# ID: svediakorp-gov81
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1652--1655
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 50,965
# sentences: 1,745
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


246
1655.
wille tillsij, att det icke för wijdt skulle fräta omkringh sigh,
och inge sedan godz komma till frälsset der wijdt omkringh.
H. Schering Rosenhane påminthe om det maneret ij Poland
är, att en Konungh inthet beholler der Godzén, när dhe
igenfalla till Grönan, uthan moste straxt gifwa dem åt een
annan.
R.Cantzlern: Huru widt som skall frijkallas omkringh sådanne
orther, består ij K. M:tz willje; men så är gott att det
blifwer determinerat, huru månge Godz skulle blifwa der till,
som wisse skola wara der under.
R.Cantzl: Om wisse godz blifwa deputerade under Ladu
gårdarna,
och een skulle få byta ifra den ena till den andra,
så skulle godzén minskas under een, när wederlagh gofwes till
een annan.
Holts af somblige före, att det kunde wara Cronan lijka,
och till ingen afsaknat.
G. Axel Lillja tyckte det wara någet swårt, om man skulle
thaga strögodz igen långt bort.
R.Cantzl: Det är nu det wij seija, att Konungen måtte
haa wåhlet innom dhe förbudne orther, sedan det falier till
Cronan; men uthom dem har Adelsman wåhlet: Och dhe öfrige
gårdar, sadan wisse Godz äre deputerade under Ladugården,
räknas inthet sedan wara på förbudne orther, uthan uth
om
dem.
Der hoos taltes ock om eens Arfwegodz, som på dhe förbudne
orther liggia Konungen när till lägenheet, och skulle
gärna wela haa dem, men frälsisman inthet gärna wela mista
sådant, om häri icke finge någet igen, som låge åter honom till
lägenheet, också innom förbudne orther.
R.Cantzl: Efttersom alle sådanne poinctillier kunna inthet
så lier införas: Och när man kommer att thala om Ladugår
darna,
kan der determineras, huru widt som sådanne förbudne
orther sigh sträckia skole; och wara bäst, att lembna sådant
[till] K. M:tz disposition.
10. punct, hafwer 3 [o: 2] conditioner: 1) Gifwit på sigh
och sirie döttrar: Begäres altså der medh, att döttrarna må
niutha det under Norkepings Besluts Rätt, för sigh och deres
manlige Brystarfwingar; och detta af det skiäl, som står ij
Norkepings Besluut, att der dottern får een capabel karl, som
Konungen är nögd åt, så skole ock dhe åtniuta Norkepings
Bilagor. 247
Besluts Rätt på samme godz, som hennes fader hade hafft.
Och förstås denne punct om dhe döttrar, som allreda hafwa
ärfft deres föräldrar; effter dhe ij dette fallet representera sönerne:
Men lefwa föräldrarna, är Godzet under Nårkepingz
Besluuts wilkohr.
H. Sch. Rosenhane: An om döttrarna haa bekommit först
godzet, som nu ij puncten förmähles, och een Son födes sedan,
hwilkendera bör då hafwa det under Norkepings Besluts Rätt?
R.Cantzl: Det är een Casus, som kunde wara swår nogh
att decidera, men så kommer den till annan orth; men nu thalas
om döttrarna, som allreda sittia ij godzén. Och om det är
gifwit på Modren och döttrarna, är det lijka.
2) Condition: Om den som sitter i possession, niuther det
under Norkepings Besluts wilkor.
Somblige meente, det skulle icke hafwa det förståndh, att
een Syster skulle få ärfwa den andre, och blifwa sijdarf, som
med Norkepings Besluts godz bröder emellan.
R.Cantzl: Effter dhe representera sönerne, älfwer den eene
Systren den andre.
Taltes ock sedan någet der om, huru wijda Nårkepings
Besluts Godzén skulle ärfwas ij sijdarf, huru långt till gradus,
antingen den 3:die eller 4:de etc. Men effter det war een annan
quaestio, blef det odeciderat. Eliest ärfwas dhe in linea
descendenti ifra primo acquirente eller donatario.
II. Steen Bielke: Nu kan wara, att Systrarna haa bytt
sigh emellan, och een fat mehra Arfwegodz än den andra etc.;
skulle dhe då icke få lösa dhe andre godz?
R.Cantzlern: Det kunde dömas effter denne och den 6.
puncten; wore Godzén lijka, beholle på LähneRätt; eliest äre
dhe olijka, lösat.
11. punct. Om wiss quanto för döttrarna af Nårkepings
Besluts godzén. War fuller een part af den meningh, göra
tillfyllest, 0111 dhe finge 300 D:r Ränta, effter Cronans wärderingh;
jempte annan Mårgongåfwa.
R.Cantzl: Wara bäst att man ginge effter proportion der
uthi effter Rentan. Till exempel, för 100 D:rs Renta gifwa 50
D:r. Den som hade 500, får gifwa 200, etc. Man måste laga
så, att det icke blir för fett för een, och icke för magert för
den andra: och wore obilligt, om man af 100 skulle allenast
gifwa 10.
248
1655.
Och sade H. Excelktz yttermehr, det K. M:tt har sielf
sagt, att han will göra Ridderskapet ett nöije der uthi.
H. Christer Bonde holt denne wägh wara den bäste; och
att man gotwe ä 50 pro Cento, in till dess det blefwe fyllest
Sex Pund Läster Rentta; eliest wore emot intention af Norkepings
Besluts Godzén.
Somblige meente att den som hade å 300 D:rs Renta,
skulle få gifwa det allt.
R.Cantzl: Der med ginge Cronan alt af: Men wij discurrera
nu allenast der om, står alt lioos Konungen.
Assessor Behmer: Wara beslutit A:o 1633, att hustrun
beholler det så länge hon är Enkia. Andre sade ock, att det
wore obilligt, att Modren blefwe alldeles uthesluten, och skulle
gåå der ifra.
H. Steen Bielke sade sigh hafwa sedt Sahl. Konungens
bref, der uthi hustrun blifwer näinbd, att hon skall niutha det
så länge hon är Enkia.
Andre sade, att det bör wara lijka rätt för alle, oachtat
att hustrun nämpnes ij ett bref och ij ett annat inthet, som
kan wara skrifwarens förseende.
R.Cantzl: Pa dette sätt behöfwer hon ingen Mårgongåfwa.
Hwad särdeles beneficium wedkommer, af ett och annat bref,
för hwarjehanda orsaaker skull, går man förbij: Nu måste man
sij på Nårkepings Besluuts Rätt; och brefwen blifwa explicerade
effter praxin som wij haa.
H. Sch. Rosenhane: Meente att hustrun skulle låta sigh
benöija med sin Mårgongåfwa: doch wara annat skiäl med primo
acquirente; hans hustru kunde niutha det, mädan hon wore
Enkia, elfter sådant kan med bägges deres möda wara förwärfwat;
men icke hans Erfwingers hustrur.
H. Lars Kruus: Må icke den yngre Brodern få beneficera
sin hustru, så wäl som den äldre Brödren? Och som den äldre
gör det med Lijfgedingh, kunde den yngre få göra det af
sine Länegodz, föruthan Mårgongåfwan?
R.Cantzl: Wara der till andre orsaaker: 1) får iagh in
thet
prasiudicera mine Bröder. 2) är ett annat skäl medh dhe
store Lahn, än med Norkepings Besluts Godzén.
H. Sch. Rosenhane påminthe här om dem, som äre nyadlade,
och deres hustrur inthet haa fåt någen sådan Mårgongåfwa,
elfter både han och hon då wore ofrälst: skulle nu hustrun,
elfter sin mans dödh, inthet niutha Nårkepingz Besluuts
Bilagor. 249
godzén, hade hon inthet, elfter mången har inthet annat än
Norkepings Besluts Godz.
R.Cantzl: Det wara een saak af consideration, och låta
det nu å part: Men eliest, emädan Nårkepings Besluut är särdeles
oprättat ad Conservationem familise, skulle man nu få
gifwa 6 Pundh läster Ränta af Arfwegodz, sädan ock så mycket
af Norkepingz Besluts godzén, hwad blefwe då öfrigt? Nu
kan wara een obillig fäder, een obilligh Broder, som så gör,
hwad skall då hans barn eller bröder hafwa? Sin Mårgongåfwa
hafwer Modren också.
Sädan holt H. Excelktz ock skäligt, att man åtskilde dem
som äre primi acquirentes ifra dem andre.
Frågades: Om dhe 6 Läster skulle gifwas af arfwegodz,
eller Lähnegodz? Swarades af R.Cantzl: Hwilket dera een will.
R.Cantzlern: Effter med discursen nu är kommit någet
widt, wille iagh gärna wetha deres meningh (för Modren, som
skulle få beholla godzén så länge hon är Enkia). Om dhe
wille haa lijka, anten der äre Erfwinger, eller när det faller
till Cronan?
H. Sch. Rosenhane: Om Modren föreeuar sigh med sine
Barn?
R.Cantzl: Det har sin skiäl; men mången får een Stiuf
moor;
skulle så Barnen mista alt, der han andre godz inthet
hade.
H. Christer Bonde: Om man finge gifwa halfparten, der
han ringa godz hade, anten det då går till Cronan eller till
Erfwingerne.
R.Cantzl: Man måste her åtskillja: 1) När det faller till
Cronan, eller när det går till Erfwingerna. 2) Anten det är
primus acquirens, eller andre. Och måste här om sökia K. M:tt.
12. punct. Om Clausulen ij NorkepingsBesluthet, att der
döttrarna finge någen man som wore capabel, och Konungen
åtnögdes, finge behålla samme godz.
Nu kan det gifwas annat förstånd på det ordet, åtnöijes
medh etc. står altså ij denne punct, det Kongl. Mitt wille det
så uthtyda, att döttrarna hade det wyrkligen att åtniuta. Och
holt H. Excelktz så före, att här inthet kunde nämpnas om
någen charge, uthan så in genere, att det ordet, åtnögdningh,
blefwe explicatius sagt, och uthtydt till deres advantage. Der
igenom blifwer hwar och een animerat att göra sigh hoos K. M:tt
250
1655.
meriterat: och een Konungh will således hafwa tillfälle att
beneficera sine Tienare. Och såsom wij sökia nu att reducera
godzén frå allodialiteten till Nårkepingz Besluut, måste wij ock
sij till, att wij icke så circumscribera det sadan, att det är inthet
för Cronan.
Lagerfeldt: Om Kongl. M:tt wille hafwa någen regard på
dem särdeles in 3:tia Cl., som haa inthet månge godz, och till
ewentyrs kunne inthet haa mehr än een dotter: kunde dhe nåå
den gracen, att det blefwe någet widare extenderat, än sorn ij
Nårkepings Besluut, bode dhe K. M:tt ij all underdånigheet:
der till deres Excelhtier wille 'ock wara dem beforderlige.
Taltes af somblige, om döttrarna finge beholla godzén, så
länge dhe äre ogiifte.
R.Cantzl: Förr liafwe wij aldrigh hafft det af Norkepings
Besluut, att Cronan skulle bijda så länge, och inthet gifwas
bort, till dess dhe komma till deres åhr: Måste altså lärnbna
det till Konungens behagh, effter dhe godz äre för Konungen
nödige, såsom ett medel, att wärfwa sigh undersåternes affection:
skulle dhe nu så länge wara ifra Cronan, och hon sittia
i fullkombligh possession, till dess hon blefwe fullwuxin eller
till laaga åhr, ginge der med Cronan mycket af; och mehr der
dhe skulle beholla det till dess dhe blefwe giffte, effter somblige
komma aldrigh der till. Wore altså bätre att man limiterade
det sålunda, att dhe finge niutha den Nåden till dess
dhe komme till laaga åhr: Och der een wore så fattigh, att
hon inge andre godz hade, kunde man sökia hoos Kongl. M:tt,
att sådanne blefwe försedde med någet underhold. Och wore
det ett stoort beneficium att niutha Alimentation så länge: der
om gifs ock tillfälle [tala] ij näste punct.
13. punct. Om Brudeskatten.
H. Lars Kruus: Om hon till Brudskatten finge någet mehr,
och behölle det sädan, till dess hon finge een man: wore han
då icke så capabel, att Konungen wille förunna honom samme
godz, så faller det då till Cronan.
R.Cantzl: Om brudskatten will fuller K. M:tt ordinera:
men om alimentation, wore een Nådh och wäl för dhe torftige;
lämbnar ock det till K. M:tz Nådh, att hafwa der af tillfälle
att temoignera sin mildheet emot dem.
14. punct. Om Culturen af G-odzen.
R.Cantzlern: Det bör inthet alt räknas till godzens Cul
-
Bilagor. 251
tur, som der kåstas på: Mången gör onödige bekostningar, med
byggiande och annat, hwilket alt beräkna sigh till betalningh
och wederlägningh, wore inthet skäligt. Och man låter det wara,
anten Cronan wedergäller een det, eller han som stijger till
godzet; men effter hon inthet bör stijga uhr godzet, förr än hon
får sin betalningh; huru skall man då komma der till?
Blefwe der om eense, att det är bäst sådant skeer effter
Mätesmanna ordh; effter det wore obilligt, att man skulle
bethala alt liwad påkostat wore, och är sädan af ingen nytta.
H. Excelhtz togh till exempel det H. Excelhtz Sahl. Herfader
har nu i så månge åhr låtet byggia ij Wolmar, och skulle
kunna således högt beswäras. Een bastion är der ij watnet
offta kullfallin, effter naturen har så warit. Men så är fuller
ock det der emot, att man niuther Räntan der af så länge een
sitter der.
15. punct. Den som råkar i nödh och giäld, och måste
uthsettia sine Norkepings Besluts godz; må få låta komma dem
till een annan, doch likwäl icke annorledes, än effter Nårkepings
Besluuth.
16. punct. Hwad Bröderna skole gifwa Systrarna.
H. Christer Bonde sade att 1652, då der om discurrerades,
holts före om ett åhrs Renta uhr Lähnen, och 2 åhrs Rentta
uhr Norkepings Besluts godzén.
Detta hemstältes K. M:tz förordningh.
17. [punct.] Om Privilegiernes Coufirmation.
18. [punct] K. M:tt wille nådigst föresee dem med dhe
Constitutioner för dhe effterkommande, att dhe der wed måtte
blifwa erholdne.
Den 30. Martij.
Om Expectantier: Och uthi denne Författningh:
I. punct. Expectantie-bref ifra A:o 1633 (som der effter
är gifwit) holles krafftlöst, om det är pure donerat, och ij Sahl.
K. M:tz thidh icke kommit ij possession för 1633.
2. [punct.] Den som har upburit allenast den owisse Renttan
ij någen thidh, men thet wissa inthet, hans donation är ock
uthan krafft, effter han inthet har suttit i possession.
R.Cantzl: Detta kan der till seijes, att han är kommen
in partem possessionis.
252
1655.
3. [punct.] Effter Kongl. Maij:tt har inge Confirmationer
gifwit, om nu någen är kommen i possession, effter Kongl. M:tz
ankompst till Regementet, blifwer hans wilkor lijka, och niuther
inthet sin donation till goda; effter han har gåt Konungen
förbij.
Men om han skulle refundera Renttan, twijkades om.
4. [punct,] Den som har bekommit tillbörlig possession,
förr K. M:tz ankompst till Regementet, niuthe det som andre
Donatarii, scilicet 1) örn hail har fått det bono titulo. 2) är
kommen i possession. Nota: niuthe det som andre Donatarii.
I. e. det kommer under samme examen, som tillförenne är sagt.
5. [punct.] Om någen sålunda har sigh förlijkt med ägaren,
att han är kommin der in med hans gode willje, och således
kommen ij possession, räknas som andre Donatarij.
Men nu kan een så haa skrämt een och plågat, att han
har warit glad, det han fick öfwergifwa det. Derföre skulle
der effter ransakas, och der dhe hade jäf der om, kunne det
lagligen uthföras.
R.Cantzl: Effter mången skulle taga sigh det till advantage
och missbrukat, kati detta tilläggias: Hwad som lagligen
och med eens goda minne kan skett wara.
6. [punct.] Dhe sorn haa giordt försträckningar, och således
fåt Godz Titulo oneroso, behålle det etc.
R.Cantzl: Detta är förståendes om kiöp och richtige försträckningar,
och på dette sätt har Cronan contenterat mången;
och skulle man nu rijfwa opp det, komme det Cronan mehr
till last, om det eliest betalas skulle *).
Detta blef ock der hoos ihugkommit, om man icke så skulle
settiat, att wåhlet komme till Kongl. M:tt, om han wille lösat
eller eij.
7. [punct.] I Försträckningar, der så wore att een hade
gifwit för litliet för godzet, opfylle det Cronan igen, och Cronan
bethali igen a pro Cento ifra den thiden han inthet har
niuthit godzet.
Men blef der hoos ihugkommit, 0111 någen hade mycket
kåstat oppå godzet etc., “och skulle sedan bli det qwitt.
R.Cantzl. sade der till, att Kongl. M:tt kan recommende
-
■) Marginafanteckning: In margine befaltes noteras: Bytet.
Bilagor.
253
ras, att afsij lägenheeten, om Cronan kan mista det, effter han
icke utlian sin store skada kan afträda godzet.
Frågades, huru högt Interesse Cronan skulle gifwa? Soniblige
meente, effter CammarRäkningen, å 6 pro Cento.
Om kiöp och expectantier emellan privat; söke och hemole
hwar sin man.
8. punct. Om Simultanea Investitura: som icke är proprie
någen Expectance, sade R.Cantzlern, men een aart der af. Och
annat beskedh wara om dhe Expectance-hemman som ij Lähnen
gifwas, än som andre.
Kom altså der på, att det frågades, om dhen som ij Grefweoch
Frijherre-skapet på någre hemman har fåt Expectance, och
äre uthi een wiss district, skulle kunna få niuta dem?
Swarades af Ridderskapet, att der Expectantier ophäfwas
skall det gå öfwer allt: Och den som meriterat är, han har
att lijta sin Konungh till *).
Sades ock af någre in 3:tia Classe, att dhe äre deteriori
conditione under Grefwerne, än under Cronan; ty af Cronan
kan een meriterat hafwa håpp att godzet blifwer honom förundt,
men kommer det under Grefwen, hafwer man inthet att
wäntha.
9. punct. Expectancier uphäfwes öfwer hele Rijket, och
ij alle dess underliggiande Landh och provincier, Cronan tillhörige:
med een Recommendation till K. M:tt.
Här widh moverades denne qusestion: Om een har fåt Expectance,
och nu länge för detta har kunnat suttit ij possession,
men för sin wederparts illwillja, som förer honom uhr den eene
Instantien till den andra, och fåt domb der på, men likwäl än
inthet kunnat komma ij possession, effter hans wederpart, sorn
orätt har, sitter der ij; skulle nu den inthet niutha sin Expectance
till goda?
R.Cantzlern: Det kan inthet praeiudicera een, att han så
snart inthet har kunnat uthföra sin saak; och godzén kunne
wara såsom i arrest satte. Eens Rätt kan ju inthet prseiudiceras
der igenom, att han lijder orätt; bör altså ij dette fallet
räknas ifrå den thiden som Godzet föll.
Detta örn Expectantier; öfwer hwilke månge klagade, icke
') Marginal anteckning: Caduque-tiodz blifwa ibland Expectantier
begrepne.
254
1655.
allenast wara tagne på Godz, uthan dhe af KrijgzOfficererne
sade det ock wara skett på deres Charger.
Om Berghwärken:
RijkzCantzIern: Bergwärken äre ett bland dhe förnärubste
Cronans medel; är fördenskull af nöden att wetha, hwilke Godz
der under, såsom på förbudne orther, skole räknas wara begrepne:
dess nödigheet är att förnimma af det som på Ridderhuuset
blef framstält. Det öfrige hemstälte H. Excelhtz nu
H. LandtMarskalken, såsom af det Collegio President, att
tillsij och påminna hwad han wiste der hoos wara att taga
ij acht.
H. LandtMarskalken sade: I salig Konungens thidh fick
ingen der någen förläningh, mindre kiöp, eller genom donation.
Der effter uppläste H. Christer Bonde ett Drottningh Christines
bref till Cammarn, daterat 1649. Der uthi blifwer förmält,
att alle dhe lägenheeter, som af forna thider haa warit
under Bergzlagen förswarade, skulle ock nu achtas, och inge
Donationer eller kiöp der under tillåtas: Och dhe som det hafwa
bekommit, skulle med annat wederlagh låta sigh benöija.
Dess för uthan skulle ändå wara ett missif afgångit till
Kammarn, att den som det diärfdes begära, skulle derföre anklagas
af Fiscalen för R. Rådh.
Följer Specification på dhe förbudne orther under Bergslagen,
som ock upplästes, nembl:
Under Saalberget, 12 Sochnar: Sahla, Norby, Kumbla,
Kijla, Tärna, Myklinta, Wåhla, Nora, Harbo, Huddinge, Jönåker
och Löfsta.
RijkzCantzIern: Desse skattas omistande, men icke att
heele sochnarna skole lyda der under, uthan det som har hört
der till af ålder och uthi Sahl. Kungens thidh.
Under Falun, Kopparberget, Säthergårdz och Nääsgårdzlän
i Osterdalarnes Fögderij.
Falun: nembl. Wijka, Torssånger etc. H. LandtMarskalken
sade dem wara alle beholdne.
Säther: Der under är någet borta.
Näsgårdzlähn: H. LandtMarskalken sade der under ock
wara borta: och samtychtes, att allt, uthan någen regard, som
der under har warit ij S. Kungens thidh, skulle revoceras och
der under läggias.
Bilagor. 255
Westerdalerne, bestående ij 6 sochnar.
Wästerbergzlagen, gamble Norebärgh, Fernebo, Lille Wåla,
Söderbärke, Norberke och Grängie.
Skinskatteberg!], Akerbohärat, med Hedhe och Gunnilsboo
Fiärdingh.
Nye Kopparberget med Finnemarken, och the gamble torp
där hafwa legat förr än bruket är upfunnit.
Nora och Lindes Bergzlagur, som äre Ramshytte, Linde,
Nora, Hiulsiö och Grythytte sochnar och Marcknadzplatz.
Här wid blef frågat, om Ramnäs och Sura skulle liggia
under Bergzlagen?
Sades fuller, att det inthet har warit der under förr, och
mädan det icke wore här oppfördt på Specification, wiste man
inthet hwarföre det så wijda skulle extenderas: Der emot sade
Her LandtMarskalken, att Ramnäs och Sura äre af dhe lägenheeter,
att det kan inthet wäl söndras der ifrå; Snidhe-wärken
står ock inthet ij denne Specification opfört; följer derföre inthet,
att dhe icke äre Bärgzlagen tillhörige; med melira som
taltes på den sijdan.
RijkzCantzIern befalte att man skulle settia NB. der före,
till dess man finge der om ransaka.
Lekebergzlagen i Närikie, som består een deel af åtskillige
sochnar, wed pass siuttije eller 80 Manthal.
RijkzCantzIern: Desse gårdar måtte nämpnas, att det icke
‘kommer ij någen willewalla.
H. LandtMarskalken: Jordbooken uthwijser det.
Swafwelbruket där sammestädes med Axebärgh, Hostad
och Kijl sochnar. Desse äre bortsålde.
Philipstad Bergzlagh, sorn äre Philipstad, Kroppa och Carlskoga
sochnar.
Item Wärmelands Ny-Eedh sochn, Allster, NederUlleröö,
OfwerUllerö i Kijls härad, Elfwedalen, Frisdalen och Normarks
härad.
H. Christer Bonde sade der wara god lägenheet att formera
een nyy Bergzlagh; men Godzén der uuder wore nu ifrå
Cronan, och mäst undankommit, sedan förbudet skedde.
Der till swarades af andre, att den som har fåt der Godz
förr än Drottningens bref kom, han är att excusera, men dhe
256
1655.
som sedan emot förbudh haa der köpt godz, borde mistat uthan
wederlagh.
Men andre objicierade her emot, att der wore ingen Bergzlagh,
uthan någre fåå hambrar.
Der till swarade II. Christer Bonde, att den kan der inrättas,
fast man ännu icke noga wetskap der om hafwer; ty
alle lägenheeter der till finnas på samme orth, bergh, skogar,
strömar etc., som widare är att sij af den Remonstration som
BergzCollegium har der om giordt till Drottning Christina.
"Wastersijdau af DaalsLand.
Tabärgz bärgslagh i Smoland, bestående af 3 sochnar,
Månstorp, Sanserid och Barnarp.
Tiust och Thuna Lähn.
Der till sade H. Christer Bonde, att der wore nu inthet
mehr tiänligit till någen Bergzlagli.
R.Cantzl: Effter Tiust det är nu gifwit åt Gref Königzmarck,
kan man inthet afsij, huru det kan återkallas, förr än
det faller till Cronan; eliest skulle det gifwa stoore beswärligheeter.
H. LandtMarskalken: Cronan har der nu inthet: För detta
har der warit 4 bruuk: Glaanhammar, Larum [Hycklinge och
Romma], men liggia nu mäst nedre; eliest är der mäst gammalt
frälse.
Der wed inföll een discurs på den andre; att omsider RijkzCantzlern
sade, att här wore twenne att thaga ij consideration:
1) Om Tiust skall hållas omistande frå Cronan? 2) Om man
icke skulle haa een regard till Grefwen, som har fåt det?
Uthskåttet föll der på, att det skulle gåå öfwer alt, så
högh som lägh, så frampt det är af samme natur, som andre
Godz på förbudne orther, och wore omistande frå Cronan; men
likwäl detta så förstående, att han behölle det, så länge [icke]
Cronans lägenheet wore att gifwa Grefwen annat till wederlagh.
Och såsom der wid någet widare discurrerades, sade
RijkzCantzlern: Wij sökia att reducera Godzén, uthan
någens t ort eller iniurier; och måste man sij till, att man icke
för sådant skulle rijfwa heele wärket; och att der igenom icke
må skee Grefwen någen degradation.
H. Lars Kruus och H. Steen Bielke sade att Tiust wore
omistande ifra Cronan också för Skepsbyggerij; der om ij AmmiralitetsCollegio
kunde widare blifwa ransakat.
Bilagor.
257
R.Cantzlern slöt discursen der med, att sådant skulle tagas
ij consideration.
Finspång!), Wånga, Hillesta och Godegårdz Bergzlagh.
Leerbäcks Bergslagh är af consideration, och nu förpantat
(som föregifs) till Stregnäs Schola. Hwilken måste blifwa till
Cronan.
Sundbo härad, bestående i Askersundz, Hammars och Snaflunda
sochnar.
I Sudermanland, Thuna Bergzlagh.
H. LandtMarskalken: Ar nödigt att den blifwer till Cronan,
för dhe ordsaaker som Jordbooken skall uthwijsa.
Under Dannemora grafwa, Roslagen och Orebyhuuslähn.
H. LandtMarskalken sade der wara wäl 10 eller 12 bruuk,
men Godzén mäst bortkomne, sädan resolution skedde.
Taltes ock om dhe Godz under Oreby; der till swarade
H. Lars Kruus, att H. Gustaf Baner Carlsson, som nu possiderar
Orby, har att pretendera der emot på den Staden, som
Cronau sigh till stoor lägenheet har låtet byggia på hans gamble
frälse, med alle tillhörige lägenheeter; hwilke Godz emot Oreby
bytte äre.
RijkzCantzlern sade, wara omtalt, att man skulle oppsettia
hwad bruuk boorde der blifwa; och det som finnes wara nödigt
till Bergzbruuken, skall reduceras ifrå Sahl. Kungens thidh;
måste fördenskull alt sådant blifwa specificerat, och först uppsetja
dhe gårdar, som wore der till 1649, och sedan dhe andre
gårdar, som finnas der till nödige, ifrå Sahl. Konungens
thid.
Der på begynthe H. Christer Bonde att deducera dess nödigheet,
påminnandes huru såsom wärken drijfwas på twenne
sätt: med Bergzmän, och sädan med Köpmän: Och så länge
Godzén äre hörige under bruuken, handla bönderne och dhe
med hwar andre, effter thidernes och tarfwens fordran; men
hafwer någen annan huusbonde öfwer dem ätt befahla, måste
altså skee effter hans tillåtelse; och offta, då een mäst behöfwer,
får man det inthet; och då man får det, är det så mycket
dyrare.
RijkzCantzlern hemstälte H. LandtMarskalken her om att
beställa, att een wiss Jordebook med första måtte der öfwer
blifwa förfärdigat.
17
258
1655.
Gestrijkelands Bergzlagh, bestående ij Torssåker, Äfwansiö
och Färnebo sochnar.
Under Pithå Sölfwerbruuk uthi Lappmarken och Noosa
fiäll, och thet Tiärebruuk uthi Ofwertornöö sochn i Norbotn:
sampt flere bruuk der sammestädes, Wester- och Osterbotn.
Om Finland är allenast nämbdt, men inthet specificerat.
RijkzCantzlern frågade om det skulle wara nyttigt, att alt
skulle wara Cronan behollit ij Lappmarken? Der 0111 blef åtskilligt
discurrerat, men R.Cantzlern holt före wara betänkligit
för Landzens Cultur skull: och der det skulle blifwa Cronan
behollit, är nödigt att det blir ordningar, att Landet må excoleras.
H. LandtMarskalken frågade om Lappmarken icke skulle
bli begripen ibland Bergzlagen? R.Cantzlern raeente, Neij; men
holler före wara bäst, att K. M:tt gofwe bort alt, men under
Bärgzfrälse.
Sidst: the Godz och Rättigheeter, som äre privilegierade
under Norköpingh, Nyköpingh, Wällinge, Skulltuna, Nacka
Messingzwärck och Jäders Factorij.
Här lioos påminthe ock R.Cantzlern, att man måtte åth—
skillia, hwad Cronan har sielf tagit opp eller privat persohner.
Den 3. Aprilis.
RijkzCantzlern: Effter Drotningh Christinas bref af A:o
1649 är ett fundament att gå effter, holler man före, att hwad
som war då behollit, skulle blifwa och lyda der till, men det
öfrige kunde med wänlig afhandling och förlijkningh medh thiden
winnås der till, hwad som man befunne nödigt Avara ändå
att höra der under.
H. Christer Bonde meente, att man icke uthan någen Iniustitie
skulle kunna reducera der under alle dhe Godz, som
ifra Sahl. Kungens thidh kunde wara kompne der ifrå, effter
det aldrigh har warit förbudit förr än 1649, och effter nu ingen
har wethat der uthaf, att någet förbud skulle förr hafwa
Avarit der på, och een stoor deel af desse godz, både ij Wärmeland
och Roslagen, hafAva aldrigh Avarit holdne för förbudne,
uthan någre godz äre kompne der ifrå, såsom Skedbo etc. och
flere både i Roslagen och Wermeland; huru kan nu den plichta
derföre, som aldrigh wiste sigh skulle hafwa giort emot någet
förbudh?
Bilagor.
259
H. LandtMarskalken sade sigh allenast pretendera opå det
som Drotningens bref iuneholler 1649, och stå der på, att hwad
der uthi är förmält, måtte hafwa sin vigor.
R.Cantzlern: Jagh har tillförenne nämbdt, att reduction
här medh måtte skee ifrå 1633. Men nu nämpner iagh frå
1649: hwilket att conciliera, iagli will således hafwa det förståndit:
Den förre termijn, 1633, Avore att förstå om dhe godz
som alldeles äre omistande der ifrå, och kan medh wisse sochnar
beskrifwas. Men den andre termijn, 1649, skulle af Commissarierne
blifAva observerat, som ransaka skulle, hAvad då
wed den thiden Avar behollit, och nu igentagas skulle.
H. Steen Bielke: Wara månge bönder på den districten,
som förbiudes, dhe ther inthet äre tiänlige till bruken; är altså
af nöden att tillsij, Irvvilket till bruuken är nödigt och hAvad
som onödigt är.
RykzCantzlern! Men för den strijdigheet som will der på
följa, när man kommer till execution, och på een sijda och annan
affecterne sigh offta insticka, måste altså göra een regel
som är general, och kan bestå med sine omständigheeter.
H. Bengt Horn: Mången kan haa fåt godz ij Wärmeland,
och länge nogh tiänt der före; har icke een gångh Avethat der
af, att der skulle wara förbudit; skulle han nu mistat, och een
annan som på någen annan orth har bekommit, få beholla det,
som kan skee inthet så Aväl har det förtiänt, wore betänkeligit.
R.Cantzlern: Det är fuller omistandes mycket, men nu
frågas, huru man uthan perturbation kan redresserat? Månge
sochnar äre omistande, och måste blifvva der till, och circumscriberar
man det med een termijn af sochnen. Men i Leekebergzlagen
kan det inthet skee, måste altså specificeras; samme
beskedh är om Roslagen, att man beskrifwer det med det
som 1649 war behollit, och skall specificeras.
H. LandtMarskalken: I Drottningh Christinas bref står,
att det öfrige, som för 1649 Avore borta, men omistande ifrå
Bruuken, skulle igenlösas.
Andre af utskåttet sade ock, att förr Resolution 1649 war
mycket borta, som der igenom hade boordt blifAva redresserat.
RijkzCantzlern: Det är wäl sagt; men om man går öfwer
1649, så weet man inthet huru man kan åtskillja det: Men
finnes någet förr 1649, som Avore nödigt der till, kan Cronan
tillhandla sigh det: Men att nu underkasta Dannemora Gruf
wa,
Ohrbyhuus Lahn och Rooslagen, står inthet att göra.
260
1655.
H. Christer Bonde: Medh Wärmeland är samme beskedh
som medh Roslagen; och har der aldrigh warit förbudit förr
än 1649.
H. LandtMarskalken stodh der på, att det således hafwer
warit förbudit tillförenne, att ingen har diärfds begära der någet.
I Konungh Carls thidh skulle der ock warit förbudit:
hwilket alt medh sine skiäl är uthförligare opsatt ij den Remonstration,
sorn är Drotningh Christina öfwerlefrerat af BergzCollegio.
Sädan ginge discurserne der om af och an, och stannade
omsider wedh desse twenne uthslagh, dem man kunde föreslå
Kongl. M:tt att wällja ettdera sättet: 1) att allt hwad som
kan beskrifwas med sochnar, och är omistande ifrå Bruuken,
det skulle blifwa der widh som det bar warit 1633: Men det
som måste specificeras, skulle blifwa der wedh, som det war
1649: och hwad öfrigt wore till Bruken af nöden, kunde af
Cronan sedan der till inlösas. ”Wedh denne meningh war RijkzCantzlern.
Eller ock, 2) om man alt ifrå 1633 opsatte uthi BergzCollegio,
hwadh som nödigt wore att läggia under Bruuken, och
stälte det sedan till Kongl. M:tz dijudication. Uthskåttet föll
denne meningh bij, och blefwe så der om eense.
Om Ladugårdarna:
Dess nödwändigheet, att dhe blifwa Cronan tillhörige, förklarade
RijkzCantzlern uthaf Hofstatens underhåldh; sädan för
Landzhöfdingernes Residentier skull, för Fästningar och uthreedningar.
Somblige holle före, att man skulle oppsettia dem, och att
undwijka invidien, ^hemställa sädan K. M:tt att göra der uthinnan:
Men andre wore af den meningh, att man inthet boorde
heller påbörda H. M:tt den Invidien; och skulle sådant wara
lätt att göra under dhe principia, som här straxt ij begynnelsen
lagde äre; allenast man will sij till, hwadh som der under
wore nödigt och tillhöra skulle. Hwilket bäst genom Laudzhöfdingarne
kan förrättas, effter lägenheeterne äre dem kunnige,
och af dem upsettias kunne.
Desse Ladugårdar blefwe sedan opsatte:
Upsala; Ulltuna och Säthuna.
Nykepingh 5.
Norkepingh 1, omistandes frå Cronan.
Bilagor.
261
Linkepingh 1.
Jönkepingh.
Wed Skara, Götala.
Calmar 1 under Staden, 2 äre ihooplagde, heeter Skälby,
och är den nödigh för fästningen, uthreedningen och Residentien.
Wästeråhrs 1, och een lagd under Staden.
Orebroo 3.
Götheborgh.
I Finlandh:
Åboo 4, Kustöön och Runsala, och 2 under KrijgzStaten.
Wijborgh.
Wijkz Ladugårdh, wed Hälsingefors, är donerat af sahl.
Kongen åt Ryttmester Skytt. Meentes få byta den ifrå Enkian.
Yxepä Ladugård.
Nyslott 3.
Tawastliuus 3.
Kexholm 1.
Narfwen 1.
Medh Ladugårdarna förstås alle dess pertinentier i Engh,
åker, fiske och fiskewatn etc.
Sädan alle Regal-Fiskerijer, såsom Elfkarby, Norkepings,
Motala, Jämo etc.
RijkzCantzlern begärde wetha deres meningh, huru man i
gemeen skulle slutha der om; effter det wore ondt att describera
det.
Dhe af Ridderskapets uthskått holle så före, att man skulle
oppsettia det, och hemställa till Kongl. M:tz dijudication.
RijkzCantzlern talte sädan om, huru wijda, med dess lägenheeter
och pertinentier, man skulle distingvera det? Sade
sin meningh wara, att dhe Godz, som äre inseparables der ifrå,
skulle läggias der till; såsom wed Upsala, Mora Engien; wed
Westeråhrs Ridön; nödig för fiske och skogh: Men sädan af
Kongl. M:tt nämpnas, hwilke bönder K. M:tt will haa der under;
och kunna framdeles, när Godzén falla till Cronan, bringas
der till, och nu af Landzhöfdingerna upsettias. Blef ock
der lioos aftalt, att Landzhöfdingerna skulle gåå tillhopa ij
Cammarn, och låta der opsettia hwad som der till nödigt funnes.
Frågades der hoos effter Bönder till dagzwärken?
RijkzCantzlern: Man kan nu för denne thidh inthet wist
wetha der till att föreslå; det kan framdeles någet, bytas till
262
1655.
der in under; någet lärer fuller ock falla framdeles der under
af sigh sielf: hvilket förinodeligit är, att snart kan skee, förmedelst
Expectantier och Norkepingz Besluts godzén. Och i
medier thidh Godzén komma der under, kan Landzhöfdingen
hafva det på arrendevijs; och slöts der med detta.
RijkzCantzlern sade, att jämpte Collegierne hadhe vij ock
att thaga ij consideration om Stall-staten. Och der man skulle
thaga alle Engiar igen, som der till i förthiden hört hafva, så
blefve mycket liggiandes oexcolerat, effter på somblige orther
är lithet höö vordet för Cronan, men likväl god lägenheet att
opprödia mehr; hvilket allerbäst af privat kan förrättas.
Uthskåttet var af det sentiment, att dhe Engiar, som under
Ladugårdarna haa legat, skulle alle tagas till Cronan igen;
men dhe andre Engiar, som liggia i Landet och varit förr under
Cronan, skulle opteknas, och underkasta dess disposition
Kongl. M:tz villje: Men dhe Engiar af Landet, som kunde
förslå någet anseenligit, som till 100 lass etc. skulle också med
Ladugårdarna Cronan tillfalla.
Och har Rijksens Rådz meningh varit sådan, att man
skulle genom Commissarier låta her om ransaka.
Om Diuregårdar och Jägerij-Staten:
1) Åre Heyderijdare och Skyttar. Dhe af uthskåttet svarade,
att för dem funnes medel, af dhe fördeelshemman, som
nu Cronan tillfalla.
2) Åre visse Parkar, Cronan tillhörige, som kunne opsettias
och frijkallas; såsom Billingen, Omebärgh, Edsvägen etc.
Item Tijvägen, Kålmoln och Lithstijgen hafva ock varit Cronans
parker.
Der widh taltes om det missbruuk med skytterij; hvar
bonde skiuther, och så månge Torpare, så månge skytter.
RijkzCantzlern sade inthet annat medel vara! der emot,
uthan att man måste tillsij, det Skogsordningen blifver hollin.
Taltes sädan om Cronans Skytter, hvarest dhe skulle skiuta,
och huru vidt.
Somblige meente, effter Landet hörer mäst Adelen till,
skulle Kålmoln, Tijwrägen och Lithstijgen wrara för Cronans
skytter.
Men andre förmeente sigh hafva frälse ägor der också,
och fördenskull inthet kunna sluthas der ifrå.
Der till swrarade man, att på Olandh etc. vore ock väl
Bilagor. 26 3
frälse Godz, men ingen får skiuta der, effter heela landet är
Cronans park: Sades doch der hoos, att Kålmoln, Tijvägen
och Lithstijgen kunde icke väl frijkallas på lika sätt sorn Billingen
etc. effter andre considerationer der med infalla.
Frågades, om Cronans Skytter må gå på frälse ägor och
skiutha? Svarades, att ingen skulle wara så incivil, att han
icke skulle det tillstädja, der K. M:tt på någen orth skulle det
betarfva; men ij gemeen att effterlåta det, kunde haa sitt betänkiande
för underslef skull.
Om Krijgz-Staten:
Sades att der till vöre ett gott medel upfunnit med Jordbooken
: Och såsom RijkzCantzlern frågade, om någet vore der
hoos att påminna; blef ihugkommit
1) Att samme book skulle examineras, om någet gammalt
frälse vore der inkommit, eller någre gårdar som liggia under
eens Säthegårdh: Kunde altså Jordbooken ij den måtta corrigeras,
och sedan blifwa för den Staten ett fundament, effter
den måste fundera sigh på Godz.
2) Om dhe hemman som lyda till Militiestaten och äre på
förbudne orther; hvilket är skett för den orsaak, att dhe förre
Ryttarehemman äre vordne åt andre donerade eller bortkiöpte.
Till detta andre swrarade uthskåttet, att anten dhe äre på
förbudne orther eller annorstädes, så tiana dhe doch Cronan,
och K. M:tt kan redressera sådant effter handen.
RijkzCantzlern: Skulle man röra Militie-staten på det sättet,
vöre det för wedlöfftigt; och troor man, att dhe af den
staten äre benögde med det som ij Krijgzbooken är opsatt
mästeparthen. Och ehuru någre hemman kunne vara borttagne
för någre, som sedan hafwa tagit andre hemman igen på förbudne
orther, så sijr man doch inthet sätt huru det skall stå
att redresseras, besynnerlig ifrå 1633.
Andre sade, att man skulle således snart kasta omkull
hvarannan säthegårdh.
H. Christer Bonde: Tillförenne har inthet varit så visse
hemman der till deputerade, uthan då det, då ett annat, som
dhe haa sielfve hafft lust att begära,
H. Lars Cruus: Ryttarne håfve warit stoor orsaak till
Landzens ruin, ij den måtta, att dhe hafva öfwergifwit ett
hemman och tagit ett annat som dhe haa sett vara bätre; sedan
åter öfwergifwit det etc. Och för samme missbruuk skull
264
1655.
har Drottningen låtet oprätta een wiss Jordebook: Nu skulle
fuller soinblige af Ryttarna wela byta sigh till dhe gamble heraman,
men somblige inthet.
RijkzCantzlern holt så före, att man söker det lätteste medel,
och att undwijka dhe wedlöfftigheeter som här medh skulle
följa, om man der uthi röra skulle: slöts altså om KrijgzStaten,
wara bäst blifwa wed Jordbooken, som kan corrigeras uthi
det som man sijr fordra någen förandringh.
Om AmmiralitetsStaten:
RijkzCantzlern sade wara nödigt, att haa någet wist der
till, hwilket kunde slås ij LandRentta; hwad provianteringen
wedkommer, kan ij Mesterbotn blifwa der till anordnat, uembl:1)
Item Gottland och Öland, när dhe falla till Cronan. Der
hoos nämbdes också Ösel.
Och sade R.Cantzlern orsaken wara, hwij man tager ij
Wästerbotn, elfter man minst toucherar der particularer.
H. Steen Bielke talte om Österbotn, särdeles dhe orther,
som wore närmest till Sion.
RijkzCantzlern frågade, om det skulle wara nyttigt, att Cronan
skulle haa Österbotn, och att man droge det till publique?
Såsom det är een mächta wijd tract, mädan Finlandh är mycket
större än Swerige, kunde det mehr cultiveras, till Chronans
tienst och fäderneslandzens nytta; Och ehuru icke så
månge sielfwe boo der, för orthens afiägenheet skull, så hafwe
dhe doch dem som om sådant beställa, och sökia att opbruka
dhe lägenheeter som der finnas: Och haller man wara nyttigt,
att dhe godz, som icke myckit äre nödige för Cronan, att dhe
äre under privat.
Taltes här hoos om Ladugården i Jämpteland, att ock han
skulle komma under Ammiralitetet.
Der effter kom åter RijkzCantzlern att thala om Wästerbotn,
såsom det tiänligste medel man kunde finna för Ammiralitetet,
och wiste man icke hwarest att få det lättare; ty der
kan wara bortgifwit till 16 tusend D:rs Renta: Och till Am
miralitetsStaten
skulle behöfwas wed pass 100 Tusend.
H. Steen Bielke meente om någre sochnar ij Österbotn, på
dhe orther som excolerade wore, kunde deputeras der till, när
det folie till Cronan hemm.
‘) En rads lucka i texten.
Bilagor. 265
Men andre wore här emot, mädan förläningar pläga der
gifwas.
RijkzCantzlern: Man måste considerera 1) Rijkzens wäl
färdh;
och 2) heele deres Ståndh, och dess conservation: Och
måste i den måtta inge passioner låta sigh insticka, som man
inthet nu sage gärna, att een har det eller det; ty sådant är
förändringar underkastat, och een annan kan hafwa happ der om.
Hwad Österbotn belangar, kan K. M:tt förordna der om
effter sitt behagh, när det faller till Cronan.
Detta effterskrefne hade H. Herman Flemmingh låtet opsettia,
som skulle behöfwas till Ammiralitetet:
1) Provianteringen, som af wisse Pertzeler thagas skulle.
2) Båtzmansholiet, som måste blifwa så hoos Cronan som
particularer.
Wed detta kom man på discours om Båtzmansholiet; påmintes
om den olijkheet som der med är, att på somblige orther
äre 12 bönder om een båtzman, på andre orther igen 8
och 6 etc. om een.
Der till sade H. Herman Flemmingh, att der till kan wara
denne orsaak, det i Skärgårdarna liggia månge för heelgärdz,
och äre doch icke mehr een [o: än] halfft.
Andre sade här emot, att det wore samme beskedh ij den
måtta med Båtzmansskrijfningh, som medh Knächteskrifninghar,
der man lijkwäl observerar een lijkheet öfwer allt.
RijkzCantzlern: Wij wele det bespara till dess wij kom
ma
att thala om Båtzmännerna.
3) Eekeskogar: Om icke till Cronan skulle wisse Eeke
skogar
deputeras? Wille eliest falla Cronan för dyrt, när hon
af particularer sådant lösa skulle.
R.Cantzlern meente att SkogsOrdningar skulle kunna corrigera
sådant och moderera kiöpet till Cronans behof; och således
Cronan nåå sitt intent, och een privat inthet praeiudicerat
der medh; derföre hade man ock tält der om ij HandelsCollegio,
huru man skulle kunna oprätta ett Fuureskepsbyggerij,
effter Eek hoos oss icke kan så förslå.
4) Masteskogar. Och blef för rådsampt, funnit, att Cronan
frijkallade der till någre wisse orther, dem Cronan kunde
i nödfall hafwa att tillgå; der ock ingen skulle få hugga uthan
Cronan, eller åt minstonue med Cronans lof och tillåtelse, och
Cronan inthet kunde så behöfwat på någen thidh.
266
1655.
5) Styrmanshemman i Skärgårdarna; dhe som liggia så wed
Faaten, att dhe inthet kunne mistas. Och der som gammalt
frälse är, måge ock biifwa der widh, och uiuthe någet beneficium
der före uthi dhe owisse uthlagor.
Om Krögare:
Cronan kan tillhandla sigh af beimte krögaregårdar hwad
som för Cronan är beqwämligit, och kan göras någen lithen
fläck, till Landzens Cultur, der handtwärkare kunna boo.
Om dhe 4 Lähnen, som äre af störste consideration,
nembl: Ulfsundh, Strömsholm, Eskelstuna och Gripsholm.
RijkzCantzlern: Wij måste tillsij huru wij thala her om,
att wij icke grijpa det för widt. Hwad gammalt frälse är, det
exciperar sigh sielfft: Och holt man före, effter någen föregången
discours, att man skulle describera först, hwadh som
ifra 1633 har legat till Länen, hwilket bäst kan skee ij Cammarn:
Sädan warder* fuller K. M:tt finnandes der uthi bäste
wägen.
Påminthes ock här hoos, som tillförenne, att Ryttare hafwe
ock fåt här någre gårdar, sadan deres gamble gårdar hafwe
warit borttagne.
Om Länsmansgårdarna:
Dem wara nödige, efter Landzhöfdingen kan inthet wara
Länsman föruthan: Men här taltes ock om, att somblige wore
under KrijgzStaten, af den orsaak, att dhe haa tagit bort dhe
gamble Ryttaregårdar.
Om Slysebygningen:
Effter den inthet går månge an, låter man der om biifwa.
Om Postbönder:
Hemställes der om till Kongl. M:tt att förordna och döma,
hwilke kunna mistas ifra Cronan eller inthet.
Der med slöts Conferentzen emellan Rijksens Radh och
Ridderskapets uthskått.
Den 6. Aprilis
gick åter Ridderskapets uthskåt medh Her LandtMarskalken
opp på Slottet ij RådCammarn, och upplästes der af RijkzCantzlern
det Project, sorn war uprättat om Godzens Reduction
Bilagor.
267
ifrå Allodialiteten på Norkepings Besluutz Rätt; närwarande
alle Rijkzens Rådh.
Wedh den 5. puncten blef påmint, att det wore betänkeligit
för Cronans interesse, att låta inlösat å 9 pro Cento: det
wore fuller wäl för Ridderskapet och Adeln, men så kominer
det aldrigh mehr till Cronan: och månge haa inge arfwegodz,
uthan godzén äre dem donerade allodialiter, och nu falla under
Norkepings Lähns-Rätt, och när den å 9 pro Cento inlöses, är
Cronan der ifrå.
RijkzCantzlern sade det wara wäl tält; men effter wij sij
inthet på hwad sätt man kan eliest undwijka den oreda med
Arfskifften, dy föreslå wij detta Kongl. M:tt och hemställe det
sedan till K. M:tz förordningh.
Frågades sädan, om een har såldt det godz, som wore honom
allenast donerat på Nårkepings Besluuts wilkohr?
R.Cantzlern: Så wore det förbrutit, såsom det ther wore
giordt emot Lagh och rätt; effter Lähns-Godz hwarken bör säljas
eller pantsettias.
8. punct. Här widh blef frågat: Om een Enkia har inthet
mehr än een Son, och sädan någre döttrar; och dhe Godz,
som hennes man har bekommit allodialiter, biifwa nu reducerade
till Norkepings Besluutz Rätt; skall då Son allena possidera
dem effter Modrens dödh, och Döttrarna inthet bekomma?
R.Cantzlern befalte notera denne Casum: Men effter som
nu är sagt, få hans Systrar inthet mehr än sin brudskatt.
9. punct. Effter detta dependerar immediate af K. M:tz
resolution, är bäst hemställa det till K. M:t, då H. M:tt, seendes
wårt underdånige förtroende, lärer favorablare sigh resolvera:
Men der wij biifwa tillfrågade, är för detta omtalt om
6 Pundh Läster; doch effter den proportion sorn förbemält är.
11. puncten. I denne punct förstås med förlängningen
deres uppehälle wedh dess omyndige åhr; och dessföruthan står
Brudskatten nämbd. Och seer man sigh närmare inthet kunna
der med komma; uthan icke Konungen måtte händerna bindas,
som likwäl will draga alles affection till sigh, och att alle må
sökia K. Maij:tt, förhåppandes med trooheet att winna der nåde.
12. punct, blef tillagt: Döttrarna eller Erfwingarna.
Der hoos meentes fuller af somblige, att den Clausulen om
Bygningar skulle gifwa disputer; effter somblige skulle seija
det wara nyttigt, och somblige inthet.
268
1655.
RijkzCantzlern meente det wäl wara förklarat der medh,
att der nämpnes dugeligh och nyttigh byggningh; men
wille inthet seija nödigh, ty det skulle mehr gifwa orsaak att
disputera.
13. punct. RijkzCantzl: I Norkepings Besluut står fuller,
att sådanne godz skole först hembiudas Cronan; men inthet
nämbdt der om, att så frampt Cronan inthet skulle wela lösat,
om man då skulle få säljat åt een annan: Ar altså gott, att
Kongl. M:tt gior uthtydningh der på.
H. Knut Posse: An K. M:t säger, att han får inthet
sälja det?
R.Cantzh Derföre måste dess uthtydningh komma frå K.
Maij:tt.
Lagerfeldt påminthe att sådant har likwäl för detta warit
ij bruuk.
R.CantzI: Der medh skulle skee stoort underslef; ty den
som hade icke mehr än een dotter, skulle in prmiudicium Coronae
försälja godzén, som boorde doch falla till Cronan.
H. Schering Rosenhane exciperade der emot lithet, som
skulle det kunna gälla uthi nödfall, som ij siukdomb, fängelse,
eller eliest der een wore stadd ij Cronans tienst, och för dess
skuld blefwe der till förorsakat.
R.Cantzlern: Wij sökia nu der om Kongl. Maij.-tz förklaringh;
kan skee, att den kan blifwa någet amplare. Och synes
den wara den rätte modus der uthinnan, att han ginge till K.
M:tt och föredroge sin nödh; sökia altså att Kongl. M:tt uthtyder
Norkepings Beslut till den Clausulen.
Sades der till, att på dette sätt skulle Godzén alldrigh
falla till Cronan.
Men swarades, att detta måste förstås för wichtige orsaker
skull, och att Kongl. M:tt wille det förklara och uthtyda.
Der wid skildes den Conferentzen.
i
Bilagor.
269
Bil. EP)
Promemoria angående godsens Reduktion från allodialrätt
till länsrätt.
Alldenstundh månge höghwichtige schiäl finnass,
hwarföre dhe godz, som i nestförlijdne tijder äre
kompne ifron Chronans immediate egendom till enschylte
persohner iblandh undersåtarna på ewerdeligh
frelsess rättigheet, tiena att förandra sine wilkohr
uthi Lehnrätt, helst en sådan som i Norkiöpingz
Rijkzdagz Besluth A:o 1604 uthwijses; Så
synness ock desse fölliande omstendigheeter komma
wijdh Executionen i betenkiande, och derföre högnödige
schattass att blifwa Kongl. Maij:tt medh all
underdånigh wyrdnadh föredragne, och dess nådigste
förordning tili Rijkzenss allmenne och det Adelige
Ståndetz besynnerlige wehlfärdh underdånigst hemstälte.
Såsom
I.
Att Kongl. Maij:tt wille aldranådigst sättia een wiss tijdh,
helst A:o 1633 genast effter K. Gustaff Adolphz den andre och
Storess Glorwyrdigst i åminnelsse dödlige frånfälle, hwar ifron
man schall begynna att rechna reductionen på Allodial rättigheeter,
till sådan Lehnrätt som i Norkiöpingz Rijkzdagz besluth
A:o 1604 är författatt; och altså inthet wijdare rörass i
dhe tijder som denne terminen föregågne äre, uthan dhe godz,
som tillförende hafwa warit på Allodial eller brösterfwingarss
rättigheet bortgifne, blifwa i sine wilkohr oqwalde.
II.
Att den som bäfwer kiöpt aflf Chronan några godz reent
af, effter Chronanss werderingh uthan om förbudne orter, så
att inthet lagligitt jääf der i finness, må uthan någon tijdh eller
termins åthschilnadt behålla dhe samma till sitt fasta arff
och Allodial frelsse: Och wara samma rätt för dem som emot
liqviderade och richtige förstreckninger eller någon lagligh och
‘) Prot. sid. 36.
270
1655.
rättmätigh fordran Chronegodz allodialiter hafwa i betahlningh
emottagit och bekåramitt.
III.
Att om någon hade fått Chronegodz på Lehnssrätt, och
sedan kiöpt sigh arf- och Allodial rätten till, effter den halfwa
Chrononess werderingh, han då fuller må behålla halfwa dehlén
i samma godz allodialiter, men den andra dehlén på Lehnssrätt,
ståendess wåhlet i egarenss godhtyckio (om godzén liggia
uthom frijkallade orter), hwilken halfpart till arfzrätten, och
hwilken till lehnssrätt han will antaga, doch att han det ena
och andra uthnempner ner Confirmationerne sökiass, och låter
det sedan i Kongl. RekneCammaren i Chrononess böcker uppteknass,
oförgrijpeligh Kongl. Maij:tz egit nådigste wahl i sådana
godz som befinnass liggia innom dhe legenheeter, hwilka
Kongl. Maijrtt uthi denna Rijkzdagh frijkallar. Schulle ock
hända sigh, att någon hade på detta föresagde sättett kiöpt
allenast ett Hemman eller tu och der under, men icke der öfwer,
att Kongl. Maij:tt då wille nådigst tillstädia att han må
betalda arfzrättigheeten effter Chrononess werderingh, och behålla
sedan desslijkess Hemman heelt och hållitt på arfz- och
Allodial rätt.
IV.
Att der jordebyte är ågångit ettera emellan Chronan och
undersåtarna i landet, eller desse sinemellan, sådana byten måge
fast och oklandrade stånda, så att den arfwe- och Allodialgodz
hafwer gifwit och bortbytt emot Chronegodz, han behålle
desse på Arfzrätt, och hanss bortbytte arfwe- och Allodial godz
blifwa Lehngodz i denss hender, som dem sigh för samma
Chronegodz tillbytte, eller dem eliest sedermehra aff Chronan
till donationswijs bekåmmitt hafwer: Men äre sådana förmente
Allodial och Chronegodz emot hwar andra undersåtarna emellan
bytte, behålle hwar sitt på lehnsrätt.
V.
Att örn någre Chronegodz hafwa warit allodialiter bortgifne,
och äre sedan gågne i arfschifften, desse omstendigheeter
måge tagass i acht: 1) Om en endast elfwing hafwer erfft
godzén, att hanss rätt och wilkobr blifwa lijka medh andra donatarierss.
2) Men äre eliest arfwe- och Allodial godz emot
sådana förmente Allodial Chronegodz kompne i arfschiffte, så
Bilagor.
271
att dhe icke kunna återkallass till lehnrätt, medh mindre arfwet
schall uprijfwass, att då måtte i nåder tillstädiass samptlige
erfwingarna lösa dem inn å 9 pro Cento och Chrononess
halfwa werderingh, på det oendelige trätor och oreda icke uppwexa
måtte, uthan hwardera behålla sin arfwedehl på lijka rätt
och allodialiter, det ware sigh Sohn eller Dotter.
VI.
Att om någon hafwer sine förmente Allodial godz till een
annan försåldt, seliaren må schyldigh wara att hemmulla kiöparen
det han reddeligen af hånom kiöpte, så att kiöparen sine
allodialiter af androm kiöpte godz oklandratt och till ewerdeligit
frelsse må besittia och behålla, men selliaren uppfylla
Chronan sin afsaknadh på fölliande sätt: 1) Ager selliaren så
månge Allodial godz som han bortsålde, sättie då så högh ränta
i stellet för dhe bortsålde godzén, besittiandess dem her effter
på lehn och icke på arfzrätt, efftersom han i rättan tijdh dem
såledess böhr låta uppföra i Chrononess jordhböcker. 2) Ager
selliaren inthet så inånge Arfwe- och Allodial godz, som den
bortsålde räntan kunna uppfylla, betahle dess halfwe werde i
penningar åth Chronan, på terminer som medh hånom scheligast
kan accorderass. 3) Funness och wore bewfjsligen någon
selliare så fattigh, eller af landet rest, att han icke förmåhr
hemmulla sin kiöpare det han sålde, hwarken medh godz eller
penningar, att Kongl. Maij:tt då nådigst wille låta Chronan
draga den schadan, och henne kiöparen icke uppåbyrda, doch
så att först medh schiäl der effter ransakass, om kiöparen
sådana godz effter Chronewerderingh hafwer tillfyllest betahlt,
hwar ock icke behålle kiöparen så månge godz som effter
samma -werderingh löpa på hanss uthlagde penningar eller penninge
werde, dhe öfrige tage Kongl. Maij:tt och Chronan till
sigh, om han icke finner den nåden att Kongl. Maij:tt dem will
å nyo hånom försällia för godh betahlningh. 4) I lijka måtto
om någon iblandh Krigzbefehlet och andra Chrononess wehlförtiente
Mann och Tienare för derass ringa förmåga schull,
och för derass uthrustningar till Chronanss tienst och heder
hade måst försellia eller pantsättia 4, 6 eller 8 gårdar, Kongl.
Maij:tt wille dem medh nåder ansee, och Chrononess prsetension
efftergifwa, allenast att der under icke begrijpess dhe som
uthan om bewijsligh nödh och trångmåhl det giort hafwa, icke
heller dhe som i någon myckenheet till 10 gårdar eller deruth
-
272
1655.
öfwer fjerdinge och sochnetahlss hafwa sine donerade godz bortsåldt,
hwilka under förrige conditioner billigt reknass, förblif—
wandess kiöparen aldeless uthan schada fast och oklandrat i
det han reddeligen kiöpt bäfwer.
VII.
Att om någon hade bygdt sigh Sätegårdz legenheet på dhe
Chronegodz hånom allodialiter hafwa warit schienkte, han dem
eliest merkeligen excolerat hafwer, eller liggia hånom till synnerligh
legenheet, att Kongl. Maijrtt wille nådigst tillstädia den
samma byta sigh sådana legenheeter till moot lijka ränta och
fullnadh, och sättia sine arf- och Allodial godz i stellet för
Lehngodzen, niutandess på desse arfzrätten deremot, doch att
han sigh der medh tillbörligen i Kongl. RekneCammaren angifwer,
och godzén icke liggia innom frijkallade orter, hwarest
han icke må pretendera något byte, medh mindre Kongl. Maij:tt
af särdeless nåde det efftergifwer, och han innom samma district,
eller der Kongl. Maij:tt åthnöier, lijka ränta igengifwer.
VIII.
Att om någon Enkia hade nått Allodial rätt på sine donerade
godz, och hade inge söhner, henness döttrar då måtte
samma godz lijka som söhnnerna på Lehnrätt och derass mannlige
Erfwingar af Kongl, nåder förunnass, och om döttrar eller
andra sijdarfwingar hade erfft sine föräldrar och slecht i donerade
Allodial godzén, att dhe måge blifwa i possessionen af godzén
och åthniuta samma rätt som andra donatarier, behållandess
samma godz på lehnssrätt.
IX.
Att Kongl. Maij:tt nådigst wille förordna ett wist qvantum,
som uhr Lehngodzen må wara tillåtitt att gifwa sine Brudar
till Morgongåfva, hwareffter dhe som allreda hafwa någon
bortgifwit sine fruer om derass Morgongåfwa måge försäkra;
jemwehl ock dhe som nyligen och sedan dhe hafwa warit i
echtenschap inträdde, äre adlade wordne, kunna sina fruer något
wist tillegna, hwilket Enkiorna efter 1644 åhrss ordinantie
måge besittia.
X.
Att Kongl. Maij:tt för den underdånigste tillförsicht sorn
Ridderschapet och Adelen hafwa fattatt till H. Maij:tz stora
Bilagor.
273
åhåga för derass wehlfärdh, wille wijdh denne hendelssen, då
någon mannligh Linie uthdöör, låta döttrarna werkligen åthniuta
det wilkohr som dem till goda är i Norkiöpingz Rijkzdagz
Besluth A:o 1604 infördt, och dem förtröstar att wara
nermast till godzenss förlehningh, om dhe gifftass medh tienlige
och dugelige menn, hwilka Konungen kan åthnöija, efftersom
det schulle wara een serdeless högh nådh om Kongl. Maij:tt
wille denne clausulen wedh nerwarande lägenheet till döttrarnass
fromma aldranådigst uthtyda, och uthtryckeligen i detta
Rijkzdagz besluth insättia låta. Hafwandess derjempte och i
synnerheet ett nådigt öga på dhe omyndige döttrar som i sådana
fall derass föräldrar öfwerlefwa, att dem icke alt håpp
må genom godsenss oförmodelige abalienation till andra afschiärass,
och dhe ingaledess få niuta förbe:te wilkohr till goda, om
dhe i sine laglige åhr kunna råka i sådana mänss wåldh, som
till Rijksenss tienst och Konungenss åthnöje tienlige befinnass
måtte, stellandess sättett och dhe rådeligste uthwegar der till i
Kongl. Maij:tz sehiön och nådigste gåttfinnande.
XI.
Att Kongl. Maij:tt på dhe hendelsser ner lehnegodzen till
Chronan förfalla och döttrarna icke kunna der till kämma, nådigst
wille ansee derass wilkohr, och af synnerligit Kongligit
bewågh förordna dem några wisse åhrss räntor till brudhschatt,
och den effter sin Konglighe ynnest emot dess trogne undersåtare
Ridderschapet och Adelen något förlengia ner döttrarna
aldeless omyndige öfwerblifwa, privilegerandess dem såledess
att dhe samma Brudhschatt meehtige blifwa för derass afträde
uhr godzén.
XII.
Att Kongl. Maij:tt nådigst wille privilegera lehngodzen medh
den rättigheet, att ner dhe till Chronan måtte förfalla, den
kåstnadh, som till derass förbättringh kan wara anlagdh och i
sielfwa werket brukeligen befinness, helst i Åker och Engh,
Trää och Humblegårdar, Fischiedijken, Qwarnar och Dammar,
jemwehl i dugeligh och nyttigh bygnadt, sambt alt annatt af
lijka natur och egenschap, må igenom reddelige mätessmän werderass,
erfwingarna och i synnerheet döttrarna föruthan derass
Brudhschatt uppfyllass medh Penningar eller godzenss räntor,
för ann dhe der uhr nödgass att uthgå och det affträda. Doch
18
274
1655.
att ingalunda denna meningh dijt uthstreckiess, att man wille
anmoda Kongl. Maij:tt och Chronan betahlningen af onyttige
omkostnader, och det en eller annan på sitt egit ewentyr hafwer
anwendt, eller på det som icke mehra brukeligit wore.
XIII.
Att aldenstundh i Norkiöpingz Rikzdagz besluth författass
huruledess Lehngodzen schole Konungen och Chronan först hembiudass,
om dhe eliest förselliass och förpantass måste, att
Kongl. Maij:tt änn yttermehra den condition nådigst wille stadhfästa,
och deruthöfwer sigh i nåder förklara, huruwijda och på
hwadh sätt, ner Konungen och Chronan sådana hembudne godz
icke will till sigh löösa, egaren dem då må till andra pantsättia
och forselli a.
XIV.
Att Kongl. Maij:tt nådigst wille låta een wiss Ordningh
författa, hwadh bröderna schola wedh arfschifften medh derass
Systrar, dem till Brudhschatt gifwa uhr lehngodzen, der medh
mycken orichtigheet emellan syschionen må afhielpass.
XV.
Att i det öfrige stella i Kongl. Maij:tz nådigste behagh och
enhelleligen i underdånigheet anhålla, att Kongl. Maij:tt alla
godz, som ifron Anno 1633 i Swerigess Rijke och alla dess underliggiande
Provincier allodialiter äre bortförährade och bortschienkte,
måge nu genast effter denne dagh dragass ifron Arfrätt
och på Lehnrätt, så att den, hwilken dem nu besitter, må
dem fuller behålla effter her framföre beschrefne wilkohr, män
icke medh bättre rätt änn Lehnrättigheeten, och såledess i alla
schienkte godz ingen arfzrätt mehra och annarss giälla än här
föreschrifwit står, medh den underdånigste böhn och tillförsicht,
att hwadh eliest Adelen och Ridderschapet tillhörigt är, och
medh desse föreschrefne wilkohr dem nådigst tillägnass, må ock
medh samma nåder af Kongl. Maijrtt confirmeras, handhafwass
och tillijka medh derass frijheeter, egendom och wehlfärdh wara
i Kongl. Maij:tz Kongl, hegn och ynnest befallatt, efftersom
dhe ock det till Kongl. Maijitz eget nådigste efftertenkiande och
gåttfinnande underdånigst tilltroo att draga en Kongl, försårgh
huru federnesslandet framdehless och i effterfölljande tijder icke
måtte åter i desslijkess olegenheeter och widhlöfftigheeter för
-
Bilagor. 275
falla, uthan till Kongl. Maij:tz och dess Kongl, effterkåmmande
sampt Rijkzenss styrkio i gått wehlståndh så mycket menscheligit
blifwer upphållass och bewarass.
Bil F.
Promemoria angående upphäfvande af Expektansbref eenJ).
Såsom stora och ögonschenlige schiäl nogsambt
uthwijsa att Expectantier på andrass lijfztijder och
andra rättigheeter mycken förwirringh förorsaka, och
derföre icke obilligt stå att upphäfwa; Så synness
lichwel fölliande omstendigheeter Kongl. Maij:tt på
det underdånigste der wedh tiena att föredragass,
och dess nådigste förklaringh i underdånigheet der
öfwer inhemptass. Såsom
I.
Att om någon hade för Kongl. Maij:tz nu regerande wår
aldranådigste Konungz Regementz tijdh till schienkz och gifnings
lagligen bekåmmitt ett Kongl. Expectantie bref på några
godz i Swerigess Rijke sampt dess underliggiande Provincier,
och deruppå sedan tillbörligen nått hefdh och possession, eller
ju den hade bordt nå, om han genom rättegångher och desslijkess
flere hinder, icke mehra för andrass ogenheet, änn sin
egen schull wore ifron sin rätt afhållen; den samme nådigst
måtte förunnass att blifwa i sådana godz, som han på föresagde
sätt besitter, oqwaldh, och niuta der uthi lijka wilkohr
mädh andre donatarier.
II.
Att om någon effter sitt expectantie brefz lydelsse hade
för Kongl. Maij:tz Regementz tijdh förlijkt sigh schiäligen medh
den i godzet suttitt hafwer, och såledess medh den sammess goda
minne lagligen wore råkadt i godzenss fullkommelige possession,
han då i lijka måtto må niuta sitt expectantie bref till
’) Prot. sid. 39.
\
276
1655.
goda, och effter den förre articulenss lydelsse schattass lijka
medh andra donatarier.
III.
Att ora någon hade kiöpt af Chronan Expectantier på godz,
tagit de samme i betahlningh för richtige giäll, giordt deruppå
förstreckningar i Penningar och Penningewerde, eller bytt sigh
dhe samme till för sin andre egendom och faste godz, han sine
expectantier må i den måttan tillgoda niuta, och ner godzén
förfalla, genom låflige meddell och ordentelige immissioner der
till träda, medh mindre det wore belegit på sådana orter, hwilka
effter detta Rijkzdagz Besluth Kongl. Maijrtt och Chronan
enkannerligen förbehållass. I hwilke fall, och andra desslijkess,
han likawist sine uthlagde Penningar måtte bekåmma igen, för
ann hånom något afgåhr i den expectantie-rätt som hånom har
warit uppdragin; doch att medh den så wehl som medh andre,
hwilke förstrekningar på expectantie godz hafwa giordt åth
Chronan, richtige afrekningar hållass, och der dhe befinnass
wijdh tillträdet till godzén icke hafwa gifwit Chronan sin fullnadh
effter Chronanss wrärderingh, dhe den samma uppfylla,
men deremot räkna i fyllnaden jempte det förstrekte capitalet
interesse deruppå å 6 pro Cento ifron den tijden dhe sine Penningar
hafwa mist och godzén icke innehafft.
IV.
Att om någon hade tagit tillijka medh en annan Grefwe
och Frijherre Lehn, och altså hade simultaneam investituram,
sådant må blifwa fast ståndandess, efftersom det icke heller
plegar reknass iblandh expectantier, uthan heller för en lehntagningh.
V.
Att eliest uthi Kongl. Maij:tz nådigste disposition underdånigst
hemstelless dhe öfrige expectantier, som sedan A:o 1633
genom blåtta Ofwerheetenss nådh och gåfwa en eller annan
äre uppdragne, och sedan ingen wirkeligh hefdh uppå fölgdh
uthi dhet der i författade godzet, för änn Kongl. Maij:tt wår nu
regerande aldranådigste Konungh till sitt Regemente har warit
inträdd, må uthan åthschilnadh wara krafftlöst, så att brefwetz
innehafware ingen rättigheet der igenom till godzet, ner
det förfaller, eller eliest någon tijdh, må förebära eller åthniuta.
Bilagor.
277
VI.
Att ehuruwehl i det hänom gitne expectantie bretwetz
krafft någon godzenss owissa ränta uppburit hade; men lich—
wel innan föresagde tijdh icke nått häfden på dess wissa ränta,
han då lijka må schattas medh den som aldeless inthet åthnutitt
hafwer af sine expectantie godz, och hanss bref hållass
lijka krafftlöst sorn den förress, och som i nest förgående Articul
beschrifwess.
VII.
Att om någon i warande Kongl. Maij:tz nu regerande wår
aldranådigste Konungz Regementz tijdh, hade uthan Kongl.
Maij:tz uthtryckelige tillåtelsse satt sigh i hefden på något
godz, der han expectantie bref uppå bäfwer hafft, han då schattass
lijka medh den som aldeless wore blifwen uthan possession
och hefdh, och hanss bref i lijka måtto krafftlöst och
onyttigt.
VIII.
Att hwadh i alla föregågne Artiklar är förmehlt och ifron
A:o 1633 föreluppitt, det må förstås icke allenast på Swerige
och Finnlandh, uthan alle dhe öfrige Rijket underliggiande
landh och Provincier, doch att Kongl. Maij:tt nådigst wille låta
rätta sielfwa proceduren der wedh, effter hwar och en Provinciess
lagh och egenschap, och sigh allernadigst halla recoinmenderat
dess wehlförtiente männ och tiänare, helst dem som
icke något annatt synnerligit till belöhning för derass giorde
trogne tienster hafwa bekåmmitt, så att Kongl. Maij:tt af nåde,
och ner legenheet der till finness, wille afgången på annat sätt
uppfylla, hwilket dhe blått och allenast af Kongl. Maij:tz ynnest
måge erkänna; Efftersom ock her medh tillijka Kongl.
Maij:tt i all underdånigheet ombedess att willia bähra den höglia
försårgh och omwårdnadt för sin egen, dess Kongl, effterkommandes
och federnesslandetz tryggheet och wehlfärdh, att
sådana förordningar måtte giörass, hwar medh desslijkess widhlöfftigheet
i framtijden förekåmmass kunne.
278
1655.
Bil. G. >)
Protokoll i första Utskottet öfver Adelns Besvär.
Den 23. Aprilis
blefwe effterskrefne nämbde till uthskått, att öfwerläggia om
dhe BeswärsPunchter, som Ridderskapet firma nödigt att låta
fatta, och dem Kongl. M:tt ij all underdånigheet öfwerlefrera:
Samme uthskått blefwe ock förordnade att tillsij hwad dessförutan
Ridderhuusets Byggning och med mehra angår, att
dess interesse måtte tijdigt ij acht thagas:
x\f 1. Glasse: G. Jahan Oxenstierna
H. Steen Bielke
H. Lars Kruus
H. Jahan Rosenhane
H. Jöran Ulfsparre.
2. Cl. H. Gustaf Persson Natt och Dag
II. Thure Ribbingh.
3. Cl. Christer Nilsson af Häwämpä
Claes Rålamb
Pär Hammersköldh
Israel Lagerfeldt
Patrik Ogglewij
Jahan Weidenheim.
Uthskåttet lät först sigh föreläsa dhe beswärs puncter, som
A:o 1652 blefwe Drotning Christina öfwerlefwererade, med der
på gifne Kongl. Maij:tz Resolution.
1. punct. Uthskåttet fann gott, att man ännu derom giorde
een underdånig påminnelse, att sådant måtte nåå sin effect.
Den 2. och 3. puncten blefwe förbij gångne, elfter det allreda
wore mäst remedierat.
Den 4. punct, om Jure Patronatus, skulle ännu blifwa K.
Maij:tt underdånigst föredragen.
Wed denne discurs giorde Her Lars Kruus een Relation
om den wedlöfftigheet som han war råkat uthi med Erchiebispen
Doctor Lenaeus, som honom will förmeena kyrkeheerdewahlet
wed hans kyrkesochn, der han sielf af sitt gamble frälse
') Ad. prot. sid. 47.
Bilagor.
279
har gifwit till kyrckian sielfwe gården, der Prestebohlet nu är;
Och effter alle remonstrerade skähl emot bem:te Erchiebispens
obillige procedere och eenwijsheet skickade bem:te Her Lars
Kruus effter ett Drottningh Christinas bref in originali, som
den twisten dirimera skulle, och dess copia finnes ad acta (Jfr
sista Bil.). Och originalet blef för uthskåttet uppläsit.
Uthskåttet beslöt der om således, att man skulle göra
hoos K. M:tt ännu een påminnelse om denne punct, refererandes
dhe skiähl och ordesätt eller formalia der till, som i beimte
Drottningh Christinas Resolution öfwer denne punct, och ij
dette Drottningens bref, gifwit åt H. Lars Kruus, finnes förmält:
ansökiandes, att Patronus Ecclesice må hafwa ius prarsentandi
Ministrum.
Wed den 5. puncten, om Justitise wäsendet, taltes om den
store oredha som nu skeer i så måtta, att een persohn bekläder
Domare Embethe in prima Instantia och tertia; Ja, också
in 2:da, effter somblige af Hofrätts medel äre icke allenast
Häredzhöfdinger, uthan ock UnderLagmän: Samka altså somblige
flere Embethen på sigh, än een kan wäl förestå; der emot
mången går och har ingen tienst.
Uthskåttet funne gott, att man underdånigst ansökte Kongl.
Maij:tt här om, begärandes att dhe af Collegierne inthet måtte
få bekläda Iläredzhöfdings Embethe, och att dhe måtte hafwa
att niutha hwad i Drotningh Christinas Resolution her öfwer
är oss nådigst tillsagt.
Blef ock påmint, huru att Tingställen ombytas, emot som
Lagh säger. Och som der hoos också blef tält om wekutingh,
sade II. LandtMarskalken, att det skulle falla för beswärligit
och kostsampt: refererade om den seedh i Dalarna är, med
dannemäns förlijkningh eller dannemans domb, som sker
af fyre goda män: och der slijtas ringe saaker, och sådanne
som eliest een inthet gärna skulle wela thala på wed Häredztinget,
som der allenast skeer een gängh om åhret, nemblig
Juulethid. Hwad sedan widare taltes om Justitia wäsendet,
finnes straxt her effter.
Den 6. punct, blef förbij gången, men den 7:de skall ännu
oprepeteras, och begäres i underdånigheet, det Kongl. Maij:tt
åter will saaken uptaga.
Der effter upplästes 1650 ahrs inlagde Beswärs puncter,
med der på H:es Kongl. Maij:tz Resolution.
280
1655.
Den 1. punct, hafwa Ridderskapet ännu der om att anhålla.
2. [punct.] Bedia sigh ännu undan samme Konunghzbästar,
effter dhe först inthet wetha huru dhe äre kompne der
till. 2) importerar inthet Grönan stort. 3) der med är een
stoor olijkheet; somblige gifwa the Penningar uth, somblige
inthet. 4) är ingen wiss Ränta, effter den är icke upförd i
Russtiensten. 5) synes som skulle H:es M:tt Drotningen tagit
det i betänkiande till een annan thidh.
Effter Middagen klockan 2 komme åter uthskåttet tillsamman;
och förr än det blef continuerat med desse 1650 ålirs
Beswärspuncter, togs före den sidste af Beswärspuncterne, som
giordes i Upsala 1654. Och der emot upplästes också Secreterernes
protester, sampt der pa fölljande supplication af Ridderskapet
till H. Maij:tt Konungen; medh den antekningh på
dhe Relationer, som åtskillige hade wed den materien att påminna.
Sades ock af Christer Nillsson till Häwämpä, det han hade
också näget der om att säija, när der till kommer.
Andre sade ock att Bengt Trafwenfeldt hade någet sådant
emot Wijnbladh.
Effter föregången discours här öfwer, blef af uthskåttet
således sluthit, att man skulle låta dem i alle Ciasserne säija,
hwad som hwar och een kunde der wed hafwa att påminna;
och sedan sådant wore protocollerat, skulle det pä ett särdeles
paper af dem sielfwe underskrifwas; hwilket sädan som een
särdeles act kunde tiäna till att bewijsa det som Ridderskapet
genom sin supplication hoos Kongl. Maij:tt ansökia.
Sadan togh åter uthskåttet sigh före dhe 1650 åhrs BeswärsPunchter,
der dhe för middagen stannade wed den 3:die
punct, och fäns rådsampt, att der om hålles på nytt an, att
all skäligh förruedlingh måtte också bestås af Cronan.
Den 4. punct, begära att fä niutha dess Resolution.
Den 5. punct, gickz förbij.
Dea 6. punct, begäres dess Execution.
Den 7. [punct.] Der hoos blef påmint, att effter nu alle
wägar mäst äre mätte, måtte mijletaalet blifwa tryckt, den
wägfarande till rättelse; och dhe wägar som ännu icke afmätte
wore, måtte ock med första anrättat blifwa.
Den 8. punct, begäres ock att ställas i wärket.
Den 9. och 10. [punct.] blefwe förbij gångne.
Bilagor.
281
Sädan desse punchter wore uppläsne, taltes ater om Justitien,
och befans nödigt, att alle saakören måtte wara Cronans
Eensaak, och dhe som Justitie Einbethen bekläda, bekomma
eliest een hederlig löhn, der med dhe sigh uppeholla
kunne; att der med förthaga den begärligheet, som een Domare
underthiden inthet kan frija sigh före, der någen deel af
saakören falla honom till.
Här hoos blef ock påmint, huruledes wed somblige Hofrätter
är een seed, att låta Fiscalen klaga på een tillijka med
målsägaren, att afprässa een penningar och föröka deres saakören.
Der effter upplästes 1654 ahrs postulata:
Den 1. punct, är för detta oppsatt, och måste nu oprepeteras.
Den 2. punct, sammaledes, sampt den 3. och 4., der om
skal också nu blifwa påmint.
Den 5. [punct.] Der om skall ock på nytt nu införas;
och det än med uthtryckeligare ordh, effter öfwer den dubblade
Tullen mycket blifwer klagat.
Der widh sade Patrik Ogglewij, att när een officerer, som
reeser i Cronans tienst, låter föra sine hester öfwer ifrå Finland
och till Riga eller Räfle, måste han ock derföre gifwa Tull.
Discurrerades widare der om, huru som dette fördubblande
af Tullen wore inbracht emot Konungens Eedli; mädan Konungen
har swurit, att han een sådan förhögningh icke uthan deres
samtycke dem påläggia will.
Den 6. [punct.] Om Klädedrächter.
Den 7. Denne punct skall ock nu påtalas; och att een
wiss Löhn måtte Legofolck tillslås.
Här widh sade Lagerfeldt, det han har tillförenne fåt i
befallningh, att tätta der öfwer een ordningh, och har der om
ett concept.
Påminthes ock der hoos, huru eens Tienare (som fougder
och andre) offta stiäla sine huusbönder; och efter dhe hafwa
hafft förtrodt godz, straffas dhe arbitraliter och lindrigare än
andre som stiäla; der doch dem boorde mehr strängt straffas,
effter ingen kan thaga sigh wahra för gårdztyfwen.
Den 8. punct. Der på är allreda ett Konungens bref uth
gangit.
Den 9. punct, blef uthsluten; och skulle man nu i det
282
1655.
stället thala om deputatis; och begära att det måtte blifwa
Ridderskapet effterlåtet, särdeles ij dhe widt aflägne orther och
provincier. Men att när någre Solenne Acter äre förhanden,
skall heele Ridderskapet wara förplichtat wara tillstädes, eller
wetha deres laga förfall: På andre thider kunde det beqwämligast
skee per deputatos; doch stånde likwäl hwar och een
fritt, som dessföruthan eliest will komma.
Om modo kunde det så tillgåå, att hwar Landzhöfding
kallade Adelen i sitt Höfdingedöme tillhoopa, der dhe då sine
Deputatos wällja kunde.
[Den] 10. och 11. punct, skall ock oprepeteras.
Den 12. [punct.] sammaledes; men der efterst bör stå således:
uthaf nägen af Cronones dombhafwande.
Om den sidste punchten är näst tillförenne sagt.
Sädan blef ock detta påmint, att införas ibland Beswärs
puncterne:
1) Att Tullar, accijser och flere sådanne rättigheeter, som
ibland Regalia räknas, måtte immediate komma till Cronan och
icke till någen privat, Grefwe eller Friherre etc., att der med
öka Cronans inkompst, och icke Ridderskapet blifwa med Contributioner
beswärat, för den orsaak, att Grefwerne opbära dhe
uthlagor, som Cronan boorde tillfalla. Och hafwe Grefwerne
18 D:r af hwart manthal i åthskillige pertzeler, som är att sij
af 1644 ahrs Besluuth, och af Cession af store siötullen; nembl.
heele owisse Räntan, halfwa extraordinarie, Kongztijenden, af
dhe godz som Grefwerne inthet tillkomma.
Owisse pertzeler; såsom Landtogsgärden, byggnings och
Saltpetterhielpen.
Extraordinarie; såsom halfwe Boskapspenningarne, halfwe
skiutz[färds]penningarne, halfwe dagswärckspenningarne. Och
sådant, som efter handen bewilljas, också halfparthen der af;
föruthan utskrifning, den dhe ock niutha för half frijheet.
Taltes der hoos om, huru att förr A:o 1644 hade Grefwerne
aldrigh haft dhe frijheeter, och de jure bör dem inthet
haa sådant; uthan Riddersk. och Adeln bör immediate dependera
af K. M:tt och Cronan. Eliest äre Grefwerne sin emellan
oeense der om; ty dhe holla sielfwe orijmligit, at en grefwe
skall wara den andre skattskyllig. Icke heller hafwe Arffursterne
haft samme frijheeter, uthan allenast frälse Rätt; hwij
skulle då Grefwerne hafwa mehr?
Bilagor.
283
Blef altså af uthskåttet resolverat, att alt hwad Adelen
skall uthgöra i Grefwe- och Frijherreskapen, som Cronan har
warit för detta tillhörigt, måste altsaminan komma Cronan till
goda, och icke till Grefwerne i Grefweskapen etc. såsom Jurisdictioner,
Tijende, Tull och accijser i Städerne etc.
2) Att en frälseman må frälssa sitt skattehemman, efter
den 42. punct, i privileg. och det 30. Cap. § 1 i Konungzbalken.
3) Att en Ordning blifwer för Embetsmän och Skråer; att
remediera den dyrheet på handwärck.
4) Om Compagnier: Att Adelen, efter privilegiernes lydelse,
må fritt handla med dhe främmande; och att inthet privilegium
må tillåtas moot ett lieelt Stånds privilegier.
När man nu kom att thala om SaltCompagnij eller Skeppsbyggerij,
och att den dyrheet med Saltet blefwe bootat, som
plågar heele landet; för någre fåå personers egen winsts skull:
Lagerfeldt sade den dyrheet komma af den differentz, som
är wed Tullen på frije, halffrije och främmande Skepp.
Somblige meente, man skulle bedia af Tullen på Saltet,
effter den skall wara orsaaken der till; att afwärja den store
skada, som heele Landet thager för saltlösa skull. I Norrlanden
wara öfwer 2000 t:r fisk fördärfwade etc.
Den 24. Aprilis.
Effter middagen kom åter uthskåttet tillsammans; och blef
först omtaalt, att Monopolia måtte afskaffas; och att TiereCompagnie
wore inthet annat än ett monopolium, och stöter
directe Ridderskapets privilegier. Och frågas, om någre privat
persohners privilegium må och kan prmiudicera ett lieelt Stånds
privilegier?
Slöts der med, att man wille begära af K. M:tt, att hwad
som wore af någen uthwärkat, som kunde löpa mot Ridderskapets
privilegier, måtte blifwa upphäfwit, och Ridderskapet
wyrkelig åthniutha, hwad privilegierne förmå.
Frågades: Om man icke skulle settia ibland postulata, att
frälseman måtte wara närmest, näst Slächten, att inlösa Bondens
bördzrätt, om han will den försälja? Uthskåttet befann
rådsampt pro tempore gå detta förbij, effter dhe äre swarthe
nogh eliest nu hoos dem.
Taltes om Brandordningar också, att dhe, städerne till
goda, kunde blifwa inrättade.
Om skråer, om Legofolck, om Justitise wäsendet och om
284
1655.
stoore Tallen skulle man widare conferera med dhe andre Ständerne.
I synnerheet war talat om stoore Tullen, som doch A:o
1644 blef bewilljat, men skälig; och nu är märkelig förhögd.
Om Lastpenningar, som ifrå någre Runstycker tolfdubbelt
äre fördubblade.
II. Steen Bielke påminthe om Ammiralitetets Interesse med
Ekeskogar, som synes inthet så wara thaget i acht, och bör
ihugkommas wed dhe förbudne orther.
H. Lars Kruuse begärde ock opteknas, om Compagnier,
som komma i arfskiffte, om sådanne Skepsparther skole ärfwas
effter Stadz- eller Landzlagh?
Der effter togh uthskåttet sigh före dhe Beswär, som RidderhuusFiscalen
hade att framtee, begärandes der öfwer uthskåttets
resolution. Desse wore Fiscalens Punchter:
1) Effter som i Upsala Richsdagh, och eliest wed Ridderskapets
sammankompst i förledne höst, till det Konglige Bijlagret,
blef af Ridderskapet en wiss termin satt, att dhe som
wore skyldige någre Penningar till Ridderhuuset, skulle dem
till näste der på följande Richsdagh bethala, eller emot dem
procederas effter K. M:tz bref, med Arrester oppa Godzén;
Begärer fördenskull Fiscalis, att bekomma der om Ordre.
2) Huru Execution skall anställas på dhe debitorer, som
här i Staden äre; och andre som här wistas och hafwe privilegierne
öfwerträdt? Om dhe lier in loco för deres persohner
skole blifwa arresterade, så länge der med blifwer clarerat?
Eller man skall låta arrestera godzén?
3) Hwarest Forum Competens skall blifwa, der Fiscalis
kan låta cognoscera om dhe saaker som emot privilegierne finnas
wara bedrefne?
Uthskåttets swar tili
I. puncten: Effter nästpåföljande Rijkzdagh då war satt
terminus solutionis, boorde man skäligt nu straxt exequera,
uthan upskåf: Men likwäl fann då uthskåttet gott omsider,
att H. LandtMarskalken wille deni då än till öfwerflödh gifwa
att förnimma, att der dhe icke innan 8 dagars förlåpp clarerade,
skulle man fullfölja nu med execution mädan Rijkzdageu
påstår; men låtha först skuldregistret oppläsas, att hwar och
en kunde wetha, hwad han skyldig wore.
Kongl. M:tz bref och fullmacht gifwen Fiscalen blef der
wid oppläsin.
Bilagor. 285
Till den 2. punct, war uthskåttets swar detta, att modus
der wid skulle wara denne: 1) Admoneras genom H. Landt
Marskalken
publice. 2) Fiscalen begärer, att han will beqwäma
sigh. 3) Sädan sökes adsistence hoos Ståthållaren, der en
sigh inthet till bethaining accommoderar.
Men dhe som hafwe exorbiterat emot privilegierne, holt
man före, skulle anklagas här på Ridderhuuset; Doch först admoneras
af Fiscalen, förr än man anthager en process emot
honom. Skulle sädan af LandtMarskalken citeras, då saken
kan förethagas, och effter dess beskaffenheet, der någet Jäf
der i wore, anbefahla fiscalen sådant uthföra wed Hofrätten.
Taltes ock om, der någen hade thagit sigh frijbref, som
hade peccerat emot privilegierne; Och holle somblige före, at
som en sådan icke wore wärd att blifwa i Ridderhuuset, skulle
man, der han eliest sigh icke wille beqwäma, anholla om sådant
hoos Kongl. M:tt.
Der hoos blef ock taalt om infame personer, som icke
boorde lijdas i Ridderhuuset.
Till det 3:die: Men der man om alt sådant skulle inquirera,
holts rådsampt, att det skedde genom ett uthskått.
Bil. //.')
Promemoria angående omistande jordegods.
Desse fölliande slagh Jordegårdz komma iblandh
dem att öfwerläggias, hwilka aldeles omistandes äre,
och nu genast tiena att dragas under Crohnau igen:
Sådana Slått, Konuugz- och Ladegårdar, som äre belägne
nermast wedh Konungens egen Hofholdning och wedh dess förnemme
Städer och Residentier, grentz- och hufwudfästningar,
medh alle der till liggiandes och aff ålder tillydandes lägenheeter
och pertinentier, inge undantagandes, i wåto och torro,
närby och fierran, tillika medh sådana Oijar, Tårp och Hemman,
som liggia innom desse Konungz- och Ladugårdars enkannerlige
råå och skilnadh ifrån andre ägor och byar, eller
') Prot. sid. 47.
286
1655.
för sine lägligheeter skull skattas aff samina egenskap, som dhe
ägor, hwilka innan råå och rör ähre belägne.
Sådane angelegne Engiar, som liggia på beqwemme orter,
och pröfwas till Konungens Stallstaat aff ålder hafwa legat,
warit brukade, men ähre eenskyldt, eller under schien aff någet
hemman eller Tårp undan Crohnan bortkompne.
Crohnones uhrminnes Hufwudhfischien i stora strömmarne i
Swerige, Fin- och Ingermanlandh; Så ock den rättigheet som
hafwer lydt till Crohnan aff ålder uthi stora Notdrächter och
Fiskerier i Skiergåhlen och widh uthklipporna eller allmenne
Fiskielegen.
Crohnones eenskylte Parker, medh der till aff ålder lydandes
och der ifrån omistandes lägenheeter, iempte dhe Tårp,
Hemman och Agor som der i belegne äre: Så ock wisse Torp
och hemman, effter een serdeles der öfwer författat specification,
tienlige till Heyderijdares och Skogwachtares hemwist,
hwilke dhe afstå måste, som desslike Tårp och hemman hafwa
bekommit, hwarpå Heyderijdare och Skogzwachtare aldrasidst
bodde, och för deras skull der ifrån blefwe affsatte. Behagar
ock Kongl. Maijitl att iempngode lägenheeter i det stället aff
samma possessore till deras boning igengifwes, ware det Kongl.
Maij:tz nådigste förordning hemstelt.
Dhe godz och lägenheeter, som hafwa warit Städer, Academier,
Gymnasier, Kyrckior och Skolor till fundation och underhåldh
eenkannerligen tillagde, och privati sigh uthan wedergellning
uthi iempngode och fasta godz och ägor hafwa förskaffat,
dragandes dem altså undan och ifrån det upsåt, hwar
till dhe ifrån begynnelssen äre förordnade wordne.
Dhe Hemman och lägenheeter i alle Heraden, hwarpå någon
lendzman bodde då dhe sidst komme ifrån Crohnan: Doch
om Kongl. Maij:tt åthnöjes medh annat hemman i det förres
ställe och i samma Häradh, stånde det till H. Maij:tz nåde och
förklarningh.
Om någre Godz och Hemman hafwa warit Heradzhöfdingar,
Lagmän eller andre Justitie embeten enkannerligen och aff
ålder tillslagne, men sedan wörö (alt sådant oachtat) till andra
uthan byte eller skiälig upfyllning kompne, dhe samma
läggias åter till sitt förrige bruk, och der till dhe hafwa warit
aff ålder anwände.
Bilagor. 287
Afwen så dhe Hemman, godz och lägenheeter, som till
Factorier, Slysebygningar och deslijkes allmenne för Rijket
höghnyttige bruk och werck hafwa warit för detta lagde och
tillägnade.
Allmenne Krogar och Tawerner, som medh Allmogens eller
Crohnans omkåstnadh hafwa warit wedh allmenne wägar uppbygde
och eenkannerligen slagne till giästgifweriens deste bättre
underhåldh,*) men sedan i privatorum händer kompne ähre,
tiäna ock under Crohnan att igenkallas.
Om något wore emot den Jordebok, som öfwer Krijgsmanshemmanen
i Rijket ähr blefwen upprättat A:o 1652, undankommit
i privatorum händer, att sådant hålles för ogildt, och
Crohnan träder till samma godz igen: Men wore ock någons
wälfågne egendomb i Krijgzmäns Jordeboken uppfördh, ähr
skiäligt, att han der öfwer höres och wederfahres honom hwadh
rätt ähr, så att han sitt wälfågne godz uhr Jordeboken löst
bekommer.
Alldenstundh Ammiralitetet behöfwer wisse Perzedler till
Skiepzflottans ordinarie Proviantering, och desse bäst kunna
uhr någre leglige landzorter der till förskaffas, komma dhe Provincier
förnembligast i betenkiande, som widh Siösijdan belägne
ähre, och der i Privati minste dehlén hafwa här till nått och
bekommit. Såsom
Gestrikelandh Westerbottn
Hellsingelandh Jemptelandh
Medelpadh Herredahlen
Ångermanland!! Ahlandh.
I lika måtto tiäna oundwikeligen och gienast leggias till
Crohnan och under Ammiralitetet några wissa och specificerade
Styrmanshemman, som näst för änn dhe komme under Crohnan
hafwa till Styrmäns boningh lydt och legat.
Bergslagen hafwer warit och bör otwifwelachtigt blifwa
Crohnones omistandes och enschylte egendomb; men på det wisse
lägenheeter der under begrijpas och förstås måtte, hwilke Konungen
och Crohnan skulle förbehållas och aff alla privat perssohners
anmodande blifwa orörde, hafwer Kongl. M:tt Drottning
Christina igenom een wälfattadh och tydeligh Resolution
A:o 1649 sådane landzorter och lägenheeter uthtryckeligen
') Tillägg i marginalen: Item Postbönder.
288
1655.
nampngifwit, och stadgat, att dhe skulle oförryckte blifwa under
Bergzlagarne. Men såsom der i författas 1) dhe Landskap,
Herader, Sochnar och Fierdingar, som hafwa notorie och
heelt och holdne till Bergzlagarna aff ålder legat, några få och
gamble frälse gårder der uthi undantagandes; 2) Sådana godz
och hemman, som äre fuller widh wissa Bergzbruk och Ilambrar
belegne, men icke der före hela Härader under sigh begrijpa
kunna, som dhe liggia uthi, uthan allenast några wissa
districter, hemman och lägenheeter, hwilka då dhe wörö under
Crohnan A:o 1649 hafwa dheras uthlagor och räntor wedh
Bergzbruken afflagdt eller iu tillförende icke annars än på
Bergzfrälse hafwa warit bortförlehnte, hwar under Tiust och
Tuhna lähn, Roslagen och Örbyhus lähn sampt Thuna Bergzlagen
i Södermanlandh synnas komma i consideration; 3) Sådana
Herader, Sokner, Fierdingar och lägenheeter, som fuller
icke tillförende hafwa enkannerligen warit räknade till Bergzlagen,
och för A:o 1649, widh den tijd när H. Maij:tt Drottning
Christina sin förbeite Resolution uthfärdade, men öhre för
nödige befundne, aU effter denne daghen skattas under Bergzlagarnes
egenskap och wilkohr, och komma några särskilte
Sochnar och lägenheeter i Wermelandh förnembligast wedh detta
slaget i betänkiande; Så tiäna fuller alla sådana godz och
lägenheeter, effter offtbe:te Kongl. Resolution, uthan uppskåff,
tillika medh andra omistandes godz Crohnan tillbaka gifwes,
men måste likwäl medh rättmätigh åthskillnadh considereras
wedh den ransakning, som uthi deras reduction böhr föregå,
och wedh sielfwa sättet eller det maneer, huruledes dhe åter
skole under Crohnan igenkallas, på thet inthet oskiäl eller någon
orättwijsa een eller annan måtte otilbörligen wederfahras,
och Crohnan eller undersåtarne på ingen dera dehleu emot upsåt
skie för när.
Enkannerligh äre dee stora Messingz-, Salpeter- och Krutbruk,
eller andre allmenne werk, som medh Crohnans omkostnader
och synnerlige uthgifne Privilegier, sampt merkelige Handtwerkerier
till befordring hafwa warit upprättade, K. M:tt och
Crohnans eenschylte förordning icke att undandraga, eller lempna
der aff gående rättigheeter till någon undersåtares nytta och
inkombst.
Sådane stora Crohnones Spanmåhls- och andre Odelqwarnar,
som äre belegne i Rijkzens Städer, och på een half mijl
Bilagor.
289
när under Slåtten, eller dhe Konungz- och ladugårdar, som i
1. § förstås, böhre medh alle der aff flytande rättigheeter och
inkombster till Crohnan återfalla.
Emedan Swarttsiö Slått och landh, medh tillhörige Öyar
och lägenheeter, hafwa warit till Konungarnes hofhåldning och
lust altijdh frijkallade; i lika måtto Gripholms, Eskilstuna,
Ulfzsundz och Strömshålms lehn, för deras besynnerlige beqwämligheeter
skull; Så synnas ock dhe lägenheeter, som i
samma lehn undan Crohnan till Privatos kompne, och i förra
Konungars tijdh, helst widh A:o 1633, icke hafwe warit bort
förléhnte, billigt bohra skattas lika medh andra godz, hwilka
i dhe öfrige förbudne orter äre belegne, och således till Crohnan
återkallas.
Reale och angelegne Grentze och andra Festningar, som
till Rijkzens säkerheet och förswar aff förrige Konunger och
Crohnan hafwa upbygde warit; medh mindre någon måtte skattas
aff Kongl. Maij:tt nu mehra till grentzens förswar eller fortification
otiänlig, och altså rådeliget befunnes, densamma att
neder rifwa och till inthet giöra.
Alla Tullar, skattar och afrader, som gå aff Crohnones
Städer, och derföre tiäna endast och allena att komma Crohnan
till uppbyrdh och inkompst. I lika måtto Ströms afrader
och Hammarskattar, som aff ålder hafwa warit reknade iblandh
Crohnones Regalia och Rättigheeter.
Bil. I.1)
Riksdrotsens egenhändigtx intyg angående ordvexlingen om
Grefvarnes privilegier.
Aldenstundh dhet Låflige Ridderskapett hafwer pålagdt min
fulmäcktigh Yiceprsesidenten Gustaf Rosenhane att befrija sigh
dhet han hoos migh icke hafwer nämpt Landzhöfdingens H.
Ehrentz Creutzes nampn, då han gaf migh tilkienna, att om
Grefwarnas Jurisdiction tält och disputerat war på Ridderhuuset,
så attesterar och betygar iagh här medh på dhet krafftigste
och solennissime, att beimte Rosenhane samma Landzhöfdinges
') Prot. sid. 55.
19
290
1655.
person icke nämpt hafwer, uthan iagh i Conferentien up i Rådkammaren
sielf af Landshöfdingens egen mundh hörde honom
dhet talet föhra, att Grefwar icke borde hafwa Jurisdiction öfwer
frelsses Bönder. Fördenskull hafwer iagh sänt Johan Gustafsson
Ornewinge icke till Ridderskapett, uthan till Landzhöfdingen
Creutzen, att privatim och i wänligheet begära, han icke
wille wijdare tala om den rättigheet och häfd, Grefwarna hafwa,
men icke att beskylla honom eller honom något att tiltahla,
icke heller hafwer haft ordre att nämpna Viceprsesidenten för
annatt ähn dherföre att han hade iblandh andra gifwitt migh
tilkienna att wara omtalt om Grefwarnas Jurisdiction, men ingen
person förmält, icke heller att Johan Gustafsson dhet någonthijdh
giort hafwer heller sackt sigh hafwa någott af be:te
Lantzhöfdinge hort, uthan att han generaliter hade hört ther
om discureras. Detta iagh medh egen handh betyger och bekräfftar.
Datum Stockholm den 25 April: A:o 1655.
Per Brahe.
Bil. K.])
Adelns Besvär.
Stormächtigste Konungh, Allernådigste Herre.
Efter som E. K. M:t Ridderskapet och Adhelen någre sine
underdånige postulata och beswärs Punchter, nästförlidne Rijckzdagh
uthi Upsala, ödhmiuckeligest insinuerade; men ännu icke
hafwa nååt der uppå någhon förklaringh: Ty hafwer them icke
boordt underlåta nu wed denne tijdh giöra der om sin underdånige
påminnelse, läggiandhe härhoos en doublet på dhe samma:
Odhmiuckeligen bediandes E. K. M:t icke allenast them,
uthan ock hwad Ridderskapet och Adhelen sampt Krijgzbefählet
nu der iempte i all underdånigheet hafwe till att föredragha,
wille låtha sigh i nådher wara befahlat.
1.
Såssom alle Rijcksens Ständher hafwa högh ordsak att
hugna sigh öfwer den Kongelighe nijt och store försorgh, som
') (Prot. sid. 84.) Jemnförd med originalet i Kiks-Archivet.
Bilagor.
291
E. K. M:t drager för Rijckssens wälfärdh, men enkannerligen
för Justiciens rätte owälde administration: Altså lefwe Ridderskapet
och Adhelen sampt Krighzbefählet i den underdånige
tilförsicht, att E. K. M:t icke medh onåder förmärcker hwad
dhe wed Justicise wäsendet ödhmiukelighen måste ihugkomma;
Såssom först, att någre låta sigh bruka i Domare Embethet, icke
allenast wedh Hoffrätterne, der dhe Assessorer äre eller betiänte,
uthan ock för Häradhzhöffdingar och Underlagmän, bijwistandes
således alla tree Instantierne; Sadan så dömmes undertijdhen
i Rätterne till arbitral Peningestraff och Rättens
Eensaak, der Sweriges Lagh annat uttrycker och determinerar:
Hwarföre såssom detta synes eftertänckeligit, så hemställes E.
K. M:t underdånigst, om icke bättre wore, att dhe som Domare
Embethet bekläda, måtte bekomma sin godhe Löhn och skiählige
tractamente, och saackören falla efter Lagh och privilegierne:
Såssom ock, att dhe som beträdha Hofrättztienster, måtte
icke wara Häradhzhöffdinger eller Underlaghmän; uthan andre
der till förordnas, som kunne wara der till capables, boo i häraden
och i egna persohner dhe tienster förrätta. Doch så att
Ridderskapetz och Adhelens privilegier i dette fallet måtte nädigst
blifwa tagne i acht. Sådant och hwadh mehra som till
Justiciens befordran lända kan, recommendere E. K. M:tz Kongelige
försorgh Ridderskapet och Adhelen ödhmiuckeligest, att
wijd tijdh och lägenheet blifwa rättat, och att Assessorer i Hoffrätterne
motte effter Rättegånghz ordinantzien förordnade warda.
2.
Emädan Ridderskapet och Adhelen finna sigh deröfwer beswäradhe,
att när deres Tienare och Fougdar äre beträdde med
otroheet och tiufnadt, och blifwa derföre för Rätta draghne och
öfwertygade, warda dhe där icke dömbde såssom andre Tiufwar,
effter Lagh, uthan till Arbitralstraff, effter thet att the hafwe
hafft betrodt Godhz uthi händher. Derföre begiäres E. Kongl.
M:t wille nådigst låta giöra den Stadga och förordningh, at
sådanne icke mindre uthan snarare mehr än andre Tiufwar må
straffas och executeyas.
3.
Ehuruwäl Ridderskapet och Adhelen sampt Krijgzbefählet,
medh dhe andre Rijckssens Ständer, giärna sij och önska, thet
Navigationen och handhelen måtte mehr och mehr tilltaga,
Rijcket till styrckio och förkofringh: Lickwäll mädan dhe för
-
292 1655.
\
nimma att någre participanter, särdeles the i TiäreCompagniet,
skole hafwa förmått sigh någon frijheet, som synes wela bethaga
Ridderskapet och Adheln deres wälfångne privilegier; i
det dem förmenes, att sädhan dhe hafwa aflagt sin Tull, att
anthen låta uthföra sin Tiäru eller den försällia åth dee främmande:
Sammaledes klagas ock giemeenligen öfwer den stoore
dyrheet, som ähr på Saltet, och man icke så egenteligen kan
wetha, hwar af sådant kommer; Derföre bedia E: K. M:t Ridderskapet
och Adelen sampt Krigzbefählet underdånligen, att
thet förre må blifwa rättat, och then allmänne Landhzbrist,
som finnes på Saltet, anten genom någon lindringh på Tullen,
eller på hwariehanda sätt, som E. K. M:t thet finner giörligast,
hulpen och entsatt wardha.
4.
Endoch Ridderskapet och Adhelen bör, såssom ett wälfångitt
privilegium niutha deres Jus patronatus; lickwäl understå
sigh en pärth af thet Andelighe Ståndet dem der uthi att
förhindra, oachtandes hwad för Kongel. Resolutioner till öfwerflödh
der å kunne gifne wara; Hwarföre Ridderskapet och Adhelen
ähr förordsakat, E. K. M:tz adsistence häruthinnan söckia,
att dhe måtte wed undfångne privilegio sampt Kongl, der på
gifne Resolution, som efterlåter, att Patronus Ecclesise må hafwa
Jus prsesentandi, och Församblingen sedan eligendi et vocandi;
äfwen som Bisperne bör [wid] deras Rätt, hwadh examen och
Confirmationem wedkommer, nådigst maintenerade blifwa.
5.
Efter som thet går fast olijka till medh Konungzhesterne,
så att en part i Landzortterne giöra derföre uth peningar, en
part i pertzeler, men somblighe åtlier intet: Eij heller wetha
Ridderskapet och Adelen sampt Krigzbefählet huru dhe ähre
kompne her till; Ty tächtes E. K. M:t allernådigst dem för
samme beswär, som doch ganska ringa importerar Cronan, förskona,
och af Kongeligh gunst och nådhe upphäfwa.
6.
Såssom Ridderskapet och Adelen, emot någre ovvisse räntor
som förr Cronan åthnöth af Frälssegodzen uthom frijheetzmijlen,
hafwe A:o 1644 cederat sin gamble frijheet och rättigheet
i Store Siöötullen, uthan till en skiäligh tull bewilliat, så
wele the sigh den icke heller her effter undandraga: Hälst
Bilagor. 293
emedan Ridderskapet och Adeln sampt Krigzbefählet märcke
wäl hwad medellösheet i Rijket ähr, och hwad nödh E. K. M:t
till desse förhögninger wed denne tijdhen förordsakar: Och förthenskull
the tillijka medh andre, E. K. M:tz trogne undersåthere,
E. K. M:tz och Rijckssens börda giärna willia understödia,
gienom de medel förnämbligh som E. K. M:t något erkläckeligit
kunne gifwa och E. K. M:tz undersåthere minst beswära;
allenast bedia the underdånligen, E. K. M:t wille nådigst
bem:te Tull och accijs, såssom ock den Lastgälldt nu nyligen
skall wara pålagdh, således moderera låtha, att Commercierne
derigenom icke warda hemmade och diverterade, och Rijket
altså mehra skada än fördeel (som Gudh doch förbiudhe)
tillwäxa.
7.
Mädan ock Handwärckare och Embethzfolck blifwa nu så
oskiäligen dyra, i dett dhe sitt arbethe stägra, och sättia så
högt som dem sielfwom lyster och behagar, att ingen snart
hinner dem betahla; hwilcket en stor deel kommer af deres så
gott som slutne Skråer och egenwilligh Taxeringh, sorn dhe öfwer
sine handwärck giöra sin emellan, uthan anseendhe till
godh eller dyr tijdh, skähl eller billigheet. Hwarföre bönfaller
Ridderskapet och Adhelen sampt Krigzbefählet till E. K. M:t,
att Skråerne matte blifwa öfwersedde, och sådanne egenwillige
taxer förbudne och afskaffadhe wardha.
8.
Någre uthaf Adel, som förr än dhe ähre medh privilegier
wordne benådade, och hafwe hafft ett eller tu Skattehemman,
dhem dhe nu, sedhan dhe ähre blefne adlade, hafwa i possession,
eller här effter gienom arffzrätt bekomma kunne, uthom dhe
förbudne orther, och ingen annan äger frälse på: Begäre af
E. K. M:t allerunderdånigst, att dem i nådher måtte efterlåtas
att niuta samme hemman frälst, effter den 42. punct, i Privilegierne,
och det 30. Capitel i Konungzbalcken.
9.
Såssom dhe aff Collegierne, och andre Cronans betiänte,
beswära sigh deröfwer, att dhe sina belöningar icke så i rättan
tijdh kunne bekomma: E. K. M:t tilltroo fördenskull Ridderskapet
och Adhelen sampt Krighzbefählet allerunderdånigst, att
E. K. M:t tächtes der om hafwa en nådigh försorgh, och för
-
294
1655.
medelst E. K. M:tz nådige order och befallningh komina sådant
uthi gått lagh; på det alle rnåghe wed deres Embethers
tienster hafwa sigh här öfwer att hugna, och sin skyldigheet
sadan så myckit bätre och obehindrade kunna i acht taga.
10.
Aldenstundh stoor brist ähr på Rixdagars besluth, Arfföreeningar,
Recesser och Ordningar, som både nyligast och af
framfarne Konungar äre Landet till stoor nytta stadgade, men
nu icke fås till kiöpz: Ty behagade E. K. M:t nådigst gifwa
der om befallningh, att sådanne kunde blifwa öfwersedde, och
på nytt af Trycket uplagdhe och publicerade.
11.
Efter såssom myckit löst folck föres uthur Finlandh och
öfwer till Swerigie och Lijflandh, där emot fuller för detta en
Ordningh ähr uprättat, E. K. M:t wille i den måtto Landzens
bästa nådigst ansij, och samme påbudh skärpa, att Landet derigienom
icke måtte i längdhen odhe liggia.
12.
Sidst länder till E. K. M:t Ridderskapetz och Adelens underdånige
begiäran, att där en eller annan kan hafwa uthwärckat
sigh någre frijheeter, som löpa emot Ridderskapetz och
Adellens wälfångne privilegier och Immuniteter, att då K. M:t
behagade hafwa ett nådigt ögha på Ridderståndet och icke till—
stfidia något der emot att drifwas och söckias, hwarigienom them
i theres af ålder erhäldne frij- och rättigheet må skee förnähr.
Föruthan detta hafwe ock Ridderskapet och Adhelen
sampt Krighzbefählet någre särdeles påminnelser,
angående Uthskrifninghen, härhoos föllia
låtit, them E. K. M:t the i största underdånigheet
recommendera.
1.
Efter såssom månge af Ridderskapet och Adhelen hafwe
sijne Godhz i åtskillighe Lahn, som icke giöra tillfyllest för
een Roota; Begiäres fördenskuldh aff E. K. M:t underdånigst,
att dem då måtte blifwa effterlåtit sådanne sine Strögodhz att
rotera ihoop medh dee andre godhz som dhe i näste Lähnet
kunne hafwa, emot wederbörligit quitentz aff Landhzhöffdingen;
Bilagor. 295
och dee böndher som i ett Härade ähre och icke kunne komma
tillstädhes på den orth der Knechten lefwereras, för dess wida
aflägenheet skull, rnåghe wara befrijadhe för bother, nähr dee
sigh inställa på dhe orther, dijt Häradet ähr stämbt, och hafwa
der att wijsa deres frijheetz Zedel.
2.
Aldenstundh uthi seneste Uthskrifningz Instruction förmähles,
att enn Frälsseman skall wara pålagdt wed utskrifningen
sijne Knechter att presentera och sedhan wara frij om Knechten
rymmer: Dy begiäre Ridderskapet och Adhelen ödhmiuckelighen,
att när Knechten blifwer lefwererat till näste General
Munstringh, wari sigh skrifwen eller leygdh, the sedhan rnåghe
wara frije derföre.
3.
Att det måtte blifwa aldeles afskaffat, som här till hafwer
warit på någon orth een seed, att Rootan som hafwer stått för
stången, icke wed utskrifningen hafwer fått wetta hwem af
dem har warit uthskrefwen till Knecht, utan Commissarierne
hafwa i stilla wijs inskrifwit hwars nampn dem hafwer behagat:
Hwarigenom ähr skeedt, att den som sålunda ähr uthskrifwen,
icke har ivetat att skaffa sigh någon Legokarl, utan han til—
lijka medh andre som i samma räddhoga wore, att dhe skulle
wara till Knechtej uthskrefne, hafwa måst hålla skogen, der
på man exempell hafwer i synnerheet uthi Finlandh, hwarigienom
bådhe Chronan skeer förnär och Adelsmann blifwer åter
förplichtat att skaffa sigh en ny Knecht.
4.
Klages ock däröfwer särdeles uthi Finlandh, att dhe små
hemman wedh rooteringar äre lijka beswär underkastadhe medh
dhe stoore, E. Kongl. Maij:t wille fördenskull allernådigst tillsy,
huruledes härutinnan en sådan lijkheet kunde finnas, som
wore proportionerat emot hwars och ens lägenheet och förmågo.
5.
Att Chronans betiänte intet må medh Ridderskapetz och
Adhelens böndher hafwa att beställa, när the effter underskrefwen
Längdh lefwerera utaf rootan en Knecht; och der den
icke wore så godh, hafwi då Adellsmau eller hans Fougdhe
macht, nämpna och lefwerera sielf ut en annan, som dugeligh
ähr, straxt då på utskrifningen, eller till General Munstringh.
296
1655.
6.
Att uthskrifningen motte hollas på flere orther uthi hwart
Lahn än ett ställe, särdeles i Einlandh, på det Almoghen icke
ma wara obligerat till sin stoore skadha och försummelse att
reesa en långh wägh, och för dess myckenheet skull som der
sammankomma, den ena liggia och wänta på den andre, och
försumma der medh myckit: Jämwäl ock att i rättan tijdh
blifwer lyst när uthskrifningarna hållas skoola; på det Allmogen
som kan till ewentyrs wara i huussbondens ährende bortrest,
måtte kunna sigh i tijdh inställa.
7.
Att dee hemman, der på man ingen åboo bekommer, uthan
Adelsman måste sielf låta dem bruka, så frampt dhe eij aldeles
skoole odhe liggia, måtte tillijka medh oskattlagdhe torpare
för knechteskrifningh och rooteringh wara frije.
8.
Att medh Båtzmanshåldningen i Skiärgårdarna måtte wara
een lijkheet, så på een orth som annan; der elliest nu äre på
somblige orther 12 om en Båtzman, på andre orther 8, ja 4
om een Batzman; Ty sassom Ridderskapet och Adhelen hafwa
enahanda privilegier, så synes ock skiäligt wara att en wiss
ordningh och lijkheet anställt warder på deres Båtzmanshåld;
doch att dhe undher Råå och Röör niutha lideligare wilkor.
Uppå desse underdånigste postulater förwänter aff E. K.
M:t Ridderskapet och Adhelen sampt Krijghzbefählet een nådigh
resolution och förklaring!). Förblifwandes
E. K. M:tz
Allerunderdånigste och hörsammeste
Tienare och Undersåthere in
i deres dödhzstundh.
På samtlige Ridderskapetz och
Adelns samt Krigzbefeletz wegnar
pro tempore LandtMarskalk
Erich
Flemingh.
Bilagor.
297
Bil. L.!)
Promemoria angående Kongl. Maj:ts Proposition.
Öfwer fölliande ährenden tiäna effter Kongl. M:tz
nådigste Propositions anledning samptlige Rixens
Ständers betänkiande och bewillning att inhämptas.
1.
Oni Knechteskrifningen.
1) Att den på 3 åhr bewillies.
2) Att uthskrifningen bewillies effter som hon ähr i 1652
åhrs Rixdags besluth beskrifwen och författadh.
3) Att dee missbruuk där wedh tagas i ackt, som Skattebönderne
beswära sigh öfwer, och beståå i den recognitionens
odrägeligheet, som dee måste gifwa för den frälsses frijheet dee
åthniuta i rotheringen.
2.
Om Qwarntullens inrättande uthi några the största städer i
Rijkedh, i stället för Mantalspenningarne.
1) Att Mölnarne förplicktas ricktigt angifwa, hwadh som
males uthi the nampngifne Städer, och förordnas wissa oppsynesmän
bredhe widh Mölnarne, som hafwa oppsickt öfwer
Qwarntullen, att ther medh ricktigt omgås.
2) Att miölet som i Städerne införes, gifwer sin Qwarntull
i Portarne, så att then swarar emoth den tullen som gifwes
i Stadzqwarnarne.
3) Att den Spannemåhl, som till mäldh blifwer infördh i
store städer och åther uthföres, må blifwa för Qwarntullen befrijadh,
när man allenast sättier en wiss pant i porten, then
man igen taga kan när miölet åther uthföres.
4) Att the städer nampngifwas som Qwarntullen först tiänar
att inrättas uthi: nembligen alle Stapelstäder2).
3.
Om en godh ordning widh fördubblade Accisens och Lille tullens
erläggiande.
1) Att then fördubblade Accisen iämpte Lille tullen må,
’) Prot. sid. 96.
2) Några derjemte uppräknade städer äro utstrukna.
298
1655.
för allehanda underslef skull, tagas i Stadzportarne och genast
wedh ätelige wahrurs införssel fullkåmligen afläggias.
2) Att accisens och Lille tullens ordningar förnyas och beqwämmes
till desse tider, men särdeles ther hän inrättas, att
the ätelige wahrur, sora föras genom Städerne, och ther icke
förtäras, icke behöfwa rnedh någon accijs blifwa beswäradhe,
uthan förmedelst ricktige bewijs eller pant dei-före befrijas kunne.
3) Att wedh Lille tullen den ordningen inrättas, så att
han blifwer tagen effter then 32. penningen, och Kongl. M:t
then elfter en sådan taxa altidh må beqwäma, såsom tiderne
och köpet i wahrorne thedh bäst tillåter.
4.
Om godh ordning widh Mantalspenningarnes uthfordran.
1) Att Mantalspenningarne elfter then ordning må utligifwas,
som Anno 1652 ähr bewilliadt, föruthan hwadh i fölliande
punct förmäles.
2) Att alle som åhre öfwer 12 eller 14 åhr, uthan något
widare anseende huru åldrige the sedermehro blifwe, måge erläggia
Mantalspenningarne: Allmose Ilion undantagne.
5.
Om en allmän och extraordinarie Krigzhiälp.
1) Att then måtte af alle ständer elfter theres ämbne bewillias
enthera af deres bönder och underhafwande, eller af
them siälfwe, så att thedh någorlunda swarar emoth the oundwijkelige
nödtårffter, hwilke widh desse tider liggia Kongl. M:t
och Chronan på handen.
6.
Om Skogzordningar.
1) Att the som för detta giorde ähro, måge å nyo opptagas
och sättias i siälfwa wärkedh.
7.
Om Diur och Fogelskiutande.
1) Att dee där till hörige Ordningar i lika måtto opptagas
och sättias i execution.
Bilagor.
299
8.
Om Kyrkiotijenden.
1) Att emädan myckit missbruk i dess oppbördh förelöper,
the ordningar å nyo oprepas måge, som ther uthöfwer hafwe
författade warit, och särdeles att ett expedient finnes emoth
missbruken uthi Säthegårdernes och råå och röhrs frijheet.
9.
Att öfwei* Skrifnings och Munstrings penningarne, så wäl
för Commissarierne, Landt- som Siö militien, måtte en ricktigheet
göras och dem ett wist tillordnas; i lijka måtto medh Lagmans
och Häradzhöfdinge penningar och Tingzgärder, på dedh
justitien beqwämligen må administreras och liqwäl intedh emoth
skääl och bewillning undersåtherne påbördas.
10.
Att Chronones Saltpettersiudare må tillåteligit och owägrat
blifwa, hälst wedh denne ofredlige tijdh, allestädes i Landzortherne,
så wijda dee huusen eller ägorne ingen skada tillfoga,
att uppsökia och gräfwa tiänlig Saltpetteriordh, eftersom Salpetter
tillwärkande således märkeligen befrämias.
Bil. M. v)
Protokoll hos senare Utskottet öfver Adelns Besvär.
Den 8. Maij.
Effter middagen kom uthskåttet tillhopa, att öfwerläggia
någre Punchter af Beswären, nembl:
1) Om store Siötullen, som nu är så förhögd, att fahra
är, det Commercierne icke der igenom hindras och diverteras.
H. LandtMarskalken, att bewijsa det Tullen icke så wore
orsaak till dyyrheet, påminthe huru A:o 1653, då Tullen blef
ophäfwin på Spanmåln, blef ändå inthet bätre kiöp.
Någre af uthskåttet sade ock, att Tullen wore som ett
Styre, der med man kommer wahrur till sigh och åter frå sigh,
') Ad. Prot. sid. 98.
300
1655.
när en will. H. Maij:tt har sådant öfwerlagt; och dhe i CommercieCollegio
funnit, att det med soinblige wahrur wäl kan
gåå, och på dhe wahrur som i främmande Landh äre dyre.
Taltes der hoos, huru Tullen på Kopparn wore förökt å
10 R:dr på Skeppundet; så att der dhe förr gofwe 4 R:dr,
gifwa dhe nu 14 R:dr Skeppundet.
Handeln genom denne Tullens förhögning stutza, och att
månge hafwa nu contremanderat det Godz, dhe tillförenne haa
förskrifwit, och att en fahra wore att befruchta för Commercierne.
Blef omsider här wid således af uthskåttet slutit, att denne
punct skulle stå, men sökia dhe ordh, som med större moderation
det föredroge.
2) Sadan denne punct, om Store Siötullen, war uppläsin,
företogs den andre om Deputatis af Ridderskapet till Rixdagar.
Her LandtMarskalken bad dem seija deres sentimenter der öfwer:
Och som discurserne der om ginge åtskilligt, och dhe som
holle före, att Ridderskapet wore nyttigt att komma per Deputatos
till Rixdagar, hade desse skahl:
1) Wore Cronan der igenom bätre betiänt, när gode och
förståndige blefwe der till walde, och consilierne ginge med
mehra foogh och stillheet, uthan någen perturbation.
2) Ridderskapet blefwe der med lijsat, der eliest nu mången
sigh alldeles der igenom uthblottar och sine godz försetter
för sådanne omkostnader.
3) Står dessföruthan allom fritt att komma, som der till
sinne och lägenheet hafwer.
Här emot wore andres skahl, som detta afråda wille, desse:
1) Ar det emot Ridderskapets privilegier (Ridderh.Ordn.
13. p.), hwilke till ingen punct må sökias att blifwa violerade,
för consequentier skull.
2) Ar det i sigh sielfft för Ridderståndet ett privilegium,
att få komma till Rixdagar per Capita och heele Ståndet immediate,
där dhe andre Ständer måste göra det per deputatos:
hwilket privilegium framdeles genom dette sätt kunde mistas,
och wåre efterkommande sädan altidh bundne till wisse deputatos,
der med beele Ståndet, wed någen thidz oförmodelig och
oönskelig hendelse, kunde blij praeiudicerat.
3) Wore i sielfwe modo stoor swårheet; anthen Deputatus
skulle haa ett votum, eller alles deres vota som han repraesen
-
Bilagor.
301
terar? Huruledes dhe skulle wälljas? Om dhe inthet wore
eense om wåhlet etc.
4) Kunde offta hända, att ordningen i provincierne drabbade
uppå dem, som till consilier icke så wore capables: hwar
igenom Cronan och heele Ståndet thoge skada.
5) Deputati blefwe en orsaak, att mången sigh absenterade;
der likwäl är stoor nytta för en Riddersman, att wara tillstädes,
och göra sigh om Rixens Stat och Ilofsedher informerat:
anstår ock icke en Riddersman, att sittia hemma, när han kan
Rixdagar bijwista.
6) Dhe som laglig äre förhindrade, kunne sigh effter RidderhuusOrdningen
excusera.
7) Skulle icke heller, till ewentyrs, wara K. Maij:tt, wed
begynnelsen af hans Regementhe, till behagh, om Ridderskapet
droge sigh så undan.
8) Deputati skulle mehr timide handtera sakerne, effter
dhe befruchtade att prasiudicera dem som fråwarande wore.
Desse och flere skälil öfwerlade uthskåttet, och befunne
rådsampt, att man innehölle der med för denne thidh, och att
det toges widare i betänkiande.
3) Företogs af uthskåttet om Grefwarnas Jurisdictioner.
Och som der om discurrerades, huru att det löper emot Ridderståndets
natur, att wara en annan undergifwen, uthan må
immediate höra under Kongl. M:tt. Och kunne dhe af Grefweståndet
inthet räkna sig till ett beneficium, som skeer medh
heele Adelens tryck.
H. LandtMarskalken frågade, om man widare nu skulle
sökia hoos Grefwarna i Rådet, eller ginast Kongl. Maij:tt?
Meentes fuller, att man nu har sökt lindrigste medel, och
dhe lofwat wijsa oss sine skähl wed då näste sammankompst,
men blef inthet af dem då effterkommit. Sadan upplästes af
gamble Grefwe Pär Brahes Grefwebref, der uthi inthet nämpnes
om Adelén och deres bönder, att dhe någen Jurisdiction
öfwer dem hafwa skulle.
Grefwernes privilegier, som Drotning Christina dem har
gifwit, blefwe ock uppläsne. (Se Bil. HH.)
Wore altså någorledes af den meningh, att man skulle ansökia
K. M:tt der om, så frampt dhe sigh annorledes icke sielfwe
der utliinnan förklarade.
302 1655.
Bil. NA)
Adelns påminnelser vid frågorna om reduktionen, expektans
brefven
samt godsen uti förbjudne och omistande orter.
Öfwer dhe angelägne Åhrende, som wed Statens
Redressement och förfatning med Ridderskapet och
Adelen på närwarande Rixdagh äre communicerade
wordne, är detta deres oförgripelige betänkiande och
wälmeente påminnelse. Actum Stocholm den 10 Maij
1655.
1) Öfwer Godzens Reduction ifrå Allodial-Rätt, under Nor
kepings
Besluuts Rättigheet:
Uthi ingången: Att orsakerne och motiverne till denne
Reduction behörligen diduceras, för hwilke han är högnödig
funnen, att oundwijkeligen måste skee; Och förthenskull är belefwat,
att uthi Executionen elfterskrefue Regler och sätt skole
thagas i adit:
Till den 3. och 6. Regien, och dess 2. punct; Synes till
mehra liuus, och insatte halfwe wärdes nogare sestimation, icke
skada, om the orden, å 9 pro Cento, der till sattes sålunda:
bethale dess halfwa warde i Penningar, nembl. å 9 pro Cento
åt Cronan etc.
Item uthi samme 6. Regie och dess 4. punct wore skäligt,
att ibland Krijgzbefählet och andre Cronans wälförtiänte Män
och Tienare kunne ock insettias: eller någen deres änkia, för
sin nödh och fattigdomb skull.
Till den 12. Regien: Att wid dugeligh och nyttigh byggning,
tillägges: wari sigh af steen eller trää.
Item, wid redelige Mätismän, sätties: Sex, eller mindre,
opartijske, af Ridderskap och Adel.
Till den 13. [Regien]: Att i staden för på hwad sätt
måtte settias: uthi hwilke fall.
Till den 14. [Regien]: Att dhe orden här effter måtte
tillsettias; på det dhe Arfskilften, som reda skedde äre, icke
måge uprijfwas.
Uthi Sluthet: Att Ridderskapet och Adelen förwaras, tiletta
hafwa giordt af frije willje, till Kongl. M:tz och dess Kongl.
') Prot. sid. 104.
Bilagor.
303
effterkommandes sampt Sweriges Rijkes och deres egne styrkio
och wälstånd, icke må dragas till Exempel och lända them till
prseiudicium; uthan blifw7a wid theres Donationer på Länsrätten
confirmerade och handhafde: Och att inge Donationer här eff—
ter, uthan på ofwanskrefne wilkohr, må wara gyldige.
2) Öfwer Expectantier:
In genere: Att ingen termin, hwarken ifrå 1633, eller eliest,
måtte settias; uthan indefinite alle Expectantier, som en
icke är kommen i possession af förr K. M:tz lyckelige tillträde
till Regementet, motte uphäfne och casserade warda.
Widh den 3. punct: Att det fuller må förstås om ofrälse
och Lijfzthids frijheeter; men icke så om them, som hafwa
kiöpt Expectance undhan den Frällssesman som ingen Son hafwer:
dhe ther må fuller skiäligen pretendera sine Peningher,
men intet på den andres Godhz; emedhan han lijckwäll har
att förmoda, det hans dotter kan niutha melioration, förmedelst
ett gifte af den man som Konunghen kan åthnöijas. Men der
någhor skulle åthniuta sitt kiöp på ens annars Expectantz,
synes det icke alleuast weela sträfwa emoot dhe wilckor i Norkiöpingz
besluth förmäles om döttrarnes melioration; uthan ock
emoot sådanne Godhz och wilckors kiöpande, som i Besluthet
uttryckeligen förmehnas: I hwilcket fall och der sådhan Godhzkiöp
kunde tillåtas, synes den wara närmest till sijne döttrer
att lösa, som sitter i possessionen.
Wedh den 4. punct om simultanea Investitura.
Att emedhan simultanea Investitura synes wara af samme
aart och beskaffenheet som ett Expectantz; Och hafwa medh
sigh ett uthseende in uppå twå, tree eller fyra och flere brödher
som ändteligh redunderar på een heel familie; wijdhare
än Norkiöpingz besluth tillåter, som allenast går a primo acquirente
till hans manlige Bröstarfwingers dödh; Ty kunna
Ridderskapet och Adelen icke afsij, medh hwadh skahl simultanea
Investitura kan här mehra exciperas, än donerade Allodial
och Expectantiers Rätt, för dhe höge motiver, som wid
denne tijdh förordsacka deres allmänne redress; wedh liwilcken
consideration denne simultanea Investitura såledhes är medh
the andre Expectantier att förlijkna, så att hwadh som om ett
säijes, kan det medh lijka skähl lämpas till dett andra: Doch
K. M:tz rätt och disposition häruthinnan förbehollen, der hän
304
1655.
dhe sigh alle sampt- och synnerlighen uthi all underdånigheet
wele refererat hafwa.
Till den 5. puncht.
Att hoos Expectantier tillsätties: Caduker, under hwadh
wilckor och Lahn dee helst kunne wara belägne.
Sädhan att A:o 1633 måtte så wäl här som i den 8. puncht
excluderas och Terminus blifwer indefinitus.
3) Öfwer förbudne och omistandhes Orther:
In genere: Att effter som thesse Orther i consideration
af alldeles omistande, och uthan hwillcke Cronan icke kan bestå,
nu lägges till Cronan; dy synes höghnödigt, att en Stadhga
giöres här öfwer, att bem:te orther aldrigh måghe abalieneras
ifrå Cronan, uthan blifwa perpetuel der undher, såssom ett Upsala
Ödhe.
Wedh den 1. punct: Om Kungz- och Ladugårder.
Att samme puncht motte klarligare uttryckias, och om
möijeligit wore specificeras dhe orther som der medh skole förståendes
wara.
3. Puncht: Om Regal Fiskerijer.
Att det blifwer generaliter sagdt och förståndit, så wäl om
Liflandh, som Swerighie, Fin- och Ingermanlandh och alle Cronans
underliggiande provincier ifrån Anno 1633.
4. Punchten, wijdh Parcker, tillsetties: gamble enskyllte
Par eker, på thet icke nye uptages och äghanden i sin rätt
praeiudiceras.
6. Punchten: Om Ländzinansgårder; at det går öfwer allt
och ingen exempteras: Men att detta icke förstås om deres
wederlagzhemman.
12. Puncht. Om Bergzlaghen. Begiäres få sij den Resolution
af Anno 1649, och ähre der medh tillfridhz.
13. [Punct.] Om Kruut- och Mässingzbruuck.
Tillägges: Att intet någre gamble bruuck, som ähre ödhe
lagdhe,
måtte dragas der undher medh någhon sådlian prastext.
Sijdste puncht blifwer således föröckat:
Till Tullar tillägges: accijser; Till Hammarskatten lägges:
Konunghztijonde och andre sådhanna Cronones Regalia
och Rättigheeter, hwadh nampn dhe hälst hafwa kunne.
Bilagor.
305
Bil. O.1)'
Promemoria angående reduktion af omistande orter.
Huruledes Ridderskapet och Adelen förmehne alle
dee omistandes orther skähligast skole läggias och
koni ilia under Chronan tilbakars.
1) Hwad blått och allenast igenom Kongl, mildheet och
gåffwo ähr ifrån Chronan gångit och bortgifwit, skall uthan lösen
eller något wederlag igengifwas, mehra än om godzet wore
märckeligen bättrat med reda omkostnader och penningar, hwilket
aflf Ridderlige Mätesmen bör werderas, och ägaren der efFter
skähligen förnöijas.
2) Hafwer någon kiöpt Skattrettigheeten alf Bönderne uthi
dee godz han till skienckz fått haffwer, skall han bewijsa hwad
han haffwer uthlagt, och det igen bekomma för än han förbe:te
rettigheet och gård ähr skyldig att affstå.
3) Ahl- något på Pantegodz till Chronan förstrekt, och fordran
pröfwas richtig, niute sin pant till godo den penningarna
gaff, in till dess han återfår hwad han uthlänte, men ware då
lijkwäl plichtig den affträda.
4) Ahr något godz kiöpt af Chronan, eller för richtige förstrekningar
och fordringar gått i betalning, kräfwer sielfwe bil—
ligheeten, att kiöparen blifwer igen betalt för ähn han godzet
affträder; doch att jemwäl pröfwas, huru med kiöpet ähr omgångit,
och om det Lag och Rett ähr likmätigt, uthan Chronans
bewijsslige och ögonskenlige försnillande, hwar på allestädes
bör haffwas öga, och der effter om betalningen mätas
och dömmas.
‘) Prot. sid. 120.
I
20
303
1655.
Bil. P.1)
Promemoria angående reduktion af fjerdedelen utaf donerade gods.
Ridderskapetz och Adelens förklaring, huruledes
dee godwilligen och underdånigst en deel af sine
wälfångne godz och ränttor affträda och till Chronan
afståå wele.
1) Förklara dee sigh godwilligt och af en trogen wälmening
till Kongl. Maij:tz och Rixens bästa, att en fierdedel Chronan
till en ewärdelig ägendomb åthergifwas skall af alla sådane
faste jordegodz och där af flytande ränttor och rättigheeter,
som uthaf blåtta Ofwerheetens mildheet och gåfwa ähre
ifrån Chronan och till enskilte personer iblandh undersåtherne,
sedan Anno 1633, bårtförähradhe och bårtskänckte, förståendes
under desslikes förähring och gåfwa alt hwadh icke uthtryckeligen
i Kongl, donations brefwen förmäles wara till wederlag
för andra godz, Penningar och penninge wärde, eller rättmätige
påfordringar ifrån Chronan föryttrat, uthan igenom Ofwerheetens
synnerlige ynnest till en extraordinarie belöhning för giorde
tiänster eller annat anseende uthan ägandens beswär honom
skänckt och gifwit.
2) Om någon hafwer af Chronan igenom blåtta gåfwo erhållit
ett godz, och dedh sedermehro emoth annan fast och orörlig
ägendomb till Chronan åtherbytt, begripes det under
denne bewillning, äfwen så wäl som wore bytet intedh skedt,
uthan han äger af det han nu i handom hafwer sin fierdedehl
åthergifwa. Ty detta böhr ståå i stället för dedh första han
fick och undergå samma wilkohr.
3) Om dedh godz som någon af Chronan till förähring och
gåfwo bekommit hafwer, wore sedermehre till en annan bortbytt,
och arfwegodz derföre åtherfångit, skal liqwäl den, som
gåfwan först förwärfwadhe, en fierdedeel emoth så myckit som
hans donation i sigh holt, tillbaka gifwa af dee godz han nu i
händer hafwer.
4) Men ähr något godz eller rantta på Lähn och Norköpingz
besluth (uthan om dee omistandes orther, som hafwa sin
särdeles consideration) ifrån Chronan lagligen föryttradhe emoth
’) Prot. sid. 120.
Bilagor.
307
kööp och byte, eller till rättmätige påfordringars och ordinarie
löhners betalning, dee förstås icke under denne bewillning, uthan
ware för Jdelens åthergifft befrijadhe.
5) För Landzens häfdh skull, och att undwijka rijfwande
i dee lägenheeter, som medh störste mödor ähre samkade,
åstunda Ridderskapet och Adelen underdånigst, dedh Kongl.
Maij:t nådigst wille åthnöijas, att wåhlet må ståå hooss äganden,
i hwilka godz, och på hwadh orth han will fierdedelen affträda,
och om han någre sine arfwegodz i stället gifwa will,
behållandes så myckit af dee doneradhe igen under Arfzrättigheet,
allenast Chronan icke får illa häfdat och öde för wäl brukat
och besatt hon bortgaf, uthan med ali fulin adh.
6) Så synes ock ricktigast, att denne bewilliade ^deel räknas
effter donationernes lydelsse, och den uthräkning, som på
godzén ähr där uthi infördh, iu så lagandes att hwar och en
gifwer ^delen igen wäl brukadh och medh åbo oppå af dedh
han således af Chronan i händer fick, och ^-deel öde af det
han öde bekommit hafwer, görande ricktigheet där öfwer i Kongl.
ReckneCammaren, så wida intedh twifwel om godsens egenskap
förefaller; men twiflas om något, stånde ransakningen till Konungens
fullmecktige och Häradz Nempdh i liwarie Landzorth,
hwadh the wittna och pröfwa häfdat eller öde hafwa warit då
det kom ifrån Chronan eller ännu ähr.
7) Efftersom wåhlet blifwer hooss äganden, hwadh han finner
sigh oskadeligast att afstå, skall han icke heller må fordra
någon lösn eller wedergällning för dedh han ett eller annat
hemman, som förr war öde, nu medh åbo oppå affträder, hälst
emädan han intet där på kåstat hafwer mehra än åhren, som
bonden noth sin frijheet uthi.
8) Hände sigh att någon icke andra godz hade, än dee
som pröfwas honom så högt till lägenheet liggia, att han icke
uthan sönderrijfning af sina tillhopa bräckte ägor, eller märkelige
olägenlieet, dem kan afstå, lembnes dedh fuller underdånigst
till Kongl. Maij:tz nådigste sköhn att låta där om ransaka,
men så hoppas Ridderskapet och Adelen där hooss, att
när således befinnes Kongl. Maij:t då nådigst tillstädier, att
man må lösa sin Jdehl för penningar å 9 pro cento, och den
sedan tillijka medh dee öfrige |delar oppå Lähnrätt besittia.
9) Men på det icke således alle dee lägenheeter måge
Chronan undangå, hwilke henne till största beqwämligheet, hälst
widh dee Slott och Ladugårdar, som igenkallas, ähre belägne,
308
1655.
förklara sigh Ridderskapet och Adelen godvilligt, att hwarest
någre hemman och gårdar finnas, sorn medh deres wissa och
owissa uthlagor, och altsså heelt och båldne hafwa enskylt och
stadigt, in till dess dee alrasenast bårtgofwes, lydt och legat
under dee Slott, Konungz- och Ladugårdar, som medh detta
Rixdags besluth Chronan tillägnas, wela dee dem Kongl. M:t
och Chronan för ett wederlijkt byte på audre laglige orther,
eller billigt och skäligt kööp, affträda, och dem i synnerlieet,
som någre sådane hafwer, dem i sin fierdedeel åthergifwa, doch
att detta ingalunda förstås och uthsträckies på alle dee hemman
och gårdar, som hafwa giort deras dagzwärken under bem:te
Konungs- och Ladugårdar, men åhrlige ränttan till andre förlähningswijs
uthgifwit hafwe. I lijka måtto, att inga flere lägenheeter
i Landet blifwa under dee conditioner begrepne, uthan
hwar och en i det öfrige boor säkert i sin wälfångne ägendomb,
och intedh wilkor till byte eller kööp wijdare underkastadh
blifwer, än hwadh medh hans goda minne och bewill
ning
kail skee, och medh hans tillbörliga nöije honom af
handlas.
10) Emädan ock månge finnas iblandh undersåtherne, som
fuller någon ringa gåfwa hafwe i föresagdan tijdh af Kongl,
mildheet åthnutit, men föga mehra till sitt oppehälle än äfwen
det samma äga att tillgåå, där dee liqwäl eller deres män och
föräldrar hafwe giordt där emoth swåra och goda tiänster;
Hwarföre draga dee siälfwe och Ridderskapet och Adelen på
deres wägnar den underdånigste tillförsickt till Kongl. Maij:tt,
att K. M:t nådigst låter bepröfwa, hwilke sådane ähre, och dem
af Kongl, ynnest frijkallar för cessionen af denne åft’tabe:te fjerdedel,
doch att icke här under sigh skyla och uhrsäckta någre
andre, som någon märkelig summa bekommit, eller inga och
föga tiänster i anseende emoth samma gåfwa giordt hafwe.
11) Hwadh Ridderskapet och Adelen på förberte sätt ämbna
Kongl. Maijitt och Chronan åthergifwa, förklara dee sigh underdånigst,
att dee, så wida görligit blifwer, wela nu genast sin
Jdeel affträda, och iu alle så laga, att Kongl. M:t denne åhrs
inkåmbsten där af får åthniuta; men där sigh tilldrogo för infallande
hinder skull, att icke alt kunne i denne hastigheeten
ricktigt göras, skall det liqwäl icke öfwer åhr och dag, effter
detta Rixdagzbeslutet, oppskiutas, och i medlertijdh äganden
förbunden wara gifwa så myckin räntta i pertzeler eller penningar
åth Chronan, som fierdeparten drager och wärderas kan,
Bilagor. 309
effter desse föreskrefne wilkor, hälst om han ähr uthrijkes stadder,
och icke kan nu genast förklara sigh, ståendes alt detta i
den förordning och afftaal, som K. M:t medh hwar och en särdeles
och nådigst behagar att göra låta; allenast att ingen må
undandraga sigh hwadh androm öfwergåhr.
12) Aldenstundh ock denne bewillning ähr af ett troget
och wälment uppsåth till Kongl. Maij:tz och Rixens bästa ansedd,
och att Kongl. Maij:t må igenom denne Jdelen, som således
godwilligt affträdes, iämpte andre medell, sammandraga
wissa lägenheeter och godz för sigh och sine effterkommande
Konungar till Chronones oföränderlige ägendomb, som aldrig
må i någon privats händer abalieneras, uthan stadigt blifwa till
allmenne nyttigheeter på bästa sättet brukadt och anwämjt;
Hwarföre twifie Ridderskapet och Adelen ingalunda om Kongl.
M:tz nådigste benägenheet där till, och att iu Kongl. Maij:t behagandes
warder det sådant i Kongl. Maij:tz egen nådigste förklaring
och nährwarande allmenne Rixdags besluth införes, och
ingaledes i framtijden tillstädias, att hwarken siälfwe liggiande
grundh och jordgodz, eller dee penningar, som i stället för den
Jdelen af såmbligom betalas skall, till andre behooff må anläggias,
uthan blått och allenast till föresagde lägenheeters inlösen;
Såsom dee ock underdånigst begäre till Rixens wälståndh
och undersåthernes säkerlieet, så snart alla lägenheeter tillsamman
bräckte ähre, som tiänligst skattas till Chronans ewärdelige
ägendomb att läggias och förordnas, Kongl. Maij:tt då nådigst
behagade en wiss förteckning där öfwer göra låta, och
på näste Rixdag dem förklara till en fast oryggelig ägendomb
hwilken icke må i ewärdelige tider ifrån publique nyttigheeter
och till privat bruuk förwandlas.
13) Uthi alt dedh öfrige, och hwadh icke igenom detta
Rixdagz beslutet uthtryckeligen ähr wordet afträdt, hafwa Ridderskapet
och Adelen den underdånigste tillförsickt och begäran
till Kongl. Maij:t, att dee wedh deres adelige frijheeter, privilegier
och ägendomb under Kongl. Maij:tz hägn, som trogne
undersåthere, handhafwas och beskyddas måge.
310
1655.
Bil. Q.')
Adelns inlaga emot Grefvarnes privilegier.
Stormächtigste Konungh, Allernådigste Herre.
När man considererar och öfwerlägger then Harmonie, som
ett wälbestält Regiementhe styrcker och wed mackt håller, så
at både den regerande Herre att råda, så wäl som undersåtherne
ställa sigh sin plicht för ögonen, giönom inbördes enighets
band at lydno stånda, alt grundat på Lagh och wälfattade
Statuter; så kan man hafwa sigh wedh en trygg, frij, oturberat
och beständig wälfärd at försäckra, och den såssom ett fast
anker uthi allehanda påblåsande stormwäder att tillijta. Men
twärt emot ähr då först fahran för dohrén, när en dissonans
inrijtar, och uthi ett alment Stånd söökes på särdeles sätt och
wijs, emot Lagh och sielfwe Ståndetz rättigheeter, medh enskylte
privilegier hwar annan öfwerstämma, och giöra där uthi
en söndringli, förmedelst ensijdighe högre praerogativer, än de
aff inbördes communi necessitudine, som Ståndet stricte förknippa
bordhe, äre befogade till. Nu såssom klart och oemotsäijeligit
ähr, att Sveriges Rijckes Ridderskap och Adel hafwa
af uhrminnes tijdher och alf hedenhöös, uthan respect alf någon
sedermehra tillfallen grad och Eminens, nutit Frälssemanna
rätt och frijheet giönom privilegier och immuniteter aff framledhne
Sweriges Rijckes Konungar, hwilcke sedermehra aff Sahl.
och glorwärdig i åminnelsse Konungh Gustaff den Store märckeligen
äre till Ståndets högre anseende förbättrade wordne,
them ock Ridderskapet och Adelen hafwa under sin fordom
allernådigste Drottningz Christinae Christmildeste Regementhe
oturberade åthnutit: Altså ehuruväl sådanna privilegia stå
högt till aestimera, som medh Konungzligh rundheet och munificens
widt begrepne äre; Lijckwäll och ickie dess mindre förbehåller
sigh Konunghen ickie obilligt sin Konungzlige rätt och
Iurisdiction efter Lagh, som ett regale, till Justiciens befordran
och oföränderlige lopp i wårt kiäre Fädhernesland, uthan affseende
till någon annan högheet och särdeles Ståndhz dignitet;
') (Prot. sid. 129.) Underskrifvet original, å hvilket befinnes följande
Schillers anteckning: Detta blef Kongl. M:tt intliet öfwerlefwererat,
effter det syntes uthi widare betänkiande wara någet hårdt skrifwit;
derföre stylizerades een annan, sorn her effter finnes, Bil. Z.
Bilagor. 311
på thet ickie någon dissorder eller confusion må inwefwa oss
i wederwärtigheet, missförståndh, inbördes förtreet och sijdst
här af flyttande mångens olägenheet och skada; men såssom
wedh alle audre godhe ordninger pläge insmyga skadeiighe missbruuck,
så ähr befahrandes ickie lijtet besvär och öfwerskred i
be:te privilegiers rätte förståndh och bruuck, att aff Greffwerne
blifwer påbördat Ridderskapet och Adelen, gönom ett särdeles
instrument och dess förfångelighe extension, ett disreputerligit
och odrägeligit intrångh, medh een skadeligh i längden consequents,
i ty att dhe undher sijne undfångne Grefwelighe Donationsbref,
och där å Anno 1651 giordhe förklaringh, söckia
att extendera sin Jurisdiction aff Häradhz- och LagmansRätten
uthi deras Lähn fast widare, än dess natur och egenskap kunna
tillåtat; apprehenderandes directionen aff sielffwe Justiciens administration,
icke allenast öfwer sine Landboer, uthan ock öfwer
Ridderskapet och Adelen medh deras Landboer, som innom
Grefweskapetz district besittne ähre, så att alle dhe Controversier
och Rättegånghz saker, som deras Landboer angå, och
efter Lagh till Häradz- och Laghmanstingh, såssom deres rätte
competens forum och Laga Domställen höra och lända, dem
draga de nu under sin rätt och Jurisdiction, därsammastädhes
att uptaghas, ransaakas, afdömmas och exequeras. Ridderskapet
och Adhelen hafwa ickie hafft eens i sinnet att disputera the
godhe Herrer Grefwerne theras Stånd och Eminens, uthan låtha
dem gärna wara i sin skählige respect och värde; Skulle
ock giärna sij och hafwa önskat, att the sielfwe hadhe fördt
sigh sådant till sinnes: Men detta går allenast dijt uth, at
the gode Herrar emot ordinarie lagha process i Justicisewäsendet
söökia till dragha undher sigh dess administration öfwer
andre sijne medhprivilegierade aff Ståndet, som lijckwäl hafwa
iämpngodhe privilegier medh them, och böra vi et valore illo—
rum blifva conserverade och obesvärade. Och kommer Ridderskapet
och Adelen thet mäst sälsampt före, att effter deras
förmodhan ickie eftertänckes, thet Ridderskapet och Adelen är
ett fritt ståndli, som aldrigh häfver warit Grefwerne på sådant
sätt underkastat; Efter sorn en Riddare- och Adellsmans rätte
proprietet, art och natur hoos oss och i wårt Fäderneslandh
ähr så beskaffat, att han af ingen annan, uthan aff Konunghen
sielff immediate bör dependera; heemställandes uthi E. K. M:tz
högwijse dijudication, huru wijda ock E. K. M:tz tillstående
höghe Jurisdictions Konungzlighe reservato häruthinnan kan af
-
312
1655.
gå, och detta förmehnte och emot Sweriges Lagh, Laga Stadgar
och thet Ridderlige Ståndetz wälfångne privilegier, iinmuniteter,
härligheeter, rättigheeter och lofligh sedhwana sträfwande
beneficium må wara at pretendera: Efter som sielfwe
Adelens privilegier åhre på Lagh och Lagha Stadgar, enkannerlighen
Rättegångz Ordinantien och processen i detta mahle förnembligast
funderade, och dhe uttryckeligen förmäle, att medh
the ährenden och twister, som en Adelsman och hans Landbo,
Hoftiänare och Legohion ahngå, bör procederas efter Lagh och
Lagha Stadgar. Ty ehuruwäl Grefwerne förwalta Laghmansoch
Häradzrätten uthi sine Grefweskap; Så ähr thet lijckwäl
ett speciale privilegium och särdeles exemption icke allenast a
iure communi och Sweriges Lagh, uthan ock iemwäl ifrån adelighe
privilegier; hwilcket deras privilegium icke bör wijdare
extenderas, än till deres Landbönder, både dem, som undher
Grefweskapet immediate höra, så wäl som theras der i belägne
arf- och frälssegodliz. Och endoch man fuller i the ordinarie
Laghmansdömmen i provincierne bör wara Grefwens såsom andre
Laghmans ordinarie Jurisdiction undergifwen, så föllier doch
inthet der aff, att Ridderskapet moste wara the extraordinarie
Jurisdictionerne uthi Grefweskapen underkastade; Effter som
förbe:te bägge Jurisdictioner äre af så åtskilligh art och natur,
som Grefwen i sitt Grefweskap exercerar Jurisdictionen aff
bägge instantierne, men eij i ordinarie Laghmansdömmen; med
mindre att en man och samme person kan blifwa Judex a quo
et ad quem, hwilcket sträfwer emot Lagh, lagha processer och
särdeles appellationernes natur och egenskaper. Ty i det fallet
blefwe Judex sibi inferior et superior, efter Grefwerne ähre
Judices uthi bägge instantierne, och hafwa bådhe Laghinansoch
Häradzrätten, och Appellationerne gå ifrån Grefwen till
Grefwen. Och hade Adelsmannen ingen nytta der af, att han
appellerade ifrån en dommare och till den samma Dommare
och pärsonen igien. Kundhe eij heller åtskillighe rum och Domställen
förwandla Dominarens humeur och qvalitet, uthan han
gemeenligen blefwe then samme han warit hafwer. Där till
medh ock finnes häruthinnan en stor differentie, att Grefwen
ähr uthi sitt Grefweskap icke allenast en Dommare, uthan ock
executor: Men i the ordinarie Häradhz och Laghmans dom
ställen
hafwer executor medh Domareembethen, eij heller Dommaren
medh executionen något at beskaffa, uthan blifwer remedium
här till uthi Rättegånghz ordinantien klarligare be
-
Bilagor.
313
skrifwit; och ähre Grefwerne then förre Jurisdiction jure feudi
hsereditario och på LänsRätt opdraghen: men the andre Häradzhöfdingar
och Laghmän hafwe sin Jurisdiction allenast titulo
administrationis temporalis. Och movera Ridderskapet och
Adelen Grefwerne ingen difficultet om Jurisdiction i Grefweskapen
öfwer deres egne; men deruthinnan verserar Ridderskapetz
förnämbste beswär, att the icke wele eller kunna wara
annan Jurisdiction i Grefweskapen underkastadhe, än den de
uthi ordinarie Häradz- och Laghmansdömmen effter Lagh och
privilegier ähre undergifne; myckit mindre att deras Landhboer
i Grefweskapet skulle wara Grefwerne skatt-skyllighe, och i
Toller, accijser, Tijenden och annat slijkt underkastade. Och
ändoch Grefwerne ähre i krafft af Donationerne förobligerade
att skeppa then menighe man Lagh och rätt; Lijkwäl flytha
desse orijmligheeter der af, att där Ridderskapet och Adelen
eller deras bönder wörö Grefwernes Jurisdiction undergifne,
skulle Justitien märckelighen i en och annor måtto blifwa laederat
och förswagat; såssom om en Erälsesbondhe kommer i
träto, anthen medh Grefwen sielff, eller medh hans Landboo,
tå moste Grefwen eller hans tiänare och substitut wara Part,
Dommare och Executor i eghen saak. Där ock Adelsmannen
skulle begära en annan Judicem, eller stånda i Grefwens macht,
hwem han wille i sitt ställe förordna, at förträda Domare embethet
emellan sigh och Adelsmannen i Grefweskapet, föllier
der aff ingen ringa Inconvenientie och beswär för adelsmannen,
men fast större för en ringa undersåthe som sine Häradzhöfdingz-
och Laghmans penninger uthgifwer, och där emot forum
ordinarium efter Lagh niuta bordhe, att honom motte rätt
wederfaras. Och wore fast en odrägeligh och kostsam, Invar
icke omögeligh saak i så månge förefallande Casibus genast
sökia, och medh myckit öfwerlopp beswära E. K. M:t, och om
en extraordinarie Rätt implorera. Och när han omsijdher thetta
hade impetrerat, kunde lättelig hända, at parten blefwe därigienom
uthmärglat och uthtråttat, och såssom nödgat endtligen
för sådane difficulteter sin rätt falla, låtha; hwarigenom Justiciens
rätta och önskelighe lopp moste studza, och föllia der aff
att parthen in effectu blifwer rättelöös.
Hwad den häfd aff Jurisdictionen, som Grefwerne pretendera,
anlangar, så disputera Ridderskapet och Adelen intet deras
lagha häfd, uthan allenast den förmeente Jurisdiction öfwer
Adelen och deras Landboer; hwarupå ännu intet lagha
314
1655.
fång ähr bewijst, uthan sträfwer mehra emot Grefwernes bref
och privilegier; hwaruthaf icke eens kan sluthas, att Adhelen
och deras Landboer skole wara deras Jurisdiction undergifne:
Icke förbijgåendes att ihugkoimna, dett inghen praescription må
löpa opå dhen häfd som går emot Lagh, lagha stadgar och ens
wälfångne privilegier. Ridderskapet och Adelen wele ock förmoda,
att Grefwerne sielfwe iu considerera, thet icke allenast
Adelen igienom thenne praetenderade Jurisdictionen warder i
deras rätt och frijheet praeiudicerat, uthan ock att Grefwerne
sielfwe sigh emilian her alf itt stort Inconveniens och beswär
kunna ressentera; kunne ock afsij, i thy at den eena skulle
bekomma Jurisdictionen öfwer then andra och hans Landbönder
i Grefweskaperne; Effter som den ena Grefwen blefwe den andras
Jurisdiction i så motto underkastat, hwilcket twifwelsuthan
mången Grefwe icke ringa skulle förtryta: Och är samma skäl
emot Frijherrarna, som sådan Jurisdiction praetendera.
Allernådigste Konungh: Wij missbruka till äfwentyrs E.
K. M:tz högha mildheet och distrahera E. K. M:tz tanckar något
längre än wij hade meent och E. K. M:tz affaires tillåtha:
Sker allenast till att explicera wårt åliggiande beswähr uthi
E. K. M:tz sköthe, och ingalunda till att förklena thet Grefwelige
ståndet; men icke till at wara under the godhe Herrers
praetenderade Jurisdiction: Effter som wij eij heller kunna eller
böra agnoscera någon annan Jurisdiction, än then som Lagh,
lagha recesser och ordinantzier sampt wåre wälfångne privilegier
medgifwa, derigenom E. K. M:t allena wij medh Eedh och trooheet
ähre förbundne; Lefwandes i dhen wdsse och underdånighe
tilförsicht, at såssom uthaf ett sådant mediato iure skulle befahras
i längden en superioritet och gifwa anledningh till förfångeligh
Division i thet Ridderlige och Adelighe Ståndet, som
eliest stor oredha sampt skadelighe Conseqventier af sigh födha
och förordsaaka, särdeles där Lagh och lagha Statuter såssom
fundament och Rättesnöre till lefwa effter i Rijcket, och widh
dhem Rijckssens Ständher, så högha som lågha, fattighe som
rijke, then myndighe medh then ringare sigh säkerligen stödia
moste, wara rörde. Altså wille ock E. K. M:t denne Ridderskapetz
och Adhelens anlägenheet sigh till all Konungzligh nådhe
och åtlmiuthelsse af Ståndetz privilegier uthan någons intrångh
recommenderat wara låtha. Ridderskapet och Adelen
önska E. K. M:t aff ett tröghet och innerligit hierta, uthaf Gudh
then högste, långt Lijff och beständigt! hälsso, så ock all Lycko
Bilagor.
315
och wälsignelsse uthi Edhers Kongelige Maij:tz Regiementhe,
godhe successer och framgångh uthi alle höghe Kongelighe Consilier
och actioner, till sitt helige nampns ähra, Edhers Kongl.
Maij:t till odödeligit beröm, sampt Rijcket och dess troghne
Ständer och Inwånare till tryggheet, förkofringh och wälfärdh
i andeligh och timmeligh måtto. Förwäntandes medh underdånigh
förlängtan här på E. Kongl. M:tz nådighe swar. Och
förblifwe
Eders Kongl. Maij:tz
till all underdånig hörsamheet och
lydno medh Lijf och blodh att bewijsa,
så länge the lefwa, förbundne.
På samttlige Ridderskapetz och Adelns
samtt Krigzbefeletz wegnar, pro tempore
LandtMarskalck
Erick
Flemingh.
Bil. E.v)
Adelns Sear pä Kongl. Maj:ts Proposition.
Uppå
Kongl. M:tz
wår allernådigste Konungz och Herres nu på denne
innewarande Rixdagh Ricksens Ständer förestälte
proposition, ähr Ridderskapetz och Adhelens sampt
Krighzbefähletz underdånige swar och betenckiandhe.
Actuiu Stockholm den [22 Maij] 1655.
Medh liwadh högh omsorgh, stor åhuga och oförtruten mödha
och bekymmer K. M:t wår allernådigste Konungh där effter
trachtar, att sättia wårt käre Fädherneslandh i ett trygt
och säckert wälstånd, och hwad till dess förkofringh och beständige
lycksaligheet länder må tagas i godh och tijdigh adit,
') (Prot. sid. 136.) Delvis lika lydande med kongl, kansliets promemorier
(Bil. E., F., H., O. och P.), men för läsarens beqvämlighet har
ansetts lämpligast intaga handlingen i sin helhet.
316
1655.
det uttwijser nogsampt K. M:tz till Rijcksens Ständher giordhe
och dem tillstälte nådigste proposition. Och ähr ingen owetterligit,
sorn något tänker tilbaka och betracktar sakernes förlopp
i Tysklandh, huru K. M:t då alloreda, och förr än K. M:t antogh
Sweriges Rijkes Crona och Regiering, ingen roo eller lijsa
hafwer welat sigh gifwa, förr än på thet owäsendet i Rommerske
Rijcket måtte föllia ett godt och önskeligit uthslagh, och
thet Tyske krijghet i en säker och tilldrägeligh fred blifwa förwandlat:
Fast mehra hafwer K. M:t sedhermera alf härende
store kärleek emoot Fädherneslandet och till sijne och Rijcksens
Ständers och undersåtheres bästa [med] alle loflige medel och
uthwägar söckt att förebyggia hwad sorn fördärf, obestånd och
osäckerheet kunde komma tillwäga, och sådant allt i tijdh medh
godhe rådh och höghberömlighe och Christelighe anslagh att
mötha. Hafwer ock fördenskuldh och till den ändan funnit nödigt
och rådsampt till denne almänne Rixdagh Sweriges Rijkes
Ständher at förskrifwa, på thet K. M:t deste grundeligare och
uthförligare kundhe them låtha underrätta om Fädherneslandsens
stat, så wäl medh wåre grannar och nåbor, som dess inrikes
wilckor och tilståndh. Ridderskapet och Adelen sampt
Krighzbefählet kunna enkannerligen icke uthan störste K. M:tz
beröm och sin tjlbörlige underdånigste tackseijelsse erkänna
thenn Kongl, nådh och mildheet; i ty K. M:t hafwer dem samptoch
synnerligen welat sådant optäckia, och där öfwer taga deras
troghne och ödmiucke betänckiande: de skulle aff hiertat
önska, att såssom deres plicht fordrar till bijsprijnga K. M:t
medh rådh och dådh, deras förmögenheet kunde sigh så widt
sträckia och the rådh upfinnas, der medh K. M:tz nådigste intention
skedde ett nöije, och som thesse beswärlige tijdhers tillstånd
en tidig boot, nödwändigh författningh och Fädherneslandzens
trygge försäckringh kräfwer; The höra och förmärckia
aff K. M:tz proposition medh stoor hugnat, att K. M:t söker
alle skälige och mögelighe medel till hålla fredh, roo och enigheet,
så ock godt förtroende, wänskap och Correspondence medh
sine och Rijcksens grannar, nabor, wänner och bundzförwanter,
särdeles dem Danske, att bägge Rijkernes fördragh blifwe ock
på theras sijda holdne wed macht och i den observants, att
wij till thenne tijdhen icke förspöria dädan någhon synnerligh
fahra, mindre något krijgh wara till befruchta; Ridderskapet
och Adhelen sampt Krijgzbefählet påminne sigh ock ganska wäl
then nådighe Communication som K. M:t deras uthskått giordhe
Bilagor. 317
på nästföregående Rixdagh i Upsala, och Stadhen Bremens
attentater, som the medhfohro, till undandraglia sigh K. M:tz
och Sweriges Cronos ther på hafwande höghe landhzförstlighe
Öfwerheetz rätt och Jurisdiction, och sättie sigh uthur then
hörsamheet och lydno, thär medh the K. M:t och Cronan i
krafft af Osnebruggiske Fredhzfördraget emellan Kongl. M:t
och Keijsaren, så ock samptlighe Rommerske Rijcketz ChurFörstar
och Ständher oprättat, äre förbundne, och nu förnimmer
Ridderskapet och Adelen sampt Krijgzbefählet gärna, att K.
M:t hafwer bracht samme Stadh till skiähl, att dhen fahra och
widlyftigheet som där uthur och omgränsande qwarteren kundhe
opspringa, genom K. M:tz höge försorgh ähr förebögd, stillat
och afställt wordhen; Medh Keijsaren sampt Chur-Furstar och
Ständher, uthi Rommerske Rijcket, förnimmer ock Ridderskapet
och Adelen sampt Krijgzbefählet, att K. M:t består respective
uthi godh och förtroligh wänskap, så then beständigen att
underhålla, som wijdare till att förmehra, underbyggia och bekräffta;
bedhie ock derhoos aller underdånigst, att K. M:t wille
ock här effter uthi ett så berömligit upsåth och höghe åhogo
oförrycht framhärda, och däröfwer strängeligen hålla låtha, att
dhen Tyske fredhen icke allenast må blifwa obråtzligen hållen,
uthan ock yppigare fundamenta lagde och alle tillfällen i acht
taghne, att den samme märckeligen må förbättrat, bekräfftat
och tillijka medh thet gode förståndh, wänskap och alliancer,
som wij förnimme K. M:t beständighen plägha medh andre potentater,
Konungar och Republiker, som ickie så när gränsa
medh Rijket, men wijdare aflägne ähre, såssom Franckrijke,
Portugal, Engeland och thet föreenade Nedherland, till wår
posteritet och efterkommande förlängd och altijdh conserverad
wardha.
Här medh adprehendera ock Ridderskapet och Adelen sampt
Krijgzbefählet then Polniske och Muscowitiske Eldhzlåghan aff
krijghet så myckit mehr, som bägge partierne äre wåre grannar
och å bådhe sijdhor angränsa oss i Liflandh medh en sådan
macht som billigt ähr till considerera, och i tijdh see der
opå, att Rijckzens Ländher medh fiendtligh macht, eller giönom
hwariehanda prsetexter och practiker icke warda öfwerrumplade
och brachte i annars waldh. Nu wore fuller Ridderskapetz
och Adhelens sampt Krijgzbefähletz skyldigheet att
gifwa K. M:t theras underdånige rådh och betenckiandhe, then
thär häruthinnen så myckit mehra sigh yppigare bethee borde,
318
1655.
som Rijokssens och där under liggiande provinciers och conseqventer
alle Rijckssens Ständers och undersåtheres försäckringh,
tryggheet och wälfärdh ähr där i till thet högsta interesserat.
Men såssoin sielfwe saaken befinnes wara så wichtigh, swår och
considerabel, att man icke kan gifwa K. M:t något wist måhl
eller mått, ty ställer Ridderskapet och Adhelen K. M:t i skiön
siälff och medh Rijcksens Rådhz Rådhe häruthinnan taga och
fatta resolution, som K. M:t finner nödigh att föresee och prsemuniera
sigh medh, förr än fahran oss skulle medh hast öfwerijla,
then man sedhan intett så lätt stodhe att mötha, medh
mindre afstyra och drifwa tilbaka.
Ahn wijdare hafwer K. M:t ställt samptlighe Sweriges
Rijckes Ständer för öghonen then inrijckes Stat och Fäderneslandzens
tillståndh, och uthförligen deducerat hwadh som Grönan
uthi ett och annat betarfwa kan, så på Säningebodhz och
Commissioners store bekostnadher, Militiens förstärckningh till
Siöö och Landh, sampt nödhwändighe uthredninger, hwilcket
allt fordra will ett anseenligit understödh; doch till Husare förklaringh
gönom en bättre method och ordningh remonstrerat
allt punchtewijs till hwar och ens saacks noghare efftertänckiandhe
och ett moghnare Swars inhämptande.
1.
Såssom nu K. M:t hafwer nådigst behagat in genere att
uptäckia Sweriges Rijckes Ständer allt hwadh som concernerar
heemstaten, jemwäl thet uthrijckes wäsendet, skrijdandes närmare
till, att lempna them en tancka, hwad them synes kunna
för rådh och anslagh stå till angripa emot en sådhana fahra,
som runt omkringh och på alle sijdor swäfwer öfwer wåre hufwuden;
Altså hafwer Ridderskapet och Adhelen sampt Krijghzbefählet
detta medh hwar andre nogsampt öfwerwägat, och som
the see thet ährendet wara af stoor wichtigheet, och alle swårigheeter,
och där emot tiänlighe remedia, aff ingen bättre kunna
föruth märckias och apprehenderas, än aff K. M:t sielff; Ty
wele the hahva thet K. M:t, som högste åhughan och bekymbret
dragher aff Kongheligit försårgh och kiärleek till Fädherneslandzens
och sijne troghne undersåthares wälfärd och säckerheet
hemställt, och näst en ödhmiuck och underdånigh tackseijelsse
för en sådhan högh Konungzligh wårdnat, medh eenhälligh
bön och begieran, i underdånigheet thet allenast söckia,
att K. M:t icke låther ett tröttsampt Regementhe wara sigh
Bilagor.
319
förswårt, uthan att K. M:t wille i en sådhan godh och här till
wälfattade intention framhärda, oachtade allehandha infallande
wederwärtighe händellsser, på thet Fädherneslandet gönom Gudhz
nådighe tilhielp och Kongl. M:tz eghit Konungzlighe nampns
berömmelsse må blifwa så myckit bättre bewarat och satt i ett
säckert wälståndh.
2.
Så ähr ock wordit Ridderskapet och Adelen sampt Krijghzbefählet
tillfyllest reprsesenterat tillståndet aff Rijckssens Militie
så till Landhz som Siös, att then högeligh tarfwer för
Krighzfålckssens afgångh skull een ansenligh förstärckningh,
och huru högnödigt det ähr att Gräntzefästningerne blifwa medh
nöijachtigt folck bemannadhe; Så ändoch Landett kan falla
beswärligit medh så månge uthskrifningers continuation åhr
effter åhr att uthärda: Lijckwäl aff den kärleek hwar och en
bör dragha till Fädherneslandsens wälfärdh, ähr Ridderskapet
och Adhelen sampt Krijgzbefählet såssom redelighe patrioter
gierna öfwerbödighe till uthskrifninghen att bewillia, så wijdha
förklarandes sigh, att hwadh som aff almoghen, som immediate
undher Chronan hörer, wardher bewiliat effter Gårdhetalet att
giöra, der till samptyckie ock Ridderskapet och Adhelen halfparten
emot innom och uthom Frijheetzmijhlen så månge åhr
som almoghen det bewillia. Doch Ridderskapet, och Adhelen
förbehållit att få niuta uthi benute uthskrifninger frijheeteu
innom Säthegårdernes Råå och Röör, effter privilegiernes lydelse,
och att Tu fierdedeels eller ringare torp wardha emot
ett heelt räcknade, äfwensom Rijckzdaghzbeslutet Anno 1652
uthwijser, undantagandes ock i lijka måtto så wäl theres enskylte
tienare som i theres tienst stadde, medh något hemman
lijtet eller stort kunne wara beneficerade. Jemwäl then frijheet
thee halfåhrs tienare niuta som i bem:te Rixdaghzbesluth
Anno 1652 warder infört; Hwadh Flottans förstärckningh wedkommer,
håller Ridderskapet och Adhelen sampt Krijgzbefählet
det wara ett förnämbligest afseendhe, att derföre sorgh i tijdh
drages och godh order ställes såssom en saack derpå Rijckssens
förswar och tryggheet står, der medh uthrustningen till
Siös må effter wanligit Båthzmanshåldh uthi ett nöijachtigt taal
blifwa förstärckt, allenast Kongl. M:t nådigst behagadhe låta
ransaacka om den olijckheet och missbruuck i benute Båtzmanshåldh,
så att Cronan må hafwa sin richtigheet och alle weta
en lijka order efter privilegierne sigh wara underkastadhe.
320
1655.
3.
Låther K. M:t Iiijcksens Ständher nådheligen förstå, så wäl
Krijghz som Ammiralitetens beskaffenheet, hwad anseenligh hielp
der till will behöfwas, och hwadh andra nödiglie Commissioner
kunna fordra; men der emot befinner sådhanne beswär, att om
the i tijdh icke medh thee nödhtörftigheeter blifwa förekompne
och afhulpne, då intet annat wela folia än en obotheligh skada
och Rijckssens fördärf; Hwar aff K. M:t warder förordsaakat
ställa detta Rijckssens Ständher för öghonen, huru Rijcksens Regieringh
medh dess försårgh till Fädherneslandzens bästa och förkofringh
må kunna uthföras: Så hafwa Ridderskapet och Adhelen
sampt Krigzbefählet detta emilian sigh medh flijt öfwerlagt,
och tänckt efter, huru och aff hwadh medell Cronan i een
och annan måtto kundhe blifwa till underhåldh och Corumoditeter
hulpen och bristerne på det giörligeste och tilldrägeligeste
sättet upfyllas, äntheligh sigh förklarat som föllier, förhoppelighen
till K. M:tz nådighe Contentament och Rijcksens styrckio:
Att der Rijckssens ordinarie stååt wräl skall fattas och uthföras,
då moste åhrlige inkompsterne swara i nämstone uthgifterne.
Och aldenstundh någre godhz och räntor på någre
förbudne orther i Rijcket och aldeles för dess lägligheet och
Rijckssens Cultur omistande ähre, deels gienom kiöp, deels genom
Donationer der ifrån kombne, så ähre ock på dee öfrighe
förbudne orther Godhz i stoor myckenheet Cronan abalienerade;
dessföruthan äre ock een hoop Expectantier uthdeelte, som ock
böre tagas i Consideration, och der till medh ähre ock en deel
Godhz bortgifne under allodial Rätt, för hwars skull ock bem:te
Donationer tiena att reduceras under Norkiöpingz besluthz wilckor,
ifrån allodial rättigheet, hwilcket när så skeer, man will
förmoda Kongl. Maij:t och Cronan ett märckeligit kunne tillfalla;
Och på dhet widh denne tijdhen med Statens redressement
alt måtte deste richtigare tillgå, dy hafwer Ridderskapet
och Adhelen sampt Krijgzbefählet funnit gådt och hälsosampt
sådant, ehuruwäl häruthinnan kan en och annan afgå, att
doch låtha Fäderneslandzens wälfärdh wara deres högsta Lagh,
och fördenskull sådant K. M:t ödhmiuckeligest wrelat föredraga
och begära, att deröfwer efterskrefne reguler och sätt måtte
tagas i acht. Hwadh Allodial Godhsens reduction undher Norkiöpingz
Besluthz wilckor wedkommer, så synes:
1) Att K. M:t wille allernådigst sättia een wiss tijdh, helst
Anno 1633 inclusive, gienast efter Konungh Gustaff Adolphz
Bilagor.
321
den Andres och Stores (Glorwyrdigest i åminnelsse) dödhelighe
frånfälle, hwarifrån man skall begynna att räckna reductionen
på allodial rättigheeter till sådhan Lehnrätt som i Norkiöpingz
Rijckzdaghz besluth A:o 1604 ähr författadt, och altsså intet
wijdhare röres i dhe tijdher som denne Terminen föregångne
ähre, uthan dhe godhz, som tillförne hafwa warit på allodial
eller Bröstarfwingers rättigheet bortgifne, blifwa i sijne wilckor
oqwaldhe.
2) Att dhen sorn hafwer kiöpt af Chronan någre godhz
reent aff, effter Chronones wärderingh uthan om förbudne orther,
så att intet laagligit iääf der i finnes, må uthan någhon
tijdh eller Termins åttskildnat behålla dee samme till sitt faste
och allodial frälsse; Och wara samma rätt för dem som emoot
liqviderade och richtighe försträckninger, eller någhon lagligh
och rättmätigh fordran Chronegodhzen allodialiter hafwa i betahlningh
emoottagit och bekommit.
3) Att om någhon hadhe fått Chronegodhz på Lähnsrätt,
och sedhan kiöpt sigh arfi- och allodial rätten till, efter den
halfwe Chronones wärderingh å 9 pro Cento, han då fuller
må behålla lialfwa delden i samma Godhz allodialiter, men den
andre dehlén på Lähnsrätt, ståendes wåhlet i egharens godhtyckio
(om godhzen liggia uthom frijkalladhe orther), hwillcken
halfpart till arfzrätten och hwillcken till Lähnsrätt han will
antaga, doch att han det ena och andra uttnembner, när Confirmationerne
söckias, och låter det sedhan i Kongel. RäckneCammaren
i Chronones böcker uptecknas, oförgripeligh Kongel.
Maij:tz eget nådigste wahl i sådanna Godhz, som befinnes liggia
innom dess lägenheeter, hwilcka K. M:t i denne Rijckzdagh
frijkallar; Skulle ock händha sigh, att någhon hadhe på detta
föresagde sättet kiöpt allenast Ett hemman eller Tuu och derundher,
men ickie deröfwer; att K. M:t då wille allernådigst
tillstädhia, att han måtte betalda arfzrättigheeten effter Chronones
wärderingh, och betahla sedhan desslickest hemman heelt
och hållit på Arffz- och Allodialrätt.
4) Och der Jordhebyte ähr ågångit ettera emilian Chronan
och undersåtherna i Landett, eller desse sin emellan, sådhana
bythen måghe fast och oklandrade ståndha, så att den Arfwe
och Allodial Godhz hafwer gifwit och bortbytt emot Chronegodhzen,
han behålle desse på arfzrätt, och hans borttbytte
Arfwe och Allodial godhz blifwa Lehngodhz i dens händher,
som dem sigh för samme Chronegodhzen tilbytte, eller dem
21
322
1655.
elliest sedhermera aff Chronan till donationswijs bekommit hafwer;
men åhre sådhanna förmente Allodial- och Chronegodz
emot hwar andra undersåtherna emilian bytte, behålle hwar
sitt på Lähnsrätt.
5) Att om någre Chronegodhz hafwa warit allodialiter
borttgifne och åhre sedhan gangne i arfskifften; desse omständigheeter
måge tagas i acht: 1) Om en endast erfwingh hafwer
erfft godhzen, att hans rätt och wilckor blifwer lijcka rnedh
andra Donatariers. 2) Men ähre elliest Arfwe- och Allodial
godhzen emot sådhana förmente Allodial Chronogodhz kombne
i arfskiffte, så att dee ickie kunne åtherkallas till Lehnsrätt,
medh mindre arfwet skall uprijfwas, att då måtte i nådher tillstädhias
samptlige arfwingarna lösa dem inn å 9 pro Cento och
Chronones halfwa wärderingh, på det oendeligha trätor och oredha
ickie upwäxa motte, uthan hwardera behålla sin arfwedeel
på lijka rätt och allodialiter, det ware sigh Sohn eller Dotter.
6) Att om någhon hafwer sin förmeente Allodial Godhz
till en annan försåldt, selliaren må wara skyldigh att hemula
kiöparen det han redelighen af honom kiöpte, så att kiöparen
sijne allodialiter af androm kiöpte Godhz oklandrat och till
ewärdeligit frälsse må besittia och behålla; Men sälliaren upfylla
Chronan sin afsaacknadh på fölliandhe sätt: 1) Agher
selliaren så månge Allodial Godhz som han borttsåldhe, sättie
då så högh ränta i stället för dhe borttsåldhe godhzen, besittiandhes
dem här effter på Lehn och icke på Arffzrätt, effter
som han i rättan tijdh dem såledhes böhr låta upföra i Chronones
Jordeböcker. 2) Agher selliaren intet så månghe Arfweoch
Allodialgodhz, som den bortsåldhe räntan kunne upfylla,
betahle dess halfwe werdhe i peninger, nembligh å 9 pro Cento
åth Cronan, på Terminer, som medh honom skiäligast kan aecorderas.
3) Funnes och wore bewijsslighen någhon selliare
så fattigh, eller af Landett rest, att han ickie förmår hemmula
sin kiöpare det han såldhe, hwarcken medh godhz eller
peninger, att Kongel. Maij:tt då nådigist wille låtha Chronan
draga den skaadhan och henne kiöparen ickie påbyrdha;
Doch så, att först medh skiäl der efter ransackas, om kiöparen
sådhanna Godhz efter Chronowärderingh hafwer tilfyllest
betalt. Hwar ock ickie, behålle kiöparen så månghe Godhz,
som efter samma werderingh löpa på hans uthlagde peninger
eller peningewärdhe, dhee öfrighe taghe K. M:t och Chronan
till sigh, om han icke finner den nådhen, att Kongl. Maij:t dem
Bilagor.
323
will å nyio honom försällia för godh betahlningh. 4) I lijka
måtto, om någhon iblandh Krijghzbefählet och andre Cronones
wälförtiente män och Tienare, för deres ringa förmågo skull,
och för deres uthrustninger till Cronones tienst och hedher, hadhe
måst försellia eller pantsättia 4, 6 eller 8 gårdher; eller
ock någhon deres Enckia för sin nödh och fattigdomb skull;
Kongel. M:t wille dem medh nådher ansee och Chronones prsetension
eftergifwa, allenast att der undher ickie begripes dhe
som uthan om bewijssligh nödh och trångmåhl det giort hafwa.
Icke heller dhe som i någon myckenheet till 10 gårdher eller
deruthöfwer fierdinge- och sochnetals hafwa sijne donerade
J godhz bortsåldt, hwilcka undher förrige Conditioner billigtt
räcknas, förblifwandes kiöparen aldeles uthan skaadha, fast och
oklandrat i det han redelighen kiöpt hafwer: Och detta alt
förståendes, medh mindre det förordh emilian Sälliaren och
Kiöparen ähr giort, at Kiöparen hafwer frijkallat Sälliaren af
onere evictionis; Chronones Rätt herwidh oförkränckt.
7) Att om någhon hade bygtt sigh Säthegårdhz lägenheet
på dhe Cronegodhz honom allodialiter hafwa Nvarit skiänckte,
han dem elliest merckelighen excolerat hafwer, eller liggia honom
till synnerligh lägenheet, att Kongel. Maij:t wille nådigst
tillstädhia den samma bytha sigh sådhanna Lägenheeter till,
moot lijka ränta och fullnadh, och sättia sijne ArfF och Allodial
godhz i stellet för Lehngodhzen, niutandes på desse Arffzrätten
der emoot, doch att han sigh der medh tilbörlighen i
Kongel. RäckneCammaren angifwer, och Godhzen ickie liggia
innom frijkallade orther, hwarest han ickie må pretendera något
bythe, medh mindre K. M:t af serdeles nådhe det eftergifwer,
och han innom samma District, eller der Kongl. Maij:t
åthnöijer lijka renta igiengifwer. Skulle ock Lähnmannen falla
oläghligit och omistelighit, att emot bythe i andre Godhz förwandla
sin Säthegårdh till Allodial Rätt: Att K. M:t tå nådigst
wille effterlåtha, att han motte få lösa och kiöpa sitt
Sätherij ifrån Lähnsrätten under allodialt frälsse för Peningher
å 9 pro Cento efter Chronones halfwe wärderingh.
8) Att om någhon Enckia hadhe nått allodial rätt på sijne
donerade Godhz, och hadhe inge Söhner, hennes döttrar då
motte samma Godhz lijka medh Söhnerne på Lehnrätt och deras
manlige Erfwinghar aff Kongel. nådher förunnas, och om
döttrar eller andre sijdhearffwingar hadhe erfft sijne Föreldhrar
och Slächt i donerade Allodial Godhzen, att de måghe blifwTa
324
1655.
i possessionen af Godlizen och åthniuta samma rätt som andre
Donatarier, behållandes samma Godhz på Lähnsrätt.
9) Att Kongel. Maij:tt nådigst wille förordna ett wist quautum,
som uhr Lehngodhzen må wara tillåtit att gifwa sijne
Brudher till inorgongåfwa, hwarefter dhe som alloredha hafwa
någhor bortgifwit sijne Fruer, om dheres Morghongåfwa måghe
försäckra; Jämwäll ock dhe, som hafwa nyiighen och sedhan dhe
hafwa warit i Echtenskap inträdde, åhre adhlade wordne, kunna
sijna Fruer något wist tillägna, hwilcket Enkiorna effter 1644
åhrs Ordinantzie måghe besittia.
10) Att Kongl. Maijrt för den underdånigste tilförsicht som
Ridderskapet och Adhelen hafwa fattatt tiil K. M:tz stora
åhåga för deras wälfärdh, wille wijd denne hendelsen då någhon
manligh Linie utlidöör, låtha Döttrarna werckelighen åttniuta
det wilckor som dem till godha ähr i Norkiöpingz Rijckzdaghz
besluth Anno 1604 infördt och dem förtröstar att wara närmast
till Godhzens förlähningh, om dhe gifftas medh tiäulige
och dugelighe män, hwilcka Konunghen kan åthnöija, effter sorn
dhet skulle wara en särdeles högh nådh om K. M:t wille denne
Clausulen wed närwarande lägenheet till döttrarnas fromma
allernådigst uttyda och uttryckelighen i detta Rijckzdaghz besluth
insättia låtha, hafwandes der iempte och i synnerheet ett
nådigt ögha på dhe omyndighe döttrarna, som i sådanna fall
deres Föreldrer öfwerlefwa, att dem ickie allt hopp må gienom
Godhssens oförmodelighe abalienation till andhra afskiäras, och
dhe ingaledhes få niuta förbe:te wilckor till godha, om dhe i
sijne laglighe åhr kunna råka i sådhanna mäns wåldh, som till
Rijckssens tienst oell Konunghens åthnöije tienlige finnas måtte,
stellandes sättet och dhe rådeligeste uthwägar der till i K. M:tz
schiön och nådigste gåttfinnande.
11) Att K. M:t på dhe hendellsser nähr Lähnegodzen till
Cronan förfalla, och Döttrarna ickie kunna der till komma, nådigst
wille ansee deres wilckor, och af synnerligit Kongelighit
bewågh förordna dem någre wisse åhrs räntor till Brudhskatt,
och den efter sin Kongelighe ynnest emot dess troghne undersåthere
Ridderskapet och Adhelen nådigst förlängia, när Döttrarna
aldeles omyndighe öfwerblifwa, privilegerandes dem såledhes,
att dhe samma Brudhschatt mechtighe blifwa för deres
afträdhe uthur Godhzen.
12) Att K. M:t nådigst wille privilegera Lehngodhzen medh
den rättigheet, att nähr dhe till Chronan måtte förfalla, den
Bilagor. 325
kåstnadh som till deras förbättringh kan wara anlagdh, och i
sielfwa wercket bruuckelighen befinnes, helst i Aker och Engh,
Trää- och Humblegårdher, Fijskiedijken, qwarnar och dammar,
jämwäl i dugeligh och nyttigh bygnadt, sarnpt allt annat af lijka
natur och egenskap, må gienom redelighe Mätesmänn (sex eller
mindre) opartijsche aff Ridderskap och Adel wörderås, Erfwingarna
och i synnerheet Döttrarna, föruthan deras Brudhschatt,
uppfyllas medh Peningar eller Godhsens räntor, för ähn dee
der uhr nödgas att uthgå och det afträdha; doch att ingalundha
den meeningh dijt uthsträckies, att man wille anmodha K. M:t
och Chronan betahlningen af onyttighe omkostnadher, och det
en eller annan på sit egit ewentyr hafwer anwändt, eller på
dhet som ickie mehra brukeligit wore.
13) Att aldenstundh i Norkiöpingz Rijckzdaghz besluth
författas, huruledes Lehngodhzen skole Konungen och Chronan
först hembiudas, om dhe elliest försällias eller förpanttas moste,
att K. M:t änn yttermehra den Condition nådigst wille
stadhfästa, och nähr K. M:t och Chronan sådanne hembudne
godhz icke will till sigh lösa, at Hans Maij:t tå nådigst wille
egaren ett tillståndhz breff medhdela, at han Godhzen under
hafwande Rätt till någhon annan må pantsättia eller försällia.
14) Att K. M:t nådigst wille låtha en wiss Ordningh författa,
hwadh Brödlierna här effter skola wed Arffskifften medh
deras Systrar, dem till Brudhskatt gifwa uhr Lehngodhzen, der
medh mycken orichtigheet Sysskonen emilian må afhielpas.
15) Att i det öfrighe stella i K. M:tz nådigste behagh och
enhellelighen i underdånigheet anhålla, att K. M:t alla Godhz,
som ifrån Anno 1633 inclusive i Sweriges Rijcke och alla dess
underliggiande provincier allodialiter ähre borttförährade och
borttskienckte, måghe nu gienast effter denne dagh draghas
ifrån Arffrätt och på Lehurätt, så att den hwilcken dem nu
besitter, må dem fuller behålla efter här framföre beskrefne
wilckor, men ickie medh bättre rätt ähn Lehnrättigheeten och
såledhes i alle skienckte Godhz inghen Arffzrätt mehra och
annars giälla än här föreskrifwit står. Och såssom Ridderskapet
och Adhelen hafwa alt detta giordt af frije willie, till K.
M:tz och dess Kongelige efterkommande, sampt Sweriges Rijckes
och deres egen styrckio och wälståndh; Altså måtte thett
ock ickie dragas till Exempel och lända them nu eller i framtijdhen
till prasiudicium: som ock inge donationer här effter,
uthan på ofwanskrefne wilkohr må warda gyldighe: Hafwandes
326
1655.
der iempte till K. M:t den aldraunderdånigste tilförsicht, att
hwadh eliest Adhelen och Ridderskapet tillhörigt ähr, och medh
desse föreskrefne wilkor detn nådigst tillägnas, niå ock medh
samma nådher af R. M:t confirmeras, handhafwas, och tillijka
medh deres frijheeter, egendom och wälfärdh wara i K. M:tz
Kongel. hägn och ynnest befallat; Efter som dhe ock det till
K. M:tz eget nådigste eftertenckiandhe och gåttfinnandhe underdånigst
tilltroo, att dragha en Kongeligh försorgh, huru Fädherneslandet
framdeles och i effterfölliandhe tijdher ickie måtte
åther i desslijckes olägenheeter och widlöftigheeter förfalla,
uthan till Kongl. Maij:tz och dess Kongel. efterkommande,
sampt Rijckssens styrckio i gått wählståndh, så myckit meuskeligit
blifwer, uppehållas och bewaras.
Jämpte detta finne Ridderskapet och Adelen store och ögonskijnlige
skähl, som nogsampt uthwijsa att Expectantier på
andras lijfzthijder och andre Rättigheeter mycken förwirringh
förordsacka, och derföre ickie obilligt stå till att uphäfwa; Så
synas lickwäl fölliande omständigheeter Kongl. Maij:t på det
underdånigste der wed tiäna att föredragas, och dess nådigste
förklaringh i underdåniglieet deröfwer inhemptas:
1) Att om någhon hade för Kongel. Maij:t nu regerande
wår allernådigste Konunghz Regementhztijdh till skiänckz och
gifuingz laglighen bekommit ett Kongl. Expectancie breff på
någre Godhz i Sweriges Rijke, sampt dess underliggiande provincier,
och der oppå sedhan tilbörligen nått häfd och possession,
eller iu den hade bordt nåå, om han genom Rättegånger
och desslijkes flere hinder, icke mehra för andres olägenheet,
äun sin eghen skuld, wore ifrån sin rätt affhollen; Denn samma
nådigst måtte förunnas att blifwa i sådanne godhz, som
han på föresagdhe sätt besitter, oqwaldh, att niutha der uthi
lijka wilckor medh andre Donatarier.
2) Att om någhon efter sitt Expectantie brefz lydelse hade
för Kongl. Maij:tz Regieinentztijdh förlijkt sigh skiäligen medh
den i godzet suttit hafwer, och således med den sammas godha
minne laglighen wore råkat i godhzens fulkomblighe possession,
han då i lijka måtto må niutha sitt Expectantie bref till godho,
och efter den förre Articulens lydelse skattas lijka med andre
Donatarier.
3) Att om någhon hadhe kiöpt af Cronan Expectautzier på
Godhz, undhan den Frälssesman som ingen Son hafwer: dhe
Bilagor. 327
ther må faller skiäligen pretendera sijne Peninger, men intet
på den andres Godhz, emedhan han lijkwäl har att förmodha,
det hans dotter kan niuta melioration förmedelst ett gifte af
den man som Konunghen åthnöijes.
4) Att emedhan simultauea Investitura synes wara af samma
aart och beskaffenheet som ett Expectantz, och hafwa medh
sigh ett uthseende in uppå twå, tree eller fyra och flere brödher,
som ändteligh redunderar på een heel familie wijdhare
ann Norkiöpingz besluth tillåter, som allenast går a primo acquirente
till hans manlige Bröstarfwingers dödh: Ty kunna
Ridderskapet och Adhelen ickie afsij, medh hwadh skääl simultanea
investitura kan här mehra exciperas, än donerade
Allodial och Expectantiers Rätt, för dhe höge motiver, som
wid denne tijdh förordsaaka deres almänne redress, wed hwilcken
denne simultanea investitura såledhes ähr medh dhe andre
Expectantier att förlijkna; Doch Kongelige Maij:tz Rätt och
disposition häruthinnan sigh förbehollen, der hän dhe sigh alle
sampt och synnerlighen uthi all underdåniglieet wele refererat
hafwa.
5) Att elliest uthi K. M:tz nådigste disposition underdånigst
hemställes dee öfrige Expectantier och Caduker, under
hwad wilckor och Lähn dee helst kunne wara belägne, som
sedhan Anno 1633 inclusive, genom blåtta öfwerheetenes nådh
och gåfwa, een eller annan ähre updragne, och sedhan ingen
wärckeligh häfd uppåfölgdh uthi dhet der i författadhe godzet,
förr än K. M:t wår allernådigste Konungh till sitt Regiementhe
har warit inträdd, må uthan åtskildnat wara krafftlöst; så att
brefwetz innehafware ingen rättigheet derigenom till godlizet,
när det förfaller, eller elliest någhon tijdh må förebära eller
åthniuta.
6) Att ehuruwäll i det honom gifne Expectantie brefwetz
krafft någhon godzens owissa Räntlia uppburit hade, menn lijckwäl
innan föresagde tijdh icke nått häfden på dess owissa
Räntha, han då lijcka må skattas medh denn som aldheles intet
åthnutit hafwer af sijne Expectantie godhz, och hans breff
hollas lijka krafftlööst som denn förres, och som i nästförgående
articul beskrifwes, medh mindre så wore, att den som
hade hafft något godhz, wore medh dödhen afgången för änn
K. M:t trädde till Regiementet.
7) Att om någhon i wahrande E. K. M:tz Regementhes
tijdh hade uthan K. M:tz uthtryckelighe tillåttelse satt sigh i
328
1655.
häfden på någott Godhz, der han Expectantie bref uppå hafwer
hafft, han då skattas lijka raedh den, som alldeles wore
blifwin uthan possession och häfdh, och hans breff i lijka måtto
krafftlöst och onyttigt.
8) Att hwadh i förgångne Articklar är förmält och ifrån
Anno 1633 inclusive föreluppit, det må förstås ickie allenast
på Swerigie och Finlandh, uthan alle dhe öfrige i Rijcket underliggiande
Landh och Provincier, doch att Kongl. M:t nådigst
wille låta rätta sielfwe procedeuren der wedh elfter hwar och
en proviucies Lagh och egenskap; och sigh allernådigst hålla
reconmienderat dess wäl förtiänte männ och Tienare, hälst dem
som icke något annat synnerligit till belöhningh för deres giorde
trogne tienster hafwa bekommit, så att K. M:t af nådhe, och
när lägenheeten finnes, wille afgången på annat sätt upfylla,
hwilcket dhe blått och allenast aff Kongl. M:tz ynnest måge
erkiänna; Effter som ock här medh tillijka Kongl. M:t i all
underdånigheet ombedes, att willia bära den höge försorgh och
omwårdnat för sin egen, dess Kongel. effterkommandhe och Fädherneslandetz
tryggheet och wälfärd, att sådanne förordninger
måtte giöras, hwar medh thesslijckess widlöftigheet i framtijdhen
förekommas kundhe; Och att Expectantier her effter aldrigh
mehr effterlåthas motte.
Ridderskapet och Adhelen hafwe altså underdånigst optäckt
K. M:t hwad som deres ödhmiucke sentiment ähr öfwer
Expectantie Godhsen; The besinnandes hwad höge beswär Fädherneslandet
kan tryckia, låta sigh gärna wara anlägit Cronan
än wijdare medh flere medel till dess stats erhållande att bespringa.
Och efter en stoor deel godhz på förbudne orther
omistande ifrån Cronan, såssom i Bergzlagen och flerestädes
belägne, äre ifrån Cronan abalienerade, deels genom kiöp, dels
gåfwor och förpantning, som ingalunda uthan Cronones högste
skadha mistas kunna; Ty ähr ock det öfwerlagt, att Ridderskapet
och Adelen finna skiäligt sådanne godhz medh dess tillhörige
pertinentier på efterskrifne wilkor att reduceras och åtherkallas
igien, och förthenskull komma i Consideration:
The Konungzlige Slott och Ladugårdar, som ähre belägne
närmast widh Konungens egen hoffhålduingh och wed dess förnämme
Städher och Residentzier, gräntz och hufwudfästningar,
medh alle der till liggiandes och aff åldher lydandes lägenheeter
och pertinentier, inge undantagandes, i wåto och torro, närby och
Bilagor. 329
fierran, tillijka medh sådhanna Öijar, Torp och hemman, som
liggia innom dess Konunghz och Ladugårders enkannerlige råå
och skildnat ifrån andre äghor och byiar, eller för sijne läglig—
heeter skull skattas af samma egenskap, som dee äghor, hwilcka
innan Råå och röör ähre belägne: Men härhoos önske giärna
Ridderskapet och Adhelen förnimma bem:te Orthers specifieation,
som der medh skole förståendes wara.
Sådhanna angieläghne Enghiar som liggia på beqwämme
orther och pröfwas till Konunghens StallStaat af åldher hafwa
legat, warit bruukadhe, men ähre eenskyldt eller undher schieen
aff något hemman eller Torp undhan Chronan bortkompne.
Chronones uhrminnes Hufwudhfiskien i stoora Strömmar i
Swerigie, Fin- och Ingermanlandh, så ock den rättigheet som
hafwer lydt till Chronan aff åldher uthi stoora Nootdrächter
och Fijskerie i Skiergåhlen och widh uthklipporne eller allmenne
Fiskielaghen.
Cronones gamble enskyllte Parker, medh der till af åldher
lydandes och omistandes Lägenheeter, iempte de tårp, hemman
och äghor, som der i belägne ähre; Så ock wisse Torp och
hemman efter een serdeles deröfwer författadt specification,
tienlige till Heijderijderes och Skoghwachteres heemwist, hwilcke
dee afstå moste, som desslijcke torp och hemman hafwa bekommit,
hwarpå Heijderijdare och Skoghzwachtare aldrasidst
bodde och för deres skull der ifrån blefwe afsatte. Behaghar
ock Edhers K. M:t att iempngodhe godhz och lägenheeter i det
stället af samma possessore till deres booningh igiengifwes, ware
det E. K. M:tz nådigste förordningh hemställt.
Dhe godhz och lägenheeter, sorn hafwa warit Städher, Gymnasier,
Kyrckior och Skolor till fundation och underhåldh enkannerlighen
tillagdhe och privati sigh uthan wedhergälningh
uthi iempngodhe och fasta Godhz och äghor hafwa förskaffat,
dragandes dem altså undan och ifrån det upsåth, hwar till dhe
ifrån begynnelsen ähre förordnadé wordne.
Dhe hemman och lägenheeter i alle Häradhen, hwar på någhon
Ländzman bodde, då dhe sijdst komine ifrån Chronan;
Doch om Kongl. M:t åthnöijes medh annat hemman i det förres
ställe och i samme Häradh, ståndhe det till K. M:tz nådhe
och förklarningh.
Om någre Godhz och hemman hafwa warit Häradhzhöff
-
330
1655.
dinghar, Laghmän eller andre Justitie Embethen enkannerlighen
och af åldher tillslagne, menn sedhan wörö (alt sådant oachtadt)
till andre uthan bythe eller skiähligh upfyllningh kompne,
dhe samme läggias åther till sitt förrige bruuck och der till de
hafwa warit aff åldher anwändhe.
Afwen dee samma Godhz och Lägenheeter, som till Factorier,
Slysebyggninger och desslijckes allmenne för Rijcket
höghnyttighe bruuck och wärck hafwa warit för detta lagde och
tilläghnade.
Allmänne Kroghar och Tawerner, som medh Allmogens
eller Chronones omkostnadh hafwa warit wedh allmänne wräghar
upbygdhe, och enkannerlighen slagne till Giästgifwariens deste
bättre underhåldh; Ithem Postböndher, men sedhan i privatorum
händher kompne ähre, tiäna ock undher Chronan att igienkallas(l).
Om något wore emoot den Jordheboock, som öfwer Krijghzmans
hemmanen i Rijcket ähr blefwen uprättat A:o 1652, undhankommit
i privatorum händher, att sådhant holles för ogildt,
och Chronan trädher till samme Godhz igien: Men wore ock
någhons wälfångne ägendomb i Krijghzmans jordheboocken uppfördt,
ähr skiäligtt, att han deröfwer höres och wederfahres
honom hwadh rätt ähr, så att han sitt wälfångne Godhz uhr
Jordhebooken löst bekommer.
Aldenstundh Ammiralitetet behöfwer wisse Pertzedler till
SkiepzFlottans ordinarie provianteringh, och desse bäst kunna
uhr någre läglighe Landhzorther der till förskaffas, komma dhe
provincier förnämbligest i betenckiande, som widh Siöösijdhan
belägne ähre, såssom
Giästrijckelandh Wästerbottn
Hellsingelandh Jemptelandh
Medelpadh Herredalen
Angermanlandh Ahlandli.
I lijka måtto tiäna oundwijckeligeu och gienast läggias till
Chronan och undher Ammiralitetet några wissa och specificerade
Styremanshemman, som näst för änn de komme undher
Chronan hafwa till Styrmans boningh lydt och legat.
Bergzlaghen hafwer warit och böhr otwifwelachteligen blifwa
Chronones oinistandes och enskyllte ägendomb: Men på det
wisse lägenheeter derunder begrijpas och förstås motte, hwilcke
Bilagor.
331
Konunghen och Chronan skulle förbehållas, och aff alla privat
persohners anmodande blifwa orörde; hafwer Kongl. M:t Drottningh
Christina igienom en wäl författadt och tydeligh Resolution
Anno 1649 sådhanna Landhzorther och Lägenheeter uttryckeligen
nampngifwit, och stadgat, att de skulle oförrvchte
blifwa undher Berghzlagerne; menn såssom der i författas 1) de
Landskap, Häradher, Sochner och Fierdinger som haffwa notorie
och heelt och håldne till Bergzlagerna aff åldher legat, någhre
få och gamble Frälssegårdher der uthi undantagandes; 2) sådhauna
Godhz och hemman, som ähre fuller widh wissa Bergzbruck
och Hambrar belägne, men ickie derföre hela Härader,
som dhe liggia uthi, undher sigh begripa kunne, uthan allenast
några wissa Districter, hemman och lägenheeter, hwilcka då de
wore undher Crohuan Anno 1649, hafwa deres uthlaghor och
räntor wedh Bergzbruucken aflagdt, eller iu tillförendhe ickie
annars än på Bergzfrälsse hafwa warit bortförlänte, hwarunder
Tiust och Tuna Lähn, Rooslaghen och Orbyhuss Lähn sampt
Tuna Bärgzlaghen i Södhermanlandh synas komma i consideration;
3) sådanna Häraden, Socknar, Fiärdinger och Lägenheeter,
som fuller ickie tillförende hafwa enkannerlighen warit räcknadhe
till Bergzlaghen och för A:o 1649 widh den tijdhen när
Hennes Maij:t Drottning!) Christina sin förbe:te Resolution uthfärdade,
men ähre för nödighe befundne, att efter denne daghen
skattas undher Bergzlagens egenskap och wilckor, och komma
några särskilte Sochner och Lägenheeter i Wärmelandh förnämbligest
wedh detta slaget i betenckiandhe; Så tiäna fuller
alla sådanna Godhz och Lägenheeter effter offtbe:te Kongel.
Resolution uthan opskoff tillijka medh andra omistandes Godhz
Cronan tilbaaka gifwas, men måste lijckwäl medh rättmätig!)
åthskildnadh considereras wedh den ransaackningh som uthi deras
reduction böhr föregå, och wedh sielfwa sättet eller det
maneer, huruledhes dhe åther skoole under Cronan igienkallas,
på dhet intet oskiäl eller någhon orättwijsa een eller annan
måtte otilbörlighen wedorfahras och Chronan eller undersåtherne
på ingen dere dehlén emot upsåth skiee förnär.
Enkannerligh ähre dee stoora Mässingz, Saltpeter och Krutbruuck
eller andre allmänne wärck, som medh Chronones omkostnader
och synnerlige uthgifne privilegier sampt merkelighe
handtwerckerier till befordring!) hafwa warit uprättadhe, E. K.
M:tz och Chronones enskylte förordningh icke att undandraga
eller lempna der aff gående rättigheter till någon undersåtheres
332
1655.
nytta och inkompst. Men att intet någre gamble bruuck, som
äre ödelagde, måtte dragas der undher inedh någhon sådhan
praetext.
Sådanne store Chronones Spannemåhls- och andre Odelqwarner,
som ähre belägne i Rijckssens Städher och på en half
mijl när undher Slotten, eller dhe Konunghz- och Ladugårder
som i 1 mijl förstås, böhre medh alle der af flyttande rättig—
heeter och inkompster till Cronan åtherfalla.
Emedhan Swartsiöö Slott och Landh medh tilhörige Oijar
och Lägenheeter hafwa warit till Konungernes Hofhåldningh
och Lust altijdh frijkalladhe; i lijka måtto Gripzliolms, Eskilstuna,
Ulfsundz och Strömsholms Lähn för deres besynnerlige
beqwämbligheeters skull; Så synas ock dee Lägenheeter, som i
samma Lähn under Chronan till privatos kompne och i förra
Konungers tijdh, helst widh A:o 1633, icke hafwa warit bortförlänte,
billigt böhre skattas lijka medh andre godhz, hwilcka
i dhe öfrige förbudne orther ähre belägne och således till Cronan
åtherkallas.
Reale och angelägne Grentz- och andre Fästninger, som
til Rijcksens säckerheet och förswar af förrige Konungar och
Chronan hafwa upbygde warit, medh mindre någon måtte skattas
alf E. K. M:t nu mehra till Grentzens förswar eller fortification
otiänlige, och altså rådeligit befunnes dem samma att
nederrifwa och til intet giöra.
Alle Tullar, Accijser, Skattar och Afrader, som gå af Cronones
Städher, och derföre tiäna endast och allena att komma
Cronan till upbyrdh och inkompst. I lijka måtto Strömsafrader
och Hammarskatter och Konungztijondhe, sampt andre sådaune
Cronones Regalia och rättigheeter, ehwad nampn de hälst
hafwa kunne.
Såssom nu Ridderskapet och Adelen hafwa funnit nödigt,
att resolvera till dhe Godhz och Lägenheeters Reduction undher
Chronan, som ähre på omistande orther beläghne; Altså
ähr ock deres ödhmiucke betänckiande uthi effterfölliande sättet,
huru detta skall giöras wärckställigt, nembl:
1) Hwadh blått och allenast igienom Kongl, mildheet och
gåffwo ähr ifrån Chronan gångit och bortgifwit, skall uthan lösen
eller någhot wederlagh igengifwas, mehra än om Godhset
wore märckelighen bättrat medh reda omkostnadher och Penin
-
Bilagor. 333
gar, hwilcket aff Ridderlige Mätesmän bör werderas och ägharen
der effter skiäligen förnöijas.
2) Haffwer någhon kiöpt Skatterättigheeten aif Bönderne
uthi dee Godhz som han till skienckz fått hafwer, skall han
bewijsa hwadh han hafwer uthlagt, och det igen bekomma, för
än han förbe:te rättigheet och gårdh ähr skyldigh at afstå.
3) Ahr något på Pantegodhz till Chronan försträcht och
fordran pröfwes richtigh, niute sin pant till godho den Peninger
gaif, in till dess han åtherfår hwad han utlänte, men ware
då lijckwäl plichtigh den afträda.
4) Ahr något Godhz kiöpt af Chronan eller för richtige
försträckninger och fordringer gått i betalning, kräfwer sielfwe
billigheeten att kiöparen blifwer igen betalt, för ähn han godhset
afträdher; Doch att iemwäl pröfwas, huru medh kiöpet ähr
omgångit, och om det Lagh och rätt ähr lijckmätigt uthan
Chronaus bewijsslighe och öghonskenlige försnillande, liwar på
allestädes bör hafwas ögha, och der effter om betalningen mätas
och dömmas.
Ridderskapet och Adhelen hafwa än yttermera trädt tillsamman,
och ehuru wäll det hafwer fallit dem swårt, lickwäll
i anseendhe till Kongel. Maij:tz och Fädherneslandzens höge
och åliggiande tarfwer förklara dee sigh godhwilligt som föilier:
1) Att en fierdedeel Cronan till en ewärdeligh ägendomb
skall åthergifwas, af alle sådhanne faste Jordegodhz, och der
aff flytande räntor och rättigheeter, som uthaff blåtta Ofwerheetens
mildheet och gåfwa ähre ifrån Chronan och till enskylte
perssoner iblandh undersåtherne sedhan Anno 1633, under hwadh
wilckor det wara kan, bortförährade och bortskiänckte, förståendes
undher desslijckes förähringh och gåfwa alt hwadh ickie
uttryckelighen i Kongl. Donations brefwen förmäles wara till
wederlagh för andre godhz, Peningar och Peningars wärde, eller
rätmätighe påfordringer ifrån Chronan föryttrat, uthan igenom
Ofwerheetens synnerlige ynnest, till een extraordinarie belöhningh
för giorde tienster eller annat anseende, uthan ägandens
beswär honom skiänckt och gifwit. I lijka måtto, att the
som ähre wordne beneficerade medh anseenlige Donationer i
redha Peninger eller Peninge wärde, huus, tompter och Caduker,
motte ock wed denne tijdhz lägenheet erkiänna sigh skyllige
en fierdedeel ther af Cronan förunna och eftergifwa,
2) Om någhon hafwer af Cronan igenom blåtta gåfwo er
-
334
1655.
hållit ett Godhz, och dett sedermera emoot annan fast och
orörligh ägendomb till Chronan åtherbytt, begripes det undher
denne bewillningh, äfwen så wäll som wore bytett intett skedt,
utban han äger af det han nu i handom hafwer sin fierdedeel
åthergifwa; Ty detta bör stå i stället för det första han fick,
och undergå samma wilckor.
3) Om det godhz som någon af Chronan till förähring och
gåfwo bekommit hafwer, wörö sedermera till en annan borttbytt
och arfwegodhz derföre åtherfångit, skal lickwäl den som
gåfwan först förwärfwadhe, en fierdedehl emot så myckit som
hans donation i sigh holt, tilbaker gifwa, af dee godhz han nu
i händer hafwer.
4) Men ähr något Godhz eller ränta på Lähn och Norkiöpingz
besluth (uthan om dee omistandes orther som hafwa
sin särdeles Consideration) ifrån Chronan laglighen föryttradhe,
emoot kiöp och bythe eller till rättmätighe påfordringers och
ordinarie Löhners befallning, dee förstås ickie undher denne
bewillningh, uthan w'are för ^deelens åthergifft befrijadhe.
5) För Landzens häfdh skull, och att undwijka rijfwande
i dee lägenheeter, som raedh största mödha ähre samkade,
åstundha Ridderskapet och Adhelen underdånigst, dett Kongl.
Maij:t nådigst wille åthnöijas, at wåhlet må stå hoos äganden,
i hwilcka godhz och på hwadh orth han will fierdedeelen afträda,
och om han någre sijne arfwegodhz i stället gifwa will,
behållandes så myckit alf dee donerade igen under arfzrättigheet,
allenast Chronan icke får illa häfdat och odhe för wäl
brukat och besatt hon bortgaff, uthan medh all fullnadh.
6) Så synes ock richtigeste, att denne bewiliade fierdedeel
räcknas efter Donationernes lydelsse och Chronones Jordeboock
och wärderingh, iu så lagandes, at hwar och en gifwer ^deelen
igen wäl brukadt, och medh åboo oppå, af dedh han såledhes
af Chronan i händher fick, och Jdeel odhe af det han odhe
bekommit hafwer, görande ricbtigheet deröfwer i Kongel. RäckneCammaren,
så wijda intet twifwel om godhsens egenskap förefaller;
men twiflas om något, ståndhe ransaackningen till Konungens
Fullmechtige och HäradhzNempdh i hwarie Landzorth,
hwadh the wittna och pröfwa häfdat eller odhe hafwa warit,
då det kom ifrån Chronan eller ännu ähr.
7) Efter som wåhlet blifwer hoos ägandhen, hwadh han
finner sigh oskadeligast att afstå, skall han icke heller må fordra
någon Lösn eller wedergiällningh för dett han ett eller
Bilagor. 335
annat hemman som förr war odhe, nu medh åbo oppå afträder,
hälst emedhan han intet där på kåstat hafwer, mehra än åhren,
som bondhen noth sin frijheet uthi.
8) Hände sigh, att någon ickie andra Godhz hade, än dee
som pröfwas honom så högt till lägenheet liggia, att han ickie
uthan sönderrijfningh af sijna tilhopa bräckte ägor eller märckelighe
olägenheet dem kan afstå, lembnes dedh fuller underdånigst
till Kongl. Maij:tz nådigste sköhn, att låta der om ransaka;
Men så hoppas Ridderskapet och Adelen därhoos, att
när således befinnes, Kongl. Maij:t då nådigst tillstädier, att
man må lösa sin ^dehl för peningar ä 9 pro Cento, och den
sedhan tillijka medh dee öfrige fdeelar oppå Lähnrätt besittia.
9) Men på det icke således alle de lägenheeter måge Chronan
undangå, hwilcke henne till största beqwämbligheet, hälst
widh dee Slott och Ladugårdar som igenkallas, ähre belägne,
förklara sigh Ridderskapet och Adelen godhwilligt, att hwarest
någre hemman och gårder finnes, som medh deras wissa och
owissa uthlagor, och altså heelt och håldne hafwa enskylt och
stadigt, in till dess dee aldrasenast bårtgofwes, lydt och legat
undher dee Slott, Konunghz- och Ladugårder, som medh detta
Rixdaghz besluth Chronan tillägnas, weela dee dem Kongl. M:t
och Chronan för ett wederlijkt byte på andre läglighe orther,
eller billigt och skiäligt kiöp afträdha, och dem i synnerheet,
som någre sådanne hafwer, dem i sin fierdedeel åthergifwa; doch
att detta ingalunda förstås och uthsträckies på alle dee hemman
och gårdar, som hafwa giort deras dagzwärcken under
bem:te Konunghz- och Ladhugårdar, men åhrlige ränttan till
andre förlähningzwijss uthgifwit hafwe. I lijka måtto, att inge
flere lägenheeter i Landett blifwa undher dee Conditioner begrepne,
uthan hwar och en i det öfrige boor säckert i sin wälfångne
ägendomb, och intett wilckor till bythe eller kiöp wijdare
underkastadt blifwer, än hwadh medh hans godha minne
och bewillning kan skee, och medh hans tilbörliga nöije honom
afhandlas.
10) Emedhan ock monge finnes iblandh Ridderskapet och
Adelen, som fuller någhon gåfwo hafwe i föresagdan tijdh af
Kongl, mildheet åthnutit, men fögha mehra till sitt oppehälle
än äffwen det samma ägha at tillgå, der dee eller deres Föräldhrar
lijckwäl hafwe giort godhe och trogne tienster; Hwarföre
drage till Kongl. Maij:t de sielfwe, och Ridderskapet och
Adelen på deres wägner, den underdånigste tillförsicht, att
336
1655.
Kongl. Maij:t wille deras och deras Enckiors och Barns ringa
lägenheet nådigst ahnsij och behierta, at de för Cessionen af
offtabe:te fierdedeel befrijade wardha motte.
11) Hwadh Ridderskapet och Adelen på förbe:te sätt ämbna
Kongl. M:t och Chronan åthergifwa, förklara dee sigh underdånigst,
att dee, så wijda giörligit blifwer, wele nu genast sin
|deel affträda, och iu så laga, att Kongl. M:t denne åhrs inkombsten
där af får åthniuta; men där sigh tilldrogo för infallande
hinder skull, att ickie alt kunne i denne hastigheeten
richtigt göras, skall det liqwäl ickie öfwer åhr och dagli effter
detta Rixdagz beslutet opskiutas, och i medhler tijdh äganden
förbundhen wara gifwa så myckin räntta i pertzeler eller peninger
åth Chronan, som fierdeparten drager och wörderås kan,
effter desse föreskrefne wilckor, hälst om han ähr uthrijckes
stadder, och icke kan nu genast förklara sigh, ståendes alt
detta i den förordningh och afftal som Kongl. M:t medh hwar
och en särdeles och nådigst behagar att giöra låta; allenast att
ingen må undandraga sigh hwadh androm öfwergåhr.
12) Aldenstundh ock denne bewillningh ähr af ett troget
och wälment uppsåth till Kongl. Maij:tz och Rixens bästa ansedd,
och att Kongl. M:t må igenom denne |delen, som såle
des
godhwilligt afträdes, iämpte andre medell samman draga
wissa lägenheeter och godhz för sigh och sijne efterkommande
Konungar till Chronones oföränderlige ägendomb, som aldrigh
må i någon privats händer abalieneras, uthan stadigt blifwa till
allmenne nyttigheeter på bästa sättet brukadt och anwändt;
Hwarföre twifle Ridderskapet och Adelen ingalunda om Kongel.
Maij:tz nådigste benägenheet der till, och att iu Kongl. M:t
behagandes wardher, det sådant i Kongl. Maij:tz egen nådigste
förklaringh och nährwarande almenne Rixdaghs besluth införas,
och ingaledes i framtijdhen tillstädies, att hwarcken siälfwa
liggande grundh och jordgodhz, eller dee peninger, som i stället
för den |delen aff sombligom betahlas skall, till andre behoff
må anläggias, uthan blått och allenast till föresagde lägenheeters
inlösen; Såssom dee ock underdånigst begäre till
Rixens wälståndh och undersåthernes säckerheet, så snart alla
lägenheeter tillsamman brachte älire, som tiänligast skattas till
Chronones ewärdelige ägendomb att läggias och förordnas, Kongl.
Maij:t tå nådigst behagade en wiss förteckningh deröfwer giöra
låtha, och på näste Rixdagh dem förklara till en fast oryggeligh
Egendomb; hwilcket ickie må i ewerdelighe tijdher ifrån
Bilagor.
337
publique nyttigheeter och till privat bruuk förwandlas; uthan
ock den nådighe förordningh och anstellningh giöra, at Chronones
Jordeböcker måghe her efter förandras, och Ridderskapetz
och Adelens öfrige och beholdne Länegodz, icke mindre
än deres Allodial- och Frälsegodhz, ifrån desse Kongel. M:t nu
underdånigste cederade godhz blifwa afsöndrade, om till att så
myckit bättre ali Confusion, sorn af åthskillighe godhz beblandningh
förordsaackas kan, nu och framdeles förtagha och anwändha.
13) Uthi alt det öfrighe, och hwadh ickie igienom detta
Rixdaghz beslutet uthtryckeligen ähr wordet afträdt, hafwa
Ridderskapet och Adhelen den underdånigste tilförsicht och
begieran till Kongel. Maij:t, att dee wed deres adelighe frijheeter,
privilegier och ägendomb, under K. M:tz hägn, sorn
trogne undersåthere handhafwas och beskyddas måge; såssom
ock, att hwadh Ridderskapet och Adelen i så måtto godhwilleligen
till Kongel. Maij:tz och Rijcksens bästa hafwa cederat,
må icke dragas till exempell, eller warda dem till prseiudicium,
nu eller i tillkommande tijdher.
På ofwanbe:te sätt förmehnar Ridderskapet Cronones Stat
förmedelst the omberörde ordinarie medelen at kunna redresseras
och ersättias, så att Regementet [kan] hafwa sin styrckio:
Folier nu här på, att såssom K. M:t dessföruthan icke obilligt
moste hafwa ett ögha på Rijckssens wärn och förswar, och
wara betänckt där hän, att krighzbördan må blifwa subleverad
och understödd; Altså hafwa Ridderskapet och Adhelen intet
kunnat [neka], så kiärt them ähr Fäderneslandetz wälfärdh att
hugna sigh wed, och under dess fredlige tillståndh säckert boo
och sammanwistas, att giöra och bewillia hwadh dheras Stånd
någhon tijdh tilldrägeligit wara kan, och fördenskull giönom K.
M:tz nådighe propositions anledningh sett upå the extraordinarie
medelen som till krijgz uthförande pläga uthgiöras, och
kommer då i Consideration:
1.
Qwarntullen, then Kongl. Maij:t nådigst requirerar Ridderskapetz
och Adhelens sampt Krijgzbefähletz betänckiande öfwer,
om den icke må uthi någre städher i Rijcket i stället för
Mantalspeningerne inrättat wardha. Detta hafwer Ridderskapet
och Adhelen sampt Krijgzbefählet tagit i noga Consideration
22
338
1655.
och funnit till allahanda undersleffz tilbörlige affskaffande en
sådhan Ordningh ickie oskiäligh, som Cronan oprseiudicerligh
och undersåtherne tilldrägeligh wore, allenast der wed observerandes
att Taxan doch på 3 åhrs tijdh till prob må blifwa
bestående och icke förhöijas, och att samma Tull hwarcken nu
eller i framtijdhen måtte extenderas på Landet; Jämwäl så
myckit bättre att förekomma allt missbruuck, grant annoteras
hwad som inkommer till Stadhen, och thet som i qwarnen mahles,
giönom wisse der till opsynesmän som hålla noga opsicht
att ther medh richtigt umgås. Sijdst, att be:te Tullordningh
anstelles och practiceras på Try åhrs tijdh, till thess man får
see hwad som till Cronones nytto och profijt wardha kan.
Ridderskapet och Adhelen begiära underdånigst, at såssom Drottningh
Christina hafwer alf särdeles skäl förskont Ridderskapet
för samma uthlagu, allenast för sigh, sijne hustrur, barn och
Tiänare, som ähre i deres Hoff och på dheras Säthegårdar, och
dem dett beneficium confirmerat Anno 1652, som Rixdaghzbesluthet
thet medh mehra utwijsar. Altså täcktes Kongl. M:t
sådant deres ödhmiucke petitum medh nådher förmärckia, och
yttermehra sin Konungzlige bekräftelse der öfwer föllia låtha.
2.
Såssom ett stort missbruuck någre åhr bortåth inrijtat ähr,
medh den fördubbladhe accijsen, att Chronan härigenom ickie
ringa warder förfördelat, hwilcket på bättre och beqwämbligere
sätt intet kan rättas och afhielpas, uthan at bede accijs iämpte
Lilletullen upbäres i Stadhzporterne; Ty kunne [o: finne] Ridderskapet
och Adhelen sampt Krijghzbefählet thetta förslagh beroo
på godhe skääl; Doch detta lämpnendes i K. M:tz nådighste disposition,
här uthinnan så förordna, at bede accijs icke blifwer
extenderad på flere Pertzeler, än i Accijsordningen stå infördhe,
och att bede Ordning ställes på try åhrs prob till wijdare afseende,
huru den blifwer hållen och practicerad, såssom ock att
kiöparen betahler accijsen. Ridderskapet och Adhelen sampt
Krijghzbefählet skulle gärna önska, att så wäll Accijs som
Lille Tulls ordningerne måtte förnyas och beqwämmas till tijdhernes
beskaffenheet, och enkannerligen att Lille Tullen tages
effter den 32. peningen, och där på Ordningen formeras, undersåtherne
till en klar och wiss efterrättelse. Detta allenast
i störste underdånigheet ihugkommandes, att wed bede LilleTullOrdningens
förnyelse warder strängeligen förbudit, at taga
Bilagor.
339
tullen aff en pertzedel flerestädhes än på en ort, som nu en
tijdh hafwer warit i bruk, och månge sigh der öfwer hafwa
höghelighen beswärat.
3.
Ridderskapet och Adhelen sampt Krijghzbefählet hafwa än
wijdare hafft afseende på the wanlige Mantalspeninger, såssom
ett medel till Krighzbördans understödiande, och altså sigh
underdånigst förklarat, att hwadh som K. Md kan Allmoghen
disponera till, thet w^ela the ock giärna sijne böndher öfwergå
låtha. Warder ock i lijka måtto samptyckt, om Almoghen till
någon annan allmenn och extraordinarie Krighzhielp wille förstå,
att Ridderskapet och Adhelen efterlåtha thet samma af
theras böndher, halffparthen emot Skatte och Crone att uthgiöras.
Ex-ciperandes inge andre än dem, som boende ähre
innom Säthegårdarnas rätta och skiählige råå och rör, och
Frälssemännens enskyllte tiänare, them någre hemman kunne
af theres hussböndher förunte wara: förbehållandes ock Ridderskapet
och Adhelen, att en sådhan bewillningh icke drages
framdeles dem och deres wälfångne privilegier till något prseiuditz.
Så wardher ock här under förståendes the extraordinarie
Krighzhielper, som ähr BoskapzSkatten, hwilcken på en tijdh
fuller uphäfwen war, men sedhermera lijckwäl till Cronones
mehra hielp och undsättning!! åter åhr 1652 bewilliadhes och
uthgiordes, och ähr samma hielp ännu wed samma sätt aff
Ridderskapet och Adhelen sampt Krigzbefählet till krighzuthförandet
bewilliat och samptyckt.
4.
Den 4:de punct i dhen Kongelige propositionen gifwer Ridderskapet
och Adhelen sampt Krigzbefählet en anledningh att
öfwerläggia medh hwar annan thet som länder hemstaten till
märckeligh opkompst och undersåthernes wälfärdh fordrer, förmedelst
godhe och hälsosamme ordhninger, som wäl redha ähre
uthgångne, men icke så exeqverade eller till öfning och bruuck
förde ähre, som intenteradt ähr. Ty hemställes den saak,
Kongl. M:t medh Rijckssens Rådh i Landhzhöfdingernes nährwaru
att öfwerläggia hwar uthi bristen står, och som sigh remediera
låther och orthernes beskaffenheet tillämpas kan. Enkannerligh
kommer först Skogzordningen och denn stadhga öfwer
Diur- och Fugelskiutande i Consideration, medh flere an
-
340
1655.
dra som kunde å nyo uptagas, öfwersees, förbättras och i en
beständigh execution bringas: Synes ock här iempte wara myckit
af nödhen, att alle rätte allmeningar måtte brukas effter
Lagh och redresseras till sin behörige ortt igien. Till thet andra,
hwadh som K. M:t nådigst ihugkommer om Kyrckietijendhen,
hålla Ridderskapet och Adhelen sampt Krighzbefählet
thet före, att om dhen stadgan eller Tijendemandatet Anno
1638 publiceradt blifwer tagit i acht, ther som om Råå och
Rör wardher klarligen förmält, skola sädhan missbruken kunna
blifwa afskaffadhe, effter som thet ock till mehra krafft kundhe
aff K. M:t förbättradt och confirmerat wardha. Till det Tridie:
Att öfwer Skriffningz och Mönstringzpeningerne så wäl för
Cominissarierne till Land som Siömilitien måtte en richtigheet
giöras och ett wist qvantum specificeras; Awén thet samma
medh Lagmans och Iläredhzhöffdingers peningerne, huru högt
the skole uthfordras aff Almoghen; Där på hafwer Ridderskapet
och Adhelen sampt Krighzbefählet sigh således förklarat,
att dhe gärna önske, att der medh måtte skee en lijckheet för
mehra richtigheet skull, och fördenskull holle skäligt, att till
Skrifningz- och Mönstringzpeninger gifwes twå öre Sölfwermynt,
förståendes där medh helfften emot Skatt och Crone, och som
the stå i roten till. Hwad gewärspeningerne wedkommer, synes
bäst och Allmoghen till mehra lindringh lända, som elliest
skulle beswära sigh aff ny Skatt, at samme taghes aff Rothepeningerne.
Elliest om Laghmans- och Häradzhöffdingepeninger
är thet så wijda öfwerlagt, att Laghmanspeninger fuller
giöras som wahnt ähr åhrligen fyra öre Sölfwermynt, sedhan
ock hwart åhr twå öre gästepeninger aff hwart maatlagh eller
hushåldh; Hwilcke giästepeninger icke skole Allmoghen stort
gravera, Häradzhöffdingzpeningar göras nu som förr, tolff öre
aff hwart husshåld, och till Tingzgärd allenast twå öre Silfwermynt.
Till thet Fierde och sidst hafwer Ridderskapet och Adelen
tillåtitt till Cronones mehra nytta wedh denna ofredelige
tijdh må upgräfwas af Saltpettersiudarne then Jordh, som the
finna dugeligh till Saltpeters tillwärckande; Påminna allenast i
underdånigheet om then skadha, som Allmoghen i dheras hus
och på deras äghor warder tillfogat, att der medh en opsicht
hålles, att så wäl Almoghen icke skeer förnär, och Saltpetersiudarne
giöra sin tienst som dhem bör tillfyllest: Sedhan ock
om Frälssesmannen på sijne äghor sielff will bruka Jordhen
där till, att thet stånde i hans oturberade frijheet.
Bilagor.
341
Tiletta ähr nu Ridderskapetz och Adhelens sampt Krijghzbefählets
underdånige swar och wälmente betenckiande öfwer
Kongl. M:tz nådigst förestälte proposition, warandes och alltijdh
förblifwandes uthi den underdånige tillförsicht och förtröstning
till K. M:t, alles deras allernådigste Konungh, att detta
medh all Konungzligh mildheet optagit blifwer, och att hwad
nu wed denne Rijcksdagh aff Ridderskapet och Adhelen sampt
Krijghzbefählet frijwilligen slutit ähr och bewilliat, icke må
komma them eller theres posteriteter till prseiudicium i theras
wälfångne privilegier nu eller i framtijdhen. Ridderskapet och
Adhelen sampt Krijgzbefählet önske aff ett ödmiuckt hiärta,
och intet högre sestimere, än K. M:t må aff Gudli Alssmechtigh
medh långwarig hälssa och wälmågo, och ett roligit Regiemente
blifwa wälsighnet och medh lyckosamme Consiliers uthslagh uthi
alt K. M:tz Christelige och Konungzlige förehafwande så styrckt
och bewarat, som dhe det medh alfwar [och] störste devotion
wäl mehna. Thee ähre och förblifwe K. M:t medh ali hörsamhet
och underdånigt! tienst, lydno och wördningh städhze förobligerade.
Bil S.1)
Adelns ansökan om Konfirmation på de belt aline lånegodsen.
Stormächtigste Konungh, Allernådigste Herre.
Then Konungzlige ynnest och nåd som E. Kongl. Maij:t i
gemeen drager till alle Sweriges Rijkes Ständer, men enkannerligen
till dess troghne undersåthere, Ridderskapet och Adelen
sampt Krijghzbefählet, låter giörligen och i sielfwe wärcket
wijsa sigh wara af så wichtigh Consideration, at den billigt och
med godh skähl bör föröcka E. K. M:tz högsta beröm: Och
därföre när dhe flijtigt och af ett troget och ödhmiuckt hierta
medh hwar andra betrachta och öfwerwäga dess Kongelighe och
höghprijslige Actioner, så wäl förde in till denne tijdh, sorn
nu sedermera och wed denne påstående Rijckzdagh drefne och
moverade, finne Ridderskapet och Adhelen sampt Krijghzbefäh
-
') (Prot. sid. 138.) Jemnförd med originalet i Riks-Archivet.
342
1655.
let sin troo- och skyldigheet lijkmätigt, E. K. M:t för sådhan
Konungzligh åhoga och berömmelighe nijt till Fäderneslandetz
och dess trogne undersåtheres wälferd ansedd allerunderdånigst
att betacka; glädiandes och hugnandes sigh storligen deröfwer,
att ehuruwäl något måtte synas nu i begynnelsen, wed dess
Konunglige Regieringz tillträde förswårt och till en deel inge
ringa difficulteter i Rijckzens höge och beswärlige förrättningar
inkasta: Ahl- lijkwäl förmedelst E. K. M:tz store försichtigheet
och ther wid förde högwijse moderation in till denne stundh,
medh mogne och tijdige rådh, myckit wordet supererat och
afhulpit. Ridderskapet och Adhelen sampt Krijghzbefählet wetha
af sitt medel wäl at påminna sigh derhoos, bådhe then
underdånige plicht som dem medh rätta bör en sådan högh
Konungligh favor underdånigst at mötha, så wäl som then skyldigheet
och kärleek ther medh the Rijket äre förbundne: Och
förthenskuld uthaf den anledningh, som dem genom the gode
Herrer Rijcksens Rådh skriffteligen meddelt ähr, uthi wichtige
considerationer af allodialiter gifne Godhz reduction under LähnsRätt
och Norkiöpingz besluthz wilckor, jämpte särdeles Expectantiers
ophäfning, så ock wisse restitution af andre gifne
Godhz, som kunne wara belägne på förbudne orther och omistande
ifrån Cronan, jempte den fierdedelen af godzén, som
Ridderskapet och Adelen sampt Krijgzbefählet öfwer 20 åhr
tilbaker kunne af Chronan donationswijs hafwa sigh förwärfwat,
gärna och på thet bäste sätt, som dem någon tijdh hafwer
warit tilldrägeligit och mögeligit, hafwa sigh hörsambligest
beqwämraat: Som E. K. M:t af wårt underdånige swar på E.
K. M:tz proposition medh Konungzlige nådher täckes förmärckia,
hwilcket dhe alle samptligen förhoppas, och äre i den underdånige
tillförsicht till E. K. M:t, såssom deres allernådigste
Konungh och Herre, att E. K. M:t denne deres ödhmiuke och
underdånige förklaringh sigh nådigst behagha, och den hoos
sigh så wida medh Konungligh mildheet uthtyda låter, som dee
åhre uthi den wisse ineeningh och tancka begrepne, att kunna
tillämpas och approprieras Fädherneslandzens stat och oprätthollelse
sampt deres egen wälfärd. Dhe hade wäl billigt hafft
betänckiande, särdeles wed denne tijdh, hoos E. K. M:t medh
någet beswär att inkomma, hälst emädan E. K. M:t af mångahanda
hinder och affaires ähr nogsampt öfwerhopadt; dock icke
dess mindre, förandes E. K. M:t till sinnes dess anborne Konungzlige
Clementz och ynnest till Ridderståndetz wälferdh och
Bilagor.
343
säckerheet uthi dess wälfångne privilegier och Rättigheeter, och
deras skählige possession och exercitio, träda the dristeligen
fram medh denne deras underdånigste anmodan, att E. K. M:t,
som nu är sinnat att innan kortt begifwa sigh härifrån (hwilcken
reesa Gudh Altzmechtigh nådeligen förläne lycka och wälsignelsse
till, att den måtte till Gudhz ähra, Fäderneslandzens
förswar, trygge och säckre wälstånd, sampt E. K. Maij:tz egen
Konunglig Högheets och Respectz erhållande, företagen och ansedd
wardha), behagade Rijcksens Ridderskap och Adell sampt
Krigzbefählet der medh hugna och trösta, at den frijheet på
deras wälfångne öfrige godhz och ägendomb som dee besittia,
måtte nu förr E. K. M:tz afresa blifwa i Rickzdagzbesluthet
införd, och förmedelst ett E. K. M:tz Försäckringz Instrument,
sorn ad acta kan ibland andra deras wälfångne Privilegier förwahras,
Ridderskapet först i gemelm, och sädan wid E. K. M:tz
Gudh gifwe lyckelige liemkompst i Rijket igen, hwariom och
enom i synnerheet blifwa confirmerat, till en säker och oturberat
possession nu och i tillkommande tijdher; Ridderskapet
och Adhelen sampt Krigzbefählet skoole optagha och erkänna
en sådhan Kongligh' nådhe, som dem häruthinnan bewijses,
medh underdånigste tacksainheet, försäckrandes E. K. M:t i diupeste
ödhmiukheet, att wele och skole, effter deres skyldige
plicht, giörligen contestera, tee och bewijsa, att dhe med råd
och dådh, medh lijf och blodh E. K. M:t aldrigh undfallandes
warde, men wara och förblifwa
E. Kongl. Maij:tz
allerunderdånigste troo- och hörsambste
Tienere och undersåthere
så lengie the lefwe.
Påå samttlighe Ridderskapz och
Adels samtt Krigzbefehletz wegnar pro
tempore LandtMarskalck
Erich
Flemingh.
344
1655.
Bil. T.')
Riddarhus-Direktionens inlaga till Adeln.
Uppå effterschrefne punchter begärer Ridderhusetz
Directorer dhet Lofl. Ridderskapetz godhe betenckiande
och förklaring. Actum Stockholm den
[25] Maij A:o 1655.
1) Ehuru wäll alf Hans Exceks Sahl. RijkzCantzleren och
H:r Lars Fleiiimingh, effter denne nu sidst antagne Byggemestarens
Dessein, skall någerlunda wahra resolverat at dhet nyie
Ridderhusett, för begången feell uthi Architecturen, skulle så
widha dhet nu opbygdt ståår alt in till Hwalfwen nederrifwas
och förandras; Ilafwe lickwäll Ridderhusetz nu tillförordnade
Directorer, till at spara een sodhan stoor umkostningh, funnit
derutinnan et lindrigare expedient, nembl. at dhet icke aldeles
skulle wahra aff nödhen sålunda heele Bygningen at nederrifwa
låtha, uthan allenest heggie Gafflerne, emedhan dhet mehra
skulle zira huset at trenne tafler eller fönster der uthi blefwe
insatte, ähn det skulle blifwa opbygdt sorn dhet nu ähr med
twenne fönster; Sedhan så kunde dhet förmente feelet, at Steenhuggeriet
eller Columnerne intet sticka så långtt uthur muhren,
som Architecturen fordrar, widh berente Gaflar och uthwendigt
på alle sijdor aff husett som mest kommer uthi prospecten
corrigeres och förandras; Menn inne uthi eller invändigt
rundt omkringh kunde dhet blifwa widh des förrige Facon,
och den stoore quautitet alf Stenhuggare arbetet, som redha
der till förfärdigat ligger, blifwa brukelig; Hwarföre der
dhet lofl. Ridderskapet så godt funne, wille Directorerne giöra
sin högsta flit at Bygningen på thetta slaget skall blifwa fortsat
och thet stoore huset, nest Gudz hielp, i tillkommande åhr
bracht undher taak.
2) At öfwer Ridderhusetz afdelningh och hele architecturen
motte fulkommeligen resolveras och samme resolution een
gångh wäll fattat ständigh blifwa, på dhedh Directorerne och
andre måtte wetha sigh der effter retta och merbemrte Bygning
så myket obehinderligare winna sin fortgångh.
') (Prot. sid. 148.) Detta memorial finnes ej prot. bifogadt, utan
är tryckt efter en copia bland Riks-Archivets »Acta angående Ridderskapet
och Adeln».
Bilagor. 345
3) Såsom till det store husetz upbyggiande undher taak
och Gaflerne will behöfwes aldraringest 12 å 14,000 R:dr, dy
synes nödigt, så månge medel tidigt till at opbringa, at executionen
effter Kongl. M:tz brefz lydelse anstelles på Ridderhuusetz
Dibitorerne igönom des Fiscal, opå dhet Bygningen med aldra
första i Wåår må tilbörligen fortsat och till det lofl. Ridderskapetz
wahnheder och disreputation icke lengre stående blifwa.
4) Effter som Sahl. Ammirklen Welbme H:r Claes Flemmingh
A:o 1639 hafwer till Ammiralitetets behof låthit annamma
af Ridderhusetz medel een påst penninger uthan någen försächring
af bem:te Ammiralitet, hwar opå Ridderhuset ähnnu hafwer
at fordra, sedhan någre betalte påster afdragne ähre, uthi Capital
och Interesse widh pass 5,000 D:r Sölfwermynt, hwilke Ridderhuset,
ehuru instendigt bådhe skriftelig och munteligen der opå
ähr fordrat, intet kan mechtigh blifwa eller igen bekomma;
Hwarföre begäres thedh lofl. Ridderskapetz sentiment her öfwer,
huru Ridderhuset een gångh må komma till sin betalningh.
5) Sammaledes hafwer Welbme H:r Lars Flemmingh A:o
1650 låthit föllia till Gref Gabriell Gabrielsson Oxenstierna af
Ridderhusetz medel 1,000 SpecieRichzD:r, allenest på welberente
Grefwens obligation uthan någet pantsättiande, som ock nödwendigt
moste i hug kommas.
6) Åhre åthskillige her i Staden boaude och elliest widh
denne tijdh wistande, till Ridderhusett ansenlige påster skyldige,
der iblaudh een deel af Rijkzens Rådh och dhe höge Herrerne
begripne ähre, så ähr at öfwerleggia huru medh dem förhollas
skall, at Ridderhusett een gång må komma till sine medel.
7) Om Godzén i Smålandh med twenne hemman her i Uppoch
Wässmannelandh, bestående aff 114 mantal, icke förselies
måtte, emedan dhe allenest rentha ungefähr, enär ingen Contribution
deraf giöres till Cronan, 180 D:r S.M:t; der Ridderhuset
elliest kunde hafwa uthi Interesse af penningerne, der dhe
försoldes, widh pass 500 D:r Sölfwermynt åhrligeu.
8) Cronones Befalningzmän hafwe uthfordrat och upburit
den bewilliade 4 dalers Contributionen aff Ridderhuus Godhzen,
om skäligt ähr, at dhet skall skee, emedan dhe för Rosstiensten
effter privilegierne ähre exempterade, och Academiens godz,
hwilke medh desse svrees hafwa een beskaffenheet, denne Contribution.
som mai: förnimmer, intet uthgiordt hafwe.
9) Welborne nu mehra Sahl. H:r Nils Bielke till Sahlstadh
finnes hafwa qwitterat åhr 1622 den 30 Octob. 520 D:r godt
346
1655.
M:t, hwilke penninger effter des förtechningh af åtliskillige uthaf
Adelen till Ridderhuus kiöpet den tidhen uthgiorde åhre, och
såsom denne Påst uthi dhe 3000 D:r S.M:t, som Sahl. H:r Erich
Bielke för dhet gamble Ridderhuset bekommit, intet decourterade
eller inrechnade åhre, uthan welbem.-te Sahl. H:r Nils Bielke
dem åthnutitt, och ibland een Summa af 3,500 D:r S.M:t eodein
anno et dato lefwererat til RentheCammaren för kiöpegodz af
Cronan, som bem:te åhrs RentheCammar rechning med mere
widhare uthwisar; Altså synes billigt, at Sahl. H:r Nils Bielkes
Arfwinger bem:te Påst med Ridderhuset liquidera.
10) Framlidne Ridderhus Byggemestaren M:r Hindrich Wilhelm
bäfwer effter Ridderhuus Directorernes ordre fåt till låhns
emot Interesse åhr 1650 200 R:dr, dhe hans Erfwinger ödmjukeligen
supplicera måge efftergifwas, effter dheres sahl. Fadher widh
Ridderhusett haar intet mehra hafft ähn 400 R:dr uthi löhn,
och han åhr 1643 hijt i landet ähr förskrifwen och inkommen,
men intet nutit någen löhn för ähn ähr 1645: Så hemstelles
detta ährendet dhet loflige Ridderskapetz godtfinnande, om dhe
skole blifwa för bem:te 200 R:drs betalning frij eller intet.
11) Ahr at påminna om gamble Ridderhuset och Platzen
icke försällias måtte, till den nyie Ridderhuusetz Bygningz deste
bettre fortsättiande.
12) Emedhan dhe som hafwa opbygdt dheres Bodher och
Stallar opå gamble Ridderhus Platzen och een deel dem nyttiat
uthi månge åhr, intet willia der af betala till Ridderhusett;
Hwarföre techtes dedh loflige Ridderskapet sig förklara huru
her med förhollas skall.
13) Sahl. Hans Strijkz Enckefruu praetenderer en deel af
bem:te Ridderhus Platzen, effter sin ingifne Supplication och
een Copia aff Kung Jahans Bref, dat. den 4 Junij åhr 1569;
Altså sökies her opå dhet lofl. Ridderskapetz resolution, och
hwad henne her till swaras skall, effter såsom hele Platzen
sedhermere aff högstbem:te Konung Jahan ähr worden deputerat
till kyrkiobygnat och fundementerne der till lagde, men sedhau
åther 1626 aff Sahl. Konung Gustaf donerat till Ridderhuus
Bygning.
14) Huru man sigh medli dhem, som adlade och intet bäfwe
låthit sigh introducera, eij heller skiötha stoort der om,
eller dhe som introducerade åhre, och ingen förähring till Ridderhusett
inschrifwitt hafwe, förholla skall.
Bilagor.
347
Bil. U. >)
Adelns beslut angående Icapitalisering af Riddarhusets nåntefordringar.
Såsom dhe wälborne Herrer Ridderhusetz tillförordnade
Directorer och Förståndare uthi åtliskillige Rijkzdaghar iblandh
annat sigh hafwe beswärat öfwer them som anseenlige Poster
af be:te Ridderhusetz medell till lähns undfångit, och hwarcken
capital eller interesse till föresatte och detenninerade tijdher effter
obligationernes lydelsse aflagdt hafwa, uthan dhet öfwer tijdhen
och i månge åhr hoos sigh innehållit, Ridderhuus byggninghen
uthi dess fortsättiandhe till een märckeligh skadha och afsacknadt;
Altså hafwer medh Hans Excelhtz Sahl. Herr RijckzCantzlären
och flere af Rijckzens Rådh samptligen det Lofl.
Ridderskapet, så wäl uthi 1649 åhrs, som sidsthåldne Rixdagh
i Ubsala, taghet denne saken uthi ett noga betänckiandhe; och
ehuru wäl dhe intet hafwa funnit oskäligit, att låtha slåå och
beräckna alt interesse, som widh dess förfallandhe eller uthi
rättan tijdh intet ähr betalt wordet till capitalet, ifrån förste
begynnelssen, då Peningerne till een eller annan kunne uthlänthe
wara; ähr lijckwäl detta för wissa ordsaaker så wijda modererat,
dhet samptelige Ridderskapetz resolution endteligh war
denne, att allenast dett interesse, som ifrån denn 1 Januarij
åhr 1649 har stått obetallt, eller åhrligen der effter strax wid
de förfaldne terminer intet ähr aflagdt, skall slåås till sielfwe
Hufwudhstohlen, och der af såsom itt annat capital Interesse
uthräcknas ifrån ofwanbe:te tijdh eller dhe tijdher det hade
bort betahlas, till dess någon post ähr contenterat biifwen.
Hwarföre befalles här medh Cammereraren Lars Arfwidsson,
att detta widh afräckningen medh sådanne Ridderhusetz Debitorer
tages uthi tillbörligh observantz. Actum Stokholm den
30 Aprilis Anno 1655.
Uppå samttlige Ridderskapetz
och Adelns wegnar pro tempore
LandtMarskalck
Erick
Flemmingii.
') Prot. sid. 148.
348
1655.
Bil. W. *)
Förteckning på omistande ladugårdar.
Efterschrefne Ladegårder, som ifrån Kongl. Maij:tt
och Cronan abalienerade komma uti consideration
såsom belägne widh Landzhöfdingernes residenser och
Slotten, nemblig
Wäderbrun widh Nykiöpingh.
Bränekieby.
Stångz Ladegårdh widh Linkiöpingh.
Alfwastra gårdh och Ladegårdh widh Ahmbärgh.
Skiälby Ladegårdh widh Calmar.
Jönkiöpingz Ladegårdh.
Giötala Kongzgårdh widh Skara.
Wäster Ladegården widh Orebro.
Wäster Ladegården widh Wästeråhs medh Ridöön.
Sätter Kongzgårdh.
Nääs Kongzgårdh.
Runsala Ladegårdh widh Aboo.
Kustöö Ladegårdh widh Aboo.
Hättelä widh Tafwasthuus.
Wijkz Ladegårdh widh Helsingfors.
Lille Ladegården widh Wijborgz Slott.
Yppä Ladegårdh medh dess Qwarner widh Wijborgh.
Ilanulanpeldo Ladegårdh widh NySlått.
Aholax Ladegårdh widh NySlått.
Narfwens qwarn och Slotzåker.
Bil. X.-)
Förteckning på förbudne orter i bergslagen och bruksdistrikten.
Uthaf de Hemman och Legenheeter, som liggia
uthi efterskrefne Lahn, Härader och Sockner, och
’) Prot. sid. 149.
2) (Prot. sid. 154.) Jemnförd med originalet bland Orig.-Förordn.
i Riks-Archivet.
Bilagor. 349
höra under när specificerade Bergzlager och Bruuk,
will Kongl. Maij:tt, så wijda dee Kongl. Maij:tt och
Cronan nu wid denne tijdh kunne wara behåldne,
intet efter detta Dato något att skola må försällias,
doneras eller förlähnas, nembl:
Under Sahlebärget desse Tålff Sockner, Satila, Norby, Kumbla,
Kijla, Tärna, Myklinta, Wåhla, Nora, Harbo, Huddinge,
Jönåcker och Löfstadh.
Under Fahlu Kopperberget, Sättersgärdz och Näsgårdz lähn,
Osterdalernes Fougderie.
Wästerdahlerne, bestående i Säx Sockner.
Wästerbergzlagen, gamble Norabergh, Fernebo, Lille
Wåhla, Söderbercke, Norbärckie och Grängie.
Skinskattebergh, Åkerbo Iläradh medh Hede och Gunnilbo
Fierdingh.
Nye Kopperberget medh Finnemarcken och dee gamble
Torpp der hafwa legat, förr än Bruuket är opfunnet.
Nora och Lindes bergzlagor, som äre Ramshytte, Linde,
Nohra, Hiulsiö och Grythytte Sockner och Marknatsplatz.
Lekebärgzlagen i Näricke, som beståer een deel af åthskillige
Sockner, widh pass Siuttijo eller Attijo mantal.
Swafwelbruket dersammastedes medh Axbärg, Håstadh
och Kijhl Sochner.
Phillipstadz bärgzlagh, som äre Phillipstadh, Kroppa
och Carlskouga Sockner.
Item i Wärmelandh NyEedh Sochn, Alster, NederUllerö,
OfwerUllerö, Kijhls Häradh, Elfwedahlen, Frijsdahlen och Normarckz
Häradh.
Wästersijdan af DalsLandb.
Tabergz Bergzlagh i Smålandh, bestående af 3 Sockner,
Månstorps, Sanseridh och Barnarph.
Tiust och Tuna lähn.
Finspångh, Wånga, Hellestadh och Godegårdz Bergzlagh.
Leerbäckz Bergzlagh.
Sundbo Härad, bestående i Askersundz, Hammars och
Snaflunda Sockner.
I Sudermannelandh Tulina Bergzlagh.
Under Dannemora Grufwa Roslagen och Ohrbyhus lähn.
Gestrickelandz Bergzlagh, bestående i Tårsåcker, Äfwansiö
och Fernebo Sockner.
350
1655.
Under Pithå Sölfwerbruk uthi Lappmarcken och Naasafiäll,
och det Järnbruuk uthi Öfwer Torno Sockn i Norrbotten,
sampt fleere bruk der sammastedes, Wäster- och Österbotten.
Sidst alle dee Godz och rättigheeter, som äre privilegerade
under Norrkiöpingz, Nykiöpingz, Wällinge, Skultuna, Nacka
Mässingswärck och Jäders Factorij. Actum Stockholm den 27
Novembris A:o 1649.
CHRISTINA.
Bil. I'.1)
Adelns fullmakt för Riddarhus-Fiskalen Magnus Schiller.
Wij Sweriges Rijkes Ridderskap och Adell: Giöre här medh
witterligit, att emädan såsom Hans Kongl. Maij:tt wår allernådigste
Konungh och Herre hafwer aff Kongl, macht och myndigheet
nådigst oss meddelt, på wår underdånige begäran, ett
sitt Mandatorialbreff, der uthi wår Fiscal en wiss Regul och
säth (!) blifwer förestält, Invar efter honom gå bör, både att
söckia executionen wed Ridderhus skuldfordrans afbetalningh,
ehwadh nampn then hälst hafwa kan, som icke i rättan tijdh
blifwer fölgd och aflagd; Så wäl som att komma dem till att
göra sine medhbrödher tillbörlig!) satisfaction, som privilegierne
hafwa öfwerträdt: Hwarföre hafwe wij funnet godt, till att nåå
samma wårt godhe intent, att anbefahla här medh och i krafft
af detta fullmächtiga wår Fiscal Magnus Schiller, thet han
medh största flijt tagher alt uthi noga acht efter denne dagh,
hwadh högbe:te Konungl. Maij:tz bref innehåller och förmår och
hans Embethes plicht af honom fordrer, der till han medh Eedh
ähr förbunden2). Där emot wele wij ock honom handhafwa och
’) Prot. sid. 164.
a) För fullständighetens skull meddelas här nedan, efter originalet
i Tidösamlingen, Schillers ed i egenskap af Riddarbus-Fiskal:
Jagh Magnus Schiller bekänner och här med wetterligit gior,
att emädan Ridderhuusets pro tempore Directorer och Föreståndare,
den Högwälborne Herre och Grefwe, Grefwe Axel Oxenstierna, Sweriges
Rijkes Cantzler etc. sampt wälborne Herre, Her Lars Flemmingh, Kongl.
Bilagor.
351
förswara, uthi alt thet han på sitt Embethes wägna medh skahl
hafwer att påtahla, örcka och drifwa till heela Ståndetz hedher
och Ridderhusetz gagn och nytta. Förmodandes här hoos, sora
wij ock här medh respective begäre, att hwar och en af wårt
Ståndh och medel icke allenast medh gott fogh optagher hwadh
bede wår Fiscal efter sin Embethes plicht hafwer att påtahla;
uthan ock att dhe ähre honom i alt det som dem giörligit ähr
till ett wirckligit förrättande behielpelige, och hafwe sigh honom
i bäste måtto recommenderat. Att detta således af oss
sampteligh, som till denne påstående Richzdagh äre försambladhe,
besluthit ähr, hafwe wij dett till mehra rättelse och sä
-
Maij:tz Tro Man och Landzhöfding öfwer Stocholms Lähn etc., hafwe
nådigst behagat att förordna migh till Ridderhuusets Fiscal, och mig bebrefwat
icke allenast med der till behörig fullmacht och anseenlig gage,
uthan ock tydeligare stafvat mig min bestälning uthi en undfången Instruction;
Hwarföre iag der emot, dem till yttermehr försäkring, och
att contestera och erkänna min plicht och skyldigheet, icke allenast
här med will hafwa opreppat hwad som iagh tillförenne, med förseglad
och inlagd Eedh, hafwer uthfäst och lofwat, då iagh Secretario för Adjutant
blef antagen; att wela och skola med störste flijt, troheet och tystheet
Ridderskapets Samqwämer uthi Richsdagar och Möther bijwista,
och dhe acter och skriffter, som migh då blifwa tillbetrodde, grannelig
bewara: uthan ock i synnerheet nu, wed denne antagne FiscalTienst,
lofwar och bedyrar, wed Gud och mitt samweet, att iag ij denne min
Tienst
Först will och skall migh så förhålla, som en åhrlig och beskedelig
man ägnar och bör, och mig förswarligit är för Gudi och mannom.
För det andra lofwar och tillseijer iagh mig wela och skola, effter
bäste förstånd och wetskap, bewachta Ridderskapets och Adelens
wälfångne privilegier, och grannelig tillsee, hwem som der emot gior
och handlar, och honom på sätt och wijs anklaga, som Ridderhuus
Directorerne der om gifwa ordre.
För det tredje lofwar och tillseijer iagh mig wela och skola taga
ij noga acht, att Ridderhuuset till inge sine medel blifwer besnillat:
will och skal icke allenast dess uthestående giäldh och skuldh, med det
forderligste som skee kan, inmaana; uthan ock wed undfångne commissioner
och Reesor, skall iagh migh på det högsta winläggia, att inge
onödige expenser göras, uthan heller see till på det högste ‘att Ridderhuusets
medel blifwa bespaarde och förökte.
In summa, iagh lofwar och tillseijer mig wela och skola, med ytterste
flijt och willje, bewårda och fullgiöra alle dhe Clausuler, som uthi
min undfångne Instruction äre författade: och detta alt så i sanning,
som migh Gud han hielpe.
Magnus Schiller.
Stocholm den 16 Junij 1653. (L. S.)
352
1655.
kerheet her medh skriftelig wela belefwat. Datum Stockholm
den 1 Junij Anno 1655.
Påå samttl. Rickzens Ridderskaps
och Adelns wägnar pro tempore
LandtMarskalk
Erick
Flemmingh.
Bil. ZA)
Adelns senare inlaga emot Grefve- och Friherreståndet.
Stormächtigste Konungh, Allernådigste Herre.
Endoch E. K. M:t wij fast ogiärna särdeles wed denne
tijdhen, der E. K. M:t medh andre Rijckssens åliggiande älir
öfwerhopat, medh denne wår underdånige supplication skulle
falla beswärlige; Eijckwäl emedan wij emot wår willie åhre
råkadhe uthi någon differentie medh en deel af the godhe Herrer
af Grefweståndet öfwer theras Jurisdiction, och wij finne
saken af then importance, hälst nu sedhan Sweriges Rijke wårt
kiäre Fädherneslandh medh en stoor ymbnogheet bådhe aff
Grefwe- och Frijherreståndh som iemwäl af Adhel är föröckt,
at der hon i tijdh ickie blifwer erörtrat(l), skall hon i längdhen
kunna födha myckin oredha uthaff sigh: Dy hafwe wij funnet
wår skyldigheet henne ödhmiuckeligest E. K. M:t föredraga och
om ett tienligit remedio tijdigt och på det underdånigste anhålla.
Det loflige Grefwe- och Frijherreståndet hafwe iblandh andre
privilegier erhållit Jurisdictionen öfwer theres egne böndher,
beståendhe förnämbligen i den förste och andre Instantien widh
Lagh och rätta, såssom ock i executionen, niutande derhoos
Häradzhöfdinge- och Laghmanspeningerne sampt alle Konungzlige
saakören, medh dee Skattar som Ridderskapets och Adhelens
böndher till Cronan uthläggia pläga. Denne Jurisdiction
och rättigheet underkaste wij billigt E. K. M:tz nådigste be
-
') (Prot. sid. 164.) Jemnförd med originalet i Riks-Archivet.
Bilagor.
353
hagh och gåttfinnande: Men aldenstundh hon också föröfwes
öfwer Ridderskapetz och Adhelens böndher, som i Grefwe- och
Frijherreskapen boendes ähre, annorlunda än theres bref och
Concessioner förmå; Hwarföre synes oss skiee derigenom förnär
i wåre privilegier och frijheeter, som ingen wetta erkänna
öfwer oss mehra än Gudh och E. K. M:t; Ty såssom Riddareoch
Adelståndet hafwer af åldher och uhrminnes tijdher warit
ett fritt ståndli och aff ingen annan Jurisdiction och rättighet
wetatt, än den i Sweriges Lagh, lagha bruk och stadghar sampt
privilegierne ähr beskrefwen, så wele the ock underdånigst förmodha,
att the ickie heller någon annan skoole wara undergifne:
Thet kommer ock der till, att när Ridderskapet och Adhelen
råka i twist medh Grefwen öfwer något i Grefweskapet belägit,
tå drages thet till Grefwens forum, ther tå Grefwen ähr
Dommare, först- widh Häradhztinget, sedhan och när en moste
appellera, widh Laghmanstinget, och sijdst hafwer han ock executionen
i sijne händher: Så at Grefwen ähr bådhe part, dommare
och executor i sin egen saak, och ehuruwäl Ridderskapet
och Adhelen ingen för Justitiens weeldhe eller partijske administration
wele beskylla; så weele the docklikwäl ingen annans
än Edliers K. Maij:tz, såssom demi dee allena medh Eedh och
lydno ähre förbundne, Jurisdiction, eij heller till någre ordinarie
eller extraordinarie Skattar och uthlagor, som af deras
böndher uthgiöras, wara underkastade. Wij hafwe denne saaken
medh the gode Herrer af Rijckssens Rådh, såssom medh
oss deröfwer eensse och interesserade, coinmunicerat, och giärna
söckt om något expedient kunne finnas, hwarigienom Grefwerne
theres förundte Jurisdiction kunne åtniuta, så at Ridderskapet
och Adhelen uthi deres wälfångne privilegier ickie skedde något
intrångh, och Swerigies Lagh och lagha sedhwane blefwe conserverat
i dess vigor och krafft. Och ähre desse förslaghen iu
förnembligen komne i Consideration: Först om Häradhzhöfdingen
och Laghmannen i Grefwe- och Frijherreskapen förordnades
af E. K. M:t eller E. K. M:tz Dombhafwande, sålunda,
nemblighen att Grefwen eller Frijherren fuller nöthe Häradhzoch
Laghmansräntan, så ock saackören af sijne egne böndher,
och der af hullpe till att löhna och underhålla Häradhzhöfdingen
och Laghmannen, men dem af- och tillsättia skulle stå hos
E. K. M:t och E. K. M:tz Dombhafwande, effter Lagh, lagha
sedhwane och privilegierne; Eller ock om Grefwerne och Frijherrerne
beliölle theras Jurisdiction öfwer deres egne böndher,
23
354
1655.
effter deres breffz lydellsse, men extendere den ickie till Rid'
derskapet och Adhelen, som i krafft af theras privilegier immediate
weele och böra höra undher E. K. M:t och Rijket;
Uthan så offta någon af Ridderskapet och Adhelen råkadhe i
twist medh Grefwen och Frijherren, han ware sigh Reus eller
Actor, söckie Konungens ordinarie Häradhz- eller Laghmanstingh
och Landzhöfdingen i executionen; Detta ofwanbemite
underkaste E. K. M:tz nådighe dijudication wij på det ödhmiuckeligeste,
i den underdånige tillförsicht, E. K. M:t wardher
thedh så i nådhe förmärckiandes, som wij thet aff ett troget
hiärta meent hafwa; Effter som wij här medh ingen uthi dess
wälfångne rättigheet söckia att prseiudicera, uthan allenast Ridderskapetz
och Adellens af åldher och urminnes tijdher erholdne
och på Lagh och lagha Stadgar grundade privilegier maintenera,
och derhoos förekomma, at ickie publico i framtijdhen härigienom
må någon oredha eller skadha tillwäxa. E. K. M:t.
recommendere sigh Ridderskapet och Adhelen uthi allerstörste
underdånigheet; Förblifwandes
Edhers Kongl. Maij:tz
\ o .
underdanigste och hörsambste Tienare
och undersåthere så längie
the lefwe.
Påå samttlige Ridderskapetz och Adelns
wegnar, pro tempore LandtMarskalk
Erick
Flemingh.
Bil. Å.1)
Adelns tillämnade påminnelser vid projectet till Reduktions
Stadga.
Efter som Kongl. Maij:t, alles wår nådigste Konung
och Herre, hafwer behagat att communicera
medh Ridderskapet den Stadga och förordningh som
Kongl. Maij:t på närwarande Rijckzdagh will giöra;
Dy hafwa Ridderskapet och Adhelen funnit deres
skyldigheet, att der öfwer medh sine underdånige
') (Prot. sid. 173.) Jemnförd med Riks-Archivets exemplar.
tanckar inkomma, i den ödhmiuckeste tilförsicht,
Kongl. Matijit warder dem så i nådher förmärckiandes,
som de af ett underdånigt troget hiärta härflyta.
1) Finnes fuller uthi bem:te Stadga någre ordh, som anthen
för titt opå hwar andra opreppas, eller ock billigt böre
tillsettias: Men såssoin dhe till een deel af Skrifwaren i hastigheet
kunne wara förgätne, een deel ock snart blifwa i Cantzlijtt
rättade, så will Ridderskapet och Adhelen dem ock der
hän hafwa recommenderade.
2) Uthi ingången på Stadgan märckie Ridderskapet och
Adhelen fast ogiärna någre missbruuck wara inrijtade, som
skole sträfwa emot Kongl. Maij:tz rätt. Nu såssom den samma
bör wara sacrosanct och inviolabel, så wele och skoole Ridderskapet
och Adhelen på sin sijdha then altijdh efter theres plicht
och yttersta förmågo styrckiq, och underholla; men om en eller
annan genom missbruk hade giort sigh der emot skyldigh, tå
bedhie Kongl. M:t Ridderskapet och Adhelen underdånigst, att
thet ickie må blifwa fattadt och uttydt (såssoin doch lätteligen
af en pärth dhe ther saakerne icke så egentheligen wetha skee
kundhe) in på alla i gemehn, som godhz af Cronan, anthen genom
laga kiöp eller donation, hafwa bekommit; Att man tijger
Hennes Maij.-tz Drottningh Christin®, wår fordom nådigste Drottningz
der uthi gode nanipns interesse, och liwadh mehra efftertenckiande
denne saak kan medh sigh hafwa. Förthenskull ock,
der denne meeningh så kunne fattas och beskrifwas, att Kongl.
Maijitz nådighe wähnente intention må skee ett nöije, och Ridderskapet
och Adhelen i gemeen uthaf andre wara omisstänkte
att hafwa handlat emot Kongl, rätt; Ar det, som af H. Kongl.
Mitt Ridderskapet och Adelen på thet underdåuigste supplicera
och anhålla:
Puncterne:
1.
I Clausulen af denne punct begiäres underdånigst, att denne
raad uthelåtes: Hwillke nu eller i framtijdhen däröf
wer
giöras och stadgas kunna; befahrandes her medh, att
kunna dragas till den meningh och förståndet, att een ny Ordningh
och Stadga frambdeles skulle giöras; der Ridderskapet
och Adhelen nu i underdånigheet söckia att blifwa wed Norkiöpingz
besluth, thet man nu hafwer såssom een gammal
stadga och rättelsse att holla sigh wedh.
356
1655.
2.
Denne puncht at bewijsa genom bref och documenter medh
hwadh rätt Ridderskapet och Adhelen sijne Norkiöpingz besluthz
Godhz ifrån Anno 1604 hafwa b'ekommit, hafwa the
hållit impracticabelt så lång tijdh tilbaker at låtha inquirera
öfwer; Och förthenskull begiäre underdånigst, att få wed Anno
1632, såssom enahanda termino Reductionis a quo af Kongl.
Maij:t föreslaghen och af Ridderskapet bewilliat förblifwa, och
den in genere åthniuta: Men wore någon som hade medh orätt
uthwärckat sigh något bref, och wore der öfwer kommen i godhzens
possession, thet honom öfwertygas kunde, då ställes till
Kongl. M:t medh honom procedera effter Lagh och privilegier.
Och sträcker sigh denne punct till the ordhen som föllia:
Hände sigh etc.
4.
Hwadh som uthi den 4:de punct ihugkommes, om Kiöp,
Bythen och Arf, medh flere andre Contracter, emilian privat
personer, uthi the Godhz som icke ähre eller blifwe till ewerdeligit
Frälsse, uthan komma till Cronan igien, eller lämbnas
Adhelen till Lähnrätt, skall inthet wijdare förstås, än till förledne
åhr 1654 den 6 Junij, då Kongl. Maij:t trädde till Regleringen:
Så emedhan Ridderskapet och Adhelen befalira, att
igiönom förb:te Contracters uprifwande för een och annan skall
förordsakas stoor oreda och beswär; Begiäre förthenskull underdånigst
Kongl. M:t allernådigst wille sådanne Contracter och
handlingar låta extenderas till denne dagh Stadga som nu ähr
upprättadt och daterat wardher; Hälst mädhan dee förmodha,
att Cronan här medh intet afgår, uthan att andre arfwegodhz
komma igien uthi dee förbyttes stelle, der medh K. M:t dem
af Ridderskapet een besynnerligh nådh bewijser.
6.
Om någor hafwer till gifningz bekommit Cronegodz etc.
Här synes sättias wela: Crone och Skattegodhz. Afwen så
uthi de 7, 8 och 9 puncter, der som förmähles om Cronegodhz,
att der iempte tillsättes Skattegodhz.
9..
Der som står: Effter 6 ahrs tijdh, begäres underdånligen
att thet förstås måtte af underskrefne Dato.
I
Bilagor.
357
12.
Där som står: Drottning!) Christina Anno 1651
Grefwarne gifne privilegio; Begiäres underdånigst, att
thet måtte uthelyckias, icke allenast här, uthan ock i den 17.
puncht. Män dher Kongel. Maij:t behagadhe att det änteligh
införes; Begehres underdånligen att tå tillsettias måtte dhe
ordhen: I detta måhl.
16.
Här ställes till Kongel. Maij:t underdånel. att Systrarne
bestås af Brödherne 4 halfwe åhrs rentor; hwilcket faller Brödherne
lägligare och tilldrägeligare, ähn the skulle gifwa twenne
heela åhrs Renttor.
Härhoos giörs ödhmiuk påminnelse, att efter förr war protocollerat
och i swaret infört, att dhen som hadhe kiöpt Expectantier,
och icke wore kommen i possession, skulle thaga af
possessore sine peninger igien, och possessor wara sedhan närmast
samma Godhz till sigh lösa.
21.
Efter som Kongl. Maij:t för tijdhssens kortheet faller allt
förswårt, alt så noga öfwerläggia om simultanea Investitura;
Altfördy ähr Ridderskapet och Adhelen i den underdånigste
tilförsicht, att Kongl. M:t allernådigst wille till näste Rijckzdagh
eller sin lyckelighe hemkompst differera häruthinnan ett
ändteligit och wist uthslagh att statuera.
24.
Till den 24. puncten om Bördesrätten.
Ridderskapet och Adelen erkänna medh största Devotion
och underdånigste tacksamheet emot H. K. M:t, som icke allenast
theras Ståndli will sigh låta wara i nåder befahlat, uthan
ock them wed theres lagha fångh och kiöp på Godhzen maintenera;
Men allthenstund the der iempte spörie, Kongl. M:t
willia sigh hafwa förbehollit att inlösa Godhsen igien till Cronall,
när the ifrån Slechten sällias och laghbiudas; Ty kunna
the icke underlåta at på thet ödhmiuckeligeste bedia Hans K.
M:t, det the måtte få niuta theras kiöpebref till godho, som
afhända Cronan all wijdare inspråk på samme Godhz, och them
alldeles Ridderskapet och Adhelen tillägna, att der medh giöra
och låta såssom medh annor theras wälfångne ägendomb: I
nådher förmärckiandes deres Ståndh wara till een stoor deel
358
1655.
öckt och godhzen dessförutlian fåå, så att der desse kiöpegodhzen
skulle efFter handhen till Cronan inbördas, skulle Ståndet
så myckit mehr förswagas, Kongl. M:t oell Rijket uthan all
twifwell till afsacknadt. Ridderskapet och Adhelen liafwa så
myckit heller förklarat sigh till the omistandhe orthers reduetion,
såssom ock en fiärdeparth af alle Donationer frijwilligare
igengifwit, att ingen åthskildnadt uthi theres nyie eller gamble
frälse giöras måtte, uthan alle köpegodhz undher lijka rätt och
disposition som theres Arfwegodhz få niutha, och Kongl. M:t
ther af lijka Frälssemanna tienst giöra, effter som the icke allenast
medh sitt Godhz, uthan ock medh Lijf och blodh Kongl.
Maij:t och Cronan älire förbundne.
26.
Wedh dess tredie och herde paragrapho påminnes i underdånigheet,
att the måtte här heelt uthelyckias: Såssom sällia,
the ther förr ähre omrörde; Aldenstund bådhe om Expectantier
och simultanea Investitura här ofwan till nogsampt ähr omrört:
och i synnerheet Expectantierne heelt afskaffadhe och upphäfne:
Sträfwer också föruthan andre betänckiande emoot een
Christelig kiärlek och äre ordsaak till myckin Confusion och
oredha, så ock osämio, och förordsaka mången wälförtiäntes
Tieneres och undersåtheres märckelighe förfångh: Att man här
förbijgår att dhet löper emot Norkiöpingz Besluth om Döttrarnes
melioration, när en annan åther samme Godhz bekommer.
Bil. i'.1)
Adelns påminnelser vid projectet till Rikets Ständers Beslut.
Såsom RijkzdagsBesluuthet är wordet communicerat
med Ridderskapet och Adelen, så hafwe dhe
oförgripeligen effterföljande korthe Påminnelser der
xvidh låtet oppsettia:
Ad titulum: Att den sättes, effter 1654 åhrs Besluuth
Ridderskap och Adelen etc.
') Prot. sid. 177.
Bilagor. 359
4. Artiklen. The orden: Upå hwad orther och ställen
thet hälst belägit är, uthan at thet klandras i någon
måtto, eller underkastas etc. nu eller i framthiden.
Här öfwer begäres i underdånighet en Husare förklaringh i orden;
Såsom nembl:
Opå hwad orther och ställen det hälst belägit är, uthi
ingen måtto at klandras eller underkastas etc.
Lithet der effter, der som står: Förordna af sitt och Riksens
Rådh etc. Att lier ock settias motte: Af sitt och Riksens
Rådh, så ock wisse Män af Ridderskapet och Adelen der
till förordna.
Straxt der effter i samme punct: Then ena sin egendom
lagligen, och en annan någre lägenheeter emot Lagh etc. Att
her måtte settias: Och en annan någre lägenheeter emot skähl,
Konungzlige etc.
Der som står: Tillkiöpt och tillbytt hafwer, som en kiöpare,
och niuther kiöpegodz wilkohr, men i det öfrige sitter
han som en Donatarius etc. Så synes wäl sådant i större
Jordebythen af flere hemman kunna skee; men effter uthi mindre
bythen, af ett hemman, icke synes kunna skee, at en kan
besittia en gårdh, dels under Allodial-Rätt, såsom köpare, och
dels under Lähnrätt, såsom Donatarius; med mindre Donatarij
dehl blefwe söndrad och endtligen till en uthiordh giord: Så
begäres allerunderdånigst, att i sådant fall motte eganden af
hemmanet effterlåtet warda, at lösa then öfrige dehlén för Penningar,
som ock i Stadgan blifwer i lijke fall förordnadt.
I den 20. punct, 6. §. Så befinne wij ock richtigast,
at denne bewilljade fiärdedeelen räknas effter Donationernes
inneliold, och den Rantta som Godzén effter
Cronones Jordebook draga, ju så lagandes etc.
9. §. At the orden: Men the i synnerheet, som någre
sådanne Godz hafwa, åthergifwa ther uthi sin
fiärdedeel etc. måtte någet Husare blifwa införde.
Widh det att om Mijlethalet kring Ladugården blifwer determinerat,
föreslås och begäres, at uthi Finlandh motte, som
här i Swerige, icke mehr än een mijl nämbnas, till åtherlösn.
5. Artikel. I stellet för: desslikes Rättigheeter, och
settia dem i sitt förrige stånd etc. motte settias expres.
sius: desslijkes Allodial-Rettigheeter, och settia dem
360
1655.
i förrige stånd af Lähnrätt, effter Norkepingz RijkzdagzBesluuth.
Ad firiem tillägges: ifra 1632, termino a quo.
W id den 6. Artiklen, om Städerne: Att tillijka införas
måge: Säthuna Ladugård widh Upsala.
Artic. 9. Att för wahnlige Boskapsskatten; insettes: bewilljade
Boskapsskatten.
Artic. 11. Der som står: Så förbehålle wij oss ock, at
taxan etc.; matte settias: Så förbehålle wij oss ock, tillijka
med andre Rijkzens Ständer, att taxan etc.
Artic. 13. At i det stället, som nu settes En Rixdaler,
måtte lika införas som uthi 1643 och 1644 åhrs Rijkzdagsbesluuth;
nembl. att Ridderskapets och Adelens Bönder, innan
och uthan fridzmijlen (inge flere, än them som innan råå och
röör besitne, och Adelens enskildte tiänare äre, undantagne),
uthi en t:a Spannemåhl och sex Marck SölfwerM:tt till halfparthen
swara skole.
Artic. 14. Sub finem måtte införas: Och dhe som på sådanne
orther äre belägne, att dhe Spannemåhl icke kunne lef—
rera, the då, sa wäl som Ridderskapets och Adelens Bönder,
lösa tunnan för 9 m:k S:Mtt och detta på 2 åhrs thidh.
Artic. 16. Att wid ändan måtte tilläggias: Att thet sorn
för detta alleredo wörö af Bröllopsgården opburit, måtte her
uthinnan blifwa afkorthat och gottgiordt.
Artic. 17. Der sidst, effter dhe orden: emot sin willia at
giöra, måtte tillsettias: Byggningshielpen eller winther—
körslerne här under icke förståndne.
Bil. ÖA)
Adelns ingifna påminnelser vid projectet till Reduktions-Stadga,
Efter som Kongel. M:t alles wår nådigste Konungh
och Herre bäfwer behagat att coinmunicera
medh Ridderskapet den Stadga och förordning!], sorn
’) Prot. sid 178.
Bilagor. 361
Kongel. Maij:t på närwarande Rijkzdagh will giöra,
dy hafwa Ridderskapet och Adhelen funnit deras
skyldigheet, at der öfwer medh sine underdånige tanckar
inkomma, i den ödhmiukeste tilförsicht, Kongl.
Maij:t warder dem så i nåder förmärckiandes, som
dhe aff ett underdånigt troget hiärta härflyta.
1. punct.
I Clausulen af denne punct begiäres underdånigst, att denne
raad uthelåtes: Hwillcke nu heller i framtijdhen där
öfwer
giöras och stadgas kunna; befahrandes här medh
at kunna dragas till den meeningh och förståndet, att en ny
Ordningh och stadga framdeles skulle giöras; Der Ridderskapet
och Adhelen nu i underdåniglieet söckia att blifwa wed Norkiöpingz
besluth, thet man nu hafwer såssom een gammal stadga
och rättelse at holla sigh wedh.
6. [punct.]
Der som står: Om någor hafwer till gifningz be
kommit
Cronegodhz; Här synes settias wela: Crone- och
Skattegodhz. Åfwen så uthi de 7, 8 och 9 puncter, der som
förmäles om Cronegodz, att der iämpte tillsättes Skattegodhz.
9. [punct.]
Der som står: Effter 6 åhrs tijdh, begiäres underdånligen
att thet förstås måtte af underskrefne Dato.
16. [punct.]
Här ställes till Kongl. M:t underdånligen, att Systrarne
bestås af brödherne 4 halfwe åhrs rentor: hwilcket faller bröderne
lägligare och tilldrägeligare, än the skulle gifwa ttvenne
beele ahrs räntor.
Härhoos giörs ödmiuck påminnelse, att efter förr war protocollerat
och sedhan i swaret infört, att den som hade kiöpt
Expectantier och ickie war kommen i possession, skulle tå taga
aff possessore sine peninger igien, och possessor wara sedhan
närmast samma Godhz till sigh lösa.
24. [punct.]
Till den 24. puncten, om Byrdesrätten: Ridderskapet och
Adellen erkiänna medh störste devotion och underdånigste tacksamheet
emot H. K. M:t, som icke allenast theres Stån
dh will
362
1655.
sigh låta wara i nådher befahlat, uthan ock them wed theres
laga fång och kiöp på godhzen maintenera; Men aldenstund the
der ieinpte spöria K. M:t wilha hafwa sigh förbehollit, at inlösa
godzén igien till Cronan, när the ifrån Slächten sälias och
laghbiudas: Ty kunna the ickie underlåta, att på thet ödhmiukeligaste
bedia H. K. M:t, det the måtte få niuta theres
kiöpebref och den 32. puncten i privilegierne till goda, som afhända
Cronan all wijdare inspråck på samme godhz, och them
aldeles Ridderskapet och Adelen tillägna, att der medh giöra
och låta, såsom medh annor theres wälfångne ägendomb; I nådher
förmärckiandes deres Ståndh wara till en stoor deel öckt
och Godzén dessföruthan fåå, så att der desse kiöpegodzen
skulle efter handen till Cronan inbördas, skulle Ståndet så
myckit mehr förswagas, Kongl. Maij:t och Rijket uthan ali
twifwell till afsacknadt. Ridderskapet och Adhelen hafwa så
myckit heller förklarat sigh till the omistande orthers Reduction,
såssom ock en fierdepart af alle Donationer frijwilligare
igiengifwit, att ingen åthskilidnadt uthi theres nye eller gamble
Frälse giöras måtte, uthan alla kiöpegodhz undher lijka rätt
och disposition som theras Arfwegodhz få niutha, och K. M:t
ther aff lijka Frälsemanna tiänst giöra; effter som the icke allenast
medh sitt Godhz, uthan ock medh Lijf och blodli K. M:t
och Cronan äre förbundne.
26. punct.
Wed dess tredie och fiärdhe paragrapho påminnes i underdånigheet,
att the måtte här heelt utheiyckas, såsom saaker
the ther förr äre omrörde.
Bil. A A.1)
Adeina inlaga emot Konungens bördsrätt till köpegodsen.
Stormächtigste Konungh, Allernådigste Herre.
Den höge Kongelige ynnest och nådhe, som E. K. M:t ifra
sitt första lyckelige inträdande uthi Regiementet hafwer låtit
') (Prot. sid. 181.) Marginalanteckning: Denne supplication blef
K. Mitt inthet öfwerlefrerat för dhe skäl, som protocollet uthwijser.
Bilagor.
363
påskijna emot sine trogne undersåther af Ridderskapet och
Adhelen i all måtto, men enkannerligen att uthi denne E. K.
M:tz wed påstående Rixdagh affattade Stadga, deres godhz och
Egendomb, sora dhe nu här efter näst föregången Reduction
besittiandes wrardhe, blifwa dem der medh nu först, såssom i
gemehn, på bäste sätt confirraerade, och dhe sielfwe wed theres
lagha fång och kiöp nådigst handhafde; erkiänna Ridderskapet
och Adellen medh störste devotion och allerunderdånigste
tacksamheet: Men efter som E. K. M:t der wedh will sigh
hafwa förbehållit Byrdesrätten till kiöpegodhzen, att när Egaren
will slijke godhz sällia åth andre, och deni lagligen opbiuder,
och hans näste Skylman them hwarcken will eller kan inlösa,
och E. K. M:t biuder Egaren så myckit för godhzen som
eeu annan, E. K. M:t och efterkommande Sweriges Konungar
då må wara närmast till at inlösa samme godhz till Cronan
igien: Ty äre Ridderskapet och Adelen förmedelst thenue nådigste
giorde Communication, så ock af egen höghe tarf och
nödtorfft förordsaakade wordne, hoos E. K. M:t medh thenne
deres allerunderdånigste böhn att inkomma, lefwandes i then
ödmiuckeste tillförsicht, att E. K. M:t wille af medfödd Kongl,
mildheet och höge försorgh hafwa en nådigh regard uppå deres
Ståndh, som nu till een stoor deel ähr föröckt, förmodeligen
till E- K. M:tz och Rijcksens godhe tienst och styrckio, ther
till the ock fram för andre Ståndh efter deres skylligheet altijdh
skoole wara beredde; men der kiöpegodhzen nu således
efter handen till Cronan dragas och inbördas skulle, wore uthi
längden att befruchta, det Ridderståndet skulle märckeligen
derigenom blifwa förswagat och een stoor deel ther af gåå till
grundh. E. K. M:t wille allernådigst dem indulgera, att dhe
för sigh och sin posteritet må frambära här deres bekymbersamme
tanckar, och dem allerunderdånigst uthi E. K. M:tz
mildeste sköte nederläggia, underkastandes sigh der iempte uthi
all ödhmiuckheet E. K. M:tz höghe och nådighe dijudicatiou,
huru wijda dem allernådigst må efterlåtas att här ihugkomma
den 32. puncten i privilegierne och theres undfångne lagha
kiöpebref, dhe ther afhända Cronan all wijdare Inspråk på
samme Godhz, och them Ridderskapet och Adelen alldeles tillägna,
att der medh giöra och låtha såssom medh annat theres
aflinge och wälfångne ägendomb; Thenvidh till E. K. M:t the
så myckit tryggare sigh försij, at giörligen kunna blifwa maintenerade,
som widh then proposition E. K. M:t allernådigst
364
1655.
bäfwer behagat Ridderskapet och Adhelen, 0111 een wiss Cession
af the donerade godzén och the omistande och förbudne orthers
reduction, genom Rijcksseus Radh att giöra, ähr Ridderskapet
och Adelen förtröstad och försäckrad wordet, att dee öfrige
Godbzen skulle, sedhan Cessionen och reductionen wore skedd,
och Ridderskapet och Adhelen nu mehra medh störste och underdånigste
wälwilligheet hafwa tilbewilliat, hos Ridderskapet
och Adelen bestendigt och medh all fulkombligh säckerheet och
wissheet förblifwa; Och skulle i annat fall en åthskildnad emilian
kiöp- och arfwegodhz een stoor och outhredeligh Confusion
i Arfskifften, Köp och Sähl, Pant eller andre Contracter
medh sigh föra, och efter förlopp af någhon tijdh oändelige
beswär förordsaaka. Men alt detta gior icke så myckit till
saaken, som ther Edhers Kongl. Maij:t geuom sin Kongelige
nådhe wille ther till meddela een synnerligh krafft; sässom
Ridderskapet och Adhelen hafwe ingen annan tilflycht att söckia
och hugna sigh aff, uthan en Kongel. högh mildheet, der
hän dhe sigh sampt- och synnerligh allerunderdånigst remittera;
Medh den allerunderdänigste böhn, E. K. M:t wille wedh närwarande
tijdh, där nu een ewighwarande Lagh för oss och
posteriteten blifwer uprättadt, hafwa sigh Ridderståndet allernådigst
recommenderat, att ickie någhon öpen wägh må lämbnas,
för dhe tilkommande tijdher, till Ståndetz befallande ruin
och undergångh. Och såssom E. K. M:tz mildhe Kongelige
försorgh Ridderskapet och Adhelen häruthinnan sigh och alles
deres wälfärdh i allsomstörsta underdånigheet tilltroo, förblifwe
dhe effter plicht och skyldigheet medh Lijf och blodh
Eders Kongl. Maij:tz
allerunderdänigste, ödhmiuke och
trogne tiänare och undersåthere,
så länge the lefwe.
Bilagor.
365
Bil. BB})
Adelns ansökan om utsträckning af Riddarhusets rått till höter.
Stormächtigste IConungh, Alleruådigste Herre.
Såssom E. K. M:t hafwer medh högh nådhe låtet påskijna
en synnerligh benägenheet emot Ridderståndet gienom sitt afgångne
Kongel. Mandatorial angående Ridderhusets skuldfordran
och dhe brott sorn finnes wara emot privilegierne begångne
och afstraffas måste: Altså hafwe också till E. K. M:t Ridderskapet
och Adelen genom ett sitt utliskått för detta i all
underdånigheet framkommit och aldraödmiuckeligest anhollit,
som dhe ock här medh å nyio underdånigst bedhie och begäre,
att såssom i then privilegerade Ridderhusordningen, derigienom
sielfwe Ridderhuset blef inrättat, och annorstädes i wisse måhl
finnes förmält, att thee bother som förfalla af brott emot samme
privilegier, skoole erläggias till Ridderhuset, E. Kongl. M:t
allernådigst tächtes också detta jämwäl extendera in på dhe
privilegier, som förr Ridderhusetz inrättande gifne ähre; Och
att alt hwad her till skedt ähr emot privilegierne, och bötherne
therföre ännu intet uthkrafdhe, måtte medh hwadh her effter
skeer, komma Ridderhuuset till inkompst och godha. E. K. M:t
bewijser häruthinnan Ridderskapet och Adhelen en stoor ynnest,
till deres Ståndhz skiählige förkåfringh, och the effter
som theres plicht thessföruthan är, äre och förblifwe
Edhers Kongl. Maij:t
medh all underdånigh lydno och
hörsamheet ödhmiuckeligest förbundne.
På Ridderskapet* och Adelns samtt
Krigzbefehletz wegnar
Erick
Flemingh.
') (Prot. sid. 181.) Jemnförd med originalet i Riks-Archivet.
365
1655.
Bil. CC.1)
Clausulen, som skulle wedh Besluthet tillsettias:
Der boos är ock af oss samptligen så belefwat och samtyckt,
att hwar igenom detta RixdagsBesluuth icke wore nådd
den richtigheet med godzens Reduction, som af K. M:tt wår
allernådigste Herre och oss är intenderat: uthan att någet kunne
wara som lände H. M:tt och Cronan, så wäl som en och annan
af oss in particulari, till särdeles mehn och förfångh; Så
skall sådant wid nästkommande Rixdagh remedieras och afhielpas;
och i medier thidh om godzens beskalfenheet blifvva
ransakat; alt till den ända, att wid samme Rixdagh en full—
komblig wissheet där 0111 må kunna göras och sluthas. Och
skall hwar och en sittia säker uthi sin wälfångne possession
och godzén uthom förbudne orther, effter K. M:tz Stadga, in till
be:de Rixdagh, at en richtigheet med godzén göras kan.
Bil. BD.'1)
Adelns betänkande vid pvojectet till Religions-Stadga.
Oppa K. M:tz, wår allernådigste Könungs öfwerlefwererade
Religions Stadga, är Ridderskapetz och
Adelens underdånige och oförgripelige betänkiande.
Actum Stocholm den 26 Junii 1655.
Ridderskapet och Adelen hafwa i störste underdånighet
förmärkt, medh hwad stor omsårg, nijt, åhåga och bekymmer
K. M:tt dragher så i gemeen till hela landzens och undersåternes
wälfärd, som enkannerligen gönom then Stadga K. M:t nådigst
fattat hafwer öfwer Religions wäsendet i Riket, och dess
rätte bruk och öfning: Hwarföre the K. M:tt högeligen och
underdånigst betacka; och erkänne samma Stadga wara aff the
’) Prot. sid. 183.
2) (Prot. sid. 187.) Marginalanteckning: Detta blef inthet öfwerlefwererat,
uthan befaltes eliest läggias ad acta.
Bilagor.
367
införde skäl, men synnerligh till Guds nampns ähra och wåre
Siälars Salighets befordran så funderat, att man inthet hafwer
annat att säija, än önska, att den så practiceras måtte, som
thet aff K. M:t wäl och höghwijsligen meent och intenderat
warder. Allenast detta begära Ridderskapet och Adelen underdånigst,
hwadh som uthi den 5. punct ihugkommes och förmäles
om Lijfstraff öfwer them, som öfwertygas att hafwa sigh
förgripit emot Gudh medh en grof Blasphemia: Att thet ställes
till K. M:tz nådigste förklaring, först uthi hwad foro K. M:tt
behaghar där om ransakas och affdömas? Till thet andra:
Medhan, Gud bättre, någon i hastighet, aff swaghet, i dryckenskap
eller otålighet kunde tala någre hädelsse ordh; Ty synes
något wela strängt wara en sådan straxt aflifwa: Ty heem
skiuthes
K. M:tz nåd och clemens att moderera straffet, effter
som thet brytes till; men enkannerligen, att thet skärpes medh
them, som framhärde och fortfahra in Blasphemia.
Hwadh som förmäles i den siätte punct, thar som tilltroos
det Andelige Ståndet, att dee till dee giäldh och orter, som
dee hafwa fått disposition öfwer, ingen befordra eller recommendera
till något Presteembethe eller sättia scholmästare i
Scholar eller privat hus, som icke älire aff den reena Religionen;
Thet hålla Ridderskapet och Adelen icke oskäligt, allenast
jus patronatus, effter privilegiernes lydelsse, här medh dem icke
blifwer betagit; och att thet Andelige Ståndet må warda påmint,
hwadh som A:o 1611 uthi S. och höghberömelig i åminnelsse
K. Göstaffs försäkring infördt warder: Att icke någon
Biscop må påtruga församblingerne någon Prestman emot dess
willie, icke heller affsättia någon uthan saak, mindre fönvägra
then wärdige ministerium, och den owärdige där om betro och
medh gäld försöria, som formalia sammastädes i den 7. artikel
lyda.
Till then 7. punct, hålla Ridderskapet och Adelen nyttigt
och hälsosampt wara, att man må fuller nogha upsicht hafwa
medh ungdomens uptuchtande, studier och peregrinationer, hwilket
kan hafwa sine godhe skäl och finna rumm hos them, som
enkannerligen läggia sigh på Theologi® Studia, och igenom sådane
exercitier tänkia till framdeles att lära och underwisa andra.
Men att man skal hindra andhra, som sökia förfarenhet
och någon kundskap i werldzlige och politische saker, icke resa
till dhe orther, där de kunna uthi sådant blifwa förbättrade,
hoppas man här medh inthet meent wara, men mehra tillåteli
-
368 1655.
git, effter som sådant allt sker aff en godh, nyttig och hälsosam
intention, hwar aff ock felliér, att månge wackra ingenia,
som hafwa wandrat i främmande Land, åhre på åtskillige tidher
kompne i fädernesslandet igen, förbättrade gönom studier,
allehanda ridderlighe exercitier, språk och tungomåhl, som högt
warda och böre wara mstimerade till civil tiensters förrättande:
Och ähre icke/ heller the personer så månge, Gudhi loff, som
åhre affällige wordne ifrå Religionen, uthan någre tillsäijandes
Theologi® studiosi, som hafwa intaghit falska meningar, öfwer
hwilke inqvisitionen enkannerligen synes behöfwas.
Hwadh wedkommer then Orebro Stadgan A:o 1617, så
tyckes then inthet här så alstinges kunna appliceras, medan
då war en annan Status rerum, och annan nu. Och hwadh för
nyttigheter sådane peregrinationer hafwa uthaf sigh sielffwe, när
the äre i sitt rätta bruk, thet hafwer Sal. och högprijsligh i
åminnelsse, Konung Göstaff nogsampt sett opå, när han samma
åhr Ridderskapet och Adelen beneficerade med then frihet, att
them skulle warda efterlåtit att wandra i främmande Land bådhe
till at studera heller tiäna fremmaudhe herrar, eller öfwa
sigh i krigzwäsendett, thili at därigenom bewijsa deras Konung
och fädernesslandet bättre tienst, effter som sådant allt i den
31. punct därsammastädes warder infört.
Hwarföre begära Ridderskapet och Adelen underdånigst,
att detta måtte aff K. M:t medh Konunglig nåder blifwa optaghit
och öfwerlagt: Och effter tiden synes wara förkort, att
fullkommeligen slutha här uthinnan, som saken likwäl meriterar
ett nogha öfwerläggiande, förr än thet blifwer en stadigh warande
Stadga, som hafwa må vim legis, om då icke K. M:t
allernådigst behagade här med ett anstånd göra till näste Rikzdagh
och K. M:tz lyckelige heemkomst i Landet igen? Detta
allt ställes i K. M:tz wår nådigste Konungs höghe betänkiande.
Ridderskapet och Adelen ähre och förblifwe K. M:tt medh underdånig
hörsamhet och lydno, så länge the lefwa, städze förobligerade.
Bilagor.
369
Bil. EE.v)
Effterskrefne af Adel blefwe på Ridderhuuset intagne
i Rijkzdagen Anno 1655.
Da\ id Sinclair | Kongl. M:tz ordre och befalningh äre
Herman Winther > ......
, forst intagne.
Anders Plantmgh)
Erich Axelsson Hillebardh, brefwet dat  1646, 23 Maj.
Pär Larsson Stöltenhielm
1649, 20 Julij.
Arwed Tandefeldt
1650, 20 Aug.
Anders Rundeel
1650, 30 Sept.
Jahan Blanck  1650, 2 Dec.
Jonas Klingenbeil  1651, 22 Jan.
Casper von Pegawbergh
1651, 29 Aug.
Henrich Sahlefeldt
1651, 12 Oct.
Henrich Gripensperr
1652, 31 Jan.
Lars Broman
1653, 28 Jan.
Skulle niuta sitt ställe ibland dem i Upsala,
efter han uthom sit wållande haa då
bordt intagas.
Jacob Ögnelodh  1653, 28 Jan.
Henrich Thomsson Iliortfeldt  1653, 17 Martij.
Henrich Primeros  1653, 10 Aug.
Gabriel Tornerefeldt
1653, 19 Aug.
Jahan Becker  1653, 20 Aug.
Jahan Kaulbars  1653, 30 Sept.
Erich Rosendahl
1654, 20 Jan.
Henrich Möller
1654, 27 Jan.
Börje Olsson Cronberg  1654, 13 Mart.
Henrich Wulfklow
1654, 1 Maij.
II. LandtMarskalken sade det han skulle
niuta sit såthe ibland dem af förre Rixdagh,
efter K. M:tz befalning då hindrade
honom.
Jahan OliveCrantz
1654, 10 Maij.
Jacob Lithman
1654, 2 Junij.
’) Prot. sid. 188.
21
370
1655.
Bil. FF.y)
Rikets Ständers Beslut.
Finnes särskildt tryckt samt hos Stiernman, Riksd. och Möt. Besl. 2: 1231 ^
Endast underskrifterna finnas prot. bilagda och hafva dessa blifvit jemnförda
med originalunderskrifterna i Riks-Archivet.
Effterskrefne af Ridderskap och Adel underskref\ve
och förseglade RijkzdagsBesluuthet uppå Rijkzens
Ridderhuus, den 26 och 27 Junij 1655.
Her Erich Flenimingh, pro tempore LandtMarskalk.
1 Classis.
H. Gustaf Rosenhane i Gref- H.
we Brahes ställe H.
G. Axel de la Gardie H.
H. Jahan Sparre i G. ställe af H.
Södermöre H.
G. Jahan Oxenstierna H.
G. Duglas H.
H. Erich Oxenstierna H.
H. Bengt Horn H.
H. Steen Bielke H.
H. Paul Kewenhiiller H.
H. Carel Sparre H.
H. Anders Lilliehöök H.
H. Knut Kurck
H. Jöran Fleminingh
Conrad Gyllenstierna
Gustaf Soop
Swante Swanteson Baner
Claes Stiernesköldh
Gustaf Posse
Jahan Rosenhane
Jöran UlfSparre
Jacob v. der Linde
Casper Otto Sperlingh
Hindrich Wredhe
Harald Stake
Hugo Hamelthon
Mårthen Augustinison LeijonSköldh.
H. Jöran Sparre
H. Gustaf Persson
Classi:
II.
H.
Axel Posse
Thure Ribbingh.
1. Erich Carplan
4. Christer Nilsson
18. Jöns Rosenbielke
30. Otto Sack
33. Nils Lilliehöök
Classis.
35. Matthias Kagg
36. Gustaf Kruus
38. Otto Schedingh
43. Lago Yxkull
47. Christopher Gyllengrip
') Prot. sid. 192.
Bilagor.
371
Jahan Adolfuss v. Stuardt
56. Axel Tott
58. Måns Drake
66. Jahan Stålhanske
67. Pär Sölfwersparre
69. Jahan Ekebladh
70. Swen Uggla
79. Anders Rosenstråle
89. Claes Rålamb
90. Erich Bagge
91. Samuel Duse
93. Isak Hiärta
98. Jonas Bure
99. Axel Bölja
1Ö6. Jahan Papegoija
108. Ingewald Kruusbiörn
115. Hans Lindelöf
130. Hinrich Reuther
134. Jöran Galle, för honom
inskrifwer Nils Liljehöök
153. Jahan Tungel
159. Jacob Sabelhierta
176. Tönies Langman
184. Udde Odela
195. Claes Ankerfiäll
203. Göstaf Bilefeldt
213. Pär Gyldenswärd
214. Weliam [Philp]
215. Gustaf Duwall
227. Jahan Lilliecrona
232. Jacob Nymand
233. David Dagsbergh, för honom
inskrifwer Carl Lilliecrona
234.
Pär Gyllenax
242. Anders Gyllenklov
249. Henrich Grothuusen
255. Schildt1)
260. Pär Rosensköldh
263. Jahan Appelgreen
264. Emanuel de Geer
269. Jochim Transehe v. RosénEck
271. Jahan Bergenfeldt
274. Olof Wachtorn
275. Nils Hiulhammar
277. Jahan Printz
280. Swen Hildringh
281. Thomas Görfeldt
Christoph Fredrich v.
Schwalck
303. Erich Rosenhielm
309. Nils Nilsson Stiernflycht
310. Daniel Leijonstierna
313. Jahan Graan
314. Pär Andersson Linderoot
315. Nils Lindegreen
S. Strussbergh 2)
321. Israel Lagerfeldt
331. Jahan Ornewinge
343. Carl Rossfeldt
344. Pär Strömbergh
350. Anders PalmCron
361. Petter Golawitz
Samuel Kempensköld2)
381. Gustaf Grass
Herman Cleberfeldt2)
389. Gustaf Ruthenfeldt
390. Ludwich Fritz
396. Bogislaus v. Kemnitz
403. Petter Durel i Magnus
Durels stelle
Lars Ornestierna2)
407. Arwid Diurfeldt
Gustaf Hansson Taubenfeldt2)
-
’) Saknas i originalet.
2) Tillagd från d:o.
372
1655.
424. Richart Clerck
Jahan Wijnbladh *)
Jacob Sinkler
429. Carl Nederwudd.
440. Philip Krusenstierna
446. Hans Maclair
463. Jonas Blankenfiell
[Pierre] Gran atenfeldt
467. Daniel Behmer
469. Jochim Skiittehielm
O. Wallenstedt')
493. Nils Harnesksköldh
Wilhelm Drakenhielm
505. Magnus Rolambstierna
506. Matthias Drakenstierna
510. Jahan Jernfeldt
Anders Bohm *)'
515. Samuel Schillerfeldt
516. Jahan DusenSköldh
519. Jahan Henrichsson Ax
hielm
520.
Mårthen Lindeström
521. Petter Teet
524. Lars Snäckenfeldt »
Godofred: von Schröer1)
Wilhelm Barclay
534. Herman Wulfrath, för ho
-
nom inskrifwer Snäckenfeldt
Gynthe Rosenskantz
548. Jahan LagerCrona
550. Johan Klöfwersköldh
551. Nils Jah:son Rosenflycht
552. Matthias Lilljeholm
557. Erich Rosenholm
560. Olof StrömSköldh
J. Sylvius *)
Daniel Uttermark
573. Åke Wrångh
574. Jahan v. Beijer
Jonas Palmgreen
577. Nils Eriksson Rosenfeldt
580. Jahan Gubbert [von Qwickelbergh]
Anders
Nillsson Lillieqwist
583.
Nils Burensköldh
586. Claes Edenbergh
587. Erich Gyllenbringh
591. Albrecht Swanenbergh
David Sinclaire
Carl Beckerfeldt
Jahan Blank
Hindrich Primros.
Bil. GG.2)
Bergs-Collegii berättelse om bergslagen.
Relation och Förteckningh oppå efterskrefne
Rijckssens Bärgzlagor, medh thee Lägenheeter
ther under requireras och oundh\yijckeljgh be
-
’) Tillagd från originalet.
2) Utsk. prot. sid. 238.
Bilagor.
373
höfwas will, så frampt Bärgzlagerne skoole kunna
bestå och tilbörligen underhåldne wardha.
1) Sahlebärget, ther under liggia och förswaras Sex små
Socknar, Sahla, Norrby, Kijla, Kumbla, Tärna, Mykletta; hwilckas
ordinarie och extraordinarie Räntor förwandlade i kåhl och
weedh emot Silfwertillwärckningen i denne tijdh intet tillräckia
kunna; Föruthan det att i desse Sochner ähr ringa Skogh;
Hwarföre, så frampt tillwärckningen igienom Gudhz wälsignelsse
framdeles sigh tilltager och föröcker, ähre dée andre Sex Sochner,
nembligen Wåhla, Nora, Harbo, Huddingie, Jönåker och
Löfstadh, som för detta ickie långe sedhan undher Sahlebärgett
legat hafwe, derifrån intet till at mista, hälst medhan i be:te
Sochner ähr godh Skogh, och Sahlebärget framdeles så wäll
médh weed och kåhl som windekiörninger, dammars och grafwars
underhållande, för hetallning eller afräckningh i Bärgzlagens
Silfwer synnerligen betiena sampt Silfwertillwärckningen
myckit befordra kunne.
2) Stoora Kopparbärgz Grufwa, Fahlu Stadh medh
Bergzlagen, tillhörer och nödwändigt behöfwer dess underliggiande
Lahn, bestående i Färn Sochner som ähr Kopparbärgz,
Wijka, Torsånger, Sundborn och Swärdsiöö Sochn; Sammaledhes
heela Osterdaalarnes 10 Sochner, nembligen Tuna ofwan
broon, Lixan, Biussåhs, Åhl, Rättwijk, Orssa, Oret, Mora, Wenian
och Elfwedalen; Så ock Wästerdaalernes Sex Sochner,
Lijma, Malångh, Nååss, Jerna, Eppelboda och Floda, hällst
medan den stoore tillwärckningen .fordrer een stoor provision
af weedh och kohl, som herran ifrån Kopparbärget, så ock af
allmogen som weede compagniet medh Botande till Bergzlagen
framföres.
3) Säthers Stadhz Bläcksmiderij och brnuck medh Säthers
Lahn, som ähr Tuna uthom Broon, Säthers och Skiädwij
Sochner, uthi hwilcket Lahn ähr belägett Bissbergz skiöna Järngrufva,
Ostere Silfwerbärgett och Löfåhs Silfwerbruuck, som
försöries af be:te Lähns räntor i wedh och kåhl, och en deel
går till Kopparbärgett.
4) NäässgårdzLähn ähr författadt i Sex Sochner, nemb- .
lighen Husseby, der uthi Näässgårdh ligger, Hedemora Sochen
och Stadh, Garpenbärgz Sochen och dess Kopparbruuck; Ithem
Grytnääss, ther uthi Åfwestadh Gåhrmaakerij och Mynt ligger;
374
1655.
hwilckett bruuck behöfwer nödwändigt Fålckiers, Grytnäs och
By Sochners afgående ordinarij och extraordinarij Räntor i kåhl
och wedh, så frampt elliest Myntet och Gåhrmaakerijtt skall
kunna bestås.
5) Wästere JärnbärgzLaghen hafwer desse Sochner,
Gamble Norebärgh, Färnebo, Lille Wåhla, Söderbärckie, der
uthi godh lägenheet finnes att fundera eeu nyttigh Fläck eller
Bärgzstadh, efter såsom der alloreda ähr en Marcknadtzpiatz;
der ofwanföre ligger Norrberckie och der uthi Wästere Sölfwerbergett,
hwar oppa föllier Grängie Sochen opp åth Wästeredaalerne.
6) Skinskattebärgz Kopparbruuck och Jernbergzlagh i
Akerboo häradh medh Heede och Gunnilbo Fierdingh, derifrån
Kiöpingz Stadh hafwer sin handell och nähringh.
7) Liussnars Kopparbruck i Fimnarcken, der undher
förbeholles dee gamble torp, som der till för detta legat hafwa.
8) Nohra och Linde JärnbärgzLagor, som ähr Nora,
Linde, Hiulsiöö sampt Grythytte Sochner och Marcknatzplatz,
hwaruthi Hällefors och Långebanens nysspåbegynte Silfwerbruuk
belägne ähre.
9) Leeke BärgzLaghen i Närickie, som till een deel
består i åttskillige Sochner, wed pass af 70 eller 80 Mantaal.
10) Swafwelbruckett, der också föruthan Swafwel tillwärckas
Victril och Alun, som fihr det endeste mineral bruuckett
af det slaget här i Swerigie, medh Axebergz Sochen och
hambrar, sampt Hosta och Kijll Sochner, hwilcke ifrån bede
Swafwelbruuck ej mistas kunna, om det elliest medh maclit till
Rijcksens nytta skall drifwit wardha.
11) Philipstadliz JärnbärgzLagh och Stadh, medh
Kråppa och Carllskoga Sochner.
12) Ahn hafwer BergzCollegiumet högnödigt befunnit och
om giörligit ähr, gierna welat conservera undher Cronan någre
Sochner och Godhz i Wärmelandh, både för dee skiöne hambrar
skull, som der uthi efter Sahl. Konungh Gustaff Adolphz
order upbygde ähre, den tijdh utskeppningen af Ossmundhz Järnett
här i Rijcket blef förbudin, och än flere hambrar och bruuck
på samme orth sedermera af BergzCollegio ähre funderade;
Hwar oppå allt det Järn i Wärmelandh tillwärckas och ut
-
Bilagor. 375
smijdas moste, effter som dersammastädhes finnes åthskilligh
slagz Malm, så wäll i Siögar som i Skogarne, af hwillcken ordsaack
alloreda någre Maassungnar upbygde ähre.
13) Sammaledes hafwer ock BergzCollegiumett funnit för
högnödigt wara, at NyEdh Sochn, Allster, Neder Ulleröd,
Öfwer Ullerö, Kijls 'Häradh, Elfwedalen, Frijsdalen
och Nordmarcks Häradt måtte blifwa Cronan alldeles förbehåldne,
och att de frälssismän som nyligen der uthi någre
godhz hafwa bekommit, måtte för wederlagh till Cronan inbytte
wardha; Hwarföre hemställes Hans K. M:tz nådige betänckiande,
om ickie skulle rådeligit wara, för än någre sådanne godhz
blefwe confirmerade, att der om först alf BärgzCollegio och
Landzhöfdingen ransaakas motte, och sollicitanterne förmedelst
theres medhgifne attester (som för allt hinder swara skole) bewijste
att theres begiäran uthan Kongel. M:tz och dess Bergzlagers
prseiuditz wore rätmätigh, på det dee nyssbegynte nyttige
wärck ickie aldeles förfalla, såssom ock att Chronan må
wara någon afgeläghen orth förbehållen, der som Bergzbruucken
här effter kunde optagne och excolerade wardha.
14) I lijka måtto der Wästeresijdan af DalsLandet funnes
behollit, wore det önskeligit, efter som på den orthen medh
Skogh, Strömmar och andre requisiten ähr wäll belägen till nye
Bärgzlagers inrättande, hwillcket icke allenast skulle ländha till
Landzens Cultur, uthan ock till Giötheborgz Stadhz synnerlige
nähringh, hwillcken nu af denne Jernhandelen som flyter af
Wärmelandhz Bärgzlager iempte Siöfahrten förmodeligen hafwer
sin inärckelighe inkompst.
15) Tabergs Jernbergzlagh i Smålandh wed Jönekiöpingh,
sorn består af desse 3 Sochner, Månssarp, Sanssary och Barnarph,
bordhe wara frij så wäl af förlähningher som kiöp ocl;
Donationer, efter som samme Sochner bestå allena af Bärgzmän
sorn bruuck idka och drijfwa; I lijka måtto på det att
Jönekiöpingz Stadh, uthi allehanda nähringh, måtte der af nåå
en större opwäxt och förkofringh.
16) Tiust och Wästerwijck, som ähr belägitt wed Siökanten,
och sträker sigh allt in till Calmare, hafwer fuller af
ålder waritt under Cronan frijkalladt, bådhe för åtskillige Berghwärck,
som ther i framfarne tijdher ähre wordne bruuckade,
såssom ock enkannerlighen för Skepzbyggningen skull på den
376
1655.
ohrten, och bäfwer nian der åtskillige rijcke Malmstreck af
Koppar och Jern opfunnit och i wärkett ställdt, som ähr Gladhammar,
Larums, Hycklinge och Romma Kopparbruuck, medh
flere sådanne, men mästedeelen af dem ähre alldeles utgångne,
derigienom participanterne ifrån åtskillighe andre Malmstreck,
som kunde gifwa något hopp, äre bortskrämde; alltså emedan
inge Bergzbruuck af något warde för denne tijdh ähre der i
gångh och esse; Ty ställe i Kongel. Maij:tz gåttfinnande wij
underdånigst, huru Kongel. Maij:t för Skepztimbringen skull
will denne Landzorth excipera.
17) Ehuruwäll att i Ostgiöthe Bergzlagerne, som ähr Finspångh,
Wånga, Hällestadh, Gogårdh och Rijsingie,
ähre någre godhe Jerngrufwor upfundne och 3 Sochner af Louis
de Ger kiöpte undher Frällsse, doch emädhan Cronan hafwer
sin rätt och frije disposition i Grufworne, och tijondhen sigh
förbehållen, hwarföre ställer man dette underdånligen till sin
orth.
18) Lerbächz JärnbärgzLagh, som för en tijdh sedhan
ähr begynt och märckelighen sigh förbättrar, hwilcken ähr som
man förnimmer undher Strängnäs Skoola förpantadt, men efter
Räntan af bede Socken ähr allenast Skolan oplåten: Therföre
begiäres underdånligen, att Cronan må wara det öfrige och dess
frije disposition förbehållen; Doch att någre garder som der
kiöpte ähre, motte till Cronan förbytte eller inlöste wardha.
19) Sundboo Iläradt, beståendes i Askesundh, Hammar
och Snaflunda Sochner, hwar uthi den ny funderade Stadhen
Askesundh belägen ähr, och myckit accommoderas af dee nye
Jernbruuck dersammastädes bruukes.
20) I Södermanlandh hafwer Tuna Bärgzlagh warit den
älldste och förnämbste, men af långh tijdh något af sigh kommen,
doch ähre der ännu så wäll som på flere orther i Sörmanneland
någre skiöne Arrendatorers wärck inrättade och behåldne,
hwilcke nu fast mehra änn Tuna Bergzlagh i förtijdhen
een ansenligh post Jern åhrlighen tillwärcka; Och finner man
nödigt att samme bruck medh alle sijne pertinentier och dee
godhz deni synnerligen prseiudicere, som antingen genom bördesrätter,
Bergzfrällssen, Arrende, Kongel. breff eller andre
willckor, hafwe legat undher bruucken, motte Cronan oförrychte
förbehållas, hällst medan Nykiöpingz Stadh der af hafwer stoor
nähringh och förkofran.
Bilagor.
377
21) Danmora, en skiön Jerngrufva i Roslagen, fournerar
alle de belägne Bergzbruuck och hambrar, af hwilcke åhrligen
ähre giordhe och tillwärckade stoore Poster Jern, Chronan till
synnerlig nytta. Men emedan alle godzén och deels(!) af sielfwe
bruucken medh Ström afraden ähre kombne ifrån Cronan under
Frälsse, warder fördenskuldh denne Bärgzlagh änteligen aftagandes,
så frampt icke bruucken medh någre lägenheeter i tijdh
blifwer accommoderadt.
22) Giästrijkelandhz Järnbärgzlagh, består uthi Torsåker,
Ofwansiöö och Ostere Färneboo Sochner, och ähr en af
dee älldste Bergzlager i Rijcket, hwilcke Sochner, såssom dee
för deres godhe lägenheet hafwe uthi Sahlighe Konungh Gustaff
Adolphz tijdh warit bruuckade under Löffåhssens Silfwerbruuck
och. Garpenbärgz Kopparbruuck, så kunne i synnerheet Torssåcker
och Ofwanssiöö medh tijdhen wara Stoora Kopparbärgett
till stoor tienst och understödh.
23) Sedhan ähr Pithå Silfwerbruuck belägitt i Lappmarken
wed Naasa Fiäll; Ithem ett skiöntt Jernbruuck liggandes i
Wästerbottn och OfwerTornå Sochen, som nu förleggies och drif—
wes af Abraham Momma; Och ähr fuller der ock i Österbottn
godh apparens till åtskillig slagz malm, elliest ock medh skiöne
Skoghar och Strömmar så försedde, att dersammastädhes medh
tijdhen bådhe godhe wärck och Fläcker kunde inrättas och
funderas; Fördenskuld ehuru wäll dee Sochner och Lägenheeter
som wed Siöökantten ligga kunne wara förländte, dock ickie
deste mindre der ofwan före alle Öde- och Lappmarcker till
minstone skulle Cronan blifwa förbehåldne, till dess Gudh medh
tijdhen techtes der någre nye Malmstreck oppenbahra.
24) I lijka måtto uthi Finlandh, oansedt der ännu ringa
Bärghwärcker ähre kombne på gångh, allenast i Nylandh dee
som af Petter Torwösten och Carli Billesten nu i bruuck ähre;
Så finnes dochlickwäl här och där oppå åtskillige ortter Malm,
hwarigienom medh tijdhen Bergzbruuck drifwas kunne, och wore
fördenskuldh wäl, att någre ödhemarcker Cronan der förbehållas
måtte; Menn efter i dette fall om denne Landzorthen ickie
ännu ähr så stoor Consideration; Ty will man dett samme till
sin tijdh och orth hemställt hafwa.
25) Föruthan desse förbe:de Orther, så hafwer Norkiöpingh,
Nyckiöpingh, Skultuna och Nacka Mässingzwärck, sampt Snijde
-
378
1655.
wärck och Factorien i Rickett, sijne privilegerade godhz och
rättigheeter, sorn allt framgent under Cronan förbehållas och
conserveras moste.
26) Såssom nu detta allt som bed ähr, länder förmedelst
Bärgzlagernes förkofringh till Rijckssens nytta och tiänst, altsså
hafwer BärgzCollegium uthi een godh meeningh efter deres skyldighe
plicht detta funnit högnödigt H. K. M:t på dett uuderdånigste
att andraga och ehrindra, hemstellandes allt i Hans
K. M:tz nådigste förklaringh och disposition, förblifwandes alltijdh
Haus
Kongel. Maij:tz
Datum Stokholm underdånigste hörsamme
den 19 Decemb. 1654. tienare
Erick
Flemingh.
Abraham G. Leijonhuffudh. Erik Sparre Gson.
Jesper Krussbiörn. Gustaf Duwall. Crister LillieKrona.
Pedher Jönsson. Stenn Andersson. Hanss Lybeker.
Oloff Larsson.
Mårten Mänsson Liström. Lars Arfwidhsson.
Bil HH. i.1)
Drottning Christinas förklaring öfver Grefvarnes privilegier.
Wij Christina medli Gudz nåde, Sweriges, Göthes och Wendes
Drottning, Storfurstinna till Finlandh, Hertiginna uthi Estlaudh,
Carelen, Brehmen, Vehrden, Stettin-Pommern, Cassuben
och Wenden, Furstinna till Rugen, Fru öfwer Ingermaniandh
och Wissmar etc. Gore witterligen, för Oss och Ware efterkommande
Sweriges Konungar och Regenter, att efftersom Oss
älskelige, Ware och Rijkzens trogne Män, Radh och undersåtare
') (Utsk. prot. sid. 301.) Förekommer ej bland de prot. vidhäftade
handlingarna, utan är tryckt efter originalet på pergament in folio i
Riddarhus-Archivet, och finnes äfven bland Riks-Archivets Orig.-Förordn.
(hvarmed jemnförelse skett). § 3 förut tryckt hos Stiernman, Ekon.-  Förordn. 2: 648.
Bilagor. 379
af Grefwe-Ståndet, bäfwe, näst alsomstörste och underdånigste
tacksamheet för all af Oss undfången Kongelig höge gunst och
nådhe, medh hwilken Wij i synnerheet dem och deres Stånd altijdh
hafwe warit bewågne, optächt och andragit för Oss någre
deres anlägenheter, bestående enkannerligen deruthinnan, att
effter uthi deres wälfångne Privilegier någre saker, igenom tid—
zéns förlopp och observantz, synes behöfwa förklaring; deels
för det, att någre nye infall sigh kunna hafwa tilldragit; deels
ock derföre, att något synes wara mörkt stalt, och till äfwentvrs
kunna framdeles annorlunda uthtydas, än som dess rätte
förståndh wara kan, eller ock Wij och Wäre Förfädher, Sweriges
Konungar, det meent hafwe; Och altså någon af owettenheet
komma på skada och olycko: Tagandes fördenskull nu
deres tillflycht till Oss, medh underdånig anmodan och begäran,
att Wij på alt sådant, som af dem punctewijs författadt och
Oss insinueradt är, tächtes dem medh en nådig förklaring och
Resolution försij och bewara. Så aldenstund Wij denne deres
åstundan och begäran billig och rättmätig befunnit, såsom ock
deres trooheet, oprichtigheet och wälwilligheet emoot Oss i allo
måtto sport och förnummit hafwe: Derföre till att så myckit
mehra tee och bewijsa, det Wij wälbem:te Grefwar äre allernådigst
wälbewågne, och'effter Wäre högstährade Förfädhers exempel,
deres skälige wilckor fastheller sökie att förbättra, än förringa:
Så hafwe Wij låtit Oss föreläsa deres här öfwer inlef
wererade
Puncter'), medh Konglig nådhe dem anhört, och effter
dess noga öfwerläggiande welat Oss der pä förklara, och mehrwälbenute
Grefwar medh en sådan skrifftelig Resolution försij
och bewara, som här under punctewijs förmält och infört är:
Till det Första; Eftersom Grefwarne är, efter deres Donations
breff och sjelfwe Privilegierne, Jurisdictionen eller Häradz-
och LaghmansRätten uthi deres Grefwe- och Herreskaper,
af Oss och Wäre Förfädher nådigst undt och effterlåten;
Men doch dher boos dem förbudit, att benåda någre gröfwa Missgärningar,
sorn äre Edzöres brått eller desslijke, widh straff
att mista Saakörerne i deres Lijfztijdh; hwilcket poen dee förmene
wara dem något strängt och neesligit; Och fördenskull
ödmiukeligest bedie om någon moderation i den saken. Hwar
')
Copia af denna ansökan finnes i Riks-Archivet, bland »Acta ang.
Ridderskapet och Adeln». I samma samling förvaras äfven i concept och
original »någre af Friherrarnes» (Ture Sparre, Seved Bååt, Gustaf Bielke
och Arvid Wittenberg) ansökan om dylika förbättrade privilegier.
380
1655.
före bäfwe Wij, af serdeles Consideration, welat detta så wijda
moderera, att i fall något förseende kunde af obetäncksamheet
i berörde saak sigh tilldraga af någon Grefwe; så skall det
förste gången ankomma på en wahrning och påminnelsse, och
sedan på ett lagligit förswar, efftersom saken är till och dess
beskaffenheet det fordra kan.
Till det Andra; Medan ock deröfwer klagas, att HoffRätterne
sombligestädes hafwa, uthan Wår och förre Konungars
ordre eller befallning, tagit sigh den rättigheet att avocera
saker, understundom undan Greffwens Jurisdiction, och den i
så måtto turbera. Sadan ock, när dommarne äre öfwersedde
af HoffRätterne och Resolutionen gifwen, då skrifwes icke till
Grefwarne, uthan till Landzhöfdiugerne och Fogderne om Executionen.
Hwarföre, såsom detta synes lända Grefwerne till
något pragiudicium, och löpa emot deres privilegiers rätta förstånd;
Så förnimme Wij detta icke uthan misshagh, och wele
här medh hafwa förbudit, att sådant här efter icke skee skall
af någon HoffRätt, uthan deruthinnan blifwa hållit och observeradt
effter privilegiernes rätta förstånd; så att inthet mindre
i Grefwe- och Herreskapen, sorn annorstädes i Rijket, alle saker
lämpas, uthan någon avocation eller perturbation medh
Grefwarnes Häradz- och LagmansRätt, in till dess, att saken
medh waad ordentligen kommer under HoffRätterne, och hwad
som sedan i HoffRätterne resolveras, att det inthet till Landzhöfdingernes,
uthan till Greffwernes Execution öfwerskrifwit warder:
Gör någon HoffRätt här emoot, sådant hafwer han på
sitt äfwentyr, när klagat warder, att förswara; och Grefwen
wari i så måtto saaklöös. Men der ock HoffRätten sin Resolution
till Grefwen ordentligen notificerar, då ware denne plichtigh
sädan att exeqvera, medh mindre han till sin försummelsse
swara will.
Till det Tridie; Efftersom Greffwarne är uthi deres wälfångne
privilegier tillstått och efterlåtit, att byggia Städer i
sine Grefweskap; Och Wij icke mindre än framfarne Sweriges
Konungar gerna sij och för Rijket nyttigt hålle, att det skee
måtte; Twifle ock inthet, att dee, uthi anseende, så af Chronans
gangn, som deres egen ähra och interesse, skole finnas
benägne det att efterkomma och wärckställigt göra. Men efftersom
till Städers fundering och bygniug will gå någon anseenlig
omkostnad!), i synnerheet läggias der till någre byar och andre
wilckor, som doeh, uthan förminskelsse af Grefwarnes Räntor
Bilagor. 381
och Rättigheter, inthet skee kan; Och der dee sädan af Städerne
inthet annat hade att förw7änta än Tomptören och annat
slijkt af ringa importance; skulle då till äfwentyrs deres skada
och afsaknadh blifwa större, än den nytta och ähra dee af sådane
Communiteter hafwa kunne. Så på det att sådane rationes
och hinder icke måge afhålla Grefwarne ifrån Städers
bebyggiande, uthan dee så myckit mehra, förmedelst Wår serdeles
benådning, blifwa der till animerade. Hwarföre hafwe
Wij, uthi ett nådigt betrachtande af detta alt, ansedt för skäligt,
och, på Grefwarnes underdånige ansökiande, nådigst bewilliat
och efterlåtit dem, som i sine Grefwe- eller Herskaper
byggia Städher, att först skola få niuta för samme nybygde
Städer och deres Inbyggiare Tijo åhrs frijheet för all Chronans
tunga och beswär, ehwadh nampn den ock hafwa kan. Sedan
när desse frijheetz åhr äre uthe, och Staden kommer till nå
gon
bygning, då wele Wij låta allenest opbära för Oss och
Chronan halffwe Lille Tollen, och den andre halfparten förunna
Grefwen, så wäl af det, som framdeles kan ex occasione förökas,
som ock det nu är pålagt, för den skada Grefwen tager
af Landet och Räntorne. Bewillie ock, till det Tridie, att Ac
cijsen,
som der elfter frijheetz åhrens förlopp falla kan, i lijka
måtto må delas i tree delar, en till Oss och Chronan, den andre
triding till Grefwen, och den tridie delen hemfalla Staden,
till Borgmästare och Rådz hielp och oppehälle. Elliest medh,
skall ock Grefwerne sielfwe effterlåtit wara, att förordna Tollnährer
och Inspectorer öfwer Lille Tollerne och Accijserne i
samme Städer. Så skall ock, till det Fierde, samme Städers
Borgerskap wara tillåtit, att få niuta StadzLag och Rätt i
Städer och Marknader inrijkes; och dee som liggia wijdh Sion,
skole och må medh deres Skutor, båtar och wahror löpa sjöledes
till Stappelstäderne eller andre inrijkes Städer; och der
någre lågo i Finske Skären, skole ock dee få niuta och nyttia
Lijfländske Seglationen till Rijga och Räfle, så wijda det dem
andre finske Städerne nu effterlåtit är, eller framdeles effterlåtit
blifwer. Till det Femte, effterlåte Wij ock samme Städer
wriss Marknadzdag och Rätt, så wijda det, uthan prmjudicio
af andre närbelägne Städers wälfångne Privilegier skee
kan; Der öfwer Wij Oss emoot hwar -serdeles, när Wij der om
besökte warda, wele förklara.
Till det Fierde; Endoch uthi Grefwarnes undfångne'special
privilegio är infört och förmält, att Grefwarne måge allenest
382
1655.
optaga och bruka, i sine Grefweskap, Järn-, Ståhl- och Blybärg,
der dee finnas kunne, och derföre, effter afdragen orakåstnadh,
hålla Chronan till tiänst en wälrustat karl och häst,
för hwarie behållne Sjuhundrade Marck; Lijkwäl, efftersom Wår
högstährade Sahl. Käre Herrfadhers privilegier Ridderskapet och
Adelen i gemeen gifne, förmå och innehålla, uthi den 24. och
25. Articul, att dee måge icke allenest optaga och bruka Järn-,
Ståål- och Blybärg, uthan ock Koppar- och Sölffbärg, så wäl
på deres egne enskylte ArfF- och Egendoms ägor, som annorstädes
uthi Rijket, och der af gifwa allenest Oss och Chronan
den Trettionde delen af det dee afla och bekomma, Chronan
till wederkännelsse. Hwarföre och på det Grefwarne i denne
saak icke måge wara ringare privilegerade, än som dee andre
af Ridderskapet och Adelen; Wij ock el liest wele förmoda, att
det Oss och Chronan skall i längden lända till mehra nytta,
om Grefwarne få niuta här uthinnan lijka wilckor medh Ridderskapet
och Adelen; Dy förklare Wij Oss nu sålunda här öfwer,
och nådigst bewillie och effterlåte, att Grefwarne, så i
sielfwe Metalle-sorterne, som uthi Wåre och Chronones afgiffter,
skole må niuta gemene Frälsse Rätt i deres Grelfwe- och
Herrskaper, lijka som det uthi ofwanbem:te twenne Artickler
beskrifwit och uthtrycht är, och widare inthet blifwa beswärade.
Till det Fempte; Oansedt uthi Grefwarnes Donationer
finues förmält, att om någon af Grefwarne försåge sigh emoot
Oss, eller efterkommande Konungar, uthi det som för högmåhls
saak räknas och uthtydas kunde; Grefweskapet då skulle förfalla
under Sweriges Chrono igen. Så ändoch det hafwer sine
skahl, att grofwe brått blifwa medh hårde och store straff ijfrade
och förfölgde; doch lijkwäl, så frampt någon af Grefwarne
eller deres effterkommande låto sigh förföra (det Gudh afwände
och Wij icke förmodha wele), tagandes sigh något sådant orådh
före, som icke aldeles kunde dömmas effter Lagh, till Crimen
laesas Majestatis, uthan elliest för någon annan Högmåhls Saak;
då wele Wij, på sådan oförmodelig händelsse, låta Oss åthnöija
medh den bråtzliges personal straff, effter förtiänsten och föregången
laga dom; Sä att hans Bröst- och andre Arfwingar icke
skole derföre mista deres Rätt till Grefwe- eller Herskapet.
Men i fall någon så groft sigh försågo, att han beginge Crimen
lass® Majestatis, då hafwe den bråtzlige, effter laga dom,
förwärkat sin Rätt till Grefwe- och Herskapet; Men andre oskyldige
af samme Grefwelige Huus och ättlägg niute sin wäl
-
Bilagor. 383
förwärfde Rätt till godhe, och icke för någons annars brått
skuldh warde ifrån Grefwe- eller Herskapet trängde och uthsatte.
Till det Siette; Såsom Grefwarne uthi deres Donationer
är förunt och effterlåtit, att gifwa sine huusfruer i deres Lifztijdh,
till Mårgongåfwo eller Lijffgeding, Ettusend femhundrade Markz
Ränta åhrligen; Men der hoos icke är specificeradt effter hwadh
tax och wärdering föreskrefne 1500 Marck räknas skole, uthan
alt här till således observeradt, att Grefwarne den wärdering
fölgdt hafwe, sorn i Chronones RäkneCammar medh Konglige
och Furstlige Lijfgedinger altijdh är hållit wordet. Så emädan
Wår Sahl. k. Herrfader, och förre Sweriges Konungar, hafwe
låtit blifwat der widh, och förunt Grefwarne att niuta samme
wärdering: Hwarföre wele Wij det icke ogilla, uthan heller,
af dragande nådig affection till GrefweStåndet, Oss här på sålunda
förklara, att Grefwarne skole må, så här efter, som här
till skedt är, niuta i sådane fall den Cammarwärdering på Räntorne,
som uthi Wår Sahl. Käre Herrfadhers Regementztijdh
Anno 1620 på Lijffgedingz Räntan belefwadh och giord bleff.
Till det Siuende; Effter ock i Greffwarnes Donationer
är belefwat och förmält, att den äldsta Sonen skall besittia hela
Grefwe- och Herrskapet oslijtet och obytt i alla måtto, och
han, till wederkännelsse för dee andres ArfzRätt, gifwa sine
Bröder, när dee till laga ålder äre kombne, en summa Penningar:
I lijka måtto gifwa sine Systrar, när dee lagligen gifwas
i Mans wåldh, en åhrlig Brudskatt, effter sin förmågo; Doch
lijkwäl summan, som den ena eller den andra gifwas skall, inthet
specificeradt, icke heller der uthi uthtrycht, huru dee skole
tracteras, om dee äre månge eller fåå. Derföre, såsom Grefwarne
sielffwe hålla wara swårt och betänckeligit, att förordna
en wiss summa för Söner- och Döttrarne, hwadh heller dee anten
äre fåå eller månge, sampt för Grefwe- och Herskapetz
olijkheet skull, sampt ock för andre omständigheter, som kunne
komma i Consideration, och för ty hafwa alt här till ex ®quo
et bono der öfwer förordnadt emilian deres Barn: Altså och
på det alt missförstånd och owillia emilian Grefwe barnen så
myckit bättre må kunna undwijkas, och Föräldrarnes disposition
emilian Barnen hafwa deste mehre krafft: Dy erachte Wij
skäligt, att Grefwarnes fadherlige dispositioner öfwer Sönernes
Wederkänsslo och Döttrarnes Brudskatt skall af Barnen hållas
såsom en Lagh, så frampt fadhren elliest icke sielff Wederkänsslan
och Brudskatten i sin Lifztijdh richtig giordt hafwer;
384
1655.
Efftersom Wij, i krafft af denne Wår här öfwer gifne Resolution,
berörde Dispositioner wele hafwa authorizeradt. Och i fall
Fadhren uthan Testamentz disposition affölle, så skall dens
Grefwens Söner och Döttrar sigh aldeles åtbnöija låta medh
den förordning, som dee andre af samma Stånd medh sine Barn
giordt och gillat hafwe.
Till det Ottonde; Andoch uthi Grefwarnes Donationer
finnes beskrifwit, att i fall någon Grefwelig Att, uthan Mans
Arfwingar, afföllo, lämbnandes allenest Döttrar, en eller flere,
effter, då skole samma effterlämbnade Döttrar, en eller flere,
niuta till aflössn en åhrs Ränta. Dochlijkwäl emädan offta
händer, att dottren eller döttrarne äre små och oförsedde, och
till äfwentyrs andre medel än Grefweskapen icke äre å färde,
eller ganska ringa till deres opfödzl, och mindre till Brudskatten,
der döttrarne månge äre. Hwarföre hafwe Wij, uthi
nådig Consideration af detta, och till att så myckit mehra tee
Wår nådige benägenheet emoot Grefwarne och deres Barn, så
Döttrar som Söner, welat af serdeles ynnest och nåde unna
och efterlåta bem:te effterlämbnade Grefwedöttrar, en eller flere,
en åhrs Ränta, till förbättring på deres förre wilckor, så att
dee här effter skole få niuta twenne åhrs Räntor af Grefweoch
Herrskapet, till aflössn och deres opfödzl; Och fördenskull
blifwa, på ett sådant den siste Grefwens dödzfall, twenne åhl’
i possession af Grefwe- och Herrskapet, till dess dee twenne
åhrs Räntor opborne äre, till Barnens gangn och bästa.
Detta är så det, som Oss, för närwarandes tijdh, hafwer
behagat, att förklara Oss på Grefwarnes insinuerade Puncter och
underdånigste ansökiande, hwilcket Wij wele att skola wara så
dem, som deres Barn, till en ändelig effterrättelsse uthi föreskrefne
saker: Och wele derjämpte, att alle dee, som för Wår skull
äre plichtige att göra och låta, sigh här efter rätta, icke görandes
wälbem:te Greffwar här emoot något hinder eller förfång,
wijdh Wår hämbd och wrede. Dess till mehra wissö och
Stadfästelsse, hafwe Wij detta medh egen hand underskrifwit
och Wårt och Rijkzeus store Secret bekräftat. Gifwit på Wårt
Residens Slått Stockholm, den Tiugo Siette dagh uthi Januarij
Månad, Ahr effter Christi Bördh Ettusend Sexhundrade och
på dhet Femtijondhe och Första.
CHRISTINA.
(L. S.)
N. Tungell.
Bilagor.
385
v Bil. UH. 2. >)
Drottning Christinas ytterligare förklaring öfver nästföregående
privilegiers 3 §.
Wij Christina medh Gudz nåde, Sweriges, Göthes och Wändes
Drottning, Stoorfurstinna till Finland, Hertiginna uthi Estland,
Carelen, Bremen, Verden, Stettin-Pommeru, Cassuben och
Wänden, Furstinna till Rugen, Fru öfwer Ingermannelandh och
Wissmar etc. Gore witterligit, att såsom Wij, af dragande synnerligh
nådigh benägenheet emoth Oss Elskelige, Wäre och
Rijketz trogne Män, Rådh och undersåthere af Grefwe-Ståndet,
mondhe nästförledne den 26 Januarij Oss nådigst förklara öfwer
någre serdeles Conditioner och wilckor, som uthi deres wälfångne
privilegier, deels icke hafwa för detta warit så liussligen
författade och begrepne, deels och igenom tijdernes förlopp
och observantz äre något dubieuxe och mörcke blefne: Och
ibland annat, uthi samme Wår resolution bewilliade samptlige
Grefwerne, som i sine Grefwe- och Herskaper byggia Städer,
att först niuta för samme nybygde Städer och deres Inbyggiare
Tijo åhrs frijheet för all Chronones tunga och beswär; sedan
efter samme frijheets förlopp, opbära halfparten af i bem:te
Städer fallande Lille Tull; Till det tridie, bekomma Twå tridiedelar
af Accijsen dersammestädes, der af Grefwen halfparten
för sig, och den andre halfwe delen Stadens Borgmäster och
Rådh behåller; Item sielfwe få förordna Tollnährer och Inspectorer
öfwer Lille Tullen och Accijsen i samme Städer; bewilliade
ock, till det fierde, benr.te nybygde Städer att niuta Stadzlagh
och Rätt i Städer och Marcknader, sampt wiss marknadzdag
inrijkes; såsom sådant alt bredare och uthförligare uthi ofwanbem:te
Wår ergångne Förklaringz Tridie Puncht infördt och
specificeradt warder. Altså emedan en deel af Grefwerne här
i Rijket, hwilcke alleredo hafwa Städer uthi sine Grefwe- och
Herskaper, och dem af Oss eller Ware Förfäder, framfarne
Sweriges Konungar erhållit, hafwa sigh hoos Oss underdånigst
förfrågat, om och huru wijda samme förklarade privilegier och
frijheeter på sådane deres Städer skole wara förståndne, emedan
om dem så uthtryckeligen uthi bennte Instrument icke är
') Tryckt efter originalet på papper i Riddarhus-Archivet. Förut
tryckt kos Stiernman, Ekon.-Förordn. 2: 656.
25
386
1655.
förmält; anhållandes underdånigst, om Wår ytterligare nådige
förklaring öfwer samme Puncht, och att Wij dee der uthi begrepne
frijheetz wilckor opå bem:te deres alleredo bygde, så
wäl som dem donerade Städer, extendera wele. Wij hafwe fördenskull
detta wälbeimte Wåre trogne Mäns underdånige anhållande
med nåder förmärckt, och af synnerlig gunst och nådigh
benägenheet emoth wälbeimte Grefwar, welat dem häruthinnan
nådigst deferera och willfahra: gore det ock här medh
i detta Wårt öpne brefs krafft, resolvere och förklare. Oss der
öfwer således, att all den rätt, frijheet och rättigheet, som uthi
mehrbe:de Wår samptlige Grefwerne gifne och meddelte förklaringz
Tridie Puncht blifwer beimte Grefwar tillägnadt och förbehållen,
uthaf dhe Städer, hwilcke dee sielfwe uthi Grefweoch
Herskapen byggia, skall icke mindre wara förstånden och
fullkomligen tydas på dhe Städer, som en eller annan af GrefweStåndet
här i Rijket, under deres Grefweskap, af Oss och Wåre
Förfädher Sweriges Konungar, gifne och bebrefwade ähre; och
deruthinnan emellan desse och dee förre af Grefwarne bygde
Städher, till Conditionerne och frijheeten för deres possessorer
intet wara någon differentz eller åthskilnadt. Här alle detta i
någor motto kan angå, hafwe sigh att efterrätta. Till yttermelira
wissö hafwe Wij detta medh egen hand underskrifwit,
och Wårt Secret witterligen här under sättia låtit. Gifwit i
Stockholm den xlndhra dagh uthi Junij Månadh, Ahr efter
Christi Bördh Ettusendh Sexhundrade på det Femptijonde
Första.
CHRISTINA.
(L. S.)
Nills Tungell.
Bil II.
Förteckning på öfriga handlingar')•
1) Riksdagskallelse. Dat. Stockholm 20 Dec. 1654. Copia.
2) Kongl. Maj:ts Reduktions-Stadga. Project.
’) Endast dessa handlingars rubriker upptagas här. Handlingarna
finnas fullständiga, inhäftade i protokollsbandet.
Bilagor.
387
3) Rikets Ständers Beslut. Project.
4) Kongl. Maj:ts Religions-Stadga. D:o.
5) Kongl. Fullmakt för Gustaf Grass att vara Häradshöfding
öfver de byar och socknar i Österbotten, sorn icke höra
under Grefve- eller Friherreskapen, utan ännu äro intin
ediate under Kronans jurisdiction behållna. Dat. Upsala
3 Dec. 1653. Vidimerad copia.
6) Kongl. Br. till Landtmarskalkeu angående introduction på
Riddarhuset. Dat. Stockholm 17 Mars 1655. Copia.
7) D:o d:o att introducera Riks-Kammarrådet Herr Mårten
Leijonsköld bland Friherrarne. Dat. Stockholm 23 Mars
1655. Original.
8) Torsten Stålhandskes ansökan om utredning af den länge
uppskjutna frågan om företrädesrätt för endera af slägtens
båda grenar. Dat. Stockholm 12 Mars 1655. Original.
9) Kongl. Br. till Landtmarskalken att introducera Öfversten
David Sinckler. Dat. Stockholm 1 Juni 1655. Original.
10) Christian Ludwig von Wiirtzburgs ansökan om Adelns för
ord
till hans befrielse från lifsstraff. Odat. original.
11) Kongl. Maj:ts svar på Wickstad församlings ansökan an
gående
ett tvistigt kyrkoherdeval. Dat. Upsala 24 Mars
1654. Vidimerad copia.
12) Amiralitets-Collegii bref till Landtmarskalken angående
skyndsam leverering af de Kronans båtsmän, som Adeln
tagit i tjenst. Dat. Stockholm 3 Maj 1655. Original.
13) Förteckning öfver officierande af Adeln vid Enke-Drottnin
gens
begrafning.
14) Karin Lilliesparres ansökan hos Adeln om förbön för hen
nes
sou Jöns Netlierwudd, hvilken för begånget dråp
var landsflyktig. Odat. original.
