och klagande sampt
och så månge nationer dermed disgoustera emot hehle vårt
ståndz välmeente intention och tankar; deremot vij förblifve
Eders Kongl. Maij:ts
På samptelige Ridderskapsens och
Adelens vägnar
Underdånigste och troplichtigeste tiänare.
Pär Sparre P:son,
pro tempore Landtmarskalk.
Riddarhuset den 4 Aug. anno 1664.
Bil. 29'.
Project af richsdagsbeslutet.
III.
Derhoos såsom näst religionssäkerheten och den försorg,
dervidh vara bör, Hans Kongl. Maij:t och rijket
högeligen är anlägit, dedli man i fredztidh så försörjer alt
thet, som länder fäderneslandet till försvar och vern, att
dedh i fall af nödh och fiendtlighet är beredt till dedh,
som dess säkerhet kan befästa och sättia i gott tillståndh,
hvarföre vij Rijksens Ständer väl besinne, att hvadh mi
1
Prot. sid. 205, 216. — Påteckning: Project af richsdagsbeslutet, pras.
Riddarhuset den 6 Aug. 1664. — Här tryckas endast punkterna 3—6, hvilka
till stor del afvika från det sedermera antagna beslutet, som är tryckt i Stiernmans
Riksdagars och mötens beslut, del. II, sid. 1461 o. f. Punkt 7, som handlar
om de nya »ordningarna», företer endast den olikheten, att i förslaget uppräknas
icke blott de i beslutet nämnda ordningarna, utan äfven några, sorn sedermera
icke antogos, nämligen om eder och sabbatsbrott, om exekutioner, om förmynderskap
samt tiggareordningen. De öfriga punkterna äro i det närmaste ordagrant lika.
Bilagor.
421
litien till landz anlangar, eij annat möjeligit vara kan, än
dedh ju af förrige svåre krigh landzregementerne än myckit
ähre försvagade, såsom och att dageligen myckit afgår.
Ty håfve vij dedh till en dehl att ersättia bevilljat och
härmedh bevillie tvenne uthskrifningar, af hvilke den förre
skall hollas tillkommande åhr om hösten och den senare
tu åhr dereffter, nembl. åhr 1667, hegge desse på sätt och
vijs som åhr 1663 skedde, så att af skatte och chrone
skrifves hvar tijonde och af frelsse der emot hvar tiugunde,
dedh vari sigh in- eller uthom frijhetzmijlen, doch uthom
råå och rör belägne inge undantagandes, mehre än dhe
små hemman eller torp, som oskattlagde ähre, jämväl dhe
gårdar, som till Adelens en skylte tiänare för dheras giorde
tiänster ähre förlänte och dhe åbo och besittie, samt och
dhe, som äre öde eller på frijhet optagne. I desse uthskrifningar
räknas hele och halfve hemman lijke, män
fierdingz och ringare tu emot ett, ehuru små och ringa
skattlagde dhe och vara kunne. Och emedan på månge
orther myckit besvärligit för landet falla vill att anskaffa
dogligit manskap, ty häfver Hans Kongl. Maij:t oss i nåder
dedh vilkoret förundt, att vidh enthere skrifningen penningar
för knechten gifvas må, då och bör tagas i acht,
att af företalde skatte och chrono gifves sex daler silfver -  mynt för en knecht, män af frelsse tre daler silfvermynt,
hele och halfve, som nu är berört, lijka räknadhe, män fierdingz
eller ringare skattlagde tu emot ett uthi penningegifften,
efftersom Kongl. Maij:t genom dess förordnadhe
Commissarier sigh, då uthskrifningen skall påstå, förklarandes
varder, medh hvilkenthere Hans Kongl. Maij:t denne
penningegifit vill effterlåta. Här bredevidh måste och dedh
observeras, att ändoch hvarken i detta eller på åhr 1666
någon uthskrifning sker, så skole lijkväl inge lösdrifvare
tillstedias sigh oppeholla å landet eller i städerne, uthan
alle dhe, som icke ähre uthi verkelige tiänster, Adelens
försvarskarlar effter privilegierne allenast undantagne, skole
tagas uthi Chronans tiänst och hollas sielfskrefne, deröfver
vederbörande måste holla noga opsicht och ransakning.
Yij bevillie och härmedh, att der emot all förmodan
rijket råkade inn om desse åhren i feigd, då må desse uthskrifningar
sålunda anticiperas, att der begge eller enthere
eij voro holdne, då den förste strax i begynnelssen af
422
1684.
sommaren 1665 och den andra åhret dereffter måge anstellas
och efFectueras, män i fredztidh blifver ther medh
hollit, som för mentionerat ähr. Så måste och i sådant
fall uthskrifningen skee och efFectueras i sielfve manskapet
och eij i penningar, der som Kongl. Maij:t dedh tå nödigdt
finner sålunda.
Såsom sålunda förmodeligen militien till dess antahl
conserveres och försterkes, så är och att skatta för en
serdeles vårt kere fäderneslandz lycka och styrkia att
hafva i framfarne tijder kunnat nyttia och bijbeholla så
af in- som uthrijkes officerare många meriterade och berömlige
män, dheras tiänst man i alle fall häfver kunnat
ålijta. Ty är samtl. Rijksens Ständers underdånige tillförsicht
till Hans Kongl. Maij:t, att än vidare denne rijksens
förmån i acht tages och skötes, så att bådhe dhe
inländske måge åthniuta dheres trogne hiertelagh och
tiänster till godo, jämväl och dhe uthländske tesslijkes
dhe velkor, som dhem mehr och mehr animera och bebinda
till Kongl. Maij:tz och rijksens oförtrutne tiänst.
IV.
Och såsom Hans Kongl. Maij:t eij mindre macht än i
dedh förre åligger, att dess defension jämväl till siös är
försedd, hvarföre medh skepfolkz tillskaffande lofve vij af
Ilidderskapet, Adelen och Krigzbefehlet så väl som Borgerskapet
och menige Allmogen att holla richtigdt och oafkortat
vårt ordinarie båtzmansholdh, såsom och vij af
städerne uthlofve fördubblingen, doch i fall af ett oundvijkeligit
krigh. Vij betrachte och derhoos den afgång,
som vidh rijksens flotta, den doch är en considerabel dehl
af dess styrkia, skedd är i dhe näst förflutne åhren och
behöfver nödvendigdt ersättias till rijksens trygheet och
försvar vidh alle händelser. Som vij och nogsamt ihoghkomme,
att af Chronans medel nthan Ständernes tillhielp
icke en forderlig och erklecklig bebygningh och reparation
skee kan, ty håfve vij resolverat och bevilliat för denne
gången att försterkia berörde rijksens flotta medh ett vist
antahl skepp, hvilke här i rijket skole prsesteras efter en
viss deröfver specificerat längdh. Och på dedh denne hielp
må så myckit snarare komma Chronan till undsättning,
Bilagor.
423
så uthlofve vij samme skep att bringa till väga innan ett
åhrs förlop, så och dhem då lefverera låtha till dedh
Kongl. Ammiralitetet. Såsom nu denne bevillningen frijvilleligen
sker och af ett troget hiertelagh emot Hans
Kongl. Maij:t och vårt k[äre] fäderneslandh, så vele vij
och, att den nu eller framdeles oss icke uthi någon måtto
skall prejudicera och vara oss till förfångh.
<
V.
Vij tvifle och icke, dedh så väl regementzbördan i sig
sielf, som elliest åthskillige besvär, hvilke dels framfarne
åhrs vidhlöfftige krigh emot månge mechtige rijksens fiender,
dels landzens vida belägenhet och stat medh underhollande
af krigzfolk, garnisoner, fästningar, skepzflotta och
store uth- och inrijkes bekostningar flere kunne förorsaka
Hans Kongl. Maij:t nogsamt drijfvande skiäl att fordra
Ständernes inrådh och medhielp uthi desse så vidt uthseende
tidzvelkor, som nu för ögonen sväfva, som vij och
icke mindre finne vår plicht vara Hans Kongl. Maij:t uthi
alt möijeligit gripa under armarne och medh rådh och
dådh sölvia till understödia, och vele, när oundvijkelige
nöden fordrar, medh sielfve verket uthvijsa oss aldeles
vara der till benägne. Icke deste mindre emedan oss icke
är obekant, dedh Hans Kongl. Maij:t häfver uthi ett nådigdt
åtänckiande som och behiertar, livadh kostnad, last
och olägenheet dhe förvechne åhrens feigde, någre orters
missvext och andre besvär undersåterne håfve tillfogat,
så håfve vij underdånigst ansökt, att Hans Kongl. Maij:t,
medan rijket än står i fredh och roligheet på alle sidor,
medh rijksens här till vanlige uthskylder, hielper och
räntor, besynnerligen dhe, som på Rijkzdagen anno 1652
mästedels finnas opreppade, techtes denne gången låta sig
benöija, dedh och Hans Kongl. Maij:t oss samtl. Ständer
häfver i nåder tillsagdt och uthlofvat, så vida Hans Kongl.
Maij:t niuter bemälte fredh och roligheet samt icke af en
eller annan till fientligheet tränges och nödtvingas. Förnembligen
ändoch Ständerne väl öfverläggie dhe svårheeter,
som föruthan desse ofvanskrefne kunne vara samblade
och tillökte af förrige olägenheter vidh en och annan omskiftning
uthi regementet och serdeles af mehrbemälte
424
1664.
sidste krigli ännu Chronan belasta och tryckia, skulle och
önska att kunna afbörda en dehl deraf för denne tiden
och dhe rättmätige gieldh kunna betala, som afiäggias
borde, så till creditens erhollande som och att ervijsa
emot en och annan, hvadh rättvist i sig sielfft är, män
den mattigheeten, som Chronan än befinner i landzorterne,
nödgar Rijksens Ständer att begiära för denne gången
förskoning, varandes uthi den underdånige tillförsicht, att
* såsom denne rijksens olägenhet här till merkeligen igenom
en godh mesnage och disposition är vorden i acht tagen
och bijsprungen, i dedh ansenlige betalningar af rijksens
ordinarie medel uthan vidare Ständernas gravation äre
skedde, att Hans Kongl. Maij:t altså teehtes den förordning
giöra låtha, dedh sådant och häreffter, så vida rijksens
tillståndh i dedh öfrige dedh kan lijda, behörligen
observeres och effter all möjeligheet ihogkommes, etftersom
och Rijksens Ständer sig erbiude framdeles att giöra effter
förmågo Hans Kongl. Maij:t och rijket deruthinnau dedh
bijståndh, som giörligit kan blifva, och dedh sålunda att
rijket och dess provincier åthielpe denne bördan att lyffta
samt Kongl. Maij:t med dess rijkes interesse och tiänst
deri att befrämia.
VI.
Män skulle emot förmodan hända, dedh Hans Kongl.
Maij:t och rijket anthen i detta innevarande eller dhe
fölliande trenne åhren, som ähre 1665, 1666 och 1667,
blefve till oppenbart krigh nödgat och tvungen, hvilket
Gudh lijkväl nådeligen afvände, så lofve och tillsäije vij
då att vela med sådan hielp och undsättning till folk och
medel bijspringa Hans Kongl. Maij:t och fäderneslandet,
som till samma krigz uthförande effter vår förmögenhet
kan vara proportionerat och deth alt på fölliande sätt och
velkor: 1. Belangande militiens till landz och siös försterkning,
så blifver den befordrat genom dhe uthvägar,
som här ofvanföre äre opnembde och specificerade. 2. Män
att anbringa medel vidh sådan oförmodelig och rijket omstötande
händelsse samt krigz oundvijkelige fahra, bevillie
vij af Ridderskapet, Adelen och Krigzbefehlet att låta
våre frelssebönder, som liggia utliom råå och röör, uthgiöra
en sådan spanmålls- och rijkzdalershielp, som uthi
Bilagor.
425
föreskrefne 1660 åhrs rikzdagzbeslut uthi Giöteborg är
bevilliat, så och med samma velkor. Vij Kyrkioherder i
städerne uthlofve näst våre valinlige uthskylder att vela
gifva af dedh underholdh vij af Chronan håfve i spanmåll,
penningar eller ränta, räknadt efter opbörden hvar tiugunde
dehl, den vij skole till näste siöstadh lefverera, pr tebe lider
ne inräknade efter 1655 åhrs beslut, sammaledes medh
sådane förbeholdh, som åhr 1660 uthi Giöteborg skedde.
Yij af Presterskapet på landet samtycke föruthom taxan,
gierdepenningar och andre vahnlige uthskylder af livarie
64 beholdne helgierdz mantahl att lefverera till näste siöstadh
två tunnor rogh eller korn, och för dhe andre två
tunnor rede penninger ä 3 daler tunnan, desslijkes effter
1660 åhrs i Giöteborg besluts förbeholdh. Yij af Borgerskapet
belåfve föruthan våre andre ordinarie uthlagor att
gifva krigzhielpen för begge fölliande åhren. Vij af Allmogen
samtycke af hvart skatte- och chronehemman för
begge tillstundande åhren en tunna rogh eller korn samt
en rijkzdaler, alt på sätt och förafskedande efter 1660
åhrs i Giöteborg giorde rijkzdagzbeslut. Män såsom vij
detta alt allenast i fall, som förr är melt, af ett oundvijkeligit
krigh bevillie, och när högste nöden oss tliet
såsom påtränger, så lefve vij i den otvifvelachtige tillförsicht,
att den aldrahögste Gudh Kongl. Maijrtz consilia
sålunda förandes och välsignandes varder, att den önskelige
freden, rijket nu står uthi, må conserverat blifva effter
all möjelighet och så lenge icke Kongl. Maij:tz och rijksens
säkerheet och rätt mehn eller evident fara lijder,
och andre icke vårt kjäre] fädernesland!! ett rättmätigdt
krigh aftvinga, såsom vij och i varande fredh för alle
desse extraordinarie och eventual uthlagor aldeles frije
och ograverade förblifve, undantagandes utskrifningen
till militiens försterkning, på dhe conditioner, som förbemält
ähr.
426
1064.
Bil. 30
Adelns andra supplik angående de främmande officerarnes
klagomål.
Stormechtigste Konungh, Allernådigste Herre.
Såssom Eders Kongl. Maij:tz troomän och under -  såthare aff Sveriges rijkes Ridderskap och Adell effter
den underdånigste plicht, hvarmedh dhe Eders Kongl.
Maij:tt och rijket sitt käre fädernesslandh till all under -  dånigh lydno och trogen tienst äre förbundne, hafva altijdh
lätet sigh vara till det högsta angeläget [sig] således at
förholla, at dheras förehafvande och actioner måtte Eders
Kongl. Maij:tt uti alla nåder behaga, sampt meritera een
önskeligh continuation af den nådigste approbation, som
dhe härtilldagz, sigh till beröm och största hugnat, förmedelst
sine trogne comportementer boos Eders Kongl.
Maij:tt så väll som dess högl. prsedecessorer hafva förvärfvat,
altsså allernådigste Konungh länder det deremoth
bemälte Eders Kongl. Maij:tz trogne män af Ridderskapet
och Adelen till een stoor affliction och ängslan, det dhe
nyligen hafva most höra, tå dhe ett dhem högdt angeläget
ährende Eders Kongl. Maij:tt medh största submission insinuerade,
at intet allena den, uthan och andra förriga
dheras underdånigste supplicationer skole hafva förorsakat
Eders Kongl. Maij:tz indignation, i det dhe för otijdige
äre skattade vordne. Hvarföre och emedan Ridderskapet
och Adelen billigt holla een sådan händelsse för den störste
olycksaligheet, som dhem någonsin möta kunde, altsså vill
detta vara dhem högst af nöden, såssom boos Eders Kongl.
Maij:tt dhe och på det underdånigste ansöckia, det Eders
Kongl. Maij:tt i nåder behagade nooga at ansee dheras
troogne och vällmeente intention, hvilcken ingalunda häfver
varit at ursächta, mycket mindre försvara, der een eller
annan häfver kunnat discourrera eller tala dhe fremmande
officerare till prsejudice, eij heller att åtala de actioner,
som Eders Kongl. Maij:tt här vidh har behagat att bruka,
'.. Pr°t- 211, 227. — Koncept med påskrift: Den 10 Aug. 1664 upläsin
för H. K. M:t, Regeringen och Riksens Radh.
Bilagor.
427
uthan blott och allenast dermedh söckt Eders Kongl.
Maij:tt i underdånigheet at föredraga, såssom vij och uthi
sanningh ännu kunna betyga, det vij uthi vårt ståndh
och uthskott till dhe fremmande officerares besvär eller ansöckiande
ingen occasion och tillfälle gifvit hafva. Såssom
nu detta emot all förhopningh häfver up väckt Eders Kongl.
Maijrtt till ett högdt ressentiment emot Ridderskapet och
Adelen, ty hafva dhe till at förekomma den olycka, som
deraf kunde föllia, der Eders Kongl. Maij:tt skulle continuera
uthi det misshagh, som till dheras actioner fattat
är, intet kunnat förbijgå i största underdånigheet boos
Eders Kongl. Maij:tt at anholla, det dhe uthi nåder måtte
undervijssas, hvarmedh dhe uthi detta så väll som andra
tillfällen så högdt hafva kunnat feela, på det dhe derigenom
kunde få occasion och lägenheet, antingen medh
underdånigst aff bön för Eders Kongl. Maij:tt at inkomma
eller och, tå Eders Kongl. Maij:tt om dheras oskyldigheet
allernådigst är underrättat och försäckrat, tå medh nåder
må vara benägen så häreffter som härtill at handhafva
Ridderskapet och Adelen som ett frijt och af Eders Kongl.
Maij:tt sampt fädernesslandet förmodeligen vällmeriteradt
ståndh.
Såssom Allernådigste Konungh dessföruthan dhe fremmande
officerares ansöckiande synes tillmäta Ridderskapet
och Adelen den obetäncksamheet, at dhe icke allenast uthi
sine discourser skulle hafva prsecipiterat sigh emot förnähme
och meriterade cavallierer, uthan och velat derogera dhem
den förmåhn och vilckor, som dheras förtienst emot Eders
Kongl. Maij:tt och rijket sampt framfahrne Konungars
deruthaf flytande nådh och benägenheet dem altijdh skäligen
hafva tillerkändt, hvarigenom Eders Kongl. Maij:tz
Ridderskapp och Adell intet allenast boos sina medständer
kunna vara råkade uthi en slätt opinion, uthan och
hoos omliggiande fremmande nationer uthi föracht och
vaanvördan, hvilcket alt moste hafva dragit sin orsack
af dens berättelsser, som Ridderskapet och Adelen hoos
dhe fremmande officerare så omildt häfver angifvit och
dhem bracht till een sådan klagan, som uthvijsser ett
uppenbahrt misstroende och separation emellan Eders
Kongl. Maij:tz krijgzbetiente af Svänsk och fremmande
nationer, hvilcka lijkväll uthi alla tijder tillförende som
428
1664.
trogna bröder och camerader hafva giordt ett till Eders
Kongl. Maij:tz och rijksens tienst, och är så mycket efftertänckeligare,
som een deel deraf sittia på vårt Riddare -  huus och niuta lijka medh oss adelige privilegier; altsså
länder till Eders Kongl. Maij:tt vår underdånigste begäran,
at Eders Kongl. Maij:tt allernådigst täcktes at låta
en nooga undersöckningh härom anställa, på det Eders
Kongl. Maij:tt må förnimma, hvem som är orsacken till
een sådan Eders Kongl. Maij:tz och rijksens stora otienst,
och at Rijksens Ridderskap och Adell för ett sådant
orättmätigdt tillmäle må nåå af densamma een tillbörligh
satisfaction och nöije.
Bil. 31 >.
Uthöfver ded richsdagshesluts projectet, sorn
till Sveriges rijkes Ridderskap och Adell ähr
nedersendt, hafva the medh Krigsbefehlet funnit
godt och nödigt uthi underdånigheet göra efterschrefne
observationer.
Uthi ingången och den 1 puncten finnes inthet till
påminna.
Ad 2. Hugne sigh Ridderskapet och Adelen uthöfver
den Evangelische religionens reenheet, och att Hans
Kongl. Maij:tt uthöfver den medh stoor nijtelskan håller
handh, som nogsampt skönies af dhe therom publicerade
stadgar och placater. Så emedan vij icke alldeles äre
förvissade, hvilcke the alle ähre eller och dher under måge
förstås, effter the medh oss icke äre communicerade eller
och uthi projectet stå specificerade, fördenskulldh och på
ded vij ovettandes icke måge förbinda oss till een tingh
som lagh att undergå, förr änn vij derom äre underrättade
1 Prot. sid. 231, 232. — Koncept med påskrift: Den 15 Aug. 1634 effter
middagen genom Hr Landtmarskalken och itt uthskott upburit til II. K. M:t
och den Kongl. Regeringen. — Detta öfverensstämmer icke med protokollet (sid.
232) och icke häller med uppgiften i bil. 33, punkt. 4 (sid. 438); enligt det
förra stället öfverlemnades skrifvelsen den 16 Aug. och enligt det senare den
17 Aug. — Landtm ar skalkens namnteckning är ej egenhändig.
Bilagor.
429
och informerade, ty begäre Richsens Ridderskap och Adel
att medh slike ordningar, som för dette måge vara okunnige,
motte innehållas till näste Richsdagh, och i medier tidh
noga informeras och öfverläggias, hvar uthinnan the bestå,
varandes nogsampt benögde medh vår Augsburgiske confession
de anno 1530, concilio Ubsaliensi 1593, vahnlige
symbolis, lille Cathechismo Lutheri, och vår Svenske Bibel
sampt och the religionsstadgar i Örebro 1617, i Stockholm
1655, och att theruthöfver må hållas handh.
Om then studerande ungdomen så begäres: 1) Att
ingen för misstankar motte dragas för rätta. 2) Om giörligit
vore, ded alle, som hafva jus civitatis, motte upföda
theres barn uthi vår religion, ded vore ganska önskeligit,
så frampt commercierne och manufacturer förnembligast
sådant tillåta kunde. Men emedan Hans Kongl. Maij:t dette
alldra bäst veet att betämia, så låther man dervidh beroo.
Allenast dette är högnödigt, som vij och på ded underdånigste
begäre att strengeligen motte förbiudas, som och
medh flijt exeqveras, ded inthet exercitium religionis publicum
eller privatum af annor religion må inom Sveriges
rijkes grentzer tillåtas.
Ad 3. Utskrifningen hvadh vidkommer, så bevillie
Ridderskapet och Adelen den effter föreschrefne tider medh
sådane villkohr: 1) Att den skier på folck och icke penningar,
på ded militien må giörligen förstärkias, efftersom
störste dehlén af Allmogen dher till och samtycker. 2) Sedan
och begäre vij uthi underdånigheet, att nu som förr är
vahnligit exciperes motte våre råår och röör, ödes- och
förmedlade hemman sampt och våre betiäntes, som antingen
hafva giordt eller änn giöre tiänst, ded vari [sig] att the
sielfve them besittie eller icke. Det samme begäre Ridderskapet
och Adelen af Skåne, att theres vekehemman
motte dherifrån befrias. I ded öfrige blifver ded vidh
projectet. Den clausulen om the fremmande officerarne,
bedie vij uthi underdånigheet, såsom itt nytt tingh och
hoos andre nationer motte gifva något efftertänkiande,
icke motte uthi rijkzdagsbeslutet införas.
Ad 4. Här vidh förekommer 1) om båtzmanshållet.
Ridderskapet och Adelen erkenne medh underdånig tacksamheet
ded förslagh, som ähr skiedt på een likheet dheruthinnan
emellan gammalt och nytt frelse, och förden
-
430
1664.
skulldh bedie, att den Kongl. Regeringen behagade låtlia
dher till komma, doch så att ded sedvanlige båssmanhållet
på thet gamble frälset icke må prEejudiceras. 2) Förstärckningen
på flottan; nu ehuru väll Sveriges Rijkes Ständer
af the continuerlige och fast svåre krigen så äre uthmattade,
att the inthet bättre behöfde eller önskade änn
någon lindring, icke dess mindre nthi betrachtande af dhe
nödtorffter, som oundvikeligen böre vara till flottans ersättande,
ty bevillie vij af Ridderskapet och Adelen halfparten
emot skatte och chrono att prtesteras uthaf vare
bönder i råår och röör sampt våre sätegårdar tillika medh
dhe ödes- och förmedlade hemmanen undantagandes, och
dette af een frij bevillning och medh den underdånige
tillförsichten, att oss sådant vidare icke motte påbördas
under hvadh nampn eller prmtext ded må vara i framtiden,
såsom vij och icke heller vele förmoda att blifva ansökte
om skieppens reparation eller uthmonterande, när the kunna
så tarfva eller behöfvas.
Ad 5 och 6. Såsom den eventual bevillningen ähr
vilkohrlig och på alt nödfalle ansedder, altså kunne icke
heller vij af Ridderskapet och Adelen oss eventualiter
undandraga, uthan äre dhermedh till fridz, att vij och på all
hendelse nu måge oss här om itt vist quanto föreena, och
icke förorsakes giöra vidare bekostning eller använda någon
tidzspillan medh Rijkzdagfs] utskrifvande och hållande för
den orsaken allena, och till äfventyrs kunde infalla på
oläglige tijder och icke drabba the åhren, som i regeringsformen
äre benembde.
Hvadh gielden anlangar, som dheruthi mentioneres,
blifve vij vidh the påminnelser, som derom äre giorde
anno 1660, såsom och den mening, som vij uthi våre sidste
gravaminibus håfve berördt, hållandes otienligit att sådan
brist bör stå i richsdagsbeslutet och för våre grannar och
ovenner vijsa offentligen landzens armodh och oförmögenheet,
och derföre begäre att den puncten hehl och hållen
motte gås förbij, efftersom vij och dess uthan icke ähre
af dhe vilkohr, att vij kunne förmå till draga någon serdeles
anlagu till dess afbetalning, uthan vele förmoda,
som vij elliest lefve uthi den otvifvelachtiga tillförsichten,
att vederbörande af den förspörde dexteriteten och oförtrutne
omsorgen continuere uthi den mesnage, som dertill
Bilagor.
431
reqvireres, och samptlige Rijkzens Ständer hafva så mycket
större orsak sådant medh tacksamheet att erkenna och
ihugkomma.
Ad 7. Ordningarne samtyckie Ridderskapet och Adelen,
så vida som theres underdånige påminnelser förmäle.
Revisionsstadgan ähr oss inthet vister. Om förmynderskap
och den projecterade executionsordningen begäre vij bättre
motte öfversees till näste Richsdagh, och executorerne i
medier tijdh rätte sigh effter lagh och processen, såsom
och att när the ded giöra, måge blifva uthan anseende
till persohnerne maintenerade, äfven som the och uthan
reflexion till persohnen på kall och embetes vägnar dhertill
äre förplichtade. Eedz- och sabbatsbrutsordningen vore
önskeligit, att den kunde practiseras, men emedan vij finne
dheruthinnan een så stoor svårheet, att vij moste befahra,
ded medicina mehra kan exulcerera änn sielfve morbus,
ty begäre vij medh den ordningen att förskonas, och här
bredevidh försäkre Hans Kongl. Maij:tt oss vela på alle
giörlige sätt för våre persohner och uthi våre huushåldh
hålla hand uthöfver, att gudfruchtigheet och skickligheet
må idkas, såsom vij tillförende häruthöfver hafva gifvit
våre underdånige skähl och tankar tillkenna. Sammaledes
reiterere vij om duelleplacatet, hvadh vij iblandh våre ödhmiuke
gravamina derom underdånigst hafva insinuerat. Om
klädedrächter, excesser uthi sambqvemer för Ridderskapet,
Präster och Borgare, om tiänstefolck hålle vij nödigt
efter våre oförgripelige upsatt och för dette inlefrerat
motte publiceras och exeqveras. Den tiggiareordning, som
anno 1642 ähr giordh, begiäre vij att blifva hållen uthi
sin vigeur, och alle abuser afskaffas, serdeles att ungdomen
motte afvänias ifrån tiggerij och siungande för portarne
och i stället medh gott sätt och maneer tillhålles att lära
manufacturer.
8. Vij för vårt ståndh önske, att lagen medh kyrckioordningen
blifver till näste Rijkzdagh af visse deputatis
uthaf samptl. Ricksens Stender öfversedde och noga skärskodade,
icke att vår mening må vara nu serdeles sub
minorennitade Regis att förandra lagboken eller den vahnlige
kyrckioordningen, uthan sammandraga novellas, som
i lags krafft till Stendernes frivillige och fullkomblige
adprobation böre observeras.
432
1664.
9. Uthi bancoväsendet till dess conservation ähr väll
och nyttigdt. stadgat medh Stendernes frivillige samtyckie,
och fördenskulldh obligeres sampt- och synnerligen att
undergå executionen, hvilcken vij i underdånigheet lioos
Hans Kongl. Maij:tt recommendere motte fortstellas, och
creditivzedlarne inlösas, sampt och myntningen i kopparmynt
till större qvantitet motte skie, och icke dess mindre
silfvermyntet sammaledes effter handen multipliceras. Vij
begäre och, att alt mynt motte icke allenast strengeligen
förbiudas att uthföras, uthan och starck opsicht hållas
dheruthöfver, och emedan vij förtröstes om itt placat öfver
denne handelen skall uthgå, att och ded motte medh oss
blifva communicerat, förr änn ded får laga krafft.
10. Såsom inthet nyttigare kan vara, än opå alle
helsosame ordningar må föllia een sådan execution, som
befordrar intentionen och upsåtet att förekomma all skada
och fördärf, altså hemställe Hans Kongl. Maij:tt vij på ded
allerunderdånigste, att sådant motte behörligen effterlefvas,
hvadh vij håfve opå een frij Rijkzdagh slutet och belefvat,
och helst i krafft af dette richsdagsbeslutet, på ded att
hvar och een, som dette angår, deste bättre må kunna påminna
sigh sins embetes plicht och skylldigheet.
11. Hvadh denne puncten innehåller, blifver eenhelleligen
samtyckt och bevilliadt.
12. Opå så oförmodelige hendelser — hvilcke den högste
Gudh nådeligen täcktes afvenda — hålle Ridderskapet och
Adelen sigh vidh regeringzformen, att slika vacantier per
vicarios förrättes, till dess den tijdh må infalla, på hvilcken
Stendernes sammankompst kan skie till een allmänn
Richsdagh.
På samptl. R[idderskapets] och Afdelens] etc.
Per Sparre Persson,
p. t. Landtmarskalk.
Bilagor.
433
Bil. 32 K
Regeringens »påminnelsen angående jagt på högdjur.
Att icke höghdiur i rijket måtte utködas,
som nu thy värr skeer, medh omåtteligit och
otijdigt skiutande och jagande, synes deth härmedh
botas.
1. Elgiar förbiudes att fällas öfver hele rijket i 2
åhr, och ther inga finnas, såsom i Finlandh, då dijt släppas
till ett gott tahl af Åhlandh.
2. Chronans parker och diuregårder hägnas på bästa
sättet. Ingen, som boor sielf eller och elliest jordägande
är när Chronans parker på een mijl, håfve macht att slå
diur, som stiga neder uhr parken på slättmarken, dhet
vari sigh då att han sielf äger någon diurschough eller
diurståndh allena, där ingen mehr ägande uthi är, men
den, som ett eller annat hemman V2 eller x/4 äger och derföre
menar hafva fritt att få på samma sine ägor skiutha
höghdiur, när the uthur Chronans park dijt råka, dhet
vare härmedh alfvarligen förbudit. Till ällge- samt andre
höghdiurs jacht håfve Chronan sigh förbehållit Helsingelandh,
Gestrijkelandh, Jemptelandh, Medelpadh, Bohuus
lähn, alt som chrone är, och Angermanlandh till dhe
förrige parker, så och dhe rätta rijkzens bergzlager.
3. Hvadh hiort och råå vidhkommer i samfälte ägor 3,
ther månge rådande äre i skough och mark, der Ridderskapet
och Adelen håfve sine säterijer, är Kongl. Maij:ts
nådige villie och förmaning, att the sins emellan samsättia
sigh om een viss tidh till återhålla att slå sådane höghdiur
vedh vijte till näste hospital, af godh villie som the
sielf tyckia och gott finna, och i samma åhrs förlopp i
fällande föllia lagen effter, görandes thär jämpte then
föreening medh hvarandre, att på bestämbde tijder skiutes.
1 Prot. sid. 231. — På det till Adeln lemnade exemplaret är antecknadt:
Prpes. Riddarhuset den 16 Aug. 1664. — Jämf. med ett i Riksarkivet förvaradt
koncept.
2 Lakun.
3 I konceptet är tillagdt: och almenninger.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot., IX. 1664. 28
434
1664.
4. Den där häfver een eller annan gårdh, vidha ifrån
sin säthegårdh belägen, eller och torp, som äre intäpte
medh hanek och stöör, håfve icke macht där att fälla diur.
5. Icke heller må någon jaga och skiuta, mindre fälla
djur på annars ägor uthan jordägandens godha ja och
samtyckio; gör thet någor, svare vedh nästa tingh och
plichte effter lagh och laga stadgar.
6. Detta, som sålunda skeer, är af Ridderskapetz frijvilligheet
och goda minne, och skahl then uthi theres höge
jachters frijheet och privilegier icke lända till förfångh.
7. Alle andre af Ridderschapet och Adelen, som hafva
egne parker, eenskylt gehägh, skough och mark, skiute och
fälle diur elfter sitt egit behagh, doch effter lagh, tijden
i acht tagandes, ty hvar och een skadar sigh sielf icke gärna,
uthan hyllar och vårdar sigh om dhet honom hälst eenskylt
tillkommer.
8. Skaffes och af dhet missbruk i lagen, att fast om
een reeser diur på sina ägor, bör dhet vara frij på een
annars skough och mark, dijt bemälte diur fly, thy thäraf
föllia elliest stoora trätor om vissheeten af reesningen.
Bil. 33*.
Oppå the Hans Kongl. Maijrts ankombne
observationer uthöfver skogzordningen [m. fl. ordningar]
finnes af Richsens Ridderskap och Adel
effterfölliande påminnelser i underdånigheet att
föredraga.
Såsom desse ordningar till alle Kongl. Maij:ts undersåthares
och samptelige Sveriges rijkes inbyggiares vällferdh
och store nytta äre lempade, öfverlagde och nu
hermedli förafskedade blifva, altså begäres, att så dette
som alt annat, som till den ende må vara slutet eller och
hereffter slutas kan, må vinna sin tillbörlige execution,
och högste öfverheeten behagade låtha theruthöfver hand
-
1 Prot. sid. 239. — Koncept, jämfördt med originalet i Riksarkivet.
Bilagor.
435
hållas. Här bredevidh håfve vij af Ridderskapet och Adelen
uthi effterschrefne stycken funnit dette uthi underdånigheet
att påminna.
1. Uthi skogsordningen.
Ad art. 2. När någon effter lagh befinnes vara contumax,
att thå itt så nyttigt värck icke motte förhahles,
uthan Landzhöfdingen authoriseres att kenna ded strax
till Chronan, och reus hafva natt och åhr ded medh lagh
att vinna igen.
Ad 3. Begäres att executionen må föllia.
Ad 4. När något sådant ansökes af privatis och brukzförvaltare,
eller ehvem ded och helst vara må, att slike
frijheeter icke concederes motte uthan häradets påminnelse,
så och lägenheeternes noga ransakning. Såsom och vidh
fällande af trään the tagas, som liggia neder, och icke
någon tiänligh skogh uthödas vidh bothum.
Ad 6. Der någon tiänlig platz finnes opå landzens
eller häradets allmenning, som till eultivation vore dugeligh
till engh eller åker, så tyckes bättre vara, att den
blefve excolerad. Therföre begäre vij, att häradet motte
förunnas effter öhre och örtug sådant att giöra, eller der
ingen af them sådant ville eller och icke medel thertill
hade, att thå den, som sådant ville giöra, motte sakelöst
få dher opå tillståndh.
Ad 9 et 11. Att både Finnar så väll som andre motte
förbiudas. Effter såsom och itt stort missbruk foröfvas af
skattebönder, som vij da ägor hafva och låtha sochnetals
hugga uth skogen till vedh, timber eller sågestockar och
andre ankostar, att sådant motte them förbudit vara, så
att jordäganden väll må sielf hafva macht att sällia, hugga
och afföra, men icke tillåta andre hugga på theres skogar.
Ad 21. Inge sexmän motte hafva beställa medh
frälsegodtz och ägor, uthan när så behöfves och fodras
tolff- eller nembdemennen, efftersom tiänligest ähr, att
dher som Chronans interesse ähr, ded bör i acht tagas af
Chronones betiänte, och dher frelsemannen interesserer uthi,
må skie af hans underhafvande medh them, som vidh justitien
brukas.
Ad 25. Att icke föräldrar eller huusbönder måge
plichta för theres barn eller legehion, när the af skalckheet
436
1664.
eller försummelse släppa skogselden, medh mindre ded
medh skiähl mä öfvertygas, att the dher uthinnan connivere;
och i stället för plichta effter straffordningen, hvilcken
som dher medh beträdes arbetar hoos målsäganden,
när han inthet häfver att botha medh.
Begäres sammaledes, att när man icke kan finna banemannen,
som häfver släpt skogselden, uthan till äfventyrs
den eene kan döllia medh then andre, att då häradet
eller sochnen bother på sätt och vijs, som lagen talar om
dulga dråp.
2. Jadit- och diureordningen.
Bichsens Ridderskap och Adell hafva noga öfverlagdt.
the projecter, som inkombne äre om någre åhrs förbudh att
icke fälla höghdiur, som dher finnes specificerade, och fuller
gerna skole see och önska, att the kunna förökas, dher om
the vele hvar för sigh använda all mögeligh flijt, efftersom
och den gamble ordningen dherom nogsampt berörer,
hvarföre the och underdånigst begäre att blifva vidh dhen
ordningen, [som] angående högdiurens så väll som annat
skiutande af trycket ähr utgången; såsom och elliest alle
abuser motte förekommas, och till den ende hålle rådeliget,
att ingen oprivilegierad motte tillstädias gå medh byssa i
skogen, uthan dher någon sådan befunnes med giller, näät
eller fällor så och bössor umgåås, honom skulle bössan
eller näthet till vidermäle aftagas, och sedan den ställas
för rätta och derföre plichta effter ded straff, som Hans
Kongl. Maij:tt behagar dheropå sättia, och på ded att
multiplicationen dess bättre kunde skie; jembväll och the,
som thermedh äre privilegierade, motte af jacht och skiutande
hafva bredevidh nyttan någon lust, att då motte
förbiudas alt öfverflödigt jagande och skiutande, som skier
till sahlu. Sammaledes tiänar och till een åthskillnad
emellan skyttarne, att the medh theres herskapz vapn äre
beteknade, så väll som och Cronones medh Cronans, och
att hvar tillhålles icke stryka på annars skogar och ägor,
vidh itt anseenligit straff tillgiörandes.
3. [Ordningen om] bärande skogsträän.
Ad 2. Vidh tinget skall Häradzhöfdingen gifva attestatum
om des nödtorfft, som hugga vill, och sedan resa
Bilagor.
437
dermedh till Landzhöfdingen, och vidare medh dess sedel till
Jägemestaren att låtha slå Chronones marck på stubben.
Ad 3. Effter såsom uthi den 3 punct finnes om dhe
9 daler silfvermynt praxis löpa emot väre vällfångne privilegier,
i ded frelsemannen icke dereffter participerer,
uthan Chronans Jägemestare på Kongl. Maij:ts vägnar tager
dhem till sigh såsom Konungen allena tillhörande på the
ohrter, dher Chronan och allmenningarne medh frelsemannen
hafva samfelte ägor tillhopa, ty supplicere vij om
een nådigh interpretation i dette fallet, som kan vara
conform medh våre vällfågne privilegier.
Ad 7. Såsom vij förnimme, huruledes een stoor villevalla
yppar sigh igenom åthskillige klagemåhl och besvär,
att ingen rätt skilnad ähr emellan Hans Kongl. Maij:ts
sampt Cronones parker och the, som höra frelsemän till,
och kunna förorsakas igenom ded laga fångh, som een må
hafva bekommit, altså bedie vij, att Hans Kongl. Maij:t
täcktes häruthöfver låtha inqvirera, hvilcke som af uhrminnes
tijder äre för Hans Kongl. Maij:ts och Cronones
eenskylte parker och jagebackar hålldne, och att the till
näste Richsdag motte optecknas öfver hehle rijket, och
sedan the therföre måge vara erkende, blifva vidh serskilte
råår och röör belagde, på ded att alle the abuser, som nu
klagas uthöfver, ther igenom motte förekommas, och the
öfver theres förståndh icke extenderas.
Ad 8. Att geterijs, vindfall, savetallar och biörckelöfzbrytande
först motte afrödias till brennevedh, förr ann någon
annan dugeligh skogh fä-lles, dermedh att ränsa skogarne.
Ad 11. Ridder skåpet och Adelen behåller inspectionen
öfver sine ägor så här effter sorn här till.
Ad 16. Oansedt vårt ståndli af Ridderskapet och
Adelen nogsampt kunna skönia, hvadh omkostnadh må
anvendas icke allenast upå nyttejachter, uthan och dermedh
må intenderas, att hehle landet må hafva ded gagnet,
att skadediuren måtte uthödas, likavist förfare vij, huruledes
odiuren, såsom vargh, biörn, löher och räfvar, the
tillväxa och giöra stoor skada, men ingen afsaknad spöries.
Hvarföre ähr vår ödhmiuke begäran, att Jägemästaren motte
medh allfvar tillhållen blifva att fördrifva och uthöda
sådane skadediur, öfver hvilcke itt så allment klagemåhl
ähr, och skallande som offtast effter them medh vist sätt
438
1664.
och maneer förrättas af ded folck, som derom hafva kunskap
och förfarenheeten.
4. Executionsorduing-en.
Om denne ordningen finnes Ridderskapetz och Adelens
underdånige mening uthi dheres schrifftelige svar uthöfver
richsdagsbeslutets projects 7 punct, som i går är öfverlefrerad.
5. Krog- och gästgifvareorduing *.
Ad 1 punct. lit. A. Såsom Ridderskapet och Adelen
uthaf een underdånig devotion väll hålle theres skylldige
plicht fodra, publico till goda, att affträda sådane lägenheeter,
som theruthinnan mentioneras, altså bevillie the
och gerna dhertill uthi den underdånige tillförsicht, att
dher sådane lägenheeter skäligen pröfvas vara af den beskaffenheet,
som oundvikeligen böre till ded gemene bästa
afstås, oss emot nöijachtigt veder! agh i godz och icke uthi
penningar emot vårt frivillige samtycke motte een sådan
cession påbördas; äfven som vij och vele förmoda skattebönder
på sine ägor, dher slike lägenheeter finnas, icke
mindre änn vij dhertill vara förplichtade.
Ad 5 puncten. Emedan ded ähr oss uthi friskt minne,
huruledes för någre åhr sedan landet till sådane krogars
upbyggiande häfver fördt store antahl timber, hvilcke af
brist på behörige medell mästedels äre förderfvade, och
krogarne änn obebygde blifve, hvarföre bedie underdånigst,
att landet dermedh motte förskonas, och den åliggie sådan
omkostnad att preestera, som sedan nyttan dheruthaf må
hafva till förvänta.
Ad 6. Ehuruväll ingen må medh skiähl undandraga
sigh ifrån sådane värck, som fäderneslandet äre gagnelige,
så och lända till dess prydnad, och fördenskulldh vårt
stånd nogsampt villigt att bevillia till nödige och nyttige
vägar, som kunne derigenom gå öfver eens vällfågne marck
och ägor, icke deste mindre effter såsom den eene kan på
sådant sätt mehra, den andre mindre graveras, ty bedie
vij på ded allerunderdånigste, att hvilcken som kan pröfvas
dheruthaf lijda een märckelig skada och afsaknadh på
1 Marginalanteckning: De anno 1649.
Bilagor.
439
hemmanens afgång eller några tunne- eller lassetahls åker
och engh, att thå provincien och häradet motte vara förplichtadt
honom sådant skäligen att refundera, på hvilcket
fall ingen medh rätta kan vägra sigh till sådane nyttige
allmänne värckz fortsättiande. Hvadh och ähr af ringa
värde, ded bör och icke komma hermedh uthi någon consideration.
Ad p. 17. Landzhöfdingerne begäre i underdanigheet
vara ifrån krögarnes visitationer så månge gånger åhrligen
befriade. Skole låtha theres plicht angelägenheet (!) att, så
mycket them mögeliget vara kan, hålla dheruthöfver hand,
att ordningen må behörligen inrättas och effterlefvas.
§ 5 k Blifver d. 13, lit. M. Dher som talas om clagemåhl,
så synes som sådane fodrade paratam executionem.
doch så att både krögaren så väll som bonden eller svaranden
stodo fritt hvar sin nödtorfft och bevis lagligen att föredraga,
på dett ingenthere motte någon orätt vederfahras.
§ 7. Ded ähr skeligit, att taxationen på tvenne tider
om åhret förrättes; allenast hemställe Kongl. Maij:ts allernådigste
behagh, om icke för Philippi Jacobi sattes Kyndermesse
tijdh, då alle sorter gemenligen äre dyrare för folck
och hästar, änn som om hösten.
§ 8. Effter såsom någre underslef finnes af krog- och
gästegifvare föröfvas vidh nattefodrets sälliande, ty bedie
Hans Kongl. Maij:tt vij allerunderdånigst, att itt vist i
vicht eller mått på höö motte förordnas, som af Landzhöfdingerne
sammalunda kunde effter skäligheeten taxeras,
hvareffter opå anfodran och betalning krog- och gästgifvare
skulle vara förplichtade att sällia till den resande mannen,
hvadh han för sine hästar kunde begära och behöfva.
Ad 20. Blifver i underdånigheet påmint, att dher
någon krögare vore medh kongl, fullmacht försedder och
likavist pröfvades uthi ded embete odugeligk, att då
Landzhöfdingen motte medh nåder tillstädias dheruthöfver
ransaka och een beqvemlig i stället förordna, dher så behöfves.
Ad 22. Hvarest krögaren afskäres att sällia vijn,
begäres att them motte effterlåthas sällia kann- och stopetals
uthom huset, men icke drifva thermedh någon handel
eller landzkiöp.
‘ Marginalanteckning: De anno 1651.
440
1664.
I ded öfrige begiäre vij ödmjukeligst förblifva vidh
the tryckte och för dette publicerade ordningar sampt
Hans Kongl. Maij:ts giorde projecter. och i underdånigheet
recommendere högstbemälte Hans Kongl. Maij:tt, att
executionen på alt dette, som elliest livadh annat må vara
stadgat och bevilliat, kunde vinna sitt krafftige efftertryck,
och derigenom så publicum som privati åthniuta den helsosamme
nytta, som igenom desse ordningar intenderes.
På samptl. Rijkzens Ridderskaps
och Adelens vägnar
Allerunderdånigste och troplichtigste undersåthare
och tiänare.
Pär Sparre P:son,
pro tempore Landtmarskalk.
Riddarhuset den 18 Augusti anno 1664.
Bil. :m>.
Uthöfver någre ehrender, som opå Hans Kongl.
Maij:ts vår Allernådigeste Konungs och Herres
vägnar theres Excellentier deputerade af den
Kongl. Regeringen och Richsens Rådli håfve
medh uthskottet af Richsens Ridderskap och Adell
i lille Rådhcammaren på den 17 hujus förmiddagen
communicerat, och ähr till samptl. Ridderskapet
och Adelen tagit ad referendum, ähr
theres eenhällige svar och betänckiande, som
här uthi effterfölliande puncter på ded allerunderdånigste
insinueres.
1.
Skatte Richsens Ridderskap och Adel the ordningarne
om eedz- och sabbatsbruth, så väll som tiggiareordningen
^ sic*- ^53. Koncept med följande anteckning i slutet: Detta upbars
den M efter middagen af Hr Landtmarskalken, Gref Ludvigk, Hr Johan
Gyllenstierna, Rolamb, Odla och Taubenfeldt, då och svaret upbars på richsdagzbeslutet
om eventual hielpen och Banco sampt biudaude til bröllop och graföhl.
Landtmarskalkens namnteckning är ej egenhändig.
Bilagor.
441
och [om] executionsväsendet ganska högnödige effter dhervidh
giorde uthförligare remonstrationer af hvar och eens
nyttigheeter, som nödvändigt böre inrättas. Men emedan alle
äre efftertänckelige och behöfva itt exqvisit öfverläggiande,
som i sådan hastigheet etfter alle momenta och omstendigheeter
icke så alldeles kunna ihugkommas eller blifva i
acht tagne \ serdeles vidh denne tiden, när vij blifve medh
nåder förtröstade om dimission ifrån denne Richsdagen,
hvarföre begäre vij uthi diupeste underdånigheet, ded oss
medh onåder icke må förmärckias, att vij uthi anseende
till berörde motiver änn vijdare anhålle till blifva medh
eedz- och sabbatsbruts-, jembväll och tiggiareordningens
öfverseende till näste Rijkzdagh förskonte, och i medier
tijdh dhe samme medh oss projectevijs till vidare betänckiande
communicerade, på ded när Richsens Stender i
begynnelsen opå näste — Grudh förläne lyckelige — Richsdagh1,
måge vara så myckit snarare färdige våre underdånige
tanckar eller påminnelser uthi underdånigheet att
meddela. Dogk såsom executionsordningen kan vara af lika
och väll efftertänckeligare beskaffenheet, och icke dess
mindre justitiens lopp icke må kunna tillåtha att opå
executionerne — öfver hvilcke alt för månge clagemåhl
aff Eders Kongl. Maij:ts trogne undersåthare hopetals inkomma,
och högstbemälte Kongl. Maij:tt medh någon författning
dheruthöfver medh samptl. Richsens Stenders frivillige
adprobation gerna skulle lijsas — icke motte studza,
ty ähr vår underdånige bön, att Hans Kongl. Maij:tt behagade
låtha projectera een sådan ordning häruthöfver,
som närmare komme öfver eens medh vår besbrefven lagh
och privilegier sampt och vahnlige observationer, efftersom
ded nu mehra icke må vara något nytt att exeqvera på
ståndzpersohner, änn må vara skiedt i förrige tijder, och
densamme practiseres medh laga crafft till näste Rijkzdagh
och Stendernes vidare öfverläggiande, huru vida den
må linnas practiserlig eller nödig medh flere förbättringar
för sees.
2.
Sedan och för ded 2 förefaller duelleplacatets öfverläggiande,
hvilcket effter vårt underdånigste ansökiande
1 Meningen ofullständig.
442
1664.
är till oss nederskickadt och uthi nåder vidare medh oss
communicerat. Nu ehuruväl vij nogsampt besinue denne förordning
förnembligast hafva sitt ursprung utaf den yppigheet,
som ähr försporder af någre orolige ingeniis, hvilcke
icke underlåtha vidh tillfälle och helst uthi compagnier
medh ordh och gerningar andre till affrontera och inquietera,
hvarigenom slike excesser hafva mehr och mehr tagit
öfverhanden, så att Hans Kongl. Maij:tt uthaf sitt kongl,
embetes höge macht och myndigheet — hvilcken hembden
igenom svärdet lagh och rätt af Gudi icke förgäfves är
anförtrodt — icke häfver anstådt sådant att lijda, uthan
igenom itt tienligit förbudh sådant i tidh remediera och
förekomma, efftersom pii Magistratus officium ähr, crescentibus
delictis, låtha och crescere poenas; jembväll och
inthet nyttigare kan vara, änn uthaf malis moribus böre
påföllia bona; leges, hvilcket och hvar rättsinnig patriot
och trogen undersåthare icke uthan störste hugnad nogsampt
hetrachtar; icke deste mindre emedan dette placatet
eenkannerligen angår vårt ståndli, som icke allenast propter
dignitatem et splendorem ordinis, moris et honoris ergo,
bärer värior och såsom ex professione handterer vapn,
uthan och bör veeta tidh och rum, när så behöfves them
rätt att bruka till theres defension; hvarföre såsom the
uthaf dette publicerade placatets dagelige praxi håfve
tyckt, som theres ståndh i stället för den ambition och
generositet, som them medh rätta tillkommer, månde tillvexa
någre svårigheeter, uthur hvilcke the sigh icke extrisera
kunne, medh mindre the af den vahnlige underdånige
tillförsicht hoos Hans Maij:tt, att al tidh medh nåder blifva
anhörde, ytterligare motte deponera theres åliggiande uthi
denne handelen och förtro sigh uthaf Hans Kongl. Maij:tt
så blifva handhafde, som Hans Kongl. Maij:tt sielf aller
nådigst kan judicera vara ståndets respect och honneur likmätigt;
såsom nu slike extremiteter och dueller deducere
icke theres uhrsprung uthaf eenehanda orsak, uthan variera
eifter omstendigheeterne af persohnernes tidz eller rums
villkohr, så och injuriernes art och natur, altså supplicere
vij, att pro qualitate delictorum et personarum motte och
dereffter proportioneras mensum poenarum, eifter såsom
uthi alt bör den, som gifver tillfälle till någon oredo eller
olfence, allena vara culpabel emot den, som till een defen
-
Bilagor.
443
sion blifver tvingad; hvarföre och hisce suppositis att
komma närmare till the påminnelser, som oss allernådigst
tillåtes att giöra, förekommer:
1) Ded ordet rätte lifsnödh. Och emedan vita et farna
pari passu ambulant, altså synes skäligit, att hvilcken så
högt een till lijf och ähra heder ar, att han dheruthinnan
provoceres, den då icke lijka må skattas medh then, som
orsaken gifvit häfver, uthan när een necessiteres att uthföra
sådant medh duell, att då straffet motte ankomma in
anthorem harum injuriarum.
2) Ded vari sigh i hvad saak eller af hvadh orsak
etc. Häruthinnan supplicando reiterere vij hvadh i underdånigheet
tillförende ähr mentionerat, att in omnibus injuriis
tam realibus quarn verbalibus motte author omnium
inconsequentiarum plichta, och ansvaret till plicht och
straffet komma på honom allena.
3) Fast komme ded till ingen actualitet etc. In criminibus
atrocissimis, såsom hes te Majestatis och perduellionis,
plägar väll conatus puniri, fast den icke exsereras in actum,
men in delictis privatis, såsom dette ähr, bedie vij
medh nåder uptages, att oss tillåtes dette på sådant sätt
påminna. Kommer ded till ingen actualitet, att då ingen
examineres theröfver, så främpt the godvilleligen förlijkas;
men kommer ded till actualitet, så bör ther opå föllia
examen, och plichten ankomme in opå sielfve authorem.
4) Begrafningsceremonier etc. Dher och någon olycka
på den eene eller andre sijdan tijmade, att eenom icke
motte förmeenas een christeligh och effter ståndet hederligh
begrafning, mindre för een missdådare eller illgerningsman
uthropas, effter han nogsampt sielf igenom lifvets
tillsättiande plichtat häfver.
5) Straffet belangande, synes oss oförgripeligen förste
gången böra medh itt vist quanto beläggies, och inthet
arbitreras för dess conseqventier skuldh, uthan underkastas
Hans Kongl. Maij:ts behagelige determination. Andre
gången i stället för landzflychtigheet etc. att straffet
motte fördubblas.
Hoffrätten etc. Kichsens Ridderskap och Adel begäre i
underdånigheet ifrån dess jurisdiction i dette måhl exempteras,
och dheröfver deputeras een sådan rätt uthi slike
casibus af the män, som äre af lijka villkohr medh then
444
1604.
anklagande al Ridderskap och Adell, så civil som militarische
persohner, och här anklagas af Riddarhuusfiscalen,
sampt bötherne komma till Riddarhusets bästa. Men uthi
provincierne beställes vidh slike hendelser een sådan rätt
af den, som [i] Konungens ställe på den landzohrten sitter
och prtesiderar, af sådane män af Adel, civil eller militarische,
som dher må vara ämbne opå; elliest tager han
dher till andre honorable män och desslikest accusatorem
subornerer. Dogk att executio sententia: provincialis icke
går till execution, förr änn den af Kongl. Maij:tt blifver conhrmerat.
Hermedh uphörer accusativ Kiscalis i Hoffrätterne.
Sidst emedan inthet mehra vahnhedrar dette ståndet
änn missfirmas igenom ährerörige skälsordh eller och tracteras
medh öhrefijhlar, fördenskulldh den som uthan orsak
angriper een medh skamlige skälsordh, synes oss som den
skäligen borde i presence af cavaigleri göra een offentelig
afbön och bekenna sigh giordt orätt. Men den som understår
sigh desslikest uthan någon skälig orsak att antasta
een ridders- och adelsman medh öhrefijhlar, dess straff
vele vij Hans Kongl. Maij:t i underdånigheet recommendera
att blifva så mycket högre straffat.
Hermedh vore gott, att alle tillfällen, som skie igenom
ordh, åthäfver eller gerningar, som måge uptänckias kunne
till någons skinpf eller förkleningh till persohner eller
embeten, som skie igenom een sielf, tiänare eller substitutos,
blifva strengeligen förbudne, afskaffade och straffade,
brådan skildnad effter lagh undantagandes.
3.
Opå the uthförlige remonstrationer, som äre åthskillige
resor giordt uthöfver den oundvikelige nödtorfft, som på
all hendelse ähr till Kongl. Maij:ts och rijkzens tiänst
och säkerheet nu för tijden alldeles högnödig till flottans
redressement, att ersättia den afgång han häfver lidit af
förrige krijgen, och nu icke kan tåhla långdt drögzmåhl,
som vill tarfvas till någon anseenlig qvantitet af skiepz
bebyggiande, uthan vill vara af nöden, ded the ju förr ju
heller kunde upbringas, hvartill Chronones medel icke
kunna hinna, medh mindre Stenderne medh något serdeles
förskott dher till contribuere; så håfve fuller Ridderskapet
Bilagor.
445
och Adelen varit på medel och utvägar betänckte, huruledes
både the, som störste dehlén håfve i förrige feigder
tillsatt een stor dehl af theres vällfärdh och nu gerna
förmodade något soulagemente, kunde förmå något att
prestera, som elliest att sådant icke motte lända oss
sampteligen uthi lengden till mehn och förfång. Icke deste
mindre håfve vij satt all privat consideration afsides,
och dherhän oss resolverat effter ytterste förmågo att bispringa
Hans Kongl. Maij:tt vår allernådigste Konung och
herre sampt fäderneslandet på dette sättet, att vij af een
frij villie förähre och skenckie till skieppflottans ersättiande
nu för denne gången i itt för alt een daler silfvermynt af
hvar skattlagdh heel gårdh, fyra fierdedels och två halfve
emot een heel, och i Finlandh itt giärdemantahl emot een
hehl gårdh här i Sverige beräknad föruthan den halfve
bevilningen, som skied är emot chrone och skatte, säthegårdar,
råå och röör sampt ödeshemman undantagandes,
och förmedlingarne effter proportionen observerade. Härvidh
Ridderskapet och Adelen af Skåhne, Hallandh, Blekinge
och Bohuus lähn bevillia dhet samma, doch förbehåldne
sätegårdar och vekedagzbönderne; och skole inge godtz,
dhe vari sigh under lähn eller alodial rätt, ehvarest the
och äre belägne eller och af hvem the hälst possideras,
frälse eller ofrälse så väll som änckiors och omyndige
barns, icke heller Adelens betiäntes godtz och gårdar vare
härifrån exempterade. Och på ded att denne vår frivillige
gäfva må erhålla sin richtige execution, så håfve vij oss
således förenat, att Landzhöfdingerne tillhålle Chronones
befallningzmän desse penningar medh fogh och beskedeligheet
och uthan vidare gravation aff fördzlepenninger,
skiutzning eller annat sådant uthaf väre bönder innan
Kyndermesso nästkommande upbära, och Ammiralitetet förordnar
uti hvar provincie 2 eller 3 visse och säkre män
af theres medel, hvilcke them uthaf Chronones upbördzmän
emot qvittanzer antage, och sedan Ammiralitetet på
näste Rijkzdag vara förplichtade giöra för Rijkzens Ständer
redo och räkenskap, på ded the måge see, at desse
medel til inge andre tarfver, vari sig löhningar, underholdh
eller hvad nampn thet hafva kan, uthan allena til
denne nye och extraordinarie skiepsbyggningen, äre anvende.
Såsom nu denne frivillige förähringen sker och
446
1664.
af ett troget hiertelagh emot Hans Kongl. Maij:t och
vårt k[ära] fäderneslandh, så vele vij och, att den nu eller
framdeles oss icke uthi någon måtto skall prejudicera och
vara oss till förfångh.
På samptl. Rfidderskapets] och
Afdelens] vägnar
Underdånigste och troplichtigste tiänare och
undersåther.
Per Sparre Persson,
p. t. Landtmarskalk.
Riddarhusedt den 19 Aug. 1664.
Bil. 35 h
Hvadh rikzdagsbeslutet anlangar, som i dag
blef upläsit, är Ridderskapets och Adelens underdånige
svar.
Ad art. III. Ded begäres, at the 6 daler silfvermynt,
som elfterlåtes at gifvas för uthskrifningen, motte tydeligare
sättias. 6 daler silfvermynt för hvar gård och
hemman i rooten, och at samme penningar til annat icke
employerade varda än militiens förstärkning. Ridderskapet
och Adelen uhr Skåne, Halland, Blekingen och Bohus lähn
begäre sammaledes een likheet i uthschrifningen, theres
vekebönder undantagandes.
Ad art. Yl. Såssom man icke annorledes häfver förstådt,
änn at propositionen vore skiedder alternative, så
at dher vij samtykte till flottans anseenlige förstärkning,
så intenderades och icke med ded samme och tillijka, at
vij den eventual hielpen bevillia skulle, uthan concesso uno,
så uphörde den andre; hvarföre och emedan then eene
allaredo häfver vunnit sin effect, så förmode vij underdånigst,
som och ödmiukeligen begäre, at med denne giörs
anståndh, til dess casus — hvilken Gudh nådelig länge
1 Prot. sid. 253. Jämf. äfven sid. 440, not. 1. — Original i Riksarkivet.
Bilagor.
447
och väl afvende — infaller, och då förskrifves Ständerne,
med them theruth öfver at afhandla.
Ad art. VIII. Uthi the ordningar, som sidst äre nedersände
och i dag äre upläste, håfve vij annat icke at ihugkomma,
änn hvadh här nedanföre varder mentionerat. The
öfrige hoppas vij så vida blifva införde, som the medh
väre underdånige påminnelser komma öfvereens.
Ad IX. Ded är fuller öfver alt mehr änn nogsampt
vitterligit, hvadh för jämmer och klagan här är i landet
uthöfver ded penningetrång, som är förhanden, och störste
dehlén förorsakes utaf den decadence, som bancoväsendet
är råkat uthi genom creditivzedlarnes myckenheet och
medlens evacuation, hvarutaf är kommit, at nästan ingen
finnes i riket, som icke härutaf kenner een stoor afsaknad,
skada och besvär, så at ded lätte myntet, som tilförende
var stegrat, begynner äffven nu igen effter förre sättet
förhöijas, samptelige Sveriges rikes trogne undersåthare
til een endtlig undergång och förderf, dher sådant icke i
tidh må förekommas. Så emedan een så stoor och almänn
olägenheet icke må vara af någon hendelse eller slump härkommen,
uthan genom någon persohns försummelse, malice
eller girigheet, ty är vår underdånige bön och begäran,
at Hans Kongl. Maij:tt täktes låtha anställa här uthöffver
een noga och alfvarsamb inqvisition och undersökning,
hvilken til dette skaddige oväsende må vara rätta grunden
och uphoffvet. Effter såssom nogsampt är kunnigt Hans
Kongl. Maij:tts välmeente försorg hafva varit igenom kloke
och förståndige männs inrådh och öfverläggiande låthe
detta i tidh rättas, men igenom hvadh orsaker sådant är
satt tilbakars, kan man icke veeta; för den skuldh blifve
vij högeligen förorsakade hoos Hans Kongl. Maij:tt med
denne vår angelägenheet på ded ödmiukeligeste at inkomma
och bedia, at förmedelst ofvanberörde skarpe inqvisition
han eller the, som kunne finnas dhertil vara
authores, motte icke allenast vara plichtige at refundera
al den afsaknad och skada, som hvar och een bevisligen
kan hafva tagit, uthan och som een eller flere fäderneslandzens
ägennyttige förderfvare exemplariter straffade
varda. I ded öfrige begäre vij, at banken för dess stoore
nytta och gagn motte inrättat bliffva effter den välmeente
intentionen vid förste fundationen.
448
1664.
Ad art. 12. I stället för almänne mothén begäres motte
sättias Richsdagar.
Klädeord ningen.
At bötherne motte komma till Riddarhusedt.
Excesser i bröllop.
Ad § 12. Bötberne komma till Riddarhusedt.
Ad § 14. Allehanda tiggerij af hvarjehanda slags folk,
såssom tromslagare, pipare, siungare, kutskar, kockar och
mångelskor med maijstenger på alle tider om åhret, serdeles
nyåhret och Maij, afskaffas.
Såssom at vidh dhe tilfällen af bröllop och begrafningar,
som Ridderskapet och Adelen här i Stockholm under
tiden hålla och celebrera moste, man görligen befinner ett
stort besvär uthi biudande til sådane sambqvämer, i ded
at man häfver stoor difficultet til at obligera een eller
annan af condition at taga sig den mödan upå och biuda
the herrar och damer, hvars närvarelse man til the solenniteter
gerna åstundade, hvarigenom icke sällan hender,
at såssom the, hvilke til sådane commissioner offta äre
employerade vordne, eendels dervidh tröttnas, eendels och
them medh mindre flijt och vissheet förrätta, änn at man
å alle sidor dermedh under tiden kan vara tilfridz; hvarföre
på ded at man på den eena sijdan kunde förbijgå
ded besvär een och annan esomofftast emot sin villia at
incommodera, och at på den andra ett medel kunde finnas,
ded invitationen kunde gå dess vissare, så önske Ridderskapet
och Adelen jemväl och underdånigst härom bedie,
ded Hans Kongl. Maij:tt nådigst ville låtha sig om dette
vårda och häruthöfver fatta den ordning, som Hans Kongl.
Maij:tt kan pröffva vara bäst tiänlig vid sådane tilfällen
och occasioner.
På samptelige Ridderskapets och
Adelens vägnar
Underdånigste och troplichtigeste tiänare och
undersåthare.
Pär Sparre P:son,
pro tempore Landtmarskalk.
Riddarhusedt den 20 Aug. 1664.
Bilagor.
449
Bil. 36 b
Effter den remonstration, som opå Hans Kongl.
Maij:ts vägnar theres Excellentier af Richsens
Radh Hr Steen Bielke och Hr Knut Kurck i
dag giorde om den eventual krigshielpen, så är
Ridderskapets och Adelens underdånige betänckiande,
som föllier:
För the motiver, som välbemälte theres Excellentier
håfve andragit, at den eventual krigshielpens bevillning
borde nu skie, som och elliest införas uthi rikzdagzbeslutet,
så håfve Sveriges rikes Ridderskap och Adel densamme
bevilliat halfparten emot ded, som Hans Kongl. Maij:ttkan
förmå utaf chrone och skatte, sampt och på den försäkring,
som oss desslikest af mehrvälbemälte theres Excellentier
å Hans Kongl. Maij:ts vägnar monde giöra[s], at dher
vij med något oförmodeligit krig kunde öfverfallas äfven
på the åhren, som den förähringen til skiepsflottans redressement
är uthlofvat, at thå hvadh dheropå må vara
upbnrit skal afräknas och kortas opå denne eventual krigshielpen,
så at högstbemälte Hans Kongl. Maj:ts allernådigeste
intention icke må vara, desse bäggie hielper til
flottan och kriget på itt åhr tillsammans af oss begära.
På samptl. Riddferskapets] och
Adelens vägnar
' Allerunderdånigste och troplichtigeste tiänare
och undersåthare.
Pär Sparre P:son,
pro tempore Landtmarskalk.
Riddarhusedt den 22 Aug. 1664.
1 Prot. sid. 256. — Original i Riksarkivet.
Sv. Riddersk. o. Adels riksd.-prot., 1664. IX.
29
450
1664.
Bil. 371.
Kongl. Maij:tz
nådige resolution och förklaring oppå samtl.
Ridderskapetz och Adelens inlefvererade besvärspunct
af den 20 huius angående den decadence,
som banken nyligen är råkad uthi, så och dedh
drögzmåhl, som förmehles skedt vara på dess
rådande och förbättring. Gifvin i Stockholm
den 26 Augusti anno 1664.
Såsom Rijksens samtl. Ridderskap och Adel högeligen
sigh besvärar, huruledes brist och fehl på penningar myckit
tager öfverhanden, skattandes sådant mäst förorsakas af
den decadence, som Bancen är vederfaren genom creditivsedlarnes
myckenheet och medlens evaeuation, hvaruthaf
sedan skall vara kommit, att dedh små myntet, som tillförende
var stegrat, åter begynner förhögas, undersåterne
till myckin skada och nådehl, medh underdånig bön att
emedan slijkt icke af någon händelsse eller slump kan
vara härkommit, uthan genom någons persons försummelsse,
malice eller girigheet, Hans Kongl. Maij:t fördenskuldh
nådigdst techtes deröfver låta anstella en alfvarsam inqvisition
och undersökning, hvilken till dette skadelige
oväsendet må vara rätte grunden och ophofvet, helst eftersom
Hans Kongl. Maij:t genom åthskillige kloke och förståndige
mäns inrådh häfver sökt dedh remediera, män
doch förbättringen deremot forderligen eij vara påfölgdt,
hvarföre och berörde Ridderskap och Adel derhoos ödmiukligst
beder, att denn elle[r] dhee, som kunne finnas till
sådant oväsende skyldige, måge icke allenast vara plichtige
till vedergella skadan, uthan och exemplariter straffas
som fäderneslandsens egennyttige förderfvare, så och att
Banken må varda inrättat effter den förste intention, som
vidh dess fundation var ansedt; — altså häfver Hans Kongl.
Maij:t hele denne saken öfverlagdt och befinner henne icke
allenast af stor vicht, uthan och af icke mindre svårheet
1 Prot. sid. 267. — Original med påskrift: Praes. Riddarhusedt den 30
Äng. 1664; dito upläsit.
Bilagor.
451
att häfva och hielpa till rätta. Fördenskuldh Hans Kongl.
Maij:t och skattar henne medh så myckit större alfvar,
flijt och dexteritet böra angripas, som dhe medel, hvilke
här till håfve varit försökte, icke håfve uthslagit med den
frucht, som Hans Kongl. Maij:t gierna hade önskatt. Doch
tviflar Hans Kongl. Maij:t intet, dedh ju verklige böter
skole kunna dertill anskaffas, effter som Hans Kongl.
Maij:t för detta häfver varit i nådig intention att förordna
visse och capable personer till betrachta hele dedh
väsendet och gifva Hans Kongl. Maij:t vederbörlige medel
vidh handen, huru alt oskick och deraf fölliande skada
bäst kan hemmas och förekommas. Men såsom andre Kongl.
Maij:tz dagelige, höghvichtige affairer sådant än icke håfve
tillåtit, så är lijkväl Hans Kongl. Maij:t i tankar medh
dedh forderligste, som skee kan, stella deröfver en commission,
som alle fehlén skall uthgrunda och medel angifva,
huruledes dhe stå till afskaffa och rodia uthur vägen,
hvarvidh Hans Kongl. Maijit och nådigdst vill giöra den
förordning, att om någon befunnes genom hvariehanda
faute eller ondska hafva gifvit dertill orsaken, den måtte
behörligen varda afstraffat, varandes Hans Kongl. Maij:t
i dedh öfrige altidh öfverbödigh att på alle giörlige vägar
bancoväsendet understödia och befordra, jämväl dedh till
dess rätte måhl och intention behörligen förhielpa. Hans
Kongl. Maij:t förblifver härmedh och altijdh samtl. Rijksens
Ridderskap och Adel med all konglig ynnest och nåde
välbevågen. Actum ut supra.
Uppå högstbem:te H. K. M:tz resp. vår
elskel. k[äre] Hr Sons, så och allernådigste
Konungz och Herres vägnar
HEDEWIG ELEONORA.
(L. S.)
Per Brahe, C. G. Wrangell,
Greffve till Wissingzbårg, S. R. Marsk.
S. R. Dråtzet.
Gustaff Otto Stenbock, Sten Bielke,
S. R. Admiral. uthi R.Cancel. stelle.
Gustavus Bonnde,
S. R. Skattmestare.
452
1664.
Bil. 38».
Adelns supplik angående »administrationen af regementet».
Stoormechtigeste Konungh, Allernådigeste Herre.
Såsom Eders Kongl. Maij:ts troo undersåtare af Ridderskapet
och Adelen uthaf' plichtskylldigst devotion inthet
häller önska och åstunda, än att Eders Maij :ts konungzlige
högheet, välde och rätt, så väll uthi dess minorennitet som
vidh Eders Kongl. Maij:ts Gudh gifve lyckelige anträde
till regementet och sedan alt framgeent, må effter rijkzens
beskrefne lagh och stadgar städsse blifva oförkränckt,
styrkt och befrämiat uthi een rätt harmonia medh alle
rijkzens inbyggiares välltrefnat till regementetz mehra
lycksaligheet, hvartill the och för theras personer så sampt
som synnerlig alle sine rådh och kraffter att använda och
employera altijdh gärna ospardt hafva; altså och emedan
then Kongl. Regeringen, som Eders Kongl. Maij:ts ställe
vidh regementz direction och förande företräde, billigen
bör alt thet, som Eders Kongl. Maij:ts högheet och rätt
anhörigt och compatibelt ähr, och hvadh för detta uthi
vårt käre fäderneslandh har lofligen varit brukat och practicerat,
synnerligen i then förre Regeringens tijdh, medh
itt beprijssligit gott nöije och alle ständers hugnadt och
fromma excercera, helst emedan och Konungens högheetz
och rättz bevarelse Regeringens bästa åhuga åligger, och
man i all tingh sitt förnämbste ögnemärcke på Konungens
högheet, rätt och myndigheet hafva måste, och Eders
Kongl. Maij:tt allena tillkommer så väll Rikz-Rådz ämbeter,
som alle andre förnäme och ringare charger i rijket
att uthdela; dy ähr thet skälig, att then Kongl. Regeringen
thet samme i Eders Kongl. Maij:ts omyndige åhr effter
Sveriges lagh och 1634 åhrs regeringzform förrättar. Och
ändoch 1660 åhrs itererade regeringzform lägger ther till,
att sådant må skee medh Rijkzens Rådz vetskap och samtyckio,
så blifver thet likväll strax ther hoos explicerat
1 Prot. sid. 267—269. — Koncept, jämfördt med originalet i Riksarkivet.
Bilagor.
453
och till Konungens behagh restringerat, hvaruthi jemväll
står att antaga och bruka deere till sitt Rådh, effter som
och then förre ordinantien icke tillåter in minorennitate
Regis någon lagh att göra till konglig högheetz förfångh,
och samme ordinantie i thet öfrige uthtryckeligen beskrifver,
huru regementes gouverno och styrssell yttermehra föras
skall, det och then senare ordinantien adproberer och förordar,
att all tingh, förnämbligast i svåre och vichtige
saker och ährender, skall stadgas och slutas medh Rijkzens
Rådz råde, förbehållandes doch Konungens högheet,
rätt och myndigheet etc. fast mehra i the ährender, som
minoris momenti äre och eenkannerlig ämbeters och tiensters
beställande angå. Och förthenskuld, allernådigste
Konung, häfver Ridderskapet och Adelen inthet underlåta
kunnat sine allerunderdånigste oförgripelige tanckar uthi
detta till dheres exculpation i framtijden välmeent att eröpna,
högeligen contesterandes thet the hvarken nu eller
tillförende annan intention hafva hafft och hafva, än then
som länder till styrckia af Eders Maij:ts högheet, välde
och konglige rätt, den Kongl. Regeringens ordentelige
myndigheet uthi Eders Kongl. Maij:ts omyndige åhr och
Rådetz behörige heder och vyrdning. Hvilcket när thet
blifver medh alles vältrefnadt balancerat, och rijket altså
näst thens alldrahögstes krafftige bijståndh och medhvärckan
effter lagh, stadga, loflig bruk och sedvänio förestådt och
regerat, förmodeligit ähr, att hans Gfudomblige godheet
visserligen lär göra regementet så mycket lycksaligare,
att vij under Eders Kongl. Maij:ts christlige och milde
regeringh medh hugnat och fromma på alle sijdor kunna
formeras och tilltaga; såsom vij och underdånigst bedie,
att Eders Kongl. Maij:tt denne vår tillförsichtige declaration
och påminnelse med konglig nåder optaga och förmärckia
täckes. Vij lefve och döö
Eders Kongl. Maij:ts
Underdånige och trooplichtige tiänare och
undersåthare
P. Sparre, Ludwik Weirik, Gref Löwenhaupt,
uthi Brahernas, Greffvars af zu Raseburg undt Falkenstein.
Visingborgz stelle.
Jahan Gabriel Stenbock. Axel Julius De la Gardie.
454 1664.
Wolmar Wrangel. O. W. Königsmarck. A. Steinbergk.
Georgh Guldenstierna. Johannes Gyldenstern,
uti Skyttarnas ställe af Duderhoff.
Conrad E. Gyldenstierna. Lars A. Mörner, Philip Bonde,
i Soparnas ställe. i Böndhernas stelle.
Bengt Rosenhane. Hans Ulffsparre. Jöran Sperling.
Gustavus Wrede. Gustavus Miles Fleetwood.
Marten Crohnstern. Reinhold von Liue.
Gustaff Ribbingh Erichsson. Herman Wrangell.
G. Horn. Gustavus Persson. Heinrich von Falkenbergh.
Sthen Holck. Christian Urne Jörgrensson].
Christian Barnekow. Erich Carplan. Benedictus Sparre.
Jahan Kristersohn Gyllenhierta. Henrik Gyllenankar.
Petrus Ulff. Otto von Scheiding.
Caril Johanson Siöblad. Lago von Yxkull.
Gustaff Adolph Paulli. Axel Stålarm. Aruid Willman.
Per Hierta. Petter Sabel. Johan Stålhanske.
Carl Silffersparre. Hillebrandh Uggla.
Oloff Rosenstierna. Gustaff Lodh. Magnus Strik.
Petrus Ulff, Carl Tungel. Jacob Sabbelhierta.
i Rothkerkz stelle.
Jöran Sabbell. Jahan Bäck. Johan Galle.
Udde ödla. S. M. Rosenhandt. Johan von Viettinghoff.
Hans Jägherhorn. J. Törneskiöldh. Jöran Pattkull.
Caril Lilliecrona. Lorentz Hästskoo. Jahan Rosensmitt.
Nils Appelgrehn. Gustavus Friderich von Schwalch.
S. Rosenberg. Erich Rosenhielm. C. Stiernflycht.
Magnus Oliveblad. Gustaf Oljequist.
Nils Nilsson Lindegreen. J. Drake. Arffuedh Gyldhner.
Clas Dancuart Lillieströhm. Gustaf Grass.
A. Biörnfelt Clöös. Lars Hinrichsson Landzbergh.
Bärtel Nilssån Skytte. Robert Lichton von Ulisshafwen.
Bilagor. 455
Jahan Gyllenflögh. Wilhelm Jernskiöldh (?).
G. H. Taubenfeldt. Israel Ridderhielm.
Wilhelm Drakenhielm. O. Stierenheuk.
A. Munck. Magnus Johan Kuhlman. C. Bredtholtz.
Bengdt Hansson Rehnfaldt. Erich Pistolhelm.
M. Gyldenstolpe. J. von Quanten. Gunmund Bohm.
H. Wolfradt. Jahan Bildhensköldh. Larss Kranssfeldt.
William Barclay. S. Rank. Johan Erichsson Clöfwersköldh.
Nils Kanterhielm. Anders Strömsköldh. Gert Lilliekrantz.
Daniell Bengtsson Uttermark. Åke Wrångh. J. Bure.
Lars Örnestierna. Israel Pleningsköldh. Jahan Wattrang.
H. Koch von Crimstein. Jonas Gyllencrantz. Nils Bure.
A. Plantting. Anders Rundel. Claude Hegerstiern.
C. v. Guntersberg. Lars Broman. Hans A. Kruse.
Balthasar Guldenhoff. M. Stakelberg. Joachim Stropp.
Jacob Tigerstiärna. Jahan Adlerhielm.
Oluff Svensson Bröstfäldt. Berghe Moensson Skäkta.
Caril Gyllenpistoll. Lars Gyllenpamph. Peter Gollawitz.
M. (?) Hamilton. Claudius Jägarhorn. Philip Rothlieb.
Johan Rehnschiöldh. Johan Stiernstråhle.
Berge Cronberg. Ludwig von Dunten. Tord Reytterbergh.
Lars Eeldstierna. Petrus Ulff,
i Gustaf Ornewinges stelle.
456
1604.
Bil. 39.
Rikets Ständers beslut. Idat. Stockholm den 27 Aug. 1664.
Ar särskildt tryckt samt i Stiernmans Riksdagars och mötens beslut, del. II,
sid. 1461 o. f. Tvänne original finnas i Riksarkivet, af hvilka det ena, det s. k.
Adelns exemplar (på pergament med sigill i träkupor, fästa vid nedhängande
snören), har följande underskrifter:1
HEDEWIG ELEONORA.
Per Brahe,
Greffve till Wissingzbårg,
S. R. Drotzet.
Gusta,ff Otto Stenbock,
S. E. Admiral.
C. G. Wrangel,
S. R. Marsk.
Magnus Gabriel De la Gardie,
S. R. Cantzler.
Gustavus Bonnde,
S. R. Skattmestare.
*Sevedh Bååth. *Bengtt Skytte. Gustaff Baner.
*Carl Mörner. Gabriel Oxenstierna Gabrielsson.
Carolus Mauritius Lewenhaupt.
L. v. d. Linde.
Erick Sparre.
Sten Bielke.
Nicolaus Brahe.
Scbuanthe Baner.
Jöran Flemingh.
Pär Sparre P.son.
Clas Rålamb.
Arfuidus Eorbus. Cl. Tott.
Axel Sparre. Erick Elemingh.
Harall Stake.
Christer Horn.
*Knut Kurck.
Gustaff Kurk.
^Gustavus Soop.
Clas Sternskiöldh.
Gustaff Posse.
Gustaff Baner.
Ebbe Ulfelt Christophersson],
Matthias Biörneklou.
1 Handlingen är mycket skadad af fukt, hvadan namnen delvis äro synnerligen
svårlästa eller rent af oläsliga; de hafva emellertid jämförts och kompletterats
med underskrifterna å Rådets och Ständernas beslut ang. Hertig Adolf
Johan, dat. den 25 Maj 1664, och de namn, som blifvit tillagda från den sistnämnda
handlingen, hafva utmärkts med *. Dock är det möjligt, att något eller
några af dessa namn verkligen förekommit äfven under riksdagsbeslutet, ehuru
de numera äro utplånade. Ett par namn äro dessutom tillagda från underskrifterna
å K. M:ts resolution af den 18 Maj 1664 (»med Riksens Råds och
Ständers inrådande») öfver Hertig Adolf Johans skrifvelse!’ (se följande not).
Bilagor.
457
Pär Sparre P:son,
pro tempore Landtmarskalk.
P. Sparre, Ludwik Weirik Löwenhaupt,
uthi Brahernas, Greffvars Graf zu Rasseburg undt Falkenstein.
aff Visingsborg stelle.
Axel Julius De la Gardie. Anders Torstensohn.
Gustaf Oxenstiern. Gabriel Oxenstierna Gabrielson.
Jahan Gabriel Stenbock.
W. Wrangel,
uti Greffvarnes stelle
aff Salmitz.
*Clas Baneer.
G. Ulffsparre,
i Påsarnas ställe.
0. W. Königsmarck. A. Lillie. Wilhelm Duglas.
*Carl Oxenstierna. *A. Horn. Georgh Guldenstierna.
*N. Bielke. Johannes Gyldenstern, *J. Spens.
i Skyttarnas stelle.
^Gustaff Sparre. *A. Lilliehoek. Conrad E. Gyldenstierna.
Lars A. Mörner, Philip Bonde. Lars Fleming.
i Soparnas ställe till Limingo.
*Evert Horn Gustaffsson.
* Anders Cruus,
i Natt och Daghz stelle.
Abraham G. Leionhufwud. *Nilss Kagg.
*Axel Rosenhane. Bengt Rosenfhane].
Gustaf Rosenhane h Adam Claus Wachtmeister.
*L. Wilhelm Taube. L. Mörner. Hans Ulffsparre.
Henrich (?) Fleming. * Jacob Fleming. *P. Ribbing.
Erich Kruse. Jöran Sperlingh. Gustavus Wrede.
Reinhold von Liue. *Ernest Johann Creutz.
^George Fleetwood. Gustavus Miles Fleetwood.
Marten Crohnstern. Herman Wrangel.
Hanss Kyle. *Jahan Lillie. Bengt Sparre.
*Gustaff Ulffsparre Jahansson. Thore Bonde.
*Tordh Bondhe Ulffsson. *Arfvid Ifvarsson.
Gustavus Persson k Nilss Posse.
1 Tillagd från underskrifterna å den i föregående not omnämnda resolutionen
af den 18 Maj.
458 1664.
Gustaff Ribbingh Erichsson. *Arffvedh Ribbingh.
*Erik Hårdh Jahansson. Heinrich von Falkenbergh.
*Henrik Gyllenankar. Christian Nilsson Rosencrantz].
Johan  *Pär Roos.
Bengt Rosenbielke (?). Carl Gyllenkreutz.
Petrus Ulff Matthiae. Cnuut Lilliehöck. *Erik Körningh.
Carl Körning. Gustaf Cruus. Erlan Kafle.
Otto von Scheidingh. *Michael Siöbladh.
Caril Johanson Siöblad. *Dieterich von Yxkull.
Lago von Yxkull. Christoffer G[yllen]Grijp.
Christopher Werenstedt. Axel Stålarm. Erich Örneflycht.
Johan Rob. Stuart. Arued Willman. *Gustaf Drake.
Cans G. Mörner. Jahan Duffwa. Gustaff Adolph Paulli.
*Jahan Ekebla. Johan Stålhanske. Caril Silffersparre.
Carl  Claas Uggla Jahansson.
Hillebrandli Uggla. *Anders Oxehuffwudh. *H. Oxe.
*Arfwedh Beurreeus. *Per Linnerssonn Ulffsax.
* Anders Rosenstråle. Libert Rosenstråle. ^Lenardt Stake.
Ulrich Stake. Nils Stakelberg (?). Claudius Jägarhorn.
Samuel Duse. Per Hierta. J. Bure. Svän Svartt.
*Erik Svinhuffud. *Arfwedh Eketrää. *1 alian Lijndlöff.
Swanthe Sabbelskiöldh. *Herman Sabell. Petter Sabel.
*Lars Skytte. Christer Loodh. Custaff Gethe.
Oloff Rosenstierna. Gustaff Lodh. *Petter Forbuss.
Petrus Ulff, Gotthard Strich. Magnus Oliveblad.
i Leonhard Rotkirkz stelle *.
Carl Tungel. *Georg Stiernhielm. *D. Grönbergh.
Larss Sölfuerswärdh. Jacobus Sabbelhierta. Jöran Sabbell.
*Jöns Räff. Jahan Bäk. Jahan Galle.
Johan Gustaff Klingspor. *J. Jöransson Swinhufvudh.
' Rotkirch har själf undertecknat beslutet af den 25 Maj.
Bilagor. 459
*Jahan Brand. *Tuffue Höckeflycht. Udde Ödla.
Petrus Ulff, Johan von Viettinghoff. *C. Strömfeldt.
i Jahan Utters stelle.
Harald Strömfelt. Hans Larsson Jägherhorn.
*Arfwedh Foglehufvud. Michel Silfverarm.
J. Törneskiöldh. Axell örnehufvud (?). Gustavus Anrep.
* Jöran Pattkull. Pattrick Pattkull. Gustaf Duwall.
Custaf Jordan. Johan Skallm. Carli Lilliecrona.
Dauidh Dachsbergh. Erick Plantingh. David Gyldenklou.
Ceorgh Zellou. *Erich Gööss. Cylengren.
Christian Sölfuerbögell. Lorentz Hästskoo.
Clas Rosenskiöldh. Jahan Rosensmitt. Nils Appelgrehn.
*EmanueldeGeer. Jaeob Schwanfeldh. Cabriell Rutenskiöld.
* Joachim Heinrich Transehe von Roseneck.
Zakarias Grissbach. *Thomas Tomson.
Stephan Hiulhammar. *Erich Orhane.
*Peter Loofeldt. Laarss Enhörningh. Harall Igelström.
S. Rosenberg. Abraham Larsson Cronhiortt (?).
Anders Appelbohm. *Erich Rosenhielm. Gustaf Olliequist.
N. Stiernflycht. *Pehr Grubbe. Johan Graan.
Nils Nilsson Lindegreen. Caniel Morgenstierna.
Cabriel Ruthenskiöldh, I. Lagerfeldt.
i stellet för Fiigeskiöld.
Oluff Swensson Bröstfäldt. Carli Gyllenpistoll.
Erich [Ekegren?]. Custaf Örnewinge Gustafsson.
Jahan Drake af Torp. Mårten Pedhersson Blixencron.
Biörn Dräffenskyldh. Jöns Lunow. ^Christopher Werdelett.
Hieronymus Lindebergh. *Samuel Kempensköldh.
*Hilleskylld. Peter Gollavitz. Gustaf Grass.
Clas Dancuart Lillieströhm. Bugislaff Philip von Chemnitz.
S. M. Rosenhandt. A. Bernfelt Clöös.
Lars Hinrichsson Landzbergh. *H. J. Silfuerswan.
460 1664.
Lars Örnestierna. Bartholomeus Wolfsberg.
Bärtel Nilssån Skytte. Willam Järnskiöldh.
*Axel von Schaar. *H. Klerch. Hans Klarek.
Jahan Gyllenflögh. G. H. Taubenfeldt. Richard Clerck.
* Johan Ståhlklinga. *J. Drummond Neder vodh.
*Reutercrantz. ^Gustaf Adolph von Siegerot.
^Zacharias Aminoff. Israel Ridderhielm. Claess Niethoff.
Magnus Johann Kuhlman. * Joli an Bähr. A. Munck.
Jahan Simonsson Billhesköldh. Olaus Stierenheuk h
*P. J. Coijet.  Lilliekrantz. C. Bredtholtz.
Daniel Behmer. Bengdt Hansson Rehnfäldt.
Erich Pistol [hielm?]. *Pedher Stållhammar.
Georg Hendrich Lybecker. M. Gyldenstolpe.
^Nicolaus Gyldenstålpe. J.[von Quanten?] *Anders Soleblom.
^Wilhelm Bräkenhielm. *Lars Trafvenfäldt.
*Tord Reytterbergh. *Gunmund Bohm.*Johan Sparfwenfeldt.
*Samuel Schillerfeldt. *Johan Forbus.
Robert Lichton von Ulisshafwen. *Mårten Lindeström.
* Johan Laignier. *William Barclay. Herman Wolfradt.
Larss Kranssfeldt. Johan Stiernstråhle. S. Rank.
*G. Gyllenpatron. Johan Erichsson Clöfwersköldh.
Nils Rosenflycht. Nils Kanterhielm.
Julius R. de la Chapelle. Lars Broman. Erich Lilliesköld.
Jonas Gyldencrantz. Daniell Bengtsson Uttermark.
*J. Palmgreen. Nils Erichsson Rosenfeldt.
Israel Pleningsköldh. Jahan Wattrang.
*Anders Nilsson Lillieqwist. Nils Burensköld.
'■”Herman Edenbärgh. *E. Gyldenbring. A. Plantting Berglod.
*Pedher Stölthenhiälm. Anders Rundel. * Jacob ögnalod.
1 Har vid undertecknandet af beslutet af den 25 Mai skrifvit: Oppa min
faders vegnar.
Bilagor. 461
* Johan Y. Kuhlbars. Berge Cronberg (?).
*Jahan P. Olivekrans. Ed. Ehrensteen. Joel Örnsted.
Nicolaus Schunk. Edmund Gripenhielm. *G. Palmquist.
Isaach Enefeldt. Jonas Gyllenspetz.
Jochim von Liebstorff (?). E. J. Dahlbergh.
Jonas Kempenfeldt. Lars Gyllenpamph. C. v. Giintersberg.
Matthias Stackelberg. Wilhelm Mauritz von Post.
Hans A. Kruse. Arvid (?) Reinhold Brunnou.
Bertil (?) Ruuth. Jacob Bengtsson Huggut.
Matthias Sölfuerharnesk. Balthasar Guldenhoff.
Henrich Danckwardt. Hans Christoff von Crimstein.
Cremer. Lars Eeldstierna. *Caspar Bomman.
*Johan Benedickt von Schönleben. Joachim Stropp.
Jacob Schotzwinckell Tigerstierna. Jahan Adlerhielm.
Bil. 40.
Matrikel och introduktionslängd.
Matrikulen af Ridderskap och Adel, som
sigh angifvit håfve på Richsdagen i Stockhollm
anno 1664 och här ähre tillstädes.
l:a clnssis.
[Grefvar]:
Braher, uthi dess ställe Hr
Per Sparre Larsohn.
Leijonhufuder af Ratzeborg,
Gref Ludwig.
De la Gardier af Läcköö,
Gref Axel.
Oxenstiernor af Södremöre,
i dess ställe Gref Linnardt
Lillie.
Af Wasaborg och i dess ställe
Gref Gustaf Lillie.
462
1664.
Gref Anders Torstenson af
Ohrtala.
Oxenstiernor af Korsshollm.
Oxenstiernor tillChroneburg.
Gref Baner.
Stenbockar till Bogesund,
Gref Johan Stenbock.
Wranglar till Salmis, i dess
ställe HrWolmarWrangel.
Gref Cönigsmark.
Gref Axel Lillie.
Dugglasser.
Steenberger.
Frijherrar:
Hr Carl Oxenstierna till
Biörnö.
Hr Arfwedh Horn till
Åminne.
Hr Göran Gyllenstierna.
Bielkar af Korpo.
Skytter af Duderboff, i dess
ställe Hr Johan Gyllenstierna.
Spenser af Orreholmen, Hr
Jacob Spens.
Hr Gustaf Sparre.
Hr Anders Lilliehöök.
Hr Gustaf Kurck.
Flemmingar till Libelitz,
Hr Lars Flemming.
Hr Conradt Gyllenstierna.
Soopar till Limingöö, i dess
ställe Hr Larss Mörner.
Bönder och i dess ställe
Philip Bonde.
Hr Ewerdt Horn til Marienburg.
Hr Claes Baneer.
Natt och Dagh till Jio, i dess
ställe Hr Anders Cruse.
Possar till Hedesunda, i dess
ställe Hr Gustaf Åkeson
Ulfsparre.
Hr Abraham Leijonhufvudh.
Hr Nills Kagg.
Ychsel Gyldenband.
Hr Gustaf Rosenhane.
Hr Adam Wachtmester.
Hr Ludwig Wilhelm Taube.
Forbuss och i dess ställe
Hr Linnar Mörner.
Hr 1 Ulfsparre.
Hr Henrich Flemming af
Laijs.
Hr Ribbing.
Hr Johan Wrangel, pr setenderer
efter friherrebref vet
annat rum.
Hr Erich Kruse, disputerer
medh Hr Flemming af
Laijs om förstället.
Hr Jöran Sperling.
Hr Gustaf Wrede af Elemar.
Hr Liwe.
Hr Johan Ernest Creutz.
Hr Flettwodh.
Hr Hugo Hammilthon.
Hr Axel Leijonskiöldh.
Hr Scheding.
Hr Mårthen Chronestierna.
Hr Wrangel.
1 Lakun.
Bilagor.
463
2:a classis.
Hanss Kyhle.
Johan Lillie.
Hanss Ulfsparre.
G[ustaf] Johansson Ulfsparre.
Thore Bonde.
Philip Bonde.
Linnardt Bonde.
Natt och Dagh, Nills Nillson.
Hr Öfversten Nills Posse'.
Hr Landzhöf[ding] Gustaf
Erichson Ribbing.
Ar fuld Ribbing.
Swen Erichson Ribbing.
Erich Hårdh.
Henrich Fallkenbergh.
Ulefeldt.
Holck.
Crabbe.
Urne.
Bernikou.
3:a classis.
Erich Karpelain.
Christer Nillson Rosencrantz
af Hävompä. (Gyllenhierta).
Henrich Gyllenanckar.
Peer Roos af Hielmsetter.
Bengdt Rosenbielke.
Caril Gyllencreutz.
Peer Ulf.
Lilliehöök af Gäleredh och
Kolbeck, Knut.
Erich Körning.
Gustaf Cruse af Edby.
Erlandh Kafle.
Michel Siöbladh.
Diderich Ychsel.
Werenstedt.
Axel Ståhlarm.
Erich och Peer Örneflycht
af Granhammar.
Johan Stuart.
Stråhle af Ökneholm.
Arfwidh Willman.
Gustaf Drake.
Mörner.
Johan Dufva.
Gustaf Pauli.
Eric Slatte.
Stålhanske.
Johan Ekebladh.
Claes [Johansson] Uggla.
Claes Claesson Uggla.
Hillebrandh Uggla.
Anders Oxehufvudh.
Harald Ochse.
Beureus uhr Finlandh.
Peer Linnarson Ulfsax.
Anders Rosenstråhle.
Ulrich Stake,
ö fver s t e 1 e u t [n an t] Liustra.
Claes Jägerhorn af Spurila.
Claes Rolamb.
Samuel Duse.
Peer Hierta.
Jonas Bure.
Gustaf Mannerskiölldh2.
Eketrää.
Kåhse.
1 Vid hans namn är antecknadt: med lof hemrester.
2 Anteckning: excuserat för sin brors dödh.
464
1604.
Swen Swart.
Johan Lindelööf.
Johan och Christer Swinehufvudh.
Sabbelskiölldh.
Herman Sabbel.
Larss Skytte af Säther.
Christer Lodh af Smålandh.
Grustaf Geth.
Oluf Rosenstierna.
Gustaf Lodh af Sudermannelandh.
Fårbuss af Lundh.
Linnardt Rootkirch.
Gothard Strijk.
Magnus Olifwebladh.
Carl Tungel.
Jöran Stiernehielm.
Anders Grönberg.
Larss Söllfwerswerdh.
Sabbelhierta.
Jöran Sabbel.
Jöns Raff b
Johan Bäck.
Johan Galle af Finlandh.
Johan Gustaf Clingspåhr.
Swinehufvudh.
Johan Brand.
Tufwe Hökeflycht.
Udde Ödla.
Utter 2.
Johan von Yietinghof.
Claes Ankarfiäll.
Christian Strömfeldt.
Jägerhorn af Storeby.
Arfwidh Fouglehufvud.
Sölfverarm.
Jacob Törneskiöldh.
Axel Örnehufvudh.
Gustaf Anrepp.
Jöran Patkul.
Major Patrik Patkul.
Gustaf Duwall.
Gustaf Jordan.
Fårbuss af Finlandh.
Carl Lilliecrona.
Dagsberg 3.
Nyman.
Gyllenax.
Planting.
Dawid Gyllenclou.
Rhenskiölldh.
Zelow.
Hans Thommesson Båås.
Erich Göös.
Bengt Gyllengreen.
Schildt.
Christian Sölfwerbögel.
Laurentz Hästeskoo af Fortuna
i Finlandh.
Rosenskiöldh.
Johan Rosensmidt.
Nills Appelgrehn.
De Geer.
Transehe von Rosenech.
Zacharias Grissbach.
Thomasson.
Oluf Wachtorn.
Hiulhammar.
Ierfwing.
Erich Orrhane.
Petter Loofeldt.
Lars Enhörning.
Haraldh Igelströhm.
Simon Rosenberg,
von Schwalk.
1 Vid hans namn är antecknadt: hemförlofvad.
2 Anteckning: korn seent, har
3 Anteckning: kom seent.
Bilagor.
465
Anders Appelbohm.
Erich Rosenhielm.
Gabriel Ruthenskiöldh.
Olliequist.
Stierneflycht.
Grubber från Calmar.
Johan Graan.
Nils Lindegrehn.
Morgonstiärna.
Fägerskiöldh.
Christopher Falkengreen.
Israel Lagerfeldt.
Bröstfeldt.
Carl Gyllenpistohl.
Erich Ekegreen.
Biörneklou.
Gustaf Örnewinge.
Paul Wudd.
Drake.
Mårthen Blixenchrona.
Biörn Dreffenskiöldh.
Christopher Werdelett.
Lindeberg.
Petter Golawitz.
Gyldenär.
Gustaf Axel Bohl.
Samuel Kempenskiöldh b
Gustaf Grass.
Hilleskiölldh.
Lillieströhm Danckwart.
Ruthenfeldt.
Ludwig Fritz,
von Waidenheimb.
von Chemnitz.
Fahneskiöldh.
Simon Rosenhand.
Biörnefeldt.
Larss Landzbärg.
Söllfwerswahn.
Örnestiärna.
Wolfsberg.
Bertill Nillson Skytte.
Öfversten Willam Järn
skiöldh.
Charl von Schaar.
Hans Klärck.
Gyllenflög.
Sparrefeldt.
Taubenfeldt.
Johan Ståhlklinga.
Ammiral Clärck.
Dromundt.
Aaron Rytercrantz.
Sigroth.
Aminof.
Riddarhielm.
NiethofF.
Magnus Johan Kuhlman.
Bähr.
Anders Munck.
Bileskiöldh.
Olof Stiärnhöök.
Coyett.
Lilliecrantz.
Breitholtz.
Behmer.
Rhenfeldt.
Schyttehielm.
Eric Pistolehielm.
Ståhlhammar.
Hufudskiöldh.
Ltibeker.
Michael I ^ , 01
Nilis | GyllenstalPeJost
von Quanten,
Anders Solenblom.
Wilhelm Drakenhielm.
Trafwenfeldt.
Hoffstad ter.
Thore Reuterberg.
1 Vid hans namn är antecknadt: med lof hemrester.
Sv. Riddersk. o. Adels rikad.-prot., IX. 1664.
30
466
1664.
Gudmund Bohm.
Sparfwenfeldt.
Johan Fårbuss.
Samuel Schillerfeldt.
Robbert Lichton.
Johan Axebielm.
Mårten Lindeströhm.
Joban Aigner.
Pereswetbof genandt Muraht.
William Barcblaij.
Wulfraht.
Cranzfeldt.
Oluf Berling.
Joban Stiärnstråhle
Claes Rennerfeldt.
Ranck.
Gyllenpatron.
Johan Lagercrona.
Klöfwerskiöldh.
Nills Rosenflycht.
Cantherbielm.
Julius de la Chapelle.
Erich Rosenhollm.
Larss Broman.
Strömskiölldh.
Leijoncrona.
Lagerquist.
Lillieskiöldh.
Gyllencrantz.
Uttermarck.
Silvius.
Åke Wrång,
von Beijer.
Jonas Palmgreen.
Nills Rosenfeldt.
Israel Pleningskiöldh.
Johan Wattrang.
Anders Lilliequist.
Nills Burenskiölldh.
Herman Edenbärg.
Erich Gyllenbring.
Crispinus Flygge.
Carl Beckerfeldt.
Berglod, Anders Planting.
Stöltenhielm.
Johan Tandefeldt.
Rundehl.
Jacob Ögnelodh.
Johan Kuulbars.
Rosendahl.
Börije Croneberg.
Johan Oliwecrantz.
Ehrenstehn.
Clo.
Barckman-Leijonberg.
Palmstruk.
Hägerstierna.
Joel Örnestedt.
Nills Skunck.
Jonas Clingstedt.
Jonas Österling.
Gripenhielm.
Duriez.
Palmquist.
Enefeldt.
Jonas Gyllenspetz.
Liebsdorff.
Ulfweskiöldh \
Dahleberg.
Gyllenpamp.
Desse introducerades på Richsdagen anno 1664:
Knudt Bildt. Christoph Alvon
Vegesach. brecht
Jacob Carl von Hirscheit. Gustaf
von
Hirscheit.
1 Vid hans namn är antecknadt: Medh lof bortreest.
Bilagor.
467
Johannes Orcharton.
Johan Mell.
Jacob I ,... .
Frantz) Hllchen'
Salomon von Sack.
Melcher Hammilthon.
von Gyntersberg.
Stakelberg.
von Post.
Cruse.
Ulf i Finlandh.
Brunnou.
Ruuth.
Hugguth.
Sölfverlodh.
von Rodenburgh.
Ingolff [Rosenfelt],
Brask.
Nöthebom.
Sölfverharnesk.
Wijder.
Hirschenstierna.
Anckarhielm.
von Wallich.
Prytz.
Skeckta.
Skogh.
Ellendorf.
Rosenmiiller.
Leij önfeldt.
Grubbenhielm.
Hohusen.
Gyllenhof.
Franc.
Danckwardh.
Kock von Crimstein
Cremers.
Eldstierna.
Gyllengranat.
Schutenberg.
Grandier.
Ekensteen.
Modaeus.
Törnecrantz.
Mentzien.
von Dunten.
Barck,
von Essen,
von Köbberer.
Fraser.
Lillieberg.
Gripenklou.
Tawasteen.
Borneman.
von Schönleben.
Stropp.
Tigerstierna.
Adler hielm.
Bil. 41 b
Adelns (i Vestergötland?) besvär.
Stormächtigste Konungh, Allernådigste Herre.
Emedan Eders Kongl. Maij:tt aff dhen höga försorgh
och konglige åhuga, Eders Kongl. Maij:tt drager för riksens
1 Original, odat.
468
1664.
säkerheet sorn för hvars och eens ståndh uthi synnerheet,
haar behagat sammankalla alla Riksens Ständer till
een alman Rikzdagh, som nu här är pågången, alså haffve
Eders Kongl. Maij:ttz vilia och påbudh vij underdånigst
effterkommit, först Eders Kongl. Maij:ttz propositioner att
affbijda, såsom och våra gravamina att insinuera, hafvandes
högsta orsaak på dliett underdånigste Eders Kongl.
Maijrtt att betacka för all kongligh gunst och nåde, serdeles
i synnerheet för dhen sidste nådige resolution uppå
Rikzdagen anno 1660, men aldenstundh vij icke blifva dher
vedh maintinerade, alså äre vij ånyo förorsakade på dhett.
underdånigste våra besvär uprepa, lefvandes i dhen ödmiuke
tilförsikt, Eders Kongl. Maij:tt tächtes dhem ansee
och perlustrera.
1. Såsom vij Gudi loof så igienom våra framfarne
högloft och glorisevördigst i åminnelsse sahl. Konungars
sampt nu mehra Eders Kongl. Maij:ttz stoora flijt och
åhuga nogsampt medh lagh och rätt äro bebygde och försörgde,
dher dhen eliest som vederborde administrerades,
men nu är till att beklaga, att dher medh här uthi landzorten
mächta oskickeligen tilgåår, ty vice Lagmannen mehrendels
effter sitt goda tyckie — som han samvetzlagh
nämpner — sakerna afdömmer, än dhe dedh (!) lagh och
recesser stödias kunde och borde, ty på ringa saker fölgier
stoora bother, som likvist kunde lindras, hvaraf landet
blifver utharmat, och man nappast troo kan alla sådana
böter komma Cronan till godo, emedan med executionen
af böterne mächta långsampt tilgåår, nämbligen uthi trij
eller fyra åhr, till dhess han förnimmer eij något efftertahl
dherpå bliffva skall, och så tandem kommer ländzmannen
dhem att upfodra och uthpanta, hvilka saaköre uthan
tvifvel proportionaliter emilian vice Lagmannen, fougden,
ländzmannen och kanskee dommaren med nämpnden distribueras;
och ehuruväl aff Gudh och vår nådige öfverheet
ett locum publicum är destinerat, dher lagh och rätt uthskiepas
borde, på dhett dhen enfaldige må blifva informerat,
hvadh lagh och rätt uthi bookstafven innehåller och förmår,
detta oachtat haar vice Lagmannen sigh understådt
att sätia rätten uthi een särskilt liten kammar, dher inge
flere admitteres ingå än dhe tvenne stridige parter och
tvenne profosser, som igienstängia dören. Är alså vår
Bilagor.
469
underdåån- och ödmiukaste boön och begiäran, Eders Kongl.
Maij:tt tächtes dhenna oordningh afskaffa, och vice Lagmannen
för sådan dristigh myndigheet plichta. Uthi een
summa så är att beklaga, att justitien blifver hvarken
ä landet eller staden rät hanhafd, uthan till dheras egen
nytta och fördehl, som rätten besätia, till Eders Kongl.
Maij:ttz största afsaknat och dhe fattige undersåternes
förtryck.
2. Eders Kongl. Maij:tt monde ock allernådigst uppå
sidste Rikzdagh bevilia, att landzfougderna skulle gifva
almogen qvittantier uppå Chronones uthlagor förmedelst
dhe besvär, som då framdroges, att bonden eij veste,
hvadh han uthlagt häfver eller restera kunde, hvilket icke
än är effterkommit. Alså är till Eders Kongl. Maij:tt vår
underdåån- och ödmiuke boön och begiäran å almogens
vägnar, Eders Kongl. Maijrtt [täcktes] dhenna klaga i nåder
uptaga och skiärskoda, hvadh ruin almogen här till dagz
dheraf lidit häfver igenom fougdernes försummelsse, och
hvadh dherpå yttermehr folgia kunde.
3. Eliest underståår sigh landzfougderne taga på
hvarie dahlér sölfvermynt een öre sölfvermynt, kallandes
dhett förslepenninger, aff alla Chronones uthlagor, ehvadh
nampn dhe hälst haffva kunde; doch likvist förnimmes, att
då någon Chronones betienter bekommer någon invisningh
till landzorten, då betaler han icke högre än 10 mark
kopparmynt för 1 daler sölfvermynt, behåller så förslepenninger
i sin egen pungh, och dher så hände bonden
kunde sina uthskylder i sölfvermynt ärlägga, tå törr han
fuller dhem i koppermynt förväxla, hvilken upgiält med
fraktpenninger åhrligen till een högh summa upstiger.
Begiäre alså å almogens vägnar på dhett underdåån- och
ödmiukligaste, sådana ohörige pålagor måtte afskaffas,
och landzfougderne för dhetta sitt procedere tilbörligen
plichta.
4. Besväre vij oss å almogens vägnar om dhen orichtigheet,
som sigh uthi tiondens in- och uthmålande inriter,
så att ehuruväl vij haffve orsaak Eders Kongl. Maij:tt
på dhet underdånigste att betacka för dhen nya ordningh
och måhl, som uthi förledne åhr statuerat blef, men dhen
blifver icke till sitt rätta förståndh uthi alla clausulis
effterkommen, uthan aff tiondeinspectorerna eller ländz
-
470
1664.
männerna violerat, i dhett dhe nu som tilförende med råga
intaga föruthom kapperna, men stryka uth; blifva aisa
rågerna förde till fougdens eller ländzmannens gårder.
5. Ehuruväl herredagzkarlerna, som nu alf almogen
uthskickade äro, sielfve förberörde besvär kunde uthi största
underdånigheet framdraga, men såsom vij förnimme, är
sådant alf landzfougden fördämpat och nedtöst, i dbett dbe
sielfve uthvälgia herredagzkarlen, dben dhe behaga och
dhem informera till dhett, som kan lända dhem till nytta
och fördehl, men dett att almogen borde att uthkåra dhen,
som kunde tala sanningen och dheras klagemåhl framdraga
sampt fougdernes och ländzmännens stoora injurier
uptäcka, blifver dhem aldeles afskurit, ty begiäres på
dhett underdåån- och ödmiukligaste, Eders Kongl. Maijitt
tächtes skicka een fiscal uthi landet, som dher med kunde
halfva noga upsikt, att icke bonden aldeles blefvo ruinerader.
6. Var på sidste Rikzdagh resolverat, att ingen uthi
landzorten måtte bekläda tvenne ämbeten, hvilket och
icke är effectuerat, uthan finnes åthskillige, som bekläda
tvenne, ja kan skee trenne publica officia; blifver alså
mången redeligh man, som både väl är meriterader som
capabel ett ährligit ämbete bekläda, dherifrån stängder.
7. Besväre vij oss och på dhett underdånigste, huru
een stoor oordningh haar sigh inritat här i landzorten
med legiofolkz städiande och aflöningh, att man nappast
kan bekomma een drängh ringare än 9 richsdaler i åhrslöhn,
till hvilket fougderne, bergzmännen och andra privatzpersoner
äro vållande, som så många penninger uthvissa,
och således all manskap ifrån riddaremansens godz till
största pray"uditz draga. Söke alså uthi underdånigheet,
Eders Kongl. Maijitt tächtes härom een viss stadga nthgå
låtta, huru myckit een legiodrängh eller piga höör halfva
om åhret, och på hvadh tidh man dhem städia skall, men
ehuruväl lagen oss dhett nogsampt låtter förstå, fölgies
dhen föga, medh mindre dhett ratificeres med ett kongl,
placat.
8. Beklage vij oss på dhett högsta, huru såsom våra
ströögodz ganska illa aff landzfougderne sampt ländzmännerna
uthi landet blifva handterade med ovanliga
sampt odrägelige pålagor, hvaraf dhe helt bliffva uth
-
Bilagor.
471
blåttade, och vij dher hooss, dher Eders Kongl. Maijitt
allernådigst behagade att fodra alf oss någon tienst, eij
förmå dhen effter vår skyldigheet att prestera.
Begiäre fördenskull på dhett underdåån- och ödmiukligaste,
att Eders Kongl. Maijitt tächtes dhessa våra
ofvantalde besvär i nåder uptaga och considerera och medh
en gunstigh resolution afhielpa, att vij vedh våra förunte
privilegier sampt landet vedh lagh och rätt sampt vahnlige
och skiälige uthskylder [blifva] maintinerade och ärhåldne.
Emot sådan Eders Kongl. Maijittz gunst och nåde obligere
vij oss, vårt godz, lijf och blodh haffva ospart, så länge
vij lelfve.
Eders Kongl. Maijittz
Underdåån- och trooplichtige undersåter och
tienare
Uppå samptlige våres alf Adelens
vägir underskrifir
Jöhns Lillebiälcke.
Bil. 42 >.
Adelns supplik angående koppar till Riddarhusets tak ni m.
Stoormechtigeste Konung, Allernådigeste Herre.
Såssom Eders Kongl. Maijitts höglofligast i åminnelse
k[äre] höglofl. förfäder, framfarne Sveriges rijkes Konungar
och regenter medh een serdeles ynnest altidh håfve beflitat
sig at omfatta Sveriges rijkes Ridderskap och Adel,
jembväl och detta i sielfve värket märkeligen betygadt
medh åthskillige privilegiers och herligheeters allernådigste
1 Original, odat. Om riddarhusbyggningen se protokollen för den 24 Nov.
1660 (del. VIII, sid. 146 o. f.) samt den 26 Aug. 1664 (bär ofvan sid. 262 o. f.).
På förra stället omtalas bland annat, att Adeln funnit rådsamt, »att man skall
supplicera till öfverheten om koppar till taket på Riddarhuset i betalning för
det, som Riddarhuset häfver lant ät Amiralitetet». Detta synes antyda, att ofvanstående
handling närmast är att hänföra till riksdagen i Stockholm 1660, men
som den är inbunden bland bilagorna till protokollet för 1664 och icke — så
vidt utgifvaren är bekant — finnes tryckt på annat ställe, intages den här.
472
1664.
förunnande, dheribland icke ringa är til estimeres den anseenlige
byggning, som til dess ståndz heder och prydnad
af ämbne till Sveriges rijkes Ridderskaps och Adels Riddarehuus
är ansedd vorden och nu för ögonen i värket står;
altså och emedan samme nåd och förmodelige intention
må vara inn opå Eders Kongl. Maij:tt med sinne och
scepter deriverad, som och Eders Kongl. Maij:tt deropå
allaredo allernådigst och icke uthan alles vår störste hugnad
häfver låthit påskina gode profver, hvilke vij önske medh
åhren dageligen må tillvexa och continuera; hvarföre på
ded ofvanberörde byggningzvärk och itt så nobelt huus af
architectur och situation af medellösheet icke må plötzligen
förfalla, ty bönfalle samptl. Ridderskapet och Adelen til
Eders Kongl. Maijfit medh underdånigste begäran, at Eders
Kongl. Maij:tt af högstberömmelig nåde och benägenheet
täktes bijspringa oss uthi detta svåre värket och allernådigst
beneficera oss medh så stoor qvantitet koppar,
som til detta husets taak nödvendigt nu behöfves; förandes
härhos Eders Kongl. Maij:t underdånigst til een nådig ihugkommelse,
huruledes frambledne sahl. Hr Claes Fleming,
varandes tillijka Riddarhusets Director äfven som Ammirael,
uthi serdeles nödfall til Chronones tienst af riddarhuusmedlen
kom Ammiralitetet och skiepsflottan med 10,000
daler sölfvermynt til unsättning, hvilken summa hvarken
till capital eller interesse är betalt vorden. Fördenskuldh
vore ded nu ganska högnödigt för oss, dher Eders Kongl.
Maijfit funne giörligit oss med koppar allernådigst accommodera
och dheruthi låtha samma summa afkortas. Härigenom
faciliteres bygningens perfection, uthom hvilket
förslag vij inthet expedient veete at bringa tilsammans
een så stoor post, som dher til reqvireres och tiden nu fordrer;
jembväl och lärer denne konglige ynnest immortaliseia
Eders Kongl. Maij:ts nampn medh itt evigtvarande beröm,
så lenge verlden och detta huset består.
Här bredevidh, Allernådigste Konung, kunne vij icke
uthan störste beröm ihugkomma den serdeles nåde, som
Eders Kongl. Maij:ts sahlige, käre Herr fader, glorvlirdigst
i åminnelse, monde ibland annat betyga med ett serdeles
mandatorials afgående at infordra Riddarhusets skuldfordran,
och dhe bratt, som finnas vara emot privilegierne
begångne, afstraffas motte. Detta såssom ded häfver ländt
Bilagor.
473
til dette ståndz märkelige förkofring, altså anhålle vij
änn yttermehra hoos Eders Kongl. Maij:tt och således
återhempte, hvadh så igenom itt uthskott mundt-, som och
supplicando schriffteligen anno 1655 Eders Kongl. Maij:ts
sahl. kjäre] Herr fader underdånigst blef föredragit, och
deropå sedan inthet är resolverat vordet, at såssom uthi
den privilegierade riddarhuusordningen, derigenom sjelfve
Riddarhuset blef inrättadt, och annorstädes i visse måhl
finnes förmält, at the bother, som förfalla af bratt emot
samme privilegier, skole erläggias til Riddarhuset, Eders
Kongl. Maij:t allernådigst täktes också dette extendera
inn oppå the privilegier, som förr Riddarhusets inrättande
gifne ähre, och at alt hvadh här til skiedt är emot privilegierne,
och bötherne therföre ännu inthet ähre uthkrafde,
motte medh hvadh hereffter skier ingen annorstädes
uthan Riddarhuset til inkompst och goda komma. — Hvaremot
vij medh underdånig vördnad och ödmjuk tacksamheet
effter vår plicht förblifve
Eders Kongl. Maij fits
Underdånigste och trooplichtigste tiänare.
På samptlige Ridderskaps och
Adelens vägnar
Pär Spårre P:son.
Bil. 43.
Förteckning på öfriga handlingar '.
1. Två handlingar, innehållande Adelns påminnelser
vid projekten till regeringsform och riksdagsbeslut 1660.
Afskrifter. Tryckta i Sveriges Ridderskaps och Adels riksdagsprotokoll,
del. VIII, sid. 250—252.
1 Jämf. förordet.
474
1664.
2. Kongl, resolution öfver Adelns besvär; dat. den
26 Nov. 1660. Afskrift. Tryckt hos Stiernman: Riksdagars
och mötens beslut, del. II, sid. 1387 o. f.
3. Instruktion för Landshöfdingen Frih. Grustaf Sparre
Larsson; dat. den 15 Febr. 1661. Afskrift.
4. Riksdagskallelse, dat. den 27 Nov. 1663. Afskrift.
(Jämf. här ofvan protokollet sid. 1).
5. Henrik Sabelstiernas fullmakt för Erik Liustra
att företräda hans ställe vid riksdagen; dat. den 3 Maj
1664. Original.
6. Rådets och Ständernas beslut angående Hertig
Adolf Johans skrifter. Förslag med åtskilliga ändringar
och följande påskrift: Den 21 Maij lefrerat på Riddarhusedt
och dito af Hr Landtmarskalken upläsin. — (Prot.
sid. 47). Originalet, sorn är dateradt den 25 Maj 1664 och
i hvilket de i förslaget gjorda ändringarna blifvit iakttagna,
är tryckt hos Stiernman, a. st., bill. sid. 394 o. f.
Om underskrifterna se ofvan bil. 39 (sid. 456, not. 1).
7. Hertig Adolf Johans »revers». Förslag med påskrift:
Den 21 Maij 1664 medh Hr Landtmarskalken kommit
ifrån den Kongl. Regeringen; dito af Hr Landtmarskalken
upläsen. — (Prot. sid. 49). Originalet, som är dateradt
den 27 Maj 1664 och föga afviker från förslaget, är tryckt
hos Stiernman, a. st., del. II, sid. 1430 o. f.
8. Kongl. Maj:ts resolution och förklaring angående
krigsbefälets förrättande, som till allmänna möten och riksdagar
sammankallas. Original med följande påskrift på
baksidan: Prses. Riddarhuset den 8 Junij 1664 genom Secreteraren
Holmsen. — (Prot. sid. 81). Tryckt hos Stiernman,
a. st., del. II, sid. 1438 o. f.
9. Förslag till stadga om eder och sabbatsbrott. (Prot.
sid. 128 o. 135). Utfärdad och tryckt 1665, men med många
förändringar.
10. Förslag till stadga om tiggeri. (Prot., sid. 128
o. 135).
Bilagor.
475
11. Förslag till stadga om tjänstefolk. (Prot. sid. 134).
Utfärdad och tryckt 1664 med ett par smärre ändringar i
punkterna 1 o. 5, hvarjämte punkterna 8 o. 9 betydligt
förkortats.
12. Förslag till stadga om förmynderskap. (Prot. sid.
145 o. 162). Utfärdad och tryckt 1669, men med många
förändringar.
13. Förslag till ordning och .skrå för handtverkare.
(Prot. sid. 145). Utfärdad och tryckt 1669 med jämförelsevis
obetydliga förändringar, de flesta i art. X.
14. Kongl, resolution på Adelns supplik angående
rangen. Original och afskrift, det förra med följande påteckning:
Öfverlefrerat af Hennes Maij:tt Enckiedrotningen
in Sen atu den 23 Julij 1664 för middagen, för ded store
utskottet upläsin effter middagen, och den 26 Julij för
samptl. Rid[derskapet] och Adelen upläsin. — (Prot. sid.
164, 165). Tryckt hos Stiernman, a. st., del. II, sid. 1440 o. f.
15. Den polske adelsmannen Andreas Obrobskys
supplik till Adeln med begäran om penningehjälp. Original.
(Prot. sid. 168).
16. Memorial för de Riksråd, som blifvit »deputerade»
att öfverlägga med Ständerna om riksdagsbeslutet. På
första bladet är antecknadt: Till Ridderskapet, Commissarier:
1. Hr R.-Can:s grefl, Ex:ce, 2. Feltmarskalken Hr
Gust. Baner, 3. Hr Steen Bielke, 4. Hr Nils Brahe, 5. Hr
Jöran Flemming. — Hufvudinnehållet är återgifvet i protokollet
sid. 184—188.
17. Förslag till exekutionsstadga. (Prot. sid. 228).
18. Sekreta utskottets betänkande och beslut, dat.
den 23 Aug. 1664. Afskrift. (Prot. sid. 266). Tryckt hos
Stiernman, a. st., del. II, sid. 1449 o. f.
19. Extrakt af det, som bör komma uti riksdagsbeslutet.
20. Kongl, resolution öfver Adelns besvär; dat. den
1 Sept. 1664. Original o. afskrift. (Prot. sid. 271). Tryckt
hos Stiernman, a. st., del. II, sid. 1480 o. f.
476
1664.
21. Kongl, resolution öfver Adelns i Skåne besvär;
dat. den 1 Sept. 1664. Original o. afskrift. Tryckt hos
Stiernman, a. st., bila., sid. 408 o. f.
22. Kongl, resolution öfver Adelns i Bohus län besvär;
dat. den 1 Sept. 1664. Original o. afskrift. Tryckt
hos Stiernman, a. st., bih., sid. 416 o. f.
Handlingar angående introduktion och säte på Riddarhuset:
23. Knut Bildts skrifvelse till Landshöfdingen Harald
Stake ang. introduktion m. m.; dat. den 14 April 1664,
med bifogad hyllningsed. Original.
24. Sex handlingar angående Ingolf Rosenfeldts introduktion.
(Prot., sid. 2).
25. Petrus Ulfs ansökan om introduktion; dat. den
7 Maj 1664. Original. (Prot. sid. 6).
26. Erik Kruses inlaga angående »förställe» framför
familjen Fleming af Lais; dat. den 12 Maj 1664. Original.
(Prot. sid. 12).
27. Erik, Henrik och Jakob Flemings protest mot
Erik Kruse. Original. (Prot. sid. 68).
28. Kongl. Maj:ts förklaring angående den skånska
Adelns »admission och inkorporerande» uti Sveriges Riddarhus,
dat. den 9 Juni 1664. Original. (Prot. sid. 86). Tryckt
hos Stiernman, a. st., del. II, sid. 1432 o. f.
29. Kristofer Walchendorffs fullmakt för Kristian
Barnekow att å hans vägnar svara vid introduktionen;
dat. den 21 Juni 1664. Original. (Prot. sid. 118).
30. Axel Stålarms ansökan att blifva transfererad
till andra klassen, med en bilagd attest af Erik Runell.
Original. (Prot. sid. 129).
31. Kongl. Maj:ts resolution och förklaring öfver Adelns
skrifvelse angående introduktion på Riddarhuset; dat. den
22 Juli 1664. Original. (Prot. sid. 164, 165). Tryckt hos
Stiernman, a. st., del. II, sid. 1439 o. f.
Bilagor.
477
32. Kongl, bref angående Kristofer Giintersbergs introduktion,
dat. den 27 Juli 1664. Original.
33. Kongl, bref angående Abraham Kruses introduktion,
dat. den 27 Juli 1664. Original.
34. Kongl, bref angående Mauritz von Posts introduktion,
dat, den 27 Juli 1664. Original. (Prot. sid. 184).
35. Kongl, bref angående Mathias Stakelbergs introduktion,
dat. den 27 Juli 1664. Original.
36. Intyg för Jakob Bengtsson Hugguth angående
hans härkomst, dat. den 10 Aug. 1664. Original. (Prot.
sid. 257).
♦
